Karol Cytrowski, L'Abbé Jules D'octave Mirbeau en Tant Qu'exemple de L'influence de Fiodor Dostoïevski Sur Le Roman Français de La 2e Moitié Du XIXe Siècle
Lucía Campanella, "Le Journal D'une Femme de Chambre" Et "Puertas Adentro" de Florencio Sánchez: Rencontre Interocéanique de Deux Écrivains Anarchisants
OCTAVE
MIRBEAU
Ar GUSTAF ULLMAN
Mea
ER an de fiesta samtida forfatiare
‘az Octave Mirbeau kinnare af och
tolk for sin egen tid och dess
barn, sekelskiftets svdrforsthdda
Mida| mansklighet
Domase, praster, soldater, mainnistor.
nas ledare och strate Ullignas denna bok
= inledes ett af hans yt
terligast typiska arbeten, »Le jardin des
Supplicess. Denna. vidstrickta tilldgnan
rojer i sidan grad forfattarens egenart, att
den med skil Kunde f% yailla hane shrift
stillarskap i dess helhet
Uigiagen ur den Zola'ska realisimens
skole, har Mirbeau, liksom ocksd den store
lromistaren, utvecklats till en sambillsgiss
lare af temperament, @j til profession, och
med _verkligherskonstens starkaste medel i
sin sins
Lypnets egendomlighe' emellertid
furgat hans tanke sival som bans shld.
Fingsform, har genomglddgat hans stil, si
att’man varmes sisom af en impulsiv, per-
sonlig bekiinnelse. Dirfér tjinar han med
intriagande Klarhet och kraft en verblig
iendens, om ocksa icke dppet proklamerad.
Formigan att bkindande skarpt, som
en sirdlkastare, Delysa dunkla hien af
varon, det sillsam: obyzgliga, det oerhorda,
si att ephvar, dtven ‘den, fOr hvilken all
detta tir okandt, miste se och tro det —
den frmdgan beror hos Mirbeau icke en-
bart pa svaghet for stark konstndelig effekt,
inte heller pi ren tendensdyrkan
Det ir intresset for lidclsen och ken
skapen om den som ger hans diktning d
atta motiven, ger hans konst lyskraft och
varde. Han ‘ar icke som Anstole France
Sfverdlickande och kylig intellektualist, med-
allt mer
Detta se-
reten kulurmitare, «j, sAsom Zol
odeladt blef det, reformater.
are niirmar han
som gér honom till andlig kirurg ar hans
sig ju met,
OCTAVE MIRBEAU
for var
egen innerliga frindskap med all
hud typiskt Kinslobit
man har pi oarmaste hall, ser
Mirbean gor undantag frlin den
Daefor verkar han Bfverraskande
Han
man icke,
regeln.
‘och upprérande,
ilbjar det vi icke
Snska se cller ro yana att se, fast det
bor vig om vig med os, Men han
fangslar oss, ty han ar saker pa sin sak.
Maa twiflar e} pa hans hemmasiaddket i
hans bickers underliga varld af svaga eller
brutala miin och kvinnor, af hjalplést veka
eller perverst hiinsynsiosa varelser, af pris:
ler, kolotter och smiborgare,
Dagern blir blott stundom pinsamt stark355
Figureraa sth fam fOr oss sktmmande
som febersyner. Den i hans dramatiska
arheten ytterst verkningsfulla Ofverdriften
an inom berittelsen bli hetsande och
vicka offivilig leds, Det ar en naturlig
fterverkan af cn blindande Askidning.
Det ar hirvidlag med Mirbeau som 1. ex
med Gorki, att man kan f0r att freda sig
mot de smartsamt intensiva intrycken fore:
stitia sig att icke fOmya eller fordjupa be-
antskapen, — Férfattaren blir dock den
starkare.
Han tar ens sinne helt, som nar den
onde fitt ett finger och sedan oundvik-
Hig hela syndaren.
Denna makt mite bero pa den skon
st obeslijade och Arliga skildringsart,
Mirbeas si enasende ojirft oder. Uten
att spela statistiker, amatdrfilosof eller po-
litiker, fvertygar Mirbeau genom pataglig-
hhet i framstiliningen inom de mest skilda
‘omrdden, Han ar en konstnir som aldrig
upphr att vara minniska och son af sin
tid Det allmaana, hans nations stora ro-
rele och brannande frigor, deta intres
serar_honom, men ej for dess egen skull,
iutan som grind och fOrtlaring for det ti
falliga, som individens dde och liftuit
Darfor har han mycket att siga oss, som
verkligen angir_oss — om virt lidandes
och var Iyckus witor, om skotesynder och
dolda Onskningar, om lifvels rig i fred
och ej _minst_ om kriget sill. barbariets
seglifvade spoke, sidant det ter sig for nu-
tidens kulturfoll, —
‘Mirbeau borjade sin bana som journalist
‘och lritiker, och som sidan fortfar han
att verka, Hans inkigg i konst- och tea-
teririgor vickte en uppmiirksamhet, som
tog sig uttryck i genmalen, Talingen att
chockera lig honom i blodet och har al:
drig_afversifvit honom,
Hans senare, skenlitterira rfattarskap
‘omfattar en del emacre prosaskisser, roma:
nner och drimatik. Ehumu han i dessa yerk
fcke egentligen framtradde som angripare
af det. bestiende, satte redan hens forsee
beroméa bok, »Le Calvaires, franska sinnen
i lig rérelse och gjorde, e) minst genom
den pitvungna prigeln af anklagelseskrift,
stor framging. Det var patvotismen, sir
skildt den militira, som kande sig tniffad
GUSTAF ULLMAN
och ansig. sig krivkt, “Bokens Deritese
fm en fransk ynglings utveckling til man
genom fonvilldser och lidanden, rymde ett
lepite, dir fransktyska krigets sista skele
ppriias. Hien — tga haltelik fee Ofrigt
lider hie mindre af ogna tin af and
ras lval, af folkets uimbéranden, strapat
Set och hopploss. sppottrande under oda-
Jigt tefl. "Det elas tryckande och. vd
rFga_meningsloshet och hans veka, rened:
fade kanwlige sym hep ar dot frliga be
pitlets summa. Nir yoglingen val tr ur
Senna strid, ligger den cocked bakom det
foljande, hans golgatagng genom helt andra
sirider, kirleksslafveriets och srartsjukans,
fram. till hans. maktlOw men oppriktiga
stall ir arhotets atrangn och valgo-
ands giadon:
Emellertid. grep den infitade rigsbil
den genom sin’ milande kraft och vackte
fen storm at gensazor och beskyilningar.
Fnvilka forfattaren vrdigh hemo i fretalet
fil de nysre spplagorea af boken.
Under ostastatska Krigets dagar gick ge-
‘nom varldspressen en helt Kort, men jst ge-
som sin koncentrerade detalstyrka skakaniie
Shidring af et nyse wfvergifvet slegtalt
OseAsien. Indignationensande flammade
ir i silva atergifvandet af verkligheten,
SKitdringen var al sTie Cabyane'a> fora
re, —
Det politika, nationelia, ofverbutvud
det allmtinna, stir dock ej hos Mirbeau
Skymmande i fOrgrunden, Det ar med
BFrerallt, men som lnfen, hvari man lelver,
‘och skinker allt vasentlga deag sil at.
Prighindet af de lefvarde typema, —
Si fren jo1/Abbe Jess, historien
om den i alla affeenden aftkrickande pris
ten, beilken ‘pa grand af kyrians, feral
‘och sin naturs Sienharda sjlviskhet blir
Ail et gine) Br sin omgifoing och fr sina
niirmaste stir som en nderbar och ryslig
ata, — Den Klerikala Irigan spear hie
in isd godt som hare kapitel, —
[An djipare Ar det katobka prasteildets
tetydele,ieynnorhet forungdomens if, att
och fambilleni det morkaste och biteaste at
fla Mirbeaus arbeten, gomeromanen »Se-
bastien Roch». En smiborgares son skic-
Jas for en nyck af faders fifanga tl en je
Snitskola, fred fir riks och fOrmama pojker.
Forfod af desta kamratersfrakt och grym-
het fioner Schastien ompider en trogen vin
en annan ofrilse elev.OCTAVE
nen af Idrarna, en pest med per-
versa béjelser, begagnar gossens situation
tll att forfGra’ honom, och gor horom se-
dan oskadlig genom att bestvila honom' ach
hans. fortrogne for gemersam osedlighet.
Rilda relegeras rin ioritiaingen och tlt
fas linge darefter i kriget sisom_soldater
Sebastien, fOr alld mitskt och Druten af den
vidriga ungdomsuppleivelsen, utsiiter sig
halft i stepp likndjdhet fOr faran, blir skjue
ten under en refritt. Vannen, ‘en enkel,
‘robjirtad man, som oatbrutet sviirmar fOr
nagot oklart mil, for den stora saken>,
har bort hans lik pi sin sygg. Det ar
historiens slut —
Man frigar sig, om icke denna bok
Kunnat ha nigon del i kongregationssko-
Jomas fall, Till fSlojandet af ett sambils
‘ondt har den i hvarje fall bidragit. —
Karletens, det sevnella lifvets doldaste
och disfor mest missérstidda féreteeler
Ya i Mirbeau fuonit en yaken och oraid
inktagare
-mowsats till gingna tiders skygga Gr-
tigande och efteriiina glimska af dessa
ting, vander ban sin blindlykta ritt mot
Medusaansiktet
— Det ir omdjfigt att rena och for
Vinda ett sir, som man inte ser. Mirbeau
har insett detta, och hur allvarligt han fattat
in diktkonsts uppgiftcch forplikelser gent-
emot det sjuka och fOrvinda, framgar ej
blott af en sidan tilkignan som den i or-
jum af denna uppstts oranimnds, Det ro-
jes i betoningen af lastens, d. v. s. sjk-
domens kviljande och fUrgitande sviter, af
den underiryekta och dirfr abnormt lft
aktige lidelsens. martyrium.,
Hans skildringar kunna i sin steerig.
het mirma sig det grisliga, sisom i hela
Le Jardin des Supplices, eller det gro-
teskt lustiga, som i sLe Journal d une femme
de chambre>.
I bids ar bufvudpersonen en kviana.
Clara, en ung dam af kosmopotitisk
bord och bildning, a hjilsinnan i sLe Jar-
gin des Supplicese, Drifven och. tird af
en slags grvmhetens Kirlekssjuka hesdker
on, i sillskap med en af staten skyddad
bedragare, Kinas afititsplaser. Fingelse-
bellor och tortyrkamrar ligga dir midt i to-
Fiske Tustgledar, hnilkes vidonderligtIysen-
€e och doftande blommor och tid godas
af minniskors Kitt och blod. Endest ir
Jan Clara ilska, endast hate kan hon njuta
MIRBEAU 337
— och. har forbrinner hennes ungdom,
det tr slutmilet for hennes.kirleksjakt. —
I >En kammarjungtres dagbok> — ett
‘mindre exotiskt, men fr Mirbeau lke fuk
bart motiv — ‘tecknis frin den unga, offi
villigt depraverade fickans synpunkt hen
nes méten och upplefvelser mei skilda
herrskep>, hertar och damer i brokigt
arr; mot dess fond famtrider hennes
egen frankt virldserfarna och dock bot
ligt kvinnligs person med klara linjer, och
i gripande tall och trdstlds helysning.
Efer att med nfgorlunda okrankt jit
ta ha dlskats af ett tjog mer och mindre
Desvarligaomaniaquess, slutar hon med
att bindas vid en kamrat, en glrdsdring,
som mérdat ett flickebarn’och stulit sig tll
grundpliten for en krogeriroreise. Denne
hhedersman fr eljest Dreyfushatare, och pa
sin vige har hen tidningarnas porteatt af
sgeneraler och jesuitfider. Kammarflickan
besegras af des dunila qusning, hans bra-
tala manlighet wi6fvar pd henne, Hon st
ger sj, att hon ar tan kraft mot hans
vilit —hennes egen ar sf att siga for-
Dmiad af de minga, for hwitka hon offrat
sig — hon ar lyekiig i @medringen att
vara hans och Kinner sig i stind att gdra,
hhvad han vill, g&, hvart han befiller, —
Anda till Drettet. —
Det air ju egentligen lidelsen sf som
air hofvudperson i dessa berittelser. Den
nna mak, som foréder, blir segraren, dar-
fr att ingen god makt velat vara til handa
for ait sluta de unga och vilsna varelserna
i sit beskyod.
Ofverhufiud taget fGriilja Mirkeaus se-
hare romaner, t. ex. rLes vingt et un jours
aun Neurastheniques, det moderna lifvets
bistraste sagor, om hvart deta lif fOr oss
hin, direst vi ej tro det vaxna, Remilda
ok ir en det inre elindets reseskildring,
fen historia om wslitna nerver och afskyvar-
da nutidéa tifventyr,
Sisom dramatiker har Mirbeau framtriidt
i sorgespele: Tee manvaie Bergerss, den
tragiska Komedien >Les Affaires sont les
Affaires», samt ett antal satiriska och se-
deskildrande mindre stycken, »Farces et
moralites>.
Hans starka och nya ltterara personlig-
hhet visar sig har lyckligt inriktad fer det
sceniska,
Karol Cytrowski, L'Abbé Jules D'octave Mirbeau en Tant Qu'exemple de L'influence de Fiodor Dostoïevski Sur Le Roman Français de La 2e Moitié Du XIXe Siècle
Lucía Campanella, "Le Journal D'une Femme de Chambre" Et "Puertas Adentro" de Florencio Sánchez: Rencontre Interocéanique de Deux Écrivains Anarchisants