Inferno, by August Strindberg INNEHLL. _Inferno._ 1. Den Osynliges hand ................................. 2.

Ludvig den helige gr mig bekant med salig Orfila .. 3. Demonen frestar .................................... 4. Det tervunna paradiset ............................ 5. Fallet och det frlorade paradiset ................. 6. Skrselden ......................................... 7. Helvetet ........................................... 8. Beatrice ........................................... 9. Swedenborg ......................................... 10. Utdrag ur en frdmds dagbok ....................... 11. Den Evige har talat ................................ 12. Helvetet lsslppt ................................. 13. Pilgrimsfrd och frsoning ......................... 14. terlsaren ........................................ 15. Vedermdor ......................................... 16. Vartt pekar vr vg? .............................. Epilog ................................................. Bibliografi ............................................

7 21 27 33 36 42 93 122 131 149 163 168 178 184 190 197 203 206

Motto: 1) Courbe la tte, fier Sicambre! Adore ce que tu as brl, Brle ce que tu as ador! 2) Och jag skall vnda mitt anlete emot en sdan man och sl honom med frfran, s att han skall bliva en varnagel och ett tlje bland folket. Hesekiel XIV: 8. 3) Och bland dessa ro Hymeneus och Alexander, vilka jag har verlmnat t Satan, p det att de genom denna tuktan skulle lra sig att icke mera frsmda.

1:sta Timot. I: 20.

I. Den Osynliges hand. Det var med en knsla av vild gldje jag tervnde frn Nordbanans station, sedan jag dr avlmnat min lilla hustru, vilken skulle fara till vrt barn, som insjuknat i fjrran land. Fullbordat var allts offret av mitt hjrta! Vra avskedsord: Nr ses vi igen? -- Snart! terljdo nnu ssom osanningar, vilkas bedrglighet man icke vill tillst fr sig; en aning sade mig, att det var fr alltid vi nu hade skilts. Detta farvl, som vi utbytte i november mnad 1894, blev verkligen ocks det sista, ty till denna stund, i maj 1897, har jag nnu icke tersett min kra hustru. Nr jag hunnit till Caf de la Rgence, slog jag mig ned vid det bord, dr jag frut brukat sitta med min hustru, min vackra fngvaktarinna, som dag och natt spionerade p min sjl, gissade till mina hemliga tankar, bevakade mina iders lopp, svartsjukt iakttog min andes strvan mot det oknda. tersknkt t friheten, erfar jag med ens en expansion av sjlens innestngda kraft och lyftes upp ver smaktigheterna i storstaden, denna skdeplats fr intellektuella strider, dr jag nyss vunnit en seger, i sig sjlv futtig, men fr mig oerhrt stor, d den utgjorde uppfyllelsen av en ungdomsdrm, som drmts av alla samtida skriftstllare i mitt hemland, men frverkligats allenast av mig -- nmligen att bliva spelad p en Paris-scen. Teatern ingav mig nu avsmak liksom allt vad man har erntt, och vetenskapen lockade mig. Stlld i valet mellan krlek och vetande, hade jag bestmt mig fr att ska n kunskapens hjder, och i det jag brnde ble min tillgivenhet, glmde jag det oskyldiga offret fr min relystnad eller min kallelse. * * * * *

Vl anlnd p nytt till mitt elndiga studentrum i Quartier latin, grvde jag i min koffert och drog fram ur deras gmstlle sex deglar av fint porslin, i frvg kpta fr pengar som jag hade stulit frn mig sjlv. En eldtng och ett paket rent svavel fullbordade laboratoriets inredning. Sedan var det bara att gra upp en smltugnseld i kaminen, stnga drren och flla ner gardinerna, ty tre mnader efter Caserios avrttning var det farligt att syssla med kemiska redskap i Paris. Natten faller p, svavlet brinner med avgrundslgor, och mot morgonsidan har jag konstaterat nrvaron av kolmne i denna fr enkel ansedda kropp, som kallas svavel, och drmed tror jag mig ha lst det stora problemet, kullkastat den hrskande kemin och vunnit den oddlighet, som r de ddliga medgiven. Men huden p mina hnder, som blivit stekt framfr den starka elden, lossnar och faller av i fjll, och den smrta, som framkallas av hndernas mda vid avkldningen, pminner mig om vad min seger kostat. Ensam i sngen, dr nnu en doft av kvinna drjer kvar, finner jag mig sll till mods; en knsla av psykisk renhet, av manlig jungfrulighet gr

att jag skdar p mitt frflutna ktenskapsliv ssom ngot orent, och jag r ledsen att ej ga ngon, till vilken jag kan frambra min tacksamhet fr befrielsen frn dessa frnedrande bojor, dem jag brutit utan vidare omstndigheter. Jag har nmligen blivit ateist under rens lopp, nr jag mrkt hur de oknda makterna lmnat vrlden t dess de utan att giva ett livstecken ifrn sig. Ngon att tacka! Det finnes ingen tillstdes, och min tvungna otacksamhet trycker mig som en brda! * * * * *

Svartsjukt mn om min upptckt, tar jag inga mtt och steg fr att utsprida den. I min skygghet vnder jag mig ej till auktoriteterna och akademierna. Emellertid fortstter jag mina experiment, allt under det att sprickorna p hnderna frvrras, ppna sig och fyllas med kokssmulor, s att blod sipprar ut och plgorna bli outhrdliga. Allt jag vidrr framkallar smrtor, och ursinnig ver denna pina, som jag r hgad tillskriva de oknda makter, vilka i s mnga r frfljt mig och lagt hinder fr mina bemdanden, undviker och frsummar jag mnniskors sllskap, ger terbud till bjudningar, stter vnner ifrn mig. Tystnad och enslighet breda sig omkring mig, ett kenlugn, hgtidligt och frfrande, uti vilket jag p trots utmanar den osynlige, brottas kropp mot kropp, sjl mot sjl. Jag har bevisat nrvaron av kolmne i svavlet; nu skall jag uppvisa vte och syre, ty de mste finnas dri. Apparaterna rcka ej mera till, jag str utan pengar, hnderna ro svrtade och bldande, svarta som nden, bldande som mitt hjrta. Ty samtidigt underhll jag en brevvxling med min hustru och berttade fr henne om mina kemiska framgngar, p vilket hon svarade med bulletiner om vr dotter och strdde in sm frmaningar om det ffngliga i min vetenskap och om draktigheten i att vrka bort pengar p slikt. I ett anfall av rttmtig stolthet, gripen av ett rasande begr att gra mig sjlv illa, begr jag sjlvmord, i det jag avskickar ett skndligt, ofrltligt brev och sger farvl till hustru och barn, ltande frst att en ny frbindelse lagt beslag p mina tankar. Skottet har trffat. Min hustru svarar med en anskan om skilsmssa. Ensam, sjlvmrdare och lnnmrdare, glmmer jag det brottsliga i saken fr grmelsen och bekymren. Ingen kommer och besker mig, och jag kan ej ska upp ngon, d jag sttt mig med alla. Jag knner mig lsgjord, drivande p ytan av ett hav efter att ha avskurit ankartget utan att ga ngra segel. Emellertid uppenbarar sig nden i form av den obetalda hyresrkningen och avbryter mina vetenskapliga arbeten och metafysiska grubblerier genom att kalla mig ter till jorden. P detta stt nalkas julen. Jag har ngot tvrt avslagit en inbjudning till en skandinavisk familj, dri atmosfren misshagar mig p grund av ett visst sjlvsvld, som plgar mig. P kvllen, nr jag sitter ensam, ngrar jag mig och gr dit nd. Genast som man satt sig till bords, brjar midnattskalaset med stoj och versvmmande gldje bland de unga konstnrer, som dr i huset ro som hemma hos sig. En frtrolighet, som frnstter mig, tbrder och miner, med ett ord en ton, som ej smakar av familjekrets, inger mig en obeskrivlig vantrevnad, och mitt uppe i saturnalierna framtrollar mitt svrmod fr min inre syn min hustrus fridsamma boning. I en vision ser jag pltsligt salen, jultrdet,

misteln, min lilla flicka och hennes vergivna moder . . . Samvetskvalen gripa mig, jag reser mig, frebr ett illamende och gr min vg. Jag passerar den frskrckliga rue de la Gaiet, dr mngdens konstlade gldje verkar srande, samt den dystra och tysta rue Delambre, en gata som mer n ngon annan i kvarteret kan gra en frtvivlad; jag viker av p boulevard Montparnasse och sjunker ned p en stol utanfr Brasserie des Lilas. En god absint trstar mig under ngra minuter, drefter anfalles jag av ett flje kokotter och studenter, som sl mig i ansiktet med spn, och liksom jagad av furier lmnar jag min absint i sticket och skyndar att skaffa mig en ny i kaft Franois Premier vid boulevard Saint-Michel. Det var att rka ur askan i elden; en annan tropp flinar t mig: Se p den enstringen! och jag flyr, piskad av eumeniderna, till mitt hem med nidrefrngernas retsamma fanfarer i ronen. * * * * *

Tanken p en tuktan ssom fljden av ett brott instller sig icke. Infr mig sjlv spelar jag rollen av oskyldig, freml fr en orttvis frfljelse. De oknda hindrade mig i att fullflja mitt stora verk, och det var ndvndigt att bryta hindren innan segerkronan kunde vinnas. Jag har haft ortt, och nd har jag rtt och skall f rtt! Denna julnatt sov jag illa. En kall luftstrm strk upprepade gnger ver mitt ansikte, och ljudet av en mungiga vckte mig allt emellant. * * * * *

En begynnande orklshet fr smningom makt med mig. De svarta och bldande hnderna hindra mig vid kldseln att vrda mitt yttre. Rdslan fr hyresrkningen lmnar mig ej mer ngon ro, och jag gr fram och ter i rummet som ett vilddjur i sin bur. Jag har upphrt att intaga regelbundna mltider, och pensionsvrden rder mig att lgga mig p sjukhus, vilket leder till ingenting, d sdant r dyrt och man mste betala i frskott. D yppar sig en uppsvllning av armdrorna, ett tecken till blodfrgiftning. Detta var ndestten, och ryktet drom sprider sig bland mina landsmn, s att en afton den goda kvinnan, frn vars julkalas jag hade brutit upp p ett ohvligt stt, hon, som ingett mig antipati och nra nog frakt, sker upp mig, fr reda p min olycka och ngest samt under trar anvisar mig sjukhuset som den enda rddningen. Dm om min hjlplshet och frkrosselse, nr en vltalig tystnad gr klart fr henne att jag str utan tillgngar. D fattas hon av medmkan vid att se mig s nedsjunken i elnde. Hon frklarar, att hon skall gra insamling bland skandinaviska sllskapet, hon skall ska frsamlingens pastor; fr egen del r hon fattig och tyngd av bekymmer fr den dagliga utkomsten. Synderskan har knt medlidande med den man, som just vergivit sin kta maka.

Bragt till tiggeri, nnu en gng, anropande barmhrtigheten genom en kvinnas frmedling, brjar jag ana tillvaron av en osynlig hand som styr hndelsernas oemotstndliga logik. Jag kryper ihop fr stormvinden, besluten att resa mig p nytt. * * * * *

En vagn kr mig till Saint-Louis-sjukhuset. P vgen dit stiger jag ur vid rue de Rennes fr att kpa tv vita skjortor. Svepningen! fr min sista timme! Tankarne vnda sig verkligen kring min nra frestende dd, omjligt att frklara varfre. Intagen som patient, frbjuden att g ut annat n efter erhllet tillstnd, och med hnderna inlindade s att all slags sysselsttning omjliggres, tycker jag mig vara insprrad i fngelse. Ett abstrakt sjukrum, kalt, frsett med det ndtorftigaste, utan tecken till sknhetsstrvan, belget nra gemensamhetssalen, dr man rker och spelar kort frn morgon till kvll. Frukostklockan ljuder, och vid bordet finner jag mig i ett sllskap av spken. Ansikten som ddsskallar eller dendes; hr felas det en nsa, dr ett ga, p en tredje r lppen kluven eller kinden frmultnad. Hr sitta ocks tv individer, som ej se sjuka ut, men ha en vresig och frtvivlad uppsyn. Det r ett par stortjuvar av god familj, som genom mktiga relationer sluppit lsa ur fngelset under frevndning av sjukdom. En cklande lukt av jodoform tar bort aptiten fr mig, och som mina hnder ro bundna mste jag anlita mina sidokamraters bitrde fr att skra brdet och sl i drycken. Och runt omkring denna skna samling av brottslingar och ddsdmde rr sig vr goda moder, frestndarinnan, i sin klosterlika drkt av svart och vitt, och frdelar t en var hans giftbemngda lkedryck. I en bgare arsenik dricker jag med en ddskalle, som sklar tillbaka i digitalis. Det r bedrvligt, och nd fr man vara tacksam, ngot som gr mig ursinnig. Behva vara tacksam fr en s ringa och drtill s obehaglig sak! Man klder p och av mig, vrdar mig likt ett barn, och barmhrtighetssystern fattar bevgenhet fr mig, behandlar mig som ett smbarn och kallar mig sin gosse, under det att jag liksom alla de andra benmner henne: min mor. Vad det knns sknt att uttala detta ord moder, som ej gtt ver mina lppar p trettio r! Den gamla, som tillhr S:t Augustinerorden och br de ddas drkt drfr att hon aldrig har levat livet, r mild som frsakelsen och lr oss att le t vra lidanden som vore de frjder, ty hon vet hur vlgrande smrtan kan vara. Icke ett frebrende ord, inga frmaningar eller predikningar. Hon knner sin instruktion, den som gller fr de sekulariserade sjukhusen, och hon frstr att bevilja sm friheter t sjuklingarna, icke t sig sjlv. Slunda tillter hon mig rka i mitt rum och erbjuder sig att rulla cigarretter t mig, vilket jag avbjer. Hon skaffar mig tillstnd att g ut p extra tider, och d hon upptckt att jag sysslar med kemi, lagar hon att jag blir frestlld fr sjukhusets lrde apotekare, som lnar mig bcker och sedan han ftt del av min teori om grundmnenas beskaffenhet, inbjuder mig att arbeta i sitt laboratorium. Denna nunna har spelat en roll i mitt liv, och jag brjar frsona mig med mitt de, i det jag prisar min goda otur, som frde mig under detta vlsignade tak.

Den frsta bok jag tagit med mig frn apotekarens bibliotek faller upp av sig sjlv, och min blick slr ner som en falk p en rad i kapitlet Fosfor. I f ord frtljer frfattaren, att kemisten Lockyer hade medelst spektralanalys uppvisat, att fosforn icke vore ngon enkel kropp, och att redogrelsen fr hans experiment ingivits till vetenskapsakademien i Paris, vilken icke hade frnekat sakfrhllandet. Styrkt av detta ovntade std gr jag ut i staden medfrande mina deglar med terstoden av det ofullstndigt frbrnda svavlet. Jag verlmnar dem till en kemisk byr, dr man utlovar t mig till fljande dags morgon intyget ver verkstlld analys. Det var min fdelsedag. Vid terkomsten till sjukhuset vntar mig ett brev frn min hustru. Hon begrter min irkade olycka, hon vill ter fara till mig fr att vrda och lska mig. Lyckan att vara lskad trots allt framkallar ett behov att rikta min tack till ngon . . . vilken? Till den oknde, som i s lnga r hade dolt sig? Mitt hjrta smlter, jag beknner den nedriga lgnen om min otrohet, begr hennes frltelse, och i en handvndning r jag nyo stadd i utbyte av krleksbrev med min egen hustru, allt under det jag uppskjuter vr terfrening till en lmpligare tidpunkt. * * * * *

Nsta morgon skyndar jag till min kemist vid boulevard Magenta. I frseglat kuvert br jag med mig till sjukhuset intyget p hans analys. Nr jag gr frbi Ludvig den heliges staty p innergrden, drar jag mig till minnes helgonets trenne verk, nmligen den stora blindasylen Les Quinze-Vingt, Sorbonne och Sainte-Chapelle, eller ssom jag versatte det: frn lidandet, igenom vetenskapen, fram till botgring. Innestngd p mitt rum ppnar jag kuvertet, som skall avgra min framtid, och jag lser: Det pulver, som lmnats oss till underskning, freter fljande caracteristica: Frg: grsvart. Lmnar spr p papperet. Tthet: betydlig, verlgsen medelttheten hos grafit; mnet synes vara en hrd grafit. -- -- -- -- -Kemisk underskning: Detta pulver brinner ltt och utvecklar drvid koloxid och kolsyra. Det innehller allts _kol_. -- -- -- -- -Rent svavel innehller kol!

Jag r rddad, frn denna stund frmr jag bevisa mina vnner och anfrvanter, att jag icke r galen. Bestyrkta ro de teorier jag framlade i mitt arbete Antibarbarus, som utgavs ett r tidigare och behandlades av tidningarna som ett verk av en kvacksalvare eller dre, vilket hade till fljd att jag utstttes ur min familj ssom en odga, ett slags Cagliostro. Nu tror jag ni ro krossade s det frslr, mina vrda motstndare! Mitt jag svller av rttmtigt hgmod, jag vill lmna lasarettet, ropa hgt p gatorna, vrla framfr Institutet, riva ner Sorbonne . . . men hnderna ro fortfarande i band, och utkommen p grden rder mig det hga gallret till tlamod. Apotekaren, t vilken jag meddelar resultatet av analysen, freslr att vgabringa en kommission, infr vilken jag skulle med direkta experiment uppvisa problemets lsning. Emellertid, hellre n att vnta och medveten om min frsagdhet infr en offentlig samling, hopskriver jag en uppsats i mnet och skickar den till Le Temps, som fr in den inom tv dagar. Lsen r given, man svarar mig frn olika hll utan att frneka sakens riktighet. Jag har ftt anhngare, anmodas att lmna artiklar till en kemisk tidskrift och invecklas i en brevvxling, som ger nring t mina fortsatta underskningar. * * * * *

En sndag, den sista som jag vistades i Saint-Louis-skrselden, sitter jag vid fnstret och iakttar vad som frsiggr nere p grden. De tv tjuvarne promenera med sina hustrur och barn, kyssa dem allt emellant och se s lyckliga ut, nr de vrma sig vid den krlek, som underblsts av deras olyckor. Min egen ensamhet vilar tungt p mig, jag frbannar mitt de, som jag finner orttvist, i det jag glmmer att mitt brott vertrffar deras i nedrighet. Postbudet kommer med ett brev frn min hustru. Det r isande kyligt; min framgng har srat henne och hon ltsas ej tro drp, d hon nmligen rdfrgat en yrkeskemist; hon tillfogar goda rd angende det farliga i illusioner, som kunna leda till hjrnkriser. Fr vrigt, vad vinner jag vl med allt detta? Kan jag fda en familj med min kemi? terigen detta alternativ: krlek eller vetenskap! Utan att tveka krossar jag henne med ett sista avskedsbrev. P aftonen tar jag mig en promenad i det dystra kvarteret och passerar Saint-Martin-kanalen, vilken r svart som en grav och tyckes enkom gjord att drnka sig uti. Jag stannar vid hrnen av rue Alibert. Varfr Alibert? Vem r han? Var det ej s att den grafit, som kemisten funnit i mitt svavelprov, kallades Alibert-grafit? . . . n sedan? Det r narraktigt, men jag kan ej hjlpa att intrycket av ngonting ofrklarligt drjer kvar i mitt sinne. Vidare rue Dieu. Varfre Gud, d han r avskaffad av republiken, som har gnat Pantheon t en annan bestmmelse n dess ursprungliga . . . Rue Beaurepaire. Just ett vackert tillhll fr missddare . . . Rue de Bondy . . . Ledes jag av en demon? . . . Jag slutar att lsa gatskyltarna; gr vilse, frsker vnda om samma vg utan att dock finna den, ryggar tillbaka infr ett ofantligt skjul, som stinker av rtt ktt och unkna grnsaker, i synnerhet surkl

. . . Misstnkta figurer snudda frbi mig och lta plumpa ord falla . . . jag r rdd fr det oknda, viker av t hger, t vnster, rkar in i en smutsig tervndsgrnd, som tyckes vara hemvist fr sopor, laster och brott. Gatnymfer sprra vgen fr mig, ligapojkar flina t mig. Scenen frn julkalaset upprepas: _V soli!_ Vem r det, som stller i ordning dessa frst fr mig s fort jag lsgr mig frn vrlden och mnniskorna? Det r ngon, som har ltit mig falla i denna snara! Var finns han, s att jag kan f brottas med honom? . . . Ett regn blandat med snslask faller just som jag brjar i bakgrunden av en kort gata tecknar sig mot himlavalvet ofantligt stor, ett verk av cykloper, en port utan ngot vilken ppnar sig t ett hav av ljus . . . Jag frgar en var jag befinner mig. -- Porte Saint-Martin, min herre. Med ngra f steg r jag ute p de stora boulevarderna och gr nedfr dem. Teateruret anger att klockan r en kvart ver sex. Just absinttimmen, och vnnerna vnta som vanligt i caf Napolitain. Jag fortstter dit ned med pskyndade steg och glmmer sjukhuset, grmelsen, fattigdomen. Men utanfr caf du Cardinal rkar jag stta mot ett bord, vid vilket en herre sitter. Jag knner honom endast till namnet, men han knner mig, och i en sekund ha hans gon sagt mig: Ni hr? Ni ligger allts inte p sjukhus? Det var sledes bara prat, den dr historien! Och jag knner p mig att denne man r en av mina oknda vlgrare, att han tecknat bidrag t mig och att jag r en tiggare, som ej har rttighet att g p kafer. Tiggare! Det r rtta ordet; det ringer i ronen p mig och jagar upp p mina kinder en brnnande rodnad, skammens, frdmjukelsens och raseriets rodnad! Tnka sig, att sex veckor frut satt jag hr vid borden; min teaterdirektr lt bjuda sig av mig och tilltalade mig med kre mstare; tidningsmn vlades om att interviewa mig, fotografen utbad sig ran att f slja mitt portrtt. Och nu: tiggare, en brnnmrkt man, utsttt ur folks umgnge! Piskad, ryggbruten, jagad till dds stryker jag utefter boulevarden som en nattsvrmare och drar mig tillbaka i min hla hos de pestsmittade. Hr stnger jag in mig p mitt rum; hr r mitt hem. D jag reflekterar ver mitt de, mrker jag den osynliga handen, som tuktar mig, med spslag driver mig fram mot ett ml, som jag nnu icke kan gissa mig till. Han sknker mig ra p samma gng han vgrar mig en hedrad stllning i vrlden; han frdmjukar mig i det han upphjer mig, krker mig i stoftet fr att lyfta min sjl. D uppdyker ter hos mig den frestllningen att frsynen har bestmt mig fr en mission hr i vrlden och att det r uppfostran drtill som p detta vis tager sin brjan. * * * * * springa . . . en svart port, palats till, polisbetjnt

I februari lmnar jag sjukhuset, utan att ha kunnat bli botad men kurerad fr vrldens frestelser. Vid skilsmssan hade jag velat kyssa handen p vr goda moder, som utan ngot predikande lrt mig korsets vg, men en knsla av vrdnad, liksom fr ngot, som ej fr vanhelgas, hll mig tillbaka.

M hon i andanom emottaga denna grd av tacksamhet frn en vilsegngen frmling, som nu dvljes undangmd i ett fjrrbelget land.

II. Ludvig den helige gr mig bekant med salig Orfila. I en ansprksls mblerad lgenhet, som jag hyrt mig, fullfljer jag mina kemiska arbeten vintern ut, stannande hemma nda till aftonen, d jag gr att ta middag p ett crmerie dr konstnrer av flera olika nationaliteter ha bildat ett kotteri. Efter middagen besker jag den familj, som jag den dr gngen gav terbud i ett gonblick av rigorism. Hela kretsen av anarkistiska konstnrer trffas dr, och jag knner mig dmd att utst allt det jag hade velat slippa se och hra: ogenerade seder, lslig moral, gudlshet med bertt mod. Dr finnes samlad mycken talang, ondligt mycken kvickhet, en bland dem har en verkligt genialisk naturbegvning och har skaffat sig ett ansett namn. Hur som helst r man som en familj dr, man hller av mig, och jag r dem tack skyldig, s att jag gr mig blind och dv infr deras sm privata affrer, som ej ang mig. Ifall det hade varit oberttigat hgmod, som kommit mig att undvika dessa mnniskor, skulle straffet varit vl avvgt, men i detta fall, dr min tillbakadragenhet hrflt ur en strvan att rena min individualitet, att frdla min personlighet i ett ensligt levernes sjlvprvning, frstr jag icke frsynens tillvgagngsstt, enr mitt skaplynne r mjukt och grna anpassar sig efter omgivningen av pur umgngessamhet och fruktan fr att vara otacksam. Utesluten ur societeten p grund av min ynkliga och skandalsa fattigdom, var jag lycklig att finna en tillflyktsort under de lnga vinterkvllarne, ehuru den mycket fria samtalstonen srade mig i hjrtat. * * * * *

Efter upptckten av den osynliga handen, som styr mina fjt p den skrovliga stigen, knner jag mig icke lngre ensam, och jag vakar med strng uppmrksamhet ver mina handlingar och ord utan att dock alltid lyckas. Men s snart jag syndat, gripes jag genast p bar grning, och straffet infinner sig med en noggrannhet och ett raffinemang, som ej lmnar ngot tvivel vrigt angende mellankomsten av en makt, vilken tuktar fr att frbttra. Den oknde har blivit fr mig en personlig bekantskap, som jag talar till och tackar, begr rd av. Stundtals frestller jag honom som min tjnsteande, motsvarande Sokrates' daimon; och medvetandet av att ga de okndas std tersknker mig en energi och en frtrstan, som egga mig till bemdanden sdana som jag ej frr varit mktig av. Bankrutt i sllskapslivet, lever jag upp p nytt i en annan vrld, dit ingen kan flja mig. Hndelser, som frr saknat betydelse, draga nu min uppmrksamhet till sig, nattens drmmar iklda sig formen av frutsgelser, jag betraktar mig som hdangngen, och mitt liv frflyter i en ny sfr. * * * * *

Sedan jag nu bevisat frekomsten av kolmne i svavlet, terstr fr mig att uppvisa vte och syre, som enligt analogi frmodligen skola finnas dri. Tv mnader frflyta under berkningar och begrundan, men de fr experiment erforderliga apparaterna felas mig. En vn rder mig att g till det analytiska laboratoriet vid Sorbonne, som str ppet ven fr frmlingar. I min folkskygghet vgar jag ej tnka drp, s att mina arbeten avstanna och ett gonblicks vila uppstr. Dock, en vacker vrmorgon stiger jag upp vid gott lynne, gr utfr rue de la Grande Chaumire och nr rue de Fleurus, som ppnar sig till Luxembourgtrdgrden. Den lilla vackra gatan ligger dr tyst, den stora kastanjealln r lysande grn, bred och rak som en rnnarbana, med Davids kolonn stlld mitt i bakgrunden som en mlsten, och i fjrran hjande sig ver det andra och snuddande vid molnen Pantheons kupol med det gyllene korset verst. Jag stannar hnryckt ver den symboliska synen, men d jag drager blicken drifrn varseblir jag till hger om mig en frgeriskylt vid rue de Fleurus. Sannerligen! visionens verklighet r ofrneklig. Mlade p butikfnstret finner jag initialbokstverna till mitt namn: A. S. svvande p ett vitt silvermoln och dr ovan en regnbge. _Omen accipio_ i det jag pminner mig ett stlle i Genesis: Min bge har jag satt i skyn, och han skall vara tecknet till ett frbund mellan mig och jorden. Jag gr icke lngre p marken, jag simmar i luften, och med bevingade steg trder jag in i trdgrden, dr det ej finns ngon mnniska. I denna tidiga morgontimme r parken min, rosengrden tillhr mig, jag knner alla mina blommor p rabatterna, chrysanthemumarterna, jrnrterna, begonierna. Inkommen p rnnarbanan uppnr jag mlstenen, gr ut genom gallerporten t rue Soufflot, vnder t boulevard Saint-Michel till, stannar framfr Blanchards ppna antikvariska boklda, tager utan att tnka drp en gammal kemi av Orfila, slr upp den p mf och lser: Svavlet har blivit intaget under de enkla mnena. Davys och den yngre Berthollets sinnrika experiment synas dock bevisa, att det hller vte, syre och en srskild _bas_, som man nnu icke lyckats isolera. Man kan tnka sig vilken hnryckning av snart sagt religis art, som fattade mig infr en sdan nstan underbar avsljning. Davy och Berthollet hade uppvisat syre och vte, jag kolmne. Det tillkom sledes mig att giva svavlets formel. Ngra dagar senare var jag inskriven i naturvetenskapliga fakulteten vid (Ludvig den heliges!) Sorbonne med rttighet att arbeta i analytiska laboratoriet. * * * * *

Den morgon jag begav mig till Sorbonne var fr mig liksom en hgtidsfest. Ehuru jag ej nrde ngra illusioner angende mjligheten att vertyga professorerna, vilka hade mottagit mig med den kyliga artighet man visar frmlingen, som trnger sig in, erfor jag en mild och lugn gldje, varur jag hmtade ett mod likt martyrens, d han tar upp striden mot en mngd fiender, ty fr mig vid min lder var ungdomen den naturliga fienden.

Anlnd till platsen fr den lilla kyrkan, som hr till Sorbonne, finner jag porten ppen och gr in utan att egentligen veta varfr. Den heliga modern och barnet hlsa mig med ett milt leende; den korsfste, obegriplig som alltid, lmnar mig kall. Min nya bekantskap, Ludvig den helige, de elndes och pestsmittades vn, lter presentera unga teologer fr sig. -- r den helige Ludvig mnne min skyddspatron, min goda ngel, som drev mig till lasarettet fr att g igenom ngestens eld innan jag skulle vinna vanhederns och fraktets trnekrona . . . r det han som skickade mig till Blanchards boklda, och som drog mig hit? Det r ju mrkvrdigt hur jag nu har frn ateismen fallit ner i den fullstndigaste vidskepelse. Vid synen av votivsknkerna fr lycklig utgng av examina avlgger jag det hgtidliga lftet, att jag i hndelse av framgng ej ngonsin skall emottaga frtjnstens vrldsliga utmrkelsetecken. Klockan slr, jag gr gatlopp mellan rader av obarmhrtiga ungdomar, som bespotta mig, p frhand underrttade om den chimriska uppgift jag satt mig fre. * * * * *

Omkring tv veckor ha frflutit, och jag har erhllit oomtvistliga bevis p att svavel r en ternr frening, sammansatt av kolmne, syre och vte.[A] Jag frambr min tack till laboratoriets frestndare, som ltsar icke intressera sig fr mina angelgenheter, och jag lmnar denna nya skrseld med en outsglig invrtes gldje. * * * * *

Jag tar min morgonpromenad p Montparnassekyrkogrden s ofta jag icke besker Luxembourgtrdgrden. Ngra dagar efter det jag slutat min underskning vid Sorbonne, fr jag nra den ppna runda platsen p kyrkogrden syn p ett gravmonument av klassisk sknhet. En vit marmormedaljong tergiver de dla dragen av en vis ldring, som inskriften p sockeln presenterar fr mig ssom -- Orfila, kemist, toxikolog. Det var min beskyddande vn, som sedermera mngen gng har vglett mig genom de kemiska operationernas labyrint. En vecka eftert, nr jag gick utfr rue d'Assas, tvrstannade jag framfr ett hus med klosterlikt utseende. En stor skylt gav mig upplysning om byggnadens bestmmelse: Hotell Orfila. ter och terigen Orfila! I de fljande kapitlen skall jag frtlja om allt som tilldrog sig i detta gamla hus, dit den osynliga handen jagade mig fr att bliva tuktad, undervisad och -- varfr icke -- upplyst av ett inre ljus! ----[A] Om de nrmare detaljerna se: Tryckt och otryckt, Stockholm 1897. -- Sylva sylvarum, Paris 1896. -L'Hyperchimie, Paris 1897. [Anm. av Strindberg.] Ifrgavarande uppsatser komma att infras i Strindbergs Samlade skrifter, Del 27.

III. Demonen frestar. Skilsmsseprocessen gick mycket lngsamt, tid efter annan avbruten av ett krleksbrev, ett skri av saknad, lften om frsoning. Och s ett tvrt farvl oterkalleligen fr alltid. Jag lskar henne och hon mig, och vi hata varandra med ett vildsint hat av krlek, som stegras genom det lnga avstndet. Emellertid, och fr att avslita ett olycksdigert band, sker jag tillflle att verflytta mitt mhetsbehov p ett annat freml, och genast bliva mina ohederliga nskningar bnhrda. P det frut omtalade middagsstllet uppenbarar sig en engelska, en bildhuggarinna. Hon stller frst talet till mig och behagar mig gonblickligen. Hon r frtjusande vacker, distingerad, smakfullt kldd och frledande genom sitt obesvrade konstnrsskick. Kort sagt, en lyxupplaga av min hustru, vars bild hon tergiver frfinad och frstorad. Fr att gra mig ett nje inbjuder den ansedde konstnr, som r doyen i vr middagskrets, den engelska damen till de torsdagssoarer han anordnar i sin atelj. Jag gr dit, men hller mig tillbakadragen, emedan jag endast motvilligt ger mina knslor till pris fr en skvalleraktig publik. Nr klockan blir inemot 11, reser damen sig och ger mig ett tecken med gonen. P ett ganska tafatt stt bryter jag likaledes upp, tar avsked, och sedan jag bett att f gra sllskap fljer jag den unga damen till drren, medan samlingen av oblyga ungdomar slr till ett skratt. Frljligade infr varandra, avlgsna vi oss utan att f fram ett ord, fraktande oss sjlva, som hade vi blivit avkldda inp bara kroppen infr en hnande folkhop. Drtill kom att vi mste passera rue de la Gaiet, dr kokotterna och deras manlige hantlangare rfilade oss med smdliga skymford, tagande oss fr tv av deras frlorade likar. Det r ej ltt att vara lskvrd nr man r ursinnig, stlld vid skamplen; och bjd under gisselslagen finner jag ingen utvg att ter rta p mig. Nr vi hunnit till boulevard Raspail, verfallas vi av ett fint regn, som sticker oss i ansiktet likt sprapp. Utan paraply som vi ro, blir det frstndigaste att ska skydd p ett varmt och vl upplyst kaf, och med en tbrd som en grand seigneur pekar jag p den elegantaste av restauranterna. Vi g tvrs ver boulevarden, lyckliga, med ltta fjt . . . pang, pang! Tanken att jag inte har en sou p mig slog ned p min skalle som hammarslag. Nu har jag glmt huru jag drog mig ur frlgenheten, men aldrig skall jag glmma de knslor, fr vilka jag var ett rov under natten, sedan jag avlmnat engelskan vid hennes port.

Ehuru straffet var strngt och gonblickligt, utdelat av en skicklig hand, som jag ej kunde undg att igenknna, frefll det mig otillrckligt. Utfattig, med ouppfyllda skyldigheter mot hustru och barn, hade jag velat inleda en frbindelse, vanhederlig fr en otadlig flicka av familj. Det var helt enkelt ett brott, och jag lade mig vederbrlig botgring. Jag avstr frn kvllsammankomsterna p crmeriet, jag fastar och undviker allt, som kan sporra den olycksdigra passionen. Men frestaren vakar. P en ateljfest terfinner jag den tillbedda, och till i sterlndsk drkt, som frhjer hennes sknhet, s att jag kan bli galen. Men i hennes nrhet fr jag ej ett ord p tungan, jag sitter dr som en tlp, och kommen p det klara med att denna kvinna r vrd endast en rlig och uppriktig frklaring: jag trr er, gr jag min vg, frtrd av en oren lga. Fljande dag infinner jag mig nyo p matstllet. Hon r dr, r bedrande, och smeker mig med sin insmickrande rst, kittlar mig med sina kattlika gon. Samtalet kommer i gng, och allt gr utmrkt, d just i det kritiska gonblicket den unga Minna gr sitt bullersamma intrde. Det var en artistnymf, modell, lskarinna, med litterra intressen, godsint, grna sedd i olika kretsar. ven jag knde henne, och en afton hade vi blivit goda vnner utan att verskrida grnserna fr det passande. Nog sagt, hon kommer in, kastar sig i mina armar -- hon var ngot onykter -kysser mig p kinderna och duar mig. Engelskan stiger upp, betalar fr sig och gr. Och drmed var det slut, p allvar. Hon kom aldrig igen! Tack vare Minna, som fr vrigt hade varnat mig fr denna dam, av skl som inte hra hit. Slut med krlek! makternas lsen r mottagen, och jag underkastar mig, frvissad om att en hgre frsyn dljer sig hrbakom liksom i allting annat. * * * * *

Uppmuntrad genom min framgng med Svavlet tar jag itu med Joden, och sedan jag kastat in i Le Temps en uppsats om en av jodens synteser, fr jag p mitt hotell besk av en obekant herre. Han presenterar sig ssom ombud fr alla jodfabriker i Europa, har just lst min artikel och utlovar, att i samma gonblick affren avslutas skola vi stadkomma en brskrasch med tfljande vinst av millioner fr oss, om vi bara frst taga ut ett patent. Jag gav honom till svar, att det icke var ngon industriell uppfinning jag hade gjort, utan endast en vetenskaplig upptckt, som nnu ej var mogen, att den kommersiella sidan av saken icke intresserade mig tillrckligt fr att frm mig lgga hand vid nrmare operationer. Han gick. Hotellvrdinnan, som frr varit bekant med den oknde herrn, erfor ur hans egen mun den stora nyheten, och i tv hela dagar betraktades jag i huset som en blivande millionr. Kpmannen terkom, denna gng mera het p saken n nyss frut. Han hade skaffat sig underrttelser, och som han blivit vertygad om att upptckten kunde gras inbringande, skte han frm mig att resa med till Berlin fr att omstta den i praktiken. Jag betackade mig och rdde honom att lta fretaga erforderliga analyser innan han gick vidare.

Han erbjd mig 100,000 francs innan aftonen, om jag ville flja honom. Jag bad att f bli lmnad i fred, d jag vdrade galgstreck. Nere hos vrdinnan lt han frst att jag var galen. De fljande dagarna blevo lugna, och drunder fick jag tid att vervga. Hotande nd, obetalta skulder, en otrygg framtid ena sidan; den andra lockade oberoendet, frihet att fullflja mina studier, ett liv utan bekymmer. Och dessutom, en god id r ju sin ln vrd. ngern fick makt med mig, men jag hade icke mod att terknyta frbindelserna, d en skrivelse frn kpmannen underrttade mig om att en assistent i kemi vid medicinska fakulteten och en deputerad, som redan d gjort sig ett namn och numera r mer n nskligt beryktad, intresserade sig fr jodproblemet. D brjade jag en serie av regelbundna laborationer med ofrnderligt samma resultat, som gingo i riktning att visa, hurusom jod kunde hrledas ur benzin. Emellertid, och efter ett samtal med kemisten, utsttes en dag fr en sammankomst, d avgrande experiment skola ga rum. P den morgon, som i ett slag skall bringa saken till slut, fr jag i ett kdon mina retorter och reagentier till mtesplatsen hos kpmannen i kvarteret du Marais. Han var tillstdes hemma, men kemisten, som erinrat sig att det var helgdag, hade ursktat sig och uppskjutit sammantrdet till en fljande dag. Det var pingstdagen, vilket jag ej hade vetat av. Det snuskiga kontoret, som vette t den mrka och smutsiga gatan, stack mig i hjrtat. Barndomsminnen vcktes: pingsten, hnryckningens helg, d den lilla kyrkan prydd med grnt, med tulpaner, liljor och konvaljer, ppnade sig fr nattvardsbarnen, flickorna vitkldda som nglar . . . orgeln . . . klockringningen . . . En knsla av skam bemktigade sig min sjl, och jag tervnde hem upprrd, fast besluten att bryta med varje frestelse till att driva geschft med vetenskapen. Jag brjade stka undan apparaterna och reagentierna, som belamrade mitt rum; jag sopade, dammade, rjde undan; skickade och kpte blommor, framfr allt narcisser. Sedan jag drefter tagit ett bad och ftt p mig en ren skjorta, tyckte jag mig vara luttrad frn skamflckarna. Gick s ut att promenera p Montparnasse-kyrkogrden, dr en frid snkte sig i sjlen med milda tankar och en ruelse sdan som jag sllan erfarit. _O crux ave spes unica!_ Med dessa ord gvo gravvrdarna en frutsgelse om mitt de. Slut med krleken! slut med vinning och hedersbetygelser! Korsets stig, den enda som leder till Visheten!

IV. Det tervunna paradiset. Sommaren och hsten r 1895 rknar jag -- trots allt -- bland de lyckliga

raststllena i mitt oroliga liv. Allt som jag fretar mig lyckas, oknda vnner bra till mig fda liksom korparne gjorde t Elias. Pengar flyga mig i handen: jag kan kpa bcker, naturalhistoriska freml och bland annat ett mikroskop, som avsljar fr mig livets hemligheter. Dd fr vrlden genom att frsaka Paris' tomma njen stannar jag inom mitt kvarter, dr jag varje morgon besker de hdangngna p Montparnassekyrkogrden och drefter gr ned till Luxembourgtrdgrden fr att hlsa p mina blommor. Emellant kommer en resande landsman p besk fr att bjuda mig ut att frukostera eller se en teaterpjs p andra sidan om floden. Jag sger nej, emedan hgra stranden r frbjudet omrde fr mig, d den utgr vrlden i egentlig mening, de levandes och ffnglighetens vrld. I sjlva verket har ett slags religion vuxit fram hos mig, ehuru jag icke skulle frm uttrycka den i formler. Ett sjlstillstnd snarare n ngon p teorier grundad sikt; en brokig blandning av frnimmelser, som mer eller mindre frttas till ider. En gammal romersk-katolsk bnbok, som jag kommit ver, lser jag med eftertanke; Gamla testamentet trstar och bestraffar mig p ett ngot oklart stt, medan det Nya lmnar mig kall. Dock gr ett buddhaistiskt arbete starkare intryck n alla de andra heliga bckerna, eftersom det stter det positiva lidandet hgre n avhllsamheten. Buddha visar det modet att avst frn hustru och barn, d han str i blomman av sin livskraft och njuter ktenskaplig lycka, d dremot Kristus undviker varje gemenskap med denna vrldens tilltna frjder. Fr vrigt grubblar jag icke ver de knslor som uppst hos mig; jag hller mig opartisk, lter saken ha sin gng och tillstdjer mig sjlv samma frihet som jag r skyldig att lta andra ga. * * * * *

Ssongens stora tilldragelse i Paris var kritikern Brunetires hrskri om vetenskapens bankrutt. Hemmastadd i naturvetenskaperna sedan barndomen, sedermera anhngare av Darwin, hade jag upptckt det otillfredsstllande i denna naturvetenskapliga metod, som erknde vrldsalltets frtrffliga mekanism utan att medgiva tillvaron av mekanikern. Systemets svaghet rjde sig i en allmn urartning av vetenskapen, vilken hade utstakat fr sig en grnslinje, utver vilken man icke finge g vidare. _Vi_ ha lst alla problem. Universum har inga gtor mera. Denna inbilska lgn hade retat mig redan omkring r 1880, och under de femton fljande ren hade jag fretagit en revision av naturvetenskaperna. Slunda hade jag 1884 satt i tvivel atmosfrens sammansttning och identiteten av det kvve, som finns i luften, och det kvve, som fs genom snderdelning av en kvvefrening. 1891 gr jag p fysiska laboratoriet i Lund fr att jmfra dessa tv olika kvvearters spektra. Behver jag sga, vilket mottagande jag fick av de lrde mekanisterna? Men nu kommer detta r 1895 med upptckten av argon, som bekrftade mina tidigare antaganden och gav ny fart t mina underskningar, vilka avbrutits genom ett frhastat gifterml. * * * * *

Vetenskapen gjorde ej bankrutt, men den frlegade, vanstllda vetenskapen mste ge upp staten, herr Brunetire fick rtt, fast han hade ortt. Emellertid, och enr alla voro ense om att erknna materiens enhet och kallade sig monister utan att vara det, gick jag vidare, drog de sista

konsekvenserna av lran och skte borttaga grnserna mellan materien och den s kallade anden. Slunda hade jag 1894 i boken Antibarbarus avhandlat Svavlets psykologi, som jag frndrade till dess ontogeni, d. v. s. Svavlets embryonala utveckling. Den intresserade hnvisas vidare till min i brjan av 1896 utgivna skrift Sylva Sylvarum, dr jag i stolt knsla av klrvoyant kraft trngde skapelsens hemligheter inp livet srskilt inom vxt- och djurrikena, samt min studie P kyrkogrden (intagen i Tryckt och otryckt, 1897), som visar hur jag under ensamhet och lidanden terfres till ett svvande begrepp om Gud och oddlighet.

V. Fallet och det frlorade paradiset. Sedan jag trngt in i denna nya vrld, dit ingen kan flja mig, fattar jag avsmak fr mnniskors umgnge och knner ett oemotstndligt begr att avsndra mig frn min omgivning. Fljaktligen lt jag mina vnner frst, att jag mnade sl mig ned fr ngon tid i Meudon fr att skriva en bok, som erfordrade ensamhet och tystnad. Samtidigt ledde tvister om obetydliga saker till en brytning med mitt kotteri p matstllet, s att jag en vacker dag fann mig fullkomligt isolerad. Frsta pfljden drav blev en oerhrd expansion av mina inre sinnen: en psykisk kraftknsla, som krvde att uppenbara sig i det yttre. Jag tyckte mig ga grnslsa krafter, och hgmodet ingav mig den draktiga tanken att frska gra underverk. I ett tidigare skede och vid de stora kriserna i mitt liv hade jag iakttagit, att jag frmdde p avstnd utva ett inflytande p frnvarande vnner. Av folksgnerna framgr att man fordom sysselsatte sig mycket med sdana problem som telepati och frgring. Jag vill ej gra mig sjlv ortt och icke heller rentvtta mig frn en brottslig handling, men nu tror jag mig veta att min onda vilja dock icke stod i proportion till det bakslag som drabbade mig sjlv. En osund nyfikenhet, ett utbrott av frvnd krlek, framkallat av min frskrckliga ensamhet, ingav mig en hftig stundan att terknyta med min hustru och mitt barn, ty jag lskade dem begge. Huru finna utvgar drtill, d rttegngen om skilsmssa pgick? Ngon utomordentlig tilldragelse, en gemensam olycka, ssom att skan sloge ned, eller en eldsvda, eller versvmning . . . med ett ord ngon katastrof som kunde terfrena tv hjrtan, ssom det gr till i romanerna, dr fientliga hnder mtas vid ett sjuklger -- dr har jag just vad som behvs! Ett sjukdomsfall! Smbarn bruka alltid vara litet sjuka p ett eller annat vis; moderns knslomhet verdriver faran; ett telegram, och allt r klart. Ehuru jag var okunnig om magiens enklaste begrepp, viskade en frdrvbringande instinkt i mitt ra vad jag borde fretaga med min lilla innerligt avhllna dotters portrtt, hon som senare blev min enda trst i en frdmd tillvaro. Lngre fram skall jag bertta fljderna av ett tilltag, dr det onda syftet tycktes verka med det symboliska frfaringssttet ssom medium. Emellertid lto fljderna vnta p sig, och jag fortsatte mina arbeten, men erfor ett dunkelt obehag och en drmed fljande frknsla av nya

olyckor. * * * * *

En afton d jag i min ensamhet satt med mikroskopet framfr mig, intrffade ngonting som jag icke d begrep, men som likafullt gjorde ett starkt intryck p mig. Sedan jag ltit en valnt gro i fyra dagar, lsgjorde jag embryot, som i form av ett hjrta icke strre n en pronkrna sitter infogat mellan de tv hjrtbladen, vilka likna en mnniskohjrna. Dm om min sinnesrrelse d jag p mikroskopets platta fr se tv sm hnder, alabastervita, lyfta och hopknppta ssom till bn. r det en vision, en hallucination? Nej, ingalunda! En frkrossande verklighet, som fyller mig med fasa. Orrliga, utstrckta mot mig likasom besvrjande, jag kan rkna deras fem fingrar, tummen kortare n de vriga, riktiga kvinno- eller barnhnder! En vn, som verraskade mig under det jag hpen och huvudyr skdade p detta, inbjds att bestyrka freteelsens riktighet, och han behvde icke vara en klrvoyant fr att se de tv hnderna, som anropade iakttagaren om barmhrtighet. Vad det var valnttrd, det var ett hopknpptes fr slag? De tv frsta rudimentra bladen till ett Juglans regia, Jupiters ollon. Ingenting annat. Och ndock, ofrnekligt faktum att de tio fingrarna av mnsklig form till en bnfallande tbrd: de profundis clamavi ad te!

nnu alltfr klentrogen, och frdummad av en empirisk uppfostran, lt jag saken ligga. * * * * *

Mitt fall har gt rum! Jag frnimmer de oknda makternas ond vila tungt p mig. Den osynliges hand r lyftad, och slagen falla ttt p min hjssa. Till en brjan intrffar det att min anonyme vn, som hittills har lmnat mig existensmedel, drar sig tillbaka, srad av ett hgmodigt brev, s att jag str dr utan ngra tillgngar. Och nr jag erhllit korrekturark p Sylva Sylvarum, upptcker jag att texten r ombruten i sidor ungefr som en vl blandad kortlek. Icke blott att sidorna ro omkastade och ortt numrerade, utan bokens olika avdelningar ro hoprrda huller om buller, s att de p ett ironiskt vis symbolisera teorien om den stora oordningen som rder i naturen. Efter drjsml och uppskov utan nde blir hftet frdigt, men boktryckaren presenterar mig d en rkning, som uppgr till mer n dubbla beloppet av den verenskomna summan. Ehuru ogrna mste jag skicka till pantlneinrttningen mitt mikroskop, frackkostymen och de f dyrbarheter jag har i behll, men min bok r i alla fall tryckt, och frsta gngen i mitt liv r jag sker om att ha sagt ngot nytt, stort och sknt. Det r d ltt att frst, hur frmten jag knde mig nr jag bar exemplaren till posten. Med en fraktfull tbrd mot himmelen kastar jag korsbanden i ldan, och hnande de fientliga makterna tnker jag: -- Hr hit, du Sfinx dr! Jag har lst din gta! och jag trotsar dig! terkommen till mitt privathotell fann jag dr fre mig hyresrkningen med ett tfljande brev.

Retad av denna ovntade stt, d jag var hyresgst dr sedan ett r tillbaka, brjar jag lgga mrke till smsaker, som jag frut ej brytt mig om. En sdan r att tre pianon i de angrnsande rummen trakteras alla p en gng. Jag hller troligt att det r en intrig, satt i gng av dessa skandinaviska fruntimmer, vilkas umgngeskrets jag dragit mig ifrn. Tnk, tre pianon, och jag kan inte byta om bostad av brist p pengar. Jag somnar ursinnig p de dr fruntimren och p det och med en frbannelse mot himmelen. Fljande morgon vcks jag pltsligt av ett buller. Man hamrar p en spik i rummet bredvid min sng. Drefter hamrar nian p den andra sidan. Tydligen en komplott, dum ssom de dr artistfruarna, och vilken jag ej mera anser vrd att spilla ngon vrede p. Men nr jag efter frukosten skall som vanligt ta mig en lur p sngen, blir det ett ovsen i rummet ver alkoven, s att takgipsen faller ned p mitt huvud. Jag gr ned och sker vrdinnan, beklagar mig ver hyresgsternas uppfrande. Hon pstr, mycket artigt fr resten, att hon ingenting hrt; hon lovar att kra bort var och en, som vgar stra mig, ty hon hlle mycket p att f ha mig kvar i sitt hotell, som inte gick srdeles bra. Utan att stta tro till en kvinnas ord litade jag p hennes egennytta, d det lg i hennes intresse att behandla mig vl. Emellertid fortfar bullrandet, och jag tror mig frst att de dr fruntimren vilja inbilla mig att det r klappandar. Sdana enfaldiga slughuvuden! Men i samma veva ndra kamraterna p crmeriet sitt uppfrande mot mig, och en dolsk fientlighet yppar sig i anspelningar och sneda blickar. Trtt p strider, flyttar jag frn hotellet och matstllet, uthackad och plundrad, lmnande bcker och annat smtt i sticket, naken som en liten Johannes Dpare. Och jag gjorde mitt intrde i hotell Orfila den 21 februari 1896.

VI. Skrselden. Hotell Orfila ser ut som ett kloster och r ett inackorderingsstlle fr studenter tillhrande katolska freningen. Tillsynen utvas av en abb, blid och lskvrd i sitt stt. Tystnad, ordning och goda seder rda hr. Och, en trst fr mig efter s mnga trakasserier, kvinnor mottagas ej dr. Det r ett gammalt hus med lga rum, skumma korridorer och labyrintiskt ringlande trtrappor. En atmosfr av mystik genomflktar denna byggnad, som lnge har utvat dragning p mig. Mitt rum vetter t ett slags tervndsgrnd, s att utsikten frn mitten av kammaren endast freter en mossbelupen mur med tv sm ovala fnster. Men nr jag sitter vid mitt

bord framfr fnstret, skdar jag ut ver ett frtjusande landskap, som man icke skulle ha vntat sig hr. En murgrnskldd mur och en klostergrd fr unga kvinnliga pensionrer, plataner, Paulownier, Robinier. Ett kapell i utskt korsbgsstil. Lngre bort hga murar med orkneliga sm gallerfnster, som framkalla fantasier om ett kloster; i fortsttningen av dalstrckan en skog av skorstenar, som krna gamla till hlften dolda hus; och i fjrran tornet till kyrkan Notre-Dame des Champs, med korset och verst p detta tuppen. I mitt rum har jag en etsad bild av helgonet Vincent de Paul, och en annan, som framstller Petrus, hnger i alkoven ovanfr min sng. Vktaren vid himmelrikets port! Vilken skrande ironi fr mig, som har frljligat aposteln i ett fantastiskt drama fr ngra r sedan. Mycket belten med mitt rum, sover jag bra den frsta natten. Dagen drp upptcker jag, att bekvmlighetsinrttningen r belgen p den trnga grden nedanfr mitt fnster och s nra att man kan hra varje gng jrnlocket p fjlen sls igen. Vidare utspanar jag, att de tv oxgonen mittfr hra till dylika kabinett, och inom kort fr jag visshet om att de hundra smfnstren lngre bort i bakgrunden tillknnagiva befintligheten av hundra kabinett, frlagda till baksidan av en hel rad boningshus. I brjan blir jag rasande, men som jag ej har medel att komma loss, ger jag mig till tls, under frbannelser mot det. Vid ett-tiden kommer uppassaren in med frukosten, och d jag ej r hgad att rubba sakerna p mitt skrivbord, stller han brickan p nattduksbordet, vari nattkrlet str. Jag gjorde en anmrkning, och gossen ursktade sig med att det inte fanns ngot annat bord att duka p. Han sg hygglig och icke elak ut, s att jag frlt honom, men krlet fick han taga undan. Om jag i det gonblicket hade knt Swedenborg, skulle jag ha begripit att jag fann mig av makterna dmd till exkrement-helvetet.[B] Nu frgrymmades jag av den ihllande otur, som frfljt mig i s mnga r; sedan lugnade jag mig och bjde dystert resignerad nacken under det. Jag skte uppbyggelse i lsningen av Jobs bok, vertygad att den Evige hade lmnat mig i Satans vld fr att prva mig. Denna tanke bragte trst, och jag gladde mig t lidandet ssom ett vittnesbrd om frtroende frn den Allsmktiges sida. Frn denna tid vidtager en serie av uppenbarelser, som jag icke kan frklara utan att taga min tillflykt till mellankomsten av oknda makter, och alltifrn detta gonblick gr jag anteckningar, som smningom hopa sig och bilda en dagbok; det r utdrag ur denna som jag hr offentliggr. * * * * *

En otrevlig tystnad har brett sig kring mina kemiska underskningar. Fr att resa mig p nytt och sl ett avgrande slag griper jag mig an med problemet att gra guld. Utgngspunkten gav sig i ett sprsml: varfr fller jrnsulfat metalliskt guld i en lsning av ett guldsalt? Svaret utfll slunda: drfr att jrn och svavel ing i guldets sammansttning. Beviset: alla i naturen frekommande svavelfreningar med jrn innehlla mer eller mindre guld. Jag begynte fljaktligen arbeta med lsningar av jrnsulfat. En morgon vaknar jag med en obestmd lust att gra en utflykt till

landet, ngot som stred mot min smak och mina vanor. Halvt p mf kommer jag till Montparnasse-bangrden och stter mig p tget till Meudon, stiger av vid sjlva smstaden, dr jag ej frr varit, gr uppfr stora gatan, viker av t hger i en grnd, som gr fram mellan tv murar. Tjugu steg framfr mig hjer sig ver marken en romersk riddare i jrngr rustning, till hlften begraven i jorden. Ehuru figuren r ganska prydligt modellerad i miniatyr, misstar jag mig dock ej p dess beskaffenhet att vara arbetad av sten helt simpelt. Sett p nrmare hll, visar sig fremlet vara en synvilla, men jag stannar framfr det och fasthller med flit illusionen, som roar mig. Riddaren betraktar muren bredvid, och vgledd av hans blick fr jag se en inskrift i kol p en vitrappad vgg. De sammanfltade bokstverna F och S komma mig att tnka p initialerna till min hustrus namn. -- Hon hller av mig alltjmt! I nsta sekund slr mig tanken p de kemiska tecknen fr jrnet (Fer) och svavlet (Soufre), och bokstverna, som lst sig fr min syn, utbreda fr mina gon guldets hemlighet. Emellertid undersker jag marken och hittar tv blystmplar, frenade medelst segelgarn. Den ena stmpeln r mrkt med bokstverna V. P., den andra med en kunglig krona. Utan hg att i detalj uttyda vad som hnt mig, tervnder jag till Paris med ett livligt intryck av ngot underbart. * * * * *

I kaminen brnner jag sdana dr kol som man benmner munkskallar fr deras runda och slta form. En dag, d brasan slocknat innan den var fullt utbrnd, petar jag fram ett kolstycke, som visar dragen av en fantastisk figur. Ett tupphuvud med prktig kam; blen snarare av en mnniska med frvridna lemmar; den liknade en av dessa demoner, som upptrdde p medeltidens hxsabbater. Dagen drp plockar jag fram en ypperlig grupp av tv rusiga tomtar, som omfamna varandra med bljande klder. Det r ett msterverk av primitiv bildhuggarkonst. Tredje dagen r det en madonna med barnet, i bysantinsk stil, ojmfrlig vad konturerna betrffar. Jag lter alla tre ligga p mitt bord, efter att ha ritat av dem. En mlare av mina vnner kommer p besk; han betraktar med vxande nyfikenhet de tre statyetterna och frgar: Vern har gjort de hr? Gjort? -- Fr att stta honom p prov nmner jag en norsk skulptr. -- Jas, ja det kan jag tro, medger han. Annars skulle jag vilja gissa p Kittelsen, den bermde illustratren av skandinaviska sagor. Jag trodde icke p tillvaron av demoner, men nyfiken att se vilket intryck mina skulpturer skulle gra p sparvarna, som brukade f brdsmulor utanfr mitt fnster, stter jag ut figurerna p taket. Sparvarna bli frskrckta och hlla sig undan. Det finnes allts en likhet, som till och med djuren kunna mrka, och det finnes en verklighet bakom denna lek mellan den trga materien och elden. Solen vrmer mina sm figurer, s att demonen med tuppkam spricker, och jag minnes drvid allmogesgnen om hur dvrgarne spricka om de frdrja sig ute till soluppgngen.

Det hnder i hotellet saker som oroa mig. Dagen efter min ankomst finner jag p svarta tavlan i tamburen, dr rumsnycklarna upphngas, ett brev adresserat till en herr X., student och med samma namn som min hustru. Frimrket r avstmplat Dornach, namnet p den sterrikiska by dr min hustru med vrt barn bor. Men som jag r sker p att intet postkontor finns i Dornach, frblir saken gtlik. Detta brev, ditsatt p ett utmanande stt och liksom i avsikt att bli bemrkt, fljes av flere andra. Det nsta r adresserat till herr doktor Bitter och avstmplat Wien. Ett tredje br det uppdiktade polska namnet Schmulachowsky. Det r djvulen som nu har ett finger med i spelet, ty detta namn r travesterat och jag begriper vart man vill leda mina tankar, nmligen p en min ddsfiende, som bor i Berlin. En annan gng r det ett svenskt namn, som erinrar mig om en fiende i mitt hemland. Slutligen ett i Wien frimrkt brev, som i trycktyper anger doktor Eders kemisk-analytiska byr. Det vill sga att man spionerar p min guldsyntes. Intet tvivel mera, hr spinnes en intrig, men djvulen har blandat korten fr de falskspelarne. Att laga s att mina misstankar irra kring all vrldens kanter, det r alltfr phittigt fr vanliga inskrnkta ddliga. D jag av uppassaren begr upplysningar om denne herr X., ger han det enfaldiga svaret att det r en elsassare. Lngre kommer jag ej. En gng, d jag tervnt efter min morgonpromenad, satt ett brevkort i facket alldeles vid min nyckel. Ett gonblick greps jag av frestelsen att lsa gtan genom att kasta en blick p kortet, men min goda ngel frlamade min hand just i samma sekund som en ung man trdde fram frn sitt gmstlle bakom drren. Jag ser honom i ansiktet, och han r lik min hustru, Vi hlsa varandra utan att sga ett ord och g var t sitt hll. Jag har aldrig kunnat utreda denna komplott och knner icke nnu de medspelande dri, d min hustru har varken brder eller manliga kusiner. Ovissheten, den stndiga hotelsen med hmnd utgjorde en tillrcklig tortyr under ett halvr. Jag utstod den och allt det andra ssom ett straff fr knda och oknda synder. * * * * *

Med nyret uppenbarade sig en frmling p vrt matstlle. Mlare och amerikan, kom han i rttan tid fr att friska upp vr tynande sllskaplighet. En vaken, kosmopolitisk, djrv ande och med vinnande stt, ingav han mig dock ett obestmt misstroende. Trots hans skra upptrdande vdrade jag att hans stllning var dlig. Kraschen kom fortare n jag kunnat frmoda. En afton intrdde den olycklige i mitt rum och bad om lov att f stanna dr en stund. Han sg ut som en frlorad man och han var det. Utkrd frn sin atelj av hyresvrden; vergiven av sin lskarinna; versllad med skulder och ansatt av bjrnar; okvdad p gatorna av soutenrer t kvinnliga modeller, som ej ftt betalt. Vad som

fullstndigt krossade honom var hyresvrdens grymhet att lgga beslag p hans tavla, som var mnad fr Salongen p Marsfltet, och vars framgng han hade rknat p, d mnet syntes honom vara nytt och starkt. Det var den fria kvinnan, i havande tillstnd korsfst och frbannad av folkhopen. Han var skyldig ven p matstllet, var p fastande mage och fann sig utkastad p gatan. Efter den frsta beknnelsen fullstndigade han sitt vittnesml med att tillst sig ha tagit morfin tillrckligt fr tv, men dden hade nnu ej velat ha honom. Sedan vi avhandlat saken p allvar, kommo vi verens om att han mste flytta till ett annat stlle, och att vi p tu man hand skulle intaga vr middag p ett vrdshus, som de andra ej knde till, s att ej bristen p vnner skulle berva honom modet att gra frdig en annan duk fr De oberoendes Salong. * * * * *

Denne man har nu blivit min ende kamrat, och hans olycksde kommer mig att lida dubbelt, i det jag iklder mig hans kval. Jag gr det p trots, men hmtar ock drur en erfarenhet av stort vrde. Han avsljar fr mig hela sitt frflutna liv; tysk till brden, har han vistats i Amerika sju r till fljd av en olycka, som vergtt hans familj, och en i ungdomlig obetnksamhet utgiven hdisk strskrift, fr vilken han blivit domflld. Jag uppdagar hos honom en intelligens ver vanliga mttet, ett svrmodigt temperament, en tygells sinnlighet. Men bakom denna mnniskomask, vars egendomliga drag avntts genom en kosmopolitisk uppfostran, skymtar jag ett underlag, som bryr mina tankar, och som jag vntar att upptcka frr eller senare. Jag vntar i tv mnader, under loppet av vilka jag hopsmlter min tillvaro med denne frmlings, s att jag nyo genomgr all den nd en konstnr har att kmpa mot, s lnge han nnu ej slagit igenom, och jag glmmer att jag sjlv redan brutit min bana, att mitt namn har ngot att betyda till och med i Tout-Paris och i de dramatiska frfattarnes samfund i Paris, ngot som nu har frlorat allt vrde fr kemisten. Fr vrigt, s lnge jag sticker under stol med mina vunna framgngar hller kamraten av mig, men nr jag ndgas i frbigende vidrra dem, blir han srad, ser s olycklig och stukad ut att jag av barmhrtighet talar om mig sjlv som ett gammalt vrak. P s stt frnedras jag s smningom och omrkligt, under det han, som har en framtid fr sig, ter reser sig i hjden p min bekostnad. Jag gr mig till ett lik, begravet under rtterna av ett trd, som skjuter upp och suger sin nring ur de i upplsning stadda lmningarna. Mitt vid samma tid idkade studium av buddhaistiska skrifter ger mig anledning beundra min sjlvfrnekelse att s dr offra mig fr en annans skull. En god grning skall f sin ln, och jag vann fljande. En dag bringar Revue des revues mig ett portrtt av den amerikanske siaren och helbrgdagraren Francis Schlatter, som r 1895 botade 5,000 sjuka och drefter frsvann utan att ngonsin ter bli sedd p jorden. Men nu befanns det, att denne persons drag fretedde en frunderlig likhet med min kamrats. Fr att f bevis drp tar jag tidskriften med mig till Caf de Versailles, dr en svensk bildhuggare invntade mig.

Han lgger mrke till likheten och ppekar ngra egendomligt sammantrffande omstndigheter: att bgge tv voro av tysk hrkomst och att de verkade i Amerika. n mera, Schlatters frsvinnande sammanfll till tiden med vr vns upptrdande i Paris. En smula frtrogen som jag numera var med ockultismens termer, framkastade jag det antagandet att denne Francis Schlatter vore vr mans dubbelgngare, som fanns till oberoende av honom och utan att han visste det. Nr jag uttalade ordet dubbelgngare, gjorde min bildhuggare stora gon och fste min uppmrksamhet p att vr man alltid bodde p tv stllen, det ena p hgra och det andra p vnstra sidan om Seine, Fr resten fick jag veta, att min hemlighetsfulle vn levde en dubbel tillvaro i den mening att han, efter att ha tillbragt aftonen med mig frdjupad i filosofiska och religisa tankeutbyten, alltid p natten var synlig i danslokalen Bullier. Det fanns ett tillfrlitligt medel att bevisa identiteten mellan dessa dubbelgngare, eftersom Francis Schlatters sista brev fanns tergivet i facsimile i tidskriften. -- Kom och t middag med mig i afton, freslog jag, s skall jag lta honom efter diktamen skriva Schlatters brev. Om handstilen p bda r lika och framfr allt namnteckningarna, br detta vara bevis nog. Vid middagen samma afton bekrftas allt; stilen r densamma, namnteckningen och slngen drp, allt finnes dr. En smula frvnad underkastar mlaren sig vr examen; till slut frgar han: -- Vart vill ni komma med det hr? -- Knner ni Francis Schlatter? -- Jag har aldrig hrt talas om honom. -- Kommer ni inte ihg den dr helbrgdagraren, i Amerika, i fjol? -- Jo, nu minns jag! Den dr charlatanen! Han kommer ihg; jag visar honom portrttet och facsimilet. Han skrattar med ett skeptiskt, lugnt, likgiltigt ansiktsuttryck. * * * * *

Ngra dagar eftert, bst som min hemlighetsfulle vn och jag sutto i god ro vid en absint p terrassen till Caf de Versailles, stannar en arbetskldd karl med elak uppsyn framfr vrt bord och brjar utan fregende varning stlla till ett upptrde mitt ibland gsterna. Vnd mot min kamrat hojtar han av alla krafter: -- Nu tror jag nd jag knep dig, din frbannade skojare! Vad r det fr ett stt, att g och bestlla av mig ett kors fr trettio francs, och s lta mig leverera det, och s smita! Fhund, tror ni att ett kors gr sig sjlvt . . . Han gick p i ondlighet, och nr kyparne frskte avlgsna honom, hotade han att g efter polis, under det att den stackars gldenren satt dr orrlig, stum, tillintetgjord som en frdmd, utskmd infr denna publik

av konstnrer, med vilka han var mer eller mindre bekant. Nr upptrdet var ver, frgade jag honom, huvudyr som framfr en hxsabbat: -- Ett kors? Vilket kors fr trettio francs? Jag frstr inte ett ord. -- Jo, det var Jeanne d'Arcs kors, modellen ni vet, den dr maskinen till min tavla, den korsfsta kvinnan. -- Men han var ju fan sjlv, den dr arbetaren! Och efter en stunds tystnad fortfor jag: -- Komiskt var det i alla fall, p stt och vis, men korset r inte att leka med, och inte Jeanne d'Arc heller. -- Tror ni p det dr, ni? -- Jag vet inte! Jag vet just inte ngonting numera! -- Men de trettio silverpenningarna! -- Nog, nog! utropade han srad. * * * * *

P lngfredagen fann jag vid min ankomst till matserveringen min olyckskamrat insomnad vid bordet. I ett anfall av munterhet vckte jag honom och frgade i frvnad ton: -- Ni hr? -- n sen? -- Jag tnkte att ni hngde kvar p korset tminstone nda till klockan sex, s hr p lngfredagen. -- Till klockan sex! Ja, jag har verkligen sovit hela dagen nda till klockan sex i afton utan att frst hur det kommer till. -- Men jag frstr, jag. -- Naturligtvis: astralkroppen r ute och gr i Amerika, eller hur? och s vidare. Frn och med denna afton insmyger sig ofrmrkt en kylighet oss emellan, sedan vi idkat bekantskap i fyra frfrliga mnader, under vilka min kamrat undergick en ny uppfostran och fick tid att byta om metod i sitt mleri, med den pfljd att han kom drhn att rata sin korsfsta kvinna ssom gammalt skrp. Han hade godtagit lidandet som en bitter dryck, men den enda hlsosamma i livet, och resignationen infann sig i dess flje. En hjlte i att hrda ut! Jag beundrade honom nr han p en och samma dag gick tv gnger till fots mellan Montrouge och Hallarna, fram och ter, med nedkippade skodon, utan att ha smakat en bit. P kvllen, efter sjutton uppvaktningar p illustrerade tidningars redaktioner, hade han blivit av med tre teckningar, men utan kontanter p fickan gick han att dansa i Bullier sedan han tuggat fr tv sous brd. Slutligen och liksom p gemensam tyst verenskommelse lsgjorde vi oss ur

denna frening fr inbrdes hjlp. En egen knsla sade oss bda, att vi ftt nog av varandra, att vi p skilda hll skulle g mot uppfyllelsen av vra den, och nr vi sista gngen sade varandra farvl, visste jag att det var fr sista gngen. Jag har aldrig sedan tersett denne man eller hrt vad det blivit av honom. * * * * *

P vren, medan jag trycktes av mina egna och min kamrats motgngar, fick jag ett brev frn mina barn i frsta ktenskapet, dri de berttade fr mig att de hade varit allvarsamt sjuka och mst intagas p sjukhus. D jag jmfrde tidpunkten fr denna hndelse med mina skadegrare-experiment, greps jag av fasa fr mig sjlv. Sedan jag lekt med de hemliga krafterna, av rent lttsinne, hade den onda viljan sin gng, men styrd av den osynliga handen, drabbade den mig sjlv mitt i brstet. Jag vill ej ska urskter, men ber endast lsaren fasthlla detta faktum, fr den hndelse han skulle f lust att utva magien, srskilt den art drav som kallas frgring eller trolldom i egentlig mening, och som Rochas[C] har bevisat kunna ga rum och verkligen ha gt rum. * * * * *

Jag vaknar en sndagsmorgon inemot psk; promenerar i Luxembourgtrdgrden, som jag gr tvrs igenom; skrider ver gatan och trder in under Odonteaterns arkader; stannar orrlig framfr Balzacs bla romanhften; tar p mf hans Sraphita. Varfr just den? Ett halvmedvetet minne mhnda, vilket lsningen av tidskriften L'Initiation hade efterlmnat nr man dr i kritiken ver min bok Sylva Sylvarum hade kallat mig en landsman till Swedenborg. terkommen hem ppnade jag boken, som var fr mig nstan oknd, eftersom det gtt s mnga r sedan jag frsta gngen lste den. Det var alldeles nytt fr mig, och nu nr mitt sinne var i frvg berett, slukade jag innehllet i denna utomordentliga bok. Jag, som aldrig hade lst ngot av Swedenborg, vilken i sitt och mitt hemland hlls fr en charlatan, en tok med lsaktig inbillning, greps nu av hnfrd beundran vid att hra denna nglalike jtte frn frra seklet, tolkad av det djupaste bland franska snillen. Men som jag lser med andaktsfull uppmrksamhet, kommer jag till sidan 16, dr Swedenborgs ddsdag uppgives till den 29 mars. Jag stannar, tnker efter, slr upp almanackan. Riktigt, det r den innevarande dagen, 29 mars, och drtill palmsndag. Slunda uppenbarade Swedenborg sig i mitt liv, dr han har spelat en ofantlig roll som tuktoande, och han kom p sjlva rsdagen av sin dd, brande till mig palmer -- mnne segerns eller martyrskapets? Sraphita blir nu fr mig ett evangelium, bringar mig att terknyta frbindelsen med en hgre vrld, och det vid en tidpunkt d livet inger mig avsmak och himmelen drar mig till sig med en oemotstndlig hemlngtans tr. Intet tvivel, jag r beredd fr en hgre tillvaro. Jag fraktar jorden, denna orena vrld, mnniskorna och mnniskors verk. Jag ser i mig den rttfrdige mannen, som den Evige har snt prvningar, och

som jordlivets skrseld skall gra vrdig en snart frestende befrielse. Detta hgmod, som framkallats genom frtrolig stllning till makterna, vxer alltjmt d jag upptcker att mina lrda mdor gynnas av framgng. Slunda lyckas jag gra guld enligt mina egna berkningar och i verensstmmelse med metallurgernas rn; och jag tilltror mig att kunna bevisa det. Prov insndas till en kemist i Rouen, med vilken jag str p vnskaplig fot. Han bevisar mig motsatsen av vad jag styrkt, och jag har under en veckas tid intet svar att ge. D blddrar jag i min skyddspatron Orfilas kemi och finner dr hemligheten av mitt frfaringsstt. Denna gamla glmda och fraktade kemi frn 1830 har blivit mitt orakel, som bistr mig i kritiska gonblick. Mina vnner Orfila och Swedenborg beskydda, uppmuntra och bestraffa mig. Jag ser dem icke, men frnimmer deras nrvaro; de visa sig ej i andanom eller i visioner eller hallucinationer, men sm dagligen intrffande hndelser, som jag lgger mrke till, uppenbarar deras ingripande i min levnads skiften. Andarne ha blivit positivister liksom den innevarande tiden och nja sig ej med att stlla till visioner. Det m vara nog med att bertta fljande, som ej lter frklara sig genom begreppet sammantrffande omstndigheter. Sedan jag lyckats frambringa guldflckar p papper, skte jag vinna samma utbyte i stort p torra vgen och genom eld. Tvhundra experiment ledde till ingen pfljd, och frtvivlande om saken nedlade jag blsrret. En morgonpromenad fr mig till observatorieavenyen, varifrn jag ofta beundrar gruppen De fyra vderstrecken, av det hemliga sklet att den behagfullaste bland Carpeaux' kvinnofigurer liknar min hustru. Hon vilar under Fiskarnes tecken nedanfr himmelsgloben, och sparvar ha byggt bo bakom hennes rygg. Vid foten av monumentet fr jag se tv ovala pappstycken, det ena med talet 207 ptryckt, det andra med numret 28. Vilket betyder Bly (atomvikt 207) och Silicium (atomvikt 28). Jag tar upp fyndet och gmmer det bland mina kemiska anteckningar. Hemkommen brjar jag en serie experiment med bly, men lter silicium vara tills vidare. Som metallurgien lrt mig, att bly avdrivet i en degel, fodrad med benaska, alltid avgivit en smula silver och att detta silver lika ofrnderligen innehllit en helt ringa mngd guld, drog jag den slutsats att kalciumfosfat ssom frnmsta bestndsdelen i benaska borde utgra den vsentliga faktorn vid gulds framstllande ur bly. Det visade sig verkligen ock, att bly smlt p en bdd av kalkfosfat alltid frgades guldgult p underytan. Makternas ogunst avbrt experimentens fullbordande. Ett r eftert, d jag vistades i Lund i Sverige, fick jag av en bildhuggare, som arbetade i den finare lergodstillverkningen, en glasyr sammansatt av bly och Silicium, varur jag genom behandling ver elden fick fram ett mineraliserat guld fr frsta gngen och av fullndad sknhet. I det jag tackade honom, lt jag honom se de tv pappbitarna mrkta med 207 och 28. Kan man tala om slump eller sammantrffande omstndigheter i denna hndelse, som br prgeln av en orubblig logik?

nnu en gng, jag hemsktes aldrig av visioner, men vl kunde verkliga freml iklda sig mnskliga former av ofta storartad effekt. Slunda fann jag en gng mitt rngott, som blivit hopknycklat av middagsluren, modellerat till likhet med marmorhuvuden i Michel-Angelos stil. En afton d jag kom hem i sllskap med den amerikanske helbrgdagrarens dubbelgngare, upptckte jag i alkovens halvskugga en gigantisk Zevs vilande p min sng. Infr denna ofrmodade anblick str min kamrat gripen av en nstan andaktsfull skrck. Konstnr som han r, uppfattar han genast sknheten i linjerna: -- Det r ju den stora, frsvunna konsten, som hr har terftts. Minsann en riktig ritakademi! Ju mer man betraktar, dess mera levande och fruktansvrd frkroppsligas uppenbarelsen. -- Tydligen ha andarne blivit realister liksom vi mnniskor. Det r icke lngre ngon tillfllighet, eftersom rngottet vissa dagar framstller hiskliga odjur, gtiska drakhuvuden -- och en natt d jag varit ute och festat, vlkomnades jag av den onde, djvulen sjlv, i medeltidsstil, med bockhuvud o. s. v. Jag blev aldrig rdd, drtill var det hela alltfr naturligt, men intrycket av ngonting sllsamt, till hlften vernaturligt inplantades i min sjl. Min vn bildhuggaren, som jag kallat till vittne, blev ej verraskad, utan bad mig komma med till sin atelj, dr en p vggen hngande blyertsteckning frapperade mig genom linjernas sknhet. -- Varifrn har ni ftt den hr? En madonna? -- Ja, en madonna frn Versailles, ritad efter de flytande vattenvxterna i schweizarnes damm. En ny konst upptckt, och en efter naturen! En naturalistisk klrvoyans! Varfr spotta p naturalismen, nr den s inviger ett nytt stadium och begvats med mjligheten att vxa och utveckla sig? Gudarne terkomma till oss, och det alarmrop som hjes av skriftstllare och konstnrer: tillbaka till Pan! har terstudsat s mngfaldigt att naturen vaknat upp igen efter sin sekellnga slummer! Ingenting sker hr i vrlden utan makternas samtycke, och naturalismen blev till, s vare d naturalismen, vare den terfdelsen av harmonien mellan materie och ande. Bildhuggaren ser syner. Han berttar fr mig att han sett Orfevs och Kristus modellerade tillsammans i en klippa i Bretagne och att han mnar fara dit igen och betjna sig av modellerna fr en grupp till Salongen. En afton d jag gick nedfr rue de Rennes med min synska vn, tvrstannade han framfr ett bokhandelsfnster, vari frglagda fotografier voro utstllda. Det var en fljd scener, dr mnniskofigurer upptrdde med styvmorsblommor i huvudenas stlle. Ehuru en van iakttagare av vxtvrlden hade jag aldrig upptckt pensns likhet med ett mnniskoansikte. Men min kamrat kunde inte hmta sig frn sin frvning, till vilken han hade dubbla skl. -- Kan ni tnka er, att i gr afton, nr jag kommer hem, betraktar mig penserna i mitt fnster p ett gckande stt, och pltsligt sg jag i

deras stlle mnskliga ansikten, men jag var vertygad om att det var en vision, som hrledde sig av nervositet. Och nu i dag terfinner jag detta tryckt och utgivet fr lngesedan; det r allts ingen illusion, utan verklighet, eftersom den oknde artisten har gjort samma iakttagelse fre mig. Vi gjorde framsteg som skdare, och i min tur sg jag Napoleon och hans marskalkar p Invaliddomens kupol. Om man kommer frn Montparnasse in p boulevard des Invalides, avsljar sig kupolen i all sin glans ver rue Oudinot i solnedgngen, varvid kapitlen och de andra framspringande delarna p domens tambur antaga form av mnniskosilhuetter, som vxla alltefter som synpunkten flyttas mer eller mindre lngt bort. Napoleon finns dr, Bernadotte och Berthier ocks, och min vn har ritat av dem efter naturen. -- Hur vill ni frklara detta fenomen? -- Frklara? Har man ngonsin kunnat frklara ngonting? Genom att omskriva en hop ord med en hop andra ord? -- Tror ni inte att arkitekten har arbetat de dr partierna med en halvt medveten avsikt . . . -- Hr p, kre vn, Jules Mansard som byggde domen 1706 kunde omjligen frutse silhuetten av Bonaparte, vilken var fdd r 1769 . . . behver jag sga mer? * * * * *

Emellant har jag om natten drmmar, som frutsga framtiden, giva mig frsvarsmedel mot faror, yppa hemligheter. Slunda upptrder i en drm en lngesedan avliden vn och har med sig ett silvermynt av ovanlig storlek. P min frga, var myntet vore ifrn, svarade han: Amerika, och frsvann s med skatten. Dagen drp fr jag ett brev med amerikanskt frimrke, skickat frn en drvarande vn, som jag icke hade sett p tjugu r, och vari denne meddelar mig, att en bestllning text till Chicagoexpositionen frgves hade skt mig i hela Europa. Det gllde ett arvode av 12,000 francs, en ofantlig summa i min frtvivlade belgenhet vid det tillfllet, och som slunda gtt mig ur hnderna. Dessa 12,000 francs skulle d ha fr mig varit detsamma som en betryggad framtid, men ingen annan n jag kan ha vetat, att frlusten av dessa pengar var ett straff, som plades mig fr en dlig handling, begngen i ett gonblick av vrede, som vckts av en litterr medtvlares falskhet. * * * * *

En annan drm med en strre rckvidd visade mig Jonas Lie sysslande med en pendyl av guldbrons, vars ornament voro rtt ovanliga. Ngra dagar senare, nr jag promenerade p boulevard Saint-Michel, drog ett urmakarefnster min uppmrksamhet till sig. -- Dr r Jonas Lies pendyl, utropade jag. Det var verkligen samma en: krnt av en himmelsglob, mot vilken tv kvinnor lutade sig, vilade hjulverket p fyra pelare. P globen fanns en datumvisare infogad, som angav den 13 augusti.

Till ett kommande kapitel skall jag uppskjuta att bertta vad desdigert detta datum den 13 augusti bar i sktet fr mig. Sdant smtt och mycket annat av liknande art intrffade under min vistelse i hotell Orfila mellan den 6 februari och den 19 juli 1896. Jmnsides med och inflickat i dessa hndelser fortgick med mellantider fljande ventyr, som hade till pfljd min utdrivning frn hotellet och inledde ett nytt skede av mitt liv. Vren har kommit; den trarnas dal, som utbreder sig nedanfr mitt fnster, grnskar och blommar p nytt. Det grna lvverket vertcker marken och dljer smutsen, s att detta Gehenna frvandlas till Sarons dal, dr icke blott liljorna blomstra, utan ven syrener, Robinier, Paulownier. Jag r bedrvad till dden, men de glada skratten frn unga flickor, som osynliga leka dr nere under trden, stiga upp till mig och rra mitt hjrta, tervcka mig till livet. Min levnad frrinner och lderdomen nalkas. Hustru, barn, egen hrd, allt r skvlat; hst inne, vr drute! Jobs bok och Jeremias klagovisor trsta mig, emedan det finnes en viss verensstmmelse tminstone mellan Jobs de och mitt eget. r jag icke slagen med onda blder; har icke fattigdomen fallit tung p mig; mina vnner vergivit mig? I sorgdrkt gr jag, utan sol. Jag har blivit schakalers broder och strutsars anfrvant. Huden p min kropp har svartnat, och mina ben brinna av hetta. Och min harpa tjnar till sorgelt, och min fljt till klagoljud. S Job! Och Jeremia uttrycker i tv ord hela min avgrundsdjupa bedrvelse: Jag har glmt bort vad lycka var! I denna sinnesfrfattning fr jag under en trg eftermiddag, d jag sitter bjd ver mitt arbete, hra ljuden frn ett piano bakom lvverket i dalen under mitt fnster. Jag spetsar rat ssom stridshsten vid trumpetens skall; jag rtar p mig, knner sjlen omstmd och andas djupt. Det r Schumanns _Aufschwung_. Och vad mera r, det r helt visst _han_ som spelar! Min vn, ryssen, min lrjunge, som kallade mig fader, drfr att han hade lrt allt av mig, min famulus, som gav mig mstarenamnet och kysste mina hnder, drfr att hans liv tilltog dr mitt brjade avtaga. Det r han som har anlnt frn Berlin till Paris fr att dda mig ssom han ddade mig i Berlin, och av vad skl . . . Jo, drfr att det hade velat s att hans nuvarande maka var min lskarinna innan han blev bekant med henne. Var det kanske mitt fel att detta fogat sig p det viset? Naturligtvis icke, men likafullt fattade han ett ddligt hat till mig, frtalade mig, hindrade mig att f mina dramer antagna vid teatrarna, spann intriger, som bervade mig de inkomster jag behvde fr att kunna existera. I ett anfall av raseri slr jag honom rakt i brstet, p ett brutalt och fegt stt, s fegt att jag led drav som om jag begtt ett lnnmord. Nu, d han kommit fr att dda mig, knner jag detta som en lisa, ty endast dden kan befria mig frn samvetskvalen. Det var vl allts han som oroade mig genom breven med falska adresser dr nere hos portvakten. Gott! m slaget komma, jag skall icke frsvara mig! eftersom han har rtt och livet r av noll och intet vrde fr mig.

Han spelar alltjmt Aufschwung, och s han kan spela, bttre n ngon! Osynlig bakom den grnskande muren, och de tjusande harmonierna hja sig ver de blommande klngena, s att jag tycker mig se dem fladdra likt fjrilar i solskenet. Varfr spelar han? Fr att underrtta mig om sin ankomst med syfte att frskrcka mig och jaga mig p flykten? Detta nskar jag f veta p matstllet, dr de andra ryssarna lnge frkunnat sin landsmans ankomst. Jag gr dit samma afton att spisa middag, och redan i drren mter jag fientliga blickar. P frhand underrttat om min ovnskap med ryssen, har hela sllskapet gtt i frbund mot mig. Fr att avvpna dem ppnar jag elden sjlv. -- Popoffsky r ju i Paris? frgar jag med bekrftande av faktum. -- Nej, inte nnu, ger ngon till svar. -- Jo, frskrar en annan, han har varit synlig p Mercure de Frances redaktion. Man motsger det frn olika hll, och det hela slutar med att jag ej ftt klart besked om saken, men i alla fall ltsar tro vad man berttar. Den blott alltfr tydliga avogheten mot mig gjorde att jag svor att undvika stllet, dock ogrna, eftersom dr fanns folk som jag verkligen trivdes bra med. nnu en gng isolerad, utdriven av denne frdmde fiende, fattar jag agg till honom; och hatet stinger, frgiftar mig. Jag avstr frn att d, jag vill ej falla fr en som r mig underlgsen, det skulle vara en alltfr djup frdmjukelse fr mig och fr hg ra fr honom, Jag vill upptaga tvekampen, frsvara mig, och i syfte att skaffa mig klarhet i saken gr jag till rue de la Sant bakom Val de Grce fr att trffa en dansk mlare, som r frtrolig vn med Popoffsky. Denne man, som frr sttt p vnskaplig fot med mig, hade kommit till Paris fr sex veckor sedan, och d jag mtte honom p gatan hade han hlsat p ett frmmande, nstan ovnligt stt. Antagligen fr att verskyla detta beskte han mig dagen drp och inbjd mig till sin atelj, i det han sade mig artigheter alltfr granna fr att icke kvarlmna intrycket av en falsk vn. Nr jag d frgade honom om han hrt ngot frn Popoffsky, blev han frbehllsam och slingrade sig, men bestyrkte ryktet om dennes frestende ankomst till Paris. -- Fr att mrda mig! ifyllde jag. -- Skerligen. Var p er vakt! Den morgon jag ppnade porten till det hus dr min dansk bodde, fr att terglda hans visit, lg en jttestor dansk dogg -- vilken tillfllighet! -- med utseende av ett odjur p grdens stenlggning och sprrade vgen fr mig. Ofrivilligt, utan att verlgga eller tveka gick jag genast ut p gatan igen och tervnde samma vg jag kommit, inom mig tackande makterna fr att de varnat mig, s viss var jag p att ha undkommit en oknd fara. Ngra dagar senare, nr jag ville frnya besket, satt ett barn p trskeln till den ppna porten och hll ett spelkort i handen. Erknnande min vidskeplighet, kastade jag en blick p kortet. Det var spader tia! -- Elakt spel! i det hr huset. Och jag drog mig tillbaka utan att stiga in.

Denna afton var jag efter vad som tilldragit sig p middagsstllet fast besluten att trotsa bde Cerberus och tian, men det ville annorlunda, och p Brasserie des Lilas antrffade jag den jag skte. Han var frtjust att se mig, och vi slogo oss ned vid ett bord p terrassen. Under det vi upplivade vra gemensamma minnen frn Berlin terfll han i sin gamla roll av frtrogen umgngesvn och talade sig varm, glmde sm misshlligheter, tillstod riktigheten av tskilligt, som han offentligen hade frnekat -- -- -- Pltsligt tycktes han erinra sig ngon plikt eller ngot givet lfte; blir stum, kylig, fientlig, frtretad ver att han ltit locka ur sig hemligheter. Nr jag rent ut frgade om Popoffsky fanns i Paris, svarade han nej s tvrt att lgnen frefll mig uppenbar, och vi skildes t. Hr r att mrka, hurusom denne dansk hade varit fru Popoffskys lskare tidigare n jag och att han drifrn bar agg ver att hans lskarinna hade vergivit honom fr mig. Nu spelade han rollen av vn i huset tack vare Popoffskys smaklshet, som vl knde till i vilket frhllande hans hustru sttt till vackra Henrik. * * * * *

Schumanns Aufschwung klingar ver de lummiga trdkronorna, och den spelande r fortfarande osynlig, lmnande mig i ovisshet om var han bor. Musiken fortsattes en hel mnad, och alltid mellan klockan 4 och 5 eftermiddagen. En morgon d jag gr rue de Fleurus fram fr att styrka mig med anblicken av min regnbge i frgarens fnster, trder jag in i Luxembourgtrdgrden, som nu str i full blomning, vacker som en fesaga, och dr hittar jag p marken tv frtorkade kvistar, som brutits av blsten. De tergvo formerna av tv grekiska bokstver p och y. Jag tog upp dem, och kombinationen P--y, frkortning av namnet Popoffsky, framstllde sig i min hjrna. Det var sledes han som frfljde mig, och makterna ville ppna mina gon fr faran. En oro fattar mig oaktat detta tecken p den osynliges bevgenhet. Jag anropar frsynens beskydd, jag reciterar Davids psalmer mot mina fiender, jag hatar min fiende med ett religist, gammaltestamentligt hat, under det jag saknar mod att begagna svarta magiens medel, som jag nyligen studerat mig in i. Gud, rdda mig! Herre, skynda till min hjlp! M de komma p skam och blygas, de som st efter mitt liv, rygge tillbaka och varde till skam de som vilja mig ont! M de av blygsel vnda tillbaka, de som sga: Gott, gott! Denna bn tycktes mig d vara rttskaffens, och Nya testamentets barmhrtighet frefll mig som en feghet. Till vilken oknd min kallan fann vgen, vet jag icke; fortsttningen av detta ventyr skall tminstone visa att bnhrelse fljde. _Utdrag ur min dagbok under r 1896_. Den 13 maj. Fick brev frn min hustru, som av tidningarna inhmtat, att en herr S. skall fara till Nordpolen i ballong, och hjer ett ngestskri, tillstr att hon ofrnderligen lskar mig, ber mig p sina knn att avst frn ett fretag, som r liktydigt med sjlvmord. Jag upplyser henne om misstaget, och att det r en son till min kusin som mnar vga livet fr en stor vetenskaplig upptckts skull.

Den 14 maj. Jag har haft en drm i natt. Ett avskuret huvud vart fst p en mans bl, och han sg ut som en frsupen aktr. Huvudet brjade tala; jag blev rdd och slog omkull min skrm i det jag skt en ryss framfr mig till skydd mot den ursinnige mannens angrepp. Samma natt sticker en mygga mig och jag slr ihjl den. P morgonen r min hgra hand blodbestnkt. Under en promenad p Port-Royal-boulevarden sg jag levrat blod p trottoaren. Sparvar ha byggt bo i rret till min kamin. De kvittra hemtrevligt som om de bodde i mitt rum. Den 17 maj och fljande. Absinten klockan sex p terrassen till Brasserie des Lilas bakom marskalk Ney har blivit min enda last, min sista frjd. D, nr dagens arbeten ro avslutade, kropp och sjl uttrttade, terhmtar jag mig vid den grna drycken, en cigarrett, samt Le Temps och Journal des dbats. Vad livet nd r ljuvligt, nr ett lindrigt rus drar sin tckenslja ver tillvarons elnde. Det ser ut som om makterna skulle avundas mig denna timme av inbillad lycksalighet mellan klockan 6 och 7; ty frn och med denna afton stres sllheten av en serie ledsamheter, som jag nu ej r sinnad att skriva p slumpens rkning. Den 17 maj allts finner jag min plats upptagen, som jag brukat ha fr mig sjlv sedan nra tv r; och ingen stol ledig. Jag mste g till ett annat kaf, ngot som gr mig outsgligt nedslagen. Den 18. P Lilas r min skna vr tom; jag r njd, rent av lycklig under mitt kastanjetrd bakom marskalken. Absinten r framsatt och lmpligen vattenblandad, cigarretten tnd, Le Temps uppbruten . . . Se! dr gr en full karl frbi; han ser motbjudande och otck ut och fster p mig en dolsk och gckande blick, som plgar mig. Ansiktet rtt som vindrgg, nsan berlinerbl, elaka gon. Jag avsmakar min absint, lycklig ver att inte se ut som denne drinkare . . . Utan att jag nnu vet hur det gick till, r mitt glas omkullstjlpt och tomt. Utan pengar att bestlla in ett nytt fr, betalar jag, stiger upp och lmnar kaft, tnkande att det var den onde som frhxat mig. Den 19 maj. Jag vgar inte g p kaft. Den 20 maj. Efter att en stund ha strvat omkring Lilas finner jag min vr ledig. Man mste slss med hin onde, och jag tar upp striden. Absinten r bryggd, cigarretten i full fart, Le Temps har stora nyheter att frtlja -- men vad nu? Tro mig, lsare, jag ljuger ej. Ovanfr mitt huvud, i samma hus som kaft, utbryter en skorstenseld. Allmn panik. Jag sitter kvar, efter jag en gng r dr. Men en vilja, som r starkare n jag, lter ett moln av sot falla ned, och s bra mattat att tv stora flingor lgga sig i mitt glas. Modflld gr jag min vg, men vill ej tro ngot eller tvivlar tminstone. Den 1 juni. Efter en lngre tids avhllsamhet anfalles jag ter av begret att trsta mig under kastanjetrdet. Mitt bord r upptaget, och jag tar ett annat, dr jag r fr mig sjlv och i fred. Man mste slss med hin onde -- -- -- vad nu? En familj smborgare slr sig ned nra intill mig; medlemmarna av denna familj ro orkneliga, och frstrkningar anlnda om och om igen; fruntimmer som stta mot min stol, barn som utrtta sina sm behov ogenerat framfr mig; ungherrar som ta tndstickor frn mitt bord utan att be om urskt. Kringvrvd av en stojande och pflugen skara, vill jag ndock inte vika frn min plats. D fljer ett upptrde, som utan allt tvivel tillstllts av de osynliges

skickliga hand, ty det var fr bra hopkommet fr att kunna kvarlmna ngon misstanke om intrig frn personers sida, fr vilka jag var fullstndigt oknd. En ung herre lgger en sou p mitt bord med en tbrd, som jag icke begrep. Som frmling och ensam i en mnniskohop vgar jag ej brka. Jag bara sitter dr frblindad av vrede och sker reda ut fr mig vad som tilldragit sig. Han ger en sou t mig som t en tiggare! Tiggare! Det var den dolk, som jag borrar in i mitt brst. Tiggare! ja, ty du frtjnar ingenting och du . . . Kyparen kommer och erbjuder mig en bekvmare plats, och jag lter slanten ligga p bordet. Kyparen br den till mig, vilken skymf! och lter mig i hvliga ordalag veta att den unge mannen hade hittat penningen under mitt bord och trodde att den var min. Jag skmdes! och fr att stilla min vrede bestller jag en absint till. Absinten r kommen, och jag har det bra, d en otck stank av svavelammonium kvver mig. Vad det var? Ngonting helt naturligt, intet mirakel, icke ett spr av elakhet -- -- -- bara en kloakppning vid kanten av trottoaren, dr min stol stod. D frst brjade jag fatta, att goda andar syftade min frigrelse frn en last som fr till drhuset. Vlsigna frsynen som rddat dig! * * * * *

Den 25 maj. Oaktat hotellets ordningsregler, som utestnga kvinnor, har en familj inhysts i rummet bredvid mitt. Ett lindebarn som skriker dag och natt gr mig verkligt nje, erinrar mig om den gamla goda tiden, det blommande livet mellan trettio och fyrtio r. Den 26 maj. Familjen bredvid trter, barnet stormtjuter. Vad det hr r sig likt, och hur ljuvt det r -- numera. P aftonen tersg jag den engelska damen. Hon var frtjusande och log mot mig med ett sdant dr gott moderligt leende. Hon har mlat en serpentindanss, som liknar en valnt eller en hjrna, Tavlan sitter nstan dold dr den hnger bakom m:me Charlottes sknkdisk p crmeriet. Den 29 maj. Ett brev frn mina barn i frsta giftet underrttar mig att de ftt en skrivelse, som kallar dem till Stockholm fr att nrvara vid avskedsfesten fre min avfrd till nordpolen i ballong. De kunna ej begripa detta. Inte jag heller, om det ej r ett misstag. Ett sdant fatalt misstag! Tidningarna kungra delggelsen i Saint-Louis (Saint-Louis!) i Amerika, dr cyklonen har ddat tusen mnniskor. Den 2 juni. P observatorieavenyen hittade jag tv kiselstenar, formade precis som hjrtan. P aftonen fann jag i en rysk mlares trdgrd det tredje hjrtat, lika stort och fullkomligt likt de tv andra. Schumanns Aufschwung hrs nu ej mera, vilket gr mig lugn igen. Den 4 juni. Jag besker den danske mlaren vid rue de la Sant. Den stora

hunden r borta, ingngen fri. Vi g fr att f oss middag p en terrass vid boulevard Port-Royal. Min vn fryser, knner sig olustig; som han har glmt sin ytterrock, lgger jag min ver hans axlar. Detta verkar genast rogivande p honom; han fogar sig efter mig, och jag betvingar honom. Han vgar ej lngre spjrna; vi ha samma sikter om allting; han tillstr att Popoffsky r en missddare och att jag har denne att tacka fr mina motgngar. Pltsligt angripes han av nervositet, han darrar som ett medium under hypnotisrens inflytande; flyttar oroligt p sig, skakar av sig verrocken; upphr att ta, lgger ner gaffeln, reser sig och sger farvl efter att ha lmnat ifrn sig min rock. Vad var det? Nessusmanteln! Mitt nervfluidum, som var magasinerat i plagget, och vars motsatta polaritet underkuvade honom? r det vl detta som Hesekiel syftar i kapitlet 13, vers 18: S sger Herren, Herren: Ve eder, I kvinnor, som syn dynor t alla armbgar och gren kuddar t huvuden av varje storlek _fr att jaga efter sjlar_ -- -- -- Si, jag skall slita dessa kuddar bort undan edra armar och slppa de sjlar fria, efter vilka I haven jagat ssom efter fglar. Har jag mnn tro blivit en trollkarl utan att veta det? Den 7 juni. Jag hlsade p hos min vn dansken fr att f se p hans tavlor. Nr jag kom var han kry och livlig, men efter en halv timme fick han en nervattack, som tilltog s starkt att han mste klda av sig och lgga sig till sngs. Vad gr t honom? Dligt samvete? Den 14 juni. Sndag. Jag hittar ett fjrde kiselhjrta, denna gng i Luxembourgtrdgrden, men till formen alldeles likt de fregende. En guldgul paljett r fastlimmad p stenen. Jag kan ej lsa gtan, men anar en frutsgelse. Jag jmfr dessa fyra stenar framfr det ppna fnstret, d klockorna i Saint-Sulpice brja ringa; drefter den stora brumbasen i Notre-Dame, och mitt igenom denna vanliga ringning trnger en tung hgtidlig tonvirvel likasom utgngen ur jordens inlvor. Uppassaren, som kommer med min post, frgar jag vad detta har att betyda. -- Det r storklockan i kyrkan Sacr-Coeur p Montmartre. -- Det r allts det Heliga hjrtats fest i dag? -- Och jag betraktar mina fyra stenhjrtan, en smula berrd av detta uppenbara sammantrffande. Jag hr gken frn det hll dr kyrkan Notre-Dame des Champs ligger, vilket r en omjlighet; eller ha mina ron blivit s utomordentligt knsliga, att jag kan frnimma ljud, som frambringas nda borta i Meudonskogen? Den 15 juni. Jag gr ned i staden fr att frvandla en bankanvisning i sedlar och guld. Quai Voltaire gungar under mina ftter, vilket frvnar mig fastn jag vl vet att Carrouselbron oscillerar under vagnarnas tyngd. Men nu denna morgon fortsttes rrelsen p Tuileriesgrden och nda fram till operaavenyen. Helt visst skakar alltid en stad ngot, men fr att mrka det mste man ha frfinade nerver. Andra sidan om floden r fr oss Montparnassebor en frmmande vrld. Nra ett r har gtt sedan jag sist var dr, och jag kommer ej lngre n till

Crdit Lyonnais eller Caf de la Rgence. P boulevard des Italiens fattar mig hemlngtan, och jag skyndar mig att komma tillbaka till floden, dr synen av rue des Saints-Pres kryar upp mig. Nra kyrkan Saint-Germain-des-Prs mter jag en likvagn och drefter tv kolossala madonnabilder forslade p en vagn; den ena, som knbjde med knppta hnder och gonen mot himmelen, gjorde ett starkt intryck p mig. Den 16 juni. P boulevard Saint-Michel kper jag en papperspress av marmor, prydd med en glaskula, som innesluter madonnan i Lourdes med den ryktbara grottan som ram omkring och dr framfr en besljad knbjande dam. Nr jag stller bilden i solen, kastar den frunderliga skuggor. Bakp grottan har gipsen bildat ett Kristushuvud, genom en tillfllighet, som skulptren ej frutsett. Den 18 juni. Den danske vnnen trder in i mitt rum tillintetgjord, darrande i hela kroppen. Popoffsky har blivit arresterad i Berlin, anklagad fr mord p en kvinna och tv barn, hans lskarinna och hans barn fre ktenskapet. Efter den frsta verraskningen, blandad med uppriktig medmkan fr en vn, som frr hade visat mig en s efterhngsen tillgivenhet, snkte sig ro i mitt sinne, som jktats av de sedan flere mnader verhngande hotelserna. Ofrmgen att dlja min rttmtiga sjlviskhet ger jag fritt lopp t mina knslor: -- Det r fasavckande, och nd knns det fr mig som en lisa, nr jag tnker p den fara jag undsluppit. Hans drivfjder? Lt oss sga: den legitima hustruns svartsjuka mot den okta familjen och de omkostnader denna medfrde. Kanhnda till och med . . . -- Vad d? -- Kanhnda att hans blodtrstiga instinkter, som nyligen missat hr i Paris, ha skt sig ett annat utlopp, likgiltigt var. Inom mig tnker jag: r det mjligt att mina brinnande bner ha kunnat avvnda dolken och att jag parerat stten s att den har trffat mrdaren mitt i hjrtat? Jag lmnar analysen t sitt vrde och freslr, delmodig som en segrare: -- Lt oss tminstone rdda vr vns litterra anseende. Jag stter ihop en artikel om hans frtjnster som skriftstllare; ni ritar ett portrtt, som tar sig bra ut, och vi ska f in det i Revue blanche. I danskens atelj (hunden bevakar den icke lngre) st vi och betrakta ett portrtt av Popoffsky, mlat fr tv r sedan. Det r endast huvudet, med en sky nedanfr, och drunder ett par korslagda benknotor som p gravskrifter. Det avskurna huvudet kommer oss att rysa, och den drm jag hade den 14 maj dyker upp fr mig likt ett spke. -- Var fick ni idn med den dr halshuggningen? -- Svrt att sga: men det lg ngot desdigert ver denna fina begvning, som hade drag av ett visst artificiellt snille och som traktade efter rans hjder utan att vilja betala priset drfr. Livet lmnar oss endast valet, lagern eller vllusten.

-- Jas, ni har upptckt det, till slut? * * * * *

Den 23 juni. Jag hittar en nl av okta guld med en okta prla i. Uppfiskade ett guldhjrta ur badet fr guldsyntesen. Under aftonpromenaden p rue de Luxembourg ser jag i fonden av frsta hgeralln och ovanfr trden en hind tecknad p himmelen. Bst jag beundrar dess frtrfflighet i konturer och frg, gr den tecken med huvudet, i riktning t sydost (Donau!). Ocks har under de senaste dagarna, efter katastrofen med ryssen, en ny oro ftt makt med mig. Det frefaller mig som om man ngonstdes sysselsatte sig med mig, och jag anfrtror t den danske mlaren, att den arresterade ryssens hat gr ont i mig likasom strmmen frn en elektricitetsmaskin. Det ges gonblick d jag har frknning av att min vistelse i Paris snart skall ta ett slut och att en ny omkastning i mitt de vntar mig. Tuppen p korset till Notre-Dame des Champs tyckes mig flaxa med vingarna som ville han flyga bort i riktning mot norr. I frknslan av min nra frestende avfrd skyndar jag att avsluta mina studier vid Jardin des Plants. Ett zinkbad, vari jag gr guldsynteser p vta vgen, visar p innersidan ett landskap bildat av de frdunstade jrnsalterna. Jag uppfattar det som ett varsel, men bemdar mig ffngt att gissa ut varest detta ovanliga landskap r till finnandes. Kullar kldda med barrtrd, i synnerhet granar; mellan de sm bergshjderna sltter med frukttrd och flt, allting angivande nrheten av en flod. En av kullarna, med brdstup av lagrad formation, krnes med en ruin av en borg. Jag knner ej nnu igen mig hr, men skall inom kort gra det. Den 25 juni. Bjuden till ledaren fr den vetenskapliga ockultismen, redaktren av L'Initiation. Anlnd till Marolles en Erie i sllskap med doktorn, mtas vi av tre dliga nyheter. En vessla har bitit ihjl ankorna; en barnflicka har blivit sjuk; den tredje saken har jag nu glmt vad det var. terkommen till Paris p aftonen lser jag i en tidning berttelsen om det eftert s beryktade spkhuset i Valence-en-Brie. Brie? I min starka misstnksamhet fruktar jag hotell som jag skola draga sina slutsatser av tnka att det varit jag som stllt till denna rttare sagt detta hxeri, i samband med mina att de som bo i samma min utflykt till Brie och mystifikation eller kanske alkemistiska arbeten.

Jag har kpt ett radband. Varfr? Det r vackert, och den onde r rdd fr korset. Fr vrigt frklarar jag ej mera fr mig drivfjdrarna till mina handlingar. Jag handlar improviserat; livet blir lustigare p det viset! I avseende p rttegngen mot Popoffsky har en vndning skett. Hans vn dansken brjar bestrida sannolikheten av att han begtt brottet, beropande att rannsakningen icke har bestyrkt anklagelsen. I fljd drav

har vr artikel blivit uppskjuten, och det frra kyliga frhllandet har ter intrtt. Samtidigt uppenbarade sig nyo det dr odjuret till hund; ett memento fr mig att vara p min vakt. * * * * *

P eftermiddagen bryter ett ovder ls nr jag sitter och skriver vid mitt bord framfr fnstret. De frsta regndropparna falla p mitt manuskript och sudda ner det s att bokstverna som bilda ordet _alp_ flyta ut till en blckplump, som antar konturerna av ett jttehuvud. Jag gmmer teckningen, som liknar den japanska skguden, sdan den kan ses i Camille Flammarions arbete L'Atmosphre. Den 28 juni. Jag har sett min hustru i en drm. Hennes framtnder voro borta; hon gav mig en gitarr, som liknade Donaubtarna. Samma drm hotade mig med fngelse. P morgonen hittade jag p rue d'Assas en bit papper i regnbgsfrger. P eftermiddagen rev jag kvicksilver, tenn, svavel och klorammonium p ett papp. D massan borttogs, bevarade pappet avtrycket av ett ansikte, som var fullkomligt likt min hustrus i fregende nattens drm. Den 1 juli. Jag avvaktar en eruption, en jordbvning, ett skslag, utan att veta varifrn. Nervs som hstarna d vargar ro nra, vdrar jag faran, packar mina kappsckar fr flykt, utan att kunna komma loss. Ryssen har slppts fri ur fngelset av brist p bevis; hans vn dansken har blivit min fiende. Sllskapet p matstllet frfljer mig. Min senaste middag dr serverades p grden, fr vrmens skull. Bordet dukades mellan soplren och bekvmlighetshusen. Ovanfr soplren r min forne vn amerikanens tavla, den korsfsta kvinnan, upphngd till hmnd fr att konstnren givit sig av utan att betala sin skuld. Nra bordet ha ryssarne stllt en statyett av en krigare, bevpnad med den folkliga lien. Fr att skrmma mig! En pojke, som bor i huset, gr p avtrdet bakom min rygg i den illa dolda avsikten att frarga mig. Grden r trng som en brunn och slpper ej ner solen mellan de omttligt hga murarna. Kokotterna, som inhyst sig litet varstans i vningarna ovanfr, ha ppnat fnstren och lta oanstndigheter hagla ner ver oss; barnjungfrurna komma med hinkar och tmma orenlighet i soplren. -- Det r helvetet sjlvt! Och mina tv bordsgrannar, knda ssom perversa herrar, underhlla ett motbjudande samtal fr att ska grl med mig. Varfr jag r hr? Ensamheten tvingar mig att ska upp mnskliga varelser, hra mnniskorster. D, nr min sjlstortyr drivits till sin spets, fr jag syn p ngra blommande penser p den smala rabatten. De skaka p huvudet liksom fr att gra mig uppmrksam p en fara, och en av dessa blommor med barnansikte tecknar t mig med sina stora, djupa och lysande gon: -- G hrifrn! Jag reser mig, betalar, och nr jag gr hlsar den dr pojken mig med dolska tillmlen, som cklade mig, men ej framkallade min vrede. Jag mkade mig sjlv och blygdes de andras vgnar. Jag frlter de skyldige ssom varande demoner, vilka fylla sin plikt.

Emellertid r frsynens misshag alltfr uppenbart, och hemkommen p mitt rum brjar jag granska mitt debet och kredit. Hittills, och dri har min styrka legat, har jag omjligen kunnat underkasta mig att ge rtt t andra; nu d jag r krossad av den osynliges hand frsker jag att giva mig sjlv ortt, och nr jag rannsakar min vandel under de sista veckorna gripes jag av fruktan. Samvetet avklder mig utan barmhrtighet. Jag hade syndat av vermod, _hybris_, den enda last, som gudarna icke frlta. Uppmuntrad med vnskap av doktor Papus, som hade bermt mina forskningar, inbillade jag mig att ha tytt sfinxens gta. Medtvlare till Orfevs, hade jag ftt till uppgift att levandegra naturen, som dtt under hnderna p de lrde. I medvetande om makternas beskydd smickrade jag mig med att ej kunna vervinnas av mina fiender, och det gick s lngt att jag trotsade blygsamhetens enklaste begrepp. Hr r ett lmpligt stlle att inskjuta historien om min ockulte vn, som skulle spela en avgrande roll i mitt liv ssom mentor, rdgivare, trstare, bestraffare och icke minst ssom den dr var mitt std och frsg mig med medel till uppehlle under emellant intrffande tider av nd. Redan s tidigt som 1890 skrev han ett brev till mig med anledning av en bok, som jag utgav. Han hade funnit berringspunkter mellan mina ider och teosofernas, och han bad att f veta min sikt om ockultismen och Isisprstinnan fru Blavatsky. Den tmligen hga tonen i hans brev misshagade mig, ngot som jag ej dolde i mitt svar. Efter fyra rs frlopp utgiver jag Antibarbarus, och i det mest kritiska gonblicket i mitt liv fr jag frn den oknde ett andra brev, i en lyftad, nstan profetisk ton, vari han frespr mig en framtid rik p lidande och ra. Tillika framstller han motiverna till denna terknutna brevvxling, som franletts av en aning hos honom om att jag i detta gonblick genomgick en sjlskris och att ett trstens ord vore oundgngligen av nden. Till sist erbjd han mig materiell hjlp, vilken jag avbjde, mn om mitt oberoende mitt i elndet. Hsten 1895 r det jag som tar och skriver honom till fr att ska hans bistnd ssom utgivare av mina naturhistoriska skrifter. Alltifrn den dagen underhlla vi per post de mest vnskapliga och intima frbindelser, om man undantager en kortvarig brytning, frorsakad av det srande sprk han frde, nr han tog sig till att undervisa mig om knda saker eller lxade upp mig i vermodiga uttryck angende min brist p blygsamhet. Emellertid, sedan vi ter frsonats, delgav jag honom alla mina iakttagelser och lsslppte mina frtroenden mera n klokt var. Fr denne man, som jag aldrig hade sett, biktade jag mig; jag tlde frn honom de strngaste frmaningar, drfr att jag i honom sg snarare en id n en person; han var en budbrare frn frsynen, min paraklet. Men nu fanns det emellan oss tvenne grundskiljaktigheter i sikter, vilka brukade leda till meningsbyten, som blevo mycket livliga utan att urarta till bitterhet och trtor. Ssom teosof predikade han Karma: det vill sga den abstrakta summan av mnniskoden, vilka inbrdes utjmna varandra fr att stadkomma ett slags Nemesis. Han var allts en mekanist och en epigon av den s kallade materialistiska skolan. Fr mig hade makterna uppenbarat sig ssom en eller flera konkreta, levande, individualiserade personer, vilka styrde vrldens gng och mnniskornas levnadsbana medvetet och hypostatiskt som teologerna uttrycka det. Den andra meningsstriden rrde sig om jagets frnekelse och ddande, vilket fr mig var och fortfarande r en galenskap.

Allt eller det lilla som jag mjligen vet hrflyter centralpunkt. Vl icke kulten, men kultiverandet av sig fljaktligen som tillvarons hgsta och slutliga och stndiga svar p hans invndningar formulerades ddande r sjlvmord.

frn mitt jag ssom detta jag framstller ml. Mitt avgrande p detta stt: jagets

Fr vrigt, infr vem skall jag bja mig? Fr teosoferna? Aldrig! Infr den Evige, makterna, frsynen sker jag kuva mina dliga instinkter, alltjmt, varje dag, s vitt mjligt r. Att kmpa fr vidmakthllandet av mitt jag gentemot alla inflytelser, som en sekts eller ett partis hrsklystnad kan vilja ptvinga mig, det r fr mig en plikt, frestavad av det samvete jag frvrvat genom mina gudomliga beskyddares nd. Emellertid, p grund av egenskaper hos denne osynlige man, som jag lskar och beundrar, frdrager jag hans mstrande ton, nr han behandlar mig som en underlgsen varelse. Jag besvarar alltid hans skrivelser och dljer icke min motvilja fr teosofien. Till slut -- det var mitt i ventyret med Popoffsky -- talar han ett s hgdraget sprk att tyranniet blir outhrdligt fr mig, d jag fruktar att han betraktar mig som galen. Han kallar mig Simon Magus, utvare av svarta magien, och han anbefaller mig att lsa fru Blavatsky. Till svar lt jag honom frst, att jag icke behvde fru B. och att ingen hade ngot att lra mig. Han hotar mig, med vad? Han skall laga s att jag ter fres in p den goda vgen, med bistnd av makter som ro starkare n dem jag beknner. D ber jag honom att icke komma med sin hand vid mitt de, som vervakas s vl av denna frsynens hand, vilken alltid har lett mig. Och fr att gra min tro klarare fr honom genom ett exempel, berttar jag fr honom fljande historia, en detalj av mitt liv, som varit s rikt p providentiella tilldragelser, och frutskickar den anmrkningen att jag fruktar att utlmna min hemlighet av farhga det Nemesis sjlv skall drabba mig. * * * * *

Det var fr tio r sedan, mitt under min litterra banas mest bullersamma skede, nr jag for hrt fram mot kvinnorrelsen, vilken alla i Skandinavien stdde undantagandes jag ensam. Jag lt mig dragas med av stridens hetta och verskred grnserna fr det passande s lngt att mina landsmn trodde jag var galen. Jag bodde i Bajern med min frsta hustru och vra barn, d ett brev frn en ungdomsvn inbjd mig att vila ut ett r hos honom, jag och barnen. Om min hustru nmnde han icke ngot. Detta brevs beskaffenhet ingav mig misstankar, bde genom den uppskruvade stilen och genom gjorda strykningar och rttelser, som angvo att frfattaren tvekat i valet av sina frebragta skl. Vdrande en snara, avbjde jag hans erbjudande i obestmda och erknnsamma uttryck. Tvenne r ha frrunnit, skilsmssan frn min frsta hustru r avgjord sak, och jag bjuder mig ensam till min vn, som bor p en i stersjns yttre skrgrd ssom tulluppsyningsman. Mottagandet r hjrtligt, men det rder dr en atmosfr av osanningar och dubbeltydiga ord, en samtalston av poliskommissarie, och efter en natts eftertanke har jag ftt saken klar fr mig. Denne man, vars egenkrlek jag hade srat i en av mina romaner, br agg till mig drfr trots den sympati han eljes knner fr mig. Ytterligt despotiskt anlagd, vill han

tumma p mitt de, tmja mitt sinne och kuva mig fr att smedelst bevisa sin verlgsenhet. Alls icke noggrann i valet av medel, pinar han mig en vecka, frgiftar mig genom frtal och lgnhistorier, som han uppfunnit enkom fr tillfllet, men s klumpigt att jag fr i behll vertygelsen om att den snara han frra gngen utlade avsg min insprrning ssom sinnesrubbad. Jag lter honom hllas utan att gra motstnd, verltande t min goda stjrna att befria mig nr tiden r inne. Till fljd av min skenbara underkastelse fattar bdeln tillgivenhet fr mig, och avskild frn vrlden som han lnge varit p sin i havet, illa omtyckt av sina grannar och underordnade, ger han vika fr behovet att anfrtro sig t ngon. Med en naivitet, obegriplig hos en man i femtiorsldern, berttar han mig att hans syster frliden vinter mist frstndet och i ett anfall av vansinne brnt upp sina sparade penningar. Nsta dag ger han mig nya frtroenden: jag fr d veta att hans bror r internerad p landet ssom sinnesrubbad. Jag frgar inom mig: r det av detta skl och fr att hmnas p det som han traktar efter att f mig insatt ocks? Emellertid beklagade jag livligt hans familjeolyckor och vann hans tillgivenhet fullt ut, s att jag kunde lmna n och hyra mig en bostad p en i nrheten, dr jag fick de mina till mig. Efter loppet av en mnad kallar ett brev mig till min vn, som var nedbruten av sorg ver att hans bror i ett anfall av galenskap krossat huvudet p sig. Jag trstar honom, min bdel, och till rga p allt frtror hans hustru mig under trar, hurusom hon lnge vntat att hennes man skall frr eller senare falla offer fr samma de som syskonen. Ett r senare str det i tidningarna att en ldre broder till min vn tagit livet av sig under omstndigheter, som tydde p sinnesfrvirring. Allts tre tordnsslag p denne mans hjssa, han som velat leka med skan! Vilket egendomligt sammantrffande, skall man utropa! Och vad mera r: vilket olyckligt sammantrffande, att varje gng som jag berttat denna historia har jag blivit straffad drfr. * * * * *

Den starka julihettan har intrtt; livet r outhrdligt; allting stinker, och de hundra bekvmlighetshusen icke minst. Jag vntar en katastrof utan att kunna sga hur den skall gestalta sig. P gatan hittar jag en papperslapp med ordet mrd, och p en annan gata en med ordet gam, skrivet av samma hand. Popoffsky liknar fullstndigt en mrd och hans hustru en gam. Ha de anlnt till Paris fr att dda mig? Han, en fullkomligt frdomsfri mrdare, r i stnd till vad som helst, sedan han nu frgiftat hustru och barn. Jag lser den skna lilla skriften: Om gldjen att d, och den vcker hos mig en hg att lmna denna vrlden. Fr att utforska grnslinjen mellan liv och dd lutar jag mig p sngen, tager proppen ur flaskan med en

cyanfrening uti och lter denna sprida sina frdande dofter. Han nalkas, liemannen, mild och frfrisk, men i sista gonblicket intrffar alltid ngon eller ngot som bryter tvrt av; upppassaren med ngot rende; en geting som flyger in genom fnstret. Makterna frvgra mig den enda gldjen, och jag bjer mig fr deras vilja. * * * * *

I brjan av juli blev hotellet vergivet av studenterna, som reste bort ver ferierna. Drfr vcktes min nyfikenhet genom ankomsten av en frmling, som inlogerades i rummet intill mitt arbetsbord. Den oknde hrs aldrig tala ett ord; han tycks vara sysselsatt med skrivgra bakom brdvggen, som skiljer oss. Lustigt r det i alla fall att han skjuter tillbaka sin stol fr varje gng som jag flyttar min. Han upprepar mina rrelser och hrmar mig som om han ville frarga mig. Detta fortfar i tre dagar. P den fjrde gr jag fljande iakttagelser. Nr jag gr och lgger mig, lgger sig den andre i rummet nrmast mitt bord, men vl i sng hr jag honom lgga sig i det andra rummet och intaga sngen, som str sida om sida med min. Jag hr hur han ligger och strcker sig paralellt med mig: han blddrar i en bok, slcker drefter lampan, drar djupa andetag, vnder sig och somnar in. En fullstndig tystnad rder i rummet bredvid bordet. Han bor allts i bgge tv. Det r obehagligt att vara belgrad frn tv hll. * * * * *

Ensam, alldeles ensam intager jag min middag p en bricka i mitt rum, och jag ter s litet att den beskedlige uppassarpojken r otrstlig drver. Jag har icke hrt min egen stmma p en hel vecka, och av brist p vning brjar ljudet att frsvinna. Jag har inte ett re p fickan; tobak och frimrken felas mig. D samlar jag min vilja till en sista anstrngning. Jag vill gra guld p torra vgen och med tillhjlp av elden. Pengar anskaffas, ugnen, deglarna, kolen, pusten, tngerna. Vrmen r omttlig, och naken nda ned till midjan som en smed svettas jag framfr den ppna elden. Men sparvarna ha byggt bo i kaminen, och kolngorna trnga ut i kammaren. Jag blir ursinnig efter frsta frsket, till fljd av bde huvudvrken och det ffngliga i mina operationer, eftersom allt gr bakvnt. Sedan jag omsmlt massan tre gnger ver eldhrden, ser jag efter i degelns inre. Boraxen har bildat en ddskalle med tv lysande gon, vilka skra igenom min sjl som en vernaturlig ironi. Ingen metallisk bottensats! Och jag avstr frn att fortstta. Sittande i lnstolen lser jag bibeln, som jag slagit upp p mf: Ingen gr in i sig sjlv och har vare sig kunskap eller frstnd till att sga: jag har brnt hlften av det hr i elden och jag har jmvl grddat brd drav ver kolen; jag har rostat ktt och tit drav; och fr vrigt mnne jag drav skulle gra en styggelse? Skulle jag tillbedja en trdgren? Han nr sig med aska, och hans frfrda hjrta leder honom vilse; och han skall icke frlossa sin sjl och skall icke sga: det som r i min hgra hand r det icke en falskhet . . . S har den Evige sagt, din terlsare, han som har danat dig allt ifrn moderlivet: Jag r den Evige som haver gjort alla ting, som ensam har utstrckt himlarne och

som haver av mig sjlv lagt jorden jmn: _Som frstr de lgnares tecken och gr spmnnen draktiga; som verndakastar de vises vett och gr att deras vetenskap bliver till en galenskap_. Fr frsta gngen uppdk hos mig ett tvivel p mina vetenskapliga underskningar! Om det skulle vara en drskap, ack! d har jag fr ett hjrnspke uppoffrat min levnads lycka och makas och barns likas. Ve mig, dre! Och svalget mellan avskedet frn de mina och detta gonblick, som gr, ppnar sig! Ett och ett halvt r, s mnga dagar och s mnga ntter, s mnga smrtor fr ingenting! Nej! det kan icke vara s! Det r icke s! Vilsegngen i svarta skogen? Nej, ljusbringaren har vglett mig p en rtt stig mot de lycksaligas , och det r demonen som frestar mig! Det r ett straff man plgger mig! -Jag sjunker ned i lnstolen; sinnet tynges av en trghet, som jag sllan knt; det frekommer mig som om ett magnetiskt fluidum utginge frn skiljevggen, och en smntyngd smyger sig p lemmarna. Samlande mina krafter reser jag mig fr att skynda ut i det fria. D hr jag vid gendet genom korridoren tv rster som viska i rummet bredvid mitt bord. Varfr viska de? Fr att hlla sig dolda fr mig. Jag gr utfr rue d'Assas och kommer in i Luxembourgtrdgrden. Jag slpar benen efter mig, knner mig frlamad frn hfterna till fotabjllet och faller ned p en bnk bakom Adam och hans familj. Jag r frgiftad! Denna tanke uppstod frst hos mig. Och Popoffsky, som har ddat hustru och barn med giftig gas, har anlnt hit. Det r han som har skickat en gasstrm tvrsigenom vggen, ett ryktbart experiment av Pettenkofer. Vad r att gra? G till poliskommissarien? Nej, om bevis saknas, skall man sprra in mig som galen. V soli! Ve den ensamme, en sparv p taket! Aldrig har min tillvaros elnde varit strre, och jag grter likt ett vergivet barn, som r mrkrtt. P aftonen vgar jag ej mera sitta vid mitt bord av fruktan fr ett nytt attentat. Jag gr till sngs, men vgar icke somna in. Natten r inne, och lampan brinner. P muren utanfr mitt fnster ser jag skuggan av en mnsklig gestalt teckna sig, ovisst om man eller kvinna, men den hgkomst jag har kvar drav i detta gonblick lutar t att det var en kvinna. Nr jag stiger upp fr att spionera, nerflles gardinen med brdska och buller. Drefter hr jag den oknda intrda i rummet till vnster om min alkov; och det blir tyst. I tre timmar ligger jag vaken utan att kunna somna, vilket eljest icke plgar drja lnge. D smyger sig en oroande knning genom min lekamen; jag r freml fr en elektrisk strm, ledd emellan de tv angrnsande rummen. Spnningen tilltager alltmera, och oaktat det motstnd jag uppbjuder, mste jag stiga ur sngen, besatt av den enda frestllningen: -- Man ddar mig! Jag vill inte bli ddad. Jag gr ut fr att f tag p uppassaren, som bor i ndan av korridoren.

Men han finns dess vrre inte inne. Allts bortskickad, hller sig undan, hemlig medbrottsling, kpt! D gr jag utfr trapporna och genom olika korridorer fr att vcka vrden. Med en sinnesnrvaro, som jag icke trodde mig mktig av, frebr jag ett illamende, pkommet i fljd av dunsterna frn kemikalier, och ber att f ett annat rum fr natten. Av en slump, som mste tillskrivas en vredgad frsyn, r det enda lediga rummet belget mitt under min fiendes. Bliven ensam, ppnar jag fnstret och inandas stjrnenattens friska luft. Ovan taken vid rue d'Assas och rue de Madame ro Karlavagnen och polstjrnan synliga. -- Mot norden, allts! Omen accipio! I det jag drar fr alkovens gardiner hr jag huru fienden ovanfr mitt huvud stiger ur sngen och slpper ned ett tungt freml i en kappsck, vars lock han lser med nyckel. Fljaktligen r det ngonting han dljer; kanhnda elektricitetsmaskinen! * * * * *

Dagen drefter, som r en sndag, packar jag in och frebr en utflykt till havskusten. Till krsvennen ropar jag Gare Saint Lazare, men framme vid Odon tillsger jag honom att kra mig till rue de la Clef nra Jardin des Plants, dr jag vill stanna inkognito fr att avsluta mina pgende studier innan jag reser till Sverige. ----[B] Swedenborg: Arcana Coelestia [C] L'Extriorisation de la sensibilit

VII. Helvetet. ntligen en tids stillestnd i mina kval. Sittande i en lnstol p trappavsatsen till paviljongen betraktar jag i timtal trdgrdens vxter och begrundar det frflutna. Det lugn som intrtt efter min flykt utgr bevis p att det icke r ngon sjukdom, som trffat mig, utan att jag varit frfljd av fiender. Jag arbetar om dagen, sover lugnt om natten. Befriad frn frra stllets osnygga omgivningar, knner jag mig fryngrad vid anblicken av stockrosorna, min ungdoms blommor. Och Paris' underverk, som r oknt fr parisarna, Jardin des Plants, har blivit min egen park. Hela skapelsen samlad inom en inhgnad, Noaks ark, det tervunna paradiset, dr jag lustvandrar utan fara mitt ibland vilddjuren: det r en alltfr stor lycka. Utgende frn mineralierna genomvandrar jag vxt- och djurrikena fr att komma fram till mnniskan, bakom vilken jag upptcker skaparen. Skaparen, denne store konstnr som

utvecklar sig sjlv under skapandet, i det han gr utkast som han ratar, tar nyo upp ofullgngna ider, fullkomnar, mngfaldigar de primitiva formerna. Fr visso, detta r skapat fr hand. Ofta gr han ofantliga framsteg, i det han uppfinner arierna, och d kommer vetenskapen sedan och konstaterar befintligheten av luckor, felande lnkar, och inbillar sig att det har funnits mellanformer, som nu frsvunnit. * * * * *

Emellertid, som jag r viss om att vara i gott skydd mot mina frfljare, skickar jag min nya adress till hotell Orfila fr att ter trda i frbindelse med den yttre vrlden genom postfrsndelser, som ej kommit mig till hnda sedan min flykt. Dagen efter det jag avsljat mitt inkognito brytes freden. Ett och annat brjar hnda, som oroar mig, och samma knsla av obehag som frr tynger nu p mig. Det brjar med att i rummet bredvid mitt p nedre bottnen, vilket str ledigt och omblerat, hopas saker, vilkas bruk ej r mig mjligt att frklara. En gammal herre med gr och elaka gon som en bjrn br dit tomma varuldor, jrnbleckpltar och andra freml, som ej kunna definieras. Samtidigt brjar bullrandet frn rue de la Grande Chaumire ver mitt huvud; man slpar trossar, man bultar med hammare alldeles som om uppsttandet av en helvetesmaskin efter nihilisternas metod frbereddes. Vid samma tid blir vrdinnan, som var hgeligen frekommande i brjan av min vistelse dr, mera avmtt i sitt stt, spionerar p mig och inlgger ngonting frsmdligt i sin hlsning. Vidare kommer det nya hyresgster i vningen en trappa upp ovanfr mig. En gammal tystlten herre, vars tunga steg jag vl knde igen, r ej kvar. Han, som lever p pengar i lugn och r, har bott dr i huset mnga r; han har inte rest bort, utan bara bytt om rum. Varfr det? Tjnarinnan, som stdar t mig och serverar mina mltider, har ftt en allvarsam min och kastar frstulet blickar fulla av medmkan p mig. Nu har man ovanfr mig ftt upp ett hjul, som hela dagen gr runt, runt. Dmd till dden! Det r mitt bestmda intryck. Av vem? Ryssarna? I vilken egenskap? Eller av pietisterna, katoliker, jesuiter, teosofer? Ssom trollkarl eller svartkonstutvare? Eller kanske av polisen! Som anarkist? -- vilket r en ofta tillgripen anklagelse fr att komma t personliga fiender. I detta nu, d jag skriver, vet jag icke vad som frehades denna julinatt nr dden strtade in p mig, men jag knner vl och skall aldrig glmma den lxa, som jag drifrn har i behll fr hela livet. Om de i hemligheten invigda en gng skulle vidg och erknna att det var verkningen av en mot mig riktad komplott, hyser jag intet agg till dem fr den saken, vertygad som jag nu r att en annan, starkare hand satte deras i rrelse, dem sjlva ovetande och mot deras vilja. * * * * *

andra sidan, antaget att ingen intrig var med i spelet: d r det jag som har med tillhjlp av inbillningskraften skapat dessa tuktoandar fr att straffa mig sjlv. Vi f i det fljande se huru pass mycken

sannolikhet som finnes fr detta antagande. Sista dagens morgon stiger jag upp med en resignation, som jag skulle vilja kalla religis; ingenting binder mig lngre vid livet. Jag har ordnat mina papper, skrivit de ndvndigaste brev, brnt vad som bort frstras. Drefter tar jag en promenad i Jardin des Plantes fr att sga farvl t skapelsen. De svenska blocken av magnetisk jrnmalm framfr mineralogiska museet hlsa mig frn mitt fdernesland. Robins akacia, Libanons ceder; minnesmrken frn den nnu levande vetenskapens stora epoker; jag hlsar dem. Jag kper brd och krsbr fr att undfgna mina vnner. Den gamle Martin, bjrnen, han som alltid knner igen mig drfr att jag r den ende som bjudit honom p krsbr nr han vaknar och nr han skall till att somna. Jag rcker brdet t elefantungen, som spottar mig i ansiktet nr han har tit upp allt, en otacksam och och trols ungdom. Farvl, gamar, himlabebyggare som man inneslutit i en smutsig bur; farvl, bisonoxe, farvl, flodhst, fjttrade demon; faren vl, manslar, vl sammanbragta par, som den ktenskapliga krleken trstar ver frlusten av havet och de vida horisonterna; faren vl, stenar, vxter, blommor, trd, fjrilar, fglar, ormar, alla skapade av en god Guds hand. Och I store mn, Bernardin de Saint-Pierre, Linn, Geoffroy Saint-Hilaire, Hay, vilkas namn ro ristade i guld p tempelfrisen -farvl! nej: vi trffas snart! Jag lmnar det jordiska paradiset, i det att Sraphitas sublima ord rinna mig i hgen: farvl, arma jord! Farvl! terkommen till hotellets trdgrd vdrar jag nrvaron av ngon, som har kommit under det jag varit ute. Jag ser honom icke, men jag knner p mig att han r dr. Vad som kar min oro r den synbara frndring, som frsiggtt med rummet nst intill mitt. Till en brjan r ett skynke utspnt ver ett rep, sannolikt i syfte att dlja ngot. P kaminutsprnget har man hopat staplar av metallskivor isolerade genom trslar. Ovanp varje stapel har man lagt ett fotografialbum eller ngon bok, tydligen fr att frlna ett oskyldigt utseende t dessa helvetesmaskiner, vilka jag skulle vilja beteckna som ackumulatorer! Till rga p allt fr jag se tv arbetare uppklngda p ett tak vid rue Censier, alldeles mitt emot den flygel jag bor i. Vad de freha druppe kan jag inte se, men de utpeka mitt fnster under det de handskas med freml, som man ej kan tydligt urskilja. Varfr jag icke flyr? -- Drfr att jag r fr stolt drtill; och emedan det oundvikliga mste utsts. Jag rustar mig allts till natten. Jag tar ett bad och r mycket noga med att mina ftter bli vita, ngot som jag hller p, drfr att min mor nr jag var barn inprntade hos mig, att smutsiga ftter ro ett knnemrke p vanheder. Jag rakar mig, parfymerar min brllopsskjorta, kpt fr tre r sedan i Wien . . . En ddsdmds toalett. Jag lser i bibeln Davids psalmer, vari han nedkallar den Eviges hmnd ver sina fienders huvud.

Men botpsalmerna d? Nej, jag har ingen rtt att ngra mig, ty det r icke jag som har styrt mina den; jag har aldrig gjort det onda fr dess egen skull, utan endast till personligt frsvar. Att ngra sig r att kritisera frsynen, som plgger oss synden ssom ett lidande i syfte att luttra oss genom den avsmak som den dliga handlingen ingiver. Min rkning med livet avslutades slunda: lt det vara jmnt om jmnt! Om jag har syndat, s har jag sannerligen undergtt tillrckligt med straff drfr, den saken r d sker! Vara rdd fr helvetet? Men jag har ju gtt igenom tusen helveten i detta livet utan att stappla, mer n nog fr att vcka en gldande tr efter att f lmna ffngligheterna och de bedrgliga njutningarna i denna vrld, som jag alltid avskytt. Fdd med hemlngtan till himlen, grt jag som barn ver tillvarons smutsighet, knde mig som en frmling bland mina anfrvanter och i samhllet. Jag har skt min Gud alltifrn barndomen och har funnit demonen. Jag har burit Kristi kors i min ungdom, och jag har frnekat en Gud, som njer sig med att hrska ver slavar, som krypa fr sina bdlar. * * * * *

D jag fller ner gardinen fr min glasdrr, mrker jag i enskilda salongen ett sllskap damer och herrar, som dricka champagne. Tydligen resande som anlnt samma afton. Men det r icke ett lustparti, eftersom de alla se allvarsamma ut, diskutera, framstlla frslag och meddela sig lgmlt med varandra liksom sammansvurne. Till rga p mina marter vnda de sig p sina stolar och peka i riktning t mitt rum. Klockan tio r min lampa slckt, och jag somnar, lugn och resignerad likt en som ligger i sjlatget. * * * * *

Jag vaknar upp; klockan slr tv frn en pendyl, en drr smlles igen och . . . jag r ur sngen liksom lyft av en pump, som suger mitt hjrta. Knappt har jag satt ftterna p golvet frrn en elektrisk dusch utgjutes ver min nacke och pressar mig mot jorden. Jag reser mig igen, rafsar t mig klderna och strtar ut i trdgrden, ett rov fr den frfrligaste hjrtklappning. Nr jag ftt klderna p mig, r min frsta rediga tanke den att g och uppska poliskommissarien och lta fretaga en husvisitation. Men porten till huset r stngd nu, portvaktarrummet likas; jag trevar mig fram, ppnar en drr till hger, kommer in i kket dr en nattlampa r tnd; jag rkar sl omkull den och blir stende i nattsvarta mrkret. Rdslan bringar mig ter till sans, och jag gr tillbaka till mitt rum vgledd av denna tanke: om jag har misstagit mig, r jag frlorad. Jag slpar ut en lnstol i trdgrden, och sittande under stjrnevalvet eftertnker jag vad som tilldragit sig. En sjukdom? Omjligt, emedan jag mdde frtrffligt nda till avsljandet av mitt inkognito. Ett attentat? Ja, ty frberedelserna verkstlldes infr mina gon. Dessutom knner jag mig ju terstlld hr i trdgrden, dr jag kommit utom rckhll fr mina fiender, och hjrtats funktioner ro fullkomligt normala. Mitt under dessa reflektioner hr jag ngon hosta i rummet bredvid mitt. Genast svarar en ltt hosta frn rummet ovanfr. Sannolikt signaler och just desamma som jag hade hrt sista natten i hotell Orfila. Jag gr fram och frsker sprnga glasdrren till

rummet p nedre bottnen, men lset str emot. Trtt p den gagnlsa striden mot de osynliga sjunker jag ned i lnstolen, dr smnen frbarmar sig ver mig s att jag bedvas under den vackra sommarnattens stjrnor, medan stockrosorna susa fr den svaga julibrisen. * * * * *

Solen vcker mig, och tackande frsynen som har rddat mig ur dden till livet packar jag mina ringa tillhrigheter fr att fara till Dieppe och ska ett skydd hos vnner, vilka jag frsummat liksom jag gjort med alla andra, men som ro verseende och delmodiga mot de vanlottade och skeppsbrutna. Nr jag frgar efter hotellvrdinnan, hller hon sig undan och frebr ett illamende, ngot som jag vntade mig av henne, vilken jag hll fr medbrottsling. Vid avfrden frn hotellet slungar jag en frbannelse ver illddarnes huvuden, vdjande till himlen att snda sin eld ner p denna rvarekula, om med rtta eller icke, vem kan sga det? * * * * *

Nr jag anlnder till Dieppe, bli mina hyggliga vnner frskrckta vid att se mig komma klttrande uppfr kullen till orkidvillan och slpa p min kappsck, tung av manuskript. -- Varifrn kommer ni, olycksfgel? -- Jag kommer frn dden. -- Jag misstnkte det, eftersom ni ser ut som ett lik. Den snlla och intagande frun i huset tar mig vid handen och leder mig till en spegel fr att jag sjlv skall f skda hur jag ser ut. Ansiktet svart av stenkolsrken p tget, kinderna ihliga, hret fuktigt av svett och grsprngt, gonen hemskt stirrande, skjortbrstet solkigt: det var en mklig syn. Men nr jag lmnats ensam i ett toalettrum av den lskvrda frun, vilken behandlade mig som ett sjukt och vergivet barn, granskade jag mitt ansikte nogare. Det fanns i dragen ett uttryck, som vckte min fasa. Det var icke ddens, icke lastens mrke, det var ngonting annat nd. Om jag hade lst Swedenborg d, skulle prgeln som den onde anden intryckt dr hava upplyst mig om mitt sjlstillstnd och om de senaste veckornas tilldragelser. Nu knde jag blygsel och fasa fr mig sjlv, och dligt samvete ver att ha varit otacksam mot en familj, som frr hade ppnat denna rddande hamn fr mig och s mnga andra skeppsbrutna. Det r en syndabot att ha blivit jagad dit av furierna. Ett vackert konstnrshem, vlmga, ktenskaplig lycka, frtjusande barn, lyx och trevnad, en gstfrihet utan grnser, fri humanitet i sikter, en atmosfr av sknhet och hjrtegodhet, som brnner mig i sjlen och vari jag knner mig bortkommen som en frdmd i paradiset. Dr brjar jag upptcka att jag r en dlig varelse.

Fr mina gon utbreder sig allt vad livet kan erbjuda av lycksalighet, och som jag har frspillt. * * * * *

Jag har ftt mig anvisat ett vindsrum med utsikt t kullens topp, dr en asyl fr lderstigna r belgen. P aftonen fr jag se tv mn, som stdda mot trdgrdsmuren bespeja vr villa och med tbrder utpeka platsen fr mitt fnster. Frestllningen att vara frfljd av elektricitetsfrfarna fiender anfktar mig p nytt. Natten mellan den 25 och 26 juli 1896 faller p. Mina vnner ha gjort vad de kunnat fr att lugna mig; vi ha tillsammans synat alla vindskuporna i nrheten av min, till och med vinden fr att frskra mig om att ingen gmmer sig dr i brottsligt syfte. Det enda r att vid ppnandet av drren till en skrpkammare ett i sig sjlv indifferent freml har gjort p mig ett modfllande intryck. Det r en isbjrnshud, som tjnar till matta; men det uppsprrade gapet, de hotfulla hrntnderna, de gnistrande gonen verka utmanande p mig. Varfr skulle detta odjur just ligga dr i detta gonblick? Pkldd lgger jag mig p sngen, besluten att invnta det desdigra tvslaget. Jag vntar till midnatt sysselsatt med lsning. En timme har gtt, och hela huset sover lugnt. ntligen slr klockan tv! Ingenting hnder! I trotsigt mod och fr att utmana de osynliga, kanske ocks i syfte att gra ett fysikaliskt experiment, stiger jag d upp, ppnar bgge fnstren, tnder tv ljus. Sittande vid bordet med ljusstakarna framfr mig och erbjudande mig som skottavla, med obetckt brst, eggar jag de oknda: -- Hr han I mig nu, edra fnar! D frnam jag en kvasielektrisk strm, i brjan svag. Jag ser p kompassen, som jag anordnat till indikator, men ej ett spr till missvisning str att upptcka, fljaktligen finns hr ingen elektricitet. Men spnningen tilltar nu, mitt hjrta slr starkt; jag gr motstnd, men blixtsnabbt laddas min kropp med ett fluidum, som kvver mig och suger ut hjrtat. Jag strtade utfr trapporna fr att komma in i salongen p nedre bottnen, dr man hade stllt i ordning en provisorisk bdd t mig fr den hndelse den skulle behvas. Dr lg jag i fem minuter och samlade tankarna. Kan det vara strlande elektricitet? Nej, ty kompassen har frnekat det. En sjukdom, som ter framkallats av rdslan fr tvslaget? Nej, eftersom mod ej trt mig d jag trotsade angreppen. Varfr skulle det d behvas att tnda p ljusen fr att draga dit det oknda fluidum, som anfktar mig? Utan att finna ett svar, frlorad i en labyrint anstrnger jag mig fr att kunna somna, men d griper mig en urladdning likt en cyklon, den lyfter mig ur sngen, och -- jakten r i gng. Jag dljer mig bakom vggar, jag lgger mig ner vid drrkamrarna, framfr kaminerna. verallt, verallt leta furierna reda p mig. Sjlsngesten tar verhand, den paniska frskrckelsen fr allt och ingenting fr makt med mig s att jag flyr frn rum till rum och slutar min flykt ute p balkongen, dr jag stannar hopkrupen.

Den gulgra daggryningen och de sepiafrgade molnen avslja sllsamma, vidunderliga former, som ka min frtvivlan. Jag sker upp ateljn (min vn var mlare), lgger mig dr p en matta och sluter gonen. Efter fem minuter vcker mig ett irriterande ljud. En rtta tittar p mig med tydlig lust att komma nrmare. Jag schasar bort den, men den kommer tillbaka med en till. Store Gud, har jag delirium, jag som ej druckit mig rusig p de tre sista ren? (Dagen drp vertygade jag mig om att det verkligen fanns rttor i ateljn. Ett sammantrffande av omstndigheter allts, men arrangerat av vem, och i vilken avsikt?) Jag byter plats och lgger mig p mattan i tamburen. Den barmhrtiga smnen snker sig ned ver min plgade sjl, och jag frlorar medvetandet om mitt lidande, kanske under en halvtimme. Ett tydligt artikulerat utrop: Alp! kommer mig att spritta upp. Alp! Det r tyska benmningen p maran. Alp! det r det ord som av slagregnets droppar ritades p mitt manuskript i hotell Orfila. Vem r det som ropar? Ingen, ty husets invnare sova. En lek av demoner! Detta r bara en poetisk bild, som dock kanske innesluter hela sanningen. Jag gr uppfr trappan nda till mitt vindsrum. Ljusen ha brunnit ned, allt r tyst. D ringer det till Angelus. Det r helgdag. Jag fr fatt p den katolska bnboken och lser: De profundis clamavi ad Te, domine. Trstad sjunker jag sedan ned p sngen som en dd. * * * * *

Sndagen den 26 juli 1896. En cyklon frhrjar Jardin des Plantes. Tidningarna skildra detaljerna drav, vilka p ett egendomligt stt intressera mig, jag vet inte av vad skl. Det r i dag som Andres ballong skall stiga upp fr att ska n nordpolen; men tecknen bda ej gott. Cyklonen har slagit till jorden tskilliga ballonger, som p skilda stllen uppstigit, och flere luftseglare ha ljutit dden. Elise Reclus har brutit benen av sig. Samtidigt inberttas, att i Berlin en person vid namn Pieska begtt sjlvmord under ovanliga omstndigheter, genom att skra upp magen p japanskt stt: ett helt blodsdrama. Fljande dag lmnar jag Dieppe och denna gng med en vlsignelse ver huset, vars vlfrtjnta lycka frdystrats av mina ngestknslor. Tanken p att andemakter haft sin hand med i spelet tillbakavisade jag alltjmt och inbillade mig att vara angripen av en nervsjukdom. Frdenskull var jag nu besluten att fara till Sverige och ska en lkare dr, som jag var vn med. Till minne av Dieppe medfr jag en sten, bestende av en jrnmalm och formad som ett vpplingsblad i likhet med gtiska kyrkfnster samt mrkt med ett malteserkors. Jag erhll stenen av ett barn som hittat den p stranden; den lille berttade att sdana stenar ro fallna frn himmelen och uppkastade av vgsvallet. Jag vill grna tro vad han frmler, och jag behller gvan som en talisman, vars betydelse nnu r frdold fr mig.

(Vid kusten av Bretagne bruka strandborna efter stormar plocka stenar i form av kors, vilka se ut som guld. Det r ett metalliskt mineral, benmnt Staurotid.) * * * * *

Lngst sder i Sverige ligger den lilla staden vid havskusten; ett gammalt sjrvare- och lurendrejarenste, som bevarar exotiska spr frn alla delar av vrlden, intryckta av vittbefarne sjmn. Slunda freter min lkares boning anblicken av ett buddhaistiskt kloster. Byggnadens fyra flyglar, en vning hga, innesluta en fyrkantig grd, och mitt p denna str ett uthus i kupolform, en efterhrmning av Tamerlans grav i Samarkand. Taksens struktur och belggning med kinesiska tegel erinra om yttersta Orienten. En apatisk skldpadda kryper p stenlggningen och frsjunker bland ogrset i ett nirvana som frlnges i ondlighet. En tt hck av bengaliska rosor pryder yttermuren av stra flygeln, dr jag bor ensam. Vgen mellan grden och husets tv trdgrdar leder ver en bakgrd med ett kastanjetrd och svarta hns, som alltid ro ilskna, en mrk och fuktig gata. I blomstertrdgrden finns ett lusthus i pagodstil vervuxet med aristolochier. Detta kloster med orkneligt mnga rum r bebott av allenast en mnsklig varelse, distriktets lasarettslkare. nkling, enstring, oberoende har han gtt igenom livets hrda skola och ser ner p mnniskorna med det starka och frnma frakt, som hrflyter ur en djup knnedom om den relativa vrdelsheten hos allt, det egna jaget dri inbegripet, Denne mans upptrdande p mitt livs skdebana var av en s ovntad art att jag r frestad rkna det till teaterkupperna _ex machina_. Nu, vid vrt frsta sammantrffande d jag kom frn Dieppe, fixerade han mig med en prvande blick och utbrast: -- Vad r det t dig? Nevros! Gott! -- Men det finns ngonting annat under. Du har onda gon, och det knner jag inte igen hos dig. Vad har du gjort? Utsvvningar, laster, mistade illusioner, religion? Bertta, gamle gosse! Men jag berttar ingenting, drfr att den frsta frestllning som bemktigar sig mitt misstnksamma sinne, r fljande: Han r p frhand intagen emot mig, mste ha ftt upplysningar frn ngot hll, och jag blir insatt p drhus. Jag frebr smnlshet, nervositet, maran, och drefter tala vi om varjehanda andra saker. Inhyst i en liten lgenhet hos doktorn, lgger jag genast mrke till den amerikanska jrnsngen med fyra stolpar slutande i mssingskulor, vilka likna konduktorerna i en elektricitetsmaskin. Nr drtill lgges den elastiska madrassen med fjdrar av koppartrd till resrer, alldeles som spiralerna i Rhumkorffs induktionsrulle, s kan man tnka sig hur ursinnig jag skulle bli infr denna djvulska slump. Omjligt att begra ett ombyte av sng, ty det kunde vcka misstankar om vansinne. Fr att frvissa mig om att ingenting dolde sig ovanfr mitt huvud gick jag upp

p vinden. Till rga p oturen fanns dr uppe blott ett enda freml, nmligen en ofantlig brynja av hopslingrad jrntrd, placerad mitt ovanfr min sng. Detta r en ackumulator, tnkte jag. Om ett ovder utbryter, vilket mycket ofta hnder hr p orten, skall jrnntet draga till sig blixten, och jag ndgas ligga p konduktorn utan att vga knysta. Samtidigt oroar mig det jmna bullret frn ngon maskin. Nu r det s att en susning i ronen frfljer mig alltsedan jag lmnade hotell Orfila; den liknar stampningen av ett vattenhjul. I mitt tvivel p verkligheten av det nmnda maskinbullret frgar jag vad det r. Pressen i tryckeriet hr bredvid. Allt fr sin naturliga och enkla frklaring, och likvl gr just denna enkelhet mig galen och frskrcker mig. Natten kommer, och jag r rdd. Himmeln r mulen, luften tung; man vntar ett ovder. Jag trs ej g till sngs; tillbringar tv timmar med brevskrivning. Krossad av trtthet klder jag av mig och kryper ner mellan lakanen. En frfrlig tystnad rder i huset, nr jag slcker lampan. Jag knner att ngon bespejar mig i dunklet, snuddar vid mig, trevar p mitt hjrta, och suger. Ofrtvat kastar jag mig ur sngen, ppnar fnstret och strtar ut p grden -- men rosenbuskarna st dr, och min skjorta skyddar mig alls icke mot taggarnas gissel. Sndersargad, bldande gr jag ver grden, och med de nakna ftterna fldda p kiselstenar, rivna av tistlar, brnda av nsslor, halkande p freml av obekant art, uppnr jag kksdrren som leder till lkarens vning. Jag bultar! Intet svar! D frst mrker jag att det regnar. O, djup av elnde! Vad har jag gjort fr att frtjna dessa marter? Det r tydligen helvetet sjlvt! Miserere! Miserere! Jag bultar om och om igen! Det r mer n besynnerligt att aldrig ngon str att upptcka nr jag blir anfallen. Alltid har man alibi, det r allts en komplott och alla ro medbrottsliga! D hrs doktorns rst: -- Vem r det? -- Det r jag, som r sjuk! ppna eller jag dr! Han ppnar. -- Hur r det med dig! Jag brjar min berttelse med attentatet vid rue de la Clef, vilket jag pbrdar elektriker, som ro mina fiender. -- Tig, olycklige; du r angripen av en sinnessjukdom! -- Prata smrja! Undersk min intelligens bara; ls vad jag dagligen skriver och som blir tryckt . . . -- Tyst! Inte ett ord till ngon! Drhusjournalerna knna mycket vl till de dr historierna om elektriker!

-- Fan ock! Jag bryr mig litet om edra drjournaler, och fr att f klarhet i saken far jag i morgon dag in till hospitalet i Lund och lter underska mig! -- Om du det gr, r du frlorad! Inte ett ord mera, och g nu och lgg dig i rummet hr bredvid! Jag envisas och fordrar att han skall hra p mig. Han vgrar, vill ingenting hra. Ensam igen, frgar jag mig: r det mjligt att en vn, en hedersman, som hllit sig oberrd av smutsiga affrer, nu har slutat sin bermvrda bana med att ge vika fr frestelsen? Av vem? Svaret tryter mig, men antaganden i mngd framstlla sig! Every man his price, var man str till buds fr sitt pris. Men hr har det behvts en styv summa, som str i proportion till dygden. I vilket ndaml? En vanlig hmnd betalar icke omttligt! Det mste vara ett omttligt stort intresse inblandat hr! Stopp, jag har det! -- Jag har gjort guld; doktorn har erknt det till hlften, men han har i dag frnekat att han eftergjort mina experiment, som jag hade meddelat honom i brev. Han har nekat, och nd har jag p aftonen hittat provstycken av hans egen tillverkning spridda p grdens stenlggning. Allts har han ljugit! Fr resten har han samma afton talat vitt och brett om de sorgliga fljderna fr mnskligheten ifall tillverkningen av guld skulle bekrfta sig. Vrldsbankrutt, allmn frvirring, anarki, vrldens undergng. Det bleve ndvndigt att dda guldmakaren. -- Det var hans sista ord. Vidare, p tal om min vns ekonomiska stllning, som r ganska ansprksls, blev jag frvnad ver att hra honom nmna att han i nrmaste framtiden mnade inkpa den egendom han bebodde. Skuldsatt, nra nog i klmma, drmmer han om att bli husgare. Allt sammanstmmer fr att gra min gode vn misstnkt infr mig. Frfljelsemani! M s vara, men anstiftaren, som smider dessa infernaliska syllogismers lnkar, var finns han? Det bleve ndvndigt att dda honom! -- Detta r den sista tanke mitt marterade sinne kan fasthlla innan jag somnar fram emot soluppgngen. * * * * *

Vi ha brjat en kallvattensbehandling, och jag har ftt ett annat rum fr ntterna, som nu ro tmligen lugna, om n ett och annat terfall intrffar. En afton fr doktorn se bnboken p mitt nattduksbord och far ut i fullt raseri: -- Fortfarande den dr religionen! Det r ett symptom, begriper du! -- Eller ett behov som andra! -- Stopp! Jag r inte ngon ateist, men jag tnker att den Allsmktige inte mer vill veta av sdan dr frtrolighet som i forna dar. Det r slut nu med det dr fjsandet fr den Evige, och jag hller p muhammedanens

grundsats att ej bedja om ngonting annat n att med undergivenhet kunna bra tillvarons brda. Stora ord, ur vilka jag vaskar ngra guldkorn. Han tar ifrn mig bnboken och bibeln. -- Ls likgiltiga saker, av sekundrt intresse, vrldshistoria, mytologi, och lt de ihliga drmmarna fara; framfr allt akta dig fr ockultismen, denna vetenskap mot alla regler. Det r frbjudet att utspana Skaparens hemligheter, och ve dem som uppsnappa dem! P min invndning att i Paris en ockult skola har bildats, vrlar han: -- Ve dem! P aftonen ger han mig Viktor Rydbergs Germanska mytologi, men utan ngon baktanke, det kan jag svra p. -- Se hr har du ngot, som man kan somna av p stende fot. Det hr r styvare n sulfonal. Om min frtrfflige vn hade vetat vilken stubintrd han nu antnde, skulle han hellre rckt mig vad som helst. Mytologien, i tv band om inalles ett tusen sidor, har knappt lmnats mig i hnderna frrn den faller upp av sig sjlv s att sga, och min blick fster sig omedelbart p fljande rader, inristade i min hgkomst med eldskrift: Enligt legenden hade den av sin gudomlige fader undervisade Bhrigu blivit stolt ver sitt vetande och trott sig dri vertrffa ven sin lrare; denne snde honom till de osaliges ddsrike, dr han till sin stolthets frdmjukelse fick bevittna mnga och frskrckliga ting, om vilka han frut icke hade haft ngon kunskap. Det var allts fallet med mig: vermodet, sjlvklokheten, hybris (\υ\β\ρ\ι\ς) straffade av min fader och mstare. Och jag befann mig i helvetet! frjagad dit av makterna. Vem var d min mstare? Swedenborg? Jag fortstter att blddra i den underbara boken. Man jmfre hrmed den germanska myten om trneflt, som sarga de orttfrdiges ftter . . . Nog, nog! -- Sledes trnena ocks! -- Det hr r mig fr starkt! Inget tvivel mera, jag r i helvetet! Och i sjlva verket bekrftar realiteten p ett s rimligt stt denna inbillning, att jag till slut tror drp. Doktorn tyckes mig slitas mellan de mest olika knslor. Ibland r han tankfull, betraktar mig frstulet och behandlar mig med en frdmjukande brutalitet; ibland sjlv en olycklig vrdar och trstar han mig som ett sjukt barn. En annan gng gr han sig en njutning av att kunna trampa under ftterna en man av vrde, vilken han frut burit aktning fr. D spelar han bdel och lxar upp mig: -- Man fr lov att arbeta, man mste gra kol p sin verdrivna relystnad; man fr lov att uppfylla sina plikter mot sitt fdernesland och sin familj. Lt du kemien ligga; det r en chimr, och det finns s gott om specialister dri -- -- auktoriteter, yrkeslrde som frst sin

sak . . . En dag freslr han mig att skriva i den smsta bland Stockholms smre tidningar. -- Man betalar bra dr! Jag genmler, att jag inte behver skriva artiklar fr den smsta bland tidningarna i Stockholm, d den frnmsta tidning i Paris och i vrlden har ppnat sina spalter fr mig. D stller han sig tvivlande, behandlar mig som skrvlare, fastn han har lst mina artiklar i Le Figaro och sjlv har ltit verstta en min ledare i Gil Blas. Jag r ej ond p honom fr det; han har spelat sin roll som frsynen plagt honom. Det kostade mig dock anstrngning att undertrycka ett uppspirande hat till denne ofrmodade plgoande, och jag frbannade det som bar vld p mina knslor av tacksamhet, s att de urartade till otacksamhet mot en delmodig vn. * * * * *

Det hnder obetydligheter, som oupphrligt blsa nytt liv i mina misstankar angende doktorns illvilliga avsikter. I dag har han stllt alldeles nya och obegagnade yxor, sgar, hammare p verandan t trdgrden. Tv gevr och en revolver i sitt sovrum och i korridoren nnu en samling yxor, fr stora fr att tjna till hushllsbruk. Vilken satanisk slump, denna bdels- och tortyrapparat, utlagd till mitt beskdande, oroande p grund av det gagnlsa och ovanliga dri. Ntterna ha blivit ganska lugna fr mig, medan dremot doktorn brjar fretaga strande vandringar. S vckes jag av ett bsskott mitt i mrkaste natten. Av grannlgenhet ltsar jag icke hra ngot. P morgonen ger han en frklaring ver saken och skyller p en flock skator som kommit in i trdgrden och strt hans smn. En annan gng r det hushllerskan som uppger hesa skri efter midnatt. ter en annan r det doktorn som kvider, suckar djupt och anropar Herre Sebaot. r detta ett spkhus, och vem har snt mig hit? Jag kunde ej lta bli att le nr jag sg hur maran, som red mig, slog ned p min fngvaktare. Min gudlsa gldje drog genast straffet efter sig. Ett frfrligt anfall kom ver mig, och jag vcktes ur en slummer i det jag hrde ngra ord, som jag har antecknat i min dagbok. En oknd rst utropade namnet: Luthardt droghandlaren. Droghandlaren! Kanhnda man frgiftar mig lngsamt med alkaloider som framkalla yrselanfall, ssom bolmrt, haschisch, digitalis, daturin? Jag vet icke; men frn den stunden frdubblas mina misstankar. Man vgar ej dda mig, utan endast gra mig galen genom frstuckna medel fr att sedan lta mig frsvinna bakom drhusets portar. Skenet talar nnu starkare emot doktorn. Jag upptcker att han har utvecklat min guldsyntes s att han vet mera drom n jag sjlv. Fr vrigt, allt som han sger motsges i nsta gonblick; och nr jag s har att gra med en

lgnare, tager min fantasi betslet mellan tnderna och flyger i vg bortom frnuftets grnser. Den 8 augusti tar jag en morgonpromenad utanfr sjunger det i en telegrafstolpe; jag gr intill frhxad. Vid foten av stolpen ligger en tappad som ett lyckobringande fynd och br den med mig staden. Nra landsvgen den, lyssnar och str som hstsko. Jag tar upp den hem.

Den 10 augusti. P kvllen sger jag god natt t doktorn, vars beteende under de senaste dagarna har oroat mig mer n ngonsin. Han har sett hemlighetsfull ut och liksom kmpat invrtes med sig sjlv; hans ansikte r blygrtt, blicken slocknad. Han sjunger eller visslar dagen lng; det har kommit ett brev, som gjort ett starkt intryck p honom. P eftermiddagen kom han hem med hnderna nerblodade efter en operation och hade med sig ett tv mnaders foster. Han sg ut som en slaktare och uttryckte sig p ett obehagligt stt om modrens frlossning. -- De svaga m ddas och de starka skyddas! Bort med msintheten, som gr att mnniskoslktet degenererar! Jag intogs av fasa fr honom, och efter det vi sagt god natt t varandra p trskeln mellan vra rum, fortstter jag att spionera p honom. Frst gr han ut i trdgrden utan att jag kan hra vad han fretar sig dr. Han kommer tillbaka och stannar p verandan som grnsar till mitt sovrum. Han handskas med ett mycket tungt freml och drager upp en fjder, som icke utgr del av ngot ur. Allt verkstlldes p ett frsiktigt stt, som antyder hemlighetsmakeri eller tvetydiga manvrer. Till hlften avkldd, invntar jag verkningen av dessa mystiska frberedelser, stende orrlig utan att draga andan. D knner jag hur igenom skiljevggen vid min sng det vanliga elektriska fldet strlar ut, hur det sker mitt hjrta efter att ha trevat p brstet. Spnningen kas . . . jag griper mina klder, smyger ut genom fnstret, och kommen utanfr porten klder jag p mig. Utsttt i natten p gatan, p hrda stenlggningen nnu en gng, med min sista tillflykt, min ende vn bakom mig. Jag gr och gr, framt, p mf; sedan tankarne klarat sig ngot tar jag drefter raka vgen till stadslkaren. Jag mste ringa p, vnta, och under tiden bereda mig p vad jag skall sga utan att anklaga min vn. ntligen blev lkaren synlig. Jag bad honom urskta detta nattliga besk; men smnlsheten och svimningsanfallen hos en sjuk som hade mist frtroendet till sin lkare o. s. v. Min frtrfflige vn, vars gstfrihet jag har mottagit, behandlar mig som en inbillad sjuk och vill inte lyssna till mig. D, som om han hade vntat att jag frr eller senare skulle komma, inbjuder doktorn mig att taga en stol, en cigarr och ett glas vin. Det knns som en befrielse fr mig att bli mottagen som en vluppfostrad person efter att ha blivit hunsad som en fullfjdrad idiot. Vi sitta och sprka i tv timmar, och lkaren befinnes vara teosof, s att jag kan delgiva honom allt utan att kompromettera mig. Till slut, nr det redan lidit ver midnatt, stiger jag upp fr att g och ska mig rum p hotell. Doktorn rder mig att tervnda hem.

-- Aldrig! Han skulle vara i stnd till att dda mig. -- Men om jag fljer med er? -- I s fall skola vi tillsammans f uthrda fiendens eld. Men han skall aldrig frlta mig! -- Lt oss g dit, i alla fall. Nog av, jag tervnde samma vg jag kommit; och d jag fann porten stngd, bultade jag p. Nr min vn efter en minut ppnar, r det min tur att fattas av medmkan. Han, kirurgen, van att tillfoga andra ont utan spr av medlidande, denne frkunnare av det verlagda mordet, han ser s mklig ut, blek som ett lik, han sklver, stammar, och vid synen av doktorn bakom mig sjunker han ihop gripen av skrck, som frfrar mig mer n alla de fregende rysligheterna. r det mjligt att denne man har syftat ett mord och att han fruktade fr upptckt? Det r omjligt, och jag tillbakavisar denna tanke ssom gudls. Efter att ha utbytt ngra meningslsa fraser, som min sida voro rent ljliga, skildes vi t fr att ska vilan. * * * * *

Det intrffar i livet hndelser s fasavckande att sjlen vgrar bevara mrket drav fr stunden, men intrycket kvarbliver och framtrder snart ter med oemotstndlig styrka. Slunda, nr jag kommit hem igen, tervcks i min hgkomst en scen, som i ett frbiilande gonblick tilldrog sig i doktorns salong under mitt besk dr p natten. Doktorn lmnar mig fr att hmta in vin; ensam i rummet, betraktar jag ett skp med panner, vars inlggning var arbetad i valnt eller al (jag minns ej vilket). Som vanligt bilda trets fibrer olika figurer. Och hr visar sig nu ett bockhuvud, msterligt gjort, och jag vnder genast ryggen till. Pan i egen person sdan antikens sgner skildra honom och sdan han sedermera ombildades till medeltidens djvul. Jag inskrnker mig till att bertta faktum; lkaren, som rr om skpet, skulle gra den ockulta vetenskapen en tjnst med att fotografera pannen. Doktor Marc Haven har i L'Initiation (Novemberhftet 1896) avhandlat dessa freteelser, som ro s vanliga i naturens alla riken, och jag anbefaller t lsaren att noga betrakta det ansikte som str tecknat p krabbans ryggskal. * * * * *

Efter detta ventyr yttrar sig en uppenbar fiendskap mellan min vn och mig. Han lter mig frst att jag r en odga och att min drvaro r verfldig. Jag lter honom veta att jag r hgad taga in p ett hotell medan jag vntar p angelgna brev. D spelar han frolmpad. I sjlva verket kan jag icke komma ur stllet av brist p pengar, och fr vrigt har jag frknsla av en snart intrffande frndring i mitt de.

Men min hlsa r nu terstlld, och jag sover lugnt om natten samt arbetar om dagen. Frsynens misshag tycks ha uppskjutit att vidare yttra sig, och mina bemdanden lyckas i allo. Om jag p slump tar en bok i doktorns bibliotek, finnes alltid dri den upplysning jag velat ha. S finner jag i en gammal kemi hemligheten i mitt frfaringsstt fr att gra guld, s att jag kan medelst metallurgien bevisa med berkningar och analogier, att jag har gjort guld och att man alltid har ftt guld nr man har gtt s till vga. En uppsats, som jag frfattat ver mnet, skickas till en fransk tidskrift, som genast fr in den. Jag skyndar att visa den fr doktorn, som rjer avoghet, nr han icke kan frneka faktum. D mste jag tillst fr mig sjlv att han icke lngre r min vn, eftersom mina framgngar plga honom. * * * * *

Den 12 augusti. Jag kper i bokldan ett slags anteckningsbok med praktband i pressat och frgyllt lder. Figurerna dr tilldraga sig min uppmrksamhet, och eget nog bilda de en frutsgelse, vars uttydning skall lmnas i det fljande. Den konstnrligt utfrda kompositionen framstller: till vnster nymnen i frsta kvarteret omgiven av en blommande gren; tre hsthuvuden (trijugum) skjuta fram ur mnen; drovan en lagerkvist; nedtill tre sprrar (3 gnger 3); till hger en klocka, ur vilken blomstersirat vlla fram; ett hjul i solform o. s. v. Den 13 augusti, den dag som frutsades av pendylen vid boulevard Saint Michel, har infallit. Jag vntar ngon tilldragelse, men frgves; likafullt r jag viss p att ngonting har hnt ngonstdes, vars resultat skola inom kort meddelas mig. Den 14 augusti. P gatan hittar jag ett blad, lsrivet ur en kontorsalmanack; dr str tryckt med stora typer: den 13 augusti (pendylens datum). Undertill med sm bokstver: Gr aldrig i lndom det som du icke skulle kunna gra offentligen. (Svartkonsten!) Den 15 augusti. Brev frn min hustru. Hon begrter mitt de; hon lskar mig alltjmt, hon har vrt barn hos sig och hoppas fr dess skull p att det skall bli bttre fr oss. Hennes slktingar, som frut hatat mig, ro icke oknsliga fr mina lidanden, och jag erbjudes att komma och hlsa p min dotter, en liten ngel som bor p landet hos mormodern. Det r fr mig som att terkallas till livet! Mitt barn, min dotter har frsteget framfr makan. Att f omfamna den oskyldiga lilla stackaren, som jag har velat tillfoga ont, att bedja henne om frltelse, gra hennes tillvaro gladare genom sm omsorger av en fader, ivrig att slsa sin mhet, som han har mst samla i frrd under ratal. Jag brjar knna mig pnyttfda, vid uppvaknandet ur en lng och ond drm, och jag fattar den goda viljan hos den strnge Mstare, som har straffat mig med hrd och av hgre frstnd ledd hand. Nu begriper jag Jobs dunkla och sublima ord: O hur lycklig r den man, som Gud straffar! Lycklig, ty de andra bekymrar han sig icke om. Utan att veta om jag skall finna min hustru dr nere vid Donau, vilket har blivit nstan likgiltigt fr mig p grund av en obestmbar brist p verensstmmelse i vra lynnen, frbereder jag min pilgrimsfrd, nogsamt

medveten om att den fretages som en botgring och att nya korsfstelser ro mig frbehllna. * * * * *

Trettio dagars tortyr, och jag skall nu snart slippa ut genom kttaredomstolens portar. Jag skiljes utan bitterhet frn min vn bdeln, eftersom han har varit frsynens gissel. O hur lycklig r den man, som Gud straffar!

VIII. Beatrice. En droska fr mig frn Stettin- till Anhaltlinjens bangrd i Berlin. Denna genomfart p en halvtimme ter sig likt en frd tvrs igenom en trnhck, s som de frkroppsligade hgkomsterna dr stinga mig i hjrtat. Frst far jag den gata, dr min vn Popoffsky bodde med sin frsta hustru, oknd och missknd, i kamp mot fattigdom och passioner. Nu har hustrun dtt, barnet dtt. i det dr huset till vnster; vr vnskap har urartat till styggt hat. Hr till hger artisternas och skriftstllarnas lkneipe, skdeplatsen fr s mnga intelligens- och krleksorgier. Dr ligger Cantina Italiana, plats fr mtena med min dvarande fstm fr tre r sedan, dr vi frvandlade i Chiantivin mina frsta italienska frfattarerttigheter. Dr Schiffbauerdamm med pensionatet Fulda, dr vi bodde som nygifta. Hr min teater, min bokhandel, min skrddare, min apotekare. Vad r det fr en nedrig instinkt som driver kusken att fra mig p denna _via dolorosa_, stenlagd med jordade minnen, vilka vid denna nattliga timme teruppvckas som spken? Jag kan icke frklara varfr han kr just denna grnd, dr vrt frfriskningsstlle Svarta Grisen ligger, fordom ryktbart ssom favoritlokal fr Heine och E. T. A. Hoffmann. Vrden str dr sjlv, p trappan under odjuret, vilket r uthngt ssom skylt. Han betraktar mig utan att se mig! Och i en enda sekund skjuter ljuskronan drinne ut strlar, frgade av de hundra utstllda buteljerna, och lter mig ter uppleva ett r av mitt liv, rikare n andra p sorger och gldje, p vnskap och krlek. Och samtidigt knner jag livligt att allt detta r slut, att det br frbliva begravet fr att lmna rum fr nytt. * * * * *

Sedan jag denna natt sovit i Berlin, vaknar jag p morgonsidan, och ovanfr taken hlsar mig p stra himmeln ett rosenskimmer, men med hgrd rosenfrg. D erinrar jag mig att jag iakttagit samma rosenfrg i Malm aftonen fre min avresa. Jag lmnar detta Berlin, som blev mitt andra fdernesland, dr jag genomlevat min _seconda primavera_ och min sista. P Anhaltbangrden lmnar jag jmte minnena varje hopp om frnyelsen av en vr och en krlek, som aldrig, aldrig skall terkomma. * * * * *

Efter att ha tillbragt en natt i Tabor, dit det rda skenet frfljer mig, nedstiger jag genom Bhmerwald till Donau. Dr upphr jrnvgen, och med ett kdon frdjupar jag mig i detta lgland, som fljer utmed Donau nda till Grein; emellan ppletrd och prontrd, sdesflt och grna ngar fres jag framt; d varseblir jag i fjrran en kulle p andra sidan om floden den lilla kyrkan, som jag aldrig varit inne i, men som bildade den mest framtrdande punkten i den landskapsvy, vilken erbjd sig utanfr den stuga, dr min dotter fddes, denna outplnliga maj mnad fr tv r sedan. Jag far igenom byar, frbi borgar och kloster, en vg som r kantad med orkneliga frsoningskapell, Calvarieberg, lftessknker, minnesvrdar till minnelse av olyckshndelser, av skslag och pltsliga ddsfall. Helt visst, vid slutpunkten i fjrran av denna pilgrimsfrd vnta mig Golgatas tolv stationer. Och den korsfste med trnekronan hlsar mig vid vart hundrade steg, styrker mitt mod och inbjuder mig till korset och marterna. Nu ddar jag mitt ktt, p frhand intalande mig att hon icke skall finnas dr, vilket jag redan visste. Men nr nu min hustru icke finns tillstdes fr att avvnda de stormiga familjeupptrdena, mste jag utst repressalier av de gamla slktingarna, som jag sist lmnade under srande omstndigheter, s att jag till och med vgrade taga avsked av dem. Jag anlnder allts i syfte att bliva straffad fr att tervinna friden, och nr jag lagt bakom mig den sista byn och det sista krucifixet, knner jag i frvg en frdmds kval. * * * * *

Det var ett smbarn, endast sex veckor gammalt, jag hade lmnat; nu terfinner jag en flicka p tv och ett halvt r. Vid frsta mtet rannsakar hon mig nda ner i sjlens djup med en allvarlig, men icke strng uppsyn, synbarligen fr att se om jag kommit fr hennes eller moderns skull. Sedan hon frvissat sig, lter hon kyssa sig och fltar sina sm armar om min hals. Det r doktor Fausts teruppvckelse till det jordiska livet, men ljuvligare och renare; jag kan ej sluta att bra den lilla i min famn och knna hennes lilla hjrta sl emot mitt. Att lska ett barn r fr en man att bliva kvinna, det r att avlgga det manliga, att erfara himlainnevnarnes knlsa krlek, ssom Swedenborg kallar det. P den vgen brjar min uppfostran fr himmelen. Men frst frsona vad jag brutit! Situationen r i f ord denna: min hustru bor p annan ort hos sin gifta syster, eftersom hennes mormor, vilken sitter inne med arvet, har svurit att vrt ktenskap skall bli upplst, sdan ovilja hyser hon fr mig p grund av min otacksamhet och annat drtill. Jag r vlkommen att vara hos barnet, som aldrig kan upphra att vara mitt, och jag r gst hos min svrmor p obestmd tid. Jag fogar mig i situationen sdan den nu r, och gr det med nje. Min svrmor har frltit mig allt, med det blida och undergivna sinnelaget hos en djupt religis kvinna. * * * * *

Den 1 september 1896. Jag bor i det rum dr min hustru har tillbragt de tv ren av vr skilsmssa. Det r dr hon har lidit under det att jag pinades i Paris. Stackars, stackars min hustru! r det straffet fr brott som vi begtt nr vi lekt med krleken?

P aftonen vid kvllsmltiden hnde fljande. Fr att hjlpa min dotter, som icke kan servera sig sjlv, vidrr jag hennes hand och det helt sakta i den vnligaste avsikt. Den lilla skriker till, drar tillbaka sin hand och ger mig en blick full av fasa. D mormodern frgar vad det r, svarar lillan: -- Han gr mig illa! Jag sitter dr frsagd och kan icke f fram ett ord. Gr jag nu ont utan att vilja det, huru mycket ont har jag icke gjort av ond vilja? P natten har jag denna drm: en rn hackar min hand till straff fr ngonting som jag icke vet. P morgonen kommer min dotter och hlsar p mig, m, krleksfull, smeksam. Hon dricker kaffe med mig och fr stanna vid mitt skrivbord, dr jag visar henne tavelbcker. Vi ha redan blivit goda vnner, och min svrmor r frtjust ver att ha ftt en hjlp vid den lillas uppfostran. Om aftonen mste jag nrvara vid min ngels snglggning och hra henne lsa sina bner. Hon r katolik, och nr hon uppfordrar mig att bedja och gra korstecknet, kan jag ingenting svara, d jag ju r protestant. Den 2 september. Allmn uppstndelse. Min svrmors mor, som bor vid flodstranden ngra kilometer hrifrn, har nu givit order om min utdrivning. Hon vill att jag genast skall ge mig av och hotar att gra sin dotter arvls i hndelse man ej tlyder. Min svrmors syster, en hjrtegod kvinna, skild frn sin man hon ocks, inbjuder mig att bo hos sig i grannbyn till dess stormen fr lgga sig. Fr detta ndaml kommer hon och hmtar mig. Man far uppfr en tv kilometer lng backe, och ankommen till hjden ser man utver en rund dal, som ligger inpackad dr nedanfr, och varest otaliga kullar resa sig likt vulkankratrar och ro taggiga av grantrd. I mitten av denna tratt ligger byn med sin kyrka, och uppe p ett brant berg slottet i medeltida borgstil; hr och dr flt och ngar instrdda, vattnade av en bck, som borrar ner sig i en hlvg nedanfr borgen. Jag frapperades genast av detta sllsamma och i sitt slag ensamstende landskap, och det gick upp fr mig att jag sett det frr, men var, var? Jo, i det dr zinkbadet i hotell Orfila! Uppritat i jrnoxid. Det r samma landskap, utan gensgelse! Min tant ker med mig utfr till byn, dr hon har en bostad om tre rum i en stor byggnad, som inrymmer ett bageri, ett slakteri och ett vrdshus. Huset r bevpnat med en skledare, drfr att skan antnt vinden dr ret frut. Nr min goda tant, som r djupt gudfruktig liksom systern, frde in mig i det rum hon bestmt t mig, stannade jag p trskeln upprrd liksom infr en vision. Vggarna ro mlade i rosafrg, rosig p samma stt som denna morgonrodnad, vilken frfljde mig under min resa. Gardinerna i rosafrg, och fnstren fullsatta med blommor, som inslppa ljuset frgat. En utomordentlig renlighet rder hr, och den antika sngen med sitt tak p fyra pelare r en ungms vilolger. Hela rummet och det stt varp det r mblerat utgr ett skaldestycke, diktat av en sjl, som endast till hlften bor p jorden. Den korsfste finnes dr ej, men vl den Heliga jungfrun, och vigvattenssklen vrnar ingngen mot onda andar. En knsla av skam fattar mig, jag r rdd att besudla denna fantasi av

en ren sjl, som har rest detta tempel t den Heliga Modern p griften av sin enda krlek, begraven sedan mer n tio r, och jag sker avbja ett s delmodigt anbud i tafatta ordvndningar. Men den goda gamla kvinnan r envis: -- Det hr skall gra dig gott att offra din jordiska krlek fr krleken till Gud och den mhet du hyser fr ditt barn. Tro mig, denna krlek utan trnen skall ge dig hjrtefrid och sinnesro, och under jungfruns hgn skall du sova lugnt om natten. Jag kysser hennes hand till tecken p erknsla fr det offer hon erbjudit mig, och med en ruelse, som jag ej tilltrott mig, fogar jag mig i anordningen, frvissad om att vara bendad av makterna, vilka tyckas ha uppskjutit straffen, som tillrnats fr min frbttring. Men av ngot skl frbehller jag mig rtten att f sova en sista natt i Saxen och frhala flyttningen till fljande dag. Jag tervnder fljaktligen till mitt barn i sllskap med min tant. Nr vi kommit ut p bygatan, upptcker jag att skledaren med sin ledningstrd r fst rakt ovanfr min sngplats. Vilken djvulsk slump, som fr mig verkar ssom en personlig frfljelse! Vidare lgger jag mrke till att utsikten framfr mina fnster bestr av ingenting mindre n fattighuset, befolkat med frigivna fre detta brottslingar och med sjuka, varibland tskilliga lgo i sjlatget. Ett bedrvligt sllskap, en dyster framtid att ha stlld infr gonen. * * * * *

terkommen till Saxen plockar jag ihop mina saker och frbereder avfrden. Det gr mig ont att flytta frn min dotter, som blivit mig s kr. Den gamla damens grymhet att skilja mig frn hustru och barn vcker min frtrytelse, och i ett anfall av vrede lyfter jag min knutna hand mot hennes portrtt i olja, som hnger ver min sng. En dov frbannelse beledsagar tbrden. Tv timmar senare bryter ett fruktansvrt ovder lst ver byn; blixtarna korsa varandra under hllregn, och himlen r svart. Fljande morgon anlnd till Klam, dr rosenrummet str frdigt fr mig, varseblir jag ett drakformat moln som simmar ver min tants hus. Vidare berttar man mig att skeld har satt i brand en by alldeles i nrheten och att skyfallet har hrjat i vr kommun, delagt hvolmarna och bortfrt broarna. (Den 10 september har en cyklon farit fram i Paris, och under egendomliga omstndigheter. Frst brjar den mitt under vindstilla bakom Saint-Sulpice vid Luxembourgtrdgrden, gr en avstickare till Chteletteatern och polisprefekturen och upplser sig vid Saint-Louissjukhuset efter att ha nedbrutit femtio meter jrngaller. P grund av denna cyklon och den fregende i Jardin des Plantes skriver min vn teosofen till mig: -- Vad r cyklonen fr slag? Bljor av hat, vgrrelser frn passioner, andeutstrmningar? Drefter tillgger han: ro Papus' anhngare medvetna om sina

manifestationer? -- Och, en slump som var mera n slump, i ett brev, vilket gick om hans p vgen, stller jag till honom, som var invigd i hinduernas hemligheter, fljande frga rent ut formulerad: -- Kunna de visa hinduerna _gra_ cykloner? Jag brjade nmligen d misstnka magiens adepter fr att frflja mig p grund av mitt guldmakeri eller min envishet att alldeles vgra underkasta mig deras samfund. Och genom lsning av Rydbergs Germaniska mytologi samt Hyltn-Cavallius' Wrend och Wirdarne hade jag inhmtat, att hxorna emellant roade sig med att upptrda i en storm eller i en kort och hftig vindstt. Jag nmner detta fr att kasta ljus ver mitt sjlstillstnd vid denna tid fre bekantskapen med Swedenborgs lror.) * * * * *

Helgedomen str tillrustad i vitt och rosa, och helgonet skall nu snart taga boning hos sin lrjunge, som kallats hit frn bgges gemensamma fdernesland fr att tervcka minnet av den man, som mer n ngon annan av kvinna fdd i nyare tider utrustats med ndegvor. Frankrike snde Ansgarius fr att dpa Sverige; ett tusen r senare snde Sverige Swedenborg fr att omdpa Frankrike genom frmedling av hans lrjunge Saint-Martin. Martinisternas orden, som vet av sin roll vid grundandet av ett nytt Frankrike, skall icke underknna rckvidden av dessa ord, och nnu mindre betydelsen av de tusen ren i det nmnda rtusendet.

IX. Swedenborg. Min svrmor och min tant, som ro tvillingsystrar och fullkomligt likna varandra, med samma karaktr, smak och antipatier, se i varandra sina dubbelgngare. Nr jag talar till den ena i den andras frnvaro, r den frnvarande genast inne i vad jag sagt, s att jag kan fortstta mina frtroenden med vilkendera som helst utan omsvep. Drfr blandar jag ihop dem i denna berttelse, som icke r ngon roman med ansprk i avseende p stil och litterr planlggning. Den frsta aftonen biktar jag slunda fr dem mina ofrklarliga ventyr, mina tvivel och ngestknslor. Bgge tv f en min av tillfredsstllelse och utropa med en mun: -- Tnk, du har ju haft samma vg att g, som vi ha genomvandrat! Med utgngspunkt i samma likgiltighet fr religionen hade de studerat ockultismen. Drav hade kommit smnlsa ntter, mystiska hndelser tfljda av ddlig ngslan, och till slut nattliga anfall, s att de emellant frdes till grnsen av vansinne. De osynliga furierna jaga dem oavltligt framfr sig nda till den rddande hamnen: religionen. Men innan de n fram dit, uppenbarar sig skyddsngeln, som r ingen mindre n Swedenborg. De antaga oriktigt nog att jag r grundligt frtrogen med min landsman, och verraskade av min okunnighet lmna de goda fruntimren

mig i hnderna en gammal tysk bok, men med frbehll. -- Tag och ls den hr, men bliv icke rdd! -- Rdd? Fr vad? Ensam i min rosenrda kammare, slr jag upp luntan p hft, och jag lser. Det m verlmnas t lsaren att gissa vad jag erfor, d mina blickar fste sig vid beskrivningen p ett helvete och jag dr fann landskapet vid Klam, landskapet frn mitt zinkbad, tecknat som efter naturen, med den instngda dalen, de grankldda bergkullarna, de dystra skogarna, hlvgen med bcken, byn, kyrkan, fattighuset, gdselhgarna, dyngplen, svingrden. Allt terfinnes dr. Helvete? Men jag r uppfostrad i det djupaste frakt fr helvetet ssom ett inbillningsfoster, kastat p sophgen med andra gamla frdomar. Och nd kan jag icke frneka faktum, det enda r att jag mste p fljande nya stt frklara de s kallade eviga straffen: vi befinna oss redan dr nere! Det r jorden som r helvetet, detta med verlgsen klokhet byggda fngelse, dr jag icke kan taga ett steg utan att giva sr t andras lycka, och dr mina medvarelser ej kunna frbli lyckliga utan att tillfoga mig ont. Slunda tecknar Swedenborg, kanske utan att veta det, jordelivet i det han framstller helvetet. Helvetets eld, det r begret att komma sig fram i vrlden; makterna uppvcka begret och tillstdja de frdmda att ern vad de eftertrakta. Men s snart mlet r hunnet, nskningarna uppfyllda, befinnes allt vara vrdelst och segern har ingenting att betyda! Ffngligheters ffnglighet, allt r ffnglighet. D, sedan den frsta illusionen brustit, underblsa makterna begrets, relystnadens eld, och det r icke den ostillade hungern som plgar mest, utan det r den tillfredsstllda lystnaden, vilken inger avsmak fr allt. Och p detta stt fr demonen underg ett ndlst straff drfr att han erhller allt, som han nskar, och erhller det gonblickligen, s att han icke mera frmr njuta. D jag jmfr Swedenborgs beskrivning p helvetet med de plgor den germanska mytologien omtalar, finner jag en gonskenlig verensstmmelse, men fr min egen personliga del det nakna faktum, att dessa tv bcker kommit ver mig i rtta gonblicket och att krnpunkten r till finnandes dr. Jag r i helvetet, och frdmelsen vilar tungt p mig. D jag rannsakar mitt frflutna liv, terser jag min barndom, hur redan den varit inrttad som ett hkte, ett inkvisitionstribunal, och fr att frklara den tortyr, som ett oskyldigt barn underkastades, hjlper intet annat n att taga sin tillflykt till antagandet av en fruttillvaro, frn vilken vi blivit frsatta hit ned fr att lida fljderna av frseelser, som vi ej ha ngon hgkomst av. Till fljd av en vekhet i sinnet, som endast r alltfr vanlig, stter jag ner i sjlens djupaste gmslen de motbjudande intryck, som lsningen av Swedenborg framkallat. Men makterna lmna mig ej lngre ngon rast. P en vandring i byns omgivningar leder den lilla bcken mig till hlvgen mellan de tv bergen. Den verkligt storslagna ingngen dit mellan nedrasade klippblock lockar mig med en alldeles sregen dragningskraft. Det berg, som uppbr den de borgen, stupar lodrtt i djupet och bildar porten till den ravin, dr bcken gr kvarnfallet. Genom en naturens lek r klippan modellerad till ett turkhuvud, s likt

att all traktens befolkning lagt mrke drtill. Nedanfr tager mjlnarens vagnslider std mot bergvggen. P lset till dess port r ett bockhorn upphngt, som innehller vagnssmrjan, och ttt bredvid lutar sig en kvast. Ehuru allt detta r helt naturligt och som sig br, frgar jag mig vad det r fr en djvul som har satt ut dessa tv insignier fr hxor, bockhornet och kvasten, just dr och srskilt denna morgon i min vg. Jag gr framt p den fuktiga och mrka stigen, illa till mods, och en trbyggnad av ovanligt utseende hejdar mig. Det r en avlng och lg lda med sex ugnsluckor . . . Ugnar! -- Store Gud, var r jag d? Bilden av Dantes helvete, kistorna med syndare som rdgldgas, spkar fr mig -- -- -- och de sex ugnsluckorna! Rides jag av maran? Nej, det r den ansprkslsa verkligheten, vilken rjer sig genom en hisklig stank, en flod av gyttja och en korus av grymtningar, som utg frn svingrden. Vgen trnger ihop sig till en smal gng mellan mjlnarens hus och berget, rakt nedanfr turkhuvudet. Jag gr p, men i bakgrunden varseblir jag en vldig dansk dogg med frg som en varg, en avbild av det odjur som vaktade ateljn vid rue de la Sant i Paris. Jag ryggar tillbaka ett par steg; men erinrande mig Jacques Coeurs valsprk: fr ett tappert hjrta intet omjligt, intrnger jag i avgrunden. Cerberus ltsar ej se mig, och jag marscherar p, nu mellan tv rader lga och mrka hus. En svart hna utan stjrt och med tuppkam; en kvinna, som vid frsta anblicken synes vara vacker och i pannan br ett mrke likt en blodrd halvmne; p nrmare hll r hon tandls och ful. Vattenfallet och kvarnen; bullret liknar den ronsusning, som frfljer mig alltifrn de frsta oroliga ntterna i Paris. Mjlnarpojkarne, vita som de otrogna nglarna, skta maskinens hjulverk likt bdlar, och det stora skovelhjulet utfr sitt Sisyfusarbete med att lta vattnet rinna ned och oupphrligt rinna ned. Lngre fram smedjan, med nakna och svarta smeder, bevpnade med eldtnger, kniptnger, slggor, mitt ibland eld och gnistor, gldgat jrn och smlt bly; ett larm som skakar hjrnan p dess fasta std och kommer hjrtat att hoppa i brstkorgen. Drnst sgverket och den stora sgen som gnisslar med tnderna d den torterar p pinbnken de jttelika trdstammarna, medan det genomskinliga blodet rinner ner p den klibbiga marken. Hlvgen fortsattes lngs med bcken, hrjad av slagregnet och virvelstormen; versvmningen har kvarlmnat ett lager av grgrn smuts, som vertcker de skarpa kiselstenarna, p vilka man slinter och gr ftterna illa. Jag nskar komma ver vattendraget, men spngen r bortfrd, och jag stannar under ett brddjup, dr den verhngande klippan hotar att falla ned p en madonnabild, som ensam uppbr p sina svaga och gudomliga skuldror det undergrvda berget. Jag tervnder samma vg jag kommit, frsnkt i begrundningar ver denna fogning av tillflligheter, vilka sammanlagda bilda ett stort helt,

underbart utan att vara vernaturligt. * * * * *

tta dagar och tta ntter frflyta lugnt i Rosenkammaren. Hjrtefriden terkommer vid min dotters dagliga phlsning, hon som lskar mig, lskas tillbaka och r lskvrd, och jag omhuldas av mina slktingar likt ett olyckligt barn, som man skmmer bort. Lsningen av Swedenborg upptager min dag, och den frkrossar mig genom sin naturalism i beskrivningar. Allt terfinner jag dr, alla mina iakttagelser, intryck, tankar, s att dessa visioner synas mig upplevda, verkliga mnskliga dokument. Det r icke frgan om att tro blint, det r nog att lsa och jmfra sina egna livserfarenheter. Skada bara att den bok jag har tillgng till bildar endast ett utdrag. Andelivets huvudsakliga gtor skall jag frst senare finna lsning p, nr originalarbetet Arcana Coelestia faller i mina hnder. * * * * *

Emellertid hmtar jag mitt i de skrupler, som vckts av vertygelsen om att det finnes en Gud och straff fr synder, trst ur ngra rader av Swedenborg, och genast infinna sig sjlvurskuldandet och vermodet. Nr jag p aftonen biktade mig fr min svrmor, sade jag drfr till henne: -- Du tror att jag r en frdmd? -- Nej, och ndock har jag aldrig sett ett mnniskode likt ditt. Men du har nnu inte funnit den goda vgen, som skall fra dig till Herren. -- Minns du Swedenborg och hans principer om himmelen? Frst: lusten att hrska med ett hgt ml i sikte. Detta r det frhrskande sinnelaget hos mig, d jag ju aldrig har efterstrvat samhllets hedersbetygelser eller oktrojerade makt. Vidare krleken till vlstnd och rikedom fr att kunna befrmja det allmnna bsta. Du vet att jag har brytt mig fga om vinning och fraktat penningen. Om jag gr guld eller en gng skall gra sdant, har jag hgtidligen lovat makterna att vinsten, ifall det blir ngon, skall anvndas fr humanitra, vetenskapliga och religisa ndaml. Till sist: den ktenskapliga krleken. Behver jag sga, att alltifrn unga r mina varma knslor fr en kvinna koncentrerade sig omkring ktenskapets, familjens och makans id. Det att livet frbehllit mig den lotten att gifta mig med nkan till en nnu levande man, r en dets ironi, som jag ej kan f klar fr mig, och vad betrffar ungkarlens oregelbundenheter, rknar jag dem icke med. Den gamla satt ett gonblick eftersinnande: -- Jag kan icke neka till att det du sger r riktigt, och vid lsning av dina skrifter har jag funnit en sjl med hga syften, vilka alltid misslyckats trots uppbjudande av all kraft. Helt visst fr du gra bot fr synder, som du begtt innan du fddes hit till vrlden. Du torde ha varit en stor mannaddare i ett fregende liv, och drfr skall du lida ddens ngest tusen gnger utan att d frrn syndaboten r fullkomnad. Nu, nr du r gudfruktig, grip dig verket an! -- Du menar jag skall underkasta mig den katolska kyrkans bruk? -- Ja, det gr jag!

-- Swedenborg har sagt, att det icke r rtt att vergiva sina frfders religion, eftersom var mnniska tillhr det andliga landomrde dr hennes folk r ftt. -- Den katolska religionen r en hgre nd, som beviljas var och en som sker den. -- Jag njer mig med en lgre rang, och i vrsta fall stller jag mig infr tronen bakom judarna och muhammedanerna, vilka slppts fram de ocks. Jag hller i med att vara blygsam. -- Ndens tillstnd r dig erbjudet, och framfr frstfdslortten fredrar du en grynvlling. -- Fr tjnstekvinnans son r frstfdslortten fr mycket, alldeles fr mycket! * * * * *

Frn det gonblicket inbillade jag mig, upprttad av Swedenborg, nnu en gng att jag var Job, den rttsinnige och ofrvitlige mannen, prvad av den Evige fr att visa de ondskefulla huru en redlig man kan uthrda orttvist tillfogade lidanden. Denna frestllning biter in sig i mitt sinne, som svller av from ffnga. Jag rknar mig till berm de motgngar med vilka jag blivit bendad, och jag trttnar icke att upprepa: se hur jag har lidit! Och jag beklagar mig ver att jag har det s bra hos mina slktingar; rosenrummet r ett bittert begabberi; man frhnar min uppriktiga ruelse genom att verhopa mig med vlgrningar och livets sm njutningar. Kort sagt, jag r en utvald, det har Swedenborg sagt, och frskrad om den Eviges beskydd utmanar jag demonerna . . . * * * * *

P ttonde dagen av min vistelse i rosenrummet kommer underrttelse om att mormorsmor vid Donaus strand har blivit sjuk. Angripen av en leversjukdom tfljd av krkningar och smnlshet med nattliga affektioner t hjrtat. Den tant, vars gstfrihet jag tnjuter, kallas dit ned, och jag inbjudes att tervnda till min svrmor. P mina invndningar att den gamla har frbjudit det ger man till svar, att hon har terkallat sin utdrivningsorder och att det str mig fritt att bo var jag behagar. Denna pltsliga omkastning i det en gng fattade beslutet hos henne, som br agg till mig, vcker min frvning, och jag vgar icke skriva denna gynnsamma kursfrndring p rkningen av den irkade sjukdomsnden. Fljande dag berttar man att den sjuka blivit smre. Min svrmor verlmnar t mig en blombukett frn sin mor till tecken p frlikning och anfrtror mig, att den gamla tror sig ha ftt en orm i magen och andra dylika inbillningar. Nsta bulletin: en stld p 2,000 mark r begngen hos den sjuka, som misstnker sin trotjnarinna drfr. Denna har harmats djupt ver en s orttvis misstanke och rnar stmma matmodern fr rekrnkning, s att husfriden r strd hos en orkesls sjukling, som hade dragit sig frn vrlden fr att f d i frid.

Varje budbrare har med sig till oss blommor, frukt eller villebrd, fasaner, kycklingar, gddor . . . r det den gudomliga rttvisan som drabbar, och har den sjuka medvetande drom? Minns hon att hon en annan gng krt ut mig p stora landsvgen, som frde mig till sjukhuset? Eller r hon kanske vidskeplig? Tror hon mig vara i stnd till att ha frhxat henne, och ro de skickade gvorna endast mutor, kastade i ansiktet p trollkarlen fr att stilla hans hmndtrst? Olyckligtvis kommer en bok i magi mig till hnda frn Paris just i detta gonblick och undervisar mig om de frfaringsstt som kallas frgringar, och frfattaren rder lsaren att icke tro sig vara fritagen frn skuld drfr att han undviker de magiska konster, som g ut p att skada ngon; man mste vervaka sin onda vilja, som frslr att inverka p en annan till och med om denne r frnvarande. Av denna upplysning drog jag en dubbel slutsats: frst angende mina samvetsbetnkligheter i frevarande fall, nr jag i vredesmod hade lyft handen mot portrttet under uttalande av en frbannelse, vidare den gamla tervckta misstanken att jag sjlv var freml fr hemliga nidingsdd frn ockultisternas eller teosofernas sida. ena sidan samvetskval, den andra fruktan; och de tv kvarnstenarna brja mala mig snder och samman. * * * * *

S hr mlar Swedenborg helvetet. Den frdmde fr bo i ett hnfrande vackert palats, finner livet sknt dr och tror sig tillhra de utvalda. Smningom brja behagligheterna p att frsvinna som dunster, och den olycklige finner sig vara instngd i ett elndigt kyffe omgivet av exkrementer (se det fljande). Farvl Rosenrum! Nr jag trder in i den stora kammaren vid sidan av min svrmors, knner jag i frvg att min vistelse dr icke skall bliva lngvarig. I sjlva verket ha alla smsaker som frgifta livet sammansvurit sig mot den ro, som mitt arbete krver. Golvtiljorna gunga under mina ftter; stolen r rank, bordet haltar, kommoden vacklar, sngen knarrar, och de andra mblerna skaka nr jag gr fram och ter p golvet. Lampan ryker; blckhornet r fr trngt s att pennskaftet blir nersmetat; det r ett lanthus, som utdunstar gdselhg, dyngvatten, vtesvavlat svavelammonium, kolsvavla. Hela dagen skria korna, svinen, kalvarna, hnsen, kalkonerna, duvorna. Flugor och getingar oroa mig om dagen, myggor om natten. I byn kan man nstan ingenting f kpa hos kryddkrmaren. I brist p bttre mste jag hlla till godo med deras blck, som har hgrd rosenfrg! Eget i alla fall! Ett paket cigarrettpapper innehll bland hundra vita ett rosenrtt blad! (Rosenrtt!) Det r helvetet med sakta eld, och jag, som r van att uthrda stora sorger, lider omttligt av dessa futtiga nlsting, s mycket mera som min svrmor tror mig vara missnjd med hennes mest grannlaga omsorger.

Den 17 september. Jag vaknar p natten och hr byklockan sl tretton slag. Omedelbarligen frnimmer jag den elektriska knningen och ett buller p vinden ver mitt huvud. Den 19 september. Vid underskning uppe p vinden fr jag syn p ett dussin spinnrockar, vilkas hjul pminna mig om elektricitetsmaskiner. Jag ppnar en ofantligt stor koffert, som r tom, utom att fem svartmlade kppar av oknd anvndning ro lagda p bottnen s att de bilda ett pentagram . . . Vem har spelat mig detta streck, eller vad har detta att betyda? Jag vgar icke frga det, och gtan str olst. P natten rasar ett frfrligt ovder mellan klockan tolv och tu. Vanligen uttmmer ett ovder inom kort sin kraft och drager bort; men det hr stannar kvar ver min by i hela tv timmar, vilket jag upptager som ett personligt angrepp, och varje blixt siktar p mig utan att trffa. * * * * *

Om aftnarna frtljde min svrmor fr mig traktens dagskrnika. En sdan ofantlig samling av husliga och andra tragedier! ktenskapsbrott, skilsmssor, processer mellan nra anfrvanter, mord, stlder, vldtkter, blodskam, rerrigt frtal. Slotten, villorna, hyddorna innesluta olyckliga av alla grader, och jag kan ej gra en spatsertur utefter vgarna utan att tnka p Swedenborgs helveten. Tiggare, svagsinta av bda knen, sjuka, krymplingar kanta dikena vid stora landsvgen, dr de ligga p kn vid foten av ett krucifix, en madonnaeller martyrbild. Om natten irra sdana olyckliga, som lida av smnlshet och maran, omkring p ngarna och i skogarna fr att ern den trtthet, som m kunna tersknka dem deras smn, och bland dessa kvalda mnniskor finns det folk ur de hgre klasserna, vluppfostrade fruntimmer, man rknar till och med en kyrkoherde bland dem. Alldeles i nrheten av vrt hus ligger ett kloster, vilket tjnar som frbttringsanstalt fr fallna kvinnor. Det r ett riktigt korrektionsfngelse, dr den strngaste ordensregel hrskar. Om vintern och i tjugu graders kld sova dessa botgrerskor i sina celler p verisade stenbnkar, d det r frbjudet att elda, s att deras ftter och hnder betckas med kylsr, som spricka snder. Bland andra finns det dr en kvinna, som har bedrivit synd med en andans man, vilket r en ddssynd. Sndermald av samvetskval, bragt till frtvivlan tager hon sin tillflykt till biktfadern, men denne nekar henne bikten och heliga sakramentet. Fr ddssynd gller frdmelse. D mister den olyckliga frstndet, inbillar sig vara dd och irrar omkring frn by till by, anropande prsterskapets barmhrtighet fr att f bli begravd i vigd jord. Bannlyst och bortjagad verallt, kommer och gr hon skriande som en hjort, och folket korsar sig och sger: dr gr den frdmda. Ingen tvivlar p att hennes sjl redan r i den eviga elden medan hennes vlnad stryker omkring hr, ett vandrande lik, fr att tjna som avskrckande exempel. Man berttar vidare fr mig, att en man vart besatt av djvulen och att den olycklige bytt om personlighet och tvangs av den onde att uttala hdelser, mot sin egen vilja. Sedan man lnge skt en andebesvrjare, fr man tag p en ung franciskanermunk, ofrdrvad och knd fr sin hjrterenhet. Han bereder sig medelst fastor och botvningar, och nr den

stora dagen r inne, fres den besatte in i kyrkan och biktar sig infr folket, _coram populo_. D skrider den unge munken till verket och genom bner och kallan frn morgonen till lngt fram p kvllen lyckas han jaga ut demonen, vilken gick sina frde p stt som de skrckslagna skdarne aldrig eftert vgade tala om. Ett r senare dog franciskanern. Sdana berttelser och andra drtill strkte min vertygelse att denna nejd var ett till botgring frutbestmt stlle och att det fanns en mystisk motsvarighet mellan detta land och de platser, dit Swedenborg frlgger de helveten han avmlar. Har han beskt denna del av nedre sterrike och i likhet med Dante, d denne skildrar trakten sder om Neapel, tecknat sina helveten efter naturen? -- ? -- ? En fjorton dagars rast under arbete och studier, och jag ryckes nnu en gng ut ur mitt lger. Vid hstens inbrott skola nmligen min tant och min mor flytta tillsammans i Klam, s att vi bryta upp, och fr att bevara mitt oberoende hyr jag mig en stuga bestende av tv rum, som ligger strax ovanfr, s att jag blir nra granne till min dotter. Frsta aftonen efter det jag tagit min bostad i besittning erfar jag en ngslan som om luften vore frgiftad. Jag gr ned till min mor. -- Om jag sover druppe i natt, skola ni finna mig dd i min sng i morgon. Hrbrgera en fredls fr en natt, kra mor! Rosenrummet stlles genast till min disposition, men, gode gud, s det har blivit omgestaltat efter min tants utflyttning! Svarta mbler; ett bibliotek med tomma hyllor som vidppna gap; blommorna borttagna ur fnstren; en gjutjrnskamin, hg, smal, svart som ett spke, med hiskliga fantasifigurer p, salamandrar, drakar. Med ett ord en disharmoni som gr mig sjuk. Fr vrigt tar allting p mina nerver, drfr att jag r en man med ordnade vanor, vilken gr allting p bestmda timmar. Oaktat alla mina bemdanden att dlja, hur ledsen jag r, frstr min mor att lsa mina hemliga tankar: -- Alltid missnjd, mitt barn! Hon gr sitt bsta och mer till fr att f se mig njd, men tvedrktsandarne blanda sig i spelet, och ingen bot hjlper. Hon sker draga sig till minnes min smak och mina vanor, men det blir alltid bakvnt. Slunda r det f saker jag har sdan motvilja fr som kalvhjrna med brynt smr. -- Hr har jag ngonting gott i dag srskilt fr din rkning, sger hon t mig. Och hon lgger fr t mig kalvhjrnan med brynt smr. Jag frstr att hon missmint sig, och jag ter, men med en vedervilja, som r illa dold under en ltsad aptit. -- Du ter ingenting! Och hon fyller min tallrik . . . Det r fr mycket! -- Frr i vrlden tillskrev jag kvinnlig elakhet alla

mina olyckor; nu urskuldar jag den oskyldiga och sger inom mig: det r djvulen! * * * * *

Alltifrn ungdomen gnar jag min morgonpromenad t meditationer, som utgra frberedelse till mitt dagsarbete. Ingen har ftt ledsaga mig d, icke ens min hustru. I sjlva verket kan mitt sinne om morgonen gldja sig t en jmvikt och en expansion, som kommer nra extasen; jag gr icke; jag flyger; jag knner ej att jag har ngon kropp, all sorgsenhet frflyktigas, och jag r helt och hllet sjl. Det r fr mig en den inre samlingens, en bnens timme, min gudstjnst. Nu nr jag mste offra allt, frneka mig sjlv och mina mest berttigade tycken, nu tvinga makterna mig att avst frn detta sista och mest upplyftande nje. Det r min lilla dotter som yttrar sin stundan att f flja med mig. Jag avbjer hennes erbjudande med en mycket m omfamning, men hon frstr icke mina frevndningar att jag behver vara ensam med mina tankar. Hon grter, och d blir hon oemotstndlig, s att jag tar henne med mig ut att promenera, besluten att icke oftare medgiva detta missbruk av rttigheter. Knner du barnet, frtjusande, medryckande genom sin ursprunglighet, sin hjrtegldje, sin tacksamhet fr minsta sak, det vill sga nr man har sina fristunder; men r du upptagen av dina tankar, frnvarande, frstrdd, vad en liten byting d kan snderslita din sjl med sina otaliga frgor, sina phitt och nycker! Min lilla vaktar svartsjukt p mina tankar som en lskande; hon lurar p det gonblick d hennes pladder kommer lagom fr att frdrva ett nt av skickligt hopspunna tankar . . . nej, det menar hon inte, men det ser fr oss alldeles ut som om vi vore rov fr verlagda stmplingar av ett litet oskyldigt krk. Jag gr med lngsamma steg, jag flyger icke lngre; min sjl r fngen, min hjrna tom till fljd av anstrngningen att snka sig till ett barns stndpunkt. Vad som plgar mig nda till tortyr ro de djupa och frebrende blickar hon kastar p mig d hon tror sig vara mig till besvr och inbillar sig att jag inte tycker om henne. D frmrkas det lilla ppna, frimodiga, strlande ansiktet, blicken drar sig tillbaka, hennes sinne sluter sig, och jag knner mig bervad det ljus, som detta barn har kastat i min tckniga sjl. Jag kysser henne, br henne i mina armar, plockar blommor och kiselstenar t henne; jag skr ett sp och leker att jag r kon, som hon skall fra ut p bete. Hon r lycklig och njd igen, och livet ler mot mig. Jag har offrat min samlingstimme! Det r botgring fr det onda jag en gng velat draga ner ver denna ngels huvud, i ett gonblick av yrsel. Att f frsona ett brott med att bliva lskad! I sanning, makterna ro icke s grymma som vi.

X.

Utdrag ur en frdmds dagbok. Oktober, november 1896. Brahmanen fyller sin plikt mot livet genom att lta ett barn bliva till. Drefter gr han ut i knen fr att gna sig t ensligt leverne och sjlvfrsakelse. * * * * *

_Min mor_: Vad har du gjort, olycklige, i din fregende inkarnation, eftersom det misshandlar dig p detta vis? _Jag_: Gissa! Erinra dig en man, som frst var gift med en annans hustru, ssom jag, och skiljer sig frn henne fr att kta en sterrikiska, ssom jag! Och sedan sliter man ifrn honom hans lilla sterrikiska, ssom man har bervat mig min, och deras enda barn gmmes undan p sluttningen av Bhmerwald, ssom mitt barn. Minns du hjlten i min roman I havsbandet, han som mkligt omkommer p en mitt i havet . . . _Min mor_: Nog! Nog! _Jag_: Du vet icke, att min farmor hette Neipperg . . . _Min mor_: Tyst, olycklige! _Jag:_ . . .och att min lilla Christine liknar seklets strsta mannaddare, pannluggen inbegripen; se p henne bara, den lilla despoten, som kuvar mn redan vid tv och ett halvt rs lder . . . _Min mor:_ Du r tokig! _Jag:_ Ja vl! -- Och ni kvinnor, vad ha ni fordom begtt fr synder, eftersom er lott r grymmare n vr? Se hur rtt jag har i att kalla kvinnorna fr vra demoner! Var och en skall ha efter frtjnst! _Min mor:_ Ja, det r det dubbla helvetet att vara kvinna! _Jag:_ . . . och kvinnan, hon r den dubbla demonen. Vad reinkarnationen angr, r det en kristen lra, som prsterskapet skjutit i skuggan. Jesus Kristus pstr att Johannes Dparen var en reinkarnation av Elias. r han en auktoritet eller icke? _Min mor:_ Jo visst, men romerska kyrkan frbjuder att forska i det frdolda! _Jag:_ Och ockultismen tillter det, d ju vetenskaperna ro tilltna! * * * * *

Tvedrktsandarne fara hrt fram, och oaktat vr fullstndiga insikt i deras spel och vr msesidiga skuldlshet uppst alltemellant missfrstnd, som kvarlmna bottenfllningar av bitterhet. Till rga p detta ha de bda systrarna brjat att efter sin mors hemlighetsfulla sjukdom misstnka min onda vilja fr att ha tgjort ngot drvidlag, och med hnsyn till det intresse jag kunde ha av att se det hinder utplnas, som skiljer mig frn min hustru, kunna de icke

undertrycka den mycket riktiga tanken att den gamlas dd skulle gra mig nje. Blotta tillvaron av denna nskan gr mig frhatlig, och jag vgar icke lngre frga, hur det str till med mormodern, fr att icke bliva behandlad som en hycklare. Situationen r spnd, och mina gamla vninnor utgjuta sig i ondliga diskussioner om min person, min karaktr, mina sikter och uppriktigheten av min krlek till lillan. En dag tror man mig vara ett helgon, och sprickorna i hnderna ro stigmatisationstecken. I sjlva verket likna mrkena ini handen hl efter grova spikar, och fr att avlgsna allt ansprk p helighet sger jag mig vara den gode rvaren, som nedstigit frn korset och r stadd p vallfrd fr att vinna paradiset. En annan dag d man har spekulerat ver min gta, hlles jag fr att vara Robert le Diable. D samverka ett par hndelser till att inge mig fruktan fr att bli stenad av befolkningen. Nakna frhllandet var detta. Min lilla Christine r ytterligt rdd fr sotaren. En afton vid kvllsvarden brjar hon pltsligt stortjuta, och pekande med fingret p ngon osynlig bakom min stol, ropar hon: -- Sotarn str dr! Min mor, som tror p klrvoyans hos barn och djur, bleknade, och sjlv blev jag rdd, i synnerhet d jag sg min mor gra korstecknet ver barnets huvud. En ddstystnad fljde p denna hndelse, som gjorde mitt hjrta beklmt. Hsten r kommen med stormar, regn och mrker. I byn och i fattighuset kas antalet av elnda, sjuka, dende och dda. Om natten hr man korgossen, som gr framfr det heliga sakramentet, pingla med sin lilla klocka. Om dagarna ljuder sjlaringning frn kyrktornet, och liktgen flja ttt p varandra. Livet r ddande ledsamt och dystert. Och jag fr igen mina nattliga anfall. Man gr frbner fr mig, man lser pater-noster, och vigvattenssklen i min kammare fylles av kyrkoherden sjlv med vigvatten. -- Herrens hand vilar tung p dig! Det r min mor som krossar mig med detta skarpa tilltal. Jag bjer mig, men reser mig p nytt. I kraft av en sinnets smidighet, och vpnad med en inrotad skepticism, skakar jag av min sjl dessa mrka frestllningar, och efter att ha lst vissa ockultistiska arbeten inbillar jag mig vara frfljd av elemental- och elementarandar, incubi, lamier, som med all makt ska hindra mig frn att bliva frdig med mitt alkemistiska storverk. Enligt de initierades anvisningar skaffar jag mig en dalmatisk dolk och tycker mig vara vl bevpnad mot de onda andarne. En skomakare i byn, ateist och hdare, har nyss dtt. Han hade gt en kaja, som efter husbondens bortgng hll till p grannens tak. Under likvakan uppenbarade kajan sig inne i stugan, utan att de nrvarande kunde frklara hur den kommit in. P begravningsdagen ledsagar den svarta fgeln likprocessionen, och p kyrkogrden slr den ned p kistlocket under ceremonien. Om morgnarna fljer detta djur mig utefter vgarna, vilket oroar mig p grund av befolkningens vidskeplighet. En dag, den sista, flyger kajan fre mig genom bygatorna, utsttande fasliga skrin och till och med grova ord, som den lrt av hdaren. D blanda sig tv smfglar, en rotgel och en sdesrla, i upptrdet och frflja kajan frn tak till tak. Kajan flyr ut ur byn och stter sig p skorstenen till en hydda, I samma gonblick skuttar en svart kanin framfr huset och frsvinner under grset. Ett par dar senare fr man veta att kajan r

dd. Den hade blivit ihjlslagen av ngra pojkar, som den frargat genom sin tjuvaktighet. * * * * *

Emellertid tillbringar jag dagarna med arbete i min stuga. Men det ser ut som om makterna skulle ha undandragit mig sin gunst sedan ngon tid. Ofta finner jag vid mitt intrde luften tjock som vore den frgiftad, och d mste jag arbeta fr ppen drr och ppna fnster. Kldd i en grov kappa och en plsmssa sitter jag och skriver vid bordet, kmpande mot mina s kallade elektriska attacker, som trycka hop brstet och stinga ryggen p mig. Ofta tycker jag att ngon str bakom min stol. D riktar jag dolksttar bakt och inbillar mig bekmpa en fiende. Detta varar nda till klockan fem p aftonen. Om jag sitter kvar ver denna timme, blir striden fruktansvrd, och med krafterna uttmda tnder jag min lykta och gr ner till svrmor och barnet. En enda gng, d jag utsatt mig fr dubbelt, ja tredubbelt korsdrag, emedan luften i min kammare trots ett ppet fnster stod tjock och kvvande, frlnger jag striden till klockan sex fr att avsluta en uppsats i kemi. P en blombukett klttrar en Marie nyckelpiga, gul med svarta flckar, de sterrikiska frgerna; den knner fr sig och sker komma ned. Slutligen slpper hon sig ner p mitt papper och gr tecken med vingarna alldeles som tuppen p kyrkan Notre Dame des Champs i Paris. Drefter kryper hon utmed kanten av manuskriptet, tar fste p min hgra hand och kravlar upp p den. Hon ser p mig och flyger drefter mot fnstret. Kompassen p bordet visar nordlig riktning. Gott! tnker jag: till Norden allts! Men i sakta mak och nr jag fr lust. Tills vidare stannar jag dr jag r. Nr klockan slagit sex finnes det ingen mjlighet mer att stanna kvar i detta spkhus. Oknda krafter lyfta mig frn stolen, och jag mste sl igen butiken. * * * * *

P de ddas dag inemot klockan tre eftermiddagen r det solljust och lugnt vder. Innevnarnas procession med prsterna samt fanor och musik i spetsen skrider fram mot kyrkogrden fr att hlsa de hdangngna. Kyrkklockorna brja bingla och bngla. D utbryter med ens, utan att ngot moln frst visat sig p den blekbl himmeln, en storm. Fandukarna fladdra och smlla p sina stnger, de i processionen gende mnnens och kvinnornas klder rras hftigt fr vinden, virvlande dammoln hja sig, trden buga . . . Det r ett sannskyldigt underverk. * * * * *

Jag r rdd fr den instundande natten, och min mor r frberedd drp. Hon har givit mig en amulett att bra omkring halsen. Det r en madonna och ett kors av heligt tr, som utgjort del av en mer n tusenrig kyrkbjlke. Jag mottager den som en kostbar sknk, given av gott hjrta; men en terstod av mina fders religion frbjuder mig att bra den om halsen. Vid aftonmltiden inemot klockan tta, omkring den tnda lampan, rder en olycksbdande stillhet i vr lilla krets. Ute r det kolmrkt, trden susa icke. Det r allts moltyst. D kommer en vindstt, en enda, som trnger igenom fnsterspringorna och utstter ett tjut likt ljudet av en mungiga. Och s r det slut. Min mor kastar en frfrad blick p mig och trycker barnet i sin famn.

Jag fattar p sekunden vad denna blick sade mig: -- Vik hdan, frdmde, och drag icke ned hmndens demoner ver oskyldiga! Allt strtar in omkring mig; den enda lycka som terstr, att f vara hos min dotter, drages undan mig, och under den sorgliga tystnaden sger jag i andanom mitt farvl t livet. Efter aftonvarden drager jag mig tillbaka i rosenrda kammaren, som r svart nu, och bereder mig till en nattlig strid, emedan jag knner mig hotad. Av vem? Jag vet icke, men jag utmanar den osynlige, han mnde vara demonen eller den Evige, och gr att brottas som Jakob med Gud. Man klappar p drren. Det r min mor, som har frknning av en svr natt fr mig och inbjuder mig att sova p soffan i salongen. -- Barnets nrhet skall rdda dig! Jag tackar henne, men frskrar att ingen fara r fr handen och att ingenting kan frfra mig, d samvetet r rent. Hon sger god natt med ett smleende. Jag iklder mig stridsmanteln, mssan och stvlarna, fast besluten att sova pkldd, redo att d som en tapper krigare, vilken ser dden djrvt i gonen sedan han trotsat livet. Mot elvatiden brjar luften tjockna i rummet, och en ddlig ngest fr makt med mitt mod. Jag gr och ppnar fnstren. Ett luftdrag hotar att slcka lampan. Jag stnger! Lampan brjar sjunga, kvida, gnlla. Sedan blir det tyst. D hjer en hund i nrheten veklagande tjut; det betyder begravningssng, enligt folksgnen. Jag ser ut igenom fnstret: Karlavagnen synes i ensamt majestt. Dr nere ligger fattighuset, ett ljus r tnt och en gumma sitter bjd ver sin stickning, invntande befrielsen, kanske fruktande fr smnen och drmmarna. Trtt strcker jag mig p sngen och frsker sova. Genast frnyas den gamla leken. En elektrisk strm sker mitt hjrta, lungorna upphra att funktionera, jag mste resa mig upp eller d. Sittande p en stol, alltfr utmattad fr att orka lsa, stannar jag uppe, frsnkt i slhet, under en halvtimme. D beslutar jag mig fr att g ut och vandra tills morgonen inbryter. Jag gr ned. Natten r mrk och byn sover, men hundarna sova icke, och p den frstas appell omringar mig hela flocken med vidppna gap och lysande gon samt tvinga mig taga till retrtten, Nr jag ter kommit in och ppnat drren till min kammare, knnes det som om rummet vore uppfyllt av levande och fientliga vsenden. Det ar proppfullt, och jag tycker mig trnga igenom skocken nr jag sker uppn sngen, p vilken jag faller ner, resignerad, besluten att d. Men i sista gonblicket d den osynliga gamen kvver mig under sina vingar, slpar ngon mig ur sngen, och furiernas jakt tar sin gng. Besegrad, slagen till jorden, bragt utom mig, lmnar jag slagfltet och ger vika fr de osynliga i den ojmna striden. Jag klappar p drren till salen p andra sidan om korridoren. Min mor,

som nnu r uppe och frsnkt i bn, kommer och ppnar. Uttrycket i hennes anlete i det gonblick hon fr syn p mig inger mig en djup fasa fr mig sjlv. -- Vad nskar du, mitt barn? -- Jag nskar mig dden, och sedan att bli brnd, eller brnnen mig hellre levande! Ej ett ord vidare behvs; hon har frsttt mig, och i det hon kmpar mot sin fasa, vinna medmkan och den religisa barmhrtigheten verhand, s att hon med egen hand stller i ordning soffan t mig och drefter drar sig tillbaka i rummet innanfr, dr hon ligger med barnet. Av en slump -- alltid denna sataniska slump! -- str soffan mitt fr fnstret, och samma slump har velat att det ej finnes rullgardin, s att den svarta fnsterppningen, som vetter t nattdunklet, stirrar mig i ansiktet, och yttermera r det just genom detta fnster som vindstten pep nu i kvll, d vi sutto till bords. Maktls sjunker jag ned p mitt lger, frbannande denna allestdes nrvarande, oundvikliga slump, som frfljer mig i den uppenbara avsikten att gra mig hemfallen t frfljelsemani. Fem minuters vila med gonen fsta p den svarta fyrkanten, och det osynliga spket smyger sig p min kropp, och jag stiger upp. Mitt i rummet blir jag stende i timmar som en staty . . . jag vet icke hur lnge -- frvandlad till pelarhelgon sover jag eller sover icke. Vem r det som ger mig nya krafter att lida? Vem nekar mig att f d och utlmnar mig i stllet t tortyr? r det han, livets och ddens herre, hos vilken jag vckt anstt nr jag vid lsningen av skriften Om gldjen att d gjorde experiment med att d och trodde mig mogen fr det eviga livet? r jag Flegyas, dmd till Tartarens ddsvnda till fljd av sitt vermod, eller Promethevs, straffad medelst den sargande rnen drfr att han avsljat makternas hemlighet fr de ddlige? (Vid nedskrivandet av detta erinrar jag mig den scen frn Jesu pinohistoria, d soldaterna spottade honom i ansiktet och ngra kindpustade honom, medan andra slogo honom med spn, sgande till honom: Kristus, profetera vem det var som slog dig! Mina ungdomskamrater torde erinra sig den orgiastiska aftonen i Stockholm, d frfattaren till denna bok spelade soldatens roll . . .) Vem det var som slog dig? Frgan utan svar, tvivlet, ovissheten, det hemlighetsfulla i saken, det r mitt helvete! M han avslja sig, och jag vill brottas med honom, jag skall bjuda honom spetsen! Men detta r just vad han undviker, fr att sl mig med vansinne, gissla mig med det onda samvetet, som r tillrcklig drivfjder fr att ska fiender verallt. Fiender, det vill sga de som srats av mitt onda viljande, s att varje gng jag uppsprar en fiende fr mitt samvete en stt.

Fljande dag efter ngra timmars smn vckes jag av min lilla Christines kvittrande rst, och allt r glmt; jag hngiver mig t mina vanliga arbeten, som g bra. Ocks trycker man genast allt som jag skriver, ett bevis p att mitt sunda frnuft och min intelligens ro oskadda. Emellertid utsprida tidningarna ett rykte om att en amerikansk forskare har uppfunnit en metod att frvandla silver till guld, vilket rddar mig frn misstanken att vara en svartkonstnr, en dre eller en charlatan. Min vn teosofen, som dittills har snt mig penningeunderstd, utstrcker d handen fr att vinna mig fr sin sekt. I det han skickar mig madame Blavatskys Secret Doctrine, dljer han icke huru angelgen han r att f veta min mening, vilket stter mig min sida i bryderi, d jag misstnker att vra vnskapliga frbindelser bero av mitt svar. The secret doctrine, detta orttmtiga tillgrepp av alla s kallade ockulta teorier, detta uppkok p alla nyare och ldre vetenskapliga ktterier, av noll och intet vrde nr frfattarinnan uttalar sina egna enfaldiga och inbilska meningar, intressant genom citaten ur fga knda frfattare, avskyvrt genom de medvetna och omedvetna bedrgerierna, genom historierna om tillvaron av mahatmer. Ett arbete av en gynander, som velat sl mannens rekord och ger sig min av att ha fllt till marken naturvetenskap, religion, filosofi och uppsatt en Isisprstinna p den korsfstes altare. Med alla de frbehll och den skonsamhet man r skyldig en vn lter jag honom frst detta, i det jag sger ifrn att den kollektivistiska gudomen, karma, icke faller mig i smaken, och att jag av detta skl ej kan ansluta mig till ett parti som frnekar en personlig Gud, den ende som tillfredsstller mina religisa behov. Det r en trosbeknnelse man avfordrar mig, och ehuru jag r vertygad om att mitt ord skall medfra en brytning och drmed fljande indragning av mitt underhll, talar jag rent ut. D frbytes den redlige och delsinnade vnnen till en hmndens demon. Han slungar mot mig en bannlysning, hotar med de ockulta makterna, skrmmer mig med frtckta anspelningar av klandervrd art och uttalar besvrjelser som en hednisk offerprst. Han slutar med att instmma mig infr en ockult domstol och svr att jag aldrig skall glmma den 13 november. Min belgenhet r pinsam, d jag frlorat en vn och hotas med nd. Av en djvulsk slump intrffar fljande mitt under vrt krig per post. L'Initiation offentliggr en uppsats av mig, vari jag kritiserar det rdande astronomiska systemet. Tisserand, frestndaren fr Parisobservatoriet, dr ngra dagar efter uppsatsens offentliggrande. I ett anfall av upprymt lynne sammanstller jag dessa bgge fkta och erinrar om att Pasteur dog dagen efter det min Sylva Sylvarum utsnts i bokhandeln. Min vn teosofen frstr icke skmt, och lttrogen i hgsta grad, kanske ocks mer initierad n jag i svartkonsten, lter han undfalla sig uttryckliga pstenden om att jag utvar frgringskonster. Man tnke sig min frskrckelse nr efter det lyktade vr korrespondens, den ryktbaraste av slag. Jag blev ngslig, och det med skl. Att bedriva trollkarlsfinter, det r livssak, och drpen, ligge ogild. slutliga brevet, som Sveriges astronomer dr av bli misstnkt fr att varder han sjelf i thy

Till rga p min fasa: inom loppet av en mnad avlida fem mer eller mindre knda astronomer, den ene efter den andre. Jag knde fruktan fr en fanatiker, som jag tillskrev en druids grymma sinnelag, frenat med de hinduiska trollkarlarnas fregivna makt att dda p avstnd. Ett nytt helvete av ngestkval! Och frn och med den dagen glmmer jag demonerna fr att rikta alla mina tankar p de olycksbringande stmplingarna frn teosoferna och deras pstdda indiska magiker, begvade med otroliga krafter. Nu knner jag mig vara dmd till dden, och jag innesluter papper i frseglat konvolut med angivelse mot mina mrdare fr den hndelse jag skulle drabbas av en pltslig dd. Varefter jag avvaktar! * * * * *

Tio kilometer lngre sterut invid Donau ligger den lilla staden Grein ssom distriktets huvudort. Nu mot slutet av november, d det redan r full vinter, berttar man mig att en frmling frn Zanzibar har slagit sig ned dr i egenskap av turist. Detta r nog fr att vcka alla ett sjukt sinnes farhgor och mrka frestllningar. Jag sker skaffa mig underrttelser om frmlingen, om han verkligen r afrikan, vad han har i sinnet och varifrn han anlnt. Man som som och kan ingenting utrna; en hemlighetsfull slja omhljer den oknde, spkar fr mig dag och natt, och ur djupet av min nd anropar jag, alltjmt str kvar inom Gamla testamentets krets, den Eviges beskydd hmnd mot mina fiender.

Davids psalmer uttrycka bst min hg, och den gamle Jakob r min gud. Den ttiosjtte psalmen fster sig fretrdesvis i mitt sinne, och jag upprepar gng p gng: Gud, frcka mnniskor hava rest sig upp mot mig, och vldsverkarnes hop str efter mitt liv; de hava icke dig fr gonen. Gr ett tecken med mig och lt det g mig vl. Och m de, som hata mig, se med blygd, att du, Herre, hjlper mig och trstar mig. Det r ett tecken jag utbeder mig, och mrk, lsare, hur min bn snart blir hrd.

XI. Den Evige har talat. Vintern har kommit med gulgr himmel, utan en solstrle under flera veckor; vgarna ro s smutsiga att man ej kan g ut; trdens lv ruttna, hela naturen stinker, upplst i frruttnelse. Hstslakten har tagit sin brjan; hela dagarna hjas offrens skrin mot det skumma himlavalvet, och man trampar i blod och bland lik. Det r ddande ledsamt, och min nedstmning meddelar sig t de bda

barmhrtighetssystrar, vilka omhulda mig som sitt sjuka barn. Vad som nnu mer nedtynger mig r min fattigdom, som jag mste dlja, och de ffnga frsken att avvnda en hotande nd. Man nskar att jag skall fara drifrn fr min egen skull, emedan denna isolerade tillvaro r allt annat n naturlig fr en man, och fr vrigt ro de ense om att jag behver en lkare. Ffngt vntar jag de behvliga pengarna frn mitt fdernesland, och jag bereder mig att fly till fots, trampande stora landsvgen. Jag har blivit lik pelikanen i knen; jag r som ugglan i dess ensliga tillhll. Min nrvaro plgar mina slktingar, och vore det icke fr min krlek till barnet, skulle man ha krt bort mig. Nu nr smutsen eller snn hindra henne att g till fots ute i det fria, br jag den lilla p mina armar lngs vgarna, bestiger kullarna och klttrar uppfr klipporna. D frmana de gamla: -- Du fr hjrtklappning, du drager dig lungsot p det hr viset, du tar dden p dig. -- En skn dd vore det! Vi sitta vid middagsbordet den tjugonde november, en gr, kulen, vederstygglig dag. Alldeles utbrnd efter en smnls natt och upprepade nappatag med de osynliga, frbannar jag livet och klagar ver att solen r borta. Min mor har frutsagt, att jag icke skall bli frisk fre kyndelsmssan, d solen kommer igen. -- Hr r min enda solstrle, sade jag till henne och pekade p min lilla Christine mitt emot mig. I samma gonblick skingra sig de sedan veckor hopade molnen, och genom en rmna trnger ett ljusknippe in i salen och bestrlar mitt ansikte, bordduken, servisen . . . -- Titta p solen, pappa! Titta solen! utropar barnet och knpper ihop hnderna. Jag reser mig, frvirrad, ett rov fr de mest stridiga knslor. En slump? Nej, sger jag till mig sjlv! Undret, tecknet? Nej, det r fr mycket fr en misshaglig som jag, och den Evige befattar sig icke med jordmaskarnas sm angelgenheter. Och ndock stannar denna solstrle kvar i mitt hjrta som ett stort leende mitt i ansiktet p den missnjde . . . Under de tv minuter, som jag behver fr att g till min stuga, upptorna molnen sig gruppvis i de ventyrligaste former, och i ster, dr sljan undanlyfts, r himmeln grn, smaragdgrn som en ng mitt i sommaren. Jag blir stende i min kammare och vntar p ngonting obestmbart, men r frsjunken i en ruelse, som r fridfull och ej bemngd med fruktan.

D dundrar ett skslag, ett enda och utan fregende blixt, ver mitt huvud. Frst blev jag rdd och avvaktade det vanliga regnet och ovdret. Men ingenting intrffar; ett fullstndigt lugn rder, och allt r ver. Varfr, frgar jag mig, har jag icke fallit ned och dmjukat mig infr den Evige, som talat? Drfr att d den Allsmktige vrdigas tala till en insekt, och det med majesttisk iscensttning, knner insekten sig frstorad och uppblst av en sdan heder, och hgmodet viskar t honom, att han mtte vara en srskilt utvald varelse. Rent ut sagt fann jag mig st i jmnhjd med den Evige, utgra en integrerande del av hans personlighet, emanerad ur hans vsende, ett organ i hans organism. Han behver mig fr att uppenbara sig, i annat fall skulle han ltit skan sl ihjl mig p flcken. Varav kom ett s omtligt hgmod hos en ddlig? Hrstammar jag frn seklernas brjan, d de upproriska nglarna frenade reste sig mot en hrskare, som var njd med att rda ver ett rike av slavar? r det drfr som min pilgrimsfrd p jorden gestaltat sig till ett gatlopp, dr de uslaste bland de usla gottat sig t att piska mig med spn, spotta p mig och smutskasta mig? Det finns ju icke en av alla upptnkliga frdmjukelser, som jag icke har prvat p; och likafullt vxer alltjmt mitt hgmod i direkt proportion till frnedringen. Vad r d detta? Jakob, som brottas med den Evige och utgr ur striden en smula lemmalytt, men medfrande krigets retecken. Job, stlld p prov och framhrdande i att rttfrdiga sig infr straff, som tillfogas honom ofrskyllt. Sedan jag skakats av s mnga osammanhngande frestllningar, tvingar trttheten mig att slppa tag, och mitt uppblsta jag sjunker ihop igen, frminskas, s att det som tilldragit sig reduceras till ett intet: ett skslag i slutet av november! Men ekot av skdundret genljuder p nytt, och ter gripen av extas tar jag och ppnar bibeln p mf, i det jag ber till Herren att han m tala hgre fr att jag skall frst! Min blick faller genast p fljande vers ur Jobs bok: Vill du gra min dom om intet, vill du flla mig fr att sjlv f rtt? Haver du en arm ssom Gud, och _kan du lta tordnet ljuda ssom han_? Intet tvivel mera! Den Evige har talat! -- Evige! Vad vill du mig! Sg och din tjnare lyssnar drtill. Intet svar! Gott: jag dmjukar mig infr den Evige, som har tckts dmjuka sig infr sin tjnare. Men bja kn fr folket och de mktige? Aldrig! * * * * *

P aftonen mottog min goda mor mig p ett stt som nnu r mig gtfullt. Hon betraktar mig i smyg, med en rannsakande blick som om hon ville utrna vilket intryck den majesttiska tilldragelsen har gjort. -- Hrde du? -- Ja! Det r egendomligt, skan vintertid.

tminstone har hon slutat att tro mig vara en frdmd!

XII. Helvetet lsslppt. Emellertid, och fr att bringa oreda i de riktiga frestllningarna om arten av den hemlighetsfulla sjukdom, som drabbat mig, utsprider ett nummer av L'Evnement nedanstende notis: Den olycklige Strindberg, som kom hit till Paris med sitt kvinnohat, blev snart nog tvungen att ge sig av. Och sedan dess tiga hans likar, skrckslagna infr kvinnodmets fana. -- De vilja ej underg samma de som Orfevs, p vilken de tragiska bacchanterna sleto huvudet frn kroppen . . . Det var allts sant, att man hade lagt ut en snara dr jag bodde vid rue de la Clef, och att detta mordfrsk medfrde som fljder den sjuklighet, vars symptom nnu yppade sig. Och dessa kvinnor! Tydligen p grund av min artikel om de feministiska tavlorna av min kvinnodyrkande danske vn. ntligen ett faktum, en ptaglig verklighet som befriar mig frn alla de frskrckliga farhgorna fr en sinnessjukdom. Jag skyndade till min mor med den goda nyheten: se nu hr att jag inte r galen! -- Nej, du r inte rubbad, bara sjuk, och lkaren rder dig att ta kroppsvningar, till exempel att hugga ved . . . -- r det bra fr kvinnorna, eller tvrtom? Vi skiljas med denna alltfr skarpa replik. Jag hade glmt att ett kvinnligt helgon likafullt frblir kvinna, det vill sga fiende till mannen. * * * * *

Allt r glmt, ryssarne, Rotschildarne, svartkonstnrerna, teosoferna, till och med den Evige. Jag r offret, Job, den ofrvitlige, och kvinnorna ha velat dda sin Orfevs, frfattaren till Sylva Sylvarum, frnyaren av de dda naturvetenskaperna. Frvillad i en skog av ovissheter, skjuter jag t sidan den nyfdda idn om ett vernaturligt ingripande av makterna i ett immateriellt syfteml, och jag glmmer att komplettera det nakna faktum, att man utfrt ett attentat, med att ska rtt p upphovsmannen drtill. Brinnande av begr att hmnas, gr jag utkast till en angivelseskrift stlld till polisprefekturen i Paris, en annan till Paristidningarna, d en vl anbragt omkastning i hndelsernas lopp kommer och gr ett slut p det trkiga dramat, som hotat att utmynna i en fars. * * * * *

En gulgr dag efter middagen omkring etttiden envisas min lilla Christine att f flja mig till min stuga, dit jag beger mig fr att f min vanliga

middagslur. Omjligt att st emot, och jag ger vika fr hennes bner. Nr vi kommit dit upp, befaller min Christine fram pennor och papper. Vidare ger hon order om tavelbcker. Och jag mste g henne tillhanda, frklara, rita. -- Inte sova, pappa! Trtt, utmattad, frstr jag icke varfr jag lyder ett barn, men det finnes i hennes rst ett tonfall, som jag ej kan motst. D drar en positivspelare till med en vals utanfr drren. Jag freslr lillan att dansa med barnflickan, som har fljt henne. Lockade av musiken komma grannens barn dit, och i min frstuga blir det en improviserad bal, sedan positivspelaren ombetts stiga in i kket. Detta rcker en timme, och min nedslagenhet gr sin kos. Fr att frstr mig och stilla smnbegret tar jag bibeln, vilken tjnar mig som orakel, och ppnande den p mf lser jag: Men Herrens ande vek ifrn Saul, och en ond ande frn Herren kvalde honom. Och Sauls tjnare sade till honom! Se, en ond ande frn Gud kvljer dig. M vr herre tillsga sina tjnare, som infr dig st, att de uppska en man, som r kunnig i harpospel, p det att, nr den onda gudsanden kommer ver dig, han m spela med sin hand, att det m varda bttre med dig. En ond ande, det var just det jag misstnkte. Men mitt under barnens frlustelser har min mor kommit fr att ska lillan, och nr hon fr se att man hller bal, str hon dr hpen. Och hon frtljer fr mig, att just i denna timme har dr nere i byn ett fruntimmer av bsta familj pltsligt blivit vansinnig. -- Hur beter hon sig d? -- Hon dansar, den gamla damen, dansar outtrttligt, kldd till brud, och inbillar sig vara Brgers Lenore. -- Hon dansar, sger du? Och vidare? -- Hon grter och fruktar att dden skall komma och hmta henne! Vad som kar det rysliga i situationen r att detta fruntimmer har bott i det lilla hus jag hyr, och att hennes man har dtt dr barnbalen nu pgr. Frklaren detta, lkare, psykiatriker, psykologer! eller erknnen vetenskapens bankrutt! Min lilla dotter har besvurit den onde, och anden, som jagats p flykten av oskulden, har rusat p den gamla kvinnan, som skrt med att vara fritnkare. Spkdansen fortgr hela natten, och damen vervakas av vninnor, som vrna henne mot ddens angrepp. Hon kallar det fr dden, emedan hon

frnekar tillvaron av onda andar. Emellant pstr hon till och med, att det r hennes avlidne make som plgar henne. * * * * *

Min avresa r uppskjuten, men fr att terhmta krafter efter de mnga smnlsa ntterna flyttar jag och fr ett sovrum i min tants vning p andra sidan om gatan. Jag lmnar allts den rosenrda kammaren. (Vilket egendomligt sammantrffande, att pinofngelset i Stockholm i den gamla goda tiden kallades Rosenkammaren!) Frsta natten i ett lugnt och stilla rum, vars vitkalkade vggar ro fullsatta med tavlor frestllande manliga och kvinnliga helgon. ver min sng ett krucifix. Men andra natten brja andarne ter driva sitt spel. Jag tnder ljusen fr att tillbringa tiden med lsning. En olycksbdande tystnad rder, och jag hr mitt hjrtas slag. D skakar mig ett litet buller som en elektrisk gnista. Vad r det? En mycket stor spn, som bildat sig p stearinljuset, har fallit ned p golvet. Ingenting annat, men det anses vara ett ddsfrebud i vrt land. Lt g fr dden d! Sedan jag lst en kvarts timme till, vill ja ta min nsduk, som jag dolt under lngkudden. Den finnes ej dr, men d jag sker, finner jag den p golvet. Jag bjer mig ned fr att taga upp den. Ngonting faller ner p mitt huvud, och d jag med fingrarna far igenom hret finner jag en likspn till. I stllet fr att bli frskrckt, kan jag ej tillbakahlla ett leende, s ljligt frefaller mig ventyret. Le t dden! Huru kan detta vara mjligt om icke livet sjlvt? S mycket brk fr s litet! Kanhnda till och sjlens innersta gmmer sig ett obestmt medvetande om jorden r blott en maskerad, r sken och gyckelbilder, roa sig t vra lidanden. * * * * * vore komiskt i sig med att det i att allting hr p och att gudarne

Hgt uppe, ovanfr berget p vilket slottet r byggt, reser sig en klippa som behrskar de vriga och bereder utsikt ver den infernoliknande hlvgen. Man kommer dit igenom en lund av kanske tusenriga ekar, enligt sgen en druidlund, eftersom misteln ymnigt antrffas dr, vxande verallt p lindar och ppletrd. Ovanom denna park stiger vgen brant igenom en mrk granskog. Flere gnger har jag frskt komma till toppen, men det hnde alltid ngot ofrutsett, som sttte mig tillbaka. n var det en rbock, som brt tystnaden med ett ovntat hopp, n en hare, som icke liknade ngon vanlig hare, eller en vrfgel med sitt ngslande skri. Sista morgonen, dagen fre min avresa, trotsade jag alla hinder, och efter att ha genomtrngt den skumma, dystra granskogen, klttrar jag nda upp till toppen. Dr hade man en prktig utsikt ver Donaudalen och de steiermarkska alperna. Jag andas ut fr frsta gngen p lnge, sedan jag lmnat den dunkla trattdalen nere i djupet. Solen upplyser nejden med dess ondliga horisonter, och alpernas vita kammar sammang med molnen. Det r vackert som i himmelen! Mnne jorden inrymmer bde himmelen och helvetet, s att

det icke finnes ngra andra stllen fr straff och belning? Kanske! Och skert r, att d jag erinrar mig mitt livs sknaste gonblick, minnes jag dem ssom himmelska, liksom de vrsta frete sig ssom infernaliska. Har framtiden nnu frbehllit t mig timmar eller minuter av denna lycka, vilken icke lter sig kpas annat n genom bekymmer och ett ngorlunda rent samvete? Jag drjer kvar dr uppe, fga hgad fr att ter stiga ned i smrtornas dal, och nr jag gr fram ver bergplatn fr att beundra jordens sknhet, mrker jag att den avskilda klippa, som bildar sjlva spetsen, har av naturens hand uthuggits till en egyptisk sfinx. P jttens huvud ligger en stenhop, ur vilken uppsticker en kpp, prydd med ett stycke vitt lrft, som skall tjna till flagga. Utan att frga mig vad denna stllning skall betyda, hemskes jag av den enda, oemotstndliga frestllningen: Du mste taga flaggan med dig! I trots av faran, som jag fraktar, stormar jag branten och ervrar flaggan. I samma stund tonar ovntat frn sluttningen dr nere mot Donau en brllopsmarsch, som spelas och beledsagas av jubelsnger. Det r ett brudflje, osynligt fr mig, men igenknnligt p de vid gifterml obligatoriska bssskotten. Tillrckligt barn i sjlen och nog olycklig fr att kunna omsmlta till poesi de mest alldagliga och naturliga hndelser, upptager jag detta ssom ett gott frebud. Och ogrna, med lngsamma fjt nedstiger jag till smrtornas och ddens, de smnlsa ntternas och demonernas dal, dr min lilla Beatrice vntar mig och misteln, som jag hade lovat henne; den grnskande kvisten, som vxer mitt ibland snn och egentligen borde avtagas med guldskra. * * * * *

Redan lnge hade mormodern uttryckt sin nskan att se mig, vare sig fr att vgabringa en frsoning eller av skl, som mhnda hade sin rot i det ockulta, eftersom hon r en klrvoyant och visionr. Under olika frevndningar hade jag uppskjutit besket, men min svrmors avresa dit, som var utsatt till bestmd dag, tvang mig att fara och hlsa p den gamla fr att sga henne farvl, antagligen det sista p denna sidan graven. Den 26 november, en kall och klar dag, fretaga min mor, barnet och jag pilgrimsfrden till Donau, dr familjens stamgrd r belgen. Vi stiga ur vid vrdshuset, och medan jag avvaktar min svrmors terkomst -- hon har begett sig till sin mor fr att anmla mitt besk -- strvar jag omkring p ngarna och i lunderna, som jag icke har sett sedan tv r tillbaka. Minnena nedtynga mig, och bilden av min hustru blandar in sig i allt. Och allt r skvlat av frosten och hstrusket; icke en blomma, icke ett grnt str dr, varest vi bda hade plockat alla vrens, sommarens och hstens blommor. P eftermiddagen fres jag till den gamla, som bor i den till villan hrande paviljongen, den stuga dr mitt barn fddes. Mtet frsiggr stdat utan hjrtlighet, och man tyckes ha vntat en scen i stil med den frlorade sonen, vilket br emot fr mig. Jag inskrnker mig till att tervcka minnena av ett frsvunnet paradis.

Det r jag och hon som ha frgstrukit drr- och fnsterposterna till ra fr den lilla Christines ankomst till vrlden. Rosorna och skogsrevorna, som smycka fasaden, har jag med egen hand planterat. Stora trdgrdsgngen har jag rensat med hackan. Men valntstrdet, som jag planterat dagen efter Christines fdelse, har frsvunnit. Livets trd, som man kallade det, r dtt. Tvenne r, tv evigheter ha frflutit sedan avskedsord utbyttes mellan henne p flodstranden och mig p ngbten, som frde mig till Linz p vg till Paris. Vilkendera br skulden fr brytningen? Jo, jag som har mrdat min krlek och hennes. Farvl, vita hus i Dornach, trnenas flt, och rosornas! Farvl, Donau! Jag trstar mig med den inbillningen att I icke voren annat n en drm, kort liksom sommaren, ljuvare n verkligheten, som jag icke saknar. * * * * *

Natten tillbringa vi p vrdshuset, dr min mor jmte barnet p min entrgna begran har tagit nattkvarter fr att beskydda mig mot ddens tillbud, vilka jag har frutknt genom det sjtte sinne, som utbildats under inflytande av marter under sex mnader i fljd. Klockan tio p kvllen kommer en vindstt och ruskar p min drr, som gr utt korridoren. Jag fster den med trkilar. Ingenting hjlper, den fortfar att skaka. Drefter sjunger det i fnstren, och kaminen tjuter som en hund, hela huset gungar som ett fartyg. Jag kan icke sova, och n r det min mor som jmrar sig, n den lilla som grter. P morgonen kommer min mor ut alldeles matt efter den smnlsa natten och annat, som hon dljer fr mig, och hon sger: -- Res, mitt barn; jag har ftt nog av detta os frn helvetet! Och jag reser, till Norden, p pilgrimsfrd, fr att uthrda fiendens eld en annan station p frsoningens vg.

XIII. Pilgrimsfrd och frsoning. Det finnes 90 stder i Sverige, och till den som jag avskyr mest ha makterna dmt mig. Jag brjar med att beska lkarne. Den frste pstr att jag lider av nevrasteni; den andre har klart fr sig att det r angina pectoris; den tredje paranoia, sledes sinnessjukdom; den fjrde emfysem . . . Detta r till fyllest fr att jag kan knna mig skyddad mot att insprras p drhus.

Emellertid mste jag fr att f existensmedel skriva artiklar i en tidning. Men varje gng jag slr mig ned vid bordet fr att fatta pennan, r helvetet lst. Nu har man hittat p en ny fint fr att gra mig galen. S fort jag tagit in p hotellet, utbryter ett larm, verensstmmande med det vid rue de la Grande Chaumire i Paris; man gr med slpande steg och flyttar p mbler. Jag byter om rum, byter om hotell, bullret finns dr nd ovanfr mitt huvud. Jag gr p kllare; knappt har jag valt en plats i matsalen frr n ovsendet brjar. Och vl att mrka, jag frgar alltid de nrvarande om de hra samma buller som jag; man svarar alltid ja och ger en motsvarande beskrivning drp. Allts r det inte ngon hrselhallucination; verallt en planlagd intrig, sger jag till mig sjlv. Men en dag, d jag ofrhappandes intrder i en skomakarebutik, begynner bullret i samma gonblick. Allts ingen verlagd intrig! Det r djvulen! Jagad frn det ena hotellet till det andra och verallt frfljd genom elektriska trdar, som n nda till kanten av min sng, verallt anfallen av dessa elektriska strmmar, som lyfta mig ur stolen och ur sngen, frbereder jag ett sjlvmord efter konstens regler. Det r det rysligaste vder ute, och min sorgsenhet sker jag skingra genom dryckeslag bland vnner. En dag d jag var bragt till frtvivlan, efter en bacchanal kvllen frut, har jag just slutat min morgonfrukost p rummet. Brickan med servisen str kvar p bordet, och jag vnder ryggen t den. Ett klanglst buller drar min uppmrksamhet dit, och jag ser att en kniv har fallit ned p golvet. Jag tar upp den och lgger den aktsamt s, att intet skall kunna intrffa. Den lyftes upp av sig sjlv och faller. Elektricitet r allts med i spelet! Samma morgon sitter jag och skriver ett brev till min svrmor, vari jag klagar ver det dliga vdret och ver livet i allmnhet. Vid dessa ord: jorden r smutsig, havet r smutsigt, och frn himmeln regnar det gyttja . . ., tnke man sig min verraskning, d jag ser en droppe kristallrent vatten falla ned p papperet! Ingen elektricitet! Underverk! P aftonen, fortfarande vid skrivbordet, skrmmes jag av ett buller frn det hll dr kommoden str. Jag ser efter och mrker att en vaxduk, som jag begagnar vid morgonbaden, har fallit ned. D hnger jag, fr att kontrollera saken, upp duken igen p ett srskilt stt, som gr att den omjligt kan falla. Den faller nd! Vad r det? Nu rikta mina tankar sig ter p ockultisterna och deras hemliga frmga till varjehanda. Jag beger mig frn staden, medfrande min skriftliga angivelse, och far till Lund, dr gamla vnner, lkare, psykiatriker, till och med teosofer, bo, p vilkas bistnd jag rknar fr min timliga frlsning. * * * * *

Varfr och huru har jag drivits att sl mig ned i denna lilla

universitetsstad, beryktad ssom en relegations- eller botgringsort fr Uppsalastudenter, som festat fr mycket till nackdel fr sin kassa eller sin hlsa? r det ett Canossa, varest jag br avsvrja mina villomeningar infr denna ungdomsskara, som en gng har kallat mig sin banrfrare, det var mellan 1880 och 1890? Jag vet vl hurudan situationen r, och att jag r lyst i bann av flertalet bland professorerna ssom en ungdomens frfrare; att fder och mdrar frukta fr mig som fr hin onde. Drtill kommer att jag har dragit mig personlig fiendskap hr; jag r skuldsatt hr, och det under omstndigheter, som kasta en mindre vacker dager p min karaktr; hr bor Popoffskys svgerska med sin man, och som bda intaga en framskjuten plats i societeten, ro de i stnd till att skaffa mig besvrliga fiender p halsen. Hr finnas till och med slktingar, som frnekat mig, vnner som sagt upp bekantskapen och blivit mina fiender. Det r med ett ord den mest illa valda plats fr en vistelse i lugn och ro; det r helvetet, men konstruerat med en msterlig fljdriktighet och en gudomlig sinnrikhet. Det r hr jag har att tmma kalken och terfrena ungdomen med de vredgade makterna. Av en tillfllighet, som fr resten r ganska pittoresk, har jag nyligen kpt mig en modern kappa med krage och kapuschong, loppbrun till frgen och liknande kapucinermunkarnas kpa. I botgraredrkt gr jag allts mitt terintrde i Sverige efter sex rs landsflykt. Omkring r 1885 bildades i Lund en studentfrening, som kallade sig De unga gubbarne, och vars litterra, vetenskapliga och sociala intressen kunde versttas med dess lsen, radikalism. Programmet, som anknt sig till de moderna iderna, var frst socialistiskt, drefter nihilistiskt fr att slutligen utmynna i en allmn upplsningens anda, en fin-de-siclestmning, med anstrykning av satanism och dekadans. Partiets chef och den tappraste bland paladinerna, en mngrig vn till mig, vilken jag dock ej nu trffat p tre r, kommer och hlsar p mig. Kldd som jag i en kpa, men gr som franciskanermunkarnes, ter han sig ldrad, avmagrad, med ynklig uppsyn, och berttar mig sin historia genom sin blotta fysionomi. -- ven du? -- Ja! Det r ute med det dr, nu! D jag vill bjuda honom ett glas vin, presenterar han sig som absolutist, vilken icke mer smakar ngot starkt! -- Och De unga gubbarne? -- De ha dtt, kommit p utfrsbacken, blivit brackor, inregistrerats i det frdmda samhllet. -- Canossa? -- Canossa ver hela linjen! -- Det r sledes ngonting providentiellt i att jag har kommit hit? -- Providentiellt! Det r just rtta ordet. -- Makterna allts erknda i Lund?

-- Makterna frbereda sin terkomst. -- Kan man sova om ntterna hr i Skne? -- Inte just! Alla mnniskor klaga ver att de ha maran, brstbeklmning, affektioner t hjrtat. -- S lgligt jag d har kommit, eftersom detsamma just r fallet med mig. * * * * *

Vi ha samsprkat ett par timmar om de underliga saker som nu intrffa, och min vn har berttat mig sllsamma hndelser, fr vilka n den ene, n den andre rkat ut, och ssom en sammanfattning uttalar han det frmenande att den nuvarande ungdomen gr och vntar p ngot nytt. -- Man stundar en religion; en frsoning med makterna (det r just ordet), ett nrmande till den osynliga vrlden. Det naturalistiska skedet var kraftigt och brdigt, men har nu tjnat ut sin tid. Det finnes ingenting att anmrka mot den rrelsen, ingenting att ngra, eftersom makterna ha s velat, att vr vg skulle g fram drigenom. Ett experimenterande skede, dr experimenten med negativt resultat ha bevisat ffngligheten av vissa teorier, som stllts p prov. En Gud, oknd tills vidare, vilken utvecklar sig och vxer, uppenbarar sig tid efter annan och dessemellan tyckes lmna vrlden t dess de, likt kerbrukaren som lter drrepet och vetet frodas nda till skrden. Fr varje gng som han uppenbarar sig har han ndrat sikter och brjar sin nya styrelse med att infra frbttringar, framgngna ur praktiken. Religionen skall slunda terkomma, men under andra former, och en kompromiss med de gamla religionerna synes icke vara mjlig. Det r icke ett reaktionsskede som frestr, det r icke ett tervndande till det som har levat ut, det r framtskridandet mot ngonting nytt! Vad fr nytt? Vi f se! Mot slutet av vrt samtal slungar jag ut en frga ssom man skjuter en pil mot molnen. -- Knner du till Swedenborg? -- Nej! Men min mor har hans arbeten, och det har till och med hnt henne underbara saker . . . Frn ateism till Swedenborg tycks det bara vara ett steg! Jag ber att f lna Swedenborgs skrifter, och min vn, denne Saulus bland de unga profeterna, tar med sig till mig Arcana Coelestia. Och han tar ocks med sig en ung man, som blivit bendad av makterna, ett underbarn, som berttar mig ett sitt livsventyr, vilket r endast alltfr likt mina, och d vi jmfra vra vedermdor, gr ljuset upp, och vi vinna befrielse med bistnd av Swedenborg. Jag hembr tack t frsynen, som snt mig till denna fraktade smstad fr att dr frsona min skuld och bliva frlst.

XIV. terlsaren. Nr Balzac hade gjort mig bekant med min sublime landsman Emanuel Swedenborg, denna Nordens Buddha, i sin bok Sraphita, hade han lrt mig knna den evangeliska sidan hos profeten. Nu r det lagen som slr mig, krossar och befriar mig. Genom ett ord, ett enda, uppgr ljuset i min sjl och skingrar farhgorna, de fruktlsa grubblerierna om inbillade fiender, elektriker, utvare av svarta magien, och detta lilla ord var _delggelse_. Allt det som vederfarits mig terfinnes hos Swedenborg; hjrtngesten (angina pectoris), brstbeklmningen, hjrtklappningen, vad jag kallade den elektriska grdeln, allt finnes dr, och sammanfattningen av dessa freteelser bildar den andliga luttringen, knd redan av aposteln Paulus och omnmnd i breven till Korintierna och Timoteus. Jag har dmt, att den, som s bedrivit, han skall verlmnas t Satan till kttets frdrv, p det att anden m bliva frlst p Herren Jesu dag. -- Och bland dessa ro Hymeneus och Alexander, vilka jag har verlmnat t Satan, p det att de genom denna tuktan skulle lra sig att icke mera frsmda. Vid lsningen av Swedenborgs drmmar 1744, ret innan hans frbindelser med den osynliga vrlden togo sin brjan, upptcker jag att profeten har undergtt samma nattliga tortyr som jag sjlv p senare tider lidit, och i sanning slende r drvid den fullkomliga verensstmmelsen i symptomen, vilken icke lmnar ngot tvivel vrigt angende arten av den sjukdom som trffat mig. I Arcana Coelestia frklarades gtorna frn dessa sista tv r, och det med en s mktig detaljtrohet, att jag, ett barn av det bermda nittonde rhundradets senare del, drifrn hmtat en orubblig vertygelse om att helvetet finnes till, men hr p jorden, och att jag nyligen genomgtt det. Swedenborg frklarar fr mig orsaken till min vistelse p Saint-Louis-sjukhuset, och det slunda: alkemister angripas av spetlska och f kliande srskorpor likt fiskfjll. Det var den obotliga hudsjukdomen. Swedenborg uttolkar betydelsen av de hundra bekvmlighetshusen i hotell Orfila; det r exkrementhelvetet. -- Sotaren, som min lilla flicka sg i sterrike, finns dr ocks: Bland andarne urskiljer man sdana som kallas sotare, drfr att de i sjlva verket hava ansiktet nedrkt och upptrda kldda i mrk sotfrgad drkt -- -- -- En av dessa sotareandar kom till mig och lg t mig entrget att jag skulle flla frbner fr att han mtte bliva inslppt i himmelen; 'jag tror mig icke,' sade han, 'ha gjort ngot varmed jag frtjnat bliva utesluten drifrn: jag har bannat jordinnevnarne, men jag har ltit undervisning flja p snubborna och agan . . .' De sedevktande, tuktande eller undervisande andarne fsta sig vid hans vnstra sida i det de luta sig mot ryggen och granska dr hans minnes bok och lsa dri hans grningar, ja till och med hans tankar; ty nr en ande insmyger sig hos mnniskan, tager den hennes minne i besittning. Nr de se ngon dlig handling eller avsikt att gra ngot ont, straffa de henne drfr genom en smrta i foten, i handen (!) eller omkring magtrakten, och de gra det med en ojmfrlig frdighet. En rysning bebdar deras ankomst. Frutom smrtor i lemmarna begagna de en smrtsam beklmning omkring

naveln, likasom frorsakad av en stickande grdel; kvvningar t brstet tid efter annan, vilka drivas nda till ngest; avsmak fr all annan fda n brd, under ngra dagar . . . Andra andar frska intala mig motsatsen mot vad lroandarne sagt mig. Dessa motsgelseandar hade p jorden varit mnniskor, frvista ur samhllet p grund av sin brottslighet. Man knner deras annalkande p en fladdrande lga, som tyckes snka sig framfr ens ansikte; de taga plats nedanfr ryggen p mnniskan, varifrn de lta sig frnimmas t lemmarna till. (Dylika fladderlgor eller gnistor ha visat sig fr mig tv gnger, och alltid i upproriska stunder, d jag frkastade allting ssom tomma drmmar.) De predika att man icke skall stta tro till vad lroandarne ha sagt i verensstmmelse med nglarne, och att man icke skall lmpa sin vandel efter den undervisning man tnjutit av dem, utan leva i allskns sjlvsvld och frihet, efter eget behag; vanligen infinna de sig nr de andra frsvunnit; mnniskorna knna vad de g fr och bry sig fga om dem, men lra sig dock drigenom vad det goda och det onda r, ty man frvrvar knnedom om det godas beskaffenhet genom dess motsats; och varje begrepp eller id om en sak bildas genom reflexion, som gr ut p tskillnader, hmtade frn motsatser, vilka skrskdas p olika stt och ur olika synpunkter. Lsaren torde erinra sig de mnniskoansikten, liknande antika marmorskulpturer, som jag sg bildade av mitt vita rngottsvar i hotell Orfila. Drom sger Swedenborg: Tv knnemrken yppa fr dem, att de (andarne) ro hos en mnniska; det ena r en gammal man med vitt ansikte; detta tecken frkunnar fr dem, att de alltid bra sga sanningen och endast gra det rtta . . . Jag har sjlv sett detta antika mnniskohuvud . . . Skinande vita och mycket skna anleten, i vilka p en gng redlighet och blygsamhet framstrla. (Fr att icke gra lsaren rdd har jag med flit dolt, att allt det jag hr ovan citerat har avseende p inbyggarna planeten Jupiter. Dm om min verraskning d jag en dag i vras fick i handen en tidskrift, som tergav Swedenborgs hus p planeten Jupiter, ritat av Victorien Sardou. Till en brjan: varfr just Jupiter? Vilket sreget sammantrffande! Och har franska scenens lagerkrnte mstare lagt mrke till att vnstra fasaden, betraktad p tillrckligt avstnd, bildar ett antikt mnniskoansikte? Detta ansikte liknar mitt rngottsvars! Men p Sardous teckning finns det flere mnniskosilhuetter, danade av konturerna. Har mnne mstarens hand frts av en annan hand, s att han har givit oss mer n han medvetet haft klart fr sig?) * * * * *

Var har Swedenborg sett dessa helveten och dessa himlar? r det visioner, intuitioner, inspirationer? Jag vet knappast, men motsvarigheten mellan hans helvete och Dantes samt grekisk-romerska och germanska mytologiernas gr mig bjd fr att tro, det makterna alltid betjnat sig av i det nrmaste verensstmmande medel fr sina avsikters frverkligande. Och makternas avsikter? Mnniskotypens fullkomnande, framalstrandet av den verlgsna mnniskan, _der bermensch_, insatt i sin vrdighet av Nietzsche, detta tuktosp, som i frtid blev utslitet och kastat p elden.

Det ondas problem uppstller sig d ter, och Taines sedliga indifferentism faller till jorden infr de nya kraven. Demonerna flja som en konsekvens drav. Vad ro demonerna fr ngot? S snart som vi ha erknt oddligheten, ro de dda ingenting annat n verlevande, som fortstta sina frbindelser med de levande. De onda genierna ro fljaktligen icke elaka, eftersom deras ml r ett gott, och det vore bttre att anvnda Swedenborgs ord, tuktoandar, fr att avlgsna fruktan och frtvivlan. Djvulen som autonom personlighet och jmlike med Gud torde ej finnas till, och den ondes ofrnekliga uppenbarelser i traditionell gestalt torde vara endast en skrckbild, frammanad av frsynen, den enda och goda, som frfogar ver en omtlig tjnarskara, sammansatt av hdangngna. Trsten eder drfr, och vren stolta ver den nd som beviljas eder, I alle som ren bedrvade och hemskens av smnlshet, maran, syner, ngest och hjrtklappning! Numen adest! Gud vill hava er!

XV. Vedermdor. Slunda internerad i denna lilla musernas stad utan frhoppning att slippa ut, genomkmpar jag det fruktansvrda slaget mot fienden, mitt sjlv. Varje morgon d jag tar min promenad p vallen under lnnarna, erinras jag av det ofantliga rda drhuset om den fara jag undgtt och om framtiden i hndelse av terfall. Swedenborg har, genom att upplysa mig angende rtta beskaffenheten av de fasor som tillsttt under sista ret, befriat mig frn elektrikerna, svartkonstnrerna, frgrarne, de avundsamma guldmakarne, och angende den befarade galenskapen. Han har anvisat mig den enda vgen till rddning: att ska demonerna i deras hlor, inom mig sjlv, och att dda dem genom . . . nger. Balzac har ssom profetens adjutant lrt mig i sin Sraphita att samvetskvalet r en vanmktig knsla hos den, som kommer att ter betrda frvillelsens vg. ngern ensam r en styrka, den gr ett avgrande slut p allt. Allts ngern! Men r det icke att jva frsynen, som hade utkorat mig till sitt plgoris; r det icke att sga till makterna: I haven illa lett mina den; I haven ltit mig fdas med en kallelse till att bestraffa, att kullsl avgudabilder, att anstifta uppror, och sedan undandragen I mig ert beskydd och lten mig st dr till ett tlje och terkalla vad jag frkunnat. Krypa till korset, gra avbn! Det r fr galet med en sdan circulus vitiosus! vilken jag fr resten har frutsett i mitt tjugonde r, d jag diktade mitt skdespel Mster Olof, som blivit mitt eget livs tragedi. Vad tjnar det till att ha framslpat en mdosam tillvaro under trettio r fr att genom erfarenheter vinna det, som jag i frvg hade fattat i begrepp? I min ungdom var jag en uppriktigt troende, och I han gjort mig till fritnkare. Frn fritnkare han I gjort mig till ateist; frn ateist till religis. Inspirerad av humanitra ider har jag rosat socialismen. Fem r senare han I bevisat fr mig det orimliga i socialismen. Allt som hnfrt mig han I gjort ogiltigt! Och antaget att

jag verlmnar mig t religionen, s r jag viss p att I inom tio r skolen vederlgga religionen. Frestas man icke tro, att gudarne skmta med oss ddliga, och att det r drfr som vi medvetna spefglar kunna skratta i de plgsammaste gonblicken av vrt liv! Huru kunnen I begra att man skall taga p allvar det som visar sig vara ett jttelikt skmt? Jesus Kristus, Frlsaren, vad r det som han har frlsat? Se p de mest kristna av alla, vra skandinaviska lsare, dessa bleka, elaka, skrckslagna figurer, som ej kunna le och ha utseende av besatta. De tyckas bra demonen i sitt hjrta, och lgg mrke till huru de flesta av deras ledare slutat i fngelse som missddare. Varfr har deras Herre verlmnat dem t fienden? r religionen ett straff, och r Kristus en hmnande ande? Alla gamla gudar ha frvandlats till demoner i en pfljande tid. De olympiska blevo onda andar, Oden, Tor, Djvulen i egen person, Promethevs-Lucifer, Ljusbringaren, degenererad till Satan. Frhller det sig s (Gud frlte mig!), att ven Kristus omgestaltats till demon? Han r en ddare av frstndet, av kttet, av sknheten, gldjen, mnsklighetens renaste tillgivenhetsknslor. En ddare av dygder: frimodigheten, tapperheten, ran, krleken och barmhrtigheten! * * * * *

Solen skiner, vardagslivet gr sin gilla gng, arbetarnas buller stmmer sinnena till gldje. Det r i sdana gonblick som upprorsmodet stegrar sig, och som man slungar sin utmaning, sina tvivel mot himmelen. Men om natten falla tystnaden och ensligheten ver en, vermodet skingras, hjrtat slr hrbart och brstet beklmmes. D, fall p kn i trnhcken utanfr ditt fnster; g och sk lkare eller f fatt p en kamrat som vill sova i samma rum som du! Trd in ensam nattetid i din kammare, och du skall finna ngon dr fre dig. Du ser honom icke, men du knner hans nrvaro. G till hospitalet och rdfrga psykiatern; han skall sga dig varjehanda om nevrasteni, paranoia, angina pectoris och s vidare, men han skall aldrig bota dig. Vart gn I d, I alle som liden av smnlshet, som vandren omkring p gatorna och vnten p soluppgngen? * * * * *

Vrldskvarnen. Guds kvarn, det r tv uttryck som kommit i omlopp. Han I hrt den dr susningen i ronen, vilken liknar bullret frn en vattenkvarn? Han I mrkt under tystnaden nattetid eller till och med p ljusa dagen, huru minnena frn ert frflutna liv teruppvckta rra p sig, ett i snder eller gruppvis. Alla felsteg som du begtt, alla frbrytelser, alla dumheter; de jaga upp blodet i rsnibbarna p dig, kallsvetten i hret, rysning utefter ryggraden. Du terupplever ditt genomlevda liv nda frn fdelsen till den dag som inne r; du lider nnu en gng alla genomlidna lidanden, du svljer alla de kalkar du s ofta tmt till

drggen; du korsfster ditt skelett nr det icke mer finnes ngot ktt att korsfsta; du brnner ble din sjl, nr hjrtat r lagt i aska. Du knner till detta? Det r Herrens kvarn, som mal lngsamt, men mal fint -- och svart! Du r upplst i stoft, och du tror att det r slut med dig. Nej d, det skall brja om igen, och man lter dig ter g igenom kvarnen! Knn dig lycklig! Det r helvetet hr p jorden, erknt av Luther, vilken skattar ssom en srskild nd att varda pulvriserad p denna sidan om empyrn. Knn dig lycklig, och var tacksam drtill! * * * * *

Vad r att gra? dmjuka sig! Men dmjukar du dig infr mnniskor, skall deras hgmod vckas drav, enr de d tro sig vara bttre n du, huru stor n deras brottslighet m vara. dmjuka sig infr Gud, allts? Men det r en skymf mot den Hgste att neddraga honom till att vara en plantagegare, som hrskar ver slavar! Bed! Vad? Vilja tillvlla sig rtt att tumma p den Eviges vilja och rdslut, att p instllsamhetens och kryperiets vg f honom att ndra dem! Jag sker Gud, men finner djvulen. Det r vad som vederfarits mig. Jag har gjort bot, jag har bttrat mig, och s snart jag brjat omsula min sjl, mste jag nyo stta p en lapp. Stt dit nya klackar, och ovanldret spricker. Det r att immerfort brja om p nytt. Jag lgger bort starka drycker och kommer hem nykter vid niotiden p aftonen fr att frtra mitt glas mjlk. Rummet r fullproppat med alla slags demoner, som rycka mig ur sngen och kvva mig under tcket. Om jag gr hem rusig omkring midnatt, somnar jag in som en ngel och vaknar kry som en liten gud, med krafter att arbeta som en galrslav. Jag undviker kvinnor, och osunda drmmar komma ver mig om natten. Jag vnjer mig vid att tnka idel gott om mina vnner; jag anfrtror dem mina hemligheter, mina pengar; och jag blir bedragen. D jag frtrnas ver en trolshet, r det alltid jag som fr uppbra straffet. Jag frsker att lska mnniskorna i klump; jag gr mig blind fr deras fel, och med en grnsls lngmodighet frlter jag nedrigheterna, bakdanteriet; men en vacker dag finner jag mig gjord till medbrottsling. D jag drar mig frn en sllskapskrets, som jag finner vara dlig, anfktas jag genast av ensamhetsknslans demoner, och nr jag sker mig bttre umgngesvnner, rkar jag in bland de vrsta. n mera, sedan jag segrat ver mina dliga bjelser och genom avhllsamhet uppntt en viss grad av hjrtefrid, erfar jag en sjlvbeltenhet, som hjer mig ver min nsta, och detta r ddssynden, egenkrleken, vilken genast drar straff ver sig. Huru frklara det faktum, att varje lrospn i dygden fljes av en ny last?

Swedenborg lser knuten i det han yttrar, att lasterna ro straff som lggas mnniskor fr synder av en hgre ordning. Slunda dmas de maktlystna till det sodomitiska helvetet; medgivet att teorien innebr sanning, mste vi underkasta oss vra laster och njuta av de tfljande samvetskvalen ssom en avgift erlagd vid kassaluckan. Fljaktligen: att ska dygden r liktydigt med att rymma frn fngelset och plgorna. Det r detta som Luther har velat sga i sin XXXIX:de artikel mot den pvliga bannlysningsbullan, vari han frkunnar, att Sjlarne i skrselden synda oupphrligen drfr att de ska friden och undvika pinorna. Likas i XXXIV:de artikeln: Att slss mot turkarna r ingenting annat n att gra uppror mot Gud, som genom turkarna tuktar oss fr vra synder. Det r allts klart att alla vra goda grningar ro ddssynder och att vrlden mste vara brottslig infr Gud och mste veta, att ingen frtjnar rttfrdiggrelse annat n genom nden. Lidom allts utan att hoppas p en enda varaktig gldje i detta livet, eftersom vi, mina brder, redan ro i helvetet. Och anklagom icke Herren om vi se sm oskyldiga barn lida. Ingen kan veta varfr; men den gudomliga rttvisan lter oss ana, att det r p grund av brott, begngna fre ankomsten till denna vrld. Gldjom oss t marterna, som ro lika mnga betalta skulder, och ltom oss tro att det r av ren barmhrtighet som vi hllas i okunnighet om de ursprungliga orsakerna till vra kval.

XVI. Vartt pekar vr vg? Sex mnader ha frrunnit, och jag promenerar nnu p vallen. I det jag lter blicken irra ver hospitalet och spanar efter havets bla strimma i fjrran, tycker jag mig spana efter den nya tiden, som skall komma, den nya religionen som vrlden drmmer om. Den skumma vintern r jordad, flten grnska, trden st i blom, nktergalen sjunger i observatorietrdgrden, men vinterns sorgsenhet tynger p vrt sinne, emedan det har frekommit s mnga olycksbdande tilldragelser, s mnga ofrklarliga saker, som oroat de mest otrogna. Smnlshetsfallen kas, nervkriserna mngfaldigas, osynliga uppenbarelser ha blivit en vanlig sak, och det sker verkliga under. Man vntar p ngonting. * * * * *

En ung man kommer och besker mig. -- Vad skall man gra fr att f sova lugnt om natten? -- Vad har hnt? -- Min sjl jag det kan sga, men jag har ftt avsky fr mitt sovrum, och jag flyttar i morgon dag. -- Unge man, ateist och naturalist, vad har hnt?

-- Det r ju sjlva fan, att nr jag kom hem och ppnade drren i natt, fattade ngon mig i armen och ruskade mig. -- Allts fanns det ngon i er kammare. -- Det gjorde s tusan heller. Nr jag tnde p ljusen, kunde jag ej upptcka ngon dr inne. -- Unge man, det finns ngon, som man inte kan se vid stearinljus. -- Vad skulle det vara d? -- Det r den osynlige, unge man! Har ni tagit in sulfonal, bromkalium, morfin, kloral? -- Jag har frskt med allt! -- Och den osynlige rymmer icke fltet. Gott: ni vill sova lugnt om natten, och ni kommer och ber att f veta medlet drtill! Hr p, unge man, jag r ingen lkare, inte heller ngon profet; jag r en gammal syndare, som gr bot. Begr inga predikningar och inga profetior av en rvare, som behver all sin lediga tid till att lsa lagen fr sig sjlv. Jag har verkligen lidit av smnlsa ntter och armruskningar; jag har slagits ga mot ga med den osynlige och jag har till slut ftt tillbaka min smn och tervunnit hlsan. Vet ni hur det har gtt till? Gissa! Den unge mannen gissar vad jag menar, och han slr ned gonen. -- Ni har gissat det! Gack d i frid och sov gott! * * * * *

Ja vl, jag mste tiga och lta folk gissa, ty i samma gonblick jag understode mig att spela predikaremunk, skulle man vnda mig ryggen. * En vn frgar mig: -- Vartt pekar vr vg? -- Det kan jag inte sga, men fr mig personligen ser det ut som om korsets vg skulle terfra mig till _mina frfders tro_. -- Katolicismen? -- Det ser s ut! Ockultismen har fyllt sin roll genom att p vetenskaplig vg frklara underverken och demonologien. Teosofien, religionens frelpare, r utlevad efter att ha terupprttat vrldsordningen, som straffar och belnar. Karma skall frvandla sig till Gud, och mahatmerna skola avslja sig ssom pnyttfdda makter, ssom tuktoandar (demonerna) och lroandar (ingivelseandarna). Buddhaismen, som prisas av det Unga Frankrike, har infrt resignationen och en dyrkan av lidandet, vilken leder direkt till Huvudskalleplatsen. Vad betrffar min hemlngtan till Moderkyrkans skte, r det en lng historia, som jag skulle vilja frtlja i kort sammandrag. I det att Swedenborg lrt mig, hurusom det icke r tilltligt att * * * *

vergiva sina fders religion, har han riktigt avkunnat domen ver protestantismen, som utgr ett frrderi mot modren. Eller bttre sagt: protestantismen r en bestraffning, som lagts Nordens barbarer; protestantismen r landsflykten, den babyloniska fngenskapen, och terkomsten tyckes stunda, terkomsten till det utlovade landet. De ofantliga framsteg, som katolicismen gjort i Amerika, i England och Skandinavien, profetera om den stora frsoningen; dri inbegripen den grekiska kyrkan, som p senaste tiden rcker ut handen mot Vsterlandet. Dr ha vi socialisternas drm om terupprttandet av Vsterlandets Frenta stater, men tolkad i andlig mening. Nu ber jag er icke tro, att det r politiska funderingar som terfra mig till romerska kyrkan. Det r icke jag som har skt katolicismen: det r den som har smugit sig p mig efter att ha frfljt mig i ratal. Mitt barn, som uppfostrats till katolik, och det mot min vilja, har lrt mig hur vacker en kult r, som bevarats oskadd alltifrn sin uppkomst, och jag har alltid fredragit originaler framfr kopior. Min frlngda vistelse i min dotters hemland har kommit mig att beundra uppriktigheten av ett religist liv, som yttrar sig i handling. Lgg hrtill vistelsen p Saint-Louis-sjukhuset, och slutligen vad som hnt mig de sista mnaderna. Efter denna verblick av mitt liv, vilket har virvlat mig runt omkring liksom vissa frdmde i Dantes helvete, och d jag upptckt att min tillvaro i korthet sagt endast haft till ndaml att dmjuka och besudla mig, beslt jag g bdlarne till mtes och sjlv skta tortyren. Jag fick lust att leva mitt ibland lidanden, Orenlighet och ddskamp, och i detta syfte beredde jag mig att ska plats ssom sjuksktare vid lasarettet Frres Saint-Jean de Dieu i Paris. Denna tanke fll mig in morgonen den 29 april, sedan jag mtt en gammal kvinna med huvud som en ddskalle. Hemkommen finner jag Sraphita ligga uppslagen p mitt bord och p hgersidan en trflisa, som utpekade fljande mening: Gren fr Gud det I haven gjort fr eder relystnads syften, det I gren d I gnen er t en konst, det I gjorden nr I lskaden en varelse mer n honom, eller nr I skten utforska ngon hemlig detalj av mnsklig vetenskap! r icke Gud vetenskapen sjlv . . . P eftermiddagen kommer tidningen L'Eclair och -- vilken tillfllighet! -- sjukhuset Frres Saint-Jean de Dieu nmnes tv gnger i dess spalter. Den l maj lste jag fr frsta gngen Sar Peladans bok Comment on devient mage. Sar Peladan, dittills oknd fr mig, kommer som en stormvind, en uppenbarelse av Nietzsches vermnniska, och med honom hller katolicismen sitt hgtidliga och triumferande intg i mitt liv. Har han kommit, den som komma skall, i Peladans person? Filosofen-skalden-profeten, r det han, eller skola vi frbida ngon annan? Jag vet icke; men efter att ha gtt igenom dessa propyler till ett nytt liv, brjar jag skriva den hr boken den 3 maj. Den 5 maj mottager jag besk av en katolsk prst, en proselyt. Den 9 maj sg jag Gustav Adolf i kakelugnsaskan. Den 14 maj lste jag i Sar Peladan: Att tro p hxerier kunde g an omkring r ett tusen; vid annalkandet av r tv tusen fr en iakttagare

bevis fr att mngen individ r utrustad med en fatal egenskap: att bereda motgngar t den som stter sig med honom. Man vgrar honom ngot som han begr, och ens lskarinna blir otrogen; man stukar till honom, och man fr intaga sngen; allt det onda som man tillrnar honrn terfaller i kat mtt p en sjlv. Det har ingenting att betyda; slumpen fr frklara detta ofrklarliga sammantrffande. Slumpen gr tillfyllest fr den moderna mnniskans determinism. Den 17 maj. Jag lste vad dansken Jrgensen, som omvnt sig till katolicismen, skriver om klostret Beuron. Den 18 maj. En vn, som jag ej sett p sex r, har anlnt till Lund och hyr en lgenhet i samma hus som jag bor i. Man kan tnka sig min sinnesrrelse d jag erfar, att han nyss blivit omvnd till katolicismen. Han lnar mig den romerska bnbok, som jag hade frlorat frra ret, och nr jag omlser de latinska hymnerna och lovsngerna, finner jag mig likasom terkommen till hemmet. Den 27 maj. Efter en serie av samtal rrande moderkyrkan har min vn avfrdat ett brev till det belgiska kloster, dr han undftt dopet, med anhllan om en tillflykt fr frfattaren av denna bok. Den 28 maj. Ett obestyrkt rykte gr om att Annie Besant blivit katolik. * * * * *

Jag vntar nnu p svar frn det belgiska klostret. Nr denna bok blir tryckt, br jag ha mottagit svaret. Och sedan? Drefter? Ett nytt skmt av Gudarne, som storskratta nr vi grta heta trar? Lund den 3 maj-25 juni 1897.

Epilog. Jag hade frst avslutat denna bok med ett utrop: Vilket skmt, vilket dystert skmt r nd icke livet! Efter en smula reflexion fann jag uttrycket ovrdigt och strk ut det. Men min villrdighet gav ej vika, och jag tog min tillflykt till bibeln fr att vinna den trdda upplysningen. Den heliga boken, som r begvad med underbarare profetisk frmga n ngon annan, svarade mig med fljande ord: Och jag skall vnda mitt ansikte emot en sdan man och sl honom med frfran, s att han skall bliva till en varnagel och till ett tlje fr alla, och jag skall utrota honom utur mitt folk, och i skolen erfara, att jag r Herren. Och om denne profet lter narra sig att tala, s r det jag, den Evige, som har narrat denne profeten, och jag skall utrcka min hand emot honom och utplna honom utur mitt folk Israel. Mitt livs ekvation blir d: en varnagel, ett exempel att tjna andra till bttring; ett freml fr allmnt tlje fr att visa intigheten i ran

och ryktbarheten, fr att upplysa ungdomen om det stt varp man icke br leva sitt liv; en som kommit i var mans mun och, fastn han sjlv tror sig vara en profet, str dr avsljad som en bedragare. Men nu r det Herren som har lockat den falske profeten att tala, och den falske profeten knner sig oansvarig, d han endast har spelat den roll som blivit honom lagd. Sen dr, mina brder, ett mnniskode bland mnga andra, och tillstn att en mnniskas liv kan te sig som ett dystert skmt! * * * * *

Varfr har frfattaren till denna bok blivit straffad p ett s utomordentligt stt? Lsen det mysterium, som r stllt framfr hans skdespel Mster Olof (editionen p vers). Detta mysterium skrev han fr trettio r sedan, innan han gde knnedom om den sekt av kttare som kallades Stedinger. Pven Gregorius IX bannlyste dem r 1232 p grund av deras satanistiska lra: Lucifer, den gode Guden, som har blivit frjagad och avsatt av 'Den Andre', skall terkomma, nr usurpatorn, vilken kallas Gud, genom sin usla styrelse, sin grymhet, sin orttvisa gjort sig fraktad av mnniskorna och blivit vertygad om sin egen ofrmga. Denna vrldens furste, som dmer de ddliga till laster och straffar dygden med korset, blet, smnlshet, marritt; vem r han? Hmnaren, t vilken vi verlmnats p grund av oknda eller glmda brott, begngna i ett fregende liv? Och Swedenborgs tuktoandar? Skyddsnglar, som beskrma oss mot andligt ont! Vilken babylonisk frbistring! Augustinus frklarade det vara ofrsiktigt att hysa tvivel om tillvaron av demoner. Thomas frn Aquino frkunnade, att demonerna kunde frammana stormar och skslag, samt att dessa andar gde frmga att verlmna sin makt i hnderna p ddlige. Pven Johannes XXII klagar ver sina fienders olovliga knep, i det att de samkade honom plgor genom att stinga hans portrttbilder med nlar (frgring). Luther anser att alla olycksfall, benbrott, eldsvdor och flertalet sjukdomar hrleda sig frn djvlar, som driva sitt spel. n mera, Luther uttalar som sin sikt, att vissa individer hava funnit sitt helvete redan under detta livet. r det d med vett och vilja jag har dpt min bok med namnet Inferno? Om lsaren drager i tvivelsml min frmodan och anser den vara alltfr pessimistisk, s m han lsa min sjlvbiografi Tjnstekvinnans son och Le Plaidoyer d'un Fou (Paris 1895). Den lsare, som tror sig veta att denna bok r en dikt, inbjudes att se min dagbok, som jag hllit dag efter dag sedan 1895, och varav det freliggande endast r ett utvidgat och ordnat utdrag.

Bibliografi till ledning fr lsare, som ej ro invigda i den ockulta vetenskapen. _Papus_: Magie. Science occulte. _Guata_: Le serpent de la Gnse. La clef de la magie noire. _Mulford_: Vos forces et le nioyen de les utiliser. _Lermina_: Geheimlehre. _Sawyer_: Le livre des augures. _L'Initiation_, Revue philosophique des Hautes tudes. _Le voile d'Isis_, Revue hebdomadaire. _Sar Peladan_: Comment on devient Mage. Comment on devient Fe. Comment on devient Artiste. _Jollivet Castelot_: Comment on devient Alchimiste. _Balzac_: Sraphita. Louis Lambert. _Swedenborg_: Arcana Coelestia m. fl. arbeten. (De flesta av dessa skrifter kunna fs hos Chamuel, rue de Savoie 5, Paris.)