ALLT HAR SIN TID

Stefan Gurt S ddar man en mnniska Wahlstrm & Widstrand En av vra stora lyriker Bengt Emil Johnson har en minimalistisk avdelning Slutrummet i sin diktsamling Aftonsnger, slutraderna i den r; Rummet i den r lyckligtvis alldeles tomt men det rymmer samtidigt alla de gonblick du frsummat. Stefan Gurt sker mot kulisser av minnesbilder ge en rttvisande bild av sin fars sista mnader p ett ldreboende, samtidigt sker han ven svar p frgor, som gller hans egen identitet och person. Det r en lng sidohistoria om familj, kulturkretsar, det egna skrivandet och ett antal personer kring honom sjlv. Mycket gripande och angelgen r skildringen av moderns lnga och utdragna ddskamp och dr r verkligen Primo Levis frga befogad r detta en mnniska? Och den frgan terkommer i berttelsen, hur lnge ska man rknas som en mnniska. Inte bara denna tematik, utan hela familjens liv, gr boken till en sorgsen och svart historia och allt fster inte vid lsningen, jag finner kompositionen alltfr fladdrig och spretig, ungefr som en trstls hembygdsbok som ska trycka in allt mellan tv prmar. ldrandet kommer i steg, det kommer olika skavanker i kroppen, en tilltagande trtthet, mjligen en dysterhet och en nedstmdhet och en rdsla infr det som kan hnda. Och alla mnniskor i alla

ldrar fredrar en trygghet och en frutsgbarhet, fr mnga blir det som ett beroende och en drog. Nr man blir gammal hnder det saker, som inte hnt frut, minnet brjar att svikta och syn och hrsel har inte kvar samma skrpa. Fr Stefan Gurts far sker ocks denna frndring i etapper tillsammans med en strre frvirring, en desorientering och ett kat kroppsligt frfall, det r inte s alltid, det finns dagar av klarsyn, men det finns ven dagar av totalt sammanbrott och frnekelse. I livet vxer en krna av likgiltighet och i en allt strre ensamhet kommer en rdsla av att frlora friheten. Dden rr vid honom. Efter en tid kan han inte klara av att bo ensam kvar hemma, inte heller i ett ppet ldreboende, han blir inlst i ett demensboende, som drivs av det inte helt oknda fretaget Carema, utver mediciner med vackra svande namn, bjuds han p likgiltighet, brist p tid och krlek och s lnge han kan p utevistelse en timme i veckan. Tankarna gr sjlvklart inte till ordet omvrdnad och mnskligt bemtande, tankarna gr till ddslger och frvaring och nerdrogning som den slutliga lsningen. Han frlorar all rtt att bestmma ver sitt eget liv och inom tre mnader r han dd, han hjlper till, han vill inte leva och vgrar att bde ta och dricka. Stefan Gurt skildrar denna sista del av en mnniskas liv p ett balanserat och vertygande stt, det r klart att han gr detta fr att komma ver sin egen sorg och den stora chocken, som dessa tre mnader innebar. Och han har ett behov av att skriva om detta, inte minst fr att allt gick s fort och han stndigt mste frga sig sjlv eftert om han kunde handlat annorlunda och gjort mera. Och s reser han frgan fr oss alla, hur vi vill ha vrt eget ldrande och om vi kan handla annorlunda mot vra ldre och ytterst gller det om vi alla kan vara nrmare varandra under hela livet ver ldersgrnserna. Och vi kan tnka ut saker ven om det inte blir riktigt s, det r tilltet!

Men vra drmmar har vi nd kvar . ... de r vr trst nakna kls vi av men de verger oss inte.
Poeten Lennart Sjgren

BO BJELVEHAMMAR