En björntjänst till självförverkligande

Arvid Axbrink Cederholm och Jeanette Hoch

Vi har i detta paper genomfört en humanistisk analys av Timothy Treadwell, så som han framstår i
dokumentärfilmen ”Grizzly Man”. Treadwell levde under tretton somrar i rad bland björnar,
dokumenterade dem, tog till sig dem som vänner. Fram till sin död i Alaska så filmade han mer än
hundra timmar film, som dokumentärfilmaren Werner Herzhog sedan tolkade, klippte ihop och
kommenterade vilket resulterade i filmen Grizzly Man. Utifrån den humanistiska grundsynen på
personlighet har vi förkovrat oss i normalitetsbegreppet, vad det innebär för människor, hur
normalitet och normer kan påverka människans psykiska tillkortakommande och
självförverkligande. Vår frågeställning är, kan man definiera Treadwell som den fullt fungerande
personen? Kan man likställa normalitet med den fullt fungerande personen?

Normaliteten
Michel Foucalt förkastar i sin bok Vansinnets Historia (1972) normalitetsbegreppet, och beskriver
det som skenbart, en social konstruktion som samhället behöver för att definiera sig själv, genom att
utskilja de sjuka. Vad som är normalt och onormalt har förändrats genom historien.
Redan 1931 beskriver A. S. Edwards i sin artikel ”A theoretical and clinical study of so-called
normality” en rad definitioner av vad begreppet normal kan innebära inom psykologin, exempelvis:
normal intelligens, det statistiska, det frekventa, det någorlunda adaptiva, avsaknad av morbida
egenskaper, den stora massan människor, integration och anpassning efter sin miljö, en term som
förklarar den generella psykologins natur, och ren konvention.
Abraham Maslow använder det friska och goda som en definition på normalitet, men på samma vis
som Foucault så nämner han i bok Motivation and Personality (1954) hur denna idé har förändrats
under historien: Medeltidens andlige människa ersätts med renässansens intellektuelle,
industrialismens ekonomiske och i författarens samtid med den hälsosamme människan.

Mot detta perspektiv vänder sig Ann Heberlein i sin artikel ”Drömmen om att passa in” (Axess,
2009) där hon skriver ”Om det finns något som verkligen är tabu idag, så är det att tala om
'normalitet' och det 'normala'. Samtidigt är vi naturligtvis minst lika upptagna av att definiera det
normala idag som någonsin förr” Frågan om normalitet är enligt Heberlein en existentiell fråga,
som förutsätter att man har ett val: Valet består i att kunna ställa sig i, eller på gränsen till vad man
definierar som det normala, att kunna ”flörta med det onormala, leva lite på gränsen, men
egentligen aldrig på allvar befinna sig i riskzonen att hamna utanför det som kan kallas normalitet”
Heberlein diskuterar vidare att det råder en begreppsproblematik där innebörden av begreppen
normal, norm, alldaglig, vanlig är otydlig och ryms inom normalitetens ramverk. Heberlein
fortsätter sin diskussion med att försöka avgränsa normalitetsbegreppet. Normalitet definierar hon
som det vanliga, som alla gör eller det som är kopplat till en speciell kontext.

Wood, Gosling och Potter (2007) har i en serie självskattningsstudier gällande normalitet visat att
människor använder normalitetsbegreppet för att utvärdera sig själva, huruvida man är normal,
onormal, vanlig eller ovanlig. Upplevelsen av att vara normal korrelerar med upplevelsen av att
passa väl in med sina kamrater, motsatsen innebär en önskan att förändra sin personlighet. När man
testade deltagarnas personlighet enligt Big Five så var det inte de som placerade sig i mitten av
normalkurvan som upplevde sig som mest normala, snarare de som utmärkte sig i låg neuroticism,
hög agreeableness och hög conscentiousness. Höga värden i konformitet och annat som underlättar
social funktion predicerade känsla av normalitet. Studierna visar alltså att generellt så innebär inte
normalitet ”vanlighet”, utan en normal människa är snarare någon som upplever sig ha en ohotad
position i sitt sociala sammanhang.

Lucien A. Buck (1990) diskuterar normalitet utifrån begreppen ”abnormal”, ”normal” och
”hälsosam”. Han utgår i utifrån ett terapeutiskt perspektiv för att förklara vad de normala och
abnormala behöver i terapi. Den normala låter omgivningen styra henne. Hen lever i nuet och
undviker att ta sig an framtiden, så hen kan behöva hjälp med rigiditet mot förändringar, åldrande
och döden. Här citerar Buck Erikson ”... they who cannot choose to be different, cannot decide
freely to remain what they are.” Den normale lever ett effektivt liv, men drabbas också av normala
besvär som stress, verk, alienation, och vågar inte riktigt påbörja stora projekt. Den hälsosamme
styr sig själv, hen lever för framtiden och utveckling, kan stå emot normaliteten, samt kritiskt
granska och välja värderingar och levnadssätt som just hen behöver för att självförverkliga sig. Hen
besitter en flexibilitet och kan bevara kontinuiteten i sitt liv när hon går genom åldrandet. Den
abnormale kan varken styra sig själv eller stå emot omgivningen och hålla ihop sitt inre. Precis som
den normale så försöker den abnormale stanna tiden. Den abnormale kan inte lämna det förgångna.
Den abnormale kan ta sig för självförverkligande projekt men saknar färdigheterna att färdigställa
dem. Denna kraft för utveckling menar Buck att terapeuten kan ta till vara på.

Humanismen applicerad på Treadwell

I sin artikel Abnormality, Normality and Health (1990) manar Lucien Buck psykoterapeuter att
omvärdera sin terapeutiska utgångspunkt. Han framhåller en fara i att fokusera för hårt på en
patients patologi, då man missar dennes utvecklingspotential, dennes väg till självförverkligande.
Istället för att utgå från en ställd eller möjlig diagnos menar Buck att vi bör se individens såväl
styrkor som svagheter avseende domäner som autonomi, identitet och kreativitet. Detta är
allmängiltiga mänskliga frågor som vi alla har att leva utifrån. Buck själv skriver ”... the potential of
normal people cannot be properly evaluated if their limitations are ignored, nor can individuals
diagnosed as abnormal be understood by relying upon a pathology perspective.”

Likt Buck talar Maslow om den hälsosamma människans inriktning på utveckling, där ohälsa ses
som hinder på vägen till vad individens personliga självförverkligande innebär (Maslow, 1954). Till
skillnad från Buck använder Maslow normalbegreppet för att beskriva den hälsosamma människan.
Maslows utgångspunkt är att människan i grund och botten är god, att detta är hennes normala och
naturliga tillstånd. Maslow såväl som Buck uppmanar oss att bortse från diagnoser och se till varje
människas behov, vilket möjliggör självförverkligande. Människans självförverkligande, beskrivs
som ett naturligt behov, om än subtilt, lika viktigt som fysiologiska behov.

Nedan presenteras och diskuteras Timothy Treadwell utifrån det humanistiska perspektivet. Vi
använder oss av Carl Rogers begrepp själv, idealsjälv, och förvrängning, samt Maslows
självförverkligande.

I öppningsscenen presenterar sig Treadwell för kameran som ”The kind warrior”, den ensamma,
starka mannen som måste bemästra björnarna när han utmanas, men samtidigt full av förståelse och
kärlek inför dem. I Herzhogs klippning ser vi även personliga brev, dagböcker och filmklipp som
inte var riktade till omvärlden samt intervjuer med föräldrar och vänner, där en annan, mer privat
Treadwell målas upp. Här avslöjar han en personlighet som präglas av känslighet, självkritik,
perfektionism och humörsvägningar. Herzhog beskriver en bakgrundshistoria där Timothy tycks
utvecklas till en ”helylleamerikansk grabb” med en trygg uppväxt och simkarriär som gav honom
ett stipendie till college. Dock avbryts hans stipendie och studier av en ryggskada.

Senare hamnar Timothy i missbruksproblem som han försökte ta sig ur genom olika behandlingar,
och vid ett tillfälle att byta persona och utge sig från att vara en föräldralös Australiensare. Han fann
till slut sitt kall i att rädda Alaskas grizzlybjörnar, där det är oklart vad hotet egentligen utgörs av.
Detta ideella projekt fungerade även som självhjälp som fick honom att vända sitt liv från missbruk
till något annat. Hans svårigheter att acceptera människans normer beskrivs av en nära vän och ex-
flickvän. Här kan man se att det finns en misstro för människan som han vänder till en stark tilltro
till naturen eller djuren. I sitt intresse för djur och natur hittade han en grupp med människor,
sedermera Grizzly People, som han fann tilltro till. I ett segment i filmen pratar han om sig själv i
förhållande till kvinnor där han inte förstå varför kvinnor inte vill stanna kvar i långvariga
förhållanden med honom. Han beskriver där sig själv som en bra, intressant person, bra älskare och
en man med ett bra liv. Någonstans har hans själv hittat till sitt idealsjälv inom vissa områden där
hans självbild är positiv, i andra segment hittat han inte riktigt fram till vem han är och vad han står
för.

Det finns alltså en diskrepans mellan den äkta Treadwell och ”The kind warrior”, den image han
ville gestalta på film.”The kind warrior” är en väldigt välregisserad person, han är mån om sitt yttre
och hur han framstår, vilket även framgår i hans känsloutbrott. I en av slutscenerna beskriver
Treadwell vad som krävs för att överleva som ”The kind warrior” - att man är som han själv ”Edgy,
tough, different. Ibland existerar mötespunkter där själv och idealsjälv sammanfogas och blir en och
samma person. I och med detta kommer vi in på ämnet självförverkligande.

Det är uppenbart att Timothy Treadwell har hittat sitt kall i livet. Hans möte med björnarna och hans
iver att skydda dem fungerar som en drivkraft att ändra och utveckla sitt liv, sig själv, sitt själv. Han
kom i och med detta ur sitt missbruk och fann en trygghet i sina egna prestationer vilket ökade hans
tilltro till sig själv. I och med detta kunde han överkomma sina hinder och hitta sin plats att vara på.
Så mycket av Treadwells personlighet och var han befinner sig kretsar kring björnarna. I filmen
beskriver han det ögonblick då han inser att Alaskas björnar behöver honom, och hur detta formade
ett ideal self, att ta hand om björnarna, och ett ought self, en person som inte drack. ”Jag kan dö för
de här djuren” upprepar Treadwell för kameran i ett klipp. ”Jag hade inget liv, nu har jag ett liv.” Ser
vi detta ögonblick ur den existentiella psykologin så ser vi ett autentiskt personligt val som skapade
mening och en personlig moral. När Treadwell har ett liv värt att leva så fruktar han inte döden
längre. Allt detta är centrala begrepp inom den existentiella psykologin (Karlsson & Hill, 2007)

Normer - Att leva för Treadwell, trots att det avvek mycket från normaliteten, en tydlig moralisk
norm att leva efter. Även om människor behöver gå bortom rigida normer för att leva fulla liv så
kan normerna hjälpa oss att övervinna missbruk, eller ta avstånd från psykiska problem. Även att
lämna en destruktiv normalitet, en vardagsmiljö som innebär alkoholmissbruk är ett viktigt steg för
missbrukaren. Det är detta som Heberlein vill lyfta fram i sin definition av normaliteten, och det är
så exempelvis Anonyma Alkoholister arbetar, med en klar kristet baserad moral. (Punzi, 2009)

Avstånd från Mänskligheten - Herzhog tar fasta på att Treadwell tar avstånd från vår mänskliga
normalitet. ”Så jag hatar människornas värld” skriver han i ett brev. Hans far talar om hur Treadwell
som skådespelare fick avslag för en viktig roll, Treadwell frågar kameran varför kvinnor inte vill
leva i långvariga förhållanden med honom utan lämnar honom. Han rasar bittert över hans
medarbetare i parkförvaltningen och deras förräderi. Det tycks som att Treadwell ser mänskligheten
som svekfulla varelser. Det här påminner även om Bucks (1990) idé om den abnormale som måste
ta avstånd från normaliteten för att kunna upprätthålla sitt eget själv.

Tillhörighet med björnarna - I sin motivationsteori beskriver Maslow (1954) fem mänskliga behov:
Fysiologiska, trygghet, tillhörighet, självförtroende och självförverkligande. Enligt Maslow
grundläggs en trygghet när ett behov tillgodosetts väl: Ett barn som uppfostrats med kärlek och
bekräftelse måste inte få kärlek och tillhörighet ständigt bekräftad i vuxen ålder. En Maslowiansk
tolkning skulle vara att Timothy saknar den här tryggheten när han hugger ut mot omgivningens
retningar. Kanske är björnvärlden lättare att förutse och förstå, vilket svarar mot trygghetsbehovet,
än människornas svekfulla och svårförstådda värld. Treadwell söker kontakt med björnarna, han
beskriver dem som sina vänner, han talar med dem och berör dem under korta ögonblick.

Förvrängning - Ett tema som Herzhog återkommer till är att Treadwell sökte efter förvandlingen till
ett djur, vilket naturligtvis är omöjligt att göra fullt ut. Här kan självet aldrig nå idealsjälvet, vilket
den humanistiska psykologin beskriver som något som skapar ångest och förvrängning av
verkligheten. Onekligen så idealiserar och humaniserar Treadwell björnarna. ”Jag älskar mina
djurvänner. De är perfekta” förklarar han för kameran. (Punzi, 2009)

Andlighet - Treadwell säger att han inte vet om det finns en Gud, men om det finns en så är Gud
nog väldigt nöjd med honom. Det här speglar Martin Buber i sin bok Människans väg enligt den
Chassidiska läran (1960). Buber beskriver en Gud som liknar humanismens idealsjälv, den man har
ansvar till för att vara sig själv, förverkliga sig själv. När Treadwell talar till Gud kan man se det
som att hans själv talar till idealsjälvet, han utvärderar sitt liv efter idealsjälvet och kommer fram till
att de stämmer överens. Han har hittat sin personliga väg till självförverkligande.

”Rabbi Baer från Radoschitz bad en gång sin lärare, 'skådaren' från Lublin: 'Visa mig en väg till
Gud'. Zaddiken svarade: '/…/ Var och en måste följa den väg hans hjärta visar honom och den
vägen skall han välja med hela sin kraft.' Zaddiken har sagt något om vårt förhållande till det av
äkta tjänande som har förverkligats före oss. Vi kan högakta det och lära av det men vi kan inte
göra om det.” Istället för att fråga Zaddiken om vägen till Gud kan vi fråga Maslow om vägen till
självförverkligande eller Rogers om vägen till att bli en fullt fungerande människa. Båda hade
svarat på samma sätt som Zaddiken: Det svaret finns inom oss själva och enbart oss själva.

Diskussion
Heberlein skulle se den missbrukande Treadwell som en normalitetssökande man. Han saknade
friheten att välja ett normalt liv med fungerande normer då alkoholen styrde över hans liv. I filmen
upplever vi att Treadwell har tagit kontroll över sitt liv och valt att leva enligt sin egen normalitet.
Precis som Wood, Gosling och Potter kom fram till så använder Treadwell ordet ”annorlunda” för
att definiera sig, och har en självkritisk tendens vilket karaktäriserar den abnormale. Som vi tidigare
nämnt så innebär upplevelsen av att vara normal inte att man känner sig vanlig, utan att man känner
sig ohotad i sitt sociala sammanhang. Treadwells sociala sammanhang, om än något
okonventionella, tycks vara grizzlybjörnarna och Grizzly People.
När vi analyserar Treadwell utifrån Rogers begrepp ”fullt fungerande person” och Maslows
”hälsosamma människa” ser vi en man som uppfyller många kriterier. Treadwell har gjort ett unikt
livsval där han känner tillit till sin egen förmåga att fungera med hänsyn till sina styrkor och
begränsningar. Treadwell uttrycker hela sitt känsloregister, han känner förundran och tacksamhet
inför den alldagliga miljön i Alaska och lyckas använda sin erfarenhet till att sprida kunskap om
björnar i sin naturliga miljö. Treadwell döljer inte sina känslor för kameran, vilket kan tolkas som
en öppenhet för dessa, samtidigt måste vi fråga oss hur väl i kontakt han är med just dem. Vi tycker
oss se att Treadwell tar avstånd från samhällets normer och normalitet.
Hans avståndstagande kan ses som en isolation i syfte att behålla sin integritet och autonomi, vilket
enligt Buck kännetecknar den abnormale. Denna isolation leder till ett okritiskt beskyddande av
björnarna, snarare än den hälsosammes kritiska analys av björnarnas behov. Treadwell uppfyller i
övrigt resten av Bucks kriterier för den hälsosamma människan.
Vi drar slutsatsen att individen Timothy Treadwell, som han blivit presenterad för oss i filmen
Grizzly Man, behövde normer, men behövde också friheten att välja bort normaliteten som för
honom innebar ett liv av missbruk. Hade vi analyserat honom ur ett patologiserande perspektiv,
hade vi missat den unika uppsättning styrkor och svagheter som hans persona besatt.

Buber, M (1960) Människans väg. Ludvika: Dualis förlag AB

Buck, L H (1990) Abnormality, normality and health. Psychotherapy. Theory, Research, Practice, Training, 27(2), 187-194.
Edwards, A. S (1934) A theoretical and clinical study of so-called normality. The journal of Abnormal and Social Psychology, 28(4), 366-376.
Focault, M (1972) Förord. Vansinnets historia under den klassiska epoken (ss 9-12) Lund: Studentlitteratur
Heberlein, A. (2009) Drömmen om att passa in. Axess, 1, 38-40
Karlsson, G. & Hill, T. (2007). Humanistisk psykologi och fenomenologiska bidrag. C. Fahlke & P. M. Johansson, Personlighetspsykologi (ss. 67-
111). Stockholm: Natur och Kultur.
Maslow, A. H (1954) Motivation and Personality. New York: Harper & Brothers
E. Punzi (föreläsning maj 2009)
E. Punzi (personlig kommunikation 21 maj, 2009))
Rogers, C. R (1961) ”To Be That Self Which One Is Truly Is”: A Therapist's View of Personal Goals. On Becoming A Person (ss 163-182) Boston, US:
Houghton Mifflin Company
Rogers, C. R (1961) A Therapist's View of the Good Life: The Fully Functioning Person. On Becoming A Person (ss 183-196) Boston, US: Houghton Mifflin
Company
Wood, D., Gosling, S. D., & Potter, J (2007) Normality Evaluations and Their Relation to Personality Traits and Well-Being. Journal of personality and
social psychology 93(5) 861-879