Julgranar Intervju.

. Jag hade till en brjan tnkt gra min intervju med en julgransfrsljare men efter min observation upplevde jag att jag ville komma nrmare en julgranskpare. Genom att hra bland mina vnner om de hade ngon frlder som hade mjlighet fick jag kontakt med Maria, ca 50, i Solna och blev bjuden till hennes hem. P s vis fick jag ocks tillgng till ett nytt flt d jag kunde se en liten gran, ca 1 m, utsmyckad med ett silvrigt band och ngra rda kulor samt ngra f saker som sg ldre ut och ngot som ett barn gjort. Jag hade aldrig trffat henne men knde henne genom hennes son och till en brjan gick intervjun trevande. Jag hade tnkt mig en semi-strukturerad intervju och hade frberett frgor som jag hoppades skulle leda till att hon berttade lite bakomliggande historier. Jag hade ocks presenterat att mitt ml var att studera julgranar utifrn ett klass- och genusperspektiv. Det frsta hon slog fast var att hon nog kpt julgran lika ofta som hennes make eller respektive. Svaren p mina frsta frgor var ganska enstaviga varfr har du julgran? Tradition, har du alltid haft julgran? Ja, etc. Drefter valde jag att frga om det varit ngot r som hon inte haft julgran och drefter brjade hon bertta om ngra jular och mlade p s vis upp en livshistoria. Avsaknaden kunde bero p sjukdom, skilsmssa, dligt med pengar under studietiden men i historierna la hon mycket fokus p barnen. Hon beskrev granen som ngot fr barnen, frn det att hon mindes nr hon var liten till sina egna barn och nu barnbarn. Granen stod som en symbol fr familjens samlande och de gnger hon inte haft gran var jular hon spenderat i ensamhet alternativt kt ivg. Jag var ocks intresserad av valet av utsmyckning till granen, den passade utmrkt i sin enkelhet in i lgenheten som i vrigt var smakfullt juldekorerad men annars gick i en ljus vit. Hon berttade att de avvikande granprydnaderna var sdant hon rvt som pminde henne om hennes mamma samt fanns dr ocks prydnader som hennes barn gjort p skolan. Hr berttade hon om en spira som ftt av sin far nr hon flyttade hemifrn. Hon kunde inte anvnda den frens tio r senare nr hon var gift och bodde i hus. Sedan, efter skilsmssan, har hon terigen inte kunnat anvnda den. Hr tog hon upp en egen klassanalys. Vrt samtal varade i lite mer n en timma och flt efter en trevande inledning p utan bekymmer. Vi hittade en gemensam utgngspunkt i mycket och min knsla var att jag i princip satt och pratade med min egen mor som har liknande livshistoria. En frdel d jag kunde stlla fljdfrgor om knsliga mnen, att jag var en vn till hennes son hjlpte naturligtvis till. Den stora nackdelen upplevde jag var att jag efter ett tag i princip kunde svaren d inget i hennes historia fll utanfr min frestllningsram. Dennis Forsgren