The Holy Bible: Swedish Version

by

Anonymous

About The Holy Bible: Swedish Version

Title: URL: Author(s): Publisher: Description: The Holy Bible: Swedish Version http://www.ccel.org/ccel/bible/sv.html Anonymous Grand Rapids, MI: Christian Classics Ethereal Library This Bible translation represents the official Swedish translation of 1917, authorized by the throne for use in the Church of Sweden. It was converted automatically from data files made available by the Unbound Bible project but lacking documentation (Swedish book names, chapter headings, paragraph delimiters, etc.). Project Runeberg offers a complete version. The revision of 2000 is copyrighted but can be viewed online at Bibeln.se. The Unbound Bible sv Public Domain 2002-12-31 All; Bible; Old Testament; New Testament

Source: Language: Rights: Date Created: CCEL Subjects:

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Table of Contents
About This Book. Title Page. . . . . Old Testament. . Genesis. . . . . Genesis 1. . . Genesis 2. . . Genesis 3. . . Genesis 4. . . Genesis 5. . . Genesis 6. . . Genesis 7. . . Genesis 8. . . Genesis 9. . . Genesis 10. . Genesis 11. . Genesis 12. . Genesis 13. . Genesis 14. . Genesis 15. . Genesis 16. . Genesis 17. . Genesis 18. . Genesis 19. . Genesis 20. . Genesis 21. . Genesis 22. . Genesis 23. . Genesis 24. . Genesis 25. . Genesis 26. . Genesis 27. . Genesis 28. . Genesis 29. . Genesis 30. . Genesis 31. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
iii

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. ii p. 1 p. 2 p. 2 p. 2 p. 3 p. 4 p. 5 p. 6 p. 7 p. 7 p. 8 p. 9 p. 10 p. 11 p. 12 p. 13 p. 13 p. 14 p. 15 p. 16 p. 17 p. 18 p. 20 p. 21 p. 22 p. 23 p. 24 p. 26 p. 27 p. 29 p. 31 p. 32 p. 33 p. 35

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Genesis 32. Genesis 33. Genesis 34. Genesis 35. Genesis 36. Genesis 37. Genesis 38. Genesis 39. Genesis 40. Genesis 41. Genesis 42. Genesis 43. Genesis 44. Genesis 45. Genesis 46. Genesis 47. Genesis 48. Genesis 49. Genesis 50. Exodus. . . . . Exodus 1. . . Exodus 2. . . Exodus 3. . . Exodus 4. . . Exodus 5. . . Exodus 6. . . Exodus 7. . . Exodus 8. . . Exodus 9. . . Exodus 10. . Exodus 11. . Exodus 12. . Exodus 13. . Exodus 14. . Exodus 15. . Exodus 16. . Exodus 17. . Exodus 18. . Exodus 19. . Exodus 20. .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
iv

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 37 p. 38 p. 39 p. 40 p. 41 p. 42 p. 44 p. 45 p. 46 p. 47 p. 49 p. 51 p. 52 p. 53 p. 55 p. 56 p. 57 p. 58 p. 59 p. 60 p. 60 p. 61 p. 62 p. 63 p. 65 p. 66 p. 67 p. 68 p. 69 p. 71 p. 72 p. 73 p. 75 p. 76 p. 77 p. 78 p. 79 p. 80 p. 81 p. 82

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Exodus 21. . Exodus 22. . Exodus 23. . Exodus 24. . Exodus 25. . Exodus 26. . Exodus 27. . Exodus 28. . Exodus 29. . Exodus 30. . Exodus 31. . Exodus 32. . Exodus 33. . Exodus 34. . Exodus 35. . Exodus 36. . Exodus 37. . Exodus 38. . Exodus 39. . Exodus 40. . Leviticus. . . . Leviticus 1. . Leviticus 2. . Leviticus 3. . Leviticus 4. . Leviticus 5. . Leviticus 6. . Leviticus 7. . Leviticus 8. . Leviticus 9. . Leviticus 10. Leviticus 11. Leviticus 12. Leviticus 13. Leviticus 14. Leviticus 15. Leviticus 16. Leviticus 17. Leviticus 18. Leviticus 19.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
v

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 83 p. 85 p. 86 p. 87 p. 88 p. 89 p. 91 p. 92 p. 93 p. 95 p. 97 p. 97 p. 99 p. 100 p. 101 p. 103 p. 104 p. 105 p. 107 p. 108 p. 110 p. 110 p. 110 p. 111 p. 112 p. 113 p. 115 p. 116 p. 117 p. 119 p. 120 p. 121 p. 123 p. 123 p. 126 p. 128 p. 129 p. 131 p. 132 p. 133

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Leviticus 20. Leviticus 21. Leviticus 22. Leviticus 23. Leviticus 24. Leviticus 25. Leviticus 26. Leviticus 27. Numbers. . . . Numbers 1. . Numbers 2. . Numbers 3. . Numbers 4. . Numbers 5. . Numbers 6. . Numbers 7. . Numbers 8. . Numbers 9. . Numbers 10. Numbers 11. Numbers 12. Numbers 13. Numbers 14. Numbers 15. Numbers 16. Numbers 17. Numbers 18. Numbers 19. Numbers 20. Numbers 21. Numbers 22. Numbers 23. Numbers 24. Numbers 25. Numbers 26. Numbers 27. Numbers 28. Numbers 29. Numbers 30. Numbers 31.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
vi

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 134 p. 136 p. 137 p. 138 p. 140 p. 141 p. 143 p. 145 p. 146 p. 146 p. 148 p. 149 p. 151 p. 153 p. 155 p. 156 p. 158 p. 160 p. 161 p. 162 p. 164 p. 164 p. 165 p. 167 p. 169 p. 171 p. 171 p. 173 p. 174 p. 175 p. 177 p. 178 p. 179 p. 180 p. 181 p. 183 p. 184 p. 185 p. 187 p. 188

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Numbers 32. . . . Numbers 33. . . . Numbers 34. . . . Numbers 35. . . . Numbers 36. . . . Deuteronomy. . . . Deuteronomy 1. . Deuteronomy 2. . Deuteronomy 3. . Deuteronomy 4. . Deuteronomy 5. . Deuteronomy 6. . Deuteronomy 7. . Deuteronomy 8. . Deuteronomy 9. . Deuteronomy 10. Deuteronomy 11. Deuteronomy 12. Deuteronomy 13. Deuteronomy 14. Deuteronomy 15. Deuteronomy 16. Deuteronomy 17. Deuteronomy 18. Deuteronomy 19. Deuteronomy 20. Deuteronomy 21. Deuteronomy 22. Deuteronomy 23. Deuteronomy 24. Deuteronomy 25. Deuteronomy 26. Deuteronomy 27. Deuteronomy 28. Deuteronomy 29. Deuteronomy 30. Deuteronomy 31. Deuteronomy 32. Deuteronomy 33. Deuteronomy 34.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
vii

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 190 p. 191 p. 193 p. 193 p. 195 p. 196 p. 196 p. 197 p. 199 p. 200 p. 202 p. 204 p. 205 p. 206 p. 207 p. 208 p. 209 p. 211 p. 212 p. 213 p. 214 p. 215 p. 216 p. 217 p. 218 p. 219 p. 220 p. 222 p. 223 p. 224 p. 225 p. 226 p. 227 p. 228 p. 231 p. 232 p. 233 p. 235 p. 236 p. 238

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Joshua. Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Joshua Judges. Judges Judges Judges Judges Judges Judges Judges Judges Judges Judges Judges Judges Judges Judges

... 1. . 2. . 3. . 4. . 5. . 6. . 7. . 8. . 9. . 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. ... 1. . 2. . 3. . 4. . 5. . 6. . 7. . 8. . 9. . 10. 11. 12. 13. 14.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 238 p. 238 p. 239 p. 240 p. 241 p. 242 p. 243 p. 244 p. 246 p. 247 p. 249 p. 251 p. 252 p. 252 p. 254 p. 255 p. 256 p. 256 p. 257 p. 259 p. 260 p. 261 p. 262 p. 264 p. 265 p. 266 p. 266 p. 268 p. 269 p. 270 p. 271 p. 273 p. 274 p. 276 p. 277 p. 280 p. 281 p. 282 p. 283 p. 284

viii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Judges 15. . . Judges 16. . . Judges 17. . . Judges 18. . . Judges 19. . . Judges 20. . . Judges 21. . . Ruth. . . . . . . . Ruth 1. . . . . Ruth 2. . . . . Ruth 3. . . . . Ruth 4. . . . . 1 Samuel. . . . . 1 Samuel 1. . 1 Samuel 2. . 1 Samuel 3. . 1 Samuel 4. . 1 Samuel 5. . 1 Samuel 6. . 1 Samuel 7. . 1 Samuel 8. . 1 Samuel 9. . 1 Samuel 10. 1 Samuel 11. 1 Samuel 12. 1 Samuel 13. 1 Samuel 14. 1 Samuel 15. 1 Samuel 16. 1 Samuel 17. 1 Samuel 18. 1 Samuel 19. 1 Samuel 20. 1 Samuel 21. 1 Samuel 22. 1 Samuel 23. 1 Samuel 24. 1 Samuel 25. 1 Samuel 26. 1 Samuel 27.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
ix

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 285 p. 286 p. 288 p. 289 p. 290 p. 292 p. 294 p. 295 p. 295 p. 296 p. 297 p. 298 p. 299 p. 299 p. 301 p. 302 p. 303 p. 304 p. 305 p. 306 p. 307 p. 308 p. 309 p. 310 p. 311 p. 312 p. 313 p. 316 p. 317 p. 318 p. 321 p. 322 p. 323 p. 325 p. 326 p. 327 p. 329 p. 330 p. 332 p. 333

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

1 Samuel 28. 1 Samuel 29. 1 Samuel 30. 1 Samuel 31. 2 Samuel. . . . . 2 Samuel 1. . 2 Samuel 2. . 2 Samuel 3. . 2 Samuel 4. . 2 Samuel 5. . 2 Samuel 6. . 2 Samuel 7. . 2 Samuel 8. . 2 Samuel 9. . 2 Samuel 10. 2 Samuel 11. 2 Samuel 12. 2 Samuel 13. 2 Samuel 14. 2 Samuel 15. 2 Samuel 16. 2 Samuel 17. 2 Samuel 18. 2 Samuel 19. 2 Samuel 20. 2 Samuel 21. 2 Samuel 22. 2 Samuel 23. 2 Samuel 24. 1 Kings. . . . . . 1 Kings 1. . . . 1 Kings 2. . . . 1 Kings 3. . . . 1 Kings 4. . . . 1 Kings 5. . . . 1 Kings 6. . . . 1 Kings 7. . . . 1 Kings 8. . . . 1 Kings 9. . . . 1 Kings 10. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
x

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 334 p. 335 p. 336 p. 337 p. 338 p. 338 p. 339 p. 340 p. 342 p. 343 p. 344 p. 345 p. 346 p. 347 p. 347 p. 348 p. 350 p. 351 p. 353 p. 355 p. 356 p. 357 p. 359 p. 360 p. 363 p. 364 p. 365 p. 366 p. 368 p. 369 p. 369 p. 371 p. 374 p. 375 p. 376 p. 377 p. 379 p. 381 p. 384 p. 385

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

1 Kings 11. . 1 Kings 12. . 1 Kings 13. . 1 Kings 14. . 1 Kings 15. . 1 Kings 16. . 1 Kings 17. . 1 Kings 18. . 1 Kings 19. . 1 Kings 20. . 1 Kings 21. . 1 Kings 22. . 2 Kings. . . . . 2 Kings 1. . . 2 Kings 2. . . 2 Kings 3. . . 2 Kings 4. . . 2 Kings 5. . . 2 Kings 6. . . 2 Kings 7. . . 2 Kings 8. . . 2 Kings 9. . . 2 Kings 10. . 2 Kings 11. . 2 Kings 12. . 2 Kings 13. . 2 Kings 14. . 2 Kings 15. . 2 Kings 16. . 2 Kings 17. . 2 Kings 18. . 2 Kings 19. . 2 Kings 20. . 2 Kings 21. . 2 Kings 22. . 2 Kings 23. . 2 Kings 24. . 2 Kings 25. . 1 Chronicles. . 1 Chronicles

.. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 1.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
xi

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 386 p. 388 p. 390 p. 392 p. 393 p. 395 p. 396 p. 397 p. 399 p. 400 p. 402 p. 404 p. 406 p. 406 p. 407 p. 408 p. 410 p. 412 p. 413 p. 415 p. 416 p. 417 p. 419 p. 421 p. 422 p. 423 p. 424 p. 426 p. 427 p. 428 p. 430 p. 432 p. 434 p. 435 p. 436 p. 437 p. 439 p. 440 p. 441 p. 441

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 1 Chronicles 2 Chronicles. . 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles

2. . 3. . 4. . 5. . 6. . 7. . 8. . 9. . 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. ... 1. . 2. . 3. . 4. . 5. . 6. . 7. . 8. . 9. . 10. 11.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
xii

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 443 p. 444 p. 445 p. 446 p. 447 p. 449 p. 450 p. 451 p. 453 p. 453 p. 455 p. 456 p. 457 p. 457 p. 458 p. 460 p. 461 p. 462 p. 463 p. 463 p. 464 p. 465 p. 467 p. 467 p. 468 p. 470 p. 471 p. 472 p. 474 p. 474 p. 475 p. 476 p. 477 p. 477 p. 478 p. 480 p. 481 p. 482 p. 484 p. 485

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles 2 Chronicles Ezra. . . . . . . Ezra 1. . . . . Ezra 2. . . . . Ezra 3. . . . . Ezra 4. . . . . Ezra 5. . . . . Ezra 6. . . . . Ezra 7. . . . . Ezra 8. . . . . Ezra 9. . . . . Ezra 10. . . . Nehemiah. . . Nehemiah 1. Nehemiah 2. Nehemiah 3.

12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ...

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 486 p. 487 p. 488 p. 488 p. 489 p. 490 p. 491 p. 492 p. 493 p. 495 p. 496 p. 496 p. 498 p. 499 p. 500 p. 502 p. 502 p. 503 p. 505 p. 506 p. 508 p. 509 p. 511 p. 512 p. 514 p. 515 p. 515 p. 516 p. 517 p. 518 p. 519 p. 520 p. 521 p. 523 p. 524 p. 525 p. 526 p. 527 p. 527 p. 528

xiii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Nehemiah 4. . Nehemiah 5. . Nehemiah 6. . Nehemiah 7. . Nehemiah 8. . Nehemiah 9. . Nehemiah 10. Nehemiah 11. Nehemiah 12. Nehemiah 13. Esther. . . . . . . Esther 1. . . . Esther 2. . . . Esther 3. . . . Esther 4. . . . Esther 5. . . . Esther 6. . . . Esther 7. . . . Esther 8. . . . Esther 9. . . . Esther 10. . . Job. . . . . . . . . Job 1. . . . . . Job 2. . . . . . Job 3. . . . . . Job 4. . . . . . Job 5. . . . . . Job 6. . . . . . Job 7. . . . . . Job 8. . . . . . Job 9. . . . . . Job 10. . . . . Job 11. . . . . Job 12. . . . . Job 13. . . . . Job 14. . . . . Job 15. . . . . Job 16. . . . . Job 17. . . . . Job 18. . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 530 p. 531 p. 532 p. 533 p. 534 p. 535 p. 537 p. 538 p. 540 p. 541 p. 543 p. 543 p. 544 p. 545 p. 546 p. 547 p. 548 p. 549 p. 549 p. 550 p. 552 p. 552 p. 552 p. 553 p. 554 p. 555 p. 555 p. 556 p. 557 p. 558 p. 558 p. 559 p. 560 p. 561 p. 561 p. 562 p. 563 p. 564 p. 564 p. 565

xiv

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Job 19. . Job 20. . Job 21. . Job 22. . Job 23. . Job 24. . Job 25. . Job 26. . Job 27. . Job 28. . Job 29. . Job 30. . Job 31. . Job 32. . Job 33. . Job 34. . Job 35. . Job 36. . Job 37. . Job 38. . Job 39. . Job 40. . Job 41. . Job 42. . Psalms. . . Psalm 1. Psalm 2. Psalm 3. Psalm 4. Psalm 5. Psalm 6. Psalm 7. Psalm 8. Psalm 9. Psalm 10. Psalm 11. Psalm 12. Psalm 13. Psalm 14. Psalm 15.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
xv

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 566 p. 566 p. 567 p. 568 p. 569 p. 570 p. 570 p. 571 p. 571 p. 572 p. 572 p. 573 p. 574 p. 575 p. 576 p. 577 p. 578 p. 578 p. 579 p. 580 p. 581 p. 582 p. 583 p. 583 p. 584 p. 584 p. 584 p. 585 p. 585 p. 586 p. 586 p. 586 p. 587 p. 587 p. 588 p. 589 p. 589 p. 589 p. 590 p. 590

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm

16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 590 p. 591 p. 591 p. 592 p. 593 p. 593 p. 594 p. 595 p. 595 p. 595 p. 596 p. 596 p. 597 p. 597 p. 598 p. 598 p. 599 p. 599 p. 600 p. 601 p. 602 p. 602 p. 603 p. 604 p. 604 p. 605 p. 605 p. 606 p. 606 p. 607 p. 608 p. 608 p. 608 p. 609 p. 609 p. 610 p. 611 p. 611 p. 611 p. 612

xvi

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm

56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 72. 73. 74. 75. 76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85. 86. 87. 88. 89. 90. 91. 92. 93. 94. 95.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 612 p. 613 p. 613 p. 614 p. 614 p. 615 p. 615 p. 615 p. 616 p. 616 p. 617 p. 617 p. 617 p. 618 p. 620 p. 620 p. 621 p. 621 p. 622 p. 623 p. 623 p. 623 p. 624 p. 626 p. 626 p. 627 p. 628 p. 628 p. 628 p. 629 p. 629 p. 630 p. 630 p. 631 p. 632 p. 632 p. 633 p. 634 p. 634 p. 634

xvii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm Psalm

96. . 97. . 98. . 99. . 100. 101. 102. 103. 104. 105. 106. 107. 108. 109. 110. 111. 112. 113. 114. 115. 116. 117. 118. 119. 120. 121. 122. 123. 124. 125. 126. 127. 128. 129. 130. 131. 132. 133. 134. 135.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 635 p. 635 p. 636 p. 636 p. 636 p. 637 p. 637 p. 638 p. 638 p. 639 p. 640 p. 642 p. 643 p. 643 p. 644 p. 644 p. 645 p. 645 p. 645 p. 646 p. 646 p. 647 p. 647 p. 648 p. 651 p. 651 p. 652 p. 652 p. 652 p. 653 p. 653 p. 653 p. 653 p. 654 p. 654 p. 654 p. 654 p. 655 p. 655 p. 655

xviii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Psalm 136. . Psalm 137. . Psalm 138. . Psalm 139. . Psalm 140. . Psalm 141. . Psalm 142. . Psalm 143. . Psalm 144. . Psalm 145. . Psalm 146. . Psalm 147. . Psalm 148. . Psalm 149. . Psalm 150. . Proverbs. . . . Proverbs 1. . Proverbs 2. . Proverbs 3. . Proverbs 4. . Proverbs 5. . Proverbs 6. . Proverbs 7. . Proverbs 8. . Proverbs 9. . Proverbs 10. Proverbs 11. Proverbs 12. Proverbs 13. Proverbs 14. Proverbs 15. Proverbs 16. Proverbs 17. Proverbs 18. Proverbs 19. Proverbs 20. Proverbs 21. Proverbs 22. Proverbs 23. Proverbs 24.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 656 p. 656 p. 657 p. 657 p. 658 p. 658 p. 659 p. 659 p. 660 p. 660 p. 661 p. 661 p. 662 p. 662 p. 662 p. 663 p. 663 p. 664 p. 664 p. 665 p. 666 p. 666 p. 667 p. 668 p. 669 p. 670 p. 671 p. 671 p. 672 p. 673 p. 674 p. 675 p. 676 p. 677 p. 677 p. 678 p. 679 p. 680 p. 681 p. 682

xix

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Proverbs 25. . . . Proverbs 26. . . . Proverbs 27. . . . Proverbs 28. . . . Proverbs 29. . . . Proverbs 30. . . . Proverbs 31. . . . Ecclesiastes. . . . . Ecclesiastes 1. . Ecclesiastes 2. . Ecclesiastes 3. . Ecclesiastes 4. . Ecclesiastes 5. . Ecclesiastes 6. . Ecclesiastes 7. . Ecclesiastes 8. . Ecclesiastes 9. . Ecclesiastes 10. Ecclesiastes 11. Ecclesiastes 12. Song of Solomon. Song of Solomon Song of Solomon Song of Solomon Song of Solomon Song of Solomon Song of Solomon Song of Solomon Song of Solomon Isaiah. . . . . . . . . Isaiah 1. . . . . . . Isaiah 2. . . . . . . Isaiah 3. . . . . . . Isaiah 4. . . . . . . Isaiah 5. . . . . . . Isaiah 6. . . . . . . Isaiah 7. . . . . . . Isaiah 8. . . . . . . Isaiah 9. . . . . . . Isaiah 10. . . . . .

.. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. ..

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
xx

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 683 p. 684 p. 684 p. 685 p. 686 p. 687 p. 688 p. 689 p. 689 p. 690 p. 691 p. 692 p. 692 p. 693 p. 694 p. 695 p. 696 p. 696 p. 697 p. 698 p. 698 p. 698 p. 699 p. 699 p. 700 p. 701 p. 701 p. 702 p. 702 p. 703 p. 703 p. 704 p. 705 p. 706 p. 707 p. 708 p. 708 p. 710 p. 710 p. 711

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah Isaiah

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 713 p. 713 p. 714 p. 715 p. 716 p. 716 p. 717 p. 718 p. 718 p. 719 p. 720 p. 720 p. 721 p. 722 p. 723 p. 724 p. 724 p. 725 p. 726 p. 727 p. 729 p. 730 p. 730 p. 731 p. 732 p. 733 p. 734 p. 735 p. 736 p. 737 p. 738 p. 739 p. 740 p. 741 p. 743 p. 744 p. 745 p. 745 p. 746 p. 748

xxi

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Isaiah 51. . . Isaiah 52. . . Isaiah 53. . . Isaiah 54. . . Isaiah 55. . . Isaiah 56. . . Isaiah 57. . . Isaiah 58. . . Isaiah 59. . . Isaiah 60. . . Isaiah 61. . . Isaiah 62. . . Isaiah 63. . . Isaiah 64. . . Isaiah 65. . . Isaiah 66. . . Jeremiah. . . . Jeremiah 1. Jeremiah 2. Jeremiah 3. Jeremiah 4. Jeremiah 5. Jeremiah 6. Jeremiah 7. Jeremiah 8. Jeremiah 9. Jeremiah 10. Jeremiah 11. Jeremiah 12. Jeremiah 13. Jeremiah 14. Jeremiah 15. Jeremiah 16. Jeremiah 17. Jeremiah 18. Jeremiah 19. Jeremiah 20. Jeremiah 21. Jeremiah 22. Jeremiah 23.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 748 p. 749 p. 750 p. 751 p. 752 p. 752 p. 753 p. 754 p. 755 p. 756 p. 757 p. 758 p. 758 p. 759 p. 760 p. 761 p. 762 p. 762 p. 763 p. 765 p. 766 p. 767 p. 768 p. 770 p. 771 p. 772 p. 773 p. 774 p. 776 p. 776 p. 778 p. 779 p. 780 p. 781 p. 782 p. 783 p. 784 p. 785 p. 786 p. 787

xxii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Jeremiah 24. . . Jeremiah 25. . . Jeremiah 26. . . Jeremiah 27. . . Jeremiah 28. . . Jeremiah 29. . . Jeremiah 30. . . Jeremiah 31. . . Jeremiah 32. . . Jeremiah 33. . . Jeremiah 34. . . Jeremiah 35. . . Jeremiah 36. . . Jeremiah 37. . . Jeremiah 38. . . Jeremiah 39. . . Jeremiah 40. . . Jeremiah 41. . . Jeremiah 42. . . Jeremiah 43. . . Jeremiah 44. . . Jeremiah 45. . . Jeremiah 46. . . Jeremiah 47. . . Jeremiah 48. . . Jeremiah 49. . . Jeremiah 50. . . Jeremiah 51. . . Jeremiah 52. . . Lamentations. . . Lamentations 1. Lamentations 2. Lamentations 3. Lamentations 4. Lamentations 5. Ezekiel. . . . . . . Ezekiel 1. . . . . Ezekiel 2. . . . . Ezekiel 3. . . . . Ezekiel 4. . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 789 p. 789 p. 791 p. 792 p. 793 p. 794 p. 796 p. 797 p. 799 p. 801 p. 802 p. 803 p. 804 p. 806 p. 807 p. 808 p. 809 p. 810 p. 811 p. 812 p. 813 p. 815 p. 815 p. 817 p. 817 p. 819 p. 821 p. 823 p. 825 p. 827 p. 827 p. 828 p. 829 p. 831 p. 832 p. 832 p. 832 p. 834 p. 834 p. 835

xxiii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel Ezekiel

5. . 6. . 7. . 8. . 9. . 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 836 p. 837 p. 838 p. 839 p. 840 p. 841 p. 842 p. 843 p. 844 p. 845 p. 847 p. 847 p. 850 p. 851 p. 852 p. 853 p. 855 p. 857 p. 858 p. 860 p. 861 p. 862 p. 863 p. 865 p. 866 p. 867 p. 868 p. 869 p. 871 p. 872 p. 874 p. 874 p. 876 p. 877 p. 878 p. 880 p. 882 p. 883 p. 884 p. 886

xxiv

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Ezekiel 45. Ezekiel 46. Ezekiel 47. Ezekiel 48. Daniel. . . . . Daniel 1. . Daniel 2. . Daniel 3. . Daniel 4. . Daniel 5. . Daniel 6. . Daniel 7. . Daniel 8. . Daniel 9. . Daniel 10. . Daniel 11. . Daniel 12. . Hosea. . . . . Hosea 1. . Hosea 2. . Hosea 3. . Hosea 4. . Hosea 5. . Hosea 6. . Hosea 7. . Hosea 8. . Hosea 9. . Hosea 10. Hosea 11. Hosea 12. Hosea 13. Hosea 14. Joel. . . . . . Joel 1. . . . Joel 2. . . . Joel 3. . . . Amos. . . . . Amos 1. . . Amos 2. . . Amos 3. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 887 p. 888 p. 890 p. 891 p. 892 p. 892 p. 893 p. 896 p. 898 p. 899 p. 901 p. 902 p. 904 p. 905 p. 907 p. 908 p. 910 p. 911 p. 911 p. 911 p. 912 p. 913 p. 914 p. 914 p. 915 p. 915 p. 916 p. 917 p. 918 p. 918 p. 919 p. 920 p. 920 p. 920 p. 921 p. 922 p. 923 p. 923 p. 924 p. 925

xxv

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Amos 4. . . . Amos 5. . . . Amos 6. . . . Amos 7. . . . Amos 8. . . . Amos 9. . . . Obadiah. . . . Obadiah 1. . Jonah. . . . . . Jonah 1. . . . Jonah 2. . . . Jonah 3. . . . Jonah 4. . . . Micah. . . . . . Micah 1. . . . Micah 2. . . . Micah 3. . . . Micah 4. . . . Micah 5. . . . Micah 6. . . . Micah 7. . . . Nahum. . . . . Nahum 1. . . Nahum 2. . . Nahum 3. . . Habakkuk. . . Habakkuk 1. Habakkuk 2. Habakkuk 3. Zephaniah. . . Zephaniah 1. Zephaniah 2. Zephaniah 3. Haggai. . . . . Haggai 1. . . Haggai 2. . . Zechariah. . . Zechariah 1. Zechariah 2. Zechariah 3.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 926 p. 926 p. 927 p. 928 p. 929 p. 929 p. 930 p. 930 p. 931 p. 931 p. 932 p. 933 p. 933 p. 934 p. 934 p. 935 p. 935 p. 936 p. 937 p. 937 p. 938 p. 939 p. 939 p. 940 p. 940 p. 941 p. 941 p. 942 p. 943 p. 944 p. 944 p. 945 p. 945 p. 946 p. 947 p. 947 p. 948 p. 948 p. 949 p. 950

xxvi

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Zechariah 4. . Zechariah 5. . Zechariah 6. . Zechariah 7. . Zechariah 8. . Zechariah 9. . Zechariah 10. Zechariah 11. Zechariah 12. Zechariah 13. Zechariah 14. Malachi. . . . . . Malachi 1. . . Malachi 2. . . Malachi 3. . . Malachi 4. . . New Testament. Matthew. . . . . Matthew 1. . . Matthew 2. . . Matthew 3. . . Matthew 4. . . Matthew 5. . . Matthew 6. . . Matthew 7. . . Matthew 8. . . Matthew 9. . . Matthew 10. . Matthew 11. . Matthew 12. . Matthew 13. . Matthew 14. . Matthew 15. . Matthew 16. . Matthew 17. . Matthew 18. . Matthew 19. . Matthew 20. . Matthew 21. . Matthew 22. .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 951 p. 951 p. 952 p. 952 p. 953 p. 954 p. 955 p. 956 p. 956 p. 957 p. 958 p. 959 p. 959 p. 960 p. 961 p. 961 p. 963 p. 963 p. 963 p. 964 p. 965 p. 965 p. 966 p. 968 p. 969 p. 970 p. 971 p. 973 p. 974 p. 975 p. 977 p. 979 p. 980 p. 981 p. 982 p. 984 p. 985 p. 986 p. 987 p. 989

xxvii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Matthew 23. Matthew 24. Matthew 25. Matthew 26. Matthew 27. Matthew 28. Mark. . . . . . . Mark 1. . . . Mark 2. . . . Mark 3. . . . Mark 4. . . . Mark 5. . . . Mark 6. . . . Mark 7. . . . Mark 8. . . . Mark 9. . . . Mark 10. . . Mark 11. . . Mark 12. . . Mark 13. . . Mark 14. . . Mark 15. . . Mark 16. . . Luke. . . . . . . Luke 1. . . . Luke 2. . . . Luke 3. . . . Luke 4. . . . Luke 5. . . . Luke 6. . . . Luke 7. . . . Luke 8. . . . Luke 9. . . . Luke 10. . . . Luke 11. . . . Luke 12. . . . Luke 13. . . . Luke 14. . . . Luke 15. . . . Luke 16. . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 990 p. 992 p. 993 p. 995 p. 997 p. 999 p. 1000 p. 1000 p. 1002 p. 1003 p. 1004 p. 1005 p. 1007 p. 1009 p. 1010 p. 1012 p. 1013 p. 1015 p. 1016 p. 1018 p. 1019 p. 1022 p. 1023 p. 1024 p. 1024 p. 1027 p. 1028 p. 1030 p. 1031 p. 1033 p. 1035 p. 1037 p. 1039 p. 1041 p. 1043 p. 1045 p. 1047 p. 1048 p. 1049 p. 1051

xxviii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Luke 17. Luke 18. Luke 19. Luke 20. Luke 21. Luke 22. Luke 23. Luke 24. John. . . . John 1. John 2. John 3. John 4. John 5. John 6. John 7. John 8. John 9. John 10. John 11. John 12. John 13. John 14. John 15. John 16. John 17. John 18. John 19. John 20. John 21. Acts. . . . Acts 1. . Acts 2. . Acts 3. . Acts 4. . Acts 5. . Acts 6. . Acts 7. . Acts 8. . Acts 9. .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 1052 p. 1053 p. 1054 p. 1056 p. 1058 p. 1059 p. 1061 p. 1063 p. 1065 p. 1065 p. 1066 p. 1067 p. 1068 p. 1070 p. 1072 p. 1074 p. 1076 p. 1078 p. 1079 p. 1080 p. 1082 p. 1084 p. 1085 p. 1086 p. 1087 p. 1088 p. 1089 p. 1091 p. 1093 p. 1094 p. 1095 p. 1095 p. 1096 p. 1098 p. 1099 p. 1100 p. 1102 p. 1102 p. 1105 p. 1106

xxix

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Acts 10. . . . . . Acts 11. . . . . . Acts 12. . . . . . Acts 13. . . . . . Acts 14. . . . . . Acts 15. . . . . . Acts 16. . . . . . Acts 17. . . . . . Acts 18. . . . . . Acts 19. . . . . . Acts 20. . . . . . Acts 21. . . . . . Acts 22. . . . . . Acts 23. . . . . . Acts 24. . . . . . Acts 25. . . . . . Acts 26. . . . . . Acts 27. . . . . . Acts 28. . . . . . Romans. . . . . . Romans 1. . . . Romans 2. . . . Romans 3. . . . Romans 4. . . . Romans 5. . . . Romans 6. . . . Romans 7. . . . Romans 8. . . . Romans 9. . . . Romans 10. . . Romans 11. . . Romans 12. . . Romans 13. . . Romans 14. . . Romans 15. . . Romans 16. . . 1 Corinthians. . . 1 Corinthians 1. 1 Corinthians 2. 1 Corinthians 3.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 1108 p. 1110 p. 1111 p. 1112 p. 1114 p. 1115 p. 1117 p. 1118 p. 1120 p. 1121 p. 1123 p. 1124 p. 1126 p. 1127 p. 1129 p. 1130 p. 1131 p. 1132 p. 1134 p. 1135 p. 1135 p. 1137 p. 1138 p. 1139 p. 1140 p. 1141 p. 1142 p. 1143 p. 1144 p. 1145 p. 1146 p. 1148 p. 1148 p. 1149 p. 1150 p. 1151 p. 1152 p. 1152 p. 1153 p. 1154

xxx

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

1 Corinthians 4. . 1 Corinthians 5. . 1 Corinthians 6. . 1 Corinthians 7. . 1 Corinthians 8. . 1 Corinthians 9. . 1 Corinthians 10. 1 Corinthians 11. 1 Corinthians 12. 1 Corinthians 13. 1 Corinthians 14. 1 Corinthians 15. 1 Corinthians 16. 2 Corinthians. . . . 2 Corinthians 1. . 2 Corinthians 2. . 2 Corinthians 3. . 2 Corinthians 4. . 2 Corinthians 5. . 2 Corinthians 6. . 2 Corinthians 7. . 2 Corinthians 8. . 2 Corinthians 9. . 2 Corinthians 10. 2 Corinthians 11. 2 Corinthians 12. 2 Corinthians 13. Galatians. . . . . . . Galatians 1. . . . Galatians 2. . . . Galatians 3. . . . Galatians 4. . . . Galatians 5. . . . Galatians 6. . . . Ephesians. . . . . . Ephesians 1. . . . Ephesians 2. . . . Ephesians 3. . . . Ephesians 4. . . . Ephesians 5. . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 1155 p. 1156 p. 1157 p. 1157 p. 1159 p. 1160 p. 1161 p. 1162 p. 1163 p. 1164 p. 1165 p. 1166 p. 1168 p. 1169 p. 1169 p. 1170 p. 1171 p. 1172 p. 1172 p. 1173 p. 1174 p. 1175 p. 1176 p. 1177 p. 1178 p. 1179 p. 1180 p. 1181 p. 1181 p. 1182 p. 1183 p. 1184 p. 1185 p. 1186 p. 1187 p. 1187 p. 1188 p. 1188 p. 1189 p. 1190

xxxi

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Ephesians 6. . . . . Philippians. . . . . . . Philippians 1. . . . Philippians 2. . . . Philippians 3. . . . Philippians 4. . . . Colossians. . . . . . . Colossians 1. . . . Colossians 2. . . . Colossians 3. . . . Colossians 4. . . . 1 Thessalonians. . . 1 Thessalonians 1. 1 Thessalonians 2. 1 Thessalonians 3. 1 Thessalonians 4. 1 Thessalonians 5. 2 Thessalonians. . . 2 Thessalonians 1. 2 Thessalonians 2. 2 Thessalonians 3. 1 Timothy. . . . . . . 1 Timothy 1. . . . . 1 Timothy 2. . . . . 1 Timothy 3. . . . . 1 Timothy 4. . . . . 1 Timothy 5. . . . . 1 Timothy 6. . . . . 2 Timothy. . . . . . . 2 Timothy 1. . . . . 2 Timothy 2. . . . . 2 Timothy 3. . . . . 2 Timothy 4. . . . . Titus. . . . . . . . . . . Titus 1. . . . . . . . Titus 2. . . . . . . . Titus 3. . . . . . . . Philemon. . . . . . . . Philemon 1. . . . . Hebrews. . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 1191 p. 1192 p. 1192 p. 1193 p. 1194 p. 1195 p. 1196 p. 1196 p. 1197 p. 1199 p. 1199 p. 1200 p. 1200 p. 1200 p. 1201 p. 1202 p. 1202 p. 1203 p. 1203 p. 1204 p. 1204 p. 1205 p. 1205 p. 1206 p. 1207 p. 1207 p. 1208 p. 1209 p. 1210 p. 1210 p. 1211 p. 1212 p. 1212 p. 1213 p. 1213 p. 1214 p. 1214 p. 1215 p. 1215 p. 1216

xxxii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Hebrews 1. . Hebrews 2. . Hebrews 3. . Hebrews 4. . Hebrews 5. . Hebrews 6. . Hebrews 7. . Hebrews 8. . Hebrews 9. . Hebrews 10. Hebrews 11. Hebrews 12. Hebrews 13. James. . . . . . James 1. . . James 2. . . James 3. . . James 4. . . James 5. . . 1 Peter. . . . . 1 Peter 1. . . 1 Peter 2. . . 1 Peter 3. . . 2 Peter. . . . . 2 Peter 1. . . 2 Peter 2. . . 2 Peter 3. . . 2 Peter 4. . . 2 Peter 5. . . 1 John. . . . . 1 John 1. . . 2 John. . . . . 2 John 1. . . 3 John. . . . . 3 John 1. . . 3 John 2. . . 3 John 3. . . 3 John 4. . . 3 John 5. . . Jude. . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 1216 p. 1217 p. 1217 p. 1218 p. 1219 p. 1220 p. 1220 p. 1221 p. 1222 p. 1223 p. 1225 p. 1226 p. 1228 p. 1228 p. 1229 p. 1230 p. 1231 p. 1232 p. 1232 p. 1233 p. 1233 p. 1234 p. 1235 p. 1236 p. 1236 p. 1236 p. 1238 p. 1238 p. 1239 p. 1240 p. 1240 p. 1241 p. 1241 p. 1241 p. 1241 p. 1242 p. 1243 p. 1244 p. 1245 p. 1246

xxxiii

The Holy Bible: Swedish Version

Anonymous

Jude 1. . . . . Revelation. . . . Revelation 1. . Revelation 2. . Revelation 3. . Revelation 4. . Revelation 5. . Revelation 6. . Revelation 7. . Revelation 8. . Revelation 9. . Revelation 10. Revelation 11. Revelation 12. Revelation 13. Revelation 14. Revelation 15. Revelation 16. Revelation 17. Revelation 18. Revelation 19. Revelation 20. Revelation 21. Revelation 22.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

p. 1246 p. 1247 p. 1247 p. 1248 p. 1249 p. 1250 p. 1251 p. 1252 p. 1252 p. 1253 p. 1254 p. 1255 p. 1255 p. 1256 p. 1257 p. 1258 p. 1259 p. 1259 p. 1260 p. 1261 p. 1262 p. 1263 p. 1264 p. 1265

xxxiv

Swedish Bible

Anonymous

Holy Bible

Swedish Version

Swedish Bible

Anonymous

Old Testament
Genesis
Chapter 1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 2Och jorden var de och tom, och mrker var ver djupet, och Guds Ande svvade ver vattnet. 3Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus. 4 Och Gud sg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset frn mrkret. 5Och Gud kallade ljuset dag, och mrkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den frsta dagen. 6Och Gud sade: Varde mitt i vattnet ett fste som skiljer vatten frn vatten. 7Och Gud gjorde fstet, och skilde vattnet under fstet frn vattnet ovan fstet; och det skedde s. 8Och Gud kallade fstet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen. 9Och Gud sade: Samle sig det vatten som r under himmelen till en srskild plats, s att det torra bliver synligt. Och det skedde s. 10Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud sg att det var gott. 11Och Gud sade: Frambringe jorden grnska, frbrande rter och frukttrd, som efter sina arter bra frukt, vari de hava sitt fr, p jorden. Och det skedde s; 12jorden frambragte grnska, frbrande rter, efter deras arter, och trd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr. Och Gud sg att det var gott. 13Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen. 14 Och Gud sade: Varde p himmelens fste ljus som skilja dagen frn natten, och vare de till tecken och till att utmrka srskilda tider, dagar och r, 15och vare de p himmelens fste till ljus som lysa ver jorden. Och det skedde s; 16Gud gjorde de tv stora ljusen, det strre ljuset till att rda ver dagen, och det mindre ljuset till att rda ver natten, s ock stjrnorna. 17Och Gud satte dem p himmelens fste till att lysa ver jorden, 18och till att rda ver dagen och ver natten, och till att skilja ljuset frn mrkret. Och Gud sg att det var gott. 19Och det vart afton, och det vart morgon, den fjrde dagen. 20Och Gud sade: Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fglar ver jorden under himmelens fste. 21Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s ock alla bevingade fglar, efter deras arter. Och Gud sg att det var gott. 22Och Gud vlsignade dem och sade: Varen fruktsamma och frken eder, och uppfyllen vattnet i haven; frke sig ock fglarna p jorden. 23 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen. 24Och Gud sade: Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och krldjur och vilda djur, efter deras arter. Och det skedde s; 25Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla krldjur p marken, efter deras arter. Och Gud sg att det var gott. 26Och Gud sade: Lt oss gra mnniskor till vr avbild, till att vara oss lika; och m de rda ver fiskarna i havet och ver fglarna under himmelen och ver boskapsdjuren och ver hela jorden och ver alla krldjur
1

Swedish Bible

Anonymous

som rra sig p jorden. 27Och Gud skapade mnniskan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28Och Gud vlsignade dem; Gud sade till dem: Varen fruktsamma och frken eder, och uppfyllen jorden och lggen den under eder; och rden ver fiskarna i havet och ver fglarna under himmelen och ver alla djur som rra sig p jorden. 29 Och Gud sade: Se, jag giver eder alla frbrande rter p hela jorden och alla trd med frbrande trdfrukt; detta skolen I hava till fda. 30Men t alla djur p jorden och t alla fglar under himmelen och t allt som krlar p jorden, vad som i sig har en levande sjl, t dessa giver jag alla grna rter till fda. Och det skedde s. 31Och Gud sg p allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjtte dagen.

Chapter 2 S blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin hrskara. 2Och Gud fullbordade p sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade p sjunde dagen frn allt det verk som han hade gjort. 3Och Gud vlsignade den sjunde dagen och helgade den, drfr att han p den dagen vilade frn allt sitt verk, det som Gud hade gjort, nr han skapade. 4Detta r berttelsen om den ordning i vilken allt blev till p himmelen och jorden, nr de skapades, d nr HERREN Gud gjorde jord och himmel. 5D bar jorden nnu ingen buske p marken, och ingen rt hade nnu skjutit upp p marken, ty HERREN Gud hade icke ltit regna p jorden, och ingen mnniska fanns, som kunde bruka jorden; 6men en dimma steg upp frn jorden och vattnade hela marken. 7Och HERREN Gud danade mnniskan av stoft frn jorden och inblste livsande i hennes nsa, och s blev mnniskan en levande varelse. 8Och HERREN Gud planterade en lustgrd i Eden sterut och satte dri mnniskan som han hade danat. 9HERREN Gud lt nmligen alla slags trd som voro ljuvliga att se p och goda att ta av vxa upp ur marken, och livets trd mitt i lustgrden, s ock kunskapens trd p gott och ont. 10Och frn Eden gick en flod ut, som vattnade lustgrden; sedan delade den sig i fyra grenar. 11Den frsta heter Pison; det r den som flyter omkring hela landet Havila, dr guld finnes, 12och det landets guld r gott; dr finnes ock bdelliumharts och onyxsten. 13 Den andra floden heter Gihon; det r den som flyter omkring hela landet Kus. 14Den tredje floden heter Hiddekel; det r den som har sitt lopp ster om Assyrien. Den fjrde floden r Frat. 15S tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgrd, till att bruka och bevara den. 16Och HERREN Gud bjd mannen och sade: Av alla andra trd i lustgrden m du fritt ta, 17men av kunskapens trd p gott och ont skall du icke ta, ty nr du ter drav, skall du dden d. 18Och HERREN Gud sade: Det r icke gott att mannen r allena. Jag vill gra t honom en hjlp, en sdan som honom hves. 19Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fglar, och frde dem fram till mannen fr att se huru denne skulle kalla dem; ty ssom mannen kallade var levande varelse, s skulle den heta. 20Och mannen gav namn t alla boskapsdjur, t fglarna under himmelen och t alla markens djur. Men fr Adam fann han icke ngon hjlp,
3
1

Swedish Bible

Anonymous

sdan som honom hvdes. 21D lt HERREN Gud en tung smn falla p mannen, och nr han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med ktt. 22Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och frde henne fram till mannen. 23 D sade mannen: Ja, denna r nu ben av mina ben och ktt av mitt ktt. Hon skall heta maninna, ty av man r hon tagen. 24Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder och hlla sig till sin hustru, och de skola varda ett ktt. 25Och mannen och hans hustru voro bda nakna och blygdes icke fr varandra.

Chapter 3 Men ormen var listigare n alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: Skulle d Gud hava sagt: 'I skolen icke ta av ngot trd i lustgrden'? 2Kvinnan svarade ormen: Vi f ta av frukten p de andra trden i lustgrden, 3men om frukten p det trd som str mitt i lustgrden har Gud sagt: 'I skolen icke ta drav, ej heller komma drvid, p det att I icke mn d.' 4D sade ormen till kvinnan: Ingalunda skolen I d; 5men Gud vet, att nr I ten drav, skola edra gon ppnas, s att I bliven ssom Gud och frstn vad gott och ont r. 6Och kvinnan sg att trdet var gott att ta av, och att det var en lust fr gonen, och att det var ett ljuvligt trd, eftersom man drav fick frstnd, och hon tog av dess frukt och t; och hon gav jmvl t sin man, som var med henne, och han t. 7D ppnades bdas gon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fste ihop fikonlv och bundo omkring sig. 8Och de hrde HERREN Gud vandra i lustgrden, nr dagen begynte svalkas; d gmde sig mannen med sin hustru fr HERREN Guds ansikte bland trden i lustgrden. 9Men HERREN Gud kallade p mannen och sade till honom: Var r du? 10Han svarade: Jag hrde dig i lustgrden; d blev jag frskrckt, eftersom jag r naken; drfr gmde jag mig. 11D sade han: Vem har ltit dig frst att du r naken? Har du icke tit av det trd som jag frbjd dig att ta av? 12Mannen svarade: Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trdet, s att jag t. 13D sade HERREN Gud till kvinnan: Vad r det du har gjort! Kvinnan svarade: Ormen bedrog mig, s att jag t. 14D sade HERREN Gud till ormen: Eftersom du har gjort detta, vare du frbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. P din buk skall du g, och stoft skall du ta i alla dina livsdagar. 15Och jag skall stta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din sd och hennes sd. Denna skall sndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hlen. 16Och till kvinnan sade han: Jag skall lta dig utst mycken vedermda, nr du bliver havande; med smrta skall du fda dina barn. Men till din man skall din tr vara, och han skall rda ver dig. 17Och till Adam sade han: Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och t av det trd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke ta drav', drfr vare marken frbannad fr din skull. Med vedermda skall du nra dig av den i alla dina livsdagar; 18trne och tistel skall den bra t dig, men markens rter skola vara din fda. 19I ditt anletes svett skall du ta ditt brd, till dess du vnder ter till jorden; ty av den r du tagen. Ty du
4
1

Swedish Bible

Anonymous

r stoft, och till stoft skall du ter varda. 20Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder t allt levande. 21Och HERREN Gud gjorde t Adam och hans hustru klder av skinn och satte p dem. 22Och HERREN Gud sade: Se, mannen har blivit ssom en av oss, s att han frstr vad gott och ont r. M han nu icke rcka ut sin hand och taga jmvl av livets trd och ta, och s leva evinnerligen. 23Och HERREN Gud frvisade honom ur Edens lustgrd, fr att han skulle bruka jorden, varav han var tagen. 24Och han drev ut mannen, och satte ster om Edens lustgrd keruberna jmte det ljungande svrdets lgor, fr att bevaka vgen till livets trd.

Chapter 4 Och mannen knde sin hustru Eva, och hon blev havande och fdde Kain; d sade hon: Jag har ftt en man genom HERRENS hjlp. 2Och hon fdde ter en son, Abel, den frres broder. Och Abel blev en frherde, men Kain blev en kerman. 3Och efter ngon tid hnde sig att Kain av markens frukt bar fram en offergva t HERREN. 4Ocks Abel bar fram sin gva, av det frstfdda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN sg till Abel och hans offergva; 5men till Kain och hans offergva sg han icke. D blev Kain mycket vred, och hans blick blev mrk. 6Och HERREN sade till Kain: Varfr r du vred, och varfr r din blick s mrk? 7r det icke s: om du har gott i sinnet, d ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, d lurar synden vid drren; till dig str hennes tr, men du br rda ver henne. 8Och Kain talade med sin broder Abel; och nr de voro ute p marken, verfll Kain sin broder Abel och drpte honom. 9D sade HERREN till Kain: Var r din broder Abel? Han svarade: Jag vet icke; skall jag taga vara p min broder? 10 D sade han: Vad har du gjort! Hr, din broders blod ropar till mig frn jorden. 11S vare du nu frbannad och frvisad ifrn kerjorden, som har ppnat sin mun fr att mottaga din broders blod av din hand. 12Nr du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin grda. Ostadig och flyktig skall du bliva p jorden. 13D sade Kain till HERREN: Min missgrning r strre n att jag kan bra den. 14Se, du driver mig nu bort ifrn kerjorden, och jag mste gmma mig undan fr ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva p jorden, och s skall ske att vemhelst som mter mig, han drper mig. 15Men HERREN sade till honom: Nej, ty Kain skall bliva hmnad sjufalt, vemhelst som drper honom. Och HERREN satte ett tecken till skydd fr Kain, s att ingen som mtte honom skulle sl honom ihjl. 16S gick Kain bort ifrn HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, ster om Eden. 17Och Kain knde sin hustru, och hon blev havande och fdde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn. 18Och t Hanok fddes Irad, och Irad fdde Mehujael, och Mehujael fdde Metusael, och Metusael fdde Lemek. 19Men Lemek tog sig tv hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla. 20Och Ada fdde Jabal; han blev stamfader fr dem som bo i tlt och idka boskapssktsel. 21Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader fr alla dem som hantera harpa och pipa. 22Men Silla fdde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och jrn. Och Tubal-Kains syster var Naama.
5
1

Swedish Bible

Anonymous

23

Och Lemek sade till sina hustrur: Ada och Silla, hren mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man drper jag fr vart sr jag fr, och en yngling fr var blnad jag fr. 24Ja, sjufalt hmnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt. 25Och Adam knde ter sin hustru, och hon fdde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: Gud har beskrt mig en annan livsfrukt, till ersttning fr Abel, eftersom Kain drpte honom. 26Men t Set fddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man kalla HERRENS namn.

Chapter 5 Detta r stycket om Adams slkt. Nr Gud skapade mnniskor, gjorde han dem lika Gud. 2Till man och kvinna skapade han dem; och han vlsignade dem och gav dem namnet mnniska, nr de blevo skapade. 3Nr Adam var ett hundra trettio r gammal, fdde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set. 4Och sedan Adam hade ftt Set, levde han tta hundra r och fdde sner och dttrar. 5Allts blev Adams hela levnadslder nio hundra trettio r; drefter dog han. 6Nr Set var ett hundra fem r gammal, fdde han Enos. 7Och sedan Set hade ftt Enos, levde han tta hundra sju r och fdde sner och dttrar. 8Allts blev Sets hela lder nio hundra tolv r; drefter dog han. 9Nr Enos var nittio r gammal, fdde han Kenan. 10Och sedan Enos hade ftt Kenan, levde han tta hundra femton r och fdde sner och dttrar. 11Allts blev Enos' hela lder nio hundra fem r; drefter dog han. 12Nr Kenan var sjuttio r gammal, fdde han Mahalalel. 13Och sedan Kenan ftt Mahalalel, levde han tta hundra fyrtio r och fdde sner och dttrar. 14Allts blev Kenans hela lder nio hundra tio r; drefter dog han. 15Nr Mahalalel var sextiofem r gammal, fdde han Jered. 16Och sedan Mahalalel hade ftt Jered, levde han tta hundra trettio r och fdde sner och dttrar. 17Allts blev Mahalalels hela lder tta hundra nittiofem r; drefter dog han. 18Nr Jered var ett hundra sextiotv r gammal, fdde han Hanok. 19Och sedan Jered hade ftt Hanok, levde han tta hundra r och fdde sner och dttrar. 20Allts blev Jereds hela lder nio hundra sextiotv r; drefter dog han. 21Nr Hanok var sextiofem r gammal, fdde han Metusela. 22Och Hanok vandrade i umgngelse med Gud i tre hundra r, sedan han hade ftt Metusela, och han fdde sner och dttrar. 23Allts blev Hanoks hela lder tre hundra sextiofem r. 24Sedan Hanok s hade vandrat i umgngelse med Gud, sg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort. 25Nr Metusela var ett hundra ttiosju r gammal, fdde han Lemek. 26Och sedan Metusela hade ftt Lemek, levde han sju hundra ttiotv r och fdde sner och dttrar. 27Allts blev Metuselas hela lder nio hundra sextionio r; drefter dog han. 28Nr Lemek var ett hundra ttiotv r gammal, fdde han en son. 29Och han gav honom namnet Noa, i det han sade: Denne skall trsta oss vid vrt arbete och vra hnders mda, nr vi bruka jorden, som HERREN har frbannat. 30Och sedan Lemek hade ftt Noa, levde han fem hundra nittiofem r och fdde sner och dttrar. 31Allts blev Lemeks hela lder sju hundra sjuttiosju r; drefter dog han. 32Nr Noa var fem hundra r gammal, fdde han Sem, Ham och Jafet.
6
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 6 D nu mnniskorna begynte frka sig p jorden och dttrar fddes t dem 2sgo Guds sner att mnniskornas dttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i. 3D sade HERREN: Min ande skall icke bliva kvar i mnniskorna fr bestndigt, eftersom de dock ro ktt; s vare nu deras tid bestmd till ett hundra tjugu r. 4Vid den tiden, likasom ock eftert, levde jttarna p jorden, sedan Guds sner begynte g in till mnniskornas dttrar och dessa fdde barn t dem; detta var forntidens vldiga mn, som voro s namnkunniga. 5Men nr HERREN sg att mnniskornas ondska var stor p jorden, och att deras hjrtans alla uppst och tankar bestndigt voro allenast onda, 6d ngrade HERREN att han hade gjort mnniskorna p jorden, och han blev bedrvad i sitt hjrta. 7Och HERREN sade: Mnniskorna, som jag skapade, vill jag utplna frn jorden, ja, bde mnniskor och fyrfotadjur och krldjur och himmelens fglar; ty jag ngrar att jag har gjort dem. 8Men Noa hade funnit nd fr HERRENS gon. 9Detta r berttelsen om Noas slkt. Noa var en rttfrdig man och ostrafflig bland sitt slkte; i umgngelse med Gud vandrade Noa. 10Och Noa fdde tre sner: Sem, Ham och Jafet. 11Men jorden blev alltmer frdrvad fr Guds syn, och jorden uppfylldes av vld. 12Och Gud sg att jorden var frdrvad, eftersom allt ktt vandrade i frdrv p jorden. 13D sade Gud till Noa: Jag har beslutit att gra nde p allt ktt, ty jorden r uppfylld av vld som de va; se, jag vill frdrva dem tillika med jorden. 14S gr dig nu en ark av gofertr, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan. 15Och s skall du gra arken: Den skall vara tre hundra alnar lng, femtio alnar bred och trettio alnar hg; 16en ppning fr ljuset, en aln hg alltigenom, skall du gra ovantill p arken; och en drr till arken skall du stta p dess sida; och du skall inreda den s, att den fr en undervning, en mellanvning och en vervning. 17Ty se, jag skall lta floden komma med vatten ver jorden, till att frdrva allt ktt som har i sig ngon livsande, under himmelen; allt som finnes p jorden skall frgs. 18Men med dig vill jag upprtta ett frbund: du skall g in i arken med dina sner och din hustru och dina sners hustrur. 19Och av allt levande, vad ktt det vara m, skall du fra in i arken ett par av vart slag, fr att behlla dem vid liv med dig; hankn och honkn skola de vara. 20Av fglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla krldjur p marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag g in till dig, fr att du m behlla dem vid liv. 21 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sdant som kan tas, och samla det till dig, fr att det m vara dig och dem till fda. 22Och Noa gjorde s; han gjorde i alla stycken ssom Gud hade bjudit honom.
1

Chapter 7 Och HERREN sade till Noa: G in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rttfrdig infr mig bland detta slkte. 2Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona,
7
1

Swedish Bible

Anonymous

men av sdana fyrfotadjur som icke ro rena ett par, hanne och hona, 3sammalunda av himmelens fglar sju par, hankn och honkn, fr att behlla deras slkten vid liv p hela jorden. 4Ty sju dagar hrefter skall jag lta det regna p jorden, i fyrtio dagar och fyrtio ntter, och jag skall utplna frn jorden alla varelser som jag har gjort. 5Och Noa gjorde i alla stycken ssom HERREN hade bjudit honom. 6Noa var sex hundra r gammal, nr floden kom med sitt vatten ver jorden. 7Och Noa gick in i arken med sina sner och sin hustru och sina sners hustrur, undan flodens vatten. 8Och av fyrfotadjur, bde rena och orena, och av fglar och av allt som krlar p marken 9gingo tv och tv, hankn och honkn, in till Noa i arken, ssom Gud hade bjudit Noa. 10Och efter de sju dagarna kom flodens vatten ver jorden. 11I det r d Noa var sex hundra r gammal, i andra mnaden, p sjuttonde dagen i mnaden, den dagen brto alla det stora djupets kllor fram, och himmelens fnster ppnade sig, 12och ett regn kom ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio ntter. 13P denna samma dag gick Noa in i arken, s ock Sem, Ham och Jafet, Noas sner, vidare Noas hustru och hans sners tre hustrur med dem, 14drtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla krldjur som rra sig p jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad fglar heter, av alla slag. 15De gingo in till Noa i arken, tv och tv av allt ktt som hade i sig ngon livsande. 16Och de som gingo ditin voro hankn och honkn av allt slags ktt, ssom Gud hade bjudit honom. Och HERREN stngde igen om honom. 17Och floden kom ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet frkade sig och lyfte arken, s att den flt hgt uppe ver jorden. 18Och vattnet steg och frkade sig mycket p jorden, och arken drev p vattnet. 19Och vattnet steg mer och mer ver jorden, och alla hga berg allestdes under himmelen vertcktes. 20 Femton alnar hgt steg vattnet ver bergen, s att de vertcktes. 21D frgicks allt ktt som rrde sig p jorden, fglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smdjur som rrde sig p jorden, s ock alla mnniskor. 22Allt som fanns p det torra omkom, allt som dr hade en flkt av livsande i sin nsa. 23S utplnade han alla varelser p jorden, bde mnniskor och fyrfotadjur och krldjur och himmelens fglar; de utplnades frn jorden, och allenast Noa rddades, jmte det som var med honom i arken. 24Och vattnet fortfor att stiga ver jorden i hundra femtio dagar.

Chapter 8 D tnkte Gud p Noa och p alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lt en vind g fram ver jorden, s att vattnet sjnk undan; 2och djupets kllor och himmelens fnster tillsltos, och regnet frn himmelen upphrde. 3Och vattnet vek bort ifrn jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga. 4Och i sjunde mnaden, p sjuttonde dagen i mnaden, stannade arken p Ararats berg. 5Och vattnet avtog mer och mer intill tionde mnaden. I tionde mnaden, p frsta dagen i mnaden, blevo bergstopparna synliga. 6Och efter fyrtio dagar ppnade Noa fnstret som han hade gjort p arken, 7och lt en korp flyga ut; denne flg fram och ter, till dess vattnet hade torkat bort ifrn jorden. 8Sedan lt han en duva
8
1

Swedish Bible

Anonymous

flyga ut, fr att f se om vattnet hade sjunkit undan frn marken. 9Men duvan fann ingen plats dr hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betckte hela jorden. D rckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken. 10Sedan vntade han nnu ytterligare sju dagar och lt s duvan n en gng flyga ut ur arken. 11Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d hade hon ett friskt olivlv i sin nbb. D frstod Noa att vattnet hade sjunkit undan frn jorden. 12Men han vntade nnu ytterligare sju dagar och lt s duvan ter flyga ut; d kom hon icke mer tillbaka till honom. 13I det sexhundrafrsta ret, i frsta mnaden, p frsta dagen i mnaden, hade vattnet sinat bort ifrn jorden. D tog Noa av taket p arken och sg nu att marken var fri ifrn vatten. 14Och i andra mnaden, p tjugusjunde dagen i mnaden, var jorden alldeles torr. 15D talade Gud till Noa och sade: 16G ut ur arken med din hustru och dina sner och dina sners hustrur. 17Alla djur som du har hos dig, vad slags ktt det vara m, bde fglar och fyrfotadjur och alla krldjur som rra sig p jorden, skall du lta g ut med dig, fr att de m vxa till p jorden och vara fruktsamma och frka sig p jorden. 18S gick d Noa ut med sina sner och sin hustru och sina sners hustrur. 19Och alla fyrfotadjur, alla krldjur och alla fglar, alla slags djur som rra sig p jorden, gingo ut ur arken, efter sina slkten. 20Och Noa byggde ett altare t HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fglar och offrade brnnoffer p altaret. 21Nr HERREN knde den vlbehagliga lukten, sade han vid sig sjlv: Jag skall hrefter icke mer frbanna marken fr mnniskans skull, eftersom ju mnniskans hjrtas uppst r ont allt ifrn ungdomen. Och jag skall hrefter icke mer drpa allt levande, ssom jag nu har gjort. 22S lnge jorden bestr, skola hrefter sdd och skrd, kld och vrme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphra.

Chapter 9 Och Gud vlsignade Noa och hans sner och sade till dem: Varen fruktsamma och frken eder, och uppfyllen jorden. 2Och m fruktan och frskrckelse fr eder komma ver alla djur p jorden och alla fglar under himmelen; jmte allt som krlar p marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand. 3Allt som rr sig och har liv skolen I hava till fda; ssom jag har givit eder grna rter, s giver jag eder allt detta. 4Ktt som har i sig sin sjl, det r sitt blod, skolen I dock icke ta. 5Men edert eget blod, vari eder sjl r, skall jag utkrva. Jag skall utkrva det av vilket djur det vara m. Jag skall ock av den ena mnniskan utkrva den andres sjl; 6den som utgjuter mnniskoblod, hans blod skall av mnniskor bliva utgjutet, ty Gud har gjort mnniskan till sin avbild. 7Och varen I fruktsamma och frken eder; vxen till p jorden och frken eder p den. 8 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans sner med honom: 9Se, jag vill upprtta ett frbund med eder, och med edra efterkommande efter eder, 10och med alla levande varelser som I haven hos eder: fglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gtt ut ur arken. 11Jag vill upprtta ett frbund med eder: hrefter skall icke mer ske att allt ktt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och frdrva jorden. 12Och Gud sade: Detta skall
9
1

Swedish Bible

Anonymous

vara tecknet till det frbund som jag gr mellan mig och eder, jmte alla levande varelser hos eder, fr eviga tider: 13min bge stter jag i skyn; den skall vara tecknet till frbundet mellan mig och jorden. 14Och nr jag hrefter lter skyar stiga upp ver jorden och bgen d synes i skyn, 15skall jag tnka p det frbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jmte alla levande varelser, vad slags ktt det vara m; och vattnet skall d icke mer bliva en flod som frdrvar allt ktt. 16Nr allts bgen synes i skyn och jag ser p den, skall jag tnka p det eviga frbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags ktt det vara m p jorden. 17S sade nu Gud till Noa: Detta skall vara tecknet till det frbund som jag har upprttat mellan mig och allt ktt p jorden. 18Noas sner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. 19Dessa tre voro Noas sner och frn dessa hava alla jordens folk utgrenat sig. 20 Och Noa var en kerman och var den frste som planterade en vingrd. 21Men nr han drack av vinet, blev han drucken och lg blottad i sitt tlt. 22Och Ham, Kanaans fader, sg d sin faders blygd och berttade det fr sina bda brder, som voro utanfr. 23Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p sina skuldror, bda tillsammans, och gingo s baklnges in och tckte ver sin faders blygd; de hllo drvid sina ansikten bortvnda, s att de icke sgo sin faders blygd. 24Nr sedan Noa vaknade upp frn ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: 25 Frbannad vare Kanaan, en trlars trl vare han t sina brder! 26Ytterligare sade han: Vlsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras trl! 27Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras trl. 28Och Noa levde efter floden tre hundra femtio r; 29allts blev Noas hela lder nio hundra femtio r; drefter dog han.

Chapter 10 Detta r berttelsen om Noas sners slkt. De voro Sem, Ham och Jafet; och t dem fddes sner efter floden. 2Jafets sner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 3 Gomers sner voro Askenas, Rifat och Togarma. 4Javans sner voro Elisa och Tarsis, kitterna och dodanerna. 5Frn dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havslnder utbrett sig i sina lnder, var efter sitt tungoml, efter sina slkter, i sina folk. 6Hams sner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 7Kus' sner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas sner voro Saba och Dedan. 8Men Kus fdde Nimrod; han var den frste som upprttade ett vlde p jorden. 9Han var ock en vldig jgare infr HERREN; drfr plgar man sga: En vldig jgare infr HERREN ssom Nimrod. 10Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land. 11Frn det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela, 12 och drtill Resen mellan Nineve och Kela; detta r den stora staden. 13Och Misraim fdde luderna, anamerna, lehaberna, naftuherna, 14patroserna, kasluherna, frn vilka filisterna hava utgtt, och kaftorerna. 15Och Kanaan fdde Sidon, som var hans frstfdde, och Het, 16s ock jebuserna, amorerna, girgaserna, 17hiverna, arkerna, sinerna, 18arvaderna, semarerna
10
1

Swedish Bible

Anonymous

och hamaterna. Sedan utgrenade sig kananernas slkter allt vidare, 19s att kananernas omrde strckte sig frn Sidon fram emot Gerar nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim nda till Lesa. 20Dessa voro Hams sner, efter deras slkter och tungoml, i deras lnder och folk. 21Sner fddes ock t Sem, Jafets ldre broder, som blev stamfader fr alla Ebers sner. 22Sems sner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. 23Arams sner voro Us, Hul, Geter och Mas. 24Arpaksad fdde Sela, och Sela fdde Eber. 25Men t Eber fddes tv sner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden frdelad; och hans broder hette Joktan. 26Och Joktan fdde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 27Hadoram, Usal, Dikla, 28Obal, Abimael, Saba, 29Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans sner. 30Och de hade sina boningsorter frn Mesa fram emot Sefar, emot stra berget. 31Dessa voro Sems sner, efter deras slkter och tungoml, i deras lnder, efter deras folk. 32Dessa voro Noas sners slkter, efter deras ttfljd, i deras folk. Och frn dem hava folken efter floden utbrett sig p jorden.

Chapter 11 Och hela jorden hade enahanda tungoml och talade p enahanda stt. 2Men nr de brto upp och drogo sterut, funno de en lgsltt i Sinears land och bosatte sig dr. 3Och de sade till varandra: Kom, lt oss sl tegel och brnna det. Och teglet begagnade de ssom sten, och ssom murbruk begagnade de jordbeck. 4Och de sade: Kom, lt oss bygga en stad t oss och ett torn vars spets rcker upp i himmelen, och s gra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda ver hela jorden. 5D steg HERREN ned fr att se staden och tornet som mnniskobarnen byggde. 6Och HERREN sade: Se, de ro ett enda folk och hava alla enahanda tungoml, och detta r deras frsta tilltag; hrefter skall intet bliva dem omjligt, vad de n besluta att gra. 7Vlan, lt oss stiga dit ned och frbistra deras tungoml, s att den ene icke frstr den andres tungoml. 8Och s spridde HERREN dem drifrn ut ver hela jorden, s att de mste upphra att bygga p staden. 9Drav fick den namnet Babel, eftersom HERREN dr frbistrade hela jordens tungoml; drifrn spridde ock HERREN ut dem ver hela jorden. 10Detta r berttelsen om Sems slkt. Nr Sem var hundra r gammal, fdde han Arpaksad, tv r efter floden. 11Och sedan Sem hade ftt Arpaksad, levde han fem hundra r och fdde sner och dttrar. 12Nr Arpaksad var trettiofem r gammal, fdde han Sela. 13Och sedan Arpaksad hade ftt Sela, levde han fyra hundra tre r och fdde sner och dttrar. 14Nr Sela var trettio r gammal, fdde han Eber. 15Och sedan Sela hade ftt Eber, levde han fyra hundra tre r och fdde sner och dttrar. 16Nr Eber var trettiofyra r gammal, fdde han Peleg. 17Och sedan Eber hade ftt Peleg, levde han fyra hundra trettio r och fdde sner och dttrar. 18Nr Peleg var trettio r gammal, fdde han Regu. 19Och sedan Peleg hade ftt Regu, levde han tv hundra nio r och fdde sner och dttrar. 20Nr Regu var trettiotv r gammal, fdde han Serug. 21Och sedan Regu hade ftt Serug, levde han tv hundra sju r och fdde sner och dttrar. 22Nr Serug var trettio r gammal, fdde han Nahor. 23Och sedan Serug hade ftt Nahor,
11
1

Swedish Bible

Anonymous

levde han tv hundra r och fdde sner och dttrar. 24Nr Nahor var tjugunio r gammal, fdde han Tera. 25Och sedan Nahor hade ftt Tera, levde han ett hundra nitton r och fdde sner och dttrar. 26Nr Tera var sjuttio r gammal, fdde han Abram, Nahor och Haran. 27Och detta r berttelsen om Teras slkt. Tera fdde Abram, Nahor och Haran. Och Haran fdde Lot. 28Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fdernesland, i det kaldeiska Ur. 29Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska. 30Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn. 31Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut frn det kaldeiska Ur p vg till Kanaans land; men nr de kommo till Haran, bosatte de sig dr. 32Och Teras lder blev tv hundra fem r; drefter dog Tera i Haran.

Chapter 12 Och HERREN sade till Abram: G ut ur ditt land och frn din slkt och frn din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. 2S skall jag gra dig till ett stort folk; jag skall vlsigna dig och gra ditt namn stort, och du skall bliva en vlsignelse. 3Och jag skall vlsigna dem som vlsigna dig, och den som frbannar dig skall jag frbanna, och i dig skola alla slkter p jorden varda vlsignade. 4Och Abram gick stad, ssom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem r gammal, nr han drog ut frn Haran. 5Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla godelar som de hade frvrvat och tjnarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo stad p vg mot Kanaans land 6och kommo s till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet nda till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och p den tiden bodde kananerna dr i landet. 7Men HERREN uppenbarade sig fr Abram och sade: t din sd skall jag giva detta land. D byggde han dr ett altare t HERREN, som hade uppenbarat sig fr honom. 8Sedan flyttade han drifrn till bergsbygden ster om Betel och slog dr upp sitt tlt, s att han hade Betel i vster och Ai i ster; och han byggde dr ett altare t HERREN och kallade HERRENS namn. 9Sedan brt Abram upp drifrn och drog sig allt lngre mot Sydlandet. 10 Men hungersnd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten fr att bo dr ngon tid, eftersom hungersnden var s svr i landet. 11Men nr han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: Jag vet ju att du r en skn kvinna. 12Om nu egyptierna tnka, nr de f se dig: 'Hon r hans hustru', s skola de drpa mig, under det att de lta dig leva. 13Sg drfr att du r min syster, s att det gr mig vl fr din skull, och s att jag fr din skull fr leva. 14D nu Abram kom till Egypten, sgo egyptierna att hon var en mycket skn kvinna. 15Och nr Faraos hvdingar fingo se henne, prisade de henne fr Farao, och s blev kvinnan tagen in i Faraos hus. 16Och Abram blev av honom vl behandlad fr hennes skull, s att han fick fr, fkreatur och snor, tjnare och tjnarinnor, sninnor och kameler. 17Men HERREN hemskte Farao och hans hus med stora plgor
12
1

Swedish Bible

Anonymous

fr Sarais, Abrams hustrus, skull. 18D kallade Farao Abram till sig och sade: Vad har du gjort mot mig! Varfr lt du mig icke veta att hon var din hustru? 19Varfr sade du: 'Hon r min syster' och vllade s, att jag tog henne till hustru t mig? Se, hr har du nu din hustru, tag henne och g. 20 Och Farao gav sina mn befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vgs med hans hustru och allt vad han gde.

Chapter 13 S drog d Abram upp frn Egypten med sin hustru och allt vad han gde, och Lot jmte honom, till Sydlandet. 2Och Abram var mycket rik p boskap och p silver och guld. 3Och han frdades ifrn lgerplats till lgerplats och kom s frn Sydlandet nda till Betel, till det stlle dr hans tlt frut hade sttt, mellan Betel och Ai, 4dit dr han frra gngen hade rest ett altare. Och dr kallade Abram HERRENS namn. 5Men Lot, som drog med Abram, hade ocks fr och fkreatur och tlt. 6Och landet rckte icke till fr dem, s att de kunde bo tillsammans; ty deras godelar voro fr stora fr att de skulle kunna bo tillsammans; 7och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde p den tiden kananerna och perisserna dr i landet. 8D sade Abram till Lot: Icke skall ngon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi ro ju frnder. 9Ligger icke hela landet ppet fr dig? Skilj dig ifrn mig; vill du t vnster, s gr jag t hger, och vill du t hger, s gr jag t vnster. 10D lyfte Lot upp sina gon och sg att hela Jordansltten verallt var vattenrik. Innan HERREN frdrvade Sodom och Gomorra, var den nmligen ssom HERRENS lustgrd, ssom Egyptens land, nda fram emot Soar. 11S utvalde d Lot t sig hela Jordansltten. Och Lot brt upp och drog sterut, och de skildes s frn varandra. 12Abram frblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i stderna p Sltten och drog med sina tlt nda inemot Sodom. 13Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt infr HERREN. 14Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig frn honom: Lyft upp dina gon och se, frn den plats dr du str, mot norr och sder och ster och vster. 15 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva t dig och din sd fr evrdlig tid. 16Och jag skall lta din sd bliva ssom stoftet p jorden; kan ngon rkna stoftet p jorden, s skall ock din sd kunna rknas. 17St upp och drag igenom landet efter dess lngd och dess bredd, ty t dig skall jag giva det. 18Och Abram drog stad med sina tlt och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde dr ett altare t HERREN.
1

Chapter 14 P den tid d Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung ver Goim, hnde sig 2att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom,
13
1

Swedish Bible

Anonymous

Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det r Soar. 3De frenade sig alla och tgade till Siddimsdalen, dr Salthavet nu r. 4I tolv r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde ret hade de avfallit. 5S kom nu i det fjortonde ret Kedorlaomer med de konungar som voro p hans sida; och de slogo rafaerna i Asterot-Karnaim, suserna i Ham, emerna i Save-Kirjataim 6och horerna p deras berg Seir och drevo dem nda till El-Paran vid knen. 7Sedan vnde de om och kommo till En-Mispat, det r Kades, och hrjade amalekiternas hela land; de slogo ock amorerna som bodde i Hasason-Tamar. 8 D drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det r Soar, ut och stllde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem -- 9mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen ver Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem. 10Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra mste fly och fllo d i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden. 11S togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel dr, och tgade bort; 12de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans godelar, nr de tgade bort; ty denne bodde i Sodom. 13Men en av de rddade kom och berttade detta fr Abram, hebren; denne bodde vid den terebintlund som tillhrde amoren Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i frbund med Abram. 14D nu Abram hrde att hans frnde var fngen, lt han sina mest beprvade tjnare, sdana som voro fdda i hans hus, tre hundra aderton mn, rycka ut, och frfljde fienderna nda till Dan. 15Och han delade sitt folk och verfll dem s om natten med sina tjnare och slog dem, och frfljde dem sedan nda till Hoba, norr om Damaskus, 16och tog tillbaka allt godset; sin frnde Lot och hans godelar tog han ock tillbaka, vensom kvinnorna och det vriga folket. 17D han nu var p tervgen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro p hans sida, gick konungen i Sodom honom till mtes i Savedalen, det r Konungsdalen. 18Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lt bra ut brd och vin; denne var prst t Gud den Hgste. 19Och han vlsignade honom och sade: Vlsignad vare Abram av Gud den Hgste, himmelens och jordens skapare! 20Och vlsignad vare Gud den Hgste, som har givit dina ovnner i din hand! Och Abram gav honom tionde av allt. 21Och konungen i Sodom sade till Abram: Giv mig folket; godset m du behlla fr dig sjlv. 22Men Abram svarade konungen i Sodom: Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Hgste, himmelens och jordens skapare, och betygar 23att jag icke vill taga ens en trd eller en skorem, n mindre ngot annat som tillhr dig. Du skall icke kunna sga: 'Jag har riktat Abram.' 24Jag vill intet hava; det r nog med vad mina mn hava frtrt och den del som tillkommer mina fljeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de m f sin del.

Chapter 15

14

Swedish Bible

Anonymous

En tid hrefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: Frukta icke, Abram, jag r din skld, din ln skall bliva mycket stor. 2Men Abram sade: Herre, HERRE, vad vill du d giva mig? Jag gr ju barnls bort, och arvinge till mitt hus bliver en man frn Damaskus, Elieser. 3Och Abram sade ytterligare: Mig har du icke givit ngon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge. 4Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgr frn ditt eget liv skall bliva din arvinge. 5Och han frde honom ut och sade: Skda upp till himmelen, och rkna stjrnorna, om du kan rkna dem. Och han sade till honom: S skall din sd bliva. 6Och han trodde p HERREN; och han rknade honom det till rttfrdighet. 7Och han sade till honom: Jag r HERREN, som har frt dig ut frn det kaldeiska Ur fr att giva dig detta land till besittning. 8Han svarade: Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det? 9D sade han till honom: Tag t mig en trerig kviga, en trerig get och en trerig vdur, drtill en turturduva och en ung duva. 10Och han tog t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fglarna. 11 Och rovfglarna slogo ned p de dda kropparna, men Abram drev bort dem. 12Nr nu solen var nra att g ned och en tung smn hade fallit p Abram, se, d kom en frskrckelse ver honom och ett stort mrker. 13Och han sade till Abram: Det skall du veta, att din sd skall komma att leva ssom frmlingar i ett land som icke tillhr dem, och de skola dr vara trlar, och man skall frtrycka dem; s skall ske i fyra hundra r. 14Men det folk vars trlar de bliva skall jag ock dma. Sedan skola de draga ut med stora godelar. 15Men du sjlv skall g till dina fder i frid och bliva begraven i en god lder. 16Och i det fjrde slktet skall din sd komma hit tillbaka. Ty nnu hava icke amorerna fyllt sin missgrnings mtt. 17D nu solen hade gtt ned och det hade blivit alldeles mrkt, syntes en rykande ugn med flammande lga, som for fram mellan styckena. 18P den dagen slt HERREN ett frbund med Abram och sade: t din sd skall jag giva detta land, frn Egyptens flod nda till den stora floden, till floden Frat: 19kainernas, kenasernas, kadmonernas, 20 hetiternas, perissernas, rafaernas, 21amorernas, kananernas, girgasernas och jebusernas land.

Chapter 16 Och Sarai, Abrams hustru, hade icke ftt barn t honom. Men hon hade en egyptisk tjnstekvinna, som hette Hagar; 2och Sarai sade till Abram: Se, HERREN har gjort mig ofruktsam, s att jag icke fder barn; g in till min tjnstekvinna, kanhnda skall jag f avkomma genom henne. Abram lyssnade till Sarais ord; 3och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjnstekvinna Hagar och gav henne till hustru t sin man Abram, sedan denne hade bott tio r i Kanaans land. 4 Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. Nr hon nu sg att hon var havande, ringaktade hon sin fru. 5D sade Sarai till Abram: Den ortt mig sker komme ver dig. Jag sjlv lade min tjnstekvinna i din famn, men d hon nu ser att hon r havande, ringaktar hon mig. HERREN dme
15
1

Swedish Bible

Anonymous

mellan mig och dig. 6Abram sade till Sarai: Din tjnstekvinna r ju i din hand, gr med henne vad du finner fr gott. Nr d Sarai tuktade henne, flydde hon bort ifrn henne. 7Men HERRENS ngel kom emot henne vid en vattenklla i knen, den klla som ligger vid vgen till Sur. 8Och han sade: Hagar, Sarais tjnstekvinna, varifrn kommer du, och vart gr du? Hon svarade: Jag r stadd p flykt ifrn min fru Sarai. 9D sade HERRENS ngel till henne: Vnd tillbaka till din fru, och dmjuka dig under henne. 10Och HERRENS ngel sade till henne: Jag skall gra din sd mycket talrik, s att man icke skall kunna rkna den fr dess myckenhets skull. 11Ytterligare sade HERRENS ngel till henne: Se, du r havande och skall fda en son; honom skall du giva namnet Ismael, drfr att HERREN har hrt ditt lidande. 12Och han skall bliva lik en vildsna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina brder. 13Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon sade: Du r Seendets Gud. Hon tnkte nmligen: Har jag d verkligen hr ftt se en skymt av honom som ser mig? 14Drav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades och Bered. 15 Och Hagar fdde t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar hade ftt t honom namnet Ismael. 16Och Abram var ttiosex r gammal, nr Hagar fdde Ismael t Abram.

Chapter 17 Nr Abram var nittionio r gammal, uppenbarade sig HERREN fr honom och sade till honom: Jag r Gud den Allsmktige. Vandra infr mig och var ostrafflig. 2Jag vill gra ett frbund mellan mig och dig, och jag skall frka dig vermttan. 3D fll Abram ned p sitt ansikte, och Gud talade s med honom: 4Se, det frbund som jag min sida gr med dig r detta, att du skall bliva en fader till mnga folk. 5Drfr skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall lta dig bliva en fader till mnga folk. 6Och jag skall gra dig vermttan fruktsam och lta folkslag komma av dig, och konungar skola utg frn dig. 7Och jag skall upprtta ett frbund mellan mig och dig och din sd efter dig, frn slkte till slkte, ett evigt frbund, s att jag skall vara din Gud och din sds efter dig; 8och jag skall giva dig och din sd efter dig det land dr du nu bor ssom frmling, hela Kanaans land, till evrdlig besittning, och jag skall vara deras Gud. 9 Och Gud sade ytterligare till Abraham: Du ter skall hlla mitt frbund, du och din sd efter dig, frn slkte till slkte. 10Och detta r det frbund mellan mig och eder och din sd efter dig, som I skolen hlla: allt mankn bland eder skall omskras; 11p eder frhud skolen I omskras, och detta skall vara tecknet till frbundet mellan mig och eder. 12Slkte efter slkte skall vart gossebarn bland eder omskras, nr det r tta dagar gammalt, jmvl den hemfdde tjnaren och den som r kpt fr penningar frn ngot frmmande folk, och som icke r av din sd. 13Omskras skall bde din hemfdde tjnare och den som du har kpt fr penningar; och s skall mitt frbund vara p edert ktt betygat ssom ett evigt frbund. 14Men en oomskuren av mankn, en vilkens frhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin slkt; han har brutit mitt frbund. 15Och Gud
16
1

Swedish Bible

Anonymous

sade ter till Abraham: Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn. 16Och jag skall vlsigna henne och skall ocks med henne giva dig en son; ja, jag skall vlsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar ver folk skola hrstamma frn henne. 17D fll Abraham ned p sitt ansikte och log, ty han sade vid sig sjlv: Skulle barn fdas t en man som r hundra r gammal? Och skulle Sara fda barn, hon som r nittio r gammal? 18 Och Abraham sade till Gud: Mtte allenast Ismael f leva infr dig! 19D sade Gud: Nej, din hustru Sara skall fda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprtta mitt frbund, ett evigt frbund, som skall glla hans sd efter honom. 20Men angende Ismael har jag ock hrt din bn; se, jag skall vlsigna honom och gra honom fruktsam och frka honom vermttan. Tolv hvdingar skall han f till sner, och jag skall gra honom till ett stort folk. 21Men mitt frbund skall jag upprtta med Isak, honom som Sara skall fda t dig vid denna tid nsta r. 22D Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp frn honom. 23Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjnare, de hemfdda och de som voro kpta fr penningar, allt mankn bland Abrahams husfolk, och omskar p denna samma dag deras frhud, ssom Gud hade tillsagt honom. 24Och Abraham var nittionio r gammal, nr hans frhud blev omskuren. 25Och hans son Ismael var tretton r gammal, nr hans frhud blev omskuren. 26P denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael; 27och alla mn i hans hus, de hemfdda tjnarna och de som voro kpta fr penningar ifrn frmmande folk, blevo omskurna tillika med honom.

Chapter 18 Och HERREN uppenbarade sig fr honom vid Mamres terebintlund, dr han satt vid ingngen till sitt tlt, d det var som hetast p dagen. 2Nr han lyfte upp sina gon, fick han se tre mn st framfr sig. Och d han sg dem, skyndade han emot dem frn tltets ingng och bugade sig ned till jorden 3och sade: Herre, har jag funnit nd fr dina gon, s g icke frbi din tjnare. 4Lt mig hmta litet vatten, s att I kunnen tv edra ftter; och vilen eder under trdet. 5Jag vill ock hmta ett stycke brd, s att I kunnen vederkvicka eder, innan I gn vidare, eftersom I nu haven tagit vgen frbi eder tjnare. De sade: Gr ssom du har sagt. 6Och Abraham skyndade in i tltet till Sara och sade: Skynda dig och tag tre sea-mtt fint mjl, knda det och baka kakor. 7 Men sjlv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den t sin tjnare, och denne skyndade sig att tillreda den. 8Och han tog grddmjlk och st mjlk och kalven, som han hade ltit tillreda, och satte fram fr dem; och han stod sjlv hos dem under trdet, medan de to. 9Och de sade till honom: Var r din hustru Sara? Han svarade: Drinne i tltet. 10D sade han: Jag skall komma tillbaka till dig nsta r vid denna tid, och se, d skall din hustru Sara hava en son. Detta hrde Sara, dr hon stod i ingngen till tltet, som var bakom honom. 11Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hg lder, och Sara hade icke mer, ssom kvinnor plga hava. 12 Drfr log Sara vid sig sjlv och tnkte: Skulle jag vl nu p min lderdom giva mig till lusta,
1

17

Swedish Bible

Anonymous

nu d ocks min herre r gammal? 13Men HERREN sade till Abraham: Varfr log Sara och tnkte: 'Skulle jag verkligen fda barn, s gammal som jag r?' 14r d ngot s underbart, att HERREN icke skulle frm det? P den bestmda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nsta r, och d skall Sara hava en son. 15D nekade Sara och sade: Jag log icke; ty hon blev frskrckt. Men han sade: Jo, du log. 16Och mnnen stodo upp fr att g drifrn och vnde sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med fr att ledsaga dem. 17Och HERREN sade: Kan jag vl dlja fr Abraham vad jag tnker gra? 18Av Abraham skall ju bliva ett stort och mktigt folk, och i honom skola alla folk p jorden varda vlsignade. 19Ty drtill har jag utvalt honom, fr att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hlla HERRENS vg och va rttfrdighet och rtt, p det att HERREN m lta det komma ver Abraham, som han har lovat honom. 20Och HERREN sade: Ropet frn Sodom och Gomorra r stort, och deras synd r mycket svr; 21drfr vill jag g ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om s icke r, vill jag veta det. 22Och mnnen begvo sig drifrn och gingo mot Sodom; men Abraham stod nnu kvar infr HERREN. 23Och Abraham trdde nrmare och sade: Vill du d frgra den rttfrdige tillika med den ogudaktige? 24Kanhnda finnas femtio rttfrdiga i staden; vill du d frgra den och icke skona orten fr de femtio rttfrdigas skull som finnas dr? 25 Bort det, att du skulle s gra och dda den rttfrdige tillika med den ogudaktige, s att det skulle g den rttfrdige likasom den ogudaktige; bort det ifrn dig! Skulle han som r hela jordens domare icke gra vad rtt r? 26HERREN sade: Om jag i Sodom finner femtio rttfrdiga inom staden, s vill jag skona orten fr deras skull. 27Men Abraham svarade och sade: Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastn jag r stoft och aska. 28Kanhnda skall det fattas fem i de femtio rttfrdiga; vill du d fr de fems skull frdrva hela staden? Han sade: Om jag dr finner fyrtiofem; s skall jag icke frdrva den. 29Men han fortfor att tala till honom och sade: Kanhnda skola fyrtio finnas dr. Han svarade: Jag skall d icke gra det, fr de fyrtios skull. 30D sade han: Herre, vredgas icke ver att jag nnu talar ngot. Kanhnda skola trettio finnas dr. Han svarade: Om jag dr finner trettio, s skall jag icke gra det. 31Men han sade: Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhnda skola tjugu finnas dr. Han svarade: Jag skall d icke frdrva den, fr de tjugus skull. 32D sade han: Herre, vredgas icke ver att jag talar allenast nnu en gng. Kanhnda skola tio finnas dr. Han svarade: Jag skall d icke frdrva den, fr de tios skull. 33Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vnde tillbaka hem.

Chapter 19 Och de tv nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d i Sodoms port. Nr Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och fll ned till jorden p sitt ansikte 2och sade: I herrar, tagen hrbrge i eder tjnares hus och stannen dr ver natten, och tvn edra ftter; sedan
18
1

Swedish Bible

Anonymous

kunnen I i morgon bittida fortstta eder frd. De svarade: Nej, vi vilja stanna p gatan ver natten. 3Men han bad dem s entrget, att de togo hrbrge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en mltid t dem och bakade osyrat brd, och de to. 4Men innan de hade lagt sig, omringades huset av mnnen i staden, Sodoms mn, bde unga och gamla, allt folket, s mnga de voro. 5Dessa kallade p Lot och sade till honom: Var ro de mn som hava kommit till dig i natt? Fr dem ut till oss, s att vi f knna dem. 6D gick Lot ut till dem i porten och stngde drren efter sig 7och sade: Mina brder, gren icke s illa. 8Se, jag har tv dttrar, som nnu icke veta av ngon man. Dem vill jag fra ut till eder, s kunnen I gra med dem vad I finnen fr gott. Gren allenast icke ngot mot dessa mn, eftersom de nu hava gtt in under skuggan av mitt tak. 9 Men de svarade: Bort med dig! Och de sade ytterligare: Denne, en ensam man, har kommit hit och bor hr ssom frmling, och han vill dock stndigt upphva sig som domare. Men nu skola vi gra dig mer ont n dem. Och de trngde med vld in p mannen Lot och stormade fram fr att sprnga drren. 10D rckte mnnen ut sina hnder och togo Lot in till sig i huset och stngde drren. 11Och de mn som stodo utanfr husets port slogo de med blindhet, bde sm och stora, s att de frgves skte finna porten. 12Och mnnen sade till Lot: Har du ngon mer hr, ngon mg, eller ngra sner eller dttrar, eller ngon annan som tillhr dig i staden, s fr dem bort ifrn detta stlle. 13Ty vi skola frdrva detta stlle; ropet frn dem har blivit s stort infr HERREN, att HERREN har utsnt oss till att frdrva dem. 14D gick Lot ut och talade till sina mgar, som skulle f hans dttrar, och sade: Stn upp och gn bort ifrn detta stlle; ty HERREN skall frdrva staden. Men hans mgar menade att han skmtade. 15Nr nu morgonrodnaden gick upp, manade nglarna p Lot och sade: St upp och tag med dig din hustru och dina bda dttrar, som du har hos dig, p det att du icke m frgs genom stadens missgrning. 16Och d han nnu drjde, togo mnnen honom vid handen jmte hans hustru och hans bda dttrar, ty HERREN ville skona honom; och de frde honom ut, och nr de voro utanfr staden, slppte de honom. 17Och medan de frde dem ut, sade den ene: Fly fr ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och drj ingenstdes p Sltten. Fly undan till bergen, s att du icke frgs. 18Men Lot sade till dem: Ack nej, Herre. 19Se, din tjnare har ju funnit nd fr dina gon, och stor r den barmhrtighet som du gr med mig, d du vill rdda mitt liv; men jag frmr icke fly undan till bergen; jag rdes att olyckan hinner mig, s att jag omkommer. 20Se, staden drborta ligger helt nra, och det r ltt att fly dit, och den r liten; lt mig fly undan dit -- den r ju s liten -- p det att jag m bliva vid liv. 21D svarade han honom: Vlan, jag skall ock hri gra dig till viljes; jag skall icke omstrta den stad som du talar om. 22 Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet gra, frrn du har kommit dit. Drav fick staden namnet Soar. 23D nu solen hade gtt upp ver jorden och Lot hade kommit till Soar, 24lt HERREN svavel och eld regna frn himmelen, frn HERREN, ver Sodom och Gomorra; 25och han omstrtade dessa stder med hela Sltten och alla dem som bodde i stderna och det som vxte p marken. 26 Och Lots hustru, som fljde efter honom, sg sig tillbaka; d blev hon en saltstod. 27Och nr Abraham bittida fljande morgon gick till den plats dr han hade sttt infr HERREN, 28och blickade ned ver Sodom och Gomorra och ver hela Slttlandet, d fick han se en rk stiga upp

19

Swedish Bible

Anonymous

frn landet, lik rken frn en smltugn. 29S skedde d, att nr Gud frdrvade stderna p Sltten, tnkte han p Abraham och lt Lot komma undan omstrtningen, d han omstrtade stderna dr Lot hade bott. 30Och Lot drog upp frn Soar till bergsbygden och bodde dr med sina bda dttrar, ty han fruktade fr att bo kvar i Soar; och han bodde med sina bda dttrar i en grotta. 31D sade den ldre till den yngre: Vr fader r gammal, och ingen man finnes i landet, som kan g in till oss efter all vrldens sedvnja. 32Kom, lt oss giva vr fader vin att dricka och lgga oss hos honom, fr att vi m skaffa oss livsfrukt genom vr fader. 33S gvo de sin fader vin att dricka den natten, och den ldre gick in och lade sig hos sin fader, och han mrkte icke nr hon lade sig, ej heller nr hon stod upp. 34Dagen drefter sade den ldre till den yngre: Se, jag lg i natt hos min fader; lt oss ocks denna natt giva honom vin att dricka, och g du in och lgg dig hos honom, fr att vi m skaffa oss livsfrukt genom vr fader. 35S gvo de ocks den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han mrkte icke nr hon lade sig, ej heller nr hon stod upp. 36S blevo Lots bda dttrar havande genom sin fader. 37Och den ldre fdde en son, och hon gav honom namnet Moab; frn honom hrstamma moabiterna nda till denna dag. 38Den yngre fdde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; frn honom hrstamma Ammons barn nda till denna dag.

Chapter 20 Och Abraham brt upp drifrn och drog till Sydlandet; dr uppehll han sig mellan Kades och Sur, och ngon tid bodde han i Gerar. 2Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. D snde Abimelek, konungen i Gerar, och lt hmta Sara till sig. 3Men Gud kom till Abimelek i en drm om natten och sade till honom: Se, du mste d fr den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon r en annan mans kta hustru. 4Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: Herre, vill du d drpa ocks rttfrdiga mnniskor? 5Sade han icke sjlv till mig: 'Hon r min syster'? Och likas sade hon: 'Han r min broder.' I mitt hjrtas oskuld och med rena hnder har jag gjort detta. 6D sade Gud till honom i drmmen: Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hjrtas oskuld, och jag har sjlv hindrat dig frn att synda mot mig; drfr har jag icke tillstatt dig att komma vid henne. 7Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han r en profet. Och han m bedja fr dig, s att du fr leva. Men om du icke giver henne tillbaka, s vet att du skall dden d, du sjlv och alla som tillhra dig. 8D stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tjnare och berttade allt detta fr dem; och mnnen blevo mycket frskrckta. 9Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: Vad har du gjort mot oss! Vari har jag frsyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg en s stor synd? P otillbrligt stt har du handlat mot mig. 10Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: Vad var din mening, nr du gjorde detta? 11Abraham svarade: Jag tnkte: 'P denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola drpa mig fr min hustrus skull.' 12Hon r ocks verkligen
1

20

Swedish Bible

Anonymous

min syster, min faders dotter, fastn icke min moders dotter; och s blev hon min hustru. 13Men nr Gud snde mig ut p vandring bort ifrn min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din krlek drmed att du sger om mig, varthelst vi komma, att jag r din broder.' 14D tog Abimelek fr och fkreatur, tjnare och tjnarinnor och gav dem t Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka. 15Och Abimelek sade: Se, mitt land ligger ppet fr dig; du m bo var du finner fr gott. 16Och till Sara sade han: Se, jag giver t din broder tusen siklar silver; det skall fr dig vara en frsoningsgva infr allt ditt folk. S har du infr alla ftt upprttelse. 17Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjnstekvinnor, s att de ter kunde fda barn. 18HERREN hade nmligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, fr Saras, Abrahams hustrus, skull.

Chapter 21 Och HERREN sg till Sara, ssom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara ssom han hade sagt. 2Sara blev havande och fdde t Abraham en son p hans lderdom, vid den bestmda tid som Gud hade sagt honom. 3Och Abraham gav den son som var fdd t honom, den som Sara hade ftt t honom, namnet Isak. 4Och Abraham omskar sin son Isak, nr denne var tta dagar gammal, ssom Gud hade bjudit honom. 5Och Abraham var hundra r gammal, nr hans son Isak fddes t honom. 6Och Sara sade: Gud har berett mig ett lje; var och en som fr hra detta skall le mot mig. 7Och hon sade: Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag ftt honom en son p hans lderdom! 8Och barnet vxte upp och blev avvant; och den dag d Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gstabud. 9D fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade ftt t Abraham, leka och skmta; 10och hon sade till Abraham: Driv ut denna tjnstekvinna och hennes son, ty denna tjnstekvinnas son skall icke rva med min son Isak. 11Det talet misshagade Abraham mycket fr hans sons skull. 12Men Gud sade till Abraham: Du m icke fr gossens och fr din tjnstekvinnas skull lta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon sger dig; ty genom Isak r det som sd skall uppkallas efter dig. 13Men ocks tjnstekvinnans son skall jag gra till ett folk, drfr att han r din sd. 14Bittida fljande morgon tog Abraham brd och en lgel med vatten och gav det t Hagar; han lade det p hennes rygg och gav henne barnet med och lt henne g. Och hon begav sig stad och irrade omkring i Beer-Sebas ken. 15Men nr vattnet i lgeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrn sig under en buske 16och gick bort och satte sig ett stycke drifrn, p ett bgskotts avstnd, ty hon tnkte: Jag frmr icke se p, huru barnet dr. Och dr hon nu satt, p ngot avstnd, brast hon ut i grt. 17D hrde Gud gossens rst, och Guds ngel ropade till Hagar frn himmelen och sade till henne: Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hrt gossens rst, dr han ligger. 18G och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall gra honom till ett stort folk. 19Och Gud ppnade hennes gon, s att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lgel med vatten
21
1

Swedish Bible

Anonymous

och gav gossen att dricka. 20Och Gud var med gossen, och han vxte upp och bodde i knen och blev med tiden en bgskytt. 21Han bodde i knen Paran; och hans moder tog en hustru t honom frn Egyptens land. 22Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin hrhvitsman, och talade med Abraham och sade: Gud r med dig i allt vad du gr. 23S lova mig nu hr med ed vid Gud att du icke skall gra dig skyldig till ngot svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land dr du nu bor ssom frmling samma godhet som jag har bevisat dig. 24Abraham sade: Det vill jag lova dig. 25Dock gjorde Abraham Abimelek frebrelser angende en vattenbrunn som Abimeleks tjnare hade tagit ifrn honom. 26Men Abimelek svarade: Jag vet icke vem som har gjort detta; sjlv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hrt ngot drom frrn i dag. 27D tog Abraham fr och fkreatur och gav t Abimelek; och de slto frbund med varandra. 28Men Abraham stllde sju lamm av hjorden avsides. 29D sade Abimelek till Abraham: Vad betyda de sju lammen som du har stllt dr avsides? 30Han svarade: Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, fr att detta m vara mig till ett vittnesbrd drom att det r jag som har grvt denna brunn. 31Drav kallades det stllet Beer-Seba, eftersom de bda dr gingo eden. 32Nr de s hade slutit frbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans hrhvitsman Pikol upp och vnde tillbaka till filisternas land. 33Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och kallade dr HERRENS, den evige Gudens, namn. 34Och Abraham bodde i filisternas land en lng tid. likhet med varandra.

Chapter 22 En tid hrefter hnde sig att Gud satte Abraham p prov. Han sade till honom: Abraham! Han svarade: Hr r jag. 2D sade han: Tag din son Isak, din ende son, som du har kr, och g bort till Moria land, och offra honom dr ssom brnnoffer, p ett berg som jag skall sga dig. 3 Bittida fljande morgon lastade Abraham sin sna och tog med sig tv sina tjnare och sin son Isak; och sedan han hade huggit snder ved till brnnoffer, brt han upp och begav sig p vg till den plats som Gud hade sagt honom. 4Nr nu Abraham p tredje dagen lyfte upp sina gon och fick se platsen p avstnd, 5sade han till sina tjnare: Stannen I hr med snan; jag och gossen vilja g ditbort. Nr vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder. 6Och Abraham tog veden till brnnoffret och lade den p sin son Isak, men sjlv tog han elden och kniven, och de gingo s bda tillsammans. 7D talade Isak till sin fader Abraham och sade: Min fader! Han svarade: Vad vill du, min son? Han sade: Se, hr r elden och veden, men var r fret till brnnoffret? 8 Abraham svarade: Gud utser nog t sig fret till brnnoffret, min son. S gingo de bda tillsammans. 9Nr de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han dr ett altare och lade veden drp, sedan band han sin son Isak och lade honom p altaret ovanp veden. 10Och Abraham rckte ut sin hand och tog kniven fr att slakta sin son. 11D ropade HERRENS ngel till honom frn himmelen och sade: Abraham! Abraham! Han svarade: Hr
22
1

Swedish Bible

Anonymous

r jag. 12D sade han: Lt icke din hand komma vid gossen, och gr honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d du icke har undanhllit mig din ende son. 13Nr d Abraham lyfte upp sina gon, fick han bakom sig se en vdur, som hade fastnat med sina horn i ett snr; och Abraham gick dit och tog vduren och offrade den till brnnoffer i sin sons stlle. 14Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu fr tiden heter den Berget dr HERREN lter se sig. 15Och HERRENS ngel ropade fr andra gngen till Abraham frn himmelen 16och sade: Jag svr vid mig sjlv, sger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhllit mig din ende son 17 drfr skall jag rikligen vlsigna dig och gra din sd talrik ssom stjrnorna p himmelen och ssom sanden p havets strand; och din sd skall intaga sina fienders portar. 18Och i din sd skola alla folk p jorden vlsigna sig, drfr att du lyssnade till mina ord. 19Sedan vnde Abraham tillbaka till sina tjnare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba. 20En tid hrefter blev s berttat fr Abraham: Se, Milka har ock ftt barn t din broder Nahor. 21Barnen voro Us, hans frstfdde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader, 22vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel. 23Men Betuel fdde Rebecka. Dessa tta fddes av Milka t Nahor, Abrahams broder. 24Och hans bihustru, som hette Reuma, fdde ock barn, nmligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

Chapter 23 Och Sara blev ett hundra tjugusju r gammal; s gammal blev Sara. 2Och Sara dog i Kirjat-Arba, det r Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och hll ddsklagan efter Sara och begrt henne. 3 Drefter stod Abraham upp och gick bort ifrn den dda och talade s till Hets barn: 4Jag r en frmling och gst hos eder. Lten mig nu f en egen grav hos eder, s att jag kan fra min dda dit och begrava henne. 5D svarade Hets barn Abraham och sade till honom: 6Hr oss, herre. Du r en Guds hvding bland oss; begrav din dda i den frnmligaste av vra gravar. Ingen av oss skall vgra att giva dig sin grav till att dr begrava din dda. 7Men Abraham stod upp och bugade sig fr landets folk, Hets barn; 8och han talade med dem och sade: Om I tillstdjen att jag fr ut min dda och begraver henne, s hren mig och lggen eder ut fr mig hos Efron, Sohars son, 9s att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhr honom, och som ligger vid ndan av hans ker. Mot full betalning i eder krets m han giva mig den till egen grav. 10Men Efron satt dr bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i nrvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade: 11Icke s, min herre. Hr mig: Jag sknker dig kern; grottan som finnes dr sknker jag dig ock; jag sknker dig den infr mina landsmns gon; begrav dr din dda. 12Men Abraham bugade sig fr landets folk; 13och han talade till Efron i nrvaro av landets folk och sade: Vrdes dock hra mig. Jag vill betala kerns vrde; tag emot det av mig, och lt mig dr begrava min dda. 14D svarade Efron Abraham och sade till honom: 15Min herre, hr mig. Ett jordstycke till ett vrde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din dda.
23
1

Swedish Bible

Anonymous

16

Och Abraham frstod Efron och vgde upp t honom den summa som Efron hade uppgivit i nrvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, sdant silver som var gngbart i handel. 17S skedde det att Efrons ker i Makpela, gent emot Mamre, sjlva kern med grottan som fanns dr och alla trd p kern, s lngt dess omrde strckte sig runt omkring, blev verlten t Abraham till egendom 18 infr Hets barns gon, infr alla som bodde inom hans stadsport. 19Drefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p kern i Makpela, gent emot Mamre, det r Hebron, i Kanaans land. 20 kern med grottan som fanns dr blev s av Hets barn verlten t Abraham till egen grav.

Chapter 24 Abraham var nu gammal och kommen till hg lder, och HERREN hade vlsignat Abraham i alla stycken. 2D sade han till sin ldste hustjnare, den som frestod all hans egendom: Lgg din hand under min lnd; 3jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru t min son skall taga en dotter till ngon av kananerna bland vilka jag bor, 4utan att du skall g till mitt eget land och till min slkt och dr taga hustru t min son Isak. 5 Tjnaren sade till honom: Men om s hnder, att kvinnan icke vill flja mig hit till landet, mste jag d fra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrn? 6Abraham svarade honom: Tag dig till vara fr att fra min son dit tillbaka. 7HERREN, himmelens Gud, som har frt mig bort ifrn min faders hus och ifrn mitt fdernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: 't din sd skall jag giva detta land', han skall snda sin ngel framfr dig, s att du drifrn skall kunna f en hustru t min son. 8Men om kvinnan icke vill flja dig, s r du fri ifrn denna din ed till mig. Allenast m du icke fra min son dit tillbaka. 9D lade tjnaren sin hand under sin herre Abrahams lnd och lovade honom detta med ed. 10Och tjnaren tog tio av sin herres kameler och drog stad med allahanda dyrbara gvor frn sin herre; han stod upp och drog stad till Nahors stad i Aram-Naharaim. 11Dr lt han kamelerna lgra sig utanfr staden, vid en vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d kvinnorna plgade komma ut fr att hmta vatten. 12Och han sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, lt mig i dag f ett lyckosamt mte, och gr nd med min herre Abraham. 13Se, jag str hr vid vattenkllan, och stadsbornas dttrar komma hitut fr att hmta vatten. 14Om jag nu sger till en flicka: 'Hll hit din kruka, och lt mig f dricka' och hon d svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna', m hon d vara den som du har utsett t din tjnare Isak, s skall jag drav veta att du har gjort nd med min herre. 15Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka p axeln. 16Och flickan var mycket fager att skda, en jungfru som ingen man hade knt. Hon gick nu ned till kllan och fyllde sin kruka och steg s upp igen. 17 D skyndade tjnaren emot henne och sade: Lt mig f dricka litet vatten ur din kruka. 18Hon svarade: Drick, min herre och lyfte strax ned krukan p sin hand och gav honom att dricka. 19 Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: Jag vill ock sa upp vatten t dina kameler,
24
1

Swedish Bible

Anonymous

till dess att de alla hava ftt dricka. 20Och hon tmde strax sin kruka i vattenhon och skyndade ter till brunnen fr att hmta vatten och ste s upp t alla hans kameler. 21Men mannen sg p henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke. 22Och nr alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en nsring av guld, en halv sikel i vikt, och tv armband av guld, tio siklar i vikt, 23och frgade: Vems dotter r du? Sg mig det. Och sg mig om vi kunna f natthrbrge i din faders hus? 24Hon svarade honom: Jag r dotter till Betuel, Milkas son, som av henne fddes t Nahor. 25Och hon sade ytterligare till honom: Vi hava rikligt med bde halm och foder; natthrbrge kan du ock f. 26D bjde mannen sig ned och tillbad HERREN 27och sade: Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin nd och trofasthet ifrn min herre! Mig har HERREN ledsagat p vgen, hem till min herres frnder. 28 Och flickan skyndade stad och berttade allt detta i sin moders hus. 29Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade stad till mannen drute vid kllan. 30Nr han nmligen sg nsringen och armbanden som hans syster bar, och nr han hrde huru hans syster Rebecka berttade: 'S och s talade mannen till mig', d begav han sig ut till mannen, dr denne stod hos kamelerna vid kllan. 31Och han sade: Kom in, du HERRENS vlsignade; varfr str du hrute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes fr kamelerna. 32S kom d mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och tog fram halm och foder t kamelerna, och vatten till att tv hans och hans fljeslagares ftter. 33Och man satte fram mat fr honom; men han sade: Jag vill icke ta, frrn jag har framfrt mitt rende. Laban svarade: S tala d. 34D sade han: Jag r Abrahams tjnare. 35Och HERREN har rikligen vlsignat min herre, s att han har blivit en mktig man; han har givit honom fr och fkreatur, silver och guld, tjnare och tjnarinnor, kameler och snor. 36Och Sara, min herres hustru, har ftt t min herre en son p sin lderdom, och t denne har han givit allt vad han ger. 37Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru t min son skall du icke taga en dotter till ngon av kananerna i vilkas land jag bor, 38utan du skall g till min faders hus och till min slkt och dr taga hustru t min son.' 39D sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill flja med mig?' 40Han svarade mig: 'HERREN, infr vilken jag har vandrat, skall snda sin ngel med dig och gra din resa lyckosam, s att du t min son fr en hustru av min slkt och av min faders hus; 41i sdant fall skall du vara lst frn din ed till mig, nr du har kommit till min slkt. Ocks om de icke giva henne t dig, skall du vara fri ifrn eden till mig.' 42 S kom jag i dag till kllan, och jag sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, om du vill lta den resa p vilken jag r stadd bliva lyckosam, 43m det d ske, nr jag nu str hr vid vattenkllan, att om en ung kvinna kommer ut fr att hmta vatten och jag sger till henne: 'Lt mig f dricka litet vatten ur din kruka' 44och hon d svarar mig: 'Drick du; t dina kameler vill jag ock sa upp vatten' -- m hon d vara den kvinna som HERREN har utsett t min herres son. 45Och innan jag hade slutat att s tala fr mig sjlv, se, d kom Rebecka ut med sin kruka p axeln och gick ned till kllan fr att hmta vatten. D sade jag till henne: 'Lt mig f dricka.' 46Och strax lyfte hon ned sin kruka frn axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.' S drack jag, och hon vattnade ocks kamelerna. 47Och jag frgade henne och sade: 'Vems dotter r du?' Hon svarade:
25

Swedish Bible

Anonymous

'Jag r dotter till Betuel, Nahors son, som fddes t honom av Milka.' D satte jag ringen i hennes nsa och armbanden p hennes armar. 48Och jag bjde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p den rtta vgen, s att jag t hans son skulle f min herres frndes dotter. 49Om I nu viljen visa min herre krlek och trofasthet, s sgen mig det; varom icke, s sgen mig ock det, fr att jag d m vnda mig t annat hll, till hger eller till vnster. 50D svarade Laban och Betuel och sade: Frn HERREN har detta utgtt; vi kunna i den saken intet sga till dig, varken ont eller gott. 51Se, dr str Rebecka infr dig, tag henne och drag stad; m hon bliva hustru t din herres son, ssom HERREN har sagt. 52Nr Abrahams tjnare hrde deras ord, fll han ned p jorden och tillbad HERREN. 53Sedan tog tjnaren fram smycken av silver och guld, s ock klder, och gav detta t Rebecka. Jmvl t hennes broder och hennes moder gav han dyrbara sknker. 54Och de to och drucko, han och hans fljeslagare, och stannade sedan dr ver natten. Men om morgonen, nr de hade sttt upp, sade han: Lten mig nu fara till min herre. 55D sade hennes broder och hennes moder: Lt flickan stanna hos oss ngra dagar, tio eller s; sedan m du fara. 56Men han svarade dem: Uppehllen mig icke, eftersom HERREN har gjort min resa lyckosam. Lten mig fara; jag vill resa hem till min herre. 57 D sade de: Vi vilja kalla hit flickan och frga henne sjlv. 58Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: Vill du resa med denne man? Hon svarade: Ja. 59D bestmde de att deras syster Rebecka jmte sin amma skulle fara med Abrahams tjnare och dennes mn. 60Och de vlsignade Rebecka och sade till henne: Av dig, du vr syster, komme tusen gnger tio tusen, och m dina avkomlingar intaga sina fienders portar. 61Och Rebecka och hennes trnor stodo upp och satte sig p kamelerna och fljde med mannen; s tog tjnaren Rebecka med sig och for sin vg. 62 Men Isak var p vg hem frn Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet. 63Och mot aftonen hade Isak gtt ut p fltet i sorgsna tankar. Nr han d lyfte upp sina gon, fick han se kameler komma. 64D nu ocks Rebecka lyfte upp sina gon och fick se Isak, steg hon med hast ned frn kamelen; 65och hon frgade tjnaren: Vem r den mannen som kommer emot oss dr p fltet? Tjnaren svarade: Det r min herre. D tog hon sin slja och hljde sig i den. 66Och tjnaren frtljde fr Isak huru han hade utrttat allt. 67Och Isak frde henne in i sin moder Saras tlt; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne kr. S blev Isak trstad i sorgen efter sin moder.

Chapter 25 Och Abraham tog sig nnu en hustru, och hon hette Ketura. 2Hon fdde t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. 3Och Joksan fdde Saba och Dedan, och Dedans sner voro assurerna, letuserna och leummerna. 4Och Midjans sner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas sner. 5Och Abraham gav allt vad han gde t Isak. 6Men t snerna till sina bihustrur gav Abraham sknker och skilde dem, medan han sjlv nnu levde, frn
26
1

Swedish Bible

Anonymous

sin son Isak och lt dem draga sterut, bort till sterlandet. 7Och detta r antalet av Abrahams levnadsr: ett hundra sjuttiofem r; 8drefter gav Abraham upp andan och dog i en god lder, gammal och mtt p livet, och blev samlad till sina fder. 9Och hans sner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, p hetiten Efrons, Sohars sons, ker gent emot Mamre, 10den ker som Abraham hade kpt av Hets barn; dr blev Abraham begraven, svl som hans hustru Sara. 11Och efter Abrahams dd vlsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi. 12Och detta r berttelsen om Ismaels slkt, Abrahams sons, som fddes t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjnstekvinna. 13Dessa ro namnen p Ismaels sner, med deras namn, efter deras ttfljd: Nebajot, Ismaels frstfdde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, 14Misma, Duma och Massa, 15Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. 16Dessa voro Ismaels sner och dessa deras namn, i deras byar och tltlger, tolv hvdingar efter deras stammar. 17Och detta r antalet av Ismaels levnadsr: ett hundra trettiosju r; drefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fder. 18Och de hade sina boningsplatser frn Havila nda till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina brder. 19Och detta r berttelsen om Isaks, Abrahams sons, slkt. Abraham fdde Isak; 20och Isak var fyrtio r gammal, nr han till hustru t sig tog Rebecka, som var dotter till aramen Betuel frn Paddan-Aram och syster till aramen Laban. 21 Och Isak bad till HERREN fr sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bnhrde honom, s att hans hustru Rebecka blev havande. 22Men barnen sttte varandra i hennes liv; d sade hon: Om det skulle g s, varfr skulle jag d vara till? Och hon gick bort fr att frga HERREN. 23Och HERREN svarade henne: Tv folk finnas i ditt liv, tv folkstammar skola ur ditt skte sndras frn varandra; den ena stammen skall vara den andra vermktig, och den ldre skall tjna den yngre. 24Nr sedan tiden var inne att hon skulle fda, se, d funnos tvillingar i hennes liv. 25Den som frst kom fram var rdltt och ver hela kroppen ssom en hrmantel; och de gvo honom namnet Esau. 26Drefter kom hans broder fram, och denne hll med sin hand i Esaus hl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio r gammal, nr de fddes. 27Och barnen vxte upp, och Esau blev en skicklig jgare, som hll sig ute p marken; Jakob ter blev en fromsint man, som bodde i tlt. 28Och Isak hade Esau krast, ty han hade smak fr villebrd; men Rebecka hade Jakob krast. 29En gng, d Jakob hll p att koka ngot till soppa, kom Esau hem frn marken, uppgiven av hunger. 30Och Esau sade till Jakob: Lt mig f till livs av det rda, det rda du har dr; ty jag r uppgiven av hunger. Drav fick han namnet Edom. 31Men Jakob sade: Slj d nu t mig din frstfdslortt. 32Esau svarade: Jag r ju dden nra; vartill gagnar mig d min frstfdslortt? 33Jakob sade: S giv mig nu din ed drp. Och han gav honom sin ed och slde s sin frstfdslortt till Jakob. 34Men Jakob gav Esau brd och linssoppa; och han t och drack och stod sedan upp och gick sin vg. S ringa aktade Esau sin frstfdslortt.

Chapter 26

27

Swedish Bible

Anonymous

Men en hungersnd uppstod i landet, en ny hungersnd, efter den som hade varit frut, i Abrahams tid. D begav sig Isak till Abimelek, filisternas konung, i Gerar. 2Och HERREN uppenbarade sig fr honom och sade: Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall sga dig. 3Stanna ssom frmling hr i landet; jag skall vara med dig och vlsigna dig, ty t dig och din sd skall jag giva alla dessa lnder, och skall hlla den ed som jag har svurit din fader Abraham. 4Jag skall gra din sd talrik ssom stjrnorna p himmelen, och jag skall giva t din sd alla dessa lnder; och i din sd skola alla folk p jorden vlsigna sig, 5drfr att Abraham har lyssnat till mina ord och hllit vad jag har bjudit honom hlla, mina bud, mina stadgar och mina lagar. 6S stannade Isak kvar i Gerar. 7Och nr mnnen p orten frgade honom om hans hustru, sade han: Hon r min syster. Han fruktade nmligen fr att sga att hon var hans hustru, ty han tnkte: Mnnen hr p orten kunde d drpa mig fr Rebeckas skull, eftersom hon r s fager att skda. 8Men nr han hade varit dr en lngre tid, hnde sig en gng, d Abimelek, filisternas konung, blickade ut genom fnstret, att han fick se Isak krligt skmta med sin hustru Rebecka. 9 D kallade Abimelek Isak till sig och sade: Hon r ju din hustru; huru har du d kunnat sga: 'Hon r min syster'? Isak svarade honom: Jag fruktade att jag annars skulle bliva ddad fr hennes skull. 10D sade Abimelek: Vad har du gjort mot oss! Huru ltt kunde det icke hava skett att ngon av folket hade lgrat din hustru? Och s hade du dragit skuld ver oss. 11Sedan bjd Abimelek allt folket och sade: Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med dden. 12Och Isak sdde dr i landet och fick det ret hundrafalt, ty HERREN vlsignade honom. 13Och han blev en mktig man; hans makt blev strre och strre, s att han till slut var mycket mktig. 14Han gde s mnga fr och fkreatur och s mnga tjnare, att filisterna begynte avundas honom. 15Och alla de brunnar som hans faders tjnare hade grvt i hans fader Abrahams tid, dem hade filisterna kastat igen och fyllt med grus. 16Och Abimelek sade till Isak: Drag bort ifrn oss; ty du har blivit oss alltfr mktig. 17D drog Isak bort drifrn och slog upp sitt lger i Gerars dal och bodde dr. 18Och Isak lt ter grva ut de vattenbrunnar som hade blivit grvda i hans fader Abrahams tid, men som filisterna efter Abrahams dd hade kastat igen; och han gav dem ter de namn som hans fader hade givit dem. 19Och Isaks tjnare grvde i dalen och funno dr en brunn med rinnande vatten. 20Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: Vattnet r vrt. D gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade kivat med honom. 21Drefter grvde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; d gav han den namnet Sitna. 22Sedan begav han sig drifrn till en annan plats och grvde ter en brunn; om den tvistade de icke. Drfr gav han denna namnet Rehobot, i det han sade: Nu har ju HERREN givit oss utrymme, s att vi kunna frka oss i landet. 23Sedan drog han drifrn upp till Beer-Seba. 24 Och HERREN uppenbarade sig fr honom den natten och sade: Jag r Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag r med dig, och jag skall vlsigna dig och gra din sd talrik, fr min tjnare Abrahams skull. 25D byggde han dr ett altare och kallade HERRENS namn och slog dr upp sitt tlt. Och Isaks tjnare grvde dr en brunn. 26Och Abimelek begav sig till honom frn Gerar med Ahussat, sin vn, och Pikol, sin hrhvitsman. 27Men Isak sade till dem: Varfr kommen I

28

Swedish Bible

Anonymous

till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifrn eder? 28De svarade: Vi hava tydligt sett att HERREN r med dig; drfr tnkte vi: 'Lt oss giva varandra en ed, vi och du, s att vi sluta ett frbund med dig, 29att du icke skall gra oss ngot ont, likasom vi vr sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat n gott och hava ltit dig fara i frid.' Du r nu HERRENS vlsignade. 30D gjorde han ett gstabud fr dem, och de to och drucko. 31Bittida fljande morgon svuro de varandra eden; sedan lt Isak dem g, och de foro ifrn honom i frid. 32 Samma dag kommo Isaks tjnare och berttade fr honom om den brunn som de hade grvt och sade till honom: Vi hava funnit vatten. 33Och han kallade den Sibea. Drav heter staden Beer-Seba nnu i dag. 34Nr Esau var fyrtio r gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon. 35Men dessa blevo en hjrtesorg fr Isak och Rebecka.

Chapter 27 Nr Isak hade blivit gammal och hans gon voro skumma, s att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin ldste son, och sade till honom: Min son! Han svarade honom: Vad vill du? 2D sade han: Se, jag r gammal och vet icke nr jag skall d. 3S tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din bge, och g ut i marken och jaga villebrd t mig; 4red sedan till t mig en smaklig rtt, en sdan som jag tycker om, och br in den till mig till att ta, p det att min sjl m vlsigna dig, frrn jag dr. 5Men Rebecka hrde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken fr att jaga villebrd till att fra hem, 6sade Rebecka till sin son Jakob: Se, jag har hrt din fader tala s till din broder Esau: 7'Hmta mig villebrd och red till t mig en smaklig rtt, p det att jag m ta och sedan vlsigna dig infr HERREN, frrn jag dr.' 8S hr nu vad jag sger, min son, och gr vad jag bjuder dig. 9G bort till hjorden och hmta mig drifrn tv goda killingar, s vill jag av dem tillreda en smaklig rtt t din fader, en sdan som han tycker om. 10Och du skall bra in den till din fader till att ta, p det att han m vlsigna dig, frrn han dr. 11Men Jakob sade till sin moder Rebecka: Min broder Esau r ju luden, och jag r slt. 12 Kanhnda tager min fader p mig, och jag bliver d av honom hllen fr en bespottare och skaffar mig frbannelse i stllet fr vlsignelse. 13D sade hans moder till honom: Den frbannelsen komme ver mig, min son; hr nu allenast vad jag sger, och g och hmta dem t mig. 14D gick han och hmtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig rtt, en sdan som hans fader tyckte om. 15Och Rebecka tog Esaus, sin ldre sons, hgtidsklder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem p Jakob, sin yngre son. 16Och med skinnen av killingarna bekldde hon hans hnder och den slta delen av hans hals. 17Sedan lmnade hon t sin son Jakob den smakliga rtten och brdet som hon hade tillrett. 18Och han gick in till sin fader och sade: Min fader! Han svarade: Vad vill du? Vem r du, min son? 19D sade Jakob till sin fader: Jag r Esau, din frstfdde. Jag har gjort ssom du tillsade mig; stt dig upp och t av mitt villebrd, p det att din sjl m vlsigna mig. 20Men Isak sade till sin son: Huru har du s snart kunnat finna
29
1

Swedish Bible

Anonymous

ngot, min son? Han svarade: HERREN, din Gud, skickade det i min vg. 21D sade Isak till Jakob: Kom hit, min son, och lt mig taga p dig och knna om du r min son Esau eller icke. 22 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och nr denne hade tagit p honom, sade han: Rsten r Jakobs rst, men hnderna ro Esaus hnder. 23Och han knde icke igen honom, ty hans hnder voro ludna ssom hans broder Esaus hnder; och han vlsignade honom. 24Men han frgade: r du verkligen min son Esau? Han svarade: Ja. 25D sade han: Br hit maten t mig och lt mig ta av min sons villebrd, p det att min sjl m vlsigna dig. Och han bar fram den till honom, och han t; och han rckte honom vin, och han drack. 26Drefter sade hans fader Isak till honom: Kom hit och kyss mig, min son. 27Nr han d gick fram och kysste honom, knde han lukten av hans klder och vlsignade honom; han sade: Se, av min son utgr doft, lik doften av en mark, som HERREN har vlsignat. 28S give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och sd och vin i rikligt mtt. 29Folk tjne dig, och folkslag falle ned fr dig. Bliv en herre ver dina brder, och m din moders sner falla ned fr dig. Frbannad vare den som frbannar dig, och vlsignad vare den som vlsignar dig! 30Men nr Isak hade givit Jakob sin vlsignelse och Jakob just hade gtt ut frn sin fader Isak, kom hans broder Esau hem frn jakten. 31Drefter tillredde ocks han en smaklig rtt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: M min fader st upp och ta av sin sons villebrd, p det att din sjl m vlsigna mig. 32Hans fader Isak frgade honom: Vem r du? Han svarade: Jag r Esau, din frstfdde son. 33D blev Isak vermttan hpen och sade: Vem var d den jgaren som bar in till mig sitt villebrd, s att jag t av allt, frrn du kom, och sedan vlsignade honom? Vlsignad skall han ock frbliva. 34Nr Esau hrde sin faders ord, brast han ut i hgljudd och bitter klagan och sade till sin fader: Vlsigna ocks mig, min fader. 35Men han svarade: Din broder har kommit med svek och tagit din vlsignelse. 36D sade han: Han heter ju Jakob, och han har nu ocks tv gnger bedragit mig. Min frstfdslortt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min vlsignelse. Och han frgade: Har du d ingen vlsignelse kvar fr mig? 37Isak svarade och sade till Esau: Se, jag har satt honom till en herre ver dig, och alla hans brder har jag givit honom till tjnare, och med sd och vin har jag begvat honom; vad skall jag d nu gra fr dig, min son? 38Esau sade till sin fader: Har du d allenast den enda vlsignelsen, min fader? Vlsigna ocks mig, min fader. Och Esau brast ut i grt. 39D svarade hans fader Isak och sade till honom: Se, fjrran ifrn jordens fetma skall din boning vara och utan dagg frn himmelen ovanefter. 40Av ditt svrd skall du leva, och du skall tjna din broder. Men det skall ske, nr du samlar din kraft, att du river hans ok frn din hals. 41Och Esau blev htsk mot Jakob fr den vlsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sjlv: Snart skola de dagar komma, d vi f srja vr fader; d skall jag drpa min broder Jakob. 42Nr man nu berttade fr Rebecka vad hennes ldre son Esau hade sagt, snde hon och lt kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: Se, din broder Esau vill hmnas p dig och drpa dig. 43 S hr nu vad jag sger, min son: st upp och fly till min broder Laban i Haran, 44och stanna ngon tid hos honom, till dess din broders frbittring har upphrt, 45ja, till dess din broders vrede mot dig har upphrt och han frgter vad du har gjort mot honom. D skall jag snda stad och

30

Swedish Bible

Anonymous

hmta dig drifrn. Varfr skall jag mista eder bda p samma gng? 46Och Rebecka sade till Isak: Jag r led vid livet fr Hets dttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets dttrar, en sdan som dessa, ngon bland landets dttrar, varfr skulle jag d leva?

Chapter 28 D kallade Isak till sig Jakob och vlsignade honom; och han bjd honom och sade till honom: Tag dig icke till hustru ngon av Kanaans dttrar, 2utan st upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru drifrn, ngon av Labans, din morbroders, dttrar. 3Och m Gud den Allsmktige vlsigna dig och gra dig fruktsam och frka dig, s att skaror av folk komma av dig; 4m han giva t dig Abrahams vlsignelse, t dig och din sd med dig, s att du fr taga i besittning det land som Gud har givit t Abraham, och dr du nu bor ssom frmling. 5S snde Isak stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till aramen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder. 6Nr nu Esau sg att Isak hade vlsignat Jakob och snt honom till Paddan-Aram fr att drifrn taga sig hustru -- ty han hade vlsignat honom och bjudit honom och sagt: Du skall icke taga till hustru ngon av Kanaans dttrar -- 7och nr han sg att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram, 8 d mrkte Esau att Kanaans dttrar misshagade hans fader Isak; 9och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru t sig, utver de hustrur han frut hade. 10Men Jakob begav sig frn Beer-Seba p vg till Haran. 11Och han kom d till den heliga platsen och stannade dr ver natten, ty solen hade gtt ned; och han tog en av stenarna p platsen fr att hava den till huvudgrd och lade sig att sova dr. 12D hade han en drm. Han sg en stege vara rest p jorden, och dess vre nde rckte upp till himmelen, och Guds nglar stego upp och ned p den. 13Och se, HERREN stod framfr honom och sade: Jag r HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land dr du ligger skall jag giva t dig och din sd. 14Och din sd skall bliva ssom stoftet p jorden, och du skall utbreda dig t vster och ster och norr och sder, och alla slkter p jorden skola varda vlsignade i dig och i din sd. 15Och se, jag r med dig och skall bevara dig, varthelst du gr, och jag skall fra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig. 16Nr Jakob vaknade upp ur smnen sade han: HERREN r sannerligen p denna plats, och jag visste det icke! 17Och han betogs av fruktan och sade: Detta mste vara en helig plats, hr bor frvisso Gud, och hr r himmelens port. 18Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgrd och reste den till en stod och gt olja drovanp. 19Och han gav den platsen namnet Betel; frut hade staden hetat Lus. 20Och Jakob gjorde ett lfte och sade: Om Gud r med mig och bevarar mig under den resa som jag nu r stadd p och giver mig brd till att ta och klder till att klda mig med, 21s att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d skall HERREN vara min Gud;
1

31

Swedish Bible

Anonymous

22

och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.

Chapter 29 Och Jakob begav sig stad p vg till sterlandet. 2Dr fick han se en brunn p fltet, och vid den lgo tre frhjordar, ty ur denna brunn plgade man vattna hjordarna. Och stenen som lg ver brunnens ppning var stor; 3drfr plgade man lta alla hjordarna samlas dit och vltrade s stenen frn brunnens ppning och vattnade fren; sedan lade man stenen tillbaka p sin plats ver brunnens ppning. 4Och Jakob sade till mnnen: Mina brder, varifrn ren I? De svarade: Vi ro frn Haran. 5D sade han till dem: Knnen I Laban, Nahors son? De svarade: Ja. 6Han frgade dem vidare: Str det vl till med honom? De svarade: Ja; och se, dr kommer hans dotter Rakel med fren. 7Han sade: Det r ju nnu full dag; nnu r det icke tid att samla boskapen. Vattnen fren, och fren dem ter i bet. 8Men de svarade: Vi kunna icke gra det, frrn alla hjordarna hava blivit samlade och man har vltrat stenen frn brunnens ppning; d vattna vi fren. 9Medan han nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders fr; ty hon plgade vakta dem. 10 Nr Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, fr, gick han fram och vltrade stenen frn brunnens ppning och vattnade sin morbroder Labans fr. 11 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i grt. 12Och Jakob omtalade fr Rakel att han var hennes faders frnde, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade stad och omtalade det fr sin fader. 13 D nu Laban fick hras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och frde honom in i sitt hus; och han frtljde fr Laban allt som hade hnt honom. 14Och Laban sade till honom: Ja, du r mitt ktt och ben. Och han stannade hos honom en mnads tid. 15Och Laban sade till Jakob: Du r ju min frnde. Skulle du d tjna mig fr intet? Sg mig vad du vill hava i ln? 16Nu hade Laban tv dttrar; den ldre hette Lea, och den yngre hette Rakel. 17Och Leas gon voro matta, men Rakel hade en skn gestalt och var skn att skda. 18Och Jakob hade fattat krlek till Rakel; drfr sade han: Jag vill tjna dig i sju r fr Rakel, din yngre dotter. 19Laban svarade: Det r bttre att jag giver henne t dig, n att jag skulle giva henne t ngon annan; bliv kvar hos mig. 20S tjnade Jakob fr Rakel i sju r, och det tycktes honom vara allenast ngra dagar; s kr hade han henne. 21Drefter sade Jakob till Laban: Giv mig min hustru, ty min tid r nu frlupen; lt mig g in till henne. 22D bjd Laban tillhopa allt folket p orten och gjorde ett gstabud. 23Men nr aftonen kom, tog han sin dotter Lea och frde henne till honom, och han gick in till henne. 24Och Laban gav sin tjnstekvinna Silpa t sin dotter Lea till tjnstekvinna. 25Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. D sade han till Laban: Vad har du gjort mot mig? Var det icke fr Rakel jag tjnade hos dig? Varfr har du s bedragit mig? 26 Laban svarade: Det r icke sed p vr ort att man giver bort den yngre fre den ldre. 27Lt nu dennas brllopsvecka g till nda, s vilja vi giva dig ocks den andra, mot det att du gr tjnst hos
32
1

Swedish Bible

Anonymous

mig i nnu ytterligare sju r. 28Och Jakob samtyckte hrtill och lt hennes brllopsvecka g till nda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29Och Laban gav sin tjnstekvinna Bilha t sin dotter Rakel till tjnstekvinna. 30S gick han in ocks till Rakel, och han hade Rakel krare n Lea. Sedan tjnade han hos honom i nnu ytterligare sju r. 31Men d HERREN sg att Lea var frsmdd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam. 32Och Lea blev havande och fdde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tnkte: HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kr. 33Och hon blev ter havande och fdde en son. D sade hon: HERREN har hrt att jag har varit frsmdd, drfr har han givit mig ocks denne. Och hon gav honom namnet Simeon. 34Och ter blev hon havande och fdde en son. D sade hon: Nu skall vl nd min man hlla sig till mig; jag har ju ftt honom tre sner. Drav fick denne namnet Levi. 35ter blev hon havande och fdde en son. D sade hon: Nu vill jag tacka HERREN. Drfr gav hon honom namnet Juda. Sedan upphrde hon att fda. hrledes.

Chapter 30 D nu Rakel sg att hon icke fdde barn t Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: Skaffa mig barn, eljest dr jag. 2D upptndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: Hller du d mig fr Gud? Det r ju han som frmenar dig livsfrukt. 3Hon sade: Se, dr r min tjnarinna Bilha; g in till henne, fr att hon m fda barn i mitt skte, s att genom henne ocks jag fr avkomma. 4S gav hon honom sin tjnstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. 5 Och Bilha blev havande och fdde t Jakob en son. 6D sade Rakel: Gud har skaffat rtt t mig; han har hrt min rst och givit mig en son. Drfr gav hon honom namnet Dan. 7ter blev Bilha, Rakels tjnstekvinna, havande, och hon fdde t Jakob en andre son. 8D sade Rakel: Strider om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger. Och hon gav honom namnet Naftali. 9D Lea nu sg att hon hade upphrt att fda, tog hon sin tjnstekvinna Silpa och gav henne t Jakob till hustru. 10Och Silpa, Leas tjnstekvinna, fdde t Jakob en son. 11D sade Lea: Till lycka! Och hon gav honom namnet Gad. 12Och Silpa, Leas tjnstekvinna, fdde t Jakob en andre son. 13D sade Lea: Till sllhet fr mig! Ja, jungfrur skola prisa mig sll. Och hon gav honom namnet Aser. 14Men Ruben gick ut en gng vid tiden fr veteskrden och fann d krlekspplen p marken och bar dem till sin moder Lea. D sade Rakel till Lea: Giv mig ngra av din sons krlekspplen. 15Men hon svarade henne: r det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons krlekspplen? Rakel sade: M han d i natt ligga hos dig, om jag fr din sons krlekspplen. 16Nr nu Jakob om aftonen kom hem frn marken, gick Lea honom till mtes och sade: Till mig skall du g in; ty jag har givit min sons krlekspplen ssom ln fr dig. S lg han hos henne den natten. 17Och Gud hrde Lea, s att hon blev havande, och hon fdde t Jakob en femte son. 18D sade Lea: Gud har givit mig min ln, fr det att jag gav min tjnstekvinna t min man. Och hon gav honom namnet Isaskar. 19ter blev Lea havande, och hon fdde t
33
1

Swedish Bible

Anonymous

Jakob en sjtte son. 20D sade Lea: Gud har givit mig en god gva. Nu skall min man frbliva boende hos mig, ty jag har ftt honom sex sner. Och hon gav honom namnet Sebulon. 21Drefter fdde hon en dotter och gav henne namnet Dina. 22Men Gud tnkte p Rakel; Gud hrde henne och gjorde henne fruktsam. 23Hon blev havande och fdde en son. D sade hon: Gud har tagit bort min smlek. 24Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: HERREN give mig nnu en son. 25D nu Rakel hade ftt Josef, sade Jakob till Laban: Lt mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land. 26Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjnat dig fr, och lt mig draga hem; du vet ju sjlv huru jag har tjnat dig. 27Laban svarade honom: Lt mig finna nd fr dina gon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN fr din skull har vlsignat mig. 28Och han sade ytterligare: Bestm vad du vill hava i ln av mig, s skall jag giva dig det. 29 Han svarade honom: Du vet sjlv huru jag har tjnat dig, och vad det har blivit av din boskap under min vrd. 30Ty helt litet var det som du hade, frrn jag kom, men det har frkat sig och blivit mycket, ty HERREN har vlsignat dig, varhelst jag har gtt fram. Men nr skall jag nu ocks f gra ngot fr mitt eget hus? 31Han svarade: Vad skall jag giva dig? Och Jakob sade: Du skall icke alls giva mig ngot. Om du vill gra mot mig ssom jag nu sger, s skall jag fortfara att vara herde fr din hjord och vakta den. 32Jag vill i dag g igenom hela din hjord och avskilja ur den alla sprckliga och brokiga svl som alla svarta djur bland fren, s ock vad som r brokigt och sprckligt bland getterna; sdant m sedan bliva min ln. 33Och nr du framdeles kommer fr att med egna gon se vad som har blivit min ln, d skall min rttfrdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke ro sprckliga eller brokiga, och alla fr hos mig, som icke ro svarta, de skola rknas ssom stulna. 34D sade Laban: Vlan, blive det ssom du har sagt. 35Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla sprckliga och brokiga getter -- alla djur som ngot vitt fanns p -- och alla svarta djur bland fren; och detta lmnade han i sina sners vrd. 36Och han lt ett avstnd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans vriga hjord att vakta. 37Men Jakob tog sig friska kppar av poppel, mandeltrd och lnn och skalade p dem vita rnder, i det han blottade det vita p kpparna. 38Sedan lade han kpparna, som han hade skalat, i rnnorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo fr att dricka, s att djuren hade dem framfr sig; och de hade just sin parningstid, nr de nu kommo fr att dricka. 39Och djuren parade sig vid kpparna, och s blev djurens avfda strimmig, sprcklig och brokig. 40Drefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s, att de vnde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; s skaffade han sig egna hjordar, som han icke lt komma ihop med Labans hjord. 41Och s ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob kpparna framfr djurens gon i rnnorna, s att de parade sig vid kpparna. 42Men nr det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. Hrigenom tillfllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob. 43S blev mannen vermttan rik; han fick mycken smboskap, drtill ock tjnarinnor och tjnare, kameler och snor. hrledes av.

34

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 31 Men han fick hra huru Labans sner talade s: Jakob har tagit allt vad vr fader gde; av det vr fader gde r det som han har skaffat sig all denna rikedom. 2Jakob mrkte ocks att Laban icke sg p honom med samma gon som frut. 3Och HERREN sade till Jakob: Vnd tillbaka till dina fders land och till din slkt; jag skall vara med dig. 4D snde Jakob och lt kalla Rakel och Lea ut p marken till sin hjord; 5och han sade till dem: Jag mrker att eder fader icke ser p mig med samma gon som frut, nu d min faders Gud har varit med mig. 6Och I veten sjlva att jag har tjnat eder fader av alla mina krafter; 7men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gnger frndrat min ln. Dock har Gud icke tillstatt honom att gra mig ngot ont. 8Nr han sade: 'De sprckliga skola vara din ln', d fick hela hjorden sprcklig avfda; och nr han sade: 'De strimmiga skola vara din ln', d fick hela jorden strimmig avfda. 9S tog Gud eder faders boskap och gav den t mig. 10Ty nr parningstiden kom, lyfte jag upp mina gon och fick se i drmmen att hannarna som betckte smboskapen voro strimmiga, sprckliga och flckiga. 11Och Guds ngel sade till mig i drmmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'Hr r jag.' 12D sade han: 'Lyft upp dina gon och se huru alla hannar som betcka smboskapen ro strimmiga, sprckliga och flckiga. Jag har ju sett allt vad Laban gr mot dig. 13Jag r den Gud som du sg i Betel, dr du smorde en stod, och dr du gjorde mig ett lfte. St nu upp och drag ut ur detta land, och vnd tillbaka till ditt fdernesland.' 14D svarade Rakel och Lea och sade till honom: Hava vi numera ngon lott eller arvedel i vr faders hus? 15Blevo vi icke av honom aktade ssom frmlingar, nr han slde oss? Sedan har han ju ock frtrt vad han fick i betalning fr oss. 16Ja, all den rikedom som Gud har avhnt vr fader tillhr oss och vra barn. S gr nu allt vad Gud har sagt dig. 17D stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p kamelerna 18och frde bort med sig all boskap och alla godelar som han hade frvrvat, den boskap han gde, och som han hade frvrvat i Paddan-Aram, och begav sig p vg till sin fader Isak i Kanaans land. 19Men Laban hade gtt bort fr att klippa sina fr; d stal Rakel sin faders husgudar, 20och Jakob stal sig undan frn aramen Laban, s att han icke lt denne mrka att han mnade fly. 21S flydde han med allt sitt; han brt upp och gick ver floden och stllde sin frd mot Gileads berg. 22Men p tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23D tog han med sig sina frnder och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom p Gileads berg. 24Men Gud kom till aramen Laban i en drm om natten och sade till honom: Tag dig till vara fr att tala ngot mot Jakob, vad det vara m. 25Och Laban hann upp Jakob. Denne hade d slagit upp sitt tlt p berget, och Laban med sina frnder hade ock sitt tlt uppslaget p Gileads berg. 26D sade Laban till Jakob: Vad r detta fr ett tilltag, att du har stulit dig undan frn mig och frt bort mina dttrar, likasom vore de tagna med svrd? 27Varfr dolde du din flykt och stal dig undan frn mig? Drigenom att du icke lt mig veta ngot drom hindrades jag att ledsaga dig till vgs med jubel och sng, med pukor och harpor. 28Du frunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina dttrar. Du har handlat draktigt. 29Det stode nu i min makt att gra eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: 'Tag dig till vara fr att tala ngot mot
35
1

Swedish Bible

Anonymous

Jakob, vad det vara m.' 30Och d du nu ntligen ville fara, eftersom du lngtade s mycket till din faders hus, varfr skulle du stjla mina gudar? 31D svarade Jakob och sade till Laban: Jag fruktade fr dig, ty jag tnkte att du skulle med vld taga dina dttrar ifrn mig. 32Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f behlla livet. I vra frnders nrvaro m du se efter, om ngot r ditt av det jag har i min go, och i s fall taga det. Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem. 33D gick Laban in i Jakobs tlt, drefter i Leas tlt och i de bda tjnstekvinnornas tlt, men fann intet. Och nr han hade kommit ut ur Leas tlt, gick han in i Rakels tlt. 34Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig drovanp. Och Laban skte igenom hela tltet, men fann dem icke. 35Och hon sade till sin fader: Vredgas icke, min herre, ver att jag ej kan stiga upp fr dig, ty det r med mig p kvinnors vis. S skte han efter husgudarna, men fann dem icke. 36D blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: Vari har jag d frbrutit mig eller syndat, eftersom du s hftigt frfljer mig? 37Nu har du genomskt allt mitt bohag; vad har du dr funnit av bohagsting som tillhra dig? Lgg det fram hr infr mina frnder och dina frnder, s att de f dma mellan oss bda. 38I tjugu r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke ftt i otid, och av vdurarna i din hjord har jag icke tit. 39Intet ihjlrivet djur frde jag till dig; jag mste sjlv erstta det; du utkrvde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten. 40Sdan var min lott: om dagen frtrdes jag av hetta och om natten av kld, och smnen flydde mina gon. 41I tjugu r har jag nu varit i ditt hus; jag har tjnat dig i fjorton r fr dina bda dttrar och i sex r fr din boskap, men du har tio gnger frndrat min ln. 42Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, s hade du nu skert ltit mig fara med tomma hnder. Men Gud sg mitt lidande och min mda, och han fllde domen i natt. 43D svarade Laban och sade till Jakob: Dttrarna ro mina dttrar, och barnen ro mina barn, och hjordarna ro mina hjordar, och allt det du ser r mitt; vad skulle jag d nu kunna gra mot dessa mina dttrar eller mot barnen som de hava ftt? 44 S kom nu och lt oss sluta ett frbund med varandra, och m det vara ett vittne mellan mig och dig. 45D tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46Och Jakob sade till sina frnder: Samlen tillhopa stenar. Och de togo stenar och gjorde ett rse och hllo mltid dr p rset. 47Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed. 48Och Laban sade: Detta rse vare i dag vittne mellan mig och dig. Drav fick det namnet Galed; 49men det kallades ock Mispa, ty han sade: HERREN vare vktare mellan mig och dig, nr vi icke mer se varandra. 50Om du behandlar mina dttrar illa eller tager andra hustrur jmte mina dttrar, s vet, att om ock ingen mnniska r tillstdes, s r dock Gud vittne mellan mig och dig. 51Och Laban sade ytterligare till Jakob: Se, detta rse och stoden som jag har rest mellan mig och dig -- 52detta rse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig frbi detta rse, och att icke heller du skall draga till mig frbi detta rse och denna stod, med ont uppst. 53Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss. Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade. 54Och Jakob offrade ett slaktoffer p berget och inbjd sina frnder att hlla mltid med sig. Och de to och stannade sedan p berget ver natten. 55Men om morgonen

36

Swedish Bible

Anonymous

stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina dttrar och vlsignat dem, for han sin vg hem igen. r arameiska, det senare hebreiska.

Chapter 32 Men nr Jakob drog sin vg fram, mtte honom Guds nglar; 2och d Jakob sg dem, sade han: Detta r Guds skara. Och han gav den platsen namnet Mahanaim. 3Och Jakob snde budbrare framfr sig till sin broder Esau i Seirs land, p Edoms mark; 4och han bjd dem och sade: S skolen I sga till min herre Esau: Din tjnare Jakob lter sga: Jag har vistats borta hos Laban och drjt kvar dr nda till nu; 5och jag har ftt oxar, snor, fr, tjnare och tjnarinnor. Och jag har nu velat snda bud fr att lta min herre veta detta, p det att jag m finna nd fr dina gon. 6Nr sedan budbrarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: Vi trffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man. 7D blev Jakob mycket frskrckt och betogs av ngest; och han delade sitt folk och fren och fkreaturen och kamelerna i tv skaror. 8Ty han tnkte: Om Esau verfaller den ena skaran och slr den, s kan dock den andra skaran undkomma. 9 Och Jakob sade: Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vnd tillbaka till ditt land och till din slkt, s skall jag gra dig gott', 10jag r fr ringa till all den nd och all den trofasthet som du har bevisat din tjnare; ty jag hade icke mer n min stav, nr jag gick ver denna Jordan, och nu har jag frkats till tv skaror. 11Rdda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och frgr mig, utan att ens skona mdrar och barn. 12Du har sjlv sagt: 'Jag skall gra dig mycket gott och lta din sd bliva ssom havets sand, som man icke kan rkna fr dess myckenhets skull.' 13Och han stannade dr den natten. Och av det han hade frvrvat tog han ut till sknker t sin broder Esau 14tv hundra getter och tjugu bockar, tv hundra tackor och tjugu vdurar, 15trettio kamelston som gvo di, jmte deras fl, drtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu sninnor med tio fl. 16Och han lmnade detta i sina tjnares vrd, var hjord fr sig, och sade till sina tjnare: Gn framfr mig och lten ett mellanrum vara mellan hjordarna. 17Och han bjd den frste och sade: Nr min broder Esau mter dig och frgar dig: 'Vem tillhr du, och vart gr du, och vem tillhra djuren som du driver framfr dig?', 18d skall du svara: 'De tillhra din tjnare Jakob; de ro sknker som han snder till min herre Esau, och sjlv kommer han hr efter oss.' 19Och han bjd likaledes den andre och den tredje och alla de vriga som drevo hjordarna: Ssom jag nu har sagt eder skolen I sga till Esau, nr I kommen fram till honom. 20Och I skolen vidare sga: 'Ocks din tjnare Jakob kommer hr efter oss.' Ty han tnkte: Jag vill blidka honom med de sknker som g fre mig; sedan vill jag sjlv komma infr hans ansikte; kanhnda tager han d ndigt emot mig. 21S kommo nu sknkerna fre honom, medan han sjlv den natten stannade i lgret. 22Men under natten stod han upp och tog sina bda hustrur och sina bda tjnstekvinnor och sina elva sner och gick ver Jabboks vad. 23Han tog dem och frde dem ver bcken och frde tillika ver vad han eljest gde. 24Och Jakob blev ensam
37
1

Swedish Bible

Anonymous

kvar. D brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp. 25Och nr denne sg att han icke kunde vervinna Jakob, gav han honom ett slag p hftleden, s att hften gick ur led, under det han brottades med honom. 26Och mannen sade: Slpp mig, ty morgonrodnaden gr upp. Men han svarade: Jag slpper dig icke, med mindre du vlsignar mig. 27D sade han till honom: Vad r ditt namn? Han svarade: Jakob. 28Han sade: Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kmpat med Gud och med mnniskor och vunnit seger. 29D frgade Jakob och sade: Lt mig veta ditt namn. Han svarade: Varfr frgar du efter mitt namn? Och han vlsignade honom dr. 30Men Jakob gav platsen namnet Peniel, ty, sade han, jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit rddat. 31Och nr han hade kommit frbi Penuel, sg han solen g upp; men han haltade p hften. 32Frdenskull ta Israels barn nnu i dag icke hftsenan som ligger p hftleden, drfr nmligen, att han gav Jakob ett slag p hftleden, p hftsenan.

Chapter 33 Och Jakob lyfte upp sina gon och fick se Esau komma med fyra hundra man. D frdelade han sina barn p Lea och Rakel och de bda tjnstekvinnorna. 2Och han lt tjnstekvinnorna med deras barn g frmst, Lea med hennes barn drnst, och Rakel med Josef sist. 3Och sjlv gick han framfr dem och bugade sig sju gnger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder. 4Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och fll honom om halsen och kysste honom; och de grto. 5Och nr han lyfte upp sina gon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: Vilka ro dessa som du har med dig? Han svarade: Det r barnen som Gud har beskrt din tjnare. 6 Och tjnstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig. 7Drefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig. 8Sedan frgade han: Vad ville du med hela den skara som jag mtte? Han svarade: Jag ville finna nd fr min herres gon. 9Men Esau sade: Jag har nog; behll du vad du har, min broder. 10Jakob svarade: Ack nej; om jag har funnit nd fr dina gon, s tag emot sknkerna av mig, eftersom jag har ftt se ditt ansikte, likasom sge jag ett gudavsens ansikte, d du nu s gunstigt har tagit emot mig. 11 Tag hlsningssknkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig ndig, och jag har allt fullt upp. Och han bad honom s entrget, att han tog emot dem. 12Och Esau sade: Lt oss bryta upp och draga vidare; jag vill g framfr dig. 13Men han svarade honom: Min herre ser sjlv att barnen ro spda, och att jag har med mig fr och kor som giva di; driver man dessa fr starkt en enda dag, s dr hela hjorden. 14M drfr min herre draga stad fre sin tjnare, s vill jag komma efter i sakta mak, i den mn boskapen, som drives framfr mig, och barnen orka flja med, till dess jag kommer till min herre i Seir. 15D sade Esau: S vill jag tminstone lmna kvar hos dig en del av mitt folk. Men han svarade: Varfr s? M jag allenast finna nd fr min herres gon. 16S vnde Esau om, samma dag, och tog vgen till Seir. 17Men Jakob brt upp och
38
1

Swedish Bible

Anonymous

drog till Suckot och byggde sig dr ett hus. Och t sin boskap gjorde han lvhyddor; drav fick platsen namnet Suckot. 18Och Jakob kom p sin frd ifrn Paddan-Aram vlbehllen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt lger utanfr staden. 19Och det jordstycke dr han hade slagit upp sitt tlt kpte han av Hamors, Sikems faders, barn fr hundra kesitor. 20Och han reste dr ett altare och kallade det El-Elohe-Israel.

Chapter 34 Men Dina, den dotter som Lea hade ftt t Jakob, gick ut fr att beska landets dttrar. 2Och Sikem, som var son till hiven Hamor, hvdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och lgrade henne och krnkte henne. 3Och hans hjrta fste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kr, och han talade vnligt med flickan. 4Och Sikem sade till sin fader Hamor: Skaffa mig denna flicka till hustru. 5Och Jakob hade ftt hra att hans dotter Dina hade blivit skndad. Men eftersom hans sner voro med hans boskap ute p marken, teg Jakob, till dess de kommo hem. 6 S gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob fr att tala med honom. 7Men nr Jakobs sner kommo hem frn marken, sedan de hade ftt hra vad som hade hnt, blevo de frbittrade och vredgades hgeligen ver att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade lgrat Jakobs dotter -- en otillbrlig grning. 8D talade Hamor med dem och sade: Min son Sikems hjrta har fst sig vid eder syster; given henne t honom till hustru. 9Och befrynden eder med oss; given edra dttrar t oss, och tagen I vra dttrar till hustrur, 10och bostten eder hos oss, ty landet skall ligga ppet fr eder; dr mn I bo och draga omkring och frvrva besittningar. 11Och Sikem sade till hennes fader och hennes brder: Lten mig finna nd fr edra gon; vad I fordren av mig vill jag giva. 12Begren av mig huru stor brudgva och sknk som helst; jag vill giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till hustru. 13D svarade Jakobs sner Sikem och hans fader Hamor med listiga ord, eftersom han hade skndat deras syster Dina, 14och sade till dem: Vi kunna icke samtycka till att giva vr syster t en man som har frhud; ty sdant hlla vi fr skamligt. 15 Allenast p det villkoret skola vi gra eder till viljes, att I bliven ssom vi, drigenom att allt mankn bland eder omskres. 16D skola vi giva vra dttrar t eder och sjlva taga edra dttrar till hustrur; och vi skola d bo hos eder och bliva med eder ett enda folk. 17Men om I icke viljen lyssna till oss och lta omskra eder, s skola vi taga vr syster och draga bort. 18Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de begrde. 19Och den unge mannen drjde icke att gra s, ty han hade ftt behag till Jakobs dotter. Och han hade strre myndighet n ngon annan i hans faders hus. 20S trdde d Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och talade till mnnen i staden och sade: 21Dessa mn ro fredligt sinnade mot oss; m vi allts lta dem bo i landet och draga omkring dr; landet har ju utrymme nog fr dem. Vi vilja taga deras dttrar till hustrur t oss och giva dem vra dttrar. 22Men allenast p det villkoret skola mnnen gra oss till viljes och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankn bland oss omskres, likasom
39
1

Swedish Bible

Anonymous

de sjlva ro omskurna. 23Och d bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare vr tillhrighet. M vi frdenskull allenast gra dem till viljes, s skola de bo kvar hos oss. 24Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mankn, s mnga som bodde inom hans stadsport, lto omskra sig. 25Men p tredje dagen, d de voro sjuka av sren, togo Jakobs tv sner Simeon och Levi, Dinas brder, var sitt svrd och verfllo staden ofrtnkt och drpte allt mankn. 26Ocks Hamor och hans son Sikem drpte de med svrdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin vg. 27Och Jakobs sner kommo ver de slagna och plundrade staden, drfr att deras syster hade blivit skndad; 28de togo deras fr och fkreatur och snor, bde vad som fanns i staden och vad som fanns p fltet. 29Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor frde de bort ssom byte, tillika med allt annat som fanns i husen. 30Men Jakob sade till Simeon och Levi: I haven dragit olycka ver mig, d I nu haven gjort mig frhatlig fr landets inbyggare, kananerna och perisserna. Mitt folk r allenast en ringa hop; man skall nu frsamla sig mot mig och sl mig ihjl; s skall jag med mitt hus frgras. 31Men de svarade: Skulle man d f behandla vr syster ssom en skka?

Chapter 35 Och Gud sade till Jakob: St upp, drag till Betel och stanna dr, och res dr ett altare t den Gud som uppenbarade sig fr dig, nr du flydde fr din broder Esau. 2D sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: Skaffen bort de frmmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om klder, 3och lt oss s st upp och draga till Betel; dr vill jag resa ett altare t den Gud som bnhrde mig, nr jag var i nd, och som var med mig p den vg jag vandrade. 4D gvo de t Jakob alla de frmmande gudar som de hade hos sig, drtill ock sina rringar; och Jakob grvde ned detta under terebinten vid Sikem. 5Sedan brto de upp; och en frskrckelse ifrn Gud kom ver de kringliggande stderna, s att man icke frfljde Jakobs sner. 6Och Jakob kom till Lus, det r Betel, i Kanaans land, jmte allt det folk som var med honom. 7 Och han byggde dr ett altare och kallade platsen El-Betel, drfr att Gud dr hade uppenbarat sig fr honom, nr han flydde fr sin broder. 8Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanfr Betel, under en ek; den fick namnet Grtoeken. 9Och Gud uppenbarade sig ter fr Jakob, nr han hade kommit tillbaka frn Paddan-Aram, och vlsignade honom. 10Och Gud sade till honom: Ditt namn r Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn. S fick han namnet Israel. 11Och Gud sade till honom: Jag r Gud den Allsmktige; var fruktsam och frka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utg frn din lnd. 12Och det land som jag har givit t Abraham och Isak skall jag giva t dig; t din sd efter dig skall jag ock giva det landet. 13Och Gud for upp frn honom, p den plats dr han hade talat med honom. 14Men Jakob reste en stod p den plats dr han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer drp och gt olja ver den. 15Och Jakob gav t platsen dr Gud hade
40
1

Swedish Bible

Anonymous

talat med honom namnet Betel. 16Sedan brto de upp frn Betel. Och nr det nnu var ett stycke vg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnd, och barnsnden blev henne svr. 17D nu hennes barnsnd var som svrast, sade hjlpkvinnan till henne: Frukta icke; ty ocks denna gng fr du en son. 18 Men nr hon hll p att giva upp andan, ty hon skulle nu d, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin. 19S dog Rakel, och hon blev begraven vid vgen till Efrat, det r Bet-Lehem. 20Och Jakob reste en vrd p hennes grav; det r den som nnu i dag kallas Rakels gravvrd. 21Och Israel brt upp drifrn och slog upp sitt tlt p andra sidan om Herdetornet. 22Och medan Israel bodde dr i landet, gick Ruben stad och lgrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick hra det. Och Jakob hade tolv sner. 23Leas sner voro Ruben, Jakobs frstfdde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24Rakels sner voro Josef och Benjamin. 25 Bilhas, Rakels tjnstekvinnas, sner voro Dan och Naftali. 26Silpas, Leas tjnstekvinnas, sner voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs sner, och de fddes t honom i Paddan-Aram. 27Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det r Hebron, dr Abraham och Isak hade bott ssom frmlingar. 28Och Isak levde ett hundra ttio r; 29drefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina fder, gammal och mtt p att leva. Och hans sner Esau och Jakob begrovo honom.

Chapter 36 Detta r berttelsen om Esaus, det r Edoms, slkt. 2Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans dttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiven Sibeon, 3 s ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster. 4Och Ada fdde Elifas t Esau, men Basemat fdde Reguel. 5Och Oholibama fdde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus sner, vilka fddes t honom i Kanaans land. 6Och Esau tog sina hustrur, sina sner och dttrar och allt sitt husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom som han hade frvrvat i Kanaans land och drog till ett annat land och skilde sig s frn sin broder Jakob. 7Ty deras godelar voro s stora att de icke kunde bo tillsammans; landet dr de uppehllo sig rckte icke till t dem, fr deras boskapshjordars skull. 8Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det r densamme som Edom. 9 Och detta r berttelsen om Esaus slkt, hans som var stamfader fr edomerna, i Seirs bergsbygd. 10 Dessa ro namnen p Esaus sner: Elifas, son till Ada, Esaus hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru. 11Men Elifas' sner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas. 12Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, fdde Amalek t Elifas. Dessa voro sner till Ada, Esaus hustru. 13Men Reguels sner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa. Dessa voro sner till Basemat, Esaus hustru. 14Men sner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon fdde t Esau: Jeus, Jaelam och Kora. 15Dessa voro stamfurstarna bland Esaus sner: Elifas', Esaus frstfddes, sner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar, fursten Sefo, fursten Kenas, 16fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de furstar
41
1

Swedish Bible

Anonymous

som hrstammade frn Elifas, i Edoms land; dessa voro Adas sner. 17Och dessa voro Reguels, Esaus sons, sner: fursten Nahat, fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de furstar som hrstammade frn Reguel, i Edoms land; dessa voro sner till Basemat, Esaus hustru. 18Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, sner: fursten Jeus, fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som hrstammade frn Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru. 19Dessa voro Esaus sner, och dessa deras stamfurstar. Han r densamme som Edom. 20Dessa voro horen Seirs sner, landets frra inbyggare: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, 21Dison, Eser och Disan. Dessa voro horernas, Seirs sners, stamfurstar i Edoms land. 22Men Lotans sner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var Timna. 23Och dessa voro Sobals sner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam. 24Och dessa voro Sibeons sner: Aja och Ana; det var denne Ana som fann de varma kllorna i knen, nr han vaktade sin fader Sibeons snor. 25Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter. 26Och dessa voro Disans sner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran. 27Och dessa voro Esers sner: Bilhan, Saavan och Akan. 28Dessa voro Disans sner: Us och Aran. 29Dessa voro horernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal, fursten Sibeon, fursten Ana, 30fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro horernas stamfurstar i Seirs land, var furste fr sig. 31 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan nnu ngon israelitisk konung var konung dr: 32Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba. 33Nr Bela dog, blev Jobab, Seras son, frn Bosra, konung efter honom. 34Nr Jobab dog, blev Husam frn temanernas land konung efter honom. 35Nr Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna p Moabs mark; och hans stad hette Avit. 36Nr Hadad dog, blev Samla frn Masreka konung efter honom. 37Nr Samla dog, blev Saul frn Rehobot vid floden konung efter honom. 38Nr Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom. 39Nr Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom; och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab. 40Och dessa ro namnen p Esaus stamfurstar, efter deras slkter och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten Jetet, 41fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon, 42fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, 43fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar, efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning -- hans som ock kallas Esau, edomernas stamfader.

Chapter 37 Men Jakob bosatte sig i det land dr hans fader hade bott ssom frmling, nmligen i Kanaans land. 2Detta r berttelsen om Jakobs slkt. Nr Josef var sjutton r gammal, gick han, jmte sina brder, i vall med fren; han fljde d ssom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, sner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem. 3Men Israel hade Josef krare n alla sina andra sner, eftersom han hade ftt honom p sin lderdom; och han lt gra t honom en fotsid livkldnad. 4D nu hans brder sgo att deras fader hade honom krare n alla hans brder,
42
1

Swedish Bible

Anonymous

blevo de htska mot honom och kunde icke tala vnligt till honom. 5Drtill hade Josef en gng en drm, som han omtalade fr sina brder; sedan hatade de honom nnu mer. 6Han sade nmligen till dem: Hren vilken drm jag har haft. 7Jag tyckte att vi bundo krvar p fltet; och se, min krve reste sig upp och blev stende, och edra krvar stllde sig runt omkring och bugade sig fr min krve. 8D sade hans brder till honom: Skulle du bliva vr konung, och skulle du rda ver oss? Och de hatade honom nnu mer fr hans drmmars skull och fr vad han hade sagt. 9Sedan hade han nnu en annan drm som han frtljde fr sina brder; han sade: Hren, jag har haft nnu en drm. Jag tyckte att solen och mnen och elva stjrnor bugade sig fr mig. 10Nr han frtljde detta fr sin fader och sina brder, bannade hans fader honom och sade till honom: Vad r detta fr en drm som du har haft? Skulle d jag och din moder och dina brder komma och buga oss ned till jorden fr dig? 11Och hans brder avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne. 12D nu en gng hans brder hade gtt bort fr att vakta sin faders fr i Sikem, 13 sade Israel till Josef: Se, dina brder vakta fren i Sikem; gr dig redo, jag vill snda dig till dem. Han svarade honom: Jag r redo. 14D sade han till honom: G och se efter, om det str vl till med dina brder, och om det str vl till med fren, och kom tillbaka till mig med svar. S snde han honom stad frn Hebrons dal, och han kom till Sikem. 15Dr mtte han en man, medan han gick omkring villrdig p fltet; och mannen frgade honom: Vad sker du? 16Han svarade: Jag sker efter mina brder; sg mig var de vakta sin hjord. 17Mannen svarade: De hava brutit upp hrifrn; ty jag hrde dem sga: 'Lt oss g till Dotain.' D gick Josef vidare efter sina brder och fann dem i Dotan. 18Nr de nu p avstnd fingo se honom, innan han nnu hade hunnit fram till dem, lade de rd om att dda honom. 19De sade till varandra: Se, dr kommer drmmaren. 20 Upp, lt oss drpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi sga att ett vilddjur har tit upp honom. S f vi se huru det gr med hans drmmar. 21Men nr Ruben hrde detta, ville han rdda honom undan deras hnder och sade: Lt oss icke sl ihjl honom. 22Ytterligare sade Ruben till dem: Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen hr i knen, men bren icke hand p honom. Han ville nmligen rdda honom undan deras hnder och fra honom tillbaka till hans fader. 23D nu Josef kom fram till sina brder, togo de av honom hans livkldnad, den fotsida kldnaden som han hade p sig, 24och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns dri. 25Drefter satte de sig ned fr att ta. Nr de d lyfte upp sina gon, fingo de se ett tg av ismaeliter komma frn Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro p vg med detta ned till Egypten. 26D sade Juda till sina brder: Vad gagn hava vi drav att vi drpa vr broder och dlja hans blod? 27Nej, lt oss slja honom till ismaeliterna; m vr hand icke komma vid honom, ty han r ju vr broder, vrt eget ktt. Och hans brder lydde honom. 28D nu midjanitiska kpmn kommo dr frbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de slde Josef fr tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa frde s Josef till Egypten. 29Nr sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d fanns Josef icke i brunnen. D rev han snder sina klder 30och vnde tillbaka till sina brder och sade: Gossen r icke dr, vart skall jag nu taga vgen? 31Men de togo Josefs livkldnad och slaktade en bock och doppade
43

Swedish Bible

Anonymous

kldnaden i blodet; 32drefter snde de den fotsida livkldnaden hem till sin fader och lto sga: Denna har vi funnit; se efter, om det r din sons livkldnad eller icke. 33Och han knde igen den och sade: Det r min sons livkldnad; ett vilddjur har tit upp honom, frvisso r Josef ihjlriven. 34 Och Jakob rev snder sina klder och svepte scktyg om sina lnder och srjde sin son i lng tid. 35 Och alla hans sner och alla hans dttrar kommo fr att trsta honom; men han ville icke lta trsta sig, utan sade: Jag skall med sorg fara ned i ddsriket till min son. S begrt hans fader honom. 36Men medaniterna frde honom till Egypten och slde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och hvitsman fr drabanterna.

Chapter 38 Vid den tiden begav sig Juda stad bort ifrn sina brder och slt sig till en man i Adullam, som hette Hira. 2Dr fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne. 3Och hon blev havande och fdde en son, och han fick namnet Er. 4 ter blev hon havande och fdde en son och gav honom namnet Onan. 5Och hon fdde nnu en son, och t denne gav hon namnet Sela; och nr han fddes, var Juda i Kesib. 6Och Juda tog t Er, sin frstfdde, en hustru som hette Tamar. 7Men Er, Judas frstfdde, misshagade HERREN; drfr ddade HERREN honom. 8D sade Juda till Onan: G in till din broders hustru, kta henne i din broders stlle och skaffa avkomma t din broder. 9Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, lt han, nr han gick in till sin broders hustru, det spillas p jorden, fr att icke giva avkomma t sin broder. 10Men det misshagade HERREN att han gjorde s; drfr ddade han ocks honom. 11D sade Juda till sin sonhustru Tamar: Stanna ssom nka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen. Han fruktade nmligen att annars ocks denne skulle d, likasom hans brder. S gick Tamar bort och stannade i sin faders hus. 12En lng tid drefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin vn adullamiten Hira upp till Timna, fr att se efter dem som klippte hans fr. 13Nr man nu berttade fr Tamar att hennes svrfader gick upp till Timna fr att klippa sina fr, 14lade hon av sig sina nkeklder och betckte sig med en slja och hljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p vgen till Timna. Ty hon sg, att fastn Sela var fullvuxen, blev hon likvl icke given t honom till hustru. 15D nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en skka; hon hade ju nmligen sitt ansikte betckt. 16 Och han vek av till henne, dr hon satt vid vgen, och sade: Kom, lt mig g in till dig. Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: Vad vill du giva mig fr att f g in till mig? 17 Han sade: Jag vill snda dig en killing ur min hjord. Hon svarade: Ja, om du giver mig pant, till dess du snder den. 18Han sade: Vad skall jag d giva dig i pant? Hon svarade: Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand. D gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. 19Och hon stod upp och gick drifrn och lade av sin slja och kldde sig ter i sina nkeklder. 20Och Juda snde killingen med sin vn adullamiten,
44
1

Swedish Bible

Anonymous

fr att f igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke. 21Och han frgade folket dr p orten och sade: Var r tempeltrnan, hon som satt i Enaim vid vgen? De svarade: Hr har ingen tempeltrna varit. 22Och han kom tillbaka till Juda och sade: Jag har icke funnit henne; drtill sger folket p orten att ingen tempeltrna har varit dr. 23D sade Juda: M hon d behlla det, s att vi icke draga smlek ver oss. Jag har nu snt killingen, men du har icke funnit henne. 24Vid pass tre mnader drefter blev s berttat fr Juda: Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande. Juda sade: Fren ut henne till att brnnas. 25Men nr hon frdes ut, snde hon bud till sin svrfader och lt sga: Genom en man som r gare till detta har jag blivit havande. Och hon lt sga: Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillhra. 26Och Juda knde igen dem och sade: Hon r i sin rtt mot mig, eftersom jag icke har givit henne t min son Sela. Men han kom icke mer vid henne. 27Nr hon nu skulle fda, se, d funnos tvillingar i hennes liv. 28Och i fdslostunden stack den ene fram en hand; d tog hjlpkvinnan en rd trd och band den om hans hand och sade: Denne kom frst fram. 29Men nr han drefter ter drog sin hand tillbaka, se, d kom hans broder fram; och hon sade: Varfr har du trngt dig fram? Och han fick namnet Peres. 30Drefter kom hans broder fram, han som hade den rda trden om sin hand, och han fick namnet Sera.

Chapter 39 Och Josef frdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och hvitsman fr drabanterna, en egyptisk man, kpte honom av ismaeliterna som hade frt honom ditned. 2Och HERREN var med Josef, s att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus; 3och hans herre sg att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde lt HERREN lyckas vl under hans hand. 4Och Josef fann nd fr hans gon och fick betjna honom. Och han satte honom ver sitt hus, och allt vad han gde lmnade han i hans vrd. 5Och frn den stund d han hade satt honom ver sitt hus och ver allt vad han gde, vlsignade HERREN egyptierns hus, fr Josefs skull; och HERRENS vlsignelse vilade ver allt vad han gde, hemma och p marken. 6 Drfr verlt han i Josefs vrd allt vad han gde, och sedan han hade ftt honom till sin hjlp, bekymrade han sig icke om ngot, utom maten som han sjlv t. Men Josef hade en skn gestalt och var skn att skda. 7Och efter en tid hnde sig att hans herres hustru kastade sina gon p Josef och sade: Ligg hos mig. 8Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hjlp, bekymrar han sig icke om ngot i huset, och allt vad han ger har han lmnat i min vrd. 9Han har i detta hus icke strre makt n jag, och intet annat har han frbehllit sig n dig allena, eftersom du r hans hustru. Huru skulle jag d kunna gra s mycket ont och synda mot Gud? 10Och fastn hon talade sdant dag efter dag till Josef, hrde han dock icke p henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne. 11Men en dag d han kom in i huset fr att frrtta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillstdes drinne, 12fattade hon honom i manteln
45
1

Swedish Bible

Anonymous

och sade: Ligg hos mig. Men han lmnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut. 13D hon nu sg att han hade lmnat sin mantel i hennes hand och flytt ut, 14ropade hon p sitt husfolk och sade till dem: Sen hr, han har frt hit till oss en hebreisk man, fr att denne skulle locka oss till lttfrdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med hg rst. 15Och nr han hrde att jag hov upp min rst och ropade, lmnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut. 16Och hon lt hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem; 17d berttade hon fr honom detsamma; hon sade: Den hebreiske tjnaren som du har frt hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till lttfrdighet. 18Men d jag hov upp min rst och ropade, lmnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut. 19Nr nu hans herre hrde vad hans hustru berttade fr honom, nmligen att hans tjnare hade betett sig mot henne p detta stt, blev hans vrede upptnd. 20Och Josefs herre tog honom och lt stta honom i det fngelse dr konungens fngar sutto fngslade; dr fick han d vara i fngelse. 21Men HERREN var med Josef och frskaffade honom ynnest och lt honom finna nd hos frestndaren fr fngelset. 22Och frestndaren fr fngelset lt alla fngar som sutto i fngelset st under Josefs uppsikt; och allt vad dr skulle gras, det gjordes genom honom. 23Frestndaren fr fngelset tog sig alls icke av ngot som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det lt HERREN lyckas vl.

Chapter 40 En tid hrefter hnde sig att den egyptiske konungens munsknk och hans bagare frsyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten. 2Och Farao blev frtrnad p sina tv hovmn, verste munsknken och verste bagaren, 3och lt stta dem i frvar i drabanthvitsmannens hus, i samma fngelse dr Josef satt fngen. 4Och hvitsmannen fr drabanterna anstllde Josef hos dem till att betjna dem; och de sutto dr i frvar en tid. 5Medan nu den egyptiske konungens munsknk och bagare sutto fngna i fngelset, hade de bda under samma natt var sin drm, vardera med sin srskilda betydelse. 6Och nr Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedrvade. 7 D frgade han Faraos hovmn, som med honom sutto i frvar i hans herres hus: Varfr sen I s sorgsna ut i dag? 8De svarade honom: Vi hava haft en drm, och ingen finnes, som kan uttyda den. Josef sade till dem: Att giva uttydningen r ju Guds sak; frtljen drmmen fr mig. 9D frtljde verste munsknken sin drm fr Josef och sade till honom: Jag drmde att ett vintrd stod framfr mig; 10p vintrdet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, s slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor. 11Och jag hade Faraos bgare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos bgare och gav Farao bgaren i handen. 12D sade Josef till honom: Detta r uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar; 13om tre dagar skall Farao upphja ditt huvud och stta dig ter p din plats, s att du fr giva Farao bgaren i handen likasom frut, d du var hans munsknk. 14Men tnk p mig, nr det gr dig vl, s att du gr
46
1

Swedish Bible

Anonymous

barmhrtighet med mig och nmner om mig fr Farao och skaffar mig ut frn detta hus; 15ty jag r med ortt bortfrd frn hebrernas land, och icke heller hr har jag gjort ngot varfr jag borde sttas i fngelse. 16D nu verste bagaren sg att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: Ocks jag hade en drm. Jag tyckte att jag bar tre vetebrdskorgar p mitt huvud. 17Och i den versta korgen funnos bakverk av alla slag, sdant som Farao plgar ta; men fglarna to drav ur korgen p mitt huvud. 18D svarade Josef och sade: Detta r uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar; 19om tre dagar skall Farao upphja ditt huvud och taga det av dig; han skall upphnga dig p tr, och fglarna skola ta ditt ktt. 20P tredje dagen drefter, d det var Faraos fdelsedag, gjorde denne ett gstabud fr alla sina tjnare. D upphjde han, bland sina tjnare, svl verste munsknkens huvud som verste bagarens. 21Han insatte verste munsknken ter i hans mbete, s att han fick giva Farao bgaren i handen; 22men verste bagaren lt han upphnga, ssom Josef hade sagt dem i sin uttydning. 23Men verste munsknken tnkte icke p Josef, utan glmde honom.

Chapter 41 Tv r drefter hnde sig att Farao hade en drm. Han tyckte sig st vid Nilfloden. 2Och han sg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. 3Sedan sg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de stllde sig bredvid de frra korna p stranden av floden. 4Och de fula och magra korna to upp de sju vackra och feta korna. Drefter vaknade Farao. 5 Men han somnade ter in och sg d i drmmen sju ax, frodiga och vackra, vxa p samma str. 6 Sedan sg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av stanvinden; 7och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. Drefter vaknade Farao och fann att det var en drm. 8 D han nu om morgonen var orolig till sinnes, snde han ut och lt kalla till sig alla spmn och alla vise i Egypten. Och Farao frtljde sina drmmar fr dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem fr Farao. 9D talade verste munsknken till Farao och sade: Jag mste i dag pminna om mina synder. 10Nr Farao en gng var frtrnad p sina tjnare, satte han mig jmte verste bagaren i fngelse i drabanthvitsmannens hus. 11D hade vi bda, jag och han, under samma natt en drm, och vra drmmar hade var sin srskilda betydelse. 12Och jmte oss var dr en ung hebr, som var tjnare hos hvitsmannen fr drabanterna. Fr honom frtljde vi vra drmmar, och han uttydde dem fr oss; efter som var och en hade drmt gav han en uttydning. 13Och ssom han uttydde fr oss, s gick det. Jag blev ter insatt p min plats, och den andre blev upphngd. 14D snde Farao och lt kalla Josef till sig; och man skyndade att fra honom ut ur fngelset. Och han lt raka sig och bytte om klder och kom infr Farao. 15Och Farao sade till Josef: Jag har haft en drm, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har hrt sgas om dig, att allenast du fr hra en drm, kan du uttyda den. 16Josef svarade Farao och sade: I min makt str det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar. 17D sade Farao till Josef: Jag drmde att jag stod p stranden av
47
1

Swedish Bible

Anonymous

Nilfloden. 18Och jag sg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen. 19 Sedan sg jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett ngra s fula som dessa. 20Och de magra och fula korna to upp de sju frsta, feta korna. 21Men nr de hade svljt ned dem, kunde man icke mrka att de hade svljt ned dem, utan de frblevo fula ssom frut. Drefter vaknade jag. 22ter drmde jag och sg d sju ax, fulla och vackra, vxa p samma str. 23Sedan sg jag sju andra ax skjuta upp, frtorkade, tunna och svedda av stanvinden; 24och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag fr spmnnen; men ingen fanns, som kunde frklara det fr mig. 25D sade Josef till Farao: Faraos drmmar hava en och samma betydelse; vad Gud mnar gra, det har han frkunnat fr Farao. 26 De sju vackra korna betyda sju r, de sju vackra axen betyda ock sju r; drmmarna hava en och samma betydelse. 27Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju r, s ock de sju tomma axen, de som voro svedda av stanvinden; sju hungerr skola nmligen komma. 28 Detta menade jag, nr jag sade till Farao: Vad Gud mnar gra, det har han ltit Farao veta. 29Se, sju r skola komma med stor ymnighet ver hela Egyptens land. 30Men efter dem skola sju hungerr intrffa, sdana, att man skall frgta all den frra ymnigheten i Egyptens land, och hungersnden skall frtra landet. 31Och man skall icke hava ngot minne av den frra ymnigheten i landet, fr den hungersnds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket svr. 32Men att Farao har haft drmmen tv gnger, det betyder att detta r av Gud bestmt, och att Gud skall lta det ske snart. 33M nu allts Farao utse en frstndig och vis man, som han kan stta ver Egyptens land. 34 M Farao gra s; m han ock frordna tillsyningsmn ver landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga ren. 35M man under dessa kommande goda r samla in allt som kan tjna till fda och hopfra sd under Faraos vrd i stderna, fr att tjna till fda, och m man sedan frvara den, 36s att dessa fdomnen finnas att tillg fr landet under de sju hungerr som skola komma ver Egyptens land. S skall landet icke behva frgs genom hungersnden. 37Det talet behagade Farao och alla hans tjnare. 38Och Farao sade till sina tjnare: Kunna vi finna ngon i vilken Guds Ande s r som i denne? 39Och Farao sade till Josef: Eftersom Gud har kungjort fr dig allt detta, finnes ingen som r s frstndig och vis som du. 40 Du skall frest mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk rtta sig; allenast dri att tronen frbliver min vill jag vara frmer n du. 41Ytterligare sade Farao till Josef: Jag stter dig nu ver hela Egyptens land. 42Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p Josefs hand och lt klda honom i klder av fint linne och hngde den gyllene kedjan om hans hals. 43Och han lt honom ka i vagnen nrmast efter sin egen, och man utropade framfr honom abrek. Och han satte honom ver hela Egyptens land. 44Och Farao sade till Josef: Jag r Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot. 45Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prsten i On. Och Josef begav sig ut och besg Egyptens land. 46Josef var trettio r gammal, nr han stod infr Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifrn Farao och frdades omkring i hela Egyptens land. 47Och landet gav under de sju ymniga ren avkastning i verfld 48och under dessa sju r som kommo i Egyptens land
48

Swedish Bible

Anonymous

samlade han in allt som kunde tjna till fda och lade upp det i stderna. I var srskild stad lade han upp de fdomnen som man hmtade ifrn flten dromkring. 49S hopfrde Josef sd i stor myckenhet, ssom sanden i havet, till dess man mste upphra att hlla rkning p den, eftersom det var omjligt att hlla rkning p den. 50Och t Josef fddes tv sner, innan ngot hungerr kom; de fddes t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prsten i On. 51Och Josef gav t den frstfdde namnet Manasse, ty, sade han, Gud har ltit mig frgta all min olycka och hela min faders hus. 52Och t den andre gav han namnet Efraim, ty, sade han, Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land. 53Men de sju ymniga ren som frst hade kommit i Egyptens land gingo till nda; 54sedan begynte de sju hungerren, ssom Josef hade frutsagt. Och hungersnd uppstod i alla andra lnder; men i Egyptens land fanns brd verallt. 55Och nr hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter brd, sade Farao till alla egyptier: Gn till Josef, och gren vad han sger eder. 56Nr nu allts hungersnd var ver hela landet, ppnade Josef alla frrdshus och slde sd t egyptierna. Men hungersnden blev allt strre i Egyptens land; 57och frn alla lnder kom man till Josef i Egypten fr att kpa sd, ty hungersnden blev allt strre i alla lnder.

Chapter 42 Men nr Jakob frnam att sd fanns i Egypten, sade han till sina sner: Varfr stn I s rdlsa? 2Och han sade vidare: Se, jag har hrt att i Egypten finnes sd; faren ditned och kpen drifrn sd t oss, fr att vi m leva och icke d. 3D foro tio av Josefs brder ned fr att kpa sd i Egypten. 4Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob snd stad med sina brder, ty han fruktade att ngon olycka kunde hnda honom. 5S kommo d, bland de andra, ocks Israels sner fr att kpa sd; ty hungersnd rdde i Kanaans land. 6Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som slde sd t allt folket i landet. D nu Josefs brder kommo dit, fllo de ned till jorden p sitt ansikte infr honom. 7Nr d Josef fick se sina brder, knde han igen dem; men han stllde sig frmmande mot dem och tilltalade dem hrt och frgade dem: Varifrn kommen I? De svarade: Frn Kanaans land, fr att kpa sd till fda t oss. 8Och fastn Josef knde igen sina brder, knde de icke igen honom. 9Men Josef tnkte p de drmmar som han hade drmt om dem. Och han sade till dem: I ren spejare, I haven kommit fr att se efter, var landet r utan skydd. 10De svarade honom: Nej, herre, dina tjnare hava kommit fr att kpa sd till fda t sig. 11Vi ro alla sner till en och samma man; vi ro redliga mn, dina tjnare ro inga spejare. 12 Men han sade till dem: Jo, I haven kommit fr att se efter, var landet r utan skydd. 13De svarade: Vi, dina tjnare, ro tolv brder, sner till en och samma man i Kanaans land; men den yngste r nu hemma hos vr fader, och en r icke mer till. 14Josef sade till dem: Det r ssom jag sade eder: I ren spejare. 15Och p detta stt vill jag prva eder: s sant Farao lever, I skolen icke slippa hrifrn, med mindre eder yngste broder kommer hit. 16En av eder m fara och hmta
49
1

Swedish Bible

Anonymous

hit eder broder. Men I andra skolen stanna ssom fngar, fr att jag s m prva om I haven talat sanning. Ty om s icke r, d ren I spejare, s sant Farao lever. 17Drefter lt han hlla dem allasammans i fngelse under tre dagar. 18Men p tredje dagen sade Josef till dem: Om I viljen leva, s gren p detta stt, ty jag fruktar Gud: 19ren I redliga mn, s m en av eder, I brder, stanna ssom fnge i huset dr I haven suttit fngslade; men I andra mn fara eder vg, och fra hem med eder den sd som I haven kpt till hjlp mot hungersnden hemma hos eder. 20Fren sedan eder yngste broder hit till mig; om s edra ord visa sig vara sanna, skolen I slippa att d. Och de mste gra s. 21Men de sade till varandra: Frvisso hava vi dragit skuld ver oss genom det som vi gjorde mot vr broder; ty vi sgo hans sjls ngest, nr han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. Drfr hava vi sjlva kommit i denna ngest. 22Ruben svarade dem: Sade jag icke till eder: 'Frsynden eder icke p gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, drfr utkrves nu hans blod. 23Men de visste icke att Josef frstod detta, ty han talade med dem genom tolk. 24Och han vnde sig bort ifrn dem och grt. Sedan vnde han sig ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och lt fngsla honom infr deras gon. 25 Och Josef bjd att man skulle fylla deras sckar med sd, och lgga vars och ens penningar tillbaka i hans sck, och giva dem kost fr resan. Och man gjorde s med dem. 26Och de lastade sden p sina snor och foro drifrn. 27Men nr vid ett vilostlle en av dem ppnade sin sck fr att giva foder t sin sna, fick han se sina penningar ligga verst i scken. 28D sade han till sina brder: Mina penningar hava blivit lagda hit tillbaka; se, de ro hr i min sck. D blevo de utom sig av hpnad och sgo frskrckta p varandra och sade: Vad har Gud gjort mot oss! 29Nr de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berttade de fr honom allt vad som hade hnt dem och sade: 30Mannen som var herre dr i landet tilltalade oss hrt och behandlade oss ssom om vi ville bespeja landet. 31Men vi sade till honom: 'Vi ro redliga mn och inga spejare; 32vi ro tolv brder, samma faders sner; en r icke mer till, och den yngste r nu hemma hos vr fader i Kanaans land.' 33Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'Drav skall jag veta att I ren redliga mn: lmnen kvar hos mig en av eder, I brder; tagen s vad I haven kpt till hjlp mot hungersnden hemma hos eder, och faren eder vg. 34Sedan mn I fra eder yngste broder hit till mig, s kan jag veta att I icke ren spejare, utan redliga mn. D skall jag giva eder broder tillbaka t eder, och I skolen fritt f draga omkring i landet. 35Nr de sedan tmde sina sckar, fann var och en sin penningpung i sin sck. Och d de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de frskrckta. 36 Och Jakob, deras fader, sade till dem: I gren mig barnls; Josef r borta, Simeon r borta, Benjamin viljen I ock taga ifrn mig; ver mig kommer allt detta. 37D svarade Ruben sin fader och sade: Mina bda sner m du dda, om jag icke fr honom ter till dig. Anfrtro honom t mig, jag skall fra honom tillbaka till dig. 38Men han svarade: Min son fr icke fara ditned med eder. Hans broder r ju dd, och han r allena kvar; om nu ngon olycka hnde honom p den resa I viljen fretaga, s skullen I bringa mina gr hr med sorg ned i ddsriket.

50

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 43 Men hungersnden var svr i landet. 2Och nr de hade frtrt den sd som de hade hmtat frn Egypten, sade deras fader till dem: Faren tillbaka och kpen litet sd till fda t oss. 3Men Juda svarade honom och sade: Mannen betygade hgtidligt och sade till oss: 'I fn icke komma infr mitt ansikte, med mindre eder broder r med eder.' 4Om du nu lter vr broder flja med oss, s skola vi fara ned och kpa sd till fda t dig. 5Men om du icke lter honom flja med oss, s vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I fn icke komma infr mitt ansikte, med mindre eder broder r med eder.' 6D sade Israel: Varfr gjorden I s illa mot mig och berttaden fr mannen att I haden nnu en broder? 7De svarade: Mannen frgade noga om oss och vr slkt; han sade: 'Lever eder fader nnu? Haven I ngon broder?' D omtalade vi fr honom huru det frhll sig. Kunde vi veta att han skulle sga: 'Fren eder broder hitned'? 8Och Juda sade till sin fader Israel: Lt ynglingen flja med mig, s vilja vi st upp och begiva oss stad, fr att vi m leva och icke d, vi sjlva och du och vra kvinnor och barn. 9Jag vill ansvara fr honom; av min hand m du utkrva honom. Om jag icke fr honom ter till dig och stller honom infr ditt ansikte, s vill jag vara en syndare infr dig i all min tid. 10Sannerligen, om vi icke hade drjt s lnge, s skulle vi redan hava varit tillbaka fr andra gngen. 11D svarade deras fader Israel dem: Mste det s vara, s gren nu p detta stt: tagen av landets bsta frukt i edra sckar och fren det till mannen ssom sknk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacientter och mandlar. 12 Och tagen dubbla summan penningar med eder, s att I fren tillbaka dit med eder de penningar som I haven ftt igen verst i edra sckar. Kanhnda var det ett misstag. 13Tagen ock eder broder med eder, och stn upp och faren tillbaka till mannen. 14Men Gud den Allsmktige lte eder finna barmhrtighet infr mannen, s att han tillstdjer eder andre broder och Benjamin att tervnda med eder. Men skall jag bliva barnls, s m det d ske. 15D togo mnnen de nmnda sknkerna och togo med sig dubbla summan penningar, drtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och trdde infr Josef. 16D nu Josef sg att Benjamin var med dem, sade han till sin hovmstare: Fr dessa mn in i mitt hus; och lt slakta och tillreda en mltid, ty mnnen skola ta middag med mig. 17Och mannen gjorde ssom Josef hade sagt och frde mnnen in i Josefs hus. 18 Och mnnen blevo frskrckta, nr de frdes in i Josefs hus; de sade: Det r p grund av penningarna vi fras hitin, de penningar som frra gngen kommo tillbaka i vra sckar; ty han vill nu strta sig p oss och verfalla oss och gra oss sjlva till trlar och taga ifrn oss vra snor. 19 Och de trdde fram till Josefs hovmstare och talade med honom vid ingngen till huset 20och sade: Hr oss, herre. Nr vi frra gngen voro hrnere fr att kpa sd till fda t oss 21och sedan kommo till ett vilostlle och ppnade vra sckar, d fann var och en av oss sina penningar verst i sin sck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu frt tillbaka med oss. 22Och vi hava tagit andra penningar med oss fr att kpa sd till fda t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i vra sckar. 23D svarade han: Varen vid gott mod, frukten icke; det r eder Gud och eder faders Gud som har ltit eder finna en skatt i edra sckar; edra penningar har jag ftt.
1

51

Swedish Bible

Anonymous

Sedan hmtade han Simeon ut till dem. 24Och han frde mnnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att tv sina ftter och gav foder t deras snor. 25Och de stllde i ordning sina sknker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade ftt hra att de skulle ta dr. 26Nr sedan Josef hade kommit hem, frde de sknkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och fllo ned fr honom till jorden. 27Och han hlsade dem och frgade: Str det vl till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han nnu? 28De svarade: Ja, det str vl till med vr fader, din tjnare; han lever nnu. Och de bugade sig och fllo ned fr honom. 29Och nr han lyfte upp sina gon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, frgade han: r detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig? Drp sade han: Gud vare dig ndig, min son. 30Men Josef brt av sitt tal, ty hans hjrta upprrdes av krlek till brodern, och han skte tillflle att grta ut och gick in i sin kammare och grt dr. 31Drefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han ter ut och betvang sig och sade: Stten fram mat. 32Och de satte fram srskilt fr honom och srskilt fr dem och srskilt fr de egyptier som to tillsammans med honom; ty egyptierna f icke ta tillsammans med hebrerna; sdant r nmligen en styggelse fr egyptierna. 33Och de fingo sina platser mitt emot honom, den frstfdde frmst ssom den frstfdde, sedan de yngre, var och en efter sin lder; och mnnen sgo med frundran p varandra. 34Och han lt bra till dem av rtterna p sitt bord, och Benjamin fick fem gnger s mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.

Chapter 44 Drefter bjd han sin hovmstare och sade: Fyll mnnens sckar med sd, s mycket de kunna rymma, och lgg vars och ens penningar verst i hans sck. 2Och min bgare, silverbgaren, skall du lgga verst i den yngstes sck, tillika med penningarna fr hans sd. Och han gjorde ssom Josef hade sagt. 3Om morgonen, d det blev dager, fingo mnnen fara med sina snor. 4Men nr de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef till sin hovmstare: St upp och stt efter mnnen; och nr du hinner upp dem, s sg till dem: 'Varfr haven I lnat gott med ont? 5Det r ju just den bgaren som min herre dricker ur, och som han plgar sp med. Det r en ond grning I haven gjort.' 6Nr han nu hann upp dem, sade han detta till dem. 7D svarade de honom: Varfr talar min herre s? Bort det, att dina tjnare skulle gra sdant! 8De penningar som vi funno verst i vra sckar hava vi ju frt tillbaka till dig frn Kanaans land. Huru skulle vi d kunna vilja stjla silver eller guld ur din herres hus? 9Den bland dina tjnare, som den finnes hos, han m d; drtill vilja vi andra bliva min herres trlar. 10Han svarade: Ja, vare det ssom I haven sagt; den som den finnes hos, han skall bliva min trl. Men I andra skolen vara utan skuld. 11Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin sck p jorden, och ppnade var och en sin sck. 12Och han begynte att ska hos den ldste och slutade hos den yngste; och bgaren fanns i Benjamins sck. 13D revo de snder sina klder och lastade ter var och en sin sna och vnde tillbaka till staden. 14Och Juda
52
1

Swedish Bible

Anonymous

och hans brder gingo in i Josefs hus, dr denne nnu var kvar; och de fllo ned till jorden fr honom. 15D sade Josef till dem: Vad haven I gjort! Frstoden I icke att en man sdan som jag kan sp? 16Juda svarade: Vad skola vi sga till min herre, vad skola vi tala, och huru skola vi rttfrdiga oss? Gud har funnit dina tjnares missgrning. Se, vi ro min herres trlar, vi andra svl som den som bgaren har blivit funnen hos. 17Men han sade: Bort det, att jag skulle s gra! Den som bgaren har blivit funnen hos, han skall bliva min trl. Men I andra mn i frid fara hem till eder fader. 18D trdde Juda fram till honom och sade: Hr mig, herre; lt din tjnare tala ett ord infr min herre, och m din vrede icke upptndas mot din tjnare; ty du r ssom Farao. 19Min herre frgade sina tjnare och sade: 'Haven I eder fader eller ngon broder nnu drhemma?' 20Och vi svarade min herre: 'Vi hava en ldrig fader och en son till honom, en som r fdd p hans lderdom och nnu r ung; men en broder till denne r dd, s att han allena r kvar efter sin moder, och hans fader har honom kr.' 21D sade du till dina tjnare: 'Fren honom hitned till mig, s att jag kan lta mitt ga vila p honom.' 22Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke lmna sin fader, ty om han lmnade sin fader, s skulle denne d.' 23Men du sade till dina tjnare: 'Om eder yngste broder icke fljer med eder hitned, s fn I icke mer komma infr mitt ansikte.' 24Nr vi drefter hade kommit hem till din tjnare, min fader, berttade vi fr honom vad min herre hade sagt. 25Och nr sedan vr fader sade: 'Faren tillbaka och kpen litet sd till fda t oss', 26svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p det villkoret vilja vi fara, att vr yngste broder fljer med oss; ty vi f icke komma infr mannens ansikte om vr yngste broder icke r med oss. 27Men din tjnare, min fader, sade till oss: 'I veten sjlva att min hustru har ftt t mig tv sner, 28och den ene gick bort ifrn mig, och jag sade: frvisso r han ihjlriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden. 29 Om I nu tagen ocks denne ifrn mig och ngon olycka hnder honom, s skolen I bringa mina gr hr med jmmer ned i ddsriket.' 30Om jag allts kommer hem till din tjnare, min fader, utan att vi hava med oss ynglingen, som vr faders hjrta r s fst vid, 31d bliver det hans dd, nr han ser att ynglingen icke r med; och dina tjnare skulle s bringa din tjnares, vr faders, gr hr med sorg ned i ddsriket. 32Ty jag, din tjnare, har lovat min fader att ansvara fr ynglingen och har sagt, att om jag icke fr denne till honom igen, s vill jag vara en syndare infr min fader i all min tid. 33Lt nu drfr din tjnare stanna kvar hos min herre ssom trl, i ynglingens stlle, men lt ynglingen fara hem med sina brder. 34Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava ynglingen med mig? Jag frmr icke se den jmmer som d skulle komma ver min fader.

Chapter 45 D kunde Josef icke lngre betvinga sig infr alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: M alla g ut hrifrn. Och ingen fick stanna inne hos Josef, nr han gav sig till knna fr sina brder. 2Och han brast ut i hgljudd grt, s att egyptierna hrde det; ocks Faraos husfolk hrde det. 3Och Josef sade till sina brder: Jag r Josef. Lever min fader nnu? Men hans brder kunde
53
1

Swedish Bible

Anonymous

icke svara honom, s frskrckta blevo de fr honom. 4D sade Josef till sina brder: Kommen hitfram till mig. Och nr de kommo fram, sade han: Jag r Josef, eder broder, som I slden till Egypten. 5Men varen nu icke bedrvade och grmen eder icke drver att I haven slt mig hit: ty fr att bevara mnniskors liv har Gud snt mig hit fre eder. 6I tv r har nu hungersnd varit i landet, och nnu terst fem r under vilka man varken skall plja eller skrda. 7Men Gud snde mig hit fre eder, fr att I skullen bliva kvar p jorden och behllas vid liv, ja, till rddning fr mnga. 8S haven nu icke I snt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos hgste rdgivare och till en herre ver hela hans hus och till en furste ver hela Egyptens land. 9Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sgen till honom: 'S sger din son Josef: Gud har satt mig till en herre ver hela Egypten; kom ned till mig, drj icke. 10Du skall f bo i landet Gosen och vara mig nra, du med dina barn och barnbarn, dina fr och fkreatur och allt vad som tillhr dig. 11Jag vill dr frsrja dig -- ty nnu terst fem hungerr -- s att varken du eller ditt hus eller ngon som hr dig till skall lida nd. 12I sen ju med egna gon, ocks min broder Benjamin ser med egna gon, att det r jag, som med egen mun talar till eder. 13Bertten nu fr min fader om all min hrlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att fra min fader hitned. 14S fll han sin broder Benjamin om halsen och grt, och Benjamin grt vid hans hals. 15Och han kysste alla sina brder och grt i deras armar. Sedan samtalade hans brder med honom. 16Nr nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs brder hade kommit, behagade detta Farao och hans tjnare vl. 17Och Farao sade till Josef: Sg till dina brder: 'Detta skolen I gra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land; 18hmten s eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s skall jag giva eder det bsta som finnes i Egyptens land, och I skolen f ta av landets fetma.' 19 Allts bjuder jag dig nu att sga: 'Detta skolen I gra: tagen eder vagnar i Egyptens land fr edra spda barn och edra hustrur, och hmten eder fader och kommen hit. 20Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bsta som finnes i hela Egyptens land skall hra eder till.' 21Israels sner gjorde s, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost fr resan. 22Och han gav t dem alla var sin hgtidsdrkt, men t Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem hgtidsdrkter. 23Och till sin fader snde han likaledes gvor: tio snor, lastade med det bsta Egypten hade, och tio sninnor, lastade med sd och brd och andra livsmedel t hans fader fr resan. 24Drefter lt han sina brder fara, och de begvo sig stad; och han sade till dem: Kiven icke p vgen. 25S foro de upp frn Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land; 26 och de berttade fr honom och sade: Josef lever nnu, och han r en furste ver hela Egyptens land. D greps hans hjrta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem. 27Men nr de omtalade fr honom allt vad Josef hade sagt till dem, och nr han sg vagnarna som Josef hade snt fr att hmta honom, d fick deras fader Jakobs ande ter liv. 28Och Israel sade: Det r nog; min son Josef lever nnu. Jag vill fara och se honom, frrn jag dr.

54

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 46 Och Israel brt upp med allt vad honom tillhrde. Och nr han kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer t sin fader Isaks Gud. 2Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: Jakob! Jakob! Han svarade: Hr r jag. 3D sade han: Jag r Gud, din faders Gud; frukta icke fr att draga ned till Egypten, ty dr skall jag gra dig till ett stort folk. 4Jag skall sjlv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock fra dig ter upp drifrn; och Josefs hand skall tillsluta dina gon. 5Och Jakob brt upp frn Beer-Seba; och Israels sner satte sin fader Jakob och sina spda barn och sina hustrur p vagnarna som Farao hade snt fr att hmta honom. 6Och de togo sin boskap och de godelar som de hade frvrvat i Kanaans land och kommo s till Egypten, Jakob och alla hans avkomlingar med honom. 7Sina sner och sonsner, sina dttrar och sondttrar, alla sina avkomlingar, frde han med sig till Egypten. 8Dessa ro namnen p Israels barn som kommo till Egypten: Jakob och hans sner. Jakobs frstfdde var Ruben, 9och Rubens sner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi. 10Simeons sner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. 11Levis sner voro Gerson, Kehat och Merari. 12Judas sner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' sner voro Hesron och Hamul. 13Isaskars sner voro Tola, Puva, Job och Simron. 14Sebulons sner voro Sered, Elon och Jaleel. 15Dessa voro Leas sner, de som hon fdde t Jakob i Paddan-Aram; tillika fdde hon t honom dottern Dina. Sner och dttrar utgjorde tillsammans trettiotre personer. 16Gads sner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi och Areli. 17Asers sner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera; men Berias sner voro Heber och Malkiel. 18Dessa voro sner till Silpa, som Laban hade givit t sin dotter Lea, och dessa fdde hon t Jakob, sexton personer. 19Rakels, Jakobs hustrus, sner voro Josef och Benjamin. 20Och de sner som fddes t Josef i Egyptens land voro Manasse och Efraim; de fddes t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prsten i On. 21Och Benjamins sner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard. 22Dessa voro Rakels sner, de som fddes t Jakob, tillsammans fjorton personer. 23Dans sner voro Husim. 24Naftalis sner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem. 25Dessa voro sner till Bilha, som Laban hade givit t sin dotter Rakel, och dessa fdde hon t Jakob, tillsammans sju personer. 26De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utgtt frn hans lnd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, frutom Jakobs sonhustrur. 27 Och Josefs sner, vilka fddes t honom i Egypten, voro tv. De personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde tillsammans sjuttio. 28Och han snde Juda framfr sig till Josef, fr att denne skulle visa honom vgen till Gosen. S kommo de till landet Gosen. 29Och Josef lt spnna fr sin vagn och for upp till Gosen fr att mta sin fader Israel. Och nr han kom fram till honom, fll han honom om halsen och grt lnge vid hans hals. 30Och Israel sade till Josef: Nu vill jag grna d, sedan jag har sett ditt ansikte och sett att du nnu lever. 31Drefter sade Josef till sina brder och sin faders folk: Jag vill fara upp och bertta fr Farao och sga till honom: 'Mina brder och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans land, hava kommit till mig.
55
1

Swedish Bible

Anonymous

32

Och dessa mn ro frherdar, ty de hava idkat boskapssktsel; och sina fr och fkreatur och allt vad de ga hava de frt med sig.' 33Nr sedan Farao kallar eder till sig och frgar: 'Vad r edert yrke?', 34skolen I svara: 'Vi, dina tjnare, hava idkat boskapssktsel frn vr ungdom nda till nu, vi svl som vra fder.' S skolen I f bo i landet Gosen; ty alla frherdar ro en styggelse fr egyptierna.

Chapter 47 Och Josef kom och berttade fr Farao och sade: Min fader och mina brder hava kommit frn Kanaans land med sina fr och fkreatur och allt vad de ga; och de ro nu i landet Gosen. 2 Och han hade bland sina brder tagit ut fem mn; dem stllde han fram infr Farao. 3D frgade Farao hans brder: Vad r edert yrke? De svarade Farao: Dina tjnare ro frherdar, ssom ock vra fder hava varit. 4Och de sade ytterligare till Farao: Vi hava kommit fr att bo ngon tid hr i landet; ty dina tjnare hade intet bete fr sina fr, eftersom hungersnden r s svr i Kanaans land. S lt nu dina tjnare bo i landet Gosen. 5D sade Farao till Josef: Din fader och dina brder hava allts nu kommit till dig. 6Egyptens land ligger ppet fr dig; i den bsta delen av landet m du lta din fader och dina brder bo. M de bo i landet Gosen, och ifall du vet om ngra bland dem att de ro dugande mn, s stt dessa till uppsyningsmn ver min boskap. 7Sedan hmtade Josef sin fader Jakob och frde honom fram infr Farao, och Jakob hlsade Farao. 8Men Farao frgade Jakob: Huru hg r din lder? 9Jakob svarade Farao: Min vandringstid har varat ett hundra trettio r. F och onda hava mina levnadsr varit, de n icke upp till antalet av mina fders levnadsr under deras vandringstid. 10Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifrn honom. 11Men Josef lt sin fader och sina brder bo i Egyptens land och gav dem besittning dr, i den bsta delen av landet, i landet Rameses, ssom Farao hade bjudit. 12Och Josef frsrjde sin fader och sina brder och hela sin faders hus, och gav var och en underhll efter antalet av hans barn. 13Men ingenstdes i landet fanns brd, ty hungersnden var mycket svr, s att Egyptens land och Kanaans land frsmktade av hunger. 14Och fr den sd som folket kpte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef lt fra penningarna in i Faraos hus. 15 Men nr penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: Giv oss brd; icke vill du vl att vi skola d i din syn? Vi hava ju inga penningar mer. 16 Josef svarade: Fren hit eder boskap, s skall jag giva eder brd i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven ngra penningar. 17D frde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem brd i utbyte mot deras hstar, fr, fkreatur och snor. S underhll han dem det ret och gav dem brd i utbyte mot all deras boskap. 18S gick detta r till nda. Men det fljande ret kommo de ter till honom och sade till honom: Vi vilja icke dlja det fr min herre: penningarna ro slut, och den boskap vi gde har kommit i min herres go; intet annat finnes nu kvar att giva t min herre n vra kroppar och vr jord. 19Icke vill du att vi skola frgs infr dina gon, vi med vr kerjord? Kp
1

56

Swedish Bible

Anonymous

oss och vr jord fr brd, s vilja vi med vr jord bliva Faraos trlar; giv oss allenast utsde, fr att vi m leva och icke d, och fr att jorden icke m lggas de. 20D kpte Josef all jord i Egypten t Farao; ty egyptierna slde var och en sin ker, eftersom hungersnden s svrt tryckte dem. S blev jorden Faraos egendom. 21Och folket frflyttade han till stderna, frn den ena ndan av Egyptens omrde till den andra. 22Allenast prsternas jord kpte han icke, ty prsterna hade sitt bestmda underhll av Farao, och de levde av det bestmda underhll som Farao gav dem; drfr behvde de icke slja sin jord. 23Och Josef sade till folket: Se, jag har nu kpt eder och eder jord t Farao. Dr haven I utsde; besn nu jorden. 24Och nr grdan kommer in, skolen I giva en femtedel t Farao; men fyra femtedelar skolen I sjlva hava till utsde p kern och till fda fr eder och dem som I haven i edra hus och till fda fr edra barn. 25De svarade: Du har behllit oss vid liv; lt oss finna nd fr min herres gon, s vilja vi vara Faraos trlar. 26S gjorde Josef det till en stadga, som nnu i dag gller fr Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen t Farao. Allenast prsternas jord blev icke Faraos egendom. 27S bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo sina besittningar dr och voro fruktsamma och frkade sig storligen. 28Och Jakob levde sjutton r i Egyptens land, s att hans levnadslder blev ett hundra fyrtiosju r. 29D nu tiden nrmade sig att Israel skulle d, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: Om jag har funnit nd fr dina gon, s lgg din hand under min lnd och lova att visa mig din krlek och trofasthet drmed att du icke begraver mig i Egypten; 30fastmer, nr jag har gtt till vila hos mina fder, skall du fra mig frn Egypten och begrava mig i deras grav. Han svarade: Jag skall gra ssom du har sagt. 31Men han sade: Giv mig din ed drp. Och han gav honom sin ed. D tillbad Israel, bjd mot sngens huvudgrd.

Chapter 48 En tid hrefter blev det sagt till Josef: Din fader r nu sjuk. D tog han med sig sina bda sner, Manasse och Efraim. 2Och man berttade fr Jakob och sade: Din son Josef har nu kommit till dig. D tog Israel styrka till sig och satte sig upp i sngen. 3Och Jakob sade till Josef: Gud den Allsmktige uppenbarade sig fr mig i Lus i Kanaans land och vlsignade mig 4och sade till mig: 'Se, jag skall gra dig fruktsam och frka dig och lta skaror av folk komma av dig, och skall giva t din sd efter dig detta land till evrdlig besittning.' 5Dina bda sner, som ro fdda t dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon. 6Men de barn som du har ftt efter dem skola vara dina; de skola bra sina brders namn i dessas arvedel. 7Se, nr jag kom frn Paddan, dog Rakel ifrn mig i Kanaans land, under resan, d det nnu var ett stycke vg fram till Efrat; och jag begrov henne dr vid vgen till Efrat. Stllet heter nu Bet-Lehem. 8D nu Israel fick se Josefs sner, sade han: Vilka ro dessa? 9Josef svarade sin fader: Det r mina sner, som Gud har givit mig hr. D sade han: Fr dem hit till mig, p det att jag m vlsigna dem. 10Och Israels gon voro
57
1

Swedish Bible

Anonymous

skumma av lder, s att han icke kunde se. S frde han dem d fram till honom, och han kysste dem och tog dem i famn. 11Och Israel sade till Josef: Jag hade icke tnkt att jag skulle f se ditt ansikte, men nu har Gud ltit mig se till och med avkomlingar av dig. 12Och Josef frde dem bort ifrn hans knn och fll ned till jorden p sitt ansikte. 13Sedan tog Josef dem bda vid handen, Efraim i sin hgra hand, till vnster framfr Israel, och Manasse i sin vnstra hand, till hger framfr Israel, och frde dem s fram till honom. 14Men Israel rckte ut sin hgra hand och lade den p Efraims huvud, fastn han var den yngre, och sin vnstra hand p Manasses huvud; han lade allts sina hnder korsvis, ty Manasse var den frstfdde. 15Och han vlsignade Josef och sade: Den Gud infr vilken mina fder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min herde frn min fdelse nda till denna dag, 16den ngel som har frlossat mig frn allt ont, han vlsigne dessa barn; och m de uppkallas efter mitt och mina fders, Abrahams och Isaks, namn, och m de frka sig och bliva talrika p jorden. 17Men nr Josef sg att hans fader lade sin hgra hand p Efraims huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand och ville flytta den frn Efraims huvud p Manasses huvud. 18Och Josef sade till sin fader: Icke s, min fader; denne r den frstfdde, lgg din hgra hand p hans huvud. 19Men hans fader ville icke; han sade: Jag vet det, min son, jag vet det; ocks av honom skall ett folk komma, ocks han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva strre n han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk. 20 S vlsignade han dem p den dagen och sade: Med ditt namn skall Israel vlsigna, s att man skall sga: Gud gre dig lik Efraim och Manasse. S satte han Efraim framfr Manasse. 21Och Israel sade till Josef: Se, jag dr; men Gud skall vara med eder och fra eder tillbaka till edra fders land. 22Och utver vad jag giver dina brder giver jag dig en srskild hjdstrcka som jag med mitt svrd och min bge har tagit frn amorerna. Sikem.

Chapter 49 Och Jakob kallade sina sner till sig och sade: Frsamlen eder, p det att jag m frkunna eder vad som skall hnda eder i kommande dagar: 2Kommen tillhopa och hren, I Jakobs sner; hren p eder fader Israel. 3Ruben, min frstfdde r du, min kraft och min styrkas frstling, frmst i myndighet och frmst i makt. 4Du sjuder ver ssom vatten, du skall icke bliva den frmste, ty du besteg din faders lger; d gjorde du vad skndligt var. Ja, min bdd besteg han! 5Simeon och Levi ro brder; deras vapen ro vldets verktyg. 6Min sjl inlte sig ej i deras rd, min ra tage ingen del i deras samkvm; ty i sin vrede drpte de mn, och i sitt verdd stympade de oxar. 7Frbannad vare deras vrede, som r s vldsam, och deras grymhet, som r s hrd! Jag skall frstr dem i Jakob, jag skall frskingra dem i Israel. 8Dig, Juda, dig skola dina brder prisa; din hand skall vara p dina fienders nacke, fr dig skola din faders sner buga sig. 9Ett ungt lejon r Juda; frn rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar ssom ett lejon, ssom en lejoninna -- vem vgar oroa honom? 10Spiran skall icke vika ifrn Juda, icke hrskarstaven ifrn
58
1

Swedish Bible

Anonymous

hans ftter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hrsamma. 11Han binder vid vintrdet sin sna, vid dla rankan sin sninnas fle. Han tvr sina klder i vin, sin mantel i druvors blod. 12Hans gon ro dunkla av vin och hans tnder vita av mjlk. 13Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, dr skeppen ligga; sin sida skall han vnda mot Sidon. 14Isaskar r en stark sna, som ligger i ro i sin inhgnad. 15Och han sg att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; d bjde han sin rygg under brdor och blev en arbetspliktig tjnare. 16Dan skall skaffa rtt t sitt folk, han svl som ngon av Israels stammar. 17Dan skall vara en orm p vgen, en huggorm p stigen, en som biter hsten i foten, s att ryttaren faller baklnges av. 18HERRE, jag bidar efter din frlsning! 19Gad skall trngas av skaror, men sjlv skall han trnga dem p hlarna. 20Frn Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga lckerheter har han att giva. 21Naftali r en snabb hind; han har skna ord att giva. 22Ett ungt frukttrd r Josef, ett ungt frukttrd vid kllan; dess grenar n upp ver muren. 23Bgskyttar oroa honom, de skjuta p honom och anstta honom; 24 dock frbliver hans bge fast, och hans hnder och armar spnstiga, genom dens hnder, som r den Starke i Jakob, genom honom som r herden, Israels klippa, 25genom din faders Gud -- han skall hjlpa dig. genom den Allsmktige -- han skall vlsigna dig med vlsignelser frn himmelen drovan, vlsignelser frn djupet som utbreder sig drnere, vlsignelser frn brst och skte. 26Din faders vlsignelser n hgt, hgre n mina frfders vlsignelser, de n upp till de eviga hjdernas hrlighet. De skola komma ver Josefs huvud, ver dens hjssa, som r en furste bland sina brder. 27 Benjamin r en glupande ulv; om morgonen frtr han rov, och om aftonen utskiftar han byte. 28 Alla dessa ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta r vad deras fader talade till dem, nr han vlsignade dem; t var och en av dem gav han sin srskilda vlsignelse. 29Och han bjd dem och sade till dem: Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fder, i grottan p hetiten Efrons ker, 30i den grotta som ligger p kern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den ker som Abraham kpte till egen grav av hetiten Efron, 31dr de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, dr de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och dr jag sjlv har begravit Lea, 32p den kern som jmte grottan dr kptes av Hets barn. 33Nr Jakob hade givit sina sner denna befallning, drog han sina ftter upp i sngen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fder.

Chapter 50 D fll Josef ned ver sin faders ansikte och grt ver honom och kysste honom. 2Och Josef bjd lkarna som han hade i sin tjnst att de skulle balsamera hans fader; och lkarna balsamerade Israel. 3Drtill tgingo fyrtio dagar; s mnga dagar tg nmligen fr balsamering. Och egyptierna begrto honom i sjuttio dagar. 4Men nr grtodagarna efter honom voro frbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: Om jag har funnit nd fr edra gon, s framfren till Farao dessa mina ord: 5Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'Nr jag r dd, begrav mig d i den grav som jag
59
1

Swedish Bible

Anonymous

har ltit grva t mig i Kanaans land.' S lt mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen. 6Farao svarade: Far ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig. 7D for Josef upp fr att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tjnare, de ldste i hans hus och alla de ldste i Egyptens land, 8drtill allt Josefs husfolk och hans brder och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina fr och fkreatur lmnade de kvar i landet Gosen. 9Och med honom foro ditupp bde vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara. 10Nr de nu kommo till Goren-Haatad, p andra sidan Jordan, hllo de dr en mycket stor och hgtidlig ddsklagan, och han anstllde en sorgefest efter sin fader i sju dagar. 11 Och nr landets inbyggare, kananerna, sgo sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: Det r en hgtidlig sorgefest som egyptierna hr hlla. Drav fick stllet namnet Abel-Misraim; det ligger p andra sidan Jordan. 12Och hans sner gjorde med honom ssom han hade bjudit dem: 13hans sner frde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan p kern i Makpela, den ker som Abraham hade kpt till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre. 14Och sedan Josef hade begravit sin fader, vnde han tillbaka till Egypten med sina brder och alla dem som hade farit upp med honom fr att begrava hans fader. 15Men nr Josefs brder sgo att deras fader var dd, tnkte de: Kanhnda skall Josef nu bliva htsk mot oss och vederglla oss allt det onda som vi hava gjort mot honom. 16Drfr snde de bud till Josef och lto sga: Din fader bjd oss s fre sin dd: 17 'S skolen I sga till Josef: Kre, frlt dina brder vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s illa mot dig.' Frlt allts nu din faders Guds tjnare vad de hava brutit. Och Josef grt, nr de lto sga detta till honom. 18Sedan kommo ock hans brder sjlva och fllo ned fr honom och sade: Se, vi vilja vara tjnare t dig. 19Men Josef sade till dem: Frukten icke. Hllen I d mig fr Gud? 20I tnkten ont mot mig, men Gud har tnkt det till godo, fr att lta det ske, som nu har skett, och s behlla mycket folk vid liv. 21Frukten drfr nu icke; jag skall frsrja eder och edra kvinnor och barn. Och han trstade dem och talade vnligt med dem. 22Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio r gammal. 23Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks av Makir, Manasses son, fddes barn i Josefs skte. 24Och Josef sade till sina brder: Jag dr, men Gud skall frvisso se till eder, och fra eder upp frn detta land till det land som han med ed har lovat t Abraham, Isak och Jakob. 25Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: Nr nu Gud ser till eder, fren d mina ben hrifrn. 26Och Josef dog, nr han var ett hundra tio r gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.

Exodus
Chapter 1

60

Swedish Bible

Anonymous

Och dessa ro namnen p Israels sner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus: 2Ruben, Simeon, Levi och Juda, 3Isaskar, Sebulon och Benjamin, 4Dan och Naftali, Gad och Aser. 5Tillsammans utgjorde de som hade utgtt frn Jakobs lnd sjuttio personer; men Josef var redan frut i Egypten. 6Och Josef dog och alla hans brder och hela det slktet. 7 Men Israels barn voro fruktsamma och vxte till och frkade sig och blevo vermttan talrika, s att landet blev uppfyllt av dem. 8D uppstod en ny konung ver Egypten, en som icke visste av Josef. 9Och denne sade till sitt folk: Se, Israels barns folk r oss fr stort och mktigt. 10Vlan, lt oss d g klokt till vga med dem; eljest kunde de nnu mer frka sig; och om ett krig komme p, kunde de frena sig med vra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet. 11 Allts satte man arbetsfogdar ver dem och frtryckte dem med trlarbeten. Och de mste bygga t Farao frrdsstder, Pitom och Raamses. 12Men ju mer man frtryckte dem, dess mer frkade de sig, och dess mer utbredde de sig, s att man begynte gruva sig fr Israels barn. 13Drfr plade egyptierna Israels barn ytterligare tvngsarbeten 14och frbittrade deras liv med hrt arbete p murbruk och tegel och med alla slags arbeten p marken korteligen, med tvngsarbeten av alla slag, som de lto dem utfra 15Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjlpte barnafderskorna, 16han sade: Nr I frlsen de hebreiska kvinnorna, s sen efter, d de fda: om det r ett gossebarn, s dden det; r det ett flickebarn, s m det leva. 17Men hjlpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke ssom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan lto barnen leva. 18D kallade konungen i Egypten hjlpkvinnorna till sig och sade till dem: Varfr gren I s och lten barnen leva? 19Hjlpkvinnorna svarade Farao: De hebreiska kvinnorna ro icke ssom de egyptiska. De ro kraftigare; frrn hjlpkvinnan kommer till dem, hava de ftt. 20Och Gud lt det g vl fr hjlpkvinnorna; och folket frkade sig och blev mycket talrikt. 21Eftersom hjlpkvinnorna fruktade Gud, lt han deras hus frkovras. 22D bjd Farao allt sitt folk och sade: Alla nyfdda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mn I lta leva.

Chapter 2 Och en man av Levis hus gick stad och tog till hustru Levis dotter. 2Och hustrun blev havande och fdde en son. Och hon sg att det var ett vackert barn och dolde honom i tre mnader. 3Men nr hon icke lngre kunde dlja honom, tog hon en kista av rr, bestrk den med jordbeck och tjra och lade barnet dri och satte den s i vassen vid stranden av Nilfloden. 4Och hans syster stllde sig ett stycke drifrn, fr att se huru det skulle g med honom. 5Och Faraos dotter kom ned till floden fr att bada, och hennes trnor gingo utmed floden. Nr hon nu fick se kistan i vassen, snde hon sin tjnarinna dit och lt hmta den till sig. 6Och nr hon ppnade den, fick hon se barnet och sg att det var en gosse, och han grt. D mkade hon sig ver honom och sade: Detta r ett av de hebreiska barnen. 7Men hans syster frgade Faraos dotter: Vill du att jag skall g och kalla
61
1

Swedish Bible

Anonymous

hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet t dig? 8Faraos dotter svarade henne: Ja, g. D gick flickan och kallade dit barnets moder. 9Och Faraos dotter sade till henne: Tag detta barn med dig, och amma upp det t mig, s vill jag giva dig ln drfr. Och kvinnan tog barnet och ammade upp det. 10Nr sedan gossen hade vuxit upp; frde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom ssom sin son och gav honom namnet Mose, ty, sade hon, ur vattnet har jag dragit upp honom. 11P den tiden hnde sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina brder och sg p deras trlarbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans brder. 12d vnde han sig t alla sidor, och nr han sg att ingen annan mnniska fanns dr, slog han ihjl egyptiern och gmde honom i sanden. 13Dagen drefter gick han ter ut och fick d se tv hebreiska mn trta med varandra. D sade han till den som gjorde ortt: Skall du sl din landsman? 14Han svarade: Vem har satt dig till hvding och domare ver oss? Vill du drpa mig, ssom du drpte egyptiern? D blev Mose frskrckt och tnkte: S har d saken blivit knd. 15Ocks fick Farao hra om denna sak och ville drpa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; dr satte han sig vid en brunn. 16Och prsten i Midjan hade sju dttrar. Dessa kommo nu fr att hmta upp vatten och skulle fylla hoarna fr att vattna sin faders fr. 17D kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjlpte dem och vattnade deras fr. 18Nr de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: Varfr kommen I s snart hem i dag? 19De svarade: En egyptisk man hjlpte oss mot herdarna; drtill hmtade han upp vatten t oss och vattnade fren. 20D sade han till sina dttrar: Var r han d? Varfr lten I mannen bliva kvar dr? Inbjuden honom att komma och ta med oss. 21Och Mose beslt sig fr att stanna hos mannen, och denne gav t Mose sin dotter Sippora till hustru. 22 Hon fdde en son, och han gav honom namnet Gersom, ty, sade han, jag r en frmling i ett land som icke r mitt. 23S frflt en lng tid, och drunder dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade ver sin trldom och klagade; och deras rop ver trldomen steg upp till Gud. 24Och Gud hrde deras jmmer, och Gud tnkte p sitt frbund med Abraham, Isak och Jakob. 25Och Gud sg till Israels barn, och Gud lt sig vrda om dem.

Chapter 3 Och Mose vaktade fren t sin svrfader Jetro, prsten i Midjan. Och han drev en gng fren bortom knen och kom s till Guds berg Horeb. 2Dr uppenbarade sig HERRENS ngel fr honom i en eldslga som slog upp ur en buske. Han sg att busken brann av elden, och att busken dock icke blev frtrd. 3D tnkte Mose: Jag vill g ditbort och betrakta den underbara synen och se varfr busken icke brinner upp. 4Nr d HERREN sg att han gick stad fr att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: Mose! Mose! Han svarade: Hr r jag. 5D sade han: Trd icke hit; drag dina skor av dina ftter, ty platsen dr du str r helig mark. 6Och han sade ytterligare: Jag r din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud. D skylde Mose sitt ansikte,
62
1

Swedish Bible

Anonymous

ty han fruktade fr att se p Gud. 7Och HERREN sade: Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hrt huru de ropa ver sina plgare; jag vet vad de mste lida. 8Drfr har jag stigit ned fr att rdda dem ur egyptiernas vld och fra dem frn det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjlk och honung, det land dr kananer, hetiter, amorer, perisser, hiver och jebuser bo. 9Frdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag drjmte har sett huru egyptierna frtrycka dem, 10drfr m du nu g stad, jag vill snda dig till Farao; och du skall fra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten 11Men Mose sade till Gud: Vem r jag, att jag skulle g till Farao, och att jag skulle fra Israels barn ut ur Egypten? 12Han svarade: Jag vill vara med dig. Och detta skall fr dig vara tecknet p att det r jag som har snt dig: nr du har frt folket ut ur Egypten, skolen I hlla gudstjnst p detta berg. 13D sade Mose till Gud: Nr jag nu kommer till Israels barn och sger till dem: 'Edra fders Gud har snt mig till eder', och de frga mig; 'Vad r hans namn?', vad skall jag d svara dem? 14Gud sade till Mose: Jag r den jag r. Och han sade vidare: S skall du sga till Israels barn: 'Jag r' har snt mig till eder. 15Och Gud sade ytterligare till Mose: S skall du sga till Israels barn: HERREN, edra fders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har snt mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och s skall man nmna mig frn slkte till slkte. 16G nu stad och frsamla de ldste i Israel, och sg till dem: HERREN, edra fders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig fr mig, och han har sagt: 'Jag har sett till eder och har sett det som vederfares eder Egypten; 17drfr r nu mitt ord: jag vill fra eder bort ifrn betrycket i Egypten upp till kananernas, hetiternas, amorernas, perissernas, hivernas och jebusernas land, ett land som flyter av mjlk och honung.' 18Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de ldste i Israel g till konungen i Egypten, och I skolen sga till honom: HERREN, hebrernas Gud, har visat sig fr oss, s lt oss nu g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN, vr Gud.' 19Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillstdja eder att g, icke ens nr han fr knna min starka hand. 20Men jag skall rcka ut min hand och sl Egypten med alla slags under, som jag vill gra dr; sedan skall han slppa eder. 21Och jag vill lta detta folk finna nd fr egyptiernas gon, s att I, nr I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma hnder; 22utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den frmmande kvinna som bor i hennes hus begra klenoder av silver och guld, s ock klder. Dessa skolen I stta p edra sner och dttrar. S skolen I taga byte frn egyptierna. syftade hebreiska uttrycket fr HERREN, egentligen Jahv, hos oss vanligen uttalat Jehov, kan versttas med 'Han r'.

Chapter 4 Mose svarade och sade: Men om de nu icke tro mig eller lyssna till mina ord, utan sga: 'HERREN har icke uppenbarat sig fr dig'? 2D sade HERREN till honom: Vad r det du har i din hand? 3Han svarade: En stav. Han sade: Kasta den p marken. Nr han d kastade den
1

63

Swedish Bible

Anonymous

p marken, frvandlades den till en orm; och Mose flydde fr honom. 4Men HERREN sade till Mose: Rck ut din hand och tag honom i stjrten. D rckte han ut sin hand och grep honom; och han frvandlades ter till en stav i hans hand. 5Och HERREN sade: S skola de. tro att HERREN, deras fders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig fr dig. 6Och HERREN sade ytterligare till honom: Stick din hand i barmen. Och han stack sin hand i barmen. Nr han sedan drog ut den, se, d var handen vit ssom sn av spetlska. 7ter sade han. Stick din hand tillbaka i barmen. Och han stack sin hand tillbaka i barmen. Nr han sedan drog ut den igen ur barmen, se, d var den ter lik hans vriga kropp. 8Och HERREN sade: Om de icke vilja tro dig eller akta p det frsta tecknet, s mste de tro det andra tecknet. 9Men om de icke ens tro dessa tv tecken eller lyssna till dina ord, s tag av Nilflodens vatten och gjut ut det p torra landet, s skall vattnet, som du har tagit ur floden, frvandlas till blod p torra landet. 10D sade Mose till HERREN: Ack I Herre, jag r ingen talfr man; jag har icke varit det frut, och jag r det icke heller nu, sedan du har talat till din tjnare, ty jag har ett trgt mlfre och en trg tunga. 11HERREN sade till honom: Vem har givit mnniskan munnen, eller vem gr henne stum eller dv, seende eller blind? r det icke jag, HERREN? 12S g nu stad, jag skall vara med din mun och lra dig vad du skall tala. 13Men han sade: Ack Herre, snd ditt budskap med vilken annan du vill. 14D upptndes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: Har du icke din broder Aron, leviten? Jag vet att han r en man som kan tala. Och han gr nu stad fr att mta dig, och nr han fr se dig, skall han gldjas i sitt hjrta. 15Och du skall tala till honom och lgga orden i hans mun; och jag skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall lra eder vad I skolen gra. 16Och han skall tala fr dig till folket; allts skall han vara fr dig ssom mun, och du skall vara fr honom ssom en gud. 17Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall gra dina tecken. 18Drefter vnde Mose tillbaka till sin svrfader Jeter och sade till honom: Lt mig vnda tillbaka till mina brder i Egypten, fr att se om de nnu leva. Jetro sade till Mose: G i frid. 19Och HERREN sade till Mose i Midjan: Vnd tillbaka till Egypten, ty alla de mn ro dda, som stodo efter ditt liv. 20D tog Mose sin hustru och sina sner och satte dem p sin sna och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i sin hand. 21Och HERREN sade till Mose: Nr du nu vnder tillbaka till Egypten s se till, att du infr Farao gr alla de under som jag har givit dig makt att gra. Men jag skall frstocka hans hjrta, s att han icke slpper folket. 22 Och d skall du sga till Farao: S sger HERREN: Israel r min frstfdde son, 23och jag har sagt till dig: 'Slpp min son, s att han kan hlla gudstjnst t mig.' Men du har icke velat slppa honom. Drfr skall jag nu drpa din frstfdde son. 24Och under resan hnde sig att HERREN p ett vilostlle kom emot honom och ville dda honom. 25D tog Sippora en skarp sten och skar bort frhuden p sin son och berrde honom drmed nedtill och sade: Du r mig en blodsbrudgum. 26 S lt han honom vara. D sade hon ter: Ja, en blodsbrudgum till omskrelse. 27Och HERREN sade till Aron: G stad och mt Mose i knen. D gick han stad och trffade honom p Guds berg; och han kysste honom. 28Och Mose berttade fr Aron allt vad HERREN hade talat, nr han snde honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att gra. 29Sedan gingo Mose

64

Swedish Bible

Anonymous

och Aron stad och frsamlade alla Israels barns ldste. 30Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han gjorde tecknen infr folkets gon. 31D trodde folket; och nr de hrde att HERREN hade sett till Israels barn, och att han hade sett deras betryck, bjde de sig ned och tillbdo.

Chapter 5 Drefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: S sger HERREN, Israels Gud: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla hgtid t mig i knen. 2Men Farao svarade: Vem r HERREN, eftersom jag p hans befallning skulle slppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller slppa Israel. 3D sade de: Hebrernas Gud har visat sig fr oss. S lt oss nu g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN, vr Gud, fr att han icke m komma ver oss med pest eller med svrd. 4Men konungen i Egypten svarade dem: Mose och Aron, varfr dragen I folket ifrn dess arbete? Gn bort till edra dagsverken. 5Ytterligare sade Farao: Folket r ju redan alltfr talrikt i landet, och likvl viljen I skaffa dem frihet ifrn deras dagsverken! 6Drefter bjd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmnnen ver folket och sade: 7I skolen icke vidare ssom frut giva folket halm till att gra tegel. Lten dem sjlva g och skaffa sig halm. 8Men samma antal tegel som de frut hava gjort skolen I nd lgga dem, utan ngot avdrag; ty de ro lata, drfr ropa de och sga: 'Lt oss g och offra t vr Gud.' 9Man mste lgga tungt arbete p dessa mnniskor, s att de drigenom f ngot att gra och icke akta p lgnaktigt tal. 10D gingo fogdarna och tillsyningsmnnen ver folket ut och sade till folket: S sger Farao: Jag vill icke lngre giva eder halm. 11Gn sjlva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sdan; men i edert arbete skall intet avdrag gras. 12D spridde sig folket ver hela Egyptens land och samlade str fr att bruka det ssom halm. 13Och fogdarna drevo p dem och sade: Fullgren edert arbete, var dag det fr den dagen bestmda, likasom nr man gav eder halm. 14Och Israels barns tillsyningsmn, de som Faraos fogdar hade satt ver dem, fingo uppbra hugg och slag, och man sade till dem: Varfr haven I icke ssom frut fullgjort edert frelagda dagsverke i tegel, varken i gr eller i dag? 15D kommo Israels barns tillsyningsmn och ropade till Farao och sade: Varfr gr du s mot dina tjnare? 16Ingen halm giver man t dina tjnare, och likvl sger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tjnare f nu uppbra hugg och slag, fastn skulden ligger hos ditt eget folk. 17Men han svarade: I ren lata, ja lata ren I. Drfr sgen I: 'Lt oss g och offra t HERREN.' 18Nej, gn i stllet till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det bestmda antalet tegel msten I nd lmna. 19D mrkte Israels barns tillsyningsmn att det var illa stllt fr dem, eftersom de hade ftt det svaret att de icke skulle f ngot avdrag i det antal tegel, som de skulle lmna fr var dag. 20Och nr de kommo ut ifrn Farao, trffade de Mose och Aron, som stodo dr fr att mta dem; 21och de sade till dem: M HERREN hemska eder och dma eder, eftersom I haven gjort oss frhatliga fr Farao och hans tjnare och satt dem svrdet i hand till att drpa oss. 22D vnde
65
1

Swedish Bible

Anonymous

sig Mose ter till HERREN och sade: Herre, varfr har du gjort s illa mot detta folk? Varfr har du snt mig? 23Allt ifrn den tid d jag gick till Farao fr att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda rddat ditt folk.

Chapter 6 Men HERREN sade till Mose: Nu skall du f se vad jag skall gra med Farao; ty genom min starka hand skall han ndgas slppa dem, ja, han skall genom min starka hand ndgas driva dem ut ur sitt land. 2Och Gud talade till Mose och sade till honom: Jag r HERREN. 3Fr Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig ssom 'Gud den Allsmktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke knd av dem. 4Och jag upprttade ett frbund med dem och lovade att giva dem Kanaans land, det land dr de bodde ssom frmlingar. 5Och nu har jag hrt Israels barns jmmer ver att egyptierna hlla dem i trldom, och jag har kommit ihg mitt frbund. 6Sg drfr till Israels barn: 'Jag r HERREN, och jag skall fra eder ut frn trlarbetet hos egyptierna och rdda eder frn trldomen under dem, och jag skall frlossa eder med utrckt arm och genom stora straffdomar. 7Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I skolen frnimma att jag r HERREN eder Gud, han som fr eder ut frn trlarbetet hos egyptierna. 8Och jag skall fra eder till det land som jag med upplyft hand har lovat giva t Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva eder till besittning. Jag r HERREN.' 9Detta allt sade Mose till Israels barn, men de hrde icke p Mose, av otlighet och fr det hrda arbetets skull. 10Drefter talade HERREN till Mose och sade: 11G och tala med Farao, konungen i Egypten, att han slpper Israels barn ut ur sitt land. 12Men Mose talade infr HERREN och sade: Israels barn hra ju icke p mig; huru skulle d Farao vilja hra mig -- mig som har oomskurna lppar? 13Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels barn skulle fras ut ur Egyptens land. 14Dessa voro huvudmnnen fr deras familjer. Rubens, Israels frstfddes, sner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa voro Rubens slkter. 15 Simeons sner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa voro Simeons slkter. 16Och dessa voro namnen p Levis sner, efter deras ttfljd: Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju r gammal. 17Gersons sner voro Libni och Simei, efter deras slkter. 18Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Och Kehat blev ett hundra trettiotre r gammal. 19Meraris sner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas slkter, efter deras ttfljd. 20Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon fdde t honom Aron och Mose. Och Amram blev ett hundra trettiosju r gammal. 21Jishars sner voro Kora, Nefeg och Sikri. 22Ussiels sner voro Misael, Elsafan och Sitri. 23Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons syster, och hon fdde t honom Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 24Koras sner voro Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa voro koraiternas slkter. 25Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels dttrar till hustru, och hon fdde t honom Pinehas. Dessa
66
1

Swedish Bible

Anonymous

voro huvudmnnen fr leviternas familjer, efter deras slkter. 26S frhll det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN sade: Fren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras hrskaror. 27 Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att de skulle fra Israels barn ut ur Egypten. S frhll det sig med Mose och Aron, 28Och nr HERREN talade till Mose i Egyptens land, 29talade han s till Mose: Jag r HERREN. Tala till Farao, konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig. 30Men Mose sade infr HERREN: Se, jag har oomskurna lppar; huru skulle d Farao vilja hra p mig?

Chapter 7 Men HERREN sade till Mose: Se, jag har satt dig att vara ssom en gud fr Farao, och din broder Aron skall vara din profet. 2Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder Aron tala med Farao om att han mste slppa Israels barn ut ur sitt land. 3Men jag skall frhrda Faraos hjrta och skall gra mnga tecken och under i Egyptens land. 4Farao skall icke hra p eder; men jag skall lgga min hand p Egypten och skall fra mina hrskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar. 5Och egyptierna skola frnimma att jag r HERREN, nr jag rcker ut min hand ver Egypten och fr Israels barn ut frn dem. 6Och Mose och Aron gjorde s; de gjorde ssom HERREN hade bjudit dem. 7Men Mose var ttio r gammal och Aron ttiotre r gammal, nr de talade med Farao. 8Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 9Nr Farao talar till eder och sger: 'Lten oss se ngot under', d skall du sga till Aron: 'Tag din stav och kasta den infr Farao', s skall den bliva en stor orm. 10D gingo Mose och Aron till Farao och gjorde ssom HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav infr Farao och hans tjnare, och den blev en stor orm. 11D kallade ocks Farao till sig sina vise och trollkarlar; och dessa, de egyptiska spmnnen, gjorde ock detsamma genom sina hemliga konster: 12de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men Arons stav uppslukade deras stavar. 13Dock frblev Faraos hjrta frstockat, och han hrde icke p dem, ssom HERREN hade sagt. 14Drefter sade HERREN till Mose: Faraos hjrta r tillslutet, han vill icke slppa folket. 15G till Farao i morgon bittida -- han gr nmligen d ut till vattnet -- och stll dig i hans vg, p stranden av Nilfloden. Och tag i din hand staven som frvandlades till en orm. 16Och sg till honom: HERREN, hebrernas Gud, snde mig till dig och lt sga dig: 'Slpp mitt folk, s att de kunna hlla gudstjnst t mig i knen.' Men se, du har hitintills icke velat hra. 17Drfr sger nu HERREN s: 'Hrav skall du frnimma att jag r HERREN: se, med staven som jag hller i min hand vill jag sl p vattnet i Nilfloden, och d skall det frvandlas till blod. 18Och fiskarna i floden skola d, och floden skall bliva stinkande, s att egyptierna skola vmjas vid att dricka vatten ifrn floden.' 19Och HERREN sade till Mose: Sg till Aron: Tag din stav, och rck ut din hand ver egyptiernas vatten, ver deras strmmar, kanaler och sjar och alla andra vattensamlingar, s skola de bliva blod; ver hela Egyptens land skall vara blod, bde i trkrl och i stenkrl. 20Och Mose och Aron gjorde ssom
67
1

Swedish Bible

Anonymous

HERREN hade bjudit. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilfloden infr Faraos och hans tjnares gon; d frvandlades allt vatten floden till blod. 21Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, s att egyptierna icke kunde dricka vatten ifrn floden; och blodet var ver hela Egyptens land. 22Men de egyptiska spmnnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster. S frblev Faraos hjrta frstockat, och han hrde icke p dem, ssom HERREN hade sagt. 23Och Farao vnde om och gick hem och aktade icke heller p detta. 24Men i hela Egypten grvde man runt omkring Nilfloden efter vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke dricka. 25Och s frgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit Nilfloden.

Chapter 8 Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao och sg till honom: S sger HERREN: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla gudstjnst t mig. 2Men om du icke vill slppa dem, se, d skall jag hemska hela ditt land med paddor. 3Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din sng, och in i dina tjnares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktrg. 4Ja, p dig sjlv och ditt folk och alla dina tjnare skola paddorna stiga upp. 5Och HERREN sade till Mose: Sg till Aron: Rck ut din hand med din stav ver strmmarna, kanalerna och sjarna, och lt s paddor stiga upp ver Egyptens land. 6D rckte Aron ut sin hand ver Egyptens vatten, och paddor stego upp och vertckte Egyptens land. 7Men spmnnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och lto paddor stiga upp ver Egyptens land. 8D kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: Bedjen till HERREN, att han tager bort paddorna frn mig och mitt folk, s skall jag slppa folket, s att de kunna offra t HERREN. 9Mose sade till Farao: Dig vare tillstatt att frelgga mig en tid inom vilken jag, genom att bedja fr dig och dina tjnare och ditt folk, skall skaffa bort paddorna frn dig och dina hus, s att de finnas kvar allenast i Nilfloden. 10Han svarade: Till i morgon. D sade han: M det ske ssom du har sagt, s att du fr frnimma att ingen r ssom HERREN, vr Gud. 11Paddorna skola vika bort ifrn dig och dina hus och ifrn dina tjnare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i Nilfloden. 12S gingo Mose och Aron ut ifrn Farao. Och Mose ropade till HERREN om hjlp mot paddorna som han hade ltit komma ver Farao. 13Och HERREN gjorde ssom Mose hade begrt: paddorna dogo och frsvunno ifrn husen, grdarna och flten. 14 Och man kastade dem tillsammans i hgar, hr en och dr en; och landet uppfylldes av stank. 15 Men nr Farao sg att han hade ftt lttnad, tillslt han sitt hjrta och hrde icke p dem, ssom HERREN hade sagt. 16Drefter sade HERREN till Mose: Sg till Aron: Rck ut din stav och sl i stoftet p jorden, s skall drav bliva mygg i hela Egyptens land. 17Och de gjorde s: Aron rckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftet p jorden; d kom mygg p mnniskor och boskap. Av allt stoft p marken blev mygg i hela Egyptens land. 18Och spmnnen ville gra detsamma genom sina hemliga konster och frskte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom p
68
1

Swedish Bible

Anonymous

mnniskor och boskap. 19D sade spmnnen till Farao: Detta r Guds finger. Men Faraos hjrta frblev frstockat, och han hrde icke p dem, ssom HERREN hade sagt. 20Drefter sade HERREN till Mose: Trd i morgon bittida fram infr Farao -- han gr nmligen d ut till vattnet -- och sg till honom: s sger HERREN: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla guds tjnst t mig. 21Ty om du icke slpper mitt folk, de, d skall jag snda svrmar av flugor ver dig och dina tjnare och ditt folk och dina hus, s att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsvrmar, ja, sjlva marken p vilken de st. 22Men p den dagen skall jag gra ett undantag fr landet Gosen, dr mitt folk bor, s att inga flugsvrmar skola finnas dr, p det att du m frnimma att jag r HERREN hr i landet. 23 S skall jag frlossa mitt folk och gra en tskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske. 24Och HERREN gjorde s: stora flugsvrmar kommo in i Faraos och i hans tjnares hus; och verallt i Egypten blev landet frdrvat av flugsvrmarna. 25D kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: Gn stad och offren t eder Gud hr i landet. 26Men Mose svarade: Det gr icke an att vi gra s; ty vi offra t HERREN, vr Gud, sdant som fr egyptierna r en styggelse. Om vi nu infr egyptiernas gon offra sdant som fr dem r en styggelse, skola de skert stena oss. 27S lt oss nu g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN, vr Gud, ssom han befaller oss. 28D sade Farao: Jag vill slppa eder, s att I kunnen offra t HERREN, eder Gud, i knen; allenast mn I icke g alltfr lngt bort. Bedjen fr mig. 29Mose svarade: Ja, nr jag kommer ut frn dig, skall jag bedja till HERREN, s att flugsvrmarna i morgon vika bort ifrn Farao, ifrn hans tjnare och hans folk. Allenast m Farao icke mer handla svikligt och vgra att slppa folket, s att de kunna offra t HERREN. 30Och Mose gick ut ifrn Farao och bad till HERREN. 31Och HERREN gjorde ssom Mose sade begrt: han skaffade bort flugsvrmarna ifrn Farao, ifrn hans tjnare och hans folk, s att icke en enda fluga blev kvar. 32Men Farao tillslt sitt hjrta ocks denna gng och slppte icke folket.

Chapter 9 Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao och tala till honom: S sger HERREN, hebrernas Gud: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla gudstjnst t mig. 2Ty om du icke vill slppa dem, utan kvarhller dem lngre, 3se, d skall HERRENS hand med en mycket svr pest komma ver din boskap p marken, ver hstar, snor och kameler, ver fkreatur och fr. 4Men HERREN skall drvid gra en tskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, s att intet av de djur som tillhra Israels barn skall d. 5Och HERREN bestmde en tid och sade: I morgon skall HERREN gra s i landet. 6Och dagen drefter gjorde HERREN s, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur; 7nr Farao snde och hrde efter, se, d hade icke s mycket som ett enda djur av Israels boskap dtt. Men Faraos hjrta var tillslutet, och han slppte icke folket 8Drefter sade HERREN till Mose och Aron: Tagen edra hnder fulla med sot ur smltugnen, och m sedan Mose str ut det, upp mot himmelen, infr Faraos gon, 9s skall
69
1

Swedish Bible

Anonymous

drav bliva ett damm ver hela Egyptens land, och drav skola uppst bulnader, som sl ut med blsor, p mnniskor och boskap i hela Egyptens land. 10D togo de sot ur smltugnen och trdde infr Farao, och Mose strdde ut det, upp mot himmelen; och drav uppstodo bulnader, som slogo ut med blsor, p mnniskor och boskap. 11Och spmnnen kunde icke hlla stnd mot Mose fr bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo p spmnnen svl som p alla andra egyptier. 12Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke hrde p dem, ssom HERREN hade sagt till Mose. 13Drefter sade HERREN till Mose: Trd i morgon bittida fram infr Farao och sg till honom: S sger HERREN, hebrernas Gud: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla gudstjnst t mig. 14Annars skall jag nu snda alla mina hemskelser ver dig sjlv och ver dina tjnare och ditt folk, p det att du m frnimma att ingen r ssom jag p hela jorden. 15Ty jag hade redan rckt ut min land fr att sl dig och ditt folk med pest, s att du skulle bliva utrotad frn jorden; 16 men jag skonade dig, just drfr att jag ville lta min kraft bliva uppenbarad fr dig och mitt namn bliva frkunnat p hela jorden. 17Om du ytterligare lgger hinder i vgen fr mitt folk och icke slpper dem, 18se, d skall jag i morgon vid denna tid lta ett mycket svrt hagel komma, sdant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrn den dag dess grund blev lagd nda till nu. 19 S snd nu bort och lt brga din boskap och allt vad du annars har ute p marken. Ty alla mnniskor och all boskap som d finnas ute p marken och icke hava kommit under tak, de skola trffas av haglet och bliva ddade. 20Den som nu bland Faraos tjnare fruktade HERRENS ord, han lt sina tjnare och sin boskap ska skydd i husen; 21men den som icke aktade p HERRENS ord, han lt sina tjnare och sin boskap bliva kvar ute p marken. 22Och HERREN sade till Mose: Rck din hand upp mot himmelen, s skall hagel falla ver hela Egyptens land, ver mnniskor och boskap och ver alla markens rter i Egyptens land. 23D rckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lt det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, s lt HERREN hagel komma ver Egyptens land. 24Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var s svrt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land frn den tid det blev befolkat. 25 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns p marken, bde mnniskor och djur; och haglet slog ned alla markens rter och slog snder alla markens trd. 26Allenast i landet Gosen, dr Israels barn voro, haglade det icke. 27D snde Farao och lt kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: Jag har syndat denna gng. Det r HERREN som r rttfrdig; jag och mitt folk hava gjort ortt. 28Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat lnge nog; s skall jag slppa eder, och I skolen icke behva bliva kvar lngre. 29Mose svarade honom: Nr jag kommer ut ur staden, skall jag utrcka mina hnder till HERREN; d skall dundret upphra och intet hagel mer komma, p det att du m frnimma att landet r HERRENS. 30Dock vet jag vl att du och dina tjnare nnu icke frukten fr HERREN Gud. 31S slogos d linet och kornet ned, ty kornet hade gtt i ax och linet stod i knopp; 32men vetet och splten slogos icke ned, ty de ro sensd. 33 Och Mose gick ifrn Farao ut ur staden och utrckte sina hnder till HERREN; och dundret och haglet upphrde, och regnet strmmade icke mer ned p jorden. 34Men nr Farao sg att regnet och haglet och dundret hade upphrt, framhrdade han i sin synd och tillslt sitt hjrta, han sjlv

70

Swedish Bible

Anonymous

svl som hans tjnare. 35S frblev Faraos hjrta frstockat, och han slppte icke Israels barn, ssom HERREN hade sagt genom Mose.

Chapter 10 Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tjnares hjrtan, fr att jag skulle gra dessa mina tecken mitt ibland dem, 2och fr att du sedan skulle kunna frtlja fr din son och din sonson vilka stora grningar jag har utfrt bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, s att I frnimmen att jag r HERREN. 3D gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: S sger HERREN, hebrernas Gud: Huru lnge vill du vara motstrvig och icke dmjuka dig infr mig? Slpp mitt folk, s att de kunna hlla gudstjnst t mig. 4Ty om du icke vill slppa mitt folk, se, d skall jag i morgon lta grshoppor komma ver ditt land. 5Och de skola vertcka marken s att man icke kan se marken; och de skola ta upp terstoden av den kvarleva som har blivit ver t eder efter haglet, och de skola avta alla edra trd, som vxa p marken. 6Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, s ock alla dina tjnares hus och alla egyptiers hus, s att dina fder och dina faders fder icke hava sett ngot sdant, frn den dag de blevo till p jorden nda till denna dag. Och han vnde sig om och gick ut ifrn Farao. 7 Men Faraos tjnare sade till honom: Huru lnge skall denne vara oss till frfng? Slpp mnnen, s att de kunna hlla gudstjnst t HERREN, sin Gud. Inser du icke nnu att Egypten bliver frdrvat? 8D hmtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: I mn g stad och hlla gudstjnst t HERREN, eder Gud. Men vilka ro nu de som skola g? 9Mose svarade: Vi vilja g bde unga och gamla; vi vilja g med sner och dttrar, med fr och fkreatur; ty en HERRENS hgtid skola vi hlla. 10D sade han till dem: M HERREN: vara med eder lika visst som jag slpper eder med edra kvinnor och barn! Dr ser man att I haven ont i sinnet! 11 Nej; I mn mn g stad och hlla gudstjnst t HERREN; det var ju detta som I begrden. Och man drev dem ut ifrn Farao. 12Och HERREN sade till Mose: Rck ut din hand ver Egyptens land, s att grshoppor komma ver Egyptens land och ta upp alla rter i landet, allt vad haglet har lmnat kvar. 13D rckte Mose ut sin stav ver Egyptens land, och HERREN lt en stanvind blsa ver landet hela den dagen och hela natten; och nr det blev morgon, frde stanvinden grshopporna fram med sig. 14Och grshopporna kommo ver hela Egyptens land och slogo i stor mngd ned ver hela Egyptens omrde; en sdan myckenhet av grshoppor hade aldrig tillfrne kommit och skall icke heller hdanefter komma. 15De vertckte hela marken, s att marken blev mrk; och de to upp alla rter i landet och all frukt p trden, allt som haglet hade lmnat kvar; intet grnt blev kvar p trden eller p markens rter i hela Egyptens land. 16D kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder. 17 Men frlt nu min synd denna enda gng; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avvnder allenast denna ddsplga ifrn mig. 18D gick han ut ifrn Farao och bad till HERREN. 19Och
1

71

Swedish Bible

Anonymous

HERREN vnde om vinden och lt en mycket stark vstanvind komma; denna fattade i grshopporna och kastade dem i Rda havet, s att icke en enda grshoppa blev kvar inom Egyptens hela omrde. 20 Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke slppte Israels barn. 21Drefter sade HERREN till Mose: Rck din hand upp mot himmelen, s skall ver Egyptens land komma ett sdant mrker, att man kan taga p det. 22D rckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mrker kom ver hela Egyptens land i tre dagar. 23Ingen kunde se den andre, och ingen kunde rra sig frn sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust dr de bodde. 24D kallade Farao Mose till sig och sade: Gn stad och hllen gudstjnst t HERREN; lten allenast edra fr och fkreatur bliva kvar. Ocks edra kvinnor och barn m g med eder. 25Men Mose sade: Du mste ock lta oss f slaktoffer och brnnoffer att offra t HERREN, vr Gud. 26Ocks vr boskap mste g med oss, och icke en klv fr bliva kvar; ty drav mste vi taga det varmed vi skola hlla gudstjnst t HERREN, vr Gud. Och frrn vi komma dit, veta vi sjlva icke vad vi bra offra t HERREN. 27Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke ville slppa dem. 28Och Farao sade till honom: G bort ifrn mig, och tag dig till vara fr att nnu en gng komma infr mitt ansikte; ty p den dag du kommer infr mitt ansikte skall du d. 29Mose svarade: Du har talat rtt; jag skall icke vidare komma infr ditt ansikte.

Chapter 11 Drefter sade HERREN till Mose: nnu en plga skall jag lta komma ver Farao och ver Egypten; sedan skall han slppa eder hrifrn; ja, han skall till och med driva eder ut hrifrn, nr han slpper eder. 2S tala nu till folket, och sg att var och en av dem, man svl som kvinna, skall av sin nsta begra klenoder av silver och guld. 3Och HERREN lt folket finna nd fr egyptiernas gon. Ja, mannen Mose hade stort anseende i Egyptens land, bde hos Faraos tjnare och hos folket. 4 Och Mose sade: S sger HERREN: Vid midnattstid skall jag g fram genom Egypten. 5Och d skall allt frstftt i Egyptens land d, frn den frstfdde hos Farao, som sitter p tronen, nda till den frstfdde hos tjnstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, s ock allt frstftt ibland boskapen. 6 Och ett stort klagorop skall upphvas i hela Egyptens land, sdant att dess like aldrig har varit hrt och aldrig mer skall hras. 7Men icke en hund skall glfsa mot ngon av Israels barn, varken mot mnniskor eller mot boskap. S skolen I frnimma att HERREN gr en tskillnad mellan Egypten och Israel. 8D skola alla dina tjnare hr komma ned till mig och buga sig fr mig och sga: 'Drag ut, du sjlv med allt folket som fljer dig.' Och sedan skall jag draga ut. Drefter gick han bort ifrn Farao i vredesmod. 9Men HERREN sade till Mose: Farao skall neka att hra eder, p det att jag m lta mnga under ske i Egyptens land. 10Och Mose och Aron gjorde alla dessa under infr Farao; men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke slppte Israels barn ut ur sitt land.
1

72

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 12 Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade: 2Denna mnad skall hos eder vara den frmsta mnaden, den skall hos eder vara den frsta av rets mnader. 3Talen till Israels hela menighet och sgen: P tionde dagen i denna mnad skall var husfader taga sig ett lamm, s att vart hushll fr ett lamm. 4Men om hushllet r fr litet till ett lamm, s skola husfadern och hans nrmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter personernas antal. Fr vart lamm skolen I berkna ett visst antal, i mn av vad var och en ter. 5Ett felfritt rsgammalt lamm av hankn skolen I utvlja; av fren eller av getterna skolen I taga det. 6Och I skolen frvara det intill fjortonde dagen i denna mnad; d skall man -- Israels hela frsamlade menighet -- slakta det vid aftontiden. 7 Och man skall taga av blodet och stryka p bda drrposterna och p vre drrtret i husen dr man ter det. 8Och man skall ta kttet samma natt; det skall vara stekt p eld, och man skall ta det med osyrat brd jmte bittra rter. 9I skolen icke ta ngot drav rtt eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt p eld, med huvud, ftter och innanmte. 10Och I skolen icke lmna ngot drav kvar till morgonen; skulle ngot drav bliva kvar till morgonen, skolen I brnna upp det i eld. 11 Och I skolen ta det s: I skolen vara omgjordade kring edra lnder, hava edra skor p ftterna och edra stavar i hnderna. Och I skolen ta det med hast. Detta r HERRENS Psk. 12Ty jag skall p den natten g fram genom Egyptens land och sl allt frstftt i Egyptens land, bde mnniskor och boskap; och ver Egyptens alla gudar skall jag hlla dom; jag r HERREN. 13Och blodet skall vara ett tecken, eder till rddning, p de hus i vilka I ren; ty nr jag ser blodet, skall jag g frbi eder. Och ingen hemskelse skall drabba eder med frdrv, nr jag slr Egyptens land. 14Och I skolen hava denna dag till en minnelsedag och fira den ssom en HERRENS hgtid. Ssom en evrdlig stiftelse skolen I fira den, slkte efter slkte. 15I sju dagar skolen I ta osyrat brd; redan p frsta dagen skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. Ty var och en som ter ngot syrat, frn den frsta dagen till den sjunde, han skall utrotas ur Israel. 16P den frsta dagen skolen I hlla en helig sammankomst; I skolen ock p den sjunde dagen hlla en helig sammankomst. P dem skall intet arbete gras; allenast det som var och en behver till mat, det och intet annat m av eder tillredas. 17Och I skolen hlla det osyrade brdets hgtid, eftersom jag p denna samma dag har frt edra hrskaror ut ur Egyptens land. Drfr skolen I, slkte efter slkte, hlla denna dag ssom en evrdlig stiftelse. 18I frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, om aftonen, skolen I ta osyrat brd, och I skolen fortfara drmed nda till aftonen p tjugufrsta dagen i mnaden. 19I sju dagar m ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son ter ngot syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad han r frmling eller infding i landet. 20Intet syrligt skolen I ta; var I n ren bosatta skolen I ta osyrat brd. 21Och Mose kallade till sig alla de ldste i Israel och sade till dem: Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm fr vart hushll och slakten pskalammet. 22Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som r i sklen, och bestryken det vre drr tret och bda drrposterna med blodet som r i sklen; och ingen av eder m g ut genom sin hus drr intill morgonen. 23Ty HERREN skall g fram fr att hemska Egypten; men nr ha ser blodet p det
1

73

Swedish Bible

Anonymous

vre drrtret och p de tv drrposterna, skall HERREN g frbi drren och icke tillstdja Frdrvaren att komma i i edra hus och hemska eder. 24Detta skolen I hlla; det skall vara en stadga fr dig och dina barn till evrdlig tid. 25Och nr I kommen in i det land som HERREN skall giva t eder, ssom han har lovat, skolen I hlla denna gudstjnst. 26Nr d edra barn frga eder: 'Vad betyder denna eder gudstjnst?', 27skolen I svara: 'Det r ett pskoffer t HERREN, drfr att han gick frbi Israels barns hus i Egypten, nr han hemskte Egypten, men skonade vra hus.' D bjde folket sig ned och tillbad. 28Och Israels barn gingo stad och gjorde s; de gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose och Aron. 29Och vid midnattstiden slog HERREN allt frstftt i Egyptens land, frn den frstfdde hos Farao, som satt p tronen, nda till den frstfdde hos fngen, som satt i fngelset, s ock allt frstftt ibland boskapen. 30D stod Farao upp om natten jmte alla sina tjnare och alla egyptier, och ett stort klagorop upphvdes i Egypten; ty intet hus fanns, dr icke ngon dd lg. 31Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: Stn upp och dragen ut frn mitt folk, I sjlva och Israels barn; och gn stad och hllen gudstjnst t HERREN, ssom I haven begrt. 32Tagen ock edra fr och edra fkreatur, ssom I haven begrt, och gn stad, och vlsignen drvid mig. 33Och egyptierna trngde p folket fr att med hast f dem ut ur landet, ty de tnkte: Eljest d vi allasammans. 34Och folket tog med sig sin deg, innan den nnu hade blivit syrad; de togo sina baktrg och lindade in dem i mantlarna och buro dem p sina axlar. 35Och Israels barn hade gjort ssom Mose sade: de hade av egyptierna begrt deras klenoder av silver och guld, s ock klder. 36Och HERREN hade ltit folket finna nd fr egyptiernas gon, s att de gvo dem vad de begrde. S togo de byte frn egyptierna. 37Och Israels barn brto upp och drogo frn Rameses till Suckot, vid pass sex hundra tusen mn till fots, frutom kvinnor och barn. 38En hop folk av allahanda slag drog ock stad med dem, drtill fr och fkreatur, boskap i stor myckenhet. 39Och av degen som de hade frt med sig ur Egypten bakade de osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits ut ur Egypten utan att f drja; ej heller hade de kunnat tillreda ngon reskost t sig. 40Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra trettio r. 41Just p den dag d de fyra hundra trettio ren voro frlidna drogo alla HERRENS hrskaror ut ur Egyptens land. 42En HERRENS vakenatt var detta, nr han skulle fra dem ut ur Egyptens land; denna samma natt r HERRENS, en hgtidsvaka fr alla Israels barn, slkte efter slkte. 43Och HERREN sade till Mose och Aron: Detta r stadgan om pskalammet: Ingen utlnning skall ta drav; 44men en trl som r kpt fr penningar m ta drav, sedan du ha omskurit honom. 45En inhysesman och en legodrng m icke ta drav. 46I ett och samma hus skall det tas; du skall icke fra ngot av kttet ut ur huset, och intet ben skolen I sndersl drp. 47 Israels hela menighet skall iakttaga detta. 48Och om ngon frmling bor hos dig och vill hlla HERRENS pskhgtid, s skall allt mankn hos honom omskras, och sedan m han komma och hlla den; han skall d vara ssom en infding i landet. Men ingen oomskuren m ta drav. 49En och samma lag skall glla fr infdingen och fr frmlingen som bor ibland eder. 50Och alla Israels barn gjorde s; de gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose och Aron. 51S frde d HERREN p denna samma dag Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras hrskaror.
74

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 13 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Helga t mig allt frstftt, allt hos Israels barn, som ppnar moderlivet, evad det r mnniskor eller boskap; mig tillhr det. 3Och Mose sade till folket: Kommen ihg denna dag, p vilken I haven dragit ut ur Egypten, ur trldomshuset; ty med stark hand har HERREN frt eder ut drifrn. Frdenskull m intet syrat tas. 4P denna dag i mnaden Abib dragen I nu ut. 5Och nr HERREN lter dig komma in i kananernas, hetiternas, amorernas, hivernas och jebusernas land, som han med ed har lovat dina fder att giva dig, ett land som flyter av mjlk och honung, d skall du hlla denna gudstjnst i denna mnad: 6I sju dagar skall du ta osyrat brd, och p sjunde dagen skall hllas en HERRENS hgtid. 7Under de sju dagarna skall man ta osyrat brd; intet syrat skall man se hos dig, ej heller skall man se ngon surdeg hos dig, i hela ditt land. 8Och du skall p den dagen bertta fr din son och sga: 'Sdant gr jag av tacksamhet fr vad HERREN gjorde med mig, nr jag drog ut ur Egypten.' 9Och det skall vara fr dig ssom ett tecken p din hand och ssom ett pminnelsemrke p din panna, fr att HERRENS lag m vara i din mun; ty med stark hand har HERREN frt dig ut ur Egypten. 10 Och denna stadga skall du hlla p bestmd tid, r efter r. 11Och nr HERREN lter dig komma in i kananernas land, ssom han med ed har lovat dig och dina fder, och giver det t dig, 12d skall du verlmna t HERREN allt det som ppnar moderlivet. Allt som ppnar moderlivet av det som fdes bland din boskap skall, om det r hankn, hra HERREN till. 13Men allt bland snor som ppnar moderlivet skall du lsa med ett fr, och om du icke vill lsa det, skall du krossa nacken p det. Och allt frstftt av mnniska bland dina sner skall du lsa. 14Och nr din son i framtiden frgar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom s: 'Med stark hand har HERREN frt oss ut ur Egypten, ur trldomshuset; 15ty d Farao i sin hrdnackenhet icke ville slppa oss, drpte HERREN allt frstftt i Egyptens land, det frstfdda svl ibland mnniskor som ibland boskap. Drfr offrar jag t HERREN allt som ppnar moderlivet och r hankn, och allt frstftt bland mina sner lser jag.' 16Och det skall vara ssom ett tecken p din hand och ssom ett mrke p din panna; ty med stark hand har HERREN frt oss ut ur Egypten. 17Nr Farao nu hade slppt folket, frde Gud dem icke p den vg som gick igenom filisternas land, fastn denna var den genaste; ty Gud tnkte att folket, nr det fick se krig hota, kunde ngra sig och vnda tillbaka till Egypten; 18drfr lt Gud folket taga en omvg genom knen t Rda havet till. Och Israels barn drogo vpnade upp ur Egyptens land. 19Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av Israels barn och sagt: Nr Gud ser till eder, fren d mina ben hrifrn med eder. 20S brto de upp frn Suckot och lgrade sig i Etam, dr knen begynte. 21Och HERREN gick framfr dem, om dagen i en molnstod, fr att leda dem p vgen, och om natten i en eldstod, fr att lysa dem; s kunde de tga bde dag och natt. 22Molnstoden upphrde icke om dagen att g framfr folket, ej heller eldstoden om natten.
1

75

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 14 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Sg till Israels barn att de skola vnda om och lgra sig framfr Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framfr Baal-Sefon skolen I lgra eder vid havet. 3Men Farao skall tnka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit instngda i knen. 4Och jag skall frstocka Faraos hjrta, s att han frfljer dem; och jag skall frhrliga mig p Farao och hela hans hr, p det att egyptierna m frnimma att jag r HERREN. Och de gjorde s. 5D man nu berttade fr konungen i Egypten att folket hade flytt, frvandlades Faraos och hans tjnares hjrtan mot folket, och de sade: Huru illa gjorde vi icke, nr vi slppte Israel, s att de nu icke mer skola tjna oss! 6Och han lt spnna fr sina vagnar och tog sitt folk med sig; 7 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och kmpar p dem alla. 8Ty HERREN frstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjrta, s att han frfljde Israels barn, nr de nu drogo ut med upplyft hand. 9Och egyptierna, alla Faraos hstar, vagnar och ryttare och hela hans hr, frfljde dem och hunno upp dem, dr de voro lgrade vid havet, vid Pi-Hahirot, framfr Baal-Sefon. 10Nr s Farao var helt nra, lyfte Israels barn upp sina gon och fingo se att egyptierna kommo tgande efter dem. D blevo Israels barn mycket frskrckta och ropade till HERREN. 11Och de sade till Mose: Funnos d inga gravar i Egypten, eftersom du har frt oss hit till att d i knen? Huru illa gjorde du icke mot oss, nr du frde oss ut ur Egypten! 12 Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'Lt oss vara, s att vi f tjna egyptierna.' Ty det vore oss bttre att tjna egyptierna n att d i knen. 13D svarade Mose folket: Frukten icke; stn fasta, s skolen I se vilken frlsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig ngonsin skolen I mer f se egyptierna s, som I sen dem i dag. 14HERREN skall strida fr eder, och I skolen vara stilla drvid. 15Och HERREN sade till Mose: Varfr ropar du till mig? Sg till Israels barn att de draga vidare. 16Men lyft du upp din stav, och rck ut din hand ver havet, och klyv det itu, s att Israels barn kunna g mitt igenom havet p torr mark. 17Och se, jag skall frstocka egyptiernas hjrtan, s att de flja efter dem; och jag skall frhrliga mig p Farao och hela hans hr, p hans vagnar och ryttare. 18Och egyptierna skola frnimma att jag r HERREN, nr jag frhrligar mig p Farao, p hans vagnar och ryttare. 19Och Guds ngel, som hade gtt framfr Israels hr, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gtt framfr dem, flyttade sig och tog plats bakom dem. 20Den kom s emellan egyptiernas hr och Israels hr; och molnet var dr med mrker, men tillika upplyste det natten. S kunde den ena hren icke komma inp den andra under hela natten. 21Och Mose rckte ut sin hand ver havet; d drev HERREN undan havet genom en stark stanvind som blste hela natten, och han gjorde s havet till torrt land; och vattnet klvs itu. 22Och Israels barn gingo mitt igenom havet p torr mark, under det att vattnet stod ssom en mur till hger och till vnster om dem. 23Och egyptierna, alla Faraos hstar, vagnar och ryttare, frfljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet. 24Men nr morgonvkten var inne, blickade HERREN p egyptiernas hr ur eldstoden och molnskyn och snde frvirring i egyptiernas hr; 25och han lt hjulen falla ifrn deras vagnar, s att det blev dem svrt att komma framt. D sade egyptierna:
1

76

Swedish Bible

Anonymous

Lt oss fly fr Israel, ty HERREN strider fr dem mot egyptierna. 26Men HERREN sade till Mose: Rck ut din hand ver havet, s att vattnet vnder tillbaka och kommer ver egyptierna, ver deras vagnar och ryttare. 27D rckte Mose ut sin hand ver havet, och mot morgonen vnde havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde mttes drav; och HERREN kringstrdde egyptierna mitt i havet. 28Och vattnet som vnde tillbaka vertckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos hr, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan. 29 Men Israels barn gingo p torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod ssom en mur till hger och till vnster om dem. 30S frlste HERREN p den dagen Israel frn egyptiernas hand, och Israel sg egyptierna ligga dda p havsstranden. 31Och nr Israel sg huru HERREN hade bevisat sin stora makt p egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde p HERREN och p hans tjnare Mose.

Chapter 15 D sjngo Mose och Israels barn denna lovsng till HERRENS ra; de sade: Jag vill sjunga till HERRENS ra, ty hgt r han upphjd. Hst och man strtade han i havet. 2HERREN r min starkhet och min lovsng, Och han blev mig till frlsning. Han r min Gud, jag vill ra honom, min faders Gud, jag vill upphja honom. 3HERREN r en stridsman, 'HERREN' r hans namn. 4Faraos vagnar och hrsmakt kastade han i havet, hans utvalda kmpar drnktes i Rda havet. 5De vertcktes av vattenmassor, sjnko i djupet ssom stenar. 6Din hgra hand, HERRE, du hrlige och starke, din hgra hand, HERRE, krossar fienden. 7Genom din stora hghet slr du ned dina motstndare; du slpper ls din frgrymmelse, den frtr dem ssom str. 8Fr en fnysning av din nsa uppdmdes vattnen, bljorna reste sig och samlades hg, vattenmassorna stelnade i havets djup. 9Fienden sade: 'Jag vill frflja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, slcka min hmnd p dem; jag vill draga ut mitt svrd, min hand skall frgra dem.' 10Du andades p dem, d vertckte dem havet; de sjnko ssom bly i de vldiga vattnen. 11Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem r dig lik, du hrlige och helige, du fruktansvrde och hgtlovade, du som gr under? 12Du rckte ut din hgra hand, d uppslukades de av jorden. 13Men du ledde med din nd det folk du hade frlossat, du frde dem med din makt till din heliga boning. 14Folken hrde det och mste d darra, av ngest grepos Filisteens inbyggare. 15D frskrcktes Edoms furstar, Moabs hvdingar grepos av bvan, alla Kanaans inbyggare frsmlte av ngest. 16Ja, ver dem faller frskrckelse och fruktan; fr din arms vldighet st de ssom frstenade, medan ditt folk tgar fram, o HERRE medan det tgar fram, det folk du har frvrvat. 17Du fr dem in och planterar dem p din arvedels berg, p den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina hnder hava berett. 18HERREN r konung alltid och evinnerligen! 19Ty nr Faraos hstar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, lt HERREN havets vatten vnda tillbaka och komma ver dem, sedan Israels barn p torr mark hade gtt mitt igenom havet. 20Och profetissan
77
1

Swedish Bible

Anonymous

Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna fljde efter henne med pukor och dans. 21Och Mirjam sjng fr dem: Sjungen till HERRENS ra, ty hgt r han upphjd. Hst och man strtade han i havet. 22Drefter lt Mose israeliterna bryta upp frn Rda havet, och de drogo ut i knen Sur; och tre dagar vandrade de i knen utan att finna vatten. 23S kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. Drav fick stllet namnet Mara. 24D knorrade folket emot Mose och sade: Vad skola vi dricka? 25Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags tr, som han kastade i vattnet, och s blev vattnet stt. Dr frelade han folket lag och rtt, och dr satte han det p prov. 26Han sade: Om du hr HERRENS, din Guds, rst och gr vad rtt r i hans gon och lyssnar till hans bud och hller alla hans stadgar, s skall jag icke lgga p dig ngon av de sjukdomar som jag lade p egyptierna, ty jag r HERREN, din lkare. 27Sedan kommo de till Elim; dr funnos tolv vattenkllor och sjuttio palmtrd. Och de lgrade sig dr vid vattnet.

Chapter 16 Drefter brt Israels barns hela menighet upp frn Elim och kom till knen Sin, mellan Elim och Sinai, p femtonde dagen i andra mnaden efter sitt uttg ur Egyptens land. 2Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i knen; 3Israels barn sade till dem: Ack att vi hade ftt d fr HERRENS hand i Egyptens land, dr vi sutto vid kttgrytorna och hade mat nog att ta! Men I haven frt oss hitut i knen fr att lta hela denna hop d av hunger. 4D sade HERREN till Mose: Se, jag vill lta brd frn himmelen regna t eder. Och folket skall g ut och samla fr var dag s mycket som behves. S skall jag stta dem p prov, fr att se om de vilja vandra efter min lag eller icke. 5Och nr de p den sjtte dagen tillreda vad de hava frt hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest fr var dag samla in. 6Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: I afton skolen I frnimma att det r HERREN som har frt eder ut ur Egyptens land, 7och i morgon skolen I se HERRENS hrlighet, HERREN har nmligen hrt huru I knorren mot honom. Ty vad ro vi, att I knorren mot oss? 8Och Mose sade ytterligare: Detta skall ske drigenom att HERREN i afton giver eder ktt att ta, och i morgon brd att mtta eder med d nu HERREN har hrt huru I knorren mot honom. Ty vad ro vi? Det r icke mot oss I knorren, utan mot HERREN. 9Och Mose sade till Aron: Sg till Israels barns hela menighet Trden fram infr HERREN, ty han har hrt huru I knorren. 10Nr sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vnde de sig mot knen, och se, d visade sig HERRENS hrlighet i molnskyn. 11Och HERREN talade till Mose och sade: 12Jag har hrt huru Israels barn knorra. Tala till dem och sg: Vid aftontiden skolen I f ktt att ta och i morgon skolen I f brd att mtta eder med; s skolen I frnimma att jag r HERREN, eder Gud. 13Och om aftonen kommo vaktlar och vertckte lgret, och fljande morgon lg dagg fallen runt omkring lgret. 14Och nr daggen som hade fallit gick bort, se, d lg ver knen p jorden ngot fint, ssom fjll, ngot fint, likt rimfrost. 15Nr Israels barn sgo detta,
78
1

Swedish Bible

Anonymous

frgade de varandra: Vad r det? Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: Detta r brdet som HERREN har givit eder till fda. 16Och s har HERREN bjudit: Samlen drav, var och en s mycket han behver till mat; en gomer p var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en t s mnga som han har i sitt tlt. 17Och Israels barn gjorde s, och den ene samlade mer, den andre mindre. 18Men nr de mtte upp det med gomer-mtt, hade den som hade samlat mycket intet till verlopps, och de som hade samlat litet, honom fattades intet; var och en hade s mycket samlat, som han behvde till mat. 19Och Mose sade till dem: Ingen m behlla ngot kvar hrav till i morgon. 20Men de lydde icke Mose, utan somliga behllo ngot drav kvar till fljande morgon. D vxte maskar dri, och det blev illaluktande. Och Mose blev frtrnad p dem. 21S samlade de drav var morgon, var och en s mycket han behvde till mat. Men nr solhettan kom smlte det bort. 22P den sjtte dagen hade de samlat dubbelt s mycket av brdet, tv gomer fr var och en. Och menighetens hvdingar kommo alla och omtalade detta fr Mose. 23 D sade han till dem: Detta r efter HERRENS ord; i morgon r sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka, men allt som r till verlopps skolen I stlla i frvar hos eder till i morgon. 24Och de stllde det i frvar till fljande morgon, ssom Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask dri. 25Och Mose sade: ten det i dag, ty i dag r HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna p marken. 26I sex dagar skolen I samla drav, men p sjunde dagen r sabbat; d skall intet vara att finna. 27Likvl gingo ngra av folket p den sjunde dagen ut fr att samla, men de funno intet. 28D sade HERREN till Mose: Huru lnge viljen I vara motstrviga och icke hlla mina bud och lagar? 29Se, HERREN har givit eder sabbaten; drfr giver han eder p den sjtte dagen brd fr tv dagar. S stannen d hemma, var och en hos sig; ingen m g hemifrn p den sjunde dagen. 30Allts hll folket sabbat p den sjunde dagen. 31Och Israels barn kallade det manna. Och det liknade korianderfr, det var vitt, och det smakade ssom semla med honung. 32Och Mose sade: S har HERREN bjudit: En gomer hrav skall frvaras t edra efterkommande, fr att de m se det brd som jag gav eder att ta i knen, nr jag frde eder ut ur Egyptens land. 33Och Mose sade till Aron: Tag ett krl och lgg dri en gomer manna, och stll det infr HERREN till att frvaras t edra efterkommande. 34 D gjorde man ssom HERREN hade bjudit Mose, och Aron stllde det framfr vittnesbrdet till att frvaras. 35Och Israels barn to manna i fyrtio r, till dess de kommo till bebott land; de to manna, till dess de kommo till grnsen av Kanaans land. -- 36En gomer r tiondedelen av en efa.

Chapter 17 Drefter brt Israels barns hela menighet upp frn knen Sin och tgade frn lgerplats till lgerplats, efter HERRENS befallning. Och de lgrade sig i Refidim; dr hade folket intet vatten att dricka. 2D begynte folket tvista med Mose och sade: Given oss vatten att dricka. Mose svarade dem: Varfr tvisten I med mig? Varfr fresten I HERREN? 3Men eftersom folket dr
79
1

Swedish Bible

Anonymous

trstade efter vatten, knorrade de ytterligare emot Mose och sade: Varfr har du frt oss upp ur Egypten, s att vi, vra barn och vr boskap nu mste d av trst? 4D ropade Mose till HERREN och sade: Vad skall jag gra med detta folk? Det fattas icke mycket i att de stena mig. 5HERREN svarade Mose: G framfr folket, och tag med dig ngra av de ldste i Israel. Och tag i din hand staven med vilken du slog Nilfloden, och begiv dig stad. 6Se, jag vill st dr framfr dig p Horebs klippa, och du skall sl p klippan, och vatten skall d komma ut ur den, s att folket fr dricka. Och Mose gjorde s infr de ldste i Israel. 7Och han gav stllet namnet Massa och Meriba, drfr att Israels barn hade tvistat och frestat HERREN och sagt: r HERREN ibland oss eller icke? 8 Drefter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim. 9D sade Mose till Josua: Vlj ut manskap t oss, och drag s stad till strid mot Amalek. I morgon skall jag stlla mig verst p hjden, med Guds stav i min hand. 10Och Josua gjorde ssom Mose hade tillsagt honom, och gav sig i strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp verst p hjden. 11Och s lnge Mose hll upp sin hand, rdde Israel, men nr han lt sin hand sjunka, rdde Amalek. 12Och nr Moses hnder blevo tunga, togo de en sten och lade under honom, och p den satte han sig; sedan stdde Aron och Hur hans hnder, en p vardera sidan. S hllos hans hnder stadiga, till dess solen gick ned. 13Och Josua slog Amalek och dess folk med svrdsegg. 14Och HERREN sade till Mose: Teckna upp detta till en minnelse i en bok, och inprgla det hos Josua, ty jag skall s i grund utplna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. 15Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner. 16Och han sade: Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och betygar att HERREN skall strida mot Amalek frn slkte till slkte.

Chapter 18 Och Jetro, prsten i Midjan, Moses svrfader, fick hra allt vad Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN hade frt Israel ut ur Egypten. 2D tog Jetro, Moses svrfader, med sig Sippora, Moses hustru, som denne frut hade snt hem, 3s ock hennes tv sner -- av dessa hade den ene ftt namnet Gersom, ty, sade Mose, jag r en frmling i ett land som icke r mitt, 4och den andre namnet Elieser, ty, sade han, min faders Gud blev mig till hjlp och rddade mig ifrn Faraos svrd. -- 5D s Jetro, Moses svrfader, kom med Moses sner och hans hustru till honom i knen, dr han hade slagit upp sitt lger vid Guds berg, 6lt han sga till Mose: Jag, din svrfader Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes bda sner. 7D gick Mose sin svrfader till mtes och bugade sig fr honom och kysste honom. Och nr de hade hlsat varandra, gingo de in i tltet. 8Och Mose frtljde fr sin svrfader allt vad HERREN hade gjort med Farao och egyptierna, fr Israels skull, och alla de vedermdor som de hade haft att utst p vgen, och huru HERREN hade rddat dem. 9Och Jetro frjdade sig ver allt det goda som HERREN hade gjort mot Israel, i det han hade rddat dem ur egyptiernas hand. 10Och Jetro sade: Lovad vare HERREN, som har rddat eder ur egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har
80
1

Swedish Bible

Anonymous

rddat folket undan egyptiernas hand! 11Nu vet jag att HERREN r strre n alla andra gudar, ty s bevisade han sig, nr man handlade vermodigt mot detta folk. 12Och Jetro, Moses svrfader, frambar ett brnnoffer och ngra slaktoffer t Gud; och Aron och alla de ldste i Israel kommo och hllo mltid med Moses svrfader infr Gud. 13Dagen drefter satte Mose sig fr att dma folket, och folket stod omkring Mose frn morgonen nda till aftonen. 14D nu Moses svrfader sg allt vad han hade att bestlla med folket, sade han: Vad r det allt du har att bestyra med folket? Varfr sitter du hr till doms ensam under det att allt folket mste st omkring dig frn morgonen nda till aftonen? 15Mose svarade sin svrfader: Folket kommer till mig fr att frga Gud. 16De komma till mig, nr de hava ngon rttssak, och jag dmer d mellan dem; och jag kungr d fr dem Guds stadgar och lagar. 17D sade Moses svrfader till honom: Du gr icke till vga p det rtta sttet. 18 Bde du sjlv och folket omkring dig msten ju bliva uttrttade; ett sdant frfaringsstt r dig fr svrt, du kan icke ensam bestyra detta. 19S lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett rd, och Gud skall vara med dig. Du m vara folkets mlsman infr Gud och framlgga deras renden infr Gud. 20Och du m upplysa dem om stadgar och lagar och kungra dem den vg de skola vandra och vad de skola gra. 21Men sk ut t dig bland allt folket dugande mn som frukta Gud, plitliga mn som hata ortt vinning, och stt dessa till frestndare fr dem, somliga ver tusen, andra ver hundra, andra ver femtio och andra ver tio. 22Dessa m alltid dma folket. Kommer ngot viktigare rende fre, m de hnskjuta det till dig, men alla ringare renden m de sjlva avdma. S skall du gra din brda lttare, drigenom att de bra den med dig. 23Om du vill s gra och Gud s bjuder dig, skall du kunna hlla ut; och allt folket hr skall d kunna g hem i frid. 24Och Mose lyssnade till sin svrfaders ord och gjorde allt vad denne hade sagt. 25Mose utvalde dugande mn ur hela Israel och gjorde dem till huvudmn fr folket, till frestndare somliga ver tusen, andra ver hundra, andra ver femtio och andra ver tio. 26Dessa skulle alltid dma folket. Alla svrare renden skulle de hnskjuta till Mose, men alla ringare renden skulle de sjlva avdma. 27Drefter lt Mose sin svrfader fara hem, och denne begav sig till sitt land igen.

Chapter 19 P den dag d den tredje mnaden ingick efter Israels barns uttg ur Egyptens land kommo de in i Sinais ken. 2Ty de brto upp frn Refidim och kommo s till Sinais ken och lgrade sig i knen; Israel lgrade sig dr mitt emot berget. 3Och Mose steg upp till Gud; d ropade HERREN till honom uppifrn berget och sade: S skall du sga till Jakobs hus, s skall du frkunna fr Israels barn: 4'I haven sjlva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru jag har burit eder p rnvingar och frt eder till mig. 5Om I nu hren min rst och hllen mitt frbund, s skolen I vara min egendom framfr alla andra folk, ty hela jorden r min; 6Och I skolen vara mig ett rike av prster och ett heligt folk.' Detta r vad du skall tala till Israels barn. 7Nr Mose kom tillbaka, sammankallade han de ldste i folket och frelade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom.
81
1

Swedish Bible

Anonymous

D svarade allt folket med en mun och sade: Allt vad HERREN har talat vilja vi gra. Och Mose gick tillbaka till HERREN med folkets svar. 9Och HERREN sade till Mose: Se, jag skall komma till dig i en tjock molnsky, fr att folket skall hra, nr jag talar med dig, och s tro p dig evrdligen. Och Mose framfrde folkets svar till HERREN. 10D sade HERREN till Mose: G till folket, och helga dem i dag och i morgon, och I t dem tv sina klder. 11Och m de hlla sig redo till i vermorgon; ty i vermorgon skall HERREN stiga ned p Sinai berg infr allt folkets gon. 12Och du skall mrka ut en grns fr folket runt omkring och sga: 'Tagen eder till vara fr att stiga upp p berget eller komma vid dess fot. Var och en som kommer vid berget skall straffas med dden; 13men ingen hand m komma vid honom, utan han skall stenas eller skjutas ihjl. Evad det r djur eller mnniska, skall en sdan mista livet.' Nr jubelhornet ljuder med utdragen ton, d m de stiga upp p berget. 14Och Mose steg ned frn berget till folket och helgade folket, och de tvdde sina klder. 15Och han sade till folket: Hllen eder redo till i vermorgon; ingen komme vid en kvinna. 16P tredje dagen, nr det hade blivit morgon, begynte det dundra och blixtra, och en tung molnsky kom ver berget, och ett mycket starkt basunljud hrdes; och allt folket i lgret bvade. 17Men Mose frde folket ut ur lgret, Gud till mtes; och de stllde sig nedanfr berget. 18 Och hela Sinai berg hljdes i rk, vid det att HERREN kom ned drp i eld; och en rk steg upp drifrn, lik rken frn en smltugn, och hela berget bvade storligen. 19Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade, och Gud svarade honom med hg rst. 20Och HERREN steg ned p Sinai berg, p toppen av berget, och HERREN kallade Mose upp till bergets topp; d steg Mose ditupp. 21Och HERREN sade till Mose: Stig ned och varna folket, s att de icke trnga sig fram fr att se HERREN, ty d skola mnga av dem falla. 22Jmvl prsterna, som f nalkas HERREN, skola helga sig, fr att HERREN icke m lta dem drabbas av frdrv. 23Men Mose svarade HERREN: Folket kan icke stiga upp p Sinai berg, ty du har sjlv varnat oss och sagt att jag skulle mrka ut en grns omkring berget och helga det. 24D sade HERREN till honom: G ditned, och kom sedan ter upp och hav Aron med dig. Men prsterna och folket m icke trnga sig fram fr att stiga upp till HERREN p det att han icke m lta dem drabbas av frdrv. 25Och Mose steg ned till folket och sade dem detta.

Chapter 20 Och Gud talade alla dessa ord och sade: 2Jag r HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur trldomshuset. 3Du skall inga andra gudar hava jmte mig. 4Du skall icke gra dig ngot belte eller ngon bild, vare sig av det som r uppe i himmelen, eller av det som r nere p jorden, eller av det som r i vattnet under jorden. 5Du skall icke tillbedja sdana, ej heller tjna dem; ty jag, HERREN, din Gud, r en nitlskande Gud, som hemsker fdernas missgrning p barn och efterkommande i tredje och fjrde led, nr man hatar mig, 6men som gr nd med tusenden, nr man lskar mig och hller mina bud. 7Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn,
82
1

Swedish Bible

Anonymous

ty HERREN skall icke lta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. 8Tnk p sabbatsdagen, s att du helgar den. 9Sex dagar skall du arbeta och frrtta alla dina sysslor; 10men den sjunde dagen r HERRENS, din Guds, sabbat; d skall du ingen syssla frrtta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjnare eller din tjnarinna eller din dragare, ej heller frmlingen som r hos dig inom dina portar. 11Ty p sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem r, men han vilade p sjunde dagen; drfr har HERREN vlsignat sabbatsdagen och helgat den. 12Hedra din fader och din moder, fr att du m lnge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 13Du skall icke drpa. 14Du skall icke beg ktenskapsbrott. 15Du skall icke stjla. 16Du skall icke bra falskt vittnesbrd mot din nsta. 17Du skall icke hava begrelse till din nstas hus. Du skall icke hava begrelse till din nstas hustru, ej heller till hans tjnare eller hans tjnarinna, ej heller till hans oxe eller hans sna, ej heller till ngot annat som tillhr din nsta. 18 Och allt folket frnam dundret och eldslgorna och basunljudet och rken frn berget; och nr folket frnam detta, bvade de och hllo sig p avstnd. 19Och de sade till Mose: Tala du till oss, s vilja vi hra, men lt icke Gud tala till oss, p det att vi icke m d. 20Men Mose sade till folket: Frukten icke, ty Gud har kommit fr att stta eder p prov, och fr att I skolen hava hans fruktan fr gonen, s att I icke synden. 21Allts hll folket sig p avstnd, under det att Mose gick nrmare till tcknet i vilket Gud var. 22Och HERREN sade till Mose: S skall du sga till Israels barn: I haven sjlva frnummit att jag har talat till eder frn himmelen. 23I skolen icke gra eder gudar jmte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke gra t eder. 24Ett altare av jord skall du gra t mig och offra drp dina brnnoffer och tackoffer, din smboskap och dina fkreatur. verallt p den plats dr jag stiftar en minnelse t mitt namn skall jag komma till dig och vlsigna dig. 25Men om du vill gra t mig ett altare av stenar, s m du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, s oskrar du den. 26Icke heller m du stiga upp till mitt altare p trappor, p det att icke din blygd m blottas drinvid.

Chapter 21 Dessa ro de rtter som du skall frelgga dem: 2Om du kper en hebreisk trl, skall han tjna i sex r, men p det sjunde skall han givas fri, utan lsen. 3Har han kommit allena, s skall han givas fri allena; var han gift, s skall hans hustru givas fri med honom. 4Har hans herre givit honom en hustru, och har denna ftt honom sner eller dttrar, s skola hustrun och hennes barn tillhra hennes herre, och allenast mannen skall givas fri. 5Men om trlen sger: Jag har min herre, min hustru och mina barn s kra, att jag icke vill givas fri, 6d skall hans herre fra honom fram fr Gud och stlla honom vid drren eller drrposten, och hans herre skall genomborra hans ra med en syl; drefter vare han hans trl evrdligen. 7Om ngon sljer sin dotter till trlinna, s skall hon icke givas fri ssom trlarna givas fria. 8Misshagar hon sin herre, sedan denne frut har ingtt frbindelse med henne, s lte han henne kpas fri. Till frmmande folk have han icke makt att
83
1

Swedish Bible

Anonymous

slja henne, nr han s har handlat trolst mot henne. 9Men om han lter sin son ing frbindelse med henne, s frunne han henne dttrars rtt. 10Tager han sig nnu en hustru, s gre han icke ngon minskning i den frras kost, bekldnad eller ktenskapsrtt. 11Om han icke lter henne njuta sin rtt i dessa tre stycken, s skall hon givas fri, utan lsen och betalning. 12Den som slr ngon, s att han dr, han skall straffas med dden. 13Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud lt denne ofrvarandes trffas av hans hand, s skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. 14 Men om ngon begr det ddet att han drper sin nsta med list, s skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han mste d. 15Den som slr sin fader eller sin moder, han skall straffas med dden. 16Den som stjl en mnniska, vare sig han sedan sljer den stulne, eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med dden. 17Den som uttalar frbannelser ver sin fader eller sin moder, han skall straffas med dden. 18Om mn tvista med varandra, och den ene slr den andre med en sten eller med knuten hand, s att denne vl icke dr, men bliver sngliggande, 19 dock att han sedan kommer sig och kan g ute, stdd vid sin stav, s skall den som slog honom vara fri ifrn straff; allenast erstte han honom fr den tid han har frlorat och besrje sjukvrd t honom. 20Om ngon slr sin trl eller sin trlinna med en kpp, s att den slagne dr under hans hand, s skall han straffas drfr. 21Men om den slagne lever en eller tv dagar, skall han icke straffas, ty det var hans egna penningar. 22Om mn trta med varandra, och ngon av dem stter till en havande kvinna, s att hon fder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, s bte han vad kvinnans man lgger honom och betale efter skiljedomares prvning. 23Men om olycka sker, skall liv givas fr liv, 24ga fr ga, tand fr tand, hand fr hand, fot fr fot, 25brnnskada fr brnnskada, sr fr sr, blnad fr blnad. 26Om ngon slr sin trl eller sin trlinna i gat och frdrvar det, s slppe han den skadade fri, till ersttning fr gat. 27Sammalunda, om ngon slr ut en tand p sin trl eller sin trlinna, s slppe han den skadade fri, till ersttning fr tanden. 28 Om en oxe stngar ngon till dds, man eller kvinna, s skall oxen stenas, och kttet m icke tas; men oxens gare vara fri ifrn straff. 29Men om oxen frut har haft vanan att stngas, och hans gare har blivit varnad, men denne nd icke tager vara p honom, och oxen s ddar ngon, man eller kvinna, d skall oxen stenas, och hans gare skall ock ddas. 30Men skulle lsepenning bliva denne lagd, s give han till lsen fr sitt liv s mycket som lgges honom. 31r det en gosse eller en flicka som har blivit stngad av oxen, s skall med denne frfaras efter samma lag. 32Men om oxen stngar en trl eller en trlinna, s skall garen giva t den stngades herre trettio siklar silver, och oxen skall stenas. 33Om ngon ppnar en brunn, eller om ngon grver en ny brunn och icke tcker ver den, och sedan en oxe eller en sna faller dri, 34s skall brunnens gare giva ersttning i penningar t djurets gare, men den dda kroppen skall vara hans. 35Om ngons oxe stngar en annans oxe, s att denne dr, s skola de slja den levande oxen och dela betalningen fr honom och drjmte dela den dda kroppen. 36Var det dremot knt att oxen frut hade vanan att stngas, men tog hans gare nd icke vara p honom, s skall han erstta oxe med oxe, men den dda kroppen skall vara hans.

84

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 22 Om ngon stjl en oxe eller ett fr och slaktar eller sljer djuret, s skall han giva fem oxar i ersttning fr oxen, och fyra fr fr fret. 2Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till dds, s vilar ingen blodskuld p drparen. 3Men hade solen gtt upp, nr de skedde, d r det blodskuld. Tjuven skall giva full ersttning; ger han intet, s skall han sljas, till gldande av vad han har stulit. 4Om det stulna djuret, det m vara oxe eller sna eller fr, ptrffas levande i hans vld, skall han giva dubbel ersttning. 5Om ngon lter avbeta en ker eller vingrd, eller slpper sin boskap ls, s att denna betar p en annans ker, d skall han erstta skadan med det bsta frn sin ker och med det bsta frn sin vingrd. 6Om eld kommer ls och fattar i trnhckar, och drvid sdesskylar bliva uppbrnda eller oskuren sd eller annat p kern, s skall den som har vllat branden giva full ersttning. 7Om ngon giver t en annan penningar eller gods att frvara, och detta bliver stulet ur hans hus, s skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ersttning. 8Ertappas icke tjuven, d skall man fra husets gare fram fr Gud, p det att det m utrnas om han icke har frgripit sig p sin nstas tillhrighet. 9Om frga uppstr angende orttrdigt tillgrepp -- det m glla oxe eller sna eller fr eller klder eller ngot annat som har frlorats -- och ngon pstr att en orttrdighet verkligen har gt rum, s skall bda parternas sak komma infr Gud. Den som Gud dmer skyldig, han skall erstta den andre dubbelt. 10Om ngon giver t en annan i frvar en sna eller en oxe eller ett fr, eller vilket annat husdjur det vara m, och detta dr eller bliver skadat eller bortrvat, utan att ngon ser det, 11S skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, fr att det m utrnas om den ene icke har frgripit sig p den andres tillhrighet; denna ed skall garen antaga och den andre behver icke giva ngon ersttning. 12Men om det har blivit bortstulet frn honom, d skall han erstta garen drfr. 13Har det blivit ihjlrivet, skall han fra fram det ihjlrivna djuret ssom bevis; han behver d icke giva ersttning drfr. 14Om ngon lnar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller dr, och dess gare drvid icke r tillstdes, s skall han giva full ersttning. 15r dess gare tillstdes, d behver han icke giva ersttning. Var djuret lejt, d r legan ersttning. 16Om ngon frfr en jungfru som icke r trolovad och lgrar henne, s skall han giva brudgva fr henne och taga henne till hustru. 17Vgrar hennes fader att giva henne t honom, d skall han glda en s stor penningsumma som man plgar giva i brudgva fr en jungfru. 18 En trollkvinna skall du icke lta leva. 19Var och en som beblandar sig med ngot djur skall straffas med dden. 20Den som offrar t andra gudar n t HERREN allena, han skall givas till spillo. 21En frmling skall du icke frortta eller frtrycka; I haven ju sjlva varit frmlingar i Egyptens land. 22 nkor och faderlsa skolen I icke behandla illa. 23Behandlar du dem illa, s skall jag frvisso hra deras rop, nr de ropa till mig; 24och min vrede skall upptndas, och jag skall drpa eder med svrd; s att edra egna hustrur bliva nkor och edra barn faderlsa. 25Lnar du penningar t ngon fattig hos dig bland mitt folk, s skall du icke handla mot honom ssom en ockrare; I skolen icke plgga honom ngon rnta. 26Har du av din nsta tagit hans mantel i pant, s skall du giva den tillbaka t honom, innan solen gr ned; 27den r ju det enda tcke han har, och med den skyler han
1

85

Swedish Bible

Anonymous

sin kropp. Vad skall han eljest hava p sig, nr han ligger och sover? Om han mste ropa till mig, s skall jag hra, ty jag r barmhrtig. 28Gud skall du icke hda, och ver en hvding i ditt folk skall du icke uttala frbannelser. 29Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrn din press skall du utan drjsml frambra din gva. Den frstfdde bland dina sner skall du giva t mig. 30 P samma stt skall du gra med dina fkreatur och din smboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina mdrar; p ttonde dagen skall du giva dem t mig. 31Och I skolen vara mig ett heligt: folk; ktt av ett djur som har blivit ihjlrivet p marken skolen I icke ta, t hundarna skolen I kasta det.

Chapter 23 Du skall icke utsprida falskt rykte; t den som har en ortt sak skall du icke giva ditt bistnd genom att bliva ett orttfrdigt vittne. 2Du skall icke flja med hopen i vad ont r, eller vittna s i ngon sak, att du bjer dig efter hopen och vrnger rtten. 3Du skall icke vara partisk fr den ringe i ngon hans sak. 4Om du trffar p din fiendes oxe eller sna som har kommit vilse, s skall du fra djuret tillbaka till honom. 5Om du ser din ovns sna ligga dignad under sin brda, s skall du ingalunda lmna mannen ohulpen, utan hjlpa honom att lsa av brdan. 6Du skall icke i ngon sak vrnga rtten fr den fattige som du har hos dig. 7Du skall hlla dig fjrran ifrn ortt sak; du skall icke drpa den som r oskyldig och har rtt, ty jag skall icke giva rtt t ngon som r skyldig. 8 Du skall icke taga mutor, ty mutor frblinda de seende och frvrida de rttfrdigas sak. 9En frmling skall du icke frtrycka; I veten ju huru frmlingen knner det, eftersom I sjlva haven varit frmlingar i Egyptens land. 10I sex r skall du bes din jord och inbrga dess grda; 11men under det sjunde ret skall du lta den vila och ligga orrd, fr att de fattiga bland ditt folk m ta drav; vad de lmna kvar, det m tas av markens djur. S skall du ock gra med din vingrd och med din olivplantering. 12Sex dagar skall du gra ditt arbete, men p sjunde dagen skall du hlla vilodag, fr att din oxe och din sna m hava ro, och din tjnstekvinnas son och frmlingen m njuta vila. 13I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke nmna; de skola icke hras i din mun. 14Tre gnger om ret skall du hlla hgtid t mig. 15Det osyrade brdets hgtid skall du hlla: i sju dagar skall du ta osyrat brd, ssom jag har bjudit dig, p den bestmda tiden i mnaden Abib, eftersom du d drog ut ur Egypten; men med tomma hnder skall ingen trda fram infr mitt ansikte. 16Du skall ock hlla skrdehgtiden, nr du skrdar frstlingen av ditt arbete, av det du har stt p marken. Brgningshgtiden skall du ock hlla, vid rets utgng, nr du inbrgar frukten av ditt arbete frn marken. 17Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr HERRENS, din Herres, ansikte. 18 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jmte ngot som r syrat. Och det feta av mitt hgtidsoffer skall icke lmnas kvar ver natten till morgonen. 19Det frsta av din marks frstlingsfrukter skall du fra till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess
86
1

Swedish Bible

Anonymous

moders mjlk. 20Se, jag skall snda en ngel framfr dig, som skall bevara dig p vgen och fra dig till den plats som jag har utsett. 21Tag dig till vara infr honom och hr hans rst, var icke genstrvig mot honom, han skall icke hava frdrag med edra vertrdelser, ty mitt namn r i honom. 22 Men om du hr hans rst och gr allt vad jag sger, s skall jag bliva en fiende till dina fiender och en ovn till dina ovnner. 23Ty min ngel skall g framfr dig och skall fra dig till amorernas, hetiternas, perissernas, kananernas, hivernas och jebusernas land, och jag skall utrota dem. 24 Du m icke tillbedja deras gudar eller tjna dem eller gra ssom man dr gr, utan du skall sl dem ned i grund och bryta snder deras stoder. 25Men HERREN, eder Gud, skolen I tjna, s skall han fr dig vlsigna bde mat och dryck; sjukdom skall jag d ock avvnda frn dig. 26I ditt land skall d icke finnas ngon kvinna som fder i otid eller r ofruktsam. Dina dagars mtt skall jag gra fullt. 27Frskrckelse fr mig skall jag snda framfr dig och vlla frvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender p flykten fr dig. 28Jag skall snda getingar framfr dig, och de skola frjaga hiverna, kananerna och hetiterna undan fr dig. 29Dock skall jag icke p ett och samma r frjaga dem fr dig, p det att icke landet s m bliva en demark och vilddjuren frka sig till din skada; 30utan smningom skall jag frjaga dem fr dig, till dess du har frkat dig, s att du kan taga landet till din arvedel. 31Och jag skall lta ditt lands grnser g frn Rda havet till filisternas hav, och frn knen till floden; ty jag skall giva landets inbyggare i eder hand, och du skall frjaga dem, s att de fly fr dig. 32Du m icke sluta frbund med dem eller deras gudar. 33De skola icke f bo kvar i ditt land, p det att de icke m frleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tjna deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara.

Chapter 24 Och han sade till Mose: Stig upp till HERREN, du sjlv jmte Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de ldste i Israel; och I skolen tillbedja p avstnd. 2Mose allena m trda fram till HERREN, de andra m icke trda fram; ej heller m folket stiga ditupp med honom. 3Och Mose kom till folket och frkunnade fr det alla HERRENS ord och alla hans rtter. D svarade allt folket med en mun och sade: Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi gra. 4Drefter upptecknade Mose alla HERRENS ord. Och fljande morgon stod han bittida upp och byggde ett altare nedanfr berget. Och han reste dr tolv stoder, efter Israels tolv stammar. 5Och han snde israeliternas unga mn stad till att offra brnnoffer, s ock slaktoffer av tjurar till tackoffer t HERREN. 6Och Mose tog hlften av blodet och slog det i sklarna, och den andra hlften av blodet stnkte han p altaret. 7 Och han tog frbundsboken och, frelste den fr folket. Och de sade: Allt vad HERREN har sagt vilja vi gra och lyda. 8D tog Mose blodet och stnkte drav p folket och sade: Se, detta r frbundets blod, det frbunds som HERREN har slutit med eder, i enlighet med alla dessa ord. 9 Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de ldste i Israel stego ditupp. 10Och de fingo se Israels Gud; och under hans ftter var likasom ett inlagt golv av safirer, likt sjlva himmelen
87
1

Swedish Bible

Anonymous

i klarhet. 11Men han lt icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan sedan de hade skdat Gud, to de och drucko. 12Och HERREN sade till Mose: Stig upp till mig p berget och bliv kvar dr, s skall jag giva dig stentavlorna och lagen och budorden som jag har skrivit, till undervisning fr dessa. 13D begav sig Mose stad med sin tjnare Josua; och Mose steg upp p Guds berg. 14 Men till de ldste sade han: Vnten hr p oss, till dess att vi komma tillbaka till eder. Se, Aron och Hur ro hos eder; den som har ngot att andraga, han m vnda sig till dem. 15S steg Mose upp p berget, och molnskyn vertckte berget. 16Och HERRENS hrlighet vilade p Sinai berg, och molnskyn vertckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han p Mose ur skyn. 17 Och HERRENS hrlighet tedde sig infr Israels barns gon ssom en frtrande eld, p toppen av berget. 18Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp p berget. Sedan blev Mose kvar p berget i fyrtio dagar och fyrtio ntter.

Chapter 25 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Sg till Israels barn att de upptaga en grd t mig; av var och en som har ett drtill villigt hjrta skolen I upptaga denna grd t mig. 3Och detta r vad I skolen upptaga av dem ssom grd: guld, silver och koppar 4mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och gethr, 5rdfrgade vdurskinn, tahasskinn, akacietr, 6olja till ljusstaken, kryddor till smrjelseoljan och till den vlluktande rkelsen, 7ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvndas fr efoden och fr brstsklden. 8Och de skola gra t mig en helgedom, fr att jag m bo mitt ibland dem. 9Tabernaklet och alla dess tillbehr skolen I gra alldeles efter de mnsterbilder som jag visar dig. 10De skola gra en ark av akacietr, tv och en halv aln lng, en och en halv aln bred och en och en halv aln hg. 11Och du skall verdraga den med rent guld, innan och utan skall du verdraga den; och du skall p den gra en rand av guld runt omkring. 12Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och stta dem ver de fyra ftterna, tv ringar p ena sidan och tv ringar p andra sidan. 13Och du skall gra stnger av akacietr och verdraga dem med guld. 14Och stngerna skall du skjuta in i ringarna, p sidorna av arken, s att man med dem kan bra arken. 15Stngerna skola sitta kvar i ringarna p arken; de f icke dragas ut ur dem. 16Och i arken skall du lgga vittnesbrdet, som jag skall giva dig. 17Och du skall gra en ndastol av rent guld, tv och en halv aln lng och en och en halv aln bred. 18Och du skall gra tv keruber av guld; i drivet arbete skall du gra dem och stta dem vid de bda ndarna av ndastolen. 19Du skall gra en kerub till att stta vid ena ndan, och en kerub till att stta vid andra ndan. I ett stycke med ndastolen skolen I gra keruberna vid dess bda ndar. 20Och keruberna skola breda ut sina vingar och hlla dem uppt, s att de vertcka ndastolen med sina vingar, under det att de hava sina ansikten vnda mot varandra; ned mot ndastolen skola keruberna vnda sina ansikten. 21Och du skall stta ndastolen ovanp arken, och i arken skall du lgga vittnesbrdet, som jag skall giva dig. 22Och dr skall jag uppenbara mig fr dig; frn ndastolen, frn platsen mellan de tv keruberna,
88
1

Swedish Bible

Anonymous

som st p vittnesbrdets ark, skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva Israels barn. 23Du skall ock gra ett bord av akacietr, tv alnar lngt, en aln brett och en och en halv aln hgt. 24Och du skall verdraga det med rent guld; och du skall gra en rand av guld drp runt omkring 25Och runt omkring det skall du gra en list av en hands bredd, och runt omkring listen skall du gra en rand av guld. 26Och du skall till bordet gra fyra ringar av guld och stta ringarna i de fyra hrnen vid de fyra ftterna. 27Invid listen skola ringarna sitta, fr att stnger m skjutas in i dem, s att man kan bra bordet. 28Och du skall gra stngerna av akacietr och verdraga dem med guld, och med dem skall bordet bras. 29Du skall ock gra drtill fat och sklar, kannor och bgare, med vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du gra dem. 30Och du skall bestndigt hava skdebrd liggande p bordet infr mitt ansikte. 31Du skall ock gra en ljusstake av rent guld. I drivet arbete skall ljusstaken gras, med sin fotstllning och sitt mittelrr; kalkarna drp, kulor och blommor skola vara i ett stycke med den. 32Och sex armar skola utg frn ljusstakens sidor, tre armar frn ena sidan och tre armar frn andra sidan. 33P den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestende av en kula och en blomma, och p den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestende av en kula och en blomma s skall det vara p de sex arma som utg frn ljusstaken. 34Men p sjlva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor. 35En kula skall sttas under del frsta armparet som utgr frn ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgr frn ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgr frn ljusstaken, i ett stycke med den: allts under de sex armar som utg frn ljusstaken. 36Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld. 37Och du skall till den gra sju lampor, och lamporna skall man stta upp s, att den kastar sitt sken ver platsen drframfr. 38Och lamptnger och brickor till den skall du gra av rent guld. 39Av en talent rent guld skall man gra den med alla dessa tillbehr. 40Och se till, att du gr detta efter de mnsterbilder som hava blivit dig visade p berget.

Chapter 26 Tabernaklet skall du gra av tio tygvder; av tvinnat vitt garn och av mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn skall du gra dem, med keruber p, i konstvvnad. 2Var vd skall vara tjugutta alnar lng och fyra alnar bred; alla vderna skola hava samma mtt. 3Fem av vderna skola fogas tillhopa med varandra; likas skola de fem vriga vderna fogas tillhopa med varandra. 4Och du skall stta glor av mrkbltt garn i kanten p den ena vden, ytterst p det hopfogade stycket; s skall du ock gra i kanten p den vd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. 5Femtio glor skall du stta p den ena vden, och femtio glor skall du stta ytterst p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket, s att glorna svara emot varandra. 6Och du skall gra femtio hktor av guld och foga tillhopa vderna med varandra medelst hktorna, s att tabernaklet utgr ett helt.
89
1

Swedish Bible

Anonymous

Du skall ock gra tygvder av gethr till ett tckelse ver tabernaklet; elva sdana vder skall du gra. 8Var vad skall vara trettio alnar lng och fyra alnar bred; de elva vderna skola hava samma mtt. 9Fem av vderna skall du foga tillhopa till ett srskilt stycke, och likaledes de sex vriga vderna till ett srskilt stycke, och den sjtte vden skall du lgga dubbel p framsidan av tltet. 10 Och du skall satta femtio glor i kanten p den ena vden, den som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio glor i kanten p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket. 11Och du skall gra femtio hktor av koppar och haka in hktorna i glorna och foga tckelset tillhopa, s att det utgr ett helt. 12Men vad verskottet av tckelsets vder angr, det som rcker ver, s skall den halva vd som rcker ver hnga ned p baksidan av tabernaklet. 13Och den aln p vardera sidan, som p lngden av tckelsets vder rcker ver, skall hnga ned p bda sidorna av tabernaklet fr att vertcka det. 14Vidare skall du gra ett verdrag av rdfrgade vdurskinn till tckelset, och ytterligare ett verdrag av tahasskinn att lgga ovanp detta. 15Brderna till tabernaklet skall du gra av akacietr, och de skola stllas upprtt. 16Tio alnar lngt och en och en halv aln brett skall vart brde vara. 17Vart brde skall hava tv tappar, frbundna sinsemellan med en list; s skall du gra p alla brderna till tabernaklet. 18Och av tabernaklets brder skall du stta tjugu p sdra sidan, sderut. 19Och du skall gra fyrtio fotstycken av silver att stta under de tjugu brderna, tv fotstycken under vart brde fr dess tv tappar. 20Likaledes skall du p tabernaklets andra sida, den norra sidan, stta tjugu brder, 21med deras fyrtio fotstycken av silver, tv fotstycken under vart brde. 22Men p baksidan av tabernaklet, vsterut, skall du stta sex brder. 23Och tv brder skall du stta p tabernaklets hrn, p baksidan; 24och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tv nedtill, och likaledes sammanhngande upptill, till den frsta ringen. S skall det vara med dem bda. Dessa skola sttas i de bda hrnen. 25Sledes bliver det tta brder med tillhrande fotstycken av silver, sexton fotstycken, nmligen tv fotstycken under vart brde. 26Och du skall gra tvrstnger av akacietr, fem till de brder som ro p tabernaklets ena sida 27och fem tvrstnger till de brder som ro p tabernaklets andra sida, och fem tvrstnger till de brder som ro p tabernaklets baksida, vsterut. 28Och den mellersta tvrstngen, den som sitter mitt p brderna, skall g tvrs ver, frn den ena ndan till den andra. 29Och brderna skall du verdraga med guld, och ringarna p dem, i vilka tvrstngerna skola skjutas in, skall du gra av guld, och tvrstngerna skall du verdraga med guld. 30Och du skall stta upp tabernaklet, sdant det skall vara, ssom det har blivit dig visat p berget. 31Du skall ock gra en frlt av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn; den skall gras i konstvvnad, med keruber p. 32Och du skall hnga upp den p fyra stolpar av akacietr, som skola vara verdragna med guld och hava bakar av guld och st p fyra fotstycken av silver. 33Och du skall hnga upp frlten under hktorna, och fra dit vittnesbrdets ark och stlla den innanfr frlten; och s skall frlten fr eder vara en skiljevgg mellan det heliga och det allraheligaste. 34Och du skall stta ndastolen p vittnesbrdets ark inne i det allraheligaste. 35Men bordet skall du stlla utanfr frlten, och ljusstaken mitt emot bordet, p tabernaklets sdra sida; bordet skall du allts stlla p norra sidan. 36Och du skall gra ett frhnge fr ingngen till tltet, i brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt
90

Swedish Bible

Anonymous

garn. 37Och du skall till frhnget gra fem stolpar av akacietr och verdraga dem med guld, och hakarna p dem skola vara av guld, och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.

Chapter 27 Du skall ock gra ett altare av akacietr, fem alnar lngt och fem alnar brett -- s att altaret bildar en liksidig fyrkant -- och tre alnar hgt. 2Och du skall gra hrn drtill, Som skola sitta i dess fyra hrn; i ett stycke drmed skola hrnen vara. Och du skall verdraga det med koppar. 3 Och krl till att fra bort askan skall du gra drtill, s ock skovlar, sklar, gafflar och fyrfat. Alla dess tillbehr skall du gra av koppar. 4Och du skall gra ett galler drtill, ett ntverk av koppar, och p ntet skall du stta fyra ringar av koppar i dess fyra hrn. 5Och du skall stta det under avsatsen p altaret, nedtill, s att ntet rcker upp till mitten av altaret. 6Och du skall gra stnger till altaret, stnger av akacietr, och verdraga dem med koppar. 7Och stngerna skola skjutas in i ringarna, s att stngerna sitta p altarets bda sidor, nr man br det. 8Ihligt skall du gra det, av plankor. Ssom det har blivit dig visat p berget, s skall det gras. 9Du skall ock gra en frgrd till tabernaklet. Fr den sdra sidan, sderut, skola omhngen till frgrden gras av tvinnat vitt garn, hundra alnar lnga -- detta fr den ena sidan; 10Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver. 11 Likaledes skola fr norra lngsidan omhngen gras, hundra alnar lnga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver. 12Och frgrdens vstra kortsida skall hava omhngen som ro femtio alnar lnga; stolparna till dem skola vara tio och dessas fotstycken tio. 13Och frgrdens bredd p fram sidan, sterut, skall vara femtio alnar 14Och omhngena skola vara femton alnar lnga p ena sidan drav, med tre stolpar p tre fotstycken; 15likaledes skola omhngena p andra sidan vara femton alnar lnga med tre stolpar p tre fotstycken. 16Och till frgrdens port skall gras ett frhnge, tjugu alnar lngt i brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn, med fyra stolpar p fyra fotstycken. 17Alla stolparna runt omkring fr grden skola vara frsedda med kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken skola vara av koppar. 18Frgrden skall vara hundra alnar lng och femtio alnar bred utefter hela lngden; omhgnaden skall vara fem alnar hg, av tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar. 19Alla tabernaklets tillbehr fr allt arbete drvid, s ock alla dess pluggar och alla frgrdens pluggar skola vara av koppar. 20Och du skall bjuda Israels barn att bra till dig ren olja, av sttta oliver, till ljusstaken, s att lamporna dagligen kunna sttas upp. 21I uppenbarelsetltet, utanfr den frlt som hnger framfr vittnesbrdet, skola Aron och hans sner skta den, frn aftonen till morgonen, infr HERRENS ansikte. Detta skall vara en evrdlig stadga frn slkte till slkte, en grd av Israels barn.
1

91

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 28 Och du skall lta din broder Aron och hans sner med honom, trd fram till dig ur Israels barns krets fr att de m bliva plster t mig Aron sjlv och hans sner: Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 2Och du skall gra t din broder Aron heliga klder, till ra och prydnad. 3Och du skall tillsga alla edra konstfrfarna mn, som jag har uppfyllt med vishetens ande, att de skola gra klder t Aron, fr att har m helgas till att bliva prst t mig. 4Och dessa ro de klder som de skola gra: brstskld, efod, kpa, rutig livkldnad, huvudbindel och blte. De skola gra heliga klder t din broder Aron och hans sner, fr att han m bliva prst t mig. 5Och hrtill skola de taga av guldet och av det mrkbla, det purpurrda, det rosenrda och det vita garnet. 6Efoden skola de gra av guld och av mrkbltt purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn, i konstvvnad. 7 Den skall vid sina bda ndar hava tv axelstycken, som skola fstas ihop, s att den hllen hopfst. 8 Och skrpet, som skall sitta p efoden och sammanhlla den, skall vara av samma slags vvnad och i ett stycke med den: av guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn. 9Och du skall taga tv onyxstenar och p dem inrista Israels sners namn, 10sex av namnen p den ena stenen och de sex vrigas namn p den andra stenen, efter ttfljd. 11Med stensnidarkonst, ssom man graverar signetringar, skall du inrista Israels sners namn p de tv stenarna. Med ntverk av guld skall du omgiva dessa. 12Och du skall satta de bda stenarna p efodens axelstycken, fr att stenarna m bringa Israels barn i minnelse; Aron skall bra deras namn infr HERRENS ansikte p sina bda axlar, fr att bringa dem i minnelse. 13Och du skall gra fltverk av guld, 14s ock tv kedjor av rent guld; i virat arbete skall du gra dessa, ssom man gr snodder. Och du skall fsta de snodda kedjorna vid fltverken. 15En domsskld skall du gra i konstvvnad; du skall gra den i samma slags vvnad som efoden: av guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn skall du gra den. 16Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en vska, ett kvarter lng och ett kvarter bred. 17Och du skall bestta den med infattade stenar, ordnade p fyra rader: i frsta raden en karneol, en topas och en smaragd; 18i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; 19i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; 20i fjrde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med fltverk av guld skola de sitta i sin infattning. 21Stenarna skola vara tolv, efter Israels sners namn, en fr vart namn; var sten skall bra namnet p en av de tolv stammarna, inristat p samma stt som man graverar signetringar. 22Och du skall till brstsklden gra kedjor i virat arbete, ssom man gr snodder, av rent guld. 23Vidare skall du till brstsklden gra tv ringar av guld och stta dessa bda ringar i tv av brstskldens hrn. 24Och du skall fsta de bda guldsnodderna vid de bda ringarna, i brstskldens hrn. 25Och de tv snoddernas bda andra ndar skall du fsta vid de tv fltverken och s fsta dem vid efodens axelstycken p dess framsida. 26Och du skall gra tv andra ringar av guld och stta dem i brstskldens bda andra hrn, vid den kant drp, som r vnd int mot efoden. 27Och ytterligare skall du gra tv ringar av guld och fsta dem vid efodens bda axelstycken, nedtill p dess framsida, dr den fstes ihop, ovanfr efodens skrp. 28Och man skall knyta fast brstsklden med ett
1

92

Swedish Bible

Anonymous

mrkbltt snre, Som gr frn dess ringar in i efodens ringar, s att den sitter ovanfr efodens skrp, p det att brstsklden icke m lossna frn efoden. 29Aron skall s bra Israels sners namn i domssklden p sitt hjrta, nr han gr in helgedomen, fr att bringa dem i minnelse infr HERRENS ansikte bestndigt. 30Och du skall lgga urim och tummim in i domssklden, s att de ligga p Arons hjrta, nr han ingr infr HERRENS ansikte; och Aron skall s bra Israels barns dom p sitt hjrta infr HERRENS ansikte bestndigt. 31Efodkpan skall du gra helt och hllet av mrkbltt tyg; 32och mitt p den skall vara en ppning fr huvudet, och denna ppning skall omgivas med en vvd kant, likasom ppningen p en pansarskjorta, fr att den icke slitas snder. 33 Och p dess nedre fll skall du stta granatpplen, gjorda av mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn, runt omkring fllen, och bjllror av guld mellan dessa runt omkring: 34en bjllra av guld och s ett granatpple, sedan en bjllra av guld och s ter ett granatpple, runt omkring fllen p kpan. 35 Och denna skall Aron hava p sig, nr han gr tjnst, s att det hres, nr han gr in i helgedomen infr HERRENS ansikte, och nr han gr ut -- detta p det att han icke m d. 36Du skall ock gra en plt av rent guld, och p den skall du rista, ssom man graverar signetringar: Helgad t HERREN. 37Och du skall fsta den vid ett mrkbltt snre, och den skall sitta p huvudbindeln; p framsidan av huvudbindeln skall den sitta. 38Den skall sitta p Arons panna, och Aron skall bra den missgrning som vidlder de heliga gvor Israels barn bra fram, nr de giva ngra heliga gvor; den skall sitta p hans panna bestndigt, fr att de m bliva vlbehagliga infr HERRENS ansikte. 39Du skall ock vva en rutig livkldnad av vitt garn, och du skall gra en huvudbindel av vitt garn; och ett blte skall du gra i brokig vvnad. 40Ocks t Arons sner skall du gra livkldnader, och du skall gra blten t dem; och huvor skall du gra t dem, till ra och prydnad. Och detta skall du klda p din broder Aron och hans sner jmte honom; 41och du skall smrja dem och fretaga handfyllning med dem och helga dem till att bliva prster t mig. 42Och du skall gra t dem benklder av linne, som skyla deras blygd; dessa skola rcka frn lnderna ned p lren. 43Och Aron och hans sner skola hava dem p sig, nr de g in i uppenbarelsetltet eller trda fram till altaret fr att gra tjnst i helgedomen -- detta p det att de icke m komma att bra p missgrning och s trffas av dden. Detta skall vara en evrdlig stadga fr honom och hans avkomlingar efter honom.

Chapter 29 Och detta r vad du skall gra med dem fr att helga dem till att bliva prster t mig: Tag en ungtjur och tv vdurar, felfria djur, 2och osyrat brd och osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemjl skall du baka dem. 3Och du skall lgga dem i en och samma korg och bra fram dem i korgen ssom offergva, nr du fr fram tjuren och de tv vdurarna. 4Drefter skall du fra Aron och hans sner fram till uppenbarelsetltets ingng och tv dem med vatten. 5Och du skall taga klderna och stta p Aron livkldnaden och efodkpan
1

93

Swedish Bible

Anonymous

och sjlva efoden och brstsklden; och du skall fsta ihop alltsammans p honom med efodens skrp. 6Och du skall stta huvudbindeln p hans huvud och fsta det heliga diademet p huvudbindeln. 7Och du skall taga smrjelseoljan och gjuta p hans huvud och smrja honom. 8 Och du skall fra fram hans sner och stta livkldnader p dem. 9Och du skall omgjorda dem, Aron och hans sner, med blten och binda huvor p dem. Och de skola hava prstadmet ssom en evrdlig rtt. S skall du fretaga handfyllning med Aron och hans sner. 10Och du skall fra tjuren fram infr uppenbarelsetltet, och Aron och hans sner skola lgga sina hnder p tjurens huvud. 11Sedan skall du slakta tjuren infr HERRENS ansikte, vid ingngen till uppenbarelsetltet. 12 Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger p altarets hrn; men allt det vriga skall du gjuta ut vid foten av altaret. 13Och du skall taga allt det fett som omsluter inlvorna, s ock leverfettet och bda njurarna med det fett som sitter p dem, och frbrnna det p altaret. 14 Men kttet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du brnna upp i eld utanfr lgret. Det r ett syndoffer. 15Och du skall taga den ena vduren, och Aron och hans sner skola lgga sina hnder p vdurens huvud. 16Sedan skall du slakta vduren och taga hans blod och stnka p altaret runt omkring; 17men sjlva vduren skall du dela i dess stycken, och du skall tv inlvorna och ftterna och lgga dem p styckena och huvudet. 18Och du skall frbrnna hela vduren p altaret; det r ett brnnoffer t HERREN. En vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN r det. 19 Drefter skall du taga den andra vduren, och Aron och hans sner skola lgga sina hnder p vdurens huvud. 20Sedan skall du slakta vduren och taga av hans blod och bestryka Arons hgra rsnibb och hans sners hgra rsnibb och tummen p deras hgra hand och stortn p deras hgra fot; men det vriga blodet skall det stnka p altaret runt omkring. 21Och du skall taga av blodet p altaret och av smrjelseoljan och stnka p Aron och hans klder, och likaledes p hans sner och hans sners klder; s bliver han helig, han sjlv svl som hans klder, och likaledes hans sner svl som hans sners klder. 22Och du skall taga fettet av vduren, svansen och det fett som omsluter inlvorna, s ock leverfettet och bda njurarna med fettet p dem, drtill det hgra lrstycket ty detta r handfyllningsvduren. 23Och du skall taga en rundkaka, en oljebrdskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade brden, som str infr HERRENS ansikte. 24Och du skall lgga alltsammans p Arons och hans sners hnder och vifta det ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte. 25Sedan skall du taga det ur deras: hnder och frbrnna det p altaret ovanp brnnoffret, till en vlbehaglig lukt infr HERREN; det r ett eldsoffer t HERREN. 26Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsvdur och vifta den ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte, och detta skall vara din del. 27S skall du helga viftoffersbringan och offergrdslret, det som viftas och det som gives ssom offergrd, de delar av handfyllningsvduren, som skola tillhra Aron och hans sner. 28Och detta skall tillhra Aron och; hans sner ssom en evrdlig rtt av Israels barn, ty det r en offergrd. Det skall vara en grd av Israels barn, av deras tackoffer, en grd av dem t HERREN. 29Och Arons heliga klder skola hans sner hava efter honom, fr att de i dem m bliva smorda och mottaga handfyllning. 30I sju dagar skall den av hans sner, som bliver prst i hans stlle, iklda sig dem, den som skall g in i uppenbarelsetltet fr att gra tjnst i helgedomen.

94

Swedish Bible

Anonymous

31

Och du skall taga handfyllningsvduren och koka hans ktt p en helig plats. 32Och vdurens ktt jmte brdet: som r i korgen skola Aron och hans sner ta vid ingngen till uppenbarelsetltet; de skola ta detta, 33det som har anvnts till att bringa frsoning vid deras handfyllning och helgande, men ingen frmmande fr ta drav, ty det r heligt. 34Och om ngot av handfyllningskttet eller av brdet bliver ver till fljande morgon, s skall du i eld brnna upp detta som har blivit ver; det fr icke tas, ty det r heligt. 35S skall du gra med Aron och hans sner, i alla stycken ssom jag har bjudit dig. Sju dagar skall deras handfyllning vara. 36Och var dag skall du offra en tjur ssom syndoffer till frsoning och rena altaret, i det du bringar frsoning fr det; och du skall smrja det fr att helga det. 37I sju dagar skall du bringa frsoning fr altaret och helga det. S bliver altaret hgheligt; var och en som kommer vid altaret bliver helig. 38Och detta r vad du skall offra p altaret: tv rsgamla lamm fr var dag bestndigt. 39Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden, 40och till det frsta lammet en tiondedels efa fint mjl, begjutet med en fjrdedels hin olja av sttta oliver, och ssom drickoffer en fjrdedels hin vin. 41Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det, till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN. 42 Detta skall vara edert dagliga brnnoffer frn slkte till slkte, vid ingngen till uppenbarelsetltet, infr HERRENS ansikte, dr jag skall uppenbara mig fr eder, fr att dr tala med dig. 43Dr skall jag uppenbara mig fr Israels barn, och det rummet skall bliva helgat av min hrlighet. 44Och jag skall helga uppenbarelsetltet och altaret, och Aron och hans sner skall jag helga till att bliva prster t mig. 45Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. 46Och de skola frnimma att jag r HERREN, deras Gud, som frde dem ut ur Egyptens land, fr att jag skulle bo mitt ibland dem. Jag r HERREN, deras Gud.

Chapter 30 Och du skall gra ett altare fr att antnda rkelse drp, av akacietr skall du gra det. 2Det skall vara en aln lngt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv alnar hgt; dess horn skola vara i ett stycke drmed. 3Och du skall verdraga det med rent guld, dess skiva, dess vggar runt omkring och dess hrn; och du skall gra en rand av guld drp runt omkring. 4Och du skall till det gra tv ringar av guld och stta dem nedanfr randen, p dess bda sidor; p de bda sidostyckena skall du stta dem. De skola vara dr, fr att stnger m skjutas in i dem, s att man med dem kan bra altaret. 5Och du skall gra stngerna av akacietr och verdraga dem med guld. 6 Och du skall stlla det framfr den frlt som hnger framfr vittnesbrdets ark, s att det str framfr ndastolen, som r ovanp vittnesbrdet, dr jag skall uppenbara mig fr dig. 7Och Aron skall antnda vlluktande rkelse drp; var morgon, nr han tillreder lamporna, skall han antnda rkelse; 8och likaledes skall Aron antnda rkelse, nr han vid aftontiden stter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga rkoffret infr HERRENS ansikte, frn slkte till slkte. 9I skolen icke
95
1

Swedish Bible

Anonymous

lta ngon frmmande rkelse komma drp, ej heller brnnoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen utgjuta drp. 10Och Aron skall en gng om ret bringa frsoning fr dess horn; med blod av frsoningssyndoffret skall han en gng om ret bringa frsoning fr det, slkte efter slkte. Det r hgheligt fr HERREN. 11Och HERREN talade till Mose och sade: 12Nr du rknar antalet av Israels barn, nmligen av dem som inmnstras, skall vid mnstringen var och en giva t HERREN en frsoningsgva fr sig, p det att ingen hemskelse m drabba dem vid mnstringen. 13Detta r vad var och en som upptages bland de inmnstrade skall giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln rknad till tjugu gera -- en halv sikel ssom offergrd t HERREN, 14Var och en som upptages bland de inmnstrade, var och en som r tjugu r gammal eller drutver, skall giva detta ssom offergrd t HERREN. 15Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre n en halv sikel, nr I given offergrden t HERREN, till att bringa frsoning fr eder. 16Och du skall taga frsoningspenningarna av Israels barn och anvnda dem till arbetet vid uppenbarelsetltet. S skall ske, fr att Israels barn m vara i minnelse infr HERRENS ansikte, och fr att frsoning m bringas fr eder. 17Och HERREN talade till Mose och sade: 18Du skall ock gra ett bcken av koppar med en fotstllning av koppar, till tvagning, och stlla det mellan uppenbarelsetltet och altaret och gjuta vatten dri. 19Och Aron och hans sner skola tv sina hnder och ftter med vatten drur. 20Nr de g in i uppenbarelsetltet, skola de tv sig med vatten, p del att de icke m d; s ock nr de trda fram till altaret fr att gra tjnst genom att antnda eldsoffer t HERREN. 21De skola tv sina hnder och ftter, p det att de icke m d. Och detta skall vara en evrdlig stadga fr dem: fr honom sjlv och hans avkomlingar frn slkte till slkte. 22Och HERREN talade till Mose och sade: 23Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar myrradropp, hlften s mycket kanel av finaste slag, allts tv hundra femtio siklar, likaledes tv hundra femtio siklar kalmus av finaste slag, 24drtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt, och en hin olivolja. 25Och du skall av detta gra en helig smrjelseolja, en konstmssigt beredd salva; det skall vara en helig smrjelseolja. 26Och du skall drmed smrja uppenbarelsetltet, vittnesbrdets 27 ark, bordet med alla dess tillbehr, ljusstaken med dess tillbehr, rkelsealtaret, 28 brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr, ntligen bckenet med dess fotstllning. 29Och du skall helga dem, s att de bliva hgheliga; var och en som sedan kommer vid dem bliver helig. 30Och Aron och hans sner skall du smrja, och du skall helga dem till att bliva prster t mig. 31Och till Israels barn skall du tala och sga: Detta skall vara min heliga smrjelseolja hos eder, frn slkte till slkte. 32P ingen annan mnniskas kropp m den komma, ej heller mn I gra ngon annan s sammansatt som denna. Helig r den, helig skall den vara fr eder. 33Den som bereder en sdan salva, och den som anvnder ngot drav p ngon frmmande, han skall utrotas ur sin slkt. 34 Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig vlluktande kryddor, stakte och sjnagel och galban, och jmte dessa vllukter rent rkelseharts, lika mycket av vart slag, 35och gr drav rkelse, en konstmssigt beredd blandning, saltad, ren, helig. 36Och en del av den skall du stta till pulver och lgga framfr vittnesbrdet i uppenbarelsetltet, dr jag vill uppenbara mig fr dig. Hghelig skall den vara fr eder. 37Och ingen annan rkelse mn I gra t eder s sammansatt som denna skall

96

Swedish Bible

Anonymous

vara. Helig skall den vara dig fr HERREN. skall utrotas ur sin slkt.

38

Den som gr sdan fr att njuta av dess lukt, han

Chapter 31 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Se, jag har kallat och nmnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; 3och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och frstnd och kunskap och med allt slags sljdskicklighet, 4till att tnka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar, 5till att snida stenar fr infattning och till att snida i tr, korteligen, till att utfra alla slags arbeten. 6Och se, jag har givit honom till medhjlpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och t alla edra konstfrfarna mn har jag givit vishet i hjrtat. Dessa skola kunna gra allt vad jag har bjudit dig: 7uppenbarelsetltet, vittnesbrdets ark, ndastolen drp, alla uppenbarelsetltets tillbehr, 8bordet med dess tillbehr, den gyllene ljusstaken med alla dess tillbehr, rkelsealtaret, 9brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr, bckenet med dess fotstllning, 10 de stickade klderna och prsten Arons andra heliga klder, s och hans sners prstklder, 11 ntligen smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen till helgedomen. De skola utfra sitt arbete i alla stycken ssom jag har bjudit dig. 12Och HERREN talade till Mose och sade: 13Tala du till Israels barn och sg: Mina sabbater skolen I hlla, ty de ro ett tecken mellan mig och eder, frn slkte till slkte, fr att I skolen veta att jag r HERREN, som helgar eder. 14S hllen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med dden; ty var och en som p den dagen gr ngot arbete, han skall utrotas ur sin slkt. 15Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen r vilosabbat, en HERRENS helgdag. Var och en som gr ngot arbete p sabbatsdagen skall straffas med dden. 16Och Israels barn skola hlla sabbaten, s att de fira den slkte efter slkte, ssom ett evigt frbund. 17Den skall vara ett evrdligt tecken mellan mig och Israels barn; ty p sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men p sjunde dagen vilade han och tog sig ro. 18 Nr han nu hade talat ut med; Mose p Sinai berg, gav han honom vittnesbrdets tv tavlor, tavlor av sten, p vilka Gud hade skrivit med sitt finger.
1

Chapter 32 Men nr folket sg att Mose drjde att komma ned frn berget, frsamlade de sig omkring Aron och sade till honom: Upp, gr oss en gud som kan g framfr oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som frde oss upp ur Egyptens land. 2D sade Aron till dem: Tagen guldringarna ut ur ronen p edra hustrur, edra sner och edra dttrar, och bren dem till mig. 3D tog allt folket av sig guldringarna som de hade i ronen, och de buro dem till Aron; 4och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde drav en gjuten kalv. Och
97
1

Swedish Bible

Anonymous

de sade: Detta r din Gud, Israel, han som har frt dig upp ur Egyptens land. 5Nr Aron sg detta, byggde han ett altare t honom. Och Aron lt utropa och sga: I morgon bliver en HERRENS hgtid. 6Dagen drefter stodo de bittida upp och offrade brnnoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att ta och dricka, och drp stodo de upp till att leka. 7D sade HERREN till Mose: G ditned, ty ditt folk, som du har frt upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad frdrvligt r. 8De hava redan vikit av ifrn den vg som jag bjd dem g; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, t den hava de offrat, och sagt: 'Detta r din Gud, Israel, han som har frt dig upp ur Egyptens land. 9Och HERREN sade ytterligare till Mose: Jag ser att detta folk r ett hrdnackat folk. 10S lt mig nu vara, p det att min vrede m brinna mot dem, och p det att jag m frgra dem; dig vill jag sedan gra till ett stort folk. 11Men Mose bnfll infr HERREN, sin Gud, och sade: HERRE, varfr skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har frt ut ur Egyptens land? 12Varfr skulle egyptierna f sga: 'Till deras olycka har han frt dem ut, till att drpa dem bland bergen och frgra dem frn jorden'? Vnd dig ifrn din vredes gld, och ngra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk. 13Tnk p Abraham, Isak och Israel, dina tjnare, t vilka du med ed vid dig sjlv har givit det lftet: 'Jag skall gra eder sd talrik ssom stjrnorna p himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva t eder sd, och de skola f det till evrdlig arvedel.' 14D ngrade HERREN det onda som han hade hotat att gra mot sitt folk. 15Och Mose vnde sig om och steg ned frn berget, och han hade med sig vittnesbrdets tv tavlor. Och p tavlornas bda sidor var skrivet bde p den ena sidan och p den andra var skrivet. 16Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad p tavlorna. 17Nr Josua nu hrde huru folket skriade, sade han till Mose: Krigsrop hres i lgret. 18 Men han svarade: Det r varken segerrop som hres, ej heller r det ett ropande ssom efter nederlag; det r sng jag hr. 19Nr sedan Mose kom nrmare lgret och fick se kalven och dansen, upptndes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrn sig och slog snder dem nedanfr berget. 20 Sedan tog han kalven som de hade gjort, och brnde den i eld och krossade den till stoft; detta strdde han i vattnet och gav det t Israels barn att dricka. 21Och Mose sade till Aron: Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att beg en s stor synd? 22Aron svarade: Min herres vrede m icke upptndas; du vet sjlv att detta folk r ont. 23De sade till mig: 'Gr oss en gud som kan g framfr oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som frde oss upp ur Egyptens land.' 24D sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de gvo det t mig. Och jag kastade det i elden, och s kom kalven till. 25D nu Mose sg att folket var lsslppt, eftersom Aron, till skadegldje fr deras fiender, hade slppt dem lsa, 26stllde han sig i porten till lgret och ropade: Var och en som hr HERREN till komme hit till mig. D frsamlade sig till honom alla Levi barn. 27Och han sade till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svrd vid sin lnd. Gn s igenom lgret, fram och tillbaka, frn den ena porten till den andra, Och drpen vem I finnen, vore det ocks broder eller vn eller frnde. 28Och Levi barn gjorde ssom Mose hade sagt; och p den dagen fllo av folket vid pass tre tusen mn. 29Och Mose sade: Eftersom I nu haven sttt emot edra egna sner och brder, mn I i dag taga handfyllning

98

Swedish Bible

Anonymous

till HERRENS tjnst, fr att vlsignelse i dag m komma ver eder. 30Dagen drefter sade Mose till folket: I haven begtt en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa frsoning fr eder synd. 31Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: Ack, detta folk har begtt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld. 32Men frlt dem nu deras synd; varom icke, s utplna mig ur boken som du skriver i. 33Men HERREN svarade Mose: Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplna ur min bok. 34G nu och fr folket dit jag har sagt dig; se, min ngel skall g framfr dig. Men nr min hemskelses dag kommer, skall jag p dem hemska deras synd. 35S straffade HERREN folket, drfr att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

Chapter 33 Och HERREN sade till Mose: Upp, drag stad hrifrn med folket som du har frt upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat t Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 't din sd skall jag giva det.' 2Jag skall snda en ngel framfr dig och frjaga kananerna, amorerna, hetiterna, perisserna, hiverna och jebuserna, 3fr att du m komma till ett land som flyter av mjlk och honung. Ty eftersom du r ett hrdnackat folk, vill jag icke sjlv draga upp med dig; jag kunde d frgra dig under vgen. 4Nr folket hrde detta strnga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken p sig. 5Och HERREN sade till Mose: Sg till Israels barn: I ren ett hrdnackat folk. Om jag allenast ett gonblick droge med dig, skulle jag frgra dig. Men lgg nu av dig dina smycken, s vill jag se till, vad jag skall gra med dig. 6S togo d Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifrn vistelsen vid Horebs berg. 7 Men Mose hade fr sed att taga tltet och sl upp det ett stycke utanfr lgret; och han kallade det uppenbarelsetltet. Och var och en som ville rdfrga HERREN mste g ut till uppenbarelsetltet utanfr lgret. 8Och s ofta Mose gick ut till tltet, stod allt folket upp, och var och en stllde sig vid ingngen till sitt tlt och skdade efter Mose, till dess han hade kommit in i tltet. 9Och s ofta Mose kom in i tltet, steg molnstoden ned och blev stende vid ingngen till tltet; och han talade med Mose. 10Och allt folket sg molnstoden st vid ingngen till tltet; d fll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingngen till sitt tlt. 11Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, ssom nr den ena mnniskan talar med den andra. Sedan vnde Mose tillbaka till lgret; men hans tjnare Josua, Nuns son, en ung man, lmnade icke tltet. 12Och Mose sade till HERREN: Vl sger du till mig: 'Fr detta folk ditupp'; men du har icke ltit mig veta vem du vill snda med mig Du har dock sagt: 'Jag knner dig vid namn, och du har funnit nd fr mina gon.' 13Om jag allts har funnit nd fr dina gon, s lt mig se dina vgar och lra knna dig; jag vill ju finna nd fr dina gon. Och se drtill, att detta folk r ditt folk. 14Han sade: Skall jag d sjlv g med och fra dig till ro? 15Han svarade honom: Om du icke sjlv vill g med, s lt oss alls icke draga upp hrifrn. 16Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit nd fr dina
99
1

Swedish Bible

Anonymous

gon, om icke drigenom att du gr med oss, s att vi, jag och ditt folk, utmrkas framfr alla andra folk p jorden? 17HERREN svarade Mose: Vad du nu har begrt skall jag ock gra; ty du har funnit nd fr mina gon, och jag knner dig vid namn. 18D sade han: Lt mig allts se din hrlighet. 19Han svarade: Jag skall lta all min sknhet g frbi dig dr du str, och jag skall utropa namnet 'HERREN' infr dig; jag skall vara ndig mot den jag vill vara ndig emot, och skall frbarma mig ver den jag vill frbarma mig ver. 20Ytterligare sade han: Mitt ansikte kan du dock icke f se, ty ingen mnniska kan se mig och leva. 21Drefter sade HERREN: Se, hr r en plats nra intill mig; stll dig dr p klippan. 22Nr nu min hrlighet gr frbi, skall jag lta dig st dr i en klyfta p berget, och jag skall vertcka dig med min hand, till dess jag har gtt frbi. 23 Sedan skall jag taga bort min hand, och d skall du f se mig p ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.

Chapter 34 Och HERREN sade till Mose: Hugg ut t dig tv stentavlor, likadana som de frra voro, s vill jag skriva p tavlorna samma ord som stodo p de frra tavlorna, vilka du slog snder. 2Och var redo till i morgon, du skall d p morgonen stiga upp p Sinai berg och stlla dig p toppen av berget, mig till mtes, 3men ingen m stiga upp med dig, och p hela berget fr ingen annan visa sig; ej heller m fr och fkreatur g i bet framemot detta berg. 4Och han hgg ut tv stentavlor likadana som de frra voro. Och bittida fljande morgon begav sig Mose upp p Sinai berg, ssom HERREN hade bjudit honom, och tog de tv stentavlorna med sig. 5D steg HERREN ned i molnskyn. Och han stllde sig dr nra intill honom och kallade HERRENS namn. 6Och HERREN gick frbi honom, dr han stod, och utropade: HERREN! HERREN! -- en Gud, barmhrtig och ndig, lngmodig och stor i mildhet och trofasthet, 7som bevarar nd mot tusenden, som frlter missgrning och vertrdelse och synd, men som ingalunda lter ngon bliva ostraffad, utan hemsker fdernas missgrning p barn och barnbarn och efterkommande i tredje och fjrde led. 8 D bjde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad 9och sade: Om jag har funnit nd fr dina gon, Herre, s m Herren g med oss. Ty vl r det ett hrdnackat folk, men du vill ju frlta oss vr missgrning och synd och taga oss till din arvedel. 10Han svarade: Vlan, jag vill sluta ett frbund. Infr hela ditt folk skall jag gra under, sdana som icke hava blivit gjorda i ngot land eller bland ngot folk. Och hela det folk som du tillhr skall se att HERRENS grningar ro underbara, de som jag skall gra med dig. 11Hll de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall frjaga fr dig amorerna, kananerna, hetiterna, perisserna, hiverna och jebuserna. 12Tag dig till vara fr att sluta frbund med inbyggarna i det land dit du kommer, och lt dem icke bliva till en snara bland eder. 13Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och sl snder deras stoder och hugga ned deras Aseror. 14Ja, du skall icke tillbedja ngon annan gud, ty HERREN heter Nitlskare; en nitlskande Gud r han. 15Du m icke sluta ngot frbund med landets inbyggare. Ty i trols
1

100

Swedish Bible

Anonymous

avfllighet lpa de efter sina gudar och offra t sina gudar; och nr de d inbjuda dig, kommer du att ta av deras offer; 16du tager ock deras dttrar till hustrur t dina sner, och nr d deras dttrar i avfllighet lpa efter sina gudar, skola de frleda dina sner till att likaledes lpa efter deras gudar. 17 Gjutna gudar skall du icke gra t dig. 18Det osyrade brdets hgtid skall, du hlla: i sju dagar skall du ta osyrat brd, ssom jag har bjudit dig, p den bestmda tiden i mnaden Abib; ty i mnaden Abib drog du ut ur Egypten. 19Allt det som ppnar moderlivet skall hra mig till, ocks allt hankn bland din boskap, som ppnar moderlivet, svl av fkreaturen som av smboskapen. 20 Men vad som bland snor ppnar moderlivet skall du lsa med ett fr, och om du icke vill lsa det, skall du krossa nacken p det. Var frstfdd bland dina sner skall du lsa. Och ingen skall med tomma hnder trda fram infr mitt ansikte. 21Sex dagar skall du arbeta, men p sjunde dagen skall du hlla vilodag; bde under pljningstiden och under skrdetiden skall du hlla vilodag. 22 Och veckohgtiden skall du hlla, fr frstlingen av veteskrden, s ock brgningshgtiden, nr ret har gtt till nda. 23Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte. 24Ty jag skall frdriva folk fr dig och utvidga ditt omrde; och ingen skall st efter ditt land, nr du drager upp, tre gnger om ret, fr att trda fram infr HERRENS, din Guds, ansikte. 25Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jmte ngot som r syrat. Och pskhgtidens slaktoffer skall icke lmnas kvar ver natten till morgonen. 26Det frsta av din marks frstlingsfrukter skall du fra till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk. 27Och HERREN sade till Mose: Teckna upp t dig dessa ord; ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett frbund med dig och med Israel. 28Och han blev kvar dr hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio ntter, utan att ta och utan att dricka. Och han skrev p tavlorna frbundets ord, de tio orden. 29Nr sedan Mose steg ned frn Sinai berg, och p vgen ned frn berget hade vittnesbrdets tv tavlor med sig, visste han icke att hans ansiktes hy hade blivit strlande drav att han hade talat med honom. 30Och nr Aron och alla Israels barn sgo huru Moses ansiktes hy strlade, fruktade de fr att komma honom nra. 31Men Mose ropade till dem; d vnde Aron och menighetens alla hvdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32Drefter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som HERREN hade frkunnat fr honom p Sinai berg. 33Och nr Mose hade slutat sitt tal till dem, hngde han ett tckelse fr sitt ansikte. 34 Men s ofta Mose skulle trda infr HERRENS ansikte fr att tala med honom, lade han av tckelset, till dess han ter gick ut. Och sedan han hade kommit ut, frkunnade han fr Israels barn det som hade blivit honom bjudet. 35D sgo Israels barn var gng huru Moses ansiktes by strlade, och Mose hngde d ter tckelset ver sitt ansikte, till dess han nyo skulle g in fr att tala med honom.

Chapter 35

101

Swedish Bible

Anonymous

Och Mose frsamlade Israels barns hela menighet och sade till dem: Detta r vad HERREN har bjudit eder att gra: 2Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen skolen I hava helgdag, en HERRENS vilosabbat. Var och en som p den dagen gr ngot arbete skall ddas. 3I skolen icke tnda upp eld p: sabbatsdagen, var I n ren bosatta. 4Och Mose sade till Israels barns hela menighet: Detta r vad HERREN har bjudit och sagt: 5Lten bland eder upptaga en grd t HERREN, s att var och en som har ett drtill villigt hjrta br fram denna grd t HERREN: guld, silver och koppar, 6mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och gethr, 7rdfrgade vdurskinn, tahasskinn, akacietr, 8olja till ljusstaken, kryddor till smrjelseoljan och till den vlluktande rkelsen, 9ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvndas fr efoden och fr brstsklden. 10 Och alla konstfrfarna mn bland eder m komma och frfrdiga allt vad HERREN har bjudit: 11 tabernaklet, dess tckelse och verdraget till detta, dess hktor, brder, tvrstnger, stolpar och fotstycken, 12arken med dess stnger, ndastolen och den frlt som skall hnga framfr den, 13 bordet med dess stnger och alla dess tillbehr och skdebrden, 14ljusstaken med dess tillbehr och dess lampor, oljan till ljusstaken, 15rkelsealtaret med dess stnger, smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen, frhnget fr ingngen till tabernaklet, 16brnnoffersaltaret med tillhrande koppargaller, dess stnger och alla dess tillbehr, bckenet med dess fotstllning, 17omhngena till frgrden, dess stolpar och fotstycken, frhnget fr porten till frgrden, 18tabernaklets pluggar och frgrdens pluggar med deras streck, 19ntligen de stickade klderna till tjnsten i helgedomen och prsten Arons andra heliga klder, s ock hans sners prstklder. 20Och Israels barns hela menighet gick sin vg bort ifrn Mose. 21Sedan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hjrta manades drtill; och var och en som hade en drtill villig ande bar fram en grd t HERREN till frfrdigande av uppenbarelsetltet och till allt arbete drvid och till de heliga klderna. 22De kommo, bde mn och kvinnor, och framburo, var och en efter sitt hjrtas villighet, spnnen, rringar, fingerringar och halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde offra t HERREN ngon gva av guld. 23Och var och en som hade i sin go mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt eller vitt garn eller gethr eller rdfrgade vdurskinn eller tahasskinn bar fram det. 24Och var och en som kunde giva ssom grd ngot av silver eller koppar bar fram sin grd t HERREN. Och var och en som hade i sin go akacietr till frfrdigande av ngot slags arbete bar fram det. 25Och alla konstfrfarna kvinnor spunno med sina hnder mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och buro fram sin spnad; 26och alla kvinnor som av sitt hjrta manades drtill och hade lrt konsten spunno gethr. 27Och hvdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till att anvndas fr efoden och fr brstsklden, 28vidare kryddor och olja, till att anvndas fr ljusstaken och smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen. 29Var och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hjrta var villigt att bra fram ngot till frfrdigande av allt det som HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle gra, bar fram sin frivilliga gva t HERREN. 30och Mose sade till Israels barn: Sen, HERREN har kallat och nmnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; 31och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med frstnd och kunskap och med allt slags sljdskicklighet, 32bde till att tnka ut konstarbeten och till att arbeta i guld, silver och koppar,
102

Swedish Bible

Anonymous

33

till att smida stenar fr infattning: och till att snida i tr, korteligen, till att utfra alla slags konstarbeten. 34t honom och t Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, har han ock givit frmga att undervisa andra. 35Han har uppfyllt deras hjrtan med vishet till att utfra alla slags snideriarbeten och konstvvnader och brokiga vvnader av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn, s ock andra vvnader, korteligen, alla slags arbeten och srskilt konstvvnadsarbeten. 36:1. den elektroniska utgvan.

Chapter 36 Och Besalel och Oholiab och alla andra konstfrfarna mn, t vilka HERREN har givit vishet och frstnd till att veta huru de skola utfra allt arbete vid helgedomens frfrdigande, skola utfra det, i alla stycken ssom HERREN har bjudit. Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet Frfrdigandet av tabernaklet, dess tckelse, verdrag, brdstllning, frlt och frhnge. 2Drefter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstfrfarna mnnen, t vilka HERREN hade givit vishet i hjrtat, alla som av sitt hjrta manades att trda fram fr att utfra arbetet. 3Och de mottogo frn Mose hela den grd som Israels barn hade burit fram till utfrande av arbetet vid helgedomens frfrdigande. Men man fortfor att bra fram till honom frivilliga gvor, morgon efter morgon. 4 D kommo alla de konstfrfarna mn som utfrde allt arbetet till helgedomen, var och en frn det arbete som han utfrde, 5och sade till Mose: Folket br fram mer n som behves fr att verkstlla det arbete som HERREN har bjudit oss att utfra. 6D bjd Mose att man skulle lta utropa i lgret: Ingen, vare sig man eller kvinna, m vidare arbeta fr att gra ngot till helgedomen. S avhlls folket ifrn att bra fram flera gvor. 7Ty vad man hade skaffat samman var tillrckligt fr allt det arbete som skulle gras, och man hade till och med ver. 8S gjorde nu alla de konstfrfarna arbetarna tabernaklet av tio tygvder; av tvinnat vitt garn och av mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn gjorde man dem, med keruber p, i konstvvnad. 9Var vd gjordes tjugutta alnar lng och fyra alnar bred; alla vderna fingo samma mtt. 10Och man fogade tillhopa fem av vderna med varandra; likas fogade man tillhopa de fem vriga vderna med varandra. 11Och man satte glor av mrkbltt garn i kanten p den ena vden, ytterst p det hopfogade stycket; s gjorde man ock i kanten p den vd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket. 12Femtio glor satte man p den ena vden, och femtio glor satte man ytterst p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket, s att glorna svarade emot varandra. 13Och man gjorde femtio hktor av guld och fogade vderna tillhopa med varandra medelst hktorna, s att tabernaklet utgjorde ett helt. 14Man gjorde och tygvder av gethr till ett tckelse ver tabernaklet; elva sdana vder gjorde man. 15Var vd gjordes trettio alnar lng och fyra alnar bred, de elva vderna fingo samma mtt. 16Fem av vderna fogade man tillhopa till ett srskilt stycke, 17och likaledes de sex vriga vderna till ett srskilt stycke. Och man satte femtio glor i kanten p den vd som satt ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio glor satte man i kanten p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket. 18Och man
1

103

Swedish Bible

Anonymous

gjorde femtio hktor av koppar fr att foga tillhopa tckelset, s att det kom att utgra ett helt. 19 Vidare gjorde man ett verdrag av rdfrgade vdurskinn till tckelset, och ytterligare ett verdrag av tahasskinn att lgga ovanp detta. 20Brderna till tabernaklet gjorde man av akacietr och stllde dem upprtt. 21Tio alnar lngt och en och en halv aln brett gjordes vart brde. 22P vart brde sattes tv tappar, frbundna sinsemellan med en list; s gjorde man p alla brderna till tabernaklet. 23 Och av tabernaklets brder satte man tjugu p sdra sidan, sderut. 24Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att stta under de tjugu brderna, tv fotstycken under vart brde fr dess tv tappar. 25Likaledes satte man p tabernaklets andra sida, den norra sidan, tjugu brder, 26med deras fyrtio fotstycken av silver, tv fotstycken under vart brde. 27Men p baksidan av tabernaklet, vsterut, satte man sex brder. 28Och tv brder satte man p tabernaklets hrn, p baksidan; 29och vartdera av dessa var sammanfogat av tv nedtill, och likaledes sammanhngande upptill, till den frsta ringen. S gjorde man med dem bda, i de bda hrnen. 30Sledes blev det tta brder med tillhrande fotstycken av silver, sexton fotstycken, nmligen tv fotstycken under vart brde. 31Och man gjorde tvrstnger av akacietr, fem till de brder som voro p tabernaklets ena sida, 32och fem tvrstnger till de brder som voro p tabernaklets andra sida, och fem tvrstnger till de brder som voro p tabernaklets baksida, vsterut. 33Och man satte den mellersta tvrstngen s, att den gick tvrs ver, mitt p brderna, frn den ena ndan till den andra. 34Och brderna verdrog man med guld, och ringarna p dem, i vilka tvrstngerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och tvrstngerna verdrog man med guld. 35Man gjorde ock frlten av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstvvnad, med keruber p. 36Och man gjorde till den fyra stolpar av akacietr och verdrog dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man gt till dem fyra fotstycken av silver. 37Och man gjorde ett frhnge fr ingngen till tltet, i brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn, 38och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar och deras kransar verdrog man med guld, och deras fem fotstycken gjordes av koppar.

Chapter 37 Och Besalel gjorde arken av akacietr, tv och en halv aln lng, en och en halv aln bred och en och en halv aln hg. 2Och han verdrog den med rent guld innan och utan; och han gjorde p den en rand av guld runt omkring. 3Och han gt till den fyra ringar: av guld och satte dem ver de fyra ftterna, tv ringar p ena sidan och tv ringar p andra sidan. 4Och han gjorde stnger av akacietr och verdrog dem med guld. 5Och stngerna skt han in i ringarna, p sidorna av arken, s att man kunde bra arken. 6Och han gjorde en ndastol av rent guld, tv och en halv aln lng och en och en halv aln bred. 7Och han gjorde tv keruber av guld; i drivet arbete gjorde han dem och satte dem vid de bda ndarna av ndastolen, 8en kerub vid ena ndan och en kerub vid andra ndan. I ett stycke med ndastolen gjorde han keruberna vid dess bda ndar. 9Och keruberna
104
1

Swedish Bible

Anonymous

bredde ut sina vingar och hllo dem uppt, s att de vertckte ndastolen med sina vingar, under det att de hade sina ansikten vnda mot varandra; ned mot ndastolen vnde keruberna sina ansikten. 10 Han gjorde ock bordet av akacietr, tv alnar lngt, en aln brett och en och en halv aln hgt. 11 Och han verdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av guld drp runt omkring. 12Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och runt omkring listen gjorde han en rand av guld. 13Och han gt till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra hrnen vid de fyra ftterna. 14Invid listen sattes ringarna, fr att stngerna skulle skjutas in i dem, s att man kunde bra bordet. 15Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med guld; s kunde man bra bordet. 16Och han gjorde krlen till bordet av rent guld, faten och sklarna, bgarna och kannorna med vilka man skulle utgjuta drickoffer. 17Han gjorde ock ljusstaken av rent guld. I drivet arbete gjorde han ljusstaken med dess fotstllning och dess mittelrr; kalkarna drp, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den. 18Och sex armar utgingo frn ljusstakens sidor, tre armar frn ena sidan och tre armar frn andra sidan. 19P den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestende av en kula och en blomma, och p den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestende av en kula och en blomma; s gjordes p de sex armar som utgingo frn ljusstaken 20Men p sjlva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor. 21En kula sattes under det frsta armparet som utgick frn ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgick frn ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgick frn ljusstaken, i ett stycke med den: allts under de sex armar som utgingo frn den. 22Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld. 23Och han gjorde till den sju lampor, s ock lamptnger och brickor till den av rent guld. 24Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbehr. 25Och han gjorde rkelsealtaret av akacietr, en aln lngt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv alnar hgt; dess horn gjordes i ett stycke drmed. 26Och han verdrog det med rent guld, dess skiva, dess vggar runt omkring och dess hrn; och han gjorde en rand av guld drp runt omkring. 27Och han gjorde till det tv ringar av guld och satte dem nedanfr randen, p dess bda sidor, p de bda sidostyckena, fr att stnger skulle skjutas in i dem, s att mn med dem kunde bra altaret. 28Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med guld. 29Han gjorde ock den heliga smrjelseoljan och den rena, vlluktande rkelsen, konstmssigt beredda.

Chapter 38 Han gjorde ock brnnoffersaltaret av akacietr, fem alnar lngt och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar hgt. 2Och han gjorde hrn drtill och satte dem i dess fyra hrn; i ett stycke drmed gjordes hrnen. Och han verdrog det med koppar. 3Och han gjorde altarets alla tillbehr, askkrlen, skovlarna, sklarna, gafflarna och fyrfaten. Alla dess tillbehr gjorde han av koppar.
105
1

Swedish Bible

Anonymous

Och han gjorde till altaret ett galler, ett ntverk av koppar, och satte det under dess avsats, nedtill, s att det rckte upp till mitten. 5Och han gt fyra ringar och satte dem i de fyra hrnen p koppargallret, fr att stngerna skulle skjutas in i dem. 6Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med koppar. 7Och han skt stngerna in i ringarna p altarets sidor, s att man kunde bra det med dem. Ihligt gjorde han det, av plankor. 8Han gjorde ock bckenet av koppar med dess fotstllning av koppar och anvnde drtill speglar, som hade tillhrt de kvinnor vilka hade tjnstgring vid ingngen till uppenbarelsetltet. 9Han gjorde ock frgrden. Fr den sdra sidan, sderut, gjordes omhngena till frgrden av tvinnat sitt garn, hundra alnar lnga; 10till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. 11Likaledes gjordes de fr norra sidan hundra alnar lnga; till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. 12 Och fr vstra sidan gjordes omhngen som voro femtio alnar lnga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. 13Och fr framsidan, sterut, gjordes de femtio alnar lnga. 14Omhngena gjordes femton alnar lnga p ena sidan drav, med tre stolpar p tre fotstycken; likaledes gjordes omhngena p andra sidan femton alnar lnga -- allts lika p bda sidor om porten till frgrden -- med tre stolpar p tre fotstycken. 15Alla omhngena runt omkring frgrden gjordes av tvinnat vitt garn; 16och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar verdrogos med silver; 17alla frgrdens stolpar frsgos med kransar av silver. 18Och frhnget fr porten till frgrden gjordes i brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn, tjugu alnar lngt och fem alnar hgt, efter tygets bredd, i likhet med frgrdens omhngen; 19och till det gjordes fyra stolpar p fyra fotstycken, av koppar; men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar verdrogos med silver, och deras kransar gjordes av silver. 20Alla pluggarna till tabernaklet och till frgrden runt omkring gjordes av koppar. 21Fljande r vad som berknas hava tgtt till tabernaklet, vittnesbrdets tabernakel, vilken berkning gjordes efter Moses befallning genom leviternas frsorg, under ledning av Itamar, prsten Arons son; 22och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, frfrdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose, 23och till medhjlpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, en man kunnig i snideri och konstvvnad och i konsten att vva brokigt med mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn. 24Det guld som anvndes till arbetet, vid frfrdigandet av hela helgedomen, det guld som hade blivit givet ssom offer, utgjorde sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar, efter helgedomssikelns vikt. 25Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inmnstrades, utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt. 26En beka, det r en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom p var person, p var och en som upptogs bland de inmnstrade, var och en som var tjugu r gammal eller drutver: sex hundra tre tusen fem hundra femtio personer. 27 Och de hundra talenterna silver anvndes till gjutningen av fotstyckena fr helgedomen och av fotstyckena fr frlten, ett hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart fotstycke. 28 Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anvndes till att gra hakar till stolparna och till

106

Swedish Bible

Anonymous

att verdraga deras knoppar och gra kransar till dem. 29Och den koppar som hade blivit given ssom offer utgjorde sjuttio talenter och tv tusen fyra hundra siklar. 30Drav gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetltets ingng, s ock kopparaltaret med tillhrande koppargaller och altarets alla tillbehr, 31vidare fotstyckena till frgrden, runt omkring, och fotstyckena till frgrdens port, ntligen alla tabernaklets pluggar och alla frgrdens pluggar, runt omkring.

Chapter 39 Och av det mrkbla, det purpurrda och det rosenrda garnet gjorde man stickade klder till tjnsten i helgedomen; och man gjorde de andra heliga klderna som Aron skulle hava, ssom HERREN hade bjudit Mose. 2Efoden gjorde man av guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn. 3Man hamrade ut guldet till tunna pltar och skar dessa i trdar, s att man kunde vva in det i det mrkbla, det purpurrda, det rosenrda och det vita garnet, med konstvvnad. 4 Till den gjorde man axelstycken, som skulle fstas ihop; vid sina bda ndar fstes den ihop. 5Och skrpet, som skulle sitta p efoden och sammanhlla den, gjordes i ett stycke med den och av samma slags vvnad: av guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn, allt ssom HERREN hade bjudit Mose. 6Och onyxstenarna omgav man med fltverk av guld; p dem voro Israels sners namn inristade, p samma stt som man graverar signetringar. 7Och man satte dem p efodens axelstycken, fr att stenarna skulle bringa Israels barn i minnelse, allt ssom HERREN hade bjudit Mose. 8Brstsklden gjorde man i konstvvnad, i samma slags vvnad som efoden: av guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn. 9Brstsklden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en vska gjorde man den: ett kvarter lng och ett kvarter bred, i form av en vska. 10Och man besatte den med fyra rader stenar: i frsta raden en karneol, en topas och en smaragd; 11i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; 12i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; 13i fjrde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med fltverk av guld blevo de omgivna i sina infattningar. 14Stenarna voro tolv, efter Israels sners namn, en fr vart namn; var sten bar namnet p en av de tolv stammarna, inristat p samma stt som man graverar signetringar. 15Och man gjorde till brstsklden kedjor i virat arbete, ssom man gr snodder, av rent guld. 16Man gjorde vidare tv fltverk av guld och tv ringar av guld och satte dessa bda ringar i tv av brstskldens hrn. 17Och man fste de bda guldsnodderna vid de bda ringarna, i brstskldens hrn. 18Och de tv snoddernas bda andra ndar fste man vid de tv fltverken och fste dem s vid efodens axelstycken p dess framsida. 19Och man gjorde tv andra ringar av guld och satte dem i brstskldens bda andra hrn, vid den kant drp, som var vnd int mot efoden. 20Och ytterligare gjorde man tv ringar av guld och fste dem vid efodens bda axelstycken, nedtill p dess framsida, dr den fstes ihop, ovanfr efodens skrp. 21Och man knt fast brstsklden med ett mrkbltt snre, som gick frn dess ringar in i efodens ringar, s att den satt ovanfr efodens skrp, p det att brstsklden icke skulle lossna frn efoden, allt ssom HERREN
107
1

Swedish Bible

Anonymous

hade bjudit Mose. 22Efodkpan gjorde man av vvt tyg, helt och hllet mrkbltt. 23Och mitt p kpan gjordes en ppning, lik ppningen p en pansarskjorta; ppningen omgavs nmligen med en kant, fr att den icke skulle slitas snder. 24Och p kpans nedre fll satte man granatpplen, gjorda av mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt tvinnat garn. 25Och man gjorde bjllror av rent guld och satte dessa bjllror mellan granatpplena runt omkring fllen p kpan, mellan granatpplena: 26 en bjllra och s ett granatpple, sedan en bjllra och s ter ett granatpple, runt omkring fllen p kpan, att bras vid tjnstgringen, ssom HERREN hade bjudit Mose. 27Och man gjorde t Aron och hans sner livkldnaderna av vitt garn, i vvt arbete, 28huvudbindeln av vitt garn, hgtidshuvorna av vitt garn och linnebenklderna av tvinnat vitt garn, 29ntligen bltet av tvinnat vitt garn och av mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn, i brokig vvnad, allt ssom HERREN hade bjudit Mose. 30Och man gjorde plten till det heliga diademet av rent guld, och p den skrev man, ssom man graverar signetringar: Helgad t HERREN. 31Och man fste vid den ett mrkbltt snre och satte den ovanp huvudbindeln, allt ssom HERREN hade bjudit Mose. 32S blev d allt arbetet p uppenbarelsetltets tabernakel fullbordat. Israels barn utfrde det; de gjorde i alla stycken ssom HERREN hade bjudit Mose. 33Och de frde fram till Mose tabernaklet, dess tckelse och alla dess tillbehr, dess hktor, brder, tvrstnger, stol par och fotstycken, 34verdraget av rdfrgade vdurskinn och verdraget av tahasskinn och den frlt som skulle hnga framfr arken, 35 vidare vittnesbrdets ark med dess stnger, s ock ndastolen, 36bordet med alla dess tillbehr och skdebrden, 37den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle sttas p den och alla dess andra tillbehr, oljan till ljusstaken, 38det gyllene altaret, smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen, frhnget fr ingngen till tltet, 39kopparaltaret med tillhrande koppargaller, dess stnger och alla dess tillbehr, bckenet med dess fotstllning. 40omhngena till frgrden, dess stolpar och fotstycken, frhnget fr porten till frgrden, dess streck och pluggar, alla redskap till arbetet vid uppenbarelsetltets tabernakel 41ntligen de stickade klderna till tjnsten i helgedomen och prsten Arons andra heliga klder, s ock hans sners prstklder. 42Ssom HERREN hade bjudit Mose s hade Israels barn i alla stycken gjort allt arbete. 43Och Mose besg allt arbetet och fann att de hade utfrt det, att de hade gjort ssom HERREN hade bjudit. Och Mose vlsignade dem

Chapter 40 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Nr den frsta mnaden ingr, skall du p frsta dagen i mnaden uppstta uppenbarelsetltets tabernakel. 3Och du skall dri stta vittnesbrdets ark och hnga frlten framfr arken. 4Och du skall fra bordet ditin och lgga upp p detta vad dr skall vara upplagt; och du skall fra ditin ljusstaken och stta upp lamporna p den. 5Och du skall stlla det gyllene rkelsealtaret framfr vittnesbrdets ark; och du skall stta upp frhnget fr ingngen till tabernaklet. 6Och brnnoffersaltaret skall du stlla framfr ingngen till uppenbarelsetltets tabernakel. 7Och du skall stlla bckenet mellan uppenbarelsetltet och altaret
108
1

Swedish Bible

Anonymous

och gjuta vatten dri. 8Och du skall stta upp frgrdshgnaden runt omkring och hnga upp frhnget fr porten till frgrden. 9Och du skall taga smrjelseoljan och smrja tabernaklet och allt vad dri r och helga det jmte alla dess tillbehr, s att det bliver heligt. 10Du skall ock smrja brnnoffersaltaret jmte alla dess tillbehr och helga altaret; s bliver altaret hgheligt. 11Du skall ock smrja bckenet jmte dess fotstllning och helga det. 12Drefter skall du fra Aron och hans sner fram till uppenbarelsetltets ingng och tv dem med vatten. 13Och du skall stta p Aron del heliga klderna, och smrja honom och helga honom till att bliva prst t mig 14Och du skall fra fram hans sner och stta livkldnader p dem. 15Och du skall smrja dem, ssom du smorde deras fader, till att bliva prster t mig. S skall denna deras smrjelse bliva fr dem en invigning till ett evrdligt prstadme, slkte efter slkte. 16Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken ssom HERREN hade bjudit honom. 17S blev d tabernaklet uppsatt i frsta mnaden av andra ret, p frsta dagen i mnaden. 18D satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, stllde fast dess brder, skt in dess tvrstnger och satte upp dess stolpar. 19Och han bredde tckelset ver tabernaklet och lade ovanp tckelset dess verdrag allt ssom HERREN hade bjudit Mose. 20Och han tog vittnesbrdet och lade det in i arken och satte stngerna p arken; och han satte ndastolen ovanp arken. 21Sedan frde han arken in i tabernaklet och satte upp frlten som skulle hnga framfr arken, och hngde s fr vittnesbrdets ark, allt ssom HERREN hade bjudit Mose. 22Och han satte bordet i uppenbarelsetltet, vid tabernaklets norra sida, utanfr frlten, 23 och lade upp p detta de brd som skulle vara upplagda infr HERRENS ansikte, allt ssom HERREN hade bjudit Mose. 24Och han stllde ljusstaken in i uppenbarelsetltet, mitt emot bordet, p tabernaklets sdra sida, 25och satte upp lamporna infr HERRENS ansikte, ssom HERREN hade bjudit Mose. 26Och han stllde det gyllene altaret in i uppenbarelsetltet, framfr frlten, 27 och antnde vlluktande rkelse drp, ssom HERREN hade bjudit Mose. 28Och han satte upp frhnget fr ingngen till tabernaklet. 29Och brnnoffersaltaret stllde han vid ingngen till uppenbarelsetltets tabernakel och offrade brnnoffer och spisoffer drp, ssom HERREN hade bjudit Mose. 30Och han stllde bckenet mellan uppenbarelsetltet och altaret och gt vatten till tvagning dri. 31Och Mose och Aron och hans sner tvdde sedermera sina hnder och ftter med vatten drur; 32s ofta de skulle g in i uppenbarelsetltet eller trda fram till altaret, tvdde de sig, ssom HERREN hade bjudit Mose. 33Och han satte upp frgrdshgnaden runt omkring tabernaklet och altaret, och hngde upp frhnget fr porten till frgrden. S fullbordade Mose allt arbetet. 34 D vertckte molnskyn uppenbarelsetltet, och HERRENS hrlighet uppfyllde tabernaklet; 35 och Mose kunde icke g in i uppenbarelsetltet, eftersom molnskyn vilade drver och HERRENS hrlighet uppfyllde tabernaklet. 36Och s ofta molnskyn hjde sig frn tabernaklet, brto Israels barn upp; s gjorde de under hela sin vandring. 37Men s lnge molnskyn icke hjde sig, brto de icke upp, utan stannade nda till den dag d den ter hjde sig. 38Ty HERRENS molnsky vilade om dagen ver tabernaklet, och om natten var eld i den; s var det infr alla Israels barns gon under hela deras vandring.

109

Swedish Bible

Anonymous

Leviticus
Chapter 1 Och HERREN kallade p Mose och talade till honom ur uppenbarelsetltet och sade: 2Tala till Israels barn och sg till dem: Nr ngon bland eder vill bra fram ett offer t HERREN, skolen I taga edert offer av boskapen, antingen av fkreaturen eller av smboskapen. 3Om han vill bra fram ett brnnoffer av fkreaturen, s skall han drtill taga ett felfritt djur av hankn och fra det fram till uppenbarelsetltets ingng, fr att han m bliva vlbehaglig infr HERRENS ansikte. 4 Och han skall lgga sin hand p brnnoffersdjurets huvud; s bliver det vlbehagligt, och frsoning bringas fr honom. 5Och han skall slakta ungtjuren infr HERRENS ansikte; och Arons sner, prsterna, skola bra fram blodet, och de skola stnka blodet runt omkring p det altare som str vid ingngen till uppenbarelsetltet. 6Och han skall draga av huden p brnnoffersdjuret och dela det i dess stycken. 7Och prsten Arons sner skola gra upp eld p altaret och lgga ved p elden. 8 Och Arons sner, prsterna, skola lgga styckena, huvudet och istret ovanp veden som ligger p altarets eld. 9Men inlvorna och ftterna skola tvs i vatten. Och prsten skall frbrnna alltsammans p altaret: ett brnnoffer, ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 10Men om han vill bra fram ett brnnoffer av smboskapen, vare sig av fren eller av getterna, s skall han drtill taga ett felfritt djur av hankn. 11Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, infr HERRENS ansikte, och Arons sner, prsterna, skola stnka dess blod p altaret runt omkring. 12 Och han skall dela det i dess stycken och frnskilja dess huvud och ister; och prsten skall lgga detta ovanp veden som ligger p altarets eld. 13Men inlvorna och ftterna skola tvs i vatten. Och prsten skall offra alltsammans och frbrnna det p altaret; det r ett brnnoffer, ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 14Men om han vill bra fram t HERREN ett brnnoffer av fglar, s skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor. 15Och prsten skall bra fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och frbrnna det p altaret. Och dess blod skall utkramas p altarets vgg. 16Men dess krva med orenligheten dri skall han taga ut, och han skall kasta den vid sidan av altaret, sterut, p askhgen. 17Och han skall flka upp det invid vingarna, dock utan att frnskilja dessa; och prsten skall frbrnna det p altaret, ovanp veden som ligger p elden. Det r ett brnnoffer, ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
1

Chapter 2 Och nr ngon vill bra fram ett spisoffer t HERREN skall hans offer vara av fint mjl, och han skall gjuta olja drp och lgga rkelse drp. 2Och han skall bra det fram till Arons sner, prsterna; och prsten skall taga en handfull drav, nmligen av mjlet och oljan, drtill all rkelsen, och skall p altaret frbrnna detta, som utgr sjlva altaroffret: ett eldsoffer till en vlbehaglig
110
1

Swedish Bible

Anonymous

lukt fr HERREN. 3Och det som r ver av spisoffret skall tillhra Aron och hans sner. Bland HERRENS eldsoffer r det hgheligt. 4Men nr du vill bra fram ett spisoffer av det som bakas i ugn, skall det vara av fint mjl, osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja. 5Och om ditt offer r ett spisoffer som tillredes p plt, s skall det vara av fint mjl, begjutet med olja, osyrat. 6Du skall bryta snder det i stycken och gjuta olja drp. Det r ett spisoffer. 7Och om ditt offer r ett spisoffer som tillredes i panna, s skall det tillredas av fint mjl med olja. 8Det spisoffer som r tillrett p ngot av dessa stt skall du fra fram till HERREN; det skall bras fram till prsten, och han skall hava det fram till altaret. 9Och prsten skall av spisoffret taga den del som utgr sjlva altaroffret och frbrnna den p altaret: ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 10Och det som r ver av spisoffret skall tillhra Aron och hans sner. Bland HERRENS eldsoffer r det hgheligt. 11Intet spisoffer som I viljen bra fram t HERREN skall vara syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I frbrnna ngot ssom eldsoffer t HERREN. 12 Ssom frstlingsoffer mn I bra fram sdant t HERREN, men p altaret m det icke komma fr att vara en vlbehaglig lukt. 13Och alla dina spisoffer skall du bestr med salt; du m icke lta din Guds frbunds salt fattas p ditt spisoffer. Till alla dina offer skall du offra salt. 14Men om du vill bra fram t HERREN ett spisoffer av frstlingsfrukter, skall du ssom ett sdant spisoffer av dina frstlingsfrukter bra fram ax, rostade vid eld, sndersttta, av grnskuren sd. 15Och du skall gjuta olja drp och lgga rkelse drp. Det r ett spisoffer. 16Och prsten skall frbrnna den del av de sndersttta axen och av oljan, som utgr sjlva altaroffret, jmte all rkelsen drp: ett eldsoffer t Herren.

Chapter 3 Och om ngon vill bra fram ett tackoffer, och han vill taga sitt offer av fkreaturen, s skall han stlla fram infr HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hankn eller av honkn. 2Och han skall lgga sin hand p sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det vid ingngen till uppenbarelsetltet; och Arons sner, prsterna, skola stnka blodet p altaret runt omkring. 3Och av tackoffret skall han ssom eldsoffer t Herren bra fram det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p inlvorna, 4och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna, s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna. 5Och Arons sner skola frbrnna det p altaret, ovanp brnnoffret, p veden som ligger p elden: ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr Herren. 6Men om ngon vill bra fram t HERREN ett tackoffer av smboskapen, s skall han drtill taga ett felfritt djur, av hankn eller av honkn. 7Om det r ett fr som han vill offra, s skall han stlla fram det infr HERRENS ansikte. 8Och han skall lgga sin hand p sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det framfr uppenbarelsetltet; och Arons sner skola stnka dess blod p altaret runt omkring. 9Och av tackoffersdjuret skall han ssom eldsoffer t HERREN offra dess fett, hela svansen, frnskild invid ryggraden, och det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter
111
1

Swedish Bible

Anonymous

p inlvorna, 10och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna, s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna. 11Och prsten skall frbrnna det p altaret: en eldsoffersspis t HERREN. 12Likaledes, om ngon vill offra en get, s skall han stlla fram denna infr HERRENS ansikte. 13Och han skall lgga sin hand p dess huvud och sedan slakta den framfr uppenbarelsetltet; och Arons sner skola stnka dess blod p altaret runt omkring. 14Och han skall drav ssom eldsoffer t HERREN offra det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p inlvorna, 15och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna, s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna. 16Och prsten skall frbrnna detta p altaret: en eldsoffersspis, till en vlbehaglig lukt. Allt fettet skall tillhra HERREN. 17Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte, var I n ren bosatta: intet fett och intet blod skolen I frtra.

Chapter 4 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barn och sg: Om ngon ouppstligen syndar mot ngot HERRENS bud genom vilket ngot frbjudes, och han allts gr ngot som r frbjudet, s gller fljande: 3Om det r den smorde prsten som har syndat och drvid dragit skuld ver folket, s skall han fr den synd han har begtt offra en felfri ungtjur t HERREN till syndoffer. 4 Och han skall fra tjuren fram infr HERRENS ansikte, till uppenbarelsetltets ingng. Och han skall lgga sin hand p tjurens huvud och sedan slakta tjuren infr HERRENS ansikte. 5Och den smorde prsten skall taga ngot av tjurens blod och bra det in i uppenbarelsetltet, 6och prsten skall doppa sitt finger i blodet och stnka blodet sju gnger infr HERRENS ansikte, vid frlten till helgedomen. 7Drefter skall prsten med blodet bestryka hornen p den vlluktande rkelsens altare, som str infr HERRENS ansikte i uppenbarelsetltet; men allt det vriga blodet av tjuren skall han gjuta ut vid foten av brnnoffersaltaret, som str vid ingngen till uppenbarelsetltet. 8 Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom -- det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p inlvorna, 9och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna, s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna -- 10p samma stt som detta tages ut ur tackofferstjuren; och prsten skall frbrnna det p brnnoffersaltaret. 11Men tjurens hud och allt hans ktt jmte hans huvud och hans ftter hans inlvor och hans orenlighet, 12korteligen, allt det vriga av tjuren, skall han fra bort utanfr lgret till en ren plats, dr man slr ut askan, och brnna upp det p ved i eld; p den plats dr man slr ut askan skall det brnnas upp. 13Och om Israels hela menighet begr synd ouppstligen, och utan att frsamlingen mrker det, i det att de bryta mot ngot Herrens bud genom vilket ngot frbjudes och s draga sig skuld, 14och den synd de hava begtt sedan bliver knd, s skall frsamlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skola fra honom fram infr uppenbarelsetltet; 15och de ldste i menigheten skola lgga sina hnder p tjurens huvud infr Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren infr HERRENS ansikte.
112
1

Swedish Bible

Anonymous

16

Och den smorde prsten skall bra ngot av tjurens blod in i uppenbarelsetltet, 17och prsten skall doppa sitt finger i blodet och stnka sju gnger infr HERRENS ansikte, vid frlten. 18Drefter skall han med blodet bestryka hornen p det altare som str infr HERRENS ansikte i uppenbarelsetltet; men allt det vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av brnnoffersaltaret, som str vid ingngen till uppenbarelsetltet. 19Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och frbrnna det p altaret. 20S skall han gra med tjuren; ssom han skulle gra med den frra syndofferstjuren, s skall han gra med denna. Nr s prsten bringar frsoning fr dem, d bliver dem frltet. 21Och han skall fra ut tjuren utanfr lgret och brnna upp honom, ssom han skulle gra med den frra tjuren. Detta r syndoffret fr frsamlingen. 22Om en hvding syndar, i det att han ouppstligen bryter mot ngot HERRENS, sin Guds, bud genom vilket ngot frbjudes, och han sjlv mrker att han har dragit sig skuld, 23eller av ngon fr veta vilken synd han har begtt, s skall han ssom sitt offer fra fram en bock, ett felfritt djur av hankn. 24Och han skall lgga sin hand p bockens huvud och sedan slakta honom p samma plats dr man slaktar brnnoffret, infr HERRENS ansikte. Det r ett syndoffer. 25Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod p sitt finger och stryka p brnnoffersaltarets horn; men det vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av brnnoffersaltaret. 26Och allt fettet skall han frbrnna p altaret, ssom det sker med tackoffersdjurets fett. Nr s prsten bringar frsoning fr honom, till rening frn hans synd, d bliver honom frltet. 27Och om ngon av det meniga folket syndar ouppstligen, drigenom att han bryter mot ngot HERRENS bud genom vilket ngot frbjudes, och han sjlv mrker att han har dragit sig skuld, 28eller av ngon fr veta vilken synd han har begtt, s skall han, ssom sitt offer fr den synd han har begtt, fra fram en felfri get, ett djur av honkn. 29Och han skall lgga sin hand p syndoffersdjurets huvud och sedan slakta syndoffersdjuret p den plats dr brnnoffersdjuren slaktas. 30Och prsten skall taga ngot av blodet p sitt finger och stryka det p brnnoffersaltarets horn; men allt det vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. 31Och allt fettet skall han taga ut, p samma stt som fettet tages ut ur tackoffersdjuret, och prsten skall frbrnna det p altaret, till en vlbehaglig lukt fr HERREN. Nr s prsten bringar frsoning fr honom, d bliver honom frltet. 32Men om ngon vill offra ett lamm till syndoffer, s skall han fra fram ett felfritt djur av honkn. 33Och han skall lgga sin hand p syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det till syndoffer p samma plats dr man slaktar brnnoffersdjuren. 34Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod p sitt finger och stryka p brnnoffersaltarets horn; men allt det vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. 35Och allt fettet skall han taga ut, p samma stt som fettet tages ut ur tackoffersfret, och prsten skall frbrnna det p altaret, ovanp Herrens eldsoffer. Nr s prsten fr honom bringar frsoning fr den synd han har begtt, d bliver honom frltet.

Chapter 5

113

Swedish Bible

Anonymous

Och om ngon syndar, i det att han, nr han hr edsfrpliktelsen och kan vittna om ngot, vare sig han har sett det eller eljest frnummit det, likvl icke yppar detta och han slunda br p missgrning; 2eller om ngon, utan att mrka det, kommer vid ngot orent -- vare sig den dda kroppen av ett orent vilddjur, eller den dda kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den dda kroppen av ngot slags orent smdjur -- och han s bliver oren och drager sig skuld; 3eller om han, utan att mrka det, kommer vid en mnniskas orenhet, det m nu vara vad som helst varigenom hon kan vara oren, och han sedan fr veta det och han s drager sig skuld; 4eller om ngon, utan att mrka det, svr i obetnksamhet med sina lppar ngot, vare sig ont eller gott -- det m nu vara vad som helst som man kan svrja i obetnksamhet -- och sedan kommer till insikt drom och han s drager sig skuld i ngot av dessa stycken: 5s skall han, nr han har dragit sig skuld i ngot av dessa stycken, beknna det vari han har syndat 6och ssom bot fr den synd han har begtt fra fram t HERREN ett hondjur av smboskapen, antingen en tacka eller en get, till syndoffer. Och prsten skall bringa frsoning fr honom, till rening frn hans synd. 7Men om han icke frmr bekosta ett sdant djur, s skall han ssom bot fr vad han har syndat bra fram t Herren tv turturduvor eller tv unga duvor, en till syndoffer och en till brnnoffer. 8Dem skall han bra fram till prsten, och denne skall frst offra den som r avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, dock utan att frnskilja det. 9Och han skall stnka ngot av syndoffrets blod p altarets vgg; men det vriga blodet skall utkramas vid foten av altaret. Det r ett syndoffer. 10 Och den andra skall han offra till ett brnnoffer, p freskrivet stt. Nr s prsten bringar frsoning fr honom, till rening frn den synd han har begtt, d bliver honom frltet. 11Men om han icke kan anskaffa tv turturduvor eller tv unga duvor, s skall han ssom offer fr vad han har syndat bra fram en tiondedels efa fint mjl till syndoffer, men ingen olja skall han gjuta drp och ingen rkelse lgga drp, ty det r ett syndoffer. 12Och han skall bra det fram till prsten, och prsten skall taga en handfull drav, det som utgr sjlva altaroffret, och frbrnna det p altaret, ovanp HERRENS eldsoffer. Det r ett syndoffer. 13Nr s prsten fr honom bringar frsoning fr den synd han har begtt i ngot av dessa stycken, d bliver honom frltet. Och det vriga skall tillhra prsten, likasom vid spisoffret. 14Och HERREN talade till Mose och sade: 15Om ngon begr en orttrdighet, i det att han ouppstligen frsyndar sig genom att undanhlla ngot som r helgat t Herren, s skall han ssom bot fra fram t HERREN till skuldoffer av smboskapen en felfri vdur, efter det vrde du bestmmer i silver, till ett visst belopp siklar efter helgedomssikelns vikt. 16Och han skall giva ersttning fr det som han har undanhllit av det helgade och skall lgga femtedelen av vrdet drtill; och detta skall han giva t prsten. Nr s prsten bringar frsoning fr honom genom skuldoffersvduren, d bliver honom frltet. 17Och om ngon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter mot ngot HERRENS bud genom vilket ngot frbjudes, och han s drager sig skuld och br p missgrning, 18s skall han ssom skuldoffer fra fram till prsten av smboskapen en felfri vdur, efter det vrde du bestmmer. Nr s prsten fr honom bringar frsoning fr den synd han har begtt ouppstligen och utan att veta det, d bliver honom frltet. 19Det r ett

114

Swedish Bible

Anonymous

skuldoffer, ty han har dragit sig skuld infr HERREN. 6:1. 6:2. 6:3. 6:4. 6:5. 6:6. 6:7. den elektroniska utgvan.

Chapter 6 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Om ngon syndar och begr en orttrdighet mot HERREN, i det att han infr sin nsta nekar angende ngot som denne har ombetrott honom eller verlmnat i hans hand, eller angende ngot som han med vld har tagit; eller i det att han med ortt avhnder sin nsta ngot; 3eller i det att han, nr han har hittat ngot borttappat, nekar drtill och svr falskt i ngon sak, vad det nu m vara, vari en mnniska kan frsynda sig: 4s skall den som s har syndat Och drmed dragit sig skuld terstlla vad han med vld har tagit eller med ortt tillgnat sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det borttappade som han har hittat, 5 eller vad det m vara, varom han har svurit falskt; han skall erstta det till dess fulla belopp och lgga femtedelen av vrdet drtill. Han skall giva det t garen samma dag han br fram sitt skuldoffer. 6Ty sitt skuldoffer skall han fra fram infr HERREN; en felfri vdur av smboskapen, efter det vrde du bestmmer, skall han ssom sitt skuldoffer fra fram till prsten. 7Nr s prsten bringar frsoning fr honom infr HERRENS ansikte, d bliver honom frltet, vad han n m hava gjort, som har dragit skuld ver honom. Tredje Mosebok (Leviticus), 6 Kapitlet Tillgg till lagarna om brnnoffer, spisoffer och syndoffer. Invigningsoffret. 8Och Herren talade till Mose och sade: 9Bjud Aron och hans sner och sg: Detta r lagen om brnnoffret: Brnnoffret skall ligga p altarets hrd hela natten intill morgonen, och elden p altaret skall drigenom hllas brinnande. 10 Och prsten skall iklda sig sin livrock av linne och iklda sig benklder av linne, fr att de m skyla hans ktt; drefter skall han taga bort askan vartill elden har frbrnt brnnoffret p altaret, och lgga den vid sidan av altaret. 11Sedan skall han taga av sig sina klder och iklda sig andra klder och fra askan bort utanfr lgret till en ren plats. 12Men elden p altaret skall hllas brinnande och fr icke slockna; prsten skall var morgon antnda ny ved drp. Och han skall lgga brnnoffret drp och frbrnna fettstyckena av tackoffret drp. 13Elden skall bestndigt hllas brinnande p altaret; den fr icke slockna. 14Och detta r lagen om spisoffret: Arons sner skola bra fram det infr HERRENS ansikte, till altaret. 15Och prsten skall taga en handfull drav, nmligen av det fina mjlet som hr till spisoffret, och av oljan, drtill all rkelsen som ligger p spisoffret, och detta, som utgr sjlva altaroffret, skall han frbrnna p altaret, till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 16 Och det som r ver drav skola Aron och hans sner ta. Osyrat skall det tas p en helig plats; i frgrden till uppenbarelsetltet skola de ta det. 17Det skall icke bakas med surdeg. Detta r deras del, det som jag har givit dem av mina eldsoffer. Det r hgheligt likasom syndoffret och skuldoffret. 18Allt mankn bland Arons barn m ta det. Det skall vara deras evrdliga rtt av HERRENS eldsoffer, frn slkte till slkte. Var och en som kommer drvid bliver helig. 19Och HERREN talade till Mose och sade: 20Detta r det offer som Aron och hans sner skola offra t
1

115

Swedish Bible

Anonymous

HERREN p den dag d ngon av dem undfr smrjelsen: en tiondedels efa fint mjl ssom det dagliga spisoffret, hlften om morgonen och hlften om aftonen. 21P plt skall det tillredas med olja, och du skall bra fram det hopkndat; och du skall offra det snderdelat, ssom nr man offrar ett spisoffer i stycken, till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 22Och den prst bland hans sner, som bliver smord i hans stlle, skall gra s. Detta skall vara en evrdlig stadga. Ssom ett heloffer skall det frbrnnas t HERREN. 23En prsts spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det fr icke tas. 24Och HERREN talade till Mose och sade: 25Tala till Aron och hans sner och sg: Detta r lagen om syndoffret: P samma plats dr brnnoffersdjuret slaktas skall ock syndoffersdjuret slaktas, infr HERRENS ansikte. Det r hgheligt. 26Den prst som offrar syndoffret skall ta det; p en helig plats skall det tas, i frgrden till uppenbarelsetltet. 27Var och en som kommer vid kttet bliver helig. Och om ngot av blodet stnkes p ngons klder, s skall man avtv det bestnkta stllet p en helig plats. 28Ett lerkrl vari kokningen har skett skall sndersls; men har kokningen skett i ett kopparkrl, s skall detta skuras och skljas med vatten. 29Allt mankn bland prsterna m ta det. Det r hgheligt. 30Men intet syndoffer av vars blod ngot bres in i uppenbarelsetltet till att bringa frsoning i helgedomen fr tas; det skall brnnas upp i eld.

Chapter 7 Och detta r lagen om skuldoffret: Det r hgheligt. 2P samma plats dr man slaktar brnnoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret. Och man skall stnka dess blod p altaret runt omkring. 3Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som omsluter inlvorna, 4och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna, s ock leverfettet, vilket man skall frnskilja invid njurarna. 5Och prsten skall frbrnna det p altaret till ett eldsoffer t HERREN. Det r ett skuldoffer. 6Allt mankn bland prsterna m ta det; p en helig plats skall det tas; det r hgheligt. 7Vad som gller om syndoffret skall ock glla om skuldoffret; samma lag skall glla fr dem bda. Den prst som bringar frsoning drmed, honom skall det tillhra. 8Och nr en prst br fram brnnoffer for ngon, skall huden av det framburna brnnoffersdjuret tillhra den prsten. 9 Och ett spisoffer som r bakat i ugn, eller som r tillrett i panna eller p plt, skall alltid tillfalla den prst som br fram det. 10Men ett spisoffer som r begjutet med olja, eller som frambres torrt, skall alltid tillfalla Arons sner gemensamt, den ene likavl som den andre. 11Och detta r lagen om tackoffret, nr ett sdant bres fram t HERREN: 12Om ngon vill bra fram ett sdant till lovoffer, s skall han, frutom det till lovoffret hrande slaktdjuret, bra fram osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, och fint mjl, hopkndat, i form av kakor, begjutna med olja. 13Jmte kakor av syrat brd skall han bra fram detta sitt offer, frutom det slaktdjur som hr till det tackoffer han br fram ssom lov offer. 14Av detta offer skall han bra fram en kaka av vart slag, ssom en grd t HERREN; den prst som stnker tackoffrets blod p altaret, honom skall den tillhra. 15Och kttet av det slaktdjur, som hr till det tackoffer som bres
116
1

Swedish Bible

Anonymous

fram ssom lovoffer, skall tas samma dag det har offrats; intet drav m lmnas kvar till fljande morgon. 16Om dremot det slaktoffer som ngon vill bra fram r ett lftesoffer eller ett frivilligt offer, s skall offerdjuret likaledes tas samma dag det har offrats; dock m det som har blivit ver drav tas den fljande dagen. 17Bliver nd ngot ver av offerkttet, skall detta p tredje dagen brnnas upp i eld. 18Om ngon p tredje dagen ter av tackofferskttet, s bliver offret icke vlbehagligt; honom som har burit fram det skall det d icke rknas till godo, det skall anses ssom en vederstygglighet. Den som ter drav kommer att bra p missgrning. 19Ej heller m det ktt tas, som har kommit vid ngot orent, utan det skall brnnas upp i eld. Fr vrigt m kttet tas av var och en som r ren. 20Men den som ter ktt av HERRENS tackoffer, medan orenhet lder vid honom, han skall utrotas ur sin slkt. 21Och om ngon har kommit vid ngot orent -- vare sig en mnniskas orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det vara m -- och han likvl ter ktt av HERRENS tackoffer, s skall han utrotas ur sin slkt. 22Och HERREN talade till Mose och sade: 23Tala till Israels barn och sg: Intet fett av fkreatur, fr eller getter skolen I ta. 24Fettet av ett sjlvdtt eller ihjlrivet djur m eljest anvndas till alla slags behov, men ta det skolen I icke. 25Ty var och en som ter fettet av ngot djur varav man br fram eldsoffer t HERREN, vem det vara m som ter drav, han skall utrotas ur sin slkt. 26Och intet blod skolen I frtra varken av fglar eller av boskap, var I n ren bosatta. 27Var och en som frtr ngot blod, han skall utrotas ur sin slkt. 28Och HERREN talade till Mose och sade: 29Tala till Israels barn och sg: Den som vill offra ett tackoffer t HERREN, han skall av detta sitt tackoffer bra fram t HERREN den vederbrliga offergvan. 30Med egna hnder skall han bra fram HERRENS eldsoffer; fettet jmte bringan skall han bra fram, bringan till att viftas ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte. 31 Och prsten skall frbrnna fettet p altaret, men bringan skall tillhra Aron och hans sner. 32 Ocks det hgra lrstycket skolen I giva t prsten, ssom en grd av edra tackoffer. 33Den bland Arons sner, som offrar tackoffrets blod och fettet, han skall hava det hgra lrstycket till sin del. 34 Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och offergrdslret och giver dem t prsten Aron och t hans sner till en evrdlig rtt av Israels barn. 35Detta r Arons och hans sners mbetslott av HERRENS eldsoffer, den lott som gavs dem den dag de frdes fram till att bliva HERRENS prster 36vilken lott, efter HERRENS befallning p den dag d han smorde dem, skulle givas dem av Israels barn, till en evrdlig rtt, slkte efter slkte. 37Detta r lagen om brnnoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret, 38vilken HERREN p Sinai berg gav Mose, p den dag d han bjd Israels barn att de skulle offra sina offer t HERREN, i Sinais ken.

Chapter 8 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tag Aron och hans sner jmte honom samt deras klder och smrjelseoljan, s ock syndofferstjuren och de tv vdurarna och korgen med de osyrade
117
1

Swedish Bible

Anonymous

brden. 3Frsamla sedan hela menigheten vid ingngen till uppenbarelsetltet. 4Och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit honom, och menigheten frsamlade sig vid ingngen till uppenbarelsetltet. 5Och Mose sade till menigheten: Detta r vad HERREN har bjudit mig att gra. 6Och Mose frde fram Aron och hans sner och tvdde dem med vatten. 7Och han satte livkldnaden p honom och omgjordade honom med bltet och kldde p honom kpan och satte p honom efoden och omgjordade honom med efodens skrp och fste drmed ihop alltsammans p honom. 8Och han satte p honom brstsklden och lade urim och tummim in i sklden. 9Och han satte huvudbindeln p hans huvud och satte p huvudbindeln framtill den gyllene plten, det heliga diademet, ssom HERREN hade bjudit Mose. 10Och Mose tog smrjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad dri var och helgade allt; 11och han stnkte drmed sju gnger p altaret och smorde altaret och alla dess tillbehr och bckenet jmte dess fotstllning, fr att helga dem. 12 Och han gt smrjelseolja p Arons huvud och smorde honom fr att helga honom. 13Och Mose frde fram Arons sner och satte livkldnader p dem och omgjordade dem med blten och band huvor p dem, ssom HERREN hade bjudit Mose. 14Och han frde fram syndofferstjuren, och Aron och hans sner lade sina hnder p syndofferstjurens huvud. 15Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strk med sitt finger p altarets horn runt omkring och renade altaret; men det vriga blodet gt han ut vid foten av altaret och helgade detta och bragte frsoning fr det. 16Och han tog allt det fett som satt p inlvorna, s ock leverfettet och bda njurarna med fettet p dem; och Mose frbrnde det p altaret. 17Men det vriga av tjuren, hans hud och ktt och orenlighet, brnde han upp i eld utanfr lgret ssom HERREN hade bjudit Mose. 18Och han frde fram brnnoffersvduren, och Aron och hans sner lade sina hnder p vdurens huvud. 19Sedan slaktades den, och Mose stnkte blodet p altaret runt omkring; 20men sjlva vduren delade han i dess stycken. Och Mose frbrnde huvudet och styckena och istret; 21inlvorna och ftterna tvdde han i vatten. Sedan frbrnde Mose hela vduren p altaret. Det var ett brnnoffer till en vlbehaglig lukt, det var ett eldsoffer t HERREN, Ssom HERREN hade bjudit Mose. 22Drefter frde han fram den andra vduren, handfyllningsvduren, och Aron och hans sner lade sina hnder p vdurens huvud. 23Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och bestrk Arons hgra rsnibb och tummen p hans hgra hand och stortn p hans hgra fot. 24Drefter frde han fram Arons sner. Och Mose bestrk med blodet deras hgra rsnibb och tummen p deras hgra hand och stortn p deras hgra fot; men det vriga blodet stnkte Mose p altaret runt omkring. 25Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt p inlvorna, s ock leverfettet och bda njurarna med fettet p dem, drtill det hgra lrstycket. 26Och ur korgen med de osyrade brden, som stod infr HERRENS ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebrdskaka och en tunnkaka och lade detta p fettstyckena och det hgra lrstycket. 27Och alltsammans lade han p Arons och hans sners hnder och viftade det ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte. 28Sedan tog Mose det ur deras hnder och frbrnde det p altaret, ovanp brnnoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en vlbehaglig lukt, det var ett eldsoffer t HERREN. 29Och Mose tog bringan och viftade den ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vdur fick Mose detta till sin del, ssom HERREN

118

Swedish Bible

Anonymous

hade bjudit Mose. 30Och Mose tog av smrjelseoljan och av blodet p altaret och stnkte p Aron -- p hans klder -- och likaledes p hans sner och hans sners klder; han helgade s Aron -- hans klder -- och likaledes hans sner och hans sners klder. 31Och Mose sade till Aron och till hans sner: Koken kttet vid ingngen till uppenbarelsetltet, och ten det dr jmte brdet som r i handfyllningskorgen, ssom jag har bjudit och sagt: Aron och hans sner skola ta det. 32Men vad som bliver ver av kttet; eller av brdet, det skolen I brnna upp i eld. 33Och under sju dagar skolen I icke g bort ifrn uppenbarelsetltets ingng, icke frrn edra handfyllningsdagar ro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara. 34Och HERREN har bjudit, att ssom det i dag har tillgtt, s skall det ock sedan tillg, p det att frsoning m bringas fr eder. 35Vid ingngen till uppenbarelsetltet skolen I stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit eder iakttaga, p det att I icke mn d; ty s r mig bjudet. 36Och Aron och hans sner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom Mose.

Chapter 9 Och p ttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans sner och de ldste i Israel. 2Och han sade till Aron: Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en vdur till brnnoffer, bda felfria, och fr dem fram infr HERRENS ansikte. 3Och tala till Israels barn och sg: Tagen en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, bda rsgamla och felfria, till brnnoffer, 4s ock en tjur och en vdur till tackoffer, att offra infr HERRENS ansikte, drtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i dag uppenbarar sig HERREN fr eder. 5Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och frde det fram infr uppenbarelsetltet; och hela menigheten trdde fram och stllde sig infr HERRENS ansikte. 6D sade Mose: Detta r vad HERREN har bjudit eder gra; s skall HERRENS hrlighet visa sig fr eder. 7Och Mose sade till Aron: Trd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brnnoffer, och bringa frsoning fr dig sjlv och folket; offra sedan folkets offer och bringa frsoning fr dem, ssom HERREN har bjudit. 8D trdde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv. 9Och Arons sner buro fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strk p altarets horn, men det vriga blodet gt han ut vid foten av altaret. 10 Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett frbrnde han p altaret, ssom HERREN hade bjudit Mose. 11Men kttet och huden brnde han upp i eld utanfr lgret. 12Sedan slaktade han brnnoffersdjuret. Och Arons sner rckte honom blodet, och han stnkte det p altaret runt omkring. 13 Och de rckte honom brnnoffersdjuret, delat i sina stycken, och dess huvud, och han frbrnde det p altaret. 14Och han tvdde inlvorna och ftterna och frbrnde dem ovanp brnnoffret, p altaret. 15Drefter frde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till syndoffer, p samma stt som det frra syndoffersdjuret. 16Och han frde fram brnnoffersdjuren och offrade dem p freskrivet stt. 17Och han bar fram spisoffret och tog en handfull drav och frbrnde detta p altaret, frutom morgonens brnnoffer. 18Sedan slaktade
119
1

Swedish Bible

Anonymous

han tjuren och vduren, som voro folkets tackoffer. Och Arons sner rckte honom blodet, och han stnkte det p altaret runt omkring. 19Och fettstyckena av tjuren, samt av vduren svansen och vad som omsluter inlvorna, s ock njurarna och leverfettet, 20dessa fettstycken lade de p bringorna; och han frbrnde fettstyckena p altaret. 21Men bringorna och det hgra lrstycket viftade Aron till ett viftoffer infr HERRENS ansikte, ssom Mose hade bjudit. 22Och Aron lyfte upp sina hnder ver folket och vlsignade det. Drefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret, brnnoffret och tackoffret. 23Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetltet; sedan gingo de ter ut och vlsignade folket. D visade sig HERRENS hrlighet fr allt folket. 24Och eld gick ut frn HERREN och frtrde brnnoffret och fettstyckena p altaret. Och allt folket sg detta; d jublade de och fllo ned p sina ansikten.

Chapter 10 Men Arons sner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade eld i dem och strdde rkelse drp och buro fram infr HERRENS ansikte frmmande eld, annan eld n den han hade givit dem befallning om. 2D gick eld ut frn HERREN och frtrde dem, s att de fllo dda ned infr HERRENS ansikte. 3Och Mose sade till Aron: Detta r vad HERREN har talat och sagt: P dem som st mig nra vill jag bevisa mig helig, och infr allt folket bevisa mig hrlig. Och Aron teg stilla. 4Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder Ussiels sner, och sade till dem: Trden fram och bren edra frnder bort ifrn helgedomen och fren den utanfr lgret. 5 D trdde de fram och buro bort dem i deras livkldnader, utanfr lgret, ssom Mose hade sagt. 6 Och Mose sade till Aron och till hans sner Eleasar och Itamar: I skolen icke hava edert hr oordnat, ej heller riva snder edra klder, p det att I icke mn d och draga frtrnelse ver hela menigheten. Men edra brder, hela Israels hus, m grta ver denna brand som HERREN har upptnt. 7Och I skolen icke g bort ifrn uppenbarelsetltets ingng, p det att I icke mn d; ty HERRENS smrjelseolja r p eder. Och de gjorde ssom Mose hade sagt. 8Och HERREN talade till Aron och sade: 9Varken du sjlv eller dina sner m dricka vin eller starka drycker, nr I skolen g in i uppenbarelsetltet, p det att I icke mn d. Det skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte. 10I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent; 11och I skolen lra Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort fr dem genom Mose. 12Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarlevande sner: Tagen det spisoffer som har blivit ver av HERRENS eldsoffer, och ten det osyrat vid sidan av altaret, ty det r hgheligt. 13 I skolen ta det p en helig plats; ty det r din och dina sners stadgade rtt av HERRENS eldsoffer; s r mig bjudet. 14Och viftoffersbringan och offergrdslret skola tas av dig, och av dina sner och dina dttrar jmte dig, p en ren plats, ty de ro dig givna ssom din och dina sners stadgade rtt av Israels barns tackoffer. 15Jmte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offergrdslret och viftoffersbringan bras fram fr att viftas ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte; och de skola
1

120

Swedish Bible

Anonymous

ssom en evrdlig rtt tillhra dig och dina sner jmte dig, ssom HERREN har bjudit. 16Och Mose frgade efter syndoffersbocken, men den befanns vara uppbrnd. D frtrnades han p Eleasar och Itamar, Arons kvarlevande sner, och sade: 17Varfr haven I icke tit syndoffret p den heliga platsen? Det r ju hgheligt. Och han har givit eder det, fr att I skolen borttaga menighetens missgrning och bringa frsoning fr dem infr HERRENS ansikte. 18Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre; drfr skullen I p heligt omrde hava tit upp kttet, ssom jag hade bjudit. 19Men Aron sade till Mose: Se, de hava i dag offrat sitt syndoffer och sitt brnnoffer infr HERRENS ansikte, och mig har vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag te syndoffersktt, skulle detta vara HERREN vlbehagligt? 20Nr Mose hrde detta, var han till freds.

Chapter 11 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem: 2Talen till Israels barn och sgen: Dessa ro de djur som I fn ta bland alla fyrfotadjur p jorden: 3alla de fyrfotadjur som hava klvar och hava dem helkluvna, och som idissla, dem fn I ta. 4Men dessa skolen I icke ta av de idisslande djuren och av dem som hava klvar: kamelen, ty han idisslar vl, men har icke klvar, han skall glla fr eder ssom oren; klippdassen, ty han idisslar vl 5men har icke klvar, han skall glla for eder ssom oren; haren, ty han idisslar vl, 6men har icke klvar, han skall glla fr eder ssom oren; svinet, 7ty det har vl klvar och har dem helkluvna, men det idisslar icke, det skall glla fr eder ssom orent. 8Av dessa djurs ktt skolen I icke ta, ej heller skolen I komma vid deras dda kroppar; de skola glla fr eder ssom orena. 9Detta r vad I fn ta av allt det som lever i vattnet: allt det i vattnet, vare sig i sjar eller i strmmar, som har fenor och fjll, det fn I ta. 10Men allt det i sjar och strmmar, som icke har fenor och fjll, bland allt det som rr sig i vattnet, bland alla levande varelser i vattnet, det skall vara en styggelse fr eder. 11Ja, de skola vara en styggelse fr eder; av deras ktt skolen I icke ta, och deras dda kroppar skolen I rkna ssom en styggelse. 12Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjll, skall vara en styggelse fr eder. 13 Och bland fglarna skolen I rkna dessa ssom en styggelse, de skola icke tas, de ro en styggelse: rnen, lammgamen, havsrnen, 14gladan, falken med dess arter, 15alla slags korpar efter deras arter, 16strutsen, tahemasfgeln, fiskmsen, hken med dess arter, 17ugglan, dykfgeln, uven, 18 tinsemetfgeln, pelikanen, 19asgamen, hgern, regnpiparen med dess arter, hrfgeln och fldermusen. 20Alla de flygande smdjur som g p fyra ftter skola vara en styggelse fr eder. 21 Av alla flygande smdjur, som g p fyra ftter fn I allenast ta dem som ovanfr sina ftter hava tv ben att hoppa med p jorden. 22Dessa fn I ta bland grshopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter. 23Men alla andra flygande smdjur som hava fyra ftter skola vara en styggelse fr eder. 24Genom fljande djur dragen I eder orenhet; var och en som kommer vid deras dda kroppar skall vara oren nda till aftonen,
121
1

Swedish Bible

Anonymous

25

och var och en som har burit bort ngon sdan dd kropp skall tv sina klder och vara oren nda till aftonen: 26alla de fyrfotadjur som hava klvar, men icke helkluvna, och som icke idissla, de skola glla fr eder ssom orena. Var och en som kommer vid dem bliver oren. 27Och alla slags fyrfotade djur som g p tassar skola glla fr eder ssom orena. Var och en som kommer vid deras dda kroppar skall vara oren nda till aftonen. 28Och den som har burit bort en sdan dd kropp, han skall tv sina klder och vara oren nda till aftonen; de skola glla fr eder ssom orena. 29Och bland de smdjur som rra sig p jorden skola dessa glla fr eder ssom orena: vesslan, jordrttan, dlan med dess arter, 30anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten. 31Dessa ro de som skola glla fr eder ssom orena bland alla smdjur. Var och en som kommer vid dem, sedan de ro dda, skall vara oren nda till aftonen. 32Och allt varp ngot sdant djur faller, sedan det r dtt, bliver orent, vare sig det r ngot slags trkrl, eller det r klder, eller ngot av skinn, eller en sck, eller vilken annan sak det vara m, som anvndes till ngot behov. Man skall lgga det i vatten, och det skall vara orent nda till aftonen; s bliver det rent. 33Och om ngot sdant faller i ngot slags lerkrl, s bliver allt som r i detta orent, och krlet skolen I sl snder. 34Allt slags mat dri, allt som man ter tillrett med vatten, det bliver orent; och allt slags dryck i ngot slags krl, allt som man dricker, det bliver orent drav. 35Och allt varp ngon sdan dd kropp faller bliver orent. r det en ugn eller en hrd, skall den frstras, ty den bliver oren. Och den skall glla fr eder ssom oren. 36Men en klla eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig, skall frbliva ren; men kommer ngon vid sjlva den dda kroppen, bliver han oren. 37Och om en sdan dd kropp faller p ngot slags utsdeskorn, ngot man sr, d frbliver detta rent. 38Men om vatten har kommit p sden och ngon sdan dd kropp sedan faller drp, s skall den glla fr eder ssom oren. 39Och om ngot fyrfotadjur som fr tas av eder dr, s skall den som kommer vid dess dda kropp vara oren nda till aftonen. 40Och den som ter ktt av en sdan dd kropp, han skall tv sina klder och vara oren nda till aftonen. Och den som har burit bort ngon sdan dd kropp, han skall tv sina klder och vara oren nda till aftonen. 41Och alla slags smdjur som rra sig p jorden ro en styggelse; de skola icke tas. 42Varken av det som gr p buken eller av det som gr p fyra eller flera ftter, bland alla de smdjur som rra sig p jorden, skolen I ta ngot, ty de ro en styggelse. 43Gren eder icke sjlva till en styggelse genom ngot sdant djur, och dragen eder icke orenhet genom sdana, s att I bliven orenade genom dem. 44Ty jag r HERREN, eder Gud; och I skolen hlla eder heliga och vara heliga, ty jag r helig. Och I skolen icke draga eder orenhet genom ngot av de smdjur som rra sig p jorden. 45Ty jag r HERREN, som har frt eder upp ur Egyptens land, fr att jag skall vara eder Gud. S skolen I nu vara heliga, ty jag r helig. 46Detta r lagen om fyrfotadjuren, och om fglarna, och om alla slags levande varelser som rra sig i vattnet, och om alla slags smdjur p jorden, 47fr att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som f tas och de djur som icke f tas.

122

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 12 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barn och sg: Nr en kvinna fder barn och det r ett gossebarn som hon har ftt, s skall hon vara oren i sju dagar; lika mnga dagar som vid sin mnadsrening skall hon vara oren. 3Och p ttonde dagen skall barnets frhud omskras. 4 Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt reningsflde. Hon skall icke komma vid ngot heligt och fr icke heller komma till helgedomen, frrn hennes reningsdagar ro ute. 5 Men om det r ett flickebarn som hon har ftt, s skall hon vara oren i tv veckor, p samma stt som vid sin mnadsrening; och sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt reningsflde. 6Och nr hennes reningsdagar ro ute, vare sig efter son eller efter dotter, skall hon fra fram ett rsgammalt lamm ssom brnnoffer, och en ung duva eller en turturduva ssom syndoffer, till uppenbarelsetltets ingng, till prsten. 7Och han skall offra detta infr HERRENS ansikte och bringa frsoning fr henne, s bliver hon ren frn sitt blodflde. Detta r lagen om en barnafderska, nr hon har ftt ett gossebarn, och nr hon har ftt ett flickebarn. 8Och om hon icke frmr bekosta ett fr, s skall hon taga tv turturduvor eller tv unga duvor, en till brnnoffer och en till syndoffer. Och prsten skall bringa frsoning fr henne, s bliver hon ren.
1

Chapter 13 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 2Nr ngon p sin kropps hud fr en upphjning eller ett utslag eller en ljus flck, och drav uppstr ett spetlskeartat ont p hans kropps hud, s skall han fras till prsten Aron eller till en av hans sner, prsterna. 3Om d prsten, nr han beser det angripna stllet p hans kropps hud, finner att hret p det angripna stllet har vitnat, och att det angripna stllet visar sig djupare n den vriga huden p kroppen, s r han angripen av spetlska; och sedan prsten har besett honom skall han frklara honom oren. 4Och om det r en vit flck som synes p hans kropps hud, men den icke visar sig djupare n den vriga huden, och hret drp icke har vitnat, s skall prsten hlla den angripne innestngd i sju dagar. 5Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser honom, finner att det angripna stllet visar sig ofrndrat, och att det onda icke har utbrett sig p huden, s skall prsten fr andra gngen hlla honom innestngd i sju dagar. 6Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser honom fr andra gngen, finner att det angripna stllet har bleknat, och att det onda icke har utbrett sig p huden, s skall prsten frklara honom ren, ty d r det ett vanligt utslag, och sedan han har tvtt sina klder, r han ren. 7Men om utslaget utbreder sig p huden, sedan han har ltit bese sig av prsten fr att frklaras ren, och han nu fr andra gngen lter bese sig av prsten 8och prsten d, nr han beser honom, finner att utslaget har utbrett sig p huden, s skall prsten frklara honom oren, ty d r det spetlska. 9Nr ngon bliver angripen av spetlska, skall han fras till prsten. 10Om d prsten, nr han beser honom, finner en vit upphjning p huden, och ser att hret dr har vitnat, och att
1

123

Swedish Bible

Anonymous

svallktt bildar sig i upphjningen, 11s r det gammal spetlska p hans kropps hud, och prsten skall frklara honom oren; han skall d icke stnga honom inne, ty han r oren. 12Men om spetlskan s har brutit ut p huden, att p den angripne hela huden, frn huvud till ftter, verallt dr prsten ser, r betckt av spetlska 13och prsten allts, nr han beser honom, finner att spetlska betcker hela hans kropp, s skall han frklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit; han r ren. 14 Men s snart svallktt visar sig p honom, r han oren. 15Nr prsten ser svallkttet, skall han frklara honom oren; svallkttet r orent, det r spetlska. 16Men om svallkttet frndrar sig och stllet bliver vitt, s skall han komma till prsten. 17Om d prsten, nr han beser honom, finner att det angripna stllet har blivit vitt, s skall prsten frklara den angripne ren, han r d ren. 18Nr ngon p sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit lkt, 19men sedan, p det stlle dr bulnaden var, en vit upphjning eller en rdvit flck visar sig, s skall han lta bese sig av prsten. 20 Om d prsten, nr han beser honom, finner att stllet visar sig lgre n den vriga huden, och att hret drp har vitnat, s skall prsten frklara honom oren; ty d r han angripen av spetlska, som har brutit ut dr bulnaden var. 21Men om prsten, nr han beser stllet, finner att vitt hr saknas dr, och att stllet icke r lgre n den vriga huden, och att det r blekt, s skall prsten hlla honom innestngd i sju dagar. 22Om d det onda utbreder sig p huden, s skall prsten frklara honom oren, ty d r han angripen. 23Men om den ljusa flcken bliver ofrndrad dr den r och icke utbreder sig, d r det ett mrke efter bulnaden, och prsten skall frklara honom ren. 24Men om ngon p sin kropps hud fr ett brnnsr, och om av rrbildningen i brnnsret sedan bliver en rdvit eller vit flck 25och prsten, nr han beser stllet, finner att hret p flcken har vitnat, och att den visar sig djupare n den vriga huden, s r mannen angripen av spetlska, som har brutit ut dr brnnsret var; och prsten skall frklara honom oren, ty d r han angripen av spetlska. 26 Men om prsten, nr han beser stllet, finner att vitt hr saknas p den ljusa flcken, och att stllet icke r lgre n den vriga huden, och att det r blekt, s skall prsten hlla honom innestngd i sju dagar. 27Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser honom, finner att det onda har utbrett sig p huden, s skall prsten frklara honom oren ty d r han angripen av spetlska. 28Men om den ljusa flcken bliver ofrndrad dr den r och icke utbreder sig p huden och frbliver blek, d r det en upphjning efter brnnsret, och prsten skall frklara honom ren, ty det r ett mrke efter brnnsret. 29Nr p en man eller en kvinna ngot stlle p huvudet eller p hakan bliver angripet 30och prsten, d han beser det angripna stllet, finner att det visar sig djupare n den vriga huden och att gulaktigt tunt hr finnes dr, s skall prsten frklara den angripne oren, ty d r det spetlskeskorv, huvud- eller hakspetlska. 31Men om prsten, nr han beser det angripna stllet med skorven, finner, att om det n icke visar sig djupare n den vriga huden, svart hr likvl saknas dr, s skall prsten hlla den av skorven angripne innestngd i sju dagar. 32Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser det angripna stllet, finner att skorven icke har utbrett sig, och att dr icke finnes ngot gulaktigt hr, och att skorven icke visar sig djupare n den vriga huden, 33s skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga stllet, och prsten skall fr andra gngen hlla den skorvsjuke innestngd i sju dagar. 34Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser den

124

Swedish Bible

Anonymous

skorvsjuke, finner att skorven icke har utbrett sig p huden, och att den icke visar sig djupare n den vriga huden, s skall prsten frklara honom ren, och sedan han har tvtt sina klder, r han ren. 35Men om skorven utbreder sig p huden, sedan han har blivit frklarad ren, 36och prsten, nr han beser honom, finner att skorven har utbrett sig p huden, s behver prsten icke efterforska om dr finnes ngot gulaktigt hr, ty han r oren. 37Men om skorven visar sig ofrndrad, och svart hr har vuxit upp p stllet, d r skorven lkt, och han r ren, och prsten skall frklara honom ren. 38Nr ngon, man eller kvinna, p sin kropps hud fr flckar, vita flckar, 39och prsten, nr han beser den angripne, finner att flckarna p hans kropps hud ro blekvita, d r det ett ofarligt utslag som har kommit fram p huden; han r ren. 40Nr p en mans huvud hret utan vidare faller av, r det vanlig bakskallighet; han r ren. 41Och om hret utan vidare faller av p frmre delen av huvudet, s r det vanlig framskallighet; han r ren. 42Men nr p det skalliga stllet, baktill eller framtill, en rdvit flck uppstr, d r det spetlska som har brutit ut p det skalliga stllet baktill eller framtill. 43Om allts prsten, nr han beser honom, finner att den upphjda flcken p det skalliga stllet, baktill eller framtill, r rdvit, och att den visar sig lik spetlska p den vriga kroppens hud, 44s r mannen spetlsk, han r oren; prsten skall strax frklara honom oren, ty han r angripen p sitt huvud. 45Den som r angripen av spetlska skall g med snderrivna klder, han skall hava sitt hr oordnat och skyla sitt skgg, och han skall ropa: Oren! Oren! 46S lnge han r angripen av spetlska, skall han vara oren; oren r han. Han skall bo avskild; utanfr lgret skall han hava sin bostad. 47Nr en kldnad bliver angripen av spetlska, vare sig kldnaden r av ylle eller av linne, 48eller nr s sker med ngot vvt eller virkat tyg, vare sig av linne eller av ylle, eller med skinn eller med ngot, vad det vara m, som r frfrdigat av skinn, 49och det angripna stllet visar sig grnaktigt eller rdaktigt, p kldnaden eller skinnet, eller p det vvda eller virkade tyget, eller p skinnsaken, vad det vara m, d r stllet angripet av spetlska och skall visas fr prsten. 50Och nr prsten har besett det angripna stllet, skall han hava den angripna saken inlst i sju dagar. 51Om han d, nr han p sjunde dagen beser det angripna stllet, finner att skadan har utbrett sig p kldnaden, eller p det vvda eller virkade tyget, eller p skinnet, vadhelst det vara m, som r frfrdigat av skinnet, s r stllet angripet av elakartad spetlska; sdant r orent. 52 Och man skall brnna upp kldnaden, eller det vvda eller virkade tyget, vare sig det r av ylle eller av linne, eller skinnsaken som r angripen, vad det vara m; ty det r en elakartad spetlska; allt sdant skall brnnas upp i eld. 53Men om prsten, nr han beser stllet, finner att flcken icke har utbrett sig p kldnaden, eller p det vvda eller virkade tyget, eller p skinnsaken, vad det vara m, 54s skall prsten bjuda att man tvr den sak p vilken det angripna stllet finnes, och han skall fr andra gngen hava den inlst i sju dagar. 55Om d prsten, nr han efter tvagningen beser det angripna stllet, finner att det angripna stllet icke har frndrat sitt utseende, s r en sdan sak oren, om ock flcken icke vidare har utbrett sig; du skall brnna upp den i eld; det r en frtflck, vare sig den sitter p avigsidan eller p rtsidan. 56Men om prsten, nr han beser det angripna stllet, finner att det efter tvagningen har bleknat, s skall han riva bort det frn kldnaden eller skinnet, eller frn det vvda eller virkade tyget. 57Om likvl sedan en flck ter visar sig p

125

Swedish Bible

Anonymous

kldnaden, eller p det vvda eller virkade tyget, eller p skinnsaken, vad det vara m, s r det spetlska som har brutit ut; den sak p vilken det angripna stllet finnes skall du brnna upp i eld. 58 Men om genom tvagningen flcken har gtt bort p kldnaden, eller p det vvda eller virkade tyget, eller p skinnsaken, vad det vara m, s skall det fr andra gngen tvs, och s bliver det rent. 59Detta r lagen om det som bliver angripet av spetlska, antingen det r en kldnad av ylle eller linne, eller det r vvt eller virkat tyg, eller ngon skinnsak, vad det vara m -- den lag efter vilken det skall frklaras rent eller orent.

Chapter 14 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Detta vare lagen om huru man skall frfara, nr den som har haft spetlska skall renas: Han skall fras till prsten; 3och prsten skall g ut utanfr lgret. Om d prsten, nr han beser den spetlske, finner att han r botad frn den spetlska varav han var angripen, 4s skall prsten bjuda att man fr dens rkning, som skall renas, tager tv levande rena fglar, cedertr, rosenrtt garn och isop. 5Och prsten skall bjuda att man slaktar den ena fgeln ver ett lerkrl med friskt vatten i. 6Sedan skall han taga den levande fgeln, s ock cedertret, det rosenrda garnet och isopen, och detta alltsammans, jmvl den levande fgeln, skall han doppa i den fgelns blod, som har blivit slaktad ver det friska vattnet. 7Och han skall stnka sju gnger p den som skall renas frn spetlskan; och sedan han s har renat honom, skall han slappa den levande fgeln fri ute p marken. 8Och den som skall renas skall tv sina klder och raka av allt sitt hr och bada sig i vatten, s bliver han ren och fr sedan g in i lgret. Dock skall han stanna utanfr sitt tlt i sju dagar. 9Och p sjunde dagen skall han raka av allt sitt hr, bde huvudhret och skgget och gonbrynen: allt sitt hr skall han raka av. Och han skall tv sina klder och bada sin kropp i vatten, s bliver han ren. 10Och p ttonde dagen skall han taga tv felfria lamm av hankn och ett rsgammalt felfritt lamm av honkn, s ock tre tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, och drtill en log olja. 11Och prsten som frrttar reningen skall stlla den som skall renas och allt det andra fram infr HERRENS ansikte, vid ingngen till uppenbarelsetltet. 12 Och prsten skall taga det ena lammet och offra det till ett skuldoffer, jmte tillhrande log olja, och vifta detta ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte. 13Och man skall slakta lammet p samma plats dr man slaktar synd- och brnnoffersdjuren, p en helig plats; ty skuldoffret tillhr prsten, likasom syndoffret; det r hgheligt. 14Och prsten skall taga ngot av skuldoffrets blod, och drmed skall prsten bestryka hgra rsnibben p den som skall renas, s ock tummen p hans hgra hand och stortn p hans hgra fot. 15Sedan skall prsten taga av tillhrande log olja och gjuta i sin vnstra hand, 16och prsten skall doppa sitt hgra pekfinger i oljan som han har i sin vnstra hand och stnka ngot av oljan med sitt finger sju gnger infr HERRENS ansikte. 17Och med det som bliver ver av oljan i hans hand skall prsten bestryka hgra rsnibben p den som skall renas, s ock tummen p hans hgra hand och stortn p hans hgra fot, ovanp
1

126

Swedish Bible

Anonymous

skuldoffersblodet. 18Och det som sedan r ver av oljan i prstens hand skall han gjuta p dens huvud, som skall renas; s skall prsten bringa frsoning fr honom infr HERRENS ansikte. 19 Drefter skall prsten offra syndoffret och bringa frsoning fr den som skall renas, s att han bliver fri ifrn sin orenhet; sedan skall han slakta brnnoffersdjuret. 20Och prsten skall offra brnnoffret p altaret och tillika spisoffret. Nr s prsten bringar frsoning fr honom, d bliver han ren. 21Men om han r fattig och icke kan anskaffa s mycket, s skall han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det fr att bringa frsoning fr sig, och allenast en tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, och drtill en log olja, 22s ock tv turturduvor eller tv unga duvor, efter som han kan anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till brnnoffer. 23 Och han skall, fr att frklaras ren, bra allt detta till prsten p ttonde dagen, till uppenbarelsetltets ingng, infr HERRENS ansikte. 24Och prsten skall taga skuldofferslammet och tillhrande log olja, och detta skall prsten vifta ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte. 25 Och man skall slakta skuldofferslammet, och prsten skall taga av skuldoffrets blod och bestryka hgra rsnibben p den som skall renas, s ock tummen p hans hgra hand och stortn p hans hgra fot. 26Sedan skall prsten gjuta ngot av oljan i sin vnstra hand, 27och prsten skall stnka med sitt hgra pekfinger ngot av oljan som han har i sin vnstra hand sju gnger infr HERRENS ansikte. 28Och prsten skall med oljan som han har i sin hand bestryka hgra rsnibben p den som skall renas, s ock tummen p hans hgra hand och stortn p hans hgra fot, ovanp skuldoffersblodet. 29Och det som r ver av oljan i prstens hand skall han gjuta p dens huvud, som skall renas, till att bringa frsoning fr honom infr HERRENS ansikte. 30Drefter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa; 31efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till syndoffer och den andra till brnnoffer, tillika med spisoffret. S skall prsten bringa frsoning infr HERRENS ansikte fr den som skall renas. 32Detta r lagen om den som har varit angripen av spetlska, men icke kan anskaffa vad som rtteligen hr till hans rening. 33Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 34Nr I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till besittning, och jag lter ngot hus i det land I fn till besittning bliva angripet av spetlska, 35s skall husets gare g och anmla det fr prsten och sga: Det synes som om mitt hus vore angripet av spetlska. 36D skall prsten bjuda att man, innan prsten gr in fr att bese det angripna stllet, utrymmer huset, fr att icke allt som r i huset skall bliva orent. Och drefter skall prsten g in fr att bese huset. 37Om han d, nr han beser det angripna stllet, finner att det angripna stllet p husets vgg bildar grnaktiga eller rdaktiga frdjupningar, som visa sig lgre n den vriga vggen, 38s skall prsten g ut ur huset, till drren p huset, och stnga huset fr sju dagar. 39Om d prsten, nr han p sjunde dagen kommer igen och beser det, finner att flcken har utbrett sig p husets vgg, 40s skall prsten bjuda att man bryter ut de stenar som ro angripna, och kastar dem utanfr staden p ngon oren plats. 41Men huset skall man skrapa verallt innantill och kasta det avskrapade murbruket utanfr staden p ngon oren plats. 42Och man skall taga andra stenar och stta in dem i de frras stlle och taga annat murbruk och rappa huset drmed. 43Om likvl en flck ter kommer fram p huset,

127

Swedish Bible

Anonymous

sedan man har brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan det har blivit rappat, 44 s skall prsten g in och bese det, och om han d finner att flcken har utbrett sig p huset, s r detta en elakartad spetlska p huset, det r orent. 45Och man skall riva ned huset, med dess stenar och trvirke och allt murbruk p huset, och fra bort alltsammans utanfr staden till ngon oren plats. 46Och om ngon har gtt in i huset under den tid det skulle vara stngt, s skall han vara oren nda till aftonen. 47Och om ngon har legat i huset, skall han tv sina klder, och om ngon har tit i huset, skall ocks han tv sina klder. 48Men om prsten, nr han gr in och beser huset, finner att flcken icke har utbrett sig p huset, sedan det har blivit rappat, s skall han frklara huset rent, ty d r det onda hvt. 49Och han skall till husets rening taga tv fglar, cedertr, rosenrtt garn och isop. 50Och han skall slakta den ena fgeln ver ett lerkrl med friskt vatten i. 51Sedan skall han taga cedertret, isopen, det rosenrda garnet och den levande fgeln, och doppa alltsammans i den slaktade fgelns blod och det friska vattnet, och stnka p huset sju gnger. 52S skall han rena huset med fgelns blod och det friska vattnet och med den levande fgeln, cedertret, isopen och det rosenrda garnet. 53Och han skall slppa den levande fgeln fri ute p marken utanfr staden. Nr han s bringar frsoning fr huset, d bliver det rent. 54Detta r lagen om allt slags spetlskesjukdom och spetlskeskorv, 55om spetlska p klder och p hus, 56om upphjningar p huden, utslag och ljusa flckar, 57till undervisning om nr ngot r orent eller rent. Detta r lagen om spetlska.

Chapter 15 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 2Talen till Israels barn och sgen till dem: 3 Om ngon fr flytning ur sitt ktt, s r sdan flytning oren. Och angende hans orenhet, medan flytningen varar, gller fljande: Evad hans ktt avsndrar flytningen, eller det tillsluter sig fr flytningen, s r han oren. 4Allt varp den sjuke ligger bliver orent, och allt varp han sitter bliver orent. 5Och den som kommer vid det varp han har legat skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen. 6Och den som stter sig p ngot varp den sjuke har suttit skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen. 7Och den som kommer vid den sjukes kropp skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen. 8Och om den sjuke spottar p ngon som r ren, skall denne tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen. 9Och allt varp den sjuke sitter nr han frdas ngonstdes, bliver orent. 10 Och var och en som kommer vid ngot, vad det vara m, som har legat under honom skall vara oren nda till aftonen; och den som br bort ngot sdant skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen. 11Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava skljt sina hnder i vatten, skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen. 12 Och ett lerkrl som den sjuke kommer vid skall sndersls; men r det ett trkrl, skall det skljas med vatten. 13Nr den som har flytning bliver ren frn sin flytning, skall han, fr att frklaras ren,
128
1

Swedish Bible

Anonymous

rkna sju dagar och drefter tv sina klder, och sedan skall han bada sin kropp i rinnande vatten, s bliver han ren. 14Och p ttonde dagen skall han taga sig tv turturduvor eller tv unga duvor och komma infr HERRENS ansikte, till uppenbarelsetltets ingng, och giva dem t prsten. 15 Och prsten skall offra dem, den ena till syndoffer och den andra till brnnoffer; s skall prsten bringa frsoning fr honom infr HERRENS ansikte, till rening frn hans flytning. 16Och om en man har haft sdesutgjutning, s skall han bada hela sin kropp i vatten och vara oren nda till aftonen. 17Och allt slags kldnad och allt av skinn, varp sdan sdesutgjutning har skett, skall tvs i vatten och vara orent nda till aftonen. 18Och nr en man har legat hos en kvinna och sdesutgjutning har skett, s skola de bda bada sig i vatten och vara orena nda till aftonen. 19Och nr en kvinna har sin flytning, i det att blod avgr ur hennes ktt, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som kommer vid henne skall vara oren nda till aftonen. 20Och allt varp hon ligger under sin mnadsrening bliver orent, och allt varp hon sitter bliver orent. 21Och var och en som kommer vid det varp hon har legat skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen. 22Och var och en som kommer vid ngot varp hon har suttit skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen. 23Och om ngon sak lgges p det varp hon har legat eller suttit, och ngon d kommer vid denna sak, s skall han vara oren nda till aftonen. 24 Och om en man ligger hos henne, och ngot av hennes mnadsflde kommer p honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varp han ligger bliver orent. 25Och om en kvinna har blodflde under en lngre tid, utan att det r hennes mnadsrening, eller om hon har flde utver tiden fr sin mnadsrening, s skall om henne, s lnge hennes orena flde varar, glla detsamma som under hennes mnadsreningstid; hon r oren. 26Om allt varp hon ligger, s lnge hennes flde varar, skall glla detsamma som om det varp hon ligger under sin mnadsrening; och allt varp hon sitter bliver orent, likasom under hennes mnadsrening. 27Och var och en som kommer vid ngot av detta bliver oren; han skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen. 28 Men om hon bliver ren frn sitt flde, skall hon rkna sju dagar och sedan vara ren. 29Och p ttonde dagen skall hon taga sig tv turturduvor eller tv unga duvor och bra dem till prsten, till uppenbarelsetltets ingng. 30Och prsten skall offra den ena till syndoffer och den andra till brnnoffer; s skall prsten bringa frsoning fr henne infr HERRENS ansikte, till rening frn hennes orena flde. 31S skolen I bevara Israels barn frn orenhet, p det att de icke m d i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som str mitt ibland dem. 32Detta r lagen om den som har flytning och om den som har sdesutgjutning, s att han drigenom bliver oren, 33och om den kvinna som har sin mnadsrening, och om den som har ngon flytning, evad det r man eller kvinna, s ock om en man som ligger hos en oren kvinna.

Chapter 16

129

Swedish Bible

Anonymous

Och HERREN talade till Mose, sedan Arons tv sner voro dda, de bda som trffats av dden, nr de trdde fram infr HERRENS ansikte. 2Och HERREN sade till Mose: Sg till din broder Aron att han icke p vilken tid som helst fr g in i helgedomen innanfr frlten, framfr ndastolen som r ovanp arken, p det att han icke m d; ty i molnskyn vill jag uppenbara mig ver ndastolen. 3S skall frfaras, nr Aron skall g in i helgedomen: Han skall taga en ungtjur till syndoffer och en vdur till brnnoffer; 4han skall iklda sig en helig livkldnad av linne och hava benklder av linne ver sitt ktt, och han skall omgjorda sig med ett blte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt huvud; detta r de heliga klderna, och innan han iklder sig dem, skall han bada sin kropp i vatten. 5Och av Israels barns menighet skall han mottaga tv bockar till syndoffer och en vdur till brnnoffer. 6Och Aron skall fra fram sin egen syndofferstjur och bringa frsoning fr sig och sitt hus. 7Sedan skall han taga de tv bockarna och stlla dem infr HERRENS ansikte, vid ingngen till uppenbarelsetltet. 8Och Aron skall draga lott om de tv bockarna: en lott fr HERREN och en lott fr Asasel. 9Och den bock som lotten bestmmer t HERREN skall Aron fra fram och offra till syndoffer. 10Men den bock som lotten bestmmer t Asasel skall stllas levande infr HERRENS ansikte, fr att frsoning m bringas fr honom, p det att han m slppas fri ut till Asasel i knen. 11Aron skall allts fra fram sin syndofferstjur och bringa frsoning fr sig och sitt hus, han skall slakta sin syndofferstjur. 12Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med gld frn altaret som str infr HERRENS ansikte, och fylla sina hnder med sttt vlluktande rkelse; och han skall bra in detta innanfr frlten. 13Och rkelsen skall han lgga p elden infr HERRENS ansikte, s att ett moln av rkelse skyler ndastolen, ovanp vittnesbrdet, p det att han icke m d. 14Och han skall taga av tjurens blod och stnka med sitt finger framtill p ndastolen; och framfr ndastolen skall han stnka blodet sju gnger med sitt finger. 15Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bra in hans blod innanfr frlten; och han skall gra med hans blod ssom han gjorde med tjurens blod: han skall tnka drmed p ndastolen och framfr ndastolen. 16S skall han bringa frsoning fr helgedomen och rena den frn Israels barns orenheter och vertrdelser, vad de n m hava syndat. Och p samma stt skall han gra ned uppenbarelsetltet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. 17Och ingen mnniska fr vara i uppenbarelsetltet, frn den stund p han gr in fr att bringa frsoning i helgedomen, nda till dess han har gtt ut. S skall han bringa frsoning fr sig och sitt hus och fr Israels hela frsamling. 18Sedan skall han g ut till altaret som str infr HERRENS ansikte och bringa frsoning fr det; han skall taga av tjurens blod och av bockens blod och stryka p altarets horn runt omkring, 19 och han skall stnka blodet drp med sitt finger sju gnger, och rena och helga det frn Israels barns orenheter. 20Nr han s har fullbordat frsoningen fr helgedomen, uppenbarelsetltet och altaret, skall han fra fram den levande bocken. 21Och Aron skall lgga bda sina hnder p den levande bockens huvud, och beknna ver honom Israels barns alla missgrningar och alla deras vertrdelser, vad de n m hava syndat; han skall lgga dem p bockens huvud och genom en man som hlles redo drtill slppa honom ut i knen. 22S skall bocken bra alla deras missgrningar p sig ut i vildmarken; man skall slppa bocken ute i knen. 23Drefter skall Aron g in i

130

Swedish Bible

Anonymous

uppenbarelsetltet och taga av sig linneklderna, som han hade ikltt sig nr han gick in i helgedomen; och han skall lmna dem dr. 24Och han skall bada sin kropp i vatten p en helig plats och iklda sig sina vanliga klder; sedan skall han g ut och offra sitt eget brnnoffer och folkets brnnoffer och bringa frsoning fr sig och fr folket. 25Och fettet av syndoffersdjuret skall han frbrnna p altaret. 26Men den som slppte bocken ut till Asasel skall tv sina klder och bada sin kropp i vatten; drefter fr han g in i lgret. 27Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet fr att bringa frsoning i helgedomen, skola fras bort utanfr lgret, och man skall brnna upp dem i eld med deras hud och ktt och orenlighet. 28Och den som brnner upp detta skall tv sina klder och bada sin kropp i vatten; drefter fr han g in i lgret. 29Och detta skall vara fr eder en evrdlig stadga: I sjunde mnaden, p tionde dagen i mnaden, skolen I spka eder och icke gra ngot arbete, varken infdingen eller frmlingen som bor ibland eder. 30 Ty p den dagen skall frsoning bringas fr eder, till att rena eder; frn alla edra synder skolen I renas infr HERRENS ansikte. 31En vilosabbat skall den vara fr eder, och I skolen d spka eder. Detta skall vara en evrdlig stadga. 32Och den prst, som har blivit smord och mottagit handfyllning till att vara prst i sin faders stlle skall bringa denna frsoning; han skall iklda sig linneklderna, de heliga klderna, 33och han skall bringa frsoning fr det allraheligaste och frsoning fr uppenbarelsetltet och altaret, och han skall bringa frsoning fr prsterna och allt folket i frsamlingen. 34Detta skall vara fr eder en evrdlig stadga, att frsoning skall bringas fr Israels barn, till rening frn alla deras synder, en gng om ret. Och han gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose.

Chapter 17 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Aron och hans sner och alla Israels barn och sg till dem Detta r vad HERREN har bjudit och sagt: 3Om ngon av Israels hus, i lgret eller utanfr lgret, slaktar ett fkreatur eller ett lamm eller en get, 4utan att fra fram djuret till uppenbarelsetltets ingng fr att frambra det ssom en offergva t HERREN framfr HERRENS tabernakel, s skall detta tillrknas den mannen ssom blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall utrotas ur sitt folk. 5Drfr skola Israels barn fra sina slaktdjur, som de plga slakta ute p marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetltets ingng, till prsten, och dr slakta dem ssom tackoffer t HERREN. 6Och prsten skall stnka blodet p HERRENS altare, vid ingngen till uppenbarelsetltet, och frbrnna fettet till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 7Och de skola icke mer offra sina slaktoffer t de onda andar som de i trols avfllighet lpa efter. Detta skall vara en evrdlig stadga fr dem frn slkte till slkte. 8Och du skall sga till dem: Om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo ibland dem, offrar ett brnnoffer eller ett slaktoffer 9och icke fr det fram till uppenbarelsetltets ingng fr att offra det t HERREN, s skall den mannen utrotas ur sin slkt. 10Och om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo ibland dem, frtr
1

131

Swedish Bible

Anonymous

ngot blod, s skall jag vnda mitt ansikte mot honom som frtr blodet och utrota honom ur hans folk. 11Ty allt ktts sjl r i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa frsoning fr edra sjlar; ty blodet r det som bringar frsoning, genom sjlen som r dri. 12Drfr sger jag till Israels barn: Ingen av eder skall frtra blod; och frmlingen som bor ibland eder skall icke heller frtra blod. 13Och om ngon av Israels barn, eller av frmlingarna som bo ibland dem, fller ett villebrd av fyrfotadjur eller en fgel, sdant som fr tas, s skall han lta blodet rinna ut och vertcka det med jord. 14Ty s r det med allt ktts sjl, att blodet r det som innehller sjlen; drfr sger jag till Israels barn: I skolen icke frtra ngot ktts blod. Ty blodet r allt ktts sjl; var och en som frtr det skall utrotas. 15Och var och en som ter ett sjlvdtt eller ihjlrivet djur, evad han r infding eller frmling, skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen; d bliver han ren. 16Men om han icke tvr sina klder och icke badar sin kropp kommer han att bra p missgrning.

Chapter 18 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barn och sg till dem: Jag r HERREN, eder Gud. 3I skolen icke gra ssom man gr i Egyptens land, dr I haven bott. Ej heller skolen I gra ssom man gr i Kanaans land, dit jag vill fra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar. 4Efter mina rtter skolen I gra och mina stadgar skolen I hlla, och skolen vandra efter dem. Jag r HERREN, eder Gud. 5Ja, I skolen hlla mina stadgar och rtter, ty den mnniska som gr efter dem skall leva genom dem. Jag r HERREN. 6Ingen bland eder skall komma vid ngon kvinna som r hans nra blodsfrvant och blotta hennes blygd. Jag r HERREN. 7Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din moders blygd; hon r din moder, du skall icke blotta hennes blygd. 8Du skall icke blotta ngon annan kvinnas blygd, som r din faders hustru, ty det r din faders blygd. 9Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon r din faders dotter eller din moders dotter, evad hon r fdd hemma eller fdd ute. 10Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters blygd, ty det r din egen blygd. 11Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon r av din faders slkt, hon r din syster. 12Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon r din faders nra blodsfrvant. 13Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon r din moders nra blodsfrvant. 14Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru skall du icke komma; hon r din faders syster. 15Du skall icke blotta din svrdotters blygd; hon r din sons hustru, hennes blygd skall du icke blotta. 16Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det r din broders blygd. 17Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de ro ju nra blodsfrvanter; sdant vore en skndlighet. 18Och du skall icke till hustru taga en kvinna jmte hennes syster, s att du uppvcker fiendskap mellan dem, i det att du blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den frra lever. 19Du skall icke komma vid en kvinna och blotta
132
1

Swedish Bible

Anonymous

hennes blygd, nr hon r oren under sin mnadsrening. 20Med din nstas hustru skall du icke beblanda dig, s att du genom henne bliver oren. 21Du skall icke giva ngon av dina avkomlingar till offer t Molok; du skall icke ohelga din Guds namn. Jag r HERREN. 22Du skall icke ligga hos en man ssom man ligger hos en kvinna; det r en styggelse. 23Du skall icke beblanda dr med ngot djur, s att du genom detta bliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med ngot djur, s att hon beblandar sig drmed; det r en vederstygglighet. 24I skolen icke orena eder med ngot av allt detta, ty med allt sdant hava de hedningar orenat sig, som jag frdriver fr eder. 25 Drigenom har landet blivit orenat, och jag har p det hemskt dess missgrning, s att landet har utspytt sina inbyggare. 26S hllen d I mina stadgar och rtter, och ingen av eder, evad han r infding eller en frmling som bor ibland eder, m gra ngon av alla dessa styggelser. 27Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit dr fre eder, bedrivit, s att landet har blivit orenat. 28Gren intet sdant, p det att landet icke m utspy eder, om I s orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott dr fre eder. 29Ty var och en som gr ngon av alla dessa styggelser skall utrotas ur sitt folk, ja, var och en som gr sdant. 30Iakttagen drfr vad jag har bjudit eder iakttaga, s att I icke gren efter ngon av de styggeliga stadgar som man har fljt fre eder, och s orenen eder genom dem. Jag r HERREN, eder Gud.

Chapter 19 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barns hela menighet och sg till dem: I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, r helig. 3Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater skolen I hlla. Jag r HERREN, eder Gud. 4I skolen icke vnda eder till avgudar och icke gra eder gjutna gudar. Jag r HERREN, eder Gud. 5Nr I viljen offra tackoffer t HERREN, skolen I offra det p sdant stt att I bliven vlbehagliga. 6Samma dag I offren det skall det tas, eller ock den fljande dagen; men det som bliver ver till tredje dagen skall brnnas upp i eld. 7Om det tes p tredje dagen, s r det en vederstygglighet; det bliver d icke vlbehagligt. 8Den som ter drav kommer att bra p missgrning, ty han har ohelgat det som var helgat t HERREN, och han skall utrotas ur sin slkt. 9Nr I inbrgen skrden av edert land, skall du icke skrda intill yttersta kanten av din ker, icke heller skall du gra ngon axplockning efter din skrd. 10Och i din vingrd skall du icke gra ngon efterskrd, och de avfallna druvorna i din vingrd skall du icke plocka upp; du skall lmna detta kvar t den fattige och t frmlingen. Jag r HERREN, eder Gud. 11I skolen icke stjla eller ljuga eller beg ngot svek mot varandra. 12I skolen icke svrja falskt vid mitt namn; d ohelgar du din Guds namn. Jag r HERREN. 13 Du skall icke med ortt avhnda din nsta ngot, eller taga ngot ifrn honom med vld. Du skall icke frhlla dagakarlen hans ln ver natten till morgonen. 14Du skall icke uttala frbannelser ver en dv, och fr en blind skall du icke lgga ngot varp han kan falla; du skall frukta din Gud. Jag r HERREN. 15I skolen icke gra ortt i domen; du skall icke hava anseende till den ringes
133
1

Swedish Bible

Anonymous

person, ej heller vara partisk fr den mktige; du skall dma din nsta rtt. 16Du skall icke g med frtal bland dina frnder; du skall icke st efter din nstas blod. Jag r HERREN. 17Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjrta, men vl m du tillrttavisa din nsta, s att du icke fr hans skull kommer att bra p synd. 18Du skall icke hmnas och icke hysa agg mot ngon av ditt folk, utan du skall lska din nsta ssom dig sjlv. Jag r HERREN. 19Mina stadgar skolen I hlla: Du skall icke lta tv slags djur av din boskap para sig med varandra; din ker skall du icke bes med tv slags sd; en kldnad av tv olika slags garn fr icke komma p dig. 20Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne, och hon r trlinna i en annan mans vld, och hon icke har blivit frikpt eller frigiven, s skola de straffas, men icke ddas, eftersom hon icke var fri. 21 Och han skall fra fram sitt skuldoffer infr HERREN, till uppenbarelsetltets ingng, en skuldoffersvdur. 22Nr s prsten medelst skuldoffersvduren bringar frsoning fr honom infr HERRENS ansikte fr den synd han har begtt, d bliver den synd han har begtt honom frlten. 23 Nr I kommen in i landet och planteren trd av olika slag med tbar frukt, skolen I anse deras frukt ssom deras frhud. I tre r skolen I hlla dem fr oomskurna och icke ta av dem; 24men under det fjrde ret skall all deras frukt vara helgad till HERRENS lov, 25och frst under det femte skolen I ta deras frukt. S skolen I gra, fr att de m giva s mycket strre avkastning t eder. Jag r HERREN, eder Gud. 26I skolen icke ta ngot med blod i. I skolen icke befatta eder med spdom eller teckentyderi. 27I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhr, ej heller skall du avstympa kanten av ditt skgg. 28I skolen icke gra ngot mrke p eder kropp fr ngon dd, ej heller brnna in skrifttecken p eder. Jag r HERREN. 29Du skall icke ohelga din dotter med att lta henne bliva en skka, p det att icke landet m frfalla i skkovsende och bliva uppfyllt av skndlighet. 30Mina sabbater skolen I hlla, och fr min helgedom skolen I hava fruktan. Jag r HERREN. 31I skolen icke vnda eder till andar som tala genom besvrjare eller spmn. Sken icke sdana, s att I bliven orena genom dem. Jag r HERREN, eder Gud. 32Fr ett grtt huvud skall du st upp, och den gamle skall du ra; du skall frukta din Gud. Jag r HERREN. 33Nr en frmling bor hos eder i edert land, skolen I icke frtrycka honom. 34Frmlingen som bor hos eder skall rknas ssom en infding bland eder, du skall lska honom ssom dig sjlv; I haven ju sjlva varit frmlingar i Egyptens land. Jag r HERREN, eder Gud. 35I skolen icke gra ortt i domen, icke i frga om mtt, vikt eller ml. 36Riktig vg, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-mtt skolen I hava. Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens land. 37S skolen I nu hlla alla mina stadgar och alla mina rtter och gra efter dem. Jag r HERREN.

Chapter 20 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Du skall ock sga till Israels barn: Om ngon av Israels barn, eller av frmlingarna som bo i Israel, giver ngon av sina avkomlingar t Molok, s skall han straffas med dden; folket i landet skall stena honom. 3Och jag skall vnda mitt ansikte
134
1

Swedish Bible

Anonymous

mot den mannen och utrota honom ur hans folk, drfr att han har givit en av sina avkomlingar t Molok, och drmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn. 4Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, nr han giver en av sina avkomlingar t Molok, s att de icke dda honom, 5d skall jag sjlv vnda mitt ansikte mot den mannen och mot hans slkt; och honom och alla dem som hava fljt honom och i trols avfllighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras folk. 6Och om ngon vnder sig till andar som tala genom besvrjare eller spmn, fr att i trols avfllighet lpa efter dem, s skall jag vnda mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk. 7S skolen I nu hlla eder heliga, och vara heliga; ty jag r HERREN, eder Gud. 8Och I skolen hlla mina stadgar och gra efter dem. Jag r HERREN, som helgar eder. 9Om ngon uttalar frbannelser ver sin fader eller sin moder, skall han straffas med dden; ver sin fader och sin moder har han uttalat frbannelser, blodskuld lder vid honom. 10Om ngon begr ktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han begr ktenskapsbrott med sin nstas hustru, s skola de straffas med dden, bde mannen och kvinnan som hava begtt ktenskapsbrottet. 11 Om ngon ligger hos en kvinna som r hans faders hustru, s blottar han sin faders blygd; de skola bda straffas med dden, blodskuld lder vid dem. 12Om ngon ligger hos sin svrdotter, s skola de bda straffas med dden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld lder vid dem. 13 Om en man ligger hos en annan man ssom man ligger hos en kvinna, s gra de bda en styggelse; de skola straffas med dden, blodskuld lder vid dem. 14Om ngon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder, s r det en skndlighet; man skall brnna upp bde honom och dem i eld, fr att icke ngon skndlighet m finnas bland eder. 15Om en man beblandar sig med ngot djur, s skall han straffas med dden, och djuret skolen I drpa. 16Och om en kvinna kommer vid ngot djur och beblandar sig drmed, s skall du drpa bde kvinnan och djuret; de skola straffas med dden, blodskuld lder vid dem. 17Om ngon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd, s r det en skamlig grning, och de skola utrotas infr sitt folks gon; han har blottat sin systers blygd, han br p missgrning. 18Om ngon ligger hos en kvinna som har sin mnadsrening och blottar hennes blygd, i det att han avtcker hennes brunn och hon blottar sitt blods brunn, s skola de bda utrotas ur sitt folk. 19Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers blygd. Ty den s gr avtcker sin nra blodsfrvants blygd; de komma att bra p missgrning. 20Om ngon ligger hos sin farbroders hustru, s blottar han sin farbroders blygd; de komma att bra p synd, barnlsa skola de d. 21Om ngon tager sin broders hustru, s r det en oren grning; han blottar d sin broders blygd, barnlsa skola de bliva. 22 S skolen I nu hlla alla mina stadgar och alla mina rtter och stadgar och gra efter dem, fr att landet icke m utspy eder, det land dit jag vill fra eder, s att I fn bo dr. 23Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill frdriva fr eder; ty just drfr att de hava bedrivit allt sdant, har jag blivit led vid dem. 24Och drfr har jag sagt till eder I skolen besitta deras land, ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter av mjlk och honung. Jag r HERREN, eder Gud, som har avskilt eder frn andra folk. 25Gren allts skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och mellan rena fglar och orena, s att I icke gren eder sjlva till styggelse fr de fyrfotadjurs

135

Swedish Bible

Anonymous

eller fglars skull eller fr de krldjurs, skull p marken, som jag har avskilt, fr att I skolen hlla dem fr orena. 26I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, r helig, och jag har avskilt eder frn andra folk, fr att I skolen hra mig till. 27Nr ngon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvrjelse eller spdom, skall denne straffas med dden; man skall stena honom, blodskuld lder vid honom.

Chapter 21 Och HERREN sade till Mose: Sg till prsterna, Arons sner, sg till dem s: En prst fr icke draga sig orenhet genom ngon dd bland sina frnder, 2utom genom sina nrmaste blodsfrvanter: sin moder, sin fader, sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder; 3s ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom nrmare och icke tillhrde ngon man, i sdant fall m han draga sig orenhet genom henne. 4Eftersom han r en herre bland sina frnder, fr han icke draga sig orenhet och gra sig ohelig. 5Prsterna skola icke raka ngon del av sitt huvud skallig eller avraka kanten av sitt skgg eller rista ngot mrke p sin kropp. 6De skola vara helgade t sin Guds och m icke ohelga sin Guds namn, ty de bra fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; drfr skola de heliga. 7Ingen av dem skall taga till hustru en skka eller en vanrad kvinna, ej heller skall ngon taga till hustru en kvinna som har blivit frskjuten av sin man, ty prsten r helgad t sin Gud. 8Drfr skall du akta honom helig, ty han br fram din Guds spis; han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, r helig. 9Om en prsts dotter ohelgar sig genom skkolevnad, s ohelgar hon sin fader; hon skall brnnas upp i eld. 10Den som r versteprst bland sina brder, den p vilkens huvud smrjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit handfyllning till att iklda sig prstklderna, han skall icke hava sitt hr oordnat, ej heller riva snder sina klder; 11och han skall icke g in till ngon dd; icke ens genom sin fader eller genom sin moder fr han draga sig orenhet. 12Och ur helgedomen skall han icke g ut, p det att han icke m ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smrjelseolja, varmed han har blivit invigd, r p honom. Jag r HERREN. 13 Till hustru skall han taga en kvinna som r jungfru. 14En nka eller en frskjuten hustru eller en vanrad kvinna, en skka -- en sdan fr han icke taga, utan en jungfru bland sina frnder skall han taga till hustru, 15fr att han icke m ohelga sin livsfrukt bland sina frnder; ty jag r HERREN, som helgar honom. 16Och HERREN talade till Mose och sade: 17Tala till Aron och sg: Av dina avkomlingar i kommande slkten skall ingen som har ngot lyte trda fram fr att frambra sin Guds spis. 18Ingen skall trda fram, som har ngot lyte, varken en blind eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har ngon lem fr stor, 19ingen som har brutit arm eller ben, 20ingen som r puckelryggig eller frkrympt, eller som har fel p gat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som r snpt. 21Av prsten Arons avkomlingar skall ingen som har ngot lyte g fram fr att frambra HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han skall icke g fram fr att frambra sin Guds spis. 22Sin Guds spis m han ta, bde det som r hgheligt och det som r heligt, 23men
1

136

Swedish Bible

Anonymous

eftersom han har ett lyte, skall han icke g in till frlten, ej heller skall han g fram till altaret, p det att han icke m ohelga mina heliga ting; ty jag r HERREN, som helgar dem. 24Och Mose talade detta till Aron och hans sner och alla Israels barn.

Chapter 22 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Aron och hans sner och sg att de skola hlla sig ifrn de heliga gvor som Israels barn bra fram t mig, p det att de icke m ohelga mitt heliga namn. Jag r HERREN. 3Sg till dem: Om i kommande slkten ngon av edra avkomlingar, medan orenhet lder vid honom, kommer vid de heliga gvor som Israels barn bra fram t HERREN, s skall han utrotas ur min syn Jag r HERREN. 4Om ngon av Arons avkomlingar r spetlsk eller har flytning, skall han icke ta av de heliga gvorna, frrn han har blivit ren; ej heller den som kommer vid ngon som har blivit oren genom en dd, eller den som har haft sdesutgjutning; 5 ej heller den som kommer vid ngot slags smdjur genom vilket man bliver oren, eller vid en mnniska genom vilken man bliver oren, p vad stt denna n m hava blivit oren. 6Den som kommer vid ngot sdant, han skall vara oren nda till aftonen, och skall icke ta av de heliga gvorna, frrn han har badat sin kropp i vatten. 7Men nr solen har gtt ned, r han ren, och sedan m han ta av de heliga gvorna, ty det r hans spis. 8Ett sjlvdtt eller ihjlrivet djur skall han icke ta, s att han drigenom bliver oren. Jag r HERREN. 9De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, p det att de icke fr det heligas skull m komma att bra p synd och trffas av dden drfr att de ohelga det. Jag r HERREN, som helgar dem. 10Ingen frmmande fr ta av det heliga; en inhysesman hos prsten eller en hans legodrng skall icke ta av det heliga. 11Men nr en prst har kpt en trl fr sina penningar, m denne ta drav, s ock den trl som r fdd i hans hus; dessa m ta av hans spis. 12Nr en prsts dotter har blivit en frmmande mans hustru, skall hon icke ta av det heliga som gives till offergrd. 13Men om en prsts dotter har blivit nka eller blivit frskjuten, och hon r utan livsfrukt, och hon s kommer ter till sin faders hus och r dr ssom i sin ungdom, d m hon ta av sin faders spis; men ingen frmmande fr ta drav. 14 Och om ngon ouppstligen ter av det heliga, skall han lgga femtedelen drtill och giva prsten ersttning fr det heliga. 15Prsterna skola icke ohelga de heliga gvorna, det som Israels barn gra ssom grd t HERREN, 16och drigenom draga ver dem missgrning och skuld, nr de ta av deras heliga gvor; ty jag r HERREN, som helgar dem. 17Och HERREN talade till Mose och sade: 18Tala till Aron och hans sner och alla Israels barn och sg till dem: Om ngon av Israels hus eller av frmlingarna i Israel vill offra ngot offer, vare sig det r ett lftesoffer eller ett frivilligt offer som de vilja offra t HERREN ssom brnnoffer, s skolen I gra det p sdant stt att I bliven vlbehagliga; 19offret skall vara ett felfritt handjur, av fkreaturen eller av fren eller av getterna; 20 I skolen icke drtill taga ett djur som har ngot lyte, ty genom ett sdant bliven I icke vlbehagliga. 21 Och nr ngon vill offra ett tackoffer t HERREN av fkreaturen eller av smboskapen, vare sig
1

137

Swedish Bible

Anonymous

det gller att fullgra ett lfte, eller det gller ett frivilligt offer, d skall det vara felfritt far att bliva vlbehagligt; intet lyte fr finnas drp. 22Det som r blint eller brutet eller stympat eller srigt, eller det som har skabb eller annat utslag sdant skolen I icke offra t HERREN; eldsoffer av sdant skolen I icke lgga p altaret t HERREN. 23Ett djur av fkreaturen eller av smboskapen, som har ngon lem fr stor eller fr liten, m du vl offra ssom frivilligt offer, men ssom lftesoffer bliver det icke vlbehagligt. 24Och I skolen icke offra t HERREN ngot som har blivit snpt genom klmning eller krossning eller avslitning eller utskrning; sdant skolen I icke gra i edert land. 25Icke heller av en utlnnings hand skolen I mottaga och offra sdana djur till eder Guds spis, ty de ro skadade, de hava ett lyte; genom sdana bliven I icke vlbehagliga. 26Och HERREN talade till Mose och sade: 27Nr en kalv eller ett fr eller en get har blivit fdd, skall djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifrn den ttonde dagen r det vlbehagligt ssom eldsoffersgva t HERREN. 28I skolen icke slakta ngot djur, vare sig av fkreaturen eller av smboskapen, p samma dag som dess avfda. 29Nr I viljen offra ett lovoffer t HERREN, skolen I offra det p sdant stt att I bliven vlbehagliga. 30Det skall tas samma dag; I skolen icke lmna ngot drav kvar till fljande morgon. Jag r HERREN. 31I skolen hlla mina bud och gra efter dem. Jag r HERREN. 32I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad bland Israels barn. Jag r HERREN, som helgar eder, 33han som har frt eder ut ur Egyptens land, fr att jag skall vara eder Gud. Jag r HERREN.

Chapter 23 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barn och sg till dem: Dessa ro HERRENS hgtider, vilka I skolen utlysa ssom heliga sammankomster; mina hgtider ro dessa: 3 Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen r vilosabbat, en dag fr helig sammankomst; intet arbete skolen I d gra. Det r HERRENS sabbat, var I n ren bosatta. 4Dessa ro HERRENS hgtider, de heliga sammankomster som I skolen utlysa p bestmda tider: 5I frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, vid aftontiden, r HERRENS psk. 6Och p femtonde dagen i samma mnad r HERRENS osyrade brds hgtid; d skolen I ta osyrat brd, i sju dagar. 7P den frsta dagen skolen I hlla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra. 8Och I skolen offra eldsoffer t HERREN i sju dagar. P den sjunde dagen skall ter hllas en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra. 9Och HERREN talade till Mose och sade: 10Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I inbrgen dess skrd, d skolen I bra till prsten den krve som r frstlingen av eder skrd. 11Och den krven skall han vifta infr HERRENS ansikte, fr att I mn bliva vlbehagliga; dagen efter sabbaten skall prsten vifta den. 12Och p den dag d I lten vifta krven skolen I offra ett felfritt rsgammalt lamm till brnnoffer t HERREN, 13och ssom spisoffer drtill tv tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ett eldsoffer t HERREN till en vlbehaglig lukt, och ssom drickoffer drtill en fjrdedels
138
1

Swedish Bible

Anonymous

hin vin. 14Och intet av det nya, varken brd eller rostade ax eller korn av grnskuren sd, skolen I ta frrn p denna samma dag, icke frrn I haven burit fram offergvan t eder Gud. Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte, var I n ren bosatta. 15Sedan skolen I rkna sju fulla veckor frn dagen efter sabbaten, frn den dag d I buren fram viftofferskrven; 16femtio dagar skolen I rkna intill dagen efter den sjunde sabbaten; d skolen I bra fram ett offer av den nya grdan t HERREN. 17Frn de orter dr I bon skolen I bra fram viftoffersbrd, tv kakor av tv tiondedels efa fint mjl, bakade med surdeg: en frstlingsgva t HERREN. 18Och jmte brdet skolen I fra fram sju felfria rsgamla lamm, en ungtjur och tv vdurar, till att offras ssom brnnoffer t HERREN, med tillhrande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 19Drtill skolen I offra en bock till syndoffer och tv rsgamla lamm till tackoffer. 20 Och prsten skall vifta dem ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte, jmte frstlingsbrden som bras fram tillika med de bda lammen de skola vara helgade t HERREN och tillhra prsten. 21 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst att hllas av eder; ingen arbetssyssla skolen I d gra. Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte, var I n ren bosatta. 22Och nr I inbrgen skrden av edert land, skall du icke skrda intill yttersta kanten av din ker, icke heller skall du gra ngon axplockning efter din skrd, du skall lmna detta kvar t den fattige och t frmlingen. Jag r HERREN, eder Gud. 23Och HERREN talade till Mose och sade: 24Tala till Israels barn och sg: I sjunde mnaden, p frsta dagen i mnaden, skolen I hlla sabbatsvila, en hgtid med basunklang, till att bringa eder i minnelse infr HERREN, en helig sammankomst. 25Ingen arbetssyssla skolen I d gra, och I skolen offra eldsoffer t HERREN. 26 Och HERREN talade till Mose och sade: 27Men p tionde dagen i samma sjunde mnad r frsoningsdagen; d skolen I hlla en helig sammankomst, och I skolen d spka eder; och I skolen offra eldsoffer t HERREN. 28Och I skolen intet arbete gra p denna samma dag, ty det r en frsoningsdag, d frsoning bringas fr eder infr HERRENS, eder Guds, ansikte. 29Och var och en som icke spker sig p denna samma dag skall utrotas ur sin slkt. 30Och var och en som gr ngot arbete p denna samma dag, honom skall jag frgra ur hans folk. 31Intet arbete skolen I d gra Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte, var I n ren bosatta. 32En vilosabbat skall den vara fr eder, och I skolen d spka eder. P nionde dagen i mnaden, om aftonen, skolen I hlla denna eder sabbatsvila, frn afton till afton. 33Och HERREN talade till Mose och sade: 34Tala till Israels barn och sg: P femtonde dagen i samma sjunde mnad r HERRENS lvhyddohgtid, i sju dagar. 35P den frsta dagen skall man hlla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra. 36I sju dagar skolen I offra eldsoffer t HERREN. P den ttonde dagen skolen I hlla en helig sammankomst och skolen offra eldsoffer t HERREN. D r hgtidsfrsamling; ingen arbetssyssla skolen I d gra. 37Dessa ro HERRENS hgtider, vilka I skolen utlysa ssom heliga sammankomster, och p vilka I skolen offra eldsoffer t HERREN, brnnoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de fr den dagen bestmda offren -38 detta frutom HERRENS sabbater, och frutom edra vriga gvor, och frutom alla edra lftesoffer, och frutom alla frivilliga offer som I given t HERREN. 39Men p femtonde dagen i

139

Swedish Bible

Anonymous

sjunde mnaden, nr I inbrgen avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS hgtid, i sju dagar. P den frsta dagen r sabbatsvila, p den ttonde dagen r ock sabbatsvila. 40Och I skolen p den frsta dagen taga frukt av edra sknaste trd, kvistar av palmer och grenar av lummiga trd och av piltrd, och skolen s vara glada i sju dagar infr HERRENS, eder Guds, ansikte. 41I skolen fira denna hgtid ssom en HERRENS hgtid sju dagar om ret. Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte; i sjunde mnaden skolen I fira den. 42D skolen I bo i lvhyddor i sju dagar; alla de som ro infdingar i Israel skola bo i lvhyddor, 43fr att edra efterkommande m veta huru jag lt Israels barn bo i lvhyddor, nr jag frde dem ut ur Egyptens land Jag r HERREN, eder Gud. 44Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS hgtider.

Chapter 24 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Bjud Israels barn att bra till dig ren olja, av sttta oliver, till ljusstaken, s att lamporna dagligen kunna sttas upp. 3Utanfr den frlt som hnger framfr vittnesbrdet, i uppenbarelsetltet, skall Aron bestndigt skta den, frn aftonen till morgonen, infr HERRENS ansikte. Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte. 4Lamporna p den gyllene ljusstaken skall han bestndigt skta infr HERRENS ansikte. 5 Och du skall taga fint mjl och drav baka tolv kakor; var kaka skall innehlla tv tiondedels efa. 6 Och du skall lgga upp dem i tv rader, sex i var rad, p det gyllene bordet infr HERRENS ansikte. 7 Och p vardera raden skall du lgga ren rkelse, fr att denna m utgra sjlva altaroffret av brden, ett eldsoffer t HERREN. 8Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man bestndigt lgga upp dem infr HERRENS ansikte: en grd av Israels barn, till ett evigt frbund. 9De skola tillhra Aron och hans sner och skola tas av dem p en helig plats, ty de ro hgheliga och ro hans evrdliga rtt av HERRENS eldsoffer. 10Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i trta med varandra i lgret. 11Och den israelitiska kvinnans son smdade Namnet och hdade. D frde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam. 12Och de satte honom i frvar, fr att de skulle f hans dom bestmd efter HERRENS befallning. 13Och HERREN talade till Mose och sade: 14Fr ut hdaren utanfr lgret; sedan m alla som hrde det lgga sina hnder p hans huvud, och m s hela menigheten stena honom. 15 Och till Israels barn skall du tala och sga: Om ngon hdar sin Gud, kommer han att bra p synd. 16Och den som smdar HERRENS namn skall straffas med dden; hela menigheten skall stena honom. Evad det r en frmling eller en infding som smdar Namnet, skall han ddas. 17Om ngon slr ihjl ngon mnniska, skall han straffas med dden; 18och den som slr ihjl ett boskapsdjur skall erstta det: liv fr liv. 19Och om ngon vllar att hans nsta fr ett lyte, s skall man gra mot honom ssom han sjlv har gjort: 20bruten lem fr bruten lem, ga fr ga, tand fr tand; samma lyte han har vllat att en annan fick skall han sjlv f. 21Den som slr ihjl ett
140
1

Swedish Bible

Anonymous

boskapsdjur skall erstta det, och den som slr ihjl en mnniska skall ddas. 22En och samma lag skall glla fr eder, den skall glla lika vl fr frmlingen som fr infdingen; ty jag r HERREN, eder Gud. 23Och Mose talade detta till Israels barn; och de frde ut hdaren utanfr lgret och stenade honom. Allts gjorde Israels barn ssom HERREN hade bjudit Mose.

Chapter 25 Och HERREN talade till Mose p Sinai berg och sade: 2Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet hlla sabbat t HERREN. 3I sex r skall du bes din ker, och i sex r skra din vingrd och inbrga avkastningen av landet, 4men under det sjunde ret skall landet hava vilosabbat, en HERRENS sabbat; d skall du icke bes din ker och icke skra din vingrd. 5Vad som vxer upp av spillsden efter din skrd skall du icke skrda, och de druvor som vxa p dina oskurna vintrd skall du icke avbrga. Det skall vara ett sabbatsvilans r fr landet. 6Och vad landets sabbat nd giver skolen I hava till fda: du sjlv, din tjnare och din tjnarinna, din daglnare och din inhysesman, de som bo hos dig. 7Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin fda av all dess avkastning. 8Och du skall rkna sju rsveckor, det r sju gnger sju r, s att tiden fr de sju rsveckorna bliver fyrtionio r. 9D skall du i sjunde mnaden, p tionde dagen i mnaden, lta blsa i larmbasun; p frsoningsdagen skolen I blsa i basun ver hela edert land. 10Och I skolen helga det femtionde ret och utropa frihet i landet fr alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelr fr eder; var och en av eder skall d terf sin arvsbesittning, var och en av eder skall terf sin slktegendom. 11Ett jubelr skall detta femtionde r vara fr eder; d skolen I icke s ngot, och vad som d vxer upp av spillsden skolen I icke skrda, och I skolen d icke avbrga edra oskurna vintrd. 12Ty det r ett jubelr; heligt skall det vara fr eder. Frn sjlva marken skolen I hmta eder fda, av dess avkastning. 13 Under ett sdant jubelr skall var och en av eder terf sin arvsbesittning. 14Om I allts sljer ngot t eder nsta eller kpen ngot av eder nsta, skolen I icke gra varandra ortt: 15efter antalet r frn jubelret skall du betala din nsta, efter antalet rsgrdor skall han f betalning av dig. 16 Alltefter som ren ro flera skall du betala hgre pris, och alltefter som ren ro frre skall du betala lgre pris; ty ett visst antal grdor r det han sljer till dig. 17I skolen icke gra varandra ortt du skall frukta din Gud; ty jag r HERREN, eder Gud. 18Och I skolen gra efter mina stadgar, och mina rtter skolen I hlla och skolen gra efter dem; d skolen I bo trygga i landet. 19Och landet skall giva sin frukt, s att I haven nog att ta, och I skolen bo trygga dri. 20Och om I frgen: Vad skola vi ta under det sjunde ret, om vi icke f s och icke f inbrga vr grda?, 21s mn I veta att jag skall bjuda min vlsignelse komma ver eder under det sjtte ret, s att det giver grda fr de tre ren. 22Och nnu nr I under det ttonde ret sn, skolen I hava av den gamla grdan att ta; nda till dess att grdan p det nionde ret har kommit in, skolen I hava gammalt att ta. 23Nr I sljen jord, skolen I icke slja den fr evrdlig tid, ty landet r mitt; I ren ju
141
1

Swedish Bible

Anonymous

frmlingar och gster hos mig. 24I hela det land I fn till besittning skolen I medgiva rtt att terbrda jordegendom. 25Om din broder rkar i armod och sljer ngot av sin arvsbesittning, s m hans nrmaste brdeman komma till honom och terbrda det brodern har slt. 26Och om ngon icke har ngon brdeman, men han sjlv kommer i tillflle att anskaffa vad som behves fr att terbrda, 27 s skall han rkna efter, huru mnga r som hava frflutit ifrn frsljningen, och betala lsen fr de terstende ren t den man till vilken han slde, och han skall s terf sin besittning. 28Men om han icke frmr anskaffa vad som behves till att betala honom, s skall det han har slt frbliva i kparens hand intill jubelret. Men p jubelret skall det frntrdas, och han skall d terf sin besittning. 29Om ngon sljer ett boningshus i en stad som r omgiven med murar, s skall han hava rtt att terbrda det innan ett r har frflutit, sedan han slde det; hans rtt att terbrda det r d inskrnkt till viss tid. 30Men om det icke har blivit terbrdat, frrn hela ret r ute, s skall huset, om det ligger i en stad som r omgiven med murar, frbliva kparens och hans efterkommandes egendom fr evrdlig tid; det skall d icke frntrdas p jubelret. 31Men hus i sdana byar som icke hava murar omkring sig skola rknas till landets kermark; de skola kunna terbrdas, och p jubelret skola de frntrdas. 32Dock skola leviterna inom de stder som ro deras arvsbesittning hava evrdlig rtt att terbrda husen i stderna 33Ocks om ngon annan av leviterna inlser det slda huset i den stad dr han har sin besittning, skall det dock frntrdas p jubelret; ty husen i levitstderna ro leviternas arvsbesittning bland Israels barn. 34Och ett flt som r utmark omkring ngon av deras stder fr icke sljas, ty det r deras evrdliga besittning. 35 Om din broder rkar i armod och kommer p obestnd hos dig, s skall du taga dig an honom; ssom en frmling eller en inhysesman skall han f leva hos dig. 36Du skall icke ockra p honom eller taga rnta, ty du skall frukta din Gud, och du skall lta din broder leva hos dig. 37Du skall icke lmna honom dina penningar p ocker eller lmna honom av dina livsmedel mot rnta. 38Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens land, fr att giva eder Kanaans land och vara eder Gud. 39Om din broder rkar i armod hos dig och sljer sig t dig, skall du icke lta honom gra trlarbete; 40ssom en daglnare och en inhysesman skall han vara hos dig; intill jubelret skall han tjna hos dig. 41D skall du giva honom fri, honom sjlv och hans barn med honom; och han skall terf sin slktegendom, sin fdernebesittning skall han terf. 42Ty de ro mina tjnare, som jag har frt ut ur Egyptens land; de skola icke sljas ssom man sljer trlar. 43Du skall icke med hrdhet bruka din makt ver dem; du skall frukta din Gud. 44Men om du vill skaffa dig en verklig trl eller trlinna, s skall du kpa en sdan trl eller trlinna frn hedningarna som bo runt omkring eder. 45I mn ock kpa sdana ibland barnen till inhysesmnnen som bo hos eder och bland personer av deras slkt, som I haven hos eder, och som ro fdda i edert land; sdana skola frbliva eder egendom. 46Och dem mn I hava att lmna ssom arv t edra barn efter eder, till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trlar evrdligen. Men ibland edra brder, Israels barn, skall ingen med hrdhet bruka sin makt ver den andre. 47Om en frmling eller en inhysesman hos dig kommer till vlstnd, och en din broder rkar i armod hos honom och sljer sig t frmlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest t ngon som tillhr en frmlingsslkt, 48s skall han sedan,

142

Swedish Bible

Anonymous

efter det att han har slt sig, kunna lsas ut; ngon av hans brder m lsa honom; 49eller ock m hans farbroder eller hans farbroders son lsa honom, eller m ngon annan nra blodsfrvant av hans slkt lsa honom; eller om han kommer i tillflle drtill, m han sjlv lsa sig. 50Drvid skall han, jmte den som har kpt honom, rkna efter, huru lng tid som har frflutit ifrn det r d han slde sig t honom till jubelret; och det pris fr vilket han sldes skall uppskattas efter rens antal; hans arbetstid hos honom skall berknas till samma vrde som en daglnares. 51Om nnu mnga r ro kvar, skall han ssom lsen fr sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han kptes fr. 52Om dremot allenast f r terst till jubelret, s skall han rkna efter detta, sig till godo, och betala lsen fr sig efter antalet av sina r. 53Ssom en daglnare som r lejd fr r skall man behandla honom ingen m infr dina gon med hrdhet bruka sin makt ver honom. 54Men om han icke bliver lst p ngot av de nmnda stten, s skall han p jubelret givas fri, han sjlv och hans barn med honom. 55Ty Israels barn ro mina tjnare; de ro mina tjnare, som jag har frt ut ur Egyptens land. Jag r HERREN, eder Gud.

Chapter 26 I skolen icke gra eder ngra av gudar, ej heller uppresa t eder ngot belte eller ngon stod, eller uppstta i edert land stenar med inhuggna bilder, fr att tillbedja vid dem; ty jag r HERREN, eder Gud. 2Mina sabbater skolen I hlla, och fr min helgedom skolen I hava fruktan. Jag r HERREN. 3Om I vandren efter mina stadgar och hllen mina bud och gren efter dem, 4s skall jag giva eder regn i rtt tid, s att jorden giver sin grda och trden p marken bra sin frukt. 5Och trsktiden skall hos eder rcka intill vinbrgningen, och vinbrgningen skall rcka intill sningstiden, och I skolen hava brd nog att ta och skolen bo trygga i edert land. 6Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen f ro, och ingen skall frskrcka eder. Jag skall gra slut p vilddjuren i landet, och intet svrd skall g fram genom edert land. 7I skolen jaga edra fiender framfr eder, och de skola falla fr edra svrd. 8Fem av eder skola jaga hundra framfr sig, och hundra av eder skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla fr edra svrd. 9Och jag skall vnda mig till eder och gra eder fruktsamma och fr ka eder, och jag skall upprtthlla mitt frbund med eder. 10Och gammal grda, som lnge har legat inne, skolen I hava att ta; I skolen ndgas skaffa den gamla undan fr den nya. 11Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min sjl skall icke frsm eder. 12Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk. 13 Jag r HERREN, eder Gud, som frde eder ut ur Egyptens land, fr att I icke skullen vara trlar dr; och jag har brutit snder edert ok och ltit eder g med upprtt huvud. 14Men om I icke hren mig och icke gren efter alla dessa bud, 15om I frkasten mina stadgar, och om edra sjlar frsm mina rtter, s att I icke gren efter alla mina bud, utan bryten mitt frbund, 16d skall ock jag handla p samma stt mot eder: jag skall hemska eder med frskrckliga olyckor, med trande sjukdom och feber, s att edra gon frsmkta och eder sjl frtvinar; och I skolen frgves s eder
143
1

Swedish Bible

Anonymous

sd, ty edra fiender skola ta den. 17Jag skall vnda mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna av edra fiender; och de som hata eder skola rda ver eder, och I skolen fly, om ock ingen frfljer eder. 18Om I, detta oaktat, icke hren mig, s skall jag tukta eder sjufalt vrre fr edra synders skull. 19Jag skall krossa eder stolta makt. Jag skall lta eder himmel bliva ssom jrn och eder jord ssom koppar. 20Och eder mda skall vara frspilld, ty eder jord skall icke giva sin grda, och trden i landet skola icke bra sin frukt. 21Om I nd vandren mig emot och icke viljen hra mig, s skall jag sl eder sjufalt vrre, ssom edra synder frtjna. 22Jag skall snda ver eder vilddjur, som skola dda edra barn och frdrva eder boskap och minska edert eget antal, s att edra vgar bliva de. 23Om I, detta oaktat, icke lten varna eder av mig, utan vandren mig emot, 24s skall ocks jag vandra eder emot och sl eder sjufalt fr edra synders skull. 25Jag skall lta eder drabbas av ett hmndesvrd, som skall hmnas mitt frbund, och I skolen ndgas frsamla eder i stderna; men dr skall jag snda pest bland eder, och I skolen bliva givna i fiendehand. 26Jag skall s frdrva edert livsuppehlle, att edert brd skall kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert brd skall lmnas ut efter vikt, och nr I ten, skolen I icke bliva mtta. 27Om I, detta oaktat, icke hren mig, utan vandren mig emot, 28s skall ocks jag i vrede vandra eder emot och tukta eder sjufalt fr edra synders skull. 29I skolen ndgas ta edra sners ktt och ta edra dttrars ktt. 30Jag skall delgga edra offerhjder och utrota edra solstoder; jag skall kasta edra dda kroppar p edra elndiga avgudars dda kroppar, ty min sjl skall frsm eder. 31Och jag skall gra edra stder till ruiner och frda edra helgedomar, och jag skall icke mer med vlbehag knna lukten av edra offer. 32 Jag skall sjlv delgga landet, s att edra fiender, som bo dri, skola hpna drver. 33Men eder skall jag frstr bland hedningarna, och jag skall frflja eder med draget svrd; s skall edert land bliva en demark, och edra stder skola bliva ruiner. 34D skall landet f gottgrelse fr sina sabbater, d, under hela den tid det ligger de och I ren i edra fienders land. Ja, d skall landet hlla sabbat och giva gottgrelse fr sina sabbater. 35Hela den tid det ligger de skall det hlla sabbat och f den vila det icke fick p edra sabbater, d I bodden dri. 36Och t dem som bliva kvar av eder skall jag giva frsagda hjrtan i deras fienders lnder, s att de jagas p flykten av ett prasslande lv som rres av vinden, och fly, ssom flydde de fr svrd, och falla, om ock ingen frfljer dem. 37Och de skola stupa p varandra, likasom fr svrd, om ock ingen frfljer dem. Ja, I skolen icke kunna hlla stnd mot edra fiender. 38I skolen frgs bland hedningarna, och edra fienders land skall frtra eder. 39Och de som bliva kvar av eder skola frsmkta i edra fienders land, genom sin egen missgrning, och frsmkta tillika genom sina fders missgrning, likasom dessa hava gjort. 40Och de skola ndgas beknna den missgrning de sjlva hava begtt, och den deras fder hava begtt, genom att handla trolst mot mig, och huru de hava vandrat mig emot 41-varfr ocks jag mste vandra dem emot och fra dem bort i deras fienders land -- ja, d skola deras oomskurna hjrtan ndgas dmjuka sig, d skola de f umglla sin missgrning. 42Och d skall jag tnka p mitt frbund med Jakob, d skall jag ock tnka p mitt frbund med Isak och p mitt frbund med Abraham, och p landet skall jag tnka. 43Ty landet mste bliva vergivet av dem och s f gottgrelse fr sina sabbater genom att bliva de nr folket r borta, och sjlva skola de

144

Swedish Bible

Anonymous

f umglla sin missgrning, drfr, ja, drfr att de frkastade mina rtter, och drfr att deras sjlar frsmdde mina stadgar. 44Men detta oaktat skall jag, medan de ro i sina fienders land, icke s frkasta eller frsm dem, att jag frgr dem och bryter mitt frbund med dem; ty jag r HERREN, deras Gud. 45Nej, till fromma fr dem skall jag tnka p frbundet med frfderna, som jag frde ut ur Egyptens land, infr hedningarnas gon, p det att jag skulle vara deras Gud. Jag r HERREN. 46 Dessa ro de stadgar och rtter och lagar som HERREN faststllde mellan sig och Israels barn, p Sinai berg genom Mose.

Chapter 27 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barn och sg till dem: Om ngon skall fullgra ett lfte, ett sdant varvid du har att bestmma vrdet p personer som lovas t HERREN, s gller fljande: 3Om vrdet skall bestmmas fr en man som r mellan tjugu och sextio r gammal, s skall du bestmma detta till femtio siklar silver, efter helgedomssikelns vikt. 4 Om frgan gller en kvinna, s skall du bestmma vrdet till trettio siklar. 5Om frgan gller ngon som r mellan fem r och tjugu r gammal, s skall det vrde du bestmmer vara fr mankn tjugu siklar och fr kvinnkn tio siklar. 6Om frgan gller ngon som r mellan en mnad och fem r gammal, s skall det vrde du bestmmer vara fr mankn fem siklar silver och fr kvinnkn tre siklar silver. 7Om frgan gller ngon som r sextio r gammal eller drutver, s skall det vrde du bestmmer vara, om det r en man, femton siklar, men fr en kvinna skall det vara tio siklar. 8 r ngon i sdant armod att han icke kan betala det vrde du bestmmer, s skall han stllas fram infr prsten, och prsten skall d bestmma ett vrde fr honom; efter vad den som har gjort lftet kan anskaffa skall prsten bestmma vrdet fr honom. 9Om frgan gller boskap, av de lag man fr bra fram ssom offer t HERREN, s skall allt sdant, nr man har givit det t HERREN, vara heligt; 10man skall icke utvxla eller utbyta det, vare sig ett bttre mot ett smre eller ett smre mot ett bttre. Om ngon likvl utbyter ett djur mot ett annat, s skall bde det frra och det som har blivit lmnat i utbyte vara heligt. 11Men om frgan gller ngot slags orent djur, ett sdant som man icke fr bra fram ssom offer t HERREN, s skall djuret stllas fram infr prsten; 12och prsten skall bestmma dess vrde, alltefter som det r bttre eller smre. Ssom du -- prsten -bestmmer det, s skall det vara. 13Och om garen vill lsa djuret, s skall han till det vrde du har bestmt lgga femtedelen av vrdet. 14Om ngon helgar sitt hus, fr att det skall vara helgat t HERREN, s skall prsten bestmma dess vrde, alltefter som det r bttre eller smre. Ssom prsten bestmmer dess vrde, s skall det frbliva. 15Och om den som har helgat sitt hus vill lsa det, s skall han till det vrde i penningar du har bestmt lgga femtedelen drav; d bliver det hans. 16Om ngon helgar t HERREN ett stycke ker av sin arvsbesittning s skall du bestmma dess vrde efter utsdet drp: mot var homer utsdeskorn skola svara femtio siklar silver. 17Om han helgar sin ker nda frn jubelret, s skall det frbliva vid det vrde du bestmmer. 18Men
1

145

Swedish Bible

Anonymous

om han helgar sin ker efter jubelret, d skall prsten t honom berkna penningvrdet efter antalet av de r som terst till nsta jubelr; och ett motsvarande avdrag skall gras p det vrde du frut har bestmt. 19Och om den som har helgat kern vill lsa den, s skall han till det vrde i penningar du har bestmt lgga femtedelen drav; d frbliver den hans. 20Om han icke lser kern, men sljer den t ngon annan, s fr kern sedan icke lsas, 21utan nr kern frntrdes p jubelret, skall den vara helgad t HERREN, likasom en tillspillogiven ker; hans arvsbesittning tillfaller d prsten. 22Om ngon helgar t HERREN en ker som han har kpt, en som icke hr till hans arvsbesittning, 23s skall prsten t honom rkna ut beloppet av det bestmda vrdet intill jubelret; och han skall samma dag erlgga detta vrde, som du har bestmt; det skall vara helgat t HERREN. 24 Men p jubelret skall kern terg till den av vilken den har blivit kpt, och vilkens arvejord den r. 25Och nr du bestmmer ngot vrde, skall det alltid bestmmas i helgedomssiklar, sikeln rknad till tjugu gera. 26Men det som r frstftt ibland boskap, och som tillhr HERREN redan ssom frstftt, det skall ingen helga; vare sig det r ett djur av fkreaturen eller ett djur av smboskapen, tillhr det redan HERREN 27Men om frgan gller ngot orent djur, s skall man lsa det efter det vrde du bestmmer och lgga femtedelen av vrdet drtill. Om det icke lses, s skall det sljas efter det vrde du bestmmer. 28Och om frgan gller ngot tillspillogivet, vad ngon har givit till spillo t HERREN av sin egendom, det m vara en mnniska eller ett boskapsdjur eller den ker som r hans arvsbesittning, s fr sdant varken sljas eller lsas; allt tillspillogivet r hgheligt och tillhr HERREN. 29En mnniska som har blivit tillspillogiven fr aldrig lsas; en sdan mste ddas. 30Och all tionde av jorden, vare sig av sden p jorden eller av trdens frukt, tillhr HERREN; den r helgad t HERREN. 31Om ngon vill lsa ngot av sin tionde, s skall han lgga femtedelen av vrdet drtill. 32Och vad betrffar tionde av fkreatur eller av smboskap, allt som gr under herdestaven, s skall av allt detta vart tionde djur vara helgat t HERREN; 33man skall icke efterforska om det r bttre eller smre, och man fr icke utbyta det. Om ngon likvl utbyter djuret, s skall bde detta och det som har blivit lmnat i utbyte vara heligt; det fr icke lsas. 34Dessa ro de bud som HERREN p Sinai berg gav Israels barn genom Mose.

Numbers
Chapter 1 Och HERREN talade till Mose i Sinais ken, i uppenbarelsetltet, p frsta dagen i andra mnaden av det andra ret efter deras uttg ur Egyptens land; han sade: 2Rknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter deras slkter och efter deras familjer, vart namn rknat srskilt, allt mankn, var person fr sig; 3alla stridbara mn i Israel, de mn som ro tjugu r gamla eller drutver, dem skolen I inmnstra efter deras hravdelningar, du och Aron. 4I skolen drvid taga
1

146

Swedish Bible

Anonymous

till eder en man av var stam, den som r huvudman fr sin stams familjer. 5Och dessa ro namnen p de mn som skola bitrda eder: av Ruben: Elisur, Sedeurs son; 6av Simeon: Selumiel, Surisaddais son; 7av Juda: Naheson, Amminadabs son; 8av Isaskar: Netanel, Suars son; 9av Sebulon: Eliab, Helons son; 10av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son; 11av Benjamin: Abidan, Gideonis son; 12av Dan: Ahieser, Ammisaddais son; 13av Aser: Pagiel, Okrans son; 14av Gad: Eljasaf, Deguels son; 15av Naftali: Ahira, Enans son. 16Dessa voro ombud fr menigheten, hvdingar fr sina fdernestammar, huvudmn fr Israels tter. 17Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna mn; 18och sedan de hade frsamlat hela menigheten p frsta dagen i andra mnaden, blev folket infrt i frteckningen efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, var person fr sig, 19 allt ssom HERREN hade bjudit Mose; och han mnstrade dem i Sinais ken. 20Och avkomlingarna av Rubens, Israels frstfddes, sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, var person fr sig, alla av mankn som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 21s mnga av Rubens stam som inmnstrades, utgjorde fyrtiosex tusen fem hundra. 22Avkomlingarna av Simeons sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, s mnga som inmnstrades, vart namn rknat srskilt, var person fr sig, alla av mankn som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 23s mnga av Simeons stam som inmnstrades, utgjorde femtionio tusen tre hundra. 24Avkomlingarna av Gads sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 25s mnga av Gads stam som inmnstrades, utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra femtio. 26Avkomlingarna av Judas sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 27s mnga av Juda stam som inmnstrades, utgjorde sjuttiofyra tusen sex hundra. 28 Avkomlingarna av Isaskars sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 29s mnga av Isaskars stam son inmnstrades, utgjorde femtiofyra tusen fyra hundra. 30Avkomlingarna av Sebulons sner upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 31s mnga av Sebulons stam som inmnstrades, utgjorde femtiosju tusen fyra hundra. 32Avkomlingarna av Josefs sner: Avkomlingarna av Efraims sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 33s mnga av Efraims stam som inmnstrades; utgjorde fyrtio tusen fem hundra. 34Avkomlingarna av Manasses sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 35s mnga av Manasse stam som inmnstrades, utgjorde trettiotv tusen tv hundra. 36Avkomlingarna av Benjamins sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 37s mnga av Benjamins stam som inmnstrades, utgjorde trettiofem tusen fyra hundra. 38Avkomlingarna av Dans sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer,
147

Swedish Bible

Anonymous

vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 39s mnga av Dans stam som inmnstrades, utgjorde sextiotv tusen sju hundra. 40Avkomlingarna av Asers sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 41s mnga av Asers stam som inmnstrades, utgjorde fyrtioett tusen fem hundra. 42Avkomlingarna av Naftalis sner, upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn, 43s mnga av Naftali stam som inmnstrades, utgjorde femtiotre tusen fyra hundra. 44Dessa voro de inmnstrade, de som blevo inmnstrade av Mose och Aron och Israels hvdingar, tolv mn, som fretrdde var och en sin stamfamilj. 45Och alla de av Israels barn som inmnstrades, efter deras familjer, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn i Israel, 46alla dessa inmnstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra femtio. 47Men leviterna i sin fdernestam blevo icke inmnstrade med de vriga. 48Ty HERREN talade till Mose och sade: 49Levi stam allenast skall du icke inmnstra, och du skall icke rkna antalet av dem med de vriga israeliterna; 50utan du skall frordna leviterna att frest vittnesbrdets tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbehr. De skola bra tabernaklet och alla dess redskap och gra tjnst drvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt lger. 51Nr tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det, och nr tabernaklet skall sls upp, skola leviterna uppstta det; men om ngon frmmande kommer drvid, skall han ddas. 52De vriga israeliterna skola lgra sig var och en i sitt lger, och var och en under sitt baner, efter sina hravdelningar; 53men leviterna skola lgra sig runt omkring vittnesbrdets tabernakel, fr att icke frtrnelse m komma ver Israels barns menighet; och leviterna skola iakttaga vad som r att iakttaga vid vittnesbrdets tabernakel. 54Och Israels barn gjorde s; de gjorde i alla stycken ssom HERREN hade bjudit Mose.

Chapter 2 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 2Israels barn skola lgra sig var och en under sitt baner, vid de flttecken som hra till deras srskilda familjer; runt omkring uppenbarelsetltet skola de lgra sig s, att de hava det framfr sig. 3P framsidan, sterut, skall Juda lgra sig under sitt baner, efter sina hravdelningar: Juda barns hvding Naheson, Amminadabs son 4med de inmnstrade som utgra hans hr, sjuttiofyra tusen sex hundra man. 5Bredvid honom skall Isaskars stam lgra sig: Isaskars barns hvding Netanel, Suars son, 6med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiofyra tusen fyra hundra man. 7Drnst Sebulons stam: Sebulons barns hvding Eliab, Helons son, 8med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiosju tusen fyra hundra man. 9 De inmnstrade som tillhra Juda lger utgra allts tillsammans ett hundra ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina hravdelningar. De skola vid uppbrott tga frmst. 10Ruben skall lgra sig under sitt baner sderut, efter sina hravdelningar: Rubens barns hvding Elisur, Sedeurs son,
148
1

Swedish Bible

Anonymous

11

med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtiosex tusen fem hundra man. 12Bredvid honom skall Simeons stam lgra sig: Simeons barns hvding Selumiel, Surisaddais son, 13med de inmnstrade som utgra hans hr, femtionio tusen tre hundra man. 14Drnst Gads stam: Gads barns hvding Eljasaf, Reguels son 15med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtiofem tusen sex hundra femtio man. 16De inmnstrade som tillhra Rubens lger utgra allts tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man, delade i sina hravdelningar. Och de skola vid uppbrott tga i andra rummet. 17Sedan skall uppenbarelsetltet med leviternas lger hava sin plats i tget, mitt emellan de vriga lgren. I den ordning de lgra sig skola de ock tga, var och en p sin plats, under sina baner. 18Efraim skall lgra sig under sitt baner vsterut, efter sina hravdelningar: Efraims barns hvding Elisama, Ammihuds son, 19med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtio tusen fem hundra man. 20Bredvid honom skall Manasse stam lgra sig: Manasse barns hvding Gamliel, Pedasurs son, 21med de inmnstrade som utgra hans hr, trettiotv tusen tv hundra man. 22Drnst Benjamins stam: Benjamins barns hvding Abidan, Gideonis son, 23 med de inmnstrade som utgra hans hr, trettiofem tusen fyra hundra man. 24De inmnstrade som tillhra Efraims lger utgra allts tillsammans ett hundra tta tusen ett hundra man, delade i sina hravdelningar. Och de skola vid uppbrott tga i tredje rummet. 25Dan skall lgra sig under sitt baner norrut, efter sina hravdelningar: Dans barns hvding Ahieser, Ammisaddais son, 26med de inmnstrade som utgra hans hr, sextiotv tusen sju hundra man. 27Bredvid honom skall Asers stam lgra sig: Asers barns hvding Pagiel, Okrans son, 28med de inmnstrade som utgra hans har, fyrtioett tusen fem hundra man. 29Drnst Naftali stam: Naftali barns hvding Ahira, Enans son, 30med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiotre tusen fyra hundra man. 31De inmnstrade som tillhra Dans lger utgra allts tillsammans ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott tga sist, under sina baner. 32Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som inmnstrades. De som inmnstrades i lgren, efter sina hravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem hundra femtio man. 33Men leviterna blevo icke inmnstrade med de vriga israeliterna, ty s hade HERREN: bjudit Mose. 34Och Israels barn gjorde s; alldeles s, som HERREN hade bjudit Mose, lgrade de sig under sina baner, och s tgade de ock, var och en i sin slkt, efter sin familj.

Chapter 3 Detta r berttelsen om Arons och Moses slkt, vid den tid d HERREN talade med Mose p Sinai berg. 2Dessa ro namnen p Arons sner: Nadab, den frstfdde, och Abihu, Eleasar och Itamar. 3Dessa voro namnen p Arons sner, de smorda prsterna, som hade mottagit handfyllning till att vara prster. 4Men Nadab och Abihu fllo dda ned infr HERRENS ansikte, nr de framburo frmmande eld infr HERRENS ansikte i Sinais ken; och de hade inga sner. Sedan voro Eleasar och Itamar prster under sin fader Aron. 5Och HERREN talade till Mose och sade: 6Levi stam
149
1

Swedish Bible

Anonymous

skall du lta f tilltrde hit; du skall lta dem st infr prsten Aron fr att betjna honom. 7De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela menigheten har att iakttaga, infr uppenbarelsetltet, i det att de frrtta tjnsten vid tabernaklet. 8Och de skola hava vrden om alla uppenbarelsetltets tillbehr, och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de frrtta tjnsten vid tabernaklet. 9Allts skall du giva leviterna t Aron och hans sner; de skola vara honom givna ssom gva av Israels barn. 10Men Aron och hans sner skall du anbefalla att iakttaga vad som hr till deras prstmbete. Om ngon frmmande kommer drvid, skall han ddas. 11Och HERREN talade till Mose och sade: 12Se, jag har sjlv bland Israels barn uttagit leviterna i stllet fr allt frstftt bland Israels barn, allt som ppnar moderlivet, s att leviterna skola tillhra mig. 13 Ty mig tillhr allt frstftt; p den dag d jag slog allt frstftt i Egyptens land helgade jag t mig allt frstftt i Israel, svl mnniskor som boskap. Mig skola de tillhra. Jag r HERREN. 14 Och HERREN talade till Mose i Sinais ken och sade: 15Mnstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras slkter; alla av mankn som ro en mnad gamla eller drutver skall du inmnstra. 16 och Mose inmnstrade dem efter HERRENS befallning, ssom honom hade blivit bjudet. 17Och dessa voro Levis sner, efter deras namn: Gerson, Kehat och Merari. 18Och dessa voro namnen p Gersons sner, efter deras slkter: Libni och Simei. 19Och Kehats sner efter sina slkter voro Amram och Jishar, Hebron och Ussiel. 20Och Meraris sner efter sina slkter voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas slkter, efter deras familjer. 21Frn Gerson hrstammade libniternas slkt och simeiternas slkt; dessa voro gersoniternas slkter. 22De av dem som inmnstrades, i det att man rknade alla dem av mankn som voro en mnad gamla eller drutver dessa inmnstrade utgjorde sju tusen fem hundra. 23Gersoniternas slkter hade sitt lger bakom tabernaklet, vsterut. 24 Och hvding fr gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son. 25Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetltet hava vrden om sjlva tabernaklet och dess tckelse, om dess verdrag och om frhnget fr ingngen till uppenbarelsetltet, 26vidare om frgrdens omhngen och om frhnget fr ingngen till frgrden, som omgav tabernaklet och altaret, s ock om dess streck -- vad arbete nu kunde frekomma drvid. 27Frn Kehat hrstammade amramiternas slkt, jishariternas slkt hebroniternas slkt och ussieliternas slkt; dessa voro kehatiternas slkter. 28Nr man rknade alla dem av mankn som voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde de tta tusen sex hundra; dessa voro de som skulle hava vrden om de heliga fremlen. 29Kehats barns slkter hade sitt lger vid sidan av tabernaklet, sderut. 30Och hvding fr de kehatitiska slkternas stamfamilj; var Elisafan, Ussiels son. 31De skulle hava vrden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehr till de heliga fremlen, som begagnades vid gudstjnsten, s ock om frhnget och om allt arbete drvid. 32 Men verhvding ver alla leviterna var Eleasar, prsten Arons son; han var frman fr dem som skulle hava vrden om de heliga fremlen. 33Frn Merari hrstammade maheliternas slkt och musiternas slkt; dessa voro merariternas slkter. 34Och de av dem som inmnstrades, i det att man rknade alla dem av mankn som voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde sex tusen tv hundra. 35Och hvding fr de meraritiska slkternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt lger vid sidan av tabernaklet, norrut. 36Och Meraris barn fingo till liggande att hava
150

Swedish Bible

Anonymous

vrden om brderna till tabernaklet, om dess tvrstnger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehr och om allt arbete drvid, 37s ock om stolparna till frgrden runt omkring med deras fotstycken, deras pluggar och streck. 38Men mitt fr tabernaklet, p framsidan, mitt fr uppenbarelsetltet, sterut, hade Mose och Aron och hans sner sitt lger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om ngon frmmande kom drvid, skulle han ddas. 39De inmnstrade av leviterna som Mose och Aron inmnstrade efter deras slkter, enligt HERRENS befallning, alla av mankn som voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde tillsammans tjugutv tusen. 40Och HERREN sade till Mose: Mnstra allt frstftt av mankn bland Israels barn, alla som ro en mnad gamla eller drutver, och rkna antalet av deras namn. 41Och tag ut t mig -- ty jag r HERREN -- leviterna i stllet fr allt frstftt bland Israels barn, s ock leviternas boskap i stllet fr allt frstftt bland Israels barns boskap. 42 Och Mose mnstrade allt frstftt bland Israels barn, ssom HERREN hade bjudit honom. 43Och de frstfdde av mankn, vart namn rknat srskilt, de som voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde, s mnga som inmnstrades, tillsammans tjugutv tusen tv hundra sjuttiotre. 44Och HERREN talade till Mose och sade: 45Du skall uttaga leviterna i stllet fr allt frstftt bland Israels barn, s ock leviternas boskap i stllet fr dessas boskap; s att leviterna skola tillhra mig. Jag r HERREN. 46Men till lsen fr de tv hundra sjuttiotre personer med vilka antalet av Israels barns frstfdde verstiger leviternas antal, 47skall du taga fem siklar fr var person; du skall taga upp dessa efter helgedomssikelns vikt, sikeln rknad till tjugu gera. 48Och du skall giva penningarna t Aron och hans sner ssom lsen fr de vertaliga bland folket. 49Och Mose tog lsesumman av dem som voro vertaliga, nr man rknade dem som voro lsta genom leviterna. 50Av Israels barns frstfdde tog han penningarna, ett tusen tre hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt. 51Och Mose gav lsesumman t Aron och hans sner, efter HERRENS befallning, ssom HERREN hade bjudit Mose.

Chapter 4 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 2Rknen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras slkter och efter deras familjer, 3dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio r, alla tjnstbara mn som kunna frrtta sysslor vid uppenbarelsetltet. 4Och detta skall vara Kehats barns tjnstgring vid uppenbarelsetltet: de skola hava hand om de hgheliga fremlen. 5Nr lgret skall bryta upp, skola Aron och hans sner g in och taga ned den frlt som hnger framfr arken och med den vertcka vittnesbrdets ark; 6drver skola de lgga ett verdrag av tahasskinn och ver detta ytterligare breda ett klde, helt och hllet mrkbltt; sedan skola de stta in stngerna. 7Och ver skdebrdsbordet skola de breda ett mrkbltt klde och stlla drp faten, sklarna och bgarna, vensom kannorna till drickoffren; det bestndiga brdet skall ock lggas drp. 8Hrver skola de breda ett rosenrtt klde och betcka detta med ett
1

151

Swedish Bible

Anonymous

verdrag av tahasskinn; sedan skola de stta in stngerna. 9Och de skola taga ett mrkbltt klde och drmed vertcka ljusstaken och dess lampor, lamptnger och brickor, s ock alla tillhrande oljekrl som begagnas under tjnstgringen drvid; 10och de skola lgga den med alla dess tillbehr i ett verdrag av tahasskinn och sedan lgga alltsammans p en br. 11ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett mrkbltt klde och betcka detta med ett verdrag av tahasskinn, sedan skola de stta in stngerna. 12Och de skola taga alla gudstjnstredskap, som begagnas vid tjnstgringen i helgedomen, och lgga dem i ett mrkbltt klde och betcka dem med ett verdrag av tahasskinn, och sedan lgga dem p en br. 13Och de skola taga bort askan frn altaret och breda ver det ett purpurrtt klde 14och lgga drp alla tillbehr som begagnas under tjnstgringen drvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sklarna, korteligen, altarets alla tillbehr; och drver skola de breda ett verdrag av tahasskinn och s stta in stngerna. 15Sedan nu Aron och hans sner, nr lgret skall bryta upp, s hava vertckt de heliga fremlen och alla tillbehr till dessa heliga freml, skola drefter Kehats barn komma fr att bra; men de m icke rra vid de heliga fremlen, ty d skola de d. Detta r vad Kehats barn hava att bra av det som hr till uppenbarelsetltet. 16Och Eleasars, prsten Arons sons liggande skall vara att hava vrden om oljan till ljusstaken, om den vlluktande rkelsen, om det dagliga spisoffret och om smrjelseoljan; hans liggande skall vara att hava vrden om hela tabernaklet och om allt vad dri r, de heliga fremlen och deras tillbehr. 17Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 18Lten icke kehatiternas slktgren utrotas ur leviternas stam. 19 Utan gren p fljande stt med dem, fr att de m leva och icke d, nr de nalkas de hgheliga fremlen: Aron och hans sner skola g in och anvisa var och en av dem vad han har att gra eller bra 20men sjlva m de icke g in och se de heliga fremlen, icke ens ett gonblick, ty d skola de d. 21Och HERREN talade till Mose och sade: 22Rkna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och efter deras slkter. 23Dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio r, skall du inmnstra, alla tjnstbara mn som kunna frrtta arbete vid uppenbarelsetltet. 24Detta skall vara gersoniternas slkters tjnstgring, vad de hava att gra och vad de hava att bra: 25de skola bra de tygvder av vilka tabernaklet bildas, uppenbarelsetltets tckelse, dess verdrag och det verdrag av tahasskinn som ligger ovanp detta, frhnget fr ingngen till uppenbarelsetltet, 26 vidare omhngena till frgrden, frhnget fr porten till frgrden, som omgiver tabernaklet och altaret, s ock tillhrande streck och alla redskap till arbetet drvid; och allt som hrvid r att gra skola de frrtta. 27P det stt Aron och hans sner bestmma skall Gersons barns hela tjnstgring frsigg, i frga om allt vad de hava att bra och gra; och I skolen verlmna i deras vrd allt vad de hava att bra. 28Detta r den tjnstgring som Gersons barns slkter skola hava vid uppenbarelsetltet; och vad de hava att iakttaga skola de utfra under ledning av Itamar, prsten Arons son 29Meraris barn skall du inmnstra, efter deras slkter och efter deras familjer. 30Dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio r, skall du inmnstra, alla tjnstbara mn som kunna frrtta arbete vid uppenbarelsetltet. 31Och detta r vad som skall ligga dem att bra, allt vad som hr till deras tjnstgring vid uppenbarelsetltet: brderna till tabernaklet, dess tvrstnger, stolpar och fotstycken, 32s ock stolparna till frgrden runt omkring med deras

152

Swedish Bible

Anonymous

fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbehr och allt som hr till arbetet drvid; och I skolen lmna dem uppgift p de srskilda freml som det ligger dem att bra. 33Detta skall vara de meraritiska slkternas tjnstgring, allt vad som hr till deras tjnstgring vid uppenbarelsetltet; och det skall utfras under ledning av Itamar, prsten Arons son. 34Och Mose och Aron och menighetens hvdingar inmnstrade Kehats barn, efter deras slkter och efter deras familjer, 35dem som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio r alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid uppenbarelsetltet. 36Och de av dem som inmnstrades, efter deras slkter, utgjorde tv tusen sju hundra femtio. 37S mnga voro de av kehatiternas slkter som inmnstrades, summan av dem som skulle gra tjnst vid uppenbarelsetltet, de som Mose och Aron inmnstrade, efter HERRENS befallning genom Mose. 38Och de av Gersons barn som inmnstrades, efter deras slkter och efter deras familjer, 39de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio r, alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid uppenbarelsetltet, 40 dessa som inmnstrades efter sina slkter och efter sina familjer utgjorde tv tusen sex hundra trettio. 41S mnga voro de av Gersons barns slkter som inmnstrades, summan av dem som skulle gra tjnst vid uppenbarelsetltet, de som Mose och Aron inmnstrade, efter HERRENS befallning. 42Och de av Meraris barns slkter som inmnstrades, efter deras slkter och efter deras familjer, 43de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio r, alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid uppenbarelsetltet, 44dessa som inmnstrades efter sina slkter utgjorde tre tusen tv hundra. 45S mnga voro de av Meraris barns slkter som inmnstrades, de som Mose och Aron inmnstrade efter HERRENS befallning genom Mose. 46De av leviterna som Mose och Aron och Israels hvdingar inmnstrade, efter deras slkter och efter deras familjer, 47de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio r, alla som kunde frrtta ngot tjnstgringsarbete eller ngot brarearbete vid uppenbarelsetltet, 48dessa som inmnstrades utgjorde tillsammans tta tusen fem hundra ttio. 49Efter HERRENS befallning blevo de inmnstrade genom Mose, var och en till det som han hade att gra eller bra, och var och en fick det liggande som HERREN hade bjudit Mose.

Chapter 5 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lgret var och en som r spetlsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom ngon dd. 3En sdan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till ngot stlle utanfr lgret skolen I skicka honom, fr att han icke m orena deras lger; jag har ju min boning mitt ibland dem. 4Och Israels barn gjorde s; de skickade dem till ett stlle utanfr lgret; ssom HERREN hade tillsagt Mose, s gjorde Israels barn. 5Och HERREN talade till Mose och sade: 6Tala till Israels barn: Om ngon, vare sig man eller kvinna, begr ngon synd -- vad det nu m vara, vari en mnniska kan frsynda sig -- i det han gr sig skyldig till en orttrdighet mot HERREN, och denna person allts drager
153
1

Swedish Bible

Anonymous

sig skuld, 7s skall han beknna den synd han har begtt, och erstta det han har frbrutit sig p till dess fulla belopp och lgga femtedelen av vrdet drtill; och detta skall han giva t den som han har frbrutit sig emot. 8Men om denne icke har efterlmnat ngon brdeman, t vilken ersttning kan givas fr det han har frbrutit sig p, d skall ersttningen fr detta givas t HERREN och tillhra prsten, utom frsoningsvduren, med vilken frsoning bringas fr den skyldige. 9Och alla heliga gvor som Israels barn giva ssom en grd, vilken de bra fram till prsten, skola tillhra denne; 10honom skola allas heliga gvor tillhra; vad ngon giver t prsten skall tillhra denne. 11 Och HERREN talade till Mose och sade: 12Tala till Israels barn och sg till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen, 13i det att ngon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har ftt veta drav, och utan att hon har blivit rjd, fastn hon verkligen har ltit sknda sig; om allts intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen p bar grning, 14men misstankens ande likvl kommer ver honom, s att han fr misstanke mot sin hustru, och det verkligen r s, att hon har ltit sknda sig; eller om misstankens ande kommer ver honom, s att han fr misstanke mot sin hustru, och detta fastn hon icke har ltit sknda sig: 15 s skall mannen fra sin hustru till prsten och ssom offer fr henne bra fram en tiondedels efa kornmjl, men ingen olja skall han gjuta drp och ingen rkelse lgga drp, ty det r ett misstankeoffer, ett minnelseoffer, som bringar en missgrning i minnelse. 16Och prsten skall fra henne fram och stlla henne infr HERRENS ansikte. 17Och prsten skall taga heligt vatten i ett lerkrl, och sedan skall prsten taga ngot av stoftet p tabernaklets golv och lgga i vattnet. 18 Och prsten skall stlla kvinnan fram infr HERRENS ansikte och lsa upp kvinnans hr och lgga p hennes hnder minnelseoffret, det r misstankeoffret; men prsten sjlv skall hlla i sin hand det frbannelsebringande olycksvattnet. 19Drefter skall prsten besvrja kvinnan och sga till henne: Om ingen har lgrat dig och du icke har svikit din man genom att lta sknda dig, s m detta frbannelsebringande olycksvatten icke skada dig. 20Men om du har svikit din man och ltit sknda dig, i det att ngon annan n din man har beblandat sig med dig 21(prsten besvrjer nu kvinnan med frbannelsens ed, i det han sger till kvinnan:) D m HERREN gra dig till ett exempel som man nmner, nr man frbannar och svr bland ditt folk; HERREN m d lta din lnd frvissna och din buk svlla upp; 22ja, nr du har ftt detta frbannelsebringande vatten in i ditt liv, d m det komma din buk att svlla upp och din lnd att frvissna. Och kvinnan skall sga: Amen, amen. 23Sedan skall prsten skriva upp dessa frbannelser p ett blad och drefter avtv dem i olycksvattnet 24och giva kvinnan det frbannelsebringande olycksvattnet att dricka, fr att detta frbannelsebringande vatten m bliva henne till olycka, nr hon har ftt det i sig. 25Och prsten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer infr HERRENS ansikte och bra det fram till altaret. 26Och prsten skall av offret taga en handfull, det som utgr sjlva altaroffret, och frbrnna det p altaret; drefter skall han giva kvinnan vattnet att dricka. 27Och nr han s har givit henne vattnet att dricka, d skall detta ske: om hon har ltit sknda sig och varit sin man otrogen, s skall det frbannelsebringande vattnet, nr hon har ftt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk svller upp och hennes lnd frvissnar; och kvinnan skall bliva ett

154

Swedish Bible

Anonymous

exempel som man nmner, nr man frbannar bland hennes folk. 28Men om kvinnan icke har ltit sknda sig, utan r ren, d skall hon frbliva oskadd och kunna undf livsfrukt. 29Detta r misstankelagen, om huru frfaras skall, nr en kvinna har svikit sin man och ltit sknda sig, 30eller nr eljest misstankens ande kommer ver en man, s att han misstnker sin hustru; han skall d stlla hustrun fram infr HERRENS ansikte, och prsten skall med henne gra allt vad denna lag stadgar. 31S skall mannen vara fri ifrn missgrning, men hustrun kommer att bra p missgrning.

Chapter 6 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barn och sg till dem: Om ngon, vare sig man eller kvinna, har att fullgra ett nasirlfte, ett lfte att vara HERRENS nasir, 3s skall han avhlla sig frn vin och starka drycker; han skall icke dricka ngon syrad dryck av vin eller ngon annan syrad stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller skall han ta druvor, vare sig friska eller torra. 4S lnge hans nasirtid varar, skall han icke ta ngot som kommer av vintrdet, icke ens dess kartar eller spda skott. 5S lnge hans nasirlfte varar, skall ingen rakkniv komma p hans huvud; till dess att den tid r ute, under vilken han skall vara HERRENS nasir, skall han vara helig och lte hret vxa lngt p sitt huvud. 6S lnge han r HERRENS nasir, skall han icke nalkas ngon dd. 7Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin syster fr han draga sig orenhet, om de d ty han br p sitt huvud tecknet till att han r sin Guds nasir; 8 s lnge hans nasirtid varar, r han helgad t HERREN. 9Men om ngon ofrtnkt och pltsligt dr i hans nrhet, och drmed orenar hans huvud, p vilket han br nasirtecknet, s skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka det p sjunde dagen. 10Och p ttonde dagen skall han bra fram till prsten tv turturduvor eller tv unga duvor, till uppenbarelsetltets ingng. 11 Och prsten skall offra en till syndoffer och en till brnnoffer och bringa frsoning fr honom, till rening frn den synd han har dragit ver sig genom den dde; sedan skall han samma dag ter helga sitt huvud; 12han skall inviga sig till nasir t HERREN fr lika lng tid som han frut hade lovat. Och han skall fra fram ett rsgammalt lamm till skuldoffer. Den frra lftestiden skall vara ogill, drfr att hans nasirat blev orenat. 13Och detta r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid r ute skall han fras fram till uppenbarelsetltets ingng; 14och han skall ssom sitt offer t HERREN frambra ett rsgammalt felfritt lamm av hankn till brnnoffer och ett rsgammalt felfritt lamm av honkn till syndoffer och en felfri vdur till tackoffer, 15drjmte en korg med osyrat brd, kakor av fint mjl, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s ock tillhrande spis offer och drickoffer. 16Och prsten skall bra fram detta infr HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och hans brnnoffer. 17Och vduren skall han offra till tackoffer t HERREN, jmte korgen med de osyrade brden; prsten skall ock offra tillhrande spisoffer och drickoffer. 18Och nasiren skall vid ingngen till uppenbarelsetltet raka sitt huvud, p vilket han br nasirtecknet, och taga sitt huvudhr, sitt nasirtecken, och lgga det p elden som brinner under
1

155

Swedish Bible

Anonymous

tackoffret. 19Och prsten skall taga den kokta vdursbogen, och drjmte ur korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och lgga detta p nasirens hnder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet. 20 Och prsten skall vifta detta ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte; det skall vara helgat t prsten, jmte viftoffersbringan och offergrdslret. Sedan fr nasiren ter dricka vin. 21Detta r lagen om den som har avlagt ett nasirlfte, och om vad han p grund av nasirlftet skall offra t HERREN, frutom vad han eljest kan anskaffa; efter innehllet i det lfte han har avlagt skall han gra, enligt lagen om hans nasirat. 22Och HERREN talade till Mose och sade: 23Tala till Aron och hans sner och sg: Nr I vlsignen Israels barn, skolen I sga s till dem: 24HERREN vlsigne dig och bevare dig. 25HERREN lte sitt ansikte lysa ver dig och vare dig ndig. 26HERREN vnde sitt ansikte till dig och give dig frid. 27S skola de lgga mitt namn p Israels barn, och jag skall d vlsigna dem.

Chapter 7 D nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det, med alla dess tillbehr, och hade satt upp altaret med alla dess tillbehr, och smort och helgat detta, 2framburos offergvor av Israels hvdingar, huvudmnnen fr stamfamiljerna, det r stamhvdingarna, som stodo i spetsen fr de inmnstrade. 3De frde fram ssom sin offergva infr HERRENS ansikte sex vertckta vagnar och tolv oxar: tv hvdingar tillhopa en vagn och var hvding en oxe; dessa frde de fram infr tabernaklet. 4Och HERREN sade till Mose: 5Tag emot detta av dem fr att bruka det till uppenbarelsetltets tjnst; och lmna det t leviterna, alltefter beskaffenheten av vars och ens tjnst. 6 Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem t leviterna. 7Tv vagnar och fyra oxar gav han t Gersons barn, efter beskaffenheten av deras tjnst; 8fyra vagnar och tta oxar gav han t Meraris barn, efter beskaffenheten av den tjnst de frrttade under ledning av Itamar, prsten Arons son; 9men t Kehats barn gav han icke ngot, ty dem lg att hava hand om de heliga fremlen, och dessa skulle bras p axlarna. 10Och hvdingarna frde fram sknker till altarets invigning, nr det smordes; hvdingarna frde fram dessa sina offergvor infr altaret. 11Och HERREN sade till Mose: Lt hvdingarna, en i snder, var och en p sin dag, fra fram sina offergvor till altarets invigning. 12Och den som p frsta dagen frde fram sin offergva var Naheson, Amminadabs son, av Juda stam 13Hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 14vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 15vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 16och en bock till syndoffer, 17samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offergva. 18P andra dagen frde Netanel, Suars son, hvdingen fr Isaskar, fram sin gva; 19han framfrde ssom sin offergva ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
156
1

Swedish Bible

Anonymous

olja, till spisoffer, 20vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 21vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 22och en bock till syndoffer, 23samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offergva. 24P tredje dagen kom hvdingen fr Sebulons barn, Eliab, Helons son; 25hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer 26vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 27vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 28och en bock till syndoffer, 29samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offergva. 30P fjrde dagen kom hvdingen fr Rubens barn, Elisur, Sedeurs son; 31hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 32vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 33vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 34och en bock till syndoffer, 35samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergva. 36P femte dagen kom hvdingen fr Simeons barn, Selumiel, Surisaddais son; 37 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 38vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 39vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 40och en bock till syndoffer, 41samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offergva. 42P sjtte dagen kom hvdingen fr Gads barn, Eljasaf, Deguels son; 43hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 44vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 45 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 46och en bock till syndoffer, 47 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergva. 48P sjunde dagen kom hvdingen fr Efraims barn, Elisama, Ammihuds son; 49hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 50 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 51vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 52och en bock till syndoffer, 53samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offergva. 54P ttonde dagen kom hvdingen fr Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son; 55hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 56vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 57vidare en ungtjur en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 58 och en bock till syndoffer, 59samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offergva. 60P nionde dagen kom hvdingen fr Benjamins barn, Abidan, Gideonis son; 61hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio
157

Swedish Bible

Anonymous

siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 62vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 63 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 64och en bock till syndoffer, 65 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offergva. 66P tionde dagen kom hvdingen fr Dans barn, Ahieser, Ammisaddais son; 67hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 68 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 69vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 70och en bock till syndoffer, 71samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offergva. 72 P elfte dagen kom hvdingen fr Asers barn, Pagiel, Okrans son; 73hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 74vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 75vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 76 och en bock till syndoffer, 77samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offergva. 78P tolfte dagen kom hvdingen fr Naftali barn, Ahira, Enans son; 79hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, 80vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse, 81vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till brnnoffer 82och en bock till syndoffer, 83samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem rsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offergva. 84 Detta var vad Israels hvdingar sknkte till altarets invigning, nr det smordes: tolv silverfat, tolv silversklar och tolv guldsklar. 85Vart fat kom p ett hundra trettio silversiklar och var skl p sjuttio siklar, s att silvret i dessa krl sammanlagt utgjorde tv tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt. 86Av de tolv guldsklarna, som voro fulla med rkelse, vgde var och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s att guldet i sklarna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar. 87Brnnoffers-fkreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar, vartill kommo tolv vdurar, tolv 88 rsgamla lamm, med tillhrande spisoffer, och tolv bockar till syndoffer. Och tackoffers-fkreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra tjurar, vartill kommo sextio vdurar, sextio bockar och sextio rsgamla lamm. Detta var vad som sknktes till altarets invigning, sedan det hade blivit smort. 89Och nr Mose gick in i uppenbarelsetltet fr att tala med honom, hrde han rsten tala till sig frn ndastolen ovanp vittnesbrdets ark, frn platsen mellan de tv keruberna; dr talade rsten till honom.

Chapter 8

158

Swedish Bible

Anonymous

Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Aron och sg till honom: Nr du stter upp lamporna, skall detta ske s, att de sju lamporna kasta sitt sken ver platsen framfr ljusstaken. 3 Och Aron gjorde s; han satte upp lamporna s, att de kastade sitt sken ver platsen framfr ljusstaken, ssom HERREN hade bjudit Mose. 4Och ljusstaken var gjord p fljande stt: den var av guld i drivet arbete; ocks dess fotstllning och blommorna drp voro i drivet arbete. Efter det mnster som HERREN hade visat Mose hade denne ltit gra ljusstaken. 5Och HERREN talade till Mose och sade: 6Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem. 7Och p fljande stt skall du gra med dem fr att rena dem: Du skall stnka reningsvatten p dem; och de skola lta raka hela sin kropp och tv sina klder och skola s rena sig. 8Sedan skola de taga en ungtjur, med tillhrande spisoffer av fint mjl, begjutet med olja; drjmte skall du taga en annan ungtjur till syndoffer. 9Och du skall fra leviterna fram infr uppenbarelsetltet, och du skall frsamla Israels barns hela menighet 10Och nr du har frt leviterna fram infr HERRENS ansikte, skola Israels barn lgga sina hnder p dem. 11Och Aron skall vifta leviterna infr HERRENS ansikte ssom ett viftoffer frn Israels barn, och de skola sedan hava till liggande att frrtta HERRENS tjnst. 12Och leviterna skola lgga sina hnder p tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till brnnoffer t HERREN, fr att bringa frsoning fr leviterna. 13S skall du stlla leviterna infr Aron och hans sner och vifta dem ssom ett viftoffer t HERREN. 14 P detta stt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s att leviterna skola tillhra mig. 15 Drefter skola leviterna g in och gra tjnst vid uppenbarelsetltet, sedan du har renat dem och viftat dem ssom ett viftoffer; 16ty bland Israels barn ro de givna t mig ssom gva; i stllet fr allt som ppnar moderlivet, allt frstftt bland Israels barn, har jag uttagit dem t mig. 17Ty mig tillhr allt frstftt bland, Israels barn, bde mnniskor och boskap; p den dag d jag slog allt frstftt i Egyptens land helgade jag det t mig. 18Och jag har tagit leviterna i stllet fr allt frstftt bland Israels barn. 19Och jag har bland Israels barn givit leviterna ssom gva t Aron och hans sner, till att frrtta Israels barns tjnst vid uppenbarelsetltet och bringa frsoning fr Israels barn, p det att ingen hemskelse m drabba Israels barn, drigenom att Israels barn nalkas helgedomen. 20Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s med leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken ssom HERREN hade bjudit Mose angende dem. 21Och leviterna renade sig och tvdde sina klder, och Aron viftade dem ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte, och Aron bragte frsoning fr dem och renade dem. 22Drefter gingo leviterna in och frrttade sin tjnst vid uppenbarelsetltet under Aron och hans sner. Ssom HERREN hade bjudit Mose angende leviterna, s gjorde de med dem. 23och HERREN talade till Mose och sade: 24Detta r vad som skall glla angende leviterna: Den som r tjugufem r gammal eller drutver skall infinna sig och gra tjnst med arbete vid uppenbarelsetltet. 25Men nr leviten bliver femtio r gammal, skall han vara fri ifrn att tjna med arbete; han skall d icke lngre arbeta. 26Han m betjna sina brder vid uppenbarelsetltet med att iakttaga vad som dr r att iakttaga; men ngot bestmt arbete skall han icke frrtta. S skall du frfara med leviterna i vad som angr deras ligganden.

159

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 9 Och HERREN talade till Mose Sinais ken, i frsta mnaden av det andra ret efter deras uttg ur Egyptens land; han sade: 2Israels barn skola ock hlla psk hgtid p den bestmda tiden. 3P fjortonde dagen i denna mnad, vid aftontiden, skolen I hlla den, p bestmd tid. Enligt alla stadgar och freskrifter drom skolen I hlla den. 4S sade d Mose till Israels barn att de skulle hlla pskhgtid. 5Och de hllo pskhgtid i frst mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, vid aftontiden, i Sinais ken Israels barn gjorde i alla stycken ssom HERREN hade bjudit Mose 6Men dr voro ngra mn som hade blivit orena genom en dd mnniska, s att de icke kunde hlla pskhgtid p den dagen; dessa trdde p den dagen fram infr Mose och Aron. 7Och mnnen sade till honom: Vi hava blivit orena genom en dd mnniska; skall det drfr frmenas oss att bland Israels barn bra fram HERRENS offergva p bestmd? 8Mose svarade dem: Stannen s vill jag hra vad HERREN bjuder angende eder. 9Och HERREN talade till Mose och sade: 10Tala till Israels barn och sg: Om ngon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en dd, eller r ute p resa lngt borta, och han nd vill hlla HERRENS pskhgtid 11s skall han hlla den i andra mnaden, p fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat brd och bittra rter skall han ta pskalammet. 12Intet drav skall lmnas kvar till morgonen, och intet ben skall sndersls drp. I alla stycken skall pskhgtiden hllas ssom stadgat r drom. 13Men om ngon som r ren, och som icke r ute p resa nd underlter att hlla pskhgtid, s skall han utrotas ur sin slkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergva p bestmd tid; den mannen br p synd. 14Och om ngon frmling bor hos eder och vill hlla HERRENS pskhgtid, s skall han hlla den enligt den stadga och freskrift som gller fr pskhgtiden. En och samma stadga skall glla fr eder, lika vl fr frmlingen som fr infdingen i landet. 15Och p den dag d tabernaklet sattes upp vertckte molnskyn tabernaklet, vittnesbrdets tlt, och om aftonen, och sedan nda till morgonen, var det ssom sge man en eld ver tabernaklet. 16S var det bestndigt: molnskyn vertckte det, och om natten var det ssom sge man en eld. 17Och s ofta molnskyn hjde sig frn tltet, brto Israels barn strax upp, och p det stlle dr molnskyn stannade, dr slogo Israels barn lger. 18Efter HERRENS befallning brto Israels barn upp, och efter HERRENS befallning slogo de lger. S lnge molnskyn vilade ver tabernaklet, lgo de i lger. 19Och om molnskyn en lngre tid frblev ver tabernaklet, s iakttogo Israels barn vad HERREN bjd dem iakttaga och brto icke upp. 20 Stundom kunde det hnda att molnskyn allenast ngra f dagar stannade ver tabernaklet; d lgo de efter HERRENS befallning i lger och brto sedan upp efter HERRENS befallning. 21Stundom kunde det ock hnda att molnskyn stannade allenast frn aftonen till morgonen; nr d molnskyn om morgonen hjde sig, brto de upp; eller om s var, att molnskyn stannade en dag och en natt och sedan hjde sig, s brto de upp d. 22Eller om den stannade tv dagar, eller en mnad, eller vilken tid som helst, s att molnskyn lnge frblev vilande ver tabernaklet, s lgo Israels barn stilla i lger och brto icke upp; men nr den sedan hjde sig, brto de upp. 23Efter HERRENS
1

160

Swedish Bible

Anonymous

befallning slogo de lger, och efter HERRENS befallning brto de upp. Vad HERREN bjd dem iakttaga, det iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.

Chapter 10 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Gr dig tv trumpeter av silver; i drivet arbete skall du gra dem. Dessa skall du bruka, nr menigheten skall sammankallas, och nr lgren skola bryta upp. 3Nr man stter i dem bda, skall hela menigheten frsamla sig till dig, vid ingngen till uppenbarelsetltet. 4Men nr man stter allenast i den ena, skola hvdingarna, huvudmnnen fr Israels tter, frsamla sig till dig. 5Och nr I blsen en larmsignal, skola de lger bryta upp, som ligga sterut. 6Men nr I blsen larmsignal fr andra gngen, skola de lger bryta upp, som ligga sderut. Nr lgren skola bryta upp, skall man blsa larmsignal, 7men nr frsamlingen skall sammankallas, skolen I icke blsa larmsignal, utan stta i trumpeterna. 8Och Arons sner, prsterna, ro de som skola blsa i trumpeterna. Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte. 9Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot ngon eder ovn som angriper eder, s skolen I blsa larmsignal med trumpeterna; hrigenom skolen I d bringas i minnelse infr HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen s bliva frlsta ifrn edra fiender. 10Och nr I haven en gldjedag och haven edra hgtider och nymnader, skolen I stta i trumpeterna, d I offren edra brnnoffer och tackoffer; s skola de bringa eder i minnelse infr eder Guds ansikte. Jag r HERREN, eder Gud. 11I andra ret, i andra mnaden, p tjugonde dagen i mnaden hjde sig molnskyn frn vittnesbrdets tabernakel. 12D brto Israels barn upp frn Sinais ken och tgade frn lgerplats till lgerplats; och molnskyn stannade i knen Paran. 13Och nr de nu frsta gngen brto upp, efter HERRENS befallning genom Mose, 14var Juda barns lger under sitt baner det frsta som brt upp, hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var Naheson, Amminadabs son. 15Och anfrare fr den hr som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son. 16 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son. 17Drefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, brto Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet. 18 Drefter brt Rubens lger upp under sitt baner, hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var Elisur, Sedeurs son. 19Och anfrare fr den hr som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son. 20Och anfrare fr den hr som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son. 21Drefter brto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram. 22Drefter brt Efraims barns lger upp under sitt baner, hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var Elisama, Ammihuds son. 23 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son. 24Och anfrare for den hr som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son. 25Drefter brt Dans barns lger upp under sitt baner, ssom eftertrupp i hela lgertget, hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var Ahieser, Ammisaddais son. 26Och anfrare fr den
161
1

Swedish Bible

Anonymous

hr som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son. 27Och anfrare fr den hr som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son. 28I denna ordning brto Israels barn upp, hravdelning efter hravdelning. Och de brto nu upp. 29Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svrfader: Vi bryta nu upp och tga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' Flj du med oss, s vilja vi gra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott r. 30Men han svarade honom: Jag vill icke flja med, utan jag vill g hem till mitt land och till min slkt. 31D sade han: Ack nej, vergiv oss icke. Du vet ju bst var vi kunna lgra oss i knen; bliv du drfr nu vrt ga. 32Om du fljer med oss, skola vi lta ocks dig f gott av det goda som HERREN gr mot oss. 33S brto de upp och tgade frn HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS frbundsark gick framfr dem tre dagsresor, fr att utse viloplats t dem. 34Och HERRENS molnsky svvade ver dem om dagen, nr de brto upp frn sitt lgerstlle. 35 Och s ofta arken brt upp, sade Mose: St upp, HERRE; m dina fiender varda frskingrade, och m de som hata dig fly fr ditt ansikte. 36Och nr den sattes ned, sade han: Kom tillbaka, HERRE, till Israels tters mngtusenden.

Chapter 11 Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty nr HERREN hrde det, upptndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna ibland dem och frtrde de som voro ytterst i lgret. 2 D ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s stannade elden av. 3Och detta stlle fick namnet Tabeera, drfr att HERRENS eld hade brunnit ibland dem. 4Och den blandade folkhop som tfljde dem greps av lystnad; Israels barn sjlva begynte d ock ter att grta och sade: Ack om vi hade ktt att ta! 5Vi komma ihg fisken som vi t i Egypten fr intet, s ock gurkorna, melonerna, purjolken, rdlken och vitlken. 6Men nu frsmkta vra sjlar, ty hr finnes alls intet; vi f intet annat se n manna. 7Men mannat liknade korianderfr och hade samma utseende som bdelliumharts. 8Folket gick omkring och samlade sdant, och malde det drefter p handkvarn eller sttte snder det i mortel, och kokte det sedan i gryta och bakade kakor drav; och det smakade ssom fint bakverk med olja. 9Nr daggen om natten fll ver lgret, fll ock mannat dr. 10Och Mose hrde huru folket i sina srskilda slkter grt, var och en vid ingngen till sitt tlt; och HERRENS vrede upptndes storligen, och Mose sjlv blev misslynt. 11Och Mose sade till HERREN: Varfr har du gjort s illa mot din tjnare, och varfr har jag s litet funnit nd fr dina gon, att du har lagt p mig brdan av hela detta folk? 12r d jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du sger till mig att jag skall bra det i min famn, ssom spenabarnet bres av sin vrdare, in i det land som du med ed har lovat t deras fder? 13Varifrn skall jag f ktt att giva t hela detta folk? De grta ju och vnda sig mot mig och sga: 'Giv oss ktt, s att vi f ta.' 14Jag frmr icke ensam bra hela detta folk, ty det bliver mig fr tungt. 15Vill du s handla mot mig, s drp mig hellre med ens, om jag har funnit nd fr dina gon, och lt mig slippa detta elnde.
162
1

Swedish Bible

Anonymous

16

D sade HERREN till Mose: Samla ihop t mig sjuttio mn av de ldste i Israel, dem som du vet hra till de ldste i folket och till dess tillsyningsmn; och fr dessa fram till uppenbarelsetltet och lt dem stlla sig dr hos dig. 17Dr vill jag d stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av den ande som r ver dig och lta komma ver dem; sedan skola de bist dig med att bra p brdan av folket, s att du slipper bra den ensam. 18Och till folket skall du sga: Helgen eder till i morgon, s skolen I f ktt att ta, eftersom I haven grtit infr HERREN och sagt: 'Ack om vi hade ktt att ta! I Egypten var oss gott att vara!' S skall nu HERREN giva eder ktt att ta. 19Icke allenast en dag eller tv dagar skolen I f ta det, icke allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar, 20 utan en hel mnads tid, till dess att det gr ut genom nsan p eder och bliver eder vmjeligt; detta drfr att I haven frkastat HERREN, som r mitt ibland eder, och haven grtit infr hans ansikte och sagt: 'Varfr drogo vi d ut ur Egypten?' 21Mose sade: Av sex hundra tusen man till fots utgres det folk som jag har omkring mig, och dock sger du: 'Ktt vill jag giva dem, s att de hava att ta en mnads tid!' 22Finnas d fr och fkreatur att slakta t dem i sdan mngd att det rcker till fr dem? Eller skall man samla ihop alla havets fiskar t dem, s att det rcker till fr dem? 23HERREN svarade Mose: r d HERRENS arm fr kort? Du skall nu f se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke. 24Och Mose gick ut och frkunnade fr folket vad HERREN hade sagt. Sedan samlade han ihop sjuttio mn av de ldste i folket och lt dem stlla sig runt omkring tltet. 25D steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av den ande som var ver honom och lt komma ver de sjuttio ldste. D nu anden fll p dem, begynte de profetera, vilket de sedan icke mer gjorde. 26Och tv mn hade stannat kvar i lgret; den ene hette Eldad och den andre Medad. Ocks p dem fll anden, ty de voro bland de uppskrivna, men hade likvl icke gtt ut till tltet; och de profeterade i lgret. 27D skyndade en ung man bort och berttade detta fr Mose och sade: Eldad och Medad profetera i lgret. 28Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjnare allt ifrn sin ungdom, tog d till orda och sade: Mose, min herre, frbjud dem det. 29Men Mose sade till honom: Skall du s nitlska fr mig? Ack att fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, drigenom att HERREN lte sin Ande komma ver dem! 30Sedan gick Mose tillbaka till lgret med de ldste i Israel. 31Och en stormvind for ut ifrn HERREN, och den frde med sig vaktlar frn havet och drev dem ver lgret, en dagsresa vitt p vardera sidan, runt omkring lgret, och vid pass tv alnar hgt ver marken. 32D stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten och hela den fljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta ngon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring lgret. 33Men under det att de nnu hade kttet mellan tnderna, innan det var frtrt, upptndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN anstllde ett mycket stort nederlag bland folket. 34Och detta stlle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty dr begrov man dem av folket, som hade gripits av lystnad. 35Frn Kibrot-Hattaava brt folket upp och tgade till Haserot; och i Haserot stannade de.

163

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 12 Och Mirjam jmte Aron talade illa om Mose fr den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nmligen tagit en etiopisk kvinna till hustru. 2Och de sade: r d Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke ocks med oss? Och HERREN hrde detta. 3 Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer n ngon annan mnniska p jorden. 4Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: Gn ut, I tre, till uppenbarelsetltet. Och de gingo ditut, alla tre. 5D steg HERREN ned i en molnstod och blev stende vid ingngen till tltet; och han kallade p Aron och Mirjam, och de gingo bda ditut. 6Och han sade: Hren nu mina ord. Eljest om ngon r en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till knna fr honom i syner och talar med honom i drmmar. 7Men s gr jag icke med min tjnare Mose; i hela mitt hus r han betrodd. 8Muntligen talar jag med honom, ppet och icke i frtckta ord, och han fr skda HERRENS gestalt. Varfr haven I d icke haft frsyn fr att tala illa om min tjnare Mose? 9Och HERRENS vrede upptndes mot dem, och han vergav dem. 10Nr s molnskyn drog sig tillbaka frn tltet, se, d var Mirjam vit ssom sn av spetlska; nr Aron vnde sig till Mirjam, fick han se att hon var spetlsk. 11D sade Aron till Mose: Ack, min herre, lgg icke p oss brdan av en synd som vi i vr drskap hava begtt. 12Lt henne icke bliva lik ett ddftt foster, vars kropp r till hlften frstrd, nr det kommer ut ur sin moders liv. 13D ropade Mose till HERREN och sade: O Gud, gr henne ter frisk. 14HERREN svarade Mose: Om hennes fader hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju hava ftt sitta med skam i sju dagar. M hon allts nu hllas innestngd i sju dagar utanfr lgret; sedan fr hon komma tillbaka dit igen. 15S hlls d Mirjam innestngd i sju dagar utanfr lgret, och folket brt icke upp, frrn Mirjam hade kommit tillbaka.
1

Chapter 13 Drefter brt folket upp frn Haserot och lgrade sig i knen Paran. 2Och HERREN talade till Mose och sade: 3Snd stad ngra mn fr att bespeja Kanaans land, som jag vill giva t Israels barn. En man ur var fdernestam skolen I snda, men allenast sdana som ro hvdingar bland dem. 4Och Mose snde frn knen Paran stad sdana mn, efter HERRENS befallning; allasammans hrde de till huvudmnnen bland Israels barn. 5Och dessa voro namnen p dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son; 6av Simeons stam: Safat, Horis son; 7av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son; 8av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son; 9av Efraims stam: Hosea, Nuns son; 10av Benjamins stam: Palti, Rafus son; 11av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son; 12av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son; 13av Dans stam: Ammiel, Gemallis son; 14av Asers stam: Setur, Mikaels son; 15av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son; 16av Gads stam; Geuel, Makis son. 17Dessa voro namnen p de mn som Mose snde stad fr att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. 18Och Mose snde dessa stad fr att bespeja Kanaans land. Och han sade till
164
1

Swedish Bible

Anonymous

dem: Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen vidare upp till Bergsbygden. 19Och sen efter, hurudant landet r, och om folket som bor dri r starkt eller svagt, om det r litet eller stort, 20och hurudant landet r, vari de bo, om det r gott eller dligt, och hurudana de platser ro, dr de bo, om de bo i lger eller i befsta stder, 21och hurudant sjlva landet r, om det r fett eller magert, om trd finnas dr eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med eder hit av landets frukt. Det var nmligen vid den tid d de frsta druvorna voro mogna 22S drogo de stad och bespejade landet frn knen Sin nda till Rehob, dr vgen gr till Hamat. 23De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; dr bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju r fre Soan i Egypten. 24Och de kommo till Druvdalen; dr skuro de av en kvist med en ensam druvklase p, och denna bars sedan p en stng av tv man. Drtill togo de granatpplen och fikon. 25 Detta stlle blev kallat Druvdalen fr den druvklases skull som Israels barn dr skuro av. 26Och efter fyrtio dagar vnde de tillbaka, sedan de hade bespejat landet. 27De gingo stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns hela menighet i knen Paran, i Kades, och avgvo sin berttelse infr dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. 28De frtljde fr honom och sade: Vi kommo till det land dit du snde oss. Och det flyter i sanning av mjlk och honung, och hr r dess frukt. 29Men folket som bor i landet r starkt, och stderna ro vlbefsta och mycket stora; ja, vi sgo dr ocks avkomlingar av Anak. 30Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebuserna och amorerna bo i Bergsbygden, och kananerna bo vid havet och utmed Jordan. 31Men Kaleb skte stilla folket, s att de icke skulle knota emot Mose; han sade: Lt oss nd draga ditupp och intaga det, ty frvisso skola vi bliva det vermktiga. 32Men de mn som hade varit druppe med honom sade: Vi kunna icke draga upp mot detta folk, ty de ro oss fr starka. 33Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade bespejat; de sade: Det land som vi hava genomvandrat och bespejat r ett land som frtr sina inbyggare, och alla mnniskor, som vi dr sgo, voro resligt folk. 34Vi sgo dr ock jttarna, Anaks barn, av jttestammen; vi tyckte d att vi sjlva voro ssom grshoppor, och sammalunda tyckte de om oss.

Chapter 14 D begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grt den natten. 2Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: O att vi hade ftt d i Egyptens land, eller att vi hade ftt d hr i knen! 3Varfr vill d HERREN fra oss in i detta andra land, dr vi mste falla fr svrd, och dr vra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore frvisso bttre fr oss att vnda tillbaka till Egypten. 4Och de sade till varandra: Lt oss vlja en anfrare och vnda tillbaka till Egypten. 5D fllo Mose och Aron ned p sina ansikten infr Israels barns hela frsamlade menighet. 6Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo snder sina klder 7och sade till Israels barns hela menighet: Det land som vi hava genomvandrat och bespejat r ett vermttan gott land. 8Om
165
1

Swedish Bible

Anonymous

HERREN har behag till oss, s skall han fra oss in i det landet och giva det t oss -- ett land som flyter av mjlk och honung. 9Allenast mn I icke stta eder upp mot HERREN; och fr folket i landet mn I icke frukta, ty de skola bliva ssom en munsbit fr oss. Deras beskrm har vikit ifrn dem, men med oss r HERREN; frukten icke fr dem. 10Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. D visade sig HERRENS hrlighet i uppenbarelsetltet fr alla Israels barn. 11 Och HERREN sade till Mose: Huru lnge skall detta folk frakta mig, och huru lnge skola de framhrda i att icke vilja tro p mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem? 12Jag skall sl dem med pest och frgra dem, men dig vill jag gra till ett folk, strre och mktigare n detta. 13 Mose sade till HERREN: Egyptierna hava ju frnummit att du med din kraft har frt detta folk ut ifrn dem hitupp, 14och de hava omtalat det fr inbyggarna hr i landet, s att de hava ftt hra att du r HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig fr dem ansikte mot ansikte, att din molnsky str ver dem, och att du gr framfr dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten. 15Om du nu ddade detta folk, alla tillsammans, d skulle hedningarna, som finge hra detta berttas om dig, sga s: 16'Drfr att HERREN icke frmdde fra detta folk in i det land som han med ed hade lovat t dem, drfr har han slaktat dem i knen.' 17Nej, m nu Herrens kraft bevisa sig stor, ssom du har talat och sagt: 18'HERREN r lngmodig och stor i mildhet, han frlter missgrning och vertrdelse, fastn han icke lter ngon bliva ostraffad, utan hemsker fdernas missgrning p barn och efterkommande i tredje och fjrde led.' 19S tillgiv nu detta folk dess missgrning, enligt din stora nd, ssom du har ltit din frltelse flja detta folk allt ifrn Egypten och nda hit. 20D sade HERREN: Jag vill tillgiva dem efter din bn. 21Men s sant jag lever, och s sant hela jorden skall bliva full av HERRENS hrlighet: 22av alla de mn som hava sett min hrlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i knen, och som dock nu tio gnger hava frestat mig och icke velat hra min rst, 23av dem skall ingen f se det land som jag med ed har lovat t deras fder; ingen av dem som hava fraktat mig skall f se det. 24Men eftersom i min tjnare Kaleb r en annan ande, s att han i allt har efterfljt mig, drfr vill jag lta honom komma in i det land dr han nu har varit, och hans avkomlingar skola besitta det. 25Men d nu amalekiterna och kananerna bo i dalbygden, s vnden eder i morgon t annat hll bryten upp och tagen vgen mot knen, t Rda havet till. 26Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 27 Huru lnge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot mig? Ty jag har hrt huru Israels barn knorra mot mig. 28Sg nu till dem: 'S sant jag lever, sger HERREN, jag skall gra med eder ssom I sjlva haven sagt infr mig. 29Hr i knen skola edra dda kroppar bliva liggande; s skall det g eder alla, s mnga I ren som haren blivit inmnstrade, alla som ro tjugu r gamla eller drutver, eftersom I haven knorrat mot mig. 30Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen frutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 31Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte? dem skall jag lta komma ditin, och de skola lra knna det land som I haven fraktat. 32I sjlva dremot -- edra dda kroppar skola bliva liggande hr i knen. 33Och edra barn skola draga omkring ssom herdar i knen i fyrtio r, och skola bra p brdan av eder trolsa avfllighet, till dess att edra dda

166

Swedish Bible

Anonymous

kroppar hava frgtts i knen. 34Ssom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s skolen I under fyrtio r -- ett r fr var dag -- komma att bra p edra missgrningar; I skolen d frnimma vad det r att jag tager min hand ifrn eder.' 35Jag, HERREN, talar; jag skall frvisso gra s med hela denna onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; hr i knen skola de frgs, hr skola de d. 36Och de mn som Mose hade snt stad fr att bespeja landet, och som vid sin terkomst hade frlett hela menigheten att knorra mot honom, drigenom att de talade illa om landet, 37dessa mn som hade talat illa om landet trffades nu av dden genom en hemskelse, infr HERRENS ansikte. 38Av de mn som hade gtt stad fr att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv. 39Och Mose talade detta till alla Israels barn. D blev folket mycket sorgset. 40Och de stodo upp bittida fljande morgon fr att draga stad upp mot den vre bergsbygden; och de sade: Se, hr ro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat. 41Men Mose sade: Varfr viljen I s vertrda HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas vl. 42HERREN r icke med bland eder; dragen drfr icke ditupp, p det att I icke mn bliva slagna av edra fiender. 43Ty amalekiterna och kananerna skola dr mta eder, och I skolen falla fr svrd; I haven ju vnt eder bort ifrn HERREN, och HERREN skall drfr icke vara med eder. 44Likvl drogo de i sitt vermod upp mot den vre bergsbygden; men HERRENS frbundsark och Mose lmnade icke lgret. 45D kommo amalekiterna och kananerna, som bodde dr i bergsbygden, ned och slogo dem och frskingrade dem och drevo dem nda till Horma.

Chapter 15 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barn och sg till dem: Om I, nr I kommen in i det land som jag vill giva eder, och dr I skolen bo, 3viljen offra ett eldsoffer t HERREN, ett brnnoffer eller ett slaktoffer -- vare sig det gller att fullgra ett lfte, eller det gller ett frivilligt offer, eller det gller edra hgtidsoffer -- fr att bereda HERREN en vlbehaglig lukt, genom fkreatur eller smboskap, 4s skall den som vill offra t HERREN ett sdant offer bra fram ssom spisoffer en tiondedels efa fint mjl, begjutet med en fjrdedels hin olja; 5och ssom drickoffer skall du offra en fjrdedels hin vin till vart lamm, vare sig det r ett brnnoffer som offras, eller det r ett slaktoffer. 6Men till en vdur skall du ssom spisoffer offra tv tiondedels efa fint mjl, begjutet med en tredjedels hin olja, 7och ssom drickoffer skall du bra fram en tredjedels hin vin, till er vlbehaglig lukt fr HERREN. 8Och nr du offrar en ungtjur till brnnoffer eller till slaktoffer, vare sig det gller att fullgra ett lfte eller det gller tackoffer t HERREN. 9 S skall, jmte ungtjuren, ssom spisoffer frambras tre tiondedels efa fint mjl, begjutet med en halv in olja, 10och ssom drickoffer skall du bra fram en halv hin vin: ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 11Vad hr r sagt skall offras till var tjur, var vdur, vart djur av smboskapen, vare sig fr eller get. 12Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och ett vad hr r
167
1

Swedish Bible

Anonymous

sagt, efter deras antal. 13Var infding skall offra detta, ssom hr r sagt, nr han vill offra ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 14Och nr en frmling som vistas hos eder, eller som i kommande slkten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN, s skall han offra p samma stt som I offren. 15Inom frsamlingen skall en och samma stadga glla fr eder och fr frmlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte: I sjlva och frmlingen skolen frfara p samma stt infr HERRENS ansikte. 16 Samma lag och samma rtt skall glla fr eder och fr frmlingen som bor hos eder. 17Och HERREN talade till Mose och sade: 18Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I kommen in i det land dit jag vill fra eder, 19skolen I, d I ten av landets brd, giva t HERREN en offergrd drav. 20Ssom frstling av edert mjl skolen I giva en kaka till offergrd; I skolen giva den, likasom I given en offergrd frn eder loge. 21Av frstlingen av edert mjl skolen I giva t HERREN en offergrd, slkte efter slkte. 22Och om I begn synd ouppstligen, i det att I underlten att gra efter ngot av dessa bud som HERREN har kungjort fr Mose, 23efter ngot av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, frn den dag d HERREN gav sina bud och allt framgent, slkte efter slkte, 24s skall, om synden har blivit begngen ouppstligen, utan att menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur ssom brnnoffer, till en vlbehaglig lukt fr HERREN, med det spisoffer och det drickoffer som p freskrivet stt skall offras drtill, och tillika en bock ssom syndoffer. 25Och prsten skall bringa frsoning fr Israels barns hela menighet, och s bliver dem frltet; ty det var en ouppstlig synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer t HERREN, och sitt syndoffer infr HERRENS ansikte fr sin ouppstliga synd. 26Ja, s bliver dem frltet, Israels barns hela menighet och frmlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i den ouppstliga synden. 27Och om ngon enskild syndar ouppstligen, skall han ssom syndoffer fra fram en rsgammal get. 28Och prsten skall bringa frsoning fr denne som har frsyndat sig genom ouppstlig synd, infr HERRENS ansikte; p det att honom m bliva frltet, nr frsoning bringas fr honom. 29Fr infdingen bland Israels barn och fr frmlingen som bor ibland dem, fr eder alla skall glla en och samma lag, nr ngon begr synd ouppstligen. 30Men den som begr ngot med upplyft hand, evad han r infding eller frmling, han hnar HERREN, och han skall utrotas ur sitt folk. 31Ty HERRENS ord har han fraktat, och mot hans bud har han brutit; utan frskoning skall han utrotas; missgrning vilar p honom. 32Medan nu Israels barn voro i knen, ertappades en man med att samla ihop ved p sabbatsdagen. 33Och de som ertappade honom med att samla ihop ved frde honom fram infr Mose och Aron och hela menigheten. 34Och d det icke var bestmt vad som borde gras med honom, satte de honom i frvar. 35Och HERREN sade till Mose: Mannen skall straffas med dden; hela menigheten skall stena honom utanfr lgret. 36D frde hela menigheten ut honom utanfr lgret och stenade honom till dds, ssom HERREN hade bjudit Mose. 37Och HERREN talade till Mose och sade: 38Tala till Israels barn och sg till dem att de och deras efterkommande skola gra sig tofsar i hrnen p sina klder och stta ett mrkbltt snre p var hrntofs. 39Och detta skolen I hava till tofsprydnad, fr att I, nr I sen drp, mn tnka p alla HERRENS bud och gra efter dem, och icke svva omkring efter edra

168

Swedish Bible

Anonymous

hjrtans och gons lustar, som I nu lpen efter i trols avfllighet. 40Ty jag vill att I skolen tnka p och gra efter alla mina bud och vara helgade t eder Gud. 41Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens land, fr att jag skall vara eder Gud Jag r HERREN, eder Gud.

Chapter 16 Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs sner, och On, Pelets son, av Rubens sner, dessa togo till sig folk 2och gjorde uppror emot Mose; och dem fljde tv hundra femtio mn av Israels barn, hvdingar i menigheten, ombud i folkfrsamlingen, ansedda mn. 3Och de frsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: Nu m det vara nog. Hela menigheten r ju helig, alla ro det, och HERREN r mitt ibland dem; varfr upphven I eder d ver HERRENS frsamling? 4Nr Mose hrde detta, fll han ned p sitt ansikte. 5Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: I morgon skall HERREN gra kunnigt vem som hr honom till, och vem som r den helige t vilken han giver tilltrde till sig. Och den han utvljer, honom skall han giva tilltrde till sig. 6Gren nu p detta stt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din hop, 7och lggen eld i dem och strn rkelse p dem infr HERRENS ansikte i morgon; den man som HERREN d utvljer, han r den helige. Ja, nu m det vara nog, I Levi sner. 8Ytterligare sade Mose till Kora: Hren nu, I Levi sner. 9r det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder frn Israels menighet och givit eder tilltrde till sig, s att I fn frrtta tjnsten i HERRENS tabernakel och st infr menigheten och betjna den? 10t dig, och t alla dina brder, Levi sner, jmte dig, har han givit tilltrde till sig; och nu stn I ocks efter prstadmet! 11Drfr, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven rotat eder samman mot HERREN -- ty vad r Aron, att I knorren mot honom? 12Och Mose snde och lt kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs sner. Men de sade: vi komma icke. 13r det icke nog att du har frt oss hitupp ur ett land som flt av mjlk och honung, fr att lta oss d I knen? Vill du nu ock upphva dig till herre ver oss? 14 Ingalunda har du frt oss in i ett land som flyter av mjlk och honung, eller givit oss krar och vingrdar till arvedel. Eller tror du att du kan sticka ut gonen p dessa mnniskor? Nej, vi komma icke. 15D blev Mose mycket vred och sade till HERREN: Se icke till deras offergva. Icke s mycket som en enda sna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort ngot ont. 16Och Mose sade till Kora: Du och hela din hop mn instlla eder infr HERRENS ansikte i morgon, du sjlv och de, s ock Aron. 17Och var och en av eder m taga sitt fyrfat och lgga rkelse drp, och sedan bra sitt fyrfat fram infr HERRENS ansikte, tv hundra femtio fyrfat; du sjlv och Aron mn ock taga var sitt fyrfat. 18Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld drp och strdde rkelse drp, och stllde sig vid ingngen till uppenbarelsetltet; och Mose och Aron likas. 19Och Kora frsamlade mot dem hela menigheten vid ingngen till uppenbarelsetltet. D visade sig HERRENS hrlighet fr hela menigheten. 20och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 21 Skiljen eder frn denna menighet, s skall jag i ett gonblick frgra dem. 22D fllo de ned
169
1

Swedish Bible

Anonymous

p sina ansikten och sade: O Gud, du Gud som rder ver allt ktts anda, skall du frtrnas p hela menigheten, drfr att en enda man syndar? 23D talade HERREN till Mose och sade: 24 Tala till menigheten och sg: Dragen eder bort ifrn platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams lgerstlle. 25Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de ldste i Israel fljde honom. 26Och han talade till menigheten och sade: Viken bort ifrn dessa ogudaktiga mnniskors tlt, och kommen icke vid ngot som tillhr dem, p det att I icke mn frgs genom alla deras synder. 27D drogo de sig bort ifrn platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams lgerstlle; men Datan och Abiram hade gtt ut och stllt sig vid ingngen till sina tlt med sina hustrur och barn, bde stora och sm. 28Och Mose sade: Drav skolen I frnimma att det r HERREN som har snt mig fr att gra alla dessa grningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke: 29om dessa d p samma stt som andra mnniskor d, eller drabbas av hemskelse p samma stt som andra mnniskor, s har HERREN icke snt mig; 30men om HERREN hr lter ngot alldeles nytt ske, i det att marken ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s att de levande fara ned i ddsriket, d skolen I drav veta att dessa mnniskor hava fraktat HERREN. 31Och just som han hade slutat att tala allt detta, rmnade marken under dem, 32och jorden ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras godelar; 33och de foro levande ned i ddsriket, de med allt vad de hade, och jorden vertckte dem, och s utrotades de ur frsamlingen. 34Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden. 35Men eld gick ut frn HERREN och frtrde de tv hundra femtio mnnen som hade burit fram rkelse. 36Och HERREN talade till Mose och sade: 37Sg till Eleasar, prsten Arons son, att han skall taga fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem lngt bort, 38ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat -- de mns som genom sin synd frverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till pltar fr att drmed verdraga altaret; ty de hava varit framburna infr HERRENS ansikte och hava drigenom blivit heliga. Och de skola s vara ett tecken fr Israels barn. 39D tog prsten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbrnda mnnen hade burit fram, och man hamrade ut dem fr att drmed verdraga altaret, 40 till en pminnelse fr Israels barn att ingen frmmande, ingen som icke vore av Arons sd, mtte trda fram fr att antnda rkelse infr HERRENS ansikte, p det att det icke skulle g honom ssom det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose. 41 Men dagen drefter knorrade Israels barns hela menighet emot Mose och Aron och sade: Det r I som haven ddat HERRENS folk. 42D nu menigheten frsamlade sig emot Mose och Aron, vnde dessa sig mot uppenbarelsetltet och fingo d se molnskyn vertcka det; och HERRENS hrlighet visade sig. 43D gingo Mose och Aron fram infr uppenbarelsetltet. 44Och HERREN talade till Mose och sade: 45Gn bort ifrn denna menighet, s skall jag i ett gonblick frgra dem. D fllo de ned p sina ansikten. 46Och Mose sade till Aron: Tag ditt fyrfat och lgg eld frn altaret drp och str rkelse drp, och br det s med hast bort till menigheten och bringa frsoning fr dem; ty frtrnelse har gtt ut frn HERRENS ansikte, och hemskelsen har begynt. 47 D tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt in i frsamlingen, och se,

170

Swedish Bible

Anonymous

hemskelsen hade redan begynt ibland folket, men han lade rkelsen p och bragte frsoning fr folket. 48Nr han s stod mellan de dda och de levande, upphrde hemskelsen. 49Men de som hade omkommit genom hemskelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, frutom dem som hade omkommit fr Koras skull. 50Sedan vnde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetltets ingng; och hemskelsen hade upphrt.

Chapter 17 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem ro hvdingar fr stamfamiljer, en stav fr var stamfamilj, tillsammans tolv stavar. Vars och ens namn skall du skriva p hans stav. 3Och Arons namn skall du skriva p Levi stav; ty huvudmannen fr denna stams familjer skall hava sin srskilda stav. 4Sedan skall du lgga in dem i uppenbarelsetltet framfr vittnesbrdet, dr jag uppenbarar mig fr eder. 5D skall ske att den man som jag utvljer, hans stav skall grnska. Och s skall jag gra slut p Israels barns knorrande, s att jag slipper hra huru de knorra mot eder. 6Och Mose talade till Israels barn, och hvdingarna fr deras stamfamiljer gvo honom alla var och en sin stav, tillsammans tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar. 7Och Mose lade stavarna infr HERRENS ansikte i vittnesbrdets tlt. 8 Nr nu Mose dagen drefter gick in i vittnesbrdets tlt, se, d grnskade Arons stav, som var dr fr Levi hus, den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar. 9Och Mose bar alla stavarna ut frn HERRENS ansikte till alla Israels barn; och de sgo p dem och togo var och en sin stav. 10Och HERREN sade till Mose: Lgg Arons stav tillbaka framfr vittnesbrdet, fr att den dr m frvaras ssom ett tecken fr de genstrviga; s skall du gra en nde p deras knorrande, s att jag slipper hra det, p det att de icke m d. 11Och Mose gjorde s; ssom HERREN hade bjudit honom, s gjorde han. 12Och Israels barn ropade till Mose: Se, vi omkomma, vi frgs, vi frgs allasammans! 13Var och en som kommer drvid, som kommer vid HERRENS tabernakel, han dr. Skola vi d verkligen alla omkomma?
1

Chapter 18 Och HERREN sade till Aron: Du och dina sner, och din faders hus jmte dig, skolen bra den missgrning som vidlder helgedomen; och du och dina sner jmte dig skolen bra den missgrning som vidlder edert prstmbete. 2Men ocks dina frnder, Levi stam, din faders stam, skall du lta f tilltrde dit jmte dig, och de skola hlla sig till dig och betjna dig, under det att du och dina sner jmte dig gren tjnst infr vittnesbrdets tlt. 3Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som eljest r att iakttaga vid hela tltet; men de m icke komma vid de heliga redskapen eller altaret, p det att icke bde de och I mn d. 4De skola hlla sig till dig och
171
1

Swedish Bible

Anonymous

iakttaga vad som r att iakttaga vid uppenbarelsetltet, under all tjnstgring vid tltet; men ingen frmmande fr komma eder nra. 5Och I skolen iakttaga vad som r att iakttaga vid helgedomen och vid altaret, p det att icke frtrnelse ter m komma ver Israels barn. 6Se, jag har uttagit edra brder, leviterna, bland Israels barn; en gva ro de t eder, givna t HERREN, till att frrtta tjnsten vid uppenbarelsetltet. 7Men du och dina sner jmte dig skolen iakttaga vad som hr till edert prstmbete, i allt vad som angr altaret och det som r innanfr frlten, och skolen s gra tjnst. Jag giver eder edert prstmbete ssom en gvotjnst; men om ngon frmmande kommer drvid, skall han ddas. 8Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver t dig vad som skall frvaras av det som gives mig ssom grd. Av Israels barns alla heliga gvor giver jag detta till mbetslott t dig och dina sner, ssom en evrdlig rtt. 9Detta skall tillhra dig av det! hgheliga som icke lmnas t elden: alla deras offergvor, s ofta de frambra spisoffer eller syndoffer, eller frambra skuldoffer till ersttning t mig, detta skall ssom hgheligt tillhra dig och dina sner. 10P en hghelig plats skall du ta detta; allt mankn m ta det, det skall vara dig heligt. 11Och detta r rad som skall tillhra dig ssom en grd av Israels barns gvor, s ofta de frambra viftoffer; t dig och t dina sner och dttrar jmte dig giver jag det till en evrdlig rtt; var och en i ditt hus som r ren m ta det: 12allt det bsta av olja och allt det bsta av vin och av sd, frstlingen drav, som de giva t HERREN, detta giver jag t dig. 13Frstlingsfrukterna av allt som vxer i deras land, vilka de bra fram t HERREN, skola tillhra dig; var och en i ditt hus som r ren m ta drav. 14 Allt tillspillogivet i Israel skall tillhra dig. 15Allt det som ppnar moderlivet, vad ktt det vara m, evad det r mnniskor eller boskap som de fra fram till HERREN, det skall tillhra dig; dock s, att du tager lsen fr det som r frstftt bland mnniskor, och likaledes tager lsen fr det som r frstftt bland orena djur. 16Och vad angr dem som skola lsas, skall du taga lsen fr dem, nr de ro en mnad gamla, och detta efter det vrde du har bestmt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna rknad till tjugu gera. 17Men fr det som r frstftt bland fkreatur eller fr eller getter m du icke taga lsen; det r heligt. Deras blod skall du stnka p altaret, och deras fett skall du frbrnna ssom ett eldsoffer, till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 18Men deras ktt skall tillhra dig; det skall tillhra dig likasom viftoffersbringan och det hgra lrstycket. 19 Alla heliga gvor som Israels barn giva t HERREN ssom grd, dem giver jag t dig och t dina sner och dttrar jmte dig, ssom en evrdlig rtt. Ett evrdligt saltfrbund infr HERRENS ansikte skall detta vara fr dig och fr dina avkomlingar jmte dig. 20och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava ngon arvedel, och du skall icke hava ngon lott bland dem; jag skall vara din lott och arvedel bland Israels barn. 21Och se, t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel, ssom ln fr den tjnst de frrtta, tjnsten vid uppenbarelsetltet. 22Men de vriga israeliterna m hdanefter icke komma vid uppenbarelsetltet, ty de skola drigenom komma att bra p synd och s trffas av dden; 23utan leviterna skola frrtta tjnsten vid uppenbarelsetltet, och de skola bra de missgrningar som begs. Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte; bland Israels barn skola de icke hava ngon arvedel. 24Ty den tionde som Israels barn giva t HERREN ssom grd, den giver jag t leviterna till arvedel. Drfr r det som jag

172

Swedish Bible

Anonymous

sger om dem att de icke skola hava ngon arvedel bland Israels barn. 25Och HERREN talade till Mose och sade: 26Till leviterna skall du s tala och sga: Nr I av Israels barn mottagen den tionde som jag har bestmt att I skolen f av dem ssom eder arvedel, d skolen I drav giva en grd t HERREN, en tionde av tionden. 27Och denna eder grd skall s anses, som nr andra giva sd frn logen och vin och olja frn pressen. 28P detta stt skolen ock I av all tionde som I mottagen av Israels barn giva en grd t HERREN; och denna HERRENS grd av tionden skolen I giva t prsten Aron. 29Av alla gvor som I fn skolen giva t HERREN hela den grd som tillkommer honom; av allt det bsta av gvorna skolen I giva den, sdant bland dessa som passar till heliga gvor. 30Och du skall sga till dem: Nr I nu given ssom grd det bsta av dem, skall denna leviternas gva s anses, som nr andra giva vad loge och press avkasta. 31I med edert husfolk mn ta det p vilken plats som helst; ty det r eder ln fr eder tjnstgring vid uppenbarelsetltet. 32 Nr I s given det bsta av dem ssom grd, skolen I icke fr deras skull komma att bra p synd; och d skolen I icke ohelga Israels barns heliga gvor och s trffas av dden.

Chapter 19 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 2Detta r den lagstadga som HERREN har pbjudit: Sg till Israels barn att de skaffa fram till dig en rd, felfri ko, en som icke har ngot lyte, och som icke har burit ngot ok. 3Denna skolen I lmna t prsten Eleasar; och man skall fra ut henne utanfr lgret och slakta henne i hans syn. 4Och prsten Eleasar skall taga ngot av hennes blod p sitt finger, och stnka med hennes blod sju gnger mot framsidan av uppenbarelsetltet. 5Sedan skall man brnna upp kon infr hans gon; hennes hud och ktt och blod jmte hennes orenlighet skall man brnna upp. 6Och prsten skall taga cedertr, isop och rosenrtt garn och kasta det i elden vari kon brnnes upp. 7Och prsten skall tv sina klder och bada sin kropp i vatten; drefter fr han g in i lgret. Dock skall prsten vara oren nda till aftonen. 8 Ocks den som brnde upp henne skall tv sina klder i vatten och bada sin kropp i vatten, och vara oren nda till aftonen. 9Och en man som r ren skall samla ihop askan efter kon och lgga den utanfr lgret p en ren plats. Den skall frvaras t Israels barns menighet, till stnkelsevatten. Det r ett syndoffer. 10Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tv sina klder och vara oren nda till aftonen. Detta skall vara en evrdlig stadga fr Israels barn och fr frmlingen som bor ibland dem. 11Den som kommer vid ngon dd, vid en mnniskas lik, han skall vara oren i sju dagar. 12Han skall rena sig hrmed p tredje dagen och p sjunde dagen, s bliver han ren. Men om han icke renar sig p tredje dagen och p sjunde dagen, s bliver han icke ren. 13Var och en som kommer vid ngon dd, vid liket av en mnniska som har dtt, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS tabernakel, och han skall utrotas ur Israel. Drfr att stnkelsevatten icke har blivit stnkt p honom, skall han vara oren; orenhet lder alltjmt vid honom. 14Detta r lagen: Nr en mnniska dr i ett tlt, skall var och en som kommer in i tltet och var och en som redan r
173
1

Swedish Bible

Anonymous

i tltet vara oren i sju dagar. 15Och alla ppna krl, alla som icke hava sttt verbundna, skola vara orena. 16Och var och en som ute p marken kommer vid ngon som har fallit fr svrd eller p annat stt trffats av dden, eller vid mnniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar. 17 Och fr att rena den som s har blivit oren skall man taga av askan efter det uppbrnda syndoffret och gjuta friskt vatten drp i ett krl. 18Och en man som r ren skall taga isop och doppa i vattnet och stnka p tltet och p allt bohaget, och p de personer som hava varit drinne, och p honom som har kommit vid benen eller vid den fallne eller vid den som har dtt p annat stt, eller vid graven. 19Och mannen som r ren skall p tredje dagen och p sjunde dagen bestnka den som har blivit oren. Nr s p sjunde dagen hans rening r avslutad, skall han tv sina klder och bada sig i vatten, s bliver han ren om aftonen. 20Men om ngon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han utrotas ur frsamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom; stnkelsevatten har icke blivit stnkt p honom, han r oren. 21Och detta skall vara fr dem en evrdlig stadga. Mannen som stnkte stnkelsevattnet skall tv sina klder; och om ngon annan kommer vid stnkelsevattnet, skall han vara oren nda till aftonen. 22Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som kommer vid honom skall vara oren nda till aftonen.

Chapter 20 Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i knen Sin i den frsta mnaden, och folket stannade i Kades; dr dog Mirjam och blev dr ocks begraven. 2Och menigheten hade intet vatten; d frsamlade de sig emot Mose och Aron. 3Och folket begynte tvista med Mose och sade: O att ocks vi hade ftt frgs, nr vra broder frgingos infr HERRENS ansikte! 4Varfr haven I frt HERRENS frsamling in i denna ken, s att vi och vr boskap mste d hr? 5Och varfr haven I frt oss upp ur Egypten och ltit oss komma till denna svra plats, dr varken sd eller fikontrd eller vintrd eller granattrd vxa, och dr intet vatten finnes att dricka? 6Men Mose och Aron gingo bort ifrn frsamlingen till uppenbarelsetltets ingng och fllo ned p sina ansikten. D visade sig HERRENS hrlighet fr dem. 7Och HERREN talade till Mose och sade: 8Tag staven, och frsamla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan infr deras gon, s skall den giva vatten ifrn sig; s skaffar du fram vatten t dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka. 9D tog Mose stav en frn dess plats infr HERRENS ansikte, ssom han hade bjudit honom. 10Och Mose och Aron sammankallade frsamlingen framfr klippan; dr sade han till dem: Hren nu, I genstrvige; kunna vi vl ur denna klippa skaffa fram vatten t eder? 11 Och Mose lyfte upp sin hand och slog p klippan med sin stav tv gnger; d kom mycket vatten ut, s att menigheten och dess boskap fick dricka. 12Men HERREN sade till Mose och Aron: Eftersom I icke trodden p mig och icke hllen mig helig infr Israels barns gon, drfr skolen I icke f fra denna frsamling in i det land som jag har givit dem. 13Detta var Meribas vatten, dr Israels barn tvistade med HERREN, och dr han bevisade sig helig p dem. 14Och Mose
1

174

Swedish Bible

Anonymous

skickade sndebud frn Kades till konungen i Edom och lt sga: S sger din broder Israel: Du knner alla de vedermdor som vi hava haft att utst, 15huru vra fder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i lng tid, och huru vi och vra fder blevo illa behandlade av egyptierna. 16 Men vi ropade till HERREN, och han hrde vr rst och snde en ngel som frde oss ut ur Egypten; och se, vi ro nu i Kades, staden som ligger vid grnsen till ditt omrde. 17Lt oss tga genom ditt land. Vi skola icke taga vgen ver krar och vingrdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora vgen skola vi g, utan att vika av vare sig till hger eller till vnster, till dess vi hava kommit igenom ditt omrde. 18Men Edom svarade honom: Du fr icke tga genom mitt land. Om du det gr, skall jag draga ut emot dig med svrd. 19Men Israels barn sade till honom: P den allmnna farvgen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag begr ju ingenting: allenast att f tga vgen fram hrigenom. 20Han svarade: Nej, du fr icke tga hrigenom. Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt. 21D allts Edom icke tillstadde Israel att tga genom sitt omrde, vek Israel av och gick undan fr honom. 22Och de brto upp frn Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor. 23Och HERREN talade till Aron p berget Hor, vid grnsen till Edoms land, och sade: 24Aron skall samlas till sina fder: han skall icke komma in i det land som jag har givit t Israels barn; ty I voren genstrviga mot min befallning vid Meribas vatten. 25Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och fr dem upp p berget Hor, 26och tag av Aron hans klder och stt dem p hans son Eleasar. S skall Aron samlas till sina fder och I d dr. 27Och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit; och de stego upp p berget Hor infr hela menighetens gon. 28Och Mose tog av Aron hans klder och satte dem p hans son Eleasar. Och Aron dog dr uppe p bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned frn berget. 29Och nr hela menigheten frnam att Aron hade givit upp andan, begrto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.

Chapter 21 D nu konungen i Arad, kananen, som bodde i Sydlandet, hrde att Israel var i antgande p Atarimvgen, gav han sig i strid med Israel och tog ngra av dem till fnga. 2D gjorde Israel ett lfte t HERREN och sade: Om du giver detta folk i min hand, s skall jag giva deras stder till spillo. 3Och HERREN hrde Israels rst och gav kananerna i deras hand, och de gvo dem och deras stder till spillo; s fick stllet namnet Horma. 4Och de brto upp frn berget Hor och togo vgen t Rda havet till, fr att g omkring Edoms land. Men under vgen blev folket otligt. 5Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: Varfr haven I frt oss upp ur Egypten, s att vi mste d i knen? Hr finnes ju varken brd eller vatten, och vr sjl vmjes vid den usla fda vi f. 6D snde HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo folket; och mycket folk i Israel blev ddat. 7D kom folket till Mose och sade: Vi hava syndat drmed att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tager bort dessa ormar ifrn oss. Och Mose bad
175
1

Swedish Bible

Anonymous

fr folket. 8D sade HERREN till Mose: Gr dig en orm och stt upp den p en stng; sedan m var och en som har blivit ormstungen se p den, s skall han bliva vid liv. 9D gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den p en stng; nr sedan ngon hade blivit stungen av en orm, sg han upp p kopparormen och blev s vid liv. 10Och Israels barn brto upp och lgrade sig i Obot; 11 och frn Obot brto de upp och lgrade sig vid Ije-Haabarim i knen som ligger framfr Moab, sterut. 12Drifrn brto de upp och lgrade sig i Sereds dal. 13Drifrn brto de upp och lgrade sig p andra sidan Arnon, dr denna bck frn amorernas omrde, dr den har runnit upp, flyter fram i knen; ty Arnon r Moabs grns och flyter fram mellan Moabs land och amorernas. 14Drfr heter det i Boken om HERRENS krig: Vaheb i Sufa och dalarna dr Arnon gr fram, 15och dalarnas sluttning, som snker sig mot Ars bygd och stder sig mot Moabs grns. 16Drifrn drogo de till Beeri om brunnen dr var det som HERREN sade till Mose: Frsamla folket, s vill jag giva dem vatten. 17D sjng Israel denna sng: Flda, du brunn! Ja, sjungen om den, 18om brunnen som furstar grvde, som folkets ypperste borrade, med spiran, med sina stavar. 19Frn knen drogo de till Mattana, frn Mattana till Nahaliel, frn: Nahaliel till Bamot, 20frn Bamot till den dal som ligger: p Moabs mark uppe p Pisga, dr man kan se ut ver demarken. 21Och Israel skickade sndebud till Sihon, amorernas konung, och lt sga: 22Lt mig taga genom ditt land. Vi skola icke vika av ifrn vgen in i krar eller vingrdar, och icke dricka vatten ur brunnarna. Stora vgen skola vi g, till dess vi hava kommit igenom ditt omrde. 23Men Sihon tillstadde icke Israel att tga genom sitt omrde, utan frsamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i knen, till dess han kom till Jahas; dr gav han sig i strid med Israel. 24Men Israel slog honom med svrdsegg och intog hans land frn Arnon nda till Jabbok, nda till Ammons barns land, ty Ammons barns grns var befst. 25Och Israel intog alla stderna dr; och Israel bosatte sig i amorernas alla stder, i Hesbon och alla underlydande orter. 26Hesbon var nmligen Sihons, amorernas konungs, stad, ty denne hade frt krig med den frre konungen i Moab och tagit ifrn honom hela hans land nda till Arnon. 27Drfr sga skalderna: Kommen till Hesbon! Byggas och befstas skall Sihons stad. 28 Ty eld gick ut frn Hesbon, en lga frn Sihons stad; den frtrde Ar i Moab, dem som bodde p Arnons hjder. 29Ve dig, Moab! Frlorat r du, Kemos' folk! Han lt sina sner bliva slagna p flykten och sina dttrar fras bort i fngenskap, bort till amorernas konung, Sihon. 30Vi skto ned dem -- frlorat var Hesbon, landet nda till Dibon; vi hrjade nda till Nofa, Nofa, som nr till Medeba. 31S bosatte sig d Israel i amorernas land. 32Och Mose snde ut och lt bespeja Jaeser, och de intogo dess underlydande orter; och han frdrev amorerna som bodde dr. 33Sedan vnde de sig t annat hl. och drogo upp t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, till Edrei. 34Men HERREN sade till Mose: Frukta icke fr honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Och du skall gra med honom p samma stt som du gjorde med Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon. 35Och de slogo honom jmte hans sner och allt hans folk, och lto ingen av dem slippa undan. S intogo de hans land.

176

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 22 Och Israels barn brto upp och lgrade sig p Moabs hedar, p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko. 2Och Balak, Sippors son, sg allt vad Israel hade gjort mot amorerna. 3Och Moab bvade storligen fr folket, drfr att det var s talrikt; Moab gruvade sig fr Israels barn. 4Och Moab sade till de ldste i Midjan: Nu kommer denna hop att ta upp allt som finnes hr runt omkring oss, likasom oxen ter upp vad grnt som finnes p marken. Och Balak, Sippors son, var p den tiden konung i Moab. 5Och han skickade sndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfrnders land, fr att kalla honom till sig; han lt sga: Se, hr r ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det vertcker marken, och det har lgrat sig mitt emot mig. 6S kom nu och frbanna t mig detta folk, ty det r mig fr mktigt; kanhnda skall jag d kunna sl det och frjaga det ur landet. Ty jag vet att den du vlsignar, han r vlsignad, och den du frbannar, han bliver frbannad. 7 S gingo nu de ldste i Moab och de ldste i Midjan stad och hade med sig spdomsln; och de kommo till Bileam och framfrde till honom Balaks ord. 8Och han sade till dem: Stannen hr ver natten, s vill jag sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig. D stannade Moabs furstar kvar hos Bileam. 9Och Gud kom till Bileam; han sade: Vad r det fr mn som du har hos dig? 10Bileam svarade Gud: Balak, Sippors son, konungen i Moab, har snt till mig detta bud: 11 'Se, hr r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det vertcker marken. S kom nu och frbanna det t mig; kanhnda skall jag d kunna giva mig i strid med det och frjaga det.' 12D sade Gud till Bileam: Du skall icke g med dem; du skall icke frbanna detta folk, ty det r vlsignat. 13Om morgonen, nr Bileam hade sttt upp, sade han allts till Balaks furstar: Gn hem till edert land, ty HERREN vill icke tillstdja mig att flja med eder. 14D stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade: Bileam vgrade att flja med oss. 15Men Balak snde nnu en gng stad furstar, flera och frnmligare n de frra. 16Och de kommo till Bileam och sade till honom: S sger Balak Sippors son: 'Lt dig icke avhllas frn att komma till mig; 17 ty jag vill bevisa dig vermttan stor ra, och allt vad du begr av mig skall jag gra. Kom nu och frbanna t mig detta folk.' 18D svarade Bileam och sade till Balaks tjnare: Om Balak n gve mig s mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke vertrda HERRENS min Guds befallning, s att jag gjorde ngot dremot, vare sig litet eller stort. 19Men stannen nu ocks I kvar har ver natten, fr att jag m frnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig. 20Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: Om dessa mn hava kommit fr att kalla dig, s st upp och flj med dem. Men allenast vad jag sger dig skall du gra. 21Om morgonen, nr Bileam hade sttt upp, sadlade han allts sin sninna och fljde med Moabs furstar. 22 Men d han nu fljde med, upptndes Guds vrede, och HERRENS ngel stllde sig p vgen fr att hindra honom, dr han red p sin sninna, tfljd av tv sina tjnare. 23Nr d sninnan sg HERRENS ngel st p vgen med ett draget svrd i sin hand, vek hon av ifrn vgen och gick in p kern; men Bileam slog sninnan fr att driva henne tillbaka in p vgen. 24Drefter stllde sig HERRENS ngel i en smal gata mellan vingrdarna, dr murar funnos p bda sidor. 25Nr nu
1

177

Swedish Bible

Anonymous

sninnan sg HERRENS ngel, trngde hon sig mot muren och klmde s Bileams ben mot muren; och han slog henne nnu en gng. 26D gick HERRENS ngel lngre fram och stllde sig p ett trngt stlle, dr ingen utvg fanns att vika undan, vare sig till hger eller till vnster. 27Nr sninnan nu sg HERRENS ngel, lade hon sig ned under Bileam. D upptndes Bileams vrede och han slog sninnan med sin stav. 28Men HERREN ppnade sninnans mun, och hon sade till Bileam: Vad har jag gjort dig, eftersom du nu tre gnger har slagit mig? 29Bileam svarade sninnan: Du har ju handlat skamligt mot mig; om jag hade haft ett svrd i min hand, skulle jag nu hava drpt dig. 30 Men sninnan sade till Bileam: r icke jag din egen sninna, som du har ridit p i all din tid intill denna dag? Och har jag ngonsin frut plgat gra s mot dig? Han svarade: Nej. 31Och HERREN ppnade Bileams gon, s att han sg HERRENS ngel st p vgen med ett draget svrd i sin hand. D bugade han sig och fll ned p sitt ansikte. 32Och HERRENS ngel sade till honom: Varfr har du nu tre gnger slagit din sninna? Se, jag har gtt ut fr att hindra dig, ty denna vg leder till frdrv och r mig emot. 33Och sninnan sg mig, och hon har nu tre gnger vikit undan for mig. Om hon icke hade vikit undan fr mig, s skulle jag nu hava drpt dig, men ltit henne leva. 34D sade Bileam till HERRENS ngel: Jag har syndat, ty jag visste icke att du stod mig emot p vgen. Om nu min resa misshagar dig, s vill jag vnda tillbaka. 35Men HERRENS ngel svarade Bileam: Flj med dessa mn; men intet annat n vad jag sger dig skall du tala. S fljde d Bileam med Balaks furstar. 36Nr Balak hrde att Bileam kom, gick han honom till mtes till Ir i Moab, vid grnsen dr Arnon flyter, vid yttersta grnsen. 37Och Balak sade till Bileam: Snde jag icke entrget bud till dig fr att kalla dig hit? Varfr ville du d icke begiva dig till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillrcklig ra? 38Bileam svarade Balak: Du ser nu att jag har kommit till dig. Men det str ingalunda i min egen makt att tala ngot. Vad Gud lgger i min mun, det mste jag tala. 39Sedan fljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot. 40Och Balak slaktade fkreatur och smboskap och snde till Bileam och de furstar som voro med honom. 41Och fljande morgon tog Balak Bileam med sig och frde honom upp p Bamot-Baal; och han kunde frn denna plats se en del av folket.

Chapter 23 Och Bileam sade till Balak: Bygg hr t mig sju altaren, och skaffa hit t mig sju tjurar och sju vdurar. 2Balak gjorde ssom Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en tjur och en vdur p vart altare 3Drefter sade Bileam till Balak Stanna kvar vid ditt brnnoffer; jag vill g bort och se om till ventyrs HERREN visar sig fr mig; och vad helst han uppenbarar fr mig, det skall jag frkunna fr dig. Och han gick upp p en kal hjd. 4Och Gud visade sig fr Bileam; d sade denne till honom: De sju altarna har jag uppfrt, och p vart altare har jag offrat en tjur och en vdur. 5 Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: G tillbaka till Balak och tala s och s. 6Nr han nu kom tillbaka till honom, fann han honom stende vid sitt brnnoffer
1

178

Swedish Bible

Anonymous

tillsammans med alla Moabs furstar. 7D hr han upp sin rst och kvad: Frn Aram hmtade mig Balak, frn sterns berg Moabs konung: 'Kom och frbanna t mig Jakob, kom och tala ofrd ver Israel. 8Huru kan jag frbanna den gud ej frbannar, och tala ofrd ver den som HERREN ej talar ofrd ver? 9Frn klippornas topp ser jag ju honom, och frn hjderna skdar jag honom: se, det r ett folk som bor fr sig sjlvt och icke anser sig likt andra folkslag. 10Vem kan rkna Jakob, talls ssom stoftet, eller tlja ens fjrdedelen av Israel? M jag f d de rttfrdigas dd, och blive mitt slut ssom deras! 11D sade Balak till Bileam: Vad har du gjort mot mig! Till att frbanna mina fiender hmtade jag dig, och nu har du i stllet vlsignat dem. 12Men han svarade och sade: Skulle jag d icke akta p vad HERREN lgger i min mun, och tala det? 13Och Balak sade till honom: Flj nu med mig till ett annat stlle, varifrn du ser dem; du ser hr allenast en del av dem, du ser dem icke allasammans. Frn det stllet m du frbanna dem t mig. 14Och han tog honom med sig till Vktarplanen p toppen av Pisga. Dr byggde han sju altaren och offrade en tjur och en vdur p vart altare. 15Drefter sade han till Balak: Stanna kvar har vid ditt brnnoffer; jag sjlv vill drborta se till, om ngot visar sig. 16Och HERREN visade sig fr Bileam och lade i hans mun vad han skulle tala; han sade: G tillbaka till Balak och tala s och s. 17Nr han nu kom till honom, fann han honom stende vid sitt brnnoffer, och Moabs furstar stodo dr med honom. Och Balak frgade honom: Vad har HERREN talat? 18D hov han upp sin rst och kvad: St upp, Balak, och hr; lyssna till mig, du Sippors son. 19Gud r icke en mnniska, s att han kan ljuga, icke en mnniskoson, s att han kan ngra ngot. Skulle han sga ngot och icke gra det, tala ngot och icke fullborda det? 20Se, att vlsigna har jag ftt i uppdrag; han har vlsignat, och jag kan icke rygga det. 21Ofrd r icke att skda i Jakob och olycka icke att se i Israel. HERREN, hans Gud, r med honom, och jubel ssom mot en konung hres dr. 22Det r Gud som har frt dem ut ur Egypten; deras styrka r ssom vildoxars. 23Ty trolldom btar intet mot Jakob, ej heller spdom mot Israel. Nej, nu mste sgas om Jakob och om Israel: 'Vad gr icke Gud!' 24Se, det r ett folk som str upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det lgger sig ej ned, frrn det har tit rov och druckit blod av slagna man. 25D sade Balak till Bileam: Om du nu icke vill frbanna dem, s m du tminstone icke vlsigna dem. 26Men Bileam svarade och sade till Balak: Sade jag icke till dig: 'Allt vad HERREN sger, det mste jag gra'? 27Och Balak sade till Bileam: Kom, jag vill taga dig med mig till ett annat stlle. Kanhnda skall det behaga Gud att du drifrn frbannar dem t mig. 28Och Balak tog Bileam med sig upp p toppen av Peor, dr man kan se ut ver demarken. 29Och Bileam sade till Balak: Bygg hr t mig sju altaren, och skaffa hit t mig sju tjurar och sju vdurar. 30Och Balak gjorde ssom Bileam sade; och han offrade en tjur och en vdur p vart altare.

Chapter 24

179

Swedish Bible

Anonymous

D nu Bileam sg att det var: HERRENS vilja att han skulle vlsigna Israel, gick han icke, ssom de frra gngerna, bort och sg efter tecken, utan vnde sitt ansikte mot knen. 2Och nr Bileam lyfte upp sina gon och sg Israel lgrad efter sina stammar, kom Guds Ande ver honom. 3 Och han hov upp sin rst och kvad: S sger Bileam, Beors son, s sger mannen med det slutna gat, 4s sger han som hr Guds tal, han som skdar syner frn den Allsmktige, i det han sjunker ned och fr sina gon ppnade: 5Huru skna ro icke dina tlt, du Jakob, dina boningar, du Israel! 6 De likna dalar som utbreda sig vida, de ro ssom lustgrdar invid en strm, ssom aloetrd, planterade av HERREN, ssom cedrar invid vatten. 7Vatten fldar ur hans mbar, hans sdd bliver rikligen vattnad. Strre n Agag skall hans konung vara, ja, upphjd bliver hans konungamakt. 8 Det r Gud som har frt honom ut ur Egypten. Hans styrka r ssom en vildoxes. Han skall uppsluka de folk som st honom emot, deras ben skall han snderkrossa, och med sina pilar skall han genomborra dem. 9Han har lagt sig ned, han vilar ssom ett lejon, ssom en lejoninna -- vem vgar oroa honom? Vlsignad vare den som vlsignar dig, och frbannad vare den som frbannar dig! 10 D upptndes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop hnderna. Och Balak sade till Bileam: Till att frbanna mina fiender kallade jag dig hit, och se, du har i stllet nu tre gnger vlsignat dem. 11Giv dig nu av hem igen. Jag tnkte att jag skulle f bevisa dig stor ra; men se, HERREN har frmenat dig att bliva rad. 12Bileam svarade Balak: Sade jag icke redan till sndebuden som du skickade till mig: 13'Om Balak n gve mig s mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke vertrda HERRENS befallning, s att jag efter eget tycke gjorde ngot, vad det vara m.' Vad HERREN sger, det mste jag tala. 14Se, jag gr nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om vad detta folk skall gra mot ditt folk i kommande dagar. 15Och han hov upp sin rst och kvad: S sger Bileam, Beors son, s sger mannen med det slutna gat, 16s sger han som hr Guds tal och har kunskap frn den Hgste, han som skdar syner frn den Allsmktige, i det han sjunker ned och fr sina gon ppnade: 17Jag ser honom, men icke denna tid, jag skdar honom, men icke nra. En stjrna trder fram ur Jakob, och en spira hjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slr ned alla sner till Set. 18Edom skall han f till besittning till besittning Seir -- sina fienders lnder. Ty Israel skall gra mktiga ting; 19ur Jakob skall en hrskare komma; han skall frgra i stderna dem som rdda sig dit. 20Och han fick se Amalek; d hov han upp sin rst och kvad: En frstling bland folken r Amalek, men p sistone hemfaller han t undergng. 21 Och han fick se kainerna; d hov han upp sin rst och kvad: Fast r din boning, och lagt p klippan r ditt nste. 22Likvl skall Kain bliva utrotad; ja, Assur skall omsider fra dig i fngenskap. 23 Och han lov ter upp sin rst och kvad: O ve! Vem skall bliva vid liv, nr Gud lter detta ske? 24 Skepp skola komma frn kitternas kust, de skola tukta Assur, tukta Eber; ocks han skall hemfalla t undergng. 25Och Bileam stod upp och vnde tillbaka hem; ocks Balak for sin vg.

Chapter 25

180

Swedish Bible

Anonymous

Och medan Israel uppehll sig i Sittim, begynte folket bedriva otukt med Moabs dttrar. Dessa inbjdo folket till sina gudars offermltider, 3Och folket t och tillbad deras gudar. Och Israel slt sig till Baal-Peor. D upptndes HERRENS vrede mot Israel. 4Och HERREN sade till Mose: Hmta folkets alla huvudman, och lt upphnga sdana i solen fr HERREN, p det att HERRENS vredes gld m vndas ifrn Israel. 5D sade Mose till Israels domare: Var och en av eder drpe bland sina mn dem som hava slutit sig till Baal-Peor. 6Nu kom en man av Israels barn och frde in bland sina brder en midjanitisk kvinna, infr Moses och Israels barns hela menighets gon, under det att dessa stodo grtande vid ingngen till uppenbarelsetltet. 7Nr Pinehas, son till Eleasar, son till prsten Aron, sg detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand 8och fljde efter den israelitiske mannen in i tltets sovrum och genomborrade dem bda, svl den israelitiske mannen som ock kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. S upphrde hemskelsen bland Israels barn. 9Men de som hade omkommit genom hemskelsen utgjorde tjugufyra tusen. 10Och HERREN talade till Mose och sade: 11Pinehas, han som r son till prsten Arons son Eleasar, har avvnt min vrede frn Israels barn, i det att han har nitlskat bland dem ssom jag nitlskar; drfr har jag icke i min nitlskan frgjort Israels barn. 12Sg frdenskull: Se, jag gr med honom ett fridsfrbund; 13och fr honom, och fr hans avkomlingar efter honom, skall detta vara ett frbund genom vilket han fr ett evrdligt prstadme, till ln fr att han nitlskade fr sin Gud och bragte frsoning fr Israels barn. 14Och den ddade israelitiske mannen, han som ddades jmte den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var hvding fr en familj bland simeoniterna. 15Och den ddade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur; denne var stamhvding, hvding fr en stamfamilj i Midjan. 16Och HERREN talade till Mose och sade: 17Angripen midjaniterna och sln dem. 18Ty de hava angripit eder genom de onda rd som de lade mot eder i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska hvdingdottern, deras syster, vilken ddades p den dag d hemskelsen drabbade eder fr Peors skull.
2

Chapter 26 Efter denna hemskelse talade HERREN till Mose och till Eleasar, prsten Arons son, och sade: 2Rknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som ro tjugu r gamla eller drutver, efter deras familjer, alla stridbara mn i Israel. 3Och Mose och prsten Eleasar talade till dem p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 4De som ro tjugu r gamla eller drutver skola rknas. S hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit ut ur Egyptens land. 5Ruben var Israels frstfdde. Rubens barn voro: Av Hanok hanokiternas slkt, av Pallu palluiternas slkt, 6av Hesron hesroniternas slkt, av Karmi karmiternas slkt. 7 Dessa voro rubeniternas slkter. Och de av dem som inmnstrades utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio. 8Men Pallus sner voro Eliab. 9Och Eliabs sner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den Datan och den Abiram, bda ombud fr menigheten, som satte sig upp emot Mose och
181
1

Swedish Bible

Anonymous

Aron, tillika med Koras hop, nr dessa satte sig upp emot HERREN, 10varvid jorden ppnade sin mun och uppslukade dem jmte Kora, vid det tillflle d dennes hop omkom, i det att elden frtrde de tv hundra femtio mnnen, s att de blevo till en varnagel. 11Men Koras sner omkommo icke. 12 Simeons barn, efter deras slkter, voro: Av Nemuel nemueliternas slkt, av Jamin jaminiternas slkt, av Jakin jakiniternas slkt, 13av Sera seraiternas slkt, av Saul sauliternas slkt. 14Dessa voro simeoniternas slkter, tjugutv tusen tv hundra. 15Gads barn, efter deras slkter, voro: Av Sefon sefoniternas slkt, av Haggi haggiternas slkt, av Suni suniternas slkt, 16av Osni osniternas slkt, av Eri eriternas slkt, 17av Arod aroditernas slkt, av Areli areliternas slkt. 18Dessa voro Gads barns slkter, s mnga av dem som inmnstrades, fyrtio tusen fem hundra. 19Judas sner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans land. 20Och Juda barn, efter deras slkter, voro: Av Sela selaniternas slkt, av Peres peresiternas slkt, av Sera seraiternas slkt. 21Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas slkt, av Hamul hamuliternas slkt. 22Dessa voro Juda slkter, s mnga av dem som inmnstrades, sjuttiosex tusen fem hundra. 23Isaskars barn, efter deras slkter, voro: Av Tola tolaiternas slkt, av Puva puniternas slkt, 24av Jasub jasubiternas slkt, av Simron simroniternas slkt. 25Dessa voro Isaskars slkter, s mnga av dem som inmnstrades, sextiofyra tusen tre hundra. 26Sebulons barn, efter deras slkter, voro: Av Sered serediternas slkt, av Elon eloniternas slkt, av Jaleel jaleeliternas slkt. 27Dessa voro sebuloniternas slkter, s mnga av dem som inmnstrades, sextio tusen fem hundra. 28Josefs barn, efter deras slkter voro Manasse och Efraim. 29Manasse barn voro: Av Makir makiriternas slkt; men Makir fdde Gilead; av Gilead kom gileaditernas slkt. 30Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas slkt, av Helek helekiternas slkt, 31av Asriel asrieliternas slkt, av Sikem sikemiternas slkt, 32av Semida semidaiternas slkt och av Hefer heferiternas slkt. 33Men Selofhad, Hefers son, hade inga sner, utan allenast dttrar; och Selofhads dttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 34Dessa voro Manasse slkter, och de av dem som inmnstrades utgjorde femtiotv tusen sju hundra. 35Dessa voro Efraims barn, efter deras slkter: Av Sutela sutelaiternas slkt, av Beker bekeriternas slkt, av Tahan tahaniternas slkt. 36Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas slkt 37Dessa voro Efraims barns slkter, s mnga av dem som inmnstrades trettiotv tusen fem hundra. Dessa voro Josefs barn, efter deras slkter. 38Benjamins barn, efter deras slkter, voro: Av Bela belaiternas slkt, av Asbel asbeliternas slkt, av Ahiram ahiramiternas slkt, 39av Sefufam sufamiternas slkt, av Hufam hufamiternas slkt. 40Men Belas sner voro Ard och Naaman; arditernas slkt; av Naaman naamiternas slkt. 41 Dessa voro Benjamins barn, efter deras slkter, och de av dem som inmnstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra. 42Dessa voro Dans barn, efter deras slkter: Av Suham suhamiternas slkt. Dessa voro Dans slkter, efter deras slkter. 43Suhamiternas slkter, s mnga av dem som inmnstrades, utgjorde tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra. 44Asers barn, efter deras slkter, voro: Av Jimna Jimnaslkten, av Jisvi jisviternas slkt, av Beria beriaiternas slkt. 45Av Berias barn: Av Heber heberiternas slkt, av Malkiel malkieliternas slkt. 46Och Asers dotter hette Sera. 47Dessa voro Asers barns slkter, s mnga av dem som inmnstrades, femtiotre tusen fyra hundra. 48Naftali

182

Swedish Bible

Anonymous

barn, efter deras slkter, voro: Av Jaseel jaseeliternas slkt, av Guni guniternas slkt, 49av Jeser jeseriternas slkt, av Sillem sillemiternas slkt. 50Dessa voro Naftali slkter, efter deras slkter; och de av dem som inmnstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra. 51Dessa voro de av Israels barn som inmnstrades, sen hundra ett tusen sju hundra trettio. 52Och HERREN talade till Mose och sade: 53t dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas antal. 54t en strre stam skall du giva en strre arvedel, och t en mindre stam en mindre arvedel; t var stam skall arvedel givas efter antalet av dess inmnstrade. 55Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen p sina fdernestammar skola de f sina arvedelar. 56Efter lottens utslag skall var stam strre eller mindre, f sin arvedel sig tillskiftad. 57Och dessa voro de av Levi stam som inmnstrades, efter deras slkter: Av Gerson gersoniternas slkt av Kehat kehatiternas slkt, av Merari merariternas slkt. 58Dessa voro leviternas slkter: libniternas slkt, hebroniternas slkt maheliternas slkt, musiternas slkt koraiternas slkt. Men Kehat fdde Amram. 59Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som fddes t Levi i Egypten; och hon fdde t Amram Aron och Mose och deras syster Mirjam. 60Och t Aron fddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 61Men Nadab och Abihu trffades av dden, nr de buro fram frmmande eld infr HERRENS ansikte. 62Och de av dem som inmnstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av mankn som voro en mnad gamla eller drutver. De hade nmligen icke blivit inmnstrade bland Israels barn, eftersom icke ngon arvedel var given t dem bland Israels barn. 63Dessa voro de som inmnstrades av Mose och prsten Eleasar, nr dessa mnstrade Israels barn p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. 64Bland dessa var ingen av dem som frut hade blivit inmnstrade av Mose och prsten Aron, nr dessa mnstrade Israels barn i Sinais ken, 65ty om dem hade HERREN sagt: De skola dden d i knen. Drfr var ingen kvar av dem, frutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Chapter 27 Och Selofhads dttrar trdde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, slkter. Och hans dttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2Dessa kommo nu infr Mose och prsten Eleasar och stamhvdingarna och hela menigheten, vid ingngen till uppenbarelsetltet, och sade: 3Vr fader har dtt i knen, men han var icke med i den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga sner. 4Icke skall nu vr faders namn utplnas ur hans slkt fr det att han icke hade ngon son? Giv t oss en besittning ibland vr faders brder. 5och Mose bar fram deras sak infr HERREN. 6D talade HERREN till Mose och sade: 7Selofhads dttrar hava talat rtt. Du skall giva ocks dem en arvsbesittning bland deras faders brder genom att lta deras faders arvedel verg till dem. 8Och till Israels barn skall du tala och sga: Nr ngon dr utan att efterlmna ngon son, skolen I lta hans arvedel verg till hans dotter. 9Men om han icke har ngon dotter, s skolen I giva hans arvedel t hans brder. 10Har han icke heller ngra brder,
183
1

Swedish Bible

Anonymous

s skolen I giva hans arvedel t hans faders brder. 11Men om hans fader icke har ngra broder, s skolen I giva hans arvedel t nrmaste blodsfrvant inom hans slkt, och denne skall d taga den i besittning. Detta skall vara en rttsstadga fr Israels barn, ssom HERREN har bjudit Mose. 12 Och HERREN sade till Mose: Stig upp hr p Abarimberget, s skall du f se det land som jag har givit t Israels barn. 13Men nr du har sett det, skall ocks du samlas till dina fder, likasom din broder Aron har blivit samlad till sina fder; 14detta drfr att I, i knen Sin, nr menigheten tvistade med mig, voren genstrviga mot min befallning och icke villen hlla mig helig genom att skaffa fram vatten infr deras gon. Detta gllde Meribas vatten vid Kades, i knen Sin. 15Och Mose talade till HERREN och sade: 16M HERREN, den Gud som rder ver allt ktts anda, stta en man ver menigheten, 17som kan g i spetsen fr dem, nr de draga ut eller vnda ter, och som kan vara deras ledare och anfrare, s att icke HERRENS menighet kommer att likna fr som icke hava ngon herde. 18HERREN svarade Mose: Tag till dig Josua, Nuns son, ty han r en man i vilken ande r, och lgg din hand p honom. 19Och fr honom fram infr prsten Eleasar och hela menigheten, och instt honom i hans mbete infr deras gon, 20och lgg ngot av din vrdighet p honom, fr att Israels barns hela menighet m lyda honom. 21Och hos prsten Eleasar skall han sedan hava att instlla sig, fr att denne genom urims dom m hmta svar t honom infr HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och vnda ter, han sjlv och alla Israels barn med honom, hela menigheten. 22och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit honom; han tog Josua och frde honom fram infr prsten Eleasar och hela menigheten. 23Och denne lade sina hnder p honom och insatte honom i hans mbete, ssom HERREN hade befallt genom Mose.

Chapter 28 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Bjud Israels barn och sg till dem: Mina offer, det som r min spis av mina eldsoffer, en vlbehaglig lukt fr mig, dem skolen I akta p, s att I offren dem t mig p bestmd tid. 3Och sg till dem: Detta r vad I skolen offra t HERREN ssom eldsoffer: tv rsgamla felfria lamm till brnnoffer fr var dag bestndigt. 4Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden, 5och ssom spisoffer en tiondedels efa fint mjl, begjutet med en fjrdedels hin olja av sttta oliver. 6Detta r det dagliga brnnoffret, som offrades p Sinai berg, till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN. 7Och ssom drickoffer drtill skall du offra en fjrdedels hin, till det frsta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas t HERREN. 8Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN. 9Men p sabbatsdagen skall du offra tv rsgamla felfria lamm, s ock tv tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ssom spisoffer, samt tillhrande drickoffer. 10 Detta r sabbatsbrnnoffret, som skall offras var sabbat, jmte det dagliga brnnoffret med tillhrande drickoffer. 11Och p edra nymnadsdagar skolen I offra till brnnoffer t HERREN tv
184
1

Swedish Bible

Anonymous

ungtjurar och en vdur och sju rsgamla felfria lamm, 12s ock tre tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ssom spisoffer till var tjur, tv tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ssom spisoffer till vduren, 13och en tiondedels efa fint mjl begjutet med olja, ssom spisoffer till vart lamm: ett brnnoffer till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN. 14Och de tillhrande drickoffren skola utgras av en halv hin vin till var tjur och en tredjedels hin till vduren och en fjrdedels hin till vart lamm. Detta r nymnadsbrnnoffret, som skall offras i var och en av rets mnader. 15Tillika skolen I offra en bock till syndoffer t HERREN; den skall offras jmte det dagliga brnnoffret med tillhrande drickoffer. 16Och i frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, r HERRENS psk. 17Och p femtonde dagen i samma mnad r hgtid; d skall man ta osyrat brd, i sju dagar. 18 P den frsta dagen skall man hlla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra. 19 Och ssom eldsoffer, ssom brnnoffer t HERREN, skolen I offra tv ungtjurar och en vdur och sju rsgamla lamm; felfria skola de vara. 20Och ssom spisoffer drtill skolen I offra fint mjl, begjutet med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och tv tiondedels efa till vduren; 21 en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen; 22tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa frsoning fr eder. 23Frutom morgonens brnnoffer, som utgr det dagliga brnnoffret, skolen I offra detta. 24Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en eldsoffersspis, till en vlbehaglig lukt fr HERREN. Jmte det dagliga brnnoffret skall detta offras, med tillhrande drickoffer. 25Och p den sjunde dagen skolen I hlla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra. 26Och p frstlingsdagen, d I bren fram ett offer av den nya grdan t HERREN, vid eder veckohgtid, skolen I hlla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra. 27Ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen I d offra tv ungtjurar, en vdur, sju rsgamla lamm, 28och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var tjur, tv tiondedels efa till vduren, 29en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 30 tillika skolen I offra en bock till att bringa frsoning fr eder. 31Frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer skolen I offra detta -- felfria skola djuren vara -- och drjmte tillhrande drickoffer.

Chapter 29 Och i sjunde mnaden, p frsta dagen i mnaden, skolen I hlla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra. En basunklangens dag skall den vara fr eder. 2Ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen I d offra en ungtjur, en vdur, sju rsgamla felfria lamm, 3och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv tiondedels efa till vduren 4och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 5tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer, till att bringa frsoning fr eder -- 6detta frutom nymnadsbrnnoffret med tillhrande spisoffer, och frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer, och frutom de drickoffer som p freskrivet stt skola offras till bda: allt till en
185
1

Swedish Bible

Anonymous

vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN. 7P tionde dagen i samma sjunde mnad skolen I ock hlla en helig sammankomst, och I skolen d spka eder; intet arbete skolen I d gra. 8Och ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen I d offra en ungtjur, en vdur, sju rsgamla lamm -- felfria skola de vara -- 9och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv tiondedels efa till vduren, 10en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 11 tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer -- detta frutom frsoningssyndoffret och det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer, och frutom de drickoffer som hra till bda. 12P femtonde dagen i sjunde mnaden skolen I ock hlla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra. D skolen I fira en HERRENS hgtid, i sju dagar. 13Och ssom brnnoffer, ssom eldsoffer, skolen I d offra till en vlbehaglig lukt fr HERREN tretton ungtjurar, tv vdurar, fjorton rsgamla lamm -- felfria skola de vara -- 14och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tv tiondedels efa till var och en av de tv vdurarna, 15en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen; 16tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer -- detta frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer. 17Och p den andra dagen: tolv ungtjurar, tv vdurar, fjorton rsgamla felfria lamm, 18 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p freskrivet stt, 19tillika ocks en bock ssom syndoffer -- detta frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och det drickoffer som hr till dem. 20Och p den tredje dagen: elva tjurar, tv vdurar, fjorton rsgamla felfria lamm, 21med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p freskrivet stt, 22tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer. 23Och p den fjrde dagen; tio tjurar, tv vdurar, fjorton rsgamla felfria lamm, 24med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p freskrivet satt, 25tillika ocks en bock ssom syndoffer -- detta frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer. 26Och p den femte dagen: nio tjurar, tv vdurar, fjorton rsgamla felfria lamm, 27med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p freskrivet stt, 28tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer. 29Och p den sjtte dagen: tta tjurar, tv vdurar, fjorton rsgamla felfria lamm, 30med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p freskrivet stt, 31tillika ocks en syndoffersbock -detta frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer. 32Och p den sjunde dagen: sju tjurar, tv vdurar, fjorton rsgamla felfria lamm, 33med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p freskrivet stt, 34 tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer. 35P den ttonde dagen skolen I hlla en hgtidsfrsamling; ingen arbetssyssla skolen I d gra. 36Och ssom brnnoffer, ssom eldsoffer, skolen I d offra till en vlbehaglig lukt fr HERREN en tjur, en vdur, sju rsgamla felfria lamm, 37med det spisoffer och de drickoffer
186

Swedish Bible

Anonymous

som skola offras till dem, till tjuren, vduren och lammen, efter deras antal, p freskrivet stt, 38 tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer. 39Dessa offer skolen I offra t HERREN vid edra hgtider, frutom edra lftesoffer och frivilliga offer, dessa m nu vara brnnoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer. 30:1. den elektroniska utgvan.

Chapter 30 Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles ssom HERREN hade bjudit honom. Fjrde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet Lagar om lften. 2Och Mose talade till Israels barns stamhvdingar och sade: Detta r vad HERREN har bjudit: 3om ngon gr ett lfte t HERREN, eller svr en ed genom vilken han frbinder sig till terhllsamhet i ngot stycke, s skall han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken gra vad hans mun har talat. 4Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och nnu r ung, gr ett lfte t HERREN och frbinder sig till terhllsamhet i ngot stycke, 5och hennes fader hr hennes lfte och huru hon frbinder sig till terhllsamhet, och hennes fader icke sger ngot till henne drom, s skola alla hennes lften hava gllande kraft, och alla hennes frbindelser till terhllsamhet skola hava gllande kraft. 6Men om hennes fader samma dag han hr det sger nej drtill, d skola hennes lften och hennes frbindelser till terhllsamhet alla vara utan gllande kraft; och HERREN skall frlta henne, eftersom hennes fader sade nej till henne. 7Och om hon bliver gift, och lften d vila p henne, eller ngot obetnksamt ord frn hennes lppar, varmed hon har bundit sig, 8och hennes man fr hra drom, men icke sger ngot till henne drom samma dag han hr det, s skola hennes lften hava gllande kraft, och hennes frbindelser till terhllsamhet skola hava gllande kraft. 9Men om hennes man samma dag han fr hra det sger nej drtill, d upphver han drmed hennes givna lfte och det obetnksamma ord frn hennes lppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN skall frlta henne det. 10Men en nkas eller en frskjuten hustrus lfte skall hava gllande kraft fr henne, vartill hon n m hava frbundit sig. 11Och om en kvinna i sin mans hus gr ett lfte, eller med ed frbinder sig till terhllsamhet i ngot stycke, 12och hennes man hr det, men icke sger ngot till henne drom -icke sger nej till henne -- s skola alla hennes lften hava gllande kraft, och alla hennes frbindelser till terhllsamhet skola hava gllande kraft. 13Men om hennes man upphver dem samma dag han hr dem, d skall allt som hennes lppar hava talat vara utan gllande kraft, det m nu vara lften eller ngon frbindelse till terhllsamhet; hennes man har upphvt dem, drfr skall HERREN frlta henne. 14t alla hennes lften och t alla hennes edliga frbindelser till att spka sig kan hennes man giva gllande kraft, och hennes man kan ock upphva dem. 15Men om hennes man icke fre pfljande dags ingng sger ngonting till henne drom, s giver han gllande kraft t alla hennes lften och t alla de frbindelser till terhllsamhet, som vila p henne; han giver dem gllande kraft drigenom att han icke sger ngot till henne drom samma dag han hr dem. 16Men
1

187

Swedish Bible

Anonymous

om han upphver dem frst ngon tid efter det han har hrt dem, d kommer han att bra p hennes missgrning. 17Dessa ro de stadgar som HERREN av Mose angende frhllandet mellan en man och hans hustru, och angende frhllandet mellan en fader och hans dotter, medan denna nnu r ung och vistas i sin faders hus.

Chapter 31 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Krv ut hmnd fr Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina fder. 3D talade Mose till folket och sade: Lten en del av edra mn vpna sig till strid; dessa skola tga mot Midjan och utfra HERRENS hmnd p Midjan. 4Tusen man ur var och en srskild av Israels alla stammar skolen I snda ut i striden. 5S avlmnades d ur Israels tter tusen man av var stam: tolv tusen man, vpnade till strid. 6Och Mose snde dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han snde med dem Pinehas, prsten Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna. 7Och de gingo till strids emot Midjan, ssom HERREN hade bjudit Mose, och drpte allt mankn. 8Och jmte andra som d blevo slagna av dem drptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, drpte de ock med svrd. 9Och Israels barn frde Midjans kvinnor och barn bort ssom fngar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras vriga gods togo de ssom byte. 10Och alla deras stder, i de trakter dr de bodde, och alla deras tltlger brnde de upp i eld. 11Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade rvat, bde mnniskor och boskap. 12Och de frde fngarna och det rvade och bytet fram till Mose och prsten Eleasar och Israels barns menighet i lgret p Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko. 13Och Mose och prsten Eleasar och alla menighetens hvdingar gingo dem till mtes utanfr lgret. 14Men Mose frtrnades p krigsbeflet, ver- och underhvitsmnnen, nr de kommo tillbaka frn sitt krigstg. 15Mose sade till dem: Haven I d ltit alla kvinnorna leva? 16 Det var ju de som, p Bileams inrdan, frledde Israels barn till att beg otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som drigenom vllade att en hemskelse kom ver HERRENS menighet. 17 S drpen nu alla gossebarn, och drpen alla kvinnor som hava haft med mn, med mankn, att skaffa. 18Men alla flickebarn som icke hava haft med mankn att skaffa, dem mn I lta leva fr eder rkning. 19Sjlva skolen I nu lgra eder utanfr lgret, i sju dagar. Var och en av eder som har drpt ngon mnniska, och var och en som har kommit vid ngon slagen skall rena sig p tredje dagen och p sjunde dagen -- svl I sjlva som edra fngar. 20Alla klder och allt som r frfrdigat av skinn och allt som r gjort av gethr och alla redskap av tr skolen I ock rena t eder. 21Och prsten Eleasar sade till stridsmnnen som hade deltagit i kriget: Detta r den lagstadga som HERREN har givit Mose: 22Guld och silver, koppar, jrn, tenn och bly, 23allt sdant som tl eld, skolen I lta g genom eld, s bliver det rent; dock br det tillika renas med stnkelsevatten. Men allt som icke tl eld skolen I lta g genom vatten. 24Och I skolen tv edra klder p sjunde dagen,
188
1

Swedish Bible

Anonymous

s bliven I rena; drefter fn I g in i lgret. 25Och HERREN talade till Mose och sade: 26ver det tagna rovet, bde mnniskor och boskap, skall du gra en berkning, du tillsammans med prsten Eleasar och huvudmnnen fr menighetens familjer; 27sedan skall du dela rovet i tv delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den vriga menigheten. 28Och du skall lta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av mnniskor, fkreatur, snor och fr ssom skatt t HERREN. 29S mycket skall tagas av den hlft som tillfaller dem, och du skall giva detta t prsten Eleasar ssom en grd t HERREN. 30Men ur den hlft som tillfaller de vriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av mnniskor, sammalunda av fkreatur, snor och fr, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva t leviterna, som det ligger att iakttaga vad som r att iakttaga vid HERRENS tabernakel. 31Och Mose och prsten Eleasar gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose. 32Och rovet, nmligen terstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av fr sex hundra sjuttiofem tusen, 33av fkreatur sjuttiotv tusen, 34av snor sextioett tusen, 35och av mnniskor, sdana kvinnor som icke hade haft med mankn att skaffa, tillsammans trettiotv tusen personer. 36Och hlften drav, eller den del om tillfll dem som hade varit med striden, utgjorde: av fr ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra, 37varav skatten t HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem fr; 38av fkreatur trettiosex tusen, varav skatten t HERREN sjuttiotv; 39av snor trettio tusen fem hundra, varav skatten t HERREN sextioen; 40av mnniskor sexton tusen, varav skatten t HERREN trettiotv personer. 41Och skatten, den fr HERREN bestmda grden, gav Mose t prsten Eleasar, ssom HERREN hade bjudit Mose. 42Och den hlft, som tillfll de vriga israeliterna, och som Mose hade avskilt frn krigsfolkets, 43denna hlft, den som tillfll menigheten, utgjorde: av fr tre hundra trettiosju tusen fem hundra, 44av fkreatur trettiosex tusen, 45av snor trettio tusen fem hundra 46och av mnniskor sexton tusen. 47Och ur denna hlft, som tillfll de vriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, bde av mnniskor och av boskap, och gav detta t leviterna, som det lg att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt ssom HERREN hade bjudit Mose. 48Och beflhavarna ver hrens avdelningar, ver- och underhvitsmnnen, trdde fram till Mose. 49Och de sade till Mose: Dina tjnare hava rknat antalet av de krigsmn som vi hava haft under vrt befl, och icke en enda fattas bland oss. 50 Drfr hava vi nu ssom en offergva t HERREN burit fram var och en del som han har kommit ver av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, rhngen och halssmycken, detta fr att bringa frsoning fr oss infr HERRENS ansikte. 51Och Mose och prsten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder. 52Och guldet som gavs ssom grd t HERREN av ver- och underhvitsmnnen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar. 53Manskapet hade tagit byte var och en fr sig. 54Och Mose och prsten Eleasar togo emot guldet av ver- och underhvitsmnnen och buro in det i uppenbarelsetltet, fr att det skulle bringa Israels barn i minnelse infr HERRENS ansikte.

189

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 32 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och nr de sgo Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt fr boskap. 2D kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och prsten Eleasar och menighetens hvdingar: 3Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, 4det land som HERREN har ltit Israels menighet intaga, r ett land fr boskap, och dina tjnare hava boskap. 5Och de sade ytterligare: Om vi hava funnit nd infr dina gon s m detta land givas t dina tjnare till besittning. Lt oss slippa att g ver Jordan. 6Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: Skolen d I stanna hr, under det att edra brder draga ut i krig? 7Varfr viljen I avvnda Israels barns hjrtan frn att g ver floden, in i det land som HERREN har givit t dem? 8S gjorde ock edra fder, nr jag snde dem frn Kades-Barnea fr att bese landet: 9sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avvnde de Israels barns hjrtan frn att g in i det land som HERREN hade givit t dem. 10Och p den dagen upptndes HERRENS vrede, och han svor och sade: 11'Av de mn som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som r tjugu r gammal eller drutver f se det land som jag med ed har lovat t Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterfljt mig 12ingen frutom Kaleb, Jefunnes son, kenasen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterfljt HERREN.' 13S upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han lt dem driva omkring i knen i fyrtio r, till dess att hela det slkte hade dtt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS gon. 14 Och se, nu haven I trtt i edra fders fotspr, I, syndiga mns avfda, och ken s nnu mer HERRENS vredes gld mot Israel. 15D I nu vnden eder bort ifrn honom, skall han lta Israel nnu lngre bliva kvar i knen, och I dragen s frdrv ver allt detta folk. 16D trdde de fram till honom och sade: Lt oss hr bygga grdar t var boskap och stder t vra kvinnor och barn. 17 Sjlva vilja vi sedan skyndsamt vpna oss och g stad i spetsen fr Israels barn, till dess vi hava frt dem dit de skola. Under tiden kunna vra kvinnor och barn bo i de befsta stderna och s vara skyddade mot landets inbyggare. 18Vi skola icke vnda tillbaka hem, frrn Israels barn hava ftt var och en sin arvedel. 19Ty vi vilja icke taga vr arvedel jmte dem, p andra sidan Jordan och lngre bort, utan vr arvedel har tillfallit oss hr p andra sidan Jordan, p stra sidan. 20Mose svarade dem: Om I gren ssom I nu haven sagt, om I vpnen eder infr HERREN till kriget, 21 s att alla edra vpnade mn g ver Jordan infr HERREN och stanna dr, till dess han har frdrivit sina fiender fr sig, 22om I allts vnden tillbaka frst d landet har blivit HERREN underdnigt, s skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall d bliva eder besittning infr HERREN. 23Men om I icke s gren, se, d synden I mot HERREN, och I skolen d komma att frnimma eder synd, ty den skall drabba eder. 24Byggen eder nu stder t edra kvinnor och barn, och grdar t eder boskap, och gren vad eder mun har talat. 25Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: Dina tjnare skola gra ssom min herre bjuder. 26Vra barn vra hustrur, vr boskap och alla vra dragare skola bliva kvar hr i Gileads stder. 27Men dina tjnare, vi s mnga som ro vpnade till strid, skola draga ditver och kmpa infr HERREN,
190
1

Swedish Bible

Anonymous

ssom min herre har sagt. 28Och Mose gav befallning om dem t prsten Eleasar och t Josua, Nuns son, och t huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar. 29Mose sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn g ver Jordan med eder, s mnga som ro vpnade till att kmpa infr HERREN, och landet s bliver eder underdnigt, d skolen I t dem giva landet Gilead till besittning. 30Men om de icke draga vpnade ditver med eder, s skola de f sin besittning ibland eder i Kanaans land. 31Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: Vad HERREN har sagt till dina tjnare, det vilja vi gra. 32Vi vilja draga vpnade ver till Kanaans land infr HERREN, och s f vr arvsbesittning har p andra sidan Jordan. 33S gav d Mose t dem, t Gads barn, Rubens barn och ena hlften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amorernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: sjlva landet med dess stder och dessas omrden, landets stder runt omkring. 34Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, 35Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, 36Bet-Nimra och Bet-Haran, befsta stder och boskapsgrdar. 37Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim, 38Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava ndrats -- och Sibma. Och de gvo namn t stderna som de byggde upp. 39Och Makirs, Manasses sons, barn gingo stad till Gilead och intogo det och frdrevo amorerna som bodde dr. 40Och Mose gav Gilead t Makir, Manasses son, och han bosatte sig dr. 41Och Jair, Manasses son, gick stad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. 42Och Noba gick stad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.

Chapter 33 Dessa voro Israels barns lgerplatser, nr de drogo ut ur Egyptens land, efter sina hrskaror, anfrda av Mose och Aron. 2Och Mose upptecknade p HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de ndrade lgerplats. Och dessa voro nu deras lgerplatser, alltefter som uppbrottsorterna fljde p varandra: 3De brto upp frn Rameses i frsta mnaden, p femtonde dagen i frsta mnaden. Dagen efter pskhgtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand infr alla egyptiers gon, 4under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de frstfdda, d nr HERREN hll dom ver deras gudar. 5S brto nu Israels barn upp frn Rameses och lgrade sig i Suckot. 6Och de brto upp frn Suckot och lgrade sig i Etam, dr knen begynte. 7Och de brto upp frn Etam och vnde om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och lgrade sig framfr Migdol. 8Och de brto upp frn Hahirot och gingo mitt igenom havet in i knen och tgade s tre dagsresor i Etams ken och lgrade sig i Mara. 9Och de brto upp frn Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenkllor och sjuttio palmtrd, och de lgrade sig dr. 10Och de brto upp frn Elim och lgrade sig vid Rda havet. 11Och de brto upp frn Rda havet och lgrade sig i knen Sin. 12Och de brto upp frn knen Sin och lgrade sig i Dofka. 13Och de brto upp frn Dofka och lgrade sig i Alus. 14Och de brto upp frn Alus och lgrade sig i Refidim, och dr fanns intet vatten t folket att dricka. 15Och de brto upp frn
191
1

Swedish Bible

Anonymous

Refidim och lgrade sig i Sinais ken. 16Och de brto upp frn Sinais ken och lgrade sig i Kibrot-Hattaava. 17Och de brto upp frn Kibrot-Hattaava och lgrade sig i Haserot. 18Och de brto upp frn Haserot och lgrade sig i Ritma. 19Och de brto upp frn Ritma och lgrade sig i Rimmon-Peres. 20Och de brto upp frn Rimmon-Peres och lgrade sig i Libna. 21Och de brto upp frn Libna och lgrade sig i Rissa. 22Och de brto upp frn Rissa och lgrade sig i Kehelata. 23 Och de brto upp frn Kehelata och lgrade sig vid berget Sefer. 24Och de brto upp frn berget Sefer och lgrade sig i Harada. 25Och de brto upp frn Harada och lgrade sig i Makhelot. 26Och de brto upp frn Makhelot och lgrade sig i Tahat. 27Och de brto upp frn Tahat och lgrade sig i Tera. 28Och de brto upp frn Tera och lgrade sig i Mitka. 29Och de brto upp frn Mitka och lgrade sig i Hasmona. 30Och de brto upp frn Hasmona och lgrade sig i Moserot. 31Och de brto upp frn Moserot och lgrade sig i Bene-Jaakan. 32Och de brto upp frn Bene-Jaakan och lgrade sig i Hor-Haggidgad. 33Och de brto upp frn Hor-Haggidgad och lgrade sig i Jotbata. 34 Och de brto upp frn Jotbata och lgrade sig i Abrona. 35och de brto upp frn Abrona och lgrade sig i Esjon-Geber. 36Och de brto upp frn Esjon-Geber och lgrade sig i knen Sin, det r Kades. 37Och de brto upp frn Kades och lgrade sig vid berget Hor, p grnsen till Edoms land. 38Och prsten Aron steg upp p berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog dr i det fyrtionde ret efter Israels barns uttg ur Egyptens land, i femte mnaden, p frsta dagen i mnaden. 39 Och Aron var ett hundra tjugutre r gammal, nr han dog p berget Hor. 40Och konungen i Arad, kananen, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu hra att Israels barn voro i antgande. 41 Och de brto upp frn berget Hor och lgrade sig i Salmona. 42Och de brto upp frn Salmona och lgrade sig i Punon. 43Och de brto upp frn Punon och lgrade sig i Obot. 44Och de brto upp frn Obot och lgrade sig i Ije-Haabarim vid Moabs grns. 45Och de brto upp frn Ijim och lgrade sig i Dibon-Gad. 46Och de brto upp frn Dibon-Gad och lgrade sig i Almon-Diblataima. 47 Och de brto upp frn Almon-Diblataima och lgrade sig vid Abarimbergen, framfr Nebo. 48 Och de brto upp frn Abarimbergen och lgrade sig p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. 49 Och deras lger vid Jordan strckte sig frn Bet-Hajesimot nda till Abel-Hassitim p Moabs hedar. 50Och HERREN talade till Mose p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 51 Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I haven gtt ver Jordan, in i Kanaans land, 52skolen I frdriva landets alla inbyggare fr eder, och I skolen frstra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna belten skolen I frstra, och alla deras offerhjder skolen I delgga. 53 Och I skolen intaga landet och bostta eder dr, ty t eder har jag givit landet till besittning. 54Och I skolen utskifta landet ssom arvedel t eder genom lottkastning efter edra slkter; t en strre stam skolen I giva en strre arvedel, och t en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall f sin del dr lotten bestmmer att han skall hava den; efter edra fdernestammar skolen I utskifta landet ssom arvedel t eder. 55Men om I icke frdriven landets inbyggare fr eder, s skola de som I lten vara kvar av dem bliva trnen i edra gon och taggar i edra sidor, och skola trnga eder i landet dr I bon. 56Och d skall jag gra med eder s, som jag hade tnkt gra med dem.

192

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 34 Och HERREN talade till Mose och sade: 2Bjud Israels barn och sg till dem: Nr I kommen till Kanaans land, d r detta det land som skall tillfalla eder ssom arvedel: Kanaans land, s lngt dess grnser n. 3Edert land skall p sdra sidan strcka sig frn knen Sin utmed Edom; och eder sdra grns skall i ster begynna vid ndan av Salthavet. 4Sedan skall eder grns bja sig sder om Skorpionhjden och g fram till Sin och g ut sder om Kades-Barnea. Och den skall g vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon. 5Och frn Asmon skall grnsen bja sig mot Egyptens bck och g ut vid havet. 6Och eder grns i vster skall vara Stora havet; det skall utgra grnsen. Detta skall vara eder grns i vster. 7Och detta skall vara eder grns i norr: Frn Stora havet skolen I draga eder grnslinje fram vid berget Hor. 8Frn berget Hor skolen I draga eder grnslinje dit dr vgen gr till Hamat, och grnsen skall g ut vid Sedad. 9Sedan skall grnsen g till Sifron och drifrn ut vid Hasar-Enan. Detta skall vara eder grns i norr. 10och ssom eder grns i ster skolen I draga upp en linje frn Hasar-Enan fram till Sefam. 11Och frn Sefam skall grnsen g ned till Haribla, ster om Ain, och grnsen skall g vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsjn, sterut. 12Sedan skall grnsen g ned till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara edert land, med dess grnser runt omkring. 13Och Mose bjd Israels barn och sade: Detta r det land som I genom lottkastning skolen utskifta ssom arvedel t eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas t de nio stammarna och den ena halva stammen. 14Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra hlften av Manasse stam, dessa hava redan ftt sin arvedel. 15Dessa tv stammar och denna halva stam hava ftt sin arvedel p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, sterut mot solens uppgng. 16Och HERREN talade till Mose och sade: 17Dessa ro namnen p de mn som skola t eder utskifta landet i arvslotter: frst och frmst prsten Eleasar och Josua, Nuns son; 18vidare skolen I taga en hvding ur var stam till att utskifta landet, 19och dessa ro de mnnens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son; 20av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son; 21av Benjamins stam Elidad, Kislons son; 22av Dans barns stam en hvding, Bucki, Joglis son; 23av Josefs barn: av Manasse barns stam en hvding, Hanniel, Efods son, 24och av Efraims barn stam en hvding, Kemuel, Siftans son; 25av Sebulons barns stam en hvding, Elisafan, Parnaks son; 26av Isaskars barns stam en hvding, Paltiel, Assans son; 27av Asers barns stam en hvding, Ahihud, Selomis son; 28av Naftali barns stam en hvding, Pedael, Ammihuds son. 29Dessa ro de som HERREN bjd att utskifta arvslotterna t Israels barn i Kanaans land.
1

Chapter 35 Och HERREN talade till Mose p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 2Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f till besittning skola t leviterna giva stder att bo i; utmarker
193
1

Swedish Bible

Anonymous

runt omkring dessa stder skolen I ock giva t leviterna. 3Stderna skola de sjlva hava att bo i, men de tillhrande utmarkerna skola vara fr deras dragare och deras boskap och alla deras vriga djur. 4Och stdernas utmarker, som I skolen giva t leviterna, skola strcka sig tusen alnar frn stadsmuren utt p alla sidor. 5Och utanfr staden skolen I mta upp p stra sidan tv tusen alnar, p vstra sidan tv tusen alnar, p sdra sidan tv tusen alnar och p norra sidan tv tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de f ssom utmarker till sina stder. 6Och de stder som I given t leviterna skola frst och frmst vara de sex fristderna, vilka I skolen giva till det ndamlet att en drpare m kunna fly till dem; vidare skolen I jmte dessa stder giva dem fyrtiotv andra, 7s att de stder som I given t leviterna tillsammans utgra fyrtiotta stder, med tillhrande utmarker. 8 Och av dessa stder, som I skolen giva av Israels barns besittningsomrde, skolen I taga flera ur den stam som r strre, och frre ur den som r mindre. Var stam skall t leviterna giva ett antal av sina stder, som svarar mot den arvedel han sjlv har ftt. 9Och HERREN talade till Mose och sade: 10Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I haven gtt ver Jordan, in i Kanaans land, 11 skolen I utse t eder vissa stder, som I skolen hava till fristder, till vilka en drpare som ouppstligen har ddat ngon m kunna fly. 12Och dessa stder skolen I hava ssom tillflyktsorter undan blodshmnaren, s att drparen slipper d, frrn han har sttt till rtta infr menigheten. 13 Och de stder som I skolen giva till fristder skola vara sex. 14Tre av stderna skolen I giva p andra sidan Jordan, och de tre vriga stderna skolen I giva i sjlva Kanaans land; 15dessa skola vara fristder. Israels barn, svl som frmlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex stder ssom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppstligen har ddat ngon m kunna fly. 16Men om ngon slr en annan till dds med ett freml av jrn, s r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med dden. 17Likaledes, om ngon i sin hand har en sten med vilken ett drpslag kan givas, och han drmed slr en annan till dds, s r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med dden. 18Eller om ngon i sin hand har ett freml av tr varmed ett drpslag kan givas, och han drmed slr en annan till dds, s r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med dden. 19Blodshmnaren m dda den drparen; varhelst han trffar p honom m han dda honom. 20Likaledes om ngon av hat stter till en annan, eller med bertt mod kastar ngot p honom; s att han dr, 21eller av fiendskap slr honom till dds med handen, d skall den som gav slaget straffas med dden, ty han r en sannskyldig drpare; blodshmnaren m dda den drparen, varhelst han trffar p honom 22Men om ngon av vda, utan fiendskap, stter till en annan, eller utan bertt mod kastar p honom ngot freml, vad det vara m; 23eller om han, utan att se honom, med ngon sten varmed drpslag kan givas trffar honom, s att han dr, och detta utan att han var hans fiende eller hade fr avsikt att skada honom, 24 d skall menigheten dma mellan den som gav slaget och blodshmnaren, enligt hr givna freskrifter. 25Och menigheten skall rdda drparen ur blodshmnarens hand, och menigheten skall lta honom vnda tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och dr skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde versteprsten dr. 26Men om drparen gr utom omrdet fr den fristad dit han har flytt, 27och blodshmnaren d, nr han trffar p honom utom hans fristads omrde,

194

Swedish Bible

Anonymous

drper drparen, s vilar ingen blodskuld p honom. 28Ty i sin fristad skall en drpare stanna kvar, till dess versteprsten dr; men efter versteprstens dd m han vnda tillbaka till den ort dr han har sin besittning. 29Och detta skall vara en rttsstadga fr eder frn slkte till slkte, var I n ren bosatta. 30Om ngon slr ihjl en annan, skall man, efter vittnens utsago, drpa drparen; men en enda persons vittnesml r icke nog fr att man skall kunna dma ngon till dden. 31I skolen icke taga lsen fr en drpares liv, om han r skyldig till dden, utan han skall straffas med dden. 32 Ej heller skolen I taga lsen fr att den som har flytt till en fristad skall fre prstens dd f vnda tillbaka och bo i landet. 33I skolen icke ohelga det land dr I ren; genom blod ohelgas landet, och frsoning kan icke bringas fr landet fr det blod som har blivit utgjutet dri, annat n genom dens blod, som har utgjutit det. 34I skolen icke orena landet dr I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn.

Chapter 36 Och huvudmnnen fr familjerna i Gileads barns slkt -- Gileads, som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns slkter -- trdde fram och talade infr Mose och de hvdingar som voro huvudmn fr Israels barns familjer. 2De sade: HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning gra landet ssom arvedel t Israels barn och HERREN har vidare bjudit min herre att giva Selofhads, vr broders, arvedel t hans dttrar. 3Men om nu dessa bliva gifta med ngon ur Israels barns andra stammar, s tages deras arvedel bort ifrn vra fders arvedel, under det att den stam de komma att tillhra fr sin arvedel kad; p detta stt bliver en del av vr arvslott oss frntagen. 4Nr sedan jubelret intrder fr Israels barn, bliver deras arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillhra, men frn vr fdernestams arvedel tages deras arvedel bort. 5 D bjd Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade: Josefs barns stam har talat rtt. 6 Detta r vad HERREN bjuder angende Selofhads dttrar; han sger: De m gifta sig med vem de finna fr gott, allenast de gifta sig inom en slkt som hr till deras egen fdernestam. 7Ty en arvedel som tillhr ngon, av Israels barn m icke g ver frn en stam till en annan, utan Israels barn skola behlla kvar var och en sin fdernestams arvedel. 8Och nr en kvinna som inom ngon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av ngon slkt som hr till hennes egen fdernestam, s att Israels barn frbliva i besittning var och en av sina fders arvedel. 9Ty ingen arvedel m g ver frn en stam till en annan, utan Israels barns stammar skola behlla kvar var och en sin arvedel. 10Selofhads dttrar gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose. 11Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads dttrar, gifte sig med sina farbrders sner. 12De blevo allts gifta inom Manasses, Josefs sons, barns slkter, och deras arvedel stannade s kvar inom deras fderneslkts stam. 13Dessa ro de bud och rtter som HERREN genom Mose gav Israels barn, p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
1

195

Swedish Bible

Anonymous

Deuteronomy
Chapter 1 Dessa ro de ord som Mose talade till hela Israel p andra sidan Jordan, i knen, p Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab 2-- elva dagsresor frn Horeb, t Seirs bergsbygd till, fram till Kades-Barnea. 3I det fyrtionde ret, i elfte mnaden. p frsta dagen i mnaden, talade Mose till Israels barn, alldeles ssom Herren hade bjudit honom tala till dem. 4Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot, vid Edrei. 5P andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna lagutlggning och sade: 6HERREN, vr Gud, talade till oss p Horeb och sade: Lnge nog haven I uppehllit eder vid detta berg. 7Vnden eder nu t annat hll och bryten upp, och begiven eder till amorernas bergsbygd och till alla deras grannfolk p Hedmarken, i Bergsbygden, i Lglandet, i Sydlandet och i Kustlandet vid havet -- in i kananernas land och upp p Libanon, nda till den stora floden, floden Frat. 8Se, jag har givit landet i edert vld. Gn nu och intagen detta land, som HERREN med ed har lovat edra fder, Abraham, Isak och Jakob, att giva t dem och t deras sd efter dem. 9Och jag talade till eder p den tiden och sade: Jag frmr icke ensam bra eder. 10HERREN, eder Gud, har frkat eder, och se, I ren nu talrika ssom stjrnorna p himmelen. 11M Herren, edra fders Gud, n vidare frka eder tusenfalt och vlsigna eder, ssom han har lovat eder. 12Men huru skall jag ensam kunna bra tyngden och brdan av eder och edert tvistande? 13Utsen t eder visa, frstndiga och vlknda mn inom edra srskilda stammar, s skall jag stta dem till huvudmn ver eder. 14I svaraden mig och saden: Ditt frslag r gott. 15D tog jag huvudmnnen i edra stammar, visa och vlknda mn, och satte dem till huvudmn ver eder, till frestndare, somliga ver tusen, andra ver hundra, andra ver femtio och somliga ver tio, och till tillsyningsmn i edra srskilda stammar. 16Och jag bjd d ocks edra domare och sade: Hren efter, vad edra brder hava sig emellan; och om ngon har en sak med sin broder eller med en frmling som bor hos honom, s dmen rttvist mellan dem. 17I skolen icke hava anseende till personen, nr I dmen, utan hra den ringe likavl dom den hgre; I skolen icke frukta fr ngon mnniska, ty domen hr Gud till. Men om ngot rende bliven eder fr svrt, skolen I hnskjuta det till mig, s att jag fr hra det. 18S bjd jag eder p den tiden allt vad I skullen gra. 19Och vi brto upp frn Horeb, och genom hela den stora och fruktansvrda ken som I haven sett vandrande vi stad till amorernas bergsbygd, ssom HERREN, vr Gud, hade bjudit oss; och vi kommo s till Kades-Barnea. 20Och jag sade till eder: I haven nu kommit till amorernas bergsbygd, som HERREN vr Gud, vill giva oss. 21Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt vld. Drag ditupp och intag det, ssom HERREN, dina fders Gud, har tillsagt dig. Frukta icke och var icke frfrad. 22D trdden I fram till mig allasammans och saden: Lt oss snda stad ngra mn framfr oss, fr att de m utforska landet t oss och sedan avgiva sin berttelse infr oss, angende vgen p vilken vi skola draga ditupp, och angende de stder som vi skola
196
1

Swedish Bible

Anonymous

komma till. 23Detta frslag behagade mig, och jag tog tolv mn bland eder, en fr var stam. 24 Dessa begvo sig stad och drogo upp till Bergsbygden och kommo till Druvdalen och bespejade landet. 25Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avgvo sin berttelse infr oss och sade: Det land som Herren, vr Gud, vill giva oss r gott. 26Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstrviga mot HERRENS, eder Guds, befallning. 27Och I knorraden i edra tlt och saden: Herren hatar oss, drfr har han frt oss ut ur Egyptens land fr att giva oss i amorernas hand och s frgra oss. 28Varthn skola vi d draga? Vra brder hava frfrat vra hjrtan, ty de sga: 'Dr r ett folk, strre och resligare n vi, dr ro stder, stora och befsta upp mot himmelen; ja, vi sgo dr ocks anakiter.' 29D svarade jag eder: I skolen icke frskrckas och icke frukta fr dem. 30HERREN, eder Gud, som gr framfr eder, skall sjlv strida fr eder, alldeles ssom han handlade mot eder i Egypten infr edra gon, 31och alldeles ssom i knen som du har sett, dr HERREN, din Gud, bar dig, ssom en man br sin son, hela den vg I haven vandrat, nda till dess att I nu haven kommit hit. 32Men detta oaktat trodden I icke p HERREN, eder Gud, 33som gick framfr eder p vgen, fr att utse lgerplatser t eder: om natten i eld, fr att lysa eder p den vg I skullen g, och om dagen i molnskyn. 34D nu HERREN hrde edra ord, blev han frtrnad och svor och sade: 35Sannerligen, ingen av dessa mn, i detta onda slkte, skall f se det goda land som jag med ed har lovat giva t edra fder, 36ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall f se det, och t honom och t hans barn skall jag giva det land han har betrtt, drfr att han i allt har efterfljt Herren. 37Ocks p mig vredgades HERREN, fr eder skull, och sade: Icke heller du skall komma ditin. 38Josua, Nuns son, han som r din tjnare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet t Israel ssom arv. 39Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, t dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning. 40Men I sjlva mn vnda eder t annat hll; bryten nu upp och tagen vgen mot knen, t Rda havet till. 41D svaraden I och saden till mig: Vi hava syndat mot HERREN. Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles ssom HERREN, vr Gud, har bjudit oss. Och I omgjordaden eder, var och en tog sina vapen, och med ltt mod drogen I upp mot bergsbygden. 42Men HERREN sade till mig: Sg till dem: I skolen icke draga ditupp och giva eder i strid, ty jag r icke med bland eder; gren icke s, p det att I icke mn bliva slagna av edra fiender. 43Och jag talade till eder, men I hrden icke drp, utan voren genstrviga mot HERRENS befallning och drogen i edert vermod upp mot bergsbygden. 44Och amorerna som bodde dr i bergsbygden drogo mot eder och jagade eder, ssom bin gra, och slogo och frskingrade eder i Seir och drevo eder nda till Horma. 45D vnden I tillbaka och grten infr HERRENS ansikte. Men HERREN hrde icke eder rst och lyssnade icke till eder. 46Och I stannaden lnge i Kades, s lnge det nu var.

Chapter 2

197

Swedish Bible

Anonymous

Sedan vnde vi oss t annat hll, vi brto upp och togo vgen mot knen, t Rda havet till, ssom Herren hade tillsagt mig, och vi hllo en lng tid p med att tga omkring Seirs bergsbygd. 2 Och HERREN talade till mig och sade: 3Lnge nog haven I hllit p med att tga omkring denna bergsbygd; vnden eder nu mot norr. 4Och bjud folket och sg: I kommen nu att draga fram genom det omrde som tillhr edra brder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fastn de skola frukta fr eder, mn I taga eder vl till vara. 5I skolen icke inlta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens s mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning t Esau. 6Mat att ta skolen I kpa av dem fr penningar; vatten att dricka skolen I ock kpa av dem fr penningar. 7HERREN, din Gud, har ju vlsignat dig i alla dina hnders verk; han har ltit sig vrda om din vandring i denna stora ken; nu i fyrtio r har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig. 8S drog vi d stad bort ifrn vra brder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lmnade Hedmarksvgen och Elat och Esjon-Geber. Vi vnde oss nu t annat hll och drogo fram p vgen till Moabs ken. 9Och Herren sade till mig: Du skall icke angripa Moab eller inlta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig ngot till besittning, eftersom jag redan har givit Ar t Lots barn till besittning. 10(Emerna bodde dr fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, sdant som anakiterna. 11Och likasom anakiterna rknas ocks de fr rafaer; men moabiterna kalla dem emer. 12I Seir bodde dremot fordom horerna, men Esaus barn frdrevo dem fr sig och frgjorde dem och bosatte sig p det land som Herren hade givit dem till besittning.) 13Stn nu upp och gn ver bcken Sered. S gingo vi d ver bcken Sered. 14 Och den tid som tgick fr vr vandring frn Kades-Barnea, till dess vi gingo ver bcken Sered. var trettiotta r, och under denna tid frgicks hela den slktet, alla stridbara mn i lgret, ssom Herren hade svurit att det skulle g dem. 15Ja, Herrens hand drabbade dem, och han snde frdelse i lgret bland dem och ryckte dem bort drur, s att de frgingos. 16D nu alla stridbara mn i folket hade dtt ut, 17talade HERREN till mig och sade: 18Du drager nu ver Moabs grns, genom Ar, 19 och skall s komma i nrheten av Ammons barn; men du m icke angripa dessa, ej heller inlta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig ngot till besittning, eftersom jag redan har givit det t Lots barn till besittning. 20(Ssom ett rafaernas land rknas ocks detta; rafaer bodde fordom dr; men ammoniterna kalla dem samsummiter. 21De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sdant som anakiterna. Men Herren frgjorde dessa fr dem; de frdrevo dem och bosatte sig i deras land. 22P samma stt hade han gjort fr Esaus barn, som bo i Seir, i det han fr dem frgjorde horerna; de frdrevo dem och bosatte sig i deras land, dr de bo nnu i dag. 23Likas blevo averna, som bodde i byar nda fram till Gasa, frgjorda av kaftorerna, som drogo ut frn Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.) 24Stn nu upp, bryten upp och gn ver bcken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amoren, och hans land i ditt vld. S begynn nu att intaga det, och bekriga honom. 25Redan i dag vill jag begynna att lta frskrckelse och fruktan fr dig komma ver alla folk under himmelen, s att de skola darra och bva fr dig, nr de hra berttas om dig. 26Och jag skickade sndebud frn Kedemots ken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam hlsning och lt sga: 27Lt mig tga genom ditt land. Raka vgen skall g, utan att

198

Swedish Bible

Anonymous

vika av vare sig till hger eller till vnster. 28Mat att ta m du lta mig kpa fr penningar; jag begr allenast att f tga vgen fram hrigenom 29-- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare -- s att jag kan g ver Jordan in i det land som HERREN, vr Gud, vill giva oss. 30Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke lta oss tga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, frhrdade hans sinne och frstockade hans hjrta, fr att han skulle giva honom i din hand, ssom ock nu har skett. 31Och Herren sade till mig: Se, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt vld. Begynn allts du nu att intaga det, s att du fr hans land till besittning. 32Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas. 33Men HERREN, vr Gud, gav honom i vrt vld, och vi slogo honom jmte hans sner och allt hans folk. 34Och vi intogo d alla hans stder och gvo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, s ock kvinnor och barn; vi lto ingen slippa undan. 35Allenast boskapen togo vi ssom byte, jmte rovet frn de stder vi intogo. 36Frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn staden i dalen nda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro fr hga fr oss; allasammans gav HERREN, vr Gud, i vrt vld. 37 Men Ammons barns land lt du vara, hela landstrckan utefter bcken Jabbok, och stderna i bergsbygden, och allt vrigt varom HERREN, vr Gud, hade s bjudit.

Chapter 3 Sedan vnde vi oss t annat hll och drogo upp t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot oss, till Edrei. 2Men HERREN sade till mig: Frukta icke fr honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och honom p samma stt som du gjorde med Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon. 3S gav HERREN, vr GUD, i vr hand ocks Og, konungen i Basan, och allt hans folk, och vi slogo honom och lto ingen av dem slippa undan. 4 Och vi intogo d alla hans stder, ingen stad fanns, som vi icke togo ifrn dem: sextio stder, hela landstrckan Argob, Ogs rike i Basan. 5Alla dessa stder voro befsta med hga murar, med portar och bommar. Drtill kom en stor mngd smstder. 6Och vi gvo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon, konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen gvo vi till spillo, s ock kvinnor och barn. 7Men all boskapen och rovet frn stderna togo vi ssom byte. 8Frn amorernas tv konungar, som hrskade p andra sidan Jordan, togo vi allts d deras land, frn bcken Arnon nda till berget Hermon 9-- vilket av sidonierna kallas fr Sirjon, men av amorerna kallas fr Senir -- 10alla stderna p sltten och hela Gilead och hela Basan, nda till Salka och Edrei, stderna i Ogs rike, i Basan. 11Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista rafaerna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, ssom knt r, i Rabba i Ammons barns land; den r nio alnar lng och fyra alnar bred, alnen berknad efter lngden av en mans underarm. 12Nr vi d hade intagit detta land, gav jag den del drav, som strcker sig frn Aroer vid bcken Arnon, samt hlften av Gileads bergsbygd med dess stder t rubeniterna och gaditerna. 13terstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag t ena hlften av Manasse stam, hela landstrckan Argob, hela
199
1

Swedish Bible

Anonymous

Basan; detta kallas rafaernas land. 14Jair, Manasses son, fick hela landstrckan Argob, nda till gesurernas och maakaternas omrde, och efter sitt eget namn kallade han landet -- nmligen Basan -- fr Jairs byar, ssom det heter nnu i dag. 15Och t Makir gav jag Gilead. 16Och t rubeniterna och gaditerna gav jag landet frn Gilead nda till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde grnsen -- och till bcken Jabbok, som r Ammons barns grns, 17vidare Hedmarken med Jordan, som utgr grnsen, frn Kinneret nda till Pisgas sluttningar, p stra sidan. 18Och jag bjd eder p den tiden och sade: HERREN, eder Gud, har givit eder detta land till besittning. Men nu skolen alla I som ren stridbara mn draga vpnade stad i spetsen fr edra brder, Israels barn. 19 Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att I haven mycken boskap -- m stanna kvar i de stder som jag har givit eder, 20till dess att HERREN har ltit edra brder komma till ro, svl som eder, nr ocks de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem p andra sidan Jordan; sedan mn I vnda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var och en till sin besittning. 21Och jag bjd Josua p den tiden och sade: Du har med egna gon sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tv konungar. P samma stt skall HERREN gra med alla riken dr du drager fram. 22Frukten icke fr dem, ty HERREN, eder Gud, skall sjlv strida fr eder. 23Och p den tiden bad jag till HERREN och sade: 24Herre, HERRE, du har begynt att lta sin tjnare se din storhet och din starka hand; ty vilken r den gud i himmelen eller p jorden, som kan gra sdana verk och sdana vldiga grningar som du? 25S lt mig nu f g ditver och se det goda landet p andra sidan Jordan, det goda berglandet dr och Libanon. 26Men HERREN hade blivit frgrymmad p mig fr eder skull och ville icke hra mig, utan sade till mig: Lt det vara nog; tala icke vidare till mig om denna sak. 27Stig nu upp p toppen av Pisga, och lyft upp dina gon mot vster och norr och sder och ster, och se med dina gon; ty ver denna Jordan skall du icke komma. 28Och instt Josua i hans mbete, och styrk honom att vara frimodig och ofrfrad; ty det r han som skall g ditver i spetsen fr detta folk, och det r han som skall utskifta t dem ssom arv det land du ser. 29Och s stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.

Chapter 4 Och nu, Israel, hr de stadgar och rtter som jag vill lra eder, fr att I mn gra efter dem, p det att I mn leva och komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra fders Gud, vill giva eder. 2I skolen icke lgga ngot till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga ngot drifrn; I skolen hlla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder. 3I haven med egna gon sett vad HERREN har gjort i frga om Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man som fljde efter Baal-Peor. 4Men I som hllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla nnu i dag. 5Se, jag har lrt eder stadgar och rtter ssom HERREN, min Gud, har bjudit mig, p det att I mn gra efter dem i det land dit I nu kommen, fr att taga det i besittning. 6I skolen hlla dem och gra efter dem, ty det skall tillrknas eder ssom vishet och frstnd av andra folk. Nr
1

200

Swedish Bible

Anonymous

de f hra alla dessa stadgar, skola sga: I sanning, ett vist och frstndigt folk r detta stora folk. 7 Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar ro det s nra som HERREN, vr Gud, r oss, s ofta vi kalla honom? 8Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rtter s rttfrdiga som hela denna lag, vilken jag i dag frelgger eder? 9Allenast tag dig till vara och akta dig vl, s att du icke frgter vad dina gon sgo, och icke lter vika ifrn ditt hjrta i all dina livsdagar, utan kungr det fr dina barn och dina barnbarn: 10vad som skedde den dag d du stod infr HERREN, din Gud, vid Horeb, d HERREN sade till mig: Frsamla folket till mig, fr att jag m lta dem hra mina ord; m de s lra sig att frukta mig, s lnge de leva p jorden, och de lra sina barn detsamma. 11Och I trdden fram och blevo stende nedanfr berget; och berget brann i eld nda upp till himmelen, och dr var mrker, moln och tcken. 12Och HERREN talade till eder ur elden orden hrden I, men I sgen ingen gestalt, I hrden allenast en rst. 13Och han frkunnade eder sitt frbund, som han bjd eder att hlla nmligen de tio orden; och han skrev dem p tv stentavlor. 14 Och mig bjd HERREN d att jag skulle lra eder stadgar och rtter, fr att I skullen gra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning. 15Och eftersom I icke sgen ngon gestalt den dag d HERREN talade till eder p Horeb ur elden, drfr mn I nu noga hava akt p eder sjlva. 16s att I icke tagen eder till, vad frdrvligt r, genom att gra eder ngon belte, ngot slags avgudabild, ngot bild av man eller av kvinna. 17eller ngon bild av ngot fyrfotadjur eller av ngon bevingad fgel som flyger under himmelen, 18eller av ngot krldjur p marken eller av ngon fisk i vattnet under jorden. 19Och nr du lyfter dina gon upp till himmelen och ser solen, mnen och stjrnorna, himmelens hela hrskara, d m du icke heller lta frfra dig att tillbedja dem och tjna dem; ty HERREN, din Gud, har givit dem t alla folk under hela himmelen till deras del. 20Men eder har HERREN tagit, och han har frt eder ut ur smltugnen, ur Egypten, fr att I skullen bliva hans arvfolk, ssom nu har skett. 21Och HERREN vredgades p mig fr eder skull, och svor att jag icke skulle f g ver Jordan och komma in i de goda land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel. 22Ty jag skall d i detta land och icke g ver Jordan, men I skolen g ver den och taga detta goda land i besittning. 23Tagen eder d till vara fr att frgta det frbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, drigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, gren eder ngot belte, ngot slags bild. 24Ty, HERREN, din Gud, r en frtrande eld, en nitlskande Gud. 25Om nu s sker, nr du har ftt barn och barnbarn och I haven blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad frdrvligt r, genom att gra eder ngot belte, ngot slags bild, s att I gren vad som r ont i HERRENS, din Guds, gon och drmed frtrnen honom, 26d tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I med hast skolen frgs och utrotas ur det land dit I nu gn ver Jordan, fr att taga det i besittning; I skolen d icke lngre leva dr, utan skolen frvisso frgras. 27Och HERREN skall frstr eder bland folken, och allenast en ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka HERREN skall fra eder. 28Och dr skolen I tjna gudar, gjorda av mnniskohnder, gudar av tr och sten, som varken se eller hra eller ta eller lukta. 29Men nr I dr sken HERREN, din Gud, d skall du finna honom, om du frgar efter honom av allt ditt hjrta och av all din sjl. 30Nr du r i nd och allt detta vederfares dig, i

201

Swedish Bible

Anonymous

kommande dagar, d skall du vnda ter till HERREN, din Gud, och hra hans rst. 31Ty HERREN, din Gud, r en barmhrtig Gud. Han skall icke frgta eller frdrva dig; han skall icke frgta det frbund han har ingtt med dina fder och med ed bekrftat. 32Ty frga framfarna tider, dem som hava varit fre dig, frn den dag d Gud skapade mnniskor p jorden, frga ifrn himmelens ena nda till den andra om ngonsin ngot s stort som detta har skett, eller om man har hrt talas om ngot som r detta likt, 33om ngot folk har hrt Guds rst tala ur elden, ssom du har hrt, och dock har blivit vid liv, 34eller om ngon gud har frskt att komma och hmta ett folk t sig ut frn ett annat folk, genom hemskelser, tecken och under, genom krig, genom stark hand och utrckt arm, och genom stora, fruktansvrda grningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort med eder i Egypten, infr dina gon. 35Du har sjlv ftt se det, fr att du skulle veta att HERREN r Gud, och ingen annan n han. 36Frn himmelen har han ltit dig hra sin rst fr att undervisa dig, och p jorden har han ltit dig se sin stora eld, och du har hrt hans ord ur elden. 37Eftersom han nu lskade dina fder och utvalde deras avkomlingar efter dem, och sjlv med sin stora kraft frde dig ut ur Egypten, 38och frdrev fr dig folk som voro strre och mktigare n du, och lt dig komma in i deras land och gav det t dig till arvedel, ssom nu har skett, 39drfr skall du i dag veta och lgga p hjrtat att HERREN r Gud, uppe i himmelen och nere p jorden, han och ingen annan; 40 och du skall hlla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, p det att det m g dig vl och dina barn efter dig, och p det att du m lnge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig fr all tid. 41Vid denna tid avskilde Mose tre stder p andra sidan Jordan, p stra sidan, 42till vilka en drpare skulle kunna fly, om han hade drpt ngon utan vett och vilja, och utan att frut hava burit hat till honom; om han flydde till ngon av dessa stder, skulle han f bliva vid liv. 43De voro: Beser i knen p slttlandet fr Rubens stam, Ramot i Gilead fr Gads stam och Golan i Basan fr Manasse stam. 44Och detta r den lag som Mose frelade Israels barn, 45dessa ro de vittnesbrd och stadgar och rtter som Mose fredrog fr Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten, 46p andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons land, amorernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och Israels barn slogo, nr de hade dragit ut ur Egypten. 47Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan, amorernas tv konungars lnder, p andra sidan Jordan, p stra sidan, 48frn Aroer vid bcken Arnons strand nda till berget Sion, det r Hermon, 49och hela Hedmarken p andra sidan Jordan p stra sidan, nda till Hedmarkshavet, nedanfr Pisgas sluttningar.

Chapter 5 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: Hr, Israel, de stadgar och rtter som jag i dag framstller fr eder, och lren eder dem och hllen dem och gren efter dem. 2HERREN, vr Gud, slt ett frbund med oss p Horeb. 3Icke med vra fder slt HERREN detta frbund, utan med oss sjlva som st hr i dag, oss alla som nu leva. 4Ansikte mot ansikte talade HERREN
1

202

Swedish Bible

Anonymous

till eder p berget ur elden. 5Jag stod d mellan HERREN och eder, fr att frkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden fr elden och stegen icke upp p berget. Han sade: 6Jag r HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur trldomshuset. 7Du skall inga andra gudar hava jmte mig. 8Du skall icke gra dig ngot belte, som r en bild vare sig av det som r uppe i himmelen, eller av det som r i vattnet under jorden. 9Du skall icke tillbedja sdana, ej heller tjna dem; ty jag, HERREN, sin Gud, r en nitlskande Gud, som hemsker fdernas missgrning p barn och efterkommande i tredje och fjrde led, nr man hatar mig, 10men som gr nd med tusenden, nr man lskar mig och hller mina bud. 11Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke lta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. 12Hll sabbatsdagen, s att du helgar den, ssom HERREN, din Gud, har bjudit dig. 13Sex dagar skall du arbeta och frrtta alla dina sysslor; 14men den sjunde dagen r HERRENS, din Guds, sabbat; d skall du ingen syssla frrtta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tjnare eller din tjnarinna, eller din oxe eller din sna eller ngon av dina dragare, ej heller frmlingen som r hos dig inom dina portar; p det att din tjnare och din tjnarinna m hava ro svl som du. 15Du skall komma ihg att du sjlv har varit trl i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har frt dig ut drifrn med stark hand och utrckt arm; drfr har HERREN, din Gud bjudit dig att hlla sabbatsdagen. 16 Hedra din fader och din moder, ssom HERREN, din Gud har bjudit dig, p det att du m lnge leva och det m g dig vl i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 17Du skall icke drpa. 18 Du skall icke heller beg ktenskapsbrott. 19Du skall icke heller stjla. 20Du skall icke heller bra falsk vittnesbrd mot din nsta. 21Du skall icke heller hava begrelse till din nstas hustru. Du skall icke heller hava lust till din nstas hus, ej heller till hans ker eller hans tjnare eller hans tjnarinna, ej heller till hans oxe eller hans sna, ej heller till ngot som tillhr din nsta. 22Dessa ord talade HERREN till hela eder frsamling p berget, ur elden, molnskyn och tcknet, med hg rst, och han talade s intet mer. Och han skrev dem p tv stentavlor, som han gav t mig. 23Nr I hrden rsten ur mrkret, medan berget brann i eld, trdden I fram till mig, alla I som voren huvudmn fr edra stammar, s ock edra ldste. 24Och I saden: Se, HERREN, vr Gud, har ltit oss se sin hrlighet och sin storhet, och vi hava hrt hans rst ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en mnniska och dock lta henne bliva vid liv. 25Varfr skola vi d likvl d? Denna stora eld kommer ju att frtra oss. Om vi n vidare f hra HERRENS, vr Guds, rst, s mste vi d. 26Ty vem finnes vl bland allt ktt som kan, ssom vi hava gjort, hra den levande Gudens rst tala ur elden och dock bliva vid liv? 27Trd du fram och hr allt vad HERREN, vr Gud, sger, och tala du till oss allt vad HERREN, vr Gud, talar till dig, s vilja vi hra det och gra drefter. 28 Och HERREN hrde edra ord, nr I s taladen till mig; och HERREN sade till mig: Jag har hrt de ord som detta folk har talat till dig. De hava rtt i allt vad de hava talat. 29Ack att de hade sdana hjrtan, att de fruktade mig och hlle alla mina bud alltid! Det skulle ju d g dem och deras barn vl evinnerligen. 30G nu och sg till dem: 'Vnden tillbaka till edra tlt.' 31Men du sjlv m stanna kvar hr hos mig, s skall frkunna fr dig alla de bud och stadgar och rtter som du skall lra dem, fr att de m gra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning. 32S hllen nu och

203

Swedish Bible

Anonymous

gren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till hger eller till vnster. 33P de vgar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder g skolen I alltid vandra, fr att I mn bliva vid liv och det m g eder vl, och fr att I mn lnge leva i det land som I skolen taga i besittning.

Chapter 6 Och dessa ro de bud, stadgar och rtter som HERREN, eder Gud, har bjudit mig att lra eder, fr att I skolen gra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning -- 2detta p det att du m frukta HERREN, din Gud, s att du hller alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och din sonson, i all dina livsdagar, och p det att du m lnge leva. 3S skall du nu hra, Israel, och hlla dem och gra efter dem, fr att det m g dig vl, och fr att I mn frka eder mycket, ssom HERREN, dina fders Gud, har lovat dig -- ett land som flyter av mjlk och honung. 4Hr, Israel! HERREN, vr gud, HERREN r en. 5Och du skall lska HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl och av all din kraft. 6Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lgga p ditt hjrta. 7Och du skall inskrpa dem hos dina barn och tala om fr dem, nr du sitter i ditt hus och nr du gr p vgen, nr du lgger dig och nr du str upp. 8Och du skall binda dem ssom ett tecken p din hand, och de skola vara ssom ett mrke p din panna. 9Och du skall skriva dem p drrposterna i ditt hus och p dina portar. 10Nr nu HERREN, din Gud, lter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig -- stora och vackra stder, som du icke har byggt, 11och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingrdar och olivplanteringar, som du icke har planterat -- och nr du d ter och bliver mtt, 12s tag dig till vara fr att frgta HERREN, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur trldomshuset. 13HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjna, och vid hans namn skall du svrja. 14I skolen icke flja efter andra gudar, ngon av de folks gudar, som bo runt omkring eder, 15ty en nitlskande Gud r HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och du m taga dig till vara, s att icke HERRENS, din Guds, vrede upptndes mot dig, och han utrotar dig frn jorden. 16I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, ssom I frestaden honom i Massa. 17I skolen troget hlla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesbrd och stadgar som han hat givit dig. 18Och du skall gra vad rtt och gott r i HERRENS gon, fr att det m g dig vl, och fr att du m komma in i det goda land som HERREN med ed har lovat t dina fder, och taga det i besittning, 19drigenom att han driver undan fr dig all dina fiender, ssom HERREN har lovat. 20Nr din son i framtiden frgar dig: Vad betyda de vittnesbrd och stadgar och rtter som HERREN, vr Gud, har givit eder? 21d skall du svara din son: Vi voro Faraos trlar i Egypten, men med stark hand frde HERREN oss ut ur Egypten. 22Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten p Farao och hela hans hus infr vra gon. 23Men oss frde han ut drifrn, fr att lta oss komma in och giva oss det land som han med ed har lovat t
204
1

Swedish Bible

Anonymous

vra fder. 24Och HERREN bjd oss att gra efter all dessa stadgar och att frukta HERREN, vr Gud, fr att det alltid skulle g oss vl, i det att han behlle oss vid liv, ssom ock hittills har skett. 25 Och det skall lnda oss till rttfrdighet, nr vi hlla och gra efter alla dessa bud, infr HERREN, vr Guds, ansikte, ssom han har bjudit oss.

Chapter 7 Nr HERREN, din Gud lter dig komma in i det land di du nu gr, fr att taga i besittning, och nr han fr dig frjagar stora folk -- hetiterna, girgaserna, amorerna, kananerna, perisserna, hiverna och jebuserna, sju folk, strre och mktigare n du -- 2nr HERREN, din Gud, giver dessa i ditt vld och du slr dem, d skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta frbund med dem eller visa dem nd. 3Du skall icke befrynda dig med dem; dina dttrar skall du icke giva t deras sner, och deras dttrar skall du icke taga till hustrur t dina sner. 4Ty de skola d frleda dina sner att vika av ifrn mig och tjna andra gudar, och HERRENS vrede skall d upptndas mot eder och han skall med hast frgra dig. 5Utan s skolen I gra med dem I skolen bryta ned deras altaren och sl snder deras stoder och hugga ned deras Aseror och brnna upp deras belten i eld. 6Ty du r ett folk som r helgat t HERREN, din Gud; dig har HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framfr alla andra folk p jorden. 7Icke drfr att I voren strre n alla andra folk var det som HERREN fste sig vid eder och utvalde eder, ty I ren ju mindre n alla andra folk; 8utan drfr att HERREN lskade eder och ville hlla den ed som han hade svurit fder, drfr frde HERREN eder ut med stark hand och frlossade dig ur trldomshuset, ur Faraos, den egyptiske konungens, hand. 9S skall du nu veta att HERREN, din Gud, r den rtte Guden, den trofaste Guden, som hller frbund och bevarar nd intill tusende led, nr man lskar honom och hller hans bud, 10men som utan frskoning vedergller och frgr dem som hata honom. Han drjer icke, nr det gller dem som hata honom; utan frskoning vedergller han dem. 11S hll nu de bud och stadgar och rtter som jag i dag giver dig, och gr efter dem. 12Om I nu hren dessa rtter och hllen dem och gren efter dem, s skall HERREN, din Gud, till ln drfr lta sitt frbund och sin nd best, vad han med ed lovade dina fder. 13Han skall d lska dig och vlsigna sitt livs frukt och din marks frukt, din sd, ditt vin och din olja, dina fkreaturs avfda och din smboskaps avel, i det land som han med ed har lovat dina fder att giva dig. 14Vlsignad skall du bliva framfr alla andra folk; bland dina mn och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap. 15Och HERREN skall avvnda frn dig all krankhet; ingen av Egyptens alla svra sjukdomar, som du vl knner, skall han lgga p dig; han skall i stllet lta dem komma ver alla dem som hata dig. 16Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem ngon skonsamhet. Du skall icke heller tjna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara fr dig. 17Om du ock sger vid dig sjlv: Dessa folk ro strre n jag; huru skall jag kunna frdriva dem?, 18s m du dock icke frukta fr dem; du skall tnka p vad HERREN,
1

205

Swedish Bible

Anonymous

din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna, 19p de stora hemskelser som du med egna gon sg, och p de tecken och under och p den starka hand och utrckta arm varmed HERREN, din Gud, frde dig ut. P samma stt skall HERREN, din Gud, nu gra med alla de folk som du fruktar fr. 20Drtill skall HERREN, din Gud, snda getingar ver dem, till dess att de som ro kvar och hlla sig gmda fr dig hava blivit utrotade. 21Du m icke frskrckas fr dem, ty HERREN, din Gud, r mitt ibland dig, en stod och fruktansvrd Gud. 22Och HERREN, din Gud, skall frjaga dessa hedningar fr dig, men blott smningom. Du skall icke med hast f frgra dem, p det att vilddjuren icke m frka sig till din skada. 23HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt vld och snda stor frvirring bland dem, till dess att de frgras. 24Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, s att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna st dig emot, till dess du har frgjort dem. 25Deras gudabelten skola I brnna upp i eld. Du skall icke hava begrelse till det silver och det guld som finnes p dem, och icke taga ngot av detta fr din rkning, p det att du icke m snrjas drav; ty en styggelse r det fr HERREN, din Gud. 26Och du skall icke lta ngon styggelse komma in i ditt hus, p det att du icke ocks sjlv m bliva given till spillo. Du skall rkna det ssom en skndlighet och en styggelse, ty det r givet till spillo.

Chapter 8 Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I hllen, och efter dem skolen I gra, fr att I mn komma in i och taga i besittning det land som HERREN med ed har lovat t edra fder. 2Och du skall komma ihg allt vad som har skett p den vg HERREN, din Gud, nu i fyrtio t har ltit dig vandra i knen, fr att tukta dig och prva dig, s att han kunde frnimma vad som var i ditt hjrta: om du ville hlla hans bud eller icke. 3Ja, han tuktade dig och lt dig hungra, och han gav dig manna att ta, en mat som du frut icke visste av, och som icke heller dina fder visste av; p det att han skulle lra dig frst att mnniskan lever icke allenast av brd, utan att hon lever av allt det som utgr av HERRENS mun. 4Dina klder blevo icke utslitna p dig, och din fot svullnade icke under dessa fyrtio r. 5S skall du d frst i ditt hjrta att HERREN, din Gud, fostrar dig, ssom en man fostrar sin son; 6och du skall hlla HERRENS, din Guds, bud, s att du vandrar p hans vgar och fruktar honom. 7Ty HERREN, din Gud, lter dig nu komma in i ett gott land, ett land dr vattenbckar, kllor och djupa vatten flda fram i dalar och p berg, 8ett land med vete och korn, med vintrd, fikontrd och granattrd, ett land med dla olivtrd och med honung, 9ett land dr du icke skall ta ditt brd i torftighet, dr intet skall fattas dig, ett land vars stenar innehlla jrn, och ur vars berg du skall bryta koppar. 10Dr skall du ta och bliva mtt, och du skall s lova HERREN, din Gud, fr det goda land som han har givit dig. 11Tag dig d till vara fr att frgta HERREN, din Gud, s att du icke hller hans bud och rtter och stadgar, som jag i dag giver dig. 12 Ja, nr du ter och bliver mtt, och bygger vackra hus och bor i dem, 13nr dina fkreatur och
1

206

Swedish Bible

Anonymous

din smboskap frkas, och ditt silver och guld frkas, och allt annat du har frkas, 14d m ditt hjrta icke bliva hgmodigt, s att du frgter HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur trldomshuset. 15och som har lett dig genom den stora och fruktansvrda knen, bland giftiga ormar och skorpioner, ver frtorkad mark, dr intet vatten t dig komma ut ur den hrda klippan, 16och som gav dig manna att ta i knen, en mat som dina fder icke visste av -- detta p det att han skulle tukta dig och prva dig, fr att sedan kunna gra dig gott. 17Du m icke sga vid dig sjlv: Min egen kraft och min hands styrka har frskaffat mig denna rikedom, 18utan du m komma ihg att det r HERREN, din Gud, som giver dig kraft att frvrva rikedom, drfr att han vill upprtta det frbund som han med ed har ingtt med dina fder -- ssom och hittills har skett. 19 Men om du frgter HERREN, din Gud, och fljer efter andra gudar och tjnar dem och tillbeder dem, s betygar jag i dag infr eder att I frvisso skolen frgs. 20P samma stt som hedningarna som HERREN frgr fr eder skolen ocks I d frgs, drfr att I icke hrden HERRENS, eder Guds rst.

Chapter 9 Hr, Israel! Du gr nu ver Jordan, fr att komma ditin och underlgga dig folk, strre och mktigare n du, stder, stora och befsta upp mot himmelen, 2anakiternas stora och resliga folkstam, som du sjlv knner, och om vilken du har hrt att man sger: Vem kan st emot Anaks barn! 3 S skall du nu veta att HERREN, din Gud, r den som gr framfr dig, ssom en frtrande eld; han skall frgra dem, och han skall frgra dem, och han skall dmjuka dem fr dig, och du skall frdriva dem och utrota dem med hast, ssom HERREN har lovat dig. 4D nu HERREN, din Gud, driver dem undan fr dig, m du icke sga vid dig sjlv: Fr min rttfrdighets skull har HERREN ltit mig komma in i detta land och taga det i besittning. Ty dessa hedningars ogudaktighet r det som gr att HERREN frdriver dem fr dig. 5Icke din rttfrdighet och din rttsinnighet r det som gr att du fr komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet r det som gr att HERREN, din Gud, frdriver dem fr dig. S vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob. 6Drfr m du nu veta att det icke r din rttfrdighet som gr att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du r ett hrdnackat folk. 7Kom ihg, frgt icke, huru du i knen frtrnade HERREN, din Gud. Allt ifrn den dag d du drog ut ur Egyptens land, nda till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstrviga mot HERREN. 8Vid Horeb frtrnaden I HERREN, och HERREN vredgades p eder, s att han ville frgra eder. 9Nr jag hade stigit upp p berget fr att taga emot stentavlorna, det frbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag p berget i fyrtio dagar och fyrtio ntter, utan att ta och utan att dricka. 10Och HERREN gav mig de tv stentavlorna, p vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad dr stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder p berget ur elden, den dag d I voren frsamlade dr. 11Och nr de fyrtio dagarna och de fyrtio
1

207

Swedish Bible

Anonymous

ntterna voro frlidna, gav HERREN mig de tv stentavlorna, frbundets tavlor. 12Och HERREN sade till mig: St upp och g med hast ned hrifrn, ty ditt folk, som du har frt ut ur Egypten, har tagit sig till, vad frdrvligt r. De hava redan vikit av ifrn den vg som jag bjd dem g; de hava gjort sig ett gjutet belte. 13Och HERREN talade till mig och sade: jag har sett att detta folk r ett hrdnackat folk. 14Lmna mig i fred, ty jag vill frgra dem och utplna deras namn, s att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan gra till ett folk som r mktigare och strre n detta. 15D vnde jag mig om och steg ned frn berget, som brann i eld; och jag hade i mina bda hnder frbundets tv tavlor. 16Och jag fick d se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; s haden I redan vikit av ifrn den vg som HERREN hade bjudit eder g. 17D fattade jag i de bda tavlorna och kastade dem ifrn mig med bda hnderna och slog snder dem infr edra gon. 18Och jag fll ned infr HERRENS ansikte och lg s, likasom frra gngen i fyrtio dagar och fyrtio ntter, utan att ta och utan att dricka, fr all den synds skulle som I haden begtt genom att gra vad ont var i HERRENS gon, till att frtrna honom. 19Ty jag fruktade fr den vrede och frbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit s uppfylld att han ville frgra eder. Och HERREN hrde mig ven denna gng. 20Ocks p Aron blev HERREN mycket vred, s att han ville frgra honom, och jag bad d jmvl fr Aron. 21 Sedan tog jag kalven, syndabeltet som I haden gjort, och brnde den i eld och krossade snder den vl, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i bcken som flt ned frn berget. 22 I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava frtrnaden I ock HERREN. 23Och nr HERREN ville snda eder stad frn Kades-Barnea och sade: Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder, d voren I genstrviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hrden icke hans rst. 24Ja, genstrviga haven I varit mot HERREN allt ifrn den dag d jag lrde knna eder. 25S fll jag d ned infr HERRENS ansikte och lg s i de fyrtio dagarna och de fyrtio ntterna; ty HERREN hade sagt att han ville frgra eder. 26Och jag bad till HERREN och sade: Herre, HERRE, frdrva icke ditt folk och din arvedel, som du har frlossat med din stora makt, och som du med stark hand har frt ut ur Egypten. 27Tnk p dina tjnare Abraham, Isak och Jakob, se icke p detta folks hrdhet, ogudaktighet och synd; 28p det att man icke m sga i det land varur du har frt oss ut: 'Drfr att HERREN, icke frmdde fra dem in i det land som han hade lovat t dem, och drfr att han hatade dem, frde han dem ut och lt dem d i knen.' 29De ro ju ditt folk och din arvedel, som du har frt ut med din stora kraft och din utrckta arm.

Chapter 10 P den tiden sade HERREN till mig: Hugg ut t dig tv stentavlor, likadana som de frra voro, och stig upp till mig p berget; gr dig och en ark av tr. 2Och sedan jag har skrivit p tavlorna samma ord som stodo p de frra tavlorna, vilka du slog snder, skall du lgga dem i arken. 3S gjorde jag d en ark av akacietr och hgg ut tv stentavlor, likadana som de frra voro. Och jag
1

208

Swedish Bible

Anonymous

steg upp p berget och hade med mig de tv tavlorna. 4Och han skrev p tavlorna detsamma som var skrivet frra gngen, de tio ord som HERREN hade talat till eder p berget ur elden, den dag d I voren frsamlade dr. Och HERREN gav dem t mig. 5Sedan vnda jag mig om och steg ned frn berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och dr fingo de ligga, ssom HERREN hade bjudit mig. 6Och Israels barn brto upp frn Beerot-Bene-Jaakan och tgade till Mosera. Dr dog Aron och blev dr ocks begraven; och hans som Eleasar blev prst i hans stlle. 7Drifrn brto de upp och tgade till Gudgoda, och frn Gudgoda, och frn Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik p vattenbckar. 8P den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bra HERRENS frbundsark, till att st infr HERRENS ansikte och gra tjnst infr honom, och till att vlsigna i hans namn, ssom den har att gra nnu i dag. 9Drfr fick Levi ingen lott eller arvedel jmte sina brder. HERREN r hans arvedel, ssom HERREN, din Gud, har sagt honom. 10Och jag stannade p berget lika lnge som frra gngen, fyrtio dagar och fyrtio ntter; och HERREN hrde mig ocks denna gng: HERREN ville icke frdrva mig. 11Och HERREN sade till mig: St upp och g stad framfr folket, och lt dem bryta upp, fr att de m komma in i och taga i besittning det land som jag med ed har lovat deras fder att giva dem. 12Och nu Israel, var r det som HERREN, din Gud, fordrar av dig annat n att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar p hans vgar och lskar honom, och att du tjnar HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl, 13s att du hller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver dig, p det att det m g dig vl? 14Se, HERREN, din Gud, tillhr himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt vad drp r; 15men allenast vid dina fder fste sig HERREN och lskade dem; och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder bland alla folk, ssom I nu sjlva sen. 16Omskren drfr edert hjrtas frhud, och varen icke lnge hrdnackade. 17Ty HERREN, eder Gud, r gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den vldige och fruktansvrde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor; 18som skaffar den faderlse och nkan rtt, och som lskar frmlingen och giver honom mat och klder. 19Drfr skolen ocks I lska frmlingen; I haven ju sjlva varit frmlingar i Egyptens land. 20HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjna, och till honom skall du hlla dig, och vid hans namn skall du svrja. 21Han r ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara grningar som du med egna gon har sett. 22 Sjuttio personer voro dina fder, som drogo ned till Egypten, men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik ssom himmelens stjrnor.

Chapter 11 S skall du nu lska HERREN, din Gud, och hlla vad han bjuder dig hlla, hans stadgar och rtter och bud, alltid. 2Och besinnen i dag -- jag talar nu icke om edra barn, som icke hava frnummit och sett det -- huru HERREN, eder Gud, har fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans utrckta arm, 3de tecken och grningar som han gjorde i Egypten, med Farao, konungen
209
1

Swedish Bible

Anonymous

i Egypten, och med hela hans land, 4och vad han gjorde med egyptiernas hr, med deras hstar och vagnar, huru han lt Rda havets vatten strmma ver dem, nr de frfljde eder, och huru HERREN d frgjorde dem, s att de nu icke mer ro till; 5och vad han gjorde med eder i knen, nda till dess I kommen hit, 6och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons, sner, huru jorden ppnade sin mun och uppslukade dem med deras hus och deras tlt och allt levande som fljde dem, och detta mitt i hela Israel. 7Ty I haven ju med egna gon sett alla de stora grningar som HERREN har gjort. 8S hllen d alla de bud som jag i dag giver dig, p det att I med frimodighet mn kunna g in i och intaga det land dit I nu dragen, fr att taga det i besittning, 9och p det att I mn lnge leva i det land som HERREN med ed har lovat edra fder att giva t dem och deras efterkommande, ett land som flyter av mjlk och honung. 10Ty det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning, r icke ssom Egyptens land, varifrn I haven dragit ut, dr du mste trampa upp vatten till den sd du sdde, ssom man gr i en kkstrdgrd; 11nej, det land dit I nu dragen, fr att taga det i besittning, r ett land med berg och dalar, som fr vatten att dricka genom himmelens regn, 12ett land som HERREN, din Gud, lter sig vrda om, och p vilket HERRENS, din Guds, gon bestndigt vila, frn rets begynnelse till rets slut. 13Om i nu hren de bud som jag i dag giver eder, s att I lsken HERREN, eder Gud, och tjnen honom av allt edert hjrta och av all eder sjl, 14s skall jag giva t edert land regn i rtt tid, hstregn och vrregn, och du skall f inbrga din sd och ditt vin och din olja. 15Och jag skall giva din boskap grs p din mark; och du skall ta och bliva mtt. 16Men tagen eder till vara, lten icke edra hjrtan bliva frfrda, s att I viken av och tjnen andra gudar och tillbedjen dem; 17ty d skall HERRENS vrede upptndas mot eder, och han skall tillsluta himmelen, s att regn icke faller och marken icke giver sin grda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som HERREN vill giva eder. 18 S skolen I nu lgga dessa mina ord p edert hjrta och edert sinne, och I skolen binda dem ssom ett tecken p eder hand, och de skola vara ssom ett mrke p eder panna; 19och I skolen lra edra barn dem, i det att du talar om dem, nr du sitter i ditt hus och nr du str upp. 20och du skall skriva dem p drrposterna i ditt hus och p dina portar; 21p det att I och edra barn mn lnge f bo i det land som HERREN med ed har lovat edra fder att giva dem, lika lnge som himmelen vlver sig ver jorden. 22Ty om I hllen alla dessa bud som jag giver eder och gren efter dem, s att I lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p hans vgar och hllen eder till honom, 23d skall HERREN frdriva alla dessa folk fr eder, och I skolen underlgga eder folk som ro strre och mktigare n I. 24Var ort eder fot betrder skall bliva eder. Frn knen till Libanon, ifrn floden -- floden Frat -- nda till Vstra havet skall edert omrde strcka sig. 25Ingen skall kunna st eder emot. Fruktan och frskrckelse fr eder skall HERREN, eder Gud, lta komma ver hela det land I betrden, ssom han har lovat eder. 26Se, jag frelgger eder i dag vlsignelse och frbannelse: 27 vlsignelse, om I hren HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag giver eder, 28och frbannelse, om I icke hren HERRENS, eder Guds, bud, utan viken av ifrn den vg jag i dag bjuder eder g och fljen efter andra gudar, som I icke knnen. 29Och nr HERREN, din Gud, har ltit dig komma in i det land dit du nu gr, fr att taga det i besittning, skall du lta berget Gerissim bliva platsen

210

Swedish Bible

Anonymous

fr vlsignelsen och berget Ebal platsen fr frbannelsen. 30(Dessa berg ligga, ssom knt r, p andra sidan Jordan, bortom Vstra vgen, i hedmarkskananernas land, mitt emot Gilgal, bredvid Mores terebintlund.) 31Ty I gn nu ver Jordan, fr att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I skolen taga det i besittning och bo dr. 32Hllen d alla de stadgar och rtter som jag i dag frelgger eder, och gren efter dem.

Chapter 12 Dessa ro de stadgar och rtter som I skolen hlla och iakttaga i det land som HERREN, dina fders Gud, har givit dig till besittning; s lnge I leven p jorden skolen I hlla dem. 2I skolen i grund frda alla platser dr de folk som I frdriven hava hllit sin gudstjnst, vare sig detta har skett p hga berg och hjder eller ngonstdes under grna trd. 3I skolen bryta ned deras altaren och sl snder deras stoder och brnna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabelten, och I skolen utrota deras namn frn sdana platser. 4Nr I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke gra ssom de, 5utan den plats som HERREN, eder Gud, utvljer inom ngon av edra stammar till att dr fsta sitt namn, denna boning skolen I ska och dit skall du g. 6Och dit skolen I fra edra brnnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra hnder bra fram ssom offergrd, edra lftesoffer och frivilliga offer och det frstfdda av edra fkreatur och eder smboskap. 7Och dr skolen I ta infr HERRENS, eder Guds, ansikte, och gldja eder med edert husfolk ver allt vad I haven frvrvat, allt varmed HERREN, din Gud, vara rttast; 8I skolen d icke gra ssom vi nu gra hr, var och en vad honom tyckes vara rttast. 9I haven ju nnu icke kommit till ro och till den arvedel som HERREN, din Gud, vill giva dig. 10Men nr I haven gtt ver Jordan och bon i det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till arvedel, och nr han har ltit eder f ro fr alla edra fiender runt omkring, d att I bon i trygghet, 11d skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utvljer till boning t sitt namn fra allt vad jag nu bjuder eder: edra brnnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra hnder bra fram ssom offergrd, s ock alla de utvalda lftesoffer som I loven HERREN. 12Och s skolen I gldja eder infr HERREN, eder Guds, ansikte, med edra sner och dttrar, edra tjnare och tjnarinnor, och med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott eller arvedel med eder. 13Tag dig till vara fr att offra dina brnnoffer p ngon annan plats som kan falla din in; 14nej, p den plats HERREN utvljer inom en av dina stammar, dr skall du offra dina brnnoffer, och dr skall du gra allt vad jag eljest bjuder dig. 15Dock fr du, s mycket dig lyster, slakta och ta ktt inom vilken som helst av dina stder, i mn av den vlsignelse som HERREN, din Gud, giver dig. Bde den som r oren och den som r ren m ta drav, ssom vore det gasell- eller hjortktt. 16Men blodet skolen I icke frtra I skolen gjuta ut det p jorden ssom vatten. 17Du fr allts icke hemma inom dina portar ta tionde av din sd, ditt vin och din olja, ej heller det frstfdda av dina fkreatur och din smboskap, ej heller ngot av de lftesoffer som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din hand br fram ssom offergrd; 18utan
1

211

Swedish Bible

Anonymous

infr HERREN, din Guds, ansikte, p den plats som HERREN, din Gud, utvljer skall du ta sdant, med din son och din dotter, din tjnare och din tjnarinna, och med leviten som bor inom dina portar; och s skall du gldja dig infr HERRENS, din Guds, ansikte ver allt vad du har frvrvat. 19 Tag dig till vara fr att glmma bort leviten, s lnge du lever i ditt land. 20Om du allts, nr HERREN, din Gud, har utvidgat ditt omrde, ssom han har lovat dig, tnker s: Jag vill ta ktt -- ifall det nu lyster fr dig att ta ktt -- s m du d ta ktt, s mycket dig lyster. 21Om den plats som HERREN, din Gud, utvljer till att dr fsta sitt namn ligger fr avlgset fr dig, s m du, i enlighet med vad jag har bjudit dig, slakta av de fkreatur och av den smboskap som HERREN har givit dig, och ta drav hemma inom dina portar, s mycket av din lyster. 22Men du skall ta p samma stt som man ter gasell- eller hjortktt; bde den som r oren och den som r ren m ta drav. 23Allenast skall du vara stndaktig i att icke frtra blodet; ty blodet r sjlen, och sjlen skall du icke frtra med kttet. 24Du skall icke frtra det; du skall gjuta ut det p jorden ssom vatten. 25Du skall icke frtra det, p det att det m g dig vl och dina barn efter dig, nr du gra vad rtt r i HERRENS gon. 26Men de heliga gvor som du vill bra fram, och dina lftesoffer, dem skall du fra med dig till den plats som HERREN utvljer. 27Och av dina brnnoffer skall du offra bde kttet och blodet p HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer dremot skall vl blodet gjutas ut p HERRENS, din Guds, altare, men kttet m du ta. 28Alla dessa bud som jag giver dig skall du hlla och hra, fr att det m g dig vl och dina barn efter dig, till evig tid, nr du gr var gott och rtt r i HERRENS, din Guds, gon. 29Nr HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu kommer, fr att frdriva dem fr dig, nr du allts har frdrivit dessa och bosatt dig i deras land, 30tag dig d till vara fr att bliva snrjd, s att du efterfljer dem, sedan de hava blivit frgjorda fr dig; frga icke efter deras gudar, s att du sger: P vad stt hllo dessa folk sin gudstjnst? S vill ocks jag gra. 31Nej, p det sttet skall icke du gra, nr du tillbeder HERREN, din Gud, ty allt som r en styggelse fr HERREN, och som han hatar, det hava de gjort till sina gudars ra; ja, de g s lngt att de brnna upp sina sner och dttrar i eld t sina gudar. 32 Allt vad jag bjuder eder, det skolen I hlla och gra. Du skall icke lgga ngot drtill och icke taga ngot drifrn.

Chapter 13 Om en profet eller en som har drmmar uppstr bland dig, och han utlovar t dig ngot tecken eller under, 2och sedan det tecken eller under, verkligen intrffar, varom han talade med dig, i det att han sade: Lt oss efterflja och tjna andra gudar, som I icke knnen, 3s skall du nd icke hra p den profetens ord eller p den drmmaren, ty HERREN, eder Gud, stter eder drmed allenast p prov, fr att frnimma om I lsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjrta och av all eder sjl. 4HERREN, eder Gud, skolen I efterflja, honom skolen I frukta, hans bud skolen I hlla, hans rst skolen I hra, honom skolen I tjna, och till honom skolen I hlla eder. 5Men den profeten
1

212

Swedish Bible

Anonymous

eller drmmaren skall ddas, ty han predikade avfall frn HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens land och frlossat dig ur trldomshuset; och han ville frfra dig till att vergiva den vg som HERREN, din Gud, har bjudit dig att vandra. Du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r. 6Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter, eller hustrun i din famn, eller din vn som r fr dig ssom ditt eget liv, om ngon av dessa i hemlighet vill frleda dig, i det han sger: Lt oss g stad och tjna andra gudar, som varken du eller dina fder hava knt 7-- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, nra dig eller fjrran ifrn dig, frn jordens ena nda till den andra -- 8s skall du icke gra honom till viljes eller hra p honom. Du skall icke visa honom ngon skonsamhet eller hava misskund och undseende med honom, 9utan du skall drpa honom: frst skall din egen hand lyftas mot honom fr att dda honom, och sedan hela folkets hand. 10Och du skall stena honom till dds, drfr att han skte frfra dig till att vergiva HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur trldomshuset. 11Och hela Israel skall hra detta och frukta, och man skall sedan icke mer gra ngot sdant ont bland dig. 12Om du fr hra att man i ngon av de stder, som HERREN vill giva dig till att bo i, berttar 13att mn hava uppsttt bland dig, onda mn som frfra invnarna i sin stad, i det att de sga: Lt oss g stad och tjna andra gudar, som I icke knnen, 14s skall du noga underska och rannsaka och efterforska; om det d befinnes vara sant och visst att en sdan styggelse har blivit frvad bland dig, 15s skall du sl den stadens invnare med svrdsegg; du skall giva den och allt vad dri r till spillo; ocks boskapen dr skall du sl med svrdsegg. 16Och allt byte du fr dr skall du samla ihop mitt p torget, och drefter skall du brnna upp staden i eld, med allt byte du fr dr, ssom ett heloffer t HERREN, din Gud; den skall bliva en grushg fr evrdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp. 17Lt intet av det tillspillogivna lda vi din hand, p det att HERREN m vnda sig ifrn sin vredes gld och lta barmhrtighet vederfaras dig och frbarma sig ver dig och frka dig, ssom han med ed har lovat dina fder att gra, 18om du nmligen hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gr vad rtt r i HERRENS, din Guds, gon.

Chapter 14 I ren Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista ngra mrken p eder eller gra eder skalliga ovanfr pannan fr ngon dd; 2ty du r ett folk som r helgat t Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framfr alla andra folk p jorden. 3Du skall icke ta ngot som r en styggelse. 4Dessa ro de fyrfotadjur som I fn ta: fkreatur, fr och getter, hjort, 5 gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer, 6alla de fyrfotadjur som hava klvar och hava dem helkluvna i tv hlfter, och som idissla; sdana fyrfotadjur fn I ta. 7Men dessa skolen I icke ta av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna klvar: kamelen, haren och klippdassen, ty de idissla vl, men de hava icke klvar, de skola glla fr eder som orena; 8svinet, ty det har vl klvar, men det idisslar icke, det skall glla fr eder ssom orent. Av dessa djurs ktt
1

213

Swedish Bible

Anonymous

skolen I icke ta, ej heller skolen I komma vid deras dda kroppar. 9Detta r vad I fn ta av allt det som lever i vattnet: allt det som har fenor och fjll fn I ta. 10Men intet som icke har fenor och fjll skolen I ta; det skall glla fr eder s som orent. 11Alla rena fglar fn I ta. 12Men dessa fglar skolen I icke ta: rnen, lammgamen, havsrnen, 13raafgeln, falken, gladan med dess arter, 14 alla slags korpar efter deras arter, 15strutsen tahemasfgeln, fiskmsen, hken med dess arter, 16 ugglan, uven tinsemetfgeln, 17pelikanen, asgamen, dykfgeln, 18hgern, regnpiparen med dess arter, hrfgeln och fldermusen. 19Alla flygande smdjur skola ock glla fr eder ssom orena, de skola icke tas. 20Men alla rena flygande djur fn I ta. 21I skolen icke ta ngot sjlvdtt; t frmlingen som bo inom dina portar m du giva sdant, och han m ta det; eller ock m du slja det t en utlnning. Ty du r ett folk som r helgat HERREN, din Gud. Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk. 22Tionde skall du giva av all sdesgrda som fr vart r vxer p din ker, 23 och du skall ta den infr Herrens, din Guds, ansikte, p den plats som han utvljer till boning t sitt namn: tionden av din sd, ditt vin och din olja, s ock din frstfdda av dina fkreatur och din smboskap; ty du skall lra att frukta Herren, din Gud, alltid. 24Men om vgen r dig fr lng, s att du icke frmr fra det dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utvljer till att dr fsta sitt namn ligger fr avlgset fr dig -- d nu Herren, din Gud, vlsigna dig -- 25s m du slja det och knyta in penningarna och taga dem med dig och g till den plats som Herren, din Gud, utvljer. 26 Och du m kpa fr penningarna vadhelst dig lyster fkreatur eller smboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad du eljest kan stunda; och s skall du hlla mltid dr infr HERRENS, din Guds, ansikte och gldja dig med ditt husfolk. 27Och leviten som bor inom dina portar skall du d icke glmma bort, ty han har ingen lott eller arvedel jmte dig. 28Vid slutet av vart tredje r skall du avskilja all tionde av vad du har ftt i avkastning under det ret och lgga upp det inom dina stder. 29Och sedan skall leviten f komma, han som ingen lott eller arvedel har jmte dig, s ock frmlingen och den faderlse och nkan som bo inom dina portar; och d skola ta och bliva mtta. S skall du gra, fr att Herren din Gud, m vlsigna dig i alla dina hnders verk, i allt vad du gr.

Chapter 15 Vart sjunde r skall du lta vara ett frir. 2Och s skall frhlla sig med det friret: Var lngivare som har lnat ngot t sin nsta skall d eftersknka sin fordran. Han fr d icke krva sin nsta och broder, ty ett HERRENS frir har d blivit utlyst. 3En utlnning m du krva, men om du har ngot att fordra av din broder, skall du eftersknka det. 4Dock borde rtteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren skall rikligen vlsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning, ssom din arvedel, 5allenast du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller alla dessa bud som jag i dag giver dig och gr efter dem. 6Ty Herren, din Gud, skall vlsigna dig, ssom han har lovat dig; och du skall giva ln t mnga folk, men sjlv skall du icke behva lna av ngon,
214
1

Swedish Bible

Anonymous

och du skall rda ver mnga folk, men de skola icke rda ver dig. 7Om ngon fattig finnes hos dig, en av dina brder inom ngon av dina stder, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, s skall du icke frstocka ditt hjrta och tillsluta din hand fr denne din fattige broder, 8utan du skall grna ppna din hand fr honom och grna lna honom vad han behver i sin brist. 9Tag dig till vara, s att icke den onda tanken uppstr i ditt hjrta: Det sjunde ret, friret, r nra, och att du s ser med ont ga p din fattige broder och icke giver honom ngot; han kan d ropa ver dig till Herren, och s kommer synd att vila p dig. 10Grna skall du giva t honom, och ditt hjrta skall icke vara motvilligt, nr du giver t honom, ty fr en sdan gvas skull skall Herren, din Gud, vlsigna dig i alla dina verk, i allt vad du fretager dig. 11Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, drfr bjuder jag dig och sger: Du skall grna ppna din hand fr din broder, fr de arma och fattiga som du har i ditt land. 12Om ngon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, har slt sig till dig och tjnat dig i sex r, s skall du p det sjunde ret slppa honom fri ur din tjnst; 13och nr du slpper honom fri ur din tjnst, skall du icke lta honom g med tomma hnder. 14 Du skall fastmer frse honom med gvor frn din hjord, frn din loge och frn din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har vlsignat dig skall du giva honom. 15Du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har frlossat dig; drfr bjuder jag dig detta i dag. 16Men om s skulle hnda, att han sger till dig att han icke vill lmna dig, drfr att han lskar dig och ditt hus, eftersom han har haft det gott hos dig, 17s skall du taga en syl och sticka den genom hans ra in i drren; drefter skall han vara din trl evrdligen. Med din tjnarinna skall du gra p samma stt. 18Du skall icke tycka det vara hrt att du mste slppa din tjnare fri ur din tjnst; i sex r har han ju berett dig dubbelt s stor frmn som ngon avlnad legodrng. S skall Herren, din Gud, vlsigna dig i allt vad du gr. 19Allt frstftt av hankn, som fdes bland dina fkreatur och din smboskap, skall du helga t Herren, din Gud; du skall icke vid ditt arbete begagna det som r frstftt bland dina fkreatur, icke heller skall du klippa ullen p det som r frstftt bland din smboskap. 20Infr Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk fr vart r ta det p den plats som Herren utvljer. 21Men om djuret har ngot lyte, om det r halt eller blint eller har ngot annat ont lyte, s skall du icke offra det t Herren, din Gud. 22Inom dina stder m du d ta det; bde den som r oren och den som r ren m ta drav, ssom vore det gaselleller hjortktt. 23Men blodet skall du icke frtra; du skall gjuta ut det p jorden ssom vatten.

Chapter 16 Tag i akt mnaden Abib och hll Herrens, din Guds, pskhgtid; ty i mnaden Abib frde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om natten. 2Du skall d slakta pskoffer t Herren. din Gud, av smboskap och fkreatur, p den plats som Herren utvljer till boning t sitt namn. 3Du skall icke ta ngot syrat drtill; i sju dagar skall du ta osyrat brd drtill, betryckets brd. Ty med hast mste du draga ut ur Egyptens land. I alla dina livsdagar m du drfr komma ihg den dag d du
1

215

Swedish Bible

Anonymous

drog ut ur Egyptens land. 4I sju dagar m man icke se ngon surdeg hos dig, i hela ditt land; och av det som du slaktar om aftonen p den frsta dagen skall intet ktt lmnas kvar ver natten till morgonen. 5Du fr icke slakta pskoffret inom vilken som helst av de stder som Herren, din Gud, vill giva dig, 6utan du skall g till den plats som Herren, din Gud, utvljer till boning t sitt namn, och dr skall du slakta pskoffret om aftonen, nr solen gr ned den tid p dagen, d den drog ut ur Egypten. 7Och du skall koka det och ta det p den plats som Herren, din Gud, utvljer; sedan m du om morgonen vnda tillbaka och g hem till dina hyddor. 8I sex dagar skall du ta osyrat brd, och p sjunde dagen r Herrens, din Guds, hgtidsfrsamling; d skall du icke gra ngot arbete. 9Sju veckor skall du rkna t dig; frn den dag d man begynner skra sden skall du rkna sju veckor. 10Drefter skall du hlla Herrens, din Guds, veckohgtid och bra fram din hands frivilliga gva, som du m giva efter rd och lgenhet, alltefter mttet av den vlsignelse som Herren, din Gud, har givit dig. 11Och infr Herrens, din Guds, ansikte skall du gldja dig p den plats som Herren, din Gud, utvljer till boning t sitt namn, du sjlv med din son och din dotter, din tjnare och tjnarinna, och med leviten som bor inom dina portar, och frmlingen, den faderlse och nkan som du har hos dig. 12Och du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egypten, och s hlla dessa stadgar och gra efter dem. 13Lvhyddohgtiden skall du hlla, i sju dagar, nr du inbrgar avkastningen av din loge och av din vinpress. 14Och du skall gldja dig vid denna din hgtid, med din son och din dotter, din tjnare och din tjnarinna, med leviten, med frmlingen, den faderlse och nkan som bo inom dina portar. 15I sju dagar skall du hlla Herrens, din Guds, hgtid, p den plats som Herren utvljer; ty Herren, din Gud, skall vlsigna dig i all den avkastning du fr och i dina hnders alla verk, och du skall vara uppfylld av gldje. 16Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr Herrens, din Guds, ansikte, p den plats som han utvljer: vid det osyrade brdets hgtid, vid veckohgtiden och vid lvhyddohgtiden. Men med tomma hnder skall ingen trda fram infr Herrens ansikte, 17utan var och en skall: giva vad hans hand frmr, alltefter mttet av den vlsignelse som Herren, din Gud, har givit dig. 18Domare och tillsyningsmn skall du tillstta t dig inom alla de stder som Herren, din Gud, vill giva dig, fr dina srskilda stammar; de skola dma folket med rttvis dom. 19Du skall icke vrnga rtten och icke hava anseende till personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor frblinda de visas gon och frvrida de rttfrdigas sak. 20Rttfrdighet, rttfrdighet skall du eftertrakta, fr att du m leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill giva dig. 21Du skall icke plantera t dig Aseror av ngot slags trd, vid sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall gra t dig; 22icke heller skall du resa t dig ngon stod, ty sdant hatar Herren, din Gud.

Chapter 17 Du skall icke offra t Herren, din Gud, ngot djur av fkreaturen eller av smboskapen, som har ngot lyte eller ngot annat fel, ty sdant r en styggelse fr Herren, din Gud. 2Om bland dig,
1

216

Swedish Bible

Anonymous

inom ngon av de stder som Herren, din Gud, vill giva dig, ngon man eller kvinna befinnes gra vad ont r i Herrens, din Guds, gon, i det att han vertrder hans frbund, 3och gr stad och tjnar andra gudar och tillbeder dem, eller ock solen eller mnen eller himmelens hela hrskara, mot mitt bud, 4och detta bliver berttat fr dig, s att du fr hra drom, d skall du noga underska saken; om det d befinnes vara sant och visst att en sdan styggelse har blivit frvad i Israel, 5s skall du fra den man eller den kvinna som har gjort denna onda grning ut till din stadsport det m nu vara en man eller en kvinna-och stena den skyldige till dds. 6Efter tv eller tre vittnens utsago skall han ddas; ingen skall dmas till dden efter allenast ett vittnes utsago. 7Frst skall vittnenas hand lyftas mot honom fr att dda honom, och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r. 8Om det i ngot fall bliver dig fr svrt att sjlv dma i en blodssak eller i en rttsfrga eller i ett misshandlingsml eller verhuvud i ngon sak varom man tvistar i dina portar, s skall du-st upp och begiva dig till den plats som HERREN, din Gud, utvljer, 9och g till de levitiska prsterna, och till den som p den tiden r domare; dem skall du frga, och de skola frkunna fr dig vad som r rtt. 10Och i enlighet med vad de frkunna fr dig dr, p den plats som Herren utvljer. skall du gra; du skall i alla stycken hlla och gra vad de lra dig. 11Efter den lag som de lra dig, och efter den dom som de avkunna fr dig skall du gra. Frn det som de frkunna fr dig skall du icke vika av, vare sig till hger eller till vnster. 12Men om ngon gr sig skyldig till den frmtenheten att icke vilja lyssna till prsten, som str och gr tjnst dr infr Herren, din Gud, eller till domaren, s skall den mannen d: du skall skaffa bort ifrn Israel vad ont r. 13Och allt folket skall hra det och frukta, och de skola icke mer gra sig skyldiga till sdan frmtenhet. 14Nr du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, och du tager det i besittning och bor dr om du d sger: Jag vill stta en konung ver mig, ssom alla folk omkring mig hava, 15s skall du till konung ver dig stta den som Herren, din Gud, utvljer. En av dina brder skall du stta till konung ver dig; du fr icke stta till konung ver dig en utlndsk man, som icke r din broder. 16Men han m icke skaffa sig hstar i mngd, och icke snda sitt folk tillbaka till Egypten fr att skaffa de mnga hstarna, ty Herren har ju sagt till eder: I skolen icke mer tervnda denna vg. 17Icke heller skall han skaffa sig hustrur i mngd, p det att hans hjrta icke m bliva avflligt; och icke heller skall han skaffa sig alltfr mycket silver och guld. 18Och nr han har blivit uppsatt p sin konungatron, skall han hmta denna lag frn de levitiska prsterna och taga en avskrift drav t sig i en bok. 19Och den skall han hava hos sig och lsa i den i alla sina livsdagar, fr att han m lra att frukta Herren, sin Gud, s att han hller alla denna lags ord och dessa stadgar och gr efter dem. 20S skall han gra, fr att hans hjrta icke m frhva sig ver hans brder, och fr att han icke m vika av ifrn buden, vare sig till hger eller till vnster; p det att han och hans sner m lnge regera; sitt rike, bland Israels folk.

Chapter 18

217

Swedish Bible

Anonymous

De levitiska prsterna, hela Levi stam, skola ingen lott eller arvedel hava med det vriga Israel; av HERRENS eldsoffer och hans arvedel skola de hava sitt underhll. 2De skola icke hava ngon arvedel bland sina brder; Herren r deras arvedel, ssom han har sagt dem. 3Och detta skall vara vad prsterna hava rtt att f av folket, av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av fkreaturen eller av smboskapen: man skall giva prsten bogen, kkstyckena och vommen. 4Frstlingen av din sd, ditt vin och din olja, och frstlingen av dina frs ull skall du giva honom. 5Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, fr att han och hans sner alltid skola st och gra tjnst i Herrens namn. 6Och om leviten vill komma frn ngon av dina stder, inom vilken han vistas ngonstdes i Israel, s m det st honom fritt att komma, ssom honom lyster, till den plats som Herren utvljer, 7och han m d gra tjnst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom alla hans brder, leviterna, som st dr infr HERRENS ansikte. 8De skola alla hava lika mycket till sitt underhll, oberknat vad ngon kan ga genom frsljning av sitt fdernearv. 9Nr du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, skall du icke lra dig att gra efter hedningarnas styggelser. 10Hos dig m icke finnas ngon som lter sin son eller dotter g genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller hxeri, 11ingen som frehar besvrjelsekonster, ingen som frgar andar, eller som r en spman, eller som sker rd hos de dda. 12Ty en styggelse fr Herren r var och en som gr sdant, och fr sdana styggelsers skull frdriver HERREN, din Gud, dem fr dig. 13Du skall vara ostrafflig infr HERREN, din Gud. 14 Hedningarna som du nu frdriver lyssna vl till sdana som va teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke tillstatt sdant. 15En profet bland ditt folk, av dina brder, en som r mig lik, skall HERREN, din Gud, lta uppst t dig; honom skolen I lyssna till. 16Det skall bliva alldeles ssom du begrde av HERREN, din Gud, vid Horeb, den dag d I voren dr frsamlade och du sade: Lt mig icke vidare hra HERRENS, min Guds, rst, och lt mig slippa att lngre se denna stora eld, p det att jag icke m d. 17Och HERREN sade till mig: De hava rtt i vad de hava talat. 18En profet skall jag lta uppst t dem bland deras brder, en som r dig lik, och jag skall lgga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom. 19Och om ngon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, s skall jag sjlv utkrva det av honom. 20Men den profet som r s frmten, att han i mitt namn talar vad jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall d. 21Och om du sger vid dig sjlv: 'Huru skola vi knna igen det som icke r talat av HERREN?', 22s m du veta: nr profeten talar i HERRENS namn, och det som han har talat icke sker och icke intrffar, d r detta ngot som HERREN icke har talat; i frmtenhet har d profeten talat det; du skall icke frukta fr honom.

Chapter 19 Nr HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din Gud, vill giva dig, och nr du har frdrivit dem och bosatt dig i deras stder och i deras hus, 2d skall du avskilja t dig
218
1

Swedish Bible

Anonymous

tre stder i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning. 3Du skall frstta vgarna till dem i gott skick t dig; och du skall dela i tre delar det landomrde som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. S skall du gra, fr att var och en som har drpt ngon m kunna fly dit. 4Och under fljande villkor m en drpare fly till ngon av dem och s bliva vid liv; om ngon ddar sin nsta utan vett och vilja, och utan att frut hava burit hat till honom 5-- ssom nr ngon gr med sin nsta ut i skogen fr att hugga ved, och hans hand hugger till med yxan fr att flla trdet, och jrnet d far av skaftet och trffar den andre, s att denne dr -- d m en sdan fly till ngon av dessa stder och s bliva vid liv. 6Detta vare stadgat, fr att blodshmnaren, om han i sitt hjrtas vrede frfljer drparen, icke m hinna upp honom, ifall vgen r fr lng, och sl ihjl honom, fastn han icke hade frtjnat dden, eftersom han icke frut hade burit hat till den andre. 7 Drfr r det som jag bjuder dig och sger: Tre stder skall du avskilja t dig. 8Och nr HERREN, din Gud, utvidgar ditt omrde, ssom han med ed har lovat dina fder, och giver dig allt det land som han har sagt att han skulle giva t dina fder -- 9om du d hller och gr efter alla dessa bud som jag i dag giver dig, s att du lskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar p hans vgar, d skall du lgga nnu tre stder till dessa tre, 10fr att oskyldigt blod icke m utgjutas i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld s komma att vila p dig. 11Men om ngon br hat till sin nsta och lgger sig i frst fr honom och verfaller honom och slr honom till dds, och sedan flyr till ngon av dessa stder, 12d skola de ldste i hans stad snda bort och hmta honom drifrn och lmna honom i blodshmnarens hand, och han skall d. 13Du skall icke visa honom ngon skonsamhet, utan du skall skaffa bort ifrn Israel skulden fr den oskyldiges blod, fr att det m g dig vl. 14Du skall icke flytta din nstas rmrke, ngot rmrke som frfderna hava satt upp i den arvedel du fr i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning. 15Det r icke nog att allenast ett vittne trder upp mot ngon angende ngon missgrning eller synd, vad det nu m vara fr en synd som ngon kan hava begtt. Efter tv eller efter tre vittnens utsago skall var sak avgras. 16Om ett orttfrdigt vittne trder upp mot ngon fr att vittna mot honom angende ngon frbrytelse, 17s skola bda parterna trda fram infr HERRENS ansikte, infr de mn som p den tiden ro prster och domare. 18Och domarna skola noga underska saken; om d vittnet befinnes vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbrd mot sin broder, 19s skolen I lta detsamma vederfaras honom som han hade tilltnkt sin broder: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r. 20Och det vriga folket skall hra det och frukta, och man skall icke vidare gra ngot sdant ont bland eder. 21Du skall icke visa honom ngon skonsamhet: liv fr liv, ga for ga, tand fr tand, hand fr hand, fot fr fot.

Chapter 20 Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du d fr se hstar och vagnar och ett folk som r strre n du. s skall du dock icke frukta fr dem, ty HERREN, din Gud, r med dig, han som
1

219

Swedish Bible

Anonymous

har frt dig upp ur Egyptens land. 2Nr I d stn frdiga att g i striden, skall prsten trda fram och tala till folket; 3han skall sga till dem: Hr, Israel! I stn nu frdiga att g i strid mot edra fiender. Edra hjrtan vare icke frsagda; frukten icke och ngslens icke, och varen icke frskrckta fr dem, 4ty HERREN, eder Gud, gr sjlv med eder; till att strida fr eder mot edra fiender och giva eder seger. 5Och tillsyningsmnnen skola tala till folket och sga: Om ngon finnes hr, som har byggt sig ett nytt hus, men nnu icke invigt det, s m han vnda tillbaka hem, fr att icke. om han faller i striden, en annan m komma att inviga det. 6Och om ngon finnes hr, som har planterat en vingrd, men nnu icke ftt skrda ngon frukt drav, s m han vnda tillbaka hem, fr att icke, om han faller i striden, en annan m komma att hmta frsta skrden av den. 7Och om ngon finnes hr, som har trolovat sig med en kvinna, men nnu icke tagit henne till sig, s m han vnda tillbaka hem, fr att icke om han faller i striden, en annan man m taga henne till sig. 8 Vidare skola tillsyningsmnnen tala till folket och sga: Om ngon finnes hr, som fruktar och har ett frsagt hjrta, s m han vnda tillbaka hem, fr att icke ocks hans brders hjrtan m bliva uppfyllda av rddhga, ssom hans eget hjrta r. 9Och nr tillsyningsmnnen s hava talat till folket, skola hvitsmn tillsttas var hrens avdelningar, till att g i spetsen fr folket. 10Nr du kommer till ngon stad fr att belgra den, skall du frst tillbjuda den fred. 11Om den d giver dig ett fridsamt svar och ppnar sina portar fr dig, s skall allt folket som finnes dr bliva arbetspliktigt t dig och vara dina tjnare. 12Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill fra krig mot dig, s m du belgra den. 13Och om HERREN, din Gud, d giver den i din hand, skall du sl allt mankn dr med svrdsegg. 14Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du fr dr, skall du hava ssom ditt byte; och du m d njuta av det rov som HERREN. din Gud, lter dig taga frn dina fiender. 15S skall du gra med alla de stder som ro mer avlgsna frn dig, och som icke hra till dessa folks stder. 16Men i de stder som tillhra dessa folk, och som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke lta ngot som anda har bliva vid liv, 17utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och amorerna, kananerna och perisserna, hiverna och jebuserna, ssom HERREN din Gud, har bjudit dig. 18S skall du gra, fr att de icke m lra eder att bedriva alla de styggelser som de sjlva hava bedrivit till sina gudars ra, och s komma eder att synda mot HERREN, eder Gud. 19Om du mste lnge belgra en stad fr att ervra och intaga den, s skall du icke frstra trden dromkring genom att hja din yxa mot dem; du m ta av deras frukt, men du skall icke hugga ned dem; trden p marken ro ju icke mnniskor som skola belgras av dig. 20Men de trd om vilka du vet att de icke bra tbar frukt, dem m du frstra och hugga ned fr att av dem bygga blverk mot den fientliga staden, till dess att den faller

Chapter 21

220

Swedish Bible

Anonymous

Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning en ihjlslagen mnniska ptrffas liggande p marken, och man icke vet vem som har ddat honom, 2s skola dina ldste och dina domare g ut och mta upp avstndet frn platsen dr den ihjlslagne ptrffas till de stder som ligga dr runt omkring. 3Och de ldste i den stad som ligger nrmast denna plats skola taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som icke ssom dragare har gtt under ok. 4Och de ldste i staden skola fra kvigan ned till en dalgng som icke har varit pljd eller besdd; och dr i dalen skola de krossa nacken p kvigan. 5Och prsterna, Levi sner, skola trda fram, ty dem har HERREN, din Gud, utvalt till att gra tjnst infr honom och till att vlsigna i HERRENS namn, och ssom de bestmma skola alla tvister och alla misshandlingsml behandlas. 6 Och alla de ldste i den staden, de som bo nrmast platsen dr den ihjlslagne ptrffades, skola tv sina hnder ver kvigan p vilken man hade krossat nacken i dalen; 7och de skola betyga och sga: Vra hnder hava icke utgjutit detta blod, och vra gon hava icke sett ddet. 8Frlt ditt folk Israel, som du har frlossat, HERRE, och lt icke oskyldigt blod komma ver ngon i ditt folk Israel. S bliver denna blodskuld dem frlten. 9Du skall skaffa bort ifrn dig skulden fr det oskyldiga blodet, ty du skall gra vad rtt r i HERRENS gon. 10Om HERREN, din Gud, nr du drager ut i krig mot dina fiender, giver dem i din hand, s att du tager fngar, 11och du d bland fngarna fr se ngon skn kvinna som du fster dig vid, och som du vill taga till hustru t dig, 12 s skall du fra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. 13Och hon skall lgga av de klder hon bar ssom fnge och skall bo i ditt hus och f begrta sin fader och sin moder en mnads tid; drefter m du g in till henne och kta henne, s att hon bliver din hustru. 14 Och om du sedan icke mer finner behag i henne, s m du lta henne g vart hon vill; du fr icke slja henne fr penningar. Du fr icke heller behandla henne ssom trlinna, d du nu har krnkt henne. 15Om en man har tv hustrur, en som han lskar och en som han frsmr, och bda hava ftt honom sner, svl den han lskar som den han frsmr, och hans frstfdde son till den frsmdda, 16s fr mannen icke, nr han t sina sner utskiftar sin egendom ssom arv, giva frstfdslortten t sonen till den lskar, till frfng fr sonen till den han frsmr, d nu denne r den frstfdde, 17utan han skall ssom sin frstfdde erknna sonen till den frsmdda och giva honom dubbel lott av allt vad han ger. Ty denne r frstlingen av hans kraft; honom tillhr frstfdslortten. 18Om ngon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar till sin faders och sin moders ord, och som, fastn de tukta honom, nd icke hr p dem, 19s skola hans fader och hans moder taga honom och fra honom ut till de ldste i staden, till stadens port. 20Och de skola sga till de ldste i staden: Denne vr son r vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till vra ord, utan r en frossare och drinkare. 21D skall allt folket i staden stena honom till dds: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r. Och hela Israel skall hra det och frukta. 22Om p ngon vilar en sdan synd som frtjnar dden, och han s bliver ddad och du hnger upp honom p tr, 23s skall den dda kroppen icke lmnas kvar p tret ver natten, utan du skall begrava den p samma dag, ty en Guds frbannelse r den som har blivit upphngd; och du skall icke orena det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.

221

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 22 Om du ser din broders oxe eller fr g vilse, skall du icke undandraga dig att taga vara p djuret; du skall fra det tillbaka till din broder. 2Och om din broder icke bor i din nrhet, eller om du icke vet vem det r, s skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall vara hos dig, till dess din broder frgar efter det; d skall du lmna det tillbaka t honom. 3P samma stt skall du gra med hans sna, p samma stt med hans klder, och p samma stt skall du gra med allt annat som din broder kan hava frlorat, och som du hittar; du fr icke draga dig undan. 4Om du ser din broders sna eller oxe falla p vgen, skall du icke undandraga dig att bist djuret; du skall hjlpa honom att resa upp det. 5En kvinna skall icke bra vad till en man hr, ej heller skall en man stta p sig kvinnoklder; ty var och en som s gr r en styggelse fr HERREN, din Gud. 6Om du p din vg trffar p ett fgelbo, i ngot trd eller p marken, med ungar eller gg i, och modern ligger p ungarna eller p ggen, s skall du icke taga bde modern och ungarna. 7Du skall lta modern flyga och taga allenast ungarna; s skall du gra, fr att det m g dig vl och du m lnge leva. 8Nr du bygger ett nytt hus, skall du frse taket med brstvrn, fr att du icke m draga blodskuld ver ditt hus, om ngon faller ned drifrn. 9Du skall icke, fr att f tv slags skrd i din vingrd, s sd dri, p det att icke alltsammans, bde vad du har stt och vad sjlva vingrden avkastar, m hemfalla till helgedomen. 10Du skall icke plja med oxe och sna tillsammans. 11Du skall icke klda dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans. 12Du skall gra dig tofsar i de fyra hrnen p verkldnaden som du hljer dig i. 13Om en man har tagit sig en hustru och gtt in till henne, men sedan fr motvilja mot henne, 14och d pbrdar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och sger: Denna kvinna tog jag till hustru; men nr jag lg hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru, 15s skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan var jungfru och bra dem ut till de ldste i staden, dr de sitta i porten. 16Och flickans fader skall sga till de ldste: Jag gav min dotter till hustru t denne man, men han har ftt motvilja mot henne. 17Och nu pbrdar han henne skamliga ting och sger: 'Jag har icke funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men hr ro tecknen till att min dotter var jungfru. Och de skola breda ut kldet infr de ldste i staden. 18D skola de ldste i staden taga mannen och tukta honom. 19Och de skola lgga honom att bta hundra siklar silver, vilka han skall giva t flickans fader, drfr att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru, och han fr icke skilja sig frn henne, s lnge han lever. 20Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru icke funnos, 21d skall man fra ut flickan utanfr drren till hennes faders hus, och mnnen i staden skola stena henne till dds drfr att hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, d hon bedrev otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r. 22Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som r en annan mans kta hustru, s skola bda d, bde mannen som lg hos kvinnan, och jmvl kvinnan: du skall skaffa bort ifrn Israel vad ont r. 23Om en jungfru r trolovad med en man, och en annan man trffar henne i staden och lgrar henne, 24s skolen I fra dem bda ut till stadens port och stena dem till dds, flickan, drfr att hon icke ropade
1

222

Swedish Bible

Anonymous

p hjlp i staden, och mannen, drfr att han krnkte en annans trolovade: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r. 25Men om det var ute p marken som mannen trffade den trolovade flickan, och han dr tog henne med vld och lgrade henne, s skall mannen som lgrade henne ensam d. 26 Men flickan skall du icke gra ngot, flickan har icke begtt ngon synd som frtjnar dden; utan det r med denna sak, ssom nr en man verfaller en annan och drper honom. 27Ty d det var ute p marken som han trffade den trolovade flickan, kan hon hava ropat, utan att ngon fanns dr, som kunde frlsa henne. 28Om dremot en man trffar en jungfru som icke r trolovad, och han tager fatt henne och lgrar henne, och de ertappas, 29s skall mannen som lgrade flickan giva t flickans fader femtio siklar silver och taga henne sjlv till sin hustru, drfr att han har krnkt henne; han fr icke skilja sig frn henne, s lnge han lever. 30Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta p sin faders tcke.

Chapter 23 Ingen som r snpt, vare sig genom krossning eller genom stympning, skall komma in i HERRENS frsamling. 2Ingen som r fdd i ktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i HERRENS frsamling; icke ens den som i tionde led r avkomling av en sdan skall komma in i HERRENS frsamling. 3Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS frsamling; icke ens den som i tionde led r avkomling av en sdan skall ngonsin komma in i HERRENS frsamling -- 4detta drfr att de icke kommo eder till mtes med mat och dryck p vgen, nr I drogen ut ur Egypten, och drfr att han mot dig lejde, Bileam, Beors son, frn Petor i Aram-Naharaim, fr att denne skulle frbanna dig. 5Men HERREN, din Gud, ville icke hra p Bileam, utan HERREN, din Gud, frvandlade frbannelsen till vlsignelse fr dig, ty HERREN, din Gud, lskade dig. 6Du skall aldrig, i all din tid, frga efter deras vlfrd och lycka. 7Edomen skall dremot icke fr dig vara en styggelse, ty han r din broder. Egyptiern skall icke heller fr dig vara en styggelse, ty i hans land har du bott ssom frmling. 8Barn som fdas av dessa i tredje led m komma in i HERRENS frsamling. 9Nr du drager ut mot dina fiender och slr lger, skall du taga, dig till vara fr allt vad orent r. 10Om bland dig finnes ngon som icke r ren, drigenom att ngot har hnt honom under natten, s skall han g ut till ngot stlle utanfr lgret; han fr icke komma in i lgret. 11Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och nr solen gr ned, fr han g in i lgret. -- 12Du skall hava en srskild plats utanfr lgret, dit du kan g avsides. 13Och du skall jmte annat som du br hava en pinne, och nr du vill stta dig drute, skall du med den grva en grop och sedan ter tcka ver din uttmning. 14Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt lger fr att hjlpa dig och giva dina fiender i ditt vld; drfr skall ditt lger vara heligt, s att han icke hos dig ser ngot som vcker hans leda och frdenskull vnder sig bort ifrn dig. 15En trl som har flytt till dig frn sin herre skall du icke utlmna till hans herre. 16Han skall f stanna hos dig, mitt ibland dig, p det stlle som han utvljer inom ngon av dina stder, var han finner fr gott; och
1

223

Swedish Bible

Anonymous

du skall icke frtrycka honom. 17Ingen tempeltrna skall finnas bland Israels dttrar, och ingen tempelbolare bland Israels sner. 18Du skall icke bra skkoln och hundpenningar in i HERRENS, din Guds, hus, till gldande av ngot lfte; ty det ena som det andra r en styggelse fr HERREN, din Gud. 19Du skall icke taga rnta av din broder, varken p penningar eller p livsmedel eller p ngot annat varp rnta kan tagas. 20Av utlnningen m du taga rnta, men icke av din broder, p det att HERREN, din Gud, i allt vad du fretager dig, m vlsigna dig i det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning. 21Om du har gjort ett lfte t HERREN, din Gud, skall du icke drja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall frvisso utkrva det av dig, och synd kommer att vila p dig. 22Men om du underlter att gra ngot lfte, s kommer icke drigenom synd att vila p dig. 23 Vad dina lppar hava talat skall du hlla och gra, i enlighet med det frivilliga lfte du har givit HERREN, din Gud, och uttalat med din mun. 24Nr du kommer in i din nstas vingrd, fr du dr ta druvor, s mycket dig lyster, till dess du bliver mtt, men du fr icke lgga ngot i ditt krl. 25 Nr du kommer in p din nstas sdesflt, fr du plocka ax med din hand, men med skra fr du icke komma vid din nstas sd.

Chapter 24 Om en man har tagit sig en hustru och ktat henne, men hon sedan icke lngre finner nd fr hans gon, drfr att han hos henne har funnit ngot som vcker hans leda, och om han frdenskull har skrivit skiljebrev t henne och givit henne det i handen och skickat bort henne frn sitt hus, 2 och kvinnan sedan, nr hon har lmnat hans hus, gr stad och bliver en annans hustru, 3och nu ocks denne andre man fr motvilja mot henne och skriver skiljebrev t henne och giver henne det i handen och skickar henne bort ifrn sitt hus, eller om denne andre man som har tagit henne till sin hustru dr, 4d fr icke hennes frste man, som skickade bort henne, ter taga henne till sin hustru, sedan hon har ltit orena sig, ty detta vore en styggelse infr HERREN; du skall icke draga synd ver det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel. 5Om en man nyligen har tagit sig hustru, behver han icke g i krigstjnst, ej heller m ngon annan tjnstgring lggas honom. Han skall vara fri ett r fr att stanna hemma och gldja den hustru han har tagit. 6Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens versten i pant, ty den s gr tager livet i pant. 7Om en man befinnes hava stulit ngon av sina brder, Israels barn, och han behandlar denne ssom trl eller sljer honom, s skall tjuven d: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r. 8Tag dig till vara, s att du, nr ngon bliver angripen av spetlska, noga hller och gr allt som de levitiska prsterna lra eder. Vad jag har bjudit dem skolen I hlla och gra. 9Kom ihg vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam p vgen, nr I drogen ut ur Egypten. 10Om du giver ngot ln t din nsta, s skall du icke g in i hans hus och taga pant av honom. 11Du skall stanna utanfr, och mannen som du har lnat t skall bra ut panten till dig. 12Och om det r en fattig man, s skall du icke hava hans pant till tcke, nr du ligger och sover. 13Du skall giva honom panten tillbaka, nr solen gr ned,
1

224

Swedish Bible

Anonymous

s att han kan hava sin mantel p sig nr han ligger och sover, och s vlsigna dig; och detta skall lnda dig till rttfrdighet infr HERREN, din Gud. 14Du skall icke gra en arm och fattig daglnare ortt, evad han r en dina brder, eller han r en av frmlingarna som ro hos dig i ditt land, inom dina portar. 15Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans ln och icke lta solen g ned drver, eftersom han r arm och lngtar efter sin ln; han kan eljest ropa ver dig till HERREN, och s kommer synd att vila p dig. 16Frldrarna skola icke ddas fr sina barns skull och barnen skola icke ddas fr sina frldrars skull; var och en skall lida dden genom sin egen synd. 17Du skall icke vrnga rtten fr frmlingen eller den faderlse, och en nkas klder skall du icke taga i pant; 18du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egypten, och att HERREN, din Gud, har frlossat dig drifrn; drfr bjuder jag dig att iakttaga detta. 19Om du, nr du inbrgar skrden p din ker, glmmer en krve kvar p kern, skall du icke g tillbaka fr att hmta den, ty den skall tillhra frmlingen, den faderlse och nkan. Detta skall du iakttaga, fr att HERREN, din Gud, m vlsigna dig i alla dina hnders verk. 20Nr du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomska grenarna; vad dr finnes kvar skall tillhra frmlingen den faderlse och nkan. 21 Nr du har avbrgat din vingrd, skall du sedan icke gra ngon efterskrd; vad dr finnes kvar skall tillhra frmlingen, den faderlse och nkan. 22Du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egyptens land; drfr bjuder jag dig att iakttaga detta.

Chapter 25 Om en tvist uppstr mellan mn, och de komma infr rtta, fr att man dr skall dma mellan dem, s skall man fria den oskyldige och flla den skyldige. 2Om d den skyldige dmes till hudflngning, skall domaren befalla honom att lgga sig ned, och skall i sin syn lta giva honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet. 3Fyrtio slag fr han giva honom, men icke mer, s att din broder icke bliver vanrad i dina gon, drigenom att man giver honom oskligt mnga slag, flera n som sades. 4Du skall icke binda munnen till p oxen som trskar. 5Nr brder bo tillsammans, och en av dem dr barnls, d skall den ddes hustru icke gifta sig med ngon frmmande man utom slkten; hennes svger skall g in till henne och taga henne till hustru, och s kta henne i sin broders stlle. 6Och den frste son hon fder skall upptaga den dde broderns namn, fr att dennes namn icke m utplnas ur Israel. 7Men om mannen icke vill taga sin svgerska till kta, s skall svgerskan g upp i porten, till de ldste, och sga: Min svger vgrar att upprtthlla sin broders namn i Israel; han vill icke kta mig i sin broders stlle. 8D skola de ldste i staden dr han bor kalla honom till sig och tala med honom. Om han d str fast och sger: Jag vill icke taga henne till kta, 9s skall hans svgerska trda fram till honom infr de ldstes gon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och betyga och sga: S gr man med den man som icke vill uppbygga sin broders hus. 10Och hans hus skall sedan i Israel heta den barfotades hus. 11Om tv mn trta med varandra, och den enes hustru kommer fr att hjlpa
1

225

Swedish Bible

Anonymous

sin man mot den andre, nr denne slr honom, och hon drvid rcker ut sin hand och fattar i hans blygd, 12s skall du hugga av henne handen, utan att visa henne ngon skonsamhet. 13Du skall icke hava tv slags vikt i din pung, ett strre slag och ett mindre, 14ej heller skall du i ditt hus hava tv slags efa-mtt, ett strre och ett mindre. 15Full och riktig vikt skall du hava, fullmligt och riktigt efa-mtt skall du ock hava, fr att du m lnge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 16Ty en styggelse fr HERREN, din Gud, r var och en som s gr, var och en som gr ortt. 17Kom ihg vad Amalek gjorde mot dig p vgen, nr I drogen ut ur Egypten, 18huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig p vgen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trtt och utmattad. 19Drfr, nr HERREN, din Gud, har ltit dig f ro fr alla dina fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning ssom din arvedel, skall du s utplna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. Frgt icke detta.

Chapter 26 Nr du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor dr, 2d skall du taga frstling av all markens frukt, av vad du fr i avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och lgga detta i en korg och g drmed till den plats som HERREN, din Gud, utvljer till boning t sitt namn. 3Och du skall g till den som p den tiden r prst och sga till honom: Jag frklarar i dag fr HERREN, din Gud, att jag har kommit in i det land som HERREN med ed har lovat vra fder att giva oss. 4Och prsten skall taga korgen ur din hand och stta den ned infr HERRENS, din Guds, altare. 5Och du skall betyga och sga infr HERRENS, din Guds, ansikte: Min fader var en hemls aram, som drog ned till Egypten och bodde dr ssom frmling med en ringa hop, och dr blev av honom ett stort, mktigt och talrikt folk. 6Men sedan behandlade egyptierna oss illa och frtryckte oss och lade hrt arbete p oss. 7D ropade vi till HERREN, vra fders Gud, och HERREN hrde vr rst och sg vrt lidande och vr vedermda och vrt betryck. 8Och HERREN frde oss ut ur Egypten med stark hand och utrckt arm, med stora och fruktansvrda grningar, med tecken och under. 9Och han lt oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flyter av mjlk och honung. 10Och hr br jag nu fram frstlingen av frukten p den mark som du, HERRE, har givit mig. Och du skall stta korgen ned infr HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja infr HERRENS, din Guds, ansikte. 11 Och ver allt det goda som HERREN, din Gud har givit t dig och ditt hus skall du gldja dig, och jmte dig leviten och frmlingen som bor hos dig. 12Nr du under det tredje ret, tionderet, har lagt av all tionde av vad du d har ftt i avkastning och givit den t leviten, frmlingen, den faderlse och nkan, och de hava tit drav inom dina portar och blivit mtta, 13d skall du s sga infr HERRENS, din Guds, ansikte: Jag har nu frt bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det t leviten och frmlingen, t den faderlse och nkan, alldeles ssom du har bjudit mig; jag har
1

226

Swedish Bible

Anonymous

icke vertrtt eller frgtit ngot av dina bud. 14Jag t intet drav, nr jag hade sorg, och jag frde icke bort ngot drav, nr jag var oren, ej heller anvnde jag ngot drav fr ngon dd. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, rst; jag har i alla stycken gjort ssom du har bjudit mig. 15Skda nu ned frn din heliga boning, himmelen, och vlsigna ditt folk Israel och det land som du har givit oss, ssom du med ed lovade vra fder, ett land som flyter av mjlk och honung. 16I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att gra efter dessa stadgar och rtter; du skall hlla dem och gra efter dem av allt ditt hjrta och av all din sjl. 17Du har i dag hrt HERREN frklara att han vill vara din Gud, och att du skall vandra p hans vgar och hlla hans stadgar och bud och rtter och lyssna till hans rst. 18Och HERREN har i dag hrt dig frklara att du vill vara hans egendomsfolk, ssom han har sagt till dig, och att du vill hlla alla hans bud; 19p det att han ver alla folk som han har gjort m upphja dig till lov, bermmelse och ra, och p det att du m vara ett folk som r helgat t HERREN, din Gud, ssom han har sagt.

Chapter 27 Och Mose och de ldste i Israel bjdo folket och sade: Hllen alla de bud som jag i dag giver eder. 2Och nr I kommen ver Jordan, in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, d skall du resa t dig stora stenar och bestryka dem med kalk. 3P dessa skall du, nr du har gtt ver floden, skriva alla denna lags ord, fr att du m komma in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjlk och honung, ssom HERREN, dina fders Gud, har lovat dig. 4 Och nr I haven gtt ver Jordan, skolen I p berget Ebal resa dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du skall bestryka dem med kalk. 5Och du skall dr t HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med ngot jrn. 6Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och du skall p det offra brnnoffer t HERREN, din Gud. 7Du skall dr ock offra tackoffer och skall ta och gldja dig infr HERRENS, din Guds. ansikte. 8Och du skall p stenarna skriva alla denna lags ord, klart och tydligt. 9Och Mose och de levitiska prsterna talade till hela Israel och sade: Var stilla och hr, Israel! I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk. 10S skall du d hra HERRENS, din Gud rst och gra efter hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig. 11Och Mose bjd folket p den dagen och sade: 12Dessa stammar skola st och vlsigna folket p berget Gerissim, nr I haven gtt ver Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar, Josef och Benjamin. 13Och dessa skola st och uttala frbannelsen p berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali. 14Och leviterna skola taga till orda och skola med hg rst infr var man i Israel sga s: 15Frbannad vare den man som gr ett belte, skuret eller gjutet, en styggelse fr HERREN, ett verk av en konstarbetares hnder, och som sedan i hemlighet stter upp det. Och allt folket skall svara och sga: Amen. 16Frbannad vare den som visar frakt fr sin fader eller sin moder. Och allt folket skall sga: Amen. 17Frbannad vare den som flyttar sin nstas rmrke. Och allt folket skall sga: Amen. 18Frbannad vare den som
227
1

Swedish Bible

Anonymous

leder en blind vilse p vgen. Och allt folket skall sga: Amen. 19Frbannad vare den som vrnger rtten fr frmlingen, den faderlse och nkan. Och allt folket skall sga: Amen. 20Frbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han lyfter p sin faders tcke. Och allt folket skall sga: Amen. 21Frbannad vare den som beblandar sig med ngot djur Och allt folket skall sga: Amen. 22Frbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter. Och allt folket skall sga: Amen. 23Frbannad vare den som ligger hos sin svrmoder. Och allt folket skall sga: Amen. 24Frbannad vare den som lnnligen mrdar sin nsta. Och allt folket skall sga: Amen. 25Frbannad vare den som tager mutor fr att sl ihjl en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall sga: Amen. 26Frbannad vare den som icke hller denna lags ord och icke gr efter dem. Och allt folket skall sga: Amen.

Chapter 28 Om du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gr efter dem, s skall HERREN, din Gud, upphja dig ver alla folk p jorden. 2Och alla dessa vlsignelser skola d komma ver dig och trffa dig nr du hr HERRENS, din Guds, rst: 3 Vlsignad skall du vara i staden, och vlsignad skall du vara p marken. 4Vlsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och din boskaps frukt, dina fkreaturs avfda och din smboskaps avel. 5Vlsignad skall din korg vara, och vlsignat ditt baktrg. 6Vlsignad skall du vara vid din ingng. och vlsignad skall du vara vid din utgng. 7Nr dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN lta dem bliva slagna av dig; p en vg skola de draga ut mot dig, men p sju vgar skola de fly fr dig. 8HERREN skall bjuda vlsignelsen vara med dig i dina visthus och i allt vad du fretager dig; han skall vlsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 9HERREN skall upphja dig till ett folk som r helgat t honom, ssom han med ed har lovat dig, om du hller HERRENS, din Guds, bud och vandrar p hans vgar. 10Och alla folk p jorden skola se att du r uppkallad efter HERRENS namn; och de skola frukta dig. 11Och HERREN skall giva dig verfld och lycka i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som HERREN med ed har lovat dina fder att giva dig. 12HERREN skall ppna fr dig sitt rika frrdshus, himmelen, till att giva t ditt land regn i rtt tid, och till att vlsigna alla dina hnders verk; och du skall giva ln t mnga folk, men sjlv skall du icke behva lna av ngon. 13Och HERREN skall gra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga ver och aldrig ligga under, om du hr HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, fr att du skall hlla och gra efter dem, 14och om du icke viker av, vare sig till hger eller till vnster, frn ngot av alla de bud som jag i dag giver eder, s att du fljer efter andra gudar och tjnar dem. 15Men om du icke hr HERRENS, din Guds, rst och icke hller alla hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och gr efter dem, s skola alla dessa frbannelser komma ver dig och trffa dig: 16Frbannad skall du vara i staden, och frbannad skall du vara p marken. 17Frbannad skall din korg vara, och frbannat ditt baktrg.
228
1

Swedish Bible

Anonymous

18

Frbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina fkreaturs avfda och din smboskaps avel. 19Frbannad skall du vara vid din ingng, och frbannad skall du vara vid din utgng. 20 HERREN skall snda ver dig frbannelse, frvirring och npst, vad det n m vara som du fretager dig, till dess du frgres och med hast frgs, fr ditt onda vsendes skull, d du nu har vergivit mig. 21HERREN skall lta dig bliva ansatt av pest, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning. 22HERREN skall sl dig med trande sjukdom, feber och hetta, med brand och med svrd, med sot och rost; och av sdant skall du frfljas, till dess du frgs. 23Och himmelen ver ditt huvud skall vara ssom koppar, och jorden under dig skall vara ssom jrn. 24Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver t ditt land; frn himmelen skall det komma ned ver dig, till dess du frgres. 25HERREN skall lta dig bliva slagen av dina fiender; p en vg skall du draga ut mot dem, men p sju vgar skall du fly fr dem; och du skall bliva en varnagel fr alla riken p jorden. 26Och dina ddas kroppar skola bliva mat t alla himmelens fglar och t markens djur, och ingen skall skrmma bort dem. 27HERREN skall sl dig med Egyptens bulnader och med blder, med skabb och skorv, s att du icke skall kunna botas. 28HERREN skall sl dig med vanvett och blindhet och sinnesfrvirring. 29Du skall famla mitt p ljusa dagen, ssom en blind famlar i mrkret, och du skall icke lyckas finna vgen; frtryck allenast och plundring skall du utst i all din tid, och ingen skall frlsa dig. 30Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova hos henne; du skall bygga ett hus, men icke f bo dri; du skall plantera en vingrd, men icke f skrda dess frukt. 31Din oxe skall slaktas infr dina gon, men du skall icke f ta av den; din sna skall i din syn rvas ifrn dig och icke givas tillbaka t dig; dina fr skola komma i dina fienders vld, och ingen skall hjlpa dig. 32Dina sner och dttrar skola komma i frmmande folks vld, och dina gon skola se det och frsmkta av lngtan efter dem bestndigt, men du skall icke frm gra ngot drvid. 33Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall frtras av ett folk som du icke knner; frtryck allenast och vervld skall du lida i all din tid. 34Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se fr dina gon. 35HERREN skall sl dig med svra bulnader p knn och ben, ja, ifrn fotbladet nda till hjssan, s att du icke skall kunna botas. 36HERREN skall fra dig och den konung som du stter ver dig bort till ett folk som varken du eller dina fder hava knt, och dr skall du f tjna andra gudar, gudar av tr och sten. 37 Och du skall bliva ett freml fr hpnad, ett ordsprk och en visa bland alla de folk till vilka HERREN skall fra dig. 38Mycken sd skall du fra ut p kern, men litet skall du inbrga, ty grshoppor skola frtra den. 39Vingrdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet vin skall du f att dricka och intet att lgga i frvar, ty maskar skola ta upp allt. 40Olivplanteringar skall du hava verallt inom ditt land, men med oljan skall du icke f smrja din kropp, ty oliverna skola falla av. 41Sner och dttrar skall du fda, men du skall icke f behlla dem, ty de skola draga bort i fngenskap. 42Alla dina trd och din marks frukt skall ohyra taga i besittning. 43Frmlingen som bor hos dig skall hja sig ver dig, allt mer och mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare. 44Han skall giva ln t dig, och du skall icke giva ln t honom. Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen. 45Alla dessa frbannelser skola komma ver dig och frflja dig och

229

Swedish Bible

Anonymous

trffa dig, till dess du frgres, drfr att du icke hrde HERRENS, din Guds, rst och icke hll de bud och stadgar som han har givit dig. 46De skola komma ver dig ssom tecken och under, och ver dina efterkommande till evig tid. 47Eftersom du icke tjnade HERREN, din Gud, med gldje och hjrtans lust, medan du hade verfld p allt, 48skall du f tjna fiender som HERREN skall snda mot dig, under hunger och trst och nakenhet och brist p allt; och han skall lgga ett jrnok p din hals, till dess han har frgjort dig. 49HERREN skall skicka ver dig ett folk fjrran ifrn, ifrn jordens nda. likt rnen i sin flykt, 50ett folk vars sprk du icke frstr, ett folk med grym uppsyn, utan frsyn fr de gamla och utan misskund med de unga. 51Det skall ta upp frukten av din boskap och frukten av din mark, till dess du frgres, ty det skall icke lmna kvar t dig vare sig sd eller vin eller olja, icke dina fkreaturs avfda eller dina frs avel, till dess det har gjort slut p dig. 52Och det skall trnga dig i alla dina portar, till dess dina hga och fasta murar, som du frtrstade p, falla i hela ditt land. Ja, det skall trnga dig i alla dina portar ver hela ditt land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig. 53Och d skall du ndgas ta din egen livsfrukt, kttet av dina sner och dttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig. I sdan nd och sdant trngml skall din fiende frstta dig. 54En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall d s missunnsamt se p sin broder och p hustrun i sin famn och p de barn han nnu har kvar, 55att han icke skall vilja t ngon av dem dela med sig av sina barns ktt, ty han ter det sjlv, eftersom han icke har ngot annat kvar. I sdan nd och sdant trngml skall din fiende frstta dig i alla dina portar. 56En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sdan yppighet och veklighet, att hon icke ens frskte stta sin fot p jorden, hon skall d s missunnsamt se p mannen i sin famn och p sin son och sin dotter, 57att hon missunnar dem efterbrden som kommer fram ur hennes liv, och barnen som hon fder; ty d hon nu lider brist p allt annat, skall hon sjlv i hemlighet ta detta. I sdan nd och sdant trngml skall din fiende frstta dig i dina portar. 58 Om du icke hller alla denna lags ord, som ro skrivna i denna bok, och gr efter dem, s att du fruktar detta hrliga och fruktansvrda namn HERREN, din Gud, 59s skall HERREN snda underliga plgor ver dig och dina efterkommande, stora och lngvariga plgor, svra och lngvariga krankheter. 60Han skall lta komma ver dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar fr, och de skola anstta dig. 61Och allahanda andra krankheter och plgor, om vilka icke r skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock lta g ver dig, till dess du frgres. 62Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stllet fr att I frut haven varit talrika ssom stjrnorna p himmelen; s skall det g dig, drfr att du icke hrde HERRENS. din Guds, rst. 63Och det skall ske, att likasom HERREN frut frjdade sig ver eder nr han fick gra eder gott och frka eder, s skall HERREN nu frjda sig ver eder, nr han utrotar och frgr eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning. 64Och HERREN skall frstr dig bland alla folk, ifrn jordens ena nda till den andra, och dr skall du tjna andra gudar, som varken du eller dina fder hava knt, gudar av tr och sten. 65Och bland de folken skall du icke f ngon ro eller ngon vila fr din fot; HERREN skall dr giva dig ett bvande hjrta och frtvinande gon och en frsmktande sjl. 66Och ditt liv skall synas dig likasom hnga p ett hr; du skall knna fruktan bde natt och

230

Swedish Bible

Anonymous

dag och icke vara sker fr ditt liv. 67Om morgonen skall du sga: Ack att det vore afton!, och om aftonen skall du sga: Ack att det vore morgon! Sdan fruktan skall du knna i ditt hjrta, och sdana ting skall du se fr dina gon. 68Och HERREN skall fra dig tillbaka till Egypten p skepp, p den vg om vilken jag sade dig: Du skall icke se den mer. Och dr skolen I ndgas bjuda ut eder till salu t edra fiender, till trlar och trlinnor; men ingen skall finnas, som vill kpa.

Chapter 29 Dessa ro frbundets ord, det frbunds som HERREN bjd Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat frbund n det som han hade slutit med dem p Horeb. 2Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort infr edra gon i Egyptens land, med Farao och alla hans tjnare och hela hans land, 3de stora hemskelser som du med egna gon sg, de stora tecknen och undren. 4Men HERREN har nnu intill denna dag icke givit eder hjrtan att frst med, gon att se med och ron att hra med. 5Och jag lt eder vandra i knen i fyrtio r; edra klder blevo icke utslitna p eder, och din sko blev icke utsliten p din fot. 6Brd fingen I icke att ta, icke vin eller starka drycker att dricka, p det att I skullen veta att jag r HERREN, eder Gud. 7Och nr I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem. 8Och vi intogo deras land och gvo det till arvedel t rubeniterna, gaditerna och ena hlften av Manasse stam. 9S hllen nu detta frbunds ord och gren efter dem, fr att I mn hava framgng i allt vad I gren. 10I stn i dag allasammans infr HERREN, eder Gud: edra huvudmn, edra stammar, edra ldste och edra tillsyningsmn, var man i Israel, 11s ock edra barn och hustrur, och frmlingen som r hos dig i ditt lger, din vedhuggare svl som din vattenbrare, 12fr att du m intrda i HERRENS, din Guds, frbund, det edsfrbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig. 13Ty han vill i dag upphja dig, s att du skall vara hans folk och han din Gud, ssom han har sagt dig, och ssom han med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob. 14Och det r icke med eder allenast som jag i dag sluter detta frbund, detta edsfrbund, 15utan jag gr det bde med dem som i dag st hr med oss infr HERREN, vr Gud, och med dem som icke ro hr med oss i dag. 16I veten ju sjlva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lmnat 17Och I sgen deras styggelser och elndiga avgudar, de gudar av tr och sten, silver och guld, som funnos hos dem. 18S m d bland eder icke finnas ngon man eller kvinna, ngon slkt eller stam vars hjrta i dag vnder sig bort ifrn HERREN, vr Gud, fr att g stad och tjna dessa folks gudar; bland eder m icke finnas ngon rot varifrn gift och malrt vxer upp, 19s att ngon som hr detta edsfrbunds ord vlsignar sig i sitt hjrta och tnker att det skall g honom vl, dr han vandrar i sitt hjrtas hrdhet. Ty d skall hela landet, bde vtt och torrt, frgs. 20 HERREN skall icke vilja frlta honom; nej, Herrens vrede och nitlskan skall d vara ssom en rykande eld mot de mnnen, och all den frbannelse som r uppskriven i denna bok skall komma
231
1

Swedish Bible

Anonymous

att vila p honom, och Herren skall s utplna hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen. 21Och HERREN skall avskilja honom frn alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de frbannelser som ro fsta vid det frbund som r uppskrivet i denna lagbok. 22Och ett kommande slkte, edra barn som uppst efter eder, och frmlingen, som kommer ifrn fjrran land, de skola sga, nr de se de plgor och sjukdomar som HERREN har skickat ver detta land, 23 nr de se huru all jord dr r frbrnd och frvandlad till svavel och salt, s att den icke kan bess eller framalstra vxter, och s att inga rter dr kunna komma upp -- ssom det blev, nr Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstrtades, d HERREN i sin vrede och harm omstrtade dem -- 24ja, alla folk skola d sga: Varfr har Herren gjort s mot detta land? Varfr brinner hans vrede s starkt? 25Och man skall svara: Drfr att de vergvo HERRENS, sina fders Guds, frbund, det som han slt med dem, nr han frde dem ut ur Egyptens land, 26och drfr att de gingo stad och tjnade andra gudar och tillbdo dem, gudar som de icke knde, och som han icke hade givit dem till deras del, 27drfr upptndes HERRENS vrede mot detta land, s att han lt komma ver det all den frbannelse som r uppskriven i denna bok. 28Ja, drfr ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor frtrnelse, och kastade dem bort till ett annat land, ssom nu har skett. 29Vad som nnu r frdolt hr HERREN, vr Gud, till; men vad som r uppenbarat, det gller fr oss och vra barn till evig tid, fr att vi skola gra efter alla denna lags ord.

Chapter 30 Om du nu, nr allt detta kommer ver dig -- vlsignelsen och frbannelsen som jag har frelagt dig -- om du lgger detta p hjrtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, d har drivit dig bort, 2och du s vnder ter till HERREN, din Gud, och hr hans rst, du med dina barn, av allt ditt hjrta och av all din sjl, i alla stycken ssom jag i dag bjuder dig, 3d skall HERREN, din Gud, ter upprtta dig och frbarma sig ver dig; HERREN, din Gud, skall d ter frsamla dig frn alla folk bland vilka han har frstrtt dig. 4Om ock dina frdrivna vore vid himmelens nda, skulle HERREN, din Gud, frsamla dig drifrn och hmta dig drifrn. 5Och HERREN, din Gud, skall lta dig komma in i det land som dina fder hava haft till besittning; och du skall taga det i besittning, och han skall gra dig gott och skall frka dig mer n han har gjort med dina fder. 6 Och HERREN, din Gud. skall omskra ditt hjrta och dina efterkommandes hjrtan, s att du skall lska HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl, fr att du m leva. 7Och HERREN, din Gud, skall lgga alla dessa frbannelser p dina fiender och p dem som hata och frflja dig. 8 Och du skall ter hra HERRENS rst och gra efter alla hans bud, som jag i dag giver dig. 9Och HERREN, din Gud, skall giva dig verfld och lycka i alla dina hnders verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt. Ty ssom HERREN frjdade sig ver dina fder, skall han d ter frjda sig ver dig och gra dig gott, 10nr du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du
1

232

Swedish Bible

Anonymous

hller hans bud och stadgar, det som r skrivet i denna lagbok, och nr du vnder ter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl. 11Ty det bud som jag i dag giver dig r dig icke fr svrt och r icke lngt borta. 12Det r icke i himmelen, s att du skulle behva sga: Vem vill fr oss fara upp till himmelen och hmta det t oss och lta oss hra det, s att vi kunna gra drefter? 13 Det r icke heller p andra sidan havet, s att du skulle behva sga: Vem vill fr oss fara ver till andra sidan havet och hmta det t oss och lta oss hra det, s att vi kunna gra drefter? 14 Nej, ordet r dig mycket nra, i din mun och i ditt hjrta, s att du kan gra drefter. 15Se, jag frelgger dig i dag livet och vad gott r, dden och vad ont r, 16d jag nu i dag bjuder dig att lska HERREN, din Gud, att vandra p hans vgar och hlla hans bud och stadgar och rtter, fr att du m leva och frka dig, och fr att HERREN, din Gud, m vlsigna dig i det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning. 17Men om ditt hjrta vnder sig bort och du icke vill hra, om du lter frfra dig, s att du tillbeder andra gudar och tjnar dem, 18s frkunnar jag eder i dag att I frvisso skolen frgs. I skolen d icke lnge leva i det land dit du nu drager ver Jordan, fr att komma och taga det i besittning. 19Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har frelagt dig liv och dd, vlsignelse och frbannelse, S m du d vlja livet, fr att du och dina efterkommande mn leva, 20i det att du lskar HERREN, din Gud, och hr hans rst och hller dig till honom; ty detta betyder fr dig liv och lng levnad, s att du fr bo i det land som HERREN med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.

Chapter 31 Och Mose gick stad och talade fljande till hela Israel; 2han sade till dem: Jag r nu ett hundra tjugu r gammal; jag kan icke mer vara ledare och anfrare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma ver denna Jordan.' 3Men HERREN, din Gud, gr framfr dig; han skall frgra dessa folk fr dig, och du skall frdriva dem, och Josua skall anfra dig, ssom HERREN har sagt. 4Och HERREN skall gra med dem ssom han gjorde med Sihon och Og, amorernas konungar. vilka han lt frgs, och ssom han gjorde med deras land. 5HERREN skall giva dem i edert vld, och I skolen gra med dem alldeles ssom jag har bjudit eder. 6Varen frimodiga och ofrfrade, frukten icke och varen icke frskrckta fr dem; ty HERREN, din Gud, gr sjlv med dig; han skall icke lmna dig eller vergiva dig. 7Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom infr hela Israel: Var frimodig och ofrfrad; ty du skall med detta folk g in i det land som HERREN med ed har lovat deras fder att giva dem; och du skall utskifta det t dem ssom arv. 8Och HERREN r den som gr framfr dig, han skall vara med dig, han skall icke lmna dig eller vergiva dig; du m icke frukta och icke vara frfrad. 9Och Mose skrev upp denna lag och gav den t prsterna, Levi sner, som buro HERRENS frbundsark, och t alla de ldste i Israel. 10 Och Mose bjd dem och sade: Vid slutet av vart sjunde r, nr friret r inne, vid lvhyddohgtiden, 11d hela Israel kommer fr att trda fram infr HERRENS, din Guds, ansikte,
1

233

Swedish Bible

Anonymous

p den plats som han utvljer, d skall du lsa upp denna lag infr hela Israel, s att de hra den. 12 Frsamla d folket, mn, kvinnor och barn, och frmlingarna som ro hos dig inom dina portar, p det att de m hra och lra, och p det att de m frukta HERREN, eder Gud, och hlla och gra efter alla denna lags ord; 13och p det att deras barn, som d nnu icke knna den, m hra den och lra den, s att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I gra, s lnge I leven i det land dit I nu dragen ver Jordan, fr att taga det i besittning. 14Och HERREN sade till Mose: Se, tiden nrmar sig att du skall d. Kalla till dig Josua, och instllen eder drefter i uppenbarelsetltet, s vill jag instta honom i hans mbete. Och Mose gick stad med Josua, och de instllde sig i uppenbarelsetltet. 15D visade sig HERREN i tltet i en molnstod, och molnstoden blev stende vid ingngen till tltet. 16Och HERREN sade till Mose: Se, nr du vilar hos dina fder, skall detta folk st upp och i trols avfllighet lpa efter frmmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola vergiva mig och bryta det frbund som jag har slutit med dem. 17Och min vrede skall d upptndas mot dem, och jag skall vergiva dem och frdlja mitt ansikte fr dem, och de skola frgras, och mycken olycka och nd skall trffa dem; och d skola de sga: 'Frvisso r det drfr att vr Gud icke r ibland oss som dessa olyckor hava trffat oss.' 18Men jag skall p den tiden alldeles frdlja mitt ansikte, fr allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vnt sig till andra gudar. 19S tecknen nu upp t eder fljande sng. Och du skall lra Israels barn den och lgga den i deras mun. Och s skall denna sng vara mig ett vittne mot Israels barn. 20Ty jag skall lta dem komma in i det land som jag med ed har lovat t deras fder, ett land som flyter av mjlk och honung, och de skola ta och bliva mtta och feta; men de skola d vnda sig till andra gudar och tjna dem och frakta mig och bryta mitt frbund. 21Och nr d mycken olycka och nd trffar dem, skall denna sng avlgga sitt vittnesbrd infr dem; ty den skall icke frgtas och frsvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umgs redan nu, innan jag har ltit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem. 22S tecknade d Mose upp sngen p den dagen och lt Israels barn lra den. 23Och han insatte Josua, Nuns son, i hans mbete och sade: Var frimodig och ofrfrad; ty du skall fra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat t dem, och jag skall vara med dig. 24D nu Mose hade fullstndigt tecknat upp denna lags ord i en bok, 25bjd han leviterna som buro HERRENS frbundsark och sade: 26Tagen denna lagbok och lggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, frbundsark, s att den ligger dr till ett vittne mot dig. 27Ty jag knner din genstrvighet och hrdnackenhet. Se, nnu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstrviga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d bliva det efter min dd! 28Frsamlen nu till mig alla de ldste i edra stammar, s ock edra tillsyningsmn, fr att jag m infr dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem. 29Ty jag vet att I efter min dd skolen taga eder till, vad frdrvligt r, och vika av ifrn den vg som jag har bjudit eder g; drfr skall olycka trffa eder i kommande dagar, nr I gren vad ont r i HERRENS gon, s att I frtrnen honom genom edra hnders verk. 30Och Mose fredrog infr Israels hela frsamling fljande sng frn brjan till slutet.

234

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 32 Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden hre min muns ord. 2Ssom regnet drype min lra, ssom daggen flde mitt tal, ssom rikligt regn p grnska och ssom en regnskur p grsets brodd. 3Ty HERRENS namn vill jag frkunna; ja, given ra t vr Gud. 4Vr klippa -- ostraffliga ro hans grningar, ty alla hans vgar ro rtta. En trofast Gud och utan svek, rttfrdig och rttvis r han. 5De ter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam fr Israel, det vrnga och avoga slktet! 6r det s du lnar HERREN, du draktiga och ovisa folk? r han d icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig. 7Tnk p de dagar som fordom voro; akta p frgngna slktens r. Frga din fader, han skall frkunna dig det, dina ldste, de skola sga dig det. 8Nr den Hgste gav arvslotter t folken, nr han frdelade mnniskors barn, d utstakade han grnserna fr folken efter antalet av Israels barn. 9Ty HERRENS folk r hans del, Jakob r hans arvedels lott. 10Han fann honom i knens land, i dsligheten, dr kendjuren tjto. D tog han honom i sitt beskrm och sin vrd, han bevarade honom ssom sin gonsten. 11 Likasom en rn lockar sin avkomma ut till flykt och svvar upp ovanfr sina ungar, s bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom p sina fjdrar. 12HERREN allena ledsagade honom, och ingen frmmande gud jmte honom. 13Han frde honom fram ver landets hjder och lt honom ta av markens grda; han lt honom suga honung ur hlleberget och olja ur den hrda klippan. 14Grddmjlk av kor, st mjlk av fr, fett av lamm fick du ock, vdurar frn Basan och bockar, drtill fetaste mrg av vete; och av druvors blod drack du vin. 15D blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn. Han vergav Gud, sin skapare, och fraktade sin frlsnings klippa. 16Ja, de retade honom genom sina frmmande gudar, med styggelser frtrnade de honom. 17 De offrade t onda andar, skengudar, t gudar som de frut icke knde, nya, som nyss hade kommit till, och som edra fder ej fruktade fr. 18Din klippa, som hade ftt dig, vergav du, du glmde Gud, som hade givit dig livet. 19Nr HERREN sg detta, frkastade han dem, ty han frtrnades p sina sner och dttrar. 20Han sade: Jag vill frdlja mitt ansikte fr dem, jag vill se vilket slut de f; ty ett frvnt slkte ro de, barn i vilka ingen trohet r. 21De hava retat mig med gudar som icke ro gudar, frtrnat mig med de ffngligheter de dyrka; drfr skall jag reta dem med ett folk som icke r ett folk, med ett draktigt hednafolk skall jag frtrna dem. 22Ty eld lgar fram ur min nsa, och den brinner nda till ddsrikets djup; den frtr jorden med dess grda och frbrnner bergens grundvalar. 23Jag skall hopa olyckor ver dem, alla mina pilar skall jag avskjuta p dem. 24 De skola utsugas av hunger och frtras av febergld, av farsoter som bittert pina; jag skall snda ver dem vilddjurs tnder och stoftkrlande ormars gift. 25Ute skall svrdet frgra deras barn, och inomhus skall frskrckelsen gra det: ynglingar svl som jungfrur, spenabarn tillsammans med grhrsmn. 26Jag skulle sga: 'Jag vill blsa bort dem, gra slut p deras minnelse bland mnniskor', 27om jag icke fruktade att deras fiender d skulle vlla mig grmelse, att deras ovnner skulle misstyda det, att de skulle sga: 'Vr hand var s stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.' 28Ty ett rdlst folk ro de, och frstnd finnes icke i dem. 29Vore de visa, s skulle
235
1

Swedish Bible

Anonymous

de begripa detta, de skulle frsta vilket slut de mste f. 30Huru kunde en jaga tusen framfr sig och tv driva tiotusen p flykten, om icke deras klippa hade slt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem? 31Ty de andras klippa r icke ssom vr klippa; vra fiender kunna sjlva dma drom. 32Ty av Sodoms vintrd r deras ett skott, det stammar frn Gomorras flt; deras druvor ro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak. 33Deras vin r drakars etter, huggormars gruvligaste gift. 34Ja, sdant ligger frvarat hos mig, frseglat i mina frrdshus. 35Min r hmnden och vedergllningen, sparad till den tid d deras fot skall vackla. Ty nra r deras ofrds dag, och vad dem vntar kommer med hast. 36Ty HERREN skall skaffa rtt t sitt folk, och ver sina tjnare skall han frbarma sig, nr han ser att deras kraft r borta, och att det r ute med alla och envar. 37 D skall han frga: Var ro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt? 38Var ro de som to deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin? M de st upp och hjlpa eder, m de vara edert beskrm. 39Sen nu att jag allena r det, och att ingen Gud finnes jmte mig. Jag ddar, och jag gr levande, jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan rdda ur min hand. 40 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag sger: S sant jag lever evinnerligen: 41nr jag har vsst mitt ljungande svrd och min hand tager till att skipa rtt, d skall jag utkrva hmnd av mina ovnner och vedergllning av dem som hata mig. 42Jag skall lta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt svrd skall mtta sig av ktt, av de slagnas och fngnas blod, av fiendehvdingars huvuden. 43Jublen, I hedningar, ver hans folk, ty han hmnas sina tjnares blod, han utkrver hmnd av sina ovnner och bringar frsoning fr sitt land, fr sitt folk. 44Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och fredrog hela denna sng infr folket. 45Och nr Mose hade fredragit alltsammans till slut fr hela Israel, 46sade han till dem: Akten p alla de ord som jag i dag gr till vittnen mot eder, s att I given edra barn befallning om dem, att de skola hlla alla denna lags ord och gra efter dem. 47Ty det r icke ett tomt ord, som ej angr eder, utan det gller edert liv; och genom detta ord skolen I lnge leva i det land dit I nu dragen ver Jordan, fr att taga det i besittning. 48Och HERREN talade till Mose p denna samma dag och sade: 49Stig upp hr p Abarimberget, p berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, s skall du f se Kanaans land, som jag vill giva t Israels barn till besittning. 50Och du skall d dr p berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina fder, likasom din broder Aron dog p berget Hor och blev samlad till sina fder; 51detta drfr att I handladen trolst mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i knen Sin, i det att I icke hllen mig helig bland Israels barn. 52Mitt framfr dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva t Israels barn.

Chapter 33 Och detta r den vlsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn fre sin dd; 2han sade: HERREN kom frn Sinai, och frn Seir gick hans sken upp fr dem; man kom fram i glans frn berget Paran, ut ur hopen av mngtusen heliga; p hans hgra sida brann i eld en lag fr dem. 3Ja,
1

236

Swedish Bible

Anonymous

han vrdar sig om folken; folkets heliga ro alla under din hand. De ligga vid din fot, de hmta upp av dina ord. 4Mose gav t oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet. 5Och Jesurun fick en konung, nr folkets hvdingar frsamlades, Israels stammar allasammans. 6M Ruben leva och icke d; dock blive hans mn en ringa hop. 7Och detta sade han om Juda: Hr, o HERRE, Judas rst, och lt honom komma till sitt folk. Med sina hnder utfrde han dess sak; bliv du honom en hjlp mot hans ovnner. 8Och om Levi sade han: Dina tummim och dina urim, de tillhra din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten, 9dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke', och som icke ville knnas vid sina brder, ej heller veta av sina barn. Ty de aktade p ditt tal, och ditt frbund hllo de. 10De lra Jakob dina rtter och Israel din lag, de bra fram rkverk fr din nsa och heloffer p ditt altare. 11Vlsigna, HERRE, hans kraft, och lt hans hnders verk behaga dig. Krossa lnderna p hans motstndare, p hans fiender, s att de icke kunna resa sig. 12Om Benjamin sade han: HERRENS vn r han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som verskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans hjder. 13 Och om Josef sade han: Vlsignat av HERREN vare hans land med himmelens dlaste gvor, med dagg, med gvor frn djupet som utbreder sig drnere, 14med solens dlaste alster och mnvarvens dlaste frukter, 15med de urldriga bergens yppersta skatter och de eviga hjdernas dlaste frukt, 16med jordens dlaste frukt och allt vad hon br, och med nd frn honom som bodde i busken. Detta komme ver Josefs huvud, ver hans hjssa, furstens bland brder. 17Hrlig r den frstfdde bland hans tjurar, ssom en vildoxes ro hans horn; med dem stngar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens ndar. Sdana ro Efraims tiotusenden. sdana Manasses tusenden. 18 Och om Sebulon sade han: Gld dig, Sebulon, nr du drager ut, och du, Isaskar, i dina tlt. 19 Folk inbjuda de till sitt berg; dr offra de rtta offer. Ty havens rikedom f de suga, och de skatter som sanden dljer. 20Och om Gad sade han: Lovad vare han som gav s rymligt land t Gad! Lik en lejoninna har han lgrat sig, han krossar bde arm och hjssa. 21Han utsg t sig frstlingslandet, ty dr var hans hrskarlott frvarad. Dock drog han med bland folkets hvdingar; HERRENS rtt utfrde han och hans domar, tillsammans med det vriga Israel. 22Och om Dan sade han: Dan r ett ungt lejon, som rusar ned frn Basan. 23Och om Naftali sade han: Naftali har ftt riklig nd och vlsignelse till fyllest av HERREN. Vstern och sdern tage du i besittning. 24 Och om Aser sade han: Vlsignad bland sner vare Aser! Han blive lskad av sina brder, och han doppe sin fot i olja. 25Av jrn och koppar vare dina riglar; och s lnge du lever, m din kraft best. 26Ingen r lik Gud, o Jesurun; till din hjlp far han fram p himmelen och i sin hghet p skyarna. 27En tillflykt r han, urtidens Gud, och hrnere rda hans eviga armar. Han frjagade fienderna fr dig, han sade: Frgr dem. 28S fick Israel bo i trygghet, Jakobs klla vara i ro, i ett land med sd och vin, under en himmel som dryper av dagg. 29Sll r du, Israel; ja, vem r dig lik? Du r ett folk som fr seger genom HERREN, genom honom som r din skyddande skld, honom som r ditt rorika svrd. Ja, dina fiender skola visa dig underdnighet, och du skall g fram ver deras hjder.

237

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 34 Och Mose gick frn Moabs hedar upp p berget Nebo, p toppen av Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN lt honom se hela landet: Gilead nda till Dan, 2och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda land, nda till Vstra havet, 3och Sydlandet och Jordansltten, det r lgsltten vid Jeriko -- Palmstaden -- nda till Soar. 4Och HERREN sade till honom: Detta r det land som jag med ed har lovat t Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: 't din sd skall jag giva det.' Jag har nu ltit dig se det med dina gon, men ditin skall du icke komma. 5Och HERRENS tjnare Mose dog dr i Moabs land, ssom HERREN hade sagt. 6Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor; men nnu intill denna dag har ingen ftt veta var hans grav r. 7Och Mose var ett hundra tjugu r gammal, nr han dog, men hans gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke frsvunnit. 8Och Israels barn begrto Mose p Moabs hedar i trettio dagar; drmed voro grtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose. 9Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina hnder p honom; och Israels barn lydde honom och gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose. 10Men i Israel uppstod icke mer ngon profet sdan som Mose, med vilken HERREN hade umgtts ansikte mot ansikte -- 11ingen, om man tnker p alla de tecken och under som HERREN hade snt honom att gra i Egyptens land, med Farao och alla hans tjnare och med hela hans land, 12och om man tnker p all den vldiga kraft som Mose visade, och p alla de stora och fruktansvrda grningar som han gjorde infr hela Israel.
1

Joshua
Chapter 1 Efter HERRENS tjnare Moses dd sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tjnare: 2Min tjnare Mose r dd; s st nu upp och g ver denna Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva dem, giva t Israels barn. 3Var ort som eder fot betrder har jag givit eder, ssom jag lovade Mose. 4Frn knen till Libanon druppe och nda till den stora floden, floden Frat, ver hetiternas land och nda till Stora havet vsterut skall edert omrde strcka sig. 5Ingen skall kunna st dig emot i alla dina livsdagar; ssom jag har varit med Mose, s skall jag ock vara med dig; jag skall icke lmna dig eller vergiva dig. 6Var frimodig och ofrfrad; ty du skall utskifta t detta folk ssom arv det land som jag med ed har lovat deras fder att giva dem. 7Allenast m du vara helt frimodig och ofrfrad till att i alla stycken hlla den lag som min tjnare Mose har givit dig och gra efter den; vik icke av drifrn vare sig till hger eller till vnster; p det att du m hava framgng i allt vad du fretager dig. 8Lt icke denna lagbok vara skild frn din mun; tnk p den bde dag och natt, s att du i alla stycken hller det som r skrivet i den och gr drefter; ty d skola
1

238

Swedish Bible

Anonymous

dina vgar vara lyckosamma, och d skall du hava framgng. 9Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och ofrfrad; s var nu icke frskrckt eller frsagd. Ty HERREN, din Gud, r med dig i allt vad du fretager dig. 10D bjd Josua folkets tillsyningsmn och sade: 11Gn igenom lgret och bjuden folket och sgen: 'Reden till reskost t eder; ty om tre dagar skolen I g ver denna Jordan, fr att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till besittning.' 12Men till rubeniterna och gaditerna och ena hlften av Manasse stam sade Josua: 13 Tnken p det som HERRENS tjnare Mose bjd eder, nr han sade: 'HERREN, eder Gud, vill lta eder komma till ro och giva eder detta land.' 14Edra hustrur, edra barn och eder boskap m nu stanna kvar i det land som Mose har givit eder hr p andra sidan Jordan; men I sjlva, s mnga av eder som ro tappra stridsmn, skolen draga vpnade stad i spetsen fr edra brder och hjlpa dem, 15till dess att HERREN har ltit edra brder komma till ro svl som eder, nr ocks de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan mn I vnda tillbaka till det land som skall vara eder besittning; det mn I d taga i besittning, det land som HERRENS tjnare Mose har givit eder hr p andra sidan Jordan, p stra sidan. 16D svarade de Josua och sade: Allt vad du har bjudit oss vilja vi gra, och varthelst du snder oss, dit vilja vi g. 17Ssom vi i allt hava lytt Mose, s vilja vi ock lyda dig; allenast m HERREN, din Gud, vara med dig, ssom han var med Mose. 18Var och en som r genstrvig mot dina befallningar och icke lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva ddad. Allenast m du vara frimodig och ofrfrad.

Chapter 2 Josua, Nuns son, snde hemligen ut tv spejare frn Sittim och sade: Gn och besen landet och Jeriko. De gingo stad och kommo in i ett hus dr en skka bodde, vid namn Rahab, och dr lade de sig till vila. 2Men fr konungen i Jeriko blev inberttat: I natt hava ngra mn kommit hit frn Israels barn fr att utforska landet. 3D snde konungen i Jeriko till Rahab och lt sga: Lmna ut de mn som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit fr att utforska hela landet. 4Men kvinnan tog de bda mnnen och dolde dem; sedan svarade hon: Ja, mnnen kommo till mig, men jag visste icke varifrn de voro; 5och nr porten skulle stngas, sedan det hade blivit mrkt, gingo mnnen ut, och jag vet icke vart de togo vgen; skynden eder att stta efter dem, s fn I nog fatt i dem. 6Men hon hade frt dem upp p taket och gmt dem under linstjlkar, som hon hade dr, utbredda p taket. 7S satte nu mnnen efter dem t Jordan till, bort emot vadstllena; och man stngde stadsporten s snart frfljarna hade begivit sig stad. 8Men innan de frmmande mnnen hade lagt sig, steg hon upp till dem p taket 9och sade till dem: Jag vet att HERREN har givit eder detta land, och att frskrckelse fr eder har fallit ver oss, ja, att alla landets inbyggare ro i ngest fr eder. 10Ty vi hava hrt huru HERREN lt vattnet i Rda havet torka ut framfr eder, nr I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amorernas
1

239

Swedish Bible

Anonymous

konungar, de tv p andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I gven dem till spillo. 11D vi hrde detta, blevo vra hjrtan frfrade, och numera har ingen mod att st eder emot; ty HERREN, eder Gud, r Gud, uppe i himmelen och nere p jorden. 12S loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmhrtighet med min faders hus och giva mig ett skert tecken drp, 13 och lta min fader och min moder, mina brder och mina systrar leva, s ock alla som tillhra dem, och rdda oss frn dden. 14Mnnen sade till henne: Med vrt eget liv svara vi fr edert, sframt I icke frrden vrt frehavande; nr HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmhrtighet och trofasthet. 15D slppte hon ned dem genom fnstret med ett tg; ty hennes hus lg invid stadsmuren, s att hon bodde invid sjlva muren. 16Och hon sade till dem: Gn upp i bergsbygden, s att edra frfljare icke trffa p eder; och hllen eder gmda dr i tre dagar, till dess edra frfljare hava kommit tillbaka, s kunnen I sedan fortstta eder frd. 17Och mnnen sade till henne: Vi vilja likvl vara fria ifrn den ed som du nu har tagit av oss, 18om du, nr vi komma in i landet, underlter att binda detta rda snre i det fnster genom vilket du har slppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina brder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig. 19Dock, om ngon gr stad, utom drrarna till ditt hus, s komme hans blod ver hans huvud, och vi ro utan skuld; om dremot ngons hand kommer vid en av dem som ro inne i ditt hus, s m dennes blod komma ver vrt huvud. 20Och om du frrder vrt frehavande, s ro vi likaledes fria ifrn den ed som du har tagit av oss. 21Hon svarade: Vare det ssom I haven sagt. Och s lt hon dem g, och de drogo stad. Men hon band det rda snret i fnstret. 22S drogo de nu stad och kommo upp i bergsbygden och stannade dr i tre dagar, till dess att deras frfljare hade vnt tillbaka; ty dessa hade skt efter dem verallt p vgarna, men hade icke funnit dem. 23Sedan vnde de bda mnnen tillbaka och kommo ned frn bergsbygden och gingo ver floden och kommo s till Josua, Nuns son; och de frtljde fr honom allt vad som hade vederfarits dem. 24Och de sade till Josua: HERREN har givit hela landet i vr hand; alla landets inbyggare ro i ngest fr oss.

Chapter 3 Bittida fljande morgon brt Josua med alla Israels barn upp frn Sittim och kom till Jordan; dr stannade de om natten, innan de gingo ver. 2Men efter tre dagar gingo tillsyningsmnnen genom lgret 3och bjdo folket och sade: S snart I fn se HERRENS, eder Guds, frbundsark, och att de levitiska prsterna bra den, skolen ock I bryta upp frn eder plats och flja efter den 4 -- lten dock mellan den och eder vara ett avstnd av vid pass tv tusen alnar; nrmare mn I icke komma den -- p det att I mn kunna veta vilken vg I skolen g, ty I haven icke frut dragit den vgen fram. 5Och Josua sade till folket: Helgen eder, ty i morgon skall HERREN gra under bland eder. 6Drefter sade Josua till prsterna: Tagen frbundsarken och dragen stad framfr folket. D togo de frbundsarken och gingo framfr folket. 7Och HERREN sade till Josua: I
1

240

Swedish Bible

Anonymous

dag skall jag begynna att gra dig stor i hela Israels gon, p det att de m frnimma, att ssom jag har varit med Mose, s vill jag ock vara med dig. 8Bjud du nu prsterna som bra frbundsarken och sg: 'S snart I kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I stanna dr, vid Jordan.' 9D sade Josua till Israels barn: Trden fram hit och hren HERRENS, eder Guds, ord. 10 Och Josua sade: Hrav skolen I frnimma att en levande Gud r mitt ibland eder, och att han frvisso vill frdriva fr eder kananerna, hetiterna, hiverna, perisserna, girgaserna, amorerna och jebuserna: 11frbundsarken, hela jordens Herres frbundsark, drager nu framfr eder ver Jordan. 12Vljen allts ut tolv mn ur Israels stammar, en man fr var stam. 13S snart d prsterna som bra HERRENS, hela jordens Herres, ark st stilla med sina ftter i Jordans vatten, det vatten som kommer uppifrn, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st ssom en samlad hg. 14Folket brt d upp frn sina tlt fr att g ver Jordan, och prsterna som buro frbundsarken gingo framfr folket. 15Nr nu de som buro arken kommo till Jordan, s att prsterna, som buro arken, med sina ftter vidrrde yttersta randen av vattnet i Jordan, vilken under hela skrdetiden r full ver alla sina brddar, 16d stannade det vatten som kom uppifrn, och blev stende ssom en samlad hg lngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan; och det vatten som flt ned mot Hedmarkshavet, Salthavet, blev slunda helt och hllet avskuret. Och folket gick ver mitt emot Jeriko. 17Men prsterna som buro HERRENS frbundsark stodo orrliga p torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick ver p torr mark, till dess att allt folket helt och hllet hade kommit ver Jordan.

Chapter 4 D nu allt folket helt och hllet hade kommit ver Jordan, sade HERREN till Josua: 2Vljen ut bland folket tolv mn, en man ur var stam, 3och bjuden dem och sgen: 'Tagen hr ur Jordan, frn den plats dr prsterna stodo med sina ftter, tolv stenar, och lyften upp dem och fren dem ver med eder, och lggen ned dem p det stlle, dr I skolen lgra eder i natt.' 4D kallade Josua till sig de tolv mn som han hade utsett bland Israels barn, en man ur var stam. 5Och Josua sade till dem: Dragen stad framfr HERRENS, eder Guds, ark, och gn ut mitt i Jordan; och var och en av eder m dr lyfta upp en sten p axeln, efter antalet av Israels barns stammar. 6Detta skall nmligen bliva ett minnesmrke bland eder. Nr d edra barn i framtiden frga: 'Vad betyda dessa stenar?', 7skolen I svara dem s: 'De betyda att Jordans vatten hr blev avskuret i sitt lopp, framfr HERRENS frbundsark; ja, nr den gick ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp. Drfr skola dessa stenar vara ett minnelsemrke fr Israels barn till evrdlig tid.' 8D gjorde Israels barn ssom Josua bjd dem; de togo upp tolv stenar ur Jordan, ssom HERREN hade tillsagt Josua, efter antalet av Israels barns stammar; och de frde dem ver med sig till lgerstllet och lade ned dem dr. 9Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p samma plats dr prsterna som buro frbundsarken hade sttt med sina ftter; och de finnas kvar dr nnu i dag. 10Och prsterna som
1

241

Swedish Bible

Anonymous

buro arken blevo stende mitt i Jordan, till dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua att tillsga folket, alldeles i enlighet med vad Mose frut hade bjudit Josua; och folket gick ver med hast. 11Men nr allt folket helt och hllet hade kommit ver, gick ock HERRENS ark ver, jmte prsterna, och tog plats framfr folket. 12Och Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam drogo vpnade stad i spetsen fr Israels barn, ssom Mose hade tillsagt dem. 13Det var vid pass fyrtio tusen mn som s drogo stad, vpnade till strid, fr att kmpa infr HERREN p Jerikos hedmarker. 14P den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels gon, och de fruktade honom, ssom de fruktat Mose, s lnge denne levde. 15Och HERREN sade till Josua: 16Bjud prsterna som bra vittnesbrdets ark att stiga upp ur Jordan. 17Och Josua bjd prsterna och sade: Stigen upp ur Jordan. 18Nr d prsterna som buro HERRENS frbundsark stego upp ur Jordan, hade deras ftter knappt hunnit upp p torra landet, frrn Jordans vatten vnde tillbaka till sin plats och ndde, ssom frut, upp ver alla sina brddar. 19Det var p tionde dagen i frsta mnaden som folket steg upp ur Jordan; och de lgrade sig i Gilgal, p grnsen av stra Jerikoomrdet. 20Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal. 21Och han sade till Israels barn: Nr nu edra barn i framtiden frga sina fder: 'Vad betyda dessa stenar?', 22 d skolen I gra det kunnigt fr edra barn och sga: 'Israel gick p torr mark ver denna Jordan, 23 i det att HERREN, eder Gud, lt vattnet i Jordan torka ut framfr eder, till dess I haden gtt ver den, likasom HERREN, eder Gud, gjorde med Rda havet, som han lt torka ut framfr oss, till dess vi hade gtt ver det; 24p det att alla folk p jorden m frnimma huru stark HERRENS hand r, s att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'

Chapter 5 D nu alla amorernas konungar p andra sidan Jordan, p vstra sidan, och alla kananernas konungar vid havet hrde huru HERREN hade ltit vattnet i Jordan torka ut framfr Israels barn, medan vi gingo ver den, blevo deras hjrtan frfrade, och de hade icke lngre mod att st emot Israels barn. 2Vid den tiden sade HERREN till Josua: Gr dig stenknivar och omskr ter Israels barn, fr andra gngen. 3D gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Frhudshjden. 4 Och orsaken varfr Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankn, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara mn, hade dtt i knen under vgen, efter uttget ur Egypten. 5Ty vl hade bland folket alla de som voro med under uttget blivit omskurna, men de bland folket, som voro fdda i knen under vgen, efter uttget ur Egypten, de voro alla oomskurna. 6Ty Israels barn vandrade i knen i fyrtio r, under vilken tid alla stridbara mn i folket, som hade dragit ut ur Egypten, frgingos, eftersom de icke hrde HERRENS rst, varfr ock HERREN svor att han icke skulle lta dem se det land som han med ed hade lovat deras fder att giva oss, ett land som flyter av mjlk och honung. 7Men deras barn, som han hade ltit uppst i deras stlle, dem omskar nu Josua, ty de hade frhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vgen. 8Och nr allt folket
1

242

Swedish Bible

Anonymous

hade blivit omskuret, stannade de kvar dr de voro i lgret, till dess de hade blivit lkta. 9Och HERREN sade till Josua: I dag har jag avvltrat frn eder Egyptens smlek. Och detta stlle fick namnet Gilgal, ssom det heter nnu i dag. 10Medan nu Israels barn voro lgrade i Gilgal, hllo de pskhgtid den fjortonde dagen i mnaden, om aftonen, p Jerikos hedmarker. 11Och dagen efter pskhgtiden to de osyrat brd och rostade ax av landets sd, just p den dagen. 12Och mannat upphrde dagen drefter, d de nu to av landets sd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de to det ret av landet Kanaans avkastning. 13Och medan Josua var vid Jeriko, hnde sig att han, i det han lyfte upp sina gon, fick se en man st dr framfr sig med ett draget svrd i sin hand. D gick Josua fram till honom och frgade honom: Tillhr du oss eller vra ovnner? 14 Han svarade: Nej, jag r hvitsman ver HERRENS hr, och jag har just nu kommit hit. D fll Josua ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: Vad har min herre att sga till sin tjnare? 15Hvitsmannen ver HERRENS hr sade d till Josua: Drag dina skor av dina ftter, ty platsen dr du str r helig. Och Josua gjorde s.

Chapter 6 Och Jeriko hade sina portar stngda, det hll sig tillstngt fr Israels barn; ingen gick ut eller in. Men HERREN sade till Josua: Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsmn, i din hand. 3Tgen nu omkring staden, s mnga stridbara mn I ren, runt omkring staden en gng; s skall du gra i sex dagar. 4Och sju prster skola bra de sju jubelbasunerna framfr arken; men p sjunde dagen skolen I tga omkring staden sju gnger; och prsterna skola stta i basunerna. 5Och nr det blses i jubelhornet med utdragen ton, och I hren basunljudet, skall allt folket upphva ett stort hrskri; d skola stadsmurarna falla p stllet, och folket skall draga in ver dem, var och en rtt fram. 6D kallade Josua, Nuns son, till sig prsterna och sade till dem: Tagen frbundsarken, och sju prster skola bra sju jubelbasuner framfr HERRENS ark. 7Och till folket blev sagt: Dragen ut och tgen omkring staden; och den vpnade skaran skall draga framfr HERRENS ark. 8D nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju prster som buro jubelbasunerna framfr HERREN stad och sttte i basunerna; och HERRENS frbundsark fljde efter dem. 9Och den vpnade skaran gick framfr prsterna som sttte i basunerna, och den vriga hopen slutade tget och fljde efter arken, under det att man alltjmt sttte i basunerna. 10 Men Josua hade bjudit folket och sagt: I skolen icke upphva ngot hrskri eller lta hra eder rst eller ens lta ngot ord utg av eder mun, frrn den dag d jag sger till eder: 'Hven upp ett hrskri'; d skolen I upphva ett hrskri. 11Och nr han s hade ltit bra HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en gng, gingo de in i lgret och stannade i lgret ver natten. 12Och fljande morgon stod Josua bittida upp, och prsterna togo HERRENS ark. 13Och de sju prster som buro de sju jubelbasunerna framfr HERRENS ark gingo alltjmt och sttte i basunerna; och den vpnade skaran gick framfr dem, och den vriga hopen slutade tget och fljde efter HERRENS
2 1

243

Swedish Bible

Anonymous

ark, under det att man alltjmt sttte i basunerna. 14De tgade ocks nu p andra dagen en gng omkring staden och tervnde sedan till lgret; s gjorde de i sex dagar. 15Men p sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppgng och tgade d sju gnger omkring staden p samma stt; endast denna dag tgade de sju gnger omkring staden. 16Och nr prsterna sjunde gngen sttte i basunerna, sade Josua till folket: Hven upp ett hrskri, ty HERREN har givit eder staden. 17Men staden med allt vad dri r skall givas till spillo t HERREN; allenast skkan Rahab skall f leva, jmte alla som ro inne i hennes hus, drfr att hon gmde de utskickade som vi hade snt stad. 18Men tagen eder vl till vara fr det tillspillogivna, s att I icke, sedan I haven givit det till spillo, nd tagen ngot av det tillspillogivna och drigenom kommen Israels lger att hemfalla t tillspillogivning, och s dragen olycka ver det. 19Allt silver och guld och allt som r av koppar eller jrn skall vara helgat t HERREN och ing till HERRENS skatt. 20D hov folket upp ett hrskri, och man sttte i basunerna. Ja, nr folket hrde basunljudet, hov det upp ett stort hrskri; d fllo murarna p stllet, och folket drog ver dem in i staden, var och en rtt fram; s intogo de staden. 21Och de gvo till spillo allt vad som fanns i staden, bde mn och kvinnor, bde unga och gamla, s ock oxar, fr och snor, och slogo dem med svrdsegg. 22Men till de bda mn som hade bespejat landet sade Josua: Gn in i skkans hus och fren kvinnan, jmte alla som tillhra henne, ut drifrn, ssom I med ed haven lovat henne. 23D gingo de unga mn som hade varit dr ssom spejare ditin och frde ut Rahab, jmte hennes fader och moder och hennes brder och alla som tillhrde henne; hela hennes slkt frde de ut. Och de slppte dem utanfr Israels lger. 24Men staden med allt vad som fanns dri brnde de upp i eld; allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller jrn lade de till skatten i HERRENS hus. 25Men skkan Rahab och hennes faders hus och alla som tillhrde henne lt Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill denna dag; detta drfr att hon gmde de utskickade som Josua hade snt stad fr att bespeja Jeriko. 26P den tiden lt Josua folket svrja denna ed: Frbannad vare infr HERREN den man som tager sig fre att ter bygga upp denna stad, Jeriko. Nr han lgger dess grund, m detta kosta honom hans ldste son, och nr han stter upp dess portar, m detta kosta honom hans yngste son. 27Och HERREN var med Josua, s att ryktet om honom gick ut ver hela landet.

Chapter 7 Men Israels barn frgrepo sig trolst p det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog ngot av det tillspillogivna. D upptndes HERRENS vrede mot Israels barn. 2Och Josua snde frn Jeriko ngra mn stad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, ster om Betel, och sade till dem: Dragen ditupp och bespejen landet. S drogo d mnnen upp och bespejade Ai. 3Och nr de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: Allt folket behver icke draga ditupp; om vid pass tv eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du behver icke lta allt folket gra sig mdan att tga dit, ty dess invnare ro f. 4Allts fingo vid pass tre
1

244

Swedish Bible

Anonymous

tusen man av folket draga ditupp; men dessa mste fly fr ajiterna. 5Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, frfljde de de vriga utanfr stadsporten nda till Sebarim och slogo dem p sluttningen dr. D blev folkets hjrta frfrat, det blev ssom vatten. 6Och Josua med de ldste i Israel rev snder sina klder, och fll ned p sitt ansikte till jorden framfr HERRENS ark och lg dr nda till aftonen, och de strdde stoft p sina huvuden. 7Och Josua sade: Ack, Herre, HERRE, varfr har du d frt detta folk ver Jordan, om du vill giva i amorernas hand och s frgra oss? O att vi hade beslutit oss fr att stanna p andra sidan Jordan! 8Ack Herre, vad skall jag nu sga, sedan Israel har tagit till flykten fr sina fiender? 9Nr kananerna och landets alla vriga inbyggare f hra detta, skola de omringa oss och utrota till och med vrt namn frn jorden. Vad vill du d gra fr ditt stora namns ra? 10Men HERREN svarade Josua: St upp. Varfr ligger du s p ditt ansikte? 11Israel har syndat, de hava vertrtt det frbund som jag stadgade fr dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava gmt det bland sitt eget gods. 12Drfr kunna Israels barn icke st emot sina fiender, utan de mste taga till flykten fr sina fiender, ty de ro nu sjlva hemfallna t tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifrn eder det tillspillogivna. 13St nu upp och helga folket och sg: Helgen eder till i morgon. Ty s sger HERREN, Israels Gud: Ngot tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna st emot dina fiender, frrn I skiljen det tillspillogivna frn eder. 14I morgon skolen I trda fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN d lter trffas av lotten skall den ena slkten efter den andra trda fram; och i den slkt som HERREN lter trffas av lotten skall den ena familjen efter den andra trda fram; och i den familj som HERREN lter trffas av lotten skall den ena mannen efter den andra trda fram. 15Och den som d trffas av lotten ssom skyldig till frgripelse p det tillspillogivna, han skall brnnas upp i eld med allt vad han har, drfr att han vertrdde HERRENS frbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel. 16S lt nu Josua bittida fljande morgon Israel trda fram, den ena stammen efter den andra; d trffades Juda stam av lotten. 17Nr han d lt Juda slkter trda fram, trffade lotten seraiternas slkt; och nr han lt seraiternas slkt trda fram, den ena mannen efter den andra, trffades Sabdi av lotten. 18Nr han d lt hans familj trda fram, den ena mannen efter den andra, trffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 19D sade Josua till Akan: Min son, giv ra t HERREN, Israels Gud, och beknn, honom till pris: sg mig vad du gjort och dlj intet fr mig. 20Akan svarade Josua och sade: Det r sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty s har jag gjort: 21jag sg ibland bytet en dyrbar mantel frn Sinear och tv hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick begrelse och tog det; se, det r gmt i jorden, i mitten av mitt tlt, och silvret underst. 22D snde Josua ngra mn dit fr att se efter, och de skyndade till tltet; och de funno det gmt dr i hans tlt, och silvret underst. 23Och de togo det ur tltet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned infr HERREN. 24D tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans sner och dttrar, hans oxar, snor och fr, och hans tlt, och allt vrigt som han hade, och frde alltsammans upp till Akors dal. 25Och Josua sade: Varfr

245

Swedish Bible

Anonymous

drog du olycka ver oss? Nu skall ock HERREN i dag lta olycka komma ver dig. Och Israels menighet stenade honom; de brnde upp dem i eld och kastade stenar p dem. 26Och de uppkastade ver honom ett stort stenrse, som finnes kvar nnu i dag; och s vnde sig HERREN ifrn sin vredes gld. Drav fick det stllet namnet Akors dal, ssom det heter nnu i dag.

Chapter 8 Och HERREN sade till Josua: Frukta icke och var icke frfrad; tag med dig allt krigsfolket och st upp och drag stad mot Ai. Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land. 2Och du skall gra med Ai och dess konung p samma stt som du gjorde med Jeriko och dess konung; dock mn I behlla rovet drifrn och boskapen, ssom edert byte. Lgg nu ett bakhll mot staden, p andra sidan drom. 3D brt Josua upp med allt krigsfolket fr att draga stad mot Ai. Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste stridsmnnen, och snde dem ut om natten. 4Och han bjd dem och sade: Given akt: I skolen lgga eder i bakhll mot staden, p andra sidan drom, men lggen eder icke alltfr lngt ifrn staden; och hllen eder alla redo. 5 Sjlv skall jag, med allt det folk som r kvar hos mig, rycka fram mot staden. Nr de d draga ut mot oss ssom frra gngen, vilja vi fly fr dem. 6D skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem lngt bort ifrn staden; ty de skola tnka: 'De flyr fr oss, nu ssom frra gngen.' 7Men under det att vi fly fr dem, skolen I bryta fram ifrn bakhllet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den i eder hand. 8Och s snart I haven ftt staden i edert vld, skolen I tnda eld p den; efter HERRENS ord skolen I s gra. Given akt p vad jag nu har bjudit eder. 9S snde Josua dem stad, och de gingo och lade sig i bakhll mellan Betel och Ai, vster om Ai. Men Josua stannade ver natten bland folket. 10Och bittida fljande morgon mnstrade Josua folket och drog s, med de ldste i Israel i spetsen fr folket, upp till Ai. 11Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp och ryckte allt nrmare, till dess de kommo mitt emot staden; dr lgrade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai. 12Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakhll mellan Betel och Ai, vster om staden. 13Och sedan folket hade blivit uppstllt, svl hela lgret, norr om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen. 14Nr konungen i Ai sg detta, skyndade sig mnnen i staden, han sjlv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framfr hedmarken; han sjlv visste nmligen icke att ett bakhll var lagt mot honom p andra sidan om staden. 15Och Josua och hela Israel lto sl sig av dem och flydde t knen till. 16D uppbdades allt folket i staden till att frflja dem; och under det att de frfljde Josua, blevo de lockade lngt bort ifrn staden. 17Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo ut efter Israel och lmnade staden ppen, i det att de frfljde Israel. 18Och HERREN sade till Josua: Rck ut lansen, som du har i din hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand. D rckte Josua ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden. 19Och de som lgo i bakhll brto med hast upp frn sin plats och skyndade stad, s snart
1

246

Swedish Bible

Anonymous

han rckte ut sin hand, och kommo in i staden och intogo den; och de tnde strax eld p staden. 20 Nr d mnnen frn Ai vnde sig om, fingo de se rken frn staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utvg att fly, vare sig hit eller dit, d nu det folk som flydde t knen vnde sig mot sina frfljare. 21Ty nr Josua och hela Israel sgo att de som lgo i bakhll hade intagit staden, och att rken steg upp frn staden, vnde de om och angrepo ajiterna. 22De andra drogo nu ocks ut frn staden emot dem, s att de kommo mitt emellan israeliterna och fingo dem p bda sidor om sig, och dessa nedgjorde dem d och lto ingen av dem slippa undan och rdda sig. 23Men konungen i Ai blev levande tagen till fnga och frd till Josua. 24Och nr Israel hade drpt alla Ais invnare ute p fltet, i knen, dit de hade frfljt dem, och dessa allasammans s hade fallit fr svrdsegg och blivit nedgjorda, d vnde hela Israel tillbaka till Ai och slog med svrdsegg ocks dem som voro dr. 25Och de som fllo p den dagen, mn och kvinnor, utgjorde tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai. 26Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade rckt ut lansen, frrn alla Ais invnare hade blivit givna till spillo. 27Allenast boskapen och rovet frn denna stad togo israeliterna ssom sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit Josua. 28 Och Josua brnde upp Ai och gjorde det till en grushg fr evrdlig tid, till en demark, ssom det r nnu i dag. 29Och konungen i Ai lt han hnga upp p en ple, dr han fick hnga nda till aftonen. Men nr solen gick ned, tog man p Josuas befallning hans dda kropp ned frn plen och kastade den vid ingngen till stadsporten; och man uppkastade ver den ett stort stenrse, som finnes kvar nnu i dag. 30D byggde Josua t HERREN, Israels Gud, ett altare p berget Ebal, 31 ssom HERRENS tjnare Mose hade bjudit Israels barn, och ssom det var freskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, vid vilka man icke hade kommit med ngot jrn; och p det offrade de brnnoffer t HERREN och slaktade tackoffer. 32Och han lt dr p stenarna stta en avskrift av Moses lag, den lag som Mose hade skrivit och frelagt Israels barn. 33Och Israels menighet, med dess ldste och tillsyningsmn och domare, stod p bda sidor om arken, s att de hade framfr sig de levitiska prsterna som buro HERRENS frbundsark, menigheten, frmlingar svl som infdingar, den ena hlften vnd mot berget Gerissim och den andra hlften mot berget Ebal, i enlighet med vad HERRENS tjnare Mose hade bjudit, nmligen att man frst skulle vlsigna Israels folk. 34Drefter lste han upp alla lagens ord, vlsignelsen och frbannelsen, alldeles ssom det var skrivet i lagboken. 35Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underlt Josua att upplsa infr Israels hela frsamling, med kvinnor och barn, och infr de frmlingar som fljde med dem.

Chapter 9 D nu alla de konungar som bodde p andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Lglandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, hrde vad som hade skett -- hetiterna, amorerna, kananerna, perisserna, hiverna och jebuserna -- 2slto de sig endrktigt tillhopa fr att strida mot Josua och Israel. 3Men nr invnarna i Gibeon hrde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,
1

247

Swedish Bible

Anonymous

togo ocks de sin tillflykt till list: de gingo stad och fregvo sig vara sndebud; de lade utslitna packsckar p sina snor, s ock utslitna, snderspruckna och hopflickade vinlglar av skinn, 5och togo utslitna, lappade skor p sina ftter och kldde sig i utslitna klder, varjmte allt det brd de togo med sig till reskost var torrt och sndersmulat. 6S gingo de till Josua i lgret vid Gilgal och sade till honom och Israels mn: Vi hava kommit hit frn ett avlgset land; sluten nu frbund med oss. 7Men Israels mn svarade hiverna: Kanhnda bon I hr mitt ibland oss; huru skulle vi d kunna sluta frbund med eder? 8D sade de till Josua: Vi vilja bliva dig underdniga. Josua frgade dem: Vilka ren I d, och varifrn kommen I? 9De svarade honom: Dina tjnare hava kommit frn ett mycket avlgset land fr HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava hrt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten 10och allt vad han har gjort med amorernas konungar, de tv p andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot. 11Drfr sade vra ldste och alla vrt lands inbyggare till oss: 'Tagen reskost med eder och gn dem till mtes och sgen till dem: Vi vilja bliva eder underdniga, sluten nu frbund med oss.' 12Detta vrt brd var nybakat, nr vi togo det med oss till reskost hemifrn, den dag vi gvo oss i vg fr att g till eder; men se, nu r det torrt och sndersmulat. 13Dessa vinlglar, som voro nya, nr vi fyllde dem, se, de ro nu snderspruckna. Och dessa klder och skor som vi hava p oss hava blivit utslitna under vr mycket lnga resa. 14D togo mnnen av deras reskost, men rdfrgade icke HERRENS mun. 15Och Josua tillfrskrade dem fred och slt ett frbund med dem, att de skulle f leva; och menighetens hvdingar gvo dem sin ed. 16Men nr tre dagar voro frlidna, sedan de hade slutit frbund med dem, fingo de hra att de voro frn grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem. 17D brto Israels barn upp och kommo p tredje dagen till deras stder; och deras stder voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18Likvl angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens hvdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot hvdingarna. 19D sade alla hvdingarna till menigheten: Vi hava givit dem vr ed vid HERREN, Israels Gud; drfr kunna vi nu icke komma vid dem. 20Detta r vad vi vilja gra med dem, i det att vi lta dem leva, p det att icke frtrnelse m komma ver oss, fr edens skull som vi hava svurit dem. 21Och hvdingarna sade till dem att de skulle f leva; men de mste bliva vedhuggare och vattenbrare t hela menigheten, ssom hvdingarna hade sagt till dem. 22Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: Varfr haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket lngt borta frn eder', fastn I bon mitt ibland oss? 23S varen I drfr nu frbannade; I skolen aldrig upphra att vara trlar, vedhuggare och vattenbrare vid min Guds hus. 24De svarade Josua och sade: Det hade blivit berttat fr dina tjnare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tjnare Mose att han ville giva eder hela detta land och frgra alla landets inbyggare fr eder; drfr fruktade vi storligen fr vra liv, nr I kommen, och s gjorde vi detta. 25 Och se, nu ro vi i din hand. Vad dig synes gott och rtt att gra med oss, det m du gra. 26Och han gjorde s med dem; han friade dem frn Israels barns hand, s att de icke drpte dem; 27men tillika bestmde Josua p den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenbrare och vid HERRENS altare -- ssom de ro nnu i dag -- p den plats som han skulle utvlja.

248

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 10 D nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, hrde att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess konung p samma stt som han hade gjort med Jeriko och dess konung, och att invnarna i Gibeon hade ingtt fred med Israel och fingo bo mitt ibland dem, 2fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor stad, ssom en av konungastderna, ja, det var strre n Ai, och dess mn voro alla tappra. 3Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, snde till Hoham, konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia, konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och lt sga: 4Kommen hitupp till mig och hjlpen mig, s att vi kunna sl gibeoniterna, ty de hava ingtt fred med Josua och Israels barn. 5S frsamlade sig d de fem amoreiska konungarna, konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina hrar; och de belgrade Gibeon och angrepo det. 6Men gibeoniterna snde till Josua i lgret vid Gilgal och lto sga: Drag icke din hand frn dina tjnare, utan kom hitupp till oss med hast och undstt oss och hjlp oss, ty konungarna ver amorerna, som bo i bergsbygden, hava frsamlat sig mot oss. 7D drog Josua ditupp frn Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste stridsmn. 8Och HERREN sade till Josua: Frukta icke fr dem, ty jag har givit dem i dina hnder; ingen av dem skall kunna st dig emot. 9Och Josua kom pltsligt ver dem, ty han tgade hela natten, sedan han hade brutit upp frn Gilgal. 10Och HERREN snde en sdan frvirring bland dem, nr de fingo se israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon; drefter frfljde de dem p vgen upp till Bet-Horon och nedgjorde dem, och drevo dem nda till Aseka och Mackeda. 11Och nr de s, under sin flykt fr Israel, hade kommit till den sluttning som gr ned frn Bet-Horon, lt HERREN stora stenar falla ver dem frn himmelen, hela vgen nda till Aseka, s att de blevo ddade; de som ddades genom hagelstenarna voro till och med flera n de som Israels barn drpte med svrd. 12 Och Josua talade till HERREN p den dag d HERREN gav amorerna i Israels barns vld; han sade infr Israel: Du sol, st stilla i Gibeon, du mne, i Ajalons dal! 13D stod solen stilla, och mnen blev stende, till dess folket hade tagit hmnd p sina fiender. Detta finnes ju upptecknat i Den redliges bok. Solen blev stende mitt p himmelen nstan en hel dag och hastade icke att g ned. 14Aldrig har ngon dag, varken frr eller senare, varit lik denna, i det att HERREN d lydde en mans ord; ty HERREN stridde fr Israel. 15Och Josua med hela Israel vnde tillbaka till lgret vid Gilgal. 16Men de fem konungarna flydde och gmde sig i grottan vid Mackeda. 17D blev det inberttat fr Josua: Man har funnit de fem konungarna gmda i grottan till Mackeda. 18Josua sade: Vltren stora stenar framfr ingngen till grottan, och stten dit folk fr att bevaka den. 19 Men I andra, stannen icke, utan frfljen edra fiender, och nedgren dem som bliva efter; lten dem icke komma in i sina stder, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand. 20D nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och nedgjort dem -- varvid dock ngra av dem lyckades rdda sig och komma in i de befsta stderna -- 21vnde allt folket vlbehllet tillbaka till Josua i lgret vid Mackeda, ty ingen vgade mer ens rra sin tunga mot ngon av Israels
1

249

Swedish Bible

Anonymous

barn. 22D sade Josua: ppnen grottan och fren de fem konungarna till mig, ut ur grottan. 23De gjorde s och frde de fem konungarna ut till honom ur grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon. 24Nr dessa konungar hade blivit frda ut till Josua, kallade Josua till sig alla Israels mn och sade till anfrarna fr krigsfolket som hade dragit med honom: Trden fram och stt edra ftter p dessa konungars halsar. Och de trdde fram och satte sina ftter p deras halsar. 25Sedan sade Josua till dem: Frukten icke och varen icke frsagda, utan varen frimodiga och ofrfrade, ty s skall HERREN gra med alla sina fiender som I kommen i strid med. 26Drefter lt Josua sl dem till dds och hnga upp dem p fem plar; och de fingo p plarna nda till aftonen. 27Men vid solnedgngen togos de p Josuas befallning ned frn plarna och kastades in i grottan dr de hade varit gmda; och framfr ingngen till grottan lade man stora stenar, som ligga kvar dr nnu i denna dag. 28Och Josua intog Mackeda p den dagen och slog dess invnare och dess konung med svrdsegg; han gav det till spillo med alla dem som voro drinne och lt ingen slippa undan. Och han gjorde med konungen i Mackeda p samma stt som han hade gjort med konungen i Jeriko. 29Drefter drog Josua med hela Israel frn Mackeda till Libna och belgrade Libna. 30Och HERREN gav ocks det och dess konung i Israels hand; och de slogo dess invnare med svrdsegg, alla dem som voro drinne, och lto ingen drinne slippa undan. Och han gjorde med dess konung p samma stt som han hade gjort med konungen i Jeriko. 31Sedan drog Josua med hela Israel frn Libna till Lakis och belgrade och angrep det. 32Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s att de intogo det p andra dagen; och de slogo dess invnare med svrdsegg, alla dem som voro drinne -- alldeles ssom de hade gjort med Libna. 33D drog Horam, konungen i Geser, upp fr att hjlpa Lakis; men Josua slog honom och hans folk och lt ingen av dem slippa undan. 34Och frn Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de belgrade och angrepo det. 35Och de intogo det samma dag och slogo dess invnare med svrdsegg, och han gav p den dagen till spillo alla dem som voro drinne -- alldeles ssom han hade gjort med Lakis. 36Sedan drog Josua med hela Israel frn Eglon upp till Hebron och belgrade det. 37Och de intogo det och slogo dess invnare och dess konung med svrdsegg, s ock alla dess lydstder och alla dem som voro drinne, och han lt ingen slippa undan -- alldeles ssom han hade gjort med Eglon. Han gav det till spillo med alla dem som voro drinne. 38Drefter vnde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och belgrade det. 39Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydstder, och de slogo deras invnare med svrdsegg; de gvo till spillo alla dem som voro drinne, och han lt ingen slippa undan. Han gjorde med Debir och dess konung p samma stt som han hade gjort med Hebron, och ssom han hade gjort med Libna och dess konung. 40S intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, Lglandet och Bergssluttningarna, och slog alla konungar dr och lt ingen slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, ssom HERREN, Israels Gud, hade bjudit. 41Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s ock hela landet Gosen nda till Gibeon. 42Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p en gng, ty HERREN, Israels Gud, stridde fr Israel. 43Drefter vnde Josua med hela Israel tillbaka till lgret vid Gilgal.

250

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 11 D nu Jabin, konungen i Hasor, hrde detta, snde han bud till Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen i Aksaf 2och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p Hedmarken, sder om Kinarot, och i Lglandet, s ock i Nafot-Dor, vsterut, 3vidare till kananerna sterut och vsterut och till amorerna, hetiterna, perisserna och jebuserna i Bergsbygden, s och till hiverna nedanfr Hermon, i Mispalandet. 4Dessa drogo nu ut med alla sina hrar, en folkskara s talrik som sanden p havets strand, jmte hstar och vagnar i stor myckenhet. 5Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och lgrade sig tillhopa vid Meroms vatten, fr att strida mot Israel. 6Men HERREN sade till Josua: Frukta icke fr dem, ty i morgon vid denna tid vill jag sjlv giva dem allasammans slagna i Israels vld. P deras hstar skall du avskra fotsenorna, och deras vagnar skall du brnna upp i eld. 7Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pltsligt ver dem vid Meroms vatten och anfll dem. 8Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och frfljde dem nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till Mispedalen, sterut; de slogo dem och lto ingen slippa undan. 9Och Josua gjorde med dem ssom HERREN hade befallt honom: p deras hstar lt han avskra fotsenorna, och deras vagnar lt han brnna upp i eld. 10Drefter, vid samma tid, vnde Josua tillbaka och intog Hasor och slog dess konung med svrd; ty Hasor var fordom huvudstaden fr alla dessa riken. 11Alla de som voro drinne blevo slagna med svrdsegg och givna till spillo, s att intet som anda hade lmnades kvar; och sjlva Hasor brnde han upp i eld. 12Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungastderna med alla deras konungar, och han slog deras invnare med svrdsegg och gav dem till spillo, ssom HERRENS tjnare Mose hade bjudit. 13Dock brnde Israel icke upp ngon av de stder som lgo p hjder, utom Hasor allena, ty det uppbrndes av Josua. 14Och allt rovet frn dessa stder, s ock boskapen, togo Israels barn ssom sitt byte; men alla mnniskor i dem slogo de med svrdsegg, till dess att de hade frgjort dem; de lto intet som anda hade bliva kvar. 15Ssom HERREN hade bjudit sin tjnare Mose, s hade Mose bjudit Josua, och s gjorde Josua; han underlt icke ngot av allt det som HERREN hade bjudit Mose. 16S intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och hela landet Gosen, Lglandet och Hedmarken, s ock Israels bergsbygd och dess lgland, 17landet frn Halakberget, som hjer sig mot Seir, nda till Baal-Gad i Libanonsdalen nedanfr berget Hermon; och alla konungar dr tog han till fnga och slog dem till dds. 18I lng tid frde Josua krig mot alla dessa konungar. 19Om man undantager de hiver som bodde i Gibeon, fanns ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med strid. 20Ty frn HERREN kom det att de frstockade sina hjrtan och mtte Israel med krig, fr att de skulle givas till spillo, och fr att nd icke skulle vederfaras dem; i stllet skulle de frgras, ssom HERREN hade bjudit Mose. 21Under denna tid drog Josua stad och utrotade anakiterna i Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras stder till spillo. 22I Israels barns land lmnades inga anakiter kvar; allenast i Gasa, Gat och Asdod blevo ngra kvar. 23S intog Josua hela landet, alldeles ssom HERREN hade lovat Mose;
1

251

Swedish Bible

Anonymous

och Josua gav det till arvedel t Israel, efter deras avdelningar och stammar. Och landet hade nu ro frn krig.

Chapter 12 Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och vilkas land de togo i besittning p andra sidan Jordan, p stra sidan, landet frn bcken Arnon nda till berget Hermon, s ock hela Hedmarken p stra sidan: 2Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon och rdde ver landet Aroer vid bcken Arnons strand och frn dalens mitt, samt ver ena hlften av Gilead nda till bcken Jabbok, som r Ammons barns grns, 3vensom ver Hedmarken nda upp till Kinarotsjn, p stra sidan, och nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p stra sidan, t Bet-Hajesimot till, och lngre sderut till trakten nedanfr Pisgas sluttningar. 4Vidare intogo de Ogs omrde, konungens i Basan, vilken var en av de sista rafaerna och bodde i Astarot och Edrei. 5 Han rdde ver Hermons bergsbygd och ver Salka och hela Basan nda till gesurernas och maakaternas omrde, s ock ver andra hlften av Gilead, till Sihons omrde, konungens i Hesbon. 6 HERRENS tjnare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och HERRENS tjnare Mose hade givit landet till besittning t rubeniterna, gaditerna och ena hlften av Manasse stam. 7Och fljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels barn slogo p andra sidan Jordan, p vstra sidan, frn Baal-Gad i Libanonsdalen nda till Halakberget, som hjer sig mot Seir. (Josua gav sedan landet till besittning t Israels stammar, efter deras avdelningar, 8svl Bergsbygden, Lglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna som ock knen och Sydlandet, hetiternas, amorernas, kananernas, perissernas, hivernas och jebusernas land.) 9De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid Betel, en, 10konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en, 11 konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en, 12konungen i Eglon en, konungen i Geser en, 13 konungen i Debir en, konungen i Geder en, 14konungen i Horma en, konungen i Arad en, 15 konungen i Libna en, konungen i Adullam en, 16konungen i Mackeda en, konungen i Betel en, 17 konungen i Tappua en, konungen i Hefer en, 18konungen i Afek en, konungen i Lassaron en, 19 konungen i Madon en, konungen i Hasor en, 20konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en, 21konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en, 22konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en, 23konungen ver Dor i Nafat-Dor en, konungen ver Goim vid Gilgal en, 24konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar.
1

Chapter 13 D nu Josua var gammal och kommen till hg lder, sade HERREN till honom: Du r gammal och kommen till hg lder, men nnu terstr av landet en mycket stor del som skall intagas. 2Detta
252
1

Swedish Bible

Anonymous

r nmligen vad som terstr av landet: alla filisternas kretsar och hela gesurernas land. 3Ty allt som finnes mellan Sihor, ster om Egypten, och Ekrons omrde norrut rknas till Kananernas land, nmligen vad filisternas fem hvdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod, den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- s ock avernas omrde, 4hela kananernas land sderut, vidare Meara, som tillhr sidonierna, nda till Afek, nda till amorernas omrde. 5och gebalernas land samt hela Libanonstrakten sterut, frn Baal-Gad, nedanfr berget Hermon, nda dit dr vgen gr till Hamat -- 6alla inbyggarna i bergsbygden, frn Libanon nda till Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sjlv frdriva fr Israels barn. Men frdela du genom lottkastning landet t Israel till arvedel, ssom jag har bjudit dig. 7Ja, redan nu m du utskifta detta land till arvedel t de nio stammarna och t ena hlften av Manasse stam. 8Jmte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna ftt sin arvedel, den som Mose gav dem p andra sidan Jordan, p stra sidan, just ssom HERRENS tjnare Mose gav den t dem: 9landet frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn staden i dalens mitt, s ock hela Medebasltten nda till Dibon, 10jmte alla vriga stder som hade tillhrt Sihon, amorernas konung, vilken regerade i Hesbon, nda till Ammons barns omrde, 11vidare Gilead och gesurernas och maakaternas omrde och hela Hermons bergsbygd och hela Basan nda till Salka, 12hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei, och som levde kvar ssom en av de sista rafaerna, sedan Mose hade slagit och frdrivit dem. 13Dock frdrevo Israels barn icke gesurerna och maakaterna; drfr bodde ock gesurer och maakater kvar bland Israels folk, ssom de gra nnu i dag. 14(Men t Levi stam gav han icke ngon arvedel. HERRENS, Israels Guds, eldsoffer ro hans arvedel, ssom han har sagt honom.) 15Mose gav allts land t Rubens barns stam, efter deras slkter. 16De fingo omrdet frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn staden i dalens mitt, s ock hela sltten vid Medeba, 17Hesbon med alla dess lydstder p sltten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon, 18Jahas, Kedemot, Mefaat, 19Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p Dalberget, 20Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot, 21alla stderna p sltten, hela Sihons rike, amorernas konungs, hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose jmte de midjanitiska hvdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sihons lydfurstar, som bodde dr i landet. 22Bileam, Beors son, spmannen, drptes ock av Israels barn med svrd, jmte andra som d blevo slagna av dem. 23Och grnsen fr Rubens barn var Jordan; den utgjorde grnsen. Detta r Rubens barns arvedel, efter deras slkter, stderna med sina byar. 24Likaledes gav Mose land t Gads stam, t Gads barn, efter deras slkter. 25De fingo till sitt omrde Jaeser och alla stder i Gilead och hlften av Ammons barns land, nda till det Aroer som ligger gent emot Rabba, 26 vidare landet frn Hesbon nda till Ramat-Hammispe och Betonim, och frn Mahanaim nda till Lidebirs omrde, 27samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det vriga av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde grnsen, upp till ndan av Kinneretsjn, landet p andra sidan Jordan, p stra sidan. 28Detta r Gads barns arvedel, efter deras slkter, stderna med sina byar. 29Och Mose gav ocks land t ena hlften av Manasse stam, s att denna hlft av Manasse barns stam fick land, efter sina slkter. 30Deras omrde utgjordes av landet frn Mahanaim, av hela Basan, hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio stder, 31allts
253

Swedish Bible

Anonymous

ock av halva Gilead jmte Astarot och Edrei, Ogs huvudstder i Basan; detta gavs t Makirs, Manasses sons, barn, nmligen t ena hlften av Makirs barn, efter deras slkter. 32Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p Moabs hedar, p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p stra sidan. 33Men t Levi stam gav Mose icke ngon arvedel. HERREN, Israels Gud, r deras arvedel, ssom han har sagt dem.

Chapter 14 Och dessa ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar utskiftade t dem, 2 nmligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, ssom HERREN hade bjudit genom Mose angende de nio stammarna och den ena halva stammen. 3Ty de tv vriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose ftt sin arvedel p andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit ngon arvedel bland dem. 4Ty Josefs barn utgjorde tv stammar, Manasse och Efraim; och t leviterna gav man icke ngon srskild del av landet, utan allenast ngra stder att bo i, med tillhrande utmarker fr deras boskap och deras vriga egendom. 5Ssom HERREN hade bjudit Mose, s gjorde Israels barn, nr de utskiftade landet 6Men Juda barn trdde fram infr Josua i Gilgal, och kenasen Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: Du vet sjlv vad HERREN sade till gudsmannen Mose angende mig och dig i Kades-Barnea. 7Jag var fyrtio r gammal, nr HERRENS tjnare Mose snde mig stad frn Kades-Barnea fr att bespeja landet, och jag avgav sedan min berttelse drom infr honom efter bsta frstnd. 8Mina brder, som hade varit druppe med mig, gjorde folkets hjrtan frsagda, men jag efterfljde i allt HERREN, min Gud. 9D betygade Mose p den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har betrtt skall vara din och dina barns arvedel fr evrdlig tid, drfr att du i allt har efterfljt HERREN, min Gud.' 10Och se, nu har HERREN ltit mig leva, ssom han lovade, i ytterligare fyrtiofem r, sedan HERREN talade s till Mose -- de r Israel vandrade i knen; se, jag r nu ttiofem r gammal. 11nnu i dag r jag lika stark som jag var den dag d Mose snde mig stad, ja, sdan min kraft d var, sdan r den nnu, vare sig det gller att strida eller att vara ledare och anfrare. 12S giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p den dagen. Du hrde ju sjlv d att anakiterna bo dr, och att dr finnas stora befsta stder; mhnda r HERREN med mig, s att jag kan frdriva dem, ssom HERREN har lovat. 13D vlsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. 14Allts fick d kenasen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, ssom det r nnu i dag, drfr att han i allt hade efterfljt HERREN, Israels Gud. 15Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den strste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro frn krig.
1

254

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 15 Juda barns stam fick, efter sina slkter, sin lott sderut intill Edoms grns, intill knen Sin, lngst ned i sder. 2Och deras sdra grns begynte vid ndan av Salthavet, vid dess sydligaste vik, 3 gick vidare sder om Skorpionhjden och fram till Sin, drog sig s upp sder om Kades-Barnea, gick drefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt bjde sig sedan mot Karka. 4Vidare gick den fram till Asmon och drifrn ut till Egyptens bck; sedan gick grnsen ut vid havet. Detta, sade han, skall vara eder grns i sder. 5Grnsen i ster var Salthavet nda till Jordans utlopp. Och grnsen p norra sidan begynte vid den vik av detta hav, dr Jordan har sitt utlopp. 6Drifrn drog sig grnsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig grnsen upp till Bohans, Rubens sons, sten. 7Drefter drog sig grnsen upp till Debir frn Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshjden, sder om bcken; sedan gick grnsen fram till Semeskllans vatten och s ut till Rogelskllan. 8Vidare drog sig grnsen uppt Hinnoms sons dal, sder om Jebus' hjd, det r Jerusalem; drefter drog sig grnsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, vsterut, i norra ndan av Refaimsdalen. 9Och frn toppen av detta berg drog sig grnsen fram till Neftoavattnets klla och vidare till stderna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig grnsen till Baala, det r Kirjat-Jearim. 10Och frn Baala bjde sig grnsen t vster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshjd, det r Kesalon, norr om denna, och gick s ned till Bet-Semes och framom Timna. 11Vidare gick grnsen till Ekrons hjd, norrut; drefter drog sig grnsen till Sickeron, gick s framom berget Baala och drifrn ut till Jabneel; sedan gick grnsen ut vid havet. 12Och grnsen i vster fljde Stora havet; det utgjorde grnsen. Dessa voro Juda barns grnser runt omkring, efter deras slkter. 13Men t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en srskild del bland Juda barn, nmligen Arbas, Anaks faders, stad, det r Hebron. 14Och Kaleb frdrev drifrn Anaks tre sner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar. 15Drifrn drog han upp mot Debirs invnare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer. 16Och Kaleb sade: t den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru. 17Nr d Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru. 18Och nr hon kom till honom, intalade hon honom att begra ett stycke kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned frn snan. D sade Kaleb till henne: Vad nskar du? 19Hon sade: Giv mig en avskedssknk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, m du giva mig vattenkllor. D gav han henne Illiotkllorna och Tatiotkllorna. 20 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras slkter. 21Och de stder som lgo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms grns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur, 22Kina, Dimona, Adada, 23 Kedes, Hasor och Jitnan, 24Sif, Telem, Bealot, 25Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det r Hasor, 26 Amam, Sema, Molada, 27Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet, 28Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja, 29 Baala, Ijim, Esem, 30Eltolad, Kesil, Horma, 31Siklag, Madmanna, Sansanna, 32Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio stder med sina byar. 33I Lglandet: Estaol, Sorga, Asna, 34 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam, 35Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 36Saaraim,
255
1

Swedish Bible

Anonymous

Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton stder med sina byar; 37Senan, Hadasa, Migdal-Gad, 38 Dilean, Mispe, Jokteel, 39Lakis, Boskat, Eglon, 40Kabbon, Lamas, Kitlis, 41Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton stder med sina byar; 42Libna, Eter, Asan, 43Jifta, Asna, Nesib, 44 Kegila, Aksib och Maresa -- nio stder med sina byar; 45Ekron med underlydande stder och byar; 46frn Ekron till havet allt vad som ligger p sidan om Asdod samt dithrande byar; 47vidare Asdod med underlydande stder och byar, Gasa med underlydande stder och byar nda till Egyptens bck och fram till Stora havet, som utgjorde grnsen. 48Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko, 49 Danna, Kirjat-Sanna, det r Debir, 50Anab, Estemo, Anim, 51Gosen, Holon och Gilo -- elva stder med sina byar; 52Arab, Ruma, Esean, 53Janum, Bet-Tappua, Afeka, 54Humta, Kirjat-Arba, det r Hebron, och Sior -- nio stder med sina byar; 55Maon, Karmel, Sif, Juta, 56Jisreel, Jokdeam och Sanoa, 57Kain, Gibea och Timna -- tio stder med sina byar; 58Halhul, Bet-Sur, Gedor, 59 Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex stder med sina byar; 60Kirjat-Baal, det r Kirjat-Jearim, och Rabba -- tv stder med sina byar; 61I knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, 62Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex stder med sina byar. 63Men jebuserna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke frdriva; drfr bodde ock jebuserna kvar bland Juda barn i Jerusalem, ssom de gra nnu i dag.

Chapter 16 Och lotten fll ut fr Josefs barn slunda: Landet frn Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten sterut, knen, som frn Jeriko hjer sig uppt Bergsbygden mot Betel. 2Och grnsen gick vidare frn Betel till Lus och s fram till arkiternas omrde, mot Atarot. 3Drefter gick den vsterut ned till jafletiternas omrde, nda till Nedre Bet-Horons omrde och till Geser; sedan gick den ut vid havet. 4Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel. 5Efraims barn fingo, efter sina slkter, sina grnser slunda: Grnsen fr deras arvedel i ster gick frn Atrot-Addar nda till vre Bet-Horon. 6Sedan gick grnsen ut vid havet. I norr var Mikmetat grns. Drifrn bjde sig grnsen sterut till Taanat-Silo. Drefter gick den fram dr i ster till Janoa. 7Frn Janoa gick den ned till Atarot och Naara, trffade s Jeriko och gick ut vid Jordan. 8Frn Tappua gick grnsen vsterut till Kanabcken och gick sedan ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras slkter. 9Dit hrde ock de stder som avsndrades t Efraims barn inom Manasse barns arvedel, alla dessa stder med sina byar. 10Men de frdrevo icke kananerna som bodde i Geser; drfr bodde ock kananerna kvar bland Efraims barn, ssom de gra nnu i dag, men de blevo arbetspliktiga tjnare under dem.
1

Chapter 17

256

Swedish Bible

Anonymous

Och Manasse stam fick sin lott slunda, ty han var Josefs frstfdde: Makir, Manasses frstfdde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman. 2Manasses vriga barn fingo ock land, efter sina slkter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras slkter. 3 Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga sner, utan allenast dttrar; och hans dttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 4Dessa trdde fram infr prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och stamhvdingarna och sade: HERREN bjd Mose att giva oss en arvedel bland vra brder. D gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders brder. 5Allts blevo de lotter som tillfllo Manasse tio -- frutom Gileads land och Basan p andra sidan Jordan -- 6eftersom Manasses dttrar fingo en arvedel bland hans sner. Men Gileads land hade Manasses vriga barn ftt. 7Och Manasse fick sin grns bestmd slunda: Den gick frn Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; drefter gick grnsen t hger, till En-Tappuas inbyggare. 8(Tappuas land tillfll nmligen Manasse, men sjlva Tappua, inemot Manasse grns, tillfll Efraims barn.) 9Och grnsen gick vidare ned till Kanabcken, sder om bcken; men stderna dr tillfllo Efraim, fastn de lgo bland Manasse stder. Manasse grns gick vidare norr om bcken och gick sedan ut vid havet. 10Det som lg sder om den tillfll Efraim, men det som lg norr om den tillfll Manasse, och deras grns var havet; och i norr ndde de till Aser och i ster till Isaskar. 11Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invnarna i Dor och underlydande orter, invnarna i En-Dor och underlydande orter, invnarna i Taanak och underlydande orter, invnarna i Megiddo och underlydande orter, de tre hjdernas land. 12Men Manasse barn kunde icke intaga dessa stder, utan kananerna frmdde hlla sig kvar dr i landet. 13Nr sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananerna arbetspliktiga under sig; de frdrevo dem icke heller d. 14Och Josefs barn talade till Josua och sade: Varfr har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastn vi ro ett talrikt folk, d ju HERREN hitintills har vlsignat oss? 15D svarade Josua dem: Om du r ett fr talrikt folk, s drag upp till skogsbygden och rj dig dr mark i perissernas och rafaernas land, eftersom Efraims bergsbygd r dig fr trng. 16Men Josefs barn sade: I bergsbygden finnes icke rum nog fr oss; och de kananer som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av jrn, bde de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal. 17Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: Du r ett talrikt folk och har stor kraft, drfr skall du icke hava allenast en lott; 18utan du skall f en bergsbygd, som ju ock r en skogsbygd, men som du skall rja upp, s att till och med utkanterna drav skola tillhra dig. Ty du mste frdriva kananerna, eftersom de hava stridsvagnar av jrn och ro s starka.

Chapter 18

257

Swedish Bible

Anonymous

Och Israels barns hela menighet frsamlade sig i Silo och uppsatte dr uppenbarelsetltet, d nu landet var dem underdnigt. 2Men nnu terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade ftt sin arvedel sig tillskiftad. 3Drfr sade Josua till Israels barn: Huru lnge viljen I frsumma att g stad och taga i besittning det land som HERREN, edra fders Gud, har givit eder? 4Utsen t eder tre mn fr var stam, s skall jag snda dem stad, fr att de m st upp och draga omkring i landet och stta upp en beskrivning drver, efter som vars och ens arvedel skall bliva, och s komma tillbaka till mig. 5De skola nmligen uppdela det t sig i sju delar, varvid Juda skall frbliva vid sitt omrde i sder och Josefs hus frbliva vid sitt omrde i norr. 6Och sedan skolen I stta upp beskrivningen ver landet, efter dessa sju delar, och bra den hit till mig, s vill jag kasta lott fr eder hr infr HERREN, vr Gud. 7Ty leviterna f ingen srskild del bland eder, utan HERRENS prstadme r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena hlften av Manasse stam hava redan ftt sin arvedel p andra sidan Jordan, p stra sidan, den arvedel som HERRENS tjnare Mose gav dem. 8Och mnnen stodo upp och gingo stad; och nr de gingo stad bjd Josua dem att de skulle stta upp en beskrivning ver landet, i det han sade: Gn stad och dragen omkring i landet och stten upp en beskrivning drver, och vnden sedan tillbaka till mig, s vill jag kasta lott fr eder hr infr HERREN i Silo. 9S gingo d mnnen stad och drogo genom landet och satte upp en beskrivning ver det, efter dess sju delar, med dess stder, och kommo s tillbaka till Josua i lgret vid Silo. 10Sedan kastade Josua lott fr dem i Silo infr HERREN, och Josua utskiftade dr landet t Israels barn, efter deras avdelningar. 11D nu lotten drogs fr Benjamins barns stam, efter deras slkter, fll den ut s, att det omrde som lotten gav dem lg mellan Juda barns och Josefs barns omrden. 12Deras grns p norra sidan begynte vid Jordan, och grnsen drog sig s upp mot Jerikos hjd i norr och uppt bergsbygden vsterut och gick s ut i knen vid Bet-Aven. 13Drifrn gick grnsen fram till Lus, till hjden sder om Lus, det r Betel; sedan gick grnsen ned till Atrot-Addar ver berget sder om Nedre Bet-Horon. 14Och grnsen drog sig vidare framt och bjde sig p vstra sidan sderut frn berget som ligger gent emot Bet-Horon, sder drom, och gick s ut till Kirjat-Baal, det r staden Kirjat-Jearim inom Juda barns omrde. Detta var vstra sidan. 15Och sdra sidan begynte vid ndan av Kirjat-Jearims omrde, och grnsen gick s t vster fram till Neftoavattnets klla. 16Sedan gick grnsen ned till ndan av det berg som ligger gent emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och drefter ned i Hinnomsdalen, p sdra sidan om Jebus' hjd, och gick s ned till Rogelskllan. 17Drefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskllan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshjden, och gick s ned till Bohans, Rubens sons, sten. 18Vidare gick den fram till den hjd som ligger framfr Hedmarken, norrut, och s ned till Hedmarken. 19Sedan gick grnsen fram till Bet-Hoglas hjd, norrut, och s gick grnsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans sdra nda. Detta var sdra grnsen. 20Men p stra sidan var Jordan grnsen. Detta var Benjamins barns arvedel med dess grnser runt omkring, efter deras slkter. 21Och de stder som tillfllo Benjamins barns stam, efter deras slkter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, 22Bet-Haaraba, Semaraim, Betel, 23Avim, Para, Ofra, 24Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv stder med sina byar; 25Gibeon, Rama, Beerot, 26Mispe, Kefira, Mosa,

258

Swedish Bible

Anonymous

27

Rekem, Jirpeel, Tarala, 28Sela, Elef, Jebus, det r Jerusalem, Gibeat och Kirjat -- fjorton stder med sina byar. Detta var nu Benjamins barns arvedel, efter deras slkter.

Chapter 19 Och den andra lotten fll ut fr Simeon, fr Simeons barns stam, efter deras slkter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel. 2De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada, 3 Hasar-Sual, Bala, Esem, 4Eltolad, Betul, Horma, 5Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, 6 Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton stder med deras byar; 7Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra stder med deras byar; 8drtill alla de byar som lgo runt omkring dessa stder, nda till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras slkter. 9Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var fr stor fr dem; drfr fingo Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel. 10Den tredje lotten drogs ut fr Sebulons barn, efter deras slkter; och grnsen fr deras arvedel gick nda till Sarid. 11Drifrn drog sig deras grns vsterut uppt till Mareala och trffade Dabbeset och trffade vidare dalen som ligger gent emot Jokneam. 12P andra sidan frn Sarid, sterut mot solens uppgng, vnde den sig t Kislot-Tabors omrde och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. 13Drifrn gick den fram sterut mot solens uppgng till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som strcker sig till Nea. 14Hrfrbi bjde sig grnsen i norr till Hannaton och gick s ut vid Jifta-Els dal. 15Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem -- tolv stder med deras byar. 16Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras slkter, de nmnda stderna med sina byar. 17Fr Isaskar fll den fjrde lotten ut, fr Isaskars barn, efter deras slkter. 18Och deras grns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem, 19Hafaraim, Sion, Anaharat, 20Rabbit, Kisjon, Ebes, 21Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes; 22och grnsen trffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras grns gick ut vid Jordan -- sexton stder med deras byar. 23Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras slkter, stderna med sina byar. 24 Den femte lotten fll ut fr Asers barns stam, efter deras slkter. 25Och deras grns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf, 26Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet trffade den Karmel och Sihor-Libnat. 27Drefter vnde den sig t ster till Bet-Dagon och trffade Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och gick s ut till Kabul i norr. 28Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, nda upp till Stora Sidon. 29Och grnsen vnde sig till Rama och gick fram till den befsta staden Tyrus; sedan vnde sig grnsen till Hosa och gick s ut vid havet dr landstrckan vid Aksib begynner. 30Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -tjugutv stder med deras byar. 31Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras slkter, de nmnda stderna med sina byar. 32Fr Naftali barn fll den sjtte lotten ut, fr Naftali barn, efter deras slkter. 33Och deras grns gick frn Helef, frn terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, nda till Lackum, och gick s ut vid Jordan. 34Och grnsen vnde sig vsterut till Asnot-Tabor och gick vidare drifrn till Huckok; den trffade Sebulon i sder, och Aser trffade
259
1

Swedish Bible

Anonymous

den i vster och Juda med Jordan i ster. 35Och den omfattade de befsta stderna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, 36Adama, Rama, Hasor, 37Kedes, Edrei, En-Hasor, 38Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton stder med deras byar. 39Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras slkter, stderna med sina byar. 40Fr Dans barns stam, efter deras slkter, fll den sjunde lotten ut. 41Och grnsen fr deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes, 42 Saalabbin, Ajalon, Jitla, 43Elon, Timna, Ekron, 44Elteke, Gibbeton, Baalat, 45Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 46Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omrdet framfr Jafo. 47(Men nr sedan Dans barns omrde gick frlorat fr dem, drogo Dans barn upp och belgrade Lesem och intogo det och slogo dess invnare med svrdsegg; och sedan de s hade tagit det i besittning, bosatte de sig dr och kallade Lesem fr Dan, efter Dans, sin faders, namn.) 48Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras slkter, de nmnda stderna med sina byar. 49Nr Israels barn s hade utskiftat landet efter dess grnser, gvo de t Josua, Nuns son, en srskild arvedel ibland sig. 50Efter HERRENS befallning gvo de honom nmligen den stad som han begrde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde staden och bosatte sig dr. 51Dessa voro de arvslotter som prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar utskiftade genom lottkastning i Silo infr HERRENS ansikte, vid ingngen till uppenbarelsetltet. S avslutade de nu frdelningen av landet.

Chapter 20 Och HERREN talade till Josua och sade: 2Tala till Israels barn och sg: Utsen t eder de fristder om vilka jag har talat till eder genom Mose, 3de stder till vilka en drpare som ouppstligen, utan vett och vilja, har ddat ngon m kunna fly; och I skolen hava dem ssom tillflyktsorter undan blodshmnaren. 4Och nr ngon flyr till en av dessa stder, skall han stanna vid ingngen till stadsporten och omtala sin sak fr de ldste i den staden; drefter m de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats dr han fr bo ibland dem. 5Och om blodshmnaren frfljer honom, skola de icke verlmna drparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har ddat sin nsta, och utan att frut hava burit hat till honom. 6Och han skall stanna kvar dr i staden, till dess han har sttt till rtta infr menigheten, och till dess den dvarande versteprsten har dtt; sedan m drparen vnda tillbaka och komma till sin stad frn vilken han har flytt. 7S helgade de d drtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det r Hebron, i Juda bergsbygd. 8Och p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p stra sidan, utsgo de drtill inom Rubens stam Beser i knen p sltten, inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i Basan. 9Dessa voro de stder som fr alla Israels barn, och fr de frmlingar som bodde ibland dem, bestmdes att vara orter till vilka var och en som ouppstligen hade ddat ngon finge fly, s att han skulle slippa d fr blodshmnarens hand, innan han hade sttt till rtta infr menigheten.
1

260

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 21 Och huvudmnnen fr leviternas familjer trdde fram infr prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar 2och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: HERREN bjd genom Mose att man skulle giva oss stder att bo i, med tillhrande utmarker fr vr boskap. 3S gvo d Israels barn, efter HERRES befallning, av sina arvslotter t leviterna fljande stder med tillhrande utmarker. 4Fr kehatiternas slkter fll lotten ut s, att bland dessa leviter prsten Arons sner genom lotten fingo ur Juda stam, ur simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton stder. 5Och Kehats vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams slkter, ur Dans stam och ur ena hlften av Manasse stam tio stder. 6Gersons barn ter fingo genom lotten ur Isaskars stams slkter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hlften av Manasse stam, i Basan, tretton stder. 7Meraris barn fingo, efter sina slkter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam tolv stder. 8Israels barn gvo nu t leviterna dessa stder med tillhrande utmarker, genom lottkastning, ssom HERREN hade bjudit genom Mose. 9Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man fljande hr namngivna stder: 10Bland kehatiternas slkter bland Levi barn fingo Arons sner fljande, ty dem trffade lotten frst: 11Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det r Hebron, i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring. 12 Men kerjorden och byarna som hrde till staden gav man till besittning t Kaleb, Jefunnes son. 13 t prsten Arons sner gav man allts drparfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker, 14Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker, 15Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker, 16Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker -- nio stder ur dessa tv stammar; 17och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker, 18Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra stder. 19De stder som Arons sner, prsterna, fingo utgjorde allts tillsammans tretton stder, med tillhrande utmarker. 20Och Kehats barns slkter av leviterna, nmligen de vriga Kehats barn, fingo ur Efraims stam fljande stder, som lotten bestmde t dem: 21Man gav dem drparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker, 22 Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker -- fyra stder; 23och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker, 24Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- fyra stder; 25och ur ena hlften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- tv stder. 26De stder som de vriga Kehats barns slkter fingo utgjorde allts tillsammans tio, med tillhrande utmarker. 27Bland leviternas slkter fingo vidare Gersons barn ur ena hlften av Manasse stam drparfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker -- tv stder; 28och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, 29Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra stder; 30och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, 31Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra stder; 32och ur Naftali stam drparfristaden Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och
261
1

Swedish Bible

Anonymous

Kartan med dess utmarker -- tre stder. 33Gersoniternas stder, efter deras slkter, utgjorde allts tillsammans tretton stder, med tillhrande utmarker. 34Och de vriga leviterna, Meraris barns slkter, fingo ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker, 35Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra stder. 36 37 38och ur Gads stam drparfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker, 39Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker -- tillsammans fyra stder. 40De stder som dessa de vriga leviternas slkter, Meraris barn, fingo p sin lott, efter sina slkter, utgjorde allts tillsammans tolv stder. 41Tillsammans utgjorde levitstderna inom Israels barns besittningsomrde fyrtiotta stder med tillhrande utmarker. 42Var och en av dessa stder skulle best av sjlva staden och tillhrande utmarker runt omkring. S var det med alla dessa stder. 43S gav d HERREN t Israel hela det land som han med ed hade lovat giva t deras fder; och de togo det i besittning och bosatte sig dr. 44Och HERREN lt dem hava ro p alla sidor, alldeles ssom han med ed hade lovat deras fder; och ingen av deras fiender kunde st dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand. 45Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan.

Chapter 22 D kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hlften av Manasse stam 2och sade till dem: I haven hllit allt vad HERRENS tjnare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder. 3I haven under denna lnga tid, nda till denna dag, icke vergivit edra brder, och I haven hllit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder hlla. 4 Och nu har HERREN, eder Gud, ltit edra brder komma till ro, ssom han lovade dem; s vnden nu om och gn hem till edra hyddor i det land I haven ftt till besittning, det som HERRENS tjnare Mose har givit eder p andra sidan Jordan. 5Allenast mn I noga hlla och gra efter de bud och den lag som HERRENS tjnare Mose har givit eder, s att I lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p hans vgar och iakttagen hans bud och hllen eder till honom och tjnen honom av allt edert hjrta och av all eder sjl. 6Och Josua vlsignade dem och lt dem g, och s gingo de hem till sina hyddor. 7Ty t ena hlften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och t andra hlften hade Josua givit land jmte deras brder p andra sidan Jordan, p vstra sidan. D nu Josua lt dem g hem till sina hyddor, vlsignade han dem 8och sade till dem: Vnden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven ftt, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och jrn och klder i stor myckenhet; skiften s med edra brder bytet frn edra fiender. 9S vnde d Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifrn de vriga israeliterna, bort ifrn Silo i Kanaans land, fr att begiva sig till Gileads land, det land de hade ftt till besittning, och dr de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose. 10Nr s Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de dr ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.
1

262

Swedish Bible

Anonymous

11

Och de vriga israeliterna fingo hra sgas: Se, Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, p andra sidan om de vriga israeliternas omrde. 12Nr Israels barn hrde detta, frsamlade sig deras hela menighet i Silo fr att draga upp till strid mot dem. 13Drefter snde Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, prsten Eleasars son, 14 och med honom tio hvdingar, en hvding fr var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman fr sin familj inom Israels tter. 15Och nr dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade: 16S sger hela HERRENS menighet: Vad r detta fr en otrohet som I haven begtt mot Israels Gud, d I haven vnt eder bort ifrn HERREN, drigenom att I haven byggt eder ett altare och slunda nu satt eder upp mot HERREN? 17r det icke nog att vi hava begtt missgrningen med Peor, frn vilken vi nnu i dag icke hava blivit renade, och fr vilken en hemskelse drabbade HERRENS menighet? 18Viljen I nu ytterligare vnda eder bort ifrn HERREN? Om I i dag stten eder upp mot HERREN, s skall frvisso i morgon hans frtrnelse drabba Israels hela menighet. 19Men om det land I haven ftt till besittning tyckes eder vara orent, s dragen ver till det land HERREN har tagit till besittning, dr HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar dr bland oss. Stten eder icke upp mot HERREN och stten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat n HERRENS, vr Guds, altare. 20Nr Akan, Seras son, hade trolst frgripit sig p det tillspillogivna, kom icke d frtrnelse ver Israels hela menighet, s att han sjlv icke blev den ende som frgicks genom den missgrningen? 21D svarade Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam och talade till huvudmnnen fr Israels tter: 22Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel m ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du m d i dag undandraga oss din hjlp! -- 23om vi hava byggt altaret t oss, drfr att vi vilja vnda oss bort ifrn HERREN, och om vi vilja offra drp brnnoffer eller spisoffer eller frambra tackoffer drp, d m HERREN sjlv utkrva vad vi hava frskyllt. 24Nej, vi hava sannerligen gjort s av fruktan fr vad som kunde hnda, i det att vi tnkte att edra barn i framtiden skulle kunna sga till vra barn: 'Vad haven I att gra med HERREN, Israels Gud? 25HERREN har ju satt Jordan till grns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; allts haven I ingen del i HERREN.' Och s skulle edra barn kunna hindra vra barn frn att frukta HERREN. 26Drfr sade vi: M vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till brnnoffer eller till slaktoffer, 27utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan bdas efterkommande efter oss, att vi vilja frrtta HERRENS tjnst infr hans ansikte med vra brnnoffer och slaktoffer och tackoffer, s att edra barn i framtiden icke kunna sga till vra barn: 'I haven ingen del i HERREN.' 28Och vi tnkte: Om det i framtiden hnder att de s sga till oss och vra efterkommande, d kunna vi svara: 'Sen p den bild av HERRENS altare, som vra fder hava gjort, men icke till brnnoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.' 29Bort det, att vi skulle stta oss upp mot HERREN och nu vnda oss bort ifrn HERREN genom att bygga ett altare till brnnoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat n HERRENS,

263

Swedish Bible

Anonymous

vr Guds, altare, som str framfr hans tabernakel. 30D nu prsten Pinehas och menighetens hvdingar, nmligen huvudmnnen fr Israels tter, som voro med honom, hrde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem. 31Och Pinehas, prsten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: Nu hava vi frnummit att HERREN r mitt ibland oss, drav nmligen, att I icke haven velat beg en sdan otrohet mot HERREN. Drmed haven I ock rddat Israels barn undan HERRENS hand. 32Drefter vnde Pinehas, prsten Eleasars son, jmte hvdingarna tillbaka frn Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de vriga israeliterna och avgvo sin berttelse hrom infr dem. 33Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de tnkte icke mer p att draga upp till strid mot dem, fr att frdrva det land dr Rubens barn och Gads barn bodde. 34Och Rubens barn och Gads barn gvo namn t altaret; de sade: Ett vittne r det mellan oss, att HERREN r Gud.

Chapter 23 En lng tid hrefter, nr HERREN hade ltit Israel f ro fr alla dess fiender runt omkring, och d Josua var gammal och kommen till hg lder, 2kallade han till sig hela Israel, dess ldste, dess huvudmn, dess domare och tillsyningsmn och sade till dem: Jag r nu gammal och kommen till hg lder. 3Och I haven sjlva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med alla dessa folk, nr I drogen hrin, ty HERREN eder Gud, stridde sjlv fr eder. 4Se, dessa folk som nnu ro kvar har jag genom lottkastning frdelat t eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifrn Jordan intill Stora havet vsterut, fr att icke nmna alla de folk jag har utrotat. 5Och HERREN, eder Gud, skall sjlv driva dem undan fr eder och frjaga dem fr eder, s att I skolen taga deras land i besittning, ssom HERREN, eder Gud, har lovat eder. 6Men varen I nu stndaktiga i att hlla och gra allt vad som r freskrivet i Moses lagbok, s att I icke viken av drifrn vare sig till hger eller till vnster, 7och icke trden i gemenskap med dessa folk som nnu ro kvar hr jmte eder, ej heller nmnen deras gudars namn eller svrjen vid dem eller tjnen och tillbedjen dem. 8Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I hlla eder, ssom I haven gjort nda till denna dag, 9varfr ock HERREN har frdrivit fr eder stora och mktiga folk, s att ingen har kunnat st eder emot nda till denna dag. 10 En enda man bland eder jagade tusen framfr sig, ty HERREN, eder Gud, stridde sjlv fr eder, ssom han hade lovat eder. 11S haven nu noga akt p eder sjlva, s att I lsken HERREN, eder Gud. 12Ty om I vnden eder bort ifrn honom, och hllen eder till terstoden av dessa folk som nnu ro kvar hr jmte eder, och befrynden eder med dem, s att I trden i gemenskap med dem och de med eder, 13d mn I frvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall frdriva dessa folk undan fr eder, utan de skola bliva eder till en snara och ett giller och bliva ett gissel fr edra sidor och taggar i edra gon, till dess I bliven utrotade ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder. 14Se, jag gr nu all vrldens vg. S besinnen d av allt edert hjrta och av all eder sjl att intet har uteblivit av allt det goda som HERREN, eder Gud, har lovat angende eder; det
1

264

Swedish Bible

Anonymous

har allt gtt i fullbordan fr eder, intet drav har uteblivit. 15Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har kommit ver eder, s skall ock HERREN lta allt det onda komma ver eder, till dess han har frgjort eder ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder. 16Om I nmligen vertrden HERRENS, eder Guds, frbund, det som han har stadgat fr eder, och gn stad och tjnen andra gudar och tillbedjen dem, s skall HERRENS vrede upptndas mot eder, och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han har givit eder.

Chapter 24 Och Josua frsamlade alla Israels stammar till Sikem; och han kallade till sig de ldste i Israel, dess huvudmn, dess domare och dess tillsyningsmn, och de trdde fram infr Gud. 2Och Josua sade till allt folket: S sger HERREN, Israels Gud: P andra sidan floden bodde edra fder i forna tider; s gjorde ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tjnade dr andra gudar. 3Men jag hmtade eder fader Abraham frn andra sidan floden och lt honom vandra omkring i hela Kanaans land. Och jag gjorde hans sd talrik; jag gav honom Isak, 4och t Isak gav jag Jakob och Esau. Och jag gav Seirs bergsbygd till besittning t Esau; men Jakob och hans sner drogo ned till Egypten. 5 Sedan snde jag Mose och Aron och hemskte Egypten med de grningar jag dr gjorde, och drefter frde jag eder ut. 6Och nr jag frde edra fder ut ur Egypten och I haden kommit till havet, frfljde egyptierna edra fder med vagnar och ryttare ned i Rda havet. 7D ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt mrker mellan eder och egyptierna och lt havet komma ver dem, s att det vertckte dem; ja, I sgen med egna gon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodden I i knen en lng tid. 8Drefter frde jag eder in i amorernas land, vilka bodde p andra sidan Jordan, och de inlto sig i strid med eder; men jag gav dem i eder hand, s att I intogen deras land, och jag frgjorde dem fr eder. 9D uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han snde och lt kalla till sig Bileam, Beors son, fr att denne skulle frbanna eder. 10Men jag ville icke hra p Bileam, utan han mste vlsigna eder, och jag rddade eder ur hans hand. 11Och nr I haden gtt ver Jordan och kommit till Jeriko, gvo sig Jerikos borgare i strid med eder, s och amorerna, perisserna, kananerna, hetiterna och girgaserna, hiverna och jebuserna; men jag gav dem i eder hand. 12Och jag snde getingar framfr eder, och genom dessa frjagades amorernas tv konungar fr eder, icke genom ditt svrd eller din bge. 13 Och jag gav eder ett land varp du icke hade nedlagt ngot arbete, s ock stder som I icke haden byggt, och i dem fingen I bo; och av vingrdar och olivplanteringar som I icke haden planterat fingen I ta. 14S frukten nu HERREN och tjnen honom ostraffligt och troget; skaffen bort de gudar som edra fder tjnade p andra sidan floden och i Egypten, och tjnen HERREN. 15Men om det misshagar eder att tjna HERREN, s utvljen t eder i dag vem I viljen tjna, antingen de gudar som edra fder tjnade, nr de bodde p andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amorerna, i vilkas land I sjlva bon. Men jag och mitt hus, vi vilja tjna HERREN. 16D svarade
1

265

Swedish Bible

Anonymous

folket och sade: Bort det, att vi skulle vergiva HERREN och tjna andra gudar! 17Nej, HERREN r vr Gud, han r den som har frt oss och vra fder upp ur Egyptens land, ur trldomshuset, och som infr vra gon har gjort dessa stora under, och bevarat oss p hela den vg vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi hava dragit fram. 18HERREN har frjagat fr oss alla dessa folk, s ock amorerna som bodde i landet. Drfr vilja vi ock tjna HERREN; ty an r vr Gud. 19Josua sade till folket: I kunnen icke tjna HERREN, ty han r en helig Gud; han r en nitlskande Gud, han skall icke hava frdrag med edra vertrdelser och synder. 20Om I vergiven HERREN och tjnen frmmande gudar, s skall han vnda sig bort och lta det g eder illa och frgra eder, i stllet fr att han hittills har ltit det g eder vl. 21Men folket sade till Josua: Icke s, utan vi vilja tjna HERREN. 22D sade Josua till folket: I ren nu sjlva vittnen mot eder, att I haven utvalt HERREN t eder, fr att tjna honom. De svarade: Ja. 23Han sade: S skaffen nu bort de frmmande gudar som I haven bland eder, och bjen edra hjrtan till HERREN, Israels Gud. 24Folket svarade Josua: HERREN, vr Gud, vilja vi tjna, och hans rst vilja vi hra. 25 S slt d Josua p den dagen ett frbund med folket och frelade dem lag och rtt i Sikem. 26 Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Och han tog en stor sten och reste den dr, under eken som stod vid HERRENS helgedom. 27Och Josua sade till allt folket: Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hrt alla de ord som HERREN har talat med oss; den skall vara vittne mot eder, s att I icke frneken eder Gud. 28Sedan lt Josua folket g, var och en till sin arvedel. 29En tid hrefter dog HERRENS tjnare Josua, Nuns son, ett hundra tio r gammal. 30Och man begrov honom p hans arvedels omrde, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. 31Och Israel tjnade HERREN, s lnge Josua levde, och s lnge de ldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av alla de grningar HERREN hade gjort fr Israel. 32Och Josefs ben, som Israels barn hade frt upp ur Egypten, begrovo de i Sikem, p det jordstycke som Jakob hade kpt av Hamors, Sikems faders, barn fr hundra kesitor; Josefs barn fingo detta till arvedel. 33Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims bergsbygd.

Judges
Chapter 1 Efter Josuas dd frgade Israels barn HERREN och sade: Vem bland oss skall frst draga upp mot kananerna och strida mot dem? 2HERREN sade: Juda skall gra det; se, jag har givit landet i hans hand. 3D sade Juda till sin broder Simeon: Drag upp med mig in i min arvslott, och lt oss strida mot kananerna, s skall jag sedan tga med dig in i din arvslott. S tgade d Simeon med honom. 4Nr nu Juda drog ditupp, gav HERREN kananerna och perisserna i deras
1

266

Swedish Bible

Anonymous

hand, s att de slogo dem vid Besek, tio tusen man. 5Ty vid Besek trffade de p Adoni-Besek och stridde mot honom och slogo s kananerna och perisserna. 6Och Adoni-Besek flydde, men de frfljde honom och grepo honom och hggo av honom hans tummar och stortr. 7D sade Adoni-Besek: Sjuttio konungar med avhuggna tummar och stortr hmtade upp smulorna under mitt bord; efter mina grningar har Gud nu vedergllt mig. Sedan frde de honom till Jerusalem, och dr dog han. 8Men Juda barn belgrade Jerusalem och intogo det och slogo dess invnare med svrdsegg; drefter satte de eld p staden. 9Sedan drogo Juda barn ned fr att strida mot de kananer som bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i Lglandet. 10Och Juda tgade stad mot de kananer som bodde i Hebron -- vilket fordom hette Kirjat-Arba -- och de slogo Sesai, Ahiman och Talmai. 11 Drifrn tgade de stad mot Debirs invnare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer. 12Och Kaleb sade: t den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru. 13 Nr d Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru. 14Och nr hon kom till honom, intalade hon honom att begra ett stycke kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned frn snan. D sade Kaleb till henne: Vad nskar du? 15Hon sade till honom: Lt mig f en avskedssknk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, m du giva mig vattenkllor. D gav Kaleb henne Illitkllorna och Tatitkllorna. 16Och kainens, Moses svrfaders, barn hade dragit upp frn Palmstaden med Juda barn till Juda ken, sder om Arad; de gingo stad och bosatte sig bland folket dr. 17Men Juda tgade stad med sin broder Simeon, och de slogo de kananer som bodde i Sefat; och de gvo staden till spillo; s fick den namnet Horma. 18Drefter intog Juda Gasa med dess omrde, Askelon med dess omrde och Ekron med dess omrde. 19Och HERREN var med Juda, s att de intogo bergsbygden; men de kunde icke frdriva dem som bodde i dalbygden, drfr att dessa hade stridsvagnar av jrn. 20Och de gvo Hebron t Kaleb, ssom Mose hade freskrivit; och han frdrev drifrn Anaks tre sner. 21 Men jebuserna, som bodde i Jerusalem, blevo icke frdrivna av Benjamins barn; drfr bodde ock jebuserna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, ssom de gra nnu dag. 22S drogo ock mnnen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var med dem. 23Och mnnen av Josefs hus lto bespeja Betel, samma stad som fordom hette Lus. 24D fingo deras kunskapare se en man g ut ur staden, och de sade till honom: Visa oss var vi kunna komma in i staden, s vilja vi sedan gra barmhrtighet med dig. 25Nr han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden, slog de stadens invnare med svrdsegg; men den mannen och hela hans slkt lto de g. 26Och mannen begav sig till hetiternas land; dr byggde han en stad och gav den namnet Lus, ssom den heter nnu i dag. 27Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej heller Taanak med underlydande orter; och ej heller frdrevo de invnarna i Dor och underlydande orter, ej heller invnarna i Jibleam och underlydande orter, ej heller invnarna i Megiddo och underlydande orter, utan kananerna frmdde hlla sig kvar dr i landet. 28Nr sedan israeliterna blevo de starkare, lto de kananerna bliva arbetspliktiga under sig; de frdrevo dem icke heller d. 29Icke heller frdrev Efraim de kananer som bodde i Geser, utan kananerna bodde kvar bland dem dr i Geser. 30 Sebulon frdrev icke invnarna i Kitron och invnarna i Nahalol, utan kananerna bodde kvar

267

Swedish Bible

Anonymous

bland dem, men blevo arbetspliktiga under dem. 31Aser frdrev icke invnarna i Acko eller invnarna i Sidon, ej heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. 32Allts bodde aseriterna bland kananerna, landets gamla inbyggare; ty de frdrevo dem icke. 33Naftali frdrev icke invnarna i Bet-Semes, ej heller invnarna i Bet-Anat, utan bodde ibland kananerna, landets gamla inbyggare; men invnarna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo arbetspliktiga t dem. 34Men amorerna trngde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden. 35Och amorerna frmdde hlla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim; men Josefs barns hand blev tung ver dem, s att de blevo arbetspliktiga under dessa. 36Och amorernas omrde strckte sig frn Skorpionhjden, frn Sela vidare uppt.

Chapter 2 Och HERRENS ngel kom frn Gilgal upp till Bokim. Och han sade: Jag frde eder upp ur Egypten och lt eder komma in i det land som jag med ed hade lovat t edra fder; och jag sade: 'Jag skall icke bryta mitt frbund med eder till evig tid. 2I ter skolen icke sluta frbund med detta lands inbyggare; I skolen bryta ned deras altaren.' Men I haven icke velat hra min rst. Vad haven I gjort! -- 3Drfr sger jag nu ock: 'Jag vill icke frjaga dem fr eder, utan de skola trnga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva eder till en snara.' 4Nr HERRENS ngel hade talat dessa ord till alla Israels barn, brast folket ut i grt. 5Och de gvo den platsen namnet Bokim; och de offrade dr t HERREN. 6Sedan Josua hade ltit folket g, drogo Israels barn stad var och en till sin arvedel, fr att taga landet i besittning. 7Och folket tjnade HERREN, s lnge Josua levde, och s lnge de ldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett alla de stora grningar HERREN hade gjort fr Israel. 8Men HERRENS tjnare Josua, Nuns son, dog, nr han var ett hundra tio r gammal. 9Och man begrov honom p hans arvedels omrde i Timna-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. 10Nr sedan ocks hela det slktet hade blivit samlat till sina fder, kom ett annat slkte upp efter dem, ett som icke visste av HERREN eller de grningar som han hade gjort fr Israel. 11D gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS gon och tjnade Baalerna. 12De vergvo HERREN, sina fders Gud, som hade frt dem ut ur Egyptens land, och fljde efter andra gudar, de folks gudar, som bodde omkring dem, och dessa tillbdo de; drmed frtrnade de HERREN. 13Ty nr de vergvo HERREN och tjnade Baal och Astarterna, 14 upptndes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han slde dem i deras fienders hand dr runt omkring, s att de icke mer kunde st emot sina fiender. 15Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, s att de kommo i olycka, ssom HERREN hade hotat, och ssom HERREN hade svurit att det skulle g dem, och de kommo i stor nd. 16D lt HERREN domare uppst, som frlste dem ur deras plundrares hand. 17Men de hrde icke heller p sina domare, utan lupo i trols avfllighet efter andra gudar och tillbdo dem; de veko med hast av ifrn den vg som deras fder hade vandrat, i lydnad fr HERRENS bud, och
268
1

Swedish Bible

Anonymous

gjorde icke ssom de. 18Nr HERREN allts lt ngon domare uppst bland dem, var han med domaren och frlste dem ur deras fienders hand, s lnge domaren levde; ty d de jmrade sig ver sina frtryckare och plgare, frbarmade sig HERREN. 19Men nr domaren dog, vnde de tillbaka och togo sig till vad frdrvligt var, nnu mer n deras fder, s att de fljde efter andra gudar och tjnade och tillbdo dem; de avstodo icke frn sina grningar och sin hrdnackenhet. 20Drfr upptndes HERRENS vrede mot Israel, s att han sade: Eftersom detta folk har vertrtt det frbund som jag stadgade fr deras fder, och icke har velat hra min rst, 21drfr skall icke heller jag hdanefter frdriva fr dem en enda man av de folk som Josua lmnade efter sig, nr han dog; 22 ty jag skall med dem stta Israel p prov, om de vilja hlla HERRENS vg och vandra drp, ssom deras fder hava hllit den, eller om de icke vilja det. 23Allts lt HERREN dessa folk bliva kvar och frdrev dem icke med hast; han gav dem icke i Josuas hand.

Chapter 3 Dessa voro de folk som HERREN lt bliva kvar, fr att genom dem stta Israel p prov, alla de israeliter nmligen, som icke hade varit med om alla krigen i Kanaan 2-- allenast p det att dessa Israels barns efterkommande skulle f vara med om sdana, fr att han s skulle lra dem att fra krig, dock allenast dem som frut icke hade varit med om sdana --: 3filisternas fem hvdingar och alla kananer och sidonier, samt de hiver som bodde i Libanons bergsbygd, frn berget Baal-Hermon nda dit dr vgen gr till Hamat. 4Med dessa ville HERREN stta Israel p prov, fr att frnimma om de ville hrsamma de bud som han hade givit deras fder. 5D nu Israels barn bodde: ibland kananerna, hetiterna, amorerna, perisserna, hiverna och jebuserna, 6togo de deras dttrar till hustrur t sig och gvo sina dttrar t deras sner och tjnade deras gudar. 7S gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS gon och glmde HERREN, sin Gud, och tjnade Baalerna och Aserorna. 8D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han slde dem i Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels barn mste tjna Kusan-Risataim i tta r. 9Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lt d bland Israels barn en frlsare uppst, som frlste dem, nmligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder. 10HERRENS Ande kom ver honom, och han blev domare i Israel, och nr han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen i Aram, i hans hand, s att hans hand blev Kusan-Risataim vermktig. 11 Och landet hade nu ro i fyrtio r; s dog Otniel, Kenas' son. 12Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon, d gav HERREN Eglon, konungen i Moab, makt ver Israel, eftersom de gjorde vad ont var i HERRENS gon. 13Denne frenade med sig Ammons barn och Amalek; sedan tgade han stad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden. 14Och Israels barn mste nu tjna: Eglon, konungen i Moab, i aderton r. 15Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lt d bland dem en frlsare uppst, benjaminiten Ehud, Geras son, en vnsterhnt man. Nr Israels barn genom honom skulle snda sina sknker till Eglon, konungen i Moab, 16gjorde
1

269

Swedish Bible

Anonymous

sig Ehud ett tveeggat svrd, en fot lngt; och han band detta under sina klder vid sin hgra lnd. 17 S verlmnade han sknkerna till Eglon, konungen i Moab. Men Eglon var en mycket fet man. 18 Nr han nu hade verlmnat sknkerna, lt han folket som hade burit dem g sin vg. 19Men sjlv vnde han tillbaka frn Beltesplatsen vid Gilgal och lt sga: Jag har ett hemligt rende till dig, o konung. Nr denne d sade: Lmnen oss i ro, gingo alla de som stodo omkring honom ut drifrn. 20Men sedan Ehud hade kommit in till honom, dr han satt i sommarsalen, som han hade fr sig allena, sade Ehud: Jag har ett ord frn Gud att sga dig. D stod han upp frn sin stol. 21Men Ehud rckte ut sin vnstra hand och tog svrdet frn sin hgra lnd och sttte det i hans buk, 22s att ock fstet fljde med in efter klingan, och klingan omslts av fettet, ty han drog icke ut svrdet ur hans buk. Drefter gick Ehud ut i frsalen; 23och nr han hade kommit ditut, i frhallen, stngde han igen drrarna till salen efter sig och riglade dem. 24Sedan, d han hade gtt sin vg, kommo Eglons tjnare, och nr de fingo se att drrarna till salen voro riglade, tnkte de: Frvisso har han ngot avsides bestyr i sin sommarkammare. 25Men sedan de hade vntat lnge och vl, och han nd icke ppnade drrarna till salen, togo de nyckeln och ppnade sjlva, och se, d lg deras herre dd dr p golvet. 26Men Ehud hade flytt undan, medan de drjde; han hade redan hunnit frbi Beltesplatsen och flydde sedan undan till Seira. 27Och s snart han hade kommit hem, lt han stta i basun Efraims bergsbygd; d drogo Israels barn ned frn bergsbygden med honom i spetsen fr sig. 28Och han sade till dem: Fljen efter mig, ty HERREN har givit edra fiender, moabiterna, i eder hand. D drogo de efter honom lngre ned och besatte vadstllena ver Jordan fr moabiterna och lto ingen komma ver. 29Dr slogo de d moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan. 30S blev Moab d kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro i ttio r. 31Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filisterna, sex hundra man, med en oxpik. Ocks han frlste Israel.

Chapter 4 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon, nr Ehud var dd. 2D slde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som regerade i Hasor. Hans hrhvitsman var Sisera, och denne bodde i Haroset-Haggoim. 3Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra stridsvagnar av jrn, och han frtryckte Israels barn vldsamt i tjugu r. 4Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var p den tiden domarinna i Israel. 5Hon plgade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for att hon skulle skipa rtt. 6Hon snde nu och lt kalla till sig Barak, Abinoams son, frn Kedes i Naftali, och sade till honom: Se, HERREN, Israels Gud, bjuder: Drag stad upp p berget Tabor och tag med dig tio tusen man av Naftali barn och Sebulons barn. 7Ty jag vill draga Sisera, Jabins hrhvitsman, med hans vagnar och skaror, till dig vid bcken Kison och giva honom i din hand. 8Barak sade till henne: Om du gr med mig, s gr jag, men om du icke gr med mig,
1

270

Swedish Bible

Anonymous

s gr icke heller jag. 9D svarade hon: Ja, jag skall g med dig; dock skall ran d icke bliva din p den vg du nu gr, utan HERREN skall slja Sisera i en kvinnas hand. S stod Debora upp och gick med Barak till Kedes. 10D bdade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tio tusen man fljde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom. 11Men kainen Heber hade skilt sig frn de vriga kainerna, Hobabs, Moses svrfaders, barn; och han hade sina tltplatser nda till terebinten i Saannim vid Kedes. 12Och man berttade fr Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp p berget Tabor. 13D bdade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnar av jrn, drtill ock allt folk han hade, att draga frn Haroset-Haggoim till bcken Kison. 14Men Debora sade till Barak: St upp, ty detta r den dag p vilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragit ut framfr dig. S drog d Barak ned frn berget Tabor, och tio tusen man fljde honom. 15Och HERREN snde frvirring ver Sisera och alla hans vagnar och hela hans hr, s att de veko tillbaka fr Baraks svrd; och Sisera steg ned frn sin vagn och flydde till fots. 16 Och Barak jagade efter vagnarna och hren nda till Haroset-Haggoim. Och hela Siseras hr fll fr svrdsegg; icke en enda kom undan. 17Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels, kainen Hebers hustrus, tlt; ty vnskap rdde mellan Jabin, konungen i Hasor, och kainen Hebers hus. 18D gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: Kom in, min herre, kom in till mig, frukta intet. S gick han d in till henne i tltet, och hon hljde ver honom med ett tcke. 19Och han sade till henne: Giv mig litet vatten att dricka, ty jag r trstig. D ppnade hon mjlk- krlet och gav honom att dricka och hljde sedan ter ver honom. 20Och han sade till henne: Stll dig vid ingngen till tltet; och kommer ngon och frgar dig om ngon r hr, s svara nej. 21Men Jael, Hebers hustru, grep en tltplugg och tog en hammare i sin hand, gick drefter sakta in till honom och slog pluggen genom tinningen p honom, s att den gick ned i marken. S ddades han, dr han lg frsnkt i tung smn, medtagen av trtthet. 22I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; d gick Jael ut emot honom och sade till honom: Kom hit, s skall jag visa dig den man som du sker. Nr han d gick in till henne, fick han se Sisera ligga dd dr, med tltpluggen genom tinningen. 23S lt Gud p den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad av Israels barn. 24Och Israels barns hand vilade allt tyngre p Jabin, konungen i Kanaan; och till slut frgjorde de Jabin, konungen i Kanaan.

Chapter 5 De sjngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sng: 2Att hrfrare frde an i Israel, att folket villigt fljde dem -- loven HERREN drfr! 3Hren, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS ra vill jag, vill jag sjunga, lovsga HERREN, Israels Gud. 4HERRE, nr du drog ut frn Seir, nr du gick fram ifrn Edoms mark, d bvade jorden, d strmmade det frn himmelen, d strmmade vatten ned ifrn molnen; 5bergen sklvde infr HERRENS ansikte, ja, Sinai infr HERRENS, Israels Guds, ansikte. 6I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar lgo vgarna de;
1

271

Swedish Bible

Anonymous

vandrarna mste frdas svra omvgar. 7Inga styresmn funnos, inga funnos mer i Israel, frrn du stod upp, Debora, stod upp ssom en moder i Israel. 8Man valde sig nya gudar; d ndde striden fram till portarna. Men ingen skld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel. 9Mitt hjrta tillhr Israels hvdingar och dem bland folket, som villigt fljde; 10ja, loven HERREN. I som riden p vita sninnor, I som sitten hemma p mattor, och I som vandren p vgen, talen hrom. 11Nr man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, d lovprisar man dr HERRENS rttfrdiga grningar, att han i rttfrdighet regerar i Israel. D drog HERRENS folk ned till portarna. 12Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sng! St upp, Barak; tag dig fngar, du Abinoams son. 13D satte folkets kvarleva de tappre till anfrare, HERREN satte mig till anfrare ver hjltarna. 14Frn Efraim kommo mn som hade rotfst sig i Amalek; Benjamin fljde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifrn Makir drogo hvdingar stad, och frn Sebulon mn som buro anfrarstav. 15 Furstarna i Isaskar slto sig till Debora; och likasom Isaskar, s gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes spr. Bland Rubens tter hllos stora rdslag. 16Men varfr satt du kvar ibland dina fllor och lyssnade till fljtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens tter frdes stora verlggningar. 17Gilead stannade p andra sidan Jordan. Och Dan varfr -- drjer han nnu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han. 18Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv t dden, Naftali likas, p stridsfltets hjder. 19Konungar drogo fram och stridde ja, d stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke. 20Frn himmelen frdes strid, stjrnorna stridde frn sina banor mot Sisera. 21Bcken Kison ryckte dem bort, urtidsbcken, bcken Kison. G fram, min sjl, med makt! 22D stampade hstarnas hovar, nr deras tappra ryttare jagade framt, framt. 23Frbannen Meros, sger HERRENS ngel, ja, frbannen dess inbyggare, drfr att de ej kommo HERREN till hjlp, HERREN till hjlp bland hjltarna. 24Vlsignad vare Jael framfr andra kvinnor, Hebers hustru, kainens, vlsignad framfr alla kvinnor som bo i tlt! 25Vatten begrde han; d gav hon honom mjlk, grddmjlk bar hon fram i hgtidssklen. 26Sin hand rckte hon ut efter tltpluggen, sin hgra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, sprckte hans tinning och genomborrade den. 27Vid hennes ftter sjnk han ihop, fll omkull och blev liggande; ja, vid hennes ftter sjnk han ihop och fll omkull; dr han sjnk ihop, dr fll han ddsslagen. 28Ut genom fnstret skdade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: Varfr drjer vl hans vagn att komma? Varfr ro de s senfrdiga, hans vagnshstars ftter? 29D svara de klokaste av hennes hovtrnor, och sjlv giver hon sig detsamma svaret: 30Frvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, tv t envar av mnnen, byte av praktvvnader fr Siseras rkning, byte av praktvvnader, brokiga tyger; en prktig duk, ja, tv brokiga dukar fr de fngnas halsar. 31S m alla dina fiender frgs, o HERRE. Men de som lska honom m likna solen, nr den gr upp i hjltekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio r.

272

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 6 Men nr Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS gon, gav HERREN dem i Midjans hand, i sju r. 2Och Midjans hand blev Israel s vermktig, att Israels barn till skydd mot Midjan gjorde sig de hlor som nu ro att se i bergen, s ock grottorna och bergfstena. 3S ofta israeliterna hade stt, drogo midjaniterna, amalekiterna och sterlnningarna upp emot dem 4och lgrade sig dr och verfllo dem och frdrvade landets grda nda fram emot Gasa; de lmnade inga livsmedel kvar i Israel, inga fr, oxar eller snor. 5Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina tlt och kommo s talrika som grshoppor; de sjlva och deras kameler voro orkneliga. Och de fllo in i landet fr att frdrva det. 6S kom Israel i stort elnde genom Midjan; d ropade Israels barn till HERREN. 7 Och nr Israels barn ropade till HERREN fr Midjans skull, 8snde HERREN en profet till Israels barn. Denne sade till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Jag sjlv har frt eder upp ur Egypten och hmtat eder ut ur trldomshuset. 9Jag har rddat eder frn egyptiernas hand och frn alla edra frtryckares hand; jag har frjagat dem fr eder och givit eder deras land. 10Och jag sade till eder: Jag r HERREN, eder Gud; I skolen icke frukta de gudar som dyrkas av amorerna, i vilkas land I bon. Men I villen icke hra min rst. 11Och HERRENS ngel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillhrde abiesriten Joas; dennes son Gideon hll d p att klappa ut vete i vinpressen, fr att brga det undan Midjan. 12Fr honom uppenbarade sig nu HERRENS ngel och sade till honom: HERREN r med dig, du tappre stridsman. 13Gideon svarade honom: Ack min herre, om HERREN r med oss, varfr har d allt detta kommit ver oss? Och var ro alla hans under, om vilka vra fder hava frtljt fr oss och sagt: 'Se, HERREN har frt oss upp ur Egypten'? Nu har ju HERREN frskjutit oss och givit oss i Midjans vld. 14D vnde sig HERREN till honom och sade: G stad i denna din kraft och frls Israel ur Midjans vld; se, jag har snt dig. 15Han svarade honom: Ack Herre, varmed kan jag frlsa Israel? Min tt r ju den oansenligaste i Manasse, och jag sjlv den ringaste i min faders hus. 16HERREN sade till honom: Jag vill vara med dig, s att du skall sl Midjan, ssom voro det en enda man. 17Men han svarade honom: Om jag har funnit nd fr dina gon, s lt mig f ett tecken att det r du som talar med mig. 18G icke bort hrifrn, frrn jag har kommit tillbaka till dig och hmtat ut min offergva och lagt fram den fr dig. Han sade: Jag vill stanna, till dess du kommer igen. 19D gick Gideon in och tillredde en killing, s ock osyrat brd av en efa mjl; drefter lade han kttet i en korg och hllde spadet i en kruka; sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det. 20Men Guds ngel sade till honom: Tag kttet och det osyrade brdet, och lgg det p berghllen dr, och gjut spadet drver. Och han gjorde s. 21Och HERRENS ngel rckte ut staven som han hade i sin hand och rrde med dess nda vid kttet och det osyrade brdet; d kom eld ut ur klippan och frtrde kttet och det osyrade brdet; och drvid frsvann HERRENS ngel ur hans syn. 22D sg Gideon att det var HERRENS ngel. Och Gideon sade: Ve mig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS ngel ansikte mot ansikte! 23Men HERREN sade till honom: Frid vare med dig, frukta icke; du skall icke d. 24D byggde Gideon dr ett altare t HERREN och kallade det
1

273

Swedish Bible

Anonymous

HERREN r frid; det finnes kvar nnu i dag i det abiesritiska Ofra. 25Den natten sade HERREN till honom: Tag den tjur som tillhr din fader och den andra sjuriga tjuren. Riv sedan ned det Baalsaltare som tillhr din fader, och hugg snder Aseran som str drinvid. 26Bygg drefter upp ett altare t HERREN, din Gud, verst p denna fasta plats, och uppfr det p vligt stt; tag s den andra tjuren och offra den till brnnoffer p styckena av Aseran som du har huggit snder. 27 D tog Gideon tio av sina tjnare med sig och gjorde ssom HERREN sade sagt till honom. Men eftersom han fruktade att gra det om dagen, av rdsla fr sin faders hus och fr mnnen i staden, gjorde han det om natten. 28Bittida fljande morgon fingo mannen i staden se att Baals altare lg nedbrutet, att Aseran drinvid var snderhuggen, och att den andra tjuren hade blivit offrad ssom brnnoffer p det nyuppbyggda altaret. 29D sade de till varandra: Vem har gjort detta? Och nr de frgade och gjorde efterforskningar, fingo de veta att Gideon, Joas' son, hade gjort det. 30D sade mnnen i staden till Joas: Fr din son hitut, han mste d; ty han har brutit ned Baals altare, och han har ock huggit snder Aseran som stod drinvid. 31Men Joas svarade alla som stodo omkring honom: Viljen I utfra Baals sak, viljen I komma honom till hjlp? Den som vill utfra hans sak, han skall bliva ddad innan nsta morgon. r han Gud, s utfre han sjlv sin sak, eftersom denne har brutit ned hans altare. 32Hrav kallade man honom d Jerubbaal, i det man sade: Baal utfre sin sak mot honom, eftersom han har brutit ned hans altare. 33Och midjaniterna, amalekiterna och sterlnningarna hade alla tillhopa frsamlat sig och gtt ver floden och lgrat sig i Jisreels dal. 34Men Gideon hade blivit bekldd med HERRENS Andes kraft; han sttte i basun, och abiesriterna frsamlade sig och fljde efter honom. 35Och han snde omkring budbrare i hela Manasse, s att ock de vriga frsamlade sig och fljde efter honom; likaledes snde han budbrare till Aser, Sebulon och Naftali, och dessa drogo d ocks upp, de andra till mtes. 36Och Gideon sade till Gud: Om du verkligen vill genom min hand frlsa Israel, ssom du har lovat, 37s se nu hr: jag lgger denna avklippta ull p trskplatsen; ifall dagg kommer allenast p ullen, under det att marken eljest verallt frbliver torr, d vet jag att du genom min hand skall frlsa Israel, ssom du har lovat. 38Och det skedde s, ty nr han bittida dagen drefter kramade ur ullen, kunde han av den pressa ut s mycket dagg, att en hel skl blev full med vatten. 39Men Gideon sade till Gud: M din vrede icke upptndas mot mig, drfr att jag talar nnu en enda gng. Lt mig f frska blott en gng till med ullen: gr nu s, att allenast ullen frbliver torr, under det att dagg kommer eljest verallt p marken. 40Och Gud gjorde s den natten; allenast ullen var torr, men eljest hade dagg kommit verallt p marken.

Chapter 7 Bittida fljande morgon drog Jerubbaal, det r Gideon, stad med allt folket som fljde honom, och de lgrade sig vid Harodskllan; han hade d midjaniternas lger norr om sig, frn Morehjden ned i dalen. 2Men HERREN sade till Gideon: Folket som har fljt dig r fr talrikt fr att jag
1

274

Swedish Bible

Anonymous

skulle vilja giva Midjan i deras hand; ty Israel kunde d bermma sig mot mig och sga: 'Min egen hand har frlst mig.' 3Lt drfr nu utropa fr folket och sga: Om ngon fruktar och r rdd, s m han vnda tillbaka hem och skynda bort ifrn Gileads berg. D vnde tjugutv tusen man av folket tillbaka, s att allenast tio tusen man stannade kvar. 4Men HERREN sade till Gideon: Folket r nnu fr talrikt; fr dem ned till vattnet, s skall jag dr gra ett urval av dem t dig. Den om vilken jag d sger till dig: 'Denne skall g med dig', han fr g med dig, men var och en om vilken jag sger till dig: 'Denne skall icke g med dig', han fr icke g med. 5S frde han d folket ned till vattnet. Och HERREN sade till Gideon: Alla som lppja av vattnet, ssom hunden gr, dem skall du stlla fr sig, och likas alla som falla ned p kn fr att dricka. 6D befanns antalet av dem som hade lppjat av vattnet, genom att med handen fra det till munnen, vara tre hundra man; allt det vriga folket hade fallit ned p kn fr att dricka vatten. 7Och HERREN sade till Gideon: Med de tre hundra mn som hava lppjat av vattnet skall jag frlsa eder och giva Midjan i din hand; allt det andra folket m begiva sig hem, var och en till sitt. 8D tog hans folk till sig sitt munfrrd och sina basuner, drefter lt han alla de andra israeliterna g hem, var och en till sin hydda; han behll allenast de tre hundra mnnen. Och midjaniternas lger hade han nedanfr sig i dalen. 9Och HERREN sade den natten till honom: St upp och drag ned i lgret, ty jag har givit det i din hand. 10Men om du fruktar fr att draga ditned, s m du g frut med din tjnare Pura ned till lgret 11och hra efter, vad man dr talar; sedan skall du f mod till att draga ditned och bryta in i lgret. S gick han d med sin tjnare Pura ned till frposterna i lgret. 12Och midjaniterna, amalekiterna och alla sterlnningarna lgo dr i dalen, talrika ssom grshoppor; och deras kameler voro orkneliga, talrika ssom sanden p havets strand. 13D nu Gideon kom dit, hll en man just p att frtlja en drm fr en annan. Han sade: Jag har nyss haft en drm. Jag tyckte att en kornbrdskaka kom rullande in i midjaniternas lger. Den kom nda fram till tltet och slog emot det, s att det fll, och vnde upp och ned p det, och tltet blev s liggande. 14D svarade den andre och sade: Detta betyder intet annat n israeliten Gideons, Joas' sons, svrd; Gud har givit Midjan och hela lgret i hans hand. 15Nr Gideon hrde denna drm frtljas och hrde dess uttydning, fll han ned och tillbad. Drefter vnde han tillbaka till Israels lger och sade: Stn upp, ty HERREN har givit midjaniternas lger i eder hand. 16Och han delade sina tre hundra mn i tre hopar och gav allasammans basuner i hnderna, s ock tomma krukor, med facklor inne i krukorna. 17Och han sade till dem: Sen p mig och gren ssom jag; s snart jag har kommit till utkanten av lgret, skolen I gra ssom jag gr. 18Nr nmligen jag och alla som jag har med mig stta i basunerna, skolen ock I stta i basunerna runt omkring hela lgret och ropa: 'Fr HERREN och fr Gideon!' 19S kommo nu Gideon och de hundra mn, som han hade med sig, till utkanten av lgret, nr den mellersta nattvkten ingick; och man hade just stllt ut vakterna. D sttte de i basunerna och krossade krukorna som de hade i sina hnder. 20De tre hoparna sttte i basunerna och slogo snder krukorna; de fattade med vnstra handen i facklorna och med hgra handen i basunerna och sttte i dem; och de ropade: HERRENS och Gideons svrd! 21Men de stodo stilla, var och en p sin plats, runt omkring lgret. D begynte alla i lgret att lpa hit och dit och skria

275

Swedish Bible

Anonymous

och fly. 22Och nr de sttte i de tre hundra basunerna, vnde HERREN den enes svrd mot den andre i hela lgret; och de som voro i lgret flydde nda till Bet-Hasitta, t Serera till, nda till stranden vid Abel-Mehola, frbi Tabbat. 23Och ter frsamlade sig israeliterna, frn Naftali och Aser och frn hela Manasse, och frfljde midjaniterna. 24Och Gideon hade snt omkring budbrare i hela Efraims bergsbygd och ltit sga: Dragen ned mot Midjan och bestten i deras vg vattendragen nda till Bet-Bara, vensom Jordan. S frsamlade sig alla Efraims mn och besatte vattendragen nda till Bet-Bara, vensom Jordan. 25Och de togo tv midjanitiska hvdingar, Oreb och Seeb, till fnga, och drpte Oreb vid Orebsklippan, och Seeb drpte de vid Seebspressen, och frfljde s midjaniterna. Men Orebs och Seebs huvuden frde de ver till Gideon p andra sidan Jordan.

Chapter 8 Men Efraims mn sade till honom: Huru har du kunnat handla s mot oss? Varfr bdade du icke upp oss, nr du drog ut till strid mot Midjan? Och de foro hftigt ut mot honom. 2Han svarade dem: Vad har jag d utrttat i jmfrelse med eder? r icke Efraims efterskrd bttre n Abiesers vinbrgning? 3I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska hvdingarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat utrtta i jmfrelse med eder? D han s talade, stillades deras vrede mot honom. 4 Nr sedan Gideon kom till Jordan, gick han ver jmte de tre hundra mn som han hade med sig; och de voro trtta av frfljandet. 5Han sade drfr till mnnen i Suckot: Given ngra kakor brd t folket som fljer mig, ty de ro trtta; se, jag r nu i frd med att frflja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna. 6Men de verste i Suckot svarade: Har du d redan Seba och Salmunna i ditt vld, eftersom du fordrar att vi skola giva brd t din hr? 7Gideon sade Nvl; nr HERREN, giver Seba och Salmunna i min hand, skall jag sndertrska edert ktt med kentrnen och tistlar. 8S drog han vidare drifrn upp till Penuel och talade p samma stt till dem som voro dr; och mnnen i Penuel gvo honom samma svar som mnnen i Suckot hade givit. 9D sade han ock till mnnen i Penuel: Nr jag kommer vlbehllen tillbaka, skall jag riva ned detta torn. 10 Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin hr hos sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av sterlnningarnas hela hr; ty de stupade utgjorde ett hundra tjugu tusen svrdbevpnade mn. 11Och Gideon drog upp p karavanvgen, ster om Noba och Jogbeha, och verfll hren, dr den lg sorgls i sitt lger. 12Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han tog de tv midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till fnga och skingrade hela hren. 13Nr drefter Gideon, Joas' son, vnde tillbaka frn striden, ned frn Hereshjden, 14 fick han fatt p en ung man, en av invnarna i Suckot, och utfrgade denne, och han mste skriva upp t honom de verste i Suckot och de ldste dr, sjuttiosju mn. 15Nr han sedan kom till mnnen i Suckot, sade han: Se hr ro nu Seba och Salmunna, om vilka I hnfullt saden till mig: 'Har du redan Seba och Salmunna i ditt vld, eftersom du fordrar att vi skola giva brd t dina trtta mn?'
1

276

Swedish Bible

Anonymous

16

Drefter lt han gripa de ldste i staden och tog kentrnen och tistlar och lt mnnen i Suckot f knna dem. 17Och tornet i Penuel rev han ned och drpte mnnen i staden. 18Och till Seba och Salmunna sade han: Hurudana voro de mn som I drpten p Tabor? De svarade: De voro lika dig; var och en sg ut ssom en konungason. 19Han sade: D var det mina brder, min moders sner. S sant HERREN lever: om I haden ltit dem leva, skulle jag icke hava drpt eder. 20Sedan sade han till Jeter, sin frstfdde: St upp och drp dem. Men gossen drog icke ut sitt svrd, ty han var frsagd, eftersom han nnu var allenast en gosse. 21D sade Seba och Salmunna: St upp, du sjlv, och stt ned oss; ty sdan mannen r, sdan r ock hans styrka. S stod d Gideon upp och drpte Seba och Salmunna. Och han tog fr sin rkning de prydnader som sutto p deras kamelers halsar. 22Och israeliterna sade till Gideon: Rd du ver oss, och ssom du s ock sedan din son och din sonson; ty du har frlst oss ur Midjans hand. 23Men Gideon svarade dem: Jag vill icke rda ver eder, och min son skall icke heller rda ver eder, utan HERREN skall rda ver eder. 24Och Gideon sade ytterligare till dem: Ett vill jag dock begra av eder: var och en av eder m giva mig den nsring han har ftt ssom byte. Ty midjaniterna buro nsringar av guld, eftersom de voro ismaeliter. 25De svarade: Ja, vi vilja giva dig dem. Och de bredde ut ett klde, och var och en kastade p detta den nsring han hade ftt ssom byte. 26Och guldringarna, som han hade begrt, befunnos vga ett tusen sju hundra siklar i guld -- detta frutom de halsprydnader, de rhngen och de purpurrda klder som de midjanitiska konungarna hade burit, och frutom de kedjor som hade suttit p deras kamelers halsar. 27Och Gideon lt drav gra en efod och satte upp den i sin stad, Ofra; och hela Israel lopp dr i trols avfllighet efter den. Och den blev fr Gideon och hans hus till en snara. 28S blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio r, s lnge Gideon levde. 29Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt hus. 30Och Gideon hade sjuttio sner, som hade utgtt frn hans lnd, ty han gde mnga hustrur. 31En bihustru som han hade i Sikem fdde honom ock en son; denne gav han namnet Abimelek. 32Och Gideon, Joas' son, dog i en god lder och blev begraven i sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra 33Men nr Gideon var dd, begynte Israels barn ter i trols avfllighet lpa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till gud t sig. 34Israels barn tnkte icke p HERREN, sin Gud, som hade rddat dem frn alla deras fienders hand runt omkring. 35Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus ngon krlek, till gengld fr allt det goda som han hade gjort mot Israel.

Chapter 9 Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders brder i Sikem och talade till dem och till alla som voro beslktade med hans morfaders hus, och sade: 2Talen s till alla Sikems borgare: Vilket r bst fr eder: att sjuttio mn, alla Jerubbaals sner, rda ver eder, eller att en enda man rder ver eder? Kommen drjmte ihg att jag r edert ktt och ben. 3D talade hans
277
1

Swedish Bible

Anonymous

moders brder till hans frmn allt detta infr alla Sikems borgare. Och dessa blevo vunna fr Abimelek, ty de tnkte: Han r ju vr broder. 4Och de gvo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel; fr dessa lejde Abimelek lst folk och ventyrare, vilkas anfrare han blev. 5 Drefter begav han sig till sin faders hus i Ofra och drpte dr sina brder, Jerubbaals sner, sjuttio mn, och detta p en och samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty han hade gmt sig. 6Sedan frsamlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo och gingo stad och gjorde Abimelek till konung vid Vrd-terebinten invid Sikem. 7Nr man berttade detta far Jotam, gick han stad och stllde sig p toppen av berget Gerissim och hov upp sin rst och ropade och sade till dem: Hren mig, I Sikems borgare, fr att Gud ock m hra eder. 8Trden gingo en gng stad fr att smrja en konung ver sig. Och de sade till olivtrdet: 'Bliv du konung ver oss' 9 Men olivtrdet svarade dem: 'Skulle jag avst frn min fetma, som bde gudar och mnniskor ra mig fr, och g bort fr att svaja ver de andra trden?' 10D sade trden till fikontrdet: 'Kom du och bliv konung ver oss.' 11Men fikontrdet svarade dem: 'Skulle jag avst frn min stma och min goda frukt och g bort fr att svaja ver de andra trden?' 12D sade trden till vintrdet: 'Kom du och bliv konung ver oss.' 13Men vintrdet svarade dem: 'Skulle jag avst frn min vinmust, som gr bde gudar och mnniskor glada, och g bort fr att svaja ver de andra trden?' 14D sade alla trden till trnbusken: 'Kom du och bliv konung ver oss.' 15Trnbusken svarade trden: 'Om det r eder uppriktiga mening att smrja mig till konung ver eder, s kommen och tagen eder tillflykt under min skugga; varom icke, s skall eld g ut ur trnbusken och frtra cedrarna p Libanon.' 16S hren nu: om I haven frfarit riktigt och redligt dri att I haven gjort Abimelek till konung, och om I haven frfarit vl mot Jerubbaal och hans hus, och haven vedergllt honom efter hans grningar -- 17ty I veten att min fader stridde fr eder och vgade sitt liv fr att rdda eder frn Midjans hand, 18under det att I dremot i dag haven rest eder upp mot min faders hus och drpt hans sner, sjuttio mn, p en och samma sten, och gjort Abimelek, hans tjnstekvinnas son, till konung ver Sikems borgare, eftersom han r eder broder -- 19om I allts denna dag haven frfarit riktigt och redligt mot Jerubbaal och hans hus, d mn I gldja eder ver Abimelek, och han m ock gldja sig ver eder; 20varom icke, s m eld g ut frn Abimelek och frtra Sikems borgare och dem som bo i Millo, och frn Sikems borgare och frn dem som bo i Millo m eld g ut och frtra Abimelek. 21Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och dr bosatte han sig fr att vara i skerhet fr sin broder Abimelek. 22Nr Abimelek hade hrskat ver Israel i tre r, 23snde Gud en tvedrktsande mellan Abimelek och Sikems borgare, s att Sikems borgare avfllo frn Abimelek. 24Detta skedde, fr att vldet mot Jerubbaals sjuttio sner skulle bliva hmnat, och fr att deras blod skulle komma ver deras broder Abimelek som drpte dem, s ock ver Sikems borgare, som lmnade honom understd, s att han kunde drpa sina brder. 25Fr att skada honom lade Sikems borgare nu folk i frst p bergshjderna, och dessa plundrade alla som drogo vgen fram drfrbi. Detta blev berttat fr Abimelek. 26Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina brder, och de drogo in i Sikem. Och Sikems borgare fattade frtroende fr honom. 27 S hnde sig en gng att de gingo ut p fltet och avbrgade sina vingrdar och pressade druvorna

278

Swedish Bible

Anonymous

och hllo en gldjefest, och de gingo drvid in i sin guds hus och to och drucko, och uttalade frbannelser ver Abimelek. 28Och Gaal, Ebeds son, sade: Vad r Abimelek, och vad r Sikem, eftersom vi skola tjna honom? Han r ju Jerubbaals son, och Sebul r hans tillsyningsman. Nej, tjnen mn som hrstamma frn Hamor, Sikems fader. Varfr skulle vi tjna denne? 29Ack om jag hade detta folk under min vrd! D skulle jag driva bort Abimelek. Och i frga om Abimelek sade han: Frka din hr och drag ut. 30Men nr Sebul, hvitsmannen i staden, fick hra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, upptndes hans vrede. 31Och han snde listeligen bud till Abimelek och lt sga: Se, Gaal, Ebeds son, och hans brder hava kommit till Sikem, och de hlla just nu p att uppvigla staden mot dig. 32Bryt drfr nu upp om natten, du med ditt folk, och lgg dig i bakhll p fltet. 33Sedan m du i morgon bittida, nr solen gr upp, strta fram mot staden. Nr han d med sitt folk drager ut mot dig, m du gra med honom vad tillfllet giver vid handen. 34D brt Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade sig i bakhll mot Sikem, i fyra hopar. 35Och Gaal, Ebeds son, kom ut och stllde sig vid ingngen till stadsporten; och i detsamma brt Abimelek med sitt folk fram ifrn bakhllet. 36Nr d Gaal sg folket, sade han till Sebul: Se, dr kommer folk ned frn bergshjderna. Men Sebul svarade honom: Det r skuggan av bergen, som fr dina gon ser ut ssom mnniskor. 37Gaal tog ter till orda och sade: Jo, dr kommer folk ned frn Mittelhjden, och en annan hop kommer p vgen frn Teckentydarterebinten. 38D sade Sebul till honom: Var r nu din stortalighet, du som sade: 'Vad r Abimelek, eftersom vi skola tjna honom?' Se, hr kommer det folk som du s fraktade. Drag nu ut och strid mot dem. 39S drog d Gaal ut i spetsen fr Sikems borgare och gav sig i strid med Abimelek. 40Men Abimelek jagade honom p flykten, och han flydde undan fr honom; och mnga fllo slagna nda fram till stadsporten. 41Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans brder och lt dem icke lngre stanna i Sikem. 42Dagen drefter gick folket ut p fltet; och man berttade detta fr Abimelek. 43D tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i bakhll p fltet. Och nr han fick se att folket gick ut ur staden, brt han upp och anfll dem och nedgjorde dem. 44 Abimelek och de hopar han hade med sig strtade nmligen fram och stllde sig vid ingngen till stadsporten; men de bda andra hoparna strtade fram mot alla som voro p fltet och nedgjorde dem. 45Nr s Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den och drpte det folk som fanns drinne Sedan rev han ned staden och bestrdde platsen med salt. 46Nr besttningen i Sikems torn hrde detta, begvo de sig alla till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad. 47Och nr det blev berttat for Abimelek att hela besttningen i Sikems torn hade frsamlat sig dr, 48gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek tog en yxa i sin hand och hgg av en trdgren och lyfte upp den och lade den p axeln; och han sade till sitt folk: Gren med hast detsamma som I haven sett mig gra. 49D hgg ocks allt folket av var sin gren och fljde efter Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och tnde upp eld till att frbrnna valvet jmte dem som voro dr. S omkommo ock alla de mnniskor som bodde i Sikems torn, vid pass tusen mn och kvinnor. 50Och Abimelek drog stad till Tebes och belgrade Tebes och intog det. 51Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla mn och kvinnor, alla borgare i staden, och stngde

279

Swedish Bible

Anonymous

igen om sig; sedan stego de upp p tornets tak. 52Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram till porten p tornet fr att brnna upp den i eld. 53Men en kvinna kastade en kvarnsten ned p Abimeleks huvud och brckte s hans huvudskl. 54D ropade han med hast p sin vapendragare och sade till honom: Drag ut ditt svrd och dda mig, fr att man icke m sga om mig: En kvinna drpte honom. D genomborrade hans tjnare honom, s att han dog. 55Nr nu israeliterna sgo att Abimelek var dd, gingo de hem, var och en till sitt. 56Allts lt Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader, d han drpte sina sjuttio brder, komma tillbaka ver honom. 57Och allt det onda som Sikems mn hade gjort lt Gud ock komma tillbaka ver deras huvuden. S gick Jotams, Jerubbaals sons, frbannelse i fullbordan p dem.

Chapter 10 Efter Abimelek uppstod till Israels frlsning Tola, son till Pua, son till Dodo, en man frn Isaskar; och han bodde i Samir, i Efraims bergsbygd. 2Han var domare i Israel i tjugutre r; sedan dog han och blev begraven i Samir. 3Efter honom uppstod gileaditen Jair. Han var domare i Israel i tjugutv r. 4Han hade trettio sner, som plgade rida p trettio snor; och de hade trettio stder. Dessa kallar man nnu i dag Jairs byar, och de ligga i Gileads land. 5Och Jair dog och blev begraven i Kamon. 6Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon och tjnade Baalerna och Astarterna, s ock Arams, Sidons, Moabs, Ammons barns och filisternas gudar och vergvo HERREN och tjnade honom icke. 7D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han slde dem i filisternas och Ammons barns hand. 8Och dessa plgade Israels barn och frforo vldsamt mot dem det ret; i aderton r gjorde de s mot alla de israeliter som bodde p andra sidan Jordan, i amorernas land, i Gilead. 9Drtill gingo Ammons barn ver Jordan och gvo sig i strid ocks med Juda, Benjamin och Efraims hus, s att Israel kom i stor nd. 10D ropade Israels barn till HERREN och sade: Vi hava syndat mot dig, ty vi hava vergivit vr Gud och tjnat Baalerna. 11Men HERREN sade till Israels barn: Har jag icke frlst eder frn egyptierna, amorerna, Ammons barn och filisterna? 12Likaledes bleven I frtryckta av sidonierna, amalekiterna och maoniterna; och nr I ropaden till mig, frlste jag eder frn deras hand. 13Men I haven nu vergivit mig och tjnat andra gudar; drfr vill jag icke mer frlsa eder. 14Gn bort och ropen till de gudar som I haven utvalt; m de frlsa eder, om I nu ren i nd. 15D sade Israels barn till HERREN: Vi hava syndat; gr du med oss alldeles ssom dig tckes. Allenast rdda oss nu denna gng. 16Drefter skaffade de bort ifrn sig de frmmande gudarna och tjnade HERREN. D kunde han icke lngre lida att se Israels vedermda. 17Och Ammons barn blevo uppbdade och lgrade sig i Gilead; men Israels barn frsamlade sig och lgrade sig i Mispa. 18D sade folket, nmligen de verste i Gilead, till varandra: Vem vill begynna striden mot Ammons barn? Den som det vill skall bliva hvding ver alla Gileads inbyggare.
1

280

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 11 Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till en skka; och Jeftas fader var Gilead. 2Nu fdde ock Gileads hustru honom sner; och nr dessa hans hustrus sner hade vxt upp, drevo de ut Jefta och sade till honom: Du skall icke taga arv i vr faders hus, ty du r son till en kvinna som icke r hans hustru. 3D flydde Jefta bort ifrn sina brder och bosatte sig i landet Tob; dr sllade sig lst folk till Jefta och gjorde strvtg med honom. 4Ngon tid drefter gvo Ammons barn sig i strid med Israel. 5Men nr Ammons barn gvo sig i strid med Israel, gingo de ldste i Gilead stad fr att hmta Jefta frn landet Tob. 6Och de sade till Jefta: Kom och bliv vr anfrare, s vilja vi strida mot Ammons barn. 7Men Jefta svarade de ldste i Gilead: I haven ju hatat mig och drivit mig ut ur min faders hus. Huru kunnen I d nu, nr I ren i nd, komma till mig? 8De ldste i Gilead sade till Jefta: Just drfr hava vi nu kommit tillbaka till dig, och du mste g med oss och strida mot Ammons barn; ty du skall bliva hvding ver oss, alla Gileads inbyggare. 9Jefta svarade de ldste i Gilead: Om I nu fren mig tillbaka fr att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt vld, s vill jag ock sedan vara eder hvding. 10D sade de ldste i Gilead till Jefta: HERREN hre vrt avtal. Frvisso skola vi lta det bliva s om du har sagt. 11S gick d Jefta med de ldste i Gilead, och folket satte honom till hvding och anfrare ver sig. Och Jefta uttalade infr HERREN i Mispa allt vad han hade sagt. 12Och Jefta skickade sndebud till Ammons barns konung och lt sga: Vad har du med mig att gra, eftersom du har kommit emot mig och angripit mitt land? 13D svarade Ammons barns konung Jeftas sndebud: Nr Israel drog upp frn Egypten, togo de ju mitt land frn Arnon nda till Jabbok och till Jordan; s giv mig nu detta tillbaka i godo. 14ter skickade Jefta sndebud till Ammons barns konung 15 och lt sga till honom: S sger Jefta: Israel har icke tagit ngot land vare sig frn Moab eller frn Ammons barn. 16Ty nr de drogo upp frn Egypten och Israel hade tgat genom knen nda till Rda havet och sedan kommit till Kades, 17skickade Israel sndebud till konungen i Edom och lt sga: 'Lt mig tga genom ditt land.' Men konungen i Edom hrde icke drp. De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke heller D stannade Israel i Kades. 18Drefter tgade de genom knen och gingo omkring Edoms land och Moabs land och kommo ster om Moabs land och lgrade sig p andra sidan Arnon; de kommo icke in p Moabs omrde, ty Arnon r Moabs grns. 19Sedan skickade Israel sndebud till Sihon, amorernas konung, konungen i Hesbon; och Israel lt sga till honom: 'Lt oss genom ditt land tga dit vi skola.' 20Men Sihon litade icke p Israel och lt dem icke tga genom sitt land, utan frsamlade allt sitt folk, och de lgrade sig i Jahas; dr in- lt han sig i strid med Israel. 21Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels hand, s att de slogo dem; och Israel intog hela amorernas land, ty dessa bodde d i detta land. 22De intogo hela amorernas omrde, frn Arnon nda till Jabbok, och frn knen nda till Jordan. 23Och nu, d HERREN, Israels Gud, har frdrivit amorerna fr sitt folk Israel, skulle du taga deras land i besittning! 24r det icke s: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det tager du i besittning? S taga ock vi, nrhelst HERREN, vr Gud, frdriver ett folk fr oss, deras land i
1

281

Swedish Bible

Anonymous

besittning. 25Menar du att du r s mycket frmer n Balak, Sippors sons konungen i Moab? Han dristade ju icke att inlta sig i tvist med Israel eller giva sig i strid med dem. 26Nr Israel nu i tre hundra r har bott i Hesbon och underlydande orter, i Aror och underlydande orter och i alla stder p bda sidor om Arnon, varfr haven I d under hela den tiden icke tagit detta ifrn oss? 27Jag har icke frsyndat mig mot dig, men du gr illa mot mig, d du nu verfaller mig. HERREN, domaren, m i dag dma mellan Israels barn och Ammons barn. 28Men Ammons barns konung hrde icke p vad Jefta lt sga honom genom sndebuden. 29D kom HERRENS Ande ver Jefta; och han tgade genom Gilead och Manasse och tgade s genom Mispe i Gilead, och frn Mispe i Gilead tgade han fram mot Ammons barn. 30Och Jefta gjorde ett lfte t HERREN och sade: Om du giver Ammons barn i min hand, 31s lovar jag att vadhelst som ur drrarna till mitt hus gr ut emot mig, nr jag vlbehllen kommer tillbaka frn Ammons barn, det skall hra HERREN till, och det skall jag offra till brnnoffer. 32S drog nu Jefta stad mot Ammons barn fr att strida mot dem; och HERREN gav dem i hans hand. 33Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog landet frn Aroer nda till fram emot Minnit, tjugu stder, och nda till Abel-Keramim. Allts blevo Ammons barn kuvade under Israels barn. 34Nr sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, d gick hans dotter ut emot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda barn, han hade utom henne varken son eller dotter. 35I detsamma han nu fick se henne, rev han snder sina klder och ropade: Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till jorden, du drager olycka ver mig! Ty jag har ppnat min mun infr HERREN till ett lfte och kan icke taga mitt ord tillbaka. 36Hon svarade honom: Min fader, har du ppnat din mun infr HERREN, s gr med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu har skaffat dig hmnd p dina fiender, Ammons barn. 37Och hon sade ytterligare till sin fader: Uppfyll dock denna min begran: unna mig tv mnader, s att jag fr g stad ned p bergen och begrta min jungfrudom med mina vninnor. 38 Han svarade: Du fr g stad. Och han tillstadde henne att vara borta i tv mnader. D gick hon stad med sina vninnor och begrt sin jungfrudom p bergen. 39Men efter tv mnader vnde hon tillbaka till sin fader, och han frfor d med henne efter det lfte han hade gjort. Och hon hade icke knt ngon man. 40Sedan blev det en sedvnja i Israel att Israels dttrar r efter r gingo stad fr att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under fyra dagar vart r.

Chapter 12 Men Efraims mn frsamlade sig och drogo till Safon; och de sade till Jefta: Varfr drog du stad till strid mot Ammons barn utan att kalla p oss till att tga med dig? Nu vilja vi brnna upp ditt hus jmte dig sjlv i eld. 2Jefta svarade dem: Jag och mitt folk lgo i svr fejd med Ammons barn; d manade jag eder att komma, men I villen icke frlsa mig ur deras hand. 3Och nr jag sg att I icke villen frlsa mig, tog jag min sjl i min hand och drog stad mot Ammons barn, och HERREN gav dem i min hand. Varfr haven I d nu dragit upp emot mig till att strida emot mig?
1

282

Swedish Bible

Anonymous

Och Jefta frsamlade alla Gileads mn och gav sig i strid med Efraim. Och Gileads mn slogo efraimiterna; dessa hade nmligen sagt: Flyktingar ifrn Efraim ren I; Gilead r ett mellanting, varken Efraim eller Manasse. 5Och gileaditerna besatte vadstllena ver Jordan fr efraimiterna. D nu ngon av de efraimitiska flyktingarna sade: Lt mig komma ver, frgade Gileads mn honom: r du en efraimit? Om han d svarade nej, 6s sade de till honom: Sg 'schibbolet'. Sade han d sibbolet, drfr att han icke nog lade sig vinn om att uttala ordet rtt, s grepo de honom och hggo ned honom dr vid vadstllena ver Jordan. P detta stt fllo vid det tillfllet fyrtiotv tusen efraimiter. 7Och Jefta var domare i Israel i sex r. Sedan dog gileaditen Jefta och blev begraven i en av Gileads stder. 8Efter honom var Ibsan frn Bet-Lehem domare i Israel. 9 Han hade trettio sner, och trettio dttrar gifte han bort; han fick ock trettio dttrar genom att skaffa hustrur t sina sner utifrn. Och han var domare i Israel i sju r. 10Sedan dog Ibsan och blev begraven i Bet-Lehem. 11Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel; i tio r var han domare i Israel. 12Sedan dog sebuloniten Elon och blev begraven i Ajalon, i Sebulons land. 13Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel. 14Han hade fyrtio sner och trettio sonsner, vilka plgade rida p sjuttio snor. Och han var domare i Israel i tta r. 15Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begraven i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.

Chapter 13 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon; d gav HERREN dem i filisternas hand, i fyrtio r. 2I Sorga levde nu en man av daniternas slkt, vid namn Manoa; hans hustru var ofruktsam och hade icke ftt ngra barn. 3Men HERRENS ngel uppenbarade sig fr hustrun och sade till henne: Se, du r ofruktsam och har icke ftt ngra barn, men du skall bliva havande och fda en son. 4Tag dig nu till vara, s att du icke dricker vin eller starka drycker ej heller ter ngot orent. 5Ty se, du skall bliva havande och fda en son, p vilkens huvud ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir allt ifrn moderlivet; och han skall gra begynnelse till att frlsa Israel ur filisternas hand. 6D gick hustrun in och omtalade detta fr sin man och sade: En gudsman kom till mig; han sg ut ssom en Guds ngel, mycket fruktansvrd. Jag frgade honom icke varifrn han var, och sitt namn lt han mig icke veta. 7Och han sade till mig: 'Se, du skall bliva havande och fda en son; drick nu icke vin eller starka drycker och t icke ngot orent, ty gossen skall vara en Guds nasir, frn moderlivet nda till sin dd.' 8Och Manoa bad till HERREN och sade: Ack Herre, lt gudsmannen som du snde hit ter komma till oss, fr att han m lra oss huru vi skola gra med gossen som skall fdas. 9Och Gud hrde Manoas rst; Guds ngel kom ter till hans hustru, nr hon en gng satt ute p marken och hennes man Manoa icke var hos henne. 10D skyndade hustrun strax stad och berttade det fr sin man; hon sade till honom: Mannen som kom till mig hromdagen har uppenbarat sig fr mig. 11Manoa stod upp och fljde
283
1

Swedish Bible

Anonymous

sin hustru; och nr han kom till mannen, frgade han honom: r du den man som frut talade med min hustru? Han svarade: Ja. 12D sade Manoa: Nr det som du har sagt gr i fullbordan, vad r d att iakttaga med gossen? Hur skall man gra med honom? 13HERRENS ngel svarade Manoa Din hustru skall taga sig till vara fr allt varom jag har talat med henne. 14Hon skall icke ta ngot som ha vuxit p vintrd, och vin eller starka drycker fr hon icke dricka, ej heller fr hon ta ngot orent. Allt vad jag har bjudit henne skall hon hlla. 15Och Manoa sade till HERRENS ngel: Lt oss f hlla dig kvar, s vilja vi tillreda en killing och stta fram fr dig. 16Men HERRENS ngel svarade Manoa: Om du ock hller mig kvar, skall jag dock icke ta av din mat; men om du vill tillreda ett brnnoffer, s offra detta t HERREN. Ty Manoa frstod icke att det var HERRENS ngel. 17Och Manoa sade till HERRENS ngel: Vad r ditt namn? Sg oss det, fr att vi m kunna ra dig, nr det som du har sagt gr i fullbordan. 18HERRENS ngel sade till honom: Varfr frgar du efter mitt namn? Det r alltfr underbart. 19Och Manoa tog killingen med tillhrande spisoffer och lade upp den p klippan t HERREN. D lt han ngot underbart ske i Manoas och hans hustrus syn. 20Nr lgan steg upp frn altaret mot himmelen, for nmligen HERRENS ngel upp, i lgan frn altaret. D Manoa och hans hustru sgo detta, fllo de ned till jorden p sitt ansikte 21Sedan visade sig HERRENS ngel icke mer fr Manoa och hans hustru. D frstod Manoa att det hade varit HERRENS ngel. 22Och Manoa sade till sin hustru: Nu mste vi d, eftersom vi hava sett Gud. 23Men hans hustru svarade honom: Om HERREN hade velat dda oss, s hade han icke tagit emot ngot brnnoffer och spisoffer av vr hand, och icke ltit oss se allt detta, ej heller hade han nu ltit oss hra sdant. 24Drefter fdde hans hustru en son och gav honom namnet Simson; och gossen vxte upp, och HERREN vlsignade honom. 25Och HERRENS Ande begynte att verka p honom, medan han var i Dans lger, mellan Sorga och Estaol.

Chapter 14 Nr Simson en gng gick ned till Timna, fick han dr i Timna se en kvinna, en av filisternas dttrar. 2Och nr han kom upp drifrn, omtalade han det fr sin fader och moder och sade: Jag har i Timna sett en kvinna, en av filisternas dttrar; henne mn I nu skaffa mig till hustru. 3Hans fader och moder sade till honom: Finnes d ingen kvinna bland dina brders dttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill g bort fr att skaffa dig en hustru frn de oomskurna filisterna? Simson sade till sin fader: Skaffa mig denna, ty hon behagar mig. 4Men hans fader och moder visste icke att detta kom frn HERREN, som skte sak med filisterna. P den tiden rdde nmligen filisterna ver Israel. 5Och Simson gick med sin fader och moder ned till Timna; men just som de hade hunnit fram till vingrdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom. 6D fll HERRENS Ande ver honom, och han slet snder lejonet, ssom hade han slitit snder en killing, fastn han icke hade ngonting i sin hand; men han talade icke om fr sin fader och moder vad han hade gjort. 7Nr han s kom ditned, talade han med kvinnan; och hon behagade Simson. 8En tid
1

284

Swedish Bible

Anonymous

drefter vnde han tillbaka fr att hmta henne och vek d av vgen fr att se p det dda lejonet; d fick han i lejonets kropp se en bisvrm med honung. 9Och han skrapade ut honungen i sina hnder och t drav, medan han gick, han kom s till sin fader och moder och gav dem, och de to. Men han talade icke om fr dem att det var ur lejonets kropp han hade skrapat honungen. 10Nr nu hans fader kom ned till kvinnan, gjorde Simson dr ett gstabud, ty s plgade de unga mnnen gra. 11Och nr de fingo se honom, skaffade de trettio brllopssvenner, som skulle vara hos honom. 12 Till dem sade Simson: Jag vill frelgga eder en gta; om I under de sju gstabudsdagarna sgen mig lsningen p den och gissen rtt, s skall jag giva eder trettio fina linneskjortor och trettio hgtidsdrkter. 13Men om I icke kunnen sga mig lsningen, s skolen I giva mig trettio fina linneskjortor och trettio hgtidsdrkter. De sade till honom: Frelgg oss din gta, lt oss hra den. 14D sade han till dem: Frn stortaren utgick tbart, frn den grymme kom stma. Men under tre dagar kunde de icke lsa gtan. 15P sjunde dagen sade de d till Simsons hustru: Locka din man till att sga oss lsningen p gtan; eljest skola vi brnna upp dig och din faders hus i eld. Icke haven I vl bjudit oss hit fr att utarma oss? 16D lg Simsons hustru ver honom med grt och sade: Du hatar mig allenast och lskar mig alls icke; du har frelagt mina landsmn en gta, men mig har du icke sagt lsningen p den. Han svarade henne: Icke ens t min fader eller min moder har jag sagt lsningen; skulle jag d sga den t dig? 17Men hon lg ver honom med grt under de sju dagar de hllo gstabudet. Och p sjunde dagen sade han henne lsningen, eftersom hon s hrt ansatte honom; sedan sade hon lsningen p gtan t sina landsmn. 18Innan solen gick ned p sjunde dagen, gvo honom allts mnnen i staden det svaret: Vad r stare n honung, och vad r grymmare n ett lejon? Men han sade till dem: Haden I icke pljt med min kviga, s haden I icke gissat min gta. 19Och HERRENS Ande kom ver honom, och han gick ned till Askelon och slog dr ihjl trettio mn och tog deras klder och gav hgtidsdrkterna t dem som hade sagt lsningen p gtan. Och hans vrede upptndes, och han vnde tillbaka upp till sin faders hus. 20D blev Simsons hustru given t den av hans brllopssvenner, som han hade haft till sin srskilda fljesven.

Chapter 15 En tid drefter, medan veteskrden pgick, ville Simson beska sin hustru, och frde med sig en killing. Och han sade: Lt mig g in till min hustru i kammaren. Men hennes fader ville icke tillstdja honom att g in; 2hennes fader sade: Jag hll fr skert att du hade fattat hat till henne, och drfr gav jag henne t din brllopssven. Men hon har ju en yngre syster, som r fagrare n hon; tag denna i stllet fr den andra. 3Men Simson svarade dem: Denna gng r jag utan skuld gent emot filisterna, om jag gr dem ngot ont. 4Och Simson gick bort och fngade tre hundra rvar; sedan tog han facklor, band s ihop tv och tv rvar med svansarna och satte in en fackla mitt emellan de tv svansarna. 5Drefter tnde han eld p facklorna och slppte djuren in p
1

285

Swedish Bible

Anonymous

filisternas sdesflt och antnde s bde sdesskylar och oskuren sd, vingrdar och olivplanteringar. 6 D nu filisterna frgade efter vem som hade gjort detta, fingo de det svaret: Det har Simson, timnitens mg, drfr att denne tog hans hustru och gav henne t hans brllopssven. D drogo filisterna stad och brnde upp bde henne och hennes fader i eld. 7Men Simson sade till dem: Om I beten eder s, skall jag sannerligen icke vila, frrn jag har tagit hmnd p eder. 8Och han for vldsamt fram med dem, s att de varken kunde g eller st. Sedan gick han ned drifrn och bodde i bergsklyftan vid Etam. 9D drogo filisterna upp och lgrade sig i Juda; och de spridde sig i Lehi. 10Och Juda mn sade: Varfr haven I dragit hitupp mot oss? De svarade: Vi hava dragit hitupp fr att binda Simson och fr att gra mot honom ssom han har gjort mot oss. 11D drogo tre tusen mn frn Juda ned till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: Du vet ju att filisterna rda ver oss; huru har du d kunnat gra s mot oss? Han svarade dem: Ssom de hava gjort mot mig, s har jag gjort mot dem. 12De sade till honom: Vi hava kommit hitned fr att binda dig och sedan lmna dig i filisternas hand. Simson sade till dem: S given mig nu eder ed p att I icke sjlva viljen stta ned mig. 13De svarade honom: Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan lmna dig i deras hand, men vi skola icke dda dig. S bundo de honom med tv nya tg och frde honom upp, bort ifrn klippan. 14Nr han nu kom till Lehi, skriade filisterna och sprungo emot honom. D kom HERRENS Ande ver honom, och tgen omkring hans armar blevo ssom lintrdar, nr de antndas av eld, och banden likasom smlte bort ifrn hans hnder. 15Och han fick fatt i en snekke som nnu var frisk; och han rckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihjl tusen mn. 16Sedan sade Simson: Med snekken slog jag en skara, ja, tv; med snekken slog jag tusen man. 17Nr han hade sagt detta, kastade han kken ifrn sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi. 18Men d han drefter blev mycket trstig, ropade han till HERREN och sade: Du sjlv har genom din tjnare givit denna stora seger; och nu mste jag d av trst, och s falla i de oomskurnas hand! 19D lt Gud frdjupningen i Lehi ppna sig, och drur gick ut vatten, s att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och han fick liv igen. Drav kallades kllan Den ropandes klla i Lehi, ssom den heter nnu i dag. 20Och han var domare i Israel under filisternas tid, i tjugu r.

Chapter 16 Och Simson gick till Gasa; dr fick han se en skka och gick in till henne. 2Nr d gasiterna fingo hra att Simson hade kommit dit, omringade de platsen och lgo i frst fr honom hela natten vid stadsporten. Men hela natten hllo de sig stilla; de tnkte: Vi vilja vnta till i morgon, nr det bliver dager; d skola vi drpa honom. 3Och Simson lg dr intill midnatt; men vid midnattstiden stod han upp och grep tag i stadsportens drrar och i de bda drrposterna och ryckte loss dem jmte bommen, och lade alltsammans p sina axlar och bar upp det till toppen p det berg som ligger gent emot Hebron. 4Drefter fattade han krlek till en kvinna som hette Delila, vid
1

286

Swedish Bible

Anonymous

bcken Sorek. 5D kommo filisternas hvdingar upp till henne och sade till henne: Locka honom till att uppenbara fr dig varav det beror att han r s stark, och huru vi skola bliva honom vermktiga, s att vi kunna binda honom och kuva honom; vi vilja d giva dig ett tusen ett hundra siklar silver var. 6D sade Delila till Simson: Sg mig varav det beror att du r s stark, och huru man skulle kunna binda och kuva dig. 7Simson svarade henne: Om man bunde mig med sju friska senstrngar, som icke hade hunnit torka, s bleve jag svag och vore ssom en vanlig mnniska. 8D buro filisternas hvdingar till henne sju friska senstrngar, som icke hade hunnit torka; och hon band honom med dem. 9Men hon hade lagt folk i frst i den inre kammaren. Sedan ropade hon till honom: Filisterna ro ver dig, Simson! D slet han snder senstrngarna s ltt som en blngarnssnodd slites snder, nr den kommer intill elden. Allts hade man ingenting ftt veta om hans styrka. 10D sade Delila till Simson: Du har ju bedragit mig och ljugit fr mig. Men sg mig nu huru man skulle kunna binda dig. 11Han svarade henne: Om man bunde mig med nya tg, som nnu icke hade blivit begagnade till ngot, s bleve jag svag och vore ssom en vanlig mnniska. 12D tog Delila nya tg och band honom med dem och ropade s till honom: Filisterna ro ver dig, Simson!; och folk lg i frst i den inre kammaren. Men han slet tgen av sina armar, ssom hade det varit trdar. 13D sade Delila till Simson: Hittills har du bedragit mig och ljugit fr mig; sg mig nu huru man skulle kunna binda dig. Han svarade henne: Jo, om du vvde in de sju fltorna p mitt huvud i rnningen till din vv. 14Hon slog allts fast dem med pluggen och ropade sedan till honom: Filisterna ro ver dig, Simson! Nr han d vaknade upp ur smnen, ryckte han loss vvpluggen jmte rnningen till vven. 15D sade hon till honom: Huru kan du sga att du har mig kr, du som icke r uppriktig mot mig? Tre gnger har du nu bedragit mig och icke velat sga mig varp det beror att du r s stark. 16D hon nu dag efter dag hrt ansatte honom med denna sin begran och plgade honom drmed, blev han s otlig att han kunde d, 17och yppade s fr henne hela sin hemlighet och sade till henne: Ingen rakkniv har kommit p mitt huvud, ty jag r en Guds nasir allt ifrn min moders liv. Drfr, om man rakar hret av mig, viker min styrka ifrn mig, s att jag bliver svag och r ssom alla andra mnniskor. 18D nu Delila insg att han hade yppat fr henne hela sin hemlighet, snde hon bud och kallade till sig filisternas hvdingar; hon lt sga: Kommen hitupp nnu en gng, ty han har nu yppat fr mig hela sin hemlighet. D kommo filisternas hvdingar ditupp till henne och frde med sig penningarna. 19 Nu lagade hon s, att han somnade in p hennes knn; och sedan hon hade kallat till sig en man som p hennes befallning skar av de sju fltorna p hans huvud, begynte hon att f makt ver honom, och hans styrka vek ifrn honom. 20Drefter ropade hon: Filisterna ro ver dig, Simson! Nr han d vaknade upp ur smnen, tnkte han: Jag gr mig vl fri, nu ssom de frra gngerna, och skakar mig ls; ty han visste icke att HERREN hade vikit ifrn honom. 21Men filisterna grepo honom och stucko ut gonen p honom. Drefter frde de honom ned till Gasa och bundo honom med kopparfjttrar, och han mste mala i fngelset. 22Men hans huvudhr begynte ter vxa ut, sedan det hade blivit avrakat. 23Och filisternas hvdingar frsamlade sig fr att anstlla en stor offerfest t sin gud Dagon och gra sig glada, ty de sade: Vr gud har givit vr fiende

287

Swedish Bible

Anonymous

Simson i vr hand. 24Och nr folket sg honom, lovade de likaledes sin gud och sade: Vr gud har givit vr fiende i vr hand honom som frdde vrt land och slog s mnga av oss ihjl. 25D nu deras hjrtan hade blivit glada, sade de: Lt hmta Simson, fr att han m frlusta oss. Och Simson blev hmtad ur fngelset och mste vara dem till frlustelse. Och de hade stllt honom mellan pelarna. 26Men Simson sade till den gosse som hll honom vid handen: Slpp mig och lt mig komma intill pelarna som huset vilar p, s att jag fr luta mig mot dem. 27Och huset var fullt med mn och kvinnor, och filisternas alla hvdingar voro dr; och p taket voro vid pass tre tusen mn och kvinnor, som sgo p, huru Simson frlustade dem. 28Men Simson ropade till HERREN och sade: Herre, HERRE, tnk p mig och styrk mig allenast denna gng, o Gud, s att jag fr taga hmnd p filisterna fr ett av mina bda gon. 29Drefter fattade Simson i de bda mittelpelare som huset vilade p, och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med hgra handen och i den andra med vnstra. 30Och Simson sade: M jag nu sjlv d med filisterna. Sedan bjde han sig framt med sdan kraft, att huset fll omkull ver hvdingarna och allt folket som fanns dr. Och de som han s ddade vid sin dd voro flera n de som han hade ddat, medan han levde. 31Och hans brder och hela hans familj kommo ditned och togo honom upp med sig och begrovo honom mellan Sorga och Estaol, i hans fader Manoas grav. Han hade d i tjugu r varit domare i Israel.

Chapter 17 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika. 2Denne sade till sin moder: De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig frntagna, och fr vilkas skull du uttalade en frbannelse, som jag sjlv hrde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem. D sade hans moder: Vlsignad vare du, min son, av HERREN! 3S gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka t sin moder. Men hans moder sade: Hrmed helgar jag dessa penningar t HERREN och lmnar dem t min son, fr att han m lta gra en skuren och en gjuten gudabild. Hr lmnar jag dem nu tillbaka t dig. 4Men han gav penningarna tillbaka t sin moder. D tog hans moder tv hundra siklar silver och gav dem t en guldsmed, och denne gjorde drav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan stlldes in i Mikas hus. 5Mannen Mika hade s ett gudahus; han lt ock gra en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina sner till prst t sig. 6P den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade. 7I Bet-Lehem i Juda levde d en ung man av Juda slkt; han var levit och bodde dr ssom frmling. 8Denne man vandrade bort ifrn sin stad, Bet-Lehem i Juda, fr att se om han funne ngon annan ort dr han kunde bo; och under sin frd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus. 9D frgade Mika honom: Varifrn kommer du? Han svarade honom: Jag r en levit frn Bet-Lehem i Juda, och jag r nu stadd p vandring, fr att se om jag finner ngon annan ort dr jag kan bo. 10Mika sade till honom: Stanna kvar hos mig, och bliv fader och prst t mig, s skall jag rligen giva dig
1

288

Swedish Bible

Anonymous

tio siklar silver och vad klder du behver, och drtill din fda. D fljde leviten med honom. 11 Och leviten gick in p att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen ssom sin son. 12Och Mika insatte leviten genom handfyllning, s att den unge mannen blev prst t honom; och han var sedan kvar i Mikas hus. 13Och Mika sade: Nu vet jag att HERREN skall gra mig gott, eftersom jag har ftt leviten till prst.

Chapter 18 P den tiden fanns ingen konung i Israel. Och p den tiden skte sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty nda dittills hade icke ngot omrde tillfallit den ssom arvedel bland Israels vriga stammar. 2S snde d Dans barn ur sin slkt fem mn, uttagna bland dem, tappra mn, frn Sorga och Estaol, till att bespeja landet och underska det; och de sade till dem: Gn stad och undersken landet. S kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus; dr stannade de ver natten. 3 Nr de nu voro vid Mikas hus och knde igen den unge levitens stt att tala, gingo de fram till honom och frgade honom: Vem har frt dig hit? Och vad gr du p detta stlle, och huru har du det hr? 4Han omtalade d fr dem: S och s gjorde Mika med mig; han gav mig ln, och jag blev prst t honom. 5D sade de till honom: Frga d Gud, s att vi f veta om den resa som vi ro stadda p skall bliva lyckosam. 6Prsten svarade dem: Gn i frid. Den resa som I ren stadda p str under HERRENS beskydd. 7D gingo de fem mnnen vidare och kommo till Lais; och de sgo huru folket drinne bodde i trygghet, p sidoniernas stt, stilla och trygga, och att ingen gjorde ngon skada i landet genom att tillvlla sig makten; och de bodde lngt ifrn sidonierna och hade intet att skaffa med andra mnniskor. 8Nr de sedan kommo ter till sina brder i Sorga och Estaol, frgade deras brder dem: Vad haven I att sga? 9De svarade: Upp, lt oss draga stad mot dem! Ty vi hava besett landet och funnit det mycket gott. Skolen d I sitta stilla? Nej, varen ej sena till att tga stad, s att I kommen dit och intagen landet. 10Nr I kommen dit, kommen I till ett folk som knner sig tryggt, och landet har utrymme nog. Ja, Gud har givit det i eder hand -en ort dr ingen brist r p ngot som jorden kan bra. 11S brto sex hundra man av daniternas slkt, omgjordade med vapen, upp drifrn, nmligen frn Sorga och Estaol. 12De drogo upp och lgrade sig vid Kirjat-Jearim i Juda. Drfr kallar man nnu i dag det stllet fr Dans lger; det ligger bakom Kirjat-Jearim. 13Drifrn drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo s fram till Mikas hus. 14De fem mn som hade varit stad fr att bespeja Lais' land togo d till orda och sade till sina brder: I mn veta att hr i husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten Gudabild. S betnken nu vad I bren gra. 15D drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till Mikas hus, och hlsade honom. 16Men de sex hundra mnnen av Dans barn stllde sig vid ingngen till porten, omgjordade med sina vapen som de voro. 17Och de fem mn som hade varit stad fr att bespeja landet gingo upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden, s ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att prsten stod
1

289

Swedish Bible

Anonymous

vid ingngen till porten jmte de sex hundra vapenomgjordade mnnen. 18Nr nu de fem mnnen hade gtt in i Mikas hus och tagit den skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna gudabilden, sade prsten till dem: Vad r det I gren! 19De svarade honom: Tig, lgg handen p din mun, och g med oss och bliv fader och prst t oss. Vilket r bst fr dig: att vara prst fr en enskild mans hus eller att vara prst fr en hel stam och slkt i Israel? 20D blev prstens hjrta glatt, och han tog emot efoden och husgudarna och den skurna gudabilden och slt sig till folket. 21 Sedan vnde de sig t annat hll och gingo vidare, och lto drvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset fras frmst i tget. 22Men nr Dans barn hade kommit ett lngt stycke vg frn Mikas hus, upphunnos de av de mn som voro bosatta i nrheten av Mikas hus, och som under tiden hade samlat sig. 23Vid dessas tillrop vnde sig nu Dans barn om och frgade Mika: Vad fattas dig, eftersom du kommer med en sdan hop? 24Han svarade: I haven tagit de gudar som jag har gjort t mig, drtill ock prsten, och s gn I eder vg. Vad har jag nu mer kvar? Och nd frgen I mig: 'Vad fattas dig?'! 25Men Dans barn sade till honom: Lt oss icke hra ett ord mer frn dig. Eljest kan det hnda att ngra mn i frbittring hugga ned eder, och d bliver du orsak till att I frloren livet, bde du sjlv och ditt husfolk. 26Drefter fortsatte Dans barn sin vg; och nr Mika sg att de voro starkare n han, vnde han om och drog tillbaka hem igen. 27Sedan de s hade tagit bde vad Mika hade ltit frfrdiga och drtill hans prst, fllo de ver folket i Lais, som levde stilla och i trygghet, och slogo dem med svrdsegg; men staden brnde de upp i eld. 28Och ingen kunde komma den till hjlp, ty den lg lngt ifrn Sidon, och folket dri hade intet att skaffa med andra mnniskor; den lg i Bet-Rehobs dal. Sedan byggde de ter upp staden och bosatte sig dr. 29Och de gvo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son till Israel; frut hade staden hetat Lais. 30Och Dans barn stllde dr upp t sig den skurna gudabilden; och Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans sner voro prster t daniternas stam, nda till dess att landets folk frdes bort i fngenskap. 31De stllde upp t sig den skurna gudabild som Mika hade gjort, och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i Silo.

Chapter 19 P den tiden, d nnu ingen konung fanns i Israel, bodde en levitisk man lngst uppe i Efraims bergsbygd. Denne tog till bihustru t sig en kvinna frn Bet-Lehem i Juda. 2Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifrn honom till sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; dr uppehll hon sig en tid av fyra mnader. 3D stod hennes man upp och begav sig stad efter henne, fr att tala vnligt med henne och s fra henne tillbaka; och han hade med sig sin tjnare och ett par snor. Hon frde honom d in i sin faders hus, och nr kvinnans fader fick se honom, gick han glad emot honom. 4Och hans svrfader, kvinnans fader, hll honom kvar, s att han stannade hos honom i tre dagar; de to och drucko och voro dr ntterna ver. 5Nr de nu p fjrde dagen stodo upp bittida om morgonen och han gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin mg: Vederkvick
1

290

Swedish Bible

Anonymous

dig med ett stycke brd; sedan mn I resa. 6D satte de sig ned och to bda tillsammans och drucko. Drefter sade kvinnans fader till mannen: Beslut dig fr att stanna hr ver natten, och lt ditt hjrta vara glatt. 7Och nr mannen nd gjorde sig redo att resa, bad hans svrfader honom s entrget, att han nnu en gng stannade kvar dr ver natten. 8P femte dagen stod han ter upp bittida om morgonen fr att resa; d sade kvinnans fader: Vederkvick dig frst, och drjen s till eftermiddagen. Drefter to de bda tillsammans. 9Nr sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och sin tjnare, sade hans svrfader, kvinnans fader, till honom: Se, det lider mot aftonen; stannen kvar ver natten, dagen nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar hr ver natten, och lt ditt hjrta vara glatt. Sedan kunnen I i morgon bittida fretaga eder frd, s att du fr komma hem till din hydda. 10Men mannen ville icke stanna ver natten, utan gjorde sig redo och reste sin vg, och kom s fram till platsen mitt emot Jebus, det r Jerusalem. Och han hade med sig ett par sadlade snor; och hans bihustru fljde honom. 11D de nu voro vid Jebus och dagen var lngt framliden, sade tjnaren till sin herre: Kom, lt oss taga in i denna jebusstad och stanna dr ver natten. 12 Men hans herre svarade honom: Vi skola icke taga in i en frmmande stad, dr inga israeliter bo; lt oss draga vidare, fram till Gibea. 13Och han sade ytterligare till sin tjnare: Kom, lt oss frska hinna fram till en av orterna hr och stanna ver natten i Gibea eller Rama. 14S drogo de vidare; och nr de voro invid Gibea i Benjamin, gick solen ned. 15D togo de in dr och kommo fr att stanna ver natten i Gibea. Och nr mannen kom ditin, satte han sig p den ppna platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus ver natten. 16Men d, om aftonen, kom en gammal man frn sitt arbete p fltet, och denne man var frn Efraims bergsbygd och bodde ssom frmling i Gibea; ty folket dr p orten voro benjaminiter. 17Nr denne nu lyfte upp sina gon, fick han se den vgfarande mannen p den ppna platsen i staden. D sade den gamle mannen: Vart skall du resa, och varifrn kommer du? 18Han svarade honom: Vi ro p genomresa frn Bet-Lehem i Juda till den del av Efraims bergsbygd, som ligger lngst uppe; drifrn r jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i Juda. Nu r jag p vg till HERRENS hus, men ingen vill hr taga emot mig i sitt hus. 19Jag har bde halm och foder t vra snor, s ock brd och vin t mig sjlv och t din tjnarinna och t mannen som tfljer oss, dina tjnare, s att intet fattas oss. 20D sade den gamle mannen: Frid vare med dig! Men lt mig f srja fr allt som kan fattas dig. Hrute p den ppna platsen m du icke stanna ver natten. 21Drefter frde han honom till sitt hus och fodrade snorna. Och sedan de hade tvtt sina ftter, to de och drucko. 22Under det att de s gjorde sina hjrtan glada, omringades pltsligt huset av mnnen i staden, onda mn, som bultade p drren; och de sade till den gamle mannen, som rdde om huset: Fr hitut den man som har kommit till ditt hus, s att vi f knna honom. 23D gick mannen som rdde om huset ut till dem och sade till dem: Nej, mina brder, gren icke s illa. Eftersom nu denne man har kommit in i mitt hus, mn I icke gra en sdan galenskap. 24Se, jag har en dotter som r jungfru, och han har sjlv en bihustru. Dem vill jag fra hitut, s kunnen I krnka dem och gra med dem vad I finnen fr gott. Men med denne man mn I icke gra ngon sdan galenskap. 25Men mnnen ville icke hra p honom; d tog mannen sin bihustru och frde henne ut till dem. Och de knde henne och hanterade henne skndligt

291

Swedish Bible

Anonymous

hela natten nda till morgonen; frst nr morgonrodnaden gick upp, lto de henne g. 26D kom kvinnan mot morgonen och fll ned vid ingngen till mannens hus, dr hennes herre var, och lg s, till dess det blev dager. 27Nr nu hennes herre stod upp om morgonen och ppnade drren till huset och gick ut fr att fortstta sin frd, fick han se sin bihustru ligga vid ingngen till huset med hnderna p trskeln. 28Han sade till henne: St upp och lt oss g. Men hon gav intet svar. D tog han och lade henne p snan; sedan gjorde mannen sig redo och reste hem till sitt. 29Men nr han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi- hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv stycken och snde styckena omkring ver hela Israels land. 30Och var och en som sg detta sade: Ngot sdant har icke hnt eller blivit sett allt ifrn den dag d Israels barn drogo upp ur Egyptens land nda till denna dag. vervgen detta, rdsln och sgen edert ord.

Chapter 20 D drogo alla Israels barn ut, och menigheten frsamlade sig ssom en man, frn Dan nda till Beer-Seba, s ock frn Gileads land, infr HERREN i Mispa. 2Och de frnmsta i hela folket alla Israels stammar, trdde fram i Guds folks frsamling: fyra hundra tusen svrdbevpnade mn till fots. 3Men Benjamins barn fingo hra att de vriga israeliterna hade dragit upp till Mispa. Och Israels barn sade: Omtalen huru denna ogrning har tillgtt. 4D tog den levitiske mannen, den mrdade kvinnans man, till orda och sade: Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin fr att stanna dr ver natten. 5D blev jag verfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om natten fr att vldfra sig p mig. Mig tnkte de drpa, och min bihustru krnkte de, s att hon dog. 6D tog jag min bihustru och styckade henne och snde styckena omkring ver Israels arvedels hela omrde, eftersom de hade gjort en sdan skndlighet och galenskap i Israel. 7Se, nu ren I allasammans hr, I Israels barn. Lggen nu fram frslag och rd hr p stllet. 8D stod allt folket upp ssom en man och sade: Ingen av oss m g hem till sin hydda, ingen m begiva sig hem till sitt hus. 9Detta r vad vi nu vilja gra med Gibea: vi skola lta lotten g ver det. 10P vart hundratal i alla Israels stammar m vi taga ut tio mn, och p vart tusental hundra, och p vart tiotusental tusen, fr att dessa m skaffa munfrrd t folket, s att folket, nr det kommer till Geba i Benjamin, kan gra med staden ssom tillbrligt r fr all den galenskap som den har gjort i Israel. 11S frsamlade sig vid staden alla mn i Israel, endrktigt ssom en man. 12Och Israels stammar snde stad mn till alla Benjamins stammar och lto sga; Vad r det fr en ogrning som har blivit begngen ibland eder! 13Lmnen nu ut de onda mn som bo i Gibea, s att vi f dda dem och skaffa bort ifrn Israel vad ont r. Men benjaminiterna ville icke lyssna till sina brders, de vriga israeliternas, ord. 14I stllet frsamlade sig Benjamins barn frn sina stder till Gibea, fr att draga ut till strid mot de vriga israeliterna. 15P den dagen mnstrades Benjamins barn, de utgjorde frn dessa stder tjugusex tusen svrdbevpnade mn; vid denna mnstring medrknades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra utvalda mn. 16Bland allt detta folk funnos sju hundra
1

292

Swedish Bible

Anonymous

utvalda mn som voro vnsterhnta; alla dessa kunde med slungstenen trffa p hret, utan att fela. 17 Och nr Israels mn -- Benjamin frnrknad -- mnstrades, utgjorde de fyra hundra tusen svrdbevpnade mn; alla dessa voro krigsmn. 18Dessa brto nu upp och drogo stad till Betel och frgade Gud. Israels barn sade: Vem bland oss skall frst draga ut i striden mot Benjamins barn? HERREN svarade: Juda frst. 19D brto Israels barn upp fljande morgon och lgrade sig framfr Gibea. 20Drefter drogo Israels mn ut till strid mot Benjamin; Israels mn stllde upp sig till strid mot dem vid Gibea. 21Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde p den dagen tjugutv tusen man av Israel. 22Folket, Israels mn, tog dock ter mod till sig och stllde upp sig nnu en gng till strid p samma plats dr de hade stllt upp sig frsta dagen. 23Israels barn gingo nmligen upp och grto infr HERRENS ansikte nda till aftonen; och de frgade HERREN: Skall jag nnu en gng inlta mig i strid med min broder Benjamins barn? Och HERREN svarade: Dragen ut mot honom. 24Nr s Israels barn dagen drefter ryckte fram mot Benjamins barn, 25 drog ock Benjamin p andra dagen ut frn Gibea mot Israels barn och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans svrdbevpnade mn. 26D drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till Betel och grto och stannade dr infr HERRENS ansikte och fastade p den dagen nda till aftonen; och de offrade brnnoffer och tackoffer infr HERRENS ansikte. 27Och Israels barn frgade HERREN (ty Guds frbundsark stod p den tiden dr, 28och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tjnst infr den p den tiden); de sade: Skall jag nnu en gng draga ut till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avst drifrn? HERREN svarade: Dragen upp; ty i morgon skall jag giva honom i din hand. 29D lade Israel manskap i bakhll mot Gibea, runt omkring det. 30Och drefter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, p tredje dagen, och stllde upp sig i slagordning mot Gibea likasom de frra gngerna. 31Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade lngt bort ifrn staden; och likasom det hade skett de frra gngerna, fingo de i brjan sl ihjl ngra av folket p vgarna (bde p den som gr upp till Betel och p den som gr till Gibea ver fltet), kanhnda ett trettiotal av Israels mn. 32D tnkte Benjamins barn: De ro slagna av oss, nu likasom frut. Men Israels barn hade trffat det avtalet: Vi vilja fly och s locka dem lngt bort ifrn staden, ut p vgarna. 33Och alla Israels mn hade brutit upp frn platsen dr de voro, och hade stllt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det att de israeliter som lgo i bakhll brto fram ifrn sin plats vid Maare-Geba. 34S kommo d tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent emot Gibea, och striden blev hrd, utan att ngon visste att olyckan var dem s nra. 35Och HERREN lt Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn nedgjorde av Benjamin p den dagen tjugufem tusen ett hundra man, allasammans svrdbevpnade mn. 36Nu sgo Benjamins barn att de voro slagna. Israels mn gvo nmligen plats t Benjamin, ty de frlitade sig p bakhllet som de hade lagt mot Gibea. 37D skyndade sig de som lgo i bakhll att falla in i Gibea; de som lgo i bakhll drogo stad och slogo alla invnarna i staden med svrdsegg. 38Men de vriga israeliterna hade trffat det avtalet med dem som lgo i bakhll, att dessa skulle lta en tjock rk ssom tecken stiga upp frn staden. 39Israels mn vnde allts ryggen i striden. Men sedan Benjamin i brjan hade ftt sl ihjl ngra av Israels man, kanhnda ett trettiotal,

293

Swedish Bible

Anonymous

och drvid hade tnkt: Frvisso ro de slagna av oss, nu likasom i den frra striden, 40d kommo de att vnda sig om, vid det att rkpelaren, det avtalade tecknet, begynte stiga upp frn staden. Och de fingo nu se hela staden frvandlad i lgor som slogo upp mot himmelen. 41Nr d Israels mn ter vnde om, blevo Benjamins mn frskrckta, ty nu sgo de att olyckan var dem nra. 42Och de vnde om fr Israels mn, bort t knen till, men fienderna hunno upp dem; och de som bodde i stderna dr nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan. 43De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned dem p deras viloplats, nda fram emot Gibea, sterut. 44S fllo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert folk. 45D vnde de vriga sig mot knen och flydde dit, till Rimmons klippa; men de andra gjorde en efterskrd bland dem p vgarna, fem tusen man, och satte s efter dem nda till Gideom och slogo av dem tv tusen man. 46Allts utgjorde de som p den dagen fllo av Benjamin tillsammans tjugufem tusen svrdbevpnade mn; alla dessa voro tappert folk. 47Men av dem som vnde sig mot knen och flydde dit, till Rimmons klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade p Rimmons klippa i fyra mnader. 48 Emellertid vnde Israels mn tillbaka till Benjamins barn och slogo dem med svrdsegg, bde dem av stadens befolkning, som nnu voro oskadda, och jmvl boskapen, korteligen, allt vad de trffade p; drtill satte de eld p alla stder som de trffade p.

Chapter 21 Men Israels mn hade svurit i Mispa och sagt: Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru t ngon benjaminit. 2Och nu kom folket till Betel och stannade dr nda till aftonen infr Guds ansikte; och de brusto ut i bitter grt 3och sade: Varfr, o HERRE, Israels Gud, har sdant ftt ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel? 4Dagen drefter stod folket bittida upp och byggde dr ett altare och offrade brnnoffer och tackoffer. 5och Israels barn sade: Finnes ngon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den vriga frsamlingen? Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med dden. 6 Och Israels barn mkade sig ver sin broder Benjamin och sade: Nu har en hel stam blivit borthuggen frn Israel. 7Vad skola vi gra fr dem som ro kvar, s att de kunna f hustrur? Ty sjlva hava vi ju svurit vid HERREN att icke t dem giva hustrur av vra dttrar. 8Och d frgade ter: Finnes bland Israels stammar ngon som icke kom upp till HERREN i Mispa? Och se, frn Jabes i Gilead hade ingen kommit till lgret, till frsamlingen dr. 9Ty nr folket mnstrades, befanns det att ingen av invnarna i Jabes i Gilead var dr. 10D snde menigheten dit tolv tusen av de tappraste mnnen och bjd dessa och sade: Gn stad och sln invnarna i Jabes i Gilead med svrdsegg, ocks kvinnor och barn. 11Ja, detta r vad I skolen gra: allt mankn och alla de kvinnor som hava haft med mankn att skaffa skolen I giva till spillo. 12Men bland invnarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med mn, med mankn, att skaffa. Dessa frde de d till lgret i Silo i Kanaans land. 13Sedan snde hela
294
1

Swedish Bible

Anonymous

menigheten stad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig p Rimmons klippa, och tillbjd dem fred. 14S vnde nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor frn Jabes i Gilead, som man hade ltit leva. Men dessa rckte ingalunda till fr dem. 15Och folket mkade sig ver Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en rmna bland Israels stammar. 16Och de ldste i menigheten sade: Vad skola vi gra med dem som ro kvar, s att de kunna f hustrur? Ty alla kvinnor ro ju utrotade ur Benjamin. 17Och de sade ytterligare: De undkomna av Benjamin mste f en besittning, s att icke en stam bliver utplnad ur Israel. 18Men sjlva kunna vi icke t dem giva hustrur av vra dttrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: Frbannad vare den som giver en hustru t Benjamin. 19Och de sade vidare: En HERREN hgtid plgar ju hllas r efter r i Silo, som ligger norr om Betel, ster om den vg som gr frn Betel upp till Sikem, och sder om Lebona. 20Och de bjdo Benjamins barn och sade: Gn stad och lggen eder i frst i vingrdarna. 21Nr I d fn se Silos dttrar komma ut fr att uppfra sina dansar, skolen I komma fram ur vingrdarna, och var och en av eder skall bland Silos dttrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; drefter skolen I begiva eder hem till Benjamins land. 22Om sedan deras fder eller deras brder komma och beklaga sig fr oss, vilja vi sga till dem: 'Frunnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig ngon hustru i kriget. I haven ju d icke sjlva givit dem t dessa; ty i sdant fall haden I dragit eder skuld.' 23Och Benjamins barn gjorde s och skaffade sig hustrur, lika mnga som de sjlva voro, bland de dansande kvinnor som de rvade. Sedan begvo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde ter upp stderna och bosatte sig i dem. 24Ocks de vriga israeliterna begvo sig bort drifrn, var och en till sin stam och sin slkt, och drogo ut drifrn, var och en till sin arvedel. 25P den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.

Ruth
Chapter 1 P den tid d domarna regerade uppstod hungersnd i landet. D drog en man frn Bet-Lehem i Juda stad med sin hustru och sina bda sner fr att bostta sig i Moabs land under ngon tid. 2 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans bda sner Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, frn Bet-Lehem i Juda. S kommo de nu till Moabs land och vistades dr. 3Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina bda sner. 4Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och den andra Rut. 5Och sedan de hade bott dr vid pass tio r, dogo ocks de bda, Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina bda sner och sin man. 6D stod hon upp med sina sonhustrur fr att vnda tillbaka frn Moabs land; ty hon hade hrt i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och givit det brd. 7S begav hon sig, jmte sina bda sonhustrur, frn det stlle dr hon hade vistats. Men nr de nu gingo sin vg fram, fr att
1

295

Swedish Bible

Anonymous

komma tillbaka till Juda land, 8sade Noomi till sina bda sonhustrur: Vnden om och g hem igen, var och en till sin moder. 9HERREN bevise godhet mot eder, ssom I haven gjort mot de bda dda och mot mig. HERREN give eder att I mn finna ro, var i sin mans hus. Drefter kysste hon dem. Men de brusto ut i grt 10och sade till henne: Nej, vi vilja flja med dig tillbaka till ditt folk. 11Men Noomi svarade: Vnden om, mina dttrar. Varfr skullen I g med mig? Kan vl jag nnu en gng f sner i mitt liv, vilka kunna bliva mn t eder? 12Vnden om, mina dttrar, och gn hem, ty jag r nu fr gammal att verlmna mig t en man. Och om jag n kunde tnka: 'Jag har nnu hopp', ja, om jag ock redan i natt verlmnade mig t en man och s verkligen fdde sner, 13icke skullen I drfr vnta, till dess att de hade blivit fullvuxna, icke skullen I drfr stnga eder inne och frbliva utan mn? Bort det, mina dttrar! Jag knner redan bedrvelse nog fr eder skull, eftersom HERRENS hand s har drabbat mig. 14D brusto de ter ut i grt. Och Orpa kysste sin svrmoder till avsked, men Rut hll sig alltjmt intill henne. 15D sade hon: Se, din svgerska har vnt tillbaka till sitt folk och till sin gud; vnd ock du tillbaka och flj din svgerska. 16Men Rut svarade: Sk icke intala mig att vergiva dig och vnda tillbaka ifrn dig. Ty dit du gr vill ock jag g, och dr du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk r mitt folk, och din Gud r min Gud. 17 Dr du dr vill ock jag d, och dr vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om ngot annat n dden kommer att skilja mig frn dig. 18D hon nu sg att denna stod fast i sitt beslut att g med henne, upphrde hon att tala drom med henne. 19S gingo de bda med varandra, till dess att de kommo till Bet-Lehem. Och nr de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i rrelse fr deras skull, och kvinnorna sade: Detta r ju Noomi! 20Men hon sade till dem: Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig Mara, ty den Allsmktige har ltit mycken bedrvelse komma ver mig. 21Rik drog jag hrifrn, och tomhnt har HERREN ltit mig komma tillbaka. Varfr kallen I mig d Noomi, nr HERREN har vittnat emot mig, nr den Allsmktige har ltit det g mig s illa? 22S kom d Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i det hon vnde tillbaka frn Moabs land. Och de kommo till Bet-Lehem, nr kornskrden begynte.

Chapter 2 Men Noomi hade en frnde p sin mans sida, en rik man av Elimeleks slkt, vid namn Boas. Och moabitiskan Rut sade till Noomi: Lt mig g ut p kern och plocka ax efter ngon infr vilkens gon jag finner nd. Hon svarade henne: Ja, g, min dotter. 3D gick hon stad och kom till en ker och plockade dr ax efter skrdemnnen; och det hnde sig s fr henne att kerstycket tillhrde Boas, som var av Elimeleks slkt. 4Och Boas kom just d dit frn Bet-Lehem; och han sade till skrdemnnen: HERREN vare med eder. De svarade honom: HERREN vlsigne dig. 5Och Boas frgade den bland tjnarna, som hade uppsikt ver skrdemnnen: Vem tillhr den unga kvinnan dr? 6Tjnaren som hade uppsikt ver skrdemnnen svarade och sade: Det r en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit hit frn Moabs land. 7Hon bad
2 1

296

Swedish Bible

Anonymous

att hon skulle f plocka och hopsamla ax bland krvarna, efter skrdemnnen; och s kom hon, och hon har hllit p allt sedan i morse nda till denna stund, utom att hon nyss har vilat ngot litet drinne. 8D sade Boas till Rut: Hr, min dotter: du skall icke g bort och plocka ax p ngon annan ker, ej heller g hrifrn, utan du skall hlla dig till mina tjnarinnor hr. 9Se efter, var skrdemnnen arbeta p kern, och g efter dem; jag har frbjudit mina tjnare att gra dig ngot fr nr. Och om du bliver trstig, s g till krlen och drick av det som mina tjnare hmta. 10D fll hon ned p sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: Varfr har jag funnit sdan nd fr dina gon, att du tager dig an mig, fastn jag r en frmling? 11Boas svarade och sade till henne: Fr mig har blivit berttat allt vad du har gjort mot din svrmoder efter din mans dd, huru du har vergivit din fader och din moder och ditt fdernesland, och vandrat stad till ett folk som du frut icke knde. 12HERREN vederglle dig fr vad du har gjort; ja, m full ln tillfalla dig frn HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit, fr att finna tillflykt under hans vingar. 13 Hon sade: S m jag d finna nd fr dina gon, min herre; ty du har trstat mig och talat vnligt med din tjnarinna, fastn jag icke r ssom ngon av dina tjnarinnor. 14Och nr mltidsstunden var inne, sade Boas till henne: Kom hitfram och t av brdet och doppa ditt brdstycke i vinet. D satte hon sig vid sidan av skrdemnnen; och han lade fr henne rostade ax, och hon t och blev mtt och fick drtill ver. 15Och nr hon drefter stod upp fr att plocka ax, bjd Boas sina tjnare och sade: Lten henne ock f plocka ax mellan krvarna, och frfrdelen henne icke. 16Ja, I mn till och med draga ut strn ur knipporna t henne och lta dem ligga, s att hon fr plocka upp dem, och ingen m banna henne drfr. 17S plockade hon ax p kern nda till aftonen; och nr hon klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa korn. 18Och hon tog sin brda och gick in i staden, och hennes svrmoder fick se vad hon hade plockat. Drefter tog hon fram och gav henne vad hon hade ftt ver, sedan hon hade tit sig mtt. 19D sade hennes svrmoder till henne: Var har du i dag plockat ax, och var har du arbetat? Vlsignad vare han som har tagit sig an dig! D berttade hon fr sin svrmoder hos vem hon hade arbetat; hon sade: Den man som jag i dag har arbetat hos heter Boas. 20D sade Noomi till sin sonhustru: Vlsignad vare han av HERREN, drfr att han icke har undandragit sig att bevisa godhet bde mot de levande och mot de dda! Och Noomi sade ytterligare till henne: Den mannen r vr nra frnde, en av vra brdemn. 21Moabitiskan Rut sade: Han sade ock till mig: 'Hll dig till mina tjnare, nda till dess att de hava inbrgat hela min skrd.' 22D sade Noomi till sin sonhustru Rut: Ja, det r bst, min dotter, att du gr med hans tjnarinnor, s att man icke behandlar dig illa, ssom det kunde ske p en annan ker. 23S hll hon sig d till Boas' tjnarinnor och plockade ax dr, till dess bde korn- och veteskrden voro avslutade. Men hon bodde hos sin svrmoder.

Chapter 3

297

Swedish Bible

Anonymous

Och hennes svrmoder Noomi sade till henne: Min dotter, jag vill ska skaffa dig ro, fr att det m g dig vl. 2S hr d: Boas, med vilkens tjnarinnor du har varit tillsammans, r ju vr frnde. Och just i natt kastar han korn p sin trskplats. 3S tv dig nu och smrj dig och kld dig, och g ned till trskplatsen. Men laga s, att mannen icke fr se dig, frrn han har tit och druckit. 4 Nr han d lgger sig, s se efter, var han lgger sig, och g dit och lyft upp tcket vid hans ftter och lgg dig dr; han skall d sjlv sga dig vad du br gra. 5Hon svarade: Allt vad du sger vill jag gra. 6Och hon gick ned till trskplatsen och gjorde alldeles ssom hennes svrmoder hade bjudit henne. 7Ty nr Boas hade tit och druckit, s att hans hjrta blev glatt, och sedan han hade gtt stad och lagt sig invid sdeshgen, kom hon ofrmrkt och lyfte upp tcket vid hans ftter och lade sig dr. 8Vid midnattstiden blev mannen uppskrmd och bjde sig framt och fick d se en kvinna ligga vid hans ftter. 9Och han sade: Vem r du? Hon svarade: Jag r Rut, din tjnarinna. Bred ut din mantelflik ver din tjnarinna, ty du r min brdeman. 10D sade han: Vlsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu givit ett strre bevis p din krlek n frut, drigenom att du icke har lupit efter unga mn, vare sig fattiga eller rika. 11S frukta nu icke, min dotter; allt vad du sger vill jag gra dig. Ty allt folket i min stad vet att du r en rttskaffens kvinna. 12 Nu r det visserligen sant att jag r din brdeman; men en annan brdeman finnes, som r nrmare n jag. 13Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter brdesrtt, gott, m han d gra det, s sant HERREN lever. Ligg nu kvar nda till morgonen. 14S lg hon vid hans ftter nda till morgonen, men hon fick st upp, innan nnu ngon kunde knna igen den andre; ty han tnkte: Det fr icke bliva knt att kvinnan har kommit hit till trskplatsen. 15Och han sade: Rck hit manteln som du har p dig, och hll fram den. Och hon hll fram den. D mtte han upp sex mtt korn och gav henne att bra; drefter gick hon in i staden. 16Och nr hon kom till sin svrmoder, sade denna: Huru har det gtt fr dig, min dotter? D berttade hon fr henne allt vad mannen hade gjort mot henne; 17och hon sade: Dessa sex mtt korn gav han mig, i det han sade: 'Du skall icke komma tomhnt hem till din svrmoder.' 18D svarade hon: Bida, min dotter, till dess du fr se huru saken avlper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre han i dag fr saken till sitt slut.

Chapter 4 Och Boas hade gtt upp till stadsporten och satt sig dr. D hnde sig att den brdeman som Boas hade talat om gick dr fram; d nmnde han honom vid namn och sade: Kom hit och stt dig hr. Och han kom och satte sig. 2Drefter tog Boas till sig tio mn av de ldste i staden och sade: Stten eder hr. Och de satte sig. 3Sedan sade han till brdemannen: Det kerstycke som tillhrde vr broder Elimelek har Noomi slt, hon som kom tillbaka frn Moabs land. 4Drefter tnkte jag att jag skulle underrtta dig drom och sga: Kp det infr dem som hr sitta och infr mitt folks ldste. Om du vill taga det efter brdesrtt, s sg mig det, s att jag fr veta det, ty ingen
298
1

Swedish Bible

Anonymous

annan ger brdesrtt n du och, nst dig, jag sjlv. Han sade: Jag vill taga det efter brdesrtt. 5 D sade Boas: Nr du kper kern av Noomis hand, d kper du den ock av moabitiskan Rut, den ddes hustru, med skyldighet att uppvcka den ddes namn och fsta det vid hans arvedel. 6 Brdemannen svarade: D kan jag icke begagna mig av min brdesrtt, ty jag skulle drmed frdrva min egen arvedel. Brda du t dig vad jag skulle hava brdat, ty jag kan icke gra det. 7 Men nr ngon brdade ngot eller avtalade ett byte, var det fordom sed i Israel att han, till stadfstelse av ett sdant avtal, drog av sig sin sko och gav den t den andre; och detta gllde ssom ett vittnesbrd i Israel. 8S sade nu brdemannen till Boas: Kp du det; och han drog drvid av sig sin sko. 9D sade Boas till de ldste och till allt folket: I ren i dag vittnen till att jag nu har kpt av Noomis hand allt vad som har tillhrt Kiljon och Mahelon. 10Drjmte har jag ock kpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru t mig, fr att uppvcka den ddes namn och fsta det vid hans arvedel, p det att den ddes namn icke m bliva utrotat bland hans brder eller ur porten till hans stad. I ren i dag vittnen hrtill. 11Och allt folket i stadsporten, s ock de ldste, svarade: Ja, och HERREN lte den kvinna som nu gr in i ditt hus bliva lik Rakel och Lea, de bda som hava byggt upp Israels hus. Och m du frkovra dig storligen i Efrata och gra dig ett namn i Bet-Lehem. 12Och blive ditt hus ssom Peres' hus, hans som Tamar fdde t Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna unga kvinna. 13S tog d Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon fdde en son. 14D sade kvinnorna till Noomi: Lovad vare HERREN, som i dag har s gjort, att det icke fattas dig en brdeman som skall f ett namn i Israel! 15Han skall bliva dig en trstare och en frsrjare p din lderdom; ty din sonhustru, som har dig kr, har ftt honom, hon som r mer fr dig n sju sner. 16Och Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev dess skterska. 17 Och grannkvinnorna sade: Noomi har ftt en son; och de gvo honom namn, de kallade honom Obed. Han blev fader till Isai, Davids fader. 18Och detta r Peres' slktregister: Peres fdde Hesron; 19 Hesron fdde Ram; Ram fdde Amminadab; 20Amminadab fdde Naheson; Naheson fdde Salma; 21Salmon fdde Boas; Boas fdde Obed; 22Obed fdde Isai, och Isai fdde David.

1 Samuel
Chapter 1 I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit. 2Han hade tv hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnls. 3Den mannen begav sig r efter r upp frn sin stad fr att tillbedja och offra t HERREN Sebaot i Silo, dr Elis bda sner, Hofni och Pinehas, d voro HERRENS prster. 4En dag offrade nu Elkana. Och han plgade giva sin
1

299

Swedish Bible

Anonymous

hustru Peninna och alla hennes sner och dttrar var sin andel av offret; 5men t Hanna gav han d en dubbelt s stor andel, ty han hade Hanna kr, fastn HERREN hade gjort henne ofruktsam. 6 Men hennes medtvlerska plgade, fr att vcka hennes vrede, mycket retas med henne, drfr att HERREN hade gjort henne ofruktsam. 7Fr vart r, s ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han p samma stt, och den andra retades d med henne p samma stt. Och nu grt hon och t intet. 8D sade hennes man Elkana till henne: Hanna, varfr grter du? Varfr ter du icke? Varfr r du s sorgsen? r jag icke mer fr dig n tio sner? 9En gng nr de hade tit och druckit i Silo hnde sig, medan prsten Eli satt p sin stol vid drren till HERRENS tempel, att Hanna stod upp 10och i sin djupa bedrvelse begynte bedja till HERREN under bitter grt. 11Och hon gjorde ett lfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjnarinnas lidande och tnka p mig och icke frgta din tjnarinna, utan giva din tjnarinna en manlig avkomling, s vill jag giva denne t HERREN fr hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma p hans huvud. 12Nr hon nu lnge s bad infr HERREN och Eli drvid gav akt p hennes mun 13-- Hanna talade nmligen i sitt hjrta; allenast hennes lppar rrde sig, men hennes rst hrdes icke -- d trodde Eli att hon var drucken. 14Drfr sade Eli till henne: Huru lnge skall du bete dig ssom en drucken? Laga s, att ruset gr av dig. 15Men Hanna svarade och sade: Nej, min herre, jag r en hrt prvad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utgt nu min sjl fr HERREN. 16Anse icke din tjnarinna fr en ond kvinna, ty det r mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala nda till denna stund. 17D svarade Eli och sade: G i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom. 18Hon sade: Lt din tjnarinna finna nd fr dina gon. S gick kvinnan sin vg och fick sig mat, och hon sg sedan icke mer s sorgsen ut. 19Bittida fljande morgon, sedan de hade tillbett infr HERREN, vnde de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana knde sin hustru Hanna, och HERREN tnkte p henne, 20Och Hanna blev havande och fdde en son, nr tiden hade gtt om; denne gav hon namnet Samuel, ty, sade hon, av HERREN har jag utbett mig honom. 21Nr sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp fr att offra t HERREN sitt rliga slaktoffer och sitt lftesoffer, 22gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: Jag vill vnta, till dess att gossen har blivit avvand, d skall jag fra honom med mig, fr att han m stllas fram infr HERRENS ansikte och sedan stanna dr fr alltid. 23 Hennes man Elkana sade till henne: Gr vad du finner fr gott; stanna, till dess du har avvant honom; m HERREN allenast uppfylla sitt ord. S stannade d hustrun hemma och gav sin son di, till dess hon skulle avvnja honom. 24Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig ditupp, jmte tre tjurar, en efa mjl och en vinlgel; s frde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var nnu helt ung. 25Och de slaktade tjuren och frde s gossen fram till Eli. 26 Och hon sade: Hr mig, min herre; s sant du lever, min herre, jag r den kvinna som stod hr bredvid dig och bad till HERREN. 27Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad mig av honom. 28Drfr vill ock jag nu giva honom tillbaka t HERREN; s lnge han lever, skall han vara given t HERREN. Och de tillbdo dr HERREN. och Gud.

300

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 2 Och Hanna bad och sade: Mitt hjrta frjdar sig i HERREN; mitt horn r upphjt genom HERREN. Min mun r vitt upplten mot mina fiender; ty jag glder mig ver din frlsning. 2Ingen r helig ssom HERREN ty ingen finnes frutom dig; ingen klippa r ssom vr Gud. 3Fren icke bestndigt s mycket hgmodigt tal; vad frckt r gnge icke ut ur eder mun. Ty HERREN r en Gud som vet allt, och hos honom vgas grningarna. 4Hjltarnas bgar ro snderbrutna, men de stapplande omgjorda sig med kraft. 5De som voro mtta mste taga lega fr brd, men de som ledo hunger hungra icke mer. Ja, den ofruktsamma fder sju barn, men den moder som fick mnga barn vissnar bort. 6HERREN ddar och gr levande, han fr ned i ddsriket och upp drifrn. 7HERREN gr fattig, han gr ock rik; han dmjukar, men han upphjer ock. 8Han upprttar den ringe ur stoftet, ur dyn lyfter han den fattige upp, ty han vill lta dem sitta bredvid furstar, och en hrlig tron giver han dem till arvedel. Ty jordens grundfsten ro HERRENS, och jordkretsen har han stllt p dem. 9Sina frommas ftter bevarar han, men de ogudaktiga frgras i mrkret, ty ingen frmr ngot genom egen kraft. 10De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN dmer jordens ndar. Men han giver makt t sin konung, han upphjer sin smordes horn. 11Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen dremot gjorde tjnst infr HERREN under prsten Eli. 12Men Elis sner voro onda mn, de ville icke veta av HERREN. 13 P fljande stt plgade nmligen prsterna g till vga med folket: s ofta ngon offrade ett slaktoffer, kom prstens tjnare, medan kttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin hand; 14den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller grytan, och allt vad han s fick upp med gaffeln, det tog prsten. S gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till Silo. 15Ja, till och med innan man hade frbrnt det feta, kom prstens tjnare och sade till den som offrade: Giv hit ktt, s att jag kan steka det t prsten, ty han vill icke hava kokt ktt av dig, utan rtt. 16Om d mannen svarade honom: Frst skall man nu frbrnna det feta; tag sedan vad dig lyster, s sade han: Nej, nu strax skall du lmna det, eljest tager jag det med vld. 17Och de unga mnnens synd var s mycket strre infr HERREN som folket drigenom lrde sig att frakta HERRENS offer. 18 Men Samuel gjorde tjnst infr HERRENS ansikte, och var redan ssom gosse ikldd linne-efod. 19 Drtill plgade hans moder vart r gra t honom en liten kpa, som hon hade med sig till honom, nr hon jmte sin man begav sig upp fr att offra det rliga slaktoffret. 20D plgade Eli vlsigna Elkana jmte hans hustru och sga: HERREN sknke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i stllet fr den som hon utbad sig genom sin bn till HERREN. Och s gingo de hem igen. 21Och HERREN sg till Hanna, och hon blev havande och fdde tre sner och tv dttrar. Men gossen Samuel vxte upp i HERRENS hus. 22D nu Eli, som var mycket gammal, fick hra allt vad hans sner gjorde mot hela Israel, och att de lgo hos de kvinnor som hade tjnstgring vid ingngen till uppenbarelsetltet, 23sade han till dem: Varfr gren sdant, allt detta onda som jag hr allt folket hr tala om eder? 24Icke s, mina sner! Det rykte jag hr vara gngse bland HERRENS folk r icke gott. 25Om en mnniska frsyndar sig mot en annan, s kan Gud medla fr henne; men
1

301

Swedish Bible

Anonymous

om en mnniska frsyndar sig mot HERREN, vem kan d gra sig till medlare fr henne? Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville dda dem. 26Gossen Samuel dremot vxte till i lder och vlbehag bde fr HERREN och fr mnniskor. 27Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: S sger HERREN: Har jag icke uppenbarat mig fr din faders hus, nr de nnu voro i Egypten och tjnade Faraos hus? 28Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till prst t mig, till att offra p mitt altare och antnda rkelse och bra efod infr mitt ansikte? Och gav jag icke t din faders hus Israels barns alla eldsoffer? 29Varfr frtrampen I d de slaktoffer och spisoffer som jag har pbjudit i min boning? Och huru kan du ra dina sner mer n mig, s att I gden eder med det bsta av var offergva som mitt folk Israel br fram? 30Drfr sger HERREN, Israels Gud: Vl har jag sagt att ditt och din faders hus skulle f gra tjnst infr mig evrdligen. Men nu sger HERREN: Bort det! Ty dem som ra mig vill jag ock ra, men de som frakta mig skola komma p skam. 31Se, dagar skola komma, d jag skall avhugga din arm och din faders hus' arm, s att ingen skall bliva gammal i ditt hus. 32Och du skall f se min boning lida nd, trots allt det goda som vederfares Israel. Och ingen skall ngonsin bliva gammal i ditt eget hus. 33Dock vill jag icke frn mitt altare utrota var man av din slakt, s att jag kommer dina gon att frtvina och din sjl att frsmkta; men alla som vxa upp i ditt hus skola d, nr de hava hunnit till manlig lder. 34Och tecknet hrtill skall fr dig vara det som skall verg dina bda sner Hofni och Pinehas: p en och samma dag skola de bda d. 35Men jag skall lta en prst uppst t mig, som bliver bestndande, en som gr efter vad i mitt hjrta och min sjl r; t honom skall jag bygga ett hus som bliver bestndande, och han skall gra tjnst infr min smorde bestndigt. 36Och var och en som bliver kvar: av ditt hus skall komma och falla ned fr honom, fr att f en silverpenning eller en kaka brd; han skall sga: 'Anstll mig vid ngon prstsyssla, s att jag fr en bit brd att ta.'

Chapter 3 S gjorde nu den unge Samuel tjnst infr HERREN under Eli. Och HERRENS ord var sllsynt p den tiden, profetsyner voro icke vanliga. 2D nu en gng Eli, vilkens gon hade begynt att bliva skumma, s att han icke kunde se, lg och sov p sin plats, 3innan nnu Guds lampa hade slocknat, och medan ocks Samuel lg och sov, d hnde sig i HERRENS tempel, dr Guds ark stod, 4att HERREN ropade p Samuel Denne svarade: Hr r jag. 5Drefter skyndade han till Eli och sade: Hr r jag; du ropade ju p mig. Men han svarade: Jag har icke ropat; g tillbaka och lgg dig. Och han gick och lade sig. 6Men HERREN ropade nnu en gng p Samuel; och Samuel stod upp och gick till Eli och sade: Hr r jag; du ropade ju p mig. Men han svarade: Jag har icke ropat, min son; g tillbaka och lgg dig. 7Samuel hade nmligen nnu icke lrt att knna igen HERREN, och nnu hade icke ngot HERRENS ord blivit uppenbarat fr honom. 8Men HERREN ropade ter p Samuel, fr tredje gngen; och han stod upp och gick till Eli och sade: Hr r jag;
1

302

Swedish Bible

Anonymous

du ropade ju p mig. D frstod Eli att det var HERREN som ropade p ynglingen. 9Drfr sade Eli till Samuel: G och lgg dig; och om han vidare ropar p dig, s sg: 'Tala, HERRE; din tjnare hr. Och Samuel gick och lade sig p sin plats. 10D kom HERREN och stllde sig dr och ropade ssom de frra gngerna: Samuel! Samuel! Samuel svarade: Tala, din tjnare hr. 11D sade HERREN till Samuel: Se, jag skall i Israel gra ngot som kommer att genljuda i bda ronen p var och en som fr hra det. 12P den dagen skall jag lta komma ver Eli allt vad jag har uttalat ver hans hus, det frsta till det sista. 13Ty jag har frkunnat fr honom att jag skall vara domare ver hans hus till evig tid, drfr att han har syndat, i det han visste huru hans sner drogo frbannelse ver sig och dock icke hll dem tillbaka. 14Drfr har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis hus' missgrning skall icke ngonsin kunna frsonas, vare sig med slaktoffer eller med ngon annat offergva. 15Och Samuel lg kvar nda tills morgonen, d han ppnade drrarna till HERRENS hus. Och Samuel fruktade fr att omtala synen for Eli. 16Men Eli ropade p Samuel och sade: Samuel, min son! Denne svarade: Hr r jag. 17Han sade: Vad var det han ta lade till dig? Dlj det icke fr mig. Gud straffe dig nu och framgent, om du dljer for mig ngot enda ord av det han talade till dig. 18D omtalade Samuel fr honom alltsammans och dolde intet fr honom. Och han sade: Han r HERREN; han gre vad honom tckes. 19Men Samuel vxte upp, och HERREN var med honom och lt intet av allt vad han hade talat falla till jorden. 20 Och hela Israel, frn Dan nda till Beer-Seba, frstod att Samuel var betrodd att vara HERRENS profet. 21Och HERREN fortfor att lta se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade sig fr Samuel i Silo genom HERRENS ord. 22Och Samuels ord kom till hela Israel.

Chapter 4 Och Israel drog ut till strid mot filisterna och lgrade sig vid Eben-Haeser, under det filisterna hade lgrat sig vid Afek. 2Filisterna stllde d upp sig i slagordning mot Israel, och striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av filisterna; dessa nedgjorde p slagfltet vid pass fyra tusen man. 3Nr folket kom tillbaka till lgret sade de ldste i Israel: Varfr har HERREN i dag ltit oss bliva slagna av filisterna? Lt oss hmta hit till oss frn Silo HERRENS frbundsark, fr att den m komma och vara ibland oss och frlsa oss frn vra fienders hand. 4S snde d folket till Silo, och de buro drifrn HERREN Sebaots frbundsark, hans som tronar p keruberna; och Elis bda sner, Hofni och Pinehas, fljde drvid med Guds frbundsark. 5D nu HERRENS frbundsark kom in i lgret, hov hela Israel upp ett stort jubelrop, s att det dnade i marken. 6Nr d filisterna hrde jubelropet, sade de: Vad betyder detta stora jubelrop i hebrernas lger? Och de fingo veta att HERRENS ark hade kommit in i lgret. 7D blevo filisterna frskrckta, ty de tnkte: Gud har kommit in i lgret. Och de sade: Ve oss! Ngot sdant har frut icke hnt. 8Ve oss! Vem kan rdda oss frn denne vldige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags plgor i knen. 9Men fatten dock mod och varen mn, I filister, s att I icke bliven
303
1

Swedish Bible

Anonymous

trlar t hebrerna, ssom de hava varit trlar t eder. Ja, varen mn och striden. 10S stridde nu filisterna, och israeliterna blevo slagna och flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket stort: av Israel fllo trettio tusen man fotfolk. 11Drtill blev Guds ark tagen, och Elis bda sner, Hofni och Pinehas, blevo ddade. 12Och en benjaminit sprang frn slagfltet och kom till Silo samma dag, med snderrivna klder och med jord p sitt huvud. 13Och nr han kom dit, satt Eli p sin stol vid sidan av vgen och sg utt, ty hans hjrta bvade av oro fr Guds ark. D nu mannen kom in i staden med budskapet, hjde hela staden upp klagorop. 14Och nr Eli hrde klagoropet, sade han: Vad betyder detta larm? D kom mannen skyndsamt dit och berttade det fr Eli. 15Men Eli var nittiotta r gammal och hans gon voro starrblinda, s att han icke kunde se. 16Och mannen sade till Eli: Jag r den som har kommit frn slagfltet; jag har i dag flytt ifrn slagfltet. D sade han: Huru har det gtt, min son? 17Budbraren svarade och sade: Israel har flytt fr filisterna, mycket folk har ocks stupat; dina bda sner, Hofni och Pinehas, ro ock dda, och drtill har Guds ark blivit tagen. 18Nr han nmnde om Guds ark, fll Eli baklnges av stolen vid sidan av porten och brt nacken av sig och dog; ty mannen var gammal och tung. Han hade d varit domare i Israel i fyrtio r. 19Och nr hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och nra att fda, fick hra ryktet om att Guds ark var tagen, och att hennes svrfader och hennes man voro dda, sjnk hon ned och fdde sitt barn, ty fdslovndorna kommo ver henne. 20Och nr hon d hll p att d, sade kvinnorna som stodo omkring henne: Frukta icke; du har ftt en son. Men hon svarade intet och aktade icke drp. 21Och hon kallade gossen I-Kabod, och sade: Hrligheten r borta frn Israel. Drmed syftade hon p att Guds ark var tagen, s ock p sin svrfader och sin man. 22Hon sade: Hrligheten r borta frn Israel, eftersom Guds ark var tagen.

Chapter 5 Nr filisterna hade tagit Guds ark, frde de den frn Eben-Haeser till Asdod. 2Dr togo filisterna Guds ark och frde in den i Dagons tempel och stllde den bredvid Dagon. 3Men nr asdoditerna bittida dagen drefter kommo dit, fingo de se Dagon ligga framstupa p jorden framfr HERRENS ark. D togo de Dagon och satte honom upp igen p hans plats. 4Men nr de dagen drefter ter kommo dit bittida om morgonen, fingo de nyo se Dagon ligga framstupa p jorden framfr HERRENS ark; och Dagons huvud och hans bda hnder lgo avslagna p trskeln, allenast fiskdelen satt kvar p honom. 5I Asdod trampar drfr nnu i dag ingen p Dagons trskel, varken ngon av Dagons prster, ej heller ngon annan som gr in i Dagons tempel. 6Och HERRENS hand var tung ver asdoditerna; han anstllde frdelse bland dem, i det han slog dem med blder, svl i Asdod som inom tillhrande omrden. 7D nu invnarna i Asdod sgo att s skedde, sade de: Israels Guds ark fr icke stanna hos oss, ty hans hand vilar hrt p oss och p vr gud Dagon. 8 Och de snde bud och lto frsamla till sig alla filisternas hvdingar och sade: Vad skola vi gra med Israels Guds ark? De svarade: Israels Guds ark m flyttas till Gat. D flyttade de
1

304

Swedish Bible

Anonymous

Israels Guds ark dit. 9Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand en mycket stor frvirring i staden; han slog invnarna i staden, bde sm och stora, s att blder slogo upp p dem. 10D snde de Guds ark till Ekron. Men nr Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: De hava flyttat Israels Guds ark till oss fr att dda oss och vrt folk. 11Och de snde bud och lto fr samla alla filisternas hvdingar och sade: Snden bort Israels Guds ark, s att den fr komma tillbaka till sin plats igen och icke ddar oss och vrt folk. Ty en ddlig frvirring hade uppsttt i hela staden; Guds hand lg mycket tung p den. 12De av invnarna som icke dogo blevo slagna med blder; och ropet frn staden steg upp mot himmelen.

Chapter 6 Sedan nu HERRENS ark hade varit i filisternas land i sju mnader, 2tillkallade filisterna sina prster och spmn och sade: Vad skola vi gra med HERRENS ark? Lten oss veta p vilket stt vi skola snda den till dess plats igen. 3De svarade: Om I viljen snda bort Israels Guds ark, skolen I icke snda bort den utan sknker; I msten giva t honom ett skuldoffer. D skolen I bliva botade, och det skall d ocks bliva eder kunnigt varfr hans hand icke drager sig tillbaka frn eder. 4D frgade de: Vad fr ett skuldoffer skola vi giva t honom? De svarade: Fem blder av guld och fem jordrttor av guld, lika mnga som filisternas hvdingar; ty en och samma hemskelse har trffat alla, ocks edra hvdingar. 5I skolen gra avbildningar av edra blder och avbildningar av jordrttorna som frdrva edert land; given s ra t Israels Gud. Kanhnda tager han d bort sin tunga hand frn eder, s ock frn eder gud och frn edert land. 6Varfr tillsluten I edra hjrtan, ssom egyptierna och Farao tillslto sina hjrtan? Mste icke dessa, sedan han hade utfrt stora grningar bland dem, slppa israeliterna, s att de fingo g? 7S gren eder nu en ny vagn, och tagen tv kor som giva di, och som icke hava burit ngot ok, och spnnen korna fr vagnen, men skiljen deras kalvar ifrn dem och lten dem stanna hemma. 8Tagen s HERRENS ark och stten den p vagnen, och lggen de gyllene klenoder I given honom ssom skuldoffer ned i ett skrin vid sidan av den, och lten den s g stad. 9Sedan skolen I se efter: om den tager vgen till sitt land, upp mot Bet-Semes, s var det han som gjorde oss allt detta stora onda; men om s icke sker, d veta vi att det icke var hans hand som hemskte oss. Detta har d trffat oss allenast av en hndelse. 10Mnnen gjorde s; de togo tv kor som gvo di och spnde dem fr vagnen; men deras kalvar behllo de hemma. 11Och de satte HERRENS ark p vagnen, drtill ock skrinet med jordrttorna av guld och med avbildningarna av svulsterna. 12Och korna gingo raka vgen fram t Bet-Semes till; de hllo alltjmt samma strt och gingo dr rmande, utan att vika av vare sig till hger eller till vnster. Och filisternas hvdingar gingo efter dem nda till Bet-Semes' omrde. 13Men betsemesiterna hllo p med veteskrd i dalen. Nr de nu lyfte upp sina gon, fingo de se arken; och de blevo glada, d de sgo den. 14Men nr vagnen kom till betsemesiten Josuas ker, stannade den dr; och dr lg en stor sten. D hggo de snder trvirket p vagnen och offrade
1

305

Swedish Bible

Anonymous

korna till brnnoffer t HERREN. 15Leviterna hade nmligen lyft ned HERRENS ark jmte skrinet som stod drbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hade satt detta p den stora stenen. Sedan offrade invnarna i Bet-Semes p den dagen brnnoffer och slaktoffer t HERREN. 16Och nr filisternas fem hvdingar hade sett detta, vnde de samma dag tillbaka till Ekron. 17De svulster av guld som filisterna gvo ssom skuldoffer t HERREN utgjorde: fr Asdod en, fr Gasa en, fr Askelon en, fr Gat en, fr Ekron en. 18Men jordrttorna av guld voro lika mnga som filisternas alla stder under de fem hvdingarna, varvid medrknas bde befsta stder och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, p vilken de satte ned HERRENS ark, och som finnes kvar nnu i dag, p betsemesiten Josuas ker. 19Av invnarna i Bet-Semes blevo ock mnga slagna, drfr att de hade sett p HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket, femtio tusen man. Och folket srjde drver att HERREN hade slagit s mnga bland folket. 20Och invnarna i Bet-Semes sade: Vem kan best infr HERREN, denne helige Gud? Och till vem skall han draga bort ifrn oss? 21 Och de skickade sndebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och lto sga: Filisterna hava snt tillbaka HERRENS ark; kommen hitned och hmten den upp till eder.

Chapter 7 D kommo Kirjat-Jearims mn och hmtade HERRENS ark ditupp och frde den in i Abinadabs hus p hjden. Och hans son Eleasar helgade de till att hava vrden om HERRENS ark. 2Och frn den dag d arken fick sin plats i Kirjat-Jearim frflt en lng tid: tjugu r frgingo; och hela Israels hus suckade nu efter HERREN. 3Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I av allt edert hjrta viljen vnda om till HERREN, s skaffen bort ifrn eder de frmmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hjrtan till HERREN och tjnen honom allena, s skall han rdda eder ifrn filisternas hand. 4D skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna och tjnade HERREN allena. 5Och Samuel sade: Frsamlen hela Israel i Mispa, s vill jag dr bedja till HERREN fr eder. 6D frsamlade de sig i Mispa och ste upp vatten och gto ut det in. fr HERREN och fastade den dagen; och de sade dr: Vi hava syndat mot HERREN. Och Samuel dmde Israels barn i Mispa. 7Men nr filisterna hrde att Israels barn hade frsamlat sig i Mispa, drogo filisternas hvdingar ditupp mot Israel. D Israels barn hrde detta, blevo de frskrckta fr filisterna. 8Och Israels barn sade till Samuel: Hr icke upp att ropa fr oss till HERREN, vr Gud, att han m frlsa oss ifrn filisternas hand. 9D tog Samuel ett dilamm och offrade det ssom ett heloffer, till brnnoffer t HERREN; och Samuel ropade till HERREN fr Israel, och HERREN bnhrde honom. 10Under det att Samuel offrade brnnoffret, ryckte nmligen filisterna fram till strid mot Israel; men HERREN lt ett starkt tordn dundra ver filisterna p den dagen och frvirrade dem, s att de blevo slagna av Israel. 11Och Israels mn drogo ut frn Mispa och frfljde filisterna och nedgjorde dem, under det att de frfljde dem nda till trakten nedanfr Bet-Kar. 12D tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav den namnet Eben-Haeser, i det han
1

306

Swedish Bible

Anonymous

sade: Allt hrintill har HERREN hjlpt oss. 13S blevo filisterna kuvade och kommo icke mer in i Israels land Och HERRENS hand var emot filisterna, s lnge Samuel levde. 14Och de stder som filisterna hade tagit frn Israel kommo tillbaka till Israel, allasammans, frn Ekron nda till Gat; och det tillhrande omrdet tog Israel ocks igen ifrn filisterna. Och mellan Israel och amorerna blev fred. 15Och Samuel var domare i Israel, s lnge han levde. 16Vart r frdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; och han dmde Israel p alla dessa platser. 17Sedan plgade han vnda tillbaka till Rama, ty dr var hans hem, och dr dmde han eljest Israel dr byggde han ock ett altare t HERREN.

Chapter 8 Men nr Samuel blev gammal, satte han sina sner till domare ver Israel 2Hans frstfdde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade sitt domarste i Beer-Seba. 3Men hans sner vandrade icke p hans vg, utan veko av drifrn och skte ortt vinning; de togo mutor och vrngde rtten. 4D frsamlade sig alla de ldste i Israel och kommo till Samuel i Rama. 5Och de sade till honom: Du r ju nu gammal, och dina sner vandra icke p dina vgar. S stt nu en konung ver oss till att dma oss, ssom alla andra folk hava. 6Men det misshagade Samuel, detta att de sade d: Giv oss en konung, for att han m dma oss. Och Samuel bad till HERREN. 7D sade HERREN till Samuel Lyssna till folkets ord, och gr allt vad de begra av dig; ty det r icke dig de hava frkastat, nej, mig hava de frkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung ver dem. 8 Ssom de alltid hava gjort, frn den dag d jag frde dem upp ur Egypten nda till denna dag, i det att de hava vergivit mig och tjnat andra gudar, s gra de nu ock mot dig. 9S lyssna nu till deras ord. Dock m du hgtidligt varna dem och frkunna fr dem den konungs rtt, som kommer att regera ver dem. 10Och Samuel sade till folket, som hade begrt en konung av honom, allt vad HERREN hade talat. 11Han sade: Detta bliver den konungs rtt, som kommer att regera ver eder: Edra sner skall han taga och skall stta dem p sina vagnar och hstar, till sin tjnst, eller ock skola de ndgas lpa framfr hans vagnar. 12Andra av dem skall han taga och stta till sina ver- och underhvitsmn, och andra skola ndgas plja hans kerjord och inbrga hans skrd och frfrdiga hans krigsredskap och hans vagnsredskap. 13Edra dttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor. 14Edra bsta krar, vingrdar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem t sina tjnare; 15och han skall taga tionde av edra sdesflt och edra vingrdar och giva t sina hovmn och tjnare. 16Drtill skall han taga edra tjnare och edra tjnarinnor och edra bsta ynglingar, s ock edra snor, och bruka dem fr sitt behov. 17Av eder smboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans trlar. 18Nr I d ropen om hjlp fr dem konungs skull som I sjlva haven utvalt t eder, d skall HERREN icke svara eder. 19Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: Nej, en konung mste vi hava ver oss. 20Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som dmer oss, och som drager ut i spetsen fr
307
1

Swedish Bible

Anonymous

oss till att fra vra krig. 21D nu Samuel hrde allt detta som folket sade, framfrde han det till HERREN. 22Men HERREN sade till Samuel: Lyssna till deras ord, och stt en konung ver dem. D sade Samuel till Israels mn: Gn hem, var och en till sin stad.

Chapter 9 I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit; och han var en rik man. 2Han hade en son som hette Saul, en sttlig och fager man; bland Israels barn fanns ingen man som var fagrare n han; han var huvudet hgre n allt folket. 3Nu hade Kis', Sauls faders, sninnor kommit bort fr honom; drfr sade Kis till sin son Saul: Tag med dig en av tjnarna och st upp och g stad och sk efter sninnorna. 4D gick han genom Efraims bergsbygd och drefter genom Salisalandet; men de funno dem icke. S gingo de genom Saalimslandet, men dr voro de icke; sedan gick han genom Benjamins land, men de funno dem icke heller dr. 5Nr de s hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjnaren som han hade med sig: Kom, lt oss g hem igen; min fader kunde eljest, stllet fr att tnka p sninnorna, bliva orolig fr vr skull. 6Men han svarade honom: Se, i denna stad finnes en gudsman; han r en ansedd man; allt vad han sger, det sker. Lt oss nu g dit; mhnda kan han sga oss ngot om den frd vi hava fretagit oss. 7D sade Saul till sin tjnare: Men om vi g dit, vad skola vi d taga med oss t mannen? Brdet r ju slut i vra rnslar, och vi hava icke heller ngon annan gva att taga med oss t gudsmannen. Eller vad hava vi vl? 8Tjnaren svarade Saul nnu en gng och sade: Se, hr har jag i min go en fjrdedels sikel silver; den vill jag giva t gudsmannen, fr att han m sga oss vilken vg vi bra g. 9(Fordom sade man s i Israel, nr man gick fr att frga Gud: Kom, lt oss g till siaren. Ty den som man nu kallar profet kallade man fordom siare.) 10Saul sade till sin tjnare: Ditt frslag r gott; kom, lt oss g. S gingo de till staden dr gudsmannen fanns. 11Nr de nu gingo uppfr hjden dr staden lg, trffade de ngra flickor som hade gtt ut fr att hmta vatten; dem frgade de: r siaren hr? 12De svarade dem och sade: Ja, helt nra. Skynda dig nu, ty han har i dag kommit till staden; folket firar nmligen i dag en offerfest p offerhjden. 13Om I nu gn in i staden, trffen I honom, innan han gr upp p hjden till mltiden, ty folket ter icke, frrn han kommer. Han skall vlsigna offret; frst sedan begynna de inbjudna att ta. Gn drfr nu ditupp, ty just nu kunnen I trffa honom. 14S gingo de upp till staden. Och just nr de kommo in i staden, mtte de Samuel, som var stadd p vg upp till offerhjden. 15Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat fr Samuel och sagt: 16 I morgon vid denna tid skall jag snda till dig en man frn Benjamins land, och honom skall du smrja till furste ver mitt folk Israel; han skall frlsa mitt folk ifrn filisternas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig. 17Nr nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen: Se dr r den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk. 18Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: Sg mig var siaren bor.
1

308

Swedish Bible

Anonymous

19

Samuel svarade Saul och sade: Jag r siaren. G fre mig upp p offerhjden, ty I skolen ta dr med mig i dag. Men i morgon vill jag lta dig g; och om allt vad du har p hjrtat vill jag giva dig besked. 20Och vad angr sninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta fr dig, skall du icke bekymra dig fr dem, ty de ro terfunna. Vem tillhr fr vrigt allt vad hrligt r i Israel, om icke dig och hela din faders hus? 21Saul svarade och sade: Jag r ju en benjaminit, frn en av de minsta stammarna i Israel, och min slkt r ju den ringaste bland alla slkter i Benjamins stammar. Varfr talar du d till mig p det sttet? 22Men Samuel tog Saul och hans tjnare och frde dem upp i salen och gav dem plats verst bland de inbjudna, vilka voro vid pass trettio mn. 23Och Samuel sade till kocken: Giv hit det stycke som jag gav dig, och som jag sade att du skulle frvara hos dig. 24D tog kocken fram lrstycket med vad drtill hrde, och satte det fram fr Saul; och Samuel sade: Se, hr sttes nu fram fr dig det som har blivit sparat; t drav. Ty just fr denna stund blev det undanlagt t dig, d nr jag sade att jag hade inbjudit folket. S t Saul den dagen med Samuel. 25Drefter gingo de ned frn offerhjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe p taket. 26Men bittida fljande dag, nr morgonrodnaden gick upp, ropade Samuel uppt taket till Saul och sade: St upp, s vill jag ledsaga dig till vgs. D stod Saul upp, och de gingo bda stad, han och Samuel. 27Nr de s voro p vg ned mot ndan av staden, sade Samuel till Saul: Sg till tjnaren att han skall g fre oss -- och han fick g -- men du sjlv m nu stanna hr, s vill jag lta dig hra vad Gud har talat.

Chapter 10 Och Samuel tog sin oljeflaska och gt olja p hans huvud och kysste honom och sade: Se, HERREN har smort dig till furste ver sin arvedel. 2Nr du nu gr ifrn mig, skall du invid Rakels grav, vid Benjamins grns, vid Selsa, trffa tv mn; dessa skola sga till dig: 'sninnorna som du gick stad att ska ro terfunna; din fader tnker drfr icke mer p sninnorna, men han r orolig fr eder skull och sger: Vad skall jag gra fr att finna min son?' 3Och nr du har gtt drifrn ett stycke fram och kommit till Tabors terebint skall du dr mta tre mn som ro p vg upp till Gud i Betel. En br tre killingar, en bar tre brdkakor, och en br en vinlgel. 4Dessa skola hlsa dig och giv dig tv brd, och du skall taga emot vad de giva. 5Sedan kommer du till Guds Gibea, dr filisternas fogdar ro. Och nr du kommer dit in i staden, skall du trffa p en skara profeter, som komma ned frn offerhjden dr, med psaltare, puka, fljt och harpa fre sig, under det att de sjlva ro i profetisk hnryckning. 6Och HERRENS Ande skall komma ver dig, s att ocks du fattas av hnryckning likasom de; och du skall d bliva frvandlad till en annan mnniska. 7Nr du nu ser att dessa tecken intrffa, d m du gra vad tillfllet giver vid handen, ty Gud r med dig. 8 Sedan m du g ned fre mig till Gilgal, s skall jag komma ditned till dig, fr att offra brnnoffer och tackoffer; sju dagar skall du vnta till dess jag kommer till dig och frkunnar fr dig vad du skall gra. 9I det han nu vnde sig om fr att g ifrn Samuel, frvandlade Gud hans sinne och gav
1

309

Swedish Bible

Anonymous

honom ett annat hjrta; och alla dessa tecken intrffade samma dag. 10Nr de kommo till Gibea, mtte honom dr en skara profeter; d kom Guds Ande ver honom, s att han, mitt ibland dem, sjlv fattades av profetisk hnryckning. 11D nu alla som frut knde honom fingo se honom vara i hnryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: Vad har skett med Kis' son? r ock Saul bland profeterna? 12Men en av mnnen drifrn svarade och sade: Vem r d dessas fader? -- Hrav uppkom ordsprket: r ock Saul bland profeterna? 13Men nr hans profetiska hnryckning hade upphrt, gick han upp p offerhjden. 14D frgade Sauls farbroder honom och hans tjnare: Var haven I varit? Han svarade: Borta fr att ska sninnorna. Men nr vi sgo att de ingenstdes voro att finna, gingo vi till Samuel. 15D sade Sauls farbroder: Tala om for mig vad Samuel sade till eder. 16Saul svarade sin farbroder: Han omtalade fr oss att sninnorna voro terfunna. Men vad Samuel hade sagt om konungadmet omtalade han icke fr honom. 17 Drefter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa. 18Och han sade till Israels barn: S sger HERREN, Israels Gud: Jag har frt Israel upp ur Egypten, och jag rddade eder icke allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadmen som frtryckte eder. 19Men nu haven I frkastat eder Gud, som sjlv frlste eder ur alla edra olyckor och trngml, och haven sagt till honom: 'Stt en konung ver oss.' S trden nu fram infr HERREN efter edra stammar och edra tter. 20Drp lt Samuel alla Israels stammar g fram; d trffades Benjamin stam av lotten. 21Nr han sedan lt Benjamins stam g fram efter dess slkter, trffade Matris slkt av lotten; drp trffades Saul, Kis' son, av lotten, men nr de d skte efter honom, stod han icke att finna. 22 D frgade de HERREN nnu en gng: Har ngon mer kommit hit? HERREN svarade: Han har gmt sig bland trossen. 23D skyndade de dit och hmtad honom drifrn, och nr han nu trdde fram bland folket, var han huvudet hgre n allt folket. 24Och Samuel sade till allt folket: Hr sen I nu den som HERREN har utvalt; ingen r honom lik bland allt folket. D jublade allt folket och ropade: Leve konungen! 25Och Samuel kungjorde fr folket konungadmets rtt och tecknade upp den i en bok och lade ned den infr HERREN. Sedan lt Samuel allt folket g hem, var och en till sitt. 26Ocks Saul gick hem till Gibea; och honom fljde en hrskara av mn vilkas hjrtan Gud hade rrt. 27Men ngra onda mn sade: Vad hjlp skulle denne kunna giva oss? Och de fraktade honom och buro icke fram sknker till honom. Men han ltsade som om han icke mrkte det.

Chapter 11 Och ammoniten Nahas drog upp och belgrade Jabes i Gilead. D sade alla mn i Jabes till Nahas: Slut frdrag med oss, s vilja vi bliva dig underdniga. 2Men ammoniten Nahas svarade dem: P det villkoret vill jag sluta frdrag med eder, att jag fr sticka ut hgra gat p eder alla och drmed tillfoga hela Israel smlek. 3De ldste i Jabes sade till honom: Giv oss sju dagars uppskov, s att vi kunna skicka sndebud ver hela Israels land; om d ingen vill hjlpa oss, s
1

310

Swedish Bible

Anonymous

skola vi giva oss t dig. 4S kommo nu sndebuden till Sauls Gibea och omtalade detta fr folket. D brast allt folket ut i grt. 5Men just d kom Saul gende bakom sina oxar frn kern. Och Saul frgade: Vad fattas folket, eftersom de grta? Och de frtljde fr honom vad mannen frn Jabes hade sagt. 6D kom Guds Ande ver Saul, nr han hrde detta, och hans vrede upptndes hgeligen. 7 Och han tog ett par oxar och styckade dem och snde styckena omkring ver hela Israels land med sndebuden och lt sga: Den som icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall s gras. D fll en frskrckelse ifrn HERREN ver folket, s att de drogo ut ssom en man. 8Och han mnstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde d tre hundra tusen, och Juda mn trettio tusen. 9Och de sade till sndebuden som hade kommit: S skolen I sga till mnnen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I f hjlp, nr solen brnner som hetast. Och sndebuden kommo och frkunnade detta fr mnnen i Jabes; och dessa blevo glada drver. 10Nu lto mnnen i Jabes sga: I morgon vilja vi giva oss t eder, och I mn d gra med oss vadhelst I finnen fr gott. 11 Dagen drefter frdelade Saul folket i tre hopar; och de trngde in i lgret vid morgonvkten och nedgjorde ammoniterna, och upphrde frst nr det var som hetast p dagen. Och de som kommo undan blevo s kringspridda, att icke tv av dem kommo undan tillsammans. 12D sade folket till Samuel: Vilka voro de som sade: 'Skulle Saul bliva konung ver oss!' Given hit dessa mn, s att vi f dda dem. 13Men Saul sade: P denna dag skall ingen ddas, ty i dag har HERREN givit seger t Israel. 14Och Samuel sade till folket: Kom, lt oss g till Gilgal och dr frnya konungadmet. 15D gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung dr, infr HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade dr tackoffer infr HERRENS ansikte. Och Saul och alla Israels mn voro dr uppfyllda av gldje.

Chapter 12 Och Samuel sade till hela Israel: Se, jag har lyssnat till edra ord och gjort allt vad I haven begrt av mig; jag har satt en konung ver eder. 2Nu r det eder konung som skall vara eder ledare, nu d jag r gammal och gr; I haven ju redan mina sner ibland eder. Hittills r det jag som har varit eder ledare, frn min ungdom nda till denna dag. 3Se har str jag, vittnen nu mot mig infr HERREN och infr hans smorde. Har jag tagit ngons oxe, eller har jag tagit ngons sna? Har jag frtryckt ngon eller vat vld mot ngon? Har jag tagit mutor av ngon, fr att jag skulle se genom fingrarna med honom? Jag vill d giva eder ersttning drfr. 4De svarade: Du har icke frtryckt oss, du har icke vat vld mot oss; och frn ingen mnniska har du tagit ngot. 5D sade han till dem: HERREN vare vittne mot -- eder, och hans smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit ngot i min hand. De svarade: Ja, vare det s. 6Samuel sade till folket: Ja, HERREN vare vittne, han som lt Mose och Aron uppst och frde edra fder upp ur Egyptens land. 7S trden nu fram, fr att jag m g till rtta med eder infr HERREN angende allt gott som HERREN i sin rttfrdighet har gjort mot eder och mot edra fder. 8Nr Jakob hade kommit
1

311

Swedish Bible

Anonymous

fram till Egypten, ropade edra fder till HERREN, och HERREN snde Mose och Aron, som frde edra fder ut ur Egypten och lto dem bostta sig hr i landet. 9Men nr de glmde HERREN, sin Gud, slde han dem i Siseras hand, hrhvitsmannens i Hasor, och i filisternas hand och i Moabs konungs hand, och dessa stridde mot dem. 10Men d ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava vergivit HERREN och tjnat Baalerna och Astarterna; men rdda oss nu frn vra fienders hand, s vilja vi tjna dig.' 11D snde HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och rddade eder frn edra fienders hand runt omkring, s att I fingen bo i trygghet. 12Men nr I sgen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder, saden I till mig: 'Nej, en konung mste regera ver oss', fastn det r HERREN, eder Gud, som r eder konung. 13Och se, hr r nu den konung I haven utvalt, den som I haven begrt; se, HERREN har satt en konung ver eder. 14 Allenast man I nu frukta HERREN och tjna honom och hra hans rst och icke vara genstrviga mot HERRENS befallning. Ja, bde I och den konung som regerar ver eder mn flja HERREN, eder Gud. 15Men om I icke hren HERRENS rst, utan ren genstrviga mot HERRENS befallning, d skall HERRENS hand drabba eder likasom edra fder. 16Trden nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall gra infr edra gon. 17Nu r ju tiden fr veteskrden; men jag vill ropa till HERREN att han m lta det dundra och regna. S skolen I mrka och se huru mycket ont I haven gjort i HERRENS gon genom eder begran att f en konung. 18Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN lt det dundra och regna p den dagen. D betogs allt folket av stor fruktan fr HERREN och fr Samuel. 19Och allt folket sade till Samuel: Bed fr dina tjnare till HERREN, din Gud, att vi icke m d, eftersom vi till alla vra andra synder ock hava lagt det onda att vi hava begrt att f en konung. 20Samuel sade till folket: Frukten icke. Vl haven I gjort allt detta onda; men viken nu blott icke av ifrn HERREN, utan tjnen HERREN av allt edert hjrta. 21Viken icke av; ty d fljen I tomma avgudar, som varken kunna hjlpa eller rdda, eftersom de ro allenast tomhet. 22Ty HERREN skall icke frskjuta sitt folk, fr sitt stora namns skull, eftersom HERREN har behagat att gra eder till sitt folk. 23Vare det ock fjrran ifrn mig att jag skulle s synda mot HERREN, att jag upphrde att bedja fr eder! Jag vill fastmer lra eder den goda och rtta vgen. 24 Allenast frukten HERREN och tjnen honom troget av allt edert hjrta. Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder! 25Men om I gren vad ont r, s skolen bde I och eder konung frgs.

Chapter 13 Saul hade varit konung ett r, och nr han nu regerade ver Israel p andra ret, 2utvalde han t sig tre tusen mn ur Israel. Av dessa hade Saul sjlv hos sig tv tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det vriga folket hade han ltit g hem, var och en till sin hydda. 3Och Jonatan drpte filisternas fogde i Geba; och filisterna fingo hra det. Men Saul lt stta i basun ver hela landet och sga: Detta m hebrerna hra. 4 S fick hela Israel hra omtalas att Saul hade drpt filisternas fogde, och att Israel drigenom
1

312

Swedish Bible

Anonymous

hade blivit frhatligt fr filisterna. Och folket bdades upp att flja Saul till Gilgal. 5Under tiden hade filisterna frsamlat sig fr att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk s talrikt som sanden p havets strand; och de drogo upp och lgrade sig vid Mikmas, ster om Bet-Aven. 6D nu israeliterna sgo sig vara i nd, i det att folket svrt ansattes, gmde sig folket i grottor, i skogssnr och bland klippor, i fasta valv och i gropar. 7Och somliga av hebrerna gingo ver Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var nnu kvar i Gilgal; och allt folket fljde honom med bvan. 8Nr han nu hade vntat sju dagar, intill den tid Samuel hade bestmt men Samuel likvl icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och g ifrn honom. 9D sade Saul: Fren fram till mig brnnoffers- och tackoffersdjuren. Drp frambar han brnnoffret. 10Men just nr han hade slutat att frambra brnnoffret, kom Samuel. D gick Saul honom till mtes fr att hlsa honom. 11Men Samuel sade: Vad har du gjort! Saul svarade: Nr jag sg att folket skingrade sig och gick ifrn mig, under det att du icke kom inom den bestmda tiden, fastn filisterna voro frsamlade vid Mikmas, 12d tnkte jag: Nu komma filisterna hitned mot mig i Gilgal, och jag har nnu icke bnfallit infr HERREN. D tog jag mod till mig och offrade brnnoffret. 13Samuel sade till Saul: Du har handlat draktigt. Du har icke hllit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle HERREN hava befst ditt konungadme ver Israel fr evig tid. 14Men nu skall ditt konungadme icke bliva bestndande. HERREN har skt sig en man efter sitt hjrta, och honom har HERREN frordnat till furste ver sitt folk, eftersom du icke har hllit vad HERREN bjd dig. 15Drefter stod Samuel upp och gick frn Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul mnstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man. 16Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filisterna hade lgrat sig vid Mikmas. 17Och en hrskara, delad i tre hopar, drog ut ur filisternas lger fr att hrja: en hop tog vgen till Ofra i Sualslandet, 18en hop tog vgen till Bet-Horon, och en hop tog vgen till det omrde som vetter t Seboimsdalen, t knen till. 19Ingen smed fanns d i hela Israels land, ty filisterna fruktade att hebrerna skulle lta gra sig svrd eller spjut. 20Och s mste en israelit alltid begiva sig ned till filisterna, om han ville lta vssa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin skra, 21nr det hade blivit ngot fel med eggen p skrorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller nr oxpikarnas uddar behvde rtas. 22Hrav kom sig, att nr striden skulle st, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett svrd eller ett spjut; allenast Saul sjlv och hans son Jonatan hade sdana. 23Men filisterna lto en utpost rycka fram till passet vid Mikmas.

Chapter 14 S hnde sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin vapendragare: Kom, lt oss g ver till filisternas utpost dr p andra sidan. Men han omtalade det icke fr sin fader. 2Saul vistades d vid Gibeas grns, under granattrdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde vid
313
1

Swedish Bible

Anonymous

pass sex hundra man; 3och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, HERRENS prst i Silo, har d efoden. Och folket visste icke om, att Jonatan hade gtt bort. 4 Men i passet, dr Jonatan skte g ver fr att komma till filisternas utpost, lg p vardera sidan en brant klippa; den ena hette Boses och den andra Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i sder, mitt emot Geba. 6Och Jonatan sade till sin vapendragare: Kom, lt oss g ver till dessa oomskurnas utpost, kanhnda skall HERREN gra ngot fr oss. Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom f likasvl som genom mnga. 7Hans vapendragare svarade honom: Gr allt vad du har i sinnet. G du stad; jag fljer dig vart du vill. 8D sade Jonatan: Vlan, vi skola g ver till mnnen dr och laga s, att de f se oss. 9Om de d sga till oss s: 'Stn stilla, till dess vi komma fram till eder', d skola vi stanna dr vi ro och icke stiga upp till dem. 10Om de dremot sga s: 'Kommen hitupp till oss', d skola vi stiga ditupp, ty d har HERREN givit dem i vr hand; detta skall fr oss vara tecknet hrtill. 11Nr nu de tv hade blivit synliga fr filisternas utpost, sade filisterna: Se, hebrerna krypa ut ur hlen dr de hava gmt sig. 12Drp ropade utpostens manskap till Jonatan och hans vapendragare och sade: Kommen hitupp till oss, s skola vi vl lra eder! D sade Jonatan till sin vapendragare: Flj mig ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand. 13Och Jonatan klttrade p hnder och ftter uppfr, och hans vapendragare fljde honom. Och de fllo fr Jonatan; och hans vapendragare gick efter honom och gav dem ddsstten. 14I det frsta anfallet nedgjorde s Jonatan och hans vapendragare vid pass tjugu mn, p en strcka av vid pass ett halvt plogland. 15D uppstod frskrckelse i lgret p fltet och bland allt folket; utposterna och de som hade gtt ut fr att hrja grepos ock av frskrckelse. Och marken darrade, s att en frskrckelse ifrn Gud uppstod. 16Och Sauls vktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i upplsning, och att man sprang hit och dit. 17D sade Saul till folket som han hade hos sig: Hllen mnstring och sen efter, vem som har gtt ifrn oss. Nr de d hllo mnstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro dr. 18D sade Saul till Ahia: Fr hit Guds ark. Ty Guds ark fanns p den tiden bland Israels barn. 19Medan Saul nnu talade med prsten, tilltog larmet i filisternas lger allt mer och mer. D sade Saul till prsten: Lt det vara. 20Och Saul och allt det folk som han hade hos sig frsamlade sig och drogo till stridsplatsen; dr fingo de se att den ene hade lyft sitt svrd mot den andre, s att en mycket stor frvirring hade uppsttt. 21Och de hebrer som sedan gammalt lydde under filisterna, och som hade dragit hitupp med dem och voro hr och dr i lgret, dessa slto sig nu ock till de israeliter som anfrdes av Saul och Jonatan. 22Och nr de israeliter som hade gmt sig i Efraims bergsbygd hrde att filisterna flydde, satte alla dessa ocks efter dem och deltogo i striden. 23S gav HERREN Israel seger p den dagen, och striden fortsattes nda bortom Bet-Aven. 24Nr nu Israels mn p den dagen voro hrt anstrngda, band Saul folket med fljande ed: Frbannad vare den man som frtr ngon fda fre aftonen, och innan jag har tagit hmnd p mina fiender. S smakade d ingen av folket ngon fda. 25Och nr de allasammans kommo in i skogsbygden, lg honung p marken. 26Men nr folket hade kommit in i skogsbygden och ftt se den utflutna honungen, vgade dock ingen fra handen upp till munnen, ty folket fruktade fr eden. 27Jonatan

314

Swedish Bible

Anonymous

dremot hade icke hrt, nr hans fader band folket med eden; drfr rckte han ut staven som han hade i sin hand och doppade dess nda i honungskakan, och frde s handen till munnen; d kunde hans gon ter se klart. 28Men en man bland folket tog till orda och sade: Din fader har bundit folket med en dyr ed och sagt: 'Frbannad vare den man som dag frtr ngon fda.' Och folket var uttrttat. 29Jonatan svarade: Min fader har drmed dragit olycka ver landet. Sen huru klara mina gon hava blivit, drfr att jag smakade ngot litet av honungen hr. 30Huru mycket mer, om folket i dag hade ftt ta sig mtta av bytet som de hade tagit frn sina fiender -- huru mycket strre skulle icke d filisternas nederlag hava blivit! 31Emellertid slogo de filisterna p den dagen och frfljde dem frn Mikmas till Ajalon. Och folket var mycket uttrttat. 32Drfr kastade sig folket ver bytet och tog fr, oxar och kalvar och slaktade dem p marken; och folket t sedan kttet med blodet i. 33Nr man berttade detta fr Saul och sade: Se, folket syndar mot HERREN genom att ta ktt med blodet i, utropade han: I haven handlat brottsligt. Vltren nu fram till mig en stor sten. 34Och Saul sade vidare: Gn ut bland folket och sgen till dem 'Var och en fre fram till mig sin oxe och sitt fr, och slakten dem hr och ten; synden icke mot HERREN genom att ta kttet med blodet i.' D frde allt folket, var och en med egen hand, om natten fram sina oxar och slaktade dem dr. 35Och Saul byggde ett altare t HERREN; detta var det frsta altare som han byggde t HERREN. 36Och Saul sade: Lt oss i natt draga ned och frflja filisterna och anstlla plundring bland dem, nda till dess det bliver dager i morgon, och lt oss laga s, att ingen av dem bliver kvar. De svarade: Gr allt vad dig tckes. Men prsten sade: Lt oss trda fram hit till Gud. 37D frgade Saul Gud: Skall jag draga ned och frflja filisterna? Vill du d giva dem i Israels hand? Men han gav honom intet svar den dagen. 38D sade Saul: Kommen hitfram, alla I folkets frnmsta mn, fr att I mn f veta och se vari den synd bestr, som i dag har blivit begngen. 39Ty s sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den ock vore begngen av min son Jonatan, skall han dden d. Men ingen bland allt folket svarade honom. 40 D sade han till hela Israel: Stllen I eder p ena sidan, s vill jag med min son Jonatan stlla mig p andra sidan. Folket svarade Saul: Gr vad dig tckes. 41Och Saul sade till HERREN, Israels Gud: Lt sanningen komma i dagen. D trffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick fritt. 42Saul sade: Kasten lott mellan mig och min son Jonatan. D trffades Jonatan av lotten. 43Saul sade till Jonatan: Omtala fr mig vad du har gjort. D omtalade Jonatan det fr honom och sade: Med ndan av staven som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade drp -- och s skall jag nu d! 44Saul svarade: Ja, Gud straffe mig nu och framgent: du mste dden d, Jonatan. 45Men folket sade till Saul: Skulle Jonatan d, han som har frskaffat Israel denna stora seger? Bort det! S sant HERREN lever, icke ett hr frn hans huvud skall falla till jorden; ty med Guds hjlp har han i dag utfrt detta. Och folket kpte Jonatan fri ifrn dden. 46 Och Saul drog hem, utan att vidare frflja filisterna; filisterna begvo sig ock hem till sitt. 47 Nr Saul nu hade tagit konungadmet ver Israel i besittning, frde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot filisterna; och vart han vnde sig tuktade han dem. 48Han gjorde mktiga ting och slog Amalek och rddade

315

Swedish Bible

Anonymous

s Israel frn dess plundrares hand. 49Sauls sner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans bda dttrar hette den ldre Merab och den yngre Mikal. 50Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter. Hans hrhvitsman hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder. 51Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro sner till Abiel. 52Men kriget mot filisterna pgick hftigt, s lnge Saul levde. Och varhelst Saul sg ngon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tjnst.

Chapter 15 Men Samuel sade till Saul: Det var mig HERREN snde att smrja dig till konung ver sitt folk Israel. S hr nu HERRENS ord. 2S sger HERREN Sebaot: Jag vill hemska Amalek fr det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i vgen fr honom, nr han drog upp ur Egypten. 3 S drag nu stad och sl amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan dda bde mn och kvinnor, bde barn och spenabarn, bde fkreatur och fr, bde kameler och snor. 4D bdade Saul upp folket och mnstrade dem i Telaim: tv hundra tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man frn Juda. 5Nr Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakhll i dalen. 6Men till kainerna lt Saul sga: Skiljen eder frn amalekiterna och dragen ned, fr att jag icke m utrota eder tillsammans med dem. I bevisaden ju barmhrtighet mot alla Israels barn, nr de drogo ut ur Egypten. D skilde sig kainerna frn amalekiterna. 7Och Saul slog amalekiterna och frfljde dem frn Havila fram emot Sur, som ligger ster om Egypten. 8 Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till fnga, och allt folket gav han till spillo, och han slog dem med svrdsegg. 9Men Saul och folket skonade Agag, s ock det bsta och det nst bsta av fr och fkreatur jmte lammen, korteligen, allt som var av vrde; sdant ville de icke giva till spillo. All boskap dremot, som var dlig och mager, gvo de till spillo. 10D kom HERRENS ord till Samuel; han sade: 11Jag ngrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vnt sig bort ifrn mig och icke fullgjort mina befallningar. Detta gick Samuel hrt till sinnes, och han ropade till HERREN hela den natten. 12Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick fr att mta Saul. D blev det berttat fr Samuel att Saul hade kommit till Karmel och dr rest t sig en minnesstod, och att han sedan hade vnt om och dragit drifrn ned till Gilgal. 13Nr nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: Vlsignad vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENS befallning. 14 Men Samuel sade: Vad r det d fr ett lte av fr som ljuder i mina ron, och vad r det fr ett lte av fkreatur som jag hr? 15Saul svarade: Frn amalekiterna hava de frt dem med sig, ty folket skonade det bsta av fren och fkreaturen fr att offra det t HERREN, din Gud; men det vriga hava vi givit till spillo. 16D sade Samuel till Saul: Hll nu upp, s vill jag frkunna fr dig vad HERREN i natt har talat till mig. Han sade till honom: Tala. 17Samuel sade: Se, fastn du var ringa i dina egna gon, har du blivit ett huvud fr Israels stammar, ty HERREN smorde dig till konung ver Israel. 18Och HERREN snde dig stad och sade: 'G och giv till spillo amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du har frgjort dem.' 19Varfr har du d icke hrt
316
1

Swedish Bible

Anonymous

HERRENS rst, utan kastat dig ver bytet och gjort vad ont r i HERRENS gon? 20Saul svarade Samuel: Jag har ju hrt HERRENS rst och gtt den vg p vilken HERREN har snt mig. Jag har frt hit Agag, Amaleks konung, och givit Amalek till spillo. 21Men folket tog av bytet far och fkreatur, det bsta av det tillspillogivna, fr att offra det t HERREN din Gud, i Gilgal. 22D sade Samuel: Menar du att HERREN har samma behag till brnnoffer och slaktoffer som drtill att man hr HERRENS rst? Nej, lydnad r bttre n offer, och hrsamhet bttre n det feta av vdurar. 23Ty genstrvighet r trolldomssynd, och motspnstighet r avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har frkastat HERRENS ord, har han ock frkastat dig, och du skall icke lngre vara konung. 24Saul sade till Samuel: Jag har syndat drmed att jag har vertrtt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag fruktade fr folket och lyssnade till deras ord. 25Men frlt mig nu min synd, och vnd tillbaka med mig, s att jag fr tillbedja HERREN. 26Samuel sade till Saul: Jag vnder icke tillbaka med dig; ty d du har frkastat HERRENS ord, har HERREN ock frkastat dig, s att du icke lngre fr vara konung ver Israel. 27Nr nu Samuel vnde sig om fr att g, fattade han i hrnet p hans mantel, och den rycktes snder. 28Och Samuel sade till honom: HERREN har i dag ryckt Israels konungarike frn dig och givit det t en annan, som r bttre n du. 29Och den Hrlige i Israel ljuger icke och ngrar sig icke; ty han r icke en mnniska, s att han skulle kunna ngra sig. 30Han svarade: Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den ran infr de ldste i mitt folk och infr Israel, att du vnder tillbaka med mig, s att jag fr tillbedja HERREN, din Gud. 31D vnde Samuel tillbaka och fljde med Saul; och Saul tillbad HERREN. 32 Och Samuel sade: Fren fram till mig Agag, Amaleks konung. D gick Agag med glatt mod fram till honom. Och Agag sade: Vlan, snart r ddens bitterhet verstnden. 33Men Samuel sade: Ssom ditt svrd har gjort kvinnor barnlsa s skall ock din moder bliva barnls framfr andra kvinnor. Drp hgg Samuel Agag i stycken infr HERREN, i Gilgal. 34Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. 35Och Samuel ville icke mer se Saul s lnge han levde, ty Samuel srjde ver Saul, eftersom HERREN ngrade att han hade gjort Saul till konung ver Israel.

Chapter 16 Och HERREN sade till Samuel: Huru lnge tnker du srja ver Saul? Jag har ju frkastat honom, ty jag vill icke lngre att han skall vara konung ver Israel. Fyll ditt horn med olja och g stad jag vill snda dig till betlehemiten Isai, ty en av hans sner har jag utsett t mig till konung. 2 Men Samuel sade: Huru skall jag kunna g dit? Om Saul fr hra det, s drper han mig. HERREN svarade: Tag en kviga med dig och sg: 'Jag har kommit fr att offra t HERREN.' 3 Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall d sjlv lta dig veta vad du br gra, och du skall smrja t mig den jag sger dig. 4Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom s till Bet-Lehem Men nr de ldste i staden fingo se honom, blevo de frskrckta och frgade: Allt str
1

317

Swedish Bible

Anonymous

vl rtt till? 5Han svarade: Ja. Jag har kommit fr att offra t HERREN. Helgen eder och kommen med mig tid offret. Och han helgade Isai och hans sner och inbjd dem till offret. 6Nr de nu kommo dit och han fick se Eliab, tnkte han: Frvisso str HERRENS smorde hr infr honom. 7 Men HERREN sade till Samuel Skda icke p hans utseende och p hans hgvxta gestalt, ty jag har frkastat honom. Ty det r icke ssom en mnniska ser; en mnniska ser p det som r fr gonen men HERREN ser till hjrtat. 8D kallade Isai p Abinadab och lt honom g fram fr Samuel. Men han sade: Icke heller denne har HERREN utvalt. 9D lt Isai Samma g fram. Men han sade: Icke heller denne har HERREN utvalt. 10P detta stt lt Isai sju av sina sner g fram fr Samuel; men Samuel sade till Isai: HERREN har icke utvalt ngon av dessa. 11Och Samuel frgade Isai: r detta alla ynglingarna? Han svarade: nnu terstr den yngste, men han gr nu i vall med fren. D sade Samuel till Isai: Snd stad och hmta hit honom, ty vi skola icke stta oss till bords, frrn han kommer hit. 12D snde han stad och lt hmta honom, och han var ljusltt och hade skna gon och ett fagert utseende. Och HERREN sade: St upp och smrj honom, ty denne r det. 13D tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans brder; och HERRENS Ande kom ver David, frn den dagen och allt framgent. Sedan stod Samuel upp och gick till Rama. 14Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifrn Saul, kvaldes han av en ond ande frn HERREN. 15D sade Sauls tjnare till honom: Eftersom en ond ande frn Gud kvljer dig, 16m du, vr herre, tillsga dina tjnare, som st infr dig, att de ska upp en man som r kunnig i harpospel, p det att han m spela p harpan, nr den onde anden frn Gud kommer ver dig; s skall det bliva bttre med dig. 17D sade Saul till sina tjnare: Sen eder fr min rkning om efter en man som r skicklig i strngaspel, och fren honom till mig. 18En av mnnen svarade d och sade: Betlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara kunnig i strngaspel, en kck stridsman och en frstndig man, drtill en fager man; och HERREN r med honom. 19S snde d Saul bud till Isai och lt sga: Snd till mig din son David, som vaktar fren. 20D tog Isai en sna, som han lastade med brd, vidare en vinlgel och en killing, och snde detta med sin son David till Saul. 21S kom David till Saul och trdde i hans tjnst och blev honom mycket kr, s att han fick bliva hans vapendragare. 22Och Saul snde till Isai och lt sga: Lt David stanna kvar i min tjnst, ty han har funnit nd fr mina gon. 23Nr nu anden frn Gud kom ver Saul, tog David harpan och spelade; d knde Saul lindring, och det blev bttre med honom, och den onde anden vek ifrn honom.

Chapter 17 Men filisterna frsamlade sina hrar till strid; de frsamlade sig vid det Soko som hr till Juda. Och de lgrade sig mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammim. 2Saul och Israels mn hade ock frsamlat sig och lgrat sig i Terebintdalen; och de stllde upp sig till strid mot filisterna. 3 Filisterna stodo vid berget p ena sidan, och israeliterna stodo vid berget p andra sidan, s att
318
1

Swedish Bible

Anonymous

de hade dalen emellan sig. 4D framtrdde ur filisternas skaror en envigeskmpe vid namn Goljat, frn Gat; han var sex alnar och ett kvarter lng. 5Han hade en kopparhjlm p sitt huvud och var kldd i ett fjllpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar koppar. 6Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar p sin rygg. 7Skaftet p hans spjut liknade en vvbom, och spetsen p spjutet hll sex hundra siklar jrn. Och hans skldbrare gick framfr honom. 8Han trdde nu fram och ropade till Israels hr och sade till dem: Varfr dragen I ut och stllen upp eder till strid? Jag str hr p filisternas vgnar, och I ren Sauls tjnare; vljen nu ut t eder en man som m komma hitned till mig. 9Om han frmr strida mot mig och slr ned mig, s skola vi vara eder underdniga; men om jag bliver hans verman och slr ned honom, s skolen I vara oss underdniga och tjna oss. 10Och filisten sade ytterligare: Jag har i dag smdat Israels hr. Skaffen nu hit ngon, s att vi f strida med varandra! 11D Saul och hela Israel hrde dessa filistens ord, blevo de gripna av frfran och stor fruktan. 12Men David var son till den omtalade efratiten frn Bet-Lehem i Juda, som hette Isai och hade tta sner; denne var p Sauls tid en gammal man vid framskriden lder. 13Nu hade Isais tre ldsta sner dragit stad och fljt med Saul ut i kriget. Av dessa hans tre sner, som hade dragit ut i kriget, hette den frstfdde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. 14David var den yngste. De tre ldsta hade nu fljt med Saul. 15 Men David lmnade understundom Saul och gick hem fr att vakta sin faders fr i Bet-Lehem. 16 Och filisten kom fram bde bittida och sent; i fyrtio dagar kom han och stllde sig dr. 17Nu sade Isai en gng till sin son David: Tag fr dina brders rkning en efa av dessa rostade ax jmte dessa tio brd, och skaffa detta skyndsamt till dina brder i lgret. 18Och dessa tio ostar skall du fra till deras verhvitsman. Du skall se efter, om det str vl till med dina brder, och begra av dem en mottagningspant. 19Saul och de och alla Israels mn ro nmligen i Terebintdalen och strida mot filisterna. 20Bittida fljande morgon verlmnade David fren t en vaktare, tog med sig vad han skulle och begav sig stad, ssom Isai hade bjudit honom. Nr han kom fram till vagnborgen, hov hren, som d skulle draga ut i slagordning, upp sitt hrskri. 21Och Israel och filisterna stllde upp sig i slagordning mot varandra. 22D lmnade David ifrn sig sakerna t trossvaktaren och skyndade bort till hren; och nr han kom dit, hlsade han sina brder. 23Under det att han talade med dem, trdde nu envigeskmpen, han som hette Goljat, filisten ifrn Gat, fram ur filisternas hr och talade ssom frut; och David hrde det. 24Och alla Israels mn flydde fr mannen, nr de fingo se honom och fruktade storligen. 25Och Israels mn sade: Sen I mannen dr, som nu trder upp? Han trder upp fr att smda Israel. Men den man som slr ned honom vill konungen begva med stor rikedom, och t honom vill han giva sin dotter, och hans faders hus vill han gra skattefritt i Israel. 26Och David sade till de man som stodo bredvid honom: Vad fr den man som slr ned denne filist och drmed tager bort sdan smlek frn Israel? Ty vem r denne oomskurne filist, som vgar smda den levande Gudens hr? 27Folket upprepade d fr honom det som nyss hade blivit sagt; de sade: Detta fr den man som slr ned honom. 28Men Eliab, hans ldste broder, hrde huru han talade med mnnen; d upptndes Eliabs vrede mot David, och han sade: Varfr har du kommit hitned, och t vem har du verlmnat den lilla frhjorden dr

319

Swedish Bible

Anonymous

i knen? Jag knner ditt vermod och ditt hjrtas ondska; fr att se p striden r det som du har kommit hitned. 29David svarade: Vad har jag d gjort? Det var ju allenast en frga. 30Sedan vnde han sig ifrn honom till en annan och upprepade sin frga, och folket gav honom samma svar som frut. 31Men vad David hade talat blev bekant; och man berttade det fr Saul, och denne lt hmta honom. 32Och David sade till Saul: M ingen lta sitt mod falla. Din tjnare vill g stad och strida mot denne filist. 33Saul sade till David: Icke kan du g stad mot denne filist och strida mot honom; du r du ju allenast en yngling, och han r en stridsman allt ifrn ungdomen. 34 Men David svarade Saul: Din tjnare har gtt i vall med sin faders fr; om d ett lejon eller en bjrn kom och tog bort ett fr av hjorden, 35s fljde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet ur munnen p det; och om det d reste sig upp mot mig, s fattade jag det i skgget och slog ned det och ddade det. 36Har nu din tjnare slagit ned bde lejon och bjrn, s skall det g denne oomskurne filist ssom det gick vart och ett av dessa djur, ty han har smdat den levande Gudens hr. 37Och David sade ytterligare: HERREN, som rddade mig undan lejon och bjrn, han skall ock rdda mig undan denne filist. D sade Saul till David: G d stad; HERREN skall vara med dig. 38Och Saul kldde p David sina egna klder och satte en kopparhjlm p hans huvud och kldde p honom ett pansar. 39Och David omgjordade sig med hans svrd utanp klderna och prvade p att g drmed, ty han hade aldrig frskt ngot sdant. Och David sade till Saul: Jag kan icke g s kldd, ty jag har aldrig frskt sdant. Drp lade David det av sig. 40Och han tog sin stav i handen och valde ut t sig fem slta stenar ur bcken och lade dem i sin herdevska och i barmen, och tog sin slunga i handen; drefter gick han fram mot filisten. 41Och filisten gick framt och kom David allt nrmare, och hans skld brare gick framfr honom. 42D nu filisten sg upp och fick se David, fraktade han honom; ty denne var nnu en yngling, ljusltt och skn. 43 Och filisten sade till David: Menar du att jag r en hund, eftersom du kommer emot mig med kppar? Och filisten frbannade David, i det han svor vid sina gudar. 44Sedan sade filisten till David: Kom hit till mig, s skall jag giva ditt ktt t himmelens fglar och t markens djur. 45 David svarade filisten: Du kommer mot mig med svrd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som r Israels hrs Gud, den hrs som du har smdat. 46 HERREN skall denna dag verlmna dig i min hand, s att jag skall sl ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall denna dag giva de filisteiska krigarnas dda kroppar t himmelens fglar och t jordens vilda djur; s skola alla lnder frnimma att Israel har en Gud. 47Och hela denna hop skall frnimma att det icke r genom svrd och spjut som HERREN giver seger; ty striden r HERRENS, och han skall giva eder i vr hand. 48Nr d filisten gjorde sig redo och gick framt och nrmade sig David, sprang David med hast fram mot hren, filisten till mtes. 49Och David stack sin hand i vskan och tog drur en sten och slungade och trffade filisten i pannan; och stenen trngde in i pannan, s att han fll omkull med ansiktet mot jorden. 50S vervann David filisten med slunga och sten och slog filisten till dds, 51utan att David drvid hade ngot svrd i sin hand. Sedan sprang David fram och stllde sig invid filisten och fattade i hans svrd; och nr han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom ddsstten och hgg av hans huvud drmed. Nr

320

Swedish Bible

Anonymous

filisterna nu sgo att deras kmpe var dd, flydde de. 52Men Israels och Juda man stodo upp och hjde ett hrskri och frfljde filisterna nda dit dr vgen gr till Gai, och nda intill Ekrons portar; och filister fllo och lgo slagna p vgen till Saaraim, och sedan nda till Gat och nda till Ekron. 53Sedan Israels barn slunda hftigt hade frfljt filisterna, vnde de tillbaka och plundrade deras lger. 54Och David tog filistens huvud och frde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tlt. 55Nr Saul sg David g ut mot filisten, frgade han hrhvitsmannen Abner: Vems son r denne yngling, Abner? Abner svarade: S sant du lever, konung, jag vet det icke. 56D sade konungen: Hr d efter, vems son den unge mannen r. 57Nr sedan David vnde tillbaka, efter att hava slagit ihjl filisten, tog Abner honom med sig och frde honom infr Saul, medan han nnu hade filistens huvud i sin hand. 58D sade Saul till honom: Vems son r du, yngling David svarade: Din tjnare Isais, betlehemitens, son.

Chapter 18 Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, fste sig Jonatans hjrta s vid Davids hjrta, att Jonatan hade honom lika kr som sitt eget liv. 2Och Saul tog honom till sig p den dagen och lt honom icke mer vnda tillbaka till sin faders hus. 3Och Jonatan slt ett frbund med David, d han nu hade honom lika kr som sitt eget liv. 4Och Jonatan tog av sig manteln som han hade p sig och gav den t David, s ock sina vriga klder, nda till sitt svrd, sin bge och sitt blte 5Och nr David drog ut, hade han framgng verallt dit Saul snde honom; Saul satte honom drfr ver krigsfolket. Och allt folket fann behag i honom, ocks de som voro Sauls tjnare. 6Och nr de kommo hem, d David vnde tillbaka, efter att hava slagit ned filisten, gingo kvinnorna ut frn alla Israels stder, under sng och dans, fr att mta konung Saul med jubel, med pukor och trianglar. 7 Och kvinnorna sjngo med frjd slunda: Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen. 8 D blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han sade: t David hava de givit tio tusen, och t mig hava de givit tusen; nu fattas honom allenast konungadmet. 9Och Saul sg med ont ga p David frn den dagen och allt framgent. 10Dagen drefter kom en ond ande frn Gud ver Saul, s att han rasade i sitt hus; men David spelade p harpan, ssom han dagligen plgade. Och Saul hade sitt spjut i handen. 11Och Saul svngde spjutet och tnkte: Jag skall spetsa David fast vid vggen. Men David bjde sig undan fr honom, tv gnger. 12Och Saul fruktade fr David, eftersom HERREN var med honom, sedan han hade vikit ifrn Saul. 13Drfr avlgsnade Saul honom ifrn sig, i det att han gjorde honom till verhvitsman i sin hr; han blev s folkets ledare och anfrare. 14Och David hade framgng p alla sina vgar, och HERREN var med honom. 15 D nu Saul sg att han hade s stor framgng, fruktade han honom n mer. 16Men hela Israel och Juda hade David kr, eftersom han var deras ledare och anfrare. 17Och Saul sade till David: Se, min ldsta dotter, Merab, vill jag giva dig till hustru; skicka dig allenast ssom en tapper man i min tjnst, och fr HERRENS krig. Ty Saul tnkte: Min hand m icke drabba honom, filisternas
321
1

Swedish Bible

Anonymous

hand m drabba honom. 18Men David svarade Saul: Vem r jag, vilka hava mina levnadsfrhllanden varit, och vad r min faders slkt i Israel, eftersom jag skulle bliva konungens mg? 19Nr tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits t David, blev hon emellertid given till hustru t meholatiten Adriel. -- 20Men Sauls dotter Mikal hade David kr. Och nr man omtalade detta fr Saul, behagade det honom. 21Saul tnkte nmligen: Jag skall giva henne t honom, fr att hon m bliva honom en snara, s att filisternas hand drabbar honom. Och Saul sade till David: Fr andra gngen kan du nu bliva min mg. 22Och Saul bjd sina tjnare att de hemligen skulle tala s med David: Se, konungen har behag till dig, och alla hans tjnare hava dig kr; du hr nu bliva konungens mg. 23Och Sauls tjnare talade dessa ord i Davids ron. Men David sade: Tyckes det eder vara en s ringa sak att bliva konungens mg? Jag r ju en fattig och ringa man. 24Detta omtalade Sauls tjnare fr honom och sade: S har David sagt. 25D tillsade Saul dem att de skulle sga s till David: Konungen begr ingen annan brudgva n frhudarna av ett hundra filister, fr att hmnd s m tagas p konungens fiender. Saul hoppades nmligen att han skulle f David flld genom filisternas hand. 26Nr s hans tjnare omtalade fr David vad han hade sagt, ville David grna p det villkoret bliva konungens mg; och innan tiden nnu var frlupen, 27stod David upp och drog stad med sina mn och slog av filisterna tv hundra man. Och David tog deras frhudar med sig, och fulla antalet blev verlmnat t konungen, fr att han skulle bliva konungens mg. Och Saul gav honom s sin dotter Mikal till hustru. 28Men Saul sg och frstod att HERREN var med David; Och Sauls dotter Mikal hade honom kr. 29D fruktade Saul nnu mer fr David, och s blev Saul Davids fiende fr hela livet. 30Men filisternas furstar drogo i flt; och s ofta de drogo ut, hade David strre framgng n ngon annan av Sauls tjnare, s att hans namn blev mycket bermt.

Chapter 19 Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjnare om att dda David; men Sauls son Jonatan var David mycket tillgiven. 2Drfr omtalade Jonatan detta fr David och sade: Min fader Saul sker att dda dig. Tag dig allts till vara i morgon och hll dig gmd p ngon plats dr du kan vara dold. 3Men sjlv vill jag g ut och stlla mig bredvid min fader p marken, dr du r, och jag vill tala om dig med min fader; om jag d mrker ngot, skall jag sedan omtala det fr dig. 4Och Jonatan talade till Davids bsta med sin fader Saul och sade till honom: Konungen m icke frsynda sig p sin tjnare David ty han har icke frsyndat sig mot dig, utan vad han har gjort har varit till stort gagn fr dig. 5Han tog ju sin sjl i sin hand och slog ned filisten, och HERREN gav s hela Israel en stor seger; du har sjlv sett det och glatt dig drt. Varfr skulle du d frsynda dig p oskyldigt blod genom att dda David utan sak? 6Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: S sant HERREN lever, han skall icke ddas. 7Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade fr honom allt som hade blivit sagt. Drefter frde Jonatan David till Saul,
1

322

Swedish Bible

Anonymous

och han var i hans tjnst ssom frut. 8Nr s kriget ter begynte, drog David ut och stridde mot filisterna och tillfogade dem ett stort nederlag, s att de flydde fr honom. 9Men en ond ande frn HERREN kom ver Saul, dr han satt i sitt hus med spjutet i handen, under det att David spelade p harpan. 10D skte Saul att med spjutet spetsa David fast vid vggen; men denne vek undan fr Saul, s att han allenast sttte spjutet in i vggen. Och David flydde och kom undan samma natt. 11 Emellertid snde Saul till Davids hus ngra mn med uppdrag att vakta p honom och att sedan om morgonen dda honom. Men Mikal, Davids hustru, omtalade detta fr honom och sade: Om du icke i natt rddar ditt liv, s r du i morgon ddens man. 12Drefter slppte Mikal ned David genom fnstret; och han begav sig p flykten och kom s undan. 13Sedan tog Mikal husguden och lade honom i sngen och satte myggntet av gethr ver huvudgrden och hljde tcket ver honom. 14 Nr sedan Saul snde sina mn med uppdrag att hmta David, sade hon: Han r sjuk. 15D snde Saul dit mnnen med uppdrag att skaffa sig tilltrde till David sjlv och sade: Bren honom i sngen hitupp till mig, s att jag fr dda honom. 16Men nr mnnen kommo in, fingo de se att det var husguden som lg i sngen, med myggntet ver huvudgrden. 17D sade Saul till Mikal: Varfr har du s bedragit mig och slppt min fiende, s att han har kommit undan? Mikal svarade Saul: Han sade till mig: 'Slpp mig; eljest ddar jag dig.' 18Nr David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till Samuel i Rama och omtalade fr denne allt vad Saul hade gjort honom. Och han och Samuel gingo till Najot och stannade dr. 19Och det blev berttat fr Saul att David var i Najot vid Rama. 20D snde Saul dit ngra mn med uppdrag att hmta David. Men nr Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk hnryckning, och fingo se Samuel st dr ssom deras anfrare, kom Guds Ande ver dem, s att ocks de fattades av hnryckning. 21Nr man omtalade detta fr Saul, snde han dit andra mn; men ocks de fattades av hnryckning. Och nr han d ytterligare, fr tredje gngen, snde dit mn med samma uppdrag, fattades ocks dessa av hnryckning. 22D begav han sig sjlv till Rama; och nr han kom till den stora brunnen i Seku, frgade han: Var ro Samuel och David? Man svarade: De ro i Najot vid Rama. 23D begav han sig dit, till Najot vid Rama. Men Guds Ande kom ocks ver honom, s att han hela vgen gick i profetisk hnryckning, nda till dess att han kom fram till Najot vid Rama. 24D kastade ocks han av sig sina klder, i det att ocks han blev fattad av hnryckning infr Samuel; och han fll ned och lg dr naken hela den dagen och hela natten. Drfr plgar man sga: r ock Saul bland profeterna?

Chapter 20 Men David flydde frn Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: Vad har jag gjort? Vilken missgrning, vilken synd har jag begtt mot dig fader, eftersom han str efter mitt liv? 2 Han svarade honom: Bort det! Du skall icke d. Min fader gr ju intet, varken ngot viktigt eller ngot oviktigt, utan att uppenbara det fr mig. Varfr skulle d min fader dlja detta fr mig? Nej,
1

323

Swedish Bible

Anonymous

s skall icke ske. 3Men David betygade ytterligare med ed och sade: Din fader vet vl att jag har funnit nd fr dina gon; drfr tnker han: 'Jonatan skall icke f veta detta, p det att han icke m bliva bedrvad.' Men s sant HERREN lever, och s sant du sjlv lever: det r icke mer n ett steg mellan mig och dden. 4D sade Jonatan till David: Vadhelst du nskar skall jag gra fr dig. 5David sade till Jonatan: I morgon r ju nymnad, och jag skulle d rtteligen sitta till bords med konungen; men lt mig nu g och gmma mig ute p marken till i vermorgon afton. 6Om d din fader saknar mig, s sg: 'David utbad sig tillstnd av mig att f gra ett hastigt besk i sin stad, Bet-Lehem, dr hela slkten nu firar sin rliga offerfest.' 7Om han d sger: 'Gott!', s kan din tjnare vara trygg. Men om han bliver vred, s mrker du drav att han har beslutit min ofrd. 8 Visa s din nd mot din tjnare, eftersom du har ltit din tjnare ing ett HERRENS frbund med dig. Men om det finnes ngon missgrning hos mig, s dda mig du, ty varfr skulle du fra mig till din fader? 9D sade Jonatan: Bort det! Om jag mrker att min fader har beslutit att lta ofrd komma ver dig, skall jag frvisso omtala det fr dig. 10Men David sade till Jonatan: Vem skall omtala fr mig detta, eller sga mig om din fader giver dig ett hrt svar? 11Jonatan sade till David: Kom, lt oss g ut p marken. Och de gingo bda ut p marken. 12Och Jonatan sade till David: Vid HERREN Israels Gud: om jag finner att det lter gott fr David, nr jag i morgon eller i vermorgon vid denna tid utforskar min fader, s skall jag frvisso snda bud till dig och uppenbara det fr dig. 13HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, sframt min fader stundar din ofrd, icke uppenbarar det fr dig och lter dig komma undan, s att du fr g dina frde i trygghet. Och HERREN vare d med dig, ssom han har varit med min fader. 14Och nog skall du vl, om jag d nnu r i livet, ja, nog skall du vl bevisa barmhrtighet mot mig, ssom HERREN r barmhrtig, s att jag slipper att d? 15Icke skall du vl ngonsin taga bort din barmhrtighet frn mitt hus, icke ens d nr HERREN har tagit bort alla Davids fiender ifrn jorden? 16Jonatan slt d ett frbund med Davids hus; och HERREN utkrvde sedan av Davids fiender vad de hade frskyllt. 17Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin krlek till honom, ty han hade honom lika kr som han hade sitt eget liv; 18Jonatan sade till honom: I morgon r nymnad, och du skall d saknas, ty din plats kommer ju att st tom. 19Men g i vermorgon skyndsamt ned till den plats dr du gmde dig den dag d ogrningen skulle hava skett, och uppehll dig bredvid Eselstenen. 20 Jag vill d sjlv i dess nrhet avskjuta mina tre pilar, ssom skte jag till mls. 21Sedan skall jag skicka min tjnare att g och ska upp pilarna. Om jag d sger till tjnaren: Se, pilarna ligga bakom dig, nrmare hitt', s tag du upp dem och kom fram, ty d kan du vara trygg och ingenting r p frde, s sant HERREN lever. 22Men om jag sger s till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga framfr dig, lngre bort', s g dina frde, ty d snder HERREN dig bort. 23Och i frga om det som jag och du nu hava talat, r HERREN vittne mellan mig och dig till evig tid. 24Och David gmde sig ute p marken. Och nr nymnaden var inne, satte konungen sig till bords fr att ta. 25 Konungen satte sig p sin vanliga sittplats, platsen vid vggen; och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom. 26Saul sade dock intet den dagen, ty han tnkte: Ngot har hnt honom; han r nog icke ren, skerligen r han icke ren. 27Men nr Davids plats

324

Swedish Bible

Anonymous

stod tom ocks dagen efter nymnadsdagen, dagen drefter, sade Saul till sin son Jonatan: Varfr har Isais son varken i gr eller i dag kommit till mltiden? 28Jonatan svarade Saul: David utbad sig tillstnd av mig att f g till Bet-Lehem; 29han sade: 'Lt mig g, ty vi fira en slktofferfest i staden, och min broder har sjlv bjudit mig att komma; om jag har funnit nd fr dina gon, s lt mig nu slippa hrifrn fr att beska mina brder.' Drfr har han icke kommit till konungens bord. 30 D upptndes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom: Du son till en otuktig kvinna! Visste jag d icke att du hade funnit behag i Isais son, till skam fr dig sjlv och till skam fr din moders blygd! 31Ty s lnge Isais son lever p jorden, r varken du eller din konungamakt sker. Snd drfr nu stad och lt hmta honom hit till mig, ty han r ddens barn. 32Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: Varfr skall han ddas? Vad har han gjort? 33D svngde Saul spjutet mot honom fr att genomborra honom; och nu mrkte Jonatan att hans fader hade beslutit att dda David. 34Och Jonatan stod upp frn bordet i vredesmod och t intet p den andra nymnadsdagen, ty han var bedrvad fr Davids skull, drfr att hans fader hade gjort sdan ortt mot denne. 35Fljande morgon gick Jonatan ut p marken, vid den tid han hade utsatt fr David; och han hade en liten gosse med sig. 36Och han sade till gossen: Spring och sk reda p pilarna som jag skjuter av. Medan nu gossen sprang, skt han pilen ver honom. 37Och nr gossen kom till det stlle dit Jonatan hade avskjutit pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: Pilen ligger ju framfr dig, lngre bort. 38Och Jonatan ropade ytterligare efter gossen: Fort, skynda dig, stanna icke! Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. 39Men gossen visste icke varom frga var; allenast Jonatan och David visste det. 40Och Jonatan lmnade sina vapen t gossen som han hade med sig och sade till honom: G och br dem in i staden. 41 Men sedan gossen hade gtt, reste David sig upp p sdra sidan; och han fll ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig tre gnger; och de kysste varandra och grto med varandra, och David grt verljutt. 42Och Jonatan sade till David: G i frid. Blive det ssom vi bda svuro vid HERRENS namn, nr vi sade: 'HERREN vare vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig tid.' 43Sedan stod han upp och gick sina frde, men Jonatan gick in i staden igen.

Chapter 21 Och David kom till prsten Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev frskrckt, nr han fick se David, och frgade honom: Varfr kommer du ensam och har ingen med dig? 2David svarade prsten Ahimelek: Konungen har givit mig ett uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen fr veta ngot om det uppdrag vari jag snder dig, och som jag har givit dig.' Och mina mn har jag visat till det och det stllet. 3Giv mig nu vad du har till hands, fem brd eller vad som kan finnas. 4 Prsten svarade David och sade Vanligt brd har jag icke till hands; allenast heligt brd finnes -- om eljest dina mn hava avhllit sig frn kvinnor. 5David svarade prsten och sade till honom:
1

325

Swedish Bible

Anonymous

Ja, sannerligen, kvinnor hava p sista tiden varit skilda frn oss; nr jag drog stad, voro ock mina mns tillhrigheter heliga. Drfr, om ocks vrt frehavande r av helt vanligt slag, r det dock i dag heligt, vad vra tillhrigheter angr. 6D gav prsten honom av det heliga; ty dr fanns icke ngot annat brd n skdebrden, som hade legat infr HERRENS ansikte, men som man hade burit undan, fr att lgga fram nybakat brd samma dag det gamla togs bort. 7Men dr befann sig den dagen en av Sauls tjnare, som var satt i frvar infr HERREN, en edom vid namn Doeg, den frnmste av Sauls herdar. 8Och David frgade Ahimelek ytterligare: Har du icke hr till hands ngot spjut eller ngot svrd? Ty varken mitt svrd eller mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag krvde s stor skyndsamhet. 9Prsten svarade: Jo, det svrd som har tillhrt filisten Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes, inhljt i ett klde, dr bakom efoden. Vill du taga det med dig, s tag det; ty ngot annat n det har jag icke. David sade: Dess like finnes icke; giv mig det. 10Och David stod upp och flydde samma dag fr Saul och kom till Akis, konungen i Gat. 11Men Akis' tjnare sade till honom: Detta r ju David, landets konung! Det r ju till dennes ra man sjunger s under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.' 12David lade mrke till dessa ord, och han begynte storligen frukta fr Akis, konungen i Gat. 13Drfr stllde han sig vansinnig infr deras gon och betedde sig ssom en ursinnig, nr de ville fasthlla honom, och ritade p drrarna i porten och lt spotten rinna ned i sitt skgg. 14D sade Akis till sina tjnare: I sen ju huru vanvettigt mannen beter sig. Varfr fren I honom till mig? 15Har jag d sdan brist p vanvettiga mnniskor, att I behvden fra denne hit, fr att han skulle bete sig vanvettigt infr mig? Skulle en sdan f komma in i mitt hus?

Chapter 22 D begav sig David drifrn och flydde undan till Adullams grotta. Och nr hans brder och hela hans faders hus fingo hra detta, kommo de ditned till honom. 2Och till honom frsamlade sig alla slags mn som voro i ngot trngml, alla som ansattes av fordringsgare och alla missnjda, och han blev deras hvding; vid pass fyra hundra man slto sig s till honom. 3Drifrn begav sig David till Mispe i Moab. Och han sade till konungen i Moab: Lt min fader och min moder f komma hitver och vara hos eder till dess jag fr veta vad Gud vill gra med mig. 4Och han frde dem fram infr konungen i Moab; och de fingo stanna hos denne, s lnge David var p borgen. 5 Men profeten Gad sade till David: Du skall icke stanna hr p borgen; drag bort hrifrn och begiv dig in i Juda land. D drog David bort drifrn och kom till Heretskogen. 6Och Saul fick hra att man hade ftt spaning p David och de mn som voro med honom. D nu Saul en dag satt i Gibea under tamarisken p hjden, med sitt spjut i handen, under det att alla hans tjnare stodo omkring honom, 7sade han till sina tjnare, dr de stodo omkring honom: Hren, I benjaminiter. Skall d ocks Isais son t eder alla giva krar och vingrdar och gra eder alla till ver- och underhvitsmn? 8Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, och ingen har uppenbarat fr
1

326

Swedish Bible

Anonymous

mig att min son har slutit frbund med Isais son. Ingen av eder bekymrar sig s mycket om mig, att han har uppenbarat det fr mig. Min son har ju uppeggat min tjnare till att stmpla mot mig, ssom nu sker. 9Edomen Doeg, som ock stod dr bland Sauls tjnare, svarade d och sade: Jag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob. 10Denne frgade d HERREN fr honom och gav honom reskost; han gav honom ock filisten Goljats svrd. 11D snde konungen och lt kalla till sig prsten Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans faders hus, prsterna i Nob. Och de kommo alla till konungen. 12D sade Saul: Hr mig, du Ahitubs son. Han svarade: Jag hr dig, min herre. 13Saul sade till honom: Varfr haven I sammansvurit eder mot mig, du och Isais son, i det att du har givit honom brd och svrd och frgat Gud fr honom, s att han skulle kunna stta sig upp mot mig och stmpla mot mig, ssom nu sker? 14Ahimelek svarade konungen och sade: Vem bland alla dina tjnare r vl s betrodd som David, han som drtill r konungens mg och hvding fr din livvakt och hgt rad i ditt hus? 15r det d nu fr frsta gngen som jag har frgat Gud fr honom? Bort det! Icke m konungen lgga mig, sin tjnare, och hela min faders hus ngot till last, ty din tjnare visste alls intet om allt detta. 16Men konungen sade: Du mste dden d, Ahimelek, du sjlv och hela din faders hus. 17Och konungen sade till drabanterna som stodo dr omkring honom: Trden fram och dden HERRENS prster; ty ocks de hlla med David; och fastn de visste att han flydde, uppenbarade de det icke fr mig. Men konungens tjnare ville icke utrcka sina hnder till att stta ned HERRENS prster. 18D sade konungen till Doeg: Trd du fram och stt ned prsterna. Edomen Doeg trdde d fram och sttte ned prsterna och ddade p den dagen ttiofem mn som buro linne-efod. 19Och invnarna i prststaden Nob blevo slagna med svrdsegg, bde mn och kvinnor, bde barn och spenabarn; ocks fkreatur, snor och fr blevo slagna med svrdsegg. 20Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar, kom undan, och denne flydde bort till David. 21Och Ebjatar omtalade fr David att Saul hade drpt HERRENS prster. 22D sade David till Ebjatar: Jag frstod redan d att edomen Doeg, eftersom han var dr, skulle omtala allt fr Saul. Det r jag som r orsaken till att hela din faders hus har frgtts. 23Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som str efter mitt liv, han str ock efter ditt liv. Hos mig r du i gott frvar.

Chapter 23 Och man berttade fr David: Filisterna hlla nu p att belgra Kegila, och de plundra logarna. 2D frgade David HERREN: Skall jag draga stad och sl dessa filister? HERREN svarade David: Drag stad och sl filisterna och frls Kegila. 3Men Davids mn sade till honom: Vi leva ju i fruktan redan hr i Juda. Och nu skulla vi drtill draga stad till Kegila, mot filisternas hr! 4D frgade David HERREN nnu en gng, och HERREN svarade honom och sade: St upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva filisterna i din hand. 5D drog David med sina mn till Kegila och stridde mot filisterna och frde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort
1

327

Swedish Bible

Anonymous

nederlag. S frlste David invnarna i Kegila. 6Nr Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, frde han efoden med sig ditned. 7Och det blev berttat fr Saul att David hade dragit in i Kegila. D sade Saul: Gud har frkastat honom och givit honom i min hand, ty han har sjlv stngt in sig genom att g in i en stad med portar och bommar. 8Drefter bdade Saul upp allt folket till strid, fr att draga ned till Kegila och dr innesluta David och hans man. 9Men nr David fick veta att Saul stmplade ont mot honom, sade han till prsten Ebjatar: Br hit efoden. 10Och David sade: HERRE, Israels Gud, din tjnare har hrt att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och frdrva staden fr min skull. 11Skola Kegilas borgare d utlmna mig t honom? Skall Saul komma hitned, ssom din tjnare har hrt? HERRE, Israels Gud, frkunna det fr din tjnare. HERREN svarade: Han skall komma hitned. 12David frgade ytterligare: Skola Kegilas borgare d utlmna mig och mina man t Saul? HERREN svarade: De skola utlmna eder. 13D brt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut frn Kegila och vandrade vart de kunde. Nr det d blev berttat fr Saul att David hade flytt undan frn Kegila avstod han frn att draga ut. 14S uppehll sig nu David i knen p bergfstena; han uppehll sig bland bergen i knen Sif. Och Saul skte alltjmt efter honom, men Gud gav honom icke i hans hand. 15Och medan David var i Hores i knen Sif, frnam han att Saul hade dragit ut fr att ska dda honom. 16Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och styrkte hans mod i Gud. 17Han sade till honom: Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall icke trffa dig, utan du skall bliva konung ver Israel, och jag skall d hava andra platsen, nst efter dig. Detta vet ock min fader Saul. 18Sedan slto de bda ett frbund infr HERREN. Och David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen. 19Men ngra sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: David hller sig nu gmd hos oss p bergfstena i Hores, p Hakilahjden, som ligger sder om demarken. 20 S drag nu ditned, o konung, s snart det lyster dig att gra det. str sak bliver det d att utlmna honom t konungen. 21D sade Saul: Varen vlsignade av HERREN, drfr att I haven velat spara mig bekymmer. 22Men gn nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda p och sen efter, p vilket stlle han nu vistas, och vem som har sett honom dr; ty man har sagt mig att han r mycket listig. 23Och sen efter och tagen reda p alla gmstllen dr han kan gmma sig; och kommen s igen till mig, nr I haven ftt visshet, s vill jag sedan g med eder. Ty finnes han i landet, skall jag veta att ska upp honom, om jag n mste ska bland alla Juda tter. 24D stodo de upp och gingo till Sif fre Saul. Men David och hans mn voro i knen Maon, p hedmarken, sder om demarken. 25Nr nu Saul drog stad med sina mn fr att ska efter David, om talade man det fr denne, och han drog d ned till klippan och stannade s i knen Maon. Nr Saul hrde detta, satte han efter David in i knen Maon. 26Och Saul gick p ena sidan om berget, och David med sina mn p andra sidan. Men just som David var stadd p flykt fr att komma undan Saul, under det att Saul och hans mn skte kringrnna David och hans mn fr att taga dem till fnga 27 kom en budbrare till Saul och sade: Skynda dig och kom, ty filisterna hava fallit in i landet. 28 D upphrde Saul att frflja David och drog mot filisterna. Drav fick det stllet namnet Sela-Hammalekot.

328

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 24 Men David drog upp drifrn och uppehll sig sedan p En-Gedis bergfsten. 2Och nr Saul kom tillbaka frn tget mot filisterna, omtalade man fr honom att David var i En-Gedis ken. 3 D tog Saul tre tusen mn, utvalda ur hela Israel, och drog stad fr att ska efter David och hans mn p Stenbocksklipporna. 4Och nr han kom till boskapsgrdarna vid vgen, fanns dr en grotta; d gick han ditin fr ngot avsides bestyr. Men David och hans mn sutto lngst inne i grottan. 5 D sade Davids mn till honom: Se, detta r den dag om vilken HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din hand, s att du far gra med honom vad du finner fr gott. D stod David upp och skar ofrmrkt av en flik p Sauls mantel. 6Men drefter slog Davids samvete honom, drfr att han hade skurit av fliken p Sauls mantel. 7Och han sade till sina mn: HERREN lte det vara fjrran ifrn mig att jag skulle gra detta mot min herre, mot HERRENS smorde, att jag skulle utrcka min hand mot honom; han r ju HERRENS Smorde. 8Och David hll sina mn tillbaka med strnga ord och tillstadde dem icke att verfalla Saul. Men nr Saul hade sttt upp och gtt ut ur grottan och fortsatt sin frd, 9d stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: Min herre konung! Nr d Saul sg sig tillbaka, bjde David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig. 10Och David sade till Saul: Varfr hr du p sdana mnniskors ord, som sga att David sker din ofrd? 11Du har ju i dag med egna gon sett hurusom jag skonade dig, nr HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man uppmanade mig att drpa dig; jag tnkte: 'Jag vill icke utrcka min hand mot min herre; han r ju HERRENS Smorde. 12Se sjlv, min fader, ja, se hr fliken av din mantel i min hand. Ty drav att jag skar av fliken p din mantel, men icke drpte dig, m du mrka och se att jag icke har velat gra ngot ont eller beg ngon frbrytelse, och att jag icke har frsyndat mig mot dig, fastn du traktar efter att taga mitt liv. 13 HERREN skall dma mellan mig och dig, och HERREN skall hmnas mig p dig, men min hand skall icke rra dig. 14Det r ssom det gamla ordsprket sger: 'Frn de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt r'; drfr skall hand icke rra dig. 15Efter vem har Israels konung dragit ut? Efter vem r det du jagar? Efter en dd hund, efter en enda liten loppa! 16S vare d HERREN domare och dme mellan mig och dig; m han se hrtill och utfra min sak, ja, m han dma mig fri ifrn din hand. 17Nr David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: De r ju din rst, min son David. Och Saul brast ut i grt. 18Och han sade till David: Du r rttfrdigare n jag, ty du har bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont. 19Du har i dag ltit mig se din godhet mot mig, drigenom att du icke har drpt mig, fastn HERREN hade verlmnat mig i din hand. 20Ty nr ngon trffar p sin fiende, plgar han d lta honom g sin vg i ro? HERREN vederglle dig med sitt goda fr vad du denna dag har gjort mig. 21Och nu vet jag vl att du skall bliva konung, och att Israels konungadme skall frbliva i din hand. 22Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina avkomlingar efter mig och icke utplnar mitt namn ur min faders hus. 23D svor David Saul denna ed. Drefter drog Saul hem; men David och hans mn drogo upp till borgen.
1

329

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 25 Och Samuel dog, och hela Israel frsamlade sig och hll ddsklagan efter honom; och de begrovo honom dr han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till knen Paran. 2I Maon fanns d en man som hade sin boskapssktsel i Karmel, och den mannen var mycket rik; han gde tre tusen fr och ett tusen getter. Och han hll just d p att klippa sina fr i Karmel. 3Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade ett gott frstnd och ett sknt utseende; men mannen var hrd och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb. 4Nr nu David i knen fick hra att Nabal klippte sina fr, 5snde han dit tio unga mn; och David sade till mnnen: Gn upp till Karmel och begiven eder till Nabal och hlsen honom frn mig. 6Och I skolen sga till mina brder dr: Frid vare med dig sjlv frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har. 7Jag har nu hrt att du hller p med frklippning. Nu r det s att dina herdar hava vistats i vrt grannskap, utan att vi hava gjort dem ngot frfng, och utan att ngot har kommit bort fr dem under hela den tid de hava varit i Karmel. 8Frga dina tjnare drom, s skola de sjlva sga dig det. Lt nu vra mn finna nd fr dina gon. Vi hava ju kommit hit p en glad dag. Giv drfr t dina tjnare och t din son David vad du kan hava till hands. 9Nr nu Davids mn kommo dit, talade de p Davids vgnar till Nabal alldeles ssom det var dem befallt, och sedan vntade de stilla. 10Men Nabal svarade Davids tjnare och sade: Vem r David, vem r Isais son? I denna tid r det mnga tjnare som rymma frn sina herrar. 11Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat t mina frklippare, och giva detta t mn om vilka jag icke ens vet varifrn de ro? 12D vnde Davids mn om och gingo sin vg; och nr de hade kommit tillbaka, berttade de for honom allt, ssom det hade tillgtt. 13D sade David till sina mn: Var och en omgjorde sig med sitt svrd. Och var och en omgjordade sig med sitt svrd; jmvl David sjlv omgjordade sig med sitt svrd. Och vid pass fyra hundra man fljde med David ditupp, men tv hundra stannade vid trossen. 14Men en av tjnarna berttade fr Abigail, Nabals hustru, och sade: David har skickat sndebud hit frn knen och ltit hlsa vr herre, men han visade av dem. 15 Dessa mn hava likvl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit ngot frfng, och aldrig har ngot kommit bort fr oss under hela den tid vi drogo omkring i deras nrhet, medan vi voro drute p marken. 16De voro en mur fr oss bde dag och natt under hela den tid vi vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden. 17S betnk nu och se till, vad du br gra, ty ngot ont r nog beslutet mot vr herre och ver hela hans hus; och han r ju en ond man, s att ingen vgar sga ngot t honom. 18D gick Abigail strax och tog tv hundra brd, tv vinlglar, fem tillredda fr, fem sea-mtt rostade ax, ett hundra russinkakor och tv hundra fikonkakor, och lastade detta p snor. 19Och hon sade till sina tjnare: Gn framfr mig, jag vill komma efter eder. Men fr sin man Nabal sade hon intet hrom. 20Nr hon nu red p sin sna och kom ned i en hlvg i berget, fick hon se David och hans mn komma ned frn motsatta sidan, s att hon mste mta dem. 21Men David hade sagt: Frgves har jag skyddat allt vad den mannen hade i knen, s att intet av allt vad han gde har kommit bort; men har har vedergllt mig med ont fr gott. 22S sant Gud m
1

330

Swedish Bible

Anonymous

straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillhr honom icke lta ngon av mankn leva kvar till i morgon. 23D nu Abigail fick se David, steg hon strax ned frn snan och fll ned infr David p sitt ansikte och bugade sig mot jorden. 24Hon fll till hans ftter och sade: P mig vilar denna missgrning, herre. Men lt din tjnarinna f tala infr dig, och hr p din tjnarinnas ord. 25Icke m min herre fsta ngot avseende vid Nabal, den onde mannen, ty vad hans namn betyder, det r han; Nabal heter han, och drskap bor i honom. Men jag, din tjnarinna, har icke sett de mn som du, min herre, snde. 26Och nu, min herre, s sant HERREN lever, och s sant du sjlv lever, du som av HERREN har avhllits frn att draga dig blodskuld och skaffa dig rtt med egen hand: m det nu g dina fiender och dem som ska bereda min herre ofrd ssom det m g Nabal. 27Och lt nu dessa hlsningssknker, som din trlinna har medfrt till min herre, givas t de mn som flja min herre. 28Frlt din tjnarinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall frvisso t min herre uppbygga ett hus som bliver bestndande, eftersom min herre fr HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till ngot ont, s lnge du lever. 29Och om ngon str upp fr att frflja dig och ska dda dig, s m min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv m han lgga i sin slunga och slunga det bort. 30Nr nu HERREN gr med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och frordnar dig till furste ver Israel, 31skall allts detta icke bliva dig en sttesten eller vara till hjrtengest fr min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre sjlv har skaffat sig rtt. Men nr HERREN gr min herre gott, s tnk p din tjnarinna. 32D sade David till Abigal: Vlsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har snt dig mig till mtes! 33Och vlsignat vare ditt frstnd, och vlsignad vare du sjlv, som i dag har hindrat mig frn att draga mig blodskuld och skaffa mig rtt med egen hand! 34Men s sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhllit mig frn att gra dig ngot ont: om du icke strax hade kommit mig till mtes, s skulle i morgon, nr det hade blivit dager, ingen av mankn hava funnits kvar av Nabals hus. 35Drefter tog David emot av henne vad hon hade medfrt t honom; och han sade till henne: Far i frid hem igen. Se, jag har lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes. 36Nr sedan Abigail kom hem till Nabal, hll denne just i sitt hus ett gstabud, som var ssom en konungs gstabud; och Nabals hjrta var glatt i honom, och han var mycket drucken. Drfr omtalade hon alls intet fr honom frrn om morgonen, nr det blev dager. 37 Men om morgonen, nr ruset hade gtt av Nabal, omtalade hans hustru fr honom vad som hade hnt. D blev hans hjrta ssom dtt i hans brst, och han blev ssom en sten. 38Och vid pass tio dagar drefter slog HERREN Nabal, s att han dog. 39Nr David hrde att Nabal var dd, sade han: Lovad vare HERREN, som p Nabal har hmnats den smlek han tillfogade mig, och som har bevarat sin tjnare frn att gra vad ont var, under det att HERREN lt Nabals ondska komma tillbaka ver hans eget huvud! Och David snde stad och lt sga Abigail att han nskade f henne till sin hustru. 40Nr s Davids tjnare kommo till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade: David har snt oss till dig fr att f dig till hustru t sig. 41D stod hon upp och fll ned till jorden p sitt ansikte och sade: M din tjnarinna bliva en trlinna, som tvr min herres tjnares ftter. 42Drefter stod Abigail upp med hast och satte sig p sin sna, likaledes de fem trnor som

331

Swedish Bible

Anonymous

utgjorde hennes flje. Och hon fljde med dem som David hade snt till henne och blev hans hustru. 43 David hade ock tagit till hustru Ahinoam frn Jisreel, s att dessa bda blevo hans hustrur. 44Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, t Palti, Lais' son, frn Gallim.

Chapter 26 Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: David hller sig nu gmd p Hakilahjden, gent emot demarken. 2D brt Saul upp och drog ned till knen Sif med tre tusen mn utvalda ur Israel, fr att ska efter David i knen Sif. 3Och Saul lgrade sig p Hakilahjden, som ligger gent emot demarken, vid vgen. Men David uppehll sig d i knen. Och nr David frnam att Saul hade kommit efter honom in i knen, 4snde han ut spejare och fick s full visshet om att Saul hade kommit. 5D brt David upp och begav sig till det stlle dr Saul hade lgrat sig; och David sg platsen dr Saul lg med sin hrhvitsman Abner, Ners son. Saul lg nmligen i vagnborgen, och folket var lgrat runt 6Och David tog till orda och sade I till hetiten Ahimelek och till Abisai, Serujas son, Joabs broder: Vem vill g med mig ned till Saul i lgret? D svarade Abisai: Jag vill g med dig ditned. 7S kommo d David och Abisai om natten till folket dr, och sgo Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedsttt i jorden invid huvudgrden; och Abner och folket lgo runt omkring honom. 8D sade Abisai till David: Gud har i dag verlmnat din fiende i din hand; s lt mig nu f spetsa honom fast i jorden med spjutet; det skall ske genom en enda stt, jag skall icke behva giva honom mer n den. 9Men David svarade Abisai: Du fr icke frgra honom; ty vem har utrckt sin hand mot HERRENS smorde och frblivit ostraffad? 10Och David sade ytterligare: S sant HERREN lever, HERREN m sjlv sl honom, eller ock m hans ddsdag komma i vanlig ordning, eller m han draga ut i strid och s f sin bane; 11men HERREN lte det vara fjrran ifrn mig att jag skulle utrcka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likvl spjutet som str vid hans huvudgrd och vattenkruset; och lt oss sedan g vr vg. 12Och David tog spjutet och vattenkruset frn Sauls huvudgrd, och sedan gingo de sin vg. Men ingen sg eller mrkte det eller ens vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade ltit en tung smn falla ver dem. 13 Sedan, nr David hade kommit ver p andra sidan, stllde han sig p toppen av berget, lngt ifrn s att avstndet var stort mellan dem. 14Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade: Vill du icke svara, Abner? Abner svarade och sade: Vem r du som s ropar till konungen? 15David sade till Abner: Du r ju en man som icke har sin like i Israel. Varfr har du d icke vakat ver din herre, konungen? En av folket har ju kommit in fr att frgra konungen, din herre. 16Vad du har gjort r icke vl gjort. S sant HERREN lever, I haden frtjnat att d, drfr att I icke haven vakat ver eder herre, HERRENS smorde. Se nu efter: var ro konungens spjut och vattenkruset som stodo vid hans huvudgrd? 17D knde Saul igen Davids rst och sade: Det r ju din rst, min son David. David svarade: Ja, min herre konung. 18Och han sade ytterligare: Varfr jagar min herre s efter sin tjnare? Vad har jag d gjort, och vad fr ont r i
1

332

Swedish Bible

Anonymous

min hand? 19M nu min herre konungen hra sin tjnares ord: Om det r HERREN som har uppeggat dig emot mig, s lt honom f knna lukten av en offergva; men om det r mnniskor, s vare de frbannade infr HERREN, drfr att de nu hava drivit mig bort, s att jag icke fr uppehlla mig i HERRENS arvedel. De sga ju: 'G bort och tjna andra gudar.' 20Och m nu icke mitt blod falla p jorden fjrran ifrn HERRENS ansikte, d Israels konung har dragit ut fr att ska efter en enda liten loppa, ssom man jagar rapphns p bergen. 21D sade Saul: Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David; ty jag vill icke mer gra dig ngot ont, eftersom mitt liv i dag har varit dyrt aktat i dina gon. Se, ja har handlat i mycket stor drskap och frvillelse. 22David svarade och sade: Se hr r spjutet, o konung; lt nu en av dina mn komma hitver och hmta det. 23Och HERREN skall vederglla var och en fr hans rttfrdighet och trofasthet. HERREN gav dig ju dag i min hand, men jag ville icke utrcka min hand mot HERRENS smorde. 24Och likasom ditt liv i dag har varit hgt aktat i mina gon, s s ock mitt liv vara hgt aktat i HERRENS gon, s att han rddar mig ur all nd. 25Saul sade till David: Vlsignad vare du, min son David! Vad du fretager dig, det skall du ock frm utfra. Drefter gick David sin vg, och Saul vnde tillbaka hem igen.

Chapter 27 Men David sade till sig sjlv: En dag skall jag nu i alla fall omkomma genom Sauls hand. Ingen annan rddning finnes fr mig n att fly undan till filisternas land; d mste Saul avst ifrn att vidare ska efter mig ver hela Israels omrde, och s undkommer jag hans hand. 2Och David brt upp och drog med sina sex hundra man ver till Akis, Maoks son, konungen i Gat. 3Och David stannade hos Akis i Gat med sina mn, var och en med sitt husfolk, David med sina bda hustrur, Ahinoam frn Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru. 4Och nr det blev berttat fr Saul att David hade flytt till Gat, skte han icke vidare efter honom. 5Men David sade till Akis: Om jag har funnit nd fr dina gon, s lt mig f min bostad i ngon av landsortsstderna, s att jag fr vistas dr. Varfr skulle din tjnare bo i huvudstaden hos dig? 6D gav Akis honom samma dag Siklag. Drfr hr Siklag nnu i dag under Juda konungar. 7Den tid David bodde i filisternas land var sammanrknat ett r och fyra mnader. 8Men David drog upp med sina mn, och de fretogo plundringstg i gesurernas, girsiternas och amalekiternas land. Ty dessa stammar bodde sedan gammalt dr i landet, fram emot Sur och nda intill Egyptens land. 9Och s ofta David hrjade i landet, lt han varken mn eller kvinnor bliva vid liv; men fr och fkreatur och snor och kameler och klder tog han med sig och vnde s tillbaka och kom till Akis. 10Nr d Akis sade: Haven I vl i dag fretagit ngot plundringstg?, svarade David: Ja, i den del av Sydlandet, som tillhr Juda, eller: I den del av Sydlandet, som tillhr jerameeliterna, eller: I den del av Sydlandet, som tillhr kainerna. 11Men att David lt varken mn eller kvinnor bliva vid liv och komma till Gat, det skedde drfr att han tnkte: De kunde eljest frrda oss och sga: 'S och s har David gjort, s har han betett sig under hela den tid han har bott i filisternas land.' 12Drfr
1

333

Swedish Bible

Anonymous

trodde Akis David och tnkte: Han har nu gjort sig frhatlig fr sitt folk Israel och kommer att bliva min tjnare fr alltid.

Chapter 28 Vid den tiden frsamlade filisterna sina krigshrar fr att strida mot Israel. Och Akis sade till David: Du m veta att du med dina mn nu mste draga ut med mig i hrnad. 2David svarade Akis: Vlan, d skall du ock f mrka vad din tjnare kan utrtta. Akis sade till David Vlan, jag stter dig allts till vktare ver mitt huvud fr bestndigt. 3Samuel var nu dd, och hela Israel hade hllit ddsklagan efter honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saul hade utdrivit andebesvrjare och spmn ur landet. 4S frsamlade sig nu filisterna och kommo och lgrade sig vid Sunem. D frsamlade ock Saul hela Israel, och de lgrade sig vid Gilboa. 5 Men nr Saul sg filisternas lger, fruktade han och frskrcktes hgeligen i sitt hjrta. 6Och Saul frgade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken genom drmmar eller genom urim eller genom profeter. 7D sade Saul till sina tjnare: Sken upp t mig ngon andebesvrjerska, s vill jag g till henne och frga henne. Hans tjnare svarade honom: I En-Dor finnes en andebesvrjerska. 8D gjorde Saul sig oigenknnlig och tog p sig andra klder och gick stad med tv mn; och de kommo till kvinnan om natten. Och han sade: Sp t mig genom anden, och mana upp t mig den jag sger dig. 9Men kvinnan svarade honom: Du vet ju sjlv vad Saul har gjort, huru han har utrotat andebesvrjare och spmn ur landet. Varfr lgger du d ut en snara fr mitt liv och vill dda mig? 10D svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: S sant HERREN lever, i denna sak skall intet tillrknas dig ssom missgrning. 11Kvinnan frgade: Vem skall jag d mana upp t dig? Han svarade: Mana upp Samuel t mig. 12Men nr kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett hgt rop. Och kvinnan sade till Saul: Varfr har du bedragit mig? Du r ju Saul. 13Konungen sade till henne: Frukta icke. Vad r det d du ser? Kvinnan svarade Saul: Jag ser ett gudavsen komma upp ur jorden. 14Han frgade henne: Huru ser han ut? Hon svarade: Det r en gammal man som kommer upp, hljd i en kpa. D frstod Saul att det var Samuel, och bjde sig ned med ansiktet mot jorden och bugade sig. 15Och Samuel sade till Saul: Varfr har du strt min ro och manat mig upp? Saul svarade: Jag r i stor nd: filisterna hava begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifrn mig och svarar mig icke mer, varken genom profeter eller genom drmmar. Drfr har jag kallat dig upp, p det att du m lta mig veta vad jag skall gra. 16Men Samuel svarade: Varfr frgar du mig, d nu HERREN har vikit ifrn dig och blivit din fiende? 17HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig: HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det t en annan, t David. 18Eftersom du icke hrde HERRENS rst och icke lt Amalek knna hans vredes gld, drfr har HERREN nu gjort dig detta. 19HERREN skall giva bde dig och Israel i filisternas hand, och i morgon skall du med dina sner vara hos mig; ja, ocks Israels lger skall HERREN giva i filisternas hand. 20D fll
1

334

Swedish Bible

Anonymous

Saul strax raklng till jorden; s frfrad blev han ver Samuels ord. Ocks voro hans krafter uttmda, ty p ett helt dygn hade han ingenting tit. 21Men kvinnan gick fram till Saul, och nr hon sg huru hgeligen frskrckt han var, sade hon till honom: Se, din tjnarinna lyssnade till din begran; Jag tog min sjl i min hand och hrsammade den nskan du uttalade till mig. 22S lyssna nu ocks du till dina tjnarinnas ord och lt mig stta fram litet mat fr dig, och t, s att du hmtar krafter, innan du gr dina frde. 23Men han vgrade och sade: Jag vill icke ta. D bdo honom hans tjnare jmte kvinnan s entrget, att han lyssnade till deras ord; han stod upp frn jorden och satte sig p vilobdden. 24Och kvinnan hade en gdd kalv i huset; den slaktade hon nu i hast. Drp tog hon mjl och kndade det och bakade drav osyrat brd. 25Sedan satte hon fram det fr Saul: och hans tjnare, och de to. Drefter stodo de upp och gingo samma natt sina frde.

Chapter 29 Filisterna frsamlade nu alla sina hrar i Afek, medan israeliterna voro lgrade vid kllan i Jisreel. 2D nu filisternas hvdingar tgade fram med avdelningar p hundra och tusen, och David och hans mn drvid tgade sist fram, tillika med Akis, 3sade filisternas furstar: Vad hava dessa hebrer hr att gra? Men Akis svarade filisternas furstar: Denne David r ju Sauls, Israels konungs, tjnare, som nu har varit hos mig ver r och dag, och jag har icke funnit ngot ont hos honom, frn den dag han gick ver till mig nda till denna dag. 4D blevo filisternas furstar frtrnade p honom; och filisternas furstar sade till honom: Lt mannen vnda om och g tillbaka till den ort du har anvisat honom; han fr icke draga med med oss till strid, fr att han icke under striden m bliva vr motstndare. Ty varigenom skulle han vl bttre kunna gra sig behaglig fr sin herre n genom dessa mns huvuden? 5Han r ju den David till vilkens ra man sjunger s under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.' 6D kallade Akis David till sig och sade till honom: S sant HERREN lever, du r en redlig man, och att du gr ut och in hr hos mig i lgret r mig vlbehagligt, ty jag har icke funnit ngot ont hos dig, frn den dag du kom till mig nda till denna dag; men fr hvdingarna r du icke vlbehaglig. 7S vnd nu tillbaka och g i frid, fr att du icke m gra ngot som misshagar filisternas hvdingar. 8David sade till Akis: Vad har jag d gjort, och vad har du funnit hos din tjnare, frn den dag jag kom i din tjnst nda till denna dag, eftersom jag icke fr g stad och strida mot min herre konungens fiender? 9 Akis svarade och sade till David: Jag vet bst att du r mig vlbehaglig ssom en Guds ngel; men filisternas furstar sga: 'Han fr icke draga upp med oss i striden.' 10S st nu upp bittida i morgon, jmte din herres tjnare som hava kommit hit med dig; och nr morgon haven sttt bittida upp, mn I draga edra frde, s snart det har blivit dager. 11D stod David bittida upp med sina mn fr att om morgonen drag tillbaka till filisternas land. Men filisterna drogo upp till Jisreel.
1

335

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 30 Nr David med sina mn p tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade intagit Siklag och brnt upp det i eld. 2Och kvinnorna som voro drinne, bde sm och stora, hade de frt bort ssom fngar, utan att dda ngon; de hade allenast frt bort dem och gtt sin vg. 3Nr nu David med sina mn kom till staden och fick se att den var uppbrnd i eld, och att deras hustrur jmte deras sner och dttrar voro bortfrda ssom fngar, 4brast han ut i grt, s ock hans folk; och de grto, till dess att de icke frmdde grta mer. 5Davids bda hustrur, Ahinoam frn Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru, voro ocks fngna. 6Och David kom i stor nd, ty folket tnkte stena honom; s frbittrat var allt folket, var och en fr sina sners och dttrars skull. Men David hmtade styrka hos HERREN, sin Gud. 7Och David sade till prsten Ebjatar, Ahimeleks son: Br hit till mig efoden. D bar Ebjatar fram efoden till David. 8 David frgade nu HERREN: Skall jag stta efter denna rvarskara? Kan jag d hinna upp den? Han svarade honom: Stt efter dem; ty du skall frvisso hinna upp dem och skaffa rddning. 9 D begav sig David stad med sina sex hundra man, och de kommo till bcken Besor; dr stannade de som ndgades bliva efter. 10Men David fortsatte frfljelsen med fyra hundra man; ty de som sade blivit fr trtta, och som drfr stannade, utan att g ver bcken Besor, utgjorde tv hundra man. 11Sedan trffade de p fltet en egyptisk man; honom togo de med sig till David. Och nr de hade givit honom brd att ta och vatten att dricka 12och nr de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och tv russinkakor att ta, kom livskraften tillbaka i honom igen. P tre dygn hade han nmligen varken tit eller druckit. 13Och David frgade honom: Vem tillhr du, och varifrn r du? Han svarade: Jag r en egyptisk yngling, tjnare t en amalekitisk man; men min herre vergav mig fr tre dagar sedan, drfr att jag blev sjuk. 14Vi hade nmligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhr kereterna, och i det omrde som tillhr Juda, och i den del av Sydlandet, som tillhr Kaleb, och vi hade brnt upp Siklag i eld. 15David sade till honom: Vill du fra mig ned till den rvarskaran? Han svarade: Lova mig med ed vid Gud att du icke ddar mig eller utlmnar mig t min herre, s vill jag fra dig ned till den rvarskaran. 16S frde han honom ditned, och de lgo d kringspridda verallt p marken och to och drucko och frlustade sig med allt det stora byte som de hade tagit ur filisternas land och ur Juda land. 17Och nda frn skymningen intill nsta dags afton hll David p med att nedgra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra hundra tjnare som satte sig upp p kamelerna och flydde. 18Och David rddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina bda hustrur rddade David ocks. 19Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter, ej heller ngot av bytet eller ngot av det som de hade tagit med sig; David frde alltsammans tillbaka. 20David tog ock alla fr och fkreatur, och man drev dessa framfr den vriga boskapen och ropade: Detta r Davids byte. 21Och nr David kom tillbaka till de tv hundra man som hade varit fr trtta att flja honom, och som drfr hade ftt stanna kvar vid bcken Besor, gingo dessa stad fr att mta David och det folk som han hade med sig; d gick David fram till folket och hlsade dem. 22Men allahanda onda och illasinnade mn,
1

336

Swedish Bible

Anonymous

bland dem som hade fljt med David, togo till orda och sade: Eftersom dessa icke fljde med oss, skola vi icke giva dem ngot av bytet som vi hava rddat; var och en av dem m allenast taga sin hustru och sina barn med sig och g hem. 23Men David svarade: S skolen I icke gra, mina brder, med det som HERREN har givit oss, d han bevarade oss och gav i vr hand denna rvarskara, som kom ver oss. 24Och vem skulle fr vrigt hrutinnan vilja lyssna till eder? Nej, sdan deras lott r, som draga med i striden, sdan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jmnt med varandra. 25Och drvid blev det, frn den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och rtt i Israel, ssom det r nnu i dag. 26Nr sedan David kom till Siklag, snde han en del av bytet till de ldste i Juda, sina vnner, i det han lt sga: Detta r en sknk till eder av bytet frn HERRENS fiender. 27Han snde till de ldste i Betel, de ldste i Ramot i Sydlandet och de ldste i Jattir; 28till de ldste i Aroer, de ldste i Sifamot och de ldste i Estemoa; 29 till de ldste i Rakal, de ldste i jerameeliternas stder och de ldste i kainernas stder; 30till de ldste i Horma, de ldste i Bor-Asan och de ldste i Atak; 31till de ldste i Hebron och till alla de orter dr David hade vandrat omkring med sina mn.

Chapter 31 Och filisterna stridde mot Israel; och Israels mn flydde fr filisterna och fllo slagna p berget Gilboa. 2Och filisterna ansatte ivrigt Saul och hans sner. Och filisterna ddade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls sner. 3Nr d Saul sjlv blev hftigt anfallen och bgskyttarna kommo ver honom, greps han av stor frskrckelse fr skyttarna. 4Och Saul sade till sin vapendragare: Drag ut ditt svrd och genomborra mig drmed, s att icke dessa oomskurna komma och genomborra mig och hantera mig skndligt. Men hans vapendragare ville det icke, ty han fruktade storligen. D tog Saul sjlv svrdet och strtade sig drp. 5Men nr vapendragaren sg att Saul var dd, strtade han sig ock p sitt svrd och fljde honom i dden. 6S dogo d med varandra p den dagen Saul och hans tre sner och hans vapendragare, och drjmte alla hans mn. 7 Och nr israeliterna p andra sidan dalen och p andra sidan Jordan frnummo att Israels mn hade flytt, och att Saul och hans sner voro dda, vergvo de stderna och flydde; sedan kommo filisterna och bosatte sig i dem. 8Dagen drefter kommo filisterna fr att plundra de slagna och funno d Saul och hans tre sner, dr de lgo fallna p berget Gilboa. 9D hggo de av hans huvud och drogo av honom hans vapen och snde dem omkring i filisternas land och lto frkunna det glada budskapet i sitt avgudahus och bland folket. 10Och de lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp hngde de upp p Bet-Sans mur. 11Men nr invnarna i Jabes i Gilead hrde vad filisterna hade gjort med Saul, 12stodo de upp, alla stridbara mn, och gingo hela natten och togo Sauls och hans sners kroppar ned frn Bet-Sans mur, och begvo sig drefter till Jabes och frbrnde dem dr. 13Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes och fastade s i sju dagar.
337
1

Swedish Bible

Anonymous

2 Samuel
Chapter 1 Efter Sauls dd, nr David hade kommit tillbaka frn segern ver Amalek, och nr David sedan i tv dagar hade uppehllit sig i Siklag, 2d hnde sig p tredje dagen att en man kom frn Sauls lger, med snderrivna klder och med jord p sitt huvud. Och nr han kom in till David, fll han ned till jorden och bugade sig. 3David frgade honom: Varifrn kommer du? Han svarade honom: Jag kommer ssom flykting ifrn Israels lger. 4D sade David till honom: Huru har det gtt? Sg mig det. Han svarade: Folket har flytt ur striden, mnga av folket hava ocks fallit och dtt; Saul och hans son Jonatan ro ock dda. 5David frgade den unge mannen som berttade detta fr honom: Huru vet du att Saul och hans son Jonatan ro dda? 6Den unge mannen som hade framfrt underrttelsen till honom svarade: Jag kom av en hndelse upp p berget Gilboa, och dr fick jag se Saul stdja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom. 7Nr han d vnde sig om och fick se mig, ropade han p mig, och jag svarade: 'Hr r jag.' 8D frgade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit. 9Sedan sade han till mig: 'Trd fram hit till mig och giv mig ddsstten, ty jag r gripen av ddens vanmakt, om ock livet nnu alltjmt r kvar i mig.' 10D trdde jag fram till honom och ddade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna verleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt p hans huvud, och ett armband som satt p hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre. 11D fattade David i sina klder och rev snder dem; s gjorde ock alla de mn som voro dr med honom. 12Och de hllo ddsklagan och grto och fastade nda till aftonen fr Sauls och hans son Jonatans skull, och fr HERRENS folks och fr Israels hus' skull, drfr att de hade fallit fr svrd. 13Och David frgade den unge mannen som hade framfrt underrttelsen till honom: Varifrn r du? Han svarade: Jag r son till en amalekit som lever hr ssom frmling. 14David sade till honom: Knde du d ingen fruktan fr att utrcka din hand till att frgra HERRENS smorde? 15Och David kallade p en av sina mn och sade: Kom hit och stt ned honom. Och han slog honom till dds. 16Och David sade till honom: Ditt blod komme ver ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har ddat HERRENS smorde.' 17Och David sjng fljande klagosng ver Saul och hans son Jonatan, 18och han befallde att man skulle lra Juda barn Bgsngen; den r upptecknad i Den redliges bok: 19Din hrlighet, Israel, ligger slagen p dina hjder. Huru hava icke hjltarna fallit! 20Frkunnen det icke i Gat, bebden det ej p Askelons gator, fr att filisternas dttrar icke m gldja sig, de oomskurnas dttrar ej frjda sig. 21I Gilboa berg, p eder m ej falla dagg eller regn, ej ses offergrdsskrdar. Ty hjltarnas skld blev dr till smlek, Sauls skld, ej sedan smord med olja. 22Frn slagnas blod, frn hjltars hull vek Jonatans bge icke tillbaka, vnde Sauls svrd ej omttat ter. 23Saul och Jonatan, s kra och ljuvliga fr varandra i livet, de blevo ej heller skilda i dden, de tv, som voro snabbare n rnar, starka mer n lejon. 24Israels dttrar, grten ver Saul,
1

338

Swedish Bible

Anonymous

ver honom som kldde eder i scharlakan och praktskrud och prydde edra klder med gyllene smycken. 25Huru hava icke hjltarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen p dina hjder. 26Jag srjer ver dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din krlek, mer n kvinnokrlek. 27Huru hava icke hjltarna fallit, de bda stridssvrden frgtts!

Chapter 2 Drefter frgade David HERREN: Skall jag draga upp till ngon av Juda stder? HERREN svarade honom: Drag upp. D frgade David: Vart skall jag draga upp?, Han svarade: Till Hebron. 2S drog d David ditupp jmte sina bda hustrur, Ahinoam frn Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru. 3David lt ock sina mn draga ditupp, var och en med sitt husfolk; och de bosatte sig i Hebrons stder. 4Dit kommo nu Juda mn och smorde David till konung ver Juda hus. Nr man berttade fr David att det var mnnen i Jabes i Gilead som hade begravit Saul, 5 skickade David sndebud till mnnen i Jabes i Gilead och lt sga till dem: Varen vlsignade av HERREN, drfr att I haven bevisat eder herre Saul den barmhrtighetstjnsten att begrava honom! 6 S m nu ock HERREN bevisa barmhrtighet och trofasthet mot eder. Sjlv vill jag ocks gra eder gott, drfr att I haven gjort detta. 7Varen allts nu vid gott mod och ofrskrckta, fastn eder herre Saul r dd; det r nu jag som av Juda hus har blivit smord till konung ver dem. 8Men Abner, Ners son, Sauls hrhvitsman, tog Sauls son Is-Boset och frde honom ver till Mahanaim 9 och gjorde honom till konung i Gilead och asurernas land och Jisreel, s ock ver Efraim, Benjamin och hela det vriga Israel. 10Sauls son Is-Boset var fyrtio r gammal, nr han blev konung ver Israel, och han regerade i tv r. Allenast Juda hus hll sig till David. 11Den tid David var konung i Hebron ver Juda hus utgjorde sammanrknat sju r och sex mnader. 12Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrn Mahanaim till Gibeon. 13Joab, Serujas son, och Davids folk drogo ocks ut; och de mtte varandra vid Gibeons damm. Dr stannade de p var sin sida om dammen. 14Och Abner sade till Joab: M vi lta ngra unga mn st upp och utfra en krigslek i vr syn. Joab svarade: M s ske. 15D stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv fr Benjamin och fr Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk. 16Och de fattade varandra i huvudet och sttte svrdet i sidan p varandra och fllo s allasammans drfr blev detta stlle kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon. 17Sedan begynte en mycket hrd strid p den dagen; men Abner och Israels mn blevo slagna av Davids folk. 18Nu funnos dr tre sner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och Asael var snabbfotad ssom en gasell p fltet. 19Och Asael frfljde Abner, utan att vika undan vare sig till hger eller till vnster frn Abner. 20D vnde Abner sig om och sade: r det du, Asael? Han svarade: Ja. 21D sade Abner till honom: Vnd dig t annat hll, t hger eller t vnster. Angrip ngon av de yngre och frsk att taga hans rustning. Men Asael ville icke lta honom vara. 22D sade Abner nnu en gng till Asael: Lt mig vara. Du vill vl icke att jag skall sl dig till jorden? Huru skulle jag sedan kunna se din broder Joab i ansiktet? 23Nr han
339
1

Swedish Bible

Anonymous

nd icke ville lta honom vara, gav Abner honom med bakndan av sitt spjut en stt i underlivet, s att spjutet gick ut baktill; och han fll ned dr och dog p stllet. Och var och en som kom till platsen dr Asael hade fallit ned och dtt stannade dr. 24Och Joab och Abisai frfljde Abner. Men nr solen hade gtt ned och de hade kommit till Ammahjden, som ligger gent emot Gia, t Gibeons ken till, 25d samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, s att de utgjorde en sluten skara, och intogo en stllning p toppen av en och samma hjd. 26Och Abner ropade till Joab och sade: Skall d svrdet f oavltligen frossa? Frstr du icke att detta mste leda till ett bittert slut? Huru lnge tnker du drja, innan du befaller ditt folk att upphra med att frflja sina brder? 27Joab svarade: S sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, d hade folket frst i morgon ftt draga sig tillbaka och upphra att frflja sina brder. 28Drefter lt Joab stta i basunen; d stannade allt folket och frfljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare. 29 Men Abner och hans mn tgade genom Hedmarken hela den natten; drefter gingo de ver Jordan och tgade vidare hela frmiddagen och kommo s till Mahanaim. 30Joab ter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphrt att frflja Abner; d fattades av Davids folk nitton man utom Asael. 31Davids folk hade dremot slagit till dds tre hundra sextio man av Benjamin och av Abners folk. 32Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i Bet-Lehem. Drefter tgade Joab och hans mn hela natten och kommo i dagningen till Hebron.

Chapter 3 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev lngvarigt. Drunder blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt svagare och svagare. 2I Hebron fddes sner t David. hans frstfdde var Amnon, som han fick med Ahinoam frn Jisreel. 3Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur. 4Den fjrde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja, Abitals son. 5Den sjtte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa fddes t David i Hebron. 6 S lnge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus. 7Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och Is-Boset sade till Abner: Varfr har du gtt in till min faders bihustru? 8Fr dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: r jag d ett hundhuvud frn Juda land? Just d jag bevisar barmhrtighet mot din fader Sauls hus, mot hans brder och hans vnner, och icke har ltit dig falla i Davids hand, just d tillvitar du mig att hava begtt en missgrning med denna kvinna. 9Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hdanefter handlar s mot David som HERREN med ed har lovat honom: 10jag vill gra s, att konungadmet tages ifrn Sauls hus, och att i stllet Davids tron bliver upprest ver bde Israel och Juda, frn Dan nda till Beer-Seba. 11D tordes han icke sga ett ord mer t Abner, av fruktan fr honom. 12Men Abner skickade strax sndebud till David och lt sga: Vem tillhr landet?, och lt vidare sga: Slut frbund med mig, s skall jag bist dig och gra s, att hela Israel gr
1

340

Swedish Bible

Anonymous

ver till dig. 13Han svarade: Gott! Jag vill sluta frbund med dig. Men en sak fordrar jag av dig, nmligen att du icke trder fram infr mitt ansikte utan att hit medfra Mikal, Sauls dotter, nr du kommer fr att trda fram infr mitt ansikte. 14Drefter skickade David sndebud till Is-Boset, Sauls son, och lt sga: Giv mig ter min hustru Mikal, som jag frvrvade mig fr ett hundra filisters frhudar. 15D snde Is-Boset stad och lt taga henne ifrn hennes man, Paltiel, Lais' son. 16Men hennes man gick med henne och fljde henne under bestndig grt nda till Bahurim. Hr sade Abner till honom: Vnd om och g dina frde. D vnde han om. 17Och Abner hade underhandlat med de ldste i Israel och sagt: Sedan lng tid tillbaka haven I skt att f David till konung ver eder. 18Fullborden nu edert uppst, ty s har HERREN sagt om David: Genom min tjnare Davids hand skall jag frlsa mitt folk Israel ifrn filisternas hand och ifrn alla dess fienders hand. 19Likaledes talade Abner hrom med benjaminiterna. Drefter gick Abner ock stad for att tala med David i Hebron om allt vad Israel och hela Benjamins hus hade funnit lmpligt att svara. 20 Nr d Abner, tfljd av tjugu man, kom till David i Hebron, gjorde David ett gstabud fr Abner och hans mn. 21Och Abner sade till David: Jag vill st upp och g stad och frsamla hela Israel till min herre konungen, fr att de m sluta frbund med dig, s att du bliver konung p vad villkor dig lyster. Sedan lt David Abner g, och han drog bort i frid. 22Just d kommo Davids folk och Joab hem frn ett strvtg och frde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke lngre kvar hos David i Hebron, ty denne hade ltit honom g, och han hade dragit bort i frid. 23Men nr Joab och hela hans hr kom hem, berttade man fr honom och sade: Abner, Ners son, kom till konungen, och denne lt honom g, och han drog bort i frid. 24D gick Joab in till konungen och sade: Vad har du gjort! D nu Abner hade kommit till dig, varfr lt du d honom g, s att han fritt kunde draga sina frde? 25Du knner vl Abner, Ners son? Han kom hit fr att bedraga dig. Han ville utforska ditt grande och ltande, och utforska allt vad du frehar. 26Sedan, nr Joab hade gtt ut frn David, snde han bud efter Abner, och sndebuden frde denne tillbaka frn Bor-Hassira. Men David visste intet drom. 27Nr Abner s hade kommit tillbaka till Hebron, frde Joab honom avsides till mitten av porten, under frevndning att tala enskilt med honom; dr srade han honom till dds med en stt i underlivet -- detta for att hmnas sin broder Asaels blod. 28Nr David sedan fick hra detta, sade han: Jag och mitt konungadme ro oskyldiga infr HERREN evinnerligen till Abners, Ners sons blod. 29M det komma ver Joabs huvud och ver hela hans faders hus; och m i Joabs hus aldrig fattas mn som hava flytning, eller som ro spetlska, eller som stdja sig p krycka, eller som falla fr svrd, eller som lida brist p brd. 30S hade nu Joab och hans broder Abisai drpt Abner, drfr att denne hade ddat deras broder Asael vid Gibeon, under striden. 31 Och David sade till Joab och allt folket som var med honom: Riven snder edra klder och hljen eder i sorgdrkt och hllen ddsklagan efter Abner. Och konung David gick sjlv bakom bren. 32S begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i grt vid Abners grav, och allt folket grt. 33Och konungen sjng fljande klagosng ver Abner: Mste d Abner d en gudls dres dd? 34Dina hnder voro ju ej bundna, dina ftter ej slagna i fjttrar. Du fll ssom man faller fr ogrningsmn. D begrt allt folket honom nnu mer. 35Och allt folket kom fr att frm

341

Swedish Bible

Anonymous

David att ta ngot under dagens lopp; men David betygade med ed och sade: Gud straffe mig nu och framgent, om jag smakar brd eller ngot annat, frrn solen har gtt ned. 36Nr folket hrde detta, behagade det dem alla vl, likasom allt annat som konungen gjorde behagade allt folket vl. 37 Och allt folket och hela Israel insg d att konungen ingen del hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit ddad. 38Och konungen sade till sina tjnare: I veten nogsamt att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel. 39Men jag r nnu svag, fastn jag r smord till konung, och dessa mn, Serujas sner, ro starkare n jag. HERREN vederglle den som ont gr, efter hans ondska.

Chapter 4 D nu Sauls son hrde att Abner var dd i Hebron, sjnk allt hans mod, och hela Israel var frskrckt. 2Men Sauls son hade till hvitsmn fr sina strvskaror tv mn, av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, sner till Rimmon frn Beerot, av Benjamins barn. Ty ocks Beerot rknas till Benjamin; 3men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde dr sedan ssom frmlingar, vilket de gra nnu i dag. 4(Ocks Jonatan, Sauls son, hade lmnat efter sig en son, som nu var ofrdig i ftterna. Han var nmligen fem r gammal, nr budskapet om Saul och Jonatan kom frn Jisreel, och d tog hans skterska honom och flydde; men under hennes brda flykt fll han omkull och blev drefter halt; och han hette Mefiboset.) 5Nu gingo beerotiten Rimmons sner Rekab och Baana stad och kommo till Is-Bosets hus, d det var som hetast p dagen, medan han lg i sin middagssmn. 6Nr de s, under frevndning att hmta vete, hade kommit in i det inre av huset, srade de honom med en stt i underlivet; drefter flydde Rekab och hans broder Baana undan. 7 De kommo allts in i huset, nr han lg p sin vilobdd i sovkammaren, och srade honom till dds och hggo huvudet av honom; drp togo de hans huvud och frdades genom Hedmarken hela natten. 8Och de frde s Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till konungen: Se hr r Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes, huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit min herre konungen hmnd p Saul och hans efterkommande. 9D svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons sner, och sade till dem: S sant HERREN lever, han som har frlossat mig frn all nd: 10den som frkunnade fr mig och sade: 'Nu r Saul dd', och som menade sig vara en gldjebudbrare, honom lt jag gripa och drpa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit budbrarln; 11huru mycket mer skall jag icke d nu, nr ogudaktiga mn hava drpt en oskyldig man i hans eget hus, p hans sng, utkrva hans blod av eder hand och utrota eder frn jorden! 12P Davids befallning drpte hans mn dem sedan och hggo av deras hnder och ftter och hngde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i Hebron.
1

342

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 5 Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade s: Vi ro ju ditt ktt och ben. 2Redan fr lnge sedan, d Saul nnu var konung ver oss, var det du som var ledare och anfrare fr Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde fr mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste ver Israel. 3Nr s alla de ldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slt konung David ett frbund med dem dr i Hebron, infr HERREN; och sedan smorde de David till konung ver Israel. 4David var trettio r gammal, nr han blev konung, och han regerade i fyrtio r. 5I Hebron regerade han ver Juda i sju r och sex mnader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre r ver hela Israel och Juda. 6Och konungen drog med sina mn till Jerusalem, mot jebuserna, som bodde dr i landet. De sade d till David: Hitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin. 7Men David intog likvl Sions borg, det r Davids stad. 8Och David sade p den dagen: Vemhelst som slr ihjl en jebus och trnger fram till vattenledningen, han slr ihjl just dessa halta och blinda, som David hatar. Drfr plgar man sga: Ingen blind och halt m komma in i huset. 9Sedan tog David sin boning p borgen och kallade den Davids stad. Dr uppfrde David byggnader runt omkring, frn Millo och vidare int. 10Och David blev allt mktigare och mktigare, och HERREN, hrskarornas Gud, var med honom. 11Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sndebud till David med cedertr, drjmte ock timmermn och stenhuggare; och de byggde ett hus t David. 12Och David mrkte att HERREN hade befst honom ssom konung ver Israel, och att han hade upphjt hans konungadme, fr sitt folk Israels skull. 13Och David tog sig nnu flera bihustrur och hustrur frn Jerusalem, sedan han hade kommit frn Hebron; och t David fddes nnu flera sner och dttrar. 14Dessa ro namnen p de sner som fddes t honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 15Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, 16Elisama, Eljada och Elifelet. 17Men nr filisterna hrde att David hade blivit smord till konung ver Israel, drogo de allasammans upp fr att fnga David. Nr David hrde detta, drog han ned till borgen. 18Och sedan filisterna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen. 19 D frgade David HERREN: Skall jag draga upp mot filisterna? Vill du d giva dem i min hand? HERREN svarade David: Drag upp; ty jag skall giva filisterna i din hand. 20Och David kom till Baal-Perasim, och dr slog David dem. D sade han: HERREN har brutit ned mina fiender infr mig, likasom en vattenflod bryter ned. Drav fick det stllet namnet Baal-Perasim. 21De lmnade dr efter sig sina avgudabilder, och David och hans mn togo dessa med sig. 22Men filisterna drogo upp nnu en gng och spridde sig i Refaimsdalen. 23Nr David d frgade HERREN, svarade han: Du skall icke draga ditupp; du m kringg dem bakifrn, s att du kommer ver dem frn det hll dr bakatrden st. 24S snart du sedan hr ljudet av steg i bakatrdens toppar, skynda d raskt fram, ty d har HERREN dragit ut framfr dig till att sl filisternas hr. 25 David gjorde ssom HERREN hade bjudit honom; och han slog filisterna och frfljde dem frn Geba nda fram emot Geser.
1

343

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 6 ter frsamlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio tusen man. 2Och David brt upp och drog stad med allt sitt folk ifrn Baale-Juda, fr att drifrn fra upp Guds ark, som hade ftt sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar p keruberna. 3Och de satte Guds ark p en ny vagn och frde den bort ifrn Abinadabs hus p hjden; och Ussa och Ajo, Abinadabs sner, krde den nya vagnen. 4S frde de Guds ark bort ifrn Abinadabs hus p hjden, och fljde sjlva med, och Ajo gick drvid framfr arken. 5Och David och hela Israels hus frjdade sig infr HERREN, med allahanda instrumenter av cypresstr, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler. 6Men nr de kommo till Nakonslogen, rckte Ussa ut sin hand mot Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade. 7D upptndes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom dr fr hans frseelse, s att han fll ned dd dr vid Guds ark. 8Men det gick David hrt till sinne att HERREN s hade brutit ned Ussa; och han kallade det stlle Peres-Ussa, ssom det heter nnu i dag. 9Och David betogs av sdan fruktan fr HERREN p den dagen, att han sade: Huru skulle jag tras lta HERRENS ark komma till mig? 10Drfr ville David icke lta flytta in HERRENS ark till sig i David stad, utan lt stta in den i gatiten Obed-Edoms hus. 11Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre mnader; men HERREN vlsignade Obed-Edom och hela hans hus. 12Nr det nu blev berttat fr konung David att HERREN hade vlsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, fr Guds arks skull, d gick David stad och hmtade Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13Och nr de som buro HERRENS ark hade gtt sex steg framt, offrade han en tjur och en gdkalv. 14Sjlv dansade David med all makt infr HERREN, och drvid var David ikldd en linne-efod. 15S hmtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel och basuners ljud. 16Nr d HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom fnstret, och nr hon sg konung David hoppa och dansa infr HERREN fick hon frakt fr honom i sitt hjrta. 17Sedan de hade frt HERRENS ark ditin, stllde de den p dess plats i tltet som David hade slagit upp t den; och drefter offrade David brnnoffer infr HERREN, s ock tackoffer. 18Nr David hade offrat brnnoffret och tackoffret vlsignade han folket i HERREN Sebaots namn. 19Och t allt folket, t var och en i hela hopen av israeliter, bde man och kvinna, gav han en kaka brd, ett stycke ktt och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. 20Men nr David kom tillbaka fr att hlsa sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: Huru hrlig har icke Israels konung visat sig i dag, d han i dag har blottat sig fr sina tjnares tjnstekvinnors gon, ssom lst folk plgar gra! 21D sade David till Mikal: Infr HERREN, som har utvalt mig framfr din fader och hela hans hus, och som har frordnat mig till furste ver HERRENS folk, ver Israel -- infr HERREN frjdade jag mig. 22 Dock knde jag mig rtteligen fr ringa till detta, ja, jag var i mina gon allt fr lg drtill. Skulle jag d ska ra hos tjnstekvinnorna, om vilka du talade? 23Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, s lnge hon levde.
1

344

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 7 D nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade ltit honom f ro runt omkring fr alla hans fiender, 2sade han till profeten Natan: Se, jag bor i ett hus av cedertr, under det att Guds ark bor i ett tlt. 3Natan sade till konungen: Vlan, gr allt vad du har i sinnet; ty HERREN r med dig. 4Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade: 5G och sg till min tjnare David: S sger HERREN: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? 6Jag har ju icke bott i ngot hus, allt ifrn den dag d jag frde Israels barn upp ur Egypten nda till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tlt, i ett tabernakel. 7Har jag d ngonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt s till ngon enda av Israels stammar, som jag har frordnat till herde fr mitt folk Israel: 'Varfr haven I icke byggt mig ett hus av cedertr?' 8Och nu skall du sga s till min tjnare David: S sger HERREN Sebaot: Frn betesmarken, dr du fljde fren, har jag hmtat dig, fr att du skulle bliva en furste ver mitt folk Israel. 9Och jag har varit med dig p alla dina vgar och utrotat alla dina fiender fr dig. Och jag vill gra dig ett namn, s stort som de strstes namn p jorden. 10Jag skall bereda en plats t mitt folk Israel och plantera det, s att det fr bo kvar dr, utan att vidare bliva oroat. Orttfrdiga mnniskor skola icke mer frtrycka det, ssom fordom skedde, 11och ssom det har varit allt ifrn den tid d jag frordnade domare ver mitt folk Israel; och jag skall lta dig f ro fr alla dina fiender. S frkunnar nu HERREN fr dig att HERREN skall uppbygga ett hus t dig. 12Nr din tid r ute och du vilar hos dina fder, skall jag efter dig upphja den son som skall utg ur ditt liv; och jag skall befsta hans konungadme. 13 Han skall bygga ett hus t mitt namn, och jag skall befsta hans konungatron fr evig tid. 14Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, s att jag visserligen, om han gr ngot illa, skall straffa honom med ris, ssom mnniskor plga tuktas, och med plgor, sdana som hemska mnniskors barn; 15men min nd skall icke vika ifrn honom, ssom jag lt den vika ifrn Saul, vilken jag lt vika undan fr dig. 16Ditt hus och ditt konungadme skola bliva bestndande infr dig till evig tid; ja, din tron skall vara befst fr evig tid. 17Alldeles i verensstmmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. 18D gick konung David in och satte sig ned infr HERRENS ansikte och sade: Vem r jag, Herre, HERRE, och vad r mitt hus, eftersom du har ltit mig komma hrtill? 19Och detta har nd synts dig vara fr litet, Herre, HERRE; du har ock talat angende din tjnares hus om det som ligger lngt fram i tiden. och hrom har du talat p mnniskostt, Herre, HERRE! 20Vad skall nu David vidare tala till dig? Du knner ju din tjnare, Herre, HERRE. 21Fr ditt ords skull och efter ditt hjrta har du gjort allt detta stora och frkunnat det fr din tjnare. 22Drfr r du ock stor HERRE Gud, ty ingen r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hrt med vra ron. 23Och var finnes p jorden ngot enda folk likt ditt folk Israel, ngot folk som en Gud sjlv har gtt stad att frlossa t sig till ett folk, fr att s gra sig ett namn -- ja, fr att gra dessa stora ting med eder och dessa fruktansvrda grningar med ditt land, infr ditt folk, det som du frlossade t dig frn Egypten, frn hedningarna och deras gudar. 24Och du har berett t dig ditt folk Israel, dig till ett folk fr evig tid, och du, HERRE, har
1

345

Swedish Bible

Anonymous

blivit deras Gud. 25S uppfyll nu, HERRE Gud, fr evig tid vad du har talat om din tjnare och om hans hus; gr ssom du har talat. 26D skall ditt namn bliva stort till evig tid, s att man skall sga: 'HERREN Sebaot r Gud ver Israel.' Och s skall din tjnare Davids hus best infr dig. 27 Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat fr din tjnare och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.' Drfr har din tjnare ftt frimodighet att bedja till dig denna bn. 28Och nu, Herre, HERRE, du r Gud, och dina ord ro sanning; och du du har lovat din tjnare detta goda, 29s vrdes nu vlsigna din tjnares hus, s att det frbliver evinnerligen infr dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det, och genom din vlsignelse skall din tjnares hus bliva vlsignat evinnerligen.

Chapter 8 En tid hrefter slog David filisterna och kuvade dem. Drvid bemktigade sig David huvudstaden och tog den ur filisternas hand. 2Han slog ock moabiterna och mtte dem med snre, i det att han lt dem lgga sig ned p jorden: med tv snrlngder mtte han ut den del av dem, som skulle ddas, och med en full snrlngd den del som han lt leva. S blevo moabiterna David underdniga och frde till honom sknker. 3Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, nr denne hade dragit stad fr att utstrcka sitt vlde till floden. 4Och David tog till fnga av han folk ett tusen sju hundra ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lt avskra fotsenorna p alla vagnshstarna, utom p ett hundra hstar, som han skonade. 5Nr sedan aramerna frn Damaskus kommo fr att hjlpa Hadadeser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv tusen man av dem. 6Och David insatte fogdar bland aramerna i Damaskus, och aramerna blevo David underdniga och frde till honom sknker. S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram. 7 Och David tog de gyllene skldar som Hadadesers tjnare hade burit och frde dem till Jerusalem. 8 Och frn Hadadesers stder Beta och Berotai tog konung David koppar i stor myckenhet. 9D nu Toi, konungen i Hamat, hrde att David hade slagit Hadadesers hela hr, 10snde han sin son Joram till konung David fr att hlsa honom och lycknska honom, drfr att han hade givit sig i strid med Hadadeser och slagit honom; ty Hadadeser hade varit Tois fiende. Och han hade med sig krl av silver, av guld och av koppar. 11Ocks dessa helgade konung David t HERREN, likasom han hade gjort med det silver och guld han hade tagit frn alla de folk som han hade underlagt sig: 12 frn aramerna, moabiterna, Ammons barn, filisterna och amalekiterna, s ock med det byte han hade tagit frn Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba. 13Och nr David kom tillbaka frn sin seger ver aramerna, gjorde han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, dr han slog aderton tusen man. 14Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar; och alla edomer blevo David underdniga. S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram. 15David regerade nu ver hela Israel; och David skipade lag och rtt t allt sitt folk. 16Joab, Serujas son, hade beflet ver krigshren, och Josafat Ahiluds son, var kansler. 17Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars
1

346

Swedish Bible

Anonymous

son, voro prster, och Seraja var sekreterare. 18Benaja, Jojadas son, hade beflet ver kereterna och peleterna; dessutom voro Davids sner prster.

Chapter 9 Och David sade: Finnes nnu ngon kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhrtighet fr Jonatans skull? 2Nu hade Sauls hus haft en tjnare vid namn Siba; honom hmtade man till David. D sade konungen till honom: r du Siba? Han svarade: Ja, din tjnare. 3Konungen frgade: Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhrtighet, ssom Gud r barmhrtig? Siba svarade konungen: nnu finnes kvar en son till Jonatan, en som r ofrdig i ftterna. 4Konungen frgade honom Var r han? Siba svarade konungen: Han r nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar. 5D snde konung David och lt hmta honom frn Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar. 6Nr s Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David, fll han ned p sitt ansikte och bugade sig. D sade David: Mefiboset! Han svarade: Ja, din tjnare hr. 7David sade till honom: Frukta icke, ty jag vill bevisa barmhrtighet mot dig fr din fader Jonatans skull, och jag vill giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall ta vid mitt bord bestndigt. 8D bugade han sig och sade: Vad r jag, din tjnare, eftersom du vnder dig till en sdan dd hund som jag r? 9Drefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjnare, och sade till honom; Allt som Saul och hela hans hus har gt giver jag t din herres son. 10Och du med dina sner och dina tjnare skall bruka jorden t honom och inbrga skrden, fr att din herres son m hava brd att ta, dock skall Mefiboset, din herres son, bestndigt ta vid mitt bord. Siba hade nmligen femton sner och tjugu tjnare. 11D sade Siba till konungen: Din tjnare skall i alla stycken gra ssom min herre konungen bjuder sin tjnare. Ja, svarade han, Mefiboset skall ta vid mitt bord, ssom vore han en av konungens sner. 12Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blevo Mefibosets tjnare. 13Sjlv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han bestndigt skulle ta vid konungens bord. Och han var halt p bda ftterna.
1

Chapter 10 En tid hrefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev konung efter honom. D sade David: Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vnskap, likasom hans fader bevisade mig vnskap. Och David snde ngra av sina tjnare fr att trsta honom i hans sorg efter fadern. Nr s Davids tjnare kommo till Ammons barns land, 3sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: Menar du att David drmed att han snder trstare till dig vill visa dig att han rar din fader? Nej, fr att underska staden, fr att bespeja och sedan frdrva den har David snt sina tjnare till dig.
2 1

347

Swedish Bible

Anonymous

D tog Hanun Davids tjnare och lt raka av dem halva skgget och skra av deras klder mitt p, nda uppe vid stet, och lt dem s g. 5Nr man berttade detta fr David, snde han bud emot dem; ty mnnen voro ju mycket vanrade. Och konungen lt sga: Stannen i Jeriko, till dess edert skgg hinner vxa ut, och kommen s tillbaka. 6D nu Ammons barn insgo att de hade gjort sig frhatliga fr David, snde de bort och lejde frn Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och av Tobs mn tolv tusen. 7Nr David hrde detta, snde han stad Joab med hela hren, de tappraste krigarna. 8Och Ammons barn drogo ut och stllde upp sig till strid framfr stadsporten; men de frn Aram-Soba och Rehob, vensom Tobs mn och maakaterna, stllde upp sig fr sig sjlva p fltet. 9D Joab nu sg att han hade fiender bde framfr sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och stllde sedan upp sig mot aramerna. 10Men det vriga folket verlmnade han t sin broder Absai, vilken med dem stllde upp sig mot Ammons barn. 11Och han sade: Om aramerna bliva mig vermktiga, s skall du komma mig till hjlp; och om Ammons barn bliva dig vermktiga, s vill jag tga till din hjlp. 12Var nu vid gott mod; ja, lt oss visa mod i striden fr vrt folk och fr vr Guds stder. Sedan m HERREN gra vad honom tckes. 13Drefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot aramerna och de flydde fr honom. 14Men nr Ammons barn sgo att aramerna flydde, flydde ocks de fr Abisai och begvo sig in i staden. D drog Joab bort ifrn Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem. 15D allts aramerna sgo att de hade blivit slagna av Israel, frsamlade de sig allasammans. 16Och Hadadeser snde bud att de aramer som bodde p andra sidan floden skulle rycka ut; dessa kommo d till Helam, anfrda av Sobak, Hadadesers hrhvitsman. 17Nr detta blev berttat fr David, frsamlade han hela Israel och gick ver Jordan och kom till Helam; och aramerna stllde upp sig i slagordning mot David och gvo sig i strid med honom. 18Men aramerna flydde fr Israel, och David drpte av aramerna manskapet p sju hundra vagnar, s ock fyrtio tusen ryttare; deras hrhvitsman Sobak slog han ock dr till dds. 19 D allts Hadadesers alla lydkonungar sgo att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem underdniga. Efter detta fruktade aramerna fr att vidare hjlpa Ammons barn.

Chapter 11 Fljande r, vid den tid d konungarna plgade draga i flt, snde David stad Joab och med honom sina tjnare och hela Israel; och de hrjade Ammons barns land och belgrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem. 2D hnde sig en afton, nr David hade sttt upp frn sitt lger och gick omkring p konungshusets tak, att han frn taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skda. 3David snde d stad och frfrgade sig om kvinnan, och man sade: Det r Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru. 4D snde David ngra mn med uppdrag att hmta henne, och hon kom till honom, och han lg hos henne, nr hon hade helgat sig frn sin
1

348

Swedish Bible

Anonymous

orenhet. Sedan tervnde hon hem. 5Men kvinnan blev havande; hon snde d stad och lt underrtta David drom och sga: Jag r havande. 6D snde David till Joab detta bud: Snd till mig hetiten Uria. S snde d Joab Uria till David. 7Och nr Uria kom till David, frgade denne om det stod vl till med Joab och med folket, och huru kriget gick. 8Drefter sade David till Uria: G nu ned till ditt hus och tv dina ftter. Nr d Uria gick ut ur konungens hus, sndes en gva frn konungen efter honom. 9Men Uria lade sig till vila vid ingngen till konungshuset, jmte hans herres alla andra tjnare, och gick icke ned till sitt eget hus. 10Detta berttade man fr David och sade: Uria har icke gtt ned till sitt hus. D sade David till Uria: Du kommer ju frn resan; varfr har du d icke gtt ned till ditt hus? 11Uria svarade David: Arken och Israel och Juda bo nu i lgerhyddor, och min herre Joab och min herres tjnare ro lgrade ute p marken: skulle jag d g in i mitt hus fr att ta och dricka och ligga hos min hustru? S sant du lever, s sant din sjl lever: jag vill icke gra s. 12D sade David till Uria: Stanna hr ocks i dag, s vill jag i morgon snda dig stad. S stannade d Uria i Jerusalem den dagen och den fljande. 13Och David inbjd honom till sig och lt honom ta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig p sitt lger tillsammans med sin herres tjnare, och gick icke ned till sitt hus. 14Fljande morgon skrev David ett brev till Joab och snde det med Uria. 15I brevet skrev han s: Stllen Uria lngst fram, dr striden r som hftigast, och dragen eder sedan tillbaka frn honom, s att han bliver slagen till dds. 16Under belgringen av staden skickade d Joab Uria till den plats dr han visste att de tappraste mnnen funnos. 17Och mnnen i staden gjorde ett utfall och gvo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjnare, fllo; ocks hetiten Uria ddades. 18D snde Joab och lt bertta fr David allt vad som hade hnt under striden. 19Och han bjd budbraren och sade: Nr du har omtalat fr konungen allt vad som har hnt under striden, 20d upptndes kanske konungens vrede, och han sger till dig: 'Varfr gingen I under striden s nra intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifrn muren? 21Vem var det som slog ihjl Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned p honom frn muren, s att han ddades, dr i Tebes? Varfr gingen I d s nra intill muren?' Men d skall du sga: 'Din tjnare Uria, hetiten, r ock dd.' 22Budbraren gick stad och kom och berttade fr David allt vad Joab hade snt honom att sga; 23budbraren sade till David: Mnnen blevo oss vermktiga och drogo ut mot oss p fltet, men vi slogo dem tillbaka nda till stadsporten. 24 D skto skyttarna uppifrn muren p dina tjnare, s att flera av konungens tjnare ddades; din tjnare Uria, hetiten, r ock dd. 25D sade David till budbraren: S skall du sga till Joab: 'Lt icke detta frtryta dig, ty svrdet frtr n den ene, n den andre; fortsatt med kraft stadens belgring och frstr den.' Och intala honom s mod. 26D nu Urias hustru hrde att hennes man Uria var dd, hll hon ddsklagan efter sin man. 27Och nr sorgetiden var frbi, snde David och lt hmta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; drefter fdde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.

349

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 12 Och HERREN snde Natan till David. Nr han kom in till honom, sade han till honom: Tv mn bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig. 2Den rike hade fr och fkreatur i stor myckenhet. 3Men den fattige hade icke mer n ett enda litet lamm, som han hade kpt; han uppfdde det, och det vxte upp hos honom och hans sner, tillsammans med dem: det t av hans brdstycke och drack ur hans bgare och lg i hans famn och var fr honom ssom en dotter. 4S kom en vgfarande till den rike mannen; d nndes han icke taga av sina fr och fkreatur fr att tillreda t den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens lamm och tillredde det t mannen som hade kommit till honom. 5D upptndes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade till Natan: S sant HERREN lever: ddens barn r den man som har gjort detta. 6Och lammet skall han erstta fyradubbelt, drfr att han gjorde sdant, och eftersom han var s obarmhrtig. 7Men Natan sade till David: Du r den mannen. S sger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung ver Israel, och jag har rddat dig ur Sauls hand. 8Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara fr litet, s vore jag villig att ytterligare giva dig bde ett och annat. 9Varfr har du d fraktat HERRENS ord och gjort vad ont r i hans gon? Hetiten Uria har du ltit sl ihjl med svrd, och hans hustru har du tagit till hustru t dig sjlv; ja, honom har du drpt med Ammons barns svrd. 10S skall nu icke heller svrdet vika ifrn ditt hus till evig tid, drfr att du har fraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru t dig. 11S sger HERREN: Se, jag skall lta olyckor komma ver dig frn ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur infr dina gon och giva dem t en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt p ljusa dagen. 12Ty vl har du gjort sdant i hemlighet, men jag vill lta detta ske infr hela Israel, och det p ljusa dagen. 13D sade David till Natan: Jag har syndat mot HERREN. Natan sade till David: S har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke d. 14Men eftersom du genom denna grning har kommit HERRENS fiender att frakta honom, skall ock den son som har blivit fdd t dig dden d. 15Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade ftt t David, han slog det, s att det blev ddssjukt. 16D skte David Gud fr gossens skull; och David hll fasta, och nr han kom hem, lg han p bara marken ver natten. 17D stodo de ldste i hans hus upp och gingo till honom, fr att frm honom att stiga upp frn marken; men han ville icke, och han t icke heller ngot med dem. 18Men p sjunde dagen dog barnet. D fruktade Davids tjnare att om tala fr honom att barnet hade dtt, ty de tnkte: Nr vi talade till honom, medan barnet nnu levde, ville han ju icke lyssna till vra ord. Huru skulle vi d kunna sga till honom att barnet har dtt? Han kunde gra ngot ont. 19Men nr David sg att hans tjnare viskade med varandra, frstod han att barnet hade dtt. D frgade David sina tjnare: Har barnet dtt? De svarade: Ja. 20D stod David upp frn marken och tvdde sig och smorde sig och bytte om klder och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och nr han kom hem igen, begrde han att man skulle stta fram mat t honom, och han t. 21D sade hans tjnare till honom: Varfr gr du p
1

350

Swedish Bible

Anonymous

detta stt? Medan barnet levde, fastade du och grt fr dess skull; men s snart barnet har dtt, str du upp och ter! 22Han svarade: s lnge barnet nnu levde, fastade och grt jag, ty jag tnkte: 'Vem vet, kanhnda bliver HERREN mig ndig och lter barnet f leva.' 23Men nu, nr det har dtt, varfr skulle jag d fasta? Kan jag vl skaffa honom tillbaka igen? Jag gr bort till honom, men han kommer icke tillbaka till mig. 24Och David trstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och lg hos henne. Och hon fdde en son, t vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN lskade honom 25och snde ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom namnet Jedidja, fr HERRENS skull. 26Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog konungastaden. 27 Sedan snde Joab bud till David och lt sga honom: Jag har angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden. 28S frsamla du nu det vriga folket och belgra staden och intag den, s att det icke bliver jag som intager staden och fr bra namnet drfr. 29D frsamlade David allt folket och tgade till Rabba och angrep det och intog det. 30Och han tog deras konungs krona frn hans huvud; den vgde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu p Davids huvud. Och han frde ut byte frn staden i stor myckenhet. 31Och folket drinne frde han ut och lade dem under sgar och trskvagnar av jrn och bilor av jrn och verlmnade dem t Molok. S gjorde han mot Ammons barns alla stder. Sedan vnde David med allt folket tillbaka till Jerusalem.

Chapter 13 Drefter tilldrog sig fljande Davids son Absalom hade en skn syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade krlek till henne. 2Ja, Amnon kom fr sin syster Tamars skull i en sdan vnda att han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke vara mjligt att gra henne ngot. 3Men Amnon hade en vn, som hette Jonadab, en son till Davids broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man. 4Denne sade nu till honom: Varfr ser du var morgon s avtrd ut, du konungens son? Vill du icke sga mig det? Amnon svarade honom: Jag har fattat krlek till min broder Absaloms syster Tamar. 5Jonadab sade till honom: Lgg dig p din sng och gr dig sjuk. Nr d din fader kommer fr att beska dig, s sg till honom: 'Lt min syster Tamar komma och giva mig ngot att ta, men lt henne tillreda maten infr mina gon; s att jag ser det och kan f den ur hennes hand att ta.' 6D lade Amnon sig och gjorde sig sjuk. Nr nu konungen kom fr att beska honom, sade Amnon till konungen: Lt min syster Tamar komma hit och tillaga tv kakor infr mina gon, s att jag kan f dem ur hennes hand att ta. 7D snde David bud in i huset till Tamar och lt sga: G till din broder Amnons hus och red till t honom ngot att ta. 8 Tamar gick d stad till sin broder Amnons hus, dr denne lg till sngs. Och hon tog deg och kndade den och gjorde drav kakor infr hans gon och grddade kakorna. 9Drefter tog hon pannan och lade upp dem drur infr hans gon; men han ville icke ta. Och Amnon sade: Lt alla g ut hrifrn. D gingo alla ut drifrn. 10Sedan sade Amnon till Tamar: Br maten hitin i kammaren, s att jag fr den ur din hand att ta. D tog Tamar kakorna som hon hade tillrett och
1

351

Swedish Bible

Anonymous

bar dem in i kammaren till sin broder Amnon. 11Men nr hon kom fram med dem till honom, fr att han skulle ta, fattade han i henne och sade till henne: Kom hit och ligg hos mig, min syster. 12 Hon sade till honom: Ack nej, min broder, krnk mig icke; ty sdant fr icke ske i Israel. Gr icke en sdan galenskap. 13Vart skulle jag d taga vgen med min skam? Och du sjlv skulle ju sedan i Israel hllas fr en dre. Tala nu med konungen; han vgrar nog icke att giva mig t dig. 14 Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne vermktig och krnkte henne och lg hos henne. 15Men drefter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja, den motvilja han fick mot henne var strre n den krlek han hade haft till henne. Och Amnon sade till henne: St upp och g din vg. 16D sade hon till honom: Gr dig icke skyldig till ett s svrt brott som att driva bort mig; det vore vrre n det andra som du har gjort med mig. 17Men han ville icke hra p henne, utan ropade p den unge man som han hade till tjnare och sade: Driven denna kvinna ut hrifrn, och rigla du drren efter henne. 18Och hon hade en fotsid livkldnad p sig; ty i sdana kpor voro konungens dttrar kldda, s lnge de voro jungfrur. Nr tjnaren nu hade frt ut Tamar och riglat drren efter henne, 19tog hon aska och strdde p sitt huvud, och den fotsida livkldnaden som hon hade p sig rev hon snder; och hon lade handen p sitt huvud och gick dr ropande och klagande. 20D sade hennes broder Absalom till henne: Har din broder Aminon varit hos dig? Tig nu stilla, min syster; han r ju din broder. Lgg denna sak icke s p sinnet. S stannade d Tamar i sin broder Absaloms hus i svr sorg. 21Men nr konung David fick hra allt detta, blev han mycket vred. 22Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty Absalom hatade Amnon, drfr att denne hade krnkt hans syster Tamar. 23Tv r drefter hade Absalom frklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom inbjd d alla konungens sner. 24Absalom kom till konungen och sade: Din tjnare skall nu hava frklippning; jag beder att konungen ville jmte sina tjnare g med din tjnare. 25Men konungen svarade Absalom Nej, min son, vi m icke allasammans g med, ty vi vilja icke vara dig till besvr. Och fastn han bad honom entrget, ville han icke g, utan gav honom sin avskedshlsning. 26D sade Absalom: Om du icke vill, s lt dock min broder Amnon g med oss. Konungen frgade honom: Varfr skall just han g med dig? 27Men Absalom bad honom s entrget, att han lt Amnon och alla de vriga konungasnerna g med honom. 28Och Absalom bjd sina tjnare och sade: Sen efter, nr Amnons hjrta bliver glatt av vinet; och nr jag d sger till eder: 'Huggen ned Amnon', s dden honom utan fruktan. Det r ju jag som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder ssom kcka mn. 29Och Absaloms tjnare gjorde med Amnon ssom Absalom hade bjudit. D stodo alla konungens sner upp och satte sig var och en p sin mulsna och flydde. 30Medan de nnu voro p vg, kom till David ett rykte om att Absalom hade huggit ned alla konungens sner, s att icke en enda av dem fanns kvar. 31D stod konungen upp och rev snder sina klder och lade sig p marken, under det att alla hans tjnare stodo dr med snderrivna klder. 32Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda och sade: Min herre m icke tnka att de hava ddat alla de unga mnnen, konungens sner, det r Amnon allena som r dd. Ty Absaloms uppsyn har bdat olycka nda ifrn den dag d denne krnkte hans syster Tamar. 33S m nu min herre konungen icke akta

352

Swedish Bible

Anonymous

p detta som har blivit sagt, att alla konungens sner ro dda; nej, Amnon allena r dd. 34 Emellertid flydde Absalom. -- Nr nu mannen som stod p vakt lyfte upp sina gon, fick han se mycket folk komma frn vgen bakom honom, vid sidan av berget. 35D sade Jonadab till konungen: Se, dr komma konungens sner. Ssom din tjnare sade, s har det gtt till. 36Just nr han hade sagt detta, kommo konungens sner; och de brusto ut i grt. Ocks konungen och alla hans tjnare grto hftigt och bitterligen. 37Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs son, konungen i Gesur. Och David srjde hela tiden sin son. 38Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade han dr i tre r. 39Och konung David avstod ifrn att draga ut mot Absalom, ty han trstade sig ver att Amnon var dd.

Chapter 14 Men Joab, Serujas son, mrkte att konungens hjrta var vnt mot Absalom. 2D snde Joab till Tekoa och lt drifrn hmta en klok kvinna och sade till henne: Ltsa att du har sorg, och kld dig i sorgklder och smrj dig icke med olja, utan skicka dig ssom en kvinna som i lng tid har haft sorg efter en dd. 3G s in till konungen och tala till honom ssom jag sger dig. Joab lade nu orden i hennes mun. 4Och kvinnan frn Tekoa talade med konungen; hon fll ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig och sade: Hjlp, o konung! 5Konungen sade till henne: Vad fattas dig? Hon svarade: Ack, jag r nka; min man r dd. 6Och din tjnarinna hade tv sner; dessa bda kommo i trta med varandra ute p marken, dr ingen fanns, som kunde trda emellan och hindra dem; den ene slog d ned den andre och ddade honom. 7Och nu har hela slkten rest sig upp mot din tjnarinna, och de sga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, s att vi f dda honom, drfr att han har tagit sin broders liv och drpt honom; p det sttet frgra vi ock arvingen.' P det att efter min man varken namn eller efterkommande m finnas p jorden, vilja de utslcka den gnista av mig, som nnu r kvar. 8D sade konungen till kvinnan: G hem igen; jag vill giva befallning om dig. 9Kvinnan frn Tekoa sade till konungen: P mig, o min herre konung, och p min faders hus vile missgrningen, men konungen och hans tron vare utan skuld. 10Konungen sade: Om ngon sger ngot t dig, s fr honom till mig; han skall sedan icke mer antasta dig. 11 Hon sade: Ja, m konungen tnka p HERREN, sin Gud, s att blodshmnaren icke fr gra olyckan strre, och s att de icke frgra min son. D sade han: S sant HERREN lever, icke ett hr av din son skall falla p jorden. 12Men kvinnan sade: Lt din tjnarinna tala nnu ett ord till min herre konungen. Han sade: Tala. 13D sade kvinnan: Varfr r du d s sinnad mot Guds folk? Nr konungen talar s, d ligger ju dri att han sjlv br p skuld, eftersom konungen icke lter sin frskjutne son komma tillbaka. 14Vi mste ju alla d och ro d ssom vatten som spilles p jorden, vilket icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke livet bort, utan han tnker ut vad gras kan, fr att den frskjutne icke m frbliva frskjuten och skild frn honom. 15Och att jag nu har kommit fr att tala detta till min herre konungen, det har skett drfr att folket frskrckte
1

353

Swedish Bible

Anonymous

mig. D tnkte din tjnarinna: Jag vill dock tala med konungen; kanhnda skall konungen uppfylla sin trlinnas nskan. 16Ja, konungen skall lyssna till sin trlinna och rdda mig frn den mans hand, som vill frgra bde mig och min son frn Guds arvedel. 17Och din tjnarinna tnkte: Min herre konungens ord skall giva mig ro. Ty min herre konungen r lik Guds ngel dri att han hr allt, bde gott och ont. Och nu vare HERREN, din Gud, med dig. 18D svarade konungen och sade till kvinnan: Dlj icke fr mig ngot av det varom jag nu vill frga dig. Kvinnan sade: Min herre konungen tale. 19D sade konungen: Har icke Joab sin hand med i allt detta? Kvinnan svarade och sade: S sant du lever, min herre konung: om min Herre konungen talar ngot, s kan ingen komma undan det, vare sig t hger eller t vnster. Ja, det r din tjnare Joab som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tjnarinnas mun allt vad jag har sagt. 20Fr att giva saken ett annat utseende har din tjnare Joab handlat p detta stt; men min herre liknar i vishet Guds ngel och vet allt som sker p jorden. 21S sade d konungen till Joab: Vlan, jag vill gra ssom du nskar. G nu och fr tillbaka den unge mannen Absalom. 22D fll Joab ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig och vlsignade konungen; och Joab sade: I dag mrker din tjnare att jag har funnit nd fr dina gon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tjnares nskan. 23Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och frde Absalom till Jerusalem. 24Men konungen sade: Han fr begiva sig till sitt hus, men han fr icke komma infr mitt ansikte. D begav sig Absalom till sitt hus, och kom icke infr konungens ansikte. 25Men i hela Israel fanns ingen s skn man som Absalom, ingen som man s mycket prisade: frn hans fotblad upp till hans hjssa fanns icke ngot fel p honom 26Och nr han lt klippa hret p sitt huvud -- vid slutet av vart r lt han klippa det, ty det blev honom d s tungt att han mste lta klippa det -- s befanns det, att nr man vgde hret frn hans huvud, d vgde det tv hundra siklar, efter konungsvikt. 27Och t Absalom fddes tre sner och en dotter, som fick namnet Tamar; hon var en skn kvinna. 28Nr Absalom hade bott tv hela r i Jerusalem utan att f komma infr konungens ansikte, 29snde han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till konungen; men han ville icke komma till honom. Och han snde bud nnu en gng, men han ville nd icke komma. 30D sade han till sina tjnare: I sen att Joab dr har ett kerstycke vid sidan av mitt, och p det har han korn; gn nu dit och tnden eld drp. S tnde d Absaloms tjnare eld p kerstycket. 31D stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom: Varfr hava dina tjnare tnt eld p mitt kerstycke? 32Absalom svarade Joab: Jag snde ju till dig och lt sga: Kom hit, s att jag kan skicka dig till konungen och lta sga: 'Varfr fick jag komma hem frn Gesur? Det hade varit bttre fr mig, om jag nnu vore kvar dr.' Nu vill jag komma infr konungens ansikte; och finnes ngon missgrning hos mig, s m han dda mig. 33D gick Joab till konungen och sade honom detta. Denne kallade d till sig Absalom, och han kom till konungen; och han fll ned fr honom p sitt ansikte och bugade sig till jorden infr konungen. Och konungen kysste Absalom.

354

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 15 En tid hrefter skaffade Absalom sig vagn och hstar, drtill ock femtio man som lpte framfr honom. 2Och Absalom plgade bittida om morgonen stlla sig vid sidan av vgen som ledde till porten, och s ofta ngon d var p vg till konungen med en rttssak som han ville hava avdmd, kallade Absalom honom till sig och frgade: Frn vilken stad r du? Nr han d svarade: Din tjnare r frn den och den av Israels stammar, 3sade Absalom till honom: Din sak r visserligen god och rtt, men du har ingen som hr p dig hos konungen. 4Och Absalom tillade: Ack om jag bleve satt till domare i landet! Om d var och en som hade ngon rtts- och domssak komme till mig, s skulle jag skaffa honom rttvisa. 5Och nr ngon gick fram fr att buga sig fr honom, rckte han ut sin hand och fattade i honom och kysste honom. 6P detta stt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo fr att f ngon sak avdmd hos konungen. S frledde Absalom Israels mn. 7Fyrtio r voro nu frlidna, d Absalom en gng sade till konungen: Lt mig begiva mig till Hebron fr att dr infria det lfte som jag har gjort t HERREN. 8Ty din tjnare gjorde ett lfte, nr jag bodde i Gesur i Aram; jag sade: 'Om HERREN lter mig komma tillbaka till Jerusalem, s vill jag hlla en gudstjnst t HERREN.' 9Konungen sade till honom: G i frid. D stod han upp och begav sig till Hebron. 10Men Absalom snde ut hemliga budbrare till alla Israels stammar och lt sga: Nr I hren basunen ljuda, s sgen: 'Nu har Absalom blivit konung i Hebron.' 11 Och med Absalom hade fljt tv hundra mn frn Jerusalem, som voro inbjudna och fljde med i all oskuld, utan att veta om ngonting. 12Medan Absalom offrade slaktoffren, snde han ocks och lt hmta giloniten Ahitofel, Davids rdgivare, frn hans stad Gilo. Och sammansvrjningen vxte i styrka, och i allt strre myckenhet gick folket ver till Absalom. 13Men en budbrare kom till David och sade: Israels mn hava vnt sina hjrtan till Absalom. 14D sade David till alla sina tjnare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: Upp, lt oss fly, ty ingen annan rddning finnes fr oss undan Absalom. Skynden eder stad, s att han icke med hast kommer ver oss och fr olycka ver oss och slr stadens invnare med svrdsegg. 15Konungens tjnare svarade konungen: Till allt vad min herre konungen behagar ro dina tjnare redo. 16D drog konungen ut, och allt hans husfolk fljde honom; dock lmnade konungen kvar tio av sina bihustrur fr att vakta huset. 17S drog d konungen ut, och allt folket fljde honom; men de stannade vid Bet-Hammerhak. 18Och alla hans tjnare tgade frbi p sidan om honom, s ock alla kereterna och peleterna; och alla gatiterna, sex hundra man, som hade fljt med honom frn Gat, tgade likaledes frbi framfr konungen. 19D sade konungen till gatiten Ittai: Varfr gr ocks du med oss? Vnd om och stanna hos den som nu r konung; du r ju en frmling och drtill landsflyktig frn ditt hem. 20I gr kom du; skulle jag d i dag lta dig irra omkring med oss p var frd, nu d jag sjlv gr jag vet icke vart? Vnd tillbaka och fr dina brder tillbaka med dig; m nd och trofasthet bevisas eder. 21Men Ittai svarade konungen och sade: S sant HERREN lever, och s sant min herre konungen lever: p den plats dr min herre konungen r, dr vill ock din tjnare vara, det m glla liv eller dd. 22D sade David till Ittai: Kom d och drag med. Och gatiten
1

355

Swedish Bible

Anonymous

Ittai drog med jmte alla sina mn och alla kvinnor och barn som han hade med sig. 23Och hela landet grt hgljutt, nr allt folket drog fram. Och d nu konungen gick ver bcken Kidron, gick ock allt folket ver och tog vgen t knen. 24Bland de andra sg man ock Sadok jmte alla leviterna, och de buro med sig Guds frbundsark; men de satte ned Guds ark -- varvid ocks Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket hade hunnit draga fram ur staden. 25D sade konungen till Sadok: Fr Guds ark tillbaka in i staden. Om jag finner nd fr HERRENS gon, lter han mig komma tillbaka, s att jag ter fr se honom och hans boning. 26Men om han sger s: 'Jag har icke behag till dig' -- se, d r jag redo; han gre d med mig ssom honom tckes. 27Och konungen sade till prsten Sadok: Du r ju siare; vnd tillbaka till staden i frid. Och din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan, bda edra sner, m flja med eder. 28Se, jag vill drja vid frjstllena i knen, till dess att ett budskap kommer frn eder med underrttelser till mig. 29D frde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och stannade dr. 30Men David gick grtande uppfr Oljeberget med verhljt huvud ock bara ftter; och allt folket som fljde med honom hade ock hljt ver sina huvuden och gingo ditupp under grt. 31Och nr man berttade fr David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: HERRE, gr Ahitofels rd till drskap. 32Nr sedan David hade kommit upp p bergstoppen, dr man plgade tillbedja Gud, d kom arkiten Husai emot honom, med snderriven livkldnad och med jord p sitt huvud. 33David sade till honom: Om du gr med mig, s bliver du mig till besvr. 34Men om du vnder tillbaka till staden och sger till Absalom: 'Din tjnare vill jag vara, o konung; jag har frut varit din faders tjnare, men nu vill jag vara din tjnare', s kan du gagna mig med att gra Ahitofels rd om intet. 35 Dr har du ju ock prsterna Sadok och Ebjatar; allt vad du fr hra frn konungens hus m du meddela prsterna Sadok och Ebjatar. 36De hava ju ock dr sina bda sner hos sig: Sadok har Ahimaas, och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I snda mig bud om allt vad I fn hra. 37S gick d Husai, Davids vn, in i staden. Och jmvl Absalom drog in i Jerusalem.

Chapter 16 Nr David hade gtt framt ett litet stycke frn bergstoppen, d mtte honom Siba, Mefibosets tjnare, med ett par lastade snor, som buro tv hundra brd, ett hundra russinkakor, ett hundra fruktkakor och en vinlgel. 2D sade konungen till Siba: Vad vill du med detta? Siba svarade: snorna skola vara fr konungens husfolk till att rida p, brdet och fruktkakorna skola tjnarna hava att ta, och vinet skola de trstande hava att dricka i knen. 3Konungen sade: Men var r din herres son? Siba svarade konungen: Han r kvar i Jerusalem; ty han tnkte: 'Nu skall Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.' 4D sade konungen till Siba: Se, allt vad Mefiboset ger skall vara ditt. Siba svarade: Jag faller ned fr dig; lt mig finna nd fr dina gon, min herre konung. 5Nr sedan konung David hade kommit till Bahurim, d trdde drifrn ut en man som var beslktad med Sauls hus och hette Simei, Geras son; han trdde fram och for ut i frbannelser.
1

356

Swedish Bible

Anonymous

Och han kastade stenar p David och p alla konung Davids tjnare, fastn allt folket och alla hjltarna omgvo denne, bde till hger och till vnster. 7Och Simeis ord, nr han frbannade honom, voro dessa: Bort, bort, du blodsman, du ogrningsman! 8HERREN lter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka ver dig, du som har blivit konung i hans stlle; HERREN giver nu konungadmet t din son Absalom. Se, nu har du kommit i den olycka du frtjnade, ty en blodsman r du. 9D sade Abisai, Serujas son, till konungen: Varfr skall den dda hunden dr f frbanna min herre konungen? Lt mig g dit och hugga huvudet av honom. 10Men konungen svarade: Vad haven I med mig att gra, I Serujas sner? Om han frbannar, och om det r HERREN som har bjudit honom att frbanna David, vem trs d frga: 'Varfr gr du s?' 11Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina tjnare: Min son, han som har utgtt frn mitt eget liv, str mig ju efter livet; med huru mycket mer skl d denne benjaminit! Lten honom vara, m han frbanna; ty HERREN har befallt honom det. 12Kanhnda skall HERREN se till den ortt mig sker, s att HERREN ter giver mig lycka, till gengld fr den frbannelse som i dag uttalas ver mig. 13Och David gick med sina mn vgen fram, under det att Simei gick lngs utmed berget, jmsides med honom, och for ut i frbannelser och kastade stenar och grus, dr han gick jmsides med honom. 14Nr s konungen, med allt folket som fljde honom, hade kommit till Ajefim, rastade han dr. 15Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels mn, kommit till Jerusalem; han hade d ocks Ahitofel med sig. 16Nr nu arkiten Husai, Davids vn, kom till Absalom, ropade Husai till Absalom: Leve konungen! Leve konungen! 17Absalom sade till Husai: r det s du visar din krlek mot din vn? Varfr har du icke fljt med din vn? 18Husai svarade Absalom: Nej, den som HERREN och detta folk och alla Israels mn hava utvalt, honom vill jag tillhra, och hos honom vill jag stanna. 19Och dessutom, vilken br jag tjna? Br jag icke tjna infr hans son? Jo, ssom jag har tjnat infr din fader, s vill jag ock gra det infr dig. 20Och Absalom sade till Ahitofel: Given nu ett rd om vad vi skola gra. 21Ahitofel sade till Absalom: G in till din faders bihustrur, som han har lmnat kvar fr att vakta huset. D fr hela Israel hra att du har gjort dig frhatlig fr din fader, och s styrkes modet hos alla dem som hlla med dig. 22Drefter slog man upp ett tlt t Absalom ovanp taket, och s gick Absalom in till sin faders bihustrur infr hela Israels gon. 23Den tiden gllde nmligen ett rd som Ahitofel gav lika mycket som om man hade frgat Gud till rds; s mycket gllde vart rd av Ahitofel bde fr David och fr Absalom.

Chapter 17 Och Ahitofel sade till Absalom: Lt mig utvlja tolv tusen mn, s vill jag bryta upp och frflja David i natt. 2D kan jag komma ver honom och frskrcka honom, medan han r utmattad och modls, och allt hans folk skall d taga till flykten; sedan kan jag dda konungen, nr han str dr vergiven. 3Drefter skall jag fra allt folket tillbaka till dig. Ty om det s gr den man du sker, s r detta som om alla vnde tillbaka; allt folket fr d frid. 4Detta behagade Absalom
357
1

Swedish Bible

Anonymous

och alla de ldste i Israel. 5Likvl sade Absalom: Kalla ock arkiten Husai hit, s att vi ocks f hra vad han har att sga. 6Nr d Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: S och s har Ahitofel talat. Skola vi gra ssom han har sagt? Varom icke, s tala du. 7Husai svarade Absalom: Det rd som Ahitofel denna gng har givit r icke gott. 8Och Husai sade ytterligare: Du knner din fader och hans mn, och vet att de ro hjltar och bistra ssom en bjrninna frn vilken man har tagit ungarna ute p marken. Och din fader r ju en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten. 9Nu har han skerligen gmt sig i ngon hla eller p ngot annat stlle. Om nu redan i brjan ngra av folket hr flle, s skulle var och en som finge hra talas drom sga att det folk som fljer Absalom har lidit ett nederlag; 10och d skulle till och med den tappraste, den som hade mod ssom ett lejon, bliva hgeligen frfrad; ty hela Israel vet att din fader r en hjlte, och att de som flja honom ro tappra mn. 11Drfr r nu mitt rd: Lt hela Israel frn Dan nda till Beer-Seba frsamla sig till dig, s talrikt som sanden vid havet; och sjlv m du draga med i striden. 12Nr vi s drabba ihop med honom, varhelst han m ptrffas, skola vi sl ned p honom, ssom daggen faller ver marken; och d skall intet bliva kvar av honom och alla de mn som ro med honom 13Ja, om han ocks droge sig tillbaka in i ngon stad, s skulle hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna drav. 14D sade Absalom och alla Israels mn: Arkiten Husais rd r bttre n Ahitofels rd. HERREN hade nmligen skickat det s, att Ahitofels goda rd gjordes om intet, fr att HERREN skulle lta olycka komma ver Absalom. 15Och Husai sade till prsterna Sadok och Ebjatar: Det och det rdet har Ahitofel givit Absalom och de ldste i Israel, men jag har givit det och det rdet. 16 S snden nu med hast bud och lten sga David: 'Stanna icke ver natten vid frjstllena i knen, utan g hellre ver, fr att icke konungen och allt hans folk m drabbas av frdrv.' 17Nu hade Jonatan och Ahimaas sitt tillhll vid Rogelskllan, och en tjnstekvinna gick dit med budskap; sedan plgade de sjlva g med budskapet till konung David. Ty de tordes icke g in i staden och visa sig dr. 18Men en gosse fick se dem och berttade det fr Absalom. D gingo bda med hast sin vg och kommo in i en mans hus i Bahurim, som p sin grd hade en brunn; i den stego de ned. 19 Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det ver brunnshlet och strdde gryn drp, s att man icke kunde mrka ngot. 20D nu Absaloms tjnare kommo in i huset till hustrun och frgade var Ahimaas och Jonatan voro, svarade hon dem: De gingo ver bcken dr. D skte de, men utan att finna, och vnde s tillbaka till Jerusalem. 21Men sedan de hade gtt sin vg, stego de andra upp ur brunnen och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till David: Bryten upp och gn med hast ver vattnet, ty det och det rdet har Ahitofel givit, till eder ofrd. 22D brt David upp med allt det folk han hade hos sig, och de gingo ver Jordan; och om morgonen, nr det blev dager, saknades ingen enda, utan alla hade kommit ver Jordan. 23Men nr Ahitofel sg att man icke fljde hans rd, sadlade han sin sna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han hade bestllt om sitt hus, hngde han sig. Och nr han var dd, blev han begraven i sin faders grav. 24S hade nu David kommit till Mahanaim, nr Absalom med alla Israels mn gick ver Jordan. 25Men Absalom hade satt Amasa i Joabs stlle ver hren. Och Amasa var son till en man vid namn Jitra,

358

Swedish Bible

Anonymous

en israelit, som hade gtt in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster. 26Och Israel och Absalom lgrade sig i Gileads land. 27Men nr David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, frn Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, frn Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit frn Rogelim, 28ltit fra dit sngar, sklar, lerkrl, s ock vete, korn, mjl och rostade ax, vensom bnor, linsrter och annat rostat, 29drjmte honung, grddmjlk, fr och ntostar till mat t David och hans folk; ty de tnkte: Folket r hungrigt, trtt och trstigt i knen.

Chapter 18 Och David mnstrade sitt folk och satte ver- och underhvitsmn ver dem. 2Drefter lt David folket tga stad: en tredjedel under Joabs befl, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders, befl, och en tredjedel under gatiten Ittais befl. Och konungen sade till folket: Jag vill ock sjlv draga ut med eder. 3Men folket svarade: Du fr icke draga ut; ty om vi mste fly, aktar ingen p oss, och om hlften av oss bliver ddad, aktar man icke heller p oss, men du r nu s god som tio tusen av oss. Drfr r det nu bttre att du str redo att komma oss till hjlp frn staden. 4D sade konungen till dem: Vad I ansen vara bst vill jag gra. Och konungen stllde sig vid sidan av porten, under det att allt folket drog ut i avdelningar p hundra och tusen. 5Men konungen bjd Joab, Abisai och Ittai och sade: Faren nu varligt med den unge mannen Absalom. Och allt folket hrde huru konungen s bjd alla hvitsmnnen angende Absalom. 6S drog d folket ut p fltet mot Israel, och striden stod i Efraims skog. 7Dr blev Israels folk slaget av Davids tjnare, och mnga stupade dr p den dagen: tjugu tusen man. 8Och striden utbredde sig ver hela den trakten; och skogen frgjorde mer folk, n svrdet frgjorde p den dagen. 9Och Absalom kom i Davids tjnares vg. Absalom red d p sin mulsna; och nr mulsnan kom under en stor terebint med tta grenar, fastnade hans huvud i terebinten, s att han blev hngande mellan himmel och jord, ty mulsnan som han satt p sprang sin vg. 10Och en man fick se det och berttade fr Joab och sade: Jag sg dr borta Absalom hnga i en terebint. 11D sade Joab till mannen som berttade detta fr honom: Om du sg det, varfr slog du honom d icke strax till jorden? Jag skulle d grna hava givit dig tio siklar silver och ett blte. 12Men mannen svarade Joab: Om jag ock finge vga upp tusen siklar silver i mina hnder, skulle jag dock icke vilja utrcka min hand mot konungens son, ty konungen bjd ju dig och Abisai och Ittai, s att vi hrde det: 'Tagen vara, I alla, p den unge mannen Absalom.' 13Dessutom, om jag lmskt hade frgripit mig p hans liv, s hade du skerligen lmnat mig i sticket, eftersom intet kan frbliva dolt fr konungen. 14Joab sade: Jag vill icke p detta stt frhala tiden med dig. Drefter tog han tre spjut i sin hand och sttte dem i Absaloms brst, medan denne nnu var vid liv, dr han hngde under terebinten. 15 Sedan kommo tio unga mn, Joabs vapendragare, ditfram, och av dem blev Absalom till fullo ddad. 16Och Joab lt stta i basunen, och folket upphrde att frflja Israel, ty Joab ville skona folket. 17Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett
1

359

Swedish Bible

Anonymous

mycket stort stenrse ver honom. Men hela Israel flydde, var och en till sin hydda. 18Och Absalom hade, medan han nnu levde, ltit resa t sig en stod som str i Konungsdalen; ty han tnkte: Jag har ingen son som kan bevara mitt namns minnelse. Den stoden hade han uppkallat efter sitt namn, och den heter nnu i dag Absaloms minnesvrd. 19Och Ahimaas, Sadoks son, sade: Lt mig skynda stad och frkunna fr konungen gldjebudskapet att HERREN har dmt honom fri ifrn hans fienders hand. 20Men Joab svarade honom: I dag bliver du ingen gldjebudbrare; en annan dag m du frkunna gldjebudskap, men denna dag frkunnar du icke ngot gldjebudskap, eftersom nu konungens son r dd. 21Drefter sade Joab till en etiopier: G och bertta fr konungen vad du har sett. D fll etiopiern ned fr Joab och skyndade drp stad. 22Men Ahimaas, Sadoks son; sade nnu en gng till Joab: Lt ocks mig, vad n m ske, f skynda stad, efter etiopiern. Joab sade: Varfr vill du skynda stad, min son, d detta ju icke kan vara ett gldjebudskap som skaffar dig ngon ln? 23Han svarade: Vad n m ske vill jag skynda stad. D sade han till honom: S skynda d. Och Ahimaas skyndade stad och tog vgen ver Jordansltten och hann om etiopiern. 24Under tiden satt David inne i porten. Och vktaren gick upp p porttaket invid muren; nr han dr lyfte upp sina gon, fick han se en man komma ensam springande. 25Vktaren ropade och frkunnade det fr konungen. D sade konungen: r han ensam, s har han ett gldjebudskap att kungra. Och han kom allt nrmare. 26Drefter fick vktaren se en annan man komma springande; d ropade vktaren till portvaktaren och sade: Nu ser jag ter en man komma ensam springande. Konungen sade: Denne r ock en gldjebudbrare. 27Och vktaren sade: Efter sitt stt att springa tyckes mig den frste vara Ahimaas, Sadoks son. D sade konungen: Det r en god man; han kommer skerligen med ett gott gldjebudskap. 28Och Ahimaas ropade och sade till konungen: Allt vl! Drefter fll han ned till Jorden p sitt ansikte infr konungen och sade: Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de mnniskor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen! 29D frgade konungen: Str det vl till med den unge mannen Absalom? Ahimaas svarade: Jag sg en stor hop folk, nr Joab avsnde konungens andre tjnare och mig, din tjnare; men jag vet icke vad det var. 30Konungen sade: G t sidan och stll dig dr. D gick han t sidan och blev stende dr 31Just d kom etiopiern. Och etiopiern sade: Mottag, min herre konung, det gldjebudskapet att HERREN i dag har dmt dig fri ifrn alla de mns hand, som hava rest sig upp mot dig. 32Konungen frgade etiopiern: Str det vl till med den unge mannen Absalom? Etiopiern svarade: M det s g med min herre konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig fr att gra dig ont, ssom det har gtt med den unge mannen. 33 D blev konungen hftigt upprrd och gick upp i salen ver porten och grt. Och under det att han gick, ropade han s: Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade ftt d i ditt stlle! Absalom, min son, min son!

Chapter 19

360

Swedish Bible

Anonymous

Och det blev berttat fr Joab att konungen grt och srjde Absalom. 2Och segern blev p den dagen frbytt till sorg fr allt folket, eftersom folket p den dagen fick hra sgas att konungen var bedrvad fr sin sons skull. 3Och folket smg sig p den dagen in i staden, ssom mnniskor plga gra, vilka hava vanrat sig, drigenom att de hava flytt under striden. 4Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med hg rst: Min son Absalom! Absalom, min son, min son! 5 D gick Joab in i huset till konungen och sade: Du kommer i dag alla dina tjnares ansikten att rodna av skam, fastn de i dag hava rddat bde ditt eget liv och dina sners och dttrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv. 6Ty du lskar ju dem som hata dig, och hatar dem som lska dig. I dag har du nmligen gjort kunnigt att dina hvitsmn och tjnare ro intet for dig, ty i dag mrker jag, att om Absalom vore vid liv, men alla vi andra i dag hade omkommit, s skulle detta hava varit dig mer till behag. 7Men st nu upp, och g ut och tala vnligt med dina tjnare; ty jag svr vid HERREN, att om du icke gr det, s skall icke en enda man stanna kvar hos dig ver denna natt, och detta skall fr dig bliva en strre olycka n alla de olyckor som hava vergtt dig frn din ungdom nda till nu. 8D stod konungen upp och satte sig i porten. Och man gjorde kunnigt fr allt folket och sade: Konungen sitter nu i porten. D kom allt folket infr konungen. Men Israel hade flytt, var och en till sin hydda. 9Och allt folket i alla Israels stammar begynte drefter frebr varandra och sga: Konungen har rddat oss frn vara fienders hand och hjlpt oss ifrn filisternas hand, och nu har han mst fly ur landet fr Absalom. 10Men Absalom, som vi hade smort till konung ver oss, har blivit ddad i striden. Varfr sgen I d icke ett ord om att fra konungen tillbaka? 11Under tiden hade konung David snt bud till prsterna Sadok och Ebjatar och ltit sga: Talen s till de ldste i Juda: 'Varfr skolen I vara de sista att hmta konungen tillbaka hem? Ty vad hela Israel talar har redan kommit fr konungen, dr han bor. 12I ren ju mina brder, I ren ju mitt ktt och ben. Varfr skolen I d vara de sista att hmta konungen tillbaka?' 13 Och till Amasa skolen I sga: 'r du icke mitt ktt och ben? Gud straffe mig nu och framgent, om du icke fr all din tid skall bliva hrhvitsman hos mig i Joabs stlle.' 14Hrigenom vann han alla Juda mns hjrtan utan undantag, s att de snde detta budskap till konungen: Vnd tillbaka, du sjlv med alla dina tjnare. 15D vnde konungen tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade kommit till Gilgal fr att mta konungen och fra konungen ver Jordan. 16Ocks Simei, Geras son, benjaminiten, som var frn Bahurim, skyndade sig och drog ned med Juda mn for att mta konung David. 17Och med honom fljde tusen man frn Benjamin, vensom Siba, vilken hade varit tjnare i Sauls hus, jmte hans femton sner och tjugu tjnare. Dessa hade nu hastat ned till Jordan fre konungen. 18Och frjan gick ver fr att verfra konungens familj, och fr att anvndas efter hans gottfinnande. Men Simei, Geras son, fll ned infr konungen, nr han skulle fara ver Jordan, 19och sade till konungen: M min herre icke tillrkna mig min missgrning, och icke tnka p huru illa din tjnare gjorde p den dag d min herre konungen drog ut frn Jerusalem; m konungen icke akta drp. 20Ty din tjnare inser att jag d frsyndade mig; drfr har jag nu i dag frst av hela Josefs hus kommit hitned fr att mta min herre konungen. 21D tog Abisai, Serujas son, till orda och sade: Skulle icke Simei ddas fr detta? Han har ju frbannat HERRENS smorde.

361

Swedish Bible

Anonymous

22

Men David svarade: Vad haven I med mig att gra, I Serujas sner, eftersom I i dag ren mig till hinders? Skulle vl i dag ngon ddas i Israel? Vet jag d icke att jag i dag har blivit konung ver Israel? 23Drefter sade konungen till Simei: Du skall icke d. Och konungen gav honom sin ed drp. 24Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned fr att mta konungen. Han hade varken ansat sina ftter eller sitt skgg, ej heller hade han ltit tv sina klder allt ifrn den dag d konungen drog bort, nda till den dag d han kom igen i frid. 25Nr han nu kom till Jerusalem fr att mta konungen, sade konungen till honom: Varfr fljde du icke med mig, Mefiboset? 26Han svarade: Min herre konung, min tjnare bedrog mig. Ty din tjnare sade: 'Jag vill sadla min sna och stta mig p den och s begiva mig till konungen'; din tjnare r ju halt. 27Men han har frtalat din tjnare hos min herre konungen. Min herre konungen r ju dock ssom Guds ngel; s gr nu vad dig tckes. 28Ty hela min faders hus frtjnade intet annat n dden av min herre konungen, och likvl lt du din tjnare sitta bland dem som f ta vid ditt bord. Vad har jag d rtt att ytterligare begra, och varom kan jag vl ytterligare ropa till konungen? 29Konungen sade till honom: Varfr ordar du ytterligare hrom? Jag sger att du och Siba skolen dela jordagodset. 30D sade Mefiboset till konungen: Han m grna taga alltsammans, sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid. 31Gileaditen Barsillai hade ock farit ned frn Rogelim och drog sedan med konungen till Jordan, fr att f ledsaga honom ver Jordan. 32Barsillai var d mycket gammal: ttio r. Han hade srjt fr konungens behov, medan denne uppehll sig i Mahanaim, ty han var en mycket rik man. 33Konungen sade nu till Barsillai: Du skall draga med mig, s skall jag srja fr dina behov hemma hos mig i Jerusalem. 34Men Barsillai svarade konungen: Huru mnga r kan jag vl nnu hava att leva, eftersom jag skulle flja med konungen upp till Jerusalem? 35Jag r nu ttio r gammal; kan jag d knna skillnad mellan bttre och smre, eller har vl din tjnare ngon smak fr vad jag ter eller fr vad jag dricker? Eller kan jag nnu njuta av att hra sngare och sngerskor sjunga? Varfr skulle din tjnare d ytterligare bliva min herre konungen till besvr? 36Allenast fr en stund vill din tjnare fara med konungen ver Jordan. Varfr skulle vl konungen giva mig en sdan vedergllning? 37Lt din tjnare vnda tillbaka, s att jag fr d i min stad, dr jag har min faders och min moders grav. Men se hr r din tjnare Kimham, lt honom f draga med min herre konungen; och gr fr honom vad dig tckes. 38D sade konungen: S m d Kimham draga med mig, och jag skall gra fr honom vad du vill. Och allt vad du begr av mig skall jag gra dig. 39Drefter gick allt folket ver Jordan, och konungen sjlv gick ocks ver. Och konungen kysste Barsillai och tog avsked av honom. Sedan vnde denne tillbaka hem igen. 40S drog nu konungen till Gilgal, och Kimham fljde med honom, s ock allt Juda folk. Och de, jmte hlften av Israels folk, frde konungen ditver. 41Men d kommo alla de vriga israeliterna till konungen och sade till honom: Varfr hava vra brder, Juda mn, ftt hemligen bemktiga sig dig och fra konungen och hans familj, tillika med alla Davids mn, ver Jordan? 42Alla Juda mn svarade Israels mn: Konungen str ju oss nrmast; varfr vredgens I d hrver? Hava vi levat p konungen eller skaffat oss ngon vinning genom honom? 43D svarade Israels mn Juda mn och sade: Tio gnger strre del n I hava vi i den som r konung, allts ock i David. Varfr haven I d ringaktat

362

Swedish Bible

Anonymous

oss? Och voro icke vi de som frst talade om att hmta vr konung tillbaka? Men Juda mn lto nnu hrdare ord falla n Israels mn.

Chapter 20 Nu hnde sig att dr fanns en illasinnad man vid namn Seba, Bikris son, en benjaminit. Denne sttte i basun och sade: Vi hava ingen del i David och ingen arvslott i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. 2D vergvo alla Israels mn David och fljde Seba, Bikris son; men Juda mn hllo sig till sin konung och fljde honom frn Jordan nda till Jerusalem. 3S kom David hem igen till Jerusalem. Och konungen tog d de tio bihustrur som han hade lmnat kvar fr att vakta huset, och satte in dem i ett srskilt hus till att dr frvaras; och han gav dem underhll, men gick icke in till dem. Dr frblevo de nu instngda till sin ddsdag och levde redan under hans livstid ssom nkor. 4Och konungen sade till Amasa: Bda upp t mig Juda mn inom tre dagar, och instll dig sedan sjlv hr. 5Amasa begav sig d stad fr att uppbda Juda; men nr han drjde utver den tid som hade blivit honom frelagd, 6sade David till Abisai: Nu kommer Seba, Bikris son, att bliva farligare fr oss n Absalom. Tag du din herres tjnare och stt efter honom, s att han icke bemktigar sig ngra befsta stder och tillfogar oss fr stor skada. 7Allts drogo Joabs mn tillika med kereterna och peleterna och alla hjltarna ut efter honom; de drogo ut frn Jerusalem fr att stta efter Seba, Bikris son. 8Men nr de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom Amasa emot dem. Joab var d kldd i livrocken som plgade utgra hans drkt, och ovanp den hade han ett blte, med ett svrd i skidan, bundet ver sina lnder; men nr han gick fram, fll det ut. 9Och Joab sade till Amasa: Str det vl till med dig, min broder? Drvid fattade Joab Amasa i skgget med hgra handen ssom fr att kyssa honom. 10Och d Amasa icke tog sig till vara fr det svrd som Joab hade i sin andra hand, gav denne honom drmed en stt i underlivet, s att hans inlvor runno ut p jorden. S dog han, utan att den andre behvde giva honom ngon ytterligare stt. Drefter fortsatte Joab och hans broder Abisai att frflja Seba, Bikris son. 11Men en av Joabs tjnare stod kvar drbredvid och ropade: Var och en som r Joabs vn och hller med David, han flje efter Joab. 12Nu lg Amasa slad i sitt blod mitt p vgen; och mannen sg allt folket stannade. D frde han Amasa undan frn vgen in p kern och kastade ett klde ver honom, eftersom han sg huru alla de som kommo drfrbi stannade. 13S snart han var bortskaffad frn vgen, drogo alla frbi och fljde Joab fr att stta efter Seba, Bikris son. 14Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och fljde honom nda ditin. 15Men de kommo och belgrade honom dr i Abel vid Bet-Hammaaka och kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren. Och allt Joabs folk arbetade p att frstra muren och kullstta den. 16D ropade en klok kvinna frn staden: Hren! Hren! Sgen till Joab att han kommer hit, s att jag fr tala med honom. 17Nr han d kom fram till kvinnan, frgade hon: r du Joab? Han svarade: Ja. Hon sade till honom: Hr
1

363

Swedish Bible

Anonymous

din tjnarinnas ord. Han svarade: Jag hr. 18D sade hon: Fordom plgade man sga s: 'I Abel skall man frga till rds'; sedan kunde man utfra sina planer. 19Vi ro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du sker att frgra en stad som r en moder i Israel. Varfr vill du frstra HERRENS arvedel? 20Joab svarade och sade: Bort det, bort det, att jag skulle vilja frstra och frdrva! 21Det r icke s, utan en man frn Efraims bergsbygd vid namn Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utlmnen allenast honom, s vill jag draga bort ifrn staden. Kvinnan svarade Joab: Hans huvud skall strax bliva utkastat till dig ver muren. 22Sedan vnde sig kvinnan med sitt kloka rd till allt folket, och de hggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. D sttte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig och drog bort ifrn staden, var och en till sin hydda. Och Joab vnde tillbaka till konungen i Jerusalem. 23Joab hade nu beflet ver hela krigshren i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade beflet ver kereterna och peleterna. 24 Adoram hade uppsikten ver de allmnna arbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. 25Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro prster. 26Dessutom var ock jairiten Ira prst hos David.

Chapter 21 Men under Davids tid uppstod en hungersnd, som varade oavbrutet i tre r; d skte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: Fr Sauls och hans blodbeflckade hus' skull sker detta, drfr att han ddade gibeoniterna. 2D kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av amorerna och fastn Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul, i sin nitlskan fr Israels barn och fr Juda, frskt att nedgra dem. 3 David sade nu till gibeoniterna: Vad skall jag gra fr eder, och varmed skall jag bringa frsoning, s att I vlsignen HERRENS arvedel? 4Gibeoniterna svarade honom: Vi fordra icke silver och guld av Saul och hans hus, ej heller hava vi rtt att dda ngon man i Israel. Han frgade: Vad begren I d att jag skall gra fr eder? 5De svarade konungen: Den man som ville frgra oss, och som stmplade mot oss, fr att vi skulle bliva utrotade och icke mer hava bestnd ngonstdes inom Israels land, 6av hans sner m sju utlmnas till oss, s att vi f upphnga dem fr HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea. Konungen sade: Jag skall utlmna dem. 7Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, fr den ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit varandra. 8Dremot tog konungen de tv sner, Armoni och Mefiboset, som Rispa, Ajas dotter, hade ftt t Saul, och de fem sner som Mikal, Sauls dotter, hade ftt t meholatiten Adriel, Barsillais son 9och verlmnade dem t gibeoniterna, och dessa upphngde dem p berget infr HERREN, s att de omkommo, alla sju p en gng. Och det var under de frsta skrdedagarna, nr kornskrden begynte, som de blevo ddade. 10D tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdrkt och hade den till sitt lger ovanp klippan frn det att skrden begynte, nda till dess att vattnet strmmade ned ver dem frn himmelen; och hon tillstadde icke himmelens fglar att sl
1

364

Swedish Bible

Anonymous

ned p dem om dagen, ej heller markens vilda djur att gra det om natten. 11Nr det blev berttat fr David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort 12begav sig David stad och hmtade Sauls och hans son Jonatans ben frn borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade nmligen i hemlighet tagit deras kroppar bort ifrn den ppna platsen i Bet-San, dr filisterna hade hngt upp dem, nr filisterna slogo Saul p Gilboa. 13Och d han hade frt Sauls och hans son Jonatans ben upp drifrn, samlade man ock ihop de upphngdas ben. 14Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad konungen hade bjudit. Och drefter hrde Gud landets bn. 15ter uppstod krig mellan filisterna och Israel. Och David drog ned med sina tjnare, och de stridde mot filisterna. Men David blev trtt; 16och Jisbo-Benob, en av rafaernas avkomlingar, vilkens lans vgde tre hundra siklar koppar, och som var ikldd en ny rustning, tnkte d dda David. 17Men Abisai, Serujas son, kom honom till hjlp och slog filisten till dds. D besvuro Davids mn honom att han icke mer skulle draga ut med dem i striden, s att han icke utslckte Israels lampa. 18Drefter stod ter en strid med filisterna vid Gob; husatiten Sibbekai slog d ned Saf, en av rafaernas avkomlingar. 19ter stod en strid med filisterna vid Gob; Elhanan, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog d ned gatiten Goljat, som hade ett spjut vars skaft liknade en vvbom. 20ter stod en strid vid Gat. Dr var en reslig man som hade sex fingrar p var hand och sex tr p var fot, eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaerna. 21Denne smdade Israel; d blev han nedgjord av Jonatan, son till Simeai, Davids broder. 22Dessa fyra voro avkomlingar av rafaerna i Gat; och de fllo fr Davids och hans tjnares hand.

Chapter 22 Och David talade till HERREN denna sngs ord, nr HERREN hade rddat honom frn alla hans fienders hand och frn Sauls hand. 2Han sade: HERRE, du mitt bergfste, min borg och min rddare, 3Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min skld och min frlsnings horn, mitt vrn och min tillflykt, min frlsare, du som frlsar mig frn vldet! 4HERREN, den hgtlovade, kallar jag, och frn mina fiender bliver jag frlst. 5Ty ddens brnningar omvrvde mig, frdrvets strmmar frskrckte mig, 6ddsrikets band omslto mig, ddens snaror fllo ver mig. 7Men jag kallade HERREN i min nd, ja, jag gick med min kallan till min Gud. Och han hrde frn sin himmelska boning min rst, och mitt rop kom till hans ron. 8D skalv jorden och bvade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptnd. 9Rk steg upp frn hans nsa och frtrande eld frn hans mun, eldsgld ljungade frn honom. 10Och han snkte himmelen och for ned och tcken var under hans ftter. 11Han for p keruben och flg, han sgs komma p vindens vingar 12Och han gjorde mrker till en hydda som omslt honom: vattenhopar, tjocka moln. 13Ur glansen framfr honom ljungade eldsgld. 14HERREN dundrade frn himmelen den Hgste lt hra sin rst. 15Han skt pilar och frskingrade dem, ljungeld och frvirrade dem.
365
1

Swedish Bible

Anonymous

16

Havets bddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, fr HERRENS npst, fr hans vredes stormvind. 17Han rckte ut sin hand frn hjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. 18Han rddade mig frn min starke fiende, frn mina ovnner, ty de voro mig vermktiga. 19 De verfllo mig p min olyckas dag, men HERREN blev mitt std. 20Han frde mig ut p rymlig plats han rddade mig, ty han hade behag till mig. 21HERREN lnar mig efter min rttfrdighet; efter mina hnders renhet vedergller han mig. 22Ty jag hll mig p HERRENS vgar och avfll icke frn min Gud i ogudaktighet; 23nej, alla hans rtter hade jag fr gonen, och frn hans stadgar vek jag icke av. 24S var jag ostrafflig fr honom och tog mig till vara fr missgrning. 25Drfr vedergllde mig HERREN efter min rttfrdighet, efter min renhet infr hans gon. 26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjlte bevisar du dig ostrafflig. 27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrnge bevisar du dig avog. 28och du frlsar ett betryckt folk, men dina gon ro emot de stolta, till att dmjuka dem. 29Ja, du, HERRE, r min lampa; ty HERREN gr mitt mrker ljust. 30Ja, med dig kan jag nedsl hrskaror, med min Gud stormar jag murar. 31 Guds vg r ostrafflig, HERRENS tal r luttrat. En skld r han fr alla som taga sin tillflykt till honom. 32Ty vem r Gud frutom HERREN, och vem r en klippa frutom vr Gud? 33Gud, du som var mitt starka vrn och ledde den ostrafflige p hans vg, 34du som gjorde hans ftter ssom hindens och stllde mig p mina hjder, 35du som lrde mina hnder att strida och mina armar att spnna kopparbgen! 36Du gav mig din frlsnings skld och din bnhrelse gjorde mig stor, 37du skaffade rum fr mina steg, dr jag gick, och mina ftter vacklade icke. 38Jag frfljde mina fiender och frgjorde dem; jag vnde icke tillbaka, frrn jag hade gjort nde p dem. 39Ja, jag gjorde nde p dem och slog dem, s att de icke mer reste sig; de fllo under mina ftter. 40Du omgjordade mig med kraft till striden, du bjde mina motstndare under mig. 41Mina fiender drev du p flykten fr mig, dem som hatade mig frgjorde jag. 42De sgo sig omkring, men det fanns ingen som frlste; efter HERREN, men han svarade dem icke. 43Och jag sttte dem snder till stoft p jorden, jag krossade och frtrampade dem ssom orenlighet p gatan. 44Du rddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud ver hedningar; folkslag som jag ej knde blevo mina tjnare. 45 Frmlingar visade mig underdnighet; vid blotta ryktet hrsammade de mig. 46Ja, frmlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och vergvo sina borgar. 47HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphjd vare Gud, min frlsnings klippa! 48Gud, som har givit mig hmnd och lagt folken under mig; 49du som har frt mig ut frn mina fiender och upphjt mig ver mina motstndare, rddat mig frn vldets man! 50Frdenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn. 51Ty du giver din konung stor seger och gr nd mot din smorde, mot David och hans sd till evig tid.

Chapter 23

366

Swedish Bible

Anonymous

Dessa voro Davids sista ord: S sger David, Isais son, s sger den man som blev hgt upphjd, Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige sngare: 2HERRENS Ande har talat genom mig, och hans ord r p min tunga; 3Israels Gud har s sagt, Israels klippa har s talat till mig: Den som rder ver mnniskorna rtt, den som rder i Guds fruktan, 4han r lik morgonens ljus, nr solen gr upp, en morgon utan moln, d jorden grnskar genom solsken efter regn. 5Ja, r det icke s med mitt hus infr Gud? Han har ju upprttat med mig ett evigt frbund, i allo stadgat och betryggat. Ja, visst skall han lta all frlsning och gldje vxa upp t mig. 6Men de onda ro allasammans lika bortkastade trnen, som man ej vill taga i med handen. 7Och mste man rra vid dem, s rustar man sig med jrn och med spjutskaft, och brnner sedan upp dem i eld p stllet. 8Dessa ro namnen p Davids hjltar: Joseb-Bassebet, en takemonit, den frnmste bland kmparna, han som svngde sitt spjut ver tta hundra som hade blivit slagna p en gng. 9Och nst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjltar som voro med David, nr de blevo smdade av filisterna, som dr hade frsamlat sig till strid; Israels mn drogo sig d tillbaka. 10Men han hll stnd och hgg in p filisterna, till dess att hans hand blev s trtt att den var ssom faststelnad vid svrdet; och HERREN beredde s en stor seger p den dagen. Sedan hade folket allenast att vnda om och flja med honom fr att plundra. 11Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En gng hade filisterna frsamlat sig, s att de utgjorde en hel skara. Och dr var ett kerstycke, fullt med linsrter. Och folket flydde fr filisterna. 12D stllde han sig mitt p kerstycket och frsvarade det och slog filisterna; och HERREN beredde s en stor seger. 13En gng drogo tre av de trettio frnmsta mnnen ned och kommo vid skrdetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filister var lgrad i Refaimsdalen. 14Men David var d p borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem. 15Och David greps av lystnad och sade: Ack att ngon ville giva mig vatten att dricka frn brunnen vid Bet-Lehems stadsport! 16D brto de tre hjltarna sig igenom filisternas lger och hmtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan gt ut det ssom ett drickoffer t HERREN. 17Han sade nmligen: Bort det, HERRE, att jag skulle gra detta! Skulle jag dricka de mns blod, som gingo stad med fara fr sina liv? Och han ville icke dricka det. Sdana ting hade de tre hjltarna gjort. 18Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den frnmste av tre andra; han svngde en gng sitt spjut ver tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre. 19Han var visserligen mer ansedd n ngon annan i detta tretal, och han var de andras hvitsman, men upp till de tre frsta kom han dock icke. 20Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man frn Kabseel; han slog ned de tv Arielerna i Moab, och det var han som en snvdersdag steg ned och slog ihjl lejonet i brunnen. 21Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s ansenlig att skda. Fastn egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned mot honom, vpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptierns hand och drpte honom med hans eget spjut. 22Sdana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjltarna. 23Han var mer ansedd n ngon av de trettio, men upp till de tre frsta kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt. 24Till de trettio hrde: Asael, Joabs broder;

367

Swedish Bible

Anonymous

Elhanan, Dodos son, frn Bet-Lehem; 25haroditen Samma; haroditen Elika; 26peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son; 27anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai; 28ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai; 29netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, frn Gibea i Benjamins barns stam; 30 Benaja, en pirgatonit; Hiddai frn Gaas' dalar; 31arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet; 32 saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan; 33harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son; 34Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son; 35Hesro frn Karmel; arabiten Paarai; 36Jigeal, Natans son, frn Soba; gaditen Bani; 37ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare t Joab, Serujas son; 38jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 39hetiten Uria. Tillsammans utgjorde de trettiosju.

Chapter 24 Men HERRENS vrede upptndes ter mot Israel, s att han uppeggade David mot dem och sade: G stad och rkna Israel och Juda. 2D sade konungen till Joab, hvitsmannen fr hans hr: Far igenom alla Israels stammar, frn Dan nda till Beer-Seba, och anstllen en folkrkning, s att jag fr veta huru stor folkmngden r. 3Joab svarade konungen: M HERREN, din Gud, frka detta folk hundrafalt, huru talrikt det n r, och m min herre konungen f se detta med egna gon. Men varfr har min herre konungen ftt lust till sdant? 4Likvl blev konungens befallning gllande, trots Joab och hrens andra hvitsmn; allts drog Joab jmte hrens andra hvitsmn ut i konungens tjnst fr att anstlla folkrkning i Israel. 5Och de gingo ver Jordan och lgrade sig vid Aroer, p hgra sidan om staden i Gads dal, och t Jaeser till. 6Drifrn kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo de till Dan-Jaan och s runt omkring till Sidon. 7Drefter kommo de till Tyrus' befstningar och till hivernas och kananernas alla stder; slutligen drogo de till Beer-Seba i Juda sydland. 8Och sedan de s hade farit igenom hela landet, kommo de efter nio mnader och tjugu dagar hem till Jerusalem. 9Och Joab uppgav fr konungen vilken slutsumma folkrkningen utvisade: i Israel funnos tta hundra tusen stridbara, svrdbevpnade mn, och Juda mn voro fem hundra tusen. 10Men Davids samvete slog honom, sedan han hade ltit rkna folket, och David sade till HERREN: Jag har syndat storligen i vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjnares missgrning, ty jag har handlat mycket draktigt. 11D nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till profeten Gad, Davids siare; han hade sagt: 12G och tala till David: S sger HERREN: Tre ting frelgger jag dig; vlj bland dem ut t dig ett som du vill att jag skall gra dig. 13D gick Gad in till David och frkunnade detta fr honom. Han sade till honom: Vill du att hungersnd under sju r skall komma i ditt land? Eller att du i tre mnader skall ndgas fly fr dina ovnner, medan de frflja dig? Eller att pest i tre dagar skall hemska ditt land? Betnk nu och eftersinna vilket svar jag skall giva honom som har snt mig. 14David svarade Gad: Jag r i stor vnda. Men lt oss d falla i HERRENS hand, ty hans barmhrtighet r stor; i mnniskohand vill jag icke falla. 15S lt d HERREN pest komma i Israel, frn morgonen
368
1

Swedish Bible

Anonymous

intill den bestmda tiden; drunder dogo av folket, ifrn Dan nda till Beer-Seba, sjuttio tusen mn. 16 Men nr ngeln rckte ut sin hand ver Jerusalem fr att frdrva det, ngrade HERREN det onda, och han sade till ngeln, folkets frdrvare: Det r nog; drag nu din hand tillbaka. Och HERRENS ngel var d vid jebusen Araunas trskplats. 17Men nr David fick se ngeln som slog folket, sade han till HERREN s: Det r ju jag som har syndat, det r jag som har gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? M din hand vnda sig mot mig och min faders hus. 18Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: G stad och res ett altare t HERREN p jebusen Araunas trskplats. 19Och David gick stad efter Gads ord, ssom HERREN hade bjudit. 20 Nr Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans tjnare kommo till honom, gick han ut och fll ned till jorden p sitt ansikte fr konungen. 21Och Arauna sade: Varfr kommer min herre konungen till sin tjnare? David svarade: Fr att kpa trskplatsen av dig och dr bygga ett altare t HERREN; och m s hemskelsen upphra bland folket. 22D sade Arauna till David: Min herre konungen tage till sitt offer vad honom tckes. Se hr ro fkreaturen till brnnoffer, och hr ro trskvagnarna, jmte fkreaturens ok, till ved. 23Alltsammans, o konung, giver Arauna t konungen. Och Arauna sade ytterligare till konungen: M HERREN, din Gud, vara dig ndig. 24 Men konungen svarade Arauna: Nej, jag vill kpa det av dig fr ett bestmt pris; ty jag vill icke offra t HERREN, min Gud, brnnoffer som jag har ftt fr intet. Och David kpte trskplatsen och fkreaturen fr femtio siklar silver. 25Och David byggde dr ett altare t HERREN och offrade brnnoffer och tackoffer. Och HERREN lyssnade till landets bn, och hemskelsen upphrde bland Israel.

1 Kings
Chapter 1 Konung David var nu gammal och kommen till hg lder; och ehuru man hljde tcken ver honom, kunde han dock icke hlla sig varm. 2D sade hans tjnare till honom: M man fr min herre konungens rkning ska upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva konungens tjnarinna och skta honom. Om hon fr ligga i din famn, s bliver min herre konungen varm 3S skte de d ver hela Israels land efter en skn flicka; och de funno Abisag frn Sunem och frde henne till konungen. 4Hon var en mycket skn flicka, och hon sktte nu konungen och betjnade honom, men konungen hade intet umgnge med henne. 5Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: Det r jag som skall bliva konung. Och han skaffade sig vagnar och ryttare, drtill ock femtio man som lpte framfr honom. 6Hans fader hade aldrig velat bedrva honom med att sga: Varfr gr du s? Han var ock mycket fager; och hans moder hade ftt honom nst efter Absalom. 7Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med prstens Ebjatar, och dessa slto sig till Adonia och understdde honom. 8Men prsten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan,
369
1

Swedish Bible

Anonymous

Simei, Rei och Davids hjltar hllo icke med Adonia. 9Och Adonia slaktade fr och fkreatur och gdkalvar vid Soheletstenen, som ligger vid Rogelskllan; och han inbjd dit alla sina brder, konungens sner, och alla de Juda mn som voro i konungens tjnst. 10Men profeten Natan, Benaja, hjltarna och sin broder Salomo inbjd han icke. 11D sade Natan s till Bat-Seba, Salomos moder: Du har vl hrt att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att vr herre David vet drom? 12 Men jag vill nu giva dig ett rd, fr att du m kunna rdda ditt liv och din son Salomos liv. 13G in till konung David och sg till honom: 'Har du icke, min herre konung, sjlv med ed lovat din tjnarinna och sagt: Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p min tron? Varfr har d Adonia blivit konung?' 14Och medan du nnu r dr och talar med konungen, skall jag efter dig komma in och bekrfta dina ord. 15S gick d Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen var nu mycket gammal; och Abisag frn Sunem betjnade konungen. 16Och Bat-Seba bugade sig och fll ned fr konungen. D frgade konungen: Vad nskar du? 17Hon sade till honom: Min herre, du har ju sjlv lovat din tjnarinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p min tron.' 18Men se, nu har Adonia blivit konung, fastn du, min herre konung, nnu icke har ftt veta det. 19Och han har slaktat tjurar och gdkalvar och fr i myckenhet, och han har inbjudit alla konungens sner och prsten Ebjatar och hrhvitsmannen Joab; men din tjnare Salomo har han icke inbjudit. 20P dig, min herre konung, ro nu hela Israels gon riktade, i frvntan att du skall kungra fr dem vem som skall sitta p min herre konungens tron efter honom. 21Eljest torde hnda, att nr min herre konungen har gtt till vila hos sina fder, d bliva jag och min son Salomo hllna ssom brottslingar. 22Medan hon nnu hll p att tala med konungen, kom profeten Natan. 23Och man anmlde det fr konungen och sade: Profeten Natan r hr. Nr han s kom infr konungen, fll han ned till jorden p sitt ansikte fr konungen. 24 Och Natan sade: Min herre konung, r det vl du som har sagt att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta p din tron? 25Ty han har i dag gtt ned och slaktat tjurar och gdkalvar och fr i myckenhet, och har inbjudit alla konungens sner och hrhvitsmnnen och prsten Ebjatar, och de hlla nu p med att ta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!' 26Men mig, din tjnare, och prsten Sadok och Benaja, Jojadas son, och din tjnare Salomo har han icke inbjudit. 27Kan vl detta hava utgtt frn min herre konungen, utan att du har ltit dina tjnare vet vem som skall sitta p min herre konungens tron efter honom? 28D svarade konung David och sade: Kallen hit till mig Bat-Seba. Nr hon nu kom infr konungen och stod infr konungen, 29betygade konungen med ed och sade: S sant HERREN lever, han som har frlossat mig frn all nd: 30ssom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, d jag sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p min tron i mitt stlle', s vill jag denna dag gra. 31D bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och fll ned fr konungen och sade: M min herre, konung David, leva evinnerligen! 32Och konung David sade: Kallen till mig prsten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son. Nr dessa kommo infr konungen, 33 sade konungen till dem: Tagen eder herres tjnare med eder och stten min son Salomo p min egen mulsna och fren honom med till Gihon. 34Dr m prsten Sadok och profeten Natan smrja

370

Swedish Bible

Anonymous

honom till konung ver Israel; sedan skolen I stta i basun och ropa: 'Leve konung Salomo!' 35 Drefter skolen I flja honom hitupp, och nr han kommer hit, skall han stta sig p min tron, och s skall han vara konung i mitt stlle. Ty det r honom jag har frordnat att vara furste ver Israel och Juda. 36D svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: Amen. S bjude ock HERREN, min herre konungens Gud. 37Ssom HERREN har varit med min herre konungen, s vare han ock med Salomo. Ja, m han gra hans tron nnu mktigare n min herres, konung Davids, tron. 38S gingo nu prsten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, ditned, jmte kereterna och peleterna, och satte Salomo p konung Davids mulsna och frde honom till Gihon. 39 Och prsten Sadok tog oljehornet ur tltet och smorde Salomo. Drefter sttte de i basun, och allt folket ropade: Leve konung Salomo! 40Sedan fljde allt folket honom upp, under det att de blste p fljter och visade sin gldje med ett s stort jubel, att jorden kunde rmna av deras rop. 41 Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig hrde detta, just d de hade slutat att ta. Nr Joab nu hrde basunljudet, sade han: Varfr hres detta larm frn staden? 42Medan han nnu talade, kom Jonatan, prsten Ebjatars son; och Adonia sade: Kom hit, ty du r en rttskaffens man och har nog ett gott gldjebudskap att frkunna. 43Jonatan svarade och sade till Adonia: Nej, vr herre, konung David, har gjort Salomo till konung. 44Och konungen har med honom snt stad prsten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, jmte kereterna och peleterna, och de hava satt honom p konungens mulsna. 45Drefter hava prsten Sadok och profeten Natan i Gihon smort honom till konung, och sedan hava de dragit upp drifrn under jubel, och hela staden har kommit i rrelse. Hrav kommer det buller som I haven hrt. 46Salomo sitter nu ock p konungatronen. 47Vidare hava konungens tjnare kommit och lycknskat vr herre konung David, och sagt: 'Din Gud lte Salomos namn bliva nnu strre n ditt namn, och hans tron nnu mktigare n din tron.' Och konungen har tillbett, nedbjd p sin sng; 48ja, konungen har sagt s: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i dag har satt en eftertrdare p min tron, s att jag med egna gon har ftt se det! 49D blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia frskrckta och stodo upp och gingo bort, var och en sin vg. 50Men Adonia fruktade s fr Salomo, att han stod upp och gick bort och fattade i hornen p altaret. 51Och det blev berttat fr Salomo: Se, Adonia fruktar fr konung Salomo; drfr har han fattat i hornen p altaret och sagt: 'Konung Salomo mste lova mig i dag med ed att han icke skall dda sin tjnare med svrd.' 52D sade Salomo: Om han vill vara en rttskaffens man, s skall icke ett hr av hans huvud falla till jorden; men om ngot ont bliver funnet hos honom, s skall han d. 53Drefter snde konung Salomo stad och lt hmta honom frn altaret; och han kom och fll ned fr konung Salomo. D sade Salomo till honom: G hem till ditt.

Chapter 2

371

Swedish Bible

Anonymous

D nu tiden tillstundade att David skulle d, bjd han sin son Salomo och sade: 2Jag gr nu all vrldens vg; s var d frimodig och visa dig ssom en man. 3Och hll vad HERREN, din Gud, bjuder dig hlla, s att du vandrar p hans vgar och hller hans stadgar, hans bud och rtter och vittnesbrd, ssom det r skrivet i Moses lag, p det att du m hava framgng i allt vad du gr, och verallt dit du vnder dig; 4s att HERREN fr uppfylla det ord som han talade om mig, d han sade: 'Om dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra infr mig i trohet och av allt sitt hjrta och av all sin sjl, d' -- sade han -- 'skall p Israels tron aldrig saknas en avkomling av dig.' 5Vidare: du vet vl vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig, huru han gjorde mot de tv hrhvitsmnnen i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son, huru han drpte dem, s att han i fredstid utgt blod, likasom hade det varit krig, och, likasom hade det varit krig, lt blod komma p bltet som han hade omkring sina lnder, och p skorna som han hade p sina ftter. 6S gr nu efter din vishet, och lt icke hans gr hr f med frid fara ned i ddsriket. 7Men mot gileaditen Barsillais sner skall du bevisa godhet, s att de f vara med bland dem som ta vid ditt bord; ty p sdant stt bemtte de mig, nr jag flydde fr din broder Absalom. 8Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten frn Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga frbannelser p den dag d jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig till mtes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och sade: 'Jag skall icke dda dig med svrd.' 9Men nu m du icke lta honom bliva ostraffad, ty du r en vis man och vet vl vad du br gra med honom, s att du lter hans gr hr med blod fara ned i ddsriket. 10och David gick till vila hos sina fder och blev begraven i Davids stad. 11Den tid David regerade ver Israel var fyrtio r; i Hebron regerade han i sju r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre r. 12Och Salomo satte sig p sin fader Davids tron, och han konungamakt blev starkt befst. 13Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder. Hon frgade d: Har du gott att meddela? Han svarade: Ja. 14Drefter sade han: Jag har ngot att tala med dig om. Hon svarade: Tala. 15D sade han: Du vet sjlv att konungadmet tillhrde mig, och att hela Israel fste sina blickar p mig, i frvntan att jag skulle bliva konung. Men s gick konungadmet ifrn mig och blev min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans. 16 Nu har jag en enda bn till dig. Visa icke bort mig. Hon svarade honom: Tala. 17D sade han: Sg till konung Salomo -- dig visar han ju icke bort -- att han giver mig Abisag frn Sunem till hustru. 18Bat-Seba svarade: Gott! Jag skall sjlv tala med konungen om dig. 19S gick d Bat-Seba in till konung Salomo fr att tala med honom om Adonia. D stod konungen upp och gick emot henne och bugade sig fr henne och satte sig drefter p sin stol; man stllde ock fram en stol t konungens moder, och hon satte sig p hans hgra sida. 20Drefter sade hon: Jag har en enda liten bn till dig. Visa icke bort mig. Konungen svarade henne: Framstll din bn, min moder; jag vill ingalunda visa bort dig. 21D sade hon: Lt giva Abisag frn Sunem t din broder Adonia till hustru. 22Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: Varfr begr du endast Abisag frn Sunem t Adonia? Du kunde lika grna begra konungadmet t honom -- han r ju min ldste broder -- ja, t honom och t prsten Ebjatar och t Joab, Serujas son. 23Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: Gud straffe mig nu och framgent, om icke

372

Swedish Bible

Anonymous

Adonia med sitt liv skall f umglla att han har talat detta. 24Och nu, s sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt mig p min fader Davids tron, och som, enligt sitt lfte, har uppbyggt t mig ett hus: i dag skall Adonia ddas. 25Drefter snde konung Salomo stad och lt utfra detta genom Benaja, Jojadas son; denne sttte ned honom, s att han dog. 26Och till prsten Ebjatar sade konungen: G bort till ditt jordagods i Anatot, ty du har frtjnat dden; men i dag vill jag icke dda dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark framfr min fader David, och eftersom du med min fader har lidit allt vad han har ftt lida. 27S drev Salomo bort Ebjatar och lt honom icke lngre vara HERRENS prst, fr att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat i Silo ver Elis hus. 28D nu ryktet hrom kom till Joab -- som ju hade slutit sig till Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom -- flydde han till HERRENS tlt och fattade i hornen p altaret. 29Men nr det blev berttat fr konung Salomo att Joab hade flytt till HERRENS tlt, och att han stod invid altaret, snde Salomo stad Benaja, Jojadas son, och sade: G och stt ned honom. 30Nr Benaja s kom till HERRENS tlt, sade han till honom: S sger konungen: G bort hrifrn. Men han svarade: Nej; hr vill jag d. Nr Benaja framfrde detta till konungen och sade: S och s har Joab sagt, s har han svarat mig, 31sade konungen till honom: Gr ssom han har sagt, stt ned honom och begrav honom, s att du befriar mig och min faders hus frn skulden fr det blod som Joab utan sak har utgjutit. 32Och m HERREN lta hans blod komma tillbaka ver hans eget huvud, drfr att han sttte ned tv mn som voro rttfrdigare och bttre n han sjlv, och drpte dem med svrd, utan att min fader David visste det, nmligen Abner, Ners son, hrhvitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, hrhvitsmannen i Juda. 33Ja, deras blod skall komma tillbaka ver Joabs och hans efterkommandes huvud fr evigt. Men t David och hans efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid till evig tid. 34S gick d Benaja, Jojadas son, ditupp och sttte ned honom och ddade honom; och han blev begraven dr han bodde i knen. 35Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans stlle ver hren; och prsten Sadok hade konungen satt i Ebjatars stlle. 36Drefter snde konungen och lt kalla till sig Simei och sade till honom: Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo dr, och drifrn fr du icke g ut, varken hit eller dit. 37Ty det m du veta, att p den dag du gr ut och gr ver bcken Kidron skall du dden d. Ditt blod kommer d ver ditt eget huvud. 38Simei sade till konungen: Vad du har talat r gott; ssom min herre konungen har sagt, s skall din tjnare gra. Och Simei bodde i Jerusalem en lng tid. 39Men tre r drefter hnde sig att tv tjnare flydde ifrn Simei till Akis, Maakas son, konungen i Gat. Och man berttade fr Simei och sade: Dina tjnare ro i Gat. 40D stod Simei upp och sadlade sin sna och begav sig till Akis i Gat fr att ska efter sina tjnare. Simei begav sig allts stad och hmtade sina tjnare frn Gat. 41Men nr det blev berttat fr Salomo att Simei hade begivit sig frn Jerusalem till Gat och kommit tillbaka, 42snde konungen och lt kalla till sig Simei och sade till honom: Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och sagt till dig: 'Det m du veta, att p den dag du gr ut och begiver dig hit eller dit skall du dden d'? Och du svarade mig: 'Vad du har sagt r gott, och jag har hrt det.' 43Varfr har du d icke aktat p din ed vid HERREN och p det bud som jag har givit dig? 44Och konungen sade ytterligare

373

Swedish Bible

Anonymous

till Simei: Du knner sjlv allt det onda som ditt hjrta vet med sig att du har gjort min fader David. HERREN skall nu lta din ondska komma tillbaka ver ditt eget huvud. 45Men konung Salomo skall bliva vlsignad, och Davids tron skall bliva befst infr HERREN till evig tid. 46P konungens befallning gick drefter Benaja, Jojadas son, fram och sttte ned honom, s att han dog. Och konungadmet blev befst i Salomos hand.

Chapter 3 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog Faraos dotter till hustru och frde henne in i Davids stad, och dr fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus frdigt, s ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem. 2Emellertid offrade folket p hjderna, eftersom nnu vid denna tid intet hus hade blivit byggt t HERRENS namn. 3Och Salomo lskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids stadgar, utom att han frambar offer p hjderna och tnde offereld dr. 4Och konungen begav sig till Gibeon fr att offra dr, ty detta var den frnmsta offerhjden; tusen brnnoffer offrade Salomo p altaret dr. 5I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN fr Salomo i en drm om natten; Gud sade: Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig. 6Salomo svarade: Du har gjort stor nd med din tjnare, min fader David, eftersom han vandrade infr dig i trohet, rttfrdighet och rttsinnighet mot dig. Och du bevarade t honom denna stora nd och gav honom en son till eftertrdare p hans tron, ssom ju nu har skett. 7Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjnare till konung efter min fader David; men jag r en helt ung man, som icke rtt frstr att vara ledare och anfrare. 8Och din tjnare r hr bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som r s talrikt att det icke kan rknas eller tljas fr sin myckenhets skull. 9S giv nu din tjnare ett hrsamt hjrta, s att han kan vara domare fr ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem frmr vl eljest att vara domare fr detta ditt stora folk? 10Detta, att Salomo bad om sdant, tcktes Herren. 11Och Gud sade till honom: Eftersom du har bett om sdant och icke bett om ett lngt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att f frstnd till att akta p vad rtt r, 12se, drfr vill jag gra ssom du nskar; se, jag giver dig ett s vist och frstndigt hjrta, att din like icke har funnits fre dig, och att din like ej heller skall uppst efter dig. 13Drtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nmligen bde rikedom och ra, s att i all din tid ingen konung skall vara din like. 14Och om du vandrar p mina vgar, s att du hller mina stadgar och bud, ssom din fader David gjorde, d skall jag lta dig lnge leva. 15 Drefter vaknade Salomo och fann att det var en drm. Och nr han kom till Jerusalem, trdde han fram infr Herrens frbundsark och offrade brnnoffer och frambar tackoffer; och drefter gjorde han ett gstabud fr alla sina tjnare. 16Vid den tiden kommo tv skkor till konungen och trdde fram infr honom. 17Och den ena kvinnan sade: Hr mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag fdde barn dr i huset hos henne. 18Sedan, p tredje dagen efter det jag hade ftt mitt barn, fdde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att ngon frmmande
1

374

Swedish Bible

Anonymous

var hos oss i huset; allenast vi bda voro i huset. 19Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjl honom. 20D stod hon upp om natten och tog min son frn min sida, under det att din tjnarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin dde son lade hon i min famn. 21Nr jag d om morgonen reste mig upp fr att giva min son di, fick jag se att han var dd. Men nr jag sg nogare p honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade ftt. 22D sade den andra kvinnan: Det r icke s. Min son r den som lever, och din son r den som r dd. Men den frsta svarade: Det r icke s. Din son r den som r dd, och min son r den som lever. S tvistade de infr konungen. 23D sade konungen: Den ena sger: 'Denne, den som lever, r min son, och din son r den som r dd.' Och den andra sger: 'Det r icke s. Din son r den som r dd, och min son r den som lever.' 24Drefter sade konungen: Tagen hit ett svrd. Och nr man hade burit svrdet fram till konungen, 25sade konungen: Huggen det levande barnet i tv delar, och given den ena hlften t den ena och den andra hlften t den andra. 26Men d sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjrta upprrdes av krlek till sonen -- hon sade: Hr mig, herre; given henne det levande barnet; dden det icke. Men den andra sade: M det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu. 27D tog konungen till orda och sade: Given henne det levande barnet; dden det icke. Hon r dess moder. 28Nr nu hela Israel fick hra talas om den dom som konungen hade fllt, hpnade de ver konungen, ty de sgo att Guds vishet var i honom till att skipa rtt.

Chapter 4 Konung Salomo var nu konung ver hela Israel. 2Och dessa voro hans frnmsta mn: Asarja, Sadoks son, var prst; 3Elihoref och Ahia, Sisas sner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler; 4Benaja, Jojadas son, var verbeflhavare; Sadok och Ebjatar voro prster; 5Asarja, Natans son, var verfogde; Sabud, Natans son, en prst, var konungens vn; 6Ahisar var verhovmstare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten ver de allmnna arbetena. 7Och Salomo hade satt ver hela Israel tolv fogdar, som skulle srja fr vad konungen och hans hus behvde; var och en hade rligen sin mnad, d han skulle srja fr dessa behov. 8Och fljande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd; 9Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan; 10Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet; 11Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --; 12Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger p sidan om Saretan, nedanfr Jisreel, frn Bet-Sean nda till Abel-Mehola och bortom Jokmeam; 13Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landstrckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora stder med murar och kopparbommar; 14Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim; 15Ahimaas i Naftali; ocks han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru; 16Baana, Husais son, i Aser och Alot; 17Josafat, Paruas son, i Isaskar; 18Simei, Elas son, i Benjamin; 19Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade
375
1

Swedish Bible

Anonymous

tillhrt Sihon, amorernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet. 20Juda och Israel voro d talrika, s talrika som sanden vid havet; och man t och drack och var glad. 21S var nu Salomo herre ver alla riken ifrn floden till filisternas land och nda ned till Egyptens grns; de frde sknker till Salomo och voro honom underdniga, s lnge han levde. 22Och vad Salomo fr var dag behvde av livsmedel var: trettio korer fint mjl och sextio korer vanligt mjl, 23tio gdda oxar, tjugu valloxar och hundra far, frutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gdda fglar. 24Ty han rdde ver hela landet p andra sidan floden, ifrn Tifsa nda till Gasa, ver alla konungar p andra sidan floden; och han hade fred p alla sidor, runt omkring, 25S att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vintrd och sitt fikontrd, ifrn Dan nda till Beer-Seba, s lnge Salomo levde. 26Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshstar och tolv tusen ridhstar. 27Och de nmnda fogdarna srjde var sin mnad fr konung Salomos behov, och fr allas som hade tilltrde till konung Salomos bord; de lto intet fattas. 28Och kornet och halmen fr hstarna och travarna frde de, var och en i sin ordning, till det stlle dr han uppehll sig. 29Och Gud gav Salomo vishet och frstnd i mycket rikt mtt och s mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden p havets strand, 30s att Salomos vishet var strre n alla sterlnningars vishet och all Egyptens vishet. 31Han var visare n alla andra mnniskor, visare n esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols sner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring. 32Han diktade tre tusen ordsprk, och hans snger voro ett tusen fem. 33 Han talade om trden, frn cedern p Libanon nda till isopen, som vxer fram ur vggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om fglarna, om krldjuren och om fiskarna. 34Och frn alla folk kom man fr att hra Salomos visdom, frn alla konungar p jorden, som hade hrt talas om hans visdom.

Chapter 5 Och Hiram, konungen i Tyrus, snde sina tjnare till Salomo, sedan han hade ftt hra att denne hade blivit smord till konung efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids vn. 2Och Salomo snde till Hiram och lt sga: 3Du vet sjlv att min fader David icke kunde bygga ngot hus t HERRENS, sin Guds, namn, fr de krigs skull med vilka fienderna runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under hans ftter 4Men nu har HERREN, min Gud, ltit mig f ro p alla sidor; ingen motstndare finnes, och ingen olycka r p frde. 5Drfr tnker jag nu p att bygga ett hus t HERRENS, min Guds, namn, ssom HERREN talade till min fader David, i det han sade: 'Din son, den som jag skall stta p din tron efter dig, han skall bygga huset t mitt namn.' 6S bjud nu att man hugger t mig cedrar p Libanon. Hrvid skola mina tjnare vara dina tjnare behjlpliga; och jag vill giva dig betalning fr dina tjnares arbete, alldeles ssom du sjlv begr. Ty du vet sjlv att bland oss icke finnes ngon som r s skicklig att hugga virke som sidonierna. 7D nu Hiram hrde Salomos ord, blev han mycket glad; och han sade: Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en s vis son till att regera ver detta talrika folk! 8Och
376
1

Swedish Bible

Anonymous

Hiram snde till Salomo och lt sga: Jag har hrt det budskap du har snt till mig. Jag vill gra allt vad du begr i frga om cedertr och cypresstr. 9Mina tjnare skola fra virket frn Libanon ned till havet, och jag skall lta lgga det i flottar p havet och fra det till det stlle som du anvisar mig, och lossa det dr; men du m sjlv avhmta det. Du ter skall gra vad jag begr, nmligen frse mitt hus med livsmedel. 10S gav d Hirom t Salomo cedertr och cypresstr, s mycket han begrde. 11Men Salomo gav t Hiram tjugu tusen korer vete, till fda fr hans hus, och tjugu korer olja av sttta oliver. Detta gav Salomo t Hiram fr vart r. 12Och HERREN hade givit Salomo vishet, ssom han hade lovat honom. Och vnskap rdde mellan Hiram och Salomo; och de slto frbund med varandra. 13Och konung Salomo bdade upp arbetsfolk ur hela Israel, och arbetsfolket utgjorde trettio tusen man. 14Dessa snde han till Libanon, tio tusen i vr mnad, skiftevis, s att de voro en mnad p Libanon och tv mnader hemma; och Adoniram hade uppsikten ver de allmnna arbetena. 15Och Salomo hade sjuttio tusen mn som buro brdor, och ttio tusen som hggo sten i bergen, 16frutom de verfogdar som av Salomo voro anstllda ver arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade beflet ver folket som utfrde arbetet. 17Och p konungens befallning brto de stora och dyrbara stenar, fr att husets grund skulle kunna lggas med huggen sten, 18Och Salomos byggningsmn och Hiroms byggningsmn och mnnen frn Gebal hggo och tillredde bde det trvirke och de stenar som behvdes till att bygga huset.

Chapter 6 I det fyra hundra ttionde ret efter Israels barns uttg ur Egyptens land, i det fjrde ret av Salomos regering ver Israel, i mnaden Siv, det r den andra mnaden, begynte han bygga huset t HERREN. 2Huset som konung Salomo byggde t HERREN var sextio alnar lngt, tjugu alnar brett och trettio alnar hgt. 3Frhuset framfr tempelsalen var tjugu alnar lngt, framfr husets kortsida, och tio alnar brett, dr det lg framfr huset. 4Och han gjorde fnster p huset, slutna fnster, med bjlkramar. 5Och runt omkring huset, utmed dess vgg, uppfrde han en ytterbyggnad, som gick runt omkring husets vggar, bde utmed tempelsalen och utmed koret; och han gjorde dri sidokamrar runt omkring. 6Den nedersta vningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty han hade gjort avsatser p huset runt omkring utvndigt, fr att icke behva gra fsthl i husets vggar. 7Och nr huset uppfrdes, byggdes det av sten som hade blivit frdighuggen vid stenbrottet; allts hrdes varken hammare eller yxa eller andra jrnverktyg vid huset, nr det byggdes. 8Drren till mellersta sidokammaren hade sin plats p husets sdra sida, och genom en trappgng kom man upp till den mellersta vningen, och frn den mellersta vningen upp till den tredje. 9S byggde han huset och fullbordade det. Och han panelade huset med inlggningar och med cederplankor i rader. 10Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han vningarna fem alnar hga; och den var fst vid huset med cederbjlkar. 11 Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade: 12Med detta hus som du nu bygger skall s ske:
1

377

Swedish Bible

Anonymous

om du vandrar efter mina stadgar och gr efter mina rtter och hller alla mina bud och vandrar efter dem, s skall jag p dig uppfylla mitt ord, det som jag talade till din fader David: 13jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall icke vergiva mitt folk Israel. 14S byggde nu Salomo huset och fullbordade det. 15Han tckte husets vggar invndigt med brder av cedertr. Frn husets golv nda upp till takbjlkarna verkldde han det med tr invndigt; husets golv verkldde han med brder av cypresstr. 16Och han tckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med brder av cedertr, frn golvet nda upp till bjlkarna; s inrttade han rummet drinne t sig till ett kor: det allraheligaste. 17Och fyrtio alnar mtte den del av huset, som utgjorde tempelsalen drframfr. 18 Och innantill hade huset en belggning av cedertr med utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammans var dr av cedertr, ingen sten syntes. 19Och ett kor inredde han i det inre av huset fr att dr stlla HERRENS frbundsark. 20Och framfr koret, som var tjugu alnar lngt, tjugu alnar brett och tjugu alnar hgt, och som han verdrog med fint guld, satte han ett altare, verkltt med cedertr. 21Och Salomo verdrog det inre av huset med fint guld. Och med kedjor av guld stngde han fr koret; och jmvl detta verdrog han med guld. 22Allts verdrog han hela huset med guld, till dess att hela huset var helt och hllet verdraget med guld. Han verdrog ock med guld hela det altare som hrde till koret. 23Och till koret gjorde han tv keruber av olivtr. Den ena av dem var tio alnar hg; 24och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andra vinge var ock fem alnar, s att det var tio alnar frn den ena vingspetsen till den andra. 25Den andra keruben var ock tio alnar. Bda keruberna hade samma mtt och samma form: 26den ena keruben var tio alnar hg och likas den andra keruben. 27Och han stllde keruberna i de innersta av huset, och keruberna bredde ut sina vingar, s att den enas ena vinge rrde vid den ena vggen och den andra kerubens ena vinge rrde vid den andra vggen; och mitt i huset rrde deras bda andra vingar vid varandra. 28Och han verdrog keruberna med guld. 29Och alla husets vggar runt omkring utsirade han med snidverk i form av keruber, palmer och blomsterband; s bde i det inre rummet och i det yttre. 30Och husets golv verdrog han med guld; s bde i det inre rummet och i det yttre. 31 Fr ingngen till koret gjorde han drrar av olivtr. Drrinfattningen hade formen av en femkant. 32 Och de bda drrarna av olivtr prydde han med utsirningar i form av keruber, palmer och blomsterband, och verdrog dem med guld; han lade ut guldet ver keruberna och palmerna. 33 Likas gjorde han fr ingngen till tempelsalen drrposter av olivtr, i fyrkant, 34och tv drrar av cypresstr, var drr bestende av tv drrhalvor som kunde vridas. 35Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, och verdrog dem med guld, som lades jmnt ver snidverken. 36 Vidare byggde han den inre frgrdsmuren av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjlkar av cedertr. 37I det fjrde ret blev grunden lagd till HERRENS hus, i mnaden Siv. 38Och i det elfte ret, mnaden Bul, det r den ttonde mnaden, var huset frdigt till alla sina delar alldeles ssom det skulle vara. Han byggde allts drp i sju r.

378

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 7 Men p sitt eget hus byggde Salomo i tretton r, innan han fick hela sitt hus frdigt. 2Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar lngt, femtio alnar brett och trettio alnar hgt, med fyra rader pelare av cedertr och med huggna bjlkar av cedertr ovanp pelarna. 3Det hade ock ett tak av cedertr ver sidokamrarna, vilka vilade p pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad. 4Och det hade bjlklag i tre rader; och fnsterppningarna sutto mitt emot varandra i tre omgngar. 5Alla drrppningar och drrposter voro fyrkantiga, av bjlkar; och fnsterppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i tre omgngar. 6Vidare gjorde han pelarfrhuset, femtio alnar lngt och trettio alnar brett, och framfr detta ocks ett frhus med pelare, och med ett trapphus framfr dessa. 7Och han gjorde tronfrhuset, dr han skulle skipa rtt, domsfrhuset; det var belagt med cedertr frn golv till tak. 8Och hans eget hus, dr han sjlv skulle bo, p den andra grden, innanfr frhuset, var byggt p samma stt. Salomo byggde ock ett hus, likadant som detta frhus, t Faraos dotter, som han hade tagit till hustru. 9Allt detta var av dyrbara stenar, avmtta ssom byggnadsblock och sgade med sg invndigt och utvndigt, alltsammans, nda ifrn grunden upp till taklisterna; och likas allt drutanfr, nda till den stora frgrdsmuren. 10Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tio alnars lngd och av tta alnars lngd. 11Drovanp lgo dyrbara stenar, avmtta ssom byggnadsblock, vensom cederbjlkar. 12Och den stora frgrdsmuren dr runt omkring var uppfrd av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjlkar av cedertr. S var det ock med den inre frgrdsmuren till HERRENS hus, s jmvl med husets frhus. 13Och konung Salomo snde och lt hmta Hiram frn Tyrus. 14Denne var son till en nka av Naftali stam, och hans fader var en tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och frstnd och kunskap i fullt mtt till att utfra alla slags arbeten av koppar. Han kom nu till konung Salomo och utfrde alla hans arbeten. 15Han frfrdigade de bda pelarna av koppar. Aderton alnar hg var den ena pelaren, och en tolv alnar lng trd mtte omfnget av den andra pelaren. 16Han gjorde ock tv pelarhuvuden, gjutna av koppar, till att stta ovanp pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar hgt. 17Ntlika utsirningar, som bildade ett ntverk, hngprydnader i form av kedjor funnos p pelarhuvudena som sutto ovanp pelarna, sju p vart pelarhuvud. 18Och han gjorde pelarna s, att tv rader gingo runt omkring ver det ena av de ntverk som tjnade till att betcka pelarhuvudena, vilka hjde sig ver granatpplena; och likadant gjorde han p det andra pelarhuvudet. 19Och pelarhuvudena som sutto ovanp pelarna inne i frhuset voro utformade till liljor, och mtte fyra alnar. 20P bda pelarna funnos pelarhuvuden, ocks ovantill invid den bukformiga delen inemot ntverket. Och granatpplena voro tv hundra, i rader runt omkring, ver det andra pelarhuvudet. 21Pelarna stllde han upp vid frhuset till tempelsalen. t den pelare han stllde upp p hgra sidan gav han namnet Jakin, och t den han stllde upp p vnstra sidan gav han namnet Boas. 22verst voro pelarna utformade till liljor. S blev d arbetet med pelarna fullbordat. 23Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar frn den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar hgt; och ett trettio alnar lngt snre mtte dess omfng.
1

379

Swedish Bible

Anonymous

24

Och under kanten voro gurklika sirater, som omgvo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- s att de gingo runt omkring havet. De gurklika siraterna sutto i tv rader, och de voro gjutna i ett stycke med det vriga. 25Det stod p tolv oxar, tre vnda mot norr, tre vnda mot vster, tre vnda mot sder och tre vnda mot ster; havet stod ovanp dessa, och deras bakdelar voro alla vnda int. 26Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord ssom kanten p en bgare, i form av en utslagen lilja. Det rymde tv tusen bat. 27Vidare gjorde han de tio bckenstllen, av koppar. Vart stll var fyra alnar lngt, fyra alnar brett och tre alnar hgt. 28Och p fljande stt voro dessa stll gjorda. De voro frsedda med sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellan hrnlisterna. 29P dessa sidolister mellan hrnlisterna funnos avbildade lejon, tjurar och keruber, och likas p hrnlisterna upptill. Under lejonen och tjurarna sutto nedhngande blomsterslingor. 30 Vart stll hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; och dess fyra ftter voro frsedda med brarmar. Dessa brarmar voro gjutna till att sitta under bckenet, och mitt fr var och en sutto blomsterslingor. 31Sin ppning hade det inom kransstycket, som hjde sig en aln uppt. ppningen i detta var rund; det var s gjort, att det kunde tjna ssom underlag, och det mtte en och en halv aln. Ocks p dess ppning funnos utsirningar. Men sidolisterna drtill voro fyrkantiga, icke runda. 32 De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens hllare voro fsta vid bckenstllet. Vart hjul mtte en och en halv aln. 33Hjulen voro gjorda ssom vagnshjul; och deras hllare, deras ringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna. 34Fyra brarmar funnos p vart stll, i de fyra hrnen; brarmarna voro gjorda i ett stycke med sitt stll. 35verst p vart stll var en helt och hllet rund uppsats, en halv aln hg; och ovantill p vart stll sutto dess hllare, s ock dess sidolister gjorda i ett stycke drmed. 36Och p hllarnas ytor och p sidolisterna inristade han keruber, lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns p var och en, s ock blomsterslingor runt omkring. 37P detta stt gjorde han de tio bckenstllen; de voro alla gjutna p samma stt och hade samma mtt och samma form 38Han gjorde ock tio bcken, av koppar. Fyrtio bat rymde vart bcken, och vart bcken mtte fyra alnar; till vart och ett av de tio bckenstllen gjordes ett bcken. 39 Och han stllde fem av bckenstllen p hgra sidan om huset och fem p vnstra sidan om huset. Och havet stllde han p hgra sidan om huset, t sydost. 40Hirom gjorde dessa bcken, s ock skovlarna och sklarna. S frde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utfra t konung Salomo fr HERRENS hus: 41nmligen tv pelare, och de tv klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp pelarna, och de tv ntverk som skulle betcka de bda klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp pelarna, 42drjmte de fyra hundra granatpplena till de bda ntverken, tv rader granatpplen till vart ntverk, fr att de bda klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p pelarna s skulle bliva betckta, 43Vidare de tio bckenstllen och de tio bckenen p bckenstllen, 44s ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna under havet, 45vidare askkrlen, skovlarna och sklarna, korteligen, alla redan nmnda freml som Hiram gjorde t konung Salomo fr HERRENS hus. Allt var av polerad koppar. 46P Jordansltten lt konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Saretan. 47Och fr den vermttan stora myckenhetens skull lmnade Salomo alla fremlen ovgda, s att kopparens vikt icke blev utrnt. 48Salomo gjorde ock alla vriga freml som skulle

380

Swedish Bible

Anonymous

finnas i HERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet som skdebrden skulle ligga p, 49 s ock ljusstakarna, fem p hgra sidan och fem p vnstra framfr koret, av fint guld, med blomverket, lamporna och lamptngerna av guld, 50vidare faten, knivarna, de bda slagen av sklar och fyrfaten, av fint guld, ntligen de gyllene gngjrnen till de drrar som ledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och till de drrar i huset, som ledde till tempelsalen. 51Sedan allt det arbete som konung Salomo lt utfra p HERRENS hus var frdigt, frde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat t HERREN: silvret, guldet och krlen; detta lade han in i skattkamrarna i HERRENS hus.

Chapter 8 Drefter frsamlade Salomo de ldste i Israel, alla huvudmnnen fr stammarna, Israels barns familjehvdingar, till konung Salomo i Jerusalem, fr att hmta HERRENS frbundsark upp frn Davids stad, det r Sion. 2S frsamlade sig d till konung Salomo alla Israels mn under hgtiden i mnaden Etanim, det r den sjunde mnaden. 3Nr d alla de ldste i Israel hade kommit tillstdes, lyfte prsterna upp arken. 4Och de hmtade HERRENS ark och uppenbarelsetltet ditupp, jmte alla heliga freml som funnos i tltet; prsterna och leviterna hmtade det ditupp. 5Och konung Salomo stod framfr arken jmte Israels hela menighet, som hade frsamlats till honom; och de offrade drvid smboskap och fkreatur i sdan myckenhet, att de icke kunde tljas eller rknas. 6 Och prsterna buro in HERRENS frbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar. 7Ty keruberna bredde ut sina vingar fram ver den plats dr arken stod, s att arken och dess stnger ovantill betcktes av keruberna. 8Och stngerna voro s lnga, att deras ndar vl kunde ses frn helgedomen framfr koret, men dremot icke voro synliga lngre ute. Och de hava blivit kvar dr nda till denna dag. 9I arken fanns intet annat n de tv stentavlor som Mose hade lagt ned dri vid Horeb, nr HERREN slt frbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land. 10Men nr prsterna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn HERRENS hus, 11s att prsterna fr molnskyns skull icke kunde st dr och gra tjnst; ty HERRENS hrlighet uppfyllde HERRENS hus. 12D sade Salomo: HERREN har sagt att han vill bo i tcknet. 13Jag har nu byggt ett hus till boning t dig, berett en plats dr du m frbliva till evig tid. 14Sedan vnde konungen sig om och vlsignade Israels hela frsamling, under det att Israels hela frsamling frblev stende. 15Han sade: Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade: 16'Frn den dag d jag frde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag icke i ngon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus dr mitt namn skulle vara; men David har jag utvalt till att rda ver mitt folk Israel.' 17Och min fader David hade vl i sinnet att bygga ett hus t HERRENS, Israels Guds, namn; 18men HERREN sade till min fader David: 'D du nu har i sinnet att bygga ett hus t mitt namn, s gr du visserligen vl dri att du har detta i sinnet; 19dock skall icke du f bygga
381
1

Swedish Bible

Anonymous

detta hus, utan din son, den som har utgtt frn din lnd, han skall bygga huset t mitt namn.' 20Och HERREN har uppfyllt det lfte han gav; ty jag har kommit upp min fader Davids stlle och sitter nu p Israels tron, ssom HERREN lovade, och jag har byggt huset t HERRENS, Israels Guds, namn. 21Och dr har jag tillrett ett rum fr arken, i vilken frvaras det frbund som HERREN slt med vra fder, nr han frde dem ut ur Egyptens land. 22Drefter trdde Salomo fram fr HERRENS altare infr Israels hela frsamling, och utrckte sina hnder mot himmelen 23och sade: HERRE, Israels Gud, ingen gud r dig lik, uppe i himmelen eller nere p jorden, du som hller frbund och bevarar nd mot dina tjnare, nr de vandra infr dig av allt sitt hjrta, 24du som har hllit vad du lovade din tjnare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, ssom nu har skett. 25S hll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjnare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, d p Israels tron icke infr mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra infr mig, ssom du har vandrat infr mig.' 26S lt nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din tjnare David, min fader, bliva sanna. 27Men kan d Gud verkligen bo p jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d detta hus som jag har byggt! 28Men vnd dig nd till din tjnares bn och kallan, HERRE, min Gud, s att du hr p det rop och den bn som din tjnare nu uppsnder till dig, 29och lter dina gon natt och dag vara ppna och vnda mot detta hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara dr' -- s att du ock hr den bn som din tjnare beder, vnd mot denna plats. 30Ja, hr p den kallan som din tjnare och ditt folk Israel uppsnda, vnda mot denna plats. M du hra den och lta den komma upp till himmelen, dr du bor; och nr du hr, s m du frlta. 31Om ngon frsyndar sig mot sin nsta och man lgger honom en ed och lter honom svrja, och han s kommer och svr infr ditt altare i detta hus, 32m du d hra det i himmelen och utfra ditt verk och skaffa dina tjnare rtt, i det att du dmer den skyldige skyldig och lter hans grningar komma ver hans huvud, men skaffar rtt t den som har rtt och lter honom f efter hans rttfrdighet. 33Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, drfr att de hava syndat mot dig, men de omvnda sig till dig och prisa ditt namn och bedja och kalla dig i detta hus, 34m du d hra det i himmelen och frlta ditt folk Israels synd och lta dem komma tillbaka till det land som du har givit t deras fder. 35Om himmelen bliver tillsluten, s att regn icke faller, drfr att de hava syndat mot dig, men de d bedja, vnda mot denna plats, och prisa ditt namn och omvnda sig frn sin synd, nr du bnhr dem, 36m du d hra det i himmelen och frlta dina tjnares och ditt folk Israels synd, i det att du lr dem den goda vg som de skola vandra; och m du lta det regna ver ditt land, det som du har givit t ditt folk till arvedel. 37Om hungersnd uppstr i landet, om pest uppstr, om sot eller rost, om grshoppor eller grsmaskar komma, om fienden trnger folket i det land dr deras stder st, eller om ngon annan plga eller sjukdom kommer, vilken det vara m, 38och om d ngon bn och kallan hjes frn ngon mnniska, vilken det vara m, eller frn hela ditt folk Israel, nr de var fr sig knna plgan drav i sitt hjrta och s utrcka sina hnder mot detta hus, 39m du d hra det i himmelen, dr du bor, och frlta och utfra ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans grningar,

382

Swedish Bible

Anonymous

eftersom du knner hans hjrta -- ty du allena knner alla mnniskors hjrtan -- 40p det att de alltid m frukta dig, s lnge de leva i det land som du har givit t vra fder. 41Ocks om en frmling, en som icke r av ditt folk Israel, kommer ifrn fjrran land fr ditt namns skull 42-- ty man skall ock dr hra talas om ditt stora namn och din starka hand och din utrckta arm -- om ngon sdan kommer och beder, vnd mot detta hus, 43m du d i himmelen, dr du bor, hra det och gra allt varom frmlingen ropar till dig, p det att alla jordens folk m knna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gr, och frnimma att detta hus som jag har byggt r uppkallat efter ditt namn. 44Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, p den vg du snder dem, och de d bedja till HERREN, vnda i riktning mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt t ditt namn, 45m du d i himmelen hra deras bn och kallan och skaffa dem rtt. 46Om de synda mot dig -- eftersom ingen mnniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred p dem och giver dem i fiendens vld, s att man tager dem till fnga och fr dem bort till fiendens land, fjrran eller nra, 47men de d besinna sig i det land dr de ro i fngenskap, och omvnda sig och kalla dig i landet dr man hller dem fngna och sga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit ogudaktiga', 48om de s omvnda sig till dig av allt sitt hjrta och av all sin sjl, i sina fienders land -- deras som hava frt dem i fngenskap -- och bedja till dig, vnda i riktning mot sitt land, det som du har givit t deras fder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt t ditt namn, 49m du d i himmelen, dr du bor, hra deras bn och kallan och skaffa dem rtt 50 och frlta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de vertrdelser som de hava begtt mot dig, och lta dem finna barmhrtighet infr dem som hlla dem fngna, s att dessa frbarma sig ver dem. 51Ty de ro ju ditt folk och din arvedel, som du har frt ut ur Egypten, den smltugnen. 52 Ja, lt dina gon vara ppna och vnda till din tjnares och ditt folk Israels kallan, s att du hr p dem, s ofta de ropa till dig. 53Ty du har sjlv avskilt dem t dig till arvedel bland alla folk p Jorden, ssom du talade genom din tjnare Mose, nr du frde vra fder ut ur Egypten, o Herre, HERRE. 54Nr Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och kalla HERREN, stod han upp frn HERRENS altare, dr han hade legat p sina knn med hnderna utrckta mot himmelen, 55 och trdde fram och vlsignade Israels hela frsamling med hg rst och sade: 56Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles ssom han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tjnare Mose. 57S vare d HERREN, vr Gud, med oss, ssom han har varit med vra fder. Han m icke vergiva oss och frskjuta oss, 58utan bja vra hjrtan till sig, s att vi alltid vandra p hans vgar och hlla hans bud och stadgar och rtter, dem som han har givit vra fder. 59Och m dessa mina ord, med vilka jag har bnfallit infr HERRENS ansikte, vara nra HERREN, vr Gud, dag och natt, s att han skaffar rtt t sin tjnare och rtt t sitt folk Israel, efter var dags behov; 60p det att alla folk p jorden m frnimma att HERREN r Gud, och ingen annan. 61Och m edra hjrtan vara hngivna t HERREN, vr Gud, s att I alltjmt vandren efter hans stadgar och hllen hans bud, ssom I nu gren. 62Och konungen jmte hela Israel offrade slaktoffer infr HERRENS ansikte. 63Till det tackoffer som Salomo offrade t HERREN tog han tjugutv tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av smboskapen. S invigdes

383

Swedish Bible

Anonymous

HERRENS hus av konungen och alla Israels barn. 64P samma dag helgade konungen den mellersta delen av frgrden framfr HERRENS hus, ty dr offrade han brnnoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod infr HERRENS ansikte, var fr litet fr att brnnoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas dr. 65Vid detta tillflle firade Salomo hgtiden, och med honom hela Israel -- en stor frsamling ifrn hela landet, allt ifrn det stlle dr vgen gr till Hamat nda till Egyptens bck -- infr HERRENS, vr Guds, ansikte i sju dagar och ter sju dagar, tillsammans fjorton dagar. 66P ttonde dagen lt han folket g, och de togo avsked av konungen. Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av gldje och frjd ver allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tjnare David och sitt folk Israel.

Chapter 9 D nu Salomo hade byggt HERRENS hus frdigt, s ock konungshuset, vensom allt annat som han hade knt stundan och lust att utfra, 2uppenbarade sig HERREN fr andra gngen fr Salomo, likasom han frut hade uppenbarat sig fr honom i Gibeon. 3Och HERREN sade till honom Jag har hrt den bn och kallan som du har uppsnt till mig; detta hus som du har byggt har jag helgat, till att dr fsta mitt namn fr evig tid. Och mina gon och mitt hjrta skola vara dr alltid. 4Om du nu vandrar infr mig, ssom din fader David vandrade, med ostraffligt hjrta och i redlighet, s att du gr allt vad jag har bjudit dig och hller mina stadgar och rtter 5d skall jag upprtthlla din konungatron ver Israel evinnerligen, ssom jag lovade angende din fader David, nr jag sade: 'Aldrig skall p Israels tron saknas en avkomling av dig.' 6Men om I och edra barn vnden om och vergiven mig, och icke hllen de bud och stadgar som jag har frelagt eder, utan gn bort och tjnen andra gudar och tillbedjen dem, 7d skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem; och det hus som jag har helgat t mitt namn skall jag frkasta ifrn mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordsprk och en visa bland alla folk. 8Och huru upphjt detta hus nu n m vara, skall d var och en som gr drfrbi bliva hpen och vissla. Och nr man frgar: 'Varfr har HERREN gjort s mot detta land och detta hus?', 9d skall man svara: 'Drfr att de vergvo HERREN, sin Gud, som hade frt deras fder ut ur Egyptens land, och hllo sig till andra gudar och tillbdo dem och tjnade dem, drfr har HERREN ltit allt detta onda komma ver dem.' 10 Nr de tjugu r voro frlidna, under vilka Salomo byggde p de tv husen, HERRENS hus och konungshuset, 11gav konung Salomo tjugu stder i Galileen t Hiram, konungen i Tyrus, som hade frsett honom med cedertr, cypresstr och guld, s mycket han begrde. 12Men nr Hiram frn Tyrus begav sig ut fr att bese de stder som Salomo hade givit honom, behagade de honom icke, 13 utan han sade: Vad r detta fr stder som du har givit mig, min broder? Och han kallade dem Kabuls land, ssom de heta nnu i dag. 14Men Hiram snde till konungen ett hundra tjugu talenter guld. 15Och p fljande stt frhll det sig med det arbetsfolk som konung Salomo bdade upp fr att bygga HERRENS hus och hans eget hus och Millo, vensom Jerusalems murar, s ock Hasor,
1

384

Swedish Bible

Anonymous

Megiddo och Geser. 16(Farao, konungen i Egypten, hade nmligen dragit upp och intagit Geser och brnt upp det i eld och drpt de kananer som bodde i staden, varefter han hade givit den till hemgift t sin dotter, Salomos hustru. 17Men Salomo byggde upp Geser, vensom Nedre Bet-Horon, 18 s ock Baalat och Tamar i knen dr i landet, 19vidare alla Salomos frrdsstder, vagnsstderna och hststderna, och vad annat Salomo knde stundan att bygga i Jerusalem, p Libanon och eljest i hela det land som lydde under hans vlde.) 20Allt det folk som fanns kvar av amorerna, hetiterna, perisserna hiverna och jebuserna, korteligen, alla de som icke voro av Israels barn -21 deras avkomlingar, s mnga som funnos kvar i landet efter dem, i det Israels barn icke hade frmtt giva dem till spillo, dessa plade Salomo att vara arbetspliktiga tjnare, ssom de ro nnu i dag. 22Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till trl, utan de blevo krigare och blevo hans tjnare och hvitsman och kmpar, eller uppsyningsmn ver hans vagnar och ridhstar. 23 verfogdarna ver Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessa hade beflet ver folket som utfrde arbetet. 24Men s snart Faraos dotter hade flyttat upp frn Davids stad till det hus som han hade byggt t henne, byggde han ock Millo. 25Och Salomo offrade tre gnger om ret brnnoffer och tackoffer p det altare som han hade byggt t HERREN, och tnde drjmte rkelsen infr HERRENS ansikte. S hade han d gjort huset frdigt. 26Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid Elot, p stranden av Rda havet, i Edoms land. 27P denna flotta snde Hiram av sitt folk sjkunnigt skeppsmanskap, som tfljde Salomos folk. 28De foro till Ofir och hmtade drifrn guld, fyra hundra tjugu talenter, som de frde till konung Salomo.

Chapter 10 Nr drottningen av Saba fick hra ryktet om Salomo och vad han hade gjort fr HERRENS namn, kom hon fr att stta honom p prov med svra frgor. 2Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort flje, med kameler, som buro vlluktande kryddor och guld i stor myckenhet, s ock dla stenar. Och nr hon kom infr Salomo, frelade hon honom allt vad hon hade i tankarna. 3 Men Salomo gav henne svar p alla hennes frgor; intet var frborgat fr konungen, utan han kunde giva henne svar p allt. 4Nr nu drottningen av Saba sg all Salomos vishet, och sg huset som han hade byggt, 5och sg rtterna p hans bord, och sg huru hans tjnare sutto dr, och huru de som betjnade honom utfrde sina ligganden, och huru de voro kldda, och vidare sg hans munsknkar, och nr hon sg brnnoffren som han offrade i HERRENS hus, d blev hon utom sig av frundran. 6Och hon sade till konungen: Sant var det tal som jag hrde i mitt land om dig och om din vishet. 7Jag ville icke tro vad man sade, frrn jag sjlv kom och med egna gon fick se det; men nu finner jag att det icke ens till hlften har blivit omtalat fr mig. Du har lngt mer vishet och rikedom, n jag genom ryktet hade hrt. 8Slla ro dina mn, slla ro dessa dina tjnare, som bestndigt f st infr dig och hra din visdom. 9Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sdant behag i dig, att han har satt dig p Israels tron! Ja, drfr att HERREN lskar Israel
385
1

Swedish Bible

Anonymous

evinnerligen, drfr har han satt dig till konung, fr att du skall skipa lag och rtt. 10Och hon gav t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s ock vlluktande kryddor i stor myckenhet, drtill dla stenar; en s stor myckenhet av vlluktande kryddor, som drottningen av Saba gav t konung Salomo, har aldrig mer blivit infrd. 11Nr Hirams flotta hmtade guld frn Ofir, hemfrde ocks den frn Ofir almugtr i stor myckenhet, vensom dla stenar. 12Av almugtret lt konungen gra tillbehr till HERRENS hus och till konungshuset, s ock harpor och psaltare fr sngarna. S mycket almugtr har sedan intill denna dag icke infrts eller blivit sett i landet. 13Konung Salomo ter gav t drottningen av Saba allt vad hon stundade och begrde, och sknkte henne i sin konungsliga frikostighet ocks annat drutver. Sedan vnde hon om och for till sitt land igen med sina tjnare. 14Det guld som rligen inkom till Salomo vgde sex hundra sextiosex talenter, 15 frutom det som inkom genom kringresande handelsmn och genom krmares kpenskap, s ock frn Erebs alla konungar och frn stthllarna i landet. 16Och konung Salomo lt gra tv hundra stora skldar av uthamrat guld och anvnde till var sdan skld sex hundra siklar guld; 17likaledes tre hundra mindre skldar av uthamrat guld och anvnde till var sdan skld tre minor guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset. 18Vidare lt konungen gra en stor tron av elfenben och verdrog den med fint guld. 19Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantill avrundat; p bda sidor om sitsen voro armstd, och tv lejon stodo utmed armstden; 20och tolv lejon stodo dr p de sex trappstegen, p bda sidor. Ngot sdant har aldrig blivit frfrdigat i ngot annat rike. 21Och alla konung Salomos dryckeskrl voro av guld, och alla krl i Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet, det aktades icke fr ngot i Salomos tid. 22 Ty konungen hade en egen Tarsisflotta p havet jmte Hirams flotta; en gng vart tredje r kom Tarsisflottan hem och frde med sig guld och silver, elfenben, apor och pfglar. 23Och konung Salomo blev strre n ngon annan konung p jorden, bde i rikedom och i vishet. 24Frn alla lnder kom man fr att beska Salomo och hra den vishet som Gud hade nedlagt i hans hjrta. 25 Och var och en frde med sig sknker: freml av silver och av guld, klder, vapen, vlluktande kryddor, hstar och mulsnor. S skedde r efter r. 26Salomo samlade ock vagnar och ridhstar, s att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhstar; dem frlade han dels i vagnsstderna, dels i Jerusalem, hos konungen sjlv. 27Och konungen styrde s, att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr lika vanligt som mullbrsfikontr i Lglandet. 28Och hstarna som Salomo lt anskaffa infrdes frn Egypten; ett antal kungliga uppkpare hmtade ett visst antal av dem till bestmt pris. 29Var vagn som hmtades upp frn Egypten och infrdes kostade sex hundra siklar silver, och var hst ett hundra femtio. Sammalunda infrdes ock genom deras frsorg sdana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram.

Chapter 11

386

Swedish Bible

Anonymous

Men konung Salomo hade utom Faraos dotter mnga andra utlndska kvinnor som han lskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor, sidoniskor och hetitiskor, 2kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn: I skolen icke inlta eder med dem, och de f icke inlta sig med eder; de skola frvisso eljest frleda edra hjrtan att avfalla till deras gudar. Till dessa hll sig Salomo och lskade dem. 3Han hade sju hundra furstliga gemler och tre hundra bihustrur. Dessa kvinnor frledde hans hjrta till avfall. 4Ja, nr Salomo blev gammal, frledde kvinnorna hans hjrta att avfalla till andra gudar, s att hans hjrta icke frblev hngivet t HERREN, hans Gud, ssom hans fader Davids hjrta hade varit. 5S kom Salomo att flja efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. 6Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS gon och fljde icke i allt efter HERREN, ssom hans fader David hade gjort. 7Salomo byggde nmligen d en offerhjd t Kemos, moabiternas styggelse, p berget ster om Jerusalem, och likas en t Molok, Ammons barns styggelse. 8P samma stt gjorde han fr alla sina utlndska kvinnor, s att de fingo tnda offereld och frambra offer t sina gudar. 9Och HERREN blev vred p Salomo, drfr att hans hjrta hade avfallit frn HERREN, Israels Gud, som dock tv gnger hade uppenbarat sig fr honom, 10och som hade givit honom ett srskilt bud angende denna sak, att han icke skulle flja efter andra gudar, ett HERRENS bud som han icke hade hllit. 11Drfr sade HERREN till Salomo: Eftersom det r s med dig, och eftersom du icke har hllit det frbund och de stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrn dig och giva det t din tjnare. 12Men fr din fader Davids skull vill jag icke gra detta i din tid; frst ur din sons hand skall jag rycka det. 13Dock skall jag icke rycka hela riket ifrn honom, utan en stam skall jag giva t din son, fr min tjnare Davids skull och fr Jerusalems skull, som jag har utvalt. 14Och HERREN lt en motstndare till Salomo uppst i edomen Hadad. Denne var av konungaslkten i Edom. 15Ty nr David var i strid med Edom, och hrhvitsmannen Joab drog upp fr att begrava de slagna och drvid frgjorde allt mankn i Edom 16-- ty Joab och hela Israel stannade dr i sex mnader, till dess att han hade utrotat allt mankn i Edom -- 17d flydde Adad jmte ngra edomeiska mn som hade varit i hans faders tjnst, och de togo vgen till Egypten; Hadad var d en ung gosse. 18De begav sig stad frn Midjan och kommo till Paran; och de togo folk med sig frn Paran och kommo s till Egypten, till Farao, konungen i Egypten. Denne gav honom ett hus och anslog ett underhll t honom och gav honom land. 19Och Hadad fann mycken nd fr Faraos gon, s att denne gav honom till hustru en syster till sin geml, en syster till drottning Tapenes. 20Denna syster till Tapenes fdde t honom sonen Genubat, och Tapenes lt avvnja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i Faraos hus bland Faraos sner. 21D nu Hadad i Egypten hrde att David hade gtt till vila hos sina fder, och att hrhvitsmannen Joab var dd, sade han till Farao: Lt mig fara hem till mitt land. 22Men Farao sade till honom: Vad fattas dig hr hos mig, eftersom du vill fara till ditt land? Han svarade: Hindra mig icke, utan lt mig g. 23Och Gud lt nnu en motstndare till honom uppst i Reson, Eljadas son, som hade flytt ifrn sin herre, Hadadeser, konungen i Soba. 24Nr David sedan anstllde blodbadet ibland dem, samlade denne folk omkring sig och blev hvitsman fr en strvskara; dessa drogo drefter till Damaskus och slogo sig ned dr och gjorde sig till herrar i Damaskus. 25Denne

387

Swedish Bible

Anonymous

var nu under Salomos hela livstid Israels motstndare och gjorde det skada, han svl som Hadad. Han avskydde Israel; och han blev konung ver Aram. 26Och en av Salomos tjnare hette Jerobeam; han var son till Nebat, en efraimit, frn Sereda, och hans moder hette Seruga och var nka. Denne reste sig upp mot konungen. 27Orsaken varfr han reste sig upp mot konungen var fljande. Salomo byggde d p Millo; han ville befsta det blottade stllet p sin fader Davids stad. 28Nu var Jerobeam en dugande man; och d Salomo sg att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom ver allt det arbete som lg Josefs hus. 29Vid den tiden hnde sig en gng att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem; d kom profeten Ahia frn Silo emot honom p vgen, dr han gick kldd i en ny mantel; och de bda voro ensamma p fltet. 30Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade p sig och ryckte snder den i tolv stycken. 31Drefter sade han till Jerobeam: Tag hr tio stycken fr dig. Ty s sger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket ur Salomos hand och giva tio av stammarna t dig; 32den ena stammen skall han f behlla fr min tjnare Davids skull och fr Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur alla Israels stammar. 33S skall ske, drfr att de hava vergivit mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom, Ammons barns gud, och icke vandrat p mina vgar och icke gjort vad rtt r i mina gon, efter mina stadgar och rtter, ssom hans fader David gjorde. 34Dock skall jag icke taga ifrn honom sjlv det samlade riket, utan jag vill lta honom frbliva furste, s lnge han lever, fr min tjnare Davids skull, som jag utvalde, drfr att han hll mina bud och stadgar. 35Men frn hans son skall jag taga konungadmet och giva det t dig, nmligen de tio stammarna. 36En stam skall jag giva t hans son, s att min tjnare David alltid har en lampa infr mitt ansikte i Jerusalem, den stad som jag har utvalt t mig, till att dr fsta mitt namn. 37Dig vill jag allts taga och vill lta dig regera ver allt vad dig lyster; du skall bliva konung ver Israel. 38Om du nu hrsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar p mina vgar och gr vad rtt r i mina gon, s att du hller mina stadgar och bud, ssom min tjnare David gjorde, s skall jag vara med dig och bygga t dig ett hus som bliver bestndande, ssom jag byggde ett hus t David, och jag skall giva Israel t dig. -39 Ja, fr den sakens skull skall jag dmjuka Davids sd, dock icke fr alltid. 40Och Salomo skte tillflle att dda Jerobeam; men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten. Och han stannade i Egypten till Salomos dd. 41Vad nu mer r att sga om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos krnika. 42Den tid Salomo regerade i Jerusalem ver hela Israel var fyrtio r. 43Och Salomo gick till vila hos sina fder och blev begraven i sin fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom.

Chapter 12 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem fr att gra honom till konung. 2Nr Jerobeam, Nebats son, hrde detta -- han var d nnu kvar i Egypten, dit han hade flytt fr konung Salomo; Jerobeam bodde allts i Egypten, 3men de snde ditbort och lto kalla
1

388

Swedish Bible

Anonymous

honom ter -- d kom han tillstdes jmte Israels hela frsamling och talade till Rehabeam och sade: 4Din fader gjorde vrt ok fr svrt; men ltta nu du det svra arbete och det tunga ok som din fader lade p oss, s vilja vi tjna dig. 5Han svarade dem: Gn bort och vnten nnu tre dagar, och kommen s tillbaka till mig. Och folket gick. 6D rdfrde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjnst hos hans fader Salomo, medan denne nnu levde; han sade: Vilket svar rden I mig att giva detta folk? 7De svarade honom och sade: Om du i dag underkastar dig detta folk och bliver dem till tjnst, om du lyssnar till deras bn och talar goda ord till dem, s skola de fr alltid bliva dina tjnare. 8Men han aktade icke p det rd som de gamle hade givit honom, utan rdfrde sig med de unga mn som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjnst. 9 Han sade till dem: Vilket svar rden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Ltta det ok som din fader har lagt p oss'? 10De unga mnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d och sade: S br du sga till detta folk som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vrt ok tungt, men ltta du det fr oss' -- s br du tala till dem: 'Mitt minsta finger r tjockare n min faders lnd. 11S veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, s skall jag gra edert ok nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag tukta eder med skorpiongissel.' 12S kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p tredje dagen, ssom konungen hade befallt, i det han sade: Kommen tillbaka till mig p tredje dagen. 13D gav konungen folket ett hrt svar; ty han aktade icke p det rd som de gamle hade givit honom. 14Han talade till dem efter de unga mnnens rd och sade: Har min fader gjort edert ok tungt, s skall jag gra edert ok nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag tukta eder med skorpiongissel. 15Allts hrde konungen icke p folket; ty det var s skickat av HERREN, fr att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frn Silo. 16D nu hela Israel frnam att konungen icke ville hra p dem, gav folket konungen detta svar: Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu sjlv om ditt hus, du David. Drefter drog Israel hem till sina hyddor. 17Allenast ver de israeliter som bodde i Juda stder frblev Rehabeam konung. 18Och nr konung Rehabeam snde stad Adoram, som hade uppsikten ver de allmnna arbetena, stenade hela Israel denne till dds; och konung Rehabeam sjlv mste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. 19S avfll Israel frn Davids hus och har varit skilt drifrn nda till denna dag. 20Men nr hela Israel hrde att Jerobeam hade kommit tillbaka, snde de och lto kalla honom till folkfrsamlingen och gjorde honom till konung ver hela Israel; ingen hll sig till Davids hus, utom Juda stam allena. 21Och nr Rehabeam kom till Jerusalem, frsamlade han hela Juda hus och Benjamins stam, ett hundra ttio tusen utvalda krigare, fr att de skulle strida mot Israels hus och tervinna konungadmet t Rehabeam, Salomos son. 22Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja; 23han sade: Sg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin och till det vriga folket: 24S sger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra brder, Israels barn. Vnden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit frn mig. Och de lyssnade till HERRENS ord och vnde om och gingo sin vg, ssom HERREN hade befallt. 25Men Jerobeam

389

Swedish Bible

Anonymous

befste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig dr. Drifrn drog han stad och befste Penuel. 26 Och Jerobeam sade vid sig sjlv: Ssom nu r, kan riket komma tillbaka till Davids hus. 27Ty om folket hr fr draga upp och anstlla slaktoffer i HERRENS hus i Jerusalem, s kan folkets hjrta vnda tillbaka till deras herre Rehabeam, Juda konung; ja, d kunna de drpa mig och vnda tillbaka till Rehabeam, Juda konung. 28Sedan nu konungen hade verlagt hrom, lt han gra tv kalvar av guld. Drefter sade han till folket: Nu m det vara nog med edra frder upp till Jerusalem. Se, hr r din Gud, Israel, han som har frt dig upp ur Egyptens land. 29Och han stllde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp i Dan. 30Detta blev en orsak till synd; folket gick nda till Dan fr att trda fram infr den ena av dem. 31Han byggde ocks upp offerhjdshus och gjorde till prster allahanda mn ur folket, sdana som icke voro av Levi barn. 32Och Jerobeam anordnade en hgtid i ttonde mnaden, p femtonde dagen i mnaden, lik hgtiden Juda, och steg d upp till altaret; s gjorde han i Betel fr att offra t de kalvar som han hade ltit gra. Och de mn som han hade gjort till offerhjdsprster lt han gra tjnst i Betel. Frsta Konungaboken, 13 Kapitlet Gudsmannen frn Juda och hans profetia mot altaret i Betel. Den gamle profeten i Betel och gudsmannens dd. Jerobeams fortsatta frsyndelser. 33Till det altare som han hade gjort i Betel steg han allts upp p femtonde dagen i ttonde mnaden, den mnad som han av eget pfund hade valt. Han anordnade nmligen d en hgtid fr Israels barn och steg upp till altaret fr att dr tnda offereld.

Chapter 13 Men d kom p HERRENS befallning en gudsman frn Juda till Betel, just nr Jerobeam stod vid altaret fr att dr tnda offereld. 2Och mannen ropade mot altaret p HERRENS befallning och sade: Altare! Altare! S sger HERREN: Se, t Davids hus skall fdas en son vid namn Josia, han skall p dig slakta offerhjdsprsterna som antnda offereld p dig, och mnniskoben skall man d brnna upp p dig. 3P samma gng angav han ett tecken, i det han sade: Detta r tecknet p att det r HERREN som har talat: se, altaret skall rmna, och askan drp skall spillas ut. 4Nr konung Jerobeam hrde dessa ord, som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, rckte han ut sin hand frn altaret och sade: Gripen honom. Men handen som han hade rckt ut mot honom frvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig igen. 5Och altaret rmnade, och askan p altaret spilldes ut; det var det tecken som gudsmannen p HERRENS befallning hade angivit. 6 D tog konungen till orda och sade till gudsmannen: Bnfall infr HERREN, din Gud, och bed fr mig att jag m kunna draga min hand tillbaka till mig igen. Och gudsmannen bnfll infr HERREN; och konungen kunde d draga sin hand tillbaka till sig igen, och den var likadan som frut. 7D talade konungen till gudsmannen: Kom hem med mig och vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en gva. 8Men gudsmannen svarade konungen: Om du n vill giva mig hlften av vad som finnes i ditt hus, s kommer jag dock icke med dig; hr p orten vill jag varken ta eller
1

390

Swedish Bible

Anonymous

dricka. 9Ty s har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall varken ta eller dricka, och ej heller vnda tillbaka samma vg du har gtt hit. 10Drefter gick han sina frde en annan vg och vnde icke tillbaka samma vg han hade kommit till Betel. 11Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och frtljde fr honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru han hade talat till konungen. Nr de hade frtljt detta fr sin fader, 12frgade deras fader dem vilken vg han hade gtt. Och hans sner visste vilken vg gudsmannen som kom frn Juda hade gtt. 13D sade han till sina sner: Sadlen snan t mig. Nr de d hade sadlat snan t honom, satte han sig p den 14och begav dig stad efter gudsmannen och fann honom sittande under terebinten; och han frgade honom: r du den gudsman som har kommit frn Juda? Han svarade: Ja. 15D sade han till honom: Kom med mig hem och t med mig. 16Men han svarade: Jag kan icke vnda om med dig och flja dig, och jag vill icke ta eller dricka med dig hr p orten; 17ty s har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken ta eller dricka dr; du skall icke heller g tillbaka samma vg du har gtt dit. 18Han sade till honom: Jag r ock en profet ssom du, och en ngel har talat till mig p HERRENS befallning och sagt: 'Fr honom tillbaka med dig hem och giv honom att ta och dricka.' Men hri ljg han fr honom. 19D vnde han tillbaka med honom och t i hans hus och drack. 20Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till profeten som hade frt honom tillbaka. 21Och han ropade till gudsmannen som hade kommit frn Juda och sade: S sger HERREN: Drfr att du har varit genstrvig mot HERRENS ord och icke hllit det bud som HERREN, din Gud, har givit dig, 22utan vnt tillbaka och tit och druckit p den ort dr han hade frbjudit, dig att ta och dricka, drfr skall din dda kropp icke komma i dina fders grav. 23Sedan han nu hade tit och druckit, sadlade han snan t honom, t profeten som han hade frt tillbaka. 24Och denne begav sig stad; men ett lejon kom emot honom p vgen och ddade honom. Sedan lg hans dda kropp utstrckt dr p vgen, under det att snan stod bredvid den; och lejonet stod ocks bredvid den dda kroppen. 25D nu folk som gick drfrbi fick se den dda kroppen ligga utstrckt p vgen och lejonet st bredvid den dda kroppen, gingo de in i staden dr den gamle profeten bodde och omtalade det dr. 26Nr profeten, som hade frt honom tillbaka frn hans vg, hrde det, sade han: Det r gudsmannen, han som var genstrvig mot HERRENS ord; drfr har HERREN givit honom i lejonets vld, och det har krossat och ddat honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till honom. 27Drefter tillsade han sina sner att de skulle sadla snan t honom; och de sadlade den. 28S begav han sig stad och fann den dda kroppen liggande utstrckt p vgen och snan och lejonet stende bredvid den dda kroppen; lejonet hade icke tit av den dda kroppen och ej heller krossat snan. 29D tog profeten upp gudsmannens dda kropp och lade den p snan och frde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i sin stad fr att hlla ddsklagan och begrava honom. 30Och han lade hans dda kropp i sin egen grav; och de hllo ddsklagan efter honom och ropade: Ack ve, min broder! 31 D han nu hade begravit honom, sade han till sina sner: Nr jag dr, s begraven mig i den grav dr gudsmannen ligger begraven; lggen mina ben vid sidan av hans ben. 32Ty frvisso skall det ord g i fullbordan, som han p HERRENS befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla

391

Swedish Bible

Anonymous

offerhjdshus i Samariens stder. 33Dock vnde Jerobeam efter detta icke om frn sin onda vg, utan gjorde ter allahanda man ur folket till offerhjdsprster; vem som hade lust drtill fick av honom mottaga handfyllning till att vara offerhjdsprst. 34P detta stt blev han fr Jerobeams hus en orsak till synd, och en orsak till att det blev utplnat och utrotat frn jorden.

Chapter 14 Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk. 2D sade Jerobeam till sin hustru: St upp och frkld dig, s att ingen kan mrka att du r Jerobeams hustru, och g till Silo, ty dr bor profeten Ahia, han som frkunnade om mig att jag skulle bliva konung ver detta folk. 3Och tag med dig tio brd, drtill smtt bakverk och en kruka honung, och g in till honom; han skall d frkunna fr dig huru det skall g med gossen. 4Jerobeams hustru gjorde s; hon stod upp och gick till Silo och kom till Ahias hus. Och Ahia kunde icke se, ty hans gon voro starrblinda av lderdom. 5Men HERREN hade sagt till Ahia: Just nu kommer Jerobeams hustru fr att frfrga sig hos dig om sin son, ty han r sjuk; s och s skall du tala till henne. Men nr hon kommer, skall hon stlla sig frmmande. 6D nu Ahia hrde ljudet av hennes steg, nr hon kom i drren, sade han: Kom in, du Jerobeams hustru. Varfr stller du dig frmmande? Jag har ju ftt uppdrag att giva dig ett hrt budskap. 7G och sg Jerobeam: S sger HERREN, Israels Gud: Se, jag har upphjt dig ur folket och satt dig till furste ver mitt folk Israel 8och har ryckt riket frn Davids hus och givit det t dig. Men du har icke varit sdan som min tjnare David, som hll mina bud och fljde efter mig av allt sitt hjrta, s att han gjorde allenast vad rtt var i mina gon; 9utan du har gjort mer ont n alla som hava varit fre dig och har gtt bort och gjort dig andra gudar, nmligen gjutna belten, fr att frtrna mig, och har kastat mig bakom din rygg. 10Drfr skall jag lta olycka komma ver Jerobeams hus och utrota allt mankn av Jerobeams hus, bde sm och stora i Israel; och jag skall bortsopa Jerobeams hus, ssom man sopar bort orenlighet, till dess det bliver en nde drp. 11Den av Jerobeams hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp, och den som dr ute p marken, skola himmelens fglar ta upp. Ty s har HERREN talat. 12S st du nu upp och g hem igen. Nr din fot trder in i staden, skall barnet d. 13Och hela Israel skall hlla ddsklagan efter honom, och man skall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast han komma i en grav, drfr att i Jerobeams hus dock hos honom blev funnet ngot som var gott infr HERREN, Israels Gud. 14Men HERREN skall lta en konung ver Israel uppst t sig, en konung som skall utrota Jerobeams hus. Detta r den dagen; och vad skall icke nu ske! 15HERREN skall sl Israel, s att det bliver likt vassen, som vaggar hit och dit i vattnet. Och han skall rycka upp Israel ur detta goda land, som han har givit t deras fder, och skall frstr dem p andra sidan floden, drfr att de hava gjort sig Aseror och drmed frtrnat HERREN. 16Och han skall prisgiva Israel fr de synders skull som Jerobeam har begtt, och genom vilka han har kommit Israel att synda. 17D stod Jerobeams hustru upp och gick sin vg och kom till Tirsa; och just som hon betrdde husets trskel, gav gossen
1

392

Swedish Bible

Anonymous

upp andan. 18Och man begrov honom, och hela Israel hll ddsklagan efter honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sin tjnare, profeten Ahia. 19Vad nu mer r att sga om Jerobeam, om hans krig och om hans regering, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 20 Den tid Jerobeam regerade var tjugutv r. S gick han till vila hos sina fder; och hans son Nadab blev konung efter honom. 21Men Rehabeam, Salomos son, var konung i Juda. Fyrtioett r gammal var Rehabeam, nr han blev konung, och han regerade sjutton r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israels stammar, till att dr fsta sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. 22Och Juda gjorde vad ont var i HERRENS gon; med de synder som de begingo retade de honom lngt mer, n deras fder hade gjort. 23Ty ocks de byggde sig offerhjder och reste stoder och Aseror p alla hga kullar och under alla grna trd; 24ja, ocks tempelbolare funnos i landet. De gjorde efter alla styggelser hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn. 25Men i konung Rehabeams femte regeringsr drog Sosak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. 26Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock alla de gyllene skldar som Salomo hade ltit gra. 27I deras stlle lt konung Rehabeam gra skldar av koppar, och dessa lmnade han i frvar t hvitsmnnen fr drabanterna som hllo vakt vid ingngen till konungshuset. 28Och s ofta konungen gick till HERRENS hus, buro drabanterna dem; sedan frde de dem tillbaka till drabantsalen. 29Vad nu mer r att sga om Rehabeam och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 30Men Rehabeam och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge de levde. 31Och Rehabeam gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina fder i Davids stad. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. Och hans son Abiam blev konung efter honom.

Chapter 15 I konung Jerobeams, Nebats sons, adertonde regeringsr blev Abiam konung ver Juda. 2Han regerade tre r i Jerusalem. Hans moder hette Maaka, Abisaloms dotter. 3Och han vandrade i alla de synder som hans fader hade begtt fre honom, och hans hjrta var icke hngivet t HERREN, hans Gud, ssom hans fader Davids hjrta hade varit. 4Allenast fr Davids skull lt HERREN, hans Gud, honom f en lampa i Jerusalem, i det att han uppsatte hans son efter honom och lt Jerusalem hava bestnd -- 5detta drfr att David gjorde vad rtt var i HERRENS gon och icke vek ifrn ngot som han bjd honom, s lnge han levde, utom i saken med hetiten Uria. 6Men Rehabeam och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge den frre levde. 7Vad nu mer r att sga om Abiam och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. Men Abiam och Jerobeam lgo i krig med varandra. 8Och Abiam gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. 9I Jerobeams, Israels konungs, tjugonde regeringsr blev Asa konung ver Juda. 10Han regerade fyrtioett r i Jerusalem. Hans moder hette Maaka, Abisaloms dotter. 11Och Asa gjorde vad rtt var i HERRENS gon,
393
1

Swedish Bible

Anonymous

ssom hans fader David hade gjort 12Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla de elndiga avgudabelten som hans fader hade ltit gra. 13Ja, sin moder Maaka avsatte han frn hennes drottningsvrdighet, drfr att hon hade satt upp en styggelse t Aseran; Asa hgg nu ned styggelsen och brnde upp den i Kidrons dal. 14Men offerhjderna blevo icke avskaffade; dock var Asas hjrta hngivet t HERREN, s lnge han levde. 15Och han frde in i HERRENS hus bde vad hans fader och vad han sjlv hade helgat t HERREN: silver, guld och krl. 16Men Asa och Baesa, Israels konung, lgo i krig med varandra, s lnge de levde. 17Baesa, Israels konung, drog upp mot Juda och begynte befsta Rama, fr att hindra att ngon komme vare sig till eller ifrn Asa, Juda konung. 18D tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i HERRENS hus, vensom skatterna i konungshuset, och lmnade detta t sina tjnare; drefter snde konung Asa dem till Ben-Hadad, son till Tabrimmon, son till Hesjon, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lt sga: 19Ett frbund bestr ju mellan mig och dig, ssom det var mellan min fader och din fader. Se, hr snder jag dig sknker av silver och guld, s bryt d nu ditt frbund med Baesa, Israels konung, fr att han m lmna mig i fred. 20Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och snde sina krigshvitsmn mot Israels stder och frhrjade Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot jmte hela Naftali land. 21Nr Baesa hrde detta, avstod han frn att befsta Rama och hll sig sedan stilla i Tirsa. 22Men konung Asa bdade upp hela Juda, ingen fritagen; och de frde bort stenar och trvirke som Baesa anvnde till att befsta Rama. Drmed befste nu konung Asa Geba i Benjamin, s ock Mispa. 23Allt vad mer r att sga om Asa, om alla hans bedrifter, om allt vad han gjorde och om de stder han byggde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. Men p sin lderdom fick han en sjukdom i sina ftter. 24Och Asa gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina fder i sin fader Davids stad. Och hans son Josafat blev konung efter honom. 25 Men Nadab, Jerobeams son, blev konung ver Israel i Asas, Juda konungs, andra regeringsr, och han regerade ver Israel i tv r. 26Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p sin faders vg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att synda. 27Men Baesa, Ahias son, av Isaskar hus, anstiftade en sammansvrjning mot honom, och Baesa drpte honom vid Gibbeton, som tillhrde filisterna; Nadab med hela Israel hll nmligen p med att belgra Gibbeton. 28I Asas, Juda konungs, tredje regeringsr var det som Baesa ddade honom, och han blev s sjlv konung i hans stlle. 29Och nr han hade blivit konung frgjorde han hela Jerobeams hus; han lt intet som anda hade bliva kvar av Jerobeams hus, utan utrotade det, i enighet med det ord som HERREN hade talat genom sin tjnare Ahia frn Silo -- 30detta fr de synders skull som Jerobeam hade begtt, och genom vilka han kom Israel att synda, s att han drmed frtrnade HERREN, Israels Gud. 31Vad nu mer r att sga om Nadab och om allt vad han gjorde det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 32Men Asa och Baesa, Israels konung, lgo i krig med varandra, lnge de levde. 33I Asas, Juda konungs, tredje regeringsr blev Baesa, Ahias son, konung ver hela Israel i Tirsa och regerade i tjugufyra r. 34Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p Jerobeams vg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att synda.

394

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 16 Och HERRENS ord kom till Jehu, Hananis son, mot Baesa; han sade: 2Se, jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste ver mitt folk Israel. Men du har vandrat p Jerobeams vg och kommit mitt folk Israel att synda, s att de hava frtrnat mig genom sina synder. 3Drfr vill jag bortsopa Baesa och hans hus; ja, jag vill gra med ditt hus ssom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus. 4Den av Baesas hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp, och den av hans hus, som dr ute p marken, skola himmelens fglar ta upp. 5Vad nu mer r att sga om Baesa, om vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 6Och Baesa gick till vila hos sina fder och blev begraven i Tirsa. Och hans son Ela blev konung efter honom. 7Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade HERRENS ord kommit till Baesa och hans hus, icke allenast fr allt det onda som han hade gjort i HERRENS gon, d han frtrnade honom genom sina hnders verk, s att det mste g honom ssom det gick Jerobeams hus, utan ock drfr att han hade frgjort detta. 8I Asas, Juda konungs, tjugusjtte regeringsr blev Ela, Baesas son, konung ver Israel i Tirsa och regerade i tv r. 9Men hans tjnare Simri, som var hvitsman fr den ena hlften av stridsvagnarna, anstiftade en sammansvrjning mot honom. Och en gng, d han i Tirsa hade druckit sig drucken i Arsas hus, verhovmstarens i Tirsa, 10kom Simri dit och slog honom till dds -- det var i Asas, Juda konungs, tjugusjunde regeringsr -- och han sjlv blev s konung i hans stlle. 11Och nr han hade blivit konung och intagit sin tron, frgjorde han hela Baesas hus, utan att lta ngon av mankn bliva kvar, varken hans blodsfrvanter eller hans vnner. 12 S utrotade Simri hela Baesas hus, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Baesa genom profeten Jehu -- 13detta fr alla de synders skull som Baesa och hans son Ela hade begtt, och genom vilka de hade kommit Israel att synda, s att de frtrnade HERREN, Israels Gud, med de ffngliga avgudar som de dyrkade. 14Vad nu mer r att sga om Ela och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 15I Asas, Juda konungs, tjugusjunde regeringsr blev Simri konung och regerade i sju dagar, i Tirsa. Folket hll d p att belgra Gibbeton, som tillhrde filisterna. 16Medan nu folket hll p med belgringen, fingo de hra sgas Simri har anstiftat en sammansvrjning; han har ock drpt konungen. D gjorde hela Israel samma dag Omri, den israelitiske hrhvitsmannen, till konung, i lgret. 17Drefter drog Omri med hela Israel upp frn Gibbeton, och de angrepo Tirsa. 18Men nr Simri sg att staden var intagen, gick han in i konungshusets palatsbyggnad och brnde upp konungshuset jmte sig sjlv i eld och omkom s -19 detta fr de synders skull som han hade begtt, i det att han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p Jerobeams vg och i den synd som denne hade gjort, och genom vilken han hade kommit Israel att synda. 20Vad nu mer r att sga om Simri och om den sammansvrjning som han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 21Nu delade sig Israels folk i tv hlfter; den ena hlften av folket hll sig till Tibni, Ginats son, och ville gra honom till konung, och den andra hlften hll sig till Omri. 22Men den del av folket som hll sig till Omri, fick verhanden ver den del som hll sig till Tibni, Ginats son. Och nr Tibni var dd, blev Omri
1

395

Swedish Bible

Anonymous

konung. 23I Asas, Juda konungs, trettiofrsta regeringsr blev Omri konung ver Israel och regerade i tolv r; i Tirsa regerade han i sex r. 24Han kpte berget Samaria av Semer fr tv talenter silver; och han bebyggde berget och kallade staden som han byggde dr Samaria, efter Semer, den man som hade varit bergets gare. 25Men Omri gjorde vad ont var i HERRENS gon; han gjorde mer ont n ngon av dem som hade varit fre honom. 26Han vandrade i allt p Jerobeams, Nebats sons, vg och i de synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, s att de frtrnade HERREN, Israels Gud, med de ffngliga avgudar de dyrkade. 27Vad nu mer r att sga om Omri, om vad han gjorde och om de bedrifter han utfrde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 28 Och Omri gick till vila hos sina fder och blev begraven i Samaria. Och hans son Ahab blev konung efter honom. 29Ahab, Omris son, blev konung ver Israel i Asas, Juda konungs, trettiottonde regeringsr; sedan regerade Ahab, Omris son, i tjugutv r ver Israel i Samaria. 30Men Ahab, Omris son, gjorde vad ont var i HERRENS gon, mer n ngon av dem som hade varit fre honom. 31 Det var honom icke nog att vandra i Jerobeams, Nebats sons, synder; han tog ock till hustru Isebel, dotter till Etbaal, sidoniernas konung, och gick s stad och tjnade Baal och tillbad honom. 32Och han reste ett altare t Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. 33Drtill lt Ahab gra Aseran. S gjorde Ahab mer till att frtrna HERREN, Israels Gud, n ngon av de Israels konungar som hade varit fre honom. 34Under hans tid byggde beteliten Hiel ter upp Jeriko. Men nr han lade dess grund, kostade det honom hans ldste son Abiram, och nr han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste son Segib -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Josua, Nuns son.

Chapter 17 Och tisbiten Elia, en man som frut hade uppehllit sig i Gilead, sade till Ahab: S sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tjnare jag r, under dessa r skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag sger det. 2Och HERRENS ord kom till honom; han sade: 3G bort hrifrn och begiv dig sterut, och gm dig vid bcken Kerit, som sterifrn rinner ut i Jordan. 4Din dryck skall du f ur bcken, och korparna har jag bjudit att dr frse dig med fda. 5D gick han bort och gjorde ssom HERREN hade befallt; han gick bort och uppehll sig vid bcken Kerit, som sterifrn rinner ut i Jordan. 6Och korparna frde till honom brd och ktt om morgonen, och brd och ktt om aftonen, och sin dryck fick han ur bcken. 7Men efter ngon tid torkade bcken ut, drfr att det icke regnade i landet. 8D kom HERRENS ord till honom; han sade: 9St upp och g till Sarefat, som hr till Sidon, och uppehll dig dr. Se, jag har dr bjudit en nka att frse dig med fda. 10Han stod upp och gick till Sarefat. Och nr han kom till stadsporten, fick han dr se en nka som samlade ved. D ropade han till henne och sade: Hmta litet vatten t mig i krlet, s att jag fr dricka. 11Nr hon nu gick fr att hmta det, ropade han efter henne och sade: Tag ock med dig ett stycke brd t mig. 12Men hon svarade: S sant HERREN, din Gud, lever, jag
396
1

Swedish Bible

Anonymous

ger icke en kaka brd, utan allenast en hand full mjl i krukan och litet olja i kruset. Och se, hr har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag gr nu hem och tillreder det t mig och min son, fr att vi m ta det och sedan d. 13D sade Elia till henne: Frukta icke; g och gr ssom du har sagt. Men red frst till en liten kaka drav t mig, och br ut den till mig; red sedan till t dig och din son. 14Ty s sger HERREN, Israels Gud: Mjlet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag d HERREN lter det regna p jorden. 15D gick hon stad och gjorde ssom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att ta, hon sjlv och han och hennes husfolk, en lng tid. 16Mjlet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset trt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia. 17Men hrefter hnde sig, att kvinnans, hans vrdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket svr, s att han till slut icke mer andades. 18D sade hon till Elia: Vad har du med mig att gra, du gudsman? Du har kommit till mig, fr att min missgrning skulle bliva ihgkommen, s att min son mste d. 19Men han sade till henne: Giv mig din son. Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen dr han bodde och lade honom p sin sng. 20Och han ropade till HERREN och sade: HERRE, min Gud, har du vl kunnat gra s illa mot denna nka, vilkens gst jag r, att du har ddat hennes son? 21Drefter strckte han sig ut ver gossen tre gnger och ropade till HERREN och sade: HERRE, min Gud, lt denna gosses sjl komma tillbaka in i honom. 22Och HERREN hrde Elias rst, och gossens sjl kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23Och Elia tog gossen och bar honom frn salen ned i huset och gav honom t hans moder. Och Elia sade: Se, din son lever. 24D sade kvinnan till Elia: Nu vet jag att du r en gudsman, och att HERRENS ord i din mun r sanning.

Chapter 18 En lng tid hrefter, p tredje ret, kom HERRENS ord till Elia; han sade: G stad och trd fram fr Ahab, s skall jag sedan lta det regna p jorden. 2D gick Elia stad fr att trda fram fr Ahab. Men hungersnden var d stor i Samaria. 3Och Ahab kallade till sig Obadja, sin verhovmstare; men Obadja dyrkade HERREN med stor iver. 4Och nr Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett hundra profeter och gmt dem, femtio man t gngen, i en grotta och frsett dem med mat och dryck. 5Ahab sade nu till Obadja: Far igenom landet till alla vattenkllor och alla bckar. Kanhnda skola vi finna grs, s att vi kunna behlla hstar och mulsnor vid liv och slippa att slakta ned ngon boskap. 6Och de frdelade mellan sig landet som de skulle draga i genom. Ahab for en vg fr sig, och Obadja for en annan vg fr sig. 7Nr nu Obadja frdades sin vg fram, fick han se Elia komma emot sig. Och han knde igen denne och fll ned p Sitt ansikte och sade: r du hr, min herre Elia? 8Han svarade honom: Ja. G och sg till din herre: 'Elia r hr.' 9D sade han: Varmed har jag frsyndat mig, eftersom du vill giva din tjnare i Ahabs hand och lta honom dda mig? 10S sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke ngot folk eller ngot rike dit min herre icke har snt fr att ska efter dig; och om man
397
1

Swedish Bible

Anonymous

har svarat: 'Han r icke hr', s har han av det riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig. 11Och nu sger du: 'G och sg till din herre: Elia r hr!' 12Om nu, nr jag gr ifrn dig, HERRENS Ande skulle rycka bort dig, jag vet icke vart, och jag likvl komme med ditt budskap till Ahab, s skulle han drpa mig, nr han icke funne dig. Och dock har ju jag, din tjnare, fruktat HERREN allt ifrn min ungdom. 13Har det icke blivit berttat fr min herre vad jag gjorde, nr Isebel drpte HERRENS profeter, huru jag gmde ett hundra av HERRENS profeter, femtio man och ter femtio, i en grotta och frsg dem med mat och dryck? 14Och nu sger du: 'G och sg till din herre: Elia r hr!' -- fr att han skall drpa mig. 15Men Elia svarade: S sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjnare jag r, redan i dag skall jag trda fram fr honom. 16D gick Obadja Ahab till mtes och frkunnade detta fr honom; och Ahab begav sig stad fr att mta Elia. 17Och nr Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: r du hr, du som drager olycka ver Israel? 18Han svarade: Det r icke jag, som drager olycka ver Israel, utan du och din faders hus, drmed att I vergiven HERRENS bud, och drmed att du fljer efter Baalerna. 19Men snd nu bort och frsamla hela Israel till mig p berget Karmel, jmte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som ta vid Isebels bord. 20D snde Ahab omkring bland Israels barn och lt frsamla profeterna p berget Karmel. 21Och Elia trdde fram fr allt folket och sade: Huru lnge viljen I halta p bda sidor? r det HERREN som r Gud, s fljen efter honom; men om Baal r det, s fljen efter honom. Och folket svarade honom icke ett ord. 22D sade Elia till folket: Jag allena r kvar ssom HERRENS Profet, och Baals profeter ro fyra hundra femtio man. 23M man nu giva oss tv tjurar, och m de vlja ut t sig den ena tjuren och stycka den och lgga den p veden, utan att tnda eld drp, s vill jag reda till den andra tjuren och lgga den p veden, utan att tnda eld drp. 24Drefter mn I kalla eder guds namn, men sjlv vill jag kalla HERRENS namn. Den gud som d svarar med eld, han vare Gud. Allt folket svarade och sade. Ditt frslag r gott. 25D sade Elia till Baals profeter: Vljen ut t eder den ena tjuren och reden till den, I frst, ty I ren flertalet; kallen drefter eder guds namn, men eld fn I icke tnda. 26 D togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan kallade de Baals namn frn morgonen nda till middagen och ropade: Baal, svara oss. Men icke ett ljud hrdes, och ingen svarade. Och alltjmt haltade de stad kring altaret som man hade gjort. 27Nr det s blev middag, gckades Elia med dem och sade: Ropen nnu hgre, ty visserligen r han en gud, men han har vl ngot att begrunda, eller ock har han gtt avsides, eller r han p resa; kanhnda sover han, men d skall han vl vakna. 28D ropade de nnu hgre och ristade sig, ssom deras sed var, med svrd och spjut, s att blodet kom ut p dem. 29Nr det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och hllo s p nda till den tid d spisoffret frambres. Men icke ett ljud hrdes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta p dem. 30Och Elia sade till allt folket: Trden hitfram till mig. S trdde nu allt folket fram till honom. D satte han ter i stnd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet. 31Elia tog tolv stenar, lika mnga som Jakobs sners stammar -- den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: Israel skall vara ditt namn. 32Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog fr ett utsde av

398

Swedish Bible

Anonymous

tv sea-mtt. 33Drefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den p veden. 34Sedan sade han: Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet ver brnnoffret och veden. Han sade ytterligare: Gren s nnu en gng. Och de gjorde s fr andra gngen. Drefter sade han: Gren s fr tredje gngen. Och de gjorde s fr tredje gngen. 35Och vattnet flt runt omkring altaret; och han lt fylla ocks graven med vatten. 36D nu tiden var inne att frambra spisoffret, trdde profeten Elia fram och sade: HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, lt det i dag bliva kunnigt att du r Gud i Israel, och att jag r din tjnare, och att det r p din befallning jag har gjort allt detta. 37Svara mig, HERRE, svara mig, s att detta folk frnimmer att det r du, HERRE, som r Gud, i det att du vnder om deras hjrtan. 38D fll HERRENS ed ned och frtrde brnnoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven. 39Nr allt folket sg detta, fllo de ned p sina ansikten och sade: HERREN r det som r Gud! HERREN r det som r Gud! 40Men Elia sade till dem: Gripen Baals profeter; lten ingen av dem komma undan. Och de grepo dem. Och Elia lt fra dem ned till bcken Kison och slakta dem dr. 41Och Elia sade till Ahab: Begiv dig ditupp, t och drick, ty jag hr bruset av regn. 42D begav sig Ahab ditupp fr att ta och dricka. Men Elia steg upp p Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och snkte sitt ansikte mellan sina knn. 43Och han sade till sin tjnare G upp och skda ut t havet. Denne gick d upp och skdade ut, men sade: Jag ser ingenting. S tillsade han honom sju gnger att g tillbaka. 44Nr han d kom dit sjunde gngen sade han: Nu ser jag ett litet moln, icke strre n en mans hand, stiga upp ur havet. D sade han: G upp och sg till Ahab: Spnn fr och far ned, s att regnet icke hller dig kvar. 45Och i ett gonblick frmrkades himmelen av moln och storm, och ett starkt regn fll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel. 46Men HERRENS hand hade kommit ver Elia, s att han omgjorde sina lnder och sprang framfr Ahab nda inemot Jisreel.

Chapter 19 Men nr Ahab berttade fr Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade drpt alla profeterna med svrd, 2Snde Isebel en budbrare till Elia och lt sga: Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid lter det g med ditt liv ssom det gick med alla dessas liv. 3Nr han frnam detta, stod han upp och begav sig i vg fr att rdda sitt liv, och han kom s till Beer-Seba, som hr till Juda; dr lmnade han kvar sin tjnare. 4Men sjlv gick han ut i knen en dagsresa. Dr satte han sig under en ginstbuske; och han nskade sig dden och sade: Det r nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag r icke frmer n mina fder. 5Drefter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, d rrde en ngel vid honom och sade till honom: St upp och t. 6Nr han d sg upp, fick han vid sin huvudgrd se ett brd, sdant som bakas p gldande stenar, och ett krus med vatten. Och han t och drack och lade sig ter ned. 7Men HERRENS ngel rrde ter vid honom, fr andra gngen, och sade: St upp och t, ty eljest bliver vgen dig fr
1

399

Swedish Bible

Anonymous

lng. 8D stod han upp och t och drack, och gick s, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio ntter, nda till Guds berg Horeb. 9Dr gick han in i en grotta, och i den stannade han ver natten. D kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: Vad vill du hr, Elia? 10Han svarade: Jag har nitlskat fr HERREN, hrskarornas Gud. Ty Israels barn hava vergivit ditt frbund, rivit ned dina altaren och drpt dina profeter med svrd; jag allena r kvar, och de st efter att taga mitt liv. 11Han sade: G ut och stll dig p berget infr HERREN. D gick HERREN fram dr, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och brt snder klippor, gick fre HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordbvning; men icke var HERREN i jordbvningen. 12Efter jordbvningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning. 13S snart Elia hrde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och stllde sig vid ingngen till grottan. D kom en rst till honom och sade: Vad vill du hr, Elia? 14Han svarade: Jag har nitlskat fr HERREN, hrskarornas Gud. Ty Israels barn hava vergivit ditt frbund, rivit ned dina altaren och drpt dina profeter med svrd; jag allena r kvar, och de st efter att taga mitt liv. 15HERREN sade till honom: G nu tillbaka igen, och tag vgen till Damaskus' ken, och g in och smrj Hasael till konung ver Aram. 16Och Jehu, Nimsis son, skall du smrja till konung ver Israel. Och till profet i ditt stlle skall du smrja Elisa, Safats son, frn Abel-Mehola. 17Och s skall ske: den som kommer undan Hasaels svrd, honom skall Jehu dda, och den som kommer undan Jehus svrd, honom skall Elisa dda. 18Men jag skall lta sju tusen mn bliva kvar i Israel, alla de knn som icke hava bjt sig fr Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss. 19Nr han sedan gick drifrn, trffade han p Elisa, Safats son, som hll p att plja; tolv par oxar gingo framfr honom, och sjlv krde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel ver honom. 20D slppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: Lt mig frst f kyssa min fader och min moder, s vill jag sedan flja dig. Han sade till honom: Vlan, du m g tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig. 21D lmnade han honom och gick tillbaka och tog sina bda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras ktt; detta gav han t folket, och de to. Drefter stod han upp och fljde Elia och blev hans tjnare.

Chapter 20 Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin hr; han hade med sig trettiotv konungar jmte hstar och vagnar. Han drog upp och belgrade Samaria och ansatte det. 2Och han skickade sndebud in i staden till Ahab, Israels konung, 3och lt sga honom: S sger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillhr mig, och det bsta du har av kvinnor och barn tillhr mig ock. 4Israels konung svarade och sade: Ssom du har sagt, min herre konung: jag sjlv och allt vad jag har tillhr dig. 5Men sndebuden kommo tillbaka och sade: S sger Ben-Hadad: Jag har ju snt till dig och ltit sga: 'Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.' 6Och nu
1

400

Swedish Bible

Anonymous

skall jag sannerligen i morgon vid denna tid snda mina tjnare till dig, fr att de m genomska ditt hus och dina tjnares hus; och allt som r dina gons lust skola de taga med sig och fra bort. 7 D kallade Israels konung till sig alla de ldste i landet och sade: Mrken och sen huru denne str efter vrt frdrv. Ty nr han snde till mig och begrde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, vgrade jag ju icke att giva honom det. 8Alla de ldste och allt folket sade till honom: Hr icke p honom och gr honom icke till viljes. 9S svarade han d Ben-Hadads sndebud: Sgen till min herre konungen: Allt, varom du frra gngen snde bud till din tjnare, det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i. Och sndebuden vnde tillbaka med detta svar. 10D snde Ben-Hadad till honom och lt sga: Gudarna straffe mig nu och framgent, om Samarias grus skall rcka till att fylla hnderna p allt det folk som fljer mig. 11Men Israels konung svarade och sade: Sgen s: Icke m den som omgjordar sig med svrdet bermma sig likt den som spnner det av sig. 12S snart Ben-Hadad hrde detta svar, dr han satt och drack med konungarna i lgerhyddorna, sade han till sina tjnare: Gren eder redo. Och de gjorde sig redo till att angripa staden. 13D trdde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade: S sger HERREN: Ser du hela denna stor hop? Se, jag vill i dag giva den i din hand, p det att du m frnimma att jag r HERREN. 14D frgade Ahab: Genom vem? Han svarade: S sger HERREN: Genom landshvdingarnas mn. Han frgade ytterligare: Vem skall begynna striden? Han svarade: Du sjlv. 15S mnstrade han d landshvdingarnas mn, och de voro tv hundra trettiotv, drefter mnstrade han allt folket, alla Israels barn, sju tusen man. 16Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just nr Ben-Hadad hll p att dricka sig drucken i lgerhyddorna, tillsammans med de trettiotv konungar som sade kommit honom till hjlp. 17Landshvdingarnas mn drogo frst ut. Och de kunskapare som Ben-Hadad snde ut underrttade honom om att folk kom ut frn Samaria. 18D sade han: Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, s gripen dem levande; och om de hava dragit ut till strid, s gripen dem ock levande. 19Men nr dessa -- landshvdingarnas mn och hren som fljde dem -- hade kommit ut ur staden, 20hggo de ned var och en sin man, och aramerna flydde, och Israel frfljde dem. Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan p en hst, jmte ngra ryttare. 21Och Israels konung drog ut och slog bde ryttarhren och vagnshren och tillfogade aramerna ett stort nederlag. 22Men profeten trdde fram till Israels konung och sade till honom: Grip dig nu an; och betnk och se till, vad du br gra, ty nsta r kommer konungen i Aram att ter draga upp mot dig. 23Men den arameiske konungens tjnare sade till honom: Deras gud r en bergsgud; drfr hava de blivit oss vermktiga. Lt oss nu strida mot dem p sltten, s skola vi frvisso bliva dem vermktiga. 24Och vidare mste du gra s: avstt var och en av konungarna frn hans plats, och instt stthllare i deras stlle. 25Skaffa dig sedan sjlv en hr, lika stor som den du har frlorat, med lika mnga hstar och lika mnga vagnar, och lt oss sedan strida mot dem p sltten, s skola vi frvisso bliva dem vermktiga. Och han lyssnade till deras ord och gjorde s. 26Fljande r mnstrade Ben-Hadad aramerna och drog s upp till Afek fr att strida mot Israel. 27Israels barn hade ock blivit mnstrade och frsedda med livsmedel och tgade drefter emot dem. Och Israels barn lgrade sig gent emot dem, lika tv sm gethjordar,

401

Swedish Bible

Anonymous

under det att aramerna uppfyllde landet. 28D trdde gudsmannen fram och sade till Israels konung: S sger HERREN: Drfr att aramerna hava sagt: 'HERREN r en bergsgud och icke en dalgud', drfr giver jag hela denna stora hop i din hand, p det att I mn frnimma att jag r HERREN. 29 Och de voro lgrade mitt emot varandra i sju dagar. P sjunde dagen kom det till strid, och Israels barn slogo d av aramerna hundra tusen man fotfolk, detta p en enda dag. 30De terstende flydde in i staden Afek; men stadsmuren fll ned ver tjugusju tusen man, dem som terstodo. Ben-Hadad flydde ocks och kom in i staden och sprang frn kammare till kammare. 31D sade hans tjnare till honom: Vi hava hrt att konungarna av Israels hus ro ndiga konungar. Lt oss drfr stta scktyg om vra lnder och rep om vra huvuden och giva oss t Israels konung; kanhnda lter han dig d f leva. 32Och de bundo scktyg omkring sina lnder och rep omkring sina huvuden och kommo s till Israels konung och sade: Din tjnare Ben-Hadad beder: 'Lt mig f leva.' Han svarade: r han nnu vid liv, han min broder? 33Mnnen, som i detta hans ord sgo ett gott varsel, skyndade att taga fasta drp och sade: Ja, din broder r Ben-Hadad. Han sade: Gn och hmten honom hit. D gav sig Ben-Hadad t honom, och han lt honom stiga upp i sin vagn. 34 Och Ben-Hadad sade till honom: De stder som min fader tog frn din fader vill jag giva tillbaka, och du skall fr din rkning f inrtta handelskvarter i Damaskus, ssom min fader fick gra i Samaria. Vlan, sade Ahab, p sdana villkor vill jag giva dig fri. Och han slt ett frdrag med honom och gav honom fri. 35Och en av profetlrjungarna sade p HERRENS befallning till en annan: Sl till mig. Men mannen vgrade att sl honom. 36D sade han till honom: Eftersom du icke har lyssnat till HERRENS rst, drfr skall ett lejon sl ned dig, nr du gr ifrn mig. Och nr han gick sin vg ifrn honom, kom ett lejon emot honom och slog ned honom. 37Sedan trffade han en annan man och sade: Sl till mig. Och mannen slog honom s hrt, att sr uppstod drav. 38 Drefter gick profeten och stllde sig i konungens vg, sedan han hade gjort sig oigenknnlig genom att stta en bindel ver gonen. 39Nr nu konungen kom drfram, ropade han till konungen och sade: Din tjnare hade givit sig ut i striden, d i detsamma en man kom drifrn och frde till mig en annan man och sade: 'Vakta denne man; om han kommer bort, skall det g dig ssom det skulle hava gtt honom, eller ock mste du betala en talent silver.' 40Nu hnde sig, under det din tjnare hade att syssla n hr n dr, att mannen kom undan. Israels konung sade till honom: Din dom r given; du har ju sjlv avkunnat den. 41D tog han skyndsamt bort bindeln frn sina gon, och Israels konung knde igen honom och sg att han var en av profeterna. 42Och han sade till konungen: S sger HERREN: Drfr att du har slppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det g dig ssom det skulle hava gtt honom, och ditt folk ssom det har gtt hans folk. 43Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom till Samaria.

Chapter 21

402

Swedish Bible

Anonymous

Drefter hnde sig fljande. Jisreeliten Nabot hade en vingrd i Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria. 2Och Ahab talade till Nabot och sade: Lt mig f din vingrd fr att drav gra mig en kkstrdgrd, eftersom den ligger s nra intill mitt hus; jag vill giva dig en bttre vingrd i stllet, eller om dig s behagar, vill jag giva dig penningar ssom betalning fr den. 3 Men Nabot svarade Ahab: HERREN lte det vara fjrran ifrn mig att jag skulle lta dig f mina fders arvedel. 4D gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred fr det svars skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, nr denne sade: Jag vill icke lta dig f mina fders arvedel. Och han lade sig p sin sng och vnde bort sitt ansikte och t intet. 5D kom hans hustru Isebel in till honom och frgade honom: Varfr r du s missmodig, och varfr ter du intet? 6Han svarade henne: Drfr att nr jag talade till jisreeliten Nabot och sade till honom: 'Lt mig f din vingrd fr penningar, eller om du s nskar, vill jag giva dig en annan vingrd i stllet', d svarade han: 'Jag vill icke lta dig f min vingrd.' 7D sade hans hustru Isebel honom: r det du som nu regerar ver Israel? St upp och t och var vid gott mod; jag skall skaffa dig jisreeliten Nabot vingrd. 8 Drefter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under det med hans signetring, och snde s brevet till de ldste och frnmsta i Nabots stad, de som bodde dr jmte honom. 9Och hon skrev i brevet s: Lysen ut en fasta, och lten Nabot sitta lngst fram bland folket. 10Och lten s tv onda mn stta sig mitt emot honom, och lten dem vittna emot honom och sga: 'Du har talat frgripligt mot Gud och konungen.' Fren s ut honom och stenen honom till dds. 11Och de ldsta och frnmsta mnnen i staden, de som bodde dr i hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade snt dem, och ssom det var skrivet i brevet som hon hade snt till dem. 12De lyste ut en fasta och lto Nabot sitta lngst fram bland folket. 13Och de tv onda mnnen kommo och satte sig mitt emot honom; och de onda mnnen vittnade mot Nabot infr folket och sade: Nabot har talat frgripligt mot Gud och konungen. D frde man honom utanfr staden och stenade honom till dds. 14Drefter snde de bud till Isebel och lto sga: Nabot har blivit stenad till dds. 15S snart Isebel hrde att Nabot var stenad till dds, sade hon till Ahab: St upp och tag jisreeliten Nabots vingrd i besittning, den som han vgrade att lta dig f fr penningar; ty Nabot r icke lngre vid liv, utan han r dd. 16S snart Ahab hrde att Nabot var dd, stod han upp och begav sig stad ned till jisreeliten Nabots vingrd fr att taga den i besittning. 17Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade: 18St upp, g stad och mt Ahab, Israels konung, som bor i Samaria. Du trffar honom i Nabots vingrd, dit han har gtt ned fr att taga den i besittning. 19Och du skall tala till honom och sga: 'S sger HERREN: Har du till redan hunnit att bde drpa och tilltrda arvet?' Drefter skall du tala till honom och sga: 'S sger HERREN: P samma stlle dr hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna slicka ocks ditt blod.' 20Ahab sade till Elia: Har du ntligen funnit mig, du min fiende? Han svarade: Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har slt dig till att gra vad ont r i HERRENS gon, 21drfr skall jag ock lta vad ont r komma ver dig och skall bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mankn, bde sm och stora i Israel. 22Och jag skall gra med ditt hus ssom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och ssom jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus, drfr att du har frtrnat mig och kommit Israel

403

Swedish Bible

Anonymous

att synda. 23Ocks om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna skola ta upp Isebel invid Jisreels murar. 24Ja, den av Ahabs hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp, och den som dr ute p marken skola himmelens fglar ta upp. 25(Ocks har ingen varit ssom Ahab, han som slde sig till att gra vad ont var i HERRENS gon, nr hans hustru Isebel uppeggade honom drtill. 26 Mycken styggelse frvade han, i det han fljde efter de elndiga avgudarna, alldeles ssom amorerna hade gjort, vilka HERREN frdrev fr Israels barn.) 27Men nr Ahab hrde de orden, rev han snder sina klder och svepte scktyg om sin kropp och fastade; och han lg hljd i scktyg och gick tyst omkring. 28D kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade: 29Har du sett huru Ahab dmjukar sig infr mig? Drfr att han s dmjukar sig infr mig, skall jag icke lta olyckan komma i hans tid; frst i hans sons tid skall jag lta olyckan komma ver hans hus.

Chapter 22 Och de sutto i ro i tre r, under vilka intet krig var mellan Aram och Israel. 2Men i det tredje ret for Josafat, Juda konung, ned till Israels konung. 3Och Israels konung sade till sina tjnare: I veten ju att Ramot i Gilead tillhr oss. Och likvl sitta vi stilla och taga det icke ifrn konungen i Aram. 4Och han frgade Josafat: Vill du draga med mig fr att belgra Ramot i Gilead? Josafat svarade Israels konung: Jag ssom du, mitt folk ssom ditt folk, mina hstar ssom dina hstar! 5 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: Frga dock frst HERREN hrom. 6D frsamlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra mn, och frgade dem: Skall jag draga stad mot Ramot i Gilead fr att belgra det, eller skall jag avst drifrn? De svarade: Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand. 7Men Josafat sade: Finnes hr ingen annan HERRENS profet, s att vi kunna frga genom honom? 8Israels konung svarade Josafat: Hr finnes nnu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna frga HERREN; men han r mig frhatlig, ty han profeterar aldrig lycka t mig, utan allenast olycka. Josafat sade: Konungen sge icke s. 9D kallade Israels konung till sig en hovman och sade: Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son. 10Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p sin tron, ikldda sina skrudar, p en trskplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade infr dem. 11 D gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jrn och sade: S sger HERREN: Med dessa skall du stnga aramerna, s att de frgras. 12Och alla profeterna profeterade p samma stt och sade: Drag upp mot Ramot i Gilead, s skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand. 13Och budet som hade gtt fr att tillkalla Mika talade till honom och sade: Det r s, att profeterna med en mun lova konungen lycka; lt nu dina ord stmma verens med vad de hava talat, och lova ocks du lycka. 14Men Mika svarade: S sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som HERREN sger till mig. 15Nr han sedan kom till konungen, frgade konungen honom: Mika, skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att belgra det, eller skola vi avst drifrn? Han svarade honom: Drag ditupp, s skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det
1

404

Swedish Bible

Anonymous

i konungens hand. 16Men konungen sade till honom: Huru mnga gnger skall jag besvrja dig att icke tala till mig annat n sanning i HERRENS namn? 17D sade han: Jag sg hela Israel frskingrat p bergen, likt fr som icke hava ngon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke ngon herre; m de vnda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.' 18D sade Israels konung till Josafat: Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka t mig, utan allenast olycka? 19Men han sade: Hr allts HERRENS ord. Jag sg HERREN sitta p sin tron och himmelens hela hrskara st dr hos honom, p hans hgra sida och p hans vnstra. 20Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i Gilead, fr att han m falla dr?' D sade den ene s och den andre s. 21Slutligen kom anden fram och stllde sig infr HERREN och sade: 'Jag vill locka honom drtill.' HERREN frgade honom: 'P vad stt?' 22Han svarade: 'Jag vill g ut och bliva en lgnens ande i alla hans profeters mun.' D sade han: 'Du m frska att locka honom drtill, och du skall ocks lyckas; g ut och gr s.' 23Och se, nu har HERREN lagt en lgnens ande i alla dessa dina profeters mun, medan HERREN nd har beslutit att olycka skall komma ver dig. 24D trdde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p kinden och sade: P vilken vg har d HERRENS Ande gtt bort ifrn mig fr att tala med dig? 25Mika svarade: Du skall f se det p den dag d du ndgas springa frn kammare till kammare fr att gmma dig. 26Men Israels konung sade: Tag Mika och fr honom tillbaka till Amon, hvitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen. 27Och sg: S sger konungen: Stten denne i fngelse och bespisen honom med fngkost, till dess jag kommer vlbehllen hem. 28Mika svarade: Om du kommer vlbehllen tillbaka, s har HERREN icke talat genom mig. Och han sade ytterligare: Hren detta, I folk, allasammans. 29S drog nu Israels konung jmte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead. 30 Och Israels konung sade till Josafat: Jag vill frklda mig, nr jag drager ut i striden, men du m vara kldd i dina egna klder. S frkldde sig Israels konung, nr han drog ut i striden. 31Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotv vagnshvitsmn: I skolen icke giva eder i strid med ngon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena. 32Nr d hvitsmnnen ver vagnarna fingo se Josafat, tnkte de: Frvisso r detta Israels konung, och vnde sig drfr till anfall mot honom. D gav Josafat upp ett rop. 33S snart nu hvitsmnnen ver vagnarna mrkte att det icke var Israels konung, vnde de om och lto honom vara. 34Men en man som spnde sin bge och skt p mf trffade Israels konung i en fog p rustningen. D sade denne till sin krsven: Svng om vagnen och fr mig ut ur hren, ty jag r srad. 35Och striden blev p den dagen allt hftigare, och konungen stod upprtt i sin vagn, vnd mot aramerna; men om aftonen gav han upp andan. Och blodet frn sret hade runnit ned i vagnen. 36Och vid solnedgngen gick ett rop genom hren: Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen! 37S ddades d konungen och blev frd till Samaria; och man begrov konungen dr i Samaria. 38Och nr man skljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skkorna badade sig dri -- ssom HERREN hade sagt. 39Vad nu mer r att sga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde, och om alla de stder som han byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 40Och Ahab gick till vila hos sina fder. Och hans son Ahasja blev konung efter honom.

405

Swedish Bible

Anonymous

41 42

Men Josafat, Asas sons blev konung ver Juda i Ahabs, Israels konungs, fjrde regeringsr. Trettiofem r gammal var Josafat, nr han blev konung, och han regerade tjugufem r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter. 43Och han vandrade i allt p sin fader Asas vg, utan att vika av ifrn den; han gjorde nmligen vad rtt var i HERRENS gon. 44Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambra offer och tnda offereld p hjderna. 45Och Josafat hll fred med Israels konung. 46Vad nu mer r att sga om Josafat och om de bedrifter han utfrde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 47Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som nnu funnos dr, vilka hade lmnats kvar i hans fader Asas tid. 48I Edom fanns d ingen konung, utan en stthllare regerade dr. 49Och Josafat hade ltit bygga Tarsis-skepp, som skulle g till Ofir fr att hmta guld; men de kommo aldrig stad, ty de ledo skeppsbrott vid Esjon-Geber. 50D sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: Lt mitt folk fara med ditt folk p skeppen. Men Josafat ville icke. 51Och Josafat gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina fder i sin fader Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom. 52Ahasja, Ahabs son, blev konung ver Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, sjuttonde regeringsr, och han regerade ver Israel i tv r. 53Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p sin faders och sin moders vg och p Jerobeams, Nebats sons, vg, hans som hade kommit Israel att synda. 54Och han tjnade Baal och tillbad honom och frtrnade HERREN, Israels Gud, alldeles ssom hans fader hade gjort.

2 Kings
Chapter 1 Efter Ahabs dd avfll Moab frn Israel. 2Och Ahasja strtade ned genom gallret i sin vre sal i Samaria och skadade sig, s att han blev sjuk. D skickade han stad sndebud och sade till dem: Gn och frgen Baal-Sebub, guden i Ekron, om jag skall tillfriskna frn denna sjukdom. 3 Men HERRENS ngel hade talat s till tisbiten Elia: St upp och g emot konungens i Samaria sndebud och tala s till dem: 'r det drfr att ingen Gud finnes i Israel som I gn stad och frgen Baal-Sebub, guden i Ekron? 4Drfr att I gren detta, sger HERREN s: Du skall icke komma upp ur den sng i vilken du har lagt dig, ty du skall dden d.' Och Elia gick. 5Nr sedan sndebuden kommo tillbaka till konungen, frgade han dem: Varfr kommen I tillbaka? 6De svarade honom: En man kom emot oss och sade till oss: 'Gn tillbaka till konungen, som har snt eder, och talen s till honom: S sger HERREN: r det drfr att ingen Gud finnes i Israel som du snder bud fr att frga Baal-Sebub, guden i Ekron? Drfr att du s gr skall du icke komma upp ur den sng i vilken du har lagt dig, ty du skall dden d.' 7D frgade han dem: Huru sg den mannen ut, som kom emot eder och talade till eder p detta stt? 8De svarade honom: Mannen
1

406

Swedish Bible

Anonymous

bar en hrmantel och var omgjordad med en ldergrdel om sina lnder. D sade han: Det var tisbiten Elia. 9Och han snde till honom en underhvitsman med femtio man. Och nr denne kom upp till honom, dr han satt p toppen av berget, sade han till honom: Du gudsman, konungen befaller dig att komma ned. 10Men Elia svarade och sade till underhvitsmannen: Om jag r en gudsman, s komme eld ned frn himmelen och frtre dig och dina femtio. D kom eld ned frn himmelen och frtrde honom och hans femtio. 11Och han snde ter till honom en annan underhvitsman med femtio man. Denne tog till orda och sade till honom: Du gudsman, s sger konungen: Kom strax ned. 12Men Elia svarade och sade till dem: Om jag r en gudsman, s komme eld ned frn himmelen och frtre dig och dina femtio. D kom Guds eld ned frn himmelen och frtrde honom och hans femtio. 13ter snde han stad en tredje underhvitsman med femtio man Och denne tredje underhvitsman drog ditupp, och nr han kom fram, fll han ned p sina knn fr Elia och bad honom och sade till honom: Du gudsman, lt mitt liv och dessa dina femtio tjnares liv vara ngot aktat i dina gon. 14Se, eld har kommit ned frn himmelen och frtrt de frsta tv underhvitsmnnen med deras femtio man; men lt nu mitt liv vara ngot aktat i dina gon. 15Och HERRENS ngel sade till Elia: G ned med honom, frukta icke fr honom. D stod han upp och gick med honom ned till konungen 16Och han sade till denne: S sger HERREN: Eftersom du skickade sndebud fr att frga Baal-Sebub, guden i Ekron -- likasom om i Israel icke funnes ngon Gud, som du kunde frga hrom -- frdenskull skall du icke f komma upp ur den sng i vilken du har lagt dig, ty du skall dden d. 17Och han dog, i enlighet med det HERRENS ord som Elia hade talat; och Joram blev konung efter honom, i Jorams, Josafats sons, Juda konungs, andra regeringsr. Han hade nmligen ingen son. 18Vad nu mer r att sga om Ahasja, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.

Chapter 2 Vid den tid d HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en stormvind gingo Elia och Elisa frn Gilgal. 2Och Elia sade till Elisa: Stanna hr, ty HERREN har snt mig till Betel. Men Elisa svarade: S sant HERREN lever, och s sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke. Och de gingo ned till Betel. 3D kommo profetlrjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrn dig, upp ver ditt huvud? Han svarade: Ja, jag vet det; tigen stilla. 4Och Elia sade till honom: Elisa, stanna hr, ty HERREN har snt mig till Jeriko. Men han svarade: S sant HERREN lever, och s sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke. Och de kommo till Jeriko. 5D gingo profetlrjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrn dig, upp ver ditt huvud? Han svarade: Ja, jag vet det; tigen stilla. 6Och Elia sade till honom: Stanna hr, ty HERREN har snt mig till Jordan. Men han svarade: S sant HERREN lever, och s sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke. Och de gingo bda stad. 7Men femtio mn av profetlrjungarna gingo ock stad och stllde sig p
1

407

Swedish Bible

Anonymous

ngot avstnd, lngre bort, under det att de bda stodo vid Jordan. 8Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog p vattnet; d delade sig detta t tv sidor. Och de gingo s bda p torr mark drigenom. 9Nr de hade kommit ver, sade Elia till Elisa: Bed mig om vad jag skall gra fr dig, innan jag bliver tagen ifrn dig. Elisa sade M en dubbel arvslott av din ande falla mig till. 10 Han svarade: Du har bett om ngot svrt. Men om du ser mig, nr jag bliver tagen ifrn dig, d kommer det dock att s ske dig; varom icke, s sker det ej. 11Under det att de nu gingo och talade, syntes pltsligt en vagn eld, med hstar av eld, och skilde de bda frn varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen. 12Och Elisa sg det och ropade: Min fader, min fader! Du som fr Israel r bde vagnar och ryttare! Sedan sg han honom icke mer. Och han fattade i sina klder och rev snder dem i tv stycken. 13Drefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vnde s om och stllde sig vid Jordans strand. 14Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog p vattnet och sade: Var r HERREN, Elias Gud? D nu ocks Elisa slog p vattnet, delade det sig t tv sidor, och han gick ver. 15Nr profetlrjungarna, som voro vid Jeriko p ngot avstnd, sgo detta, sade de: Elias ande vilar p Elisa. Och de kommo honom till mtes och bugade sig ned till jorden fr honom. 16Och de sade till honom: Se, bland dina tjnare finnas femtio raska mn; lt dessa g och ska efter din herre. Kanhnda har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom p ngot berg eller i ngon dal. Men han svarade: Snden ingen stad. 17 Men nr de lnge och vl entrget hade bett honom drom, sade han: S snden d stad. D snde de stad femtio mn; och dessa skte efter honom i tre dagar, men funno honom icke. 18Nr de sedan kommo tillbaka till honom, medan han nnu vistades i Jeriko, sade han till dem: Sade jag icke till eder att I icke skullen g? 19Och mnnen i staden sade till Elisa: Stadens lge r ju gott, ssom min herre ser, men vattnet r dligt, och drav komma missfall i landet. 20Han sade: Hmten hit t mig en ny skl och lggen salt dri. Och de hmtade en t honom. 21Drefter gick han ut till vattenkllan och kastade salt dri och sade: S sger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; dd och missfall skola icke mer komma drav. 22Och vattnet blev sunt, och har frblivit s nda till denna dag, i enlighet med det ord Elisa talade. 23Drifrn begav han sig upp till Betel. Och under det han var p vg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte driva gck med honom och ropade till honom: Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle! 24 Nr han d vnde sig om och fick se dem, uttalade han en frbannelse ver dem i HERRENS namn. D kommo tv bjrninnor ut ur skogen och sleto snder fyrtiotv av barnen. 25Drifrn gick han till berget Karmel och vnde sedan drifrn tillbaka till Samaria.

Chapter 3 Joram, Ahabs son, blev konung ver Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, adertonde regeringsr, och han regerade i tolv r. 2Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; dock icke ssom hans fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans fader hade ltit gra. 3Dock
1

408

Swedish Bible

Anonymous

hll han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; frn dessa avstod han icke. 4Mesa, konungen i Moab, som gde mycken boskap, hade i skatt till konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra tusen vdurar. 5Men nr Ahab var dd, avfll konungen i Moab frn konungen i Israel. 6D drog konung Joram ut frn Samaria och mnstrade hela Israel. 7Drefter snde han stad bud till Josafat, konungen i Juda, och lt sga honom: Konungen i Moab har avfallit frn mig. Vill du draga med mig fr att strida mot Moab? Han svarade: Ja, jag vill draga ditupp -- jag ssom du, mitt folk ssom ditt folk, mina hstar ssom dina hstar! 8Och han frgade: Vilken vg skola vi draga ditupp? Han svarade Vgen genom Edoms ken. 9S drogo d konungen i Israel konungen i Juda och konungen i Edom stad; men nr de hade frdats sju dagsresor, fanns intet vatten fr hren och fr djuren som de hade med sig. 10D sade Israels konung: Ack att HERREN skulle kalla tillhopa dessa tre konungar fr att giva dem i Moabs hand! 11Men Josafat sade: Finnes hr ingen HERRENS profet, s att vi kunna frga HERREN genom honom? D svarade en av Israels konungs tjnare och sade: Elisa, Safats son, finnes hr, han som plgade gjuta vatten p Elias hnder. 12Josafat sade: Hos honom r HERRENS ord. Israels konung och Josafat och Edoms konung gingo d ned till honom. 13Men Elisa sade till Israels konung: Vad har du med mig att gra? G du till din faders profeter och till din moders profeter. Israels konung svarade honom: Bort det, att HERREN skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar fr att giva dem i Moabs hand! 14D sade Elisa: S sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjnare jag r: om jag icke hade undseende fr Josafat, Juda konung, s skulle jag icke akta p dig eller se till dig. 15Men hmten nu hit t mig en harpospelare. S ofta harpospelaren spelade, kom nmligen HERRENS hand ver honom. 16Och han sade: S sger HERREN: Grven i denna dal grop vid grop. 17Ty s sger HERREN: I skolen icke mrka ngon vind, ej heller se ngot regn, men likvl skall denna dal bliva full med vatten, s att bde I sjlva skolen hava att dricka och eder boskap och edra vriga djur. 18Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock giva Moab i eder hand. 19Och I skolen intaga alla befsta stder och alla andra ansenliga stder, I skolen flla alla nyttiga trd och kasta igen alla vattenkllor, och alla brdiga kerstycken skolen I frdrva med stenar. 20Och se, om morgonen, vid den tid d spisoffret frambres, strmmade vatten till frn Edomssidan, s att landet fylldes med vatten. 21 Moabiterna hade nu allasammans hrt att konungarna hade dragit upp fr att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenfr lder eller drutver blevo uppbdade och stodo nu vid grnsen. 22 Men bittida om morgonen, nr solen gick upp och lyste p vattnet, sgo moabiterna vattnet framfr sig rtt ssom blod. 23D sade de: Det r blod! Konungarna hava helt visst rkat i strid och drvid drpt varandra. Nu till plundring, Moab! 24Men nr de kommo till Israels lger, brto israeliterna fram och slogo moabiterna, s att de flydde fr dem. Och de drogo in i landet och slogo ytterligare moabiterna. 25Och stderna frstrde de, och p alla brdiga kerstycken kastade de var och en sin sten, till dess de hade verhljt dem, och alla vattenkllor tppte de till, och alla nyttiga trd fllde de, s att de till slut lmnade kvar allenast stenarna av Kir-Hareset. Men nr slungkastarna omringade staden och beskto den 26och Moabs konung sg att han icke kunde hlla stnd i striden,

409

Swedish Bible

Anonymous

tog han med sig sju hundra svrdbevpnade mn fr att sl sig igenom till Edoms konung; men de kunde det icke. 27D tog han sin frstfdde son, den som skulle bliva konung efter honom, och offrade denne p muren till ett brnnoffer. D drabbades Israel av svr hemskelse, s att de mste bryta upp och lmna honom i fred och vnda tillbaka till sitt land igen.

Chapter 4 Och en kvinna som var hustru till en av profetlrjungarna ropade till Elisa och sade: Min man, din tjnare, har dtt, och du vet att din tjnare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsgare och vill taga mina bda sner till trlar. 2Elisa sade till henne: Vad kan jag gra fr dig? Sg mig, vad har du i huset? Hon svarade: Din tjnarinna har intet annat i huset n en flaska smrjelseolja. 3D sade han: G och lna dig krl utifrn av alla dina grannar, tomma krl, men icke fr f. 4G s in, och stng igen drren om dig och dina sner, och gjut i alla dessa krl; och nr ett krl r fullt, s flytta undan det. 5D gick hon ifrn honom. Och sedan hon hade stngt igen drren om sig och sina sner, buro de fram krlen till henne, och hon gt i. 6Och nr krlen voro fulla, sade hon till sin son: Br fram t mig nnu ett krl. Men han svarade henne: Hr finnes intet krl mer. D stannade oljan av. 7Och hon kom och berttade detta fr gudsmannen. D sade han: G och slj oljan, och betala din skuld. Sedan m du med dina sner leva av det som bliver ver. 8En dag kom Elisa ver till Sunem. Dr bodde en rik kvinna, som ndgade honom att ta hos sig; och s ofta han sedan kom ditver, tog han in dr och t. 9D sade hon en gng till sin man: Se, jag har frnummit att han som bestndigt kommer hitver r en helig gudsman. 10S lt oss nu mura upp ett litet rum p taket och dr stta in t honom en sng, ett bord, en stol och en ljusstake, s att han kan f taga in dr, nr han kommer till oss. 11S kom han dit en dag och fick d taga in i rummet och ligga dr. 12Och han sade till sin tjnare Gehasi: Kalla hit sunemitiskan. D kallade han dit henne, och hon infann sig dr hos tjnaren. 13Ytterligare tillsade han honom: Sg till henne: 'Se, du har haft allt detta besvr fr oss. Vad kan nu jag gra fr dig? Har du ngot att andraga hos konungen eller hos hrhvitsmannen?' Men hon svarade: Nej; jag bor ju hr mitt ibland mitt folk. 14Sedan frgade han: Vad kan jag d gra fr henne? Gehasi svarade: Jo, hon har ingen son, och hennes man r gammal. 15S sade han d: Kalla henne hitin. D kallade han dit henne, och hon stannade i drren. 16Och han sade: Nsta r vid just denna tid skall du hava en son i famnen. Hon svarade: Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjnarinna ngot sdant. 17Men kvinnan blev havande och fdde en son fljande r, just vid den tid som Elisa hade sagt henne. 18Och nr gossen blev strre, hnde sig en dag att han gick ut till sin fader hos skrdemnnen. 19D begynte han klaga fr sin fader: Mitt huvud! Mitt huvud! Denne sade till sin tjnare: Tag honom och br honom till hans moder. 20Han tog honom d och frde honom till hans moder. Och han satt i hennes kn till middagstiden; d gav han upp andan. 21Men hon gick upp och lade honom p gudsmannens sng och stngde igen om honom och gick ut. 22Drefter
410
1

Swedish Bible

Anonymous

kallade hon p sin man och sade: Snd till mig en av tjnarna med en sninna, s vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka. 23Han sade: Varfr vill du i dag fara till honom? Det r ju varken nymnad eller sabbat. Hon svarade: Oroa dig icke! 24Sedan lt hon sadla sninnan och sade till sin tjnare: Driv p framt, och gr icke ngot uppehll i min frd, frrn jag sger dig till. 25S begav hon sig stad och kom till gudsmannen p berget Karmel. D nu gudsmannen fick se henne p ngot avstnd, sade han till sin tjnare Gehasi: Se, dr r sunemitiskan. 26Skynda nu emot henne och frga henne: 'Allt str vl rtt till med dig och med din man och med gossen?' Hon svarade: Ja. 27Men nr hon kom upp till gudsmannen p berget, fattade hon om hans ftter. D gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: Lt henne vara, ty hennes sjl r bedrvad; men HERREN hade frdolt detta fr mig och icke ltit mig f veta det. 28Och hon sade: Hade jag vl bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig ngot? 29D sade han till Gehasi: Omgjorda dina lnder och tag min stav i din hand och g stad; om du mter ngon, s hlsa icke p honom, och om ngon hlsar p dig, s besvara icke hans hlsning. Och lgg sedan min stav p gossens ansikte. 30 Men gossens moder sade: S sant HERREN lever, och s sant du sjlv lever, jag slpper dig icke. D stod han upp och fljde med henne. 31Men Gehasi hade redan gtt fre dem och lagt staven p gossens ansikte; dock hrdes icke ett ljud, och intet spr av frnimmelse kunde mrkas. D vnde han om och gick honom till mtes och berttade det fr honom och sade: Gossen har icke vaknat upp. 32Och nr Elisa kom in i huset, fick han se att gossen lg dd p hans sng. 33D gick han in och stngde igen drren om dem bda och bad till HERREN. 34Och han steg upp i sngen och lade sig ver gossen, s att han hade sin mun p hans mun, sina gon p hans gon och sina hnder p hans hnder. Nr han s lutade sig ned ver gossen, blev kroppen varm. 35Drefter gick han ter fram och tillbaka i rummet och steg s ter upp i sngen och lutade sig ned ver honom. D ns gossen, nda till sju gnger. Och drp slog gossen upp gonen. 36Sedan ropade han p Gehasi och sade: Kalla hit sunemitiskan. D kallade han in henne, och nr hon kom in till honom, sade han: Tag din son. 37D kom hon fram och fll ned fr hans ftter och bugade sig mot jorden. Drefter tog hon sin son och gick ut. 38Och Elisa kom ter till Gilgal, medan hungersnden var i landet. Nr d profetlrjungarna sutto dr infr honom, sade han till sin tjnare Stt p den stora grytan och koka ngot till soppa t profetlrjungarna. 39Och en av dem gick ut p marken fr att plocka ngot grnt; d fick han se en vild slingervxt, och av den plockade han ngot som liknade gurkor, sin mantel full. Nr han sedan kom in, skar han snder dem och lade dem i soppgrytan; ty de knde icke till dem. 40Och de ste upp t mnnen, fr att de skulle ta. Men s snart de hade begynt ta av soppan, gvo de upp ett rop och sade: Dden r i grytan, du gudsman! Och de kunde icke ta. 41D sade han: Skaffen hit mjl. Detta kastade han i grytan. Drefter sade han: s upp t folket och lt dem ta. Och intet skadligt fanns nu mer i grytan. 42 Och en man kom frn Baal-Salisa och frde med sig t gudsmannen frstlingsbrd; tjugu kornbrd, och ax av grnskuren sd i sin pse. D sade han: Giv det t folket att ta. 43Men hans tjnare sade: Huru skall jag kunna stta fram detta fr hundra mn? Han sade: Giv det t folket att ta;

411

Swedish Bible

Anonymous

ty s sger HERREN: De skola ta och f ver. fingo ver, ssom HERREN hade sagt.

44

D satte han fram det fr dem. Och de to och

Chapter 5 Naaman, den arameiske konungens hrhvitsman, hade stort anseende hos sin herre och var hgt aktad, ty genom honom hade HERREN givit seger t Aram; och han var en tapper stridsman, men spetlsk. 2Nu hade aramerna, en gng d de drogo ut p strvtg, frt med sig ssom fnge ur Israels land en ung flicka, som kom i tjnst hos Naamans hustru. 3Denna sade till sin fru: Ack att min herre vore hos profeten i Samaria, s skulle denne nog befria honom frn hans spetlska! 4 D gick hon stad och berttade detta fr sin herre och sade: S och s har flickan ifrn Israels land sagt. 5Konungen i Aram svarade: Far dit, s skall jag snda brev till konungen i Israel. S for han d och tog med sig tio talenter silver och sex tusen siklar guld, s ock tio hgtidsdrkter. 6 Och han verlmnade brevet till Israels konung, och dri stod det: Nu, nr detta brev kommer dig till handa, m du veta att jag har snt till dig min tjnare Naaman, fr att du m befria honom frn hans spetlska. 7Nr Israels konung hade lst brevet, rev han snder sina klder och sade: r jag d Gud, s att jag skulle kunna dda och gra levande, eftersom denne snder bud till mig att jag skall befria en man frn hans spetlska? Mrken nu och sen huru han sker sak med mig. 8 Men nr gudsmannen Elisa hrde att Israels konung hade rivit snder sina klder, snde han till konungen och lt sga: Varfr har du rivit snder dina klder? Lt honom komma till mig, s skall han frnimma att en profet finnes i Israel. 9S kom d Naaman med sina hstar och vagnar och stannade vid drren till Elisas hus. 10D snde Elisa ett bud ut till honom och lt sga: G bort och bada dig sju gnger i Jordan, s skall ditt ktt ter bliva sig likt, och du skall bliva ren. 11Men Naaman blev vred och for sin vg, i det han sade: Jag tnkte att han skulle g ut till mig och trda fram och kalla HERRENS, sin Guds, namn och fra sin hand fram och ter ver stllet och s taga bort spetlskan. 12ro icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, bttre n alla vatten Israel? D kunde jag ju lika grna bada mig i dem fr att bliva ren. S vnde han om och for sin vg i vrede. 13Men hans tjnare gingo fram och talade till honom och sade: Min fader, om profeten hade frelagt dig ngot svrt, skulle du d icke hava gjort det? Huru mycket mer nu, d han allenast har sagt till dig: 'Bada dig, s bliver du ren'! 14D for han ned och doppade sig i Jordan sju gnger, ssom gudsmannen hade sagt; och hans ktt blev d ter sig likt, friskt ssom en ung gosses ktt, och han blev ren. 15Drefter vnde han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara och gick in och trdde fram fr honom och sade: Se, nu vet jag att ingen Gud finnes p hela jorden utom i Israel. S tag nu emot en tacksamhetssknk av din tjnare. 16Men han svarade: S sant HERREN lever, han vilkens tjnare jag r, jag vill icke taga emot den. Och fastn han entrget bad honom att taga emot den, ville han icke. 17D sade Naaman: Om du icke vill detta, s lt d din tjnare f s mycket jord som ett par mulsnor kunna bra. Ty din tjnare vill icke mer offra brnnoffer och
1

412

Swedish Bible

Anonymous

slaktoffer t andra gudar, utan allenast t HERREN. 18Detta m dock HERREN frlta din tjnare: nr min herre gr in i Rimmons tempel fr att dr bja kn, och han d stder sig vid min hand, och jag ocks bjer kn dr i Rimmons tempel, m d HERREN frlta din tjnare, nr jag s bjer kn i Rimmons tempel. 19Han sade till honom: Far i frid. Men nr hn hade lmnat honom och farit ett stycke vg framt, 20tnkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjnare: Se, min herre har slppt denne Naaman frn Aram, utan att taga emot av honom vad han hade frt med sig. S sant HERREN lever, jag vill skynda efter honom och ska f ngot av honom. 21S gav sig d Gehasi stad efter Naaman. Men nr Naaman sg ngon skynda efter sig, steg han med hast ned frn vagnen och gick emot honom och sade: Allt str vl rtt till? 22Han svarade: Ja; men min herre har snt mig och lter sga: 'Just nu hava tv unga mn, profetlrjungar, kommit till mig frn Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tv hgtidsdrkter.' 23Naaman svarade: Vrdes taga tv talenter. Och han bad honom entrget och knt s in tv talenter silver i tv pungar och tog fram tv hgtidsdrkter, och lmnade detta t tv av sina tjnare, och dessa buro det framfr honom. 24Men nr han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade det i frvar i huset; sedan lt han mnnen g sin vg. 25Drefter gick han in och trdde fram fr sin herre. D frgade Elisa honom: Varifrn kommer du, Gehasi? Han svarade: Din tjnare har ingenstdes varit. 26D sade han till honom: Menar du att jag icke i min ande var med, nr en man vnde om frn sin vagn och gick emot dig? r det nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig klder, s ock olivplanteringar, vingrdar, fr och fkreatur, tjnare och tjnarinnor, 27nu d Naamans spetlska kommer att lda vid dig och vid dina efterkommande fr evigt? S gick denne ut ifrn honom, vit ssom sn av spetlska.

Chapter 6 Profetlrjungarna sade till Elisa: Se, rummet dr vi sitta infr dig r fr trngt fr oss. 2Lt oss drfr g till Jordan och drifrn hmta var sin timmerstock, s att vi dr kunna bygga oss ett annat hus att sitta i. Han svarade: Gn stad. 3Men en av dem sade: Vrdes sjlv g med dina tjnaren. Han varade: Ja, jag skall g med. 4S gick han med dem. Och nr de kommo till Jordan, begynte de hugga ned trd. 5Men under det att en av dem hll p att flla en stock, fll yxjrnet i vattnet. D gav han upp ett rop och sade: Ack, min herre, yxan var ju lnad. 6 Gudsmannen frgade: Var fll den i? Och han visade honom stllet. D hgg han av ett stycke tr och kastade det i dr och fick s jrnet att flyta upp. 7Sedan sade han: Tag nu upp det. D rckte mannen ut sin hand och tog det. 8Och konungen i Aram lg i krig med Israel. Men nr han rdfrde sig med sina tjnare och sade: P det och det stllet vill jag lgra mig, 9d snde gudsmannen bud till Israels konung och lt sga: Tag dig till vara fr att tga fram vid det stllet, ty aramerna ligga dr. 10D snde Israels konung till det stlle som gudsmannen hade angivit fr honom och varnat honom fr; och han tog sig till vara dr. Detta skedde icke allenast en gng eller tv gnger. 11Hrver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina
1

413

Swedish Bible

Anonymous

tjnare och sade till dem: Kunnen I icke sga mig vem av de vra det r som hller med Israels konung? 12D svarade en av hans tjnare: Icke s, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kungr fr Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare. 13Han sade: Gn och sen till, var han finnes, s att jag kan snda stad och gripa honom. Och man berttade fr honom att han var i Dotan. 14D snde han dit hstar och vagnar och en stor hr; och de kommo dit om natten och omringade staden. 15Nr nu gudsmannens tjnare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en hr hade lgrat sig runt omkring staden med hstar och vagnar. D sade tjnaren till honom: Ack, min herre, huru skola vi nu gra? 16Han svarade: Frukta icke; ty de som ro med oss ro flera n de som ro med dem. 17Och Elisa bad och sade: HERRE, ppna hans gon, s att han ser. D ppnade HERREN tjnarens gon, och han fick se att berget var fullt med hstar och vagnar av eld, runt omkring Elisa. 18Nr de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: Sl detta folk med blindhet. D slog han dem med blindhet, ssom Elisa bad. 19Och Elisa sade till dem: Detta r icke den rtta vgen eller den rtta staden. Fljen mig, s skall jag fra eder till den man som I sken. Drefter frde han dem till Samaria. 20Men nr de kommo till Samaria, sade Elisa: HERRE, ppna dessas gon, s att de se. D ppnade HERREN deras gon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria. 21Nr d Israels konung sg dem, sade han till Elisa: Skall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem? 22Han svarade: Du skall icke hugga ned dem. Du plgar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till fnga med svrd och bge. Stt fram fr dem mat och dryck och lt dem ta och dricka, och lt dem sedan g till sin herre igen 23D tillredde han t dem en stor mltid, och nr de hade tit och druckit, lt han dem g; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare ngra arameiska strvskaror in i Israels land. 24Drefter hnde sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin hr och drog upp och belgrade Samaria. 25Och medan de belgrade Samaria, uppstod dr en s stor hungersnd, att man betalade ttio siklar silver fr ett snehuvud och fem siklar silver fr en fjrdedels kab duvotrck. 26Och en gng d Israels konung gick omkring p muren ropade en kvinna till honom och sade: Hjlp, min herre konung! 27Han svarade: Hjlper icke HERREN dig, varifrn skall d jag kunna skaffa hjlp t dig? Frn logen eller frn vinpressen? 28Och konungen frgade henne: Vad fattas dig? Hon svarade: Kvinnan dr sade till mig: 'Giv hit din son, s att vi f ta honom i dag, s skola vi ta min son i morgon.' 29S kokade vi min son och to upp honom. Nsta dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, s att vi f ta honom.' Men d gmde hon undan sin son. 30 Nr konungen hrde kvinnans ord, rev han snder sina klder, dr han gick p muren. D fick folket se att han hade scktyg inunder, nrmast kroppen. 31Och han sade: Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag fr sitta kvar p honom. 32S snde han d dit en man fre sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de ldste sutto dr hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de ldste: Sen I huru denne mrdarson snder hit en man fr att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I stngen igen drren, nr den utskickade kommer; och sprren s vgen fr honom med den. Jag hr nu ock ljudet av hans herres steg efter honom. 33Medan han nnu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade:

414

Swedish Bible

Anonymous

Se, detta r en olycka som kommer frn HERREN; huru skall jag d lngre kunna hoppas p HERREN? 7:1. 7:2. den elektroniska utgvan.

Chapter 7 Men Elisa svarade: Hren HERRENS ord. S sger HERREN: I morgon vid denna tid skall man f ett sea-mtt fint mjl fr en sikel, s ock tv sea-mtt korn fr en sikel, i Samarias port. 2 Den kmpe vid vilkens hand konungen stdde sig svarade d gudsmannen och sade: Om HERREN ocks gjorde fnster p himmelen, huru skulle vl detta kunna ske? Han sade: Du skall f se det med egna gon, men du skall icke f ta drav. Andra Konungaboken, 7 Kapitlet De spetlska vid Samarias stadsport. Aramernas flykt. Tvivlarens straff. 3Utanfr stadsporten uppehllo sig d fyra spetlska mn. Dessa sade till varandra: Varfr skola vi stanna kvar hr, till dess vi d? 4 Om vi besluta oss fr att g in i staden nu d hungersnd r i staden, s skola vi d dr, och om vi stanna hr, skola vi ock d. Vlan d, lt oss g ver till aramernas lger; lta de oss leva, s f vi leva, och dda de oss, s m vi d. 5S stodo de d upp i skymningen fr att g in i aramernas lger. Men nr de kommo till utkanten av aramernas lger, se, d fanns ingen mnniska dr. 6Ty Herren hade ltit ett dn av vagnar och hstar hras i aramernas lger, ett dn ssom av en stor hr, s att de hade sagt till varandra: Frvisso har Israels konung lejt hjlp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, fr att dessa skola komma ver oss. 7Drfr hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade vergivit sina tlt, sina hstar och snor, lgret sdant det stod; de hade flytt fr att rdda sina liv. 8Nr de spetlska nu kommo till utkanten av lgret, gingo de in i ett tlt och to och drucko, och togo drur silver och guld och klder, och gingo s bort och gmde det. Sedan vnde de tillbaka och gingo in i ett annat tlt och togo vad dr fanns, och gingo s bort och gmde det. 9Men drefter sade de till varandra: Vi bete oss icke rtt. I dag kunna vi frambra ett gldjebudskap. Men om vi nu tiga och vnta till i morgon, nr det bliver dager, s skall det tillrknas oss ssom missgrning. Vlan d, lt oss g och bertta detta i konungens hus. 10S gingo de stad och ropade an vakten vid stadsporten och berttade fr dem och sade: Vi kommo till aramernas lger, men dr fanns ingen mnniska, och icke ett ljud av ngon mnniska hrdes; dr stodo allenast hstarna och snorna bundna och tlten ssom de plga st. 11Detta ropades sedan ut av dem som hllo vakt vid porten, och man frkunnade det ocks inne i konungens hus. 12Konungen stod d upp om natten och sade till sina tjnare: Jag vill sga eder vad aramerna hava fr hnder mot oss. De veta att vi lida hungersnd, drfr hava de gtt ut ur lgret och gmt sig ute p marken, i det de tnka att de skola gripa oss levande, nr vi nu g ut ur staden, och att de s skola komma in i staden. 13Men en av hans tjnare svarade och sade: Lt oss taga fem av de terstende hstarna, dem som nnu finnas kvar hrinne -- det skall ju eljest g dem ssom det gr hela hopen av israeliter som nnu ro kvar hrinne, eller ssom det har gtt hela hopen av israeliter som redan hava omkommit -- och lt oss snda stad och se efter. 14S tog man d tv vagnar med hstar fr, och
1

415

Swedish Bible

Anonymous

konungen snde dem stad efter aramernas hr och sade: Faren stad och sen efter. 15Dessa foro nu efter dem nda till Jordan; och se, hela vgen var full med klder och andra saker som aramerna hade kastat ifrn sig, nr de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och berttade detta fr konungen. 16D drog folket ut och plundrade Aramernas lger; och nu fick man ett sea-mtt fint mjl fr en sikel och likas tv sea-mtt korn fr en sikel, ssom HERREN hade sagt. 17 Och den kmpe vid vilkens hand konungen plgade stdja sig hade av honom blivit satt till att hlla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till dds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, nr konungen kom ned till honom. 18Ty nr gudsmannen sade till konungen: I morgon vid denna tid skall man i Samarias port f tv sea-mtt korn fr en sikel och likas ett sea-mtt fint mjl fr en sikel, 19d svarade kmpen gudsmannen och sade: Om HERREN ocks gjorde fnster p himmelen, huru skulle vl ngot sdant kunna ske? D sade han: Du skall f se det med egna gon, men du skall icke f ta drav. 20S gick det honom ock, ty folket trampade honom till dds i porten.

Chapter 8 Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort levande, han sade: St upp och drag bort med ditt husfolk och vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnden komma, och den har redan kommit in i landet och skall rcka i sju r. 2D stod kvinnan upp och gjorde ssom gudsmannen sade; hon drog bort med sitt husfolk och vistades i filisternas land i sju r. 3 Men nr de sju ren voro frlidna, kom kvinnan tillbaka ifrn filisternas land; och hon gick stad fr att anropa konungen om att terf sitt hus och sin ker. 4Och konungen hll d p att tala med Gehasi, gudsmannens tjnare, och sade: Frtlj fr mig alla de stora ting som Elisa har gjort. 5 Och just som han frtljde fr konungen huru han hade gjort en dd levande, d kom den kvinna vilkens son han hade gjort levande och anropade konungen om att terf sitt hus och sin ker. D sade Gehasi: Min herre konung, detta r kvinnan, och detta r hennes son, den som Elisa har gjort levande. 6D frgade konungen kvinnan, och hon frtljde allt fr honom. Sedan lt konungen henne f en hovman med sig och sade: Skaffa tillbaka allt vad som tillhr henne, och drtill all avkastning av kern, frn den dag d hon lmnade landet nda till nu. 7Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i Aram, lg sjuk. Nr man nu berttade fr denne att gudsmannen hade kommit dit, 8sade konungen till Hasael: Tag sknker med dig och g gudsmannen till mtes, och frga HERREN genom honom om jag skall tillfriskna frn denna sjukdom. 9S gick d Hasael honom till mtes och tog med sig sknker, allt det bsta som fanns i Damaskus, s mycket som fyrtio kameler kunde bra. Och han kom och trdde fram fr honom och sade: Din son Ben-Hadad, konungen i Aram, har snt mig till dig och lter frga: 'Skall jag tillfriskna frn denna sjukdom?' 10Elisa svarade honom: G och sg till honom: 'Du skall tillfriskna.' Men HERREN har uppenbarat fr mig att han likvl skall d. 11Och gudsmannen
1

416

Swedish Bible

Anonymous

stirrade framfr sig och betraktade honom lnge och vl; drefter begynte han grta. 12D sade Hasael: Varfr grter min herre? Han svarade: Drfr att jag vet huru mycket ont du skall gra Israels barn: du skall stta eld p deras fsten, deras unga mn skall du drpa med svrd, deras spda barn skall du krossa, och deras havande kvinnor skall du upprista. 13Hasael sade: Vad r vl din tjnare, den hunden, eftersom han skulle kunna gra s stora ting? Elisa svarade: HERREN har uppenbarat fr mig att du skall bliva konung ver Aram. 14Och han gick ifrn Elisa och kom till sin herre. D frgade denne honom: Vad sade Elisa till dig? Han svarade: Han sade till mig att du skall tillfriskna. 15Men dagen drefter tog han tcket och doppade det i vatten och bredde ut det ver hans ansikte; detta blev hans dd. Och Hasael blev konung efter honom. 16I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsr, medan Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i Juda. 17Han var trettiotv r gammal, nr han blev konung, och han regerade tta r i Jerusalem. 18Men han vandrade p Israels konungars vg, ssom Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS gon. 19Dock ville HERREN icke frdrva Juda, fr sin tjnare Davids skull, enligt sitt lfte till honom, att han skulle lta honom och hans sner hava en lampa fr alltid. 20I hans tid avfll Edom frn Juda vlde och satte en egen konung ver sig. 21D drog Joram ver till Sair med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall p edomerna, som hade omringat honom, och slog dem och hvitsmannen ver deras vagnar, men folket flydde till sina hyddor. 22S avfll Edom frn Juda vlde, och det har varit skilt drifrn nda till denna dag. Vid just samma tid avfll ock Libna. 23Vad nu mer r att sga om Joram och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 24Och Joram gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina fder i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efter honom. 25I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsr blev Ahasja, Jorams son, konung i Juda. 26Tjugutv r gammal var Ahasja, nr han blev konung, och han regerade ett r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, dotter till Omri, Israels konung. 27Han vandrade p Ahabs hus' vg och gjorde vad ont var i HERRENS gon likasom Ahabs hus; han var ju nra beslktad med Ahabs hus. 28Och han drog stad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev srad av aramerna. 29D vnde konung Joram tillbaka, fr att i Jisreel lta hela sig frn de sr som aramerna hade tillfogat honom vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda konung, for ned fr att beska Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne lg sjuk.

Chapter 9 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlrjungarna och sade till honom: Omgjorda dina lnder och tag denna oljeflaska med dig, och g till Ramot i Gilead. 2Och nr du har kommit dit, s sk upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, och g in och bed honom st upp, dr han sitter bland sina brder, och fr honom in i den innersta kammaren. 3Tag s oljeflaskan och gjut olja p
1

417

Swedish Bible

Anonymous

hans huvud och sg: 'S sger HERREN: Jag har smort dig till konung ver Israel.' ppna sedan drren och fly, utan att drja. 4S gick d den unge mannen, profetens tjnare, stad till Ramot i Gilead. 5Och nr han kom dit, fick han se hrens hvitsmn sitta dr. D sade han: Jag har ett rende till dig, hvitsman. Jehu frgade: Till vem av oss alla hr? Han svarade: Till dig sjlv, hvitsman. 6D stod han upp och gick in i huset; och han gt oljan p hans huvud och sade till honom: S sger HERREN Israels Gud: Jag har smort dig till konung ver HERRENS folk, ver Israel. 7Och du skall frgra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill p Isebel hmnas mina tjnare profeterna blod, ja, alla HERRENS tjnares blod. 8Och Ahabs hela hus skall frgs jag skall utrota allt mankn av Ahab hus, bde sm och stora i Israel. 9Och jag skall gra med Ahab hus ssom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och ssom jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus. 10 Och hundarna skola ta upp Isebel p Jisreels kerflt, och ingen skall begrava henne. Drefter ppnade han drren och flydde. 11Nr sedan Jehu ter kom ut till sin herres tjnare, frgade man honom: Allt str vl rtt till? Varfr kom denne vanvetting till dig? Han svarade dem: I knnen ju den mannen och hans tal. 12Men de sade: Du vill bedraga oss; sg oss sanningen. D sade han: S och s talade han till mig och sade: 'S sger HERREN: Jag har smort dig till konung ver Israel.' 13Strax tog d var och en av dem sin mantel och lade den under honom p sjlva trappan; och de sttte i basun och ropade: Jehu har blivit konung. 14Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en sammansvrjning mot Joram. (Joram hade d med hela Israel legat vid Ramot i Gilead fr att frsvara det mot Hasael, konungen i Aram; 15men sjlv hade konung Joram vnt tillbaka, fr att i Jisreel lta hela sig frn de sr som aramerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade: Om I s viljen, s lten ingen slippa ut ur staden, som kan g stad och bertta detta i Jisreel. 16Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram lg sjuk dr; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned fr att beska Joram. 17 Nr nu vktaren som stod p tornet i Jisreel fick se Jehus skara, d han kom, sade han: Jag ser en skara. D bjd Joram att man skulle taga en ryttare och snda honom dem till mtes och lta honom frga om allt stode rtt till. 18Ryttaren red honom d till mtes och sade: Konungen lter frga 'Allt str vl rtt till?' D svarade Jehu: Vad kommer den saken dig vid? Vnd, och flj efter mig. Och vktaren berttade och sade: Den utskickade har hunnit fram till dem, men han kommer icke tillbaka. 19D snde han en annan ryttare. nr denne hade hunnit fram till dem, sade han: Konungen lter frga: 'Allt str vl rtt till?' Jehu svarade: Vad kommer den saken dig vid? Vnd, och flj efter mig. 20Vktaren berttade ter och sade: Han har hunnit fram till dem men han kommer icke tillbaka. P deras stt att fara fram ser det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram ssom en vanvetting. 21D sade Joram: Spnn fr. Och man spnde fr hans vagn. Och Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var och en i sin vagn; de foro ut fr att mta Jehu. Och de trffade tillsammans med honom p jisreeliten Nabots kerstycke. 22Nr Joram nu fick se Jehu, sade han: Allt str vl rtt till, Jehu? Denne svarade: Huru skulle det kunna st rtt till, s lnge som du tl din moder Isebels avgudiska vsen och hennes mnga trolldomskonster? 23D svngde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till Ahasja:

418

Swedish Bible

Anonymous

Frrderi, Ahasja! 24Men Jehu hade fattat bgen i sin hand och skt Joram i ryggen, att pilen gick ut genom hjrtat, och han sjnk ned i sin vagn. 25Drefter sade han till sin livkmpe Bidkar: Tag honom och kasta ut honom p jisreeliten Nabots kerstycke; kom ihg huru HERREN, nr jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om denne uttalade den utsagan: 26 'Sannerligen, s visst som jag i gr sg Nabots och hans sners blod, sger HERREN, skall jag just p detta kerstycke vederglla dig, sger HERREN.' Tag drfr honom nu och kasta ut honom hr p kerstycket, i enlighet med HERRENS ord. 27Nr Ahasja, Juda konung, sg detta, flydde han t Trdgrdshuset till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: Skjuten ned ocks honom i vagnen. S skedde ock p Gurhjden vid Jibleam; men han flydde vidare till Megiddo och dog dr. 28Sedan frde hans tjnare honom i vagnen till Jerusalem; och man begrov honom i hans grav hos hans fder, i Davids stad. 29Ahasja hade blivit konung ver Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regeringsr. 30S kom nu Jehu till Jisreel. Nr Isebel fick hra detta, sminkade hon sig kring gonen och smyckade sitt huvud och sg ut genom fnstret. 31Och nr Jehu kom in genom porten, ropade hon: Allt str vl rtt till, du, Simri, som har drpt din herre? 32Han lyfte sitt ansikte upp mot fnstret och sade: Vem hller med mig? Vem? D sgo tv eller tre hovmn ut, ned p honom. 33 Han sade: Strten ned henne. Och de strtade ned henne, s att hennes blod stnkte p vggen och p hstarna; och han krde ver henne. 34Drefter gick han in och t och drack. Sedan sade han: Tagen vara p henne, den frbannade, och begraven henne, ty hon r dock en konungadotter. 35 Men nr de d gingo stad fr att begrava henne, funno de av henne intet annat n huvudsklen, ftterna och hnderna. 36och de vnde tillbaka och berttade detta fr honom. D sade han: Detta r vad HERREN talade genom sin tjnare tisbiten Elia, i det han sade: 'P Jisreels kerflt skola hundarna ta upp Isebels ktt; 37och Isebels dda kropp skall ligga ssom gdsel p marken p Jisreels kerflt, s att ingen skall kunna sga: Detta r Isebel.'

Chapter 10 Men Ahab hade sjuttio sner i Samaria. Och Jehu skrev brev och snde till Samaria, till de verste i Jisreel, de ldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett; 2han skrev: Nu, nr detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres sner hos eder, och som haven vagnarna och hstarna hos eder, och drtill en befst stad och vapen, 3mn I utse den som r bst och lmpligast av eder herres sner och stta honom p hans faders tron och strida fr eder herres hus. 4Men de blevo vermttan frskrckta och sade: De tv konungarna hava ju icke kunnat hlla stnd mot honom; huru skulle d vi kunna hlla stnd! 5Och verhovmstaren och hvdingen ver staden och de ldste och konungasnernas fostrare snde till Jehu och lto sga: Vi ro dina tjnare; allt vad du sger oss villa vi gra. Vi vilja icke gra ngon till konung; gr vad dig tckes. 6D skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: Om I hllen med mig och viljen lyssna till mina ord, s tagen huvudena av eder herres sner och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel. De
1

419

Swedish Bible

Anonymous

sjuttio konungasnerna bodde nmligen hos de store i staden, vilka fostrade dem. 7D nu brevet kom dem till handa, togo de konungasnerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och snde dem till honom i Jisreel. 8Nr d ett bud kom och berttade fr honom att de hade frt dit konungasnernas huvuden, sade han: Lggen dem till i morgon i tv hgar vid ingngen till porten. 9Och om morgonen gick han ut och stllde sig dr och sade till allt folket: I ren utan skuld. Det r jag som har anstiftat sammansvrjningen mot min herre och drpt honom; men vem har slagit ihjl alla dessa? 10Mrken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han har sagt genom sin tjnare Elia. 11Sedan, drpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, s ock alla hans store och hans frtrogne och hans prster; han lt ingen slippa undan. 12Drefter stod han upp och begav sig stad till Samaria; men under vgen, nr Jehu kom till Bet-Eked-Haroim, 13trffade han p Ahasjas, Juda konungs, brder. Han frgade dem: Vilka ren I? De svarade: Vi ro Ahasjas brder, och vi ro p vg ned fr att hlsa p konungasnerna och konungamoderns sner. 14Han sade: Gripen dem levande. D grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotv; han lt ingen av dem bliva kvar. 15Nr han sedan begav sig drifrn, trffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till mtes; och han hlsade p honom och sade till honom: r du lika redligt sinnad mot mig som jag r mot dig? Jonadab svarade: Ja. r det s, sade han, s rck mig din hand. D rckte han honom sin hand; och han lt honom stiga upp till sig i vagnen. 16Och han sade: Far med mig och se huru jag nitlskar fr HERREN. S krde man stad med honom i hans vagn. 17Och nr han kom till Samaria, drpte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och frgjorde det s, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Elia. 18Och Jehu frsamlade allt folket och sade till dem: Ahab har tjnat Baal litet; Jehu skall tjna honom mycket. 19S kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjnare och alla hans prster -- ingen fr saknas -- ty jag har ett stort offer t Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet. Men Jehu gjorde s med led list, i avsikt att utrota Baals tjnare. 20Drefter sade Jehu: Plysen en helig hgtidsfrsamling t Baal. D lyste man ut en sdan. 21Och Jehu snde bud ver hela Israel, och alla Baals tjnare kommo; Ingen underlt att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifrn den ena ndan till den andra. 22Sedan sade han till frestndaren fr kldkammaren: Tag fram klder t alla Baals tjnare. Och han tog fram klderna t dem. 23Drefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tjnare: Sen nu noga efter, att hr bland eder icke finnes ngon HERRENS tjnare, utan allenast sdana som tjna Baal. 24De gingo allts in fr att offra slaktoffer och brnnoffer. Men Jehu hade drutanfr stllt ttio man och sagt: Om ngon slipper undan av de mn som jag nu verlmnar i edra hnder, s skall liv givas fr liv. 25Och nr man hade offrat brnnoffret, sade Jehu till drabanterna och kmparna: Gn in och sln ned dem; lten ingen komma ut. Och de slogo dem med svrdsegg, och drabanterna och kmparna kastade undan deras kroppar. Drefter gingo de in i det inre av Baals tempel 26och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brnde upp dem. 27Och sjlva Baalsstoden brto de ned; de brto ock ned Baals tempel och gjorde drav avtrden, som

420

Swedish Bible

Anonymous

finnas kvar nnu i dag. 28S utrotade Jehu Baal ur Israel. 29Men frn de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, frn dem avstod icke Jehu, icke frn guldkalvarna i Betel och Dan. 30Och HERREN sade till Jehu: Drfr att du har vl utfrt vad rtt var i mina gon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, drfr skola dina sner till fjrde led sitta p Israels tron. 31Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hjrta; han avstod icke frn de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 32Vid denna tid begynte HERREN skra bort stycken frn Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras grns 33och intog stra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, omrdet frn Aroer vid bcken Arnon, bde Gilead och Basan. 34Vad nu mer r att sga om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 35Och Jehu gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom. 36Den tid Jehu regerade ver Israel Samaria var tjugutta r.

Chapter 11 Nr Atalja, Ahasjas moder, frnam att hennes son var dd, stod hon upp och frgjorde hela konungaslkten. 2Men just nr konungabarnen skulle ddas, tog Joseba, konung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade honom jmte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; dr hll man honom dold fr Atalja, s att han icke blev ddad. 3Sedan var han hos henne i HERRENS hus, dr han frblev gmd i sex r, medan Atalja regerade i landet. 4Men i det sjunde ret snde Jojada stad och lt hmta karernas och drabanternas underhvitsmn och frde dem in till sig i HERRENS hus; och sedan han hade gjort en verenskommelse med dem och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens son. 5Drefter bjd han dem och sade: Detta r vad I skolen gra: en tredjedel av eder, I som haven att intrda i vakthllningen p sabbaten, skall hlla vakt i konungshuset 6och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom drabanterna; s skolen hlla vakt vid huset var i sin ordning. 7Men de bda andra avdelningarna av eder, nmligen alla som hava att avg frn vakthllningen p sabbaten, de skola hlla vakt i HERRENS hus hos konungen. 8I skolen stlla eder runt omkring; konungen, var och en med sina vapen i handen; och om ngon vill trnga sig inom leden, skall han ddas. Och I skolen flja konungen, vare sig han gr ut eller in. 9Underhvitsmnnen gjorde allt vad prsten Jojada hade bjudit dem; var och en av dem tog sina mn, bde de som skulle intrda i vakthllningen p sabbaten och de som skulle avg drifrn p sabbaten, och de kommo s till prsten Jojada. 10Och prsten gav t underhvitsmnnen det spjut och de skldar som hade tillhrt konung David, och som funnos i HERRENS hus. 11Och drabanterna stllde upp sig, var och en med sina vapen i handen, frn husets sdra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen. 12Drefter frde han ut konungasonen och satte p honom kronan och gav honom vittnesbrdet; och de gjorde
1

421

Swedish Bible

Anonymous

honom till konung och smorde honom. Och de klappade i hnderna och ropade: Leve konungen! 13 Nr Atalja nu hrde drabanternas och folkets rop, gick hon in i HERRENS hus till folket. 14Dr fick hon d se konungen st vid pelaren, ssom vligt var, och hvitsmnnen och trumpetblsarna bredvid konungen, och fick hra huru hela folkmngden jublade och sttte i trumpeterna. D rev Atalja snder sina klder och utropade: Sammansvrjning! Sammansvrjning! 15Men prsten Jojada gav underhvitsmnnen som anfrde skaran denna befallning: Fren henne ut mellan leden, och om ngon fljer henne, s m han ddas med svrd. Prsten ville nmligen frhindra att hon ddades i HERRENS hus. 16Allts grepo de henne, och nr hon hade kommit till den plats dr hstarna plgade fras in i konungshuset, ddades hon dr. 17Och Jojada slt det frbundet mellan HERREN, konungen och folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slt ock ett frbund mellan konungen och folket. 18Och hela folkmngden begav sig till Baals tempel och rev ned det och frstrde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan, Baals prst, drpte de framfr altarna. Drefter stllde prsten ut vakter vid HERRENS hus. 19Och han tog med sig underhvitsmnnen jmte karerna och drabanterna och hela folkmngden, och de frde konungen ned frn HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och han satte sig p konungatronen. 20Och hela folkmngden gladde sig, och staden frblev lugn. Men Atalja hade de ddat med svrd i konungshuset. Andra Konungaboken, 12 Kapitlet Joas konung i Juda. Insamling fr att stta templet i stnd. Hasaels tg mot Jerusalem. Joas ddad genom en sammansvrjning. 21Joas var sju r gammal, nr han blev konung.

Chapter 12 I Jehus sjunde regeringsr blev Joas konung, och han regerade fyrtio r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, frn Beer-Seba. 2Och Joas gjorde vad rtt var HERRENS gon, s lnge han levde, prsten Jojada hade varit hans lrare. 3Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambra offer och tnda offereld p hjderna. 4Och Joas sade till prsterna: Alla penningar vilka ssom heliga gvor inflyta till HERRENS hus, gngbara penningar, sdana som utgra lsen fr personer, efter det vrde som fr var och en bestmmes, och alla penningar som ngon av sitt hjrta manas att bra till HERRENS hus, 5dem skola prsterna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola drmed stta i stnd vad som r frfallet p HERRENS hus, verallt dr ngot frfallet finnes. 6Men i konung Joas' tjugutredje regeringsr hade prsterna nnu icke satt i stnd vad som var frfallet p huset. 7D kallade konung Joas till sig prsten Jojada och de vriga prsterna och sade till dem: Varfr stten I icke i stnd vad som r frfallet p huset? Nu fn I icke lngre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen lmna dem ifrn eder till det som r frfallet p huset. 8Och prsterna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att stta i stnd vad som var frfallet p huset. 9D tog prsten Jojada en kista och borrade ett hl p locket och stllde den bredvid altaret, p hgra sidan, nr man gr
1

422

Swedish Bible

Anonymous

in i HERRENS hus. Och prsterna som hllo vakt vid trskeln lade dit alla penningar som inflto till HERRENS hus. 10Men s snart de d mrkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp jmte versteprsten, och de knto in och rknade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus. 11Drefter verlmnades de uppvgda penningarna t de mn som frrttade arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem t de timmermn och byggningsmn som arbetade p HERRENS hus, 12och t murarna och stenhuggarna, s ock till inkp av trvirke och huggen sten fr att stta i stnd vad som var frfallet p HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter fr att stta huset i stnd. 13Men man gjorde inga silverfat fr HERRENS hus, ej heller knivar, sklar, trumpeter eller andra freml av guld eller av silver, fr de penningar som inflto till HERRENS hus, 14utan man gav dem t arbetarna, och dessa satte drfr HERRENS hus i stnd. 15Och man hll icke ngon rkenskap med de mn t vilka penningarna verlmnades, fr att de skulle giva dem t arbetarna, utan de fingo handla p heder och tro. 16Men skuldoffersoch syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillfllo prsterna. 17P den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belgrade Gat och intog det, drefter stllde Hasael sitt tg upp mot Jerusalem. 18D tog Joas, Juda konung, allt vad hans fder Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat t HERREN, och vad han sjlv hade helgat t HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och snde det till Hasael, konungen i Aram, och d lmnade denne Jerusalem i fred. 19Vad nu mer r att sga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 20Och hans tjnare uppreste sig och sammansvuro sig och drpte Joas i Millobyggnaden, som strcker sig ned mot Silla. 21Det var hans tjnare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till dds. Och man begrov honom hos hans fder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom

Chapter 13 I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regeringsr blev Joahas, Jehus son, konung ver Israel i Samaria och regerade i sjutton r. 2Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och fljde efter de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; frn dem avstod han icke. 3D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels sons, hand hela denna tid. 4(Men Joahas bnfll infr HERREN, och HERREN hrde honom, eftersom han sg Israels betryck, d nu konungen i Aram frtryckte dem. 5Och HERREN gav t Israel en frlsare, s att de blevo rddade ur aramernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor ssom frut. 6Dock avstodo de icke frn de Jerobeams hus' synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseran fick ocks st kvar i Samaria.) 7Ty han hade icke ltit Joahas behlla mer folk n femtio ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; s illa frgjorde dem konungen i Aram; han slog dem, s att de blevo ssom stoft, nr man trskar. 8Vad nu mer r att sga om Joahas, om allt
1

423

Swedish Bible

Anonymous

vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 9Och Joahas gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joas blev konung efter honom. 10I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regeringsr blev Joas, Joahas' son, konung ver Israel i Samaria och regerade i sexton r. 11Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn ngon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. 12Vad nu mer r att sga om Joas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 13Och Joas gick till vila hos sina fder, och Jerobeam besteg hans tron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. 14Men nr Elisa lg sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas, Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom grtande och sade: Min fader, min fader! Du som fr Israel r bde vagnar och ryttare! 15D sade Elisa till honom: Hmta en bge och pilar. Och han hmtade t honom en bge och pilar. 16D sade han till Israels konung: Fatta i bgen med din hand. Och nr han hade gjort detta, lade Elisa sina hnder p konungens hnder. 17Drefter sade han: ppna fnstret mot ster. Och nr han hade ppnat det, sade Elisa: Skjut. Och han skt. D sade han: En HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall sl aramerna vid Afek, s att de frgras. 18Drefter sade han: Tag pilarna. Och nr han hade tagit dem, sade han till Israels konung: Sl p jorden. D slog han tre gnger och sedan hll han upp. 19D blev gudsmannen vred p honom och sade: Du skulle slagit fem eller sex gnger, ty d skulle du hava slagit aramerna s, att de hade blivit frgjorda; men nu kommer du att sl aramerna allenast tre gnger. 20S dog d Elisa, och man begrov honom. Men moabitiska strvskaror plgade falla in i landet, vid rets ingng. 21S hnde sig, att just nr ngra hllo p att begrava en man, fingo de se en strvskara; d kastade de mannen i Elisas grav. Nr d mannen kom i berring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp p sina ftter. 22Och Hasael, konungen i Aram, hade frtryckt Israel, s lnge Joahas levde. 23Men HERREN blev dem ndig och frbarmade sig ver dem och vnde sig till dem, fr det frbunds skull som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke frdrva dem, och han hade nnu icke kastat dem bort ifrn sitt ansikte. 24Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev konung efter honom. 25D tog Joas, Joahas' son, tillbaka frn Ben-Hadad, Hasaels son, de stder som denne i krig hade tagit ifrn hans fader Joahas. Tre gnger slog Joas honom och tertog s Israels stder.

Chapter 14 I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regeringsr blev Amasja, Joas' son, konung i Juda. Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han regerade tjugunio r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, frn Jerusalem. 3Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, dock icke ssom hans fader David; men han gjorde i allt ssom hans fader Joas hade gjort. 4Offerhjderna blevo likvl icke avskaffade, utan folket fortfor att frambra offer och tnda offereld p hjderna. 5Och
2 1

424

Swedish Bible

Anonymous

sedan konungadmet hade blivit befst i hans hand, lt han drpa dem av sina tjnare, som hade drpt hans fader, konungen. 6Men mrdarnas barn ddade han icke, i enlighet med vad freskrivet var i Moses lagbok, dr HERREN hade bjudit och sagt: Frldrarna skola icke ddas fr sina barns skull, och barnen skola icke ddas fr sina frldrars skull, utan var och en skall d genom sin egen synd. 7Han slog edomerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela med strid och gav det namnet Jokteel, ssom det heter nnu i dag. 8Drefter skickade Amasja sndebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och lt sga: Kom, lt oss drabba samman med varandra. 9 Men Joas, Israels konung, snde d till Amasja, Juda konung, och lt svara: Trnbusken p Libanon snde en gng bud till cedern p Libanon och lt sga: 'Giv din dotter t min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur p Libanon fram ver trnbusken och trampade ned den. 10Du har slagit Edom, och drver frhver du dig i ditt hjrta. Men lt dig nja med den ran, och stanna hemma. Varfr utmanar du olyckan, dig sjlv och Juda med dig till fall? 11Men Amasja ville icke hra hrp, och Joas, Israels konung, drog d upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hr till Juda. 12Och Juda mn blevo slagna av Israels mn och flydde, var och en till sin hydda. 13Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev tagen till fnga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och nr de kommo till Jerusalem, brt han ned ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten, och drifrn nda till Hrnporten, fyra hundra alnar. 14Och han tog allt guld och silver och alla krl som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, drtill ock gisslan, och vnde s tillbaka till Samaria. 15Vad nu mer r att sga om Joas, om vad han gjorde och om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 16Och Joas gick till vila hos sina fder och blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konung efter honom. 17Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton r efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, dd. 18Vad nu mer r att sga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 19Och en sammansvrjning anstiftades mot honom i Jerusalem, s att han mste fly till Lakis. D sndes mn efter honom till Lakis, och dessa ddade honom dr. 20Sedan frde man honom drifrn p hstar; och han blev begraven i Jerusalem hos sina fder i Davids stad. 21Och allt folket i Juda tog Asarja som d var sexton r gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas stlle. 22Det var han som befste Elat; ock han lade det ter under Juda, sedan konungen hade gtt till vila hos sina fder. 23I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regeringsr blev Jerobeam, Joas' son, konung ver Israel i Samaria och regerade i fyrtioett r. 24Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn ngon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 25Han tervann Israels omrde, frn det stlle dr vgen gr till Hamat nda till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjnare profeten Jona, Amittais son, frn Gat-Hahefer. 26Ty HERREN sg att Israels betryck var mycket svrt, och att det var ute med alla och envar, och att Israel icke hade ngon hjlpare. 27Och HERREN hade nnu icke beslutit att utplna Israels namn under himmelen; drfr frlste han dem genom Jerobeam, Joas' son. 28Vad nu mer r att sga om

425

Swedish Bible

Anonymous

Jerobeam, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter och hans krig, s ock om huru han t Israel tervann den del av Damaskus och Hamat, som en gng hade tillhrt Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 29Och Jerobeam gick till vila hos sina fder, Israels konungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom.

Chapter 15 I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regeringsr blev Asarja, Amasjas son, konung i Juda. 2Han var sexton r gammal, nr han blev konung, och han regerade femtiotv r i Jerusalem. Hans moder hette Jekolja, frn Jerusalem. 3Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fader Amasja hade gjort. 4Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambra offer och tnda offereld p hjderna. 5Men HERREN hemskte konungen, s att han blev spetlsk fr hela sitt liv; och han bodde sedan i ett srskilt hus. Jotam, konungens son, frestod d hans hus och dmde folket i landet. 6Vad nu mer r att sga om Asarja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 7Och Asarja gick till vila hos sina fder, och man begrov honom hos hans fder i Davids stad. Och hans son Jotam blev konung efter honom. 8 I Asarjas, Juda konungs, trettiottonde regeringsr blev Sakarja, Jerobeams son, konung ver Israel i Samaria och regerade i sex mnader. 9Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fder hade gjort; han avstod icke frn de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 10Och Sallum, Jabes' son, anstiftade en sammansvrjning mot honom och slog honom till dds i folkets syn, och blev s konung i hans stlle 11Vad nu mer r att sga om Sakarja, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 12S, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, nr han sade: Dina sner till fjrde led skola sitta p Israels tron. Det skedde s. 13Sallum, Jabes' son, blev konung i Ussias, Juda konungs, trettionionde regeringsr, och han regerade en mnads tid i Samaria. 14Men d drog Menahem, Gadis son, upp frn Tirsa och kom till Samaria och slog Sallum, Jabes' son, till dds i Samaria, och blev s konung i hans stlle 15Vad nu mer r att sga om Sallum och om den sammansvrjning han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 16Vid den tiden frhrjade Menahem Tifsa med allt vad drinne var, s ock hela dess omrde, frn Tirsa; ty staden hade icke ppnat portarna, drfr hrjade han den, och alla dess havande kvinnor lt han upprista. 17I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regeringsr blev Menahem, Gadis son, konung ver Israel och regerade i tio r, i Samaria. 18Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke, s lnge han levde, frn de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 19Och Pul, konungen i Assyrien, fll in i landet; d gav Menahem t Pul tusen talenter silver, fr att han skulle understdja honom och befsta konungadmet i hans hand. 20Och de penningar som Menahem skulle giva t konungen i Assyrien tog han ut genom att lgga skatt p alla rika mn i Israel, en skatt av femtio siklar silver p var och en. S vnde d konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke dr i landet. 21Vad nu
426
1

Swedish Bible

Anonymous

mer r att sga om Menahem och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 22Och Menahem gick till vila hos sina fder. Och hans son Pekaja blev konung efter honom. 23I Asarjas, Juda konungs, femtionde regeringsr blev Pekaja, Menahems son, konung ver Israel i Samaria och regerade i tv r. 24Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 25 Och Peka, Remaljas son, hans livkmpe, anstiftade en sammansvrjning mot honom och drpte honom i Samaria, i konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje; drvid hade han med sig femtio gileaditer. S ddade han honom och blev konung i hans stlle. 26Vad nu mer r att sga om Pekaja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 27 I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regeringsr blev Peka, Remaljas son, konung ver Israel i Samaria och regerade i tjugu r. 28Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn de Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 29I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor, Gilead och Galileen, hela Naftali land, och frde folket bort till Assyrien. 30 Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvrjning mot Peka, Remaljas son, och slog honom till dds och blev s konung i hans stlle, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsr. 31Vad nu mer r att sga om Peka och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika. 32I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regeringsr blev Jotam, Ussias son, konung i Juda. 33Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han regerade sexton r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter. 34Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon; han gjorde alldeles ssom hans fader Ussia hade gjort. 35Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambra offer och tnda offereld p hjderna. Han byggde vre porten till HERRENS hus. 36Vad nu mer r att sga om Jotam, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 37Vid den tiden begynte HERREN att lta Juda hemskas av Resin, konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son. 38Och Jotam gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina fder i sin fader Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom.

Chapter 16 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsr blev Ahas, Jotams son, konung i Juda. 2Tjugu r gammal var Ahas, nr han blev konung, och han regerade sexton r i Jerusalem. Han gjorde icke vad rtt var i HERRENS, sin Guds, gon, ssom hans fader David, 3utan vandrade p Israels konungars vg; ja, han lt ock sin son g genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn. 4Och han frambar offer och tnde offereld p hjderna och kullarna och under alla grna trd. 5P den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, upp fr att ervra Jerusalem; och de inneslto Ahas, men kunde icke ervra staden. 6Vid samma tid tervann Resin, konungen i Aram, Elat t Aram och jagade Juda
427
1

Swedish Bible

Anonymous

mn bort ifrn Elot. Drefter kommo aramerna till Elat och bosatte sig dr, och dr bo de nnu i dag. 7Men Ahas skickade sndebud till Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och lt sga: Jag r din tjnare och din son. Drag hitupp och frls mig frn Arams konung och frn Israels konung, ty de hava verfallit mig. 8Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, och snde det ssom sknk till konungen i Assyrien. 9Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien drog upp mot Damaskus och intog det och frde bort folket till Kir och ddade Resin. 10Sedan for konung Ahas till Damaskus fr att dr mta Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien. Och nr konung Ahas fick se altaret i Damaskus, snde han till prsten Uria en avteckning av altaret och en mnsterbild till ett sdant, alldeles ssom det var gjort. 11Sedan byggde prsten Uria altaret; alldeles efter den freskrift som konung Ahas hade snt till honom frn Damaskus gjorde prsten Uria det frdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka frn Damaskus. 12Nr s konungen efter sin hemkomst frn Damaskus fick se altaret, trdde han fram till altaret och steg upp till det. 13Drefter frbrnde han sitt brnnoffer och sitt spisoffer och utgt sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han offrade stnkte han p altaret. 14Men kopparaltaret, som stod infr HERRENS ansikte, flyttade han undan frn husets framsida, frn platsen mellan det nya altaret och HERRENS hus, och stllde det p norra sidan om detta altare. 15 Och konung Ahas bjd prsten Uria och sade: P det stora altaret skall du frbrnna morgonens brnnoffer och aftonens spisoffer, vensom konungens brnnoffer jmte hans spisoffer, s ock brnnoffer, spisoffer och drickoffer fr allt folket i landet; och allt blodet, svl av brnnoffer som av slaktoffer, skall du stnka drp. Men vad Jag skall gra med kopparaltaret, det vill jag nrmare betnka. 16Och prsten Uria gjorde alldeles ssom konung Ahas bjd honom. 17Konung Ahas lsbrt ock sidolisterna p bckenstllen och tog bort bckenet frn dem; och havet lyfte han ned frn kopparoxarna som stodo drunder och stllde det p ett stengolv. 18Och den tckta sabbatsgngen som man hade byggt vid huset, s ock konungens yttre ingngsvg, frlade han inom HERRENS hus, fr den assyriske konungens skull. 19Vad nu mer r att sga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 20Och Ahab gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina fder i Davids stad. Och hans son Hiskia blev konung efter honom.

Chapter 17 I Ahas', Juda konungs, tolfte regeringsr blev Hosea, Elas son, konung i Samaria ver Israel och regerade i nio r. 2Han gjorde vad ont var i HERRENS; gon, dock icke ssom de israelitiska konungar som hade varit fre honom 3Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea mste bliva honom underdnig och giva honom sknker. 4Men sedan mrkte konungen i Assyrien att Hosea frehade stmplingar, i det att han skickade sndebud till So, konungen i Egypten och icke, ssom frut, vart r snde sknker till konungen i Assyrien D lt konungen i Assyrien sprra in honom och hlla honom bunden i fngelse. 5Ty konungen i Assyrien drog upp
1

428

Swedish Bible

Anonymous

och angrep hela landet, och drog upp mot Samaria och belgrade det i tre r. 6I Hoseas nionde regeringsr intog konungen i Assyrien Samaria och frde Israel bort till Assyrien och lt dem bo i Hala och vid Habor -- en strm i Gosan -- och i Mediens stder. 7Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade frt dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar. 8De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade frdrivit fr Israels barn, och efter de stadgar som Israels konungar hade uppgjort. 9Ja, Israels barn hade bedrivit otillbrliga ting mot HERREN, sin Gud; de hade byggt sig offerhjder p alla sina boningsorter, vid vktartornen svl som i de befsta stderna. 10De hade rest stoder och Aseror t sig p alla hga kullar och under alla grna trd. 11Dr hade de p alla offerhjder tnt offereld, likasom de folk som HERREN hade drivit bort fr dem, och hade gjort onda ting, s att de frtrnade HERREN. 12De hade tjnat de elndiga avgudarna, fastn HERREN hade sagt till dem: I skolen icke gra s. 13Och HERREN hade varnat bde Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: Vnden om frn edra onda vgar och hllen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav edra fder -- s ock vad jag har ltit sga eder genom mina tjnare profeterna. 14Men de ville icke hra, utan voro hrdnackade ssom deras fder, vilka icke trodde p HERREN, sin Gud. 15De frkastade hans stadgar och det frbund som han hade slutit med deras fder, och de frordningar som han hade givit dem, och fljde efter ffngliga avgudar och bedrevo ffnglighet, likasom de folk som voro omkring dem, fastn HERREN hade frbjudit dem att gra ssom dessa. 16De vergvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna belten, tv kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbdo himmelens hela hrskara och tjnade Baal. 17Och de lto sina sner och dttrar g genom eld och befattade sig med spdom och vade trolldom de slde sig till att gra vad ont var i HERRENS gon och frtrnade honom drmed. 18Drfr blev ock HERREN mycket vred p Israel och frskt dem frn sitt ansikte, s att icke ngot annat blev kvar n Juda stam allena. 19Dock hll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade efter de stadgar som Israel hade uppgjort. 20S frkastade d HERREN all Israels sd och tuktade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifrn sitt ansikte. 21Ty nr han hade ryckt Israel frn Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till konung, frfrde Jerobeam Israel till att avfalla frn HERREN och kom dem att beg en stor synd. 22Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade gjort; de avstodo icke frn dem. 23Men till slut frskt HERREN Israel frn sitt ansikte, ssom har hade hotat genom alla sina tjnare profeterna. S blev Israel; bortfrt frn sitt land till Assyrien, dr de ro nnu i dag. 24Och konungen i Assyrien lt folk komma frn Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och bostta sig i Samariens stder, i Israels barns stlle. S togo d dessa Samarien i besittning och bosatte sig i dess stder. 25Men d de under den frsta tiden av sin vistelse dr icke fruktade HERREN, snde HERREN bland dem lejon, som anstllde frdelse bland dem. 26Och man omtalade detta fr konungen i Assyrien och sade: De folk som du har frt bort och ltit bostta sig i Samariens stder veta icke huru landets Gud skall dyrkas drfr har han snt lejon ibland dem, och dessa dda dem nu, eftersom de icke veta huru landets Gud skall dyrkas. 27D bjd konungen

429

Swedish Bible

Anonymous

i Assyrien och sade: Lten en av de prster som I haven frt bort drifrn fara dit; m de fara dit och bostta sig dr. Och m han lra dem huru landets Gud skall dyrkas. 28S kom d en av de prster som: de hade frt bort ifrn Samarien och bosatte sig i Betel; och han lrde dem huru de skulle frukta HERREN. 29Vl gjorde sig vart folk sin egen gud och stllde upp denne i de offerhjdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk fr sig, i de stder dr det bodde. 30Folket ifrn Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifrn Kut gjorde sig en Nergal, och folket ifrn Hamat gjorde sig en Asima; 31aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brnde upp sina barn i eld t Adrammelek och Anammelek, Sefarvaims gudar. 32Men de fruktade ocks HERREN. Och de gjorde mn ur sin egen krets till offerhjdsprster t sig, och dessa offrade t dem i offerhjdshusen. 33S fruktade de visserligen HERREN, men de tjnade drjmte sina egna gudar, p samma stt som de folk ifrn vilka man hade frt bort dem. 34nnu i dag gra de likasom frut: de frukta icke HERREN och gra icke efter de stadgar och den rtt som de hava ftt, icke efter den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans t vilken han gav namnet Israel. 35Ty HERREN slt ett frbund med dem och bjd dem och sade: I skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller tjna dem eller offra t dem. 36Nej, HERREN allena, som frde eder upp ur Egyptens land med stor makt och utrckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I tillbedja och t honom skolen I offra. 37Och de stadgar och rtter, den lag och de bud som han har freskrivit eder, dem skolen I hlla och gra i all tid; men I skolen icke frukta andra gudar. 38Det frbund som jag har slutit med eder skolen I icke frgta; I skolen icke frukta andra gudar. 39Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, s skall han rdda eder ur alla edra fienders hand. 40Men de ville icke hra hrp, utan gjorde likasom frut. 41S fruktade d dessa folk HERREN, men tjnade drjmte sina belten. Ocks deras barn och deras barnbarn gra nnu i dag ssom deras fder gjorde.

Chapter 18 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsr blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda. Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han regerade tjugunio r i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter. 3Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fader David hade gjort. 4Han avskaffade offerhjderna, slog snder stoderna och hgg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty nda till denna tid hade Israels barn tnt offereld t denne. Man kallade honom Nehustan. 5P HERREN, Israels Gud, frtrstade han, s att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit fre honom. 6Han hll sig till HERREN och vek icke av ifrn honom, utan hll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose. 7Och HERREN var med honom, s att han hade framgng i allt vad han fretog sig. Han avfll frn konungen i Assyrien och upphrde att vara honom underdnig. 8 Han slog ock filisterna och intog deras land nda till Gasa med dess omrde, svl vktartorn
2 1

430

Swedish Bible

Anonymous

som befsta stder. 9I konung Hiskias fjrde regeringsr, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regeringsr, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och belgrade det. 10 Och de intogo det efter tre r, i Hiskias sjtte regeringsr; under detta r, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regeringsr, blev Samaria intaget. 11Och konungen i Assyrien frde Israel bort till Assyrien och frflyttade dem till Hala och till Habor, en strm i Gosan, och till Mediens stder -- 12detta drfr att de icke hrde HERRENS, sin Guds, rst, utan vertrdde hans frbund, allt vad HERRENS tjnare Mose hade bjudit; de ville varken hra eller gra det. 13Och i konung Hiskias fjortonde regeringsr drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla befsta stder i Juda och intog dem. 14D snde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och lt sga: Jag har frsyndat mig; vnd om och lmna mig i fred. Vad du lgger p mig vill jag bra. D lade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld. 15Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar. 16Vid detta tillflle lsbrt ock Hiskia frn drrarna till HERRENS tempel och frn drrposterna den belggning som Hiskia, Juda konung, hade verdragit dem med, och gav detta t konungen i Assyrien. 17Men konungen i Assyrien snde frn Lakis stad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor hr mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo d upp och kommo till Jerusalem; och nr de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid vre dammens vattenledning, p vgen till Valkarfltet. 18Och de begrde att f tala med konungen. D gingo verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem. 19Och Rab-Sake sade till dem: Sgen till Hiskia: S sger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad r det fr en frtrstan som du nu har hngivit dig t? 20Du menar vl att allenast munvder behvs fr att veta rd och hava makt att fra krig. P vem frtrstar du d, eftersom du har satt dig upp mot mig? 21Du frtrstar val nu p den brckta rrstaven Egypten, men se, nr ngon stder sig p den, gr den in i hans hand och genomborrar den. Ty sdan r Farao, konungen i Egypten, fr alla som frtrsta p honom. 22Eller sgen I kanhnda till mig: 'Vi frtrsta p HERREN, vr Gud'? Var det d icke hans offerhjder och altaren Hiskia avskaffade, nr han sade till Juda och Jerusalem: 'Infr detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'? 23Men ing nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv tusen hstar, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 24Huru skulle du d kunna sl tillbaka en enda stthllare, en av min herres ringaste tjnare? Och du stter din frtrstan till Egypten, i hopp om att s f vagnar och ryttare! 25Menar du d att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta stlle fr att frdrva det? Nej, det r HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och frdrva det. 26D sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: Tala till dina tjnare p arameiska, ty vi frst det sprket, och tala icke med oss p judiska infr folket som str p muren. 27Men Rab-Sake svarade dem: r det d till din herre och till dig som min herre har snt mig att tala dessa ord? r det icke fastmer till de mn som sitta p muren, och som jmte eder skola ndgas ta sin egen trck och dricka sitt eget vatten? 28Drefter trdde Rab-Sake nrmare och ropade med hg rst p judiska och talade och sade: Hren den store konungens, den assyriske konungens, ord. 29S sger

431

Swedish Bible

Anonymous

konungen: Lten icke Hiskia bedraga eder, ty han frmr icke rdda eder ur min hand 30Och lten icke Hiskia frleda eder att frtrsta p HERREN, drmed att han sger: 'HERREN skall frvisso rdda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.' 31Hren icke p Hiskia. Ty s sger konungen i Assyrien: Gren upp i godo med mig och given eder t mig, s skolen I f ta var och en av sitt vintrd och av sitt fikontrd och dricka var och en ur sin brunn, 32 till dess jag kommer och hmtar eder till ett land som r likt edert eget land, ett land med sd och vin, ett land med brd och vingrdar, ett land med dla olivtrd och honung; s skolen I f leva och icke d. Men hren icke p Hiskia; ty han vill frleda eder, nr han sger: 'HERREN skall rdda oss.' 33Har vl ngon av de andra folkens gudar ngonsin rddat sitt land ur den assyriske konungens hand? 34Var ro Hamats och Arpads gudar? Var ro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de rddat Samaria ur min hand? 35Vilken bland andra lnders alla gudar har vl rddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rdda Jerusalem ur min hand? 36Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s bjudit och sagt: Svaren honom icke. 37Och verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med snderrivna klder och berttade fr honom vad Rab-Sake hade sagt.

Chapter 19 D nu konung Hiskia hrde detta, rev han snder sina klder och hljde sig i sorgdrkt och gick in i HERRENS hus. 2Och verhovmstaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de ldste bland prsterna snde han, hljda i sorgdrkt, till profeten Jesaja, Amos' son. 3Och de sade till denne: S sger Hiskia: En ndens, tuktans och smlekens dag r denna dag, ty fostren hava vl kommit fram till fdseln, men kraft att fda finnes icke. 4Kanhnda skall HERREN, din Gud, hra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har snt honom till att smda den levande Guden, s att han straffar honom fr dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har hrt. S bed nu en bn fr den kvarleva som nnu finnes. 5Nr nu konung Hiskias tjnare kommo till Jesaja, 6sade Jesaja till dem: S skolen I sga till eder herre: S sger HERREN: Frukta icke fr de ord som du har hrt, dem med vilka den assyriske konungens tjnare hava hdat mig. 7Se, jag skall lta en sdan ande komma in i honom, att han, p grund av ett rykte som han skall f hra, vnder tillbaka till sitt land; och jag skall lta honom falla fr svrd i hans eget land. 8Och Rab-Sake vnde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belgra Libna; ty han hade hrt att han hade brutit upp frn Lakis. 9Men nr Sanherib fick hra sga om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut fr att strida mot honom, skickade han ter sndebud till Hiskia och sade: 10S skolen I sga till Hiskia, Juda konung: Lt icke din Gud, som du frtrstar p, bedraga dig, i det att du tnker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.' 11 Du har nu hrt vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra lnder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva rddad! 12Hava vl de folk som mina fder frdrvade,
1

432

Swedish Bible

Anonymous

Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit rddade av sina gudar? 13Var r Hamats konung och Arpads konung och konungen ver Sefarvaims stad, ver Hena och Iva? 14Nr Hiskia hade mottagit brevet av sndebuden och lst det, gick han upp i HERRENS hus, och dr bredde Hiskia ut det infr HERRENS ansikte. 15Och Hiskia bad infr HERRENS ansikte och sade: HERRE, Israels Gud, du som tronar p keruberna, du allena r Gud, den som rder ver alla riken p jorden; du har gjort himmel och jord. 16HERRE, bj ditt ra hrtill och hr; HERRE, ppna dina gon och se. Ja, hr Sanheribs ord, det budskap varmed han har smdat den levande Guden. 17 Det r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava frtt folken och deras land. 18Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av mnniskohnder, tr och sten; drfr kunde de frgra dem. 19Men frls oss nu, HERRE, vr Gud, ur hans hand, s att alla riken p jorden frnimma att du, HERRE, allena r Gud. 20D snde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lt sga: S sger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angende Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hrt. 21S r nu detta det ord som HERREN har talat om honom: Hon fraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. 22vem har du smdat och hdat, och mot vem har du upphvt din rst? Alltfr hgt har du upplyft dina gon -- Ja, mot Israels Helige. 23Genom dina sndebud smdade du Herren, nr du sade: 'Med mina mnga vagnar drog jag upp p bergens hjder, lngst upp p Libanon; jag hgg ned dess hga cedrar och vldiga cypresser; jag trngde fram till dess innersta gmslen, dess frodigaste skog; 24jag grvde brunnar och drack ut frmmande vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strmmar.' 25Har du icke hrt att jag fr lnge sedan beredde detta? Av lder bestmde jag ju s; och nu har jag frt det fram: du fick makt att delgga befsta stder till grusade stenhopar. 26Deras invnare blevo maktlsa, de frfrades och stodo med skam. Det gick dem ssom grset p marken och grna rter, ssom det som vxer p taken, och sd som frbrnnes, frrn stret har vuxit upp. 27Om du sitter eller gr ut eller gr in, s vet jag det, och huru du rasar mot mig. 28Men d du nu s rasar mot mig, och d ditt vermod har ntt till mina ron, skall jag stta min krok i din nsa och mitt betsel i din mun och fra dig tillbaka samma vg som du har kommit p. 29Och detta skall fr dig vara tecknet: man skall detta r ta vad som vxer upp av spillsd, och nsta r sjlvvuxen sd; men det tredje ret skolen I f s och skrda och plantera vingrdar och ta deras frukt. 30Och den rddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall ter skjuta rot nedtill och bra frukt upptill. 31Ty frn Jerusalem skall utg en kvarleva, en rddad skara frn Sions berg. HERRENS nitlskan skall gra detta. 32Drfr sger HERREN s om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta ngon pil ditin; han skall icke mot den fra fram ngon skld eller kasta upp ngon vall mot den. 33Samma vg han kom skall han vnda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, sger HERREN. 34Ty jag skall beskrma och frlsa denna stad fr min och min tjnare Davids skull. 35Och samma natt gick HERRENS ngel ut och slog i assyriernas lger ett hundra ttiofem tusen man; och nr man bittida fljande morgon kom ut, fick man se dda kroppar ligga dr verallt 36D brt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tgade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve. 37Men nr han en gng tillbad

433

Swedish Bible

Anonymous

i sin gud Nisroks tempel, blev han drpt med svrd av Adrammelek och Sareser; drefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.

Chapter 20 Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: S sger HERREN: Bestll om ditt hus; ty du mste d och skall icke tillfriskna. 2 D vnde han sitt ansikte mot vggen och bad till HERREN och sade: 3Ack HERRE, tnk dock p huru jag har vandrat infr dig i trohet och med hngivet hjrta och gjort vad gott r i dina gon. Och Hiskia grt bitterligen. 4Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS ord till honom; han sade: 5Vnd om och sg till Hiskia, fursten ver mitt folk: S sger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hrt din bn, jag har sett dina trar. Se, jag vill gra dig frisk; i vermorgon skall du f g upp i HERRENS hus. 6Och jag skall frka din livstid med femton r; jag skall ock rdda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall beskrma denna stad, fr min skull och fr min tjnare Davids skull. 7Och Jesaja sade: Hmten hit en fikonkaka. D hmtade man en sdan och lade den p bulnaden. Och han tillfrisknade. 8Och Hiskia sade till Jesaja: Vad fr ett tecken gives mig drp att HERREN skall gra mig frisk, s att jag i vermorgon fr g upp i HERRENS hus? 9Jesaja svarade: Detta skall fr dig vara tecknet frn HERREN drp att HERREN skall gra vad han har lovat: skuggan har gtt tio steg framt; skall den nu g tio steg tillbaka? 10Hiskia sade: Det r ltt fr skuggan att strcka sig tio steg framt. Nej, lt skuggan g tio steg tillbaka. 11D ropade profeten Jesaja till HERREN, och han lt skuggan p Ahas' solvisare g tillbaka de tio steg som den redan hade lagt till rygga. 12Vid samma tid snde Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och sknker till Hiskia, ty han hade sport att Hiskia hade varit sjuk. 13Och nr Hiskia hade hrt p dem, visade han dem hela sitt frrdshus, sitt silver och guld, sina vlluktande kryddor och sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans go, som han icke visade dem. 14Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: Vad hava dessa mn sagt, och varifrn hava de kommit till dig? Hiskia svarade: De hava kommit ifrn fjrran land, ifrn Babel. 15Han sade vidare: Vad hava de sett i ditt hus? Hiskia svarade: Allt som r i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem. 16 D sade Jesaja till Hiskia: Hr HERRENS ord: 17Se, dagar skola komma, d allt som finnes i ditt hus, och som dina fder hava samlat nda till denna dag skall fras bort till Babel; intet skall bliva kvar, sger HERREN. 18Och sner till dig, de som skola utg av dig, och som du skall fda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjnare i den babyloniske konungens palats. 19Hiskia sade till Jesaja: Gott r det HERRENS ord som du har talat. Och han sade ytterligare: Ja, om nu blott frid och trygghet f rda i min tid. 20Vad nu mer r att sga om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det
1

434

Swedish Bible

Anonymous

finnes upptecknat Juda konungars krnika. Manasse blev konung efter honom.

21

Och Hiskia gick till vila hos sina fder. Och hans son

Chapter 21 Manasse var tolv r gammal, nr han blev konung, och han regerade femtiofem r i Jerusalem. Hans moder hette Hefsi-Ba. 2Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn. 3Han byggde ter upp de offerhjder som hans fader Hiskia hade frstrt, och reste altaren t Baal och gjorde en Asera, likasom Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tjnade himmelens hela hrskara. 4Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: Vid Jerusalem vill jag fsta mitt namn. 5 Han byggde altaren t himmelens hela hrskara p de bda frgrdarna till HERRENS hus. 6Han lt ock sin son g genom eld och vade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesvrjare och spmn och gjorde mycket som var ont i HERRENS gon, s att han frtrnade honom. 7Och Aserabeltet som han hade ltit gra satte han i det hus om vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo: Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fsta mitt namn fr evig tid 8Och jag skall icke mer lta Israel vandra flyktig bort ifrn det land som jag har givit t deras fder, om de allenast hlla och gra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag som min tjnare Mose har givit dem. 9Men de lyssnade icke hrtill, och Manasse frfrde dem, s att de gjorde mer ont n de folk som HERREN hade frgjort fr Israels barn. 10D talade HERREN genom sina tjnare profeterna och sade: 11Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser och s gjort mer ont, n allt vad amorerna som voro fre honom hava gjort, s att han med sina elndiga avgudar har kommit ocks Juda att synda, 12drfr sger HERREN, Israels Gud, s: 'Se, jag skall lta en sdan olycka komma ver Jerusalem och Juda, att det skall genljuda i bda ronen p var och en som fr hra det. 13Och mot Jerusalem skall jag bruka det mtsnre som jag brukade mot Samaria, och det snklod som jag brukade mot Ahabs hus; och jag skall sklja Jerusalem tomt, ssom man skljer ett fat och, sedan man har skljt det, vnder det upp och ned. 14Och jag skall frskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i deras fienders hand, s att de skola bliva ett rov och ett byte fr alla sina fiender -15 detta drfr att de hava gjort vad ont r i mina gon och bestndigt frtrnat mig, frn den dag d deras fader drogo ut ur Egypten nda till denna dag.' 16Drtill utgt ock Manasse oskyldigt blod i s stor myckenhet, att han drmed uppfyllde Jerusalem frn den ena ndan till den andra -detta frutom den srskilda syns genom vilken han kom Juda att synda och gra vad ont var i HERRENS gon. 17Vad nu mer r att sga om Manasse och om allt vad han gjorde s ock om den synd han begick det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 18Och Manasse gick till vila hos sina fder och blev begraven i trdgrden till sitt hus, i Ussas trdgrd. Och hans son Amon blev konung efter honom. 19Amon var tjugutv r gammal nr han blev konung, och han regerade tv
1

435

Swedish Bible

Anonymous

r i Jerusalem. Hans moder hette Mesullemet, Harus' dotter, frn Jotba. 20Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fader Manasse hade gjort. 21Han vandrade i allt p samma vg som hans fader hade vandrat, och tjnade och tillbad de elndiga avgudar som hans fader hade tjnat. 22 Han vergav HERREN, sina fders Gud, och vandrade icke p HERRENS vg. 23Och Amons tjnare sammansvuro sig mot honom och ddade konungen hemma i hans hus. 24Men folket i landet drpte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. Drefter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom. 25Vad nu mer r att sga om Amon, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. Och man begrov honom i hans grav i Ussas trdgrd. Och hans son Josia blev konung efter honom.

Chapter 22 Josia var tta r gammal, nr han blev konung, och han regerade trettioett r i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas dotter, frn Boskat. 2Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon och vandrade i allt p sin fader Davids vg och vek icke av vare sig till hger eller till vnster. 3I sitt adertonde regeringsr snde konung Josia sekreteraren Safan, son till Asalja, Mesullams son, stad till HERRENS hus och sade: 4G upp till versteprsten Hilkia, och bjud honom att gra i ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan de hava blivit insamlade ifrn folket av dem som hlla vakt vid trskeln. 5Och han skall verlmna dem t de mn som frrtta arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem t de mn som arbeta vid HERRENS hus, fr att stta i stnd vad som r frfallet p huset, 6nmligen t timmermnnen, byggningsmnnen och murarna, s ock till att inkpa trvirke och huggen sten fr att stta huset i stnd. 7Dock skall man icke hlla ngon rkenskap med dem angende de penningar som verlmnas t dem, utan de skola f handla p heder och tro. 8Och versteprsten Hilkia sade till sekreteraren Safan: Jag har funnit lagboken i HERRENS hus. Och Hilkia gav boken t Safan, och han lste den. 9Drefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin berttelse infr konungen; han sade: Dina tjnare hava tmt ut de penningar som funnos i templet, och hava verlmnat dem t de mn som frrtta arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus. 10Vidare berttade sekreteraren Safan fr konungen och sade: Prsten Hilkia har givit mig en bok. Och Safan frelste den fr konungen. 11Nr konungen nu hrde lagbokens ord, rev han snder sina klder. 12Och konungen bjd prsten Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjnare, och sade: 13Gn och frgen HERREN fr mig och fr folket, ja, fr hela Juda, angende det som str i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor r HERRENS vrede, den som r upptnd mot oss, drfr att vra fder icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som r oss freskrivet. 14D gingo prsten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru t Sallum, kldkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne. 15D sade hon
1

436

Swedish Bible

Anonymous

till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Sgen till den man som har snt eder till mig: 16S sger HERREN: Se, ver denna plats och ver dess invnare skall jag lta olycka komma, allt vad som str i den bok som Juda konung har lst -- 17detta drfr att de hava vergivit mig och tnt offereld t andra gudar, och s hava frtrnat mig med alla sina hnders verk. Min vrede skall upptndas mot denna plats och skall icke bliva utslckt. 18Men till Juda konung, som har snt eder fr att frga HERREN, till honom skolen I sga s: S sger HERRES, Israels Gud, 19angende de ord som du har hrt: Eftersom ditt hjrta blev bevekt och du dmjukade dig infr HERREN, nr du hrde vad jag har talat mot denna plats och mot dess invnare, nmligen att de skola bliva ett freml fr hpnad och ett exempel som man nmner, nr man frbannar, och eftersom du rev snder dina klder och grt infr mig, frdenskull har jag ock hrt dig, sger HERREN. 20Drfr vill jag samla dig till dina fder, s att du fr samlas till dem i din grav med frid; och dina gon skola slippa att se all den olycka som jag skall lta komma ver denna plats. Och de vnde till baka till konungen med detta svar.

Chapter 23 D snde konungen stad mn som frsamlade till honom alla de ldste i Juda och Jerusalem. Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda mn och alla Jerusalems invnare fljde honom, ocks prsterna och profeterna, ja, allt folket, ifrn den minste till den strste. Och han lste upp fr dem allt vad som stod i frbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus 3Och konungen trdde fram till pelaren och slt infr HERRENS ansikte det frbundet, att de skulle flja efter HERREN och hlla hans bud, hans vittnesbrd och hans stadgar, av allt hjrta och av all sjl, och upprtthlla detta frbunds ord, dem som voro skrivna i denna bok. Och allt folket trdde in i frbundet. 4Drefter bjd konungen versteprsten Hilkia och prsterna nst under honom, s ock dem som hllo vakt vid trskeln, att de skulle fra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro gjorda t Baal och Aseran och t himmelens hela hrskara. Och han lt brnna upp dem utanfr Jerusalem p Kidrons flt, men askan efter dem lt han fra till Betel. 5Han avsatte ock de avgudaprster som Juda konungar hade tillsatt, fr att tnda offereld p offerhjderna i Juda stder och runt omkring Jerusalem, s ock dem som tnde offereld t Baal, t solen, t mnen, t stjrnbilderna och t himmelens hela hrskara. 6Och han tog Aseran ur HERRENS hus och frde bort den utanfr Jerusalem till Kidrons dal, och brnde upp den dr i Kidrons dal, han sttte snder den till stoft och kastade stoftet p den allmnna begravningsplatsen. 7Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus, dem i vilka kvinnor vvde tyg till tlt t Aseran. 8 Och han lt fra alla prsterna bort ifrn Juda stder och orenade de offerhjder dr prsterna hade tnt offereld, frn Geba nda till Beer-Seba; och han brt ned offerhjderna vid stadsportarna, bde den som lg vid ingngen till stadshvitsmannen Josuas port och den som lg till vnster, nr man gick in genom stadsporten. 9Dock fingo offerhjdsprsterna icke stiga upp till HERRENS altare
2 1

437

Swedish Bible

Anonymous

i Jerusalem; de fingo allenast ta osyrat brd ibland sina brder. 10Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, fr att ingen skulle lta sin son eller dotter g genom eld, till offer t Molok. 11Och han skaffade bort de hstar som Juda konungar hade invigt t solen och stllt upp s, att man icke kunde g in i HERRENS hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar brnde han upp i eld. 12Och altarna p taket ver Ahas' sal, vilka Juda konungar hade ltit gra, och de altaren som Manasse hade ltit gra p de bda frgrdarna till HERRENS hus, dem brt konungen ned; sedan skyndade han bort drifrn och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 13Och offerhjderna ster om Jerusalem och sder om Frdrvets berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt t Astarte, sidoniernas styggelse, t Kemos, Moabs styggelse, och t Milkom, Ammons barns skndlighet, dem orenade konungen. 14Han slog snder stoderna och hgg ned Aserorna; och platsen dr de hade sttt fyllde han med mnniskoben. 15Ocks altaret i Betel, den offerhjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocks detta altare med offerhjden brt han ned; drefter brnde han upp offerhjden och sttte snder den till stoft och brnde tillika upp Aseran. 16Nr d Josia sg sig om och fick se gravarna som voro dr p berget, snde han stad och lt hmta benen ur gravarna och brnde upp dem p altaret och orenade det s -- i enlighet med det HERRENS ord som hade blivit frkunnat av gudsmannen som frkunnade att detta skulle ske. 17Och han frgade: Vad r det fr en vrd som jag ser dr? Folket i staden svarade honom: Det r den gudsmans grav, som kom frn Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske, som du nu har gjort. 18D sade han: Lten honom vara; ingen m rra hans ben. S lmnade man d hans ben i fred, och tillika benen av den profet som hade kommit dit frn Samarien. 19Drjmte skaffade Josia bort alla de offerhjdshus i Samariens stder, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de hade kommit frtrnelse stad; och han gjorde med dem alldeles p samma stt som han hade gjort i Betel. 20Och alla offerhjdsprster som funnos dr slaktade han p altarna och brnde mnniskoben ovanp dem. Drefter vnde han tillbaka till Jerusalem. 21Och konungen bjd allt folket och sade: Hllen HERRENS, eder Guds, pskhgtid, ssom det r freskrivet i denna frbundsbok. 22Ty en sdan pskhgtid hade icke blivit hllen sedan den tid d domarna dmde Israel, icke under Israels konungars och Juda konungars hela tid. 23 Frst i konung Josias adertonde regeringsr hlls en sdan HERRENS pskhgtid i Jerusalem. 24 Drjmte skaffade Josia bort andebesvrjarna och spmnnen, husgudarna och de elndiga avgudarna, och alla styggelser som voro att se i Juda land och i Jerusalem, p det att han skulle upprtthlla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som prsten Hilkia hade funnit i HERRENS hus. 25Ingen konung lik honom hade funnits fre honom, ingen som s av allt sitt hjrta och av all sin sjl och av all sin kraft hade vnt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter honom uppstod ej heller ngon som var honom lik. 26Dock vnde HERREN sig icke ifrn sin stora vredes gld, d nu hans vrede hade blivit upptnd mot Juda, fr allt det varmed Manasse hade frtrnat honom. 27Och HERREN sade: Ocks Juda vill jag frskjuta ifrn mitt ansikte, likasom jag har frskjutit Israel; ja, jag vill frkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, s ock det hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara dr. 28Vad nu mer r att sga om Josia och om allt

438

Swedish Bible

Anonymous

vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 29I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen i Assyrien, till floden Frat. D tgade konung Josia emot honom, men blev ddad av honom vid Megiddo, under frsta sammandrabbningen. 30Och hans tjnare frde hans dda kropp i en vagn bort ifrn Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till konung efter hans fader. 31Joahas var tjugutre r gammal, nr han blev konung, och han regerade tre mnader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal, Jeremias dotter, frn Libna. 32Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fder hade gjort. 33Och Farao Neko lt stta honom i fngelse i Ribla i Hamats land och gjorde s slut p hans regering i Jerusalem; och han plade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld. 34Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans fader Josias stlle och frndrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom s till Egypten och dog dr. 35Och Jojakim betalade ut silvret och guldet t Farao; men han mste skattlgga landet fr att kunna utbetala dessa penningar enligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket i landet blev uppskattad, indrevs frn dem silvret och guldet, fr att sedan utbetalas t Farao Neko. 36Jojakim var tjugufem r gammal, nr han blev konung; och han regerade elva r i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajas dotter, frn Ruma. 37 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fder hade gjort.

Chapter 24 I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och Jojakim blev honom underdnig och frblev s i tre r; men sedan avfll han frn honom. 2D snde HERREN ver honom kaldernas; aramernas, moabiternas och Ammons barns hrskaror; han snde dem ver Juda fr att frgra det -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sina tjnare profeterna. 3 Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom ver Juda, i det att han frskt det frn sitt ansikte fr de synder Manasse hade begtt och fr allt vad denne hade frvat, 4jmvl fr det oskyldiga blod som han utgt, ty han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke frlta. 5 Vad nu mer r att sga om Jojakim och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krnika. 6Och Jojakim gick till vila hos sina fder. Och hans son Jojakin blev konung efter honom. 7Drefter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty konungen i Babel hade intagit allt som tillhrde konungen i Egypten, frn Egyptens bck nda till floden Frat. 8 Jojakin var aderton r gammal, nr han blev konung, och han regerade tre mnader i Jerusalem. Hans moder hette Nehusta, Elnatans dotter, frn Jerusalem. 9Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fader hade gjort. 10P den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars tjnare upp till Jerusalem, och staden blev belgrad. 11Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans tjnare belgrade den. 12D gav sig Jojakin, Juda konung, t konungen i Babel, med sin moder och med sina tjnare, sina hvitsmn och hovmn;
439
1

Swedish Bible

Anonymous

och konungen i Babel tog honom s till fnga i sitt ttonde regeringsr. 13Och han frde bort drifrn alla skatter i HERRENS hus och skatterna i konungshuset, han lsbrt ock belggningen frn alla gyllene freml som Salomo, Israels konung, hade ltit gra fr HERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat. 14Och han frde bort i fngenskap hela Jerusalem, alla hvitsmn och alla tappra stridsmn; tio tusen frde han bort, jmvl alla timmermn och smeder. Inga andra lmnades kvar n de ringaste av folket i landet. 15Han frde Jojakin bort till Babel; drjmte frde han konungens moder, konungens hustrur och hans hovmn samt de mktige i landet ssom fngar bort ifrn Jerusalem till Babel, 16s ock alla stridsmnnen, sju tusen, och timmermnnen och smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga mn. Dessa frdes nu av den babyloniske konungen i fngenskap till Babel. 17Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung i hans stlle och frndrade dennes namn till Sidkia. 18Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han regerade elva r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, frn Libna. 19Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom Jojakim hade gjort. 20Ty p grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrn sitt ansikte.

Chapter 25 D, i hans nionde regeringsr, i tionde mnaden; p tionde dagen i mnaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin hr till Jerusalem och belgrade det; och de byggde en belgringsmur runt omkring det. 2S blev staden belgrad och frblev s nda till konung Sidkias elfte regeringsr. 3Men p nionde dagen i mnaden var hungersnden s stor i staden, att mngden av folket icke hade ngot att ta. 4Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de bda murarna (den port som ledde till den kungliga trdgrden), medan kalderna lgo runt omkring staden; och folket tog vgen t Hedmarken till. 5Men kaldernas hr frfljde konungen, och de hunno upp honom p Jerikos hedmarker, sedan hela hans hr hade vergivit honom och skingrat sig. 6Och de grepo konungen och frde honom till den babyloniske konungen i Ribla; dr hll man rannsakning och dom med honom. 7Och Sidkias barn slaktade man infr hans gon, och p Sidkia sjlv stack man ut gonen; och man fngslade honom med kopparfjttrar och frde honom till Babel. 8I femte mnaden, p sjunde dagen i mnaden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsr, kom den babyloniske konungens tjnare Nebusaradan, versten fr drabanterna, till Jerusalem. 9Denne brnde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de frnmas hus, brnde han upp i eld. 10 Och murarna runt omkring Jerusalem brtos ned av hela den hr av kalder, som versten fr drabanterna hade med sig, 11och terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de verlpare som hade gtt ver till konungen i Babel, s ock den vriga hopen, dem frde Nebusaradan, versten fr drabanterna, bort i fngenskap. 12Men av de ringaste i landet lmnade versten fr drabanterna
1

440

Swedish Bible

Anonymous

ngra kvar till vingrdsmn och kermn. 13Kopparpelarna i HERRENS hus, bckenstllen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kalderna snder och frde kopparen till Babel. 14Och askkrlen, skovlarna, knivarna, sklarna och alla kopparkrl som hade begagnats vid gudstjnsten togo de bort. 15Likaledes tog versten fr drabanterna bort fyrfaten och offersklarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 16Vad angr de tv pelarna, havet, som var allenast ett, och bckenstllen, som Salomo hade ltit gra till HERRENS hus, s kunde kopparen i alla dessa freml icke vgas. 17 Aderton alnar hg var den ena pelaren, och ovanp den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar hgt, och ett ntverk och granatpplen funnos p pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det p den andra pelaren, ver ntverket. 18Och versten fr drabanterna tog versteprsten Seraja jmte Sefanja, prsten nst under honom, s ock de tre som hllo vakt vid trskeln, 19och frn staden tog han en hovman, den som var anfrare fr krigsfolket, och fem av konungens nrmaste mn, som ptrffades i staden, s ock sekreteraren, den hrhvitsman som plgade utskriva folket i landet till krigstjnst, och sextio andra mn av landets folk, som ptrffades i staden -- 20dessa tog Nebusaradan, versten fr drabanterna, och frde dem till den babyloniske konungen i Ribla. 21Och konungen i Babel lt avliva dem dr, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortfrt frn sitt land. 22Men ver det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, konungen i Babel, lt bliva kvar dr, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. 23Nr d alla krigshvitsmnnen jmte sina mn fingo hra att konungen i Babel hade satt Gedalja ver landet, kommo de till Gedalja i Mispa, nmligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina mn. 24Och Gedalja gav dem och deras mn sin ed och sade till dem: Frukten icke fr kaldernas tjnare. Stannen kvar i landet, och tjnen konungen i Babel, s skall det g eder vl. 25 Men i sjunde mnaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig brd, och hade med sig tio mn, och de slogo ihjl Gedalja, s ock de judar och kalder som voro hos honom i Mispa. 26D brt allt folket upp, frn den minste till den strste, tillika med krigshvitsmnnen, och begav sig till Egypten; ty de fruktade fr kalderna. 27Men i det trettiosjunde ret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortfrd i fngenskap, i tolfte mnaden, p tjugusjunde dagen i mnaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma r han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nder och befriade honom ur fngelset; 28Och han talade vnligt med honom och gav honom frmsta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel. 29Han fick lgga av sin fngdrkt och bestndigt ta vid hans bord, s lnge han levde. 30Och ett stndigt underhll gavs honom frn konungen, visst fr var dag, s lnge han levde.

1 Chronicles
Chapter 1

441

Swedish Bible

Anonymous

Adam, Set, Enos, 2Kenan, Mahalalel, Jered, 3Hanok, Metusela, Lemek, 4Noa, Sem, Ham och Jafet. 5Jafets sner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 6Gomers sner voro Askenas, Difat och Togarma. 7Javans sner voro Elisa och Tarsisa, kitterna och rodanerna. 8Hams sner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 9Kus' sner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas sner voro Saba och Dedan. 10Men Kus fdde Nimrod; han var den frste som upprttade ett vlde p jorden. 11Och Misraim fdde luderna, anamerna, lehaberna, naftuherna, 12patroserna, kasluherna, frn vilka filisterna hava utgtt, och kaftorerna. 13Och Kanaan fdde Sidon, som var hans frstfdde, och Het, 14s ock jebuserna, amorerna och girgaserna, 15hiverna, arkerna, sinerna, 16arvaderna, semarerna och hamaterna. 17Sems sner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, s ock Us, Hul, Geter och Mesek. 18Arpaksad fdde Sela, och Sela fdde Eber. 19Men t Eber fddes tv sner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden frdelad; och hans broder hette Joktan. 20Och Joktan fdde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 21Hadoram, Usal, Dikla, 22Ebal, Abimael, Saba, 23Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans sner. 24Sem, Arpaksad, Sela, 25Eber, Peleg, Regu, 26Serug, Nahor, Tera, 27Abram, det r Abraham 28Abrahams sner voro Isak och Ismael. 29Detta r deras slkttavla: Nebajot, Ismaels frstfdde, vidare Kedar, Adbeel och Mibsam, 30Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema, 31Jetur, Nafis och Kedma. Dessa voro Ismaels sner. 32Och de sner som Ketura, Abrahams bihustru, fdde voro Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans sner voro Saba och Dedan. 33Och Midjans sner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas sner. 34Och Abraham fdde Isak. Isaks sner voro Esau och Israel. 35 Esaus sner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora. 36Elifas' sner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna och Amalek 37Reguels sner voro Nahat, Sera, Samma och Missa. 38 Men Seirs sner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan. 39Lotans sner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna. 40Sobals sner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Och Sibeons sner voro Aja och Ana. 41Anas sner voro Dison. Och Disons sner voro Hamran, Esban, Jitran och Keran. 42Esers sner voro Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans sner voro Us och Aran. 43Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan nnu ngon israelitisk konung var konung dr: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba. 44Nr Bela dog, blev Jobab, Seras son, frn Bosra, konung efter honom. 45Nr Jobab dog, blev Husam frn temanernas land konung efter honom. 46Nr Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna p Moabs mark; och hans stad hette Avit. 47Nr Hadad dog, blev Samla frn Masreka konung efter honom. 48Nr Samla dog, blev Saul, frn Rehobot vid floden, konung efter honom. 49Nr Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom 50 Nr Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, var dotter till Me-Sahab. 51Men nr Hadad hade dtt, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet, 52fursten Oholibama, fursten

442

Swedish Bible

Anonymous

Ela, fursten Pinon, 53fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar.

54

fursten Magdiel, fursten

Chapter 2 Dessa voro Israels sner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon, 2Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser. 3Judas sner voro Er, Onan och Sela; dessa tre fddes t honom av Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas frstfdde, misshagade HERREN; drfr ddade han honom. 4Och Tamar, hans sonhustru, fdde t honom Peres och Sera, s att Judas sner voro tillsammans fem. 5Peres' sner voro Hesron och Hamul. 6Seras sner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem. 7Men Karmis sner voro Akar, som drog olycka ver Israel, nr han trolst frgrep sig p det tillspillogivna. 8Och Etans sner voro Asarja. 9Och de sner som fddes t Hesron voro Jerameel, Ram och Kelubai. 10Och Ram fdde Amminadab, och Amminadab fdde Naheson, hvding fr Juda barn. 11Naheson fdde Salma, och Salma fdde Boas. 12Boas fdde Obed, och Obed fdde Isai. 13Isai fdde Eliab, som var hans frstfdde, Abinadab, den andre, och Simea, den tredje, 14Netanel, den fjrde, Raddai, den femte, 15Osem, den sjtte, David, den sjunde. 16Och deras systrar voro Seruja och Abigail. Och Serujas sner voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre. 17Och Abigail fdde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter. 18Och Kaleb, Hesrons son, fdde ett barn av kvinnkn, Asuba, drtill ock Jeriot; och dessa voro henne sner: Jeser, Sobab och Ardon. 19Och nr Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru t sig, och hon fdde t honom Hur. 20Och Hur fdde Uri, och Uri fdde Besalel. 21Drefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter; henne tog han till hustru, nr han var sextio r gammal. Och hon fdde t honom Segub. 22Och Segub fdde Jair; denne hade tjugutre stder i Gileads land. 23Men gesurerna och aramerna togo ifrn dem Jairs byar jmte Kenat med underlydande orter, sextio stder. Alla dessa voro sner till Makir, Gileads fader. 24Och sedan Hesron hade dtt i Kaleb-Efrata, fdde Hesrons hustru Abia t honom Ashur, Tekoas fader. 25Och Jerameels, Hesrons frstfddes, sner voro Ram, den frstfdde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia. 26Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder till Onam. 27Och Rams, Jerameels frstfddes, sner voro Maas, Jamin och Eker. 28Onams sner voro Sammai och Jada; och Sammais sner voro Nadab och Abisur. 29Och Abisurs hustru hette Abihail; hon fdde t honom Aban och Molid. 30 Nadabs sner voro Seled och Appaim. Seled dog barnls. 31Men Appaims sner voro Jisei; Jiseis sner voro Sesan; Sesans sner voro Alai. 32Jadas, Sammais broders, sner voro Jeter och Jonatan. Jeter dog barnls. 33Men Jonatans sner voro Pelet och Sasa. Dessa voro Jerameels sner. 34Men Sesan hade inga sner, utan allenast dttrar. Nu hade Sesan en egyptisk tjnare som hette Jarha. 35 Och Sesan gav sin dotter till hustru t sin tjnare Jarha, och hon fdde t honom Attai. 36Attai fdde Natan, och Natan fdde Sabad. 37Sabad fdde Eflal, och Eflal fdde Obed. 38Obed fdde Jehu, och Jehu fdde Asarja. 39Asarja fdde Heles, och Heles fdde Eleasa. 40Eleasa fdde Sisamai,
443
1

Swedish Bible

Anonymous

och Sisamai fdde Sallum. 41Sallum fdde Jekamja, och Jekamja fdde Elisama. 42Och Kalebs, Jerameels broders, sner voro Mesa, hans frstfdde, som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, sner. 43Men Hebrons sner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema. 44Sema fdde Raham, Jorkeams fader. Men Rekem fdde Sammai. 45Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader. 46Och Efa, Kalebs bihustru, fdde Haran, Mosa och Gases; och Haran fdde Gases. 47Och Jadais sner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf. 48Kalebs bihustru Maaka fdde Seber och Tirhana. 49Hon fdde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och Gibeas fader. Och Kalebs dotter var Aksa. 50Dessa voro Kalebs sner: Hurs, Efratas frstfddes, son var Sobal Kirjat-Jearims fader, 51vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader. 52Sner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och hlften av Hammenuhot-slkten. 53Men Kirjat-Jearims slkter voro jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Frn dem utgingo sorgatiterna och estaoliterna. 54Salmas sner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab, s ock hlften av manahatiterna, sorgiterna. 55Och de skriftlrdes slkter, deras som bodde i Jaebes, voro tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna. Dessa voro de kainer som hrstammade frn Hammat, fader till Rekabs slkt.

Chapter 3 Dessa voro de sner som fddes t David i Hebron: Amnon, den frstfdde, av Ahinoam frn Jisreel; Daniel, den andre, av Abigail frn Karmel; 2Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur; Adonia, den fjrde, Haggits son; 3Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sjtte, av hans hustru Egla. 4Dessa sex fddes t honom i Hebron, dr han regerade i sju r och sex mnader. I Jerusalem ter regerade han i trettiotre r. 5Och dessa sner fddes t honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter; 6vidare Jibhar, Elisama, Elifelet, 7Noga, Nefeg, Jafia, 8Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio. 9Detta var alla Davids sner, frutom snerna med bihustrurna; och Tamar var deras syster. 10Salomos son var Rehabeam. Hans son var Abia; hans son var Asa; hans son var Josafat. 11Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas. 12Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam. 13Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse. 14Hans son var Amon; hans son var Josia. 15Josias sner voro Johanan den frstfdde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, Sallum, den fjrde. 16Jojakims sner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia. 17Jekonjas sner voro Assir och dennes son Sealtiel, 18vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja. 19Pedajas sner voro Serubbabel och Simei. Serubbabels sner voro Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit, 20vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed, tillsammans fem. 21Hananjas sner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas sner, Arnans sner, Obadjas sner och Sekanjas sner. 22Sekanjas sner voro Semaja, Semajas sner voro Hattus, Jigeal, Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex. 23Nearjas
444
1

Swedish Bible

Anonymous

sner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre. 24Eljoenais sner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.

Chapter 4 Judas sner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal. 2Och Reaja, Sobals son, fdde Jahat, och Jahat fdde Ahumai och Lahad. Dessa voro sorgatiternas slkter. 3Och dessa voro Abi-Etams sner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och deras syster hette Hasselelponi, 4vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader. Dessa voro sner till Hur, Efratas frstfdde, Bet-Lehems fader. 5Och Ashur, Tekoas fader, hade tv hustrur, Helea och Naara. 6Naara fdde t honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna. Dessa voro Naaras sner. 7Och Heleas sner voro Seret, Jishar och Etnan. 8 Och Kos fdde Anub och Hassobeba, s ock Aharhels, Harums sons, slkter. 9Men Jaebes var mer ansedd n sina brder; hans moder hade givit honom namnet Jaebes, i det hon sade: Jag har ftt honom med smrta. 10Och Jaebes kallade Israels Gud och sade: O att du ville vlsigna mig och utvidga mitt omrde och lta din hand vara med mig! O att du ville avvnda vad ont r, s att jag sluppe att knna ngon smrta! Och Gud lt det ske, som han begrde. 11Och Kelub, Suhas broder, fdde Mehir; han var Estons fader. 12Och Eston fdde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas' fader. Dessa voro mnnen frn Reka. 13Och Kenas sner voro Otniel och Seraja. Otniels sner voro Hatat. 14Och Meonotai fdde Ofra. Och Seraja fdde Joab, fader till Timmermansdalens slkt, ty dessa voro timmermn. 15Och Kalebs, Jefunnes sons, sner voro Iru, Ela och Naam, s ock Elas sner och Kenas. 16Och Jehallelels sner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel. 17Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och kvinnan blev havande och fdde Mirjam, Sammai och Jisba, Estemoas fader. 18Och hans judiska hustru fdde Jered, Gedors fader, och Heber, Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader. Men de andra voro sner till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru. 19Och sner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader, garmiten, och maakatiten Estemoa. 20Och Simons sner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Och Jiseis sner voro Sohet och Sohets son. 21Sner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda, Maresas fader, och de slkter som tillhrde linnearbetarnas hus, av Asbeas hus, 22vidare Jokim och mnnen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo herrar ver Moab, s ock Jasubi-Lehem. Men detta tillhr en avlgsen tid. 23Dessa voro krukmakarna och invnarna i Netaim och Gedera; de bodde dr hos konungen och voro i hans arbete. 24Simeons sner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul. 25Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma. 26Mismas sner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Simei. 27Och Simei hade sexton sner och sex dttrar; men hans brder hade icke mnga barn. Och deras slkt i sin helhet frkade sig icke s mycket som Juda barn. 28Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual, 29i Bilha, i Esem och i Tolad, 30i Betuel, i Horma och i Siklag, 31i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa voro deras stder, till dess att David blev konung. 32Och deras byar voro
445
1

Swedish Bible

Anonymous

Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem stder; 33drtill alla deras byar, som lgo runt omkring dessa stder, nda till Baal. Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt srskilda slktregister. 34Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son, 35och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, 36och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja, 37s ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son till Simri son till Semaja. 38 Dessa nu nmnda voro hvdingar i sina slkter, och deras familjer utbredde sig och blevo talrika. 39 Och de drogo fram mot Gedor, nda till stra sidan av dalen, fr att ska bete fr sin boskap. 40 Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och dr var stilla och lugnt, ty de som frut bodde dr voro hamiter. 41Men dessa som hr hava blivit upptecknade vid namn kommo i Hiskias, Juda konungs, tid och frstrde deras tlt och slogo de meiniter som funnos dr och gvo dem till spillo, s att de nu icke mer ro till, och bosatte sig i deras land; ty dr fanns bete fr deras boskap. 42Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis sner, stodo i spetsen fr dem. 43Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte de sig dr och bo dr nnu i dag.

Chapter 5 Och Rubens sner, Israels frstfddes -- han var nmligen den frstfdde, men drfr att han oskrade sin faders bdd, blev hans frstfdslortt given t Josefs, Israels sons, sner, dock icke s, att denne skulle upptagas i slktregistret ssom den frstfdde; 2ty vl var Juda den mktigaste bland sina brder, och furste blev en av hans avkomlingar, men frstfdslortten blev dock Josefs -- 3Rubens, Israels frstfddes, sner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. 4Joels sner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son Simei, 5dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal, 6s ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, frde bort i fngenskap; han var hvding fr rubeniterna. 7Och hans brder voro, efter sina slkter, nr de upptecknades i slktregistret efter sin ttfljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja 8och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde i Aroer, och hans boningsplatser ndde nda till Nebo och Baal-Meon. 9Och sterut ndde hans boningsplatser nda fram till knen som strcker sig ifrn floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar i Gileads land. 10Men i Sauls tid frde de krig mot hagariterna, och dessa fllo fr deras hand; d bosatte de sig i deras hyddor utefter hela stra sidan av Gilead. 11Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet Basan nda till Salka: 12Joel, huvudmannen, och Safam drnst, och vidare Jaanai och Safat i Basan. 13Och deras brder voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam, Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju. 14Dessa voro sner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till Jado, son till Bus. 15Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman fr deras familjer. 16Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, s ock p alla Sarons utmarker, s lngt de strckte sig. 17Alla dessa blevo upptecknade i slktregistret i Jotams, Juda
446
1

Swedish Bible

Anonymous

konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid. 18Rubens barn och gaditerna och ena hlften av Manasse stam, de av dem, som voro krigsdugliga och buro skld och svrd och spnde bge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju hundra sextio stridbara mn. 19Och de frde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab. 20Och seger beskrdes dem i striden mot dessa, s att hagariterna och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade till Gud under striden, och han bnhrde dem, drfr att de frtrstade p honom. 21Och ssom byte frde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen kameler, tv hundra femtio tusen fr och tv tusen snor, s ock ett hundra tusen mnniskor. 22Ty mnga hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde dr nda till fngenskapen. 23Halva Manasse stams barn bodde ock dr i landet, frn Basan nda till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro talrika. 24Och dessa voro huvudmn fr sina familjer: Efer, Jisei, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsmn, namnkunniga mn, huvudmn fr sina familjer. 25Men de blevo otrogna mot sina fders Gud, i det att de i trols avfllighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk dr i landet, som Gud hade frgjort fr dem. 26D uppvckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och lt folket fras bort i fngenskap, svl rubeniterna och gaditerna som ena hlften av Manasse stam, och lt dem komma till Hala, Habor, Hara och Gosans strm, dr de ro nnu i dag.

Chapter 6 Levis sner voro Gerson, Kehat och Merari. 2Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 3Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam. Arons sner voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 4Eleasar fdde Pinehas, Pinehas fdde Abisua. 5Abisua fdde Bucki, och Bucki fdde Ussi. 6Ussi fdde Seraja, och Seraja fdde Merajot. 7Merajot fdde Amarja, och Amarja fdde Ahitub. 8Ahitub fdde Sadok, och Sadok fdde Ahimaas. 9Ahimaas fdde Asarja, och Asarja fdde Johanan. 10Johanan fdde Asarja; det var han som var prst i det tempel som Salomo byggde i Jerusalem. 11Asarja fdde Amarja, och Amarja fdde Ahitub. 12Ahitub fdde Sadok, och Sadok fdde Sallum. 13Sallum fdde Hilkia, och Hilkia fdde Asarja. 14Asarja fdde Seraja, och Seraja fdde Josadak. 15Men Josadak mste g med i fngenskap, nr HERREN lt Juda och Jerusalem fras bort genom Nebukadnessar. 16Levis sner voro Gersom, Kehat och Merari. 17Och dessa voro namnen p Gersoms sner: Libni och Simei. 18Och Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 19Meraris sner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas slkter, efter deras fder. 20 Frn Gersom hrstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes son Simma, 21dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son Jeaterai. 22Kehats sner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes son Assir, 23dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir, 24dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes son Saul. 25Elkanas sner voro Amasai och Ahimot. 26Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var
447
1

Swedish Bible

Anonymous

Nahat. 27Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana. 28Och Samuels sner voro Vasni, den frstfdde, och Abia. 29Meraris sner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei, dennes son Ussa, 30dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja. 31Och dessa voro de som David anstllde fr att ombesrja sngen i HERRENS hus, sedan arken hade ftt en vilostad. 32De gjorde tjnst infr uppenbarelsetltets tabernakel ssom sngare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de stodo dr och frrttade sin tjnst, ssom det var freskrivet fr dem. 33Dessa voro de som s tjnstgjorde, och dessa voro deras sner: Av kehatiternas barn: Heman, sngaren, son till Joel, son till Samuel, 34son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa, 35son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai, 36son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja, 37son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora, 38 son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel; 39vidare hans broder Asaf, som hade sin plats p hans hgra sida, Asaf, son till Berekja, son till Simea, 40son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia, 41son till Etni, son till Sera, son till Adaja, 42son till Etan, son till Simma, son till Simei, 43son till Jahat, son till Gersom, son till Levi. 44Och deras brder, Meraris barn stodo p den vnstra sidan: Etan son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk, 45son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia, 46son till Amsi, son till Bani, son till Semer, 47son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi. 48Och deras brder, de vriga leviterna, hade blivit givna till allt slags tjnstgring vid tabernaklet, Guds hus. 49Men Aron och hans sner ombesrjde offren p brnnoffersaltaret och p rkelsealtaret, och skulle utfra all frrttning i det allraheligaste och bringa frsoning fr Israel, alldeles ssom Mose, Guds tjnare, hade bjudit. 50Och dessa voro Arons sner: hans son Eleasar, dennes son Pinehas, dennes son Abisua, 51dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja, 52dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub, 53dennes son Sadok, dennes son Ahimaas. 54Och dessa voro deras boningsorter, efter deras tltlger inom deras omrde: t Arons sner av kehatiternas slkt -- ty dem trffade nu lotten -- 55t dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt omkring. 56Men kerjorden och byarna som hrde till staden gav man t Kaleb, Jefunnes son. 57t Arons sner gav man allts fristderna Hebron och Libna med dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker. 58Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker, 59Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker; 60 och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess utmarker och Anatot med dess utmarker, s att deras stder tillsammans utgjorde tretton stder, efter deras slkter. 61Och Kehats vriga barn fingo ur en stamslkt, nmligen den stamhalva som utgjorde ena hlften av Manasse stam, genom lottkastning tio stder. 62Gersoms barn ter fingo, efter sina slkter, ur Isaskars stam, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan tretton stder. 63Meraris barn fingo, efter sina slkter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv stder. 64S gvo Israels barn t leviterna dessa stder med deras utmarker. 65Genom lottkastning gvo de t dem ur Juda barns stam, ur Simeons barns stam och ur Benjamins barns stam dessa stder, som de namngvo. 66Och bland Kehats barns slkter fingo ngra fljande stder ur Efraims stam ssom sitt omrde: 67Man gav dem fristderna Sikem med dess utmarker i Efraims
448

Swedish Bible

Anonymous

bergsbygd, Geser med dess utmarker, 68Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker; 69 vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker; 70och ur ena hlften av Manasse stam Aner med dess utmarker och Bileam med dess utmarker. Detta tillfll Kehats vriga barns slkt. 71Gersoms barn fingo ur den slkt som utgjorde ena hlften av Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med dess utmarker; 72och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, 73Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker; 74 och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, 75Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker; 76och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker. 77Meraris vriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess utmarker och Tabor med dess utmarker, 78och p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, ster om Jordan, ur Rubens stam Beser i knen med dess utmarker, Jahas med dess utmarker, 79Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker; 80och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker, 81Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.

Chapter 7 Och Isaskars sner voro Tola och Pua, Jasib och Simron, tillsammans fyra. 2Tolas sner voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel, huvudmn fr sina familjer, ttlingar av Tola, tappra stridsmn, upptecknade efter sin ttfljd. I Davids tid var deras antal tjugutv tusen sex hundra. 3 Ussis sner voro Jisraja, och Jisrajas sner voro Mikael, Obadja och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudmn. 4Och med dem fljde stridbara hrskaror, trettiosex tusen man, efter sin ttfljd och sina familjer; ty de hade mnga hustrur och barn. 5Och deras brder i alla Isaskars slkter voro tappra stridsmn; ttiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i deras slktregister. 6Benjamins sner voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre. 7Belas sner voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudmn fr sina familjer, tappra stridsmn; de som voro upptecknade i deras slktregister utgjorde tjugutv tusen trettiofyra. 8Bekers sner voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri, Jeremot, Abia, Anatot och Alemet. Alla dessa voro Bekers sner. 9De som voro upptecknade i deras slktregister, efter sin ttfljd, efter huvudmannen fr sina familjer, tappra stridsmn, utgjorde tjugu tusen tv hundra. 10Jediaels sner voro Bilhan; Bilhans sner voro Jeus, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar. 11Alla dessa voro Jediaels sner, upptecknade efter huvudmnnen fr sina familjer, tappra stridsmn, sjutton tusen tv hundra stridbara krigsmn. 12Och Suppim och Huppim voro Irs sner. -- Men Husim voro Ahers sner. 13Naftalis sner voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas sner. 14Manasses sner voro Asriel, som kvinnan fdde; hans arameiska bihustru fdde Makir, Gileads fader. 15Och Makir tog hustru t Huppim och Suppim. Hans syster hette Maaka. Och den andre hette Selofhad. Och Selofhad hade dttrar. 16Och Maaka, Makirs hustru, fdde en son och gav honom namnet
449
1

Swedish Bible

Anonymous

Peres, men hans broder hette Seres. Hans sner voro Ulam och Rekem. 17Ulams sner voro Bedan. Dessa voro sner till Gilead, son till Makir, son till Manasse. 18Och hans syster var Hammoleket; hon fdde Is-Hod, Abieser och Mahela. 19Och Semidas sner voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam. 20 Och Efraims sner voro Sutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat, 21dennes son Sabad och dennes son Sutela, s ock Eser och Elead. Och mn frn Gat, som voro fdda dr i landet, drpte dem, drfr att de hade dragit ned fr att taga deras boskapshjordar. 22D srjde Efraim, deras fader, i lng tid, och hans brder kommo fr att trsta honom. 23Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och fdde en son; och han gav honom namnet Beria, drfr att det hade skett under en olyckstid fr hans hus. 24Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och vre Bet-Horon, s ock Ussen-Seera. 25Och hans son var Refa; hans son var Resef, vensom Tela; hans son var Tahan. 26Hans son var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama. 27Hans son var Non; hans son var Josua. 28Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med underlydande orter, sterut Naaran och vsterut Geser med underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, nda till Aja med underlydande orter. 29 Men i Manasse barns go voro Bet-Sean med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter, Dor med underlydande orter. Hr bodde nu Josefs, Israels sons, barn. 30Asers sner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera. 31Berias sner voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader. 32Och Heber fdde Jaflet, Somer och Hotam, s ock Sua, deras syster. 33Och Jaflets sner voro Pasak, Bimhal och Asvat. Dessa voro Jaflets sner. 34Semers sner voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram. 35Hans broder Helems sner voro Sofa, Jimna, Seles och Amal. 36Sofas sner voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra, 37Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera. 38Jeters sner voro Jefunne, Pispa och Ara. 39Och Ullas sner voro Ara, Hanniel och Risja. 40Alla dessa voro Asers sner, huvudmn fr sina familjer, utvalda tappra stridsmn, huvudmn bland hvdingarna; och de som voro upptecknade i deras slktregister ssom dugliga till krigstjnst utgjorde ett antal av tjugusex tusen man.

Chapter 8 Och Benjamin fdde Bela, sin frstfdde, Asbel, den andre, och Ahara, den tredje, 2Noha, den fjrde, och Rafa, den femte. 3Bela hade fljande sner: Addar, Gera, Abihud, 4Abisua, Naaman, Ahoa, 5Gera, Sefufan och Huram. 6Och dessa voro Ehuds sner, och de voro familjehuvudmn fr dem som bodde i Geba, och som blevo bortfrda till Manahat, 7dit Gera jmte Naaman och Ahia frde bort dem: han fdde Ussa och Ahihud. 8Och Saharaim fdde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig frn sina hustrur, Husim och Baara; 9med sin hustru Hodes fdde han dr Jobab, Sibja, Mesa, Malkam, 10Jeus, Sakeja och Mirma. Dessa voro hans sner, huvudmn fr familjer. 11 Med Husim hade han ftt Abitub och Elpaal. 12Och Elpaals sner voro Eber, Miseam och Semed. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter. 13Beria och Sema -- vilka voro
450
1

Swedish Bible

Anonymous

familjehuvudmn fr Ajalons invnare och frjagade Gats invnare -- 14s ock Ajo, Sasak och Jeremot. 15Och Sebadja, Arad, Eder, 16Mikael, Jispa och Joha voro Berias sner. 17Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber, 18Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals sner. 19Och Jakim, Sikri, Sabdi, 20 Elienai, Silletai, Eliel, 21Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis sner. 22Och Jispan, Eber, Eliel, 23 Abdon, Sikri, Hanan, 24Hananja, Elam, Antotja, 25Jifdeja och Peniel voro Sasaks sner. 26Och Samserai, Seharja, Atalja, 27Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams sner. 28Dessa vore huvudman fr familjer, huvudmn efter sin ttfljd; de bodde i Jerusalem. 29I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka. 30Och hans frstfdde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab, 31 Gedor, Ajo och Seker. 32Men Miklot fdde Simea. Ocks dessa bodde jmte sina brder i Jerusalem, gent emot sina brder. 33Och Ner fdde Kis, Kis fdde Saul, och Saul fdde Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal. 34Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal fdde Mika. 35 Mikas sner voro Piton, Melek, Taarea och Ahas. 36Ahas fdde Joadda, Joadda fdde Alemet, Asmavet och Simri, och Simri fdde Mosa. 37Mosa fdde Binea. Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans son var Asel. 38Och Asel hade sex sner, och dessa hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Alla dessa voro Asels sner. 39Och hans broder Eseks sner voro Ulam, hans frstfdde, Jeus, den andre, och Elifelet, den tredje. 40Och Ulams sner voro tappra stridsmn, som voro skickliga i att spnna bge; och de hade mnga sner och sonsner: ett hundra femtio. Alla dessa voro av Benjamins barn

Chapter 9 Och hela Israel blev upptecknat i slktregister, och de finnas uppskrivna i boken om Israels konungar. Och Juda frdes i fngenskap bort till Babel fr sin otrohets skull. 2Men de frra invnarna som bodde dr de hade sin arvsbesittning, i sina stder, utgjordes av vanliga israeliter, prster, leviter och tempeltrlar. 3I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nmligen: 4Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres', Judas sons, barn; 5av siloniterna Asaja, den frstfdde, och hans sner; 6av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio; 7av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja, son till Hassenua, 8vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till Jibneja, 9s ock deras brder, efter deras ttfljd, nio hundra femtiosex. Alla dessa mn voro huvudmn fr familjer, var och en fr sin familj. 10 Och av prsterna: Jedaja, Jojarib och Jakin, 11vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer, 13s ock deras brder, huvudmn fr sina familjer, ett tusen sju hundra sextio, dugande mn i de sysslor som hrde till tjnstgringen i Guds hus. 14Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, av Meraris barn, 15vidare Bakbackar,
451
1

Swedish Bible

Anonymous

Heres och Galal, s ock Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, 16vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till Jedutun, s ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar. 17Och drrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina brder; men Sallum var huvudmannen. 18Och nda till nu gra de tjnst vid Konungsporten, p stra sidan. Dessa voro drrvaktarna i Levi barns lger. 19Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade jmte sina brder, dem som voro av hans familj, koraiterna, till tjnstgringssyssla att hlla vakt vid tltets trsklar; deras fder hade nmligen i HERRENS lger hllit vakt vid ingngen. 20 Och Pinehas, Eleasars son, hade frut varit furste ver dem -- med honom vare HERREN! 21 Sakarja, Meselemjas son, var drrvaktare vid ingngen till uppenbarelsetltet. 22Alla dessa voro utvalda till drrvaktare vid trsklarna: tv hundra tolv. De blevo i sina byar upptecknade i slktregistret. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjna p heder och tro. 23De och deras sner stodo drfr vid portarna till HERRENS hus, tlthuset, och hllo vakt. 24Efter de fyra vderstrecken hade drrvaktarna sina platser: i ster, vster, norr och sder. 25Och deras brder, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde dag, alltid p samma timme, infinna sig hos dem. 26 Ty p heder och tro voro dessa fyra anstllda ssom frmn fr drrvaktarna. Detta var nu leviterna. De hade ock uppsikten ver kamrarna och frvaringsrummen i Guds hus. 27Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem lg att hlla vakt, och de skulle ppna drrarna var morgon. 28 Somliga av dem hade uppsikten ver de krl som anvndes vid tjnstgringen. De buro nmligen in dem, efter att hava rknat dem, och buro sedan ut dem, efter att ter hava rknat dem. 29Och somliga av dem voro frordnade till att hava uppsikten ver de andra krlen, ver alla andra helgedomens krl, s ock ver det fina mjlet och vinet och oljan och rkelsen och de vlluktande kryddorna. 30Men somliga av prsternas sner beredde salvan av de vlluktande kryddorna. 31Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums frstfdde, hade p heder och tro uppsikten ver bakverket. 32 Och somliga av deras brder, kehatiternas sner, hade uppsikten ver skdebrden och skulle tillreda dem fr var sabbat. 33Men de andra, nmligen sngarna, huvudmn fr levitiska familjer, vistades i kamrarna, fria ifrn annan tjnstgring, ty dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor. 34Dessa voro huvudmnnen fr de levitiska familjerna, huvudman efter sin ttfljd; de bodde i Jerusalem. 35I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka. 36Och hans frstfdde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner, Nadab 37Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot. 38 Men Miklot fdde Simeam. Ocks de bodde jmte sina brder i Jerusalem, gent emot sina brder. 39 Och Ner fdde Kis, Kis fdde Saul, och Saul fdde Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal. 40 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal fdde Mika. 41Mikas sner voro Piton, Melek och Taharea. 42Ahas fdde Jaera, Jaera fdde Alemet, Asmavet och Simri, och Simri fdde Mosa. 43 Mosa fdde Binea. Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans son var Asel. 44Och Asel hade sex sner, och dessa hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa voro Asels sner

452

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 10 Och filisterna stridde mot Israel; och Israels mn flydde fr filisterna och fllo slagna p berget Gilboa. 2Och filisterna ansatte ivrigt Saul och hans sner. Och filisterna ddade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls sner. 3Nr d Saul sjlv blev hftigt anfallen och bgskyttarna kommo ver honom, greps han av frskrckelse fr skyttarna. 4Och Saul sade till sin vapendragare: Drag ut ditt svrd och genomborra mig drmed, s att icke dessa oomskurna komma och hantera mig skndligt. Men hans vapendragare ville det icke, ty han fruktade storligen. D tog Saul sjlv svrdet och strtade sig drp. 5Men nr vapendragaren sg att Saul var dd, strtade han sig ock p sitt svrd och dog. 6S dogo d Saul och hans tre sner; och alla som hrde till hans hus dogo p samma gng. 7Och nr alla israeliterna i dalen frnummo att deras hr hade flytt, och att Saul och hans sner voro dda, vergvo de sina stder och flydde; sedan kommo filisterna och bosatte sig i dem. 8Dagen drefter kommo filisterna fr att plundra de slagna och funno d Saul och hans sner, dr de lgo fallna p berget Gilboa. 9Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans vapen och snde dem omkring i filisternas land och lto frkunna det glada budskapet fr sina avgudar och fr folket. 10Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudskl hngde de upp i Dagons tempel. 11Men nr allt folket i Jabes i Gilead hrde allt vad filisterna hade gjort med Saul, 12stodo de upp, alla stridbara mn, och togo Sauls och hans sners lik och frde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under terebinten i Jabes och fastade s i sju dagar. 13 Detta blev Sauls dd, drfr att han hade begtt otrohet mot HERREN, i det att han icke hade hllit HERRENS ord, s ock drfr att han hade frgat en ande och skt svar hos en sdan. 14Han hade icke skt svar hos HERREN; drfr ddade HERREN honom. Och sedan verflyttade han konungadmet p David, Isais son.
1

Chapter 11 D frsamlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: Vi ro ju ditt ktt och ben. 2Redan fr lnge sedan, redan d Saul nnu var konung, var det du som var ledare och anfrare fr Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde fr mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste ver mitt folk Israel. 3Nr s alla de ldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slt David ett frbund med dem dr i Hebron, infr HERREN; och sedan smorde de David till konung ver Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel. 4Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det r Jebus; dr befunno sig jebuserna, som nnu bodde kvar i landet. 5Och invnarna i Jebus sade till David: Hitin kommer du icke. Men David intog likvl Sions borg, det r Davids stad 6Och David sade: Vemhelst som frst slr ihjl en jebus, han skall bliva hvding och anfrare. Och Joab, Serujas son, kom frst ditupp och blev s hvding. 7Sedan tog David sin boning i bergfstet; drfr kallade man det Davids stad. 8Och han uppfrde befstningsverk runt
453
1

Swedish Bible

Anonymous

omkring staden, frn Millo och allt omkring; och Joab terstllde det vriga av staden. 9Och David blev allt mktigare och mktigare, och HERREN Sebaot var med honom 10Och dessa ro de frnmsta bland Davids hjltar, vilka gvo honom kraftig hjlp att bliva konung, de jmte hela Israel, och s skaffade honom konungavldet, enligt HERRENS ord angende Israel. 11Detta r frteckningen p Davids hjltar: Jasobeam, son till en hakmonit, den frnmste bland kmparna, han som svngde sitt spjut ver tre hundra som hade blivit slagna p en gng. 12Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hjltarna. 13Han var med David vid Pas-Dammim, nr filisterna dr hade frsamlat sig till strid. Och dr var ett kerstycke, fullt med korn. Och folket flydde fr filisterna. 14D stllde de sig mitt p kerstycket och frsvarade det och slogo filisterna; och HERREN lt dem s vinna en stor seger. 15En gng drogo tre av de trettio frnmsta mnnen ned ver klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filister var lgrad i Refaimsdalen. 16Men David var d p borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem. 17Och David greps av lystnad och sade: Ack att ngon ville giva mig vatten att dricka frn brunnen vid Bet-Lehems stadsport! 18D brto de tre sig igenom filisternas lger och hmtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan gt ut det ssom ett drickoffer t HERREN. 19Han sade nmligen: Gud lte det vara fjrran ifrn mig att jag skulle gra detta! Skulle jag dricka dessa mns blod, som hava vgat sina liv? Ty med fara fr sina liv hava de burit det hit. Och han ville icke dricka det. Sdana ting hade de tre hjltarna gjort. 20Absai, Joabs broder, var den frnmste av tre andra; han svngde en gng sitt spjut ver tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre. 21Han var dubbelt mer ansedd n ngon annan i detta tretal, och han var deras hvitsman, men upp till de tre frsta kom han dock icke. 22Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man frn Kabseel; han slog ned de tv Arielerna i Moab, och det var han som en snvdersdag steg ned och slog ihjl lejonet i brunnen. 23Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s reslig: fem alnar lng. Fastn egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vvbom, gick han ned mot honom, vpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och drpte honom med hans eget spjut. 24Sdana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjltarna. 25Ja, han var mer ansedd n ngon av de trettio, men upp till de tre frsta kom han icke. Och David satte honom till anfrare fr sin livvakt. 26De tappra hjltarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, frn Bet-Lehem; 27haroriten Sammot; peloniten Heles; 28tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser; 29husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai; 30 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son; 31Itai, Ribais son, frn Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja; 32Hurai frn Gaas' dalar; arabatiten Abiel; 33baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba; 34gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son; 35harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son; 36mekeratiten Hefer; peloniten Ahia; 37Hesro frn Karmel; Naarai, Esbais son; 38Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son; 39ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare t Joab, Serujas son; 40jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 41hetiten Uria; Sabad, Alais son; 42rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jmte honom trettio andra;
454

Swedish Bible

Anonymous

43

Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat; 44astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams sner; 45Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten; 46Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams sner, och moabiten Jitma; 47slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.

Chapter 12 Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han nnu hll sig undan fr Saul, Kis' son; de hrde till de hjltar som bistodo honom under kriget. 2De voro vpnade med bge och skickliga i att, bde med hger och med vnster hand, slunga stenar och avskjuta pilar frn bgen. Av Sauls stamfrnder, benjaminiterna, kommo: 3Ahieser, den frnmste, och Joas, gibeatiten Hassemaas sner; Jesuel och Pelet, Asmavets sner; Beraka; anatotiten Jehu; 4gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjltarna, anfrare fr de trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad; 5 Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja; 6koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam; 7Joela och Sebadja, sner till Jeroham, av strvskaran. 8Och av gaditerna avfllo ngra och gingo till David i bergfstet i knen, tappra mn, krigsmn skickliga att strida, rustade med skld och spjut; de hade en uppsyn ssom lejon och voro snabba ssom gaseller p bergen: 9Eser, den frnmste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, 10Masmanna, den fjrde, Jeremia, den femte, 11 Attai, den sjtte, Eliel, den sjunde, 12Johanan, den ttonde, Elsabad, den nionde, 13Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte. 14Dessa hrde till Gads barn och till de frnmsta i hren; den ringaste av dem var ensam s god som hundra, men den ypperste s god som tusen. 15Dessa voro de som i frsta mnaden gingo ver Jordan, nr den var full ver alla sina brddar, och som frjagade alla dem som bodde i dalarna, t ster och t vster. 16Av Benjamins och Juda barn kommo ngra mn till David nda till bergfstet. 17D gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem: Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bist mig, s r mitt hjrta redo till frening med eder; men om I kommen fr att frrda mig t mina ovnner, fastn ingen ortt r i mina hnder, d m vra fders Gud se drtill och straffa det. 18Men Amasai, den frnmste bland de trettio, hade blivit bekldd med andekraft, och han sade: Dina ro vi, David, och med dig st vi, du Isais son. Frid vare med dig, frid, och frid vare med dem som bist dig ty din Gud har bisttt dig! Och David tog emot dem och gav dem plats bland de frnmsta i sin skara. 19Frn Manasse gingo ngra ver till David, nr han med filisterna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bist dessa; ty nr filisternas hvdingar hade rdplgat, skickade de bort honom, i det de sade: Det gller huvudet fr oss, om han gr ver till sin herre Saul. 20Nr han d drog till Siklag, gingo dessa frn Manasse ver till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai, huvudmn fr de tter som tillhrde Manasse. 21Dessa bistodo David mot strvskaran, ty de voro allasammans tappra stridsmn och blevo hvitsmn i hren. 22Dag efter dag kommo nmligen allt flera till David fr att bist honom, s att hans lger blev vermttan stort. 23Detta r de tal som angiva summorna av det vpnade krigsfolk som kom till David i Hebron, fr att efter HERRENS befallning flytta Sauls
455
1

Swedish Bible

Anonymous

konungamakt ver p honom: 24Juda barn, som buro skld och spjut, sex tusen tta hundra, vpnade till strid; 25av Simeons barn tappra krigsmn, sju tusen ett hundra; 26av Levi barn fyra tusen sex hundra; 27drtill Jojada, fursten inom Arons slkt, och med honom tre tusen sju hundra; 28s ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutv hvitsmn; 29av Benjamins barn, Sauls stamfrnder, tre tusen (ty nnu vid den tiden hllo de flesta av dem troget med Sauls hus); 30av Efraims barn tjugu tusen tta hundra, tappra stridsmn, namnkunniga mn i sina familjer; 31av ena hlften av Manasse stam aderton tusen namngivna mn, som kommo fr att gra David till konung; 32 av Isaskars barn kommo mn som vl frstodo tidstecknen och insgo vad Israel borde gra, tv hundra huvudmn, drtill alla deras stamfrnder under deras befl; 33av Sebulon stridbara mn, rustade till krig med alla slags vapen, femtio tusen, som samlades endrktigt; 34av Naftali ett tusen hvitsmn, och med dem trettiosju tusen, vpnade med skld och spjut; 35av daniterna krigsrustade mn, tjugutta tusen sex hundra; 36av Aser stridbara mn, rustade till krig, fyrtio tusen; 37och frn andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hlften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, vpnade med alla slags vapen som brukas vid krigfring. 38Alla dessa krigsmn, ordnade till strid, kommo i sina hjrtans hngivenhet till Hebron fr att gra David till konung ver hela Israel. Ocks hela det vriga Israel var enigt i att gra David till konung. 39Och de voro dr hos David i tre dagar och to och drucko, ty deras brder hade frsett dem med livsmedel. 40De som bodde nrmast dem, nda upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, tillfrde dem ock p snor, kameler, mulsnor och oxar livsmedel i myckenhet till fda: mjl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, fkreatur och smboskap; ty gldje rdde i Israel.

Chapter 13 Och David rdfrde sig med ver- och underhvitsmnnen, med alla furstarna. 2Sedan sade David till Israels hela frsamling: Om I s finnen fr gott, och om detta r frn HERREN, vr Gud, s lt oss snda bud t alla hll till vra vriga brder i alla Israels landsndar, och drjmte till prsterna och leviterna i de stder kring vilka de hava sina utmarker, att de m frsamla sig till oss; 3och lt oss flytta vr Guds ark till oss, ty i Sauls tid frgade vi icke efter den. 4Och hela frsamlingen svarade att man skulle gra s, ty frslaget behagade hela folket. 5S frsamlade d David hela Israel, frn Sihor i Egypten nda dit dr vgen gr till Hamat, fr att hmta Guds ark frn Kirjat-Jearim. 6Och David drog med hela Israel upp till Baala, det r Kirjat-Jearim, som hr till Juda, fr att drifrn fra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar p keruberna, och efter vilken den hade ftt sitt namn. 7Och de satte Guds ark p en ny vagn och frde den bort ifrn Abinadabs hus; och Ussa och Ajo krde vagnen. 8Och David och hela Israel frjdade sig infr Gud av all makt, med snger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter. 9Men nr de kommo till Kidonslogen, rckte Ussa ut sin hand fr att fatta I arken, ty oxarna snavade. 10D upptndes HERRENS vrede mot Ussa, och drfr att han hade rckt ut sin hand mot arken, slog
456
1

Swedish Bible

Anonymous

han honom, s att han fll ned dd dr infr Gud. 11Men det gick David hrt till sinnes att HERREN s hade brutit ned Ussa; och han kallade det stllet Peres-Ussa, ssom det heter nnu i dag. 12Och David betogs av sdan fruktan fr Gud p den dagen, att han sade: Huru skulle jag tras lta fra Guds ark till mig? 13Drfr lt David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan lt stta in den i gatiten Obed-Edoms hus. 14Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, dr den stod i sitt eget hus, i tre mnader; men HERREN vlsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hrde honom till.

Chapter 14 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sndebud till David med cedertr, drjmte ock murare och timmermn, fr att de skulle bygga honom ett hus. 2Och David mrkte att HERREN hade befst honom ssom konung ver Israel; ty han hade ltit hans rike bliva vermttan upphjt, fr sitt folk Israels skull. 3Och David tog sig nnu flera hustrur i Jerusalem, och David fdde nnu flera sner och dttrar. 4Dessa ro namnen p de sner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 5Jibhar, Elisua, Elpelet, 6Noga, Nefeg, Jafia, 7Elisama, Beeljada och Elifelet. 8 Men nr filisterna hrde att David hade blivit smord till konung ver hela Israel, drogo de allasammans upp fr att fnga David. Nr David hrde detta, drog han ut mot dem. 9D nu filisterna hade fallit in i Refaimsdalen och dr fretogo plundringstg, 10frgade David Gud: Skall jag draga upp mot filisterna? Vill du d giva dem i min hand? HERREN svarade honom: Drag upp; jag vill giva dem i din hand. 11Och de drogo upp till Baal-Perasim, och dr slog David dem. D sade David: Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned. Drav fick det stllet namnet Baal-Perasim. 12De lmnade dr efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brnnas upp i eld. 13Men filisterna fretogo nnu en gng plundringstg i dalen. 14Nr David d ter frgade Gud, svarade Gud honom: Du skall icke draga upp efter dem; du m kringg dem p en omvg, s att du kommer ver dem frn det hll dr bakatrden st. 15S snart du sedan hr ljudet av steg i bakatrdens toppar, drag d ut till strid, ty d har Gud dragit ut framfr dig till att sl filisternas hr. 16David gjorde ssom Gud hade bjudit honom; och de slogo filisternas hr och frfljde dem frn Gibeon nda till Geser. 17Och ryktet om David gick ut i alla lnder, och HERREN lt fruktan fr honom komma ver alla folk.
1

Chapter 15 Och han uppfrde t sig hus i Davids stad; sedan beredde han en plats t Guds ark och slog upp ett tlt t den. 2Drvid befallde David: Inga andra n leviterna m bra Guds ark; ty dem har HERREN utvalt till att bra Guds ark och till att gra tjnst infr honom fr evrdlig tid. 3Och
457
1

Swedish Bible

Anonymous

David frsamlade hela Israel till Jerusalem fr att hmta HERRENS ark upp till den plats som han hade berett t den. 4Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna; 5av Kehats barn: Uriel, deras verste, och hans brder, ett hundra tjugu; 6av Meraris barn: Asaja, deras verste, och hans brder, tv hundra tjugu; 7av Gersoms barn: Joel, deras verste, och hans brder, ett hundra trettio; 8 av Elisafans barn: Semaja, deras verste, och hans brder, tv hundra; 9av Hebrons barn: Eliel, deras verste, och hans brder, ttio; 10av Ussiels barn: Amminadab, deras verste, och hans brder, ett hundra tolv. 11Och David kallade till sig prsterna Sadok och Ebjatar jmte leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab. 12Och han sade till dem: I ren huvudmn fr leviternas familjer. Helgen eder tillika med edra brder, och hmten s HERRENS, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett t den. 13Ty drfr att I frra gngen icke voren tillstdes var det som HERREN, vr Gud, brt ned en av oss, till straff fr att vi icke skte honom s, som tillbrligt var. 14 D helgade prsterna och leviterna sig till att hmta upp HERRENS, Israels Guds, ark. 15Och ssom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu Levi barn Guds ark med stnger, som vilade p deras axlar. 16Och David sade till de versta bland leviterna att de skulle frordna sina brder sngarna till tjnstgring med musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle lta ljuda, under det att de hjde gldjesngen. 17Leviterna frordnade d Heman, Joels son, och av hans brder Asaf, Berekjas son, och av dessas brder, Meraris barn, Etan, Kusajas son, 18 och jmte dem deras brder av andra ordningen Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, drrvaktarna. 19Och sngarna, Heman, Asaf och Etan, skulle sl kopparcymbaler. 20Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela p psaltare, till Alamt. 21Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sngen med harpor, till Seminit. 22Kenanja, leviternas anfrare, nr de buro, skulle undervisa i att bra, ty han var kunnig i sdant. 23Berekja och Elkana skulle vara drrvaktare vid arken. 24Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, prsterna, skulle blsa i trumpeter framfr Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia vara drrvaktare vid arken. 25S gingo d David och de ldste i Israel och verhvitsmnnen stad fr att hmta HERRENS frbundsark upp ur Obed-Edoms hus, under jubel. 26Och d Gud skyddade leviterna som buro HERRENS frbundsark, offrade man sju tjurar och sju vdurar. 27Drvid var David kldd i en kpa av fint linne; s voro ock alla leviterna som buro arken, s ock sngarna och Kenanja, som anfrde sngarna, nr de buro. Och drjmte bar David en linne-efod. 28Och hela Israel hmtade upp HERRENS frbundsark under jubel och basuners ljud; och man blste i trumpeter och slog cymbaler och lt psaltare och harpor ljuda. 29Nr d HERRENS frbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom fnstret, och d hon sg konung David dansa och gra sig glad, fick hon frakt fr honom i sitt hjrta.

Chapter 16

458

Swedish Bible

Anonymous

Sedan de hade frt Guds ark ditin, stllde de den i tltet som David hade slagit upp t den, och framburo drefter brnnoffer och tackoffer infr Guds ansikte. 2Nr David hade offrat brnnoffret och tackoffret, vlsignade han folket i HERRENS namn. 3Och t var och en av alla israeliterna, bde man och kvinna, gav han en kaka brd, ett stycke ktt och en druvkaka. 4Och han frordnade vissa leviter till att gra tjnst infr HERRENS ark, fr att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud: 5Asaf ssom anfrare, nst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle sl cymbaler. 6 Men prsterna Benaja och Jahasiel skulle bestndigt st med sina trumpeter framfr Guds frbundsark. 7P den dagen var det som David frst faststllde den ordningen att man genom Asaf och hans brder skulle tacka HERREN p detta stt: 8Tacken HERREN, kallen hans namn, gren hans grningar kunniga bland folken. 9Sjungen till hans ra, lovsgen honom, talen om alla hans under. 10Bermmen eder av hans heliga namn; gldje sig av hjrtat de som ska HERREN. 11 Frgen efter HERREN och hans makt, sken hans ansikte bestndigt. 12Tnken p de underbara verk som han har gjort, p hans under och hans muns domar, 13I Israels, hans tjnares, sd, I Jakobs barn, hans utvalda. 14Han r HERREN, vr Gud; ver hela jorden g hans domar. 15Tnken evinnerligen p hans frbund, intill tusen slkten p vad han har stadgat, 16p det frbund han slt med Abraham och p hans ed till Isak. 17Han faststllde det fr Jakob till en stadga, fr Israel till ett evigt frbund; 18han sade: 't dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.' 19 D voren I nnu en liten hop, I voren ringa och frmlingar drinne. 20Och de vandrade stad ifrn folk till folk ifrn ett rike bort till ett annat. 21Han tillstadde ingen att gra dem skada, han straffade konungar fr deras skull: 22'Kommen icke vid mina smorda, och gren ej mina profeter ngot ont.' 23 Sjungen till HERRENS ra, alla lnder, bden gldje var dag, frkunnen hans frlsning. 24Frtljen bland hedningarna hans ra, bland alla folk hans under. 25Ty stor r HERREN och hgt lovad, och fruktansvrd r han mer n alla gudar. 26Ty folkens alla gudar ro avgudar, men HERREN r den som har gjort himmelen. 27Majestt och hrlighet ro infr hans ansikte, makt och frjd i hans boning. 28Given t HERREN, I folkens slkter, given t HERREN ra och makt; 29given t HERREN hans namns ra, bren fram sknker och kommen infr hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud. 30Bven fr hans ansikte, alla lnder; se, jordkretsen str fast och vacklar icke. 31 Himmelen vare glad, och jorden frjde sig, och bland hedningarna sge man: 'HERREN r nu konung!' 32Havet bruse och allt vad dri r, marken gldje sig och allt som r drp; 33ja, d juble skogens trd infr HERREN, ty han kommer fr att dma jorden. 34Tacken HERREN, ty han r god, ty hans nd varar evinnerligen, 35och sgen: 'Frls oss, du vr frlsnings Gud, frsamla oss och rdda oss frn hedningarna, s att vi f prisa ditt heliga namn och bermma oss av ditt lov.' 36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, frn evighet till evighet! Och allt folket sade: Amen, och lovade HERREN. 37Och han gav dr, infr HERRENS frbundsark, t Asaf och hans brder uppdraget att bestndigt gra tjnst infr arken, var dag med de fr den dagen bestmda sysslorna. 38 Men Obed-Edom och deras brder voro sextiotta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till drrvaktare. 39Och prsten Sadok och hans brder, prsterna, anstllde han infr
459

Swedish Bible

Anonymous

HERRENS tabernakel, p offerhjden i Gibeon, 40fr att de bestndigt skulle offra t HERREN brnnoffer p brnnoffersaltaret, morgon och afton, och gra allt vad som var freskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit t Israel; 41och jmte dem Heman och Jedutun och de vriga namngivna utvalda, p det att de skulle tacka HERREN, drfr att hans nd varar evinnerligen. 42Och hos dessa, nmligen Heman och Jedutun, frvarades trumpeter och cymbaler t dem som skulle spela, s ock andra instrumenter som hrde till gudstjnsten. Och Jedutuns sner gjorde han till drrvaktare. 43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vnde om fr att hlsa sitt husfolk.

Chapter 17 D nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: Se, jag bor i ett hus av cedertr, under det att HERRENS frbundsark str under ett tlt. 2Natan sade till David: Gr allt vad du har i sinnet; ty Gud r med dig. 3Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade: 4G och sg till min tjnare David: S sger HERREN: Icke du skall bygga mig det hus som jag skall bo i. 5Jag har ju icke bott i ngot hus, frn den dag d jag frde Israel hitupp nda till denna dag, utan jag har flyttat ifrn tlt till tlt, ifrn tabernakel till tabernakel. 6Har jag d ngonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt s till ngon enda av Israels domare, som jag har frordnat till herde fr mitt folk: 'Varfr haven I icke byggt mig ett hus av cedertr?' 7Och nu skall du sga s till min tjnare David: S sger HERREN Sebaot: Frn betesmarken, dr du fljde fren, har jag hmtat dig, fr att du skulle bliva en furste ver mitt folk Israel. 8Och jag har varit med dig p alla dina vgar och utrotat alla dina fiender fr dig. Och jag vill gra dig ett namn, sdant som de strstes namn p jorden. 9Jag skall bereda en plats t mitt folk Israel och plantera det, s att det fr bo kvar dr, utan att vidare bliva oroat. Orttfrdiga mnniskor skola icke mer frda det, ssom fordom skedde, 10och ssom det har varit allt ifrn den tid d jag frordnade domare ver mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina fiender. S frkunnar jag nu fr dig att HERREN skall bygga ett hus t dig. 11Ty det skall ske, att nr din tid r ute och du gr till dina fder skall jag efter dig upphja din son, en av dina avkomlingar; och jag skall befsta hans konungamakt. 12Han skall bygga ett hus t mig, och jag skall befsta hans tron fr evig tid. 13Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min nd skall jag icke lta vika ifrn honom, ssom jag lt den vika ifrn din fretrdare. 14Jag skall hlla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike fr evig tid, och hans tron skall vara befst fr evig tid. 15Alldeles i verensstmmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. 16D gick konung David in och satte sig ned infr HERRENS ansikte och sade: Vem r jag, HERRE Gud, och vad r mitt hus, eftersom du har ltit mig komma hrtill? 17 Och detta har likvl synts dig vara fr litet, o Gud; du har talat angende din tjnares hus om det som ligger lngt fram i tiden. Ja, du har sett till mig p mnniskostt, for att upphja mig, HERRE Gud. 18Vad skall nu David vidare sga till dig om den ra du har bevisat din tjnare? Du knner ju din tjnare. 19HERRE, fr din tjnares skull och efter ditt hjrta har du gjort allt detta stora och
460
1

Swedish Bible

Anonymous

frkunnat alla dessa stora ting. 20HERRE, ingen r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hrt med vra ron. 21Och var finnes p jorden ngot enda folk som r likt ditt folk Israel, vilket Gud sjlv har gtt stad att frlossa t sig till ett folk -- fr att s gra dig ett stort och fruktansvrt namn, i det att du frjagade hedningarna fr ditt folk, det som du hade frlossat ifrn Egypten? 22Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk t dig fr evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud 23S m nu, HERRE, vad du har talat om din tjnare och om hans hus bliva fast fr evig tid; gr ssom du har talat. 24D skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, s att man skall sga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, r Gud ver Israel.' Och s skall din tjnare Davids hus best infr dig. 25Ty du, min Gud, har uppenbarat fr din tjnare att du skall bygga honom ett hus; drfr har din tjnare dristat att bedja infr dig. 26Och nu, HERRE, du r Gud; och d du har lovat din tjnare detta goda, 27s m du nu ock vrdigas vlsigna din tjnares hus, s att det frbliver evinnerligen infr dig. Ty vad du, HERRE, vlsignar, det r vlsignat evinnerligen.

Chapter 18 En tid hrefter slog David filisterna och kuvade dem. Drvid tog han Gat med underlydande orter ur filisternas hand. 2Han slog ock moabiterna; s blevo moabiterna David underdniga och frde till honom sknker. 3Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, nr denne hade dragit stad fr att befsta sitt vlde vid floden Frat. 4Och David tog ifrn honom ett tusen vagnar och tog till fnga sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lt avskra fotsenorna p alla vagnshstarna, utom p ett hundra hstar, som han skonade. 5Nr sedan aramerna frn Damaskus kommo fr att hjlpa Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv tusen man av dem. 6Och David insatte fogdar bland aramerna i Damaskus; och aramerna blevo David underdniga och frde till honom sknker. S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram. 7 Och David tog de gyllene skldar som Hadaresers tjnare hade burit och frde dem till Jerusalem. 8 Och frn Hadaresers stder Tibhat och Kun tog David koppar i stor myckenhet; drav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och kopparkrlen. 9D nu Tou, konungen i Hamat, hrde att David hade slagit Hadaresers, konungens i Soba, hela hr, 10snde han sin son Hadoram till konung David fr att hlsa honom och lycknska honom, drfr att han hade givit sig i strid med Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous fiende. Han snde ock alla slags krl av guld, silver och koppar. 11Ocks dessa helgade konung David t HERREN, likasom han hade gjort med det silver och guld han hade hemfrt frn alla andra folk: frn edomerna, moabiterna, Ammons barn, filisterna och amalekiterna. 12Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edomerna i Saltdalen, aderton tusen man, 13insatte han fogdar i Edom; och alla edomer blevo David underdniga. S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram. 14David regerade nu ver hela Israel; och han skipade lag och rtt t allt sitt folk. 15Joab, Serujas son, hade beflet ver krigshren, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. 16Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, voro prster,
461
1

Swedish Bible

Anonymous

och Sausa var sekreterare. 17Benaja, Jojadas son, hade beflet ver kereterna och peleterna; men Davids sner voro de frnmste vid konungens sida.

Chapter 19 En tid hrefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son blev konung efter honom. D sade David: Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vnskap, eftersom hans fader bevisade mig vnskap. Och David skickade sndebud fr att trsta honom i hans sorg efter fadern. Nr s Davids tjnare kommo till Ammons barns land, till Hanun, fr att trsta honom, 3sade Ammons barns furstar till Hanun: Menar du att David drmed att han snder trstare till dig vill visa dig att han rar din fader? Nej, fr att underska och frdrva och bespeja landet hava hans tjnare kommit till dig. 4D tog Hanun Davids tjnare och lt raka dem och skra av deras klder mitt p, nda uppe vid stet, och lt dem s g. 5Och man kom och berttade fr David vad som hade hnt mnnen; d snde han bud emot dem, ty mnnen voro ju mycket vanrade. Och konungen lt sga: Stannen i Jeriko, till dess edert skgg hinner vxa ut, och kommen s tillbaka. 6D nu Ammons barn insgo att de hade gjort sig frhatliga fr David, snde Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver fr att leja sig vagnar och ryttare frn Aram-Naharaim, frn Aram-Maaka och frn Soba. 7De lejde sig trettiotv tusen vagnar, vensom hjlp av konungen i Maaka med hans folk; dessa kommo och lgrade sig framfr Medeba. Ammons barn frsamlade sig ock frn sina stder och kommo fr att strida. 8Nr David hrde detta, snde han stad Joab med hela hren, de tappraste krigarna. 9Och Ammons barn drogo ut och stllde upp sig till strid vid ingngen till staden; men de konungar som hade kommit dit stllde upp sig fr sig sjlva p fltet. 10D Joab nu sg att han hade fiender bde framfr sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och stllde sedan upp sig mot aramerna. 11Men det vriga folket verlmnade han t sin broder Absai, och dessa fingo stlla upp sig mot Ammons barn. 12Och han sade: Om aramerna bliva mig vermktiga, s skall du komma mig till hjlp; och om Ammons barn bliva dig vermktiga, s vill jag hjlpa dig. 13Var nu vid gott mod; ja, lt oss visa mod i striden fr vrt folk och fr vr Guds stder. Sedan m HERREN gra vad honom tckes. 14Drefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot aramerna, och de flydde fr honom. 15Men nr Ammons barn sgo att aramerna flydde, flydde ocks de fr hans broder Absai och begvo sig in i staden. D begav sig Joab till Jerusalem. 16D allts aramerna sgo att de hade blivit slagna av Israel, snde de bud att de aramer som bodde p andra sidan floden skulle rycka ut, anfrda av Sofak, Hadaresers hrhvitsman. 17 Nr detta blev berttat fr David, frsamlade han hela Israel och gick ver Jordan, och d han kom fram till dem, stllde han upp sig i slagordning mot dem; och nr David hade stllt upp sig till strid mot aramerna, gvo dessa sig i strid med honom. 18Men aramerna flydde undan fr Israel, och David drpte av aramerna manskapet p sju tusen vagnar, s ock fyrtio tusen man fotfolk; hrhvitsmannen Sofak ddade han ock. 19D, allts Hadaresers tjnare sgo att de hade blivit
2 1

462

Swedish Bible

Anonymous

slagna av israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom underdniga. Efter detta ville aramerna icke vidare hjlpa Ammons barn.

Chapter 20 Fljande r, vid den tid d konungarna plgade draga i flt, tgade Joab ut med krigshren och hrjade Ammons barns land, och kom s och belgrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem. Och Joab intog Rabba och frstrde det. 2Och David tog deras konungs krona frn hans huvud, den befanns vga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu p Davids huvud. Och han frde ut byte frn staden i stor myckenhet. 3Och folket drinne frde han ut och sndersargade dem med sgar och trskvagnar av jrn och med bilor. S gjorde David mot Ammons barns alla stder. Sedan vnde David med allt folket tillbaka till Jerusalem. 4Drefter uppstod en strid med filisterna vid Geser; husatiten Sibbekai slog d ned Sippai, en av rafaernas avkomlingar; s blevo de kuvade. 5ter stod en strid med filisterna; Elhanan, Jaurs son, slog d ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft liknade en vvbom. 6ter stod en strid vid Gat. Dr var en reslig man som hade sex fingrar och sex tr, tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaerna. 7Denne smdade Israel; d blev han nedgjord av Jonatan, son till Simea, Davids broder. 8Dessa voro avkomlingar av rafaerna i Gat; och de fllo fr Davids och hans tjnares hand.
1

Chapter 21 Men Satan trdde upp mot Israel och uppeggade David till att rkna Israel. 2D sade David till Joab och till folkets andra hvitsman: Gn stad och rknen Israel, frn Beer-Seba nda till Dan, och given mig besked drom, s att jag fr veta huru mnga de ro. 3Joab svarade: M HERREN n vidare frka sitt folk hundrafalt. ro de d icke, min herre konung, allasammans min herres tjnare? Varfr begr d min herre sdant? Varfr skulle man drmed draga skuld ver Israel? 4Likvl blev konungens befallning gllande, trots Joab. Allts drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom s hem igen till Jerusalem. 5Och Joab uppgav fr David vilken slutsumma folkrkningen utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen svrdbevpnade mn, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen svrdbevpnade man. 6Men Levi och Benjamin hade han icke rknat jmte de andra, ty konungens befallning var en styggelse fr Joab. 7Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemskte Israel. 8D sade David till Gud: Jag har syndat storligen dri att jag har gjort detta; men tillgiv nu din tjnares missgrning, ty jag har handlat mycket draktigt. 9 Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade: 10G och tala till David och sg: S sger HERREN: Tre ting lgger jag fram fr dig; vlj bland dem ut t dig ett som du vill att jag skall
463
1

Swedish Bible

Anonymous

gra dig. 11D gick Gad in till David och sade till honom: S sger HERREN: 12Tag vilketdera du vill: antingen hungersnd i tre r, eller frdelse i tre mnader genom dina ovnners anfall, utan att du kan undkomma dina fienders svrd, eller HERRENS svrd och pest i landet under tre dagar, i det att HERRENS ngel sprider frdrv inom hela Israels omrde. Eftersinna nu vilket svar jag skall giva honom som har snt mig. 13David svarade Gad: Jag r i stor vnda. Men lt mig d falla i HERRENS hand, ty hans barmhrtighet r mycket stor; i mnniskohand vill jag icke falla. 14 S lt d HERREN pest komma i Israel, s att sjuttio tusen mn av Israel fllo. 15Och Gud snde en ngel mot Jerusalem till att frdrva det. Men nr denne hll p att frdrva, sg HERREN drtill och ngrade det onda, s att han sade till ngeln, Frdrvaren: Det r nog; drag nu din hand tillbaka. Och HERRENS ngel stod d vid jebusen Ornans trskplats. 16Nr nu David lyfte upp sina gon och fick se HERRENS ngel stende mellan jorden och himmelen med ett blottat svrd i sin hand, utrckt ver Jerusalem, d fllo han och de ldste, hljda i sorgdrkt, ned p sina ansikten. 17 Och David sade till Gud: Det var ju jag som befallde att folket skulle rknas. Det r d jag som har syndat och gjort vad ont r; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, m din hand vnda sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt folk, s att det bliver hemskt. 18 Men HERRENS ngel befallde Gad att sga till David att David skulle g stad och resa ett altare t HERREN p jebusen Ornans trskplats. 19Och David gick stad p grund av det ord som Gad hade talat i HERRENS namn. 20D Ornan nu vnde sig om, fick han se ngeln; och hans fyra sner som voro med honom, gmde sig. Men Ornan hll p att trska vete. 21Och David kom till Ornan; nr d Ornan sg upp och fick se David, gick han fram ifrn trskplatsen och fll ned till jorden p sitt ansikte fr David. 22Och David sade till Ornan: Giv mig den plats dr du trskar din sd, s att jag dr kan bygga ett altare t HERREN; giv mig den fr full betalning; och m s hemskelsen upphra bland folket. 23D sade Ornan till David: Tag den, och m sedan min herre konungen gra vad honom tckes. Se, hr giver jag dig fkreaturen till brnnoffer och trskvagnarna till ved och vetet till spisoffer; alltsammans giver jag. 24Men konung David svarade Ornan: Nej, jag vill kpa det fr full betalning; ty jag vill icke taga t HERREN det som r ditt, och offra brnnoffer som jag har ftt fr intet. 25Och David gav t Ornan fr platsen sex hundra siklar guld, i full vikt. 26 Och David byggde dr ett altare t HERREN och offrade brnnoffer och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med eld frn himmelen p brnnoffersaltaret. 27Och p HERRENS befallning stack ngeln sitt svrd tillbaka i skidan. 28D, nr David frnam att HERREN hade bnhrt honom p jebusen Ornans trskplats, offrade han dr. 29Men HERRENS tabernakel, som Mose hade ltit gra i knen, stod jmte brnnoffersaltaret, vid den tiden p offerhjden i Gibeon. 30Dock vgade David icke komma infr Guds ansikte fr att ska honom; s frskrckt var han fr HERRENS ngels svrd.

Chapter 22

464

Swedish Bible

Anonymous

Och David sade: Hr skall HERREN Guds hus st, och hr altaret fr Israels brnnoffer. Och David befallde att man skulle samla tillhopa de frmlingar som funnos i Israels land; och han anstllde hantverkare, som skulle hugga ut stenar fr att drmed bygga Guds hus. 3Och David anskaffade jrn i myckenhet till spikar p drrarna i portarna och till krampor, s ock koppar i sdan myckenhet att den icke kunde vgas, 4och cederbjlkar i otalig mngd; ty sidonierna och tyrierna frde cedertr i myckenhet till David. 5David tnkte nmligen: Min son Salomo r ung och spd, men huset som skall byggas t HERREN mste gras vermttan stort, s att det bliver namnkunnigt och prisat i alla lnder; jag vill drfr skaffa frrd t honom. S skaffade David frrd i myckenhet fre sin dd. 6Och han kallade till sig sin son Salomo och bjd honom att bygga ett hus t HERREN, Israels Gud. 7Och David sade till sin son Salomo: Jag hade sjlv i sinnet att bygga ett hus t HERRENS, min Guds, namn. 8Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i myckenhet och frt stora krig; du skall icke bygga ett hus t mitt namn, eftersom du har utgjutit s mycket blod p jorden, i min syn. 9Men se, t dig skall fdas en son; han skall bliva en fridsll man, och jag skall lta honom f fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag lta vila ver Israel i hans dagar. 10Han skall bygga ett hus t mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall befsta hans konungatron ver Israel fr evig tid. 11S vare nu HERREN med dig, min son; m du bliva lyckosam och f bygga HERRENS, din Guds, hus, ssom han har lovat om dig. 12M HERREN allenast giva dig klokhet och frstnd, nr han stter dig till hrskare ver Israel, och frhjlpa dig till att hlla HERRENS, din Guds, lag. 13D skall du bliva lyckosam, om du hller och gr efter de stadgar och rtter som HERREN har bjudit Mose att lgga Israel. Var frimodig och ofrfrad; frukta icke och var icke frsagd. 14Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus ett hundra tusen talenter guld och tusen gnger tusen talenter silver, drtill av koppar och jrn mer n som kan vgas, ty s mycket r det; trvirke och sten har jag ock anskaffat, och mer m du sjlv anskaffa. 15Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och timmermn, och drtill allahanda folk som r kunnigt i allt slags annat arbete. 16P guldet, silvret, kopparen och jrnet kan ingen rkning hllas. Upp d och g till verket; och vare HERREN med dig! 17Drefter bjd David alla Israels furstar att de skulle understdja hans son Salomo; han sade: 18HERREN, eder Gud, r ju med eder och har ltit eder f ro p alla sidor; ty han har givit landets frra inbyggare i min hand, och landet har blivit HERREN och hans folk underdnigt. 19S vnden nu edert hjrta och eder sjl till att ska HERREN, eder Gud; och stn upp och byggen HERREN Guds helgedom, s att man kan fra HERRENS frbundsark och vad annat som hr till Guds helgedom in i det hus som skall byggas t HERRENS namn.
2

Chapter 23

465

Swedish Bible

Anonymous

Och nr David blev gammal och levnadsmtt, gjorde han sin son Salomo till konung ver Israel. 2Och han frsamlade alla Israels furstar, s ock prsterna och leviterna. 3Och leviterna blevo rknade, de nmligen som voro trettio r gamla eller drutver; och deras antal, antalet av alla personer av mankn, utgjorde trettiotta tusen. 4Av dessa, sade han, skola tjugufyra tusen frest sysslorna vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmn och domare; 5fyra tusen skola vara drrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga HERREN till de instrumenter som jag har ltit gra fr lovsngen. 6Och David delade dem i avdelningar efter Levis sner, Gerson Kehat och Merari. 7Till gersoniterna hrde Laedan och Simei. 8Laedans sner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre. 9Simeis sner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa voro huvudmn fr Laedans familjer. 10Och Simeis sner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa voro Simeis sner, tillsammans fyra. 11Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade icke mnga barn; drfr fingo de utgra allenast en familj, en ordning. 12Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra. 13Amrams sner voro Aron och Mose. Och Aron blev jmte sina sner fr evrdlig tid avskild till att helgas ssom hghelig, till att fr evrdlig tid antnda rkelse infr HERREN och gra tjnst infr honom och vlsigna i hans namn. 14Men gudsmannen Moses sner rknades till Levi stam. 15Moses sner voro Gersom och Elieser. 16Gersoms sner voro Sebuel, huvudmannen. 17Och Eliesers sner voro Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra sner; men Rehabjas sner voro vermttan talrika. 18Jishars sner voro Selomit, huvudmannen. 19Hebrons sner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjrde. 20Ussiels sner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre. 21Meraris sner voro Maheli och Musi. Mahelis sner voro Eleasar och Kis. 22 Nr Eleasar dog, lmnade han inga sner efter sig, utan allenast dttrar; men Kis' sner, deras frnder, togo dessa till hustrur. 23Musis sner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre. 24 Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmnnen fr familjerna, s mnga av dem som inmnstrades, vart namn rknat srskilt, var person fr sig, de som kunde frrtta sysslor vid tjnstgringen i HERRENS hus, nmligen de som voro tjugu r gamla eller drutver. 25Ty David sade: HERREN, Israels Gud, har ltit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid; 26drfr behva icke heller leviterna mer bra tabernaklet och alla redskap till tjnstgringen drvid. 27(Enligt berttelsen om Davids sista tid rknades nmligen av Levi barn de som voro tjugu r gamla eller drutver.) 28De fingo i stllet sin plats vid Arons sners sida fr tjnstgringen i HERRENS hus, i vad som rrde frgrdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjnstgringen i Guds hus, 29vare sig det gllde skdebrden eller det fina mjlet till spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller pltarna eller det hopkndade mjlet, eller ngot mtt och ml, 30eller att var morgon gra tjnst genom att tacka och lova HERREN, och likaledes var afton, 31eller att offra alla brnnoffer t HERREN p sabbaterna, vid nymnaderna och vid hgtiderna, till bestmt antal och ssom det var freskrivet fr dem, bestndigt, infr HERRENS ansikte. 32De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid uppenbarelsetltet och vid det heliga, vad Arons sner, deras brder, hade att iakttaga vid tjnstgringen i HERRENS hus.
466

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 24 Och Arons sner hade fljande avdelningar: Arons sner voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 2Men Nadab och Abihu dogo fre sin fader; och de hade inga sner. S blevo allenast Eleasar och Itamar prster. 3Och David jmte Sadok, av Eleasars sner, och Ahimelek, av Itamars sner, indelade dem och bestmde den ordning i vilken de skulle gra tjnst. 4D nu Eleasars sner befunnos hava flera huvudmn n Itamars sner, indelade man dem s, att Eleasars sner fingo sexton huvudmn fr sina familjer och Itamars sner tta huvudmn fr sina familjer. 5Man indelade dem genom lottkastning, de frra svl som de senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos bde av Eleasars sner och av Itamars sner. 6Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade upp dem i nrvaro av konungen, furstarna och prsten Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i nrvaro av huvudmnnen fr prsternas och leviternas familjer. Lotterna drogos skiftevis fr Eleasars och fr Itamars familjer. 7Den frsta lotten fll ut fr Jojarib, den andra fr Jedaja, 8den tredje fr Harim, den fjrde fr Seorim, 9den femte fr Malkia, den sjtte fr Mijamin, 10 den sjunde fr Hackos, den ttonde fr Abia, 11den nionde fr Jesua, den tionde fr Sekanja, 12 den elfte fr Eljasib, den tolfte fr Jakim, 13den trettonde fr Huppa, den fjortonde fr Jesebab, 14 den femtonde fr Bilga, den sextonde fr Immer, 15den sjuttonde fr Hesir, den adertonde fr Happisses, 16den nittonde fr Petaja, den tjugonde fr Hesekiel, 17den tjugufrsta fr Jakin, den tjuguandra fr Gamul, 18den tjugutredje for Delaja, den tjugufjrde fr Maasja. 19Detta blev den ordning i vilken de skulle gra tjnst, nr de gingo in i HERRENS hus, ssom det var freskrivet fr dem genom deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade bjudit honom. 20 Vad angr de vriga Levi barn, s hrde till Amrams barn Subael, till Subaels barn Jedeja, 21till Rehabja, det r till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia, 22till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat. 23Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjrde. 24Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn hrde Samur. 25Mikas broder var Jissia; till Jissias barn hrde Sakarja. 26Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos sner. 27Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur och Ibri. 28Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga sner. 29Till Kis, det r Kis' barn, hrde Jerameel. 30Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot. Dessa voro leviternas barn, efter deras familjer. 31Ocks dessa kastade lott likasvl som deras brder, Arons sner, i nrvaro av konung David, Sadok, Ahimelek och huvudmnnen fr prsternas och leviternas familjer, huvudmnnen fr familjerna likasvl som deras yngsta brder.
1

Chapter 25 Och David jmte hrhvitsmnnen avskilde till tjnstgring Asafs, Hemans och Jedutuns sner, som hade profetisk anda till att spela p harpor, psaltare och cymbaler. Och detta r frteckningen
467
1

Swedish Bible

Anonymous

p dem, p de mn som fingo denna tjnstgring till liggande. 2Av Asafs sner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs sner, under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela, under konungens ledning. 3Av Jedutun: Jedutuns sner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack- och lovsnger till HERREN. 4Av Heman: Hemans sner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser, Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot. 5Alla dessa voro sner till Heman, som var konungens siare, enligt det lfte Gud hade givit, att han ville upphja hans horn; drfr gav Gud Heman fjorton sner och tre dttrar. 6Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, nr de utfrde sngen i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor och s gjorde tjnst i Guds hus; de stodo under konungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning. 7Och antalet av dem jmte deras brder, av dem som hade blivit undervisade i sngen till HERREN ra, alla de dri kunniga, utgjorde tv hundra ttiotta. 8Och de kastade lott om tjnstgringen, alla, den minste likasvl som den strste, den kunnige jmte lrjungen. 9Den frsta lotten kom ut fr Asaf och fll p Josef; den andre blev Gedalja, han sjlv med sina brder och sner, tillsammans tolv; 10den tredje blev Sackur, med sin sner och brder, tillsammans tolv 11 den fjrde lotten kom ut fr Jisri, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 12den femte blev Netanja, med sina sner och brder, tillsammans tolv; 13den sjtte blev Buckia, med sina sner och brder, tillsammans tolv; 14den sjunde blev Jesarela, med sina sner och brder, tillsammans tolv; 15den ttonde blev Jesaja, med sin sner och brder, tillsammans tolv 16den nionde blev Mattanja, med sina sner och brder, tillsammans tolv; 17den tionde blev Simei, med sina sner och brder, tillsammans tolv 18den elfte blev Asarel, med sin sner och brder, tillsammans tolv 19 den tolfte lotten kom ut fr Hasabja, med hans sner och brder tillsammans tolv; 20den trettonde blev Subael, med sina sner och brder, tillsammans tolv; 21den fjortonde blev Mattitja, med sina sner och brder, tillsammans tolv; 22den femtonde lotten kom ut fr Jeremot, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 23den sextonde fr Hananja, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 24den sjuttonde fr Josbekasa, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 25den adertonde fr Hanani, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 26den nittonde fr Malloti, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 27den tjugonde fr Elijata, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 28den tjugufrsta fr Hotir, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 29den tjuguandra fr Giddalti, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 30den tjugutredje fr Mahasiot, med hans sner och brder, tillsammans tolv; 31den tjugufjrde fr Romamti-Eser, med hans sner och brder, tillsammans tolv.

Chapter 26 Vad angr drrvaktarnas avdelningar, s hrde till koraiterna Meselemja, Kores son, av Asafs barn. 2Och Meselemja hade sner: Sakarja var den frstfdde, Jediael den andre, Sebadja den
468
1

Swedish Bible

Anonymous

tredje, Jatniel den fjrde, 3Elam den femte, Johanan den sjtte, Eljoenai den sjunde. 4Och Obed-Edom hade sner: Semaja var den frstfdde, Josabad den andre, Joa den tredje, Sakar den fjrde, Netanel den femte, 5Ammiel den sjtte, Isaskar den sjunde, Peulletai den ttonde; ty Gud hade vlsignat honom. 6t hans son Semaja fddes ock sner, som blevo furstar inom sin familj, ty de voro dugande mn. 7Semajas sner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans brder, dugliga mn, Elihu och Semakja. 8Alla dessa hrde till Obed-Edoms avkomlingar, de sjlva och deras sner och brder, dugliga och kraftfulla mn i tjnsten, tillsammans sextiotv avkomlingar av Obed-Edom. 9Meselemja hade ock sner och brder, dugliga mn, tillsammans aderton. 10Och Hosa, av Meraris barn, hade sner: Simri var huvudmannen, ty visserligen var han icke frstfdd, men hans fader insatte honom till huvudman; 11Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjrde. Hosas sner och brder voro tillsammans tretton. 12Dessa avdelningar av drrvaktarna, nmligen dessa deras huvudmn, fingo nu, likasvl som deras brder, sina ligganden fr att gra tjnst i HERRENS hus. 13Och om var port kastade de lott, den minste svl som den strste, efter sina familjer. 14Den lott som angav ster fll d p Selemja; och fr hans son Sakarja, en rdklok man, kastade man lott, och fr honom kom ut den lott som angav norr; 15fr Obed-Edom den lott som angav sder, under det att hans sner fingo p sin del frrdshuset; 16fr Suppim och fr Hosa den lott som angav platsen vsterut, vid Salleketporten, dr vgen hjer sig uppt, det ena vaktstllet invid det andra. 17sterut voro sex leviter, norrut fyra fr var dag, sderut fyra fr var dag, och vid frrdshuset tv i snder; 18vid Parbar vsterut voro fyra vid vgen och tv vid sjlva Parbar. 19 Dessa voro drrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och av Meraris barn. 20Och av leviterna hade Ahia uppsikten ver Guds hus skatter och vrden om de frrd som utgjordes av vad som hade blivit helgat t HERREN. 21Laedans barn, nmligen gersoniternas barn av Laedans slkt, huvudmannen fr gersoniten Laedans familj, jehieliterna, 22det r jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade uppsikten ver skatterna i HERRENS hus. 23Vad angr amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna, 24s var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, veruppsyningsman ver skatterna. 25Och hans brder av Eliesers slkt voro dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Selomot. 26Denne Selomot och hans brder hade uppsikten ver alla frrd som utgjordes av vad som hade blivit helgat t HERREN av konung David, s ock av huvudmnnen fr familjerna, vensom av ver- och underhvitsmnnen och av hrhvitsmnnen. 27Frn krigen och av bytet hade de helgat detta fr att hlla HERRENS hus vid makt; 28likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat -- korteligen, var och en som helgade ngot lmnade det under Selomits och hans brders vrd. 29Av jishariterna togos Kenanja och hans sner till de vrldsliga sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmn och domare. 30Av hebroniterna togos Hasabja och hans brder, dugliga mn, ett tusen sju hundra, till mbetsfrvaltningen i Israel p andra sidan Jordan, p vstra sidan, till alla slags sysslor t HERREN och till konungens tjnst. 31 Fr hebroniterna var Jeria huvudman, fr hebroniterna efter deras ttfljd och familjer. (I Davids fyrtionde regeringsr anstlldes underskning rrande dem; och bland dem funnos d dugande mn
469

Swedish Bible

Anonymous

i Jaeser i Gilead.) 32Hans brder, dugliga mn, vore tv tusen sju hundra, huvudmn fr familjer. Dem satte konung David ver rubeniterna, gaditerna och ena hlften av Manasse stam, fr att ombesrja alla Guds och konungens angelgenheter.

Chapter 27 Och detta r frteckningen p Israels barn, efter deras antal med huvudmnnen fr deras familjer och med ver- och underhvitsmnnen och med deras tillsyningsmn vilka tjnade konungen i allt som rrde krigsfolkets avdelningar, vilka avdelningar kommo och avgingo skiftevis fr var och en av rets alla mnader, var avdelning tjugufyra tusen man stark. 2ver den frsta avdelningen, den som tjnstgjorde under frsta mnaden, hade Jasobeam, Sabdiels son, beflet. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 3Han hrde till Peres' barn och var huvudanfrare fr alla hrhvitsmn som tjnstgjorde under frsta mnaden. 4ver den andra mnadens avdelning hade ahoaiten Dodai beflet, det var hans avdelning; dr var ock fursten Miklot. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 5Den tredje hrhvitsmannen, den som tjnstgjorde under tredje mnaden, var Benaja, prsten Jojadas son, ssom huvudanfrare. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 6 Denne Benaja var en hjlte bland de trettio och hade beflet ver de trettio. Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad. 7Den fjrde, den som tjnstgjorde under fjrde mnaden, var Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen 8Den femte, den som tjnstgjorde under femte mnaden, var hvitsmannen Samhut, jisraiten. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 9Den sjtte, den som tjnstgjorde under sjtte mnaden, var tekoaiten Ira, Ickes' son. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 10Den sjunde, den som tjnstgjorde under sjunde mnaden, var peloniten Heles, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 11Den ttonde, den som tjnstgjorde under ttonde mnaden, var husatiten Sibbekai, som hrde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 12Den nionde, den som tjnstgjorde under nionde mnaden, var anatotiten Abieser, som hrde till benjaminiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 13Den tionde, den som tjnstgjorde under tionde mnaden, var netofatiten Maherai, som hrde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 14Den elfte, den som tjnstgjorde under elfte mnaden, var pirgatoniten Benaja, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 15Den tolfte, den som tjnstgjorde under tolfte mnaden, var netofatiten Heldai, som hrde till Otniels slkt. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 16Och Israels stamhvdingar voro dessa: furste fr rubeniterna var Elieser, Sikris son; fr simeoniterna Sefatja, Maakas son; 17fr Levi Hasabja, Kemuels son; fr Arons slkt Sadok; 18fr Juda Elihu, en av Davids brder; fr Isaskar Omri, Mikaels son; 19fr Sebulon Jismaja, Obadjas son; fr Naftali Jerimot, Asriels son; 20fr Efraims barn Hosea, Asasjas son; fr ena hlften av Manasse stam Joel, Pedajas son; 21fr andra hlften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son; fr Benjamin Jaasiel, Abners son; 22fr Dan Asarel, Jerohams son. Dessa voro Israels stamhvdingar. 23Men David tog
470
1

Swedish Bible

Anonymous

i frteckningen icke upp dem som voro under tjugu r, ty HERREN hade lovat att han ville frka Israel ssom stjrnorna p himmelen. 24Joab, Serujas son, begynte rkningen, men fullbordade den icke, ty genom den kom frtrnelse ver Israel; och antalet togs icke upp i ngon frteckning i konung Davids krnika. 25Uppsikten ver konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; ver frrden p flten, i stderna och byarna och fstningstornen Jonatan, Ussias son; 26ver dem som arbetade p fltet med jordbruket Esri, Kelubs son; 27ver vingrdarna ramatiten Simei; ver de vinfrrd som man hade samlat i vingrdarna sifmiten Sabdi; 28ver olivplanteringarna och mullbrsfikontrden i Lglandet gaderiten Baal-Hanan; ver oljefrrden Joas. 29ver de fkreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och ver fkreaturen i dalarna Safat, Adlais son; 30ver kamelerna ismaeliten Obil; ver sninnorna meronotiten Jedeja; 31ver smboskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsmn ver konung Davids godelar. 32Men Jonatan, Davids farbroder, var rdgivare; han var en frstndig och skriftlrd man. Jehiel, Hakmonis son, var anstlld hos konungens sner. 33Ahitofel var konungens rdgivare, och arkiten Husai var konungens vn. 34 Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Och Joab var konungens hrhvitsman.

Chapter 28 Och David frsamlade till Jerusalem alla Israels hvdingar, stamhvdingarna och hravdelningarnas hvitsmn, dem som voro i konungens tjnst, och ver- och underhvitsmnnen och uppsyningsmnnen ver alla konungens och hans sners godelar och boskap, s ock hovmnnen och hjltarna och alla tappra stridsmn. 2Och konung David stod upp frn sin plats och sade: Hren mig, mina brder och mitt folk. Jag hade sjlv i sinnet att bygga ett hus till vilostad fr HERRENS frbundsark och fr vr Guds fotapall, och jag hade skaffat frrd till byggnadsverket. 3 Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus t mitt namn, ty du r en krigsman och har utgjutit blod.' 4Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till att vara konung ver Israel evrdligen. Ty Juda utvalde han till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders sner hade han behag till mig, s att han gjorde mig till konung ver hela Israel. 5Och bland alla mina sner -- ty HERREN har givit mig mnga sner -- utvalde han min son Salomo till att sitta p HERRENS konungatron och hrska ver Israel. 6Och han sade till mig: 'Din son Salomo r den som skall bygga mitt hus och mina frgrdar; ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader. 7Och jag skall befsta hans konungamakt fr evigt, om han r stndaktig i att gra efter mina bud och rtter, ssom han nu gr.' 8Och nu sger jag infr hela Israel, HERRENS frsamling, och infr vr Gud, som hr det: Hllen och akten p alla HERRENS, eder Guds, bud, s att I fn besitta det goda landet och lmna det ssom arv t edra barn efter eder till evrdlig tid. 9 Och du, min son Salomo, m lra knna din faders Gud och tjna honom med hngivet hjrta och med villig sjl; ty HERREN rannsakar alla hjrtan och frstr alla uppst och tankar. Om du sker honom, s lter han sig finnas av dig, men om du vergiver honom, d frkastar han dig evinnerligen.
1

471

Swedish Bible

Anonymous

10

S se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till helgedomen. Var frimodig och g till verket. 11Och David gav t sin son Salomo en mnsterbild av frhuset och tempelbyggnaderna, och av frrdskamrarna, de vre salarna och de inre rummen, och av ndastolens boning; 12vidare en mnsterbild av allt som han hade tnkt ut i sitt sinne rrande frgrdarna till HERRENS hus, och rrande alla kamrarna runt omkring fr Guds hus' skatter och fr de frrd som utgjordes av vad som hade blivit helgat t HERREN; 13vidare freskrifter rrande prsternas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle frekomma vid tjnstgringen i HERRENS hus, och rrande alla krl som skulle anvndas vid tjnstgringen i HERRENS hus, 14och rrande guldet, med uppgift p den vikt i guld, som kom p vart srskilt krl till tjnstgringen, och rrande alla krl av silver, med uppgift p den vikt som kom p vart srskilt krl till tjnstgringen. 15Och han angav vikten p de gyllene ljusstakarna med tillhrande lampor av guld, med uppgift p vikten i var srskild ljusstake med dess lampor, s ock rrande silverljusstakarna, med uppgift p vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter beskaffenheten av den tjnstfrrttning vid vilken ljusstaken skulle anvndas; 16likaledes rrande vikten p guldet till skdebrdsborden, vart bord fr sig, och rrande silvret till silverborden. 17Och han gav honom freskrifter rrande gafflarna och sklarna och kannorna av rent guld, och rrande de gyllene bgarna, med uppgift p vikten i var srskild bgare, och rrande silverbgarna, med uppgift p vikten i var srskild bgare; 18likas rrande rkelsealtaret av rent guld, med uppgift p vikten; s ock en mnsterbild av vagnen, de gyllene keruberna, som skulle breda ut sina vingar och vertcka HERRENS frbundsark. 19Om alltsammans, sade han, har HERREN undervisat mig genom en skrift av sin hand, om allt som skall utfras enligt mnsterbilden. 20Och David sade till sin son Salomo: Var frimodig och ofrfrad och g till verket; frukta icke och var icke frsagd. Ty HERREN Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke lmna dig och icke vergiva dig, till dess att allt som skall utfras fr tjnstgringen i HERRENS hus har blivit fullbordat. 21Och se, hr ro prsternas och leviternas avdelningar, som skola frrtta allt slags tjnst i Guds hus. Och till allt som skall utfras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med vishet till allt slags arbete; drjmte ro hvdingarna och allt folket redo till allt vad du befaller.

Chapter 29 Och konung David sade till hela frsamlingen: Min son Salomo den ende som Gud har utvalt, r ung och spd, och arbetet r stort, ty denna borg r icke avsedd fr en mnniska, utan fr HERREN Gud. 2Drfr har jag, s vitt jag har frmtt, fr min Guds hus anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, jrn till det som skall vara av jrn, och tr till det som skall vara av tr, dessutom onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglnsande och brokiga stenar, korteligen, alla slags dyrbara stenar, s ock marmor i myckenhet. 3Och drjmte, eftersom jag har min Guds hus krt, giver jag nu vad jag
1

472

Swedish Bible

Anonymous

sjlv ger i guld och silver till min Guds hus, utver allt vad jag frut har anskaffat fr det heliga huset: 4tre tusen talenter guld, guld frn Ofir, och sju tusen talenter renat silver till att drmed verdraga byggnadernas vggar, 5till att gra av guld vad som skall vara av guld, och till att gra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utfres av konstnrer. Vill d ngon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gvor t HERREN? 6D kommo frivilligt familjehvdingarna och Israels stamhvdingar, s ock ver- och underhvitsmnnen och tillika uppsyningsmnnen ver konungens arbeten, 7och de gvo till arbetet p Guds hus fem tusen talenter guld, tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen talenter koppar och ett hundra tusen talenter jrn. 8Och var och en som hade dla stenar i sin go gav dem till skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vrd. 9D gladde sig folket ver deras frivilliga gvor, ty av hngivet hjrta buro de fram sina frivilliga gvor t HERREN; konung David gladde sig ock hgeligen. 10 Och David lovade HERREN infr hela frsamlingen; David sade: Lovad vare du, HERRE, vr fader Israels Gud, frn evighet till evighet! 11Dig, HERRE, tillhr storhet och makt och hrlighet och glans och majestt, ja, allt vad i himmelen och p jorden r. Ditt, o HERRE, r riket, och du har upphjt dig till ett huvud ver allt. 12Rikedom och ra komma frn dig, du rder ver allt, och i din hand r kraft och makt; det str i din hand att gra vad som helst stort och starkt. 13S tacka vi dig nu, vr Gud, och lova ditt hrliga namn. 14Ty vad r vl jag, och vad r mitt folk, att vi sjlva skulle frm att giva sdana frivilliga gvor? Nej, frn dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det t dig. 15Ty vi ro frmlingar hos dig och gster ssom alla vra fder; ssom en skugga ro vra dagar p jorden, och intet r hr att lita p. 16HERRE, vr Gud, alla dessa hvor som vi hava anskaffat fr att bygga dig ett hus t ditt heliga namn -- frn din hand hava de kommit, och ditt r alltsammans. 17Och jag vet, min Gud, att du prvar hjrtat och har behag till vad rtt r. Med rttsinnigt hjrta har jag burit fram alla dessa frivilliga gvor; och nu har jag ock sett med gldje huru ditt folk, som str har, har burit fram t dig sina frivilliga gvor. 18HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, vra fders, Gud, lt evinnerligen ditt folks hjrtas hg och tankar vara redo till sdant, och vnd deras hjrtan till dig. 19Och giv min son Salomo ett hngivet hjrta, s att han hller dina bud, dina vittnesbrd och dina stadgar, och utfr allt detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat frrd. 20Drefter sade David till hela frsamlingen: Loven HERREN, eder Gud. D lovade hela frsamlingen HERREN, sina fders Gud, och de bugade sig och fllo ned fr HERREN och fr konungen. 21Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer t HERREN och offrade brnnoffer t HERREN: tusen tjurar, tusen vdurar och tusen lamm med tillhrande drickoffer, drtill slaktoffer i myckenhet fr hela Israel. 22Och de to och drucko infr HERRENS ansikte p den dagen med stor gldje. Och de gjorde fr andra gngen Salomo, Davids son, till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok till prst. 23Och s satt Salomo p HERRENS tron ssom konung efter sin fader David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom. 24Och alla hvdingarna och hjltarna och drjmte alla konung Davids sner underkastade sig konung Salomo. 25Och HERREN gjorde Salomo vermttan stor infr hela Israel, och lt hans konungsliga hrlighet bliva strre n ngons som fre honom hade varit konung ver Israel. 26Men

473

Swedish Bible

Anonymous

David, Isais son, hade regerat ver hela Israel. 27Den tid han regerade ver Israel var fyrtio r; i Hebron regerade han i sju r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre r. 28Och han dog i en god lder, mtt p att leva och mtt p rikedom och ra. Och hans son Salomo blev konung efter honom. 29 Och vad som r att sga om konung David, om hans frsta tid svl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels krnika, i profeten Natans krnika och i siaren Gads krnika, 30tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de skickelser som vergingo honom och Israel och alla andra lnder och riken.

2 Chronicles
Chapter 1 Salomo, Davids son, befste sig nu i sin konungamakt, i det att HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom vermttan stor. 2Och sedan Salomo hade ltit kallelse utg till hela Israel, till ver- och underhvitsmnnen, till domarna och till alla hvdingar i hela Israel, huvudmnnen fr familjerna, 3begav han sig med hela denna frsamling till offerhjden i Gibeon, ty dr stod Guds uppenbarelsetlt, som HERRENS tjnare Mose hade gjort i knen. 4Guds ark dremot hade David hmtat frn Kirjat-Jearim upp till den plats som David hade berett t den, ty han hade t den slagit upp ett tlt i Jerusalem. 5Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, det hade man stllt upp framfr HERRENS tabernakel; och Salomo och frsamlingen gingo dit fr att frga honom. 6Dr offrade nu Salomo infr HERRENS ansikte p kopparaltaret, som stod vid uppenbarelsetltet; han offrade p det tusen brnnoffer. 7Och om natten uppenbarade sig Gud fr Salomo; han sade till honom: Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig. 8Salomo svarade Gud: Du har gjort stor nd med min fader David och har ltit mig bliva konung efter honom. 9S lt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant; ty du har sjlv gjort mig till konung ver ett folk som r s talrikt som stoftet p jorden. 10Giv mig nu vishet och frstnd till att vara detta folks ledare och anfrare; ty vem skulle eljest kunna vara domare fr detta ditt stora folk? 11D sade Gud till Salomo: Eftersom du r s till sinnes, och icke har bett om rikedom, skatter och ra eller om dina ovnners liv, och ej heller bett om lngt liv, utan har bett om vishet och frstnd, s att du kan vara domare fr mitt folk, ver vilket jag har gjort dig till konung, 12drfr vare vishet och frstnd dig givna; drtill vill jag ock giva dig rikedom och skatter och ra, s att ingen konung fre dig har haft och ej heller ngon efter dig skall hava s mycket drav. 13Sedan nu Salomo hade varit vid offerhjden i Gibeon, begav han sig frn uppenbarelsetltet till Jerusalem och regerade dr ver Israel. 14Och Salomo samlade vagnar och ridhstar, s att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhstar; dem frlade han dels i vagnsstderna, dels i Jerusalem, hos konungen sjlv. 15Och konungen styrde s, att silver
1

474

Swedish Bible

Anonymous

och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr lika vanligt som mullbrsfikontr i Lglandet. 16Och hstarna som Salomo lt anskaffa infrdes frn Egypten; ett antal kungliga uppkpare hmtade ett visst antal av dem till bestmt pris. 17Var vagn som de hmtade upp frn Egypten och infrde kostade sex hundra siklar silver, och var hst ett hundra femtio. Sammalunda infrdes ock genom deras frsorg sdana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram.

Chapter 2 Och Salomo tnkte nu p att bygga ett hus t HERRENS namn och ett hus t sig sjlv till konungaboning. 2Drfr avrknade Salomo sjuttio tusen mn till att vara brare, ttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt ver de andra. 3Och Salomo snde till Huram, konungen i Tyrus, och lt sga: Visa samma vnskap mot mig som mot min fader David, till vilken du snde cedertr, fr att han skulle bygga sig ett hus att bo i. 4Nu vill jag bygga ett hus t HERRENS, min Guds, namn och helga det t honom, fr att man dr m antnda vlluktande rkelse infr hans ansikte, och hava skdebrden bestndigt upplagda, och offra brnnoffer morgon och afton, p sabbaterna, vid nymnaderna och vid HERRENS, vr Guds, hgtider; ty s r det fr evrdlig tid stadgat fr Israel. 5Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vr Gud r strre n alla andra gudar. 6Vem frmr vl att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas himmel rymma honom ju icke. Vem r d jag, att jag skulle kunna bygga honom ett hus, om icke fr att antnda rkelse infr hans ansikte? 7S snd mig nu en konstfrfaren man som kan arbeta i guld, silver, koppar och jrn, s ock i purpurrtt, karmosinrtt och mrkbltt garn, och som r skicklig i att utfra snidverk, tillsammans med de konstfrfarna mn som jag har hos mig hr i Juda och Jerusalem, och som min fader David har anstllt. 8Och snd mig cedertr, cypresstr och algumtr frn Libanon, ty jag vet att dina tjnare ro skickliga i att hugga virke p Libanon; och mina tjnare ro redo att vara dina tjnare behjlpliga. 9M du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga skall vara stort och hrligt. 10Och jag r villig att t timmermnnen som hugga virket giva, fr dina tjnares rkning, tjugu tusen korer trskat vete, tjugu tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja. 11Hrp svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han snde till Salomo: Drfr att HERREN lskar sitt folk, har han satt dig till konung ver dem. 12Och Huram skrev ytterligare: Lovad vare HERREN, Israels Gud, himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en vis son, s utrustad med klokhet och frstnd, att han kan bygga ett hus t HERREN och ett hus t sig sjlv till konungaboning! 13S snder jag nu en konstfrfaren och frstndig man, nmligen Huram-Abi. 14Han r son till en av Dans dttrar, och hans fader r en tyrisk man; han r skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, jrn, sten och tr, s ock i purpurrtt, mrkbltt, vitt och karmosinrtt garn, och tillika att utfra alla slags snidverk och att vva alla slags konstvvnader; honom m du lta utfra arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, konstfrfarna mn. 15M allts nu min herre snda till sina tjnare
1

475

Swedish Bible

Anonymous

vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. 16D vilja vi hugga virke p Libanon, s mycket du behver, och flotta det till dig p havet till Jafo; men drifrn m du sjlv lta fra det upp till Jerusalem. 17Och Salomo lt rkna alla frmmande mn i Israels land, likasom hans fader David frut hade anstllt en rkning av dem. Och de befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra. 18Av dem utsg han sjuttio tusen till att vara brare, ttio tusen till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt ver folket och hlla det till arbete.

Chapter 3 Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, p berget Moria, dr hans fader David hade ftt sin uppenbarelse, och dr han nu sjlv hade berett rum, p det stlle som David hade utsett, nmligen p jebusen Ornans trskplats. 2Han begynte att bygga p andra dagen i andra mnaden, i sitt fjrde regeringsr. 3Nr Salomo d skulle bygga Guds hus, lade han grunden s, att det blev sextio alnar lngt och tjugu alnar brett, efter det gamla alnmttet. 4Frhuset, som lg framfr lnghuset, framfr husets kortsida, mtte tjugu alnar, och dess hjd var ett hundra tjugu, och han verdrog det innantill med rent guld. 5Huvudbyggnaden bekldde han med cypresstr, detta ter bekldde han med bsta guld, och prydde det med palmer och kedjeverk. 6Drjmte smyckade han huset med dyrbara stenar. Men guldet var frn Parvaim. 7Och han bekldde huset, bjlkarna, trsklarna, vensom vggarna och drrarna dri med guld, och lt inrista keruber p vggarna. 8Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste; det lg utefter husets kortsida och var tjugu alnar lngt och tjugu alnar brett. Och han bekldde det med bsta guld, sex hundra talenter i vikt. 9Och spikarna dri vgde femtio siklar i guld. De vre salarna bekldde han ock med guld. 10Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tv keruber, i bildhuggeriarbete, och man verdrog dem med guld. 11Lngden p kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lng, rrde vid husets ena vgg, och hans andra vinge, fem alnar lng, rrde vid den andra kerubens vinge. 12Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar lng, rrde vid husets andra vgg, och hans andra vinge, fem alnar lng, ndde intill den frsta kerubens vinge. 13Allts bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt, under det att de stodo p sina ftter, med ansiktena vnda int. 14Och han gjorde frlten av mrkbltt, purpurrtt, karmosinrtt och vitt garn och prydde den med keruber. 15Och han gjorde tv pelare till att st framfr huset, trettiofem alnar hga; och huvudet som satt ovanp var och en av dem var fem alnar. 16 Och han gjorde kedjor till koret och satte ock sdana upptill p pelarna. Och vidare gjorde han hundra granatpplen och satte dem p kedjorna. 17Och pelarna stllde han upp framfr tempelsalen, den ena p hgra sidan och den andra p vnstra; t den hgra gav han namnet Jakin och t den vnstra namnet Boas.
1

476

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 4 Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar lngt, tjugu alnar brett och tio alnar hgt. 2Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar frn den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar hgt; och ett trettio alnar lngt snre mtte dess omfng. 3Och runt omkring nedantill voro bilder som frestllde oxar, och omgvo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- s att de omslto havet runt omkring; oxarna bildade tv rader och voro gjutna i ett stycke med det vriga. 4Det stod ock p tolv oxar, tre vnda mot norr, tre vnda mot vster, tre vnda mot sder och tre vnda mot ster; havet stod ovanp dessa, och deras bakdelar voro alla vnda int. 5 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord ssom kanten p en bgare, i form av en utslagen lilja. Det rymde och hll tre tusen bat. 6Vidare gjorde han tio bcken och stllde fem p hgra sidan och fem p vnstra, fr att brukas vid tvagning; i dem skulle man nmligen sklja vad som hrde till brnnoffret. Men havet var fr prsterna till att tv sig i. 7Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet, sdana de skulle vara, och stllde dem i tempelsalen, fem p hgra sidan och fem p vnstra. 8Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem p hgra sidan och fem p vnstra. Han gjorde ock ett hundra sklar av guld. 9Och han gjorde prsternas frgrd och den stora yttre frgrden, s ock drrar till denna frgrd; och drrarna verdrog han med koppar. 10Och havet stllde han p hgra sidan, t sydost. 11Dessutom gjorde Huram askkrlen, skovlarna och sklarna. S frde Hiram det arbete till slut, som han fick utfra t konung Salomo fr Guds hus: 12nmligen tv pelare, och de tv kloten och pelarhuvudena ovanp pelarna, och de tv ntverk som skulle betcka de bda klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp pelarna, 13och drjmte de fyra hundra granatpplena till de bda ntverken, tv rader granatpplen till vart ntverk, fr att de bda klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p pelarna s skulle bliva betckta. 14 Vidare gjorde han bckenstllen och gjorde tillika bckenen p bckenstllen, 15s ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna drunder. 16Och askkrlen, skovlarna och gafflarna och alla dithrande freml gjorde Huram-Abiv t konung Salomo till HERRENS hus. Allt var av blank koppar. 17P Jordansltten lt konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Sereda. 18Och Salomo lt gra en s stor myckenhet av alla dessa freml, att kopparens vikt icke kunde utrnas. 19 Allts gjorde Salomo alla freml som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden som skdebrden skulle ligga p, 20s ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle tndas p freskrivet stt, framfr koret, av fint guld, 21med blomverket, lamporna och lamptngerna av guld -- allt av yppersta guld; 22vidare knivarna, de bda slagen av sklar och fyrfaten, av fint guld. Och vad angr ingngarna i huset, s voro bde de drrar i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de drrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.
1

Chapter 5

477

Swedish Bible

Anonymous

Sedan allt det arbete som Salomo lt utfra fr HERRENS hus var frdigt, frde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat t HERREN: silvret, guldet och alla krlen; detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus. 2Drefter frsamlade Salomo de ldste i Israel, alla huvudmnnen fr stammarna, Israels barns familjehvdingar, till Jerusalem, fr att hmta HERRENS frbundsark upp frn Davids stad, det r Sion. 3S frsamlade sig d till konungen alla Israels mn under hgtiden, den som firades i sjunde mnaden. 4Nr d alla de ldste i Israel hade kommit tillstdes, lyfte leviterna upp arken. 5Och de hmtade arken och uppenbarelsetltet ditupp, jmte alla heliga freml som funnos i tltet; de levitiska prsterna hmtade det ditupp. 6Och konung Salomo stod framfr arken jmte Israels hela menighet, som hade frsamlats till honom; och de offrade drvid smboskap och fkreatur i sdan myckenhet, att de icke kunde tljas eller rknas. 7Och prsterna buro in HERRENS frbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar. 8Keruberna hllo nmligen sina vingar utbredda ver den plats dr arken stod, s att arken och dess stnger ovantill vertcktes av keruberna. 9Och stngerna voro s lnga, att deras ndar, som skto ut frn arken, vl kunde ses framfr koret, men dremot icke voro synliga lngre ute. Och den har blivit kvar dr nda till denna dag. 10I arken fanns intet annat n de tv tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb, nr HERREN slt frbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten. 11Men nr prsterna gingo ut ur helgedomen (ty alla prster som funnos dr hade helgat sig, utan avseende p vilken avdelning de tillhrde; 12och leviterna, samtliga sngarna, Asaf, Heman och Jedutun med sina sner och brder, stodo, kldda i vitt linne, med cymbaler, psaltare och harpor ster om altaret, och jmte dem ett hundra tjugu prster som blste i trumpeter; 13och trumpetblsarna och sngarna stmde p en gng och enhlligt upp HERRENS lov och pris), och nr man nu lt trumpeter och cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN, drfr att han r god, och drfr att hans nd varar evinnerligen, d blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en molnsky, 14s att prsterna fr molnskyns skull icke kunde st dr och gra tjnst; ty HERRENS hrlighet uppfyllde Guds hus.

Chapter 6 D sade Salomo: HERREN har sagt att han vill bo i tcknet. 2Men jag har byggt ett hus till boning t dig och berett en plats dr du m frbliva till evig tid. 3Sedan vnde konungen sig om och vlsignade Israels hela frsamling, under det att Israels hela frsamling frblev stende. 4Han sade: Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina hnder har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade: 5'Frn den dag d jag frde mitt folk ut ur Egyptens land har jag icke i ngon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus dr mitt namn skulle vara, ej heller har jag utvalt ngon man till att vara en furste ver mitt folk Israel; 6men Jerusalem har jag nu utvalt, fr att mitt namn skall vara dr, och David har jag utvalt till att rda ver mitt folk Israel.' 7Och min fader David hade vl i sinnet att bygga ett hus t HERRENS, Israels
1

478

Swedish Bible

Anonymous

Guds, namn; 8men HERREN sade till min fader David: 'D du nu har i sinnet att bygga ett hus t mitt namn, s gr du visserligen vl dri att du har detta i sinnet; 9dock skall icke du f bygga detta hus, utan din son, den som har utgtt frn din lnd, han skall bygga huset t mitt namn.' 10Och HERREN har uppfyllt det lfte han gav; ty jag har kommit upp i min fader Davids stlle och sitter nu p Israels tron, ssom HERREN lovade, och jag har byggt huset t HERRENS, Israels Guds, namn. 11Och dr har jag satt arken, i vilken frvaras det frbund som HERREN slt med Israels barn. 12Drefter trdde han fram fr HERRENS altare infr Israels hela frsamling och utrckte sina hnder. 13Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lng, fem alnar bred och tre alnar hg, och stllt den mitt p den yttre frgrden, p den stod han nu. Och han fll ned p sina knn infr Israels hela frsamling, och utrckte sina hnder mot himmelen 14och sade: HERRE, Israels Gud, ingen gud r dig lik, i himmelen eller p jorden, du som hller frbund och bevarar nd mot dina tjnare, nr de vandra infr dig av allt sitt hjrta, 15du som har hllit vad du lovade din tjnare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s som nu har skett. 16S hll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjnare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, d p Israels tron icke infr mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra efter min lag, ssom du har vandrat infr mig.' 17S lt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din tjnare David bliva sant. 18Men kan d Gud verkligen bo p jorden bland mnniskorna? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d detta hus som jag har byggt! 19Men vnd dig nd till din tjnares bn och kallan, HERRE, min Gud, s att du hr p det rop och den bn som din tjnare uppsnder till dig 20och lter dina gon dag och natt vara ppna och vnda mot detta hus -- den plats varom du har sagt att du dr vill fsta ditt namn -- s att du ock hr den bn som din tjnare beder, vnd mot denna plats. 21Ja, hr p de bner som din tjnare och ditt folk Israel uppsnda, vnda mot denna plats. M du hra dem frn himmelen, dr du bor; och nr du hr, s m du frlta. 22Om ngon frsyndar sig mot sin nsta och man lgger honom en ed och lter honom svrja, och han s kommer och svr infr ditt altare i detta hus, 23m du d hra det frn himmelen och utfra ditt verk och skaffa dina tjnare rtt, i det att du vedergller den skyldige och lter hans grningar komma ver hans huvud, men skaffar rtt t den som har rtt och lter honom f efter hans rttfrdighet. 24Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, drfr att de hava syndat mot dig, men de omvnda sig och prisa ditt namn och bedja och kalla infr ditt ansikte i detta hus 25m du d hra det frn himmelen och frlta ditt folk Israels synd och lta dem komma tillbaka till det land som du har givit t dem och deras fder. 26Om himmelen bliver tillsluten, s att regn icke faller, drfr att de hava syndat mot dig, men de d bedja, vnda mot denna plats, och prisa ditt namn och omvnda sig frn sin synd, nr du bnhr dem, 27m du d hra det i himmelen och frlta dina tjnares och ditt folk Israels synd, i det att du lr dem den goda vg som de skola vandra; och m du lta det regna ver ditt land, det som du har givit t ditt folk till arvedel. 28Om hungersnd uppstr i landet, om pest uppstr, om sot och rost, om grshoppor och grsmaskar komma, om fienderna trnga folket i det land dr deras stder st, eller om ngon

479

Swedish Bible

Anonymous

annan plga och sjukdom kommer, vilken det vara m, 29och om d ngon bn och kallan hjes frn ngon mnniska, vilken det vara m, eller ock frn hela ditt folk Israel, nr de var fr sig knna den plga och smrta som har drabbat dem, och de s utrcka sina hnder mot detta hus, 30m du d hra det frn himmelen, dr du bor, och frlta och giva var och en efter alla hans grningar, eftersom du knner hans hjrta -- ty du allena knner mnniskornas hjrtan -- 31p det att de alltid m frukta dig och vandra p dina vgar, s lnge de leva i det land som du har givit t vra fder. 32 Ocks om en frmling, en som icke r av ditt folk Israel, kommer ifrn fjrran land, fr ditt stora namns och din starka hands och din utrckta arms skull, om ngon sdan kommer och beder, vnd mot detta hus, 33m du d frn himmelen, dr du bor, hra det och gra allt varom frmlingen ropar till dig, p det att alla jordens folk m knna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gr, och frnimma att detta hus som jag har byggt r uppkallat efter ditt namn. 34Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, p den vg du snder dem, och de d bedja till dig, vnda i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt t ditt namn, 35m du d frn himmelen hra deras bn och kallan och skaffa dem rtt. 36Om de synda mot dig -- eftersom ingen mnniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred p dem och giver dem i fiendens vld, s att man tager dem till fnga och fr dem bort till ngot annat land, fjrran eller nra, 37men de d besinna sig i det land dr de ro i fngenskap, och omvnda sig och kalla dig i fngenskapens land och sga: 'Vi hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga', 38om de s omvnda sig till dig av allt sitt hjrta och av all sin sjl, i fngenskapens land, dit man har frt dem i fngenskap, och bedja, vnda i riktning mot sitt land, det som du har givit t deras fder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt t ditt namn, 39m du d frn himmelen, dr du bor, hra deras bn och kallan och skaffa dem rtt och frlta ditt folk vad de hava syndat mot dig. 40 Ja, min Gud, lt nu dina gon vara ppna och dina ron akta p vad som bedes p denna plats. 41 Ja: St upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark. Dina prster, HERRE Gud, vare kldda i frlsning, och dina fromma gldje sig ver ditt goda. 42HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde; tnk p den nd du har lovat din tjnare David.

Chapter 7 Nr Salomo hade slutat sin bn, kom eld ned frn himmelen och frtrde brnnoffret och slaktoffren, och HERRENS hrlighet uppfyllde huset. 2Och prsterna kunde icke g in i HERRENS hus, eftersom HERRENS hrlighet uppfyllde HERRENS hus. 3D nu alla Israels barn sgo huru elden kom ned, och sgo HERRENS hrlighet ver huset, fllo de ned p den stenlagda grden, med ansiktena mot jorden, och tillbdo HERREN och tackade honom, drfr att han r god, och drfr att hans nd varar evinnerligen. 4Och konungen och allt folket offrade slaktoffer infr HERRENS ansikte. 5Konung Salomo offrade ssom slaktoffer tjugutv tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av smboskapen. S invigdes Guds hus av konungen och allt folket. 6Och prsterna
1

480

Swedish Bible

Anonymous

stodo dr i sina tjnstfrrttningar, och leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David hade ltit gra, fr att de med dem skulle tacka HERREN, drfr att hans nd varar evinnerligen; David lt nmligen dem utfra lovsngen. Men prsterna stodo mitt emot dem och blste i trumpeter, medan hela Israel frblev stende. 7Och Salomo helgade den mellersta delen av frgrden framfr HERRENS hus; ty dr offrade han brnnoffren och fettstyckena av tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade ltit gra icke kunde rymma brnnoffret, spisoffret och fettstyckena. 8Tid detta tillflle firade Salomo hgtiden i sju dagar, och med honom hela Israel, en mycket stor frsamling ifrn hela landet, allt ifrn det stlle dr vgen gr till Hamat nda till Egyptens bck. 9Och p ttonde dagen hllo de hgtidsfrsamling. Ty altarets invigning firade de i sju dagar och hgtiden i sju dagar. 10Men p tjugutredje dagen i sjunde mnaden lt han folket g hem till sina hyddor; och de voro fulla av gldje och frjd ver det goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel. 11S fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad Salomo hade haft i sinnet att utfra i HERRENS hus och i sitt eget hus hade lyckats honom vl. 12Och HERREN uppenbarade sig fr Salomo om natten och sade till honom: Jag har hrt din bn och utvalt denna plats t mig till offerplats. 13Om jag tillsluter himmelen, s att regn icke faller, om jag bjuder grshoppor att frdrva landet, eller om jag snder pest bland mitt folk, 14men mitt folk, det som r uppkallat efter mitt namn, d dmjukar sig och beder och sker mitt ansikte och omvnder sig frn sina onda vgar, s vill jag hra det frn himmelen och frlta deras synd och skaffa bot t deras land. 15S skola nu mina gon vara ppna och mina ron akta p vad som bedes p denna plats. 16Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, fr att mitt namn skall vara dr till evig tid. Och mina gon och mitt hjrta skola vara dr alltid. 17 Om du nu vandrar infr mig, ssom din fader David vandrade, s att du gr allt vad jag har bjudit dig och hller mina stadgar och rtter, 18d skall jag upprtthlla din konungatron, ssom jag lovade din fader David, nr jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, d en avkomling av dig icke rder ver Israel.' 19Men om I vnden om och vergiven de stadgar och bud som jag har frelagt eder, och gn bort och tjnen andra gudar och tillbedjen dem, 20d skall jag rycka upp dem som s gra ur mitt land, det som jag har givit dem; och detta hus som jag har helgat t mitt namn skall jag frkasta ifrn mitt ansikte; och jag skall gra det till ett ordsprk och en visa bland alla folk. 21Och ver detta hus, som har varit s upphjt, skall d var och en som gr drfrbi bliva hpen. Och nr ngon frgar: 'Varfr har HERREN gjort s mot detta land och detta hus?', 22d skall man svara: 'Drfr att de vergvo HERREN, sina fders Gud, som hade frt dem ut ur Egyptens land, och hllo sig till andra gudar och tillbdo dem och tjnade dem, drfr har han ltit allt detta onda komma ver dem.'

Chapter 8

481

Swedish Bible

Anonymous

Nr de tjugu r voro frlidna, under vilka Salomo byggde p HERRENS hus och p sitt eget hus, 2byggde Salomo upp de stder som Huram hade givit honom och lt Israels barn bostta sig i dem. 3Och Salomo drog till Hamat-Soba och bemktigade sig det. 4Och han byggde upp Tadmor i knen och alla de frrdsstder som i Hamat ro byggda av honom. 5Vidare byggde han upp vre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till fasta stder med murar, portar och bommar, 6s ock Baalat och alla Salomos frrdsstder, vensom alla vagnsstderna och hststderna, och allt annat som Salomo knde stundan att bygga i Jerusalem, p Libanon och eljest i hela det land som lydde under hans vlde. 7Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amorerna, perisserna, hiverna och jebuserna, korteligen, alla de som icke voro av Israel -8 deras avkomlingar, s mnga som funnos kvar i landet efter dem, i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa plade Salomo att vara arbetspliktiga, ssom de ro nnu i dag. 9Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till trlar vid de arbeten han utfrde, utan de blevo krigare och hvitsmn fr hans kmpar, eller uppsyningsmn ver hans vagnar och ridhstar. 10Och konung Salomos verfogdar voro tv hundra femtio; dessa hade beflet ver folket. 11Och Salomo lt Faraos dotter flytta upp frn Davids stad till det hus som han hade byggt t henne; ty han sade: Jag vill icke att ngon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det r en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit. 12Nu offrade Salomo brnnoffer t HERREN p HERRENS, altare, det som han hade byggt framfr frhuset; 13han offrade var dag de fr den dagen bestmda offren, efter Moses bud, p sabbaterna, vid nymnaderna och vid hgtiderna tre gnger om ret, nmligen vid det osyrade brdets hgtid, vid veckohgtiden och vid lvhyddohgtiden. 14Och efter sin fader Davids anordning faststllde han de avdelningar i vilka prsterna skulle tjnstgra, vensom leviternas ligganden, att de skulle utfra lovsngen och betjna prsterna -- var dag de fr den dagen bestmda liggandena -- s ock huru drrvaktarna, efter sina avdelningar, skulle hlla vakt vid de srskilda portarna; ty s hade gudsmannen David bjudit. 15Och man vek icke av ifrn vad konungen hade bjudit angende prsterna och leviterna, varken i frga om ngon annan angelgenhet eller i frga om frrden. 16S utfrdes allt Salomos arbete, frst intill den dag d grunden lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev fullbordat. Och s var d HERRENS hus frdigt. 17Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, p havsstranden, i Edoms land. 18Och Huram snde till honom skepp genom sitt folk, och drjmte av sitt folk sjkunnigt manskap. De foro med Salomos folk till Ofir och hmtade drifrn fyra hundra femtio talenter guld, som de frde till konung Salomo.

Chapter 9 Nr drottningen av Saba fick hra ryktet om Salomo, kom hon fr att i Jerusalem stta Salomo p prov med svra frgor. Hon kom med ett mycket stort flje och frde med sig kameler, som buro vlluktande kryddor och guld i myckenhet, s ock dla stenar. Och nr hon kom infr konung
1

482

Swedish Bible

Anonymous

Salomo, frelade hon honom allt vad hon hade i tankarna. 2Men Salomo gav henne svar p alla hennes frgor; intet var frborgat fr Salomo, utan han kunde giva henne svar p allt. 3Nr nu drottningen av Saba sg Salomos vishet, och sg huset som han hade byggt, 4och sg rtterna p hans bord och sg huru hans tjnare sutto dr, och huru de som betjnade honom utfrde sina ligganden, och huru de voro kldda, och vidare sg hans munsknkar, och huru de voro kldda, och nr hon sg den trappgng p vilken han gick upp till HERRENS hus, d blev hon utom sig av frundran. 5Och hon sade till konungen: Sant var det tal som jag hrde i mitt land om dig och om din vishet. 6Jag ville icke tro vad man sade frrn jag sjlv kom och med egna gon fick se det; men nu finner jag att vidden av din vishet icke ens till hlften har blivit omtalad fr mig. Du r vida frmer, n jag genom ryktet hade hrt. 7Slla ro dina mn, och slla ro dessa dina tjnare, som bestndigt f st infr dig och hra din visdom. 8Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sdant behag i dig, att han har satt dig p sin tron till att vara konung infr HERREN, din Gud! Ja, drfr att din Gud lskar Israel och vill hlla det vid makt evinnerligen, drfr har han satt dig till konung ver dem, fr att du skall skipa lag och rtt. 9Och hon gav t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s och vlluktande kryddor i stor myckenhet, drtill dla stenar; sdana vlluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav t konung Salomo hava eljest icke funnits. 10Nr Hirams folk och Salomos folk hmtade guld frn Ofir, hemfrde ocks de algumtr och dla stenar. 11Av algumtret lt konungen gra tillbehr till HERRENS hus och till konungshuset, s ock harpor och psaltare fr sngarna. Sdant hade aldrig frut blivit sett i Juda land. 12Konung Salomo ter gav t drottningen av Saba allt vad hon stundade och begrde, frutom vad som svarade emot det hon hade medfrt t konungen. Sedan vnde hon om och for till sitt land igen med sina tjnare. 13Det guld som rligen inkom till Salomo vgde sex hundra sextiosex talenter, 14 frutom det som infrdes genom kringresande handelsmn och andra kpmn; ocks Arabiens alla konungar och stthllarna i landet frde guld och silver till Salomo. 15Och konung Salomo lt gra tv hundra stora skldar av uthamrat guld och anvnde till var sdan skld sex hundra siklar uthamrat guld; 16likaledes tre hundra mindre skldar av uthamrat guld och anvnde till var sdan skld tre hundra siklar guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset. 17Vidare lt konungen gra en stor tron av elfenben och verdrog den med rent guld. 18Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen; p bda sidor om sitsen voro armstd, och tv lejon stodo utmed armstden; 19och tolv lejon stodo dr p de sex trappstegen, p bda sidor. Ngot sdant har aldrig blivit frfrdigat i ngot annat rike. 20Och alla konung Salomos dryckeskrl voro av guld, och alla krl i Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke fr ngot i Salomos tid. 21Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en gng vart tredje r kommo Tarsis-skeppen hem och frde med sig guld och silver, elfenben, apor och pfglar. 22Och konung Salomo blev strre n ngon annan konung p jorden, bde i rikedom och i vishet. 23Alla konungar p jorden kommo fr att beska Salomo och hra den vishet som Gud hade nedlagt i hans hjrta. 24Och var och en av dem frde med sig sknker: freml av silver och av guld, klder, vapen, vlluktande kryddor, hstar och mulsnor. S skedde r efter r. 25Och Salomo hade fyra

483

Swedish Bible

Anonymous

tusen spann hstar med vagnar och tolv tusen ridhstar; dem frlade han dels i vagnsstderna, dels i Jerusalem, hos konungen sjlv. 26Och han var herre ver alla konungar ifrn floden nda till filisternas land och sedan nda ned till Egyptens grns. 27Och konungen styrde s, att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr lika vanligt som mullbrsfikontr i Lglandet. 28 Och hstar infrdes till Salomo frn Egypten och frn alla andra lnder. 29Vad nu vidare r att sga om Salomo, om hans frsta tid svl som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans krnika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om Jerobeam, Nebats son. 30Salomo regerade i Jerusalem ver hela Israel i fyrtio r. 31Och Salomo gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i hans fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom.

Chapter 10 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem fr att gra honom till konung. 2Nr Jerobeam, Nebats son, hrde detta, dr han var i Egypten -- dit hade han nmligen flytt fr konung Salomo -- vnde han tillbaka frn Egypten. 3Och de snde bort och lto kalla honom ter. D kom Jerobeam tillstdes jmte hela Israel och talade till Rehabeam och sade: 4Din fader gjorde vrt ok fr svrt; men ltta nu du det svra arbete och det tunga ok som din fader lade p oss, s vilja vi tjna dig. 5Han svarade dem: Vnten nnu tre dagar, och kommen s tillbaka till mig. Och folket gick. 6D rdfrde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjnst hos hans fader Salomo, medan denne nnu levde; han sade: Vilket svar rden I mig att giva detta folk? 7De svarade honom och sade: Om du visar dig god mot detta folk och r ndig mot dem och talar goda ord till dem, s skola de fr alltid bliva dina tjnare. 8Men han aktade icke p det rd som de gamle hade givit honom, utan rdfrde sig med de unga mn som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjnst. 9Han sade till dem: Vilket svar rden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Ltta det ok som din fader har lagt p oss'? 10De unga mnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d och sade: S br du sga till folket som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vrt ok tungt, men ltta du det fr oss' -- s br du sga till dem: 'Mitt minsta finger r tjockare n min faders lnd. 11S veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, s skall jag gra edert ok nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag gra det med skorpiongissel.' 12S kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p tredje dagen, ssom konungen hade befallt, i det han sade: Kommen tillbaka till mig p tredje dagen. 13D gav konungen dem ett hrt svar; ty konung Rehabeam aktade icke p de gamles rd. 14Han talade till dem efter de unga mnnens rd och sade: Jag skall gra edert ok tungt, ja, jag skall gra det nnu tyngre n frut; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag gra det med skorpiongissel. 15Allts hrde konungen icke p folket; ty det var s skickat av Gud, fr att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frn Silo. 16D nu hela Israel frnam att konungen icke ville hra p dem, gav folket konungen
1

484

Swedish Bible

Anonymous

detta svar: Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. Se nu sjlv om ditt hus, du David. Drefter drog hela Israel hem till sina hyddor. 17 Allenast ver de israeliter som bodde i Juda stder frblev Rehabeam konung. 18Och nr konung Rehabeam snde stad Hadoram, som hade uppsikten ver de allmnna arbetena, stenade Israels barn denne till dds; och konung Rehabeam sjlv mste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. 19S avfll Israel frn Davids hus och har varit skilt drifrn nda till denna dag.

Chapter 11 Och nr Rehabeam kom till Jerusalem, frsamlade han Juda hus och Benjamin, ett hundra ttio tusen utvalda krigare, fr att de skulle strida mot Israel och tervinna konungadmet t Rehabeam. 2Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade: 3Sg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin: 4S sger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra brder. Vnden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit frn mig. Och de lyssnade till HERRENS ord och vnde om och drogo icke mot Jerobeam. 5Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han befste stder i Juda och gjorde dem till fasta platser. 6Han befste Bet-Lehem, Etam, Tekoa, 7Bet-Sur, Soko, Adullam 8Gat, Maresa, Sif, 9Adoraim, Lakis, Aseka, 10Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde dem till fasta stder. 11Och han gjorde deras befstningar starka och tillsatte hvdingar i dem och lade in i dem frrd av mat, olja och vin; 12var och en srskild av dessa stder frsg han med skldar och spjut; han befste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin frblevo under hans vlde. 13Och prsterna och leviterna i hela Israel gingo ver till honom frn alla sina omrden; 14 ty leviterna vergvo sina utmarker och sina andra besittningar och begvo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina sner drev dem bort ifrn deras tjnst ssom HERRENS prster, 15och anstllde t sig andra prster fr offerhjderna och fr de onda andarna och fr kalvarna som han hade ltit gra. 16Och dem fljde ifrn alla Israels stammar de som vnde sina hjrtan till att ska HERREN, Israels Gud; dessa kommo till Jerusalem fr att offra t HERREN, sina fders Gud. 17I tre r befste de s konungamakten i Juda och gjorde Rehabeams, Salomos sons, vlde starkt; ty i tre r vandrade de p Davids och Salomos vg. 18Och Rehabeam tog till hustru t sig Mahalat, dotter till Jerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons, dotter. 19 Hon fdde t honom snerna Jeus, Semarja och Saham. 20Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter. Hon fdde t honom Abia, Attai, Sisa och Selomit. 21Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, krare n alla sina andra hustrur och bihustrur -- ty han hade tagit aderton hustrur och sextio bihustrur -- och han fdde tjugutta sner och sextio dttrar. 22Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste bland sina brder, ty han hade i sinnet att gra honom till konung. 23Och p lmpligt stt frdelade han alla Judas och Benjamins landskap
1

485

Swedish Bible

Anonymous

och alla fasta stder mellan ngra av sina sner och gav dem rikligt underhll; han skaffade dem ock hustrur i mngd.

Chapter 12 Nr Rehabeams konungamakt nu hade blivit befst och han hade blivit mktig, vergav han HERRENS lag, han jmte hela Israel. 2Men i konung Rehabeams femte regeringsr drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, drfr att de hade varit otrogna mot HERREN; 3han kom med ett tusen tv hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde rkna det folk som fljde honom frn Egypten: libyer, sucker och etiopier. 4Och han intog de fasta stderna i Juda och kom nda till Jerusalem. 5Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade frsamlat sig i Jerusalem av fruktan fr Sisak; och han sade till dem: S sger HERREN: I haven vergivit mig, drfr har ock jag vergivit eder och givit eder i Sisaks hand. 6D dmjukade sig Israels furstar och konungen sjlv och sade: HERREN r rttfrdig. 7Nr nu HERREN sg att de dmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: Eftersom de hava dmjukat sig, vill jag icke frdrva dem; jag skall lta dem med knapp nd komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten ver Jerusalem genom Sisaks hand. 8Dock skola de ndgas bliva honom underdniga, fr att de m lra sig frst vilken skillnad det r mellan att tjna mig och att tjna frmmande konungadmen. 9S drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene skldar som Salomo hade ltit gra. 10I deras stlle lt konung Rehabeam gra skldar av koppar, och dessa lmnade han i frvar t hvitsmnnen fr drabanterna som hllo vakt vid ingngen till konungshuset. 11Och s ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan frde de dem tillbaka till drabantsalen. 12Drfr att nu Rehabeam dmjukade sig, vnde sig HERRENS vrede ifrn honom, s att han icke alldeles frdrvade honom. Ocks fanns nnu ngot gott i Juda. 13Allts befste konung Rehabeam sitt vlde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var nmligen fyrtioett r gammal, nr han blev konung, och han regerade sjutton r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att dr fsta sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. 14Och han gjorde vad ont var, ty han vnde icke sitt hjrta till att ska HERREN. 15Men vad som r att sga om Rehabeam, om hans frsta tid svl som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos krnikor, enligt slktregistrens stt. Och Rehabeam och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge de levde. 16Men Rehabeam gick till vila hos sina fder och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.
1

486

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 13 I konung Jerobeams adertonde regeringsr blev Abia konung ver Juda. 2Han regerade tre r i Jerusalem. Hans moder hette Mikaja, Uriels dotter, frn Gibea. Men Abia och Jerobeam lgo i krig med varandra. 3Och Abia begynte kriget med en hr av tappra krigsmn, fyra hundra tusen utvalda mn; men Jerobeam stllde upp sig till strid mot honom med tta hundra tusen utvalda tappra stridsmn. 4Och Abia steg upp p berget Semaraim i Efraims bergsbygd och sade: Hren mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel. 5Skullen I icke veta att det r HERREN, Israels Gud, som har givit t David konungadmet ver Israel fr evig tid, t honom sjlv och hans sner, genom ett saltfrbund? 6Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tjnare, uppreste sig och avfll frn sin herre. 7Och till honom frsamlade sig lst folk, onda mn, och de blevo Rehabeam, Salomos son, fr starka, eftersom Rehabeam nnu var ung och frsagd och drfr icke kunde st dem emot. 8 Och nu menen I eder kunna st emot HERRENS konungadme, som tillhr Davids sner, eftersom I ren en stor hop och haven hos eder de guldkalvar som Jerobeam har ltit gra t eder till gudar. 9 Haven I icke frdrivit HERRENS prster, Arons sner, och leviterna, och sjlva gjort eder prster, ssom de frmmande folken gra? Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju vdurar for att taga handfyllning, han fr bliva prst t dessa gudar, som icke ro gudar. 10Men vi hava HERREN till vr Gud, och vi hava icke vergivit honom. Vi hava prster av Arons sner, som gra tjnst infr HERREN, och leviter, som skta tempelsysslorna; 11och de frbrnna t HERREN brnnoffer var morgon och var afton och antnda vlluktande rkelse och lgga upp brd p det gyllene bordet och tnda var afton den gyllene ljusstaken med dess lampor. Ty vi hlla vad HERREN, vr Gud, har bjudit oss hlla, men I haven vergivit honom. 12Och se, vi hava Gud i spetsen fr oss, och vi hava hans prster med larmtrumpeterna fr att blsa till strid mot eder. I Israels barn, striden icke mot HERREN, edra fders Gud; ty d skall det icke g eder vl. 13Men Jerobeam hade ltit kringg dem och lagt ett bakhll fr att falla dem i ryggen; s stodo de nu mitt emot Juda mn och hade sitt bakhll bakom dem. 14Nr d Juda mn vnde sig om, fingo de se att de hade fiender bde framfr sig och bakom sig. D ropade de till HERREN, och prsterna blste i trumpeterna. 15Drefter hovo Juda mn upp ett hrskri; och nr Juda mn hovo upp sitt hrskri, lt Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna av Abia och Juda. 16Och Israels barn flydde fr Juda, och Gud gav dem i deras hand. 17 Och Abia med sitt folk anstllde ett stort nederlag bland dem, s att fem hundra tusen unga mn av Israel fllo slagna. 18Allts blevo Israels barn p den tiden kuvade; men Juda barn voro starka, ty de stdde sig p HERREN sina fders Gud. 19Och Abia frfljde Jerobeam och tog ifrn honom ngra stder: Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och Efron med underlydande orter. 20Och Jerobeam frmdde ingenting mer, s lnge Abia levde; och han blev hemskt av HERREN, s att han dog. 21Men Abia befste sitt vlde; och han tog sig fjorton hustrur och fdde tjugutv sner och sexton dttrar. 22Vad nu mer r att sga om Abia, om hans fretag och om annat som rr honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos Utlggning.
1

487

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 14 Och Abia gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio r. 2Och Asa gjorde vad gott och rtt var i HERRENS, sin Guds, gon. 3Han skaffade bort de frmmande altarna och offerhjderna och slog snder stoderna och hgg ned Aserorna. 4Och han uppmanade Juda att ska HERREN, sina fders Gud, och hlla lagen och budorden. 5Ur alla Juda stder skaffade han bort offerhjderna och solstoderna; och riket hade ro under honom. 6Och han byggde fasta stder i Juda, eftersom landet hade ro och han under dessa r icke hade ngot krig; ty HERREN hade givit honom lugn. 7 Han sade nmligen till Juda: Lt oss bygga dessa stder och frse dem runt omkring med murar och torn, med portar och bommar, medan vi nnu hava landet i vr makt, drfr att vi hava skt HERREN, vr Gud; ty vi hava skt honom, och han har ltit oss f lugn p alla sidor. S byggde de d, och allt gick vl. 8Och Asa hade en hr som var vpnad med stora skldar och med spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man frn Juda, vartill kommo tv hundra ttio tusen man frn Benjamin, som voro vpnade med sm skldar och spnde bge. Alla dessa voro tappra stridsmn. 9Men Sera frn Etiopien drog ut mot dem med en hr av tusen gnger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa. 10Och Asa drog ut mot honom, och de stllde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa. 11Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: HERRE, frutom dig finnes ingen som kan hjlpa i striden mellan den starke och den svage. S hjlp oss, HERRE, vr Gud, ty p dig stdja vi oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, du r vr Gud; mot dig frmr ju ingen mnniska ngot. 12Och HERREN lt etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, s att etiopierna flydde. 13Och Asa och hans folk frfljde dem nda till Gerar; och av etiopierna fllo s mnga, att ingen av dem kom undan med livet, ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans hr. Och folket tog byte i stor myckenhet. 14Och de intogo alla stder runt omkring Gerar, ty en frskrckelse ifrn HERREN hade kommit ver dessa; och de plundrade alla stderna, ty i dem fanns mycket att plundra. 15Till och med boskapsskjulen brto de ned och frde bort smboskap i myckenhet och kameler, och vnde s tillbaka till Jerusalem.
1

Chapter 15 Och ver Asarja, Odeds son, kom Guds Ande. 2Han gick ut mot Asa och sade till honom: Hren mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN r med eder, nr I ren med honom, och om I sken honom, s lter han sig finnas av eder; men om I vergiven honom, s vergiver han ock eder. 3En lng tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan prster som undervisade dem, och utan ngon lag. 4Men i sin nd omvnde de sig till HERREN, Israels Gud, och nr de skte honom, lt han sig finnas av dem. 5Under de tiderna fanns ingen trygghet, nr man gick ut eller in; utan stor frvirring rdde bland alla dem som bodde hr i lnderna, 6och folk drabbade samman
1

488

Swedish Bible

Anonymous

med folk och stad med stad; ty Gud frvirrade dem med allt slags nd. 7Men varen I frimodiga, lten icke modet falla, ty edert verk skall f sin ln. 8Nr Asa hrde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de stder som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och upprttade ter HERRENS altare, det som stod framfr HERRENS frhus. 9Och han frsamlade hela Juda och Benjamin, s ock de frmlingar ifrn Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty mnga frn Israel hade gtt ver till honom, nr de sgo att HERREN, hans Gud, var med honom. 10Och de frsamlade sig till Jerusalem i tredje mnaden av Asas femtonde regeringsr, 11och offrade p den dagen t HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av smboskapen, uttagna av det byte som de hade frt med sig. 12Och de ingingo det frbundet att de skulle ska HERREN, sina fders Gud, av allt sitt hjrta och av all sin sjl, 13och att var och en som icke skte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva ddad, liten eller stor, man eller kvinna. 14Och de gvo HERREN sin ed med hg rst och under jubel, och under det att trumpeter och basuner ljdo. 15Och hela Juda gladde sig ver eden; ty de hade svurit den av allt sitt hjrta, och de skte HERREN med hela sin vilja, och han lt sig finnas av dem, och han lt dem f ro p alla sidor. 16Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka frn hennes drottningsvrdighet, drfr att hon hade satt upp en styggelse t Aseran; Asa hgg nu ned styggelsen och krossade de och brnde upp den i Kidrons dal. 17Men offerhjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hjrta gudhngivet, s lnge han levde. 18Och han frde in i Guds hus bde vad hans fader och vad han sjlv hade helgat t HERREN: silver, guld och krl. 19 Och intet krig uppstod frrn i Asas trettiofemte regeringsr.

Chapter 16 I Asas trettiosjtte regeringsr drog Baesa, Israels konung, upp mot Juda och begynte befsta Rama, fr att hindra att ngon komme vare sig frn eller till Asa, Juda konung. 2D tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och snde det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lt sga: 3Ett frbund bestr ju mellan mig och dig, ssom det var mellan min fader och din fader. Se, hr snder jag dig silver och guld; s bryt d ditt frbund med Baesa, Israels konung, fr att han m lmna mig i fred. 4Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och snde sina krigshvitsmn mot Israels stder, och de frhrjade Ijon, Dan och Abel-Maim samt alla frrdshus i Naftali stder. 5Nr Baesa hrde detta, avstod han frn att befsta Rama och lt sina arbeten dr upphra. 6Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de frde bort ifrn Rama stenar och trvirke som Baesa anvnde till att befsta det. Drmed befste han s Geba och Mispa. 7Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade till honom: Eftersom du stdde dig p konungen i Aram och icke stdde dig p HERREN, din Gud, drfr har den arameiske konungens hr sluppit undan din hand. 8Voro icke etiopierna och libyerna en vldig hr, med vagnar och ryttare i stor myckenhet? Men drfr att du d stdde dig p HERREN,
489
1

Swedish Bible

Anonymous

gav han dem i din hand. 9TY HERRENS gon verfara hela jorden, fr att han med sin kraft skall bist dem som med sina hjrtan hngiva sig t honom. Hrutinnan har du handlat draktigt. Drfr skall du hdanefter hava stndiga strider. 10Men Asa blev frtrnad p siaren och satte honom i stockhuset; s frbittrad var han p honom fr vad han hade sagt. Vid samma tid frfor Asa ock vldsamt mot andra av folket. 11Men vad som r att sga om Asa, om hans frsta tid svl som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. 12Och i sitt trettionionde regeringsr fick Asa en sjukdom i sina ftter, och sjukdomen blev vermttan svr; men oaktat sin sjukdom skte han icke HERREN, utan allenast lkares hjlp. 13Och Asa gick till vila hos sina fder och dog i sitt fyrtiofrsta regeringsr. 14Och man begrov honom i den grav som han hade ltit hugga ut t sig i Davids stad; och man lade honom p en bdd som man hade fyllt med vllukter och kryddor av olika slag, konstmssigt beredda, och anstllde till hans ra en mycket stor frbrnning.

Chapter 17 Och hans son Josafat blev konung; efter honom. Han befste sitt vlde mot Israel. 2Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta stder och lade in besttningar i Juda land och i de Efraims stder som hans fader Asa hade intagit. 3Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade p sin fader Davids frsta vgar och skte icke Baalerna, 4utan skte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjorde icke ssom Israel. 5Drfr befste HERREN konungadmet i hans hand, och hela Juda gav sknker t Josafat, s att hans rikedom och ra blev stor. 6Och d hans frimodighet vxte p HERRENS vgar, skaffade han ocks bort offerhjderna och Aserorna ur Juda. 7Och i sitt tredje regeringsr snde han ut sina hvdingar Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till att undervisa i Juda stder, 8och med dem ngra leviter, nmligen leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia; och de hade med sig prsterna Elisama och Joram. 9Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de foro omkring i alla Juda stder och undervisade bland folket. 10Och en frskrckelse ifrn HERREN kom ver alla riken i de lnder som lgo omkring Juda, s att de icke vgade kriga mot Josafat. 11Och en del av filisterna frde sknker till Josafat och gvo silver i skatt. Drtill frde ock araberna till honom smboskap, sju tusen sju hundra vdurar och sju tusen sju undra bockar. 12S blev Josafat allt mktigare och till slut vermttan mktig. Och han byggde borgar och frrdsstder i Juda. 13Han hade stora upplag i Juda stder; och krigsfolk, tappra stridsmn, hade han i Jerusalem. 14Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer. Till Juda hrde fljande verhvitsmn: hvitsmannen Adna och med honom tre hundra tusen tappra stridsmn; 15drnst hvitsmannen Johanan och med honom tv hundra ttio tusen; 16drnst Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i HERRENS tjnst, och med honom tv hundra tusen tappra stridsmn. 17Men frn Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med honom tv hundra tusen, vpnade med bge och skld;
490
1

Swedish Bible

Anonymous

18

drnst Josabad och med honom ett hundra ttio tusen, rustade till strid. 19Dessa voro de som gjorde tjnst hos konungen; drtill kommo de som konungen hade frlagt i de befsta stderna i hela Juda.

Chapter 18 Nr Josafat nu hade kommit till stor rikedom och ra, befryndade han sig med Ahab. 2Och efter ngra rs frlopp for han ned till Ahab i Samaria. Och Ahab lt fr honom och folket som han hade med sig slakta fr och fkreatur i myckenhet; och han skte intala honom att draga upp mot Ramot i Gilead. 3Ahab, Israels konung, frgade allts Josafat, Juda konung: Vill du draga med mig mot Ramot i Gilead? Han svarade honom: Jag ssom du, och mitt folk ssom ditt folk! Jag vill flja med dig i striden. 4Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: Frga dock frst HERREN hrom. 5D frsamlade Israels konung profeterna, fyra hundra mn, och frgade dem: Skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att belgra det, eller skall jag avst drifrn? De svarade: Drag ditupp; Gud skall giva det i konungens hand. 6Men Josafat sade: Finnes hr ingen annan HERRENS profet, s att vi kunna frga genom honom? 7Israels konung svarade Josafat: Hr finnes nnu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna frga HERREN; men han r mig frhatlig, ty han profeterar aldrig lycka t mig, utan bestndigt allenast olycka. Josafat sade: Konungen sge icke s. 8D kallade Israels konung till sig en hovman och sade: Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son. 9Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p sin tron, ikldda sina skrudar; de sutto p en trskplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade infr dem. 10D gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jrn och sade: S sger HERREN: Med dessa skall du stnga aramerna, s att de frgras. 11Och alla profeterna profeterade p samma stt och sade: Drag upp mot Ramot i Gilead, s skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand. 12Och budet som hade gtt fr att kalla p Mika talade till honom och sade: Det r s, att profeterna med en mun lova konungen lycka; s lt nu ock ditt tal stmma verens med deras, och lova ocks du lycka. 13Men Mika svarade: S sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som min Gud sger. 14Nr han sedan kom till konungen, frgade konungen honom: Mika, skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att belgra det, eller skall jag avst drifrn? Han svarade: Dragen ditupp, s skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand. 15Men konungen sade till honom: Huru mnga gnger skall jag besvrja dig att icke tala till mig annat n sanning i HERRENS namn? 16D sade han: Jag sg hela Israel frskingrat p bergen, likt fr som icke hava ngon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke ngon herre; m de vnda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.' 17D sade Israels konung till Josafat: Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka t mig, utan allenast olycka? 18Men han sade: Hren allts HERRENS ord. Jag sg HERREN sitta p sin tron och himmelens hela hrskara st p hans hgra sida och p hans vnstra. 19Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att
1

491

Swedish Bible

Anonymous

draga upp mot Ramot i Gilead, fr att han m falla dr?' D sade den ene s och den andre s. 20 Slutligen kom anden fram och stllde sig infr HERREN och sade: 'Jag vill locka honom drtill.' HERREN frgade honom: 'P vad stt?' 21Han svarade: 'Jag vill g ut och bliva en lgnens ande i alla hans profeters mun. D sade han: 'Du m frska att locka honom drtill och du skall ocks lyckas; g ut och gr s.' 22Och se, nu har HERREN lagt en lgnens ande i dessa dina profeters mun, medan HERREN nd har beslutit att olycka skall komma ver dig. 23D trdde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p kinden och sade: P vilken vg har d HERRENS Ande gtt bort ifrn mig fr att tala med dig? 24Mika svarade: Du skall f se det p den dag d du ndgas springa frn kammare till kammare fr att gmma dig. 25Men Israels konung sade: Tagen Mika och fren honom tillbaka till Amon, hvitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen. 26Och sgen: S sger konungen: Stten denne i fngelse och bespisen honom med fngkost, till dess jag kommer vlbehllen tillbaka. 27Mika svarade: Om du kommer vlbehllen tillbaka, s har HERREN icke talat genom mig. Och han sade ytterligare: Hren detta, I folk, allasammans. 28S drog nu Israels konung jmte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead. 29 Och Israels konung sade till Josafat: Jag vill frklda mig, nr jag drager ut i striden, men du m vara kldd i dina egna klder. S frkldde sig Israels konung, nr de drogo ut i striden. 30Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina vagnshvitsmn: I skolen icke giva eder i strid med ngon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena. 31Nr d hvitsmannen ver vagnarna fingo se Josafat, tnkte de: Detta r Israels konung, och omringade honom drfr, i avsikt att anfalla honom. D gav Josafat upp ett rop, och HERREN hjlpte honom, Gud vnde dem bort ifrn honom. 32S snart nmligen hvitsmnnen ver vagnarna mrkte att det icke var Israels konung, vnde de om och lto honom vara. 33Men en man som spnde sin bge och skt p mf trffade Israels konung i en fog p rustningen. D sade denne till sin krsven: Svng om vagnen och fr mig ut ur hren, ty jag r srad. 34Och striden blev p den dagen allt hftigare, och Israels konung hll sig nda till aftonen upprtt i sin vagn, vnd mot aramerna; men vid den tid d solen gick ned gav han upp andan.

Chapter 19 Men Josafat, Juda konung, vnde vlbehllen hem igen till Jerusalem. 2D gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: Skall man d hjlpa den ogudaktige? Skall du d lska dem som hata HERREN? Fr vad du har gjort vilar nu HERRENS frtrnelse ver dig. 3Dock har ngot gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har vnt ditt hjrta till att ska Gud. 4Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han ter ut bland folket, ifrn Beer-Seba nda till Efraims bergsbygd, och frde dem tillbaka till HERREN, deras fders Gud. 5Och han anstllde domare i landet, i alla Juda befsta stder, srskilda fr var stad. 6Och han sade till dessa domare: Sen till, vad I gren; ty I dmen icke mnniskodom, utan
1

492

Swedish Bible

Anonymous

HERRENS dom, och han r nrvarande, s ofta I dmen. 7Lten allts nu fruktan fr HERREN vara ver eder. Given akt p vad I gren; ty hos HERREN, vr Gud, finnes ingen ortt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor. 8Ocks i Jerusalem hade Josafat anstllt ngra av leviterna och prsterna och ngra av huvudmnnen fr Israels familjer till att dma HERRENS dom och avgra rttstvister. Nr de sedan vnde tillbaka till Jerusalem, 9bjd han dem och sade: S skolen I gra i HERRENS fruktan, redligt och med hngivet hjrta. 10Och s ofta ngon rttssak drages infr eder av edra brder, som bo i sina stder, det m glla dom i en blodssak eller eljest tillmpning av lag och bud, stadgar och rtter, d skolen I varna dem, s att de icke draga sig skuld infr HERREN, varigenom frtrnelse kommer ver eder och edra brder. S skolen I gra, fr att I icke mn draga eder skuld. 11Och se, versteprsten Amarja skall vara eder frman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten fr Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmn under eder. Varen nu stndaktiga i vad I gren, och HERREN skall vara med den som r god.

Chapter 20 Drefter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna fr att strida mot Josafat. 2Och man kom och berttade detta fr Josafat och sade: En stor hop kommer mot dig frn landet p andra sidan havet, frn Aram, och de ro redan i Hasason-Tamar (det r En-Gedi). 3D blev Josafat frskrckt och vnde sin hg till att ska HERREN; och han lt lysa ut en fasta ver hela Juda. 4Och Juda frsamlade sig fr att ska hjlp hos HERREN; ja, frn alla Juda stder kom man fr att ska HERREN. 5Och Josafat trdde upp i Juda mns och Jerusalems frsamling i HERRENS hus, framfr den nya frgrden, 6och sade: HERRE, vra fders Gud, r icke du Gud i himmelen och den som rder ver alla hednafolkens riken? I din hand r kraft och makt; och ingen finnes, som kan st dig emot. 7Var det icke du, vr Gud, som frdrev detta lands inbyggare fr ditt folk Israel och gav det t Abrahams, din vns, sd fr evig tid? 8De fingo bo dr, och de byggde dig dr en helgedom t ditt namn, i det de sade: 9'Om ngot ont kommer ver oss, svrd, straffdom eller pest eller hungersnd, s vilja vi trda upp infr detta hus och infr dig, ty ditt namn r i detta hus; och vi vilja ropa till dig i vr nd, och du skall d hra och hjlpa.' 10Se drfr nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd -- genom vilkas omrde du icke tillstadde Israel att g, nr de kommo frn Egyptens land, varfr de ock togo en omvg bort ifrn dem och icke frgjorde dem -- 11se huru dessa nu vederglla oss, i det att de komma fr att frjaga oss ur det land som r din besittning, och som du har givit oss till besittning. 12Du, vr Gud, skall du icke hlla dom ver dem? Ty vi frm intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och sjlva veta vi icke vad vi skola gra, utan till dig se vra gon. 13Och hela Juda stod dr infr HERREN med sina spda barn, sina hustrur och sner. 14D kom HERRENS Ande mitt i frsamlingen ver Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en
1

493

Swedish Bible

Anonymous

levit, av Asafs sner, 15och han sade: Akten hrp, alla I av Juda, och I Jerusalems invnare, och du konung Josafat. S sger HERREN till eder: Frukten icke och varen icke frfrade fr denna stora hop, ty striden r icke eder, utan Guds. 16Dragen i morgon ned mot dem. De draga d upp p Hassishjden, och I skolen trffa dem vid andan av dalen, framfr Jeruels ken. 17Men drvid bliver det icke eder sak att strida. I skolen allenast trda fram och st stilla och se p, huru HERREN frlsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen icke frfrade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall vara med eder. 18D bjde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda mn och Jerusalems invnare fllo ned fr HERREN och tillbdo HERREN. 19Och de av leviterna, som tillhrde kehatiternas och koraiternas barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hg och stark rst. 20Men bittida fljande morgon drogo de ut till Tekoas ken. Och nr de drogo ut, trdde Josafat fram och sade: Hren mig, I av Juda och I Jerusalems invnare. Haven tro p HERREN, eder Gud, s skolen I hava ro. Och tron p hans profeter, s skolen I bliva lyckosamma. 21Och sedan han hade rdfrt sig med folket, stllde han upp mn som skulle sjunga till HERRENS ra och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framfr den vpnade hren; de skulle sjunga: Tacken HERREN, ty hans nd varar evinnerligen. 22Och just som de begynte med sngen och lovet, lt HERREN ett angrepp ske bakifrn p Ammons barn och Moab och folket ifrn Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna. 23Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifrn Seirs bergsbygd och gvo dem till spillo och frgjorde dem; och nr de hade gjort nde p folket ifrn Seir, hjlptes de t att nedgra varandra. 24 Nr sedan Juda mn kommo upp p hjden, varifrn man kunde se ut ver knen, och vnde sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga dda p jorden, och ingen hade undkommit. 25Och nr Josafat begav sig dit med sitt folk fr att plundra och taga byte frn dem, funno de dr en myckenhet av gods och av dda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig s mycket att de icke kunde bra det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; s stort var bytet. 26Men p fjrde dagen frsamlade de sig i Berakadalen; dr lovade de HERREN, och drav fick det stllet namnet Berakadalen, ssom det heter nnu i dag. 27Drefter vnde alla Judas och Jerusalems mn, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem gldje genom vad som hade skett med deras fiender. 28Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tgade till HERRENS hus. 29Och en frskrckelse ifrn Gud kom ver alla de frmmande rikena, nr de hrde att HERREN hade stritt mot Israels fiender. 30Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud lt honom f lugn p alla sidor. 31S regerade Josafat ver Juda. han var trettiofem r gammal, nr han blev konung, och han regerade tjugufem r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter. 32Och han vandrade p sin fader Asas vg, utan att vika av ifrn den; han gjorde nmligen vad rtt var i HERRENS gon. 33Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, och nnu hade folket icke vnt sina hjrtan till sina fders Gud. 34Vad nu mer r att sga om Josafat, om hans frsta tid svl som om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons, krnika, som r upptagen i boken om Israels konungar. 35Men sedan frband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels konung, fastn denne var ogudaktig i sina grningar; 36han frband sig med honom

494

Swedish Bible

Anonymous

fr att bygga skepp som skulle g till Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber. 37D profeterade Elieser, Dodavahus son, frn Maresa, mot Josafat; han sade: Drfr att du har frbundit dig med Ahasja, skall HERREN lta ditt fretag bliva om intet. Och somliga av skeppen ledo skeppsbrott, s att de icke kunde g till Tarsis.

Chapter 21 Och Josafat gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina fder i Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom. 2Denne hade brder, sner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro sner till Josafat, Israels konung. 3Och deras fader gav dem stora sknker i silver och guld och dyrbarheter, drtill ock fasta stder i Juda; men konungadmet hade han givit t Joram, ty denne var den frstfdde. 4Nr Joram nu hade vertagit sin faders konungadme och befst sig dri, drpte han alla sina brder med svrd, s ock ngra av Israels furstar, 5Joram var trettiotv r gammal, r han blev konung, och han regerade tta r i Jerusalem. 6Men han vandrade p Israels konungars vg, ssom Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS gon. 7Dock ville HERREN icke frdrva Davids hus, fr det frbunds skull som han hade slutit med David, och enligt sitt lfte, att han skulle lta honom och hans sner hava en lampa fr alltid. 8I hans tid avfll Edom frn Juda vlde och satte en egen konung ver sig. 9D drog Joram dit med sina hvitsmn och med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall p edomerna, som hade omringat honom, och slog dem och hvitsmnnen ver deras vagnar. 10S avfll Edom frn Juda vlde, och det har varit skilt drifrn nda till denna dag. Vid samma tid avfll ock Libna frn hans vlde, drfr att han hade vergivit HERREN, sina fders Gud. 11Ocks han uppfrde offerhjder p bergen i Juda och frledde s Jerusalems invnare till trols avfllighet och frfrde Juda. 12Men en skrivelse kom honom till handa frn profeten Elia, s lydande: S sger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke vandrat p din fader Josafats vgar eller p Asas, Juda konungs, vgar, 13utan du har vandrat p Israels konungars vg och frlett Juda och Jerusalems invnare till trols avfllighet, p samma stt som Ahabs hus frledde till avfllighet; du har ocks drpt dina brder, dem som hrde till din faders hus, och som voro bttre n du. 14Drfr skall HERREN lta en stor hemskelse drabba ditt folk, s ock dina barn och dina hustrur och allt vad du ger; 15och sjlv skall du trffas av svr sjukdom, en sjukdom i dina inlvor, s svr att dina inlvor, efter r och dagar, skola falla ut i fljd av sjukdomen. 16Och HERREN uppvckte mot Joram filisternas ande och de arabers som bodde nrmast etiopierna; 17och de drogo upp mot Juda och brto in dr och frde bort allt gods som fanns i konungens hus, drtill ock hans sner och hustrur, s att han icke hade kvar ngon av sina sner frutom Joahas, sin yngste son. 18Och efter allt detta hemskte HERREN honom med en obotlig sjukdom i inlvorna. 19Och efter r och dagar, nr tv r voro frlidna, fllo hans inlvor ut i fljd av sjukdomen, och han dog i svra plgor; men hans folk anstllde ingen frbrnning
1

495

Swedish Bible

Anonymous

till hans ra, ssom de hade gjort efter hans fder. 20Han var trettiotv r gammal, nr han blev konung, och han regerade tta r i Jerusalem. Och han gick bort utan att bliva saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i konungagravarna.

Chapter 22 Och Jerusalems invnare gjorde Ahasja, hans yngste son, till konung efter honom; ty alla de ldre hade blivit drpta av den rvarskara som med araberna hade kommit till lgret. S blev d Ahasja, Jorams son, konung i Juda. 2Fyrtiotv r gammal var Ahasja, r han blev konung, ock han regerade ett r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, Omris dotter. 3Ocks han vandrade p Ahabs hus' vgar, ty hans moder var hans rdgiverska i ogudaktighet. 4Han gjorde vad ont var i HERRENS gon likasom Ahabs hus; ty drifrn tog han, efter sin faders dd, sina rdgivare, till sitt eget frdrv. 5 Det var ock deras rd han fljde, nr han drog stad med Joram, Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev srad av aramerna. 6 D vnde han tillbaka, fr att i Jisreel lta hela sig frn de sr som han hade ftt vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned fr att beska Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne lg sjuk. 7Men till Ahasjas frdrv var det av Gud bestmt att han skulle komma till Joram. Ty nr han hade kommit dit, for han med Joram fr att mta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till att utrota Ahabs hus. 8S hnde sig att Jehu, nr han utfrde straffdomen ver Ahabs hus, trffade p de Juda furstar och de brorsner till Ahasja, som voro i Ahasjas tjnst, och drpte dem. 9Sedan skte han efter Ahasja; och man grep denne, dr han hll sig gmd i Samaria, och frde honom till Jehu och ddade honom. Men drefter begrovo de honom, ty de sade: Han var dock son till Josafat, som skte HERREN av allt sitt hjrta. Och av Ahasjas hus fanns sedan ingen dom frmdde vertaga konungadmet. 10Nr nu Atalja, Ahasjas moder, frnam att hennes son var dd, stod hon upp och frgjorde hela konungaslkten i Juda hus. 11 Men just nr konungabarnen skulle ddas, tog konungadottern Josabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, i det att han frde honom jmte hans amma in i sovkammaren; dr hll Josabeat, konung Jorams dotter, prsten Jojadas hustru -- som ju ock var Ahasjas syster -honom dold fr Atalja, s att denna icke fick dda honom. 12Sedan var han hos dem i Guds hus, dr han frblev gmd i sex r, medan Atalja regerade i landet.
1

Chapter 23 Men i det sjunde ret tog Jojada mod till sig och frband sig med underhvitsmnnen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son. 2Dessa foro drefter omkring i Juda och frsamlade leviterna ur alla Juda stder, s ock
1

496

Swedish Bible

Anonymous

huvudmnnen fr Israels familjer. Och nr de kommo till Jerusalem, 3Slt hela frsamlingen i Guds hus ett frbund med konungen. Och Jojada sade till dem: Konungens son skall nu vara konung, ssom HERREN har talat angende Davids sner. 4Detta r allts vad I skolen gra: en tredjedel av eder, nmligen de prster och leviter som hava att intrda i vakthllningen p sabbaten, skall st p vakt vid trsklarna 5och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid Jesodporten; och allt folket skall vara p frgrdarna till HERRENS hus. 6Dock m ingen annan n prsterna och de tjnstgrande leviterna g in i HERRENS hus; dessa m g in, ty de ro heliga. Men allt det vriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem iakttaga. 7Och leviterna skola stlla sig runt omkring konungen, var och en med sina vapen i handen; och om ngon vill trnga sig in i huset, skall han ddas. Och I skolen flja konungen, vare sig han gr in eller ut. 8Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prsten Jojada hade bjudit dem, var och en av dem tog sina mn, bde de som skulle intrda i vakthllningen p sabbaten och de som skulle avg drifrn p sabbaten, ty prsten Jojada lt ingen avdelning vara fri ifrn tjnstgring. 9Och prsten Jojada gav t underhvitsmnnen de spjut och de skldar av olika slag, som hade tillhrt konung David, och som funnos i Guds hus. 10Och han stllde upp allt folket, var och en med sitt vapen i handen, frn husets sdra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen. 11Drefter frde de ut konungasonen och satte p honom kronan och gvo honom vittnesbrdet och gjorde honom till konung; och Jojada och hans sner smorde honom och ropade: Leve konungen! 12Nr Atalja nu hrde folkets rop, d de skyndade fram och hyllade konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket. 13Dr fick hon d se konungen st vid sin pelare, nra ingngen, och hvitsmnnen och trumpetblsarna bredvid konungen, och fick hra huru hela folkmngden jublade och sttte i trumpeterna, och huru sngarna med sina instrumenter ledde hyllningssngen. D rev Atalja snder sina klder och ropade: Sammansvrjning! Sammansvrjning! 14Men prsten Jojada lt underhvitsmnnen som anfrde skaran trda fram, och han sade till dem: Fren henne ut mellan leden, och om ngon fljer henne, s m han ddas med svrd. Prsten frbjd dem nmligen att dda henne i HERRENS hus. 15Allts grepo de henne, och nr hon hade kommit fram dit dr Hstporten fr in i konungshuset, ddade de henne dr. 16Och Jojada slt ett frbund mellan sig och allt folket och konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk. 17Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och slog snder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals prst, drpte de framfr altarna. 18Drefter stllde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde detta vrv t de levitiska prsterna, dem som David hade indelat i klasser fr tjnstgringen i HERRENS hus, till att offra brnnoffer t HERREN, ssom det var freskrivet i Moses lag, med jubel och sng, efter Davids anordning. 19Och han stllde drrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, fr att ingen skulle komma in, som p ngot stt var oren. 20Och han tog med sig underhvitsmnnen och de frnmsta och mktigaste bland folket och hela folkmngden och frde konungen ned frn HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom vre porten; och de satte konungen p konungatronen. 21Och hela folkmngden gladde sig, och staden frblev lugn. Men Atalja hade de ddat med svrd.

497

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 24 Joas var sju r gammal, nr han blev konung, och han regerade fyrtio r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, frn Beer-Seba. 2Och Joas gjorde vad rtt var i HERRENS gon, s lnge prsten Jojada levde. 3Och Jojada tog t honom tv hustrur, och han fdde sner och dttrar. 4Drefter blev Joas betnkt p att upphjlpa HERRENS hus. 5Och han frsamlade prsterna och leviterna och sade till dem: Faren vart r ut till Juda stder, och samlen frn hela Israel in penningar till att stta eder Guds hus i stnd; och I skolen bedriva denna sak med skyndsamhet. Men leviterna skyndade sig icke. 6D kallade konungen till sig versteprsten Jojada och sade till honom: Varfr har du icke tillhllit leviterna att frn Juda och Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tjnare Mose plade, och som Israels frsamling skulle erlgga till vittnesbrdets tabernakel? 7Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, sner hava frdrvat Gud hus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de anvnt till Baalerna. 8P konungens befallning gjorde man drefter en kista och stllde den utanfr porten till HERREN hus. 9Och man lt utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjnare Mose hade plagt Israel i knen skulle erlggas t HERREN. 10Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med gldje och kastade dem i kistan, till dess att allt var insamlat. 11 Och nr tid blev att genom leviternas frsorg fra kistan till de granskningsmn som konungen hade frordnat, och dessa d mrkte att mycket penningar fanns i den, d kommo konungens sekreterare och versteprstens tillsyningsman och tmde kistan och buro den sedan tillbaka till dess plats. S gjorde de gng efter annan och samlade in penningar i myckenhet. 12Drefter lmnade konungen och Jojada dessa t den som skulle utfra arbetet p HERRENS hus, och lejde stenhuggare och timmermn till att upphjlpa HERRENS hus, s ock jrn- och kopparsmeder till att stta HERRENS hus i stnd. 13Och de som utfrde arbetet bedrevo det s, att arbetet gick framt under deras hnder, Och de terstllde Guds hus i dess frra skick och satte det i gott stnd. 14Och nr de hade slutat, buro de terstoden av penningarna till konungen och Jojada; och man gjorde drav krl till HERRENS hus, krl till gudstjnsten och offren, sklar och andra krl av guld och silver Och man offrade brnnoffer i HERRENS hus bestndigt, s lnge Jojada levde. 15Men Jojada blev gammal och mtt p att leva och dog s; ett hundra trettio r gammal var han vid sin dd. 16Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, drfr att han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus. 17Men efter Jojadas dd kommo Juda furstar och fllo ned fr konungen; d lyssnade konungen till dem. 18Och de vergvo HERRENS, sina fders Guds, hus och tjnade Aserorna och avgudarna. D kom frtrnelse ver Juda och Jerusalem genom den skuld de s drogo sig. 19Och profeter sndes ibland dem fr att omvnda dem till HERREN; och dessa varnade dem, men de lyssnade icke drtill. 20Men Sakarja, prsten Jojadas son, hade blivit bekldd med Guds Andes kraft, och han trdde fram infr folket och sade till dem: S sger Gud: Varfr vertrden I HERRENS bud, eder sjlva till ingen fromma? Eftersom I haven vergivit HERREN, har han ock vergivit eder. 21D sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt konungens befallning, p frgrden till HERRENS hus. 22Ty konung Joas tnkte icke p den krlek
1

498

Swedish Bible

Anonymous

som Jojada, dennes fader, hade bevisat honom, utan drpte hans son. Men denne sade i sin ddsstund: M HERREN se detta och utkrva det. 23Och nr ret hade gtt till nda, drog aramernas hr upp mot honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla folkets furstar. Och allt byte som de togo snde de till konungen i Damaskus. 24Ty fastn aramernas hr som d ryckte an utgjorde allenast en ringa skara, gav HERREN likvl i deras hand en mycket talrik hr, drfr att folket hade vergivit HERREN, sina fders Gud. S fingo de utfra straffdomen ver Joas. 25Och nr dessa drogo bort ifrn honom -- ty de lmnade honom kvar illa sjuk -- sammansvuro sig hans tjnare mot honom, drfr att han hade utgjutit prsten Jojadas sners blod, och drpte honom p hans sng; detta blev hans dd. Och man begrov honom i Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna. 26Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit. 27Men om hans sner, och om de mnga profetior som frkunnades mot honom, och om huru Guds hus ter upprttades, hrom r skrivet i Utlggning av Konungaboken. Och hans son Amasja blev konung efter honom.

Chapter 25 Amasja var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han regerade tjugunio r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan, frn Jerusalem. 2Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, dock icke av fullt hngivet hjrta. 3Och sedan hans konungadme hade blivit befst, lt han drpa dem av sina tjnare, som hade ddat hans fader, konungen. 4Men deras barn ddade han icke, utan handlade i enlighet med vad freskrivet var i Moses lagbok, dr HERREN hade bjudit och sagt: Frldrarna skola icke d fr sina barns skull, och barnen skola icke d fr sina frldrars skull, utan var och en skall d genom sin egen synd. 5Och Amasja frsamlade Juda barn och lt dem stlla upp sig efter sina familjer, efter sina ver- och under- hvitsmn, hela Juda och Benjamin. Drefter inmnstrade han dem som voro tjugu r gamla eller drutver, och fann dem utgra tre hundra tusen utvalda stridbara mn, som kunde fra spjut och skld. 6Drtill lejde han fr hundra talenter silver ett hundra tusen tappra stridsmn ur Israel. 7Men en gudsman kom till honom och sade: O konung, lt icke Israels hr draga stad med dig, ty HERREN r icke med Israel, icke med hela hopen av Efraims barn; 8utan du sjlv m allena draga stad. Grip verket an, g frimodigt ut i striden. Gud skall eljest lta dig komma p fall genom fienden; ty Gud frmr bde att hjlpa och att stjlpa. 9Amasja sade till gudsmannen: Men huru skall det d g med de hundra talenterna som jag har givit t skaran frn Israel? Gudsmannen svarade: HERREN kan vl giva dig mer n det. 10D avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom frn Efraim och lt dem g hem igen. Hrver blevo dessa hgeligen frgrymmade p Juda och vnde tillbaka hem i vredesmod. 11 Men Amasja tog mod till sig och tgade ut med sitt folk och drog till Saltdalen och nedgjorde dr av Seirs barn tio tusen. 12Och Juda barn togo andra tio tusen till fnga levande; dem frde de upp p spetsen av en klippa och strtade dem ned frn klippspetsen, s att de alla krossades. 13Men
1

499

Swedish Bible

Anonymous

de som tillhrde den skara som Amasja hade snt tillbaka, och som icke hade ftt g med honom ut i striden, fretogo plundringstg i Juda stder, frn Samaria nda till Bet-Horon; och de nedgjorde tre tusen av invnarna och togo stort byte. 14Nr sedan Amasja kom tillbaka frn sin seger ver edomerna, frde han med sig Seirs barns gudar och stllde upp dem till gudar t sig; och han tillbad infr dem och tnde offereld t dem. 15D upptndes HERRENS vrede mot Amasja, och han snde till honom en profet; denne sade till honom: Varfr sker du detta folks gudar, som ju icke hava kunnat rdda sitt eget folk ur din hand? 16Nr denne s talade till honom, svarade han honom: Hava vi satt dig till konungens rdgivare? Hll upp, om du icke vill att man skall drpa dig. D hll profeten upp och sade: Jag frstr nu att Gud har beslutit att frdrva dig, eftersom du gr p detta stt och icke vill hra p mitt rd. 17Och sedan Amasja, Juda konung, hade hllit rdplgning, snde han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och lt sga: Kom, lt oss drabba samman med varandra. 18Men Joas, Israels konung, snde d till Amasja, Juda konung, och lt svara: Trnbusken p Libanon snde en gng bud till cedern p Libanon och lt sga: 'Giv din dotter t min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur p Libanon fram ver trnbusken och trampade ned den. 19Du tnker p huru du har slagit Edom, och drver frhver du dig ditt hjrta och vill vinna nnu mer ra. Men stanna nu hemma. Varfr utmanar du olyckan, dig sjlv och Juda med dig till fall? 20Men Amasja ville icke hra hrp, ty Gud skickade det s, fr att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade skt Edoms gudar. 21S drog d Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hr till Juda. 22Och Juda mn blevo slagna av Israels mn och flydde, var och en till sin hydda. 23Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev tagen till fnga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och nr denne hade frt honom till Jerusalem, brt han ned ett stycke av Jerusalems mur, frn Efraimsporten nda till Poneporten, fyra hundra alnar. 24Och han tog allt guld och silver och alla krl som funnos i Guds hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, drtill ock gisslan, och vnde s tillbaka till Samaria. 25Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton r efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, dd. 26Vad nu mer r att sga om Amasja, om hans frsta tid svl som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. 27Och frn den tid d Amasja vek av ifrn HERREN begynte man anstifta en sammansvrjning mot honom i Jerusalem, s att han mste fly till Lakis. D sndes mn efter honom till Lakis, och dessa ddade honom dr. 28Sedan frde man honom drifrn p hstar och begrov honom hos hans fder i Juda huvudstad.

Chapter 26 Och allt folket i Juda tog Ussia, som d var sexton r gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas stlle. 2Det var han som befste Elot, och han lade det ter under Juda, sedan konungen hade gtt till vila hos sina fder. 3Ussia var sexton r gammal, nr han blev konung, och
1

500

Swedish Bible

Anonymous

han regerade femtiotv r i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja, frn Jerusalem. 4Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fader Amasja hade gjort. 5Och han skte Gud, s lnge Sakarja levde, han som aktade p Guds syner. Och s lnge han skte HERREN, lt Gud det g honom vl. 6Han drog ut och stridde mot filisterna och brt ned Gats, Jabnes och Asdods murar; och han byggde stder p Asdods omrde och annorstdes i filisternas land. 7Och Gud hjlpte honom mot filisterna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna. 8Och ammoniterna mste giva sknker t Ussia, och ryktet om honom strckte sig nda till Egypten, ty han blev vermttan mktig. 9Och Ussia byggde torn i Jerusalem ver Hrnporten och ver Dalporten och ver Vinkeln och befste dem. 10Han byggde ock torn i knen och hgg ut mnga brunnar, ty han hade mycken boskap, bde i lglandet och p sltten. Jordbruks- och vingrdsarbetare hade han i bergsbygden och p de brdiga flten, ty han var en vn av kerbruk. 11Och Ussia hade en krigshr som drog ut till strid i avdelade skaror, med en mansstyrka som hade blivit faststlld vid mnstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja, under verinseende av Hananja, en av konungens hvitsmn. 12Hela antalet av de tappra stridsmn som voro huvudmn fr familjerna var tv tusen sex hundra. 13Under deras befl stod en krigshr av tre hundra sju tusen fem hundra mn, som stridde med kraft och mod och voro konungens hjlp mot fienden. 14Och Ussia frsg hela denna hr med skldar, spjut, hjlmar, pansar och bgar, s ock med slungstenar. 15 Och han lt i Jerusalem gra krigsredskap, konstmssigt uttnkta, till att stta upp p tornen och p murarnas hrn, fr att med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honom gick ut vida omkring, ty underbart hjlptes han fram till makt. 16Men nr han nu var s mktig, blev hans hjrta hgmodigt, s att han gjorde vad frdrvligt var; han frbrt sig trolst mot HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel fr att antnda rkelse p rkelsealtaret. 17D gick prsten Asarja ditin efter honom, tfljd av ttio HERRENS prster, ofrskrckta mn. 18Dessa trdde fram mot konung Ussia och sade till honom: Det hr icke dig till, Ussia, att antnda rkelse t HERREN, utan det tillhr prsterna, Arons sner, som r helgade till att antnda rkelse. G ut ur helgedomen, ty du har begtt en frbrytelse, och HERREN Gud skall icke lta detta lnda dig till ra. 19D for Ussia ut i vrede, dr han stod med ett rkelsekar i sin hand fr att antnda rkelse. Men just som han for ut mot prsterna, slog spetlska ut p hans panna, i prsternas nrvaro, inne i HERRENS hus, bredvid rkelsealtaret. 20Och nr versteprsten Asarja och alla prsterna vnde sig till honom och fingo se att han var spetlsk i pannan, drevo de honom strax ut drifrn. Sjlv skyndade han ocks ut, eftersom HERREN s hemskte honom. 21Sedan var konung Ussia spetlsk fr hela sitt liv och bodde i ett srskilt hus ssom spetlsk, ty han var utesluten frn HERRENS hus. Hans son Jotam frestod d konungens hus och dmde folket i landet. 22Vad nu mer r att sga om Ussia, om hans frsta tid svl som om hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp. 23Och Ussia gick till vila hos sina fder, och man begrov honom hos hans fder, ute p konungagravens mark, detta med tanke drp att han hade varit spetlsk. Och hans son Jotam blev konung efter honom.

501

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 27 Jotam var tjugufem r gammal nr han blev konung, och han regerade sexton r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter. 2Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke trngde in i HERRENS tempel; men folket gjorde nnu vad frdrvligt var. 3Han byggde vre porten till HERRENS hus, och p Ofelmuren utfrde han stora byggnadsarbeten. 4Drtill byggde han stder i Juda bergsbygd, och i skogarna byggde han borgar och torn. 5Och nr han s kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem vermktig, s att Ammons barn det ret mste giva honom ett hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer korn. Lika mycket mste Ammons barn erlgga t honom ocks nsta r och ret drp. 6S mktig blev Jotam, drfr att han vandrade stndaktigt infr HERREN, sin Gud. 7Vad nu mer r att sga om Jotam och om alla hans krig och andra fretag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. 8Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han regerade sexton r i Jerusalem. 9Och Jotam gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom.
1

Chapter 28 Ahas var tjugu r gammal nr han blev konung, och han regerade sexton r i Jerusalem. Han gjorde icke vad rtt var i HERRENS gon, ssom hans fader David, 2utan vandrade p Israels konungars vg; ja, han lt ock gra gjutna belten t Baalerna. 3Och sjlv tnde han offereld i Hinnoms sons dal och brnde upp sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn. 4Och han frambar offer och tnde offereld p hjderna och kullarna och under alla grna trd. 5Drfr gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop fngar och frde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israels konungs hand, s att denne tillfogade honom ett stort nederlag. 6Ty Peka, Remaljas son, drpte av Juda ett hundra tjugu tusen man p en enda dag, allasammans stridbara mn. Detta skedde drfr att de hade vergivit HERREN, sina fders Gud. 7 Och Sikri, en tapper man frn Efraim, drpte Maaseja, konungasonen, och Asrikam, slottshvdingen, och Elkana, konungens nrmaste man. 8Och Israels barn bortfrde frn sina brder tv hundra tusen fngar, nmligen deras hustrur, sner och dttrar, och togo drjmte mycket byte frn dem och frde bytet till Samaria. 9Men dr var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot hren, nr den kom till Samaria, och sade till dem: Se, i sin vrede ver Juda har HERREN, edra fders Gud, givit dem i eder hand, men I haven drpt dem med en htskhet som har ntt upp till himmelen. 10Och nu tnken I gra Judas och Jerusalems barn till trlar och trlinnor t eder. Drmed dragen I ju allenast skuld ver eder sjlva infr HERREN, eder Gud. 11S hren mig nu: Snden tillbaka fngarna som I haven tagit frn edra brder; ty HERRENS vrede r upptnd mot
502
1

Swedish Bible

Anonymous

eder. 12Ngra av huvudmnnen bland Efraims barn, nmligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son, stodo d upp och gingo emot dem som kommo frn kriget 13och sade till dem: I skolen icke fra dessa fngar hitin; ty I frehaven ngot som drager skuld ver oss infr HERREN, och varigenom I ytterligare frken vra synder och vr skuld. Vr skuld r ju redan stor nog, och vrede r upptnd mot Israel. 14D lmnade krigsfolket ifrn sig fngarna och bytet infr de verste och hela frsamlingen. 15Och de nmnda mnnen stodo upp och togo sig an fngarna. Alla som voro nakna bland dem kldde de upp med vad de hade tagit ssom byte; de gvo dem klder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som icke orkade g lto de stta sig upp p snor, och frde dem s till Jeriko, Palmstaden, till deras brder dr. Sedan vnde de tillbaka till Samaria. 16Vid samma tid snde konung Ahas bud till konungarna i Assyrien, med begran att de skulle hjlpa honom. 17Ty frutom allt annat hade edomerna kommit och slagit Juda och tagit fngar. 18Och filisterna hade fallit in i stderna i Juda lgland och sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, s ock Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem. 19Ty HERREN ville frdmjuka Juda, fr Ahas', den israelitiske konungens, skull, drfr att denne hade vllat oordning i Juda och varit otrogen mot HERREN. 20Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och angrep honom, i stllet fr att understdja honom. 21Ty fastn Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de verstes hus och gav allt t konungen i Assyrien, s hjlpte det honom dock icke. 22Och i sin nd frsyndade sig samme konung Ahas nnu mer genom otrohet mot HERREN. 23Han offrade nmligen t gudarna i Damaskus, som hade slagit honom; ty han tnkte: Eftersom de arameiska konungarnas gudar hava frmtt hjlpa dem, vill jag offra t dessa gudar, fr att de ock m hjlpa mig. Men i stllet var det dessa som kommo honom och hela Israel p fall. 24Ahas samlade ihop de krl som funnos i Guds hus och brt snder krlen i Guds hus och stngde igen drrarna till HERRENS hus, och gjorde sig altaren i vart hrn i Jerusalem. 25Och i var och en av Juda stder uppfrde han offerhjder fr att dr tnda offereld t andra gudar, och han frtrnade s HERREN, sina fders Gud. 26Vad nu mer r att sga om honom och om alla hans fretag, under hans frsta tid svl som under hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. 27Och Ahas gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i Jerusalem, inne i sjlva staden; de lade honom nmligen icke i Israels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efter honom.

Chapter 29 Hiskia var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han regerade tjugunio r i Jerusalem. Hans moder hette Abia, Sakarjas dotter. 2Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fader David hade gjort. 3I sitt frsta regeringsr, i frsta mnaden, ppnade han drrarna till HERRENS hus och satte dem i stnd 4Och han lt hmta prsterna och leviterna och frsamlade
1

503

Swedish Bible

Anonymous

dem p den ppna platsen mot ster. 5Och han sade till dem: Hren mig, I leviter. Helgen nu eder sjlva, och helgen HERRENS, edra fders Guds, hus, och skaffen orenheten ut ur helgedomen. 6 Ty vra fder voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, vr Guds, gon och vergvo honom; de vnde sitt ansikte bort ifrn HERRENS boning och vnde honom ryggen. 7De stngde ock igen drrarna till frhuset, slckte ut lamporna, tnde ingen rkelse och offrade inga brnnoffer i helgedomen t Israels Gud. 8Drfr har HERRENS frtrnelse kommit ver Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en varnagel, till ett freml fr hpnad och begabberi, ssom I sen med egna gon. 9Ja, drfr hava ock vra fder fallit fr svrd, och vra sner och dttrar och hustrur hava frdenskull kommit i fngenskap. 10Men nu har jag i sinnet att sluta ett frbund med HERREN, Israels Gud, fr att hans vredes gld m vnda sig ifrn oss. 11S varen nu icke frsumliga, mina barn, ty eder har HERREN utvalt till att st infr hans ansikte och gra tjnst infr honom, till att vara hans tjnare och antnda rkelse t honom. 12D stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son; 13av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och Mattanja; 14av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och Ussiel. 15Dessa frsamlade nu sina brder och helgade sig och gingo, ssom konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in fr att rena HERRENS hus. 16Men prsterna gingo in i det inre av HERRENS hus fr att rena det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut p frgrden till HERRENS hus; dr togo leviterna emot den och buro ut den i Kidrons dal. 17 De begynte att helga templet p frsta dagen i frsta mnaden, och p ttonde dagen i mnaden hade de hunnit till HERRENS frhus och helgade sedan HERRENS hus under tta dagar; och p sextonde dagen i frsta mnaden hade de fullgjort sitt arbete. 18D gingo de in till konung Hiskia och sade: Vi hava renat hela HERRENS hus och brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr och skdebrdsbordet med alla dess tillbehr. 19Och alla de krl som konung Ahas under sin regering i sin otrohet frkastade, dem hava vi terstllt och helgat, och de st nu framfr HERRENS altare. 20 D lt konung Hiskia bittida om morgonen frsamla de verste i staden och gick upp i HERRENS hus. 21Och man frde fram sju tjurar, sju vdurar och sju lamm, s ock sju bockar till syndoffer fr riket och fr helgedomen och fr Juda; och han befallde Arons sner, prsterna, att offra detta p HERRENS altare. 22D slaktade de fkreaturen, och prsterna togo upp blodet och stnkte det p altaret; drefter slaktade de vdurarna och stnkte blodet p altaret; sedan slaktade de lammen och stnkte blodet p altaret. 23Drefter frde de syndoffersbockarna fram infr konungen och frsamlingen, och de lade sina hnder p dem. 24Och prsterna slaktade dem och lto deras blod ssom syndoffer komma p altaret, till frsoning fr hela Israel; ty konungen hade befallt att offra dessa brnnoffer och syndoffer fr hela Israel. 25Och han lt leviterna stlla upp sig till tjnstgring i HERRENS hus med cymbaler, psaltare och harpor, ssom David och Gad, konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet hrom var givet av HERREN genom hans profeter. 26Och leviterna stllde upp sig med Davids instrumenter, och prsterna med trumpeterna. 27Och Hiskia befallde att man skulle offra brnnoffret p altaret; och p samma gng som offret begynte, begynte

504

Swedish Bible

Anonymous

ock HERRENS sng ljuda jmte trumpeterna, och detta under ledning av Davids, Israels konungs, instrumenter. 28Och hela frsamlingen fll ned, under det att sngen sjngs och trumpeterna skallade -- allt detta nda till dess brnnoffret var fullbordat. 29Och nr de hade offrat brnnoffret, knbjde konungen och alla som voro dr tillstdes med honom, och tillbdo. 30Och konung Hiskia och de verste befallde leviterna att lova HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sjngo hans lov med gldje och bjde sig ned och tillbdo. 31Och Hiskia tog till orda och sade: I haven nu tagit handfyllning till HERRENS tjnst. S trden nu hit och fren fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus. D frde frsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av sitt hjrta manades drtill offrade brnnoffer. 32Antalet av de brnnoffersdjur som frsamlingen frde fram var sjuttio tjurar, ett hundra vdurar och tv hundra lamm, alla dessa till brnnoffer t HERREN. 33 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur av smboskapen. 34Men prsterna voro fr f, s att de icke kunde draga av huden p alla brnnoffersdjuren; drfr understddes de av sina brder leviterna, till dess detta groml var fullgjort, och till dess prsterna hade helgat sig. Ty i frga om att helga sig hade leviterna visat sig mer rttsinniga n prsterna. 35Ocks var antalet stort av brnnoffer, vartill kommo fettstyckena frn tackoffren, s ock de drickoffer som hrde till brnnoffren. S blev det ordnat med tjnstgringen i HERRENS hus. 36Och Hiskia och allt folket gladde sig ver vad Gud hade berett t folket; ty helt ovntat hade detta kommit till stnd.

Chapter 30 Drefter snde Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev ocks brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem fr att hlla HERRENS, Israels Guds, pskhgtid. 2Och konungen och hans frnmsta mn och hela frsamlingen i Jerusalem enade sig om att hlla pskhgtiden i andra mnaden; 3ty de kunde icke hlla den nu genast, eftersom prsterna nnu icke hade helgat sig i tillrckligt antal och folket icke hade hunnit frsamla sig till Jerusalem. 4 Drfr syntes det konungen och hela frsamlingen rtt att gra s. 5Och de beslto att lta utropa i hela Israel, frn Beer-Seba nda till Dan, att man skulle komma och hlla HERRENS, Israels Guds, pskhgtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hllit den samfllt, ssom freskrivet var. 6 S begvo sig d ilbuden stad med breven frn konungen och hans frnmsta mn och drogo genom hela Israel och Juda, enligt konungens befallning, och sade: I Israels barn, vnden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, p det att han m vnda om till den kvarleva av eder, som har rddats undan de assyriska konungarnas hand. 7Och varen icke ssom edra fder och brder, som voro otrogna mot HERREN, sina fders Gud, s att han prisgav dem t frdelse, ssom I sjlva haven sett. 8Varen allts nu icke hrdnackade ssom edra fder, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat fr evig tid, och tjnen HERREN, eder Gud, p det att hans vredes gld m vnda sig ifrn eder. 9Ty om I vnden om till HERREN, skola edra brder och edra barn finna barmhrtighet infr dem som hlla dem fngna,
1

505

Swedish Bible

Anonymous

s att de f vnda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, r ndig och barmhrtig, och han skall icke vnda sitt ansikte ifrn eder, om I vnden om till honom. 10Och ilbuden foro ifrn stad till stad i Efraims och Manasse land och nda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem. 11Dock funnos ngra i Aser, Manasse och Sebulon, som dmjukade sig och kommo till Jerusalem. 12Ocks i Juda verkade Guds hand, s att han gav dem ett endrktigt hjrta till att gra efter vad konungen och de verste hade bjudit i kraft av HERRENS ord. 13Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem fr att hlla det osyrade brdets hgtid i andra mnaden, en mycket stor frsamling. 14Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; ocks alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal. 15Och de slaktade pskalammet p fjortonde dagen i andra mnaden; prsterna och leviterna, som nu knde blygsel och drfr hade helgat sig, frde drvid fram brnnoffer till HERRENS hus. 16Och de instllde sig till tjnstgring p sina platser, ssom det var freskrivet fr dem, efter gudsmannen Moses lag; och prsterna stnkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av leviterna. 17Ty mnga funnos i frsamlingen, som icke hade helgat sig; drfr mste leviterna slakta pskalammen fr alla som icke voro rena, och s helga dem t HERREN. 18Det var nmligen en myckenhet av folket, mnga frn Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan to pskalammet p annat stt n freskrivet var. Men Hiskia hade bett fr dem och sagt: HERREN, den gode, frlte var och en 19 som har vnt sitt hjrta till att ska Gud, HERREN, sina fders Gud, om han n icke r ren efter helgedomens ordning. 20Och HERREN hrde Hiskia och skonade folket. 21S hllo Israels barn, de som d voro tillstdes i Jerusalem, det osyrade brdets hgtid i sju dagar med stor gldje; och leviterna och prsterna lovade HERREN var dag med kraftiga instrumenter, HERREN till ra. 22 Och Hiskia talade vnligt till alla de leviter som voro vl frfarna i HERRENS tjnst. Och de to av hgtidsoffren under de sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN, sina faders Gud. 23Och hela frsamlingen enade sig om att hlla hgtid under nnu sju dagar; och s hll man hgtid med gldje ocks under de sju dagarna. 24Ty Hiskia, Juda konung, hade ssom offergrd givit t frsamlingen ett tusen tjurar och av smboskapen sju tusen djur, och de verste hade ssom offergrd givit t frsamlingen ett tusen tjurar och av smboskapen tio tusen djur. Och ett stort antal prster helgade sig. 25Och hela Juda frsamling gladde sig med prsterna och leviterna, s ock hela frsamlingen av dem som hade kommit frn Israel, vensom de frmlingar som hade kommit frn Israels land, eller som bodde i Juda. 26Och i Jerusalem var stor gldje; ty alltsedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke ngot sdant som detta skett i Jerusalem. 27 Och de levitiska prsterna stodo upp och vlsignade folket, och deras rst blev hrd, och deras bn kom till himmelen, hans heliga boning.

Chapter 31

506

Swedish Bible

Anonymous

Nr nu allt detta var till nda, drogo alla israeliter som hade varit dr tillstdes ut till Juda stder och slogo snder stoderna, hggo ned Aserorna och brto ned offerhjderna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort nde p dem; sedan vnde alla Israels barn tillbaka till sina stder, var och en till sin egendom. 2Och Hiskia frordnade om prsternas och leviternas avdelningar, alltefter som de tillhrde den ena eller den andra avdelningen, s att var och en av svl prsterna som leviterna fick sitt bestmda groml, nr brnnoffer och tackoffer skulle offras, till att drvid gra tjnst och tacka och lovsjunga i portarna till HERRENS lger. 3Och konungen anslog en del av sin egendom till brnnoffren, nmligen till att offra brnnoffer morgon och afton, och till att offra brnnoffer p sabbaterna, vid nymnaderna och vid hgtiderna, ssom det var freskrivet i HERRENS lag. 4Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva prsterna och leviterna deras del, fr att de skulle kunna hlla fast vid HERRENS lag. 5Och nr denna befallning blev knd, gvo Israels barn rikligen en frstling av sd, vin, olja och honung och av all markens avkastning; och tionde av allt frde de fram i myckenhet. 6Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda stder, frde ock fram tionde av fkreatur och sm boskap, s ock tionde av de heliga gvor som helgades t HERRENS, deras Gud, och lade upp dem i srskilda hgar. 7I tredje mnaden begynte de att lgga upp hgarna, och i sjunde mnaden hade de slutat drmed. 8Nr d Hiskia och de verste kommo och sgo hgarna, prisade de HERREN och hans folk Israel. 9Och Hiskia frgade prsterna och leviterna om hgarna. 10D svarade honom versteprsten Asarja, av Sadoks hus, och sade; Alltsedan man begynte fra fram offergrden till HERRENS hus, hava vi tit och blivit mtta och dock ftt mycket kvar; ty HERREN har vlsignat sitt folk, och vad som r kvar r denna stora rikedom. 11Och Hiskia befallde att man skulle inreda frrdskamrar i HERRENS hus, och man inredde sdana. 12Och i dem frde man in offergrden och tionden och de heliga gvorna, allt p heder och tro. Och veruppsyningsman drver var leviten Konanja, och hans nrmaste man var hans broder Simei. 13Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsmn under Konanja och hans broder Simei, efter frordnande av konung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus. 14Och leviten Kore, Jimnas son, som var drrvaktare p stra sidan, hade uppsikten ver de frivilliga gvorna t Gud och skulle frdela HERRENS offergrd och det hgheliga av offren. 15Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja till frtroendemn i prststderna fr att ombesrja utdelningen t sina brder, efter deras avdelningar, t den minste svl som t den strste. 16Hrifrn voro undantagna alla sdana i sina slktregister upptecknade personer av mankn, frn tre rs lder och drutver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, dr var dag de fr den dagen bestmda sysslorna skulle utfras genom dem som hade tjnstgringen, med de srskilda ligganden de hade efter sina avdelningar. 17Och vad angick prsternas slktregister, s var det uppgjort efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som voro tjugu r gamla eller drutver, efter sina srskilda ligganden, alltefter sina avdelningar. 18Och i slktregistret skulle de vara upptecknade jmte alla sina spda barn, hustrur, sner och dttrar, s mnga de voro. Ty p heder och tro skulle de frvalta det heliga ssom heligt. 19Och fr dem av Arons sner, prsterna,

507

Swedish Bible

Anonymous

som bodde p sina stders utmarker, voro i var srskild stad namngivna mn tillsatta, som t allt mankn bland prsterna och t alla de leviter som voro upptecknade i slktregistret skulle utdela vad dem tillkom. 20S frfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde infr HERREN, sin Gud, vad gott och rtt och sant var. 21Och allt som han fretog sig, nr han nu skte sin Gud, allt, vare sig det angick tjnstgringen i Guds hus eller det angick lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hjrta, och det lyckades honom vl.

Chapter 32 Sedan han hade utfrt detta och bevisat sdan trohet, kom Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och belgrade dess befsta stder och tnkte ervra dem t sig. 2D nu Hiskia sg att Sanherib kom, i avsikt att belgra Jerusalem, 3rdfrde han sig med sina frnmsta mn och sina hjltar om att tppa fr vattnet i de kllor som lgo utom staden; och de hjlpte honom hrmed. 4 Mycket folk frsamlades och tppte till alla kllorna och dmde fr bcken som flt mitt igenom trakten, ty de sade: Nr de assyriska konungarna komma, bra de icke finna vatten i sdan myckenhet. 5Och han tog mod till sig och byggde upp muren verallt dr den var nedbruten, och byggde tornen hgre, och frde upp en annan mur drutanfr, och befste Millo i Davids stad, och lt gra skjutvapen i myckenhet, s ock skldar. 6Och han tillsatte krigshvitsmn ver folket och frsamlade dem till sig p den ppna platsen vid stadsporten, och talade uppmuntrande till dem och sade: 7Varen frimodiga och ofrfrade, frukten icke och varen icke frskrckta fr konungen i Assyrien och fr hela den hop han har med sig; ty med oss r en som r strre n den som r med honom. 8Med honom r en arm av ktt, men med oss r HERREN, vr Gud, och han skall hjlpa oss och fra vra krig. Och folket tryggade sig vid Hiskias, Juda konungs, ord. 9Drefter snde Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela sin hrsmakt lg framfr Lakis -- sina tjnare till Jerusalem, till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i Jerusalem, och lt sga: 10S sger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp frtrsten I, eftersom I stannen kvar i det belgrade Jerusalem? 11Se, Hiskia uppeggar eder, s att I kommen att d genom hunger och trst; han sger: 'HERREN, vr Gud, skall rdda oss ur den assyriske konungens hand.' 12Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerhjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Infr ett enda altare skolen I tillbedja, och p detta skolen I tnda offereld'? 13Veten I icke vad jag och mina fder hava gjort med andra lnders alla folk? Hava vl de gudar som dyrkas av folken i dessa andra lnder ngonsin frmtt rdda sina lnder ur min hand? 14Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fder hava givit till spillo har vl haft ngon gud som har frmtt rdda sitt folk ur min hand eftersom I menen att eder Gud frmr rdda eder ur min hand! 15Nej, lten nu icke Hiskia s bedraga och uppegga eder, och tron honom icke; ty ingen gud hos ngot folk eller i ngot rike har frmtt rdda sitt folk ur min hand eller ur mina fders hand. Huru mycket mindre skall d eder Gud kunna rdda eder ur min hand! 16Och hans tjnare talade nnu mer mot HERREN Gud och mot hans tjnare
1

508

Swedish Bible

Anonymous

Hiskia. 17Han hade ock skrivit ett brev vari han smdade HERREN, Israels Gud, och talade mot honom s: Lika litet som de gudar som dyrkas av folken i de andra lnderna hava kunnat rdda sina folk ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna rdda sitt folk ur min hand. 18Och till Jerusalems folk, dem som stodo p muren, ropade de med hg rst p judiska fr att gra dem modlsa och frskrckta, s att man sedan skulle kunna intaga staden. 19Och de talade om Jerusalems Gud p samma stt som om de frmmande folkens gudar, vilka ro verk av mnniskohnder. 20Men vid allt detta bdo konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos' son, och ropade till himmelen. 21D snde HERREN en ngel, som frgjorde alla de tappra stridsmnnen och furstarna och hvitsmnnen i den assyriske konungens lger, s att han med skam mste draga tillbaka till sitt land. Och nr han en gng gick in i sin guds hus, blev han dr nedhuggen med svrd av sina egna sner. 22S frlste HERREN Hiskia och Jerusalems invnare ur Sanheribs, den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han beskyddade dem p alla sidor. 23Och mnga frde sknker till HERREN i Jerusalem och dyrbara gvor till Hiskia, Juda konung; och han blev hrefter hgt aktad av alla folk. 24Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk. D bad han till HERREN, och han svarade honom och gav honom ett undertecken. 25Dock tergldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom bevisat, utan hans hjrta blev hgmodigt; drfr kom frtrnelse ver honom och ver Juda och Jerusalem. 26Men d Hiskia dmjukade sig, mitt i sitt hjrtas hgmod, och Jerusalems invnare med honom, drabbade HERRENS frtrnelse dem icke, s lnge Hiskia levde. 27Och Hiskias rikedom och hrlighet var mycket stor; han hade byggt sig skattkamrar fr silver och guld och dla stenar, och fr vlluktande kryddor, och fr skldar och fr allahanda dyrbara hvor av andra slag, 28 s ock frrdshus fr vad som kom in av sd, vin och olja, vensom stall fr allt slags boskap; och hjordar hade han skaffat fr sina fllor. 29Och han hade byggt sig stder och frvrvat sig stor rikedom p fr och fkreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora godelar. 30Det var ock Hiskia som tppte till Gihonsvattnets vre klla och ledde vattnet nedt, vster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han fretog sig. 31Jmvl nr frn Babels furstar de sndebud kommo, som voro skickade till honom fr att frga efter det under som hade skett i landet, vergav Gud honom allenast fr att prva honom, p det att han skulle frnimma allt vad som var i hans hjrta. 32Vad nu mer r att sga om Hiskia och om hans fromma grningar, det finnes upptecknat i Profeten Jesajas, Amos' sons, syner, i boken om Judas och Israels konungar. 33Och Hiskia gick till vila hos sina fder, och han begrov honom p den plats dr man gr upp till Davids hus' gravar; och hela Juda och Jerusalems invnare bevisade honom ra vid hans dd. Och hans son Manasse blev konung efter honom.

Chapter 33
2

Manasse var tolv r gammal, nr han blev konung, och han regerade femtiofem r i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN

509

Swedish Bible

Anonymous

hade frdrivit fr Israels barn. 3Han byggde ter upp de offerhjder som hans fader Hiskia hade brutit ned, och reste altaren t Baalerna och gjorde Aseror, och tillbad och tjnade himmelens hela hrskara. 4Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid. 5Han byggde altaren t himmelens hela hrskara p de bda frgrdarna till HERRENS hus. 6Han lt ock sina barn g genom eld i Hinnoms sons dal och vade teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig andebesvrjare och spmn och gjorde mycket som var ont i HERRENS gon, s att han frtrnade honom. 7Och avgudabeltet som han hade ltit gra satte han i Guds hus, om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo: Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fsta mitt namn fr evig tid. 8Och jag skall icke mer lta Israel vandra bort ifrn det land som jag har bestmt t edra fder, om de allenast hlla och gra allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar och rtter som de hava ftt genom Mose. 9Men Manasse frfrde Juda och Jerusalems invnare, s att de gjorde mer ont n de folk som HERREN hade frgjort fr Israels barn. 10Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke drp. 11D lt HERREN den assyriske konungens hrhvitsmn komma ver dem; de slogo Manasse i bojor och fngslade honom med kopparfjttrar och frde honom till Babel. 12Men nr han nu var i nd, bn fll han infr HERREN, sin Gud, och dmjukade sig storligen fr sina fders Gud. 13Och nr han s bad till honom, lt han beveka sig och hrde hans bn och lt honom komma tillbaka till Jerusalem ssom konung. Och d besinnade Manasse att HERREN r Gud. 14Drefter byggde han en yttre mur till Davids stad vsterut mot Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och gjorde den mycket hg. Och han insatte krigshvitsmn i alla befsta stder i Juda. 15Och han skaffade bort de frmmande gudarna och avgudabeltet ur HERRENS hus, s ock alla de altaren som han hade byggt p det berg dr HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem utanfr staden. 16 Och han upprttade HERRENS altare och offrade tackoffer och lovoffer drp, och uppmanade Juda att tjna HERREN, Israels Gud. 17Men folket offrade nnu p hjderna, dock allenast t HERREN, sin Gud. 18Vad nu mer r att sga om Manasse och om hans bn till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels Guds, namn, det str i Israels konungars krnika. 19Och om hans bn och huru han blev bnhrd, och om all hans synd och otrohet, och om de platser p vilka han byggde offerhjder och stllde upp sina Aseror och belten, innan han dmjukade sig, hrom r skrivet i Hosais krnika. 20Och Manasse gick till vila hos sina fder, och man begrov honom dr han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom. 21Amon var tjugutv r gammal, nr han blev konung, och han regerade tv r i Jerusalem. 22Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fader Manasse hade gjort; t alla de belten som hans fader Manasse hade ltit gra offrade Amon, och han tjnade dem. 23Men han dmjukade sig icke fr HERREN, ssom hans fader Manasse hade gjort, utan denne Amon hopade skuld p skuld. 24Och hans tjnare sammansvuro sig mot honom och ddade honom hemma i hans hus. 25Men folket i landet drpte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. Drefter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom.

510

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 34 Josia var tta r gammal, nr han blev konung, och han regerade trettioett r i Jerusalem. 2Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon och vandrade p sin fader Davids vgar och vek icke av vare sig till hger eller till vnster. 3I sitt ttonde regeringsr, medan han nnu var en yngling, begynte han att ska sin fader Davids Gud; och i det tolfte ret begynte han att rena Juda och Jerusalem frn offerhjderna och Aserorna och frn de skurna och gjutna beltena. 4Men Baalsaltarna brtos ned i hans syn, och solstoderna som voro uppstllda p dem hgg han ned, och Aserorna och de skurna och gjutna beltena slog han snder och krossade dem till stoft och strdde ut stoftet p de mns gravar, som hade offrat t dem. 5Och prsternas ben brnde han upp p deras altaren. S renade han Juda och Jerusalem. 6Och i Manasses, Efraims och Simeons stder nda till Naftali genomskte han verallt husen. 7Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och beltena snder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela Israels land, vnde han tillbaka till Jerusalem. 8Och i sitt adertonde regeringsr, medan han hll p med att rena landet och templet, snde han Safan, Asaljas son, och Maaseja, hvitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, fr att stta HERRENS, sin Guds, hus i stnd. 9Och de gingo till versteprsten Hilkia och avlmnade de penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de leviter som hllo vakt vid trskeln hade blivit insamlade frn Manasse, Efraim och hela det vriga Israel, s ock frn hela Juda och Benjamin och frn Jerusalems invnare; 10de verlmnade dem t de mn som frrttade arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus. Sedan gvos penningarna av dessa mn, som frrttade arbete och hade befattning vid HERRENS hus med att laga huset och stta det i stnd, 11 de gvos t timmermnnen och byggningsmnnen, till att inkpa huggen sten och trvirke till stockar, fr att man drmed skulle timra upp de hus som Juda konungar hade frstrt. 12Och mnnen fingo vid sitt arbete handla p heder och tro; och tillsyningsmn ver dem och frestndare fr arbetet voro Jahat och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam, av kehatiternas barn, s ock alla de leviter som voro kunniga p musikinstrumenter. 13De hade ock tillsynen ver brarna, s att frestndare funnos fr alla arbetarna vid de srskilda gromlen. Av leviterna togos ock skrivare, uppsyningsmn och drrvaktare. 14Nr de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS hus, fann prsten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit given genom Mose 15 D tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: Jag har funnit lagboken i HERRENS hus. Och Hilkia gav boken t Safan. 16Och Safan bar boken till konungen och avgav drjmte sin berttelse infr konungen och sade: Allt vad dina tjnare hava ftt i uppdrag att gra, det gra de. 17Och de hava tmt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och hava verlmnat dem t tillsyningsmnnen och t arbetarna. 18Vidare berttade sekreteraren Safan fr konungen och sade: Prsten Hilkia har givit mig en bok. Och Safan frelste drur fr konungen 19Nr konungen nu hrde lagens ord, rev han snder sina klder. 20Och konungen bjd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjnare, och sade: 21Gn och frgen HERREN fr mig och fr dem som ro kvar av Israel och Juda, angende det som str
1

511

Swedish Bible

Anonymous

i den bok som nu har blivit funnen. Ty stor r HERRENS vrede, den som r utgjuten ver oss, drfr att vra fder icke hava hllit HERRENS ord och icke hava gjort allt som r freskrivet i denna bok. 22D gick Hilkia, tillika med andra som konungen snde stad, till profetissan Hulda, hustru t Sallum, kldkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne ssom dem bjudet var. 23D svarade hon dem: S sger HERREN, Israels Gud: Sgen till den man som har snt eder till mig: 24S sger HERREN: Se, ver denna plats och ver dess invnare skall jag lta olycka komma, alla de frbannelser som ro skrivna i den bok som man har frelst fr Juda konung -- 25detta drfr att de hava vergivit mig och tnt offereld t andra gudar, och s hava frtrnat mig med alla sina hnders verk. Min vrede skall utgjutas ver denna plats och skall icke bliva utslckt. 26Men till Juda konung, som har snt eder fr att frga HERREN, till honom skolen I sga s: S sger HERREN, Israels Gud, angende de ord som du har hrt: 27Eftersom ditt hjrta blev bevekt och du dmjukade dig infr Gud, nr du hrde hans ord mot denna plats och mot dess invnare, ja, dmjukade dig infr mig och rev snder dina klder och grt infr mig, frdenskull har jag ock hrt dig, sger HERREN. 28Se, jag vill samla dig till dina fder, s att du fr samlas till dem i din grav med frid, och dina gon skola slippa att se all den olycka som jag skall lta komma ver denna plats och dess invnare. Och de vnde tillbaka till konungen med detta svar. 29D snde konungen stad och lt frsamla alla de ldste i Juda och Jerusalem. 30Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda mn och Jerusalems invnare, ocks prsterna och leviterna, ja, allt folket, ifrn den strste till den minste. Och han lste upp fr dem allt vad som stod i frbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus. 31Och konungen trdde fram p sin plats och slt infr HERRENS ansikte det frbundet, att de skulle flja efter HERREN och hlla hans bud, hans vittnesbrd och hans stadgar, av allt sitt hjrta och av all sin sjl, och gra efter frbundets ord, dem som voro skrivna i denna bok. 32Och han lt alla som funnos i Jerusalem och Benjamin trda in i frbundet Och Jerusalems invnare gjorde efter Guds, sina fders Guds, frbund. 33Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla landomrden, och tillhll alla dem som funnos i Israel att tjna HERREN, sin Gud. S lnge han levde, veko de icke av ifrn HERREN, sina fders Gud.

Chapter 35 Drefter hll Josia HERRENS pskhgtid i Jerusalem; man slaktade pskalammet p fjortonde dagen i frsta mnaden. 2Och han faststllde prsternas ligganden och styrkte dem till tjnstgringen i HERRENS hus. 3Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som voro helgade t HERREN: Stten den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke mer vara en brda p edra axlar. Tjnen nu HERREN, eder Gud, och hans folk Israel. 4Gren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt vad David, Israels konung, har freskrivit, och enligt hans son Salomos freskrifter, 5och instllen eder i
1

512

Swedish Bible

Anonymous

helgedomen, ordnade efter edra brders, det meniga folkets, familjeskiften, s att en avdelning av en levitisk familj kommer p vart skifte. 6Och slakten pskalammet och helgen eder och reden till det fr edra brder, s att I gren efter HERRENS ord genom Mose. 7Och Josia gav t det meniga folket ssom offergrd smboskap, dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen, alltsammans till pskoffer, t alla som voro dr tillstdes, s ock tre tusen fkreatur, detta allt av konungens enskilda egendom. 8Och hans frnmsta mn gvo efter sin fria vilja offergvor t folket, t prsterna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gvo t prsterna tv tusen sex hundra lamm och killingar till pskoffer, s ock tre hundra fkreatur. 9Men Konanja och hans brder, Semaja och Netanel, jmte Hasabja, Jegiel och Josabad, de versta bland leviterna, gvo t leviterna ssom offergrd fem tusen lamm och killingar till pskoffer, s ock fem hundra fkreatur. 10S blev det d ordnat fr gudstjnsten; och prsterna instllde sig till tjnstgring p sina platser och likaledes leviterna, efter sina avdelningar, ssom konungen hade bjudit. 11Drefter slaktade de pskalammet, och prsterna stnkte med blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden. 12Och de avskilde brnnoffersstyckena och delade ut dem t det meniga folket, efter deras familjeskiften, fr att de skulle offra dem t HERREN, ssom det var freskrivet i Moses bok. P samma stt gjorde de ock med fkreaturen. 13Och de stekte pskalammet p eld, p freskrivet stt; men tackofferskttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och delade ut det med hast t allt det meniga folket. 14Sedan redde de till t sig sjlva och t prsterna; ty prsterna, Arons sner, voro upptagna nda till natten med att offra brnnoffret och fettstyckena; drfr mste leviterna reda till bde t sig och t prsterna, Arons sner. 15Och sngarna, Asafs barn, stodo p sin plats, ssom David och Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och drrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behvde icke g ifrn sin tjnstgring, ty deras brder, de andra leviterna, redde till t dem. 16S blev allt ordnat fr HERRENS tjnst p den dagen, i det att man hll pskhgtid och offrade brnnoffer p HERRENS altare, ssom konung Josia hade bjudit. 17De israeliter som voro dr tillstdes hllo nu pskhgtid och firade det osyrade brdets hgtid i sju dagar. 18En pskhgtid lik denna hade icke blivit hllen i Israel sedan profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hllit en sdan pskhgtid som den vilken nu hlls av Josia jmte prsterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som voro dr tillstdes, jmvl Jerusalems invnare. 19I Josias adertonde regeringsr hlls denna pskhgtid. 20Efter allt detta, sedan Josia hade frsatt templet i gott stnd, drog Neko, konungen i Egypten, upp fr att strida vid Karkemis, som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom. 21D skickade denne sndebud till honom och lt sga: Vad har du med mig att gra, du Juda konung? Det r icke mot dig jag nu kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att skynda. Hr upp att trotsa Gud, som r med mig, och tag dig till vara, s att han icke frdrvar dig. 22Men i stllet fr att vnda om och lmna honom i fred frkldde Josia sig och gick att strida mot honom, utan att hra p Nekos ord, som dock kommo frn Guds mun. Och det kom till strid p Megiddos sltt. 23Men skyttarnas skott trffade konung Josia; och konungen sade till sina tjnare: Bren mig undan, ty jag r svrt srad. 24D buro hans tjnare honom frn stridsvagnen och satte honom i hans andra vagn och

513

Swedish Bible

Anonymous

frde honom till Jerusalem; och han gav upp andan och blev begraven dr hans fder voro begravna. Och hela Juda och Jerusalem srjde Josia. 25Och Jeremia sjng en klagosng ver Josia. Och alla sngare och sngerskor talade sedan i sina klagosnger om Josia, ssom man gr nnu i dag; och dessa snger blevo allmnt gngse i Israel. De finnas upptecknade bland Klagosngerna. 26Vad nu mer r att sga om Josia och om de fromma grningar han gjorde, efter vad freskrivet var i HERRENS lag, 27och om annat som han fretog sig under sin frsta tid svl som under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar

Chapter 36 Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till konung i Jerusalem efter hans fader. 2Joahas var tjugutre r gammal, nr han blev konung, och han regerade tre mnader i Jerusalem. 3Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och plade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld. 4Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung ver Juda och Jerusalem och frndrade hans namn till Jojakim men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han frde honom till Egypten. 5Jojakim var tjugufem r gammal nr han blev konung, och han regerade elva r i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, gon. 6Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och fngslade honom med kopparfjttrar och frde honom bort till Babel. 7Och en del av krlen i HERRENS hus frde Nebukadnessar till Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel. 8Vad nu mer r att sga om Jojakim och om de styggelser som han gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. Och hans son Jojakin blev konung efter honom. 9Jojakin var tta r gammal, nr han blev konung, och han regerade tre mnader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS gon. 10Och vid fljande rs brjan snde konung Nebukadnessar och lt hmta honom till Babel, tillika med de dyrbara krlen i HERRENS hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung ver Juda och Jerusalem. 11Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han regerade elva r i Jerusalem. 12Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, gon; han dmjukade sig icke fr profeten Jeremia, som talade HERRENS ord. 13Han avfll frn konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom vid Gud. Och han var hrdnackad och frstockade sitt hjrta, s att han icke omvnde sig till HERREN, Israels Gud. 14Alla de versta bland prsterna och folket frsyndade sig ock storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem. 15 Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem titt och ofta genom sina sndebud, ty han mkade sig ver sitt folk och sin boning. 16Men de begabbade Guds sndebud och fraktade hans ord och bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede ver hans folk vxte s, att ingen bot mer fanns. 17D snde han emot dem kaldernas konung, och denne drpte deras unga mn med svrd i deras helgedomshus och skonade varken ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och
1

514

Swedish Bible

Anonymous

grhrsmn; allt blev givet i hans hand. 18Och alla krl i Guds hus, bde stora och sm, och skatterna i HERRENS hus, s ock konungens och hans frnmsta mns skatter, allt frde han till Babel. 19 Och man brnde upp Guds hus och brt ned Jerusalems mur, och alla dess palats brnde man upp i eld och frstrde alla de dyrbara freml som funnos dr. 20Och dem som hade undsluppit svrdet frde han bort i fngenskap till Babel, och de blevo tjnare t honom och t hans sner, till dess att perserna kommo till vldet -- 21fr att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas -allts till dess att landet hade ftt gottgrelse fr sina sabbater. Ty medan det lg de, hade det sabbat -- till dess att sjuttio r hade gtt till nda. 22Men i den persiske konungens Kores' frsta regeringsr uppvckte HERREN -- fr att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s att denne lt utropa ver hela sitt rike och tillika skriftligen kungra fljande: 23S sger Kores, konungen i Persien: Alla riken p jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder, som tillhr hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han drage ditupp.

Ezra
Chapter 1 Men i den persiske konungen Kores' frsta regeringsr uppvckte HERREN -- fr att HERRENS ord frn Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s att denne lt utropa ver hela sitt rike och tillika skriftligen kungra fljande: 2S sger Kores, konungen i Persien: Alla riken p jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. 3Vemhelst nu bland eder, som tillhr hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda fr att bygga p HERRENS, Israels Guds, hus; han r den Gud som bor i Jerusalem. 4Och varhelst ngon nnu finnes kvar, m han av folket p den ort dr han bor ssom frmling f hjlp med silver och guld, med gods och boskap, detta jmte vad som frivilligt gives till Guds hus i Jerusalem. 5D stodo huvudmnnen fr Judas och Benjamins familjer upp, vensom prsterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud uppvckte till att draga upp och bygga p HERRENS hus i Jerusalem. 6Och alla de som bodde i deras grannskap understdde dem med silverkrl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara sknker, detta frutom allt vad man eljest frivilligt gav. 7Och konung Kores utlmnade de krl till HERRENS hus, som Nebukadnessar hade frt bort ifrn Jerusalem och ltit stta in i sin guds hus. 8Dem utlmnade nu Kores, konungen i Persien, t skattmstaren Mitredat, och denne rknade upp den t Sesbassar, hvdingen fr Juda. 9Och detta var antalet av dem: trettio bcken av guld, ett tusen bcken av silver, tjugunio andra offerkrl, 10trettio bgare av guld, fyra hundra tio silverbgare av ringare slag, drtill ett tusen andra krl. 11Krlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen
515
1

Swedish Bible

Anonymous

fyra hundra. Allt detta frde Sesbassar med sig, nr de som hade varit i fngenskapen drogo upp frn Babel till Jerusalem.

Chapter 2 Och dessa voro de mn frn hvdingdmet, som drogo upp ur den landsflykt och fngenskap i Babel, till vilken de hade blivit bortfrda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vnde tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad, 2i det att de fljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana. Detta var antalet mn av Israels meniga folk: 3Pareos' barn: tv tusen ett hundra sjuttiotv; 4Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv; 5Aras barn: sju hundra sjuttiofem; 6Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv tusen tta hundra tolv; 7Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra; 8Sattus barn: nio hundra fyrtiofem; 9Sackais barn: sju hundra sextio; 10Banis barn: sex hundra fyrtiotv; 11Bebais barn: sex hundra tjugutre; 12Asgads barn: ett tusen tv hundra tjugutv; 13Adonikams barn: sex hundra sextiosex; 14Bigvais barn: tv tusen femtiosex; 15Adins barn: fyra hundra femtiofyra; 16Aters barn av Hiskia: nittiotta; 17Besais barn: tre hundra tjugutre; 18Joras barn: ett hundra tolv; 19Hasums barn: tv hundra tjugutre; 20Gibbars barn: nittiofem; 21Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre; 22 mnnen frn Netofa: femtiosex; 23mnnen frn Anatot: ett hundra tjugutta; 24Asmavets barn: fyrtiotv; 25Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre; 26Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen; 27mnnen frn Mikmas: ett hundra tjugutv; 28mnnen frn Betel och Ai: tv hundra tjugutre; 29Nebos barn: femtiotv; 30Magbis' barn: ett hundra femtiosex; 31den andre Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra; 32Harims barn: tre hundra tjugu; 33Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem; 34Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; 35Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio. 36Av prsterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre; 37Immers barn: ett tusen femtiotv; 38Pashurs barn: ett tusen tv hundra fyrtiosju; 39Harims barn: ett tusen sjutton. 40Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn: sjuttiofyra; 41av sngarna: Asafs barn: ett hundra tjugutta; 42av drrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett hundra trettionio. 43Av tempeltrlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, 44Keros' barn, Siahas barn, Padons barn, 45Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn, 46Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn, 47Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn, 48Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn, 49Ussas barn, Paseas barn, Besais barn, 50Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn, 51Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, 52Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn, 53Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn, 54Nesias barn, Hatifas barn. 55 Av Salomos tjnares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas barn, 56Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, 57Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn. 58 Tempeltrlarna och Salomos tjnares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotv. 59Och dessa voro de som drogo stad frn Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde
516
1

Swedish Bible

Anonymous

uppgiva sina familjer och sin slkt och huruvida de voro av Israel: 60Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv. 61Och av prsternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais dttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. 62 Dessa skte efter sina slktregister, men kunde icke finna dem; drfr blevo de ssom ovrdiga uteslutna frn prstadmet. 63Och stthllaren tillsade dem att de icke skulle f ta av det hgheliga, frrn en prst uppstode med urim och tummim. 64Hela frsamlingen utgjorde sammanrknad fyrtiotv tusen tre hundra sextio, 65frutom deras tjnare och tjnarinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem hrde tv hundra sngare och sngerskor. 66De hade sju hundra trettiosex hstar, tv hundra fyrtiofem mulsnor, 67fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu snor. 68Och somliga av huvudmnnen fr familjerna gvo, nr de kommo till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gvor till Guds hus, fr att det ter skulle byggas upp p samma plats. 69De gvo, efter som var och en frmdde, till arbetskassan i guld sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s ock ett hundra prsterliga livkldnader. 70Och prsterna, leviterna, en del av meniga folket, sngarna, drrvaktarna och tempeltrlarna bosatte sig i sina stder: hela Israel i sina stder.

Chapter 3 Nr sjunde mnaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i sina stder, frsamlade sig folket ssom en man till Jerusalem. 2Och Jesua, Josadaks son, och hans brder, prsterna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans brder stodo upp och byggde Israels Guds altare fr att offra brnnoffer drp, ssom det var freskrivet i gudsmannen Moses lag. 3De uppfrde altaret p dess plats, ty en frskrckelse hade kommit ver dem fr de frmmande folken; och de offrade t HERREN brnnoffer drp, morgonens och aftonens brnnoffer. 4Och de hllo lvhyddohgtiden, ssom det var freskrivet, och offrade brnnoffer fr var dag till bestmt antal, p stadgat stt, var dag det fr den dagen bestmda antalet, 5och drefter det dagliga brnnoffret och de offer som hrde till nymnaderna och till alla HERRENS vriga helgade hgtider, s ock alla de offer som man frivilligt frambar t HERREN. 6P frsta dagen i sjunde mnaden begynte de att offra brnnoffer t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel nnu var lagd. 7Och de gvo penningar t stenhuggare och timmermn, s ock matvaror, dryckesvaror och olja t sidonierna och tyrierna, fr att dessa sjledes skulle fra cedertr frn Libanon till Jafo, i enlighet med den tilltelse som Kores, konungen i Persien, hade givit dem. 8Och ret nst efter det d de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, i andra mnaden, begyntes verket av Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras vriga brder, prsterna och leviterna, och av alla dem som ur fngenskapen hade kommit till Jerusalem; det begyntes drmed att de anstllde leviterna, dem som voro tjugu r gamla eller drutver, till att frest arbetet p HERRENS hus. 9Och Jesua med sina sner och brder och Kadmiel med sina sner, Judas sner, allasammans, blevo anstllda till att hava uppsikt ver
1

517

Swedish Bible

Anonymous

dem som utfrde arbetet p Guds hus, sammaledes ock Henadads sner med sina sner och brder, leviterna. 10Och nr byggningsmnnen lade grunden till HERRENS tempel, stlldes prsterna upp i mbetsskrud med trumpeter, s ock leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter Davids, Israels konungs, anordning. 11Och de sjngo, under lov och tack till HERREN, drfr att han r god, och drfr att hans nd varar evinnerligen ver Israel. Och allt folket jublade hgt till HERRENS lov, drfr att grunden till HERRENS hus var lagd. 12Men mnga av prsterna och leviterna och huvudmnnen fr familjerna, de gamle som hade sett det frra huset, grto hgljutt, nr de sgo grunden lggas till detta hus, mnga ter jublade och voro s glada att de ropade med hg rst. 13Och man kunde icke skilja mellan det hgljudda, glada jubelropet och folkets hgljudda grt; ty folket ropade s hgt att ljudet drav hrdes vida omkring.

Chapter 4 Men nr ovnnerna till Juda och Benjamin fingo hra att de som hade terkommit ifrn fngenskapen hllo p att bygga ett tempel t HERREN, Israels Gud, 2gingo de till Serubbabel och till huvudmnnen fr familjerna och sade till dem: Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi ska eder Gud, likasom I, och t honom offra vi alltsedan den tid d den assyriske konungen Esarhaddon lt fra oss hit. 3Men Serubbabel och Jesua och de vriga huvudmnnen fr Israels familjer sade till dem: Det r icke tillbrligt att I tillsammans med oss byggen ett hus t vr Gud, utan vi vilja fr oss sjlva med varandra bygga huset t HERREN, Israels Gud, ssom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss. 4Men folket i landet bedrev det s, att judafolkets mod fll och de avskrcktes frn att bygga vidare. 5Och de lejde mot dem mn som genom sina rd gjorde deras rdslag om intet, s lnge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen. 6(Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem. 7Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes vriga medbrder till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstver och avfattat p arameiska. 8Likaledes skrevo rdsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av fljande innehll. 9De skrevo d, rdsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbrder: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna 10och de andra folk som den store och mktige Asenappar hade frt bort och ltit bostta sig i staden Samaria och annorstdes i landet p andra sidan floden o. s. v. 11Och detta r vad som stod skrivet i det brev som de snde till konung Artasasta: Dina tjnare, mnnen p andra sidan floden o. s. v. 12Det vare veterligt fr konungen att de judar som drogo upp frn dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hlla nu p att bygga upp den upproriska och onda staden, att stta murarna i stnd och att frbttra grundvalarna. 13S m nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna
1

518

Swedish Bible

Anonymous

bliva satta i stnd, skola de varken giva skatt eller tull eller vgpenningar, och sdant skall bliva till men fr konungarnas inkomster. 14Alldenstund vi nu ta palatsets salt, och det icke r tillbrligt att vi se huru skada tillskyndas konungen, drfr snda vi nu och lta konungen veta detta, 15fr att man m gra efterforskningar i dina fders krnikor; ty av dessa krnikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till frfng fr konungar och lnder, och att man i den har anstiftat oroligheter nda ifrn ldsta tider, varfr ock denna stad har blivit frstrd. 16S lta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i stnd, s skall du i fljd hrav icke mer hava ngon del i landet p andra sidan floden. 17D snde konungen fljande svar till rdsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbrder, som bodde i Samaria och i det vriga landet p andra sidan floden: Frid o. s. v. 18Den skrivelse som I haven snt till oss har noggrant blivit upplst fr mig. 19Och sedan jag hade givit befallning att man skulle gra efterforskningar, fann man att denna stad nda ifrn ldsta tider har plgat stta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter dr hava anstiftats. 20I Jerusalem hava ock funnits mktiga konungar, som hava varit herrar ver allt land som ligger p andra sidan floden, och skatt, tull och vgpenningar hava blivit dem givna. 21S utfrden nu en befallning att man frhindrar dessa mn att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning drom. 22Och sen till, att I icke handlen frsumligt i denna sak, s att skadan icke vxer, konungarna till frfng. 23S snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit lst fr Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbrder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med vld och makt.) 24S frhindrades nu arbetet p Guds hus i Jerusalem. Och det blev frhindrat nda till den persiske konungen Darejaves' andra regeringsr.

Chapter 5 Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna, profeterade fr judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds namn, efter vilket de voro uppkallade. 2Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d upp och begynte bygga p Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds profeter, som understdde dem. 3Vid samma tid kommo till dem Tattenai, stthllaren i landet p andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbrder, och sade s till dem: Vem har givit eder tilltelse att bygga detta hus och att stta denna mur i stnd? 4D sade vi dem vad de mn hette, som uppfrde byggnaden. 5Och ver judarnas ldste vakade deras Guds ga, s att man lovade att icke lgga ngot hinder i vgen fr dem, till dess saken hade kommit infr Darejaves; sedan skulle man snda dem en skrivelse hrom. 6Detta r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai, stthllaren i landet p andra sidan floden, och Setar-Bosenai och hans medbrder, afarsekiterna, som bodde p andra sidan floden, snde till konung Darejaves; 7de snde nmligen till honom en berttelse, och dri var s skrivet: Frid vare i allo med konung Darejaves. 8Det vare veterligt fr konungen att vi kommo till det judiska hvdingdmet, till den store Gudens hus. Detta
1

519

Swedish Bible

Anonymous

hller man nu p att bygga upp med stora stenar, och i vggarna lgger man in trvirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgng under deras hnder. 9D frgade vi de ldste dr och sade till dem s: 'Vem har givit eder tilltelse att bygga detta hus och att stta denna mur i stnd?' 10 Vi frgade dem ock huru de hette, fr att kunna underrtta dig drom, och fr att teckna upp namnen p de mn som stodo i spetsen fr dem. 11Och detta var det svar som de gvo oss: 'Vi ro himmelens och jordens Guds tjnare, och vi bygga nu upp det hus som fordom, fr mnga r sedan, var uppbyggt hr, och som en stor konung i Israel hade byggt och fullndat. 12Men eftersom vra fder frtrnade himmelens Gud, gav han dem i kalden Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han frstrde detta hus och frde folket bort till Babel. 13Men i den babyloniske konungen Kores' frsta regeringsr gav konung Kores befallning att man ter skulle bygga upp detta Guds hus. 14Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de krl av guld och silver, som hade tillhrt Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och frt till templet i Babel; och de verlmnades t en man vid namn Sesbassar, som han hade satt till stthllare. 15Och till honom sade han: Tag dessa krl och far stad och stt in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall ter byggas upp p sin plats. 16S kom d denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Och frn den tiden och intill nu har man byggt drp, och det r nnu icke frdigt.' 17Om det nu tckes konungen, m man gra efterforskningar i konungens skattkammare drborta i Babel om det r s, att konung Kores har givit tilltelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem; drefter m konungen meddela oss sin vilja hrom.

Chapter 6 D gav konung Darejaves befallning att man skulle gra efterforskningar i kansliet i Babel, dr skatterna nedlades. 2Och i Ametas borg, i hvdingdmet Medien, fann man en bokrulle i vilken fljande var upptecknat till hgkomst: 3I konung Kores' frsta regeringsr gav konung Kores denna befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp till att vara en plats dr man frambr offer; och dess grundvalar skola gras fasta. Det skall byggas sextio alnar hgt och sextio alnar brett, 4med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trvirke; och vad som fordras fr omkostnaderna skall utgivas frn konungens hus. 5De krl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och frde till Babel, skall man ock giva tillbaka, s att de komma ter till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall stta in dem i Guds hus.' -- 6Allts, du Tattenai, som r stthllare i landet p andra sidan floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de nmndas medbrder p andra sidan floden: hllen eder fjrran drifrn. 7Lmnen arbetet p detta Guds hus ostrt. Judarnas stthllare och judarnas ldste m bygga detta Guds hus p dess plats. 8Och hrmed giver jag befallning om huru I skolen frfara med dessa judarnas ldste, nr de bygga p detta Guds hus. Av de penningar som givas t konungen i skatt frn landet p andra sidan floden skall vad som fordras fr omkostnaderna redligt utgivas t dessa mn, s att hinder
1

520

Swedish Bible

Anonymous

icke uppstr i arbetet. 9Och vad de behva, ungtjurar, vdurar och lamm till brnnoffer t himmelens Gud, s och vete, salt, vin och olja, det skall, efter uppgift av prsterna i Jerusalem, utgivas t dem dag fr dag utan ngon frsummelse, 10fr att de m kunna frambra offer, till en vlbehaglig lukt t himmelens Gud, och fr att de m bedja fr konungens och hans sners liv. 11Och hrmed giver jag befallning, att om ngon vertrder denna frordning, s skall en bjlke brytas ut ur hans hus, och p den skall man upphnga och fsta honom, och hans hus skall gras till en plats fr orenlighet, drfr att han har s gjort. 12Och m den Gud som har ltit sitt namn bo dr sl ned alla konungar och folk som utrcka sin hand till att vertrda denna frordning, och till att frstra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt fullgjord! 13Alldenstund nu konung Darejaves hade snt ett sdant bud, blev detta redligt fullgjort av Tattenai, stthllaren i landet p andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s ock av deras medbrder. 14Och judarnas ldste byggde vidare och hade god framgng i arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal; man byggde och fullbordade det ssom Israels Gud hade befallt, och ssom Kores och Darejaves och Artasasta, den persiske konungen, hade befallt. 15Och huset blev frdigt till den tredje dagen i mnaden Adar, i konung Darejaves' sjtte regeringsr. 16Och Israels barn, prsterna och leviterna och de vriga som hade terkommit ifrn fngenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med gldje. 17Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra tjurar, tv hundra vdurar och fyra hundra lamm, s ock till syndoffer fr hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar. 18Och man anstllde prsterna, efter deras skiften, och leviterna, efter deras avdelningar, till att frrtta Guds tjnst i Jerusalem, ssom det var freskrivet i Moses bok. 19 Och de som hade terkommit ifrn fngenskapen hllo pskhgtid p fjortonde dagen i frsta mnaden. 20Ty prsterna och leviterna hade d allasammans renat sig, s att de alla voro rena; och de slaktade pskalammet fr alla dem som hade terkommit ifrn fngenskapen, ocks fr sina brder, prsterna, likasvl som fr sig sjlva. 21Och de israeliter som hade tervnt ifrn fngenskapen to drav, jmte alla sdana som hade avskilt sig frn den hedniska landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem fr att ska HERREN, Israels Gud. 22Och de hllo det osyrade brdets hgtid i sju dagar med gldje; ty HERREN hade berett dem gldje, i det att han hade vnt den assyriske konungens hjrta till dem, s att han understdde dem i arbetet p Guds, Israels Guds, hus.

Chapter 7 Efter en tids frlopp, under den persiske konungen Artasastas regering, hnde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, 2son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub, 3son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, 4son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki, 5son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, versteprsten -- 6det hnde sig att denne Esra drog upp frn Babel; han var en skriftlrd, vl frfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels
1

521

Swedish Bible

Anonymous

Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han begrde, eftersom HERRENS, hans Guds, hand var ver honom. 7Ocks en del av Israels barn och av prsterna, leviterna, sngarna, drrvaktarna och tempeltrlarna drog upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsr. 8Och han kom till Jerusalem i femte mnaden, i konungens sjunde regeringsr. 9Ty p frsta dagen i frsta mnaden blev det bestmt att man skulle draga upp frn Babel; och p frsta dagen i femte mnaden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var ver honom. 10Ty Esra hade vnt sitt hjrta till att begrunda HERRENS lag och gra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och rtt. 11S stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav t prsten Esra, den skriftlrde, som var lrd i det som HERREN hade bjudit och stadgat fr Israel: 12Artasasta, konungarnas konung, till prsten Esra, den i himmelens Guds lag lrde, o. s. v. med vlig fortsttning. 13Jag giver hrmed befallning att var och en i mitt rike av Israels folk och av dess prster och leviter, som r villig att fara till Jerusalem, m fara med dig, 14alldenstund du r snd av konungen och hans sju rdgivare till att hlla underskning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag, som r i din hand, 15och till att fra dit det silver och guld som konungen och hans rdgivare av fritt beslut hava givit t Israels Gud, vilken har sin boning i Jerusalem, 16s ock allt det silver och guld som du kan f i hela Babels hvdingdme, tillika med de frivilliga gvor som folket och prsterna giva till sin Guds hus i Jerusalem. 17Allts skall du nu fr dessa penningar ssom en redlig man kpa tjurar, vdurar och lamm, jmte sdant som behves till dithrande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p altaret i eder Guds hus i Jerusalem. 18Och vad du och dina brder finnen fr gott att gra med det silver och guld som bliver ver, det mn I gra efter eder Guds vilja. 19Och alla de krl som givas dig till tempeltjnsten i din Guds hus skall du avlmna infr Jerusalems Gud. 20Och vad du mste utbetala fr det som hrutver behves till din Guds hus, det m du lta utbetala ur konungens skattkammare. 21Och jag, konung Artasasta, giver hrmed befallning till alla skattmstare i landet p andra sidan floden att allt vad prsten Esra, den i himmelens Guds lag lrde, begr av eder, det skall redligt gras och givas, 22nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat vin och hundra bat olja, s ock salt utan srskild freskrift. 23Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant gras och givas till himmelens Guds hus, fr att icke vrede m komma ver konungens och hans sners rike. 24Och vi gra eder veterligt att ingen skall hava makt att lgga skatt, tull eller vgpenningar p ngon prst eller levit, sngare, drrvaktare, tempeltrl eller annan tjnare i detta Guds hus. 25Och du, Esra, m, efter din Guds vishet, den som har blivit dig betrodd, frordna domare och lagkloke till att dma allt folket i landet p andra sidan floden, alla dem som knna din Guds lagar; och om ngon icke knner dessa, skolen I lra honom dem. 26Och var och en som icke gr efter din Guds lag och konungens lag, ver honom skall dom fllas med rttvisa, vare sig till dd eller till landsfrvisning eller till penningbter eller till fngelse. 27Lovad vare HERREN, vra fders Gud, som ingav konungen sdant i hjrtat, nmligen att han skulle frhrliga HERRENS hus i Jerusalem, 28och som lt mig finna nd infr konungen och hans rdgivare och infr alla konungens mktiga hvdingar! 29Och jag knde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var ver mig, och jag frsamlade en del av huvudmnnen i Israel till att draga upp med mig.

522

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 8 Och dessa voro de huvudmn fr familjerna, som under konung Artasastas regering med mig drogo upp frn Babel, och s frhll det sig med deras slkter: 2Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn Hattus; 3av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i slktregistret upptagna mn, ett hundra femtio; 4av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv hundra mn; 5av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra mn; 6av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio mn; 7av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio mn; 8av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom ttio mn; 9av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv hundra aderton mn; 10av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio mn; 11av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjugutta mn; 12av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra tio mn; 13av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem sextio mn; 14av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio mn. 15Och jag frsamlade dessa till den strm som flyter till Ahava, och vi voro lgrade dr i tre dagar. Men nr jag nrmare gav akt p folket och prsterna, fann jag dr ingen av Levi barn. 16D snde jag stad huvudmnnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lrarna Jojarib och Elnatan; 17jag bjd dem g till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder och till tempeltrlarna i Kasifja, p det att man skulle snda till oss tjnare fr vr Guds hus. 18Och eftersom vr Guds goda hand var ver oss, snde de till oss en frstndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn, vensom Serebja med hans sner och brder, aderton mn, 19vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes brder och deras sner, tjugu mn, 20s ock tv hundra tjugu tempeltrlar, alla namngivna, av de tempeltrlar som David och hans frnmsta mn hade givit till leviternas tjnst. 21Och jag lt dr, vid Ahavastrmmen, lysa ut en fasta, fr att vi skulle dmjuka oss infr vr Gud, till att av honom utbedja oss en lyckosam resa fr oss och vra kvinnor och barn och all vr egendom. 22Ty jag blygdes fr att av konungen begra krigsfolk och ryttare till att hjlpa oss mot fiender p vgen, eftersom vi hade sagt till konungen: Vr Guds hand r ver alla dem som ska honom, och s gr det dem vl, men hans makt och hans vrede ro emot alla dem som vergiva honom. 23Drfr fastade vi och skte hjlp av vr Gud, och han bnhrde oss. 24Och jag avskilde tolv av de versta bland prsterna, s ock Serebja och Hasabja och med dem tio av deras brder. 25 Och jag vgde upp t dem silvret och guldet och krlen, den grd till vr Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans rdgivare och hvdingar och av alla de israeliter som voro dr. 26 Jag vgde upp t dem sex hundra femtio talenter silver jmte silverkrl till ett vrde av ett hundra talenter, s ock ett hundra talenter guld, 27drtill tjugu bgare av guld, till ett vrde av tusen dariker, samt tv krl av fin, glnsande koppar, dyrbara ssom guld. 28Och jag sade till dem: I ren helgade t HERREN, och krlen ro helgade, och silvret och guldet r en frivillig gva t HERREN, edra fders Gud. 29S vaken drver och bevaren det, till dess I fn vga upp det i Jerusalem infr de
1

523

Swedish Bible

Anonymous

versta bland prsterna och leviterna och de versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus. 30D togo prsterna och leviterna emot det uppvgda, silvret och guldet och krlen, fr att de skulle fra det till Jerusalem, till vr Guds hus. 31Och vi brto upp frn Ahavastrmmen p tolfte dagen i frsta mnaden fr att draga till Jerusalem; och vr Guds hand var ver oss och rddade oss undan fiender och frst p vgen. 32Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla dr i tre dagar. 33Men p fjrde dagen uppvgdes silvret och guldet och krlen i vr Guds hus, och verlmnades t prsten Meremot, Urias son, och jmte honom t Eleasar, Pinehas' son, och jmte dessa t leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som -- 34alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d upptecknad. 35De landsflyktiga som hade terkommit ifrn fngenskapen offrade nu till brnnoffer t Israels Gud tolv tjurar fr hela Israel, nittiosex vdurar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar, alltsammans till brnnoffer t HERREN. 36Och de verlmnade konungens pbud t konungens satraper och t stthllarna i landet p andra sidan floden, och dessa gvo understd t folket och t Guds hus.

Chapter 9 Sedan allt detta hade skett, trdde ngra av furstarna fram till mig och sade: Varken folket i Israel eller prsterna och leviterna hava hllit sig avskilda frn de frmmande folken, ssom tillbrligt hade varit fr de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kananerna, hetiterna, perisserna, jebuserna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amorerna. 2Ty av deras dttrar hava de tagit hustrur t sig och t sina sner, och s har det heliga slktet blandat sig med de frmmande folken; och furstarna och frestndarna hava varit de frsta att beg sdan otrohet. 3Nr jag nu hrde detta, rev jag snder min livrock och min kpa och ryckte av mig huvudhr och skgg och blev sittande i djup sorg. 4Och alla de som fruktade fr vad Israels Gud hade talat mot sdan otrohet som den de terkomna fngarna hade begtt, de frsamlade sig till mig, under det att jag frblev sittande i min djupa sorg nda till tiden fr aftonoffret. 5Men vid tiden fr aftonoffret stod jag upp frn min bedrvelse och rev snder min livrock och min kpa; drefter fll jag ned p mina knn och utrckte mina hnder till HERREN, min Gud, 6och sade: Min Gud, jag skmmes och blyges fr att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty vra missgrningar hava vxt oss ver huvudet, och vr skuld r stor allt upp till himmelen. 7Frn vra fders dagar nda till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom vra missgrningar hava vi, med vra konungar och prster, blivit givna i frmmande konungars hand, och hava drabbats av svrd, fngenskap, plundring och skam, ssom det gr oss nnu i dag. 8Men nu har ett litet gonblick nd vederfarits oss frn HERREN, vr Gud, s att han har ltit en rddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotfste p sin heliga plats, fr att han, vr Gud, s skulle lta ljus g upp fr vra gon och giva oss ngot litet andrum i vr trldom. 9Ty trlar ro vi, men i vr trldom har vr Gud icke vergivit oss, utan han har ltit oss finna nd infr Persiens konungar, s att de hava givit oss andrum till att upprtta vr Guds hus
1

524

Swedish Bible

Anonymous

och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hgnad plats i Juda och Jerusalem. 10Och vad skola vi nu sga, o vr Gud, efter allt detta? Vi hava ju vergivit dina bud, 11dem som du gav genom dina tjnare profeterna, i det du sade: 'Det land dit I nu kommen, fr att taga det i besittning, r ett besmittat land, genom de frmmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det frn den ena ndan till den andra. 12S given nu icke edra dttrar t deras sner, och tagen icke deras dttrar till hustrur t edra sner. Ja, I skolen aldrig frga efter deras vlfrd och lycka -- detta p det att I mn bliva starka, s att I fn ta av landets goda och lmna det till besittning t edra barn fr evrdlig tid.' 13Skulle vi vl nu, efter allt vad som har kommit ver oss genom vra onda grningar och genom den stora skuld vi hava dragit oss, och sedan du, vr Gud, har skonat oss mer n vra missgrningar frtjnade, och ltit en skara av oss, sdan som denna, bliva rddad -- 14skulle vi vl nu p nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva sdana styggelser? Skulle du d icke vredgas p oss, nda drhn att du frgjorde oss, s att intet mer vore kvar och ingen rddning funnes? 15HERRE, Israels Gud, du r rttfrdig, ty av oss har allenast blivit kvar en rddad skara, ssom i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi hr i vr skuld infr dig, ty vid sdant kan ingen best infr dig.

Chapter 10 D nu Esra s bad och beknde, dr han lg grtande framfr Guds hus, frsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara, mn, kvinnor och barn; ty ocks folket grt bitterligen. 2Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade till Esra: Ja, vi hava varit otrogna mot vr Gud, i det att vi hava tagit till oss frmmande kvinnor frn de andra folken hr i landet. Dock finnes nnu hopp fr Israel. 3S lt oss nu sluta ett frbund med vr Gud, att vi, i kraft av Herrens rdslut och de mns som frukta fr vr Guds bud, vilja avlgsna ifrn oss alla sdana kvinnor jmte deras barn; s br ju ske efter lagen. 4St upp, ty dig ligger denna sak, och vi vilja vara med dig. Var frimodig och grip verket an. 5D stod Esra upp och tog en ed av de versta bland prsterna, leviterna och hela Israel, att de skulle gra ssom det var sagt; och de gingo eden. 6Och Esra stod upp frn platsen framfr Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och nr han hade kommit dit, kunde han varken ta eller dricka; s srjde han ver den otrohet som de terkomna fngarna hade begtt. 7Och man lt utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade terkommit ifrn fngenskapen, att de skulle frsamla sig i Jerusalem; 8och vilken som icke komme till den tredje dagen drefter, i enlighet med furstarnas och de ldstes beslut, hans hela egendom skulle givas till spillo, och han sjlv skulle avskiljas frn de terkomna fngarnas frsamling. 9S frsamlade sig d alla Judas och Benjamins mn i Jerusalem till den tredje dagen, det r p tjugonde dagen i nionde mnaden; och allt folket stannade p den ppna platsen vid Guds hus, sklvande bde p grund av den sak som frelg och p grund av det starka regnet. 10Och prsten Esra stod upp och sade till dem: I haven varit otrogna, i det att I haven tagit till eder
1

525

Swedish Bible

Anonymous

frmmande kvinnor och drigenom kat Israels skuld. 11Men beknnen det nu, HERREN, edra fders Gud, till pris, och gren hans vilja: skiljen eder frn de andra folken hr i landet och frn de frmmande kvinnorna. 12D svarade hela frsamlingen och sade med hg rst: Ssom du har sagt, s tillkommer det oss att gra. 13Men folket r talrikt, och regntiden r nu inne, och man kan icke st hrute; detta rende kan ej heller avslutas p en dag eller tv, ty vi hava mycket frbrutit oss hrutinnan. 14M drfr vra furstar st redo fr hela frsamlingen, och m alla i vra stder, som hava tagit till sig frmmande kvinnor, infinna sig p bestmda tider, och med dem de ldste i var stad och domarna dr, till dess att vi hava avvnt ifrn oss vr Guds vredes gld i denna sak. 15 Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, trdde upp hremot, och Mesullam jmte leviten Sabbetai understdde dem. 16Men de som hade terkommit ifrn fngenskapen gjorde ssom det var sagt. Och man utsg prsten Esra och ngra av huvudmnnen fr familjerna, efter de srskilda familjerna, alla namngivna; och p frsta dagen i tionde mnaden satte de sig att rannsaka hrom. 17Och till frsta dagen i frsta mnaden hade de avslutat rannsakningen om allt som angick de mn vilka hade tagit till sig frmmande kvinnor. 18Bland prsternas sner befunnos fljande hava tagit till sig frmmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans brder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja, 19vilka nu gvo sin hand drp att de skulle avlgsna ifrn sig sina kvinnor; och de skulle frambra en vdur ssom skuldoffer fr den skuld de hade dragit sig; 20 av Immers barn: Hanani och Sebadja; 21av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia; 22 av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa. 23Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser; 24av sngarna: Eljasib; av drrvaktarna: Sallum, Telem och Uri. 25Av det vriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja; 26av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia; 27av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa; 28av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai; 29av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot; 30av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse; 31vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon, 32Benjamin, Malluk, Semarja; 33av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse, Simei; 34av Banis barn: Maadai, Amram och Uel, 35Benaja, Bedeja, Keluhi, 36Vanja, Meremot, Eljasib, 37 Mattanja, Mattenai och Jaasu, 38vidare Bani, Binnui, Simei, 39vidare Selemja, Natan och Adaja, 40 Maknaddebai, Sasai, Sarai, 41Asarel, Selemja, Semarja, 42Sallum, Amarja, Josef; 43av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja. 44Alla dessa hade tagit frmmande kvinnor till hustrur; och bland dessa funnos kvinnor som hade ftt barn.

Nehemiah

526

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 1 Nehemjas, Hakaljas sons, berttelse. I mnaden Kisleu, i det tjugonde ret, nr jag var i Susans borg, 2hnde sig att Hanani, en av mina brder, och ngra andra mn kommo frn Juda. Och jag frgade dem om judarna, den rddade skara som fanns kvar efter fngenskapen, och om Jerusalem. 3 De sade till mig: De kvarblivna, de som efter fngenskapen finnas kvar i hvdingdmet, lida stor nd och smlek, och Jerusalems mur r nedbruten, och dess portar ro uppbrnda i eld. 4Nr jag hade hrt detta, satt jag grtande och srjande i flera dagar och fastade och bad infr himmelens Gud. 5Och jag sade: Ack HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansvrde Gud, du som hller frbund och bevarar nd mot dem som lska dig och hlla dina bud, 6lt ditt ra akta hrp, och lt dina gon vara ppna, och hr din tjnares bn, den som jag nu beder infr dig bde dag och natt, fr Israels barn, dina tjnare, i det att jag beknner Israels barns synder, dem som vi hava begtt mot dig; ty ocks jag och min faders hus hava syndat. 7Vi hava svrt frbrutit oss mot dig; vi hava icke hllit de bud och stadgar och rtter som du gav din tjnare Mose. 8Men tnk p det ord som du gav din tjnare Mose, nr du sade: 'Om I ren otrogna, s skall jag frstr eder bland folken; 9men om I vnden om till mig och hllen mina bud och gren efter dem, d vill jag, om n edra frdrivna vore vid himmelens nda, likvl frsamla dem drifrn och lta dem komma till den plats som jag har utvalt till boning t mitt namn.' 10De ro ju dina tjnare och ditt folk, som du har frlossat genom din stora kraft och din starka hand. 11Ack Herre, lt ditt ra akta p din tjnares bn, ja, p vad dina tjnare bedja, de som vilja frukta ditt namn; lt nu din tjnare vara lyckosam och lt honom finna barmhrtighet infr denne man. Jag var d munsknk hos konungen.
1

Chapter 2 I mnaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsr, vid ett tillflle d vin stod framsatt fr konungen, tog jag vinet och gav det t honom. Och jag hade icke frr visat mig sorgsen infr honom; 2 men nu sade konungen till mig: Varfr ser du s sorgsen ut? Du r ju icke sjuk; du mste hava ngon hjrtesorg. D blev jag vermttan hpen. 3Och jag sade till konungen: M konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, d den stad dr mina fders gravar ro ligger de och dess portar ro frtrda av eld? 4Konungen sade till mig: Vad r det d du begr? D bad jag en bn till himmelens Gud 5och sade till konungen: Om det s tckes konungen, och om du finner behag i din tjnare, s beder jag att du ville lta mig fara till Juda, till den stad dr mina fders gravar ro, p det att jag ter m bygga upp den. 6D frgade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: Huru lnge kan din resa rcka, och nr kan du komma tillbaka? D det nu allts tcktes konungen att lta mig fara, uppgav jag fr honom en bestmd tid. 7Och jag sade till konungen: Om det s tckes konungen, s m brev givas mig till stthllarna i landet p andra sidan floden, att de lta mig fara drigenom, till dess jag kommer till Juda, 8s ock ett
1

527

Swedish Bible

Anonymous

brev till Asaf, uppsyningsmannen ver den kungliga skogsparken, att han lter mig f virke fr att drmed timra upp portarna till borgen som hr till templet, vensom virke till stadsmuren, s ock till det hus dr jag sjlv skall hava min bostad. Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var ver mig. 9Nr jag s kom till stthllarna i landet p andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade snt med mig hrhvitsmn och ryttare. 10Men d horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjnstemannen, hrde detta, frtrt det dem hgeligen att ngon hade kommit fr att se Israels barn till godo. 11Nr jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit dr i tre dagar, 12stod jag upp om natten jmte ngra f mn, utan att hava omtalat fr ngon mnniska vad min Gud ingav mig i hjrtat att gra fr Jerusalem; och det djur som jag red p var det enda jag hade med mig. 13Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkllan och Dyngporten och besg Jerusalems murar, huru de voro nedbrutna, och huru dess portar voro frtrda av eld. 14Och jag drog vidare till Kllporten och till Konungsdammen, men dr var det icke mjligt fr djuret att komma fram med mig. 15D begav jag mig uppfr dalen om natten och besg muren och vnde sedan ter in genom Dalporten och kom s tillbaka. 16Och frestndarna hade icke ftt veta vart jag hade gtt, och vad jag ville gra, ty jag hade nnu icke omtalat ngot fr judarna, prsterna, dlingarna, frestndarna och de vriga, som skulle f med arbetet att gra. 17Men nu sade jag till dem: I sen sjlva i vilken nd vi ro, huru Jerusalem ligger de, och huru dess portar ro uppbrnda i eld. Vlan d, lt oss bygga upp Jerusalems mur, fr att vi icke lngre m vara till smlek. 18Och jag omtalade fr dem huru min Guds hand hade varit mig ndig, s ock vad konungen hade lovat mig. D sade de: Vi vilja st upp och bygga. Och de togo mod till sig fr det goda verket. 19Men nr horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjnstemannen, och araben Gesem hrde detta, bespottade de oss och visade frakt fr oss; och de sade: Vad r det I gren? Viljen I stta eder upp mot konungen? 20D gav jag dem detta svar: Himmelens Gud skall lta det g oss vl, och vi, hans tjnare, vilja st upp och bygga; men I haven ingen del eller rtt eller minnelse i Jerusalem.

Chapter 3 Och versteprsten Eljasib och hans brder, prsterna, stodo upp och byggde Frporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan satte in drrarna. Vidare byggde de nda fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet. 2Drbredvid byggde Jerikos mn; och drbredvid byggde Sackur, Imris son. 3Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och satte in dess drrar, dess riglar och bommar. 4Drbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, p att stta muren i stnd; drbredvid arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel; och drbredvid arbetade Sadok, Baanas son. 5Drbredvid arbetade tekoaiterna, men de frnmsta bland dem ville icke bja sin hals till att tjna sin Herre. 6Gamla porten sattes i stnd av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess drrar, dess riglar och
1

528

Swedish Bible

Anonymous

bommar. 7Drbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon jmte mnnen frn Gibeon och Mispa, som lydde under stthllaren i landet p andra sidan floden. 8Drbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, jmte guldsmederna; och drbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna. Det nstfljande stycket av Jerusalem lt man vara, nda till Breda muren. 9 Drbredvid arbetade Refaja, Hurs son, hvdingen ver ena hlften av Jerusalems omrde. 10 Drbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus; och drbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son. 11En annan strcka sattes i stnd av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son, och drjmte Ugnstornet. 12Drbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, hvdingen ver andra hlften av Jerusalems omrde, han sjlv med sina dttrar. 13Dalporten sattes i stnd av Hanun och Sanoas invnare; de byggde upp den och satte in dess drrar, dess riglar och bommar. De byggde ock ett tusen alnar p muren, nda fram till Dyngporten. 14Och Dyngporten sattes i stnd av Malkia, Rekabs son, hvdingen ver Bet-Hackerems omrde; han byggde upp den och satte in dess drrar, dess riglar och bommar. 15Och Kllporten sattes i stnd av Sallun, Kol-Hoses son, hvdingen ver Mispas omrde; han byggde upp den och lade tak drp och satte in dess drrar, dess riglar och bommar. Han byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga trdgrden, nda fram till trapporna som fra ned frn Davids stad. 16Drnst sattes ett stycke i stnd av Nehemja, Asbuks son, hvdingen ver ena hlften av Bet-Surs omrde, nmligen stycket nda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den grvda dammen och till Hjltehuset. 17Drnst arbetade leviterna under Rehum, Banis son; drbredvid arbetade Hasabja, hvdingen ver ena hlften av Kegilas omrde, fr sitt omrde. 18Drnst arbetade deras brder under Bavai, Henadads son, hvdingen ver andra hlften av Kegilas omrde. 19Drbredvid sattes en annan strcka i stnd av Eser, Jesuas son, hvdingen ver Mispa, nmligen frn platsen mitt emot uppgngen till tyghuset i Vinkeln. 20Drnst sattes, under ivrigt arbete, en annan strcka i stnd av Baruk, Sabbais son, frn Vinkeln nda fram till ingngen till versteprsten Eljasibs hus. 21 Drnst sattes en annan strcka i stnd av Meremot, son till Uria, son till Hackos, frn ingngen till Eljasibs hus nda dit dr Eljasibs hus slutar. 22Drnst arbetade prsterna, mnnen frn Jordansltten. 23Drnst arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus; drnst arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus. 24Drnst sattes en annan strcka i stnd av Binnui, Henadads son, frn Asarjas hus nda fram till Vinkeln och vidare fram till Hrnet. 25 Palal, Usais son, satte i stnd stycket frn platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut frn det vre konungshuset, vid fngelsegrden; drnst kom Pedaja, Pareos' son. 26(Men tempeltrlarna bodde p Ofel nda fram till platsen mitt emot Vattenporten mot ster och det utskjutande tornet.) 27Drnst sattes en annan strcka i stnd av tekoaiterna, frn platsen mitt emot det stora utskjutande tornet nda fram till Ofelmuren. 28Ovanfr Hstporten arbetade prsterna, var och en mitt emot sitt eget hus. 29Drnst arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och drnst arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid stra porten. 30Drnst sattes en annan strcka i stnd av Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjtte son; drnst arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. 31Drnst sattes ett stycke i stnd av

529

Swedish Bible

Anonymous

Malkia, en av guldsmederna, nda fram till tempeltrlarnas och kpmnnens hus, mitt emot Mnstringsporten och vidare fram till Hrnsalen. 32Och mellan Hrnsalen och Frporten arbetade guldsmederna och kpmnnen p att stta muren i stnd.

Chapter 4 Nr nu Sanballat hrde att vi hllo p att bygga upp muren, vredgades han och blev hgeligen frtrnad. Och han bespottade judarna 2och talade s infr sina brder och infr Samariens krigsfolk: Vad r det dessa vanmktiga judar gra? Skall man lta dem hllas? Skola de f offra? Skola de kanhnda i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv t stenarna i grushgarna, dr de ligga frbrnda? 3Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: Huru de n bygga, skall dock en rv komma deras stenmur att rmna, blott han hoppar upp p den. 4Hr, vr Gud, huru fraktade vi ro. Lt deras smdelser falla tillbaka p deras egna huvuden. Ja, lt dem bliva utplundrade i ett land dit de fras ssom fngar. 5verskyl icke deras missgrningar, och lt deras synd icke varda utplnad ur din syn, eftersom de hava varit de byggande till frargelse. 6Och vi byggde p muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva hjd; och folket arbetade med gott mod. 7Men nr Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hrde att man alltjmt hll p med att laga upp Jerusalems murar, och att rmnorna begynte igentppas, d blevo de mycket vreda. 8Och de sammansvuro sig allasammans att g stad och angripa Jerusalem och stra folket i deras arbete. 9D bdo vi till vr Gud; och vi lto hlla vakt mot dem bde dag och natt fr att skydda oss mot dem. 10Men judarna sade: Brarnas kraft sviker, och gruset r alltfr mycket; vi frm icke mer att bygga p muren. 11Vra ovnner ter sade: Innan de f veta eller se ngot, skola vi st mitt ibland dem och drpa dem; s skola vi gra slut p arbetet. 12Nr nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och frn alla hll uppmanade oss, vl tio gnger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem, 13d stllde jag upp folket i de lgsta och mest ppna delarna av staden bakom muren; jag stllde upp dem efter slkter, med sina svrd, spjut och bgar. 14Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till dlingarna och frestndarna och det vriga folket: Frukten icke fr dem; tnken p Herren, den store och fruktansvrde, och striden fr edra brder, edra sner och dttrar, edra hustrur och edra hus. 15Sedan vra fiender slunda hade ftt frnimma att saken var oss bekant, och att Gud hade gjort deras rd om intet, kunde vi alla vnda tillbaka till muren, var och en till sitt arbete. 16Frn den dagen var ena hlften av mina tjnare sysselsatt med arbetet, under det att andra hlften stod vpnad med sina spjut, skldar, bgar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda hus. 17De som byggde p muren och de som lassade p och buro brdor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra hllo de vapnet. 18 Och de som byggde hade var och en sitt svrd bundet vid sin lnd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunblsare. 19Jag hade nmligen sagt till dlingarna och frestndarna och det vriga folket: Arbetet r stort och vidstrckt, och vi ro spridda ver muren, lngt ifrn varandra.
1

530

Swedish Bible

Anonymous

20 21

Dr I nu hren basunen ljuda, dit skolen I frsamla eder till oss; vr Gud skall strida fr oss. S gjorde ock vi vrt arbete, under det att hlften av folket stod vpnad med sina spjut frn morgonrodnadens uppgng, till dess att stjrnorna kommo fram. 22Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tjnare skulle stanna ver natten inne i Jerusalem, s att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete. 23Och varken jag eller mina brder eller mina tjnare eller de som gjorde vakt hos mig lade av klderna; vapnen hllos av var och en fr lika ndvndiga som vatten.

Chapter 5 Och mnnen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot sina judiska brder. 2Ngra sade: Vi med vra sner och dttrar ro mnga; lt oss f sd, s att vi hava att ta och kunna bliva vid liv. 3Och ngra sade: Vra krar, vingrdar och hus mste vi pantstta; lt oss f sd till att stilla vr hunger. 4Och andra sade: Vi hava mst lna penningar p vra krar och vingrdar till skatten t konungen. 5Nu ro ju vra kroppar lika goda som vra brders kroppar, och vra barn lika goda som deras barn; men nd mste vi giva vra sner och dttrar i trldom, ja, ngra av vra dttrar hava redan blivit givna i trldom, utan att vi frm gra ngot drvid, eftersom vra krar och vingrdar ro i andras hnder. 6Nr jag nu hrde deras rop och hrde dessa ord, blev jag mycket vred. 7Och sedan jag hade gtt till rds med mig sjlv, frebrdde jag dlingarna och frestndarna och sade till dem: Det r ocker I bedriven mot varandra. Drefter sammankallade jag en stor folkfrsamling emot dem. 8Och jag sade till dem: Vi hava efter frmga frikpt vra judiska brder som voro slda t hedningarna. Skolen nu I slja edra brder? Skola de behva slja sig t oss? D tego de och hade intet att svara. 9Och jag sade: Vad I gren r icke rtt. I borden ju vandra i vr Guds fruktan, s att vra fiender, hedningarna, ej finge orsak att smda oss. 10Ocks jag och mina brder och mina tjnare hava penningar och sd att fordra av dem; lt oss nu avst frn vr fordran. 11Given dem redan i dag tillbaka deras krar, vingrdar, olivplanteringar och hus, och sknken efter den rnta p penningarna, p sden, p vinet och oljan, som I haven att fordra av dem. 12De svarade: Vi vilja giva det tillbaka och icke utkrva ngot av dem; vi vilja gra ssom du har sagt. Och jag tog en ed av dem, sedan jag hade tillkallat prsterna, att de skulle gra s. 13Drjmte skakade jag fnget p min mantel och sade: Var och en som icke hller detta sitt ord, honom m Gud s skaka bort ifrn hans hus och hans gods; ja, varde han s utskakad och tom p allt. Och hela frsamlingen sade: Amen, och lovade HERREN. Drefter gjorde folket ssom det var sagt. 14Ytterligare r att nmna att frn den dag d jag frordnades att vara stthllare ver dem i Juda land, allts frn Artasastas tjugonde regeringsr nda till hans trettioandra, tolv hela r, varken jag eller mina brder to av stthllarkosten. 15De frra stthllarna, de som hade varit fre mig, hade betungat folket och tagit av dem mat och vin till ett vrde av mer n fyrtio siklar silver, och jmvl deras tjnare hade frfarit hrt mot folket. Men s gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.
1

531

Swedish Bible

Anonymous

16

Dessutom hll jag i att arbeta p muren, och ingen ker kpte vi oss; och alla mina tjnare voro frsamlade vid arbetet dr. 17Och av judarna och deras frestndare to ett hundra femtio man vid mitt bord, frutom dem som kommo till oss ifrn folken runt omkring oss. 18Och vad som tillreddes fr var dag, nmligen en oxe och sex utskta fr, frutom fglar, det tillreddes p min bekostnad; och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Men likvl krvde jag icke ut stthllarkosten, eftersom arbetet tyngde s svrt p folket. 19Tnk, min Gud, p allt vad jag har gjort fr detta folk, och rkna mig det till godo!

Chapter 6 Nr nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och vra vriga fiender hrde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer fanns ngon rmna i den -- om jag ock vid den tiden nnu icke hade satt in drrar i portarna -- 2d snde Sanballat och Gesem bud till mig och lto sga: Kom, lt oss trda tillsammans i Kefirim i Onos dal. De tnkte nmligen gra mig ngot ont. 3Men jag skickade bud till dem och lt sga: Jag har ett stort arbete fr hnder och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke vila, ssom dock mste ske, om jag lmnade det och komme ned till eder. 4 Och de snde samma bud till mig fyra gnger; men var gng gav jag dem samma svar som frut. 5 D snde Sanballat fr femte gngen till mig sin tjnare med samma bud, och denne hade nu med sig ett ppet brev. 6Dri var skrivet: Det frljudes bland folken, och psts jmvl av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att det r drfr du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras konung -- sdant sger man. 7Du lr ock hava bestllt profeter som i Jerusalem skola utropa och frkunna att du r konung i Juda. Eftersom nu konungen nog fr hra talas hrom, drfr m du nu komma, s att vi f rdsl med varandra. 8D snde jag bud till honom och lt svara: Intet av det du sger har ngon grund, utan det r dina egna pfund. 9De ville nmligen alla skrmma oss, i tanke att vi d skulle frlora allt mod till arbetet, och att detta s skulle bliva ogjort. Styrk du nu i stllet mitt mod! 10Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel; han hll sig d inne. Och han sade: Lt oss tillsammans g till Guds hus, in i templet, och sedan stnga igen templets drrar. Ty de skola komma fr att drpa dig; om natten skola de komma fr att drpa dig. 11Men jag svarade: Skulle en man sdan som jag vilja fly? Eller kan vl en man av mitt slag g in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke g dit. 12Jag frstod nmligen att Gud icke hade snt honom, utan att han frebdade mig sdant, blott drfr att Tobia och Sanballat hade lejt honom. 13Han var lejd, fr att jag skulle lta skrmma mig till att gra ssom han sade och drmed frsynda mig; p detta stt ville de framkalla ont rykte om mig, fr att sedan kunna smda mig. 14Tnk, min Gud p Tobia, vensom Sanballat, efter dessa hans grningar, s ock p profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrmma mig! 15Och muren blev frdig p tjugufemte dagen i mnaden Elul, efter femtiotv dagar. 16Nr nu alla vra fiender hrde detta, betogos de, alla de kringboende folken, av fruktan, och sgo att de hade kommit illa till korta;
1

532

Swedish Bible

Anonymous

ty de frstodo nu att detta arbete var vr Guds verk. 17Vid denna tid snde ock Juda dlingar mnga brev till Tobia, och brev frn Tobia ankommo ock till dem. 18Ty mnga i Juda voro genom ed frbundna med honom; han var nmligen mg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son. 19Dessa plgade ocks infr mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia snde ock brev fr att skrmma mig.

Chapter 7 Nr nu muren var uppbyggd, satte jag in drrarna; och drrvaktare, sngare och leviter blevo anstllda. 2Och till beflhavare ver Jerusalem satte jag min broder Hanani jmte Hananja, hvitsman i borgen, ty denne hlls fr en plitlig man och var gudfruktig mer n mnga andra. 3 Och jag sade till dem: Jerusalems portar m icke ppnas, frrn solen r hgt uppe; och medan vakten nnu str kvar, skall man stnga drrarna och stta bommarna fr. Och I skolen stlla ut vakter av Jerusalems invnare, var och en p hans post, s att envar fr st framfr sitt eget hus. 4 Och staden var vidstrckt och stor, men dr fanns icke mycket folk, och husen voro icke uppbyggda. 5 Och min Gud ingav mig i hjrtat att jag skulle frsamla dlingarna, frestndarna och folket fr att upptecknas i slktregister. D fann jag slktfrteckningen ver dem som frst hade dragit upp, och jag fann dri s skrivet: 6Dessa voro de mn frn hvdingdmet, som drogo upp ur den landsflykt och fngenskap till vilken de hade blivit bortfrda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vnde tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad, 7i det att de fljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och Baana. Detta var antalet mn av Israels meniga folk: 8Pareos' barn: tv tusen ett hundra sjuttiotv; 9Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv; 10Aras barn: sex hundra femtiotv; 11Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv tusen tta hundra aderton; 12Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra; 13Sattus barn: tta hundra fyrtiofem; 14Sackais barn: sju hundra sextio; 15Binnuis barn: sex hundra fyrtiotta; 16Bebais barn: sex hundra tjugutta; 17Asgads barn: tv tusen tre hundra tjugutv; 18Adonikams barn: sex hundra sextiosju; 19Bigvais barn: tv tusen sextiosju; 20Adins barn: sex hundra femtiofem; 21Aters barn av Hiskia: nittiotta; 22Hasums barn: tre hundra tjugutta; 23 Besais barn: tre hundra tjugufyra; 24Harifs barn: ett hundra tolv; 25Gibeons barn: nittiofem; 26 mnnen frn Bet-Lehem och Netofa: ett hundra ttiotta; 27mnnen frn Anatot: ett hundra tjugutta; 28mnnen frn Bet-Asmavet: fyrtiotv; 29mnnen frn Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra fyrtiotre; 30mnnen frn Rama och Geba: sex hundra tjuguen; 31mnnen frn Mikmas: ett hundra tjugutv; 32mnnen frn Betel och Ai: ett hundra tjugutre; 33mnnen frn det andra Nebo: femtiotv; 34den andre Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra; 35Harims barn: tre hundra tjugu; 36Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; 37Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen; 38Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio. 39Av prsterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre; 40Immers barn: ett tusen femtiotv; 41Pashurs barn: ett tusen tv hundra
533
1

Swedish Bible

Anonymous

fyrtiosju; 42Harims barn: ett tusen sjutton. 43Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: sjuttiofyra; 44av sngarna: Asafs barn: ett hundra fyrtiotta; 45av drrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettiotta. 46Av tempeltrlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, 47Keros' barn, Sias barn, Padons barn, 48 Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn, 49Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn, 50Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn, 51Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn, 52Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn, 53Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, 54Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn, 55Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn, 56Nesias barn, Hatifas barn. 57Av Salomos tjnares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas barn, 58Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, 59Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons barn. 60Tempeltrlarna och Salomos tjnares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotv. 61Och dessa voro de som drogo stad frn Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin slkt, och huruvida de voro av Israel: 62Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotv. 63Och av prsterna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais dttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. 64Dessa skte efter sina slktregister, men man kunde icke finna dem; drfr blevo de ssom ovrdiga uteslutna frn prstadmet. 65Och stthllaren tillsade dem att de icke skulle f ta av det hgheliga, frrn en prst uppstode med urim och tummim. 66Hela frsamlingen utgjorde sammanrknad fyrtiotv tusen tre hundra sextio, 67frutom deras tjnare och tjnarinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem hrde tv hundra fyrtiofem sngare och sngerskor. 68 69Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu snor. 70Och somliga bland huvudmnnen fr familjerna gvo sknker till arbetet. Stthllaren gav till kassan i guld ett tusen dariker, drtill femtio sklar och fem hundra trettio prsterliga livkldnader. 71Och somliga bland huvudmnnen fr familjerna gvo till arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver tv tusen tv hundra minor. 72Och det vriga folkets gvor utgjorde i guld tjugu tusen dariker och i silver tv tusen minor, s ock sextiosju prsterliga livkldnader. 73Och prsterna, leviterna, drrvaktarna, sngarna, en del av meniga folket samt tempeltrlarna, korteligen hela Israel, bosatte sig i sina stder.

Chapter 8 Nr sjunde mnaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina stder, frsamlade sig folket, alla ssom en man, p den ppna platsen framfr Vattenporten; och de bdo Esra, den skriftlrde, att hmta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit t Israel. 2D framlade prsten Esra lagen fr frsamlingen, fr bde mn och kvinnor, alla som kunde frst vad de hrde; detta var p frsta dagen i sjunde mnaden. 3Och han frelste drur vid den ppna platsen framfr Vattenporten, frn dagningen till middagen, fr mn och kvinnor, dem som kunde frst det; och allt folket lyssnade till lagboken. 4Och Esra, den skriftlrde, stod p en hg trstllning som man
534
1

Swedish Bible

Anonymous

hade gjort fr det ndamlet; och bredvid honom stodo Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja p hans hgra sida, och till vnster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam. 5Och Esra ppnade boken, s att allt folket sg det, ty han stod hgre n allt folket; och nr han ppnade den, stod allt folket upp. 6Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade: Amen, Amen, med upprckta hnder; och de bjde sig ned och tillbdo HERREN med ansiktet mot jorden. 7Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod dr, var och en p sin plats. 8Och de frelste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen, s att man frstod det som lstes. 9Och Nehemja, han som var stthllare, och prsten Esra, den skriftlrde, och leviterna, som undervisade folket, sade till allt folket: Denna dag r helgad t HERREN, eder Gud; srjen icke och grten icke. Ty allt folket grt, nr de hrde lagens ord. 10Och han sade ytterligare till dem: Gn bort och ten eder bsta mat och dricken edert staste vin, och snden omkring gvor drav till dem som icke hava ngot tillrett t sig, ty denna dag r helgad t vr Herre. Och varen icke bedrvade, ty frjd i HERREN r eder starkhet. 11Ocks leviterna lugnade allt folket och sade: Varen stilla, ty dagen r helig; varen icke bedrvade. 12Och allt folket gick bort och t och drack; de snde ock omkring gvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada; ty de hade aktat p det som man hade kungjort fr dem. 13Dagen drefter frsamlade sig huvudmnnen fr hela folkets familjer, s ock prsterna och leviterna, till Esra, den skriftlrde, fr att giva nrmare akt p lagens ord. 14Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit att Israels barn skulle bo i lvhyddor under hgtiden i sjunde mnaden, 15och att man skulle kungra och lta utropa i alla deras stder och i Jerusalem och sga: Gn ut p bergen och hmten lv av olivtrd, planterade eller vilda, och lv av myrten, palmtrd och andra lummiga trd, och gren lvhyddor, ssom det r freskrivet. 16 D gick folket ut och hmtade sdant och gjorde sig hyddor p tak och p grdar, var och en t sig, s ock p grdarna till Guds hus och p den ppna platsen vid Vattenporten och p den ppna platsen vid Efraimsporten. 17Och hela frsamlingen, s mnga som hade kommit tillbaka ifrn fngenskapen, gjorde sig lvhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty frn Jesuas, Nuns sons, dagar nda till den dagen hade Israels barn icke gjort s. Och dr rdde mycket stor gldje. 18Och man frelste ur Guds lagbok var dag, frn den frsta dagen till den sista. Och de hllo hgtid i sju dagar, och p ttonde dagen hlls en hgtidsfrsamling p freskrivet stt.

Chapter 9 Men p tjugufjrde dagen i samma mnad frsamlade sig Israels barn och hllo fasta och kldde sig i sorgdrkt och strdde jord p sina huvuden. 2Och de som voro av Israels slkt avskilde sig frn alla frmlingar och trdde s fram och beknde sina synder och sina fders missgrningar. 3 Och de stodo upp, var och en p sin plats, och man frelste ur HERRENS, deras Guds, lagbok
1

535

Swedish Bible

Anonymous

under en fjrdedel av dagen; och under en annan fjrdedel beknde de sina synder och tillbdo HERREN, sin Gud. 4Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani trdde upp p leviternas upphjning och ropade med hg rst till HERREN, sin Gud. 5Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: Stn upp och loven HERREN, eder Gud, frn evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt hrliga namn, som r upphjt ver allt lov och pris. 6Du allena r HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras hrskara, jorden och allt vad drp r, haven och allt vad som r i dem, och det r du som behller det allt vid liv; och himmelens hrskara tillbeder dig. 7Du r HERREN Gud, som utvalde Abram och frde honom ut frn det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham. 8Och du fann hans hjrta fast i tron infr dig, och du slt med honom det frbundet att du skulle giva t hans sd kananernas, hetiternas, amorernas, perissernas, jebusernas och girgasernas land, ja, giva det t dem; och du uppfyllde dina ord, ty du r rttfrdig. 9Och du sg till vra fders betryck i Egypten och hrde deras rop vid Rda havet. 10Du gjorde tecken och under p Farao och p alla hans tjnare och p allt folket i hans land; ty du frnam att dessa handlade vermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som r detsamma n i dag. 11Havet klv du itu fr dem, s att de gingo mitt igenom havet p torr mark; men deras frfljare lt du sjunka i djupet ssom stenar, i vldiga vatten. 12Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, fr att lysa dem p den vg de skulle g. 13Och du steg ned p berget Sinai och talade till dem frn himmelen och gav dem rttfrdiga rtter och riktiga lagar, goda stadgar och bud. 14Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tjnare Mose. 15Och du gav dem brd frn himmelen, nr de hungrade, och lt vatten komma ut ur klippan, nr de trstade; och du tillsade dem att g och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva t dem. 16Men vra fder, de voro vermodiga; de voro hrdnackade, s att de icke hrde p dina bud. 17De ville icke hra och tnkte icke p de under som du hade gjort med dem, utan voro hrdnackade och valde i sin genstrvighet en anfrare, fr att vnda tillbaka till sin trldom. Men du r en frltande Gud, ndig och barmhrtig, lngmodig och stor i mildhet; och du vergav dem icke. 18Nej, fastn de gjorde t sig en gjuten kalv och sade: 'Detta r din Gud, han som har frt dig upp ur Egypten', och fastn de gjorde sig skyldiga till stora hdelser, 19s vergav du dem likvl icke i knen, efter din stora barmhrtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrn dem, utan ledde dem p vgen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem p den vg de skulle g. 20Din gode Ande snde du att undervisa dem, och ditt manna frvgrade du icke deras mun, och vatten gav du dem, nr de trstade. 21I fyrtio r frsrjde du dem i knen, s att intet fattades dem; deras klder blevo icke utslitna, och deras ftter svullnade icke. 22Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter t dem p skilda hll; och de intogo Sihons land, det land som tillhrde konungen i Hesbon, och det land som tillhrde Og, konungen i Basan 23Och du lt deras barn bliva talrika ssom stjrnorna p himmelen, och frde dem in i det land varom du hade sagt till deras fder att de skulle komma dit och taga det i besittning. 24S kommo d barnen och togo landet i besittning, och du kuvade fr dem landets inbyggare, kananerna, och gav dessa i deras hand, bde konungarna och folken dr i landet, s att

536

Swedish Bible

Anonymous

de gjorde med dem vad de ville. 25Och de intogo befsta stder och ett brdigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, vingrdar, olivplanteringar och frukttrd i myckenhet; och de to och blevo mtta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda. 26Men de blevo genstrviga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och drpte dina profeter, som varnade dem och ville omvnda dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora hdelser. 27D gav du dem i deras ovnners hand, s att dessa frtryckte dem; men nr de i sin nds tid ropade till dig, hrde du det frn himmelen, och efter din stora barmhrtighet gav du dem frlsare, som frlste dem ur deras ovnners hand. 28Nr de s kommo till ro, gjorde de ter vad ont var infr dig. D verlmnade du dem i deras fienders hand, s att dessa fingo rda ver dem; men nr de ter ropade till dig, d hrde du det frn himmelen och rddade dem efter din barmhrtighet, mnga gnger. 29Och du varnade dem och ville omvnda dem till din lag; men de voro vermodiga och hrde icke p dina bud, utan syndade mot dina rtter, om vilka det gller att den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem; de spjrnade emot i genstrvighet och voro hrdnackade och ville icke hra. 30Du hade frdrag med dem i mnga r och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke drtill; d gav du dem i de frmmande folkens hand. 31Men i din stora barmhrtighet gjorde du icke alldeles nde p dem och vergav dem icke; ty du r en ndig och barmhrtig Gud. 32Och nu, vr Gud, du store, vldige och fruktansvrde Gud, du som hller frbund och bevarar nd, nu m du icke akta fr ringa all den vedermda som har trffat oss, vra konungar, vra furstar, vra prster, vra fder och hela ditt folk, ifrn de assyriska konungarnas dagar nda till denna dag. 33Nej, du r rttfrdig vid allt det som har kommit ver oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga. 34Och vra konungar, vra furstar, vra prster och vra fder hava icke gjort efter din lag och icke aktat p dina bud och p de varningar som du har ltit komma till dem. 35Och fastn de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och brdiga land som du hade uppltit fr dem, hava de nd icke tjnat dig och icke omvnt sig frn sina onda grningar. 36Se, vi ro nu andras tjnare; i det land som du gav t vra fder, fr att de skulle ta dess frukt och dess goda, just dr ro vi andras tjnare, 37och sin rika avkastning giver det t de konungar som du fr vra synders skull har satt ver oss. Och de rda ver vra kroppar och vr boskap ssom de vilja, och vi ro i stor nd. Nehemja, 10 Kapitlet Frbundets frnyelse och innehll. 38P grund av allt detta slto vi ett fast frbund och uppsatte det skriftligen; och p skrivelsen, som frsgs med sigill, stodo vra furstars, vra leviters och vra prsters namn.

Chapter 10 Fljande namn stodo p skrivelserna som buro sigillen: Nehemja, stthllaren, Hakaljas son, och Sidkia, 2Seraja, Asarja, Jeremia, 3Pashur, Amarja, Malkia, 4Hattus, Sebanja, Malluk, 5Harim, Meremot, Obadja, 6Daniel, Ginneton, Baruk, 7Mesullam, Abia, Mijamin, 8Maasja, Bilgai, Semaja;
1

537

Swedish Bible

Anonymous

dessa voro prsterna. 9Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn, Kadmiel, 10 s ock deras brder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 11Mika, Rehob, Hasabja, 12Sackur, Serebja, Sebanja, 13Hodia, Bani och Beninu. 14Folkets huvudmn voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, 15Bunni, Asgad, Bebai, 16Adonia, Bigvai, Adin, 17Ater, Hiskia, Assur, 18Hodia, Hasum, Besai, 19Harif, Anatot, Nobai, 20Magpias, Mesullam, Hesir, 21Mesesabel, Sadok, Jaddua, 22 Pelatja, Hanan, Anaja, 23Hosea, Hananja, Hassub, 24Hallohes, Pilha, Sobek, 25Rehum, Hasabna, Maaseja, 26Ahia, Hanan, Anan, 27Malluk, Harim och Baana. 28Och det vriga folket, prsterna, leviterna, drrvaktarna, sngarna, tempeltrlarna och alla de som hade avskilt sig frn de frmmande folken och vnt sig till Guds lag, s ock deras hustrur, sner och dttrar, alla som hade kommit till moget frstnd, 29dessa slto sig till sina frnmligare brder och gingo ed och svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit given genom Guds tjnare Mose, och att de skulle hlla och gra efter alla HERRENS, vr HERRES, bud och rtter och stadgar, 30att vi icke skulle giva vra dttrar t de frmmande folken, ej heller taga deras dttrar till hustrur t vra sner. 31Och nr de frmmande folken frde in handelsvaror eller ngot slags sd till salu p sabbatsdagen, skulle vi icke kpa det av dem p sabbat eller helgdag; och vi skulle lta vart sjunde r vara frir och d avst frn alla slags krav. 32Och vi faststllde fr oss den frpliktelsen att ssom vr grd rligen erlgga en tredjedels sikel till tjnsten i vr Guds hus, 33nmligen till skdebrden, och till det dagliga brnnoffret, och till offren p sabbaterna, vid nymnaderna och hgtiderna, och till tackoffren, och till syndoffren fr Israels frsoning, och till allt arbete i vr Guds hus. 34Och vi, prsterna, leviterna och folket, kastade lott angende vedoffret, huru man rligen skulle fra det till vr Guds hus p bestmda tider, efter vra familjer, fr att antndas p HERRENS, vr Guds, altare, ssom det r freskrivet i lagen. 35Och vi skulle rligen fra till HERRENS hus frstlingen av vr mark, och frstlingen av all frukt p alla slags trd, 36och de frstfdda av vra sner och av vr boskap, ssom det r freskrivet i lagen; vi skulle fra till vr Guds hus de frstfdda bde av vra fkreatur och av vr smboskap, till prsterna som gjorde tjnst i vr Guds hus. 37Och frstlingen av vrt mjl och vra offergrder, s ock av allt slags trdfrukt, av vin och olja skulle vi fra till prsterna, in i kamrarna i vr Guds hus, och tionden av vr jord till leviterna; ty det var leviterna som skulle uppbra tionden i alla de stder vid vilka vi brukade jorden. 38Och en prst, en av Arons sner, skulle vara med leviterna, nr leviterna uppburo tionden; och sjlva skulle leviterna fra tionden av sin tionde upp till vr Guds hus, in i frrdshusets kamrar. 39Ty svl de vriga israeliterna som Levi barn skulle fra sin offergrd av sd, vin och olja in i dessa kamrar, dr helgedomens krl och de tjnstgrande prsterna, vensom drrvaktarna och sngarna voro. Allts skulle vi icke frsumma vr Guds hus.

Chapter 11

538

Swedish Bible

Anonymous

Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det vriga folket kastade lott, fr att s var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de andra stderna. 2Och folket vlsignade alla de mn som frivilligt bosatte sig i Jerusalem. 3Och de huvudmn i hvdingdmet, som bodde i Jerusalem, bodde var och en dr han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga israeliter, prster, leviter och tempeltrlar, s ock Salomos tjnares barn. 4I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn, nmligen: Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres' barn, 5 s ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son. 6Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra sextiotta stridbara mn. 7Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, 8och nst honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjugutta. 9Joel, Sikris son, var tillsyningsman ver dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i beflet ver staden. 10Av prsterna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin 11samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12s ock deras brder, som frrttade sysslorna i huset, tta hundra tjugutv; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia, 13s ock hans brder, huvudmn fr familjer, tv hundra fyrtiotv; vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son till Mesillemot, son till Immer, 14s ock deras brder, dugande mn, ett hundra tjugutta; och tillsyningsman ver dem var Sabdiel, Haggedolims son. 15Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni, 16s ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten ver de yttre sysslorna vid Guds hus och hrde till leviternas huvudmn, 17 vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, snganfraren, som vid bnen tog upp lovsngen, och Bakbukja, den av hans brder, som var nrmast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jeditun. 18Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tv hundra ttiofyra. 19Och drrvaktarna, Ackub, Talmon och deras brder, som hllo vakt vid portarna, voro ett hundra sjuttiotv. 20Och de vriga israeliterna, prsterna och leviterna bodde i alla de andra stderna i Juda, var och en i sin arvedel. 21Men tempeltrlarna bodde p Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten ver tempeltrlarna. 22Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, sngarna. 23Ty ett kungligt pbud var utfrdat angende dem, och en bestmd utanordning var fr var dag faststlld fr sngarna. 24Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick konungen till handa i var sak som rrde folket. 25Och i byarna med tillhrande utmarker bodde ock en del av Juda barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och underlydande orter, i Jekabseel och dess byar, 26vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet 27och Hasar-Sual, s ock i Beer-Seba och underlydande orter, 28i Siklag, vensom i Mekona och underlydande orter, 29i En-Rimmon, Sorga, Jarmut, 30Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker, i Aseka och underlydande orter; och de hade sina boningsorter frn Beer- Seba nda till Hinnoms dal. 31Och Benjamins barn hade sina boningsorter frn Geba: i Mikmas och Aja, s ock i Betel och underlydande
539

Swedish Bible

Anonymous

orter, 32i Anatot, Nob, Ananja, 33Hasor, Rama, Gittaim, 34Hadid, Seboim, Neballat, 35Lod, Ono, och Timmermansdalen. 36Och av leviterna blevo ngra avdelningar frn Juda rknade till Benjamin.

Chapter 12 Och dessa voro de prster och leviter som drogo upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra, 2Amarja, Malluk, Hattus, 3Sekanja, Rehum, Meremot, 4Iddo, Ginnetoi, Abia, 5Mijamin, Maadja, Bilga, 6Semaja, Jojarib, Jedaja, 7Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa voro huvudmn fr prsterna och fr sina brder i Jesuas tid. 8Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som jmte sina brder frestod lovsngen; 9vidare Bakbukja och Unno, deras brder, som hade sina platser mitt emot dem, s att var avdelning hade sin tjnstgring. 10Och Jesua fdde Jojakim, och Jojakim fdde Eljasib, och Eljasib Jojada, 11och Jojada fdde Jonatan, och Jonatan fdde Jaddua. 12Och i Jojakims tid voro huvudmnnen fr prsternas familjer fljande: fr Seraja Meraja, fr Jeremia Hananja, 13fr Esra Mesullam, fr Amarja Johanan, 14fr Malluki Jonatan, fr Sebanja Josef, 15fr Harim Adna, fr Merajot Helkai, 16 fr Iddo Sakarja, fr Ginneton Mesullam, 17fr Abia Sikri, fr Minjamin, fr Moadja Piltai, 18fr Bilga Sammua, fr Semaja Jonatan, 19fr Jojarib Mattenai, fr Jedaja Ussi, 20fr Sallai Kallai, fr Amok Eber, 21fr Hilkia Hasabja, fr Jedaja Netanel. 22I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo huvudmnnen fr leviternas familjer upptecknade, vens prsterna under persern Darejaves' regering. 23Huvudmnnen fr Levi barns familjer ro upptecknade i krnikeboken, nda till Johanans, Eljasibs sons, tid. 24Och leviternas huvudmn voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, samt deras brder, som stodo mitt emot dem fr att lova och tacka, ssom gudsmannen David hade bjudit, den ena tjnstgrande avdelningen jmte den andra. 25Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub hllo ssom drrvaktare vakt ver frrdshusen vid portarna. 26 Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i Nehemjas, stthllarens, och i prsten Esras, den skriftlrdes, tid. 27Och nr Jerusalems mur skulle invigas, uppskte man leviterna p alla deras orter och frde dem till Jerusalem fr att hlla invignings- och gldjehgtid under tacksgelse och sng, med cymbaler, psaltare och harpor. 28D frsamlade sig sngarnas barn svl frn nejden runt omkring Jerusalem som frn netofatiternas byar, 29vensom frn Bet-Haggilgal och frn Gebas och Asmavets utmarker; ty sngarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. 30 Och prsterna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren. 31Och jag lt Juda furstar stiga upp p muren. Drefter anordnade jag tv stora lovsngskrer och hgtidstg; den ena kren gick till hger ovanp muren, fram till Dyngporten. 32Och dem fljde Hosaja och ena hlften av Juda furstar 33samt Asarja, Esra och Mesullam, 34Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia, 35vensom ngra av prsterna sner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 36s ock hans brder Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids
540
1

Swedish Bible

Anonymous

musikinstrumenter; och Esra, den skriftlrde, gick i spetsen fr dem. 37Och de gingo ver Kllporten och rakt fram uppfr trapporna till Davids stad, p trappan i muren ovanfr Davids hus, nda fram till Vattenporten mot ster. 38Och efter den andra lovsngskren, som gick t motsatt hll, fljde jag med andra hlften av folket, ovanp muren, upp genom Ugnstornet nda till Breda muren, 39 vidare ver Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom Hananeltornet, nda fram till Frporten; och de stannade vid Fngelseporten. 40Sedan trdde de bda lovsngskrerna upp i Guds hus, och likas jag och ena hlften av frestndarna jmte mig, 41s ock prsterna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, 42och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Och sngarna lto sngen ljuda under Jisrajas anfrarskap. 43Och de offrade p den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade berett dem stor gldje; ocks kvinnor och barn voro glada. Och gldjen frn Jerusalem hrdes vida omkring. 44 Vid samma tid tillsattes mn som skulle frest frrdskamrarna dr offergrder, frstling och tionde nedlades; de skulle i dem hopsamla frn stadskrarna det som efter lagen tillkom prsterna och leviterna. Ty gldje rdde i Juda ver att prsterna och leviterna nu gjorde sin tjnst. 45Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstjnsten och vid reningarna, och likas gjorde sngarna och drrvaktarna sin tjnst, ssom David och hans son Salomo hade bjudit. 46Ty redan i fordom tid, p Davids och Asafs tid, hans som var anfrare fr sngarna, sjngos lov- och tacksgelsesnger till Gud. 47Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel t sngarna och drrvaktarna vad som tillkom dem fr var dag; och man gav t leviterna deras helgade andel, och leviterna gvo t Arons sner deras helgade andel.

Chapter 13 Vid samma tid frelste man ur Moses bok fr folket, och man fann dri skrivet att ingen ammonit eller moabit ngonsin skulle f komma in i Guds frsamling, 2drfr att de icke hade kommit Israels barn till mtes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att frbanna dem; fastn vr Gud frvandlade frbannelsen till vlsignelse. 3Och nr de hade hrt lagen, avskilde de allt slags frmmande folk frn Israel. 4Men en tid frut hade prsten Eljasib, som var satt att frest kammaren i vr Guds hus, och som var en frnde till Tobia, 5t denne inrett en stor kammare, dr man frut plgade lgga in spisoffret, rkelsen och krlen och den tionde av sd, vin och olja, som var bestmd t leviterna, sngarna och drrvaktarna, s ock offergrden t prsterna. 6Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsr hade jag terkommit till konungen. Men sedan jag efter ngon tid hade utbett mig tillstnd av konungen, 7begav jag mig till Jerusalem. Och nr jag dr frnam det onda som Eljasib hade gjort till frmn fr Tobia, d han hade inrett t honom en kammare i frgrdarna till Guds hus, 8misshagade detta mig hgeligen; och jag lt kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren. 9Drefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lt ter stlla in i dem Guds hus' krl, s ock
1

541

Swedish Bible

Anonymous

spisoffret och rkelsen. 10Och nr jag vidare fick veta att man icke hade givit t leviterna vad dem tillkom, varfr ock leviterna och sngarna, i stllet fr att frrtta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods, 11d frebrdde jag frestndarna detta och sade: Varfr har Guds hus blivit s frsummat? Och jag hmtade dem tillhopa och lt dem instlla sig p sina platser. 12Och hela Juda frde fram till frrdshusen sin tionde av sd, vin och olja; 13och jag satte prsten Selemja och Sadok, den skriftlrde, och Pedaja, en av leviterna, till frvaltare ver frrdshusen och gav dem till bitrde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda ssom plitliga mn, och de skulle nu ombesrja utdelningen t sina brder. 14Tnk frdenskull p mig, min Gud, och lt icke de fromma grningar bliva utplnade, som jag har gjort fr min Guds hus och fr tjnstgringen dr! 15Vid samma tid sg jag i Juda huru man trampade vinpressarna p sabbaten och frde hem sd, som man lastade p snor, s ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man frde sdant till Jerusalem p sabbatsdagen; och jag varnade dem, nr de slde dessa livsfrndenheter. 16Och tyrierna, som vistades dr, frde in fisk och alla slags varor och slde dem p sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem. 17D frebrdde jag Juda dlingar detta och sade till dem: Huru kunnen I handla s illa och drmed ohelga sabbatsdagen? 18Var det icke drfr att edra fder gjorde sdant som vr Gud lt all denna olycka komma ver oss och ver denna stad? Och nu dragen I nnu strre vrede ver Israel genom att s ohelga sabbaten. 19Och s snart det begynte bliva mrkt i Jerusalems portar fre sabbaten, tillsade jag att man skulle stnga drrarna; jag tillsade ock att man icke skulle ppna dem frrn efter sabbaten. Och jag stllde ngra av mina tjnare p vakt vid portarna, fr att intet lastgods skulle kunna fras in p sabbatsdagen. 20 D stannade kpmn och frsljare av alla slags varor utanfr Jerusalem ver natten, och det bde en och tv gnger. 21Men jag varnade dem och sade till dem: Varfr stannen I ver natten framfr muren? Om I nnu en gng gren s, skall jag lta min hand drabba eder. 22Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och hlla vakt vid portarna, fr att sabbatsdagen mtte hllas helig. Tnk ock drfr p mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora nd! 23P den tiden sg jag ocks judiska mn som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24Och deras barn talade till hlften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock ngot av de andra folkens tungoml. 25D frebrdde jag dem detta och uttalade frbannelser ver dem, ja, ngra av dem slog jag och ryckte jag i skgget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: I skolen icke giva edra dttrar t deras sner, ej heller skolen I av deras dttrar taga hustrur t edra sner eller t eder sjlva. 26Var det icke med sdant som Salomo, Israels konung, frsyndade sig? Det fanns bland de mnga folken ingen konung som var hans like, ty han var lskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung ver hela Israel. Likvl kommo de frmmande kvinnorna ocks honom att synda. 27Och nu skulle vi om eder f hra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot vr Gud, i det att I haven tagit till eder frmmande kvinnor! 28 Och en son till Jojada, versteprsten Eljasibs son, var mg till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrn mig. 29Tnk p dem, min Gud, drfr att de hava beflckat prstadmet och prstadmets och leviternas frbund! 30S renade jag folket ifrn allt frmmande vsen; och jag

542

Swedish Bible

Anonymous

faststllde vad prsterna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla, 31och huru vedoffret p bestmda tider skulle avlmnas, och huru med frstlingsgvorna skulle frfaras. Tnk hrp, min Gud, och rkna mig det till godo!

Esther
Chapter 1 I Ahasveros' tid -- den Ahasveros' som regerade frn Indien nda till Etiopien, ver ett hundra tjugusju hvdingdmen -- 2under den tiden, medan konung Ahasveros satt p konungatronen i Susans borg, tilldrog sig fljande. 3I sitt tredje regeringsr gjorde han ett gstabud fr alla sina furstar och tjnare, varvid Persiens och Mediens hrfrare och hans frnmsta mn och furstarna i hvdingdmena voro samlade infr honom. 4Och han lt dem under mnga dagar se sin konungsliga hrlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt -- under ett hundra ttio dagar. 5 Och nr dessa dagar hade gtt till nda, gjorde konungen ett sju dagars gstabud fr allt det folk som fanns i Susans borg, bde stora och sm, i den inhgnade trdgrd som hrde till konungapalatset. 6Dr hngde tapeter av linne, bomull och mrkbltt tyg, uppsatta med vita och purpurrda snren i ringar av silver och p pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stodo p ett golv som var inlagt med grn och vit marmor och med prlglnsande och svart sten. 7Och dryckerna sattes fram i gyllene krl, det ena icke likt det andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, ssom det hvdes hos en konung. 8Och nr man drack, gllde den lagen att intet tvng skulle rda; ty konungen hade befallt alla sina hovmstare att de skulle rtta sig efter vars och ens nskan. 9Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gstabud fr kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats. 10Nr d p sjunde dagen konungens hjrta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas, de sju hovmn som gjorde tjnst hos konung Ahasveros, 11att de skulle fra drottning Vasti, prydd med kunglig krona, infr konungen, fr att han skulle lta folken och furstarna se hennes sknhet, ty hon var fager att skda. 12 Men drottning Vasti ville icke komma, fastn konungen befallde henne det genom hovmnnen. D blev konungen mycket frtrnad. och hans vrede upptndes. 13Och konungen frgade de vise som voro kunniga i tidstecknens tydning (ty konungens renden plgade s lggas fram fr alla i lag och rtt kunniga; 14och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som voro konungens nrmaste mn och innehade frmsta platsen i riket); han frgade: 15Vad skall man efter lag gra med drottning Vasti, d hon nu icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmnnen? 16Memukan svarade infr konungen och furstarna: Icke mot konungen allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros' hvdingdmen. 17Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor, och skall leda till att de frakta sina mn, d de ju kunna sga: 'Konung
543
1

Swedish Bible

Anonymous

Ahasveros befallde att man skulle fra drottning Vasti infr honom, men hon kom icke.' 18Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, nr de f hra vad drottningen har gjort, beropa detta infr alla konungens furstar, och drav skall komma frakt och frtret mer n nog. 19Om det s tckes konungen, m han drfr lta en kunglig befallning utg -- och m denna upptecknas i Persiens och Mediens lagar, s att den bliver orygglig -- att Vasti icke mer skall f komma infr konung Ahasveros' ansikte; och hennes konungsliga vrdighet give konungen t en annan, som r bttre n hon. 20Nr s den frordning som konungen utfrdar bliver kunnig i hela hans rike, s stort det r, d skola alla kvinnor giva sina mn tillbrlig ra, bde stora och sm. 21Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde ssom Memukan hade sagt. 22Skrivelser blevo snda till alla konungens hvdingdmen, till vart hvdingdme med dess skrift och till vart folk p dess tungoml, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks tungoml.

Chapter 2 Efter en tids frlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt sig, tnkte han ter p Vasti och vad hon hade gjort, och vad som var beslutet om henne. 2D sade konungens mn som betjnade honom: M man fr konungens rkning ska upp unga och fagra jungfrur, 3och m konungen i sitt rikes alla hvdingdmen frordna vissa mn som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till fruhuset i Susans borg och verlmna dem t konungens hovman Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad ndigt r till deras beredelse. 4Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i Vastis stlle. Detta tal behagade konungen, och han gjorde s. 5I Susans borg fanns d en judisk man som hette Mordokai, son till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit; 6 denne hade blivit bortfrd frn Jerusalem med de fngar som frdes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, nr denne frdes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel. 7Han var fosterfader t Hadassa, som ock kallades Ester, hans farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder. Hon var en flicka med skn gestalt, fager att skda; och efter hennes faders och moders dd hade Mordokai upptagit henne ssom sin egen dotter. 8D nu konungens befallning och pbud blev kunnigt, och mnga unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och verlmnades t Hegai, blev ock Ester hmtad till konungshuset och verlmnad t kvinnovaktaren Hegai. 9Och flickan behagade honom och fann nd infr honom; drfr skyndade han att giva henne vad ndigt var till hennes beredelse, s ock den kost hon skulle hava, vensom att giva henne frn konungshuset de sju trnor som utsgos t henne. Och han lt henne med sina trnor flytta in i den bsta delen av fruhuset. 10Men om sitt folk och sin slkt hade Ester icke yppat ngot, ty Mordokai hade frbjudit henne att yppa ngot drom. 11Och Mordokai gick var dag fram och ter utanfr grden till fruhuset, fr att f veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne. 12Nu var det s, att nr ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att g in till konung Ahasveros, sedan med henne hade frfarits i tolv mnader ssom det var pbjudet om kvinnorna (s lng tid tgick
1

544

Swedish Bible

Anonymous

nmligen till att bereda dem: sex mnader med myrraolja och sex mnader med vlluktande kryddor och annat som var ndigt till kvinnornas beredelse), 13nr allts en kvinna gick in till konungen, d fick hon taga med sig ifrn fruhuset till konungshuset allt vad hon begrde. 14Och sedan hon om aftonen hade gtt ditin, skulle hon om morgonen, nr hon gick tillbaka, g in i det andra fruhuset och verlmnas t konungens hovman Saasgas, som hade vakten ver bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit sdant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom. 15D nu ordningen att g in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begrde hon intet annat n det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, rdde henne till. Och Ester fann nd fr allas gon, som sgo henne. 16Ester blev hmtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde mnaden, det r mnaden Tebet, i hans sjunde regeringsr. 17Och Ester blev konungen krare n alla de andra kvinnorna, och hon fann nd och ynnest infr honom mer n alla de andra jungfrurna, s att han satte en kunglig krona p hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis stlle. 18Och konungen gjorde ett stort gstabud fr alla sina furstar och tjnare, ett gstabud till Esters ra; och han beviljade skattelindring t sina hvdingdmen och delade ut sknker, ssom det hvdes en konung. 19Nr sedermera jungfrur fr andra gngen samlades tillhopa och Mordokai satt i konungens port 20(men Ester hade, ssom Mordokai bjd henne, icke yppat ngot om sin slkt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais befallning, likasom nr hon var under hans vrd), 21 vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port, blevo Bigetan och Teres, tv av de hovmn hos konungen, som hllo vakt vid trskeln, frbittrade p konung Ahasveros och skte tillflle att bra hand p honom. 22Hrom fick Mordokai kunskap, och han berttade det fr drottning Ester; drefter omtalade Ester det fr konungen p Mordokais vgnar. 23Saken blev nu underskt och s befunnen; och de blevo bda upphngda p tr. Och detta upptecknades i krnikan, fr konungen.

Chapter 3 En tid hrefter upphjde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hg vrdighet och gav honom frmsta platsen bland alla de furstar som voro hos honom. 2Och alla konungens tjnare som voro i konungens port bjde kn och fllo ned fr Haman, ty s hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai bjde icke kn och fll icke ned fr honom. 3D sade konungens tjnare som voro i konungens port till Mordokai: Varfr vertrder du konungens bud? 4Och nr de dag efter dag hade sagt s till honom, utan att han lyssnade till dem, berttade de det fr Haman, fr att se om Mordokais frklaring skulle f glla: ty han hade berttat fr dem att han var en jude. 5 Nr nu Haman sg att Mordokai icke bjde kn eller fll ned fr honom, uppfylldes han med vrede. 6Men det syntes honom fr ringa att bra hand allenast p Mordokai, sedan man berttat fr honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman skte tillflle att utrota alla judar som funnos
1

545

Swedish Bible

Anonymous

i Ahasveros' hela rike, drfr att de voro Mordokais landsmn. 7I frsta mnaden, det r mnaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsr, kastades pur, det r lott, infr Haman om var srskild dag och var srskild mnad intill tolfte mnaden, det r mnaden Adar. 8Och Haman sade till konung Ahasveros: Hr finnes ett folk som bor kringspritt och frstrtt bland de andra folken i ditt rikes alla hvdingdmen. Deras lagar ro olika alla andra folks, och de gra icke efter konungens lagar; drfr r det icke konungen vrdigt att lta dem vara. 9Om det s tckes konungen, m frdenskull en skrivelse utfrdas, att man skall frgra dem. Tio tusen talenter silver skall jag d kunna vga upp t tjnstemnnen till att lggas in i konungens skattkamrar. 10D tog konungen ringen av sin hand och gav den t agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovn. 11Drefter sade konungen till Haman: Silvret vare dig sknkt, och med folket m du gra ssom du finner fr gott. 12S blevo d konungens sekreterare tillkallade p trettonde dagen i frsta mnaden, och en skrivelse, alldeles sdan som Haman ville, utfrdades till konungens satraper och till stthllarna ver de srskilda hvdingdmena och till furstarna ver de srskilda folken, till vart hvdingdme med dess skrift och till vart folk p dess tungoml. I konung Ahasveros' namn utfrdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring. 13Sedan kringsndes med ilbud brev till alla konungens hvdingdmen, att man skulle utrota, drpa och frgra judarna, bde unga och gamla, bde barn och kvinnor, alla p en och samma dag, nmligen p trettonde dagen i tolfte mnaden, det r mnaden Adar, varvid ock deras godelar ssom byte skulle givas till plundring. 14I skrivelsen stod att i vart srskilt hvdingdme ett pbud, ppet fr alla folk, skulle utfrdas, som innehll att de skulle vara redo den dagen. 15Och p grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast stad, s snart pbudet hade blivit utfrdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestrtning rdde i staden Susan.

Chapter 4 Nr Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han snder sina klder och kldde sig i sck och aska, och gick s ut i staden och uppgav hgljudda och bittra klagorop. 2Och han begav sig till konungens port och stannade framfr den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var kldd i sorgdrkt. 3Och i vart hvdingdme dit konungens befallning och pbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, grto och klagade, ja, de flesta satte sig i sck och aska. 4Nr nu Esters tjnarinnor och hovmn kommo och berttade detta fr henne, blev drottningen hgeligen frskrckt; och hon skickade ut klder till Mordokai, fr att man skulle klda honom i dem och taga av honom sorgdrkten; men han tog icke emot dem. 5D kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmn som konungen hade anstllt i hennes tjnst, och bjd honom att g till Mordokai, fr att f veta vad som var p frde, och varfr han gjorde s. 6Nr d Hatak kom ut till Mordokai p den ppna platsen i staden framfr konungens port, 7berttade Mordokai fr honom allt vad som hade hnt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat vga upp till
1

546

Swedish Bible

Anonymous

konungens skattkamrar, fr att han skulle f frgra judarna. 8Och en avskrift av det skrivna pbud som hade blivit utfrdat i Susan om att de skulle utrotas lmnade han honom ock, fr att han skulle visa Ester den och bertta allt fr henne, och lgga henne att g in till konungen och bedja honom om misskund och ska nd hos honom fr sitt folk. 9Och Hatak kom och berttade fr Ester vad Mordokai hade sagt. 10D bjd Ester Hatak att g till Mordokai och sga: 11Alla konungens tjnare och folket i konungens hvdingdmen veta, att om ngon, vare sig man eller kvinna, gr in till konungen p den inre grden utan att vara kallad, s gller fr var och en samma lag: att han skall ddas, sframt icke konungen rcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken p att han fr leva. Men jag har icke p trettio dagar varit kallad att komma till konungen. 12Nr man nu berttade fr Mordokai vad Ester hade sagt, 13sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: Tnk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, drfr att du r i konungens hus. 14Nej, om du tiger stilla vid detta tillflle, s skall nog hjlp och rddning beredas judarna frn ngot annat hll, men du och din faders hus, I skolen frgras. Vem vet om du icke just fr en sdan tid som denna har kommit till konungslig vrdighet? 15D lt Ester giva Mordokai detta svar: 16G stad och frsamla alla judar som finnas i Susan, och hllen fasta fr mig; I skolen icke ta eller dricka ngot under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina trnor vill ock sammalunda fasta; drefter vill jag g in till konungen, fastn det r emot lagen. Och skall jag g frlorad, s m det d ske. 17 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles ssom Ester hade bjudit honom.

Chapter 5 P tredje dagen kldde Ester sig i konungslig skrud och trdde in p den inre grden till konungshuset, mitt emot sjlva konungshuset; konungen satt d p sin konungatron i det kungliga palatset, mitt emot palatsets drr. 2Nr nu konungen sg drottning Ester st p grden, fann hon nd fr hans gon, s att konungen rckte ut mot Ester den gyllene spira, som han hade i sin hand; d gick Ester fram och rrde vid ndan av spiran. 3Och konungen sade till henne: Vad nskar du, drottning Ester, och vad r din begran? Gllde den ock hlften av riket, s skall den beviljas dig. 4 Ester svarade: Om det s tckes konungen, m konungen jmte Haman i dag komma till ett gstabud, som jag har tillrett fr honom. 5D sade konungen: Skynden att hmta hit Haman, fr att s m ske, som Ester har begrt. S kommo d konungen och Haman till gstabudet, som Ester hade tillrett. 6Och nr vinet dracks, sade konungen till Ester: Vad r din bn? Den vare dig beviljad. Och vad r din begran? Gllde den ock hlften av riket, s skall den uppfyllas. 7Ester svarade och sade: Min bn och min begran r: 8om jag har funnit nd fr konungens gon, och det tckes konungen att bevilja min bn och uppfylla min begran, s m konungen och Haman komma till nnu ett gstabud, som jag vill tillreda fr dem; d skall jag i morgon gra ssom konungen har befallt. 9Och Haman gick drifrn den dagen, glad och vl till mods. Men nr han fick se Mordokai i konungens port och denne varken stod upp eller ens rrde sig fr honom, d uppfylldes Haman
1

547

Swedish Bible

Anonymous

med vrede mot Mordokai. 10Men Haman betvang sig och gick hem; drefter snde han och lt hmta sina vnner och sin hustru Seres. 11Och Haman talade fr dem om sin rikedom och hrlighet och om sina mnga barn och om all den storhet, som konungen hade givit honom, och om huru konungen i allt hade upphjt honom ver de andra furstarna och konungens vriga tjnare. 12Och Haman sade ytterligare: Icke heller har drottning Ester ltit ngon annan n mig komma med konungen till det gstabud, som hon hade tillrett; och jmvl i morgon r jag bjuden till henne, jmte konungen. 13Men vid allt detta kan jag dock icke vara till freds, s lnge jag ser juden Mordokai sitta i konungens port. 14D sade hans hustru Seres och alla hans vnner till honom: Lt resa upp en ple, femtio alnar hg, och bed i morgon konungen, att Mordokai m bliva upphngd drp; d kan du glad komma med konungen till gstabudet. Detta behagade Haman, och han lt resa upp plen.

Chapter 6 Den natten kunde konungen icke sova; drfr lt han hmta krnikan, dr minnesvrda hndelser voro upptecknade, och man frelste ur den fr konungen. 2D fann man dr skrivet, att Mordokai hade berttat, hurusom Bigetana och Teres, tv av de hovmn, som hllo vakt vid trskeln, hade skt tillflle att bra hand p konung Ahasveros. 3Konungen frgade: Vilken ra och upphjelse har vederfarits Mordokai fr detta? Konungens mn, som betjnade honom, svarade: Intet sdant har vederfarits honom. 4D sade konungen: r ngon nu tillstdes p grden? Och Haman hade just kommit in p den yttre grden till konungshuset fr att bedja konungen, att Mordokai mtte bliva upphngd p den ple, som han hade ltit stta upp fr hans rkning. 5S svarade honom d konungens tjnare: Ja, Haman str drute p grden. Konungen sade: Lt honom komma in. 6Nr d Haman kom in, sade konungen till honom: Huru skall man gra med den man, som konungen vill ra? Men Haman tnkte i sitt hjrta: Vem skulle konungen vilja bevisa ra mer n mig? 7Drfr sade Haman till konungen: Om konungen vill ra ngon, 8s skall man hmta en konungslig kldnad, som konungen sjlv har burit, och en hst, som konungen sjlv har ridit p, och p vilkens huvud en kunglig krona r fst; 9och man skall verlmna kldnaden och hsten t en av konungens frnmsta furstar, och kldnaden skall sttas p den man, som konungen vill ra, och man skall fra honom ridande p hsten fram p den ppna platsen i staden och utropa framfr honom: 'S gr man med den man, som konungen vill ra.' 10D sade konungen till Haman: Skynda dig att taga kldnaden och hsten, ssom du har sagt, och gr s med juden Mordokai, som sitter i konungens port. Underlt intet av allt vad du har sagt. 11S tog d Haman kldnaden och hsten och satte kldnaden p Mordokai och frde honom ridande fram p den ppna platsen i staden och utropade framfr honom: S gr man med den man, som konungen vill ra. 12 Och Mordokai vnde tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, srjande och med verhljt huvud. 13Och nr Haman frtljde fr sin hustru Seres och alla sina vnner vad som hade
1

548

Swedish Bible

Anonymous

hnt honom, sade hans vise mn och hans hustru Seres till honom: Om Mordokai, som du har begynt att st tillbaka fr, r av judisk brd, s frmr du intet mot honom, utan skall komma alldeles till korta fr honom. 14Medan de nnu s talade med honom, kommo konungens hovmn fr att skyndsamt hmta Haman till gstabudet, som Ester hade tillrett.

Chapter 7 S kommo d konungen och Haman till gstabudet hos drottning Ester. 2Och nr vinet dracks, sade konungen till Ester, ocks nu p andra dagen: Vad r din bn, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad r din begran? Gllde den ock hlften av riket, s skall den uppfyllas. 3Drottning Ester svarade och sade: Om jag har funnit nd fr dina gon, o konung, och det s tckes konungen, s blive mitt liv mig sknkt p min bn, och mitt folks p min begran. 4Ty vi ro slda, jag och mitt folk, till att utrotas, drpas och frgras. Om vi allenast hade blivit slda till trlar och trlinnor, s skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke sdan, att vi borde besvra konungen drmed. 5 D svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: Vem r den, och var r den, som har frdristat sig att s gra? 6Ester sade: En htsk och illvillig man r det: den onde Haman dr. D blev Haman frskrckt fr konungen och drottningen. 7Och konungen stod upp i vrede och lmnade gstabudet och gick ut i palatsets trdgrd; men Haman trdde fram fr att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han sg, att konungen hade beslutit hans ofrd. 8Nr konungen drefter kom tillbaka till gstabudssalen frn palatsets trdgrd, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, dr Ester satt; d sade konungen: Vill han ock va vld mot drottningen, hrinne i min nrvaro? Knappt hade detta ord gtt ver konungens lppar, frrn man hljde ver Hamans ansikte. 9Och Harebona, en av hovmnnen hos konungen, sade: Vid Hamans hus str redan en ple, femtio alnar hg, som Haman ltit resa upp fr Mordokai, vilkens ord en gng var konungen till sdant gagn. D sade konungen: Hngen upp honom p den. 10S hngde de upp Haman p den ple, som han hade ltit stta upp fr Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.
1

Chapter 8 Samma dag gav konung Ahasveros t drottning Ester Hamans, judarnas ovns, hus. Och Mordokai fick tilltrde till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var fr henne. 2Och konungen tog av sig ringen, som han hade ltit taga ifrn Haman, och gav den t Mordokai. Och Ester satte Mordokai ver Hamans hus. 3Och Ester talade ytterligare infr konungen, i det att hon fll ned fr hans ftter; hon bnfll honom grtande, att han skulle avvnda agagiten Hamans onda rd och det anslag, som denne hade frehaft mot judarna. 4D rckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och trdde fram infr konungen 5och sade: Om det s tckes
1

549

Swedish Bible

Anonymous

konungen, och om jag har funnit nd infr honom, och det synes konungen vara riktigt och jag r honom till behag, s m en skrivelse utfrdas fr att terkalla de brev, som innehllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev fr att frgra judarna i alla konungens hvdingdmen. 6Ty huru skulle jag kunna uthrda att se den olycka, som eljest trffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uthrda att se mina landsmn frgras? 7D sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: Se, Hamans hus har jag givit t Ester, och han sjlv har blivit upphngd p en ple, drfr att han ville bra hand p judarna. 8Men utfrden nu ock I en skrivelse angende judarna i konungen namn, ssom I finnen fr gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som r utfrdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke terkallas. 9S blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, p tjugutredje dagen i tredje mnaden, det r mnaden Sivan, och en skrivelse, alldeles sdan som Mordokai ville, utfrdades till judarna och till satraperna, stthllarna och furstarna i hvdingdmena, frn Indien nda till Etiopien, ett hundra tjugusju hvdingdmen, till vart hvdingdme med dess skrift och till vart folk p dess tungoml, jmvl till judarna med deras skrift och p deras tungoml. 10Han utfrdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. Drefter kringsnde han brev med ilbud till hst, som redo p kungliga travare frn stuterierna, 11att konungen tillstadde judarna i var srskild stad att frsamla sig till frsvar fr sitt liv och att i vart folk och hvdingdme utrota, drpa och frgra alla vpnade skaror, som angrepe dem, vensom barn och kvinnor, varvid deras godelar ssom byte skulle givas till plundring, 12detta p en och samma dag i alla konung Ahasveros' hvdingdmen, nmligen p trettonde dagen i tolfte mnaden, det r mnaden Adar. 13I skrivelsen stod, att i vart srskilt hvdingdme ett pbud, ppet fr alla folk, skulle utfrdas, som innehll, att judarna skulle vara redo till den dagen att hmnas p sina fiender. 14 Och p grund av konungens befallning drogo ilbuden p de kungliga travarna skyndsamt och med hast stad, s snart pbudet hade blivit utfrdat i Susans borg. 15Men Mordokai gick ut frn konungen i konungslig kldnad av mrkbltt och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurrtt tyg, under det att staden Susan jublade och var glad. 16Fr judarna hade nu uppgtt ljus och gldje, frjd och ra. 17Och i vart hvdingdme och i var stad, dit konungens befallning och pbud kom, blev gldje och frjd bland judarna, och de hllo gstabud och hgtid. Och mnga ur de frmmande folken blevo judar, ty frskrckelse fr judarna hade fallit ver dem.

Chapter 9 P trettonde dagen i tolfte mnaden, det r mnaden Adar, den dag d konungens befallning och pbud skulle verkstllas, och d judarnas fiender hade hoppats att bliva dem vermktiga -fastn det vnde sig s, att judarna i stllet skulle bliva sina motstndare vermktiga -- 2p den dagen frsamlade sig judarna i sina stder, i alla konung Ahasveros' hvdingdmen, fr att kasta
1

550

Swedish Bible

Anonymous

sig ver dem, som skte deras ofrd; och ingen kunde st dem emot, ty frskrckelse fr dem hade fallit ver alla folk. 3Och alla furstarna i hvdingdmena och satraperna och stthllarna och konungens tjnstemn understdde judarna, ty frskrckelse fr Mordokai hade fallit ver dem. 4 Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut i alla hvdingdmen, eftersom denne Mordokai lev allt strre och strre. 5Och judarna anstllde med sina svrd ett nederlag verallt bland sina fiender och drpte och frgjorde dem och frforo ssom de ville med sina motstndare. 6I Susans borg drpte och frgjorde judarna fem hundra mn. 7Och Parsandata, Dalefon, Aspata, 8Porata, Adalja, Aridata, 9Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata, 10judarnas ovn Hamans, Hammedatas sons, tio sner drpte de; men till plundring rckte de icke ut sin hand. 11 Samma dag fick konungen veta huru mnga som hade blivit drpta i Susans borg. 12D sade konungen till drottning Ester: I Susans borg hava judarna drpt och frgjort fem hundra mn utom Hamans tio sner; vad skola de d icke hava gjort i konungens vriga hvdingdmen? Vad r nu din bn? Den vare dig beviljad. Och vad r ytterligare din begran? Den skall uppfyllas. 13Ester svarade: Om det s tckes konungen, s m det ocks i morgon tillstdjas de judar, som ro i Susan, att gra efter pbudet fr i dag; och m Hamans tio sner bliva upphngda p plen. 14D befallde konungen, att s skulle ske, och pbudet blev utfrdat i Susan; drefter blevo Hamans tio sner upphngda. 15och de judar, som voro i Susan, frsamlade sig ocks p fjortonde dagen i mnaden Adar och drpte i Susan tre hundra mn; men till plundring rckte de icke ut sin hand. 16 Och de vriga judarna, de som voro i konungen hvdingdmen, frsamlade sig till frsvar fr sitt liv och skaffade sig ro fr sina fiender, i det att drpte sjuttiofem tusen av dessa sina motstndare; men till plundring rckte de icke ut sin hand. 17Detta skedde p trettonde dagen i mnaden Adar; men p fjortonde dagen vilade de och firade den ssom en gstabuds- och gldjedag. 18De judar ter, som voro i Susan, hade frsamlat sig bde den trettonde dagen och p den fjortonde; men de vilade p den femtonde dagen och firade den ssom en gstabuds- och gldjedag. 19Drfr fira judarna p landsbygden, de som bo i landsortsstderna, den fjortonde dagen i mnaden Adar ssom en gldje-, gstabuds- och hgtidsdag, p vilken de snda gvor till varandra av den mat de hava tillagat. 20Och Mordokai tecknade upp dessa hndelser och snde skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' hvdingdmen, bde nra och fjrran, 21och stadgade ssom lag fr dem, att de alltid, r efter r, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i mnaden Adar, 22eftersom det var p dessa dagar som judarna hade ftt ro fr sina fiender, och eftersom i denna mnad deras bedrvelse hade blivit frvandlad till gldje och deras sorg till hgtid. Drfr skulle de fira dessa dagar ssom gstabuds- och gldjedagar, p vilka de skulle snda gvor till varandra av den mat de hade tillagat, s ock sknker till de fattiga. 23Och judarna antogo ssom sed, vad de nu hade begynt att gra, det varom Mordokai hade skrivit till dem -- 24detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovn, hade frehaft sitt anslag mot judarna till att frgra dem och hade kastat pur, det r lott, till att pltsligt verfalla och frgra dem; 25varemot konungen, nr han hade ftt veta detta, hade givit befallning och utfrdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade frehaft mot judarna, skulle vnda tillbaka p hans eget huvud, s att han sjlv och hans sner hade blivit

551

Swedish Bible

Anonymous

upphngda p plen. 26Frdenskull blevo dessa dagar kallade purim efter ordet pur; och frdenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de sjlva hrav hade sett, och vad som hade vederfarits dem, 27stadgade judarna och antogo ssom orygglig sed fr sig och sina efterkommande och fr alla, som slto sig till dem, att alltid, r efter r, fira dessa bda dagar, efter freskriften om dem och p den fr dem bestmda tiden, 28och att dessa dagar skulle ihgkommas och firas i alla tider, i var slkt, i vart hvdingdme och i var stad, s att dessa purimsdagar oryggligt skulle hllas bland judarna och deras minnelse icke upphra bland deras efterkommande. 29Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai uppsatte nyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, fr att stadga ssom en lag, vad som freskrevs i detta nya brev om purim. 30Och skrivelser, vnligt och vlvilligt avfattade, utsndes till alla judar i de ett hundra tjugusju hvdingdmena i Ahasveros' rike, 31fr att stadga ssom lag, att de skulle fira dessa purimsdagar p deras bestmda tider s, som juden Mordokai och drottning Ester stadgade fr dem, och s, som de stadgade fr sig sjlva och sina efterkommande, nmligen med freskrivna fastor och vliga klagorop. 32Allts blevo genom Esters befallning dessa freskrifter om purim stadgade ssom lag; och den tecknades upp i en bok.

Chapter 10 Och konung Ahasveros tog skatt bde av fastlandet och av arna i havet. 2Och allt vad han i sin makt och sin vldighet gjorde, vensom berttelsen om den storhet, till vilken konungen upphjde Mordokai, det finnes upptecknat i de mediska och persiska konungarnas krnika. 3Ty juden Mordokai var konung Ahasveros' nrmaste man, och han var stor bland judarna och lskad av alla sina brder, eftersom han skte sitt folks bsta och lade sig ut fr alla sina landsmn till deras vlfrd.
1

Job
Chapter 1 I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda. 2t honom fddes sju sner och tre dttrar; 3och han gde sju tusen fr, tre tusen kameler, fem hundra par oxar och fem hundra sninnor, drtill tjnare i stor mngd. S var denne man mktigare n ngon annan i sterlandet. 4Och hans sner hade fr sed att g stad och hlla gstabud, den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de snde d och inbjdo sina tre systrar att ta och dricka tillsammans med dem. 5Nr s en omgng av gstabudsdagar var till nda, snde Job efter dem fr att helga dem; bittida om morgonen offrade han d ett brnnoffer
552
1

Swedish Bible

Anonymous

fr var och en av dem. Ty Job tnkte Kanhnda hava mina barn syndat och i sina hjrtan talat frgripligt om Gud. S gjorde Job fr var gng. 6Men nu hnde sig en dag att Guds sner kommo och trdde fram infr HERREN, och klagaren kom ocks med bland dem. 7D frgade HERREN klagaren: Varifrn kommer du? klagaren svarade HERREN och sade: Frn en vandring utver jorden och frn en frd omkring p den. 8D sade HERREN till klagaren: Har du givit akt p min tjnare Job? Ty p jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som s fruktar Gud och flyr det onda. 9klagaren svarade HERREN och sade: r det d fr intet som Job fruktar Gud? 10Du har ju p allt stt beskrmat honom och hans hus och allt vad han ger; du har vlsignat hans hnders verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet. 11Man rck ut din hand och kom vid detta allt som han ger; frvisso skall han d mitt i ansiktet tala frgripliga ord mot dig. 12HERREN sade till klagaren: Vlan, allt vad han ger vare givet i din hand; allenast mot honom sjlv m du icke rcka ut din hand. S gick klagaren bort ifrn HERRENS ansikte. 13Nr nu en dag hans sner och dttrar hllo mltid och drucko vin i den ldste broderns hus, 14Kom en budbrare till Job och sade: Oxarna gingo fr plogen, och sninnorna betade drbredvid; 15d fllo saberna in och rvade bort dem, och folket slogo de med svrdsegg. Jag var den ende som kom undan, fr att jag skulle underrtta dig drom. 16Medan denne nnu talade, kom ter en och sade: Guds eld fll ifrn himmelen och slog ned bland smboskapen och folket och frtrde dem. Jag var den ende som kom undan, fr att jag skulle underrtta dig drom. 17 Medan denne nnu talade, kom ter en och sade: Kalderna stllde upp sitt manskap i tre hopar och fllo s ver kamelerna och rvade bort dem, och folket slogo de med svrdsegg. Jag var den ende som kom undan, fr att jag skulle underrtta dig drom. 18Under det att denne nnu talade, kom ter en annan och sade: Dina sner och dttrar hllo mltid och drucko vin i den ldste broderns hus; 19d kom en stark storm fram ver knen och tog tag i husets fyra hrn, och det fll omkull ver folket, s att de frgingos. Jag var den ende som kom undan, fr att jag skulle underrtta dig drom. 20D stod Job upp och rev snder sin mantel och skar av hret p sitt huvud. Och han fll ned till jorden och tillbad 21och sade: Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vnda ter dit; HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn! 22Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot Gud.

Chapter 2 ter hnde sig en dag att Guds sner kommo och trdde fram infr HERREN; och klagaren kom ocks med bland dem och trdde fram infr HERREN. 2D frgade HERREN klagaren: Varifrn kommer du? klagaren svarade HERREN och sade: Frn en vandring utver jorden och frn en frd omkring p den. 3D sade HERREN till klagaren: Har du givit akt p min tjnare Job? Ty p jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som s fruktar Gud och flyr det onda; och nnu hller han fast vid sin ostrafflighet. S har du d uppeggat mig
1

553

Swedish Bible

Anonymous

mot honom till att utan sak frdrva honom. 4klagaren svarade HERREN och sade: Hud fr hud; allt vad man ger giver man ju fr att sjlv slippa undan. 5Men rck ut din hand och kom vid hans ktt och ben; frvisso skall han d mitt i ansiktet tala frgripliga ord mot dig. 6HERREN sade till klagaren: Vlan, han vare given i din hand; allenast hans liv m du skona. 7S gick klagaren bort ifrn HERRENS ansikte och slog Job med svra bulnader, ifrn fotbladet nda till hjssan. 8Och han tog sig en lerskrva att skrapa sig med, dr han satt mitt i askan. 9D sade hans hustru till honom: Hller du nnu fast vid din ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och d. 10Man han svarade henne: Du talar ssom en draktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi d icke ocks taga emot det onda? Vid allt detta syndade Job icke med sina lppar. 11 Men tre vnner till Job fingo hra om alla de olyckor som hade trffat honom, och de kommo s, var och en frn sin ort; Elifas frn Teman, Bildad frn Sua och Sofar frn Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig stad fr att mka honom och trsta honom. 12Men nr de, nnu p avstnd, lyfte upp sina gon och sgo att de icke mer kunde knna igen honom, brusto de ut i grt och revo snder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned ver sina huvuden. 13 Sedan sutto de med honom p jorden i sju dagar och sju ntter, utan att ngon av dem talade ett ord till honom, eftersom de sgo att hans plga var mycket stor.

Chapter 3 Drefter upplt Job sin mun och frbannade sin fdelsedag; 2Job tog till orda och sade: 3M den dag utplnas, p vilken jag fddes, och den natt som sade: Ett gossebarn r avlat. 4M den dagen vndas i mrker, m Gud i hjden ej frga efter den och intet dagsljus lysa drver. 5Mrkret och ddsskuggan brde den ter, molnen lgre sig ver den; frskrcke den allt som kan frmrka en dag. 6Den natten m gripas av tjockaste mrker; ej m den f frjda sig bland rets dagar, intet rum m den finna inom mnadernas krets. 7Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig hje sig jubel under den. 8M den frbannas av dem som besvrja dagar, av dem som frm mana upp Leviatan. 9 M dess grynings stjrnor frmrkas, efter ljus m den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens gonbryn m den aldrig f se; 10eftersom den ej tillslt drrarna till min moders liv, ej lt olyckan frbliva dold fr mina gon. 11Varfr fick jag ej d strax i moderssktet, frgs vid det jag kom ut ur min moders liv? 12Varfr funnos knn mig till mtes, och varfr brst, dr jag fick di? 13Hade s icke skett, lge jag nu i ro, jag finge d sova, jag njte d min vila, 14vid sidan av konungar och rdsherrar i landet, mn som byggde sig palatslika gravar, 15ja, vid sidan av furstar som voro rika p guld och hade sina hus uppfyllda av silver; 16eller vore jag icke till, lik ett nedgrvt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset. 17Dr hava ju de ogudaktiga upphrt att rasa, dr f de uttrttade komma till vila; 18dr hava alla fngar ftt ro, de hra dr ingen pdrivares rst. 19Sm och stora ro dr varandra lika, trlen har dr blivit fri ifrn sin herre. 20Varfr skulle den olycklige skda ljuset? Ja, varfr gives liv t dem som plgas s bittert, 21t dem som vnta efter dden, utan att
554
1

Swedish Bible

Anonymous

den kommer, och spana drefter mer n efter ngon skatt, 22t dem som skulle gldjas -- ja, intill jubel -- och frjda sig, allenast de funne sin grav; 23varfr t en man vilkens vg r hljd i mrker, t en man s kringstngd av Gud? 24Suckan har ju blivit mitt dagliga brd, och ssom vatten strmma mina klagorop. 25ty det som ingav mig frskrckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade fr, det kommer ver mig. 26Jag fr ingen rast, ingen ro, ingen vila; ngest kommer ver mig.

Chapter 4 Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade: 2Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hlla tillbaka sina ord? 3Se, mnga har du visat till rtta, och maktlsa hnder har du strkt; 4dina ord hava upprttat den som stapplade, och t vacklande knn har du givit kraft. 5Men nu, d det gller dig sjlv, bliver du otlig, nr det r dig det drabbar, frskrckes du. 6Skulle d icke din gudsfruktan vara din tillfrsikt och dina vgars ostrafflighet ditt hopp? 7Tnk efter: nr hnde det att en oskyldig fick frgs? och var skedde det att de redliga mste g under? 8Nej, s har jag sett det g, att de som plja frdrv och de som uts olycka, de skrda och sdant; 9fr Guds andedrkt frgs de och fr en fnysning av hans nsa frsvinna de. 10Ja, lejonets skri och rytarens rst mste tystna, och unglejonens tnder brytas ut; 11Det gamla lejonet frgs, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva frstrdda. 12Men till mig smg sakta ett ord, mitt ra frnam det likasom en viskning, 13Nr tankarna svvade om vid nattens syner och smnen fll tung p mnniskorna, 14d kom en frskrckelse och bvan ver mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp. 15En vindpust for fram ver mitt ansikte, drvid reste sig hren p min kropp. 16 Och ngot trdde infr mina gon, en skepnad vars form jag icke sknjde; och jag hrde en susning och en rst: 17Kan d en mnniska hava rtt mot Gud eller en man vara ren infr sin skapare? 18Se, ej ens p sina tjnare kan han frlita sig, jmvl sina nglar mste han tillvita fel; 19 huru mycket mer d dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas snder s ltt som mal; 20nr morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar drp, hava de frgtts fr alltid. 21Ja, deras hyddas fste ryckes bort fr dem, ofrtnkt mste de d.
1

Chapter 5 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vnda dig? 2Se, dren drpes av sin grmelse, och den fkunnige ddas av sin bitterhet. 3Jag sg en dre, fast var han rotad, men pltsligt mste jag ropa ve ver hans boning. 4Ty hans barn g nu fjrran ifrn frlsning, de frtrampas i porten utan rddning. 5Av hans skrd ter vem som r hungrig, den rvas
1

555

Swedish Bible

Anonymous

bort, om och hgnad med trnen; efter hans rikedom gapar ett giller. 6Ty icke upp ur stoftet kommer frdrvet, ej ur marken skjuter olyckan upp; 7nej, mnniskan varder fdd till olycka, ssom eldgnistor mste flyga mot hjden. 8Men vore det nu jag, s skte jag nd hos Gud, t Gud hemstllde jag min sak, 9t honom som gr stora och outrannsakliga ting, under, flera n ngon kan rkna, 10t honom som lter regnet falla p jorden och snder vatten ned ver markerna, 11nr han vill upphja de ringa och frhjlpa de srjande till frlsning. 12Han r den som gr de klokas anslag om intet, s att deras hnder intet utrtta med frnuft; 13han fngar de visa i deras klokskap och lter de illfundiga frhasta sig i sina rdslag: 14mitt p dagen rka de ut fr mrker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt. 15S frlsar han frn deras tungors svrd, han frlsar den fattige ur den vermktiges hand. 16Den arme kan s ter hava ett hopp, och orttfrdigheten mste tillsluta sin mun. 17Ja, sll r den mnniska som Gud agar; den Allsmktiges tuktan m du icke frkasta. 18 Ty om han och sargar, s frbinder han ock, om han slr, s hela ock hans hnder. 19Sex gnger rddar han dig ur nden, ja, sju gnger avvndes olyckan frn dig. 20I hungerstid frlossar han dig frn dden och i krig undan svrdets vld. 21Nr tungor svnga gisslet, gmmes du undan; du har intet att frukta, nr frhrjelse kommer. 22Ja, t frhrjelse och dyr tid kan du d le, fr vilddjur behver du ej heller knna fruktan; 23ty med markens stenar str du i frbund, och med djuren p marken har du ingtt fred. 24Och du fr se huru din hydda str trygg; nr du synar din boning, saknas intet dri. 25Du fr ock se huru din tt frkas, huru din avkomma bliver ssom markens rter. 26I graven kommer du, nr du har hunnit din mognad, ssom sdesskylen brgas, d dess tid r inne. 27Se, detta hava vi utrannsakat, och s r det; hr drp och betnk det vl.

Chapter 6 D tog Job till orda och sade: 2Ack att min grmelse bleve vgd och min olycka lagd jmte den p vgen! 3Se, tyngre r den nu n havets sand, drfr kan jag icke styra mina ord. 4Ty den Allsmktiges pilar hava trffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, frskrckelser ifrn Gud stlla sig upp mot mig. 5Icke skriar vildsnan, nr hon har friskt grs, icke rmar oxen, d han str vid sitt foder? 6Men vem vill ta den mat som ej har smak eller slta, och vem finner behag i slemrtens saft? 7S vgrar nu min sjl att komma vid detta, det r fr mig en vmjelig spis. 8Ack att min bn bleve hrd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp! 9O att det tcktes Gud att krossa mig, att rcka ut sin hand och avskra mitt liv! 10D funnes nnu fr mig ngon trst, jag kunde d jubla, fastn plgad utan frskoning; jag har ju ej frnekat den Heliges ord. 11Huru stor r d min kraft, eftersom jag alltjmt br hoppas? Och vad vntar mig fr nde, eftersom jag skall vara tlig? 12Min kraft r vl ej ssom stenens, min kropp r vl icke av koppar? 13Nej, frvisso gives ingen hjlp fr mig, var utvg har blivit mig stngd. 14Den frtvivlade borde ju rna barmhrtighet av sin vn, men se, man vergiver den Allsmktiges fruktan, 15Mina brder ro trolsa, de ro ssom
1

556

Swedish Bible

Anonymous

regnbckar, ja, lika bckarnas rnnilar, som snart sina ut, 16som vl kunna g mrka av vinterns flden, nr snn har fallit och gmt sig i dem, 17men som ter frsvinna, nr de trffas av hettan, och torka bort ifrn sin plats, d vrmen kommer. 18Vgfarande dr i trakten vika av till dem, men de finna allenast dslighet och mste frgs. 19Temas vgfarande skdade dithn, Sabas kpmanstg hoppades p dem; 20men de kommo p skam i sin frtrstan, de sgo sig gckade, nr de hade hunnit ditfram. 21Ja, likas ren I nu ingenting vrda, handfallna stn I av frfran och frskrckelse. 22 Har jag d begrt att I skolen giva mig gvor, taga av edert gods fr att lsa mig ut, 23att I skolen rdda mig undan min ovn, kpa mig fri ur vldsverkares hand? 24Undervisen mig, s vill jag tiga, lren mig att frst vari jag har farit vilse. 25Gott r frvisso uppriktigt tal, men tillrttavisning av eder, vad btar den? 26Haven I d i sinnet att hlla rfst med ord, och skall den frtvivlade f tala fr vinden? 27D kasten I vl ocks lott om den faderlse, d lren I vl kpsl om eder vn! 28 Dock, m det nu tckas eder att akta p mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet. 29Vnden om! M sdan ortt icke ske; ja, vnden nnu om, ty min sak r rttfrdig! 30Skulle vl ortt bo p min tunga, och min mun, skulle den ej frst vad frdrvligt r?

Chapter 7 En stridsmans liv lever ju mnniskan p jorden, och hennes dagar ro ssom dagakarlens dagar. Hon r lik en trl som flmtar efter skugga, lik en dagakarl som fr bida efter sin ln. 3S har jag ftt till arvedel mnader av elnde; ntter av vedermda hava blivit min lott. 4S snart jag har lagt mig, r min frga: Nr skall jag d f st upp? Ty aftonen synes mig s lng; jag r vermtt av oro, innan morgonen har kommit. 5Med frruttnelsens maskar hljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller snder. 6Mina dagar fly snabbare n vvarens spole; de frsvinna utan ngot hopp. 7Tnk drp att mitt liv r en flkt, att mitt ga icke mer skall f se ngon lycka. 8Den nu ser mig, hans ga skall ej vidare skda mig; bst din blick vilar p mig, r jag icke mer. 9Ssom ett moln som har frsvunnit och gtt bort, s r den som har farit ned i ddsriket; han kommer ej ter upp drifrn. 10Aldrig mer vnder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer. 11Drfr vill jag nu icke lgga band p min mun, jag vill taga till orda i min andes ngest, jag vill klaga i min sjls bedrvelse. 12Icke r jag vl ett hav eller ett havsvidunder, s att du mste stta ut vakt mot mig? 13Nr jag hoppas att min bdd skall trsta mig, att mitt lger skall lindra mitt bekymmer, 14d frfrar du mig genom drmmar, och med syner frskrcker du mig. 15Nej, hellre vill jag nu bliva kvvd, hellre d n vara blott knotor! 16Jag r led vid detta; aldrig kommer jag ter till liv. Lt mig vara; mina dagar ro ju ffnglighet. 17Vad r d en mnniska, att du gr s stor sak av henne, aktar p henne s noga, 18synar henne var morgon, prvar henne vart gonblick? 19Huru lnge skall det drja, innan du vnder din blick ifrn mig, lmnar mig i fred ett litet andetag? 20Om jag n har syndar, vad skadar jag drmed dig, du
2 1

557

Swedish Bible

Anonymous

mnniskornas bespejare? Varfr har du satt mig till ett ml fr dina angrepp och ltit mig bliva en brda fr mig sjlv? 21Varfr vill du icke frlta mig min vertrdelse, icke tillgiva mig min missgrning? Nu mste jag ju snart g till vila i stoftet; om du sker efter mig, s r jag icke mer.

Chapter 8 Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade: 2Huru lnge vill du hlla p med sdant tal och lta din muns ord komma ssom en vldig storm? 3Skulle vl Gud kunna krnka rtten? Kan den Allsmktige krnka rttfrdigheten? 4Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina vertrdelsers vld, 5s vet, att om du sjlv sker Gud och beder till den Allsmktige om misskund, 6d, om du r ren och rttsinnig, ja, d skall han vakna upp till din rddning och upprtta din boning, s att du bor dr i rttfrdighet; 7och s skall din frsta tid synas ringa, d nu din sista tid har blivit s stor. 8Ty frga framfarna slkten, och akta p vad fderna hava utrnt 9-- vi sjlva ro ju frn i gr och veta intet, en skugga ro vra dagar p jorden; 10men de skola undervisa dig och sga dig det, ur sina hjrtan skola de hmta fram svar: 11Icke kan rret vxa hgt, dr marken ej r sank, eller vassen skjuta i hjden, dr vatten ej finnes? 12Nej, bst den str grn, ej mogen fr skrd, mste den d vissna, fre allt annat grs. 13S gr det alla som frgta Gud; den gudlses hopp mste varda om intet. 14Ty hans tillfrsikt visar sig brcklig och hans frtrstan lik spindelns vv. 15Han frlitar sig p sitt hus, men det har intet bestnd; han tryggar sig drvid, men det ger ingen fasthet. 16Lik en frodig planta vxer han i solens sken, ut ver lustgrden strcka sig hans skott; 17kring stenrset slingra sig hans rtter, mellan stenarna bryter han sig fram. 18Men nr s Gud rycker bort honom frn hans plats, d frnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.' 19Ja, s gr det med hans levnads frjd, och ur mullen f andra vxa upp. 20Se, Gud fraktar icke den som r ostrafflig, han hller ej heller de onda vid handen. 21S bida d, till dess han fyller din mun med lje och dina lppar med jubel. 22De som hata dig varda d hljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
1

Chapter 9 Drefter tog Job till orda och sade: 2Ja, frvisso vet jag att s r; huru skulle en mnniska kunna hava rtt mot Gud? 3Vill han g till rtta med henne, s kan hon ej svara honom p en sak bland tusen. 4Han som r s vis i frstnd och s vldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan; 5honom som ofrtnkt flyttar bort berg och omstrtar dem i sin vrede; 6honom som kommer jorden att vackla frn sin plats, och dess pelare bva drvid; 7honom som befaller solen, s gr hon icke upp, och som stter stjrnorna under frsegling; 8honom som helt allena spnner
1

558

Swedish Bible

Anonymous

ut himmelen och skrider fram ver havets toppar; 9honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjrnorna och sderns Stjrngemak; 10honom som gr stora och outrannsakliga ting och under, flera n ngon kan rkna? 11Se, han far frbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, frrn jag bliver honom varse. 12Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan sga till honom: Vad gr du? 13Gud, han ryggar icke sin vrede; fr honom har Rahabs flje mst bja sig; 14huru skulle jag d vga svara honom, vlja ut ord till att tala med honom? 15Nej, om jag n hade rtt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund. 16Och om han n svarade mig p mitt rop, s kunde jag ej tro att han lyssnade till min rst. 17Ty med storm hemsker han mig och slr mig med sr p sr, utan sak. 18Han unnar mig icke att hmta andan; nej, med bedrvelser mttar han mig. 19Gller det frsteg i kraft: Vlan, jag r redo!, gller det rtt: Vem stller mig till ansvar? 20Ja, hade jag n rtt, s dmde min mun mig skyldig; vore jag n ostrafflig, s lte han mig synas vrng. 21Men ostrafflig r jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frgar icke efter, om jag fr leva. 22Det m g som det vill, nu vare det sagt: han frgr den ostrafflige jmte den ogudaktige. 23Om en landsplga kommer med pltslig dd, s bespottar han de oskyldigas frtvivlan. 24Jorden r given i de ogudaktigas hand, och tckelse stter han fr dess domares gon. r det ej han som gr det, vem r det d? 25Min dagar hasta undan snabbare n ngon lpare, de fly bort utan att hava sett ngon lycka; 26de ila stad ssom en farkost av rr, ssom en rn, nr han strtar sig ned p sitt byte. 27Om jag n besluter att frgta mitt bekymmer, att lta min sorgsenhet fara och gra mig glad, 28S mste jag dock bva fr alla mina kval; jag vet ju att du icke skall dma mig fri. 29Nej, ssom skyldig mste jag st dr; varfr skulle jag d gra mig ffng mda? 30Om jag n tvr mig i sn och renar mina hnder i lutsalt, 31s skall du dock snka mig ned i plen, s att mina klder mste vmjas vid mig. 32Ty han r ej min like, s att jag vgar svara honom, ej en sdan, att vi kunna g till doms med varandra; 33ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet ver oss bda. 34M han blott vnda av frn mig sitt ris, och m fruktan fr honom ej frskrcka mig; 35d skall jag tala utan att rdas fr honom, ty jag vet med min sjlv att jag icke r en sdan.

Chapter 10 Min sjl r led vid livet. Jag vill giva fritt lopp t min klagan, jag vill tala i min sjls bedrvelse. Jag vill sga till Gud: Dm mig icke skyldig; lt mig veta varfr du sker sak mot mig. 3Anstr det dig att va vld, att frkasta dina hnders verk, medan du lter ditt ljus lysa ver de ogudaktigas rdslag? 4Har du d gon som en varelse av ktt, eller ser du ssom mnniskor se? 5r din lder som en mnniskas lder, eller ro dina r ssom en mans tider, 6eftersom du letar efter missgrning hos mig och sker att hos mig finna synd, 7du som dock vet att jag icke r skyldig, och att ingen finnes, som kan rdda ur din hand? 8Dina hnder hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu
2 1

559

Swedish Bible

Anonymous

frdrvar du mig! 9Tnk p huru du formade mig ssom lera; och nu lter du mig ter varda till stoft! 10Ja, du utgt mig ssom mjlk, och ssom ostmne lt du mig stelna. 11Med hud och ktt bekldde du mig, av ben och senor vvde du mig samman. 12Liv och nd beskrde du mig, och genom din vrd bevarades min ande. 13Men drvid gmde du i ditt hjrta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet: 14om jag syndade, skulle du vakta p mig och icke lmna min missgrning ostraffad. 15Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag n oskyldig, s finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mttas av skam och skda min ofrd. 16Hjde jag det likvl, d skulle du ssom ett lejon jaga mig och alltjmt bevisa din undermakt p mig. 17Nya vittnen mot mig skulle du d fra fram och alltmer lta mig knna din frtrnelse; med skaror efter skaror skulle du anstta mig. 18Varfr lt du mig d komma ut ur moderssktet? Jag borde hava frgtts, innan ngot ga sg mig, 19hava blivit ssom hade jag aldrig varit till; frn moderlivet skulle jag hava frts till graven. 20Kort r ju min tid; m han d lta mig vara, lmna mig i fred, s att jag fr en flyktig gldje, 21innan jag gr hdan, fr att aldrig komma ter, bort till mrkrets och ddsskuggans land, 22 till det land vars dunkel r ssom djupa vatten, dit dr ddsskugga och frvirring rder, ja, dr dagsljuset sjlvt r ssom djupa vatten.

Chapter 11 Drefter tog Sofar frn Naama till orda och sade: 2Skall sdant ordflde bliva utan svar och en s stortalig man f rtt? 3Skall ditt lsa tal ndga mn till tystnad, s att du fr bespotta, utan att ngon kommer dig att blygas? 4Och skall du s f sga: Vad jag lr r rtt, och utan flck har jag varit infr dina gon? 5Nej, om allenast Gud ville tala och upplta sina lppar till att svara dig, 6om han ville uppenbara dig sin visdoms lnnligheter, huru han ger frstnd, ja, i dubbelt mtt, d insge du att Gud, dig till frmn, har lmnat t glmskan en del av din missgrning. 7 Men kan vl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmktiges fullkomlighet? 8Hg ssom himmelen r den -- vad kan du gra? djupare n ddsriket -- vad kan du frst? 9Dess lngd strcker sig vidare n jorden, och i bredd vertrffar den havet. 10Nr han vill fara fram och sprra ngon inne eller kalla ngon till doms, vem kan d hindra honom? 11Han r ju den som knner lgnens mn, frdrv upptcker han, utan att leta drefter. 12Men lika ltt kan en draktig man f frstnd, som en vildsnefle kan fdas till mnniska. 13Om du nu rtt bereder ditt hjrta och utrcker dina hnder till honom, 14om du skaffar bort det frdrv som kan lda vid din hand och ej lter orttfrdighet bo i dina hyddor, 15ja, d fr du upplyfta ditt ansikte utan skam, du str fast och har intet att frukta. 16Ja, d skall du frgta din olycka, blott minnas den ssom vatten som har frrunnit. 17 Ditt liv skall d strla klarare n middagens sken; och kommer mrker p, s r det som en gryning till morgon. 18Du kan d vara trygg, ty du ger ett hopp; du spanar omkring dig och gr sedan trygg till vila. 19Ja, du fr d ligga i ro, utan att ngon frskrcker dig, och mnga skola ska din ynnest.
1

560

Swedish Bible

Anonymous

20

Men de ogudaktigas gon skola frsmkta; ingen tillflykt skall mer finnas fr dem, och deras hopp skall vara att f giva upp andan.

Chapter 12 Drefter tog Job till orda och sade: 2Ja, visst ren I det rtta folket, och med eder kommer visheten att d ut! 3Dock, jmvl jag har frstnd s gott som I, icke str jag tillbaka fr eder; ty vem r den som ej begriper slikt? 4S mste jag d vara ett tlje fr min vn, jag som fick svar, s snart jag ropade till Gud; man ler t en som r rttfrdig och ostrafflig! 5Ja, med frakt ses olyckan av den som str sker; frakt vntar dem vilkas ftter vackla. 6Men frhrjares hyddor tnjuta frid, och trygghet f sdana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand. 7Men frga du boskapen, den m undervisa dig, och fglarna under himmelen, de m upplysa dig; 8eller tala till jorden, hon m undervisa dig, fiskarna i havet m giva dig besked. 9Vem kan icke lra genom allt detta att det r HERRENS hand som har gjort det? 10I hans han r ju allt levandes sjl och alla mnskliga varelsers anda. 11Skall icke ra prva orden, likasom munnen prvar matens smak? 12 Vishet tillkommer ju de gamle och frstnd dem som lnge hava levat. 13Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom rd och frstnd. 14Se, vad han river ned, det bygges ej upp; fr den han sprrar inne kan ingen upplta. 15Han hller vattnen tillbaka -- se, se d bliver dr torrt, han slpper dem lsa, d frdrva de landet. 16Hos honom r kraft och klokhet, den frvillade och frvillaren ro bda i hans hand. 17Rdsherrar utblottar han, han fr dem i landsflykt, och domare gr han till drar. 18Han upplser konungars vlde och stter fngblte om deras hfter. 19Prster utblottar han, han fr dem i landsflykt, och de skrast rotade kommer han p fall. 20Vlbetrodda mn bervar han mlet och avhnder de ldste deras insikt. 21Han utgjuter frakt ver furstar och lossar de starkes grdel. 22Han blottar djupen, s att de ej hljas av mrker, ddsskuggan drager han fram i ljuset. 23Han lter folkslag vxa till -- och frgr dem; han utvidgar deras grnser, men fr dem sedan bort. 24Stamhvdingar i landet bervar han frstndet, han leder dem vilse i vglsa demarker. 25De famla i mrkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla ssom druckna.
1

Chapter 13 Ja, alltsammans har mitt ga sett, mitt ra har hrt det och nogsamt givit akt. 2Vad I veten, det vet ocks jag; icke str jag tillbaka fr eder. 3Men till den Allsmktige vill jag nu tala, det lyster mig att g till rtta med Gud. 4Dock, I ren mn som spinna ihop lgn, allasammans hopstten I ffngligt tal. 5Om I nd villen alldeles tiga! Det kunde tillrknas eder som vishet. 6Hren nu likvl mitt klagoml, och akten p mina lppars gensagor. 7Viljen I frsvara Gud med orttfrdigt
1

561

Swedish Bible

Anonymous

tal och honom till frmn bruka orligt tal? 8Skolen I visa eder partiska fr honom eller gra eder till sakfrare fr Gud? 9Icke kan sdant ndas vl, nr han hller rfst med eder? Eller kunnen I gckas med honom, ssom man kan gckas med en mnniska? 10Nej, frvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet. 11Sannerligen, hans majestt skall d frskrcka eder, och fruktan fr honom skall falla ver eder. 12Edra tnkesprk skola d bliva visdomsord av aska, edra frsvarsverk varda ssom vallar av ler. 13Tigen nu fr min, s skall jag tala, gnge s ver mig vad det vara m. 14Ja, huru det n gr, vill jag fatta mitt ktt mellan tnderna och taga min sjl i min hand. 15M han drpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag nd hlla fram infr honom. 16 Redan detta skall lnda mig till frlsning, ty ingen gudls dristar komma infr honom. 17Hren, hren d mina ord, och lten min frklaring trnga in i edra ron. 18Se, hr lgger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rtt. 19Eller gives det ngon som kan vederlgga mig? Ja, d vill jag tiga -- och d. 20Allenast tv ting m du ej gra mot mig, s behver jag ej dlja mig infr ditt ansikte: 21din hand m du ej lta komma mig nr, och fruktan fr dig m icke frskrcka mig. 22 Sedan m du klaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du m gendriva mig. 23Huru r det allts med mina missgrningar och synder? Lt mig f veta min vertrdelse och synd. 24 Varfr dljer du ditt ansikte och aktar mig ssom din fiende? 25Vill du skrmma ett lv som drives av vinden, vill du frflja ett borttorkat str? 26Du skriver ju bedrvelser p min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgrningar; 27du stter mina ftter i stocken, du vaktar p alla vgar, fr mina fotsulor mrker du ut stegen. 28Och detta mot en som tres bort lik murket tr, en som liknar en kldnad snderfrtt av mal!

Chapter 14 Mnniskan, av kvinna fdd, lever en liten tid och mttas av oro; 2lik ett blomster vxer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan ssom skuggan och har intet bestnd. 3Och till att vakta p en sdan upplter du dina gon, ja, du drager mig till doms infr dig. 4Som om en ren skulle kunna framg av en oren! Sdant kan ju aldrig ske. 5ro nu mnniskans dagar oryggligt bestmda, hennes mnaders antal faststllt av dig, har du utstakat en grns som hon ej kan verskrida, 6vnd d din blick ifrn henne och unna henne ro, lt henne njuta en dagakarls gldje av sin dag. 7Fr ett trd finnes ju kvar ngot hopp; hugges det n ned, kan det ter skjuta skott, och telningar behva ej fattas drp. 8Om n dess rot tynar hn i jorden och dess stubbe dr bort i mullen, 9s kan det grnska upp genom vattnets ngor och skjuta grenar lik ett nyplantat trd. 10Men om en man dr, s ligger han dr slagen; om en mnniska har givit upp andan, var finnes hon d mer? 11Ssom nr vattnet har frrunnit ur en sj, och ssom nr en flod har sinat bort och uttorkat, 12s ligger mannen dr och str ej mer upp, han vaknar icke ter, s lnge himmelen varar; aldrig vckes han upp ur sin smn. 13Ack, att du ville gmma mig i ddsriket, frdlja mig, till dess din vrede hade upphrt,
1

562

Swedish Bible

Anonymous

staka ut fr mig en tidsgrns och sedan tnka p mig -- 14fastn ju ingen kan f liv, nr han en gng r dd! D skulle jag hlla min stridstid ut, nda till dess att min avlsning komme. 15Du skulle d ropa p mig, och jag skulle svara dig; efter dina hnders verk skulle du lngta; 16ja, du skulle d rkna mina steg, du skulle ej akta p min synd. 17I en frseglad pung lge d min vertrdelse, och du verskylde min missgrning. 18Men ssom sjlva berget faller och frvittrar, och ssom klippan flyttas ifrn sin plats, 19ssom stenar ntas snder genom vattnet, och ssom mullen skljes bort av dess flden, s gr du ock mnniskans hopp om intet. 20Du slr henne ned fr alltid, och hon far hdan; du frvandlar hennes ansikte och driver henne bort. 21Om hennes barn komma till ra, s knner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, s aktar hon dock ej p dem. 22Hennes kropp knner blott sin egen plga, hennes sjl blott den sorg hon sjlv fr frnimma.

Chapter 15 Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade: 2Skall en vis man tala s i vdret och fylla upp sitt brst med stanvind? 3Skall han frsvara sin sak med haltlst tal, med ord som ingenting bevisa? 4n mer, du gr gudsfruktan om intet och kommer med klagolt infr Gud. 5Ty din ondska lgger dig orden i munnen, och ditt behag str till illfundigt tal. 6S dmes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna lppar vittna emot dig. 7Var du den frsta mnniska som fddes, och fick du liv, frrn hjderna funnos? 8Blev du hrare i Guds hemliga rd och fick s visheten i ditt vld? 9Vad vet du d, som vi icke veta? Vad frstr du, som ej r oss kunnigt? 10Grhrsman och ldring finnes ocks bland oss, ja, en som vergr din fader i lder. 11Frsmr du den trst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig? 12Vart fres du hn av ditt sinne, och varfr vlva dina gon s, 13i det du vnder ditt raseri mot Gud och ser ut ord ur din mun? 14Vad r en mnniska, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna fdd, att han skulle vara rttfrdig? 15Se, ej ens p sina heliga kan han frlita sig, och himlarna ro icke rena infr hans gon; 16huru mycket mindre d den som r ond och frdrvad, den man som lskar sig med orttfrdighet ssom med vatten! 17Jag vill kungra dig ngot, s hr nu mig; det som jag har skdat vill jag frtlja, 18vad visa mn hava gjort kunnigt, lagt fram ssom ett arv ifrn sina fder, 19ifrn dem som allena fingo landet till gva, och bland vilka ingen frmling nnu hade trngt in: 20Den ogudaktige har ngest i alla sina dagar, under de r, helt f, som beskras en vldsverkare. 21Skrckrster ljuda i hans ron; nr han r som tryggast, kommer frhrjaren ver honom. 22Han har intet hopp om rddning ur mrkret, ty svrdet lurar p honom. 23Ssom flykting sker han sitt brd: var r det? Han frnimmer att mrkrets dag r fr handen. 24ngest och trngml frskrcka honom, han nedsls av dem ssom av en stridsrustad konung. 25Ty mot Gud rckte han ut sin hand, och mot den Allsmktige frhvde han sig; 26han stormade mot honom med trotsig hals, med sina skldars ryggar i sluten hop; 27han hljde sitt ansikte med fetma och samlade hull p sin lnd; 28han bosatte
1

563

Swedish Bible

Anonymous

sig i stder, dmda till frstring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestmda. 29 Drfr bliver han ej rik, och hans gods bestr ej, hans skrdar luta ej tunga mot jorden. 30Han kan icke undslippa mrkret; hans telningar skola frtorka av hetta, och sjlv skall han frgs genom Guds muns anda. 31I sin frvillelse m han ej lita p vad ffngligt r, ty ffnglighet mste bliva hans ln. 32I frtid skall hans mtt varda fyllt, och hans krona skall ej grnska mer. 33Han bliver lik ett vintrd som i frtid mister sina druvor, lik ett olivtrd som fller sina blommor. 34Ty den gudlses hus frbliver ofruktsamt, ssom eld frtr hyddor dr mutor tagas. 35Man gr havande med olycka och fder frdrv; den livsfrukt man alstrar r ett sviket hopp.

Chapter 16 Drefter tog Job till orda och sade: 2ver nog har jag ftt hra av sdant; usla trstare ren I alla. 3r det nu slut p detta tal i vdret, eller eggar dig nnu ngot till gensvar? 4Jag kunde vl ock tala, jag ssom I; ja, jag ville att I voren i mitt stlle! D kunde jag hopstta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hn. 5Med munnen kunde jag d styrka eder och med lpparnas mkan bereda eder lindring. 6Om jag nu talar, s lindras drav ej min plga; och tiger jag, icke slpper den mig nd. 7Nej, nu har all min kraft blivit tmd; du har ju frtt hela mitt hus. 8Och att du har hemskt mig, det gller ssom vittnesbrd; min sjukdom fr trda upp och tala mot mig. 9 I vrede sndersliter och anstter man mig, man biter sina tnder samman emot mig; ja, min ovn vsser mot mig sina blickar. 10Man sprrar upp munnen mot mig, smdligt slr man mig p mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig. 11Gud giver mig till pris t orttfrdiga mnniskor och kastar mig i de ogudaktigas hnder. 12Jag satt i god ro, d krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett ml fr sina skott; 13frn alla sidor trffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan frskoning, min galla gjuter han ut p jorden. 14Han bryter ned mig med stt p stt, han stormar emot mig ssom en kmpe. 15Scktyg br jag hopfst ver min hud, och i stoftet har jag mst snka mitt horn, 16Mitt anlete r gldande rtt av grt, och p mina gonlock r ddsskugga lgrad. 17Och detta, fastn vld ej finnes i mina hnder, och fastn min bn r ren! 18Du jord, verskyl icke mitt blod, och lt fr mitt rop ingen vilostad finnas. 19Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i hjden den som skall tala fr mig. 20Mina vnner hava mig nu till sitt tlje, drfr skdar mitt ga med trar till Gud, 21Ja, m han hr skaffa rtt t en man mot Gud och t ett mnniskobarn mot dess nsta. 22Ty f ro de r som skola upprinna, innan jag vandrar den vg dr jag ej mer kommer ter.
1

Chapter 17

564

Swedish Bible

Anonymous

Min livskraft r frstrd, mina dagar slockna ut, bland gravar fr jag min lott. 2Ja, i sanning r jag omgiven av gckeri, och avoghet fr mitt ga stndigt skda hos dessa! 3S stll nu skerhet och borgen fr mig hos dig sjlv; vilken annan vill giva mig sitt handslag? 4Dessas hjrtan har du ju tillslutit fr frstnd, drfr skall du icke lta dem triumfera. 5Den som frrder sina vnner till plundring, p hans barn skola gonen frsmkta. 6Jag r satt till ett ordsprk bland folken; en man som man spottar i ansiktet r jag. 7Drfr r mitt ga skumt av grmelse, och mina lemmar ro ssom en skugga allasammans. 8De redliga hpna ver sdant, och den oskyldige upprres av harm mot den gudlse. 9Men den rttfrdige hller fast vid sin vg, och den som har rena hnder bemannar sig dess mer. 10Ja, grna mn I alla anstta mig p nytt, jag lr nd bland eder ej finna ngon vis. 11 Mina dagar ro frlidna, snderslitna ro mina planer, vad som var mitt hjrtas begr. 12Men natten vill man gra till dag, ljuset skulle vara nra, nu d mrker bryter in. 13Nej, huru jag n bidar, bliver ddsriket min boning, i mrkret skall jag bdda mitt lger; 14till graven mste jag sga: Du r min fader, till frruttnelsens maskar: Min moder, Min syster. 15Vad bliver d av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem fr skda det? 16Till ddsrikets bommar far det ned, d jag nu sjlv gr till vila i stoftet.

Chapter 18 Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade: 2Huru lnge skolen I g p jakt efter ord? Kommen till frstnd; sedan m vi talas vid. 3Varfr skola vi aktas ssom oskliga djur, rknas i edra gon ssom ett frstockat folk? 4Du som i din vrede sliter snder dig sjlv, menar du att dr din skull jorden skall bliva de och klippan flyttas bort frn sin plats? 5Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lgan av hans eld icke giva ngot sken. 6Ljuset skall frmrkas i hans hydda, och lampan slockna ut fr honom. 7Hans vldiga steg skola stckas, hans egna rdslag bringa honom p fall. 8Ty han rusar med sina ftter in i ntet, frsten lura, dr han vandrar fram; 9snaran griper honom om hlen, och gillret tager honom fatt; 10garn till att fnga honom ro lagda p marken och snrjande band p hans stig. 11Frn alla sidor ngsla honom frskrckelser, de jaga honom, varhelst han gr fram. 12Olyckan vill uppsluka honom, och ofrd str redo, honom till fall. 13 Under hans hud frtas hans lemmar bort, ja, av ddens frstfdde bortfrtas hans lemmar. 14Ur sin hydda, som han frtrstar p, ryckes han bort, och till frskrckelsernas konung vandrar han hn. 15I hans hydda fr frmlingar bo, och svavel utstrs ver hans boning. 16Nedantill frtorkas hans rtter, och ovantill vissnar hans krona bort. 17Hans minnelse frgs ifrn jorden, hans namn lever icke kvar i vrlden. 18Frn ljus sttes han ned i mrker och frjagas ifrn jordens krets. 19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan. 20 ver hans ofrdsdag hpna vsterns folk, och sterns mn gripas av rysning. 21Ja, s sker det med den orttfrdiges hem, s gr det dens hus, som ej vill veta av Gud.
1

565

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 19 Drefter tog Job till orda och sade: 2Huru lnge skolen I bedrva min sjl och krossa mig snder med edra ord? 3Tio gnger haven I nu talat smdligt mot mig och krnkt mig utan all frsyn. 4 Om s r, att jag verkligen har farit vilse, d r frvillelsen min egen sak. 5Men viljen I nd verkligen frhva eder mot mig, och pstn I att smleken har drabbat mig med skl, 6s veten fastmer att Gud har gjort mig ortt och att han har omsnrjt mig med sitt nt. 7Se, jag klagar ver vld, men fr intet svar; jag ropar, men fr icke rtt. 8Min vg har han sprrat, s att jag ej kommer fram, och ver mina stigar breder han mrker. 9Min ra har han avkltt mig, och frn mitt huvud har han tagit bort kronan. 10Frn alla sidor bryter han ned mig, s att jag frgs; han rycker upp mitt hopp, ssom vore det ett trd. 11Sin vrede lter han brinna mot mig och aktar mig ssom sina ovnners like. 12Hans skaror draga samlade fram och bereda sig vg till anfall mot mig; de lgra sig runt omkring min hydda. 13Lngt bort ifrn mig har han drivit mina frnder; mina bekanta ro idel frmlingar mot mig. 14Mina nrmaste hava dragit sig undan, och mina frtrogna hava frgtit mig. 15Mitt husfolk och mina tjnstekvinnor akta mig ssom frmling; en frmmande man har jag blivit i deras gon. 16Kallar jag p min tjnare, s svarar han icke; dmjukt mste jag bnfalla hos honom. 17Min andedrkt r vidrig fr min hustru, jag vcker leda hos min moders barn. 18Till och med de sm barnen visa mig frakt; s snart jag str upp, tala de ohviskt emot mig. 19Ja, en styggelse r jag fr alla dem jag umgicks med; de som voro mig krast hava vnt sig emot mig. 20 Benen i min kropp trnga ut i hud och hull; knappt tandkttet har jag ftt behlla kvar. 21Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vnner, d nu Guds hand s har hemskt mig. 22Varfr skolen I frflja mig, I ssom Gud, och aldrig bliva mtta av mitt ktt? 23Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok, 24ja, bleve med ett stift av jrn och med bly fr evig tid inprglade i klippan! 25Dock, jag vet att min frlossare lever, och att han till slut skall st fram ver stoftet. 26Och sedan denna min sargade hud r borta, skall jag fri ifrn mitt ktt f skda Gud. 27 Ja, honom skall jag f skda, mig till hjlp, fr mina gon skall jag se honom, ej ssom en frmling; drefter trnar jag i mitt innersta. 28Men nr I tnken: huru skola vi icke anstta honom! -- ssom vore skulden att finna hos mig -- 29d mn I taga eder till vara fr svrdet, ty vreden hr till de synder som straffas med svrd; s mn I d besinna att en dom skall komma.
1

Chapter 20 Drefter tog Sofar frn Naama till orda och sade: 2P sdant tal giva mina tankar mig ett svar, n mer, d jag nu r s upprrd i mitt inre. 3Smdlig tillrttavisning mste jag hra, och man svarar mig med munvder p frstndigt tal. 4Vet du d icke att s har varit frn evig tid, frn den stund d mnniskor sattes p jorden: 5att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlses gldje
1

566

Swedish Bible

Anonymous

ett gonblick? 6Om n hans frhvelse stiger upp till himmelen och hans huvud nr intill molnen, 7 S frgs han dock fr alltid och aktas lik sin trck; de som sgo honom mste frga: Var r han? 8Lik en drm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han frjagas ssom en syn om natten. 9Det ga som sg honom ser honom icke ter, och hans plats fr ej skda honom mer. 10 Hans barn mste gottgra hans skulder till de arma, hans hnder terbra hans vinning. 11Bst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom. 12Om n ondskan smakar ljuvligt i hans mun, s att han gmmer den under sin tunga, 13r rdd om den och ej vill g miste drom, utan hller den frvarad inom sin gom, 14s frvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv. 15Den rikedom han har slukat mste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk. 16Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han drpt. 17Ingen bck fr vederkvicka hans syn, ingen strm med flden av honung och grddmjlk. 18Sitt frdrv mste han terbra, han fr ej njuta drav; hans frjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit. 19 Ty mot de arma vade han vld och lt dem ligga dr; han rev till sig hus som han ej kan hlla vid makt. 20Han visste ej av ngon ro fr sin buk, men han skall icke rdda sig med sina skatter. 21 Intet slapp undan hans glupskhet, drfr ger och hans lycka intet bestnd. 22Mitt i hans verfld pkommer honom nd, och envar elndig vnder d mot honom sin hand. 23Ja, s mste ske, fr att hans buk m bliva fylld; sin vredes gld skall Gud snda ver honom och lta den trnga ssom ett regn in i hans kropp. 24Om han flyr undan fr vapen av jrn, s genomborras han av kopparbgens skott. 25Nr han d drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, nr den ljungande udden kommer fram ur hans galla, d falla ddsfasorna ver honom. 26Idel mrker r frvarat t hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den frtr vad som r kvar i hans hydda. 27Himmelen lgger hans missgrning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom. 28Vad som har samlats i hans hus far ter sin kos, likt frrinnande vatten, p vredens dag. 29Sdan lott fr en ogudaktig mnniska av Gud, sdan arvedel har av Gud blivit bestmd t henne.

Chapter 21 Drefter tog Job till orda och sade: 2Hren tminstone p mina ord; lten det vara den trst som I given mig. 3Haven frdrag med mig, s att jag fr tala; sedan jag har talat, m du bespotta. 4 r d min klagan, ssom nr mnniskor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat n otlig? 5Akten p mig, s skolen I hpna och ndgas lgga handen p munnen. 6Ja, nr jag tnker drp, d frskrckes jag sjlv, och frfran griper mitt ktt. 7Varfr f de ogudaktiga leva, ja, med ldern vxa till i rikedom? 8De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de infr sina gon. 9Deras hus st trygga, ej hemskta av frskrckelse; Gud lter sitt ris icke komma vid dem. 10Nr deras boskap parar sig, r det icke frgves; ltt kalva deras kor, och icke i otid. 11Sina barn slppa de ut ssom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring. 12De stmma upp med pukor
1

567

Swedish Bible

Anonymous

och harpor, och gldja sig vid pipors ljud. 13De frnta sina dagar i lust, och ned till ddsriket fara de i frid. 14Och de sade dock till Gud: Vik ifrn oss, dina vgar vilja vi icke veta av. 15Vad r den Allsmktige, att vi skulle tjna honom? och vad skulle det hjlpa oss att kalla honom? 16Det r sant, i deras egen hand str ej deras lycka, och de ogudaktigas rdslag vare fjrran ifrn mig! 17 Men huru ofta utslocknar vl de ogudaktigas lampa, huru ofta hnder det att ofrd kommer ver dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede? 18De borde ju bliva ssom halm fr vinden, lika agnar som stormen rycker bort. 19Gud spar t hans barn att lida fr hans ondska. Ja, men honom sjlv borde han vederglla, s att han finge knna det. 20Med egna gon borde han se sitt fall, och av den Allsmktiges vrede borde han f dricka. 21Ty vad frgar han efter sitt hus, nr han sjlv r borta, nr hans mnaders antal har ntt sin nde? 22Skall man d lra Gud frstnd, honom som dmer ver de hgsta? 23Ja, den ene fr d i sin vlmaktstid, dr han sitter i allskns frid och ro; 24 hans stvor hava ftt st fulla med mjlk, och mrgen i hans ben har bevarat sin saft. 25Den andre mste d med bedrvad sjl, och aldrig fick han njuta av ngon lycka. 26Tillsammans ligga de s i stoftet, och frruttnelsens maskar vertcka dem. 27Se, jag knner vl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedsl mig. 28I sprjen ju: Vad har blivit av de hga herrarnas hus, av hyddorna nr de ogudaktiga bodde? 29Haven I d ej frgat dem som vida foro, och akten I ej p deras vittnesbrd: 30att den onde bliver sparad p ofrdens dag och brgad undan p vredens dag? 31Vem vgar ens frehlla en sdan hans vg? Vem vedergller honom, vad han n m gra? 32Och nr han har blivit bortfrd till graven, s vakar man sedan dr vid kullen. 33Ljuvligt fr han vilja under dalens torvor. I hans spr drager hela vrlden fram; fre honom har och otaliga gtt. 34Huru kunnen I d bjuda mig s ffnglig trst? Av edra svar str allenast trolsheten kvar.

Chapter 22 Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade: 2Kan en man bereda Gud ngot gagn, s att det lnder honom till gagn, om ngon r frstndig? 3Har den Allsmktige ngon btnad av att du r rttfrdig, eller ngon vinning av att du vandrar ostraffligt? 4r det fr din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han gr med dig till doms? 5Har d icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgrningar utan nde? 6Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade p deras klder. 7t den frsmktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du brd. 8Fr den vldige ville du upplta landet, och den myndige skulle f bo dri, 9men nkor lt du g med tomma hnder, och de faderlsas armar blevo krossade. 10Drfr omgives du nu av snaror och frfras av pltslig skrck. 11ja, av ett mrker dr du intet ser, och av vattenflden som vertcka dig. 12I himmelens hjde r det ju Gud som har sin boning, och du ser stjrnorna druppe, huru hgt de sitta; 13drfr tnker du: Vad kan Gud veta? Skulle han kunna dma, han som bor bortom tcknet? 14Molnen ro ju ett tckelse, s att han intet ser; och p himlarunden r
1

568

Swedish Bible

Anonymous

det han har sin gng. 15Vill du d hlla dig p forntidens vg, dr frdrvets mn gingo fram, 16 de mn som bortrycktes, innan deras tid var ute, och ssom en strm flt deras grundval bort, 17 de mn som sade till Gud: Vik ifrn oss, ty vad skulle den Allsmktige kunna gra dem? 18Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rdslag vare fjrran ifrn mig! 19De rttfrdiga skola se det och gldja sig, och den oskyldige skall f bespotta dem: 20Ja, nu ro frvisso vra motstndare utrotade, och deras verfld har elden frtrt. 21Men sk nu frlikning och frid med honom; drigenom skall lycka falla dig till. 22Tag emot undervisning av hans mun, och frvara hans ord i ditt hjrta. 23Om du omvnder dig till den Allsmktige, s bliver du upprttad; men orttfrdighet m du skaffa bort ur din hydda. 24Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bckens stenar, 25s bliver den Allsmktige din gyllene skatt, det dlaste silver varder han fr dig. 26Ja, d skall du hava din lust i den Allsmktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud. 27Nr du d beder till honom, skall han hra dig, och de lften du gr skall du f infria. 28Allt vad du besluter skall d lyckas fr dig, och ljus skall skina p dina vgar. 29Om de leda mot djupet och du d beder: Uppt!, s frlsar han mannen som har dmjukat sig. 30Ja han rddar och den som ej r fri ifrn skuld; genom dina hnders renhet rddas en sdan.

Chapter 23 Drefter tog Job till orda och sade: 2Ocks i dag vill min klaga gra uppror. Min hand knnes matt fr min suckans skull. 3Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit dr han bor! 4Jag skulle d lgga fram fr honom min sak och fylla min mun med bevis. 5 Jag ville vl hra vad han kunde svara mig, och frnimma vad han skulle sga till mig. 6Icke med vermakt finge han bekmpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig. 7D skulle hans motpart st hr ssom en redlig man, ja, d skulle jag fr alltid komma undan min domare. 8Men gr jag mot ster, s r han icke dr; gr jag mot vster, s varsnar jag honom ej; 9har han ngot att skaffa i norr, jag skdar honom icke; dljer han sig i sder, jag ser honom ej heller dr. 10Han vet ju vilken vg jag har vandrat; han har prvat mig, och jag har befunnits lik guld. 11Vid hans spr har min for hllit fast, hans vg har jag fljt, utan att vika av. 12Frn hans lppars bud har jag icke gjort ngot avsteg; mer n egna rdslut har jag aktat hans muns tal. 13Men hans vilja r orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gr han ock. 14Ja, han giver mig fullt upp min beskrda del, och mycket av samma slag har han nnu i frvar. 15Drfr gripes jag av frskrckelse fr hans ansikte; nr jag betnker det, fruktar jag fr honom. 16Det r Gud som har gjort mitt hjrta frsagt, den Allsmktige r det som har vllat min frskrckelse, 17ty jag fick icke frgs, innan mrkret kom, ddsnatten undanhll han mig.
1

569

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 24 Varfr har den Allsmktige inga rfstetider i frvar? varfr f hans vnner ej skda hans hmndedagar? 2Se, rmrken flyttar man undan, rvade hjordar driver man i bet; 3de faderlsas sna fr man bort och tager nkans ko i pant. 4Man trnger de fattiga undan frn vgen, de betryckta i landet mste gmma sig med varandra. 5Ja, ssom vildsnor mste de leva i knen; dit g de och mda sig och ska ngot till tring; hedmarken r det brd de hava t sina barn. 6P fltet f de till skrd vad boskap plgar ta, de hmta upp det sista i den ogudaktiges vingrd. 7Nakna ligga de om natten, bervade sina klder; de hava intet att skyla sig med i klden. 8Av strtskurar frn bergen genomdrnkas de; de famna klippan, ty de ga ej annan tillflykt. 9Den faderlse slites frn sin moders brst, och den betryckte drabbas av utpantning. 10Nakna mste de g omkring, bervade sina klder, hungrande ndgas de bra p krvar. 11Inom sina frtryckares murar mste de bereda olja, de f trampa vinpressar och drvid lida trst. 12Utsttta ur mnniskors samfund jmra de sig, ja, frn ddsslagnas sjlar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej p vad frvnt som sker. 13Andra hava blivit fiender till ljuset; de knna icke dess vgar och hlla sig ej p dess stigar. 14Vid dagningen str mrdaren upp fr att drpa den betryckte och fattige; och om natten gr han sig till tjuvars like. 15 ktenskapsbrytarens ga spejar efter skymningen, han tnker: Intet ga fr knna igen mig, och stter s ett tckelse framfr sitt ansikte. 16Nr det r mrkt, bryta sdana sig in i husen, men under dagen stnga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av. 17Ty det svarta mrkret rknas av dem alla ssom morgon, med mrkrets frskrckelser ro de ju frtrogna. 18Men hastigt, menen I, ryckes en sdan bort av strmmen, frbannad bliver hans del i landet; till vingrdarna fr han ej mer styra sina steg. 19Ssom snvatten frtres av torka och hetta, s frtr ddsriket den som har syndat. 20Hans moders liv frgter honom, maskar frossa p honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; ssom ett trd brytes orttfrdigheten av. 21S gr det, nr ngon plundrar den ofruktsamma, som intet fder, och nr ngon icke gr gott mot nkan. 22Ja, men han uppehller ock vldsmnnen genom sin kraft, de f st upp, nr de redan hade frlorat hoppet om livet; 23han giver dem trygghet, s att de f vila, och hans gon vaka ver deras vgar. 24Nr de hava stigit till sin hjd, beskres dem en snar hdanfrd, de sjunka d ned och d som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort. 25r det ej s, vem vill d vederlgga mig, vem kan gra mina ord om intet?
1

Chapter 25 Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade: 2Hos honom r vldighet och frskrckande makt, hos honom, som skapar frid i sina himlars hjd. 3Vem finnes, som frmr rkna hans skaror? Och vem verstrlas ej av hans ljus? 4Huru skulle d en mnniska kunna hava rtt mot Gud eller en av kvinna fdd kunna befinnas ren? 5Se, ej ens mnen skiner nog klart, ej ens stjrnorna ro rena i hans gon; 6huru mycket mindre d mnniskan, det krypet, mnniskobarnet, den masken!
570
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 26 Drefter tog Job till orda och sade: 2Vilken hjlp har du ej sknkt den vanmktige, huru har du ej strkt den maktlses arm! 3Vilka rd har du ej givit den ovise, och vilket verfld av klokhet har du ej lagt i dagen! 4Vem gav dig kraft att tala sdana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig? 5Ddsrikets skuggor gripas av ngest, djupets vatten och de som bo dri. 6Ddsriket ligger blottat fr honom, och avgrunden har intet tckelse. 7Han spnner ut nordanrymden ver det tomma och hnger upp jorden p intet. 8Han samlar vatten i sina moln ssom i ett knyte, och skyarna brista icke under brdan. 9Han gmmer sin tron fr vr syn, han omhljer den med sina skyar. 10En rundel har han vlvt ssom grns fr vattnen, dr varest ljus ndas i mrker. 11 Himmelens pelare sklva, de gripas av frfran vid hans npst. 12Med sin kraft frskrckte han havet, och genom sitt frstnd snderkrossade han Rahab. 13Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen. 14Se, detta r allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning r allt vad vi frnimma drom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
1

Chapter 27 ter hov Job upp sin rst och kvad: 2S sant Gud lever, han som har frhllit mig min rtt, den Allsmktige, som har vllat min sjls bedrvelse: 3aldrig, s lnge nnu min ande r i mig och Guds livsflkt r kvar i min nsa, 4aldrig skola mina lppar tala vad orttfrdigt r, och min tunga bra fram orligt tal. 5Bort det, att jag skulle giva eder rtt! Intill min dd lter jag min ostrafflighet ej tagas ifrn mig. 6Vid min rttfrdighet hller jag fast och slpper den icke, mitt hjrta frebrr mig ej fr ngon av mina dagar. 7Nej, ssom ogudaktig m min fiende st dr och min motstndare ssom orttfrdig. 8Ty vad hopp har den gudlse nr hans liv avskres, nr hans sjl ryckes bort av Gud? 9Mnne Gud skall hra hans rop, nr nden kommer ver honom? 10Eller kan en sdan hava sin lust i den Allsmktige, kan han kalla Gud alltid? 11Jag vill undervisa eder om huru Gud gr till vga; huru den Allsmktige tnker, vill jag icke frdlja. 12Dock, I haven ju sjlva allasammans skdat det; huru kunnen I d hngiva eder t s ffngliga tankar? 13Hren vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel vldsverkaren fr av den Allsmktige: 14Om hans barn bliva mnga, s r vinningen svrdets; hans avkomlingar f ej brd att mtta sig med. 15De som slippa undan lggas i graven genom pest, och hans nkor kunna icke hlla sin klagogrt. 16Om han ock hopar silver ssom stoft och lgger klder p hg ssom lera, 17s r det den rttfrdige som fr klda sig i vad han lgger p hg, och den skuldlse kommer att utskifta silvret. 18Det hus han bygger bliver s frgngligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gr sig. 19Rik lgger han sig och menar att intet skall tagas bort; men nr han ppnar sina gon, r ingenting kvar. 20 Ssom vattenfloder taga frskrckelser honom fatt, om natten rvas han bort av stormen.
571
1

Swedish Bible

Anonymous

21

stanvinden griper honom, s att han far sin kos, den rycker honom undan frn hans plats. 22Utan frskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; fr hans hand mste han flykta med hast. 23D slr man ihop hnderna, honom till hn; man visslar t honom p platsen dr han var.

Chapter 28 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar; 2jrn hmtas upp ur jorden, och stenar smltas till koppar. 3Man stter d grnser fr mrkret, och rannsakar ned till yttersta djupet, 4Dr sprnger man schakt lngt under markens bebyggare, dr frdas man frgten djupt under vandrarens fot, dr hnger man svvande, fjrran ifrn mnniskor. 5Ovan ur jorden uppvxer brd, men drnere omvlves den ssom av eld. 6Dr, bland dess stenar, har safiren sitt fste, guldmalm hmtar man ock dr. 7Stigen ditned r ej knd av rnen, och falkens ga har ej utspanat den; 8den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gtt drfram. 9Ja, dr br man hand p hrda stenen; bergen omvlvas nda ifrn rtterna. 10In i klipporna bryter man sig gngar, dr gat fr se allt vad hrligt r. 11Vattendror tppas till och hindras att grta. S dragas dolda skatter fram i ljuset. 12Men visheten, var finnes hon, och var har frstndet sin boning? 13Priset fr henne knner ingen mnniska; hon str ej att finna i de levandes land. 14Djupet sger: Hon r icke hr, och havet sger: Hos mig r hon icke. 15Hon kper icke fr dlaste metall, med silver gldas ej hennes vrde. 16Hon vges icke upp med guld frn Ofir, ej med dyrbar onyx och safir. 17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon fr ej i byte mot gyllene klenoder. 18Koraller och kristall m icke ens nmnas; svrare r frvrva vishet n prlor. 19Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon vges icke upp med renaste guld. 20Ja, visheten, varifrn kommer vl hon, och var har frstndet sin boning? 21Frborgad r hon fr alla levandes gon, fr himmelens fglar r hon frdold; 22avgrunden och dden giva till knna; Blott hrsgner om henne frnummo vra ron. 23 Gud, han r den som knner vgen till henne, han r den som vet var hon har sin boning. 24Ty han frmr skda till jordens ndar, allt vad som finnes under himmelen ser han. 25Nr han mtte ut t vinden dess styrka och avvgde vattnen efter mtt, 26nr han stadgade en lag fr regnet och en vg fr tordnets strle, 27d sg han och uppenbarade henne, d lt han henne st fram, d utforskade han henne. 28Och till mnniskorna sade han s: Se Herrens fruktan, det r vishet, och att fly det onda r frstnd.
1

Chapter 29 ter hov Job upp sin rst och kvad: 2Ack att jag vore ssom i forna mnader, ssom i de dagar d Gud gav mig sitt beskydd, 3d hans lykta sken ver mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram
1

572

Swedish Bible

Anonymous

genom mrkret! 4Ja, vore jag ssom i min mognads dagar, d Guds huldhet vilade ver min hydda, 5 d nnu den Allsmktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig, 6d mina ftter badade i grddmjlk och klippan invid mig gt ut bckar av olja! 7Nr jag d gick upp till porten i staden och intog mitt ste p torget, 8d drogo de unga sig undan vid min syn, de gamla reste sig upp och blevo stende. 9D hllo hvdingar tillbaka sina ord och lade handen p munnen; 10 furstarnas rst ljd d dmpad, och deras tunga ldde vid gommen. 11Ja, vart ra som hrde prisade mig d sll, och vart ga som sg bar vittnesbrd om mig; 12ty jag rddade den betryckte som ropade, och den faderlse, den som ingen hjlpare hade. 13Den olyckliges vlsignelse kom d ver mig, och nkans hjrta uppfyllde jag med jubel. 14I rttfrdighet kldde jag mig, och den var ssom min kldnad; rttvisa bar jag ssom mantel och huvudbindel. 15gon blev jag d t den blinde, och ftter var jag t den halte. 16Jag var d en fader fr de fattiga, och den okndes sak redde jag ut. 17Jag krossade den orttfrdiges kkar och ryckte rovet undan hans tnder. 18Jag tnkte d: I mitt nste skall jag f d, mina dagar skola bliva mnga ssom sanden. 19Min rot ligger ju ppen fr vatten, och i min krona faller nattens dagg. 20Min ra bliver stndigt ny, och min bge fryngras i min hand. 21Ja, p mig hrde man d och vntade, man lyssnade under tystnad p mitt rd. 22Sedan jag hade talat, talade ingen annan; ssom ett vederkvickande flde kommo mina ord ver dem. 23De vntade p mig ssom p regn, de sprrade upp sina munnar ssom efter vrregn. 24Nr de misstrstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke frmrka. 25Tcktes jag beska dem, s mste jag sitta frmst; jag tronade d ssom en konung i sin skara, lik en man som har trst fr de srjande.

Chapter 30 Och nu le de t mig, mnniskor som ro yngre till ren n jag, mn vilkas fder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat stta bland mina vallhundar. 2Vad skulle de ocks kunna gagna mig med sin hjlp, dessa mnniskor som sakna all manlig kraft? 3Utmrglade ro de ju av brist och svlt; de gnaga sin fda av torra knen, som redan i frvg r de och dslig. 4Saltrter plocka de dr bland snren, och ginstrtter r vad de hava till mat. 5Ur mnniskors samkvm drives de ut, man ropar efter dem ssom efter tjuvar. 6I gruvliga klyftor mste de bo, i hlor under jorden och i bergens skrevor. 7Bland snren hva de upp sitt tjut, under nsslor ligga de skockade, 8en avfda av drar och relst folk, utjagade ur landet med hugg och slag. 9Och fr sdana har jag nu blivit en visa, de hava mig till mne fr sitt tal; 10med avsky hlla de sig fjrran ifrn mig, de hava ej frsyn fr att spotta t mig. 11Nej, mig till plga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av infr mig. 12Invid min hgra sida upphver sig ynglet; mina ftter vilja de stta undan. De gra sig vgar som skola leda till min ofrd. 13Stigen framfr mig hava de rivit upp. De gra sitt bsta till att frdrva mig, de som dock sjlva ro hjlplsa. 14Ssom genom en bred rmna bryta de in; de
1

573

Swedish Bible

Anonymous

vltra sig fram under murarnas brak. 15Frskrckelser vlvas ned ver mig. Ssom en storm bortrycka de min ra, och ssom ett moln har min vlfrd farit bort. 16Och nu utgjuter sig min sjl inom mig, elndesdagar hlla mig fast. 17Natten bortfrter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila. 18Genom vermktig kraft har mitt kroppshlje blivit vanstllt, ssom en livkldnad hnger det omkring mig. 19I orenlighet har jag blivit nedstjlpt, och sjlv r jag nu lik stoft och aska. 20Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag str hr, men de bespejar mig allenast. 21Du frvandlas fr mig till en grym fiende, med din starka hand anstter du mig. 22Du lyfter upp mig i stormvinden och fr mig hn, och i bruset lter du mig frsmlta av ngest. 23Ja, jag frstr att du vill fra mig till dden, till den boning dit allt levande frsamlas. 24Men skulle man vid sitt fall ej f strcka ut handen, ej ropa efter hjlp, nr ofrd har kommit? 25Grt jag ej sjlv ver den som hade hrda dagar, och mkade sig min sjl ej ver den fattige? 26Se, jag vntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades p ljus, men mrker kom. 27Drfr sjuder mitt innersta och fr ingen ro, elndesdagar hava ju mtt mig. 28Med mrknad hud gr jag, fastn ej brnd av solen; mitt i frsamlingen str jag upp och skriar. 29En broder har jag blivit till schakalerna, och en frnde r jag vorden till strutsarna. 30Min hud har svartnat och lossnat frn mitt ktt, benen i min kropp ro frbrnda av hetta. 31I sorgelt r mitt harpospel frbytt, mina pipors klang i hgljudd grt.

Chapter 31 Ett frbund slt jag med mina gon: aldrig skulle jag skda efter ngon jungfru. 2Vilken lott finge jag eljest av Gud i hjden, vilken arvedel av den Allsmktige drovan? 3Ofrd kommer ju ver de orttfrdiga, och olycka drabbar ogrningsmn. 4Ser icke han mina vgar, rknar han ej alla mina steg? 5Har jag vl umgtts med lgn, och har min fot varit snar till svek? 6Nej, m jag vgas p en riktig vg, s skall Gud frnimma min ostrafflighet. 7Hava mina steg vikit av ifrn vgen, har mitt hjrta fljt efter mina gon, eller lder vid min hnder en flck? 8D m en annan ta var jag har stt, och vad jag har planterat m ryckas upp med roten. 9Har mitt hjrta ltit dra sig av ngon kvinna, s att jag har sttt p lur vid min nstas drr? 10D m min hustru mala mjl t en annan, och frmmande mn m d famntaga henne. 11Ja, sdant hade varit en skndlighet, en straffbar missgrning hade det varit, 12en eld som skulle frtra intill avgrunden och frhrja till roten all min grda. 13Har jag krnkt min tjnares eller tjnarinnas rtt, nr de hade ngon tvist med mig? 14Vad skulle jag d gra, nr Gud stode upp, och nr han hlle rfst, vad kunde jag d svara honom? 15Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i moderssktet. 16Har jag vgrat de arma vad de begrde eller ltit nkans gon frsmkta? 17 Har jag tit mitt brdstycke allena, utan att den faderlse och har ftt ta drav? 18Nej, frn min ungdom fostrades han hos mig ssom hos en fader, och frn min moders liv var jag nkors ledare.
1

574

Swedish Bible

Anonymous

19

Har jag kunnat se en olycklig g utan klder, se en fattig ej ga ngot att skyla sig med? 20Mste ej fastmer hans lnd vlsigna mig, och fick han ej vrma sig i ull av mina lamm? 21Har jag lyft min hand mot den faderlse, drfr att jag sg mig hava medhll i porten? 22D m min axel lossna frn sitt fste och min arm brytas av ifrn sin led. 23Jag mste d frukta ofrd ifrn Gud och skulle st maktls infr hans majestt. 24Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min frtrstan? 25Var det min gldje att min rikedom blev s stor, och att min hand frvrvade s mycket? 26Hnde det, nr jag sg solljuset, huru det sken, och mnen, huru hrligt den gick fram, 27 att mitt hjrta hemligen lt dra sig, s att jag med handkyss gav dem min hyllning? 28Nej, ocks det hade varit en straffbar missgrning; drmed hade jag ju frnekat Gud i hjden. 29Har jag glatt mig t min fiendes ofrd och frjdats, nr olycka trffade honom? 30Nej, jag tillstadde ej min mun att synda s, ej att med frbannelse begra hans liv. 31Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mtta sig av ktt vid mitt bord? 32Frmlingen behvde ej stanna ver natten p gatan, mina drrar lt jag st ppna utt vgen. 33Har jag p mnniskovis skylt mina vertrdelser och gmt min missgrning i min barm, 34av fruktan fr den stora hopen och av rdsla fr stamfrnders frakt, s att jag teg och ej gick utom min drr? 35Ack att ngon funnes, som ville hra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmktige m nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift! 36 Sannerligen, jag skulle d bra den hgt p min skuldra, ssom en krona skulle jag fsta den p mig. 37Jag ville d gra honom rkenskap fr alla mina steg, lik en furste skulle jag d trda infr honom. 38Har min mark hjt rop ver mig, och hava dess fror grtit med varandra? 39Har jag frtrt dess grda obetald eller utpinat dess brukares liv? 40D m trne vxa upp fr vete, och ogrs i stllet fr korn. Slut p Jobs tal.

Chapter 32 De tre mnnen upphrde nu att svara Job, eftersom han hll sig sjlv fr rttfrdig. 2D blev Elihu, Barakels son, frn Bus, av Rams slkt, upptnd av vrede. Mot Job upptndes han av vrede, drfr att denne menade sig hava rtt mot Gud; 3och mot hans tre vnner upptndes hans vrede, drfr att de icke funno ngot svar varmed de kunde vederlgga Job. 4Hittills hade Elihu drjt att tala till Job, drfr att de andra voro ldre till ren n han. 5Men d nu Elihu sg att de tre mnnen icke mer hade ngot att svara, upptndes hans vrede. 6S tog d Elihu, Barakels son, frn Bus, till orda och sade; Ung till ren r jag, I dremot ren gamla. Drfr hll jag mig tillbaka och var frsagd och lade ej fram fr eder min mening. 7Jag tnkte: M ldern tala, och m rens mngd frkunna visdom. 8Dock, p anden i mnniskorna kommer det an, den Allsmktiges livsflkt giver dem frstnd. 9Icke de ldriga ro alltid visast, icke de ldsta frst bst vad rtt r. 10Drfr sger jag nu: Hr mig; jag vill lgga fram min mening, ocks jag. 11Se, jag vntade p vad I skullen tala, jag lyssnade efter frstnd ifrn eder, efter skl som I skullen draga fram. 12Ja, noga aktade jag p eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara p hans
575
1

Swedish Bible

Anonymous

ord. 13Nu mn I icke sga: Vi mttes av vishet; Gud, men ingen mnniska, kan nedsl denne. 14 Skl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemta honom med edra bevis. 15 Se, nu st de bestrta och svara ej mer, mlet i munnen hava de mist. 16Och jag skulle vnta, d de nu intet kunna sga, d de st dr och ej mer hava ngot svar! 17Nej, ocks jag vill svara i min ordning, jag vill lgga fram min mening, ocks jag. 18Ty, fullt upp har jag av skl, anden i mitt inre vill sprnga mig snder. 19Ja, mitt inre r ssom instngt vin, likt en lgel med nytt vin r det nra att brista. 20S vill jag d tala och skaffa mig luft, jag vill upplta mina lppar och svara. 21Jag fr ej hava anseende till personen, och jag skall ej till ngon tala instllsamma ord. 22Nej, jag frstr ej att tala instllsamma ord; huru ltt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

Chapter 33 Men hr nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill sga. 2Se, jag upplter nu mina lppar, min tunga tager till orda i min mun. 3Ur ett redbart hjrta framgr mitt tal, och vad mina lppar frst sga de rligt ut. 4Guds ande r det som har gjort mig, den Allsmktiges flkt beskr mig liv. 5Om du frmr, s m du nu svara mig; red dig till strid mot mig, trd fram. 6Se, jag r likstlld med dig infr Gud, jag r danad av en nypa ler, ocks jag. 7Ja, fruktan fr mig behver ej frskrcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned. 8Men nu sade du s infr mina ron, s ljdo de ord jag hrde: 9Ren r jag och fri ifrn vertrdelse, oskyldig r jag och utan missgrning; 10men se, han finner p sak mot mig, han aktar mig ssom sin fiende. 11Han stter mina ftter i stocken, vaktar p alla mina vgar. 12Nej, hri har du ortt, svarar jag dig. Gud r ju frmer n en mnniska. 13Huru kan du g till rtta med honom, ssom gve han aldrig svar i sin sak? 14Bde p ett stt och p tv talar Gud, om man ocks ej aktar drp. 15I drmmen, i nattens syn, nr smnen har fallit tung ver mnniskorna och de vila i slummer p sitt lger, 16d ppnar han mnniskornas ron och stter inseglet p sina varningar till dem, 17nr han vill avvnda ngon frn en ogrning eller hlla hgmodet borta ifrn en mnniska. 18S bevarar han hennes sjl frn graven och hennes liv ifrn att frgs genom vapen. 19Hon bliver ock agad genom plgor p sitt lger och genom stndig oro, allt intill benen. 20Hennes sinne fr leda vid maten, och hennes sjl vid den fda hon lskade. 21Hennes hull frtvinar, till dess intet r att se, ja, hennes ben tras bort intill osynlighet. 22S nalkas hennes sjl till graven och hennes liv hn till ddens makter. 23Men om en ngel d finnes, som vakar ver henne, en medlare, ngon enda av de tusen, och denne fr lra mnniskan hennes plikt, 24d frbarmar Gud sig ver henne och sger; Frls henne, s att hon slipper fara ned i graven; lsepenningen har jag nu ftt. 25Hennes kropp fr d ny ungdomskraft, hon bliver ter ssom under sin styrkas dagar. 26Nr hon d beder till Gud, r han henne ndig och lter henne se sitt ansikte med jubel; han giver s den mannen hans rttfrdighet ter. 27S fr denne d sjunga infr mnniskorna och sga: Vl syndade jag, och vl krnkte jag
1

576

Swedish Bible

Anonymous

rtten, dock vederfors mig ej vad jag hade frskyllt; 28ty han frlossade min sjl, s att den undslapp graven, och mitt liv fr nu med lust skda ljuset. 29Se, detta allt kommer Gud stad, bde tv gnger och tre, fr den mannen, 30till att rdda hans sjl frn graven, s att han fr njuta av de levandes ljus. 31Akta nu hrp, du Job, och hr mig; tig, s att jag fr tala. 32Dock, har du ngot att sga, s svara mig; tala, ty grna gve jag dig rtt. 33Varom icke, s r det du som m hra p mig; du m tiga, s att jag fr lra dig vishet.

Chapter 34 Och Elihu tog till orda och sade: 2Hren, I vise, mina ord; I frstndige, lyssnen till mig. 3 rat skall ju prva orden, och munnen smaken hos det man vill ta. 4M vi nu utvlja t oss vad rtt r, samfllt ska frst vad gott r. 5Se, Job har sagt: Jag r oskyldig. Gud har frhllit mig min rtt. 6Fastn jag har rtt, mste jag st ssom lgnare; ddsskjuten r jag, jag som intet har brutit. 7Var finnes en man som r ssom Job? Han lskar sig med bespottelse ssom med vatten, 8 han gr sig till ogrningsmns stallbroder och sllar sig till ogudaktiga mnniskor. 9Ty han sger: Det gagnar en man till intet, om han hller sig vl med Gud. 10Hren mig drfr, I frstndige mn: Bort det, att Gud skulle beg ngon ortt, att den Allsmktige skulle gra vad orttfrdigt r! 11 Nej, han vedergller var mnniska efter hennes grningar och lnar envar ssom hans vandel har frtjnat. 12Ty Gud gr i sanning intet som r ortt, den Allsmktige kan icke krnka rtten. 13Vem har bjudit honom att vrda sig om jorden, och vem lade p honom brdan av hela jordens krets? 14 Om han ville tnka allenast p sig sjlv och ter draga till sig sin anda och livsflkt, 15d skulle p en gng allt ktt frgs, och mnniskorna skulle vnda ter till stoft. 16Men mrk nu vl och hr hrp, lyssna till vad mina ord frkunna. 17Skulle den frm regera, som hatade vad rtt r? Eller frdmer du den som r den strste i rttfrdighet? 18Fr man d sga till en konung: Du ogrningsman, eller till en furste: Du ogudaktige? 19Gud har ju ej anseende till ngon hvdings person, han aktar den rike ej fr mer n den fattige, ty alla ro de hans hnders verk. 20I ett gonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bvan och frgs, de vldige ryckas bort, utan mnniskohand. 21Ty hans gon vakta p var mans vgar, och alla deras steg, dem ser han. 22Intet mrker finnes och ingen skugga s djup, att ogrningsmn kunna frdlja sig dri. 23Ty lnge behver Gud ej vakta p en mnniska, innan hon mste st till doms infr honom. 24Han krossar de vldige utan rannsakning och lter s andra trda fram i deras stlle. 25Ja, han mrker vl vad de gra, han omstrtar dem om natten och lter dem frgs. 26Ssom ogudaktiga tuktar han dem ppet, infr mnniskors syn, 27eftersom de veko av ifrn honom och ej aktade p alla hans vgar. 28 De bragte s den armes rop infr honom, och rop av betryckta fick han hra. 29Vem vgar d frdma, om han stillar larmet? Ja, vem vill vl skda honom, om han dljer sitt ansikte, fr ett folk eller fr en enskild man, 30nr han vill rycka makten ifrn gudlsa mnniskor och hindra dem att bliva snaror fr folket? 31Kan man vl sga till Gud: Jag mste lida, jag som nd intet har
577
1

Swedish Bible

Anonymous

frbrutit. 32Visa mig du vad som gr ver mitt frstnd; om jag har gjort ngot ortt, vill jag d ej gra s mer. 33Skall d han, fr ditt klanders skull, giva vedergllning ssom du vill? Du sjlv, och icke jag, m dma drom; ja, tala du ut vad du menar. 34Men kloka mn skola sga s till mig, visa mn, nr de f hra mig: 35Job talar utan ngon insikt, hans ord ro utan frstnd. 36S m nu Job utst prvningar allt framgent, d han vill frsvara sig p ogrningsmns stt. 37Till sin synd lgger han ju uppenbar ondska, oss till hn slr han ihop sina hnder och talar stora ord mot Gud.

Chapter 35 Och Elihu tog till orda och sade: 2Menar du att sdant r riktigt? Kan du pst att du har rtt mot Gud, 3du som frgar vad rttfrdighet gagnar dig, vad den btar dig mer n synd? 4Svar hrp vill jag giva dig, jag ock dina vnner med dig. 5Skda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som g dr hgt ver dig. 6Om du syndar, vad gr du vl honom drmed? Och om dina vertrdelser ro mnga, vad skadar du honom drmed? 7Eller om du r rttfrdig, vad giver du honom, och vad undfr han av din hand? 8Nej, fr din like kunde din ogudaktighet ngot betyda och fr en mnniskoson din rttfrdighet. 9Vl klagar man, nr vldsgrningarna ro mnga, man ropar om hjlp mot de vermktigas arm; 10men ingen frgar: Var r min Gud, min skapare, han som lter lovsnger ljuda mitt i natten, 11han som giver oss insikt framfr markens djur och vishet framfr himmelens fglar? 12Drfr r det man fr ropa utan svar om skydd mot de ondas vermod. 13Se, p ffngliga bner hr icke Gud, den Allsmktige aktar icke p slikt; 14allra minst, nr du pstr att du icke fr skda honom, att du mste vnta p honom, fastn saken r uppenbar. 15Och nu menar du att hans vrede ej hller ngon rfst, och att han fga bekymrar sig om mnniskors vermod? 16 Ja, till ffngligt tal sprrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
1

Chapter 36 Vidare sade Elihu: 2Bida nnu litet, s att jag fr giva dig besked, ty nnu ngot har jag att sga till Guds frsvar. 3Min insikt vill jag hmta vida ifrn, och t min skapare vill jag skaffa rtt. 4 Ja, frvisso skola mina ord icke vara lgn; en man med fullgod insikt har du framfr dig. 5Se, Gud r vldig, men han frsmr dock ingen, han som r s vldig i sitt frstnds kraft. 6Den ogudaktige lter han ej bliva vid liv, men t de arma skaffar han rtt. 7Han tager ej sina gon frn de rttfrdiga; de f trona i konungars krets, fr alltid lter han dem sitta dr i hghet. 8Och om de lggas bundna i kedjor och fngas i elndets snaror, 9s vill han drmed visa dem vad de hava gjort, och vilka vertrdelser de hava begtt i sitt hgmod; 10han vill d ppna deras ra fr tuktan
1

578

Swedish Bible

Anonymous

och mana dem att vnda om ifrn frdrvet. 11Om de d hra p honom och underkasta sig, s f de framleva sina dagar i lycka och sina r i ljuvlig ro. 12Men hra de honom ej, s frgs de genom vapen och omkomma, nr de minst tnka det. 13Ja, de som med gudlst hjrta hngiva sig t vrede och icke anropa honom, nr han lgger dem i band, 14deras sjl skall i deras ungdom ryckas bort av dden, och deras liv skall dela tempelbolares lott. 15Genom lidandet vill han rdda den lidande, och genom betrycket vill han ppna hans ra. 16S skte han ock draga dig ur ndens gap, ut p en rymlig plats, dr intet trngml rdde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rtter. 17Men nu br du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rttvisa hlla dig nu fast. 18Ty vrede borde ej f uppegga dig under din tuktans tid, och huru svrt du n har mst plikta, borde du ej drav ledas vilse. 19Huru kan han lra dig bedja, om icke genom nd och genom allt som nu har prvat din kraft? 20Du m ej lngta s ivrigt efter natten, den natt d folken skola ryckas bort ifrn sin plats. 21Tag dig till vara, s att du ej vnder dig till vad frdrvligt r; sdant behagar dig ju mer n att lida. 22Se, Gud r upphjd genom sin kraft. Var finnes ngon mstare som r honom lik? 23 Vem har freskrivit honom hans vg, och vem kan sga: Du gr vad ortt r? 24Tnk d p att upphja hans grningar, dem vilka mnniskorna besjunga 25och som de alla skda med lust, de ddliga, om de n blott sknja dem i fjrran. 26Ja, Gud r fr hg fr vrt frstnd, hans r ro flera n ngon kan utrannsaka. 27Se, vattnets droppar drager han uppt, och de sila ned ssom regn, dr hans dimma gr fram; 28skyarna gjuta dem ut ssom en strm, lta dem drypa ned ver talrika mnniskor. 29Ja, kan ngon fatta molnens utbredning, braket som utgr frn hans hydda? 30Se, sitt ljungeldsljus breder han ut ver molnen, och sjlva havsgrunden hljer han in dri. 31Ty s utfr han sina domar ver folken; s bereder han ock nring i rikligt mtt. 32I ljungeldsljus hljer han sina hnder och snder det ut mot dem som begynna strid. 33Budskap om honom br hans dunder; sjlva boskapen bebdar hans antg.

Chapter 37 Ja, vid sdant frskrckes mitt hjrta, bvande spritter det upp. 2Hren, hren huru hans rst ljuder vred, hren dnet som gr ut ur hans mun. 3Han snder det stad, s lngt himmelen nr, och sina ljungeldar bort till jordens ndar. 4Eftert ryter s dnet, nr han dundrar med sin vldiga rst; och p ljungeldarna spar han ej, d hans rst lter hra sig. 5Ja, underbart dundrar Gud med sin rst, stora ting gr han, utver vad vi frst. 6Se, t snn giver han bud: Fall ned till jorden, s ock t regnskuren, t sitt regnfldes mktiga skur. 7Drmed fjttrar han alla mnniskors hnder, s att envar som han har skapat kan lra drav. 8D draga sig vilddjuren in i sina gmslen, och i sina kulor lgga de sig till ro. 9Frn Stjrngemaket kommer d storm och kld genom nordanhimmelens stjrnor; 10med sin andedrkt snder Gud frost, och de vida vattnen betvingas. 11 Skyarna lastar han ock med vta och sprider omkring sina ljungeldsmoln. 12De mste svva n
1

579

Swedish Bible

Anonymous

hit, n dit, alltefter hans rdslut och de uppdrag de f, vadhelst han lgger dem p jordens krets. 13 n r det som tuktoris, n med hjlp t hans jord, n r det med nd som han lter dem komma. 14 Lyssna d hrtill, du Job; stanna och betnk Guds under. 15Frstr du p vad stt Gud styr deras gng och lter ljungeldarna lysa fram ur sina moln? 16Frstr du lagen fr skyarnas jmvikt, den Allvises underbara verk? 17Frstr du huru klderna bliva dig s heta, nr han lter jorden domna under sunnanvinden? 18Kan du vlva molnhimmelen s som han, s fast som en spegel av gjuten metall? 19Lr oss d vad vi skola sga till honom; fr vrt mrkers skull hava vi intet att lgga fram. 20Ej m det bebdas honom att jag vill tala. Mnne ngon begr sitt eget frdrv? 21Men synes icke redan skenet? Strlande visar han sig ju mellan skyarna, dr vinden har gtt fram och sopat dem undan. 22I guldglans kommer han frn norden. Ja, Gud r hljd i fruktansvrt majestt; 23 den Allsmktige kunna vi icke fatta, honom som r s stor i kraft, honom som ej krnker rtten, ej strngaste rttfrdighet. 24Frdenskull frukta mnniskorna honom; men de sjlvkloka -- dem alla aktar han ej p.

Chapter 38 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade: 2Vem r du som stmplar vishet ssom mrker, i det att du talar s utan insikt? 3Omgjorda nu ssom ej man dina lnder; jag vill frga dig, och du m giva mig besked. 4Var var du, nr jag lade jordens grund? Sg det, om du har ett s stort frstnd. 5Vem har faststllt hennes mtt -- du vet ju det? Och vem spnde sitt mtsnre ut ver henne? 6Var fingo hennes pelare sina fsten, och vem var det som lade hennes hrnsten, 7medan morgonstjrnorna tillsammans jublade och alla Guds sner hjde gldjerop? 8Och vem satte drrar fr havet, nr det fddes och kom ut ur moderlivet, 9nr jag gav det moln till bekldnad och lt tcken bliva dess linda, 10nr jag t det utstakade min grns och satte bom och drrar drfr, 11och sade: Hrintill skall du komma, men ej vidare, hr skola dina stolta bljor lgga sig? 12Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat t morgonrodnaden dess plats, 13dr den skulle fatta jorden i dess flikar, s att de ogudaktiga skakades bort drifrn? 14D ndrar den form ssom leran under signetet, och tingen st fram ssom kldda i skrud; 15d bervas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes fr hgt brytes snder. 16Har du stigit ned till havets kllor och vandrat omkring p djupets botten? 17Hava ddens portar avsljat sig fr dig, ja, sg du ddsskuggans portar? 18Har du verskdat jordens vidder? Om du knner allt detta, s lt hra. 19Vet du vgen dit varest ljuset bor, eller platsen dr mrkret har sin boning, 20s att du kan hmta dem ut till deras grns och finna stigarna som leda till deras hus? 21Visst kan du det, ty s tidigt blev du ju fdd, s stort r ju dina dagars antal! 22Har du varit framme vid snns frrdshus? Och haglets frrdshus, du sg vl dem 23 -- de frrd som jag har sparat till hemskelsens tid, till stridens och drabbningens dag? 24Vet du vgen dit varest ljuset delar sig, dit dr stormen sprider sig ut ver jorden? 25Vem har t
1

580

Swedish Bible

Anonymous

regnfldet ppnat en rnna och banat en vg fr tordnets strle, 26till att snda regn ver lnder dr ingen bor, ver knar, dr ingen mnniska finnes, 27till att mtta dsliga demarker och giva vxt t grsets brodd? 28Sg om regnet har ngon fader, och vem han r, som fdde daggens droppar? 29Ur vilken moders liv r det isen gick fram, och vem r hon som fdde himmelens rimfrost? 30Se, vattnet ttnar och bliver likt sten, s ytan sluter sig samman ver djupet. 31Knyter du tillhopa Sjustjrnornas knippe? Och frmr du att lossa Orions band? 32r det du som, nr tid r, fr himmelstecknen fram, och som leder Bjrninnan med hennes ungar? 33Ja, frstr du himmelens lagar, och ordnar du dess vlde ver jorden? 34Kan du upphja din rst till molnen och frm vattenflden att vertcka dig? 35Kan du snda ljungeldar stad, s att de g, s att de svara dig: Ja vi ro redo? 36Vem har lagt vishet i de mrka molnen, och vem gav frstnd t jrtecknen i luften? 37Vem hller med sin vishet rkning p skyarna? Och himmelens lglar, vem hller ut dem, 38medan mullen smlter ssom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

Chapter 39 r det du som jagar upp rov t lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger, 2nr de trycka sig ned i sina kulor eller ligga p lur i snret? 3Vem r det som skaffar mat t korpen, nr hans ungar ropar till Gud, dr de svva omkring utan fda? 4Vet du tiden fr stengetterna att fda, vakar du ver nr hindarna br kalva? 5Rknar du mnaderna som de skola g drktiga, ja, vet du tiden fr dem att fda? 6De bja sig ned, de avbrda sig sina foster, hastigt gra de sig fria ifrn fdslovndan. 7Deras ungar frodas och vxa till p marken, s springa de sin vg och vnda ej tillbaka. 8Vem har sknkt vildsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band? 9Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltknen blev hennes boning. 10Hon ler t larmet i staden, hon hr ingen pdrivares rop. 11Vad hon spanar upp p berget har hon till bete, hon letar efter allt som r grnt. 12Skall vildoxen finnas hgad att tjna dig och att stanna ver natten invid din krubba? 13 Kan du tvinga vildoxen att g i fran efter tm och frm honom att i ditt spr harva markerna jmna? 14Kan du lita p honom, d ju hans kraft r s stor, kan du betro t honom ditt arbetes frukt? 15 verlter du t honom att fra hem din sd och att hmta den tillhopa till din loge? 16Strutshonans vingar flaxa med frjd, men vad modersmhet visa vl hennes pennor, hennes fjdrar? 17t jorden verlter hon ju sina gg och ruvar dem ovanp sanden. 18Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem snder. 19Hrd r hon mot sin avkomma, ssom vore den ej hennes; att hennes avel kan g under, det bekymrar henne ej. 20Ty Gud har gjort henne glmsk fr vishet, han har ej tilldelat henne frstnd. 21Men nr det gller, piskar hon sig sjlv upp till sprng; d ler hon t bde hst och man. 22r det du som giver t hsten hans styrka och klder hans hals med brusande man? 23r det du som lr honom grshoppans sprng? Hans stolta frustning, en frskrckelse r den! 24Han skrapar marken och frjdar sig i sin kraft och rusar s fram mot vpnade
1

581

Swedish Bible

Anonymous

skaror. 25Han ler t fruktan och knner ej frfran, han ryggar icke tillbaka fr svrd. 26Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans. 27Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, nr basunen har ljudit. 28Fr var basunstt frustar han: Huj! nnu i fjrran vdrar han striden, anfrarnas rop och larmet av hrskrin. 29r det ett verk av ditt frstnd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot sder? 30Eller r det p ditt bud som rnen stiger s hgt och bygger sitt nste i hjden? 31P klippan bor han, dr har han sitt tillhll, p klippans spets och p branta berget. 32Drifrn spanar han efter sitt byte, lngt bort i fjrran skdar hans gon. 33Hans ungar frossa p blod, och dr slagna ligga, dr finner man honom. Job, 40 Kapitlet Herren manar Job ytterligare till dmjukhet, med hnvisning p sina bda underskapelser Behemot (flodhsten) och Leviatan (krokodilen). 34S svarade nu HERREN Job och sade: 35Vill du tvista med den Allsmktige, du mstare? Svara d, du som s klagar p Gud! 36 Job svarade HERREN och sade: 37Nej, drtill r jag fr ringa; vad skulle jag svara dig? Jag mste lgga handen p munnen. 38En gng har jag talat, och nu sger jag intet mer; ja, tv gnger, men jag gr det icke ter.

Chapter 40 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade: 2Omgjorda ssom en man dina lnder; jag vill frga dig, och du m giva mig besked. 3Vill du gra min rtt om intet och dma mig skyldig, fr att sjlv st ssom rttfrdig? 4Har du en sdan arm som Gud, och frmr du dundra med din rst ssom han? 5Pryd dig d med ra och hghet, kld dig i majestt och hrlighet. 6Gjut ut din vredes frgrymmelse, dmjuka med en blick allt vad hgt r. 7Ja, kuva med en blick allt vad hgt r, sl ned de ogudaktiga p stllet. 8Gm dem i stoftet allasammans, ja, fjttra deras ansikten i mrkret. 9D vill jag prisa dig, ocks jag, fr segern som din hgra hand har berett dig. 10Se, Behemot, han r ju mitt verk svl som du. Han lever av grs ssom en oxe. 11Och se vilken kraft han ger i sina lnder, vilken styrka han har i sin buks muskler. 12Han br sin svans s styv som en ceder, ett konstrikt fltverk ro senorna i hans lr. 13Hans benpipor ro ssom rr av koppar, benen i hans kropp likna stnger av jrn. 14Frstlingen r han av vad Gud har gjort; hans skapare sjlv har givit honom hans skra. 15Ty foder t honom frambra bergen, dr de vilda djuren alla hava sin lek. 16Under lotustrd lgger han sig ned, i skygdet av rr och vass. 17Lotustrd giva honom tak och skugga, piltrd hgna honom runt omkring. 18r floden n s vldsam, s ngslas han dock icke; han r trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap. 19Vem kan fnga honom, nr han r p sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos? 20Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga? 21Kan du stta en svhank i hans nos eller borra en hake genom hans kft? 22Menar du att han skall slsa p dig mnga bner eller tala till dig med mjuka ord? 23Att han skall vilja sluta frdrag med dig, s att du finge honom till din trl fr alltid?
1

582

Swedish Bible

Anonymous

24

Kan du hava honom till leksak ssom en fgel och stta honom i band t dina trnor? 25Plga fiskarlag kpsl om honom och stycka ut hans kropp mellan krmare? 26Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner? 27Ja, frsk att bra hand p honom du skall minnas den striden och skall ej fra s mer. 28Nej, den sdant vgar, hans hopp bliver sviket, han flles till marken redan vid hans syn.

Chapter 41 S ofrvgen r ingen, att han trs reta denne. Vem vgar d stta sig upp mot mig sjlv? Vem har frst givit mig ngot, som jag allts br betala igen? Mitt r ju allt vad som finnes under himmelen. 3Jag vill ej hra upp att tala om hans lemmar, om huru vldig han r, och huru hrligt han r danad. 4Vem mktar rycka av honom hans pansar? Vem vgar sig in mellan hans kkars par? 5Hans gaps drrar, vem vill ppna dem? Runtom hans tnder bor ju frskrckelse. 6Stolta sitta p honom skldarnas rader; hopslutna ro de med fast frsegling. 7Ttt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindflkt trnger in mellan dem. 8Var och en hller ihop med den nsta, de gripa in i varandra och skiljas ej t. 9Nr han fnyser, strlar det av ljus; hans blickar ro ssom morgonrodnadens gonbryn. 10Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram drur. 11Frn hans nsborrar utgr rk ssom ur en sjudande panna p brnslet. 12Hans andedrkt framgnistrar eldkol, och lgor bryta fram ur hans gap. 13P hans hals har kraften sin boning, och framfr honom stapplar frsagdhet. 14Sjlva det veka p hans buk r ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, ssom gjutet p honom. 15Hans hjrta r fast ssom sten, fast ssom bottenstenen i kvarnen. 16Nr han reser sig, bva hjltar, av ngest mista de all sans. 17Angripes han med ett svrd, s hller det ej stnd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 18Han aktar jrn ssom halm och koppar ssom murket tr. 19Bgskott skrmma honom ej bort, slungstenar frvandlas fr honom till str; 20ja, stridsklubbor aktar han ssom str, han ler t rasslet av lansar. 21P sin buk br han skarpa eggar, spr ssom av en trskvagn ristar han i dyn. 22Han gr djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel frvandlar han vattnet. 23Bakom honom strlar vgen av ljus, djupet synes bra silverhr. 24Ja, p jorden finnes intet som r honom likt, otillgnglig fr fruktan skapades han. 25P allt vad hgt r ser han med frakt, konung r han ver alla stolta vilddjur.
2 1

Chapter 42 Job svarade HERREN och sade: 2Ja, jag vet att du frmr allt, och att intet som du besluter r dig fr svrt. 3Vem var d jag som i ofrstnd gav vishet namn av mrker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig fr underbart och det jag ej kunde frst. 4Men hr nu,
1

583

Swedish Bible

Anonymous

s vill jag tala; jag vill frga dig, och du m giva mig besked. 5Blott hrsgner hade jag frnummit om dig, men nu har jag ftt se dig med egna gon. 6Drfr tager jag det tillbaka och ngrar mig, i stoft och aska. 7Sedan HERREN hade talat s till Job, sade han till Elifas frn Teman: Min vrede r upptnd mot dig och dina bda vnner, drfr att I icke haven talat om mig vad rtt r, ssom min tjnare Job har gjort. 8S tagen eder nu sju tjurar och sju vdurar, och gn till min tjnare Job och offren dem ssom brnnoffer fr eder; ock lten min tjnare Job bedja fr eder. Till ventyrs skall jag d, av nd mot honom, avst frn att gra ngot frskrckligt mot eder, till straff drfr att I icke haven talat om mig vad rtt r, ssom min tjnare Job har gjort. 9D gingo Elifas frn Teman, Bildad frn Sua och Sofar frn Naaman stad och gjorde ssom HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog ndigt emot Jobs bn. 10Och d nu Job bad fr sina vnner, upprttade HERREN ter honom sjlv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han frut hade haft. 11Och alla hans brder och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och hllo mltid med honom i hans hus, och mkade honom fr alla de olyckor som HERREN hade ltit komma ver honom. Och de gvo honom vardera en kesita och en guldring. 12Och HERREN vlsignade slutet av Jobs levnad nnu mer n begynnelsen, s att han fick fjorton tusen fr, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen sninnor. 13Och han fick sju sner och tre dttrar. 14Den frsta dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk. 15Och s skna kvinnor som Jobs dttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras brder. 16Och Job levde drefter ett hundra fyrtio r, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. 17Sedan dog Job, gammal och mtt p att leva.

Psalms
Chapter 1 Sll r den man som icke vandrar i de ogudaktigas rd och icke trder in p syndares vg, ej heller sitter dr bespottare sitta, 2utan har sin lust i HERRENS lag och tnker p hans lag bde dag och natt. 3Han r ssom ett trd, planterat vid vattenbckar, vilket br sin frukt i sin tid, och vars lv icke vissna; och allt vad han gr, det lyckas vl. 4Icke s de ogudaktiga, utan de ro ssom agnar som vinden bortfr. 5Drfr skola de ogudaktiga icke best i domen, ej heller syndarna i de rttfrdigas frsamling. 6Ty HERREN knner de rttfrdigas vg, men de ogudaktigas vg frgs.
1

Chapter 2

584

Swedish Bible

Anonymous

Varfr larma hedningarna och tnka folken ffnglighet? 2Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rdsl med varandra, mot HERREN och hans smorde: 3Lt oss slita snder deras bojor och kasta deras band ifrn oss. 4Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem. 5D talar han till dem i sin vrede, och i sin frgrymmelse frskrcker han dem: 6Jag sjlv har insatt min konung p Sion, mitt heliga berg. 7Jag vill frtlja om vad beslutet r; HERREN sade till mig: Du r min son, jag har i dag ftt dig. 8Begr av mig, s skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ndar till egendom. 9Du skall sndersl dem med jrnspira, ssom lerkrl skall du krossa dem. 10S kommen nu till frstnd, I konungar; lten varna eder, I domare p jorden. 11 Tjnen HERREN med fruktan, och frjden eder med bvan. 12Hyllen sonen, s att han icke vredgas och I frgns p eder vg; ty snart kunde hans vrede upptndas. Saliga ro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Chapter 3 En psalm av David, nr han flydde fr sin son Absalom. 2HERRE, huru mnga ro icke mina ovnner! Ja, mnga resa sig upp mot mig. 3Mnga sga om mig: Det finnes ingen frlsning fr honom hos Gud. 4Men du, HERRE, r en skld fr mig; du r min ra och den som upplyfter mitt huvud. 5Jag hjer min rst och ropar till HERREN, och han svarar mig frn sitt heliga berg. Sela. 6Jag lade mig och somnade in; jag har ter vaknat upp, ty HERREN uppehller mig. 7Jag fruktar icke fr skaror av mnga tusen, som lgra sig mot mig runt omkring. 8St upp, HERRE, frls mig, min Gud; ty du slr alla mina fiender p kinden, du krossar de ogudaktigas tnder. 9Hos HERREN r frlsningen; ver ditt folk komme din vlsignelse. Sela.
1

Chapter 4 Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm av David. 2Nr jag ropar, s svara mig, du min rttfrdighets Gud, du som i trngml skaffar mig rum; var mig ndig och hr min bn. 3I herrar, huru lnge skall min ra vara vnd i smlek, huru lnge skolen I lska ffnglighet och fara efter lgn? Sela. 4Besinnen dock att HERREN har utvalt t sig den fromme; HERREN hr, nr jag ropar till honom. 5Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hjrtan, p edra lger, och varen stilla. Sela. 6Offren rtta offer, och frtrsten p HERREN. 7Mnga sga: Vem skall lta oss se det gott r? Upplyft du ver oss ditt ansiktes ljus, o HERRE. 8Du giver mig gldje i hjrtat, strre n andras, nr de f sd och vin i myckenhet. 9I frid vill jag lgga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, lter mig bo avskild och i trygghet.
1

585

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 5 Fr sngmstaren, till Nehilt; en psalm av David. 2Lyssna till mina ord, HERRE; frnim min suckan. 3Akta p mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag stlla min bn. 4 HERRE, bittida hr du nu min rst, bittida frambr jag mitt offer till dig och skdar efter dig. 5Ty du r icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som r ond fr icke bo hos dig. 6De vermodiga best icke infr dina gon; du hatar alla ogrningsmn. 7Du frgr dem som tala lgn; de blodgiriga och falska ro en styggelse fr HERREN. 8Men jag fr g in i ditt hus, genom din stora nd; jag fr tillbedja i din fruktan, vnd mot ditt heliga tempel. 9HERRE, led mig genom din rttfrdighet, fr mina frfljares skull; gr din vg jmn fr mig. 10Ty i deras mun r intet visst, deras innersta r frdrv, en ppen grav r deras strupe, sin tunga gra de hal. 11Dm dem, o Gud; m de komma p fall med sina anslag. Driv bort dem fr deras mnga vertrdelsers skull, eftersom de ro genstrviga mot dig. 12Men lt alla dem gldjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen m de jubla, ty du beskrmar dem; i dig m de frjda sig, som hava ditt namn krt. 13Ty du, HERRE, vlsignar den rttfrdige; du betcker honom med nd ssom med en skld.
1

Chapter 6 Fr sngmstaren, med strngaspel, till Seminit; en psalm av David. 2HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din frtrnelse. 3Var mig ndig, HERRE, ty jag frsmktar; hela mig, HERRE, ty nda in i mitt innersta r jag frskrckt. 4Ja, min sjl r storligen frskrckt; ack HERRE, huru lnge? 5Vnd ter, HERRE, rdda min sjl, frls mig fr din nds skull. 6Ty i dden tnker man icke p dig; vem tackar dig i ddsriket? 7Jag r s trtt av suckande; var natt fuktar jag min sng och vter mitt lger med mina trar. 8Av sorg r mitt ga frmrkat; det har ldrats fr alla mina ovnners skull. 9Viken bort ifrn mig, alla I ogrningsmn; ty HERREN har hrt min hgljudda grt. 10HERREN har hrt min kallan, min bn upptager HERREN. 11Alla mina fiender skola komma p skam och storligen frskrckas; de skola vika tillbaka och komma p skam med hast.
1

Chapter 7 En sng av David, som han sjng till HERREN fr benjaminiten Kus' ords skull. 2HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; frls mig frn alla mina frfljare och rdda mig, 3s att de icke, ssom lejon, snderslita min sjl och rycka bort henne utan rddning. 4HERRE, min Gud, har jag gjort sdant, och r ortt i mina hnder, 5har jag med ont vedergllt ned som hll frid med
1

586

Swedish Bible

Anonymous

mig eller plundrat den som var min ovn utan sak, 6s frflje fienden min sjl och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lgge min ra i stoftet. Sela. 7St upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovnners raseri och vakna upp till min hjlp, du som har pbjudit dom. 8M folkens frsamling omgiva dig, och m du ver den vnda ter till hjden. 9HERREN hller dom ver folken; skaffa mig rtt, HERRE, efter min rttfrdighet och ostrafflighet. 10Lt de ogudaktigas ondska f en nde, men hll den rttfrdige vid makt; ty du, som prvar hjrtan och njurar, r en rttfrdig Gud. 11Min skld r i Guds hand; han frlsar de rttsinniga. 12Gud r en rttfrdig domare och en Gud som dagligen vredgas. 13Om ngon icke vill omvnda sig, s vsser han sitt svrd, sin bge spnner han och gr den redo; 14och han riktar mot honom ddande skott, sina pilar gr han brinnande. 15Se, denne r i fdsloarbete med frdrv, han gr havande med olycka, men han fder ett intet. 16Han grver en grop och gr den djup, men han faller sjlv i den grav som han grver. 17 Den olycka han tnkte vlla vnder tillbaka p hans huvud, och ver hans hjssa kommer hans ondska. 18Jag vill tacka HERREN efter hans rttfrdighet och lovsjunga HERRENS, den Hgstes, namn.

Chapter 8 Fr sngmstaren, till Gittt; en psalm av David. 2HERRE, vr Herre, huru hrligt r icke ditt namn ver hela jorden, du som har satt ditt majestt p himmelen! 3Av barns och spenabarns mun har du upprttat en makt, fr dina ovnners skull, till att nedsl fienden och den hmndgirige. 4Nr jag ser din himmel, dina fingrars verk, mnen och stjrnorna, som du har berett, 5vad r d en mnniska, att du tnker p henne, eller en mnniskoson, att du lter dig vrda om honom. 6Dock gjorde du honom nstan till ett gudavsen; med ra och hrlighet krnte du honom. 7Du satte honom till herre ver dina hnders verk; allt lade du under hans ftter: 8fr och oxar, allasammans, s ock vildmarkens djur, 9fglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vgar. 10HERRE, vr Herre, huru hrligt r icke ditt namn ver hela jorden!
1

Chapter 9 Fr sngmstaren, till Mutlabbn; en psalm av David. 2Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjrta; jag vill frtlja alla dina under. 3Jag vill vara glad och frjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Hgste. 4Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och frgs fr ditt ansikte. 5Ja, du har utfrt min rtt och min sak; du sitter p din tron ssom en rttfrdig domare. 6Du har npst hedningarna och frgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplnat fr alltid och evinnerligen. 7 Fienderna ro nedgjorda, utrotade fr alltid; deras stder har du omstrtat, deras minnelse har
1

587

Swedish Bible

Anonymous

frgtts. 8Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms; 9och han skall dma jordens krets med rttfrdighet, han skall skipa lag bland folken med rttvisa. 10S vare d HERREN en borg fr den frtryckte, en borg i ndens tider. 11Och m de som knna ditt namn frtrsta p dig; ty du vergiver icke dem som ska dig, HERRE. 12Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, frkunnen bland folken hans grningar. 13Ty han som utkrver blodskulder har kommit ihg dem; han har icke frgtit de betrycktas klagorop. 14Var mig ndig, HERRE; se huru jag plgas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp frn ddens portar; 15p det att jag m frtlja allt ditt lov och i dottern Sions portar frjda mig ver din frlsning. 16Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grvde; i det nt som de lade ut har deras fot blivit fngad. 17HERREN har gjort sig knd, han har hllit dom; han snrjer den ogudaktige i hans hnders verk. Higgajn. Sela. 18DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i ddsriket, alla hedningar, de som frgta Gud. 19Ty icke fr alltid skall den fattige vara frgten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen. 20St upp, HERRE; lt icke mnniskor f verhanden, lt hedningarna bliva dmda infr ditt ansikte. 21Lt, o HERRE, frskrckelse komma ver dem; m hedningarna frnimma att de ro mnniskor. Sela.

Chapter 10 Varfr, HERRE, str du s lngt ifrn och frdljer dig i ndens tider? 2Genom de ogudaktigas vermod mste den arme lida. M de fngas i de rnker som de hava uttnkt! 3Ty den ogudaktige bermmer sig av sin sjls lystnad, och den rovgirige talar frgripligt och fraktar HERREN. 4Den ogudaktige sger i sitt hgmod: Han frgar icke drefter. Det finnes ingen Gud, s ro alla hans tankar. 5Trygga ro alltid hans vgar, dina domar g hgt ver hans blickar; alla sina ovnner rknar han fr intet. 6Han sger i sitt hjrta: Jag skall icke vackla, ver mig skall i evighet ingen olycka komma. 7Hans mun r full av frbannelse, av svek och frtryck; hans tunga gmmer olycka och frdrv. 8Han lgger sig i frst vid grdarna, i lnndom vill han drpa den oskyldige; hans gon lura p den olycklige. 9Han ligger i frst p lnnligt stlle, ssom ett lejon i sitt snr, han ligger i frst fr att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nt. 10 Han trycker sig ned, han ligger p lur, och de olyckliga falla i hans klor. 11Han sger i sitt hjrta: Gud frgter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig. 12St upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, frgt icke de arma. 13Varfr skall den ogudaktige f frakta Gud och sga i sitt hjrta att du icke frgar drefter? 14Du har ju sett det, ty du giver akt p olycka och jmmer, fr att taga det i din hand. t dig verlmnar den olycklige sin sak; du blev den faderlses hjlpare. 15Bryt snder den ogudaktiges arm, och hemsk de ondas ogudaktighet, s att du icke mer finner den. 16 Ja, HERREN r konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land. 17De dmjukas trngtan hr du, HERRE; du gr deras hjrtan stndaktiga; du lter ditt ra giva akt 18fr att skaffa den faderlse och frtryckte rtt, s att mnniskor, komna av jord, ej lngre vlla skrck.
1

588

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 11 Fr sngmstaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I d sga till mig: Flyn ssom fglar till edert berg; 2ty se, de ogudaktiga spnna bgen, de hava lagt sin pil p strngen, fr att i mrkret skjuta p de rttsinniga. 3Nr grundvalarna upprivas, vad kan d den rttfrdige utrtta? 4HERREN r i sitt heliga tempel, HERRENS tron r i himmelen; hans gon skda, hans blickar prva mnniskors barn. 5HERREN prvar den rttfrdige; men den ogudaktige och den som lskar vld, dem hatar hans sjl. 6Han skall lta ljungeldssnaror regna ver de ogudaktiga; eld och svavel och gldande vind, det r den kalk som bliver dem beskrd. 7 Ty HERREN r rttfrdig, han lskar rttfrdigheten; de redliga skola skda hans ansikte.
1

Chapter 12 Fr sngmstaren, till Semint; en psalm av David. 2Frls, HERRE; ty de fromma ro borta, de trogna ro frsvunna ifrn mnniskors barn. 3De tala lgn, den ene med den andre; med hala lppar tala de, och med dubbelt hjrta. 4HERREN utrote alla hala lppar, den tunga som talar stora ord, 5dem som sga: Genom vr tunga ro vi starka, vra lppar st oss bi; vem r herre ver oss? 6Eftersom de arma lida vervld och de fattiga klaga, vill jag nu st upp, sger HERREN; jag vill skaffa frlsning t den som lngtar drefter. 7HERRENS tal r ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gnger. 8Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem fr detta slkte evinnerligen. 9Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, d nu uselheten r rdande bland mnniskors barn.
1

Chapter 13 Fr sngmstaren; en psalm av David. 2Huru lnge, HERRE; skall du s alldeles frgta mig? Huru lnge skall du frdlja ditt ansikte fr mig? 3Huru lnge skall jag bekymras i min sjl och ngslas i mitt hjrta dagligen? Huru lnge skall min fiende frhva sig ver mig? 4Skda ned, svara mig, HERRE, min Gud; upplys mina gon, s att jag icke somnar in i dden; 5p det att min fiende icke m sga: Jag blev honom vermktig, och p att mina ovnner ej m frjda sig, nr jag vacklar. 6Jag frtrstar p din nd, mitt hjrta frjde sig ver din frlsning. Jag vill sjunga till HERRENS ra, ty han har gjort vl mot mig.
1

589

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 14 Fr sngmstaren; av David. Drarna sga i sina hjrtan: Det finnes ingen Gud. Frdrv och styggelse r deras verk; ingen finnes, som gr vad gott r. 2HERREN skdar ned frn himmelen p mnniskors barn, fr att se om det finnes ngon frstndig, ngon som sker Gud. 3Nej, alla ro de avflliga, allasammans ro de frdrvade; ingen finnes, som gr vad gott r, det finnes icke en enda. 4Hava de d intet ftt frnimma, alla dessa ogrningsmn, dessa som uppta mitt folk, likasom te de brd, och som icke kalla HERREN? 5Jo, dr verfll dem frskrckelse -- ty Gud r hos de rttfrdigas slkte. 6Den betrycktes rdslag mn I ska bringa p skam, HERREN r ju nd hans tillflykt. 7Ack att frn Sion komme frlsning fr Israel! Nr HERREN vill ter upprtta sitt folk, d skall Jakob frjda sig, d skall Israel vara glad.
1

Chapter 15 En psalm av David. HERRE, vem fr bo i din hydda? Vem fr dvljas p ditt heliga berg? Den som vandrar ostraffligt och gr vad rtt r och talar sanning av hjrtat; 3den som icke br frtal p sin tunga, den som icke gr sin broder ngot ont och icke drager smlek ver sin nsta; 4 den som aktar den frkastlige fr intet, men rar dem som frukta HERREN; den som svr sig till skada, men ej bryter sin ed; 5den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor fr att flla den oskyldige. Den som s handlar, han skall icke vackla till evig tid.
2 1

Chapter 16 En sng av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig. 2Jag sger till HERREN: Du r ju Herren; fr mig finnes intet gott utom dig; 3de heliga som finnas i landet, de ro de hrliga till vilka jag har allt mitt behag. 4Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermdor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn p mina lppar. 5 HERREN r min beskrda del och bgare; du r den som uppehller min arvedel. 6En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig vl. 7Jag vill lova HERREN, ty han giver mig rd; nnu om natten manar mig mitt innersta. 8Jag har haft HERREN fr mina gon alltid; ja, han r p min hgra sida, jag skall icke vackla. 9Frdenskull glder sig mitt hjrta, och min ra frjdar sig; jmvl min kropp fr bo i trygghet. 10Ty du skall icke lmna min sjl t ddsriket, du skall icke lta din fromme f se graven. 11Du skall kungra mig livets vg; infr ditt ansikte r gldje till fyllest, ljuvlighet i din hgra hand evinnerligen.
1

590

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 17 En bn av David. Hr, o HERRE, en rttfrdig sak, akta p mitt rop, lyssna till min bn; den kommer icke ifrn falska lppar. 2Av dig m jag f min rtt; dina gon m skda vad rttvist r. 3 Du prvar mitt hjrta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke gr ut ur min mun. 4 Efter dina lppars ord, och vad mnniskor n m gra, tager jag mig till vara fr vldsverkares stigar. 5Mina steg hlla sig stadigt p dina vgar, mina ftter vackla icke. 6S kallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; bj ditt ra till mig, hr mitt tal. 7Bevisa din underbara nd, du som frlsar undan motstndarna dem som taga sin tillflykt till din hgra hand. 8Bevara mig ssom en gonsten, beskrma mig under dina vingars skugga 9fr de ogudaktiga, som vilja frdrva mig, fr mina ddsfiender, som omringa mig. 10Sitt hjrta frstocka de; med sin mun tala de stora ord. 11 Nu ro de omkring mig, var vi g, deras gon speja efter huru de skola bja mig till jorden. 12Ja, denne r lik ett lejon som lngtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i frst. 13St upp, HERRE; trd emot honom, sl honom ned, rdda med ditt svrd min sjl frn den ogudaktige, 14ja, med din hand, frn mnniskorna, HERRE, frn denna vrldens mnniskor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina hvor, som hava sner i mngd och lmna sitt verfld t sina barn. 15Men jag skall skda ditt ansikte i rttfrdighet; nr jag uppvaknar, vill jag mtta mig av din syn.
1

Chapter 18 Fr sngmstaren; av HERRENS tjnare David, som talade till HERREN denna sngs ord, nr HERREN hade rddat honom frn alla hans fienders hand och ur Sauls vld. 2Han sade: Hjrtligen kr har jag dig, HERRE, min starkhet, 3HERRE, mitt bergfste, min borg och min rddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min skld och min frlsnings horn, mitt vrn. 4HERREN, den hgtlovade, kallar jag, och frn mina fiender bliver jag frlst. 5Ddens band omvrvde mig, och frdrvets strmmar frskrckte mig. 6Ddsrikets band omslto mig, ddens snaror fllo ver mig. 7Men jag kallade HERREN i min nd och ropade till min Gud. Han hrde frn sin himmelska boning min rst, och mitt rop infr honom kom till hans ron. 8D skalv jorden och bvade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptnd. 9 Rk steg upp frn hans nsa och frtrande eld frn hans mun; eldsgld ljungade frn honom. 10 Och han snkte himmelen och for ned, och tcken var under hans ftter. 11Han for p keruben och flg, han svvade p vindens vingar. 12Han gjorde mrker till sitt tckelse, till en hydda som omslt honom; mrka vatten, tjocka moln. 13Av glansen framfr honom veko molnen undan; hagel fll, och eldsgld for ned. 14Och HERREN dundrade i himmelen, den Hgste lt hra sin rst; hagel fll, och eldsgld for ned. 15Han skt sina pilar och frskingrade dem, ljungeldar i mngd och frvirrade dem. 16Vattnens bddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, fr din
591
1

Swedish Bible

Anonymous

npst, o HERRE, fr din vredes stormvind. 17Han rckte ut sin hand frn hjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. 18Han rddade mig frn min starke fiende och frn mina ovnner, ty de voro mig vermktiga. 19De verfllo mig p min olyckas dag, men HERREN blev mitt std. 20Han frde mig ut p rymlig plats; han rddade mig, ty han hade behag till mig. 21 HERREN lnar mig efter min rttfrdighet; efter mina hnders renhet vedergller han mig. 22Ty jag hll mig p HERRENS vgar och avfll icke frn min Gud i ogudaktighet; 23nej, alla hans rtter hade jag fr gonen, och hans stadgar lt jag icke vika ifrn mig. 24S var jag ostrafflig infr honom och tog mig till vara fr missgrning. 25Drfr vedergllde mig HERREN efter min rttfrdighet, efter mina hnders renhet infr hans gon. 26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig. 27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrnge bevisar du dig avog. 28Ty du frlsar ett betryckt folk, men stolta gon dmjukar du. 29Ja, du lter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gr mitt mrker ljuset. 30Ja, med dig kan jag nedsl hrskaror, och med min Gud stormar jag murar. 31Guds vg r ostrafflig; HERRENS tal r luttrat. En skld r han fr alla som taga sin tillflykt till honom. 32Ty vem r Gud frutom HERREN, och vem r en klippa utom vr Gud? 33Gud, du som omgjordade mig med kraft och lt min vg vara lyckosam, 34du som gjorde mina ftter ssom hindens och stllde mig p mina hjder, 35du som lrde mina hnder att strida och mina armar att spnna kopparbgen! 36Du gav mig din frlsnings skld, och din hgra hand stdde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor; 37du skaffade rum fr mina steg, dr jag gick, och mina ftter vacklade icke. 38Jag frfljde mina fiender och hann upp dem; jag vnde icke tillbaka, frrn jag hade gjort nde p dem. 39Jag slog dem, s att de icke mer kunde resa sig; de fllo under mina ftter. 40Du omgjordade mig med kraft till striden, du bjde mina motstndare under mig. 41Mina fiender drev du p flykten fr mig, och dem som hatade mig frgjorde jag. 42De ropade, men det fanns ingen som frlste; till HERREN, men han svarade dem icke. 43Och jag sttte dem snder till stoft fr vinden, jag kastade ut dem ssom orenlighet p gatan. 44Du rddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud ver hedningar; folkslag som jag ej knde blevo mina tjnare. 45Vid blotta ryktet hrsammade de mig; frmlingar visade mig underdnighet. 46Ja, frmlingarnas mod vissnade bort; med bvan vergvo de sina borgar. 47HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphjd vare min frlsnings Gud! 48Gud, som har givit mig hmnd och tvingat folken under mig; 49du som har befriat mig frn mina fiender och upphjt mig ver mina motstndare, rddat mig frn vldets man! 50Frdenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. 51Ty du giver din konung stor seger och gr nd mot din smorde, mot David och hans sd till evig tid.

Chapter 19

592

Swedish Bible

Anonymous

Fr sngmstaren; en psalm av David. 2Himlarna frtlja Guds ra, och fstet frkunnar hans hnders verk; 3den ena dagen talar drom till den andra, och den ena natten kungr det fr den andra; 4det r ej ett tal eller sprk vars ljud icke hres. 5De strcka sig ut ver hela jorden, och deras ord g till vrldens ndar. t solen har han gjort en hydda i dem; 6och den r ssom en brudgum som gr ut ur sin kammare, den frjdar sig, ssom en hjlte, att lpa sin bana. 7Vid himmelens nda r det den gr upp, och dess omlopp nr intill himmelens grnser, och intet r skylt fr dess hetta. 8HERRENS lag r utan brist och vederkvicker sjlen; HERRENS vittnesbrd r fast och gr den enfaldige vis. 9HERRENS befallningar ro rtta och giva gldje t hjrtat; HERRENS bud r klart och upplyser gonen. 10HERRENS fruktan r ren och bestr evinnerligen; HERRENS rtter ro sanning, allasammans rttfrdiga. 11De ro dyrbarare n guld, ja, n fint guld i mngd; de ro stare n honung, ja, n renaste honung. 12Av dem hmtar ock din tjnare varning; den som hller dem har stor ln. 13Vem mrker sjlv huru ofta han felar? Frlt mig mina hemliga brister. 14Bevara ock din tjnare fr frcka mnniskor; lt dem icke f makt med mig, s bliver jag ostrafflig och varder fri ifrn svr vertrdelse. 15Lt min muns tal tckas dig och mitt hjrtas tankar, HERRE, min klippa och min frlossare.

Chapter 20 Fr sngmstaren; en psalm av David. 2HERREN bnhre dig p ndens dag, Jakobs Guds namn beskydde dig. 3Han snde dig hjlp frn helgedomen, och stdje dig frn Sion. 4Han tnke p alla dina spisoffer och upptage med vlbehag ditt brnnoffer. Sela. 5Han give dig vad ditt hjrta begr och fullborde alla dina rdslag. 6M vi f jubla ver din seger och i vr Guds namn resa upp baneret; HERREN uppfylle alla dina bner. 7Nu vet jag att HERREN giver seger t sin smorde; han svarar honom frn sin heliga himmel, genom vldiga grningar giver hans hgra hand seger. 8 De andra prisa vagnar, de prisa hstar, men vi prisa HERRENS, vr Guds, namn. 9De sjunka ned och falla, men vi resa oss upp och bliva bestndande. 10HERRE, giv seger; ja, konungen svare oss p den tid d vi ropa.
1

Chapter 21 Fr sngmstaren; en psalm av David. 2HERRE, ver din makt glder sig konungen; huru frjdas han icke hgeligen ver din seger! 3Vad hans hjrta nskar har du givit honom, och hans lppars begran har du icke vgrat honom. Sela. 4Ty du kommer honom till mtes med vlsignelser av vad gott r; du stter p hans huvud en gyllene krona. 5Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett lngt liv alltid och evinnerligen. 6Stor r hans ra genom din seger; majestt och hrlighet
1

593

Swedish Bible

Anonymous

beskr du honom. 7Ja, du lter honom bliva till vlsignelse evinnerligen; du frjdar honom med gldje infr ditt ansikte. 8Ty konungen frtrstar p HERREN, och genom den Hgstes nd skall han icke vackla. 9Din hand skall n alla dina fiender; din hgra hand skall trffa dem som hata dig. 10 Du skall lta dem knna det ssom i en gldande ugn, nr du lter se ditt ansikte. HERREN skall frdrva dem i sin vrede; eld skall frtra dem. 11Deras livsfrukt skall du utrota frn jorden och deras avkomma frn mnniskors barn. 12Ty de ville draga ont ver dig; de tnkte ut rnker, men de frm intet. 13Nej, du skall driva dem tillbaka; med din bge skall du sikta mot deras anleten. 14 Upphjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsga din hjltekraft.

Chapter 22 Fr sngmstaren, efter Morgonrodnadens hind; en psalm av David. 2Min Gud, min Gud, varfr har du vergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frlsning r fjrran. 3Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, s ock om natten, men jag fr ingen ro. 4Och dock r du den Helige, den som tronar p Israels lovsnger. 5P dig frtrstade vra fder; de frtrstade, och du rddade dem. 6Till dig ropade de och blevo hulpna; p dig frtrstade de och kommo icke p skam. 7 Men jag r en mask, och icke en mnniska, till smlek bland mn, fraktad av folket. 8Alla som se mig bespotta mig; de sprra upp munnen, de skaka huvudet: 9Befall dig t HERREN! Han befrie honom, han rdde honom, ty han har ju behag till honom. 10Ja, det var du som hmtade mig ut ur moderlivet och lt mig vila trygg vid min moders brst. 11P dig r jag kastad allt ifrn moderssktet; du r min Gud allt ifrn min moders liv. 12Var icke lngt ifrn mig, ty nd r nra, och det finnes ingen hjlpare. 13Tjurar i mngd omgiva mig, Basans oxar omringa mig. 14Ssom glupande och rytande lejon sprrar man upp gapet mot mig. 15Jag r lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts t; mitt hjrta r ssom vax, det smlter i mitt liv. 16Min kraft r frtorkad och lik en lerskrva, min tunga lder vid min gom, och du lgger mig i ddens stoft. 17Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringrnt mig, mina hnder och ftter hava de genomborrat. 18Jag kan rkna alla mina ben; de skda drp, de se med lust p mig. 19De dela mina klder mellan sig och kasta lott om min kldnad. 20Men du, HERRE, var icke fjrran; du min starkhet, skynda till min hjlp. 21Rdda min sjl frn svrdet, mitt liv ur hundarnas vld. 22Frls mig frn lejonets gap. Ja, du bnhr mig och rddar mig undan vildoxarnas horn. 23D skall jag frkunna ditt namn fr mina brder, mitt i frsamlingen skall jag prisa dig: 24I som frukten HERREN, loven honom; ren honom, alla Jakobs barn, och bven fr honom, alla Israels barn. 25Ty han fraktade icke den betrycktes elnde och hll det icke fr en styggelse; han frdolde icke sitt ansikte fr honom, och nr han ropade, lyssnade han till honom. 26Genom dig skall min lovsng ljuda i den stora frsamlingen; mina lften fr jag infria infr dem som frukta honom. 27De dmjuka skola ta och bliva mtta, de som ska HERREN skola f lova honom; ja, edra hjrtan skola leva evinnerligen.
1

594

Swedish Bible

Anonymous

28

Alla jordens ndar skola betnka det och omvnda sig till HERREN. Hedningarnas alla slkter skola tillbedja infr dig. 29Ty riket r HERRENS, och han rder ver hedningarna. 30Ja, alla mktiga p jorden skola ta och tillbedja; infr honom skola knbja alla de som mste fara ned i graven, de som icke kunna behlla sin sjlv vid liv. 31Kommande ttled skola tjna honom; man skall frtlja om Herren fr ett annat slkte. 32Man skall trda upp och frkunna hans rttfrdighet, ja, bland folk som skola fdas att han har gjort det.

Chapter 23 En psalm av David. HERREN r min herde, mig skall intet fattas, 2han lter mig vila p grna ngar; han fr mig till vatten dr jag finner ro, 3han vederkvicker min sjl; han leder mig p rtta vgar, fr sitt namns skull. 4Om jag ock vandrar i ddsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du r med mig; din kpp och stav, de trsta mig. 5Du bereder fr mig ett bord i mina ovnners syn; du smrjer mitt huvud med olja och lter min bgare flda ver. 6Godhet allenast och nd skola flja mig i alla mina livsdagar, och jag skall ter f bo i HERRENS hus, evinnerligen.
1

Chapter 24 Av David; en psalm. Jorden r HERRENS och allt vad drp r, jordens krets och de som bo drp. 2Ty han r den som har lagt hennes grund p haven, den som p strmmarna har berett henne fste. 3Vem fr g upp p HERRENS berg, och vem fr trda in i hans helgedom? 4Den som har oskyldiga hnder och rent hjrta, den som icke vnder sin sjl till lgn och den som icke svr falskt. 5Han skall undf vlsignelse av HERREN och rttfrdighet av sin frlsnings Gud. 6 Sdant r det slkte som frgar efter honom; de som ska ditt ansikte, de ro Jakobs barn. Sela. 7 Hjen, I portar, edra huvuden, hjen eder, I eviga drrar, fr att rans konung m draga drin. 8 Vem r d rans konung? Det r HERREN, stark och vldig, HERREN, vldig i strid. 9Hjen, I portar, edra huvuden, hjen dem, I eviga drrar, fr att rans konung m draga drin. 10Vem r d denne rans konung? Det r HERREN Sebaot; han r rans konung. Sela.
1

Chapter 25 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min sjl. 2Min Gud, p dig frtrstar jag; lt mig icke komma p skam, lt icke mina fiender frjda sig ver mig. 3Nej, ingen kommer p skam, som frbidar dig; p skam kommer de som, utan sak, handla trolst. 4HERRE, kungr mig dina vgar,
1

595

Swedish Bible

Anonymous

lr mig dina stigar. 5Led mig i din sanning, och lr mig, ty du r min frlsnings Gud; dig frbidar jag alltid. 6Tnk, HERRE, p din barmhrtighet och din nd, ty de ro av evighet. 7Tnk icke p min ungdoms synder och p mina vertrdelser, utan tnk p mig efter din nd, fr din godhets skull, HERRE. 8HERREN r god och rttfrdig, drfr undervisar han syndare om vgen. 9Han leder de dmjuka rtt, han lr de dmjuka sin vg. 10Alla HERRENS vgar ro nd och trofasthet fr dem som hlla hans frbund och vittnesbrd. 11Fr ditt namns skull, HERRE, frlt min missgrning, ty den r stor. 12Finnes det en man som fruktar HERREN, d undervisar han honom om den vg han br vlja. 13Han sjlv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet. 14HERREN har sin umgngelse med dem som frukta honom, och sitt frbund vill han kungra fr dem. 15Mina gon se alltid till HERREN, ty han drager mina ftter ur ntet. 16Vnd dig till mig och var mig ndig; ty jag r ensam och betryckt. 17Mitt hjrtas ngest r stor; fr mig ut ur mitt trngml. 18Se till mitt lidande och min vedermda, och frlt mig alla mina synder. 19 Se drtill att mina fiender ro s mnga och hata mig med ortt. 20Bevara min sjl och rdda mig; lt mig icke komma p skam, ty jag tager min tillflykt till dig. 21Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag frbidar dig. 22Frlossa Israel, o Gud, ur all dess nd.

Chapter 26 Av David. Skaffa mig rtt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag frtrstar p HERREN utan att vackla. 2Prva mig, HERRE, och frsk mig; rannsaka mina njurar och mitt hjrta. 3Ty din nd r infr mina gon, och jag vandrar i din sanning. 4Jag sitter icke hos lgnens mn, och med hycklare har jag icke min umgngelse. 5Jag hatar de ondas frsamling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke. 6Jag tvr mina hnder i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra, 7fr att hja min rst till tacksgelse och frtlja alla dina under. 8HERRE, jag har din boning kr och den plats dr din hrlighet bor. 9Ryck icke min sjl bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga, 10 i vilkas hnder r skndlighet, och vilkas hgra hand r full av mutor. 11Jag vandrar ju i ostrafflighet; frlossa mig och var mig ndig. 12Ja, min fot str p jmn mark; i frsamlingarna skall jag lova HERREN.
1

Chapter 27 Av David. HERREN r mitt ljus och min frlsning; fr vem skulle jag frukta? HERREN r mitt livs vrn; fr vem skulle jag rdas? 2Nr de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, d stappla de sjlva och falla, mina motstndare och fiender. 3Om ock en hr lgrar sig mot mig, s fruktar nd icke mitt hjrta; om krig uppstr mot mig, s r jag dock trygg. 4Ett har jag begrt av
1

596

Swedish Bible

Anonymous

HERREN, drefter traktar jag: att jag m f bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, fr att skda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. 5Ty han dljer mig i sin hydda p olyckans dag, han beskrmar mig i sitt tjll, han fr mig upp p en klippa. 6Och nu skall mitt huvud resa sig ver mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ra och lovsga honom. 7Hr, o HERRE! Jag hjer min rst och ropar, var mig ndig och svara mig. 8Mitt hjrta frehller dig ditt ord: Sken mitt ansikte. Ja, ditt ansikte, HERRE, sker jag; 9frdlj icke ditt ansikte fr mig. Driv icke bort din tjnare i vrede, du som har varit min hjlp; frskjut mig icke, vergiv mig icke, du min frlsnings Gud. 10Nej, om n min fader och min moder vergiva mig, skall HERREN upptaga mig. 11Visa mig, HERRE, din vg, och led mig p en jmn stig, fr mina frfljares skull. 12verlmna mig icke t mina ovnners vilja; ty mot mig uppst falska vittnen och mn som andas vld. 13Ja, jag tror frvisso att jag skall f se HERRENS goda i de levandes land. 14Frbida HERREN, var frimodig och ofrfrad i ditt hjrta; ja, frbida HERREN.

Chapter 28 Av David. Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, s att jag bliver lik dem som fara ned i graven. 2Hr mina bners ljud, nr jag ropar till dig, nr jag upplyfter mina hnder mot det allraheligaste i din helgedom. 3Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med ogrningsmnnen, som tala vnligt med sin nsta men hava ondska i sina hjrtan. 4Giv dem efter deras grningar och efter deras onda vsende, giv dem efter deras hnders verk, vedergll dem vad de hava gjort. 5Ty de akta icke p HERRENS grningar, icke p hans hnder verk; drfr skall han sl dem ned och ej mer bygga upp dem. 6Lovad vare HERREN, ty han har hrt mina bners ljud! 7HERREN r min starkhet och min skld; p honom frtrstade mitt hjrta. Och jag vart hulpen, drfr frjdar sig mitt hjrta, och med min sng vill jag tacka honom. 8HERREN r sitt folks starkhet, och ett frlsningens vrn r han fr sin smorde. 9Frls ditt folk och vlsigna din arvedel, och var deras herde och br dem till evig tid.
1

Chapter 29 En psalm av David. Given t HERREN, I Guds snder, given t HERREN ra och makt; given t HERREN hans namns ra, tillbedjen HERREN i helig skrud. 3HERRENS rst gr ovan vattnen; Gud, den hrlige, dundrar, ja, HERREN, ovan de stora vattnen. 4HERRENS rst ljuder med makt, HERRENS rst ljuder hrligt. 5HERRENS rst brcker cedrar, HERREN brcker Libanons cedrar. 6Han kommer dem att hoppa likasom kalvar, Libanon och Sirjon ssom unga vildoxar. 7HERRENS rst sprider ljungeldslgor. 8HERRENS rst kommer knen att bva,
2 1

597

Swedish Bible

Anonymous

HERREN kommer Kades' ken att bva. 9HERRENS rst bringar hindarna att fda; skogarnas kldnad rycker den bort. I hans himmelska boning frkunnar allting hans ra. 10HERREN p sin tron bjd floden komma, och HERREN tronar ssom konung evinnerligen. 11HERREN skall giva makt t sitt folk, HERREN skall vlsigna sitt folk med frid.

Chapter 30 En psalm, en sng av David, vid templets invigning. 2Jag vill upphja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke ltit mina fiender gldja sig ver mig. 3HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig. 4HERRE, du frde min sjl upp ur ddsriket, du tog mig levande ut frn dem som foro ned i graven. 5Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn. 6Ty ett gonblick varar hans vrede, men hela livet hans nd; om aftonen gstar grt, men om morgonen kommer jubel. 7Jag sade, nr det gick mig vl: Jag skall aldrig vackla. 8HERRE, i din nd hade du gjort mitt berg starkt; men du frdolde ditt ansikte, d frskrcktes jag. 9Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag: 10Vad vinning har du av mitt blod, eller drav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det frkunna din trofasthet? 11Hr, o HERRE, och var mig ndig; HERRE, var min hjlpare. 12D frvandlade du min klagan i frjdesprng; du kldde av mig sorgens drkt och omgjordade mig med gldje. 13Drfr skall min ra lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.
1

Chapter 31 Fr sngmstaren; en psalm av David. 2Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; lt mig aldrig komma p skam, befria mig genom din rttfrdighet. 3Bj ditt ra till mig, rdda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frlsning. 4Ty du r mitt bergfste och min bort, och du skall, fr ditt namns skull, leda och fra mig. 5Du skall draga mig ur det nt som de lade ut fr mig; ty du r mitt vrn. 6I din hand befaller jag min ande; du frlossar mig, HERRE, du trofaste Gud. 7Jag hatar dem som hlla sig till ffngliga avgudar, men jag frtrstar p HERREN. 8Jag vill frjda mig och vara glad ver din nd, att du ser till mitt lidande, att du lter dig vrda om min sjl i nden 9och icke verlmnar mig i fiendens hand, utan stller mina ftter p rymlig plats. 10 Var mig ndig, HERRE, ty jag r i nd; av sorg r mitt ga frmrkat, ja, min sjl svl som min kropp. 11Ty mitt liv har frsvunnit i bedrvelse och mina r i suckan; min kraft r bruten genom min missgrning, och benen i min kropp ro maktlsa. 12Fr alla mina ovnners skull har jag blivit till smlek, ja, till stor smlek fr mina grannar och till skrck fr mina frtrogna; de som se mig p gatan fly undan fr mig. 13Jag r bortglmd ur hjrtat, ssom vore jag dd; jag har blivit ssom
1

598

Swedish Bible

Anonymous

ett snderslaget krl. 14Ty jag hr mig frtalas av mnga; skrck frn alla sidor! De rdsl med varandra mot mig och stmpla fr att taga mitt liv. 15Men jag frtrstar p dig, HERRE; jag sger: Du r min Gud. 16Min tid str i dina hnder; rdda mig frn mina fienders hand och mina frfljare. 17Lt ditt ansikte lysa ver din tjnare; frls mig genom din nd. 18HERRE, lt mig icke komma p skam, ty jag kallar dig; lt de ogudaktiga komma p skam och varda tystade i ddsriket. 19M lgnaktiga lppar frstummas, de som tala vad frckt r mot den rttfrdige, med hgmod och frakt. 20Huru stor r icke din godhet, den du frvarar t dem som frukta dig, och den du bevisar infr mnniskors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig! 21Du beskrmar dem i ditt ansiktes beskrm mot mnniskors sammangaddning; du dljer dem i din hydda mot tungors angrepp. 22 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nd genom att beskra mig en fast stad! 23Ty vl sade jag i min ngest: Jag r bortdriven frn dina gon. Likvl hrde du mina bners ljud, nr jag ropade till dig. 24lsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergller i fullt mtt den som ver hgmod. 25Varen frimodiga och ofrfrade i edra hjrtan, alla I som stten edert hopp till HERREN.

Chapter 32 Av David; en sng. Sll r den vilkens vertrdelse r frlten, vilkens synd r verskyld. Sll r den mnniska som HERREN icke tillrknar missgrning, och i vilkens ande icke r ngot svek. 3S lnge jag teg, frsmktade mina ben vid min stndiga klagan. 4Ty dag och natt var din hand tung ver mig; min livssaft frtorkades ssom av sommarhetta. Sela. 5D uppenbarade jag min synd fr dig och verskylde icke min missgrning. Jag sade: Jag vill beknna fr HERREN mina vertrdelser; d frlt du mig min synds missgrning. Sela. 6Drfr skola alla fromma bedja till dig p den tid d du r att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke n till dem. 7Du r mitt beskrm, fr nd bevarar du mig; med rddningens jubel omgiver du mig. Sela. 8Jag vill lra dig och undervisa dig om den vg du skall vandra; jag vill giva dig rd och lta mitt ga vaka ver dig. 9Varen icke ssom hstar och mulsnor utan frstnd, p vilka man lgger tm och betsel fr att tmja dem, eljest fr man dem ej fram. 10Den ogudaktige har mnga plgor; men den som frtrstar p HERREN, honom omgiver han med nd. 11Varen glada i HERREN och frjden eder, I rttfrdige, och jublen, alla I rttsinnige.
2 1

Chapter 33 Jublen i HERREN, I rttfrdige; lovsng hves de redliga. 2Tacken HERREN p harpa, lovsjungen honom till tiostrngad psaltare. 3Sjungen honom en ny sng, spelen sknt med jubelklang. 4 Ty HERRENS ord r rtt, och allt vad han gr r gjort i trofasthet. 5Han lskar rttfrdighet och
599
1

Swedish Bible

Anonymous

rtt; jorden r full av HERRENS nd. 6Himmelen r gjord genom HERRENS ord och all dess hr genom hans muns anda. 7Han samlar havets vatten ssom i en hg; han lgger djupen i deras frvaringsrum. 8Hela jorden frukte HERREN; fr honom bve alla som bo p jordens krets. 9Ty han sade, och det vart; han bjd, och det stod dr. 10HERREN gjorde hedningarnas rd om intet, han lt folkens tankar komma p skam. 11Men HERRENS rd bestr evinnerligen, hans hjrtas tankar frn slkte till slkte. 12Saligt r det folk vars Gud HERREN r, det folk som han har utvalt till arvedel t sig. 13Ja, frn himmelen skdade HERREN ned, han sg alla mnniskors barn. 14Frn sin boning blickade han ned till alla dem som bo p jorden, 15han som har danat allas deras hjrtan, han som aktar p alla deras verk. 16En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjlte rddas icke genom sin stora kraft. 17Frgves vntar man sig seger genom hstar, med all sin styrka rdda de icke. 18Se, HERRENS ga r vnt till dem som frukta honom, till dem som hoppas p hans nd; 19 han vill rdda deras sjl frn dden och behlla dem vid liv i hungerns tid. 20Vr sjl vntar efter HERREN; han r vr hjlp och skld. 21Ty i honom glder sig vrt hjrta, vi frtrsta p hans heliga namn. 22Din nd, HERRE, vare ver oss, ssom vi hoppas p dig.

Chapter 34 Av David, hr han stllde sig vansinnig infr Abimelek, och denne drev honom ifrn sig, och han gick sin vg. 2Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall stndigt vara i min mun. 3Min sjl skall bermma sig av HERREN; de dmjuka skola hra det och gldja sig. 4Loven med mig HERREN, ltom oss med varandra upphja hans namn. 5Jag skte HERREN, och han svarade mig, och ur all min frskrckelse rddade han mig. 6De som skda upp till honom strla av frjd, och deras ansikten behva icke rodna av blygsel. 7Hr r en betryckt som ropade, och HERREN hrde honom och frlste honom ur all hans nd. 8HERRENS ngel slr sitt lger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem. 9Smaken och sen att HERREN r god; sll r den som tager sin tillflykt till honom. 10Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist. 11Unga lejon lida nd och hungra, men de som ska HERREN hava icke brist p ngot gott. 12 Kommen, barn, hren mig; jag skall lra eder HERRENS fruktan. 13r du en man som lskar livet och nskar att se goda dagar? 14Avhll d din tunga frn det som r ont och dina lppar frn att tala svek. 15Vnd dig bort ifrn det som r ont, och gr vad gott r, sk friden och trakta drefter. 16 HERRENS gon ro vnda till de rttfrdiga och hans ron till deras rop. 17Men HERRENS ansikte r emot dem som gra det onda, han vill utrota deras minnelse frn jorden. 18Nr de rttfrdiga ropa, d hr HERREN och rddar dem ur all deras nd. 19HERREN r nra dem som hava ett frkrossat hjrta och frlsar dem som hava en bedrvad ande. 20Den rttfrdige mste lida mycket, men HERREN rddar honom ur allt. 21Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sndersls. 22Den ogudaktige skall ddas av olyckan, och de som hata den rttfrdige skola
1

600

Swedish Bible

Anonymous

st med skuld. 23Men sina tjnares sjlar frlossar HERREN, och ingen skall st med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

Chapter 35 Av David. G till rtta, HERRE, med dem som g till rtta med mig; strid mot dem som strida mot mig. 2Fatta skld och skrm, och st upp till min hjlp; 3drag fram spjutet, och sprra vgen fr mina frfljare. Sg till min sjl: Jag r din frlsning. 4M de komma p skam och blygas, som st efter mitt liv; m de vika tillbaka och varda utskmda, som hava ont i sinnet mot mig. 5M de bliva ssom agnar fr vinden, och HERRENS ngel drive dem bort. 6Deras vg blive mrk och slipprig, och HERRENS ngel drive dem bort. 7Ty utan sak hava de frstligen tillrett sin ntgrop fr mig, utan sak hava de grvt en grav fr mitt liv. 8Frdrv komme ver den mannen ofrtnkt, det nt han har utlagt m fnga honom; ja, till sitt frdrv falle han sjlv dri. 9Men min sjl skall frjda sig i HERREN och vara glad ver hans frlsning. 10Alla ben i min kropp skola sga: HERRE, vem r dig lik, du som rddar den betryckte frn den som r honom fr stark, den betryckte och fattige ifrn den som plundrar honom? 11Orttfrdiga vittnen trda fram; de utfrga mig om det jag icke vet. 12De lna mig med ont fr gott; vergiven r min sjl. 13Jag ter bar sorgdrkt, nr de voro sjuka, jag spkte min sjl med fasta, jag bad med nedsnkt huvud; 14ssom gllde det min vn, min broder, s skickade jag mig; lik den som srjer sin moder gick jag sorgkldd och lutande. 15 Men de gldja sig ver mitt fall och rota sig samman; ja, elndiga mnniskor, som jag icke knner, rota sig samman mot mig, de smda mig utan uppehll. 16Dessa gudlsa, som driva gyckel fr en kaka brd, bita ihop tnderna mot mig. 17Herre, huru lnge skall du se hrp? Ryck min sjl undan det frdrv de bereda, och mitt liv undan lejonen. 18D skall jag tacka dig i den stora frsamlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig. 19Lt icke dem f gldja sig ver mig, som utan skl ro mina fiender; lt icke dem som utan sak hata mig f blinka med gonen. 20Ty det r icke frid som de tala; nej, svekets ord tnka de ut mot de stilla i landet. 21De sprra upp munnen mot mig; de sga: Rtt s, rtt s, nu se vi det med egna gon! 22Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke lngt ifrn mig. 23Vakna och st upp fr att skaffa mig rtt, fr att utfra min sak, du min Gud och Herre. 24Skaffa mig rtt efter din rttfrdighet, HERRE, min Gud, och lt dem icke f gldja sig ver mig. 25Lt dem icke sga i sina hjrtan: Rtt s, det gick ssom vi ville! Lt dem icke sga: Vi hava frdrvat honom. 26M alla komma p skam och blygas, som gldja sig ver min ofrd. Med skam och blygd m de varda kldda, som frhva sig ver mig. 27Men m de jubla och gldja sig, som unna mig min rtt, och m de alltid kunna sga: Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjnare gott! 28D skall min tunga frkunna din rttfrdighet och hela dagen ditt lov.
1

601

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 36 Fr sngmstaren; av HERRENS tjnare David. 2I mitt hjrta betnker jag vad synden sger till den ogudaktige, till den fr vilkens gon Guds fruktan ej finnes. 3Den intalar ju honom vad som r behagligt i hans gon: att man icke skall finna hans missgrning och hata den. 4Hans muns ord ro frdrv och svek; han vill icke gra vad frstndigt och gott r. 5Frdrv tnker han ut p sitt lger, han trder p den vg som icke r god; han skyr icke fr ngot ont. 6HERRE, upp i himmelen rcker din nd, och din trofasthet allt upp till skyarna. 7Din rttfrdighet r ssom vldiga berg, dina rtter ssom det stora havsdjupet; bde mnniskor och djur hjlper du, HERRE. 8Huru dyrbar r icke din nd, o Gud! Mnniskors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga. 9De varda mttade av ditt hus' rika hvor, och av din ljuvlighets strm giver du dem att dricka. 10Ty hos dig r livets klla, i ditt ljus se vi ljus. 11Lt din nd frbliva ver dem som knna dig och din rttfrdighet ver de rttsinniga. 12Lt icke de hgmodigas fot komma ver mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort. 13Ja, dr ligga ogrningsmnnen fallna; de ro nedsttta och kunna icke mer resa sig.
1

Chapter 37 Av David. Harmas icke ver de onda, avundas icke dem som gra ortt. 2Ty ssom grs varda de snart avhuggna, och ssom grna rter vissna de. 3Frtrsta p HERREN, och gr vad gott r, frbliv i landet och beflita dig om redbarhet, 4och hav din lust i HERREN: d skall han giva dig vad ditt hjrta begr. 5Befall din vg t HERREN och frtrsta p honom; han skall gra det. 6Han skall lta din rttfrdighet g fram ssom ljuset och din rtt ssom middagens sken. 7Var stilla fr HERREN och frbida honom, harmas icke ver den vilkens vg r lyckosam, ver den man som umgs med rnker. 8Avhll dig frn vrede och lt frbittringen fara; harmas icke; drmed gr du blott illa. 9Ty de onda skola varda utrotade, men de som vnta efter HERREN, de skola besitta landet. 10nnu en liten tid, s r den ogudaktige icke mer; och nr du ser efter hans plats, d r han borta. 11Men de dmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid. 12Den ogudaktige stmplar mot den rttfrdige och biter sina tnder samman mot honom; 13men Herren ler t honom, ty han ser att hans dag kommer. 14De ogudaktiga draga ut svrdet och spnna sin bge, fr att flla den som r betryckt och fattig, fr att slakta dem som vandra i redlighet. 15Men deras svrd skall g in i deras eget hjrta, och deras bgar skola brista snder. 16Det lilla som en rttfrdig har r bttre n mnga ogudaktigas stora hvor. 17Ty de ogudaktigas armar skola snderbrytas; men HERREN uppehller de rttfrdiga. 18HERREN knner de frommas dagar, och deras arvedel skall best evinnerligen. 19De skola icke komma p skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mttade. 20Ty de ogudaktiga skola frgs; HERRENS fiender ro ssom ngarnas prakt:
1

602

Swedish Bible

Anonymous

de frsvinna ssom rk, ja, de frsvinna. 21Den ogudaktige lnar och kan icke betala, men den rttfrdige r barmhrtig och givmild. 22Ty HERRENS vlsignade skola besitta landet, men de som han frbannar skola varda utrotade. 23Genom HERREN bliva en mans steg fasta, nr han har behag till hans vg. 24Om han faller, strtar han dock icke till marken, ty HERREN hller honom vid handen. 25Jag har varit ung och r nu gammal, men jag har icke sett den rttfrdige vergiven eller hans barn g efter brd. 26Han r alltid barmhrtig och villig att lna och hans barn ro till vlsignelse. 27Vnd dig bort ifrn det som r ont, och gr vad gott r, s skall du f bo kvar evinnerligen. 28Ty HERREN lskar vad rtt r och vergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad. 29De rttfrdiga skola besitta landet och bo dri evinnerligen. 30Den rttfrdiges mun talar visdom, och hans tunga sger vad rtt r. 31 Hans Guds lag r i hans hjrta; hans steg vackla icke. 32Den ogudaktige vaktar p den rttfrdige och str efter att dda honom, 33men HERREN verlmnar honom icke i hans hand och frdmer honom icke, nr han dmes. 34Frbida HERREN, och hll dig p hans vg, s skall han upphja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade. 35Jag sg en ogudaktig som trotsade p sin makt; han utbredde sig ssom ett grnskande trd, vl rotat. 36Men nr man sedan gick dr fram, se, d var han borta; jag skte efter honom, men han fanns icke mer. 37 Giv akt p den ostrafflige, och se p den redlige, huru fridens man har en framtid. 38Men vertrdarna skola allasammans frgs, de ogudaktigas framtid varder avskuren. 39Till de rttfrdiga kommer frlsning ifrn HERREN; han r deras vrn i ndens tid. 40HERREN hjlper dem och befriar dem; han befriar dem frn de ogudaktiga och frlsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.

Chapter 38 En psalm av David; till minnelse. 2HERRE, straffa mig icke i din frtrnelse, och tukta mig icke i din vrede. 3Ty dina pilar hava trffat mig, och din hand drabbar mig. 4Det finnes intet helt p min kropp fr din vredes skull, intet helbrgda i mina ben fr min synds skull. 5Ty mina missgrningar g mig ver huvudet; ssom en svr brda ro de mig fr tunga. 6Mina sr stinka och flyta fr min drskaps skull. 7Jag gr krokig och mycket lutande; hela dagen gr jag srjande. 8 Ty mina lnder ro fulla av brand, och intet helt finnes p min kropp. 9Jag r vanmktig och illa snderslagen; jag klagar fr mitt hjrtas jmmers skull. 10Herre, du knner all min trngtan, och min suckan r dig icke frdold. 11Mitt hjrta slr hftigt, min kraft har vergivit mig; mina gons ljus, ocks det r borta. 12Mina vnner och frnder hlla sig fjrran ifrn min plga, och mina nrmaste hava stllt sig lngt ifrn. 13Snaror lgga de ut, som st efter mitt liv, och de som ska min ofrd tala vad frdrvligt r; p svek tnka de hela dagen. 14Men jag r lik en dv, som intet hr, och lik en stum, som icke upplter sin mun; 15ja, jag r lik en man som intet hr, och som icke har ngot gensvar i sin mun. 16Se, p dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
1

603

Swedish Bible

Anonymous

17

Ty jag fruktar att de annars f gldja sig ver mig, att de skola frhva sig ver mig, nr min fot vacklar. 18Ty jag r nra att falla, och min plga r alltid infr mig; 19ja, jag mste beknna min missgrning, och jag srjer ver min synd. 20Men mina fiender f leva och ro mktiga, och mnga ro de som hata mig utan sak, 21de som lna gott med ont, och som st mig emot, drfr att jag far efter det goda. 22vergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke lngt ifrn mig. 23Skynda till min hjlp, Herre, du min frlsning.

Chapter 39 Fr sngmstaren, till Jedutun; en psalm av David. 2Jag sade: Jag vill akta p vad jag gr, s att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta p att tygla min mun, s lnge den ogudaktige r fr mina gon. 3Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprrdes av smrta. 4Mitt hjrta blev brinnande i mitt brst: nr jag begrundade, upptndes en eld i mig; jag talade med min tunga. 5HERRE, lr mig betnka att jag mste f en nde, och vad som r mina dagars mtt, s att jag frstr huru frgnglig jag r. 6Se, ssom en handsbredd har du gjort mina dagars mtt, och min livslngd r ssom intet infr dig; ffnglighet allenast ro alla mnniskor, huru skra de n st. Sela. 7Ssom en drmbild allenast g de fram, ffnglighet allenast r deras vlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall f det. 8Och nu, vad frbidar jag, Herre? Till dig str mitt hopp. 9Befria mig frn alla mina vertrdelser, lt mig icke bliva till smlek fr dren. 10Jag tiger och upplter icke min mun; ty det r du som har gjort det. 11Vnd av ifrn mig din plga; fr din hands aga frsmktar jag. 12Om du tuktar ngon med npst fr missgrning, s r det ute med hans hrlighet, ssom nr mal krossas. Ffnglighet allenast ro alla mnniskor. Sela. 13Hr min bn, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina trar; ty jag r en frmling i ditt hgn, en gst ssom alla mina fder. 14Vnd ifrn mig din blick, s att jag fr vederkvickas, innan jag gr hdan och icke mer r till.
1

Chapter 40 Fr sngmstaren; av David; en psalm. 2Stadigt frbidade jag HERREN, och han bjde sig till mig och hrde mitt rop. 3Han drog mig upp ur frdrvets grop, ur den djupa dyn; han stllde mina ftter p en klippa, han gjorde mina steg fasta; 4han lade i min mun en ny sng, en lovsng till vr Gud. Det skola mnga se och varda hpna, och skola frtrsta p HERREN. 5Sll r den man som stter sin frtrstan till HERREN; och icke vnder sig till dem som ro stolta och vika av i lgn. 6Stora ro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tnkt fr oss; dig r intet likt. Jag ville frkunna dem och tala om dem, men de st icke till att rkna. 7Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- ppna ron har du givit mig -- brnnoffer och syndoffer begr
604
1

Swedish Bible

Anonymous

du icke. 8Drfr sger jag: Se, jag kommer; i bokrullen r skrivet vad jag skall gra. 9Att gra din vilja, min Gud, r min lust, och din lag r i mitt hjrta. 10Jag bdar gldje, jag frkunnar din rttfrdighet i den stora frsamlingen; se, jag tillsluter icke mina lppar; du, HERRE, vet det. 11Din rttfrdighet frdljer jag icke i mitt hjrta, om din trohet och din frlsning talar jag; jag frtiger icke din nd och din trofasthet fr den stora frsamlingen. 12Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhrtighet fr mig; din nd och din trofasthet m alltid bevara mig. 13Ty lidanden omvrva mig, flera n jag kan rkna; mina missgrningar hava tagit mig fatt, s att jag icke kan se; de ro flera n hren p mitt huvud, och mitt mod har vergivit mig. 14Vrdes, o HERRE, rdda mig; HERRE, skynda till min hjlp. 15M alla de komma p skam och varda utskmda, som st efter mitt liv fr att frgra det; m de vika tillbaka och blygas, som nska min ofrd. 16M de hpna i sin skam, som sga till mig: Rtt s, rtt s! 17Men alla de som ska dig m frjdas och vara glada i dig; de som stunda din frlsning sge alltid: Lovad vare HERREN! 18r jag ock betryckt och fattig, Herren srjer dock fr mig. Min hjlp och min befriare r du; min Gud, drj icke.

Chapter 41 Fr sngmstaren; en psalm av David. 2Sll r den som lter sig vrda om den arme; honom skall HERREN hjlpa p olyckans dag. 3HERREN skall bevara honom och behlla honom vid liv, han skall prisas sll i landet. Icke skall du verlmna honom t hans fienders vilja! 4HERREN skall p sjukbdden st honom bi; vid hans krankhet frvandlar du alldeles hans lger. 5S sger jag d: HERRE; var du mig ndig; hela du min sjl, ty jag har syndat mot dig. 6Mina fiender tala vad ont r mot mig: Nr skall han d och hans namn frgs? 7Kommer ngon och besker mig, s talar han falskhet; hans hjrta samlar t honom vad ondskefullt r; sedan gr han ut och talar drom. 8De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tnka ut mot mig det som r mig till skada. 9Ohjlplig ofrd har drabbat honom, han som ligger dr skall icke mer st upp. 10Ja, ocks min vn, som jag litade p, han som t mitt brd, lyfter nu mot mig sin hl. 11Men du, HERRE, var mig ndig och upprtta mig, s vill jag vederglla dem. 12Att du har behag till mig, det vet jag drav att min fiende icke fr jubla ver mig. 13Ty mig uppehller du, fr min ostrafflighets skull, och lter mig st infr ditt ansikte evinnerligen. ---- 14Lovad vare HERREN, Israels Gud, frn evighet till evighet! Amen, Amen.
1

Chapter 42 Fr sngmstaren; en sng av Koras sner. 2Ssom hjorten trngtar till vattenbckar, s trngtar min sjl efter dig, o Gud. 3Min sjl trstar efter Gud, efter den levande Guden. Nr skall jag f
1

605

Swedish Bible

Anonymous

trda fram infr Guds ansikte? 4Mina trar ro min spis bde dag och natt, ty stndigt sger man till mig: Var r nu din Gud? 5Men jag vill utgjuta inom mig min sjl och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under frjderop och tacksgelse, i hgtidsskaran. 6Varfr r du s bedrvad, min sjl, och s orolig i mig? Hoppas p Gud; ty jag skall ter f tacka honom fr frlsning genom honom. 7Min Gud, bedrvad r min sjl i mig; drfr tnker jag p dig i Jordans land och p Hermons hjder, p Misars berg. 8Djup ropar till djup, vid dnet av dina vattenfall; alla dina svallande bljor g fram ver mig. 9Om dagen m HERREN beskra sin nd, och om natten vill jag sjunga till hans ra och bedja till mitt livs Gud. 10Jag vill sga till Gud, min klippa: Varfr har du frgtit mig, varfr mste jag g srjande, trngd av fiender? 11Det r ssom krossade man benen i min kropp, nr mina ovnner smda mig, nr de bestndigt sga till mig: Var r nu din Gud? 12Varfr r du s bedrvad, min sjl, och varfr s orolig i mig? Hoppas p Gud; ty jag skall ter f tacka honom, min frlsning och min Gud.

Chapter 43 Skaffa mig rtt, o Gud, och utfr min sak mot ett folk utan fromhet; rdda mig ifrn falska och orttfrdiga mnniskor. 2Ty du r den Gud som r mitt vrn; varfr har du frkastat mig? Varfr mste jag g srjande, trngd av fiender? 3Snd ditt ljus och din sanning; m de leda mig, m de fra mig till ditt heliga berg och till dina boningar, 4s att jag fr g in till Guds altare, till Gud, som r min gldje och frjd, och tacka dig p harpa, Gud, min Gud. 5Varfr r du s bedrvad, min sjl, och varfr s orolig i mig? Hoppas p Gud; ty jag skall ter f tacka honom, min frlsning och min Gud.
1

Chapter 44 Fr sngmstaren; av Koras sner; en sng. 2Gud, med vra ron hava vi hrt, vra fder hava frtljt drom fr oss: om den grning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar. 3Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du frdrvade andra folk, men dem lt du utbreda sig. 4Ty icke med sitt svrd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din hgra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem. 5Du, densamme, r min konung, o Gud; s tillsg nu Jakob seger. 6Med din hjlp kunna vi stta ned vra ovnner och i ditt namn frtrampa vra motstndare. 7Ty icke p min bge frlitar jag mig, och mitt svrd kan icke giva mig seger; 8nej, du giver oss seger ver vra ovnner, och dem som hata oss lter du komma p skam. 9Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela. 10Och dock har du nu frkastat oss och ltit oss varda till blygd, och du drager icke ut med vra hrar. 11Du lter oss vika tillbaka fr ovnnen, och de som hata oss taga sig byte. 12Du lter oss bliva upptna ssom
606
1

Swedish Bible

Anonymous

fr, och bland hedningarna han du frstrtt oss. 13Du sljer ditt folk fr ett ringa pris, stor r icke den vinst du har gjort drp. 14Du lter oss bliva till smlek fr vra grannar, till spott och hn fr dem som bo omkring oss. 15Du gr oss till ett ordsprk bland hedningarna, du lter folken skaka huvudet t oss. 16Hela dagen r min smlek infr mig, och blygsel hljer mitt ansikte, 17nr jag hr smdarens och lastarens tal, nr jag ser fienden och den hmndgirige. 18Allt detta har kommit ver oss, och vi hava dock icke frgtit dig, ej heller svikit ditt frbund. 19Vra hjrtan avfllo icke, och vra steg veko ej av ifrn din vg, 20s att du drfr har krossat oss i schakalers land och vertckt oss med ddsskugga. 21Om vi hade frgtit vr Guds namn och utrckt vra hnder till en frmmande gud, 22mnne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som knner hjrtats lnnligheter? 23Nej, fr din skull varda vi ddade hela dagen och bliva aktade ssom slaktfr. 24 Vakna upp; varfr sover du, Herre? Vakna, frkasta oss icke fr alltid. 25Varfr dljer du ditt ansikte och frgter vrt lidande och trngml? 26Se, vr sjl r nedbjd i stoftet, vr kropp ligger nedtryckt till jorden. 27St upp till vr hjlp, och frlossa oss fr din nds skull.

Chapter 45 Fr sngmstaren, efter Liljor; av Koras sner; en sng, ett kvde om krlek. 2Mitt hjrta fldar ver av skna ord; jag sger: min dikt gller en konung; en snabb skrivares penna r min tunga. 3Du r den sknaste bland mnniskors barn, ljuvlighet r utgjuten ver dina lppar; s se vi att Gud har vlsignat dig evinnerligen. 4Omgjorda din lnd med ditt svrd, du hjlte, i ditt majestt och din hrlighet. 5Och drag s stad, lyckosam i din hrlighet, till frsvar fr sanning, fr dmjukhet och rttfrdighet, s skall din hgra hand lra dig underbara grningar. 6Skarpa ro dina pilar; folk skola falla fr dig; konungens fiender skola trffas i hjrtat. 7Gud, din tron frbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira r rttvisans spira. 8Du lskar rttfrdighet och hatar orttfrdighet; drfr har Gud, din Gud, smort dig med gldjens olja mer n dina medbrder. 9Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina klder; frn elfenbenspalatser glder dig strngaspel. 10 Konungadttrar har du ssom trnor i ditt hov, en drottning str vid din hgra sida, i guld frn Ofir. 11Hr, dotter, och giv akt, och bj ditt ra hrtill: Frgt nu ditt folk och din faders hus, 12och m konungen f hava sin lust i din sknhet; ty han r din herre, och fr honom skall du falla ned. 13 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk ska nu att vinna din ynnest med sknker. 14Idel hrlighet r hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg bestr hennes drkt, 15i brokigt vvda klder fres hon till konungen; jungfrur, hennes vninnor, flja henne t; de ledas in till dig. 16Under gldje och frjd fras de fram, de tga in i konungens palats. 17I dina fders stlle skola dina sner trda; dem skall du stta till furstar verallt i landet. 18Ditt namn vill jag gra prisat bland alla kommande slkten; s skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.
1

607

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 46 Fr sngmstaren; av Koras sner; till Alamt; en sng. 2Gud r vr tillflykt och vr starkhet, en hjlp i nden, vl beprvad. 3Drfr skulle vi icke frukta, om n jorden omvlvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; 4om n dess vgor brusade och svallade, s att bergen bvade vid dess uppror. Sela. 5En strm gr fram, vars flden giva gldje t Guds stad, t den Hgstes heliga boning. 6 Gud bor drinne, den vacklar icke; Gud hjlper den, nr morgonen gryr. 7Hedningarna larma, riken vackla; han lter hra sin rst, d frsmlter jorden. 8HERREN Sebaot r med oss, Jakobs Gud r vr borg. Sela. 9Kommen och skden HERRENS verk: grningar som vcka hpnad gr han p jorden. 10Han stillar strider intill jordens nda, bgen bryter han snder och brcker spjutet, i eld brnner han upp stridsvagnarna. 11Bliven stilla och besinnen att jag r Gud; hg varder jag bland hedningarna, hg p jorden. 12HERREN Sebaot r men oss, Jakobs Gud r vr borg. Sela.
1

Chapter 47 Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm. 2Klappen i hnderna, alla folk, hjen jubel till Gud med frjderop. 3Ty HERREN r den Hgste, fruktansvrd r han, en stor konung ver hela jorden. 4Han tvingar folk under oss och folkslag under vra ftter. 5Han utvljer t oss vr arvedel, Jakobs, hans lskades, stolthet. Sela. 6Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud. 7Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vr konung, lovsjungen. 8Ty Gud r konung ver hela jorden; lovsjungen honom med en sng. 9Gud r nu konung ver hedningarna, Gud har satt sig p sin heliga tron. 10Folkens ypperste hava frsamlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhra de som ro jordens skldar; hgt r han upphjd.
1

Chapter 48 En sng, en psalm av Koras sner. 2Stor r HERREN och hgt lovad, i vr Guds stad, p sitt heliga berg. 3Sknt hjer det sig, hela jordens frjd, berget Sion lngst uppe i norr, den store konungens stad. 4Gud har i dess palatser gjort sig knd ssom ett vrn. 5Ty se, konungarna frsamlade sig, tillhopa drogo de fram. 6De sgo det, d hpnade de; de frskrcktes, de flydde. 7 Bvan grep dem dr, ngest lik en barnafderskas. 8S krossar du Tarsis-skepp med stanvinden. 9 Ssom vi hade hrt, s fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vr Guds stad; Gud hller den vid makt till evig tid. Sela. 10Vi tnka, o Gud, p din nd, nr vi st i ditt tempel. 11Ssom ditt namn, o Gud, s nr ock ditt lov intill jordens ndar; din hgra hand r full av rttfrdighet. 12Sions berg gldje sig, Juda dttrar frjde sig, fr dina domars skull. 13Gn omkring Sion och vandren
1

608

Swedish Bible

Anonymous

runt drom, rknen dess torn; 14given akt p dess murar, skriden genom dess palatser, s att I kunnen frtlja drom fr ett kommande slkte. 15Ty sdan r Gud, vr Gud, alltid och evinnerligen; intill dden skall han ledsaga oss.

Chapter 49 Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm. 2Hren detta, alla folk, lyssnen hrtill, I alla som leven i vrlden, 3bde lga och hga, rika svl som fattiga. 4Hin mun skall tala visdom, och mitt hjrtas tanke skall vara frstnd. 5Jag vill bja mitt ra till lrorikt tal, jag vill yppa vid harpan min frborgade kunskap. 6Varfr skulle jag frukta i olyckans dagar, nr mina frfljares ondska omgiver mig? 7De frlita sig p sina godelar och bermma sig av sin stora rikedom. 8Men sin broder kan ingen frlossa eller giva Gud lsepenning fr honom. 9Fr dyr r lsen fr hans sjl och kan icke betalas till evig tid, 10s att han skulle f leva fr alltid och undg att se graven. 11Nej, man skall se att visa mn d, att drar och ofrnuftiga frgs likasom de; de mste lmna sina godelar t andra. 12De tnka att deras hus skola best evinnerligen, deras boningar frn slkte till slkte; de uppkalla jordagods efter sina namn. 13Men en mnniska har, mitt i sin hrlighet, intet bestnd, hon r lik fnaden, som frgres. 14Den vgen g de, drar som de ro, och de fljas av andra som finna behag i deras tal. Sela. 15Ssom en frhjord drivas de ned till ddsriket, dr dden bliver deras herde. S f de redliga makt ver dem, nr morgonen gryr, medan deras skepnader frtras av ddsriket och ej f annan boning. 16Men min sjl skall Gud frlossa ifrn ddsrikets vld, ty han skall upptaga mig. Sela. 17Frukta icke, nr en man bliver rik, nr hans hus vxer till i hrlighet. 18 Ty av allt detta fr han vid sin dd intet med sig, och hans hrlighet fljer honom icke ditned. 19 Om han ock prisar sig vlsignad under sitt liv, ja, om man n bermmer dig, nr du gr goda dagar, s skall dock vars och ens sjl g till hans fders slkte, till dem som aldrig mer se ljuset. 20 En mnniska som, mitt i sin hrlighet, r utan frstnd, hon r lik fnaden, som frgres.
1

Chapter 50 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan ster och vster. Frn Sion, sknhetens fullhet, trder Gud fram i glans. 3Vr Gud kommer, och han skall icke tiga. Frtrande eld gr framfr honom, och omkring honom stormar det med makt. 4Han kallar p himmelen drovan och p jorden, fr att dma sitt folk: 5Frsamlen till mig mina fromma, som sluta frbund med mig vid offer. 6Och himlarna frkunna att han r rttfrdig, att Gud r den som skipar rtt. Sela. 7Hr, mitt folk, jag vill tala; Israel, lt mig varna dig. Gud, din Gud, r jag. 8Icke fr dina slaktoffer vill jag g till rtta med dig; dina brnnoffer har jag alltid infr mig. 9Jag vill
2 1

609

Swedish Bible

Anonymous

icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fllor; 10ty mina ro alla skogens djur, boskapen p de tusende bergen; 11jag knner alla fglar p bergen, och vad som rr sig p marken r mig bekant. 12 Om jag hungrade, skulle jag icke sga dig det; ty min r jordens krets med allt vad drp r. 13 Skulle jag ta tjurars ktt, och skulle jag dricka bockars blod? 14Nej, offra lovets offer t Gud, s skall du f infria dina lften till den Hgste. 15Och kalla mig i nden, s vill jag hjlpa dig, och du skall prisa mig. 16Men till den ogudaktige sger Gud: Huru kan du tala om mina stadgar och fra mitt frbund p tungan, 17du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig? 18Om du ser en tjuv, s hller du med honom, och med ktenskapsbrytare giver du dig i lag. 19Din mun slpper du ls till vad ont r, och din tunga hopspinner svek. 20Du sitter dr och frtalar din broder, din moders son lastar du! 21S gr du, och jag tiger, och nu tror du att jag r ssom du. Nej, jag vill straffa dig och stlla dig det fr gonen. 22I som frgten Gud, mrken detta, fr att jag icke m snderriva eder utan rddning: 23den som offrar lovets offer, han rar mig; och den som aktar p sin vg, honom skall jag lta se Guds frlsning.

Chapter 51 Fr sngmstaren; en psalm av David, 2nr profeten Natan kom till honom, d han hade gtt in till Bat-Seba. 3Gud, var mig ndig efter din godhet, utplna mina vertrdelser efter din stora barmhrtighet. 4Tv mig vl frn min missgrning, och rena mig frn synd. 5Ty jag knner mina vertrdelser, och min synd r alltid infr mig. 6Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont r i dina gon; p det att du m finnas rttfrdig i dina ord och rttvis i dina domar. 7Se, i synd r jag fdd, och i synd har min moder avlat mig. 8Du har ju behag till sanning i hjrtegrunden; s lr mig d vishet i mitt innersta. 9Skra mig med isop, s att jag varder ren; tv mig, s att jag bliver vitare n sn. 10Lt mig frnimma frjd och gldje, lt de ben som du har krossat f frjda sig. 11Vnd bort ditt ansikte frn mina synder, och utplna alla mina missgrningar. 12Skapa i mig, Gud, ett rent hjrta, och giv mig p nytt en frimodig ande. 13Frkasta mig icke frn ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrn mig. 14Lt mig ter f frjdas ver din frlsning, och uppehll mig med villighetens ande. 15D skall jag lra vertrdarna dina vgar, och syndarna skola omvnda sig till dig. 16Rdda mig undan blodstider, Gud, du min frlsnings Gud, s skall min tunga jubla ver din rttfrdighet. 17Herre, upplt mina lppar, s att min mun kan frkunna ditt lov. 18Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sdana; till brnnoffer har du icke lust. 19Det offer som behagar Gud r en frkrossad ande; ett frkrossat och bedrvat hjrta skall du, Gud, icke frakta. 20 Gr vl mot Sion i din nd, bygg upp Jerusalems murar. 21D skall du undf rtta offer, som behaga dig, brnnoffer och heloffer; d skall man offra tjurar p ditt altare.
1

610

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 52 Fr sngmstaren; en sng av David, 2nr edomen Doeg kom och berttade fr Saul och sade till honom: David har gtt in i Ahimeleks hus. 3Varfr bermmer du dig av vad ont r, du vldsverkare? Guds nd varar ju bestndigt. 4Din tunga far efter frdrv, den r lik en skarp rakkniv, du arglistige. 5Du lskar ont mer n gott, lgn mer n att tala vad rtt r. Sela. 6Ja, du lskar allt frdrvligt tal, du falska tunga. 7Drfr skall ock Gud strta dig ned fr alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela. 8Och de rttfrdiga skola se det och frukta, de skola le t honom: 9Se dr r den man som icke gjorde Gud till sitt vrn, utan frlitade sig p sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad! 10Men jag skall vara ssom ett grnskande olivtrd i Guds hus; jag frtrstar p Guds nd alltid och evinnerligen. 11Jag skall evinnerligen tacka dig fr att du har gjort det; och infr dina fromma skall jag frbida ditt namn, ty det r gott.
1

Chapter 53 Fr sngmstaren, till Mahalt; en sng av David. 2Drarna sga i sina hjrtan: Det finnes ingen Gud. Frdrv och styggelse r deras onda verk; ingen finnes, som gr vad gott r. 3Gud skdar ned frn himmelen p mnniskors barn, fr att se om det finnes ngon frstndig, ngon som sker Gud. 4Nej, alla hava de avfallit, allasammans ro de frdrvade; ingen finnes, som gr vad gott r, det finnes icke en enda. 5Hava de d intet ftt frnimma, dessa ogrningsmn, dessa som uppta mitt folk, likasom te de brd, och som icke kalla Gud? 6Jo, dr verfll dem frskrckelse, varest intet frskrckligt var; ty Gud frstrdde deras ben, nr de lgrade sig mot dig. S lt du dem komma p skam, ja, Gud frkastade dem. 7Ack att frn Sion komme frlsning fr Israel! Nr Gud vill ter upprtta sitt folk, d skall Jakob frjda sig, d skall Israel vara glad.
1

Chapter 54 Fr sngmstaren, med strngaspel; en sng av David, 2nr sifiterna kommo och sade till Saul: David hller sig nu gmd hos oss. 3Gud, frls mig genom ditt namn, och skaffa mig rtt genom din makt. 4Gud, hr min bn, lyssna till min muns tal. 5Ty frmlingar resa sig upp mot mig, och vldsverkare st efter mitt liv; de hava icke Gud fr gonen. Sela. 6Se, Gud r min hjlpare, Herren uppehller min sjl. 7M det onda falla tillbaka p mina frfljare, frgr dem, du som r trofast. 8 D skall jag offra t dig med villigt hjrta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det r gott. 9Ja, ur all nd rddar det mig, och mitt ga fr se med lust p mina fiender.
1

611

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 55 Fr sngmstaren, med strngaspel; en sng av David. 2Lyssna, Gud, till min bn, och frdlj dig icke fr min kallan. 3Akta p mig och svara mig. I mitt bekymmer r jag utan ro och mste klaga, 4vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga frdrv ver mig, och i vrede anstta de mig. 5Mitt hjrta ngslas i mitt brst, och ddens fasor hava fallit ver mig. 6Fruktan och bvan kommer ver mig, och frfran vertcker mig. 7Drfr sger jag: Ack att jag hade vingar ssom duvan! D skulle jag flyga bort och ska mig ett bo. 8Ja, lngt bort skulle jag fly, jag skulle taga hrbrge i knen. Sela. 9Jag skulle skynda att ska mig en tillflykt undan stormvind och ovder. 10Frdrva dem, Herre; gr deras tungor oense. Ty vld och genstridighet ser jag i staden. 11Dag och natt g de omkring den, ovanp dess murar, ondska och olycka rda drinne; 12 ja, frdrv rder drinne, och frn dess torg vika icke frtryck och svek. 13Se, det r icke en fiende som smdar mig, det kunde jag frdraga; det r icke min ovn som frhver sig mot mig, fr honom kunde jag gmma mig undan. 14Nej, du gr det, du som var min jmlike, min vn och frtrogne, 15 du som levde med mig i ljuvlig frtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i hgtidsskaran. 16 Dden komme ver dem ofrtnkt, levande fare de ned i ddsriket; ty ondska rder i deras boning, i deras hjrtan. 17Men jag ropar till Gud; HERREN skall frlsa mig. 18Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall hra min rst. 19Han frlossar min sjl och skaffar henne ro, s att de icke komma vid mig; ty de ro mnga, som st mig emot. 20Gud skall hra det och giva dem svar, han som sitter p sin tron av lder. Sela. Ty de vilja icke ndra sig, och de frukta ej Gud. 21Den mannen br hnder p sin vn; han bryter sitt frbund. 22Orden i hans mun ro hala ssom smr, men stridslust fyller hans hjrta; hans ord ro lenare n olja, dock ro de dragna svrd. 23Kasta din brda p HERREN, han skall uppehlla dig; han skall i evighet icke tillstdja att den rttfrdige vacklar. 24Gud, du skall strta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej n sin halva lder. Men jag frtrstar p dig.
1

Chapter 56 Fr sngmstaren, efter Den stumma duvan i fjrran; en sng av David, nr filisterna grepo honom i Gat. 2Var mig ndig, o Gud, ty mnniskor st mig efter livet; bestndigt trnga mig stridsmn. 3Mina frfljare st mig bestndigt efter livet; ja, de ro mnga, som i hgmod strida mot mig. 4Men nr fruktan kommer ver mig, stter jag min frtrstan p dig. 5Med Guds hjlp skall jag f prisa hans ord, p Gud frtrstar jag och skall icke frukta; vad kan det som r ktt gra mig? 6Bestndigt frbittra de livet fr mig, alla deras tankar g ut p att skada mig. 7De rota sig samman, de lgga frst, de vakta p mina steg, ty de st efter mitt liv. 8Skulle de rddas med all sin ondska? Nej, sl ned folken, Gud, i din vrede. 9Du har rknat min flykts dagar. Samla mina trar i din lgel; de st ju i din bok. 10S mste d mina fiender vika tillbaka p den dag d jag
612
1

Swedish Bible

Anonymous

ropar; det vet jag, att Gud str mig bi. 11Med Guds hjlp skall jag f prisa hans ord; med HERRENS hjlp skall jag f prisa hans ord. 12P Gud frtrstar jag och skall icke frukta; vad kunna mnniskor gra mig? 13Jag har lften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. 14Ty du har rddat min sjl frn dden, ja, mina ftter ifrn fall, s att jag kan vandra infr Gud i de levandes ljus.

Chapter 57 Fr sngmstaren; Frdrva icke; en sng av David, nr han flydde fr Saul och var i grottan. Var mig ndig, o Gud, var mig ndig; ty till dig tager min sjl sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda r frbi. 3Jag ropar till Gud den Hgste, till Gud, som fullbordar sitt verk fr mig. 4Han skall snda frn himmelen och frlsa mig, nr jag smdas av mnniskor som st mig efter livet. Sela. Gud skall snda sin nd och sin trofasthet. 5Min sjl r omgiven av lejon, jag mste ligga bland eldsprutare, bland mnniskor vilkas tnder ro spjut och pilar, och vilkas tungor ro skarpa svrd. 6Upphjd vare du, Gud, ver himmelen; ver hela jorden strcke sig din ra. 7De lgga ut nt fr mina ftter, min sjl bjes ned, de grva fr mig en grop, men de falla sjlva dri. Sela. 8Mitt hjrta r frimodigt, o Gud, mitt hjrta r frimodigt; jag vill sjunga och lova. 9Vakna upp, min ra; upp, psaltare och harpa! Jag vill vcka morgonrodnaden. 10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. 11Ty din nd r stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. 12Upphjd vare du, Gud, ver himmelen; ver hela jorden strcke sig din ra.
2 1

Chapter 58 Fr sngmstaren; Frdrva icke; av David; en sng. 2Talen I vl i eder stumhet vad rttfrdigt r? Dmen I ssom rtt r, I mnniskors barn? 3Nej, i hjrtat uppgren I onda anslag; I vgen ut i landet edra hnders vld. 4De ogudaktiga ro avflliga allt ifrn moderssktet; de lgnaktiga fara vilse nda frn sin moders liv. 5Gift r i dem, likt ormens gift; en dv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt ra, 6s att han icke hr tjusarnas rst, icke den frfarne besvrjarens. 7 Gud, krossa tnderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtnder. 8Lt dem bliva till intet, likasom vatten som frrinner. Nr ngon skjuter sina pilar, blive de ssom utan udd. 9M han vara lik snigeln, som upplses och frgs, lik en kvinnas foster, som ej fick skda solen. 10 Frrn edra grytor hava hunnit mrka brnslet, och medan kttet nnu r rtt, skall en gldvind rycka bort det. 11Den rttfrdige skall gldja sig, nr han skdar hmnden, han skall tv sina ftter i den ogudaktiges blod. 12Och mnniskorna skola sga: Ja, den rttfrdige fr sin ln; ja, det finnes en Gud som dmer p jorden.
1

613

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 59 Fr sngmstaren; Frdrva icke; en sng av David, nr Saul snde och lt bevaka hans hus fr att dda honom. 2Rdda mig, min Gud, frn mina fiender, beskydda mig fr mina motstndare. 3 Rdda mig frn ogrningsmnnen, och frls mig frn de blodgiriga. 4Ty se, de ligga i frst fr mig; grymma mnniskor rota sig samman mot mig, utan ngon min vertrdelse eller synd, o HERRE. 5Utan ngon min missgrning lpa de fram och gra sig redo; vakna upp, kom mig till mtes, och se hrtill. 6Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsk alla hedningar, hemsk utan nd alla trolsa ogrningsmn. Sela. 7Var afton komma de tillbaka, de tjuta ssom hundar och stryka omkring i staden. 8Se, deras mun fldar ver, svrd ro p deras lppar, ty vem skulle hra det? 9Men du, HERRE, ler t dem; du bespottar alla hedningar. 10Mot deras makt vill jag hlla mig till dig, ty Gud r min borg. 11Min Gud kommer mig till mtes med sin nd, Gud lter mig se med lust p mina frfljare. 12Drp dem icke, p det att mitt folk ej m frgta det; lt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och sl dem ned, du vr skld, o Herre. 13Vart ord p deras lppar r en synd i deras mun. M de fngas i sitt hgmod, genom den frbannelse och lgn som de tala. 14Frgr dem i vrede, frgr dem, s att de ej mer ro till; och m de frnimma att det r Gud som rder i Jakob, allt intill jordens ndar. Sela. 15Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta ssom hundar och stryka omkring i staden. 16De driva omkring efter rov; om de icke bliva mtta, s stanna de kvar ver natten. 17Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon ver din nd; ty du var fr mig en borg och en tillflykt, nr jag var i nd. 18Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud r min borg, min nderike Gud.
1

Chapter 60 Fr sngmstaren, efter Vittnesbrdets lilja; en sng, till att inlras; av David, 2nr han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomerna i Saltdalen, tolv tusen man. 3Gud, du har frkastat och frskingrat oss, du har varit vred; upprtta oss igen. 4 Du har kommit jorden att bva och rmna; hela nu dess revor, ty den vacklar. 5Du har ltit ditt folk se hrda ting, du har isknkt t oss rusande vin. 6Men t dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig fr att undfly bgen. Sela. 7P det att dina vnner m varda rddade, m du giva seger med din hgra hand och bnhra oss. 8Gud har talat i sin helgedom: Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmta Suckots dal. 9Mitt r Gilead, och mitt r Manasse, Efraim r mitt huvuds vrn, Juda min hrskarstav; 10Moab r mitt tvagningskrl, p Edom kastar jag min sko; hj jubelrop till min ra, du filisternas land. 11Vem skall fra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? 12Har icke du, o Gud, frkastat oss, s att du ej drager ut med vra hrar, o Gud? 13Giv oss hjlp mot ovnnen; ty mnniskors hjlp r ffnglighet. 14Med Gud kunna vi gra mktiga ting; han skall frtrampa vra ovnner.
614
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 61 Fr sngmstaren, till strngaspel; av David. 2Hr, o Gud, mitt rop, akta p min bn. 3Frn jordens nda ropar jag till dig, ty mitt hjrta frsmktar; fr mig upp p en klippa, som r mig alltfr hg. 4Ty du r min tillflykt, ett starkt torn mot fienden. 5Lt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskrm tager jag min tillflykt. Sela. 6Ty du, o Gud, hr mina lften, t dem som frukta ditt namn giver du en arvedel. 7Du frkar konungens dagar; hans r skola vara frn slkte till slkte. 8M han sitta p sin tron infr Gud evinnerligen; lt nd och trofasthet bevara honom. 9D skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag fr infria mina lften dag efter dag.
1

Chapter 62 Fr sngmstaren, till Jedutun; en psalm av David. 2Allenast hos Gud sker min sjl sin ro; frn honom kommer min frlsning. 3Allenast han r min klippa och min frlsning, min borg, jag skall ej mycket vackla. 4Huru lnge viljen I rasa mot denne man, samfllt sl honom ned, ssom vore han en lutande vgg, en snderbrckt mur? 5De rdsl allenast om att stta honom ned frn hans hjd, de hava behag till lgn; med munnen vlsigna de, men i sitt innersta frbanna de. Sela. 6 Allenast i Gud m du hava din ro, min sjl; ty frn honom kommer mitt hopp. 7Allenast han r min klippa och min frlsning, min borg, jag skall icke vackla. 8Hos Gud r min frlsning och min ra; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud. 9Frtrsta p honom alltid, du folk; utgjuten fr honom edra hjrtan. Gud r vr tillflykt. Sela. 10Allenast ett intet ro mnniskors barn, myndiga herrar ffnglighet; i vgsklen ro de fr ltta, mindre n intet ro de allasammans. 11Frliten eder icke p ortt vinning, stten icke ett ffngligt hopp till rov: om ock eder rikedom vxer, s akten icke drp. 12En gng har Gud sagt det, ja, tv gnger har jag hrt det, att hos Gud r makten; 13 och hos dig, Herre, r nd. Ty du vedergller var och en efter hans grningar.
1

Chapter 63 En psalm av David, nr han var i Juda ken. 2Gud, du r min Gud, bittida sker jag dig; min sjl trstar efter dig, min kropp lngtar efter dig, i ett torrt land, som frsmktar utan vatten. 3S skdar jag nu efter dig i helgedomen, fr att f se din makt och ra. 4Ty din nd r bttre n liv; mina lppar skola prisa dig. 5S skall jag d lova dig, s lnge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina hnder. 6Min sjl varder mttad ssom av mrg och fett; och med jublande lppar lovsjunger min mun, 7nr jag kommer ihg dig p mitt lger och under nattens vkter tnker p dig. 8Ty du r min hjlp, och under dina vingars skumma jublar jag. 9Min sjl hller sig intill dig;
1

615

Swedish Bible

Anonymous

din hgra hand uppehller mig. 10Men dessa som st efter mitt liv och vilja frdrva det, de skola fara ned i jordens djup. 11De skola givas till pris t svrdet, rovdjurs byte skola de varda. 12Men konungen skall gldja sig i Gud; bermma sig skall var och en som svr vid honom, ty de lgnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Chapter 64 Fr sngmstaren; en psalm av David. 2Hr, o Gud, min rst, nr jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden frskrcker mig. 3Frdlj mig fr de ondas hemliga rd, fr ogrningsmnnens larmande hop; 4ty de vssa sina tungor likasom svrd, med bittra ord lgga de an ssom med pilar, 5fr att i lnndom skjuta den ostrafflige; pltsligt skjuta de p honom, utan frsyn. 6De befsta sig i sitt onda uppst, de orda om huru de skola lgga ut snaror; de sga: Vem skulle se oss? 7De tnka ut onda anslag: Nu ro vi redo med det rd vi hava uttnkt! Ja, djupa ro mnnens tankar och hjrtan. 8D skjuter Gud dem; pltsligt srar dem hans pil. 9De bringas p fall och f straff fr sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet. 10Och alla mnniskor varda frskrckta; de frkunna vad Gud har gjort och frst hans verk. 11Den rttfrdige skall gldja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rttsinniga skola bermma sig.
1

Chapter 65 Fr sngmstaren; en psalm; en sng av David. 2Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig fr man infria lfte. 3Du som hr bn, till dig kommer allt ktt. 4Mina missgrningar voro mig vermktiga; men du frlter vra vertrdelser. 5Sll r den som du utvljer och lter komma till dig, s att han fr bo i dina grdar. M vi f mtta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel. 6Med underbara grningar bnhr du oss i rttfrdighet, du vr frlsnings Gud, du som r en tillflykt fr alla jordens ndar och fr havet i fjrran; 7du som gr bergen fasta genom din kraft, ty du r omgjordad med makt; 8du som stillar havens brus, deras bljors brus och folkens larm. 9 De som bo vid jordens ndar hpna fr dina tecken; sterland och vsterland uppfyller du med jubel. 10Du lter dig vrda om landet och giver det verfld, rikedom i ymnigt mtt; Guds klla har vatten till fyllest. Du bereder sd t mnniskorna, nr du s bereder jorden. 11Dess fror vattnar du, du jmnar det som r uppljt; med regnskurar uppmjukar du den, det som vxer drp vlsignar du. 12Du krner ret med ditt goda, och dina spr drypa av fetma. 13Betesmarkerna i knen drypa, och hjderna omgjorda sig med frjd. 14ngarna hlja sig i hjordar, och dalarna betckas med sd; man hjer jubelrop och sjunger.
1

616

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 66 Fr sngmstaren; en sng, en psalm. Hjen jubel till Gud, alla lnder; 2lovsjungen hans namns ra, given honom ra och pris. 3Sgen till Gud: Huru underbara ro icke dina grningar! Fr din stora makts skull visa dina fiender dig underdnighet. 4Alla lnder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela. 5Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara ro hans grningar mot mnniskors barn. 6Han frvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; d gladdes vi ver honom. 7Genom sin makt rder han evinnerligen, hans gon giva akt p hedningarna; de genstrviga m icke frhva sig. Sela. 8Prisen, I folk, vr Gud, och lten hans lov ljuda hgt; 9ty han har beskrt liv t vr sjl och har icke ltit vr fot vackla. 10Ty vl prvade de oss, o Gud, du luttrade oss, ssom silver luttras; 11du frde oss in i fngelse, du lade en tung brda p vr rygg; 12du lt mnniskor fara fram ver vrt huvud, vi mste g genom eld och vatten. Men du har frt oss ut och vederkvickt oss. 13S kommer jag d till ditt hus med brnnoffer, jag vill infria mina lften till dig, 14dem till vilka mina lppar ppnade sig, och som min mun uttalade i min nd. 15Brnnoffer av feta fr vill jag frambra t dig, med offernga av vdurar; jag vill offra bde tjurar och bockar. Sela. 16Kommen och hren, s vill jag frtlja fr eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min sjl. 17Till honom ropade jag med min mun, och lovsng var redan p min tunga. 18Om jag hade frehaft ngot ortt i mitt hjrta, s skulle Herren icke hra mig. 19 Men Gud har hrt mig, han har aktat p mitt bnerop. 20Lovad vare Gud, som icke har frkastat min bn eller vnt ifrn mig sin nd!
1

Chapter 67 Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm, en sng. 2Gud vare oss ndig och vlsigne oss, han lte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela, 3fr att man p jorden m knna din vg, bland alla hedningar din frlsning. 4Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig. 5Folkslagen gldje sig och juble, ty du dmer folken rtt, och du leder folkslagen p jorden. Sela. 6Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig. 7Jorden har givit sin grda. Gud, vr Gud, vlsigne oss. 8Gud vlsigne oss, och alla jordens ndar frukte honom.
1

Chapter 68 Fr sngmstaren; av David; en psalm, en sng. 2Gud str upp; hans fiender varda frskingrade, och de som hata honom fly fr hans ansikte. 3Ssom rk frdrives, s frdrivas de av dig; likasom vaxet smlter fr eld, s frgs de ogudaktiga fr Guds ansikte. 4Men de rttfrdiga ro glada, de
1

617

Swedish Bible

Anonymous

frjda sig infr Gud och jubla i gldje. 5Sjungen till Guds ra, lovsgen hans namn. Gren vg fr honom som drager fram genom knarna. Hans namn r HERREN, frjdens infr honom; 6de faderlsas fader och nkors frsvarare, Gud i sin heliga boning, 7en Gud som frhjlper de ensamma till ett hem, och som fr de fngna ut till lycka; allenast de genstrviga mste bo i en ken. 8Gud, nr du drog ut i spetsen fr ditt folk, nr du gick fram i demarken, Sela, 9d bvade jorden, d utgt himmelen sina flden infr Guds ansikte; ja, Sinai bvade fr Guds ansikte; Israels Guds. 10 Ett nderikt regn lt du falla, o Gud; ditt arvland, som frsmktade, vederkvickte du. 11Din skara fick bo dri; genom din godhet beredde du det t de betryckta, o Gud. 12Herren lter hra sitt ord, stor r skaran av kvinnor som bda gldje: 13Hrskarornas konungar fly, de fly, och husmodern drhemma fr utskifta byte. 14Viljen I d ligga stilla inom edra hgnader? Duvans vingar ro hljda i silver, och hennes fjdrar skimra av guld. 15Nr den Allsmktige frstrr konungarna i landet, faller sn p Salmon. 16Ett Guds berg r Basans berg, ett hgtoppigt berg r Basans berg. 17Men varfr sen I s avogt, I hga berg, p det berg som Gud har utkorat till sitt ste, det dr ock HERREN skall bo fr alltid? 18Guds vagnar ro tiotusenden, tusen och ter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai r nu i helgedomen. 19Du for upp i hjden, du tog fngar, du undfick gvor bland mnniskorna, ja, ocks de genstrviga skola bo hos HERREN Gud. 20Lovad vare Herren! Dag efter dag br han oss; Gud r vr frlsning. Sela. 21Gud r fr oss en Gud som frlsar, och hos HERREN, Herren finnes rddning frn dden. 22Men Gud snderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjssan p den som gr dr med skuld. 23Herren sger: Frn Basan skall jag hmta dem, frn havets djup skall jag hmta dem upp, 24s att du kan stampa med din fot i blod och lta dina hundars tunga f sin del av fienderna. 25Man ser, o Gud, ditt hgtidstg, min Guds, min konungs, tg inne i helgedomen. 26Frmst g sngare, harpospelare flja efter, mitt ibland unga kvinnor som sl p pukor. 27Lova Gud i frsamlingarna, loven Herren, I av Israels brunn. 28Dr gr Benjamin, den yngste, han fr dem an; dr gr skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar. 29Din Gud har beskrt dig makt; s hll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort fr oss. 30I ditt tempel i Jerusalem bre konungar fram sina sknker t dig. 31Nps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, m de dmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han frstrr de folk som finna behag i krig. 32De mktige skola komma hit frn Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gvor i hnderna. 33I riken p jorden, sjungen till Guds ra; lovsgen Herren, Sela, 34honom som far fram p urtidshimlarnas himmel. Ja, dr lter han hra sin rst, en mktig rst. 35Given Gud makten; ver Israel r hans hrlighet, och hans makt r i skyarna. 36Fruktansvrd r du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka t sitt folk. Lovad vare Gud!

Chapter 69

618

Swedish Bible

Anonymous

Fr sngmstaren, efter Liljor; av David. 2Frls mig, Gud; ty vattnen trnga mig inp livet. 3 Jag har sjunkit ned i djup dy, dr ingen botten r; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill frdrnka mig. 4Jag har ropat mig trtt, min strupe r frtorkad; mina gon frsmkta av frbidan efter min Gud. 5Flera n hren p mitt huvud ro de som hata mig utan sak; mnga ro de som vilja frgra mig, de som ro mina fiender utan skl; vad jag icke har rvat, det mste jag glda. 6 Du, o Gud, knner min drskap, och mina skulder ro icke frborgade fr dig. 7Lt icke i mig dem komma p skam, som frbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Lt icke i mig dem varda till blygd, som ska dig, du Israels Gud. 8Ty fr din skull br jag smlek, fr din skull hljer blygsel mitt ansikte; 9frmmande har jag blivit fr mina brder och en frmling fr min moders barn. 10Ty nitlskan fr ditt hus har frtrt mig, och dina smdares smdelser hava fallit ver mig. 11Jag grt, ja, min sjl grt under fasta, men det blev mig till smlek. 12Jag kldde mig i sorgdrkt, men jag blev fr dem ett ordsprk. 13Om mig tassla de, nr de sitta i porten; i dryckeslag gra de visor om mig. 14Men jag kommer med min bn till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nd, o Gud; svara mig i din frlsande trofasthet. 15Rdda mig ur dyn, s att jag icke sjunker ned; lt mig bliva rddad frn dem som hata mig och frn de djupa vattnen. 16Lt icke vattensvallet frdrnka mig eller djupet uppsluka mig; och lt ej graven tillsluta sitt gap ver mig. 17Svara mig, HERRE, ty god r din nd; vnd dig till mig efter din stora barmhrtighet. 18Frdlj icke ditt ansikte fr din tjnare, ty jag r i nd; skynda att svara mig. 19Kom till min sjl och frlossa henne; befria mig fr mina fienders skull. 20Du knner min smlek, min skam och blygd; du ser alla mina ovnner. 21 Smlek har krossat mitt hjrta, s att jag r vanmktig; jag vntade p medlidande, men dr var intet, och p trstare, men jag fann ingen. 22De gvo mig galla att ta, och ttika att dricka, i min trst. 23M deras bord framfr dem bliva till en snara och till ett giller, bst de g dr skra; 24m deras gon frmrkas, s att de icke se; gr deras lnder vacklande alltid. 25Gjut ut ver dem din ogunst, och lt din vredes gld hinna upp dem. 26Deras grd blive de, ingen m finnas, som bor i deras hyddor, 27eftersom de frflja dem som du sjlv har slagit och orda om huru de plgas, som du har stungit. 28Lt dem g frn missgrning till missgrning, och lt dem icke komma till din rttfrdighet. 29M de utplnas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rttfrdiga. 30 Men mig som r betryckt och plgad, mig skall din frlsning, o Gud, beskydda. 31Jag vill lova Guds namn med sng och upphja honom med tacksgelse. 32Det skall behaga HERREN bttre n ngon tjur, ngot offerdjur med horn och klvar. 33Nr de dmjuka se det, skola de gldja sig; I som sken Gud, edra hjrtan skola leva. 34Ty HERREN lyssnar till de fattiga och fraktar icke sina fngna. 35Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rr sig dri. 36Ty Gud skall frlsa Sion, han skall bygga upp Juda stder; man skall bo i dem och besitta landet. 37Hans tjnares barn skola f det till arvedel, och de som lska hans namn skola bo dri.

619

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 70 Fr sngmstaren; av David, till minnelse. 2Gud, kom till min rddning; HERRE, skynda till min hjlp. 3M de komma p skam och varda utskmda, som st efter mitt liv; m de vika tillbaka och blygas, som nska min ofrd. 4M de vnda tillbaka i sin skam, som sga: Rtt s, rtt s! 5Men alla de som ska dig m frjdas och vara glada i dig; och de som stunda din frlsning sge alltid: Lovad vare Gud! 6Jag r betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjlp och min befriare r du; HERRE, drj icke.
1

Chapter 71 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; lt mig aldrig komma p skam. 2Rdda mig och befria mig genom din rttfrdighet; bj ditt ra till mig och frls mig. 3Var mig en klippa dr jag fr bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskr mig frlsning. Ty du r mitt bergfste och min borg. 4Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges vld, ur den orttfrdiges och frtryckarens hand. 5Ty du r mitt hopp, o Herre, HERRE, du r min frtrstan allt ifrn min ungdom. 6Du har varit mitt std allt ifrn moderlivet, ja, du har frlst mig ur min moders liv; dig gller stndigt mitt lov. 7Jag har blivit ssom ett vidunder fr mnga; men du r min starka tillflykt. 8Lt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ra. 9Frkasta mig icke i min lderdoms tid, vergiv mig ej, nr min kraft frsvinner. 10Ty mina fiender sga s om mig, och de som vakta p min sjl rdsl s med varandra: 11 Gud har vergivit honom; frfljen och gripen honom, ty det finnes ingen som rddar. 12Gud, var icke lngt ifrn mig; min Gud, skynda till min hjlp. 13M de komma p skam och frgs, som st emot min sjl; m de hljas med smlek och blygd, som ska min ofrd. 14Men jag skall alltid hoppas och n mer frka allt ditt lov. 15Min mun skall frtlja din rttfrdighet, hela dagen din frlsning, ty jag knner intet mtt drp. 16Jag skall frambra Herrens, HERRENS vldiga grningar; jag skall prisa din rttfrdighet, ja, din allenast. 17Gud, du har undervisat mig allt ifrn min ungdom; och intill nu frkunnar jag dina under. 18S vergiv mig ej heller, o Gud, i min lderdom, nr jag varder gr, till dess jag fr frtlja om din arm fr ett annat slkte, om din makt fr alla dem som skola komma. 19Din rttfrdighet nr till himmelen, o Gud. Du som har gjort s stora ting, o Gud, vem r dig lik? 20Du som har ltit oss prva s mycken nd och olycka, du skall ter gra oss levande och fra oss upp igen du jordens djup. 21Ja, lt mig vxa till alltmer; och trsta mig igen. 22 S vill ock jag tacka dig med psaltarspel fr din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. 23Mina lppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min sjl, som du har frlossat. 24Och min tunga skall hela dagen tala om din rttfrdighet; ty de som skte min ofrd hava kommit p skam och mst blygas.
1

620

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 72 Av Salomo. Gud, giv t konungen dina rtter och din rttfrdighet t konungasonen. 2Han dme ditt folk med rttfrdighet och dina betryckta med rtt. 3Bergen bre frid t folket, s ock hjderna, genom rttfrdighet. 4Han skaffe rtt t de betryckta i folket, han frlse de fattiga och krosse frtryckaren. 5Dig frukte man, s lnge solen varar, och s lnge mnen skiner, frn slkte till slkte. 6Han vare lik regnet som faller p ngen, lik en regnskur som vattnar jorden. 7I hans dagar blomstre den rttfrdige, och stor frid rde, till dess ingen mne mer finnes. 8M han hrska frn hav till hav och ifrn floden intill jordens ndar. 9Fr honom buge sig knens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet. 10Konungarna frn Tarsis och havslnderna hembre sknker, konungarna av Saba och Seba bre fram gvor. 11Ja, alla konungar falle ned fr honom, alla hedningar tjne honom. 12Ty han skall rdda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjlpare har. 13Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas sjlar skall han frlsa. 14Ifrn frtryck och vld skall han frlossa deras sjl, och deras blod skall aktas dyrt i hans gon. 15M han leva; m man fra till honom guld frn Saba. Stndigt bedje man fr honom, alltid vlsigne man honom. 16Ymnigt vxe sden i landet, nda till bergens topp; dess frukt m susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i stderna ssom rter p marken. 17Hans namn frblive evinnerligen; s lnge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom vlsigne man sig; alla hedningar prise honom sll. 18Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gr under! 19 Och lovat vare hans hrliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ra! Amen, Amen. 20Slut p Davids, Isais sons, bner.
1

Chapter 73 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud r god mot Israel, mot dem som hava rena hjrtan. 2Men jag hade s nr stapplat med mina ftter, mina steg voro nra att slinta; 3ty jag upptndes av avund mot de vermodiga, nr jag sg att det gick dem vl i deras ogudaktighet. 4Ty fria ifrn vedermdor ro de till sin dd, och deras hull r frodigt. 5De komma icke i olycka ssom andra ddliga och varda icke plgade ssom andra mnniskor. 6Drfr r hgmod deras halsprydnad, vld den kldnad som hljer dem. 7Ur fetma skda deras gon fram, deras hjrtans inbillningar hava intet mtt. 8De hna och tala frtryck i sin ondska; med hga thvor tala de. 9Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram p jorden; 10drfr vnder sig deras folk till dem och super s in vattnet i fulla drag. 11Och de sga: Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sdan kunskap finnas hos den Hgste? 12Ja, s r det med de ogudaktiga; det gr dem alltid vl, och de vxa i makt. 13 Sannerligen, frgves bevarade jag mitt hjrta rent och tvdde mina hnder i oskuld; 14jag vart dock plgad hela dagen, och var morgon kom tuktan ver mig. 15Om jag hade sagt: S vill jag
1

621

Swedish Bible

Anonymous

lra, d hade jag svikit dina barns slkte. 16Nr jag nu tnkte efter fr att begripa detta, syntes det mig alltfr svrt, 17till dess jag trngde in i Guds heliga rdslut och aktade p dess nde. 18 Sannerligen, p slipprig mark stller du dem, du strtar dem ned i frdrv. 19Huru varda de ej till intet i ett gonblick! De frgs och f en nde med frskrckelse. 20Ssom det r med en drm, nr man vaknar, o Herre, s aktar du dem fr intet, ssom skuggbilder, nr du vaknar. 21Nr mitt hjrta frbittrades och jag knde styng i mitt inre, 22d var jag ofrnuftig och frstod intet; ssom ett oskligt djur var jag infr dig. 23Dock frbliver jag stdse hos dig; du hller mig vid min hgra hand. 24Du skall leda mig efter ditt rd och sedan upptaga mig med ra. 25Vem har jag i himmelen utom dig! Och nr jag har dig, d frgar jag efter intet p jorden. 26Om n min kropp och min sjl frsmkta, s r dock Gud mitt hjrtas klippa och min del evinnerligen. 27Ty se, de som hava vikit bort ifrn dig skola frgs; du frgr var och en som trolst avfaller frn dig. 28Men jag har min gldje i att hlla mig intill Gud; jag sker min tillflykt hos Herren, HERREN, fr att kunna frtlja alla dina grningar.

Chapter 74 En sng av Asaf. Varfr, o Gud, har du s alldeles frkastat oss, varfr ryker din vredes eld mot fren i din hjord? 2Tnk p din menighet, som du i fordom tid frvrvade, som du frlossade, till att bliva din arvedels stam; tnk p Sions berg, dr du har din boning. 3Vnd dina steg till den plats dr evig frdelse rder; allt har ju fienden frdrvat i helgedomen. 4Dina ovnner hava skrnat inne i ditt frsamlingshus, de hava satt upp sina tecken ssom rtta tecken. 5Det var en syn, ssom nr man hjer yxor mot en tjock skog. 6Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila. 7De hava satt eld p din helgedom och oskrat nda till grunden ditt namns boning. 8De hava sagt i sina hjrtan: Vi vilja alldeles kuva dem. Alla Guds frsamlingshus hava de brnt upp hr i landet. 9Vra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss r ingen som vet fr huru lnge. 10Huru lnge, och Gud, skall ovnnen f smda och fienden oavltligen f frakta ditt namn? 11 Varfr hller du tillbaka din hand, din hgra hand? Drag den fram ur din barm och frgr dem. 12 Gud, du r ju min konung av lder, du r den som skaffar frlsning p jorden. 13Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet. 14Det var du som brckte Leviatans huvuden och gav honom till mat t knens skaror. 15Det var du som lt klla och bck bryta fram; du lt ock starka strmmar uttorka. 16Din r dagen, din r ock natten, du har berett ljuset och solen. 17Det r du som har faststllt alla jordens grnser; sommar och vinter ro skapade av dig. 18S tnk nu p huru fienden smdar HERREN, och huru ett draktigt folk fraktar ditt namn. 19Lmna ej ut t vilddjuren din turturduvas sjl; frgt icke fr alltid dina betrycktas liv. 20 Tnk p frbundet; ty i landets smygvrr finnes fullt upp av vldsnsten. 21Lt icke den frtryckte vika tillbaka med blygd, lt den betryckte och den fattige lova ditt namn. 22St upp, o Gud; utfr
1

622

Swedish Bible

Anonymous

din sak. Betnk huru du varder smdad hela dagen av dren. dina motstndares larm, som alltjmt hjes.

23

Glm icke bort dina ovnners rop,

Chapter 75 Fr sngmstaren; Frdrva icke; en psalm, en sng av Asaf. 2Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn r oss nra; man frtljer dina under. 3Om jag n bidar min tid, s dmer jag dock rtt. 4Om n jorden r i upplsning med alla som bo drp, s hller dock jag dess pelare stadiga. Sela. 5Jag sger till de vermodiga: Varen icke vermodiga, och till de ogudaktiga: Upphjen ej hornet. 6Ja, upphjen icke s hgt edert horn, talen ej s hrdnackat vad frckt r. 7Ty icke frn ster eller vster, ej heller frn bergsknen kommer hjlpen; 8nej, Gud r den som dmer; den ene dmjukar han, den andre upphjer han. 9Ty en kalk r i HERRENS hand, den skummar av vin och r full av tillblandad dryck, och han sknker i drav; sannerligen, alla ogudaktiga p jorden mste dricka dess drgg i botten. 10Men jag skall frkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. 11Och de ogudaktigas alla horn skall jag f hugga av; men den rttfrdiges horn skola varda upphjda.
1

Chapter 76 Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm, en sng av Asaf. 2Gud r knd i Juda, i Israel r hans namn stort; 3i Salem vart hans hydda rest och hans boning p Sion. 4Dr brt han snder bgens ljungeldar, skld och svrd och vad till kriget hr. Sela. 5Full av ljus och hrlighet gr du fram ifrn segerbytenas berg. 6De stormodiga ro avvpnade, de hava slumrat in och sova; alla stridsmnnen hava mst lta hnderna falla. 7Fr din npst, du Jakobs Gud, ligga domnade bde man och hst. 8Du, du r fruktansvrd; vem kan best infr dig, nr du vredgas? 9Frn himmelen lt du hra din dom; d frskrcktes jorden och vart stilla, 10d nr Gud stod upp till dom, till att frlsa alla dmjuka p jorden. Sela. 11Ty mnniskors vrede varder dig till pris; du har vrede till vers att omgjorda dit med. 12Gren lften och infrien dem t HERREN, eder Gud; alla de som ro omkring honom bre fram sknker t den Fruktansvrde. 13Ty han stcker furstarnas vermod; fruktansvrd r han fr konungarna p jorden.
1

Chapter 77

623

Swedish Bible

Anonymous

Fr sngmstaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. 2Jag vill hja min rst till Gud och ropa; jag vill hja min rst till Gud, fr att han m lyssna till mig. 3P min nds dag sker jag Herren; min hand r utstrckt om natten och frtrttas icke; min sjl vill icke lta trsta sig. 4Jag vill tnka p Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande frsmktar. Sela. 5Mina gonlock hller du ppna; jag r full av oro och kan icke tala. 6Jag tnker p forntidens dagar, p r som lngesedan hava gtt. 7Jag vill om natten komma ihg mitt strngaspel; i mitt hjrta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna. 8Skall d Herren frkasta evinnerligen och ingen nd mer bevisa? 9r det d ute med hans godhet fr bestndigt, har hans ord blivit till intet fr alla tider? 10Har Gud frgtit att vara ndig eller i vrede tillslutit sin barmhrtighet? Sela. 11Jag svarar: Nej, detta r min plgas tid, den Hgstes hgra hand r ej ssom frr. 12Jag vill prisa HERRENS grningar, ja, jag vill tnka p dina fordomtima under; 13jag vill begrunda alla dina grningar och eftersinna dina verk. 14Gud, i helighet gr din vg; vem r en gud s stor som Gud? 15Du r Gud, en Gud som gr under; du har uppenbarat din makt bland folken. 16Med vldig arm frlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela. 17Vattnen sgo dig, och Gud, vattnen sgo dig och vndades, sjlva djupen darrade. 18Molnen gto ut strmmar av vatten, skyarna lto hra sin rst, och dina pilar foro omkring. 19Ditt dunder ljd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bvade. 20Genom havet gick din vg, din stig genom stora vatten, och dina fotspr fann man icke. 21S frde du ditt folk ssom en hjord genom Moses och Arons hand.

Chapter 78 En sng av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; bjen edra ron till min muns ord. Jag vill ppna min mun till lrorikt tal, uppenbara frborgade ting ifrn fordom. 3Vad vi hava hrt och knna, och vad vra fder hava frtljt fr oss, 4det vilja vi icke dlja fr deras barn; fr ett kommande slkte vilja vi frtlja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort. 5 Ty han upprttade ett vittnesbrd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han pbjd den fr vra fder, och de skulle kungra den fr sina barn. 6S skulle det bliva kunnigt fr ett kommande slkte, fr barn som en gng skulle fdas, och dessa skulle st upp och frtlja det fr sina barn. 7D skulle de stta sitt hopp till Gud och icke frgta Guds verk, utan taga hans bud i akt. 8Och de skulle icke bliva, ssom deras fder, ett genstrvigt och upproriskt slkte, ett slkte som icke hll sitt hjrta stndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud. 9Efraims barn, vlbevpnade bgskyttar, vnde om p stridens dag. 10De hllo icke Guds frbund, och efter hans lag ville de ej vandra. 11De glmde hans grningar och de under han hade ltit dem se. 12Ja, infr deras fder hade han gjort under, i Egyptens land, p Soans mark. 13Han klv havet och lt dem g drigenom och lt vattnet st ssom en hg. 14Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken. 15 Han klv snder klippor i knen och gav dem rikligen att dricka, ssom ur vldiga hav. 16Rinnande
2 1

624

Swedish Bible

Anonymous

bckar lt han framg ur klippan och vatten flyta ned ssom strmmar. 17Likvl syndade de allt framgent mot honom och voro genstrviga mot den Hgste, i knen. 18De frestade Gud i sina hjrtan, i det de begrde mat fr sin lystnad. 19Och de talade mot Gud, de sade: Kan vl Gud duka ett bord i knen? 20Se, visst slog han klippan, s att vatten fldade och bckar strmmade fram, men kan han ock giva brd eller skaffa ktt t sitt folk? 21S frgrymmades d HERREN, nr han hrde det; och eld upptndes i Jakob, jag, vrede kom ver Israel, 22eftersom de icke trodde p Gud och ej frtrstade p hans frlsning. 23Och han gav befallning t skyarna i hjden och ppnade himmelens drrar; 24han lt manna regna ver dem till fda, och korn frn himmelen gav han dem. 25 nglabrd fingo mnniskor ta; han snde dem mat till fyllest. 26Han lt stanvinden fara ut p himmelen, och genom sin makt frde han sunnanvinden fram. 27Och han lt ktt regna ver dem ssom stoft, bevingade fglar ssom havets sand; 28han lt det falla ned i sitt lger, runt omkring sin boning. 29D to de och blevo vermtta; han lt dem f vad de hade lystnad efter. 30Men nnu hade de icke stillat sin lystnad, nnu var maten i deras mun, 31d kom Guds vrede ver dem; han snde dd bland deras ypperste och slog ned Israels unga mn. 32Likvl syndade de alltjmt och trodde icke p hans under. 33D lt han deras dagar frsvinna i frgngelse och deras r i pltslig undergng. 34Nr han drpte folket, frgade de efter honom och vnde om och skte Gud. 35De tnkte d p att Gud var deras klippa, och att Gud den Hgste var deras frlossare; 36och de talade instllsamt fr honom med sin mun och skrymtade fr honom med sin tunga. 37Men deras hjrtan hllo sig icke stndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans frbund. 38Dock, han r barmhrtig, han frlter missgrning, och han vill icke frdrva. Drfr avvnde han ofta sin vrede och lt ej hela sin frtrnelse bryta fram. 39Ty han tnkte drp att de voro ktt, en vind som far bort och icke kommer ter. 40Huru ofta voro de ej genstrviga mot honom i knen och bedrvade honom i demarken! 41Ja, de frestade Gud allt framgent och frtrnade Israels Helige. 42De betnkte icke vad hans hand hade utrttat p den tid d han frlossade dem frn ovnnen, 43d han gjorde sina tecken i Egypten och sina under p Soans mark. 44Dr frvandlade han deras strmmar till blod, s att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten; 45han snde bland dem flugsvrmar, som to dem, och paddor, som voro dem till frdrv. 46Han gav deras grda t grsmaskar och deras arbetes frukt t grshoppor; 47han slog deras vintrd med hagel och deras fikontrd med hagelstenar; 48han gav deras husdjur till pris t hagel och deras boskap t ljungeldar. 49Han snde ver dem sin vredes gld, frgrymmelse och ogunst och nd, en skara av olycksnglar. 50Han gav fritt lopp t sin vrede; han skonade icke deras sjl frn dden, utan gav deras liv till pris t pesten. 51 Och han slog allt frstftt i Egypten, kraftens frstling i Hams hyddor. 52Och han lt sitt folk bryta upp ssom en frhjord och frde dem ssom en boskapshjord genom knen. 53Han ledde dem skert, s att de icke behvde frukta; men deras fiender vertcktes av havet. 54Och han lt dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans hgra hand hade frvrvat. 55Han frjagade hedningarna fr dem och gav dem deras land till arvslott och lt Israels stammar bo i deras hyddor. 56 Men i sin genstrvighet frestade de Gud den Hgste och hllo icke hans vittnesbrd; 57de veko

625

Swedish Bible

Anonymous

trolst tillbaka, de ssom deras fder, de vnde om, lika en bge som sviker. 58De frtrnade honom med sina offerhjder och retade honom genom sina belten. 59Gud frnam det och vart frgrymmad och frkastade Israel med harm. 60Och han frskt sin boning i Silo, det tlt han hade slagit upp bland mnniskorna; 61han gav sin makt i fngenskap och sin ra i fiendehand. 62Ja, han gav sitt folk till pris t svrdet, och p sin arvedel frgrymmades han. 63Deras unga mn frtrdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsng. 64Deras prster fllo fr svrd, och inga nkor kunde hlla klagogrt. 65D vaknade Herren ssom ur en smn, han reste sig, lik en hjlte som hade legat dvad av vin. 66Och han slog sina ovnner tillbaka, evig smlek lt han komma ver dem. 67Han frkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam. 68Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han lskade. 69Och han byggde sin helgedom hg ssom himmelen, fast ssom jorden, som han har grundat fr evigt. 70Och han utvalde sin tjnare David och tog honom ifrn frhjordens fllor. 71 Ja, ifrn fren hmtade han honom och satte honom till en herde fr Jakob, sitt folk, och fr Israel, sin arvedel. 72Och han var deras herde med redligt hjrta och ledde dem med frstndig hand.

Chapter 79 En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop. 2De hava givit dina tjnares kroppar till mat t himmelens fglar, dina frommas ktt t markens djur. 3De hava utgjutit deras blod ssom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem. 4Vi hava blivit till smlek fr vra grannar, till spott och hn fr dem som bo omkring oss. 5Huru lnge, o HERRE, skall du s oavltligen vredgas, huru lnge skall din nitlskan brinna ssom eld? 6Utgjut din frtrnelse ver hedningarna, som ej knna dig, och ver de riken som icke kalla ditt namn. 7Ty de hava upptit Jakob, och hans boning hava de frtt. 8Tnk ej, oss till men, p frfdernas missgrningar, lt din barmhrtighet snarligen komma oss till mtes, ty vi ro i stort elnde. 9Hjlp oss, du vr frlsnings Gud, fr ditt namns ras skull; rdda oss och frlt oss vra synder fr ditt namns skull. 10Varfr skulle hedningarna f sga: Var r nu deras Gud? Lt det infr vra gon bliva kunnigt p hedningarna huru du hmnas dina tjnares utgjutna blod. 11Lt de fngnas klagan komma infr ditt ansikte, lt efter din arms vldighet ddens barn bliva vid liv. 12Och giv vra grannar sjufalt tillbaka i deras skte den smdelse varmed de hava smdat dig, Herre. 13Men vi som ro ditt folk och fr i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja frtlja ditt lov frn slkte till slkte.
1

Chapter 80

626

Swedish Bible

Anonymous

Fr sngmstaren, efter Liljor; ett vittnesbrd; av Asaf; en psalm. 2Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef ssom din hjord; du som tronar p keruberna, trd fram i glans. 3Lt din makt vakna upp till att g framfr Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vr frlsning. 4Gud, upprtta oss, och lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta. 5HERRE Gud Sebaot, huru lnge skall du vredgas vid ditt folks bn? 6Du har ltit dem ta trebrd och givit dem trar att dricka i fullt mtt. 7Du gr oss till ett trtomne fr vra grannar, och vra fiender bespotta oss. 8Gud Sebaot, upprtta oss, och lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta. 9Ett vintrd flyttade du frn Egypten, du frjagade hedningarna och planterade det. 10Du rjde rum fr det, och det slog rtter och uppfyllde landet. 11Bergen blevo betckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor; 12det utbredde sina revor nda till havet och sina telningar intill floden. 13Varfr har du d brutit ned dess hgnad, s att alla vgfarande riva till sig drav? 14Vildsvinet frn skogen frossar drp, och djuren p marken ta drav. 15Gud Sebaot, vnd ter, skda ned frn himmelen och se hrtill, och lt dig vrda om detta vintrd. 16Skydda trdet som din hgra hand har planterat, och den son som du har fostrat t dig. 17Det r frbrnt av eld och kringhugget; fr ditt ansiktes npst frgs de. 18 Hll din hand ver din hgra hands man, ver den mnniskoson som du har fostrat t dig. 19D skola vi icke vika ifrn dig; behll oss vid liv, s skola vi kalla ditt namn. 20HERRE Gud Sebaot, upprtta oss; lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.

Chapter 81 Fr sngmstaren, till Gittt; av Asaf. 2Hjen gldjerop till Gud, vr starkhet, hjen jubel till Jakobs Gud. 3Stmmen upp lovsng och lten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare. 4 Stten i basun vid nymnaden, vid fullmnen, p vr hgtidsdag. 5Ty detta r en stadga fr Israel, en Jakobs Guds rtt. 6Det bestmde han till ett vittnesbrd i Josef, nr han drog ut mot Egyptens land. Jag hr ett tal som r mig nytt: 7Jag lyfte brdan frn hans skuldra, hans hnder blevo fria ifrn lastkorgen. 8I nden ropade du, och jag rddade dig; jag svarade dig, hljd i tordn, jag prvade dig vid Meribas vatten. Sela. 9Hr, mitt folk, och lt mig varna dig; Israel, o att du ville hra mig! 10Hos dig skall icke finnas ngon annan gud, och du skall ej tillbedja ngon frmmande gud. 11Jag r HERREN, din Gud, som har frt dig upp ur Egyptens land; lt din mun vitt upp, s att jag fr uppfylla den. 12Men mitt folk ville ej hra min rst, och Israel var mig icke till viljes. 13 D lt jag dem g i deras hjrtans hrdhet, det fingo vandra efter sina egna rdslag. 14O att mitt folk ville hra mig, och att Israel ville vandra p mina vgar! 15D skulle jag snart kuva deras fiender och vnda min hand mot deras ovnner. 16De som hata HERREN skulle d visa honom underdnighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. 17Och han skulle bespisa det med bsta vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mtta dig.
1

627

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 82 En psalm av Asaf. Gud str i gudafrsamlingen, mitt ibland gudarna hller han dom: 2Huru lnge skolen I dma ortt och vara partiska fr de ogudaktiga? Sela. 3Skaffen den arme och faderlse rtt, given den betryckte och torftige rttvisa. 4Befrien den arme och fattige, rdden honom frn de ogudaktigas hand. 5Men de veta intet och hava intet frstnd, de vandra i mrker; jordens alla grundvalar vackla. 6Jag har vl sagt att I ren gudar och allasammans den Hgstes sner; 7men I msten dock d, ssom mnniskor d, och falla, likavl som var furste faller. 8Ja, st upp, o Gud; hll dom ver jorden, ty med arvsrtt rder du ver alla folk.
1

Chapter 83 En sng, en psalm av Asaf. 2Gud, var icke s tyst, tig icke och var icke s stilla, o Gud. 3Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet. 4Mot ditt folk frehava de listiga anslag och rdsl mot dem som du beskyddar. 5De sga: Kom, lt oss utrota dem, s att de ej mer ro ett folk, och s att ingen mer tnker p Israels namn. 6Ty endrktigt rdsl dem med varandra, de sluta mot dig ett frbund: 7Edoms tlt och ismaeliterna, Moab och hagariterna, 8Gebal och Ammon och Amalek, filisterna tillika med dem som bo i Tyrus; 9Assur har ock slutit sig till dem, han har lnat sin arm t Lots barn. Sela. 10Gr med dem ssom du gjorde med Midjan, ssom med Sisera och Jabin vid Kisons bck, 11dem som frgjordes vid En-Dor och blevo till gdning t marken. 12Lt det g deras dlingar ssom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar ssom det gick Seba och Salmunna, 13eftersom de sga: Guds ngder vilja vi intaga t oss. 14Min Gud, lt dem bliva ssom virvlande lv, ssom str fr vinden. 15Lik en eld som frbrnner skog och lik en lga som avsvedjar berg 16frflje du dem med ditt ovder, och frskrcke du dem med din storm. 17Gr deras ansikten fulla med skam, s att de ska ditt namn, o HERRE. 18Ja, m de komma p skam och frskrckas till evig tid, m de f blygas och frgs. 19Och m de frnimma att du allena br namnet HERREN, den Hgste ver hela jorden.
1

Chapter 84 Fr sngmstaren, till Gittt; av Koras sner; en psalm. 2Huru ljuvliga ro icke dina boningar, HERRE Sebaot! 3Min sjl lngtar och trngtar efter HERRENS grdar, min sjl och min kropp jubla mot levande Gud. 4Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo t sig, dr hon kan lgga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud. 5Saliga ro de som bo i ditt hus; de lova dig bestndigt. Sela. 6Saliga ro de mnniskor som i dig hava sin starkhet, de vilkas
1

628

Swedish Bible

Anonymous

hg str till dina vgar. 7Nr de vandra genom Tredalen, gra de den rik p kllor, och hstregnet hljer den med vlsignelser. 8De g frn kraft till kraft; s trda de fram infr Gud p Sion. 9HERRE Gud Sebaot, hr min bn, lyssna, du Jakobs Gud. Sela. 10Gud, vr skld, ser hrtill, och akta p din smordes ansikte. 11Ty en dag i dina grdar r bttre n eljest tusen. Jag vill hellre vakta drren i min Guds hus n dvljas i de ogudaktigas hyddor. 12Ty HERREN Gud r sol och skld; HERREN giver nd och ra; han vgrar icke dem ngot gott, som vandra i ostrafflighet. 13HERRE Sebaot, salig r den mnniska som frtrstar p dig. grdar; nu jubla min sjl och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo t sig, dr hon har lagt sina ungar osv.

Chapter 85 Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm. 2HERRE, du var frr ditt land ndig, du upprttade ter Jakobs hus. 3Du frlt ditt folks missgrning, du verskylde all dess synd. Sela. 4Du lt all din frgrymmelse fara och vnde dig ifrn din vredes gld. 5S vnd dig nu ter till oss, du vr frlsnings Gud, och upphr med din frtrnelse mot oss. 6Vill du d vredgas p oss evinnerligen och lta din vrede vara frn slkte till slkte? 7Vill du icke ter giva oss liv, s att ditt folk fr gldjas i dig? 8HERRE, lt oss se din nd, och giv oss din frlsning. 9Jag vill hra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; m de blott icke vnda ter till drskap. 10Ja, hans frlsning r nra dem som frukta honom, och s skall ra bo i vrt land. 11Godhet och trofasthet skola dr mtas, rttfrdighet och frid kyssas; 12trofasthet skall vxa upp ur jorden och rttfrdighet blicka ned frn himmelen. 13HERREN skall giva oss vad gott r, och vrt land skall giva sin grda. 14Rttfrdighet skall g framfr honom, den skall ock stadigt flja i hans spr.
1

Chapter 86 En bn av David. HERRE, bj till mig ditt ra och svara mig, ty jag r betryckt och fattig. Bevara min sjl, ty jag r from; du min Gud, frls din tjnare, som frtrstar p dig. 3Var mig ndig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig. 4Gld din tjnares sjl, ty till dig, Herre, upplyfter jag min sjl. 5Ty du, o Herre, r god och frltande och stor i nd mot alla som kalla dig. 6Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta p mina bners ljud. 7P min nds dag kallar jag dig, ty du skall svara mig. 8Ingen r dig lik bland gudarna, Herre, och intet r ssom dina verk. 9Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja infr dig, Herre, och skola ra ditt namn. 10Ty du r stor, och du gr stora under; du allena r Gud. 11Visa mig, HERRE, din vg; jag vill vandra i din sanning. Behll mitt hjrta vid det ena att jag fruktar ditt namn. 12D vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjrta och ra ditt namn evinnerligen; 13ty din nd r stor ver mig, och du
2 1

629

Swedish Bible

Anonymous

rddar min sjl ur ddsrikets djup. 14Gud, frcka mnniskor hava rest sig upp mot mig, och vldsverkarnas hop str efter mitt liv; de hava icke dig fr gonen. 15Men du, Herre, r en barmhrtig och ndig Gud, lngmodig och stor i mildhet och trofasthet. 16Vnd dig till mig och var mig ndig, giv t din tjnare din makt, och frls din tjnarinnas son. 17Gr ett tecken med mig, s att det gr mig vl; och m de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjlper mig och trstar mig.

Chapter 87 Av Koras sner; en psalm, en sng. Den stad han har grundat str p de heliga bergen; HERREN lskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar. 3Hrliga ting ro talade om dig, du Guds stad. Sela. 4Rahab och Babel skall jag nmna bland mina beknnare; s ock Filisteen och Tyrus och Kus, dessa ro fdda dr. 5Ja, om Sion skall det sgas: Den ene som den andre r fdd drinne. Och han, den Hgste, skall hlla det vid makt. 6Ja, nr HERREN tecknar upp folken, d skall han rkna s: Dessa ro fdda dr. Sela. 7Och under sng och dans skall man sga: Alla mina kllor ro i dig.
2 1

Chapter 88 En sng, en psalm av Koras sner; fr sngmstaren, till Mahalat-leannt; en sng av esraiten Heman. 2HERRE, min frlsnings Gud, dag och natt ropar jag infr dig. 3Lt min bn komma infr ditt ansikte, bj ditt ra till mitt rop. 4Ty min sjl r mttad med lidanden, och mitt liv har kommit nra ddsriket. 5Jag r aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag r ssom en man utan livskraft. 6 Jag r vergiven bland de dda, lik de slagna som ligga i graven, dem p vilka du icke mer tnker, och som ro avskilda frn din hand. 7Ja, du har snkt mig ned underst i graven, ned i mrkret, ned i djupet. 8Den vrede vilar tung p mig, och alla dina bljors svall lter du g ver mig. Sela. 9Du har drivit mina frtrogna lngt bort ifrn mig; du har gjort mig till en styggelse fr dem; jag ligger fngen och kan icke komma ut. 10Mitt ga frtvinar av lidande; HERRE, jag kallar dig dagligen, jag utrcker mina hnder till dig. 11Gr du vl under fr de dda, eller kunna skuggorna st upp och tacka dig? Sela. 12Frtljer man i graven om din nd, i avgrunden om din trofasthet? 13Knner man i mrkret dina under, och din rttfrdighet i glmskans land? 14Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bn dig till mtes. 15Varfr frkastar du, HERRE, min sjl, varfr dljer du ditt ansikte fr mig? 16Betryckt r jag och dende allt ifrn min ungdom; jag mste bra dina frskrckelser, s att jag r nra att frtvivla. 17Din vredes lgor g ver mig, dina fasor frgra mig. 18De omgiva mig bestndigt ssom vatten, de kringrnna mig allasammans. 19Du har drivit vn och frnde lngt bort ifrn mig; i mina frtrognas stlle har jag nu mrkret.
1

630

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 89 En sng av esraiten Etan. 2Jag vill sjunga om HERRENS ndegrningar evinnerligen; jag vill lta min mun frkunna din trofasthet, frn slkte till slkte. 3Ja, jag sger: Fr evig tid skall nd byggas upp; i himmelen, dr befster du din trofasthet. 4Jag har slutit ett frbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjnare David: 5'Jag skall befsta din sd fr evig tid och bygga din tron frn slkte till slkte.' Sela. 6Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas frsamling din trofasthet. 7Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds sner kan aktas lik HERREN? 8Ja, Gud r mycket frskrcklig i de heligas rd och fruktansvrd utver alla som ro omkring honom. 9HERRE, hrskarornas Gud, vem r dig lik? Stark r HERREN; och din trofasthet r runt omkring dig. 10Du r den som rder ver havets uppror; nr dess bljor resa sig, stillar du dem. 11Du krossade Rahab, s att han lg lik en slagen; med din mktiga arm frstrdde du dina fiender. 12Din r himmelen, din r ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad drp r. 13 Norr och sder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn. 14Du har en arm med hjltekraft, mktig r din hand, hg r din hgra hand. 15Rttfrdighet och rtt ro din trons fste, nd och sanning st infr ditt ansikte. 16Saligt r det folk som vet vad jubel r, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus. 17I ditt namn frjda de sig alltid, och genom din rttfrdighet upphjas de. 18Ty du r deras starkhet och prydnad, och genom din nd upphjer du vrt horn. 19Ty han som r vr skld tillhr HERREN, vr konung tillhr Israels Helige. 20P den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: Jag har lagt hjlp i en hjltes hans, jag har upphjt en yngling ur folket. 21Jag har funnit min tjnare David och smort honom med min helig olja. 22Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom. 23Ingen fiende skall ofrtnkt komma ver honom, och ingen orttfrdig skall frtrycka honom; 24nej, jag skall krossa hans ovnner framfr honom, och jag skall hemska dem som hata honom. 25Min trofasthet och min nd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphjt. 26Jag skall lgga havet under hans hand och strmmarna under hans hgra hand. 27Han skall kalla mig s: 'Du min fader, min Gud och min frlsnings klippa.' 28Ja, jag skall gra honom till den frstfdde, till den hgste bland konungarna p jorden. 29Jag skall bevara min nd t honom evinnerligen, och mitt frbund med honom skall frbliva fast. 30Jag skall lta hans sd best till evig tid, och hans tron, s lnge himmelen varar. 31Om hans barn vergiva min lag och icke vandra efter mina rtter, 32om de bryta mot mina stadgar och icke hlla mina bud, 33d skall jag vl hemska deras vertrdelse med ris och deras missgrning med plgor, 34men min nd skall jag ej taga ifrn honom, och jag skall icke svika i trofasthet. 35Jag skall icke bryta mitt frbund, och vad mina lppar hava talat skall jag ej frndra. 36En gng har jag svurit det vid min helighet, och mitt lfte till David skall jag icke bryta. 37 Hans sd skall frbliva evinnerligen och hans tron infr mig s lnge som solen; 38ssom mnen skall den best evinnerligen. Och trofast r vittnet i skyn. Sela. 39Men nu har du frkastat och frskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom. 40Du har upplst frbundet med din tjnare,
1

631

Swedish Bible

Anonymous

du har oskrat hans krona och kastat den ned till jorden. 41Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fsten till spillror. 42Alla som g vgen fram plundra honom, han har blivit till smlek fr sina grannar. 43Du har upphjt hans ovnners hgra hand och berett alla hans fiender gldje. 44 Ja, du har ltit hans svrdsegg vika tillbaka och icke hllit honom uppe i striden. 45Du har gjort slut p hans glans och slagit hans tron till jorden. 46Du har frkortat hans ungdoms dagar, du har hljt honom med skam. Sela. 47Huru lnge, o HERRE, skall du s alldeles frdlja dig? Huru lnge skall din vrede brinna ssom eld? 48Tnk p huru kort mitt liv varar, och huru frgngliga du har skapat alla mnniskors barn. 49Ty vilken r den man som fr leva och undgr att se dden? Vem rddar din sjl frn ddsrikets vld? Sela. 50Herre, var ro din forna ndegrningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet. 51Tnk, Herre, p dina tjnares smlek, p vad jag mste frdraga av alla de mnga folken; 52tnk p huru dina fiender smda, o HERRE, huru de smda din smordes fotspr. ---- 53Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.

Chapter 90 En bn av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vr tillflykt frn slkte till slkte. 2Frrn bergen blevo till och du frambragte jorden och vrlden, ja, frn evighet till evighet r du, o Gud. 3 Du lter mnniskorna vnda ter till stoft, du sger: Vnden ter, I mnniskors barn. 4Ty tusen r ro i dina gon ssom den dag som frgick i gr; ja, de ro ssom en nattvkt. 5Du skljer dem bort; de ro ssom en smn. Om morgonen likna de grset som frodas; 6det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och frvissnar. 7Ty vi frgs genom din vrede, och genom din frtrnelse ryckas vi pltsligt bort. 8Du stller vra missgrningar infr dig, vra frborgade synder i ditt ansiktes ljus. 9Ja, alla vra dagar frsvinna genom din frgrymmelse, vi lykta vra r ssom en suck. 10Vrt liv varar sjuttio r eller ttio r, om det bliver lngt; och nr det r som bst, r det mda och ffnglighet, ty det gr snart frbi, likasom flge vi bort. 11Vem besinnar din vredes makt och din frgrymmelse, s att han fruktar dig? 12Lr oss betnka huru f vra dagar ro, fr att vi m undf visa hjrtan. 13HERRE, vnd ter. Huru lnge drjer du? Frbarma dig ver dina tjnare. 14Mtta oss med din nd, nr morgonen gryr, s att vi f jubla och vara glada i alla vra livsdagar. 15Giv oss gldje s mnga dagar som du har plgat oss, s mnga r som vi hava lidit olycka. 16Lt dina grningar uppenbaras fr dina tjnare och din hrlighet ver deras barn. 17Och HERRENS, vr Guds, ljuvlighet komme ver oss. M du frmja fr oss vra hnders verk; ja, vra hnders verk frmje du.
1

Chapter 91

632

Swedish Bible

Anonymous

Den som sitter under den Hgstes beskrm och vilar under den Allsmktiges skugga, 2han sger: I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, p vilken jag frtrstar. 3Ja, han skall rdda dig ifrn fgelfngarens snara och ifrn pesten, som frdrvar. 4Med sina fjdrar skall han betcka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet r skld och skrm. 5 Du skall icke behva frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen, 6icke pesten, som gr fram i mrkret, eller farsoten, som delgger vid middagens ljus. 7Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din hgra sida, s skall det dock icke drabba dig. 8Dina gon skola blott skda drp med lust, och du skall se de ogudaktigas ln. 9Ty du har sagt: Du, HERRE, r mitt skygd, och du har gjort den Hgste till din tillflykt. 10Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen plga skall nalkas din hydda. 11Ty han skall giva sina nglar befallning om dig, att de skola bevara dig p alla dina vgar. 12De skola bra dig p hnderna, s att du icke stter din fot mot ngon sten. 13 ver lejon och huggormar skall du g fram, du skall trampa ned unga lejon och drakar. 14Han hller sig intill mig, drfr skall jag befria honom; jag skall beskydda honom, drfr att han knner mitt namn. 15Han kallar mig, och jag skall svara honom; jag r med honom i nden, jag skall rdda honom och lta honom komma till ra. 16Jag skall mtta honom med lngt liv och lta honom se min frlsning.

Chapter 92 En psalm, en sng fr sabbatsdagen. 2Det r gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Hgste, 3att om morgonen frkunna din nd, och nr natten har kommit din trofasthet, 4 med tiostrngat instrument och psaltare, med spel p harpa. 5Ty du glder mig, HERRE, med dina grningar; jag vill jubla ver dina hnders verk. 6Huru stora ro icke dina verk, o HERRE! Ja, vermttan djupa ro dina tankar. 7En ofrnuftig man besinnar det ej, och en dre frstr icke sdant. 8Om ock de ogudaktiga grnska ssom grs och ogrningsmnnen blomstra allasammans, s sker det till frdrv fr evig tid. 9Men du, HERRE, r hg evinnerligen. 10Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender frgs, alla ogrningsmnnen bliva frstrdda. 11Men mitt horn gr du hgt ssom vildoxens; jag varder vergjuten med frisk olja. 12Och med lust fr mitt ga skda p mina frfljare och mina ron hra om de onda som resa sig upp mot mig. 13Den rttfrdige grnskar ssom ett palmtrd, ssom en ceder p Libanon vxer han till. 14Ja, sdana ro planterade i HERRENS hus; de grnska i vr Guds grdar. 15nnu nr de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grnska; 16s fr att de skola frkunna att HERREN r rttfrdig, min klippa, han i vilken ortt icke finnes.
1

633

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 93 HERREN r min konung! Han har kltt sig i hrlighet. HERREN har kltt sig, omgjordat sig med makt; drfr str jordkretsen fast och vacklar icke. 2Din tron str fast ifrn fordom tid, du r frn evighet. 3HERRE, strmmarna hava upphvt, strmmarna hava upphvt sin rst, ja, strmmarna upphva sitt dn. 4Men vldig r HERREN i hjden, mer n bruset av stora vatten, vldiga vatten, havets brnningar. 5Dina vittnesbrd ro fasta alltigenom; helighet hves ditt hus, HERRE, evinnerligen.
1

Chapter 94 Du hmndens Gud, o HERRE, du hmndens Gud, trd fram i glans. 2Res dig, du jordens domare, vedergll de hgmodiga vad de hava gjort. 3Huru lnge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru lnge skola de ogudaktiga triumfera? 4Deras mun fldar ver av frckt tal; de frhva sig, alla ogrningsmnnen. 5Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel frtrycka de. 6nkor och frmlingar drpa de, och faderlsa mrda de. 7Och de sga: HERREN ser det icke, Jakobs Gud mrker det icke. 8Mrken sjlva, I ofrnuftiga bland folket; I drar, nr kommen I till frstnd? 9 Den som har planterat rat, skulle han icke hra? Den som har danat gat, skulle han icke se? 10 Den som hller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lr mnniskorna frstnd? 11 HERREN knner mnniskornas tankar, han vet att de sjlva ro ffnglighet. 12Sll r den man som du, HERRE, undervisar, och som du lr genom din lag, 13fr att skaffa honom ro fr olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grvd. 14Ty HERREN frskjuter icke sitt folk, och sin arvedel vergiver han icke. 15Nej, rttfrdighet skall ter glla i rtten, och alla rttsinniga skola hlla sig drtill. 16Vem str upp till att frsvara mig mot de onda, vem bistr mig mot ogrningsmnnen? 17Om HERREN icke vore min hjlp, s bodde min sjl snart i det tysta. 18Nr jag tnkte: Min fot vacklar, d stdde mig din nr, o HERRE: 19Nr jag hade mycket bekymmer i mitt hjrta, d gladde din trst min sjl. 20Kan frdrvets domarste hava gemenskap med dig, det ste dr man ver vld i lagens namn, 21dr de trnga den rttfrdiges sjl och frdma oskyldigt blod? 22Men HERREN bliver fr mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa. 23Och han lter deras frdrv vnda tillbaka ver dem och frgr dem fr deras ondskas skull. Ja, HERREN, vr Gud, frgr dem.
1

Chapter 95

634

Swedish Bible

Anonymous

Kommen, ltom oss hja gldjerop till HERREN, jubel till vr frlsnings klippa. 2Ltom oss trda fram fr hans ansikte med tacksgelse och hja jubel till honom med lovsnger. 3Ty HERREN r en stor Gud, en stor konung ver alla gudar. 4Han har jordens djup i sin hand, och bergens hjder ro hans; 5hans r havet, ty han har gjort det, och hans hnder hava danat det torra. 6Kommen, ltom oss tillbedja och nedfalla, ltom oss knbja fr HERREN, vr skapare. 7Ty han r vr Gud, och vi ro det folk som han har till sin hjord, vi ro fr som st under hans vrd. 8O att I villen i dag hra hans rst! Frhrden icke edra hjrtan ssom i Meriba, ssom p Massas dag i knen, 9 dr edra fder frestade mig, dr de prvade mig, fastn de hade sett mina verk. 10I fyrtio r var det slktet mig till leda, och jag sade: De ro ett folk som far vilse med sitt hjrta, och de vilja icke veta av mina vgar. 11S svor jag d i min vrede: De skola icke komma in i min vila.

Chapter 96 Sjungen till HERRENS ra en ny sng, sjungen till HERRENS ra, alla lnder. 2Sjungen till HERRENS ra, loven hans namn. Bden gldje var dag, frkunnen hans frlsning. 3Frtljen bland hedningarna hans ra, bland alla folk hans under. 4Ty stor r HERREN och hgt lovad, fruktansvrd r han mer n alla gudar. 5Ty folkens alla gudar ro avgudar, men HERREN r den som har gjort himmelen. 6Majestt och hrlighet ro infr hans ansikte, makt och glans i hans helgedom. 7Given t HERREN, I folkens slkter, given t HERREN ra och makt; 8given t HERREN hans namns ra, bren fram sknker, och kommen i hans grdar. 9Tillbedjen HERREN i helig skrud, bven fr hans ansikte, alla lnder. 10Sgen bland hedningarna: HERREN r nu konung! Drfr str jordkretsen fast och vacklar icke; han dmer folken med rttvisa. 11Himmelen vare glad, och jorden frjde sig; havet bruse och allt vad dri r. 12Marken gldje sig och allt som r drp, ja, d juble alla skogens trd. 13infr HERREN, ty han kommer, ty han kommer fr att dma jorden. Han skall dma jordens krets med rttfrdighet och folken med sin trofasthet.
1

Chapter 97 HERREN r nu konung! Drfr frjde sig jorden; havslnderna gldje sig, s mnga som de ro. 2Moln och tcken omgiva honom, rttfrdighet och rtt ro hans trons fste. 3Eld gr framfr honom och frbrnner hans ovnner runt omkring. 4Hans ljungeldar lysa upp jordens krets; jorden ser det och bvar. 5Bergen smlta ssom vax fr HERREN, fr hela jordens Herre. 6Himlarna frkunna hans rttfrdighet, och alla folk se hans ra. 7Alla de skola komma p skam, som dyrka belten, de som bermma sig av avgudar. Alla gudar skola tillbedja honom. 8Sion hr det och glder sig, och Juda dttrar frjda sig fr dina domars skull, HERRE. 9Ty du, HERRE, r den
1

635

Swedish Bible

Anonymous

Hgste ver hela jorden; du r hgt upphjd ver alla gudar. 10I som lsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas sjlar, ur de ogudaktigas hand rddar han dem. 11Ljus r utstt fr den rttfrdige och gldje fr de rttsinniga. 12Gldjens, I rttfrdige, i HERREN, och prisen hans heliga namn.

Chapter 98 En psalm. Sjungen till HERREN ra en ny sng, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin hgra hand och med sin vldiga arm. 2HERREN har ltit sin frlsning bliva kunnig, han har uppenbarat sin rttfrdighet fr hedningarnas gon. 3Han har tnkt p sin nd och trofasthet mot Israels hus; alla jordens ndar hava sett huru vr Gud frlsar. 4Hjen jubel till HERREN, alla lnder; bristen ut i gldjerop och lovsjungen. 5Lovsjungen HERREN med harpa, med harpa och med lovsngs ljud. 6Hjen jubel med trumpeter och med basuners ljud infr HERREN, konungen. 7 Havet bruse och allt vad dri r, jordens krets och de som bo drp. 8Strmmarna klappe i hnderna, bergen juble med varandra, 9infr HERREN, ty han kommer fr att dma jorden. Han skall dma jordens krets med rttfrdighet och folken med rttvisa.
1

Chapter 99 HERREN r nu konung! Drfr darra folken. Han som tronar p keruberna! Drfr sklver jorden. 2HERREN r stor i Sion, och upphjd r han ver alla folk. 3Drfr prisar man ditt namn, det stora och fruktansvrda. Helig r han. 4Och konungen i sin makt lskar vad rtt r. Ja, du hller rttvisa vid makt, rtt och rttfrdighet var du i Jakob. 5Upphjen HERREN, vr Gud, och tillbedjen vid hans fotapall. Helig r han. 6Mose och Aron voro bland hans prster, och Samuel bland dem som kallade hans namn; de ropade till HERREN, och han svarade dem. 7I molnstoden talade han d till dem; de hllo hans vittnesbrd och den lag som han gav dem. 8Ja, HERRE, vr Gud, du svarade dem; du var mot dem en frltande Gud -- och en hmnare ver deras grningar. 9Upphjen HERREN, vr Gud, och tillbedjen infr hans heliga berg. Ty helig r HERREN, vr Gud.
1

Chapter 100 En tacksgelsepsalm. Hjen jubel till HERREN, alla lnder. 2Tjnen HERREN med gldje, kommen infr hans ansikte med frjderop. 3Frnimmen att HERREN r Gud. Han har gjort oss, och icke vi sjlva, till sitt folk och till fr i sin hjord. 4Gn in i hans portar med tacksgelse, i hans
1

636

Swedish Bible

Anonymous

grdar med lov; tacken honom, loven hans namn. 5Ty HERREN r god, hans nd varar evinnerligen och hans trofasthet frn slkte till slkte.

Chapter 101 Av David; en psalm. Om nd och rtt vill jag sjunga, dig, HERRE, lovsga. 2Jag vill akta p ostrafflighetens vg -- nr kommer du till mig? Jag vill fra en ostrafflig vandel, dr jag bor i mitt hus. 3Jag vnder mitt ga ej till det som frdrvligt r. Att va orttfrdighet hatar jag; sdant skall ej lda vid mig. 4Ett vrngt hjrta vare fjrran ifrn mig; vad ont r vill jag ej veta av. 5Den som i hemlighet frtalar sin nsta, honom vill jag frgra; den som har stolta gon och hgmodigt hjrta, honom lider jag icke. 6Mina gon se efter de trogna i landet, fr att de m bo hos mig; den som vandrar p ostrafflighetens vg, han fr vara min tjnare. 7Den fr icke bo i mitt hus, som var svek; den som talar lgn skall ej best infr mina gon. 8Morgon efter morgon skall jag frgra alla ogudaktiga i landet och utrota alla ogrningsmn ur HERRENS stad.
1

Chapter 102 Bn av en betryckt, nr han frsmktar och utgjuter sitt bekymmer infr HERREN. 2HERRE, hr min bn, och lt mitt rop komma infr dig. 3Dlj icke ditt ansikte fr mig, nr jag r i nd. Bj ditt ra till mig; nr jag ropar, s skynda att svara mig. 4Ty mina dagar hava frsvunnit ssom rk, benen i min kropp ro frtorkade ssom av eld. 5Mitt hjrta r frbrnt ssom grs och frvissnat; ty jag frgter att ta mitt brd. 6Fr min hgljudda suckans skull trnga benen i min kropp ut till huden. 7Jag r lik en pelikan i knen, jag r ssom en uggla bland ruiner. 8Jag fr ingen smn och har blivit lik en ensam fgel p taket. 9Hela dagen smda mig mina fiender; de som rasa mot mig frbanna med mitt namn. 10Ty jag ter aska ssom brd och blandar min dryck med grt, 11fr din vredes och frtrnelses skull, drfr att du har gripit mig och kastat mig bort. 12Mina dagar ro ssom skuggan, nr den frlnges, och jag sjlv frvissnar ssom grs. 13Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din minnelse varar frn slkte till slkte. 14Du skall st upp och frbarma dig ver Sion; se, det r tid att du bevisar det nd; ja, stunden har kommit. 15Ty dina tjnare hava dess stenar kra och mka sig ver dess grus. 16D skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din hrlighet, 17nr en gng HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin hrlighet; 18nr han har vnt sig till de utblottades bn och upphrt att frakta deras bn. 19 Det skall tecknas upp fr ett kommande slkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN, 20 att han har blickat ned frn sin heliga hjd, att HERREN har skdat frn himmelen ned till jorden, 21 fr att hra den fngnes klagan, fr att befria ddens barn, 22p det att man i Sion m frkunna
1

637

Swedish Bible

Anonymous

HERRENS namn och hans lov i Jerusalem, 23nr alla folk frsamlas, och alla riken, fr att tjna HERREN. 24Han har p vgen nedbjt min kraft, han har frkortat mina dagar. 25Jag sger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens r vara frn slkte till slkte. 26I urtiden lade du jordens grund, och himlarna ro dina hnder verk: 27de skola frgs, men du frbliver, de skola alla ntas ut ssom en kldnad; du skall frvanda dem ssom man byter om sin drkt, och de fara hn. 28Men du r densamme, och dina r skola icke hava ngon nde. 29Dina tjnares barn skola f bo i landet, och deras avkomma skall best infr dig.

Chapter 103 Av David. Lova HERREN, min sjl, och allt det i mig r hans heliga namn. 2Lova HERREN, min sjl, och frgt icke vad gott han har gjort, 3han som frlter dig alla dina missgrningar och helar alla dina brister, 4han som frlossar ditt liv frn graven och krner dig med nd och barmhrtighet, 5han som mttar ditt begr med sitt goda, s att du bliver ung p nytt ssom en rn. 6 HERREN gr rttfrdighetens verk och skaffar rtt t alla frtryckta. 7Han lt Mose se sina vgar, Israels barn sina grningar. 8Barmhrtig och ndig r HERREN, lngmodig och stor i mildhet. 9 Han gr icke stndigt till rtta och behller ej vrede evinnerligen. 10Han handlar icke med oss efter vra synder och vedergller oss icke efter vra missgrningar. 11Ty s hg som himmelen r ver jorden, s vldig r hans nd ver dem som frukta honom. 12S lngt som ster r frn vster lter han vra vertrdelser vara frn oss. 13Ssom en fader frbarmar sig ver barnen, s frbarmar sig HERREN ver dem som frukta honom. 14Ty han vet vad fr ett verk vi ro, han tnker drp att vi ro stoft. 15En mnniskas dagar ro ssom grset, hon blomstrar ssom ett blomster p marken. 16 Nr vinden gr drver, d r det icke mer, och dess plats vet icke mer drav. 17Men HERRENS nd varar frn evighet till evighet ver dem som frukta honom, och hans rttfrdighet intill barnbarn, 18 nr man hller hans frbund och tnker p hans befallningar och gr efter dem. 19HERREN har stllt sin tron i himmelen, och hans konungavlde omfattar allt. 20Loven HERREN, I hans nglar, I starke hjltar, som utrtten hans befallning, s snart I hren ljudet av hans befallning. 21Loven HERREN, I alla hans hrskaror, I hans tjnare, som utrtten hans vilja. 22Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradme r. Min sjl, lova HERREN.
1

Chapter 104 Lova HERREN, min sjl. HERRE, min Gud, du r hg och stor, i majestt och hrlighet r du kldd. 2Du hljer dig i ljus ssom i en mantel, du spnner ut himmelen ssom ett tlt; 3du timrar p vattnen dina salar, molnen gr du till din vagn, och du far fram p vindens vingar. 4Du gr
1

638

Swedish Bible

Anonymous

vindar till dina sndebud, eldslgor till dina tjnare. 5Du grundade jorden p hennes fsten, s att hon icke vacklar till evig tid. 6Med djupet betckte du henne ssom med en kldnad; uppver bergen stodo vattnen. 7Men fr din npst flydde de; fr ljudet av ditt dunder hastade de undan. 8 Berg hjde sig, och dalar snkte sig, p den plats som du hade bestmt fr dem. 9En grns satte du, som vattnen ej fingo verskrida, s att de icke ter skulle betcka jorden. 10Du lt kllor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin vg. 11De vattna alla markens djur, vildsnorna slcka i dem sin trst. 12Vid dem bo himmelens fglar, frn trdens grenar hja de sin rst. 13Du vattnar bergen frn dina salar, jorden mttas av den frukt du skapar. 14Du lter grs skjuta upp fr djuren och rter till mnniskans tjnst. S framalstrar du brd ur jorden 15och vin, som glder mnniskans hjrta; s gr du hennes ansikte glnsande av olja, och brdet styrker mnniskans hjrta. 16 HERRENS trd varda ock mttade, Libanons cedrar, som han har planterat; 17fglarna bygga dr sina nsten, hgern gr sitt bo i cypresserna. 18Stenbockarna hava ftt de hga bergen, klyftorna r klippdassarnas tillflykt. 19Du gjorde mnen till att bestmma tiderna; solen vet stunden d den skall g ned. 20Du snder mrker, och det bliver natt; d komma alla skogens djur i rrelse, 21de unga lejonen ryta efter rov och begra sin fda av Gud. 22Solen gr upp; d draga de sig tillbaka och lgga sig ned i sina kulor. 23Mnniskan gr d ut till sin grning och till sitt arbete intill aftonen. 24 Huru mngfaldiga ro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden r full av vad du har skapat. 25Se ock havet, det stora ock vida: ett tallst vimmel rr sig dri, djur bde stora och sm. 26Dr g skeppen sin vg fram, Leviatan, som du har skapat att leka dri. 27Alla vnta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rtt tid. 28Du giver dem, d samla de in; du upplter din hand, d varda de mttade med goda hvor. 29Du frdljer ditt ansikte, d frskrckas de; du tager bort deras ande, d frgs de och vnda ter till sitt stoft igen. 30Du snder ut din ande, d varda de skapade, och du frnyar jordens anlete. 31HERRENS ra frblive evinnerligen; m HERREN gldja sig ver sina verk, 32han som skdar p jorden, och hon bvar, han som rr vid bergen, och de ryka. 33Jag vill sjunga till HERRENS ra, s lnge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, s lnge jag r till. 34Mitt tal behage honom vl; m jag sjlv f gldja mig i HERREN. 35 Men m syndare frsvinna ifrn jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min sjl Halleluja!

Chapter 105 Tacken HERREN, kallen hans namn, gren hans grningar kunniga bland folken. 2Sjungen till hans ra, lovsgen honom, talen om alla hans under. 3Bermmen eder av hans heliga namn; gldje sig av hjrtat de som ska HERREN. 4Frgen efter HERREN och hans makt, sken hans ansikte bestndigt. 5Tnken p de underbara verk som han har gjort, p hans under och hans muns domar, 6I Abrahams, hans tjnares, sd, I Jakobs barn, hans utvalda. 7Han r HERREN, vr Gud;
1

639

Swedish Bible

Anonymous

ver hela jorden g hans domar. 8Han tnker evinnerligen p sitt frbund, intill tusen slkten p vad han har stadgat, 9p det frbund han slt med Abraham och p sin ed till Isak. 10Han faststllde det fr Jakob till en stadga, fr Israel till ett evigt frbund; 11han sade: t dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott. 12D voro de nnu en liten hop, de voro ringa och frmlingar drinne. 13Och de vandrade stad ifrn folk till folk, ifrn ett rike bort till ett annat. 14Han tillstadde ingen att gra dem skada, han straffade konungar fr deras skull: 15Kommen icke vid mina smorda, och gren ej mina profeter ngot ont. 16Och nr han bjd hungersnd komma ver landet och frdrvade allt deras livsuppehlle, 17d snde han stad en man framfr dem: Josef blev sld till trl. 18Man slog hans ftter i bojor, i jrn fick han ligga fjttrad, 19till den tid d hans ord uppfylldes, d HERRENS tal bevisade hans oskuld. 20D snde konungen och lt slppa honom ls, folkens behrskare gav honom fri. 21Han satte honom till herre ver sitt hus, till att rda ver all hans egendom; 22han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lra hans ldste vishet. 23Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gst i Hams land. 24Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mktigare n dess ovnner voro, 25de vilkas hjrtan han vnde till att hata hans folk, till att lgga onda rd mot hans tjnare. 26Han snde Mose, sin tjnare, och Aron, som han hade utvalt. 27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land. 28Han snde mrker och lt allt bliva mrkt; och de stodo icke emot hans ord. 29Han frvandlade deras vatten till blod och lt s deras fiskar d. 30Deras land kom att vimla av paddor, nda in i deras konungars kamrar. 31Han bjd, och flugsvrmar kommo, mygg i hela deras land. 32Han gav dem hagel fr regn, eldslgor snde han i deras land. 33Och han slog deras vintrd och fikontrd och brt snder trden i deras land. 34 Han bjd, och grshoppor kommo, och grsmaskar i talls mngd. 35De to upp alla rter i deras land, de to upp frukten p deras mark. 36Och han slog allt frstftt i deras land, frstlingen av all deras kraft. 37S frde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade. 38 Egyptierna gladde sig, nr de drogo ut; ty frskrckelse fr Israel hade fallit ver dem. 39Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld fr att lysa om natten. 40De begrde, d lt han vaktlar komma, och med brd frn himmelen mttade han dem. 41Han ppnade klippan, och vatten fldade; det gick genom knen ssom en strm. 42Ty han tnkte p sitt heliga ord, p sin tjnare Abraham. 43 S frde han ut sitt folk med frjd, med jubel dem som han hade utvalt. 44Han gav t dem hedningarnas lnder, och folkens frvrv fingo de till besittning, 45fr att de skulle hlla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

Chapter 106 Halleluja! Tacken HERREN, ty han r god, ty hans nd varar evinnerligen. 2Vem kan uttala HERRENS vldiga grningar och frkunna allt hans lov? 3Saliga ro de som akta p vad rtt r, de som alltid va rttfrdighet. 4Tnk p mig, HERRE, efter din nd mot ditt folk, besk mig med
1

640

Swedish Bible

Anonymous

din frlsning, 5s att jag med lust fr se dina utvaldas lycka, gldja mig med ditt folks gldje, bermma mig med din arvedel. 6Vi hava syndat likasom vra fder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga. 7Vra fder i Egypten aktade icke p dina under; de tnkte icke p dina mnga ndegrningar, utan voro genstrviga vid havet, invid Rda havet. 8Men han frlste dem fr sitt namns skull, fr att gra sin makt kunnig. 9Han npste Rda havet, s att det blev torrt, och frde dem genom djupen ssom genom en ken. 10Han frlste dem frn deras motstndares hand och frlossade dem ifrn fiendens hand. 11Vattnet vertckte deras ovnner; icke en enda av dem blev kvar. 12D trodde de p hans ord, d sjngo de hans lov. 13Men snart glmde de hans grningar, de frbidade icke hans rd. 14De grepos av lystnad i knen och frestade Gud i demarken. 15D gav han dem vad de begrde, men snde trande sjukdom ver dem. 16Och de upptndes av avund mot Mose i lgret, mot Aron, HERRENS helige. 17Men jorden ppnade sig och uppslukade Datan och vertckte Abirams hop. 18Och eld begynte brinna i deras hop, en lga brnde upp de ogudaktiga. 19De gjorde en kalv vid Horeb och tillbdo ett gjutet belte; 20sin ra bytte de bort mot bilden av en oxe, som ter grs. 21De glmde Gud, sin frlsare, som hade gjort s stora ting i Egypten, 22s underbara verk i Hams land, s fruktansvrda grningar vid Rda havet. 23D hotade han att frgra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trdde fram ssom medlare infr honom till att avvnda hans vrede, s att den icke skulle frdrva. 24De fraktade det ljuvliga landet och trodde icke p hans ord. 25De knorrade i sina tlt och lyssnade icke till HERRENS rst. 26D lyfte han upp sin hand mot dem och svor att sl ned dem i knen, 27att sl ned deras barn ibland hedningarna och frstr dem i lnderna. 28Och de slto sig till Baal-Peor och to det som var offrat t dda. 29De frtrnade Gud med sina grningar, och en hemskelse brt in ver dem. 30Men Pinehas trdde fram och skipade rtt, och s upphrde hemskelsen; 31det vart honom rknat till rttfrdighet frn slkte till slkte, fr evig tid. 32De frtrnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa fr deras skull. 33Ty de voro genstrviga mot hans Ande, och han talade obetnksamt med sina lppar. 34De frgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning, 35utan beblandade sig med hedningarna och lrde sig deras grningar. 36De tjnade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. 37Och de offrade sina sner och dttrar till offer t onda andar. 38Ja, de utgto oskyldigt blod, sina sners och dttrars blod och offrade dessa t Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder. 39S blevo de orena genom sina grningar och betedde sig trolst i sina verk. 40D upptndes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse. 41Och han gav dem i hedningars hand, s att de som hatade dem fingo rda ver dem. 42Deras fiender trngde dem, och de blevo kuvade under deras hand. 43 Mnga gnger rddade han dem, men de voro genstrviga i sin egenvilja och frgingos s genom sin missgrning. 44Men han sg till dem i deras nd, nr han hrde deras rop. 45Och han tnkte, dem till fromma, p sitt frbund och mkade sig efter sin stora nd. 46Och han lt dem finna barmhrtighet infr alla dem som hade frt dem i fngenskap. 47Frls oss, HERRE, vr Gud, och frsamla oss frn hedningarna, s att vi f prisa ditt heliga namn och bermma oss av ditt lov. ----

641

Swedish Bible

Anonymous

48

Lovad vare HERREN, Israels Gud, frn evighet till evighet! Och allt folket sge: Amen, Halleluja!

Chapter 107 Tacken HERREN, ty han r god, ty hans nd varar evinnerligen. 2S sge HERRENS frlossade, de som han har frlossat ur nden, 3de som han har frsamlat ifrn lnderna, frn ster och frn vster, frn norr och frn havssidan. 4De irrade omkring i knen p de stigar, de funno ingen stad dr de kunde bo; 5de hungrade och trstade, deras sjl frsmktade i dem. 6Men de ropade till HERREN i sin nd, och han rddade dem ur deras trngml. 7Och han ledde dem p en rtt vg, s att de kommo till en stad dr de kunde bo. 8De m tacka HERREN fr hans nd och fr hans under med mnniskors barn, 9att han mttade den frsmktande sjlen och uppfyllde den hungrande sjlen med sitt goda. 10De sutto i mrker och ddsskugga, fngna i elnde och jrnbojor, 11 drfr att de hade varit genstrviga mot Guds ord och hade fraktat den Hgstes rd. 12Han kuvade deras hjrtan med olycka; de kommo p fall och hade ingen hjlpare. 13Men de ropade till HERREN i sin nd, och han frlste dem ur deras trngml; 14han frde dem ut ur mrkret och ddsskuggan, och deras bojor slet han snder. 15De m tacka HERREN fr hans nd och fr hans under med mnniskors barn, 16att han krossade kopparportarna och brt snder jrnbommarna. 17 De voro ofrnuftiga, ty de vandrade i vertrdelse, och blevo nu plgade fr sina missgrningars skull; 18deras sjl vmjdes vid all mat, och de voro nra ddens portar. 19Men de ropade till HERREN i sin nd, och han frlste dem ur deras trngml. 20Han snde sitt ord och botade dem och rddade dem frn graven. 21De m tacka HERREN fr hans nd och fr hans under med mnniskors barn; 22de m offra lovets offer och frtlja hans verk med jubel. 23De foro p havet med skepp och drevo sin handel p stora vatten; 24dr fingo de se HERRENS grningar och hans under p havsdjupet. 25Med sitt ord uppvckte han stormvinden, s att den hvde upp dess bljor. 26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras sjl upplstes av ngest. 27De raglade och stapplade ssom druckna, och all deras vishet blev till intet. 28Men de ropade till HERREN i sin nd, och han frde dem ut ur deras trngml. 29Han frbytte stormen i lugn, s att bljorna omkring dem tystnade. 30Och de blevo glada att det vart stilla, och han frde dem till den hamn dit de ville. 31De m tacka HERREN fr hans nd och fr hans under med mnniskors barn; 32de m upphja honom i folkets frsamling och lova honom dr de ldste sitta. 33Han gjorde strmmar till ken, kllsprng till torr mark, 34brdigt land till salthed, fr dess inbyggares ondskas skull. 35Han gjorde knen till en vattenrik sj och torrt land till kllsprng. 36Och han lt de hungrande bo dr, och de byggde en stad dr de kunde bo. 37De besdde krar och planterade vingrdar, som gvo dem sin frukt i avkastning. 38Han vlsignade dem, och de frkades storligen, och deras boskapshjordar lt han icke frminskas. 39Vl blevo de sedan ringa och nedbjda, i det olycka och bedrvelse tryckte
1

642

Swedish Bible

Anonymous

dem, 40men han som utgjuter frakt ver furstar och lter dem irra omkring i vglsa demarker, 41 han upphjde d den fattige ur elndet och lt slkterna vxa till ssom frhjordar. 42De redliga se det och gldja sig, och all orttfrdighet mste tillsluta sin mun. 43Den som r vis, han akte hrp och besinne HERRENS ndegrningar.

Chapter 108 En sng, en psalm av David. 2Mitt hjrta r frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, s vill min ra. 3Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill vcka morgonrodnaden. 4Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen. 5Ty din nd r stor nda uppver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna. 6Upphjd vare du, Gud, ver himmelen, och ver hela jorden strcke sig din ra. 7P det att dina vnner m varda rddade, m du giva seger med din hgra hand och bnhra mig. 8Gud har talat i sin helgedom: Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmta Suckots dal. 9Mitt r Gilead, mitt r Manasse, Efraim r mitt huvuds vrn, 10Juda min hrskarstav; Moab r mitt tvagningskrl, p Edom kastar jag min sko; ver filisternas land hjer jag jubelrop. 11Vem skall fra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? 12Har icke du, o Gud, frkastat oss, s att du ej drager ut med vra hrar, o Gud? 13Giv oss hjlp mot ovnnen; ty mnniskors hjlp r ffnglighet. 14Med Gud kunna vi gra mktiga ting; han skall frtrampa vra ovnner.
1

Chapter 109 Fr sngmstaren; av David; en psalm. Min lovsngs Gud, tig icke. 2Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de uppltit mot mig, de hava talat mot mig med lgnaktig tunga. 3Med htska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak. 4Till ln fr min krlek st de mig emot, men jag beder allenast. 5De hava bevisat mig ont fr gott och hat fr min krlek. 6Lt en ogudaktig man trda upp emot honom, och lt en klagare st p hans hgra sida. 7Nr han kommer infr rtta, m han dmas skyldig, och hans bn vare synd. 8Blive hans dagar f, hans mbete tage en annan. 9Varde hans barn faderlsa och hans hustru nka. 10M hans barn alltid g husvilla och tigga och ska sitt brd fjrran ifrn delagda hem. 11M ockraren f i sin snara allt vad han ger, och m frmmande plundra hans gods. 12M ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som frbarmar sig ver hans faderlsa. 13Hans framtid varde avskuren, i nsta led vare sdanas namn utplnat. 14Hans fders missgrning varde ihgkommen infr HERREN, och hans moders synd varde icke utplnad. 15M den alltid st infr HERRENS gon; ja, sdana mns minnelse m utrotas frn jorden. 16Ty han tnkte ju icke p att va misskund, utan frfljde
1

643

Swedish Bible

Anonymous

den som var betryckt och fattig och den vilkens hjrta var bedrvat, fr att dda dem. 17Han lskade frbannelse, och den kom ver honom; han hade icke behag till vlsignelse, och den blev fjrran ifrn honom. 18Han kldde sig i frbannelse ssom i en kldnad, och ssom vatten trngde den in i hans liv och ssom olja in i hans ben. 19Den varde honom ssom en mantel att hlja sig i, och ssom en grdel att alltid omgjorda sig med. 20Detta vare mina motstndares ln frn HERREN, och deras som tala ont mot min sjl. 21Men du, HERRE, Herre, st mig bi fr ditt namn skull; god r ju din nd, s m du d rdda mig. 22Ty jag r betryckt och fattig, och mitt hjrta r genomborrat i mitt brst. 23Ssom skuggan, nr den frlnges, gr jag bort; jag ryckes bort ssom en grshoppssvrm. 24Mina knn ro vacklande av fasta, och min kropp frlorar sitt hull. 25Till smlek har jag blivit infr dem; nr de se mig, skaka de huvudet. 26Hjlp mig, HERRE, min Gud; frls mig efter din nd; 27och m de frnimma att det r din hand, att du, HERRE, har gjort det. 28Om de frbanna, s vlsigna du; om de resa sig upp, s komme de p skam, men m din tjnare f gldja sig. 29Mina motstndare varde kldda i blygd och hljda i skam ssom i en mantel. 30Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland mnga vill jag lova honom. 31Ty han str p den fattiges hgra sida fr att frlsa honom frn dem som frdma hans sjl.

Chapter 110 Av David; en psalm. HERREN sade till min herre: Stt dig p min hgra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall. 2Din makts spira skall HERREN utstrcka frn Sion; du skall hrska mitt ibland dina fiender. 3Villigt kommer ditt folk, nr du samlar din hr; i helig skrud kommer din unga skara infr dig, ssom daggen kommer ur morgonrodnadens skte. 4HERREN har svurit och skall icke ngra sig: Du r en prst till evig tid efter Melki-Sedeks stt. 5Herren r p din hgra sida, han skall krossa konungar p sin vredes dag. 6Han skall hlla dom bland hedningarna, verallt skola dda ligga; han skall snderkrossa huvuden vida omkring p jorden. 7 Ur bcken skall han dricka p vgen; drfr skall han upplyfta huvudet.
1

Chapter 111 Halleluja! Jag vill tacka HERREN av allt hjrta i de rttsinnigas rd och frsamling. 2Stora ro HERRENS verk, de begrundas av alla som hava sin lust i dem. 3Majestt och hrlighet r vad han gr, och hans rttfrdighet frbliver evinnerligen. 4Han har s gjort, att hans under ro i minnelse; ndig och barmhrtig r HERREN. 5Han giver mat t dem som frukta honom, han tnker evinnerligen p sitt frbund. 6Sina grningars kraft har han gjort kunnig fr sitt folk, i det han gav dem hedningarnas arvedel. 7Hans hnders verk ro trofasthet och rtt, oryggliga ro alla
1

644

Swedish Bible

Anonymous

hans ordningar. 8De st fasta fr alltid och fr evigt, de fullbordas med trofasthet och rttvisa. 9 Han har snt sitt folk frlossning, han har stadgat sitt frbund fr evig tid; heligt och fruktansvrt r hans namn. 10HERRENS fruktan r vishetens begynnelse, ett gott frstnd f alla de som gra drefter. Hans lov frbliver evinnerligen.

Chapter 112 Halleluja! Sll r den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud. 2Hans efterkommande skola bliva vldiga p jorden; de redligas slkte skall varda vlsignat. 3Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rttfrdighet bestr evinnerligen. 4Fr de redliga gr han upp ssom ett ljus i mrkret, ndig och barmhrtig och rttfrdig. 5Vl den som r barmhrtig och giver ln, den som stder all sin sak p rtt! 6Ty han skall icke vackla till evig tid; den rttfrdige skall vara i evig minnelse. 7Fr ont budskap fruktar han icke; hans hjrta r frimodigt, det frtrstar p HERREN. 8Hans hjrta r fast, det fruktar icke, till dess han fr se med lust p sina ovnner. 9 Han utstrr, han giver t de fattiga, hans rttfrdighet frbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphjt med ra. 10Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tnder samman och tras bort. Vad de ogudaktiga nska bliver till intet.
1

Chapter 113 Halleluja! Loven, I HERRENS tjnare, loven HERRENS namn. 2Vlsignat vare HERRENS namn frn nu och till evig tid. 3Frn solens uppgng nda till dess nedgng vare HERRENS namn hgtlovat. 4HERREN r hg ver alla folk, hans ra nr ver himmelen. 5Ja, vem r ssom HERREN, vr Gud, han som sitter s hgt, 6han som ser ned s djupt -- ja, vem i himmelen och p jorden? 7Han som upprttar den ringe ur stoftet, han som lyfter den fattige ur dyn, 8fr att stta honom bredvid furstar, bredvid sitt folks furstar; 9han som lter den ofruktsamma hustrun sitta med gldje ssom moder, omgiven av barn! Halleluja!
1

Chapter 114 Nr Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus ut ifrn folket med frmmande tunga, 2d vart Juda hans helgedom, Israel hans herradme. 3Havet sg det och flydde, Jordan vnde tillbaka. 4Bergen hoppade ssom vdurar, hjderna ssom lamm. 5Varfr flyr du undan, du hav? Du Jordan, varfr vnder du tillbaka? 6I berg, varfr hoppen I ssom vdurar, I hjder, ssom lamm? 7Fr Herren
1

645

Swedish Bible

Anonymous

m du vl bva, du jord, fr Jakobs Guds ansikte, 8fr honom som frvandlar klippan till en vattenrik sj, hrda stenen till en vattenklla.

Chapter 115 Icke t oss, HERRE, icke t oss, utan t ditt namn giv ran, fr din nds, fr din sannings skull. Varfr skulle hedningarna f sga: Var r nu deras Gud? 3Vr Gud r ju i himmelen; han kan gra allt vad han vill. 4Men deras avgudar ro silver och guld, verk av mnniskohnder. 5De hava mun och tala icke, de hava gon och se icke, 6de hava ron och hra icke, de hava nsa och lukta icke. 7Med sina hnder taga de icke, med sina ftter g de icke; de hava intet ljud i sin strupe. 8De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som frtrsta p dem. 9I av Israel, frtrsten p HERREN. Ja, han r deras hjlp och skld. 10I av Arons hus, frtrsten p HERREN. Ja, han r deras hjlp och skld. 11I som frukten HERREN, frtrsten p HERREN. Ja, han r deras hjlp och skld. 12HERREN har tnkt p oss, han skall vlsigna, han skall vlsigna Israels hus, han skall vlsigna Arons hus, 13han skall vlsigna dem som frukta HERREN, de sm svl som de stora. 14 Ja, HERREN frke eder, seder sjlva och edra barn. 15Varen vlsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord. 16Himmelen r HERRENS himmel, och jorden har han givit t mnniskors barn. 17De dda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta. 18Men vi, vi skola lova HERREN frn nu och till evig tid. Halleluja!
2 1

Chapter 116 Jag har HERREN kr, ty han hr min rst och mina bner. 2Ja, han har bjt sitt ra till mig; i hela mitt liv skall jag kalla honom. 3Ddens band omvrvde mig, och ddsrikets ngest grep mig; jag kom i nd och bedrvelse. 4Men jag kallade HERRENS namn: Ack HERRE, rdda min sjl. 5HERREN r ndig och rttfrdig, vr Gud r barmhrtig. 6HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elnde, och han frlste mig. 7Vnd nu ter till din ro, min sjl, ty HERREN har gjort vl mot dig. 8Ja, du har rddat min sjl frn dden, mitt ga frn trar, min fot ifrn fall; 9jag skall f vandra infr HERREN i de levandes land. 10Jag tror, ty drfr talar jag, jag som var storligen plgad, 11jag som mste sga i min ngest: Alla mnniskor ro lgnaktiga. 12Huru skall jag vederglla HERREN alla hans vlgrningar mot mig? 13Jag vill taga frlsningens bgare och kalla HERRENS namn. 14Jag vill infria t HERREN mina lften, ja, i hela hans folks syn. 15Dyrt aktad i HERRENS gon r hans frommas dd. 16Ack HERRE, jag r ju din tjnare, jag r din tjnare, din tjnarinnas son; du har lossat mina band. 17Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn
1

646

Swedish Bible

Anonymous

vill jag kalla. 18Jag vill infria t HERREN mina lften, ja, i hela hans folks syn, HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

19

i grdarna till

Chapter 117 Loven HERREN, alla hedningar, prisen honom, alla folk. 2Ty hans nd r vldig ver oss, och HERRENS sanning varar i evighet. Halleluja!
1

Chapter 118 Tacken HERREN, ty han r god, ty hans nd varar evinnerligen. 2S sge Israel, ty hans nd varar evinnerligen. 3S sge Arons hus, ty hans nd varar evinnerligen. 4S sge de som frukta HERREN, ty hans nd varar evinnerligen. 5I mitt trngml kallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och stllde mig p rymlig plats. 6HERREN str mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna mnniskor gra mig? 7HERREN str mig bi, han r min hjlpare, och jag skall f se med lust p dem som hata mig. 8Bttre r att taga sin tillflykt till HERREN n att frlita sig p mnniskor. 9 Bttre r att taga sin tillflykt till HERREN n att frlita sig p furstar. 10Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag frgra dem. 11De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag frgra dem. 12De omringa mig ssom bin, men de slockna ssom eld i trne; i HERRENS namn skall jag frgra dem. 13Man stter mig hrdeligen, fr att jag skall falla, men HERREN hjlper mig. 14HERREN r min starkhet och min lovsng, och han blev mig till frlsning. 15Man sjunger med jubel om frlsning i de rttfrdigas hyddor: HERRENS hgra hand gr mktiga ting. 16HERRENS hgra han upphjer, HERRENS hgra hand gr mktiga ting. 17Jag skall icke d, utan leva och frtlja HERRENS grningar. 18Vl tuktade mig HERREN, men han gav mig icke t dden. 19ppnen fr mig rttfrdighetens portar; jag vill g in genom dem och tacka HERREN. 20Detta r HERRENS port, de rttfrdiga skola g in genom den. 21Jag tackar dig fr att du svarade mig och blev mig till frlsning. 22Den sten som byggningsmnnen frkastade har blivit en hrnsten. 23Av HERREN har den blivit detta; underbart r det i vra gon. 24 Detta r den dag som HERREN har gjort; ltom oss p den frjdas och vara glada. 25Ack HERRE, frls! Ack HERRE, lt vl g! 26Vlsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi vlsigna eder frn HERRENS hus. 27HERREN r Gud, och han gav oss ljus. Ordnen eder i hgtidsled, med lvrika kvistar i hnderna, fram till altarets horn. 28Du r min Gud, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill upphja dig. 29Tacka HERREN, ty han r god, ty hans nd varar evinnerligen.
1

647

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 119 Saliga ro de vilkas vg r ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. 2Saliga ro de som taga hans vittnesbrd i akt, de som av allt hjrta ska honom, 3de som icke gra vad ortt r, utan vandra p hans vgar. 4Du har givit befallningar, fr att de skola hllas med all flit. 5O att mina vgar vore rtta, s att jag hlle dina stadgar! 6D skulle jag icke komma p skam, nr jag skdade p alla dina bud. 7Jag vill tacka dig av uppriktigt hjrta, nr jag fr lra din rttfrdighets rtter. 8 Dina stadgar vill jag hlla; vergiv mig icke s helt och hllet. 9Huru skall en yngling bevara sin vg obesmittad? Nr han hller sig efter ditt ord. 10Jag sker dig av allt mitt hjrta; lt mig icke fara vilse frn dina bud. 11Jag gmmer ditt tal i mitt hjrta, fr att jag icke skall synda mot dig. 12 Lovad vare du, HERRE! Lr mig dina stadgar. 13Med mina lppar frtljer jag alla din muns rtter. 14Jag frjdar mig ver dina vittnesbrds vg ssom ver alla skatter. 15Jag vill begrunda dina befallningar och skda p dina stigar. 16Jag har min lust i dina stadgar, jag frgter icke ditt ord. 17Gr vl mot din tjnare, s att jag fr leva, d vill jag hlla ditt ord. 18ppna mina gon, s att jag kan skda undren i din lag. 19Jag r en frmling p jorden; frdlj icke dina bud fr mig. 20 Min sjl r snderkrossad av stndig trngtan efter dina rtter. 21Du npser de frcka, de frbannade, dem som fara vilse frn dina bud. 22Tag bort ifrn mig smlek och frakt, ty jag tager i akt dina vittnesbrd. 23Ja, furstar sitta och lgga rd mot mig, men din tjnare begrundar dina stadgar; 24ja, dina vittnesbrd ro min lust, de ro mina rdgivare. 25Min sjl ligger nedtryckt i stoftet; behll mig vid liv efter ditt ord. 26Jag frtljde om mina vgar, och du svarade mig; lr mig dina stadgar. 27Lr mig att frst dina befallningars vg, s vill jag begrunda dina under. 28Min sjl grter av bedrvelse; upprtta mig efter ditt ord. 29Lt lgnens vg vara fjrran ifrn mig, och frunna mig din undervisning. 30Jag har utvalt sanningens vg, dina rtter har jag stllt framfr mig. 31Jag hller mig till dina vittnesbrd; HERRE, lt mig icke komma p skam. 32Jag vill lpa dina buds vg, ty du trstar mitt hjrta. 33Visa mig, HERRE, dina stadgars vg, s vill jag taga den i akt intill nden. 34Giv mig frstnd, s vill jag taga din lag i akt och hlla den av allt hjrta. 35Led mig p dina buds stig, ty till den har jag behag. 36Bj mitt hjrta till dina vittnesbrd, och lt det icke vika av till ortt vinning. 37Vnd bort mina gon, s att de icke se efter ffnglighet; behll mig vid liv p dina vgar. 38Uppfyll p din tjnare ditt tal, ty det leder till din fruktan. 39Vnd bort ifrn mig den smlek som jag fruktar; ty dina rtter ro goda. 40Se, jag lngtar efter dina befallningar; behll mig vid liv genom din rttfrdighet. 41Din nd komme ver mig, HERRE, din frlsning efter ditt tal; 42S kan jag giva den svar, som smdar mig; ty jag frtrstar p ditt ord. 43Ryck icke sanningens ord s helt och hllet bort ifrn min mun, ty jag hoppas p dina domar. 44S vill jag hlla din lag bestndigt, ja, alltid och evinnerligen. 45Lt mig g fram p rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. 46Jag vill tala om dina vittnesbrd infr konungar, och jag skall icke komma p skam. 47Jag vill hava min lust i dina bud, ty de ro mig kra; 48jag vill lyfta mina hnder upp till dina bud, ty de ro mig kra, och jag vill begrunda dina stadgar. 49Tnk p ordet till din
1

648

Swedish Bible

Anonymous

tjnare, eftersom du har givit mig hopp. 50Det r min trst i mitt lidande att ditt tal behller mig vid liv. 51De frcka bespotta mig vermttan; likvl viker jag icke ifrn din lag. 52Jag tnker p dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder trstar. 53Gldande harm griper mig fr de ogudaktigas skull, drfr att de vergiva din lag. 54Dina stadgar ro lovsnger fr mig i det hus dr jag dvljes. 55Jag tnker om natten p ditt namn, HERRE, och jag hller din lag. 56Detta har blivit mig beskrt: att jag fr taga dina befallningar i akt. 57Min del r HERREN; jag har beslutit att hlla dina ord. 58Jag bnfaller infr dig av allt hjrta; var mig ndig efter ditt tal. 59Jag betnker mina vgar och vnder mina ftter till dina vittnesbrd. 60Jag skyndar mig och drjer icke att hlla dina bud. 61De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag frgter icke din lag. 62Mitt i natten str jag upp fr att tacka dig fr din rttfrdighets rtter. 63Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hlla dina befallningar. 64Jorden r full av din nd, o HERRE; lr mig dina stadgar. 65 Du gr din tjnare gott, HERRE, efter ditt ord. 66Lr mig gott frstnd och kunskap, ty jag tror p dina bud. 67Frrn jag fick lida, for jag vilse, men nu hller jag mig vid ditt tal. 68Du r god och gr vad gott r; lr mig dina stadgar. 69De frcka hopspinna lgn mot mig, men jag vill av allt hjrta taga dina befallningar i akt. 70Deras hjrtan ro oknsliga ssom fett, men jag har min lust i din lag. 71Det var mig gott att jag vart tuktad, s att jag fick lra mig dina stadgar. 72Din muns lag r mig bttre n tusentals stycken guld och silver. 73Dina hnder hava gjort och berett mig; giv mig frstnd, s att jag kan lra dina bud. 74De som frukta dig skola se mig och gldjas, ty jag hoppas p ditt ord. 75HERRE, jag vet att dina domar ro rttfrdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet. 76Din nd vare min trst, ssom du har lovat din tjnare. 77Din barmhrtighet komme ver mig, s att jag fr leva; ty din lag r min lust. 78P skam komme de frcka, ty de hava gjort mig ortt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar. 79Till mig m de vnda sig, som frukta dig, och de om knna dina vittnesbrd. 80Mitt hjrta vare ostraffligt i dina stadgar, s att jag icke kommer p skam. 81Min sjl trngtar efter din frlsning, jag hoppas p ditt ord. 82Mina gon trngta efter ditt tal, och jag sger: Nr vill du trsta mig? 83Ty jag r ssom en vinlgel i rk, men jag frgter icke dina stadgar. 84Huru f ro icke din tjnares dagar! Nr vill du hlla dom ver mina frfljare? 85De frcka grva gropar fr mig, de som icke leva efter din lag. 86Alla dina bud ro sanning; utan sak frfljer man mig; hjlp mig. 87De hava s nr frdrvat mig p jorden, fastn jag icke har vergivit dina befallningar. 88Behll mig vid liv efter din nd, s vill jag hlla din muns vittnesbrd. 89Evinnerligen, HERRE, str ditt ord fast i himmelen. 90Frn slkte till slkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den bestr. 91Till att utfra dina rtter bestr allt n i dag, ty allting mste tjna dig. 92Om din lag icke hade varit min lust, s hade jag frgtts i mitt elnde. 93Aldrig skall jag frgta dina befallningar, ty genom dem har du behllit mig vid liv. 94Jag r din, frls mig; ty jag begrundar dina befallningar. 95P mig vakta de ogudaktiga fr att frgra mig; men jag aktar p dina vittnesbrd. 96P all annan fullkomlighet har jag sett en nde, men ditt bud r omtligt i vidd. 97Huru kr har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den. 98Visare n mina fiender ro, gra mig dina bud, ty de tillhra mig fr evig tid. 99Jag r

649

Swedish Bible

Anonymous

klokare n alla mina lrare, ty jag begrundar dina vittnesbrd. 100Jag r frstndigare n de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt. 101Jag avhller mina ftter ifrn alla onda vgar, fr att jag m hlla ditt ord. 102Jag viker icke ifrn dina rtter, ty du undervisar mig. 103Huru ljuvt fr min tunga r icke ditt tal! Det r ljuvare n honung fr min mun. 104Av dina befallningar fr jag frstnd; drfr hatar jag alla lgnens vgar. 105Ditt ord r mina ftters lykta och ett ljus p min stig. 106Jag har svurit och hllit det: att taga din rttfrdighets rtter i akt. 107Jag r storligen plgad; HERRE, behll mig vid liv efter ditt ord. 108Lt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lr mig dina rtter. 109Jag br min sjl alltid i min hand, men jag frgter icke din lag. 110De ogudaktiga lgga ut snaror fr mig, men jag far icke vilse frn dina befallningar. 111Jag har dina vittnesbrd till min eviga arvedel, ty de ro mitt hjrtas frjd. 112Jag har bjt mitt hjrta till att gra efter dina stadgar, alltid och intill nden. 113Jag hatar dem som halta p bda sidor, men din lag har jag kr. 114 Du r mitt beskrm och min skld; jag hoppas p ditt ord. 115Viken bort ifrn mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. 116Uppehll mig efter ditt tal, s att jag fr leva, och lt mig icke komma p skam med mitt hopp. 117Std mig, s att jag varder frlst, s vill jag alltid se med lust p dina stadgar. 118Du aktar fr intet alla som fara vilse frn dina stadgar, ty frgves r deras svek. 119 Du frkastar ssom slagg alla ogudaktiga p jorden; drfr har jag dina vittnesbrd kra. 120Av fruktan fr dig ryser mitt ktt, och jag rdes fr dina domar. 121Jag var rtt och rttfrdighet; du skall icke verlmna mig t mina frtryckare. 122Tag dig an din tjnares sak, och lt det g honom vl; lt icke de frcka frtrycka mig. 123Mina gon trngta efter din frlsning och efter din rttfrdighets tal. 124Gr med din tjnare efter din nd, och lr mig dina stadgar. 125Jag r din tjnare; giv mig frstnd, s att jag kan knna dina vittnesbrd. 126Det r tid fr HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet. 127Drfr har jag dina bud kra mer n guld, jag, mer n fint guld. 128Drfr hller jag alla dina befallningar i allo fr rtta, men alla lgnens vgar hatar jag. 129Underbara ro dina vittnesbrd, drfr tager min sjl dem i akt. 130Nr dina ord uppltas, giva de ljus och sknka frstnd t de enfaldiga. 131Jag sprrar upp min mun och flmtar, ty jag lngtar ivrigt efter dina bud. 132Vnd dig till mig och var mig ndig, ssom rtt r mot dem som hava ditt namn krt. 133Gr mina steg fasta genom ditt tal, och lt ingen ortt varda mig vermktig. 134 Frlossa mig frn mnniskors frtryck, s vill jag hlla dina befallningar. 135Lt ditt ansikte lysa ver din tjnare, och lr mig dina stadgar. 136Vattenbckar rinna ned frn mina gon, drfr att man icke hller din lag. 137HERRE, du r rttfrdig, och dina domar ro rttvisa. 138Du har pbjudit dina vittnesbrd i rttfrdighet och i stor trofasthet. 139Jag frtres av nitlskan, drfr att mina ovnner frgta dina ord. 140Ditt tal r vl luttrat, och din tjnare har det krt. 141Jag r ringa och fraktad, men jag frgter icke dina befallningar. 142Din rttfrdighet r en evig rttfrdighet, och din lag r sanning. 143Nd och trngml hava trffat mig, men dina bud ro min lust. 144Dina vittnesbrd ro rttfrdiga evinnerligen; giv mig frstnd, s att jag fr leva. 145Jag ropar av allt hjrta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt. 146Jag ropar till dig, frls mig, s vill jag hlla dina vittnesbrd. 147Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas p dina

650

Swedish Bible

Anonymous

ord. 148Mina gon hasta fre nattens vkter till att begrunda ditt tal. 149Hr min rst efter din nd; HERRE, behll mig vid liv efter dina rtter. 150Nra ro de som jaga efter skndlighet, de som ro lngt ifrn din lag. 151Nra r ock du, HERRE, och alla dina bud ro sanning. 152Lngesedan vet jag genom dina vittnesbrd att du har stadgat dem fr evig tid. 153Se till mitt lidande och rdda mig, ty jag frgter icke din lag. 154Utfr min sak och frlossa mig; behll mig vid liv efter ditt tal. 155Frlsning r lngt borta frn de ogudaktiga, ty de frga icke efter dina stadgar. 156HERRE, din barmhrtighet r stor; behll mig vid liv efter dina rtter. 157Mina frfljare och ovnner ro mnga, men jag viker icke ifrn dina vittnesbrd. 158Nr jag ser de trolsa, knner jag leda vid dem, drfr att de icke hlla sig vid ditt tal. 159Se drtill att jag har dina befallningar kra; HERRE, behll mig vid liv efter din nd. 160Summan av ditt ord r sanning, och alla din rttfrdighets rtter vara evinnerligen. 161Furstar frflja mig utan sak, men mitt hjrta fruktar fr dina ord. 162Jag frjdar mig ver ditt tal ssom den som vinner stort byte. 163Jag hatar lgnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kr. 164Jag lovar dig sju gnger om dagen fr din rttfrdighets rtter. 165Stor frid ga de som hava din lag kr, och intet finnes, som bringar dem p fall. 166Jag vntar efter din frlsning, HERRE, och jag gr efter dina bud. 167Min sjl hller dina vittnesbrd, och jag har dem storligen kra. 168Jag hller dina befallningar och vittnesbrd, ty du knner alla mina vgar. 169HERRE, mitt rop komme infr ditt ansikte; giv mig frstnd efter ditt ord. 170Min bn komme infr ditt ansikte; rdda mig efter ditt tal. 171Mina lppar m flda ver av lov, ty du lr mig dina stadgar. 172Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud ro rttfrdiga. 173Din hand vare mig till hjlp, ty jag har utvalt dina befallningar. 174Jag lngtar efter din frlsning, HERRE, och din lag r min lust. 175Lt min sjl leva, s skall hon lova dig; och lt dina rtter hjlpa mig. 176 Om jag far vilse, s uppsk din tjnare ssom ett frlorat fr, ty jag frgter icke dina bud.

Chapter 120 En vallfartssng. Jag ropar till HERREN i min nd, och han svarar mig. 2HERRE, rdda min sjl frn lgnaktiga lppar, frn en falsk tunga. 3Varmed bliver du lnad, bde nu och allt framgent, du falska tunga? 4Jo, med en vldsverkares skarpa pilar och med gldande ginstkol. 5Ve mig, att jag mste dvljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor! 6Lnge nog har min sjl mst bo ibland dem som hata friden. 7Jag sjlv hller frid, men sger jag blott ett ord, ro de redo till strid.
1

Chapter 121 En vallfartssng. Jag lyfter mina gon upp till bergen: varifrn skall min hjlp komma? 2Min hjlp kommer frn HERREN, som har gjort himmel och jord. 3Icke skall han lta din fot vackla,
1

651

Swedish Bible

Anonymous

icke slumrar han som bevarar dig! 4Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. 5 HERREN r den som bevarar dig, HERREN r ditt skygd p din hgra sida. 6Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller mnen om natten. 7HERREN skall bevara dig fr allt ont, han skall bevara din sjl. 8HERREN skall bevara din utgng och din ingng, frn nu och till evig tid.

Chapter 122 En vallfartssng; av David. Jag gladdes, nr man sade till mig: Vi skola g till HERRENS hus. 2Vra ftter fingo trda in i dina portar, Jerusalem, 3Jerusalem, du nyuppbyggda stad, dr hus sluter sig vl till hus, 4dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen fr Israel, till att prisa HERRENS namn. 5Ty dr ro stllda domarstolar, stolar fr Davids hus. 6nsken Jerusalem frid; ja, dem gnge vl, som lska dig. 7Frid vare inom dina murar, vlgng i dina palats! 8 Fr mina brders och vnners skull vill jag tillsga dig frid. 9Fr HERRENS, vr Guds, hus' skull vill jag ska din vlfrd.
1

Chapter 123 En vallfartssng. Jag lyfter mina gon upp till dig, du som bor i himmelen. 2Ja, ssom tjnares gon skda p deras herres hand, ssom en tjnarinnas gon p hennes frus hand, s skda vra gon upp till HERREN, vr Gud, till dess han varder oss ndig. 3Var oss ndig, HERRE, var oss ndig, ty vi ro rikligen mttade med frakt. 4Rikligen mttad r vr sjl med de skras bespottelse, med de hgmodigas frakt.
1

Chapter 124 En vallfartssng; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- s sge Israel -- 2om HERREN icke hade varit med oss, nr mnniskorna reste sig upp emot oss, 3d hade de uppslukat oss levande, nr deras vrede upptndes mot oss; 4d hade vattnen frdrnkt oss, strmmen gtt ver vr sjl; 5ja, d hade de gtt ver vr sjl, de svallande vattnen. 6Lovad vare HERREN fr att han ej gav oss till rov t deras tnder! 7Vr sjl kom undan ssom en fgel ur fgelfngarnas snara; snaran gick snder, och vi kommo undan. 8Vr hjlp r i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
1

652

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 125 En vallfartssng. De som frtrsta p HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan frbliver evinnerligen. 2Jerusalem omhgnas av berg, och HERREN omhgnar sitt folk, ifrn nu och till evig tid. 3Ty ogudaktighetens spira skall icke frbliva ver de rttfrdigas arvslott, p det att de rttfrdiga ej m utrcka sina hnder till orttfrdighet. 4Gr gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjrtan. 5Men dem som vika av p vrnga vgar, dem rycke HERREN bort tillika med ogrningsmnnen. Frid vare ver Israel!
1

Chapter 126 En vallfartssng. Nr HERREN ter upprttade Sion, d voro vi ssom drmmande. 2D blev vr mun uppfylld med lje och vr tunga med jubel; d sade man bland hedningarna: HERREN har gjort stora ting med dem. 3Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; drver voro vi glada. 4 HERRE, upprtta oss igen, ssom du terfr bckarna i Sydlandet. 5De som s med trar skola skrda med jubel. 6De g stad grtande och bra sitt utsde; de komma ter med jubel och bra sina krvar.
1

Chapter 127 En vallfartssng; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, s arbeta de ffngt, som bygga drp. Om HERREN icke bevarar staden, s vakar vktaren ffngt. 2Det r ffngt att I bittida stn upp och sent gn till vila, och ten eder brd med vedermda; detsamma giver han t sina vnner, medan de sova. 3Se, barn ro en HERRENS gva, livsfrukt en ln. 4Likasom pilar i en hjltes hand, s ro sner som man fr vid unga r. 5Sll r den man som har sitt koger fyllt av sdana. De komma icke p skam, nr de mot fiender fra sin talan i porten.
1

Chapter 128 En vallfartssng. Sll r envar som fruktar HERREN och vandrar p hans vgar. 2Ja, av dina hnders arbete fr du njuta frukten; sll r du, och vl dig! 3Lik ett fruktsamt vintrd varder din hustru, drinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord. 4Ty se, s varder den man vlsignad, som fruktar HERREN. 5HERREN vlsigne dig frn Sion; m du f se Jerusalems vlgng i alla dina livsdagar, 6och m du f se barn av dina barn. Frid ver Israel!
1

653

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 129 En vallfartssng. Mycken nd hava de vllat mig allt ifrn min ungdom -- s sge Israel -mycken nd hava de vllat mig allt ifrn min ungdom, dock blevo de mig ej vermktiga. 3P min rygg hava pljare pljt och dragit upp lnga fror. 4Men HERREN r rttfrdig och har huggit av de ogudaktigas band. 5De skola komma p skam och vika tillbaka, s mnga som hata Sion. 6 De skola bliva lika grs p taken, som vissnar, frrn det har vuxit upp; 7ingen skrdeman fyller drmed sin hand, ingen krvbindare sin famn, 8och de som g dr fram kunna icke sga: HERRENS vlsignelse vare ver eder! Vi vlsigna eder i HERRENS namn.
2 1

Chapter 130 En vallfartssng. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE. 2Herre, hr min rst, lt dina ron akta p mina bners ljud. 3Om du, HERRE, vill tillrkna missgrningar, Herre, vem kan d best? 4 Dock, hos dig r ju frltelse, p det att man m frukta dig. 5Jag vntar efter HERREN, min sjl vntar, och jag hoppas p hans ord. 6Min sjl vntar efter Herren mer n vktarna efter morgonen, ja, mer n vktarna efter morgonen. 7Hoppas p HERREN, Israel; ty hos HERREN r nd, och mycken frlossning r hos honom. 8Och han skall frlossa Israel frn alla dess missgrningar.
1

Chapter 131 En vallfartssng; av David. HERRE, mitt hjrta str icke efter vad hgt r, och mina gon se ej efter vad upphjt r, och jag umgs icke med stora ting, med ting som ro mig fr svra. 2Nej, jag har lugnat och stillat min sjl; ssom ett avvant barn i sin moders famn, ja, ssom ett avvant barn, s r min sjl i mig. 3Hoppas p HERREN, Israel, frn nu och till evig tid.
1

Chapter 132 En vallfartssng. Tnk, HERRE, David till godo, p allt vad han fick lida, 2han som svor HERREN en ed och gjorde ett lfte t den Starke i Jakob; 3Jag skall icke g in i den hydda dr jag bor, ej heller bestiga mitt vilolger, 4jag skall icke unna mina gon smn eller mina gonlock slummer, 5frrn jag har funnit en plats t HERREN, en boning t den Starke i Jakob. 6Ja, vi hrde drom i Efrata, vi frnummo det i skogsbygden. 7Ltom oss g in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall. 8St upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark. 9Dina prster
1

654

Swedish Bible

Anonymous

vare kldda i rttfrdighet, och dina fromma juble. 10Fr din tjnare Davids skull m du icke visa tillbaka din smorde. 11HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: Av ditt livs frukt skall jag stta konungar p din tron. 12Om dina barn hlla mitt frbund och hlla mitt vittnesbrd, som jag skall lra dem, s skola ock deras barn till evig tid f sitta p din tron. 13Ty HERREN har utvalt Sion, dr vill han hava sin boning. 14Detta r min vilostad till evig tid; hr skall jag bo, ty till detta stlle har jag lust. 15Dess frrd skall jag rikligen vlsigna, t dess fattiga skall jag giva brd till fyllest. 16Dess prster skall jag klda i frlsning, och dess fromma skola jubla hgt. 17Dr skall jag lta ett horn skjuta upp t David; dr har jag rett till en lampa t min smorde. 18Hans fiender skall jag klda i skam, men p honom skall hans krona glnsa.

Chapter 133 En vallfartssng; av David. Se huru gott och ljuvligt det r att brder bo endrktigt tillsammans. Det r likt den dyrbara oljan p huvudet, som flyter ned i skgget, ned i Arons skgg, som flyter ned ver linningen p hans klder. 3Det r likt Hermons dagg, som faller ned p Sions-bergen. Ty dr beskr HERREN vlsignelse, liv till evig tid.
2 1

Chapter 134 En vallfartssng. Upp, vlsignen HERREN, alla I HERRENS tjnare, I som stn om natten i HERRENS hus. 2Lyften edra hnder upp mot helgedomen och vlsignen HERREN. 3HERREN vlsigne dig frn Sion, han som har gjort himmel och jord.
1

Chapter 135 Halleluja! Loven HERRENS namn, loven det, i HERRENS tjnare, 2I som stn i HERRENS hus, i grdarna till vr Guds hus. 3Loven HERREN, ty HERREN r god, lovsjungen hans namn, ty det r ljuvligt. 4Se, HERREN har utvalt Jakob t sig, Israel till sin egendom. 5Ty jag vet att HERREN r stor, att vr Herre r frmer n alla gudar. 6HERREN kan gra allt vad han vill, i himmelen och p jorden, i haven och i alla djup; 7han som lter regnskyar stiga upp frn jordens nda, han som lter ljungeldar komma med regn och fr vinden ut ur dess frvaringsrum; 8han som slog de frstfdda i Egypten, bde mnniskor och boskap; 9han som snde tecken och under ver dig, Egypten, ver Farao och alla hans tjnare; 10han som slog stora folk och drpte mktiga konungar: 11Sihon, amorernas konung, och Og, konungen i Basan, med alla Kanaans riken, 12och
1

655

Swedish Bible

Anonymous

gav deras land till arvedel, till arvedel t sitt folk Israel. 13HERRE, ditt namn varar evinnerligen, HERRE, din minnelse frn slkte till slkte. 14Ty HERREN skaffar rtt t sitt folk, och ver sina tjnare frbarmar han sig. 15Hedningarnas avgudar ro silver och guld, verk av mnniskohnder. 16 De hava mun och tala icke, de hava gon och se icke, 17de hava ron och lyssna icke till, och ingen ande r i deras mun. 18De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som frtrsta p dem. 19I av Israels hus, loven HERREN; I av Arons hus, loven HERREN; 20I av Levis hus, loven HERREN; I som frukten HERREN, loven HERREN. 21Lovad vare HERREN frn Sion, han som bor i Jerusalem! Halleluja!

Chapter 136 Tacken HERREN, ty han r god, ty hans nd varar evinnerligen. 2Tacken gudarnas Gud, ty hans nd varar evinnerligen. 3Tacken herrarnas HERRE, ty hans nd varar evinnerligen; 4honom som allena gr stora under, ty hans nd varar evinnerligen; 5honom som har gjort himmelen med frstnd, ty hans nd varar evinnerligen; 6honom som har utbrett jorden ver vattnen, ty hans nd varar evinnerligen; 7honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nd varar evinnerligen: 8solen till att rda ver dagen, ty hans nd varar evinnerligen, 9mnen och stjrnorna till att rda ver natten, ty hans nd varar evinnerligen; 10honom som slog Egypten i dess frstfdda, ty hans nd varar evinnerligen, 11och som frde Israel ut drifrn, ty hans nd varar evinnerligen, 12med stark hand och utrckt arm, ty hans nd varar evinnerligen; 13honom som delade Rda havet itu, ty hans nd varar evinnerligen, 14och lt Israel g mitt drigenom, ty hans nd varar evinnerligen, 15och kringstrdde Farao och hans hr i Rda havet, ty hans nd varar evinnerligen; 16honom som frde sitt folk genom knen, ty hans nd varar evinnerligen, 17honom som slog stora konungar, ty hans nd varar evinnerligen, 18och drpte vldiga konungar, ty hans nd varar evinnerligen: 19Sihon, amorernas konung, ty hans nd varar evinnerligen, 20och Og, konungen i Basan, ty hans nd varar evinnerligen; 21och som gav deras land till arvedel, ty hans nd varar evinnerligen, 22till arvedel t sin tjnare Israel, ty hans nd varar evinnerligen; 23honom som tnkte p oss i vr frnedring, ty hans nd varar evinnerligen, 24och som ryckte oss ur vra ovnners vld, ty hans nd varar evinnerligen; 25honom som giver mat t allt levande, ty hans nd varar evinnerligen. 26Tacken himmelens Gud, ty hans nd varar evinnerligen.
1

Chapter 137 Vid Babels floder, dr sutto vi och grto, nr vi tnkte p Sion. 2I piltrden som dr voro hngde vi upp vra harpor. 3Ty de som hllo oss fngna bdo oss dr att sjunga, och vra plgare
1

656

Swedish Bible

Anonymous

bdo oss vara glada: Sjungen fr oss en av Sions snger. 4Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sng i frmmande land? 5Nej, om jag frgter dig, Jerusalem, s frgte min hgra hand sin tjnst. 6 Min tunga lde vid min gom, om jag upphr att tnka p dig, om jag icke lter Jerusalem vara min allra hgsta gldje. 7Tnk, HERRE, p Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: Riven ned, riven ned det nda till grunden. 8Dotter Babel, du delggelsens stad, sll r den som fr vederglla dig allt vad du har gjort oss. 9Sll r den som fr gripa dina spda barn och krossa dem mot klippan.

Chapter 138 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjrta; infr gudarna vill jag lovsjunga dig. 2Jag vill tillbedja, vnd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn fr din nd och sanning, ty du har gjort ditt lftesord stort utver allt vad ditt namn hade sagt. 3Nr jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min sjl fick kraft. 4HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, nr de f hra din muns tal. 5De skola sjunga om HERRENS vgar, ty HERRENS ra r stor. 6Ja, HERREN r hg, men han ser till det lga, och han knner den hgmodige fjrran ifrn. 7Om ock min vg gr genom nd, s behller du mig vid liv; du rcker ut din hand till vrn mot mina fienders vrede, och din hgra hand frlsar mig. 8HERREN skall fullborda sitt verk fr mig. HERRE, din nd varar evinnerligen; vergiv icke dina hnders verk.
1

Chapter 139 Fr sngmstaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och knner mig. 2Evad jag sitter eller uppstr, vet du det; du frstr mina tankar fjrran ifrn. 3Evad jag gr eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vgar r du frtrogen. 4Ty frrn ett ord r p min tunga, se, s knner du, HERRE, det till fullo. 5Du omsluter mig p alla sidor och hller mig i din hand. 6En sdan kunskap r mig alltfr underbar; den r mig fr hg, jag kan icke begripa den. 7Vart skall jag g fr din Ande, och vart skall jag fly fr ditt ansikte? 8Fore jag upp till himmelen, s r du dr, och bddade jag t mig i ddsriket, se, s r du ock dr. 9Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, 10s skulle ocks dr din hand leda mig och din hgra hand fatta mig. 11Och om jag sade: Mrker m betcka mig och ljuset bliva natt omkring mig, 12 s skulle sjlva mrkret icke vara mrkt fr dig, natten skulle lysa ssom dagen: ja, mrkret skulle vara ssom ljuset. 13Ty du har skapat mina njurar, du sammanvvde mig i min moders liv. 14Jag tackar dig fr att jag r danad s vermttan underbart; ja, underbara ro dina verk, min sjl vet det vl. 15Benen i min kropp voro icke frborgade fr dig, nr jag bereddes i det frdolda, nr jag
1

657

Swedish Bible

Anonymous

bildades i jordens djup. 16Dina gon sgo mig, nr jag nnu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestmda, frrn ngon av dem hade kommit. 17Huru outgrundliga ro icke fr mig dina tankar, o Gud, huru stor r icke deras mngfald! 18Skulle jag rkna dem, s vore de flera n sanden; nr jag uppvaknade, vore jag nnu hos dig. 19Gud, o att du ville drpa de ogudaktiga! Ja, mtte de blodgiriga vika bort ifrn mig, 20de som tala om dig med rnker i sinnet, de som hava bragt dina stder i frdrv! 21Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke knna leda vid dem som st dig emot? 22Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit. 23Utrannsaka mig, Gud, och knn mitt hjrta; prva mig och knn mina tankar, 24och se till, om jag r stadd p en olycksvg, och led mig p den eviga vgen.

Chapter 140 Fr sngmstaren; en psalm av David. 2Rdda mig, HERRE, frn onda mnniskor, bevara mig frn vldets mn, 3fr dem som uttnka ont i sina hjrtan och dagligen rota sig samman till strid. 4De vssa sina tungor likasom ormar, huggormsgift r inom deras lppar. Sela. 5Bevara mig, HERRE, fr de ogudaktigas hnder, beskydda mig fr vldets mn, som uttnka planer fr att bringa mig p fall. 6Stolta mnniskor lgga ut fr mig snaror och garn; de breda ut nt invid vgens rand, giller stta de fr mig. Sela. 7Jag sger till HERREN: Du r min Gud. Lyssna, o HERRE, till mina bners ljud. 8HERRE, Herre, du min starka hjlp, du beskrmar mitt huvud, p stridens dag. 9Tillstd icke, HERRE; vad de ogudaktiga begra; lt deras anslag ej lyckas, de skulle eljest frhva sig. Sela. 10ver de mns huvuden, som omringa mig, m den olycka komma, som deras lppar bereda. 11Eldsgld m regna ver dem; m de kastas i eld, i djup som de ej komma upp ur. 12 En frtalets man skall ej best i landet; en ond vldsman skall jagas, med slag p slag. 13Jag vet att HERREN skall utfra den betrycktes sak och skaffa de fattiga rtt. 14Ja, de rttfrdiga skola prisa ditt namn och de redliga bo infr ditt ansikte.
1

Chapter 141 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min rst, d jag nu ropar till dig. 2Min bn glle infr dig ssom ett rkoffer, mina hnders upplyftande ssom ett aftonoffer. 3Stt, o HERRE, en vakt fr min mun, bevaka mina lppars drr. 4Lt icke mitt hjrta vika av till ngot ont, till att va ogudaktighetens grningar tillsammans med mn som gra vad ortt r; av deras lckerheter vill jag icke ta. 5M den rttfrdige sl mig i krlek och straffa mig; det r ssom olja p huvudet, och mitt huvud skall icke frsm det. Ty nnu en tid, s skall min bn uppfyllas, genom att det gr dem illa; 6deras ledare skola strtas ned utfr klippan, och man
1

658

Swedish Bible

Anonymous

skall d hra att mina ord ro ljuvliga. 7Ssom nr man har pljt och ristat upp jorden, s ligga vra ben kringstrdda vid ddsrikets rand. 8Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina gon; till dig tager jag min tillflykt, frkasta icke min sjl. 9Bevara mig fr de snaror som de lgga ut p min vg och fr ogrningsmnnens giller. 10De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag gr oskadd frbi.

Chapter 142 En sng av David; en bn, nr han var i grottan. 2Jag hjer min rst och ropar till HERREN, jag hjer min rst och beder till HERREN. 3Jag utgjuter infr honom mitt bekymmer, min nd kungr jag fr honom. 4Nr min ande frsmktar i mig, r du den som knner min stig. P den vg dr jag skall g hava de lagt ut snaror fr mig. 5Skda p min hgra sida och se: dr finnes ingen som knnes vid mig. Ingen tillflykt terstr fr mig, ingen finnes, som frgar efter min sjl. 6Jag ropar till dig, o HERRE, jag sger: Du r min tillflykt, min del i de levandes land. 7Akta p mitt rop, ty jag r i stort elnde; rdda mig frn mina frfljare, ty de ro mig vermktiga. 8Fr min sjl ut ur fngelset, s att jag fr prisa ditt namn. Omkring mig skola de rttfrdiga frsamlas, nr du gr vl mot mig.
1

Chapter 143 En psalm av David. HERRE, hr min bn, lyssna till min kallan, svara mig i din rttfrdighet, fr din trofasthets skull. 2Och g icke till doms med din tjnare, ty infr dig r ingen levande rttfrdig. 3Se, fienden frfljer min sjl, han trampar mitt liv till jorden; han lgger mig i mrker ssom de lngesedan dda. 4Och min ande frsmktar i mig, mitt hjrta r stelnat i mitt brst. 5Jag tnker p forna dagar, jag begrundar alla dina grningar, dina hnders verk eftersinnar jag. 6Jag utrcker mina hnder till dig; ssom ett trstigt land lngtar min sjl efter dig. Sela. 7HERRE, skynda att svara mig, ty min ande frgs; dlj icke ditt ansikte fr mig, m jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven. 8Lt mig bittida frnimma din nd, ty jag frtrstar p dig. Kungr mig den vg som jag br vandra, ty till dig upplyfter jag min sjl. 9Rdda mig frn mina fiender, HERRE; hos dig sker jag skygd. 10Lr mig att gra din vilja, ty du r min Gud; din gode Ande lede mig p jmn mark. 11HERRE, behll mig vid liv fr ditt namns skull; tag min sjl ut ur nden fr din rttfrdighets skull. 12Utrota mina fiender fr din nds skull, och frgr alla dem som trnga min sjl; ty jag r din tjnare.
1

659

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 144 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lrde mina armar att kriga, mina hnder att strida; 2min nds Gud och min borg, mitt vrn och min rddare, min skld och min tillflykt, han som lgger mitt folk under mig. 3HERRE, vad r en mnniska, att du vill veta av henne, en mnniskoson, att du tnker p honom? 4En mnniska r lik en flkt, hennes dagar ssom en frsvinnande skugga. 5HERRE, snk din himmel och far ned, rr vid bergen, s att de ryka. 6Lt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och frvirra dem. 7Rck ut dina hnder frn hjden, frls mig och rdda mig ur de stora vattnen, ur frmlingarnas hand, 8vilkas mun talar lgn och vilkas hgra hand r en falskhetens hand. 9Gud, en ny sng vill jag sjunga till din ra, till tiostrngad psaltare vill jag lovsjunga dig, 10dig som giver seger t konungarna, dig som frlste din tjnare David frn det onda svrdet. 11Frls mig och rdda mig ur frmlingarnas hand, vilkas mun talar lgn, och vilkas hgra hand r en falskhetens hand. 12Nr vra sner st i sin ungdom ssom hgvxta plantor, vra dttrar lika hrnstoder, huggna ssom fr palatser; 13nr vra visthus ro fulla och sknka frrd p frrd; nr vra fr ka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt p vra utmarker; 14 nr vra oxar g rikt lastade; nr ingen rmna har brutits i muren och ingen ndgas draga ut ssom fnge, nr intet klagorop hres p vra gator -- 15saligt r det folk som det s gr; ja, saligt r det folk vars Gud HERREN r.
1

Chapter 145 En lovsng av David. Jag vill upphja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen. 2Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen. 3Stor r HERREN och hgtlovad, ja, hans storhet r outrannsaklig. 4Det ena slktet prisar fr det andra dina verk, de frkunna dina vldiga grningar. 5Ditt majestts hrlighet och ra vill jag begrunda och dina underfulla verk. 6Man skall tala om dina fruktansvrda grningars makt; dina storverk skall jag frtlja. 7Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla ver din rttfrdighet. 8 Ndig och barmhrtig r HERREN, lngmodig och stor i mildhet. 9HERREN r god mot alla och frbarmar sig ver alla sina verk. 10Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig, och dina fromma skola lova dig. 11De skola tala om ditt rikes ra, och din makt skola de frkunna. 12S skola de kungra fr mnniskors barn dina vldiga grningar och ditt rikes ra och hrlighet. 13Ditt rike r ett rike fr alla evigheter, och ditt herradme varar frn slkte till slkte. 14HERREN uppehller alla dem som ro p vg att falla, och han upprttar alla nedbjda. 15Allas gon vnta efter dig, och du giver dem deras mat i rtt tid. 16Du upplter din hand och mttar allt levande med nd. 17 HERREN r rttfrdig i alla sina vgar och ndig i alla sina verk. 18HERREN r nra alla dem som kalla honom, alla dem som kalla honom uppriktigt. 19Han gr vad de gudfruktiga begra
1

660

Swedish Bible

Anonymous

och hr deras rop och frlsar dem. 20HERREN bevarar alla dem som lska honom, men alla ogudaktiga skall han frgra. 21Min mun skall uttala HERREN lov, och allt ktt skall prisa hans heliga namn alltid och evinnerligen.

Chapter 146 Halleluja! Lova HERREN, min sjl. 2Jag vill lova HERREN, s lnge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, s lnge jag r till. 3Frliten eder icke p furstar, icke p en mnniskoson, han kan icke hjlpa. 4Hans ande mste sin vg, han vnder tillbaka till den jord varav han r kommen; d varda hans anslag om intet. 5Sll r den vilkens hjlp r Jakobs Gud, den vilkens hopp str till HERREN, hans Gud, 6till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem r, till honom som hller tro evinnerligen, 7som skaffar rtt t de frtryckta, som giver brd t de hungrande. HERREN lser de fngna, 8HERREN ppnar de blindas gon, HERREN upprttar de nedbjda, HERREN lskar de rttfrdiga, 9HERREN bevarar frmlingar, faderlsa och nkor uppehller han; men de ogudaktigas vg vnder han i villa. 10HERREN r konung evinnerligen, din Gud, Sion, frn slkte till slkte. Halleluja!
1

Chapter 147 Halleluja! Ja, det r gott att lovsjunga vr Gud, ja, det r ljuvligt; lovsng hves oss. 2HERREN r den som bygger upp Jerusalem, Israels frdrivna samlar han tillhopa. 3Han helar dem som hava frkrossade hjrtan, och deras sr frbinder han. 4Han bestmmer stjrnornas mngd, han nmner dem alla vid namn. 5Vr Herre r stor och vldig i kraft, hans frstnd har ingen grns. 6HERREN uppehller de dmjuka, men de ogudaktiga slr han till jorden. 7Hjen sng till HERREN med tacksgelse, lovsjungen vr Gud till harpa, 8honom som betcker himmelen med moln, honom som bereder regn t jorden, honom som lter grs skjuta upp p bergen, 9honom som giver fda t djuren, t korpens ungar som ropa. 10Han har icke sin lust i hstens styrka, hans behag str ej till mannens snabbhet. 11HERRENS behag str till dem som frukta honom, till dem som hoppas p hans nd. 12Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 13Ty han har gjort bommarna fr dina portar fasta; han har vlsignat dina barn i dig. 14Han skaffar dina grnser frid, han mttar dig med bsta vete. 15Han lter sitt tal g ut till jorden, hans ord lper stad med hast. 16Han lter sn falla ssom ull, rimfrost strr han ut ssom aska. 17Han kastar sitt hagel ssom smulor; vem kan best fr hans frost? 18ter snder han sitt ord, d smlter det frusna; sin vind lter han blsa, d strmmar vatten. 19Han har frkunnat fr Jakob sitt ord, fr Israel sina stadgar och rtter. 20S har han icke gjort fr ngot hednafolk; och hans rtter, dem knna de icke. Halleluja!
1

661

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 148 Halleluja! Loven HERREN frn himmelen, loven honom i hjden. 2Loven honom, alla hans nglar, loven honom, all hans hr. 3Loven honom, sol och mne, loven honom, alla lysande stjrnor. 4 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen. 5Ja, de m lova HERRENS namn, ty han bjd, och de blevo skapade. 6Och han gav dem deras plats fr alltid och fr evigt; han gav dem en lag, och ingen vertrder den. 7Loven HERREN frn jorden, I havsdjur och alla djup, 8eld och hagel, sn och tcken, du stormande vind, som utrttar hans befallning, 9I berg och alla hjder, I frukttrd och alla cedrar, 10I vilda djur och all boskap, I krldjur och bevingade fglar, 11I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare p jorden, 12I ynglingar, s ock I jungfrur, I gamle med de unga. 13Ja, de m lova HERRENS namn, ty hans namn allena r hgt, hans majestt nr ver jorden och himmelen. 14Och han har upphjt ett horn t sitt folk -- ett mne till lovsng fr alla hans fromma, fr Israels barn, det folk som str honom nra. Halleluja!
1

Chapter 149 Halleluja! Sjungen till HERRENS ra en ny sng, hans lov i de frommas frsamling. 2Israel gldje sig ver sin skapare, Sions barn frjde sig ver sin konung. 3M de lova hans namn under dans, till puka och harpa m de lovsjunga honom. 4Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de dmjuka med frlsning. 5De fromma frjde sig och give honom ra, de juble p sina lger. 6 Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svrd i deras hand, 7fr att utkrva hmnd p hedningarna och hemska folken med tuktan, 8fr att binda deras konungar med kedjor och deras dlingar med jrnbojor, 9fr att utfra p dem den dom som r skriven. En hrlighet bliver det fr alla hans fromma. Halleluja!
1

Chapter 150 Halleluja! Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts fste. 2Loven honom fr hans vldiga grningar, loven honom efter hans stora hrlighet 3Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa. 4Loven honom med puka och dans, loven honom med strngaspel och pipa. 5Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler. 6 Allt vad anda har love HERREN. Halleluja!
1

662

Swedish Bible

Anonymous

Proverbs
Chapter 1 Detta r Salomos ordsprk, Davids sons, Israels konungs. 2Av dem kan man lra vishet och tukt, 3s ock att frst frstndigt tal. Av dem kan man undf tuktan till insikt och lra rttfrdighet, rtt och redlighet. 4De kunna giva t de fkunniga klokhet, t den unge kunskap och eftertnksamhet. 5 Genom att hra p dem frkar den vise sin lrdom och frvrvar den frstndige rdklokhet. 6 Av dem lr man frst ordsprk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gtor. 7HERRENS fruktan r begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan fraktas av ofrnuftiga. 8Hr, min son, din faders tuktan, och frkasta icke din moders undervisning. 9Ty sdant r en skn krans fr ditt huvud och en kedja till prydnad fr din hals. 10Min son, om syndare locka dig, s flj icke. 11Om de sga: Kom med oss; vi vilja lgga oss p lur efter blod, stta frst fr de oskyldiga, utan sak; 12 ssom ddsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, ssom fore de ned i graven; 13 allt vad dyrbart r skola vi vinna, vi skola fylla vra hus med byte; 14dela du med oss vr lott, alla skola vi hava samma pung -- 15d, min son, m du ej vandra samma vg som de. Nej, hll din fot ifrn deras stig, 16ty deras ftter hasta till vad ont r, och ro snara, nr det gller att utgjuta blod. 17Ty vl r det ffngt, d man vill fnga fglar, att breda ut ntet i hela flockens syn. 18Men dessa ligga p lur efter sitt eget blod, de stta frst fr sina egna liv. 19S gr det envar som sker ortt vinning: sin egen herre bervar den livet. 20Visheten hjer sitt rop p gatan, p torgen lter hon hra sin rst. 21I bullrande gathrn predikar hon; dr portarna i staden ppna sig, dr talar hon sina ord: 22Huru lnge, I fkunnige, skolen I lska fkunnighet? Huru lnge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och drarna hata kunskap? 23Vnden om och akten p min tillrttavisning; se, d skall jag lta min ande flda fr eder jag skall lta eder frnimma mina ord. 24Eftersom I icke villen hra, nr jag ropade, eftersom ingen aktade p, nr jag rckte ut min hand, 25eftersom I lten allt mitt rd fara och icke villen veta av min tillrttavisning 26drfr skall ock jag le vid eder ofrd och bespotta, nr det kommer, som I frukten, 27ja, nr det I frukten kommer ssom ett ovder, nr ofrden nalkas eder ssom en storm och ver eder kommer nd och ngest. 28D skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall ska mig, men icke finna mig. 29Drfr att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan, 30ej heller ville flja mitt rd, utan fraktade all min tillrttavisning, 31drfr skola de f ta sina grningars frukt och varda mttade av sina egna anslag. 32Ty av sin avfllighet skola de fkunniga drpas. och genom sin skerhet skola drarna frgs. 33Men den som hr mig, han skall bo i trygghet och vara sker mot olyckans skrck.
1

663

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 2 Min son, om du tager emot mina ord och gmmer mina bud inom dig, 2s att du lter ditt ra akta p visheten och bjer ditt hjrta till klokheten, 3ja, om du ropar efter frstndet och hjer din rst till att kalla p klokheten, 4Om du sker efter henne ssom efter silver och letar efter henne ssom efter en skatt, 5d skall du frst HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du d finna. 6 Ty HERREN r den som giver vishet; frn hans mun kommer kunskap och frstnd. 7t de redliga frvarar han sllhet, han r en skld fr dem som vandra i ostrafflighet, 8ty han beskyddar det rttas stigar, och sina frommas vg bevarar han. 9D skall du frst rttfrdighet och rtt och redlighet, ja, det godas alla vgar. 10Ty visheten skall draga in i ditt hjrta och kunskapen knnas ljuvlig fr din sjl, 11eftertnksamheten skall vaka ver dig, klokheten skall beskydda dig. 12S skall hon rdda dig frn de ondas vg, frn mn som tala vad vrngt r, 13frn dem som hava vergivit det rttas stigar. fr att frdas p mrkrets vgar, 14frn dem som gldjas att gra om och frjda sig t ondskans vrnga vsen, 15frn dem som g p krokiga stiga och vandra p frvnda vgar. 16S skall hon rdda dig ifrn frmmande kvinnor, frn din nstas hustru, som talar hala ord, 17frn henne som har vergivit sin ungdoms vn och frgtit sin Guds frbund. 18Ty en sdan sjunker med sitt hus ned i dden, och till skuggornas boning leda hennes stigar. 19Ingen som har gtt in till henne vnder ter Och hittar tillbaka till livets vgar. 20Ja, s skall du vandra p de godas vg och hlla dig p de rttfrdigas stigar. 21Ty de redliga skola frbliva boende i landet och de ostraffliga f stanna kvar dri. 22Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolsa ryckas bort drur.
1

Chapter 3 Min son, frgt icke min undervisning, och lt ditt hjrta bevara mina bud. 2Ty lngt liv och mnga levnadsr och frid, mer och mer, skola de bereda dig. 3Lt godhet och sanning ej vika ifrn dig; bind dem omkring din hals, skriv dem p ditt hjrtas tavla; 4s skall du finna nd och f gott frstnd, i Guds och i mnniskors gon. 5Frtrsta p HERREN av allt ditt hjrta, och frlita dig icke p ditt frstnd. 6P alla dina vgar m du akta p honom, s skall han gra dina stigar jmna. 7 Hll dig icke sjlv fr vis; frukta HERREN, och fly det onda. 8Det skall vara ett hlsomedel fr din kropp och en vederkvickelse fr benen dri. 9ra HERREN med dina godelar! och med frstlingen av all din grda, 10s skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flda ver. 11Min son, frkasta icke HERRENS tuktan, och frargas icke, nr du agas av honom. 12Ty den HERREN lskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kr. 13Sll r den mnniska som har funnit visheten, den mnniska som undfr frstnd. 14Ty bttre r att frvrva henne n att frvrva silver, och den vinning hon giver r bttre n guld. 15Dyrbarare r
1

664

Swedish Bible

Anonymous

hon n prlor; allt vad hrligt du ger gr ej upp emot henne. 16Lngt liv br hon i sin hgra hand, i sin vnstra rikedom och ra. 17Hennes vgar ro ljuvliga vgar, och alla hennes stigar ro trygga. 18 Ett livets trd r hon fr dem som f henne fatt, och slla m de prisa, som hlla henne kvar. 19 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med frstnd. 20Genom hans insikt brto djupens vatten fram, och genom den lta skyarna dagg drypa ned. 21Min son, lt detta icke vika ifrn dina gon, tag klokhet och eftertnksamhet i akt; 22s skola de lnda din sjl till liv bliva ett smycke fr din hals. 23D skall du vandra din vg fram i trygghet, och din fot skall du d icke stta. 24Nr du lgger dig, skall intet frskrcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova stt. 25Du behver d ej frukta fr pltslig skrck, ej fr ovdret, nr det kommer ver de ogudaktiga. 26Ty HERREN skall d vara ditt hopp, och han skall bevara din fot fr snaran. 27Neka icke den behvande din hjlp, r det str i din makt att giva den. 28Sg icke till din nsta: G din vg och kom igen; i morgon vill jag giva dig, fastn du kunde strax. 29Stmpla intet ont mot din nsta, nr han menar sig bo trygg i din nrhet. 30Tvista icke med ngon utan sak, d han icke har gjort dig ngot ont. 31Avundas icke den orttrdige, och finn ej behag i ngon av hans vgar. 32Ty en styggelse fr HERREN r den vrnge, men med de redliga har han sin umgngelse. 33HERRENS frbannelse vilar ver den ogudaktiges hus, men de rttfrdigas boning vlsignar han. 34Har han att skaffa med bespottare, s bespottar ocks han; men de dmjuka giver han nd. 35De visa f ra till arvedel, men drarna f uppbra skam.

Chapter 4 Hren, I barn, en faders tuktan, och akten drp, s att I lren frstnd. 2Ty god lrdom giver jag eder; min undervisning mn I icke lta fara. 3Ty sjlv har jag varit barn och haft en fader, varit spd och fr min moder ende sonen. 4D undervisade han mig och sade till mig: Lt ditt hjrta hlla fast vid mina ord; bevara mina bud, s fr du leva. 5Sk frvrva vishet, sk frvrva frstnd, frgt icke min muns tal och vik icke drifrn. 6vergiv henne icke, s skall hon bevara dig; lska henne, s skall hon beskydda dig. 7Vishetens begynnelse r: Sk frvrva vishet; ja, fr allt ditt frvrv sk frvrva frstnd. 8Akta henne hgt, s skall hon upphja dig; hon skall gra dig rad, om du sluter henne i din famn. 9Hon skall stta p ditt huvud en skn krans; en rekrona skall hon rcka t dig. 10Hr, min son, och tag emot mina ord, s skola dina levnadsr bliva mnga. 11Om vishetens vg undervisar jag dig, jag leder dig p det rttas stigar. 12Nr du gr, skall sedan intet vara till hinder fr dina steg, och nr du lper, skall du icke falla; 13hll blott oavltligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon r ditt liv. 14Trd icke in p de ogudaktigas stig, och skrid icke fram p de ondas vg. 15Undfly den, g ej in p den, vik av ifrn den och g undan. 16Ty de kunna icke sova, om de ej f gra vad ont r, smnen frtages dem, om de ej f vlla ngons fall. 17Ja, ogudaktighet r det brd som de ta, och vld r det vin som de dricka. 18De rttfrdigas stig r
1

665

Swedish Bible

Anonymous

lik gryningens ljus, som vxer i klarhet, till dess dagen nr sin hjd; 19men de ogudaktigas vg r ssom tjocka mrkret: de mrka icke det som skall vlla deras fall. 20Min son, akta p mitt tal, bj ditt ra till mina ord. 21Lt dem icke vika ifrn dina gon, bevara dem i ditt hjrtas djup. 22Ty de ro liv fr envar som finner dem, och en lkedom fr hela hans kropp. 23Framfr allt som skall bevaras m du bevara ditt hjrta, ty drifrn utgr livet. 24Skaffa bort ifrn dig munnens vrnghet, och lt lpparnas falskhet vara fjrran ifrn dig. 25Lt dina gon skda rtt framt och dina blickar vara riktade rakt ut. 26Akta p den stig dr din fot gr fram, och lt alla dina vgar vara rtta. 27Vik ej av, vare sig till hger eller till vnster, vnd din fot bort ifrn vad ont r.

Chapter 5 Min son, akta p min vishet, bj ditt ra till mitt frstnd, 2s att du bevarar eftertnksamhet och lter dina lppar taga kunskap i akt. 3Se, av honung drypa en trols kvinnas lppar, och halare n olja r hennes mun. 4Men p sistone bliver hon bitter ssom malrt och skarp ssom ett tveeggat svrd. 5Hennes ftter styra nedt mot dden till ddsriket draga hennes steg. 6Livets vg vill hon ej akta p; hennes stigar ro villostigar, fastn hon ej vet det. 7S hren mig nu, I barn, och viken icke ifrn min muns tal. 8Lt din vg vara fjrran ifrn henne, och nalkas icke drren till hennes hus. 9M du ej t andra f offra din ra, ej dina r t en som hmnas grymt; 10m icke frmmande f mtta sig av ditt gods och dina mdors frukt komma i en annans hus, 11s att du sjlv p sistone mste sucka, nr ditt hull och ditt ktt r frtrt. 12och sga: Huru kunde jag s hata tuktan, huru kunde mitt hjrta s frakta tillrttavisning! 13Varfr lyssnade jag icke till mina lrares rst, och bjde icke mitt ra till dem som ville undervisa mig? 14Fga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont r, mitt i frsamling och menighet. 15Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen klla. 16Icke vill du att dina flden skola strmma ut p gatan, dina vattenbckar p torgen? 17Nej, dig allena m de tillhra, och ingen frmmande jmte dig. 18Din brunn m vara vlsignad, och av din ungdoms hustru m du hmta din gldje; 19hon, den lskliga hinden, den tcka gasellen, hennes barm frnje dig alltid, i hennes krlek finne du stndig din lust. 20Min son, icke skall du hava din lust i en frmmande kvinna? Icke skall du sluta din nstas hustru i din famn? 21 Se, fr HERRENS gon ligga var mnniskas vgar blottade, och p alla hennes stigar giver han akt. 22Den ogudaktige fngas av sina egna missgrningar och fastnar i sin egen synds snaror. 23Han mste d, drfr att han icke lt tukta sig; ja, genom sin stora drskap kommer han p fall.
1

Chapter 6

666

Swedish Bible

Anonymous

Min son, om du har gtt i borgen fr din nsta och givit ditt handslag fr en frmmande, 2om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fngad genom din muns tal, 3d, min son, m du gra detta fr att rdda dig, eftersom du har kommit i din nstas vld: g och kasta dig ned fr honom och anstt honom, 4unna dina gon ingen smn och dina gonlock ingen slummer. 5Sk rddning ssom en gasell ur jgarens vld, och ssom en fgel ur fgelfngarens vld. 6G bort till myran, du late; se huru hon gr, och bliv vis. 7Hon har ingen furste ver sig, ingen tillsyningsman eller herre; 8dock bereder hon om sommaren sin fda och samlar under skrdetiden in sin mat. 9Huru lnge vill du ligga, du late? Nr vill du st upp ifrn din smn? 10Ja, sov nnu litet, slumra nnu litet, lgg nnu litet hnderna i kors fr att vila, 11s skall fattigdomen komma ver dig ssom en rvare och armodet ssom en vpnad man. 12En frdrvlig mnniska, ja, en ogrningsman r den som gr omkring med vrnghet i munnen, 13som blinkar med gonen, skrapar med ftterna, giver tecken med fingrarna. 14Svek br en sdan i sitt hjrta, ont bringar han alltid bane, trtor kommer han stad. 15Drfr skall ofrd pltsligt komma ver honom; ofrtnkt varder han krossad utan rddning. 16Sex ting r det som HERREN hatar, ja, sju ro styggelser fr hans sjl 17stolta gon, en lgnaktig tunga, hnder som utgjuta oskyldigt blod, 18ett hjrta som hopsmider frdrvliga anslag, ftter som ro snara till att lpa efter vad ont r, 19den som frmjar lgn genom falskt vittnesbrd, och den som vllar trtor mellan brder. 20Min son, bevara din faders bud, och frkasta icke din moders undervisning. 21Hav dem alltid bundna vid ditt hjrta, fst dem omkring din hals. 22 Nr du gr, m de leda dig, nr du ligger, m de vaka ver dig, och nr du vaknar upp, m de tala till dig. 23Ty budet r en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrttavisningar till tukt ro en livets vg. 24De kunna bevara dig fr onda kvinnor, fr din nstas hustrus hala tunga. 25Hav icke begrelse i ditt hjrta till hennes sknhet, och lt henne icke fnga dig med sina blickar. 26Ty fr skkan mste du lmna din sista brdkaka, och den gifta kvinnan gr p jakt efter ditt dyra liv. 27 Kan vl ngon hmta eld i sitt mantelveck utan att hans klder bliva frbrnda? 28Eller kan ngon g p gldande kol, utan att hans ftter varda svedda? 29S sker ock med den som gr in till sin nstas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne. 30Fraktar man icke tjuven som stjl fr att mtta sitt begr, nr han hungrar? 31Och han mste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han ger i sitt hus. 32S r ock den utan frstnd, som frfr en annans hustru; ja, en sjlvspilling r den som sdant gr. 33Plga och skam r vad han vinner, och hans smlek utplnas icke. 34Ty svartsjuk r mannens vrede, och han skonar icke p hmndens dag; 35lsepenning aktar han alls icke p, och bryr sig ej om att du bjuder stora sknker.

Chapter 7 Min son, tag vara p mina ord, och gm mina bud inom dig. 2Hll mina bud, s fr du leva, och bevara min undervisning ssom din gonsten. 3Bind dem vid dina fingrar, skriv dem p ditt
1

667

Swedish Bible

Anonymous

hjrtas tavla. 4Sg till visheten: Du r min syster, och kalla frstndet din frtrogna, 5s att de bevara dig fr frmmande kvinnor, fr din nstas hustru, som talar hala ord. 6Ty ut genom fnstret i mitt hus, fram genom gallret dr blickade jag; 7d sg jag bland de fkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan frstnd. 8Han gick fram p gatan invid hrnet dr hon bodde, p vgen till hennes hus skred han fram, 9skymningen, p aftonen av dagen, nattens dunkel, nr mrker rdde 10Se, d kom dr en kvinna honom till mtes; hennes drkt var en skkas, och hennes hjrta illfundigt. 11Yster och lttsinnig var hon, hennes ftter hade ingen ro i hennes hus. 12n var hon p gatan, n var hon p torgen vid vart gathrn stod hon p lur. 13Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med frckhet i sin uppsyn: 14Tackoffer har jag haft att frambra; i dag har jag ftt infria mina lften. 15Drfr gick jag ut till att mta dig jag ville ska upp dig, och nu ha jag funnit dig. 16Jag har bddat min sng med skna tcken, med brokigt linne frn Egypten. 17 Jag har bestnkt min bdd med myrra, med aloe och med kanel. 18Kom, lt oss frnja oss med krlek intill morgonen, och frlusta oss med varandra i lskog. 19Ty min man r nu icke hemma han har rest en lng vg bort. 20Sin penningpung tog han med sig; frst vid fullmnstiden kommer han hem. 21S frleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina lppars halhet frfr hon honom. 22Han fljer efter henne med hast, lik oxen som gr fr att slaktas, och lik fngen som fres bort till straffet fr sin drskap; 23ja, han fljer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fgeln som skyndar till snaran, utan att frst att det gller dess liv. 24S hren mig nu, I barn, och given akt p min muns tal. 25Lt icke ditt hjrta vika av till hennes vgar, och frvilla dig ej in p hennes stigar. 26Ty mnga som ligga slagna ro fllda av henne, och stor r hopen av dem hon har drpt. 27Genom hennes hus g ddsrikets vgar, de som fra nedt till ddens kamrar.

Chapter 8 Hr, visheten ropar, och frstndet hjer sin rst. 2Uppe p hjderna str hon, vid vgen, dr stigarna mtas. 3Invid portarna, vid ingngen till staden dr man trder in genom drrarna, hjer hon sitt rop: 4Till eder, I man, vill jag ropa, och min rst skall utg till mnniskors barn. 5Lren klokhet, I fkunnige, och I drar, lren frstnd. 6Hren, ty om hga ting vill jag tala, och mina lppar skola upplta sig till att sga vad rtt r. 7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse fr mina lppar r ogudaktighet. 8Rttfrdiga ro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrngt. 9De ro alla sanna fr den frstndige och rtta fr dem som hava funnit kunskap. 10S tagen emot min tuktan hellre n silver, och kunskap hellre n utvalt guld. 11Ty visheten r bttre n prlor; allt vad hrligt som finnes gr ej upp emot henne. 12Jag, visheten, r frtrogen med klokheten, och jag rder ver eftertnksam insikt. 13Att frukta HERREN r att hata det onda; ja, hgfrd, hgmod, en ond vandel och en rnkfull mun, det hatar jag. 14Hos mig finnes rd och utvg; jag r frstnd, hos mig r makt. 15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad
1

668

Swedish Bible

Anonymous

rtt r. 16Genom mig hrska hrskarna och hvdingarna, ja, alla domare p jorden. 17Jag lskar dem som lska mig, och de som ska mig, de finna mig. 18Rikedom och ra vinnas hos mig, dla skatter och rttfrdighet. 19Min frukt r bttre n guld, ja, finaste guld och den vinning jag sknker bttre n utvalt silver. 20P rttfrdighetens vg gr jag fram, mitt p det rttas stigar, 21till att giva dem som lska mig en rik arvedel och till att fylla deras frrdshus. 22HERREN skapade mig ssom sitt frstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde ngot annat. 23Frn evighet r jag insatt, frn begynnelsen, nda ifrn jordens urtidsdagar. 24Innan djupen voro till, blev jag fdd, innan kllor nnu funnos, fyllda med vatten 25Frrn bergens grund var lagd, frrn hjderna funnos, blev jag fdd, 26nr han nnu icke hade skapat land och mark, ej ens det frsta av jordkretsens stoft. 27Nr han beredde himmelen, var jag tillstdes, nr han spnde ett valv ver djupet, 28nr han fste skyarna i hjden, nr djupets kllor brto fram med makt, 29nr han satte fr havet dess grns, s att vattnet icke skulle vertrda hans befallning, nr han faststllde jordens grundvalar -- 30d fostrades jag ssom ett barn hos honom, d hade jag dag efter dag min lust och min lek infr hans ansikte bestndigt; 31jag hade min lek p hans jordkrets och min lust bland mnniskors barn. 32S hren mig nu, I barn, ty saliga ro de som hlla mina vgar. 33Hren tuktan, s att I bliven visa, ja, lten henne icke fara. 34Sll r den mnniska som hr mig, s att hon vakar vid mina drrar dag efter dag hller vakt vid drrposterna i mina portar. 35Ty den som finner mig, han finner livet och undfr nd frn HERREN. 36Men den som gr miste om mig han skadar sig sjlv; 37alla de som hata mig, de lska dden.

Chapter 9 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare. 2Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jmvl dukat sitt bord 3Sina tjnarinnor har hon utsnt och lter ropa ut sin bjudning uppe p stadens versta hjder: 4Den som r fkunnig, han komme hit. Ja, till den ofrstndige sger hon s: 5Kommen och ten av mitt brd, och dricken av vinet som jag har blandat. 6vergiven eder fkunnighet, s att I fn leva, och gn fram p frstndets vg. 7(Den som varnar en bespottare, han fr skam igen, och den som tillrttavisar en ogudaktig fr smlek drav. 8Tillrttavisa icke bespottaren, p det att han icke m hata dig; tillrttavisa den som r vis, s skall han lska dig. 9Giv t den vise, s bliver han nnu visare; undervisa den rttfrdige, s lr han n mer. 10HERRENS fruktan r vishetens begynnelse, och att knna den Helige r frstnd.) 11 Ty genom mig skola dina dagar bliva mnga och levnadsr givas dig i frkat mtt. 12r du vis, s r din vishet dig sjlv till gagn, och r du en bespottare, s umgller du det sjlv allena. 13En draktig, yster kvinna r fkunnigheten, och intet frst hon. 14Hon har satt sig vid ingngen till sitt hus, p sin stol, hgt uppe i staden, 15fr att ropa ut sin bjudning till dem som frdas p vgen, dem som dr vandra sin stig rtt fram: 16Den som r fkunnig, han komme hit. Ja, till den
1

669

Swedish Bible

Anonymous

ofrstndige sger hon s: 17Stulet vatten r stt, brd i lnndom smakar ljuvligt. att det br till skuggornas boning, hennes gster hamna i ddsrikets djup. ----

18

han vet icke

Chapter 10 Detta r Salomos ordsprk. En vis son gr sin fader gldje, men en draktig son r sin moders bedrvelse. 2Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rttfrdigheten rddar frn dden. 3 HERREN lmnar ej den rttfrdiges hunger omttad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han. 4 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom. 5En frstndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skrdetiden. 6Vlsignelser komma ver den rttfrdiges huvud, men de ogudaktigas mun gmmer p ortt. 7Den rttfrdiges minnelse lever i vlsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort. 8Den som har ett vist hjrta tager emot tillsgelser, men den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng. 9Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som gr vrnga vgar, han bliver rjd. 10Den som blinkar med gonen, han kommer ont stad, och den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng. 11 Den rttfrdiges mun r en livets klla, men de ogudaktigas mun gmmer p ortt. 12Hat uppvcker trtor, men krlek skyler allt som r brutet. 13P den frstndiges lppar finner man vishet, men till den ofrstndiges rygg hr ris. 14De visa gmma p sin kunskap, men den ofrnuftiges mun r en verhngande olycka. 15Den rikes skatter ro honom en fast stad, men de armas fattigdom r deras olycka. 16Den rttfrdiges frvrv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd. 17Att taga vara p tuktan r vgen till livet, men den som ej aktar p tillrttavisning, han far vilse. 18Den som gmmer p hat r en lgnare med sina lppar, och den som utsprider frtal, han r en dre. 19Dr mnga ord ro bliver vertrdelse icke borta; men den som styr sina lppar, han r frstndig. 20Den rttfrdiges tunga r utvalt silver, men de ogudaktigas frstnd r fga vrt. 21Den rttfrdiges lppar vederkvicka mnga, men de ofrnuftiga d genom brist p frstnd. 22Det r HERRENS vlsignelse som giver rikedom, och egen mda lgger intet drtill 23 Drens frjd r att va skndlighet, men den frstndiges r att vara vis. 24Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rttfrdiga nska, del varder dem givet. 25Nr stormen kommer, r det ute med den ogudaktige; men den rttfrdige r en grundval som evinnerligen bestr. 26Ssom syra fr tnderna och ssom rk fr gonen, s r den late fr den som har snt honom stad. 27HERRENS fruktan frlnger livet men de ogudaktigas r varda frkortade. 28De rttfrdigas vntan fr en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet. 29HERRENS vgar ro den ostraffliges vrn, men till olycka fr ogrningsmnnen. 30Den rttfrdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke frbliva boende i landet. 31Den rttfrdiges mun br vishet ssom frukt, men en vrng tunga bliver utrotad. 32Den rttfrdiges lppar frst vad vlbehagligt r, men de ogudaktigas mun r idel vrnghet.
1

670

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 11 Falsk vg r en styggelse fr HERREN, men full vikt behagar honom vl. 2Nr hgfrd kommer, kommer ock smlek, men hos de dmjuka r vishet. 3De redligas ostrafflighet vgleder dem, men de trolsas vrnghet r dem till frdrv. 4Gods hjlper intet p vredens dag men rttfrdighet rddar frn dden. 5Den ostraffliges rttfrdighet gr hans vg jmn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige. 6De redligas rttfrdighet rddar dem, men de trolsa fngas genom sin egen lystnad. 7Nr en ogudaktig dr, varder hans hopp om intet; ja, ondskans vntan bliver om intet. 8Den rttfrdige rddas ur nden, och den ogudaktige fr trda i hans stlle. 9 Genom sin mun frdrvar den gudlse sin nsta, men genom sitt frstnd bliva de rttfrdiga rddade. 10Nr det gr de rttfrdiga vl, frjdar sig staden, och nr de ogudaktiga frgs, rder jubel. 11Genom de redligas vlsignelse varder en stad upphjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned. 12Den r utan vett, som visar frakt fr sin nsta; en man med frstnd tiger stilla. 13 Den som gr med frtal, han frrder din hemlighet, den som har ett trofast hjrta dljer vad han fr veta. 14Dr ingen rdklokhet finnes kommer folket p fall, dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl. 15En som gr i borgen fr en annan, honom gr det illa, den som skyr att giva handslag, han r trygg. 16En skn kvinna vinner ra, och vldsverkare vinna rikedom. 17En barmhrtig man gr vl mot sig sjlv men den grymme misshandlar sitt eget ktt. 18Den ogudaktige gr en bedrglig vinst, men den som utsr rttfrdighet fr en sker ln. 19Den som str fast i rttfrdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager ver sig dd. 20En styggelse fr HERREN ro de vrnghjrtade, men de vilkas vg r ostrafflig behaga honom vl. 21De onda bliva frvisso icke ostraffade, men de rttfrdigas avkomma fr g fri. 22Ssom en gyllene ring i svinets tryne, s r sknhet hos en kvinna som saknar vett. 23Vad de rttfrdiga nska fr i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas r vrede. 24Den ene utstrr och fr dock mer, den andre spar ver hvan, men bliver allenast fattigare. 25Den frikostige varder rikligen mttad, och den som vederkvicker andra, han bliver sjlv vederkvickt. 26Den som hller inne sin sd, honom frbannar folket, den som lmnar ut sin sd, ver hans huvud kommer vlsignelse. 27Den som vinnlgger sig om vad gott r, han strvar efter nd, men den son sker vad ont r, ver honom kommer ock ont. 28Den som frtrstar p sin rikedom, han kommer p fall, men de rttfrdiga skola grnska likasom lv. 29Den som drager olycka ver sitt hus, han fr vind till arvedel, och den ofrnuftige bliver trl t den som har ett vist hjrta. 30Den rttfrdiges frukt r ett livets trd, och den som r vis, han vinner hjrtan. 31Se, den rttfrdige fr sin ln p jorden; huru mycket mer d den ogudaktige och syndaren!
1

Chapter 12

671

Swedish Bible

Anonymous

Den som lskar tuktan, han lskar kunskap, men ofrnuftig r den som hatar tillrttavisning. Den gode undfr nd av HERREN, men den rnkfulle varder av honom frdmd. 3Ingen mnniska bliver bestndande genom ogudaktighet, men de rttfrdigas rot kan icke rubbas. 4En idog hustru r sin mans krona, men en vanartig r ssom rta i hans ben. 5De rttfrdigas tankar g ut p vad rtt r, men de ogudaktigas rdklokhet gr ut p svek. 6De ogudaktigas ord ligga p lur efter blod, men de redliga rddas genom sin mun. 7De ogudaktiga varda omstrtade och ro s icke mer, men de rttfrdigas hus bestr. 8I mn av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett frvnt frstnd, han bliver fraktad. 9Bttre r en ringa man, som likvl har en tjnare, n den som vill vara frnm och saknar brd. 10Den rttfrdige vet huru hans boskap knner det, men de ogudaktigas hjrtelag r grymt. 11Den som brukar sin ker fr brd till fyllest, men ofrstndig r den som far efter ffngliga ting. 12Den ogudaktige vill in i det nt som fngar de onda, men de rttfrdigas rot skjuter skott. 13Den som r ond bliver snrjd i sina lppars synd, men den rttfrdige undkommer ur nden 14Sin muns frukt fr envar njuta sig fullt till godo, och vad en mnniskas hnder hava frvat, det varder henne vedergllt. 15Den ofrnuftige tycker sin egen vg vara den rtta, med den som r vis lyssnar till rd. 16Den ofrnuftiges frtrnelse bliver kunnig samma dag, men den som r klok, han dljer sin skam 17Den som talar vad rtt r, han frmjar sanning, men ett falskt vittne talar svek. 18Mngen talar i obetnksamhet ord som stinga likasom svrd, men de visas tunga r en lkedom. 19Sannfrdiga lppar best evinnerligen, men en lgnaktig tunga allenast ett gonblick. 20De som bringa ont bane hava falskhet i hjrtat, men de som stifta frid, de undf gldje. 21Intet ont vederfares den rttfrdige, men ver de ogudaktiga kommer olycka i fullt mtt. 22 En styggelse fr HERREN ro lgnaktiga lppar, men de som handla redligt behaga honom vl. 23 En klok man dljer sin kunskap, men drars hjrtan ropa ut sitt ofrnuft. 24De idogas hand kommer till vlde, men en lat hand mste gra trltjnst. 25Sorg i en mans hjrta trycker det ned, men ett vnligt ord skaffar det gldje. 26Den rttfrdige visar sin vn till rtta, men de ogudaktigas vg fr dem sjlva vilse. 27Den late fr icke upp ngot villebrd, men idoghet r fr mnniskan en dyrbar skatt. 28P rttfrdighetens vg r liv, och dr dess stig gr fram r frihet ifrn dd.
2

Chapter 13 En vis son hr p sin faders tuktan, men en bespottare hr icke p ngon npst. 2Sin muns frukt fr envar njuta sig till godo, de trolsa hungra efter vld. 3Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som r lsmunt kommer i olycka 4Den late r full av lystnad, och han fr dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mttad. 5Den rttfrdige skyr lgnaktigt tal, men den ogudaktige r frhatlig och skndlig. 6Rttfrdighet bevarar den vilkens vg r ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna p fall. 7Den ene vill hllas fr rik och har dock alls intet, den andre vill hllas fr fattig och har dock stora godelar. 8Den rike mste giva sin rikedom ssom
1

672

Swedish Bible

Anonymous

lsepenning fr sitt liv, den fattige hr icke av ngot 9De rttfrdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut. 10Genom vermod kommer man allenast split stad, men hos dem som taga emot rd r vishet. 11Lttfnget gods frsvinner, men den som samlar efter hand fr mycket. 12Frlngd vntan tr p hjrtat, men en uppfylld nskan r ett livets trd. 13Den som fraktar ordet hemfaller t dess dom, men den som fruktar budet, han fr vedergllning. 14Den vises undervisning r en livets klla; genom den undviker man ddens snaror. 15Ett gott frstnd bereder ynnest, men de trolsas vg r alltid sig lik. 16Var och en som r klok gr till vga med frstnd, men dren breder ut sitt ofrnuft. 17En ogudaktig budbrare strtar i olycka, men ett tillfrlitligt sndebud r en lkedom. 18Fattigdom och skam fr den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara p tillrttavisning, han kommer till ra. 19Uppfylld nskan r ljuvlig fr sjlen, men att fly det onda r en styggelse fr drar. 20Hav din umgngelse med de visa, s varder du vis; den som giver sig i sllskap med drar, honom gr det illa. 21Syndare frfljas av olycka, men de rttfrdiga f till ln vad gott r. 22Den gode lmnar arv t barnbarn, men syndarens gods frvaras t den rttfrdige. 23De fattigas nyodling giver riklig fda, men mngen frgs genom sin orttrdighet. 24Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som lskar honom agar honom i tid. 25Den rttfrdige fr ta, s att hans hunger bliver mttad, men de ogudaktigas buk mste lida brist.

Chapter 14 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men ofrnuft river ned det med egna hnder. Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som fraktar honom, han gr krokiga vgar. 3I den ofrnuftiges mun r ett gissel fr hans hgmod, men de visa bevaras genom sina lppar. 4Dr inga dragare finnas, dr frbliver krubban tom, men riklig vinning fr man genom oxars kraft. 5Ett sannfrdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne frmjar lgn. 6Bespottaren sker vishet och finner ingen, men fr den frstndige r kunskap ltt. 7G bort ifrn den man som r draktig; aldrig fann du p hans lppar ngot frstnd. 8Det r den klokes vishet, att han aktar p sin vg, men det r drars ofrnuft, att de va svek. 9De ofrnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga rder gott behag. 10Hjrtat knner sjlvt bst sin egen sorg, ej heller kan en frmmande intrnga i dess gldje. 11De ogudaktigas hus frdes, men de rttsinnigas hydda blomstrar. 12Mngen hller sin vg fr den i rtta, men p sistone leder den dock till dden. 13 Mitt under ljet kan hjrtat srja, och slutet p gldjen bliver bedrvelse. 14Av sina grningars frukt varder den avfllige mttad, och den gode bliver upphjd ver honom. 15Den fkunnige tror vart ord, men den kloke aktar p sina steg. 16Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dren r vermodig och sorgls. 17Den som r snar till vrede gr vad ofrnuftigt r, och en rnkfull man bliver hatad. 18De fkunniga hava ftt ofrnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krnta med
2 1

673

Swedish Bible

Anonymous

kunskap. 19De onda mste falla ned infr de goda, och de ogudaktiga vid den rttfrdiges portar. 20 Jmvl av sina nrmaste r den fattige hatad, men den rike har mnga vnner. 21Den som visar frakt fr sin nsta, han begr synd, men sll r den som frbarmar sig ver de betryckta. 22De som bringa ont bane skola frvisso fara vilse, men barmhrtighet och trofasthet rna de som bringa gott bane. 23Av all mda kommer ngon vinning, men tomt tal r ren frlust. 24De visas rikedom r fr dem en krona men drarnas ofrnuft frbliver ofrnuft. 25Ett sannfrdigt vittne rddar liv, men den som frmjar lgn, han r full av svek. 26Den som fruktar HERREN har ett tryggt fste, och hans barn f dr en tillflykt. 27I HERRENS fruktan r en livets klla genom dem undviker man ddens snaror 28Att hava mnga understar r en konungs hrlighet, men brist p folk r en furstes olycka. 29Den som r tlmodig visar gott frstnd, men den som r snar till vrede gr lngt i ofrnuft. 30Ett saktmodigt hjrta r kroppens liv, men bittert sinne r rta i benen. 31Den som frtrycker den arme smdar hans skapare, men den som frbarmar sig ver de fattiga, han rar honom. 32Genom sin ondska kommer de ogudaktige p fall, men den rttfrdige r frimodig in i dden. 33I den frstndiges hjrta bor visheten, och i drarnas krets gr hon sig kunnig. 34 Rttfrdighet upphjer ett folk men synd r folkens vanra. 35En frstndig tjnare behaga konungen vl, men ver en vanartig skall han vrede komma.

Chapter 15 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hrt ord kommer harm stad. 2De visas tunga meddelar god kunskap, men drars mun fldar ver av ofrnuft. 3HERRENS gon ro verallt; de giva akt p bde onda och goda. 4En saktmodig tunga r ett livets trd, men en vrng tunga giver hjrtesr. 5 Den ofrnuftige fraktar sin faders tuktan, men den som tager vara p tillrttavisning, han varder klok. 6Den rttfrdiges hus gmmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning r olycka. 7De visas lppar str ut kunskap, men drars hjrtan ro icke ssom sig br. 8De ogudaktigas offer r en styggelse fr HERREN, men de redligas bn behagar honom vl. 9En styggelse fr HERREN r den ogudaktiges vg, men den som far efter rttfrdighet, honom lskar han. 10Svr tuktan drabbar den som vergiver vgen; den som hatar tillrttavisning, han mste d. 11Ddsriket och avgrunden ligga uppenbara infr HERREN; huru mycket mer d mnniskornas hjrtan! 12 Bespottaren finner ej behag i tillrttavisning; till dem som ro visa gr han icke. 13Ett glatt hjrta gr ansiktet ljust, men vid hjrtesorg r modet brutet. 14Den frstndiges hjrta sker kunskap, men drars mun far med ofrnuft. 15Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod r ett stndigt gstabud. 16Bttre r ngot litet med HERRENS fruktan n en stor skatt med oro. 17Bttre r ett fat kl med krlek n en gdd oxe med hat. 18En snarsticken man uppvcker trta, men en tlmodig man stillar kiv. 19Den lates stig r ssom sprrad av trne, men de redliga hava en banad stig. 20En vis son gr sin fader gldje, och en draktig mnniska r den som fraktar sin moder.
1

674

Swedish Bible

Anonymous

21

I ofrnuft har den vettlse sin gldje, men en frstndig man gr sin vg rtt fram. 22Dr rdplgning fattas varda planerna om intet, men bestndande bliva de, dr de rdvisa ro mnga. 23 En man glder sig, nr hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det r gott. 24Den frstndige vandrar livets vg uppt, D att han undviker ddsriket drnere. 25Den hgmodiges hus rycker HERREN bort, men nkans rmrke lter han st fast. 26Fr HERREN ro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena. 27Den som sker ortt vinning drager olycka ver sitt hus, men den som hatar mutor, han fr leva. 28Den rttfrdiges hjrta betnker vad svaras br, men de ogudaktigas mun fldar ver av onda ord. 29HERREN r fjrran ifrn de ogudaktiga, men de rttfrdigas bn hr han. 30En mild blick gr hjrtat glatt, ett gott budskap giver mrg t benen. 31Den vilkens ra hr p hlsosam tillrttavisning, han skall f dvljas i de vises krets. 32Den som ej vill veta av tuktan frgar icke efter sitt liv, men den som hr p tillrttavisning, han frvrvar frstnd. 33 HERRENS fruktan r en tuktan till vishet, och dmjukhet gr fre ra.

Chapter 16 En mnniska gr upp planer i sitt hjrta, men frn HERREN kommer vad tungan svarar. 2Var man tycker sina vgar vara goda, men HERREN r den som prvar andarna. 3Befall dina verk t HERREN, s hava dina planer framgng. 4HERREN har gjort var sak fr dess srskilda ml, s ock den ogudaktige fr olyckans dag. 5En styggelse fr HERREN r var hgmodig man; en sdan bliver frvisso icke ostraffad. 6Genom barmhrtighet och trofasthet frsonas missgrning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda. 7Om en mans vgar behaga HERREN vl s gr han ock hans fiender till hans vnner. 8Bttre r ngot litet med rttfrdighet n stor vinning med ortt. 9Mnniskans hjrta tnker ut en vg, men HERREN r den som styr hennes steg. 10Gudasvar r p konungens lppar, i domen felar icke hans mun. 11Vg och rtt vgning ro frn HERREN, alla vikter i pungen ro hans verk. 12En styggelse fr konungar ro ogudaktiga grningar, ty genom rttfrdighet bliver tronen befst. 13Rttfrdiga lppar behaga konungar vl, Och den som talar vad rtt r, han bliver lskad. 14Konungens vrede r ddens frebud, men en vis man blidkar den. 15 Nr konungen lter sitt ansikte lysa, r dr liv, och hans vlbehag r ssom ett moln med vrregn. 16 Lngt bttre r att frvrva vishet n guld frstnd r mer vrt att frvrvas n silver. 17De redligas vg r att fly det onda; den som aktar p sin vg, han bevarar sitt liv. 18Stolthet gr fre undergng, och hgmod gr fre fall. 19Bttre r att vara dmjuk bland de betryckta n att utskifta byte med de hgmodiga. 20Den som aktar p ordet, han finner lycka, och sll r den som frtrstar p HERREN. 21Den som har ett vist hjrta, honom kallar man frstndig, och dr stma r p lpparna hmtas mer lrdom. 22En livets klla r frstndet fr den som ger det, men ofrnuftet r de ofrnuftigas tuktan. 23Den vises hjrta gr hans mun frstndig och lgger lrdom p hans lppar, allt mer och mer. 24Milda ord ro honungskakor; de ro ljuvliga fr sjlen och en lkedom fr
1

675

Swedish Bible

Anonymous

kroppen. 25Mngen hller sin vg fr den rtta, men p sistone leder den dock till dden. 26 Arbetarens hunger hjlper honom att arbeta ty hans egen mun driver p honom. 27Frdrvlig r den mnniska som grver gropar fr att skada; det r ssom brunne en eld p hennes lppar. 28En vrng mnniska kommer trta stad, och en rontasslare gr vnner oense. 29Den orttrdige frfr sin nsta och leder honom in p en vg som icke r god. 30Den som ser under lugg, han umgs med vrnga tankar; den som biter ihop lpparna, han r frdig med ngot ont. 31En rekrona ro gr hr; den vinnes p rttfrdighetens vg. 32Bttre r en tlmodig man n en stark, och bttre den som styr sitt sinne n den som intager en stad. 33Lotten varder kastad i sktet, men den faller alltid vart HERREN vill.

Chapter 17 Bttre r ett torrt brdstycke med ro n ett hus fullt av hgtidsmat med kiv. 2En frstndig tjnare fr rda ver en vanartig son, och bland brderna fr han skifta arv. 3Degeln prvar silver och smltugnen guld, s prvar HERREN hjrtan. 4En ond mnniska aktar p ondskefulla lppar, falskheten lyssnar till frdrvliga tungor. 5Den som bespottar den fattige smdar hans skapare; den som glder sig t andras ofrd bliver icke ostraffad. 6De gamlas krona ro barnbarn, och barnens ra ro deras fder. 7Stortaliga lppar hvas icke dren, mycket mindre lgnaktiga lppar en furste. 8 En gva r en lyckosten i dens gon, som ger den; vart den n kommer bereder den framgng. 9 Den som skyler vad som r brutet, han vill frmja krlek, men den som river upp gammalt, han gr vnner oense. 10En frebrelse verkar mer p den frstndige n hundra slag p dren. 11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont r, men en budbrare utan frbarmande skall sndas mot honom. 12Bttre r att mta en bjrninna frn vilken man har tagit ungarna, n att mta en dre i hans ofrnuft. 13Den som vedergller gott med ont, frn hans hus skall olyckan icke vika. 14Att begynna trta r att slppa ett vattenflde lst; hll drfr inne, frrn kivet har brutit ut. 15Den som friar den skyldige och den som fller den oskyldige, de ro bda en styggelse fr HERREN. 16 Vartill gagna vl penningar i drens hand? Han kunde kpa sig vishet, men han saknar frstnd. 17 En vns krlek bestr alltid. och en broder fdes till hjlp i nden. 18En mnniska utan frstnd r den som giver handslag, den som gr i borgen fr sin nsta. 19Den som lskar split, han lskar vertrdelse; Men som bygger sin drr hg, han far efter fall. 20Den som har ett vrngt hjrta vinner ingen framgng, och den som har en frvnd tunga, han faller i olycka. 21Den som har ftt en draktig son fr bedrvelse av honom, en dres fader har ingen gldje. 22Ett glatt hjrta r en god lkedom, men ett brutet mod tager mrgen ur benen. 23Den ogudaktige tager grna sknker i lnndom, fr att han skall vrnga rttens vgar. 24Den frstndige har sin blick p visheten, men drens gon ro vid jordens nda. 25En draktig son r sin faders grmelse och en bitter sorg fr henne som har ftt honom. 26Att pliktflla jmvl den rttfrdige r icke tillbrligt; att sl dla
1

676

Swedish Bible

Anonymous

mn strider mot rttvisan. 27Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes r en man med frstnd. 28Om den ofrnuftige tege, s aktades ocks han fr vis; den som tillsluter sina lppar r frstndig.

Chapter 18 Den egensinnige fljer sin egen lystnad, med all makt sker han strid. 2Dren frgar ej efter frstnd, allenast efter att f lgga fram vad han har i hjrtat. 3Dr den ogudaktige kommer, dr kommer frakt, och med skamlig vandel fljer smlek. 4Orden i en mans mun ro ssom ett djupt vatten, ssom en fldande bck, en vishetens klla. 5Att vara partisk fr den skyldige r icke tillbrligt ej heller att vrnga rtten fr den oskyldige. 6Drens lppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag. 7Drens mun r honom sjlv till olycka, och hans lppar ro en snara hans liv. 8rontasslarens ord ro ssom lckerbitar och trnga ned till hjrtats innandmen. 9Den som r frsumlig i sitt arbete, han r allaredan en broder till rvaren. 10HERRENS namn r ett starkt torn; den rttfrdige hastar dit och varder beskyddad. 11Den rikes skatter ro honom en fast stad, hga murar likna de, i hans inbillning. 12Fre fall gr hgmod i mannens hjrta, och dmjukhet gr fre ra. 13Om ngon giver svar, frrn han har hrt, s tillrknas det honom ssom ofrnuft och skam. 14Mod uppehller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bra det? 15Den frstndiges hjrta frvrvar kunskap, och de visas ron ska kunskap. 16Gvor ppna vg fr en mnniska och fra henne fram infr de store. 17Den som frst lgger fram sin sak har rtt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det r. 18Lottkastning gr en nde p trtor, den skiljer mellan mktiga mn. 19En frorttad broder r svrare att vinna n en fast stad, och trtor ro ssom bommar fr ett slott. 20Av sin muns frukt fr envar sin buk mttad, han varder mttad av sina lppars grda. 21Dd och liv har tungan i sitt vld, de som grna bruka henne f ta hennes frukt. 22 Den som har funnit en rtt hustru, han har funnit lycka och har undftt nd av HERREN. 23 Bnfallande r den fattiges tal, men den rike svarar med hrda ord. 24Den som vlas att f vnner, han kommer i olycka; men vnner finnas, mer trogna n en broder.
1

Chapter 19 Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet n en man som har vrnga lppar och drtill r en dre. 2Ett obetnksamt sinne, redan det r illa; och den som r snar p foten, han stiger miste. 3 En mnniskas eget ofrnuft kommer henne p fall, och dock r det p HERREN som hennes hjrta vredgas 4Gods skaffar mnga vnner, men den arme bliver vergiven av sin vn. 5Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som frmjar lgn, han kommer icke undan. 6Mnga ska en furstes
1

677

Swedish Bible

Anonymous

ynnest, och alla ro vnner till den givmilde. 7Den fattige r hatad av alla sina frnder, nnu lngre draga sig hans vnner bort ifrn honom; han far efter lften som ro ett intet. 8Den som frvrvar frstnd har sitt liv krt; den som tager vara p insikt, han finner lycka 9Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som frmjar lgn, han skall frgs. 10Det hves icke dren att hava goda dagar, mycket mindre en trl att rda ver furstar. 11Frstnd gr en mnniska tlmodig, och det r hennes ra att tillgiva vad ngon har brutit. 12En konungs vrede r ssom ett ungt lejons rytande, hans nd r ssom dagg p grset. 13En draktig son r sin faders frdrv, och en kvinnas trtor ro ett oavltligt takdropp. 14Grd och gods fr man i arv frn sina fder, men en frstndig hustru r en gva frn HERREN. 15Lttja frsnker i dsighet, och den hglse fr lida hunger. 16Den som hller budet fr behlla sitt liv; den som ej aktar p sin vandel han varder ddad. 17Den som frbarmar sig ver den arme, han lnar t HERREN och fr vedergllning av honom fr vad gott han har gjort. 18Tukta din son, medan ngot hopp r, och tr icke att vlla hans dd. 19Den som frgr sig i vrede, han m plikta drfr, ty om du vill stlla till rtta, s gr du det allenast vrre. 20 Hr rd och tag emot tuktan, p det att du fr framtiden m bliva vis. 21Mnga planer har en man i sitt hjrta, men HERRENS rd, det bliver bestndande. 22Efter en mnniskas goda vilja rknas hennes barmhrtighet, och en fattig man r bttre n en som ljuger. 23HERRENS fruktan fr till liv; s fr man vila mtt och hemskes icke av ngot ont. 24Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke fra den ter till munnen. 25Slr man bespottaren, s bliver den fkunnige klok; och tillrttavisar man den frstndige, s vinner han kunskap. 26Den som var vld mot sin fader eller driver bort sin moder, han r en vanartig och skndlig son. 27Min son, om du icke vill hra tuktan, s far du vilse frn de ord som giva kunskap. 28Ett ont vittne bespottar vad rtt r, och de ogudaktigas mun r glupsk efter ortt. 29Straffdomar ligga redo fr bespottarna och slag fr drarnas rygg.

Chapter 20 En bespottare r vinet, en larmare r rusdrycken, och ovis r envar som raglar drav. 2Ssom ett ungt lejons rytande r den skrck en konung ingiver; den som drager sig hans vrede har frverkat sitt liv. 3Det r en ra fr en man att hlla sig ifrn kiv, den ofrnuftige sker alltid strid. 4Nr hsten kommer, vill den late icke plja; drfr sker han vid skrdetiden frgves efter frukt. 5 Planerna i en mans hjrta ro ssom ett djupt vatten, men en man med frstnd hmtar nd upp dem. 6Mnga finnas, som ropa ut var och en sin barmhrtighet; men vem kan finna en man som r att lita p? 7Den som vandrar i ostrafflighet ssom en rttfrdig man, hans barn gr det val efter honom. 8En konung, som sitter p domarstolen, rensar med sina gons kastskovel bort allt vad ont r. 9Vem kan sga: Jag har bevarat mitt hjrta rent, jag r fri ifrn synd? 10Tv slags vikt och tv slags mtt, det ena som det andra r en styggelse fr HERREN. 11Redan barnet rjer sig i sina grningar, om dess vandel r rttskaffens och redlig. 12rat, som hr, och gat, som ser, det ena
1

678

Swedish Bible

Anonymous

som det andra har HERREN gjort. 13lska icke smn, p det att du icke m bliva fattig; hll dina gon ppna, s fr du brd till fyllest. 14Uselt, uselt, sger kparen; men nr han gr sin vg, rosar han sitt kp. 15Man m hava guld, s ock prlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden ro dock lppar som tala frstnd. 16Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan, och panta ut vad han har, fr de frmmandes skull. 17Orttfnget brd smakar mannen ljuvligt, men eftert bliver hans mun full av stenar. 18Planer hava framgng, nr de ro vl verlagda, och med rdklokhet m man fra krig. 19Den som gr med frtal, han frrder hemligheter; med den som r lsmunt m du ej giva dig i lag. 20Den som uttalar frbannelser ver fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mrkret. 21Det frvrv man i frstone vlas efter, det varder p sistone icke vlsignat. 22Sg icke: Jag vill vederglla ont med ont; frbida HERREN, han skall hjlpa dig. 23Tvfaldig vikt r en styggelse fr HERREN, och falsk vg r icke ngot gott. 24Av HERREN bero en mans steg; ja, en mnniska frstr icke sjlv sin vg. 25Det r farligt fr en mnniska att obetnksamt helga ngot och att vervga sina lften, frst nr de ro gjorda. 26En vis konung rensar bort de ogudaktiga ssom med en kastskovel och lter trskhjulet g ver dem. 27 Anden i mnniskan r en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjrtats innandmen. 28Mildhet och trofasthet ro en konungs vakt; genom mildhet stder han sin tron. 29De ungas ra r deras kraft, och de gamlas prydnad ro deras gr hr. 30Sr som svida rena frn ondska, ja, tuktan renar hjrtats innandmen.

Chapter 21 Konungars hjrtan ro i HERRENS hand ssom vattenbckar: han leder dem varthelst han vill. 2Var man tycker sin vg vara den rtta, men HERREN r den som prvar hjrtan. 3Att va rttfrdighet och rtt, det r mer vrt fr HERREN n offer. 4Stolta gon och hgmodigt hjrta -de ogudaktigas lykta r dem till synd. 5Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till frlust. 6De skatter som frvrvas genom falsk tunga, de ro en frsvinnande dunst och hasta till dden. 7De ogudaktigas vervld bortrycker dem sjlva, eftersom de icke vilja gra vad rtt r. 8En orlig mans vg r idel vrnghet, men en rttskaffens man handla redligt 9 Bttre r att bo i en vr p taket n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna. 10Den ogudaktiges sjl har lust till det onda; hans nsta finner ingen barmhrtighet hos honom. 11Straffar man bespottaren, s bliver den fkunnige vis: och undervisar man den vise, s inhmtar han kunskap. 12 Den Rttfrdige giver akt p den ogudaktiges hus, han strtar de ogudaktiga i olycka. 13Den som tillsluter sitt ra fr den armes rop, han skall sjlv ropa utan att f svar. 14En hemlig gva stillar vrede och en sknk i lnndom vldsammaste frbittring. 15Det r den rttfrdiges gldje att rtt skipa, men det r ogrningsmnnens skrck. 16Den mnniska som far vilse ifrn frstndets vg, hon hamnar i skuggornas krets. 17Den som lskar glada dagar varder fattig; den som lskar vin
1

679

Swedish Bible

Anonymous

och olja bliver icke rik. 18Den ogudaktige varder given ssom lsepenning fr den rttfrdige, och den trolse sttes i de redligas stlle. 19Bttre r att bo i ett de land n med en trtgirig och besvrlig kvinna. 20Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en draktig mnniska frslsar sitt gods. 21Den som far efter rttfrdighet och godhet, han finner liv, rttfrdighet och ra. 22En vis man kan storma en stad full av hjltar och bryta ned det fste som var dess frtrstan. 23Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv fr nd. 24Bespottare m den kallas, som r frck och vermodig, den som far fram med frck frmtenhet. 25Den lates begrelse fr honom till dden, i det att hans hnder icke vilja arbeta. 26Den snikne r alltid full av snikenhet; men den rttfrdige giver och spar icke. 27De ogudaktigas offer r en styggelse; mycket mer, nr det frambres i skndligt uppst. 28Ett lgnaktigt vittne skall frgs; men en man som hr p fr allt framgent tala. 29En ogudaktig man upptrder frckt; men den redlige vandrar sina vgar stndaktigt. 30Ingen vishet, intet frstnd, intet rd frmr ngot mot HERREN. 31Hstar rustas ut fr stridens dag, men frn HERREN r det som segern kommer.

Chapter 22 Ett gott namn r mer vrt n stor rikedom, ett gott anseende r bttre n silver och guld. 2Rik och fattig f leva jmte varandra; HERREN har gjort dem bda. 3Den kloke ser faran och sker skydd; men de fkunniga lpa stad och f plikta drfr. 4dmjukhet har sin ln i HERRENS fruktan, i rikedom, ra och liv. 5Trnen och snaror ligga p den vrnges vg; den som vill bevara sitt liv hller sig fjrran ifrn dem. 6Vnj den unge vid den vg han br vandra, s viker han ej drifrn, nr han bliver gammal. 7Den rike rder ver de fattiga, och lntagaren bliver lngivarens trl. 8Den som sr vad ortt r, han fr skrda frdrv, och hans vermods ris fr en nde. 9Den som unnar andra gott, han varder vlsignad, ty han giver av sitt brd t den arme. 10Driv ut bespottaren, s upphr trtan, och tvist och smdelse f en nde. 11Den som lskar hjrtats renhet, den vilkens lppar tala ljuvligt, hans vn r konungen. 12HERRENS gon bevara den frstndige; drfr omstrtar han den trolses planer. 13Den late sger: Ett lejon r p gatan; drute p torget kunde jag bliva drpt. 14En trols kvinnas mun r en djup grop; den som har trffats av HERRENS vrede, han faller dri. 15Ofrnuft lder vid barnets hjrta, men tuktans ris driver det bort. 16Den som frtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver t den rike vllar honom allenast frlust. ---- 17Bj ditt ra hrtill, och hr de vises ord, och lgg mina lrdomar p hjrtat. 18 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; m de alla ligga redo p dina lppar. 19 Fr att du skall stta din frtrstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig. 20Ja, redan frut har jag ju skrivit regler fr dig och meddelat dig rd och insikt, 21fr att lra dig tillfrlitliga sanningsord, s att du rtt kan svara den som har snt dig stad. 22Plundra icke den arme, drfr att han r arm, och frtrampa icke den fattige porten. 23Ty HERREN skall utfra deras sak, och
1

680

Swedish Bible

Anonymous

dem som rva frn dem skall han berva livet. 24Giv dig icke i sllskap med den som ltt vredgas eller i lag med en snarsticken man, 25p det att du icke m lra dig hans vgar och bereda en snara fr ditt liv. 26Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som g i borgen fr ln. 27Icke vill du att man skall taga ifrn dig sngen dr du ligger, om du icke har ngot att betala med? 28 Flytta icke ett gammalt rmrke, ett sdant som dina fder hava satt upp. 29Ser du en man som r vl frfaren i sin syssla, hans plats r att tjna konungar; icke m han tjna ringa mn.

Chapter 23 Nr du sitter till bords med en furste, s besinna vl vad du har framfr dig, 2och stt en kniv p din strupe, om du r alltfr hungrig. 3Var ej lysten efter hans smakliga rtter, ty de ro en bedrglig kost. 4Mda dig icke fr att bliva rik; avst frn att bruka klokskap. 5Lt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestnd; ty frvisso gr det sig vingar och flyger sin vg, ssom rnen mot himmelen. 6t icke den missunnsammes brd, och var ej lysten efter hans smakliga rtter; 7 ty han frfar efter sina sjlviska berkningar. t och drick kan han val sga till dig, men hans hjrta r icke med dig. 8Den bit du har tit mste du utspy, och dina vnliga ord har du frspillt. 9 Tala icke fr en dres ron, ty han fraktar vad klokt du sger. 10Flytta icke ett gammalt rmrke, och gr icke intrng p de faderlsas krar. 11Ty deras brdeman r stark; han skall utfra deras sak mot dig. 12Vnd ditt hjrta till tuktan och dina ron till de ord som giva kunskap. 13Lt icke gossen vara utan aga; ty om du slr honom med riset, s bevaras han frn dden; 14ja, om du slr honom med riset, s rddar du hans sjl undan ddsriket. 15Min son, om ditt hjrta bliver vist, s glder sig ock mitt hjrta; 16ja, mitt innersta frjdar sig, nr dina lppar tala vad rtt r. 17Lt icke ditt hjrta avundas syndare, men nitlska fr HERRENS fruktan bestndigt. 18Frvisso har du d en framtid, och ditt hopp varder icke om intet. 19Hr, du min son, och bliv vis, och lt ditt hjrta g rtta vgar. 20Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som ro verddiga i mat. 21Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och smnaktighet giver trasiga klder. 22Hr din fader, som har ftt dig, och frakta icke din moder, nr hon varder gammal. 23Sk frvrva sanning, och avhnd dig henne icke, sk vishet och tukt och frstnd. 24Stor frjd har den rttfrdiges fader; den som har ftt en vis son har gldje av honom. 25M d din fader och din moder f gldje, och m hon som har ftt dig kunna frjda sig. 26Giv mig, min son, ditt hjrta, och lt mina vgar behaga dina gon. 27Ty skkan r en djup grop, och nstans hustru r en trng brunn. 28Ja, ssom en rvare ligger hon p lur och de trolsas antal frkar hon bland mnniskorna. 29Var r ve, var r jmmer? Var ro trtor, var r klagan? Var ro sr utan sak? Var ro gon hljda i dunkel? 30Jo, dr man lnge sitter kvar vid vinet, dr man samlas fr att prva kryddade drycker. 31S se d icke p vinet, att det r s rtt, att det giver sdan glans i bgaren, och att det s ltt rinner ned. 32P sistone stinger det ju ssom ormen, och likt basilisken sprutar det gift. 33Dina gon f d skda sllsamma
1

681

Swedish Bible

Anonymous

syner, och ditt hjrta talar frvnda ting. 34Det r dig ssom lge du i havets djup, eller ssom svvade du uppe i en mast: 35De sl mig, men t vllar mig ingen smrta, de stta mig, men jag knner det icke. Nr skall jag d vakna upp, s att jag terigen fr skaffa mig sdant?

Chapter 24 Avundas icke onda mnniskor, och hav ingen lust till att vara med dem. 2Ty p vervld tnka deras hjrtan, och deras lppar tala olycka. 3Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom frstnd hlles det vid makt. 4Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt r. 5En vis man r stark, och en man med frstnd r vldig i kraft. 6Ja, med rdklokhet skall man fra krig, och dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl. 7Sllsynt korall r visheten fr den ofrnuftige, i porten kan han icke upplta sin mun. 8Den som tnker ut onda anslag, honom m man kalla en rnksmidare. 9Ett ofrnuftigt pfund r synden, och bespottaren r en styggelse fr mnniskor. 10Lter du modet falla, nr nd kommer p, s saknar du ndig kraft. 11Rdda dem som slpas till dden, och bist dem som stappla till avrttsplatsen. 12Om du sger: Se, vi visste det icke, s betnk om ej han som prvar hjrtan mrker det, och om ej han som har akt p din sjl vet det. Och han skall vederglla var och en efter hans grningar. 13t honung, min son, ty det r gott, och sjlvrunnen honung r st fr din mun. 14Lik sdan m du rkna visheten fr din sjl. Om du finner henne, s har du en framtid, och ditt hopp varder d icke om intet. 15Lura icke, du ogudaktige, p den rttfrdiges boning, va intet vld mot hans vilostad. 16Ty den rttfrdige faller sju gnger och str ter upp; men de ogudaktiga strta ver nda olyckan. 17Gld dig icke, nr din fiende faller, och lt ej ditt hjrta frjda sig, nr han strtar ver nda, 18p det att HERREN ej m se det med misshag och flytta sin vrede ifrn honom. 19Harmas icke ver de onda, avundas icke de ogudaktiga. 20Ty den som r ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut. 21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmn. 22Ty pltsligt skall ofrd komma ver dem, och vem vet nr deras r f en olycklig nde? ---- 23Dessa ord ro ock av visa mn. Att hava anseende till personen, nr man dmer, r icke tillbrligt. 24Den som sger till den skyldige: Du r oskyldig, honom skola folk frbanna, honom skola folkslag nska ofrd. 25 Men dem som skipa rttvisa skall det g vl, och ver dem skall komma vlsignelse av vad gott r. 26En kyss p lpparna r det, nr ngon giver ett rtt svar. 27Fullborda ditt arbete p marken, gr allting redo t dig p kern; sedan m du bygga dig bo. 28Br icke vittnesbrd mot din nsta utan sak; icke vill du bedraga med dina lppar? 29Sg icke: Ssom han gjorde mot mig vill jag gra mot honom, jag vill vederglla mannen efter hans grningar. 30Jag gick frbi en lat mans ker, en ofrstndig mnniskas vingrd. 31Och se, den var alldeles full av ogrs, dess mark var vertckt av nsslor, och dess stenmur lg nedriven. 32Och jag betraktade det och aktade drp, jag sg det och tog varning drav. 33Ja, sov nnu litet, slumra nnu litet, lgg nnu litet hnderna
1

682

Swedish Bible

Anonymous

i kors fr att vila, man.

34

s skall fattigdomen komma farande ver dig, och armodet ssom en vpnad

Chapter 25 Dessa ordsprk ro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, mn hava gjort detta utdrag. Det r Guds ra att frdlja en sak, men konungars ra att utforska en sak. 3Himmelens hjd och jordens djup och konungars hjrtan kan ingen utrannsaka. 4Skaffa slagget bort ifrn silvret, s fr guldsmeden fram en klenod drav. 5Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjnst, s varder hans tron befst genom rttfrdighet. 6Frhv dig icke infr konungen, och trd icke fram p de stores plats. 7Ty det r bttre att man sger till dig: Stig hitupp, n att man flyttar ned dig fr ngon frnmligare man, ngon som dina gon redan hava sett. 8Var icke fr hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest gra lngre fram, om din vederpart kommer dig p skam? 9Utfr din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet, 10p det att icke envar som hr det m lasta dig och ditt rykte bliva ont fr bestndigt. 11Gyllene pplen i silversklar ro ord som talas i rttan tid. 12Ssom en gyllene rring passar till ett brstspnne av fint guld, s passar en vis bestraffare till ett hrsamt ra. 13Ssom snns svalka p en skrdedag, s r en plitlig budbrare fr avsndaren; sin herres sjl vederkvicker han. 14Ssom regnskyar och blst, och likvl intet regn, s r en man som skryter med givmildhet, men icke hller ord. 15Genom tlamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben. 16Om du finner honung, s t icke mer n du tl, s att du ej bliver vermtt drav och fr utspy den. 17Lt din fot icke fr ofta komma i din vns hus, S att han ej bliver mtt p dig och fr motvilja mot dig. 18En stridshammare och ett svrd och en skarp pil r den som br falskt vittnesbrd mot sin nsta. 19Ssom en gnagande tand och ssom ett skadedjurs fot r den trolses tillfrsikt p ndens dag. 20Ssom att taga av dig manteln p en vinterdag, och ssom syra p lutsalt, s r det att sjunga visor fr ett sorgset hjrta. 21Om din ovn r hungrig, s giv honom att ta, och om han r trstig, s giv honom att dricka; 22s samlar du gldande kol p hans huvud, och HERREN skall vederglla dig. 23Nordanvind fder regn och en tasslande tunga mulna ansikten. 24Bttre r att bo i en vr p taket n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna. 25Ssom friskt vatten fr den frsmktande, s r ett gott budskap ifrn fjrran land. 26Ssom en grumlad klla och en frdrvad brunn, s r en rttfrdig som vacklar infr den ogudaktige. 27Att ta fr mycket honung r icke gott, och den som vinner ra fr sin ra nagelfaren. 28Ssom en stad vars murar ro nedbrutna och borta, s r en man som icke kan styra sitt sinne.
2 1

683

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 26 Ssom sn icke hr till sommaren och regn icke till skrdetiden, s hves det ej heller att dren fr ra. 2Ssom sparven far sin kos, och ssom svalan flyger bort, s far en ofrtjnt frbannelse frbi. 3Piskan fr hsten, betslet fr snan och riset fr drarnas rygg! 4Svara icke dren efter hans ofrnuft, s att du icke sjlv bliver honom lik. 5Svara dren efter hans ofrnuft, fr att han icke m tycka sig vara vis. 6Den som snder bud med en dre, han hugger sjlv av sig ftterna, och fr olycka till dryck. 7Lika den lames ben, som hnga kraftlsa ned, ro ordsprk i drars mun. 8Ssom att binda slungstenen fast vid slungan, s r det att giva ra t en dre. 9Ssom nr en trntagg kommer i en drucken mans hand, s r det med ordsprk i drars mun. 10En mstare gr sjlv allt, men dren lejer, och lejer vem som kommer. 11Lik en hund som vnder ter till i sina spyor dre som p nytt begynner sitt ofrnuft. 12Ser du en man som tycker sig sjlv vara vis, det r mer hopp om en dre n om honom. 13Den late sger: Ett vilddjur r p vgen, ja, ett lejon r p gatorna. 14 Drren vnder sig p sitt gngjrn, och den late vnder sig i sin sng. 15Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mdosamt att fra den ter till munnen. 16Den late tycker sig vara vis, mer n sju som giva frstndiga svar. 17Lik en som griper en hund i ronen r den som frivrar sig vid andras kiv, dr han gr fram. 18Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och ddar, 19 r en man som bedrager sin nsta och sedan sger: Jag gjorde det ju p skmt. 20Nr veden tager slut, slocknar elden. och nr rontasslaren r borta, stillas trtan. 21Ssom gld kommer av kol, och eld av ved, s upptndes kiv av en trtgirig man. 22rontasslarens ord ro ssom lckerbitar och trnga ned till hjrtats innandmen. 23Ssom silverglasering p ett sndrigt lerkrl ro krleksgldande lppar, dr hjrtat r ondskefullt. 24En fiende frstller sig i sitt tal, men i sitt hjrta br han p svek. 25Om han gr sin rst ljuvlig, s tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse r i hans hjrta. 26Hatet brukar list att frdlja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i frsamlingen. 27Den som grver en grop, han faller sjlv dri, och den som vltrar upp en sten, p honom rullar den tillbaka. 28En lgnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall stad.
1

Chapter 27 Berm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bra i sitt skte. 2M en annan bermma dig, och icke din egen mun, frmmande, och icke dina egna lppar. 3Sten r tung, och sand r svr att bra, men tyngre n bda r frargelse genom en ofrnuftig man. 4Vrede r en grym sak och harm en strtflod, men vem kan best mot svartsjuka? 5Bttre r ppen tillrttavisning n krlek som hlles frdold. 6Vnnens slag givas i trofasthet, men ovnnens kyssar till verfld. 7 Den mtte trampar honung under ftterna, men den hungrige finner allt vad bittert r stt. 8Lik
1

684

Swedish Bible

Anonymous

en fgel som har mst fly ifrn sitt bo r en man som har mst fly ifrn sitt hem. 9Salvor och rkelse gra hjrtat glatt, mhet hos en vn som giver vlbetnkta rd. 10Din vn och din faders vn m du icke lta fara, g icke till din broders hus, nr ofrd drabbar dig; bttre r en granne som str dig nra n broder som str dig fjrran. 11Bliv vis, min son, s glder du mitt hjrta; jag kan d giva den svar, som smdar mig. 12Den kloke ser faran och sker skydd; de fkunniga lpa stad och f plikta drfr. 13Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan, och panta ut vad han har, fr den frmmande kvinnans skull. 14Den som vlsignar sin nsta med hg rst bittida om morgonen, honom kan det tillrknas ssom en frbannelse. 15Ett oavltligt takdropp p en regnig dag och en trtgirig kvinna, det kan aktas lika. 16Den som vill lgga band p en sdan vill lgga band p vinden, och hala oljan mter hans hgra hand. 17Jrn giver skrpa t jrn; s skrper den ena mnniskan den andra. 18Den som vrdar sitt fikontrd, han fr ta dess frukt; och den som vrdar sig om sin herre, han kommer till ra. 19Ssom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, s avspeglar den ena mnniskans hjrta den andras. 20Ddsriket och avgrunden kunna icke mttas; s bliva ej heller mnniskans gon mtta. 21Silvret prvas genom degeln och guldet genom smltugnen, s ock en man genom sitt rykte. 22Om du sttte den ofrnuftige mortel med en stt, bland grynen, s skulle hans ofrnuft nd g ur honom. 23Se vl till dina fr, och hav akt p dina hjordar. 24Ty rikedom varar icke evinnerligen; bestr ens en krona frn slkte till slkte? 25Nr ny brodd skjuter upp efter grset som frsvann, och nr foder samlas in p bergen, 26d ger du lamm till att bereda dig klder och bockar till att kpa dig ker; 27d giva dig getterna mjlk nog, till fda t dig sjlv och ditt hus och till underhll t dina tjnarinnor.

Chapter 28 De ogudaktiga fly, om ock ingen frfljer dem; men de rttfrdiga ro ofrskrckta ssom unga lejon. 2Fr sin vertrdelses skull fr ett land mnga herrar; men dr folket har frstnd och inser vad rtt r, dr bliver det bestndande. 3En usel herre, som frtrycker de arma, r ett regn som frhrjar i stllet fr att giva brd. 4De som vergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hlla lagen g till strids mot dem. 5Onda mnniskor frst icke vad rtt r, men de som ska HERREN, de frst allt. 6Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrnghet gr dubbla vgar. 7Den yngling r frstndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sllskap med slsare gr sin fader skam. 8De som frkar sitt gods genom ocker och rntor, han samlar t den som frbarmar sig ver de arma. 9Om ngon vnder bort sitt ra och icke vill hra lagen, s r till och med hans bn en styggelse. 10Den som leder de redliga vilse in p en ond vg, han faller sjlv i sin grop; men de ostraffliga f till sin arvedel vad gott r. 11En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med frstnd uppdagar hurudan han r. 12Nr de rttfrdiga triumfera, str allt hrligt till; men nr de ogudaktiga komma till makt, fr man leta efter mnniskor. 13Den som frdljer
1

685

Swedish Bible

Anonymous

sina vertrdelser, honom gr det icke vl; men den som beknner och vergiver dem, han fr barmhrtighet. 14Sll r den mnniska som stndigt tager sig till vara; men den som frhrdar sitt hjrta, han faller i olycka. 15Lik ett rytande lejon och en glupande bjrn r en ogudaktig furste ver ett fattigt folk. 16Du furste utan frstnd, du som var mycket vld, att den som hatar ortt vinning, han skall lnge leva. 17En mnniska som tryckes av blodskuld bliver en flykting nda till sin grav, och ingen m hjlpa en sdan. 18Den som vandrar ostraffligt, han bliver frlst; men den som i vrnghet gr dubbla vgar, han faller p en av dem. 19Den som brukar sin ker fr brd till fyllest; men den som far efter ffngliga ting fr fattigdom till fyllest. 20En redlig man fr mycken vlsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad. 21Att hava anseende till personen r icke tillbrligt; men fr ett stycke brd gr sig mngen till vertrdare. 22Den missunnsamme vlas efter godelar och frstr icke att brist skall komma ver honom. 23Den som tillrttavisar en avflling skall vinna ynnest, mer n den som gr sin tunga hal. 24Den som plundrar sin fader eller sin moder och sger: Det r ingen synd, han r stallbroder till rvaren. 25Den som r lysten efter vinning uppvcker trta; men den som frtrstar p HERREN varder rikligen mttad. 26 Den som frlitar sig p sitt frstnd, han r en dre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen. 27Den som giver t den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina gon drabbas av mycken frbannelse. 28Nr de ogudaktiga komma till makt, gmma sig mnniskorna; men nr de frgs, vxa de rttfrdiga till.

Chapter 29 Den som fr mycken tillrttavisning, men frbliver hrdnackad, han varder ofrtnkt krossad utan rddning. 2Nr de rttfrdiga vxa till, glder sig folket, men nr den ogudaktige kommer till vlde, suckar folket. 3Den som lskar vishet gr sin fader gldje; men den som giver sig i sllskap med skkor frstr vad han ger. 4Genom rttvisa hller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar grder, har frdrvar det. 5Den man som smickrar sin nsta han breder ut ett nt fr han ftter. 6En ond mnniskas vertrdelse bliver henne en snara, men den rttfrdige fr jubla och gldjas. 7Den rttfrdige vrdar sig om de armas sak, men den ogudaktige frstr intet. 8 Bespottare uppvigla staden, men visa mn stilla vreden. 9Nr en vis man vill g till rtta med en ofrnuftig man, d vredgas denne eller ler, och har ingen ro. 10De blodgiriga hata den som r ostrafflig, men de redliga ska skydda hans liv. 11Dren slpper all sin vrede ls, men den vise stillar den till slut. 12Den furste som aktar p lgnaktigt tal, hans tjnare ro alla ogudaktiga. 13Den fattige och frtryckaren f leva jmte varandra; av HERREN f bdas gon sitt ljus. 14Den konung som dmer de armas rtt. hans tron skall best evinnerligen. 15Ris och tillrttavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam ver sin moder. 16Dr de ogudaktiga vxa till, dr vxer vertrdelsen till, men de rttfrdiga skola se deras fall med lust. 17Tukta din son, s skall han
1

686

Swedish Bible

Anonymous

bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis t din sjl. 18Dr profetia icke finnes, dr bliver folket tygellst; men sll r den som hller lagen. 19Med ord kan man icke tukta en tjnare ty om han n frstr, s rttar han sig icke drefter. 20Ser du en man som r snar till att tala, det r mer hopp om en dre n om honom. 21Om ngon r fr efterlten mot sin tjnare i hans ungdom, s visar denne honom p sistone frakt. 22En snarsticken man uppvcker trta, och den som ltt frtrnas begr ofta vertrdelse. 23En mnniskas hgmod bliver henne till frdmjukelse, men den dmjuke vinner ra. 24Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; nr han hr edsfrpliktelsen, yppar han intet. 25Mnniskofruktan har med sig snaror, men den som frtrstar p HERREN, han varder beskyddad. 26Mnga ska en furstes ynnest, men av HERREN fr var och en sin rtt. 27En orttfrdig man r en styggelse fr de rttfrdiga, och den som vandrar i redlighet r en styggelse fr den ogudaktige.

Chapter 30 Detta r Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. S talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal. Ja, jag r fr ofrnuftig fr att kunna rknas ssom mnniska, jag har icke mnskligt frstnd; 3 vishet har jag icke ftt lra, s att jag ger kunskap om den Helige. 4Vem har stigit upp till himmelen och ter farit ned? Vem har samlat vinden i sina hnder? Vem har knutit in vattnet i ett klde? Vem har faststllt jordens alla grnser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det? 5Allt Guds tal r luttrat; han r en skld fr dem som taga sin tillflykt till honom. 6Lgg icke ngot till hans ord, p det att han icke m besl dig med lgn. 7Om tv ting beder jag dig, vgra mig dem icke, intill min dd: 8Lt ffnglighet och lgn vara fjrran ifrn mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men lt mig f det brd mig tillkommer. 9Jag kunde eljest, om jag bleve alltfr matt, frneka dig, att jag sporde: Vem r HERREN? eller om jag bleve alltfr fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, frgripa mig p min Guds namn. 10Frtala icke en tjnare infr hans herre; han kunde eljest frbanna dig, s att du stode dr med skam. 11Ett slkte dr man frbannar sin fader, och dr man icke vlsignar sin moder; 12ett slkte som tycker sig vara rent, fastn det icke har avtvtt sin orenlighet; 13ett slkte -- huru stolta ro icke dess gon, och huru fulla av hgmod ro icke dess blickar! 14ett slkte vars tnder ro svrd, och vars kindtnder ro knivar, s att de ta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur mnniskornas krets! 15Blodigeln har tv dttrar: Giv hit, giv hit. Tre finnas, som icke kunna mttas, ja, fyra, som aldrig sga: Det r nog: 16ddsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mttas med vatten, och elden, som aldrig sger: Det r nog. 17Den som bespottar sin fader och frsmr att lyda sin moder hans ga skola korparna vid bcken hacka ut, och rnens ungar skola ta upp det. 18Tre ting ro mig fr underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spra: 19rnens vg under himmelen, ormens vg ver klippan, skeppets vg mitt i havet och en mans vg hos en ung kvinna. 20Sdant r ktenskapsbryterskans stt: hon njuter sig mtt och stryker sig s om munnen och sger: Jag har intet ortt gjort. 21Tre finnas,
2 1

687

Swedish Bible

Anonymous

under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthrda: 22under en trl, nr han bliver konung, och en dre, nr han fr ta sig mtt, 23under en frsmdd kvinna, nr hon fr man och en tjnstekvinna, nr hon trnger undan sin fru. 24Fyra finnas, som ro sm p jorden, och likvl r stor vishet dem beskrd: 25myrorna ro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin fda; 26 klippdassarna ro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus; 27grshopporna hava ingen konung, men i hrordning draga de alla ut; 28gecko-dlan kan gripas med hnderna, dock bor hon i konungapalatser. 29Tre finnas, som skrida sttligt fram, ja, fyra, som hava en sttlig gng: 30 lejonet, hjlten bland djuren, som ej viker tillbaka fr ngon, 31en stridsrustad hst och en bock och en konung i spetsen fr sin hr. 32Om du har frhvt dig, evad det var drskap eller det var medveten synd, s lgg handen p munnen. 33Ty ssom ost pressas ut ur mjlk, och ssom blod pressas ut ur nsan, s utpressas kiv ur vrede. ----

Chapter 31 Detta r konung Lemuels ord, vad hans moder sade, nr hon frmanade honom: 2Hr, min son, ja, hr, du mitt livs son, hr, du mina lftens son. 3Giv icke din kraft t kvinnor, vnd icke dina vgar till dem som ro konungars frdrv. 4Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att frga efter starka drycker. 5De kunde eljest under sitt drickande frgta lagen och frvnda rtten fr alla elndets barn. 6Nej, t den olycklige give man starka drycker och vin t dem som hava en bedrvad sjl. 7M dessa dricka och frgta sitt armod och hra upp att tnka p sin vedermda. 8Upplt din mun till frmn fr den stumme och till att skaffa alla hjlplsa rtt. 9Ja, upplt din mun och dm med rttvisa, och skaffa den betryckte och fattige rtt. ---- 10En idog hustru, var finner man en sdan? Lngt hgre n prlor str hon i pris. 11 P henne frlitar sig hennes mans hjrta, och brgning kommer icke att fattas honom. 12Hon gr honom vad ljuvt r och icke vad lett r, i alla sina levnadsdagar. 13Omsorg har hon om ull och lin och lter sina hnder arbeta med lust. 14Hon r ssom en kpmans skepp, sitt frrd hmtar hon fjrran ifrn. 15Medan det nnu r natt, str hon upp och stter fram mat t sitt husfolk, t tjnarinnorna deras bestmda del. 16Hon har planer p en ker, och hon skaffar sig den; av sina hnders frvrv planterar hon en vingrd. 17Hon omgjordar sina lnder med kraft och lgger driftighet i sina armar. 18S frmrker hon att hennes hushllning gr vl; hennes lampa slckes icke ut om natten. 19Till spinnrocken griper hon med sina hnder, och hennes fingrar fatta om slndan. 20Fr den betryckte ppnar hon sin hand och rcker ut sina armar mot den fattige. 21Av sntiden fruktar hon intet fr sitt hus, ty hela hennes hus har klder av scharlakan. 22Skna tcken gr hon t sig, hon har klder av finaste linne och purpur. 23Hennes man r knd i stadens portar, dr han sitter bland landets ldste. 24Fina linneskjortor gr hon och sljer dem, och blten avyttrar hon till krmaren. 25Kraft och heder r hennes kldnad, och hon ler mot den dag som kommer.
1

688

Swedish Bible

Anonymous

26

Sin mun upplter hon med vishet, och har vnlig frmaning p sin tunga. 27Hon vakar ver ordningen i sitt hus och ter ej i lttja sitt brd. 28Hennes sner st upp och prisa henne sll, hennes man likas och frkunnar hennes lov: 29Mnga idoga kvinnor hava funnits, men du, du vergr dem allasammans. 30Sknhet r frgnglig och fgring en vindflkt; men prisas m en hustru som fruktar HERREN. 31M hon f njuta sina grningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

Ecclesiastes
Chapter 1 Detta r predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem. 2Ffngligheters ffnglighet! sger Predikaren. Ffngligheters ffnglighet! Allt r ffnglighet! 3Vad frmn har mnniskan av all mda som hon gr sig under solen? 4Slkte gr, och slkte kommer, och jorden str evinnerligen kvar. 5Och solen gr upp, och solen gr ned, och har sedan ter brtt att komma till den ort dr hon gr upp. 6Vinden far mot sder och vnder sig s mot norr; den vnder sig och vnder sig, allt under det att den far fram, och s begynner den ter sitt kretslopp. 7Alla floder rinna ut i havet, och nd bliver havet aldrig fullt; dr floderna frut hava runnit, dit rinna de stndigt ter. 8Alla arbetar utan rast; ingen kan utsga det. gat mttas icke av att se, och rat bliver icke fullt av att hra. 9Vad som har varit r vad som kommer att vara, och vad som har hnt r vad som kommer att hnda; intet nytt sker under solen. 10Intrffar ngot varom man ville sga: Se, detta r nytt, s har detsamma nd skett redan frut, i gamla tider, som voro fre oss. 11Man kommer icke ihg dem som levde fre oss. Och dem som skola uppst efter oss skall man icke heller komma ihg bland dem som leva nnu senare. 12Jag, Predikaren, var konung ver Israel i Jerusalem. 13Och jag vnde mitt hjrta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som hnder under himmelen; sdant r ett uselt besvr, som Gud har givit mnniskors barn till att plga sig med. 14 Nr jag nu sg p allt vad som hnder under himmelen, se, d var det allt ffnglighet och ett jagande efter vind. 15Det som r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i ngon rkning. 16Jag sade i mitt hjrta: Se, jag har frvrvat mig stor vishet, och jag har frkat den, s att den vergr allas som fre mig hava regerat ver Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjrta inhmtat i rikt mtt. 17Men nr jag nu vnde mitt hjrta till att frst vishet och till att frst ofrnuft och drskap, d insg jag att ocks detta var ett jagande efter vind. 18Ty dr mycken vishet r, dr r mycken grmelse; och den som frkar sin insikt, han frkar sin plga.
1

689

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 2 Jag sade i mitt hjrta: Vlan, jag vill prva huru gldje kommer dig, gr dig nu goda dagar. Men se, ocks detta var ffnglighet. 2Jag mste sga om ljet: Det r drskap, och om gldjen: Vad gagnar den till? 3I mitt hjrta begrundade jag huru jag skulle plga min kropp med vin -allt under det att mitt hjrta gnade sig t vishet -- och huru jag skulle hlla fast vid drskap, till dess jag finge se vad som vore bst fr mnniskors barn att gra under himmelen, de dagar de leva. 4 Jag fretog mig stora arbeten, jag byggde hus t mig, jag planterade vingrdar t mig. 5Jag anlade t mig lustgrdar och parker och planterade i dem alla slags frukttrd. 6Jag anlade vattendammar t mig fr att ur dem vattna den skog av trd, som vxte upp. 7Jag kpte trlar och trlinnor, och hemfdda tjnare fostrades t mig; jag fick ock boskap, fkreatur och fr, i strre myckenhet n ngon som fre mig hade varit i Jerusalem. 8Jag samlade mig jmvl silver och guld och allt vad konungar och lnder kunna ga; jag skaffade mig sngare och sngerskor och vad som r mnniskors lust: en hustru, ja, mnga. 9S blev jag stor, allt mer och mer, strre n ngon som fre mig hade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag nd min vishet. 10Intet som mina gon begrde undanhll jag dem, och ingen gldje nekade jag mitt hjrta. Ty mitt hjrta fann gldje i all min mda, och detta var min behllna del av all min mda. 11Men nr jag s vnde mig till att betrakta alla de verk som mina hnder hade gjort, och den mda som jag hade nedlagt p dem, se, d var det allt ffnglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan rknas fr vinning. 12Nr jag allts vnde mig till att jmfra vishet med ofrnuft och drskap -- ty vad kunna de mnniskor gra, som komma efter konungen, annat n detsamma som man redan frut har gjort? -- 13d insg jag att visheten vl har samma fretrde framfr drskapen, som ljuset har framfr mrkret: 14Den vise har gon i sitt huvud, men dren vandrar i mrker. Dock mrkte jag att det gr den ene som den andre. 15D sade jag i mitt hjrta: Ssom det gr dren, s skall det ock g mig; vad gagn har d drav att jag r frmer i vishet? Och jag sade i mitt hjrta att ocks detta var ffnglighet. 16Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som drens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara frgtet. Och mste icke den vise d svl som dren? 17Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som hnder under solen, eftersom allt r ffnglighet och ett jagande efter vind. 18Ja, jag blev led vid all den mda som jag hade gjort mig under solen, eftersom jag t ngon annan som skall komma efter mig mste lmna vad jag har gjort. 19Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en dre? Men nd skall han f rda ver allt det varp jag har nedlagt min mda och min vishet under solen. Ocks detta r ffnglighet. 20S begynte jag d att ter frtvivla i mitt hjrta ver all den mda som jag hade gjort mig under solen. 21Ty om en mnniska med vishet och insikt och skicklighet har utsttt sin mda, s mste hon dock lmna sin del t en annan som icke har haft ngon mda drmed. Ocks detta r ffnglighet och ett stort elnde. 22Ja, vad gagn har mnniskan av all mda och hjrteoro som hon gr sig under solen? 23Alla hennes dagar ro ju fulla av plga, och det besvr hon har r fullt av grmelse; icke ens om natten fr hennes hjrta ngon ro. Ocks detta r ffnglighet. 24Det r icke en lycka som
1

690

Swedish Bible

Anonymous

beror av mnniskan sjlv, att hon kan ta och dricka och gra sig goda dagar under sin mda. Jag insg att ocks detta kommer frn Guds hand, hans som har sagt: 25Vem kan ta, och vem kan njuta, mig frutan? 26Ty t den mnniska som tckes honom giver han vishet och insikt och gldje; men t syndaren giver han besvret att samla in och lgga tillhopa, fr att det sedan m tillfalla ngon som tckes Gud. Ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind.

Chapter 3 Allting har sin tid, och vart fretag under himmelen har sin stund. 2Fdas har sin tid, och d har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. 3Drpa har sin tid, och lka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. 4Grta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid. 5Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhlla sig frn famntag har sin tid. 6Ska upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Frvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. 7Riva snder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid. 8lska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid. 9Vad frmn av sin mda har d den som arbetar? 10Jag sg vilket besvr Gud har givit mnniskors barn till att plga sig med. 11Allt har han gjort sknt fr sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i mnniskornas hjrtan, dock s, att de icke frm att till fullo, ifrn begynnelsen intill nden, fatta det verk som Gud har gjort. 12Jag insg att intet r bttre fr dem, n att de ro glada och gra sig goda dagar, s lnge de leva. 13Men om ngon kan ta och dricka och njuta vad gott r under all sin mda, s r ocks detta en Guds gva. 14Jag insg att allt vad Gud gr skall frbliva evinnerligen; man kan icke lgga ngot drtill, ej heller taga ngot drifrn. Och Gud har s gjort, fr att man skall frukta honom. 15Vad som r, det var redan frut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan frut; Gud sker blott fram det frgngna. 16 Ytterligare sg jag under solen att p domarstet rdde orttfrdighet, och p rttfrdighetens ste orttfrdighet. 17D sade jag i mitt hjrta: Bde den rttfrdige och den orttfrdige skall Gud dma; ty vart fretag och allt vad man gr har sin tid hos honom. 18Jag sade i mitt hjrta: Fr mnniskornas skull sker detta, p det att Gud m prva dem, och p det att de sjlva m inse att de ro ssom fnad. 19Ty det gr mnniskors barn ssom det gr fnaden, dem alla gr det lika. Ssom fnaden dr, s d ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, mnniskorna hava intet framfr fnaden, ty allt r ffnglighet. 20Alla gr de till samma ml; alla have de kommit av stoft, och alla skola de ter varda stoft. 21Vem kan veta om mnniskornas ande att den stiger uppt, och om fnadens ande att den far ned under jorden? 22Och jag sg att intet r bttre fr mnniskan, n att hon r glad under sitt arbete; ty detta r den del hon fr. Ty vem kan fra henne tillbaka, s att hon fr se och hava gldje av vad som skall ske efter henne?
1

691

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 4 Och ytterligare sg jag p alla de vldsgrningar som frvas under solen. Jag sg frtryckta flla trar, och ingen fanns, som trstade dem; jag sg dem lida vervld av sina frtryckares hand, och ingen fanns, som trstade dem. 2D prisade jag de dda, som redan hade ftt d, lyckliga framfr de levande, som nnu leva; 3Men lycklig framfr bda prisade jag den som nnu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som gres under solen. 4Och jag sg att all mda och all skicklighet i vad som gres icke r annat n den enes avund mot den andre. Ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind. 5Dren lgger hnderna i kors och tr s sitt eget ktt. 6Ja, bttre r en handfull ro n bda hnderna fulla med mda och med jagande efter vind. 7Och ytterligare sg jag ngot som r ffnglighet under solen: 8mngen finnes, som str ensam och icke har ngon jmte sig, varken son eller broder; och likvl r det ingen nde p all hans mda, och hans gon bliva icke mtta p rikedom. Och fr vem mdar jag mig d och nekar mig sjlv vad gott r? Ocks detta r ffnglighet och ett uselt besvr. 9Bttre r att vara tv n en, ty de tv f strre vinning av sin mda. 10Om ngondera faller, s kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom. 11Likaledes, om tv ligga tillsammans, s hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm? 12Och om ngon kan sl ned den som r ensam, s hlla dock tv stnd mot angriparen. Och en tretvinnad trd brister icke s snart. 13Bttre r en gammal konung som r draktig och ej har frstnd nog att lta varna sig r en fattig yngling med vishet. 14Ty ifrn fngelset gick en gng en sdan till konungavlde, fastn han var fdd i fattigdom inom den andres rike. 15Jag sg huru alla som levde och rrde sig under solen fljde ynglingen, denne nye som skulle trda i den frres stlle; 16det var ingen nde p hela skaran av alla dem som han gick i spetsen fr. Men nd hava de efterkommande ingen gldje av honom. Ty ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind. Predikaren, 5 Kapitlet Frhastade lften infr Gud. Ffnglig undran; ffnglig vlan. 17Bevara din fot, nr du gr till Guds hus; att komma dit fr att hra r bttre n ngot slaktoffer som drarna frambra; ty de ro ofrstndiga och gra s vad ont r.
1

Chapter 5 Var icke obetnksam med din mun, och lt icke ditt hjrta frhasta sig med att uttala ngot ord infr Gud. Gud r ju i himmelen, och du r p jorden; lt drfr dina ord vara f. 2Ty tanklshet har med sig mngahanda besvr, och en dres rst har verfld p ord. 3Nr du har gjort ett lfte t Gud, s drj icke att infria det; ty till drar har han icke behag. Det lfte du har givit skall du infria. 4Det r bttre att du intet lovar, n att du gr ett lfte och icke infriar det. 5Lt icke din mun draga skuld ver hela din kropp; och sg icke infr Guds sndebud att det var ett frhastande. Icke vill du att Gud skall frtrnas fr ditt tals skull, s att han frdrvar sina hnders verk? 6Se, dr
692
1

Swedish Bible

Anonymous

mycken tanklshet och ffnglighet r, dr r ock en myckenhet av ord. Ja, Gud m du frukta. 7 Om du ser att den fattige frtryckes, och att rtt och rttfrdighet vldfres i landet, s frundra dig icke drver; ty p den hge vaktar en hgre, och andra nnu hgre vakta p dem bda. 8Och vid allt detta r det en frmn fr ett land att hava en konung som s styr, att marken bliver brukad. 9 Den som s lskar penningar bliver icke mtt p penningar, och den som lskar rikedom har ingen vinning drav. Ocks detta r ffnglighet. 10Nr godelarna frkas, bliva ock de som ta av dem mnga; och till vad gagn ro de d fr garen, utom att hans gon f se dem? 11St r arbetarens smn, vare sig han har litet eller mycket att ta; men den rikes verfld tillstdjer honom icke att sova. 12Ett bedrvligt elnde som jag har sett under solen r det att hopsparad rikedom kan bliva sin gare till skada. 13Och om rikedomen har gtt frlorad fr ngon genom en olycka, s fr hans son, om han har ftt en son, alls intet drav. 14Sdan som han kom ur sin moders liv mste han sjlv ter g bort, lika naken som han kom, och fr sin mda fr han alls intet som han kan taga med sig. 15Ocks det r ett bedrvligt elnde. Om han mste g bort alldeles sdan som han kom, vad frmn har han d drav att han s mdar sig -- fr vind? 16Nej, alla sina livsdagar framlever han i mrker; och mycken grmelse har han, och plga och frtret. 17Se, vad jag har funnit vara bst och sknast fr mnniskan, det r att hon ter och dricker och gr sig goda dagar vid den mda som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta r den del hon fr. 18Och om Gud t ngon har givit rikedom och skatter, och drtill frunnat honom makt att njuta hrav och att gra sig till godo sin del och att vara glad under sin mda, s r ocks detta en Guds gva. 19Ty man tnker d icke s mycket p sina livsdagars gng, nr Gud frlnar gldje i hjrtat.

Chapter 6 Ett elnde som jag har sett under solen, och som kommer tungt ver mnniskorna r det, 2nr Gud t ngon har givit rikedom och skatter och ra, s att denne fr sin rkning intet saknar av allt det han nskar sig, och Gud sedan icke frunnar honom makt att sjlv njuta drav, utan lter en frmling f njuta drav; detta r ffnglighet och en usel plga. 3Om en man n finge hundra barn och finge leva i mnga r, ja, om hans livsdagar bleve n s mnga, men hans sjl icke finge njuta sig mtt av hans goda, och om han s bleve utan begravning, d sger jag: lyckligare n han r ett ofullgnget foster. 4Ty ssom ett ffngligt ting har detta kommit till vrlden, och i mrker gr det bort, och i mrker hljes dess namn; 5det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett sdant har bttre ro n han. 6Ja, om han n levde i tv gnger tusen r utan att f njuta ngot gott -- g icke nd alla till samma ml? 7All mnniskans mda r fr hennes mun, och likvl bliver hennes hunger icke mttad. 8Ty vad frmn har den vise framfr dren? Vad btar det den fattige, om han frstr att skicka sig infr de levande? 9Bttre r att se ngot fr gonen n att fara efter ngot med begret. Ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind. 10Vad som r, det var redan frut
693
1

Swedish Bible

Anonymous

nmnt vid namn; frutbestmt var vad en mnniska skulle bliva. Och hon kan icke g till rtta med honom som r mktigare n hon sjlv. 11Ty om man ock ordar n s mycket och drmed frkar ffngligheten, vad frmn har man drav? 7:1. elektroniska utgvan.

Chapter 7 Ty vem vet vad gott som skall hnda en mnniska i livet, under de ffngliga livsdagar som hon fr framleva, lik en skugga? Och vem kan sga en mnniska vad som efter henne skall ske under solen? Predikaren, 7 Kapitlet Sorg och gldje, rttfrdighet och orttfrdighet, vishet, kvinnors ondska m. m. 2Bttre r gott namn n god salva, och bttre r ddens dag n fdelsedagen. 3Bttre n att g i gstabudshus r det att g i sorgehus; ty dr r nden fr alla mnniskor, och den efterlevande m lgga det p hjrtat. 4Bttre r grmelse n lje, ty av det som gr ansiktet sorgset far hjrtat vl. 5De visas hjrtan ro i sorgehus, och drarnas hjrtan i hus dr man gldes. 6Bttre r att hra frebrelser av en vis man n att f hra sng av drar. 7Ty ssom sprakandet av trne under grytan, s r drarnas lje. Ocks detta r ffnglighet. 8Ty vinningslystnad gr den vise till en dre, och mutor frdrva hjrtat. 9Bttre r slutet p en sak n dess begynnelse; bttre r en tlmodig man n en hgmodig. 10Var icke fr hastig i ditt sinne till att grma dig, ty grmelse bor i drars brst. 11Sprj icke: Varav kommer det att forna dagar voro bttre n vra? Ty icke av vishet kan du frga s. 12Jmgod med arvgods r vishet, ja, hon r frmer i vrde fr dom som se solen. 13Ty under vishetens beskrm r man ssom under penningens beskrm, men den frstndiges frmn r att visheten behller sin gare vid liv. 14Se p Guds verk; vem kan gra rakt vad han har gjort krokigt? 15Var allts vid gott mod under den goda dagen, och betnk under den onda dagen att Gud har gjort denna svl som den andra, fr att mnniskan icke skall kunna utfinna ngot om det som skall ske, nr hon r borta. 16Det ena som det andra har jag sett under mina ffngliga dagar: mngen rttfrdig som har frgtts i sin rttfrdighet, och mngen orttfrdig som lnge har ftt leva i sin ondska. 17Var icke alltfr rttfrdighet, och var icke alltfr mycket vis; icke vill du frdrva dig sjlv? 18Var icke alltfr orttfrdig, och var icke en dre; icke vill du d i frtid? 19 Det r bst att du hller fast vid det ena, utan att nd slppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utvg ur allt detta. 20Visheten gr den vise starkare n tio vldiga i staden. 21Ty ingen mnniska r s rttfrdig p jorden, att hon gr vad gott r och icke begr ngon synd. 22Akta icke heller p alla ord som man talar, eljest kunde du f hra din egen tjnare uttala frbannelser ver dig. 23Ditt hjrta vet ju att du sjlv mngen gng har uttalat frbannelser ver andra. 24Detta allt har jag frskt att utrna genom vishet. Jag sade: Jag vill bliva vis, men visheten frblev fjrran ifrn mig. 25Ja, tingens vsen ligger i fjrran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det? 26Nr jag vnde mig med mitt hjrta till att eftersinna och begrunda, och till att ska visheten och det som r huvudsumman, och till att frst ogudaktigheten i dess drskap och draktigheten i dess ofrnuft, 27 d fann jag ngot som var bittrare n dden: kvinnan, hon som sjlv r ett nt, och har ett hjrta
694
1

Swedish Bible

Anonymous

som r en snara, och armar som ro bojor. Den som tckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fnge. 28Se, detta fann jag, sger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra fr att komma till huvudsumman. 29Ngot gives, som min sjl bestndigt har skt, men som jag icke har funnit: vl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. 30 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort mnniskorna sdana de borde vara, men sjlva tnka de ut mngahanda funder.

Chapter 8 Vem r lik den vise, och vem frstr att s uttyda en sak? Visheten gr mnniskans ansikte ljust, genom den frvandlas det ra i hennes uppsyn. 2Jag sger er: Akta p konungens bud, ja, gr det fr den eds skull som du har svurit vid Gud. 3Frhasta dig icke att vergiva honom, inlt dig ej p ngot som r ont; han kan ju gra allt vad han vill. 4Ty en konungs ord r mktigt, och vem kan sga till honom: Vad gr du? 5Den som hller budet skall icke veta av ngot ont; och tid och stt skall den vises hjrta lra knna. 6Ty vart fretag har sin tid och sitt stt, och en mnniskas ondska kommer tungt ver henne. 7Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan sga henne huru ngot kommer att ske? 8Ingen mnniska har makt ver vinden, till att hejda den, ej heller har ngon makt ver ddens dag, ej heller finnes undflykt i krig; s kan ogudaktigheten icke rdda sin man. 9Allt detta sg jag, nr jag gav akt p allt vad som hnder under solen, i en tid d den ena mnniskan har makt ver den andra, henne till olycka. 10Ock likaledes sg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och g till vila, under det att sdana som hade gjort vad rtt var mste draga bort ifrn den Heliges boning och blevo frgtna i staden. Ocks detta r ffnglighet. 11Drfr att dom icke strax gr ver vad ont som gres, f mnniskors barn dristighet att gra det ont r, 12 eftersom syndaren hundra gnger kan gra vad ont r och likvl fr lnge leva. Dock vet jag ju att det skall g de gudfruktiga vl, drfr att de frukta Gud, 13men att det icke skall g den ogudaktige vl, och att hans dagar icke skola frlngas, ssom skuggan frlnges, eftersom han icke fruktar Gud. 14En ffnglighet som hnder hr p jorden r det att rttfrdiga finnas, vilka det gr ssom hade de gjort de ogudaktigas grningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det gr ssom hade de gjort de rttfrdigas grningar. Jag sade: Ocks detta r ffnglighet. 15S prisade jag d gldjen och fann att intet r bttre fr mnniskan under solen, n att hon ter ock dricker och r glad, s att detta fr flja henne vid hennes mda, under de livsdagar som Gud giver henne under solen. 16Nr jag vnde mitt hjrta till att frst vishet, och till att betrakta det besvr som man gr sig p jorden utan att f smn i sina gon, varken dag eller natt, 17d insg jag att det r s med alla Guds verk, att mnniskan icke frmr fatta vad som hnder under solen; ty huru mycket en mnniska n mdar sig fr att utforska det, fattar hon det nd icke. Och om ngon vis man tnker att han skall kunna frst det, s kommer han nd icke att kunna fatta det.
1

695

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 9 Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har skt prva allt detta, huru de rttfrdiga och de visa och deras verk ro i Guds vld. Varken om krlek eller hat kan en mnniska veta ngot frut; allt kan frest henne. 2Ja, allt kan vederfaras alla; det gr den rttfrdige ssom den ogudaktige, den gode och rene ssom den orene, den som offrar ssom den vilken icke offrar; den gode rknas lika med syndaren, den som svr bliver lik den som har frsyn fr att svrja. 3Ett elnde vid allt som hnder under solen r detta, att det gr alla lika. Drfr ro ock mnniskornas hjrtan fulla med ondska, och ofrnuft r i deras hjrtan, s lnge de leva; och sedan mste de ned bland de dda. 4 Fr den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju nnu ngot att hoppas; ty bttre r att vara en levande hund n ett dtt lejon. 5Och vl veta de som leva att de mste d, men de dda vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att vnta, utan deras minnelse r frgten. 6Bde deras krlek och deras hat och deras avund hava redan ntt sin nde, och aldrig ngonsin f de mer ngon del i vad som hnder under solen. 7Vlan, s t d ditt brd med gldje, och drick ditt vin med glatt hjrta, ty Gud har redan i frvg givit sitt bifall till vad du gr. 8Lt dina klder alltid vara vita, och lt aldrig olja fattas p ditt huvud. 9Njut livet med ngon kvinna som du lskar, s lnge de ffngliga livsdagar vara, som frlnas dig under solen, ja, under alla dina ffngliga dagar; ty detta r den del du fr i livet vid den mda som du gr dig under solen. 10Allt vad du frmr utrtta med din kraft m du ska utrtta; ty i ddsriket, dit du gr, kan man icke verka eller tnka, dr finnes ingen insikt eller vishet. 11Ytterligare sg jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i lpandet, icke av hjltarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de f sitt brd, icke av de kloka vad rikedom de frvrva, eller av de frstndiga vad ynnest de vinna, utan att allt fr dem beror av tid och lgenhet. 12Ty mnniskan knner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fngas i olycksntet, eller fglarna, vilka fastna i snaran. Ssom dessa, s snrjas ock mnniskornas barn p olyckans tid, nr ofrd pltsligt faller ver dem. 13Ocks detta sg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort: 14Det fanns en liten stad med f invnare, och mot den kom en stor konung och belgrade den och byggde stora blverk mot den. 15Men drinne fanns en fattig man som var vis; och denne rddade staden genom sin vishet. Dock, sedan tnkte ingen mnniska p denne fattige man. 16D sade jag: Vl r vishet bttre n styrka, men den fattiges vishet bliver icke fraktad, och hans ord varda icke hrda. Predikaren, 10 Kapitlet Levnadsregler och tnkesprk. 17 De vises ord, om de ock hras helt stilla, ro frmer n allt ropande av en drarnas verste. 18 Bttre r vishet n krigsredskap; ty en enda som felar kan frdrva mycket gott.
1

Chapter 10 Giftflugor vlla stank och jsning i salvoberedarens salva; s uppvger ett grand av drskap bde vishet och ra. 2Den vise har sitt hjrta t hger, men dren har sitt hjrta t vnster. 3Ja,
1

696

Swedish Bible

Anonymous

varhelst dren gr kommer hans frstnd till korta, och till alla sger han ifrn, att han r en dre. 4 Om hos en furste vrede uppstr mot dig, s hll dig dock stilla, ty saktmod gr stora synder ogjorda. 5 Ett elnde gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten: 6att drskap sttes p hga platser, medan frnmliga mn f sitta i frnedring. 7Jag har sett trlar frdas till hst och hvdingar f g till fots ssom trlar. 8Den som grver en grop, han faller sjlv dri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen. 9Den som vltrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara drvid. 10Om man icke slipar eggen, nr ett jrn har blivit sltt, s mste man anstrnga krafterna dess mer; och vishet r att gra allt p bsta stt. 11Om ormen fr stinga, innan han har blivit tjusad, s har besvrjaren intet gagn av sin konst. 12Med sin muns ord frvrvar den vise ynnest, men drens lppar frdrva honom sjlv. 13Begynnelsen p hans muns ord r drskap, och nden p hans tal r uselt ofrnuft. 14Och dren r rik p ord; dock vet ingen mnniska vad som skall ske; vem kan sga en mnniska vad som efter henne skall ske? 15 Drens mda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram. 16Ve dig, du land vars konung r ett barn, och vars furstar hlla mltid redan p morgonen! 17Vl dig, du land vars konung r en dling, och vars furstar hlla mltid i tillbrlig tid, med mttlighet, och icke fr att verlasta sig! 18Genom lttja frfalla husets bjlkar, och genom frsumlighet dryper det in i huset. 19Till sin frlustelse hller man gstabud, och vinet gr livet glatt; men penningen r det som frlnar alltsammans. 20Uttala ej ens i din tanke frbannelser ver en konung, och ej ens i din sovkammare frbannelser ver en rik man; ty himmelens fglar bra fram ditt tal, och de bevingade frkunna vad du har sagt.

Chapter 11 Snd ditt brd ver vattnet, ty i tidens lngd fr du det tillbaka. 2Dela vad du har i sju delar, ja, i tta, ty du vet icke vilken olycka som kan g ver landet. 3Om molnen ro fulla av regn, s tmma de ut det p jorden; och om ett trd faller omkull, det m falla mot sder eller mot norr, s ligger det p den plats dr det har fallit. 4En vindspejare fr aldrig s, och en molnspanare fr aldrig skrda. 5Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet frstr du Guds verk, hans som verkar alltsammans. 6S ut om morgonen din sd, och underlt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som r gagneligast, eller om det ena jmte det andra r bst. 7Och ljuset r ljuvligt, och det r gott fr gonen att f se solen. 8Ja, om en mnniska fr leva n s mnga r, s m hon vara glad under dem alla, men betnka, att eftersom mrkrets dagar bliva s mnga, r nd allt som hnder ffnglighet. Predikaren, 12 Kapitlet Ungdom och lderdom. Slutord. 9Gld dig, du yngling, din ungdom, och lt ditt hjrta unna dig frjd i din ungdomstid; ja, vandra de vgar ditt hjrta lyster och s, som det behagar dina gon. Men vet att Gud fr allt detta skall draga dig till doms. 10Ja, lt grmelse vika ur ditt hjrta, och hll plga borta frn din kropp. Ty ungdom och blomstring r ffnglighet.
697
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 12 S tnk d p din Skapare i din ungdomstid, frrn de onda dagarna komma och de r nalkas, om vilka du skall sga: Jag finner icke behag i dem; 2Ja, frrn solen bliver frmrkad, och dagsljuset och mnen och stjrnorna; fre den lder d molnen komma igen efter regnet, 3den tid d vktarna i huset darra och de starka mnnen krka sig; d malerskorna sitta ffnga, s f som de nu hava blivit, och skderskorna hava det mrkt i sina fnster; 4d drrarna t gatan stngas till, medan ljudet frn kvarnen frsvagas; d man str upp, nr fgeln begynner kvittra, och alla sngens trnor snka rsten; 5d man fruktar fr var backe och frskrckelser bo p vgarna; d mandeltrdet blommar och grshoppan slpar sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu d mnniskan skall fara till sin eviga boning och grtarna redan g och vnta p gatan; 6ja, frrn silversnret ryckes bort och den gyllene sklen sls snder, och frrn mbaret vid kllan krossas och hjulet sls snder och faller i brunnen 7och stoftet vnder ter till jorden, varifrn det har kommit, och anden vnder ter till Gud, som har givit den. 8Ffngligheters ffnglighet! sger Predikaren. Allt r ffnglighet! ---- 9Fr vrigt r att sga att Predikaren var en vis man, som ocks annars lrde folket insikt och vervgde och rannsakade; mnga ordsprk frfattade han. 10 Predikaren skte efter att finna vlbehagliga ord, sdant som med rtt kunde skrivas, och sdant som med sanning kunde sgas. 11De visas ord ro ssom uddar, och lika indrivna spikar ro deras tnkesprk. De ro gvor frn en och samma Herde. 12Och fr vrigt r utom detta att sga: Min son, lt varna dig! Ingen nde r p det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gr kroppen trtt. 13nden p talet, om vi vilja hra huvudsumman, r detta: Frukta Gud och hll hans bud, ty det hr alla mnniskor till. 14Ty Gud skall draga alla grningar till doms, nr han dmer allt vad frborgat r, evad det r gott eller ont.
1

Song of Solomon
Chapter 1 Sngernas sng av Salomo. 2Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din krlek r mer ljuv n vin. 3Ljuv r doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva r ditt namn; frdenskull hava trnorna dig kr. 4Drag mig med dig! Med hast vilja vi flja dig. Ja, konungen har frt mig in i sina gemak; Vi vilja frjdas och vara glada ver dig, vi vilja prisa din krlek hgre n vin; med rtta har man dig kr. ---- 5Svart r jag, dock r jag tck, I Jerusalems dttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tlt. 6Sen icke drp att jag r s svart, att solen har brnt mig s. Min moders sner blevo vreda p mig och satte mig till vingrdsvakterska; min egen vingrd kunde jag icke vakta. 7 Sg mig, du som min sjl har kr: Var fr du din hjord i bet? Var lter du den vila om middagen?
1

698

Swedish Bible

Anonymous

M jag slippa att g lik en vilsekommen kvinna vid dina vnners hjordar. 8Om du icke vet det, du sknaste bland kvinnor, s g blott stad i hjordens spr, och fr dina killingar i bet vid herdarnas tlt. ---- 9Vid ett sto i Faraos spann frliknar jag dig, min lskade. 10Dina kinder ro s tcka med sina kedjehngen, din hals med sina prlerader. 11Kedjehngen av guld vilja vi skaffa t dig med silverkulor p. 12Medan konungen hller sin fest, sprider min nardus sin doft. 13Min vn r fr mig ett myrragmme, som jag br i min barm. 14Min vn r fr mig en klase cyperblommor frn En-Gedis vingrdar. 15Vad du r skn, min lskade! Vad du r skn! Dina gon ro duvor. 16 Vad du r skn, min vn! Ja, ljuvlig r du, och grnskande r vrt vilolger. 17Bjlkarna i vr boning ro cedrar, och cypresser vr vggpanel.

Chapter 2 Jag r ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen. 2Ja, ssom en lilja bland trnen, s r min lskade bland jungfrur. 3Ssom ett ppeltrd bland vildmarkens trd, s r min vn bland ynglingar; ljuvligt r mig att sitta i dess skugga, och st r dess frukt fr min mun. 4I vinsalen har han frt mig in, och krleken r hans baner ver mig. 5Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med pplen; ty jag r sjuk av krlek. ---- 6Hans vnstra arm vilar under mitt huvud, och hans hgra omfamnar mig. 7Jag besvr eder, I Jerusalems dttrar, vid gaseller och hindar p marken: Oroen icke krleken, stren den icke, frrn den sjlv s vill. ---- 8Hr, dr r min vn! Ja, dr kommer han, springande ver bergen, hoppande fram p hjderna. 9Lik en gasell r min vn eller lik en ung hjort. Se, nu str han dr bakom vr vgg, han blickar in genom fnstret, han skdar genom gallret. 10Min vn begynner tala, han sger till mig: St upp, min lskade, du min skna, och kom hitut. 11Ty se, vintern r frbi, regntiden r frliden och har gtt sin kos. 12Blommorna visa sig p marken, tiden har kommit, d vintrden skras, och turturduvan lter hra sin rst i vrt land. 13Fikontrdets frukter begynna att mogna, vintrden st redan i blom, de sprida sin doft. St upp, min lskade, min skna, och kom hitut. 14Du min duva i bergsklyftan, i klippvggens gmsle, lt mig se ditt ansikte, lt mig hra din rst; ty din rst r s ljuv, och ditt ansikte r s tckt. ---15 Fngen rvarna t oss, de sm rvarna, vingrdarnas frdrvare, nu d vra vingrdar st i blom. ---- 16Min vn r min, och jag r hans, dr han fr sin hjord i bet ibland liljor. 17Till dess morgonvinden blser och skuggorna fly, m du strva omkring, lik en gasell, min vn, eller lik en ung hjort, p de kassiadoftande bergen.
1

Chapter 3 Dr jag lg p mitt lger om natten, skte jag honom som min sjl har kr; jag skte honom, men fann honom icke. 2Jag vill st upp och g omkring i staden, p gatorna och p torgen; jag
699
1

Swedish Bible

Anonymous

vill ska honom som min sjl har kr. Jag skte honom, men fann honom icke. 3Vktarna mtte mig, dr de gingo omkring i staden. Haven I sett honom som min sjl har kr? 4Knappt hade jag kommit frbi dem, s fann jag honom som min sjl har kr. Jag tog honom fatt, och jag slppte honom icke, frrn jag hade frt honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. ---5 Jag besvr eder, I Jerusalems dttrar, vid gaseller och hindar p marken: Oroen icke krleken, stren den icke, frrn den sjlv s vill. ---- 6Vem r hon som kommer hitupp frn knen ssom i stoder av rk, kringdoftad av myrra och rkelse och alla slags kpmannakryddor? 7Se, det r Salomos brstol! Sextio hjltar omgiva den, utvalda bland Israels hjltar. 8Alla bra de svrd och ro vl frfarna i strid. Var och en har sitt svrd vid sin lnd, till vrn mot nattens faror. 9En praktbr r det som konung Salomo har ltit gra t sig av virke frn Libanon. 10Dess sidostd ro gjorda av silver, ryggstdet av guld, stet belagt med purpurrtt tyg. Innantill r den prydd i krlek av Jerusalems dttrar. 11I Sions dttrar, gn ut och skden konung Salomo med lust, skden kransen som hans moder har krnt honom med p hans brllopsdag, p hans hjrtefrjds dag.

Chapter 4 Vad du r skn, min lskade, vad du r skn! Dina gon ro duvor, dr de skymta genom din slja. Ditt hr r likt en hjord av getter som strmma nedfr Gileads berg. 2Dina tnder likna en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam r ingen ibland dem. 3Ett rosenrtt snre likna dina lppar, och tck r din mun. Lik ett brustet granatpple r din kind, dr den skymtar genom din slja. 4Din hals r lik Davids torn, det vl befsta; tusen skldar hnga drp, hjltarnas alla skldar. 5Din barm r lik ett killingpar, tvillingar av en gasell, som g i bet ibland liljor. 6Till dess morgonvinden blser och skuggorna fly, vill jag g bort till myrraberget, till den rkelsedoftande hjden. 7Du r skn alltigenom, min lskade, p dig finnes ingen flck. ---- 8Kom med mig frn Libanon, min brud, kom med mig frn Libanon. Stig ned frn Amanas topp, frn toppen av Senir och Hermon, frn lejonens hemvist, frn pantrarnas berg. ---9 Du har tagit mitt hjrta, du min syster, min brud; du har tagit mitt hjrta med en enda blick, med en enda lnk av kedjan kring din hals. 10Huru skn r icke din krlek, du min syster, min brud! Huru ljuv r icke din krlek! Ja, mer ljuv n vin; och doften av dina salvor vergr all vllukt. 11 Av stma drypa dina lppar, min brud; din tunga gmmer honung och mjlk, och doften av dina klder r ssom Libanons doft. ---- 12En tillsluten lustgrd r min syster, min brud, en tillsluten brunn, en frseglad klla. 13Ssom en park av granattrd skjuter du upp, med de dlaste frukter, med cyperblommor och nardusplantor, 14med nardus och saffran, kalmus och kanel och rkelsetrd av alla slag, med myrra och aloe och de yppersta kryddor av alla slag. 15Ja, en klla i lustgrden r du, en brunn med friskt vatten och ett rinnande flde ifrn Libanon. 16Vakna upp, du nordanvind, och kom, du sunnanvind; bls genom min lustgrd, lt dess vllukt strmma ut. M min vn komma till sin lustgrd och ta dess dla frukter. 5:1. den elektroniska utgvan.
700
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 5 Ja, jag kommer till min lustgrd, du min syster, min brud; jag hmtar min myrra och mina vlluktande kryddor, jag ter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjlk. ---- ten, I kra, och dricken, ja, berusen eder av krlek. Hga Visan, 5 Kapitlet Bruden talar v. 2a, anfr brudgummens ord v. 2b och sitt svar v. 3, talar vidare v. 4--8. Jerusalems dttrar tala v. 9, bruden svarar och beskriver sin brudgum fr Jerusalems dttrar v. 10--16, Jerusalems dttrar frga v. 17, bruden svarar 6:1--2. 2Jag lg och sov, dock vakade mitt hjrta. Hr, d klappar min vn p drren: ppna fr mig, du min syster, min lskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud r fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar. 3Jag har lagt av mina klder; skulle jag nu ter taga dem p mig? Jag har tvagit mina ftter; skulle jag nu orena dem? 4Min vn rckte in sin hand genom luckan; d rrdes mitt hjrta ver honom. 5Jag stod upp fr att ppna fr min vn, och mina hnder drpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag. 6 S ppnade jag fr min vn, men min vn var borta och frsvunnen. Min sjl blev utom sig vid tanken p hans ord. Jag skte honom, men fann honom icke; jag ropade p honom, men han svarade mig icke. 7Vktarna mtte mig, dr de gingo omkring i staden, de slogo mig, de srade mig; de ryckte av mig min mantel, vktarna p murarna. 8Jag besvr eder, I Jerusalems dttrar, om I finnen min vn, s sgen -- ja, vad skolen I sga honom? Att jag r sjuk av krlek! 9Vad r d din vn frmer n andra vnner, du sknaste bland kvinnor? Vad r din vn frmer n andra vnner, eftersom du s besvr oss? 10Min vn r strlande vit och rd, hrlig framfr tio tusen. 11Hans huvud r finaste guld, hans lockar palmtrdsvippor, och svarta ssom korpen. 12Hans gon likna duvor invid vattenbckar, duvor som bada sig i mjlk och sitta invid brddfull rand. 13Hans kinder liknar vlluktrika blomstersngar, skrin med doftande kryddor. Hans lppar ro rda liljor; de drypa av flytande myrra. 14Hans hnder ro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja r formad av elfenben, vertckt med safirer. 15Hans ben ro pelare av vitaste marmor, som vila p fotstycken av finaste guld. Att se honom r ssom att se Libanon; sttlig r han ssom en ceder. 16Hans mun r idel stma, hela hans vsende r ljuvlighet. Sdan r min vn, ja, sdan r min lskade, I Jerusalems dttrar. 17Vart har han d gtt, din vn, du sknaste bland kvinnor? Vart har din vn tagit vgen? Lt oss hjlpa dig att ska honom. 6:1. 6:2. den elektroniska utgvan.
1

Chapter 6 Min vn har gtt ned till sin lustgrd, till sina vlluktrika blomstersngar, fr att lta sin hjord beta i lustgrdarna och fr att plocka liljor. 2Jag r min vns, och min vn r min, dr han fr sin hjord i bet ibland liljor. Hga Visan, 6 Kapitlet Brudgummen beskriver bruden v. 3--6. -Brudgummen jmfr sin brud med andra v. 7--8. -- Brudgummen talar om bruden och sig sjlv v. 9--11. 3Du r skn ssom Tirsa, min lskade, ljuvlig ssom Jerusalem, vervldigande ssom en
1

701

Swedish Bible

Anonymous

hrskara. 4Vnd bort ifrn mig dina gon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hr r likt en hjord av getter som strmma nedfr Gilead. 5Dina tnder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam r ingen ibland dem. 6Lik ett brustet granatpple r din kind, dr den skymtar genom din slja. ---- 7Sextio ro drottningarna, och ttio bihustrurna, och trnorna en otalig skara. 8Men en enda r hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. Nr jungfrur se henne, prisa de henne sll, drottningar och bihustrur hja hennes lov. ---- 9Vem r hon som dr blickar fram lik en morgonrodnad, skn ssom mnen, strlande ssom solen, vervldigande ssom en hrskara? 10Till valntslunden gick jag ned, fr att gldja mig t grnskan i dalen, fr att se om vintrden hade slagit ut, om granattrden hade ftt blommor. 11Ofrtnkt satte mig d min krlek upp p mitt furstefolks vagnar. Hga Visan, 7 Kapitlet Den dansande bruden beskrives 6:12--7:5. -- Brudgummen talar om sin krlek och om bruden v. 6--9a, bruden svarar v. 9b--10. -- Bruden talar v. 11--13. 12Vnd om, vnd om, du brud frn Sulem, vnd om, vnd om, s att vi f se p dig. Vad finnen I att se hos bruden frn Sulem, dr hon rr sig ssom i vapendans?

Chapter 7 Huru skna ro icke dina ftter i sina skor, du dla! Dina hfters rundning r ssom ett brstspnnes kupor, gjorda av en konstnrs hnder. 2Ditt skte r en rundad skl, m vinet aldrig fattas dri. Din midja r en vetehg, omhgnad av liljor. 3Din barm r lik ett killingpar, tvillingar av en gasell. 4Din hals liknar Elfenbenstornet, dina gon dammarna i Hesbon, vid Bat-Rabbimsporten. Din nsa r ssom Libanonstornet, som skdar ut mot Damaskus. 5Ditt huvud hjer sig ssom Karmel, och lockarna p ditt huvud hava purpurglans. En konung r fngad i deras snara. ---- 6Huru skn och huru ljuv r du icke, du krlek, s fljd av lust! 7Ja, din vxt r ssom ett palmtrds, och din barm liknar fruktklasar. 8Jag tnker: I det palmtrdet vill jag stiga upp, jag vill gripa tag i dess kvistar. M din barm d vara mig ssom vintrdets klasar och doften av din andedrkt ssom pplens doft 9och din mun ssom ljuvaste vin! Ja, ett vin som ltt glider ned i min vn och fuktar de slumrandes lppar. 10Jag r min vns, och till mig str hans tr. ---- 11Kom, min vn; lt oss g ut p landsbygden och stanna i byarna ver natten. 12Bittida m vi g till vingrdarna, fr att se om vintrden hava slagit ut, om knopparna hava ppnat sig, om granattrden hava ftt blommor. Dr vill jag giva min krlek t dig. 13Krlekspplena sprida sin doft, och vid vra drrar finnas alla slags dla frukter, bde nya och gamla; t dig, min vn, har jag frvarat dem.
1

Chapter 8

702

Swedish Bible

Anonymous

Ack att du vore ssom en min broder, ammad vid min moders brst! Om jag d mtte dig drute, s finge jag kyssa dig, och ingen skulle tnka illa om mig drfr. 2Jag finge d ledsaga dig, fra dig in i min moders hus, och du skulle undervisa mig; kryddat vin skulle jag giva dig att dricka, saft frn mitt granattrd. ---- 3Hans vnstra arm vilar under mitt huvud, och hans hgra omfamnar mig. 4Jag besvr eder, I Jerusalems dttrar: Oroen icke krleken, stren den icke, frrn den sjlv s vill. 5Vem r hon som kommer hitupp frn knen, stdd p sin vn? Dr under ppeltrdet vckte jag dig; dr var det som din moder hade ftt dig, dr fdde dig hon som gav dig livet. 6Hav mig ssom en signetring vid ditt hjrta, ssom en signetring p din arm. Ty krleken r stark ssom dden, dess trngtan obetvinglig ssom ddsriket; dess gld r ssom eldens gld, en HERRENS lga r den. 7De strsta vatten frm ej utslcka krleken, strmmar kunna icke frdrnka den. Om ngon ville giva alla godelar i sitt hus fr krleken, s skulle han nd bliva frsmdd. ---8 Vi hava en syster, en helt ung, som nnu icke har ngon barm. Vad skola vi gra med vr syster, nr tiden kommer, att man vill vinna henne? 9r hon en mur, s bygga vi p den ett krn av silver; men r hon en drr, s bomma vi fr den med en cederplanka. 10Jag r en mur, och min barm r ssom tornen drp; s blev jag i hans gon en kvinna som var ynnest vrd. ---- 11En vingrd gde Salomo i Baal-Hamon, den vingrden lmnade han t vktare; tusen siklar silver var kunde de hmta ur dess frukt. 12Men min vingrd, den har jag sjlv i min vrd. Du, Salomo, m taga dina tusen, och tv hundra m de f, som vakta dess frukt. ---- 13Du lustgrdarnas inbyggerska, vnnerna lyssna efter din rst; lt mig hra den. 14Skynda stad, min vn, lik en gasell eller lik en ung hjort, upp p de vlluktrika bergen.

Isaiah
Chapter 1 Detta r Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skdade angende Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid. 2Hren, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppftt och fostrat, men de hava avfallit frn mig. 3En oxe knner sin gare och en sna sin herres krubba, men Israel knner intet, mitt folk frstr intet. 4Ve dig, du syndiga slkte, du skuldbelastade folk, du ogrningsmns avfda, I vanartiga barn, som haven vergivit HERREN, fraktat Israels Helige och vikit bort ifrn honom! 5Var skall man mer sl eder, d I s fortgn i avfllighet? Hela huvudet r ju krankt, och hela hjrtat r sjukt. 6Ifrn fotbladet nda upp till huvudet finnes intet helt, blott srmrken och blnader och friska sr, icke utkramade eller frbundna eller lenade med olja. 7Edert land r en demark, edra stder ro uppbrnda i eld, edra krar bliva i eder syn frtrda av frmlingar; en delggelse r det, ssom dr frmlingar hava omstrtat allt. 8 Allenast dottern Sion str kvar dr, ssom en hydda i en vingrd, ssom ett vaktskjul p ett gurkflt,
1

703

Swedish Bible

Anonymous

ssom en insprrad stad. 9Om HERREN Sebaot icke hade lmnat en liten terstod kvar t oss, d vore vi ssom Sodom, vi vore Gomorra lika. 10Hren HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till vr Guds lag, du Gomorra-folk. 11Vad skall jag med edra mnga slaktoffer? sger HERREN. Jag r mtt p brnnoffer av vdurar och p gdkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag. 12Nr I kommen fr att trda fram infr mitt ansikte, vem begr d av eder det, att mina frgrdar trampas ned? 13Bren ej vidare fram ffngliga spisoffer; ngan av dem r en styggelse fr mig. Nymnader och sabbater och utlysta fester, ondska i frening med hgtidsfrsamlingar, sdant kan jag icke lida. 14Edra nymnader och hgtider hatar min sjl; de hava blivit mig en brda, jag orkar ej bra den. 15Ja, huru I n utrcken edra hnder, s gmmer jag mina gon fr eder, och om I n mycket bedjen, s hr jag icke drp. Edra hnder ro fulla av blod; 16tvn eder d, och renen eder. Skaffen edert onda vsende bort ifrn mina gon. Hren upp att gra, vad ont r. 17Lren att gra vad gott r, faren efter det rtt r, visen frtryckaren p bttre vgar, skaffen den faderlse rtt, utfren nkans sak. 18Kom, lt oss g till rtta med varandra, sger HERREN. Om edra synder n ro blodrda, s kunna de bliva snvita, och om de ro rda ssom scharlakan, s kunna de bliva ssom vit ull. 19Om I ren villiga att hra, skolen I f ta av landets goda. 20Men ren I ovilliga och genstrviga, skolen I frtras av svrd; ty s har HERRENS mun talat. 21Huru har hon icke blivit en skka, den trogna staden! Den var full av rtt, rttfrdighet bodde drinne, men nu bo dr mrdare. 22Ditt silver har blivit slagg, ditt dla vin r utsptt med vatten. 23Dina styresmn ro upprorsmn och tjuvars stallbrder. Alla lskar de mutor och fara efter vinning. Den faderlse skaffa de icke rtt, och nkans sak kommer icke infr dem. 24Drfr sger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill slcka min harm p mina ovnner och hmnas p mina fiender. 25Jag vill vnda min hand emot dig och bortrensa ditt slagg ssom med lutsalt och skaffa bort all din odla malm. 26Jag vill ter giva dig sdana domare som tillfrne, och sdana rdsherrar som du frut gde. Drefter skall du kallas rttfrdighetens stad, en trogen stad. 27Sion skall genom rtt bliva frlossad och dess omvnda genom rttfrdighet. 28Men frdrv skall drabba alla vertrdare och syndare, och de som vergiva HERREN, de skola frgs. 29 Ja, de skola komma p skam med de terebinter som voro eder frjd; och I skolen f blygas ver de lustgrdar som I haden s kra. 30Ty I skolen bliva ssom en terebint med vissnade lv och varda lika en lustgrd utan ngot vatten. 31Och de vldige skola varda ssom blr, och deras verk ssom en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna slcka.

Chapter 2 Detta r vad Jesaja, Amos' son, skdade angende Juda och Jerusalem. 2Och det skall ske i kommande dagar att det berg dr HERRENS hus r skall st dr fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphjt ver andra hjder; och alla hednafolk skola strmma dit, 3ja, mnga folk skola g stad och skola sga: Upp, lt oss draga stad till HERRENS berg, upp till Jakobs
704
1

Swedish Bible

Anonymous

Guds hus, fr att han m undervisa oss om sina vgar, s att vi kunna vandra p hans stigar. Ty frn Sion skall lag utg, och HERRENS ord frn Jerusalem. 4Och han skall dma mellan hednafolken och skipa rtt t mnga folk. D skola de smida sina svrd till plogbillar och sina spjut till vingrdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svrd mot varandra och icke mer lra sig att strida. 5 I av Jakobs hus, kommen, ltom oss vandra i HERRENS ljus. 6Ty du har frskjutit ditt folk, Jakobs hus, drfr att de ro fulla av sterlandets vsende och va teckentyderi ssom filisterna; ja, med frmlingar frbinda de sig. 7Deras land r fullt av silver och guld, och p deras skatter r ingen nde; deras land r fullt av hstar, och p deras vagnar r ingen nde; 8deras land r ock fullt av avgudar, och sina egna hnders verk tillbedja de, det som deras fingrar hava gjort. 9Drfr bliva mnniskorna nedbjda och mnnen dmjukade; du kan icke frlta dem. 10Fly in i klippan, och gm dig i jorden, fr HERRENS fruktansvrda makt och fr hans hga majestt. 11Ty mnniskornas hgmodiga gon skola bliva dmjukade, och mnnens vermod skall bliva nedbjt, och HERREN allena skall vara hg p den dagen. 12Ty en dag har HERREN Sebaot bestmt, som skall komma ver allt stolt och vermodigt och ver allt som r upphjt, och det skall bliva dmjukat, 13ja, ver alla Libanons cedrar, de hga och stolta, och ver alla Basans ekar; 14ver alla hga berg och alla stolta hjder, 15ver alla hga torn och alla fasta murar, 16ver alla Tarsis-skepp, ja, ver allt som r sknt att skda. 17Och mnniskornas hgmod skall bliva nedbjt och mnnens vermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara hg p den dagen. 18Men avgudarna skola alldeles frgs. 19Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordhlor, fr HERRENS fruktansvrda makt och fr hans hga majestt, nr han str upp fr att frskrcka jorden. 20P den dagen skola mnniskorna kasta bort t mullvadar och fldermss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de hava gjort t sig fr att tillbedja. 21Ja, de skola fly in i klipprmnor och in i bergsklyftor, fr HERRENS fruktansvrda makt och fr hans hga majestt, nr han str upp fr att frskrcka jorden. 22S frliten eder nu ej mer p mnniskor, i vilkas nsa r allenast en flkt; ty huru ringa ro icke de att akta!

Chapter 3 Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrn Jerusalem och Juda allt slags std och uppehlle -- all mat till uppehlle och all dryck till uppehlle -- 2hjltar och krigsmn, domare och profeter, spmn och ldste, 3underhvitsmn och hgtuppsatta mn, rdsherrar och sljdkunnigt folk och mn som ro frfarna i besvrjelsekonst. 4Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt sjlvsvld skall f rda ver dem. 5Av folket skall den ene frtrycka den andre, var och en sin nsta; den unge skall stta sig upp mot den gamle, den ringe mot den hgt ansedde. 6 Nr d s sker, att ngon fattar tag i en annan i hans faders hus och sger: Du ger en mantel, du skall bliva vr styresman; tag du hand om detta vacklande rike -- 7d skall denne svara och sga: Jag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken brd eller mantel. Mig skolen I icke stta till
705
1

Swedish Bible

Anonymous

styresman ver folket. 8Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, d de nu med sitt tal och sina grningar st emot HERREN och ro genstrviga mot hans hrlighets blickar. 9Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och dlja dem icke. Ve ver deras sjlar, ty sjlva hava de berett sig olycka! 10Om den rttfrdige mn I tnka att det skall g honom vl, ty sdana skola ta sina grningars frukt. 11Men ve ver den ogudaktige! Honom skall det g illa, ty efter hans grningar skall hans vedergllning bliva. 12Mitt folks behrskare r ett barn, och kvinnor rda ver det. Mitt folk, dina ledare fra dig vilse och frdrva den vg, som du skulle g. 13Men HERREN str redo att g till rtta, han trder fram fr att dma folken; 14HERREN vill g till doms med sitt folks ldste och med dess furstar. I haven skvlat vingrden; rov frn de fattiga r i edra hus. 15Huru kunnen I s krossa mitt folk och sndermala de fattiga? S sger Herren, HERREN Sebaot. 16Och HERREN sger: Eftersom Sions dttrar ro s hgmodiga, och g med rak hals och spela med gonen, och g dr och trippa och pingla med sina fotringar, 17drfr skall Herren lta Sions dttrars hjssor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd. 18P den dagen skall Herren taga bort all deras stt: fotringar, pannband och halsprydnader, 19rhngen, armband och sljor, 20huvudprydnader, fotstegskedjor, grdlar, luktflaskor och amuletter, 21fingerringar och nsringar, 22hgtidsdrkter, kpor, mantlar och pungar, 23 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor. 24Och dr skall vara stank i stllet fr vllukt, rep i stllet fr blte, skalligt huvud i stllet fr krusat hr, hlje av scktyg i stllet fr hgtidsmantel, mrken av brnnjrn i stllet fr sknhet. 25Dina mn skola falla fr svrd och dina hjltar i krig: 26 hennes portar skola klaga och srja, och vergiven skall hon sitta p marken. 4:1. elektroniska utgvan.

Chapter 4 Och p den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och sga: Vi vilja sjlva fda oss och sjlva klda oss; lt oss allenast f bra ditt namn, och tag s bort vr smlek. Jesaja, 4 Kapitlet Det renade Sions hrlighet och trygghet. 2P den tiden skall det som HERREN lter vxa bliva till prydnad och hrlighet, och vad landet alstrar bliva till bermmelse och ra, fr den rddade skaran i Israel. 3Och det skall ske att den som lmnas vrig i Sion och den som bliver kvar i Jerusalem, han skall d kallas helig, var och en som r upptecknad till liv i Jerusalem -- 4nr en gng Herren har avtvtt Sions dttrars orenlighet och bortskljt ur Jerusalem dess blodskulder genom rttens och reningens ande. 5Och HERREN skall ver hela Sions bergs omrde och ver dess hgtidsskaror skapa en molnsky och en rk om dagen, och skenet av en lgande eld om natten; ty ett beskrmande tckelse skall vila ver all dess hrlighet. 6Och ett skygd skall vara drver till skugga under dagens hetta, och till en tillflykt och ett vrn mot strtskurar och regn.
1

706

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 5 Jag vill sjunga om min vn, min vns sng om hans vingrd. Min vn hade en vingrd p en brdig bergskulle. 2Och han hackade upp den och rensade den frn stenar och planterade dr dla vintrd; han byggde ett vakttorn drinne, han hgg ock ut ett presskar dri. S vntade han att den skulle bra kta druvor, men den bar vilddruvor. 3Och nu, I Jerusalems invnare och I Juda mn, fllen nu eder dom mellan mig och min vingrd. 4Vad kunde mer gras fr min vingrd, n vad jag har gjort fr den? Varfr bar den d vilddruvor, nr jag vntade att den skulle bra kta druvor? 5 S vill jag nu kungra fr eder vad jag skall gra med min vingrd: Jag skall taga bort dess hgnad, och den skall givas till skvling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad. 6 Jag skall i grund frdrva den, ingen skall skra den eller grva dri. Den skall fyllas med tistel och trne; och molnen skall jag frbjuda att snda ned regn p den. 7Ty HERREN Sebaots vingrd, det r Israels hus; och Juda folk r hans lsklingsplantering. Men nr han vntade laglydnad, d fann han lagbrott, och nr han vntade rttfrdighet, fann han skriande orttfrdighet. -- 8Ve eder som lggen hus till hus och fogen ker till ker, intill dess att rum ej mer finnes och I ren de enda som bo i landet! 9Frn HERREN Sebaot ljuder det s i mina ron: Sannerligen, de mnga husen skola bliva de; huru stora och skna de n ro, skola de bliva tomma p invnare. 10Ty en vingrd p tio plogland skall giva allenast ett batmtt, och en homers utsde skall giva blott en efa. 11Ve dem som st bittida upp fr att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten fr att upphetta sig med vin! 12Harpor och psaltare, pukor och fljter och vin hava de vid sina dryckeslag, men p HERRENS grningar akta de icke, p hans hnders verk se de icke. 13Drfr skall mitt folk ofrtnkt fras bort i fngenskap; dess dlingar skola lida hunger och dess larmande skaror frsmkta av trst. 14Ja, drfr sprrar ddsriket upp sitt gap, det ppnar sina kftar utan allt mtt, och stadens yperste mste fara ditned, jmte dess larmande och sorlande skaror, envar som frjdar sig drinne. 15S bliva mnniskorna nedbjda och mnnen dmjukade, ja, dmjukade varda de hgmodigas gon. 16Men HERREN Sebaot bliver hg genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom rttfrdighet. 17Och lamm g dr i bet ssom p sin egen mark, och p de rikas detomter ska vandrande herdar sin fda. 18Ve dem som draga fram missgrningsstraff med lgnens tg och syndastraff ssom med vagnslinor, 19dem som sga: M han hasta, m han skynda med sitt verk, s att vi f se det; m det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, s att vi frnimma det! 20Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som gra mrker till ljus, och ljus till mrker, dem som gra surt till stt, och stt till surt! 21Ve dem som ro visa i sina egna gon och hlla sig sjlva fr kloka! 22Ve dem som ro hjltar i att dricka vin och som ro tappra i att blanda starka drycker, 23dem som giva den skyldige rtt fr mutors skull, men berva den oskyldige vad som r hans rtt! 24Drfr, ssom eldsflamman frtr str, och ssom halm sjunker tillsammans i lgan, s skall deras rot frruttna, och deras lv skola flyga bort ssom stoft, eftersom de frkastade HERREN Sebaots lag och fraktade Israels Heliges ord. 25Drfr har HERRENS vrede upptnts mot hans folk, och han utrcker sin hand emot det och slr det, s att
707
1

Swedish Bible

Anonymous

bergen darra, och s att dda kroppar ligga ssom orenlighet p gatorna. Vid allt detta vnder hans vrede icke ter, hans hand r nnu utrckt. 26Och han reser upp ett baner fr hednafolken i fjrran, och lockar p dem att de skola komma frn jordens nda; och se, snart och med hast komma de dit. 27 Ingen finnes bland dem, som r trtt, ingen som r stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen smn; p ingen lossnar bltet omkring hans lnder, och fr ingen brister en skorem snder. 28Deras pilar ro skarpa, och deras bgar ro alla spnda; deras hstars hovar ro ssom av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden. 29Deras skriande r ssom en lejoninnas; de skria ssom unga lejon, rytande gripa de sitt rov och bra bort det, och ingen finnes, som rddar. 30Ett rytande ver folket hres p den dagen, likt rytandet av ett hav; och skdar man ned p jorden, se, d r dr mrker och nd, och ljuset r frmrkat genom tcken.

Chapter 6 I det r d konung Ussia dog sg jag Herren sitta p en hg och upphjd tron, och slpet p hans mantel uppfyllde templet. 2Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med tv betckte de sina ansikten, med tv betckte de sina ftter, och med tv flgo de. 3Och den ene ropade till den andre och sade: Helig, helig, helig r HERREN Sebaot; hela jorden r full av hans hrlighet. 4Och drrtrsklarnas fsten darrade, nr ropet ljd; och huset blev uppfyllt av rk. 5 D sade jag: Ve mig, jag frgs! Ty jag har orena lppar, och jag bor ibland ett folk som har orena lppar, och mina gon hava sett Konungen, HERREN Sebaot. 6Men en av seraferna flg fram till mig, och han hade i sin hand ett gldande kol, som han med en tng hade tagit p altaret. 7 Och han rrde drmed vid min mun. Drefter sade han: Se, d nu detta har rrt vid dina lppar, har din missgrning blivit tagen ifrn dig, och din synd r frsonad. 8Och jag hrde Herren tala, och han sade: Vem skall jag snda, och vem vill vara vr budbrare? Och jag sade: Se, hr r jag, snd mig. 9D sade han: G stad och sg till detta folk: 'Hren alltjmt, men frstn intet; sen alltjmt, men frnimmen intet'. 10Frstocka detta folks hjrta, och tillslut dess ron, och frblinda dess gon, s att det icke kan se med sina gon, eller hra med sina ron, eller frst med sitt hjrta, och omvnda sig och bliva helat. 11Men jag sade: Fr huru lng tid, Herre? Han svarade: Till dess att stderna bliva de och utan ngon invnare, och husen utan folk, och till dess att flten ligga de och frhrjade. 12Och nr HERREN har frt folket bort i fjrran och dsligheten bliver stor i landet, 13och allenast en tiondedel nnu r kvar dri, d skall denna ytterligare frdas ssom en terebint eller en ek av vilken en stubbe har lmnats kvar, nr den flldes. Den stubben skall vara en helig sd.
1

Chapter 7

708

Swedish Bible

Anonymous

Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid hnde sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, drogo upp mot Jerusalem fr att ervra det (vilket de likvl icke frmdde gra). 2Och nr det blev berttat fr Davids hus att aramerna hade lgrat sig i Efraim, d sklvde hans och hans folks hjrtan, ssom skogens trd sklva fr vinden. 3Men HERREN sade till Jesaja: G stad med din son Sear-Jasub och mt Ahas vid ndan av vre dammens vattenledning, p vgen till Valkarfltet, 4och sg till honom: Tag dig till vara och hll dig stilla; frukta icke och var icke frsagd i ditt hjrta fr dessa tv rykande brandstumpar, fr Resin med aramerna och fr Remaljas son, i deras frgrymmelse. 5Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda planer mot dig och sagt: 6'Vi vilja draga upp mot Juda och sl det med skrck och ervra det t oss och gra Tabals son till konung dr', 7drfr sger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall icke ske. 8Ty Damaskus r Arams huvud, och Resin r Damaskus' huvud; och om sextiofem r skall Efraim vara krossat, s att det icke mer r ett folk. 9 Och Samaria r Efraims huvud, och Remaljas son r Samarias huvud. Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro. 10Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade: 11Begr ett tecken frn HERREN, din Gud; du m begra det vare sig nedifrn djupet eller uppifrn hjden. 12Men Ahas svarade: Jag begr intet, jag vill icke fresta HERREN. 13D sade han: S hren d, I av Davids hus: r det eder icke nog att I stten mnniskors tlamod p prov? Viljen I ock prva min Guds tlamod? 14S skall d Herren sjlv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och fda en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel. 15Grddmjlk och honung skall bliva hans mat inemot den tid d han frstr att frkasta vad ont r och utvlja vad gott r. 16Ty innan gossen frstr att frkasta vad ont r och utvlja vad gott r, skall det land fr vars bda konungar du gruvar dig vara de. 17Och ver dig och ver ditt folk och ver din faders hus skall HERREN lta dagar komma, sdana som icke hava kommit allt ifrn den tid d Efraim skilde sig frn Juda: konungen i Assyrien. 18Ty p den tiden skall HERREN locka p flugorna lngst borta vid Egyptens strmmar och p bisvrmarna i Assyriens land; 19och de skola komma och sl ned, alla tillhopa, i bergsdlder och stenklyftor, i alla trnsnr och p alla betesmarker. 20P den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas p andra sidan floden -- nmligen med konungen i Assyrien -- raka av allt hr bde p huvudet och nedtill; ja, ocks skgget skall den taga bort. 21P den tiden skall en kviga och tv tackor vara vad en man fder upp. 22Men han skall f mjlk i sdan myckenhet att han kan leva av grddmjlk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av grddmjlk och honung. 23Och det skall ske p den tiden, att dr nu tusen vintrd st, vrda tusen siklar silver, dr skall verallt vxa tistel och trne. 24Med pilar och bge skall man g dit, ty hela landet skall vara tistel och trne. 25Och alla de berg dr man nu arbetar med hackan, dem skall man ej mer betrda, av fruktan fr tistel och trne; de skola bliva platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av fr.

709

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 8 Och HERREN sade till mig: Tag dig en stor tavla och skriv p den med tydlig stil Maher-salal Has-bas. 2Och jag vill taga mig plitliga vittnen: prsten Uria och Sakarja, Jeberekjas son. 3Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och fdde en son. Och HERREN sade till mig: Giv honom namnet Maher-salal Has-bas. 4Ty frrn gossen kan sga 'fader' och 'moder' skall man bra Damaskus' skatter och byte frn Samaria fram fr konungen i Assyrien. 5Och HERREN talade vidare till mig och sade: 6Eftersom detta folk fraktar Siloas vatten, som flyter s stilla, och har sin frjd med Resin och Remaljas son, 7se, drfr skall HERREN lta komma ver dem flodens vatten, de vldiga och stora, nmligen konungen i Assyrien med all hans hrlighet. Och den skall stiga ver alla sina brddar och g ver alla sina strnder. 8Den skall trnga fram i Juda, svmma ver och utbreda sig och rcka nda upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall den uppfylla ditt land, Immanuel, s vitt det r. 9Rasen, I folk; I skolen dock krossas. Lyssnen, alla I fjrran lnder. Rusten eder; I skolen dock krossas. Ja, rusten eder; I skolen dock krossas. 10 Gren upp planer; de varda dock om intet. Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas. Ty Gud r med oss. 11Ty s sade HERREN till mig, nr hans hand kom ver mig med makt och han varnade mig fr att vandra p detta folks vg: 12I skolen icke kalla fr sammansvrjning allt vad detta folk kallar sammansvrjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke frskrckas drfr. 13 Nej, HERREN Sebaot skolen I hlla helig; honom skolen I frukta, och fr honom skolen I frskrckas. 14S skall han varda fr eder ngot heligt; men fr de tv Israels hus skall han bliva en sttesten och en klippa till fall och fr Jerusalems invnare en snara och ett giller. 15Mnga av dem skola stupa drp, de skola falla och krossas, de skola snrjas och varda fngade. 16Lgg vittnesbrdet ombundet och lagen frseglad i mina lrjungars hjrtan. 17S vill jag frbida HERREN, d han nu dljer sitt ansikte fr Jakobs hus; jag vill vnta efter honom. 18Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi ro tecken och frebilder i Israel, frn HERREN Sebaot, som bor p Sions berg. 19Och nr man sger till eder: Frgen andebesvrjare och spmn, dem som viska och mumla, s svaren: Skall icke ett folk frga sin Gud? Skall man frga de dda fr de levande? 20 Nej, hllen eder till lagen, till vittnesbrdet! S skola frvisso en gng de ndgas mana, fr vilka nu ingen morgonrodnad finnes. 21De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i sin hunger skola de frbittras och skola frbanna sin konung och sin Gud. Och de skola vnda blicken uppt, de skola ock skda ned p jorden; 22men se, dr r nd och mrker och natt av ngest. Ja, tjockt mrker r de frdrivnas liv.
1

Chapter 9 Dock, natt skall icke frbliva dr nu ngest rder. I den frgngna tiden har har han ltit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han lta det komma till ra,
710
1

Swedish Bible

Anonymous

trakten utmed Havsvgen, landet p andra sidan Jordan, hedningarnas omrde. 2Det folk som vandrar i mrkret skall se ett stort ljus; ja, ver dem som bo i ddsskuggans land skall ett ljus skina klart. 3Du skall gra folket talrikt, du skall gra dess gldje stor; infr dig skola de gldja sig, ssom man gldes under skrdetiden, ssom man frjdar sig, nr man utskiftar byte. 4Ty du skall bryta snder deras brdors ok och deras skuldrors gissel och deras plgares stav, likasom i Midjans tid. 5Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som slades i blod, allt sdant skall brnnas upp och frtras av eld. 6Ty ett barn varder oss ftt, en son bliver oss given, och p hans skuldror skall herradmet vila; och hans namn skall vara: Underbar i rd, Vldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. 7S skall herradmet varda stort och friden utan nde ver Davids tron och ver hans rike; s skall det befstas och stdjas med rtt och rttfrdighet, frn nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitlskan skall gra detta. 8Ett ord snder Herren mot Jakob, och det slr ned i Israel, 9och allt folket fr frnimma det, Efraim och Samarias invnare, de som sga i sitt vermod och i sitt hjrtas stolthet: 10Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullbrsfikontrd har man huggit ned, men cedertrd stta vi i deras stlle. 11Och HERREN uppreser mot dem Resins ovnner och uppeggar deras fiender, 12aramerna frn den ena sidan och filisterna frn den andra, och de ta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta vnder hans vrede icke ter, hans hand r nnu utrckt. 13Men folket vnder ej ter till honom som slr dem; Herren Sebaot ska de icke. 14Drfr avhugger HERREN p Israel bde huvud och svans, han hugger av bde palmtopp och svstr, allt p en dag -- 15de ldste och hgst uppsatte de ro huvudet, och profeterna, de falska vgvisarna, de ro svansen. 16Ty detta folks ledare fra det vilse, och de som lta leda sig g i frdrvet. 17Drfr kan Herren icke gldja sig ver dess unga mn, ej heller hava frbarmande med dess faderlsa och nkor; ty de ro allasammans gudlsa ogrningsmn, och var mun talar drskap. Vid allt detta vnder hans vrede icke ter, hans hand r nnu utrckt. 18Ty ogudaktigheten frbrnner ssom en eld, den frtr tistel och trne; den tnder p den tjocka skogen, s att den gr upp i hga virvlar av rk. 19Genom HERREN Sebaots frgrymmelse har landet rkat i brand, och folket r likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre. 20Man river t sig till hger och frbliver dock hungrig, man tager fr sig till vnster och bliver dock ej mtt; envar ter kttet p sin egen arm: 21Manasse ter Efraim, och Efraim Manasse, och bda tillhopa vnda sig mot Juda. Vid allt detta vnder hans vrede icke ter, hans hand r nnu utrckt.

Chapter 10 Ve eder som stadgen orttfrdiga stadgar! I skriven, men vldslagar skriven I 2fr att vrnga de ringas sak och berva de fattiga i mitt folk deras rtt, fr att gra nkor till edert byte och plundra de faderlsa. 3Vad viljen I gra p hemskelsens dag, nr ovdret kommer fjrran ifrn? Till vem viljen I fly fr att f hjlp, och var viljen I lmna edra skatter i frvar? 4Om man ej bjer kn ssom fnge, s mste man falla bland de drpta. Vid allt detta vnder hans vrede icke ter, hans hand r
711
1

Swedish Bible

Anonymous

nnu utrckt. 5Ve ver Assur, min vredes ris, som br min ogunst ssom en stav i sin hand! 6Mot ett gudlst folk snder jag honom, och mot min frgrymmelses folk bjuder jag honom g, fr att taga rov och gra byte, och fr att nedtrampa det ssom orenlighet p gatorna. 7Men s menar icke han, och i sitt hjrta tnker han ej s, utan hans hjrta str efter att frgra och efter att utrota folk i mngd. 8Han sger: ro mina hvdingar ej allasammans konungar? 9Har det icke gtt Kalno ssom Karkemis, och Hamat ssom Arpad, och Samaria ssom Damaskus? 10D min hand har trffat de andra gudarnas riken, vilkas belten voro frmer n Jerusalems och Samarias, 11skulle jag d ej kunna gra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar? 12Men nr Herren har fullbordat allt sitt verk p Sions berg och i Jerusalem, d skall jag hemska den assyriske konungens hjrtas hgmodsfrukt och hans stolta gons frhvelse. 13Ty han sger: Med min hands kraft har jag utfrt detta och genom min vishet, ty jag har frstnd. Jag flyttade folkens grnser, deras frrd utplundrade jag, och i min vldighet sttte jag hrskarna frn tronen. 14Och min hand grep efter folkens skatter ssom efter fgelnsten, och ssom man samlar vergivna gg, s samlade jag jordens alla lnder; ingen fanns, som rrde vingen eller ppnade nbben till ngot ljud. 15Skall d yxan bermma sig mot honom som hugger med den, eller sgen frhva sig mot honom som stter den i rrelse? Som om kppen satte i rrelse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock r frmer n ett stycke tr! 16S skall d Herren, HERREN Sebaot snda trande sjukdom i hans feta kropp, och under hans hrlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld. 17Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en lga, och den skall brnna upp och frtra dess trnen och dess tistlar, allt p en dag. 18Och p hans skogars och parkers hrlighet skall han alldeles gra en nde; det skall vara, ssom nr en sjuk tres bort. 19De trd som bliva kvar i hans skog skola vara ltt rknade; ett barn skall kunna teckna upp dem. 20P den tiden skall kvarlevan av Israel och den rddade skaran av Jakobs hus ej vidare stdja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stdja sig vid HERREN, Israels Helige. 21En kvarleva skall omvnda sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den vldige. 22Ty om n ditt folk, Israel, vore ssom sanden i havet, s skall dock allenast en kvarleva dr omvnda sig. Frdelsen r oryggligt besluten, den kommer med rttfrdighet ssom en flod. 23Ty frstring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot lta komma ver hela jorden. 24Drfr sger Herren, HERREN Sebaot s: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, fr Assur, nr han slr dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, ssom man gjorde i Egypten. 25Ty nnu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en nde, och min vrede skall vnda sig till deras frdrv. 26Och HERREN Sebaot skall svnga sitt gissel ver dem, ssom nr han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han rckte ut ver havet, skall han ter upplyfta, ssom han gjorde i Egypten. 27P den tiden skall hans brda tagas bort ifrn din skuldra och hans ok ifrn din hals, ty oket skall brista snder fr fetmas skull. 28Han kommer ver Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas lmnar han sin tross. 29 De draga fram ver passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama bvar; Sauls Gibea flyr. 30Ropa hgt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot! 31Madmena flyktar; Gebims invnare brga sitt gods. 32nnu samma dag str han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot

712

Swedish Bible

Anonymous

Jerusalems hjd. 33Men se, d avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med frskrckande makt; de resliga stammarna ligga fllda, de hga trden strta ned. 34Den tjocka skogen nedhugges med jrnet; Libanons skogar falla fr den vldige. kvarleva skall omvnda sig.

Chapter 11 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en telning frn dess rtter skall bra frukt. 2Och p honom skall HERRENS Ande vila, vishets och frstnds Ande, rds och starkhets Ande, HERRENS kunskaps och fruktans Ande. 3Han skall hava sitt vlbehag i HERRENS fruktan; och han skall icke dma efter som gonen se eller skipa lag efter som ronen hra. 4Utan med rttfrdighet skall han dma de arma och med rttvisa skipa lag t de dmjuka p jorden. Och han skall sl jorden med sin muns stav, och med sina lppars anda dda de ogudaktiga. 5Rttfrdighet skall vara bltet omkring hans lnder och trofasthet bltet omkring hans hfter. 6D skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gdboskap skola smjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. 7Kor och bjrnar skola g och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola ta halm likasom oxar. 8Ett spenabarn skall leka invid en huggorms hl och ett avvant barn strcka ut sin hand efter basiliskens ga. 9 Ingenstdes p mitt heliga berg skall man d gra vad ont och frdrvligt r, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet r fyllt av vattnet. 10Och det skall ske p den tiden att hednafolken skola ska telningen frn Isais rot, dr han str ssom ett baner fr folken; och hans boning skall vara idel hrlighet. 11Och HERREN skall p den tiden nnu en gng rcka ut sin hand, fr att frvrva t sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit rddat frn Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear, Hamat och havslnderna. 12Och han skall resa upp ett baner fr hednafolken och samla Israels frdrivna mn; och Juda frskingrade kvinnor skall han hmta tillhopa frn jordens fyra hrn. 13D skall Efraims avund upphra och Juda ovnskap bliva utrotad; Efraim skall ej hysa avund mot Juda, och Juda icke ovnskap mot Efraim. 14Men ssom rovfglar skola de sl ned p filisternas skuldra vsterut, tillsammans skola de taga byte av sterlnningarna; Edom och Moab skola gripas av deras hand, och Ammons barn skola bliva dem hrsamma. 15Och HERREN skall giva till spillo Egyptens havsvik och lyfta sin hand mot floden i frgrymmelse; och han skall klyva den i sju bckar och gra s, att man torrskodd kan g drver. 16 S skall dr bliva en banad vg fr den kvarleva av hans folk, som har blivit rddad frn Assur, likasom det var fr Israel p den dag d de drogo upp ur Egyptens land.
1

Chapter 12

713

Swedish Bible

Anonymous

P den tiden skall du sga: Jag tackar dig, HERRE, ty vl var du vred p mig, men din vrede har upphrt, och du trstar mig. 2Se, Gud r min frlsning, jag r trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN r min starkhet och min lovsng, och han blev mig till frlsning. 3Och I skolen sa vatten med frjd ur frlsningens kllor 4och skolen sga p den tiden: Tacken HERREN, kallen hans namn, gren hans grningar kunniga bland folken; frtljen att hans namn r hgt. 5Lovsjungen HERREN, ty han har gjort hrliga ting; detta vare kunnigt ver hela jorden. 6Ropen av frjd och jublen, I Sions invnare, ty Israels Helige r stor bland eder.

Chapter 13 Detta r en utsaga om Babel, vad som uppenbarades fr Jesaja, Amos' son. 2Resen upp ett baner p ett kalt berg, ropen hgt till dem; viften med handen att de m draga in genom de mktiges portar. 3Jag sjlv har bdat upp mina invigda, ja, kallat mina hjltar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar. 4Hr, det larmar p bergen ssom av ett stort folk. Hr, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot mnstrar sin krigarskara. 5Ifrn fjrran land komma de, ifrn himmelens nda, HERREN och hans vredes redskap, fr att frdrva hela jorden. 6Jmren eder, ty nra r HERRENS dag; ssom vld frn den Allsvldige kommer den. 7Drfr sjunka alla hnder ned, och alla mnniskohjrtan frfras. 8Man frskrckes, man gripes av ngest och kval, ja, vndas ssom en barnafderska. Hpen stirrar den ene p den andre; rda ssom eldslgor ro deras ansikten. 9 Se, HERRENS dag kommer, gruvlig och med frgrymmelse och med vredesgld, fr att gra jorden till en demark och utrota syndarna som dr bo. 10Ty himmelens stjrnor och stjrnbilder snda ej mer ut sitt ljus, solen gr mrk upp, och mnens ljus skiner icke. 11Jag skall hemska jordens krets fr dess ondska och de ogudaktiga fr deras missgrning; jag skall gra slut p de frckas vermod och sl ned vldsverkarnas hgmod. 12Jag skall gra en man mer sllsynt n fint guld, en mnniska mer sllsynt n guld frn Ofir. 13Drfr skall jag komma himmelen att darra, och jorden skall bva och vika frn sin plats -- genom HERREN Sebaots frgrymmelse, p hans gldande vredes dag. 14Och likasom jagade gaseller och en hjord som ingen samlar vnda de d hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land. 15Men envar som upphinnes bliver genomborrad, och envar som gripes faller fr svrd. 16Deras spda barn krossas infr deras gon, deras hus plundras, och deras kvinnor skndas. 17Ty se, jag vill uppvcka mot dem mederna, som akta silver fr intet och icke frga efter guld. 18Deras bgar skola flla de unga mnnen, med frukten i moderlivet hava de intet frbarmande, och barnen skona de icke. 19Och det skall g med Babel, rikenas krona, kaldernas ra och stolthet, likasom nr Gud omstrtade Sodom och Gomorra. 20 Aldrig mer skall det bliva bebyggt, frn slkte till slkte skall det ligga obebott; ingen arab skall dr sl upp sitt tlt, ingen herde lgra sig dr med sin hjord. 21Nej, knens djur skola lgra sig dr, och dess hus skola fyllas av uvar; strutsar skola bo dr, och gastar skola hoppa dr. 22Schakaler
1

714

Swedish Bible

Anonymous

skola tjuta i dess palatser och kenhundar i praktbyggnaderna. Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej frdrjas.

Chapter 14 Ty HERREN skall frbarma sig ver Jakob och nnu en gng utvlja Israel och lta dem komma till ro i deras land; och frmlingar skola sluta sig till dem och hlla sig till Jakobs hus. 2 Och folk skola taga dem och fra dem hem igen; men Israels hus skall lgga dem under sig ssom sin arvedel i HERRENS land, och skall gra dem till trlar och trlinnor. S skola de f sina fngvaktare till fngar och rda ver sina plgare. 3Och p den dag d HERREN lter dig f ro frn din vedermda och ngest, och frn den hrda trldom som har varit dig plagd, 4d skall du stmma upp denna visa ver konungen i Babel, du skall sga: Vilken nde har icke plgaren ftt, vilken nde pinoorten! 5HERREN har brutit snder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris, 6det ris som i grymhet slog folken med slag p slag, och i vrede hrskade ver folkslagen med skoningsls frfljelse. 7Hela jorden har nu ftt vila och ro; man brister ut i jubel. 8Sjlva cypresserna gldja sig ver ditt fall, s ock Libanons cedrar: 'Sedan du nu ligger dr, drager ingen hitupp fr att hugga ned oss.' 9Ddsriket drnere stres i sin ro fr din skull, nr det mste taga emot dig. Skuggorna dr vckas upp fr din skull, jordens alla vldige; folkens alla konungar mste st upp frn sina troner. 10De upphva alla sin rst och sga till dig: 'S har d ocks du blivit maktls ssom vi, ja, blivit vr like.' 11Ned till ddsriket har din hrlighet mst fara, och dina harpors buller; frruttnelse r bdden under dig, och maskar ro ditt tcke. 12Huru har du icke fallit ifrn himmelen, du strlande morgonstjrna! Huru har du icke blivit flld till jorden, du folkens frgrare! 13Det var du som sade i ditt hjrta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; hgt ovanfr Guds stjrnor vill jag stlla min tron; jag vill stta mig p gudafrsamlingens berg lngst uppe i norr. 14Jag vill stiga upp ver molnens hjder, gra mig lik den Hgste.' 15Nej, ned till ddsriket mste du fara, lngst ned i graven. 16De som se dig stirra p dig, de betrakta dig och sga: 'r detta den man som kom jorden att darra och riken att bva, 17den som frvandlade jordkretsen till en ken och frstrde dess stder, den som aldrig frigav sina fngar, s att de fingo tervnda hem?' 18Folkens alla konungar ligga allasammans med ra var och en i sitt vilorum; 19men du ligger obegraven och bortkastad, lik en fraktad gren; du ligger dr verhljd av drpta, av svrdsslagna mn, av dda som hava farit ned i gravkammaren, lik ett frtrampat as. 20Du skulle icke ssom de f vila i en grav, ty du frdrvade ditt land och drpte ditt folk. Om ogrningsmnnens avfda skall man aldrig mer tala. 21 Anstllen ett blodbad p hans sner fr deras fders missgrning. De f ej st upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med stder. 22Nej, jag skall st upp emot dem, sger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel bde namn och kvarleva, bde barn och efterkommande, sger HERREN. 23Och jag skall gra det till ett tillhll fr rrdrommar och fylla det med sumpsjar; ja, jag skall bortsopa det med delggelsens kvast, sger HERREN Sebaot. 24HERREN Sebaot har
715
1

Swedish Bible

Anonymous

svurit och sagt: Sannerligen, ssom jag har tnkt, s skall det ske, och vad jag har beslutit, det skall fullbordas. 25Jag skall krossa Assur i mitt land, och p mina berg skall jag frtrampa honom. S skall hans ok bliva borttaget ifrn dem och hans brda tagas av deras skuldra. 26Detta r det beslut som r fattat mot hela jorden; detta r den hand som r utrckt mot alla folk. 27Ty HERREN Sebaot har beslutit det; vem kan d gra det om intet? Hans hand r det som r utrckt; vem kan avvnda den? 28I det r d konung Ahas dog frkunnades fljande utsaga: 29Gld dig icke, du filisternas hela land, ver att det ris som slog dig r snderbrutet; ty frn ormens rot skall en basilisk komma fram, och dennes avkomma bliver en flygande drake. 30De utarmade skola sedan f bete och de fattiga f lgra sig i trygghet; men telningarna frn din rot skall jag dda genom hunger, och vad som bliver kvar av dig skall drpas. 31Jmra dig, du port; ropa, du stad; frsmlt av ngest, du filisternas hela land. Ty norrifrn kommer en rk; i fiendeskarornas tg bliver ingen efter. 32Vad skall man d svara det frmmande folkets sndebud? Jo, att det r HERREN som har grundat Sion, och att de betryckta bland hans folk dr hava sin tillflykt.

Chapter 15 Utsaga om Moab. Ja, med Ar-Moab r det ute den natt d det frstres. Ja, med Kir-Moab r det ute den natt d det frstres. 2Habbait och Dibon stiga upp p offerhjderna fr att grta; uppe i Nebo och Medeba jmrar sig Moab; alla huvuden dr ro skalliga, alla skgg avskurna. 3P dess gator br man sorgdrkt, s ock p dess tak; p dess torg jmra sig alla och flyta i trar. 4Hesbon och Eleale hja klagorop, s att det hres nda till Jahas. Drfr skria ock Moabs krigare; hans sjl vndas i honom. 5Mitt hjrta klagar ver Moab, ty hans flyktingar fly nda till Soar, till Eglat-Selisia; uppfr Halluhits hjd stiger man under grt, och p vgen till Horonaim hjas klagorop ver frstrelsen. 6Nimrims vatten bliva torr kenmark, grset frtorkas, brodden vissnar, intet grnt lmnas kvar. 7terstoden av sitt frvrv, sitt sparda gods, br man drfr nu bort ver Piltrdsbcken. 8 Ja, klagoropen ljuda runtom i Moabs land; till Eglaim nr dess jmmer och till Beer-Elim dess jmmer. 9Dimons vatten ro fulla av blod. Ja, nnu ngot mer skall jag lta komma ver Dimon; ett lejon ver Moabs rddade, ver det som bliver kvar av landet.
1

Chapter 16 Snden stad de lamm som landets herre br hava frn Sela genom knen till dottern Sions berg. 2Och ssom flyktande fglar, lika skrmda fgelungar komma Moabs dttrar till Arnons vadstllen. 3De sga: Giv oss rd, bliv medlare fr oss. Lt din skugga vara ssom natten, nu mitt i middagshettan. Skydda de frdrivna; rj icke de flyktande. 4Lt mina frdrivna finna hrbrge hos dig, var fr Moab ett beskrm mot frdrvaren, till dess att utpressaren ej mer r till och frdrvet
716
1

Swedish Bible

Anonymous

fr en nde och frtryckarna frsvinna bort ur landet. 5S skall genom eder mildhet eder tron bliva befst, och p den skall sitta trygg i Davids hydda en furste som far efter vad rtt r och frmjar rttfrdighet. 6Vi hava hrt om Moabs hgmod, det vermttan hga, om hans hgfrd, hgmod och vermod och oplitligheten i hans lsa tal. 7Drfr mste nu Moab jmra sig ver Moab, hela landet mste jmra sig. ver Kir-Haresets druvkakor msten I sucka i djup bedrvelse. 8Ty Hesbons flt ro frvissnade, s ock Sibmas vintrd, vilkas dla druvor slogo folkens herrar till marken, vilkas rankor ndde till Jaeser och frirrade sig i knen, vilkas skott bredde ut sig och gingo ver havet. 9Drfr grter jag ver Sibmas vintrd, ssom Jaeser grter; med mina trar vattnar jag dig, Hesbon, och dig, Eleale. Ty mitt i din sommar och din brgningstid har ett skrdeskri slagit ned. 10 Gldje och frjd r nu avbrgad frn de brdiga flten, och i vingrdarna hjes intet gldjerop, hres intet jubel; ingen trampar vin i pressarna, p skrdeskriet har jag gjort slut. 11Drfr klagar mitt hjrta ssom en harpa ver Moab, ja, mitt innersta ver Kir-Heres. 12Ty huru n Moab vlas att trda upp p offerhjden och huru han n gr in i sin helgedom och beder, s utrttar han intet drmed. 13Detta r det ord, som HERREN tillfrne talade till Moab. 14Men nu har HERREN ter talat och sagt: Inom tre r, ssom dagakarlen rknar ren, skall Moab i sin hrlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad fr intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket vrt.

Chapter 17 Utsaga om Damaskus. Se, Damaskus skall upphra att vara en stad; det skall falla och bliva en stenhop. 2Aroers stder varda vergivna; de bliva tillhll fr hjordar, som lgra sig dr ostrda. 3 Det r frbi med Efraims vrn, med Damaskus' konungadme och med kvarlevan av Aram. Det skall g med dem ssom med Israels barns hrlighet, sger HERREN Sebaot. 4Och det skall ske p den tiden att Jakobs hrlighet vndes i armod, och att hans feta kropp bliver mager. 5Det gr, ssom nr skrdemannen samlar ihop sden och med sin arm skrdar axen; det gr, ssom nr man plockar ax i Refaims-dalen: 6en ringa efterskrd lmnas kvar dr, ssom nr man slr ned oliver, tv eller tre br lmnas kvar hgst uppe i toppen, fyra eller fem p trdets kvistar, sger HERREN, Israels Gud. 7P den tiden skola mnniskorna blicka upp till sin Skapare och deras gon se upp till Israels Helige. 8Mnniskorna skola ej vnda sin blick till de altaren som deras hnder hava gjort; p sina fingrars verk skola de icke se, icke p Aserorna eller p solstoderna. 9P den tiden skola deras fasta stder bliva lika de vergivna fsten i skogarna och p bergstopparna, som vergvos, nr Israels barn drogo in; allt skall bliva delagt. 10Ty du har frgtit din frlsnings Gud, och du tnker icke p din fasta klippa. Drfr planterar du ljuvliga planteringar och stter i dem frmmande vintrd. 11Och vl fr du dem att vxa hgt samma dag du planterar dem, och morgonen drefter fr du dina plantor att blomma, men skrden frsvinner p hemskelsens dag, d plgan bliver olidlig. 12Hr, det brusar av mnga folk, det brusar, ssom havet brusar. Det dnar
1

717

Swedish Bible

Anonymous

av folkslag, det dnar, ssom vldiga vatten dna. 13Ja, det dnar av folkslag, ssom stora vatten dna. Men han npser dem, och de fly bort i fjrran; de jagas bort ssom agnar fr vinden, uppe p bergen, och ssom virvlande lv fr stormen. 14Nr aftonen r inne, se, d kommer frskrckelsen, och frrn morgonen gryr, ro de sin kos. Detta bliver vra skvlares del, vra plundrares lott.

Chapter 18 Hr, du land dr flygfn surra, du land bortom Etiopiens strmmar, 2du som har snt budbrare ver havet, i rrskepp hn ver vattnet! Gn stad, I snabba sndebud, till det resliga folket med glnsande hy, till folket som r s fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomskres av strmmar. 3I jordkretsens alla inbyggare, I som bon p jorden: sen till, nr man reser upp baner p bergen, och nr man stter i basun, s lyssnen drtill. 4Ty s har HERREN sagt till mig: I stillhet vill jag skda ned frn min boning, ssom solglans glder frn en klar himmel, ssom molnet utgjuter dagg under skrdetidens hetta. 5Ty frrn skrdetiden r inne, just nr blomningen r slut och blomman frbytes i mognad druva, skall han avskra rankorna med vingrdskniv och hugga av rotskotten och skaffa dem bort. 6Alltsammans skall lmnas till pris t rovfglarna p bergen och t djuren p marken; rovfglarna skola dr hava sina nsten ver sommaren och markens alla djur ligga dr om vintern. 7P den tiden skola sknker bras fram till HERREN Sebaot frn det resliga folket med glnsande hy, frn folket som r s fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomskres av strmmar -- till den plats dr HERREN Sebaots namn bor, till Sions berg.
1

Chapter 19 Utsaga om Egypten. Se, HERREN far fram p ett ilande moln och kommer till Egypten. Egyptens avgudar bva d fr honom, och egyptiernas hjrtan frfras i deras brst. 2Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, s att broder skall strida mot broder och vn mot vn, stad mot stad och rike mot rike. 3Och egyptiernas frstnd skall frsvinna ur deras hjrtan, och deras rd skall jag gra om intet; de skola d frga sina avgudar och signare, sina andebesvrjare och spmn. 4 Men jag skall giva egyptierna i en hrd herres hand, och en grym konung skall f rda ver dem, sger Herren, HERREN Sebaot. 5Och vattnet skall frsvinna ur havet, och floden skall sina bort och uttorka. 6Strmmarna skola utbreda stank, Egyptens kanaler skola frminskas och sina bort; rr och vass skall frvissna. 7ngarna vid Nilfloden, lngs flodens strand, och alla sdesflt vid floden, de skola frtorka, frdrvas och varda till intet. 8Dess fiskare skola klaga, alla som kasta ut krok i floden skola srja; och de som lgga ut nt i vattnet skola st dr modlsa. 9De som arbeta i hcklat lin skola komma p skam, s ock de som vva fina tyger. 10Landets stdjepelare skola
718
1

Swedish Bible

Anonymous

bliva krossade och alla de som arbeta fr ln gripas av ngest. 11Ssom idel drar st d Soans furstar; Faraos visaste rdgivare giva blott ofrnuftiga rd. Huru kunnen I d sga till Farao: Jag r en son av visa mn, en son av forntidens konungar? 12Ja, var r dina vise? M de frkunna fr dig -- ty de veta det ju -- vad HERREN Sebaot har beslutit ver Egypten. 13Nej, Soans furstar hava blivit drar, Nofs furstar ro bedragna, Egypten fres vilse av dem som voro hrnstenar i dess stammar. 14HERREN har dr utgjutit en frvirringens ande, s att de komma Egypten att ragla, vadhelst det fretager sig, ssom en drucken raglar i sina spyor. 15Och Egypten skall icke hava framgng i vad ngon dr gr, evad han r huvud eller svans, evad han r palmtopp eller svstr. 16 P den tiden skola egyptierna vara ssom kvinnor: de skola bva och frskrckas fr HERREN Sebaots upplyfta hand, nr han lyfter den mot dem. 17Och Juda land skall bliva en skrck fr egyptierna; s ofta man nmner det fr dem, skola de frskrckas, fr det besluts skull som HERREN Sebaot har fattat ver dem. 18P den tiden skola i Egyptens land finnas fem stder som tala Kanaans tungoml, och som svrja vid HERREN Sebaot; en av dem skall heta Ir-Haheres. 19P den tiden skall ett altare vara rest t HERREN mitt i Egyptens land, s ock en stod t HERREN vid landets grns. 20Och de skola vara till tecken och vittnesbrd fr HERREN Sebaot i egyptiernas land: nr de ropa till HERREN om hjlp mot frtryckare, d skall han snda dem en frlsare och frsvarare, och han skall rdda dem. 21Och HERREN skall gra sig knd fr egyptierna, ja, egyptierna skola lra knna HERREN p den tiden; och de skola tjna honom med slaktoffer och spisoffer, de skola gra lften t HERREN och f infria dem. 22S skall d HERREN sl Egypten -- sl, men ock hela; nr de omvnda sig till HERREN, skall han bnhra dem och hela dem. 23P den tiden skall en banad vg leda frn Egypten till Assyrien, och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i Assyrien; och egyptierna skola hlla gudstjnst tillsammans med assyrierna. 24P den tiden skall Israel, ssom den tredje i frbundet, st vid sidan av Egypten och Assyrien, till en vlsignelse p jorden. 25Och HERREN Sebaot skall vlsigna dem och sga: Vlsignad vare du Egypten, mitt folk, och du Assyrien, mina hnder verk, och du Israel, min arvedel!

Chapter 20 I det r d Tartan kom till Asdod, utsnd av Sargon, konungen i Assyrien -- varefter han ock belgrade Asdod och intog det -- 2p den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade: Upp, ls scktygskldnaden frn dina lnder, och drag dina skor av dina ftter. Och denne gjorde s och gick naken och barfota. 3Sedan sade HERREN: Likasom min tjnare Jesaja har gtt naken och barfota och nu i tre r varit till tecken och frebild angende Egypten och Etiopien, 4 s skall konungen i Assyrien lta fngarna ifrn Egypten och de bortfrda frn Etiopien, bde unga och gamla, vandra stad nakna och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd. 5D skola de hpna och blygas ver Etiopien, som var deras hopp, och ver Egypten, som var deras stolthet. 6 P den dagen skola inbyggarna hr i kustlandet sga: 'Se, s gick det med dem som voro vrt hopp,
1

719

Swedish Bible

Anonymous

med dem till vilka vi flydde, fr att f hjlp och bliva rddade undan konungen i Assyrien; huru skola vi d sjlva kunna undkomma?'

Chapter 21 Utsaga om knen vid havet. Likasom en storm som far fram i Sydlandet kommer det frn knen, frn det fruktansvrda landet. 2En gruvlig syn har blivit mig kungjord: Hrjare hrja, rvare rva. Drag upp, du Elam! Trng p, du Mediens folk! P all suckan vill jag gra slut. 3 Frdenskull darra nu mina lnder, ngest griper mig, lik en barnafderskas ngest; frvirring kommer ver mig, s att jag icke kan hra, frskrckelse fattar mig, s att jag icke kan se. 4Mitt hjrta r utom sig, jag kvljes av frfran; skymningen, som jag lngtade efter, vllar mig nu skrck. 5 Man dukar bord, man breder ut tcken, man ter och dricker. Nej, stn upp, I furstar; smrjen edra skldar! 6Ty s har Herren sagt till mig: G och stll ut en vktare; vad han fr se, det m han frkunna. 7Och om han ser ett tg, ryttare par efter par, ett tg av snor, ett tg av kameler, d m han giva akt, noga giva akt. 8Och denne ropade, ssom ett lejon ryter: Herre, hr str jag p vakt bestndigt, dagen igenom, och jag frbliver hr p min post natt efter natt. 9Och se, nu kommer hr ett tg av mn, ryttare par efter par! Och ter talade han och sade: Fallet, fallet r Babel! Alla dess gudabelten ro nedbrutna till jorden. 10O du mitt krossade, mitt sndertrskade folk, vad jag har hrt av HERREN Sebaot, Israels Gud, det har jag frkunnat fr eder. 11Utsaga om Duma. Man ropar till mig frn Seir: Vktare, vad lider natten? Vktare, vad lider natten? 12Vktaren svarar: Morgon har kommit, och likvl r det natt. Viljen I frga mer, s frgen; kommen tillbaka igen. 13Utsaga ver Arabien. Tagen natthrbrge i Arabiens vildmark, I karavaner frn Dedan. 14 M man komma emot de trstande och giva dem vatten. Ja, inbyggarna i Temas land g de flyktande till mtes med brd. 15Ty de fly undan svrd, undan draget svrd, och undan spnd bge och undan krigets tunga. 16Ty s har Herren sagt till mig: Om ett r, ssom dagakarlen rknar ret, skall all Kedars hrlighet vara frgngen, 17och fga skall d vara kvar av Kedars hjltars bgar, s mnga de ro. Ty s har HERREN, Israels Gud, talat.
1

Chapter 22 Utsaga om Synernas dal. Vad r d p frde, eftersom allt ditt folk stiger upp p taken? 2Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med svrd, ej ddats i strid. 3Alla dina furstar hava samfllt flytt undan, utan bgskott blevo de fngar. Ja, s mnga som ptrffades hos dig blevo allasammans fngar, huru lngt bort de n flydde. 4Drfr sger jag: Vnden blicken ifrn mig, jag mste grta bitterligen; trugen icke p mig trst fr att dottern mitt folk har blivit frstrd. 5Ty en dag med frvirring, nedtrampning och bestrtning
720
1

Swedish Bible

Anonymous

kommer frn Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget. 6Elam hade fattat kogret, vagnskmpar och ryttare fljde honom; Kir hade blottat sklden. 7 Dina sknaste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat stnd vid porten. 8Juda blev blottat och lg utan skydd. D skdade du bort efter vapnen i Skogshuset. 9Och I sgen att Davids stad hade mnga rmnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen. 10Husen i Jerusalem rknaden I, och I brten ned husen fr att befsta muren. 11Och mellan de bda murarna gjorden I en behllare fr vattnet frn Gamla dammen. Men I skdaden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som fr lnge sedan hade bestmt det sgen I icke. 12Herren, HERREN Sebaot kallade eder p den dagen till grt och klagan, till att raka edra huvuden och hlja eder i sorgdrkt. 13Men i stllet hngven I eder t frjd och gldje; I ddaden oxar och slaktaden fr, I ten ktt och drucken vin, I saden: Ltom oss ta och dricka, ty i morgon mste vi d. 14Drfr ljuder frn HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina ron: Sannerligen, denna eder missgrning skall icke bliva frsonad, s lnge I leven, sger Herren, HERREN Sebaot. 15S sade Herren, HERREN Sebaot: G bort till honom dr, frvaltaren, verhovmstaren Sebna, och sg till honom: 16Vad gr du hr, och vem tnker du lgga hr, eftersom du hr hugger ut en grav t dig? Du som hugger ut din grav s hgt uppe, du som i klippan urholkar en boning t dig, 17du m veta att HERREN skall slunga dig lngt bort, en sdan man som du r. Han skall rulla dig tillhopa till en klump, 18han skall hopnysta dig ssom ett nystan, och kasta dig ssom en boll bort till ett land som har utrymme nog fr dig; dr skall du d, och dit skola dina hrliga vagnar komma, du skamflck fr din herres hus. 19 Ja, jag skall stta dig bort ifrn din plats, och frn din tjnst skall du bliva avsatt. 20Och p den dagen skall jag kalla p min tjnare Eljakim, Hilkias son; 21honom skall jag iklda din livkldnad, och med ditt blte skall jag omgjorda honom, och skall lgga ditt vlde i hans hand, s att han bliver en fader fr Jerusalems invnare och fr Juda hus. 22Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bra; nr han upplter, skall ingen tillsluta, och nr han tillsluter, skall ingen upplta. 23Och jag skall sl in honom till en stadig spik i en fast vgg, och han skall bliva ett reste fr sin faders hus. 24 Men om d hans faders hus, s tungt det r, hnger sig p honom, med ttlingar och avkomlingar -- alla slags smkrl av vad slag som helst, sklar eller allahanda krukor -- 25d, p den dagen, sger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta vggen lossna; den skall g snder och falla ned, och brdan som hngde drp, skall krossas. Ty s har HERREN talat.

Chapter 23 Utsaga om Tyrus. Jmren eder, I Tarsis-skepp! Ty det r delagt, utan hus och utan gster; frn kitternas land nr dem budskapet hrom. 2Sitten stumma, I kustlandets invnare! Kpmn frn Sidon, sjfarande mn, uppfyllde dig; 3av Sihors sd och Nilflodens skrdar skaffade du dig vinning, i det du for ver stora vatten och drev handel drmed bland folken. 4Men st dr nu med skam, du Sidon; ty s sger havet, havets fste: S r jag d utan avkomma och har icke ftt ngra
721
1

Swedish Bible

Anonymous

barn, icke uppftt ynglingar, icke fostrat jungfrur. 5Nr man fr hra detta i Egypten, d bvar man vid ryktet om Tyrus. 6Dragen bort till Tarsis och jmren eder, I kustlandets invnare. 7r detta eder glada stad, hon den urgamla, som av sina ftter bars till fjrran land, fr att gsta dr? 8 Vem beslt detta ver Tyrus, henne som delade ut kronor, vilkens kpmn voro furstar, vilkens krmare voro stormn p jorden? 9HERREN Sebaot var den som beslt det, fr att sl ned all den stolta hrligheten och dmjuka alla stormn p jorden. 10Bred nu ut dig ver ditt land ssom Nilfloden, du dotter Tarsis; du br ingen boja mer. 11Han rckte ut sin hand ver havet, han kom konungariken att darra; HERREN bjd om Kanaans fsten att de skulle delggas. 12Han sade: Du skall ej allt framgent f leva i frjd, du krnkta jungfru, du dotter Sidon. St upp och drag bort till kitternas land; dock, ej heller dr fr du ro. 13Se, kaldernas land, folket som frr ej var till, de vilkas land Assyrien gjorde till boning t knens djur, de resa dr sina belgringstorn och omstrta stadens platser och gra den till en grushg. 14Jmren eder, I Tarsis-skepp, ty edert fste r frstrt. 15 P den tiden skall Tyrus ligga frgtet i sjuttio r, ssom rdde dr alltjmt en och samma konung; men efter sjuttio r skall det g med Tyrus, ssom det heter i visan om skkan: 16Tag din harpa och g omkring i staden, du frgtna skka; spela vackert och sjung flitigt, s att man kommer ihg dig. 17Ty efter sjuttio r skall HERREN se till Tyrus, och det skall ter f begynna att taga emot skkoln och bedriva otukt med jordens alla konungariken i den vida vrlden. 18Men hennes handelsfrvrv och vad hon fr ssom skkoln skall vara helgat t HERREN; det skall icke lggas upp och icke gmmas, utan de som bo infr HERRENS ansikte skola av hennes handelsfrvrv hava mat till fyllest och prktiga klder.

Chapter 24 Se, HERREN delgger jorden och frder den; han omvlver, vad drp r, och frstrr dess inbyggare. 2Och det gr prsten ssom folket, husbonden ssom tjnaren, husfrun ssom tjnarinnan, sljaren ssom kparen, lntagaren ssom lngivaren, gldenren ssom borgenren. 3Jorden bliver i grund delagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord. 4Jorden srjer och tvinar bort, jordkretsen frsmktar och tvinar bort, vad hgt r bland jordens folk frsmktar. 5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava vertrtt lagarna, de hava frvandlat rtten, brutit det eviga frbundet. 6Drfr uppfrter frbannelse jorden, och de som bo dr mste lida, vad de hava frskyllt; drfr frtras jordens inbyggare av hetta, s att ej mnga mnniskor finnas kvar. 7 Vinmusten srjer, vintrdet frsmktar; de som voro s hjrteglada sucka nu alla. 8Det r frbi med frjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det r frbi med frjden vid harpans klang. 9Vin dricker man icke mer under sng, rusdrycken knnes bitter fr dem som dricka den. 10 Nedbruten ligger den de staden; vart hus r stngt, s att ingen kommer drin. 11Drute hres klagorop ver vinet; all gldje r ssom en nedgngen sol, all jordens frjd har flyktat. 12delggelse allenast r kvar i staden, och porten r slagen i spillror. 13Ty det mste s g p jorden bland folken,
722
1

Swedish Bible

Anonymous

ssom det gr, nr man slr ned oliver, ssom nr man gr en efterskrd, sedan vinbrgningen r slut. 14Dessa hva d upp sin rst och jubla; frjderop ver HERRENS hghet ljuda borta i vster: 15 ren drfr HERREN i sterns bygder, ven i havslnderna HERRENS, Israels Guds, namn. 16 Frn jordens nda hra vi lovsnger: En hrlig lott fr den rttfrdige! Men jag sger: Jag arme, jag arme, ve mig! Hrjare hrja, ja hrjande fara hrjare fram. 17Faror, fallgropar och fllor vnta eder, I jordens inbyggare. 18Och om ngon flyr undan farlighetsropen, s strtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s fngas han i fllan. Ty fnstren i hjden ro ppnade, och jordens grundvalar bva. 19Jorden brister, ja, den brister; jorden rmnar, ja, den rmnar; jorden vacklar, ja, den vacklar; 20jorden raglar, ja, den raglar ssom en drucken; den gungar ssom vaktskjulet i trdets topp. Dess vertrdelse vilar tung p den, och den faller och kan icke mer st upp. 21P den tiden skall HERREN hemska hjdens hr uppe i hjden och jordens konungar nere p jorden. 22Och de skola samlas tillhopa, ssom fngar hopsamlas i fnggropen, och skola inneslutas i fngelse; sent omsider nr dem hemskelsen. 23D skall mnen blygas och solen skmmas; ty HERREN Sebaot skall d vara konung p Sions berg och i Jerusalem, och hans ldste skola skda hrlighet.

Chapter 25 HERRE, du r min Gud; jag vill upphja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du gr underfulla ting, du utfr rdslut ifrn fordom tid, fasta och bestndande. 2Ja, du har gjort staden till en stenhop, den befsta staden till en grushg; frmlingarnas palats str ej mer dr ssom en stad, aldrig skall det byggas upp igen. 3Drfr mste nu det vilda folket ra dig, den grymma hednastaden frukta dig. 4Ty du har varit ett vrn fr den arme, ett vrn fr den fattige i hans nd, en tillflykt mot strtskurar, ett skygd under hettan. Ty vldsverkarnas raseri r likasom en strtskur mot en vgg. 5 Och ssom du kuvar hettan, nr det r som torrast, s kuvar du frmlingarnas larm; ja, ssom hettan dmpas genom molnens skugga, s dmpas de grymmas segersng. 6Och HERREN Sebaot skall p detta berg gra ett gstabud fr alla folk, ett gstabud med feta rtter, ett gstabud med starkt vin, ja, med feta, mrgfulla rtter, med starkt vin, vl klarat. 7Och han skall p detta berg gra om intet det dok som hljer alla folk, och det tckelse som betcker alla folkslag. 8Han skall fr alltid gra dden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka trarna frn alla ansikten, och skall taga bort sitt folks smlek verallt p jorden. Ty s har HERREN talat. 9P den tiden skall man sga: Se, dr r vr Gud, som vi frbidade och som skulle frlsa oss. Ja, dr r HERREN, som vi frbidade; ltom oss frjdas och vara glada ver hans frlsning. 10Ty HERRENS hand skall vila ver detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom str trampas ned i gdselplen. 11 Och huru han n dr breder ut sina hnder, lik simmaren, nr han simmar, s skall dock hans hgmod bliva nedbrutet, trots hans hnders alla konster. 12Ja, dina murars hga fste strtar han omkull och dmjukar, han slr det till jorden, ned i stoftet.
723
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 26 P den tiden skall man sjunga denna sng i Juda land: Vr stad giver oss styrka; murar och vrn bereda oss frlsning. 2Lten upp portarna, s att ett rttfrdigt folk fr draga drin, ett som hller tro. 3Den som r fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty p dig frtrstar han. 4Frtrsten d p HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN r en evig klippa. 5Ty dem som trona i hjden, dem strtar han ned, ja, den hga staden; han dmjukar den, dmjukar den till jorden, han slr den ned i stoftet. 6Den trampas under ftterna, under de frtrycktas ftter, under de armas steg. 7Men den rttfrdiges vg r jmn; t den rttfrdige bereder du en jmnad stig. 8Ja, p dina domars vg, HERRE, frbida vi dig; till ditt namn och ditt pris str vr sjls trngtan. 9Min sjl trngtar efter dig om natten, och anden i mig sker dig bittida; ty nr dina domar drabbar jorden, lra sig jordkretsens inbyggare rttfrdighet. 10Om nd bevisas mot den ogudaktige, s lr han sig icke rttfrdighet; i det land, dr rtt skulle vas, gr han d vad ortt r och ser icke HERRENS hghet. 11 HERRE, din hand r upplyft, men de se det icke; m de nu med blygsel se din nitlskan fr folket; ja, m eld frtra dina ovnner. 12HERRE, du skall skaffa frid t oss, ty allt vad vi hava utrttat har du utfrt t oss. 13HERREN, vr Gud, andra herrar n du hava hrskat ver oss, men allenast dig prisa vi, allenast ditt namn. 14De dda f icke liv igen, skuggorna st ej ter upp; drfr hemskte och frgjorde du dem och utrotade all deras minnelse. 15Du frkade en gng folket, HERRE; du frkade folket och bevisade dig hrlig; du utvidgade landets alla grnser. 16HERRE, i nden hava de nu skt dig, de hava utgjutit tysta bner, nr din tuktan kom ver dem. 17Ssom en havande kvinna, d hon r nra att fda, vndas och ropar i sina kval, s var det med oss infr ditt ansikte, o HERRE. 18Vi voro ocks havande och vndades; men nr vi fdde, var det vind. Vi kunde icke bereda frlsning t landet; inga mnniskor fdas mer till att bo p jordens krets. 19Men dina dda m f liv igen; mina ddas kroppar m ter st upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty din dagg r en ljusets dagg, och jorden skall giva igen de avsomnade. 20Vlan d, mitt folk, g in i dina kamrar och stng igen drrarna om dig; gm dig ett litet gonblick, till dess att vreden har gtt frbi. 21Ty se, HERREN trder ut ur sin boning, fr att hemska jordens inbyggare fr deras missgrning; och jorden skall lta komma i dagen allt blod som dr har blivit utgjutet, och skall icke lngre betcka dem som dr hava blivit drpta.
1

Chapter 27 P den tiden skall HERREN med sitt svrd, det hrda, det stora och starka, hemska Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och skall drpa draken, som ligger i havet. 2 P den tiden skall finnas en vingrd, rik p vin, och man skall sjunga om den: 3Jag, HERREN, r dess vaktar, ter och ter vattnar jag den. Fr att ingen skall skada den, vaktar jag den natt och dag. 4 Jag vredgas icke p den; nej, om tistel och trne ville begynna strid, s skulle jag g lst drp
724
1

Swedish Bible

Anonymous

och brnna upp alltsammans. 5Eller ock mste man ska skydd hos mig och gra fred med mig; ja, fred mste man gra med mig. 6I tider som komma skall Jakob skjuta rtter och Israel grnska och blomstra; jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt. 7Har man vl plgat dem s, som han plgade deras plgare? Eller drptes de s, som deras drpta fiender blevo drpta? 8Nej, vl npste han folket, nr han frkastade och frskt det, vl ryckte han bort det med sin hrda vind, p stanstormens dag; 9men drfr kan ock Jakobs missgrning d bliva frsonad och deras synds borttagande d giva fullmogen frukt, nr alla stenar i deras altaren ro frstrda -- ssom d man krossar snder kalkstycken -- och nr Aseror och solstoder ej mer resas upp. 10Se, den fasta staden ligger de, den har blivit en folktom plats, vergiven ssom en ken, kalvar g dr i bet och lgra sig dr och avbita de kvistar dr finnas. 11Och nr grenarna ro torra, bryter man av dem, och kvinnor komma och gra upp eld med dem. Ty detta r icke ett folk med frstnd; drfr visar deras skapare dem intet frbarmande, och deras danare dem ingen misskund. 12Och det skall ske p den tiden att HERREN anstller en inbrgning, frn den strida floden intill Egyptens bck; och I skolen varda insamlade, en och en, I Israels barn. 13Och det skall ske p den tiden att man stter i en stor basun; och de som hava varit borttappade i Assyriens land och frdrivna till Egyptens land, de skola d komma; och de skola tillbedja HERREN p det heliga berget i Jerusalem.

Chapter 28 Ve dig, du Efraims druckna mns stolta krona, du hans strlande hrlighets vissnande blomster p bergshjssan ovan de vinberusades brdiga dal! 2Se, frn Herren kommer en som r stark och vldig, lik en hagelskur, en frdande storm, lik en strtskur med vldiga, versvmmande vatten, som slr allt till jorden med mat. 3Under ftterna bliver den d trampad, Efraims druckna mns stolta krona. 4Och det gr med hans strlande hrlighets vissnande blomma p bergshjssan ovan den brdiga dalen, ssom det gr med ett fikon drnere, ett som har mognat fre sommarskrden: s snart ngon fr syn drp, slukar han det, medan han nnu har det i sin hand. 5P den tiden skall HERREN Sebaot bliva en hrlig krona och en strlande krans fr kvarlevan av sitt folk; 6och han skall bliva en rttens ande fr den som skipar rtt, och en starkhetsmakt fr dem som driva fienden p porten. 7Men ocks hr raglar man av vin, stapplar man av starka drycker; bde prster och profeter ragla av starka drycker, de ro verlastade av vin, de stappla av starka drycker; de ragla, nr de profetera, de vackla, nr de skipa rtt. 8Ja, alla bord ro fulla av vmjeliga spyor, ingen ren flck finnes. 9-- Vem r det d han vill lra frstnd, och vem skall han f att giva akt p sin predikan? ro vi d nyss avvanda frn modersmjlken, nyss tagna frn modersbrstet? 10Det r ju gnat p gnat, gnat p gnat, prat p prat, prat p prat, litet hr, litet dr! 11-- Ja vl, genom stammande lppar och p ett frmmande tungoml skall han tala till detta folk, 12han som en gng sade till dem: Hr r vilostaden, lten den trtte f vila; hr r vederkvickelsens ort. Men sdant ville de icke hra. 13S skall d HERRENS ord bliva fr dem gnat p gnat, gnat p gnat, prat p
725
1

Swedish Bible

Anonymous

prat, prat p prat, litet hr, litet dr. Och s skola de, bst de g dr, falla baklnges och krossas, varda snrjda och fngade. 14Hren drfr HERRENS ord, I bespottare, I som rden ver folket hr i Jerusalem. 15Eftersom I sgen: Vi hava slutit ett frbund med dden, med ddsriket hava vi ingtt ett frdrag; om ock gisslet far fram likt en versvmmande flod, skall det icke n oss, ty vi hava gjort lgnen till vr tillflykt och falskheten till vrt beskrm, 16drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en beprvad sten, en dyrbar hrnsten, fast grundad; den som tror p den behver icke fly. 17Och jag skall lta rtten vara mtsnret och rttfrdigheten snklodet. Och hagel skall sl ned eder lgntillflykt, och vatten skall sklja bort edert beskrm. 18 Och edert frbund med dden skall bliva utplnat, och edert frdrag med ddsriket skall icke best; nr gisslet far fram likt en versvmmande flod, d solen I varda nedtrampade. 19S ofta det far fram, skall det trffa eder; ty morgon efter morgon skall det fara fram, ja, bde dag och natt. Idel frskrckelse bliver det, nr I msten akta p den predikan. 20Ty sngen bliver d fr kort att strcka ut sig p och tcket fr knappt att svepa in sig i. 21Ty HERREN skall st upp likasom p Perasims berg, och han skall lta se sin vrede likasom i Gibeons dal. Han skall utfra sitt verk, ett sllsamt verk; han skall frrtta sitt arbete, ett frunderligt arbete. 22S hren nu upp med eder bespottelse, fr att edra band ej m bliva n hrdare; ty om frstring och oryggligt besluten straffdom ver hela jorden har jag hrt frn Herren, HERREN Sebaot. 23Lyssnen och hren min rst, akten hrp och hren mitt tal. 24Nr kermannen vill s, pljer han d bestndigt och hackar upp och harvar sin mark? 25Nej, fastmer: sedan han har jmnat fltet, strr han ju dr svartkummin och kastar dit kryddkummin och sr vete i rader och korn p dess srskilda plats och splt i kanten. 26 Ty hans Gud har undervisat honom och lrt honom det rtta sttet. 27Man trskar ju ej heller svartkummin med trskvagn och lter ej vagnshjul g ver kryddkummin, utan klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med kpp. 28Och brdsden, trskar man snder den? Nej, man plgar icke oavltligt trska den och driva sina vagnshjul och hstar drver; man vill ju icke trska snder den. 29Ocks detta kommer frn HERREN Sebaot; han r underbar i rd och stor i vishet.

Chapter 29 Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, dr David slog upp sitt lger! Lggen r till r och lten hgtiderna fullborda sitt kretslopp, 2s skall jag bringa Ariel i trngml; jmmer skall flja p jmmer, och d bliver det fr mig ett verkligt Ariel. 3Jag skall sl lger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp blverk emot dig. 4D skall du tala djupt nedifrn jorden, och dina ord skola dmpade komma fram ur stoftet; din rst skall hras ssom en andes ur jorden, och ur stoftet skall du viska fram dina ord. 5Men frmlingshopen skall bliva ssom fint damm och vldsverkarhopen ssom bortflyende agnar; pltsligt och med hast skall detta ske. 6Frn HERREN Sebaot skall hemskelsen komma, med tordn och jordbvning och stort dunder, med storm och ovder och
726
1

Swedish Bible

Anonymous

med lgor av frtrande eld. 7Och hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Ariel, de skola vara ssom en drmsyn om natten, alla som drogo i strid mot det och dess borg och bragte det i trngml. 8Ssom nr den hungrige drmmer att han ter, men vaknar och knner sin buk vara tom, och ssom nr den trstande drmmer att han dricker, men vaknar och knner sig trstig och frsmktande, s skall det g med hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Sions berg. 9 Stn dr med hpnad, ja, varen hpna; stirren eder blinda, ja, varen blinda, I som ren druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker. 10Ty HERREN har utgjutit ver eder en tung smns ande och har tillslutit edra gon; han har hljt mrker ver profeterna och ver siarna, edra ledare. 11Och s har profetsynen om allt detta blivit fr eder lik orden i en frseglad bok: om man rcker en sdan t ngon som kan lsa och sger: Ls detta, s svarar han: Jag kan det icke, den r ju frseglad, 12och om man rcker den t ngon som icke kan lsa och sger: Ls detta, s svarar han: Jag kan icke lsa. 13Och HERREN har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och rar mig med sina lppar, men lter sitt hjrta vara lngt ifrn mig, s att deras fruktan fr mig bestr i inlrda mnniskobud, 14drfr skall jag nnu en gng gra underbara ting mot detta folk, ja, underbara och frunderliga; de visas vishet skall frgs, och de frstndigas frstnd skall bliva frmrkat. 15Ve eder, I som sken att dlja edra rdslag fr HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i mrkret, I som sgen: Vem ser oss, och vem knner oss? 16Huru frvnda ren I icke! Skall d leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket sga om sin mstare: Han har icke gjort mig? Eller skall bilden sga om honom som har format den: Han frstr intet? 17Se, nnu allenast en liten tid, och Libanon skall frvandlas till ett brdigt flt och det brdiga fltet rknas ssom vildmark. 18De dva skola p den tiden hra vad som lses fr de, och de blindas gon skola se och vara fria ifrn dunkel och mrker; 19och de dmjuka skola d knna allt strre gldje i HERREN; och de fattigaste bland mnniskor skola frjda sig i Israels Helige. 20 Ty vldsverkarna ro d icke mer till, bespottarna hava ftt en nde, och de som stodo efter frdrv ro alla utrotade, 21de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fllda och snrjde den som skulle skipa rtt i porten och genom lgn vrngde rtten fr den rttfrdige. 22Drfr sger HERREN s till Jakobs hus, han som frlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer behva blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna; 23ty nr han -- hans barn -- f se mina hnder verk ibland sig, d skola de hlla mitt namn heligt, de skola hlla Jakobs Helige helig och frskrckas fr Israels Gud. 24 De frvillade skola d f frstnd, och de knorrande skola taga emot lrdom.

Chapter 30 Ve eder, I vanartiga barn, sger HERREN, I som gren upp rdslag som icke komma frn mig, och sluten frbund, utan att min Ande r med, s att I drigenom hopen synd p synd, 2I som dragen ned till Egypten, utan att hava rdfrgat min mun, fr att ska eder ett vrn hos Farao och en tillflykt under Egyptens skugga! 3Se, Faraos vrn skall bliva eder till skam, och tillflykten under
1

727

Swedish Bible

Anonymous

Egyptens skugga skall bliva eder till blygd. 4Ty om ock hans furstar ro i Soan, och om n hans sndebud komma nda till Hanes, 5s skall dock var man f blygas ver detta folk, som icke kan hjlpa dem, icke vara till bistnd och hjlp, utan allenast till skam och smlek. 6Utsaga om Sderlandets odjur. Genom ett farornas och ngestens land, dr lejoninnor och lejon hava sitt tillhll, jmte huggormar och flygande drakar, dr fra de p snors ryggar sina rikedomar och p kamelers pucklar sina skatter till ett folk som icke kan hjlpa dem. 7Ty Egyptens bistnd r ffnglighet och tomhet; drfr kallar jag det landet Rahab, som ingenting utrttar. 8S g nu in och skriv detta p en tavla, som m frvaras bland dem, och teckna upp det i en bok, s att det bevaras fr kommande dagar, alltid och evinnerligen. 9Ty det r ett genstrvigt folk, trolsa barn, barn som icke vilja hra HERRENS lag, 10utan sga till siarna: Upphren med edra syner, och till profeterna: Profeteren icke fr oss vad sant r; talen till oss sdant som r oss vlbehagligt, profeteren bedrgliga ting; 11 viken av ifrn vgen, gn t sidan frn stigen, skaffen bort ur vr syn Israel Helige. 12Drfr sger Israels Helige s: Eftersom I frakten detta ord och frtrsten p vld och vrnghet och stdjen eder p sdant, 13drfr skall denna missgrning bliva fr eder ssom ett fallfrdigt stycke p en hg mur, vilket mer och mer giver sig ut, till dess att muren pltsligt och med hast strtar ned och krossas; 14den krossa, ssom nr man vldsamt slr en lerkruka i bitar, s vldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skrva stor nog att drmed taga eld frn eldstaden eller sa upp vatten ur dammen. 15Ty s sger Herren, HERREN, Israels Helige: Om i vnden om och ren stilla, skolen I bliva frlsta, genom stillhet och frtrstan varden I starka. Men i viljen icke. 16 I sgen: Nej, p hstar vilja vi jaga fram -- drfr skolen I ocks bliva jagade; p snabba springare vilja vi rida stad -- drfr skola ock edra frfljare vara snabba. 17Tusen av eder skola fly fr en enda mans hot eller fr fem mns hot, till dess att vad som r kvar av eder bliver ssom en ensam stng p bergets topp, ssom ett baner p hjden. 18Ja, drfr vntar HERREN, till dess att han kan vara eder ndig; drfr tronar han i hghet, till dess att han kan frbarma sig ver eder. Ty en domens Gud r HERREN; saliga ro alla de som vnta efter honom. 19Ja, du folk som bor p Sion, i Jerusalem, ingalunda m du grta. Han skall frvisso vara dig ndig, nr du ropar; s snart han hr din rst, skall han svara dig. 20Ty vl skall Herren giva eder ndens brd och fngenskapens dryck, men sedan skola dina lrare icke mer sttas sido, utan dina gon skola se upp till dina lrare. 21Och om du viker av, vare sig t hger eller t vnster, s skola dina ron hra detta ord ljuda bakom dig; Hr r vgen, vandren p en. 22D skolen I akta fr orent silvret varmed edra skurna belten ro verdragna, och guldet varmed edra gjutna belten ro belagda; du skall kasta ut det ssom orenlighet och sga till det: Bort hrifrn! 23Och han skall giva regn t sden som du har stt p din mark, och han skall av markens grda giva dig brd som r kraftigt och nrande; och din boskap skall p den tiden g i bet p vida ngar. 24Och oxarna och snorna med vilka man brukar jorden, de skola ta saltad blandsd om man har kastat med vanna och kastskovel. 25Och p alla hga berg och alla stora hjder skola bckar rinna upp med strmmande vatten -- nr den stora slaktningens dag kommer, d torn skola falla. 26Och mnens ljus skall bliva ssom solens ljus, och solens ljus skall varda sju gnger klarare, ssom ett sjufaldigt dagsljus, nr

728

Swedish Bible

Anonymous

den tid kommer, d HERREN frbinder sitt folks skador och helar sren efter slagen som det har ftt. 27Se, HERRENS namn kommer fjrran ifrn, med brinnande vrede och med tunga rkmoln; hans lppar ro fulla av frgrymmelse, och hans tunga r ssom frtrande eld; 28hans andedrkt r lik en strm som svmmar ver, s att den nr nd upp till halsen. Ty han vill slla folken i frintelsens sll och lgga i folkslagens mun ett betsel, till att leda dem vilse. 29D skolen I sjunga ssom i en natt d man firar helig hgtid, och edra hjrtan skola gldja sig, ssom nr man under fljters ljud tgar upp p HERRENS berg, upp till Israels klippa. 30Och HERREN skall lta hra sin rst i majestt och visa huru hans arm drabbar, i vredesfrgrymmelse och med frtrande eldslga, med storm och strtskurar och hagelstenar. 31Ty fr HERRENS rst skall Assur bliva frfrad, nr han slr honom med sitt ris. 32Och s ofta staven far fram och HERREN efter sitt rdslut lter den falla p honom skola pukor och harpor ljuda. Gng p gng skall han lyfta sin arm till att strida mot honom. 33Ty en Tofetplats r lngesedan tillredd, ja ock fr konungen r den gjord redo, och djup och vid r den; dess rund r fylld av eld och av ved i myckenhet, och lik en svavelstrm skall HERRENS Ande stta den i brand.

Chapter 31 Ve dem som draga stad ned till Egypten fr att f hjlp, i det de frlita sig p hstar, dem som stta sin frtrstan p vagnar, drfr att dr finnas s mnga, och p ryttare, drfr att mngden r s stor, men som ej vnda sin blick till Israels Helige och icke frga efter HERREN! 2Ocks han r ju vis; han lter olyckan komma, och han ryggar icke sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot den hjlp som ogrningsmnnen snda. 3Ty egyptierna ro mnniskor och ro icke Gud, deras hstar ro ktt och icke ande. Och HERREN skall rcka ut sin hand, och d skall hjlparen vackla och den hjlpte falla, och bda skola tillhopa frgs. 4Ty s har HERREN sagt till mig: Ssom ett lejon ryter, ett ungt lejon ver sitt rov, och icke skrmmes bort av herdarnas rop eller rdes fr deras larm, nr de i mngd samlas dit, s skall HERREN Sebaot fara ned fr att strida p Sions berg och uppe p dess hjd. 5Ssom fgeln breder ut sina vingar, s skall HERREN Sebaot beskrma Jerusalem; han skall beskrma och hjlpa, han skall skona och rdda. 6S vnden nu om till honom, frn vilken I haven avfallit genom ett s djupt fall, I Israels barn. 7Ty p den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra hnder hava gjort t eder till synd. 8Och Assur skall falla, men icke fr en mans svrd; ett svrd, som icke r en mnniskas, skall frtra honom. Han skall fly fr svrd, och hans unga mn skola bliva trlar. 9 Och hans klippa skall frgs av skrck, och hans furstar skola i frfran fly ifrn baneret. S sger HERREN, han som har sin eld p Sion och sin ugn i Jerusalem.
1

729

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 32 En konung skall uppst, som skall regera med rttfrdighet, och hrskare, som skola hrska med rttvisa. 2Var och en av dem skall vara ssom en tillflykt i stormen, ett skydd mot strtskuren; de skola vara ssom vattenbckar i en demark, ssom skuggan av en vldig klippa i ett trstigt land. 3D skola de seendes gon icke vara frblindade, och de hrandes ron skola lyssna till. 4D skola de lttsinnigas hjrtan bliva frstndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt. 5Dren skall d icke mer heta dling, ej heller bedragaren kallas herre. 6 Ty en dre talar drskap, och hans hjrta reder till frdrv; s var han gudlshet och talar, vad frvnt r, om HERREN, s lter han den hungrige svlta och nekar den trstige en dryck vatten. 7 Och bedragaren brukar onda vapen, han tnker ut skndliga anslag till att frdrva de betryckta genom lgnaktiga ord, frdrva en fattig, som har rtt i sin talan. 8Men en dling tnker dla tankar och str fast vid det som delt r. 9I kvinnor, som ren s skra, stn upp och hren min rst; I sorglsa jungfrur, lyssnen till mitt tal. 10Nr r och dagar hava gtt, d skolen I darra, I som ren s sorglsa, ty d r det slut med all vinbrgning, och ingen fruktskrd kommer mer. 11Bven, I som ren s skra, darren, I som ren s sorglsa, lggen av edra klder och blotten eder, klden edra lnder med scktyg. 12Sln eder fr brstet och klagen ver de skna flten, ver de fruktsamma vintrden, 13ver mitt folks krar som fyllas av trne och tistel, ja, ver alla gldjens boningar i den yra staden. 14Ty palatsen ro vergivna, den folkrika staden ligger de, Ofelhjden med vakttornet r frvandlad till grotthlor fr evig tid, till en plats, dr vildsnor hava sin frjd och dr hjordar beta -- 15detta intill dess att ande frn hjden bliver utgjuten ver oss. D skall knen bliva ett brdigt flt och det brdiga fltet rknas ssom vildmark; 16d skall rtten taga sin boning i knen och rttfrdigheten bo p det brdiga fltet. 17Och rttfrdighetens frukt skall vara frid och rttfrdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid. 18Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och p skra viloplatser. 19Men under hagelskurar skall skogen fllas, och djupt skall staden bliva dmjukad. 20Slla ren d I som fn s vid alla vatten, I som kunnen lta edra oxar och snor fritt strva omkring.
1

Chapter 33 Ve dig, du frdrvare, som sjlv har gtt fri ifrn frdrvet! Ve dig, du hrjare, som sjlv har undgtt frhrjning! Nr du har fyllt ditt mtt att frdrva, drabbas du sjlv av frdrvet; nr du har fullbordat till hrjande drabbas du sjlv av frhrjning. 2HERRE, var oss ndig, dig frbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vr frlsning i ndens tid. 3Fr ditt vldiga dn fly folken bort; nr du reser dig upp, frskingras folkslagen. 4Och man fr skvla och taga byte efter eder, ssom grsmaskar skvla; ssom grshoppor strta fram, s strtar man ver det. 5HERREN r hg, ty han bor i hjden; han uppfyller Sion med rtt och rttfrdighet. 6Ja, trygga tider skola
730
1

Swedish Bible

Anonymous

komma fr dig! Vishet och kunskap bereda Sion frlsning i rikt mtt, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt. 7Hr, deras hjltar klaga drute, fredsbudbrarna grta bitterligen. 8Vgarna ro de, ingen gr mer p stigarna. Han bryter frbund, han aktar stder ringa, mnniskor rknar han fr intet. 9Landet ligger srjande och frsmktar, Libanon blyges och str frvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar flla sina lv. 10Men nu vill jag st upp, sger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphva mig. 11Med halm gn I havande, och str fden I; edert raseri r en eld, som skall frtra eder sjlva. 12Folken skola frbrnnas och bliva till aska, ja, likna avhugget trne, som brinner upp i eld. 13S hren nu, I som fjrran rer, vad jag har gjort; frnimmen min makt, I som nra ren. 14Syndarna i Sion bliva frskrckta, bvan griper de gudlsa. Vem av oss kan hrda ut vid en frtrande eld, vem av oss kan bo vid en evig gld? 15 Den som vandrar i rttfrdighet och talar, vad rtt r, den som fraktar, vad som vinnes genom ortt och vld, och den som avhller sina hnder frn att taga mutor, den som tillstoppar sina ron fr att icke hra om blodsgrningar och tillsluter sina gon fr att icke se, vad ont r, 16han skall bo p hjderna, klippfsten skola vara hans vrn, sitt brd skall han f, och vatten skall han hava bestndigt. 17Ja, dina gon skola skda en konung i hans hrlighet, de skola blicka ut ver ett vidstrckt land. 18D skall ditt hjrta tnka tillbaka p frskrckelsens tid: Var r nu skatterknaren, var r nu skattevgaren, var r den som rknade tornen? 19Du slipper d att se det frcka folket, folket, vars obegripliga sprk man ej kunde frst, vars stammande tungoml ingen kunde tyda. 20 Men skda p Sion, vra hgtiders stad, lt dina gon betrakta Jerusalem: det r en sker boning, ett tlt, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister snder. 21Ja, vi hava dr HERREN, den vldige; han r fr oss ssom floder och breda strmmar; ingen roddflotta kommer dr fram, och det vldigaste skepp kan ej fara drver. 22Ty HERREN r vr domare, HERREN r vr hrskare, HERREN r vr konung, han frlsar oss. 23Dina tg hnga slappa, de hlla ej masten stadig, ej seglet spnt. Men d skall rvat gods utskiftas i myckenhet, ja, ocks de lama skola d taga byte. 24Och ingen av invnarna skall sga: Jag r svag, ty folket, som dr bor, har ftt sin missgrning frlten.

Chapter 34 Trden fram, I folk, och hren; I folkslag, akten hrp. Jorden hre och allt vad p den r, jordens krets och vad som alstras drav. 2Ty HERREN r frtrnad p alla folk och vred p all deras hr; han giver dem till spillo, han verlmnar dem till att slaktas. 3Deras slagna kmpar ligga bortkastade, och stank stiger upp frn deras dda kroppar, och bergen flyta av deras blod. 4 Himmelens hela hrskara frgs, och himmelen sjlv hoprullas ssom en bokrulle; hela dess hrskara faller frvissnad ned, lik vissnade lv frn vinrankan, lik vissnade blad ifrn fikontrdet. 5 Ty mitt svrd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned p Edom till dom, p det folk jag har givit till spillo. 6Ja, ett svrd har HERREN, det dryper av blod och r drnkt i fett, i lamms och
731
1

Swedish Bible

Anonymous

bockars blod, i fett ifrn vdurars njurar; ty HERREN anstller ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land. 7Vildoxar fllas ock drvid, tjurar, bde sm och stora. Deras land dricker sig rusigt av blod, och deras jord bliver drnkt i fett. 8Ty detta r en HERRENS hmndedag, ett vedergllningens r, d han utfr Sions sak. 9D bliva Edoms bckar frvandlade till tjra och dess jord till svavel; ja, dess land bliver frbytt i brinnande tjra. 10Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall rken drav stiga upp. Frn slkte till slkte skall landet ligga de, aldrig i evighet skall ngon g dr fram. 11Pelikaner och rrdrommar skola taga det i besittning, uvar och korpar skola bo dri; ty frdelsens mtsnre och frstrelsens murlod skall han lta komma drver. 12Av dess dlingar skola inga finnas kvar dr, som kunna utropa ngon till konung; och alla dess furstar f en nde. 13Dess palatser fyllas av trne, nsslor och tistlar vxa i dess fsten; och det bliver en boning fr kenhundar och ett tillhll fr strutsar. 14Schakaler bo dr tillsammans med andra kendjur, och gastar ropa dr till varandra; ja, dr kan Lilit f ro, dr kan hon finna en vilostad. 15Dr reder pilormen sitt bo och lgger sina gg och klcker s ut ynglet och samlar det i sitt skygd; ja, dr komma gamarna tillhopa, den ene mter dr den andre. 16Sken efter i HERRENS bok och lsen dri; icke ett enda av de djuren skall utebliva, det ena skall icke ffngt ska det andra. Ty det r hans mun, som bjuder det, det r hans Ande, som samlar dem tillhopa. 17Det r han, som kastar lott fr dem, hans hand tillskiftar dem deras mark efter mtsnre; till evig tid skola de hava den till besittning, frn slkte till slkte bo drp.

Chapter 35 knen och demarken skola gldja sig, och hedmarken skall frjdas och blomstra ssom en lilja. 2Den skall blomstra sknt och frjda sig, ja, frjda sig och jubla; Libanons hrlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skola f se HERRENS hrlighet, vr Guds prakt. 3 Strken maktlsa hnder, given kraft t vacklande knn. 4Sgen till de frsagda: Varen frimodiga, frukten icke. Se, eder Gud kommer med hmnd; vedergllning kommer frn Gud, ja, sjlv kommer han och frlsar eder. 5D skola de blindas gon ppnas och de dvas ron uppltas. 6D skall den lame hoppa ssom en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skola bryta fram i knen och strmmar p hedmarken. 7Av frbrnt land skall bliva en sj och av torr mark vattenkllor; p den plats, dr kenhundar lgrade sig, skall vxa grs jmte vass och rr. 8Och en banad vg, en farvg, skall g dr fram, och den skall kallas den heliga vgen; ingen oren skall frdas drp, den skall vara fr dem sjlva. Den som vandrar den vgen skall icke g vilse, om han ock hr till de fkunniga. 9Dr skall icke vara ngot lejon, ej heller skall ngot annat vilddjur komma dit. Intet sdant skall finnas dr, men ett frlsat folk skall vandra p den. 10Ja, HERRENS frlossade skola vnda tillbaka och komma till Sion med jubel; evig gldje skall krna deras huvuden, frjd och gldje skola de undf, men sorg och suckan skola fly bort.
1

732

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 36 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsr hnde sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befsta stder i Juda och intog dem. 2Och konungen i Assyrien snde frn Lakis stad Rab-Sake med en stor hr till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid vre dammens vattenledning, p vgen till Valkarfltet. 3D gingo verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom. 4Och Rab-Sake sade till dem: Sgen till Hiskia: S sger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad r det fr en frtrstan, som du nu har hngivit dig t? 5Jag sger: Det r allenast munvder, att du vet rd och har makt att fra kriget. P vem frtrstar du d, eftersom du har satt dig upp mot mig? 6Du frtrstar vl p den brckta rrstaven Egypten, men se, nr ngon stder sig p den, gr den i i hans hand och genomborrar den. Ty sdan r Farao, konungen i Egypten, fr alla som frtrsta p honom. 7Eller sger du kanhnda till mig: 'Vi frtrsta p HERREN, vr Gud?' Var det d icke hans offerhjder och altaren Hiskia avskaffade, nr han sade till Juda och Jerusalem: 'Infr detta altare skolen I tillbedja'? 8Men ing nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv tusen hstar, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 9Huru skulle du d kunna sl tillbaka en enda stthllare, en av min herres ringaste tjnare? Och du stter din frtrstan till Egypten i hopp om att s f vagnar och ryttare! 10Menar du d att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land fr att frdrva det? Nej, det r HERREN, som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och frdrva det. 11D sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: Tala till dina tjnare p arameiska, ty vi frst det sprket, och tala icke till oss p judiska infr folket som str p muren. 12 Men Rab-Sake svarade: r det d till din herre och till dig, som min herre har snt mig att tala dessa ord? r det icke fastmer till de mn som sitta p muren och som jmte eder skola ndgas ta sin egen trck och dricka sitt eget vatten? 13Drefter trdde Rab-Sake nrmare och ropade med hg rst p judiska och sade: Hren den store konungens, den assyriske konungens, ord. 14S sger konungen: Lten icke Hiskia bedraga eder, ty han frmr icke rdda eder. 15Och lten icke Hiskia frleda eder att frtrsta p HERREN, drmed att han sger: 'HERREN skall frvisso rdda oss; denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.' 16Hren icke p Hiskia. Ty s sger konungen i Assyrien: Gren upp i godo med mig och given eder t mig, s skolen I f ta var och en av sitt vintrd och av sitt fikontrd och dricka var och en ur sin brunn, 17till dess jag kommer och hmtar eder till ett land som r likt edert eget land, ett land med sd och vin, ett land med brd och vingrdar. 18Lten icke Hiskia frleda eder, nr han sger: 'HERREN skall rdda oss.' Har vl ngon av de andra folkens gudar rddat sitt land ur den assyriske konungens hand? 19 Var ro Hamats och Arpads gudar? Var ro Sefarvaims gudar? Eller hava de rddat Samaria ur min hand? 20Vilken bland dessa lnders alla gudar har vl rddat sitt land ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rdda Jerusalem ur min hand? 21Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s bjudit och sagt: Svaren honom icke. 22Och verhovmstaren
1

733

Swedish Bible

Anonymous

Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med snderrivna klder och berttade fr honom, vad Rab-Sake hade sagt.

Chapter 37 D nu konung Hiskia hrde detta, rev han snder sina klder och hljde sig i sorgdrkt och gick in i HERRENS hus. 2Och verhovmstaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de ldste bland prsterna snde han, hljda i sorgdrkt, till profeten Jesaja, Amos' son. 3Och de sade till denne: S sger Hiskia: En ndens, tuktans och smlekens dag r denne dag, ty fostren hava vl kommit fram till fdseln, men kraft att fda finnes icke. 4Kanhnda skall HERREN, din Gud, hra Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har snt honom till att smda den levande Guden, s att han straffar honom fr dessa ord som han, HERREN, din Gud, har hrt. S bed nu en bn fr den kvarleva som nnu finnes. 5Nr nu konung Hiskias tjnare kommo till Jesaja, 6sade Jesaja till dem: S skolen I sga till eder herre: S sger HERREN: Frukta icke fr de ord som du har hrt, dem, med vilka den assyriske konungens tjnare hava hdat mig. 7Se, jag skall lta en sdan ande komma in i honom, att han p grund av ett rykte som han skall f hra vnder tillbaka till sitt land; och jag skall lta honom falla fr svrd i hans eget land. 8Och Rab-Sake vnde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belgra Libna; ty han hade hrt, att han hade brutit upp frn Lakis. 9Men nr Sanherib fick hra sgas om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut fr att strida mot honom, skickade han, s snart han hrde detta, sndebud till Hiskia och sade: 10S skolen I sga till Hiskia, Juda konung: Lt icke din Gud, som du frtrstar p, bedraga dig, i det att du tnker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.' 11Du har ju hrt, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra lnder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva rddad! 12Hava vl de folk, som mina fder frdrvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit rddade av sina gudar? 13 Var r Hamats konung och Arpads konung och konungen ver Sefarvaims stad, ver Hena och Iva? 14Nr Hiskia hade mottagit brevet av sndebuden och lst det, gick han upp i HERRENS hus, och dr bredde Hiskia ut det infr HERRENS ansikte. 15Och Hiskia bad till HERREN och sade: 16HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar p keruberna, du allena r Gud, den som rder ver alla riken p jorden; du har gjort himmel och jord. 17HERRE, bj ditt ra hrtill och hr; HERRE, ppna dina gon och se. Ja, hr alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har smdat den levande Guden. 18Det r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava frtt alla lnder ssom ock sitt eget land. 19Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av mnniskohnder, tr och sten; drfr kunde de frgra dem. 20Men frls oss nu, HERRE, vr Gud, ur hans hand, s att alla riken p jorden frnimma, att du, HERRE, r den ende. 21D snde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lt sga: S sger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angende Sanherib, konungen i Assyrien: 22Detta r det ord, som HERREN har talat om honom:
734
1

Swedish Bible

Anonymous

Hon fraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. 23Vem har du smdat och hdat, och mot vem har du upphvt din rst? Alltfr hgt har du upplyft dina gon -- ja, mot Israels Helige. 24Genom dina tjnare smdade du HERREN, nr du sade: 'Med mina mnga vagnar drog jag upp p bergens hjder, lngst upp p Libanon; jag hgg ned dess hga cedrar och vldiga cypresser; jag trngde fram till dess versta hjder, dess frodigaste skog; 25jag grvde brunnar och drack ut vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strmmar.' 26Har du icke hrt, att jag fr lnge sedan beredde detta? Av lder bestmde jag ju s; och nu har jag frt det fram: du fick makt att delgga befsta stder till grusade stenhopar. 27Deras invnare blevo maktlsa, de frfrades och stodo med skam. Det gick dem ssom grset p marken och grna rter, ssom det som vxer p taken, och sd, som frgs, frrn stret har vuxit upp. 28 Om du sitter eller gr ut eller gr in, s vet jag det, och huru du rasar mot mig. 29Men d du nu s rasar mot mig och d ditt vermod har ntt till mina ron, skall jag stta min krok i din nsa och mitt betsel i din mun och fra dig tillbaka samma vg, som du har kommit p. 30Och detta skall fr dig vara tecknet: man skall detta r ta, vad som vxer upp av spillsd, och nsta r sjlvvuxen sd, men det tredje ret skolen I f s och skrda och plantera vingrdar och ta deras frukt. 31Och den rddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall ter skjuta rot nedtill och bra frukt upptill. 32 Ty frn Jerusalem skall utg en kvarleva, en rddad skara frn Sions berg. HERREN Sebaots nitlskan skall gra detta. 33Drfr sger HERREN s om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta ngon pil ditin; han skall icke mot den fra fram ngon skld eller kasta upp ngon vall mot den. 34Samma vg han kom skall han vnda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, sger HERREN. 35Ty jag skall beskrma och frlsa denna stad fr min tjnare Davids skull. 36Och HERRENS ngel gick ut och slog i assyriernas lger ett hundra ttiofem tusen man; och nr man bittida fljande morgon kom ut, fick man se dda kroppar ligga dr verallt. 37D brt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tgade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve. 38Men nr han en gng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han drpt med svrd av sina sner Adrammelek och Sareser; drefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.

Chapter 38 Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: S sger HERREN: Bestll om ditt hus; ty du mste d och skall icke tillfriskna. 2 D vnde Hiskia sitt ansikte mot vggen och bad till HERREN. 3Och han sade: Ack HERRE, tnk dock p huru jag har vandrat infr dig i trohet och med hngivet hjrta och gjort, vad gott r i dina gon. Och Hiskia grt bitterligen. 4D kom HERRENS ord till Jesaja: han sade: 5G och sg till Hiskia: S sger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hrt din bn, jag har sett dina trar. Se, jag skall frka din livstid med femton r; 6jag skall ock rdda dig och denna stad ur den
1

735

Swedish Bible

Anonymous

assyriske konungens hand. Ja, jag skall beskrma denna stad. 7Och detta skall fr dig vara tecknet frn HERREN drp att HERREN skall gra, vad han nu har lovat: 8se, solvisarskuggan, som nu p Ahas' solvisare har gtt nedt med solen, skall jag lta g tio steg tillbaka. S gick solen tillbaka p solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till rygga. 9En sng, skriven av Hiskia, Juda konung, nr han hade varit sjuk och tillfrisknat frn sin sjukdom: 10Jag tnkte: Jag gr hdan i mina bsta dagar, in genom ddsrikets portar; jag varder bervad terstoden av mina r. 11Jag tnkte: Jag fr icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i frgngelsens rike fr jag ej mer skda mnniskor. 12Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrn mig ssom en herdes tlt. Jag har vvt mitt liv till slut ssom en vvare sin vv, och jag skres nu ned frn bommen; innan dagen har gtt ver till natt, r du frdig med mig. 13Jag mste ryta ssom ett lejon intill morgonen; s krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har gtt ver till natt, r du frdig med mig. 14Jag klagade ssom en svala, ssom en trana, jag suckade ssom en duva; matta blickade mina gon mot hjden: HERRE, jag lider nd; tag dig an min sak. 15Men vad skall jag vl sga, d han nu har talat till mig och sjlv utfrt sitt verk? I ro fr jag nu leva alla mina r till slut efter all min sjls bedrvelse. 16Herre, sdant lnder till liv, min ande har i allo sitt liv drav. Och s helar du mig -- ja, giv mig liv! 17Se till mitt bsta kom denna bittra bedrvelse ver mig. I din krlek rddade du min sjl ifrn frintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg. 18Ty ddsriket tackar dig icke, dden prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer p din trofasthet. 19De som leva, de som leva, de tacka dig, ssom ock jag nu gr; och fderna gra din trofasthet kunnig fr barnen. 20HERREN skall frlsa mig, och mina snger skola vi d spela i alla vra livsdagar druppe i HERRENS hus. 21Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lgga den ssom plster p bulnaden, s skulle han tillfriskna. 22Men Hiskia sade: Vad fr ett tecken gives mig drp att jag skall f g upp i HERRENS hus?

Chapter 39 Vid samma tid snde Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och sknker till Hiskia; och han fick hra, att denne hade varit sjuk, men blivit terstlld. 2Och Hiskia gladde sig ver deras ankomst och visade dem sitt frrdshus, sitt silver och guld, sina vlluktande kryddor och sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans go, som han icke visade dem. 3Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: Vad hava dessa mn sagt, och varifrn hava de kommit till dig? Hiskia svarade: De hava kommit till mig ifrn fjrran land, ifrn Babel. 4Han sade vidare: Vad hava de sett i ditt hus? Hiskia svarade: Allt som r i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem. 5D sade Jesaja till Hiskia: Hr HERREN Sebaots ord: 6 Se, dagar skola komma, d allt som finnes i ditt hus och som dina fder hava samlat nda till denna dag skall fras bort till Babel; intet skall bliva kvar, sger HERREN. 7Och sner till dig, de som
736
1

Swedish Bible

Anonymous

skola utg av dig och som du skall fda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjnare i den babyloniske konungens palats. 8Hiskia sade till Jesaja: Gott r det HERRENS ord, som du har talat. Och han sade ytterligare: Frid och trygghet skola ju f rda i min tid.

Chapter 40 Trsten, trsten mitt folk, sger eder Gud. 2Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken fr det, att dess vedermda r slut, att dess missgrning r frsonad och att det har ftt dubbelt igen av HERRENS hand fr all sina synder. 3Hr, man ropar; Bereden vg fr HERREN i knen, banen p hedmarken en jmn vg fr vr Gud. 4Alla dalar skola hjas och alla berg och hjder snkas; vad ojmnt r skall jmnas, och vad olndigt r skall bliva slt mark. 5HERRENS hrlighet skall varda uppenbarad, och allt ktt skall tillsammans se den. Ty s har HERRENS mun talat. 6Hr, ngon talar: Predika!, och en annan svarar: Vad skall jag predika? Allt ktt r grs och all dess hrlighet ssom ett blomster p marken. 7Grset torkar bort, blomstret frvissnar, nr HERRENS andedrkt blser drp. 8Grset torkar bort, blomstret frvissnar, men vr Guds ord frbliver evinnerligen. 9Stig upp p ett hgt berg, Sion, du gldjens budbrarinna; hv upp din rst med kraft, Jerusalem, du gldjens budbrarinna: hv upp den utan fruktan, sg till Juda stder: Se, dr r eder Gud! 10Ja, Herren, HERREN kommer med vldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin ln, och hans segerbyte gr framfr honom. 11Han fr sin hjord i bet ssom en herde, han samlar lammen i sin famn och br dem i sitt skte och sakta fr han moderfren fram. 12Vem r det, som mter upp havens vatten i sin hand och mrker ut himmelens vidd med sina utspnda fingrar? Vem mter upp stoftet p jorden med ett tredingsmtt? Vem vger bergen p en vg och hjderna p en viktskl? 13Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom rd och undervisa honom? 14Gr han till rds med ngon, fr att denne skall giva honom frstnd och lra honom den rtta stigen, lra honom kunskap och visa honom frstndets vg? 15 Nej, folken ro att akta ssom en droppe ur mbaret och ssom ett grand p vgsklen; se, havslnderna lyfter han ssom ett stoftkorn. 16Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till brnnoffer. 17Folken ro allasammans ssom ett intet infr honom; ssom alls intet och idel tomhet aktas de av honom. 18Vid vem viljen I d likna Gud, och vad finnes honom likt att stlla vid hans sida? 19Mnne ett avgudabelte? -- det gjutes av ngon konstnr, och guldsmeden verdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder s guldsmeden det. 20Den som icke har rd att offra s mycket, han vljer ut ett stycke tr, som icke ruttnar, och sker sig en frfaren konstnr, som kan frfrdiga ett belte, som ej faller omkull. 21Haven I d intet frstnd? Hren I d intet? Blev detta icke frkunnat fr eder frn begynnelsen? Haven I icke frsttt, vad jordens grundvalar sga? 22Han r den som tronar ver jordens rund, och dess inbyggare ro ssom grshoppor; han r den som utbreder himmelen ssom ett flor och spnner ut den ssom ett tlt att bo inunder. 23Han r den som gr furstarna till intet, frvandlar domarna p jorden till idel tomhet.
737
1

Swedish Bible

Anonymous

24

Knappt ro de planterade, knappt ro de sdda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, s blser han p dem, och de frtorka, och en stormvind fr dem bort ssom str. 25Vid vem viljen I d likna mig, s agg jag skulle vara ssom han? sger den Helige. 26Lyften upp edra gon mot hjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som fr hrskaran druppe fram i rknade hopar; han nmner dem alla vid namn. S stor r hans makt, s vldig hans kraft, att icke en enda utebliver. 27 Huru kan du sga sdant, du Jakob, och tala s, du Israel: Min vg r frdold fr HERREN, och min rtt r frsvunnen fr min Gud? 28Vet du d icke, har du ej hrt det, att HERREN r en evig Gud, han som har skapat jordens ndar? Han bliver ej trtt och uppgives icke, hans frstnd r outrannsakligt. 29Han giver den trtte kraft och frkar den maktlses styrka. 30Ynglingar kunna bliva trtta och uppgivas, och unga mn kunna falla; 31men de som bida efter HERREN hmta ny kraft, de f nya vingfjdrar ssom rnarna. S hasta de stad utan att uppgivas, de frdas framt utan att bliva trtta.

Chapter 41 Tigen, I havslnder, och lyssnen till mig, och m folken hmta ny kraft; m de s komma fram och tala, ja, lt oss med varandra trda infr rtta. 2Vem har i ster ltit denne uppst, som mtes av seger, var han gr fram? Vem giver folkslag i hans vld och gr honom till hrskare ver konungar? Vem gr deras svrd till stoft och deras bgar till str som fres bort av vinden? 3Han frjagar dem, dr han gr lyckosam fram, vanliga vgar trampar icke hans fot. 4Vem har verkat och utfrt detta? Det har han som frn begynnelsen kallade mnniskors slkten fram: jag, HERREN, som r den frste och som intill det sista r densamme. 5Havslnderna se det och frukta, och jordens ndar frskrckas. Man nrmar sig till varandra och kommer tillhopa. 6Den ene vill hjlpa den andre; han sger till den andre: Fatta mod! 7Trsnidaren stter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar p std. Han sger om ldningen: Den r god och fster bilden med spikar, s att den ej faller omkull. 8Men du Israel, min tjnare, du Jakob, som jag har utvalt, du ttling av Abraham, min vn, 9du som jag har hmtat frn jordens ndar och kallat hit frn dess yttersta hrn och till vilken jag har sagt: Du r min tjnare, dig har jag utvalt och icke frsmtt, 10frukta icke, ty jag r med dig; var ej frsagd, ty jag r din Gud. Jag styrker dig, jag hjlper dig ock, jag uppehller dig med min rttfrdighets hgra hand. 11Se, alla som ro dig htska skola komma p skam och blygas; dina motstndare skola bliva till intet och skola frgs. 12Du skall ska efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och f en nde. 13 Ty jag r HERREN, din Gud, som hller dig vid din hgra hand och som sger till dig: Frukta icke, jag hjlper dig. 14S frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hjlper dig, sger HERREN; din frlossare r Israels Helige. 15Se, jag gr dig till en trskvagn, ny och med skarpa taggar, s att du skall sndertrska berg och krossa dem till stoft och gra hjder lika agnar. 16Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall fra dem bort och stormen frskingra dem; men
738
1

Swedish Bible

Anonymous

du sjlv skall frjda dig i HERREN och bermma dig av Israels Helige. 17De betryckta och fattiga ska frgves efter vatten, deras tunga frsmktar av trst; men jag, HERREN, skall bnhra dem, jag, Israels Gud, skall icke vergiva dem. 18Jag skall lta strmmar rinna upp p hjderna och kllor i dalarna; jag skall gra knen till en vattenrik sj och torrt land till kllsprng. 19Och jag skall lta cedrar och akacietrd vxa upp i knen jmte myrten och olivtrd och skall p hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom, 20fr att man skall bde se och veta och akta p och frst, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det. 21S trden nu fram med eder sak, sger HERREN; kommen med edra bevis, sger Jakobs konung. 22Ja, m man komma med dem och frkunna fr oss, vad som skall ske. Var ro edra forna utsagor? Lggen fram dem, fr att vi m akta p dem och se till, huru de hava gtt i fullbordan. Eller lten oss hra, vad som nu skall komma, 23frkunnen, vad framdeles skall hnda, fr att vi m se, att I ren gudar. Ja, gren ngonting, vad det nu vara m, s att vi alla hpna, nr vi se det. 24Men se, I ren ett intet, och edert verk r alls intet; den som utvljer eder r en styggelse. 25Jag lt i norr en man uppst, och han kom, ja, i ster en som skulle kalla mitt namn; och han skulle g fram ver landsherrarna, ssom vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera. 26Vem frkunnade detta frut, s att vi fingo veta det, eller i frvg, s att vi kunde sga: Du hade rtt? Ingen fanns, som frkunnade det, ingen, som lt oss hra det, ingen, som hrde eder tala drom. 27Jag r den frste, som sger till Sion: Se, se dr ro de, den frste, som bringar Jerusalem detta gldjens budskap. 28Jag ser mig om, men hr finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar p min frga. 29Se, de ro allasammans ffnglighet, deras verk ro ett intet, deras belten vind och tomhet.

Chapter 42 Se, ver min tjnare som jag uppehller, min utkorade, till vilken min sjl har behag, ver honom har jag ltit min Ande komma; han skall utbreda rtten bland folken. 2Han skall icke skria eller ropa och icke lta hra sin rst p gatorna. 3Ett brutet rr skall han icke snderkrossa, och en tynande veke skall han icke utslcka; han skall i trofasthet utbreda rtten. 4Hans kraft skall icke frtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rtten p jorden; havslnderna vnta efter hans lag. 5S sger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utspnt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras drav, han som har givit liv t folket som r drp och ande t dem som vandra dr: 6Jag, HERREN, har kallat dig i rttfrdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig frbundet med folket och stta dig till ett ljus fr folkslagen, 7fr att du m ppna blinda gon och fra fngar ut ur fngelset, ja, ur fngenskapen dem som sitta i mrkret. 8Jag, HERREN, det r mitt namn; och jag giver icke min ra t ngon annan eller mitt lov t beltena. 9Se, vad jag frut frkunnade, det har nu kommit. Nu frkunnar jag nya ting; frrn de visa sig, lter jag eder hra om dem. 10Sjungen till HERRENS ra en ny sng, hans lov frn
739
1

Swedish Bible

Anonymous

jordens nda, I som faren p havet, s ock allt vad dri r, I havslnder med edra inbyggare; 11 stmmen upp, du ken med dina stder och I byar, dr Kedar bor; jublen, I klippornas invnare, ropen frn bergens toppar. 12Given HERREN ra och frkunnen hans lov i havslnderna. 13 HERREN drager ut ssom en hjlte, han eggar upp sig till iver ssom en krigare; han uppgiver hrskri, han ropar hgt och visar sin makt mot sina fiender. 14I lng tid har jag tegat, jag hll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag hja rop ssom en barnafderska, jag vill skaffa mig luft och andas ut. 15Jag skall frda berg och hjder och lta allt grs p dem frtorka; jag skall gra strmmar till land och lta allt grs p dem frtorka; jag skall gra strmmar till land och lta sjar torka ut. 16Och de blinda skall jag leda p en vg som de icke knna; p stigar som de icke knna skall jag fra dem. Jag skall gra mrkret framfr dem till ljus och det som r ojmnt till jmn mark. Detta r, vad jag skall gra, och jag skall ej rygga mitt ord. 17Men de som frtrsta p skurna belten och som sga till gjutna belten: I ren vra gudar, de skola vika tillbaka och st dr med skam. 18Hren, I dve; I blinde, skden och sen. 19Vem r blind, om icke min tjnare, och s dv som den budbrare jag snder stad? 20Du har ftt se mycket, men du aktar icke drp; fastn ronen hava blivit ppnade, lyssnar ingen till. 21Det r HERRENS behag, fr hans rttfrdighets skull, att han vill lta sin lag komma till makt och ra. 22Men detta r ett plundrat och skvlat folk; dess ynglingar ro alla lagda i bojor, och i fngelser hllas de gmda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som rddar, till skvling, och ingen sger: Giv tillbaka. 23Ack att ngon bland eder ville lyssna hrtill, fr framtiden giva akt och hra hrp! 24Vem har lmnat Jakob till skvling och Israel i plundrares vld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, p vilkens vgar man icke ville vandra och p vilkens lag man icke ville hra? 25 Drfr utgt han ver dem i sin vrede frtrnelse och krigets raseri. Och de frbrndes drav runt omkring, men besinnade det icke; de frtrdes drav, men aktade icke drp.

Chapter 43 Men nu sger HERREN s, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har frlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du r min. 2Om du ock mste g genom vatten, s r jag med dig, eller genom strmmar, s skola de icke frdrnka dig; mste du n g genom eld, s skall du ej bliva svedd, och lgorna skola ej frtra dig. 3Ty jag r HERREN, din Gud, Israels Helige, din frlsare; jag giver Egypten till lsepenning fr dig, Etiopien och Seba i ditt stlle. 4Eftersom du r s dyrbar i mina gon, s hgt aktad och s lskad av mig, drfr giver jag mnniskor till lsen fr dig och folk till lsen fr ditt liv. 5Frukta d icke, ty jag r med dig. Jag skall lta dina barn komma frn ster, och frn vster skall jag samla dig tillhopa. 6Jag skall sga till Norden: Giv hit och till sdern: Frhll mig dem icke; fr hit mina sner ifrn fjrran och mina dttrar ifrn jordens nda, 7envar som r uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ra, envar som jag har danat och gjort. 8Fr hitut det blinda folket, som dock har
740
1

Swedish Bible

Anonymous

gon, och de dva, som dock hava ron. 9Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna frutsga sdant? M de lta oss hra sina forna utsagor. M de stlla fram sina vittnen och bevisa sin rtt, s att dessa, nr de hra det, kunna sga: Det r sant. 10Men I ren mina vittnen, sger HERREN, I ren min tjnare, den som jag har utvalt, p det att I mn veta och tro mig och frst, att det r jag; fre mig r ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. 11Jag, jag r HERREN, och frutom mig finnes ingen frlsare. 12 Jag har frkunnat det och skaffat frlsning, jag har kungjort det och ingen frmmande gud bland eder. I ren mina vittnen, sger HERREN; och jag r Gud. 13Ja, allt framgent r jag densamme, och ingen kan rdda frn min hand. Nr jag vill gra ngot, vem kan d avvnda det? 14S sger HERREN, eder frlossare, Israels Helige: Fr eder skull snder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans p flykten, jag skall driva kalderna ned p skeppen som voro deras frjd. 15Jag r HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung. 16S sger HERREN, han som gr en vg i havet, en stig i vldiga vatten, 17han som fr vagnar och hstar ditut, ja, hrskara och och stridsmakt, sedan ligga de dr tillhopa och kunna icke st upp, de ro utslckta, de hava slocknat ssom en veke: 18Tnken icke p vad frr har varit, akten icke p vad fordom har skett. 19 Se, jag vill gra ngot nytt. Redan nu visar det sig; mrken I det icke? Ja, jag skall gra en vg i knen och strmmar i demarken, 20s att markens djur skola ra mig, schakaler och strutsar, drfr att jag lter vatten flyta i knen, strmmar i demarken, s att mitt folk, min utkorade, kan f dricka. 21 Det folk, som jag har danat t mig, skall frtlja mitt lov. 22Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig mda fr min skull, du Israel. 23Icke har du framburit t mig dina brnnoffersfr eller rat mig med dina slaktoffer; icke har jag vllat dig arbete med spisoffer, ej heller mda med rkelse. 24Icke har du kpt kalmus t mig fr dina penningar eller mttat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har vllat mig arbete genom dina synder och mda genom dina missgrningar. 25Jag, jag r den som utplnar dina vertrdelser fr min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihg. 26Lt mig hra, vad du har att sga, och lt oss g till rtta med varandra; tala du, fr att du m finnas rttfrdig. 27Men se, redan din stamfader syndade, och de som frde din talan begingo vertrdelser mot mig. 28Drfr har jag mst lta helgedomens furstar utst vanra och har verlmnat Jakob t tillspillogivning, Israel t frsmdelse.

Chapter 44 Men hr nu, du Jakob, min tjnare, du Israel, som jag har utvalt. 2S sger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjlper dig: Frukta icke, du min tjnare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt. 3Ty jag skall utgjuta vatten ver de trstiga och strmmar ver det torra; jag skall utgjuta min Ande ver din barn och min vlsignelse ver dina telningar, 4s att de vxa upp mitt ibland grset ssom piltrd vid vattenbckar. 5D skall den ene sga: HERREN tillhr jag, och den andre skall beropa Jakobs namn, och en tredje skall skriva
741
1

Swedish Bible

Anonymous

p sin hand: HERRENS egen och skall bruka Israel ssom ett renamn. 6S sger HERREN, Israels konung, och hans frlossare, HERREN Sebaot: Jag r den frste, och jag r den siste, och frutom mig finnes ingen Gud. 7Och vem talar, ssom jag har gjort, alltsedan jag lt urtidsfolket framtrda? M han frkunna det och lgga det fram fr mig. Ja, m de frkunna det tillkommande, vad som skall ske. 8Frukten icke och varen icke frskrckta. Har jag icke fr lnge sedan ltit dig hra om detta och frkunnat det? I ren ju mina vittnen. Finnes vl ngon Gud frutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen. 9Avgudamakarna ro allasammans idel tomhet, och deras kra gudar kunna icke hjlpa. Deras beknnare se sjlva intet och frst intet; drfr mste de ock komma p skam. 10Om ngon formar en gud och gjuter ett belte, s r det honom till intet gagn. 11Se, hela dess flje skall komma p skam; konstnrerna sjlva ro ju allenast mnniskor. M de frsamlas, s mnga de ro, och trda fram; de skola d alla tillhopa med frskrckelse komma p skam. 12Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till ventyrs fr han drvid svlta, s att han bliver vanmktig, och frsaka att dricka, s att han bliver matt. 13Trsnidaren spnner ut sitt mtsnre och gr mrken p trstycket med sitt ritstift, han arbetar drp med sina eggjrn och mrker ut det med passaren; och han gr s drav en mansbild, en prydlig mnniskogestalt, som fr bo i ett hus. 14 Man fller t sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem t sig bland skogens trd; man planterar t sig lrktrd, och regnet giver dem vxt. 15Detta hava mnniskorna till brnsle; och man tager drav och vrmer sig drmed, man tnder p det och bakar brd drvid. Men drjmte frfrdigar man en gud drav och tillbeder den, man gr drav ett belte och faller ned fr det. 16En del av tret brnner man allts upp i eld, ver en annan del drav tillagar man ktt till att ta, steker sin stek och ter sig mtt; nr man s har vrmt sig, sger man: Gott, nu r jag varm, nu njuter jag av brasan. 17Men av det som r kvar gr man en gud, man gr sig ett belte, och fr det faller man ned och tillbeder, man bnfaller infr det och sger: Rdda mig, ty du r min gud. -- 18Ja, sdana veta intet och frst intet, ty igentppta ro deras gon, s att de icke se, och deras hjrtan, s att de intet begripa. 19Ingen har s mycken eftertanke, s mycket vett eller frstnd, att han sger: En del drav har jag brnt upp i eld, och p kolen har jag bakat brd och stekt ktt och har s tit; skulle jag d av terstoden gra en styggelse? Skulle jag falla ned fr ett stycke tr? 20Den som s hller sig till vad som blott r aska, han r frledd av ett drat hjrta, s att han icke frstr att rdda sin sjl, icke att tnka: Blott ffnglighet r, vad jag hller i min hgra hand. 21Tnk hrp, du Jakob, du Israel, ty du r min tjnare; jag har danat dig, ja, du r min tjnare. Israel, du varder icke frgten av mig. 22Jag utplnar dina vertrdelser ssom ett moln och dina synder ssom en sky. Vnd om till mig, ty jag frlossar dig. 23Jublen, I himlar, ty HERREN utfr sitt verk; hjen gldjerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina trd; ty HERREN frlossar Jakob, han bevisar sig hrlig i Israel. 24S sger HERREN, din frlossare, han som danade dig redan i moderlivet: Jag, HERREN, r den som fr allt, den som ensam utspnner himmelen och utan ngons hjlp breder ut jorden. 25Jag r den som gr lgnprofeternas tecken om intet och gr spmnnen till drar, den som lter de vise komma till

742

Swedish Bible

Anonymous

korta och gr deras klokhet till drskap, 26men som lter sin tjnares ord bliva bestndande och fullbordar sina sndebuds rdslag. Jag r den som sger om Jerusalem: Det skall bliva bebott och om Juda stder: De skola varda uppbyggda; jag skall upprtta ruinerna dr. 27Jag r den som sger till havsdjupet: Sina ut; dina strmmar vill jag lta uttorka. 28Jag r den som sger om Kores: Han r min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall sga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall ter varda lagd.'

Chapter 45 S sger HERREN till sin smorde, till Kores som jag har fattat vid hans hgra hand, d jag nu vill sl ned folken infr honom och lsa svrdet frn konungarnas lnd, d jag vill ppna drrarna fr honom s att inga portar mer ro stngda: 2Sjlv skall jag g framfr dig, backarna skall jag jmna ut; kopparportarna skall jag krossa, och jrnbommarna skall jag bryta snder. 3Och jag skall giva dig dolda skatter och bortgmda rikedomar, fr att du m frnimma, att jag, HERREN, r den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud. 4Fr min tjnare Jakobs skull, fr Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig renamn, innan du knde mig. 5Jag r HERREN och eljest ingen, utom mig finnes ingen Gud; innan du knde mig, omgjordade jag dig, 6 fr att man skulle frnimma bde i ster och i vster, att alls ingen finnes frutom mig, att jag r HERREN och eljest ingen, 7jag som danar ljuset och skapar mrkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, HERREN, r den som gr allt detta. 8Drypen, I himlar drovan, och m skyarna lta rttfrdighet strmma ned. M jorden ppna sig, och m dess frukt bliva frlsning; rttfrdighet lte den ock vxa upp. Jag, HERREN, skapar detta. 9Ve dig som vill g till rtta med din Skapare, ja, ve dig, du skrva bland andra skrvor av jord! Skall vl leret sga till krukmakaren: Vad kan du gra? Och skall ditt verk sga om dig: Han har inga hnder? 10Ve dig som sger till din fader: Icke kan du avla barn och till hans hustru: Icke kan du fda barn! 11S sger HERREN, Israels Helige, som ock r hans skapare: Frgen mig om det tillkommande; lmnen t mig omsorgen om mina sner, mina hnder verk. 12Det r jag, som har gjort jorden och skapat mnniskorna drp; det r mina hnder, som hava utspnt himmelen, och hela dess hrskara har jag bdat upp. 13Det r ock jag, som har ltit denne uppst i rttfrdighet, och alla hans vgar skall jag gra jmna. Han skall bygga upp min stad och slppa mina fngar lsa, och det icke fr betalning eller fr gvor, sger HERREN Sebaot. 14S sger HERREN: Vad egyptierna hava frvrvat med sitt arbete och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel, det skall allt verg i din hand och hra dig till. De skola flja bakom dig, i kedjor skola de g. Och de skola falla ned infr dig och stlla sin bn till dig: Allenast i dig r Gud, och eljest finnes ingen, alls ingen annan Gud. 15 Ja, du r sannerligen en outgrundlig Gud, du Israels Gud, du frlsare 16De komma alla p skam och varda till blygd, de mste allasammans g dr med blygd, alla avgudamakarna. 17Men Israel bliver frlst genom HERREN med en evig frlsning; aldrig i evighet skolen I komma p skam och
1

743

Swedish Bible

Anonymous

varda till blygd. 18Ty s sger HERREN, han som har skapat himmelen, han som r Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara de, utan danat den till att bebos: Jag r HERREN och eljest ingen. 19Jag har icke talat i det frdolda, ngonstdes i ett mrkt land; jag har icke sagt till Jakobs slkt: Frgves skolen I ska mig. Jag r HERREN, som talar sanning, som frkunnar, vad rtt r. 20S frsamlen eder nu och kommen hit, trden fram allasammans, I rddade, som ren kvar av folken. Ty de hava intet frstnd, de som fra sina trbelten omkring i hgtidstg och bedja till en gud som icke kan frlsa. 21Frkunnen ngot och lggen fram det; alla tillhopa m rdsl drom. Vem har lngt frut ltit eder hra detta och fr lnge sedan frkunnat det? Har icke jag, HERREN, gjort det jag, frutom vilken ingen Gud mer finnes, ingen Gud, som r rttfrdig och som frlsar, nej, ingen finnes jmte mig. 22Vnden eder till mig, s varden I frlsta, I jordens alla ndar; ty jag r Gud och eljest ingen. 23Jag har svurit vid mig sjlv, frn min mun har utgtt ett sanningsord, ett ord, som icke skall ryggas: Fr mig skola alla knn bja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed. 24S har man betygat om mig: Allenast hos HERREN finnes rttfrdighet och makt. Till honom skola komma med blygd alla de som hava varit honom htska. 25Ja, genom HERREN fr all Israels slkt sin rtt, och av honom skola de bermma sig.

Chapter 46 Bel sjunker ned, Nebo mste bja sig, deras bilder lmnas t djur och fnad; de som I frden omkring i hgtidstg, de lastas nu p k som bra sig trtta av brdan. 2Ja, de mste bda bja sig och sjunka ned; de kunna icke rdda ngon brda, sjlva vandra de bort i fngenskap. 3S hren nu p mig, I av Jakobs hus, I alla som ren kvar av Israels hus, I som haven varit lastade p mig allt ifrn moderlivet och burna av mig allt ifrn moderssktet. 4nda till eder lderdom r jag densamme, och intill dess I varden gr, skall jag bra eder; s har jag hittills gjort, och jag skall ocks framgent hlla eder uppe, jag skall bra och rdda eder. 5Med vem viljen I likna och jmfra mig, och med vem viljen I sammanstlla mig, s att jag skulle vara honom lik? 6Man skakar ut guld ur pungen och vger upp silver p vgen, och s lejer man en guldsmed att gra det till en gud, fr vilken man kan falla ned och tillbedja. 7Den lyfter man p axeln och br den bort och stter ned den p dess plats, fr att den skall st dr och ej vika frn stllet. Men ropar ngon till den, s svarar den icke och frlsar honom icke ur hans nd. 8Tnken hrp och kommen till frnuft; besinnen eder, I vertrdare. 9Tnken p vad frr var, redan i forntiden; ty jag r Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes; 10jag som i frvg frkunnar, vad komma skall, och lngt frut, vad nnu ej har skett; jag som sger: Mitt rdslut skall g i fullbordan, och allt vad jag vill, det gr jag; 11jag som kallar p rnen frn ster och ifrn fjrran land p mitt rdsluts man. Vad jag har bestmt, det stter jag ock i verket. 12S hren nu p mig, I stormodige, I som menen, att
1

744

Swedish Bible

Anonymous

hjlpen r lngt borta. 13Se, jag lter min hjlp nalkas, den r ej lngt borta, och min frlsning drjer icke; jag giver frlsning i Sion och min hrlighet t Israel.

Chapter 47 Stig ned och stt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel, stt dig p jorden utan tron, du kaldernas dotter; ty man skall icke mer kalla dig den bortklemade och yppiga. 2Tag till kvarnen och mal mjl, lgg av din slja, lyft upp slpet, blotta benet, vada genom strmmarna. 3Din blygd skall varda blottad, och din skam skall ses. Hmnd skall jag utkrva och ej skona ngon mnniska. 4Vr frlossares namn r HERREN Sebaot, Israels Helige! 5Sitt tyst och drag dig undan i mrkret, du kaldernas dotter; ty du skall icke mer bliva kallad konungarikenas drottning. 6Jag frtrnades p mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem intet frbarmande; p gamla mn lt du ditt ok tynga hrt. 7Du tnkte: Jag skall evinnerligen frbliva en drottning drfr ville du ej akta p och tnkte ej p nden. 8S hr nu detta, du som lever i vllust, du som tronar s trygg, du som sger i ditt hjrta: Jag och ingen annan; aldrig skall jag sitta ssom nka, aldrig veta av, vad barnlshet r. 9Se, bda dessa olyckor skola komma ver dig med hast, p en och samma dag: bde barnlshet och nkestnd skola komma ver dig i fullaste mtt, trots myckenheten av dina trolldomskonster, trots dina besvrjelsers starka kraft. 10Du knde dig trygg i din ondska, du tnkte: Ingen ser mig. Din vishet och din kunskap var det, som frfrde dig, s att du s sade i ditt hjrta: Jag och ingen annan. 11Drfr skall en olycka komma ver dig, som du ej frmr besvrja bort, och ett frdrv skall falla ver dig, som du icke skall kunna avvnda; ja, pltsligt skall delggelse komma ver dig, nr du minst anar det. 12Trd fram med de besvrjelser och mnga trolldomskonster som du har mdat dig med frn din ungdom; se till, om du s kan skaffa hjlp, om du s kan skrmma bort faran. 13Du har arbetat dig trtt med dina mnga rdslag. M de nu trda fram, m de frlsa dig, dessa som avmta himmelen och spana i stjrnorna och var nymnad kungra, varifrn ditt de skall komma ver dig. 14Men se, de ro att likna vid str som brnnes upp i eld, de kunna icke rdda sitt liv ur lgornas vld. Detta r ju ingen koleld att vrma sig framfr, ingen brasa att sitta vid. 15Ja, s gr det fr dig med dem som du mdade dig fr. Och dina handelsvnner frn ungdomstiden draga bort, var och en t sitt hll och ingen finnes, som frlsar dig.
1

Chapter 48 Hren detta, I av Jakobs hus, I som ren uppkallade med Israels namn och flutna ur Juda klla, I som svrjen vid HERRENS namn och prisen Israels Gud -- dock icke i sanning och rttfrdighet, 2 allt medan I kallen eder efter den heliga staden och stdjen eder p Israels Gud, p honom vilkens
745
1

Swedish Bible

Anonymous

namn r HERREN Sebaot. 3Vad frut skedde, det hade jag fr lnge sedan frkunnat; av min mun var det frutsagt, och jag hade ltit eder hra drom. Pltsligt satte jag det i verket, och det intrffade. 4 Eftersom jag visste, att du var s styvsint, ja, att din nacksena var av jrn och din panna av koppar, 5 drfr frkunnade jag det fr lnge sedan och lt dig hra drom, innan det skedde, p det att du icke skulle kunna sga: Min gudastod har gjort det, min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det s. 6Du hade hrt det, nu kan du se alltsammans; viljen I d icke erknna det? Nu lter jag dig ter hra om nya ting, om frdolda ting som du ej har vetat av. 7Frst nu hava de blivit skapade, icke tidigare, och frrn i dag fick du icke hra om dem, p det att du ej skulle kunna sga: Det visste jag ju frut. 8Du fick icke frr hra ngot drom eller veta ngot drav, ej heller kom det tidigare fr dina ron, eftersom jag visste, huru trols du var och att du hette vertrdare allt ifrn moderlivet. 9Men fr mitt namns skull r jag lngmodig, och fr min ras skull hller jag tillbaka min vrede, s att du icke bliver utrotad. 10Se, jag har smlt dig, men silver har jag icke ftt; jag har prvat dig i lidandets ugn. 11Fr min egen skull, ja, fr min egen skull gr jag s, ty huru skulle jag kunna lta mitt namn bliva ohelgat? Jag giver icke min ra t ngon annan. 12Hr p mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag r det; jag r den frste, jag r ock den siste. 13 Min hand har lagt jordens grund, och min hgra hand har utspnt himmelen; jag kallar p dem, d st de dr bda. 14Frsamlen eder, I alla, och hren: Vem bland dessa andra har frutsagt detta, att den man, som HERREN lskar, skall utfra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kalderna? 15Jag, jag har talat detta, jag har ock kallat honom, jag har frt honom fram, s att hans vg har blivit lyckosam. 16Trden hit till mig och hren detta; Mina frutsgelser har jag icke talat i det frdolda; nr tiden kom, att ngot skulle ske, d var jag dr. Och nu har Herren, HERREN snt mig och snt sin Ande. 17S sger HERREN, din frlossare, Israels Helige: Jag r HERREN, din Gud, den som lr dig, vad nyttigt r, den som leder dig p den vg du skall vandra. 18O att du ville akta p mina bud! D skulle frid tillflyta dig ssom en strm och din rtt ssom havets bljor; 19 dina barn skulle d vara ssom sanden och din livsfrukt ssom sandkornen, dess namn skulle aldrig bliva utrotat eller utplnat ur min syn. 20Dragen ut frn Babel, flyn ifrn kaldernas land; frkunnen det med frjderop och lten det bliva knt, utbreden ryktet drom till jordens nda; sgen: HERREN har frlossat sin tjnare Jakob. 21De ledo ingen trst, nr han frde dem genom demarker, ty han lt vatten strmma fram ur klippan t dem, han klv snder klippan, och vattnet fldade. 22Men de ogudaktiga f ingen frid, sger HERREN.

Chapter 49 Hren p mig, I havslnder, och akten hrp, I folk, som bon i fjrran. HERREN kallade mig, nr jag nnu var i moderlivet, han nmnde mitt namn, medan jag lg i min moders skte. 2Och han gjorde min mun lik ett skarpt svrd och gmde mig under sin hands skugga; han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger. 3Och han sade till mig: Du r min tjnare, Israel, genom
746
1

Swedish Bible

Anonymous

vilken jag vill frhrliga mig. 4Men jag tnkte: Frgves har jag mdat mig, fruktlst och ffngt har jag frtrt min kraft; dock, min rtt r hos HERREN och min ln hos min Gud. 5Och nu sger HERREN, han som danade mig till sin tjnare, nr jag nnu var i moderlivet, p det att jag mtte fra Jakob tillbaka till honom, s att Israel icke rycktes bort -- ty jag r rad i HERRENS gon, och min Gud har blivit min starkhet -- 6han sger: Det r fr litet fr dig, d du r min tjnare, att allenast upprtta Jakobs stammar och fra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill stta dig till ett ljus fr hednafolken, fr att min frlsning m n till jordens nda. 7S sger HERREN, Israels frlossare, hans Helige, till den djupt fraktade som r en styggelse fr mnniskor, en trl under tyranner: Konungar skola se det och st upp, furstar skola se det och buga sig fr HERRENS skull, som har bevisat sig trofast, fr Israels Heliges skull, som har utvalt dig. 8S sger HERREN: Jag bnhr dig i behaglig tid, och jag hjlper dig p frlsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig frbundet med folket, s att du skall upprtta landet och utskifta de frdda arvslotterna 9och sga till de fngna: Dragen ut, till dem som sitta i mrkret: Kommen fram. De skola finna bete utmed vgarna, ja, betesplatser p alla kala hjder; 10de skola varken hungra eller trsta, kenhettan och solen skola icke skada dem, ty deras frbarmare skall leda dem och skall fra dem till vattenkllor. 11Och jag skall gra alla mina berg till ppna vgar, och mina farvgar skola byggas hga. 12Se, dr komma de fjrran ifrn, ja, somliga frn norr och andra frn vster, somliga ock frn sinernas land. 13Jublen, I himlar, och frjda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN trstar sitt folk och frbarmar sig ver sina betryckta. 14Men Sion sger: HERREN har vergivit mig, Herren har frgtit mig. 15Kan d en moder frgta sitt barn, s att hon icke har frbarmande med sin livsfrukt? Och om hon n kunde frgta sitt barn, s skulle dock jag icke frgta dig. 16Se, p mina hnder har jag upptecknat dig; dina murar st alltid infr mina gon. 17 Redan hasta dina sner fram, under det dina frstrare och hrjare draga bort ifrn dig. 18Lyft upp dina gon och se dig omkring: alla komma frsamlade till dig. S sant jag lever, sger HERREN, du skall f iklda dig dem alla ssom en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem. 19Ty om du frut lg i ruiner och var delagd, ja, om ock ditt land var frhrjat, s skall du nu i stllet bliva fr trng fr dina inbyggare, och dina frdrvare skola vara lngt borta. 20Den tid stundar, d du skall f hra sgas av barnen som fddes under din barnlshet: Platsen r mig fr trng, giv rum, s att jag kan bo hr. 21D skall du sga i ditt hjrta: Vem har ftt dessa t mig? Jag var ju barnls och ofruktsam, landsflyktig och frdriven; vem har d fostrat dessa? Se, jag var lmnad ensam kvar; varifrn komma d dessa? 22S sger Herren, HERREN: Se, jag skall upplyfta min hand till tecken t folken och resa upp mitt baner till tecken t folkslagen; d skola de bra dina sner hit i sin famn och fra dina dttrar fram p sina axlar. 23Och konungar skola vara dina barns vrdare och furstinnor deras ammor, de skola falla ned infr dig med ansiktet mot jorden och slicka dina ftters stoft. Och du skall frnimma, att jag r HERREN och att de som frbida mig icke komma p skam. 24Kan man taga ifrn hjlten hans byte eller rycka fngarna ifrn den som har segerns rtt? 25Och om n s vore, sger HERREN, om man n kunde taga ifrn hjlten hans fngar och rycka bytet ur den vldiges hand, s skulle jag dock sjlv st emot dina motstndare, och sjlv

747

Swedish Bible

Anonymous

skulle jag frlsa dina barn. 26Ja, jag skall tvinga dina frtryckare att ta sitt eget ktt, och av sitt eget blod skola de bliva druckna ssom av druvsaft. Och allt ktt skall d frnimma, att jag, HERREN, r din frlsare och att den Starke i Jakob r din frlossare.

Chapter 50 S sger HERREN: Var r eder moders skiljebrev, det, varmed jag skulle hava frskjutit henne? Eller finnes bland mina borgenrer ngon som jag har slt eder t? Nej, genom edra missgrningar bleven I slda, och fr edra vertrdelsers skull blev eder moder frskjuten. 2Varfr var ingen tillstdes, nr jag kom? Varfr svarade ingen, nr jag ropade? Har d min arm blivit fr kort, s att den ej kan frlossa, eller finnes hos mig ingen kraft till att hjlpa? Med min npst uttorkar jag ju havet, och strmmarna gr jag till torrt land, s att fiskarna ruttna och d av trst, eftersom vattnet r borta; 3sjlva himmelen klder jag i mrker och giver den sorgdrkt att bra. 4Herren, HERREN har givit mig en tunga med lrdom, s att jag frstr att genom mina ord hugsvala den trtte; han vcker var morgon mitt ra, han vcker det till att hra p lrjungestt. 5Ja, Herren, HERREN har ppnat mitt ra, och jag har ej varit genstrvig, jag har ej vikit tillbaka. 6Jag hll fram min rygg t dem som slogo mig och mina kinder t dem som ryckte mig i skgget; jag skylde icke mitt ansikte mot smdelse och spott. 7Men Herren, HERREN hjlper mig, drfr knde jag ej smdelsen, drfr gjorde jag min panna hrd ssom sten; jag visste ju, att jag ej skulle komma p skam. 8Den som dmer mig fri r nra, vem vill d g till rtta med mig? M han trda fram jmte mig. Vem vill vara min anklagare? M han komma hit till mig. 9Se, Herren, HERREN hjlper mig; vem vill d dma mig skyldig? Se, de skola allasammans falla snder ssom en kldnad; mal skall frtra dem. 10 Vem bland eder, som fruktar HERREN och hr hans tjnares rst? Om han n vandrar i mrkret och icke ser ngon ljusning, s frtrste han dock p HERRENS namn och stdje sig vid sin Gud. 11 Men se, I alla som tnden upp en brand och vpnen eder med gldande pilar, I hemfallen sjlva t lgorna frn eder brand och t pilarna som I haven antnt. Av min hand skall detta vederfaras eder; i kval skolen I komma att ligga.
1

Chapter 51 Hren p mig, I som faren efter rttfrdighet, I som sken HERREN. Skden p klippan, ur vilken I ren uthuggna, och p gruvan, ur vilken I haven framhmtats: 2ja, skden p Abraham, eder fader, och p Sara som fdde eder. Ty nr han nnu var ensam, kallade jag honom och vlsignade honom och frkade honom. 3Ja, HERREN skall varkunna sig ver Sion, han skall varkunna sig ver alla dess ruiner; han gr dess ken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustgrd. Frjd och gldje skall hras drinne, tacksgelse och lovsngs ljud. 4Akta p mig, du mitt
1

748

Swedish Bible

Anonymous

folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty frn mig skall lag utg, och min rtt skall jag stta till ett ljus fr folken. 5Min rttfrdighet r nra, min frlsning gr fram, och mina armar skola skaffa rtt bland folken; havslnderna bida efter mig och hoppas p min arm. 6Lyften upp edra gon till himmelen, skden ock p jorden hrnere: se, himmelen skall upplsa sig ssom rk och jorden ntas ut ssom en kldnad, och dess inbyggare skola d ssom mygg; men min frlsning frbliver evinnerligen, och min rttfrdighet varder icke om intet. 7Hren p mig, I som knnen rttfrdigheten, du folk, som br min lag i ditt hjrta; Frukten icke fr mnniskors smdelser och varen ej frfrade fr deras hn. 8Ty mal skall frtra dem ssom en kldnad, och mott skall frtra dem ssom ull; men min rttfrdighet frbliver evinnerligen och min frlsning ifrn slkte till slkte. 9 Vakna upp, vakna upp, kld dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp ssom i forna dagar, i frgngna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken? 10Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en vg, dr ett frlsat folk kunde g fram? 11Ja, HERRENS frlossade skola vnda tillbaka och komma till Sion med jubel; evig gldje skall krna deras huvuden, frjd och gldje skola de undf, sorg och suckan skola fly bort. 12Jag, jag r den som trstar eder. Vem r d du, att du fruktar fr ddliga mnniskor, fr mnniskobarn som bliva ssom torrt grs? 13Och drvid frgter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utspnt himmelen och lagt jordens grund. Ja, bestndigt, dagen igenom, frskrckes du fr frtryckarens vrede, ssom stode han just redo till att frdrva. Men vad bliver vl av frtryckarens vrede? 14Snart skall den fjttrade lsas ur sitt tvng; han skall icke d och hemfalla t graven, ej heller skall han lida brist p brd. 15ty jag r HERREN, din Gud, han som rr upp havet, s att dess bljor brusa, han vilkens namn r HERREN Sebaot; 16och jag har lagt mina ord i din mun och vertckt dig med min hands skugga fr att plantera en himmel och grunda en jord och fr att sga till Sion: Du r mitt folk. 17Vakna upp, vakna upp, st upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har ftt att dricka hans vredes bgare, ja, du som har tmt berusningens kalk till sista droppen. 18Bland alla de sner hon hade ftt fanns ingen som ledde henne, bland alla de sner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen. 19Dubbel r den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande? Hr r frdelse och frstring, hunger och svrd. Huru skall jag trsta dig? 20Dina sner frsmktade, de lgo vid alla gathrn, lika antiloper i jgarens garn, drabbade i fullt mtt av HERRENS vrede, av din Guds npst. 21Drfr m du hra detta, du arma, som r drucken, fastn icke av vin: 22S sger HERREN, som r din Herre, och din Gud, som utfr sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens bgare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka. 23Och jag stter den i dina plgares hand, deras som sade till dig: Fall ned, s att vi f g fram ver dig; och s ndgades du gra din rygg likasom till en mark och till en gata fr dem som gingo dr fram.

Chapter 52

749

Swedish Bible

Anonymous

Vakna upp, vakna upp, ikld dig din makt, o Sion; ikld dig din hgtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig. 2Skaka stoftet av dig, st upp och intag din plats, Jerusalem; ls banden frn din hals, du fngna dotter Sion. 3Ty s sger HERREN: I haven blivit slda fr intet; s skolen I ock utan penningar bliva lskpta. 4Ja, s sger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde dr ssom frmlingar; sedan frtryckte Assur dem utan all rtt. 5Och vad skall jag nu gra hr, sger HERREN, nu d man har frt bort mitt folk utan sak, nu d dess tyranner s skrna, sger HERREN, och mitt namn bestndigt, dagen igenom, varder smdat? 6Jo, just drfr skall mitt folk f lra knna mitt namn, just drfr skall det frnimma p den dagen, att jag r den som talar; ja, se hr r jag. 7Huru ljuvliga ro icke gldjebudbrarens fotsteg, nr han kommer ver bergen fr att frkunna frid och frambra gott budskap och frkunna frlsning, i det han sger till Sion: Din Gud r nu konung! 8Hr, huru dina vktare upphva sin rst och jubla allasammans, ty de se fr sina gon, huru HERREN vnder tillbaka till Sion. 9Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN trstar sitt folk, han frlossar Israel. 10HERREN blottar sin heliga arm infr alla hedningars gon, och alla jordens ndar f se vr Guds frlsning. 11Bort, bort, dragen ut drifrn, kommen icke vid det orent r; dragen ut ifrn henne, renen eder, I som bren HERRENS krl. 12Se, I behven icke draga ut med hast, icke vandra bort ssom flyktingar, ty HERREN gr framfr eder, och Israels Gud slutar edert tg. Jesaja, 53 Kapitlet Herrens tjnares lidande och frhrligande. 13Se, min tjnare skall hava framgng; han skall bliva upphjd och stor och hgt uppsatt. 14Ssom mnga hpnade ver honom, drfr att hans utseende var vanstllt mer n andra mnniskors och hans gestalt oansenligare n andra mnniskobarns, 15s skall han ock vcka frundran hos mnga folk; ja, konungar skola frstummas i frundran ver honom. Ty vad aldrig har varit frtljt fr dem, det f de se, och vad de aldrig hava hrt, det f de frnimma.

Chapter 53 Men vem trodde, vad som predikades fr oss, och fr vem var HERRENS arm uppenbar? Han skt upp ssom en ringa telning infr honom, ssom ett rotskott ur frtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fgring; nr vi sgo p honom, kunde hans utseende ej behaga oss. 3Fraktat var han och vergiven av mnniskor, en smrtornas man och frtrogen med krankhet; han var ssom en, fr vilken man skyler sitt ansikte, s fraktat, att vi hllo honom fr intet. 4Men det var vra krankheter han bar, vra smrtor, dem lade han p sig, medan vi hllo honom fr att vara hemskt, tuktad av Gud och pinad. 5Ja, han var sargad fr vra vertrdelsers skull och slagen fr vra missgrningars skull; npsten var lagd p honom, fr att vi skulle f frid, och genom hans sr bliva vi helade. 6Vi gingo alla vilse ssom fr, var och en av oss ville vandra sin egen vg, men HERREN lt allas vr missgrning drabba honom. 7Han blev plgad, fastn han dmjukade sig och icke ppnade sin mun, lik ett lamm, som fres bort att slaktas, och lik ett fr, som r tyst infr
2 1

750

Swedish Bible

Anonymous

dem som klippa det ja, han ppnade icke sin mun. 8Undan vld och dom blev han borttagen, men vem i hans slkte betnker detta? Ja, han rycktes bort ifrn de levandes land, och fr mitt folks vertrdelses skull kom plga ver honom. 9Och bland de ogudaktiga fick hans in grav bland de rika kom han frst, nr han var dd fastn han ingen ortt hade gjort och fastn svek icke fanns i hans mun. 10Det behagade HERREN att sl honom med krankhet: om hans liv s bleve ett skuldoffer, d skulle han f se avkomlingar och lnge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgng. 11Ja, av den vedermda hans sjl har utsttt skall han se frukt och s bliva mttad; genom sin kunskap skall han gra mnga rttfrdiga, han, den rttfrdige, min tjnare, i det han br deras missgrningar. 12Drfr skall jag tillskifta honom hans lott bland de mnga, och med talrika skaror skall han f utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i dden och blev rknad bland vertrdare, han som bar mngas synder och bad fr vertrdarna.

Chapter 54 Jubla, du ofruktsamma, du som icke har ftt barn; brist ut i jubel och ropa av frjd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava mnga barn, flera n den som har man, sger HERREN. 2Vidga ut platsen fr ditt tjll, lt spnna ut tltet, under vilket du bor, och spar icke; frlng dina tltstreck och gr dina tltpluggar fastare. 3Ty du skall utbreda dig bde t hger och vnster, och dina avkomlingar skola taga hedningarnas lnder i besittning och ter befolka delagda stder. 4Frukta icke, ty du skall ej komma p skam; blygs icke, ty du skall ej varda utskmd. Nej, du skall f frgta din ungdoms skam, och ditt nkestnds smlek skall du icke mer komma ihg. 5 Ty den som har skapat dig r din man, han vilkens namn r HERREN Sebaot; och Israels Helige r din frlossare, han som kallas hela jordens Gud. 6Ty ssom en vergiven kvinna i hjrtesorg kallades du av HERREN. Sin ungdomsbrud, vill ngon frskjuta henne? sger din Gud. 7Ett litet gonblick vergav jag dig, men i stor barmhrtighet vill jag ter frsamla dig. 8I min frtrnelses versvall dolde jag ett gonblick mitt ansikte fr dig, men med evig nd vill jag nu frbarma mig ver dig, sger HERREN, din frlossare. 9Ty ssom jag gjorde vid Noas flod, s gr jag ock nu: ssom jag d svor, att Noas flod icke mer skulle komma ver jorden, s svr jag ock nu, att jag icke mer skall frtrnas p dig eller npsa dig. 10Ja, om n bergen vika bort och hjderna vackla, s skall min nd icke vika ifrn dig och mitt fridsfrbund icke vackla, sger HERREN; din frbarmare. 11 Du arma, som har blivit s hemskt av stormar utan att f ngon trst, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer, 12jag vill gra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av dla stenar. 13Och dina barn skola alla bliva HERRENS lrjungar, och stor frid skola dina barn d hava. 14Genom rttfrdighet skall du bliva befst. All tanke p frtryck vare fjrran ifrn dig, ty du skall intet hava att frukta, och all tanke p frdrv, ty sdant skall icke nalkas dig. 15Om man d rotar sig samman till anfall, s kommer det ingalunda frn mig; och vilka de n ro, som rota sig samman mot dig, s skola de falla fr dig.
1

751

Swedish Bible

Anonymous

16

Se, jag r den som skapar smeden, vilken blser upp kolelden och s frambringar ett vapen, sdant han vill gra det; men jag r ock den som skapar frdrvaren, vilken frstr det. 17Och nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava ngon lycka; var tunga, som upphver sig fr att g till rtta med dig, skall du f domflld. Detta r HERRENS tjnares arvedel, den rtt de skola undf av mig, sger HERREN.

Chapter 55 Upp, alla I som ren trstiga, kommen hit och fn vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hmten sd och ten. Ja, kommen hit och hmten sd utan penningar och fr intet bde vin och mjlk. 2Varfr given I ut penningar fr det som ej r brd och edert frvrv fr det som icke kan mtta? Hren p mig, s skolen I f ta det gott r och frnja eder med feta rtter. 3 Bjen edra ron hit och kommen till mig; hren, s fr eder sjl leva. Jag vill sluta med eder ett evigt frbund: att I skolen undf all den trofasta nd jag har lovat David. 4Se, honom har jag satt till ett vittne fr folken, till en furste och hvding fr folken. 5Ja, du skall kalla p folkslag som du icke knner, och folkslag, som icke knna dig, skola hasta till dig fr HERRENS, din Guds, skull, fr Israels Heliges skull, nr han frhrligar dig. 6Sken HERREN, medan han lter sig finnas; kallen honom, medan han r nra. 7Den ogudaktige vergive sin vg och den orttfrdige sina tankar och vnde om till HERREN, s skall han frbarma sig ver honom, och till vr Gud, ty han skall beskra mycken frltelse. 8Se, mina tankar ro icke edra tankar, och edra vgar ro icke mina vgar, sger HERREN. 9Nej, s mycket som himmelen r hgre n jorden, s mycket ro ock mina vgar hgre n edra vgar och mina tankar hgre n edra tankar. 10Ty likasom regnet och snn faller ifrn himmelen och icke vnder tillbaka dit igen, frrn det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och brande, s att den giver sd till att s och brd till att ta, 11s skall det ock vara med ordet som utgr ur min mun; det skall icke vnda tillbaka till mig ffngt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfrt det, vartill jag hade snt ut det. 12Ty med gldje skolen I draga ut, och i frid skolen I fras stad. Bergen och hjderna skola brista ut i jubel, dr I gn fram, och alla trd p marken skola klappa i hnderna. 13Dr trnsnr nu finnas skola cypresser vxa upp, och dr nsslor st skall myrten uppvxa. Och detta skall bliva HERREN till ra och ett evigt tecken, som ej skall plnas ut.
1

Chapter 56 S sger HERREN: Akten p vad rtt r och ven rttfrdighet, ty min frlsning kommer snart, och snart bliver min rttfrdighet uppenbarad. 2Sll r den mnniska, som gr detta, den mnniskoson, som str fast drvid, den som hller sabbaten, s att han icke ohelgar den, och den
752
1

Swedish Bible

Anonymous

som avhller sin hand frn att gra ngot ont. 3Frmlingen, som har slutit sig till HERREN, m icke sga s: Skert skall HERREN avskilja mig frn sitt folk. Ej heller m den snpte sga: Se, jag r ett frtorkat trd. 4Ty s sger HERREN: De snpta, som hlla mina sabbater och utvlja det mig behagar och st fast vid mitt frbund, 5t dem skall jag i mitt hus och inom mina murar giva en minnelse och ett namn, en vlsignelse, som r frmer n sner och dttrar; jag skall giva dem ett evigt namn, som icke skall varda utrotat. 6Och frmlingarna, som hava slutit sig till HERREN fr att tjna honom och fr att lska HERRENS namn och s vara hans tjnare, alla som hlla sabbaten, s att de icke ohelga den, och som st fast vid mitt frbund, 7dem skall jag lta komma till mitt heliga berg och giva dem gldje i mitt bnehus, och deras brnnoffer och slaktoffer skola vara mig vlbehagliga p mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett bnehus fr alla folk. 8S sger Herren, HERREN, han som frsamlar de frdrivna av Israel: Jag skall frsamla nnu flera till honom, utver dem som redan ro frsamlade till honom. 9I alla djur p marken, kommen och ten, ja, I alla skogens djur. 10Vktarna hr ro allasammans blinda, de hava intet frstnd; de ro allasammans stumma hundar, som icke kunna sklla; de ligga och drmma och vilja grna slumra. 11 Men de hundarna ro ock glupska och kunna ej bliva mtta. Ja, sdana mnniskor ro herdar, dessa som intet kunna frst! De vilja allasammans vandra sin egen vg; var och en sker sin egen vinning, alla, s mnga de ro. 12Kommen, jag skall hmta vin, och s skola vi dricka oss druckna av starka drycker. Och morgondagen skall bliva denna dag lik, en vermttan hrlig dag!

Chapter 57 Den rttfrdige frgs, och ingen finnes, som tnker drp; fromma mnniskor ryckas bort, utan att ngon lgger mrke drtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rttfrdige bort 2och gr d in i friden; de som hava vandrat sin vg rtt fram f ro i sina vilorum. 3Men trden fram hit, I sner av teckentyderskor, I barn av ktenskapsbrytare och skkor. 4ver vem gren I eder lustiga? Mot vem sprren I upp munnen och rcken I ut tungan? Sannerligen, I ren vertrdelsens barn, en lgnens avfda, 5I som upptndens av brnad vid terebinterna, ja, under alla grna trd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup. 6Stenarna i din dal har du till din del, de, just de ro din lott; ocks t dem utgjuter du drickoffer och frambr du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sdant? 7P hga och stora berg redde du dig lger; ocks upp p sdana begav du dig fr att offra slaktoffer. 8Och bakom drren och drrposten satte du ditt mrke. Du vergav mig; du kldde av dig och besteg ditt lger och beredde plats dr. Du gjorde upp med dem, grna delade du lger med dem vid frsta vink du sg. 9Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina mnga salvor; du snde dina budbrare till fjrran land, ja, nda ned till ddsriket. 10Om du n blev trtt av din lnga frd, sade du dock icke: Frgves! S lnge du kunde rra din hand, mattades du icke. 11Fr vem rddes och fruktade du d, eftersom du var s trols och eftersom du icke tnkte p mig och ej ville akta p? r det icke s: eftersom jag har tegat, och det sedan lnge,
753
1

Swedish Bible

Anonymous

drfr fruktar du mig icke? 12Men jag skall visa, huru det r med din rttfrdighet och med dina verk, de skola icke hjlpa dig. 13Nr du ropar, d m ditt avgudaflje rdda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en flkt fra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall f landet till arvedel och f besitta mitt heliga berg. 14Ja, det skall heta: Banen vg, banen och bereden vg; skaffen bort sttestenarna frn mitt folks vg. 15Ty s sger den hge och upphjde, han som tronar till evig tid och heter den Helige: Jag bor i helighet uppe i hjden, men ock hos den som r frkrossad och har en dmjuk ande; ty jag vill giva liv t de dmjukas ande och liv t de frkrossades hjrtan. 16Ja, jag vill icke evinnerligen g till rtta och icke stndigt frtrnas; eljest skulle deras ande frsmkta infr mig, de sjlar, som jag sjlv har skapat. 17Fr hans girighetssynd frtrnades jag; jag slog honom, och i min frtrnelse hll jag mig dold. Men i sin avfllighet fortfor han att vandra p sitt hjrtas vg. 18Hans vgar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans srjande trst. 19Jag skall skapa frukt ifrn hans lppar. Frid ver dem som ro fjrran och frid ver dem som ro nra! sger HERREN; jag skall hela honom. 20Men de ogudaktiga ro ssom ett upprrt hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vgor rra upp dy och orenlighet. 21De ogudaktiga hava ingen frid, sger min Gud.

Chapter 58 Ropa med full hals utan terhll, hv upp din rst ssom en basun och frkunna fr mitt folk deras vertrdelse, fr Jakobs hus deras synder. 2Vl ska de mig dag ut och dag in och vilja hava kunskap om mina vgar. Ssom vore de ett folk, som vade rttfrdighet och icke vergve sin Guds rtt, s frga de mig om rttfrdighetens rtter och vilja, att Gud skall komma till dem: 3 Vartill gagnar det, att vi fasta, nr du icke ser det, vartill, att vi spka oss, nr du icke mrker det? Men se, p edra fastedagar skten I edra sysslor, och alla edra arbetare driven I blott p. 4 Och se, I hllen eder fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudlsa nvar. I hllen icke mer fasta p sdant stt, att I kunnen gra eder rst hrd i hjden. 5Skulle detta vara en fasta, sdan som jag vill hava? Skulle detta vara en rtt spkningsdag? Att man hnger med huvudet ssom ett svstr och stter sig i sck och aska, vill du kalla sdant att hlla fasta, att fira en dag till HERRENS behag? 6Nej, detta r den fasta, som jag vill hava: att I lossen orttfrdiga bojor och lsen okets band, att I given de frtryckta fria och krossen snder alla ok, 7ja, att du bryter ditt brd t den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla hrbrge att du klder den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan fr den som r ditt ktt och blod. 8D skall ljus bryta fram fr dig ssom en morgonrodnad, och dina sr skola lkas med hast, och din rtt skall d g framfr dig och HERRENS hrlighet flja dina spr. 9D skall HERREN svara, nr du kallar honom; nr du ropar, skall han sga: Se, hr r jag. Om hos dig icke fr finnas ngon som plgger ok och pekar finger och talar, vad frdrvligt r, 10om du delar med dig av din ndtorft t den hungrige och mttar den som r i betryck, d skall ljus g upp fr dig i mrkret, och din natt skall bliva lik middagens sken.
1

754

Swedish Bible

Anonymous

11

Och HERREN skall leda dig bestndigt; han skall mtta dig mitt i demarken och giva styrka t benen i din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik trdgrd och likna ett kllsprng, vars vatten aldrig tryter. 12Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna, du skall ter upprtta grundvalar ifrn forna slkten; och du skall kallas han som murar igen revor, han som terstller stigar, s att man kan bo i landet. 13Om du r varsam med din fot p sabbaten, s att du icke p min heliga dag utfr dina sysslor; om du kallar sabbaten din lust och HERRENS helgdag en redag, ja, om du rar den, s att du icke gr dina egna vgar eller skter dina sysslor eller talar tomma ord, 14 d skall du finna din lust i HERREN, och jag skall fra dig fram ver landets hjder och giva dig till nring din fader Jakobs arvedel. Ja, s har HERRENS mun talat.

Chapter 59 Se, HERRENS arm r icke fr kort, s att han ej kan frlsa, och hans ra r icke tillslutet, s att han ej kan hra. 2Nej, det r edra missgrningar, som skilja eder och eder Gud frn varandra, och edra synder dlja hans ansikte fr eder, s att han icke hr eder. 3Ty edra hnder ro flckade av blod och edra fingrar av missgrning, edra lppar tala lgn, och eder tunga frambr orttfrdighet. 4 Ingen hjer sin rst i rttfrdighetens namn, och ingen visar redlighet i vad till rtten hr. De frtrsta p idel tomhet, de tala falskhet, de g havande med olycka och fda frdrv. 5De klcka ut basiliskgg och vva spindelnt. Om ngon ter av deras gg, s dr han, och trampas ett sdant snder, s kommer en huggorm ut. 6Deras spindelnt duga icke till klder, och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat; deras verk ro frdrvliga verk, och vldsgrningar va deras hnder. 7 Deras ftter hasta till vad ont r och ro snara, nr det gller att utgjuta oskyldigt blod; deras tankar ro frdrvliga tankar, frdelse och frstring r p deras vgar. 8Fridens vg knna de icke, och rtten fljer ej i deras spr; de g krokiga stigar, och ingen som vandrar s vet, vad frid r. 9Drfr r rtten fjrran ifrn oss, och rttfrdighet tillfaller oss icke; vi bida efter ljus, men se, mrker rder, efter solsken, men vi f vandra i djupaste natt. 10Vi mste famla utefter vggen ssom blinda, famla, ssom hade vi inga gon; vi stappla mitt p dagen, ssom vore det skymning, mitt i vr fulla kraft ro vi ssom dda. 11Vi brumma allasammans ssom bjrnar och sucka alltjmt ssom duvor; vi bida efter rtten, men den kommer icke, efter frlsningen, men den r fjrran ifrn oss. 12Ty mnga ro vra vertrdelser infr dig, och vra synder vittna emot oss; ja, vra vertrdelser hava vi fr vra gon, och vra missgrningar knna vi. 13Genom vertrdelse och frnekelse hava vi felat mot HERREN, vi hava vikit bort ifrn vr Gud; vi hava talat frtryck och avfllighet, lgnlror hava vi frkunnat och hmtat fram ur vra hjrtan. 14Rtten trnges tillbaka, och rttfrdigheten str lngt borta, ja, sanningen vacklar p torget, och vad rtt r kan ej komma fram. 15S mste sanningen hlla sig undan, och den som vnde sig ifrn det onda blev plundrad. Detta sg HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns ngon rtt. 16Och han sg, att ingen trdde fram; han frundrade sig ver att ingen grep in. D hjlpte honom hans egen arm, och hans rttfrdighet
1

755

Swedish Bible

Anonymous

understdde honom. 17Och han kldde sig i rttfrdighet ssom i ett pansar och satte frlsningens hjlm p sitt huvud; han kldde sig i hmndens drkt ssom i en livkldnad och hljde sig i nitlskan ssom i en mantel. 18Efter deras grningar skall han nu vederglla dem; vrede skall han lta komma ver sina ovnner och ver sina fiender lnen fr vad de hava gjort; ja, havslnderna skall han vederglla, vad de hava gjort. 19S skall HERRENS namn bliva fruktat i vster och hans hrlighet, dr solen gr upp. Nr fienden bryter fram lik en strm, skall HERRENS andedrkt frjaga honom. 20 Men ssom en frlossare kommer HERREN fr Sion och fr dem i Jakob, som omvnda sig frn sin vertrdelse, sger HERREN. 21Och detta r det frbund, som jag min sida gr med dem, sger HERREN: min Ande, som r ver dig, och orden, som jag har lagt i din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns eller barnbarns mun frn nu och till evig tid, sger HERREN.

Chapter 60 St upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS hrlighet gr upp ver dig. 2Se, mrker vertcker jorden och tcken folken, men ver dig uppgr HERREN, och hans hrlighet uppenbaras ver dig. 3Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som gr upp ver dig. 4 Lyft upp dina gon och se dig omkring: alla komma frsamlade till dig; dina sner komma fjrran ifrn, och dina dttrar bras fram p armen. 5D, vid den synen skall du strla av frjd, och ditt hjrta skall bva och vidga sig; ty havets rikedomar skola fras till dig, och folkens skatter skola falla dig till. 6Skaror av kameler skola vertcka dig, kamelflar frn Midjan och Efa; frn Saba skola de alla komma, guld och rkelse skola de bra och skola frkunna HERRENS lov. 7Alla Kedars hjordar skola frsamlas till dig, Nebajots vdurar skola vara dig till tjnst. Mig till vlbehag skola de offras p mitt altare, och min hrlighets hus skall jag s frhrliga. 8Vilka ro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag? 9Se, havslnderna bida efter mig, och frmst komma Tarsis' skepp; de vilja fra dina sner hem ifrn fjrran land, och de hava med sig silver och guld t HERRENS, din Guds, namn, t Israels Helige, ty han frhrligar dig. 10Och frmlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betjna dig. Ty vl har jag slagit dig i min frtrnelse, men i min nd frbarmar jag mig nu ver dig. 11Och dina portar skola hllas ppna bestndigt, varken dag eller natt skola de stngas, s att folkens skatter kunna fras in i dig, med deras konungar i hyllningstget. 12Ty det folk eller rike, som ej vill tjna dig, skall frgs; ja, sdana folk skola i grund frgras. 13Libanons hrlighet skall komma till dig, bde cypress och alm och buxbom, fr att pryda platsen, dr min helgedom r; ty den plats, dr mina ftter st, vill jag gra rad. 14Och bugande skola dina frtryckares sner komma till dig, och dina fraktare skola allasammans falla ned fr dina ftter. Och man skall kalla dig HERRENS stad, Israels Heliges Sion. 15I stllet fr att du var vergiven och hatad, s att ingen ville taga vgen genom dig, skall jag gra dig till en hrlighetens boning evinnerligen och till en frjdeort ifrn slkte till slkte. 16Och du skall dia folkens mjlk, ja, konungabrst skall du dia; och du skall frnimma, att
1

756

Swedish Bible

Anonymous

jag, HERREN, r din frlsare och att den Starke i Jakob r din frlossare. 17Jag skall lta guld komma i stllet fr koppar och lta silver komma i stllet fr jrn och koppar i stllet fr tr och jrn i stllet fr sten. Och jag vill stta frid till din verhet och rttfrdighet till din behrskare. 18 Man skall icke mer hra talas om vld i ditt land, om delggelse och frstring inom dina grnser, utan du skall kalla dina murar fr frlsning och dina portar fr lovsng. 19Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen, och mnen skall icke mer lysa dig med sitt sken, utan HERREN skall vara ditt eviga ljus, och din Gud skall vara din hrlighet. 20Din sol skall d icke mer g ned och din mne icke mer taga av; ty HERREN skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skola hava en nde. 21Och i ditt folk skola alla vara rttfrdiga, evinnerligen skola de besitta landet; de ro ju en telning, som jag har planterat, ett verk av mina hnder, som jag vill frhrliga mig med. 22Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag r HERREN; nr tiden r inne, skall jag med hast fullborda detta.

Chapter 61 Herrens, HERRENS Ande r ver mig, ty HERREN har smort mig till att frkunna gldjens budskap fr de dmjuka; han har snt mig till att lka dem som hava ett frkrossat hjrta, till att predika frihet fr de fngna och frlossning fr de bundna, 2till att predika ett ndens r frn HERREN och en hmndens dag frn vr Gud, en dag, d han skall trsta alla srjande, 3d han skall lta de srjande i Sion f huvudprydnad i stllet fr aska, gldjeolja i stllet fr sorg, hgtidsklder i stllet fr en bedrvad ande; och de skola kallas rttfrdighetens terebinter, HERRENS plantering, som han vill frhrliga sig med. 4Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och upprtta frfdernas deplatser; de skola terstlla de frdda stderna, de platser, som hava legat de slkte efter slkte. 5Frmlingar skola st redo att fra edra hjordar i bet, och utlnningar skola bruka t eder krar och vingrdar. 6Men I skolen heta HERRENS prster, och man skall kalla eder vr Guds tjnare; I skolen f njuta av folkens skatter, och deras hrlighet skall verg till eder. 7Fr eder skam skolen I f dubbelt igen, och de som ledo smlek skola nu jubla ver sin del. S skola de f dubbelt att besitta i sitt land; evig gldje skola de undf. 8Ty jag, HERREN, lskar, vad rtt r, och hatar orttfrdigt rov; och jag skall giva dem deras ln i trofasthet och sluta ett evigt frbund med dem. 9Och deras slkte skall bliva knt bland folken och deras avkomma bland folkslagen; alla som se dem skola mrka p dem, att de ro ett slkte, som HERREN har vlsignat. 10Jag glder mig storligen i HERREN, och min sjl frjdar sig i min Gud, ty han har ikltt mig frlsningens kldnad och hljt mig i rttfrdighetens mantel, likasom nr en brudgum stter hgtidsbindeln p sitt huvud eller likasom nr en brud pryder sig med sina smycken. 11Ty likasom jorden lter sina vxter spira fram och en trdgrd sin sdd vxa upp, s skall Herren, HERREN lta rttfrdighet uppvxa och lovsng infr alla folk.
1

757

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 62 Fr Sions skull vill jag icke tiga, och fr Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, frrn dess rtt gr upp ssom solens sken och dess frlsning lyser ssom ett brinnande bloss. 2Och folken skola se din rtt och alla konungar din hrlighet; och du skall f ett nytt namn, som HERRENS mun skall bestmma. 3S skall du vara en hrlig krona i HERRENS hand, en konungslig huvudbindel i din Guds hand. 4Du skall icke mer kallas den vergivna, ej heller skall ditt land mer kallas demark, utan du skall f heta hon som jag har min lust i, och ditt land skall f heta kta hustrun; ty HERREN har sin lust i dig, och ditt land har ftt sin kta man. 5Ty ssom nr en ung man bliver en jungrus kta herre, s skola dina barn bliva dina kta herrar, och ssom en brudgum frjdar sig ver sin brud, s skall din Gud frjda sig ver dig. 6P dina murar, Jerusalem, har jag stllt vktare; varken dag eller natt f de ngonsin tystna. I som skolen ropa till HERREN, given eder ingen ro. 7Och given honom ingen ro frrn han ter har byggt upp Jerusalem och ltit det bliva ett mne till lovsng p jorden. 8HERREN har svurit vid sin hgra hand och sin starka arm: Jag skall icke mer giva din sd till mat t dina fiender, och frmlingar skola icke dricka ditt vin, frukten av din mda. 9Nej, de som insamla sden skola ock ta den och skola lova HERREN, och de som inbrga vinet skola dricka det i min helgedoms grdar. 10Dragen ut, dragen ut genom portarna, bereden vg fr folket; banen, ja, banen en farvg rensen den frn stenar, resen upp ett baner fr folken. 11Hr, HERREN hjer ett rop, och det nr till jordens nda: Sgen till dottern Sion: Se, din frlsning kommer. Se, han har med sig sin ln, och hans segerbyte gr framfr honom. 12 Och man skall kalla dem det heliga folket, HERRENS frlossade; och dig sjlv skall man kalla den mngbeskta staden, staden, som ej varder vergiven.
1

Chapter 63 Vem r han som kommer frn Edom, frn Bosra i hgrda klder, s prktig i sin drkt, s stolt i sin stora kraft? Det r jag, som talar i rttfrdighet, jag, som r en mstare till att frlsa. 2 Varfr r din drkt s rd? Varfr likna dina klder en vintrampares? 3Jo, en vinpress har jag trampat, jag sjlv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade snder dem i min frtrnelse. D stnkte deras blod p mina klder, och s fick jag hela min drkt nedflckad. 4Ty en hmndedag hade jag beslutit, och mitt frlossningsr hade kommit. 5Och jag skdade omkring mig, men ingen hjlpare fanns; jag stod dr i frundran, men ingen fanns, som understdde mig. D hjlpte mig min egen arm, och min frtrnelse understdde mig. 6Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min frtrnelse, och jag lt deras blod rinna ned p jorden. 7HERRENS ndegrningar vill jag frkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den nderike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmhrtighet och sin stora nd. 8Ty han sade: De ro ju mitt folk, barn, som ej svika. Och s blev han deras
1

758

Swedish Bible

Anonymous

frlsare. 9I all deras nd var ingen verklig nd, ty hans ansiktes ngel frlste dem. Drfr att han lskade dem och ville skona dem, frlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltjmt, i forna tider. 10Men de voro genstrviga, och de bedrvade hans heliga Ande; drfr frvandlades han till deras fiende, han sjlv stridde mot dem. 11D tnkte hans folk p forna tider, de tnkte p Mose: Var r nu han som frde dem upp ur havet, jmte herdarna fr hans hjord? Var r han som lade i deras brst sin helige Ande, 12var r han som lt sin hrliga arm g fram vid Moses hgra sida, han som klv vattnet framfr dem och s gjorde sig ett evigt namn, 13han som lt dem frdas genom djupen, ssom hstar frdas genom knen, utan att stappla? 14Likasom nr boskapen gr ned i dalen s frdes de av HERRENS Ande till ro. Ja, s ledde du ditt folk och gjorde dig ett hrligt namn. 15Skda ned frn himmelen och se hrtill frn din heliga och hrliga boning. Var ro nu din nitlskan och dina vldiga grningar, var r ditt hjrtas varkunnsamhet och din barmhrtighet? De hlla sig tillbaka frn mig. 16Du r ju dock vr fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel knner oss icke. Men du, HERRE, r vr fader; vr frlossare av evighet, det r ditt namn. 17Varfr, o HERRE, lter du oss d g vilse frn dina vgar och frhrdar vra hjrtan, s att vi ej frukta dig? Vnd tillbaka fr dina tjnares skull, fr din arvedels stammars skull. 18Allenast helt kort fick ditt heliga folk behlla sin besittning; vra ovnner trampade ned din helgedom. 19Det r oss nu s, som om du aldrig hade varit herre ver oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.

Chapter 64 O att du lte himmelen rmna och fore hitned, s att bergen sklvde infr dig, 2likasom nr ris antndes av eld och vatten genom eld bliver sjudande, s att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ovnner och folken darrade fr dig! 3O att du fore hitned med underbara grningar som vi icke kunde vnta, s att bergen sklvde infr dig! 4Aldrig ngonsin har man ju hrt, aldrig har ngot ra frnummit, aldrig har ngot ga sett en annan Gud n dig handla s mot dem som vnta efter honom. 5Du kom dem till mtes, som vade rttfrdighet med frjd, dem som p dina vgar tnkte p dig. Men se, du blev frtrnad, och vi stodo dr ssom syndare. S hava vi lnge sttt; skola vi vl bliva frlsta? 6Vi blevo allasammans lika orena mnniskor, och all vr rttfrdighet var ssom en flckad kldnad. Vi vissnade allasammans ssom lv, och vra missgrningar frde oss bort ssom vinden. 7Ingen fanns, som kallade ditt namn, ingen, som vaknade upp fr att hlla sig till dig; ty du dolde ditt ansikte fr oss och lt oss frsmkta genom vr missgrning. 8Men HERRE, du r ju vr fader; vi ro leret, och du r den som har danat oss, vi ro allasammans verk av din hand. 9Var d ej s hgeligen frtrnad, HERRE; och tnk icke evinnerligen p vr missgrning; nej, se drtill att vi allasammans ro ditt folk. 10Dina heliga stder hava blivit en ken, Sion har blivit en ken, Jerusalem en demark. 11Vrt heliga och hrliga tempel, dr vra fder lovade dig, det har blivit uppbrnt i eld; och allt vad dyrbart vi gde har lmnats t frdelsen. 12 Kan du vid allt detta hlla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och plga oss s svrt?
759
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 65 Jag har ltit mig bliva uppenbar fr dem som icke frgade efter mig, jag har ltit mig finnas av dem som icke skte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, hr r jag, hr r jag. 2Hela dagen har jag utrckt mina hnder till ett genstrvigt folk som vandrar p den vg som icke r god, i det att de flja sina egna tankar -- 3ett folk, som bestndigt frtrnar mig utan att hava ngon frsyn, som frambr offer i lustgrdar och tnder offereld p tegelaltaren, 4 som har sitt tillhll bland gravar och tillbringar natten i undangmda nsten, som ter svinens ktt och har vederstygglig spis i sina krl, 5som sger: Bort med dig, kom icke vid mig, ty jag r helig fr dig. De ro ssom rk i min nsa, en eld, som brinner bestndigt. 6Se, detta str upptecknat infr mina gon; jag skall icke tiga, frrn jag har givit vedergllning, ja, vedergllning i deras skte, 7bde fr deras egna missgrningar och fr deras fders, sger HERREN, vedergllning fr att de tnde offereld p bergen och fr att de smdade mig p hjderna; ja, frst skall jag mta upp lnen t dem i deras skte. 8S sger HERREN: Likasom man sger om en druvklase, nr dri finnes saft: Frdrva den icke, ty vlsignelse r dri, s skall ock jag gra fr mina tjnares skull: jag skall icke frdrva alltsammans. 9Jag skall lta en avkomma utg frn Jakob, frn Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tjnare skola bo dri. 10Saron skall bliva en betesmark fr fr och Akors dal en lgerplats fr fkreatur, och de skola givas t mitt folk, nr det sker mig. 11Men I som vergiven HERREN och frgten mitt heliga berg, I som duken bord t Gad och isknken vindryck t Meni, 12eder har jag bestmt t svrdet, och I skolen alla f bja eder ned till att slaktas, drfr att I icke svaraden, nr jag kallade, och icke hrden, nr jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina gon, och utvalden det som var mig misshagligt. 13 Drfr sger Herren, HERREN s: Se, mina tjnare skola ta, men I skolen hungra; se, mina tjnare skola dricka, men I skolen trsta; se, mina tjnare skola gldjas, men I skolen f blygas. 14 Ja, mina tjnare skola jubla i sitt hjrtas frjd, men I skolen ropa i edert hjrtas plga och jmra eder i frtvivlan. 15Och I skolen lmna edert namn till ett frbannelsens ord, s att mina utkorade skola sga: Sdan dd give dig Herren, HERREN. Men t sina tjnare skall han giva ett annat namn: 16den som d vlsignar sig i landet skall vlsigna sig i den sannfrdige Guden, och den som svr i landet, han skall svrja vid den sannfrdige Guden. Ty de frra bedrvelserna ro d frgtna och dolda fr mina gon. 17Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihg det frgngna eller tnka drp. 18Nej, I skolen frjdas och jubla till evig tid ver det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till frjd. 19Och jag skall jubla ver Jerusalem och frjda mig ver mitt folk, och dr skall icke mer hras grt eller klagorop. 20Dr skola icke mer finnas barn som leva allenast ngra dagar, ej heller gamla mn, som icke fylla sina dagars mtt; nej, den som dr ung skall d frst vid hundra rs lder, och frst vid hundra rs lder skall syndaren drabbas av frbannelsen. 21Nr de bygga hus, skola de ock f bo i dem; nr de plantera vingrdar, skola de ock f ta deras frukt. 22Nr de bygga hus, skall det ej bliva andra, som f bo i dem; nr de plantera ngot, skall det ej bliva andra, som f ta drav.
1

760

Swedish Bible

Anonymous

Ty samma lder, som ett trd uppnr, skall man uppn i mitt folk, och mina utkorade skola sjlva njuta av sina hnders verk. 23De skola icke mda sig frgves, och barnen, som de fda, drabbas ej av pltslig dd; ty de ro ett slkte av HERRENS vlsignade, och deras avkomlingar f leva kvar bland dem. 24Och det skall ske, att frrn de ropa, skall jag svara, och medan de nnu tala, skall jag hra. 25D skola vargar g i bet tillsammans med lamm, och lejon skola ta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens fda. Ingenstdes p mitt heliga berg skall man d gra, vad ont och frdrvligt r, sger HERREN.

Chapter 66 S sger HERREN: Himmelen r min tron, och jorden r min fotapall; vad fr ett hus skullen I d kunna bygga t mig, och vad fr en plats skulle tjna mig till vilostad? 2Min hand har ju gjort allt detta, och s har allt detta blivit till, sger HERREN. Men till den skdar jag ned, som r betryckt och har en frkrossad ande, och till den som fruktar fr mitt ord. 3Den dremot, som slaktar sin offertjur, men ock r en mandrpare, den som offrar sitt lamm, men tillika krossar nacken p en hund, den som frambr ett spisoffer, men drvid frambr svinblod, den som offrar rkelse, men drunder hyllar en ffnglig avgud -- likasom det lyster dessa att g sina egna vgar och likasom deras sjl har behag till deras styggelser, 4s lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att lta frskrckelse komma ver dem, eftersom ingen svarade, nr jag kallade, och eftersom de icke hrde, nr jag talade, utan gjorde, vad ont var i mina gon, och hade sin lust i att gra, vad mig misshagligt var. 5Hren HERRENS ord, I som frukten fr hans ord. Edra brder, som hata eder och stta eder bort fr mitt namns skull, de sga: M HERREN frhrliga sig, s att vi f se eder gldje. Men de skola komma p skam. 6Hr, huru det larmar i staden, hr dnet i templet! Hr dnet, nr HERREN vedergller sina fiender, vad de hava gjort! 7Innan Sion har knt ngon fdslovnda, fder hon barnet; innan kval har kommit ver henne, bliver hon frlst med ett gossebarn. 8Vem har hrt ngot sdant, vem har sett ngot dylikt? Kan d ett land komma till liv p en enda dag, eller kan ett folk fdas i ett gonblick, eftersom Sion fdde fram sina barn, just d vndan begynte? 9Ja, ty skulle jag vl lta fostret bliva fullgnget, men icke giva kraft att fda fram det? sger HERREN. Eller skulle jag giva kraft att fda, men sedan hlla fostret tillbaka? sger din Gud. 10Gldjens med Jerusalem och frjden eder ver henne, alla I som haven henne kr; jublen hgt med henne, alla I som haven srjt ver henne. 11S skolen I f dia eder mtta vid hennes hugsvalelses brst; s skolen I f suga med lust av hennes rika barm. 12Ty s sger HERREN: Se, jag vill lta frid komma ver henne ssom en strm och folkens rikedomar ssom en versvmmande flod, och I skolen s f dia, I skolen bliva burna p armen och skolen f sitta i knet och bliva smekta. 13Ssom en moder trstar sin son, s skall jag trsta eder; ja, i Jerusalem skolen I f trst. 14Och edra hjrtan skola gldja sig, nr I fn se detta, och benen i edra kroppar skola hava livskraft ssom spirande grs; och man skall frnimma, att HERRENS hand r med
1

761

Swedish Bible

Anonymous

hans tjnare och att ogunst kommer ver hans fiender. 15Ty se, HERREN skall komma i eld, och hans vagnar skola vara ssom en stormvind; och han skall lta sin vrede drabba med hetta och sin npst med eldslgor. 16Ty HERREN skall hlla dom med eld, och med sitt svrd skall han sl allt ktt, och mnga skola de vara, som bliva slagna av HERREN. 17De som lta inviga sig och rena sig till gudstjnst i lustgrdar, anfrda av en som str dr i mitten, de som ta svinktt och annan styggelse, ja, ocks mss, de skola allasammans frgs, sger HERREN. 18Jag knner deras grningar och tankar. Den tid kommer, d jag skall frsamla alla folk och tungoml; och de skola komma och se min hrlighet. 19Och jag skall gra ett tecken bland dem; och ngra av dem som bliva rddade skall jag snda ssom budbrare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bgskyttfolken, till Tubal och Javan, till havslnderna i fjrran, som icke hava hrt ngot om mig eller sett min hrlighet; och de skola frkunna min hrlighet bland folken. 20Och p hstar och i vagnar och brstolar och p mulsnor och dromedarer skola de frn alla folk fra alla edra brder fram till mitt heliga berg i Jerusalem ssom ett spisoffer t HERREN, sger HERREN, likasom Israels barn i rena krl fra fram spisoffer till HERRENS hus. 21Och jmvl sdana skall jag taga till mina prster, till mina leviter, sger HERREN. 22Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill gra, bliva bestndande infr mig, sger HERREN, s skall det ock vara med edra barn och med edert namn. 23Och nymnadsdag efter nymnadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall det ske, att allt ktt kommer och tillbeder infr mig, sger HERREN. 24Och man skall g ut och se med lust, huru de mnniskor, som avfllo frn mig, nu ligga dr dda; ty deras mask skall icke d, och deras eld skall icke utslckas, och de skola vara till vmjelse fr allt ktt.

Jeremiah
Chapter 1 Detta r vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av prsterna i Anatot i Benjamins land. Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid, i hans trettonde regeringsr, 3Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsr, d Jerusalems invnare i femte mnaden frdes bort i fngenskap. 4HERRENS ord kom till mig; han sade: 5Frrn jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och frrn du utgick ur moderssktet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet fr folken. 6 Men jag svarade: Ack Herre HERRE! Se, jag frstr icke att tala, ty jag r fr ung. 7D sade HERREN till mig: Sg icke: 'Jag r fr ung', utan g stad vart jag n snder dig, och tala vad jag n bjuder dig. 8Frukta icke fr dem; ty jag r med dig och vill hjlpa dig, sger HERREN. 9Och HERREN rckte ut sin hand och rrde vid min mun; och HERREN sade till mig: Se, jag lgger mina ord i din mun. 10Ja, jag stter dig i dag ver folk och riken, fr att du skall upprycka och nedbryta, frgra och frdrva, uppbygga och plantera. 11Och HERRENS ord kom till mig; han
2 1

762

Swedish Bible

Anonymous

sade: Vad ser du, Jeremia? Tag svarade: Jag ser en gren av ett mandeltrd. 12Och HERREN sade till mig: Du har sett rtt, ty jag skall vaka ver mitt ord och lta det g i fullbordan. 13Och HERRENS ord kom till mig fr andra gngen; han sade: Vad ser du? Jag svarade: Jag ser en sjudande gryta; den synes t norr till. 14Och HERREN sade till mig: Ja, frn norr skall olyckan bryta in ver alla landets inbyggare. 15Ty se, jag skall kalla p alla folkstammar i rikena norrut, sger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt ste vid ingngen till Jerusalems portar och mot alla dess murar, runt omkring, och mot alla Juda stder. 16Och jag skall g till rtta med dem fr all deras ondska, drfr att de hava vergivit mig och tnt offereld t andra gudar och tillbett sina hnders verk. 17S omgjorda nu du dina lnder, och st upp och tala till dem allt vad Jag bjuder dig. Var icke frfrad fr dem, p det att jag icke m lta vad frfrligt r komma ver dig infr dem. 18Ty se, jag sjlv gr dig i dag till en fast stad och till en jrnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar, mot dess furstar, mot dess prster och mot det meniga folket, 19 s att de icke skola bliva dig vermktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag r med dig, sger HERREN, och jag vill hjlpa dig.

Chapter 2 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2G stad och predika fr Jerusalem och sg: S sger HERREN: Jag kommer ihg, dig till godo, din ungdoms krlek, huru du lskade mig under din brudtid, huru du fljde mig i knen, i landet dr man intet sr. 3Ja, en HERRENS heliga egendom r Israel, frstlingen av hans skrd; alla som vilja ta drav draga sig skuld, olycka kommer ver dem, sger HERREN. 4Hren HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla slkter av Israels hus. 5S sger HERREN: Vad ortt funno edra fder hos mig, eftersom de gingo bort ifrn mig och fljde efter ffngliga avgudar och bedrevo ffnglighet? 6De frgade icke: Var r HERREN, han som frde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i knen, det de och olndiga landet, torrhetens och ddsskuggans land, det land dr ingen vgfarande frdades, och dr ingen mnniska bodde? 7 Och jag frde eder in i det brdiga landet, och I fingen ta av dess frukt och dess goda. Men nr I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse. 8Prsterna frgade icke: Var r HERREN? De som hade lagen om hnder ville icke veta av mig, och herdarna avfllo frn mig; profeterna profeterade i Baals namn och fljde efter sdana som icke kunde hjlpa. 9 Drfr skall jag n vidare g till rtta med eder, sger HERREN, ja, nnu med edra barnbarn skall jag g till rtta. 10Dragen bort till kitternas lnder och sen efter, snden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om ngot sdant dr har skett. 11Har vl ngot hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock ro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin ra mot en avgud som icke kan hjlpa. 12Hpnen hrver, I himlar; frskrckens och bven storligen, sger HERREN. 13Ty mitt folk har begtt en dubbel synd: mig hava de vergivit, en klla med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hlla vatten. 14r vl Israel en trl eller en hemfdd slav,
1

763

Swedish Bible

Anonymous

eftersom han s har lmnats till plundring? 15Lejon ryta mot honom, de lta hra sitt skri. De gra hans land till en demark, hans stder brnnas upp, s att ingen kan bo i dem. 16Till och med Nofs och Tapanhes' barn avbeta dina berg. 17Men r det ej du sjlv som vllar dig detta, drmed att du vergiver HERREN din Gud, nr han vill leda dig p den rtta vgen? 18Varfr vill du nu g till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varfr vill du g till Assyrien och dricka av flodens vatten? 19Det r din ondska som bereder dig tuktan, det r din avfllighet som drager dig straff. Mrk drfr och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du vergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, sger Herren, HERREN Sebaot. 20Ty fr lnge sedan brt du snder ditt ok och slet av dina band och sade: Jag vill ej tjna. Och p alla hga kullar och under alla grna trd lade du dig ned fr att va otukt. 21Jag hade ju planterat dig ssom ett delt vintrd av alltigenom kta art; huru har du d kunnat frvandlas fr mig till vilda rankor av ett frmmande vintrd? 22Ja, om du ock tvr dig med lutsalt och tager n s mycken spa, s frbliver dock din missgrning oren infr mig, sger Herren, HERREN. 23Huru kan du sga: Jag har ej orenat mig, jag har icke fljt efter Baalerna? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, betnk vad du har gjort. Du r lik ett ystert kamelsto, som lper hit och dit. 24Du r lik en vildsna, fostrad i knen, en som flsar i sin brunst, och vars brnad ingen kan stvja; om ngon vill till henne, behver han ej lpa sig trtt; nr hennes mnad kommer, trffar man henne. 25Akta din fot, s att den icke tappar skon, och din strupe, s att den ej bliver torr av trst. Men du svarar: Du mdar dig frgves. Nej, jag lskar de frmmande, och efter dem vill jag flja. 26Ssom tjuven str dr med skam, nr han ertappas, s skall Israels hus komma p skam, med sina konungar, och furstar, med sina prster och profeter, 27dessa som sga till trstycket: Du r min fader, och sga till stenen: Du har ftt mig. Ty de vnda ryggen till mig och icke ansiktet; men nr olycka r p frde, ropa de: Upp och frls oss! 28Var ro d dina gudar, de som du gjorde t dig? M de st upp. Kunna de frlsa dig i din olyckas tid? Ty s mnga som dina stder ro, s mnga hava dina gudar blivit, du Juda. 29 Huru kunnen I g till rtta med mig? I haven ju alla avfallit frn mig, sger HERREN. 30Frgves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert svrd har frtrt edra profeter, ssom vore det ett frhrjande lejon. 31Du onda slkte, giv akt p HERRENS ord. Har jag d fr Israel varit en ken eller ett mrkrets land, eftersom mitt folk sger: Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig? 32Icke frgter en jungfru sina smycken eller en brud sin grdel? Men mitt folk har frgtit mig sedan urminnes tid. 33Huru skickligt gr du icke till vga, nr du sker lskog! Drfr har du ock blivit frfaren p det ondas vgar. 34Ja, p dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har ddat, icke drfr att de ertappades vid inbrott, nej, drfr att din hg str till allt sdant. 35Och dock sger du: Jag gr fri ifrn straff; hans vrede mot mig har frvisso upphrt. Nej, jag vill g till rtta med dig, om du n sger: Jag har icke syndat. 36 Varfr har du nu s brtt att vandra stad p en annan vg? Ocks med Egypten skall du komma p skam, likasom du kom p skam med Assyrien. 37Ocks drifrn skall du f g din vg, med hnderna p huvudet. Ty HERREN frkastar dem som du frlitar dig p, och du skall icke bliva lyckosam med dem.

764

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 3 Det r sagt: Om en man skiljer sig frn sin hustru, och hon s gr bort ifrn honom och bliver en annan mans hustru, icke fr han d ter komma tillbaka till henne? Bleve icke d det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med s mnga lskare, du vill nd f komma tillbaka till mig! sger HERREN. 2Lyft upp dina gon till hjderna och se: var lt du icke sknda dig? Vid vgarna satt du och spejade efter dem, ssom en arab i knen, och ohelgade landet genom din otukt och genom din ondska. 3Vl blevo regnskurarna frhllna, och intet vrregn fll; men du hade en ktenskapsbryterskas panna, du ville icke blygas. 4Och nd har du nyss ropat till mig: Min fader!, Min ungdoms vn r du! 5Skulle han kunna behlla vrede evinnerligen, skulle han framhrda s fr alltid? S talar du och gr dock vad ont r, ja, fullbordar det ock. 6Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad Israel, den avflliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp p alla hga berg och bort under alla grna trd och bedrev dr otukt. 7Och jag tnkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon vnda tillbaka till mig. Men hon vnde icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trolsa kvinnan, sg det. 8Och jag sg, att fastn jag hade skilt mig frn Israel, den avflliga, och givit henne skiljebrev just fr hennes ktenskapsbrotts skull, s skrmdes dock hennes syster Juda den trolsa, icke drav, utan gick likaledes stad och bedrev otukt 9och ohelgade s landet genom sin lttfrdiga otukt, i det hon begick ktenskapsbrott med sten och tr. 10Ja, oaktat allt detta vnde hennes syster Juda, den trolsa, icke tillbaka till mig av fullt hjrta, utan allenast med skrymteri, sger HERREN. 11Och HERREN sade till mig: Israel, den avflliga, har bevisat sig rttfrdigare n Juda, den trolsa. 12G bort och predika s norrut och sg: Vnd om, Israel, du avflliga, sger HERREN, s vill jag icke lngre med ogunst se p eder; ty jag r ndig, sger HERREN, jag behller icke vrede evinnerligen. 13Allenast m du besinna din missgrning, att du har varit avfllig frn HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till frmmande gudar under alla grna trd; ja, I haven icke velat hra min rst, sger HERREN. 14Vnden om, I avflliga barn, sger HERREN, ty jag r eder rtte herre; s vill jag hmta eder, en frn var stad och tv frn var slkt, och fra eder till Sion. 15Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjrta, och de skola fra eder i bet med frstnd och insikt. 16Och det skall ske, att nr I p den tiden frken eder och bliven fruktsamma i landet, sger HERREN, d skall man icke mer tala om HERRENS frbundsark eller tnka p den; man skall icke komma ihg den eller sakna den, och man skall icke gra ngon ny sdan. 17Utan p den tiden skall man kalla Jerusalem HERRENS tron; och dit skola frsamla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjrtans hrdhet. 18P den tiden skall Juda hus g till Israels hus, och tillsammans skola de komma frn nordlandet in i det land som jag gav edra fder till arvedel. 19Jag tnkte: Vilken plats skall jag ej frlna dig bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag icke giva dig, den allra hrligaste arvedel bland folken! Och jag tnkte: D skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifrn mig. 20Men ssom nr en hustru r trols mot sin make, s haven I av Israels hus varit trolsa mot mig, sger HERREN. 21Drfr hras rop p hjderna, grt och bner av Israels barn; ty de
1

765

Swedish Bible

Anonymous

hava gtt p frvnda vgar och frgtit HERREN, sin Gud. 22S vnden nu om, I avflliga barn, s vill jag hela eder frn edert avfall. Ja se, vi komma till dig, ty du r HERREN, vr Gud. 23 Sannerligen, bedrgligt var vrt hopp till hjderna, blott tomt larm gvo oss bergen. Sannerligen, det r hos HERREN, vr Gud, som frlsning finnes fr Israel. 24Men skndlighetsguden har frtrt frukten av vra fders arbete, allt ifrn vr ungdom, deras fr och fkreatur, deras sner och dttrar. 25 S vilja vi nu ligga hr i vr skam, och blygd m hlja oss. Ty mot HERREN, vr Gud, hava vi syndat, vi och vra fder, ifrn vr ungdom nda till denna dag; vi hava icke velat hra HERRENS, vr Guds, rst.

Chapter 4 om du omvnder dig, Israel, sger HERREN, skall du f vnda tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser frn min syn, skall du slippa vandra flyktig omkring. 2D skall du svrja i sanning, rtt och rttfrdighet: S sant HERREN lever, och hednafolken skola vlsigna sig i honom och bermma sig av honom. 3Ja, s sger HERREN till Juda mn och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och sn ej bland trnen. 4Omskren eder t HERREN; skaffen bort edert hjrtas frhud, I Juda mn och I Jerusalems invnare. Eljest skall min vrede bryta fram ssom en eld och brinna s, att ingen kan utslcka den, fr edert onda vsendes skull. 5Frkunnen i Juda, kungren i Jerusalem och pbjuden, ja, stten i basun i landet, ropen ut med hg rst och sgen: Frsamlen eder och lt oss fly in i de befsta stderna. 6Resen upp ett baner som visar t Sion, brgen edert gods och drjen icke ty jag skall lta olycka komma frn norr, med stor frstring. 7 Ett lejon drager fram ur sitt snr och en folkfrdrvare bryter upp, han gr ut ur sin boning, fr att gra ditt land till en demark; d bliva dina stder frstrda, s att ingen kan bo i dem. 8S hljen eder nu i sorgdrkt, klagen och jmren eder, ty HERRENS vredes gld upphr icke ver oss. 9P den tiden, sger HERREN, skall det vara frbi med konungens och furstarnas mod, och prsterna skola bliva frfrade och profeterna st hpna. 10Men jag sade: Ack Herre, HERRE, svrt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, d du sade: Det skall g eder vl. Svrdet r ju nra att taga vrt liv. 11P den tiden skall det sgas om detta folk och om Jerusalem: En brnnande vind frn hjderna i knen kommer emot dottern mitt folk, icke en sdan vind som passar, nr man kastar sd eller rensar korn; 12nej, en vldsammare vind n som s lter jag komma. Ja, nu vill jag g till rtta med dem! 13Se, ssom ett moln kommer han upp och ssom en stormvind ro hans vagnar; hans hstar ro snabbare n rnar, ve oss, vi ro frlorade! 14S tv nu ditt hjrta rent frn ondska, Jerusalem, fr att du m bliva frlst. Huru lnge skola frdrvets tankar bo i ditt brst? 15Frn Dan hres ju en budbrare ropa, och frn Efraims bergsbygd en som bdar frdrv. 16Frkunnen fr folken, ja, kungren ver Jerusalem att en belgringshr kommer ifrn fjrran land och hver upp sitt rop mot Juda stder. 17Ssom vktare kring ett kerflt samla de sig runt omkring henne, drfr att hon har varit genstrvig mot mig, sger HERREN. 18Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar
766
1

Swedish Bible

Anonymous

vlla dig detta; det r din ondskas frukt att det bliver dig s bittert, och att plgan trffar dig nda in i hjrtat. 19I mitt innersta vndas jag, i mitt hjrtas djup. Mitt hjrta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud hr du, min sjl, och krigiskt hrskri. 20Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver frtt; pltsligt bliva mina hyddor frdda, i ett gonblick mina tlt. 21Huru lnge skall jag se stridsbaneret och hra basunljud? 22Ja, mitt folk r ofrnuftigt, de vilja ej veta av mig. De ro draktiga barn och hava intet frstnd. Visa ro de till att gra vad ont r, men att gra vad gott r frst de ej. 23Jag sg p jorden, och se, den var de och tom, och upp mot himmelen, och dr lyste intet ljus. 24Jag sg p bergen, och se, de bvade, och alla hjder vacklade. 25Jag sg mig om, och d fanns dr ingen mnniska, och alla himmelens fglar hade flytt bort. 26Jag sg mig om, och d var det brdiga landet en ken, och alla dess stder voro nedbrutna, fr HERRENS ansikte, fr hans vredes gld, 27Ty s sger HERREN: Hela landet skall bliva en demark, om jag n ej alldeles vill gra nde drp. 28Drfr srjer jorden, och himmelen drovan klder sig i sorgdrkt, drfr att jag s har talat och beslutit och ej kan ngra det eller taga det tillbaka. 29Fr larmet av ryttare och bgskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssnren och upp bland klipporna. Alla stder ro vergivna, ingen mnniska bor mer i dem. 30Vad vill du gra i din frdelse? Om du n klder dig i scharlakan, om du n pryder dig med gyllene smycken om du n sker frstora dina gon genom smink, s gr du dig dock skn frgves. Dina lskare frakta dig, ja, de st efter ditt liv. 31Ty jag hr rop ssom av en barnafderska, ndrop ssom av en frstfderska. Det r dottern Sion som ropar; hon flmtar, hon rcker ut sina hnder: Ack, ve mig! I mrdares vld frsmktar min sjl.

Chapter 5 Gn omkring p gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; sken p dess torg om I finnen ngon, om dr r ngon som gr rtt och beflitar sig om sanning; d vill jag frlta staden. 2Men sga de n: S sant HERREN lever, s svrja de dock falskt. 3HERRE, r det ej sanning dina gon ska? Du slog dem, men de knde ingen sveda. Du frgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hrdare n sten, de ville icke omvnda sig. 4D tnkte jag: Detta r allenast de ringa i folket; de ro draktiga, ty de knna icke HERRENS vg, sin Guds rtt. 5Jag vill nu g till de stora och tala med dem; de mste ju knna HERRENS vg, sin Guds rtt. Men ock dessa hade alla brutit snder oket och slitit av banden. 6Drfr bliva de slagna av lejonet frn skogen och frdrvade av vargen frn hedmarken; pantern lurar vid deras stder, och envar som vgar sig ut drifrn bliver ihjlriven. Ty mnga ro deras vertrdelser och talrika deras avfllighetssynder. 7Huru skulle jag d kunna frlta dig? Dina barn hava ju vergivit mig och svurit vid gudar som icke ro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till skkohuset. 8De likna vlfdda, ystra hstar; de vrenskas var och en efter sin nstas hustru. 9Skulle jag icke fr sdant hemska dem? sger HERREN. Och skulle icke min
1

767

Swedish Bible

Anonymous

sjl hmnas p ett sdant folk som detta r? 10Stormen d hennes murar och fr stren dem, dock utan att alldeles gra nde p henne. Riven bort hennes vinrankor, de ro ju icke HERRENS. 11Ty bde Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolsa mot mig, sger HERREN. 12De hava frnekat HERREN och sagt: Han betyder intet. Olycka skall icke komma ver oss, svrd och hunger skola vi icke se. 13Men profeterna skola frsvinna ssom en vind, och han som sges tala r icke i dem; dem sjlva skall det s g. 14Drfr sger HERREN, hrskarornas Gud: Eftersom I fren ett sdant tal, se, drfr skall jag gra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall frtra dem. 15Se, jag skall lta komma ver eder, I av Israels hus, ett folk ifrn fjrran land, sger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungoml du icke knner, och vars tal du icke frstr. 16Deras koger r en ppen grav; de ro allasammans hjltar. 17 De skola frtra din skrd och ditt brd, de skola frtra dina sner och dttrar, de skola frtra dina fr och fkreatur, de skola frtra dina vintrd och fikontrd. Dina befsta stder, som du frlitar dig p, dem skola de frstra med svrd. 18Dock vill jag p den tiden, sger HERREN, icke alldeles gra nde p eder. 19Och om I d frgen: Varfr har HERREN, vr Gud, gjort oss allt detta?, s skall du svara dem: Ssom I haven vergivit mig och tjnat frmmande gudar i edert eget land, s skolen I nu f tjna frmlingar i ett land som icke r edert. 20Frkunnen detta i Jakobs hus, kungren det i Juda och sgen: 21Hr detta, du draktiga och ofrstndiga folk, I som haven gon, men icke sen, I som haven ron, men icke hren. 22Skullen I icke frukta mig, sger HERREN, skullen I icke bva fr mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evrdlig grns, som det icke kan verskrida, s att dess bljor, huru de n svalla, nd intet frm, och huru de n brusa, likvl icke kunna verskrida den? 23Men detta folk har ett genstrvigt och upproriskt hjrta; de hava avfallit och gtt sin vg. 24De sade icke i sina hjrtan: Ltom oss frukta HERREN, vr Gud, honom som giver regn i rtt tid, bde hst och vr, och som stndigt beskr oss de bestmda skrdeveckorna. 25Edra missgrningar hava nu frt dessa i olag, och edra synder hava frhllit fr eder detta goda. 26Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga mnniskor: de ligga i frst, likasom fgelfngaren ligger p lur, de stta ut giller till att fnga mnniskor. 27Ssom nr en bur r full av fglar, s ro deras hus fulla av svek. Drigenom hava de blivit s stora och rika; de hava blivit feta och skinande. 28Fr sina ogrningar veta de icke av ngon grns, de hlla icke rtten vid makt, icke den faderlses rtt, till att frmja den; och i den fattiges sak flla de icke rtt dom. 29Skulle jag icke fr sdant hemska dem? sger HERREN. Skulle icke min sjl hmnas p ett sdant folk som detta r? 30Frfrliga och gruvliga ting ske i landet. 31Profeterna profetera lgn, och prsterna styra efter deras rd; och mitt folk vill s hava det. Men vad skolen I gra, nr nden p detta kommer?

Chapter 6

768

Swedish Bible

Anonymous

Brgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, stten i basun i Tekoa, och resen upp ett hgt baner ovanfr Bet-Hackerem; ty en olycka hotar frn norr, med stor frstring. 2Hon som r s fager och frklemad, dottern Sion, henne skall jag frgra. 3Herdar skola komma ver henne med sina hjordar; de skola sl upp sina tlt runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke. 4Ja, invigen eder till strid mot henne. Upp, lt oss draga stad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till nda! Ack att aftonens skuggor frlngas! 5Vlan, s lt oss draga ditupp om natten och frstra hennes palatser. 6Ty s sger HERREN Sebaot: Fllen trd och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon r staden som skall hemskas, hon som i sig har idel frtryck 7Likasom en brunn lter vatten vlla fram, s lter hon ondska framvlla. Vld och frdelse hr man dr, sr och slag ro bestndigt infr min syn. 8Lt varna dig, Jerusalem, s att min sjl ej vnder sig ifrn dig, s att jag icke gr dig till en demark, till ett obebott land. 9S sger HERREN Sebaot: En efterskrd, likasom p ett vintrd, skall man hlla p kvarlevan av Israel. Rck ut din hand ter och ter, ssom nr man plockar av druvor frn rankorna. 10Men infr vem skall jag tala och betyga fr att bliva hrd? Se, deras ron ro oomskurna, s att de icke kunna hra. Ja, HERRENS ord har blivit till smlek bland dem; de hava intet behag drtill. 11Drfr r jag uppfylld av HERRENS vrede, jag frmr icke hlla den inne. Utgjut den ver barnen p gatan och ver alla de unga mnnens samkvm; ja, bde man och kvinna skola drabbas drav, jmvl den gamle och den som har fyllt sina dagars mtt. 12Och deras hus skola g ver i frmmandes go s ock deras krar och deras hustrur, ty jag vill utrcka min hand mot landets inbyggare, sger HERREN. 13Ty alla, bde sm och stora, ska dr ortt vinning, och bde profeter och prster fara allasammans med lgn, 14de taga det ltt med helandet av mitt folks skada; de sga: Allt str vl till, allt str vl till, och dock str icke allt vl till. 15De skola komma p skam, ty de vade styggelse. Likvl knna de alls icke ngon skam och veta icke av ngon blygsel. Drfr skola de falla bland de andra; nr min hemskelse trffar dem, skola de komma p fall, sger HERREN, 16S sade HERREN: Stllen eder vid vgarna och sen till, och frgen efter forntidens stigar, frgen vilken vg som r den goda vgen, och vandren p den, s skolen I finna ro fr edra sjlar. Men de svarade: Vi vilja icke vandra p den. 17Och nr jag d satte vktare ver eder och sade: Akten p basunens ljud, svarade de: Vi vilja icke akta drp. 18Hren drfr, I hednafolk, och mrk, du menighet, vad som sker bland dem. 19Ja hr, du jord: Se, jag skall lta olycka komma ver detta folk, ssom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta p mina ord, utan frkasta min lag. 20Vad frgar jag efter rkelse, komme den ock frn Saba, eller efter bsta kalmus ifrn fjrran land? Edra brnnoffer tckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke. 21Drfr sger HERREN s: Se, jag skall lgga sttestenar fr detta folk; och genom dem skola bde fader och sner komma p fall, den ene borgaren skall frgs med den andre. 22S sger HERREN: Se, ett folk kommer frn nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta nda. 23De fra bge och lans, de ro grymma och utan frbarmande. Dnet av dem r ssom havets brus, och p sina hstar rida de fram, rustade ssom kmpar till strid, mot dig, du dotter Sion. 24Nr vi hra ryktet om dem, sjunka vra hnder ned, ngslan griper oss, ngest lik en barnafderskas. 25G icke ut p marken, och vandra ej p vgen, ty fienden br svrd;

769

Swedish Bible

Anonymous

skrck frn alla sidor! 26Du dotter mitt folk, hll dig i sorgdrkt, vltra dig i aska, hj sorgelt likasom efter ende sonen, och hll bitter ddsklagan; ty pltsligt kommer frhrjaren ver oss. 27 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- svl som till ett fste -- p det att du m lra knna och prva deras vg. 28De ro allasammans avflliga och genstrviga, de g med frtal, de ro koppar och jrn, allasammans ro de frdrvliga mnniskor. 29Blsblgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande r frgves, slagget bliver nd icke frnskilt. 30Ett silver som m kastas bort, s kan man kalla dem, ty HERREN har frkastat dem.

Chapter 7 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade: 2Stll dig i porten till HERRENS hus, och predika dr detta ord och sg: Hren HERRENS ord, I alla av Juda, som gn in genom dessa portar fr att tillbedja HERREN. 3S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bttren edert leverne och edert vsende, s vill jag lta eder bo kvar p denna plats. 4Frliten eder icke p lgnaktigt tal, nr man sger: Hr r HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel! 5 Nej, om I bttren edert leverne och edert vsende, om I dmen rtt mellan man och man, 6om I upphren att frtrycka frmlingen, den faderlse och nkan, att utgjuta oskyldigt blod p denna plats och att flja efter andra gudar, eder sjlva till olycka, 7d vill jag fr evrdliga tider lta eder bo p denna plats, i det land som jag har givit t edra fder. 8Men se, I frliten eder p lgnaktigt tal, som icke kan hjlpa. 9Huru r det? I stjlen, mrden och begn ktenskapsbrott, I svrjen falskt, I tnden offereld t Baal och fljen efter andra gudar, som I icke knnen; 10sedan kommen I hit och trden fram infr mitt ansikte i detta hus, som r uppkallat efter mitt namn, och sgen: Med oss r ingen nd -- fr att drefter fortfara med alla dessa styggelser. 11Hllen I det d fr en rvarkula, detta hus, som r uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, ocks jag anser det s, sger HERREN. 12Gn bort till den plats i Silo, dr jag frst lt mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, fr mitt folk Israels ondskas skull. 13Och eftersom I haven gjort alla dessa grningar, sger HERREN, och icke haven velat hra, fastn jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fastn jag har ropat p eder, 14drfr vill jag nu med detta hus, som r uppkallat efter mitt namn, och som I frliten eder p, och med denna plats, som jag har givit t eder och edra fder, gra ssom jag gjorde med Silo. 15Och jag skall kasta eder bort ifrn mitt ansikte, ssom jag har bortkastat alla edra brder all Efraims slkt. 16S m du nu icke bedja fr detta folk eller frambra ngon klagan och frbn fr dem eller lgga dig ut fr dem hos mig, ty jag vill icke hra dig. 17Ser du icke vad de gra i Juda stder och p Jerusalems gator? 18Barnen samla tillhopa ved, fderna tnda upp eld och kvinnorna knda deg, allt fr att baka offerkakor t himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de t andra gudar, mig till sorg. 19Men r det d mig som de bereda sorg drmed, sger HERREN, och icke fastmer sig sjlva, s att de komma p skam? 20Drfr sger Herren, HERREN s: Se, min vrede och frtrnelse skall utgjuta sig ver denna plats, ver bde mnniskor
770
1

Swedish Bible

Anonymous

och djur, ver bde trden p marken och frukten p jorden; och den skall brinna och icke bliva utslckt. 21S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lggen edra brnnoffer tillhopa med edra slaktoffer och ten s ktt. 22Ty p den tid d jag frde edra fder ut ur Egyptens land gav jag dem icke ngon befallning eller ngot bud angende brnnoffer och slaktoffer; 23utan detta var det bud jag gav dem: Hren min rst, s vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt p den vg som jag bjuder eder, p det att det m g eder vl. 24Men de ville icke hra eller bja sitt ra till mig, utan vandrade efter sina egna rdslag, i sina onda hjrtans hrdhet, och veko tillbaka i stllet fr att g framt. 25Allt ifrn den dag d edra fder drogo ut ur Egyptens land nda till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, snt till eder alla mina tjnare profeterna. 26Men man ville icke hra mig eller bja sitt ra till mig; de voro hrdnackade och gjorde nnu mer ont n deras fder. 27Och om du n sger dem allt detta, s skola de dock icke hra dig; och om du n ropar till dem, s skola de dock icke svara dig. 28Sg drfr till dem: Detta r det folk som icke vill hra HERRENS, sin Guds, rst eller taga emot tuktan. Sanningen r frsvunnen och utrotad ur deras mun. 29Skr av dig ditt huvudhr och kasta det bort, och stm upp en klagosng p hjderna. Ty HERREN har frkastat och frskjutit detta slkte, som har uppvckt hans vrede. 30 Juda barn hava ju gjort vad ont r i mina gon, sger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som r uppkallat efter mitt namn, och de hava s orenat det. 31Och Tofethjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, fr att dr uppbrnna sina sner och dttrar i eld, fastn jag aldrig har bjudit eller ens tnkt mig ngot sdant. 32Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer skall sga Tofet eller Hinnoms sons dal, utan Drpdalen, och d man skall begrava i Tofet, drfr att ingen annan plats finnes. 33Ja, detta folks dda kroppar skola bliva mat t himmelens fglar och markens djur, och ingen skall skrmma bort dem. 34Och i Juda stder och p Jerusalems gator skall jag gra slut p frjderop och gldjerop, p rop fr brudgum och rop fr brud, ty landet skall bliva delagt.

Chapter 8 p den tiden, sger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och prsternas och profeternas ben, och Jerusalems invnares ben ut ur deras gravar 2och kringstr dem infr solen och mnen och himmelens hela hrskara, som de hava lskat, tjnat och efterfljt, skt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva gdsel p marken. 3Och alla kvarblivna, de som lmnas kvar av detta onda slkte, skola hellre vilja d n leva, vilka n de orter m vara, dit dessa kvarlmnade bliva frdrivna av mig, sger HERREN Sebaot. 4Du skall ock sga till dem: S sger HERREN: Om ngon faller, str han ju upp igen; om ngon gr bort, vnder han ju tillbaka. 5Varfr gr det d bort i bestndig avfllighet, detta folk i Jerusalem? Varfr hlla de fast vid sitt svek och vilja icke vnda tillbaka? 6Jag har givit akt och hrt huru de tala vad ortt r; ingen enda finnes, som ngrar sin ondska, ingen sger: Vad har
1

771

Swedish Bible

Anonymous

jag gjort! Alla lpa de bort, lika hstar som rusa stad i striden. 7Till och med hgern under himmelen knner ju sin bestmda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden fr sin terkomst; mitt folk dremot knner ej HERRENS rtter. 8Huru kunnen I d sga: Vi ro visa och hava HERRENS lag ibland oss? Icke s, de skriftlrdes lgnpenna har frvandlat den i lgn. 9 Sdana visa skola komma p skam, komma till korta och bliva snrjda. De hava ju frkastat HERRENS ord, vari ro de d visa? 10S skall jag nu giva deras hustrur t andra och deras krar t ervrare Ty alla, bde sm och stora, ska ortt vinning; bde profeter och prster fara allasammans med lgn, 11de taga det ltt med helandet av dottern mitt folks skada; de sga: Allt str vl till, allt str vl till, och dock str icke allt vl 12De skola komma p skam, vade styggelse. Likvl knna de alls icke skam och veta icke av att blygas. Drfr skola de falla bland de andra; nr hemskelsen trffar dem, skola de komma p fall, sger HERREN. 13Jag skall bortrycka och frgra dem, sger HERREN. Inga druvor vxa p vintrden, och inga fikon p fikontrden, utan till och med lven ro vissnade: De bud jag gav dem vertrda de. 14Varfr sitta vi hr stilla? Frsamlen eder och lt oss fly in i de befsta stderna och frgs dr; ty HERREN, vr Gud, vill frgra oss, han giver oss gift att dricka drfr att vi syndade mot HERREN. 15V bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d vi skulle bliva helade, men se, frskrckelse kommer. 16Frn Dan hr man frustandet av hans hstar; fr hans hingstars gnggande bvar hela landet. De komma och frtra landet med allt vad dri r, staden med dem som bo dri. 17Ty se, jag snder emot eder ormar, basilisker, mot vilka ingen besvrjelse hjlper, och de skola stinga eder, sger HERREN. 18Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg? Mitt hjrta r sjukt i mig. 19Hr, dottern mitt folk ropar i fjrran land: Finnes d icke HERREN i Sion? r dennes konung icke mer dr? Ja, varfr hava de frtrnat mig med sina belten, med sina frmmande avgudar? 20Skrdetiden r frbi, sommaren r till nda, och ingen frlsning har kommit oss till del. 21Jag r frkrossad, drfr att dottern mitt folk s krossas, jag gr srjande, hpnad har gripit mig. 22Finnes d ingen balsam i Gilead, finnes ingen lkare dr? Eller varfr bliver dottern mitt folk icke helad frn sina sr?

Chapter 9 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina gon en treklla, s att jag kunde grta dag och natt ver de slagna hos dottern mitt folk! 2Ack att jag hade ett hrbrge i knen, s att jag kunde vergiva mitt folk och draga bort ifrn dem! Ty de ro allasammans ktenskapsbrytare, en frsamling av trolsa. 3Sin tungas bge spnna de till att avskjuta lgner, och till sanning bruka de icke sin makt i landet. Nej, de g frn ogrning till ogrning, men mig vilja de ej veta av, sger HERREN. 4Var och en tage sig till vara fr sin vn, och ingen frlite sig p ngon sin broder; ty den ene brodern gr allt fr att bedraga den andre, och den ene vnnen gr omkring och frtalar den andre. 5Var och en handlar svikligt mot sin vn, och ingen talar vad sant r; de va sina tungor i att tala lgn de arbeta sig trtta med att gra illa. 6Du bor mitt ibland falskhet; i sin falskhet vilja
772
1

Swedish Bible

Anonymous

de ej veta av mig, sger HERREN. 7Drfr sger HERREN Sebaot s. Se, jag mste luttra och prva dem; ty vad annat kan jag gra, d nu dottern mitt folk r sdan? 8Deras tunga r en mrdande pil; vad den talar r svek. Med munnen tala de vnligt till sin nsta, men i hjrtat lgga de frst fr honom. 9Skulle jag icke fr sdant hemska dem? sger HERREN. Skulle icke min sjl hmnas p ett sdant folk som detta r? 10ver bergen vill jag grta och sjunga sorgesng; jag vill hja klagosng ver betesmarkerna i knen. Ty de ro frbrnda, s att ingen gr dr fram och inga lten av boskap dr hras; bde himmelens fglar och fyrfotadjuren hava flytt och ro borta. 11Jag skall gra Jerusalem till en stenhop, till en boning fr schakaler, och Juda stder till en demark, dr ingen bor. 12Vem r en vis man, s att han frstr detta? Och till vem har HERRENS mun talat, s att han kan frklara detta: varfr landet har blivit s frdrvat, frbrnt ssom en ken, dr ingen gr fram? 13Och HERREN svarade: Jo, drfr att de hava vergivit min lag, den som jag frelade dem, och icke hava hrt min rst och vandrat efter den 14utan vandrat efter sina egna hjrtans hrdhet och efterfljt Baalerna, ssom deras fader lrde dem. 15Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall giva detta folk malrt att ta och gift att dricka. 16Och jag skall frstr dem bland folk som varken de eller deras fder hava knt, och skall snda svrdet efter dem, till dess att jag har gjort nde p dem. 17S sger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen grterskor, fr att de m komma, och snden efter frfarna kvinnor, och lten dem komma. 18Lten dem med hast stmma upp sorgesng ver oss, s att vra gon flyta i trar och vatten strmmar frn vra gonlock. 19Ty sorgesng hres ljuda frn Sion: Huru har ej frstrelse drabbat oss! Vi hava kommit illa p skam, vi mste ju vergiva landet, ty vra boningar hava de slagit ned. 20Ja, hren, I kvinnor, HERRENS ord, och edert ra fatte hans muns tal. Lren edra dttrar sorgesng; ja, lren varandra klagosng. 21Ty dden stiger in genom vara fnster, han kommer in i vra palats; han utrotar barnen frn gatan och ynglingarna frn torgen. 22Ja, tala: S sger HERREN: Och mnniskornas dda kroppar ligga ssom gdsel p marken och ssom krvar efter skrdemannen, vilka ingen samlar upp. 23S sger HERREN: Den vise bermme sig icke av sin vishet, den starke bermme sig icke av sin styrka, den rike bermme sig icke av sin rikedom. 24Nej, den som vill bermma sig, han bermme sig drav att han har frstnd till att knna mig: att jag r HERREN, som gr nd, rtt och rttfrdighet p jorden. Ty till sdana har jag behag, sger HERREN. 25Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall hemska alla omskurna som dock ro oomskurna: 26Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla kenbor med kantklippt hr. Ty hednafolken ro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjrta.

Chapter 10 Hren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. S sger HERREN: 2I skolen icke vnja eder vid hedningarnas stt och icke frfras fr himmelens tecken, drfr att hedningarna frfras fr dem. 3Ty vad folken predika r ffngliga avgudar. Se, av ett stycke tr frn skogen
773
1

Swedish Bible

Anonymous

hugger man ut dem, och konstnrens hnder tillyxa dem; 4med silver och guld pryder man dem och fster dem med spikar och hammare, fr att de icke skola falla omkull. 5Lika fgelskrmmor p ett gurkflt st de dr och kunna ej tala; man mste bra dem, ty de kunna ej g. Frukten d icke fr dem, ty de kunna ej gra ngot ont; och att gra ngot gott, det frm de ej heller. 6Men dig, HERRE, r ingen lik; du r stor, ditt namn r stort i makt. 7Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? Sdant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som r dig lik. 8Nej, allasammans ro de ofrnuftiga och drar. Avgudadyrkan r att dyrka tr, 9 silverplt, hmtad frn Tarsis, guld, frt ifrn Ufas, arbetat av en konstnr, av en guldsmeds hnder. I bltt och rtt purpurtyg st de kldda, allasammans blott verk av konstfrfarna mn. 10Men HERREN r en sann Gud, han r en levande Gud och en evig konung; fr hans frtrnelse bvar jorden, och folken kunna icke uthrda hans vrede. 11S skolen I sga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas frn jorden och ej f finnas under himmelen. 12Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt frstnd har han utspnt himmelen. 13Nr han vill lta hra sin rst, d brusa himmelens vatten, d lter han regnskyar stiga upp frn jordens nda; han lter ljungeldar komma med regn och fr vinden ut ur dess frvaringsrum. 14Ssom drar st d alla mnniskor dr och begripa intet; guldsmederna komma d alla p skam med sina belten, ty deras gjutna belten ro lgn, och ingen ande r i dem. 15De ro ffnglighet, en tillverkning att le t; nr hemskelsen kommer ver dem, mste de frgs. 16Men sdan r icke han som r Jakobs del; nej, det r han som har skapat allt, och Israel r hans arvedels stam. HERREN Sebaot r hans namn. 17Samlen edert gods och fren det bort ur landet, I som sitten under belgring. 18Ty s sger HERREN: Se, denna gng skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ngest, s att de frnimma det. 19Ve mig, jag r snderkrossad! Olkligt r mitt sr. Men jag sger: Ja, detta r min plga, jag mste bra den! 20 Mitt tlt r frstrt, och mina tltstreck ro alla avslitna. Mina barn ro borta, de finnas icke mer; ingen r kvar, som kan sl upp mitt tlt och stta upp mina tltdukar. 21Ty herdarna voro ofrnuftiga, de frgade icke efter HERREN; drfr hade de ingen framgng, och hela deras hjord blev frskingrad. 22Lyssna, ngot hres! Se, det nalkas! Ett stort dn kommer frn nordlandet fr att gra Juda stder till en demark, till en boning fr schakaler. 23Jag vet det, HERRE: mnniskans vg beror ej av henne, det str icke i vandrarens makt att rtt styra sina steg. 24S tukta mig, HERRE likvl med mtta; icke i din vrede, p det att du ej m gra mig till intet. 25Utgjut din frtrnelse ver hedningarna, som icke knna dig, och ver de slkter som ej kalla ditt namn. ty de hava upptit Jakob, ja, upptit och gjort nde p honom, och hans boning hava de frtt.

Chapter 11 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade: 2Hren detta frbunds ord, och talen till Juda mn och till Jerusalems invnare; 3sg till dem: S sger HERREN, Israels Gud:
774
1

Swedish Bible

Anonymous

Frbannad vare den man som icke hr detta frbunds ord, 4det som jag bjd edra fader p den tid d jag frde dem ut ur Egyptens land, den smltugnen, i det jag sade: Hren min rst och gren detta, alldeles ssom jag bjuder eder, s skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud, 5p det att jag m hlla den ed som jag har svurit edra fder: att giva dem ett land som flyter av mjlk och honung, ssom ock nu har skett. Och jag svarade och sade: Ja, amen, HERRE. 6Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda stder och p gatorna i Jerusalem och sg: Hren detta frbunds ord och gren efter dem. 7Ty bde p den dag d jag frde edra fder ut ur Egyptens land och sedan nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: Hren min rst; 8men de ville icke hra eller bja sitt ra drtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjrtas hrdhet. Drfr lt jag ock komma ver dem allt vad jag hade sagt i det frbund som jag bjd dem hlla, men som de dock icke hllo. 9Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda mn och Jerusalems invnare hava sammansvurit sig. 10De hava vnt tillbaka till sina frfders missgrningar, deras som icke ville hra mina ord. Sjlva hava de s fljt efter andra gudar och tjnat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det frbund som jag slt med deras fder. 11 Drfr sger HERREN s: Se, jag skall lta en olycka komma ver dem, som de icke skola kunna undkomma; och nr de d ropa till mig, skall jag icke hra dem. 12Och om s Juda stder och Jerusalems invnare g bort och ropa till de gudar t vilka de plga tnda offereld, s skola dessa alls icke kunna frlsa dem i deras olyckas tid. 13Ty s mnga som dina stder ro, s mnga hava dina gudar blivit, du Juda; och s mnga som gatorna ro i Jerusalem, s mnga altaren haven I satt upp t skndlighetsguden: altaren till att tnda offereld t Baal. 14S m du nu icke bedja fr detta folk eller frambra ngon klagan och frbn fr dem; ty jag vill icke hra, nr de ropa till mig fr sin olyckas skull. 15Vad har min lskade att gra i mitt hus, d hon, ja, hela hopen, var sdan skndlighet? Kan heligt ktt komma ssom offer frn dig? Nr du fr bedriva din ondska, d frjdar du dig ju. 16Ett grnskande olivtrd, prytt med skna frukter, s kallade HERREN dig; men nu har han med stort och vldigt dn tnt upp en eld omkring det trdet, s att dess grenar frdrvas. 17 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka ver dig, fr den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att frtrna mig, i det att de hava tnt offereld t Baal. 18 HERREN kungjorde det fr mig, s att jag fick veta det; ja, du lt mig se vad de frehade. 19Sjlv var jag ssom ett menlst lamm som fres bort till att slaktas; jag visste ej att de frehade anslag mot mig: Lt oss frdrva trdet med dess frukt, lt oss utrota honom ur de levandes land, s att man icke mer kommer ihg hans namn. 20Men HERREN Sebaot r en rttfrdig domare, som prvar njurar och hjrta. S lt mig d f se din hmnd p dem, ty fr dig har jag lagt fram min sak. 21 Drfr sger HERREN s om Anatots mn, dem som st efter ditt liv och sga: Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d fr vr hand 22ja, drfr sger HERREN Sebaot s: Se, jag skall hemska dem; deras unga mn skola d genom svrd, deras sner och dttrar skola d genom hunger. 23Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall lta olycka drabba Anatots mn, nr deras hemskelses r kommer.

775

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 12 HERRE, om jag vill g till rtta med dig, s behller du dock rtten. Likvl mste jag tala med dig om vad rtt r. Varfr gr det de ogudaktiga s vl? Varfr hava alla trolsa s god lycka? 2Du planterar dem, och de sl rot; de vxa och bra frukt. Nra r du i deras mun, men fjrran r du frn deras innersta. 3Men du, HERRE, knner mig; du ser mig och prvar huru mitt hjrta r mot dig. Ryck dem bort ssom fr till att slaktas, och invig dem till en ddens dag. 4Huru lnge skall landet ligga srjande och grset p marken allestdes frtorka, s att bde fyrfotadjur och fglar frgs fr inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa sga: Han skall icke se vr undergng 5Om du icke orkar lpa i kapp med fotgngare, huru vill du d taga upp tvlan med hstar? Och om du nu knner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det g dig bland Jordanbygdens snr? 6Se, till och med dina brder och din faders hus ro ju trolsa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du m icke tro p dem, om de ock tala vnligt till dig. 7Jag har vergivit mitt hus, frskjutit min arvedel; det som var krast fr min sjl lmnade jag i fiendehand. 8Hon som r min arvedel blev mot mig ssom ett lejon i skogen; hon har hjt sin rst mot mig, drfr har jag fattat hat till henne. 9Skall min arvedel vara mot mig ssom en brokig rovfgel -- d m ock rovfglar komma emot henne frn alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och lten dem komma fr att ta! 10Herdar i mngd frdrva min vingrd och frtrampa min ker; de gra min skna ker till en de ken. Man gr den till en demark; 11srjande och de ligger den framfr mig. Hela landet delgges, ty ingen finnes, som vill akta p. 12ver alla hjder i knen rycka frhrjare fram, ja, HERRENS svrd frtr allt, frn den ena ndan av landet till den andra; intet ktt kan finna rddning. 13De hava stt vete, men skrdat tistel; de hava mdat sig ffngt. Ja, I skolen komma p skam med eder grda fr HERRENS gldande vredes skull. 14S sger HERREN om alla de onda grannar som frgripa sig p den arvedel jag har givit t mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrn dem. 15Men drefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag ter frbarma mig ver dem och lta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land. 16Om de d rtt lra sig mitt folks vgar, s att de svrja vid mitt namn: S sant HERREN lever, likasom de frut lrde mitt folk att svrja vid Baal, d skola de bliva upprttade mitt ibland mitt folk. 17Men om de icke vilja hra, s skall jag alldeles bortrycka och frgra det folket, sger HERREN.
1

Chapter 13 S sade HERREN till mig: G bort och kp dig en linnegrdel, och stt den omkring dina lnder, men lt den icke komma i vatten. 2Och jag kpte en grdel, ssom HERREN hade befallt, och satte den omkring mina lnder. 3D kom HERRENS ord till mig fr andra gngen; han sade: 4 Tag grdeln som du har kpt, och som du br omkring dina lnder, och st upp och g bort till
776
1

Swedish Bible

Anonymous

Frat, och gm den dr i en stenklyfta. 5Och jag gick bort och gmde den vid Frat, ssom HERREN hade bjudit mig. 6Sedan, en lng tid drefter, sade HERREN till mig: St upp och g bort till Frat, och hmta drifrn den grdel som jag bjd dig gmma dr. 7Och jag gick bort till Frat och grvde upp grdeln och hmtade fram den frn det stlle dr jag hade gmt den. Och se, grdeln var frdrvad, s att den icke mer dugde till ngot. 8D kom HERRENS ord till mig; han sade: 9S sger HERREN: P samma stt skall jag snda frdrv ver Judas och Jerusalems stora hgmod. 10 Detta onda folk, som icke vill hra mitt ord, utan vandrar i sitt hjrtas hrdhet och fljer efter andra gudar och tjnar och tillbeder dem, det skall bliva ssom denna grdel vilken icke duger till ngot. 11Ty likasom en mans grdel sluter sig ttt omkring hans lnder, s lt jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, sger HERREN, p det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till bermmelse, lov och ra; men de ville icke hra. 12Sg drfr till dem detta ord: S sger HERREN, Israels Gud: Alla vinkrl ro till fr att fyllas med vin. Och nr de d sga till dig: Skulle vi icke veta att alla vinkrl ro till fr att fyllas med vin?, 13s svara dem: S sger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands alla inbyggare, konungarna som sitta p Davids tron, och prsterna och profeterna, ja, alla Jerusalems invnare, s att de bliva druckna. 14Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, bde fder och barn, sger HERREN. Jag skall icke hava ngon misskund, icke skona och icke frbarma mig, s att jag avstr frn att frdrva dem. 15Hren och lyssnen hrtill, varen icke vermodiga; ty HERREN har talat. 16Given HERREN, eder Gud, ra, frrn han lter mrkret komma, och frrn edra ftter snubbla p bergen, nr det skymmer; ty det ljus I frbiden skall han byta i ddsskugga och gra till tcken. 17Men om I icke hren hrp, s mste min sjl i lnndom srja ver sdant vermod, och mitt ga mste bitterligen grta och flyta i trar, drfr att HERRENS hjord d bliver bortfrd i fngenskap. 18Sg till konungen och konungamodern: Stten eder lgt ned, ty den hrlighetens krona som prydde edert huvud har fallit av eder. 19Stderna i Sydlandet ro tillslutna, och ingen finnes, som ppnar dem; hela Juda r bortfrt i fngenskap, ja, bortfrt helt och hllet. 20Lyften upp edra gon och sen huru de komma norrifrn. Var r nu hjorden som var dig given, den hjord som var din ra? 21Vad vill du sga, nr han stter till herrar ver dig mn som du sjlv har lrt att komma till dig ssom lskare? Skulle du d icke gripas av vnda ssom en kvinna i barnsnd? 22Men om du sger i ditt hjrta: Varfr har det gtt mig s?, s vet: for din stora missgrnings skull blev ditt mantelslp upplyft och dina ftter nesligt blottade. 23 Kan vl en etiopier frvandla sin hud eller en panter sina flckar? D skullen ocks I kunna gra ngot gott, I som ren s vade i ondska. 24Vlan, jag vill frskingra dem ssom str som far bort fr knens vind. 25Detta skall vara din lott och din beskrda del frn mig, sger HERREN, drfr att du har frgtit mig och frlitat dig p lgn. 26Drfr skall jag ock draga upp ditt mantelslp ver ditt ansikte, s att man fr se din skam. 27Din otukt, ditt vrenskande, ditt skndliga otuktsvsen -- p hjderna, p fltet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren -- p huru lng tid nnu?

777

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 14 Detta r det HERRENS ord som kom till Jeremia angende torkan. 2Juda ligger srjande, dess portar ro frfallna, likasom i sorgdrkt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp frn Jerusalem. 3Stormnnen dr snda de sm efter vatten, men nr de komma till dammarna, finna de intet vatten; de mste vnda tillbaka med tomma krl. De st dr med skam och blygd och mste hlja ver sina huvuden. 4Fr markens skull, som ligger vanmktig, drfr att intet regn faller p jorden, st kermnnen med skam och mste hlja ver sina huvuden. 5Ja, ocks hinden p fltet vergiver sin nyfdda kalv, drfr att intet grnt finnes 6Och vildsnorna st p hjderna och flmta ssom schakaler; deras gon frsmkta, drfr att grset r borta. 7Om n vra missgrningar vittna emot oss, s hjlp dock, HERRE, fr ditt namns skull. Ty vr avfllighet r stor; mot dig hava vi syndat. 8Du Israels hopp dess frlsare i ndens tid, varfr r du ssom en frmling i landet, lik en vgfarande som slr upp sitt tlt allenast fr en natt? 9Varfr r du lik en rdls man, lik en hjlte som icke kan hjlpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi ro uppkallade efter ditt namn; s vergiv oss d icke. 10S sger HERREN om detta folk: P detta stt driva de grna omkring, de hlla icke sina ftter i styr. Drfr har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihg deras missgrning och hemsker deras synder. 11Och HERREN sade till mig: Du m icke bedja om ngot gott fr detta folk. 12Ty om de n fasta, s vill jag dock icke hra deras rop, och om de n offra brnnoffer och spisoffer s har jag intet behag till dem, utan vill frgra dem med svrd, hungersnd och pest. 13D sade jag: Ack Herre, HERRE! Profeterna sga ju till dem: I skolen icke se ngot svrd, ej heller skall hungersnd trffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p denna plats. 14Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lgn i mitt namn; jag har icke snt dem eller givit dem ngon befallning eller talat till dem. Lgnsyner och tomma spdomar och ffngligt tal och sina egna hjrtans svek r det de profetera fr eder. 15Drfr sger HERREN s om de profeter som profetera i mitt namn, fastn jag icke har snt dem, och som sga att svrd och hungersnd icke skola komma i detta land: Jo, genom svrd och hunger skola dessa profeter frgs. 16 Och folket som de profetera fr, bde mn och hustrur, bde sner och dttrar, skola komma att ligga p Jerusalems gator, slagna av hunger och svrd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska ver dem. 17Men du skall sga till dem detta ord: Mina gon flyta i trar natt och dag och f ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor frstring, av ett svrt och olkligt sr. 18Om jag gr ut p marken, se, d ligga dr svrdsslagna mn; och kommer jag in i staden, s mtes jag dr av hungerns plgor. Ja, bde profeter och prster ndgas draga frn ort till ort, till ett land som de icke knna. 19Har du d alldeles frkastat Juda? Har din sjl begynt frsm Sion? Eller varfr har du slagit oss s, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d vi skulle bliva helade, men se, frskrckelse kommer. 20HERRE, vi knna vr ogudaktighet, vra fders missgrning, ty vi hava syndat mot dig. 21Fr ditt namns skull, frkasta oss icke, lt din hrlighets tron ej bliva fraktad; kom ihg ditt frbund med oss, och bryt det icke. 22Finnas vl bland hedningarnas ffngliga avgudar sdana som kunna giva regn? Eller
1

778

Swedish Bible

Anonymous

kan himmelen av sig sjlv lta regnskurar falla? r det icke dig, HERRE, vr Gud, som vi mste frbida? Det r ju du som har gjort allt detta.

Chapter 15 Men HERREN sade till mig; Om n Mose och Samuel trdde infr mig, s skulle min sjl dock icke vnda sig till detta folk. Driv dem bort ifrn mitt ansikte och lt dem g. 2Och om de frga dig: Vart skola vi g?, s skall du svara dem: S sger HERREN: I pestens vld den som hr pesten till, i svrdets vld den som hr svrdet till, i hungerns vld den som hr hungern till, i fngenskapens vld den som hr fngenskapen till. 3Fyra slags hemskelser skall jag lta komma ver dem, sger HERREN: svrdet, som skall drpa dem, hundarna, som skola slpa bort dem, himmelens fglar och vilddjuren p marken, som skola ta upp och frdrva dem. 4Och jag skall gra dem till en varnagel fr alla riken p jorden, till straff fr det som Manasse, Hiskias son, Juda konung, har gjort i Jerusalem. 5Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem, och vem kan mka dig, och vem kan vilja komma fr att frga om det str vl till med dig? 6Du sjlv frskt mig, sger HERREN; du gick din vg bort. Drfr utrckte jag mot dig min hand och frdrvade dig; jag hade trttnat att frbarma mig. 7Ja, jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde frldrarna barnlsa, jag frgjorde mitt folk, d de ej ville vnda om frn sina vgar. 8Deras nkor blevo genom mig talrikare n sanden i havet; ver mdrarna till deras unga lt jag frhrjare komma mitt p ljusa dagen; pltsligt lt jag ngest och frskrckelse falla ver dem. 9Om en moder n hade sju sner, mste hon dock giva upp andan i sorg; hennes sol gick ned, medan det nnu var dag, hon mste bliva till skam och blygd. Och vad som r kvar av dem skall jag giva till pris t deras fienders svrd, sger HERREN 10Ve mig, min moder, att du har ftt mig, mig som r till kiv och trta fr hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har ngon behvt ockra p mig; likvl frbanna de mig alla. 11Men HERREN svarade: Sannerligen, jag skall styrka dig och lta det g dig vl. Sannerligen, jag skall s gra, att dina fiender komma och bnfalla infr dig i olyckans och ndens tid. 12Kan man bryta snder jrn, jrn frn norden, eller koppar? -- 13Ditt gods och dina skatter skall jag lmna till plundring, och det utan betalning, till straff fr allt vad du har syndat i hela ditt land. 14Och jag skall lta dina fiender fra dig in i ett land som du icke knner. Ty min vredes eld r upptnd; mot eder skall det brinna. 15HERRE, du vet det. Tnk p mig och lt dig vrda om mig, och skaffa mig hmnd p mina frfljare; tag mig icke bort, du som r lngmodig. Betnk huru jag br smlek fr din skull 16Nr jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo fr mig mitt hjrtas frjd och gldje; ty jag r uppkallad efter ditt namn, HERRE, hrskarornas Gud. 17Jag har icke suttit i gycklares samkvm och frlustat mig dr; fr din hands skull har jag mst sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med frgrymmelse. 18Varfr skall jag d plgas s oavltligt, och varfr r mitt sr s ohelbart? Det vill ju icke lkas. Ja, du bliver fr mig ssom en frsinande bck, s som ett vatten som ingen kan lita p. 19Drfr sger HERREN s: Om du vnder ter, s
1

779

Swedish Bible

Anonymous

vill jag lta dig komma ter och bliva min tjnare. Och om du frambr del metall utan slagg, s skall du f tjna mig ssom mun. Dessa skola d vnda ter till dig, men du skall icke vnda ter till dem. 20Och jag skall gra dig infr detta folk till en fast kopparmur, s att de icke skola bliva dig vermktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag r med dig och vill frlsa dig och vill hjlpa dig, sger HERREN. 21Jag skall hjlpa dig ut ur de ondas vld och skall frlossa dig ur vldsverkarnas hand.

Chapter 16 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du skall icke taga dig ngon hustru eller skaffa dig ngra sner och dttrar p denna plats. 3Ty s sger HERREN om de sner och dttrar som bliva I fdda p denna plats, och om mdrarna som hava ftt dem, och om fderna som hava avlat dem i detta land: 4Av svra sjukdomar skola de d; man skall icke hlla ddsklagan efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gdsel p marken. Och genom svrd och hunger skola de frgs, och deras dda kroppar skola bliva mat t himmelens fglar och markens djur. I 5Ty s sger HERREN: Du skall icke g in i ngot sorgehus och icke begiva dig stad fr att hlla ddsklagan, ej heller mka dem; ty jag har tagit bort min frid ifrn detta folk, sger HERREN, ja, min nd och barmhrtighet. 6Och bde stora och sm skola d i detta land, utan att bliva begravna; och man skall icke hlla ddsklagan efter dem, och ingen skall fr deras skull rista mrken p sig eller raka sitt huvud. 7Man skall icke bryta brd t ngon, fr att trsta honom i sorgen efter en dd, och icke giva ngon trstebgaren att dricka, nr han har frlorat fader eller moder. 8Och i gstabudshus skall du icke heller g in fr att sitta med dem och ta och dricka. 9Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, infr edra gon, och medan I nnu leven, skall jag p denna plats gra slut p frjderop och gldjerop, p rop fr brudgum och rop fr brud. I 10Nr du nu frkunnar alla dessa ord fr detta folk och de d frga dig: Varfr har HERREN uttalat ver oss all denna stora olycka? Och vari bestr den missgrning och synd som vi hava begtt mot HERREN, vr Gud?, 11d skall du svara dem: Jo, edra fder vergvo mig, sger HERREN, och fljde efter andra gudar och tjnade och tillbdo dem; ja, mig vergvo de och hllo icke min lag. 12Och I sjlva haven gjort nnu mer ont, n edra fder gjorde; ty se, I vandren var och en efter sitt onda hjrtas hrdhet, och I viljen icke hra mig. 13Drfr skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett land son varken I eller edra fder haven knt, och dr Skolen I f tjna andra gudar bde dag och natt; ty jag skall icke hava ngon misskund med eder. 14Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer skall sga: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn upp ur Egyptens land, 15 utan: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn upp ur nordlandet, och ur alla andra lnder till vilka han hade drivit dem bort. Ty jag skall fra dem tillbaka till deras land, det som jag gav t deras fder. 16Se, jag skall snda bud efter mnga fiskare, sger HERREN, och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag snda bud efter mnga jgare, och de skola jaga dem ned frn
1

780

Swedish Bible

Anonymous

alla berg och alla hjder och ut ur stenklyftorna. 17Ty mina gon ro riktade p alla deras vgar; de kunna icke gmma sig fr mitt ansikte och deras missgrning r icke frdold fr mina gon. 18 Och frst skall jag i dubbelt mtt vederglla dem fr deras missgrning och synd, fr att de hava oskrat mitt land, i det att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och skndliga avgudars dda kroppar. 19HERRE, du min starkhet och mitt vrn, du min tillflykt p ndens dag, till dig skola hedningarna komma frn jordens ndar och skola sga: Allenast lgn hava vra fder ftt i arv. ffngliga avgudar, av vilka ingen kan hjlpa. 20Kan vl en mnniska gra sig gudar? Nej, de gudarna ro inga gudar. 21Drfr vill jag nu denna gng lta dem frnimma det, jag vill lta dem knna min hand och min makt, fr att de m veta att mitt namn r HERREN.

Chapter 17 Juda synd r uppskriven med jrnstift, med diamantgriffel; den r inristad p deras hjrtas tavla och p edra altarens horn, 2s visst som deras barn vid grna trd och p hga kullar komma ihg sina altaren och Aseror. 3Du mitt berg p fltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag lmna till plundring, s ock dina offerhjder, till straff fr vad du har syndat i hela ditt land. 4Och du skall ndgas avst -- och detta genom din egen frskyllan -- frn den arvedel som jag har givit dig; och jag skall lta dig tjna dina fiender i ett land som du icke knner. Ty I haven upptnt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid. 5S sger HERREN: Frbannad r den man som frtrstar p mnniskor och stter ktt sig till arm och med sitt hjrta viker av ifrn HERREN. 6Han skall bliva ssom en torr buske p hedmarken och skall icke f se ngot gott komma, utan skall bo p frbrnda platser i knen, i ett land med salthedar, dr ingen bor. 7Men vlsignad r den man som frtrstar p HERREN, den som har HERREN till sin frtrstan. 8Han r lik ett trd som r planterat vid vatten, och som strcker ut sina rtter till bcken; ty om n hetta kommer, s frskrckes det icke, utan bevarar sina lv grnskande; och om ett torrt r kommer, s srjer det icke och upphr ej heller att bara frukt. 9Ett illfundigt och frdrvat ting r hjrtat framfr allt annat; vem kan frst det? 10Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjrtat och prvar njurarna, och giver s t var och en efter hans vgar, efter hans grningars frukt. 11Lik en rapphna som ruvar p gg, vilka hon ej sjlv har lagt, r den som samlar rikedom med ortt; i sina halva dagar mste han lmna den och vid sitt slut skall han st ssom en dre. 12En hrlighetens tron, en urgammal hjd r vr helgedoms plats. 13HERREN r Israels hopp; alla som vergiva dig komma p skam. de som vika av ifrn mig likna en skrift i sanden; ty de hava vergivit HERREN, kllan med det friska vattnet. 14Hela du mig, HERRE, s varde jag helad; frls mig du, s varder jag frlst. Ty du r mitt lov. 15Se, dessa sga till mig: Vad bliver av HERRENS ord? M det fullbordas! 16Det r ju s, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterfljd, och frdrvets dag har jag icke stundat; du vet det sjlv. Vad mina lppar hava uttalat, det har talats infr ditt ansikte. 17S bliv d icke till skrck fr mig; du som r min tillflykt p olyckans dag. 18Lt dem som frflja mig komma p skam, men
781
1

Swedish Bible

Anonymous

lt icke mig komma p skam; lt dem bliva frfrade, men lt ej mig bliva frfrad. Lt en olycksdag komma ver dem, och krossa dem i dubbelt mtt. 19S sade HERREN till mig: G stad och stll dig i Menighetsporten, dr Juda konungar g in och g ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar; 20 och sg till dem: Hren HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems invnare som gn in genom dessa portar. 21S sger HERREN: Tagen eder val till vara fr att p sabbatsdagen bra ngon brda eller fra in ngon sdan genom Jerusalems portar. 22Och fren icke p sabbatsdagen ngon brda ut ur edra hus, och gren ej heller ngot annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, ssom jag bjd edra fder, 23fastn de icke ville hra eller bja sitt ra drtill, utan voro hrdnackade, s att de icke hrde eller togo emot tuktan. 24Men om I viljen hra mig, sger HERREN, s att I p sabbatsdagen icke fren ngon brda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, s att I p den icke gren ngot arbete, 25d skola konungar och furstar som komma att sitta p Davids tron f draga in genom denna stads portar, p vagnar och hstar, fljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invnare; och denna stad skall d frbliva bebodd evinnerligen. 26 Och frn Juda stder, frn Jerusalems omnejd och frn Benjamins land, frn Lglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och frambra brnnoffer, slaktoffer, spisoffer och rkelse och frambra lovoffer till HERRENS hus. 27Men om I icke hren mitt bud att helga sabbaten och att icke bra ngon brda in genom Jerusalems portar p sabbatsdagen, d skall jag tnda eld p dess portar, och elden skall frtra Jerusalems palatser och skall icke kunna utslckas.

Chapter 18 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade 2St upp och g ned till krukmakarens hus; dr vill jag lta dig hra mina ord. 3D gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete p krukmakarskivan. 4Och nr krlet som krukmakare hll p att gra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde drav ett annat krl s, som han ville hava det gjort. 5Och HERRENS ord kom till mig han sade: 6Skulle jag icke kunna gra med eder, I r Israels hus, ssom denne krukmakare gr? sger HERREN Jo, ssom leret r i krukmakarens hand, s ren ock I i min hand, I av Israels hus. 7Den ena gngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och frgra det; 8men om d det folket omvnder sig frn det onda vsende mot vilket jag vnde mitt hot, s ngrar jag det onda som jag hade tnkt att gra dem. 9En annan gng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det; 10 men om det d gr vad ont r i mina gon och icke hr min rst, s ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville gra dem. 11S sg du nu till Juda man och Jerusalems invnare: S sger HERREN: Se, jag bereder t eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vnden drfr om, var och en frn sin onda vg, och bttren edert leverne och edert vsende. 12Men de skola svara: Du mdar dig frgves. Vi vilja flja vara egna tankar och gra var och er efter sitt onda hjrtas hrdhet. 13Drfr sger HERREN s: Frgen efter bland hednafolken om ngon har hrt
1

782

Swedish Bible

Anonymous

ngot sdant. Alltfr gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit. 14vergiver d Libanons sn sin upphjda klippa, eller sina de friska vatten ut, som strmma ifrn fjrran, 15eftersom mitt folk frgter mig och tnder offereld t avgudar? Se, av dem skola de bringas p fall, nr de g sin gamla strt och vandra p villostigar, p obanade vgar. 16S gra de sitt land till ett freml fr hpnad, fr begabberi evinnerligen; alla som g dr fram skola hpna och skaka huvudet. 17Ssom en stanvind skall jag frskingra dem, nr fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, p deras ofrds dag. 18Men de sade: Kom, lt oss tnka ut ngot anslag mot Jeremia. Ty prsterna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med rd, ej heller profeterna med frkunnelse. Ja, kom, lt oss flla honom med vara tungor, vi behva alls icke akta p vad han sger. 19HERRE, akta du p mig, och hr rad mina motstndare tala. 20Skall man f vederglla gott med ont, eftersom dessa hava grvt en grop fr mitt liv? Tnk p huru jag har sttt infr ditt ansikte fr att mana gott fr dem, till att avvnda frn dem din vrede. 21Drfr m du verlmna deras barn t hungersnden och giva dem sjlva till pris t svrdet, s att deras hustrur bliva barnlsa och nkor, deras mn drpta av pesten, och deras ynglingar slagna med svrd striden. 22M klagorop hras frn deras hus, i det att du pltsligt lter rvarskaror komma ver dem. Ty de hava grvt en grop fr att fnga mig, och snaror hava de lagt ut fr mina ftter. 23Men du, HERRE, knner alla deras mordiska anslag mot mig; s m du d icke frlta dem deras missgrning eller utplna deras synd ur din syn. M de bringas p fall infr dig; ja, utfr ditt verk mot dem p din vredes tid.

Chapter 19 S sade HERREN: G stad och kp dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig ngra av de ldste i folket och av de ldste bland prsterna, 2och g ut till Hinnoms sons dal, som ligger framfr Lerskrvsporten, och predika dr de ord som jag skall tala till dig. 3Du skall sga: Hren HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems invnare: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall lta en sdan olycka komma ver denna plats, att det skall genljuda i ronen p var och en som fr hra det. 4Eftersom de hava vergivit mig och icke aktat denna plats, utan dr tnt offereld t andra gudar, som varken de sjlva eller deras fder eller Juda konungar hava knt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod, 5och byggt sina Baalshjder, fr att dr brnna upp sina barn i eld, till brnnoffer t Baal, fastn jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens tnkt mig ngot sdant, 6se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan 'Drpdalen'. 7Och d skall jag p denna plats gra om intet Judas och Jerusalems rd, och jag skall lta dem falla fr deras fienders svrd och fr de mns hand, som st efter deras liv och jag skall giva deras dda kroppar till mat t himmelens fglar och markens djur. 8Och jag skall gra denna stad till ett freml fr hpnad och begabberi; alla som g dr frn skola hpna och vissla vid tanken p alla dess plgor. 9Och jag skall lta dem ta sina egna sners och dttrars ktt, ja, den ene skall ndgas ta den andres ktt.
1

783

Swedish Bible

Anonymous

I sdan nd och sdant trngml skola de komma genom sina fiender och genom dem som st efter deras liv. 10Och du skall sl snder krukan infr de mns gon, som hava gtt med dig, 11och du skall sga till dem: S sger HERREN Sebaot: Jag skall sndersl detta folk och denna stad, p samma stt som man slr snder ett krukmakarkrl, s att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, drfr att ingen annan plats finnes att begrava p. 12S skall jag gra med denna plats, sger HERREN, och med dess invnare; jag skall gra denna stad lik Tofet. 13Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola bliva ssom Tofetplatsen, ja, alla de hus p vilkas tak man har tnt offereld t himmelens hela hrskara och utgjutit drickoffer t andra gudar. 14Nr sedan Jeremia kom igen frn Tofet, dit HERREN hade snt honom fr att profetera, stllde han sig i frgrden till HERRENS hus och sade till allt folket: 15S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, ver denna stad med alla dess lydstder skall jag lta all den olycka komma, som jag har beslutit ver den -- detta drfr att de hava varit hrdnackade och icke velat hra mina ord.

Chapter 20 D nu Pashur, Immers son, prsten, som var veruppsyningsman i HERRENS hus, hrde Jeremia profetera detta, 2lt han hudflnga profeten Jeremia och satte honom i stocken i vre Benjaminsporten till HERRENS hus. 3Men nr Pashur dagen drefter slppte Jeremia ls ur stocken, sade Jeremia till honom: Pashur r icke det namn varmed HERREN benmner dig, utan Magor-Missabib; 4ty s sger HERREN: Se, jag skall gra dig till skrck svl fr dig sjlv som fr alla dina vnner; och de skola falla fr sina fienders svrd, i din egen syn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall fra dem bort till Babel och drpa dem med svrd. 5Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter dri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola gra det till sitt byte och taga det och fra det till Babel. 6Och du sjlv, Pashur, skall g i fngenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; dr skall du d, och dr skall du begravas, Sjungen till HERRENS ra, jmte alla dina vnner, fr vilka du har profeterat lgn. 7Du, HERRE, vertalade mig, och jag lt mig vertalas; du grep mig och blev mig vermktig. S har jag blivit ett stndigt tlje; var man bespottar mig. 8Ty' s ofta jag talar, mste jag klaga; jag mste ropa ver vld och frtryck, ty HERRENS ord har blivit mig till smlek och hn bestndigt. 9Men nr jag sade: Jag vill icke tnka p honom eller vidare tala i hans namn, d blev det i mitt hjrta ssom brunne dr en eld, instngd i mitt innersta; jag mdade mig med att uthrda den, men jag kunde det icke. 10Ty jag hr mig frtalas av mnga; skrck frn alla sidor! Anklagen honom! Ja, vi vilja anklaga honom! Alla som hava varit mina vnner vakta p att jag skall falla: Kanhnda skall han lta locka sig, s att vi bliva honom vermktiga och f taga hmnd p honom. 11Men HERREN r med mig ssom en vldig hjlte; drfr skola mina frfljare komma p fall och intet frm. Ja, de skola storligen komma p skam, drfr att de ej hade frstnd; de skola drabbas av en evig blygd,
1

784

Swedish Bible

Anonymous

som icke skall varda frgten 12Ty HERREN Sebaot prvar med rttfrdighet, han ser njurar och hjrta. S skall jag d f se din hmnd p dem, ty fr dig har jag lagt fram min sak. 13Sjungen till HERRENS ra, loven HERREN; ty han rddar den fattiges sjlv ur de ondas hand. 14Frbannad vare den dag p vilken jag fddes; utan vlsignelse blive den dag d min moder fdde mig. 15 Frbannad vare den man som frkunnade fr min fader: Ett gossebarn r dig ftt, och s gjorde honom stor gldje. 16Gnge det den mannen ssom det gick de stder som HERREN omstrtade utan frbarmande. M han f hra klagorop om morgonen och hrskri om middagen. 17drfr att han icke drpte mig strax i moderlivet, s att min moder fick bliva min grav och hennes liv vara havande fr evigt. 18Varfr kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedrvelse, s att mina dagar mste frsvinna i skam?

Chapter 21 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, nr konung Sidkia snde till honom Pashur, Malkias son, och prsten Sefanja, Maasejas son, och lt sga: 2Frga HERREN fr oss, d nu Nebukadressar, konungen i Babel, har angripit oss; kanhnda vill HERREN handla med oss i enlighet med alla sina frra under, s att denne lmnar oss i fred. 3Jeremia svarade dem: S skolen I sga till Sidkia: 4S sger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka I utanfr muren striden mot konungen i Babel och kalderna, som belgra eder, dem skall jag vnda om och skall famla dem inne i denna stad. 5Och jag skall sjlv strida mot eder med utrckt hand och stark arm, vrede och harm och stor frtrnelse. 6Och jag skall sl dem som bo i denna stad, bde mnniskor och djur; i svr pest skola de d. 7Och drefter, sger HERREN, skall jag lta Sidkia, Juda konung, och hans tjnare och folket, dem som i denna stad ro kvar efter pesten svrdet och hungersnden, falla i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de mns hand, som st efter deras liv. Och han skall sl dem med svrdsegg; han skall icke skona dem och icke hava ngon misskund eller ngot frbarmande. 8Och till detta folk skall du sga S sger HERREN: Se, jag frelgger eder vgen till livet och vgen till dden. 9Den som stannar kvar i denna stad, han skall d genom svrd eller hunger eller pest, men den som gr ut och giver sig t kalderna, som belgra eder, han skall f leva och vinna sitt liv ssom ett byte. 10Ty jag har vnt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, sger HERREN. Den skall bliva given i den babyloniske konungens hand, och han skall brnna upp den i eld. 11Och till Juda konungs hus skall du sga: Hren HERRENS ord: 12I av Davids hus, s sger HERREN: Fllen var morgon rtt dom, och rdden den plundrade ur frtryckarens hand, fr att icke min vrede m bryta fram ssom en eld och brinna s, att ingen kan utslcka den -- detta fr deras onda vsendes skull. 13Se, jag skall vnda mig mot dig, du som bor i dalen, du bergfste p sltten, sger HERREN, ja, mot eder som sgen: Vem kan falla ver oss, och vem kan trnga in i vra boningar?
1

785

Swedish Bible

Anonymous

14

Jag skall hemska eder efter edra grningars frukt, sger HERREN. Ja, jag skall tnda upp en eld i deras skog, och den skall frtra allt dr runt omkring.

Chapter 22 S sade HERREN: G ned till Juda konungs hus och tala dr fljande ord; 2sg: Hr HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p Davids tron, hr det du med dina tjnare och ditt folk, I som gn in genom dessa portar. 3S sger HERREN: ven rtt och rttfrdighet, och rdden den plundrade ur frtryckarens hand; frortten icke frmlingen, den faderlse och nkan, gren icke vervld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod p denna plats. 4Ty om I gren efter detta ord, s skola konungar som komma att sitta p Davids tron f draga in genom portarna till detta hus, p vagnar och hstar, fljda av sina tjnare och sitt folk. 5Men om I icke hren dessa ord, d har jag svurit vid mig sjlv, sger HERREN, att detta hus skall bliva delagt. 6Ty s sger HERREN om Juda konungs hus: Vl r du fr mig ssom ett Gilead, ssom Libanons topp; men jag skall sannerligen gra dig till en ken, till obebodda stder. 7Och jag skall inviga frdrvare till att komma ver dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina vldiga cedrar och kasta dem i elden 8Och mnga folk skola g fram vid denna stad, och man skall frga varandra: Varfr har HERREN gjort s mot denna stora stad? 9Och man skall d svara Drfr att de vergvo HERREN sin Guds, frbund och tillbdo andra gudar och tjnade dem. 10Grten icke ver en dd man, och mken honom icke; men grten bitterligen ver honom som har mst vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och terse sitt fdernesland. 11Ty s sger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrn denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka, 12utan p den ort dit han har blivit bortfrd i fngenskap, dr skall han d; detta land skall han icke mer f terse. 13Ve dig, du som bygger ditt hus med orttfrdighet och dina salar med ortt, du som lter din nsta arbeta fr intet och icke giver honom hans ln, 14du som sger: Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar, och s gr t dig vida fnster och belgger huset med cedertr och mlar det rtt med dyrbar frg! 15 Kallar du det att vara konung, att du vlas med att bygga cederhus? Din fader t ju och drack, dock vade han rtt och rttfrdighet; och d gick det honom vl. 16Han skaffade den betryckte och fattige rtt; och d gick det vl. r icke detta att knna mig? sger HERREN. 17Men dina gon och ditt hjrta st allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att va frtryck och vld. 18Drfr sger HERREN s om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej hlla ddsklagan efter honom och ropa: Ack ve, min broder! Ack ve, syster! Man skall ej hlla ddsklagan efter honom och ropa: Ack ve, herre! Ack ve, huru hrlig han var! 19Ssom man begraver en sna, s skall han begravas; han skall slpas ut och kastas bort, lngt utanfr Jerusalems portar. 20Stig upp p Libanon och ropa, hv upp din rst i Basan, och ropa frn Abarim, ty alla dina lskare ro krossade. 21Jag talade till dig, nr det gick dig vl, men du sade: Jag vill icke
1

786

Swedish Bible

Anonymous

hra. Sdan har din vg varit allt ifrn din ungdom, att du icke har velat hra min rst. 22Alla dina herdar skola nu f en stormvind till sin herde, och dina lskare mste g i fngenskap. Ja, d skall du komma p skam och f blygas fr all din ondskas skull. 23Du som bor p Libanon, du som har ditt nste i cedrarna, huru skall du icke jmra dig, nr vnda kommer ver dig, ngest lik en barnafderskas! 24S sant jag lever, sger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, n vore en signetring p min hgra hand, s skulle jag dock rycka dig drifrn. 25Och jag skall giva dig i de mns hand, som st efter ditt liv, och i de mns hans som du fruktar fr, nmligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldernas hand. 26Och dig och din moder, den som har ftt dig, skall jag slunga bort till ett annat land, dr I icke ren fdda; och dr skolen I d. 27Till det land dit deras sjl lngtar att tervnda, dit skola de icke f vnda ter. 28r d han, denne Konja, ett fraktligt, krossat belte eller ett vrdelst krl? Eller varfr hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava knt? 29O land, land, land, hr HERRENS ord! 30S sger HERREN: Tecknen upp denne man ssom barnls, ssom en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara s lyckosam att han fr sitta p Davids tron och i framtiden rda ver Juda.

Chapter 23 Ve ver de herdar som frdrva och frskingra fren i min hjord! sger HERREN. 2Drfr sger HERREN, Israels Gud, s om de herdar som fra mitt folk i bet: Det r I som haven frskingrat mina fr och drivit bort dem och underltit att ska deras bsta. Men se, nu skall jag hemska eder fr edert onda vsendes skull, sger HERREN. 3Och jag skall sjlv frsamla kvarlevan av mina fr ur alla de lnder till vilka jag har drivit dem bort, och skall fra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och frka sig. 4Och jag skall lta herdar uppst t dem, vilka skola fra dem i bet; och de skola icke mer behva frukta eller frskrckas och skola icke mer drabbas av hemskelse, sger HERREN. 5Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall lta en rttfrdig telning uppst t David. Han skall regera ssom konung och hava framgng, och han skall skaffa rtt och rttfrdighet p jorden. 6I hans dagar skall Juda varda frlst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall f: HERREN vr rttfrdighet. 7 Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer skall sga: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn upp ur Egyptens land, 8utan: S sant HERREN lever, han som har frt upp Israels hus slkt och hmtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra lnder till vilka jag hade drivit dem bort. Och s skola de f bo i sitt land. 9Om profeterna. Mitt hjrta vill brista i mitt brst, alla ben i min kropp ro vanmktiga. Jag r ssom en drucken man, en man vervldigad av vin, infr HERREN och infr hans heliga ord. 10Ty landet r fullt av ktenskapsbrytare, under frbannelse ligger landet srjande, och betesmarkerna i knen ro frtorkade; man hastar till vad ont r och har sin styrka i orttrdighet. 11Ty bde profeter och prster ro gudlsa; nda inne i
1

787

Swedish Bible

Anonymous

mitt hus har jag mtt deras ondska, sger HERREN. 12Drfr skall deras vg bliva fr dem ssom en slipprig stig i mrkret, de skola p den stta emot och falla. Ty jag vill lta olycka drabba dem, nr deras hemskelses r kommer, sger HERREN. 13Vl sg jag ock hos Samarias profeter vad frvnt var; de profeterade i Baals namn och frde mitt folk Israel vilse. 14Men hos Jerusalems profeter har jag sett de gruvligaste ting: de leva i ktenskapsbrott och fara med lgn; de styrka modet hos dem som gra ont, s att ingen vill omvnda sig frn sin ondska. De ro alla fr mig ssom Sodom, och stadens invnare ssom Gomorras. 15Drfr sger HERREN Sebaot s om profeterna: Se, jag skall giva dem malrt att ta och gift att dricka, ty frn profeterna i Jerusalem har gudlshet gtt ut ver hela landet. 16S sger HERREN Sebaot: Hren icke p de profeters ord, som profetera fr eder, ty de bedraga eder; sina egna hjrtans syner tala de, icke vad som kommer frn HERRENS mun. 17De sga alltjmt till dem som frakta mig: HERREN har s talat: Det skall g eder vl. Och till var och en som vandrar i sitt hjrtas hrdhet sga de: Ingen olycka skall komna ver eder. 18Vilken av dem har d ftt tilltrde till HERRENS rd, s att han kan frnimma och hra hans ord? Och vilken har aktat p hans ord och lyssnat drtill? 19Se, en stormvind frn HERREN r hr, hans frtrnelse bryter fram, en virvlande storm! ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned. 20Och HERRENS vrede skall icke upphra, frrn han har utfrt och fullbordat sitt hjrtas tankar; i kommande dagar skolen I frvisso frnimma det. 21Jag snde icke dessa profeter, utan sjlva lupo de stad; jag talade icke till dem, utan sjlva profeterade de. 22Om de verkligen hade tilltrde till mitt rd, s borde de frkunna mina ord fr mitt folk och frm dem att vnda om frn sin onda vg och sitt onda vsende. 23Ar jag vl en Gud allenast p nra hll, sger HERREN, och icke en Gud ocks i fjrran? 24Eller skulle ngon kunna gmma sig p ett s lnnligt stlle att jag icke skulle se honom? sger HERREN. r jag icke den som uppfyller himmel och jord? sger HERREN. 25Jag har hrt vad profeterna sga, de som profetera lgn i mitt namn; de sga: Jag har haft en drm, jag har haft en drm. 26Huru lnge skall detta vara? Hava de ngot i sinnet, dessa profeter som profetera lgn, och som ro profeter genom sina egna hjrtans svek, 27dessa som tnka att de genom sina drmmar; dem som de frtlja fr varandra, skola komma mitt folk att frgta mitt namn, likasom deras fder glmde mitt namn fr Baal? 28 Den profet som har haft en drm, han m frtlja sin drm; men den som bar undftt mitt ord, han m tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med sden? sger HERREN. 29r icke mitt ord ssom en eld, sger HERREN, och likt en hammare som krossar snder klippor? 30Se, drfr skall jag komma ver profeterna, sger HERREN, dessa som stjla mina ord, den ene frn den andre; 31ja, jag skall komma ver profeterna, sger HERREN, dessa som frambra sin egen tungas ord, men sga: S sger HERREN. 32Ja, jag skall komma ver dem som profetera lgndrmmar, sger HERREN, och som, nr de frtlja dem, fra mitt folk vilse med sina lgner och sin stortalighet, fastn jag icke har snt dem eller givit dem ngot uppdrag, och fastn de alls icke kunna hjlpa detta folk, sger HERREN. 33Om nu detta folk eller en profet eller en prst gr dig denna frga: Vad frkunnar HERRENS tunga?, s skall du sga till dem vad som r den verkliga tungan, och att jag drfr skall kasta eder bort, sger HERREN. 34Och den profet eller

788

Swedish Bible

Anonymous

den prst eller den av folket, som sger HERRENS tunga, den mannen och hans hus skall jag hemska. 35Nej, s skolen I frga varandra och sga eder emellan: Vad har HERREN svarat?, eller: Vad har HERREN talat? 36Men Om HERRENS tunga mn I icke mer orda; ty en tunga skall d vars och ens eget ord bliva fr honom, eftersom I frvnden den levande Gudens, HERRENS Sebaots, vr Guds, ord. 37S skall du sga till profeten: Vad har HERREN svarat dig?, eller: vad har HERREN talat? 38Men om I sgen HERRENS tunga, d sger HERREN s: Eftersom I sgen detta ord 'HERRENS tunga', fastn jag har snt bud till eder och ltit sga: I skolen icke sga 'HERRENS tunga', 39drfr skall jag nu alldeles frgta eder och kasta eder bort ifrn mitt ansikte, med den stad som jag har givit t eder och edra fder. 40Och jag skall lta en evig smlek komma ver eder, och en evig blygd, som icke skall varda frgten. utsaga och tung brda.

Chapter 24 HERREN lt mig se fljande syn: Jag fick se tv korgar med fikon uppstllda framfr HERRENS tempel; och det var efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, hade frt bort ifrn Jerusalem Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, s ock Juda furstar, jmt timmermnnen och smederna, och ltit dem komma till Babel. 2I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sdana som fikon ifrn frstlingsskrden ro; och i de andra korgen funnos mycket usla fikon, s usla att de icke kunde tas. 3Och HERREN sade till mig: Vad ser du, Jeremia? Jag svarade Fikon; och de goda fikonen r mycket goda, men de usla fikonen ro mycket usla, s usla att de icke kunna tas. 4Och HERRENS ord kom till mig han sade: 5S sger HERREN, Israels Gud: Ssom man med vlbehag ser p de goda fikonen, s vill jag med vlbehag se till de bortfrda av Juda, dem som jag frn denna plats har snt bort till kaldernas land. 6Jag skall med vlbehag vnda mitt ga till dem och lta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke sl ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem. 7Och jag skall giva dem hjrtan till att knna att jag r HERREN; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de skola omvnda sig till mig av allt sitt hjrta. 8Men ssom man gr med usla fikon, som ro s usla att de icke kunna tas, likas, sger HERREN, skall jag gra med Sidkia, Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem, ja, bde med dem som hava blivit kvar hr i landet och med dem som hava bosatt sig i Egyptens land. 9P alla orter dit jag frdriver dem skall jag gra dem till en varnagel och en skrckbild fr alla riken jorden, till en smlek, till ett ordsprk och en visa, och till ett exempel som man nmner, nr man frbannar. 10Och jag skall snda bland dem svrd, hungersnd och pest, till dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit t dem och deras fder.
1

Chapter 25

789

Swedish Bible

Anonymous

Detta r det ord som kom till Jeremia angende hela Juda folk, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr, vilket var Nebukadressars, den babyloniske konungens, frsta regeringsr. 2Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invnare; han sade: 3Allt ifrn Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde regeringsr nda till denna dag, eller nu under tjugutre r, har HERRENS ord kommit till mig; men fastn jag titt och ofta har talat till eder, haven I icke velat hra. 4Och fastn HERREN titt och ofta har snt till eder alla sina tjnare profeterna, haven I icke velat hra. I bjden icke edra ron till att hra, 5nr de sade: Vnden om, var och en frn sin onda vg och sitt onda vsende, s skolen I fr evrdliga tider f bo kvar i det land som HERREN har givit t eder och edra fder. 6Och fljen icke efter andra gudar, s att I tjnen och tillbedjen dem; och frtrnen mig icke genom edra hnders verk, p det att jag icke m lta olycka komma ver eder. 7I villen icke hra p mig, sger HERREN, och s frtrnaden I mig genom edra hnders verk, eder sjlva till olycka. 8Drfr sger HERREN Sebaot s: Eftersom I icke villen hra mina ord, 9drfr skall jag snda stad och hmta alla nordens folkstammar, sger HERREN, och skall snda bud till min tjnare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall lta dem komma ver detta land och dess inbyggare, s ock ver alla folken hr runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall gra dem till ett freml fr hpnad och begabberi, och lta deras land bliva demarker fr evrdlig tid. 10Och jag skall i dem gra slut p frjderop och gldjerop, p rop fr brudgum och rop fr brud, p buller av kvarn och ljus frn lampa. 11Ja, hela detta land skall bliva delagt och frtt, och dessa folk skola vara Babels konung underdniga i sjuttio r. 12Men nr sjuttio r ro till nda skall jag hemska konungen i Babel och folket dr fr deras missgrning, sger HERREN, och hemska kaldernas land och gra det till en demark fr evrdlig tid. 13Och jag skall p det landet lta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som r skrivet i denna bok, och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk. 14Ty ocks dem skola mktiga folk och stora konungar gra sig underdniga, och jag skall vederglla dem efter deras grningar och deras hnders verk. 15Ty s sade HERREN, Israels Gud, till mig: Tag denna kalk med vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag snder dig att dricka drur. 16M de dricka, s att de ragla och mista sansen, nr det svrd kommer, som jag skall snda ibland dem. 17Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN snde mig, 18nmligen Jerusalem med Juda stder och med dess konungar och furstar, fr att s gra dem till en demark, och till ett freml fr hpnad och begabberi, och till ett exempel som man nmner, nr man frbannar, ssom ock nu har skett; 19vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjnare, hans furstar och allt hans folk, 20s ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla konungar i filisternas land, bde Askelon och Gasa och Ekron och kvarlevan i Asdod; 21vidare Edom, Moab och Ammons barn; 22vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och konungarna i kustlnderna p andra sidan havet; 23vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hr; 24vidare alla konungar i Arabien och alla konungar ver Erebs folk, som bo i knen, 25s ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla konungar i Medien, 26slutligen alla konungar i nordlandet -- bde dem som bo nra och dem som bo fjrran,

790

Swedish Bible

Anonymous

den ene svl som den andre -- och alla vriga riken i vrlden, utver jordens yta. Och Sesaks konung skall dricka efter dem. 27Och du skall sga till dem: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dricken, s att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull utan att kunna st upp; ja, fallen, nr det svrd kommer, som jag skall snda bland eder. -- 28Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, s sg till dem: S sger HERREN Sebaot: I msten dricka. 29Ty se, med den stad som r uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hemskelsen. Skullen d I bliva ostraffade? Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall bda upp ett svrd mot jordens alla inbyggare, sger HERREN Sebaot. 30Och du skall profetera fr dem allt detta och sga till dem: HERREN upphver ett rytande frn hjden och frn sin heliga boning lter han hra sin rst; ja, han upphver ett hgt rytande ver sin ngd och hjer skrdeskri, ssom en vintrampare, ver alla jordens inbyggare. 31Dnet hres intill jordens nda, ty HERREN har sak med folken, han gr till rtta med allt ktt; de ogudaktiga giver han till pris t svrdet, sger HERREN. 32S sger HERREN Sebaot: Se, en olycka gr fram ifrn det ena folket till det andra, och ett stort ovder stiger upp frn jordens yttersta nda. 33Och de som bliva slagna av HERREN p den tiden skola ligga strdda frn jordens ena nda till den andra; man skall icke hlla ddsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gdsel p marken. 34Jmren eder, I herdar, och klagen; vltren eder p marken, I vldige i hjorden; ty tiden r inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva frskingrade, I skolen komma p fall, ssom det hnder jmvl ett dyrbart krl. 35D finnes icke mer ngon undflykt fr herdarna, icke mer ngon rddning fr de vldige i hjorden. 36Hr huru herdarna ropa, huru de vldige i hjorden jmra sig! Ty HERREN delgger deras betesmark, 37 och de fredliga ngderna frgras genom HERRENS vredes gld. 38Han drager ut ssom ett lejon ur sitt snr. Ja, deras land bliver en demark under frhrjelsens gld, under hans vredes gld.

Chapter 26 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord frn HERREN; han sade: 2S sger HERREN: Stll dig i frgrden till HERRENS hus och tala mot alla Juda stder, frn vilka man kommer fr att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet drifrn. 3Kanhnda skola de d hra och vnda om, var och en frn sin onda vg; d vill jag ngra det onda som jag har i sinnet att gra med dem fr deras onda vsendes skull. 4Du skall sga till dem: S sger HERREN: Om I icke viljen hra mig och vandra efter den lag som jag har frelagt eder, 5och hra vad mina tjnare profeterna tala -- de som jag titt och ofta snder till eder, fastn I icke viljen hra -- 6d skall jag gra med detta hus ssom jag gjorde med Silo, och skall lta denna stad fr alla jordens folk bliva ett exempel som man nmner, nr man frbannar. 7Och prsterna och profeterna och allt folket hrde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus. 8Och nr Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit honom tala till allt folket, grepo honom prsterna och profeterna och allt folket och sade: Du mste dden d. 9Huru djrves
1

791

Swedish Bible

Anonymous

du profetera i HERRENS namn och sga: 'Det skall g detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall delggas, s att ingen mer bor dri'? Och allt folket frsamlade sig mot Jeremia i HERRENS hus. 10D nu Juda furstar hrde detta, gingo de frn konungshuset upp till HERRENS hus och satte sig vid ingngen till HERRENS nya port. 11D sade prsterna och profeterna till furstarna och till allt folket slunda: Denne man frtjnar dden, ty han har profeterat mot denna stad, ssom I haven hrt med egna ron. 12Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: Det r HERREN som har snt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven hrt. 13S bttren nu edert leverne och edert vsende, och hren HERRENS, eder Guds, rst; d vill HERREN ngra det onda som han har talat mot eder. 14Och vad mig angr, s r jag i eder hand; gren med mig vad eder gott och rtt synes. 15Men det skolen I veta, att om I dden mig, s dragen I oskyldigt blod ver eder och ver denna stad och dess invnare; ty det r i sanning HERREN som har snt mig till eder att tala allt detta infr eder. 16D sade furstarna och allt folket till prsterna och profeterna: Denne man frtjnar icke dden, ty i HERRENS, vr Guds, namn har han talat till oss. 17Och ngra av de ldste i landet stodo upp och sade till folkets hela frsamling slunda: 18Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och sade till hela Juda folk: 'S sger HERREN Sebaot: Sion skall varda uppljt till en ker, och Jerusalem skall bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen hjd.' 19Men lt vl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, dda honom? Fruktade han icke i stllet HERREN och bnfll infr honom, s att HERREN ngrade det onda som han hade beslutit ver dem, medan tvrtom vi nu st frdiga att draga ver oss sjlva s mycket ont? 20Dr var ock en annan man, Uria, Semajas son, frn Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han profeterade mot denna stad och detta land alldeles ssom Jeremia hade gjort. 21Nr d konung Jojakim med alla sina hjltar och alla furstar hrde vad han sade, ville han dda honom. Men nr Uria fick hra hrom, blev han frskrckt och flydde och kom till Egypten. 22D snde konung Jojakim ngra mn till Egypten, nmligen Elnatan, Akbors son, och ngra andra med honom, in i Egypten. 23Och dessa hmtade Uria ut ur Egypten och frde honom till konung Jojakim; och denne lt drpa honom med svrd, och lt s kasta hans dda kropp p den allmnna begravningsplatsen. 24Men Ahikam, Safans son, hll sin hand ver Jeremia, s att man icke lmnade honom i folkets hand till att ddas.

Chapter 27 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord till Jeremia frn HERREN; 2han sade: S har HERREN sagt till mig: Gr dig band och ok och stt detta p din hals. 3Snd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen ver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom de sndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i Jerusalem. 4Och bjud dem med dessa ord framfra sitt budskap till sina herrar: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: S skolen I sga till edra herrar: 5Jag r den som genom min stora
1

792

Swedish Bible

Anonymous

kraft och min utrckta arm har gjort jorden, med de mnniskor och djur som ro p jorden; och jag giver den t vem jag vill. 6S giver jag nu alla dessa lnder i min tjnare Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag honom, fr att de m tjna honom. 7 Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson underdniga, till dess att ocks fr hans land tiden r inne, att mktiga folk och stora konungar skola gra honom sig underdnig. 8 Och det folk och det rike som icke vill vara honom, Nebukadnessar, konungen i Babel, underdnigt, och som icke vill giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket skall jag hemska med svrd, hungersnd och pest, sger HERREN, till dess att jag har frgjort dem genom hans hand. 9Drfr mn I icke hra p edra profeter och spman, p edra drmmar, p edra teckentydare och trollkarlar, nr dessa sga till eder: I skolen icke komma att tjna konungen i Babel; 10ty de profetera lgn fr eder, och komma s stad att I bliven frda lngt undan frn edert land, i det jag mste driva eder bort, s att I frgns. 11Men det folk som bjer sin hals under den babyloniske konungens ok och tjnar honom, det skall jag lta f ro i sitt land, sger HERREN, s att de kunna bruka det och bo dri. 12Till Sidkia, Juda konung, talade jag p alldeles samma stt; jag sade: Bjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och tjnen honom och hans folk, s skolen I f leva. 13Icke viljen I d, du och ditt folk, genom svrd, hunger och pest, ssom HERREN har sagt att det skall ske med det folk som icke vill tjna konungen i Babel? 14Hren allts icke p de profeters ord, som sga till eder I skolen icke komma att tjna konungen i Babel; ty de profetera lgn fr eder. 15Jag har icke snt dem, sger HERREN; det r de sjlva som profetera lgn i mitt namn, och de komma s stad att jag mste driva eder bort, s att I frgns, jmte de profeter som profetera fr eder. 16Och till prsterna och till hela detta folk talade jag och sade: S sger HERREN: Hren icke p edra profeters ord, nr de profetera fr eder och sga: Se, de krl som hra till HERRENS hus skola nu snart fras tillbaka frn Babel; ty de profetera lgn fr eder. 17Hren icke p dem, utan tjnen konungen i Babel, s skolen I f leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva delagd? 18Om de verkligen ro profeter och hava HERRENS ord, s m de lgga sig ut hos HERREN Sebaot, fr att de krl som nnu ro kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke ocks m fras bort till Babel 19Ty s sger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bckenstllen och det vriga som nnu r kvar hr i staden, 20drfr att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med sig, nr han frde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, frn Jerusalem till Babel, jmte alla dlingar i Juda och Jerusalem -- 21ja, s sger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som nnu r kvar hr i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem: 22 Till Babel skall det fras, och dr skall det frbliva nda till den dag d jag ser drtill, sger HERREN, och fr det upp till denna plats igen.

Chapter 28

793

Swedish Bible

Anonymous

Men samma r, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering, i femte mnaden av hans fjrde regeringsr, talade profeten Hananja, Assurs son, frn Gibeon, s till mig i HERRENS hus, i prsternas och allt folkets nrvaro; han sade: 2S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall snderbryta den babyloniske konungens ok. 3Inom tv rs tid skall jag fra tillbaka till denna plats alla de krl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har tagit bort ifrn denna plats och frt till Babel. 4Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla fngar ifrn Juda, som hava kommit till Babel, skall jag fra tillbaka till denna plats, sger HERREN; ty jag skall snderbryta den babyloniske konungens ok. 5Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i nrvaro av prsterna och allt det folk som stod i HERRENS hus; 6profeten Jeremia sade: Amen. S gre HERREN. Det som du har profeterat m HERREN uppfylla, i det att han fr tillbaka frn Babel till denna plats de krl som funnos i HERRENS hus, s ock alla fngarna. 7Men hr dock detta ord som jag vill tala infr dig och allt folket. 8Forna tiders profeter, de som hava varit fre mig och dig, hava mot mktiga lnder och stora riken profeterat om krig, olycka och pest. 9Drfr, om nu en profet profeterar om lycka, s kan man frst d nr den profetens ord gr i fullbordan veta att han r en profet som HERREN i sanning har snt. 10D tog profeten Hananja oket frn profeten Jeremias hals och brt snder det. 11Och Hananja sade i allt folkets nrvaro: S sger HERREN: Just s skall jag inom tv rs tid bryta snder den babyloniske konungen Nebukadnessars ok och taga det frn alla folkens hals. Men profeten Jeremia gick sin vg. 12Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit snder oket och tagit det frn profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till Jeremia; han sade: 13G stad och sg till Hananja: S sger HERREN: Ett ok av tr har du brutit snder, men i dess stlle har du skaffat ett ok av jrn. 14Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av jrn skall jag stta p alla dessa folks hals, fr att de m tjna Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tjna. Ja ock markens djur har jag givit honom. 15Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja: Hr, du Hananja: HERREN har icke snt dig; du har frlett detta folk att stta sin lit till lgn. 16Drfr sger HERREN s: Se, jag skall taga dig bort ifrn jorden. I detta r skall du d, eftersom du har predikat avfall frn HERREN. 17Och samma r, i sjunde mnaden, dog profeten Hananja.

Chapter 29 Detta r vad som stod i det brev som profeten Jeremia snde frn Jerusalem till de ldste som nnu levde kvar i fngenskapen, och till prsterna och profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade frt bort ifrn Jerusalem till Babel, 2sedan konung Jekonja hade givit sig fngen i Jerusalem, jmte konungamodern och hovmnnen, Judas och Jerusalems furstar, s ock timmermnnen och smederna. 3Han snde brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, nr Sidkia, Juda konung, snde dessa till Babel, till Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde s: 4S sger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de fngar som jag har ltit fra bort
1

794

Swedish Bible

Anonymous

ifrn Jerusalem till Babel: 5Byggen hus och bon i dem; planteren trdgrdar och ten deras frukt. 6 Tagen hustrur, och fden sner och dttrar; och tagen hustrur t edra sner och given edra dttrar t mn, och m dessa fda sner och dttrar; och frken eder dr, och frminskens icke. 7Och sken den stads bsta, dit jag har frt eder bort i fngenskap, och bedjen fr den till HERREN; ty d det gr den vl, s gr det ock eder val. 8Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lten icke bedraga eder av de profeter som ro bland eder, ej heller av edra spman, och akten icke p de drmmar som I drmmen. 9Ty man profeterar lgn fr eder i mitt namn; jag har icke snt dem, sger HERREN. 10Ty s sger HERREN: Frst nr sjuttio r hava gtt till nda i Babel, skall jag se till eder och uppfylla p eder mitt lftesord att fra eder tillbaka till denna plats. 11Jag vet vl vilka tankar jag har fr eder, sger HERREN, nmligen fridens tankar och icke ofrdens, till att giva eder en framtid och ett hopp. 12Och I skolen kalla mig och g stad och bedja till mig, och jag vill hra p eder. 13I skolen ska mig, och I skolen ock finna mig, om I frgen efter mig av allt edert hjrta. 14Ty jag vill lta mig finnas av eder, sger HERREN; och jag skall ter upprtta eder och skall frsamla eder frn alla de folk och alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, sger HERREN; och jag skall lta eder komma tillbaka till denna plats, varifrn jag har ltit fra eder bort i fngenskap. 15Detta skriver jag, drfr att I sgen: HERREN har ltit profeter uppst t oss i Babel. 16Ty s sger HERREN om den konung som sitter p Davids tron, och om allt det folk som bor i denna stad, edra brder som icke hava med eder gtt bort i fngenskap, 17ja, s sger HERREN Sebaot: Se, jag skall snda mot dem svrd, hungersnd och pest, och lta dem rknas lika med odugliga fikon, som ro s usla att man icke kan ta dem. 18Ja, jag skall frflja dem med svrd, hungersnd och pest, och gra dem till en varnagel fr alla riken p jorden, till ett exempel som man nmner, nr man frbannar, till ett freml fr hpnad, begabberi och smlek bland alla de folk till vilka jag skall driva dem bort -- 19detta drfr att de icke ville hra mina ord, sger HERREN, nr jag titt och ofta snde till dem mina tjnare profeterna. Ty I villen ju icke hra, sger HERREN. 20Men hren nu I HERRENS ord, alla I fngna som jag frn Jerusalem har snt bort till Babel: 21S sger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lgn fr eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall lta drpa dem infr edra gon. 22Och alla fngar ifrn Juda, som ro i Babel, skola frn dem hmta ett frbannelsens ord; de skola HERREN gre med dig ssom med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lt steka i eld. 23De hava ju gjort vad som r ens galenskap i Israel, de hava begtt ktenskapsbrott med varandras hustrur och hava frt lgnaktigt tal i mitt namn, sdant som jag icke hade bjudit dem. Jag r den som vet det och betygar det, sger HERREN. 24Och till nehelamiten Semaja skall du sga slunda: 25S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn snt brev till allt folket i Jerusalem och till prsten Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prsterna, s lydande: 26HERREN har satt dig till prst i prsten Jojadas stlle, fr att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsmn ver alla vanvettingar som profetera, s att du kan stta sdana i stock och halsjrn. 27Varfr har du d icke npst Jeremia frn Anatot, som profeterar fr eder? 28Drigenom att du har underltit detta har han kunnat snda

795

Swedish Bible

Anonymous

bud till oss i Babel och lta sga: 'nnu r lng tid kvar, byggen eder hus och bon i dem, och planteren trdgrdar och ten deras frukt.' 29Och prsten Sefanja har lst upp detta brev fr profeten Jeremia. 30Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt: 31Snd bud till alla de fngna och lt sga dem: S sger HERREN om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara snd av mig, har profeterat fr eder och frlett eder att stta eder lit till lgn, 32drfr sger HERREN s: Se, jag skall hemska nehelamiten Semaja och hans avkomlingar. Ingen av dem skall f bo ibland detta folk, och han skall icke f se det goda som jag vill gra med mitt folk, sger HERREN. Ty han har predikat avfall frn HERREN.

Chapter 30 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade: 2S sger HERREN, Israels Gud: Teckna upp t dig i en bok alla de ord som jag har talat till dig. 3Ty se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag ter skall upprtta mitt folk, Israel och Juda, sger HERREN, och lta dem komma tillbaka till det land som jag har givit t deras fder; och de skola taga det i besittning. 4 Och detta r vad HERREN har talat om Israel och Juda. 5S sger HERREN: Ett frfrans rop fingo vi hra; frskrckelse utan ngon rddning! 6Frgen efter och sen till: plga d mn fda barn? Eller varfr ser jag alla mn hlla sina hnder p lnderna ssom kvinnor i barnsnd, och varfr hava alla ansikten blivit s ddsbleka? 7Ve! Detta r en stor dag, en sdan att ingen r den lik. Ja, en tid av nd r inne fr Jakob; dock skall han bliva frlst drur. 8Och det skall ske p den tiden, Sger HERREN Sebaot, att jag skall bryta snder oket och taga det frn din hals och slita av dina band. Ja, inga frmmande skola lngre tvinga honom att tjna sig, 9utan han skall f tjna HERREN, sin Gud, och David, sin konung, ty honom skall jag lta uppst t dem. 10S frukta nu icke, du min tjnare Jakob, sger HERREN. och var ej frfrad du Israel; ty se, jag skall frlsa dig ur det avlgsna landet, och dina barn ur deras fngenskaps land. Och Jakob skall f komma tillbaka och leva i ro och skerhet, och ingen skall frskrcka honom. 11Ty jag r med dig, sger HERREN, till att frlsa dig. Ja, jag skall gra nde p alla de folk; bland vilka jag har frstrtt dig; men p dig vill jag icke alldeles gra nde, jag vill blott tukta dig med mtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lta dig bliva. 12Ty s sger HERREN: Ohelbar r din skada, olkligt det sr du har ftt. 13Ingen tager sig an din sak, s att han skter ditt sr; ingen helande lkedom finnes fr dig. 14Alla dina lskare hava frgtit dig; de frga icke efter dig. Ty ssom man slr en fiende, s har jag slagit dig, med grym tuktan, drfr att din missgrning var s stor och dina synder s mnga. 15Huru kan du klaga ver din skada, ver att bot ej finnes fr din plga? Drfr att din missgrning var s stor och dina synder s mnga, har jag gjort dig detta. 16S skola d alla dina upptare nu bliva upptna, och alla dina ovnner skola allasammans g i fngenskap; dina skvlare skola varda skvlade, och alla dina plundrare skall jag lmna till plundring. 17Ty jag vill hela dina sr och lka dig frn de slag du har ftt, sger HERREN, d man nu kallar dig den frdrivna, det Sion som ingen frgar
1

796

Swedish Bible

Anonymous

efter. 18S sger HERREN: Se, jag skall ter upprtta Jakobs hyddor och frbarma mig ver hans boningar; staden skall ter bliva uppbyggd p sin hjd, och palatset skall st p sin rtta plats. 19 Ifrn folket skall ljuda tacksgelse och rop av glada mnniskor. Jag skall frka dem, och de skola icke frminskas; jag skall lta dem komma till ra, och de skola ej aktas ringa. 20Hans sner skola varda ssom fordom, hans menighet skall best infr mig, jag skall hemska alla hans frtryckare. 21Hans vldige skall stamma frn honom sjlv, och hans herre skall utg frn honom sjlv, och honom skall jag lta komma mig nra och nalkas mig; ty vilken annan vill vga sitt liv med att nalkas mig? sger HERREN. 22Och I skolen vara mitt folk och jag skall vara eder Gud. 23 Se, en stormvind frn HERREN r hr, hans frtrnelse bryter fram, en hrjande storm! ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned. 24HERRENS vredes gld skall icke upphra, frrn han har utfrt och fullbordat sitt hjrtas tankar; i kommande dagar skolen I frnimma det. 31:1. fr den elektroniska utgvan.

Chapter 31 P den tiden, sger HERREN, skall jag vara alla Israels slkters Gud, och de skola vara mitt folk. Jeremia, 31 Kapitlet Israels frlsning i kommande dagar. 2S sger HERREN: Det folk som undslipper svrdet finner nd i knen; Israel fr draga stad dit dr det fr ro. 3Fjrran ifrn uppenbarade sig HERREN fr mig: Ja, med evig krlek har jag lskat dig; drfr lter jag min nd frbliva ver dig. 4nnu en gng skall jag upprtta dig, s att du varder upprttad, du jungfru Israel; nnu en gng skall du f utrusta dig med puka och draga ut i dans bland dem som gra sig glada. 5nnu en gng skall du f plantera vingrdar p Samariens berg, och planteringsmnnen skola sjlva skrda frukten. 6Ty en dag kommer, d vaktare skola ropa p Efraims berg: 'Upp, lt oss draga till Sion, upp till HERREN, vr Gud.' 7Ty s sger HERREN: Jublen i gldje ver Jakob, hjen frjderop ver honom som r huvudet bland folken, Lten lovsng ljuda och sgen: HERRE, giv frlsning t ditt folk, t kvarlevan av Israel. 8Ja, jag skall fra dem frn nordlandet och frsamla dem frn jordens yttersta nda -- bland dem bde blinda och halta, bde havande kvinnor och barnafderskor; i en stor skara skola de komma hit tillbaka. 9Under grt skola de komma, men jag skall leda dem, dr de g bedjande fram; Jag skall fra dem till vattenbckar, p en jmn vg, dr de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader fr Israel, och Efraim r min frstfdde son. 10Hren HERRENS ord, I hednafolk, och frkunnen det i havslnderna i fjrran; sgen: Han som frskingrade Israel skall ock frsamla det och bevara det, ssom en herde sin hjord. 11Ty HERREN skall frlossa Jakob och lskpa honom ur den vermktiges hand. 12Och de skola komma och jubla p Sions hjd och strmma dit dr HERRENS goda r, dit dr man fr sd, vin och olja och unga hjordar av fr och f; deras sjl skall vara lik en vattenrik trdgrd, och de skola icke vidare frsmkta. 13D skola jungfrurna frlusta sig med dans; unga och gamla skola gldja sig tillsammans. Jag skall frvandla deras sorg i frjd, trsta dem och gldja dem efter deras
1

797

Swedish Bible

Anonymous

bedrvelse. 14Och prsterna skall jag vederkvicka med feta rtter; och mitt folk skall bliva mttat av mitt goda, sger HERREN. 15S sger HERREN: Ett rop hres i Rama, klagan och bitter grt; det r Rakel som begrter sina barn, hon vill icke lta trsta sig i sorgen ver att hennes barn icke mer ro till. 16Men s sger HERREN: Hr upp med din hgljudda grt, och lt dina gon icke mer flla trar; ty ditt verk skall f sin ln, sger HERREN, och de skola vnda tillbaka frn sina fienders land. 17Ja, det finnes ett hopp fr din framtid, sger HERREN; dina barn skola vnda tillbaka till sitt land. 18Jag har nogsamt hrt huru Efraim klagar: Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad ssom en otmd kalv; tag mig nu ter, s att jag fr vnda ter; du r ju HERREN, min Gud. 19Ty sedan jag har vnt mitt sinne, ngrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, slr jag mig p lnden; jag bde blyges och skmmes, d jag nu br min ungdoms smlek. 20r d Efraim for mig en s dyrbar son, r han mitt lsklingsbarn, eftersom jag alltjmt tnker p honom, huru ofta jag n har mst hota honom? Ja, s mycket mkar sig mitt hjrta ver honom; jag mste frbarma mig ver honom, sger HERREN. 21Stt upp vgmrken fr dig, res t dig vgvisare; giv akt p vgen, p stigen dr du vandrade. Och vnd s tillbaka, du jungfru Israel, vnd tillbaka till dessa dina stder. 22Huru lnge skall du gra bukter hit och dit, du avflliga dotter? Se, HERREN vill skapa ngot nytt i landet: det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskrm. 23S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess stder skall man nnu en gng, nr jag ter har upprttat det, f sga det ordet: HERREN vlsigne dig, du rttfrdighetens boning, du heliga berg. 24Och Juda folk med alla sina stder skall samlat bo dri, kermn jmte vandrande herdar. 25 Ty jag skall vederkvicka trtta sjlar, och alla frsmktande sjlar skall jag mtta. 26(Hrvid uppvaknade jag och sg mig om, och min smn hade varit ljuvlig.) 27Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall bes Israels land och Juda land med sd av mnniskor och med sd av djur. 28 Och likasom jag har vakat ver dem till att upprycka, nedbryta, frdrva, frgra och plga, s vill jag nu vaka ver dem till att uppbygga och plantera, sger HERREN. 29P den tiden skall man icke mer sga: Fderna hava tit sura druvor, och barnens tnder bliva mma drav. 30Nej, var och en skall d genom sin egen missgrning; var man som ter sura druvor, hans tnder skola bliva mma drav. 31Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall sluta ett nytt frbund med Israels hus och med Juda hus; 32icke ett sdant frbund som det jag slt med deras fder p den dag d jag tog dem vid handen till att fra dem ut ur Egyptens land det frbund med mig, som de brto, fastn jag var deras rtte herre, sger HERREN. 33Nej, detta r det frbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, sger HERREN: Jag skall lgga min lag i deras brst och i deras hjrtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. 34D skola de icke mer behva undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och sga: Lr knna HERREN; ty de skola alla knna mig, frn den minste bland dem till den strste, sger HERREN. Ty jag skall frlta deras missgrning, och deras synd skall jag icke mer komma ihg. 35S sger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och mnen och stjrnorna till att lysa om natten, i ordnad gng, han som rr upp havet, s att dess bljor brusa, han vilkens namn r HERREN Sebaot: 36Frst nr denna ordning icke mer bestr infr mig, sger HERREN, frst d skall Israels

798

Swedish Bible

Anonymous

slkt upphra att infr mig alltjmt vara ett folk. 37Ja, s sger HERREN: Frst nr himmelen varder uppmtt drovan och jordens grundvalar utrannsakade drnere, frst d skall jag frkasta all Israels slkt, till straff fr allt vad de hava gjort, sger HERREN. 38Se, dagar skola komma, sger HERREN, d staden ter skall varda uppbyggd till HERRENS ra, frn Hananeltornet intill Hrnporten. 39Och mtsnret skall vidare dragas rtt fram mot Garebshjden och skall sedan vndas mot Goa. 40Och hela lik- och askdalen och alla flten intill bcken Kidron och intill hrnet vid Hstporten sterut skola vara helgade t HERREN. Aldrig mer skall dr tima ngon omstrtning eller ngon frstring.

Chapter 32 Detta r det ord som frn HERREN kom till Jeremia i Sidkias, Juda konungs, tionde regeringsr, vilket var Nebukadressars adertonde regeringsr. 2Vid den tiden belgrade den babyloniske konungens hr Jerusalem, och profeten Jeremia lg d fngen i fngelsegrden i Juda konungs hus. 3 Ty Sidkia, Juda konung, hade ltit sprra in honom, i det han sade: Huru djrves du profetera och sga: 'S sger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och han skall intaga den. 4Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kaldernas hand, utan skall frvisso bliva given i den babyloniske konungens hand, s att han ndgas muntligen tala med honom och st infr honom, ga mot ga. 5Och Sidkia skall av honom fras till Babel och skall frbliva dr, till dess jag ser till honom, sger HERREN. Nr I striden mot kalderna, skolen I icke hava ngon framgng. 6Och Jeremia sade: HERRENS ord kom till mig; han sade: 7Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och sga: 'Kp du min ker i Anatot, ty du har ssom brdeman rtt att kpa den.' 8Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fngelsegrden, ssom HERREN hade sagt, och sade till mig: Kp min ker i Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrtt drtill och r brdeman; s kp den d t dig. D frstod jag att det var HERRENS ord 9 och kpte kern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och vgde upp penningarna t honom, sjutton siklar silver. 10Jag skrev ett kpebrev och frseglade det och tillkallade vittnen och vgde upp penningarna p en vg. 11Och jag tog kpebrevet, svl det frseglade, som innehll avtalet och de srskilda bestmmelserna, som ock det ppna brevet, 12och gav kpebrevet t Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i nrvaro av min frnde Hanamel och de vittnen som hade underskrivit kpebrevet, och alla andra judar som voro tillstdes i fngelsegrden. 13Och jag bjd Baruk, i deras nrvaro, och sade: 14S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, bde detta frseglade kpebrev och detta ppna brev, och lgg dem i ett lerkrl, fr att de m vara i behll fr lng tid. 15 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: nnu en gng skall man komma att i detta land kpa hus och krar och vingrdar. 16Och sedan jag hade givit kpebrevet t Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN och sade: 17Ack Herre, HERRE, du r ju den som har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din utrckta arm. Intet r s underbart att du icke skulle frm det, 18du som
1

799

Swedish Bible

Anonymous

gr nd med tusenden och vedergller fdernas missgrning i deras barns skte efter dem; du store och vldige Gud, vilkens namn r HERREN Sebaot; 19du som r stor i rd och mktig i grningar; du vilkens gon ro ppna ver mnniskobarnens alla vgar, s att du giver t var och en efter hans vgar och efter hans grningars frukt; 20du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har gjort sdana intill denna dag, bde i Israel och bland andra mnniskor, och som har gjort dig ett namn, som r detsamma n i dag. 21Du frde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och utrckt arm, och genom stor frskrckelse. 22Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fder att giva dem, ett land som flyter av mjlk och honung. 23 Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke hra din rst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det du hade bjudit dem att gra. Drfr lt du all denna olycka vederfaras dem. 24Se, belgringsvallarna g redan s lngt fram mot staden, att man kan intaga den och genom svrd, hungersnd och pest r staden given i de kaldeiska belgrarnas hand. Vad du hotade med, det har skett, och du har det nu infr dina gon. 25Och likvl, fastn staden r given i kaldernas hand, sade du, Herre HERRE, till mig: 'Kp du kern fr penningar, och tag vittnen drp'! 26Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se, 27jag r HERREN, allt ktts Gud; skulle ngot vara s underbart att jag icke frmdde det? 28Drfr sger HERREN s: Se, jag vill giva denna stad i kaldernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall intaga den. 29Och kalderna, som belgra denna stad, skola komma och tnda eld p staden och brnna upp den, tillika med de hus p vilkas tak man har tnt offereld t Baal och utgjutit drickoffer t andra gudar, till att frtrna mig. 30Ty allt ifrn sin ungdom hava Israels barn och Juda barn allenast gjort vad ont r i mina gon; ja, Israels barn hava med sina hnders verk berett mig allenast frtrnelse, sger HERREN. 31Ty allt ifrn den dag d denna stad byggdes nda till nu har den uppvckt min vrede och frtrnelse, s att jag mste frkasta den frn mitt ansikte, 32fr all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med sina konungar, furstar, prster och profeter, bde Juda mn och Jerusalems invnare, hava bedrivit, till att frtrna mig. 33De vnde ryggen till mig och icke ansiktet; och fastn de titt och ofta blevo varnade, ville de icke hra och taga emot tuktan. 34De satte upp sina styggelser i det hus som r uppkallat efter mitt namn och orenade det s; 35och Baalshjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, fr att dr offra sina sner och dttrar t Molok, fastn jag aldrig hade bjudit dem att gra sdan styggelse eller ens tnkt mig ngot sdant; och s frledde de Juda till synd. 36Men s sger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen vara genom svrd, hungersnd och pest given i den babyloniske konungens hand: 37Se, jag skall frsamla dem ur alla de lnder till vilka jag i min vrede och harm och stora frtrnelse har frdrivit dem, och jag skall fra dem tillbaka till denna plats och lta dem bo br i trygghet. 38Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 39Och jag skall giva dem alla ett och samma hjrta och lra dem en och samma vg, s att de frukta mig bestndigt; fr att det m g dem vl, och deras barn efter dem. 40Och jag skall sluta med dem ett evigt frbund, s att jag icke upp hr att flja dem och gra dem gott; och min fruktan skall jag ingiva i deras hjrtan, s att de icke vika av ifrn mig. 41 Och jag skall hava min frjd i att gra dem gott, och skall plantera dem i detta land med trofasthet,

800

Swedish Bible

Anonymous

av allt mitt hjrta och all min sjl. 42Ty s sger HERREN: Likasom jag har ltit all denna stora olycka komma ver detta folk, s skall jag ock lta allt det goda som jag lovade dem komma dem till del. 43Och man skall komma att kpa krar i detta land, om vilket I sgen att det r en demark, dr varken mnniskor eller djur kunna bo, och att det r givet i kaldernas hand. 44Ja, krar skall man kpa fr penningar, och man skall skriva och frsegla kpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omnejd och i Juda stder, bde i Bergsbygdens och i Lglandets och i Sydlandets stder; ty jag skall ter upprtta dem, sger HERREN.

Chapter 33 Och HERRENS ord kom till Jeremia fr andra gngen, medan han nnu var insprrad i fngelsegrden; han sade: 2S sger HERREN, han som ock utfr sitt verk, HERREN, som bereder det fr att lta det komma till stnd, han vilkens namn r HERREN: 3Ropa till mig, s vill jag svara dig och frkunna fr dig stora och frunderliga ting, som du icke knner. 4Ty s sger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, som nu brytas ned fr belgringsvallarna och vrden: 5Man har kommit hitin fr att strida med kalderna, och man skall s fylla husen med dda kroppar av mnniskor som jag har slagit i min vrede och frtrnelse, mnniskor som genom all sin ondska hava vllat att jag har mst dlja mitt ansikte fr denna stad. 6 Dock, jag skall hela dess sr och skaffa lkedom och lka dem, och jag skall lta dem skda frid och trygghet i verfld. 7Och jag skall ter upprtta Juda och Israel och uppbygga dem, s att de bliva ssom frut. 8Och jag skall rena dem frn all missgrning varmed de hava syndat mot mig, och frlta alla missgrningar genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit frn mig. 9Och staden skall bliva mig till frjd och bermmelse, och till lov och ra infr alla jordens folk, nr de f hra allt det goda som jag gr med dem; och de skola frskrckas och darra vid synen av all den lycka och all den framgng som jag bereder henne. 10S sger HERREN: P denna plats, om vilken I sgen att den r s de att varken mnniskor eller djur kunna bo dr, ja, hr i Juda stder och p Jerusalems gator, som ro s delagda att inga mnniskor, inga invnare, inga djur dr finnas, 11hr skall man nnu en gng hra frjderop och gldjerop, rop fr brudgum och rop fr brud, rop av mnniskor som sga: Tacken HERREN Sebaot, ty HERREN r god, ty hans nd varar evinnerligen, och av mnniskor som frambra lovoffer i HERRENS hus. Ty jag vill ter upprtta landet, s att det bliver ssom frut, sger HERREN. 12S sger HERREN Sebaot: P denna plats, som nu r s de att varken mnniskor eller ens djur kunna bo hr, ja ock i alla hithrande stder, hr skola ter en gng finnas betesmarker dr herdar kunna lta sina hjordar lgra sig. 13I Bergsbygdens, Lglandets och Sydlandets stder, i Benjamins land i Jerusalems omnejd och i andra Juda stder skola nnu en gng hjordar draga fram, frbi herdar som rkna dem, sger HERREN. 14Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall uppfylla det lftesord som jag har talat om Israels hus och angende Juda hus. 15I de dagarna och p den tiden skall jag lta en
1

801

Swedish Bible

Anonymous

rttfrdig telning vxa upp t David. Han skall skaffa rtt och rttfrdighet p jorden. 16I de dagarna skall Juda varda frlst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det s: HERREN vr rttfrdighet. 17Ty s sger HERREN: Aldrig skall den tid komma, d icke en avkomling av David sitter p Israels hus' tron, 18aldrig den tid d icke en avkomling av de levitiska prsterna gr tjnst infr mig och alla dagar br fram brnnoffer och frbrnner spisoffer och anstller slaktoffer. 19 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade: 20S sger HERREN: Frst nr I gren om intet mitt frbund med dagen och mitt frbund med natten, s att det icke bliver dag och natt i rtt tid, 21 frst d skall mitt frbund med min tjnare David bliva om intet, s att icke lngre en avkomling av honom sitter ssom konung p hans tron, och frst d mitt frbund med de levitiska prsterna, som gra tjnst t mig. 22Lika orknelig som himmelens hrskara r, och lika otalig som sanden r i havet, lika talrik skall jag lta min tjnare Davids sd bliva och lika mnga leviterna, som gra tjnst t mig. 23Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade: 24Har du icke mrkt huru detta folk talar och sger: De bda slkter som HERREN utvalde, dem har han frkastat? Och s sga de fraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk. 25Men s sger HERREN: Om mitt frbund med dag och natt icke r bestndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning fr himmel och jord, 26allenast d skall jag frkasta Jakobs och Davids, min tjnares, sd, s att jag icke mer av hans sd tager dem som skola rda ver Abrahams, Isaks och Jakobs sd. Ty jag skall ter upprtta dem och frbarma mig ver dem.

Chapter 34 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, nr Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hr och med alla de riken p jorden, som lydde under hans vlde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstder; han sade: 2S sger HERREN, Israels Gud: G stad och sg till Sidkia, Juda konung, ja, sg till honom: S sger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall brnna upp den i eld. 3Och du sjlv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall frvisso bliva gripen och given i hans hand, s att du ndgas st infr konungen i Babel, ga mot ga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel. 4Men hr HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: S sger HERREN om dig: Du skall icke d genom svrd. 5Nej, i frid skall du d; och likasom man har anstllt frbrnning till dina fders, de frra konungarnas, ra, deras som hava varit fre dig, s skall man ock anstlla frbrnning till din ra och hlla ddsklagan efter dig: Ack ve, Herre! Ty detta har jag talat, sger HERREN. 6Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem, 7under det att den babyloniske konungens hr belgrade Jerusalem och allt som nnu terstod av stder i Juda, nmligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda stder, som nnu voro kvar och voro befsta. 8Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett frbund med allt folket i Jerusalem drom att de bland sig skulle utropa frihet, 9s att var
1

802

Swedish Bible

Anonymous

och en skulle slppa sin trl och sin trlinna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, p det att icke den ene juden skulle hava den andre till trl. 10Och detta hrsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om frbundet och lovat att var och en skulle slppa sin trl och sin trlinna fria, s att han icke mer skulle hava dem till trlar; de hrsammade det och slppte dem. 11Men sedermera ndrade de sig och togo tillbaka de trlar och trlinnor som de hade slppt fria, och gjorde dem ter till trlar och trlinnor. 12D kom HERRENS ord till Jeremia frn HERREN; han sade: 13S sger HERREN, Israels Gud: Jag sjlv slt ett frbund med edra fder p den tid d jag frde dem ut ur Egyptens land, ur trldomshuset; jag sade: 14Nr sju r ro frlidna, skall var och en av eder slppa sin broder, hebren, som har slt sig t dig och tjnat dig i sex r; du skall d slppa honom fri ur din tjnst. Dock ville edra fder icke hra p mig eller bja sina ron drtill. 15Men I haven nyss vnt om och gjort vad rtt r i mina gon, i det att I haven utropat frihet var och en fr sin broder. Och I haven hrom slutit ett frbund infr mitt ansikte, i det hus som r uppkallat efter mitt namn. 16Men nu haven I ter ndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin trl och sin trlinna, dem som I haden slppt fria till att g vart de ville; ja, I haven nu ter gjort dem till edra trlar och trlinnor. 17Drfr sger HERREN s: I haven icke hrt p mig och utropat frihet var och en fr sin broder och sin nsta. S utropar d jag, sger HERREN, fr eder frihet att hemfalla t svrd, pest och hungersnd; ja, jag skall gra eder till en varnagel fr alla riken p jorden. 18Och de mn som hava vertrtt mitt frbund och icke hllit frpliktelserna vid det frbund de slto infr mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i tv stycken, mellan vilka de gingo -- 19dessa mn, nmligen Judas och Jerusalems furstar, hovmnnen och prsterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven, 20dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mns hand, som st efter deras liv; och deras dda kroppar skola bliva mat t himmelens fglar och markens djur. 21Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de mns hand, som st efter deras liv, och i hnderna p den babyloniske konungens hr, som nu har dragit bort ifrn eder. 22Se, jag skall giva dem befallning, sger HERREN, att de ter skola draga mot denna stad och belgra den; och de skola d intaga den och brnna upp den i eld. Och Juda stder skall jag gra till en demark, dr ingen bor.

Chapter 35 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid; han sade 2G bort till rekabiternas slkt och tala med dem, och fr dem till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att dricka. 3D tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, jmte hans brder och alla hans sner och rekabiternas hela vriga slkt, 4och frde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades av snerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som ligger bredvid furstarnas, ovanom drrvaktaren Maasejas, Sallums sons, kammare. 5Och jag satte fram fr rekabiternas slkt kannor, fulla med vin, s ock bgare,
1

803

Swedish Bible

Anonymous

och sade till dem: Dricken vin? 6Men de svarade: Vi dricka icke vin. Ty vr fader Jonadab, Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen aldrig dricka vin; 7och hus skolen I icke bygga, och sd skolen I icke s, och vingrdar skolen I icke plantera, ej heller ga sdana, utan I skolen bo i tlt i all eder tid, fr att I mn lnge leva i det land dr I bon ssom frmlingar.' 8Och vi hava hrsammat vr fader Jonadabs, Rekabs sons, befallning, i allt vad han har bjudit oss, s att vi med vra hustrur och vra sner och dttrar aldrig dricka vin, 9ej heller bygga hus till att bo i, ej heller ga vingrdar eller krar eller sd. 10Vi hava allts bott i tlt och hava hrsammat och gjort allt vad vr fader Jonadab har bjudit oss. 11Men nr Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och fll in i landet, sade vi: 'Vlan, vi vilja begiva oss till Jerusalem, undan kaldernas och aramernas hr.' Och s bosatte vi oss i Jerusalem. 12Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade: 13S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: G stad och sg till Juda mn och till Jerusalems invnare: Skolen I d icke taga emot tuktan, s att I hren mina ord, sger HERREN? 14Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och nnu i dag dricka de icke vin, av hrsamhet mot sin faders bud. Men sjlv har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke hrsammat mig. 15Och titt och ofta har jag snt till eder alla mina tjnare profeterna och ltit sga: Vnden om, var och en frn sin onda vg, och bttren edert vsende, och fljen icke efter andra gudar, s att I tjnen dem; d skolen I f bo i det land som jag har givit t eder och edra fder. Men I bjden icke edert ra drtill och hrden icke p mig. 16 Eftersom nu detta folk icke har hrsammat mig, ssom Jonadabs, Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav dem, 17drfr sger HERREN, hrskarornas Gud, Israels Gud, s: Se, ver Juda och ver alla Jerusalems invnare skall jag lta all den olycka komma, som jag har frkunnat ver dem, drfr att de icke hrde, nr jag talade till dem, och icke svarade, nr jag kallade p dem. 18Och till rekabiternas slkt sade Jeremia: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Drfr att I haven hrsammat eder fader Jonadabs bud och hllit alla hans bud och i alla stycken gjort ssom han har bjudit eder, 19drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Aldrig skall den tid komma, d icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, str infr mitt ansikte.

Chapter 36 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr kom detta ord till Jeremia frn HERREN; han sade: 2Tag dig en bokrulle och teckna dri upp allt vad jag har talat till dig angende Israel och Juda och alla hednafolk, frn den dag d jag frst talade till dig i Josias tid nda till denna dag. 3Kanhnda skall Juda hus, nr de hra all den olycka som jag har i sinnet att gra dem, vnda om, var och en frn sin onda vg, och s skall jag frlta dem deras missgrning och synd. 4D kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord som HERREN hade talat till honom. 5Och Jeremia bjd Baruk och sade: Jag r sjlv under tvng, s att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus. 6Men g du dit; och ur den
1

804

Swedish Bible

Anonymous

rulle som du har skrivit efter min diktamen m du drp fastedagen lsa UPP HERRENS ord infr folket i HERRENS hus. Infr hela Juda, s mnga som komma in frn sina stder, m du ock lsa upp dem. 7Kanhnda skola de d bnfalla infr HERREN och vnda om, var och en frn sin onda vg. Ty stor r den vrede och frtrnelse som HERREN har uttalat ver detta folk. 8Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles ssom profeten Jeremia hade bjudit honom: i HERRENS hus lste han ur boken upp HERRENS ord. 9I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regeringsr, i nionde mnaden, utlystes nmligen en fasta infr HERREN, vilken hlls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som frn Juda stder hade kommit till Jerusalem. 10D lste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han lste upp dem i HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare p den vre frgrden, vid ingngen till nya porten p HERRENS hus, infr allt folket. 11Nr nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade hrt alla HERRENS ord upplsas ur boken, 12gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare; dr sutto d alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna. 13Och Mika omtalade fr dem allt vad han hade hrt Baruk lsa upp ur boken infr folket. 14D snde alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till Selemja, Kusis son, stad till Baruk och lto sga honom: Tag med dig den rulle varur du har lst infr folket, och kom hit. Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem. 15D sade de till honom: Stt dig ned och ls den infr oss. Och Baruk lste infr dem. 16Nr de d hrde allt som stod dr, sgo de med frskrckelse p varandra och sade till Baruk: Vi mste omtala fr konungen allt som str hr. 17Och de frgade Baruk och sade: Tala om fr oss huru det skedde att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta. 18Baruk svarade dem: Han dikterade fr mig allt detta, och jag tecknade upp det i boken med blck. 19D sade furstarna till Baruk: G och gm dig, du jmte Jeremia, och lten ingen veta var I ren. 20Drefter, sedan de hade lmnat rullen i frvar i sekreteraren Elisamas kammare, gingo de in till konungen p frgrden och omtalade s allt fr konungen. 21D snde konungen Jehudi att hmta rullen; och denne hmtade den frn sekreteraren Elisamas kammare. Sedan lste Jehudi upp den infr konungen och infr alla furstarna, som stodo omkring konungen. 22Konungen bodde d i vinterhuset, ty det var den nionde mnaden. Och kolpannan stod ptnd framfr honom; 23och s ofta Jehudi hade lst tre eller fyra spalter, skar han av rullen med pennkniven och kastade stycket p elden i kolpannan, nda till dess att hela rullen var frtrd av elden i kolpannan. 24Och varken konungen sjlv eller ngon av hans tjnare blev frskrckt eller rev snder sina klder, nr de hrde allt detta som upplstes. 25Och fastn Elnatan, Delaja och Gemarja bdo konungen att han icke skulle brnna upp rullen, lyssnade han icke till dem. 26I stllet bjd konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN gmde dem undan. 27Men sedan konungen hade brnt upp rullen med det som Baruk efter Jeremias diktamen hade skrivit dri, kom HERRENS ord till Jeremia; han sade: 28Tag dig nu ter en annan rulle och teckna dri upp allt vad som frut stod i den frra rullen, den som Jojakim, Juda konung, brnde upp. 29Men angende Jojakim, Juda konung, skall du sga: S sger HERREN: Du har brnt upp

805

Swedish Bible

Anonymous

denna rulle och sagt: Huru kunde du skriva dri att konungen i Babel frvisso skall komma och frdrva detta land, och gra slut p bde mnniskor och djur dri? 30Drfr sger HERREN s om Jojakim, Juda konung: Ingen ttling av honom skall sitta p Davids tron; och hans egen dda kropp skall komma att ligga utkastad, prisgiven t hettan om dagen och t klden om natten. 31Och jag skall hemska honom och hans avkomlingar och hans tjnare fr deras missgrnings skull, och ver dem och ver Jerusalems invnare och ver Juda mn skall jag lta all den olycka komma, som jag har frkunnat ver dem, fastn de icke hava velat hra. 32D tog Jeremia en annan rulle och gav den t skrivaren Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne dri upp allt vad som hade sttt i den bok som Jojakim, Juda konung, hade brnt upp i eld. Och till detta lades ytterligare mycket annat av samma slag.

Chapter 37 Och Sidkia, Josias son, blev konung i stllet fr Konja, Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom till konung i Juda land. 2Men varken han eller hans tjnare eller folket i landet hrda p HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia. 3Dock snde konung Sidkia stad Jehukal, Selemjas son, och prsten Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lt sga: Bed fr oss till HERREN, vr Gud. 4Jeremia gick d nnu ut och in bland folket, ty man hade nnu icke satt honom i fngelse. 5Och Faraos hr hade d dragit ut frn Egypten; och nr kalderna, som belgrade Jerusalem, hade ftt hra ryktet drom, hade de dragit sig tillbaka frn Jerusalem. 6D kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade: 7S sger HERREN, Israels Gud: S skolen I svara Juda konung, som har snt eder till mig fr att frga mig: Se, Faraos hr, som har dragit ut till eder hjlp, skall vnda tillbaka till sitt land Egypten. 8Sedan skola kalderna komma tillbaka och belgra denna stad och de skola d intaga den och brnna upp den i eld. 9Drfr sger HERREN s: Bedragen icke eder sjlva med att tnka: 'Kalderna skola nu en gng fr alla draga bort ifrn oss'; ty de skola icke draga bort. 10Nej, om I n s slogen kaldernas hela hr, nr de strida mot eder, att allenast ngra svrt srade mn blevo kvar av dem, s skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tlt, och skulle brnna upp denna stad i eld. 11Men nr kaldernas hr hade dragit sig tillbaka frn Jerusalem fr Faraos har, 12ville Jeremia lmna Jerusalem och begiva sig till Benjamins land, fr att dr taga i besittning en jordlott bland folket. 13Nr han d kom till Benjaminsporten, stod dr ssom vakthavande en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne grep profeten Jeremia och sade: Du vill g ver till kalderna. 14Jeremia svarade: Det r icke sant; jag vill icke g ver till kalderna, men ingen hrde p honom. Och Jiria grep Jeremia och frde honom till furstarna. 15Och furstarna frtrnades p Jeremia och lto hudflnga honom och satte honom i hkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta hade de gjort till fngelse. 16 Men nr Jeremia hade kommit i fngelsehlan, ned i fngvalven, och suttit dr en lng tid, 17snde konung Sidkia och lt hmta honom; och hemma hos sig frgade konungen honom hemligen och
1

806

Swedish Bible

Anonymous

sade: Har ngot ord kommit frn HERREN Jeremia svarade: Ja; och han tillade: Du skall bliva given i den babyloniske konungens hand. 18Drefter frgade Jeremia konung Sidkia: Varmed har jag frsyndat mig mot dig och dina tjnare och detta folk, eftersom I haven satt mig i fngelse? 19 Och var ro nu edra profeter, som profeterade fr eder och sade: 'Konungen i Babel skall icke komma ver eder och ver detta land'? 20S hr mig nu, herre konung; vrdes upptaga min bn: snd mig icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, p det att jag icke m d dr. 21P konung Sidkias befallning satte man d Jeremia i frvar i fngelsegrden, och gav honom en kaka brd om dagen frn Bagargatan, till dess att det var slut p allt brdet i staden. S stannade Jeremia i fngelsegrden.

Chapter 38 Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hrde huru Jeremia talade till allt folket och sade: 2S sger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall d genom svrd eller hunger eller pest, men den som giver sig t kalderna, han skall f leva, ja, han skall vinna sitt liv ssom ett byte och f leva. 3Ty s sger HERREN: Denna stad skall frvisso bliva given i hnderna p den babyloniske konungens hr, och han skall intaga den. 4D sade furstarna till konungen: Denne man br ddas, eftersom han gr folket modlst, bde det krigsfolk som nnu r kvar hr i staden och jmvl allt det vrig: folket, i det att han talar sdan: ord till dem. Ty denne man sker icke folkets vlfrd, utan dess olycka. 5 Konung Sidkia svarade: Vlan han r i eder hand; ty konungen frmr intet mot eder. 6D togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn p fngelsegrden; de slppte Jeremia ditned med tg. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sjnk ned i dyn. 7Nr nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i konungshuset, under det att konungen uppehll sig i Benjaminsporten, fick hra att de hade snkt Jeremia ned i brunnen, 8begav han sig stad frn konungshuset och talade till konungen och sade: 9Min herre konung, dessa mn hava handlat illa i allt vad de hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i brunnen, dr han strax mste d av hunger, d nu intet brd finnes i staden. 10D bjd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: Tag med dig hrifrn trettio mn, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen, innan han dr. 11S tog d Ebed-Melek mnnen med sig och begav sig till konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hmtade drifrn trasor av snderrivna och utslitna klder och lt snka ned dem med tg till Jeremia i brunnen. 12Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: Lgg trasorna av de snderrivna och utslitna klderna under dina armar, mellan dem och tgen. Och Jeremia gjorde s. 13Sedan drogo de med tgen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia mste stanna i fngelsegrden. 14Drefter snde konung Sidkia stad och lt hmta profeten Jeremia till sig vid tredje ingngen till HERRENS hus. Och konungen sade till Jeremia: Jag vill frga dig ngot dlj intet fr mig. 15Jeremia sade till Sidkia: Om jag sger dig ngot, s kommer du frvisso att lta
1

807

Swedish Bible

Anonymous

dda mig; och om jag giver dig ett rd, s hr du icke p mig. 16D gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: S sant HERREN lever, han som har givit oss detta vrt liv: jag skall icke lta dda dig, ej heller skall jag lmna dig i hnderna p dessa mn som st efter ditt liv. 17 D sade Jeremia till Sidkia: S sger HERREN, hrskarornas Gud, Israels Gud: Om du giver dig t den babyloniske konungens furstar, s skall du f leva, och denna stad skall d icke bliva uppbrnd i eld, utan du och ditt hus skolen f leva. 18Men om du icke giver dig t den babyloniske konungens furstar, d skall denna stad bliva given i kaldernas hand, och de skola brnna upp den i eld, och du sjlv skall icke undkomma deras hand. 19Konung Sidkia svarade Jeremia: Jag rdes fr de judar som hava gtt ver till kalderna; kanhnda skall man lmna mig i deras hnder, och de skola d hantera mig skndligt. 20Jeremia sade: Man skall icke gra det. Hr blott HERRENS rst i vad jag sger dig, s skall det g dig vl, och du skall f leva. 21Men om du vgrar att giva dig, s r detta vad HERREN har uppenbarat fr mig: 22Se, alla de kvinnor som ro kvar i Juda konungs hus skola d fras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna skola klaga: 'Dina vnner skte frleda dig, och de fingo makt med dig. Dina ftter fastnade i dyn; d drogo de sig undan' 23Och alla dina hustrur och dina barn skall man fra ut till kalderna, och du sjlv skall icke undkomma deras hand, utan skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva en orsak till att denna stad brnnes upp i eld. 24D sade Sidkia till Jeremia: Lt ingen f veta vad hr har blivit talat; eljest mste du d. 25Och om furstarna f hra att jag har talat med dig, och de komma till dig och sga till dig: 'Lt oss veta vad du har sagt till konungen; dlj intet fr oss, s skola vi icke dda dig; sg oss ock vad konungen har sagt till dig' -- 26d skall du svara dem: 'Jag bnfll infr konungen att han icke skulle snda mig tillbaka till Jonatans hus fr att d dr.' 27 Och alla furstarna kommo till Jeremia och frgade honom; men han svarade dem alldeles ssom konungen hade bjudit honom. D tego de och gingo bort ifrn honom, eftersom ingen hade hrt huru det verkligen hade gtt till. 28Men Jeremia fick stanna i fngelsegrden nda till den dag d Jerusalem blev intaget. Jeremia, 39 Kapitlet Uppfyllelse av profetian om Jerusalems frstring och Sidkias fngenskap. Nebukadressars omvrdnad om Jeremia. Profetia om etiopiern Ebed-Meleks rddning. Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget

Chapter 39 -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hr hade kommit till Jerusalem och begynt belgra det i Sidkia, Juda konungs, nionde regeringsr, i tionde mnaden, 2och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte regeringsr, i fjrde mnaden, p nionde dagen mnaden 3drogo alla den babyloniske konungens furstar drin och stannade i Mellersta porten: nmligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, verste hovmannen, Nergal-Sareser, verste magern, och alla den babyloniske konungens vriga furstar. 4Och nr Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, p den vg som ledde
1

808

Swedish Bible

Anonymous

till den kungliga trdgrden, genom porten mellan de bda murarna; och han tog vgen bort t Hedmarken till. 5Men kaldernas hr frfljde dem och de hunno upp Sidkia p Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och frde honom till Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land; dr hll denne rannsakning och dom med honom. 6Och den babyloniske konungen lt i Ribla slakta Sidkias barn infr hans gon; ocks alla andra Juda dlingar lt konungen i Babel slakta. 7Och p Sidkia sjlv lt han sticka ut gonen och lt fngsla honom med kopparfjttrar, fr att fra honom till Babel. 8Och kalderna brnde upp i eld bde konungens hus och folkets hus och brto ned Jerusalems murar. 9Och terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de ver lpare som hade gtt ver till honom, och vad som fr vrigt var kvar av folket, dem frde Nebusaradan, versten fr drabanterna, bort till Babel. 10Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade, lmnade Nebusaradan, versten fr drabanterna, ngra kvar i Juda land, och gav dem samtidigt vingrdar och kerflt. 11Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan, versten fr drabanterna, befallning angende Jeremia och sade: 12Tag honom och se i honom till godo, och gr honom icke ngot ont, utan gr med honom efter som han sjlv begr av dig. 13D snde Nebusaradan, versten fr drabanterna, och Nebusasban, verste hovmannen, och Nergal-Sareser, verste magern, och alla den babyloniske konungens vriga vldige -- 14dessa snde bort och lto hmta Jeremia ifrn fngelsegrden och lmnade honom t Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, p det att denne skulle fra honom hem; s fick han stanna dr bland folket. 15 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var insprrad i fngelsegrden; han hade sagt: 16G och sg till etiopiern Ebed-Melek: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, vad jag har frkunnat, det skall jag lta komma ver denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och det skall uppfyllas i din syn p den dagen. 17Men dig skall jag rdda p den dagen, sger HERREN, och du skall icke bliva given i de mns hand, som du fruktar fr. 18Ty jag skall frvisso lta dig komma undan, och du skall icke falla fr svrd, utan vinna ditt liv ssom ett byte, drfr att du har frtrstat p mig, sger HERREN.

Chapter 40 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, sedan Nebusaradan, versten fr drabanterna, hade slppt honom ls frn Rama; denne lt nmligen hmta honom, dr han lg bunden med kedjor bland alla andra fngar ifrn Jerusalem och Juda, som skulle fras bort till Babel. 2versten fr drabanterna lt allts hmta Jeremia och sade till honom: HERREN, din Gud, hade frkunnat denna olycka ver denna plats; 3och HERREN har ltit den komma och har gjort ssom han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke hrt hans rst, och drfr har detta vederfarits eder. 4Och se, nu lser jag dig i dag ur kedjorna som dina hnder hava varit bundna med. Om du r sinnad att komma med mig till Babel, s kom, och jag skall d se dig till godo; men om du icke r sinnad att komma med mig till Babel, s gr det icke. Se, hela landet ligger ppet
1

809

Swedish Bible

Anonymous

fr dig; dit dig synes gott och rtt att g, dit m du g. 5Och d han nnu drjde att vnda tillbaka, tillade han: Vnd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt ver Juda stder, och stanna hos honom bland folket. Eller g t vilket annat hll som helst dit det behagar dig att g. Och versten fr drabanterna gav honom vgkost och sknker och lt honom g. 6S begav sig d Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet. 7Nr d alla krigshvitsmnnen p landsbygden jmte sina mn fingo hra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, ver landet, och att han hade anfrtrott t honom mn kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade frt bort till Babel, 8kommo de till Gedalja i Mispa, nmligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas sner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais sner och Jesanja, maakatitens son, med sina mn. 9Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras mn sin ed och sade: Frukten icke fr att tjna kalderna. Stannen kvar i landet, och tjnen konungen i Babel, s skall det g eder vl. 10Se, sjlv stannar jag kvar i Mispa, fr att vara till tjnst t kalder som komma till oss; men I mn insamla vin och frukt och olja och lgga det i edra krl, och stanna kvar i de stder som I haven tagit i besittning. 11D nu ocks alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra lnder hrde att konungen i Babel hade ltit ngra av judarna bliva kvar, och att han hade satt ver dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, 12vnde alla dessa judar tillbaka frn alla de orter dit de hade blivit frdrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inbrgade vin och frukt i stor myckenhet. 13Men Johanan, Kareas son, och alla krigshvitsmnnen p landsbygden kommo till Gedalja i Mispa 14och sade till honom: Du vet vl att Baalis, Ammons barns konung, har snt hit Ismael, Netanjas son, fr att sl ihjl dig? Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke. 15Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: Lt mig g stad och drpa Ismael, Netanjas son; ingen skall f veta det. Varfr skulle han f sl ihjl dig och s bliva en orsak till att vi judar, som hava frsamlats till dig, allasammans frskingras, och vad som r kvar av Juda frgs? 16Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: Du fr icke gra detta; ty vad du sger om Ismael r icke sant.

Chapter 41 Men i sjunde mnaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig brd och en av konungens vldige, med tio mn till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och de hllo mltid tillsammans i Mispa. 2Och Ismael, Netanjas son, jmte de tio mn som voro med honom, verfll d Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog honom till dds med svrd, honom som konungen i Babel hade satt ver landet. 3Drjmte drpte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i Mispa, s ock alla de kalder som funnos dr, och som tillhrde krigsfolket. 4Dagen efter den d han hade ddat Gedalja, och innan nnu ngon visste av detta, 5kom en skara av ttio mn frn Sikem, Silo och Samaria; de hade rakat av sig skgget och rivit snder sina klder och ristat mrken
1

810

Swedish Bible

Anonymous

p sig, och hade med sig spisoffer och rkelse till att frambra i HERRENS hus. 6Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem frn Mispa, grtande utan uppehll. Och nr han mtte dem, sade han till dem: Kommen in till Gedalja, Ahikams son. 7Men nr de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av Ismael, Netanjas son, och de mn som voro med honom, och kastade i brunnen. 8 Men bland dem funnos tio mn som sade till Ismael: Dda oss icke; ty vi hava frrd av vete, korn, olja och honung gmda p landsbygden. D lt han dem vara och ddade dem icke med de andra. 9Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de mn som han hade drpt, nr han drpte Gedalja, var densamma som konung Asa hade ltit gra, nr Baesa, Israels konung, anfll honom; denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihjlslagna mn. 10Drefter bortfrde Ismael ssom fngar allt det folk som var kvar i Mispa, konungadttrarna och allt annat folk som hade lmnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, versten fr drabanterna, hade anfrtrott t Gedalja, Ahikams son; dem bortfrde Ismael, Netanjas son; ssom fngar och drog stad bort till Ammons barn. 11Men nr Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med honom fingo hra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort, 12togo de alla sina mn och gingo stad fr att strida mot Ismael, Netanjas son; och de trffade p honom vid det stora vattnet i Gibeon. 13 D nu hela skaran av dem som Ismael frde med sig fick se Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med honom, blevo de glada; 14och de vnde om, hela skaran av dem som Ismael hade bortfrt ssom fngar ifrn Mispa, och gvo sig stad tillbaka till Johanan, Kareas son. 15Men Ismael, Netanjas son, rddade sig med tta mn undan Johanan och begav sig till Ammons barn. 16Och Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas invnare, som han hade vunnit tillbaka frn Ismael, Netanjas son, sedan denne hade drpt Gedalja, Ahikams son: bde krigsmn och kvinnor och barn och hovmn, som han hade hmtat tillbaka frn Gibeon. 17Och de drogo stad; men i Kimhams hrbrge invid Bet-Lehem stannade de, fr att sedan draga vidare och komma till Egypten, 18 undan kalderna; ty de fruktade fr dessa, eftersom Ismael, Netanjas son, hade drpt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i Babel hade satt ver landet

Chapter 42 D trdde alla krigshvitsmnnen fram, jmte Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, s ock allt folket, bde sm och stora, 2och sade till profeten Jeremia: Vrdes upptaga vr bn: bed fr oss till HERREN, din Gud, fr hela denna kvarleva -- ty vi ro blott ngra f, som hava blivit kvar av mnga; du ser med egna gon att det r s med oss. 3M s HERREN, din Gud, kungra fr oss vilken vg vi bra g, och vad vi hava att gra. 4Profeten Jeremia svarade dem: Jag vill lyssna till eder. Ja, jag vill bedja till HERREN, eder Gud, ssom I haven begrt. Och vadhelst HERREN svarar eder skall jag frkunna fr eder; intet skall jag undanhlla fr eder. 5 D sade de till Jeremia: HERREN vare ett sannfrdigt och osvikligt vittne mot oss, om vi icke i
1

811

Swedish Bible

Anonymous

alla stycken gra efter det ord varmed HERREN, din Gud, snder dig till oss. 6Det m vara gott eller ont, s vilja vi hra HERRENS, vr Guds, rst, hans som vi snda dig till; p det att det m g oss vl, nr vi hra HERRENS, vr Guds, rst. 7Och tio dagar drefter kom HERRENS ord till Jeremia. 8D kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med honom, och allt folket, bde sm och stora, 9och sade till dem: S sger HERREN, Israels Gud, han som I haven snt mig till, fr att jag skulle hos honom bnfalla fr eder: 10Om I stannen kvar i detta land, s skall jag uppbygga eder och ej mer sl eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka eder. Ty jag ngrar det onda som jag har gjort eder. 11Frukten icke mer fr konungen i Babel, som I nu frukten fr, frukten icke fr honom, sger HERREN. Ty jag r med eder och vill frlsa eder och rdda eder ur hans hand. 12Jag vill lta eder finna barmhrtighet; ja, han skall bliva barmhrtig mot eder och lta eder vnda tillbaka till edert land. 13Men om I sgen: Vi vilja icke stanna i detta land, om I allts icke hren HERRENS, eder Guds, rst, 14utan tnken: Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, dr vi slippa att se krig och hra basunljud och hungra efter brd, dr vilja vi bo -- 15vlan, hren d HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen stllen eder frd till Egypten och kommen dit, fr att bo dr ssom frmlingar, 16s skall svrdet, som I frukten fr, hinna upp eder dr i Egyptens land, och hungersnden, som I rdens fr, skall flja efter eder dit till Egypten, och dr skolen I d. 17Ja, de mnniskor som stlla sin frd till Egypten, fr att bo dr, skola alla d genom svrd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna rdda sig frn den olycka som jag skall lta komma ver dem. 18Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och frtrnelse har utgjutit sig ver Jerusalems invnare, s skall ock min frtrnelse utgjuta sig ver eder, om I begiven eder till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nmner, nr man frbannar, och ett freml fr hpnad, bannande och smlek, och I skolen aldrig mer f se denna ort. 19Ja, HERREN sger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder icke till Egypten. Mrken vl att jag i dag har varnat eder. 20Ty I bedrogen eder sjlva, nr I snden mig till HERREN, eder Gud, och saden: Bed fr oss till HERREN, vr Gud; och vadhelst HERREN, vr Gud, sger, det m du frkunna fr oss, s vilja vi gra det. 21Jag har nu i dag frkunnat det fr eder. Men I haven icke velat hra HERRENS, eder Guds, rst, i allt det varmed han har snt mig till eder. 22S veten nu att I skolen d genom svrd, hunger och pest, p den ort dit I stunden att komma, fr att bo dr ssom frmlingar.

Chapter 43 Men nr Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade snt honom till dem, allt som sagt r, 2d svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de vriga frcka mnnen -- dessa svarade Jeremia: Det r icke sant vad du sger; HERREN, vr Gud, har icke snt dig och ltit sga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten,
1

812

Swedish Bible

Anonymous

fr att bo dr ssom frmlingar.' 3Nej, det r Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, p det att vi m bliva givna i kaldernas hand, fr att dessa skola dda oss eller fra oss bort till Babel. 4 Och varken Johanan, Kareas son, eller ngon av krigshvitsmnnen eller ngon av folket ville hra HERRENS rst och stanna kvar i Juda land. 5I stllet togo Johanan, Kareas son, och alla krigshvitsmnnen med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som frn alla de folk till vilka de hade varit frdrivna hade kommit tillbaka, fr att bo i Juda land, 6bde mn, kvinnor och barn, dr till konungadttrarna och alla andra som Nebusaradan, versten fr drabanterna, hade lmnat kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, jmvl profeten Jeremia och Baruk, Nerias son, 7och begvo sig till Egyptens land, ty de ville icke hra HERRENS rst. Och de kommo s fram till Tapanhes. 8Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade: 9Tag dig ngra stora stenar och mura in dem i murbruket, dr tegelgolvet lgges, vid ingngen till Faraos hus i Tapanhes; gr detta infr judiska mns gon 10och sg till dem: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall snda stad och hmta min tjnare Nebukadressar, konungen i Babel, och hans tron skall jag stta upp ovanp de stenar som jag har ltit mura in har, och han skall p dem breda ut sin tronmatta. 11 Ty han skall komma och sl Egyptens land och giva i pestens vld den som hr pesten till, i fngenskapens vld den som hr fngenskapen till, i svrdets vld den som hr svrdet till. 12Och jag skall tnda eld p Egyptens gudahus, och han skall brnna upp dem och fra gudarna bort. Och han skall rensa Egyptens land frn ohyra, likasom en herde rensar sin mantel; sedan skall han draga drifrn i god ro. 13Och han skall sl snder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land, och Egyptens gudahus skall han brnna upp i eld.

Chapter 44 Detta r det ord som kom till Jeremia angende alla de judar som bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och Patros' land; han sade: 2S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den olycka som jag har ltit komma ver Jerusalem och ver alla Juda stder -- Se, de ro nu delagda, och ingen bor i dem; 3detta fr den ondskas skull som de bedrevo till att frtrna mig, i det att de gingo bort och tnde offereld och tjnade andra gudar, som varken I sjlva eller edra fder haden knt. 4Och titt och ofta snde jag till eder alla mina tjnare profeterna och lt sga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag hatar.' 5Men de ville icke hra eller bja sitt ra drtill, s att de omvnde sig frn sin ondska och upphrde att tnda offereld t andra gudar. 6 Drfr blev min frtrnelse och vrede utgjuten, och den brann i Juda stder och p Jerusalems gator, s att de blevo delagda och frdda, ssom de nu ro. 7Och nu sger HERREN, hrskarornas Gud, Israels Gud, s: Varfr bereden I eder sjlva stor olycka? I utroten ju ur Juda bde man och kvinna, bde barn och spenabarn bland eder, s att ingen kvarleva av eder kommer att terst; 8I frtrnen ju mig genom edra hnders verk, i det att I tnden offereld t andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, fr att bo dr ssom frmlingar. Hrav mste ske att I varden utrotade,
1

813

Swedish Bible

Anonymous

och bliven ett exempel som man nmner, nr man frbannar, och ett freml fr smlek bland alla jordens folk. 9Haven I frgtit edra fders onda grningar och Juda konungars onda grningar och deras hustrurs onda grningar och edra egna onda grningar och edra hustrurs onda grningar, vad de gjorde i Juda land och p Jerusalems gator? 10nnu i dag ro de icke dmjukade; de frukta intet och vandra icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag frelade eder och edra fder. 11Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall vnda mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela Juda. 12Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava stllt sin frd till Egyptens land, fr att bo dr ssom frmlingar. Och de skola allasammans frgs, i Egyptens land skola de falla; genom svrd och hunger skola de frgs, bde sm och stora, ja, genom svrd och hunger skola de d. Och de skola bliva ett exempel som man nmner, nr man frbannar, och ett freml fr hpnad, bannande och smlek. 13Och jag skall hemska dem som bo i Egyptens land, likasom jag hemskte Jerusalem, med svrd, hunger och pest. 14Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit fr att bo ssom frmlingar dr i Egyptens land, skall ingen kunna rdda sig och slippa undan, s att han kan vnda tillbaka till Juda land, dit de dock stunda att f vnda tillbaka, fr att bo dr. Nej, de skola icke f vnda tillbaka dit, frutom ngra f som bliva rddade. 15D svarade alla mnnen -- vilka vl visste att deras hustrur tnde offereld t andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo dr i en stor hop, s ock allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, de svarade Jeremia och sade: 16I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke hrsamma dig, 17utan vi vilja gra allt vad vr mun har lovat, nmligen tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne, ssom vi och vra fader, vra konungar och furstar gjorde i Juda stder och p Jerusalems gator. D hade vi brd nog, och det gick oss vl, och vi sgo icke till ngon olycka. 18Men frn den stund d vi upphrde att tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne hava vi lidit brist p allt, och frgtts genom svrd och hunger. 19Och nr vi nu tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne, r det d utan vra mns samtycke som vi t henne gra offerkakor, vilka ro avbilder av henne, och som vi utgjuta drickoffer t henne? 20Men Jeremia sade till allt folket, till mnnen och kvinnorna och allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade: 21Frvisso har HERREN kommit ihg och tnkt p huru I haven tnt offereld i Juda stder och p. Jerusalems gator, bde I sjlva och edra fder, bde edra konungar och furstar och folket i landet. 22Och HERREN kunde icke lngre hava frdrag med eder fr edert onda vsendes skull, och fr de styggelsers skull som I bedreven, utan edert land blev delagt och ett freml fr hpnad och frbannelse, s att ingen kunde bo dr, ssom vi nu se. 23 Drfr att I tnden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen hra HERRENS rst eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesbrd, drfr har denna olycka trffat eder, ssom vi nu se. 24Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla kvinnorna: Hren HERRENS ord, I alla av Juda, som ren i Egyptens land, 25S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven med edra hnder fullgjort vad I taladen med eder mun, nr I saden: 'Frvisso vilja vi fullgra de lften som vi gjorde, att tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne.' Vlan, I mn hlla edra lften och fullgra edra lften; 26men hren d ocks

814

Swedish Bible

Anonymous

HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i Egyptens land: Se, jag svr vid mitt stora namn, sger HERREN, att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nmnt av ngon judisk mans mun, s att han sger: 'S sant Herren, HERREN lever.' 27Ty se, jag skall vaka ver dem, till deras olycka, och icke till deras lycka, och alla mn av Juda, som ro i Egyptens land, skola frgs genom svrd och hunger, till dess att de hava ftt en nde. 28Och allenast ngra som undkomma svrdet skola f vnda tillbaka frn Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och s skola alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, fr att bo dr ssom frmlingar, f frnimma vilkens ord det r som bliver bestndande, mitt eller deras. 29Och detta skall fr eder vara tecknet till att jag skall hemska eder p denna ort, sger HERREN, och I skolen s frnimma att mina ord om eder frvisso skola bliva bestndande, eder till olycka: 30S sger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i Egypten i hans fienders hand och i de mns hand, som st efter hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var hans fiende, och som stod efter hans liv.

Chapter 45 Detta r det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, nr denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr; han sade: 2S sger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk: 3Du sger: Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min frra plga! Jag r s trtt av suckande och finner ingen ro. 4 Men s skall du svara honom: S sger HERREN: Se, vad jag har byggt upp, det mste jag riva ned, och vad jag har planterat, det mste jag rycka upp; och detta gller hela jorden. 5Och du begr stora ting fr dig! Begr icke ngot sdant; ty se, jag skall lta olycka komma ver all ktt, sger HERREN, men dig skall jag lta vinna ditt liv ssom ett byte, till vilken ort du n m g.
1

Chapter 46 Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om hednafolken. 2Om Egypten, angende den egyptiske konungen Farao Nekos hr, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr. 3Reden till skld och skrm, och rycken fram till strid. 4Spnnen fr hstarna och bestigen springarna, och stllen upp eder, med hjlmarna p. Gren spjuten blanka, iklden eder pansaren. 5Men varav kommer detta som jag nu ser? De ro frfrade. De vika tillbaka; deras hjltar bliva slagna. De taga till flykten utan att vnda sig om. Skrck frn alla sidor! sger HERREN. 6Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjlten kan rdda sig. Norrut, invid floden Frat, dr stappla de och falla. 7Vem r denne som stiger upp ssom Nilfloden, denne vilkens vatten
1

815

Swedish Bible

Anonymous

svalla ssom strmmar? 8Det r Egypten som stiger upp ssom Nilfloden, och ssom strmmar svalla hans vatten. Han sger: Jag vill stiga upp och vertcka landet; jag vill frdrva stderna och dem som bo drinne. 9Ja, dragen ditupp, I hstar; stormen fram, I vagnar. M hjltarna tga fram, etiopier och puter, rustade med skldar, och luder, rustade med bgar, bgar som de spnna. 10 Ty detta r Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hmndedag, d han skall hmnas p sina motstndare; nu skall svrdet frossa sig mtt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anstlla i nordlandet vid floden Frat. 11Drag upp till Gilead och hmta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men frgves skaffar du dig lkemedel i mngd; du kan icke bliva helad. 12Folken f hra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjlten stapplar p den andre, och de falla bda tillsammans. 13Detta r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl Egyptens land: 14Frkunnen i Egypten och kungren i Migdol, ja, kungren i Nof, s ock i Tapanhes, och sgen: Trd fram och gr dig redo, ty svrdet frossar runt omkring dig. 15Varfr ro dina vldige slagna till marken? De kunde ej hlla stnd, ty HERREN sttte dem bort. 16Han kom mnga att stappla, och s fllo de, den ene ver den andre; de ropade: Upp, lt oss vnda tillbaka till vrt folk och till vrt fdernesland, undan det hrjande svrdet. 17Ja, man ropar dr: Farao r frlorad, Egyptens konung! Han har frfelat sin tid. 18S sant jag lever, sger konungen, han vilkens namn r HERREN Sebaot, en skall komma, vldig ssom Tabor ibland bergen, ssom Karmel vid havet. 19 S reden nu till t eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behver, nr man skall g i landsflykt. Ty Nof skall bliva en demark och varda uppbrnt, s att ingen kan bo dr. 20En skn kviga r Egypten; men en broms kommer farande norrifrn. 21Ocks de legoknektar hon har i sitt land, lika gdda kalvar, ja, ocks de vnda d om och fly allasammans, de kunna icke hlla stnd. Ty deras ofrds dag har kommit ver dem, deras hemskelses tid. 22Tyst smyger hon undan ssom en krlande orm, ty med hrsmakt draga de fram, och med yxor komma de ver henne, ssom gllde det att hugga ved. 23De flla hennes skog, sger HERREN, ty ogenomtrnglig r den; talrikare ro de n grshoppor, ja, de kunna ej rknas. 24P skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand. 25S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemska Amon frn No, s ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, bde Farao och dem som frlita sig p honom. 26Och jag skall giva dem i de mans hand, som st efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjnares hand. Men drefter skall landet bliva bebott ssom i forna dagar, sger HERREN. 27S frukta d icke, du min tjnare Jakob, och var ej frfrad, du Israel; ty se, jag skall frlsa dig ur det avlgsna landet, och dina barn ur deras fngenskaps land. Och Jakob skall f komma tillbaka och leva i ro och skerhet, och ingen skall frskrcka honom. 28Ja, frukta icke, du min tjnare Jakob, sger HERREN, ty jag r med dig. Och jag skall gra nde p alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men p dig vill jag ej alldeles gra nde, jag vill blott tukta dig med mtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lta dig bliva.

816

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 47 Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om filisterna, frrn Farao hade intagit Gasa. 2S sger HERREN: Se, vatten stiga upp norrifrn och vxa till en versvmmande strm; de versvmma landet och allt vad dri r, stderna med dem som bo drinne. Och mnniskorna ropa, alla landets inbyggare jmra sig 3Nr bullret hres av hans hingstars hovslag, nr hans vagnar dna, nr hans hjuldon rassla, d se ej fderna sig om efter barnen, s maktlsa st de 4infr den dag som kommer med frdrv ver alla filister, med undergng fr alla dem som ro kvar till att frsvara Tyrus och Sidon. Ty HERREN skall frdrva filisterna, kvarlevan frn Kaftors . 5Skallighet stundar fr Gasa, det r frbi med Askelon, med kvarlevan i deras dalbygd. Huru lnge skall du rista mrken p dig? 6Ack ve! Du HERRENS svrd, nr skall du ntligen f ro, Drag dig tillbaka i din skida, vila dig och var stilla. 7Dock, huru skulle det kunna f ro, d det r HERRENS bud det utfr? Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet, mot dem har han bestmt det.
1

Chapter 48 Om Moab. S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve ver Nebo, ty det r frstrt! Kirjataim har kommit p skam och r intaget, fstet har kommit p skam och ligger krossat. 2Moabs bermmelse r icke mer. I Hesbon frehar man onda anslag mot det: Upp, lt oss utrota det, s att det icke mer r ett folk. Ocks du, Madmen, skall frgras, svrdet skall flja dig i spren. 3 Klagorop hras frn Horonaim, frdelse och stort brak. 4Ja, Moab ligger frstrt; hgljutt klaga dess barn. 5Uppfr Halluhots hjd stiger man under grt, och p vgen ned till Horonaim hras ngestfulla klagorop ver frstrelsen. 6Flyn, rdden edra liv, och bliven som torra buskar i knen. 7 Ty drfr att du frlitar dig p dina verk och dina skatter, skall ock du bliva intagen; och Kemos skall g bort i fngenskap och hans prster och furstar med honom. 8Och en frhrjare skall komma ver var stad, s att ingen stad skall kunna rdda sig; dalen skall bliva frstrd och sltten delagd, ssom HERREN har sagt. 9Given vingar t Moab, ty flygande mste han fly bort. Hans stder skola bliva mark, och ingen skall bo i dem. 10Frbannad vare den som frsumligt utfr HERRENS verk, frbannad vare den som drjer att bloda sitt svrd. 11I skerhet har Moab levat frn sin ungdom och har legat i ro p sin drgg; han har icke varit tmd ur ett krl i ett annat, icke vandrat bort i fngenskap; drfr har hans smak behllit sig, och hans lukt har ej frvandlats. 12Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d jag skall snda till honom vintappare, som skola tappa honom och tmma hans krl och krossa hans krukor. 13D skall Moab komma p skam med Kemos, likasom Israels hus kom p skam med Betel, som det frlitade sig p. 14Huru kunnen I sga: Vi ro hjltar och tappra mn i striden? 15Moab skall nd bliva frstrt, dess stder skola g upp i rk, och dess utvalda unga manskap mste ned till att slaktas; s sger konungen, han vilkens namn
817
1

Swedish Bible

Anonymous

r HERREN Sebaot. 16Snart kommer Moabs ofrd, och hans olycka hastar fram med fart. 17mken honom, I alla som bon omkring honom, I alla som knnen hans namn. Sgen: Huru snderbruten r icke den starka spiran, den prktiga staven! 18Stig ned frn din hrlighet och stt dig p torra marken, du dottern Dibons folk; ty Moabs frhrjare drager upp mot dig och frstr dina fsten. 19 Stll dig vid vgen och spela omkring dig, du Aroers folk; frga mnnen som fly och kvinnorna som ska rdda sig, sg: Vad har hnt? 20Moab har kommit p skam, ja, det r krossat; jmren eder och ropen Frkunnen vid Arnon att Moab r frstrt. 21Domen har kommit ver slttlandet, ver Holon, Jahas och Mofaat, 22ver Dibon, Nebo och Bet-Diblataim, 23ver Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24ver Keriot och Bosra och ver alla andra stder i Moabs land, vare sig de ligga fjrran eller nra. 25Avhugget r Moabs horn, och hans arm r snderbruten, sger HERREN. 26 Gren honom drucken, ty han har frhvt sig mot HERREN; ja, m Moab ragla omkull i sina egna spyor och bliva till tlje, ocks han. 27Eller var icke Israel till ett tlje fr dig? Blev han d ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar huvudet, s ofta du talar om honom? 28vergiven edra stder och byggen bo i klipporna, I Moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina nsten bortom klyftans gap. 29Vi hava hrt om Moabs hgmod, det vermttan hga, om hans stolthet, hgmod och hgfrd och hans hjrtas frhvelse. 30Jag knner, sger HERREN, hans vermod och oplitlighet, hans lsa tal och oplitliga handlingsstt. 31Drfr mste jag jmra mig fr Moabs skull; ver hela Moab mste jag klaga. ver Kir-Heres' mn m man sucka. 32Mer n Jaeser grter, mste jag grta ver dig, du Sibmas vintrd, du vars rankor gingo ver havet och ndde till Jaesers hav; mitt i din sommar och din vinbrgning har ju en frhrjare slagit ned. 33Gldje och frjd r nu avbrgad frn de brdiga flten och frn Moabs land. P vinet i pressarna har jag gjort slut; man trampar ej mer vin under skrdeskri, skrdeskriet r intet skrdeskri mer. 34Frn Hesbon, jmmerstaden, nda till Eleale, nda till Jahas upphver man rop, och frn Soar nda till Horonaim, till Eglat-Selisia; ty ocks Nimrims vatten bliva torr kenmark. 35Och jag skall i Moab s gra, sger HERREN, att ingen mer frambr offer p offerhjden och ingen mer tnder offereld t sin gud. 36Drfr klagar mitt hjrta ssom en fljt ver Moab, ja, mitt hjrta klagar ssom en fljt ver Kir-Heres' mn: vad de hava kvar av sitt frvrv gr ju frlorat. 37Ty alla huvuden ro skalliga och alla skgg avskurna; p alla hnder ro srmrken och omkring lnderna scktyg. 38P alla Moabs tak och p dess torg hres allenast ddsklagan, ty jag har krossat Moab ssom ett vrdelst krl, sger HERREN. 39Huru frfrad r han icke! I mn jmra eder. Huru vnder icke Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett tlje och en skrck fr alla dem som bo dromkring. 40Ty s sger HERREN: Se, en som liknar en rn svvar fram och breder ut sina vingar ver Moab. 41Keriot bliver intaget, bergfstena bliva ervrade. Och Moabs hjltars hjrtan bliva p den dagen ssom en kvinnas hjrta, nr hon r barnsnd. 42Ja, Moab skall frgras s att det icke mer r ett folk, ty det har frhvt sig mot HERREN. 43Faror, fallgropar och fllor vnta eder, I Moabs inbyggare, sger HERREN. 44Om ngon flyr undan faran, s strtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s fngas han i fllan. Ty jag skall lta ett hemskelsens r komma ver dem, ver Moab, sger HERREN. 45I Hesbons skugga stanna de, det r ute med flyktingarnas kraft. Ty
818

Swedish Bible

Anonymous

eld gick ut frn Hesbon, en lga frn Sihons land; och den frtrde Moabs tinning, hjssan p stridslarmets sner. 46Ve dig, Moab! Frlorat r Kemos' folk. Ty dina sner ro tagna till fnga, och dina dttrar frda bort i fngenskap. 47Men i kommande dagar skall jag ter upprtta Moab, sger HERREN. S lngt om domen ver Moab.

Chapter 49 Om Ammons barn. S sger HERREN: Har Israel nu inga barn, eller har han ingen arvinge mer? Eller varfr har Malkam tagit arv, efter Gad, och varfr bor hans folk i dess stder? 2Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN d jag skall lta hra ett hrskri mot Rabba i Ammons barns land; och d skall det bliva en de grushg, och dess lydstder skola brnnas upp i eld; och Israel skall d taga arv efter dem som hava tagit hans arv, sger HERREN. 3Jmra dig, du Hesbon, ty Ai r frstrt; ropen, I Rabbas dttrar. Hljen eder i sorgdrkt, klagen, och gn omkring i grdarna; ty Malkam mste vandra bort i fngenskap, och hans prster och furstar med honom. 4Varfr bermmer du dig av dina dalar, av att din dal fldar ver, du avflliga dotter? Du som frlitar dig p dina skatter och sger: Vem skall vl komma t mig?, 5se, jag skall lta frskrckelse komma ver dig frn alla dem som bo omkring dig, sger Herren, HERREN Sebaot. Och I skolen varda bortdrivna, var och en t sitt hll och ingen skall frsamla de flyktande. 6Men drefter skall jag ter upprtta Ammons barn, sger HERREN. 7Om Edom. S sger HERREN Sebaot: Finnes d ingen vishet mer i Teman? Har all rdighet frsvunnit ifrn de frstndiga? r deras vishet uttmd? 8 Flyn, vnden om, gmmen eder djupt nere, I Dedans inbyggare. Ty ver Esau skall jag lta ofrd komma p hans hemskelses tid. 9Nr vinbrgare komma ver dig, skola de icke lmna kvar ngon efterskrd. Nr tjuvar komma om natten, skola de frdrva s mycket dem lyster. 10Ty jag skall blotta Esau, jag skall uppenbara hans gmslen, och han skall icke lyckas hlla sig dold; frdrv skall drabba hans barn, hans brder och grannar, och han skall icke mer vara till. 11Bekymra dig ej om dina faderlsa, jag vill behlla dem vid liv; och m dina nkor frtrsta p mig. 12Ty s sger HERREN: Se, de som icke hade frskyllt att dricka kalken, de ndgas att dricka den; skulle d du bliva ostraffad? Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall ndgas att dricka den. 13Ty vid mig sjlv har jag svurit, sger HERREN, att Bosra skall bliva ett freml fr hpnad och smlek; det skall frdas och bliva ett exempel som man nmner, nr man frbannar; och alla dess lydstder skola bliva demarker fr evrdlig tid. 14Ett budskap har jag hrt frn HERREN, och en budbrare r utsnd bland folken: Frsamlen eder och kommen emot det, och stn upp till strid. 15Ty se, jag skall gra dig ringa bland folken, fraktad bland mnniskorna. 16Den frfran du vckte har bedragit dig, ja, ditt hjrtas vermod, dr du sitter ibland bergsklyftorna och hller dig fast hgst uppe p hjden. Om du n byggde ditt nste s hgt uppe som rnen, s skulle jag dock strta dig ned drifrn, sger HERREN. 17Och Edom skall bliva ett freml fr hpnad; alla som g dr fram skola hpna och vissla vid tanken p alla dess plgor. 18Likasom nr Sodom och Gomorra med
1

819

Swedish Bible

Anonymous

sina grannstder omstrtades, sger HERREN, s skall ingen mer bo dr och intet mnniskobarn dr vistas. 19Se, lik ett lejon som drager upp frn Jordanbygdens snr och bryter in p frodiga betesmarker skall jag i ett gonblick jaga dem bort drifrn; och den som jag utvljer skall jag stta till herde ver dem. Ty vem r min like, och vem kan stlla mig till ansvar? Och vilken r den herde som kan best infr mig? 20Hren drfr det rd som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola sannerligen slpas bort; sannerligen, deras betesmark skall hpna ver dem. 21Vid dnet av deras fall bvar jorden; man skriar s, att ljudet hres nda borta vid Rda havet. 22Se, en som liknar en rn lyfter sig och svvar fram och breder ut sina vingar ver Bosra. Och Edoms hjltars hjrtan bliva p den dagen ssom en kvinnas hjrta, nr hon r i barnsnd. 23Om Damaskus. Hamat och Arpad komma p skam; ty ett ont budskap f de hra, och de betagas av ngest. I havet rder oro; det kan ej vara stilla. 24Damaskus frlorar modet, det vnder sig om till flykt, ty skrck har fattat det; ngest och vnda har gripit det, lik en barnafderskas. 25Varfr lt man den icke vara, den bermda staden, min gldjes stad? 26S mste nu dess unga mn falla p dess gator, och alla dess stridsmn frgras p den dagen, sger HERREN Sebaot. 27Och jag skall tnda eld p Damaskus' murar, och elden skall frtra Ben-Hadads palatser. 28Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar, konungen i Babel. S sger HERREN: Upp, ja, dragen stad upp mot Kedar, och frdrven sterlandets sner. 29Deras hyddor och deras hjordar m man taga, deras tlt och allt deras bohag och deras kameler m fras bort ifrn dem och man m ropa ver dem; Skrck frn alla sidor! 30Flyn, ja, flykten med hast, gmmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, sger HERREN, ty Nebukadressar, konungen i Babel, har lagt rd mot eder och tnkt ut mot eder ett anslag. 31Upp, sger HERREN, ja, dragen ditupp mot ett fredligt folk, som bor dr i trygghet, utan bde portar och bommar, i sin avskilda boning. 32 Deras kameler skola bliva edert byte, och deras myckna boskap skall bliva edert rov; och jag skall frstr dem t alla vderstreck, mnnen med det kantklippta hret och frn alla sidor skall jag lta ofrd komma ver dem, sger HERREN. 33Och Hasor skall bliva en boning fr schakaler en demark till evrdlig tid; ingen skall mer bo dr och intet mnniskobarn dr vistas. 34Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han sade: 35S sger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta snder Elams bge, deras yppersta makt. 36Och frn himmelens fyra ndar skall jag lta fyra vindar komma mot Elam, och skall frstr dess folk t alla dessa vderstreck; och intet folk skall finnas, dit icke de frdrivna ifrn Elam skola komma. 37Och jag skall gra elamiterna frfrade fr sina fiender och fr dem som st efter deras liv, och jag skall lta olycka komma ver dem, min vredes gld, sger HERREN. Jag skall snda svrdet efter dem, till dess att jag har gjort nde p dem. 38Och jag skall stta upp min tron i Elam och frgra dr bde konung och furstar, sger HERREN. 39Men i kommande dagar skall jag ter upprtta Elam, sger HERREN.

820

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 50 Detta r det ord som HERREN talade om Babel, om kaldernas land, genom profeten Jeremia. Frkunnen detta bland folken och kungren det, och resen upp ett baner; kungren det, dljen det icke. Sgen: Babel r intaget, Bel har kommit p skam, Merodak r krossad, ja, dess avgudar hava kommit p skam, dess elndiga avgudar ro krossade. 3Ty ett folk drager upp mot det norrifrn, som skall gra dess land till en demark, s att ingen kan bo dri; bde mnniskor och djur skola fly bort. 4I de dagarna och p den tiden, sger HERREN, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under grt skola de g stad och ska HERREN, sin Gud. 5De skola frga efter Sion; hitt skola deras ansikten vara vnda: Kommen! M man nu hlla fast vid HERREN i ett evigt frbund, som aldrig varder frgtet. 6En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade frt dem vilse och lto dem irra omkring p bergen. S strvade de frn berg till hjd och glmde sin rtta lgerplats. 7Alla som trffade p dem to upp dem, och deras ovnner sade: Vi draga oss ingen skuld drmed. S skedde, drfr att de hade syndat mot HERREN, rttfrdighetens boning, mot HERREN, deras fders hopp. 8Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrn kaldernas land, och bliven lika bockar som hasta framfr hjorden. 9Ty se, jag skall uppvcka frn nordlandet en hop av stora folk och fra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid mot det; frn det hllet skall det bliva intaget. Deras pilar skola vara ssom en lyckosam hjltes, som icke vnder tillbaka utan seger. 10Och Kaldeen skall lmnas till plundring; dess plundrare skola alla f nog, sger HERREN. 11Ja, om I n gldjens och frjden eder, I som skvlen min arvedel, om I n hoppen ssom kvigor p trskplatsen och frusten ssom hingstar, 12eder moder skall dock komma storligen p skam; hon som har ftt eder skall f blygas. Se, bland folken skall hon bliva den yttersta -- en ken, ett torrt land och en hedmark! 13Fr HERRENS frtrnelses skull mste det ligga obebott och alltigenom vara en demark. Alla som g fram vid Babel skola hpna och vissla vid tanken p alla dess plgor. 14Rusten eder till strid mot Babel frn alla sidor, I som spnnen bge; skjuten p henne, sparen icke p pilarna; ty mot HERREN har hon syndat. 15Hjen segerrop ver henne p alla sidor: Hon har mst giva sig; fallna ro hennes stdjepelare, nedrivna hennes murar! Detta r ju HERRENS hmnd, s hmnens d p henne. Ssom hon har gjort, s mn I gra mot henne. 16Utroten ur Babel bde dem som s och dem som i skrdens tid fra lien. Undan det hrjande svrdet m envar nu vnda om till sitt folk och envar fly hem till sitt land. 17Israel var ett vilsekommet fr som jagades av lejon. Frst ts det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar, konungen i Babel, gnagt dess ben. 18Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall hemska konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemskt konungen i Assyrien. 19Och jag skall fra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall f g bet p Karmel och i Basan; och p Efraims berg och i Gilead skall han f ta sig mtt. 20I de dagarna och p den tider sger HERREN, skall man ska efter Israels missgrning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall frlta dem som jag lter leva kvar. 21Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i Pekod. Frflj dem och dda dem och
2 1

821

Swedish Bible

Anonymous

giv dem till spillo, sger HERREN, och gr i alla stycken ssom jag har befallt dig. 22Krigsrop hras i landet, och stort brak. 23Huru snderbruten och krossad r den icke, den hammare som slog hela jorden! Huru har icke Babel blivit till hpnad bland folken! 24Jag lade ut en snara fr dig, och s blev du fngad, Babel, frrn du visste drav; du blev ertappad och gripen, ty det var med HERREN som du hade givit dig i strid. 25HERREN ppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utfra i kaldernas land. 26Ja, kommen ver det frn alla sidor, ppnen dess frrdskammare, kasten i en hg vad dr finnes, ssom man gr med sd, och given det till spillo; lten intet drav bliva kvar. 27Nedgren alla dess tjurar, fren dem ned till att slaktas. Ve dem, ty deras dag har kommit, deras hemskelses tid! 28Hr huru de fly och ska rdda sig ur Babels land, fr att i Sion frkunna HERRENS, vr Guds, hmnd, hmnden fr hans tempel. 29Bden upp mot Babel folk i mngd, allt vad bgskyttar heter; lgren eder runt omkring det, lten ingen undkomma. Vedergllen det efter dess grningar; gren mot det alldeles ssom det sjlvt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat vermodigt, mot Israels Helige. 30 Drfr skola dess unga man falla p dess gator, och alla dess stridsmn skola frgras p den dagen, sger HERREN. 31Se, jag skall vnda mig mot dig, du vermodige, sger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid d jag vill hemska dig. 32D skall den vermodige stappla och falla, och ingen skall kunna upprtta honom. Och jag skall tnda eld p hans stder, och elden skall frtra allt omkring honom. 33S sger HERREN Sebaot: Frtryckta ro Israels barn, och Juda barn jmte dem. Alla de som hava fart dem i fngenskap hlla dem fast och vilja icke slppa dem. 34Men deras frlossare r stark; HERREN Sebaot r hans namn. Han skall frvisso utfras deras sak, s att han skaffar ro t jorden -- men oro t Babels invnare. 35Svrd komme ver kalderna, sger HERREN, ver Babels invnare, ver dess furstar och dess visa mn! 36Svrd komme ver lgnprofeterna, s att de st dr ssom drar! Svrd komme ver dess hjltar, s att de bliva frfrade! 37Svrd komme ver dess hstar och vagnar och ver allt frmmande folk drinne, s att de bliva ssom kvinnor! Svrd komme ver dess skatter, s att de bliva tagna ssom byte! 38Torka komme ver dess vatten, s att de bliva uttorkade! Ty det r ett beltenas land, och skrckgudar dyrka de ssom vanvettiga mnniskor. 39Drfr skola nu schakaler bo dr tillsammans med andra kendjur, och strutsar skola dr f sin boning. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, frn slkte till slkte skall det vara obebott. 40Likasom nr Sodom och Gomorra med sina grannstder omstrtades av Gud, sger HERREN, s skall ingen mer bo dr och intet mnniskobarn dr vistas. 41 Se, ett folk kommer norrifrn; ett stort folk och mnga konungar resa sig och komma frn jordens yttersta nda. 42De fra bge och lans, de ro grymma och utan frbarmande. Dnet av dem r ssom havets brus, och p sina hstar rida de fram, rustade ssom kmpar till strid, mot dig, du dotter Babel. 43Nr konungen i Babel hr ryktet om dem, sjunka hans hnder ned; ngslan griper honom, ngest lik en barnafderskas. 44Se, lik ett lejon som drager upp frn Jordanbygdens snr och bryter in p frodiga betesmarker skall jag i ett gonblick jaga dem bort drifrn; och den som jag utvljer skall jag stta till herde ver dem. Ty vem r min like, och vem kan stlla mig till ansvar? Och vilken r den herde som kan best infr mig? 45Hren drfr det rd som HERREN

822

Swedish Bible

Anonymous

har lagt mot Babel, och de tankar som han har mot kaldernas land: Ja, herdegossarna skola sannerligen slpas bort; sannerligen, deras betesmark skall hpna ver dem. 46Nr man ropar: Babel r intaget, d bvar jorden, och ett skriande hres bland folken. hr namn p Kaldeen.

Chapter 51 S sger HERREN: Se, jag skall uppvcka mot Babel och mot Leb-Kamais inbyggare en frdrvares ande. 2Och jag skall snda frmlingar mot Babel, och de skola kasta det med kastskovlar och delgga dess land. Ja, frn alla sidor skola de komma emot det p olyckans dag. 3Skyttar skola spnna sina bgar mot dem som dr spnna bge, och mot dem som dr yvas i pansar. Skonen icke dess unga mn, given hela dess hr till spillo. 4Ddsslagna mn skola d falla i kaldernas land och genomborrade man p dess gator. 5Ty Israel och Juda ro icke nkor som hava blivit vergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, drfr att deras land var fullt av skuld mot Israels Helige. 6Flyn ut ur Babel; m var och en ska rdda sitt liv, s att I icke frgs genom dess missgrning. Ty detta r fr HERREN en hmndens tid, d han vill vederglla det vad det har gjort. 7 Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drucko folken, och s blevo folken ssom vanvettiga. 8Men pltsligt r nu Babel fallet och krossat. Jmren eder ver henne, hmten balsam fr hennes plga, om hon till ventyrs kan helas. 9Ja, vi hava skt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; lt oss lmna henne och g var och en till sitt land. Ty hennes straffdom rcker upp till himmelen och nr allt upp till skyarna. 10HERREN har ltit vr rtt g fram; kom, lt oss frtlja i Sion HERRENS, vr Guds, verk. 11Vssen pilarna, fatten skldarna. HERREN har uppvckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar ro vnda mot Babel till att frdrva det. Ja, HERRENS hmnd r hr, hmnden fr hans tempel. 12Resen upp ett baner mot Babels murar, hllen strng vakt, stllen ut vktare, lggen bakhll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han gr vad han har talat mot Babels invnare. 13Du som bor vid stora vatten och r s rik p skatter, din nde har nu kommit, din vinningslystnads mtt r fyllt. 14HERREN Sebaot har svurit vid sig sjlv: sannerligen, om jag n har uppfyllt dig med mnniskor s talrika som grshoppor, s skall man dock f upphva skrdeskri ver dig. 15Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt frstnd har han utspnt himmelen. 16Nr han vill lta hra sin rst, d brusa himmelens vatten, d lter han regnskyar stiga upp frn jordens nda; han lter ljungeldar komma med regn och fr vinden ut ur dess frvaringsrum. 17 Ssom drar st d alla mnniskor dr och begripa intet; guldsmederna komma d alla p skam med sina belten, ty deras gjutna belten ro lgn, och ingen ande r i dem. 18De ro ffnglighet, en tillverkning att le t; nr hemskelsen kommer ver dem, mste de frgs. 19Men sdan r icke han som r Jakobs del; nej, det r han som har skapat allt, och srskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot r hans namn. 20Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig frdrvade jag riken. 21Med dig krossade jag hst och ryttare; med dig krossade jag vagn och
823
1

Swedish Bible

Anonymous

krsven. 22Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru. 23Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag kermannen och hans oxpar; med dig krossade jag stthllare och landshvding. 24Men nu skall jag vederglla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava frvat mot Sion, infr edra gon, sger HERREN. 25Se, jag skall vnda mig mot dig, du frdrvets berg, sger HERREN, du som frdrvade hela jorden; och jag skall utrcka min hand mot dig och vltra dig ned frn klipporna och gra dig till ett frbrnt berg, 26s att man icke av dig skall kunna taga vare sig hrnsten eller grundsten, utan du skall bliva en demark fr evrdlig tid, sger HERREN. 27 Resen upp ett baner p jorden, stten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, bden upp mot det riken, bde Ararats, Minnis och Askenas', tillstten hvdingar mot det, dragen ditupp med hstar som likna borstiga grshoppor. 28Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess stthllare och alla dess landshvdingar, och hela det land som lyder under deras vlde. 29D darrar jorden och bvar, ty nu fullbordas vad HERREN tnkte mot Babel: att han ville gra Babels land till en demark, dr ingen skulle bo. 30Babels hjltar upphra att strida, de sitta stilla i sina fsten; deras styrka har frsvunnit, de hava blivit ssom kvinnor. Man har tnt eld p dess boningar; dess bommar ro snderbrutna. 31Lparna lpa mot varandra, den ene budbraren korsar den andres vg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad r intagen, 32att vadstllena ro besatta och dammarna frbrnda i eld och krigsmnnen gripna av skrck. 33Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel r ssom en trskplats, nr man just har trampat till den; nnu en liten tid, och skrdetiden kommer fr henne. 34Upptit mig och frgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt krl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina lckerheter och drivit mig bort. 35Den ortt mig har skett och det som har vederfarits mitt ktt, det komme ver Babel, s m Sions invnare sga; och Mitt blod komme ver Kaldeens inbyggare, s m Jerusalem sga. 36Drfr sger HERREN s: Se, jag skall utfra din sak och utkrva din hmnd. Jag skall lta dess hav sina bort och dess brunn uttorka, 37och Babel skall bliva en stenhop, en boning fr schakaler, ett freml fr hpnad och begabberi, s att ingen kan bo dr. 38Alla ryta de nu ssom lejon; de skria ssom lejonungar. 39Men nr de ro som mest upptnda, skall jag tillreda t dem ett gstabud; jag skall gra dem druckna, s att de jubla. S skola de somna in i en evig smn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, sger HERREN. 40Jag skall fra dem ned till att slaktas ssom lamm, likasom vdurar och bockar. 41Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens bermmelse ervrad! Huru har icke Babel blivit ett freml fr hpnad bland folken! 42Havet steg upp ver Babel; av dess brusande bljor blev det vertckt. 43S blev av dess stder en demark, ett torrt land och en hedmark, ett land dr ingen bor, och dr intet mnniskobarn gr fram. 44Ja, jag skall hemska Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer strmma till honom. Babels murar skola ock falla. 45Dragen ut drifrn, mitt folk; m var och en ska rdda sitt liv undan HERRENS vredes gld. 46Varen icke frsagda i edra hjrtan, och frukten icke fr de olycksbud som hras i landet, om n ett olycksbud kommer det ena ret och sedan nsta r ett nytt olycksbud, och om n vld

824

Swedish Bible

Anonymous

rder p jorden och hrskare str mot hrskare. 47Se, drfr skola dagar komma, d jag skall hemska Babels belten, och d hela dess land skall st med skam och alla skola falla slagna drinne. 48 D skola himmel och jord jubla ver Babel, de och allt vad i dem r, d nu frhrjarna komma ver det norrifrn, sger HERREN. 49Ja, I slagna av Israel, ocks Babel mste falla, likasom fr Babel mnniskor fllo slagna ver hela jorden. 50I som haven lyckats rdda eder undan svrdet, gn stad, stannen icke. Kommen ihg HERREN, i fjrran land, och tnken p Jerusalem. 51Vi st hr med skam, ja vi mste hra smdelse; blygsel hljer vrt ansikte, ty frmlingar hava kastat sig ver vad heligt som fanns i HERRENS hus. 52Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d jag skall hemska dess belten, och d slagna mn skola jmra sig i hela dess land. 53Om Babel n stege upp till himmelen, och om det gjorde sin befstning n s hg och stark s skulle dock frhrjare ifrn mig komma ver det, sger HERREN. 54Klagorop hras frn Babel, och stort brak frn kaldernas land. 55Ty HERREN frhrjar Babel och gr slut p det stora larmet drinne. Och deras bljor brusa ssom stora vatten; dnet av dem ljuder hgt. 56Ty ver det, ver Babel, kommer en frhrjare, och dess hjltar tagas till fnga, deras bgar brytas snder. Se, HERREN r en vedergllningens Gud; han lnar till fullo. 57Ja, jag skall gra dess furstar druckna, s ock dess visa mn, dess stthllare, dess landshvdingar och dess hjltar, och de skola somna in i en evig smn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, sger konungen, han vilkens namn r HERREN Sebaot. 58 S sger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omstrtas, och dess hga portar skola brnnas upp i eld. S mda sig folken fr det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig trtta fr det som skall frbrnnas av elden. 59Detta r vad profeten Jeremia bjd Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, nr denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fjrde regeringsr. Seraja var nmligen den som hade bestyret med lgerplatserna. 60Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma ver Babel, allt detta som nu r skrivet om Babel. 61Jeremia sade till Seraja: Nr du kommer till Babel, s se till, att du lser upp allt detta. 62Och du skall sga: 'HERRE, du har sjlv talat om denna ort att du vill frdrva den, s att ingen mer skall bo dr, varken ngon mnniska eller ngot djur; ty den skall vara en demark fr evrdlig tid.' 63Och nr du har lst upp boken till slut, s bind en sten vid den och kasta den ut i Frat, 64och sg: 'P detta stt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, fr den olyckas skull som jag skall lta komma ver det, mitt under deras vlan.' S lngt Jeremias ord.

Chapter 52 Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han regerade elva r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, frn Libna. 2Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom Jojakim hade gjort. 3Ty p grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrn sitt ansikte. Och Sidkia avfll frn konungen i Babel. 4D, i hans nionde regeringsr, i tionde mnaden, p tionde dagen i mnaden,
825
1

Swedish Bible

Anonymous

kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hr till Jerusalem, och de belgrade det; och de byggde en belgringsmur runt omkring det. 5S blev staden belgrad och frblev s nda till konung Sidkias elfte regeringsr. 6Men i fjrde mnaden, p nionde dagen i mnaden, var hungersnden s stor i staden, att mngden av folket icke hade ngot att ta. 7Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden om natten genom porten mellan de bda murarna (den port som ledde till den kungliga trdgrden), medan kalderna lgo runt omkring staden; och de togo vgen t Hedmarken till. 8Men kaldernas hr frfljde konungen, och de hunno upp Sidkia p Jerikos hedmarker, sedan hela hans hr hade vergivit honom och skingrat sig. 9Och de grepo konungen och frde honom till den babyloniske konungen i Ribla i Hamats land; dr hll denne rannsakning och dom med honom. 10Och konungen i Babel lt slakta Sidkias barn infr hans gon; drjmte lt han ock slakta alla Juda furstar i Ribla. 11Och p Sidkia sjlv lt han sticka ut gonen och lt fngsla honom med kopparfjttrar. Och konungen i Babel frde honom drefter till Babel och lt honom sitta i fngelsehuset nda till hans ddsdag. 12I femte mnaden, p tionde dagen i mnaden, detta i den babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regeringsr, kom Nebusaradan, versten fr drabanterna; denne var den babyloniske konungens frtroendeman vid Jerusalem. 13 Han brnde upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de frnmas hus, brnde han upp i eld. 14Och alla murar runt omkring Jerusalem brtos ned av hela den hr av kalder, som versten fr drabanterna hade med sig. 15Och en del av de ringaste bland folket och den vriga terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de verlpare som hade gtt ver till konungen i Babel, s ock det hantverksfolk som fanns kvar, dem frde Nebusaradan, versten fr drabanterna, bort i fngenskap. 16Men av de ringaste i landet lmnade Nebusaradan, versten fr drabanterna, ngra kvar till vingrdsmn och kermn. 17Kopparpelarna i HERRENS hus, bckenstllen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kalderna snder och frde all kopparen till Babel. 18Och askkrlen, skovlarna, knivarna, de bda slagen av sklar och alla kopparkrl som hade begagnats vid gudstjnsten togo de bort. 19Likaledes tog versten fr drabanterna bort faten, fyrfaten, offersklarna, askkrlen, ljusstakarna, de andra sklarna och bgarna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver. 20Vad angr de tv pelarna, havet som var allenast ett, och de tolv kopparoxarna under bckenstllen, som konung Salomo hade ltit gra till HERRENS hus, s kunde kopparen i alla dessa freml icke vgas. 21Och vad pelarna angr, s var den ena pelaren aderton alnar hg, och en tolv alnar lng trd mtte dess omfng, och den var fyra finger tjock och ihlig. 22Och ovanp den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena pelarhuvud var fem alnar hgt, och ett ntverk och granatpplen funnos p pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Och likadant var det p den andra pelaren med fina granatpplen. 23 Och granatpplena voro nittiosex utt; men tillsammans voro granatpplena p ntverket runt omkring ett hundra. 24Och versten fr drabanterna tog versteprsten Seraja jmte Sefanja prsten nst under honom, s ock de tre som hllo vakt vid trskeln, 25och frn staden tog han en hovman, den som var anfrare fr krigsfolket, och sju av konungens nrmaste mn, som ptrffades i staden, s ock hrhvitsmannens sekreterare, som plgade utskriva folket i landet till krigstjnst, och sextio

826

Swedish Bible

Anonymous

andra mn av landets folk, som ptrffades i staden -- 26dessa tog Nebusaradan, versten fr drabanterna, och frde dem till den babyloniske konungen i Ribla. 27Och konungen i Babel lt avliva dem dr, i Ribla i Hamats land. S blev Juda bortfrt frn sitt land. 28Detta r antalet av dem som Nebukadressar frde bort: i det sjunde ret tre tusen tjugutre judar, 29och i Nebukadressars adertonde: regeringsr tta hundra trettiotv personer frn Jerusalem. 30Men i Nebukadressars tjugutredje regeringsr bortfrde Nebusaradan, versten fr drabanterna, av judarna sju hundra fyrtiofem personer. Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra personer. 31Men i det trettiosjunde ret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortfrd i fngenskap, i tolfte mnaden, p tjugufemte dagen i mnaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma r han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nder och frde honom ut ur fngelset. 32Och han talade vnligt med honom och gav honom versta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel. 33Han fick lgga av sin fngdrkt och bestndigt ta vid hans bord, s lnge han levde. 34Och ett stndigt underhll gavs honom frn konungen i Babel, visst fr var dag, nda till hans ddsdag, s lnge han levde.

Lamentations
Chapter 1 Huru vergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en nka. Hon som var s mktig bland folken, en furstinna bland lnderna, hon mste nu gra trltjnst. 2Bittert grter hon i natten, och trar rinna utfr hennes kind. Ingen finnes, som trstar henne, bland alla hennes vnner. Alla hennes nrmaste hava varit trolsa mot henne; de hava blivit hennes fiender. 3Juda har mst g i landsflykt efter att hava utsttt elnde och svra vedermdor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes frfljare hava fallit ver henne, mitt i hennes trngml. 4 Vgarna till Sion ligga srjande, d nu ingen kommer till hgtiderna. Alla hennes portar ro de, hennes prster sucka. Hennes jungfrur ro bedrvade, och sjlv srjer hon bittert. 5Hennes ovnner hava ftt vermakten, fr hennes fiender gr allt vl. Ty HERREN har snt henne bedrvelser fr hennes mnga vertrdelsers skull. Hennes barn hava mst g i fngenskap, bortdrivna av ovnnen. 6 S har all dottern Sions hrlighet frsvunnit ifrn henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna ngot bete; vanmktiga ska de fly bort, undan sina frfljare. 7I denna sitt elndes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ihg allt vad dyrbart hon gde i forna dagar. Nu d hennes folk har fallit fr ovnnens hand och hon icke har ngon hjlpare nu se hennes ovnner med hn p hennes undergng. 8Svrt hade Jerusalem frsynda sig; drfr har hon blivit en styggelse. Alla som rade henne frakta henne nu, d de se hennes blygd. Drfr suckar hon ock sjlv och drager sig undan. 9Orenhet flckar hennes kldesfllar; hon tnkte icke p anden. Drfr vart hennes fall s gruvligt; ingen finnes, som trstar henne. Se, HERRE, till mitt elnde, ty fienden frhver sig.
1

827

Swedish Bible

Anonymous

10

Ovnnen rckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon gde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just sdana som du hade frbjudit att komma in i din frsamling. 11Allt hennes folk mste med suckan tigga sitt brd; fr vad dyrbart de gde mste de kpa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta p huru fraktad jag har blivit. 12Gr detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vgen fram? Akten hrp och sen till: kan ngon plga vara lik den varmed jag har blivit hemskt, den varmed HERREN har bedrvat mig p sin gldande vredes dag? 13Frn hjden snde han en eld i mina ben och frdrvade dem. Han bredde ut ett nt fr mina ftter, han sttte mig tillbaka. Frdelse lt han g ver mig, han gjorde mig maktls fr alltid. 14Mina vertrdelser kntos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de p min hals; s brt han ned min kraft. Herren gav mig i hnderna p mnniskor som jag ej kan st emot. 15Alla de tappra kmpar jag hyste aktade Herren fr intet. Han lyste ut hgtid, mig till frdrv, fr att krossa mina unga mn. Ja, vinpressen trampade Herren till ofrd fr jungfrun dottern Juda. 16Frdenskull grter jag; mitt ga, det flyter i trar; ty fjrran ifrn mig ro de som skulle trsta mig och vederkvicka min sjl. Frdelse har gtt ver mina barn, ty fienden har blivit mig vermktig. 17Sion rcker ut sina hnder, men ingen finnes, som trstar henne; mot Jakob bdade HERREN upp ovnner frn alla sidor; Jerusalem har blivit en styggelse ibland dem. 18Ja, HERREN r rttfrdig, ty jag var genstrvig mot hans bud. Hren d, alla I folk, och sen min plga: mina jungfrur och mina unga mn fingo g i fngenskap. 19Jag kallade p mina vnner, men de bedrogo mig. Mina prster och mina ldste frgingos i staden, medan de tiggde sig mat fr att stilla sin hunger. 20Se HERRE, huru jag r i nd, mitt innersta r upprrt. Mitt hjrta vnder sig i mitt brst, drfr att jag var s genstrvig. Ute har svrdet frgjort mina barn, och inomhus pesten. 21Vl hr man huru jag suckar, men ingen finnes, som trstar mig; alla mina fiender hra om min olycka och frjda sig ver att du har gjort detta. Den dag du frkunnade har du ltit komma. Dock, dem skall det g ssom mig. 21 Lt all deras ondska komma infr ditt ansikte, och hemsk dem, likasom du har hemskt mig fr alla mina vertrdelsers skull ty mnga ro mina suckar, och mitt hjrta r sjukt.

Chapter 2 Huru hljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i mrker! Frn himmelen ned till jorden kastade han Israels hrlighet. Han vrdade sig icke om sin fotapall p sin vredes dag. 2Utan skonsamhet frdrvade Herren alla Jakobs boningar; i sin frgrymmelse brt han ned dottern Judas fsten, ja, han slog dem till jorden, han oskrade riket och dess furstar. 3I sin vredes gld hgg han av vart Israels horn; han hll sin hgra hand tillbaka, nr fienden kom. Jakob frbrnde han lik en lgande eld, som frtr allt runt omkring. 4Han spnde sin bge ssom en fiende, med sin hgra hand stod han fram ssom en ovn och drpte alla som voro vra gons lust. ver dottern Sions hydda utgt han sin vrede ssom en eld. 5Herren kom ssom en fiende och frdrvade Israel, han frdrvade alla dess palats, han frstrde dess fsten; s hopade han ver dottern Juda jmmer p
1

828

Swedish Bible

Anonymous

jmmer. 6Och han brt ned sin hydda ssom en trdgrd, han frstrde sin hgtidsplats. Bde hgtid och sabbat lt HERREN bliva frgtna i Sion, och i sin vredes frgrymmelse frskt han bde konung och prst. 7Herren frkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus ssom p en hgtidsdag. 8HERREN hade beslutit att frstra dottern Sions murar; han spnde mtsnret till att frdrva och drog sin hand ej tillbaka. Han lt sorg komma ver vallar och murar; frfallna ligga de nu alla. 9Hennes portar sjnko ned i jorden, han brckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undf ej heller ngon syn frn HERREN. 10Dottern Sions ldste sitta dr stumma p jorden, de hava strtt stoft p sina huvuden och hljt sig i sorgdrkt; Jerusalems jungfrur snka sina huvuden mot jorden. 11 Mina gon ro frtrda av grt, mitt innersta r upprrt, min lever r ssom utgjuten p jorden fr dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn frsmkta p gatorna i staden. 12De ropa till sina mdrar: Var f vi brd och vin? Ty frsmktande ligga de ssom slagna p gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina mdrars famn. 13Vad jmfrligt skall jag framlgga fr dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande de kan jag draga fram till din trst, du jungfru dotter Sion? Din skada r ju stor ssom ett hav; vem kan hela dig? 14Dina profeters syner voro falskhet och flrd, de blottade icke fr dig din missgrning, s att du kunde bliva upprttad; de utsagor de frkunnade fr dig voro falskhet och frfrelse. 15Alla vgfarande sl ihop hnderna, dig till hn; de vissla och skaka huvudet t dottern Jerusalem: r detta den stad som man kallade 'sknhetens fullhet', 'hela jordens frjd'? 16Alla dina fiender sprra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman tnderna, de sga: Vi hava frdrvat henne. Ja, detta r den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den. 17HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han fr lnge sedan hade frordnat; han har brutit ned utan frskoning. Och han har ltit fienden gldjas ver dig, han har upphjt dina ovnners horn. 18Deras hjrtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, lt dina trar rinna som en bck, bde dag och natt; lt dig icke frtrttas, unna ditt ga ingen ro. 19St upp, ropa hgt i natten, nr dess vkter begynna, utgjut ditt hjrta ssom vatten infr Herrens ansikte; lyft upp till honom dina hnder fr dina barns liv, ty de frsmkta av hunger i alla gators hrn. 20Se, HERRE, och akta p vem du s har hemskt. Skola d kvinnor ndgas ta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom drpa prster och profeter? 21P jorden, ute p gatorna, ligga de, bde unga och gamla; mina jungfrur och mina unga mn hava fallit fr svrd. Du drpte p din vredes dag, du slaktade utan frskoning. 22Ssom till en hgtidsdag kallade du samman mot mig frskrckelser ifrn alla sidor; och p HERRENS vredes dag fanns ingen som blev rddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem frgjorde min fiende.

Chapter 3

829

Swedish Bible

Anonymous

Jag r en man som har prvat elnde under hans vredes ris. 2Mig har han frt och ltit vandra genom mrker och genom ljus. 3Ja, mot mig vnder han sin hand bestndigt, ter och ter. 4Han har uppfrtt mitt ktt och min hud, han har krossat benen i mig. 5Han har kringskansat och omvrvt mig med gift och vedermda. 6I mrker har han lagt mig ssom de lngesedan dda. 7Han har kringmurat mig, s att jag ej kommer ut, han har lagt p mig tunga fjttrar. 8Huru jag n klagar och ropar, tillstoppar han ronen fr min bn. 9Med huggen sten har han murat fr mina vgar, mina stigar har han gjort svra. 10En lurande bjrn r han mot mig, ett lejon som ligger i frst. 11 Han frde mig p villovg och rev mig i stycken, frdelse lt han g ver mig. 12Han spnde sin bge och satte mig upp till ett ml fr sin pil. 13Ja, pilar frn sitt koger snde han in i mina njurar. 14Jag blev ett tlje fr hela mitt folk en visa fr dem hela dagen. 15Han mttade mig med bittra rter, han gav mig malrt att dricka. 16Han lt mina tnder bita snder sig p stenar, han hljde mig med aska. 17Ja, du frkastade min sjl och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var. 18Jag sade: Det r ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN. 19Tnk p mitt elnde och min husvillhet, p malrten och giftet! 20Stadigt tnker min sjl drp och r bedrvad i mig. 21Men detta vill jag besinna, och drfr skall jag hoppas: 22HERRENS nd r det att det icke r ute med oss, ty det r icke slut med hans barmhrtighet. 23Den r var morgon ny, ja, stor r din trofasthet. 24HERREN r min del, det sger min sjl mig; drfr vill jag hoppas p honom. 25 HERREN r god mot dem som frbida honom, mot den sjl som sker honom. 26Det r gott att hoppas i stillhet p hjlp frn HERREN. 27Det r gott fr en man att han fr bra ett ok i sin ungdom. 28 M han sitta ensam och tyst, nr ett sdant plgges honom. 29M han snka sin mun i stoftet; kanhnda finnes nnu hopp. 30M han vnda kinden till t den som slr honom och lta mtta sig med smlek. 31Ty Herren frkastar icke fr evig tid; 32utan om han har bedrvat, s frbarmar han sig igen, efter sin stora nd. 33Ty icke av villigt hjrta plgar han mnniskors barn och vllar dem bedrvelse. 34Att man krossar under sina ftter alla fngar i landet, 35att man vrnger en mans rtt infr den Hgstes ansikte, 36att man gr ortt mot en mnniska i ngon hennes sak, skulle Herren icke se det? 37Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjd? 38Kommer icke frn den Hgstes mun bde ont och gott? 39Varfr knorrar d en mnniska hr i livet, varfr en man, om han drabbas av sin synd? 40Ltom oss rannsaka vra vgar och prva dem och omvnda oss till HERREN. 41Ltom oss upplyfta vra hjrtan, svl som vra hnder, till Gud i himmelen. 42Vi hava varit avflliga och genstrviga, och du har icke frltit det. 43Du har hljt dig i vrede och frfljt oss, du har drpt utan frskoning. 44Du har hljt dig i moln, s att ingen bn har ntt fram. 45 Ja, orena och fraktade lter du oss st mitt ibland folken. 46Alla vra fiender sprra upp munnen emot oss. 47Faror och fallgropar mta oss frdrv och skada. 48Vattenbckar rinna ned frn mitt ga fr dottern mitt folks skada. 49Mitt ga fldar utan uppehll och frtrttas icke, 50till dess att HERREN blickar ned frn himmelen och ser hrtill. 51Mitt ga vllar mig plga fr alla min stads dttrars skull. 52Jag bliver ivrigt jagad ssom en fgel av dem som utan sak ro mina fiender. 53De vilja frgra mitt liv hr i djupet, de kasta stenar p mig. 54Vatten strmma ver mitt huvud, jag

830

Swedish Bible

Anonymous

sger: Det r ute med mig. 55Jag kallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet. 56Du hr min rst; tillslut icke ditt ra, bered mig lindring, d jag nu ropar. 57Ja, du nalkas mig, nr jag kallar dig; du sger: Frukta icke. 58Du utfr, Herre, min sjls sak, du frlossar mitt liv. 59Du ser, HERRE, den ortt mig vederfares; skaffa mig rtt. 60Du ser all deras hmndgirighet, alla deras anslag mot mig. 61Du hr deras smdelser, HERRE, alla deras anslag mot mig. 62Vad mina motstndare tala och tnka ut r bestndigt riktat mot mig. 63Akta p huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller st upp. 64Du skall giva dem vedergllning, HERRE, efter deras hnders verk. 65 Du skall lgga ett tckelse ver deras hjrtan; din frbannelse skall komma ver dem. 66Du skall frflja dem i vrede och frgra dem, s att de ej best under HERRENS himmel.

Chapter 4 Huru har icke guldet bervats sin glans, den dla metallen frvandlats! Heliga stenar ligga kringkastade i alla gators hrn. 2Sions dlaste sner som aktades lika med fint guld, huru rknas de icke nu ssom lerkrl, krukmakarhnders verk! 3Sjlva schakalerna rcka spenarna t sina ungar fr att giva dem di; men dottern mitt folk har blivit grym, lik strutsen i knen. 4Spenabarnets tunga lder av trst vid dess gom; le spda barnen bedja om brd, men ingen bryter sdant t dem. 5De som frr to lckerheter frsmkta nu p gatorna; de som uppfddes i scharlakan mste nu ligga i dyn. 6S var dottern mitt folks missgrning strre n Sodoms synd, Sodoms, som omstrtades i ett gonblick, utan att mnniskohnder kommo drvid. 7Hennes furstar voro mer glnsande n sn, de voro vitare n mjlk, deras hy var rdare n korall, deras utseende var likt safirens. 8Nu hava deras ansikten blivit mrkare n svart frg, man knner icke igen dem p gatorna; deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har frtorkats och blivit ssom tr. 9Lyckligare voro de som drptes med svrd, n de ro, som drpas av hunger, de som tras bort under kval, utan nring frn marken. 10 Med egna hnder mste msinta kvinnor koka sina barn fr att hava dem till fda vid dottern mitt folks skada. 11HERREN har uttmt sin frtrnelse, utgjutit sin vredes gld; i Sion har han tnt upp en eld, som har frtrt dess grundvalar. 12Ingen konung p jorden hade trott det, ingen som bor p jordens krets, att ngon ovn eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar. 13Fr dess profeters synders skull har s skett, fr dess prsters missgrningar, drfr att de drinne utgto de rttfrdigas blod. 14Ssom blinda irra de omkring p gatorna, flckade av blod. s att ingen finnes, som vgar komma vid deras klder. 15Viken undan! Oren!, s ropar man framfr dem; Viken undan, viken undan, kommen icke vid den! ja, flyktiga och ostadiga mste de vara; bland hedningarna sger man om dem: De skola ej mer finna ngon boning. 16HERRENS syn frskingrar dem, han vill icke mer akta p dem; mot prsterna visas intet undseende, mot de ldste ingen misskund. 17nnu frsmkta vra gon i ffng vntan efter hjlp; frn vrt vrdtorn speja vi efter ett folk som nd ej kan frlsa oss. 18Han lurar p vara steg, s att vi ej vga g p vra gator. Vr nde r nra, vara dagar ro ute; ja, vr ande har kommit. 19Vra frfljare voro snabbare
831
1

Swedish Bible

Anonymous

n himmelens rnar; p bergen jagade de oss, i knen lade de frst fr oss. 20HERRENS smorde, han som var vr livsflkt, blev fngad i deras gropar, han under vilkens skugga vi hoppades att f leva bland folken. 21Ja, frjda dig och var glad, du dotter Edom, du som bor i Us' land! Ocks till dig skall kalken komma; du skall varda drucken och f ligga blottad. 22Din missgrning r ej mer, du dotter Sion; han skall ej ter fra dig bort i fngenskap. Men din missgrning, du dotter Edom, skall han hemska; han skall uppenbara dina synder.

Chapter 5 Tnk, HERRE, p vad som har vederfarits oss skda ned och se till vr smlek. 2Vr arvedel har kommit i frmlingars go, vra hus i utlnningars. 3Vi hava blivit vrnlsa, vi hava ingen fader; vra mdrar ro ssom nkor. 4Vattnet som tillhr oss f vi dricka allenast fr penningar; vr egen ved mste vi betala. 5Vra frfljare ro oss p halsen; huru trtta vi n ro, unnas oss dock ingen vila. 6Vi hava mst giva oss under Egypten, under Assyrien, fr att f brd till att mtta oss med. 7 Vra fder hava syndat, de ro icke mer, vi mste bra deras missgrningar. 8Trlar f rda ver oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras vld. 9Med fara fr vrt liv hmta vi vrt brd, brga det undan knens svrd. 10Vr hud r gldande ssom en ugn, fr brnnande hungers skull. 11 Kvinnorna krnkte man i Sion, jungfrurna i Juda stder. 12Furstarna blevo upphngda av deras hnder, fr de ldste visade de ingen frsyn. 13Ynglingarna mste bra p kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbrdor. 14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphrt med sitt strngaspel. 15Vra hjrtan hava icke mer ngon frjd i sorgelt r vr dans frvandlad. 16Kronan har fallit ifrn vrt huvud; ve oss, att vi syndade s! 17Drfr hava ock vra hjrtan blivit sjuka, drfr ro vra gon frmrkade, 18fr Sions bergs skull, som nu ligger de, s att rvarna strva omkring drp. 19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron bestr frn slkte till slkte. 20Varfr vill du fr alltid frgta oss, frkasta oss fr bestndigt? 21Tag oss ter till dig, HERRE, s att vi f vnda ter; frnya vra dagar, s att de bliva ssom fordom. 22Eller har du alldeles frkastat oss? Frtrnas du p oss s vermttan?
1

Ezekiel
Chapter 1 I det trettionde ret, p femte dagen i fjrde mnaden, nr jag var bland de fngna vid strmmen Kebar, ppnades himmelen, och jag sg en syn frn Gud. 2P femte dagen i mnaden, nr femte ret gick, efter att konung Jojakin hade blivit bortfrd i fngenskap, 3kom HERRENS ord till
1

832

Swedish Bible

Anonymous

prsten Hesekiel, Busis son, i kaldernas land vid strmmen Kebar, och HERRENS hand kom dr ver honom. 4Och jag fick se en stormvind komma norrifrn, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt dri, mitt i elden, syntes ngot som var ssom glnsande malm. 5 Och mitt dri syntes ngot som liknade fyra vsenden, och dessa sgo ut p fljande stt: de liknade mnniskor, 6men vart vsende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem hade fyra vingar, 7och deras ben voro raka och deras ftter ssom ftterna p en kalv och de glimmade ssom glnsande koppar. 8Och de hade mnniskohnder under sina vingar p alla fyra sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar frhll det sig s: 9deras vingar slto sig intill varandra; och nr de gingo, behvde de icke vnda sig, utan gingo alltid rakt fram. 10Och deras ansikten liknade mnniskoansikten, och alla fyra hade lejonansikten p hgra sidan, och alla fyra hade tjuransikten p vnstra sidan, och alla fyra hade ock rnansikten. 11S var det med deras ansikten. Och deras vingar voro utbredda upptill; vart vsende hade tv vingar med vilka de slto sig intill varandra, och tv som betckte deras kroppar. 12Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville g, dit gingo de, och nr de gingo, behvde de icke vnda sig. 13Och vsendena voro till sitt utseende lika eldsgld, som brunno likasom bloss, under det att elden for omkring mellan vsendena; och den gav ett sken ifrn sig, och ljungeldar foro ut ur elden. 14Och vsendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar. 15Nr jag nu sg p vsendena, fick jag se ett hjul st p jorden, invid vsendena, vid var och en av deras fyra framsidor. 16Och det sg ut som om hjulen voro gjorda av ngot som liknade krysolit, och alla fyra voro likadana; och det sg vidare ut som om de voro s gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat. 17Nr de skulle g, kunde de g t alla fyra sidorna, de behvde icke vnda sig, nr de gingo. 18Och deras ltar voro hga och frskrckliga, och p alla fyra voro ltarna fullsatta med gon runt omkring. 19Och nr vsendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och nr vsendena lyfte sig upp ver jorden lyfte sig ock hjulen. 20Vart anden ville g, dit gingo de, ja, varthelst anden ville g; och hjulen lyfte sig jmte dem, ty vsendenas ande var i hjulen. 21Nr vsendena gingo, gingo ock dessa; nr de stodo stilla, stodo ock dessa stilla; nr de lyfte sig upp ver jorden, lyfte sig ock hjulen jmte dem, ty vsendenas ande var i hjulen. 22Och ver vsendenas huvuden syntes ngot som liknade ett himlafste, till utseendet ssom underbar kristall, utspnt ovanp deras huvuden. 23Och under fstet voro deras vingar utbredda rtt emot varandra Vart srskilt vsende hade tv vingar med vilka det kunde betcka sin kropp. 24Och nr de gingo, lt dnet av deras vingar i mina ron ssom dnet av stora vatten, ssom den Allsmktiges rst; ja, det var ett vldigt dn, likt dnet frn en hrskara. Men nr de stodo stilla, hllo de sina vingar nedsnkta. 25 Och ovan fstet, som vilade p deras huvuden, dnade det; nr de d stodo stilla, hllo de sina vingar nedsnkta. 26Och ovanp fstet, som vilade p deras huvuden, syntes ngot som sg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och ovanp det som liknade en tron satt en som till utseendet liknade en mnniska, 27Och jag sg ngot som var ssom glnsande malm och omgivet runt omkring av ngot som sg ut ssom eld, nda ifrn det som sg ut att vara hans lnder och sedan allt uppt. Men nedt frn det som sg ut att vara hans lnder sg jag ngot som sg ut ssom eld; och ett sken omgav honom. 28Ssom bgen som synes i skyn, nr det regnar, s sg skenet ut

833

Swedish Bible

Anonymous

dr runt omkring. S sg det ut, som tycktes mig vara HERRENS hrlighet; och nr jag sg det, fll jag ned p mitt ansikte, och jag hrde rsten av en som talade

Chapter 2 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, st upp p dina ftter, s vill jag tala med dig. Nr han s talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig p mina ftter; och jag hrde p honom som talade till mig. 3Och han sade till mig: Du mnniskobarn, jag snder dig till Israels barn, de avflliga hedningarna som hava avfallit frn mig; de och deras fder hava begtt vertrdelser mot mig allt intill den dag som i dag r. 4Till barnen med hrda pannor och frstockade hjrtan snder jag dig, och du skall sga till dem: 'S sger Herren, HERREN' 5Och evad de hra drp eller icke -- ty de ro ett genstrvigt slkte -- s skola de dock frnimma att en profet har varit ibland dem. 6Och du, mnniskobarn, frukta icke fr dem, och frukta icke fr deras ord, fastn du omgives av tistlar och trnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke fr deras ord, och var icke frfrad fr dem sjlva, d de nu ro ett genstrvigt slkte. 7Utan tala mina ord till dem, evad de hra p dem eller icke, d de nu ro s genstrviga. 8Men du, mnniskobarn, hr nu vad jag talar till dig; var icke genstrvig ssom detta genstrviga slkte. ppna din mun och t vad jag giver dig. 9Och jag fick se en hand utrckas mot mig, och i den sg jag en bokrulle. 10Och denna breddes ut framfr mig, och den var fullskriven innan och utan; och dr voro uppskrivna klagosnger, suckan och verop.
2 1

Chapter 3 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, t vad du hr finner, t upp denna rulle, och g sedan stad och tala till Israels hus. 2D ppnade jag min mun, och han gav mig rullen att ta. 3 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, du mste mtta din buk och fylla dina inlvor med den rulle som jag nu giver dig. Och jag t, och den var i min mun st ssom honung. 4Och han sade till mig: Du mnniskobarn, g bort till Israels hus och tala till dem med mina ord. 5Ty du bliver ju icke snd till ett folk med obegripligt sprk och trg tunga, utan till Israels hus, 6icke till mngahanda folk med obegripligt sprk och trg tunga, vilkas tal du icke frstr; sannerligen, snde jag dig till sdana, s skulle de hra p dig 7Men Israels hus vill icke hra p dig, ty de vilja icke hra p mig; hela Israels hus har hrda pannor och frhrdade hjrtan. 8Men se, jag gr ditt ansikte hrt ssom deras ansikten, och din panna hrd ssom deras pannor. 9Ja, jag gr din panna hrd ssom diamant, hrdare n flinta. Du skall icke frukta fr dem och icke frfras fr dem, d de nu ro ett genstrvigt slkte. 10Och han sade till mig: Du mnniskobarn, allt vad jag talar till dig skall du upptaga i ditt hjrta och hra med dina ron. 11Och g bort till dina fngna landsmn, och
834
1

Swedish Bible

Anonymous

tala till dem och sg till dem: 'S sger Herren, HERREN' -- evad de nu hra drp eller icke. 12 Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hrde bakom mig ljudet av ett vldigt dn: Lovad vare HERRENS hrlighet, dr varest den r!, 13s ock ljudet av vsendenas vingar, som rrde vid varandra, och ljudet av hjulen jmte dem och ljudet av ett vldigt dn. 14Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig bort, och jag frdades stad, bedrvad och upprrd i min ande, och HERRENS hand var stark ver mig. 15Och jag kom till de fngna i Tel-Abib, till dem som bodde vid strmmen Kebar, till den plats dr de bodde; och jag satt dr ibland dem i sju dagar, frsnkt i djup sorg. 16 Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade: 17Du mnniskobarn, jag har satt dig till en vktare fr Israels hus, fr att du mina vagnar skall varna dem, nr du hr ett ord frn min mun. 18Om jag sger till den ogudaktige: 'Du mste d' och du d icke varnar honom, ja, om du icke sger ngot till att varna den ogudaktige fr hans ogudaktiga vg och rdda hans liv, d skall vl den ogudaktige d genom sin missgrning, men hans blod skall jag utkrva av din hand. 19Men om du varnar den ogudaktige och han likvl icke vnder om frn sin ogudaktighet och sin ogudaktiga vg, d skall visserligen han d genom sin missgrning, men du sjlv har rddat din sjl. 20Och om en rttfrdig man vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad ortt r, s skall jag lgga en sttesten i hans vg, och han skall d. Om du d icke har varnat honom, s skall han vl d genom sin synd, och den rttfrdighet som han frr har vat skall icke varda ihgkommen, men hans blod skall jag utkrva av din hand. 21Men om du har varnat den rttfrdige, fr att han, den rttfrdige, icke skall synda, och han s avhller sig frn synd, d skall han frvisso f leva, drfr att han lt varna sig, och du sjlv har d rddat din sjl. 22Och HERRENS hand kom dr ver mig, och han sade till mig: St upp och g ut p sltten; dr skall jag tala med dig. 23D stod jag upp och gick ut p sltten; och se, dr stod HERRENS hrlighet, alldeles sdan som jag hade sett den vid strmmen Kebar; och jag fll ned p mitt ansikte. 24Men en andekraft kom i mig och reste upp mig p mina ftter. Och han talade med mig och sade till mig: G och stng dig inne i ditt hus. 25Och se, du mnniskobarn, bojor skola lggas p dig, och du skall bliva bunden med sdana, s att du icke kan g ut bland de andra. 26Och jag skall lta din tunga lda vid din gom, s att du bliver stum och icke kan bestraffa dem, d de nu ro ett genstrvigt slkte. 27Men nr jag talar med dig, skall jag upplta din mun, s att du kan sga till dem: 'S sger Herren, HERREN.' Den som d vill hra, han hre, och den som icke vill, han hre icke, d de nu ro ett genstrvigt slkte.

Chapter 4 Och du, mnniskobarn, tag dig en tegeltavla och lgg den framfr dig och rista p den in en stad, nmligen Jerusalem. 2Och res upp blverk mot den och bygg en belgringsmur mot den och kasta upp en vall mot den och sl upp lger mot den och stt upp murbrckor mot den runt omkring. 3 Och tag dig en jrnplt och stt upp den ssom en jrnvgg mellan dig och staden; och vnd s ditt ansikte emot den och hll den belgrad och anstt den. Detta skall vara ett tecken fr Israels
1

835

Swedish Bible

Anonymous

hus. 4Och lgg du dig p din vnstra sida och lgg Israels hus' missgrning ovanp; lika mnga dagar som du ligger s, skall du bra p deras missgrning. 5Jag skall lta deras missgrningsr fr dig motsvaras av ett lika antal dagar, nmligen av tre hundra nittio dagar; s lnge skall du bara p Israels hus' missgrning. 6Och sedan, nr du har fullgjort detta, skall du lgga dig p din hgra sida och bra p Juda hus' missgrning; i fyrtio dagar, var dag svarande mot ett r, skall denna min freskrift glla fr dig. 7Och du skall vnda ditt ansikte och din blottade arm mot det belgrade Jerusalem och profetera mot det. 8Och se, jag skall lgga bojor p dig, s att du icke kan vnda dig frn den ena sidan p den andra, frrn dina belgringsdagar ro slut. 9Och tag dig vete, korn, bnor, linsrter, hirs och splt och lgg detta i ett och samma krl och baka dig brd drav; lika mnga dagar som du ligger p ena sidan, allts tre hundra nittio dagar, skall detta vara vad du har att ta. 10Den mat som du fr att ta skall du ta efter vikt, tjugu siklar om dagen; detta skall du hava att ta frn en viss timme ena dagen till samma timme nsta dag 11Du skall ock dricka vatten efter mtt, nmligen en sjttedels hin; s mycket skall du hava att dricka frn en viss timme ena dagen till samma timme nsta dag. 12Tillredd ssom kornkakor skall maten tas av dig, och du skall tillreda den infr deras gon p brnsle av mnniskotrck. 13Och HERREN tillade: Likas skola Israels barn ta sitt brd orent bland hedningarna, till vilka jag skall frdriva dem. 14Men jag svarade: Ack, Herre, HERRE! Se, jag har nnu aldrig blivit orenad. Jag har aldrig, frn min ungdom och intill nu, tit ngot sjlvdtt eller ihjlrivet djur; och sdant ktt som rknas fr vederstyggligt har aldrig kommit i min mun. 15D sade han till mig: Vlan, jag vill lta dig taga kospillning i stllet fr mnniskotrck; vid sdan m du baka ditt brd. 16Och han sade ter till mig: Du mnniskobarn, se, jag vill frdrva livsuppehllet fr Jerusalem, s att de skola ta brd efter vikt, och det med oro, och dricka vatten efter mtt, och det med frfran; 17ja, s att de lida brist p brd och vatten och gripas av frfran, den ene med den andre, och frsmkta genom sin missgrning.

Chapter 5 Och du, mnniskobarn, tag dig ett skarpt svrd och bruka det ssom rakkniv, och fr det ver ditt huvud och din haka; tag dig s en vgskl och dela det avrakade hret. 2En tredjedel skall du brnna upp i eld mitt i staden, nr belgringsdagarna hava gtt till nda; en tredjedel skall du taga ut och sl den med svrdet dr runt omkring; och en tredjedel skall du str ut fr vinden, och mitt svrd skall jag draga ut efter dem. 3Men ngra f strn skall du taga undan drifrn, och dem skall du knyta in i flikarna av din mantel. 4Och av dessa strn skall du terigen taga ngra och kasta dem i elden och brnna upp dem i eld. Hrifrn skall en eld g ut ver hela Israels hus. 5S sger Herren, HERREN: Detta r Jerusalem, som jag har satt mitt ibland hednafolken, med lnder runt dromkring. 6Men det var genstrvigt mot mina rtter p ett nnu ogudaktigare stt n hednafolken, och var nnu mer genstrvigt mot mina stadgar n lnderna runt dromkring; ty de frkastade mina
1

836

Swedish Bible

Anonymous

rtter och vandrade icke efter mina stadgar. 7Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I haven rasat vrre n hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina stadgar och icke gjort efter mina rtter, ja, icke ens gjort efter de hednafolks rtter, som bo runt omkring eder, 8drfr sger Herren, HERREN s: Se, frdenskull skall jag ocks komma ver dig och skipa rtt mitt ibland dig infr hednafolkens gon; 9jag skall gra med dig vad jag aldrig frr har gjort, och sdant som jag aldrig mer vill gra, fr alla dina styggelsers skull. 10Drfr skola i dig frldrar ta sina barn, och barn sina frldrar; och jag skall skipa rtt i dig och str ut fr alla vindar allt som bliver kvar av dig. 11Ja, s sant jag lever, sger Herren, HERREN: sannerligen, drfr att du har orenat min helgedom med alla dina skndligheter och alla dina styggelser, skall jag ocks utan skonsamhet vnda bort mitt ga och icke hava ngon misskund. 12En tredjedel av dig skall d av pest och frgs av hunger i dig, en tredjedel skall falla fr svrd runt omkring dig; och en tredjedel skall jag str ut fr alla vindar, och mitt svrd skall jag draga ut efter dem. 13Ja, min vrede skall f uttmma sig, och jag skall slcka min frtrnelse p dem och hmnas p dem; och nr jag s uttmmer min frtrnelse p dem, skola de frnimma att jag, HERREN, har talat i min nitlskan. 14Och jag skall lta dig bliva en demark och en smlek bland folken runt omkring dig, infr var mans gon, som gr dr fram. 15Ja, det skall bliva till smlek och hn, till varnagel och skrck fr folken runt omkring dig, nr jag s skipar rtt i dig med vrede och frtrnelse och frtrnelses tuktan. Jag, HERREN, har talat. 16Nr jag snder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till frdrv, ja, nr jag snder dessa till att frdrva eder och s lter eder hunger bliva allt vrre, d skall jag frstra fr eder edert livsuppehlle. 17Jag skall snda ver eder hungersnd och vilddjur, som skola dda edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall g ver dig, och svrd skall jag lta komma ver dig. Jag, HERREN, har talat.

Chapter 6 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Israels berg och profetera mot dem 3och sg: I Israels berg, hren Herrens, HERRENS ord: S sger Herren, HERREN till bergen och hjderna, till bckarna och dalarna: Se, jag skall lta svrd komma ver eder och frstra edra offerhjder. 4Och edra altaren skola varda frdda och edra solstoder snderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag lta bliva kastade infr edra elndiga avgudar. 5Och jag skall lta Israels barns dda kroppar ligga dr infr deras elndiga avgudar, och jag skall frstr edra ben runt omkring edra altaren. 6Var I n ren bosatta skola stderna bliva de och offerhjderna delagda, s att edra altaren st de och frdda, och edra elndiga avgudar bliva snderslagna och f en nde, och edra solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplnade. 7 Ddsslagna mn skola d falla bland eder; och I skolen frnimma att jag r HERREN. 8Och om jag lter ngra leva kvar, s att somliga av eder, nr I bliven frstrdda i lnderna, rddas undan svrdet ute bland folken, 9s skola dessa edra rddade ute bland folken, dr de ro i fngenskap,
1

837

Swedish Bible

Anonymous

tnka p mig, nr jag har krossat deras trolsa hjrtan, som veko av ifrn mig, och deras gon, som i trols avfllighet skdade efter deras elndiga avgudar; och de skola knna leda vid sig sjlva fr det onda som de hava gjort med alla sina styggelser. 10Och de skola frnimma att jag r HERREN. Det r icke ett tomt ord att jag skall lta denna olycka komma ver dem. 11S sger Herren, HERREN: Sl dina hnder tillsammans, och stampa med dina ftter, och ropa ack och ve ver alla de onda styggelserna i Israels hus, ty genom svrd, hunger och pest mste de falla. 12Den som r lngt borta skall d av pest, och den som r nra skall falla fr svrd, och den som bliver kvar och varder bevarad skall d av hunger; s skall jag uttmma min vrede p dem. 13Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr deras slagna mn ligga dr mitt ibland sina elndiga avgudar, runt omkring sina altaren, p alla hga kullar, p alla bergstoppar, under alla grna trd och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava ltit en vlbehaglig lukt uppstiga till alla sina olndiga avgudar. 14Och jag skall utrcka min hand mot dem och gra landet mer de och tomt n knen vid Dibla, var de n ro bosatta; och de skola frnimma att jag r HERREN.

Chapter 7 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, s sger Herren, HERREN till Israels land: nden! Ja, nden kommer ver landets fyra hrn. 3Nu kommer nden ver dig, ty jag skall snda min vrede mot dig och dma dig efter dina grningar och lta alla dina styggelser komma ver dig. 4Jag skall icke visa dig ngon skonsamhet och icke hava ngon misskund; nej, jag skall lta dina grningar komma ver dig, och dina styggelser skola vila p dig. Och I skolen frnimma att jag r HERREN. 5S sger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! 6En nde kommer, ja, nden kommer, den vaknar upp och kommer ver dig. 7Ja se, det kommer! Nu kommer ordningen till dig, du folk som bor hr i landet; din stund kommer, frvirringens dag r nra, d intet skrdeskri mer skall hras p bergen. 8Nu skall jag snart utgjuta min frtrnelse ver dig och uttmma min vrede p dig, och dma dig efter dina grningar och lta alla dina styggelser komma ver dig. 9Jag skall icke visa ngon skonsamhet och icke hava ngon misskund, jag skall giva dig efter dina grningar, och dina styggelser skola vila p dig. Och I skolen frnimma att jag, HERREN, r den som slr. 10Se, dagen r inne; se, det kommer! Ordningen gr sin gng, riset blomstrar upp, vermodet grnskar; 11vldet reser sig till ett ris fr ogudaktigheten. D bliver intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods, och till intet bliver deras hrlighet. 12Stunden kommer, dagen nalkas; kparen m icke gldja sig, och sljaren m icke srja, ty vredesgld kommer ver hela hopen drinne. 13Sljaren skall icke f tillbaka vad han har slt, om han ens fr frbliva vid liv. Ty profetian om hela hopen drinne skall icke ryggas och ingen som lever i missgrning skall kunna hlla stnd. 14Man stter i basun och rustar allt i ordning, men ingen drager ut till strid; ty min vredesgld gr fram ver hela hopen drinne. 15Ute hrjar svrdet och drinne pest och hungersnd, den som r ute p marken dr genom svrdet, och den som r i
1

838

Swedish Bible

Anonymous

staden, honom frtr hungersnd och pest. 16Och om ngra av dem bliva rddade, s skola de ska sin tillflykt i bergen och vara lika klyftornas duvor, som allasammans klaga. S skall det g var och en genom hans missgrning. 17Alla hnder skola sjunka ned, och alla knn skola bliva ssom vatten. 18Mnniskorna skola klda sig i sorgdrkt, och frfran skall vertcka dem, alla ansikten skola hljas av skam, och alla huvuden skola bliva skalliga. 19Man skall kasta sitt silver ut p gatorna och akta sitt guld ssom orenlighet. Deras silver och guld skall icke kunna rdda dem p HERRENS vredes dag, de skola icke kunna mtta sig drmed eller drmed fylla sin buk; ty det har varit fr dem en sttesten till missgrning. 20Dess skna glans brukade man till hgfrd, ja, de gjorde drav sina styggeliga bilder, sina skndliga avgudar. Drfr skall jag gra det till orenlighet fr dem. 21Jag skall giva det ssom byte i frmlingars hand och ssom rov t de ogudaktigaste p jorden, fr att de m ohelga det. 22Och jag skall vnda bort mitt ansikte ifrn dem, s att man fr ohelga min klenod; vldsmn skola f draga drin och ohelga den. 23Gr kedjorna redo; ty landet r fullt av blodsdomar, och staden r full av ortt. 24Och jag skall lta de vrsta hednafolk komma och taga deras hus i besittning. S skall jag gra slut p de frckas vermod, och deras helgedomar skola varda oskrade. 25Frskrckelse skall komma, och nr de ska rddning, skall ingen vara att finna. 26Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet skall flja det andra. Man skall f tigga profeterna om syner, prsterna skola komma till korta med sin undervisning och de ldste med sina rd. 27Konungen skall srja, hvdingarna skola klda sig i frskrckelse, och folket i landet skall st dr med darrande hnder. Jag skall gra med den efter deras grningar och skipa rtt t dem ssom rtt r t dem; och de skola frnimma att jag r HERREN.

Chapter 8 Och i sjtte ret, i sjtte mnaden, p femte dagen i mnaden, nr jag satt i mitt hus och de ldste i Juda sutto hos mig, kom Herrens, HERRENS hand dr ver mig. 2Och jag fick se ngot som till utseendet liknade eld; allt, nda ifrn det som sg ut att vara hans lnder och sedan allt nedt, var eld. Men frn hans lnder och sedan allt uppt syntes ngot som liknade strlande ljus, och som var ssom glnsande malm. 3Och han rckte ut ngot som var bildat ssom en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudhr; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och frde mig, i en syn frn Gud, till Jerusalem, dit dr man gr in till den inre frgrden genom den port som vetter t norr, dr varest avgudabeltet, det som hade uppvckt Guds nitlskan, hade sin plats. 4Och se, dr syntes Israels Guds hrlighet, alldeles sdan som jag hade sett den p sltten. 5 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, lyft upp dina gon mot norr. Nr jag nu lyfte upp mina gon mot norr, fick jag se avgudabeltet, det som hade uppvckt Guds nitlskan, st dr norr om altarporten, vid sjlva ingngen. 6Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du vad de gra hr? Stora ro de styggelser som Israels hus hr bedriver, s att jag mste draga lngt bort ifrn min helgedom; men du skall f se nnu flera, strre styggelser. 7Sedan frde han mig till frgrdens
1

839

Swedish Bible

Anonymous

ingng, och jag fick dr se ett hl i vggen. 8Och han sade till mig: Du mnniskobarn, bryt igenom vggen. D brt jag igenom vggen och fick nu se en drr. 9Och han sade till mig: G in och se vilka onda styggelser de hr bedriva. 10Nr jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga krldjur och fyrfotadjur, s ock Israels hus' alla elndiga avgudar, inristade runt omkring p vggarna. 11Och framfr dem stodo sjuttio av: de ldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt rkelsekar i handen, och vllukt steg upp frn rkelsemolnet. 12Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du vad de ldste i Israels hus bedriva i mrkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de sga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har vergivit landet.' 13Drefter sade han till mig: Du skall f se nnu flera, strre styggelser som dessa bedriva. 14Och han frde mig fram mot ingngen till norra porten p HERRENS hus, och se, dr sutto kvinnor som begrto Tammus. 15Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du detta? Men du skall f se nnu flera styggelser, strre n dessa. 16Och han frde mig till den inre frgrden till HERRENS hus, och se, vid ingngen till HERRENS tempel, mellan frhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem mn, som vnde ryggarna t HERRENS tempel och ansiktena t ster, och som tillbdo solen i ster. 17Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du detta? r det icke nog fr Juda hus att bedriva de styggelser som de hr hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med ortt och ter hava frtrnat mig? Se nu huru de stta vintrdskvisten fr nsan! 18Drfr skall ocks jag utfra mitt: verk i vrede; jag skall icke visa ngon skonsamhet och icke hava ngon misskund. Och om de n ropa med hg rst infr mig, skall jag dock icke hra dem.

Chapter 9 Och jag hrde honom ropa med hg rst och sga: Kommen hit med hemskelser ver staden, och var och en have sitt mordvapen i handen. 2Och se, d kommo sex mn frn vre porten, den som vetter t norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland dem fanns en man som var kldd i linneklder och hade ett skrivtyg vid sin lnd. Och de kommo och stllde sig vid sidan av kopparaltaret. 3Och Israels Guds hrlighet hade lyft sig frn keruben, som den vilade p, och hade flyttat sig till tempelhusets trskel, och ropade nu till mannen som var kldd i linneklderna och hade skrivtyget vid sin lnd; 4HERREN sade till honom: G igenom Jerusalems stad, och teckna med ett tecken p pannan de mn som sucka och jmra sig ver alla styggelser som bedrivas drinne. 5Och till de andra hrde jag honom sga: Dragen fram i staden efter honom och sln ned folket; visen ingen skonsamhet och haven ingen misskund. 6Bde ldringar och ynglingar och jungfrur, bde barn och kvinnor skolen I drpa och frgra, men I mn icke komma vid ngon som har tecknet p sig, och I skolen begynna vid min helgedom. Och de begynte med de ldste, med de mn som stodo framfr tempelhuset. 7Han sade nmligen till dem: Orenen tempelhuset, och fyllen upp frgrdarna med slagna; dragen sedan ut. Och de drogo ut och slogo ned folket i staden.
1

840

Swedish Bible

Anonymous

D nu jag blev lmnad kvar, nr de s slogo folket, fll jag ned p mitt ansikte och ropade och sade: Ack, Herre, HERRE, vill du d frgra hela kvarlevan av Israel, eftersom du s utgjuter din vrede ver Jerusalem? 9Han sade till mig: Israels och Juda hus' missgrning r alltfr stor; landet r uppfyllt med ortt, och staden r full av lagvrngning. Ty de sga: 'HERREN har vergivit landet, HERREN ser det icke.' 10Drfr skall icke heller jag visa ngon skonsamhet eller hava ngon misskund, utan skall lta deras grningar komma ver deras huvuden. 11Och mannen som var kldd i linneklderna och hade skrivtyget vid sin lnd kom nu tillbaka och gav besked och sade: Jag har gjort ssom du bjd mig.

Chapter 10 Och jag fick se att p fstet, som vilade p kerubernas huvuden, fanns ngot som tycktes vara av safirsten, ngot som till utseendet liknade en tron; detta syntes ovanp dem. 2Och han sade till mannen som var kldd i linneklderna, han sade: G in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina hnder fulla med eldsgld frn platsen mellan keruberna, och str ut dem ver staden. Och jag sg honom g. 3Och keruberna stodo till hger om huset, nr mannen gick ditin, och molnet uppfyllde den inre frgrden. 4Men HERRENS hrlighet hjde sig upp frn keruben och flyttade sig till husets trskel; och huset uppfylldes d av molnet, och frgrden blev full av glansen frn HERRENS hrlighet. 5Och dnet av kerubernas vingar hrdes nda till den yttre frgrden, likt Gud den Allsmktiges rst, d han talar. 6Och nr han nu bjd mannen som var kldd i linneklderna och sade: Tag eld frn platsen mellan rundlarna, inne mellan keruberna, d gick denne ditin och stllde sig bredvid ett av hjulen. 7D rckte keruben dr ut sin hand, mellan de andra keruberna, till elden som brann mellan keruberna, och tog drav och lade i hnderna p honom som var kldd i linneklderna; och denne tog det och gick s ut. 8Och under vingarna p keruberna s syntes ngot som var bildat ssom en mnniskohand. 9Och jag fick se fyra hjul st invid keruberna ett hjul invid var kerub och det sg ut som om hjulen voro av ngot som liknade krysolitsten. 10De sgo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. 11Nr de skulle g, kunde de g t alla fyra sidorna, de behvde icke vnda sig, nr de gingo. Ty t det hll dit den frmste begav sig gingo de andra efter, utan att de behvde vnda sig, nr de gingo. 12Och hela deras kropp, deras rygg, deras hnder och deras vingar, s ock hjulen, voro fulla med gon runt omkring; de fyra hade nmligen var sitt hjul. 13Och jag hrde att hjulen kallades rundlar. 14Och var och en hade fyra ansikten; det frsta ansiktet var en kerubs, det andra en mnniskas, det tredje ett lejons, det fjrde en rns. 15Och keruberna hjde sig upp; de var samma vsenden som jag hade sett vid strmmen Kebar. 16Och nr keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och nr keruberna lyfte sina vingar fr att hja sig ver jorden, skilde sig hjulen icke ifrn dem. 17Nr de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och nr de hjde sig, hjde sig ock dessa med dem, ty vsendenas ande var i dem. 18Och HERRENS hrlighet flyttade I sig bort ifrn husets trskel och stannade ver keruberna. 19D sg
841
1

Swedish Bible

Anonymous

jag huru keruberna lyfte sina vingar och hjde sig frn jorden, nr de begvo sig bort, och hjulen jmte dem; och de stannade vid ingngen till stra porten p HERRENS hus, och Israels Guds hrlighet vilade ovanp dem. 20Det var samma vsenden som jag: hade sett under Israels Gud vid strmmen Kebar, och jag mrkte att det var keruber. 21Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var ngot som liknade mnniskohnder. 22Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett vid strmmen Kebar, s sgo de ut, och sdana voro de. Och de gingo alla rakt fram.

Chapter 11 Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig till stra porten p HERRENS hus, den som vetter t ster. Dr fick jag se tjugufem mn st vid ingngen till porten; och jag sg bland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar i folket. 2Och han sade till mig: Du mnniskobarn, det r dessa mn som tnka ut vad frdrvligt r och rda till vad ont r, hr i staden; 3det r de som sga: 'Hus byggas icke upp s snart. Hr r grytan, och vi ro kttet. 4 Profetera drfr mot dem, ja, profetera, du mnniskobarn. 5D fll HERRENS Ande ver mig, han sade till mig: Sg: S sger HERREN: Sdant sgen I, I av Israels hus, och edra hjrtans tankar knner jag vl. 6Mnga ligga genom eder slagna hr i staden; I haven uppfyllt dess gator med slagna. 7Drfr sger Herren, HERREN s: De slagna vilkas fall I haven vllat i staden, de ro kttet, och den r grytan; men eder sjlva skall man fra bort ur den. 8I frukten fr svrd, och svrd skall jag ock lta komma ver eder, sger Herren, HERREN. 9Jag skall fra eder bort hrifrn och giva eder i frmlingars hand; och jag skall hlla dom ver eder. 10Fr svrd skolen I falla; vid Israels grns skall jag dma eder. Och I skolen frnimma att jag r HERREN. 11Staden skall icke vara en gryta fr eder, och I skolen icke vara kttet i den; nej, vid Israels grns skall jag dma eder. 12 D skolen I frnimma att jag r HERREN, I som icke haven vandrat efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina rtter, utan haven gjort efter de hednafolks rtter, som bo runt omkring eder. 13 Medan jag s profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit andan. D fll jag ned p mitt ansikte och ropade med hg rst och sade: Ack, Herre, HERRE, vill du d alldeles gra nde p kvarlevan av Israel? 14Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 15Du mnniskobarn, dina brder, ja, dina brder dina nra frnder och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invnare sga: 'Hllen eder borta frn HERREN; det r t oss som landet har blivit givet till besittning' -16 om dem skall du allts sga: S sger Herren, HERREN: Ja, vl har jag frt dem lngt bort ibland folken och frstrtt dem i lnderna, och med nd har jag varit fr dem en helgedom i de lnder dit de hava kommit; 17men drfr skall du nu sga: S sger Herren, HERREN: Jag skall frsamla eder ifrn folkslagen och hmta eder tillhopa frn de lnder dit I haven blivit frstrdda, och skall giva eder Israels land. 18Och nr de hava kommit dit, skola de skaffa bort drifrn alla de skndliga och styggeliga avgudar som nu finnas dr. 19Och jag skall giva dem alla ett och samma hjrta, och
1

842

Swedish Bible

Anonymous

en ny ande skall jag lta komma i deras brst; jag skall taga bort stenhjrtat ur deras kropp och giva dem ett hjrta av ktt, 20s att de vandra efter mina stadgar och hlla mina rtter och gra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 21Men de vilkas hjrtan efterflja de skndliga och styggeliga avgudarnas hjrtan, deras grningar skall jag lta komma ver deras huvuden, sger Herren, HERREN. 22Och keruberna, fljda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels Guds hrlighet vilade ovanp dem. 23Och HERRENS hrlighet hjde sig och lmnade staden och stannade p berget ster om staden. 24Men mig hade en andekraft lyft upp och frt bort till de fngna i Kaldeen, s hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedan frsvann fr mig den syn jag hade ftt se. 25Och jag talade till de fngna alla de ord som HERREN hade uppenbarat fr mig.

Chapter 12 Och HERRENS ord kom till mig; han sade; 2Du mnniskobarn, du bor mitt i det genstrviga slktet, bland mnniskor som hava gon att se med, men dock icke se, och ron att hra med, men dock icke hra, eftersom de ro ett s genstrvigt slkte. 3S red nu till t dig, du mnniskobarn, vad man behver, nr man skall g i landsflykt. Och vandra i deras syn stad p ljusa dagen, ja, vandra i deras syn stad frn det stlle dr du nu bor bort till en annan ort -- om de till ventyrs ville akta drp, d de nu ro ett s genstrvigt slkte. 4Fr ut ditt bohag, p ljusa dagen och i deras syn, ssom skulle du g i landsflykt, och vandra s i deras syn sjlv stad p aftonen, ssom landsflyktiga plga. 5Gr dig i deras syn en ppning i vggen, och fr bohaget ut genom den. 6 Lyft det sedan i deras syn upp p axeln och fr bort det, nr det har blivit alldeles mrkt; och betck ditt ansikte, s att du icke ser landet. Ty jag gr dig till ett tecken fr Israels hus. 7Och jag gjorde ssom han bjd mig; p ljusa dagen frde jag ut mitt bohag, ssom skulle jag g i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en ppning i vggen, och nr det hade blivit alldeles mrkt, frde jag det ut genom den och bar det s p axeln, i deras syn. 8Och HERRENS ord kom till mig den fljande morgonen; han sade: 9Du mnniskobarn, skert har Israels hus, det genstrviga slktet, frgat dig: Vad r det du gr? 10S svara dem nu: S sger Herren, HERREN: Denna utsaga gller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som ro drinne. 11Sg: Jag r ett tecken fr eder; ssom jag har gjort, s skall det g dem: de skola vandra bort i landsflykt och fngenskap. 12Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin brda p axeln, nr det har blivit alldeles mrkt, och skall s draga ut. Man skall gra en ppning i vggen, s att han genom den kan bra ut sin brda; och han skall betcka sitt ansikte, s att han icke ser landet med sitt ga. 13 Och jag skall breda ut mitt nt ver honom, och han skall bliva fngad i min snara; och jag skall fra honom till Babel i kaldernas land, som han dock icke skall se; och dr skall han d. 14Och alla som ro omkring honom, till hans hjlp, och alla hans hrskaror skall jag frstr t alla vderstreck, och mitt svrd skall jag draga ut efter dem. 15Och de skola frnimma att jag r HERREN, nr jag frskingrar dem bland folken och frstrr dem i lnderna. 16Men ngra f av
1

843

Swedish Bible

Anonymous

dem skall jag lta bliva kvar efter svrd, hungersnd och pest, fr att de bland de folk till vilka de komma skola kunna frtlja om alla sina styggelser; och de skola frnimma att jag r HERREN. 17 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 18Du mnniskobarn, t nu ditt brd med bvan, och drick ditt vatten darrande och med oro. 19Och sg till folket i landet: S sger Herren, HERREN om Jerusalems invnare i Israels land: De skola ta sitt brd med oro och dricka sitt vatten med frfran; s skall landet bliva delagt och plundrat p allt vad dri r, fr den ortts skull som alla dess inbyggare hava vat. 20Och de stder som nu ro bebodda skola komma att ligga de, och landet skall bliva en demark; och I skolen frnimma att jag r HERREN. 21Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 22Du mnniskobarn, vad r det fr ett ordsprk I haven i Israels land, nr I sgen: Tiden gr, och av alla profetsynerna bliver intet? 23Sg nu till dem: S sger Herren, HERREN: Jag skall gra slut p det ordsprket, s att man icke mer skall bruka det i Israel. Tala i stllet s till dem: Tiden kommer snart, med alla profetsynernas fullbordan. 24Ty inga falska profetsyner och inga lgnaktiga spdomar skola mer finnas i Israels hus; 25nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det skall fullbordas, utan att lnge frdrjas. Ja, du genstrviga slkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock fullborda det, sger Herren, HERREN. 26Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 27Du mnniskobarn, se, Israels hus sger: Den syn som han skdar gller dagar som icke komma s snart; han profeterar om tider som nnu ro lngt borta. 28 Sg drfr till dem: S sger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall lngre frdrjas; vad jag talar, det skall ske, sger Herren, HERREN.

Chapter 13 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, profetera mot Israels profeterande profeter; sg till dem som profetera efter sina egna hjrtans ingivelser: Hren HERRENS ord. 3S sger Herren, HERREN: Ve eder, I draktiga profeter, som fljen eder egen ande och syner som I icke haven sett! -- 4Lika rvar p de platser ro dina profeter, Israel. 5I haven icke trtt fram i gapet eller frt upp ngon mur omkring Israels hus, s att det har kunnat best i striden p HERRENS dag. 6Nej, deras syner voro falskhet och deras spdomar lgn, fastn de sade S har HERREN sagt. HERREN hade ju icke snt dem, men de hoppades att deras tal nd skulle g i fullbordan. 7Ja, frvisso var det falska syner som I skdaden och lgnaktiga spdomar som I uttaladen, fastn I saden: S har HERREN sagt. Jag hade ju icke talat ngot sdant. 8Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom edert tal r falskhet och edra syner ro lgn, se, drfr skall jag komma ver eder, sger Herren, HERREN. 9Och min hand skall drabba profeterna som skda falska syner och sp lgnaktiga spdomar. De skola icke f en plats i mitt folks frsamling och skola icke bliva upptagna i frteckningen p Israels hus, ej heller skola de f komma till Israels land; och I skolen frnimma att jag r Herren, HERREN. 10Eftersom, ja, eftersom de frde mitt folk vilse, i det att de sade: Allt str vl till, och dock stod icke allt vl till, och
1

844

Swedish Bible

Anonymous

eftersom de, nr folket bygger upp en mur, vitmena den, 11drfr m du sga till dessa vitmenare att den mste falla. Ett slagregn skall komma -- ja, I skolen fara ned, I hagelstenar, och du skall bryta ned den, du stormvind! 12Och nr s vggen faller, d skall man frvisso sga till eder: Var r nu vitmeningen som I strken p? 13Drfr sger Herren, HERREN s; Jag skall i min frtrnelse lta en stormvind bryta ls, ett slagregn skall komma genom min vrede, och hagelstenar genom min frtrnelse, s att det bliver en nde drp. 14Och jag skall frstra vggen som I bestrken med vitmening, jag skall sl den till jorden, s att dess grundval bliver blottad. Och nr den faller, skolen I frgs drinne; och I skolen frnimma att jag r HERREN. 15Och jag skall uttmma min frtrnelse p vggen och p dem som hava bestrukit den med vitmening; och s skall jag sga till eder: Det r ute med vggen, det r ute med dess vitmenare, 16med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och skdade syner, det till behag, om att allt stod vl till, och dock stod icke allt vl till, sger Herren, HERREN. 17Och du, mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot dina landsmaninnor som profetera efter sina egna hjrtans ingivelser; profetera mot dem 18och sg: S sger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till alla handleder och gren sljor till alla huvuden, bde ungas och gamlas, fr att s fnga sjlar! Skullen I f fnga sjlar bland mitt folk och dma somliga sjlar till liv, eder till vinning, 19I som fr ngra nvar korn och ngra bitar brd ohelgen mig hos mitt folk, drmed att I dmen till dden sjlar som icke skola d, och dmen till liv sjlar som icke skola leva, i det att I ljugen fr mitt folk, som grna hr lgn? 20Nej, och drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag skall vl n edra bindlar, i vilka I fngen sjlarna ssom fglar, och skall slita dem frn edra armar; och jag skall giva sjlarna fria, de sjlar som I haven fngat ssom fglar. 21Och jag skall slita snder edra sljor och rdda mitt folk ur eder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; och I skolen frnimma att jag r HERREN. 22Eftersom I genom lgnaktigt tal haven gjort den rttfrdige frsagd i hjrtat, honom som jag ingalunda ville plga, men dremot haven styrkt den ogudaktiges mod, s att han icke vnder om frn sin onda vg och rddar sitt liv, 23drfr skolen I icke f fortstta att skda falska syner och att va spdom; utan jag skall rdda mitt folk ur eder hand, och I skolen frnimma att jag r HERREN.

Chapter 14 Och ngra av de ldste i Israel kommo till mig och satte sig ned hos mig. 2D kom HERRENS ord till mig; han sade: 3Du mnniskobarn, dessa mn hava ltit sina elndiga avgudar f insteg i sina hjrtan och hava stllt upp framfr sig vad som r dem en sttesten till missgrning. Skulle jag vl lta frga mig av sdana? 4Nej; tala drfr med dem och sg till dem: S sger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus, som lter sina elndiga avgudar f insteg i sitt hjrta och stller upp framfr sig vad som r honom en sttesten till missgrning, och s kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar ssom han har frtjnat genom sina mnga elndiga avgudar. 5 S skall jag gripa Israels barn i hjrtat, drfr att de allasammans hava vikit bort ifrn mig genom
1

845

Swedish Bible

Anonymous

sina elndiga avgudar. 6Sg drfr till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Vnden om, ja, vnden eder bort ifrn edra elndiga avgudar, vnden edra ansikten bort ifrn alla edra styggelser. 7 Ty om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo i Israel, viker bort ifrn mig, och lter sina elndiga avgudar f insteg i sitt hjrta och stller upp framfr sig vad som r honom en sttesten till missgrning, och s kommer till profeten, fr att denne skall frga mig fr honom, s vill jag, HERREN, sjlv giva honom svar: 8jag skall vnda mitt ansikte mot den mannen och gra honom till ett tecken och till ett ordsprk, och utrota honom ur mitt folk; och I skolen frnimma att jag r HERREN. 9Men om profeten lter frfra sig och talar ngot ord, s har jag, HERREN, ltit den profeten bliva frfrd; och jag skall utrcka min hand mot honom och frgra honom ur mitt folk Israel. 10Och de skola bda bra p sin missgrning: profetens missgrning skall rknas lika med den frgandes missgrning -- 11p det att Israels barn icke mer m g bort ifrn mig och fara vilse, ej heller mer orena sig med alla sina vertrdelser, utan vara mitt folk, ssom jag skall vara deras Gud, sger Herren, HERREN. 12Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 13Du mnniskobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, s att jag mste utrcka min hand mot det och frdrva dess livsuppehlle och snda hungersnd ver det och utrota drur bde mnniskor och djur, 14och om d drinne funnes dessa tre mn: Noa, Daniel och Job, s skulle de genom sin rttfrdighet rdda allenast sina egna liv, sger Herren, HERREN. 15Om jag lte vilddjur draga fram genom landet och gra det folktomt, s att det bleve s de att ingen vgade draga dr fram fr djuren skull, 16d skulle, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, dessa tre mn, om de vore drinne, icke kunna rdda vare sig sner eller dttrar; allenast de sjlva skulle rddas, men landet mste bliva de. 17Eller om jag lte svrd komma ver det landet, i det att jag sade: Svrdet fare fram genom landet!, och jag s utrotade drur bde mnniskor och djur, 18och om d dessa tre mn vore drinne, s skulle de, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, icke kunna rdda sner eller dttrar; allenast de sjlva skulle rddas. 19Eller om jag snde pest i det landet och utgte min vrede drver i blod, fr att utrota drur bde mnniskor och djur, 20och om d Noa, Daniel och Job vore drinne, s skulle de, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, icke kunna rdda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin rttfrdighet rdda allenast sina egna liv. 21Och s sger Herren, HERREN: Men huru mycket vrre bliver det icke, nr jag p en gng snder mina fyra svra straffdomar: svrd, hungersnd, vilddjur och pest, ver Jerusalem, fr att utrota drur bde mnniskor och djur! 22Likvl skola ngra rddade bliva kvar dr, ngra sner och dttrar, som skola fras bort. Och se, dessa skola draga bort till eder; och nr I fn se deras vandel och deras grningar, d skolen I trsta eder fr den olycka som jag har ltit komma ver Jerusalem, ja, fr allt som jag har ltit komma ver det. 23De skola vara eder till trst, nr I sen deras vandel och deras grningar; I skolen d frst att jag icke utan sak har gjort allt vad jag har gjort mot det, sger Herren, HERREN.

846

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 15 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, varutinnan r vinstockens tr frmer n annat tr, vinstockens, vars rankor vxa upp bland skogens andra trd? 3Tager man vl virke drav till att frfrdiga ngot nyttigt? Gr man ens drav en plugg fr att p den hnga upp ngonting? 4Och om det nu drtill har varit livet till mat t elden, s att dess bda ndar hava blivit frtrda av eld, och vad dremellan finnes r svett, duger det d till ngot nyttigt? 5Icke ens medan det nnu var oskadat, kunde man frfrdiga ngot nyttigt drav; huru mycket mindre kan man frfrdiga ngot nyttigt drav, sedan det endels har blivit frtrt av elden och endels r svett! 6 Drfr sger Herren, HERREN s: Ssom det hnder med vinstockens tr bland annat tr frn skogen, att Jag lmnar det till mat t elden, s skall jag ock gra med Jerusalems invnare. 7Jag skall vnda mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit undan, men eld skall dock frtra dem. Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag vnder mitt ansikte mot dem. 8Och jag skall gra landet till en demark, drfr att de hava varit otrogna, sger Herren, HERREN.
1

Chapter 16 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, frehll Jerusalem dess styggelser 3och sg: S sger Herren, HERREN till Jerusalem: Frn Kanaans land stammar du, och dr r du fdd; din fader var en amor och din moder en hetitisk kvinna. 4Och vid din fdelse gick det s till. Nr du fddes, skar ingen av din navelstrng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej heller ingniden med salt och lindad. 5Ingen sg p dig med s mycken mkan, att han villa gra ngot sdant med dig eller visa dig ngon misskund, utan man kastade ut dig p ppna fltet den dag du fddes; s ringa aktade man ditt liv. 6D gick jag frbi dr du lg och fick se dig sprattla i ditt blod, och jag sade till dig: Du skall f bliva vid liv, du som ligger dr i ditt blod. Ja, jag sade till dig: Du skall f bliva vid liv, du som ligger dr i ditt blod; 7ja, jag skall frka dig till mnga tusen, ssom vxterna ro p marken. Och du skt upp och blev stor och mycket fager; dina brst hade hjt sig, och ditt hr hade vxt, men du var nnu naken och blottad. 8D gick jag ter frbi dr du var och fick se att din tid var inne, din lskogstid; och jag bredde min mantel ver dig och betckte din blygd. Och s gav jag dig min ed och ingick frbund med dig, sger Herren, HERREN, och du blev min. 9Och jag tvdde dig med vatten och skljde blodet av dig, och smorde dig med olja, 10och kldde p dig brokigt vvda klder och satte p dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slja av silke. 11Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband p dina armar och en kedja om din hals, 12jag satte en ring i din nsa och rhngen i dina ron och en hrlig krona p ditt huvud. 13S blev du prydd med guld och silver, och dina klder voro av fint linne, av siden och av tyg i brokig vvnad. Fint mjl, honung och olja fick du ta. Du blev vermttan skn, och s vart du omsider en drottning. 14Och ryktet om dig gick ut bland folken fr din sknhets
1

847

Swedish Bible

Anonymous

skull, ty den var fullkomlig genom de hrliga prydnader som jag hade satt p dig, sger Herren, HERREN. 15Men du frlitade dig p din sknhet och bedrev otukt, sedan du nu hade ftt sdant rykte; du slsade din otukt p var och en som gick dr fram: det vore ju ngot fr honom. 16Och du tog dina klder och gjorde dig med dem brokiga offerhjder och bedrev p dessa otukt, sdana grningar som eljest aldrig ngonsin hava frekommit, ej heller mer skola gras. 17Och du tog dina hrliga smycken, det guld och silver som jag hade givit dig, och gjorde dig s mansbilder, med vilka du bedrev otukt. 18Och du tog dina brokigt vvda klder och hljde dem i dessa; och min olja och min rkelse satte du fram fr dem. 19Och det brd som jag hade givit dig -- ty fint mjl, olja och honung hade jag ju ltit dig f att ta -- detta satte du fram fr dem till en vlbehaglig lukt; ja, drhn kom det, sger Herren, HERREN. 20Och du tog dina sner och dttrar, dem som du hade ftt t mig, och offrade dessa t dem till spis. Var det d icke nog att du bedrev otukt? 21 Skulle du ocks slakta mina sner och giva dem till pris ssom offer t dessa? 22Och vid alla dina styggelser och din otukt tnkte du icke p din ungdoms dagar, d du var naken och blottad och lg dr sprattlande i ditt blod. 23Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig! sger Herren, HERREN -- 24byggde du dig kummel och gjorde dig hjdaltaren p alla ppna platser. 25I alla gathrn byggde du dig hjd altaren och lt din sknhet sknda och sprrade ut benen t alla som gingo dr fram; ja, du bedrev mycken otukt. 26Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora kttet, ja, mycken otukt till att frtrna mig. 27Men se, d utrckte jag min hand mot dig och minskade ditt underhll och gav dig till pris t dina fiender, filisternas dttrar, som blygdes ver ditt skndliga vsende. 28Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade nnu icke blivit mtt; ja, du bedrev otukt med dem och blev nd icke mtt. 29Du gick med din otukt nda bort till krmarlandet, kaldernas land; men icke ens s blev du mtt. 30Huru lskogskrankt var icke ditt hjrta, sger Herren, HERREN, eftersom du gjorde allt detta, sdana grningar som allenast den frckaste skka kan gra. 31Med dina dttrar uppfrde du t dig kummel i alla gathrn och hjdaltaren p alla ppna platser. Men dri var du olik andra skkor, att du frsmdde skkoln, 32du ktenskapsbryterska, som i stllet fr den man du hade tog andra mn till dig. 33t alla andra skkor mste man giva sknker, men hr var det du som gav sknker t alla dina lskare och mutade dem, fr att de skulle komma till dig frn alla hll och bedriva otukt med dig. 34S gjorde du vid din otukt tvrt emot vad andra kvinnor gra; efter dig lopp ingen fr att bedriva otukt, men du gav skkoln, utan att sjlv f ngon skkoln; du gjorde tvrt emot andra. 35Hr drfr HERRENS ord, du skka. 36S sger Herren, HERREN: Eftersom du har varit s frikostig med din skam och blottat din blygd i otukt med din lskare, drfr, och fr alla dina vederstyggliga elndiga avgudars skull och fr dina sners blods skull, dina sners, som du gav t dessa, 37se, drfr skall jag frsamla alla dina lskare, dem som du har varit till behag, ja, alla dem som du har lskat mer eller mindre; dem skall jag frsamla mot dig frn alla hll och blotta din blygd infr dem, s att de f se all din blygd. 38Och jag skall dma dig efter den lag som gller fr ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall lta dig bliva ett blodigt offer fr min vrede och nitlskan. 39Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola sl ned dina kummel och bryta

848

Swedish Bible

Anonymous

ned dina hjdaltaren, och slita av dig klderna och taga ifrn dig dina hrliga smycken och lta dig ligga naken och blottad. 40Och de skola sammankalla en frsamling mot dig, och man skall stena dig och hugga snder dig med svrd; 41och dina hus skall man brnna upp i eld. S skall man hlla dom ver dig infr mnga kvinnors gon. Och s skall jag gra slut p din otukt, och du skall icke mer kunna giva ngon skkoln. 42Och jag skall slcka min vrede p dig, s att min nitlskan kan vika ifrn dig, och s att jag fr ro och slipper att mer frtrnas. 43Eftersom du icke tnkte p din ungdoms dagar, utan var avog mot mig i allt detta, se, drfr skall ocks jag lta dina grningar komma ver ditt huvud, sger Herren, HERREN, p det att du icke mer m lgga sdan skndlighet till alla dina andra styggelser. 44Se, alla som bruka ordsprk skola p dig tillmpa det ordsprket: Sdan moder, sdan dotter. 45Ja, du r din moders dotter, hennes som vergav sin man och sina barn; du r dina systrars syster deras som vergvo sina mn och sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en amor. 46Din strre syster var Samaria med sina dttrar, hon som bodde norrut frn dig; och din mindre syster, som bodde sderut frn dig, var Sodom med sina dttrar. 47Men du njde dig icke med att vandra p deras vgar och att gra efter deras styggelser; inom kort bedrev du vrre ting n de, p alla dina vgar. 48S sant jag lever, sger Herren, HERREN: din syster Sodom och hennes dttrar hava icke gjort vad du och dina dttrar haven gjort. 49Se, detta var din syster Sodoms missgrning: fastn hghet, verfld och tryggad ro hade blivit henne och hennes dttrar beskrd, understdde hon likvl icke den arme och fattige. 50Tvrtom blevo de hgfrdiga och bedrevo vad styggeligt var infr mig; drfr frskt jag dem, nr jag sg detta. 51Ej heller Samaria har syndat hlften s mycket som du. Du har gjort s mnga flera styggelser n dessa, att du genom alla de styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas rttfrdiga. 52 S m ocks du nu bara din skam, du som nu kan lnda dina systrar till urskt; ty drigenom att du har bedrivit nnu vederstyggligare synder n de, st nu ssom rttfrdiga i jmfrelse med dig. Ja, blygs och br din skam ver att du s har kommit dina systrar att synas rttfrdiga. 53Drfr skall jag ock ter upp rtta dem, Sodom med hennes dttrar och Samaria med hennes dttrar. Dig skall jag ock ter upprtta mitt ibland dem, 54fr att du m bra din skam och skmmas fr allt vad du har gjort, och drmed bliva dem till trst. 55Och med dina systrar skall s ske: Sodom och hennes dttrar skola ter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes dttrar skola ter bliva vad de fordom voro Ocks du sjlv och dina dttrar skolen ter bliva vad I fordom voren. 56Men om du frr icke ens hrdes nmna din syster Sodom, under din hghetstid, 57innan nnu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- ssom den blev p den tid d du vart till smlek fr Arams dttrar och fr alla de kringboende filisternas dttrar, som hnade dig p alla sidor -- 58S mste du nu sjlv bra p din skndlighet och dina styggelser, sger HERREN. 59Ty s sger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina grningar, ty du hade ju fraktat eden och brutit frbundet. 60 Men jag vill nu tnka p det frbund som jag slt med dig i din ungdoms dagar, och upprtta med dig ett evigt frbund. 61D skall du tnka tillbaka p dina vgar och skmmas, nr du fr taga till dig dina systrar, de strre jmte de mindre; ty jag skall giva dem t dig till dttrar, dock icke fr din trohet i frbundet. 62Men jag skall upprtta mitt frbund med dig, och du skall frnimma att

849

Swedish Bible

Anonymous

jag r HERREN; 63och s skall du tnka drp och blygas, s att du av skam icke mer kan upplta din mun, d nr jag frlter dig allt vad du har gjort, sger Herren, HERREN.

Chapter 17 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, frelgg Israels hus en gta, och tala till det en liknelse; 3sg: S sger Herren, HERREN: Den stora rnen med de stora vingarna och de lnga pennorna, han som r s full med brokiga fjdrar, han kom till Libanon och tog bort toppen p cedern. 4Han brt av dess versta kvist och frde den till krmarlandet och satte den i en kpmansstad. 5Sedan tog han en telning som vxte i landet och planterade den i fruktbar jordmn; han tog den och satte den bland piltrd, p ett stlle dr mycket vatten fanns. 6Och den fick vxa upp och bliva ett utgrenat vintrd, dock med lg stam, fr att dess rankor skulle vnda sig till honom och dess rtter vara under honom. Den blev allts ett vintrd som bar grenar och skt skott. 7Men dr var ock en annan stor rn med stora vingar och fjdrar i mngd; och se, till denne bjde nu vintrdet lngtansfullt sina grenar, och frn platsen dr det var planterat strckte det sina rankor mot honom, fr att han skulle vattna det. 8Och dock var det planterat i god jordmn, p ett stlle dr mycket vatten fanns, s att det kunde f grenar och bra frukt och bliva ett hrligt vintrd. 9Sg vidare: S sger Herren, HERREN: Kan det nu g det vl? Skall man icke rycka upp dess rtter och riva av dess frukt, s att det frtorkar, och s att alla blad som hava vuxit ut drp frtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk behvas fr att flytta det bort ifrn dess rtter. 10 Visst str det fast planterat, men kan det g det vl? Skall det icke alldeles frtorka, nr stanvinden nr det, ja, frtorka p den plats dr det har vuxit upp? 11Och HERRENS ord kom till mig, han sade: 12Sg till det genstrviga slktet Frstn I icke vad detta betyder? S sg d: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och hmtade dem till sig i Babel. 13 Och han tog en ttling av konungahuset och slt frbund med honom och lt honom anlgga ed. Men de mktige i landet hade han frt bort med sig, 14fr att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle ndgas hlla frbundet med honom, om det ville best. 15 Men han avfll frn honom och skickade sina sndebud till Egypten, fr att man dr skulle giva honom hstar och mycket folk. Kan det g den vl, som s gr? Kan han undkomma? Kan den som bryter frbund undkomma? 16S sant jag lever, sger Herren, HERREN: dr den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likvl fraktade, och vilkens frbund han brt, dr, hos honom i Babel, skall han sannerligen d. 17Och Farao skall icke med stor hrsmakt och mycket folk bist honom i kriget, nr en vall kastas upp och en belgringsmur bygges, till undergng fr mnga mnniskor. 18Eftersom han fraktade eden och brt frbundet och gjorde allt detta fastn han hade givit sitt lfte, drfr skall han icke undkomma. 19Ja, drfr sger Herren, HERREN s: S sant jag lever, jag skall frvisso lta min ed, som han har fraktat, och mitt frbund, som han har brutit, komma ver hans huvud. 20Och jag skall breda ut mitt nt ver honom, och han skall
1

850

Swedish Bible

Anonymous

bliva fngad i min snara; och jag skall fra honom till Babel och dr hlla dom ver honom, fr den otrohets skull som han har begtt mot mig. 21Och alla flyktingar ur alla hans hrskaror skola falla fr svrd, och om ngra bliva rddade, s skola de varda frstrdda t alla vderstreck. Och I skolen frnimma att jag, HERREN, har talat. 22S sger Herren, HERREN: Jag vill ock sjlv taga en kvist av toppen p den hga cedern och stta den; av dess versta skott skall jag avbryta en spd kvist och sjlv plantera den p ett hgt och brant berg. 23P Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bra grenar och f frukt och bliva en hrlig ceder. Och allt vad fglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar. 24Och alla trd p marken skola frnimma att det r jag, HERREN, som frdmjukar hga trd och upphjer lga trd, som lter friska trd frtorka och gr torra trd grnskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det ocks.

Chapter 18 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Vad orsak haven I till att bruka detta ordsprk i Israels land: Fderna ta sura druvor, och barnens tnder bliva mma drav? 3S sant jag lever, sger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak mer hava att bruka detta ordsprk i Israel. 4Se, alla sjlar ro mina, faderns sjl svl som sonens r min; den som syndar, han skall d. 5Om nu en man r rttfrdig och var rtt och rttfrdighet, 6om han icke hller offermltid p bergen, ej heller upplyfter sina gon till Israels hus' elndiga avgudar, om han icke skndar sin nstas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under hennes orenhets tid, 7om han icke frtrycker ngon, utan giver tillbaka den pant han har ftt fr skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt brd t den hungrige och klder den nakne, 8om han icke ockrar eller tager rnta, om han hller sin hand tillbaka frn vad ortt r och fller rtta domar mnniskor emellan -- 9ja, om han s vandrar efter mina stadgar och hller mina rtter, i det att han gr vad redligt r, d r han rttfrdig och skall frvisso f leva, sger Herren, HERREN. 10Men om han s fder en son som bliver en vldsverkare, vilken utgjuter blod eller gr allenast ngot av allt detta 11som han sjlv icke gjorde, en som hller offermltid p bergen, skndar sin nstas hustru, 12frtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant tillbaka, upplyfter sina gon till de elndiga avgudarna, bedriver vad styggeligt r, 13ockrar och tager rnta -- skulle d denne f leva? Nej, han skall icke f leva, utan eftersom han bedriver sdana styggelser, skall han straffas med dden; hans blod skall komma ver honom. 14Och om sedan denne fder en son, vilken ser alla de synder som hans fader begr, och vid synen av dem sjlv tager sig till vara fr att gra sdant, 15en som icke hller offermltid p bergen, icke upplyfter sina gon till Israels hus' elndiga avgudar, icke skndar sin nstas hustru, 16en som icke frtrycker ngon, icke fordrar pant eller tager rov, utan giver sitt brd t den hungrige och klder den nakne, 17 en som icke frgriper sig p den arme, ej heller ockrar eller tager rnta, utan gr efter mina rtter och vandrar efter mina stadgar, d skall denne icke d genom sin faders missgrning, utan skall
1

851

Swedish Bible

Anonymous

frvisso f leva. 18Hans fader dremot, som begick vldsgrningar och rvade frn sin broder och gjorde bland sina frnder det som icke var gott, se, han mste d genom sin missgrning. 19Huru kunnen I nu frga: Varfr skulle icke sonen bra p sin faders missgrning? Jo, sonen vade ju rtt och rttfrdighet och hll alla mina stadgar och gjorde efter dem; drfr skall han frvisso f leva. 20Den som syndar, han skall d; en son skall icke bra p sin faders missgrning, och en fader skall icke bra p sin sons missgrning. ver den rttfrdige skall hans rttfrdighet komma, och ver den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma. 21Men om den ogudaktige omvnder sig frn alla de synder som han har begtt, och hller alla mina stadgar och var rtt och rttfrdighet, d skall han frvisso leva och icke d. 22Ingen av de vertrdelser han har begtt skall du tillrknas honom; genom den rttfrdighet han har vat skall han f leva. 23Menar du att jag har lust till den ogudaktiges dd, sger Herren, HERREN, och icke fastmer drtill att han vnder om frn sin vg och fr leva? 24Men om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad ortt r, alla sdana styggelser som den ogudaktige gr -- skulle han d f leva, om han gr s? Nej, intet av all den rttfrdighet han har vat skall d ihgkommas, utan genom den otrohet han har begtt och den synd han har vat skall han d. 25Men nu sgen I: Herrens vg r icke alltid densamma. Hren d, I av Israels hus: Skulle verkligen min vg icke alltid vara densamma? r det icke fastmer eder vg som icke alltid r densamma? 26Om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad ortt r, s mste han d till straff drfr; genom det ortta som han gr mste han d. 27 Men om den ogudaktige vnder om frn den ogudaktighet som han har vat, och i stllet var rtt och rttfrdighet, d fr han behlla sin sjl vid liv. 28Ja, eftersom han kom till insikt och vnde om frn alla de vertrdelser han hade begtt, skall han frvisso leva och icke d. 29Och nd sga de av Israels hus: Herrens vg r icke alltid densamma! Skulle verkligen mina vgar icke alltid vara desamma, I av Israels hus? r det icke fastmer eder vg som icke alltid r densamma? 30Allts: jag skall dma var och en av eder efter hans vgar, I av Israels hus, sger Herren, HERREN. Vnden om, ja, vnden eder bort ifrn alla edra vertrdelser, fr att eder missgrning icke m bliva eder till en sttesten. 31Kasten bort ifrn eder alla de vertrdelser som I haven begtt, och skaffen eder ett nytt hjrta och en ny ande; ty icke viljen I vl d, I av Israels hus? 32Jag har ju ingen lust till ngons dd, sger Herren HERREN. Omvnden eder drfr, s fn I leva.

Chapter 19 Men du, stm upp en klagosng ver Israels furstar; 2sg: Huru var icke din moder en lejoninna! Bland lejon lg hon; hon fdde upp sina ungar bland kraftiga lejon. 3S fdde hon upp en av sina ungar, s att han blev ett kraftigt lejon; han lrde sig att taga rov, mnniskor t han upp. 4Men folken fingo hra om honom och han blev fngad i deras grop; och man frde honom med krok i nosen till Egyptens land. 5Nr hon nu sg att hon fick vnta frgves, och att hennes hopp blev om intet, d tog hon en annan av sina ungar och gjorde denne till ett kraftigt lejon. 6Stolt gick han
1

852

Swedish Bible

Anonymous

omkring bland lejonen, ja, han blev ett kraftigt lejon; han lrde sig att taga rov, mnniskor t han upp. 7Han vldfrde deras nkor, deras stder frdde han. Och landet med vad dri var blev frfrat vid dnet av hans rytande. 8D bdade man upp folk mot honom runt omkring frn lnderna; och de bredde ut sitt nt fr honom, och han blev fngad i deras grop 9Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen, och frde honom till konungen Babel Dr satte man honom in i fasta borgar, fr att hans rst ej mer skulle hras bort till Israels berg. 10Medan de levde i ro, var din moder ssom ett vintrd, planterat vid vatten. Och det blev ett fruktsamt trd, rikt p skott, genom det myckna vattnet. 11Det fick starka grenar, tjnliga till hrskarspiror, och dess stam vxte hg, omgiven av lvverk, s att det syntes vida, ty det var hgt och rikt p rankor. 12D ryckte man upp det i vrede, och det blev kastat p jorden, och stormen frn ster frtorkade dess frukt. Dess starka grenar brtos av och torkade bort, elden fick frtra dem. 13Nu r det utplanterat i knen, i ett torrt och trstande land. 14Och eld har gtt ut frn dess yppersta gren och har frtrt dess frukt. S finnes dr nu ingen stark gren kvar, ingen hrskarspira! En klagosng r detta, och den har ftt tjna ssom klagosng.

Chapter 20 I sjunde ret, p tionde dagen i femte mnaden, kommo ngra av de ldste i Israel fr att frga HERREN; och de satte sig ned hos mig. 2D kom HERRENS ord till mig han sade: 3Du mnniskobarn, tala med de ldste i Israel och sg till dem: S sger Herren, HERREN: Haven I kommit fr att frga mig? S sant jag lever, jag lter icke frga mig av eder, sger Herren, HERREN. 4 Men vill du dma dem, ja, vill du dma, du mnniskobarn, s frehll dem deras fders styggelser 5 och sg till dem: S sger Herren, HERREN: P den dag d jag utvalde Israel, d upplyfte jag min hand till ed infr Jakobs hus' barn och gjorde mig knd fr dem i Egyptens land; jag upplyfte min hand till ed infr dem och sade: Jag r HERREN, eder Gud. 6P den dagen lovade jag dem med upplyft hand att fra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett t dem, ett land som skulle flyta av mjlk och honung, och som vore hrligast bland alla lnder. 7Och jag sade till dem: Var och en av eder kaste bort sina gons styggelser, och ingen orene sig p Egyptens elndiga avgudar; jag r HERREN, eder Gud. 8Men de voro genstrviga mot mig och ville icke hra p mig; de kastade icke bort var och en sina gons styggelser, och de vergvo icke Egyptens elndiga avgudar. D tnkte jag p att utgjuta min frtrnelse ver dem och att uttmma min vrede p dem mitt i Egyptens land. 9Men vad jag gjorde, det gjorde jag fr mitt namns skull, fr att detta icke skulle bliva vanrat i de folks gon, bland vilka de levde, och i vilkas syn jag gjorde mig knd fr dem, i det jag frde dem ut ur Egyptens land. 10S frde jag dem d ut ur Egyptens land och lt dem komma in i knen. 11Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde fr dem mina rtter; den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem. 12Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, fr att man skulle veta att jag r HERREN, som helgar dem. 13Men
1

853

Swedish Bible

Anonymous

Israels hus var genstrvigt mot mig i knen; de vandrade icke efter mina stadgar, utan fraktade mina rtter, fastn den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem; de ohelgade ock svrt mina sabbater. D tnkte jag p att utgjuta min frtrnelse ver dem i knen och s frgra dem. 14 Men vad jag gjorde, det gjorde jag fr mitt namns skull, fr att detta icke skulle bliva vanrat i de folks gon, i vilkas syn jag hade frt dem ut. 15Likvl upplyfte jag min hand infr dem i knen och svor att jag icke skulle lta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjlk och honung, och som vore hrligast bland alla lnder -- 16detta drfr att de fraktade mina rtter och icke vandrade efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras hjrtan fljde efter deras elndiga avgudar. 17Men jag visade dem skonsamhet och frdrvade dem icke; jag gjorde icke alldeles nde p dem i knen. 18Och jag sade till deras barn i knen: I skolen icke vandra efter edra fders stadgar och icke hlla deras rtter, ej heller orena eder p deras elndiga avgudar. 19Jag r HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och hller mina rtter och gren efter dem. 20Och helgen mina sabbater, och m de vara ett tecken mellan mig och eder, fr att man m veta att jag r HERREN, eder Gud. 21Men deras barn voro genstrviga mot mig; de vandrade icke efter mina stadgar och hllo icke mina rtter, s att de gjorde efter dem fastn den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem; de ohelgade ock mina sabbater. D tnkte jag p att utgjuta min frtrnelse ver dem och att uttmma min vrede p dem i knen. 22Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde jag fr mitt namns skull, fr att detta icke skulle bliva vanrat i de folks gon, i vilkas syn jag hade frt dem ut. 23Likvl upplyfte jag min hand infr dem i knen och svor att frskingra dem bland folken och frstr dem i lnderna, 24 eftersom de icke gjorde efter mina rtter, utan fraktade mina stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras gon hngde vid deras fders elndiga avgudar. 25Drfr gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras btnad, och rtter genom vilka de icke kunde bliva vid liv. 26Och jag lt dem orena sig med sina offersknker, med att lta allt som ppnade moderlivet g genom eld, ty jag ville sl dem med frfran, p det att de skulle frst att jag r HERREN. 27Tala drfr till Israels hus, du mnniskobarn, och sg till dem: S sger Herren, HERREN: Ocks drmed hava edra fder hdat mig, att de hava begtt otrohet mot mig. 28Nr jag hade ltit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat att giva dem, och nr de s dr fingo se ngon hg kulle eller ngot lummigt trd, d offrade de dr sina slaktoffer och framburo dr sina offergvor, mig till frtrnelse, och lto dr sina offers vlbehagliga lukt uppstiga och utgto dr sina drickoffer. 29 D sade jag till dem: Vad r detta fr en offerhjd, denna som I kommen till? Drav fick en sdan plats namnet offerhjd, ssom man sger nnu i dag. 30Sg drfr till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Skolen d I orena eder p samma stt som edra fder gjorde, och i trols avfllighet lpa efter deras styggelser? 31I orenen eder nnu i dag p alla edra elndiga avgudar, i det att I frambren t dem edra offersknker och lten edra barn g genom eld. Skulle jag d lta frga mig av eder, I av Israels hus? Nej, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, ja lter icke frga mig av eder. 32Och frvisso skall icke det f ske som har kommit eder i sinnet, d I tnken: Vi vilja bliva ssom hedningarna, ssom folken i andra lnder: vi vilja tjna tr och sten. 33S

854

Swedish Bible

Anonymous

sant jag lever, sger Herren, HERREN, med stark hand och utrckt arm och utgjuten frtrnelse skall jag sannerligen regera ver eder. 34Och med stark hand och utrckt arm och utgjuten frtrnelse skall jag fra eder ut ifrn folken och frsamla eder frn de lnder i vilka I ren frstrdda. 35Och jag skall fra eder in i Folkens ken, och dr skall jag g till rtta med eder, ansikte mot ansikte. 36 Likasom jag gick till rtta med edra fder i knen vid Egyptens land, s skall jag ock g till rtta med eder, sger Herren, HERREN. 37Och jag skall lta eder draga fram under staven och tvinga eder in i frbundets band. 38Och jag skall rensa bort ifrn eder dem som stta sig upp emot mig och avfalla frn mig, jag skall skaffa bort dem ur det land dr de nu bo, men in i Israels land skola de icke f komma; och I skolen frnimma att jag r HERREN. 39Men hren nu, I av Israels hus: S sger Herren, HERREN: Vlan, gn stad och tjnen edra elndiga avgudar, var och en dem han har. Sedan skolen I frvisso komma att hra p mig, och I skolen d icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offersknker och edra elndiga avgudar. 40Ty p mitt heliga berg, p Israels hga berg, sger Herren, HERREN dr skall hela Israels hus tjna mig, s mnga drav som finnas i landet; dr skall jag finna behag i dem, dr skall jag hava lust till edra offergrder och till frstlingen av edra gvor, vadhelst I viljen helga. 41Vid den vlbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, nr tiden kommer, att jag fr eder ut ifrn folken och frsamlar eder frn de lnder i vilka I ren frstrdda. Och jag skall bevisa mig helig p eder infr folkens gon. 42Ja, I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag lter eder komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att giva t edra fder. 43Och dr skolen I tnka tillbaka p edra vgar och p alla de grningar som I orenaden eder med; och I skolen knna leda vid eder sjlva fr allt det onda som I haven gjort. 44Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag s handlar med eder, fr mitt namns skull och icke efter edra onda vgar och edra skndliga grningar, I av Israels hus, sger Herren, HERREN. 45Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 46Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte sderut och predika mot sder; ja, profetera mot skogslandet sderut; 47sg till skogen sderut: Hr HERRENS ord: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall tnda upp en eld i dig, och den skall frtra alla trd i dig, bde de friska och de torra; den flammande lgan skall icke kunna slckas, och av den skola allas ansikten frbrnnas, allas mellan sder och norr. 48Och allt ktt skall se att jag, HERREN, har upptnt den; den skall icke kunna slckas. 49Och jag sade: Ack, Herre, HERRE! Dessa sga om mig: 'Denne talar ju gtor.'

Chapter 21 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna, ja, profetera mot Israels land. 3Och sg till Israels land: S sger HERREN: Se, jag skall vnda mig mot dig och draga ut mitt svrd ur skidan och utrota ur dig bde rttfrdiga och ogudaktiga. 4Ja, eftersom jag skall utrota ur dig bde rttfrdiga och ogudaktiga, drfr skall mitt svrd fara ut ur skidan och vnda sig mot allt ktt mellan sder och norr; 5och allt
1

855

Swedish Bible

Anonymous

ktt skall frnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt svrd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen. 6Men du, mnniskobarn, m sucka, ja, du m sucka infr deras gon, som om dina lnder skulle brista snder i din bittra smrta. 7Och nr de frga dig: Varfr suckar du?, d skall du svara: Fr ett olycksbud, som nr det kommer, skall gra att alla hjrtan frfras och alla hnder sjunka ned och alla sinnen omtcknas och alla knn bliva ssom vatten. Se, det kommer, ja, det fullbordas! sger Herren, HERREN. 8Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 9Du mnniskobarn, profetera och sg: S sger HERREN: Sg: Ett svrd, ja, ett svrd har blivit vsst och har blivit fejat. 10Det har blivit vsst, fr att det skall anstlla ett slaktande; det har blivit fejat, fr att det skall blixtra. Eller skola vi f frjd drav? Frjd av det som bliver ett tuktoris fr min son, ett fr vilket intet tr kan best! 11Nej, han har lmnat det till att fejas, fr att det skall fattas i handen; svrdet har blivit vsst och fejat fr att sttas i en drpares hand. 12Ropa och jmra dig, du mnniskobarn, ty det drabbar mitt folk, det drabbar alla Israels hvdingar. De ro med mitt folk hemfallna t svrdet; drfr m du sl dig p lnden. 13Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det d vara mjligt att riset icke drabbade, det ris fr vilket intet kan best? sger Herren, HERREN. 14 Men du, mnniskobarn, profetera och sl hnderna tillsammans; m svrdet frdubblas, ja, bliva ssom tre, m det bliva ett mordsvrd, ett mordsvrd jmvl fr den strste, svrdet som drabbar dem frn alla hll. 15Ja, fr att deras hjrtan m frsmlta av ngest, och fr att mnga m falla, skall jag snda det blnkande svrdet mot alla deras portar. Ack, det r gjort likt en blixt, det r draget fr att slakta! 16Hugg ls med all makt t hger, mtta t vnster, varthelst din egg kan bliva riktad. 17Ocks jag skall sl mina hnder tillsammans och slcka min vrede. Jag, HERREN, har talat. 18Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 19Du mnniskobarn, mrk ut t dig tv vgar p vilka den babyloniske konungens svrd kan g fram; lt bda g ut frn ett och samma land. Skr s ut en vgvisare, skr ut den fr den plats dr stadsvgarna skilja sig. 20Mrk ut ssom det hll dit svrdet kan g dels Rabba i Ammons barns land, dels Juda med det befsta Jerusalem. 21Ty konungen i Babel str redan vid vgsklet dr de bda vgarna begynna; han vill lta sp t sig, han skakar pilarna, han rdfrgar sina husgudar, han ser p levern. 22I sin hgra hand fr han d ut lotten Jerusalem, fr att han dr skall stta upp murbrckor, ppna sin mun till krigsrop, upphva sin rst till hrskri, fr att han dr skall stta upp murbrckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belgringsmur. -- 23Detta synes dem vara en falsk spdom: de hava ju heliga eder. Men han uppvcker minnet av deras missgrning, och s ryckas de bort. 24Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I haven uppvckt minnet av eder missgrning i det att edra vertrdelser hava blivit uppenbara, s att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gren, ja, eftersom minnet av eder har blivit uppvckt, drfr skolen I komma att med makt ryckas bort. 25Och du, ddsdmde, ogudaktige furste ver Israel, du vilkens dag kommer, nr din missgrning har ntt sin grns, 26s sger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan. Det som nu r skall icke frbliva vad det r; vad lgt r skall upphjas, och vad hgt r skall frdmjukas. 27 Omstrtas, omstrtas, omstrtas skall detta av mig; ocks detta skall vara utan bestnd, till dess han kommer, som har rtt drtill, den som jag har givit det t. 28Och du, mnniskobarn, profetera

856

Swedish Bible

Anonymous

Och sg: S sger Herren, HERREN om Ammons barn och om deras smdelser: Sg: Ett svrd, ja, ett svrd r draget, det r fejat fr att slakta fr att varda mttat och fr att blixtra, 29mitt under det att man skdar t dig falska profetsyner och spr t dig lgnaktiga spdomar om att du skall sttas p de ddsdmda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, nr missgrningen har ntt sin grns. 30 M det stickas i skidan igen. I den trakt dr du r skapad, i det land varifrn du stammar, dr skall jag dma dig. 31Jag skall Utgjuta min vrede ver dig, jag skall mot dig blsa upp min frgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris t vilda mnniskor, t mn som ro mstare i att frdrva. 32Du skall bliva till mat t elden, ditt blod skall flyta i landet; ingen skall mer tnka p dig. Ty jag, HERREN, har talat.

Chapter 22 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, vill du dma ja, vill du dma blodstaden? Frehll henne d alla hennes styggelser 3och sg: S sger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina invnares blod, s att din stund mste komma, du som gr elndiga avgudar t dig och s bliver orenad! 4Genom det blod som du har utgjutit har du dragit dig skuld, och genom de elndiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; s har du pskyndat dina dagars slut och nu hunnit grnsen fr dina r. Drfr skall jag lta dig bliva till smlek fr folken och till spott fr alla lnder. 5Ja, bde nra och fjrran skall man bespotta dig, du vilkens namn r skndat, du frvirringens stad. 6Se, hos dig trotsa Israels hvdingar var och en p sin arm, om det gller att utgjuta blod. 7ver fader och moder uttalar man frbannelser hos dig; mot frmlingen var man vld hos dig; den faderlse och nkan frtrycker man hos dig. 8Mina heliga ting fraktar du, och mina sabbater ohelgar du. 9Frtalare finnas hos dig, om det gller att utgjuta blod. Man hller hos dig offermltider p bergen; man bedriver hos dig vad skndligt r. 10Man blottar sin faders blygd hos dig; man krnker hos dig kvinnan, nr hon har sin orenhets tid. 11Man bedriver styggelse, var och en med sin nstas hustru; ja, man orenar i skndlighet sin sons hustru; man krnker hos dig sin syster, sin faders dotter. 12Man tager hos dig mutor fr att utgjuta blod; ja, du ockrar och tager rnta och skinnar din nsta med vld, och mig frgter du, sger Herren, HERREN. 13Men se, jag slr mina hnder tillsammans i harm ver det skinneri du var, och i harm ver det blod som du utgjuter hos dig. 14Menar du att ditt mod skall best, eller att dina hnder skola vara starka nog, nr tiden kommer, att jag utfr mitt verk p dig? Jag HERREN, har talat, och jag fullbordar det ocks. 15Jag skall frskingra dig bland folken och frstr dig i lnderna; s skall jag taga bort ifrn dig all din orenhet. 16Du skall bliva vanrad infr folkens gon, genom din egen skuld; och du skall frnimma att jag r HERREN. 17Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 18Du mnniskobarn, Israels hus har fr mig blivit slagg; de ro allasammans blott koppar, tenn, jrn och bly i ugnen; de ro ett silver som kan rknas fr slagg. 19Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I allasammans haven blivit slagg, se, drfr skall jag hopsamla eder i Jerusalem. 20Likasom man
857
1

Swedish Bible

Anonymous

hopsamlar silver, koppar, jrn, bly och tenn i ugnen och dr blser upp eld under det och smlter det, s skall jag i min vrede och frtrnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen och smlta eder. 21 Ja, jag skall samla eder tillhopa; och blsa upp min frgrymmelses eld under eder, fr att I man smltas dri. 22Likasom silver smltes i ugnen, s skolen I smltas dri; och I skolen frnimma att det r jag, HERREN, som utgjuter min frtrnelse ver eder. 23Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du mnniskobarn, sg till dem: 24Du r ett land som icke bliver renat, icke varder skljt av regn p vredens dag. 25De profeter som dr finnas hava sammansvurit sig och blivit ssom rytande, rovgiriga lejon; de ta upp sjlar, de riva till sig gods och dyrbarheter och gra mnga till nkor drinne. 26Prsterna dr vldfra min lag och ohelga mina heliga ting; de gra ingen tskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa icke om skillnaden mellan rent och orent. De tillsluta sina gon fr mina sabbater, och s bliver jag ohelgad mitt ibland dem. 27Furstarna drinne ro ssom rovgiriga vargar; de utgjuta blod och frgra sjlar fr att skaffa sig vinning. 28De profeter som de hava tjna dem ssom vitmenare; de skda t dem falska profetsyner och sp t dem lgnaktiga spdomar; de sga: S sger Herren, HERREN, och det fastn HERREN icke har talat. 29Folket i landet begr vldsgrningar och tager rov; den arme och fattige frtrycka de, och mot frmlingen va de vld, utan lag och rtt. 30Jag sker bland dem efter ngon som skulle kunna uppfra en mur och trda fram i gapet infr mig till frsvar fr landet, p det att jag icke m frdrva det; men jag finner ingen. 31Drfr utgjuter jag min vrede ver dem och gr nde p dem med min frgrymmelses eld. Deras grningar skall jag lta komma ver deras huvuden, sger Herren, HERREN.

Chapter 23 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, det var en gng tv kvinnor, dttrar till en och samma moder. 3Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom. Dr kramades deras brst, och dr smekte man deras jungfruliga barm. 4Den ldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. Drefter blevo de mina, och fdde sner och dttrar. Och om deras namn r att veta att Ohola r Samaria, och Oholiba Jerusalem. 5Men Ohola bedrev otukt i stllet fr att hlla sig till mig; hon upptndes av lusta till sina lskare hennes grannar assyrierna, 6dr de kommo kldda i mrkbl purpur och voro stthllare och landshvdingar, vackra unga mn allasammans, ryttare som redo p hstar. 7Hon gav t dem sin trolsa lskog, t Assurs alla yppersta sner; och varhelst hon upptndes av lusta, dr orenade hon sig p alla deras elndiga avgudar 8 Men nd uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade ftt ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slsat p henne sin otukt. 9Drfr gav jag henne till pris t hennes lskare, t Assurs sner, till vilka hon var upptnd av lusta. 10Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, frde de bort hennes sner och dttrar och drpte henne sjlv med svrd; s blev hon en varnagel fr andra kvinnor, d nu dom blev hllen ver henne. 11 Men fastn hennes syster Oholiba sg detta, upptndes hon av lusta nnu vrre och drev sin otukt
1

858

Swedish Bible

Anonymous

nnu lngre n systern. 12Hon upptndes av lusta till Assurs sner; de voro ju stthllare och landshvdingar och voro hennes grannar, de kommo kldda i prktig drkt, ryttare som redo p hstar, vackra unga mn allasammans. 13Och jag sg att ocks hon orenade sig; bda gingo de samma vg. 14Men denna drev sin otukt nnu lngre. Ty nr hon fick se mansbilder inristade i vggen, belten av kalder, som man hade inristat och mlat rda med dyrbar frg, 15framstllda med grdlar kring sina lnder och med sttliga huvudbonader, allasammans lika kmpar, ja, nr hon fick se dessa bilder av Babels sner, av de mn som hade sitt fdernesland i Kaldeen; 16d upptndes hon av lusta till dem, strax nr hon sg dem fr sina gon. Och hon snde bud till dem i Kaldeen; 17och Babels sner kommo till henne och lgo hos henne i lskog och orenade henne genom sin otukt. Frst sedan hon hade blivit orenad av dem, vnde sig hennes sjl ifrn dem. 18 Men nr hon s ppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, d vnde sig min sjl ifrn henne, likasom den hade vnt sig ifrn hennes syster. 19Dock drev hon sin otukt nnu lngre: hon mindes sin ungdoms dagar, d hon bedrev otukt i Egyptens land; 20och s upptndes hon ter av lusta till bolarna dr, som hade ktt ssom snor och flde ssom hstar. 21Ja, din hg stod ter till din ungdoms skndlighet, nr egyptierna smekte din barm, drfr att du hade s ungdomliga brst. 22 Drfr, du Oholiba, sger Herren, HERREN s: Se, jag skall uppvcka mot dig dina lskare, dem som din sjl har vnt sig ifrn, och jag skall lta dem komma ver dig frn alla sidor, 23Babels sner och alla kalder, pekoder, soer och koer och alla Assurs sner med dem, vackra unga mn, stthllare och landshvdingar allasammans, kmpar och bermliga mn, som rida p hstar allasammans. 24De skola komma ver dig med vagnar och hjuldon i mngd och med skaror av folk; rustade med skrmar och skldar och kldda hjlmar skola de anfalla dig frn alla sidor. Och jag skall verlmna domen t dem, och de skola dma dig efter sina rtter. 25Jag skall lta min nitlskan g ver dig, s att de fara grymt fram mot dig; de skola skra av dig nsa och ron, och de som bliva kvar av dig skola falla fr svrd. Man skall fra bort dina sner och dttrar, och vad som bliver kvar av dig skall frtras av eld. 26Man skall slita av dig dina klder och taga ifrn dig dina hrliga smycken. 27S skall jag gra slut p din skndlighet och p den otukt som du begynte va i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp dina gon till dem och icke mer tnka p Egypten. 28Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris t dem som du nu hatar, t dem som din sjl har vnt sig bort ifrn. 29Och de skola fara fram mot dig ssom fiender, och skola taga ifrn dig allt vad du har frvrvat och lmna dig naken och blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din skndlighet och din otukt. 30Detta skall man gra dig, drfr att du i otukt lopp efter hedningarna och orenade dig p deras elndiga avgudar. 31Du vandrade p din systers vg; drfr skall jag stta i din hand samma kalk som gavs t henne. 32Ja, s sger Herren, HERREN: Du skall ndgas dricka din systers kalk, s djup och s vid som den r, och den skall bringa dig tlje och smlek i fullt mtt. 33Du skall bliva drucken och bliva full av bedrvelse, ty en delggelsens och frdelsens kalk r din syster Samarias kalk. 34Du skall ndgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka dess skrvor, och du skall sarga ditt brst. Ty jag har talat, sger Herren, HERREN. 35Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom du har frgtit mig och kastat

859

Swedish Bible

Anonymous

mig bakom din rygg, drfr mste du ock bra p din skndlighet och din otukt. 36Och HERREN sade till mig: Du mnniskobarn, vill du dma Ohola och Oholiba? Frehll dem d deras styggelser. 37 Ty de hava begtt ktenskapsbrott, och blod lder vid deras hnder. Ja, med sina elndiga avgudar hava de begtt ktenskapsbrott; och till mat t dem hava de offrat sina barn, dem som de hade ftt t mig. 38Drtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min helgedom ohelgade de ock mina sabbater. 39Ty samma dag som de slaktade sina barn t de elndiga avgudarna gingo de in i min helgedom och ohelgade den. Se, sdant hava de gjort i mitt hus. 40n mer, de snde bud efter mn som skulle komma fjrran ifrn; budbrare skickades till dem, och se, de kommo, de mn fr vilka du hade tvtt dig och sminkat dina gon och prytt dig med smycken. 41Och du satt p en hrlig vilobdd, med ett dukat bord framfr, och du hade dr stllt fram min rkelse och min olja. 42 Sorglst larm hrdes drinne, och till de mn ur hopen, som voro dr, hmtade man ytterligare in dryckesbrder frn knen. Och dessa satte armband p kvinnornas armar och hrliga kronor p deras huvuden. 43D sade jag: Skall hon, den utlevade, f hlla i med att beg ktenskapsbrott? Skall man alltjmt f bedriva otukt med henne, d hon r en sdan? 44Ty man gick in till henne, ssom man gr in till en skka; ja, s gick man in till Ohola och till Oholiba, de skndliga kvinnorna. 45 Men rttfrdiga man skola dma dem efter den lag som gller fr ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty ktenskapsbryterskor ro de, och blod lder vid deras hnder. 46Ja, s sger Herren, HERREN: M man sammankalla en frsamling mot dem och prisgiva dem t misshandling och plundring. 47Och frsamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med svrd, och drpa deras sner och dttrar, och brnna upp deras hus i eld. 48S skall jag gra slut p skndligheten i landet, och alla kvinnor m lta varna sig, s att de icke bedriva sdan skndlighet som I. 49Och man skall lta eder skndlighet komma ver eder, och I skolen f bra p de synder I haven begtt med edra elndiga avgudar; och I skolen frnimma att jag r Herren, HERREN.

Chapter 24 Och HERRENS ord kom till mig i nionde ret, p tionde dagen i tionde mnaden; han sade: Du mnniskobarn, skriv upp t dig namnet p denna dag, just denna dag; ty konungen i Babel har p just denna dag ryckt fram mot Jerusalem. 3Och tala till det genstrviga slktet i en liknelse; sg till dem: S sger Herren, HERREN: Stt p grytan, och nr du har satt p den, s gjut vatten dri. 4 Lgg sedan kttstyckena tillhopa dri, allahanda goda stycken, av lret och bogen; och fyll den s med de bsta mrgbenen. 5Tag hrtill det bsta av hjorden; och lgg brnsle under den fr att koka benen. Lt den koka starkt, s att ock benen bliva kokta i den. 6S sger nu Herren, HERREN: Ve ver blodstaden, den rostiga grytan, varifrn rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena kttstycket efter det andra har man redan tagit ut drur, utan att kasta lott om ordningen. 7Ty det blod hon har utgjutit r nnu kvar drinne; p kala klippan lt hon det rinna ned; hon utgt det icke p sdan mark att mullen har kunnat skyla det. 8Fr att vreden skulle hava sin gng, och fr att jag skulle
2 1

860

Swedish Bible

Anonymous

utkrva hmnd, lt jag det blod hon utgt komma p kala klippan, dr det icke kunde skylas. 9Drfr sger Herren, HERREN s: Ve ver blodstaden! Jag skall nu ytterligare ka p brnslet drunder. 10 Ja, lgg p mer ved, tnd upp eld, lt kttet bliva frstrt och spadet koka in och benen bliva frbrnda. 11Och lt den sedan st tom p eldsglden, till dess att den bliver s upphettad att dess koppar gldgas och orenligheten smltes bort drur och rosten frsvinner. 12Tung mda har den kostat, och nd har dess myckna rost icke gtt bort. S m nu dess rst komma i elden! 13Drfr att din orenhet r s skndlig, och drfr att du icke blev ren. huru jag n skte rena dig, drfr skall du nu icke mer bliva fri ifrn din orenhet, frrn jag har slckt min vrede p dig. 14Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det! Jag skall icke slppa efter och icke skona och icke ngra mig. Efter dina vgar och dina grningar skall man dma dig, sger Herren, HERREN. 15 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 16Du mnniskobarn, se, genom en pltslig dd skall jag taga ifrn dig den som r dina gons lust, men du m icke hlla ddsklagan eller grta eller flla trar. 17Tyst m du jmra dig; men du skall icke hlla sorgefest ssom efter en dd. Nej, stt p dig din huvudbindel och tag skor p dina ftter; skyl icke ditt skgg, och t icke det srskilda brd som eljest r vligt. 18Sedan talade jag nsta morgon till folket, men p aftonen dog min hustru; och fljande morgon gjorde jag ssom mig var befallt. 19D sade folket till mig: Vill du icke omtala fr oss vad det betyder att du s gr? 20Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade: 21Sg till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Se, jag vill ohelga min helgedom, eder stolta hrlighet, edra gons lust och eder sjls lngtan. Och edra sner och dttrar, som I haven mst vergiva, skola falla fr svrd. 22D skolen I komma att gra ssom jag har gjort: I skolen icke skyla skgget och icke ta det vliga brdet. 23Och I skolen behlla huvudbindlarna p edra huvuden och skorna p edra ftter; I skolen icke hlla ddsklagan eller grta, utan skolen sitta dr frsmktande genom edra missgrningar och sucka med varandra. 24Hesekiel skall vara ett tecken fr eder; alldeles ssom han gr skolen I komma att gra. Nr detta hnder, skolen I frnimma att jag r Herren, HERREN. 25Men du, mnniskobarn, m veta att p den tid d jag tager ifrn dem deras vrn, deras hrliga frjd, deras gons lust och deras sjls begr, deras sner och dttrar, 26p den tiden skall en rddad flykting komma till dig och frkunna detta. 27Och d nr flyktingen r dr, skall din mun uppltas, och du skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken fr dem, och de skola frnimma att jag r HERREN.

Chapter 25 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, vnd ditt an- sikte mot Ammons barn och profetera mot dem. 3Och sg till Ammons barn: Hren Herrens, HERRENS ord: S sger Herren, HERREN: Eftersom du ropar: Rtt s! ver min helgedom, som har blivit oskrad, och ver Israels land, som har blivit delagt, och ver Juda folk, som har mst vandra bort i fngenskap, 4 se, drfr vill jag giva dig till besittning t sterlnningarna, s att de f sl upp sina tltlger i dig
1

861

Swedish Bible

Anonymous

och stta upp sina boningar i dig; de skola f ta din frukt, och de skola dricka din mjlk. 5Och jag skall gra Rabba till en betesmark fr kameler och Ammons barns land till en lgerplats fr fr; och I skolen frnimma att Jag r HERREN. 6Ty s sger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i hnderna och stampar med ftterna och i ditt sinnes hela vermod glder dig vid Israels lands ofrd, 7se, drfr skall jag utrcka min hand mot dig och giva dig till byte t hedningarna och utrota dig ifrn folken och utplna dig ur lnderna; jag skall frgra dig, och du skall frnimma att jag r HERREN. 8S sger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir sga: Se, nu r det med Juda hus likasom med alla andra folk, 9se, drfr skall jag lgga Moabs bergsluttning ppen och frstra dess stder, Ja, dess stder s mnga de ro, vad hrligast r i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama. 10t sterlnningarna skall jag giva det till besittning, likasom jag skall gra med Ammons barns land, s att man icke mer tnker p Ammons barn ibland folken. 11Ja, ver Moab skall jag hlla dom, och de skola frnimma att jag r HERREN. 12S sger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat s hmndgirigt mot Juda hus och dragit sig svr skuld genom sin hmnd p dem, 13drfr sger Herren, HERREN s: Jag skall utrcka min hand mot Edom och utrota drur bde mnniskor och djur. Och jag skall gra det till en demark nda frn Teman, och nda borta i Dedan skola de falla fr svrd. 14Och jag skall utfra min hmnd p Edom genom mitt folk Israel, och dessa skola gra med Edom efter min vrede och frtrnelse; och det skall s f knna min hmnd, sger Herren, HERREN. 15S sger Herren, HERREN: Eftersom filisterna hava handlat s hmndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes vermod hava velat utkrva hmnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda frdrv, 16drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill utrcka min hand mot filisterna och utrota kereterna och frgra vad som r kvar av Kustlandet vid havet. 17Och jag skall taga stor hmnd p dem och tukta dem i frtrnelse. Och nr jag lter min hmnd drabba dem, d skola de frnimma att jag r HERREN.

Chapter 26 Och i elfte ret, p frsta dagen i mnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem: Rtt s, uppbruten r nu folkens port, den r ppnad fr mig; jag bliver rik, nu d hon r frdd, 3drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag skall komma ver dig, Tyrus, och jag skall upphva mnga folk mot dig, likasom havet upphver sina bljor. 4De skola frstra Tyrus' murar och riva ned dess torn. S skall jag sopa bort sjlva dess grus och frvandla staden till en kal klippa. 5En torkplats fr fisknt skall den vara ute i havet; ty jag har talat, sger Herren, HERREN. Ja, den skall bliva ett byte fr folken; 6och dess dttrar p fastlandet skola drpas med svrd. De skola frnimma att jag r HERREN. 7Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag vill lta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrn ver Tyrus, med hstar och vagnar och ryttare och med en stor hop folk. 8Dina dttrar p fastlandet skall han drpa med svrd; han skall bygga en belgringsmur mot dig och kasta upp mot dig en
1

862

Swedish Bible

Anonymous

vall och resa ett skldtak mot dig. 9Sin murbrckas sttar skall han rikta mot dina murar och skall med sina krigsredskap bryta ned dina torn. 10Hans hstar ro s mnga att dammet skall verhlja dig. Vid dnet av hans ryttare och av hans hjuldon och vagnar skola dina murar darra, nr han drager in genom dina portar, ssom man drager in i en ervrad stad. 11Med sina hstars hovar skall han trampa snder alla dina gator; ditt folk skall han drpa med svrd, och dina stolta stoder skola strta till jorden. 12Man skall rva dina skatter och plundra dina handelsvaror; man skall riva dina murar och bryta ned dina skna hus; och stenarna, trvirket och gruset skall man kasta i havet. 13 Jag skall gra slut p dina sngers buller, och man skall icke mer hra klangen av dina harpor. 14 Ja, jag skall gra dig till en kal klippa en torkplats fr fisknt skall du bliva; aldrig mer skall du varda uppbyggd. Ty jag, HERREN, har talat, sger Herren, HERREN. 15S sger Herren, HERREN till Tyrus: Sannerligen, vid dnet av ditt fall, nr de slagna jmra sig, vid det att man drper och mrdar i dig, skola havslnderna bva. 16Och alla hvdingar vid havet skola stiga ned frn sina troner, de skola lgga bort sina mantlar och taga av sig sina brokigt vvda klder; frskrckelse bliver deras kldnad, och nere p jorden skola de sitta; deras frskrckelse varder stndigt ny, och de hpna ver ditt de. 17De stmma upp en klagosng ver dig och sga om dig: Huru har du icke blivit frstrd, du havsfolkens tillhll, du hgtprisade stad, du som var s mktig p havet, dr du lg med dina invnare, vilka fyllde mnniskorna med skrck fr alla som bodde i dig! 18Nu frskrckas havslnderna p ditt falls dag, och arna i havet frfras vid din undergng. 19Ty s sger Herren, HERREN: Nr jag gr dig till en delagd stad, lik ngon stad som ingen bebor, ja, nr jag lter djupet upphva sig mot dig och de stora vattnen betcka dig, 20d strtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven, till folk som levde fr lnge sedan; och lik en lngesedan delagd plats fr du ligga dr i jordens djup, hos dem som hava farit ned i graven. S skall du frbliva obebodd, medan jag gr hrliga ting i de levandes land. 21Jag skall lta dig taga en ande med frskrckelse, s att man aldrig i evighet skall finna dig, huru man n sker efter dig, sger Herren, HERREN.

Chapter 27 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver Tyrus; 3sg till Tyrus: Du som bor vid havets portar och driver kpenskap med folken, hn till mnga havslnder, s sger Herren, HERREN: O Tyrus, du sger sjlv: Jag r sknhetens fullhet. 4 Ja, dig som har ditt rike ute i havet, dig gjorde dina byggningsmn fullkomlig i sknhet. 5Av cypress frn Senir timrade de allt plankverk p dig; de hmtade en ceder frn Libanon fr att gra din mast. 6Av ekar frn Basan tillverkade de dina ror. Ditt dck prydde de med elfenben i delt tr frn kitternas lnder. 7Ditt segel var av fint linne, med brokig vvnad frn Egypten, och det stod ssom ditt baner. Mrkbltt och purpurrtt tyg frn Elisas lnder hade du till soltlt. 8Sidons och Arvads invnare voro roddare t dig; de frfarna mn du sjlv hade, o Tyrus, dem tog du till
1

863

Swedish Bible

Anonymous

skeppare. 9Gebals ldste och dess frfarnaste mn tjnade dig med att bota dina lckor. Alla havets skepp med sina sjmn tjnade dig vid ditt varubyte. 10Perser, luder och puter funnos i din hr och voro ditt krigsfolk. Skldar och hjlmar hngde de upp i dig; dessa gvo dig glans. 11Arvads sner stodo med din hr runt om p dina murar, gamader hade sin plats i dina torn. Sina stora skldar hngde de upp runt om p dina murar; de gjorde din sknhet fullkomlig. 12Tarsis var din handelsvn, ty du var rik p allt slags gods silver, jrn, tenn och bly gavs dig ssom betalning. 13 Javan, Tubal och Mesek, de drevo kpenskap med dig; trlar och kopparkrl gvo de dig i utbyte. 14 Vagnshstar, ridhstar och mulsnor gvos t dig ssom betalning frn Togarmas land. 15Dedans sner drevo kpenskap med dig ja, mnga havslnder drevo handel i din tjnst; elfenben och ebenholts tillfrde de dig ssom hyllningsgvor. 16Aram var din handelsvn, ty du var rik p konstarbeten; karbunkelstenar, purpurrtt tyg, brokiga vvnader och fint linne. koraller och rubiner gvo de dig ssom betalning. 17Juda och Israels land drevo kpenskap med dig; vete frn Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gvo de dig i utbyte. 18Damaskus var din handelsvn, ty du var rik p konstarbeten, ja, p allt slags gods; de kommo med vin frn Helbon och med ull frn Sahar. 19Vedan och Javan gvo dig spnad ssom betalning; konstsmitt jrn och kassia och kalmus fick du i utbyte. 20Dedan drev kpenskap hos dig med sadeltcken att rida p. 21Araberna och Kedars alla furstar, de drevo handel i din tjnst; med lamm och vdurar och bockar drevo de handel hos dig. 22Sabas och Raemas kpmn drevo kpenskap med dig; kryddor av allra yppersta slag och alla slags dla stenar och guld gvo de dig ssom betalning. 23Haran, Kanne och Eden, Sabas kpmn, Assur och Kilmad drevo kpenskap med dig. 24De drevo kpenskap hos dig med skna klder, med mrkbl, brokigt vvda mantlar, med mngfrgade tcken, med vlspunna, starka tg, p din marknad. 25Tarsis-skepp foro stad med dina bytesvaror. S fylldes du med gods och blev tungt lastad, dr du lg i havet. 26Och dina roddare frde dig stad, ut p de vida vattnen. D kom stanvinden och krossade dig. dr du lg i havet. 27Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sjmn och skeppare, dina lckors botare och dina bytesmklare, allt krigsfolk p dig, allt manskap som fanns ombord p dig, de sjunka nu ned i havet, p ditt falls dag. 28Vid dina skeppares klagorop bva markerna, 29och alla som ro med ror vergiva sina skepp; sjmn och alla skeppare p havet begiva sig i land. 30De ropa hgt ver ditt de och klaga bittert; de str stoft p sina huvuden och vltra sig i aska. 31De raka sig skalliga fr din skull och hlja sig i sorgdrkt; de grta ver dig i bitter sorg, under bitter klagan. 32Med jmmer stmma de upp en klagosng om dig, en klagosng ver ditt de: Vem var ssom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet? 33Dr dina handelsvaror sattes i land frn havet mttade du mnga folk; med ditt myckna gods och dina mnga bytesvaror riktade du jordens konungar. 34Men nu, d du har frlist och frsvunnit ifrn havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig. 35Havslndernas alla inbyggare hpna ver ditt de, deras konungar st rysande, med frfran i sina ansikten. 36 Kpmnnen ute bland folken vissla t dig; du har tagit en nde med frskrckelse till evig tid.

864

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 28 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, sg till fursten i Tyrus: S sger Herren, HERREN: Eftersom ditt hjrta r s hgmodigt och du sger: Jag r en gud, ja, p ett gudaste tronar jag mitt ute i havet, du som dock r en mnniska och icke en gud, huru mycket du n i ditt hjrta tycker dig vara en gud -- 3och sant r att du r visare n Daniel; ingen hemlighet r frborgad fr dig; 4genom din vishet och ditt frstnd har du skaffat dig rikedom, guld och silver har du skaffat dig i dina frrdshus; 5och genom den stora vishet varmed du drev din kpenskap har du kat din rikedom, och s har ditt hjrta blivit hgmodigt fr din rikedoms skull -- 6drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom du i ditt hjrta tycker dig vara en gud, 7se, drfr skall jag lta frmlingar komma ver dig, de grymmaste folk; och de skola draga ut sina svrd mot din visdoms sknhet och skola oskra din glans. 8De skola strta dig ned i graven, och du skall d ssom en ddsslagen man, mitt ute i havet. 9Mnne du d skall sga till din drpare: Jag r en gud, du som ej r en gud, utan en mnniska, i dens vld, som slr dig till dds? 10Ssom de oomskurna d, s skall du d, fr frmlingars hand. Ty jag har talat, sger Herren, HERREN. 11 Och HERRENS ord kom till mig han sade: 12Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver konungen i Tyrus och sg till honom: S sger Herren, HERREN: Du var ypperst bland hrliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i sknhet. 13I Eden, Guds lustgrd, bodde du, hljd i alla slags dla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, jmte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag d du skapades. 14 Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara p det heliga gudaberget, du fick dr g omkring bland gnistrande stenar. 15Lyckosam var du p dina vgar frn den dag d du skapades, till dess att orttfrdighet blev funnen hos dig. 16Men under din myckna kpenskap blev ditt inre fyllt med ortt, och du fll i synd. D frvisade jag dig frn gudaberget och frgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna. 17Eftersom ditt hjrta hgmodades ver din sknhet och du frspillde din vishet fr ditt prls skull, drfr slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris t konungarna, s att de fingo se sin lust p dig. 18Genom dina mnga missgrningar vid din orttrdiga kpenskap ohelgade du dina helgedomar. Drfr lt jag eld g ut ifrn dig, och av den blev du frtrd. Jag lt dig ligga ssom aska p jorden infr alla som beskte dig. 19Alla som knde dig bland folken hpnade ver ditt de. Du tog en nde med frskrckelse fr evig tid. 20Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 21Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det 22och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig, Sidon, och frhrliga mig i dig. Ja, att jag r HERREN, det skall man frnimma, nr jag hller dom ver henne och bevisar mig helig p henne. 23Och jag skall snda ver henne pest och blod p hennes gator, och ddsslagna mn skola falla drinne fr ett svrd som skall drabba henne frn alla sidor; och man skall frnimma att jag r HERREN. 24Sedan skall fr Israels hus icke mer finnas ngon stingande tagg eller ngot srande trne bland alla de grannfolk som nu hna dem; och man skall frnimma att jag r Herren, HERREN. 25Ja, s sger Herren, HERREN: Nr
1

865

Swedish Bible

Anonymous

jag frsamlar Israels barn frn de folk bland vilka de ro frstrdda, d skall jag bevisa mig helig p dem infr folkens gon, och de skola sedan f bo i sitt land, det som jag har givit t min tjnare Jakob. 26De skola bo dr i trygghet och bygga hus och plantera vingrdar ja, de skola bo i trygghet, nr jag hller dom ver alla som hna dem p alla sidor; och de skola frnimma att jag r HERREN, deras Gud.

Chapter 29 I tionde ret, p tolfte dagen i tionde mnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Farao, konungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3Tala och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig, Farao, du Egyptens konung, du stora drake, som ligger dr i dina strmmar och sger: Min Nilflod r min; sjlv har jag gjort mig. 4Jag skall stta krokar i dina kftar och lta fiskarna i dina strmmar fastna vid dina fjll, och s skall jag draga dig upp ur dina strmmar med alla de fiskar i dina strmmar, som hnga fast vid dina fjll. 5Och jag skall kasta dig ut i knen med alla fiskarna ifrn dina strmmar; du skall falla p marken och ej tagas bort drifrn eller upphmtas, ty t markens djur och himmelens fglar vill jag giva dig till mat; 6och alla Egyptens inbyggare skola frnimma att jag r HERREN. Ty de ro en rrstav fr Israels barn; 7ja, nr dessa fatta i dig med handen, gr du snder och srar envar av dem i sidan; och nr de stdja sig p dig, brytes du av och lmnar dem alla med vacklande lnder. 8Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill lta svrd komma ver dig, och jag skall utrota ur dig bde mnniskor och djur. 9Och Egyptens land skall bliva frtt och delagt, och man skall frnimma att jag r HERREN. Detta drfr att han sade: Nilfloden r min; sjlv har jag gjort den. 10Ja, drfr skall jag komma ver dig och dina strmmar, och gra Egyptens land till en demark, ett delagt land, frn Migdol till Sevene, fram till Etiopiens grns. 11 Ingen mnniskofot skall g dr fram, och ingen fot av ngot boskapsdjur skall g dr fram; och det skall ligga obebott i fyrtio r. 12Och jag skall gra Egyptens land till en demark bland delagda lnder, och dess stder skola ligga de bland frhrjade stder i fyrtio r; och jag skall frskingra egyptierna bland folken och frstr dem i lnderna. 13Ty s sger Herren, HERREN: Nr fyrtio r ro frlidna, skall jag frsamla egyptierna frn de folk bland vilka de ro frskingrade. 14Och jag skall ter upprtta Egypten och lta egyptierna komma tillbaka till Patros' land, varifrn de stamma. Dr skola de bliva ett oansenligt rike, 15ja, ett rike oansenligare n andra riken, s att det icke mer skall kunna upphva sig ver folken; jag skall lta dem bliva s f att de icke kunna rda ver folken. 16Och Israels barn skola icke mer stta sitt hopp till dem som allenast uppvcka minnet av deras missgrning, nr de vnda sig till dem; och de skola frnimma att jag r Herren, HERREN. 17 I tjugusjunde ret, p frsta dagen i frsta mnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 18Du mnniskobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har ltit sin hr frrtta ett svrt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava blivit skalliga och alla skuldror snderskavda. Men han och hans hr hava icke
1

866

Swedish Bible

Anonymous

ftt ngon ln frn Tyrus fr det arbete som han har frrttat mot det. 19Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill giva Egyptens land t Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall fra bort dess rikedomar och taga rov drifrn och gra byte dr, och detta skall hans hr f till ln. 20 Ssom en vedergllning fr hans arbete giver jag honom Egyptens land; ty fr min rkning hava de utfrt sitt verk, sger Herren, HERREN. 21P den tiden skall jag lta ett horn vxa upp t Israels hus, och du skall f upplta din mun mitt ibland dem; och de skola frnimma att jag r HERREN.

Chapter 30 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, profetera och sg: S sger Herren, HERREN: Jmren eder: Ack ve, vilken dag! 3Ty dagen r nra, HERRENS dag r nra; en molnhljd dag r det, hednafolkens stund r inne. 4Ett svrd kommer ver Egypten, och Etiopien fattas av ngest, nr de slagna falla i Egypten och dess rikedomar fras bort och dess grundvalar upprivas. 5Etiopier, puter och luder, och hela hopen av frmmande folk, och kuber och frbundslandets sner skola med dem falla fr svrd. 6S sger HERREN: Ja, Egyptens frsvarare skola falla, och dess stolta makt skall strtas ned; frn Migdol till Sevene skola de som bo dr falla fr svrd, sger Herren, HERREN. 7Och deras land skall ligga de bland delagda lnder, och stderna dr skola vara bland frhrjade stder. 8Och man skall frnimma att jag r HERREN, nr jag tnder eld p Egypten och lter alla dess hjlpare varda krossade. 9P den dagen skola sndebud draga ut frn mig p skepp, fr att injaga skrck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall dr fattas av ngest p Egyptens dag; ty se, det kommer! 10S sger Herren, HERREN: Ja, jag skall gra slut p Egyptens rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel. 11Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola hmtas dit till att frdrva landet; de skola draga sina svrd mot Egypten och uppfylla landet med slagna. 12Och jag skall gra strmmarna till torr mark och slja landet i onda mns hand. Jag skall delgga landet med allt vad dri r, genom frmmande mn. Jag, HERREN, har talat. 13S sger Herren, HERREN: Jag skall ock frstra de elndiga avgudarna och gra slut p avgudarna i Nof, och ur Egyptens land skall ingen furste mer uppst; och jag skall lta fruktan komma ver Egyptens land. 14Jag skall delgga Patros och tnda eld p Soan och hlla dom ver No. 15Och jag skall utgjuta min vrede ver Sin, Egyptens vrn, och utrota den larmande hopen i No. 16Ja, jag skall tnda eld p Egypten, Sin skall gripas av ngest, No skall bliva intaget och Nof verfallas p ljusa dagen. 17Avens och Pi-Besets unga mn skola falla fr svrd, och sjlva skola de vandra bort i fngenskap. 18I Tehafnehes bliver dagen mrk, nr jag dr bryter snder Egyptens ok och dess stolta makt dr fr en nde; ja, ett moln skall vertcka det, och dess dttrar skola vandra bort i fngenskap. 19Jag skall hlla dom ver Egypten, och man skall frnimma att jag r HERREN. 20I elfte ret, p sjunde dagen i frsta mnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 21Du mnniskobarn, jag har brutit snder Faraos, den egyptiske konungens, arm; och se, den har icke blivit frbunden, man har icke brukat lkemedel, icke lindat den, icke
867
1

Swedish Bible

Anonymous

lagt p den frband, fr att ter gra den stark nog till att fra svrdet. 22Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag skall komma ver Farao, konungen i Egypten, och bryta snder hans armar, bde den som nnu r stark och den som redan r snderbruten, och skall lta svrdet falla ur hans hand. 23Och jag skall frskingra egyptierna bland folken och frstr dem i lnderna. 24Den babyloniske konungens armar skall jag strka, och jag skall stta milt svrd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta snder, s att han upphver jmmerrop infr honom, ssom en ddsslagen kmpe gr. 25Ja, jag skall strka den babyloniske konungens armar, men Faraos armar skola sjunka ned; och man skall frnimma att jag r HERREN, nr jag stter mitt svrd i den babyloniske konungens hand, fr att han skall svnga det mot Egyptens land. 26Och jag skall frskingra egyptierna bland folken och frstr dem i lnderna; och de skola frnimma att jag r HERREN.

Chapter 31 I elfte ret, p frsta dagen i tredje mnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, sg till Farao, konungen i Egypten, och till hans larmande hop: Vem kan frliknas med dig i din storhet? 3Se, du r ett delt trd, en ceder p Libanon, med skna grenar och skuggrik krona och hg stam, en som med sin topp rcker upp bland molnen. 4Vatten gvo den vxt, djupets kllor gjorde den hg. Ty med sina strmmar omflto de platsen dr den var planterad; frst sedan snde de sina flden till alla andra trd p marken. 5S fick den hgre stam n alla trd p marken, den fick talrika kvistar och lnga grenar, genom det myckna vatten den hade, nr den skt skott. 6 Alla himmelens fglar byggde sig nsten bland dess kvistar, under dess grenar fdde alla markens djur sina ungar, och i dess skugga bodde allahanda stora folk. 7Och den blev skn genom sin storhet och genom sina grenars lngd, dr den stod med sin rot invid stora vatten. 8Ingen ceder i Guds lustgrd gick upp emot denna, ingen cypress hade kvistar som kunde frliknas med dennas, ingen lnn bar grenar, jmfrliga med dennas; nej, intet trd i Guds lustgrd liknade den i sknhet 9S skn hade jag ltit den bliva, i dess rikedom p grenar, att alla Edens trd i Guds lustgrd mste avundas den. 10Drfr sger Herren, HERREN s Eftersom du vxte s hg, ja, eftersom ditt trd strckte sin topp upp bland molnen och frhvde sig i sitt hjrta ver att det var s hgt, 11drfr skall jag prisgiva det t en som r vldig bland folken. Han skall frvisso utfra sitt verk drp, ty fr dess ogudaktighets skull har jag frkastat det. 12Ja, frmlingar hava ftt hugga ned det, de grymmaste folk, och hava ltit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit p bergen och i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i alla landets bckar, och alla folk p jorden hava mst draga bort drifrn och frsaka dess skugga och lta det ligga. 13P dess kullfallna stam bo alla himmelens fglar, och p dess grenar lgra sig alla markens djur. 14S sker, fr att ett trd som vxer vid vatten aldrig skall yvas ver sin hjd och strcka sin topp upp bland molnen; ja, fr att icke ens de vldigaste av dem skola st och yvas, intet trd som har haft vatten att dricka. Ty de ro allasammans hemfallna t dden och mste ned i jordens djup, till att vara dr bland mnniskors
1

868

Swedish Bible

Anonymous

barn, hos dem som hava farit ned i graven. 15S sger Herren, HERREN: P den dag d det for ned till ddsriket lt jag djupet fr dess skull hlja sig i sorgdrkt; jag hmmade strmmarna dr, och de stora vattnen hllos tillbaka. Jag lt Libanon fr dess skull klda sig i svart, och alla trd p marken frtvinade i sorg ver det. 16Genom dnet av dess fall kom jag folken att bva, nr jag strtade det ned i ddsriket, till dem som hade farit ned i graven. Men d trstade sig i jordens djup alla Edens trd, de yppersta och bsta p Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17Ocks de hade, ssom det trdet, mst fara ned till ddsriket, till dem som voro slagna med svrd; dit foro ock de som hade varit dess std och hade bott i dess skugga bland folken. 18Kan nu ngot bland Edens trd frliknas med dig i hrlighet och storhet? Och dock skall du, ssom Edens trd, strtas ned i jordens djup och ligga dr bland oomskurna, hos dem som ro slagna med svrd. S skall det g Farao och hela hans larmande hop, sger Herren, HERREN.

Chapter 32 I tolfte ret, p frsta dagen i tolfte mnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver Farao, konungen i Egypten, och sg till honom: Det r frbi med dig, du lejon bland folken! Och du var dock lik draken i havet, dr du for fram i dina strmmar och rrde upp vattnet med dina ftter och grumlade dess strmmar. 3S sger nu Herren, HERREN: Jag skall breda ut mitt nt ver dig genom skaror av mnga folk, och de skola draga upp dig i mitt garn. 4Jag skall kasta dig upp p jorden, jag skall slunga dig bort p marken och lta alla himmelens fglar sl ned p dig och lta de vilda djuren p hela jorden mtta sig med dig. 5Jag skall kasta ditt ktt p bergen och fylla dalarna med ditt stora skrov. 6Och landet som du har nedslat skall jag vattna med ditt blod nda upp till bergen, och bckarna skola bliva fulla av dig. 7 Och nr jag utslcker dig, skall jag vertcka himmelen och frmrka dess stjrnor; jag skall vertcka solen med moln, och mnens ljus skall icke lysa mer. 8Alla ljus p himmelen skall jag frmrka fr din skull och lta mrker komma ver ditt land, sger Herren, HERREN. 9Och mnga folks hjrtan skall jag sl med skrck, nr jag gr din undergng bekant bland folkslagen, ja, i lnder som du icke knner. 10Jag skall komma mnga folk att hpna fr din skull, och deras konungar skola fr din skull gripas av bvan, nr jag i deras syn svnger mitt svrd; vart gonblick skola de frukta, envar fr sitt liv, p ditt falls dag. 11Ty s sger Herren, HERREN: Den babyloniske konungens svrd skall komma ver dig. 12Jag skall lta din larmande hop falla fr hjltars svrd, grymmast bland hedningar ro de alla. De skola frda Egyptens hrlighet, och hela dess larmande hop skall frgras; 13jag skall utrota all dess boskap, den som betar vid det myckna vattnet. Av mnniskofot skall det icke mer rras upp, ej heller rras upp av boskapsklvar. 14Sedan skall jag lta deras vatten sjunka undan och deras strmmar flyta bort ssom olja, sger Herren, HERREN, 15 i det jag gr Egyptens land till en dslig demark och bervar landet allt vad dri r, nr jag nu slr alla dess inbyggare, s att man frnimmer att jag r HERREN. 16Detta r en klagosng som
1

869

Swedish Bible

Anonymous

man skall sjunga, ja, folkens dttrar skola sjunga den; de skola sjunga den ver Egypten med hela dess larmande hop, sger Herren, HERREN. 17I tolfte ret, p femtonde dagen i mnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 18Du mnniskobarn, sjung sorgesng ver Egyptens larmande hop. Bjud henne att ssom dttrarna av de vldigaste folk fara ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven. 19Finnes ngon s ringa att du r frmer n hon? Nej, far du ned och lt dig bddas bland de oomskurna. 20Bland mn som ro slagna med svrd skola ock dina falla. Svrdet r redo; slpen bort henne med hela hennes larmande hop. 21Mktiga hjltar skola tala till Farao ur ddsriket, till honom och till hans hjlpare: Ja, de hava mst fara hitned, och nu ligga de dr, de oomskurna, slagna med svrd. 22Dr ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de dr slagna, fallna fr svrd. 23Sin grav har han ftt lngst ned i underjorden, och runt omkring honom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna, fallna fr svrd, de man som en gng utbredde skrck i de levandes land. 24Dr ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring hans grav. Allasammans ligga de slagna, mnnen som fllo fr svrd, och som oomskurna mste fara, ned i jordens djup, desamma som en gng utbredde skrck omkring sig i de levandes land; nu mste de bra sin skam bland de andra som hava farit ned i graven. 25Ja, bland slagna har han ftt sitt lger med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de dr oomskurna, slagna med svrd; en gng utbredde sig ju skrck omkring dem i de levandes land, men de mste nu bra sin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, bland slagna har han ftt sin plats. 26Dr ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de dr oomskurna, slagna med svrd; en gng utbredde de ju skrck omkring sig i de levandes land. 27Men dessa fallna mn ur de oomskurnas hop, de f icke vila bland hjltarna, bland dem som hava farit ned till ddsriket i sin krigiska rustning och ftt sina svrd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgrningar hava kommit ver deras ben. De utbredde ju skrck i de levandes land, ssom hjltar gra. 28Ja, ocks du skall bliva krossad bland de oomskurna och f ligga bland dem som ro slagna med svrd. 29Dr ligger Edom med sina konungar och alla sina hvdingar; huru mktiga de n voro, hava de nu ftt sin plats bland dem som ro slagna med svrd; de mste ligga bland de oomskurna, bland dem som hava farit ned i graven. 30Dr ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty de hava mst fara ned till de slagna, de hava kommit p skam, trots den skrck de utbredde genom sina vldiga grningar. Och de ligga dr oomskurna bland dem som hava blivit slagna med svrd; de mste bra sin skam bland dem som hava farit ned i graven. 31 Dem skall nu Farao f se, och han skall s trsta sig ver hela sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har ro slagna med svrd, sger Herren, HERREN. 32Ty vl utbredde jag skrck fr honom i de levandes land, men nu mste han, Farao, med hela sin larmande hop, lta sig bddas bland de oomskurna, hos dem som ro slagna med svrd, sger Herren, HERREN.

870

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 33 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, tala till dina landsmn och sg till dem: Om jag vill lta svrdet komma ver ett land, och folket i landet har utsett bland sig en man som det har gjort till sin vktare, 3och denne ser svrdet komma ver landet och stter i basunen och varnar folket, 4men den som fr hra basunljudet nda icke lter varna sig, och svrdet sedan kommer och tager honom bort, d kommer hans blod ver hans eget huvud. 5Ty han hrde ju basunljudet, men lt icke varna sig; drfr kommer hans blod ver honom sjlv. Om han hade ltit varna sig, s hade han rddat sitt liv. -- 6Men om vktaren ser svrdet komma och icke stter i basunen och folket s icke bliver varnat, och svrdet sedan kommer och tager bort ngon bland dem, d bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missgrning, men hans blod skall jag utkrva av vktarens hand. 7Dig, du mnniskobarn, har jag satt till en vktare fr Israels hus, fr att du mina vgnar skall varna dem, nr du hr ett ord frn min mun. 8Om jag sger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du mste d, och du d icke sger ngot till att varna den ogudaktige fr hans vg, s skall vl den ogudaktige d genom sin missgrning, men hans blod skall jag utkrva av din hand. 9Men om du varnar den ogudaktige fr hans vg, p det att han m vnda om ifrn den, och han likvl icke vnder om ifrn sin vg, d skall visserligen han d genom sin missgrning, men du sjlv har rddat din sjl. 10Och du, mnniskobarn, sg till Israels hus: I sgen s: Vra vertrdelser och synder tynga p oss och vi frsmkta genom dem. Huru kunna vi d bliva vid liv? 11Men svara dem: S sant jag lever, sger Herren, HERREN, jag har ingen lust till den ogudaktiges dd, utan fastmer drtill att den ogudaktige vnder om frn sin vg och fr leva. S vnden d om, ja, vnden om frn edra onda vgar; ty icke viljen I vl d, I av Israels hus? 12Men du, mnniskobarn, sg till dina landsmn: Den rttfrdiges rttfrdighet skall icke rdda honom, nr han begr vertrdelser; och den ogudaktige skall icke komma p fall genom sin ogudaktighet, nr han vnder om frn sin ogudaktighet, lika litet som den rttfrdige skall kunna leva genom sin rttfrdighet, nr han syndar. 13Om jag sger till den rttfrdige att han skall f leva, och han sedan i frlitande p sin rttfrdighet gr vad ortt r, s skall intet ihgkommas av all hans rttfrdighet, utan genom det ortta som han gr skall han d. 14Och om jag sger till den ogudaktige: Du mste d, och han sedan vnder om frn sin synd och var rtt och rttfrdighet, 15s att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har ftt och erstter vad han har rvat och vandrar efter livets stadgar, s att han icke gr vad ortt r, d skall han frvisso leva och icke d. 16Ingen av de synder han har begtt skall d tillrknas honom; han har vat rtt och rttfrdighet, drfr skall han frvisso f leva. -- 17Men nu sga dina landsmn: Herrens vg r icke alltid densamma, d det fastmer r deras egen vg som icke alltid r densamma. 18Om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad ortt r, s mste han just drfr d. 19Men om den ogudaktige vnder om frn sin ogudaktighet och var rtt och rttfrdighet, d skall han just drfr f leva. 20Och nd sgen I: Herrens vg r icke alltid densamma. Jo, jag skall dma var och en av eder efter hans vgar, I av Israels hus. 21I det tolfte ret sedan vi hade blivit bortfrda i fngenskap, p femte dagen i tionde
1

871

Swedish Bible

Anonymous

mnaden, kom en flykting ifrn Jerusalem till mig med budskapet: Staden r intagen. 22Nu hade p aftonen fre flyktingens ankomst HERRENS hand kommit ver mig; men p morgonen ppnade han ter min mun, just fre mannens ankomst, s att jag, d nu min mun blev ppnad, upphrde att vara stum. 23Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 24Du mnniskobarn, de som bo ibland ruinerna dr borta i Israels land sga Abraham var en ensam man, och han fick dock landet till besittning. Vi ro mnga, oss mste vl landet d vara givet till besittning! 25Sg drfr till dem: S sger Herren, HERREN: I ten ktt med blodet i, I upplyften edra gon till edra elndiga avgudar, och I utgjuten blod; och likvl skullen I f hava landet till besittning! 26I trotsen p edra svrd, I bedriven vad styggeligt r, I sknden varandras hustrur; och likvl skullen I f hava landet till besittning! 27Nej; s skall du sga till dem: S sger Herren, HERREN: S sant jag lever, de som bo dr bland ruinerna skola falla fr svrd; och dem som bo p landsbygden skall jag giva till mat t de vilda djuren, och de som bo i bergfsten eller i grottor skola d genom pest. 28Jag skall gra landet de och tomt, och dess stolta makt skall f en nde; och Israels berg skola delggas, s att ingen gr dr fram. 29Och de skola frnimma att jag r HERREN, nr jag gr landet de och tomt, fr alla de styggelsers skull som de hava bedrivit. 30Men du, mnniskobarn, dina landsmn, som orda om dig invid vggarna och i ingngarna till husen, de tala sinsemellan, den ene med den andre, och sga: Kom, lt oss hra vad det r fr ett ord som nu utgr frn HERREN. 31Och de komma till dig, ssom gllde det en folkfrsamling, och stta sig hos dig ssom mitt folk; och de hra dina ord, men gra icke efter dem. Ty vl hopgra de med munnen ljuvliga ord, men deras hjrtan st blott efter egen vinning. 32Och se, du r fr dem, ssom nr ngon som har vacker rst och spelar vl sjunger en krleksvisa; de hra vl dina ord, men gra icke efter dem. 33Men nr det kommer -- ty se det kommer! -- d skola de frnimma att en profet har varit ibland dem.

Chapter 34 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och sg till dem, till herdarna: S sger Herren, HERREN: Ve eder, I Israels herdar, som haven srjt allenast fr eder sjlva! Var det d icke fr hjorden som herdarna borde srja? 3I stllet ten I upp det feta, med ullen kldden I eder, det gdda slaktaden I; men om hjorden vrdaden I eder icke. 4De svaga strkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade frbunden I icke, det frdrivna frden I icke tillbaka, det frlorade uppskten I icke, utan med frtryck och hrdhet fren I fram mot dem. 5S blevo de frskingrade, drfr att de icke hade ngon herde, de blevo till mat t alla markens djur, ja, de blevo frskingrade. 6Mina fr g nu vilse p alla berg och alla hga kullar; ver hela jorden ro mina fr frskingrade, utan att ngon frgar efter dem eller uppsker dem. 7Hren drfr HERRENS ord, I herdar: 8S sant jag lever, sger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom mina fr hava lmnats till rov, ja, eftersom mina fr hava blivit till mat t alla markens djur, d de nu icke hava ngon herde, och eftersom mina herdar icke frga efter mina
1

872

Swedish Bible

Anonymous

fr ja, eftersom herdarna srja fr sig sjlva och icke srja fr mina fr, 9drfr, I herdar: Hren HERRENS ord: 10S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver herdarna och utkrva mina fr ur deras hand och gra slut p deras herdetjnst; och herdarna skola d icke mer kunna srja fr sig sjlva, ty jag skall rdda mina fr ur deras gap, s att de icke bliva till mat t dem. 11 Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag skall sjlv taga mig an mina fr och leta dem tillsammans. 12 Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, nr hans fr ro frstrdda omkring honom, s skall ock jag leta tillsammans mina fr och rdda dem frn alla de orter till vilka de frskingrades p en dag av moln och tcken. 13Och jag skall fra dem ut ifrn folken och frsamla dem ur lnderna, och skall lta dem komma till sitt eget land och fra dem i bet p Israels berg, vid bckarna och var man eljest kan bo i landet. 14P goda betesplatser skall jag fra dem i bet, p Israels hga berg skola de f sina betesmarker; dr skola de lgra sig p goda betesmarker, och fett bete skola de hava p Israels berg. 15Jag skall sjlv fra mina fr i bet och sjlv utse lgerplatser t dem, sger Herren, HERREN. 16Det frlorade skall jag uppska, det frdrivna skall jag fra tillbaka, det sargade skall jag frbinda, och det svaga skall jag strka. Men det feta och det starka skall jag frgra; ja, jag skall skta det ssom rtt r. 17Men I, mina fr, s sger Herren, HERREN: Se, jag vill dma mellan fr och fr, mellan vdurar och bockar. 18r det eder icke nog att I fn beta p den bsta betesplatsen, eftersom I med edra ftter trampen ned vad som r kvar p eder betesplats? Och r det eder icke nog att I fn dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra ftter grumlen vad som har lmnats kvar? 19Skola mina fr beta av det som edra ftter hava trampat ned, och dricka vad edra ftter hava grumlat? 20Nej; drfr sger Herren, HERREN s till dem: Se, jag skall sjlv dma mellan de feta fren och de magra fren. 21Eftersom I med sida och bog stten undan alla de svaga och med edra horn stngen dem, till dess att I haven drivit dem ut och frskingrat dem, 22drfr skall jag frlsa mina fr, s att de icke mer bliva till rov, och skall dma mellan fr och fr. 23Och jag skall lta en herde uppst, gemensam fr dem alla, och han skall fra dem i bet, nmligen min tjnare David; ja, han skall fra dem i bet, han skall vara deras herde. 24Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjnare David skall vara hvding bland dem. Jag, HERREN, har talat. 25Och jag skall med dem sluta ett fridsfrbund; jag skall gra nde p vilddjuren i landet, s att man i trygghet kan bo mitt i knen och sova i skogarna. 26Och jag skall lta dem sjlva och landet runt omkring min hjd bliva till vlsignelse. Jag skall lta regn falla i rtt tid; regnskurar till vlsignelse skall det bliva. 27Trden p marken skola bra sin frukt, och jorden skall giva sin grda, och sjlva skola de bo i sitt land i trygghet; och de skola frnimma att jag r HERREN, nr jag bryter snder deras ok och rddar dem frn de mnniskors hand, som hava hllit dem i trldom. 28 De skola sedan icke mer bliva ett byte fr folken, och markens djur skola ej ta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och ingen skall frskrcka dem. 29Och jag skall t dem lta en plantering vxa upp, som skall bliva dem till bermmelse; och de som bo i landet skola icke mer ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smlek av folken. 30Och de skola frnimma att jag, HERREN, deras Gud, r med dem, och att de, Israels hus, ro mitt folk, sger Herren, HERREN. 31Ja, I ren mina fr, I ren fr i min hjord, mnniskor som I ren, och jag r eder Gud, sger Herren, HERREN.

873

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 35 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera mot det; 3sg till det: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig, du Seirs berg, och utrcka min hand mot dig och gra dig de och tomt. 4Jag skall gra dina stder till ruiner, och sjlvt skall du bliva de; och du skall frnimma att jag r HERREN. 5Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och givit dem till pris t svrdet under deras ofrds tid, den tid d missgrningen hade ntt sin grns, 6drfr, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, skall jag frvandla dig till blod, och blod skall frflja dig; eftersom du icke har hatat blod, skall blod frflja dig. 7Ja, jag skall gra Seirs berg tomt och de och utrota drifrn envar som frdas dr, fram eller tillbaka. 8Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna mn; ja, p dina hjder, i dina dalar och vid alla dina bckar skola svrdsslagna mn falla. 9Jag skall gra dig till en demark fr evrdlig tid, och dina stder skola icke mer bliva bebodda; och I skolen frnimma att jag r HERREN. 10Eftersom du sade: De bda folken och de bda lnderna skola bliva mina, vi skola taga dem i besittning -- detta fastn HERREN bodde dr -- 11drfr, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, skall jag utfra mitt verk med samma vrede och nitlskan varmed du i din htskhet har utfrt ditt verk mot dem; och jag skall gra mig knd bland dem, nr jag dmer dig. 12Och du skall frnimma att jag r HERREN. Jag har hrt alla de smdelser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt: Det r en demark; de ro givna t oss till mat. 13Ja, I sprraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot mig; jag har vl hrt det. 14S sger Herren, HERREN: Till hela jordens gldje skall jag gra dig till en demark. 15Drfr att du gladde dig t att Israels hus' arvedel blev delagd, drfr skall jag gra likas med dig. Du skall bliva en demark, du Seirs berg, du hela Edom, s lngt du strcker dig; och man skall frnimma att jag r HERREN.
1

Chapter 36 Och du, mnniskobarn, profetera om Israels berg och sg: I Israels berg, hren HERRENS ord. 2S sger Herren, HERREN: Eftersom fienden sger om eder: Rtt s, de urgamla offerhjderna hava nu blivit vr besittning, 3drfr m du profetera och sga: S sger Herren, HERREN: Eftersom, ja, eftersom man har frtt eder och fikar efter eder frn alla sidor, fr att I mtten tillfalla de vriga folken ssom deras besittning och eftersom I ren s utsatta fr onda tungors hn och folks frtal, 4drfr, I Israels berg, mn I nu hra Herrens, HERRENS ord: S sger Herren, HERREN till bergen och hjderna, till bckarna och dalarna, till de frdda ruinerna och de vergivna stderna, som hava lmnats till rov och spott t de vriga folken runt omkring, 5 ja, drfr sger Herren, HERREN s: Sannerligen, i brinnande nitlskan talar jag mot de vriga folken och mot Edom, s lngt det strcker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hjrtas gldje och i sitt sinnes vermod hava tillgnat sig mitt land ssom besittning, fr att driva ut dess inbyggare
1

874

Swedish Bible

Anonymous

och gra det till sitt byte. 6Profetera allts om Israels land och sg till bergen och hjderna, till bckarna och dalarna: S sger Herren, HERREN: Se, i nitlskan och vrede r det som jag talar, eftersom I liden sdan smlek av folken. 7Drfr sger Herren, HERREN s Jag upplyfter min hand och betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola sjlva f lida smlek. 8Men I, Israels berg, I skolen ter grnska och bra frukt t mitt folk Israel, ty snart skola de komma ter. 9Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vnda mig till eder, och I skolen bliva brukade och besdda. 10 Och jag skall frsamla p eder mnniskor i myckenhet, alla Israels barn, s mnga de ro; och stderna skola nyo bliva bebodda och ruinerna ter byggas upp. 11Ja, jag skall frsamla p eder mnniskor och boskap i myckenhet, och de skola frka sig och bliva fruktsamma. Jag skall lta eder bliva bebodda, alldeles ssom I fordom voren; ja, jag skall gra eder nnu mer gott, n I frut fingen rna; och I skolen frnimma att jag r HERREN. 12Jag skall lta mnniskor ter vandra fram ver eder, nmligen mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare dda deras barn. 13S sger Herren, HERREN: Eftersom man sger till dig: Du r en mnniskoterska, du har ddat ditt eget folks barn, 14drfr skall du nu icke mer f ta upp mnniskor och icke mer f dda ditt folks barn, sger Herren, HERREN. 15Jag skall icke mer lta dig hra smlek av folken, och du skall icke mer ndgas bra folkslagens frakt; ej heller skall du mer bringa ditt folk p fall, sger Herren, HERREN. 16Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 17Du mnniskobarn nr Israels barn nnu bodde i sitt land, d orenade de det genom sitt vsende och sina grningar; ssom en kvinnas orenhet var deras vsende fr mig. 18D utgt jag min vrede ver dem, fr det blods skull som de hade utgjutit ver landet, och drfr att de hade orenat det med sina elndiga avgudar. 19Jag frskingrade dem bland folken, och de blevo frstrdda i lnderna; efter deras vsende och deras grningar dmde jag dem. 20Men till vilka folk de n kommo vanrade de mitt heliga namn, i det att man sade om dem: Detta r HERRENS folk, och de hava likvl mst draga ut ur sitt land. 21D ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn vanrade bland de folk till vilka de kommo. 22Sg drfr till Israels barn: S sger Herren, HERREN: Icke fr eder skull gr jag detta, I Israels barn, utan fr mitt heliga namns skull, som I haven vanrat bland de folk till vilka I haven kommit. 23Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanrat bland folken, i det att I haven vanrat det bland dem; och folken skola frnimma att jag r HERREN, sger Herren, HERREN, nr jag bevisar mig helig p eder infr deras gon. 24Ty jag skall hmta eder ifrn folken och frsamla eder ifrn alla lnder och fra eder till edert land. 25Och jag skall stnka rent vatten p eder, s att I bliven rena; jag skall rena eder frn all eder orenhet och frn alla edra elndiga avgudar. 26Och jag skall giva eder ett nytt hjrta och lta en ny ande komma i edert brst; jag skall taga bort stenhjrtat ur eder kropp och giva eder ett hjrta av ktt. 27Jag skall lta min Ande komma i edert brst och s gra, att I vandren efter mina stadgar och hllen mina rtter och gren efter dem. 28S skolen I f bo i det land som jag gav t edra fder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud. 29Och jag skall frlsa eder frn all eder orenhet. Och jag skall kalla fram sden och lta den bliva ymnig och skall icke mer lta ngon hungersnd komma ver eder. 30Ja, ymnig skall jag lta trdens frukt och markens grda

875

Swedish Bible

Anonymous

bliva, fr att I icke mer skolen lida hungersndens smlek bland folken. 31D skolen I tnka p edra onda vgar och p edra grningar, som icke voro goda; och I skolen knna leda vid eder sjlva fr edra missgrningars och styggelsers skull. 32Men icke fr eder skull gr jag detta, sger Herren, HERREN; det vare eder kunnigt. I mn skmmas och blygas fr edra vgar, I Israels barn. 33S sger Herren, HERREN: Nr jag har renat eder frn alla edra missgrningar, d skall jag lta stderna nyo bliva bebodda, och d skola ruinerna ter byggas upp, 34och det frdda landet skall ter bliva brukat, i stllet fr att det har legat ssom en demark infr var man som har gtt dr fram. 35 Och d skall man sga: Det landet som var s frtt har nu blivit ssom Edens lustgrd, och stderna som voro s delagda, frdda och frstrda, de ro nu bebodda och befsta. 36D skola de folk som ro kvar runt omkring eder frnimma att jag, HERREN, nu ter har byggt upp det som var frstrt och nyo planterat det som var frtt. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det ocks. 37S sger Herren, HERREN; Ocks p detta stt vill jag bnhra Israels barn, s vill jag handla med dem: jag skall dr frka mnniskorna, s att de bliva ssom frhjordar. 38Ssom hjordar av offerdjur, ssom frhjordar i Jerusalem vid dess hgtider, s skola de hjordar av mnniskor vara, som skola uppfylla de delagda stderna. Och man skall frnimma att jag r HERREN.

Chapter 37 HERRENS hand kom ver mig, och genom HERRENS Ande frdes jag stad och sattes ned mitt p sltten, som nu lg full med ben. 2Och han frde mig fram runt omkring dem, och jag sg att de lgo dr i stor myckenhet utver dalen och jag sg att de voro alldeles frtorkade. 3Och han sade till mig: Du mnniskobarn, kunna vl dessa ben ter bliva levande? Jag svarade: Herre, HERRE, du vet det. 4D sade han till mig: Profetera ver dessa ben och sg till dem: I frtorkade ben, hren HERRENS ord; 5S sger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall lta ande komma in i eder, s att I ter bliven levande. 6Jag skall fsta senor vid eder och lta ktt vxa p eder och vertcka eder med hud och giva eder ande, s att I ter bliven levande; och I skolen frnimma att jag r HERREN. 7Och jag profeterade, ssom det hade blivit mig bjudet. Och nr jag nu profeterade, hrdes ett rassel, och dr blev ett gny, och benen kommo ter tillhopa, s att det ena benet fogades till det andra. 8Och jag sg huru senor och ktt vxte p dem, och huru de vertcktes med hud drovanp; men ingen ande var nnu i dem. 9D sade han till mig: Profetera och tala till anden, ja, profetera, du mnniskobarn, och sg till anden: S sger Herren, HERREN: Kom, du ande, frn de fyra vderstrecken och bls p dessa drpta, s att de ter bliva levande. 10 Och jag profeterade, ssom han hade bjudit mig. D kom anden in i dem, och de blevo ter levande och reste sig upp p sina ftter, en vermttan stor skara. 11Och han sade till mig: Du mnniskobarn, dessa ben, de ro alla Israels barn. Se, de sga: 'Vra ben ro frtorkade, vrt hopp har blivit om intet, det r ute med oss.' 12Profetera drfr och sg till dem: S sger Herren, HERREN: Se, jag vill ppna edra gravar och hmta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och lta eder komma till Israels
1

876

Swedish Bible

Anonymous

land. 13Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag ppnar edra gravar och hmtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar. 14Och jag skall lta min ande komma in i eder, s att I ter bliven levande, och jag skall lta eder f bo i edert land; och I skolen frnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag ocks har fullborda det, sger HERREN. 15Och HERRENS ord kom till mig han sade: 16Du mnniskobarn, tag dig en trstav och skriv p den: Fr Juda och hans frnder bland Israels barn. Tag sedan en annan trstav och skriv p den: En stav fr Josef, Efraim, och fr hans frnder av hela Israels hus. 17Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, s att de bliva frenade till ett i din hand. 18Nr d dina landsmn sga till dig: Frklara fr oss vad du menar hrmed, 19s svara dem: S sger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som r i Efraims hand, vilken stav ock gller fr de stammar av Israel, som ro hans frnder, och intill denna vill jag lgga Judas stav, bda tillhopa, och s gra dem till en enda stav, s att de bliva ett i min hand. 20Och stavarna som du har skrivit p skall du hlla i din hand infr deras gon. 21 Och du skall tala till dem: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall hmta Israels barn ut ifrn de folk till vilka de hava mst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa frn alla hll och fra dem in i deras land. 22Och jag skall gra dem till ett enda folk i landet, p Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara tv folk och icke mer vara delade i tv riken. 23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina elndiga avgudar och styggelser och med alla slags vertrdelser. Och jag skall frlsa dem och hmta dem frn alla orter dr de hava syndat, och skall rena dem, s att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 24Och min tjnare David skall vara konung ver dem, och de skola s alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rtter och hlla mina stadgar och gra efter dem. 25S skola de f bo i det land som jag gav t min tjnare Jakob, det vari edra fder bodde. De skola sjlva f bo dr, s ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjnare David skall vara deras hvding evinnerligen. 26Och jag skall med dem sluta ett fridsfrbund; ett evigt frbund med dem skall det vara. Jag skall instta dem och frka dem och lta min helgedom st bland dem evinnerligen. 27Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. 28S skola folken frnimma att jag r HERREN, som helgar Israel, d nu min helgedom frbliver ibland dem evinnerligen.

Chapter 38 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 2Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot hvdingen ver Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom 3och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig, Gog, du hvding ver Ros, Mesek och Tubal. 4Jag skall locka dig stad, jag skall stta krokar i dina kftar och fra dig ut med hela din hr, hstar och ryttare, allasammans i prktig rustning, en stor skara, vpnad med skrmar och skldar, och allasammans med svrd i hand. 5Perser, etiopier och puter r, med dem, allasammans med skld och hjlm, 6Gomer och alla dess hrskaror, Togarmas folk ifrn den yttersta norden
1

877

Swedish Bible

Anonymous

och alla dess hrskaror; ja, mnga folk har du med dig. 7Rusta dig och gr dig redo med alla de skaror som hava frsamlat sig till dig; och bliv du deras hvitsman. 8Nr lng tid har gtt, skall du bliva uppbdad; i kommande r skall du f tga in i ett land som d har ftt ro efter svrdet, och vart folk d har blivit hopsamlat frn mnga andra folk, ja, upp till Israels berg, som s lnge lgo de, men vilkas folk d har blivit hmtat fram ifrn de andra folken, s att alla nu bo dr i trygghet. 9 Dit skall du draga upp, du skall komma ssom ett ovder och vara ssom ett moln som vertcker landet, du med alla dina hrskaror och med mnga folk som flja dig. 10S sger Herren, HERREN: P den tiden skola planer uppst i ditt hjrta, och du skall tnka ut onda anslag. 11Du skall sga: Jag vill draga upp mot det obefsta landet, jag vill komma ver dessa skra, som bo dr i trygghet, ja, som allasammans bo dr utan murar och varken hava bommar eller portar. 12Ty du vill taga rov och gra byte och vnda din hand mot demarker som nu ter ro bebyggda, och mot ett folk som har blivit hopsamlat frn hedningarna, och som nu frvrvar sig boskap och gods, dr det bor p jordens mittelhjd. 13Saba och Dedan och Tarsis' kpmn och alla dess unga lejon skola d utfrga dig: Har du kommit fr att taga rov, har du frsamlat dina skaror till att gra byte till att fra bort silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att taga stort rov? 14Profetera drfr, du mnniskobarn och sg till Gog: S sger Herren HERREN: Se, p den tiden, nr mitt folk Israel ter bor i trygghet, d skall du frnimma det. 15Du skall d komma frn ditt land lngst uppe i norr, du sjlv och mnga folk med dig, allasammans ridande p hstar, en stor skara, en talrik hr. 16Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma ssom ett moln fr att vertcka landet. I kommande dagar skall detta ske; jag skall d lta dig komma ver mitt land, fr att folken skola lra knna mig, nr jag infr deras gon bevisar mig helig p dig, du Gog. 17S sger Herren, HERREN: Du r ju den om vilken jag i forna tider talade genom mina tjnare, Israels profeter, som i de tiderna, r efter r, profeterade om att jag skulle lta dig komma ver dem. 18Men p den dagen, den dag d Gog kommer ver Israels land, sger Herren, HERREN, d skall jag giva luft t min vrede. 19 Ja, i min nitlskan och min vredes eld betygar jag det: p den dagen skall det frvisso bliva en stor jordbvning i Israels land. 20D skola de bva fr mig, bde fiskarna i havet och fglarna under himmelen och djuren p marken och alla krldjur som rra sig p jorden och alla mnniskor p jordens yta. Och bergen skola sls ned och klipporna strta omkull och alla murar falla till jorden. 21 Och jag skall bda upp svrd mot honom p alla mina berg, sger Herren, HERREN; den enes svrd skall vara vnt mot den andres. 22Och jag skall g till rtta med honom medelst pest och blod; och slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag lta regna ver honom och hans hrskaror och ver de mnga folk som flja honom. 23S skall jag bevisa mig stor och helig och gra mig knd infr mnga folks gon; och de skola frnimma att jag r HERREN.

Chapter 39

878

Swedish Bible

Anonymous

Och du, mnniskobarn, profetera mot Gog och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig, Gog, du hvding ver Ros, Mesek och Tubal. 2Jag skall locka dig stad och leda dig fram och fra dig frn landet lngst uppe i norr och lta dig komma till Israels berg. 3Dr skall jag sl bgen ur din vnstra hand och lta pilarna falla ur din hgra hand. 4P Israels berg skall du falla, med alla dina hrskaror och med de folk som flja dig; jag skall giva dig till mat t rovfglar av alla slag och t markens djur. 5Ute p marken skall du falla. Ty jag har talat, sger Herren, HERREN. 6Och jag skall snda eld ver Magog och ver dem som bo trygga i havslnderna; och de skola frnimma att jag r HERREN. 7Och jag skall gra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk Israel, jag skall icke mer lta mitt heliga namn bliva ohelgat; och folken skola frnimma att jag r HERREN, helig i Israel. 8Se, det kommer, ja, det fullbordas! sger Herren, HERREN. Detta r den dag om vilken jag har talat. 9Sedan skola invnarna i Israels stder g ditut och taga rustningar, skldar och skrmar, bgar och pilar, handpkar och spjut ssom brnsle till att elda med, och de skola elda drmed i sju r. 10De skola icke behva hmta tr frn marken eller hugga ved i skogarna, ty de skola elda med rustningarna. S skola de taga rov av sina rvare och plundra sina plundrare, sger Herren, HERREN. 11P den tiden skall jag dr i Israel giva t Gog en plats till grav, nmligen De framtgandes dal ster om havet, och den skall stnga vgen fr andra som vilja tga dr fram. Dr skall man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla den Gogs larmande hops dal. 12Och i sju mnader skola Israels barn hlla p med att begrava dem, fr att rena landet. 13Allt folket i landet skall hlla p med begravandet, och detta skall lnda dem till bermmelse. S skall ske p den tid d jag frhrligar mig, sger Herren, HERREN. 14Och man skall avskilja mn som bestndigt skola genomvandra landet och begrava dem som tgade dr fram, och som nnu ligga kvar ovan jord, och de skola s rena landet; efter sju mnaders frlopp skola dessa begynna sitt letande. 15Nr s ngon av dessa mn, som genomvandra landet, p sin frd fr se mnniskoben, d skall han stta upp en vrd drbredvid, till dess att ddgrvarna hinna begrava dem i Gogs larmande hops dal. 16Dr skall ock finnas en stad med namnet Hamona. P detta stt skola de rena landet. 17Du mnniskobarn, s sger Herren, HERREN: Sg till alla slags fglar och till alla markens djur: Frsamlen eder och kommen hit; samlen eder tillhopa frn alla hll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag vill anstlla t eder p Israels berg; I skolen f ta ktt och dricka blod. 18I skolen f ta ktt av hjltar och dricka blod av jordens hvdingar: av vdurar och lamm och bockar och tjurar, allasammans gdda i Basan. 19I skolen f ta eder mtta av fett och dricka eder druckna av blod frn det slaktoffer som jag anstller t eder. 20 Ja, mtten eder vid mitt bord av ridhstar och vagnshstar, av hjltar och allt slags krigsfolk, sger Herren, HERREN. 21Och jag skall uppenbara min hrlighet bland folken, s att alla folk skola se den dom som jag har utfrt, och se huru jag har ltit min hand drabba dem. 22Och Israels barn skola frnimma att jag, HERREN, r deras Gud, frn den dagen och allt framgent. 23Och folken skola frnimma att Israels barn blevo bortfrda i fngenskap fr sin missgrnings skull, eftersom de voro trolsa mot mig, s att jag mste frdlja mitt ansikte fr dem; och jag gav dem d i deras ovnners hand, s att de allasammans fllo fr svrd. 24Efter deras orenhet och deras vertrdelser

879

Swedish Bible

Anonymous

handlade jag med dem och frdolde mitt ansikte fr dem. 25Drfr sger Herren, HERREN s: Nu skall jag ter upprtta Jakob och frbarma mig ver hela Israels hus och nitlska fr mitt heliga namn. 26Och de skola frgta sin skam och all den otrohet som de hava begtt mot mig, d de nu f bo i trygghet i sitt land, utan att ngon frskrcker dem. 27Ja, nr jag lter dem vnda tillbaka ifrn folkslagen och frsamlar dem frn deras fienders lnder, d skall jag bevisa mig helig p dem infr mnga folks gon. 28Och de skola frnimma att jag r HERREN, deras Gud, ty om jag n drev dem bort i fngenskap bland folken, s samlade jag dem sedan tillhopa till deras land och lt ingen enda av dem bliva kvar drute; 29och jag skall drefter icke mer frdlja mitt ansikte fr dem, ty jag skall utgjuta min Ande ver Israels hus, sger Herren, HERREN'.

Chapter 40 I det tjugufemte ret sedan vi hade blivit bortfrda i fngenskap, vid rets begynnelse, p tionde dagen i mnaden, i det fjortonde ret sedan staden hade blivit intagen, p just den dagen kom HERRENS hand ver mig, och han frde mig ditbort. 2I en syn frn Gud frde han mig till Israels land och satte mig ned p ett mycket hgt berg, och p detta var likasom en stad byggd sderut. 3 Och dit frde han mig, och se, dr stod en man vilkens utseende var ssom koppar; han hade ett linnesnre i sin hand, s ock en mtstng; och han stod vid porten. 4Och mannen talade till mig: Du mnniskobarn, se med dina gon och hr med dina ron, och akta p allt som jag kommer att visa dig, ty du har blivit frd hit, fr att jag skall visa dig det; frkunna fr Israels hus allt vad du fr se. 5Och jag sg att en mur gick utomkring huset, runt omkring det. Och mtstngen som mannen hade i sin hand var sex alnar lng, var aln en handsbredd lngre n en vanlig aln. Och han mtte murbyggnadens bredd: den var en stng, och dess hjd: den var en stng. 6Drefter gick han till en port som lg mot ster och steg uppfr dess trappsteg; och han mtte portens ena trskel: den var en stng bred och sedan den andra trskeln: den var en stng bred. 7Och var vaktkammare var en stng lng och en stng bred, och avstndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttrskeln invid portens frhus p inre sidan mtte en stng. 8Och han mtte upp portens frhus p inre sidan: det mtte en stng. 9Han mtte upp portens frhus det hll tta alnar, och dess murpelare: de hllo tv alnar. Och portens frhus lg p inre sidan. 10Och vaktkamrarna i porten mot ster voro tre p var sida, alla tre lika stora; och murpelarna p bda sidorna voro lika stora. 11 Och han mtte portppningens bredd: den var tio alnar, och portens lngd: den var tretton alnar. 12 Och framfr vaktkamrarna var en avskrankning, som hll en aln; en aln hll ock avskrankningen p motsatta sidan; och var vaktkammare, p vardera sidan, hll sex alnar. 13Och han mtte porten frn den ena vaktkammarens tak till den andras: den var tjugufem alnar bred; och drr lg mot drr. 14 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill frgrdens murpelare strckte sig porten runt omkring. 15Och avstndet mellan ingngsportens framsida och frhusets framsida vid den inre portppningen var femtio alnar. 16Och slutna fnster funnos till vaktkamrarna och till deras
1

880

Swedish Bible

Anonymous

murpelare invndigt i porten runt omkring, och likaledes i frhusen; fnstren sutto runt omkring invndigt, och murpelarna voro prydda med palmer. 17Och han frde mig till den yttre frgrden, och jag sg att dr voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring frgrden; trettio tempelkamrar voro uppbyggda p stengolvet. 18Och stengolvet gick utefter portarnas sidovggar, s att det motsvarade portarnas lngd; detta var det nedre stengolvet. 19Och han mtte avstndet frn den nedre portens framsida till den inre frgrdens yttre framsida: det var hundra alnar, bde p stra sidan och p norra. 20Sedan mtte han ock lngden och bredden p den port som lg mot norr p den yttre frgrden. 21Ocks den hade tre vaktkamrar p var sida och likaledes murpelare och frhus, lika stora som den frra portens; den var femtio alnar lng och tjugufem alnar bred. 22 Och fnstren, frhuset och palmerna dri voro lika stora som i den port som lg mot ster; och man steg upp till den p sju trappsteg, och dess frhus lg framfr dessa. 23Och en port till den inre frgrden fanns mitt emot denna port, det var i norr ssom i ster; och han mtte avstndet frn den ena porten till den andra: det var hundra alnar. 24Drefter lt han mig g till sdra sidan, och jag sg att ocks p sdra sidan fanns en port. Och han mtte dess murpelare och frhus; de voro lika stora som de andra. 25Och fnster funnos p den och p dess frhus runt omkring, likadana som de andra fnstren. Den var femtio alnar lng och tjugufem alnar bred. 26Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess frhus lg framfr dessa; och den var prydd med palmer p sina murpelare, p bda sidor. 27Och en port till den inre frgrden fanns ock p sdra sidan; och han mtte avstndet frn den ena porten till den andra p sdra sidan: det var hundra alnar. 28Drefter frde han mig till den inre frgrden genom sdra porten. Och han mtte den sdra porten den var lika stor som de andra 29Och dess vaktkamrar, murpelare och frhus voro lika stora som de andra, och fnster funnos p den och p dess frhus runt omkring. Den var femtio alnar lng och tjugu fem alnar bred. 30Och frhus funnos runt omkring tjugufem alnar lnga och fem alnar breda. 31Och dess frhus lg utt den yttre frgrden, och dess murpelare voro prydda med palmer; och uppgngen drtill utgjordes av tta trappsteg. 32Sedan frde han mig till den inre frgrdens stra sida och mtte porten dr; den var lika stor som de andra. 33Och dess vaktkamrar, murpelare och frhus voro lika stora som de andra, och fnster funnos p den och p dess frhus runt omkring. Den var femtio alnar lng och tjugufem alnar bred. 34Och dess frhus lg mot den yttre frgrden, och dess murpelare voro prydda med palmer p bda sidor; och uppgngen drtill utgjordes av tta trappsteg. 35 Drefter frde han mig till den norra porten och mtte den; den var lika stor som de andra. 36S ock dess vaktkamrar, murpelare och frhus, och fnster funnos p den runt omkring. Den var femtio alnar lng och tjugufem alnar bred. 37Och dess murpelare stodo vid den yttre frgrden, och dess murpelare voro prydda med palmer p bda sidor; och uppgngen drtill utgjordes av tta trappsteg. 38 Och en tempelkammare med sin ingng fanns vid murpelarna, i portarna; dr skulle man sklja brnnoffren. 39Och i portens frhus stodo tv bord p var sida, och p dem skulle man slakta brnnoffers-, syndoffers- och skuldoffersdjuren. 40Och vid den yttre sidovgg som lg norrut, nr man steg upp till portens ingng, stodo tv bord; och vid den andra sidovggen p porten frhus stodo ock tv bord. 41Allts stodo vid portens sidovggar fyra bord p var sida, eller tillsammans

881

Swedish Bible

Anonymous

tta bord, p vilka man skulle slakta. 42Och fr brnnoffret stodo dr fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln lnga, en och en halv aln breda och en aln hga; p dessa skulle man lgga de redskap som man slaktade brnnoffers- och slaktoffersdjuren med. 43Och dubbelkrokar, en handsbredd lnga, voro fsta innantill runt om kring; och p borden skulle offerkttet lggas. 44Och utanfr den inre porten funnos fr sngarna, p den inre grden, tempelkamrar, som lgo vid den norra portens sidovgg, med sin framsida t sder; och en annan lg vid den stra portens sidovgg med sin framsida t norr. 45Och han talade till mig: Denna tempelkammare, vars framsida ligger mot sder, r fr de prster som frrtta tjnsten inne i huset. 46Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr r fr de prster som frrtta tjnsten vid altaret, allts fr Sadoks sner, vilka ro de av Levi barn, som f trda fram till HERREN fr att gra tjnst infr honom. 47Och han mtte frgrden; den var hundra alnar lng och hundra alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framfr huset. Hesekiel, 41 Kapitlet Tempelhuset. 48Sedan frde han mig till huset frhus. Och han mtte fr husets murpelare: de hllo fem alnar var p sin sida, s ock porten bredd: den var p var sida tre alnar. 49Frhuset var tjugu alnar lng och elva alnar brett, nmligen vid trappstegen p vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo pelare, en p var sida.

Chapter 41 Drefter frde han mig till tempelsalen. Och han mtte murpelarna de voro sex alnar breda, var p sin sida -- tabernaklets bredd. 2Och ingngen var tio alnar bred, och sidovggarna vid ingngen voro p var sida fem alnar. Sedan mtte han salens lngd: den var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar. 3Drefter gick han in i det innersta rummet. Och han mtte murpelarna vid ingngen: de hllo tv alnar, och ingngen: den hll sex alnar, och ingngens bredd: den var sju alnar. 4Och han mtte dess lngd: den var tjugu alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar, framfr tempelsalen. Och han sade till mig: Detta r det allraheligaste. 5Drefter mtte han husets mur: den hll sex alnar, och sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela huset. 6Och sidokamrarna lgo den ena ovanfr den andra, i trettiotre omgngar; och p den mur som strckte sig innanfr sidokamrarna runt omkring funnos avsatser, p vilka de skulle hava sitt fste; ty i sjlva husvggen skulle de icke vara infsta. 7Hrigenom blevo sidokamrarna, dr de lgo kring huset, bredare alltefter som de lgo hgre upp. Ty husets kringbyggnad strckte sig med vervning ovanp vervning runt omkring huset. Drfr vxte bredden int, alltefter som vningen lg hgre upp. Och frn den nedersta vningen steg man s upp i den versta genom den mellersta. 8 Och jag sg att huset lg p en upphjd fot, som strckte sig runt dromkring; sidokamrarnas grundvalar voro nmligen en hel stng hga, sex alnar till kanten. 9Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som blev fri tillhrde husets sidokamrar. 10Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett runt omkring hela huset. 11Och ingngarna till sidokamrarna lgo utt den fria platsen, en ingng mot norr och en ingng t sder; den fria platsen var fem alnar
1

882

Swedish Bible

Anonymous

bred, runt omkring. 12Och den byggnad som lg invid den avsndrade platsen p vstra sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och nittio alnar lng. 13 Och han mtte huset: det var hundra alnar lngt. Och den avsndrade platsen jmte byggnaden med dess murar utgjorde en lngd av hundra alnar. 14Och bredden p husets framsida jmte den avsndrade platsen t ster utgjorde en lngd av hundra alnar. 15Och han mtte lngden p den byggnad som lg invid den avsndrade platsen, p dennas baksida, och mtte avsatserna p dess framvgg t bda sidor -- de hllo hundra alnar -- vidare det inre tempelrummet och frgrdsfrhusen, 16 trsklarna och de slutna fnstren, avsatserna p framvggen runt omkring, i deras tre vningar, platsen invid trskeln -- som var av polerat tr -- runt omkring, 17s ock avstndet frn marken upp till fnstren. Och fnstren voro tckta. Men ovanfr drren, bde in emot det inre rummet och utt, och eljest utefter hela vggen runt omkring, innantill och utantill, funnos avmtta flt, 18p vilka framstlldes keruber och palmer, var palm mellan tv keruber. Och var kerub hade tv ansikten: 19 ett mnniskoansikte t palmen p ena sidan, och ett lejonansikte t palmen p andra sidan; s var gjort p hela huset runt omkring. 20Frn marken nda upp ver ingngen funnos keruber och palmer framstllda, s ock p tempelsalens vggar. 21Tempelsalens drrppning var fyrkantig, och framsidan av det heligaste hade sitt givna utseende. 22Altaret var av tr, tre alnar hgt och tv alnar lngt, och det hade hrn; och dess lngsidor och vggar voro av tr. Och han talade till mig: Detta r det bord som skall st infr HERRENS ansikte. 23Och bde tempelsalen och det heligaste hade dubbeldrrar. 24Och var drr hade tv drrskivor, tv vridbara drrskivor: den ena drren hade tv drrskivor, och likaledes den andra tv. 25Och p dem, p drrarna till tempelsalen, funnos framstllda keruber och palmer, likasom p vggarna; och p frhusets framsida, utantill, var ett trapphus av tr. 26Och slutna fnster och palmer funnos p frhusets sidovggar, p bda sidor, s ock i husets sidokamrar och i trapphusen.

Chapter 42 Och han lt mig g ut p den yttre frgrden den vg som gick t norr, och frde mig drefter till den byggnad med tempelkamrar, som lg invid den avsndrade platsen och tillika invid murbyggnaden norrut, 2till lngsidan, som mtte hundra alnar, med sin ingng i norr; men bredden var femtio alnar. 3Ut emot den tjugu alnar breda platsen p den inre frgrden och ut emot stengolvet p den yttre frgrden lgo avsatserna p det ena husets framvgg mitt emot avsatserna p det andra husets framvgg, i tre vningar. 4Och framfr tempelkamrarna gick en tio alnar bred gng till den inre frgrden, en alnsbred vg; och ingngarna lgo mot norr. 5Men de versta tempelkamrarna voro mindre n de andra, ty avsatserna p framvggen togo bort mer rum frn dem n frn de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden. 6Ty kamrarna lgo i tre vningar och hade inga pelare, ssom frgrdarna hade; drfr blevo de versta vningens kamrar mer indragna n den nedersta och den mellersta vningens. 7Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna t den
883
1

Swedish Bible

Anonymous

yttre frgrden till, framfr tempelkamrarna, och den var femtio alnar lng. 8Ty lngden p tempelkammarbyggnaden utt den yttre frgrden var femtio alnar, men t templet till hundra alnar. 9 Och nedanfr dessa tempelkamrar var ingngen frn ster, nr man ville komma till dem frn den yttre frgrden. 10Dr frgrdens skiljemur var som tjockast, lgo ock p stra sidan tempelkamrar invid den avsndrade platsen och tillika invid murbyggnaden. 11Och en vg gick framfr dem, likadan som vgen framfr tempelkamrarna p norra sidan; och de hade samma lngd och bredd. Och alla utgngar hr voro ssom dr, bde i frga om vriga anordningar och i frga om sjlva drrppningarna. 12Och ssom det var med drrppningarna p tempelkamrarna vid sdra sidan, s fanns ocks har en drrppning, vid vilken en vg begynte, en vg som gick utefter den behriga skiljemuren, och som lg sterut, nr man gick in i tempelkamrarna. 13Och han sade till mig: De norra och sdra tempelkamrarna invid den avsndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka prsterna, som f trda fram infr HERREN, skola ta det hgheliga; dr skola de frvara det hgheliga, svl spisoffer som syndoffer och skuldoffer ty det r en helig plats. 14Nr prsterna -- som frn helgedomen icke strax f begiva sig till den yttre frgrden -- hava kommit ditin, skola de dr lmna kvar de klder i vilka de hava gjort tjnst, ty dessa ro heliga; frst nr de hava ikltt sig andra klder, f de trda ut p den plats som r fr folket. 15Nr han nu hade slutat uppmtningen av det inre huset, lt han mig g ut till den port som lg mot ster. Och han mtte platsen runt omkring. 16Han mtte med sin mtstng t stra sidan: den hll efter mtstngen fem hundra stnger runt omkring. 17Han mtte t norra sidan: den hll efter mtstngen fem hundra stnger runt omkring. 18Han mtte ock t sdra sidan: den hll efter mtstngen fem hundra stnger. 19 Han vnde sig mot vstra sidan och mtte med mtstngen fem hundra stnger. 20t alla fyra sidorna mtte han platsen. Den var omgiven av en mur, som utefter platsens lngd hll fem hundra stnger och utefter dess bredd fem hundra stnger. Och den skulle skilja det heliga frn det som icke var heligt.

Chapter 43 Och han lt mig g stad till porten, den port som vette t ster. 2D sg jag Israels Guds hrlighet komma sterifrn, och dnet drvid var ssom dnet av stora vatten, och jorden lyste av hans hrlighet. 3Och den syn som jag d sg var likadan som den jag sg, nr jag kom fr att frdrva staden; det var en syn likadan som den jag sg vid strmmen Kebar. Och jag fll ned p mitt ansikte. 4Och HERRENS hrlighet kom in i huset genom den port som lg mot ster. 5Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig in p den inre frgrden, och jag sg att HERRENS hrlighet uppfyllde huset. 6D hrde jag en rst tala till mig frn huset, under det att en man stod bredvid mig. 7Den sade till mig: Du mnniskobarn, detta r den plats dr min tron r, den plats dr mina ftter skola st, dr jag vill bo ibland Israels barn evinnerligen. Och Israels hus skall icke mer orena mitt eviga namn, varken de sjlva eller deras konungar, med sin trolsa avfllighet, med sina
1

884

Swedish Bible

Anonymous

konungars dda kroppar och med sina offerhjder: 8de som satte sin trskel invid min trskel, och sin drrpost vid sidan av min drrpost, s att allenast muren var mellan mig och dem, och som s orenade mitt heliga namn med de styggelser de bedrevo, varfr jag ock frgjorde dem i min vrede. 9 Men nu skola de skaffa sin trolsa avfllighet och sina konungars dda kroppar lngt bort ifrn mig, s att jag kan bo ibland dem evinnerligen. 10Men du, mnniskobarn, frkunna nu fr Israels barn om detta hus, p det att de m blygas fr sina missgrningar. M de mta det hrliga byggnadsverket. 11Om de d blygas fr allt vad de hava gjort, s kungr fr dem och teckna fr deras gon upp husets form och inredning, dess utgngar och ingngar, alla dess former och alla stadgar drom, alla dess former och alla lagar drom, s att de akta p hela dess form och alla stadgar drom och gra efter dem. 12Detta r lagen om huset: p toppen av berget skall hela dess omrde runt omkring vara hgheligt. Ja, detta r lagen om huset. 13Men dessa voro mtten p altaret i alnar, var aln en handsbredd lngre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln hg och en aln bred, och kanten p ramen, runt omkring utmed randen, var ett kvarter hg; detta var altarets underlag. 14Avstndet frn bottenramen vid marken upp till den nedre avsatsen var tv alnar, och bredden var en aln. Avstndet frn den mindre avsatsen upp till den strre var fyra alnar, och bredden var en aln. 15Altarhrden hll fyra alnar; och frn altarhrden stodo de fyra hornen uppt. 16 Och altarhrden var tolv alnar lng och tolv alnar bred, s att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant. 17Och avsatsen var fjorton alnar lng och fjorton alnar bred, utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den hll en halv aln, och dess bottenram strckte sig en aln runt omkring. Och altarets trappsteg vette t ster. 18Och han sade till mig: Du mnniskobarn, s sger Herren, HERREN: Dessa ro stadgarna om altaret fr den dag d det bliver frdigt, s att man kan offra brnnoffer och stnka blod drp. 19D skall du t de levitiska prsterna giva en ungtjur till syndoffer, t dem som ro av Sadoks sd, och som f trda fram till mig, sger Herren, HERREN, fr att gra tjnst infr mig. 20Och du skall taga ngot av dess blod och stryka p altarets fyra hrn och p avsatsens fyra hrn och p kanten runt omkring; s skall du rena det och bringa frsoning fr det. 21Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanfr helgedomen skall den brnnas upp p en drtill bestmd plats, som hr till huset. 22Och nsta dag skall du fra fram en felfri bock till syndoffer; och man skall rena altaret med den, p samma stt som man renade det med tjuren. 23Nr du s har fullbordat reningen, skall du fra fram en felfri ungtjur och en felfri vdur av smboskapen. 24Dem skall du fra fram infr HERREN, och prsterna skola str salt p dem och offra dem ssom brnnoffer t HERREN. 25Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och en ungtjur och en vdur av smboskapen, bda felfria, skall man likaledes offra. 26Under sju dagar skall man slunda bringa frsoning fr altaret och rena det och inviga det. 27Men sedan dessa dagar hava gtt till nda, skola prsterna p ttonde dagen och allt framgent offra p altaret edra brnnoffer och tackoffer; och jag skall d hava behag till eder, sger Herren, HERREN.

885

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 44 Drefter frde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den kom vette t ster; den var nu stngd. 2Och HERREN sade till mig: Denna port skall frbliva stngd och icke mer ppnas, och ingen skall g in genom den, ty HERREN, Israels Gud, har gtt in genom den; drfr skall den vara stngd. 3Dock skall fursten, eftersom han r furste, f sitta dr och hlla mltid infr HERRENS ansikte; han skall d g in genom portens frhus, och samma vg skall han g ut igen. 4Drefter frde han mig genom norra porten till platsen framfr huset; och jag fick se huru HERRENS hrlighet uppfyllde HERRENS hus. D fll jag ned p mitt ansikte. 5och HERREN sade till mig: Du mnniskobarn, akta p och se med dina gon, och hr med dina ron allt vad jag nu talar med dig om alla stadgar angende HERRENS hus och om alla lagar som rra det; och giv akt p huru man gr in i huset genom alla helgedomens utgngar. 6Och sg till Israels hus, det genstrviga: S sger Herren, HERREN: Nu m det vara nog med alla de styggelser I haven bedrivit, I av Israels hus, 7I som haven ltit frmlingar med oomskuret hjrta och oomskuret ktt komma in i min helgedom och vara dr, s att mitt hus har blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och blod. S har mitt frbund blivit brutet, fr att icke nmna alla edra andra styggelser. 8I haven icke sjlva frrttat tjnsten vid mina heliga freml, utan haven satt andra till att t eder frrtta tjnsten i min helgedom. 9S sger Herren, HERREN: Ingen frmling med oomskuret hjrta och oomskuret ktt fr komma in i min helgedom, ingen av de frmlingar som finnas bland Israels barn. 10 Utan de leviter som gingo bort ifrn mig, nr Israel for vilse de som d sjlva foro vilse och gingo bort ifrn mig och fljde sina elndiga avgudar, de skola bra p sin missgrning 11och skola i min helgedom bestrida vakttjnstgringen vid husets portar och annan tjnstgring i huset; de skola slakta brnnoffer och slaktoffer t folket, och skola st infr dem till att betjna dem. 12Eftersom de betjnade dem infr deras elndiga avgudar och s blevo fr Israels hus en sttesten till missgrning, drfr betygar jag om dem med upplyft hand, sger Herren, HERREN, att de skola f bra p sin missgrning. 13De skola icke f nalkas mig, till att frrtta prsterlig tjnst infr mig, eller till att nalkas ngot av mina heliga freml, nmligen de hgheliga, utan de skola bra p sin skam och p de styggeliga synder som de hava bedrivit. 14Och jag skall stta dem till att frrtta tjnsten i huset vid allt tjnararbete dr, allt som dr skall utfras. 15Men de levitiska prster, nmligen Sadoks sner, som frrttade tjnsten vid min helgedom, nr de vriga israeliterna foro vilse och gingo bort ifrn mig, de skola f trda fram till mig fr att gra tjnst infr mig; de skola st infr mitt ansikte fr att offra t mig fett och blod, sger Herren, HERREN. 16De skola g in i min helgedom, och de skola trda fram till mitt bord fr att gra tjnst infr mig och frrtta vad som r att frrtta t mig. 17Och nr de komma in i den inre frgrdens portar, skola de iklda sig linneklder; de f icke hava p sig ngot av ylle, nr de gra tjnst i den inre frgrdens portar och inne i huset. 18De skola hava huvudbonader av linne p sina huvuden, och benklder av linne omkring sina lnder; de skola icke omgjorda sig med ngot som framkallar svett. 19Och nr de sedan g ut p den yttre frgrden, till folket p den yttre frgrden, skola de taga av sig de klder
1

886

Swedish Bible

Anonymous

i vilka de hava gjort tjnst, och skola lmna dem kvar i helgedomens tempelkamrar och iklda sig andra klder, fr att de icke m gra folket heligt med sina klder. 20De skola icke raka huvudet, men skola icke heller lta hret vxa fritt, utan skola klippa sitt huvudhr kort. 21Och vin fr ingen prst dricka, nr han har kommit in p den inre frgrden. 22En nka eller en frnskild kvinna fr han icke taga till hustru t sig, utan allenast en jungfru av Israels barns slkt; dock fr han taga en nka, om hon r nka efter en prst. 23Och de skola lra mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent. 24Och i rttssaker skola de upptrda ssom domare och skola avdma dem efter mina rtter. Och mina lagar och stadgar skola de iakttaga vid alla mina hgtider, och mina sabbater skola de hlla heliga. 25Ingen av dem fr orena sig genom att g in till ngon dd mnniska; allenast genom fader eller moder eller son eller dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillhrt ngon man m han draga sig orenhet. 26Men nr han drefter har blivit ren, skall man rkna fr honom ytterligare sju dagar; 27och p den dag d han gr in i- helgedomen, p den inre frgrden, fr att gra tjnst i helgedomen, d skall han bra fram ett syndoffer fr sig, sger Herren, HERREN. 28Och deras arvedel skall best dri att jag sjlv skall vara deras arvedel. Och I skolen icke giva dem ngon besittning i Israel, ty jag sjlv r deras besittning. 29Spisoffret och syndoffret och skuldoffret f de ta, och allt tillspillogivet i Israel skall hra dem till. 30Och det frsta av alla frstlingsfrukter av alla slag, och alla offergrder av alla slag, vadhelst I frambren ssom offergrd, detta skall hra prsterna till; och frstlingen av edert mjl skolen I giva t prsten, fr att du m bringa vlsignelse ver ditt hus. 31Intet sjlvdtt eller ihjlrivet djur, vare sig fgel eller boskapsdjur, f prsterna ta.

Chapter 45 Och nr I genom lottkastning frdelen landet till arvedel, d skolen I t HERREN giva en offergrd, en helig del av landet, i lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke skall vara heligt till hela sitt omfng runt omkring. 2Hrav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem hundra alnar i lngd och fem hundra i bredd, runt omkring, och till utmark dr runt omkring femtio alnar. 3Av det tillmtta stycket skall du allts avmta ett omrde, tjugufem tusen alnar i lngd och tio tusen i bredd; dr skall helgedomen, det hgheliga, ligga. 4Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillhra prsterna, som gra tjnst i helgedomen, dem som f trda fram till att gra tjnst infr HERREN; detta skall vara en plats t dem fr deras hus, s ock en helig plats fr helgedomen. 5Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i lngd och tio tusen i bredd, skall tillhra leviterna, som gra tjnst i huset, ssom deras besittning, med tjugu tempelkamrar. 6 Och t staden skolen I giva till besittning ett omrde, fem tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i lngd, motsvarande det heliga offergrdsomrdet; det skall hra hela Israels hus till. 7Och fursten skall p bda sidor om det heliga offergrdsomrdet och stadens besittning f ett omrde, belget invid det heliga offergrdsomrdet och stadens besittning, dels p vstra sidan, vsterut, dels ock
1

887

Swedish Bible

Anonymous

p stra sidan, sterut, och I lngd motsvarande en stamlotts utstrckning frn vstra grnsen till stra. 8Detta skall han hava till sitt land, till besittning i Israel. Och mina furstar skola d icke mer frtrycka mitt folk, utan skola lta Israels hus f behlla sitt land efter sina stammar. 9S sger Herren, HERREN: Nu m det vara nog, I Israels furstar. Skaffen bort vld och frtryck, och ven rtt och rttfrdighet; hren upp att driva mitt folk ifrn hus och hem, sger Herren, HERREN. 10 Riktig vg, riktig efa, riktigt bat-mtt skolen I hava. 11Efan och bat-mttet skola hlla samma mtt, s att bat-mttet rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen av en homer; ty efter homern skall man bestmma mtten. 12Sikeln skall innehlla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem siklar, femton siklar skall minan innehlla hos eder. 13Detta r den offergrd I skolen giva: en sjttedels efa av var homer vete och en sjttedels efa av var homer korn; 14vidare den stadgade grden av olja, rknat efter bat av olja: en tiondedels bat av var kor (som r ett mtt p tio bat och lika med en homer, ty tio bat utgra en homer); 15vidare av smboskapen frn Israels betesmarker ett djur p vart tvhundratal, till spisoffer, brnnoffer och tackoffer, fr att bringa frsoning fr folket, sger Herren, HERREN. 16Allt folket i landet skall vara frpliktat till denna offergrd t fursten i Israel. 17Men fursten skall det ligga att frambra brnnoffer, spisoffer och drickoffer p festerna, nymnaderna och sabbaterna, vid alla Israels hus' hgtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer, brnnoffer och tackoffer till att bringa frsoning fr Israels hus. 18S sger Herren, HERREN: P frsta dagen i frsta mnaden skall du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen. 19Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod och stryka p husets drrpost och p altaravsatsens fyra hrn och p drrposten till den inre frgrdens port. 20S skall du ock gra p sjunde dagen i mnaden, om s r, att ngon har syndat ouppstligen och av fkunnighet; p detta stt skolen I bringa frsoning fr huset. 21P fjortonde dagen i frsta mnaden skolen I fira pskhgtid; i sju dagar skolen I hlla hgtid, och man skall d ta osyrat brd. 22P den dagen skall fursten fr sig sjlv och fr allt folket i landet offra en tjur till syndoffer. 23Men sedan, under hgtidens sju dagar, skall han dagligen under de sju dagarna offra ssom brnnoffer t HERREN sju tjurar och sju vdurar, alla felfria, och ssom syndoffer en bock dagligen. 24Och ssom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en efa till var vdur, jmte en hin olja till var efa. 25P femtonde dagen i sjunde mnaden skall han vid hgtiden frambra likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, brnnoffer och spisoffer och lika mycket olja.

Chapter 46 S sger Herren, HERREN: Den inre frgrdens port, den som vetter t ster, skall vara stngd under de sex arbetsdagarna, men p sabbatsdagen skall den ppnas; likaledes skall den ppnas p nymnadsdagen. 2Och d skall fursten utifrn g in genom portens frhus och stlla sig vid portens drrpost; och nr prsterna offra hans brnnoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja p portens trskel och drefter g ut. Men porten skall icke stngas frren om aftonen. 3Och folket i landet
1

888

Swedish Bible

Anonymous

skall p sabbater och nymnader tillbedja infr HERREN vid ingngen till samma port. 4Och brnnoffret som fursten skall frambra t HERREN skall p sabbatsdagen utgras av sex felfria lamm och en felfri vdur. 5Och ssom spisoffer skall han frambra en efa till vduren, men till lammen ssom spisoffer s mycket han vill giva, jmte en hin olja till var efa. 6Men p nymnadsdagen skall han frambra en felfri ungtjur, sex lamm och en vdur, allasammans felfria. 7 Och ssom spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till vduren, och till lammen s mycket han vill anskaffa, jmte en hin olja till var efa. 8Och nr fursten vill g in, skall han g in genom portens frhus, och samma vg skall han g ut igen. 9Men nr folket i landet kommer infr HERRENS ansikte vid hgtiderna, d skall den som har gtt in genom norra porten fr att tillbedja g ut genom sdra porten, och den som har gtt in genom sdra porten skall g ut genom norra porten; ingen skall g tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan man skall g ut genom den motsatta. 10Och fursten skall g in tillsammans med de andra, nr de g in; och nr de g ut, skola de g ut tillsammans. 11Men vid fester och hgtider skall spisoffret utgras av en efa till var tjur och en efa till var vdur, och till lammen av s mycket han vill giva, jmte en hin olja till var efa. 12Och nr fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett brnnoffer eller ett tackoffer ssom frivilligt offer t HERREN, d skall man ppna t honom den port som vetter t ster, och han skall offra sitt brnnoffer och sitt tackoffer alldeles s, som han plgar offra p sabbatsdagen; och drefter skall han g ut och sedan han har gtt ut, skall man stnga porten. 13Du skall dagligen offra ssom brnnoffer t HERREN ett felfritt rsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett sdant. 14Och ssom spisoffer skall du drtill offra var morgon en sjttedels efa, s ock en tredjedels hin olja fr att fukta mjlet -- detta ssom spisoffer t HERREN, ssom evrdlig rtt fr bestndigt. 15I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon ssom dagligt brnnoffer. 16 S sger Herren, HERREN: Om fursten giver ngon av sina sner en gva, s bliver det dennes arvedel, det skall hra hans sner till; de skola besitta det ssom arv. 17Men om han av sin arvedel giver ngot ssom gva t ngon av sina tjnare, s skall detta tillhra denne intill friret; d skall det terg till fursten. Hans arvedel r det ju, och hans sner skall det tillfalla. 18Fursten m icke taga ngot av folkets arvedel och s krnka den i deras besittningsrtt; allenast av sin egen besittning m han giva arvedelar t sina sner, fr att ingen av mitt folk skall bliva undantrngd frn sin srskilda besittning. 19Och han frde mig genom den ingng som lg vid sidan av porten till de heliga tempelkamrar som voro bestmda fr prsterna, och som vette t norr; och jag sg att dr var en plats lngst uppe i vster. 20Och han sade till mig: Detta r den plats dr prsterna skola koka skuldoffret och syndoffret, och dr de skola baka spisoffret, fr att icke behva bra ut det p den yttre frgrden och s gra folket heligt. 21Drefter lt han mig g ut p den yttre frgrden och frde mig omkring till frgrdens fyra hrn; och jag sg d att i vart och ett av frgrdens hrn fanns en grd. 22I frgrdens fyra hrn funnos kringstngda grdar, fyrtio alnar lnga och trettio alnar breda; dessa fyra hrngrdar voro lika stora. 23Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inrttat eldstder till kokning. 24 Och han sade till mig: Detta r de kk i vilka husets tjnare skola koka folkets slaktoffer.

889

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 47 Drefter frde han mig tillbaka till husets ingng, och dr fick jag se vatten rinna fram under husets trskel p stra sidan, ty husets framsida lg mot ster; och vattnet flt ned under husets sdra sidovgg, sder om altaret. 2Sedan lt han mig g ut genom norra porten och frde mig omkring p en yttre vg till den yttre porten, den som vette t ster. Dr fick jag se vatten vlla fram p sdra sidan. 3Sedan gick mannen, med ett mtsnre i handen, ett stycke mot ster och mtte drvid upp tusen alnar och lt mig s g ver vattnet, och vattnet rckte mig dr till fotknlarna. 4 ter mtte han upp tusen alnar och lt mig s g ver vattnet, och vattnet rckte mig dr till knna. ter mtte han upp tusen alnar och lt mig s g ver vattnet, som dr rckte mig upp till lnderna. 5 nnu en gng mtte han upp tusen alnar, och nu var det en strm som jag icke kunde g ver. Ty vattnet gick s hgt att man mste simma; det var en strm som man icke kunde g ver. 6Och han sade till mig: Nu har du ju sett det, du mnniskobarn? Sedan frde han mig tillbaka upp p strmmens strand. 7Och nr han hade frt mig dit tillbaka, fick jag se trd i stor myckenhet st p strmmens strand, p bda sidor. 8Och han sade till mig: Detta vatten rinner fram mot stra kretsen och flyter ned p Hedmarken och faller drefter ut i havet. Vattnet som fick bryta fram gr allts till havet, och s bliver vattnet dr sunt. 9Och verallt dit den dubbla strmmen kommer, dr upplivas alla levande varelser som rra sig i stim, och fiskarna bliva dr mycket talrika; ty nr detta vatten kommer dit, bliver havsvattnet sunt, och allt fr liv, dr strmmen kommer. 10Och fiskare skola st utmed den frn En-Gedi nda till En-Eglaim, och ssom ett enda fiskelge skall den strckan vara. Dr skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet, alldeles ssom i Stora havet. 11 Men glar och dammar dr skola icke bliva sunda, utan skola tjna till saltberedning. 12Och vid strmmen, p dess bda strnder, skola allahanda frukttrd vxa upp, vilkas lv icke skola vissna, och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var mnad skola trden bara ny frukt, ty deras vatten kommer frn helgedomen. Och deras frukter skola tjna till fda och deras lv till lkedom. 13S sger Herren, HERREN: Dessa ro de grnser efter vilka I skolen utskifta landet ssom arvedel t Israels tolv stammar (varvid Josef fr mer n en lott). 14I skolen f det till arvedel, den ene svl som den andre, drfr att jag med upplyft hand har lovat att giva det t edra fader; s skall nu detta land tillfalla eder ssom arvsegendom. 15Detta skall vara landets grns p norra sidan: frn Stora havet lngs Hetlonsvgen, dit fram dr vgen gr till Sedad, 16Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat omrden, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans omrde. 17 S skall grnsen g frn havet till Hasar-Enon vid Damaskus' omrde och vidare allt lngre norrut och upp mot Hamats omrde. Detta r norra sidan. 18Och p stra sidan skall grnsen begynna mellan Hauran och Damaskus och g mellan Gilead och Israels land och utgras av Jordan; frn nordgrnsen nedt, utmed stra havet, skolen I mta ut den. Detta r stra sidan. 19Och p sydsidan, sderut, skall grnsen g frn Tamar till Meribots vatten vid Kades, till bcken, fram till Stora havet. Detta r sydsidan, sderut. 20Och p vstra sidan skall grnsen utgras av Stora havet och g frn sydgrnsen till en punkt mitt emot det stlle dr vgen gr till Hamat. Detta r vstra sidan.
1

890

Swedish Bible

Anonymous

21

Och I skolen utskifta detta land t eder efter Israels stammar. 22I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel t eder sjlva och t frmlingarna som bo ibland eder och hava ftt barn ibland eder. Ty de skola av eder hllas lika med infdda israeliter; de skola tillfalla eder ssom en arvedel bland Israels stammar. 23I den stam dr frmlingen bor, dr skolen I giva honom hans arvedel, sger Herren, HERREN.

Chapter 48 Och dessa ro namnen p stammarna. Vid norra grnsen lngs efter Hetlonsvgen, dit fram dr vgen gr till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan -- med Damaskus' omrde jmte Hamat i norr -- dr skall Dan hava en lott, s att hela strckan frn stra sidan till vstra tillhr honom. 2 Och nrmast Dans omrde skall Aser hava en lott, frn stra sidan till vstra. 3Och nrmast Asers omrde skall Naftali hava en lott, frn stra sidan till vstra. 4Och nrmast Naftalis omrde skall Manasse hava en lott, frn stra sidan till vstra. 5Och nrmast Manasses omrde skall Efraim hava en lott, frn stra sidan till vstra. 6Och nrmast Efraims omrde skall Ruben hava en lott, frn stra sidan till vstra. 7Och nrmast Rubens omrde skall Juda hava en lott, frn stra sidan till vstra. 8Och nrmast Juda omrde skall frn stra sidan till vstra strcka sig det offergrdsomrde som I skolen giva ssom grd, tjugufem tusen alnar i bredd, och i lngd lika med en stamlotts lngd frn stra sidan till vstra; och helgedomen skall ligga dr i mitten. 9Det offergrdsomrde som I skolen giva ssom grd t HERREN skall vara i lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen. 10Och av detta heliga offergrdsomrde skall ett stycke tillhra prsterna, i norr tjugufem tusen alnar, i vster tio tusen i bredd, i ster likaledes tio tusen i bredd och i sder tjugufem tusen i lngd; och HERRENS helgedom skall ligga dr i mitten. 11Det skall tillhra prsterna, dem som hava blivit helgade bland Sadoks sner, dem som hava frrttat tjnsten t mig, och som icke, ssom leviterna gjorde, foro vilse, nr de vriga israeliterna foro vilse. 12Drfr skall en srskild offergrdsdel av den frn landet avtagna offergrden tillhra dem ssom ett hgheligt omrde invid leviternas. 13Men leviterna skola f ett omrde motsvarande prsternas, i lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen -- lngden verallt tjugufem tusen och bredden tio tusen. 14 Och de f icke slja ngot drav; det bsta landet m man icke byta bort eller eljest verlta t ngon annan, ty det r helgat t HERREN. 15Men de fem tusen alnar som bliva ver p bredden invid de tjugufem tusen skola utgra ett icke heligt omrde fr staden, dels till att bo p, dels ssom utmark; och staden skall ligga dr i mitten. 16Och detta r mttet p den: norra sidan fyra tusen fem hundra alnar, sdra sidan fyra tusen fem hundra, p stra sidan fyra tusen fem hundra, och vstra sidan fyra tusen fem hundra. 17Och staden skall hava en utmark, som norrut r tv hundra femtio alnar, sderut tv hundra femtio, sterut tv hundra femtio och vsterut tv hundra femtio. 18 Och vad som bliver ver p lngsidan utmed det heliga offergrdsomrdet, nmligen tio tusen alnar sterut och tio tusen vsterut -- ty det skall strcka sig utmed det heliga offergrdsomrdet -1

891

Swedish Bible

Anonymous

av detta skall avkastningen tjna till fda t stadens bebyggare. 19Alla stadens bebyggare frn alla Israels stammar skola bruka det. 20Hela offergrdsomrdet skall allts vara tjugufem tusen alnar i lngd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offergrdsomrde som I given ssom grd skall bilda en fyrkant, stadens besittning inberknad. 21Och fursten skall f vad som bliver ver p bda sidor om det heliga offergrdsomrdet och stadens besittning, nmligen landet invid det tjugufem tusen alnar breda offergrdsomrdet, nda till stra grnsen, och likaledes vsterut landet utefter det tjugufem tusen alnar breda omrdet, nda till vstra grnsen. Dessa omrden, motsvarande stamlotterna, skola tillhra fursten. Och det heliga offergrdsomrdet med det heliga huset skall ligga mitt emellan dem. 22Med sin grns ena sidan mot leviternas besittning, andra sidan mot stadens, skall detta omrde ligga mitt emellan furstens besittningar. Och furstens besittningar skola ligga mellan Juda omrde och Benjamins omrde. 23Drefter skola de terstende stammarna komma. Frst skall Benjamin hava en lott frn stra sidan till vstra. 24Och nrmast Benjamins omrde skall Simeon hava en lott, frn stra sidan till vstra. 25Och nrmast Simeons omrde skall Isaskar hava en lott, frn stra sidan till vstra. 26Och nrmast Isaskars omrde skall Sebulon hava en lott, frn stra sidan till vstra. 27Och nrmast Sebulons omrde skall Gad hava en lott, frn stra sida till vstra. 28Och nrmast Gads omrde, p dess sydsida, sderut, skall grnser g frn Tamar ver Meribas vatten vid Kades till bcken, fram emot Stora havet. 29Detta r det land som I genom lottkastning skolen utdela t Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras stamlotter, sger Herren, HERREN. 30Och fljande utgngar skall staden hava: P norra sidan skall den hlla ett mtt av fyra tusen fem hundra alnar, 31och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn, skola tre ligga i norr: den frsta Rubens port, den andra Juda port, den tredje Levi port. 32Och p stra sidan skall den ock. hlla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den frsta Josefs port, den andra Benjamins port, den tredje Dans port. 33Sammalunda skall ock sdra sidan hlla ett mtt av fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den frsta Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port. 34Vstra sidan skall hlla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den frsta Gads port, den andra Asers port, den tredje Naftali port. 35 Runt omkring skall den hlla aderton tusen alnar. Och stadens namn skall allt framgent vara: Hr r HERREN.

Daniel
Chapter 1 I Jojakims, Juda konungs, tredje regeringsr kom Nebukadnessar, konungen i Babel, mot Jerusalem och belgrade det. 2Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, s ock en del av krlen i Guds hus; och han frde dem till Sinears land, in i sin guds hus. Och krlen frde han
1

892

Swedish Bible

Anonymous

in i sin guds skattkammare. 3Och konungen befallde Aspenas, sin verste hovman, att han skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig slkt eller av frnm brd, 4sdana som icke hade ngot lyte, utan voro fagra att skda och utrustade med frstnd till att inhmta allt slags visdom, kloka och lraktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tjna i konungens palats; dem skulle han lta undervisa i kaldernas skrift och tungoml. 5Och konungen bestmde t dem ett visst underhll fr var dag, av konungens egen mat och av det vin han sjlv drack, och befallde att man skulle uppfostra dem i tre r; nr den tiden vore frliden, skulle de f gra tjnst hos konungen. 6 Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda barn. 7Men verste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego. 8Men Daniel lt sig angelget vara att icke orena sig med konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad verste hovmannen att han icke skulle ndgas orena sig. 9 Och Gud lt Daniel finna nd och barmhrtighet infr verste hovmannen. 10Men verste hovmannen sade till Daniel: Jag fruktar att min herre, konungen, som har bestllt om eder mat och dryck, d skall finna edra ansikten magrare n de ynglingars som ro jmnriga med eder, och att I s skolen draga skuld ver mitt huvud infr konungen. 11D sade Daniel till hovmstaren som av verste hovmannen hade blivit satt till att hava uppsikt ver Daniel, Hananja, Misael och Asarja: 12Gr ett frsk med dina tjnare i tio dagar, och lt giva oss grnsaker att ta och vatten att dricka. 13Sedan m du jmfra vrt utseende med de ynglingars som hava tit av konungens mat; och efter vad du d anser m du gra med dina tjnare. 14Och han lyssnade till denna deras begran och gjorde ett frsk med dem i tio dagar. 15Och efter de tio dagarnas frlopp befunnos de vara fagrare att skda och stadda vid bttre hull n alla de ynglingar som hade tit av konungens mat. 16D lt hovmstaren dem allt fortfarande slippa den mat som hade varit bestmd fr dem och det vin som de skulle hava druckit, och gav dem grnsaker. 17t dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt slags skrift och visdom; och Daniel fick frstnd p alla slags syner och drmmar. 18Och nr den tid var frliden, efter vilken de, enligt konungens befallning, skulle fras fram fr honom, blevo de av verste hovmannen frda infr Nebukadnessar 19Nr d konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som kunde frliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de fingo s gra tjnst hos konungen. 20Och nrhelst konungen tillfrgade dem i en sak som fordrade vishet i frstndet, fann han dem vara tio gnger klokare n ngon av de spmn och besvrjare som funnos i hela hans rike. 21Och Daniel fortfor s intill konung Kores' frsta regeringsr.

Chapter 2 I sitt andra regeringsr hade Nebukadnessar drmmar av vilka han blev orolig till sinnes, och smnen vek bort ifrn honom. 2D lt konungen tillkalla sina spmn, besvrjare, trollkarlar och kalder, fr att de skulle giva konungen till knna vad han hade drmt, och de kommo och trdde
1

893

Swedish Bible

Anonymous

fram fr konungen. 3Och konungen sade till dem: Jag har haft en drm, och jag r orolig till sinnes och ville veta vad jag har drmt. 4D talade kalderna till konungen p arameiska: M du leva evinnerligen, o konung! Frtlj drmmen fr dina tjnare, s skola vi meddela uttydningen. 5 Konungen svarade och sade till kalderna: Nej, mitt oryggliga beslut r, att om I icke sgen mig drmmen och dess uttydning, skolen I huggas i stycken, och edra hus skola gras till platser fr orenlighet. 6Men om I meddelen drmmen och dess uttydning, s skolen I f gvor och sknker och stor ra av mig. Meddelen mig allts nu drmmen och dess uttydning. 7De svarade fr andra gngen och sade: Konungen m frtlja drmmen fr sina tjnare, s skola vi meddela uttydningen. 8 Konungen svarade och sade: Jag mrker nogsamt att I viljen vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut r oryggligt, 9att om I icke sgen mig drmmen, domen ver eder icke kan bliva annat n en. Ja, I haven kommit verens om att infr mig fra lgnaktigt och bedrgligt tal, i hopp att tiderna skola frndra sig. Sgen mig allts nu vad jag har drmt, s mrker jag att I ock kunnen meddela mig uttydningen drp. 10D svarade kalderna konungen och sade: Det finnes ingen mnniska p jorden, som frmr meddela konungen det som han vill veta; aldrig har ju heller ngon konung, huru stor och mktig han n var, begrt sdant som detta av ngon spman eller besvrjare eller kald. 11Ty det som konungen begr r alltfr svrt, och ingen finnes, som kan meddela konungen det, frutom gudarna; och de hava icke sin boning ibland de ddliga. 12D blev konungen vred och mycket frtrnad och befallde att man skulle frgra alla de vise i Babel. 13Nr allts pbudet hrom hade blivit utfrdat och man skulle dda de vise, skte man ock efter Daniel och hans medbrder fr att dda dem. 14D vnde sig Daniel med kloka och frstndiga ord till Arjok, versten fr konungens drabanter, vilken hade dragit ut fr att dda de vise i Babel. 15Han tog till orda och frgade Arjok, konungens hvitsman: Varfr har detta strnga pbud blivit utfrdat av konungen? D omtalade Arjok fr Daniel vad som var p frde. 16Och Daniel gick in och bad konungen att tid mtte beviljas honom, s skulle han meddela konungen uttydningen. 17Drefter gick Daniel hem och omtalade fr Hananja, Misael och Asarja, sina medbrder, vad som var p frde, 18och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om frbarmande, s att denna hemlighet bleve uppenbarad, p det att icke Daniel och hans medbrder mtte frgras tillika med de vriga vise Babel. 19D blev hemligheten uppenbarad fr Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud drfr; 20Daniel hov upp sin rst och sade: Lovat vare Guds namn frn evighet till evighet! Ty vishet och makt hra honom till. 21Han lter tider och stunder omskifta, han avstter konungar och tillstter konungar, han giver t de visa deras vishet och t de frstndiga deras frstnd. 22Han uppenbarar det som r djupt och frborgat, han vet vad i mrkret r, och hos honom bor ljuset. 23Dig, mina fders Gud, tackar och prisar jag fr att du har givit mig vishet och frmga, och fr att du nu har uppenbarat fr mig det vi bdo dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat fr oss. 24I fljd hrav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade ftt befallning att frgra de vise i Babel; han gick stad och sade till honom s: De vise i Babel m du icke frgra. Fr mig in till konungen, s skall jag meddela konungen uttydningen. 25D frde Arjok med hast Daniel infr konungen och sade till honom s: Jag har bland de judiska fngarna funnit

894

Swedish Bible

Anonymous

en man som kan sga konungen uttydningen. 26Konungen svarade och sade till Daniel, som hade ftt namnet Beltesassar: Frmr du sga mig den drm som jag har haft och dess uttydning? 27 Daniel svarade konungen och sade: Den hemlighet som konungen begr att f veta kunna inga vise, besvrjare, spmn eller stjrntydare meddela konungen. 28Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har ltit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din drm och den syn du hade p ditt lger: 29Nr du, o konung, lg p ditt lger, uppstego hos dig tankar p vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar hemligheter lt dig veta vad som skall ske. 30Och fr mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft av ngon vishet som jag ger framfr alla andra levande varelser, utan p det att uttydningen m bliva kungjord fr konungen, s att du frstr ditt hjrtas tankar. 31Du, o konung, sg i din syn en stor bildstod st framfr dig, och den stoden var hg och dess glans vermttan stor, och den var frskrcklig att skda. 32Bildstodens huvud var av bsta guld, dess brst och armar voro av silver, dess buk och lnder av koppar; dess ben voro av jrn, 33dess ftter delvis av jrn och delvis av lera. 34Medan du nu betraktade den, blev en sten lsriven, dock icke genom mnniskohnder, och den trffade bildstoden p ftterna, som voro av jrn och lera, och krossade dem. 35D blev p en gng alltsammans krossat, jrnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev ssom agnar p en trskloge om sommaren, och vinden frde bort det, s att man icke mer kunde finna ngot spr drav. Men av stenen som hade trffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. 36Detta var drmmen; och vi vilja nu sga konungen uttydningen: 37Du, o konung, konungarnas konung, t vilken himmelens Gud har givit rike, vldighet, makt och ra, 38 och i vilkens hand han har givit mnniskors barn och djuren p marken och fglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre ver allasammans, du r det gyllene huvudet. 39Men efter dig skall uppst ett annat rike, ringare n ditt, och drefter nnu ett tredje rike, ett som r av koppar, och det skall rda ver hela jorden. 40Ett fjrde rike skall ock uppst och vara starkt ssom jrn, ty jrnet krossar och snderslr ju allt; och ssom jrnet frstr allt annat, s skall ock detta krossa och frstra. 41Men att du sg ftterna och trna vara delvis av krukmakarlera och delvis av jrn, det betyder att det skall vara ett sndrat rike, dock s att det har ngot av jrnets fasthet, ty du sg ju jrn vara dr, blandat med lerjord. 42Och att trna p ftterna voro delvis av jrn och delvis av lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. 43 Och att du sg jrnet vara blandat med lerjord, det betyder att vl en beblandning dr skall ga rum genom mnniskosd, men att delarna likvl icke skola hlla ihop med varandra, lika litet som jrn kan frbinda sig med lera. 44Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprtta ett rike som aldrig i evighet skall frstras och vars makt icke skall bliva verlmnad t ngot annat folk. Det skall krossa och gra en nde p alla dessa andra riken, men sjlvt skall det best evinnerligen; 45ty du sg ju att en sten blev lsriven frn berget, dock icke genom mnniskohnder, och att den krossade jrnet, kopparen, leran, silvret och guldet. S har en stor Gud uppenbarat fr konungen vad som skall ske i framtiden, och drmmen r viss, och dess uttydning r tillfrlitlig. 46 D fll konung Nebukadnessar p sitt ansikte och tillbad infr Daniel, och befallde att man skulle

895

Swedish Bible

Anonymous

offra t honom spisoffer och rkoffer. 47Och konungen svarade Daniel och sade: I sanning, eder Gud r en Gud ver andra gudar och en herre ver konungar och en uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet. 48Drefter upphjde konungen Daniel och gav honom mnga stora sknker och satte honom till herre ver hela Babels hvdingdme och till hgste frestndare fr alla de vise i Babel. 49Och p Daniels bn frordnade konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att frvalta Babels hvdingdme; men Daniel sjlv stannade vid konungens hov.

Chapter 3 Konung Nebukadnessar lt gra en gyllene bildstod, sextio alnar hg och sex alnar bred; den lt han stlla upp p Durasltten i Babels hvdingdme. 2Och konung Nebukadnessar snde stad och lt frsamla satraper, landshvdingar och stthllare, fogdar, skattmstare, domare, lagtolkare och alla andra makthavande i hvdingdmena, fr att de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade ltit stlla upp. 3D frsamlade sig satraperna, landshvdingarna och stthllarna, fogdarna, skattmstarna, domarna, lagtolkarna och alla andra makthavande i hvdingdmena till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade ltit stlla upp och nr de s stodo framfr den bildstod som Nebukadnessar hade ltit stlla upp, 4 utropade en hrold med hg rst: Detta vare eder befallt, I folk och stammar och tungoml: 5Nr I hren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, sckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har ltit stlla upp. 6 Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma stund kastas i den brinnande ugnen. 7 S snart nu allt folket hrde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, fllo de allts ned, alla folk och stammar och tungoml, och tillbdo den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade ltit stlla upp. 8Men strax drefter kommo ngra kaldeiska mn fram och anklagade judarna. 9De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: M du leva evinnerligen, o konung! 10Du, o konung, har givit befallning att alla mnniskor, nr de hrde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, sckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och tillbedja den gyllene bildstoden, 11och att var och en som icke flle ned och tillbde skulle kastas i den brinnande ugnen. 12Men nu ro hr ngra judiska mn, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, vilka du har frordnat att frvalta Babels hvdingdme. Dessa mn hava icke aktat p dig, o konung. De dyrka icke dina gudar; och den gyllene bildstod som du har ltit stlla upp tillbedja de icke. 13D befallde Nebukadnessar i vrede och frbittring att man skulle fra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Och nr man hade frt fram mnnen infr konungen, 14 talade Nebukadnessar till dem och sade: r det av frakt som I, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke tillbedjen den gyllene bildstod som jag har ltit stlla upp? 15Vlan, allt m vara gott, om I ren redo, att nr I hren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
1

896

Swedish Bible

Anonymous

sckpipor och allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den bildstod som jag har ltit gra. Men om I icke tillbedjen, d skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och vilken r vl den gud som d kan rdda eder ur min hand? 16D svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen: O Nebukadnessar, vi behva icke giva dig ngot svar p detta. 17 Om vr Gud, den som vi dyrka, frmr rdda oss, s skall han ock rdda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung. 18Men om han icke vill det, s m du veta, o konung, att vi nd icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den gyllene bildstod som du har ltit stlla upp. 19 D uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, s att hans ansikte frvandlades. Och han hov upp sin rst och befallde att man skulle gra ugnen sju gnger hetare, n man ngonsin hade sett den vara. 20Och ngra handfasta mn i hans hr fingo befallning att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 21S blevo dessa med sina underklder, livrockar, mssor och andra klder bundna och kastade i den brinnande ugnen. 22 Men eftersom konungens befallning hade varit s strng, och ugnen drfr hade blivit s vermttan starkt upphettad, blevo de mn som frde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp sjlva ddade av eldslgorna, 23vid det att de tre mnnen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna kastades ned i den brinnande ugnen. 24D blev konung Nebukadnessar frskrckt och stod upp med hast och frgade sina rdsherrar och sade: Var det icke tre mn som vi lto kasta bundna i elden? De svarade och sade till konungen: Jo frvisso, o konung. 25Han fortfor och sade: Och nd ser jag nu fyra mn, som g lsa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fjrde ser s ut, som vore han en gudason. 26Drefter trdde Nebukadnessar fram till ppningen p den brinnande ugnen och hov upp sin rst och sade: Sadrak, Mesak och Abed-Nego, I den hgste Gudens tjnare kommen hitut. D gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden. 27Och satraperna, landshvdingarna och stthllarna och konungens rdsherrar frsamlade sig dr, och fingo d se att elden icke hade haft ngon makt ver mnnens kroppar, och att hret p deras huvuden icke var svett, och att deras klder icke hade blivit skadade; ja, man kunde icke ens knna lukten av ngot brnt p dem. 28D hov Nebukadnessar upp sin rst och sade: Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som snde sin ngel och rddade sina tjnare, vilka s frtrstade p honom, att de vertrdde konungens befallning och vgade sina liv fr att icke ndgas dyrka eller tillbedja ngon annan gud n sin egen Gud! 29Och hrmed giver jag nu befallning att vilken som helst av alla folk och stammar och tungoml, som sger ngot otillbrligt om Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken, och hans hus skall gras till en plats fr orenlighet; ty ingen gud finnes, som s kan hjlpa som denne. 30Drefter lt konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till stor ra och makt i Babels hvdingdme. Daniel, 4 Kapitlet Skrivelse frn konung Nebukadnessar rrande hans drm om det avhuggna trdet. 31Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungoml som finnas p hela jorden. Mycken frid vare med eder! 32Jag har funnit fr gott att hrmed kungra de tecken och under som den hgste Guden har gjort med mig. 33Ty stora ro frvisso hans tecken, och mktiga ro hans under. Hans rike r ett evigt rike, och hans vlde varar frn slkte till slkte.

897

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 4 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i mitt palats. 2D hade jag en drm som frskrckte mig; jag ngslades genom drmbilder p mitt lger och genom en syn som jag sg. 3Drfr gav jag befallning att man skulle hmta alla de vise i Babel till mig, fr att de skulle sga mig drmmens uttydning. 4S kommo nu spmnnen, besvrjarna, kalderna och stjrntydarna, och jag frtljde drmmen fr dem, men de kunde icke sga mig dess uttydning. 5 Slutligen kom ock Daniel infr mig, han som hade ftt namnet Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande r; och jag frtljde drmmen fr honom slunda: 6Beltesassar, du som r den verste bland spmnnen, du om vilken jag vet att heliga gudars ande r i dig, och att ingen hemlighet r dig fr svr, sg mig vad jag sg i min drm, och vad den betyder. 7Detta var den syn jag hade p mitt lger: Jag sg i min syn ett trd st mitt p jorden, och det var mycket hgt. 8Ja, stort och vldigt var trdet, och s hgt att det rckte upp till himmelen och syntes allt intill jordens nda. 9Dess lvverk var sknt, och de bar mycken frukt, s att det hade fda t alla. Markens djur funno skugga drunder, och himmelens fglar bodde p dess grenar, och allt ktt hade sin fda drav. 10Vidare sg jag, i den syn jag hade p mitt lger, huru en helig ngel steg ned frn himmelen. 11Han ropade med hg rst och sade: 'Huggen ned trdet och skren av dess grenar, riven bort dess lvverk och frstrn dess frukt, s att djuren som ligga drunder fara sin vg och fglarna flyga bort ifrn dess grenar. 12Dock m stubben med rtterna lmnas kvar i jorden, bunden med kedjor av jrn och koppar, bland markens grs; av himmelens dagg skall han vtas och hava sin lott med djuren bland markens rter. 13Hans hjrta skall frvandlas, s att det icke mer r en mnniskas, och ett djurs hjrta skall givas t honom, och sju tider skola s g fram ver honom. 14S r det frordnat genom nglarnas rdslut, och s r det befallt om denna sak av de heliga, fr att de levande skola besinna att den Hgste rder ver mnniskors riken och giver dem t vem han vill, ja, upphjer den lgste bland mnniskor till att hrska ver dem.' 15Sdan var den drm som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du, Beltesassar, m nu sga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt rike kan sga mig uttydningen, men du kan det vl, ty heliga gudars ande r i dig. 16 D stod Daniel, som ocks hade namnet Beltesassar, en stund hpen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog ter till orda och sade: Beltesassar, lt icke drmmen och vad den betyder frskrcka dig. Beltesassar svarade och sade: Min herre, o att drmmen gllde dem som hata dig, och dess betydelse dina fiender! 17Trdet som du sg, vilket var s stort och vldigt och s hgt att det rckte upp till himmelen och syntes ver hela jorden, 18och som hade ett s sknt lvverk och bar mycken frukt, s att det hade fda t alla, trdet under vilket markens djur bodde, och p vars grenar himmelens fglar hade sina nsten, 19det r du sjlv, o konung, du som har blivit s stor och vldig, du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har ntt upp till himmelen, och vilkens vlde strcker sig till jordens nda. 20Men att konungen sg en helig ngel stiga ned frn himmelen, vilken sade: 'Huggen ned trdet och frstren det; dock m stubben med rtterna lmnas kvar i jorden, bunden med kedjor av jrn och koppar, bland markens grs; av himmelens dagg skall han
1

898

Swedish Bible

Anonymous

vtas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju tider hava gtt fram ver honom', 21detta betyder fljande, o konung, och detta r den Hgstes rdslut, som har drabbat min herre konungen: 22 Du skall bliva utsttt frn mnniskorna och ndgas bo ibland markens djur och ta grs ssom en oxe och vtas av himmelens dagg; och sju tider skola s g fram ver dig, till dess du besinnar att den Hgste rder ver mnniskors riken och giver dem t vem han vill. 23Men att det befalldes att trdets stubbe med rtterna skulle lmnas kvar, det betyder att du skall terf ditt rike, nr du har besinnat att det r himmelen som har makten. 24Drfr, o konung, m du lta mitt rd tckas dig: gr dig fri ifrn dina synder genom att gra gott, och ifrn dina missgrningar genom att va barmhrtighet mot de fattiga, om till ventyrs din lycka s kunde bliva bestndande. 25Allt detta drabbade ocks konung Nebukadnessar. 26Tolv mnader drefter, nr konungen en gng gick omkring p taket av det kungliga palatset i Babel, 27hov han upp sin rst och sade: Se, detta r det stora Babel, som jag har byggt upp till ett konungaste genom min vldiga makt, min hrlighet till ra! 28Medan ordet nnu var i konungens mun, kom en rst frn himmelen: Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifrn dig; 29du skall bliva utsttt frn mnniskorna och ndgas bo ibland markens djur och ta grs ssom en oxe; och sju tider skola s g fram ver dig, till dess du besinnar att den Hgste rder ver mnniskors riken och giver dem t vem han vill. 30I samma stund gick det ordet i fullbordan p Nebukadnessar; han blev utsttt frn mnniskorna och mste ta grs ssom en oxe, och av himmelens dagg vttes hans kropp, till dess att hans hr vxte och blev ssom rnfjdrar, och till dess att hans naglar blevo ssom fgelklor. 31 Men nr tiden var frliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina gon till himmelen och fick ter mitt frstnd. D lovade jag den Hgste, jag prisade och rade honom som lever evinnerligen, honom vilkens vlde r ett evigt vlde, och vilkens rike varar frn slkte till slkte, 32honom mot vilken alla som bo p jorden ro att akta ssom intet, ty han gr vad han vill bde med himmelens hr och med dem som bo p jorden, och ingen kan st emot hans hand eller sga till honom: Vad gr du? 33S fick jag d p den tiden ter mitt frstnd, och jag fick tillbaka min hrlighet och glans, mitt rike till ra; och mina rdsherrar och stormn skte upp mig. Och jag blev ter insatt i mitt rike, och nnu strre makt blev mig given. 34Drfr prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphjer och rar himmelens konung, ty alla hans grningar ro sanning, och hans vgar ro rtta, och dem som vandra i hgmod kan han dmjuka.

Chapter 5 Konung Belsassar gjorde ett stort gstabud fr sina tusen stormn och hll dryckeslag med de tusen. 2Medan nu Belsassar var under vinets vlde, befallde han att man skulle bra fram de krl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle s konungen och hans stormn, hans gemler och bihustrur dricka. 3D bar man fram de gyllene krl som hade blivit tagna ur tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans stormn,
1

899

Swedish Bible

Anonymous

hans gemler och bihustrur drucko ur dem. 4Medan de s drucko vin, prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, jrn, tr och sten. 5D visade sig i samma stund fingrar ssom av en mnniskohand, vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo p den vitmenade vggen i konungens palats; och konungen sg handen som skrev. 6D vek frgen bort ifrn konungens ansikte, och han uppfylldes av oroliga tankar, s att hans lnder sklvde och hans knn slogo emot varandra. 7Och konungen ropade med hg rst och befallde att man skulle hmta besvrjarna, kalderna ock stjrntydarna. Och konungen lt sga s till de vise i Babel: Vemhelst som kan lsa denna skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva kldd i purpur, och den gyllene kedjan skall hngas om hans hals, och han skall bliva den tredje herren i riket. 8D kommo alla konungens vise tillstdes, men de kunde icke lsa skriften eller sga konungen dess uttydning. 9D blev konung Belsassar nnu mer frskrckt, och frgen vek bort ifrn hans ansikte, och hans stormn stodo bestrta. 10Men nr konungens och hans stormns tal kom fr konungamodern, begav hon sig till gstabudssalen; dr tog hon till orda och sade: M du leva evinnerligen, o konung! Lt icke oroliga tankar uppfylla dig, och m frgen icke vika bort ifrn ditt ansikte. 11I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande r. I din faders dagar befanns han hava insikt och frstnd och vishet, lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte honom till den verste bland spmnnen, besvrjarna, kalderna och stjrntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen, 12eftersom en vermttan hg ande och klokhet och frstnd och skicklighet att uttyda drmmar och lsa gtor och reda ut invecklade ting fanns hos denne Daniel, t vilken konungen hade givit namnet Beltesassar. Lt drfr nu tillkalla Daniel; han skall meddela uttydningen. 13Nr s Daniel hade blivit hmtad till konungen, talade denne till Daniel och sade: Du r ju Daniel, en av de judiska fngar som min fader konungen frde hit frn Juda? 14Jag har hrt sgas om dig att gudars ande r i dig, och att du har befunnits hava insikt och frstnd och vermttan stor vishet. 15Nu r det s, att de vise och besvrjarna hava blivit hmtade hit till mig fr att lsa denna skrift och sga mig dess uttydning; men de kunna icke meddela mig ngon uttydning drp. 16Men om dig har jag hrt att du kan giva uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du allts nu kan lsa skriften och sga mig dess uttydning, s skall du bliva kldd i purpur, och den gyllene kedjan skall hngas om din hals, och du skall bliva den tredje herren i riket. 17D svarade Daniel och sade till konungen: Dina gvor m du sjlv behlla, och dina sknker m du giva t en annan; dem frutan skall jag lsa skriften fr konungen och sga honom uttydningen: 18t din fader Nebukadnessar, o konung, gav den hgste Guden rike, storhet, ra och hrlighet; 19och fr den storhets skull som han hade givit honom darrade alla folk och stammar och tungoml, i frskrckelse fr honom. Vem han ville ddade han, och vem han ville lt han leva; vem han ville upphjde han, och vem han ville dmjukade han. 20Men nr hans hjrta frhvde sig och hans ande blev stolt och vermodig, d strtades han frn sin konungatron, och hans ra togs ifrn honom. 21Han blev utsttt frn mnniskors barn, och hans hjrta blev likt ett djurs, och han mste bo ibland vildsnor och ta grs ssom en oxe, och av himmelens dagg vttes hans kropp -- detta till dess han besinnade att den hgste Guden rder ver mnniskors riken och upphjer vem han vill till att hrska ver dem.

900

Swedish Bible

Anonymous

22

Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har nd icke dmjukat ditt hjrta, 23utan frhvt dig mot himmelens Herre och ltit bra fram infr dig krlen frn hans hus; och du och dina stormn, dina gemler och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har drunder prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, jrn, tr och sten, som varken se eller hra eller veta ngot. Men den Gud som har i sitt vld din ande och alla dina vgar, honom har du icke rat. 24Drfr har nu av honom denna hand blivit snd och denna skrift blivit tecknad. 25Och s lyder den skrift som hr r tecknad: Mene mene tekel u-farsin. 26Och detta r uttydningen drp: Mene, det betyder: Gud har rknat ditt rikes dagar och gjort nde p det 27Tekel, det betyder: du r vgd p en vg och befunnen fr ltt. 28Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet t meder och perser. 29 D befallde Belsassar att man skulle klda Daniel i purpur, och att den gyllene kedjan skulle hngas om hans hals, och att man skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i riket. 30Samma natt blev Belsassar, kaldernas konung, ddad. Daniel, 6 Kapitlet Daniel i lejongropen. 31Och Darejaves av Medien mottog riket, nr han var sextiotv r gammal.

Chapter 6 Darejaves fann fr gott att stta ver riket ett hundra tjugu satraper, fr att sdana skulle finnas verallt i riket. 2Och ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; infr dessa skulle satraperna avlgga rkenskap, s att konungen icke lede ngot men. 3Men Daniel gjorde sig bemrkt framfr de andra furstarna och satraperna, ty en vermttan hg ande var i honom, och konungen var betnkt p att stta honom ver hela riket. 4D skte de andra furstarna och satraperna att finna ngon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna ngon sdan sak eller ngot som var ortt, eftersom han var trogen i sin tjnst; ingen frsummelse och intet ortt var att finna hos honom. 5D sade mnnen: Vi lra icke finna ngon sak mot denne Daniel, om vi icke till ventyrs kunna finna en sdan i hans gudsdyrkan. 6Drefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom s: M du leva evinnerligen, konung Darejaves! 7Alla rikets furstar, landshvdingarna och satraperna, rdsherrarna och stthllarna hava rdslagit om att en kunglig frordning borde utfrdas och ett frbud stadgas, av det innehll att vilken som helst som under trettio dagar vnder sig med bn till ngon annan, vare sig gud eller mnniska, n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen. 8S lt nu, o konung, hrom utfrda ett frbud och stta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan terkallas. 9I verensstmmelse hrmed lt d konung Darejaves stta upp en skrivelse och utfrda ett frbud. 10 Men s snart Daniel hade ftt veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin vre sal hade fnster som voro ppna i riktning mot Jerusalem. Dr fll han tre gnger om dagen ned p sina knn och bad och tackade sin Gud, ssom han frut hade plgat gra. 11Nr mnnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och kallande sin Gud. 12Drefter gingo de till konungen och frgade honom angende det kungliga frbudet: Har du icke ltit stta upp ett frbud, av det
901
1

Swedish Bible

Anonymous

innehll att vilken som helst som under trettio dagar vnder sig med bn till ngon annan, vare sig gud eller mnniska, n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen? Konungen svarade och sade: Jo, och det pbudet str fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag. 13D svarade de och sade till konungen: Daniel, en av de judiska fngarna, aktar varken p dig eller p det frbud som du har ltit stta upp, utan frrttar sin bn tre gnger om dagen. 14Nr konungen hrde detta, blev han mycket bedrvad och gjorde sig bekymmer ver huru han skulle kunna rdda Daniel; nda till solnedgngen mdade han sig med att ska en utvg att hjlpa honom. 15D skyndade mnnen till konungen och sade till honom: Vet, o konung, att det r en Mediens och Persiens lag att intet frbud och ingen frordning som konungen utfrdar kan terkallas. 16D lt konungen hmta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: Din Gud, den som du s oavltligen dyrkar, han m rdda dig. 17Och man frde fram en sten och lade den ver gropens ppning, och konungen frseglade den med sitt eget och med sina stormns signet, fr att ingen frndring skulle kunna gras i det som nu hade skett med Daniel. 18Drefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och lt inga kvinnor komma infr sig; och smnen flydde honom. 19Sedan om morgonen, nr det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen. 20Och nr han hade kommit nra intill gropen, ropade han p Daniel med ngslig rst; konungen talade till Daniel och sade: Daniel, du den levande Gudens tjnare, har vl din Gud, den som du s oavltligen dyrkar, kunnat rdda dig frn lejonen? 21D svarade Daniel konungen: M du leva evinnerligen, o konung! 22Min Gud har snt sin ngel och tillslutit lejonens gap, s att de icke hava gjort mig ngon skada. Ty jag har infr honom befunnits oskyldig; ej heller har jag frbrutit mig mot dig, o konung. 23D blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga Daniel upp ur gropen. Och nr Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man icke upptcka ngon skada p honom; ty han hade trott p sin Gud. 24Sedan lt konungen hmta de mn som hade anklagat Daniel, och han lt kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och innan de nnu hade hunnit till bottnen i gropen, fllo lejonen ver dem och krossade alla deras ben. 25Drefter lt konung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungoml som funnos p hela jorden: Mycken frid vare med eder! 26Hrmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omrde skall bva och frukta fr Daniels Gud. Ty han r den levande Guden, som frbliver evinnerligen; och hans rike r sdant att det icke kan frstras, och hans vlde bestr intill nden. 27Han r en rddare och hjlpare, och han gr tecken och under i himmelen och p jorden, han som har rddat Daniel ur lejonens vld. 28Och denne Daniel steg i ra och makt under Darejaves' och under persern Kores' regeringar.

Chapter 7 I den babyloniske konungen Belsassars frsta regeringsr hade Daniel en drm och sg en syn p sitt lger. Sedan tecknade han upp drmmen och meddelade huvudsumman av dess innehll.
1

902

Swedish Bible

Anonymous

Detta r Daniels berttelse: Jag hade en syn om natten, och sg i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet. 3Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra. 4Det frsta liknade ett lejon, men det hade vingar ssom en rn. Medan jag nnu sg hrp, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp frn jorden, s att det blev stllt p tv ftter ssom en mnniska, och ett mnskligt hjrta blev givet t det. 5Sedan fick jag se nnu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en bjrn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tnderna. Och till det djuret blev s sagt: St upp och sluka mycket ktt. 6Drefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men p sina sidor hade det fyra fgelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och vlde blev givet t det. 7Drefter fick jag i min syn om natten se ett fjrde djur, vermttan frskrckligt, fruktansvrt och starkt; det hade stora tnder av jrn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under ftterna; det var olikt alla de frra djuren och hade tio horn. 8Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn skt upp, ett litet, fr vilket tre av de frra hornen blevo bortsttta; och se, det hornet hade gon lika mnniskogon, och en mun som talade stora ord. 9Medan jag nnu sg hrp, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans kldnad var snvit, och hret p hans huvud var ssom ren ull; hans tron var av eldslgor, och hjulen drp voro av flammande eld. 10En flod av eld strmmade ut frn honom, tusen gnger tusen voro hans tjnare, och tio tusen gnger tio tusen stodo dr till hans tjnst. S satte man sig ned till doms, och bcker blevo uppltna. 11 Medan jag nu sg hrp, skedde det att, fr de stora ords skull som hornet talade -- medan jag nnu sg hrp -- djuret ddades och dess kropp frstrdes och kastades i elden fr att brnnas upp. 12 Frn de vriga djuren togs ock deras vlde, ty deras livslngd var bestmd till tid och stund. 13 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en mnniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och frdes fram infr honom. 14t denne gavs vlde och ra och rike, och alla folk och stammar och tungoml mste tjna honom. Hans vlde r ett evigt vlde, som icke skall tagas ifrn honom, och hans rike skall icke frstras. 15D knde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft frskrckte mig. 16Jag gick fram till en av dem som stodo dr och bad honom om en tillfrlitlig frklaring p allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen drp: 17De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppst p jorden. 18Men sedan skola den Hgstes heliga undf riket och taga det i besittning fr evig tid, ja, fr evigheters evighet. 19Drefter ville jag hava tillfrlitlig frklaring angende det fjrde djuret, som var olikt alla de andra, det som var s vermttan frskrckligt och hade tnder av jrn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under ftterna vad som blev kvar; 20s ock angende de tio hornen p dess huvud, och angende det nya hornet, det som sedan skt upp, och fr vilket tre andra fllo av, det hornet som hade gon, och en mun som talade stora ord, det som var strre att skda n de vriga, 21det hornet som jag ock hade sett; fra krig mot de heliga och bliva dem vermktigt, 22till dess att den gamle kom och rtt blev skipad t den Hgstes heliga och tiden var inne, d de heliga fingo taga riket i besittning. 23D svarade han s: Det fjrde djuret betyder att ett fjrde rike skall uppst p jorden, ett som r olikt alla de andra rikena. Det

903

Swedish Bible

Anonymous

skall uppsluka hela jorden och frtrampa och krossa den. 24Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppst i det riket; och efter dem skall uppst en annan, som skall vara olik de frra, och som skall sl ned tre konungar. 25Och denne skall upphva sitt tal mot den Hgste och frda den Hgstes heliga; han skall stta sig i sinnet att frndra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid. 26Men dom skall bliva hllen, och hans vlde skall tagas ifrn honom och frdrvas och frgras i grund. 27Men rike och vlde och storhet, utver alla riken under himmelen, skall givas t den Hgstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla vlden skola tjna och lyda det. 28Hr slutar berttelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av mnga oroliga tankar, och frgen vek bort ifrn mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hjrta vad som hade hnt.

Chapter 8 I konung Belsassars tredje regeringsr sg jag, Daniel, en syn, en som kom efter den jag frut hade sett. 2D jag nu i denna syn sg till, tyckte jag mig vara i Susans borg i hvdingdmet Elam; och d jag vidare sg till i synen, fann jag mig vara vid floden Ulai. 3Och nr jag lyfte upp mina gon, fick jag se en vdur st framfr floden, och han hade tv horn; och bda hornen voro hga, men det ena var hgre n det andra, och detta som var hgre skt sist upp. 4Jag sg vduren stta med hornen vsterut och norrut och sderut, och intet djur kunde st honom emot, och ingen kunde rdda ur hans vld; han for fram ssom han ville och fretog sig stora ting. 5Och nr jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma vsterifrn och g fram ver hela jorden, dock utan att rra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan. 6Och han nalkades vduren med de bda hornen, den som jag hade sett st framfr floden, och sprang emot honom i vldig vrede. 7Jag sg honom komma nda inp vduren och strta ver honom i frbittring, och han sttte till vduren och krossade hans bda horn, s att vduren icke hade ngon kraft att st emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade p honom; och ingen fanns, som kunde rdda vduren ur hans vld. 8Och bocken fretog sig mycket stora ting. Men nr han hade blivit som starkast, brast det stora hornet snder, och fyra andra ansenliga horn skto upp i dess stlle, t himmelens fyra vderstreck. 9Och frn ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det vxte vermttan sderut och sterut och t det hrliga landet till. 10Och det vxte nda upp till himmelens hrskara och kastade ngra av denna hrskara, av stjrnorna, ned till jorden och trampade p dem. 11Ja, till och med mot hrskarornas furste fretog han sig stora ting: han tog bort ifrn honom det dagliga offret, och hans helgedoms boning slogs ned. 12Jmte det dagliga offret bliver ock en hrskara prisgiven, fr vertrdelses skull. Och det slr sanningen ned till jorden och lyckas vl i vad det fretager sig. 13Sedan hrde jag en av de heliga tala, och en annan helig frgade denne som talade: Huru lng tid avser synen om det dagliga offret, och om vertrdelsen som kommer stad frdelse, och om frtrampandet av bde helgedom och hrskara? 14D svarade han mig: Tv tusen tre
1

904

Swedish Bible

Anonymous

hundra aftnar och morgnar; drefter skall helgedomen komma till sin rtt igen. 15Nr nu jag, Daniel, hade sett denna syn och skte att frst den, fick jag se en som sg ut ssom en man st framfr mig. 16Och mitt ver Ulai hrde jag rsten av en mnniska som ropade och sade: Gabriel, uttyd synen fr denne. 17D kom han intill platsen dr jag stod, men jag blev frskrckt, nr han kom, och fll ned p mitt ansikte. Och han sade till mig: Giv akt hrp, du mnniskobarn; ty synen syftar p ndens tid. 18Medan han s talade med mig, lg jag i vanmakt, med mitt ansikte mot jorden; men han rrde vid mig och reste upp mig igen. 19Drefter sade han: Se, jag vill kungra fr dig vad som skall ske, nr det lider mot slutet med vreden ty p ndens tid syftar detta. 20Vduren som du sg, han med de tv hornen, betyder Mediens och Persiens konungar. 21Men bocken r Javans konung, och det stora hornet i hans panna r den frste konungen. 22Men att det brast snder, och att fyra andra uppstodo i dess stlle, det betyder att fyra riken skola uppst av hans folk, dock icke jmlika med honom i kraft. 23Och vid slutet av deras vlde, nr vertrdarna hava fyllt sitt mtt, skall en frck och arglistig konung uppst; 24han skall bliva stor i kraft, dock icke jmlik med den frre i kraft och han skall komma stad s stort frdrv att man mste frundra sig; och han skall lyckas vl och f fullborda sitt uppst. Ja, han skall frdrva mnga, och jmvl de heligas folk. 25Drigenom att han r s klok, skall han lyckas s vl med sitt svek, han skall frestta sig stora ting, ofrtnkt skall han frdrva mnga. Ja, mot furstarnas furste skall han stta sig upp; men utan mnniskohand skall han d varda krossad. 26Och synen angende aftnarna och morgnarna, varom nu r talat, r sanning. Men gm du den synen, ty den syftar p en avlgsen framtid. 27Men jag, Daniel, blev maktls och lg sjuk en tid. Sedan stod jag upp och frrttade min tjnst hos konungen; och jag var hpen ver synen, men ingen frstod den.

Chapter 9 I Darejaves', Ahasveros' sons, frsta regeringsr -- hans som var av medisk slkt, men som hade blivit upphjd till konung ver kaldernas rike -- 2i dennes frsta regeringsr kom jag, Daniel, att i skrifterna lgga mrke till det antal r, som HERREN hade angivit fr profeten Jeremia, nr han sade att han ville lta sjuttio r g till nda, medan Jerusalem lg de. 3D vnde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bn och kallan, och fastade drvid i sck och aska. 4Jag bad till HERREN, min Gud, och beknde och sade: Ack Herre, du store och fruktansvrde Gud, du som hller frbund och bevarar nd mot dem som lska dig och hlla dina bud! 5Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avflliga; vi hava vikit av ifrn dina bud och rtter. 6Vi hava icke hrsammat dina tjnare profeterna, som talade i ditt namn till vra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet. 7Du, Herre, r rttfrdig, men vi mste blygas, ssom vi ock nu gra, vi Juda man och Jerusalems invnare, ja, hela Israel, bde de som bo nra och de som bo fjrran i alla andra lnder dit du har frdrivit dem, drfr att de voro otrogna mot dig. 8Ja, Herre, vi med vra konungar, furstar och fder mste blygas, drfr att vi hava syndat mot dig. 9Men hos Herren,
905
1

Swedish Bible

Anonymous

vr Gud, r barmhrtighet och frltelse. Ty vi voro avflliga frn 10och hrde icke HERRENS, vr Guds, rst, s att vi vandrade efter hans lagar, dem som han frelade oss genom sina tjnare profeterna. 11Nej, hela Israel vertrdde din lag och vek av, utan att hra din rst. Drfr utgt sig ock ver oss den frbannelse som han hade svurit att snda, och som str skriven i Moses, Guds tjnares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom. 12Han hll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dmde oss; och han lt en s stor olycka komma ver oss, att ingenstdes under himmelen ngot sdant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem. 13I enlighet med vad som str skrivet i Moses lag kom all denna olycka ver oss, men nd skte vi icke att blidka HERREN, vr Gud, genom att omvnda oss frn vra missgrningar och akta p din sanning. 14Drfr vakade ock HERREN ver att olyckan drabbade oss; ty HERREN, vr Gud, r rttfrdig i alla de grningar som han gr, men hrde icke hans rst. 15Och nu, Herre, vr Gud, du som frde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och s gjorde dig ett namn, som r detsamma n i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga. 16Men Herre, lt, fr all din rttfrdighets skull, din vrede och frtrnelse vnda sig ifrn din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom vra synder och genom vra faders missgrningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till smlek fr alla som bo omkring oss. 17Och hr nu, du vr Gud, din tjnares bn och kallan, och lt ditt ansikte lysa ver din delagda helgedom, fr Herrens skull. 18Bj, min Gud, ditt ra hrtill och hr; ppna dina gon och se vilken frdelse som har vergtt oss, och se till staden som r uppkallad efter ditt namn. Ty icke i frlitande p vad rttfrdigt vi hava gjort bnfalla vi infr dig, utan i frlitande p din stora barmhrtighet. 19O Herre, hr, o Herre, frlt; o Herre, akta hrp, och utfr ditt verk utan att drja -- fr din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk ro uppkallade efter ditt namn. 20 Medan jag nnu s talade och bad och beknde min egen och mitt folk Israels synd och infr HERREN, min Gud, frambar min frbn fr min Guds heliga berg -- 21medan jag allts nnu s talade i min bn, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag frut hade sett i min syn; och det var vid tiden fr aftonoffret. 22Han undervisade mig och talade till mig och sade: Daniel, jag har nu begivit mig hit fr att lra dig frstnd. 23Redan nr du begynte din bn, utgick befallning, och jag har kommit fr att giva dig besked, ty du r hgt bendad. S giv nu akt p ordet, och akta p synen. 24Sjuttio veckor ro bestmda ver ditt folk och ver din heliga stad, innan en grns sttes fr vertrdelsen och synderna f en nde och missgrningen varder frsonad och en evig rttfrdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en hghelig helgedom bliver smord. 25 S vet nu och frst: Frn den tid d ordet om att Jerusalem ter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor frg; och under sextiotv veckor skall det ter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trngml. 26Men efter de sextiotv veckorna skall en som r smord frgras, utan att ngon efterfljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk frstra; men sjlv skall denne f sin nde i strtfloden. Och intill nden skall strid vara; frdelse r oryggligt besluten. 27Och han skall med mnga sluta ett starkt frbund fr en vecka, och fr en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer

906

Swedish Bible

Anonymous

vara avskaffade; och p styggelsens vinge skall frdaren komma. Detta skall fortg, till dess att frstring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig ver frdaren.

Chapter 10 I den persiske konungen Kores' tredje regeringsr fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen r sanning och bdar stor vedermda. Och han aktade p uppenbarelsen och lade mrke till synen. 2Jag, Daniel, hade d gtt srjande tre veckors tid. 3Jag t ingen smaklig mat, ktt och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, frrn de tre veckorna hade gtt till nda. 4P tjugufjrde dagen i frsta mnaden, nr jag var vid stranden av den stora floden, nmligen Hiddekel, 5fick jag, d jag lyfte upp mina gon, se en man st dr, kldd i linneklder och omgjordad kring sina lnder med ett blte av guld frn Ufas. 6 Hans kropp var ssom av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans gon voro ssom eldbloss, han armar och ftter ssom glnsande koppar; och ljudet av hans tal var ssom ett vldigt dn. 7 Och jag, Daniel, var den ende som sg synen; de mn som voro med mig sgo den icke, men en stor frskrckelse fll ver dem, s att de flydde bort och gmde sig. 8S blev jag allena kvar, och nr jag sg den stora synen, frgick all min kraft; frgen vek bort ifrn mitt ansikte, s att det blev ddsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar. 9D hrde jag ljudet av hans tal; och p samma gng jag hrde ljudet av hans tal, dr jag lg i vanmakt p mitt ansikte, med ansiktet mot jorden, 10rrde en hand vid mig och hjlpte mig, s att jag sklvande kunde resa mig p mina knn och hnder. 11 Sedan sade han till mig: Daniel, du hgt bendade man, giv akt p de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp p dina ftter; ty jag har nu blivit snd till dig. Nr han s talade till mig, reste jag mig bvande upp. 12Och han sade till mig: Frukta icke, Daniel, ty redan ifrn frsta dagen, d nr du vnde ditt hjrta till att ska frstnd och till att dmjuka dig infr din Gud, hava dina ord varit hrda; och jag har nu kommit fr dina ords skull. 13Fursten fr Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men d kom Mikael, en av de frnmsta furstarna, mig till hjlp, under det att jag frut hade sttt dr allena mot Persiens konungar. 14Och nu har jag kommit fr att undervisa dig om vad som skall hnda ditt folk i kommande dagar; ty ocks detta r en syn som syftar p framtiden. 15Under det han s talade till mig, bjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. 16Men se, han som var lik en mnniska rrde vid mina lppar. D upplt jag min mun och talade och sade till honom som stod framfr mig: Min herre, vid den syn jag sg har jag knt mig gripen av vnda, och jag har ingen kraft mer kvar. 17Huru skulle ocks min herres tjnare, en sdan som jag, kunna tala med en sdan som min herre r? Jag har nu ingen kraft mer i mig och frmr icke mer att andas. 18D rrde han som sg ut ssom en mnniska ter vid mig och styrkte mig. 19 Han sade: Frukta icke, du hgt bendade man; frid vare med dig, var stark, ja, var stark. Nr han s talade med mig, knde jag mig styrkt och sade: Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig. 20 D sade han: Kan du nu frst varfr jag har kommit till dig? Men jag mste strax vnda tillbaka
1

907

Swedish Bible

Anonymous

fr att strida mot fursten fr Persien, och nr jag r fri ifrn honom, kommer fursten fr Javan. 21 Dock vill jag frkunna fr dig vad som r upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda str mig bi mot dessa, frutom Mikael, eder furste. 11:1. den elektroniska utgvan.

Chapter 11 Och jag stod vid hans sida ssom hans std och vrn i medern Darejaves' frsta regeringsr. Daniel, 11 Kapitlet Fortsttning av fregende uppenbarelse: Persiens, Javans (Greklands), Sderlandets (Egyptens) och Nordlandets (Syriens) konungavlden. Hemskelser ver det hrliga landet (Palestina). 2Och nu skall jag frkunna fr dig vad visst r. Se, nnu tre konungar skola uppst i Persien, och den fjrde skall frvrva sig strre rikedomar n ngon av de andra, och nr han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han uppbjuda all sin makt mot Javans rike. 3 Sedan skall en vldig konung uppst, och han skall hrska med stor makt och gra vad han vill. 4 Men knappt har han uppsttt, s skall hans rike brista snder och bliva delat efter himmelens frra vderstreck; och det skall icke tillfalla hans avkomlingar eller frbliva lika mktigt som nr han hade makten; ty hans rike skall omstrtas och tillfalla andra n dem. 5Och konungen i Sderlandet skall bliva mktig, s ock en av hans furstar; ja, denne skall bliva en nnu mktigare hrskare n han sjlv, och hans herradme skall bliva stort. 6Och efter ngra r skola de frbinda sig med varandra, och Sderlandskonungens dotter skall draga till konungen i Nordlandet fr att komma stad frlikning. Men hon skall icke kunna behlla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans makt bliva bestndande; utan hon skall bliva given till pris, hon jmte dem som lto henne draga dit, bde hennes fader och den man som i sin tid tog henne till sig. 7Men av telningarna frn hennes rot skall en stiga upp p hans plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens hr och trnga in i hans fste och gra med folket vad han vill och behlla vermakten. 8Deras gudar och belten och deras dyrbara hvor, bde silver och guld, skall han ock fra ssom byte till Egypten. Sedan skall han i ngra r lmna Nordlandskonungen i ro. 9Dremot skall denne trnga in i Sderlandskonungens rike, men han skall f vnda tillbaka till sitt land igen. 10Och hans sner skola rusta sig till strid och samla en vldig krigs hr; och den skall rycka fram och svmma ver och utbreda sig; och den skall komma igen, och striden skall fras nda fram till hans fste. 11D skall konungen i Sderlandet resa sig i frbittring och draga ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall stlla upp en stor hrskara, men den hrskaran skall varda given i den andres hand. 12 Nr d hrskaran r sin kos, vxer hans vermod; men om han n han slagit ned tiotusenden, fr han dock icke makten. 13Konungen i Nordlandet skall stlla upp en ny hrskara, strre n den frra; och efter en tid av ngra r skall han komma med en stor krigshr och stora frrd. 14Vid samma tid skola mnga andra resa sig mot konungen i Sderlandet; vldsmn av ditt eget folk skola ock upphva sig, fr att synen skall fullbordas; men dessa skola falla. 15Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar och intaga en vlbefst stad; och Sderlandets makt skall icke
1

908

Swedish Bible

Anonymous

kunna hlla stnd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava ngon kraft till motstnd. 16Och han som rycker emot honom skall gra vad han vill, och ingen skall kunna st emot honom; han skall stta sig fast i det hrliga landet, och frstring skall komma genom hans hand. 17Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock r han hgad fr frlikning, och en sdan skall han komma stad. En av sina dttrar skall han giva t honom till hustru, henne till frdrv. Men detta skall icke hava ngot bestnd och icke vara honom till gagn. 18Drefter skall han vnda sig mot lnderna och intaga mnga; men en hrfrare skall gra slut p hans smdelser, ja, lta hans smdelser vnda tillbaka ver honom sjlv. 19D skall han vnda sig till sitt eget lands fsten; men han skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till. 20Och p hans plats skall uppst en annan, en som lter en fogde draga igenom det land som r hans rikes prydnad; men efter ngra dagar skall han strtas, dock icke genom vrede, ej heller i krig. 21Och p hans plats skall uppst en fraktlig man, t vilken konungavrdighet icke var mnad; ofrtnkt skall han komma och bemktiga sig riket genom rnker. 22Och versvmmande hrar skola svmmas bort fr honom och krossas, s ock frbundets furste. 23Frn den stund d man frbinder sig med honom skall han bedriva svek. Han skall draga stad och f vermakten, med allenast litet folk. 24Ofrtnkt skall han falla in i landets brdigaste trakter, och skall gra ting som hans fder och hans fders fder icke hade gjort; byte och rov och gods skall han str ut t sitt folk; och mot fstena skall han frehava anslag, intill en viss tid. 25Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i Sderlandet och komma med en stor hr, men konungen i Sderlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor och talrik hr; dock skall han icke kunna hlla stnd, fr de anslags skull som gras mot honom. 26De som ta hans brd skola strta honom. Och hans hr skall svmma ver, och mnga skola bliva slagna och falla. 27Bda konungarna skola hava ont i sinnet, dr de sitta tillhopa vid samma bord, skola de tala lgn, men det skall icke hava ngon framgng; ty nnu drjer nden, intill den bestmda tiden. 28 Han skall vnda tillbaka till sitt land med stora frrd, och han skall lgga planer mot det heliga frbundet; och nr han har fullbordat dem, skall han vnda tillbaka till sitt land. 29P bestmd tid skall han sedan ter draga stad mot Sderlandet, men denna senare gng skall det ej g ssom den frra. 30Ty skepp frn Kittim skola komma emot honom, och han skall frlora modet. D skall han vnda om och rikta sin vrede mot det heliga frbundet och giva den fritt lopp. Och nr han har kommit hem, skall han lyssna till dem som hava vergivit det heliga frbundet. 31Och hrar, utsnda av honom, skola komma och oskra helgedomens fste och avskaffa det dagliga offret och stlla upp frdelsens styggelse. 32Och dem som hava krnkt frbundet skall han med hala ord locka till helt avfall; men de av folket, som knna sin Gud, skola st fasta och hlla ut. 33Och de frstndiga bland folket skola lra mnga insikt; men de skola bliva hemskta med svrd och eld, med fngenskap och plundring, till en tid; 34dock skall under hemskelsen en liten seger beskras dem, och mnga skola d av skrymteri sluta sig till dem. 35Hemskelsen skall trffa somliga av de frstndiga, fr att en luttring skall ske bland dem, s att de varda renade och tvagna till ndens tid; ty nnu drjer denna, intill den bestmda tiden. 36Och konungen skall gra vad han vill och skall frhva sig och upptrda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala

909

Swedish Bible

Anonymous

sdant att man mste frundra sig. Och allt skall lyckas honom vl, till dess att vredens tid r ute, d nr det har skett, som r oryggligt beslutet. 37P sina fders gudar skall han icke akta, ej heller skall han akta p den som r kvinnors lust eller p ngon annan Gud, utan han skall upptrda stormodigt mot dem alla. 38Men fstenas gud skall han i stllet ra; en gud som hans fder icke hava knt skall han ra med guld och silver och dla stenar och andra dyrbara ting. 39Och mot starka fsten skall han med en frmmande guds hjlp gra vad honom lyster; dem som erknna denne skall han bevisa stor ra, han skall stta dem att rda ver mnga, och han skall utskifta jord t dem till belning. 40Men p ndens tid skall konungen i Sderlandet drabba samman med honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och mnga skepp, och skall falla in i frmmande lnder och svmma ver och utbreda sig. 41Han skall ock falla in i det hrliga landet, och mnga andra lnder skola bliva hemskta; men dessa skola komma undan hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons barn. 42Ja, han skall utrcka sin hand mot frmmande lnder, och Egyptens land skall icke slippa undan; 43han skall bemktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola flja honom t. 44D skall han frn ster och norr f hra rykten som frskrcka honom; och kan skall draga ut i stor vrede fr att frgra mnga och giva dem till spillo. 45Och sina palatstlt skall han sl upp mellan havet och helgedomens hrliga berg. Men han gr till sin undergng, och ingen skall finnas, som hjlper honom.

Chapter 12 P den tiden skall Mikael trda upp, den store fursten som str ssom frsvarare fr dina landsmn; och d kommer en tid av nd, vars like icke har funnits, allt ifrn den dag d mnniskor blevo till och nda till den tiden. Men p den tiden skola av ditt folk alla de varda frlsta, som finnas skrivna i boken. 2Och mnga av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till smlek och evig blygd. 3De frstndiga skola d lysa, ssom fstet lyser, och de som hava frt de mnga till rttfrdighet ssom stjrnor, alltid och evinnerligen. 4Men du, Daniel, m gmma dessa ord och frsegla denna skrift intill ndens tid; mnga komma att rannsaka den, och insikten skall s vxa till. 5Nr nu jag, Daniel, sg till, fick jag se tv andra st dr, en p flodens ena strand, och en p dess andra strand. 6Och en av dem sade till mannen som var kldd i linneklder, och som stod ovanfr flodens vatten: Huru lnge drjer det, innan nden kommer med dessa frunderliga ting? 7Och jag hrde p mannen som var kldd i linneklder, och som stod ovanfr flodens vatten, och han lyfte sin hgra hand och sin vnstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och nr det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, d skulle allt detta varda fullbordat. 8Och jag hrde detta, men frstod det icke; och jag frgade: Min herre, vad bliver slutet p allt detta? 9D sade han: G, Daniel, ty dessa ord skola frbliva gmda och frseglade intill ndens tid. 10Mnga skola varda
1

910

Swedish Bible

Anonymous

renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola va sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall frst detta; men de frstndiga skola frst det. 11Och frn den tid d det dagliga offret bliver avskaffat och frdelsens styggelse uppstlld skola ett tusen tv hundra nittio dagar frg. 12Sll r den som frbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar. 13Men g du stad mot ndens tid; sedan du har vilat, skall du uppst till din del, vid dagarnas nde.

Hosea
Chapter 1 Detta r HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid. 2Nr HERREN frst begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: G stad och skaffa dig en trols hustru och barn -- av en trols moder; ty i trols avfllighet lper landet bort ifrn HERREN. 3D gick han stad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev havande och fdde honom en son. 4Och HERREN sade till honom: Giv denne namnet Jisreel; ty nr nnu en liten tid har frgtt, skall jag hemska Jisreels blodskulder p Jehus hus och gra slut p konungadmet i Israels hus. 5Och det skall ske p den dagen att jag skall bryta snder Israels bge i Jisreels dal. 6Och hon blev ter havande och fdde en dotter. D sade han till honom: Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare frbarma mig ver Israels hus, s att jag frlter dem. 7Men ver Juda hus vill jag frbarma mig, och jag skall giva dem frlsning genom HERREN, deras Gud; icke genom bge och svrd och vad till kriget hr skall jag frlsa dem, icke genom hstar och ryttare. 8Och nr hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon ter havande och fdde en son. 9D sade han: Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I ren icke mitt folk, ej heller vill jag hra eder till. 10Men antalet av Israels barn skall bliva ssom havets sand, som man icke kan mta, ej heller rkna; och det skall ske, att i stllet fr att det sades till dem: I ren icke mitt folk, skola de kallas den levande Gudens barn. 11Och Juda barn och Israels barn skola samla sig tillhopa, och skola stta ver sig ett gemensamt huvud, och skola draga upp ur landet; ty stor skall Jisreels dag vara. 2:1. den elektroniska utgvan.
1

Chapter 2 Kallen d edra brder Ammi och edra systrar Ruhama. Hosea, 2 Kapitlet Israels trolshet, Herrens trofasthet. 2Gn till rtta med eder moder, gn till rtta; ty hon r icke min hustru, och jag r icke hennes man. M hon skaffa bort det lsaktiga vsendet frn sitt ansikte och otuktsvsendet frn sin barm. 3Varom icke, skall jag klda av henne, s att hon ligger naken, jag skall lta henne
1

911

Swedish Bible

Anonymous

st dr sdan hon var den dag d hon fddes. Jag skall gra henne lik en ken och lta henne bliva ssom ett torrt land och lta henne d av trst. 4Och mot hennes barn skall jag icke visa ngot frbarmande, eftersom de ro barn av en trols moder; 5ty deras moder var en trols kvinna, ja, hon som fdde dem bedrev skamliga ting. Hon sade ju: Jag vill flja efter mina lskare, som giva mig min mat och min dryck, min ull och mitt lin, min olja och mitt vin. 6Se, drfr skall jag nu ock stnga din vg med trnen. Ja, en mur skall jag resa framfr henne, s att hon ej skall finna ngon stig. 7Nr hon d lper efter sina lskare, skall hon icke f dem fatt; nr hon sker dem, skall hon ej finna dem. D skall hon sga: Jag vill g tillbaka till min frste man ty bttre var mig d n nu. 8Men hon har icke frsttt att det var jag som sknkte t henne bde sden och vinet och oljan, och att det var jag som gav henne s mycket silver, s ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild. 9Drfr skall jag taga tillbaka min sd, nr tiden r inne, och mitt vin, nr stunden kommer; jag skall taga bort min ull och mitt lin, det varmed hon skulle skyla sin blygd. 10Ja, nu skall jag blotta hennes skam infr hennes lskares gon, och ingen skall rdda henne ur min hand. 11 Och jag skall gra slut p all hennes frjd, p hennes fester, nymnader och sabbater och p alla hennes hgtider. 12Jag skall frda hennes vintrd och fikontrd, dem om vilka hon sade: De ro en ln som mina lskare hava givit mig. och jag skall gra drav en vildmark, och markens djur skola ta drav. 13S skall jag hemska henne fr hennes Baalsdagar, d hon tnde offereld t Baalerna och prydde sig med ring och brstspnne och fljde efter sina lskare, men glmde mig, sger HERREN. 14Se, frdenskull vill jag locka henne bort och fra henne ut i knen och tala ljuvligt till henne. 15Drefter skall jag giva henne tillbaka hennes vingrdar och gra Akors dal till en hoppets port. D skall hon sjunga ssom i sin ungdoms dagar, och ssom p den dag d hon drog upp ur Egyptens land. 16Och det skall ske p den dagen, sger HERREN, att du skall ropa: Min man!, och icke mer ropa till mig: Min Baal! 17Ja, Baalernas namn skall jag skaffa bort ur hennes mun, s att de icke mer skola nmnas vid namn. 18Och jag skall p den dagen fr deras rkning sluta ett frbund med djuren p marken och med fglarna under himmelen och med krldjuren p jorden. Och bge och svrd och vad till kriget hr skall jag bryta snder och skaffa bort ur landet och lta dem bo dr i trygghet. 19Och jag skall trolova mig med dig fr evig tid; jag skall trolova mig med dig rttfrdighet och rtt, i nd och barmhrtighet. 20Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig, och du skall s lra knna HERREN. 21Och det skall ske p den dagen att jag skall bnhra, sger HERREN, jag skall bnhra himmelen, och den skall bnhra jorden, 22 och jorden skall bnhra sden, s ock vinet och oljan, och de skola bnhra Jisreel. 23Och jag skall plantera henne t mig i landet och frbarma mig ver Lo-Ruhama och sga till Lo-Ammi: Du r mitt folk. Och det skall svara: Du r min Gud.

Chapter 3

912

Swedish Bible

Anonymous

Och HERREN sade till mig: G nnu en gng stad och giv din krlek t en kvinna som har en lskare och r en ktenskapsbryterska; likasom HERREN lskar Israels barn, fastn de vnda sig till andra gudar och lska druvkakor. 2Och jag kpte henne t mig och gav fr henne femton siklar silver och en homer korn, och drutver en letek korn. 3Sedan sade jag till henne: I lng tid skall du bliva sittande fr min rkning, utan att f bedriva ngon otukt, och utan att hava att skaffa med ngon man; och jag skall bete mig sammalunda mot dig. 4Ja, i lng tid skola Israels barn f sitta utan konung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar. 5Sedan skola Israels barn omvnda sig och ska HERREN, sin Gud, och David, sin konung; med fruktan skola de ska HERREN och hans goda, i kommande dagar.

Chapter 4 Hren HERRENS ord, I Israels barn. Ty HERREN har sak med landets inbyggare, eftersom ingen sanning och ingen krlek och ingen Guds kunskap finnes i landet. 2Man svr och ljuger, man mrdar och stjl och begr ktenskapsbrott; man far fram p vldsverkares vis, och blodsdd fljer p blodsdd. 3Drfr ligger landet srjande, och allt som lever dr frsmktar bde djuren p marken och fglarna under himmelen; sjlva fiskarna i havet frgs. 4Dock br man icke s mycket g till rtta med ngon annan eller frebr honom, eller frebr ditt folk, som man br g till rtta med prsten. 5Ja, du skall komma p fall om dagen, p fall skall ock profeten komma jmte dig om natten, jmvl din moder skall jag frgra. 6Det r frbi med mitt folk, drfr att det ej fr ngon kunskap. Men eftersom du har frkastat kunskap, drfr skall ock jag frkasta dig, s att du upphr att vara min prst. Och ssom du har frgtit din Guds lag, s skall ock jag frgta dina barn. 7Ju mer de hava ftt vxa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras ra skall jag frbyta i skam. 8Av mitt folks synd fda de sig, och till dess missgrning str deras begr. 9Men nu skall det g prsten och folket lika: jag skall hemska dem fr deras vgar, och fr deras grningar skall jag vederglla dem. 10Nr de ta, skola de icke bliva mtta, och genom sitt lsaktiga leverne skola de ej frka sig; de hava ju upphrt att hlla sig till HERREN. 11Lsaktighet och vin och must taga bort frstndet. 12Mitt folk frgar sin stock till rds och vill hmta besked av sin stav; ty en trolshetens ande har frt dem vilse, s att de i trols avfllighet hava lupit bort ifrn sin Gud. 13 P bergens toppar frambra de offer, och p hjderna tnda de offereld, under ekar, popplar och terebinter, eftersom skuggan dr r s god. S bliva edra dttrar skkor, och edra sners hustrur ktenskapsbryterskor. 14Dock kan jag icke straffa edra dttrar fr att de ro skkor, eller edra sners hustrur fr att de ro ktenskapsbryterskor, ty mnnen sjlva g ju avsides med skkor, och offra med tempeltrnor. S lper folket, som intet frstr, till sin undergng. 15Om nu du Israel vill bedriva din otukt, s m dock Juda icke draga sig skuld. Kommen d icke till Gilgal, dragen ej upp till Bet-Aven, och svrjen icke: S sant HERREN lever. 16Om Israel spjrnar emot ssom en obndig ko, mnne HERREN nd skall fra dem i bet ssom lamm i vida knen 17Nej, Efraim
1

913

Swedish Bible

Anonymous

str i frbund med avgudar; m han d fara! 18Deras dryckenskap r omttlig. hejdlst bedriva de sin otukt; de som skulle vara landets skldar lska vad skamligt r. 19Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar, och de skola komma p skam med sina offer.

Chapter 5 Hren detta, I prster, akten hrp, I av Israels hus, och I av konungens hus, lyssnen hrtill; ty eder gller domen. Ty I haven varit en snara fr Mispa och ett nt, utbrett p Tabor. 2Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris fr allasammans. 3Jag knner Efraim, och Israel r icke frdold fr mig. Du Efraim, du har ju nu blivit en skka, Israel har orenat sig. 4De lgga sig icke vinn om att vnda tillbaka till sin Gud, ty en trolshetens ande bor i deras brst, och HERREN knna de icke. 5Men Israels stolthet vittnar emot honom, och Israel och Efraim komma p fall genom sin missgrning; Juda kommer ock p fall jmte dem. 6Om de n med fr och fkreatur g stad fr att ska HERREN, s finna de honom nd icke; han har dragit sig undan frn dem. 7Mot HERREN hava de handlat trolst, ja, de hava ftt barn som icke ro hans. Drfr skall nu en nymnadsdag frtra dem, jmte det som de fingo p sin del. 8Stten i basun i Gibea, i trumpet i Rama, blsen larmsignal i Bet-Aven. Fienden r efter dig, Benjamin! 9 Efraim skall varda delagt p straffets dag; mot Israels stammar kungr jag vad visst r. 10Juda furstar hava blivit rmrkflyttares likar; ver dem skall jag utgjuta min vrede ssom vatten. 11Efraim lider frtryck, och hans rtt vldfres, ty han har tagit sig till att vandra efter tomma stadgar. 12 Drfr r jag nu fr Efraim ssom mal och fr Juda hus ssom rta i benen. 13Och Efraim har mrkt sin sjukdom och Juda sitt sr; drfr har Efraim gtt till Assur och snt bud till Jarebs-konungen. Men denne skall icke kunna hela eder; edert sr skall icke bliva lkt. 14Ty jag skall vara ssom ett lejon mot Efraim och ssom ett ungt lejon mot Juda hus. Sjlv griper jag mitt rov och gr bort drmed; jag slpar det bort utan rddning. 15Jag vill g min vg, tillbaka till min boning, till dess att de hava ftt lida vad de hava frskyllt och begynna ska mitt ansikte.
1

Chapter 6 Ja, i sin nd skola de ska mig: Kommen, ltom oss vnda om till HERREN. Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall ock frbinda oss. 2Han skall om tv dagar ter gra oss helbrgda; ja, p tredje dagen skall han lta oss st upp, s att vi f leva infr honom. 3S ltom oss lra knna HERREN, ja, ltom oss fara efter att lra knna honom. Hans uppgng r s viss som morgonrodnadens, och han skall komma ver oss lik ett regn, lik ett vrregn, som vattnar jorden. 4Vad skall jag taga mig till med dig Efraim? Vad skall jag taga mig till med dig, Juda? Eder krlek r ju lik morgonskyn, lik daggen, som tidigt frsvinner. 5Drfr har jag
914
1

Swedish Bible

Anonymous

utdelat mina hugg genom profeterna, drfr har jag drpt dem genom min muns tal; s skall domen ver dig st fram i ljuset. 6Ty jag har behag till krlek och icke till offer, och till Guds kunskap mer n till brnnoffer. 7Men dessa hava p mnniskovis vertrtt frbundet; dri hava de handlat trolst mot mig. 8Gilead r en stad av ogrningsmn, den r full med blodiga spr. 9Och lik en rvarskara, som ligger i frst fr mnniskor, r prsternas hop. De mrda p vgen till Sikem, ja, vad skndligt r gra de. 10I Israels hus har jag sett gruvliga ting; dr bedriver Efraim sin otukt, dr orenar sig Israel. 11Ocks fr dig, Juda, r en skrdetid bestmd, nr jag ter upprttar mitt folk.

Chapter 7 Nr jag vill hela Israel, d uppenbarar sig Efraims missgrning och Samariens ondska. Ty de va falskhet, tjuvar gra inbrott, rvarskaror plundra p vgarna. 2Och de betnka icke i sina hjrtan att jag lgger all deras ondska p minnet. De ro nu kringrnda av sina egna grningar, ty dessa hava kommit infr mitt ansikte. 3Med sin ondska bereda de konungen gldje och med sina lgner furstarna. 4Allasammans ro de ktenskapsbrytare; de likna en ugn, upphettad av bagaren, som nr han har kndat degen, underlter att elda, till dess att degen r syrad. 5P vr konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; sjlv rckte han bespottarna handen. 6Nr de med sina anslag hava eldat upp sitt hjrta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus lga. 7Allasammans ro de heta ssom en ugn och frbrnna s sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som kallar mig. 8Efraim beblandar sig med andra folk; Efraim har blivit lik en ovnd kaka. 9Frmlingar hava frtrt hans kraft, men han frstr intet; fastn han har ftt gr hr, frstr han nd intet. 10Men Israels stolthet vittnar emot honom; de vnda icke om till HERREN, sin Gud, och de ska honom ej, allt detta oaktat. 11Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan frstnd. Egypten pkalla de, till Assur g de; 12men bst de g dr, breder jag ut mitt nt ver dem och drager dem ned, ssom vore de fglar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem, ssom det redan har sports i deras frsamling. 13Ve ver dem, ty de hava flytt bort ifrn mig! Frdrv ver dem, ty de hava avfallit frn mig! Och jag skulle frlossa dem, dem som fra mot mig s lgnaktigt tal! 14De ropa icke till mig av hjrtat, allenast jmra sig p sina lger; de hava ngest fr sin sd och sitt vin, men de ro genstrviga mot mig. 15Det var jag som undervisade dem och strkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig. 16De vnda om, men icke till den som r drovan; de ro lika en bge som sviker. Deras furstar skola falla genom svrd, drfr att deras tungor ro s htska. D skall man bespotta dem i Egyptens land.
1

Chapter 8

915

Swedish Bible

Anonymous

Stt basunen fr din mun! Ssom en rn kommer fienden ver HERRENS hus, eftersom de hava vertrtt mitt frbund och avfallit frn min lag. 2De ropa till mig: Min Gud! Vi knna dig, vi av Israel. 3Men eftersom Israel har frkastat vad gott r, skall fienden jaga honom. 4Sjlva valde de sig konungar, som icke kommo frn mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta ngot drom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju frstras. 5En styggelse r din kalv, Samarien! Min vrede r upptnd mot dessa mnniskor; huru lnge skola de kunna undg straff? 6Frn Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud r han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor. 7Ty vind s de, och storm skola de skrda. Sd skola de icke f, deras grda skall icke giva ngon fda, och giver den ngon, skola frmlingar uppsluka den. 8Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna ssom ett vrdelst ting. 9Ty vl hava de dragit stad upp till Assur, lika vildsnor som g sin egen vg, ja, vl vill Efraim kpsl om lskog; 10men huru de n kpsl bland hedningarna, skall jag dock nu trnga dem tillhopa och lta dem begynna en tid av ringhet, under verkonungens frtryck. 11Eftersom Efraim har gjort sig s mnga altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd. 12Om jag n skriver mina lagar fr honom i tiotusental, s rknas de ju dock fr en frmlings lagar. 13 Ssom slaktoffergvor t mig offrar man ktt som man sedan ter upp; HERREN har intet behag till sdana. Nu kommer han ihg deras missgrning och hemsker deras synder; till Egypten skola de f vnda tillbaka. 14Och eftersom Israel har frgtit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppfrt s mnga befsta stder, skall jag snda en eld mot hans stder, och den skall frtra palatsen i dem.

Chapter 9 Gld dig icke, Israel, s att du jublar ssom andra folk, du som i trols avfllighet har lupit bort ifrn din Gud, du som har haft ditt behag i skkoln p alla sdeslogar. 2Logen och vinpressen skola icke fda dem, och vinet skall sl fel fr dem. 3De skola icke f bo i HERRENS land; Efraim mste vnda tillbaka till Egypten, och i Assyrien skola de ndgas ta vad orent r. 4De skola ej f offra vin till drickoffer t HERREN och skola icke vinna hans vlbehag. Deras slaktoffer skola vara fr dem ssom sorgebrd; alla som ta drav skola bliva orena. Ty det brd de f stillar allenast deras hunger, det kommer icke in i HERRENS hus. 5Vad skolen I d gra, nr en hgtidsdag kommer, en HERRENS festdag? 6Ty se, om de undg frdelsen, bliver det Egypten som fr frsamla dem, Mof som fr begrava dem. Deras silver, som r dem s krt, skola nsslor taga i besittning; trne skall vxa i deras hyddor. 7De komma, hemskelsens dagar! De komma, vedergllningens dagar! Israel skall frnimma det. Ssom en dre str d profeten, ssom en vanvetting andans man, fr din stora missgrnings skull; ty stor har din htskhet varit. 8Ja, en lurande fiende r Efraim mot min Gud; fr profeten sttas fllor p alla hans vgar och utlggas snaror i hans Guds hus. 9I djupt frdrv ro de nedsjunkna, nu ssom i Gibeas dagar. Men han
916
1

Swedish Bible

Anonymous

kommer ihg deras missgrning, han hemsker deras synder. 10Ssom druvor i knen fann jag Israel; jag sg edra fder ssom frstlingsfrukter p ett fikontrd, d det begynner bra frukt. Men nr de kommo till Baal-Peor, invigde de sig t skndlighetsguden och blevo en styggelse lika honom som de lskade. 11Efraims hrlighet skall flyga sin kos ssom en fgel; ingen skall dr fda barn eller g havande, ingen bliva fruktsam. 12Och om de n f uppfda barn t sig, skall jag taga dessa ifrn dem, s att ingen mnniska bliver kvar. Ja, ve dem sjlva, nr jag viker ifrn dem! 13Vl r Efraim nu vad jag har sett Tyrus vara, en plantering p ngen; men Efraim skall en gng f fra ut sina sner till bdeln. 14Giv dem, HERRE, vad du br giva dem. Giv dem ofruktsamma modersskten och frsinade brst. 15All deras ondska r samlad i Gilgal; ja, dr fick jag hat till dem Fr deras onda vsendes skull vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke lngre bevisa dem krlek; alla deras styresmn ro ju upprorsmn. 16Efraim skall bliva nedbruten; deras rot skall frtorkas, de skola ej bra ngon frukt. Om de ock fda barn, skall jag dda deras livsfrukt, huru kr den n r dem. 17Ja, min Gud skall frkasta dem, eftersom de icke ville hra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna.

Chapter 10 Israel var ett frodigt vintrd, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han t sig; ju bttre det gick hans land, dess prktigare stoder reste han. 2Deras hjrtan voro hala; nu skola de lida vad de hava frskyllt. Han skall sjlv bryta ned deras altaren, frstra deras stoder. 3Ja, nu skola de f sga: Vi hava blivit utan konung, drfr att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna gra fr oss? 4De tala tomma ord, de svrja falska eder, de sluta frbund; men ssom en bitter planta skjuter domen upp ur markens fror. 5Fr kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare f bekymmer; ja, fr en sdan skall hans folk hava sorg, och hans prster skola skria fr hans skull, nr hans skatter fras bort frn honom. 6Ocks han sjlv skall bliva slpad till Assyrien ssom en sknk t Jarebs-konungen. Skam skall Efraim uppbra, Israel skall komma p skam med sina rdslag. 7Det r frbi med Samariens konung; ssom ett spn p vattnet far han hn. 8delagda bliva Avens offerhjder, som Israel s har frsyndat sig med; trne och tistel skall skjuta upp p deras altaren. D skall man sga till bergen: Skylen oss, och till hjderna: Fallen ver oss. 9Israels synd nr tillbaka nda till Gibeas dagar; dr hava de frblivit stende. Icke skulle hmndekriget mot de orttfrdiga kunna n dem i deras Gibea? 10 Jo, nr mig s lyster, tuktar jag dem; d skola folken frsamlas mot dem och oka dem ihop med deras bda missgrningsverk. 11Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att g p trsklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag spnna Efraim i oket, Juda skall g fr plogen, Jakob fr harven. 12Sn ut t eder i rttfrdighet, skrden efter krlekens bud, bryten eder ny mark; ty det r tid att ska HERREN, fr att han skall komma och lta rttfrdighet regna ver eder. 13I haven pljt ogudaktighet, orttfrdighet haven I skrdat, I haven tit lgnaktighets
1

917

Swedish Bible

Anonymous

frukt, i frlitande p eder vg, p edra mnga hjltar. 14Men ett stridslarm skall uppst bland edra stammar, och alla edra fsten skola delggas, ssom Bet-Arbel delades av Salman p stridens dag, d man krossade bde mdrar och barn. 15Sdant skall Betel tillskynda eder, fr eder stora ondskas skull. Nr morgonrodnaden gr upp, r det frbi, frbi med Israels konung!

Chapter 11 Nr Israel var ung, fick jag honom kr, och ut ur Egypten kallade jag min son. 2Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambra offer t Baalerna, och t beltena tnda de offereld. 3Och likvl var det jag som lrde Efraim att g, och som tog dem upp i mina armar. Men de frstodo icke att jag ville hela dem. 4Med lena band drog jag dem, med krlekens tg; jag lttade oket ver deras halsar, jag snkte mig ned till dem och gav dem fda. 5 Borde de d icke f vnda tillbaka till Egyptens land eller f Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvnda sig? 6Ja, svrdet skall rasa i deras stder och frstra deras bommar och frossa omkring sig, fr deras anslags skull. 7Ty mitt folks hg str till avfall frn mig; och huru mycket man n kallar dem till den som r drovan, s hjer sig nd ingen. 8Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och lta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris ssom Adma och lta det g dig ssom Seboim? Mitt hjrta vnder sig i mig, all min barmhrtighet vaknar. 9Jag vill icke lta dig knna min vredes gld, jag skall icke vidare frdrva Efraim. Ty jag r Gud och icke en mnniska; helig r jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma. 10Efter HERREN skola de s draga stad, och han skall ryta ssom ett lejon; ja, han skall upphva ett rytande, och hans barn skola d med bvan samlas vsterifrn; 11ssom fglar skola de med bvan komma frn Egypten och ssom duvor frn Assurs land. Och sedan skall jag lta dem bo kvar i sina hus, sger HERREN. Hosea, 12 Kapitlet Efraims trolshet. Drag ur hans stamfaders historia. 12Efraim har omvrvt mig med lgn och Israels hus med svek Juda r alltjmt trols mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.
1

Chapter 12 Efraim jagar efter vind och far efter stanvder; bestndigt gr han framt i lgn och vld. Med Assur sluter man frbund, och olja fr man till Egypten. 2Men HERREN skall g till rtta med Juda och hemska Jakob, ssom hans vgar frtjna; efter hans grningar skall han vederglla honom. 3I moderlivet grep han sin broder i hlen, och i sin mandomskraft kmpade han med Gud. 4 Ja, han kmpade med ngeln och vann seger, han grt och bad honom om nd. I Betel mtte han honom, och dr talade han med oss. 5Och HERREN, hrskarornas Gud, HERREN r hans namn. 6 S vnd nu om till din Gud; hll fast vid krlek och rtt, och frbida din Gud bestndigt. 7Kanaans folk gr med falsk vg i sin hand, det lskar orttrdig vinning; 8s sger ock Efraim: Jag har ju
918
1

Swedish Bible

Anonymous

blivit rik, jag har frvrvat mig gods; vad jag n gr, skall det ej draga ver mig skuld som kan rknas fr synd. 9Men jag som r HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land, jag skall terigen lta dig bo i tlt, likasom vid eder hgtid. 10Jag har talat till profeterna, jag har ltit dem skda mngahanda syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser. 11r nu Gilead ett ogrningsnste, dr allenast falskhet rder, och offrar man tjurar i Gilgal, s skola ock deras altaren bliva lika stenrsen vid markens fror. 12Och Jakob flydde till Arams mark Israel tjnade fr en kvinna, fr en kvinnas skull vaktade han hjorden. 13Men genom en profet frde HERREN Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat. 14Efraim har uppvckt bitter frtrnelse; hans Herre skall lta hans blodskulder drabba honom och lta hans smdelser falla tillbaka p honom sjlv.

Chapter 13 S ofta Efraim tog till orda, uppstod skrck; hgt tronade han i Israel. Men han drog sig skuld genom Baal och mste s d. 2Och nnu fortg de i sin synd; av sitt silver gra de sig gjutna belten, avgudar efter sitt eget frstnd, alltsammans konstarbetares verk. Till sdana stlla de sina bner; under det att de slakta mnniskor, giva de sin hyllningskyss t kalvar. 3Drfr skola de bliva lika morgonskyn, lika daggen som tidigt frsvinner, lika agnar som blsa bort ifrn trskplatsen och lika rk som flyr hn ur ett rkfng. 4Men jag r HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land; utom mig vet du ej av ngon Gud, och ingen annan frlsare finnes n jag. 5Det var jag som lt mig vrda om dig i knen, i den brnnande torkans land. 6Men ju bttre bete de fingo, dess mttare blevo de, och nr de voro mtta till fyllest, blevo deras hjrtan hgmodiga; och s glmde de mig. 7D blev jag mot dem ssom ett lejon; lik en panter lurar jag nu vid vgen. 8Jag kommer ver dem ssom en bjrninna frn vilken man har tagit ungarna, jag river snder deras hjrtans hlje; jag uppslukar dem p stllet, lik en lejoninna, lik ett vilddjur som sndersliter dem. 9Det har blivit ditt frdrv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hjlp. 10Var r nu din konung, som skulle bereda dig frlsning i alla dina stder? Och var har du dina domare, du som sade: Lt mig f konung och furstar? 11Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min frgrymmelse skall jag ter taga honom bort. 12Efraims missgrning r samlad ssom i en pung, och hans synd r i frvar. 13En barnafderskas vnda skall komma ver honom. Han r ett ofrnuftigt foster, som icke kommer fram i fdseln. nr tiden r inne. 14Skulle jag frlossa sdana ur ddsrikets vld, kpa dem fria ifrn dden? -- Var har du dina hemskelser, du dd? Var har du din pest, du ddsrike? nger m vara frdold fr mina gon. 15Bst han str dr frodig bland sina brder skall en stanvind komma, ett HERRENS vder, som stiger upp frn knen; d skall hans brunn komma p skam och hans klla sina ut. Den vinden rycker bort de skatter han har samlat av alla slags dyrbara hvor. 14:1. den elektroniska utgvan.
1

919

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 14 Samarien skall lida vad det har frskyllt genom sin genstrvighet mot sin Gud. Inbyggarna skola falla fr svrd, deras spda barn skola bliva krossade och deras havande kvinnor skall man upprista. Hosea, 14 Kapitlet Frmaning till omvndelse. Lfte om nd. 2Vnd om, o Israel, till HERREN, din Gud; ty genom din missgrning har du kommit p fall. 3Tagen med eder bneord, och vnden s ter till HERREN; sgen till honom: Skaffa bort all missgrning, och tag fram goda hvor, s vilja vi hembra dig vra lppars offer, ssom man offrar tjurar. 4Hos Assur skola vi ej mer ska vr frlsning, vi skola icke vidare stiga till hst. vra hnders verk skola vi icke mer kalla fr vr Gud. Ty hos dig r det som den faderlse undfr barmhrtighet. 5Ja, deras avfllighet vill jag hela, jag vill bevisa dem krlek av hjrtat, ty min vrede har vnt sig ifrn dem. 6Jag skall bliva fr Israel ssom dagg, han skall blomstra ssom en lilja, och ssom Libanons skog skall han skjuta rtter. 7Telningar skola utg frn honom, han skall bliva lik ett olivtrd i fgring och doft skall han sprida ssom Libanon. 8De som bo i hans skugga skola ter f odla sd och skola grnska ssom vintrd; hans namn skall vara ssom Libanons vin. 9Men vad har jag d mer att skaffa med avgudarna, du Efraim! Jag sjlv vill ju giva bnhrelse och se till honom. Ja, lik en grnskande cypress vill jag bliva; hos mig skall finnas frukt att hmta fr dig. 10Den som r vis, han akte hrp; den som r frstndig, han besinne detta. Ty HERRENS vgar ro rtta, och p dem vandra de rttfrdiga, men vertrdarna komma dr p fall.
1

Joel
Chapter 1 Detta r HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son. 2Hren detta, I gamle, och lyssnen hrtill, I landets alla inbyggare. Har ngot sdant skett frut i edra dagar eller i edra fders dagar? 3 Nej, om detta mn I frtlja fr edra barn, och edra barn m frtlja drom fr sina barn, och deras barn fr ett kommande slkte. 4Vad som blev kvar efter grsgnagarna, det to grshopporna upp; och vad som blev kvar efter grshopporna, det to grsbitarna upp; och vad som blev kvar efter grsbitarna det to grsfrtarna upp. 5Vaknen upp, I druckne, och grten; ja, jmren eder, alla I som dricken vin, ver att druvsaften r ryckt undan eder mun. 6Ty ett folk har dragit upp ver mitt land, ett mktigt, ett som ingen kan rkna; det har tnder likasom lejon, och dess kindtnder likna lejoninnors. 7Mina vintrd har det frtt, och mina fikontrd har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade ro deras rankor. 8Klaga likasom en jungfru som br sorgdrkt efter sin ungdoms brudgum 9Spisoffer och drickoffer ro frsvunna ifrn HERRENS hus; prsterna srja, HERRENS tjnare. 10Flten ro frdda, marken ligger srjande, ty sden r frdd, vinet
1

920

Swedish Bible

Anonymous

borttorkat, oljan utsinad. 11kermnnen st med skam, vingrdsmnnen jmra sig, ver vetet och ver kornet; ty skrden p marken r frstrd. 12Vintrden ro frtorkade och fikontrden frsmkta; granattrden och palmerna och ppeltrden och alla andra trd p marken hava torkat bort. Ja, all frjd har vissnat och flytt ifrn mnniskors barn. 13Klden eder i sorgdrkt och klagen, I prster; jmren eder, I som tjnen vid altaret; gn in och sitten i sorgdrkt natten igenom, I min Guds tjnare, eftersom eder Gud hus mste sakna spisoffer och drickoffer 14Plysen en helig fasta, lysen ut en hgtidsfrsamling; frsamlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen s till HERREN. 15Ve oss, vilken dag! ty HERRENS dag r nra, och ssom vld frn den Allsvldige kommer den. 16Har icke vr brgning blivit frstrd mitt fr vra gon? har icke gldje och frjd frsvunnit ifrn var Guds hus? 17Utsdet ligger frtorkat under mullen, frrdshusen st de, ladorna f frfalla, ty sden r borttorkad. 18Huru stnar icke boskapen! Huru ngslas ej fkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, ocks frhjordarna f lida under skulden. 19Till dig, HERRE, ropar jag, nu d en eld har frtrt betesmarkerna i knen och en eldslga har frbrnt alla trd p marken. 20Ja, ocks markens djur ropa med trngtan till dig, eftersom vattenbckarna ro uttorkade och betesmarkerna i knen ro frtrda av eld.

Chapter 2 Stten i basun p Sion, och blsen larmsignal p mitt heliga berg; m alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den r nra; 2en dag av mrker och tjocka, en dag av moln och tcken, lik en gryning som breder ut sig ver bergen. Ett stort och mktigt folk kommer, ett vars like aldrig ngonsin har funnits och ej heller hdanefter skall uppst, intill senaste slktens r. 3 Framfr dem gr en frtrande eld och bakom dem kommer en frbrnnande lga. Likt Edens lustgrd var landet framfr dem, men bakom dem r det en de ken; ja, undan dem finnes ingen rddning. 4De te sig likasom hstar, och ssom stridshstar hasta de stad. 5Med ett rassel likasom av vagnar sprnga de fram ver bergens toppar, med ett brus ssom av en eldslga, nr den frtr str; de ro ssom ett mktigt folk, ordnat till strid. 6Vid deras syn gripas folken av ngest, alla ansikten skifta frg. 7Ssom hjltar hasta de stad, lika stridsmn bestiga de murarna; var och en gr sin vg rakt fram, och ingen tager miste om sin strt. 8Den ene trnger icke den andre, var och en gr sin givna bana; mitt igenom vapnen strta de fram utan hejd. 9I staden rusa de in p murarna hasta de stad, i husen trnga de upp, genom fnstren bryta de sig vg, ssom tjuvar gra. 10Vid deras syn darrar jorden, och himmelen bvar; solen och mnen frmrkas, och stjrnorna mista sitt sken. 11Och HERREN lter hra sin rst framfr sin hr ty hans skara r mycket stor, mktig r den skara som utfr hans befallning. Ja, HERRENS dag r stor och mycket fruktansvrd vem kan uthrda den? 12Dock, nu mn I vnda om till mig av allt edert hjrta, sger HERREN, med fasta och grt och klagan. 13Ja, riven snder edra hjrtan, icke edra klder, och vnden om till HERREN, eder Gud; ty ndig och barmhrtig r han, lngmodig och stor i mildhet, och sdan att
921
1

Swedish Bible

Anonymous

han ngrar det onda. 14Mhnda vnder han om och ngrar sig och lmnar kvar efter sig ngon vlsignelse, till spisoffer och drickoffer t HERREN, eder Gud. 15Stten i basun p Sion, plysen en helig fasta lysen ut en hgtidsfrsamling; 16frsamlen folket, plysen en helig sammankomst, kallen tillhopa de gamla frsamlen de sm barnen, jmvl dem som nnu dia vid brstet brudgummen m komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak. 17Mellan frhuset och altaret m prsterna, HERRENS tjnare, hlla klagogrt och sga: HERRE, skona ditt folk, och lt icke din arvedel bliva till smlek, till ett ordsprk bland hedningarna Varfr skulle man f sga bland folken: 'Var r nu deras Gud?' 18S upptndes d HERREN till nitlskan fr sitt land, och han mkade sig ver sitt folk; 19HERREN svarade och sade till sitt folk: Se, jag vill snda eder sd och vin och olja, s att I fn mtta eder drav, och jag skall icke mer lta eder bliva till smlek bland hedningarna. 20 Och nordlandsskaran skall jag frjaga lngt bort ifrn eder, jag skall driva den undan till ett torrt och de Land, dess frtrupp till stra havet och dess eftertrupp till Vstra havet. Och stank skall stiga upp drav, ja, vmjelig lukt skall stiga upp drav, eftersom den har tagit sig fr s stora ting. 21 Frukta icke, du land, utan frjda dig och glds, ty stora ting har HERREN tagit sig fr 22Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i knen grnska, och trden bra sin frukt, fikontrden och vintrden giva sin kraft. 23Och frjden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud; ty han giver eder hstregn, i rtt tid, han som ock frr snde ned ver eder regn, bde hst och vr. 24 S skola logarna fyllas mod sd och pressarna flda ver av vin och olja. 25Och jag skall giva eder gottgrelse fr de rsgrdor som tos upp av grshopporna, grsbitarna, grstarna och grsgnagarna, den stora hr som jag snde ut mot eder. 26Och I skolen f ta till fyllest och bliva mtta; och d skolen I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat s underbart med eder; och mitt folk skall icke komma p skam evinnerligen. 27Och I skolen frnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag r HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma p skam evinnerligen. 28Och det skall ske drefter att jag skall utgjuta min Ande ver allt ktt, och edra sner och edra dttrar skola profetera, edra gamla mn skola hava drmmar edra ynglingar skola se syner; 29ocks ver dem som ro tjnare och tjnarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. 30Och jag skall lta tecken synas p himmelen och p jorden: blod och eld och rkstoder. 31 Solen skall vndas i mrker och mnen i blod frrn HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvrda. 32Men det skall ske att var och en som kallar HERRENS namn han skall varda frlst. Ty p Sions berg och i Jerusalem skall finnas en rddad skara, ssom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola hra de som HERREN kallar.

Chapter 3 Ty se, i de dagarna och p den tiden, d jag ter upprttar Juda och Jerusalem, 2d skall jag samla tillhopa alla hednafolk och fra dem ned till Josafats dal, och dr skall jag hlla dom ver dem, fr mitt folks och min arvedels, Israels, skull, drfr att de hava frskingrat dem bland
1

922

Swedish Bible

Anonymous

hedningarna och utskiftat mitt land. 3Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit ssom betalning t skkor, och flickorna hava de slt fr vin, som de hava druckit upp. 4Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar, vad frehaven ocks I mot mig? Haven I ngot att vederglla mig fr, eller r det I som viljen begynna ngot mot mig? Snart och med hast skall jag lta det I haven gjort komma tillbaka ver edra egna huvuden, 5eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och frt mina sknaste klenoder in i edra palats, 6och eftersom I haven slt Judas och Jerusalems barn t Javans barn, till att fras lngt bort ifrn sitt land. 7Se, jag skall kalla dem ter frn den ort dit I haven slt dem; och det som I haven gjort skall jag lta komma tillbaka ver edra egna huvuden. 8Jag skall slja edra sner och dttrar i Juda barns hand, och de skola slja dem till saberna, folket i fjrran land. Ty s har HERREN talat. 9Ropen ut detta bland hednafolken, bden upp dem till helig strid. Manen p hjltarna, m alla stridsmnnen komma och draga framt. 10Smiden edra plogbillar till svrd och edra vingrdsknivar till spjut; den svagaste m knna sig ssom en hjlte. 11Skynden att komma, alla I folk har omkring, och samlen eder tillhopa. Snd, o HERRE, ditned dina hjltar. 12Ja, m hednafolken resa sig och draga stad till Josafats dal; ty dr skall jag sitta till doms ver alla folk hromkring. 13Lten lien g, ty skrden r mogen. Kommen och trampen, ty pressen r full; presskaren flda ver, s stor r ondskan dr. 14 Skaror hopa sig i Domens dal; ty HERRENS dag r nra i Domens dal. 15Solen och mnen frmrkas, och stjrnorna mista sitt sken. 16Och HERREN upphver ett rytande frn Sion, och frn Jerusalem lter han hra sin rst, s att himmelen och jorden bva. Men fr sitt folk r HERREN en tillflykt och fr Israels barn ett vrn. 17Och I skolen frnimma att jag r HERREN, eder Gud, som bor p Sion, mitt heliga berg. Och Jerusalem skall vara en helgad plats och frmlingar skola icke mer draga ditin. 18P den tiden skall det ske att bergen drypa av druvsaft och hjderna flda av mjlk; och alla bckar i Juda skola flda av vatten. Och en klla skall rinna upp i HERRENS hus och vattna Akaciedalen. 19Men Egypten skall bliva en demark, och Edom skall varda en de ken drfr att de hava vat vld mot Juda barn och utgjutit oskyldigt blod i sitt land. 20Sedan skall Juda trona evinnerligen, och Jerusalem frn slkte till slkte. 21Och jag skall utplna deras blodskulder, dem som jag icke allaredan har utplnat. Och HERREN skall frbliva boende p Sion.

Amos
Chapter 1 Detta r vad som talades av Amos, en bland herdarna frn Tekoa, vad han skdade angende Israel i Ussias, Juda konungs, och Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid, tv r fre jordbvningen. 2Han sade: HERREN upphver ett rytande frn Sion, och frn Jerusalem lter han hra sin rst. D frsnkas herdarnas betesmarker i sorg, och Karmels topp frtorkas. 3S sger
1

923

Swedish Bible

Anonymous

HERREN: Eftersom Damaskus har trefalt frbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava trskat Gilead med sina trskvagnar av jrn. 4Drfr skall jag snda en eld mot Hasaels hus, och den skall frtra Ben-Hadads palatser. 5Jag skall bryta snder Damaskus' bommar och utrota invnarna i Bikeat-Aven och spirans brare i Bet-Eden; och Arams folk skall bliva bortfrt till Kir, sger HERREN. 6S sger HERREN: Eftersom Gasa har trefalt frbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava frt bort allt folket ssom fngar och verlmnat dem t Edom. 7Drfr skall jag snda en eld mot Gasas murar, och den skall frtra dess palatser. 8Jag skall utrota invnarna i Asdod och spirans brare i Askelon; och jag skall vnda min hand mot Ekron, s att filisternas sista kvarleva frgs, sger Herren, HERREN. 9S sger HERREN: Eftersom Tyrus har trefalt frbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava verlmnat allt folket ssom fngar t Edom, utan att tnka p sitt brdrafrbund. 10 Drfr skall jag snda en eld mot Tyrus' murar, och den skall frtra dess palatser. 11S sger HERREN: Eftersom Edom har trefalt frbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom han har frfljt sin broder med svrd och frkvvt all barmhrtighet, och eftersom han oupphrligt har ltit sin vrede rasa och stndigt behllit sin frgrymmelse. 12Drfr skall jag snda en eld mot Teman, och den skall frtra Bosras palatser. 13S sger HERREN: Eftersom Ammons barn hava trefalt frbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead, nr de ville utvidga sitt omrde. 14Drfr skall jag tnda upp en eld mot Rabbas murar, och den skall frtra dess palatser, under hrskri p stridens dag, under storm p ovdrets dag. 15Och deras konung skall vandra bort i fngenskap, han sjlv och hans hvdingar med honom, sger HERREN.

Chapter 2 S sger HERREN: Eftersom Moab har trefalt frbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom han har frbrnt Edoms konungs ben till aska. 2Drfr skall jag snda en eld mot Moab, och den skall frtra Keriots palatser; och Moab skall omkomma under stridslarm, under hrskri vid basuners ljud, 3Och jag skall utrota ur landet den som r domare dr, och alla dess furstar skall jag drpa jmte honom sger HERREN. 4S sger HERREN: Eftersom Juda har trefalt frbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava frkastat HERRENS lag och icke hllit hans stadgar, utan ltit frleda sig av sina lgngudar, dem som ock deras fder vandrade efter. 5Drfr skall jag snda en eld mot Juda, och den skall frtra Jerusalems palatser. 6 S sger HERREN: Eftersom Israel har trefalt frbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de slja den oskyldige fr penningar och den fattige fr ett par skor. 7Ty de lngta efter att se stoft p de armas huvuden, och de vrnga de dmjukas sak. Son och fader g tillsammans till trnan och ohelga s mitt heliga namn. 8P pantade klder strcker man sig invid vart altare, och btflldas vin dricker man i sin Guds hus 9Och dock var det jag som frgjorde fr dem
1

924

Swedish Bible

Anonymous

amorerna, ett folk s hgrest som cedrar och s vldigt som ekar; jag frgjorde deras frukt ovantill och deras rtter nedantill. 10Det var jag som frde eder upp ur Egyptens land, och som ledde eder i knen i fyrtio r, s att I intogen amorernas land. 11Och jag uppvckte somliga bland edra sner till profeter och somliga bland edra unga mn till nasirer. r det icke s, I Israels barn? sger HERREN. 12Men I gven nasirerna vin att dricka, och profeterna bjden I: Profeteren icke. 13 Se, drfr skall jag lta ett gnissel uppst i edert land, likt gnisslet av en vagn som r fullastad med krvar. 14D skall ej ens den snabbaste finna ngon undflykt, den starkaste har d intet gagn av sin kraft, och hjlten kan icke rdda sitt liv. 15Bgskytten hller d icke stnd, den snabbfotade kan icke rdda sitt liv, ej heller kan ryttaren rdda sitt. 16Ja, den som var modigast bland hjltarna skall p den dagen fly undan naken, sger HERREN.

Chapter 3 Hren fljande ord, som HERREN har talat mot eder, I Israels barn, ja, mot hela det slkte som jag har frt upp ur Egyptens land. S har han sagt: 2Eder allena har jag utvalt bland alla slkter p jorden; drfr skall jag ock hemska p eder alla edra missgrningar. 3Frdas vl tv tillsammans, utan att de hava blivit ense drom? 4Ryter ett lejon i skogen, om det ej har funnit ngot rov? Upphver ett ungt lejon sin rst i kulan, utan att det har tagit ett byte? 5Faller en fgel i snaran p marken, om intet garn har blivit utlagt fr den? Springer snaran upp frn marken, utom nr den gr ngon fngst? 6Eller stter man i basun i en stad, utan att folket frskrckes? Eller drabbas en stad av ngot ont, utan att HERREN har skickat det? 7Sannerligen, Herren, HERREN gr alls intet utan att hava uppenbarat sitt rd fr sina tjnare profeterna. 8Nr lejonet ryter, vem skulle d icke frukta? Nr Herren, HERREN talar, vem skulle d icke profetera? 9Ropen ut ver Asdods palatser och ver palatsen i Egyptens land; sgen: Frsamlen eder till Samarias berg, och sen huru stor frvirring dr rder, och huru man var frtryck drinne. 10Man frstr icke dr att gra vad rtt r, sger HERREN; man hopar vld och frdrv i sina palats. 11Drfr sger Herren, HERREN s: Trngml skall komma och omvrva landet, ditt starka fste skall du mista, det skall strtas ned; och dina palats skola varda utplundrade. 12S sger HERREN: Likasom nr en herde ur lejonets gap rddar allenast ett par benpipor eller snibben av ett ra, s skola Israels barn bliva rddade, desamma som nu i Samaria sitta i sina soffors hrn och p sina bddars sidendamast. 13Hren och betygen infr Jakobs hus, sger Herren, HERREN, hrskarornas Gud: 14Den dag d jag p Israel hemsker dess vertrdelser, d skall jag ock hemska Betels altaren, s att altarhornen bliva avhuggna och falla till jorden. 15Och jag skall sl ned bde vinterhus och sommarhus, och elfenbenshusen skola bliva frstrda, ja, en myckenhet av hus skall d f en nde, sger HERREN.
1

925

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 4 Hren detta ord, I Basans-kor p Samarias berg, I som frtrycken de arma och ven vld mot de fattiga, I som sgen till edra mn: Skaffen hit, s att vi f dricka. 2Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola komma ver eder, d man skall hmta upp eder med metkrokar och eder sista kvarleva med fiskkrokar. 3D skolen I ska eder ut, var och en genom nrmaste rmna i muren, och eder Harmonsbild skolen I d kasta bort, sger HERREN. 4Kommen till Betel och bedriven eder synd till Gilgal och bedriven n vrre synd; frambren dr p morgonen edra slaktoffer, p tredje dagen eder tionde. 5Frbrnnen syrat brd till lovoffer, lysen ut och kungren frivilliga offer. Ty sdant lsken I ju, I Israels barn, sger Herren, HERREN. 6Jag lt eder g med tomma munnar i alla edra stder, jag lt eder sakna brd p alla edra orter. Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger HERREN. 7Jag frhll regnet fr eder, nr nnu tre mnader terstodo till skrdetiden; jag lt det regna ver en stad, men icke ver en annan; en ker fick regn, men en annan frtorkades, i det att regn icke kom drp. 8Ja, tv, tre stder mste stappla bort till en och samma stad fr att f vatten att dricka, utan att de nd kunde slcka sin trst. Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger HERREN. 9Jag slog eder sd med sot och rost; edra mnga trdgrdar och vingrdar, edra fikontrd och olivtrd to grsgnagarna upp. Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger HERREN. 10Jag snde ibland eder pest, likasom i Egypten; jag drpte edra unga mn med svrd och lt edra hstar bliva tagna ssom byte; och stanken av edra fallna skaror lt jag stiga upp och komma eder i nsan. Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger HERREN. 11Jag lt omstrtning drabba eder, likasom nr Gud omstrtade Sodom och Gomorra; och I voren ssom en brand, ryckt ur elden. Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger HERREN. 12Drfr skall jag gra s med dig, Israel; och eftersom jag nu skall gra s med dig, drfr bered dig, Israel, att mta din Gud. 13Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan yppa fr mnniskan hennes hemligaste tankar, han som kan gra morgonrodnaden till mrker, och som gr fram ver jordens hjder -- HERREN, hrskarornas Gud, r hans namn.
1

Chapter 5 Hren fljande ord, som jag vill uppstmma ssom klagosng ver eder, I av Israels hus: Fallen r hon och kan icke mer st upp, jungfrun Israel! Hon ligger slagen till marken i sitt land; ingen reser henne upp. 3Ty s sger Herren, HERREN: Den stad varifrn tusen plgade draga ut skall f behlla hundra kvar, och den stad varifrn hundra plgade draga ut skall f behlla tio kvar, i Israels hus. 4Ty s sger HERREN till Israels hus: Sken mig, s fn I leva. 5Men sken icke Betel, kommen icke till Gilgal, och dragen ej bort till Beer-Seba; ty Gilgal skall bliva bortfrt i fngenskap, och Betel skall hemfalla t frdrvet. 6Sken HERREN s fn I leva; varom icke, s skall han komma ver Josefs hus lik en eld; och elden skall brnna, och ingen skall slcka den, till
2 1

926

Swedish Bible

Anonymous

att rdda Betel. 7I som frvandlen rtten till malrt och sln rttfrdigheten ned till jorden, veten: 8 han som har gjort Sjustjrnorna och Orion, han som kan frvandla svarta mrkret till morgon och gra dagen mrk ssom natten, han som kallar p havets vatten och gjuter det ut ver jorden -HERREN r hans namn. 9Och han lter frdrv ljunga ned ver starka fsten; ja, ver fasta borgar kommer frdrv. 10Dessa hata i porten den som frsvarar vad rtt r och rkna ssom en styggelse den som talar sanning. 11Drfr, eftersom I trampen p den arme och tagen ifrn honom hans sd ssom skatt, drfr hren; om I n byggen hus av huggen sten, skolen I icke f bo i dem, och om I n planteren skna vingrdar, skolen I icke f dricka vin frn dem. 12Ty jag vet att edra vertrdelser ro mnga och edra synder talrika, I den rttfrdiges frtryckare, som tagen mutor och vrngen rtten fr de fattiga i porten. 13Drfr mste den frstndige tiga stilla i denna tid; ty det r en ond tid. 14Sken vad gott r, och icke vad ont r, p det att I mn leva. D skall Herren, hrskarornas Gud, vara med eder, ssom I menen honom vara. 15Haten vad ont r, och lsken vad gott r, och hllen rtten vid makt i porten; kanhnda skall d Herren, hrskarornas Gud, vara ndig mot Josefs kvarleva. 16Drfr, s sger HERREN, hrskarornas Gud, Herren: P alla torg skall ddsklagan ljuda, och p alla gator skall man ropa: Ack ve! Ack ve! kermnnen skall man mana att brista ut i jmmer, och ddsklagan skall hjas av dem som ro frfarna i sorgesng; 17ja, i alla vingrdar skall ddsklagan ljuda, ty jag skall g fram mitt ibland eder, sger HERREN. 18Ve eder som stunden HERRENS dag! Vad viljen I med HERRENS dag? Den r mrker och icke ljus. 19D gr det, ssom nr ngon flyr fr ett lejon, men drvid mtes av en bjrn, och nr han d sker tillflykt i sitt hus, bliver han stungen av en orm, vid det han stter handen mot vggen. 20 Ja, HERRENS dag r mrker och icke ljus, den r tcken utan ngot solsken. 21Jag hatar edra fester, jag r led vid dem, och jag finner intet behag i edra hgtidsfrsamlingar. 22Ty om I n offren t mig brnnoffer, jmte edra spisoffer, s har jag dock ingen lust till dem, ej heller gitter jag se edra tackoffer av gdda kalvar. 23Hav bort ifrn mig dina sngers buller; jag gitter icke hra ditt psaltarspel. 24Men m rtten flda fram ssom vatten, och rttfrdigheten lik en bck som aldrig sinar. 25Framburen I vl t mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio ren i knen, I av Israels hus? 26S skolen I nu ndgas taga med eder Sickut, eder konung, och Kiun, eder avgudabild, stjrnguden, som I haven gjort t eder; 27och jag skall lta eder fras stad i fngenskap nda bortom Damaskus, sger han vilkens namn r HERREN, hrskarornas Gud.

Chapter 6 Ve eder, I skre p Sion, I sorglse p Samarias berg, I dlingar bland frstlingsfolket, I som Israels hus plgar vnda sig till! 2Gn stad till Kalne och sen efter, dragen drifrn till Stora Hamat, och faren s ned till filisternas Gat: ro de bttre n rikena hr, eller r deras omrde strre n edert omrde? 3Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjrran, men likvl inbjuden vldet att trona hos eder; 4I som liggen p soffor av elfenben och haven det makligt p edra bddar; I som
927
1

Swedish Bible

Anonymous

ten lamm, utvalda ur hjorden, och kalvar, hmtade frn gdstallet; 5I som skrlen visor till harpans ljud och tnken ut t eder musikinstrumenter ssom David; 6I som dricken vin ur stora blar och bruken salvor av yppersta olja, men icke bekymren eder om Josefs skada! 7Frdenskull skola nu dessa frmst fras bort i fngenskap; de som nu hava det s makligt f d sluta med sitt skrl. 8 Herren, HERREN har svurit vid sig sjlv, sger HERREN, hrskarornas Gud: Jakobs stolthet r mig en styggelse, och hans palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad dri r. 9 Och det skall ske, att om n tio mn finnas kvar i ett och samma hus, s skola de likvl alla d. 10 Nr sedan en frnde till ngon av de dda med frbrnnarens hjlp vill skaffa benen ut ur huset, och drvid ropar till en som r i det inre av huset: Finnes hr ngon mer n du?, d mste denne svara: Ingen; och den frre skall d sga: Rtt s, stillhet m rda; ty HERRENS namn fr icke bliva nmnt. 11Ty se, p HERRENS bud skola de stora husen bliva slagna i spillror och de sm husen i splittror. 12Kunna vl hstar springa uppfr en klippbrant, eller pljer man dr med oxar? -- eftersom I viljen frvandla rtten till en giftplanta och rttfrdighetens frukt till malrt, 13I som gldjen eder ver det som r intet vrt och sgen: Genom vr egen styrka hava vi ju berett oss horn. 14Ty se, jag skall uppvcka ett folk mot eder, I av Israels hus, sger Herren, hrskarornas Gud; och de skola frtrycka edert land, frn det stlle dr vgen gr till Hamat nda till Hedmarksbcken.

Chapter 7 Fljande syn lt Herren, HERREN mig se; Jag sg grshoppor skapas, nr sommargrset begynte vxa upp; och det var sommargrset efter kungsslttern. 2Nr s dessa hade tit upp alla markens rter, sade jag: Herre, HERRE, frlt. Huru skall Jakob kunna best, han som r s ringa? 3D ngrade HERREN detta. Det skall icke ske, sade HERREN. 4Fljande syn lt Herren, HERREN mig se: Jag sg Herren, HERREN nalkas fr att utfra sin sak genom eld; och elden frtrde det stora djupet och hll p att frtra arvedelslandet. 5D sade jag: Herre, HERRE, hll upp. Huru skall Jakob kunna best, han som r s ringa? 6D ngrade HERREN detta. Icke heller detta skall ske, sade Herren, HERREN. 7Fljande syn lt han mig se: Jag sg Herren st p en mur, uppfrd efter snklod, och i sin hand hll han ett snklod. 8Och HERREN sade till mig: Vad ser du, Amos? Jag svarade: Ett snklod. D sade Herren: Se, jag skall hnga upp ett snklod mitt ibland mitt folk Israel; jag kan icke vidare tillgiva dem. 9Isaks offerhjder skola bliva delagda och Israels helgedomar frstrda, och mot Jerobeams hus skall jag uppresa mig med svrdet. 10Men Amasja, prsten i Betel, snde till Jerobeam, Israels konung, och lt sga: Amos frehar en sammansvrjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke hrda ut med allt hans ordande. 11Ty s har Amos sagt: 'Jerobeam skall d fr svrd, och Israel skall fras bort i fngenskap ur sitt land.' 12Och Amasja sade till Amos: Du siare, g din vg och sk din tillflykt i Juda land; dr m du ta ditt brd, och dr m du profetera. 13Men i Betel fr du icke vidare profetera, ty det
928
1

Swedish Bible

Anonymous

r en konungslig helgedom och ett rikets tempel. 14D svarade Amos och sade till Amasja: Jag r varken en profet eller en profetlrljunge, jag r en boskapsherde, som lever av mullbrsfikon. 15 Men HERREN tog mig frn hjorden; HERREN sade till mig: 'G stad och profetera fr mitt folk Israel.' 16S hr nu HERRENS ord. Du sger: 'Profetera icke mot Israel och predika icke mot Isaks hus.' 17Drfr sger HERREN s: Din hustru skall bliva en skka i staden, dina sner och dttrar skola falla fr svrd, ditt land skall bliva utskiftat med mtsnre, sjlv skall du d i ett orent land, och Israel skall fras bort i fngenskap ur sitt land.

Chapter 8 Fljande syn lt Herren, HERREN mig se; Jag sg en korg med mogen frukt. 2Och han sade: Vad ser du, Amos? Jag svarade: En korg med mogen frukt. D sade HERREN till mig: Mitt folk Israel r moget till undergng; jag kan icke vidare tillgiva dem. 3Och sngerna i palatset skola p den dagen frbytas i jmmer, sger Herren, HERREN; man skall f se lik i mngd, verallt skola de ligga kastade; ja, stillhet m rda! 4Hren detta, I som stn den fattige efter livet och viljen gra slut p de dmjuka i landet, 5I som sgen: Nr r d nymnadsdagen frbi, s att vi f slja sd, och sabbaten, s att vi f ppna vrt sdesfrrd? D vilja vi gra efa-mttet mindre och priset hgre och frfalska vgen, s att den visar ortt vikt. 6D vilja vi kpa de arma fr penningar och den fattige fr ett par skor; och avfall av sden vilja vi d slja ssom sd. 7HERREN har svurit vid Jakobs stolthet: Aldrig skall jag frgta detta allt som de hava gjort. 8Skulle jorden icke darra, nr sdant sker, och skulle icke alla dess inbyggare srja? Skulle icke hela jorden hja sig ssom Nilen och rras upp och ter sjunka ssom Egyptens flod? 9Och det skall ske p den dagen, sger Herren, HERREN, att jag skall lta solen g ned i dess middagsglans och lta jorden sjunka i mrker mitt p ljusa dagen. 10Jag skall frvandla edra hgtider till sorgetider och alla edra snger till klagovisor. Jag skall hlja scktyg kring allas lnder och gra alla huvuden skalliga. Jag skall lta det bliva, ssom nr man srjer ende sonen, och lta det sluta med en bedrvelsens dag. 11Se dagar skola komma, sger Herren, HERREN, d jag skall snda hunger i landet: icke en hunger efter brd, icke en trst efter vatten, utan efter att hra HERRENS ord. 12D skall man driva omkring frn hav till hav, och frn norr till ster, och frdas hit och dit fr att ska efter HERRENS ord, men man skall icke finna det. 13P den dagen skola de frsmkta av trst, edra skna jungfrur och edra unga mn, 14desamma som nu svrja vid Samariens syndaskuld och sga: S sant din gud lever, o Dan, och: S sant den lever, som man dyrkar i Beer-Seba. De skola falla och icke mer st upp.
1

Chapter 9

929

Swedish Bible

Anonymous

Jag sg HERREN st invid altaret, och han sade: Sl till pelarhuvudena, s att trsklarna bva, och lt spillrorna falla ver huvudet p alla dr. Deras sista kvarleva skall jag sedan drpa med svrd. Ingen av dem skall kunna undfly, ingen av dem kunna rdda sig. 2Om de n brte sig in i ddsriket, s skulle min hand hmta dem fram drifrn; och fore de n upp till himmelen, s skulle jag strta dem ned drifrn. 3Gmde de sig n p toppen av Karmel, s skulle jag dr leta fram dem och hmta dem ned; och dolde de sig n undan min syn p havets botten, s skulle jag dr mana ormen fram att stinga dem. 4Om de lte fra sig bort i fngenskap av sina fiender, skulle jag bjuda svrdet att dr komma och drpa dem. Ja, jag skall lta mitt ga vila p dem, till deras olycka och icke till deras lycka. 5Ty Herren, HERREN Sebaot, han som rr vid jorden, d frsmlter den av ngest och alla dess inbyggare srja, ja, hela jorden hjer sig ssom Nilen och sjunker ter ssom Egyptens flod; 6han som bygger sin sal i himmelen och befster sitt valv ver jorden, han som kallar p havets vatten och gjuter det ut ver jorden -- HERREN r hans namn. 7ren I icke fr mig lika med etiopiernas barn, I Israels barn? sger HERREN. Frde jag icke Israel upp ur Egyptens land och filisterna ifrn Kaftor och aramerna ifrn Kir? 8Se, Herrens, HERRENS gon ro vnda mot detta syndiga rike, och jag skall frgra det frn jordens yta. Dock vill jag icke alldeles frgra Jakobs hus, sger HERREN. 9Ty se, jag skall lta ett bud utg, att Israels hus m bliva siktat bland alla hednafolken, ssom siktades det i ett sll; icke det minsta korn skall falla p jorden. 10Alla syndare i mitt folk skola d fr svrdet, de som nu sga: Oss skall olyckan ej nalkas, ver oss skall den icke komma. 11P den dagen skall jag upprtta Davids frfallna hydda; jag skall mura igen dess revor och upprtta dess ruiner och bygga upp den, sdan den var i forna dagar; 12s att de f taga i besittning vad som r kvar av Edom och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn, sger HERREN, han som skall gra detta. 13Se, dagar skola komma, sger HERREN, d pljaren skall flja skrdemannen i spren, och druvtramparen sningsmannen, d bergen skola drypa av druvsaft och alla hjder skola frsmlta. 14D skall jag ter upprtta mitt folk Israel; nr de bygga upp sina delagda stder, skola de ock f bo i dem; nr de plantera vingrdar, skola de ock f dricka vin frn dem; nr de anlgga trdgrdar, skola de ock f ta deras frukt. 15Jag skall d plantera dem i deras eget land, och de skola icke mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, sger HERREN, din Gud.

Obadiah
Chapter 1 Detta r Obadjas syn. S sger Herren, HERREN om Edom: Ett budskap hava vi hrt frn HERREN, och en budbrare r utsnd bland folken: Upp, ja, lt oss st upp och strida mot det! 2 Se, jag skall gra dig ringa bland folken, djupt fraktad skall du bliva. 3Ditt hjrtas vermod har bedragit dig, dr du sitter ibland bergsklyftorna i den hga boning och sger i ditt hjrta: Vem kan
930
1

Swedish Bible

Anonymous

strta mig ned till jorden? 4Om du n byggde ditt nste s hgt uppe som rnen, ja, om det n bleve frlagt mitt ibland stjrnorna, s skulle jag dock strta dig ned drifrn, sger HERREN. 5 Nr tjuvar komma ver dig, och rvare om natten, ja d r det frbi med dig. Sannerligen, de skola stjla s mycket dem lyster. Nr vinbrgare komma ver dig, sannerligen, en ringa efterskrd skola de lmna kvar. 6Huru genomskt skall icke Esau bliva, huru skola ej hans dolda skatter letas fram! 7 Ut till grnsen skola de driva dig, alla dina bundsfrvanter; dina vnner skola svika dig och skola taga vldet ver dig. I stllet fr att giva dig brd skola de lgga en snara p din vg, dr du icke kan mrka den. 8Sannerligen, p den dagen, sger HERREN skall jag frgra de vise i Edom och allt frstnd p Esaus berg. 9Dina hjltar, o Teman, skola d bliva slagna av frfran; och s skall var man p Esaus berg bliva utrotad och drpt. 10Ja, fr det vld du vade mot din broder Jakob skall du hljas med skam och bliva utrotad till evig tid. 11P den dag d du lmnade honom i sticket, p den dag d frmlingar frde bort hans gods och utlnningar drogo in genom hans port och kastade lott om Jerusalem, d var ju ock du ssom en av dem. 12Men se icke s med lust p din broders dag, p hans motgngs dag; gld dig icke s ver Juda barn p deras undergngs dag; sprra icke upp munnen s stort p ndens dag. 13Drag icke in genom mitt folks port p deras ofrds dag; se ej s hans olycka med lust, ocks du, p hans ofrds dag; och rck icke ut din hand efter hans gods p hans ofrds dag. 14Stll dig icke vid vgsklet fr att nedgra hans flyktingar, och giv icke hans undsluppna till pris p ndens dag. 15Ty HERRENS dag r nra fr alla hednafolk. Ssom du har gjort, s skall man ock gra mot dig; dina grningar skola komma tillbaka ver ditt eget huvud. 16 Ja, ssom I haven druckit p mitt heliga berg, s skola ock alla hednafolk f dricka bestndigt, de skola f dricka kalken i botten och bliva ssom hade de ej varit till. 17Men p Sions berg skall finnas en rddad skara, och det skall vara en helig plats; och Jakobs hus skall ter f rda ver sina besittningar. 18D skall Jakobs hus bliva en eld och Josefs hus en lga, och Esaus hus skall varda ssom str, och de skola antnda det och frtra det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus; ty s har HERREN talat. 19Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och Lglandets folk skall taga filisternas land; ja, ocks Efraims mark skall man taga i besittning, s ock Samariens mark. Och Benjamin skall taga Gilead. 20Och de bortfrda av denna Israels barns hr, de som bo i Kanaan allt intill Sarefat, s ock de bortfrda frn Jerusalem, de som leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets stder i besittning. 21Och frlsare skola draga upp p Sions berg till att dma Esaus berg. Och s skall riket vara HERRENS.

Jonah
Chapter 1

931

Swedish Bible

Anonymous

Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade: 2St upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika fr den; ty deras ondska har kommit upp infr mitt ansikte. 3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann dr ett skepp som skulle g till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning fr resan, steg han ombord drp fr att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte. 4Men HERREN snde en stark vind ut ver havet, s att en stark storm uppstod p havet; och skeppet var nra att krossas. 5 D betogos sjmnnen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad lst som fanns i skeppet kastade de i havet fr att bereda sig lttnad. Men Jona hade gtt ned i det inre av fartyget och lg dr i djup smn. 6D gick skepparen till honom och sade till honom: Huru kan du sova s? St upp och kalla din Gud. Kanhnda skall den Guden tnka p oss, s att vi icke frgs. 7 Och folket sade till varandra: Vlan, lt oss kasta lott, s att vi f veta fr vems skull denna olycka har kommit ver oss. Nr de s kastade lott, fll lotten p Jona. 8D sade de till honom: Sg oss fr vems skull denna olycka har kommit ver oss. Vad r ditt rende, och varifrn kommer du? Frn vilket land och av vad folk r du? 9Han svarade den; Jag r en hebr, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra. 10D betogos mnnen av stor fruktan och sade till honom: Vad r det du har gjort! Ty mnnen fingo genom det han berttade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte. 11Och de sade till honom: Vad skola vi gra med dig, s att havet stillar sig fr oss? Ty havet stormade mer och mer. 12D svarade han dem: Tagen mig och kasten mig i havet, s skall havet stillas fr eder; ty jag vet att det r fr min skull som denna starka storm har kommit ver eder. 13Och mnnen strvade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem. 14D ropade de till HERREN och sade: Ack HERRE, lt oss icke frgs fr denne mans sjls skull, och lt icke oskyldigt blod komma ver oss. Ty du, HERRE, har gjort ssom dig tckes. 15Drefter togo de Jona och kastade honom i havet. D lade sig havets raseri. 16Och mnnen betogos av stor fruktan fr HERREN, och de offrade slaktoffer t HERREN och gjorde lften.

Chapter 2 Men HERREN snde en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre ntter. 2Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. 3Han sade: Jag kallade HERREN i min nd, och han svarade mig; frn ddsrikets buk ropade jag, och du hrde min rst. 4 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strmmen omslt mig, alla dina svallande bljor gingo ver mig. 5Jag tnkte d: 'Jag r bortdriven ifrn dina gon.' Men jag skall ter f skda upp mot ditt heliga tempel. 6Vatten omvrvde mig in p livet, djupet omslt mig; sjgrs omsnrjde mitt huvud. 7Till bergens grund sjnk jag ned, jordens bommar slto sig bakom mig fr evigt. Men du frde min sjl upp ur graven, HERRE, min Gud. 8Nr min sjl frsmktade i mig, d tnkte jag p HERREN, och min bn kom till dig, i ditt heliga tempel. 9De som hlla sig till ffngliga
932
1

Swedish Bible

Anonymous

avgudar, de lta sin nds Gud fara. 10Men jag vill offra t dig, med hgljudd tacksgelse; vad jag har lovat vill jag infria; frlsningen r hos HERREN! 11Och p HERRENS befallning kastade fisken upp Jona p land.

Chapter 3 Och HERRENS ord kom fr andra gngen till Jona; han sade: 2St upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika fr den vad jag skall tala till dig. 3D stod Jona upp och begav sig till Nineve, ssom HERREN hade befallt. Men Nineve var en stor stad infr Gud, tre dagsresor lng. 4Och Jona begav sig p vg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: Det drjer nnu fyrtio dagar, s skall Nineve bliva omstrtat. 5D trodde folket i Nineve p Gud, och lyste ut en fasta och kldde sig i sorgdrkt, bde stora och sm. 6Och nr saken kom fr konungen i Nineve, stod han upp frn sin tron och lade av sin mantel och hljde sig i sorgdrkt och satte sig i aska. 7Sedan utropade och frkunnade man i Nineve, enligt konungens och hans stores pbud, och sade: Ingen mnniska m smaka ngot, icke heller ngot djur, vare sig av fkreaturen eller smboskapen; de m icke fras i bet, ej heller vattnas. 8Och bde mnniskor och djur skola hlja sig i sorgdrkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en m vnda om frn sin onda vg och frn den ortt som han har haft fr hnder. 9Vem vet, kanhnda vnder Gud d om och ngrar sig och vnder sig ifrn sin vredes gld, s att vi icke frgs. 10D nu Gud sg vad de gjorde, att de vnde om frn sin onda vg, ngrade han det onda som han hade hotat att gra mot dem, och han gjorde icke s.
1

Chapter 4 Men detta frtrt Jona hgeligen, och hans vrede upptndes. 2Och han bad till HERREN och sade: Ack Herre, var det icke detta jag tnkte, nr jag nnu var i mitt land! Drfr ville jag ock i frvg fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du r en ndig och barmhrtig Gud, lngmodig och stor i mildhet, och sdan att du ngrar det onda. 3S tag nu, Herre, mitt liv ifrn mig; ty jag vill hellre vara dd n leva. 4Men HERREN sade: Menar du att du har skl till att vredgas? 5Och Jona gick ut ur staden och stannade ster om staden; dr gjorde han sig en hydda och satt i skuggan drunder, fr att se huru det skulle g med staden. 6Och HERREN Gud lt en ricinbuske skjuta upp ver Jona, fr att den skulle giva skugga t hans huvud och hjlpa honom ur hans frtrytelse; och Jona gladde sig hgeligen ver ricinbusken. 7Men dagen drefter, nr morgonrodnaden gick upp, snde Gud maskar som frtte ricinbusken, s att den vissnade. 8Nr sedan solen hade gtt upp, snde Gud en brnnande stanvind, och solen stack Jona p huvudet, s att han frsmktade. D nskade han sig dden och sade: Jag vill hellre vara dd n leva. 9Men Gud sade till Jona:
933
1

Swedish Bible

Anonymous

Menar du att du har skl till att vredgas fr ricinbuskens skull? Han svarade: Jag m vl hava skl att vredgas till dds. 10D sade HERREN: Du mkar dig ver ricinbusken, som du icke har haft ngon mda med och icke har dragit upp, som kom till p en natt och frgicks efter en natt. 11 Och jag skulle icke mka mig ver Nineve, den stora staden, dr mer n ett hundra tjugu tusen mnniskor finnas, som icke frst att skilja mellan hger och vnster, och drtill djur i myckenhet!

Micah
Chapter 1 Detta r HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skdade angende Samaria och Jerusalem. 2Hren, I folk, allasammans; akta hrp, du jord med allt vad p dig r. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel. 3Ty se, HERREN trder ut ur sin boning, han far ned och gr fram ver jordens hjder. 4Bergen smlta under hans ftter, och dalar bryta sig fram -- ssom vaxet gr fr elden, ssom vattnet, nr det strtar utfr branten. 5Genom Jakobs vertrdelse sker allt detta och genom Israels hus' synder. Vem r d upphovet till Jakobs vertrdelse? r det icke Samaria? Och vem till Juda offerhjder? r det icke Jerusalem? 6S skall jag d gra Samaria till en stenhop p marken, till en plats fr vingrdsplanteringar; jag skall vrka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta. 7Alla hennes belten skola bliva krossade, alla hennes skkosknker uppbrnda i eld, alla hennes avgudar skall jag frstra; ty av skkoln har hon hopsamlat dem, och skkoln skola de ter bliva. 8Frdenskull mste jag klaga och jmra mig, jag mste g barfota och naken; jag mste upphva klagoskri ssom en schakal och sorgelt ssom en struts. 9Ty ohelbara ro hennes sr; slaget har ntt nda till Juda, det har drabbat nda till mitt folks port, nda till Jerusalem. 10 Frkunnen det icke i Gat; grten icke s bittert. I Bet-Leafra vltrar jag mig i stoftet. 11Dragen stad, I Safirs invnare, i nakenhet och skam. Saanans invnare vga sig icke ut. Klagolten i Bet-Haesel tillstdjer eder ej att drja dr. 12Ty Marots invnare vndas efter trst; ned ifrn HERREN har ju en olycka kommit, intill Jerusalems port. 13Spnnen travare fr vagnen, I Lakis' invnare, I som voren upphovet till dottern Sions synd; ty hos eder var det som Israels vertrdelser frst funnos. 14Drfr mste du giva skiljebrev t Moreset-Gat. Husen i Aksib hava fr Israels konungar blivit ssom en frsinande bck. 15nnu en gng skall jag lta ervraren komma ver eder, I Maresas invnare. nda till Adullam skall Israels hrlighet komma. 16Raka dig skallig och skr av ditt hr, i sorg ver barnen, som voro din lust; gr ditt huvud s kalt som gamens, ty de skola fras bort ifrn dig.
1

934

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 2 Ve dessa som tnka ut vad frdrvligt r och bereda vad ont r p sina lger, och som stta det i verket, s snart morgonen gryr, allenast det str i deras makt; 2dessa som hava begrelse till sin nstas krar och rva dem, eller till hans hus och tillgna sig dem; dessa som va vld mot bde mnniskor och hus, mot bde gare och egendom! 3Drfr sger HERREN s: Se, jag tnker ut mot detta slkte vad ont r; och I skolen icke kunna draga eder hals drur, ej heller skolen I sedan g s stolta, ty det bliver en ond tid. 4P den dagen skall man stmma upp en visa ver eder och sjunga en sorgesng; man skall sga: Det r ute med oss, vi ro frstrda i grund! Mitt folks arvslott bliver nu given t en annan. Ja i sanning, den ryckes ifrn mig, och t avfllingar utskiftas vra krar. 5S sker det att hos dig icke mer finnes ngon som fr spnna mtsnre ver en lott i HERRENS frsamling. 6Hren d upp att predika, s r deras predikan; om sdant fr man icke predika; det r ju ingen nde p smdelser! 7r detta ett tillbrligt tal, du Jakobs hus? Har d HERREN varit snar till vrede? Hava hans grningar visat ngot sdant? ro icke fastmer mina ord milda mot den som vandrar redligt? 8Men nu sedan en tid uppreser sig mitt folk ssom en fiende. I sliten manteln bort ifrn klderna p mnniskor som trygga g sin vg fram och ej vilja veta av strid. 9Mitt folks kvinnor driven I ut frn de hem dr de hade sin lust; deras barn berven I fr alltid den bermmelse de hade av mig. 10Stn upp och gn eder vg! Hr skolen I icke hava ngon vilostad, fr eder orenhets skull, som drager i frdrv, ja, i gruvligt frdrv. 11Om ngon som fore med munvder och falskhet sade i sin lgnaktighet: Jag vill predika fr dig om vin och starka drycker -- det vore en predikare fr detta folk! 12Jag vill frsamla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill hmta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill fra dem tillsammans ssom fren till fllan, ssom en hjord till dess betesmark, s att dr uppstr ett gny av mnniskor. 13En vgbrytare drager ut framfr dem; de bryta sig igenom och tga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung tgar framfr dem, HERREN gr i spetsen fr dem.
1

Chapter 3 Och jag sade: Hren, I Jakobs hvdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad rtt r, 2I som haten det goda och lsken det onda, I som sliten huden av kroppen p mnniskorna och kttet frn deras ben? 3Men eftersom dessa ta mitt folks ktt och riva huden av deras kropp och bryta snder deras ben, fr att stycka dem likasom det man kastar i grytan, ja, likasom ktt som lgges i kitteln, 4drfr skall HERREN icke svara dem, nr de ropa till honom; han skall dlja sitt ansikte fr dem p den tiden, fr deras onda vsendes skull. 5S talar HERREN mot de profeter som fra mitt folk vilse, mot dem som ropa: Allt str vl till!, s lnge de hava ngot att tugga med sina tnder, men bda upp folket till helig strid mot den som ej giver dem ngot i gapet. 6Drfr skall natt komma ver eder, s att det bliver slut p edra syner, och mrker, s att
1

935

Swedish Bible

Anonymous

det bliver slut p edra spdomar. Ja, solen skall g ned ver profeterna och dagen varda mrk ver dem. 7Siarna skola st dr med skam, och spmnnen skola f blygas; de skola alla ndgas skyla sitt skgg, d nu intet svar mer kommer frn Gud. 8Men jag, jag r uppfylld med kraft, ja, med HERRENS Ande, med rttsinne och frimodighet, s att jag kan frkunna fr Jakob hans vertrdelse och fr Israel hans synd. 9Hren d detta, I hvdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hllen fr styggelse vad rtt r och gren krokigt allt vad rakt r, 10I som byggen upp Sion med blodsdd och Jerusalem med orttfrdighet -- 11den stad vars hvdingar dma fr mutor, vars prster undervisa fr betalning, och vars profeter sp fr penningar, allt under det de stdja sig p HERREN och sga: r icke HERREN mitt ibland oss? Olycka skall ej komma ver oss. 12Drfr skall fr eder skull Sion varda uppljt till en ker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen hjd.

Chapter 4 Men det skall ske i kommande dagar att det berg dr HERRENS hus r skall st dr fast grundat, ypperst ibland bergen, och vara upphjt ver andra hjder; och folk skall strmma ditupp, 2ja, mnga hednafolk skola g stad och skola sga: Upp, lt oss draga stad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, fr att han m undervisa oss om sina vgar, s att vi kunna vandra p hans stigar. Ty frn Sion skall lag utg, och HERRENS ord frn Jerusalem. 3Och han skall dma mellan mnga folk och skipa rtt t mktiga hednafolk, nda bort i fjrran land. D skola de smida sina svrd till plogbillar och sina spjut till vingrdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svrd mot varandra och icke mer lra sig att strida. 4Och var och en skall sitta under sitt vintrd och sitt fikontrd, och ingen skall frskrcka honom; ty s har HERREN Sebaots mun talat. 5Ja, alla andra folk vandra vart och ett i sin guds namn, men vi vilja vandra i HERRENS, vr Guds, namn, alltid och evinnerligen. 6P den dagen, sger HERREN, skall jag frsamla de haltande och hmta tillhopa de frdrivna och dem som jag har hemskt med olyckor. 7Och jag skall lta de haltande bliva en kvarleva och de lngt bort frjagade ett mktigt folk; och HERREN skall vara konung ver dem p Sions berg frn nu och till evig tid. 8Och du Herdetorn, du dotter Sions kulle, till dig skall det komma, ja, till dig skall det tervnda, det forna herradmet, dottern Jerusalems konungavlde. 9 Men varfr skriar du nu s hgt? Finnes d ingen konung i dig, har du icke mer ngon rdklok man, eftersom ngest, lik en barnafderskas, har gripit dig? 10Ja, vl m du vrida dig i fdslosmrtor ssom en barnafderska, du dotter Sion; ty nu mste du ut ur staden, du mste bo p ppna fltet; ja, du skall komma nda till Babel -- dr skall du finna rddning, dr skall HERREN frlossa dig ur dina fienders hand. 11Nu hava mnga hednafolk frsamlat sig mot dig, och de sga: M hon varda skndad, s att vra gon f skda med lust p Sion. 12Men dessa knna icke HERRENS tankar, de frst icke hans rdslut, att han har samlat dem ssom krvar till trskplatsen. 13Upp d och trska, du dotter Sion! Ty jag skall giva dig horn av jrn och giva dig klvar av koppar, fr att
1

936

Swedish Bible

Anonymous

du m snderkrossa mnga folk. Och deras byte skall du giva till spillo t HERREN och deras skatter t hela jordens HERRE.

Chapter 5 Nu m du samla dina skaror, du skarornas stad. Blverk har man rest upp mot oss; Israels domare slr man med ris p kinden. 2Men du Bet-Lehem Efrata, som r s ringa fr att vara bland Juda slkter, av dig skall t mig utg en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens hrkomst tillhr frgngna ldrar, forntidens dagar. 3Drfr skola de prisgivas intill den tid d hon som skall fda har ftt; d skall terstoden av hans brder f vnda tillbaka till Israels barn. 4Och han skall trda fram och vakta sin hjord i HERRENS kraft, i HERRENS, sin Guds, namns hghet; och den skall hava ro, ty han skall d vara stor intill jordens ndar. 5Och tryggheten skall vara sdan, att om Assur vill falla in i vrt land och trnga in i vra palats, s kunna vi stlla upp mot honom sju herdar, ja, tta furstliga herrar; 6och dessa skola avbeta Assurs land med svrd och Nimrods land nda in i dess portar. S skall han rdda oss frn Assur, om denne vill falla in i vrt land och trnga fram ver vra grnser. 7D skall Jakobs kvarleva vara bland mnga folk ssom dagg frn HERREN, ssom en regnskur p grs, vilken icke drjer fr ngon mans skull eller vntar fr mnniskobarns skull. 8Och Jakobs kvarleva skall d vara bland hedningarna, mitt ibland mnga folk, ssom ett lejon bland boskap i skogen, ssom ett ungt lejon bland frhjordar, vilket frtrampar, var det gr fram, och griper sitt rov utan rddning. 9Ja, m din hand vara upplyft ver dina ovnner, och m alla dina fiender bliva utrotade! 10Och det skall ske p den dagen, sger HERREN, att jag skall utrota dina hstar ur ditt land och frstra dina vagnar; 11jag skall utrota stderna i ditt land och riva ned alla dina fsten; 12jag skall utrota all trolldom hos dig, och inga teckentydare skola mer trffas hos dig; 13jag skall utrota dina belten och dina stoder ur ditt land, s att du icke mer skall tillbedja dina hnders verk; 14jag skall omstrta dina Aseror och skaffa dem bort ur ditt land; och dina stder skall jag delgga. 15Och i vrede och frtrnelse skall jag utkrva hmnd av hednafolken, dem som icke hava varit hrsamma.
1

Chapter 6 Hren vad HERREN sger: St upp och utfr din sak infr bergen, och lt hjderna hra din rst. 2Ja, hren HERRENS sak, I berg och I fasta klippor, jordens grundvalar! Ty HERREN har sak mot sitt folk, och med Israel vill han g till rtta. 3Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och varmed har jag betungat dig? Svara mig! 4Jag frde dig ju upp ur Egyptens land, och ur trldomshuset frlossade jag dig; och Mose, Aron och Mirjam lt jag g framfr dig. 5Mitt folk, kom ihg vad Balak, konungen i Moab, hade i sinnet, och vad Bileam, Beors son, svarade honom;
937
1

Swedish Bible

Anonymous

kom ihg huru det var mellan Sittim och Gilgal, och lr dig s frst HERRENS rttfrdighets grningar. 6Varmed skall jag trda fram infr HERREN, och varmed bja mig ned infr Gud i hjden? Skall jag trda fram infr honom med brnnoffer, med rsgamla kalvar? 7Har HERREN behag till vdurar i tusental, till oljestrmmar i tiotusental? Skall jag giva min frstfdde till offer fr min vertrdelse, min livsfrukt till syndoffer fr min sjl? 8Nej, vad gott r har han kungjort fr dig, o mnniska. Ty vad annat begr HERREN av dig, n att du gr vad rtt r och vinnlgger dig om krlek och vandrar i dmjukhet infr din Gud? 9Hr huru HERREN ropar till staden! Ja, sll r den som aktar p ditt namn. Hren om straffet, och vem han r, som har bestmt det. 10Kunna ogudaktighetens skatter framgent f stanna i den ogudaktiges hus? Kan dr f finnas ett undermligt efa-mtt, vrt att frbannas? 11Vore jag rttfrdig, om jag frdroge ortt vg och falska vikter i pungen, 12om de rika i staden finge vara fulla av orttrdighet, om dess invnare finge tala lgn och hava falsk tunga i sin mun? 13Nej, och drfr mste jag sl dig med olkliga sr, hemska dig med frdelse fr dina synders skull. 14Nr du ter ngot, skall du icke bliva mtt, och tomhet skall rda i din buk. Vad du skaffar undan skall du nd icke kunna rdda, och vad du rddar skall jag giva t svrdet. 15Du skall s, men icke f skrda; du skall pressa oliver, men icke f smrja din kropp med oljan, du skall pressa ut druvmust, men icke f dricka vinet. 16Vid Omris stadgar hller man fast, man efterfljer alla Ahabs hus' grningar; ty efter dessas rdslag r det I vandren. Drfr skall jag gra dig till ett freml fr hpnad, och invnarna i staden till ett ml fr begabberi; ja, mitt folks smlek skolen I f bra.

Chapter 7 Ve mig! Det r mig, ssom nr frukten r insamlad om sommaren, eller ssom nr efterskrden efter vinbrgningen r slut och ingen druvklase mer finnes att ta, intet frstlingsfikon av dem jag hade haft lust till. 2De fromma ro frsvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland mnniskorna. Alla ligga de p lur efter blod; envar vill fnga den andre i sitt nt. 3Till att frmja det onda ro deras hnder redo: fursten begr gvor, och domaren str efter vinning; den mktige krver ppet vad honom lyster; s bedriva de vrnghet. 4Den bste ibland dem r ssom ett trnsnr, den redligaste vrre n en taggig hck. Men nr dina siares dag r inne, ja, nr hemskelsen nr dig, d skall bestrtning komma ibland dem. 5Man fr icke tro p ngon vn, icke lita p ngon frtrogen; fr henne som vilar i din famn mste du vakta din muns drrar. 6Ty sonen fraktar sin fader, dottern stter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin svrmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender. 7Men jag vill skda efter HERREN, jag vill hoppas p min frlsnings Gud; min Gud skall hra mig. 8Gldjens icke ver mig, I mina fiender. Om jag n har fallit, skall jag dock st upp igen; om jag n sitter i mrkret, r dock HERREN mitt ljus. 9Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag bra hans vrede, till dess att han utfr min sak och skaffar mig rtt, till dess att han fr mig ut i ljuset, s att jag med lust fr se p hans rttfrdighet. 10Nr mina fiender se det,
1

938

Swedish Bible

Anonymous

skola de hljas med skam, desamma som sga till mig: Var r nu HERREN, din Gud? Mina gon skola se med lust p dem; ty d skola de bliva nedtrampade ssom orenlighet p gatan. 11En dag skall komma, d dina murar skola byggas upp; p den dagen skola dina grnser strcka sig vida. 12P den dagen skall man komma till dig bde frn Assur och frn Egyptens stder, ja frn Egypten och nda ifrn floden, och frn hav till hav, och frn berg till berg. 13Men eljest skall jorden bliva en demark fr sina inbyggares skull; det skall vara deras grningars frukt. 14Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, s att den fr hava sin avskilda boning i skogen p Karmel; lt den g i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar. 15Ja, likasom i de dagar d du drog ut ur Egyptens land skall jag lta dem se underbara ting. 16Hedningarna skola se det och komma p skam med all sin makt. De skola ndgas lgga handen p munnen, deras ron skola vara bedvade. 17De skola slicka stoftet ssom ormar; lika maskar som krla p jorden skola de med bvan vergiva sina borgar. Med frskrckelse skola de ska HERREN, vr Gud; Ja, fr dig skola de frukta. 18Vem r en sdan Gud som du? -- du som frlter kvarlevan av din arvedel dess missgrning och tillgiver den dess vertrdelse, du som icke behller vrede evinnerligen, ty du har lust till nd, 19och du skall ter frbarma dig ver oss och trampa vra missgrningar under ftterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup. 20Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nd mot Abraham, ssom du med ed har lovat vra fder i forntidens dagar.

Nahum
Chapter 1 Detta r en utsaga om Nineve, den bok som innehller elkositen Nahums syn. 2HERREN r en nitlskande Gud och en hmnare, ja, en hmnare r HERREN, en som kan vredgas. En hmnare r HERREN mot sina ovnner, vrede behller han mot sina fiender. 3HERREN r lngmodig, men han r stor i kraft, och ingalunda lter han ngon bliva ostraffad. HERREN har sin vg i storm och ovder och molnen ro dammet efter hans ftter. 4Han npser havet och lter det uttorka och alla strmmar lter han sina bort. D frsmkta Basan och Karmel, Libanons grnska frsmktar. 5 Bergen bva fr honom, och hjderna frsmlta av ngest. Jorden rres upp fr hans ansikte, jordens krets med alla som bo drp. 6Vem kan best fr hans ogunst, och vem kan uthrda hans vrede gld? Hans frtrnelse utgjuter sig ssom eld, och klipporna rmna infr honom. 7HERREN r god, ett vrn i ndens tid, och han lter sig vrda om dem som frtrsta p honom. 8Men genom en strtflod gr han nde p platsen dr den staden str, och hans fiender frfljas av mrker. 9Ja, p edert anslag mot HERREN gr han nde, icke tv gnger behver hemskelsen drabba. 10Ty om de ock ro hopslingrade ssom trnsnr och s fulla av livssaft, som deras dryck r av must, skola de likvl alla frbrnnas ssom torrt str. 11Ty frn dig drog ut en man som hade onda anslag
1

939

Swedish Bible

Anonymous

mot HERREN, en vilkens rdslag voro frdrv. 12S sger HERREN: Huru starka och huru mnga de ock m vara, skola de nd mejas av och frsvinna; och om jag frr har plgat dig, s skall jag nu ej gra det mer. 13Ty nu skall jag bryta snder de ok han har lagt p dig, och hans band skall jag slita av. 14Men om dig bjuder HERREN s Ingen avkomma av ditt namn skall mer f finnas. Ur dina gudars hus skall jag utrota alla belten, bde skurna och gjutna. En grav bereder jag t dig, ty p skam har du kommit. 15Se, ver bergen nalkas gldjebudbrarens ftter hans som frkunnar frid: Fira dina hgtider, Juda, infria dina lften. Ty ej mer skall frdrvaren draga fram mot dig; han varder frgjord i grund.

Chapter 2 En folkfrskingrare drager upp mot dig; bevaka dina fsten. Speja utt vgen, omgjorda dina lnder bruka din kraft, s mycket du frmr. 2Ty HERREN vill terstlla Jakobs hghet ssom Israels hghet, d nu plundrare s hava delagt dem och s frdrvat deras vintrd. 3Hans hjltars skldar ro frgade rda, stridsmnnen g kldda i scharlakan; vagnarna gnistra av eld, nr han gr dem redo till strid; och man skakar lansar av cypresstr. 4P vgarna storma vagnarna fram, de kra om varandra p flten; ssom bloss ro de att skda lika ljungeldar fara de stad. 5Han vet nogsamt vilka vldiga kmpar han ger; de strta vernda, dr de rusa framt. De hasta mot stadens murar, och stormtaken gras redo. 6Strmportarna mste ppna sig, och palatset frsmlter av ngest. 7Ja, domen str fast: hon bliver blottad, bortslpad; hennes trnor mste sucka likasom duvor och sl sig fr sitt brst. 8I all sin tid var Nineve lik en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. Stannen! Stannen! -- Nej, ingen vnder sig om. 9Rven nu silver, rven guld. Hr finnas skatter utan nde, verfld p alla dyrbara hvor. 10delggelse och frdelse och frstrelse! Frfrade hjrtan och sklvande knn! Darrande lnder allestdes! Allas ansikten hava skiftat frg. 11 Var r nu lejonens kula, den plats dr de unga lejonen frtrde sitt rov, dr lejonet och lejoninnan hade sin gng, dr lejonungen gick omkring, utan att ngon skrmde bort den? 12Var r lejonet som tog rov, s mycket dess ungar ville hava, och ddade t sina lejoninnor, ja, uppfyllde sina hlor med rov och sina kulor med rvat gods? 13Se, jag skall vnda mig mot dig, sger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag lta g upp i rk, och dina unga lejon skall svrdet frtra. Jag skall utrota ditt rvade gods frn jorden och man skall ej mer hra dina sndebuds rst
1

Chapter 3 Ve dig, du blodstad, alltigenom s full av lgn och vld, du som aldrig upphr att rva! 2Hr, piskor smlla! Hr, vagnshjul dna! Hstar jaga fram, och vagnar rulla stad. 3Ryttare komma i fyrsprng; svrden ljunga, och spjuten blixtra. Slagna ser man i mngd och lik i stora hopar; igen
940
1

Swedish Bible

Anonymous

nde r p dda, man stupar ver dda. 4Allt detta fr den myckna otukt hon bedrev, hon, den fagra och trollkunniga skkan, som prisgav folkslag genom sin otukt och folkstammar genom sina trolldomskonster. 5Se, jag skall vnda mig mot dig, sger HERREN Sebaot; jag skall lyfta upp ditt mantelslp ver ditt ansikte och lta folkslag se din blygd och konungariken din skam. 6Och jag skall kasta p dig vad styggeligt r, jag skall lta dig bliva fraktad, ja, gra dig till ett skdespel. 7 Var och en som ser dig skall sky dig och skall sga: Nineve r delagt, men vem kan mka det? Ja, var finner man ngon som vill trsta dig? 8r du d bttre n No-Amon, hon som tronade vid Nilens strmmar, omsluten av vatten -- ett havets fste, som hade ett hav till mur? 9Etiopier i mngd och egyptier utan nde, puter och libyer voro dig till hjlp. 10Ocks hon mste ju g i landsflykt och fngenskap, ocks hennes barn blevo krossade i alla gathrn; om hennes dlingar kastade man lott, och alla hennes stormn blevo fngslade med kedjor 11S skall ock du bliva drucken och sjunka i vanmakt; ocks du skall f leta efter ngot vrn mot fienden. 12Alla dina fsten likna fikontrd med brdmogen frukt: vid minsta skakning falla de i munnen p den som vill ta dem. 13 Se, ditt manskap r hos dig ssom kvinnor; ditt lands portar st vidppna fr dina fiender; eld frtr dina bommar. 14Hmta dig vatten till frrd under belgringen, frstrk dina fsten. Stig ned i leran och trampa i murbruket; grip till tegelformen. 15Bst du str dr, skall elden frtra dig och svrdet utrota dig. Ja, ssom av grsmaskar skall du bliva uppfrtt, om du ock sjlv samlar skaror s talrika som grsmaskar, skaror s talrika som grshoppor. 16Om du ock har krmare flera n himmelens stjrnor, s vet: grsmaskarna flla sina vingars hljen och flyga bort. 17Ja, dina furstar ro ssom grshoppor och dina hvdingar ssom grshoppssvrmar: de stanna inom murarna, s lnge det r svalt, men nr solen kommer fram, d fly de bort, och sedan vet ingen var de finnas. 18 Dina herdar hava slumrat in, du Assurs konung; dina vldige ligga i ro. Ditt folk r frstrtt uppe p bergen, och ingen frsamlar det. 19Det finnes ingen bot fr din skada olkligt r ditt sr. Alla som hra vad som har hnt dig klappa i hnderna ver dig. Ty ver vem gick ej din ondska bestndigt?

Habakkuk
Chapter 1 Detta r den utsaga som uppenbarades fr profeten Habackuk. 2Huru lnge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hr klaga infr dig ver vld, utan att du frlsar? 3Varfr lter du mig se sdan ondska? Huru kan du sjlv skda p sdan orttrdighet, p det frdrv och det vld jag har infr mina gon? S uppstr ju kiv, och s upphva sig trtor. 4Drigenom bliver lagen vanmktig, och rtten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snrjer den rttfrdige; s framstr rtten frvrngd. 5 Sen efter bland hedningarna och skden; hpnen, ja, stn dr med hpnad Ty en grning utfr han
1

941

Swedish Bible

Anonymous

i edra dagar, som I icke skolen tro, nr den frtljes. 6Ty se, jag skall uppvcka kalderna det bistra och ofrvgna folket, som drager ut s vitt som jorden nr och inkrktar boningar som icke ro deras. 7Det folket r frskrckligt och fruktansvrt; rtt och myndighet tager det sig sjlvt. 8Dess hstar ro snabbare n pantrar och vildare n vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprng. Ja, fjrran ifrn komma dess ryttare, de flyga stad ssom rnen, nr han strtar sig ver sitt rov 9 Alla hasta de till vld, av sin stridslust drivas de framt; och fngar hopa de ssom sand. 10Konungar ro dem ett tlje, och furstar rkna de fr lekverk; t alla slags fsten le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem. 11S fara de stad ssom vinden, alltjmt framt till att samka sig skuld; ty deras egen kraft r deras gud. 12r du d icke till av lder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej d! HERRE, till en dom r det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vr klippa. 13 Du vilkens gon ro fr rena fr att se p det onda, du som icke lider att skda p orttrdighet, huru kan du nd skda p dessa trolsa mnniskor och tiga stilla, nr den ogudaktige frdrvar den som har rtt mot honom? 14S vllar du att mnniskorna bliva lika fiskar i havet, lika krldjur, som icke hava ngon herre. 15Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fngar dem i sitt nt och frsamlar dem i sitt garn; drver r han glad och frjdar sig. 16Frdenskull frambr han offer t sitt nt och tnder offereld t sitt garn; genom dem bliver ju hans andel s fet och hans mat s krslig. 17Men skall han drfr framgent f tmma sitt nt och bestndigt drpa folken utan ngon frskoning

Chapter 2 Jag vill stiga upp p min vaktpost och stlla mig p muren; jag vill speja fr att se vad han skall tala genom mig, och vilket svar p mitt klagoml jag skall f att frambra. 2Och HERREN svarade mig och sade: Skriv upp din syn, och uppteckna den p skrivtavlor, med tydlig skrift, s att den ltt kan lsas. 3Ty nnu mste synen vnta p sin men den lngtar efter fullbordan och skall icke sl fel. Om den drjer, s frbida den, ty den kommer frvisso, den skall ej utebliva. 4Se, uppblst och orttrdig r dennes sjl i honom; men den rttfrdige skall leva genom sin tro. 5Ty ssom vinet icke r att lita p, s skall denne vermodige ej best, om han ock sprrar upp sitt gap ssom ddsriket och r omttlig ssom dden, om han ock har frsamlat till sig alla folk och hmtat tillhopa till sig alla folkslag. 6Sannerligen, de skola allasammans stmma upp en visa ver honom, ja, en smdesng om honom med vlbetnkta ord; man skall sga: Ve dig som hopar vad som icke r ditt och belastar dig med utpantat gods -- men fr huru lnge! 7Sannerligen, ofrtnkt skola borgenrer resa sig mot dig och anfktare vakna upp mot dig, och du skall bliva ett byte fr dem. 8 Ssom du sjlv har plundrat mnga folk, s skola ock alla andra folk f plundra dig, fr dina blodsdd mot mnniskor och ditt vld mot lnder, mot stder och alla som bo i dem. 9Ve dig som sker ortt vinning t ditt hus, fr att kunna bygga ditt nste hgt uppe och s skydda dig undan olyckans vld! 10Med dina rdslag drager du skam ver ditt hus, i det att du gr nde p mnga
1

942

Swedish Bible

Anonymous

folk och s syndar mot dig sjlv. 11Ty stenarna i muren skola ropa, och bjlkarna i trvirket skola svara dem. 12Ve dig som bygger upp stder med blodsdd och befster orter med orttfrdighet! 13 Se, av HERREN Sebaot r det ju sagt: S mda sig folken fr det som skall frbrnnas av eldenoch folkslagen arbeta sig trtta fr det som skall bliva till intet. 14Ty jorden skall varda full av HERRENS hrlighets kunskap, likasom havsdjupet r fyllt av vattnet. 15Ve dig som isknker vin t din nsta och blandar ditt gift dri och berusar honom, fr att f skda hans blygd! 16Med skam skall du f mtta dig i stllet fr med ra. Ja, du skall ocks sjlv f dricka, till dess du ligger dr med blottad frhud. Kalken skall i sin ordning rckas dig av HERRENS hand, och smlek skall hlja din ra. 17Ty ver dig skall komma en hemskelse, lik Libanons, och en frhrjelse, lik den som skrmmer bort dess djur, fr dina blodsdd mot mnniskor och ditt vld mot lnder, mot stder och alla som bo i dem. 18Vad kan ett skuret belte hjlpa, eftersom en snidare vill sljda sdant? Och vad ett gjutet belte, en falsk vgvisare, eftersom dess formare s frtrstar drp, att han gr sig stumma avgudar? 19Ve dig som sger till stocken: Vakna!, och till dda stenen: Vakna upp! Kan en sdan giva ngon vgvisning? Visst r den verdragen med guld och silver, men alls ingen ande r dri. 20Men HERREN r i sitt heliga tempel. Hela jorden vare stilla infr honom.

Chapter 3 En bn av profeten Habackuk; till Sigjont. 2HERRE, jag har hrt om dig och hpnat. HERRE, frnya i dessa r dina grningar, lt oss frnimma dem i dessa r. Mitt i din vrede m du tnka p frbarmande. 3Gud kommer frn Teman, den helige frn berget Paran. Sela. Hans majestt vertcker himmelen, och av hans lov r jorden full. 4D uppstr en glans ssom av solljus, strlar g ut ifrn honom, och han hljer i dem sin makt. 5Framfr honom gr pest, och febergld fljer i hans spr. 6Han trder fram -- drmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att bva. De urldriga bergen splittras, de eviga hjderna sjunka ned. Han vandrar de vgar han fordom gick. 7Jag ser Kusans hyddor hemskta av frdrv; tlten darra i Midjans land. 8Harmas d HERREN p strmmar? Ja, r din vrede upptnd mot strmmarna eller din frgrymmelse mot havet, eftersom du s frdas fram med dina hstar, med dina segerrika vagnar? 9Framtagen och blottad r din bge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till strmfror klyver du jorden. 10Bergen se dig och bva; ssom en strtskur far vattnet ned. Djupet lter hra sin rst, mot hjden lyfter det sina hnder. 11Sol och mne stanna i sin boning fr skenet av dina farande pilar, fr glansen av ditt blixtrande spjut. 12I frgrymmelse gr du fram ver jorden, i vrede trskar du snder folken. 13 Du drager ut fr att frlsa ditt folk, fr att bereda frlsning t din smorde. Du krossar taket p de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, frn grunden till tinnarna. Sela. 14Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, nr de storma fram till att frskingra oss, under frjd, ssom gllde det att i lnndom ta upp en betryckt. 15Du far med dina hstar fram ver havet, ver de stora vattnens svall. 16Jag hr det och darrar i mitt innersta, vid dnet sklva mina lppar; maktlshet
943
1

Swedish Bible

Anonymous

griper benen i min kropp, jag darrar p platsen dr jag str. Ty jag mste ju stilla uthrda ndens tid, medan det kommer, som skall trnga folket. 17Ja, fikontrdet blomstrar icke mer, och vintrden giva ingen skrd, olivtrdets frukt slr fel och flten alstra ingen ring, fren ryckas bort ur fllorna, och inga oxar finnas mer i stallen. 18Likvl vill jag gldja mig i HERREN och frjda mig i min frlsnings Gud. 19HERREN, Herren r min starkhet; han gr mina ftter ssom hindens och lter mig g fram ver mina hjder. Fr sngmstaren, med mitt strngaspel.

Zephaniah
Chapter 1 Detta r HERRENS ord som kom till Sefanja, son till Kusi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid. 2Jag skall rycka bort och frgra allt vad p jorden r, sger HERREN; 3jag skall frgra mnniskor och djur, jag skall frgra fglarna under himmelen och fiskarna i havet, det vacklande riket jmte de ogudaktiga mnniskorna; ja, mnniskorna skall jag utrota frn jorden, sger HERREN. 4Jag skall utrcka min hand mot Juda och mot Jerusalems alla invnare och utrota frn denna plats Baals sista kvarleva, avgudaprofeternas namn jmte prsterna; 5dem som p taken tillbedja himmelens hrskara, och dem som tillbedja HERREN och svrja vid honom och svrja vid Malkam; 6dem som hava vikit bort ifrn HERREN, och dem som aldrig hava skt HERREN eller frgat efter honom. 7Varen stilla infr Herren, HERREN! Ty HERRENS dag r nra; HERREN har tillrett ett slaktoffer, han har invigt sina gster. 8 Och det skall ske p HERRENS slaktoffers dag att jag skall hemska furstarna och konungasnerna och alla som klda sig i utlndska klder; 9Jag skall p den dagen hemska alla som hoppa ver trskeln, dem som fylla sin herres hus med vld och svek. 10P den dagen, sger HERREN, skall klagorop hras ifrn Fiskporten och jmmer frn Nya staden och stort brak frn hjderna. 11Jmren eder, I som bon i Mortelkvarteret, ty det r frbi med hela krmarskaran; utrotade ro alla de penninglastade. 12Och det skall ske p den tiden att jag skall genomleta Jerusalem med lyktor och hemska de mnniskor som nu ligga dr i ro p sin drgg, dem som sga i sina hjrtan: HERREN gr intet, varken gott eller ont. 13Deras godelar skola d lmnas till plundring och deras hus till delggelse. Om de bygga sig hus, skola de ej f bo i dem, och om de plantera vingrdar, skola de ej f dricka vin frn dem. 14HERRENS stora dag r nra, ja, den r nra, den kommer med stor hast. Hr, det r HERRENS dag! I ngest ropa nu hjltarna. 15En vredens dag r den dagen, en dag av ngest och trngml, en dag av delggelse och frdelse en dag av mrker och tjocka, en dag av moln och tcken, 16en dag d basunljud och hrskri hjes mot de fastaste stder och mot de hgsta murtorn. 17D skall jag bereda mnniskorna sdan ngest att de g dr ssom blinda, drfr att de hava syndat mot HERREN. Deras blod skall spridas omkring ssom stoft, och deras
1

944

Swedish Bible

Anonymous

kroppar skola kastas ut ssom orenlighet. 18Varken deras silver eller deras guld skall kunna rdda dem p HERRENS vredes dag. Av hans nitlskans eld skall hela jorden frtras. Ty en nde, ja, en nde med frskrckelse skall han gra p alla jordens inbyggare.

Chapter 2 Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel, 2innan nnu rdslutet r fullgnget -- den dagen hastar fram, ssom agnar fara! -- och innan HERRENS vredes gld kommer ver eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer ver eder. 3Sken HERREN, alla I dmjuke i landet, som hllen hans lag. Sken rttfrdighet, sken dmjukhet; kanhnda bliven I s beskrmade p HERRENS vredes dag. 4Ty Gasa skall bliva vergivet och Askelon varda en demark; mitt p ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut, och Ekron skall ryckas upp med roten. 5Ve eder som bebon landstrckan utmed havet, I av kereternas folk! Ett HERRENS ord skall n dig, Kanaan, du filisternas land; ja, jag skall frdrva dig, s att ingen mer bor i dig. 6Och landstrckan utmed havet skall ligga ssom betesmarker, dr herdarna hava sina brunnar och fren sina fllor. 7Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus ssom deras lott; dr skola de fra sin boskap i bet. I Askelons hus skola de f lgra sig, nr aftonen kommer. Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem och skall ter upprtta dem. 8Jag har hrt Moabs smdelser och Ammons barns hn, huru de hava smdat mitt folk och frhvt sig mot dess land. 9Drfr, s sant jag lever, sger HERREN Sebaot, Israels Gud: det skall g Moab ssom Sodom, och Ammons barn ssom Gomorra. Ett tillhll fr nsslor och en saltgrop skola de bliva, och en demark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem. och terstoden av min menighet skall f dem till sin arvedel. 10S skall det g dem, till ln fr deras hgmod drfr att de hava smdat och frhvt sig mot HERREN Sebaots folk. 11 Fruktansvrd skall HERREN bevisa sig mot dem; ty han skall gra alla jordens gudar maktlsa, och alla hedningarnas havslnder skola tillbedja honom, vart folk p sin ort -- 12ocks I etiopier, I som av mig bliven slagna med svrd. 13Och han skall utrcka sin hand mot norr och frdrva Assur, han skall gra Nineve till en demark, frtorkat ssom en ken. 14Och drinne skola hjordar lgra sig, allahanda vilda djur i skaror; pelikaner och rrdrommar skola taga natthrbrge p pelarhuvudena drinne; fglalt skall ljuda i fnstren och frdelse bo p trsklarna, nu d cederpanelningen r bortriven. 15S skall det g den glada staden, som satt s trygg, och som sade i sitt hjrta: Jag och ingen annan! Huru har den icke blivit en demark, en lgerstad fr vilda djur! Alla som g dr fram skola vissla t den och sl ihop hnderna. grundtexten anspelningar p dessa orters namn.
1

Chapter 3

945

Swedish Bible

Anonymous

Ve henne, den genstrviga och beflckade staden, frtryckets stad! 2Hon hr icke p ngons rst, hon tager ej emot tuktan; p HERREN frtrstar hon icke, till sin Gud vill hon ej komma. 3 Furstarna drinne ro rytande lejon; hennes domare ro ssom vargar om aftonen, de spara intet till morgondagen. 4Hennes profeter ro stortaliga trolsa mn; hennes prster ohelga vad heligt r, de vldfra lagen. 5HERREN r rttfrdig drinne, han gr intet ortt. var morgon lter han sin rtt g fram i ljuset, den utebliver aldrig; men de orttfrdiga veta icke av ngon skam. 6Jag utrotade folkslag, deras murtorn blevo frstrda, deras gator gjorde jag de, s att ingen mer gick dr fram; deras stder blevo frhrjade, s att de lgo tomma p mnniskor, blottade p invnare. 7Jag tillsade henne att allenast frukta mig och taga emot tuktan; d skulle hennes boning undg frstrelse, med allt vad jag hade givit i hennes vrd. Men i stllet vlades de att gra allt vad frdrvligt var. 8 Drfr man I vnta p mig, sger HERREN, och p den dag jag str upp fr att taga byte. Ty mitt domslut r: jag skall frsamla folk och hmta tillhopa konungariken, fr att utgjuta ver dem min ogunst, all min vredes gld; ty av min nitlskans eld skall hela jorden frtras. 9Se, d skall jag giva t folken nya, renade lppar, s att de allasammans kalla HERRENS namn och endrktigt tjna honom. 10nda ifrn lnderna bortom Etiopiens strmmar skola mina tillbedjare, mitt frskingrade folk, frambra offer t mig. 11P den tiden skall du slippa att lngre blygas fr alla de vertrdelser som du har begtt mot mig. Ty d skall jag avskilja frn dig dem som nu jubla s segerstolt i dig; och du skall d icke vidare frhva dig p mitt heliga berg. 12Men jag skall lmna kvar i dig ett folk, betryckt och armt; och de skola frtrsta p HERRENS namn. 13Kvarlevan av Israel skall d icke mer gra ngot ortt, ej heller tala lgn, och i deras mun skall icke finnas en falsk tunga. Ja, de skola f beta och ligga i ro, utan att ngon frskrcker dem. 14Jubla, du dotter Sion, hj gldjerop, du Israel; var glad och frjda dig av allt hjrta, du dotter Jerusalem. 15HERREN har avvnt straffdomarna ifrn dig, han har rjt din fiende ur vgen. HERREN, som bor i dig, r Israels konung; du behver ej mer frukta ngot ont. 16P den tiden skall det sgas till Jerusalem; Frukta icke, Sion lt ej modet falla. 17HERREN, din Gud, bor i dig en hjlte som kan frlsa. Han glder sig ver dig med lust, han tiger stilla i sin krlek, han frjdas ver dig med jubel. 18Dem som med bedrvelse mste sakna hgtiderna, dem skall jag d frsamla, dem som levde skilda frn dig, du som sjlv bar smlekens brda. 19Ty se, jag skall p den tiden utfra mitt verk p alla dina frtryckare. jag skall frlsa de haltande och hmta tillhopa de frdrivna, jag skall lta dem bliva ett mne till lovsng och till bermmelse p hela jorden, dr de voro s smdade. 20P den tiden skall jag lta eder komma tillbaka ja, p den tiden skall jag hmta eder tillhopa. Ty jag vill lta eder bliva ett mne till bermmelse och till lovsng bland alla jordens folk, i det att jag ter upprttar eder, s att I sen det med egna gon, sger HERREN.

Haggai

946

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 1 I konung Darejaves' andra regeringsr, i sjtte mnaden, p frsta dagen i mnaden, kom HERRENS ord genom profeten Haggai Serubbabel, Sealtiels son, Juda stthllare, och till versteprsten Josua, Josadaks son; han sade: 2S sger HERREN Sebaot: Detta folk sger: nnu r icke tiden kommen att g till verket, tiden att HERRENS hus bygges upp. 3Men HERRENS ord kom genom profeten Haggai; han sade: 4r d tiden kommen fr eder att sjlva bo i panelade hus, medan detta hus ligger de? 5Drfr sger nu HERREN Sebaot s: Given akt p huru det gr eder. 6I sn mycket, men inbrgen litet; I ten, men fn icke nog fr att bliva mtta; I dricken, men fn icke nog fr att bliva glada; I tagen p eder klder, men haven icke nog fr att bliva varma. Och den som fr ngon inkomst, han far den allenast fr att lgga den i en sndrig pung. 7Ja, s sger HERREN Sebaot: Given akt p huru det gr eder. 8Men dragen nu upp till bergen, hmten trvirke och byggen upp mitt hus, s vill jag hava behag drtill och bevisa mig hrlig, sger HERREN. 9I vntaden p mycket, men se, det blev litet, och nr I frden det hem, d blste jag p det. Varfr gick det s? sger HERREN Sebaot. Jo, drfr att mitt hus fr ligga de, under det att envar av eder hastar med sitt eget hus. 10Frdenskull har himmelen ovan eder frhllit eder sin dagg och jorden frhllit sin grda. 11Och jag har bjudit torka komma ver land och berg, och ver sd, vin och olja och alla andra jordens alster, och ver mnniskor och djur, och ver all frukt av edra hnders arbete. 12Och Serubbabel, Sealtiels son, och versteprsten Josua, Josadaks son med hela kvarlevan av folket lyssnade till HERRENS, sin Guds, rst och till profeten Haggais ord, eftersom HERREN, deras Gud, hade snt honom; och folket fruktade fr HERREN. 13D sade Haggai, HERRENS sndebud, efter HERRENS uppdrag, till folket s: Jag r med eder, sger HERREN. 14Och HERREN uppvckte Serubbabels, Sealtiels sons, Juda stthllares, ande och versteprsten Josuas, Josadaks sons, ande och allt det kvarblivna folkets ande, s att de gingo till verket och arbetade p HERREN Sebaots; sin Guds, hus. 2:1. den elektroniska utgvan.
1

Chapter 2 Detta skedde p tjugufjrde dagen i sjtte mnaden av konung Darejaves' andra regeringsr. Haggai, 2 Kapitlet Det nya templet tillkommande hrlighet. En bttre tid. Serubbabels utkorelse. 2 I sjunde mnaden, p tjugufrsta dagen i mnaden, kom HERRENS ord genom profeten Haggai han sade: 3Sg till Serubbabel, Sealtiels son Juda stthllare, och till versteprsten Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av folket: 4Leva icke nnu bland eder mn kvar, som hava sett detta hus i dess forna hrlighet? Och hurudant sen I det nu vara? r det icke ssom intet i edra gon? 5Men var likvl nu frimodig, du Serubbabel, sger HERREN; och var frimodig, du versteprst Josua, Josadaks son; och varen frimodiga och arbeten, alla I som hren till folket i landet, sger HERREN; ty jag r med eder, sger HERREN Sebaot. 6Det frbund som jag slt med eder, nr I drogen ut
1

947

Swedish Bible

Anonymous

ur Egypten, vill jag lta st fast, och min Ande skall frbliva ibland eder; frukten icke. 7Ty s sger HERREN Sebaot: nnu en gng, inom en liten tid, skall jag komma himmelen och jorden, havet och det torra att bva; 8och alla hednafolk skall jag komma att bva, och s skola dyrbara hvor frn alla hednafolk fras hit; och jag skall fylla detta hus med hrlighet, sger HERREN Sebaot. 9 Ty mitt r silvret, och mitt r guldet, sger HERREN Sebaot. 10Den tillkommande hrligheten hos detta hus skall bliva strre n dess forna var, sger HERREN Sebaot; och p denna plats skall jag lta friden rda, sger HERREN Sebaot. 11P tjugufjrde dagen i nionde mnaden av Darejaves' andra regeringsr kom HERRENS ord till profeten Haggai; han sade: 12S sger HERREN Sebaot: Frga prsterna om lag och sg: 13Om ngon br heligt ktt i fliken av sin mantel och s med fliken kommer vid ngot bakat eller kokt, eller vid vin eller olja, eller vid ngot annat som man frtr, mnne detta drigenom bliver heligt? Prsterna svarade och sade: Nej. 14ter frgade Haggai: Om den som har blivit orenad genom en dd kommer vid ngot av allt detta, mnne det d bliver orenat? Prsterna svarade och sade: Ja. 15D tog Haggai till orda och sade: S r det med detta folk och s r det med detta slkte infr mig, sger HERREN, och s r det med allt deras hnders verk: vad de dr offra, det r orent. 16Och given nu akt p huru det hittills har varit, fre denna dag, och under tiden innan man nnu hade begynt lgga sten p sten till HERRENS tempel 17 huru hrfrinnan, om ngon kom till en sdesskyl som skulle giva tjugu mtt, den gav allenast tio, och huru, om ngon kom till vinpressen fr att sa upp femtio krl, den gav allenast tjugu. 18 Vid allt edra hnders arbete slog jag eder sd med sot och rost och hagel, och likvl vnden I eder icke till mig, sger HERREN. 19Given allts akt p huru det hittills har varit, fre denna dag; ja, given akt p huru det har varit fre tjugufjrde dagen i nionde mnaden, denna dag d grunden har blivit lagd till HERRENS tempel. 20Finnes ngon sd nnu i kornboden? Nej; och varken vintrdet eller fikontrdet eller granattrdet eller olivtrdet har nnu burit ngon frukt. Men frn denna dag skall jag giva vlsignelse. 21Och HERRENS ord kom fr andra gngen till Haggai, p tjugufjrde dagen i samma mnad; han sade: 22Sg till Serubbabel, Juda stthllare: Jag skall komma himmelen och jorden att bva; 23jag skall omstrta konungatroner och gra hednarikenas makt till intet; jag skall omstrta vagnarna med sina kmpar, och hstarna skola stupa med sina ryttare. Den ene skall falla fr den andres svrd. 24P den tiden, sger HERREN Sebaot, skall jag taga dig, min tjnare Serubbabel, Sealtiels son, sger HERREN, och skall akta dig ssom min signetring; ty dig har jag utvalt, sger HERREN Sebaot.

Zechariah
Chapter 1

948

Swedish Bible

Anonymous

I ttonde mnaden av Darejaves' andra regeringsr kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han sade: 2Svrt frtrnad var HERREN p edra fder. 3Sg drfr nu till folket s sger HERREN Sebaot: Vnden om till mig, sger HERREN Sebaot, s vill jag vnda om till eder, sger HERREN Sebaot. 4Varen icke ssom edra fder, fr vilka forna tiders profeter predikade och sade: S sger HERREN Sebaot: Vnden om frn edra onda vgar och edra onda grningar; men de ville icke hra och aktade icke p mig sger HERREN. 5Edra fder, var ro de? Och profeterna, leva de kvar evinnerligen? 6Nej, men mina ord och mina rdslut, de som jag betrodde t mina tjnare profeterna, de trffade ju edra fder, s att de mste vnda om och sga: Ssom HERREN Sebaot hade beslutit att gra med oss, och ssom vra vgar och vra grningar frtjnade, s har han ock gjort med oss. 7P tjugufjrde dagen i elfte mnaden, det r mnaden Sebat, i Darejeves' andra regeringsr, kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade: 8Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red p en rd hst; och han hll stilla bland myrtentrden i dalsnkningen. Och bakom honom stodo andra hstar, rda, bruna och vita. 9D frgade jag: Vad betyda dessa, min herre? ngeln som talade med mig svarade mig: Jag vill lta dig frst vad dessa betyda. 10Och mannen som stod bland myrtentrden tog till orda och sade: Det r dessa som HERREN har snt ut till att fara omkring p jorden. 11Och sjlva togo de till orda och sade till HERRENS ngel, som stod bland myrtentrden: Vi hava farit omkring p jorden och hava funnit hela jorden lugn och stilla. 12D tog HERRENS ngel ter till orda och sade: HERRE Sebaot, huru lnge skall det drja, innan du frbarmar dig ver Jerusalem och Juda stder? Du har ju nu varit vred p dem i sjuttio r. 13Och HERREN svarade ngeln som talade med mig goda och trstliga ord; 14och ngeln som talade med mig sade sedan till mig: Predika och sg: S sger HERREN Sebaot: Jag har stor nitlskan fr Jerusalem och Sion; 15och jag r storligen frtrnad p hednafolken, som sitta s skra; ty nr jag var allenast litet frtrnad, hjlpte de ytterligare till att frdrva. 16Drfr sger HERREN s: Jag vill ter vnda mig till Jerusalem i barmhrtighet; mitt hus skall dr bliva uppbyggt, sger HERREN Sebaot, och mtsnret skall spnnas ver Jerusalem. 17Ytterligare m du predika och sga: S sger HERREN Sebaot: nnu en gng skola mina stder f njuta verfld av goda hvor; ja, HERREN skall nnu en gng trsta Sion, och nnu en gng skall han utvlja Jerusalem. 18Sedan lyfte jag upp mina gon och fick d se fyra horn. 19D frgade jag ngeln som talade med mig: Vad betyda dessa? Han svarade mig: Detta r de horn som hava frstrtt Juda, Israel och Jerusalem. 20Sedan lt HERREN mig se fyra smeder. 21D frgade jag: I vad rende hava dessa kommit? Han svarade: De frra voro de horn som frstrdde Juda, s att ingen kunde upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit fr att injaga skrck hos dem, och fr att sl av hornen p de hednafolk som hava lyft sitt horn mot Juda land, till att frstr dess inbyggare.

Chapter 2

949

Swedish Bible

Anonymous

Sedan lyfte jag upp mina gon och fick d se en man som hade ett mtsnre i sin hand. 2D frgade jag: Vart gr du? Han svarade mig: Till att mta Jerusalem, fr att se huru brett och huru lngt det skall bliva. 3D fick jag se ngeln som talade ned mig komma fram, och en annan ngel kom emot honom. 4Och han sade till denne: Skynda stad och tala till den unge mannen dr och sg: 'Jerusalem skall ligga ssom en obefst plats; s stor myckenhet av mnniskor och djur skall finnas drinne. 5Men jag sjlv, sger HERREN, skall vara en eldsmur dromkring, och jag skall bevisa mig hrlig drinne.' 6Upp, upp! Flyn bort ur nordlandet, sger HERREN, I som av mig haven blivit frstrdda t himmelens fyra vderstreck, sger HERREN. 7Upp, Sion! Rdda dig, du som nu bor hos dottern Babel! 8Ty s sger HERREN Sebaot, han som har snt mig stad fr att frhrliga sig, s sger han om hednafolken, vilka plundrade eder (ty den som rr vid eder, han rr vid hans gonsten): 9Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte fr sina forna trlar; och I skolen s frnimma att HERREN Sebaot har snt mig. 10Jubla och gld dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer fr att aga min boning i dig, sger HERREN. 11Och d skola mnga hednafolk sluta sig till HERREN och bliva mitt folk. Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall frnimma att HERREN Sebaot har snt mig till dig. 12Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga landet, och nnu en gng skall han utvlja Jerusalem. 13Allt ktt vare stilla infr HERREN; ty han har sttt upp och trtt fram ur sin heliga boning.

Chapter 3 Sedan lt han mig se versteprsten Josua stende infr HERRENS ngel; och klagaren stod vid hans hgra sida fr att anklaga honom. 2Men HERREN sade till klagaren: HERREN skall npsa dig, du klagare; ja, HERREN skall npsa dig, han som har utvalt Jerusalem. r d icke denne en brand, ryckt ur elden? 3Och Josua var kldd i orena klder, dr han stod infr ngeln 4 Och denne tog till orda och sade till dem som stodo dr ssom hans tjnare: Tagen av honom de orena klderna. Och till honom sjlv sade han: Se, jag har tagit bort ifrn dig din missgrning, och man skall nu klda dig i hgtidsklder. 5D sade jag: M man ock stta en ren bindel p hans huvud. Och de satte en ren bindel p hans huvud och kldde p honom andra klder, medan HERRENS ngel stod drbredvid. 6Och HERRENS ngel betygade fr Josua och sade: 7S sger HERREN Sebaot: Om du vandrar p mina vgar och hller vad jag har bjudit dig hlla, s skall du ock f styra mitt hus och vakta mina grdar; och jag skall lta dig hava din gng bland dessa som hr gra tjnst. 8Hr hrp, Josua, du versteprst, med dina medbrder, som sitta hr infr dig (ty dessa mn skola vara ett tecken): Se, jag vill lta min tjnare Telningen komma; 9ty se, i den sten som jag har lagt infr Josua -- ver vilken ena sten sju gon vaka -- i den skall jag inrista den inskrift som hr drtill, sger HERREN Sebaot; och jag skall utplna detta lands missgrning p en enda dag. 10P den tiden, sger HERREN Sebaot, skall var och en av eder kunna inbjuda den andre till gst under sitt vintrd och fikontrd.
950
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 4 Sedan blev jag av ngeln som talade med mig ter uppvckt, likasom nr ngon vckes ur smnen. 2Och han sade till mig: Vad ser du? Jag svarade: Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskl ovantill och med sina sju lampor; och sju rr g till de srskilda lamporna drovantill. 3Och tv olivtrd strcka sig ver den, ett p hgra sidan om sklen och ett p vnstra. 4 Sedan frgade jag och sade till ngeln som talade med mig: Vad betyda dessa ting, min herre? 5 Men ngeln som talade med mig svarade och sade till mig: Frstr du d icke vad de betyda? Jag svarade: Nej, min herre. 6D talade han och sade till mig: Detta r HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom ngon mnniskas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, sger HERREN Sebaot. 7Vilket du n m vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, s skall du nd frvandlas till jmn mark. Ty han skall f fra fram slutstenen under jubelrop: 'Nd, nd m vila ver den!' 8Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade: 9Serubbabels hnder hava lagt grunden till detta hus; hans hnder skola ock f fullborda det. Och du skall frnimma att HERREN Sebaot har snt mig till eder. 10Ty vem r den som vill frakta: den ringa begynnelsens dag, nr dessa sju gldjas ver att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS gon, som verfara hela jorden? 11Och jag frgade och sade till honom: Vad betyda dessa tv olivtrd, det p hgra och det p vnstra sidan om ljusstaken? 12Och ytterligare frgade jag och sade till honom: Vad betyda de tv olivkvistar som strcka sig intill de tv gyllene rnnor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned? 13D sade han till mig: Frstr du d icke vad de betyda? Jag svarade: Nej, min herre. 14D sade han: Dessa ro de tv oljesmorda som st ssom tjnare infr hela jordens Herre.
1

Chapter 5 Nr jag sedan ter lyfte upp mina gon, fick jag se en bokrulle flyga fram. 2Och han sade till mig: Vad ser du? Jag svarade: Jag ser en bokrulle flyga fram; den r tjugu alnar lng och tio alnar bred. 3D sade han till mig: Detta r Frbannelsen, som gr ut ver hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stjl varda bortrensad hrifrn, och i kraft av den skall var och en som svr varda bortrensad hrifrn. 4Jag har ltit den g ut, sger HERREN Sebaot, fr att den skall komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som svr falskt vid mitt namn; och den skall stanna dr i huset och frta upp det med bde trvirke och stenar. 5Sedan kom ngeln som talade med mig fram och sade till mig: Lyft upp dina gon och se vad det r som dr kommer fram. 6Och jag frgade: Vad r det? Han svarade: Det r en sdesskppa som kommer fram. Ytterligare sade han: S r det bestllt med dem i hela landet. 7Jag fick d se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu syntes dr en kvinna som satt i skppan. 8Drefter sade han: Detta r Ogudaktigheten. Och s sttte han henne ter ned i skppan och slog igen blylocket ver dess ppning. 9Nr jag
951
1

Swedish Bible

Anonymous

sedan lyfte upp mina gon, fick jag se tv kvinnor komma fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika hgerns. Och de lyfte upp skppan mellan jord och himmel. 10D frgade jag ngeln som talade med mig: Vart fra de skppan? 11Han svarade mig: De hava i sinnet att bygga ett hus t henne i Sinears land; och nr det r frdigt, skall hon dr bliva nedsatt p sin plats.

Chapter 6 Nr jag sedan ter lyfte upp mina gon, fick jag se fyra vagnar komma fram mellan tv berg, och bergen voro av koppar. 2Fr den frsta vagnen voro rda hstar, fr den andra vagnen svarta hstar, 3fr den tredje vagnen vita hstar, och fr den fjrde vagnen flckiga hstar, starkare n de andra. 4D tog jag till orda och frgade ngeln som talade med mig: Vad betyda dessa, min herre? 5 ngeln svarade och sade till mig: Det r himmelens fyra vindar, vilka nu draga ut, sedan de hava ftt trda infr hela jordens Herre. 6Vagnen med de svarta hstarna drager mot nordlandet, de vita flja efter dem, och de flckiga draga mot sydlandet. 7Men nr de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att f fara omkring p jorden. D sade han: Ja, I mn fara omkring p jorden. Och de foro stad omkring p jorden. 8Drefter ropade han p mig och talade till mig och sade: Se, genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag slcka min vrede p nordlandet. 9Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 10Tag emot av Heldai gvorna frn de landsflyktiga, frn Tobia och Jedaja; du sjlv m redan samma dag g stad bort till Josias, Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit frn Babel. 11Nr du s har ftt silver och guld, skall du drav lta gra kronor; och du skall stta en p versteprsten Josuas, Josadaks sons, huvud. 12Och du skall sga till honom: S sger HERREN Sebaot: Se, dr r en man som skall kallas Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel. 13Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och frvrva majestt och sitta p sin tron och regera; och en prst skall han vara p sin tron; och fridens rdslag skola vara mellan bda. 14Men kronorna skola frvaras i HERRENS tempel, till en minnelse av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15Och fjrran ifrn skall man komma och bygga p HERRENS tempel; och I skolen s frnimma att HERREN Sebaot har snt mig till eder. Och s skall ske, om I troget hren HERRENS, eder Guds, rst.
1

Chapter 7 Och i konung Darejaves' fjrde regeringsr hnde sig att HERRENS ord kom till Sakarja, p fjrde dagen i nionde mnaden, det r Kisleu. 2Ty frn Betel hade d Sareser och Regem-Melek med sina mn blivit snda fr att bnfalla infr HERREN; 3de skulle nmligen frga prsterna i HERREN Sebaots hus och profeterna slunda: Skola vi framgent hlla grtodag och spka oss i
952
1

Swedish Bible

Anonymous

femte mnaden, ssom vi hava gjort nu i s mnga r? 4S kom d HERREN Sebaots ord till mig; han sade: 5Sg till allt folket i landet och till prsterna: Nr I nu under sjuttio r haven hllit fasteoch klagodagar i femte och i sjunde mnaden, har det d varit t mig som I haven hllit fasta? 6Och nr I ten och dricken, r det icke d fr eder egen rkning som I ten och dricken? 7Haven I icke frnummit de ord som HERREN lt predika genom forna tiders profeter, medan Jerusalem nnu tronade i god ro med sina stder omkring sig, och medan Sydlandet och Lglandet nnu voro bebodda? 8Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade: 9S sade ju HERREN Sebaot: Dmen rtta domar, och bevisen varandra krlek och barmhrtighet. 10Frtrycken icke nkan och den faderlse, frmlingen och den fattige, och tnken icke i edra hjrtan ut ont mot varandra. 11 Men de ville icke akta drp, utan spjrnade emot i genstrvighet och tillslto sina ron fr att slippa att hra. 12ja, de gjorde sina hjrtan hrda ssom diamant, fr att slippa att hra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade snt, frmedelst forna tiders profeter. Drfr utgick stor vrede frn HERREN Sebaot. 13Och det skedde, att likasom de icke hade velat hra, nr han ropade, s sade nu HERREN Sebaot: Jag vill icke hra, nr de ropa; 14utan jag skall frstr dem ssom genom en stormvind bland allahanda hednafolk som de icke knna. S har nu landet blivit de efter dem, s att ingen frdas dr, vare sig fram eller tillbaka; ty de hava s gjort det ljuvliga landet till en demark.

Chapter 8 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade: 2S sger HERREN Sebaot: Jag har stor nitlskan fr Sion, ja, med stor vrede nitlskar jag fr henne. 3S sger HERREN: Jag vill vnda: ter till Sion och taga min boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas den trogna staden, och HERREN Sebaots berg det heliga berget. 4S sger HERREN Sebaot: nnu en gng skola gamla mn och gamla kvinnor vara att finna p gatorna i Jerusalem, var och en med sin stav i handen, fr hg lders skull. 5Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som leka dr p gatorna, 6S sger HERREN Sebaot. Om n sdant p den tiden kan komma att synas alltfr underbart fr kvarlevan av detta folk, icke mste det vl drfr synas alltfr underbart ocks fr mig? sger HERREN Sebaot. 7S sger HERREN Sebaot: Se, jag skall frlsa mitt folk ut ur bde sterland och vsterland 8 och lta dem komma och bostta sig i Jerusalem; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och rttfrdighet. 9S sger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid hren dessa ord av samma profeters mun, som talade p den tid d grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas upp. 10Ty fre den tiden var mnniskornas arbete lnlst och djurens arbete ffngt; ingen hade ngon ro fr sina ovnner, vare sig han gick ut eller in, ty jag eggade alla mnniskor mot varandra. 11Men nu r jag icke mer s sinnad mot kvarlevan av detta folk som jag var i forna dagar, sger HERREN Sebaot. 12Ty nu skall friden skaffa utsde, vintrdet skall giva sin frukt, jorden skall giva sin grda, och himmelen skall giva sin dagg; och
1

953

Swedish Bible

Anonymous

jag skall lta kvarlevan av detta folk f allt detta till sin arvedel. 13Och det skall ske, att likasom I, bde Juda hus och Israels hus, haven varit ett exempel som man har nmnt, nr man frbannade bland hedningarna, s skolen I nu, d jag har frlsat eder, tvrtom bliva nmnda, nr man vlsignar. Frukten icke, utan fatten mod. 14Ty s sger HERREN Sebaot: Likasom jag, nr edra fder frtrnade mig, beslt att gra eder ont, sger HERREN Sebaot, och icke sedan ngrade det, 15s har jag tvrtom i denna tid beslutit att gra gott mot Jerusalem och Juda hus; frukten icke. 16Men detta r vad I skolen gra: Talen sanning med varandra; domen rtta och fridsamma domar i edra portar. 17Tnken icke i edra hjrtan ut ont mot varandra, och lsken icke falska eder; ty allt sdant hatar jag, sger HERREN. 18Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade: 19S sger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjrde, femte, sjunde och tionde mnaden skola fr Juda hus bliva till frjd och gldje och till skna hgtider. Men lsken sanning och frid. 20S sger HERREN Sebaot: nnu en gng skall det ske att folk skola komma hit och mnga stders invnare; 21och invnarna i den ena staden skola g till den andra och sga: Upp, ltom oss g stad och bnfalla infr HERREN och ska HERREN Sebaot; jag sjlv vill ock g stad. 22Ja, mnga folk och mktiga hednafolk skola komma och ska HERREN Sebaot i Jerusalem och bnfalla infr HERREN, 23S sger HERREN Sebaot: P den tiden skall det ske att tio mn av allahanda tungoml som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och sga: Lt oss g med eder, ty vi hava hrt att Gud r med eder.

Chapter 9 Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord ver Hadraks land; ocks i Damaskus skall den sl ned -- ty HERREN har sitt ga p andra mnniskor svl som p Israels alla stammar. 2Den drabbar ock Hamat, som grnsar drintill, s ock Tyrus och Sion, dr man r s vis. 3Tyrus byggde sig ett fste; hon hopade silver ssom stoft och guld ssom orenlighet p gatan. 4Men se, Herren skall ter gra henne fattig, han skall bryta hennes murar ned i havet, och hon sjlv skall frtras av eld. 5Askelon m se det med fruktan, och Gasa med stor bvan, s ock Ekron, ty dess hopp skall komma p skam. Gasa mister sin konung, Askelon bliver en obebodd plats 6Asdod skall bebos av en vanbrdig hop; s skall jag utrota filisternas stolthet. 7Men nr jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelserna undan deras tnder d skall ocks av dem bliva en kvarleva t vr Gud, de skola bliva ssom stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bliva ssom jebuserna. 8Och jag skall sl upp mitt lger till ett vrn fr mitt hus, mot hrar som komma eller g, och ej mer skall ngon plgare komma ver dem; ty jag vaktar nu med ppna gon. 9Frjda dig storligen, du dotter Sion; hj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rttfrdig och segerrik r han. Han kommer fattig, ridande p en sna, p en sninnas fle. 10S skall jag utrota vagnar Efraim och hstar ur Jerusalem; ja, stridens bgar skola utrotas, och han skall tala frid till folken. Och hans herradme skall n frn hav till hav, och ifrn floden intill jordens ndar. 11Fr ditt frbundsblods
1

954

Swedish Bible

Anonymous

skull vill jag ock slppa dina fngar fria ur gropen dr intet vatten finnes. 12S vnden d ter till edert fste, I fngar som nu haven ett hopp. Ja, det vare eder frkunnat i dag att jag vill giva eder dubbelt igen. 13Ty jag skall spnna Juda ssom min bge och lgga Efraim ssom pil p den, och dina sner, du Sion, skall jag svnga ssom spjut mot dina sner, du Javan, och gra dig lik en hjltes svrd. 14Ja, HERREN skall uppenbara sig i hjden, och ssom en ljungeld skall hans pil fara ut; Herren, HERREN skall stta i basunen, och med sunnanstormar skall han draga fram. 15 HERREN Sebaot, han skall beskrma dem; de skola uppsluka sina fiender och trampa deras slungstenar under ftterna; under stridslarm skola de svlja sina fiender ssom vin, till dess de sjlva ro s fulla av blod som offersklar och altarhrn. 16Och HERREN, deras Gud, skall p den tiden giva dem seger, ty de ro ju det folk som han har till sin hjord. Ja, delstenar ro de i en krona, strlande ver hans land. 17Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras hrlighet! Av deras sd skola ynglingar blomstra upp, och jungfrur av deras vin.

Chapter 10 HERREN mn I bedja om regn, nr vrregnets tid r inne; HERREN r det som snder ljungeldarna. Regn skall han d giva mnniskorna i ymnigt mtt, grda p marken t var och en. 2 Men husgudarnas tal r ffnglighet, spmnnens syner ro lgn, tomma drmmar r vad de tala, och den trst de giva r ett intet. Drfr mste folket draga hdan ssom en frhjord och fara illa, dr det gr utan herde. 3Mot herdarna r min vrede upptnd och bockarna skall jag hemska. Ja, HERREN Sebaot skall vrda sig om sin hjord, Juda hus, och skall s gra den till en stolt stridshst t sig. 4Frn den hjorden skall en hrnsten komma, frn den en stdjepelare, frn den en bge till striden, frn den allt vad styresman heter. 5Och de skola vara lika hjltar, som g fram i striden, likasom trampade de i orenlighet p gatan. Ja, strida skola de, ty HERREN r med dem, och ryttarna p sina hstar skola d komma p skam. 6Jag skall giva styrka t Juda hus, och t Josefs hus skall jag giva seger. Jag skall i min barmhrtighet lta dem komma tillbaka, och det skall bliva ssom hade jag aldrig frkastat dem. Ty jag r HERREN, deras Gud, och skall bnhra dem. 7Och Efraims mn skola bliva lika hjltar, och deras hjrtan skola gldja sig ssom av vin. Deras barn skola ock se det och bliva glada; deras hjrtan skola frjda sig i HERREN. 8Jag skall locka p dem och samla dem tillhopa, ty jag frlossar dem; och de skola bliva lika talrika som de fordom voro. 9Och nr jag planterar ut dem bland folken, skola de tnka p mig i fjrran land; och med sina barn skola de f leva och komma tillbaka. 10Ja, frn Egyptens land skall jag lta dem komma tillbaka och frn Assur skall jag frsamla dem. Sedan skall jag fra dem till Gileads land och till Libanon; och dr skall icke finnas rum nog fr dem. 11Han skall draga fram genom havet p en trng vg, bljorna i havet skall han sl ned, och alla Nilflodens djup skola torka ut. S skall Assurs stolthet bliva nedbruten och spiran tagen ifrn Egypten. 12Men dem skall jag gra starka i HERREN, och i hans namn skola de g fram, sger HERREN.
1

955

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 11 ppna dina drrar, Libanon, ty eld skall nu frtra dina cedrar. 2Jmra dig, du cypress, ty cedern mste falla, de hrliga trden skola frdas. Jmren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomtrngliga, varder flld. 3Hr huru herdarna jmra sig, nr deras hrlighet bliver frdd! Hr huru de unga lejonen ryta, nr Jordanbygdens snr varda frdda! 4S sade HERREN, min Gud: Bliv en herde fr slaktfren, 5ty deras kpare slakta dem utan all frsyn, och deras sljare sga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar. 6 Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare, sger HERREN, utan lta mnniskorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola frdrva landet, och jag skall icke rdda ngon ur deras hand. 7S blev jag en herde fr slaktfren, de arma fren. Och jag tog mig tv stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endrkt; och jag vaktade s fren 8 Men sedan jag inom en mnad hade frgjort de tre herdarna, blev jag led vid fren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig. 9D sade jag: Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill d, det m d, och vad som vill frgs, det m frgs; och de som sedan bliva kvar m ta varandras ktt. 10S tog jag min stav Ljuvlig ro och brt snder den, till att upplsa det frbund som jag hade slutit med alla folk. 11Och nr detta nu p den dagen blev upplst, frnummo de arma fren, som aktade p mig, att det var HERRENS ord. 12Drefter sade jag till dem: Om I s finnen fr gott, s given mig min ln; varom icke, m det s vara. Och de vgde upp trettio siklar silver ssom ln t mig. 13D sade HERREN till mig: Kasta det t krukmakaren -- det hrliga pris vartill jag hade blivit vrderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus t krukmakaren. 14Drefter brt jag snder min andra stav, Endrkt, till att upplsa broderskapet mellan Juda och Israel. 15Och HERREN sade till mig: Tag dig nu redskap ssom en ofrnuftig herde; 16ty se, jag vill lta en herde uppst i landet, som icke vrdar sig om de fr som hlla p att frgs, icke uppsker det frskingrade, icke helar det sargade, icke srjer fr det som r helbrgda, utan allenast ter kttet av de feta och river snder klvarna p dem. 17Ve ver denne ovrdige herde, som vergiver sin hjord! M ett svrd trffa hans arm och hans hgra ga! M hans arm alldeles frtvina och hans hgra ga frmrkas i grund!
1

Chapter 12 Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord ver Israel. S sger HERREN, han som har utspnt himmelen och grundat jorden och danat mnniskans ande i henne: 2Se, jag skall gra Jerusalem till an berusningens kalk fr alla folk runt omkring; jmvl ver Juda skall det komma, nr Jerusalem bliver belgrat. 3Och det skall ske p den tiden att jag skall gra Jerusalem till en lyftesten fr alla folk; var och en som frsker lyfta den skall illa sarga sig drp. Och alla jordens folk skola frsamla sig mot det. 4P den tiden, sger HERREN, skall jag sl alla hstar med
1

956

Swedish Bible

Anonymous

frvirring och deras ryttare med vanvett. Men ver Juda hus skall jag upplta mina gon, nr jag bland hednafolken slr alla hstar med blindhet. 5D skola Juda stamfurstar sga i sina hjrtan: Jerusalems invnare ro vr styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud. 6P den tiden skall jag lta Juda stamfurstar bliva ssom brinnande fyrfat bland ved, och ssom eldbloss bland halmkrvar, s att de frbrnna alla folk runt omkring, bde t hger och t vnster; men Jerusalem skall framgent trona p sin plats, dr Jerusalem nu r. 7Och frst skall HERREN giva seger t Juda hyddor, fr att icke Davids hus och Jerusalems invnare skola tillrkna sig strre ra n Juda. 8P den tiden skall HERREN beskrma Jerusalems invnare; den skrpligaste bland dem skall p den tiden vara ssom David, och Davids hus skall vara ssom ett gudavsen, ssom HERRENS ngel framfr dem. 9Och jag skall p den tiden stta mig i sinnet att frgra alla folk som komma mot Jerusalem. 10 Men ver Davids hus och ver Jerusalems invnare skall jag utgjuta en ndens och bnens ande, s att de se upp till mig, och se vem de hava stungit. Och de skola hlla ddsklagan efter honom, ssom man hller ddsklagan efter ende sonen, och skola bittert srja honom, ssom man srjer sin frstfdde. 11Ja, p den tiden skall i Jerusalem hllas stor ddsklagan, sdan den var, som hlls i Hadadrimmon p Megiddons sltt. 12Och slkterna i landet skola hlla ddsklagan var fr sig: Davids hus slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig, Natans hus' slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig, 13Levi hus' slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig, Simeis slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig; 14s ock alla vriga slkter var fr sig, och deras kvinnor fr sig.

Chapter 13 P den tiden skola Davids hus och Jerusalems invnare f en ppen brunn, till att avtv sin synd och orenhet. 2Och det skall ske p den tiden, sger HERREN Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, s att de icke mer skola nmnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort ur landet. 3Och det skall ske, att om ngon drefter upptrder ssom profet, s skola hans egna frldrar, hans fader och moder, sga till honom: Du kan icke f leva, du som talar lgn i HERRENS namn. Och hans egna frldrar, hans fader och moder, skola stinga ihjl honom, nr han vill profetera. 4Och det skall ske p den tiden att alla profeter skola blygas fr sina syner, nr de vilja profetera; och fr att icke bliva rjda skola de icke mer klda sig i mantel av hr. 5 Och var och en av dem skall sga: Jag r ingen profet, en kerman r jag; redan i min ungdom blev jag kpt till trl. 6Och om man d frgar honom: Vad r det fr sr du har p din kropp? s skall han svara: Dem har jag ftt drhemma, hos mina nrmaste. 7Svrd, upp mot min herde, mot den man som fick st mig nra! sger HERREN Sebaot. M herden bliva slagen, s att fren frskingras; ty jag vill nu vnda min hand mot de svaga. 8Och det skall ske i hela landet, sger HERREN, att tv tredjedelar dr skola utrotas och frgs; allenast en tredjedel skall dr lmnas kvar. 9Och den tredjedelen skall jag lta g genom eld; jag skall luttra dem, ssom man luttrar
1

957

Swedish Bible

Anonymous

silver, och prva dem, ssom man prvar guld. S skola de kalla mitt namn, och jag skall bnhra dem. Jag skall sga: Detta r mitt folk. Och det skall svara: HERREN r min Gud.

Chapter 14 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, d man i dig skall utskifta byte. 2Ty jag skall frsamla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna skndas. Och hlften av folket i staden skall fras bort i fngenskap. Men terstoden drav skall icke bliva utrotad ur staden; 3ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, ssom han stridde frr p drabbningens dag. 4Och han skall den dagen st med sina ftter p Oljeberget, gent emot Jerusalem, sterut; och Oljeberget skall rmna mitt itu, mot ster och vster, till en mycket stor dal, i det att ena hlften av berget viker undan mot norr, och andra hlften drav mot sder. 5Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall rcka nda till Asel; I skolen fly, ssom I flydden fr jordbvningen i Ussias, Juda konungs, tid. D skall HERREN, min Gud, komma, ja, du sjlv och alla heliga med dig. 6Och det skall ske p den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola frmrkas. 7Och det bliver en dag som r ensam i sitt slag, och som r knd av HERREN, en dag d det varken r dag eller natt, en dag d det bliver ljust, nr aftonen kommer. 8Och det skall ske p den tiden att rinnande vatten skola utg frn Jerusalem, ena hlften mot stra havet och andra hlften mot Vstra havet; bde sommar och vinter skall det vara s. 9Och HERREN skall d vara konung ver hela jorden; ja, p den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett. 10Hela landet frn Geba till Rimmon, sder om Jerusalem, skall d frvandlas till en slttmark; men sjlva staden skall trona p sin hjd, och strcka sig frn Benjaminsporten nda till den plats dr den frra porten stod, till Hrnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna; 11och folket skall bo dr i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet. 12Men denna hemskelse skall HERREN lta drabba alla de folk som drogo ut fr att strida mot Jerusalem: han skall lta deras ktt ruttna, medan de nnu st p sina ftter; deras gon skola ruttna i sina hlor och deras tunga skall ruttna i deras mun. 13Och det skall ske p den tiden att HERREN skall snda en stor frvirring bland dem; de skola bra hand p varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres. 14Ocks Juda skall strida mot Jerusalem. Och skatter skola samlas tillhopa frn alla folk runt omkring: guld, silver och klder i stor myckenhet. 15 En likadan hemskelse skall ock drabba hstar, mulsnor, kameler, snor och alla andra djur som finnas dr i lgren. 16Och det skall ske att alla verblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola r efter r draga ditupp, fr att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och fr att fira lvhyddohgtiden. 17Men om ngon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, fr att tillbedja konungen HERREN Sebaot, d skall ver den icke komma ngot regn. 18Om Egyptens folkstam icke drager stad och kommer ditupp, s skall ej heller ver den komma regn. Detta bliver den hemskelse som HERREN skall lta drabba de folk som icke draga upp fr att fira
1

958

Swedish Bible

Anonymous

lvhyddohgtiden. 19Ja, s skall Egypten drabbas av sin synd, s skola ock alla andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp fr att fira lvhyddohgtiden. 20P den tiden skall p hstarnas bjllror st att lsa: Helgad t HERREN, och grytorna i HERRENS hus skola vara ssom offersklarna framfr altaret. 21Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad t HERREN Sebaot, s att var och en som vill offra kan komma och taga en sdan och koka i den. Och ingen kanan skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, p den tiden.

Malachi
Chapter 1 Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord till Israel genom Malaki. 2Jag har bevisat eder krlek, sger HERREN. Nu frgen I: Varmed har du d bevisat oss krlek? Esau var ju en broder till Jakob, sger HERREN, och jag lskade Jakob, 3men Esau hatade jag; drfr gjorde jag hans berg till en demark och hans arvedel till ett hemvist fr knens schakaler. 4Om nu Edom sger: Ja, vi ro frstrda, men vi skola ter bygga upp det delagda, s svarar HERREN Sebaot: Vl m de bygga upp, men jag skall ter riva det ned, och s skall man f kalla det 'ogudaktighetens land' och 'det folk p vilket HERREN evinnerligen vredgas'. 5I skolen f se det med egna gon, och d skolen I sga: 'HERREN r stor utver Israels grnser.' 6En son skall hedra sin fader och en tjnare sin herre. Om nu jag r fader, var r d den heder, som skulle visas mig? Och om jag r en herre, var r d den fruktan som man skulle hava fr mig? -- s sger HERREN Sebaot till eder, I prster, som frakten mitt namn. Nu frgen I: Varmed hava vi d visat frakt fr ditt namn? 7 Jo, drmed att I bren fram ovrdig spis p mitt altare. ter frgen I: P vad stt hava vi betett oss ovrdigt mot dig? Jo, i det att I tnken: HERRENS bord behver man icke mycket akta. 8 Nr i fren fram ett offerdjur som r blint, d rknen I sdant icke fr ont; nr I fren fram ett som r lytt eller svagt, d rknen I ej heller sdant fr ont. Kom med ngot sdant till din stthllare, s fr du se om han tager gunstigt emot dig och bliver dig bevgen, sger HERREN Sebaot. 9Bnfallen allts nu infr Gud, att han m bliva oss ndig. Kan han vl vara eder bevgen, d I haven begtt sdant? sger HERREN Sebaot. 10Ack att bland eder funnes ngon som ville stnga tempeldrrarna, s att I icke lngre frgves upptnden eder eld p mitt altare! Jag har icke behag till eder, sger HERREN Sebaot, och till offergvor av eder hand har jag icke lust. 11Frn solens uppgng nda till dess nedgng r ju mitt namn stort bland folken, och verallt frambras rkoffer och rena offergvor t mitt namn; ja, mitt namn r stort bland folken, sger HERREN Sebaot. 12Men I ohelgen det, i det att I sgen: Herrens bord kan man grna frsumma, och den spis, som gives drtill, behver man icke mycket akta. 13Ja, I sgen: Icke r det mdan vrt!, och s handhaven I det vanvrdigt, sger HERREN Sebaot. Nr I allts frambren eder offergva, d fren I fram, vad som r rvat och vad som r lytt och svagt. Skulle jag hava behag till sdana gvor av eder
959
1

Swedish Bible

Anonymous

hand? sger HERREN. 14Nej, frbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hankn, men nd, nr han har gjort ett lfte, offrar t Herren ett djur, som icke duger. Ty jag r en stor konung, sger HERREN Sebaot, och mitt namn r fruktansvrt bland folken.

Chapter 2 Drfr kommer nu fljande bud till eder, I prster. 2Om I icke hrsammen det och akten drp, s att I given mitt namn ra, sger HERREN Sebaot, s skall jag snda frbannelse ver eder och frbanna edra vlsignelser; ja, jag har redan frbannat dem, eftersom I icke akten drp. 3Se, jag skall lta min npst drabba eder avkomma, och jag skall kasta orenlighet i ansiktet p eder, orenligheten efter edra hgtidsoffer; ja, I skolen sjlva bliva kastade i denna. 4D skolen I frst, att jag har snt till eder detta bud, fr att mitt frbund med Levi skall best, sger HERREN Sebaot. 5 Jag hade ett frbund med honom, och dri var liv och frid. Sdant gav jag t honom, fr att han skulle frukta mig; och han fruktade mig och bvade fr mitt namn. 6Rtt undervisning var i hans mun, och ingen ortt fanns p hans lppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umgngelse och omvnde mnga frn missgrning. 7Ty prstens lppar skola frvara kunskap, och undervisning skall man hmta ur hans mun; han r ju HERREN Sebaots sndebud. 8Men I haven vikit av ifrn vgen; genom eder undervisning haven I kommit mnga p fall. I haven frdrvat frbundet med Levi, sger HERREN Sebaot. 9Drfr har ock jag gjort eder fraktade och lga i allt folkets gon, eftersom I icke hllen mina vgar, utan haven anseende till personen, nr I handhaven undervisningen. 10Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud skapat oss? Varfr handla vi d trolst mot varandra och bryta vra fders frbund? 11Juda har handlat trolst, och styggelse r bedriven i Israel och i Jerusalem; ty Juda har oskrat HERRENS helgedom, den som han lskar, och de hava tagit till kta kvinnor, som dyrka frmmande gudar. 12Hos den man som s gr m HERREN utrota var levande sjl ur Jakobs hyddor, jmvl den som frambr offergvor till HERREN Sebaot. 13Och nnu ngot annat gren I: I vllen, att HERRENS altare hljes med trar, med grt och klagan, s att han icke mer vill se till offergvorna, ej heller med vlbehag kan taga emot ngot ur eder hand. 14Nu frgen I: Huru s? Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trols emot, fastn hon r din maka, din kta hustru. 15Hava vi d icke en och samma skapare, den, i vilkens hand det str, att vr ande bevaras? Och vad vill nu denne ene? Han vill ju hava ett gudaktigt slkte. Tagen eder drfr vl till vara, s att ingen bliver trols mot sin ungdoms hustru. 16Ty jag hatar ktenskapsskillnad, sger HERREN, Israels Gud, och att man hljer sig i vld ssom i en verkldnad, sger HERREN Sebaot. Tagen eder drfr vl till vara, s att I icke bliven trolsa. Malaki, 3 Kapitlet Herrens dag skall snart komma, med straff och med luttring. 17I trtten ut HERREN med edert tal. Nu frgen I: Varmed trtta vi d ut honom? Jo, drmed att I sgen: Den som gr ont r nd god i HERRENS gon, och till sdana har han behag. Ty varfr kommer icke eljest domens Gud?
1

960

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 3 Se, jag skall snda ut min ngel, och han skall bereda vg fr mig. Och med hast skall han komma till sitt tempel, den Herre, som I stunden, ja, frbundets ngel, som I begren, se, han kommer, sger HERREN Sebaot. 2Men vem kan uthrda hans tillkommelses dag, och vem kan best, nr han uppenbarar sig? Ty han skall vara ssom en guldsmeds eld och ssom valkares spa. 3 Och han skall stta sig ned och smlta silvret och rena det; han skall rena Levi sner och luttra dem ssom guld och silver; och sedan skola de frambra t HERREN offergvor i rttfrdighet. 4 Och Juda offergvor och Jerusalems skola d behaga HERREN vl likasom i forna dagar och i frgngna r. 5Ja, jag skall komma till eder fr att hlla dom, och jag skall vara ett snarfrdigt vittne mot trollkarlar, ktenskapsbrytare och menedare, s ock mot dem som frhlla dagakarlen hans ln eller frtrycka nkan och den faderlse eller vrnga rtten fr frmlingen, men icke frukta mig, sger HERREN Sebaot. 6Ty jag, HERREN, har icke frndrats, och I, Jakobs barn, haven icke heller hrt upp: 7allt ifrn edra fders dagar haven I vikit av ifrn mina stadgar och icke hllit dem Vnden om till mig, s vill jag vnda om till eder, sger HERREN Sebaot. Nu frgen I: Varutinnan skola vi vnda om? 8Menen I d, att en mnniska fr rva frn Gud? Ty I rven ju frn mig. ter frgen I: P vad stt hava vi rvat frn dig? Jo, i frga om tionden och offergrden. 9 Frbannelse har drabbat eder, men nd rven I frn mig, s mnga I ren. 10Fren full tionde till frrdshuset, s att i mitt hus finnes mat, och prven s, hurudan jag sedan bliver, sger HERREN Sebaot. Frvisso skall jag d ppna himmelens fnster ver eder och utgjuta ver eder riklig vlsignelse. 11Och jag skall npsa grshopporna fr eder, s att de icke mer frdrva eder frukt p marken; ej heller skola edra vintrd mer sl fel p fltet, sger HERREN Sebaot. 12Och alla folk skola prisa eder slla, ty edert land skall d vara ljuvligt, sger HERREN Sebaot. 13I haven talat hrda ord mot mig, sger HERREN. Nu frgen I: Vad hava vi d med varandra talat mot dig? 14 I haven sagt: Det r ffngt att tjna Gud. Eller vad vinning hava vi drav att vi hlla, vad han har bjudit oss hlla, och drav att vi g i sorgdrkt infr HERREN Sebaot? 15Nej, de frcka vilja vi nu prisa slla; ty de som gra, vad ogudaktigt r, bliva upprttade, de g fria, huru de n fresta Gud. 16Men drunder hava ocks de som frukta HERREN talat med varandra; och HERREN har aktat p dem och hrt dem, och en minnesbok har blivit skriven infr hans ansikte till minnelse av dessa som frukta HERREN och tnka p hans namn. 17Och dessa, sger HERREN Sebaot, skall jag hava ssom min egendom p den dag, d jag utfr mitt verk; och jag skall skona dem, ssom en fader skonar sin son, som tjnar honom. 18Och I skolen d ter f se, vilken skillnad det r mellan den rttfrdige och den ogudaktige, mellan den som tjnar Gud och den som icke tjnar honom.
1

Chapter 4

961

Swedish Bible

Anonymous

Ty se, dagen kommer, och den skall brinna ssom en ugn. D skola alla frcka mnniskor och alla som gra, vad ogudaktigt r, bliva lika str, och dagen, den som kommer, skall frbrnna dem, sger HERREN Sebaot, s att varken rot eller krona lmnas kvar av dem. 2Men fr eder, I som frukten mitt namn, skall rttfrdighetens sol g upp med lkedom under sina vingar. D skolen I slippa ut och hoppa ssom kalvar, som hava varit instngda i stallet. 3Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva ssom aska under edra ftter p den dag, d jag utfr mitt verk, sger HERREN Sebaot. 4Tnken p Moses lag, min tjnares, t vilken jag p Horeb gav stadgar och rtter fr hela Israel. 5Se, jag skall snda till eder profeten Elia, frrn HERRENS stora och fruktansvrda dag kommer. 6Och han skall vnda fdernas hjrtan till barnen och barnens hjrtan till deras fder, fr att jag icke, nr jag kommer, skall sl landet med tillspillogivning.

962

Swedish Bible

Anonymous

New Testament
Matthew
Chapter 1 Detta r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, slkttavla. 2Abraham fdde Isak, Isak fdde Jakob, Jakob fdde Judas och hans brder; 3Judas fdde Fares och Sara med Tamar, Fares fdde Esrom, Esrom fdde Aram; 4Aram fdde Aminadab, Aminadab fdde Naasson, Naasson fdde Salmon; 5Salmon fdde Boes med Rakab, Boes fdde Jobed med Rut, Jobed fdde Jessai; 6Jessai fdde David, konungen, David fdde Salomo med Urias' hustru; 7Salomo fdde Roboam, Roboam fdde Abia. Abia fdde Asaf; 8Asaf fdde Josafat, Josafat fdde Joram, Joram fdde Osias; 9Osias fdde Joatam, Joatam fdde Akas, Akas fdde Esekias; 10Esekias fdde Manasses, Manasses fdde Amos, Amos fdde Josias; 11Josias fdde Jekonias och hans brder, vid den tid d folket blev bortfrt i fngenskap till Babylonien. 12Sedan folket hade blivit bortfrt i fngenskap till Babylonien, fdde Jekonias Salatiel, Salatiel fdde Sorobabel; 13Sorobabel fdde Abiud, Abiud fdde Eljakim, Eljakim fdde Asor; 14Asor fdde Sadok, Sadok fdde Akim, Akim fdde Eliud; 15Eliud fdde Eleasar, Eleasar fdde Mattan, Mattan fdde Jakob; 16Jakob fdde Josef, Marias man, och av henne fddes Jesus, som kallas Kristus. 17S utgra slktlederna frn Abraham intill David tillsammans fjorton leder, och frn David intill dess att folket blev bortfrt i fngenskap till Babylonien fjorton leder, och frn det att folket blev bortfrt i fngenskap till Babylonien intill Kristus fjorton leder. 18 Med Jesu Kristi fdelse gick det s till. Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns hon, frrn de kommo tillsammans, vara havande av helig ande. 19Nu var Josef, hennes man, en rttsinnig man och ville icke utstta henne for vanra; drfr beslt han att hemligen skilja sig frn henne. 20Men nr han hade ftt detta i sinnet, se, d visade sig i drmmen en Herrens ngel fr honom och sade: Josef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som r avlat i henne r av helig ande. 21Och hon skall fda en son, och honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall frlsa sitt folk ifrn deras synder. 22Allt detta har skett, fr att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: 23Se, jungfrun skall bliva havande och fda en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel (det betyder Gud med oss). 24Nr Josef hade vaknat upp ur smnen, gjorde han som Herrens ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig. 25Och han knde henne icke, frrn hon hade ftt en son; och honom gav han namnet Jesus.
1

963

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 2 Nr nu Jesus var fdd i Betlehem i Judeen, p konung Herodes' tid, d kommo vise mn frn sterns lnder till Jerusalem 2och sade: Var r den nyfdde judakonungen? Vi hava nmligen sett hans stjrna i stern och hava kommit fr att giva honom vr hyllning. 3Nr konung Herodes hrde detta, blev han frskrckt, och hela Jerusalem med honom. 4Och han frsamlade alla versteprster och skriftlrde bland folket och frgade dem var Messias skulle fdas. 5De svarade honom: I Betlehem i Judeen; ty s r skrivet genom profeten: 6'Och du Betlehem, du judiska bygd, ingalunda r du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utg en furste som skall vara en herde fr mitt folk Israel.' 7D kallade Herodes hemligen till sig de vise mnnen och utfrgade dem noga om tiden d stjrnan hade visat sig. 8Sedan lt han dem fara till Betlehem och sade: Faren stad och forsken noga efter barnet; och nr I haven funnit det, s lten mig veta detta, fr att ocks jag m komma och giva det min hyllning. 9Nr de hade hrt konungens ord, foro de stad; och se, stjrnan som de hade sett i stern gick framfr dem, till dess att den kom ver det stlle dr barnet var. Dr stannade den. 10Och nr de sgo stjrnan, uppfylldes de av mycket stor gldje. 11Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. D fllo de ned och gvo det sin hyllning; och de togo fram sina skatter och framburo t det sknker: guld, rkelse och myrra. 12Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i drmmen, befallning att icke tervnda till Herodes; och de drogo s en annan vg tillbaka till sitt land. 13Men nr de hade dragit stad, se, d visade sig i drmmen en Herrens ngel fr Josef och sade: St upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar dr, till dess jag sger dig till; ty Herodes tnker ska efter barnet fr att frgra det. 14D stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten, och drog bort till Egypten. 15Dr blev han kvar intill Herodes' dd, fr att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: Ut ur Egypten kallade jag min son. 16 Nr Herodes nu sg att han hade blivit gckad av de vise mnnen, blev han mycket vred. Och han snde stad och lt dda alla de gossebarn i Betlehem och hela omrdet dromkring, som voro tv r gamla och drunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade ftt genom att utfrga de vise mnnen. 17D fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, nr han sade: 18Ett rop hrdes i Rama, grt och mycken jmmer; det var Rakel som begrt sina barn, och hon ville icke lta trsta sig, eftersom de icke mer voro till. 19Men nr Herodes var dd, se, d visade sig i drmmen en Herrens ngel for Josef, i Egypten, 20och sade: St upp och tag barnet och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv ro nu dda. 21 D stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och kom s till Israels land. 22Men nr han hrde att Arkelaus regerade ver Judeen; efter sin fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p grund av en uppenbarelse i drmmen drog han bort till Galileens bygder. 23Och nr han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette Nasaret, fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeterna, att han skulle kallas nasar.
1

964

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 3 Vid den tiden upptrdde Johannes dparen och predikade i Judeens ken 2och sade: Gren bttring, ty himmelriket r nra. 3Det var om denne som profeten Esaias talade, nr han sade: Hr rsten av en som ropar i knen: 'Bereden vgen fr Herren, gren stigarna jmna fr honom.' 4 Och Johannes hade klder av kamelhr och bar en ldergrdel om sina lnder, och hans mat var grshoppor och vildhonung. 5Och frn Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring Jordan gick d folket ut till honom 6och lt dpa sig av honom i floden Jordan, och beknde drvid sina synder. 7Men nr han sg mnga fariser och sadducer komma fr att lta dpa sig, sade han till dem: I huggormars avfda, vem har ingivit eder att ska komma undan den tillstundande vredesdomen? 8Bren d ock sdan frukt som tillhr bttringen. 9Och menen icke att I kunnen sga vid eder sjlva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; ty jag sger eder att Gud av dessa stenar kan uppvcka barn t Abraham. 10Och redan r yxan satt till roten p trden; s bliver d vart trd som icke br god frukt avhugget och kastat i elden. 11Jag dper eder i vatten till bttring, men den som kommer efter mig, han r starkare n jag, och jag r icke ens vrdig att bra hans skor; han skall dpa eder i helig ande och eld. 12Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han brnna upp i en eld som icke utslckes. 13 Drefter kom Jesus frn Galileen till Johannes, vid Jordan, fr att lta dpa sig av honom; 14men denne ville hindra honom och sade: Jag behvde dpas av dig, och du kommer till mig? 15D svarade Jesus och sade till honom: Lt det nu s ske; ty det hves oss att s uppfylla all rttfrdighet. D tillstadde han honom det. 16Och nr Jesus var dpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, d ppnades himmelen, och han sg Guds Ande snka sig ned ssom en duva och komma ver honom. 17 Och frn himmelen kom en rst, som sade: Denne r min lskade Son, i vilken jag har funnit behag.
1

Chapter 4 Drefter blev Jesus av Anden frd upp i knen, fr att han skulle frestas av djvulen. 2Och nr han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio ntter, blev han omsider hungrig. 3D trdde frestaren fram och sade till honom: r du Guds Son, s bjud att dessa stenar bliva brd. 4Men han svarade och sade: Det r skrivet: 'Mnniskan skall leva icke allenast av brd, utan av allt det som utgr av Guds mun.' 5Drefter tog djvulen honom med sig till den heliga staden och stllde honom uppe p helgedomens mur 6och sade till honom: r du Guds Son, s kasta dig ned; det r ju skrivet: 'Han skall giva sina nglar befallning om dig, och de skola bra dig p hnderna, s att du icke stter din fot mot ngon sten.' 7Jesus sade till honom: Det r ock skrivet: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.' 8ter tog djvulen honom med sig, upp p ett mycket hgt berg, och visade honom alla riken i vrlden och deras hrlighet 9och sade till honom: Allt detta vill jag giva
965
1

Swedish Bible

Anonymous

dig, om du faller ned och tillbeder mig. 10D sade Jesus till honom: G bort, Satan; ty det r skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjna.' 11D lmnade djvulen honom; och se, nglar trdde fram och betjnade honom. 12Men nr han hrde att Johannes hade blivit satt i fngelse, drog han sig tillbaka till Galileen. 13Och han lmnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger vid sjn, p Sabulons och Neftalims omrde, och bosatte sig dr, 14 fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, nr han sade: 15Sabulons land och Neftalims land, trakten t havet till, landet p andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen -16 det folk som dr satt i mrker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i ddens ngd och skugga, fr dem gick upp ett ljus. 17Frn den tiden begynte Jesus predika och sga: Gren bttring, ty himmelriket r nra. 18D han nu vandrade utmed Galileiska sjn, fick han se tv brder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nt i sjn, ty de voro fiskare. 19Och han sade till dem: Fljen mig s skall jag gra eder till mnniskofiskare. 20Strax lmnade de nten och fljde honom. 21Nr han hade gtt drifrn ett stycke lngre fram, fick han se tv andra brder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, dr de jmte sin fader Sebedeus sutto i bten och ordnade sina nt; och han kallade dem till sig. 22Och strax lmnade de bten och sin fader och fljde honom. 23Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skrplighet bland folket. 24Och ryktet om honom gick ut ver hela Syrien, och man frde till honom alla sjuka som voro hemskta av olika slags lidanden och plgor, alla som voro besatta eller mnadsrasande eller lama; och han botade dem. 25Och honom fljde mycket folk ifrn Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och frn landet p andra sidan Jordan.

Chapter 5 Nr han nu sg folket, gick han upp p berget; och sedan han hade satt sig ned, trdde hans lrjungar fram till honom. 2D ppnade han sin mun och undervisade dem och sade: 3Saliga ro de som ro fattiga i anden, ty dem hr himmelriket till. 4Saliga ro de som srja, ty de skola bliva trstade. 5Saliga ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. 6Saliga ro de som hungra och trsta efter rttfrdighet, ty de skola bliva mttade. 7Saliga ro de barmhrtiga, ty dem skall vederfaras barmhrtighet. 8Saliga ro de renhjrtade, ty de skola se Gud. 9Saliga ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. 10Saliga ro de som lida frfljelse fr rttfrdighets skull, ty dem hr himmelriket till. 11Ja, saliga ren I, nr mnniskorna fr min skull smda och frflja eder och sanningslst sga allt ont mot eder. 12Gldjens och frjden eder, ty eder ln r stor i himmelen. S frfljde man ju ock profeterna, som voro fre eder. 13I ren jordens salt; men om saltet mister sin slta, varmed skall man d giva det slta igen? Till intet annat duger det n till att kastas ut och trampas ned av mnniskorna. 14I ren vrldens ljus. Icke kan en stad dljas, som ligger uppe p ett berg? 15Ej heller tnder man ett ljus och stter det under skppan, utan man stter det p
966
1

Swedish Bible

Anonymous

ljusstaken, s att det lyser fr alla dem som ro i huset. 16P samma stt m ock edert ljus lysa infr mnniskorna, s att de se edra goda grningar och prisa eder Fader, som r i himmelen. 17I skolen icke mena att jag har kommit fr att upphva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit fr att upphva, utan fr att fullborda. 18Ty sannerligen sger jag eder: Intill dess himmel och jord frgs, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen frgs, frrn det allt har fullbordats. 19Drfr, den som upphver ett av de minsta bland dessa bud och lr mnniskorna s, han skall rknas fr en av de minsta i himmelriket; men den som hller dem och lr mnniskorna s, han skall rknas fr stor i himmelriket. 20Ty jag sger eder, att om eder rttfrdighet icke vergr de skriftlrdes och farisernas, s skolen I icke komma in i himmelriket. 21I haven hrt att det r sagt till de gamle: 'Du skall icke drpa; och den som drper, han r hemfallen t Domstolens dom.' 22 Men jag sger eder: Var och en som vredgas p sin broder, han r hemfallen t Domstolens dom; men den som sger till sin broder: 'Du odga', han r hemfallen t Stora rdets dom; och den som sger: 'Du dre', han r hemfallen t det brinnande Gehenna. 23Drfr, om du kommer med din gva till altaret, och dr drager dig till minnes att din broder har ngot emot dig, 24s lgg ned din gva dr framfr altaret, och g frst bort och frlik dig med din broder, och kom sedan och br fram din gva. 25Var villig till snar frlikning med din motpart, medan du nnu r med honom p vgen, s att din motpart icke drager dig infr domaren, och domaren verlmnar dig t rttstjnaren, och du bliver kastad i fngelse. 26Sannerligen sger jag dig: Du skall icke slippa ut drifrn, frrn du har betalt den yttersta skrven. 27I haven hrt att det r sagt: 'Du skall icke beg ktenskapsbrott.' 28 Men jag sger eder: Var och en som med begrelse ser p en annans hustru, han har redan begtt ktenskapsbrott med henne i sitt hjrta. 29Om nu ditt hgra ga r dig till frfrelse, s riv ut det och kasta det ifrn dig; ty det r bttre fr dig att en av dina lemmar frdrvas, n att hela din kropp kastas i Gehenna. 30Och om din hgra hand r dig till frfrelse, s hugg av den och kasta den ifrn dig; ty det r bttre fr dig att en av dina lemmar frdrvas, n att hela din kropp kommer till Gehenna. 31Det r ock sagt: 'Den som vill skilja sig frn sin hustru han skall giva henne skiljebrev.' 32 Men jag sger eder: Var och en som skiljer sig frn sin hustru fr ngon annan saks skull n fr otukt, han bliver orsak till att ktenskapsbrott begs med henne. Och den som tager en frnskild kvinna till hustru, han begr ktenskapsbrott. 33Ytterligare haven I hrt att det r sagt till de gamle: 'Du skall icke svrja falskt' och 'Du skall hlla din ed infr Herren.' 34Men jag sger eder att I alls icke skolen svrja, varken vid himmelen, ty den r 'Guds tron', 35ej heller vid jorden, ty den r 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det r 'den store Konungens stad'; 36ej heller m du svrja vid ditt huvud, ty du kan icke gra ett enda hr vare sig vitt eller svart; 37utan sdant skall edert tal vara, att ja r ja, och nej r nej. Vad drutver r, det r av ondo. 38I haven hrt att det r sagt: 'ga fr ga och tand fr tand.' 39Men jag sger eder att I icke skolen st emot en ofrrtt; utan om ngon slr dig p den hgra kinden, s vnd ock den andra till t honom; 40och om ngon vill g till rtta med dig fr att berva dig din livkldnad, s lt honom f manteln med; 41och om ngon tvingar dig att till hans tjnst g med en mil, s g tv med honom. 42Giv t den som beder dig, och vnd dig icke bort ifrn den som vill lna av dig. 43I haven hrt att det r sagt: 'Du skall
967

Swedish Bible

Anonymous

lska din nsta och hata din ovn.' 44Men jag sger eder: lsken edra ovnner, och bedjen fr dem som frflja eder, 45och varen s eder himmelske Faders barn; han lter ju sin sol g upp ver bde onda och goda och lter det regna ver bde rttfrdiga och orttfrdiga. 46Ty om I lsken dem som lska eder, vad ln kunnen I f drfr? Gra icke publikanerna detsamma? 47Och om I visen vnlighet mot edra brder allenast, vad synnerligt gren I drmed? Gra icke hedningarna detsamma? 48 Varen allts I fullkomliga, ssom eder himmelske Fader r fullkomlig.

Chapter 6 Tagen eder till vara fr att va eder rttfrdighet infr mnniskorna, fr att bliva sedda av dem; annars haven I ingen ln hos eder Fader, som r i himmelen. 2Drfr, nr du giver en allmosa, s lt icke stta i basun fr dig, ssom skrymtarna gra i synagogorna och p gatorna, fr att de skola bliva prisade av mnniskorna. Sannerligen sger jag eder: De hava ftt ut sin ln. 3Nej, nr du giver en allmosa, lt d din vnstra hand icke f veta vad den hgra gr, 4s att din allmosa gives i det frdolda. D skall din Fader, som ser i det frdolda, vederglla dig. 5Och nr I bedjen, skolen I icke vara ssom skrymtarna, vilka grna st i synagogorna och i gathrnen och bedja, fr att bliva sedda av mnniskorna. Sannerligen sger jag eder: De hava ftt ut sin ln. 6Nej, nr du vill bedja, g d in i din kammare, och stng igen din drr, och bed till din Fader i det frdolda. D skall din Fader, som ser i det frdolda, vederglla dig. 7Men i edra bner skolen I icke hopa tomma ord ssom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bnhrda fr sina mnga ords skull. 8S varen d icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behven, frrn I bedjen honom. 9I skolen allts bedja slunda: 'Fader vr, som r i himmelen! Helgat varde ditt namn; 10tillkomme ditt rike; ske din vilja, ssom i himmelen, s ock p jorden; 11vrt dagliga brd giv oss i dag; 12och frlt oss vra skulder, ssom ock vi frlta dem oss skyldiga ro; 13och inled oss icke i frestelse, utan frls oss ifrn ondo.' 14Ty om I frlten mnniskorna deras frsyndelser, s skall ock eder himmelske Fader frlta eder; 15men om I icke frlten mnniskorna, s skall ej heller eder Fader frlta edra frsyndelser. 16Och nr I fasten, skolen I icke visa en bedrvad uppsyn ssom skrymtarna, vilka vanstlla sina ansikten fr att bliva sedda av mnniskorna med sin fasta. Sannerligen sger jag eder: De hava ftt ut sin ln. 17Nej, nr du fastar, smrj d ditt huvud och tv ditt ansikte, 18fr att du icke m bliva sedd av mnniskorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som r i det frdolda. D skall din Fader, som ser i det frdolda, vederglla dig. 19Samlen eder icke skatter p jorden, dr mott och mal frstra, och dr tjuvar bryta sig in och stjla, 20utan samlen eder skatter i himmelen, dr mott och mal icke frstra, och dr inga tjuvar bryta sig in och stjla. 21Ty dr din skatt r, dr kommer ock ditt hjrta att vara. 22gat r kroppens lykta. Om nu ditt ga r friskt, s fr hela din kropp ljus. 23Men om ditt ga r frdrvat, d bliver hela din kropp hljd i mrker. r det nu s, att ljuset, som du har i dig, r mrker, huru djupt bliver d icke mrkret! 24Ingen kan tjna tv herrar; ty antingen kommer han d att hata den ene och lska den andre, eller kommer
968
1

Swedish Bible

Anonymous

han att hlla sig till den frre och frakta den senare. I kunnen icke tjna bde Gud och Mamon. 25 Drfr sger jag eder: Gren eder icke bekymmer fr edert liv, vad I skolen ta eller dricka, ej heller fr eder kropp, vad I skolen klda eder med. r icke livet mer n maten, och kroppen mer n klderna? 26Sen p fglarna under himmelen: de s icke, ej heller skrda de, ej heller samla de in i lador; och likvl fder eder himmelske Fader dem. ren I icke mycket mer n de? 27Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lgga en enda aln till sin livslngd? 28Och varfr bekymren I eder fr klder? Beskden liljorna p marken, huru de vxa: de arbeta icke, ej heller spinna de; 29 och likvl sger jag eder att icke ens Salomo i all sin hrlighet var s kldd som en av dem. 30 Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i morgon kastas i ugnen, skulle han d icke mycket mer klda eder, I klentrogne? 31S gren eder nu icke bekymmer, och sgen icke: 'Vad skola vi ta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi klda oss med?' 32Efter allt detta ska ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behven allt detta. 33Nej, sken frst efter hans rike och hans rttfrdighet, s skall ocks allt detta andra tillfalla eder. 34Gren eder allts icke bekymmer fr morgondagen, ty morgondagen skall sjlv bra sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plga.

Chapter 7 Dmen icke, p det att I icke mn bliva dmda; 2ty med den dom varmed I dmen skolen I bliva dmda, och med det mtt som I mten med skall ock mtas t eder. 3Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ga, men icke bliver varse bjlken i ditt eget ga? 4Eller huru kan du sga till din broder: 'Lt mig taga ut grandet ur ditt ga', du som har en bjlke i ditt eget ga? 5 Du skrymtare, tag frst ut bjlken ur ditt eget ga; drefter m du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders ga. 6Given icke t hundarna vad heligt r, och kasten icke edra prlor fr svinen, p det att dessa icke m trampa dem under ftterna och sedan vnda sig om och sarga eder. 7Bedjen, och eder skall varda givet; sken, och I skolen finna; klappen, och fr eder skall varda uppltet. 8 Ty var och en som beder, han fr; och den som sker, han finner; och fr den som klappar skall varda uppltet. 9Eller vilken r den man bland eder, som rcker sin son en sten, nr han beder honom om brd, 10eller som rcker honom en orm, nr han beder om fisk? 11Om nu I, som ren onda, frstn att giva edra barn goda gvor, huru mycket mer skall icke d eder Fader, som r i himmelen, giva vad gott r t dem som bedja honom! 12Drfr, allt vad I viljen att mnniskorna skola gra eder, det skolen I ock gra dem; ty detta r lagen och profeterna. 13Gn in genom den trnga porten. Ty vid och bred r den vg som leder till frdrvet, och mnga ro de som g fram p den; 14och den port r trng och den vg r smal, som leder till livet, och f ro de som finna den. 15Tagen eder till vara fr falska profeter, som komma till eder i fraklder, men invrtes ro glupande ulvar. 16Av deras frukt skolen I knna dem. Icke hmtar man vl vindruvor frn trnen, eller fikon frn tistlar? 17S br vart och ett gott trd god frukt, men ett dligt trd br ond frukt.
969
1

Swedish Bible

Anonymous

18

Ett gott trd kan icke bra ond frukt, ej heller kan ett dligt trd bra god frukt. 19Vart trd som icke br god frukt bliver avhugget och kastat i elden. 20Allts skolen I knna dem av deras frukt. -- 21Icke kommer var och en in i himmelriket, som sger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gr min himmelske Faders vilja. 22Mnga skola p 'den dagen' sga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort mnga kraftgrningar?' 23Men d skall jag betyga fr dem: 'Jag har aldrig knt eder; gn bort ifrn mig, I ogrningsmn.' 24Drfr, var och en som hr dessa mina ord och gr efter dem, han m liknas vid en frstndig man som byggde sitt hus p hlleberget. 25Och slagregn fll, och vattenstrmmarna kommo, och vindarna blste och kastade sig mot det huset; och likvl fll det icke omkull, eftersom det var grundat p hlleberget. 26Men var och en som hr dessa mina ord och icke gr efter dem, han m liknas vid en ofrstndig man som byggde sitt hus p sanden. 27Och slagregn fll, och vattenstrmmarna kommo, och vindarna blste och slogo mot det huset; och det fll omkull, och dess fall var stort. 28Nr Jesus hade slutat detta tal, hpnade folket ver hans frkunnelse; 29ty han frkunnade sin lra fr dem med makt och myndighet, och icke ssom deras skriftlrde.

Chapter 8 Sedan han hade kommit ned frn berget, fljde honom mycket folk. 2D trdde en spetlsk man fram och fll ned fr honom och sade: Herre, vill du, s kan du gra mig ren. 3D rckte han ut handen och rrde vid honom och sade: Jag vill; bliv ren. Och strax blev han ren frn sin spetlska. 4Och Jesus sade till honom: Se till, att du icke sger detta fr ngon; men g bort och visa dig fr prsten, och frambr den offergva som Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd fr dem. 5Nr han drefter kom in i Kapernaum, trdde en hvitsman fram till honom och bad honom 6 och sade: Herre, min tjnare ligger drhemma lam och lider svrt. 7Han sade till honom: Skall d jag komma och bota honom? 8Hvitsmannen svarade och sade: Herre, jag r icke vrdig att du gr in under mitt tak. Men sg allenast ett ord, s bliver min tjnare frisk. 9Jag r ju sjlv en man som str under andras befl: jag har ock krigsmn under mig, och om jag sger till en av dem: 'G', s gr han, eller till en annan: 'Kom', s kommer han; och om jag sger till min tjnare: 'Gr det', d gr han s. 10Nr Jesus hrde detta, frundrade han sig och sade till dem som fljde honom: Sannerligen sger jag eder: I Israel har jag icke hos ngon funnit s stor tro. 11Och jag sger eder: Mnga skola komma frn ster och vster och f vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, 12men rikets barn skola bliva utkastade i mrkret drutanfr; dr skall vara grt och tandagnisslan. 13Och Jesus sade till hvitsmannen: G; ssom du tror, s m det ske dig. Och i samma stund blev tjnaren frisk. 14Nr Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svrmoder ligga sjuk i feber. 15D rrde han vid hennes hand, och febern lmnade henne; och hon stod upp och betjnade honom. 16Men nr det hade blivit afton, frde man till honom mnga
970
1

Swedish Bible

Anonymous

som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han, 17 fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, nr han sade: Han tog p sig vra krankheter, och vra sjukdomar bar han. 18D nu Jesus sg mycket folk omkring sig, bjd han att man skulle fara ver till andra stranden. 19Och en skriftlrd kom fram och sade till honom: Mstare, jag vill flja dig varthelst du gr. 20D svarade Jesus honom: Rvarna hava kulor, och himmelens fglar hava nsten; men Mnniskosonen har ingen plats dr han kan vila sitt huvud. 21 Och en annan av hans lrjungar sade till honom: Herre, tillstd mig att frst g bort och begrava min fader. 22D svarade Jesus honom: Flj du mig, och lt de dda begrava sina dda. 23Och han steg i bten, och hans lrjungar fljde honom. 24Och se, d uppstod en hftig storm p sjn, s att vgorna slogo ver bten; men han lg och sov. 25D gingo de fram och vckte honom och sade: Herre, hjlp oss; vi frgs. 26Han sade till dem: I klentrogne, varfr rdens I? Drefter stod han upp och npste vindarna och sjn, och det blev alldeles lugnt. 27Och mnniskorna frundrade sig och sade: Vad r denne fr en, eftersom bde vindarna och sjn ro honom lydiga? 28 Nr han s hade kommit ver till gadarenernas land p andra stranden, kommo tv besatta emot honom, ut frn gravarna dr. Och de voro mycket vldsamma, s att ingen kunde frdas den vgen fram. 29Dessa ropade d och sade: Vad har du med oss att gra, du Guds Son? Har du kommit hit fr att plga oss, frrn tid r? 30Nu gick dr lngt ifrn dem en stor svinhjord i bet. 31Och de onda andarna bdo honom och sade: Om du vill driva ut oss s lt oss fara in i svinhjorden. 32D sade han till dem: Faren stad. Och de gvo sig stad och foro in i svinen. Och se, d strtade sig hela hjorden utfr branten ned i sjn och omkom i vattnet. 33Men herdarna flydde; och nr de hade kommit in i staden, omtalade de alltsammans, och srskilt vad som hade skett med de besatta. 34 D gick hela staden ut fr att mta Jesus; och nr de fingo se honom, bdo de att han skulle begiva sig bort ifrn deras omrde.

Chapter 9 Och han steg i en bt och for ver och kom till sin egen stad. 2D frde de till honom en lam man, som lg p en sng. Nr Jesus sg deras tro sade han till den lame: Var vid gott mod, min son; dina synder frltas dig. 3D sade ngra av de skriftlrde vid sig sjlva: Denne hdar. 4 Men Jesus frstod deras tankar och sade: Varfr tnken I i edra hjrtan vad ont r? 5Vilket r lttare, att sga: 'Dina synder frltas dig' eller att sga: 'St upp och g'? 6Men fr att I skolen veta att Mnniskosonen har makt hr p jorden att frlta synder, s st upp -- sade han nu till den lame -- och tag din sng och g hem. 7D stod han upp och gick hem. 8Nr folket sg detta, blevo de hpna och prisade Gud, som hade givit sdan makt t mnniskor. 9Nr Jesus drifrn gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: Flj mig. D stod han upp och fljde honom. 10Nr han drefter lg till bords i hans hus, kommo mnga publikaner och syndare dit och voro bordsgster dr, jmte Jesus och hans lrjungar. 11Men
971
1

Swedish Bible

Anonymous

d fariserna sgo detta, sade de till hans lrjungar: Huru kan eder mstare ta med publikaner och syndare? 12Nr han hrde detta, sade han: Det r icke de friska som behva lkare, utan de sjuka. 13Men gn I stad och lren eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhrtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit fr att kalla rttfrdiga, utan fr att kalla syndare. 14Drefter kommo Johannes' lrjungar till honom och sade: Varfr fasta icke dina lrjungar d vi och fariserna ofta fasta? 15Jesus svarade dem: Icke kunna vl brllopsgsterna srja, s lnge brudgummen r hos dem? Men den tid skall komma, d brudgummen tages ifrn dem, och d skola de fasta. -16 Ingen stter en lapp av okrympt tyg p en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort nnu mer av manteln, och hlet skulle bliva vrre. 17Ej heller slr man nytt vin I gamla skinnlglar; om ngon s gjorde, skulle lglarna sprngas snder och vinet spillas ut, jmte det att lglarna frdrvades. Nej, man slr nytt vin i nya lglar, s bliva bda delarna bevarade. 18Medan han talade detta till dem, trdde en synagogfrestndare fram och fll ned fr honom och sade: Min dotter har just nu dtt, men kom och lgg din hand p henne, s bliver hon ter levande. 19D stod Jesus upp och fljde honom med sina lrjungar. 20Men en kvinna, som i tolv r hade lidit av blodgng, nrmade sig honom bakifrn och rrde vid hrntofsen p hans mantel. 21Ty hon sade vid sig sjlv: Om jag allenast fr rra vid hans mantel, s bliver jag hulpen. 22D vnde Jesus sig om, och nr han fick se henne, sade han: Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjlpt dig. Och kvinnan var hulpen frn den stunden. 23Nr Jesus sedan kom in i frestndarens hus och fick se fljtblsarna och folket som hjde klagolt, 24sade han: Gn bort hrifrn; ty flickan r icke dd, hon sover. D hnlogo de t honom. 25Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. D stod hon upp. 26Och ryktet hrom gick ut ver hela det landet. 27Nr Jesus gick drifrn, fljde honom tv blinda som ropade och sade: Davids son, frbarma dig ver oss. 28Och d han kom hem, trdde de blinda fram till honom; och Jesus frgade dem: Tron I att jag kan gra detta? De svarade honom: Ja, Herre. 29D rrde han vid deras gon och sade: Ske eder efter eder tro. 30Och deras gon ppnades. Och Jesus tillsade dem strngeligen att se till, att ingen finge veta detta. 31Men de gingo stad och utspridde ryktet om honom ver hela det landet. 32Nr dessa voro p vg ut, frde man till honom en dvstum som var besatt. 33Och nr den onde anden hade blivit utdriven, talade den dvstumme. Och folket frundrade sig och sade: Sdant har aldrig frut varit sett i Israel. 34Men fariserna sade: Det r med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna. 35Och Jesus gick omkring i alla stder och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skrplighet. 36Och nr han sg folkskarorna, mkade han sig ver dem, eftersom de voro s illa medfarna och uppgivna, lika fr som icke hava ngon herde. 37Drfr sade han till sina lrjungar: Skrden r mycken, men arbetarna ro f. 38Bedjen frdenskull skrdens Herre att han snder ut arbetare till sin skrd.

972

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 10 Och han kallade till sig sina tolv lrjungar och gav dem makt ver orena andar, till att driva ut dem, s ock makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skrplighet. 2Och dessa ro de tolv apostlarnas namn: frst Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder; 3Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus; 4Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som frrdde honom. 5Dessa tolv snde Jesus ut; och han bjd dem och sade: Stllen icke eder frd till hedningarna, och gn icke in i ngon samaritisk stad, 6utan gn hellre till de frlorade fren av Israels hus. 7Och dr I gn fram skolen I predika och sga: 'Himmelriket r nra.' 8Boten sjuka, uppvcken dda, gren spetlska rena, driven ut onda andar. I haven ftt fr intet; s given ock fr intet. 9Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra blten, 10icke ngon rnsel fr eder frd, ej heller dubbla livkldnader, ej heller skor eller stav; ty arbetaren r vrd sin mat. 11Men nr I haven kommit in i ngon stad eller by, s utforsken vilken drinne som r vrdig, och stannen hos honom, till dess I lmnen den orten. 12Och nr I kommen in i ett hus, s hlsen det. 13Om d det huset r vrdigt, s m den frid I tillnsken det komma drver; men om det icke r vrdigt, d m den frid I tillnsken det vnda tillbaka till eder. 14Och om man p ngot stlle icke tager emot eder och icke hr p edra ord, s gn ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra ftter. 15Sannerligen sger jag eder: Fr Sodoms och Gomorras land skall det p domens dag bliva drgligare n fr den staden. 16Se, jag snder eder stad ssom fr mitt in ibland ulvar. Varen frdenskull kloka ssom ormar och menlsa ssom duvor. 17Tagen eder till vara fr mnniskorna; ty de skola draga eder infr domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder; 18och I skolen fras fram ocks infr landshvdingar och konungar, fr min skull, till ett vittnesbrd fr dem och fr hedningarna. 19Men nr man drager eder infr rtta, gren eder d icke bekymmer fr huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall bliva eder givet i den stunden. 20Det r icke I som skolen tala, utan det r eder Faders Ande som skall tala i eder. 21Och den ene brodern skall d verlmna den andre till att ddas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola stta sig upp mot sina frldrar och skola dda dem. 22Och I skolen bliva hatade av alla, fr mitt namns skull. Men den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst. -- 23Nr de nu frflja eder i en stad, s flyn till en annan; och om de ocks dr frflja eder, s flyn till nnu en annan. Ty sannerligen sger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom alla Israels stder, frrn Mnniskosonen kommer. 24 Lrjungen r icke frmer n sin mstare, ej heller r tjnaren frmer n sin herre. 25Det m vara lrjungen nog, om det gr honom ssom hans mstare, och tjnaren, om det gr honom ssom hans herre. Om de hava kallat husbonden fr Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s kalla hans husfolk! 26Frukten allts icke fr dem; ty intet r frborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet r frdolt, som icke skall bliva knt. 27Vad jag sger eder i mrkret, det skolen sga i ljuset, och vad I hren viskas i edert ra, det skolen I predika p taken. 28Och frukten icke fr dem som vl kunna drpa kroppen, men icke hava makt att drpa sjlen, utan frukten fastmer honom som
1

973

Swedish Bible

Anonymous

har makt att frgra bde sjl och kropp i Gehenna. -- 29Sljas icke tv sparvar fr en skrv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja. 30Men p eder ro till och med huvudhren allasammans rknade. 31Frukten allts icke; I ren mer vrda n mnga sparvar. 32Drfr, var och en som beknner mig infr mnniskorna, honom skall ock jag knnas vid infr min Fader, som r i himmelen. 33Men den som frnekar mig infr mnniskorna, honom skall ock jag frneka infr min Fader, som r i himmelen. 34I skolen icke mena att jag har kommit fr att snda frid p jorden. Jag har icke kommit fr att snda frid, utan svrd. 35Ja, jag har kommit fr att uppvcka sndring, s att 'sonen stter sig upp mot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin svrmoder, 36och envar fr sitt eget husfolk till fiender'. 37Den som lskar fader eller moder mer n mig, han r mig icke vrdig, och den som lskar son eller dotter mer n mig, han r mig icke vrdig; 38och den som icke tager sitt kors p sig och efterfljer mig, han r mig icke vrdig. 39Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv, fr min skull, han skall finna det. -- 40Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har snt mig. 41Den som tager emot en profet, drfr att det r en profet, han skall f en profets ln; och den som tager emot en rttfrdig man, drfr att det r en rttfrdig man, han skall f en rttfrdig mans ln. 42Och den som giver en av dessa sm allenast en bgare friskt vatten att dricka, drfr att det r en lrjunge -- sannerligen sger jag eder: Han skall ingalunda g miste om sin ln.

Chapter 11 Nr Jesus hade givit sina tolv lrjungar alla dessa bud, gick han drifrn vidare, fr att undervisa och predika i deras stder. 2Men nr Johannes i sitt fngelse fick hra om Kristi grningar, snde han bud med sina lrjungar 3och lt frga honom: r du den som skulle komma, eller skola vi frbida ngon annan? 4D svarade Jesus och sade till dem: Gn tillbaka och omtalen fr Johannes vad I hren och sen: 5blinda f sin syn, halta g, spetlska bliva rena, dva hra, dda uppst, och 'fr fattiga frkunnas gldjens budskap'. 6Och salig r den fr vilken jag icke bliver en sttesten. 7 Nr dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: Varfr var det I gingen ut i knen? Var det fr att se ett rr som drives hit och dit av vinden? 8Eller varfr gingen I ut? Var det fr att se en mnniska kldd i fina klder? De som bra fina klder, dem finnen I ju i konungapalatsen. 9Varfr gingen I d ut? Var det fr att se en profet? Ja, jag sger eder: nnu mer n en profet r han. 10Han r den om vilken det r skrivet: 'Se, jag snder ut min ngel framfr dig, och han skall bereda vgen fr dig.' 11Sannerligen sger jag eder: Bland dem som ro fdda av kvinnor har ingen uppsttt, som har varit strre n Johannes dparen; men den som r minst i himmelriket r likvl strre n han. 12Och frn Johannes dparens dagar intill denna stund trnger himmelriket fram med storm, och mnniskor storma fram och rycka det till sig. 13Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes; 14och om I viljen tro det: han r Elias, den som skulle
974
1

Swedish Bible

Anonymous

komma. 15Den som har ron, han hre. 16Men vad skall jag likna detta slkte vid? Det r likt barn som sitta p torgen och ropa till andra barn 17och sga: 'Vi hava spelat fr eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesng, och I haven icke jmrat eder.' 18Ty Johannes kom, och han varken ter eller dricker, och s sger man: 'Han r besatt av en ond ande.' 19Mnniskosonen kom, och han bde ter och dricker, och nu sger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han r, en publikaners och syndares vn!' Men Visheten har ftt rtt av sina barn. 20Drefter begynte han tala bestraffande ord till de stder i vilka han hade utfrt s mnga av sina kraftgrningar, och frehlla dem att de icke hade gjort bttring: 21Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgrningar som ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s skulle de fr lnge sedan hava gjort bttring i sck och aska. 22Men jag sger eder: Fr Tyrus och Sidon skall det p domens dag bliva drgligare n fr eder. 23Och du, Kapernaum, skall vl du bliva upphjt till himmelen? Nej, ned till ddsriket mste du fara. Ty om de kraftgrningar som ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s skulle det hava sttt nnu i dag. 24Men jag sger eder att det fr Sodoms land skall p domens dag bliva drgligare n fr dig. 25Vid den tiden talade Jesus och sade: Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, fr att du vl har dolt detta fr de visa och kloka, men uppenbarat det fr de enfaldiga. 26Ja, Fader; s har ju varit ditt behag. 27Allt har av min Fader blivit frtrott t mig. Och ingen knner Sonen utom Fadern, ej heller knner ngon Fadern utom Sonen och den fr vilken Sonen vill gra honom knd. -- 28Kommen till mig, I alla som arbeten och ren betungade, s skall jag giva eder ro. 29Tagen p eder mitt ok och lren av mig, ty jag r saktmodig och dmjuk i hjrtat; 's skolen I finna ro fr edra sjlar'. 30Ty mitt ok r milt, och min brda r ltt.

Chapter 12 Vid den tiden tog Jesus p sabbaten vgen genom ett sdesflt; och hans lrjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och ta. 2Nr fariserna sgo detta, sade de till honom: Se, dina lrjungar gra vad som icke r lovligt att gra p en sabbat. 3Han svarade dem: Haven I icke lst vad David gjorde, nr han och de som fljde honom blevo hungriga: 4huru han d gick in i Guds hus, och huru de to skdebrden, fastn det ju varken fr honom eller fr dem som fljde honom var lovligt att ta sdant brd, utan allenast fr prsterna? 5Eller haven I icke lst i lagen att prsterna p sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likvl ro utan skuld? 6Men jag sger eder: Hr r vad som r frmer n helgedomen. 7Och haden I frsttt vad det r: 'Jag har behag till barmhrtighet, och icke till offer', s skullen I icke hava dmt dem skyldiga, som ro utan skuld. 8 Ty Mnniskosonen r herre ver sabbaten. 9Och han gick drifrn vidare och kom in i deras synagoga. 10Och se, dr var en man som hade en frvissnad hand. D frgade de honom och sade: r det lovligt att bota sjuka p sabbaten? De ville nmligen f ngot att anklaga honom fr. 11 Men han sade till dem: Om ngon bland eder har ett fr, och detta p sabbaten faller i en grop,
975
1

Swedish Bible

Anonymous

fattar han icke d i det och drager upp det? 12Huru mycket mer vrd r nu icke en mnniska n ett fr! Allts r det lovligt att p sabbaten gra vad gott r. 13Drefter sade han till mannen: Rck ut din hand. Och han rckte ut den, och den blev frisk igen och frdig ssom den andra. -- 14D gingo fariserna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle frgra honom. 15Men nr Jesus fick veta detta, gick han bort drifrn; och mnga fljde honom, och han botade dem alla, 16 men frbjd dem strngeligen att utbreda ryktet om honom. 17Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, nr han sade: 18Se, ver min tjnare, som jag har utvalt, min lskade, i vilken min sjl har funnit behag, ver honom skall jag lta min Ande komma, och han skall frkunna rtten bland folken. 19Han skall icke kiva eller skria, och hans rst skall man icke hra p gatorna, 20Ett brutet rr skall han icke snderkrossa, och en rykande veke skall han icke utslcka, intill dess att han har frt rtten fram till seger. 21Och till hans namn skola folken stta sitt hopp. 22 D frde man till honom en besatt, som var blind och dvstum. Och han botade honom, s att den dvstumme talade och sg. 23Och allt folket uppfylldes av hpnad och sade: Mnne icke denne r Davids son? 24Men nr fariserna hrde detta, sade de: Det r allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna. 25Men han frstod deras tankar och sade till dem: Vart rike som har kommit i strid med sig sjlvt bliver frtt, och intet samhlle eller hus som har kommit i strid med sig sjlvt kan hava bestnd. 26Om nu Satan driver ut Satan, s har han kommit i strid med sig sjlv. Huru kan d hans rike hava bestnd? 27Och om det r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d edra egna anhngare ut dem? De skola allts vara edra domare. 28Om det ter r med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, s har ju Guds rike kommit till eder. -- 29Eller huru kan ngon g in i en stark mans hus och berva honom hans bohag, sframt han icke frut har bundit den starke? Frst drefter kan han plundra hans hus. 30Den som icke r med mig, han r emot mig, och den som icke frsamlar med mig, han frskingrar. 31Drfr sger jag eder: All annan synd och hdelse skall bliva mnniskorna frlten, men hdelse mot Anden skall icke bliva frlten. 32Ja, om ngon sger ngot mot Mnniskosonen, s skall det bliva honom frltet; men om ngon sger ngot mot den helige Ande, s skall det icke bliva honom frltet, varken i denna tidsldern eller i den tillkommande. 33I msten dma s: antingen r trdet gott, och d mste dess frukt vara god; eller r trdet dligt, och d mste dess frukt vara dlig. Ty av frukten knner man trdet. 34I huggormars avfda, huru skullen I kunna tala ngot gott, d I sjlva ren onda? Vad hjrtat r fullt av, det talar ju munnen. 35En god mnniska br ur sitt goda frrd fram vad gott r, och en ond mnniska br ur sitt onda frrd fram vad ont r. 36Men jag sger eder, att fr vart ffngligt ord som mnniskorna tala skola de gra rkenskap p domens dag. 37Ty efter dina ord skall du dmas rttfrdig, och efter dina ord skall du dmas skyldig. 38D togo ngra av de skriftlrde och fariserna till orda och sade till honom: Mstare, vi skulle vilja se ngot tecken av dig. 39Men han svarade och sade till dem: Ett ont och trolst slkte r detta! Det stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det n profeten Jonas' tecken. 40Ty likasom Jonas tre dagar och tre ntter var i den stora fiskens buk, s skall ock Mnniskosonen tre dagar och tre ntter vara i jordens skte. 41Ninevitiska mn skola vid domen
976

Swedish Bible

Anonymous

trda fram tillsammans med detta slkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bttring vid Jonas' predikan; och se, hr r vad som r mer n Jonas. 42Drottningen av Sderlandet skall vid domen trda fram tillsammans med detta slkte och bliva det till dom. Ty hon kom frn jordens nda fr att hra Salomos visdom; och se, hr r vad som r mer n Salomo. 43Nr en oren ande har farit ut ur en mnniska, vandrar han omkring i kentrakter och sker efter ro, men finner ingen. 44D sger han: 'Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrn.' Och nr han kommer dit och finner det st ledigt och vara fejat och prytt, 45d gr han stad och tager med sig sju andra andar, som ro vrre n han sjlv, och de g ditin och bo dr; och s bliver fr den mnniskan det sista vrre n det frsta. S skall det ock g med detta onda slkte. 46Medan han nnu talade till folket, kommo hans moder och hans brder och stannade drutanfr och ville tala med honom. 47D sade ngon till honom: Se, din moder och dina brder st hrutanfr och vilja tala med dig. 48Men han svarade och sade till den som omtalade detta fr honom: Vilken r min moder, och vilka ro mina brder? 49Och han rckte ut handen mot sina lrjungar och sade: Se hr r min moder, och hr ro mina brder! 50Ty var och en som gr min himmelske Faders vilja, den r min broder och min syster och min moder.

Chapter 13 Samma dag gick Jesus ut frn huset dr han bodde och satte sig vid sjn. 2D frsamlade sig mycket folk omkring honom. Drfr steg han i en bt; och han satt i den, medan allt folket stod p stranden. 3Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: En sningsman gick ut fr att s. 4 Och nr han sdde, fll somt vid vgen, och fglarna kommo och to upp det. 5Och somt fll p stengrund, dr det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 6 men nr solen hade gtt upp, frbrndes det, och eftersom det icke hade ngon rot, torkade det bort. 7Och somt fll bland trnen, och trnena skto upp och frkvvde det. 8Men somt fll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt. 9Den som har ron, han hre. 10D trdde lrjungarna fram och sade till honom: Varfr talar du till dem i liknelser? 11 Han svarade och sade: Eder r givet att lra knna himmelrikets hemligheter, men dem r det icke givet. 12Ty den som har, t honom skall varda givet, s att han fr ver nog; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks det han har. 13Drfr talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende gon intet se, och med hrande ron intet hra, och intet heller frst. 14S fullbordas p dem Esaias' profetia, den som sger: 'Med hrande ron skolen I hra, och dock alls intet frst, och med seende gon skolen I se, och dock alls intet frnimma. 15Ty detta folks hjrta har blivit frstockat, och med ronen hra de illa, och sina gon hava de tillslutit, s att de icke se med sina gon, eller hra med sina ron, eller frst med sina hjrtan, och omvnda sig och bliva helade av mig. 16Men saliga ro edra gon, som se, och edra ron, som hra. 17Ty sannerligen sger jag eder: Mnga profeter och rttfrdiga mn stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se
977
1

Swedish Bible

Anonymous

det, och att hra det som I hren, men fingo dock icke hra det. 18Hren allts I vad som menas med liknelsen om sningsmannen. 19Nr ngon hr ordet om riket, men icke frstr det, d kommer den onde och river bort det som sddes i hans hjrta. Om en sdan mnniska kan det sgas att sden sddes vid vgen. 20Och att den sddes p stengrunden, det r sagt om den som vl hr ordet och strax tager emot det med gldje, 21men som icke har ngon rot i sig, utan bliver bestndande allenast till en tid, och nr bedrvelse eller frfljelse pkommer fr ordets skull, d kommer han strax p fall. 22Och att den sddes bland trnena, det r sagt om den som vl hr ordet, men lter tidens omsorger och rikedomens bedrgliga lockelse frkvva det, s att han bliver utan frukt. 23Men att den sddes i den goda jorden, det r sagt om den som bde hr ordet och frstr det, och som jmvl br frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt. 24En annan liknelse framstllde han fr dem; han sade: Med himmelriket r det, ssom nr en man sdde god sd i sin ker; 25men nr folket sov, kom hans ovn och sdde ogrs mitt ibland vetet och gick sedan sin vg. 26Nr nu sden skt upp och satte frukt, s visade sig ock ogrset. 27D trdde husbondens tjnare fram och sade till honom: 'Herre, du sdde ju god sd i din ker; varifrn har den d ftt ogrs? 28Han svarade dem: 'En ovn har gjort detta.' Tjnarna sade till honom: 'Vill du allts att vi skola g stad och samla det tillhopa?' 29Men han svarade: 'Nej; ty d kunden I rycka upp vetet jmte ogrset, nr I samlen detta tillhopa. 30Lten bda slagen vxa tillsammans intill skrdetiden; och nr skrdetiden r inne, vill jag sga till skrdemnnen: 'Samlen frst tillhopa ogrset, och binden det i knippor till att brnnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.' 31En annan liknelse framstllde han fr dem; han sade: Himmelriket r likt ett senapskorn som en man tager och lgger ned i sin ker. 32 Det r minst av alla frn, men nr det har vxt upp, r det strst bland kryddvxter; ja, det bliver ett trd, s att himmelens fglar komma och bygga sina nsten p dess grenar. 33En annan liknelse framstllde han fr dem: Himmelriket r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skppor mjl, till dess alltsammans bliver syrat. 34Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. 35Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: Jag vill ppna min mun till liknelser, uppenbara vad frborgat har varit frn vrldens begynnelse. 36Drefter lt han folket g och gick sjlv hem. Och hans lrjungar trdde fram till honom och sade: Uttyd fr oss liknelsen om ogrset i kern. 37Han svarade och sade: Den som sr den goda sden r Mnniskosonen. 38kern r vrlden. Den goda sden, det r rikets barn, men ogrset r ondskans barn. 39Ovnnen, som sdde det, r djvulen. Skrdetiden r tidens nde. Skrdemnnen r nglar. 40Ssom nu ogrset samlas tillhopa och brnnes upp i eld, s skall det ock ske vid tidens nde. 41Mnniskosonen skall d snda ut sina nglar, och de skola samla tillhopa och fra bort ur hans rike alla dem som ro andra till fall, och dem som gra vad ortt r, 42och skola kasta dem i den brinnande ugnen; dr skall vara grt och tandagnisslan. 43D skola de rttfrdiga lysa ssom solen, i sin Faders rike. Den som har ron, han hre. 44Himmelriket r likt en skatt som har blivit gmd i en ker. Och en man finner den, men hller det hemligt; och i sin gldje gr han bort och sljer allt vad han ger och kper den kern. 45Ytterligare r det med himmelriket, ssom nr en kpman sker efter goda prlor; 46och d han har funnit en dyrbar prla,
978

Swedish Bible

Anonymous

gr han bort och sljer vad han ger och kper den. 47Ytterligare r det med himmelriket, ssom nr en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. 48Nr den s bliver full, drager man upp den p stranden och stter sig ned och samlar de goda i krl, men de dliga kastar man bort. -49 S skall det ock ske vid tidens nde: nglarna skola g ut och skilja de onda frn de rttfrdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen; dr skall vara grt och tandagnisslan. 51Haven I frsttt allt detta? De svarade honom: Ja. 52D sade han till dem: S r nu var skriftlrd, som har blivit en lrjunge fr himmelriket, lik en husbonde som ur sitt frrd br fram nytt och gammalt. 53Nr Jesus hade framstllt alla dessa liknelser, drog han bort drifrn. 54Och han kom till sin fdernestad, och dr undervisade han folket i deras synagoga, s att de hpnade och sade: Varifrn har han ftt denna vishet? Och hans kraftgrningar, varifrn komma de? 55r d denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans brder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrn har han d ftt allt detta? 57S blev han fr dem en sttesten. Men Jesus sade till dem: En profet r icke fraktad utom i sin fdernestad och i sitt eget hus. 58Och fr deras otros skull gjorde han dr icke mnga kraftgrningar.

Chapter 14 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, hra ryktet om Jesus. 2D sade han till sina tjnare: Det r Johannes dparen. Han har uppsttt frn de dda, och drfr verka dessa krafter i honom. 3 Herodes hade nmligen ltit gripa Johannes och binda honom och stta honom i fngelse, fr Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. 4Ty Johannes hade sagt till honom: Det r icke lovligt fr dig att hava henne. 5Och han hade velat dda honom, men han fruktade fr folket, eftersom de hllo honom fr en profet. 6Men s kom Herodes' fdelsedag. D dansade Herodias' dotter infr dem; och hon behagade Herodes s mycket, 7att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begrde. 8Hon sade d, ssom hennes moder ingav henne: Giv mig hr p ett fat Johannes dparens huvud. 9D blev konungen bekymrad, men fr edens och fr bordsgsternas skull bjd han att man skulle giva henne det, 10och snde stad och lt halshugga Johannes i fngelset. 11Och hans huvud blev framburet p ett fat och givet t flickan; och hon bar det till sin moder. 12Men hans lrjungar kommo och togo hans dda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det fr Jesus. 13D Jesus hrde detta, for han i en bt drifrn bort till en de trakt, dr de kunde vara allena. Men nr folket fick hra hrom, kommo de landvgen efter honom frn stderna. 14Och d han steg i land, fick han se att dr var mycket folk; och han mkade sig ver dem och botade deras sjuka. 15Men nr det led mot aftonen, trdde hans lrjungar fram till honom och sade: Trakten r de, och tiden r redan framskriden. Lt folket skiljas t, s att de kunna g bort i byarna och kpa sig mat. 16Men Jesus sade till dem: De behva icke g bort; given I dem att ta. 17De svarade honom: Vi hava hr icke mer n fem brd och tv fiskar. 18D sade han: Bren dem hit till mig. 19Drefter tillsade han folket att lgga sig ned i grset. Och han tog de
979
1

Swedish Bible

Anonymous

fem brden och de tv fiskarna och sg upp till himmelen och vlsignade dem. Och han brt brden och gav dem t lrjungarna, och lrjungarna gvo t folket. 20Och de to alla och blevo mtta Sedan samlade man upp de verblivna styckena, tolv korgar fulla. 21Men de som hade tit voro vid pass fem tusen mn, frutom kvinnor och barn. 22Strax drefter ndgade han sina lrjungar att stiga i bten och fre honom fara ver till andra stranden, medan han tillsg att folket skildes t. 23Och sedan detta hade skett, gick han upp p berget fr att vara allena och bedja. Nr det s hade blivit afton, var han dr ensam. 24Bten var d redan mnga stadier frn land och hrt ansatt av vgorna, ty vinden lg emot. 25Men under fjrde nattvkten kom Jesus till dem, gende fram ver sjn. 26 Nr d lrjungarna fingo se honom g p sjn, blevo de frfrade och sade: Det r en vlnad, och ropade av frskrckelse. 27Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: Varen vid gott mod; det r jag, varen icke frskrckta. 28D svarade Petrus honom och sade: Herre, r det du, s bjud mig att komma till dig p vattnet. 29Han sade: Kom. D steg Petrus ut ur bten och begynte g p vattnet och kom till Jesus. 30Men nr han sg huru stark vinden var, blev han frskrckt; och d han nu begynte sjunka, ropade han och sade: Herre, hjlp mig. 31Och strax rckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: Du klentrogne, varfr tvivlade du? 32Nr de sedan hade kommit upp i bten, lade sig vinden. 33Men de som voro i bten fllo ned fr honom och sade: Frvisso r du Guds Son. 34Nr de hade farit ver, kommo de till Gennesarets land. 35D nu folket dr p orten knde igen honom, snde de ut bud i hela trakten dromkring, och man frde till honom alla som voro sjuka. 36Och de bdo honom att allenast f rra vid hrntofsen p hans mantel; och alla som rrde vid den blevo hulpna.

Chapter 15 Hrefter kommo fariser och skriftlrde frn Jerusalem till Jesus och sade: 2Varfr vertrda dina lrjungar de ldstes stadgar? De tv ju icke sina hnder, nr de skola ta. 3Men han svarade och sade till dem: Varfr vertrden I sjlva Guds bud, fr edra stadgars skull? 4Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smdar sin fader eller sin moder, han skall dden d.' 5Men I sgen, att om ngon sger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava ftt till hjlp, det giver jag i stllet ssom offergva', d behver han alls icke hedra sin fader eller sin moder. 6I haven s gjort Guds budord om intet, fr edra stadgars skull. 7I skrymtare, rtt profeterade Esaias om eder, nr han sade: 8'Detta folk rar mig med sina lppar, men deras hjrtan ro lngt ifrn mig; 9och ffngt dyrka de mig, eftersom de lror de frkunna ro mnniskobud.' 10 Och han kallade folket till sig och sade till dem: Hren och frstn. 11Icke vad som gr in i munnen orenar mnniskan, men vad som gr ut ifrn munnen, det orenar mnniskan. 12D trdde hans lrjungar fram och sade till honom: Vet du, att nr fariserna hrde det du nu sade, var det fr dem en sttesten? 13Men han svarade och sade: Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rtterna. 14Frgen icke efter dem. De ro blinda ledare; och om
980
1

Swedish Bible

Anonymous

en blind leder en blind, s falla de bda i gropen. 15D tog Petrus till orda och sade till honom: Uttyd fr oss detta bildliga tal. 16Han sade: ren d ocks I nnu utan frstnd? 17Insen I icke att allt som gr in i munnen, det gr ned i buken och har sin naturliga utgng? 18Men vad som gr ut ifrn munnen, det kommer frn hjrtat, och det r detta som orenar mnniskan. 19Ty frn hjrtat komma onda tankar, mord, ktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbrd, hdelse. 20Det r detta som orenar mnniskan; men att ta med otvagna hnder, det orenar icke mnniskan. 21Och Jesus begav sig bort drifrn och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon. 22D kom en kananeisk kvinna frn det omrdet och ropade och sade: Herre, Davids son, frbarma dig ver mig. Min dotter plgas svrt av en ond ande. 23Men han svarade henne icke ett ord. D trdde hans lrjungar fram och bdo honom och sade: Giv henne besked; hon frfljer oss ju med sitt ropande. 24Han svarade och sade: Jag r icke utsnd till andra n till de frlorade fren av Israels hus. 25Men hon kom fram och fll ned fr honom och sade: Herre, hjlp mig. 26D svarade han och sade: Det r otillbrligt att taga brdet frn barnen och kasta det t hundarna. 27Hon sade: Ja, Herre. Ocks ta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrn deras herrars bord. 28 D svarade Jesus och sade till henne: O kvinna, din tro r stor. Ske dig ssom du vill. Och hennes dotter var frisk ifrn den stunden. 29Men Jesus gick drifrn vidare och kom till Galileiska sjn. Och han gick upp p berget och satte sig dr. 30D kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dvstumma, lytta och mnga andra; dem lade de ned fr hans ftter, och han botade dem, 31s att folket frundrade sig, nr de funno dvstumma tala, lytta vara friska och frdiga, halta g och blinda se. Och man prisade Israels Gud. 32Och Jesus kallade sina lrjungar till sig och sade: Jag mkar mig ver folket, ty det r redan tre dagar som de hava drjt kvar hos mig, och de hava intet att ta; och jag vill icke lta dem g ifrn mig fastande, fr att de icke skola uppgivas p vgen. 33D sade lrjungarna till honom: Varifrn skola vi hr, i en ken, f s mycket brd, att vi kunna mtta s mycket folk? 34Jesus frgade dem: Huru mnga brd haven I? De svarade: Sju, och drtill ngra f smfiskar. 35D tillsade han folket att lgra sig p marken. 36Och han tog de sju brden, s ock fiskarna, och tackade Gud och brt brden och gav t lrjungarna, och lrjungarna gvo t folket. 37S to de alla och blevo mtta. Och de verblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla. 38Men de som hade tit voro fyra tusen mn, frutom kvinnor och barn. 39Sedan lt han folket skiljas t och steg i bten och for till Magadans omrde.

Chapter 16 Och fariserna och sadducerna kommo dit och ville stta honom p prov; de begrde att han skulle lta dem se ngot tecken frn himmelen. 2Men han svarade och sade till dem: Om aftonen sgen I: 'Det bliver klart vder, ty himmelen r rd', 3och om morgonen: 'Det bliver ovder i dag, ty himmelen r mulen och rd.' Ja, om himmelens utseende frstn I att dma, men om tidernas
981
1

Swedish Bible

Anonymous

tecken kunnen I icke dma. 4Ett ont och trolst slkte r detta! Det stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det n Jonas' tecken. Och s lmnade han dem och gick sin vg. 5Nr sedan lrjungarna foro stad, ver till andra stranden, hade de frgtit att taga med sig brd. 6Och Jesus sade till dem: Sen till, att I tagen eder till vara fr farisernas och sadducernas surdeg. 7 D talade de med varandra och sade: Det r drfr att vi icke hava tagit med oss brd. 8Men nr Jesus mrkte detta, sade han: I klentrogne, varfr talen I eder emellan om att I icke haven brd med eder? 9Frstn I nnu ingenting? Och kommen I icke ihg de fem brden t de fem tusen, och huru mnga korgar I d togen upp? 10Ej heller de sju brden t de fyra tusen, och huru mnga korgar I d togen upp? 11Huru kommer det d till, att I icke frstn att det ej var om brd som jag talade till eder? Tagen eder till vara fr farisernas och sadducernas surdeg. 12D frstodo de att det icke var fr surdeg i brd som han hade bjudit dem att taga sig till vara, utan fr farisernas och sadducernas lra. 13Men nr Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frgade han sina lrjungar och sade: Vem sger folket Mnniskosonen vara? 14De svarade: Somliga sga Johannes dparen, andra Elias, andra ter Jeremias eller en annan av profeterna. 15D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara? 16Simon Petrus svarade och sade: Du r Messias, den levande Gudens Son. 17 D svarade Jesus och sade till honom: Salig r du, Simon, Jonas' son; ty ktt och blod har icke uppenbarat detta fr dig, utan min Fader, som r i himmelen. 18S sger ock jag dig att du r Petrus; och p denna klippa skall jag bygga min frsamling, och ddsrikets portar skola icke bliva henne vermktiga. 19Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du lser p jorden, det skall vara lst i himmelen. 20Drefter frbjd han lrjungarna att fr ngon sga att han var Messias. 21Frn den tiden begynte Jesus frklara fr sina lrjungar, att han mste g till Jerusalem och lida mycket av de ldste och versteprsterna och de skriftlrde, och att han skulle bliva ddad, men att han p tredje dagen skulle uppst igen. 22D tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsga honom och sade: Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda fr detta vederfaras dig. 23Men han vnde sig om och sade till Petrus: G bort, Satan, och st mig icke i vgen; du r fr mig en sttesten, ty dina tankar ro icke Guds tankar, utan mnniskotankar. 24Drefter sade Jesus till sina lrjungar: Om ngon vill efterflja mig, s frsake han sig sjlv och tage sitt kors p sig: s flje han mig. 25Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, fr min skull, han skall finna det. 26 Och vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men frlorar sin sjl? Eller vad kan en mnniska giva till lsen fr sin sjl? 27Mnniskosonen skall komma i sin Faders hrlighet med sina nglar, och d skall han vederglla var och en efter hans grningar. 28Sannerligen sger jag eder: Bland dem som hr st finnas ngra som icke skola smaka dden, frrn de f se Mnniskosonen komma i sitt rike.

Chapter 17

982

Swedish Bible

Anonymous

Sex dagar drefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och frde dem upp p ett hgt berg, dr de voro allena. 2Och hans utseende frvandlades infr dem: hans ansikte sken ssom solen, och hans klder blevo vita ssom ljuset. 3Och se, fr dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom. 4D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Herre, hr r oss gott att vara; vill du, s skall jag hr gra tre hyddor, t dig en och t Moses en och t Elias en. 5 Och se, medan han nnu talade, verskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en rst som sade: Denne r min lskade Son, i vilken jag har funnit behag; hren honom. 6Nr lrjungarna hrde detta, fllo de ned p sina ansikten i stor frskrckelse. 7Men Jesus gick fram och rrde vid dem och sade: Stn upp, och varen icke frskrckta. 8Nr de d lyfte upp sina gon, sgo de ingen utom Jesus allena. 9D de sedan gingo ned frn berget, bjd Jesus dem och sade: Omtalen icke fr ngon denna syn, frrn Mnniskosonen har uppsttt frn de dda. 10Men lrjungarna frgade honom och sade: Huru kunna d de skriftlrde sga att Elias frst mste komma? 11Han svarade och sade: Elias mste visserligen komma och upprtta allt igen; 12men jag sger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan frforo mot honom alldeles ssom de ville. Sammalunda skall ock Mnniskosonen f lida genom dem. 13D frstodo lrjungarna att det var om Johannes dparen som han talade till dem. 14Nr de drefter kommo till folket, trdde en man fram till honom och fll p kn fr honom 15och sade: Herre, frbarma dig ver min son ty han r mnadsrasande och plgas svrt; ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16Och jag frde honom till dina lrjungar, men de kunde icke bota honom. 17D svarade Jesus och sade: O du otrogna och vrnga slkte, huru lnge mste jag vara bland eder? Huru lnge mste jag hrda ut med eder? Fren honom hit till mig. 18Och Jesus tilltalade honom strngt, och den onde anden for ut ur honom; och gossen var botad frn den stunden. 19Sedan, nr de voro allena, trdde lrjungarna fram till Jesus och frgade: Varfr kunde icke vi driva ut honom? 20Han svarade dem: Fr eder otros skull. Ty sannerligen sger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott ssom ett senapskorn, s skolen I kunna sga till detta berg: 'Flytta dig hrifrn dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall d vara omjligt fr eder. 21 22Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus till dem: Mnniskosonen skall bliva verlmnad i mnniskors hnder, 23och man skall dda honom, men p tredje dagen skall han uppst igen. D blevo de mycket bedrvade. 24 Och nr de hade kommit till Kapernaum, trdde de som uppburo tempelskatten fram till Petrus och sade: Plgar icke eder mstare betala tempelskatt? 25Han svarade: Jo. Nr han sedan hade kommit hem, frekom honom Jesus med frgan: Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens konungar tull eller skatt, av sina sner eller av andra mnniskor? 26Han svarade: Av andra mnniskor. D sade Jesus till honom: Allts ro d snerna fria. 27Men fr att vi icke skola bliva dem till en sttesten, s g ned till sjn och kasta ut en krok. Tag s den frsta fisk som du drager upp, och nr du ppnar munnen p den skall du dr finna en silverpenning. Tag den, och giv den t dem for mig och dig. gott att vi ro hr tillstdes osv.

983

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 18 I samma stund trdde lrjungarna fram till Jesus och frgade: Vilken r den strste i himmelriket? 2D kallade han fram ett barn och stllde det mitt ibland dem 3och sade: Sannerligen sger jag eder: Om I icke omvnden eder och bliven ssom barn, skolen I icke komma in i himmelriket. 4Den som nu s dmjukar sig, att han bliver ssom detta barn, han r den strste i himmelriket. 5Och den som tager emot ett sdant barn I mitt namn, han tager emot mig. 6Men den som frfr en av dessa sm som tro p mig, fr honom vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals och han snktes ned i havets djup. 7Ve vrlden fr frfrelsers skull! Frfrelser mste ju komma; men ve den mnniska genom vilken frfrelsen kommer! 8Om nu din hand eller din fot r dig till frfrelse, s hugg av den och kasta den ifrn dig. Det r bttre fr dig att ing i livet lytt eller halt, n att hava bda hnderna eller bda ftterna i behll och kastas i den eviga elden. 9 Och om ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det och kasta det ifrn dig. Det r bttre fr dig att ing i livet engd, n att hava bda gonen i behll och kastas i det brinnande Gehenna. 10Sen till, att I icke frakten ngon av dessa sm; ty jag sger eder att deras nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte. 11 12Vad synes eder? Om en man har hundra fr, och ett av dem har kommit vilse, lmnar han icke d de nittionio p bergen och gr stad och sker efter det som har kommit vilse? 13Och hnder det d att han finner det -- sannerligen sger jag eder: d glder han sig mer ver det fret n ver de nittionio som icke hade kommit vilse. 14S r det ej heller eder himmelske Faders vilja att ngon av dessa sm skall g frlorad. 15Men om din broder frsyndar sig, s g stad och frehll honom det enskilt. Om han d lyssnar till dig, s har du vunnit din broder. 16Men om han icke lyssnar till dig, s tag med dig nnu en eller tv, fr att 'var sak m avgras efter tv eller tre vittnens utsago'. 17Lyssnar han icke till dem, s sg det till frsamlingen. Lyssnar han ej heller till frsamlingen, s vare han fr dig ssom en hedning och en publikan. 18 Sannerligen sger jag eder: Allt vad I binden p jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lsen p jorden, det skall vara lst i himmelen. 19Ytterligare sger jag eder, att om tv av eder hr p jorden komma verens att bedja om ngot, vad det vara m, s skall det beskras dem av min Fader, som r i himmelen. 20Ty var tv eller tre r frsamlade i mitt namn, dr r jag mitt ibland dem. 21D trdde Petrus fram och sade till honom: Herre, huru mnga gnger skall jag frlta min broder, om han frsyndar sig mot mig? r sju gnger nog? 22Jesus svarade honom: Jag sger dig: Icke sju gnger, utan sjuttio gnger sju gnger. 23Allts r det med himmelriket, ssom nr en konung ville hlla rkenskap med sina tjnare. 24Och nr han begynte hlla rkenskap, frde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund. 25Men d denna icke kunde betala, bjd hans herre att han skulle sljas, s ock hans hustru och barn och allt vad han gde, fr att skulden mtte bliva betald. 26D fll tjnaren ned fr hans ftter och sade: 'Hav tlamod med mig, s skall jag betala dig alltsammans.' 27Och tjnarens herre mkade sig ver honom och gav honom fri och eftersknkte honom hans skuld. 28Men nr samme tjnare kom ut, trffade han p en av sina medtjnare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och
984
1

Swedish Bible

Anonymous

grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du r skyldig.' 29D fll hans medtjnare ned och bad honom och sade: 'Hav tlamod med mig, s skall jag betala dig.' 30Men han ville icke, utan gick stad och lt stta honom i fngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig. 31D nu hans medtjnare sgo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berttade fr sin herre allt som hade skett. 32D kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tjnare, allt vad du var skyldig eftersknkte jag dig, eftersom du bad mig drom. 33Borde d icke ocks du hava frbarmat dig ver din medtjnare, ssom jag frbarmade mig ver dig?' 34Och i sin vrede verlmnade hans herre honom i fngknektarnas vld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig. 35S skall ock min himmelske Fader gra med eder, om I icke av hjrtat frlten var och en sin broder.

Chapter 19 Nr Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrn Galileen och begav sig, genom landet p andra sidan Jordan, till Judeens omrde. 2Och mycket folk fljde honom, och han botade dr de sjuka. 3D ville ngra fariser snrja honom och trdde fram till honom och sade: r det lovligt att skilja sig frn sin hustru av vilken orsak som helst? 4Men han svarade och sade: Haven I icke lst att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna' 5och sade: 'Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder och hlla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett ktt'? 6 S ro de icke mer tv, utan ett ktt. Vad nu Gud har sammanfogat, det m mnniskan icke tskilja. 7 D sade de till honom: Huru kunde d Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och s skilja sig frn henne? 8Han svarade dem: Fr edra hjrtans hrdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas frn edra hustrur, men frn begynnelsen har det icke varit s. 9Och jag sger eder: Den som fr ngon annan orsaks skull n fr otukt skiljer sig frn sin hustru och tager sig en annan hustru, han begr ktenskapsbrott. 10D sade lrjungarna till honom: r det s med mannens stllning till hustrun, d r det icke rdligt att gifta sig. 11Men han svarade dem: Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de t vilka sdant r givet. 12Ty visserligen finnas somliga som genom fdelsen, allt ifrn moderlivet, ro oskickliga till ktenskap, andra ter som av mnniskor hava gjorts oskickliga drtill, men somliga finnas ock, som fr himmelrikets skull sjlvmant hava gjort sig oskickliga drtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det. 13Drefter buros barn fram till honom, fr att han skulle lgga hnderna p dem och bedja; men lrjungarna visade bort dem. 14D sade Jesus: Lten barnen vara, och frmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hr sdana till. 15Och han lade hnderna p dem och gick sedan drifrn. 16D trdde en man fram till honom och sade: Mstare, vad gott skall jag gra fr att f evigt liv? 17Han sade till honom: Varfr frgar du mig om vad som r gott? En finnes som r god. Men vill du ing i livet, s hll buden. 18Han frgade: Vilka? Jesus svarade: 'Du skall icke drpa', 'Du skall icke beg ktenskapsbrott', 'Du skall icke stjla', 'Du skall icke bra falskt vittnesbrd', 19'Hedra din
985
1

Swedish Bible

Anonymous

fader och din moder' och 'Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.' 20D sade den unge mannen till honom: Allt detta har jag hllit. Vad fattas mig nnu? 21Jesus svarade honom: Vill du vara fullkomlig, s g bort och slj vad du ger och giv t de fattiga; d skall du f en skatt i himmelen. Och kom sedan och flj mig. 22Men nr den unge mannen hrde detta, gick han bedrvad bort, ty han hade mnga godelar. 23D sade Jesus till sina lrjungar: Sannerligen sger jag eder: Fr den som r rik r det svrt att komma in i himmelriket. 24Ja, jag sger eder: Det r lttare fr en kamel att komma in genom ett nlsga, n fr den som r rik att komma in i Guds rike. 25Nr lrjungarna hrde detta, blevo de mycket hpna och sade: Vem kan d bliva frlst? 26Men Jesus sg p dem och sade till dem: Fr mnniskor r detta omjligt, men fr Gud r allting mjligt. 27 D tog Petrus till orda och sade till honom: Se, vi hava vergivit allt och fljt dig; vad skola vi f drfr? 28Jesus svarade dem: Sannerligen sger jag eder: Nr vrlden fdes p nytt, d nr Mnniskosonen stter sig p sin hrlighets tron, d skolen ocks I, som haven efterfljt mig, f sitta p tolv troner ssom domare ver Israels tolv stammar. 29Och var och en som har vergivit hus, eller brder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, fr mitt namns skull, han skall f mngfaldigt igen, och skall f evigt liv till arvedel. 30Men mnga som ro de frsta skola bliva de sista, och mnga som ro de sista skola bliva de frsta.

Chapter 20 Ty med himmelriket r det, ssom nr en husbonde bittida om morgonen gick ut fr att leja t sig arbetare till sin vingrd. 2Och nr han hade kommit verens med arbetarna om en viss dagspenning, snde han dem till sin vingrd. 3Nr han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se ngra andra st sysslolsa p torget; 4och han sade till dem: 'Gn ock I till min vingrd, s skall jag giva eder vad skligt r.' 5Och de gingo. ter gick han ut vid sjtte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda. 6Ocks vid elfte timmen gick han ut och fann d ngra andra st dr; och han sade till dem: 'Varfr stn I hr hela dagen sysslolsa?' 7De svarade honom: 'Drfr att ingen har lejt oss.' D sade han till dem: 'Gn ock I till min vingrd.' 8Nr det s hade blivit afton, sade vingrdens herre till sin frvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras ln, men begynn med de sista och g s tillbaka nda till de frsta.' 9D nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning. 10Nr sedan de frsta kommo, trodde de att de skulle f mer, men ocks var och en av dem fick samma dagspenning. 11Nr de s fingo, knorrade de mot husbonden. 12och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har nd stllt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?' 13D svarade han en av dem och sade: 'Min vn, jag gr dig ingen ortt. Kom du icke verens med mig om den dagspenningen? 14 Tag vad dig tillkommer och g. Men t denne siste vill jag giva lika mycket som t dig. 15Har jag icke lov att gra ssom jag vill med det som r mitt? Eller skall du med onda gon se p att jag r s god?' -- 16S skola de sista bliva de frsta, och de frsta bliva de sista. 17D nu Jesus ville
986
1

Swedish Bible

Anonymous

g upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, s att de voro allena; och under vgen sade han till dem: 18Se, vi g nu upp till Jerusalem, och Mnniskosonen skall bliva verlmnad t versteprsterna och de skriftlrde, och de skola dma honom till dden 19och verlmna honom t hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfstas; men p tredje dagen skall han uppst igen. 20D trdde Sebedeus' sners moder fram till honom med sina sner och fll ned fr honom och ville begra ngot av honom. 21Han frgade henne: Vad vill du? Hon svarade honom: Sg att i ditt rike den ene av dessa mina tv sner skall f sitta p din hgra sida, och den andre p din vnstra. 22Men Jesus svarade och sade: I veten icke vad I begren. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka? De svarade honom: Det kunna vi. 23D sade han till dem: Ja, vl skolen I f dricka min kalk, men platsen p min hgra sida och platsen p min vnstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem fr vilka s r bestmt av min Fader. 24Nr de tio andra hrde detta, blevo de misslynta p de tv brderna. 25D kallade Jesus dem till sig och sade: I veten att furstarna upptrda mot sina folk ssom herrar, och att de mktige lta folken knna sin myndighet. 26S r det icke bland eder; utan den som vill bliva strst bland eder, han vare de andras tjnare, 27och den som vill vara frmst bland eder, han vare de andras drng, 28likasom Mnniskosonen har kommit, icke fr att lta tjna sig, utan fr att tjna och giva sitt liv till lsen fr mnga. 29Nr de sedan gingo ut ifrn Jeriko, fljde honom mycket folk. 30Och se, tv blinda sutto dr vid vgen. Nr dessa hrde att det var Jesus som gick dr fram, ropade de och sade: Herre, frbarma dig ver oss, du Davids son. 31Och folket tillsade dem strngeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: Herre, frbarma dig ver oss, du Davids son. 32D stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: Vad viljen I att jag skall gra eder? 33De svarade honom: Herre, lt vra gon bliva ppnade. 34D frbarmade sig Jesus ver dem och rrde vid deras gon, och strax fingo de sin syn och fljde honom.

Chapter 21 Nr de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, d snde Jesus stad tv lrjungar 2och sade till dem: Gn in i byn som ligger mitt framfr eder, s skolen I strax finna en sninna st dr bunden och en fle bredvid henne; lsen dem och fren dem till mig. 3Och om ngon sger ngot till eder, s skolen I svara: 'Herren behver dem'; d skall han strax slppa dem. 4 Detta har skett, fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: 5Sgen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande p en sna, p en arbetssninnas fle.' 6Och lrjungarna gingo stad och gjorde ssom Jesus hade befallt dem 7och ledde till honom sninnan och flen; och de lade sina mantlar p denne, och han satte sig drovanp. 8Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar p vgen; men somliga skuro kvistar av trden och strdde p vgen. 9Och folket, bde de som gingo fre honom och de som fljde efter, ropade och sade: Hosianna Davids son! Vlsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i hjden!
987
1

Swedish Bible

Anonymous

10 11

Nr han s drog in i Jerusalem, kom hela staden i rrelse, och man frgade: Vem r denne? Och folket sade: Det r Jesus, profeten, frn Nasaret i Galileen. 12Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som slde och kpte i helgedomen, och han sttte omkull vxlarnas bord och duvomnglarnas sten. 13Och han sade till dem: Det r skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bnehus.' Men I gren det till en rvarkula. 14Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem. 15Men nr versteprsterna och de skriftlrde sgo de under som han gjorde, och sgo barnen som ropade i helgedomen och sade: Hosianna Davids son!, d frtrt detta dem; 16och de sade till honom: Hr du vad dessa sga? D svarade Jesus dem: Ja; haven I aldrig lst: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'? 17Drefter lmnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade dr ver natten. 18Nr han sedan p morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig. 19Och d han fick se ett fikontrd vid vgen, gick han fram till det, men fann intet drp, utom allenast lv. D sade han till det: Aldrig ngonsin mer skall frukt vxa p dig. Och strax frtorkades fikontrdet. 20Nr lrjungarna sgo detta, frundrade de sig och sade: Huru kunde fikontrdet s i hast frtorkas? 21D svarade Jesus och sade till dem: Sannerligen sger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, s skolen I icke allenast kunna gra sdant som skedde med fikontrdet, utan I skolen till och med kunna sga till detta berg: 'Hv dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske. 22Och allt vad I med tro bedjen om i eder bn, det skolen I f. 23Nr han drefter hade kommit in i helgedomen, trdde versteprsterna och folkets ldste fram till honom, dr han undervisade; och de sade: Med vad myndighet gr du detta? Och vem har givit dig sdan myndighet? 24Jesus svarade och sade till dem: Ocks jag vill stlla en frga till eder; om I svaren mig p den, s skall ock jag sga eder med vad myndighet jag gr detta. 25Johannes' dpelse, varifrn var den: frn himmelen eller frn mnniskor? D verlade de med varandra och sade: Om vi svara: 'Frn himmelen', s frgar han oss: 'Varfr trodden I honom d icke?' 26Men om vi svara: 'Frn mnniskor', d mste vi frukta fr folket, ty alla hlla de Johannes fr en profet. 27De svarade allts Jesus och sade: Vi veta det icke. D sade ock han till dem: S sger icke heller jag eder med vad myndighet jag gr detta. 28Men vad synes eder? En man hade tv sner. Och han kom till den frste och sade: 'Min son, g i dag och arbeta i vingrden.' 29Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men eftert ngrade han sig och gick. 30 Och han kom till den andre och sade sammalunda. D svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke, 31Vilken av de tv gjorde vad fadern ville? De svarade: Den frste. Jesus sade till dem: Ja, sannerligen sger jag eder: Publikaner och skkor skola frr g in i Guds rike n I. 32 Ty Johannes kom och lrde eder rttfrdighetens vg, och I trodden honom icke, men publikaner och skkor trodde honom. Och fastn I sgen detta, ngraden I eder icke heller eftert, s att I trodden honom. 33Hren nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingrd, och han satte stngsel omkring den och hgg ut ett presskar drinne och byggde ett vakttorn; drefter lejde han ut den t vingrdsmn och for utrikes. 34Nr sedan frukttiden nalkades, snde han sina tjnare till vingrdsmnnen fr att uppbra frukten t honom. 35Men vingrdsmnnen togo fatt p hans tjnare, och en misshandlade de, en annan drpte de, en tredje stenade de. 36ter snde han stad andra

988

Swedish Bible

Anonymous

tjnare, flera n de frra, men de gjorde med dem sammalunda. 37Slutligen snde han till dem sin son, ty han tnkte: 'De skola vl hava frsyn fr min son.' 38Men nr vingrdsmnnen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne r arvingen; kom, lt oss drpa honom, s f vi hans arv.' 39 Och de togo fatt p honom och frde honom ut ur vingrden och drpte honom. 40Nr nu vingrdens herre kommer, vad skall han d gra med de vingrdsmnnen? 41De svarade honom: Eftersom de hava illa gjort, skall han illa frgra dem, och vingrden skall han lmna t andra vingrdsmn, som giva honom frukten, nr tiden drtill r inne. 42Jesus sade till dem: Ja, haven I aldrig lst i skrifterna: 'Den sten som byggningsmnnen frkastade. den har blivit en hrnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar r den i vra gon'? 43Drfr sger jag eder att Guds rike skall tagas ifrn eder, och givas t ett folk som br dess frukt. 44 45D nu versteprsterna och fariserna hrde hans liknelser, frstodo de att det var om dem som han talade. 46Och de hade grna velat gripa honom, men de fruktade fr folket, eftersom man hll honom fr en profet.

Chapter 22 Och Jesus begynte ter tala till dem i liknelser och sade: 2Med himmelriket r det, ssom nr en konung gjorde brllop t sin son. 3Han snde ut sina tjnare fr att kalla till brllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma. 4ter snde han ut andra tjnare och befallde dem att sga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min mltid, mina oxar och min gdboskap ro slaktade, och allt r redo; kommen till brllopet.' 5Men de aktade icke drp, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin kpenskap. 6Och de vriga grepo hans tjnare och misshandlade och drpte dem. 7D blev konungen vred och snde ut sitt krigsfolk och frgjorde drparna och brnde upp deras stad. 8Drefter sade han till sina tjnare: 'Brllopet r tillrett, men de som voro bjudna voro icke vrdiga. 9Gn drfr ut till vgsklen och bjuden till brllopet alla som I trffen p.' 10Och tjnarna gingo ut p vgarna och samlade tillhopa alla som de trffade p, bde onda och goda, och brllopssalen blev full av bordsgster. 11Men nr konungen nu kom in fr att se p gsterna, fick han dr se en man som icke var kldd i brllopsklder. 12D sade han till honom: 'Min vn, huru har du kommit hitin, d du icke br brllopsklder?' Och han kunde intet svara. 13D sade konungen till tjnarna: 'Gripen honom vid hnder och ftter, och kasten honom ut i mrkret hrutanfr.' Dr skall vara grt och tandagnisslan. 14Ty mnga ro kallade, men f utvalda. 15Drefter gingo fariserna bort och fattade det beslutet att de skulle ska snrja honom genom ngot hans ord. 16Och de snde till honom sina lrjungar, tillika med herodianerna, och lto dem sga: Mstare, vi veta att du r sannfrdig och lr om Guds vg vad sant r, utan att frga efter ngon; ty du ser icke till personen. 17S sg oss d: Vad synes dig? r det lovligt att giva kejsaren skatt, eller r det icke lovligt? 18Men Jesus mrkte deras ondska och sade: Varfr sken I att snrja mig, I skrymtare? 19Lten mig se skattepenningen. D lmnade de fram till honom en penning. 20Drefter frgade han dem: Vems bild och verskrift r detta? 21De svarade:
989
1

Swedish Bible

Anonymous

Kejsarens. D sade han till dem: S given d kejsaren vad kejsaren tillhr, och Gud vad Gud tillhr. 22Nr de hrde detta, frundrade de sig. Och de lmnade honom och gingo sin vg. 23 Samma dag trdde ngra sadducer fram till honom och ville pst att det icke gives ngon uppstndelse; de frgade honom 24och sade: Mstare, Moses har sagt: 'Om ngon dr barnls, s skall hans broder i hans stlle kta hans hustru och skaffa avkomma t sin broder.' 25Nu voro hos oss sju brder. Den frste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade ngon avkomma, lmnade han sin hustru efter sig t sin broder. 26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde. 27Sist av alla dog hustrun. 28Vilken av de sju skall d vid uppstndelsen f henne till hustru? De hade ju alla ktat henne. 29Jesus svarade och sade till dem: I faren vilse, ty I frstn icke skrifterna, ej heller Guds kraft. 30Vid uppstndelsen taga mn sig icke hustrur, ej heller givas hustrur t mn, utan de ro d ssom nglarna i himmelen. 31Men vad nu angr de ddas uppstndelse, haven I icke lst vad eder r sagt av Gud: 32'Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han r en Gud icke fr dda, utan fr levande. 33Nr folket hrde detta, hpnade de ver hans undervisning. 34Men nr fariserna fingo hra att han hade stoppat munnen till p sadducerna, samlade de sig tillhopa; 35och en av dem, som var lagklok, ville snrja honom och frgade: 36Mstare, vilket r det yppersta budet i lagen? 37D svarade han honom: 'Du skall lska HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl och av allt ditt frstnd.' 38Detta r det yppersta och frnmsta budet. 39Drnst kommer ett som r detta likt: 'Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.' 40P dessa tv bud hnger hela lagen och profeterna. 41Men d nu fariserna voro frsamlade, frgade Jesus dem 42och sade: Vad synes eder om Messias, vems son r han? De svarade honom: Davids. 43D sade han till dem: Huru kan d David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han sger ju: 44'Herren sade till min herre: Stt dig p min hgra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina ftter.' 45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han d vara hans son? 46Och ingen frmdde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig ngon frn den dagen att vidare stlla ngon frga till honom.

Chapter 23 Drefter talade Jesus till folket och till sina lrjungar 2och sade: P Moses' stol hava de skriftlrde och fariserna satt sig. 3Drfr, allt vad de sga eder, det skolen I gra och hlla, men efter deras grningar skolen I icke gra; ty de sga, men gra icke. 4De binda ihop tunga brdor och lgga dem p mnniskornas skuldror, men sjlva vilja de icke rra ett finger fr att flytta dem. 5 Och alla sina grningar gra de fr att bliva sedda av mnniskorna. De gra sina bneremsor breda och hrntofsarna p sina mantlar stora. 6De vilja grna hava de frmsta platserna vid gstabuden och sitta frmst i synagogorna 7och vilja grna bliva hlsade p torgen och av mnniskorna kallas 'rabbi'. 8Men I skolen icke lta kalla eder 'rabbi', ty en r eder Mstare, och I ren alla brder. 9Ej
1

990

Swedish Bible

Anonymous

heller skolen I kalla ngon p jorden eder 'fader', ty en r eder Fader, han som r i himmelen. 10Ej heller skolen I lta kalla eder 'lromstare', ty en r eder lromstare, Kristus. 11Den som r strst bland eder, han vare de andras tjnare. 12Men den som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, och den som dmjukar sig, han skall bliva upphjd. 13Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som tillsluten himmelriket fr mnniskorna! Sjlva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstdjen I icke att komma in. 14 15Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som faren omkring ver vatten och land fr att gra en proselyt, och nr ngon har blivit det, gren I honom till ett Gehennas barn, dubbelt vrre n I sjlva ren! 16Ve eder, I blinde ledare, som sgen: 'Om ngon svr vid templet, s betyder det intet; men om ngon svr vid guldet i templet, d r han bunden av sin ed'! 17I draktige och blinde, vilket r d frmer, guldet eller templet, som har helgat guldet? 18S ock: 'Om ngon svr vid altaret, s betyder det intet; men om ngon svr vid offergvan som ligger drp, d r han bunden av sin ed.' 19I blinde, vilket r d frmer, offergvan eller altaret, som helgar offergvan? 20Den som svr vid altaret, han svr allts bde vid detta och vid allt som ligger drp. 21Och den som svr vid templet, han svr bde vid detta och vid honom som bor dri. 22Och den som svr vid himmelen, han svr bde vid Guds tron och vid honom som sitter drp. 23Ve eder, I skriftlrde och fariser. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlten det som r viktigast i lagen, nmligen rtten och barmhrtigheten och troheten! Det ena borden I gra, men icke underlta det andra. 24I blinde ledare, som silen bort myggan och svljen kamelen! 25Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som gren det yttre av bgaren och fatet rent, medan de inuti ro fulla av vad I haven frvrvat genom rofferi och omttlig ondska! 26Du blinde faris, gr frst insidan av bgaren ren, fr att sedan ocks dess utsida m bliva ren. 27Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som ren lika vitmenade gravar, vilka vl utanp synas prydliga, men inuti ro fulla av de ddas ben och allt slags orenlighet! 28S synens ock I utvrtes fr mnniskorna rttfrdiga, men invrtes ren I fulla av skrymteri och orttfrdighet. 29Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rttfrdigas grifter 30och sgen: 'Om vi hade levat p vra fders tid, s skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'! 31S vittnen I d om eder sjlva, att I ren barn av dem som drpte profeterna. 32Nvl, uppfyllen d I edra fders mtt. 33I ormar, I huggormars avfda, huru skullen I kunna ska undg att dmas till Gehenna? 34Se, drfr snder jag till eder profeter och vise och skriftlrde. Somliga av dem skolen I drpa och korsfsta, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och frflja ifrn den ena staden till den andra. 35Och s skall ver eder komma allt rttfrdigt blod som r utgjutet p jorden, nda ifrn den rttfrdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I drpten mellan templet och altaret. 36Sannerligen sger jag eder: Allt detta skall komma ver detta slkte. 37Jerusalem, Jerusalem, du som drper profeterna och stenar dem som ro snda till dig! Huru ofta har jag icke velat frsamla dina barn, likasom hnan frsamlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat. 38Se, edert hus skall komma att st vergivet och de. 39Ty jag sger eder: Hrefter skolen I icke f se mig, intill den tid d I sgen: 'Vlsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'
991

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 24 Och Jesus gick drifrn, ut ur helgedomen. Hans lrjungar trdde d fram och bdo honom giva akt p helgedomens byggnader. 2D svarade han och sade till dem: Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen sger jag eder: Hr skall icke lmnas sten p sten; allt skall bliva nedbrutet. 3Nr han sedan satt p Oljeberget, trdde hans lrjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: Sg oss nr detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens nde. 4 D svarade Jesus och sade till dem: Sen till, att ingen frvillar eder. 5Ty mnga skola komma under mitt namn och sga: 'Jag r Messias' och skola frvilla mnga. 6Och I skolen f hra krigslarm och rykten om krig; sen d till, att I icke frloren besinningen, ty sdant mste komma, men drmed r nnu icke nden inne. 7Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnd och jordbvningar p den ena orten efter den andra; 8men allt detta r allenast begynnelsen till 'fdslovndorna'. 9D skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall drpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, fr mitt namns skull. 10Och d skola mnga komma p fall, och den ene skall frrda den andre, och den ene skall hata den andre. 11Och mnga falska profeter skola uppst och skola frvilla mnga. 12Och drigenom att laglsheten frkas, skall krleken hos de flesta kallna. 13Men den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst. 14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela vrlden, till ett vittnesbrd fr alla folk. Och sedan skall nden komma. 15Nr I nu fn se 'frdelsens styggelse', om vilken r talat genom profeten Daniel, st p helig plats -- den som lser detta, han give akt drp -- 16d m de som ro i Judeen fly bort till bergen, 17och den som r p taket m icke stiga ned fr att hmta vad som finnes i hans hus, 18och den som r ute p marken m icke vnda tillbaka fr att hmta sin mantel. 19 Och ve dem som ro havande, eller som giva di p den tiden! 20Men bedjen att eder flykt icke m ske om vintern eller p sabbaten. 21Ty d skall det bliva 'en stor vedermda, vars like icke har frekommit allt ifrn vrldens begynnelse intill nu', ej heller ngonsin skall frekomma. 22Och om den tiden icke bleve frkortad, s skulle intet ktt bliva frlst; men fr de utvaldas skull skall den tiden bliva frkortad. 23Om ngon d sger till eder: 'Se hr r Messias', eller: 'Dr r han', s tron det icke. 24Ty mnniskor som falskeligen sga sig vara Messias skola uppst, s ock falska profeter, och de skola gra stora tecken och under, fr att, om mjligt frvilla jmvl de utvalda. 25Jag har nu sagt eder det frut. 26Drfr, om man sger till eder: 'Se, han r i knen', s gn icke ditut, eller: 'Se, han r inne i huset', s tron det icke. 27Ty ssom ljungelden, nr den gr ut frn ster, synes nda till vster, s skall Mnniskosonens tillkommelse vara. -- 28Dr teln r, dit skola rovfglarna frsamla sig. 29Men strax efter den tidens vedermda skall solen frmrkas och mnen upphra att giva sitt sken, och stjrnorna skola falla ifrn himmelen, och himmelens makter skola bva. 30 Och d skall Mnniskosonens tecken visa sig p himmelen, och alla slkter p jorden skola d jmra sig. Och man skall f se 'Mnniskosonen komma p himmelens skyar' med stor makt och hrlighet. 31Och han skall snda ut sina nglar med starkt basunljud, och de skola frsamla hans utvalda frn de fyra vderstrecken, frn himmelens ena nda till den andra. 32Ifrn fikontrdet mn
992
1

Swedish Bible

Anonymous

I hr hmta en liknelse. Nr dess kvistar begynna att f save och lven spricka ut, d veten I att sommaren r nra. 33Likas, nr I sen allt detta, d kunnen I ock veta att han r nra och str fr drren. 34Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs, frrn allt detta sker. 35Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola aldrig frgs. 36Men om den dagen och den stunden vet ingen ngot, icke ens nglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena. 37Ty ssom det skedde p Noas tid, s skall det ske vid Mnniskosonens tillkommelse. 38Ssom mnniskorna levde p den tiden, fre floden: de to och drucko, mn togo sig hustrur, och hustrur gvos t mn, nda till den dag d Noa gick in i arken; 39och de visste av intet, frrn floden kom och tog dem allasammans bort -- s skall det ske vid Mnniskosonens tillkommelse. 40D skola tv mn vara tillsammans ute p marken; en skall bliva upptagen, och en skall lmnas kvar. 41Tv kvinnor skola mala p samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lmnas kvar. 42Vaken frdenskull; ty I veten icke vilken dag vr Herre kommer. 43Men det frstn I vl, att om husbonden visste under vilken nattvkt tjuven skulle komma, s vakade han och tillstadde icke att ngon brt sig in i hans hus. 44 Varen drfr ock I redo; ty i en stund d I icke vnten det skall Mnniskosonen komma. 45Finnes nu ngon trogen och frstndig tjnare, som av sin herre har blivit satt ver hans husfolk fr att giva dem mat i rtt tid -- 46salig r d den tjnaren, om hans herre, nr han kommer, finner honom gra s. 47Sannerligen sger jag eder: Han skall stta honom ver allt vad han ger. 48Men om s r, att tjnaren r en ond man, som sger i sitt hjrta: 'Min herre kommer icke s snart', 49och han begynner sl sina medtjnare och ter och dricker med dem som ro druckna, 50d skall den tjnarens herre komma p en dag d han icke vntar det, och i en stund d han icke tnker sig det, 51och han skall lta hugga honom i stycken och lta honom f sin del med skrymtare. Dr skall vara grt och tandagnisslan.

Chapter 25 D skall det vara med himmelriket, ssom nr tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut fr att mta brudgummen. 2Men fem av dem voro ofrstndiga, och fem voro frstndiga. 3De ofrstndiga togo vl sina lampor, men togo ingen olja med sig. 4De frstndiga ter togo olja i sina krl, tillika med lamporna. 5D nu brudgummen drjde, blevo de alla smniga och somnade. 6 Men vid midnattstiden ljd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gn ut och mten honom.' 7D stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor. 8Och de ofrstndiga sade till de frstndiga: 'Given oss av eder olja, ty vra lampor slockna.' 9Men de frstndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda rcka till fr bde oss och eder. Gn hellre bort till dem som slja, och kpen t eder.' 10Men nr de gingo bort fr att kpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till brllopet, och drren stngdes igen. 11Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, lt upp fr oss.' 12Men han svarade och sade: 'Sannerligen sger jag eder: Jag knner eder icke.' 13Vaken frdenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden. 14Ty det skall ske,
993
1

Swedish Bible

Anonymous

likasom nr en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjnare och verlmnade t dem sina godelar; 15t en gav han fem pund, t en annan tv och t en tredje ett pund, t var och en efter hans frmga, och for utrikes. 16Strax gick d den som hade ftt de fem punden bort och frvaltade dem s, att han med dem vann andra fem pund. 17Den som hade ftt de tv punden vann p samma stt andra tv. 18Men den som hade ftt ett pund gick bort och grvde en grop i jorden och gmde dr sin herres penningar. 19En lng tid drefter kom tjnarnas herre hem och hll rkenskap med dem. 20D trdde den fram, som hade ftt de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du verlmnade t mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.' 21Hans herre svarade honom: 'Rtt s, du gode och trogne tjnare! Nr du var satt ver det som ringa r, var du trogen; jag skall stta dig ver mycket. G in i din herres gldje.' 22S trdde ock den fram, som hade ftt de tv punden, och sade: 'Herre, du verlmnade t mig tv pund; se, andra tv pund har jag vunnit.' 23 Hans herre svarade honom: 'Rtt s, du gode och trogne tjnare! Nr du var satt ver det som ringa r, var du trogen; jag skall stta dig ver mycket. G in i din herres gldje.' 24Sedan trdde ock den fram, som hade ftt ett pund, och sade: 'Herre, jag hade lrt knna dig ssom en strng man, som vill skrda, dr du icke har stt, och inbrga, dr du icke har utstrtt; 25och av fruktan fr dig gick jag bort och gmde ditt pund i jorden. Se hr har du vad dig tillhr.' 26D svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tjnare, du visste att jag vill skrda, dr jag icke har stt, och inbrga, dr jag icke har utstrtt? 27D borde du ocks hava satt in mina penningar i en bank, s att jag hade ftt igen mitt med rnta, nr jag kom hem. 28Tagen drfr ifrn honom hans pund, och given det t den som har de tio punden. 29Ty var och en som har, t honom skall varda givet, s att han fr ver nog; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks det han har. 30 Och kasten den oduglige tjnaren ut i mrkret hrutanfr.' Dr skall vara grt och tandagnisslan. 31 Men nr Mnniskosonen kommer i sin hrlighet, och alla nglar med honom, d skall han stta sig p sin hrlighets tron. 32Och infr honom skola frsamlas alla folk och han skall skilja dem frn varandra, ssom en herde skiljer fren ifrn getterna. 33Och fren skall han stlla p sin hgra sida, och getterna p den vnstra. 34Drefter skall Konungen sga till dem som st p hans hgra sida: 'Kommen, I min Faders vlsignade, och tagen i besittning det rike som r tillrett t eder frn vrldens begynnelse. 35Ty jag var hungrig, och I gven mig att ta; jag var trstig, och I gven mig att dricka; jag var husvill, och I gven mig hrbrge, 36naken, och I kldden mig; jag var sjuk, och I beskten mig; jag var i fngelse, och I kommen till mig.' 37D skola de rttfrdiga svara honom och sga: 'Herre, nr sgo vi dig hungrig och gvo dig mat, eller trstig och gvo dig att dricka? 38 Och nr sgo vi dig husvill och gvo dig hrbrge, eller naken och kldde dig? 39Och nr sgo vi dig sjuk eller i fngelse och kommo till dig?' 40D skall Konungen svara och sga till dem: 'Sannerligen sger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta brder, det haven I gjort mot mig.' 41Drefter skall han ock sga till dem som st p hans vnstra sida: 'Gn bort ifrn mig, I frbannade, till den eviga elden, som r tillredd t djvulen och hans nglar. 42Ty jag var hungrig, och I gven mig icke att ta; jag var trstig, och I gven mig icke att dricka; 43jag var husvill, och I gven mig icke hrbrge, naken, och I kldden mig icke, sjuk och i fngelse, och I
994

Swedish Bible

Anonymous

beskten mig icke.' 44D skola ocks de svara och sga: 'Herre, nr sgo vi dig hungrig eller trstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fngelse och tjnade dig icke?' 45D skall han svara dem och sga: 'Sannerligen sger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.' 46Och dessa skola d d bort till evigt straff, men de rttfrdiga till evigt liv. vnstra sida: 'Gn bort ifrn mig i frbannelse' osv.

Chapter 26 Nr nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lrjungar: 2I veten att det tv dagar hrefter r psk; d skall Mnniskosonen bliva frrdd och utlmnad till att korsfstas. 3Drefter frsamlade sig versteprsterna och folkets ldste hos versteprsten, som hette Kaifas, i hans hus, 4 och rdslogo om att lta gripa Jesus med list och dda honom. 5Men de sade: Icke under hgtiden, fr att ej oroligheter skola uppst bland folket. 6Men nr Jesus var i Betania, i Simon den spetlskes hus, 7framtrdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smrjelse; denna gt hon ut ver hans huvud, dr han lg till bords. 8D lrjungarna sgo detta, blevo de misslynta och sade: Varfr skulle detta frspillas? 9Man hade ju kunnat slja det fr mycket penningar och giva dessa t de fattiga. 10Nr Jesus mrkte detta, sade han till dem: Varfr oroen I kvinnan? Det r en god grning som hon har gjort mot mig. 11De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. 12Nr hon gt ut denna smrjelse p min kropp, gjorde hon det ssom en tillredelse till min begravning. 13Sannerligen sger jag eder: Varhelst i hela vrlden detta evangelium bliver predikat, dr skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till minnelse. 14Drefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till versteprsterna 15 och sade: Vad viljen I giva mig fr att jag skall verlmna honom t eder? D vgde de upp t honom trettio silverpenningar. 16Och frn den stunden skte han efter lgligt tillflle att frrda honom. 17Men p frsta dagen i det osyrade brdets hgtid trdde lrjungarna fram till Jesus och frgade: Var vill du att vi skola reda till t dig att ta pskalammet? 18Han svarade: Gn in i staden till den och den och sgen till honom: 'Mstaren lter sga: Min tid r nra; hos dig vill jag hlla pskhgtid med mina lrjungar.' 19Och lrjungarna gjorde ssom Jesus hade befallt dem och redde till pskalammet. 20Nr det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv. 21 Och medan de to, sade han: Sannerligen sger jag eder: En av eder skall frrda mig. 22D blevo de mycket bedrvade och begynte frga honom, var efter annan: Icke r det vl jag, Herre? 23 D svarade han och sade: Den som jmte mig nu doppade handen i fatet, han skall frrda mig. 24 Mnniskosonen skall g bort, ssom det r skrivet om honom; men ve den mnniska genom vilken Mnniskosonen bliver frrdd! Det hade varit bttre fr den mnniskan, om hon icke hade blivit fdd. 25Judas, han som frrdde honom, tog d till orda och frgade: Rabbi, icke r det vl jag? Han svarade honom: Du har sjlv sagt det. 26Medan de nu to, tog Jesus ett brd och vlsignade det och brt det och gav t lrjungarna och sade: Tagen och ten; detta r min lekamen. 27Och
995
1

Swedish Bible

Anonymous

han tog en kalk och tackade Gud och gav t dem och sade: Dricken hrav alla; 28ty detta r mitt blod, frbundsblodet, som varder utgjutet fr mnga till syndernas frltelse. 29Och jag sger eder: Hrefter skall jag icke mer dricka av det som kommer frn vintrd, frrn p den dag d jag dricker det nytt med eder i min Faders rike. 30Nr de sedan hade sjungit lovsngen, gingo de ut till Oljeberget. 31D sade Jesus till dem: I denna natt skolen I alla komma p fall fr min skull, ty det r skrivet: 'Jag skall sl herden, och fren i hjorden skola frskingras.' 32Men efter min uppstndelse skall jag fre eder g till Galileen. 33D svarade Petrus och sade till honom: Om n alla andra komma p fall fr din skull, s skall dock jag aldrig komma p fall. 34Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: I denna natt, frrn hanen har galit, skall du tre gnger frneka mig. 35Petrus svarade honom: Om jag n mste d med dig, s skall jag dock frvisso icke frneka dig. Sammalunda sade ock alla de andra lrjungarna. 36Drefter kom Jesus med dem till ett stlle som hette Getsemane. Och han sade till lrjungarna: Bliven kvar hr, medan jag gr dit bort och beder. 37Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' tv sner; och han begynte bedrvas och ngslas. 38D sade han till dem: Min sjl r djupt bedrvad, nda till dds; stannen kvar hr och vaken med mig. 39Drefter gick han litet lngre bort och fll ned p sitt ansikte och bad och sade: Min Fader, om det r mjligt, s gnge denna kalk ifrn mig. Dock icke ssom jag vill, utan ssom du vill! 40Sedan kom han tillbaka till lrjungarna och fann dem sovande. D sade han till Petrus: S litet frmdden I d vaka en kort stund med mig! 41Vaken, och bedjen att I icke mn komma i frestelse. Anden r villig, men kttet r svagt. 42ter gick han bort, fr andra gngen, och bad och sade: Min Fader, om detta icke kan g ifrn mig, utan jag mste dricka denna kalk, s ske din vilja. 43Nr han sedan kom tillbaka, fann han dem ter sovande, ty deras gon voro frtyngda. 44D lt han dem vara och gick ter bort och bad, fr tredje gngen, och sade terigen samma ord. 45Drefter kom han tillbaka till lrjungarna och sade till dem: Ja, I soven nnu alltjmt och vilen eder! Se, stunden r nra d Mnniskosonen skall bliva verlmnad i syndares hnder. 46 Stn upp, lt oss g; se, den r nra, som frrder mig. 47Och se, medan han nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och jmte honom en stor folkskara, med svrd och stavar, utsnd frn versteprsterna och folkets ldste. 48Men frrdaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: Den som jag kysser, den r det; honom skolen I gripa. 49Och han trdde nu strax fram till Jesus och sade: Hell dig, rabbi! och kysste honom hftigt. 50Jesus sade till honom: Min vn, gr vad du r hr fr att gra. D stego de fram och grepo Jesus och togo honom fngen. 51Men en av dem som voro med Jesus frde handen till sitt svrd och drog ut det och hgg till versteprstens tjnare och hgg s av honom rat. 52D sade Jesus till honom: Stick ditt svrd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svrd skola frgras genom svrd. 53Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu snde till min tjnst mer n tolv legioner nglar? 54Men huru bleve d skrifterna fullbordade, som sga att s mste ske? 55I samma stund sade Jesus till folkskaran: Ssom mot en rvare haven I gtt ut med svrd och stavar fr att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. 56Men allt detta har skett, fr att profeternas skrifter skola fullbordas. D vergvo alla lrjungarna honom och flydde. 57Men de
996

Swedish Bible

Anonymous

som hade gripit Jesus frde honom bort till versteprsten Kaifas, hos vilken de skriftlrde och de ldste hade frsamlat sig. 58Och Petrus fljde honom p avstnd nda till versteprstens grd; dr gick han in och satte sig bland rttstjnarna fr att se vad slutet skulle bliva. 59Och versteprsterna och hela Stora rdet skte efter ngot falskt vittnesbrd mot Jesus, fr att kunna dda honom; 60 men fastn mnga falska vittnen trdde fram, funno de likvl intet. Slutligen trdde dock tv mn fram 61och sade: Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och p tre dagar bygga upp det igen.' 62D stod versteprsten upp och sade till honom: Svarar du intet? Huru r det med det som dessa vittna mot dig? 63Men Jesus teg. D sade versteprsten till honom: Jag besvr dig vid den levande Guden, att du sger oss om du r Messias, Guds Son. 64Jesus svarade honom: Du har sjlv sagt det. Men jag sger eder: Hrefter skolen I f se Mnniskosonen sitta p Maktens hgra sida och komma p himmelens skyar. 65D rev versteprsten snder sina klder och sade: Han har hdat. Vad behva vi mer ngra vittnen? I haven nu hrt hdelsen. 66Vad synes eder? De svarade och sade: Han r skyldig till dden. 67Drefter spottade man honom i ansiktet och slog honom p kinderna, den ene med knytnven, den andre med flata handen, 68och sade: Profetera fr oss, Messias: vem var det som slog dig? 69Men Petrus satt utanfr p grden. D kom en tjnstekvinna fram till honom och sade: Ocks du var med Jesus frn Galileen. 70Men han nekade infr alla och sade: Jag frstr icke vad du menar. 71Nr han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro dr: Denne var med Jesus frn Nasaret. 72 ter nekade han med en ed och sade: Jag knner icke den mannen. 73Litet drefter kommo de kringstende fram och sade till Petrus: Frvisso r ocks du en av dem; redan ditt uttal rjer dig ju. 74D begynte han frbanna sig och svrja: Jag knner icke den mannen. Och i detsamma gol hanen. 75D kom Petrus ihg Jesu ord, huru han hade sagt: Frrn hanen gal, skall du tre gnger frneka mig. Och han gick ut och grt bitterligen.

Chapter 27 Men nr det hade blivit morgon, fattade alla versteprsterna och folkets ldste det beslutet angende Jesus, att de skulle dda honom. 2Och de lto binda honom och frde honom bort och verlmnade honom t Pilatus, landshvdingen. 3Nr d Judas, som hade frrtt honom, sg att han var dmd, ngrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till versteprsterna och de ldste 4och sade: Jag har syndat drigenom att jag har frrtt oskyldigt blod. Men de svarade: Vad kommer det oss vid? Du fr sjlv svara drfr. 5D kastade han silverpenningarna i templet och gick sin vg. Sedan gick han bort och hngde sig. 6Men versteprsterna togo silverpenningarna och sade: Det r icke lovligt att lgga dem i offerkistan, eftersom det r blodspenningar. 7Och sedan de hade fattat sitt beslut, kpte de fr dem Krukmakarkern till begravningsplats fr frmlingar. 8Drfr kallas den kern nnu i dag Blodskern. 9S fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, nr han sade: Och jag tog de trettio silverpenningarna
997
1

Swedish Bible

Anonymous

-- priset fr den man vilkens vrde hade blivit bestmt, den som israelitiska mn hade vrderat -10 och jag gav dem till betalning fr Krukmakarkern, i enlighet med Herrens befallning till mig. 11 Men Jesus stlldes fram infr landshvdingen. Och landshvdingen frgade honom och sade: r du judarnas konung? Jesus svarade honom: Du sger det sjlv. 12Men nr versteprsterna och de ldste framstllde sina anklagelser mot honom, svarade han intet. 13D sade Pilatus till honom: Hr du icke huru mycket de hava att vittna mot dig? 14Men han svarade honom icke p en enda frga, s att landshvdingen mycket frundrade sig. 15Nu var det sed att landshvdingen vid hgtiden gav folket en fnge ls, vilken de ville. 16Och man hade d en beryktad fnge, som hette Barabbas. 17Nr de nu voro frsamlade, frgade Pilatus dem: Vilken viljen I att jag skall giva eder ls, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias? 18Han visste nmligen att det var av avund som man hade dragit Jesus infr rtta. 19Och medan han satt p domarstet, hade hans hustru snt bud till honom och ltit sga: Befatta dig icke med denne rttfrdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drmmen fr hans skull. 20Men versteprsterna och de ldste hade vertalat folket att begra Barabbas och lta frgra Jesus. 21Nr allts landshvdingen nu frgade dem och sade: Vilken av de tv viljen I att jag skall giva eder ls?, s svarade de: Barabbas. 22D frgade Pilatus dem: Vad skall jag d gra med Jesus, som kallas Messias? De svarade alla: Lt korsfsta honom. 23Men han frgade: Vad ont har han d gjort? D skriade de nnu ivrigare: Lt korsfsta honom. 24Nr nu Pilatus sg att han intet kunde utrtta, utan att larmet blev allt starkare, lt han hmta vatten och tvdde sina hnder i folkets syn och sade: Jag r oskyldig till denne mans blod. I fn sjlva svara drfr. 25Och allt folket svarade och sade: Hans blod komme ver oss och ver vra barn. 26D gav han dem Barabbas ls; men Jesus lt han gissla och utlmnade honom sedan till att korsfstas. 27D togo landshvdingens krigsmn Jesus med sig in i pretoriet och frsamlade hela den romerska vakten omkring honom. 28Och de togo av honom hans klder och satte p honom en rd mantel 29och vredo samman en krona av trnen och satte den p hans huvud, och i hans hgra hand satte de ett rr. Sedan bjde de kn infr honom och begabbade honom och sade: Hell dig, judarnas konung! 30Och de spottade p honom och togo rret och slogo honom drmed i huvudet. 31Och nr de s hade begabbat honom, kldde de av honom manteln och satte p honom hans egna klder och frde honom bort till att korsfstas. 32D de nu voro p vg ditut, trffade de p en man frn Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att g med och bra hans kors. 33Och nr de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats), 34rckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men d han hade smakat drp, ville han icke dricka det. 35 Och nr de hade korsfst honom, delade de hans klder mellan sig genom att kasta lott om dem. 36 Sedan sutto de dr och hllo vakt om honom. 37Och ver hans huvud hade man satt upp en verskrift, som angav vad han var anklagad fr, och den lydde s: Denne r Jesus, judarnas konung. 38Med honom korsfstes d ock tv rvare, den ene p hgra sidan och den andre p vnstra. 39Och de som gingo dr frbi bespottade honom och skakade huvudet 40och sade: Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjlp dig nu sjlv, om du r Guds Son, och stig ned frn korset. 41Sammalunda talade ock versteprsterna, jmte de skriftlrde och
998

Swedish Bible

Anonymous

de ldste, begabbande ord och sade: 42Andra har han hjlpt; sig sjlv kan han icke hjlpa. Han r ju Israels konung; han stige nu ned frn korset, s vilja vi tro p honom. 43Han har satt sin frtrstan p Gud, m nu han frlsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag r Guds Son.' 44 P samma stt smdade honom ocks rvarna som voro korsfsta med honom. 45Men vid sjtte timmen kom ver hela landet ett mrker, som varade nda till nionde timmen. 46Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst och sade: Eli, Eli, lema sabaktani?; det betyder: Min Gud, min Gud, varfr har du vergivit mig? 47Men nr ngra av dem som stodo dr borde detta, sade de: Han kallar p Elias. 48Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ttikvin och satte den p ett rr och gav honom att dricka. 49Men de andra sade: Lt oss se om Elias kommer och hjlper honom. 50ter ropade Jesus med hg rst och gav upp andan. 51 Och se, d rmnade frlten i templet i tv stycken, uppifrn och nda ned, och jorden skalv, och klipporna rmnade, 52och gravarna ppnades, och mnga avsomnade heligas kroppar stodo upp. 53 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppstndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig fr mnga. 54Men nr hvitsmannen och de som med honom hllo vakt om Jesus sgo jordbvningen och det vriga som skedde, blevo de mycket frskrckta och sade: Frvisso var denne Guds Son. 55Och mnga kvinnor som hade fljt Jesus frn Galileen och tjnat honom, stodo dr p avstnd och sgo vad som skedde. 56Bland dessa voro Maria frn Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, s ock Sebedeus' sners moder. 57Men nr det hade blivit afton, kom en rik man frn Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lrjunge; 58denne gick till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp. D bjd Pilatus att man skulle lmna ut den t honom. 59Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk 60och lade den i den nya grav som han hade ltit hugga ut t sig i klippan; och sedan han hade vltrat en stor sten fr ingngen till graven, gick han drifrn. 61Men Maria frn Magdala och den andra Maria voro dr, och de sutto gent emot graven. 62Fljande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, frsamlade sig versteprsterna och fariserna och gingo till Pilatus 63och sade: Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villolraren sade, medan han nnu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppst.' 64Bjud frdenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, s att hans lrjungar icke komma och stjla bort honom, och sedan sga till folket att han har uppsttt frn de dda. D bliver den sista villan vrre n den frsta. 65Pilatus svarade dem: Dr haven I vakt; gn stad och skydden graven s gott I kunnen. 66Och de gingo stad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock frseglade stenen.

Chapter 28 Nr sabbaten hade gtt till nda, i gryningen till frsta veckodagen, kommo Maria frn Magdala och den andra Maria fr att se graven. 2D blev det en stor jordbvning; ty en Herrens ngel steg ned frn himmelen och gick fram och vltrade bort stenen och satte sig p den. 3Och han var att
999
1

Swedish Bible

Anonymous

skda ssom en ljungeld, och hans klder voro vita ssom sn. 4Och vktarna sklvde av frskrckelse fr honom och blevo ssom dda. 5Men ngeln talade och sade till kvinnorna: Varen I icke frskrckta; jag vet att I sken Jesus, den korsfste. 6Han r icke hr, ty han r uppstnden, ssom han hade frutsagt. Kommen hit, och sen platsen dr han har legat. 7Och gn s stad med hast, och sgen till hans lrjungar att han r uppstnden frn de dda. Och han skall fre eder g till Galileen; dr skolen I f se honom. Jag har nu sagt eder det. 8Och de gingo med hast bort ifrn graven, under fruktan och med stor gldje, och skyndade stad fr att omtala det fr hans lrjungar. 9 Men se, d kom Jesus emot dem och sade: Hell eder! Och de gingo fram och fattade om hans ftter och tillbdo honom. 10D sade Jesus till dem: Frukten icke; gn stad och omtalen detta fr mina brder, p det att de m g till Galileen; dr skola de f se mig. 11Men under det att de voro p vgen, kommo ngra av vktarna till staden och underrttade versteprsterna om allt det som hade hnt. 12D frsamlade sig dessa jmte de ldste; och sedan de hade fattat sitt beslut, gvo de en ganska stor summa penningar t krigsmnnen 13och sade: S skolen I sga: 'Hans lrjungar kommo om natten och stulo bort honom, medan vi sovo.' 14Och om saken kommer fr landshvdingens ron, s skola vi stlla honom till freds och srja fr, att I kunnen vara utan bekymmer. 15Och de togo emot penningarna och gjorde ssom man hade lrt dem. Och det talet utspriddes bland judarna och r gngse bland dem nnu i denna dag. 16Men de elva lrjungarna begvo sig till det berg i Galileen, dit Jesus hade bjudit dem att g. 17Och nr de fingo se honom, tillbdo de honom. Dock funnos ngra som tvivlade. 18D trdde Jesus fram och talade till dem och sade: Mig r given all makt i himmelen och p jorden. 19Gn frdenskull ut och gren alla folk till lrjungar, dpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, 20lrande dem att hlla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag r med eder alla dagar intill tidens nde.

Mark
Chapter 1 Detta r begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son. 2S r skrivet hos profeten Esaias: Se, jag snder ut min ngel framfr dig, och han skall bereda vgen fr dig. 3Hr rsten av en som ropar i knen: 'Bereden vgen fr Herren, gren stigarna jmna fr honom.' 4I enlighet hrmed upptrdde Johannes dparen i knen och predikade bttringens dpelse till syndernas frltelse. 5Och hela judiska landet och alla Jerusalems invnare gingo ut till honom och lto dpa sig av honom i floden Jordan, och beknde drvid sina synder. 6Och Johannes hade klder av kamelhr och bar en ldergrdel om sina lnder och levde av grshoppor och vildhonung. 7Och han predikade och sade: Efter mig kommer den som r starkare n jag; jag r icke ens vrdig att bja mig ned fr att upplsa hans skorem. 8Jag dper eder med vatten, men han skall dpa eder
1

1000

Swedish Bible

Anonymous

med helig ande. 9Och det hnde sig vid den tiden att Jesus kom frn Nasaret i Galileen. Och han lt dpa sig i Jordan av Johannes. 10Och strax d han steg upp ur vattnet, sg han himmelen dela sig och Anden ssom en duva snka sig ned ver honom. 11Och en rst kom frn himmelen: Du r min lskade Son; i dig har jag funnit behag. 12Strax drefter frde Anden honom ut i knen. 13 Och han var i knen i fyrtio dagar och frestades av Satan och levde bland vilddjuren; och nglarna betjnade honom. 14Men sedan Johannes hade blivit satt i fngelse, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium 15och sade: Tiden r fullbordad, och Guds rike r nra; gren bttring, och tron evangelium. 16Nr han nu gick fram utmed Galileiska sjn, fick han se Simon och Simons broder Andreas kasta ut nt i sjn, ty de voro fiskare. 17Och Jesus sade till dem: Fljen mig, s skall jag gra eder till mnniskofiskare. 18Strax lmnade de nten och fljde honom. 19Nr han hade gtt litet lngre fram, fick han se Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, dr de sutto i bten, ocks de, och ordnade sina nt. 20Och strax kallade han dem till sig; och de lmnade sin fader Sebedeus med legodrngarna kvar i bten och fljde honom. 21Sedan begvo de sig in i Kapernaum; och strax, p sabbaten, gick han in i synagogan och undervisade. 22Och folket hpnade ver hans frkunnelse; ty han frkunnade sin lra fr dem med makt och myndighet, och icke ssom de skriftlrde. 23Strax hrefter befann sig i deras synagoga en man som var besatt av en oren ande. Denne ropade 24och sade: Vad har du med oss att gra, Jesus frn Nasaret? Har du kommit fr att frgra oss? Jag vet vem du r, du Guds Helige. 25Men Jesus tilltalade honom strngt och sade: Tig, och far ut ur honom. 26D slet och ryckte den orene anden honom och ropade med hg rst och for ut ur honom. 27Och alla hpnade, s att de begynte frga varandra och sga: Vad r detta? Det r ju en ny lra, med makt och myndighet. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyda honom. 28Och ryktet om honom gick strax ut verallt i hela den kringliggande trakten av Galileen. 29Och strax d de hade kommit ut ur synagogan, begvo de sig med Jakob och Johannes till Simons och Andreas' hus. 30Men Simons svrmoder lg sjuk i feber, och de talade strax med honom om henne. 31D gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne; och febern lmnade henne, och hon betjnade dem. 32Men nr solen hade gtt ned och det hade blivit afton, frde man till honom alla som voro sjuka eller besatta; 33och hela staden var frsamlad utanfr drren. 34Och han botade mnga som ledo av olika slags sjukdomar; och han drev ut mnga onda andar, men tillstadde icke de onda andarna att tala, eftersom de knde honom. 35Och bittida om morgonen, medan det nnu var mrkt, stod han upp och gick stad bort till en de trakt, och bad dr. 36Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom. 37Och nr de funno honom, sade de till honom: Alla frga efter dig. 38D sade han till dem: Lt oss draga bort t annat hll, till de nrmaste smstderna, fr att jag ocks dr m predika; ty drfr har jag begivit mig ut. 39Och han gick stad och predikade i hela Galileen, i deras synagogor, och drev ut de onda andarna. 40Och en spetlsk man kom fram till honom och fll p kn och bad honom och sade till honom: Vill du, s kan du gra mig ren. 41D frbarmade han sig och rckte ut handen och rrde vid honom och sade till honom: Jag vill; bliv ren. 42Och strax vek spetlskan ifrn honom, och han blev ren. 43Sedan vnde Jesus strax bort honom med strnga ord 44och sade till
1001

Swedish Bible

Anonymous

honom: Se till, att du icke sger ngot hrom fr ngon; men g bort och visa dig fr prsten, och frambr fr din rening det offer som Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd fr dem. 45Men nr han kom ut, begynte han ivrigt frkunna och utsprida vad som hade skett, s att Jesus icke mer kunde ppet g in i ngon stad, utan mste hlla sig ute i de trakter; och dit kom man till honom frn alla hll.

Chapter 2 Ngra dagar drefter kom han ter till Kapernaum; och nr det spordes att han var hemma, frsamlade sig s mycket folk, att icke ens platsen utanfr drren mer kunde rymma dem; och han frkunnade ordet fr dem. 3D kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra mn. 4 Och d de fr folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket ver platsen dr han var; och sedan de s hade gjort en ppning, slppte de ned sngen, som den lame lg p. 5Nr Jesus sg deras tro, sade han till den lame: Min son, dina synder frltas dig. 6 Nu sutto dr ngra skriftlrde, och dessa tnkte i sina hjrtan: 7Huru kan denne tala s? Han hdar ju. Vem kan frlta synder, utom Gud allena? 8Strax frnam d Jesus i sin ande att de tnkte s vid sig sjlva; och han sade till dem: Huru kunnen I tnka sdant i edra hjrtan? 9Vilket r lttare, att sga till den lame: 'Dina synder frltas dig' eller att sga: 'St upp, tag din sng och g'? 10 Men fr att I skolen veta att Mnniskosonen har makt hr p jorden att frlta synder, 11s sger jag dig (och hrmed vnde han sig till den lame): St upp, tag din sng och g hem. 12D stod han upp och tog strax sin sng och gick ut i allas syn, s att de alla uppfylldes av hpnad och prisade Gud och sade: Sdant hava vi aldrig sett. 13ter begav han sig ut och gick lngs med sjn. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem. 14Nr han nu gick dr fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: Flj mig. D steg han upp och fljde honom. 15Nr Jesus drefter lg till bords i hans hus, voro dr ssom bordsgster, jmte Jesus och hans lrjungar, ocks mnga publikaner och syndare; ty mnga sdana funnos bland dem som fljde honom. 16Men nr de skriftlrde bland fariserna sgo att han t med publikaner och syndare, sade de till hans lrjungar: Huru kan han ta med publikaner och syndare? 17Nr Jesus hrde detta, sade han till dem: Det r icke de friska som behva lkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit fr att kalla rttfrdiga, utan fr att kalla syndare. 18Och Johannes' lrjungar och fariserna hllo fasta. Och man kom och sade till honom: Varfr fasta icke dina lrjungar, d Johannes' lrjungar och farisernas lrjungar fasta? 19Jesus svarade dem: Kunna vl brllopsgsterna fasta, medan brudgummen nnu r hos dem? Nej, s lnge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta. 20Men den tid skall komma, d brudgummen tages ifrn dem, och d, p den tiden, skola de fasta. -- 21Ingen syr en lapp av okrympt tyg p en gammal mantel; om ngon s gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort nnu mer av den gamla manteln, och hlet skulle bliva vrre. 22Ej heller slr ngon nytt vin i gamla skinnlglar; om ngon s gjorde, skulle vinet sprnga snder lglarna,
2 1

1002

Swedish Bible

Anonymous

s att bde vinet och lglarna frdrvades. Nej, nytt vin slr man i nya lglar. 23Och det hnde sig p sabbaten att han tog vgen genom ett sdesflt; och hans lrjungar begynte rycka av axen, medan de gingo. 24D sade fariserna till honom: Se! Huru kunna de p sabbaten gra vad som icke r lovligt? 25Han svarade dem: Haven I aldrig lst vad David gjorde, nr han sjlv och de som fljde honom kommo i nd och blevo hungriga: 26huru han d, p den tid Abjatar var versteprst, gick in i Guds hus och t skdebrden -- fastn det ju icke r lovligt fr andra n fr prsterna att ta sdant brd -- och huru han jmvl gav t dem som fljde honom? 27Drefter sade han till dem: Sabbaten blev gjord fr mnniskans skull, och icke mnniskan fr sabbatens skull. 28S r d Mnniskosonen herre ocks ver sabbaten.

Chapter 3 Och han gick ter in i en synagoga. Dr var d en man som hade en frvissnad hand. 2Och de vaktade p honom, fr att se om han skulle bota denne p sabbaten; de ville nmligen f ngot att anklaga honom fr. 3D sade han till mannen som hade den frvissnade handen: St upp, och kom fram. 4Sedan sade han till dem: Vilketdera r lovligt p sabbaten: att gra vad gott r, eller att gra vad ont r, att rdda ngons liv, eller att dda? Men de tego. 5D sg han sig omkring p dem med vrede, bedrvad ver deras hjrtans frstockelse, och sade till mannen: Rck ut din hand. Och han rckte ut den; och hans hand blev frisk igen. -- 6D gingo fariserna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle frgra honom. 7Och Jesus drog sig med sina lrjungar undan till sjn, och en stor hop folk fljde honom frn Galileen. 8Och frn Judeen och Jerusalem och Idumeen och frn landet p andra sidan Jordan och frn trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, nr de fingo hra huru stora ting han gjorde. 9Och han tillsade sina lrjungar att en bt skulle hllas tillreds t honom, fr folkets skull, fr att de icke skulle trnga sig inp honom. 10Ty han botade mnga och blev drfr verlupen av alla som hade ngon plga och frdenskull ville rra vid honom. 11Och nr de orena andarna sgo honom, fllo de ned fr honom och och ropade och sade: Du r Guds Son. 12Men han frbjd dem strngeligen, ter och ter, att rja honom. 13Och han gick upp p berget och kallade till sig ngra som han sjlv utsg; och de kommo till honom. 14S frordnade han tolv som skulle flja honom, och som han ville snda ut till att predika, 15och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar. 16Han frordnade allts dessa tolv: Simon, t vilken han gav tillnamnet Petrus; 17 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, t vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordnsmn); 18vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren 19och Judas Iskariot, densamme som frrdde honom. 20Och nr han kom hem, frsamlade sig folket ter, s att de icke ens fingo tillflle att ta. 21D nu hans nrmaste fingo hra hrom, gingo de stad fr att taga vara p honom; ty de menade att han var frn sina sinnen. 22Och de skriftlrde som hade kommit ned frn Jerusalem
1003
1

Swedish Bible

Anonymous

sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna. 23D kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: Huru skulle Satan kunna driva ut Satan? 24Om ett rike har kommit i strid med sig sjlvt, s kan det riket ju icke hava bestnd; 25och om ett hus har kommit i strid med sig sjlvt, s skall icke heller det huset kunna ga bestnd. 26Om allts Satan har satt sig upp mot sig sjlv och kommit i strid med sig sjlv, s kan han icke ga bestnd, utan det r d ute med honom. -- 27Nej, ingen kan g in i en stark mans hus och plundra honom p hans bohag, sframt han icke frut har bundit den starke. Frst drefter kan han plundra hans hus. 28Sannerligen sger jag eder: Alla andra synder skola bliva mnniskors barn frltna, ja ock alla andra hdelser, huru hdiskt de n m tala; 29men den som hdar den helige Ande, han fr icke ngonsin frltelse, utan r skyldig till evig synd. 30De hade ju nmligen sagt att han var besatt av en oren ande. 31S kommo nu hans moder och hans brder; och de stannade drutanfr och snde bud in till honom fr att kalla honom ut. 32Och mycket folk satt dr omkring honom; och man sade till honom: Se, din moder och dina brder st hrutanfr och frga efter dig. 33D svarade han dem och sade: Vilken r min moder, och vilka ro mina brder? 34Och han sg sig omkring p dem som sutto dr runt omkring honom, och han sade: Se hr r min moder, och hr ro mina brder! 35Den som gr Guds vilja, den r min broder och min syster och min moder.

Chapter 4 Och han begynte ter undervisa vid sjn. Och dr frsamlade sig en stor hop folk omkring honom. Drfr steg han i en bt; och han satt i den ute p sjn, under det att allt folket stod p land utmed sjn. 2Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning: 3 Hren! En sningsman gick ut fr att s. 4D hnde sig, nr han sdde, att somt fll vid vgen, och fglarna kommo och to upp det. 5Och somt fll p stengrund, dr det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 6men nr solen hade gtt upp, frbrndes det, och eftersom det icke hade ngon rot, torkade det bort. 7Och somt fll bland trnen, och trnena skto upp och frkvvde det, s att det icke gav ngon frukt. 8Men somt fll i god jord, och det skt upp och vxte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt. 9Och han tillade: Den som har ron till att hra, han hre. 10Nr han sedan hade dragit sig undan ifrn folket, frgade honom de tolv, och med dem de andra som fljde honom, om liknelserna. 11D sade han till dem: t eder r Guds rikes hemlighet given, men t dem som st utanfr meddelas alltsammans i liknelser, 12fr att de 'med seende gon skola se, och dock intet frnimma, och med hrande ron hra, och dock intet frst, s att de icke omvnda sig och undf frltelse'. 13Sedan sade han till dem: Frstn I icke denna liknelse, huru skolen I d kunna fatta alla de andra liknelserna? -- 14Vad sningsmannen sr r ordet. 15Och att sden sddes vid vgen, det r sagt om dem i vilka ordet vl bliver stt, men nr de hava hrt det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som sddes i dem.
1004
1

Swedish Bible

Anonymous

16

Sammalunda frhller det sig med det som ss p stengrunden: det r sagt om dem, som nr de f hra ordet, vl strax taga emot det med gldje, 17men icke hava ngon rot i sig, utan bliva bestndande allenast till en tid; nr sedan bedrvelse eller frfljelse pkommer fr ordets skull, d komma de strax p fall. 18Annorlunda frhller det sig med det som ss bland trnena: det r sagt om dem som vl hra ordet, 19men lta tidens omsorger och rikedomens bedrgliga lockelse, och begrelser efter andra ting, komma drin och frkvva ordet, s att det bliver utan frukt. 20Men att det sddes i den goda jorden, det r sagt om dem som bde hra ordet och taga emot det, och som bra frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt. 21Och han sade till dem: Icke tager man vl fram ett ljus, fr att det skall sttas under skppan eller under bnken; man gr det ju, fr att det skall sttas p ljusstaken. 22Ty intet r frdolt, utom fr att det skall bliva uppenbarat; ej heller har ngot blivit undangmt, utom fr att det skall komma i dagen. 23Om ngon har ron till att hra, s hre han. 24Och han sade till dem: Akten p vad I hren. Med det mtt som I mten med skall ock mtas t eder, och nnu mer skall bliva eder tilldelat. 25Ty den som har, t honom skall varda givet; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks det han har. 26Och han sade: S r det med Guds rike, som nr en man sr sd i jorden; 27och han sover, och han vaknar, och ntter och dagar g, och sden skjuter upp och vxer i hjden, han vet sjlv icke huru. 28Av sig sjlv br jorden frukt, frst str och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet. 29Nr s frukten r mogen, lter han strax lien g, ty skrdetiden r d inne. 30Och han sade: Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framstlla det? 31Det r ssom ett senapskorn, som nr det lgges ned i jorden, r minst av alla frn p jorden; 32men sedan det r nedlagt, skjuter det upp och bliver strst bland alla kryddvxter och fr s stora grenar, att himmelens fglar kunna bygga sina nsten i dess skugga. 33I mnga sdana liknelser frkunnade han ordet fr dem, efter deras frmga att fatta det; 34och utan liknelse talade han icke till dem. Men fr sina lrjungar uttydde han allt, nr de voro allena. 35Samma dag, om aftonen, sade han till dem: Lt oss fara ver till andra stranden. 36S lto de folket g och togo honom med i bten, dr han redan frut var; och jmvl andra btar fljde med honom. 37D kom en hftig stormvind, och vgorna slogo in i bten, s att bten redan begynte fyllas. 38Men han sjlv lg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgrden. D vckte de honom och sade till honom: Mstare, frgar du icke efter att vi frgs? 39Nr han s hade vaknat, npste han vinden och sade till sjn: Tig, var stilla. Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 40Drefter sade han till dem: Varfr rdens I? Haven I nnu ingen tro? 41Och de hade blivit mycket hpna och sade till varandra: Vem r d denne, eftersom bde vinden och sjn ro honom lydiga?

Chapter 5 S kommo de ver till gerasenernas land, p andra sidan sjn. 2Och strax d han hade stigit ur bten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom frn gravarna dr; 3han hade
1005
1

Swedish Bible

Anonymous

nmligen sitt tillhll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fngsla honom; 4 ty vl hade han mnga gnger blivit fngslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit snder fotbojorna, och ingen kunde f makt med honom. 5Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och p bergen och skriade och sargade sig sjlv med stenar. 6 Nr denne nu fick se Jesus p avstnd, skyndade han fram och fll ned fr honom 7och ropade med hg rst och sade: Vad har du med mig att gra, Jesus, du Guds, den Hgstes, Son? Jag besvr dig vid Gud, plga mig icke. 8Jesus skulle nmligen just sga till honom: Far ut ur mannen, du orena ande. 9D frgade han honom: Vad r ditt namn? Han svarade honom: Legion r mitt namn, ty vi ro mnga. 10Och han bad honom entrget att icke driva dem bort ifrn den trakten. 11 Nu gick dr vid berget en stor svinhjord i bet. 12Och de bdo honom och sade: Snd oss stad in i svinen; lt oss f fara in i dem. 13Och han tillstadde dem det. D gvo sig de orena andarna stad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass tv tusen svin, strtade sig utfr branten ned i sjn och drunknade i sjn. 14Men de som vaktade dem flydde och berttade hrom i staden och p landsbygden; och folket gick stad fr att se vad det var som hade skett. 15Nr de d kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta dr kldd och vid sina sinnen; och de betogos av hpnad. 16Och de som hade sett hndelsen frtljde fr dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen. 17D begynte folket bedja honom att han skulle g bort ifrn deras omrde. 18Nr han sedan steg i bten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle f flja honom. 19Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: G hem till de dina, och bertta fr dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har frbarmat sig ver dig. 20D gick han stad och begynte frkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla frundrade sig. 21Och nr Jesus hade farit ver i bten, tillbaka till andra stranden, frsamlade sig mycket folk omkring honom, dr han stod vid sjn. 22D kom en synagogfrestndare, vid namn Jairus, dit; och nr denne fick se honom, fll han ned fr hans ftter 23och bad honom entrget och sade: Min dotter ligger p sitt yttersta. Kom och lgg hnderna p henne, s att hon bliver hulpen och fr leva. 24D gick han med mannen; och honom fljde mycket folk, som trngde sig inp honom. 25Nu var dr en kvinna som hade haft blodgng i tolv r, 26och som hade lidit mycket hos mnga lkare och kostat p sig allt vad hon gde, utan att det hade varit henne till ngot gagn; snarare hade det blivit vrre med henne. 27Hon hade ftt hra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rrde vid hans mantel. 28Ty hon tnkte: Om jag tminstone fr rra vid hans klder, s bliver jag hulpen. 29Och strax uttorkade hennes blods klla, och hon knde i sin kropp att hon var botad frn sin plga. 30 Men strax d Jesus inom sig frnam vilken kraft som hade gtt ut ifrn honom, vnde han sig om i folkhopen och frgade: Vem rrde vid mina klder? 31Hans lrjungar sade till honom: Du ser huru folket trnger p, och nd frgar du: 'Vem rrde vid mig?' 32D sg han sig omkring fr att f se den som hade gjort detta. 33Men kvinnan fruktade och bvade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och fll ned fr honom och sade honom hela sanningen. 34D sade han till henne: Min dotter, din tro har hjlpt dig. G i frid, och var botad frn din plga.
1006

Swedish Bible

Anonymous

35

Medan han nnu talade, kommo ngra frn synagogfrestndarens hus och sade: Din dotter r dd; du m icke vidare gra mstaren omak. 36Men nr Jesus mrkte vad som talades, sade han till synagogfrestndaren: Frukta icke, tro allenast. 37Och han tillstadde ingen att flja med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder. 38S kommo de till synagogfrestndarens hus, och han fick dr se en hop mnniskor som hjde klagolt och grto och jmrade sig hgt. 39 Och han gick in och sade till dem: Varfr klagen I och grten? Flickan r icke dd, hon sover. 40 D hnlogo de t honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade ftt flja med honom, och gick in dit dr flickan lg. 41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: Talita, kum (det betyder: Flicka, jag sger dig, st upp). 42Och strax stod flickan upp och begynte g omkring (hon var nmligen tolv r gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor hpnad. 43Men han frbjd dem strngeligen att lta ngon f veta vad som hade skett. Drefter tillsade han att man skulle giva henne ngot att ta.

Chapter 6 Och han gick bort drifrn och begav sig till sin fdernestad; och hans lrjungar fljde honom. Och nr det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket hpnade, nr de hrde honom; de sade: Varifrn har han ftt detta? Och vad r det fr vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgrningar som gras genom honom, varifrn komma de? 3r d denne icke timmermannen, han som r Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar hr hos oss? S blev han fr dem en sttesten. 4D sade Jesus till dem: En profet r icke fraktad utom i sin fdernestad och bland sina frnder och i sitt eget hus. 5Och han kunde icke dr gra ngon kraftgrning, utom att han botade ngra f sjuka, genom att lgga hnderna p dem. 6Och han frundrade sig ver deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, frn den ena byn till den andra, och undervisade. 7Och han kallade till sig de tolv och snde s ut dem, tv och tv, och gav dem makt ver de orena andarna. 8Och han bjd dem att icke taga ngot med sig p vgen, utom allenast en stav: icke brd, icke rnsel, icke penningar i bltet. 9Sandaler finge de dock hava p ftterna, men de skulle icke bra dubbla livkldnader. 10Och han sade till dem: Nr I haven kommit in i ngot hus, s stannen dr, till dess I lmnen den orten. 11Och om man p ngot stlle icke tager emot eder och icke hr p eder, s gn bort drifrn, och skudden av stoftet som r under edra ftter, till ett vittnesbrd mot dem. 12Och de gingo ut och predikade att man skulle gra bttring; 13och de drevo ut mnga onda andar och smorde mnga sjuka med olja och botade dem. 14Och konung Herodes fick hra om honom, ty hans namn hade blivit knt. Man sade: Det r Johannes dparen, som har uppsttt frn de dda, och drfr verka dessa krafter i honom. 15Men andra sade: Det r Elias. Andra ter sade: Det r en profet, lik de andra profeterna. 16Men nr Herodes hrde detta, sade han: Det r Johannes, den som jag lt halshugga. Han bar uppsttt frn de dda. 17Herodes hade nmligen snt stad och ltit gripa Johannes och
2 1

1007

Swedish Bible

Anonymous

binda honom och stta honom i fngelse, fr Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till kta, 18och Johannes hade d sagt till honom: Det r icke lovligt fr dig att hava din broders hustru. 19Drfr hyste nu Herodes agg till honom och ville dda honom, men han hade icke makt drtill. 20Ty Herodes frstod att Johannes var en rttfrdig och helig man, och han fruktade fr honom och gav honom sitt beskydd. Och nr han hade hrt honom, blev han betnksam i mnga stycken; och han hrde honom grna. 21Men s kom en lglig dag, i det att Herodes p sin fdelsedag gjorde ett gstabud fr sina stormn och fr krigsverstarna och de frnmsta mnnen i Galileen. 22D gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgster. Och konungen sade till flickan: Begr av mig vadhelst du vill, s skall jag giva dig det. 23Ja, han lovade henne detta med ed och sade: Vadhelst du begr av mig, det skall jag giva dig, nda till hlften av mitt rike. 24D gick hon ut och frgade sin moder: Vad skall jag begra? Hon svarade: Johannes dparens huvud. 25Och strax skyndade hon in till konungen och framstllde sin begran och sade: Jag vill att du nu genast giver mig p ett fat Johannes dparens huvud. 26D blev konungen mycket bekymrad, men fr edens och fr bordsgsternas skull ville han icke avvisa henne. 27Allts snde konungen strax en drabant med befallning att hmta hans huvud. Och denne gick stad och halshgg honom i fngelset 28och bar sedan fram hans huvud p ett fat och gav det t flickan, och flickan gav det t sin moder. 29Men nr hans lrjungar fingo hra hrom, kommo de och togo hans dda kropp och lade den i en grav. 30 Och apostlarna frsamlade sig hos Jesus och omtalade fr honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lrt folket. 31D sade han till dem: Kommen nu I med mig bort till en de trakt, dr vi f vara allena, och vilen eder ngot litet. Ty de fingo icke ens tid att ta; s mnga voro de som kommo och gingo. 32De foro allts i bten bort till en de trakt, dr de kunde vara allena. 33Men man sg dem fara sin vg, och mnga fingo veta det; och frn alla stder strmmade d mnniskor tillsammans dit landvgen och kommo fram fre dem. 34Nr han s steg i land, fick han se att dr var mycket folk. D mkade han sig ver dem, eftersom de voro lika fr som icke hade ngon herde; och han begynte undervisa dem i mngahanda stycken. 35Men nr det redan var lngt lidet p dagen, trdde hans lrjungar fram till honom och sade: Trakten r de, och det r redan lngt lidet p dagen. 36Lt dem skiljas t, s att de kunna g bort i grdarna och byarna hromkring och kpa sig ngot att ta. 37Men han svarade och sade till dem: Given I dem att ta. De svarade honom: Skola vi d g bort och kpa brd fr tv hundra silverpenningar och giva dem att ta? 38 Men han sade till dem: Huru mnga brd haven I? Gn och sen efter. Sedan de hade gjort s, svarade de: Fem, och drtill tv fiskar. 39D befallde han dem att lta alla i skilda matlag lgga sig ned i grna grset. 40Och de lgrade sig dr i skilda hopar, hundra eller femtio i var. 41Drefter tog han de fem brden och de tv fiskarna och sg upp till himmelen och vlsignade dem. Och han brt brden och gav dem t lrjungarna, fr att de skulle lgga fram t folket; ocks de tv fiskarna delade han mellan dem alla. 42Och de to alla och blevo mtta. 43Sedan samlade man upp verblivna brdstycken, tolv korgar fulla, drtill ock kvarlevor av fiskarna. 44Och det var fem tusen mn som hade tit. 45Strax drefter ndgade han sina lrjungar att stiga i bten och i frvg fara ver till

1008

Swedish Bible

Anonymous

Betsaida p andra stranden, medan han sjlv tillsg att folket skildes t. 46Och nr han hade tagit avsked av folket, gick han drifrn upp p berget fr att bedja. 47Nr det s hade blivit afton, var bten mitt p sjn, och han var ensam kvar p land. 48Och han sg dem vara hrt ansatta, dr de rodde fram, ty vinden lg emot dem. Vid fjrde nattvkten kom han d till dem, gende p sjn, och skulle just g frbi dem. 49Men nr de fingo se honom g p sjn, trodde de att det var en vlnad och ropade hgt; 50ty de sgo honom alla och blevo frfrade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: Varen vid gott mod; det r jag, varen icke frskrckta. 51Drefter steg han upp till dem i bten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor hpnad; 52ty de hade icke kommit till frstnd genom det som hade skett med brden, utan deras hjrtan voro frstockade. 53Nr de hade farit ver till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till dr. 54Och nr de stego ur bten, knde man strax igen honom; 55och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte d verallt bra de sjuka p sngar dit dr man hrde att han var. 56Och varhelst han gick in i ngon by eller ngon stad eller ngon grd, dr lade man de sjuka p de ppna platserna. Och de bdo honom att tminstone f rra vid hrntofsen p hans mantel; och alla som rrde vid den blevo hulpna.

Chapter 7 Och fariserna, s ock ngra skriftlrde som hade kommit frn Jerusalem, frsamlade sig omkring honom; 2och de fingo d se ngra av hans lrjungar ta med orena, det r otvagna, hnder. 3Nu r det s med fariserna och alla andra judar, att de icke ta ngot utan att frut, till tlydnad av de ldstes stadgar, noga hava tvagit sina hnder, 4likasom de icke heller, nr de komma frn torget, ta ngot utan att frut hava tvagit sig; mnga andra stadgar finnas ock, som de av lder plga hlla, ssom att sklja bgare och trkannor och kopparsklar. 5Drfr frgade honom nu fariserna och de skriftlrde: Varfr vandra icke dina lrjungar efter de ldstes stadgar, utan ta med orena hnder? 6Men han svarade dem: Rtt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, ssom det r skrivet: 'Detta folk rar mig med sina lppar, men deras hjrtan ro lngt ifrn mig; 7och ffngt dyrka de mig, eftersom de lror de frkunna ro mnniskobud.' 8I stten Guds bud sido och hllen mnniskors stadgar. 9Ytterligare sade han till dem: Rtt s; I upphven Guds bud fr att hlla edra egna stadgar! 10Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som smdar sin fader eller sin moder, han skall dden d.' 11Men I sgen: om en son sger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava ftt till hjlp, det giver jag i stllet ssom korban' (det betyder offergva), 12d kunnen I icke tillstdja honom att vidare gra ngot fr sin fader eller sin moder. 13P detta stt gren I Guds budord om intet genom edra fdernervda stadgar. Och mycket annat sdant gren I. 14Drefter kallade han ter folket till sig och sade till dem: Hren mig alla och frstn. 15Intet som utifrn gr in i mnniskan kan orena henne, men vad som gr ut ifrn mnniskan, detta r det som orenar henne. 16 17Nr han sedan hade lmnat folket och kommit
1009
1

Swedish Bible

Anonymous

inomhus, frgade hans lrjungar honom om detta bildliga tal. 18Han svarade dem: ren d ocks I s utan frstnd? Insen I icke att intet som utifrn gr in i mnniskan kan orena henne, 19eftersom det icke gr in i hennes hjrta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgng? Hrmed frklarade han all mat fr ren. 20Och han tillade: Vad som gr ut ifrn mnniskan, detta r det som orenar mnniskan. 21Ty inifrn, frn mnniskornas hjrtan, utg deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord, 22 ktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lsaktighet, avund, hdelse, vermod, ofrsynt vsende. 23 Allt detta onda gr inifrn ut, och det orenar mnniskan. 24Och han stod upp och begav sig bort drifrn till Tyrus' omrde. Dr gick han in i ett hus och ville icke att ngon skulle f veta det. Dock kunde han icke frbliva obemrkt, 25utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax d hon hade ftt hra om honom, och fll ned fr hans ftter; 26det var en grekisk kvinna av syrofenicisk hrkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. 27 Men han sade till henne: Lt barnen frst bliva mttade; det r ju otillbrligt att taga brdet frn barnen och kasta det t hundarna. 28Hon svarade och sade till honom: Ja, Herre; ocks ta hundarna under bordet allenast av barnens smulor. 29D sade han till henne: Fr det ordets skull sger jag dig: G; den onde anden har farit ut ur din dotter. 30Och nr hon kom hem, fann hon flickan ligga p sngen och sg att den onde anden hade farit ut. 31Sedan begav han sig ter bort ifrn Tyrus' omrde och tog vgen ver Sidon och kom, genom Dekapolis' omrde, till Galileiska sjn. 32Och man frde till honom en som var dv och nstan stum och bad honom att lgga handen p denne. 33D tog han honom avsides ifrn folket och satte sina fingrar i hans ron och spottade och rrde vid hans tunga 34och sg upp till himmelen, suckade och sade till honom: Effata (det betyder: Upplt dig). 35D ppnades hans ron, och hans tungas band lstes, och han talade redigt och klart. 36Och Jesus frbjd dem att omtala detta fr ngon; men ju mer han frbjd dem, dess mer frkunnade de det. 37Och folket hpnade vermttan och sade: Allt har han vl bestllt: de dva lter han hra och de stumma tala.

Chapter 8 D vid samma tid ter mycket folk hade kommit tillstdes, och de icke hade ngot att ta, kallade han sina lrjungar till sig och sade till dem: 2Jag mkar mig ver folket, ty det r redan tre dagar som de hava drjt kvar hos mig, och de hava intet att ta. 3Om jag nu lter dem fastande g ifrn mig hem, s uppgivas de p vgen; somliga av dem hava ju kommit lngvga ifrn. 4D svarade hans lrjungar honom: Varifrn skall man hr i en ken kunna f brd till att mtta dessa med? 5Han frgade dem: Huru mnga brd haven I? De svarade: Sju. 6D tillsade han folket att lgra sig p marken. Ock han tog de sju brden, tackade Gud och brt dem och gav t sina lrjungar, fr att de skulle lgga fram dem; och de lade fram t folket. 7De hade ock ngra f smfiskar; och nr han hade vlsignat dessa, bjd han att man likaledes skulle lgga fram dem. 8 S to de och blevo mtta. Och man samlade sedan upp sju korgar med verblivna stycken. 9Men
1010
1

Swedish Bible

Anonymous

antalet av dem som voro tillstdes var vid pass fyra tusen. Sedan lt han dem skiljas t. 10Och strax drefter steg han i bten med sina lrjungar och for till trakten av Dalmanuta. 11Och fariserna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville stta honom p prov och begrde av honom ngot tecken frn himmelen. 12D suckade han ur sin andes djup och sade: Varfr begr detta slkte ett tecken? Sannerligen sger jag eder: t detta slkte skall intet tecken givas. 13S lmnade han dem och steg ter i bten och for ver till andra stranden. 14Och de hade frgtit att taga med sig brd; icke mer n ett enda brd hade de med sig i bten. 15Och han bjd dem och sade: Sen till, att I tagen eder till vara fr farisernas surdeg och fr Herodes' surdeg. 16D talade de med varandra om att de icke hade brd med sig. 17Men nr han mrkte detta, sade han till dem: Varfr talen I om att I icke haven brd med eder? Fatten och frstn I d nnu ingenting? ro edra hjrtan s frstockade? 18I haven ju gon; sen I d icke? I haven ju ron; hren I d icke? 19Och kommen I icke ihg huru mnga korgar fulla av stycken I samladen upp, nr jag brt de fem brden t de fem tusen? De svarade honom: Tolv. 20Och nr jag brt de sju brden t de fyra tusen, huru mnga korgar fulla av stycken samladen I d upp? De svarade: Sju. 21D sade han till dem: Frstn I d nnu ingenting? 22Drefter kommo de till Betsaida. Och man frde till honom en som var blind och bad honom att han skulle rra vid denne. 23D tog han den blinde vid handen och ledde honom utanfr byn; sedan spottade han p hans gon och lade hnderna p honom och frgade honom: Ser du ngot? 24Han sg d upp och svarade: Jag kan urskilja mnniskorna; jag ser dem g omkring, men de likna trd. 25Drefter lade han ter hnderna p hans gon, och nu sg han tydligt och var botad och kunde jmvl p lngt hll se allting klart. 26Och Jesus bjd honom g hem och sade: G icke ens in i byn. 27Och Jesus gick med sina lrjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. P vgen dit frgade han sina lrjungar och sade till dem: Vem sger folket mig vara? 28De svarade och sade: Johannes dparen; andra sga dock Elias, andra ter sga: 'Det r en av profeterna.' 29D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara? Petrus svarade och sade till honom: Du r Messias. 30D frbjd han dem strngeligen att fr ngon sga detta om honom. 31Sedan begynte han undervisa dem om att Mnniskosonen mste lida mycket, och att han skulle bliva frkastad av de ldste och versteprsterna och de skriftlrde, och att han skulle bliva ddad, men att han tre dagar drefter skulle uppst igen. 32Och han talade detta i ofrtckta ordalag. D tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsga honom. 33Men han vnde sig om, och nr han d sg sina lrjungar, talade han strngt till Petrus och sade: G bort, Satan, och st mig icke i vgen; ty dina tankar ro icke Guds tankar, utan mnniskotankar. 34Och han kallade till sig folket jmte sina lrjungar och sade till dem: Om ngon vill efterflja mig, s frsake han sig sjlv och tage sitt kors p sig; s flje han mig. 35Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, fr min och fr evangelii skull, han skall bevara det. 36Och vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men frlorar sin sjl? 37Och vad kan en mnniska giva till lsen fr sin sjl? 38Den som blyges fr mig och fr mina ord, i detta trolsa och syndiga slkte, fr honom skall ock Mnniskosonen blygas, nr han kommer i sin Faders hrlighet med de heliga nglarna. 9:1. den elektroniska utgvan.
1011

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 9 Ytterligare sade han till dem: Sannerligen sger jag eder: Bland dem som hr st finnas ngra som icke skola smaka dden, frrn de f se Guds rike vara kommet i sin kraft. Evangelium enligt Markus, 9 Kapitlet Jesus frklaras, botar en mnadsrasande gosse, frutsger p nytt sitt lidande, bestraffar lrjungarnas storhetstankar och falska nit, talar om faran av frfrelser. 2Sex dagar drefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och frde dem ensamma upp p ett hgt berg, dr de voro allena. Och hans utseende frvandlades infr dem; 3och hans klder blevo glnsande och mycket vita, s att ingen valkare p jorden kan gra klder s vita. 4Och fr dem visade sig Elias jmte Moses, och dessa samtalade med Jesus. 5D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Rabbi, hr r oss gott att vara; lt oss gra tre hyddor, t dig en och t Moses en och t Elias en. 6Han visste nmligen icke vad han skulle sga; s stor var deras frskrckelse. 7D kom en sky som verskyggde dem, och ur skyn kom en rst: Denne r min lskade Son; hren honom. 8 Och pltsligt mrkte de, nr de sgo sig omkring, att dr icke mer fanns ngon hos dem utom Jesus allena. 9D de sedan gingo ned frn berget, bjd han dem att de icke, frrn Mnniskosonen hade uppsttt frn de dda, skulle fr ngon omtala vad de hade sett. 10Och de lade mrke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppst frn de dda. 11 Och de frgade honom och sade: De skriftlrde sga ju att Elias frst mste komma? 12Han svarade dem: Elias mste visserligen frst komma och upprtta allt igen. Men huru kan det d vara skrivet om Mnniskosonen att han skall lida mycket och bliva fraktad? 13Dock, jag sger eder att Elias redan har kommit; och de frforo mot honom alldeles ssom de ville, och ssom det var skrivet att det skulle g honom. 14Nr de drefter kommo till lrjungarna, sgo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att ngra skriftlrde disputerade med dem. 15Och strax d allt folket fick se honom, blevo de mycket hpna och skyndade fram och hlsade honom. 16D frgade han dem: Varom disputeren I med dem? 17Och en man i folkhopen svarade honom: Mstare, jag har frt till dig min son, som r besatt av en stum ande. 18Och varhelst denne fr fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan str gossen om munnen, och han gnisslar med tnderna och bliver ssom livls. Nu bad jag dina lrjungar att de skulle driva ut honom, men de frmdde det icke. 19D svarade han dem och sade: O du otrogna slkte, huru lnge mste jag vara hos eder? Huru lnge mste jag hrda ut med eder? Fren honom till mig. 20Och de frde honom till Jesus. Och strax d han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han fll ned p jorden och vltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen. 21Jesus frgade d hans fader: Huru lnge har det varit s med honom? Han svarade: Alltsedan han var ett litet barn; 22och det har ofta hnt att han har kastat honom n i elden, n i vattnet, fr att frgra honom. Men om du frmr ngot, s frbarma dig ver oss och hjlp oss. 23D sade Jesus till honom: Om jag frmr, sger du. Allt frmr den som tror. 24Strax ropade gossens fader och sade: Jag tror! Hjlp min otro. 25 Men nr Jesus sg att folk strmmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strngt och sade till honom: Du stumme och dve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer
1

1012

Swedish Bible

Anonymous

in i honom. 26D skriade han och slet och ryckte gossen svrt och for ut; och gossen blev ssom dd, s att folket menade att han verkligen var dd. 27Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod d upp. 28Nr Jesus drefter hade kommit inomhus, frgade hans lrjungar honom, d de nu voro allena: Varfr kunde icke vi driva ut honom? 29Han svarade dem: Detta slag kan icke drivas ut genom ngot annat n bn och fasta. 30Och de gingo drifrn och vandrade genom Galileen; men han ville icke att ngon skulle f veta det. 31Han undervisade nmligen sina lrjungar och sade till dem: Mnniskosonen skall bliva verlmnad i mnniskors hnder, och man skall dda honom; men tre dagar efter det att han har blivit ddad skall han uppst igen. 32Och de frstodo icke vad han sade, men de fruktade att frga honom. 33Och de kommo till Kapernaum. Och nr han hade kommit dit dr han bodde, frgade han dem: Vad var det I samtaladen om p vgen? 34Men de tego, ty de hade p vgen talat med varandra om vilken som vore strst. 35D satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: Om ngon vill vara den frste, s vare han den siste av alla och allas tjnare. 36Och han tog ett barn och stllde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem: 37Den som tager emot ett sdant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har snt mig. 38Johannes sade till honom: Mstare, vi sgo huru en man som icke fljer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke fljde oss. 39Men Jesus sade: Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgrning kan strax drefter tala illa om mig. 40Ty den som icke r emot oss, han r fr oss. 41Ja, den som giver eder en bgare vatten att dricka, drfr att I hren Kristus till -- sannerligen sger jag eder: Han skall ingalunda g miste om sin ln. 42Och den som frfr en av dessa sm som tro, fr honom vore det bttre, om en kvarnsten hngdes om hans hals och han kastades i havet. 43Om nu din hand r dig till frfrelse, s hugg av den. Det r bttre fr dig att ing i livet lytt, n att hava bda hnderna i behll och komma till Gehenna, till den eld som icke utslckes. 44 45Och om din fot r dig till frfrelse, s hugg av den. Det r bttre fr dig att ing i livet halt, n att hava bda ftterna i behll och kastas i Gehenna. 46 47Och om ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det. Det r bttre fr dig att ing i Guds rike engd, n att hava bda gonen i behll och kastas i Gehenna, 48dr 'deras mask icke dr och elden icke utslckes'. 49Ty var mnniska mste saltas med eld. 50Saltet r en god sak; men om saltet mister sin slta, varmed skolen I d terstlla dess kraft? -- Haven salt i eder och hllen frid inbrdes. gott att vi ro hr tillstdes osv.

Chapter 10 Och han stod upp och begav sig drifrn, genom landet p andra sidan Jordan, till Judeens omrde. Och mycket folk frsamlades ter omkring honom, och ter undervisade han dem, ssom hans sed var. 2D ville ngra fariser snrja honom, och de trdde fram och frgade honom om det vore lovligt fr en man att skilja sig frn sin hustru. 3Men han svarade och sade till dem: Vad
1013
1

Swedish Bible

Anonymous

har Moses bjudit eder? 4De sade: Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev t sin hustru och s skilja sig frn henne. 5D sade Jesus till dem: Fr edra hjrtans hrdhets skull skrev han t eder detta bud. 6Men redan vid vrldens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'. 7 'Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder. 8Och de tu skola varda ett ktt.' S ro de icke mer tv, utan ett ktt. 9Vad nu Gud har sammanfogat, det m mnniskan icke tskilja. 10 Nr de sedan hade kommit hem, frgade hans lrjungar honom ter om detsamma. 11Och han svarade dem: Den som skiljer sig frn sin hustru och tager sig en annan hustru, han begr ktenskapsbrott mot henne. 12Och om en hustru skiljer sig frn sin man och tager sig en annan man, d begr hon ktenskapsbrott. 13Och man bar fram barn till honom, fr att han skulle rra vid dem; men lrjungarna visade bort dem. 14Nr Jesus sg detta, blev han misslynt och sade till dem: Lten barnen komma till mig, och frmenen dem det icke; ty Guds rike hr sdana till. 15 Sannerligen sger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike ssom ett barn, han kommer aldrig ditin. 16Och han tog dem upp i famnen och lade hnderna p dem och vlsignade dem. 17Nr han sedan begav sig stad fr att fortstta sin vg, skyndade en man fram och fll p kn fr honom och frgade honom: Gode Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel? 18Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god? Ingen r god utom Gud allena. 19Buden knner du: 'Du skall icke drpa', 'Du skall icke beg ktenskapsbrott', 'Du skall icke stjla', 'Du skall icke bra falskt vittnesbrd', 'Du skall icke undanhlla ngon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.' 20D svarade han honom: Mstare, allt detta har jag hllit frn min ungdom. 21D sg Jesus p honom och fick krlek till honom och sade till honom: Ett fattas dig: g bort och slj allt vad du ger och giv t de fattiga; d skall du f en skatt i himmelen. Och kom sedan och flj mig. 22Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrvad bort, ty han hade mnga godelar. 23 D sg Jesus sig omkring och sade till sina lrjungar: Huru svrt r det icke fr dem som hava penningar att komma in i Guds rike! 24Men lrjungarna hpnade vid hans ord. D tog Jesus ter till orda och sade till dem: Ja, mina barn, huru svrt r det icke att komma in i Guds rike! 25Det r lttare fr en kamel att komma igenom ett nlsga, n fr den som r rik att komma in i Guds rike. 26D blevo de nnu mer hpna och sade till varandra: Vem kan d bliva frlst? 27Jesus sg p dem och sade: Fr mnniskor r det omjligt, men icke fr Gud, ty fr Gud r allting mjligt. 28D tog Petrus till orda och sade till honom: Se, vi hava vergivit allt och fljt dig. 29 Jesus svarade: Sannerligen sger jag eder: Ingen som fr min och evangelii skull har vergivit hus, eller brder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods, 30ingen sdan finnes, som icke skall f hundrafalt igen: redan hr i tiden hus, och brder och systrar, och mdrar och barn, och jordagods, mitt under frfljelser, och i den tillkommande tidsldern evigt liv. 31Men mnga som ro de frsta skola bliva de sista, medan de sista bliva de frsta. 32Och de voro p vgen upp till Jerusalem. Och Jesus gick fre dem, och de gingo dr bvande; och de som fljde med dem voro uppfyllda av fruktan. D tog han ter till sig de tolv och begynte tala till dem om vad som skulle verg honom: 33Se, vi g nu upp till Jerusalem, och Mnniskosonen skall bliva verlmnad t versteprsterna och de skriftlrde, och de skola dma honom till dden och

1014

Swedish Bible

Anonymous

verlmna honom t hedningarna, 34och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla honom och dda honom; men tre dagar drefter skall han uppst igen. 35D trdde Jakob och Johannes, Sebedeus' sner, fram till honom och sade till honom: Mstare, vi skulle vilja att du lte oss f vad vi nu tnka begra av dig. 36Han frgade dem: Vad viljen I d att jag skall lta eder f? 37De svarade honom: Lt den ene av oss i din hrlighet f sitta p din hgra sida, och den andre p din vnstra. 38Men Jesus sade till dem: I veten icke vad I begren. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomg det dop som jag genomgr? 39De svarade honom: Det kunna vi. D sade Jesus till dem: Ja, den kalk jag dricker skolen I f dricka, och det dop jag genomgr skolen I genomg, 40men platsen p min hgra sida och platsen p min vnstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem fr vilka s r bestmt. 41Nr de tio andra hrde detta, blevo de misslynta p Jakob och Johannes. 42D kallade Jesus dem till sig och sade till dem: I veten att de som rknas fr folkens furstar upptrda mot dem ssom herrar, och att deras mktige lta dem knna sin myndighet. 43Men s r det icke bland eder; utan den som vill bliva strst bland eder, han vare de andras tjnare, 44och den som vill vara frmst bland eder, han vare allas drng. 45Ocks Mnniskosonen har ju kommit, icke fr att lta tjna sig, utan fr att tjna och giva sitt liv till lsen fr mnga. 46Och de kommo till Jeriko. Men nr han ter gick ut ifrn Jeriko, fljd av sina lrjungar och en ganska stor hop folk, satt dr vid vgen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son. 47Nr denne hrde att det var Jesus frn Nasaret, begynte han ropa och sga: Jesus, Davids son, frbarma dig ver mig. 48Och mnga tillsade honom strngeligen att han skulle tiga; men han ropade nnu mycket mer: Davids son, frbarma dig ver mig. 49D stannade Jesus och sade: Kallen honom hit. Och de kallade p den blinde och sade till honom: Var vid gott mod, st upp; han kallar dig till sig. 50D kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus. 51Och Jesus talade till honom och sade: Vad vill du att jag skall gra dig? Den blinde svarade honom: Rabbuni, lt mig f min syn. 52Jesus sade till honom: G; din tro har hjlpt dig. Och strax fick han sin syn och fljde honom p vgen.

Chapter 11 Nr de nu nalkades Jerusalem och voro nra Betfage och Betania vid Oljeberget, snde han stad tv av sina lrjungar 2och sade till dem: Gn in i byn som ligger mitt framfr eder, s skolen I, strax d I kommen ditin, finna en snefle st dr bunden, som nnu ingen mnniska har suttit p; lsen den och fren den hit. 3Och om ngon frgar eder varfr I gren detta, s skolen I svara: 'Herren behver den, men han skall strax snda den tillbaka hit. 4D gingo de stad och funno en snefle st dr bunden utanfr en port vid vgen, och de lste den. 5Och ngra som stodo dr bredvid sade till dem: Vad gren I? Varfr lsen I flen? 6Men de svarade dem ssom Jesus hade bjudit. D lt man dem vara. 7Och de frde flen till Jesus och lade sina mantlar p den, och han satte sig upp p den. 8Och mnga bredde ut sina mantlar p vgen, andra ter skuro av kvistar
1015
1

Swedish Bible

Anonymous

och lv p flten och strdde p vgen. 9Och de som gingo fre och de som fljde efter ropade: Hosianna! Vlsignad vare han som kommer, i Herrens namn. 10Vlsignat vare vr fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i hjden! 11S drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och nr han hade sett sig omkring verallt och det redan var sent p dagen, gick han med de tolv ut till Betania. 12Nr de dagen drefter voro p vg tillbaka frn Betania, blev han hungrig. 13Och d han p avstnd fick se ett fikontrd som hade lv, gick han dit fr att se om han till ventyrs skulle finna ngot drp; men nr han kom fram till det, fann han intet annat n lv, det var icke d fikonens tid. 14D talade han och sade till trdet: Aldrig ngonsin mer te ngon frukt av dig. Och hans lrjungar hrde detta. 15Nr de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som slde och kpte i helgedomen. Och han sttte omkull vxlarnas bord och duvomnglarnas sten; 16han tillstadde icke heller att man bar ngonting genom helgedomen. 17 Och han undervisade dem och sade: Det r ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bnehus fr alla folk.' Men I haven gjort det till en rvarkula. 18D versteprsterna och de skriftlrde fingo hra hrom, skte de efter tillflle att frgra honom; ty de fruktade fr honom, eftersom allt folket hpnade ver hans undervisning. 19Nr det blev afton, begvo de sig ut ur staden. 20Men d de nu p morgonen ter gingo dr fram, fingo de se fikontrdet vara frtorkat nda frn roten. 21D kom Petrus ihg vad som hade skett och sade till honom: Rabbi, se, fikontrdet som du frbannade r frtorkat. 22Jesus svarade och sade till dem: Haven tro p Gud. 23Sannerligen sger jag eder: Om ngon sger till detta berg: 'Hv dig upp, och kasta dig i havet' och drvid icke tvivlar i sitt hjrta, utan tror att det han sger skall ske, d skall det ske honom s. 24Drfr sger jag eder: Allt vad I bedjen om och begren, tron att det r eder givet; och det skall ske eder s. 25Och nr I stn och bedjen, s frlten, om I haven ngot emot ngon, fr att ocks eder Fader, som r i himmelen, m frlta eder edra frsyndelser. 26 27S kommo de ter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo versteprsterna och de skriftlrde och de ldste fram till honom; 28 och de sade till honom: Med vad myndighet gr du detta? Och vem har givit dig myndighet att gra detta? 29Jesus svarade dem: Jag vill stlla en frga till eder; svaren mig p den, s skall ock jag sga eder med vad myndighet jag gr detta. 30Johannes' dpelse, var den frn himmelen eller frn mnniskor? Svaren mig hrp. 31D verlade de med varandra och sade: Om vi svara: 'Frn himmelen', s frgar han: 'Varfr trodden I honom d icke?' 32Eller skola vi svara: 'Frn mnniskor'? -- det vgade de icke av fruktan fr folket, ty alla hllo fre att Johannes verkligen var en profet. 33 De svarade allts Jesus och sade: Vi veta det icke. D sade Jesus till dem: S sger icke heller jag eder med vad myndighet jag gr detta.

Chapter 12 Och han begynte tala till dem i liknelser: En man planterade en vingrd och satte stngsel dromkring och hgg ut ett presskar och byggde ett vakttorn; drefter lejde han ut den t vingrdsmn
1016
1

Swedish Bible

Anonymous

och for utrikes. 2Nr sedan rtta tiden var inne, snde han en tjnare till vingrdsmnnen, fr att denne av vingrdsmnnen skulle uppbra ngon del av vingrdens frukt. 3Men de togo fatt p honom och misshandlade honom och lto honom g tomhnt tillbaka. 4ter snde han till dem en annan tjnare. Honom slogo de i huvudet och skymfade. 5Sedan snde han stad nnu en annan, men denne drpte de. Likas gjorde de med mnga andra: somliga misshandlade de, och andra drpte de. 6Nu hade han ock en enda son, vilken han lskade. Honom snde han slutligen stad till dem, ty han tnkte: 'De skola vl hava frsyn fr min son.' 7Men vingrdsmnnen sade till varandra: 'Denne r arvingen; kom, lt oss drpa honom, s bliver arvet vrt.' 8Och de togo fatt p honom och drpte honom och kastade honom ut ur vingrden. -- 9Vad skall nu vingrdens herre gra? Jo, han skall komma och frgra vingrdsmnnen och lmna vingrden t andra. 10Haven I icke lst detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmnnen frkastade, den har blivit en hrnsten; 11av Herren har den blivit detta, och underbar r den i vra gon'? 12De hade nu grna velat gripa honom, men de fruktade fr folket; ty de frstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. S lto de honom vara och gingo sin vg. 13Drefter snde de till honom ngra fariser och herodianer, fr att dessa skulle fnga honom genom ngot hans ord. 14Dessa kommo nu och sade till honom: Mstare, vi veta att du r sannfrdig och icke frgar efter ngon, ty du ser icke till personen, utan lr om Guds vg vad sant r. r det lovligt att giva kejsaren skatt, eller r det icke lovligt? Skola vi giva skatt, eller icke giva? 15Men han frstod deras skrymteri och sade till dem: Varfr sken I att snrja mig? Tagen hit en penning, s att jag fr se den. 16D lmnade de fram en sdan. Drefter frgade han dem: Vems bild och verskrift r detta? De svarade honom: Kejsarens. 17D sade Jesus till dem: S given kejsaren vad kejsaren tillhr, och Gud vad Gud tillhr. Och de frundrade sig hgeligen ver honom. 18Sedan kommo till honom ngra av sadducerna, vilka mena att det icke gives ngon uppstndelse. Dessa frgade honom och sade: 19 Mstare, Moses har givit oss den freskriften, att om ngon har en broder som dr, och som efterlmnar hustru, men icke lmnar barn efter sig, s skall han taga sin broders hustru till kta och skaffa avkomma t sin broder. 20Nu voro hr sju brder. Den frste tog sig en hustru, men dog utan att lmna ngon avkomma efter sig. 21D tog den andre i ordningen henne, men ocks han dog utan att lmna ngon avkomma efter sig; sammalunda den tredje. 22S skedde med alla sju: ingen av dem lmnade ngon avkomma efter sig. Sist av alla dog ock hustrun. 23Vilken av dem skall nu vid uppstndelsen, nr de uppst, f henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru. 24Jesus svarade dem: Visar icke eder frga att I faren vilse och varken frstn skrifterna, ej heller Guds kraft? 25Efter uppstndelsen frn de dda taga mn sig icke hustrur, ej heller givas hustrur t mn, utan de ro d ssom nglarna i himmelen. 26Men vad nu det angr, att de dda uppst, haven I icke lst i Moses' bok, p det stlle dr det talas om trnbusken, huru Gud sade till honom s: 'Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? 27Han r en Gud icke fr dda, utan fr levande. I faren mycket vilse. 28D trdde en av de skriftlrde fram, en som hade hrt deras ordskifte och frsttt att han hade svarat dem vl. Denne frgade honom: Vilket r det frnmsta av alla buden? 29Jesus svarade: Det frnmsta r detta: 'Hr, Israel! Herren, vr Gud,
1017

Swedish Bible

Anonymous

Herren r en. 30Och du skall lska Herren, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl och av allt ditt frstnd och av all din kraft.' 31Drnst kommer detta: 'Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.' Intet annat bud r strre n dessa. 32D svarade den skriftlrde honom: Mstare, du har i sanning rtt i vad du sger, att han r en, och att ingen annan r n han. 33Och att lska honom av allt sitt hjrta och av allt sitt frstnd och av all sin kraft och att lska sin nsta ssom sig sjlv, det r 'frmer n alla brnnoffer och slaktoffer'. 34D nu Jesus mrkte att han hade svarat frstndigt, sade han till honom: Du r icke lngt ifrn Guds rike. Sedan dristade sig ingen att vidare stlla ngon frga p honom. 35Medan Jesus undervisade i helgedomen, framstllde han denna frga: Huru kunna de skriftlrde sga att Messias r Davids son? 36David sjlv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: Stt dig p min hgra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' 37S kallar nu David sjlv honom 'herre'; huru kan han d vara hans son? Och folkskarorna hrde honom grna. 38Och han undervisade dem och sade till dem: Tagen eder till vara fr de skriftlrde, som grna g omkring i fotsida klder och grna vilja bliva hlsade p torgen 39och grna sitta frmst i synagogorna och p de frmsta platserna vid gstabuden -- 40detta under det att de utsuga nkors hus, medan de fr syns skull hlla lnga bner. De skola f en dess hrdare dom. 41Och han satte sig mitt emot offerkistorna och sg huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och mnga rika lade dit mycket. 42Men en fattig nka kom och lade ned tv skrvar, det r ett re. 43D kallade han sina lrjungar till sig och sade till dem: Sannerligen sger jag eder: Denna fattiga nka lade dit mer n alla de andra som lade ngot i offerkistorna. 44 Ty dessa lade alla dit av sitt verfld, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, s mycket som fanns i hennes go.

Chapter 13 D han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lrjungar till honom: Mstare, se hurudana stenar och hurudana byggnader! 2Jesus svarade honom: Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men hr skall frvisso icke lmnas sten p sten; allt skall bliva nedbrutet. 3Nr han sedan satt p Oljeberget, mitt emot helgedomen, frgade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, d de voro allena: 4Sg oss nr detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden r inne, d allt detta skall g i fullbordan. 5D begynte Jesus tala till dem och sade: Sen till, att ingen frvillar eder. 6Mnga skola komma under mitt namn och sga: 'Det r jag' och skola frvilla mnga. 7Men nr I fn hra krigslarm och rykten om krig, s frloren icke besinningen; sdant mste komma, men drmed r nnu icke nden inne. 8Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbvningar p den ena orten efter den andra, och hungersnd skall uppst; detta r begynnelsen till 'fdslovndorna'. 9Men tagen I eder till vara. Man skall d draga eder infr domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och stllas fram infr landshvdingar och konungar, fr min skull, till ett vittnesbrd fr dem. 10Men evangelium mste frst bliva
1018
1

Swedish Bible

Anonymous

predikat fr alla folk. 11Nr man nu fr eder stad och drager eder infr rtta, s gren eder icke frut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mn I tala. Ty det r icke I som skolen tala, utan den helige Ande. 12Och den ene brodern skall d verlmna den andre till att ddas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola stta sig upp mot sina frldrar och skola dda dem. 13Och I skolen bliva hatade av alla, fr mitt namns skull. Men den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst. 14Men nr I fn se 'frdelsens styggelse' st dr han icke borde st -- den som lser detta, han give akt drp -- d m de som ro i Judeen fly bort till bergen, 15och den som r p taket m icke stiga ned och g in fr att hmta ngot ur sitt hus, 16och den som r ute p marken m icke vnda tillbaka fr att hmta sin mantel. 17Och ve de som ro havande, eller som giva di p den tiden! 18Men bedjen att det icke m ske om vintern. 19Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermda, s svr att dess like icke har frekommit allt ifrn vrldens begynnelse, frn den tid d Gud skapade vrlden, intill nu', ej heller ngonsin skall frekomma. 20Och om Herren icke frkortade den tiden, s skulle intet ktt bliva frlst; men fr de utvaldas skull, fr de mnniskors skull, som han har utvalt, har han frkortat den tiden. 21Och om ngon d sger till eder: 'Se hr r Messias', eller: 'Se dr r han', s tron det icke. 22Ty mnniskor som falskeligen sga sig vara Messias skola uppst, s ock falska profeter, och de skola gra tecken och under, fr att, om mjligt, frvilla de utvalda. 23Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt frut. 24Men p den tiden, efter den vedermdan, skall solen frmrkas och mnen upphra att giva sitt sken, 25och stjrnorna skola falla ifrn himmelen, och makterna i himmelen skola bva. 26Och d skall man f se 'Mnniskosonen komma i skyarna' med stor makt och hrlighet. 27Och han skall d snda ut sina nglar och frsamla sina utvalda frn de fyra vderstrecken, frn jordens nda till himmelens nda. 28 Ifrn fikontrdet mn I hr hmta en liknelse. Nr dess kvistar begynna att f save och lven spricka ut, d veten I att sommaren r nra. 29Likas, nr I sen detta ske, d kunnen I ock veta att han r nra och str fr drren. 30Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs, frrn allt detta sker. 31Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola icke frgs. 32Men om den dagen och den stunden vet ingen ngot, icke nglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern. 33Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke nr tiden r inne. 34Ssom nr en man reser utrikes och lmnar sitt hus och giver sina tjnare makt och myndighet drver, t var och en hans srskilda syssla, och drvid ock bjuder portvaktaren att vaka. 35likas bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke nr husets herre kommer, om han kommer p aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegllet eller p morgonen; 36vaken, s att han icke finner eder sovande, nr han ofrtnkt kommer. 37Men vad jag sger till eder, det sger jag till alla: Vaken!

Chapter 14 Tv dagar drefter var det psk och det osyrade brdets hgtid. Och versteprsterna och de skriftlrde skte efter tillflle att gripa honom med list och dda honom. 2De sade nmligen: Icke
1019
1

Swedish Bible

Anonymous

under hgtiden, fr att ej oroligheter skola uppst bland folket. 3Men nr han var i Betania, i Simon den spetlskes hus, och dr lg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smrjelse av dyrbar kta nardus. Och hon brt snder flaskan och gt ut smrjelsen ver hans huvud. 4Ngra som voro dr blevo d misslynta och sade till varandra: Varfr skulle denna smrjelse frspillas? 5Man hade ju kunnat slja den fr mer n tre hundra silverpenningar och giva dessa t de fattiga. Och de talade hrda ord till henne. 6Men Jesus sade: Lten henne vara. Varfr oroen I henne? Det r en god grning som hon har gjort mot mig. 7De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och nrhelst I viljen kunnen I gra dem gott, men mig haven I icke alltid. 8Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i frvg smort min kropp ssom en tillredelse till min begravning. 9Och sannerligen sger jag eder: Varhelst i hela vrlden evangelium bliver predikat, dr skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till minnelse. 10Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till versteprsterna och ville frrda honom t dem. 11Nr de hrde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan skte han efter tillflle att frrda honom, d lgligt var. 12P frsta dagen i det osyrade brdets hgtid, nr man slaktade pskalammet, sade hans lrjungar till honom: Vart vill du att vi skola g och reda till, s att du kan ta pskalammet? 13D snde han stad tv av sina lrjungar och sade till dem: Gn in i staden; dr skolen I mta en man som br en kruka vatten. Fljen honom. 14Och sgen till husbonden i det hus dr han gr in: 'Mstaren frgar: Var finnes hrbrget dr jag skall ta pskalammet med mina lrjungar?' 15D skall han visa eder en stor sal i vre vningen, tillredd och ordnad fr mltid; reden till t oss dr. 16Och lrjungarna begvo sig i vg och kommo in i staden och funno det s som han hade sagt dem; och de redde till pskalammet. 17Nr det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv. 18Och medan de lgo till bords och to, sade Jesus: Sannerligen sger jag eder: En av eder skall frrda mig, 'den som ter med mig'. 19D begynte de bedrvas och frga honom, den ene efter den andre: Icke r det vl jag? 20Och han sade till dem: Det r en av de tolv, den som jmte mig doppar i fatet. 21Ja, Mnniskosonen skall g bort, ssom det r skrivet om honom; men ve den mnniska genom vilken Mnniskosonen bliver frrdd! Det hade varit bttre fr den mnniskan, om hon icke hade blivit fdd. 22Medan de nu to, tog han ett brd och vlsignade det och brt det och gav t dem och sade: Tagen detta; detta r min lekamen. 23Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav t dem; och de drucko alla drav. 24Och han sade till dem: Detta r mitt blod, frbundsblodet, som varder utgjutet fr mnga. 25Sannerligen sger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer frn vintrd, frrn p den dag d jag dricker det nytt i Guds rike. 26 Nr de sedan hade sjungit lovsngen, gingo de ut till Oljeberget. 27D sade Jesus till dem: I skolen alla komma p fall; ty det r skrivet: 'Jag skall sl herden, och fren skola frskingras.' 28 Men efter min uppstndelse skall jag fre eder g till Galileen. 29D svarade Petrus honom: Om n alla andra komma p fall, s skall dock jag det icke. 30Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: Redan i denna natt, frrn hanen har galit tv gnger, skall du tre gnger frneka mig. 31D frskrade han nnu ivrigare: Om jag n mste d med dig, s skall jag dock icke frneka dig. Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett stlle som kallades
1020

Swedish Bible

Anonymous

Getsemane. 32D sade han till sina lrjungar: Bliven kvar hr, medan jag beder. 33Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bva och ngslas. 34Och han sade till dem: Min sjl r djupt bedrvad, nda till dds; stannen kvar hr och vaken. 35Drefter gick han litet lngre bort och fll ned p jorden och bad, att om mjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad. 36Och han sade: Abba, Fader, allt r mjligt fr dig. Tag denna kalk ifrn mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill! 37Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. D sade han till Petrus: Simon, sover du? Frmdde du d icke vaka en kort stund? 38Vaken, och bedjen att I icke mn komma i frestelse. Anden r villig, men kttet r svagt. 39Och han gick ter bort och bad och sade samma ord. 40Nr han sedan kom tillbaka, fann han dem ter sovande, ty deras gon voro frtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom. 41Fr tredje gngen kom han tillbaka och sade d till dem: Ja, I soven nnu alltjmt och vilen eder! Det r nog. Stunden r kommen. Mnniskosonen skall nu bliva verlmnad i syndarnas hnder. 42Stn upp, lt oss g; se, den som frrder mig r nra. 43Och i detsamma, medan han nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och jmte honom en folkskara med svrd och stavar, utsnd frn versteprsterna och de skriftlrde och de ldste. 44Men frrdaren hade kommit verens med dem om ett tecken och sagt: Den som jag kysser, den r det; honom skolen I gripa och fra bort under sker bevakning. 45Och nr han nu kom dit, trdde han strax fram till honom och sade: Rabbi! och kysste honom hftigt. 46D grepo de Jesus och togo honom fngen. 47Men en av dem som stodo dr bredvid drog sitt svrd och hgg till versteprstens tjnare och hgg s av honom rat. 48Och Jesus talade till dem och sade: Ssom mot en rvare haven I gtt ut med svrd och stavar fr att fasttaga mig. 49Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas. 50D vergvo de honom alla och flydde. 51Och bland dem som hade fljt med honom var en ung man, hljd i ett linneklde, som var kastat ver blotta kroppen; honom grepo de. 52Men han lmnade linnekldet kvar och flydde undan naken. 53S frde de nu Jesus bort till versteprsten, och dr frsamlade sig alla versteprsterna och de ldste och de skriftlrde. 54Och Petrus fljde honom p avstnd nda in p versteprstens grd; dr satt han sedan tillsammans med tjnarna och vrmde sig vid elden. 55Och versteprsterna och hela Stora rdet skte efter ngot vittnesbrd mot Jesus, fr att kunna dda honom; men de funno intet. 56Ty vl vittnade mnga falskt mot honom, men vittnesbrden stmde icke verens. 57Och ngra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade: 58Vi hava sjlva hrt honom sga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som r gjort med hnder, och skall sedan p tre dagar bygga upp ett annat, som icke r gjort med hnder.' 59Men icke ens i det stycket stmde deras vittnesbrd verens. 60D stod versteprsten upp ibland dem och frgade Jesus och sade: Svarar du intet? Huru r det med det som dessa vittna mot dig? 61Men han teg och svarade intet. ter frgade versteprsten honom och sade till honom: r du Messias, den Hgtlovades Son? 62Jesus svarade: Jag r det. Och I skolen f se Mnniskosonen sitta p Maktens hgra sida och komma med himmelens skyar. 63D rev versteprsten snder sina klder och sade: Vad behva vi mer ngra vittnen? 64I hrden hdelsen. Vad synes eder? D dmde de alla honom skyldig till dden. 65Och ngra begynte
1021

Swedish Bible

Anonymous

spotta p honom; och sedan de hade hljt ver hans ansikte, slogo de honom p kinderna med knytnvarna och sade till honom: Profetera. Ocks rttstjnarna slogo honom p kinderna. 66 Medan nu Petrus befann sig drnere p grden, kom en av versteprstens tjnstekvinnor dit. 67 Och nr hon fick se Petrus, dr han satt och vrmde sig, sg hon p honom och sade: Ocks du var med nasaren, denne Jesus. 68Men han nekade och sade: Jag varken vet eller frstr vad du menar. Sedan gick han ut p den yttre grden. 69Nr tjnstekvinnan d fick se honom dr, begynte hon ter sga till dem som stodo bredvid: Denne r en av dem. 70D nekade han ter. Litet drefter sade terigen de som stodo dr bredvid till Petrus: Frvisso r du en av dem; du r ju ocks en galil. 71D begynte han frbanna sig och svrja: Jag knner icke den man som I talen om. 72Och i detsamma gol hanen fr andra gngen. D kom Petrus ihg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: Frrn hanen har galit tv gnger, skall du tre gnger frneka mig. Och han brast ut i grt.

Chapter 15 Sedan nu versteprsterna, tillsammans med de ldste och de skriftlrde, hela Stora rdet, p morgonen hade fattat sitt beslut, lto de strax binda Jesus och frde honom bort och verlmnade honom t Pilatus. 2D frgade Pilatus honom: r du judarnas konung? Han svarade honom och sade: Du sger det sjlv. 3Och versteprsterna framstllde mnga anklagelser mot honom. 4 Pilatus frgade honom d ter och sade: Svarar du intet? Du hr ju huru mycket det r som de anklaga dig fr. 5Men Jesus svarade intet mer, s att Pilatus frundrade sig. 6Nu plgade han vid hgtiden giva dem en fnge ls, den som de begrde. 7Och dr fanns d en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fngslad jmte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begtt drp. 8Folket kom ditupp och begynte begra att han skulle gra t dem ssom han plgade gra. 9 Pilatus svarade dem och sade: Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' ls? 10Han frstod nmligen att det var av avund som versteprsterna hade dragit Jesus infr rtta. 11Men versteprsterna uppeggade folket till att begra att han hellre skulle giva dem Barabbas ls. 12Nr allts Pilatus ter tog till orda och frgade dem: Vad skall jag d gra med den som I kallen 'judarnas konung'?, 13s skriade de ter: Korsfst honom! 14Men Pilatus frgade dem: Vad ont har han d gjort? D skriade de nnu ivrigare: Korsfst honom! 15Och eftersom Pilatus ville gra folket till viljes, gav han dem Barabbas ls; men Jesus lt han gissla och utlmnade honom sedan till att korsfstas. 16Och krigsmnnen frde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten. 17Och de kldde p honom en purpurfrgad mantel och vredo samman en krona av trnen och satte den p honom. 18Sedan begynte de hlsa honom: Hell dig, judarnas konung! 19Och de slogo honom i huvudet med ett rr och spottade p honom; drvid bjde de kn och gvo honom sin hyllning. 20Och nr de hade begabbat honom, kldde de av honom den purpurfrgade manteln och satte p honom hans egna klder och frde honom ut fr
1022
1

Swedish Bible

Anonymous

att korsfsta honom. 21Och en man som kom utifrn marken gick dr fram, Simon frn Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att g med och bra hans kors. 22Och de frde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen). 23Och de rckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det. 24Och de korsfste honom och delade sedan hans klder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle f. 25Och det var vid tredje timmen som de korsfste honom. 26Och den verskrift som man hade satt upp ver honom, fr att angiva vad han var anklagad fr, hade denna lydelse: Judarnas konung. 27Och de korsfste med honom tv rvare, den ene p hans hgra sida och den andre p hans vnstra. 28 29Och de som gingo dr frbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'! 30Hjlp dig nu sjlv, och stig ned frn korset. 31Sammalunda talade ock versteprsterna, jmte de skriftlrde, begabbande ord med varandra och sade: Andra har han hjlpt; sig sjlv kan han icke hjlpa. 32Han som r Messias, Israels konung, han stige nu ned frn korset, s att vi f se det och tro. Ocks de mn som voro korsfsta med honom smdade honom. 33 Men vid sjtte timmen kom ver hela landet ett mrker, som varade nda till nionde timmen. 34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst: Eloi, Eloi, lema sabaktani?; det betyder: Min Gud, min Gud, varfr har du vergivit mig? 35D ngra av dem som stodo dr bredvid hrde detta, sade de: Hr, han kallar p Elias. 36Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ttikvin och satte den p ett rr och gav honom att dricka, i det han sade: Lt oss se om Elias kommer och tager honom ned. 37Men Jesus ropade med hg rst och gav upp andan. 38 D rmnade frlten i templet i tv stycken, uppifrn och nda ned. 39Men nr hvitsmannen, som stod dr mitt emot honom, sg att han p sdant stt gav upp andan, sade han: Frvisso var denne man Guds Son. 40Ocks ngra kvinnor stodo dr p avstnd och sgo vad som skedde. Bland dessa voro jmvl Maria frn Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, s ock Salome 41-- vilka hade fljt honom och tjnat honom, medan han var i Galileen -drtill mnga andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem. 42Det var nu tillredelsedag (det r dagen fre sabbaten), och det hade blivit afton. 43Josef frn Arimatea, en ansedd rdsherre och en av dem som vntade p Guds rike, tog drfr nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp. 44D frundrade sig Pilatus ver att Jesus redan skulle vara dd, och han kallade till sig hvitsmannen och frgade honom om det var lnge sedan han hade dtt. 45Och nr han av hvitsmannen hade ftt veta huru det var, sknkte han t Josef hans dda kropp. 46Denne kpte d en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan vltrade han en sten fr ingngen till graven. 47Men Maria frn Magdala och den Maria som var Joses' moder sgo var han lades.

Chapter 16

1023

Swedish Bible

Anonymous

Och nr sabbaten var frliden, kpte Maria frn Magdala och den Maria som var Jakobs moder och Salome vlluktande kryddor, fr att sedan g stad och smrja honom. 2Och bittida om morgonen p frsta veckodagen kommo de till graven, redan vid soluppgngen. 3Och de sade till varandra: Vem skall t oss vltra bort stenen frn ingngen till graven? 4Men nr de sgo upp, fingo de se att stenen redan var bortvltrad. Den var nmligen mycket stor. 5Och nr de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta dr p hgra sidan, kldd i en vit fotsid kldnad; och de blevo frskrckta. 6Men han sade till dem: Varen icke frskrckta. I sken Jesus frn Nasaret, den korsfste. Han r uppstnden, han r icke hr. Se dr r platsen dr de lade honom. 7 Men gn bort och sgen till hans lrjungar, och srskilt till Petrus: 'Han skall fre eder g till Galileen; dr skolen I f se honom, ssom han bar sagt eder.' 8D gingo de ut och flydde bort ifrn graven, ty bvan och bestrtning hade kommit ver dem. Och i sin fruktan sade de intet till ngon. 9[Men efter sin uppstndelse visade han sig p frsta veckodagens morgon frst fr Maria frn Magdala, ur vilken han hade drivit ut sju onda andar. 10Hon gick d och omtalade det fr dem som hade fljt med honom, och som nu srjde och grto. 11Men nr dessa hrde sgas att han levde och hade blivit sedd av henne, trodde de det icke. 12Drefter uppenbarade han sig i en annan skepnad fr tv av dem, medan de voro stadda p vandring utt landsbygden. 13Ocks dessa gingo bort och omtalade det fr de andra; men icke heller dem trodde man. 14Sedan uppenbarade han sig ocks fr de elva, nr de lgo till bords; och han frebrdde dem d deras otro och deras hjrtans hrdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom vara uppstnden. 15Och han sade till dem: Gn ut i hela vrlden och prediken evangelium fr allt skapat. 16Den som tror och bliver dpt, han skall bliva frlst; men den som icke tror, han skall bliva frdmd. 17Och dessa tecken skola tflja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungoml, 18 ormar skola de taga i hnderna, och om de dricka ngot ddande gift, s skall det alls icke skada dem; p sjuka skola de lgga hnderna, och de skola d bliva friska. 19Drefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han upptagen i himmelen och satte sig p Guds hgra sida. 20Men de gingo ut och predikade allestdes. Och Herren verkade med dem och stadfste ordet genom de tecken som tfljde det.]

Luke
Chapter 1 Alldenstund mnga andra hava fretagit sig att om de hndelser, som bland oss hava timat, avfatta berttelser, 2i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som sjlva voro syna vittnen och ordets tjnare, 3s har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt nda ifrn begynnelsen, beslutit mig fr att i fljd och ordning skriva drom till dig, dle Teofilus, 4s att du
1

1024

Swedish Bible

Anonymous

kan inse huru tillfrlitliga de stycken ro, i vilka du har blivit undervisad. 5P den tid d Herodes var konung ver Judeen levde en prst vid namn Sakarias, av Abias' dagsavdelning. Denne hade till hustru en av Arons dttrar som hette Elisabet. 6De voro bda rttfrdiga infr Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar. 7Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och bda voro de komna till hg lder. 8Medan han nu en gng, nr ordningen kom till hans avdelning, gjorde prsterlig tjnst infr Gud, 9hnde det sig, vid den vliga lottningen om de prsterliga sysslorna, att det tillfll honom att g in i Herrens tempel och tnda rkelsen. 10Och hela menigheten stod utanfr och bad, medan rkoffret frrttades. 11D visade sig fr honom en Herrens ngel, stende p hgra sidan om rkelsealtaret. 12Och nr Sakarias sg honom, blev han frskrckt, och fruktan fll ver honom. 13Men ngeln sade till honom: Frukta icke, Sakarias; ty din bn r hrd, och din hustru Elisabet skall fda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes. 14Och han skall bliva dig till gldje och frjd, och mnga skola gldja sig ver hans fdelse. 15Ty han skall bliva stor infr Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande. 16Och mnga av Israels barn skall han omvnda till Herren, deras Gud. 17Han skall g framfr honom i Elias' ande och kraft, fr att 'vnda fdernas hjrtan till barnen' och omvnda de ohrsamma till de rttfrdigas sinnelag, s att han skaffar t Herren ett vlberett folk. 18D sade Sakarias till ngeln: Varav skall jag veta detta? Jag r ju sjlv gammal, och min hustru r kommen till hg lder. 19ngeln svarade och sade till honom: Jag r Gabriel, som str infr Gud, och jag r utsnd fr att tala till dig och frkunna dig detta glada budskap. 20Och se, nda till den dag d detta sker skall du vara mlls och icke kunna tala, drfr att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas. 21Och folket stod och vntade p Sakarias och frundrade sig ver att han s lnge drjde i templet; 22och nr han kom ut, kunde han icke tala till dem. D frstodo de att han hade sett ngon syn i templet. Och han tecknade t dem och frblev stum. 23Och nr tiden fr hans tjnstgring hade gtt till nda, begav han sig hem. 24Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och hll sig dold i fem mnader; 25och hon sade: S har Herren gjort med mig nu, d han har sett till min smlek bland mnniskorna, fr att borttaga den. 26I sjtte mnaden blev ngeln Gabriel snd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret, 27till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. 28Och ngeln kom in till henne och sade: Hell dig, du hgtbendade! Herren r med dig. 29Men hon blev mycket frskrckt vid hans ord och tnkte p vad denna hlsning mnde innebra. 30D sade ngeln till henne: Frukta icke, Maria; ty du har funnit nd fr Gud. 31Se, du skall bliva havande och fda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. 32Han skall bliva stor och kallas den Hgstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. 33Och han skall vara konung ver Jakobs hus till evig tid, och p hans rike skall ingen nde vara. 34D sade Maria till ngeln: Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av ngon man. 35ngeln svarade och sade till henne: Helig ande skall komma ver dig, och kraft frn den Hgste skall verskygga dig; drfr skall ock det heliga som varder ftt kallas Guds Son. 36Och se, jmvl din frnka Elisabet har blivit havande och skall fda en son, nu p sin lderdom; och
1025

Swedish Bible

Anonymous

detta r sjtte mnaden fr henne, som sges vara ofruktsam. 37Ty fr Gud kan intet vara omjligt. 38 D sade Maria: Se, jag r Herrens tjnarinna; ske mig ssom du har sagt. Och ngeln lmnade henne. 39En av de nrmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden. 40Och hon trdde in i Sakarias' hus och hlsade Elisabet. 41Nr d Elisabet hrde Marias hlsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande 42och brast ut och ropade hgt och sade: Vlsignad vare du bland kvinnor, och vlsignad din livsfrukt! 43 Men varfr sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig? 44Se, nr ljudet av din hlsning ndde mina ron, spratt barnet till av frjd i mitt liv. 45Och salig r du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt frn Herren. 46D sade Maria: Min sjl prisar storligen Herren, 47 och min ande frjdar sig i Gud, min Frlsare. 48Ty han har sett till sin tjnarinnas ringhet; och se, hrefter skola alla slkten prisa mig salig. 49Ty den Mktige har gjort stora ting med mig, och heligt r hans namn. 50Hans barmhrtighet varar frn slkte till slkte ver dem som frukta honom. 51 Han har utfrt vldiga grningar med sin arm, han har frskingrat dem som tnkte vermodiga tankar i sina hjrtan. 52Hrskare har han strtat frn deras troner, och ringa mn har han upphjt; 53 hungriga har han mttat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma hnder. 54Han har tagit sig an sin tjnare Israel och tnkt p att bevisa barmhrtighet 55mot Abraham och mot hans sd till evig tid, efter sitt lfte till vra fder. 56Och Maria stannade hos henne vid pass tre mnader och vnde drefter hem igen. 57S var nu fr Elisabet tiden inne, d hon skulle fda; och hon fdde en son. 58Och nr hennes grannar och frnder fingo hra att Herren hade bevisat henne s stor barmhrtighet, gladde de sig med henne. 59Och p ttonde dagen kommo de fr att omskra barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader. 60Men hans moder tog till orda och sade: Ingalunda; han skall heta Johannes. 61D sade de till henne: I din slkt finnes ju ingen som har det namnet. 62Och de frgade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta. 63D begrde han en tavla och skrev dessa ord: Johannes r hans namn. Och alla frundrade sig. 64Men i detsamma ppnades hans mun, och hans tunga lstes, och han talade och lovade Gud. 65 Och deras grannar betogos alla av hpnad, och ryktet om allt detta gick ut ver Judeens hela bergsbygd. 66Och alla som hrde det lade mrke drtill och sade: Vad mnde vl varda av detta barn? Ocks var ju Herrens hand med honom. 67Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade: 68Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det frlossning, 69och som har upprttat t oss ett frlsningens horn i sin tjnare Davids hus, 70 ssom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun. 71Ty han ville frlsa oss frn vra ovnner och ur alla vra motstndares hand, 72och s gra barmhrtighet med vra fder och tnka p sitt heliga frbund, 73vad han med ed hade lovat fr vr fader Abraham, 74Han ville beskra oss att f tjna honom utan fruktan, frlsta ur vra ovnners hand, 75ja, att gra tjnst infr honom i helighet och rttfrdighet i alla vra dagar. 76Och du, barn, skall bliva kallad den Hgstes profet, ty du skall g framfr Herren och bereda vgar fr honom, 77till att giva hans folk kunskap om frlsning, i det att deras synder bliva dem frltna. 78S skall ske fr vr Guds frbarmande krleks

1026

Swedish Bible

Anonymous

skull, som skall lta ett ljus g upp och skda ned till oss frn hjden, 79fr att 'skina ver dem som sitta i mrker och ddsskugga' och s styra vra ftter in p fridens vg. 80Och barnet vxte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i knen, intill den dag d han skulle trda fram fr Israel.

Chapter 2 Och det hnde sig vid den tiden att frn kejsar Augustus utgick ett pbud att hela vrlden skulle skattskrivas. 2Detta var den frsta skattskrivningen, och den hlls, nr Kvirinius var landshvding ver Syrien. 3D frdades alla var och en till sin stad, fr att lta skattskriva sig. 4S gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och slkt, for han frn staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, 5fr att lta skattskriva sig jmte Maria, sin trolovade, som var havande. 6Medan de voro dr, hnde sig att tiden var inne, d hon skulle fda. 7Och hon fdde sin frstfdde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum fr dem i hrbrget. 8I samma nejd voro d ngra herdar ute p marken och hllo vakt om natten ver sin hjord. 9D stod en Herrens ngel framfr dem, och Herrens hrlighet kringstrlade dem; och de blevo mycket frskrckta. 10Men ngeln sade till dem: Varen icke frskrckta. Se, jag bdar eder en stor gldje, som skall vederfaras allt folket. 11Ty i dag har en Frlsare blivit fdd t eder i Davids stad, och han r Messias, Herren. 12Och detta skall fr eder vara tecknet: I skolen finna ett nyftt barn, som ligger lindat i en krubba. 13I detsamma sgs dr jmte ngeln en stor hop av den himmelska hrskaran, och de lovade Gud och sade: 14ra vare Gud i hjden, och frid p jorden, bland mnniskor till vilka han har behag! 15Nr s nglarna hade farit ifrn herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: Lt oss nu g till Betlehem och se det som dr har skett, och som Herren har kungjort fr oss. 16Och de skyndade stad dit och funno Maria och Josef, och barnet som lg i krubban. 17Och nr de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. 18Och alla som hrde det frundrade sig ver vad herdarna berttade fr dem. 19 Men Maria gmde och begrundade allt detta i sitt hjrta. 20Och herdarna vnde tillbaka och prisade och lovade Gud fr allt vad de hade ftt hra och se, alldeles ssom det blivit dem sagt. 21 Nr sedan tta dagar hade gtt till nda och han skulle omskras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nmnt av ngeln, frrn han blev avlad i sin moders liv. 22Och nr deras reningsdagar hade gtt till nda, de som voro freskrivna i Moses' lag, frde de honom upp till Jerusalem fr att bra honom fram infr Herren, 23enligt den freskriften i Herrens lag, att allt mankn som ppnar moderlivet skall rknas ssom helgat t Herren, 24s ock fr att offra ett par duvor eller tv unga turturduvor, ssom stadgat var i Herrens lag. 25I Jerusalem levde d en man, vid namn Simeon, en rttfrdig och from man, som vntade p Israels trst; och helig ande var ver honom. 26Och av den helige Ande hade han ftt den uppenbarelsen att han icke skulle se dden, frrn han hade ftt se Herrens Smorde. 27Han kom nu genom Andens tillskyndelse till
1027
1

Swedish Bible

Anonymous

helgedomen. Och nr frldrarna buro in barnet Jesus, fr att s gra med honom som sed var efter lagen, 28d tog ocks han honom i sin famn och lovade Gud och sade: 29Herre, nu lter du din tjnare fara hdan i frid, efter ditt ord, 30ty mina gon hava sett din frlsning, 31vilken du har berett till att skdas av alla folk: 32ett ljus som skall uppenbaras fr hedningarna, och en hrlighet som skall givas t ditt folk Israel. 33Och hans fader och moder frundrade sig ver det som sades om honom. 34Och Simeon vlsignade dem och sade till Maria, hans moder: Se, denne r satt till fall eller upprttelse fr mnga i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt. 35Ja, ocks genom din sjl skall ett svrd g. S skola mnga hjrtans tankar bliva uppenbara. 36Dr fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hg lder; i sju r hade hon levat med sin man, frn den tid d hon var jungfru, 37och hon var nu nka, ttiofyra r gammal. Och hon lmnade aldrig helgedomen, utan tjnade dr Gud med fastor och bner, natt och dag. 38 Hon kom ocks i samma stund tillstdes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som vntade p frlossning fr Jerusalem. 39Och nr de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vnde de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen. 40Men barnet vxte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nd var ver honom. 41Nu plgade hans frldrar rligen vid pskhgtiden begiva sig till Jerusalem. 42Nr han var tolv r gammal, gingo de ocks dit upp, ssom sed var vid hgtiden. 43Men nr de hade varit med om alla hgtidsdagarna och vnde hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans frldrar lade mrke drtill. 44De menade att han var med i ressllskapet och vandrade s en dagsled och skte efter honom bland frnder och vnner. 45Nr de d icke funno honom, vnde de tillbaka till Jerusalem och skte efter honom. 46 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, dr han satt mitt ibland lrarna och hrde p dem och frgade dem; 47och alla som hrde honom blevo uppfyllda av hpnad ver hans frstnd och hans svar. 48Nr de nu fingo se honom dr, frundrade de sig hgeligen; och hans moder sade till honom: Min son, varfr gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava skt efter dig med stor oro. 49D sade han till dem: Varfr behvden I ska efter mig? Vissten I d icke att jag br vara dr min Fader bor? 50Men de frstodo icke det som han talade till dem. 51S fljde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdnig. Och hans moder gmde allt detta i sitt hjrta. 52Och Jesus vxte till i lder och vishet och nd infr Gud och mnniskor.

Chapter 3 I femtonde ret av kejsar Tiberius' regering, nr Pontius Pilatus var landshvding i Judeen, och Herodes var landsfurste i Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene, 2p den tid d Hannas var versteprst jmte Kaifas -- d kom Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i knen; 3och han gick stad och predikade i hela trakten omkring Jordan bttringens dpelse till syndernas frltelse. 4S uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors bok: Hr rsten av en som ropar i knen: Bereden
1028
1

Swedish Bible

Anonymous

vgen fr Herren, gren stigarna jmna fr honom. 5Alla dalar skola fyllas och alla berg och hjder snkas; vad krokigt r skall bliva rak vg, och vad olndigt r skall bliva slta stigar; 6och allt ktt skall se Guds frlsning.' 7Han sade nu till folket som kom ut fr att lta dpa sig av honom: I huggormars avfda, vem har ingivit eder att ska komma undan den tillstundande vredesdomen? 8 Bren d ock sdan frukt som tillhr bttringen. Och sgen icke vid eder sjlva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag sger eder att Gud av dessa stenar kan uppvcka barn t Abraham. 9Redan r ocks yxan satt till roten p trden; s bliver d vart trd som icke br god frukt avhugget och kastat p elden. 10Och folket frgade honom och sade: Vad skola vi d gra? 11Han svarade och sade till dem: Den som har tv livkldnader, han dele med sig t den som icke har ngon; och en som har matfrrd, han gre sammalunda. 12S kommo ock publikaner fr att lta dpa sig, och de sade till honom: Mstare, vad skola vi gra? 13Han svarade dem: Krven icke ut mer n vad som r eder freskrivet. 14Ocks krigsmn frgade honom och sade: Vad skola d vi gra? Han svarade dem: Tilltvingen eder icke penningar av ngon, genom hot eller p annat otillbrligt stt, utan lten eder nja med eder sold. 15Och folket gick dr i frbidan, och alla undrade i sina hjrtan om Johannes icke till ventyrs vore Messias. 16Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: Jag dper eder med vatten, men den som kommer, som r starkare n jag, den vilkens skorem jag icke r vrdig att upplsa; han skall dpa eder i helig ande och eld. 17Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han brnna upp i en eld som icke utslckes. 18S frmanade han folket ocks i mnga andra stycken och frkunnade evangelium fr dem. 19Men nr han hade frehllit Herodes, landsfursten, hans synd i frga om hans broders hustru Herodias och frehllit honom allt det onda som han eljest hade gjort, 20lade Herodes till allt annat ocks det att han insprrade Johannes i fngelse. 21Nr nu allt folket lt dpa sig och jmvl Jesus blev dpt, s skedde drvid, medan han bad, att himmelen ppnades, 22och den helige Ande snkte sig ned ver honom I lekamlig skepnad ssom en duva; och frn himmelen kom en rst: Du r min lskade Son; i dig har jag funnit behag. 23Och Jesus var vid pass trettio r gammal, nr han begynte sitt verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av Eli, 24som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef, 25som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai, 26som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av Semein, som var son av Josek, som var son av Joda, 27som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri, 28som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam, som var son av Elmadam, som var son av Er, 29som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi, 30som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim, 31som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av Mattata, som var son av Natam, som var son av David, 32som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson, 33som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av Arni, som var
1029

Swedish Bible

Anonymous

son av Esrom, som var son av Fares, som var son av Judas, 34som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor, 35som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av Falek, som var son av Eber, som var son av Sala, 36 som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek, 37som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan, 38som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud.

Chapter 4 Sedan vnde Jesus tillbaka frn Jordan, full av helig ande, och frdes genom Anden omkring i knen 2och frestades av djvulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna t han intet; men nr de hade gtt till nda, blev han hungrig. 3D sade djvulen till honom: r du Guds Son, s bjud denna sten att bliva brd. 4Jesus svarade honom: Det r skrivet: 'Mnniskan skall leva icke allenast av brd.' 5Och djvulen frde honom upp p en hjd och visade honom i ett gonblick alla riken i vrlden 6och sade till honom: t dig vill jag giva makten ver allt detta med dess hrlighet; ty t mig har den blivit verlmnad, och t vem jag vill kan jag giva den. 7Om du allts tillbeder infr mig, s skall den hel och hllen hra dig till. 8Jesus svarade och sade till honom: Det r skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjna.' 9Och han frde honom till Jerusalem och stllde honom uppe p helgedomens mur och sade till honom: r du Guds Son, s kasta dig ned hrifrn; 10det r ju skrivet: 'Han skall giva sina nglar befallning om dig, att de skola vl bevara dig'; 11s ock: 'De skola bra dig p hnderna, s att du icke stter din fot mot ngon sten.' 12D svarade Jesus och sade till honom: Det r sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.' 13Nr djvulen s hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifrn honom, intill lglig tid. 14Och Jesus vnde i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten. 15Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. 16S kom han till Nasaret, dr han var uppfdd. Och p sabbatsdagen gick han, ssom hans sed var, in i synagogan: och dr stod han upp till att frelsa. 17D rckte man t honom profeten Esaias' bok; och nr han ppnade boken, fick han se det stlle dr det stod skrivet: 18Herrens Ande r ver mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att frkunna gldjens budskap fr de fattiga, till att predika frihet fr de fngna och syn fr de blinda, ja, till att giva de frtryckta frihet 19 och till att predika ett ndens r frn Herren. 20Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka t tjnaren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina gon fsta p honom. 21D begynte han tala och sade till dem: I dag r detta skriftens ord fullbordat infr edra ron. 22Och de gvo honom alla sitt vittnesbrd och frundrade sig ver de ndens ord som utgingo frn hans mun, och sade: r d denne icke Josefs son? 23D sade han till dem: Helt visst skolen I nu vnda mot mig det ordet: 'Lkare, bota dig sjlv' och sga: 'Sdana stora ting som vi hava hrt vara
1030
1

Swedish Bible

Anonymous

gjorda i Kapernaum, sdana m du gra ocks hr i din fdernestad.' 24Och han tillade: Sannerligen sger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fdernesland vl mottagen. 25Men jag sger eder, ssom sant r: I Israel funnos mnga nkor p Elias' tid d himmelen var tillsluten i tre r och sex mnader, och stor hungersnd kom ver hela landet -- 26och likvl blev Elias icke snd till ngon av dessa, utan allenast till en nka i Sarepta i Sidons land. 27Och mnga spetlska funnos i Israel p profeten Elisas tid; och likvl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman frn Syrien. 28Nr de som voro i synagogan hrde detta, uppfylldes de alla av vrede 29och stodo upp och drevo honom ut ur staden och frde honom nda fram till branten av det berg som deras stad var byggd p, och ville strta honom drutfr. 30Men han gick sin vg mitt igenom hopen och vandrade vidare. 31Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket p sabbaten. 32Och de hpnade ver hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet. 33 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hg rst: 34 Bort hrifrn! Vad har du med oss att gra, Jesus frn Nasaret? Har du kommit fr att frgra oss? Jag vet vem du r, du Guds Helige. 35Men Jesus tilltalade honom strngt och sade: Tig och far ut ur honom. D kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom ngon skada. 36Och hpnad kom ver dem alla, och de talade med varandra och sade: Vad r det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut. 37Och ryktet om honom spriddes t alla hll i den kringliggande trakten. 38 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svrmoder var ansatt av en svr feber, och de bdo honom fr henne. 39D trdde han fram och lutade sig ver henne och npste febern, och den lmnade henne; och strax stod hon upp och betjnade dem. 40 Men nr solen gick ned, frde alla till honom sina sjuka, sdana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade hnderna p var och en av dem och botade dem. 41Onda andar blevo ock utdrivna ur mnga, och de ropade drvid och sade: Du r Guds Son. Men han tilltalade dem strngt och tillsade dem att icke sga ngot, eftersom de visste att han var Messias. 42Och nr det ter hade blivit dag, gick han stad bort till en de trakt. Men folket skte efter honom; och nr de kommo fram till honom, ville de hlla honom kvar och hindra honom att g sin vg. 43Men han sade till dem: Ocks fr de andra stderna mste jag frkunna evangelium om Guds rike, ty drtill har jag blivit utsnd. 44Och han predikade i synagogorna i Judeen.

Chapter 5 D nu en gng folket, fr att hra Guds ord, trngde sig inp honom dr han stod vid Gennesarets sj, 2fick han se tv btar ligga vid sjstranden; men de som fiskade hade gtt i land och hllo p att sklja sina nt. 3D steg han i en av btarna, den som tillhrde Simon, och bad honom lgga ut ngot litet frn land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket frn bten. 4Och nr han hade slutat att tala, sade han till Simon: Lgg ut p djupet; och kasten dr ut edra nt till fngst. 5D
1031
1

Swedish Bible

Anonymous

svarade Simon och sade: Mstare, vi hava arbetat hela natten och ftt intet; men p ditt ord vill jag kasta ut nten. 6Och nr de hade gjort s, fingo de en stor hop fiskar i sina nt; och nten gingo snder. 7D vinkade de t sina kamrater i den andra bten, att dessa skulle komma och hjlpa dem. Och de kommo och fyllde upp bda btarna, s att de begynte sjunka. 8Nr Simon Petrus sg detta, fll han ned fr Jesu knn och sade: G bort ifrn mig, Herre; jag r en syndig mnniska. 9Ty fr detta fiskafnges skull hade han och alla som voro med honom betagits av hpnad, 10jmvl Jakob och Johannes, Sebedeus' sner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: Frukta icke; hrefter skall du fnga mnniskor. 11Och de frde btarna i land och lmnade alltsammans och fljde honom. 12Och medan han var i en av stderna, hnde sig, att dr kom en man som var full av spetlska. Nr denne fick se Jesus, fll han ned p sitt ansikte och bad honom och sade: Herre, vill du, s kan du gra mig ren. 13D rckte han ut handen och rrde vid honom och sade: Jag vill; bliv ren. Och strax vek spetlskan ifrn honom. 14Och han frbjd honom att omtala detta fr ngon, men tillade: G stad och visa dig fr prsten och frambr fr din rening ett offer, ssom Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd fr dem. 15Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig fr att hra honom och fr att bliva botade frn sina sjukdomar. 16Men han drog sig undan till de trakter och bad. 17Nu hnde sig en dag, d han undervisade folket, att dr sutto ngra fariser och laglrare -- sdana hade nmligen kommit dit frn alla byar i Galileen och Judeen och frn Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, s att sjuka blevo botade av honom. 18D kommo ngra mn dit med en lam man, som de buro p en sng; och de frskte komma in med honom fr att lgga honom ned framfr Jesus. 19Men d de fr folkets skull icke kunde finna ngot annat stt att komma in med honom stego de upp p taket och slppte honom tillika med sngen ned genom tegelbelggningen, mitt ibland dem, framfr Jesus. 20 Nr han sg deras tro, sade han: Min vn, dina synder ro dig frltna. 21D begynte de skriftlrde och fariserna tnka s: Vad r denne fr en, som talar s hdiska ord? Vem kan frlta synder utom Gud allena? 22Men Jesus frnam deras tankar och svarade och sade till dem: Vad r det I tnken i edra hjrtan? 23Vilket r lttare att sga: 'Dina synder ro dig frltna' eller att sga: 'St upp och g'? 24Men fr att I skolen veta, att Mnniskosonen har makt hr p jorden att frlta synder, s sger jag dig (och hrmed vnde han sig till den lame): St upp, tag din sng och g hem. 25D stod han strax upp i deras syn och tog sngen, som han hade legat p, och gick hem, prisande Gud. 26Och de grepos alla av bestrtning och prisade Gud; och de sade, fulla av hpnad: Vi hava i dag sett frunderliga ting. 27Sedan begav han sig drifrn. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: Flj mig. 28D lmnade han allt och stod upp och fljde honom. 29Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gstabud fr honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsgster dr jmte dem. 30Men fariserna -- srskilt de skriftlrde bland dem -- knorrade mot hans lrjungar och sade: Huru kunnen I ta och dricka med publikaner och syndare? 31D svarade Jesus och sade till dem: De r icke de friska som behva lkare, utan de sjuka. 32Jag har icke kommit fr att kalla rttfrdiga, utan syndare, till bttring. 33Och de sade till honom: Johannes' lrjungar fasta ofta och hlla bner, sammalunda

1032

Swedish Bible

Anonymous

ock farisernas; men dina lrjungar ta och dricka. 34Jesus svarade dem: Icke kunnen I vl lgga brllopsgsterna att fasta, medan brudgummen nnu r hos dem? 35Men en annan tid skall komma, och d, nr brudgummen tages ifrn dem, d, p den tiden, skola de fasta. -- 36Han framstllde ock fr dem denna liknelse: Ingen river av en lapp frn en ny mantel och stter den p en gammal mantel; om ngon s gjorde, skulle han icke allenast riva snder den nya manteln, utan drtill komme, att lappen frn den nya manteln icke skulle passa den gamla. 37Ej heller slr ngon nytt vin i gamla skinnlglar; om ngon s gjorde, skulle det nya vinet sprnga snder lglarna, och vinet skulle spillas ut, jmte det att lglarna frdrvades. 38Nej, nytt vin br man sl i nya lglar. -39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan grna hava nytt; ty han tycker, att det gamla r bttre.

Chapter 6 Och det hnde sig p en sabbat att han tog vgen genom ett sdesflt; och hans lrjungar ryckte av axen och gnuggade snder dem med hnderna och to. 2D sade ngra av fariserna; Huru kunnen I gra vad som icke r lovligt att gra p sabbaten? 3Jesus svarade och sade till dem: Haven I icke lst om det som David gjorde, nr han sjlv och de som fljde honom blevo hungriga: 4 huru han d gick in i Guds hus och tog skdebrden och t, och jmvl gav t dem som fljde honom, fastn det ju icke r lovligt fr andra n allenast fr prsterna att ta sdant brd? 5Drefter sade han till dem: Mnniskosonen r herre ver sabbaten. 6P en annan sabbat hnde sig att han gick in i synagogan och undervisade. Dr var d en man vilkens hgra hand var frvissnad. 7Och de skriftlrde och fariserna vaktade p honom, fr att se om han botade ngon p sabbaten; de ville nmligen finna ngot att anklaga honom fr. 8Men han frstod deras tankar och sade till mannen som hade den frvissnade handen: St upp, och trd fram. D stod han upp och trdde fram. 9Sedan sade Jesus till dem: Jag vill gra eder en frga. Vilketdera r lovligt p sabbaten: att gra vad gott r, eller att gra vad ont r, att rdda ngons liv, eller att frgra det? 10Och han sg sig omkring p dem alla och sade till mannen: Rck ut din hand. Och han gjorde s; och hans hand blev frisk igen. 11Men de blevo ssom ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna fretaga sig mot Jesus. 12S hnde sig p den tiden att han gick stad upp p berget fr att bedja; och han blev kvar dr ver natten i bn till Gud. 13Men nr det blev dag, kallade han till sig sina lrjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock benmnde apostlar: 14Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus 15och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren; 16 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en frrdare. 17Dessa tog han nu med sig och steg ter ned och stannade p en jmn plats; och en stor skara av hans lrjungar var dr frsamlad, s ock en stor hop folk ifrn hela Judeen och Jerusalem, och frn kuststrckan vid Tyrus och Sidon. 18Dessa hade kommit fr att hra honom och fr att bliva botade frn sina sjukdomar.
1033
1

Swedish Bible

Anonymous

Och jmvl de som voro kvalda av orena andar blevo botade. 19Och allt folket skte att f rra vid honom, ty kraft gick ut ifrn honom och botade alla. 20Och han lyfte upp sina gon och sg p sina lrjungar och sade: Saliga ren I, som ren fattiga, ty eder hr Guds rike till. 21Saliga ren I, som nu hungren, ty I skolen bliva mttade. Saliga ren I, som nu grten, ty I skolen le. 22Saliga ren I, nr mnniskorna fr Mnniskosonens skull hata eder och frskjuta och smda eder och kasta bort edert namn ssom ngot ont. 23Gldjens p den dagen, ja, springen upp av frjd, ty se, eder ln r stor i himmelen. P samma satt gjorde ju deras fder med profeterna. 24Men ve eder, I som ren rika, ty I haven ftt ut eder hugnad! 25Ve eder, som nu ren mtta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen srja och grta! 26Ve eder, nr alla mnniskor tala vl om eder! P samma stt gjorde ju deras fader i frga om de falska profeterna. 27Men till eder, som hren mig, sger jag: lsken edra ovnner, gren gott mot dem som hata eder, 28vlsignen dem som frbanna eder, bedjen fr dem som frortta eder. 29Om ngon slr dig p den ena kinden, s hll ock fram den andra t honom; och om ngon tager manteln ifrn dig, s frvgra honom icke heller livkldnaden. 30 Giv t var och en som beder dig; och om ngon tager ifrn dig vad som r ditt, s krv det icke igen. 31Ssom I viljen att mnniskorna skola gra mot eder, s skolen I ock gra mot dem. 32Om I lsken dem som lska eder, vad tack kunnen I f drfr? Ocks syndare lska ju dem av vilka de bliva lskade. 33Och om I gren gott mot dem som gra eder gott, vad tack kunnen I f drfr? Ocks syndare gra ju detsamma. 34Och om I lnen t dem av vilka I kunnen hoppas att sjlva f ngot, vad tack kunnen I f drfr? Ocks syndare lna ju t syndare fr att f lika igen. 35Nej, lsken edra ovnner, och gren gott och given ln utan att hoppas p ngon gengld. D skall eder ln bliva stor, och d skolen I vara den Hgstes barn; ty han r mild mot de otacksamma och onda. 36 Varen barmhrtiga, ssom eder Fader r barmhrtig. 37Dmen icke, s skolen I icke bliva dmda; frdmen icke, s skolen I icke bliva frdmda. Frlten, och eder skall bliva frltet. 38Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mtt, vl packat, skakat och verfldande, skall man giva eder i sktet; ty med det mtt som I mten med skall ock mtas t eder igen. 39Han framstllde ock fr dem denna liknelse: Kan vl en blind leda en blind? Falla de icke d bda i gropen? 40Lrjungen r icke frmer n sin mstare; nr ngon bliver fullrd, s bliver han allenast sin mstare lik. 41Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ga, men icke bliver varse bjlken i ditt eget ga? 42 Huru kan du sga till din broder: 'Broder, lt mig taga ut grandet i ditt ga', du som icke ser bjlken i ditt eget ga? Du skrymtare, tag frst ut bjlken ur ditt eget ga; drefter m du se till, att du kan tala ut grandet i din broders ga. 43Ty intet gott trd finnes, som br dlig frukt, och lika litet finnes ngot dligt trd som br god frukt; 44vart och ett trd knnes ju igen p sin frukt. Icke hmtar man vl fikon ifrn trnen, ej heller skrdar man vindruvor av trnbuskar. 45En god mnniska br ur sitt hjrtas goda frrd fram vad gott r, och en ond mnniska br ur sitt onda frrd fram vad ont r; ty vad hennes hjrta r fullt av, det talar hennes mun. -- 46Men varfr ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gren dock icke vad jag sger? 47Var och en som kommer till mig och hr mina ord och gr efter dem, vem han r lik, det skall jag visa eder. 48Han r lik en man som ville bygga ett hus och som d grvde djupt och lade dess grund p hlleberget. Nr sedan versvmning kom,
1034

Swedish Bible

Anonymous

strtade sig vattenstrmmen mot det huset, men den frmdde dock icke skaka det, eftersom det var s byggt. 49Men den som hr och icke gr, han r lik en man som byggde ett hus p blotta jorden, utan att lgga ngon grund. Och vattenstrmmen strtade sig emot det, och strax fll det samman, och det husets fall blev stort.

Chapter 7 Nr han nu hade talat allt detta till slut infr folket, gick han in i Kapernaum. 2Men dr var en hvitsman som hade en tjnare, vilken lg sjuk och var nra dden; och denne var hgt skattad av honom. 3D han nu fick hra om Jesus, snde han till honom ngra av judarnas ldste och bad honom komma och bota hans tjnare. 4Nr dessa kommo till Jesus, bdo de honom entrget och sade: Han r vrd att du gr honom detta, 5ty han har vrt folk krt, och det r han som har byggt synagogan t oss. 6D gick Jesus med dem. Men nr han icke var lngt ifrn hvitsmannens hus, snde denne ngra av sina vnner och lt sga till honom: Herre, gr dig icke omak; ty jag r icke vrdig att du gr in under mitt tak. 7Drfr har jag ej heller aktat mig sjlv vrdig att komma till dig Men sg ett ord, s bliver min tjnare frisk. 8Jag r ju sjlv en man som str under andras befl; jag har ock krigsmn under mig, och om jag sger till en av dem: 'G', s gr han, eller till en annan: 'Kom', s kommer han, och om jag sger till min tjnare: 'Gr det', d gr han s. 9Nr Jesus hrde detta, frundrade han sig ver honom och vnde sig om och sade till folket som fljde honom: Jag sger eder: Icke ens i Israel har jag funnit s stor tro. 10Och de som hade blivit utsnda gingo hem igen och funno tjnaren vara frisk. 11Drefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans lrjungar och mycket folk. 12Och se, d han kom nra stadsporten, bars dr ut en dd, och han var sin moders ende son, och hon var nka; och en ganska stor hop folk ifrn staden gick med henne. 13Nr Herren fick se henne, mkade han sig ver henne och sade till henne: Grt icke. 14Och han gick fram och rrde vid bren, och de som buro stannade. Och han sade: Unge man, jag sger dig: St upp. 15D satte sig den dde upp och begynte tala. Och han gav honom t hans moder. 16Och alla betogos av hpnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppsttt ibland oss och: Gud har sett till sitt folk. 17Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet dromkring. 18Och allt detta fick Johannes hra berttas av sina lrjungar. 19D kallade Johannes till sig tv av sina lrjungar och snde dem till Herren med denna frga: r du den som skulle komma, eller skola vi frbida ngon annan? 20Nr mannen kommo fram till honom, sade de: Johannes dparen har snt oss till dig och lter frga: 'r du den som skulle komma, eller skola vi frbida ngon annan?' 21Just d hll Jesus p med att bota mnga som ledo av sjukdomar och plgor, eller som voro besatta av onda andar, och t mnga blinda gav han deras syn. 22Och han svarade och sade till mnnen: Gn tillbaka och omtalen fr Johannes vad I haven sett och hrt: blinda f sin syn, halta g, spetlska bliva rena, dva hra, dda uppst, 'fr fattiga frkunnas gldjens budskap'. 23Och salig r den fr vilken jag icke bliver en sttesten. 24Nr sedan Johannes'
1035
1

Swedish Bible

Anonymous

sndebud hade gtt sin vg, begynte han tala till folket om Johannes: Varfr var det I gingen ut i knen? Var det fr att se ett rr som drives hit och dit av vinden? 25Eller varfr gingen I ut? Var det fr att se en mnniska kldd i fina klder? De som bra prktiga klder och leva i krslighet, dem finnen I ju i konungapalatsen. 26Varfr gingen I d ut? Var det fr att se en profet? Ja, jag sger eder: nnu mer n en profet r han. 27Han r den om vilken det r skrivet: 'Se, jag snder ut min ngel framfr dig, och han skall bereda vgen fr dig.' 28Jag sger eder: Bland dem som ro fdda av kvinnor har ingen varit strre n Johannes; men den som r minst i Guds rike r likvl strre n han. 29S gav ock allt folket som hrde honom Gud rtt, jmvl publikanerna, och lto dpa sig med Johannes' dop. 30Men fariserna och de lagkloke fraktade Guds rdslut i frga om dem sjlva och lto icke dpa sig av honom. 31Vad skall jag d likna detta slktes mnniskor vid? Ja, vad ro de lika? 32De ro lika barn som sitta p torget och ropa till varandra och sga: 'Vi hava spelat fr eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesng, och I haven icke grtit.' 33Ty Johannes dparen har kommit, och han ter icke brd och dricker ej heller vin, och s sgen I: 'Han r besatt av en ond ande.' 34Mnniskosonen har kommit, och han bde ter och dricker, och nu sgen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han r, en publikaners och syndares vn!' 35Men Visheten har ftt rtt av alla sina barn. 36Och en faris inbjd honom till en mltid hos sig; och han gick in i farisens hus och lade sig till bords. 37Nu fanns dr i staden en synderska; och nr denna fick veta att han lg till bords i farisens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smrjelse 38och stannade bakom honom vid hans ftter, grtande, och begynte vta hans ftter med sina trar och torkade dem med sitt huvudhr och kysste ivrigt hans ftter och smorde dem med smrjelsen. 39Men nr farisen som hade inbjudit honom sg detta, sade han vid sig sjlv: Vore denne en profet, s skulle han knna till, vilken och hurudan denna kvinna r, som rr vid honom; han skulle d veta att hon r en synderska. 40D tog Jesus till orda och sade till honom: Simon, jag har ngot att sga dig. Han svarade: Mstare, sg det. 41En man som lnade ut penningar hade tv gldenrer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio. 42Men d de icke kunde betala, eftersknkte han skulden fr dem bda. Vilken av dem kommer nu att lska honom mest? 43Simon svarade och sade: Jag menar den t vilken han eftersknkte mest. D sade han till honom: Rtt dmde du 44Och s vnde han sig t kvinnan och sade till Simon: Ser du denna kvinna? Nr jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina ftter, men hon har vtt mina ftter med sina trar och torkat dem med sitt hr. 45Du gav mig ingen hlsningskyss, men nda ifrn den stund d jag kom hitin, har hon icke upphrt att ivrigt kyssa mina ftter. 46Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina ftter med smrjelse. 47Frdenskull sger jag dig: Hennes mnga synder ro henne frltna; hon har ju ock visat mycken krlek. Men den som fr litet frltet, han lskar ock litet. 48Sedan sade han till henne: Dina synder ro dig frltna. 49D begynte de som voro bordsgster jmte honom att sga vid sig sjlva: Vem r denne, som till och med frlter synder? 50Men han sade till kvinnan: Din tro har frlst dig. G i frid.

1036

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 8 Drefter vandrade han igenom landet, frn stad till stad och frn by till by, och predikade och frkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom fljde de tolv, 2s ock ngra kvinnor som hade blivit befriade frn onda andar och botade frn sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur vilken sju onda andar hade blivit utdrivna, 3och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och mnga andra som tjnade dem med sina godelar. 4D nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de srskilda stderna begvo sig ut till honom, sade han i en liknelse: 5En sningsman gick ut fr att s sin sd. Och nr han sdde, fll somt vid vgen och blev nedtrampat, och himmelens fglar to upp det. 6Och somt fll p stengrund, och nr det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det icke dr hade ngon fuktighet. 7Och somt fll bland trnen, och trnena vxte upp tillsammans drmed och frkvvde det. 8Men somt fll i god jord, och nr det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt. Sedan han hade talat detta, sade han med hg rst: Den som har ron till att hra, han hre. 9D frgade hans lrjungar honom vad denna liknelse betydde. 10Han sade: Eder r givet att lra knna Guds rikes hemligheter, men t de andra meddelas de i liknelser, fr att de med seende gon intet skola se och med hrande ron intet frst'. 11S r nu detta liknelsens mening: Sden r Guds ord. 12Och att den sddes vid vgen, det r sagt om dem som hava hrt ordet, men sedan kommer djvulen och tager bort det ur deras hjrtan, fr att de icke skola komma till tro och bliva frlsta. 13Och att den sddes p stengrunden det r sagt om dem, som nr de f hra ordet, taga emot det med gldje, men icke hava ngon rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund avfalla de. 14Och att den fll bland trnena, det r sagt om dem, som nr de hava hrt ordet, g bort och lta sig frkvvas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och s icke fra ngot fram till mognad. 15Men att den fll i den goda jorden, det r sagt om dem, som nr de hava hrt ordet, behlla det i rttsinniga och goda hjrtan och bra frukt i stndaktighet. 16Ingen tnder ett ljus och gmmer det sedan under ett krl eller stter det under en bnk, utan man stter det p en ljusstake, fr att de som komma in skola se skenet. 17Ty intet r frdolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller r ngot undangmt, som icke skall bliva knt och komma i dagen. 18Akten frdenskull p huru I hren. Ty den som har, t honom skall varda givet; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks det han menar sig hava. 19Och hans moder och hans brder kommo och skte honom, men fr folkets skull kunde de icke komma in till honom. 20D sade man till honom: Din moder och dina broder st hrutanfr och vilja trffa dig. 21Men han svarade och sade till dem: Min moder och mina brder ro dessa, som hra Guds ord och gra det. 22En dag steg han med sina lrjungar i en bt och sade till dem: Lt oss fara ver sjn till andra sidan. Och de lade ut. 23Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned ver sjn, och deras bt begynte fyllas med vatten, s att de voro i fara. 24D gingo de fram och vckte upp honom och sade: Mstare, Mstare, vi frgs. Nr han s hade vaknat, npste han vinden och vattnets vgor, och de stillades, och det blev lugnt. 25Drefter sade han till dem: Var r eder tro? Men de hade blivit hpna och frundrade sig och sade till varandra:
1

1037

Swedish Bible

Anonymous

Vem r d denne? Han befaller ju bde vindarna och vattnet, och de lyda honom. 26S foro de ver till gerasenernas land, som ligger mitt emot Galileen. 27Och nr han hade stigit i land, kom en man frn staden emot honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska lng tid icke hade haft klder p sig och icke bodde i hus, utan bland gravarna. 28D nu denne fick se Jesus, skriade han och fll ned fr honom och sade med hg rst: Vad har du med mig att gra, Jesus, du Guds, den Hgstes, son? Jag beder dig, plga mig icke. 29Jesus skulle nmligen just bjuda den orene anden att fara ut ur mannen. Ty i lng tid hade han farit svrt fram med mannen; och vl hade denne varit fngslad med kedjor och fotbojor och hllits i frvar, men han hade slitit snder bojorna och hade av den onde anden blivit driven ut i knarna. 30Jesus frgade honom: Vad r ditt namn? Han svarade: Legion. Ty det var mnga onda andar som hade farit in i honom. 31Och dessa bdo Jesus att han icke skulle befalla dem att fara ned i avgrunden. 32Nu gick dr en ganska stor svinhjord i bet p berget. Och de bdo honom att han ville tillstdja dem att fara in i svinen. Och han tillstadde dem det. 33D gvo sig de onda andarna stad ut ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden strtade sig utfr branten ned i sjn och drunknade. 34Men nr herdarna sgo vad som hade skett, flydde de och berttade hrom i staden och p landsbygden. 35Och folket gick ut fr att se vad som hade skett. Nr de d kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu ftter, kldd och vid sina sinnen; och de betogos av hpnad. 36Och de som hade sett hndelsen omtalade fr dem huru den besatte hade blivit botad. 37Allt folket ifrn den kringliggande trakten av gerasenernas land bad d Jesus att han skulle g bort ifrn dem, ty de voro gripna av stor frskrckelse. S steg han d i en bt fr att vnda tillbaka. 38Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad honom att f flja honom. Men Jesus tillsade honom att g, med de orden: 39Vnd tillbaka hem, och frtlj huru stora ting Gud har gjort med dig. D gick han bort och frkunnade i hela staden huru stora ting Jesus hade gjort med honom. 40 Nr Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla vntade de p honom. 41D kom dr en man, vid namn Jairus, som var frestndare fr synagogan. Denne fll ned fr Jesu ftter och bad honom att han skulle komma till hans hus; 42ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv r gammal, som lg fr dden. Men under det att han var p vg dit, trngde folket hrt p honom. 43 Nu var dr en kvinna som hade haft blodgng i tolv r och icke hade kunnat botas av ngon. 44 Hon nrmade sig honom bakifrn och rrde vid hrntofsen p hans mantel, och strax stannade hennes blodgng 45Men Jesus frgade: Vem var det som rrde vid mig? D alla nekade till att hava gjort det, sade Petrus: Mstare, hela folkhopen trycker och trnger dig ju. 46Men Jesus sade: Det var ngon som rrde vid mig; ty jag knde att kraft gick ut ifrn mig. 47D nu kvinnan sg att hon icke hade blivit obemrkt, kom hon fram bvande och fll ned fr honom och omtalade infr allt folket varfr hon hade rrt vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk. 48D sade han till henne: Min dotter, din tro har hjlpt dig. G i frid. 49Medan han nnu talade, kom ngon frn synagogfrestndarens hus och sade: Din dotter r dd; du m icke vidare gra mstaren omak. 50Men nr Jesus hrde detta, sade han till honom: Frukta icke; tro allenast, s fr hon liv igen. 51Och nr han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att g med ditin, utom

1038

Swedish Bible

Anonymous

Petrus och Johannes och Jakob och drtill flickans fader och moder. 52Och alla grto och jmrade sig ver henne. Men han sade: Grten icke; hon r icke dd, hon sover. 53D hnlogo de t honom, ty de visste ju att hon var dd. 54Men han tog henne vid handen och sade med hg rst: Flicka, st upp. 55D kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne ngot att ta. 56Och hennes frldrar blevo uppfyllda av hpnad; men han frbjd dem att fr ngon omtala vad som hade skett.

Chapter 9 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet ver alla onda andar, s ock makt att bota sjukdomar. 2Och han snde ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka. 3Och han sade till dem: Tagen intet med eder p vgen, varken stav eller rnsel eller brd eller penningar, och haven icke heller dubbla livkldnader. 4Och nr I haven kommit in ngot hus, s stannen dr, till dess I lmnen den orten. 5Och om man ngonstdes icke tager emot eder, s gn bort ifrn den staden, och skudden stoftet av edra ftter, till ett vittnesbrd mot dem. 6Och de gingo ut och vandrade igenom landet, frn by till by, och frkunnade evangelium och botade sjuka allestdes. 7Men nr Herodes, landsfursten, fick hra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: Det r Johannes, som har uppsttt frn de dda. 8Men andra sade: Det r Elias, som har visat sig. Andra ter sade: Det r ngon av de gamla profeterna, som har uppsttt. 9Men Herodes sjlv sade: Johannes har jag ltit halshugga. Vem r d denne, som jag hr sdant om? Och han skte efter tillflle att f se honom. 10Och apostlarna kommo tillbaka och frtljde fr Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, dr de kunde vara allena. 11Men nr folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han lt dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som behvde botas gjorde han friska. 12Men dagen begynte nalkas sitt slut. D trdde de tolv fram och sade till honom: Lt folket skiljas t, s att de kunna g bort i byarna och grdarna hromkring och skaffa sig hrbrge och f mat; vi ro ju hr i en de trakt. 13Men han sade till dem: Given I dem att ta. De svarade: Vi hava icke mer n fem brd och tv fiskar, sframt vi icke skola g bort och kpa mat t allt detta folk. 14Dr voro nmligen vid pass fem tusen mn. D sade han till sina lrjungar: Lten dem lgga sig ned i matlag, femtio eller s omkring i vart. 15Och de gjorde s och lto dem alla lgga sig ned. 16Drefter tog han de fem brden och de tv fiskarna och sg upp till himmelen och vlsignade dem. Och han brt brden och gav t lrjungarna, fr att de skulle lgga fram t folket. 17Och de to alla och blevo mtta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit ver efter dem, tolv korgar. 18Nr han en gng hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans lrjungar hos honom. Och han frgade dem och sade: Vem sger folket mig vara? 19De svarade och sade: Johannes dparen; dock sga andra Elias; andra ter sga: 'Det r ngon av de gamla profeterna, som har uppsttt.' 20D frgade han dem: Vem sgen d I mig
1039
1

Swedish Bible

Anonymous

vara? Petrus svarade och sade: Guds Smorde. 21D frbjd han dem strngeligen att sga detta till ngon. 22Och han sade: Mnniskosonen mste lida mycket, och han skall bliva frkastad av de ldste och versteprsterna och de skriftlrda och skall bliva ddad, men p tredje dagen skall han uppst igen. 23Och han sade till alla: Om ngon vill efterflja mig, s frsake han sig sjlv och tage sitt kors p sig var dag; s flje han mig. 24Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, fr min skull, han skall bevara det. 25Och vad hjlper det en mnniska om hon vinner hela vrlden, men mister sig sjlv eller sjlv gr frlorad? 26Den som blyges fr mig och fr mina ord, fr honom skall Mnniskosonen blygas, nr han kom mer i sin och min Faders och de heliga nglarnas hrlighet. 27Men sannerligen sger jag eder: Bland dem som hr st finnas ngra som icke skola smaka dden, frrn de f se Guds rike. 28Vid pass tta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p berget fr att bedja. 29Och under det att han bad, blev hans ansikte frvandlat, och hans klder blevo skinande vita. 30Och de, tv mn stodo dr och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias. 31De visade sig i hrlighet och talade om hans bortgng, vilken han skulle fullborda i Jerusalem. 32Men Petrus och de som voro med honom voro frtyngda av smn; d de sedan vaknade, sgo de hans hrlighet och de bda mnnen, som stodo hos honom. 33Nr s dessa skulle skiljas ifrn honom, sade Petrus till Jesus: Mstare, har r oss gott att vara; lt oss gra tre hyddor, en t dig och en t Moses och en t Elias. Han visste nmligen icke vad han sade. 34Medan han s talade, kom en sky och verskyggde dem; och de blevo frskrckta, nr de trdde in i skyn. 35Och ur skyn kom en rst som sade: Denne r min Son, den utvalde; hren honom. 36Och i detsamma som rsten kom, funno de Jesus vara dr allena. -- Och de frtego detta och omtalade icke fr ngon p den tiden ngot av vad de hade sett. 37Nr de dagen drefter gingo ned frn berget, hnde sig att mycket folk kom honom till mtes. 38D ropade en man ur folkhopen och sade: Mstare, jag beder dig, se till min son, ty han r mitt enda barn. 39Det r s, att en ande plgar gripa fatt i honom, och strax skriar han d, och anden sliter och rycker honom, och fradgan str honom om munnen. Och det r med knapp nd han slpper honom, sedan han har snderbrkat honom. 40Nu bad jag dina lrjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke. 41D svarade Jesus och sade: O du otrogna och vrnga slkte, huru lnge mste jag vara hos eder och hrda ut med eder? Fr hit din son. 42Men nnu medan denne var p vg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. D tilltalade Jesus den orene anden strngt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka t hans fader. 43Och alla hpnade ver Guds stora makt. D nu alla frundrade sig ver alla de grningar som han gjorde, sade han till sina lrjungar: 44Tagen emot dessa ord med ppna ron: Mnniskosonen skall bliva verlmnad i mnniskors hnder. 45Men de frstodo icke detta som han sade, och det var frborgat fr dem, s att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att frga honom om det som han hade sagt. 46Och bland dem uppstod tanken p vilken av dem som vore strst. 47Men Jesus frstod deras hjrtans tankar och tog ett barn och stllde det bredvid sig 48och sade till dem: Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har snt mig. Ty den som r minst bland eder alla,
1040

Swedish Bible

Anonymous

han r strst. 49Och Johannes tog till orda och sade: Mstare, sgo huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke fljde med oss. 50Men Jesus sade till honom: Hindren honom icke; ty den som icke r emot eder, han r fr eder. 51D nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslt han att stlla sin frd till Jerusalem. 52Och han snde budbrare framfr sig; och de gingo stad och kommo in i en samaritisk by fr att reda till t honom. 53 Men folket dr tog icke emot honom, eftersom han var stadd p frd till Jerusalem. 54Nr de bda lrjungarna Jakob i och Johannes frnummo detta, sade de: Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned frn himmelen och frtr dem? 55D vnde han sig om och tillrttavisade dem. 56 Och de gingo till en annan by. 57Medan de nu frdades fram p vgen, sade ngon till honom: Jag vill flja dig, varthelst du gr. 58D svarade Jesus honom: Rvarna hava kulor, och himmelens fglar hava nsten; men Mnniskosonen har ingen plats dr han kan vila sitt huvud. 59Och till en annan sade han: Fl; mig. Men denne svarade: Tillstd mig att frst g bort och begrava min fader. 60D sade han till honom: Lt de dda begrava sina dda; men g du stad och frkunna Guds rike. 61ter en annan sade: Jag vill flja dig, Herre, men tillstd mig att frst taga avsked av dem som hra till mitt hus. 62D svarade Jesus honom: Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, r skickad fr Guds rike.

Chapter 10 Drefter utsg Herren sjuttiotv andra och snde ut dem framfr sig, tv och tv, till var stad och ort dit han sjlv tnkte komma 2Skrden r mycken, men arbetarna ro f. Bedjen frdenskull skrdens Herre att han snder ut arbetare till sin skrd. 3Gn stad. Se, jag snder eder ssom lamm mitt in ibland ulvar. 4Bren ingen penningpung, ingen rnsel, inga skor, och hlsen icke p ngon under vgen. 5Men nr I kommen in i ngot hus, s sgen frst: 'Frid vare ver detta hus.' 6Om d ngon finnes drinne, som r frid vrd, s skall den frid I tillnsken vila ver honom; varom icke, s skall den vnda tillbaka ver eder sjlva. 7Och stannen kvar i det huset, och ten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren r vrd sin ln. Gn icke ur hus i hus. 8Och nr I kommen in i ngon stad dr man tager emot eder, s ten vad som sttes fram t eder, 9och boten de sjuka som finnas dr, och sgen till dem: 'Guds rike r eder nra.' 10Men nr I kommen in i ngon stad dr man icke tager emot eder, s gn ut p dess gator och sgen: 11'Till och med det stoft som lder vid vra ftter ifrn eder stad skaka vi av oss t eder. Men det mn I veta, att Guds rike r nra.' 12 Jag sger eder att det fr Sodom skall p 'den dagen' bliva drgligare n fr den staden. 13Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgrningar som ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s skulle de fr lnge sedan hava suttit i sck och aska och gjort bttring. 14Men ocks skall det vid domen bliva drgligare fr Tyrus och Sidon n fr eder. 15Och du. Kapernaum, skall vl du bliva upphjt till himmelen? Nej, ned till ddsriket mste du fara. -- 16Den som hr eder, han hr mig, och den som frkastar eder, han frkastar mig; men den som frkastar mig, han
1041
1

Swedish Bible

Anonymous

frkastar honom som har snt mig. 17Och de sjuttiotv kommo tillbaka, uppfyllda av gldje, och sade: Herre, ocks de onda andarna ro oss underdniga genom ditt namn. 18D sade han till dem: Jag sg Satan falla ned frn himmelen ssom en ljungeld. 19Se, jag har givit eder makt att trampa p ormar och skorpioner och att frtrampa all ovnnens hrsmakt, och han skall icke kunna gra eder ngon skada. 20Dock, gldjens icke ver att nglarna ro eder underdniga, utan gldjens ver att edra namn ro skrivna i himmelen. 21I samma stund uppfylldes han av frjd genom den helige Ande och sade: Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, fr att du vl har dolt detta fr de visa och kloka, men uppenbarat det fr de enfaldiga. Ja, Fader; s har ju varit ditt behag. 22Allt har av min Fader blivit fr trott t mig. Och ingen knner vem Sonen r utom Fadern, ej heller vem Fadern r, utom Sonen och den fr vilken Sonen vill gra honom knd. 23Sedan vnde han sig till lrjungarna, nr han var allena med dem och sade: Saliga ro de gon som se det I sen. 24Ty jag sger eder: Mnga profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och hra det som I hren, men fingo dock icke hra det. 25Men en lagklok stod upp och ville snrja honom och sade: Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel? 26D sade han till honom: Vad r skrivet i lagen? Huru lser du? 27Han svarade och sade: 'Du skall lska Herren, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl och av all din kraft och av allt ditt frstnd och din nsta ssom dig sjlv.' 28Han sade till honom: Rtt svarade du. Gr det, s fr du leva, 29 D ville han rttfrdiga sig och sade till Jesus: Vilken r d min nsta? 30Jesus svarade och sade: En man begav sig frn Jerusalem ned till Jeriko, men rkade ut fr rvare, som togo ifrn honom hans klder och drtill slogo honom; drefter gingo de sin vg och lto honom ligga dr halvdd. 31S hnde sig att en prst frdades samma vg; och nr han fick se honom, gick han frbi. 32Likaledes ock en levit: nr denne kom till det stllet och fick se honom, gick han frbi. 33 Men en samarit, som frdades samma vg, kom ocks dit dr han lg; och nr denne fick se honom, mkade han sig ver honom 34och gick fram till honom och gt olja och vin i hans sr och frband dem. Sedan lyfte han upp honom p sin sna och frde honom till ett hrbrge och sktte honom. 35Morgonen drefter tog han fram tv silverpenningar och gav dem t vrden och sade: 'Skt honom och vad du mer kostar p honom skall jag betala dig, nr jag kommer tillbaka.' -36 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nsta, som hade fallit i rvarhnder? 37Han svarade: Den som bevisade honom barmhrtighet. D sade Jesus till honom: G du och gr sammalunda. 38Nr de nu voro p vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus. 39Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens ftter och hrde p hans ord. 40Men Marta var upptagen av mngahanda bestyr fr att tjna honom. Och hon gick fram och sade: Herre, frgar du icke efter att min syster har lmnat alla bestyr t mig allena? Sg nu till henne att hon hjlper mig. 41D svarade Herren och sade till henne: Marta, Marta, du gr dig bekymmer och oro fr mngahanda, 42men allenast ett r ndvndigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrn henne.

1042

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 11 Nr han en gng uppehll sig p ett stlle fr att bedja och hade slutat sin bn, sade en av hans lrjungar till honom: Herre, lr oss att bedja, ssom ock Johannes lrde sina lrjungar. 2D sade han till dem: Nr I bedjen, skolen I sga s: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; 3 vrt dagliga brd giv oss var dag; 4och frlt oss vra synder, ty ocks vi frlta var och en som r oss ngot skyldig; och inled oss icke i frestelse.' 5Ytterligare sade han till dem: Om ngon av eder har en vn och mitt i natten kommer till denne och sger till honom: 'Kre vn, lna mig tre brd; 6ty en av mina vnner har kommit resande till mig, och jag har intet att stta fram t honom' 7 s svarar kanske den andre inifrn huset och sger: 'Gr mig icke omak; drren r redan stngd, och bde jag och mina barn hava gtt till sngs; jag kan icke st upp och gra dig ngot.' 8Men jag sger eder: Om han n icke, av det sklet att han r hans vn, vill st upp och giva honom ngot, s kommer han likvl, drfr att den andre r s ptrngande, att st upp och giva honom s mycket han behver. 9Likas sger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; sken, och I skolen finna; klappen, och fr eder skall varda uppltet. 10Ty var och en som beder, han fr; och den som sker, han finner; och fr den som klappar skall varda uppltet. 11Finnes bland eder ngon fader, som nr hans son beder honom om en fisk, i stallet fr en fisk rcker honom en orm, 12eller som rcker honom en skorpion, nr han beder om ett gg? 13Om nu I, som ren onda, frstn att giva edra barn goda gvor, huru mycket mer skall icke d den himmelske Fadern giva helig ande t dem som bedja honom! 14Och han drev ut en ond ande som var dvstum. Och nr den onde anden hade blivit utdriven, talade den dvstumme; och folket frundrade sig. 15Men ngra av dem sade: Det r med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna. 16Och ngra andra ville stta honom p prov och begrde av honom ett tecken frn himmelen. 17Men han frstod deras tankar och sade till dem: Vart rike som har kommit i strid med sig sjlvt bliver frtt, s att hus faller p hus. 18Om nu Satan har kommit i strid med sig sjlv, huru kan d hans rike hava bestnd? I sgen ju att det r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. 19Men om det r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d edra egna anhngare ut dem? De skola allts vara edra domare. 20Om det ter r med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, s har ju Guds rike kommit till eder. -- 21Nr en stark man, fullt vpnad, bevakar sin grd, d ro hans godelar fredade. 22Men om ngon som r starkare n han angriper honom och vervinner honom, s tager denne ifrn honom alla vapnen, som han frtrstade p, och skiftar ut bytet efter honom. 23Den som icke r med mig, han r emot mig, och den som icke frsamlar med mig, han frskingrar. 24Nr en oren ande har farit ut ur en mnniska, vandrar han omkring i kentrakter och sker efter ro. Men d han icke finner ngon, sger han: 'Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrn.' 25Och nr han kommer dit och finner det fejat och prytt, 26d gr han stad och tager med sig sju andra andar, som ro vrre n han sjlv, och de g ditin och bo dr; och s bliver fr den mnniskan det sista vrre n det frsta. 27Nr han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin rst och ropade till honom: Saligt r det modersskte som har burit dig, och
1043
1

Swedish Bible

Anonymous

de brst som du har diat. 28Men han svarade: Ja, saliga r de som hra Guds ord och gmma det. 29Men nr folket strmmade till tog han till orda och sade: Detta slkte r ett ont slkte Det begr ett tecken, men intet annat tecken skall givas det n Jonas' tecken. 30Ty ssom Jonas blev ett tecken fr nineviterna, s skall ock Mnniskosonen vara ett tecken fr detta slkte. 31Drottningen av Sderlandet skall vid domen trda fram tillsammans med detta slktes mn och bliva dem till dom. Ty hon kom frn jordens nda fr att hra Salomos visdom; och se, har r vad som r mer n Salomo. 32Ninevitiska mn skola vid domen trda fram tillsammans med detta slkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bttring vid Jonas' predikan; och se, hr r vad som r mer n Jonas. 33Ingen tnder ett ljus och stter det p en undangmd plats eller under skppan, utan man stter det p ljusstaken, fr att de som komma in skola se skenet. 34Ditt ga r kroppens lykta. Nr ditt ga r friskt, d har ock hela din kropp ljus; men nr det r frdrvat, d r ock din kropp hljd i mrker. 35 Se drfr till, att ljuset som du har i dig icke r mrker. 36Om s hela din kropp fr ljus och icke har ngon del hljd i mrker, d har den ljus i sin helhet, ssom nr en lykta lyser dig med sitt klara sken. 37Under det att han s talade, inbjd en faris honom till mltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet. 38Men nr farisen sg att han icke tvdde sig fre mltiden, frundrade han sig. 39D sade Herren till honom: I fariser, I gren nu det yttre av bgaren och fatet rent, medan edert inre r fullt av rofferi och ondska. 40I drar, har icke han som har gjort det yttre ocks gjort det inre? 41Given fastmer ssom allmosa vad inuti krlet r; frst d bliver allt hos eder rent. 42 Men ve eder, I fariser, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddvxter, men icke akten p rtten och p krleken till Gud! Det ena borden I gra, men icke underlta det andra. 43Ve eder, I fariser, som grna viljen sitta frmst i synagogorna och grna viljen bliva hlsade p torgen! 44 Ve eder, I som ren lika gravar som ingen kan mrka, och ver vilka mnniskorna g fram utan att veta det! 45D tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: Mstare, nr du s talar, skymfar du ocks oss. 46Han svarade: Ja, ve ock eder, I lagkloke, som p mnniskorna lggen brdor, svra att bra, men sjlva icke viljen med ett enda finger rra vid de brdorna! 47Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fder drpte! 48S bren I d vittnesbrd om edra fders grningar och gillen dem; ty om de drpte profeterna, s byggen I upp deras gravar. 49 Drfr har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall snda till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de drpa, och andra skola de frflja. 50Och s skall av detta slkte utkrvas alla profeters blod, allt det som r utgjutet frn vrldens begynnelse, 51nda ifrn Abels blod intill Sakarias' blod, hans som frgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag sger eder: Det skall utkrvas av detta slkte. 52Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Sjlva haven I icke kommit ditin och fr dem som ville komma dit haven I lagt hinder. 53Nr han infr allt folket sade detta till dem, blevo fariserna och de lagkloke mycket frbittrade och gvo sig i strid med honom om mnga stycken; 54de skte nmligen efter tillflle att kunna anklaga honom.

1044

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 12 D nu otaligt mycket folk var frsamlat omkring honom, s att de trampade p varandra, tog han till orda och sade, nrmast till sina lrjungar: Tagen eder till vara fr farisernas surdeg, det r fr skrymteri. 2Intet r frborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet r frdolt, som icke skall bliva knt. 3Drfr skall allt vad I haven sagt i mrkret bliva hrt i ljuset, och vad I haven viskat i ngons ra i kammaren, det skall bliva utropat p taken. 4Men jag sger eder, mina vnner: Frukten icke fr dem som vl kunna drpa kroppen, men sedan icke hava makt att gra ngot mer. 5 Jag vill lra eder vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har drpt, ocks kasta i Gehenna. Ja, jag sger eder: Honom skolen I frukta. -- 6Sljas icke fem sparvar fr tv skrvar? Och icke en av dem r frgten hos Gud. 7Men p eder ro till och med huvudhren allasammans rknade. Frukten icke; I ren mer vrda n mnga sparvar. 8Och jag sger eder: Var och en som beknner mig infr mnniskorna, honom skall ock Mnniskosonen knnas vid infr Guds nglar. 9Men den som frnekar mig infr mnniskorna, han skall ock bliva frnekad infr Guds nglar. 10Och om ngon sger ngot mot Mnniskosonen, s skall det bliva honom frltet; men den som hdar den helige Ande, honom skall det icke bliva frltet. 11Men nr man drager eder fram infr synagogor och verheter och myndigheter, s gren eder icke bekymmer fr huru eller varmed I skolen frsvara eder, eller vad I skolen sga; 12ty den helige Ande skall i samma stund lra eder vad I skolen sga. 13Och en man i folkhopen sade till honom: Mstare, sg till min broder att han skiftar arvet med mig. 14Men han svarade honom: Min vn, vem har satt mig till domare eller skiftesman ver eder? 15Drefter sade han till dem: Sen till, att I tagen eder till vara fr allt slags girighet; ty en mnniskas liv beror icke drp att hon har verfld p godelar. 16 Och han framstllde fr dem en liknelse; han sade: Det var en rik man vilkens krar buro ymniga skrdar. 17Och han tnkte vid sig sjlv och sade: 'Vad skall jag gra? Jag har ju icke rum nog fr att inbrga min skrd.' 18Drefter sade han: 'S vill jag gra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp strre, och i dem skall jag samla in all min grda och allt mitt goda. 19Sedan vill jag sga till min sjl: Kra sjl, du har mycket gott fr varat fr mnga r; giv dig nu ro, t, drick och var glad. 20 Men Gud sade till honom: 'Du dre, i denna natt skall din sjl utkrvas av dig; vem skall d f vad du har samlat i frrd?' -- 21S gr det den som samlar skatter t sig sjlv, men icke r rik infr Gud. 22Och han sade till sina lrjungar: Drfr sger jag eder: Gren eder icke bekymmer fr edert liv, vad I skolen ta, ej heller fr eder kropp, vad I skolen klda eder med. 23Livet r ju mer n maten, och kroppen mer n klderna. 24Given akt p korparna: de s icke, ej heller skrda de, och de hava varken visthus eller lada; och likvl fder Gud dem. Huru mycket mer ren icke I n fglarna! 25Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lgga en aln till sin livslngd? 26Frmn I nu icke ens det som minst r, varfr gren I eder d bekymmer fr det vriga? 27Given akt p liljorna, huru de varken spinna eller vva; och likvl sger jag eder att icke ens Salomo i all sin hrlighet var s kldd som en av dem. 28Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han d icke klda eder, I klentrogne! 29Sken
1045
1

Swedish Bible

Anonymous

drfr icke heller I efter vad I skolen ta, eller vad I skolen dricka, och begren icke vad som r fr hgt. 30Efter allt detta ska ju hedningarna i vrlden, och eder Fader vet att I behven detta. 31 Nej, sken efter hans rike, s skall ocks detta andra tillfalla eder. 32Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket. 33Sljen vad I gen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke ntas ut, en outtmlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv nr, och dr man icke frdrvar. 34Ty dr eder skatt r, dr komma ock edra hjrtan att vara. 35Haven edra lnder omgjordade och edra lampor brinnande. 36Och varen I lika tjnare som vnta p att deras herre skall bryta upp frn brllopet, fr att strax kunna ppna fr honom, nr han kommer och klappar. 37Saliga ro de tjnare som deras herre finner vakande, nr han kommer. Sannerligen sger jag eder: Han skall fsta upp sin kldnad och lta dem taga plats vid bordet och sjlv g fram och betjna dem. 38Och vare sig han kommer under den andra nattvkten eller under den tredje och finner dem s gra -- saliga ro de d. 39Men det frstn I vl, att om husbonden visste vilken stund tjuven skulle komma, s tillstadde han icke att ngon brt sig in i hans hus. 40S varen ock I redo ty i en stund d I icke vnten det skall Mnniskosonen komma. 41D sade Petrus: Herre, r det om oss som du talar i denna liknelse, eller r det om alla? 42Herren svarade: Finnes ngon trogen och frstndig frvaltare, som av sin herre kan sttas ver hans husfolk, fr att i rtt tid giva dem deras bestmda kost -- 43salig r d den tjnaren, om hans herre, nr han kommer, finner honom gra s. 44Sannerligen sger jag eder: Han skall stta honom ver allt vad han ger. 45Men om s r, att tjnaren sger i sitt hjrta: 'Min herre kommer icke s snart', och han begynner att sl de andra tjnarna och tjnarinnorna och att ta och dricka s att han bliver drucken, 46d skall den tjnarens herre komma p en dag d han icke vntar det, och i en stund d han icke tnker sig det, och han skall lta hugga honom i stycken och lta honom f sin del med de otrogna. -- 47Och den tjnare som hade ftt veta sin herres vilja, men icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med mnga slag. 48Men den som, utan att hava ftt veta hans vilja, gjorde vad som val slag vrt, han skall bliva straffad med allenast f slag. Var och en t vilken mycket r givet, av honom skall mycket varda utkrvt och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera. 49Jag har kommit fr att tnda en eld p jorden; och huru grna ville jag icke att den redan brunne! 50Men jag mste genomg ett dop; och huru ngslas jag icke, till dess att det r fullbordat! 51Menen I att jag har kommit fr att skaffa frid p jorden? Nej, sger jag eder, fastmer sndring. 52Ty om fem finnas i samma hus, skola de hrefter vara sndrade frn varandra, s att tre st mot tv Och tv mot tre: 53fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, svrmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin svrmoder. 54Han hade ocks till folket: Nr I sen ett moln stiga upp i vster, sgen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker s. 55Och nr I sen sunnanvind blsa, sgen I: 'Nu kommer stark hetta'; och detta sker. 56I skrymtare, jordens och himmelens utseende frstn I att tyda; huru kommer det d till, att I icke kunnen tyda denna tiden? 57Varfr lten I icke edert eget inre dma om vad rtt r? 58Nr du gr till en verhetsperson med din motpart, s gr dig under vgen all mda att bliva frlikt med denne, s att han icke drager dig fram infr domaren; d hnder att domaren verlmnar
1046

Swedish Bible

Anonymous

dig t rttstjnaren, och att rttstjnaren kastar dig i fngelse. 59Jag sger dig: Du skall icke slippa ut drifrn, frrn du har betalt nda till den yttersta skrven.

Chapter 13 Vid samma tid kommo ngra och berttade fr honom om de galiler vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. 2D svarade han och sade till dem: Menen I att dessa galiler voro strre syndare n alla andra galiler, eftersom de fingo lida sdant? 3Nej, sger jag eder; men om I icke gren bttring, skolen I alla sammalunda frgs. 4Eller de aderton som ddades, nr tornet i Siloam fll p dem, menen I att de voro mer brottsliga n alla andra mnniskor som bo i Jerusalem? 5Nej, sger jag eder; men om I icke gren bttring, skolen I alla sammalunda frgs. 6Och han framstllde denna liknelse: En man hade ett fikontrd planterat i sin vingrd; och han kom och skte frukt drp, men fann ingen. 7D sade han till vingrdsmannen: 'Se, nu i tre r har jag kommit och skt frukt p detta fikontrd, utan att finna ngon. Hugg bort det. Varfr skall det drjmte f utsuga jorden?' 8Men vingrdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, lt det st kvar ocks detta r, fr att jag under tiden m grva omkring det och gda det; 9kanhnda skall det s till nsta bra frukt. Varom icke, s m du d hugga bort det.' 10Nr han en gng p sabbaten undervisade i en synagoga, 11var dr en kvinna som i aderton r hade varit besatt av en sjukdomsande, och hon var s hopkrumpen, att hon alls icke kunde rta upp sin kropp. 12D nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne Kvinna, du r fri ifrn din sjuk dom, 13och han lade drvid hnderna p henne. Och strax rtade hon upp sig och prisade Gud. 14Men det frtrt synagogfrestndaren att Jesus p sabbaten botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: Sex dagar finnas, p vilka man br arbeta. P dem mn I allts komma och lta bota eder, men icke p sabbatsdagen. 15D svarade Herren honom och sade: I skrymtare, lser icke var och en av eder p sabbaten sin oxe eller sna frn krubban och leder den bort fr att vattna den? 16Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hllit bunden nu i aderton r, skulle d icke hon p sabbatsdagen f lsas frn sin boja? 17Nr han sade detta, blygdes alla hans motstndare; och allt folket gladde sig ver alla de hrliga grningar som gjordes av honom. 18S sade han d: Vad r Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid? 19Det r likt ett senapskorn som en man tager och lgger ned i sin trdgrd, och det vxer och bliver ett trd, och himmelens fglar bygga sina nsten p dess grenar. 20Ytterligare sade han: Vad skall jag likna Guds rike vid? 21Det r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skppor mjl, till dess alltsammans bliver syrat. 22Och han vandrade frn stad till stad och frn by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin frd till Jerusalem. 23Och ngon frgade honom: Herre, r det allenast f som bliva frlsta? D svarade han dem: 24Kmpen fr att komma in genom den trnga drren; ty mnga, sger jag eder, skola frska att komma in och skola dock icke frm det. 25Om husbonden har sttt upp och tillslutit drren, och I sedan kommen och stllen eder drutanfr och klappen p drren och
1047
1

Swedish Bible

Anonymous

sgen: 'Herre, lt upp fr oss', s skall han svara och sga till eder: 'Jag vet icke varifrn I ren.' 26 Och I skolen d sga: 'Vi hava ju tit och druckit med dig, och du har undervisat p vra gator.' 27 Men han skall svara: 'Jag sger eder: Jag vet icke varifrn I ren; gn bort ifrn mig, alla I ogrningsmn.' 28Dr skall d bliva grt och tandagnisslan, nr I fn se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder sjlva utkastade. 29Ja, mnniskor skola komma frn ster och vster, frn norr och sder och bliva bordsgster i Guds rike. 30Och se, d skola somliga som ro de sista bliva de frsta, och somliga som ro de frsta bliva de sista. 31I samma stund kommo ngra fariser fram och sade till honom: Begiv dig stad bort hrifrn; ty Herodes vill drpa dig. 32D svarade han dem: Gn och sgen den rven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag frst p tredje dagen r frdig. 33Men jag mste vandra i dag och i morgon och i vermorgon, ty det r icke i sin ordning att en profet frgres annorstdes n i Jerusalem. -- 34Jerusalem, Jerusalem, du som drper profeterna och stenar dem som ro snda till dig! Huru ofta har jag icke velat frsamla dina barn, likasom hnan frsamlar sina kycklingar under sina vingar! Men haven icke velat. 35Se, edert hus skall komma att st vergivet. Men jag sger eder: I skolen icke se mig, frrn den tid kommen, d I sgen: 'Vlsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'

Chapter 14 Nr han p en sabbat hade kommit in till en av de frnmligaste fariserna fr att intaga en mltid, hnde sig, medan man dr vaktade p honom, 2att en vattusiktig man kom dit och stod framfr honom. 3D tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariserna: r det lovligt att bota sjuka p sabbaten, eller r det icke lovligt? 4Men de tego. D tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lt honom g. 5Sedan sade han till dem: Om ngon av eder har en sna eller en oxe som faller i en brunn, gr han icke d strax och drager upp den, jmvl p sabbatsdagen? 6Och de frmdde icke svara ngot hrp. 7D han nu mrkte huru gsterna utvalde t sig de frmsta platserna, framstllde han fr dem en liknelse; han sade till dem: 8Nr du av ngon har blivit bjuden till brllop, s tag icke den frmsta platsen vid bordet. Ty kanhnda finnes bland gsterna ngon som r mer ansedd n du, 9och d kommer till ventyrs den som har bjudit bde dig och honom och sger till dig: 'Giv plats t denne'; och s mste du med skam intaga den nedersta platsen. 10Nej, nr du har blivit bjuden, s g och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan d hnda att den som har bjudit dig sger till dig, nr han kommer: 'Min vn, stig hgre upp.' D vederfares dig heder infr alla de andra bordsgsterna. 11Ty var och en som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, och den som dmjukar sig, han skall bliva upphjd. 12Han sade ock till den som hade bjudit honom: Nr du gr ett gstabud, p middagen eller p aftonen, s inbjud icke dina vnner eller dina brder eller dina frnder, ej heller rika grannar, s att de bjuda dig igen och du drigenom fr vedergllning. 13Nej, nr du gr gstabud, s bjud fattiga, krymplingar, halta,
1048
1

Swedish Bible

Anonymous

blinda. 14Salig r du d; ty eftersom de icke frm vederglla dig, skall du f din vedergllning vid de rttfrdigas uppstndelse. 15D nu en av de andra vid bordet hrde detta, sade denne till honom: Salig r den som fr bliva bordsgst i Guds rike! 16D sade han till honom: En man tillredde ett stort gstabud och bjd mnga. 17Och nr gstabudet skulle hllas, snde han ut sin tjnare och lt sga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu r allt redo.' 18Men de begynte alla strax urskta sig. Den frste sade till honom: 'Jag har kpt ett jordagods, och jag mste g ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min urskt.' 19En annan sade: 'Jag har kpt fem par oxar, och jag skall nu g stad och frska dem. Jag beder dig, tag emot min urskt.' 20ter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och drfr kan jag icke komma.' 21Och tjnaren kom igen och omtalade detta fr sin herre. D blev husbonden vred och sade till sin tjnare: 'G strax ut p gator och grnder i staden, och fr hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.' 22Sedan sade tjnaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har r nnu rum.' 23D sade herren till tjnaren: 'G ut p vgar och stigar, och ndga mnniskorna att komma hitin, s att mitt hus bliver fullt. 24Ty jag sger eder att ingen av de mn som voro bjudna skall smaka sin mltid.' 25Och mycket folk gick med honom; och han vnde sig om och sade till dem: 26Om ngon kommer till mig, och han drvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina brder och systrar, drtill ock sitt eget liv, s kan han icke vara min lrjunge. 27Den som icke br sitt kors och efterfljer mig, han kan icke vara min lrjunge. 28Ty om ngon bland eder vill bygga ett torn, stter han sig icke d frst ned och berknar kostnaden och mer till, om han ger vad som behves fr att bygga det frdigt? 29Eljest, om han lade grunden, men icke frmdde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom 30och sga: 'Den mannen begynte bygga, men frmdde icke fullborda sitt verk.' 31Eller om en konung vill draga ut i krig fr att drabba samman med en annan konung, stter han sig icke d frst ned och tnker efter, om han frmr att med tio tusen mta den som kommer emot honom med tjugu tusen? 32Om s icke r, mste han ju, medan den andre nnu r lngt borta, skicka sndebud och underhandla om fred. 33Likas kan ingen av eder vara min lrjunge, om han icke frsakar allt vad han ger. -- 34S r vl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin slta, varmed skall man d terstlla dess kraft? 35Varken fr jorden eller fr gdselhgen r det tjnligt; man kastar ut det. Den som har ron till att hra, han hre.

Chapter 15 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette fr att hra honom. 2Men fariserna och de skriftlrde knorrade och sade: Denne tager emot syndare och ter med dem. 3D framstllde han fr dem denna liknelse; han sade: 4Om ibland eder finnes en man som har hundra fr, och han frlorar ett av dem, lmnar han icke d de nittionio i knen och gr och sker efter det frlorade, till dess han finner det? 5Och nr han har funnit det, lgger han det p sina axlar med gldje. 6Och nr han kommer hem, kallar han tillhopa sina vnner och grannar och sger till dem: 'Gldjens med
1049
1

Swedish Bible

Anonymous

mig, ty jag har funnit mitt fr, som var frlorat.' 7Jag sger eder att likas bliver mer gldje i himmelen ver en enda syndare som gr bttring, n ver nittionio rttfrdiga som ingen bttring behva. 8Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tnder hon icke d upp ljus och sopar huset och sker noga, till dess hon finner den? 9Och nr hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina vninnor och grannkvinnor och sger: 'Gldjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.' 10Likas, sger jag eder, bliver gldje hos Guds nglar ver en enda syndare som gr bttring. 11Ytterligare sade han: En man hade tv sner. 12 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av frmgenheten, som faller p min lott.' D skiftade han sina godelar mellan dem. 13Och icke lng tid drefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for lngt bort till ett frmmande land. Dr levde han i utsvvningar och frfor s sin frmgenhet. 14Men sedan han hade slsat bort allt, kom en svr hungersnd ver det landet, och han begynte lida nd. 15D gick han bort och gav sig under en man dr i landet, och denne snde honom ut p sina marker fr att vakta svin. 16Och han stundade att f fylla sin buk med de frskidor som svinen to; men ingen gav honom ngot. 17D kom han till besinning och sade: 'Huru mnga legodrngar hos min fader hava icke brd i verfld, medan jag har frgs av hunger! 18Jag vill st upp och g till min fader och sga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och infr dig; 19jag r icke mer vrd att kallas din son. Lt mig bliva ssom en av dina legodrngar.' 20S stod han upp och gick till sin fader. Och medan han nnu var lngt borta, fick hans fader se honom och mkade sig ver honom och skyndade emot honom och fll honom om halsen och kysste honom innerligt. 21Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och infr dig; jag r icke mer vrd att kallas din son.' 22D sade fadern till sina tjnare 'Skynden eder att taga fram den yppersta kldnaden och klden honom i den, och stten en ring p hans hand och skor p hans ftter. 23Och hmten den gdda kalven och slakten den, s vilja vi ta och gr oss glada. 24Ty denne min son var dd, men har ftt liv igen; han var frlorad men r terfunnen.' Och de begynte gra sig glada. 25Men hans ldre son var ute p marken. Nr denne nu vnde tillbaka och hade kommit nra huset fick han hra spel och dans. 26D kallade han till sig en av tjnarna och frgade vad detta kunde betyda. 27Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och d nu din fader har ftt honom vlbehllen tillbaka, har han ltit slakta den gdda kalven.' 28D blev han vred och ville icke g in. Hans fader gick d ut och talade vanligt med honom. 29Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i s mnga r har jag nu tjnat dig, och aldrig har jag vertrtt ngot ditt bud; och lik vl har du t mig aldrig givit ens en killing, fr att jag skulle kunna gra mig glad med mina vnner. 30Men nr denne din son, som har frtrt dina godelar tillsammans med skkor, nu har kommit tillbaka, s har du fr honom ltit slakta den gdda kalven.' 31 D sade han till honom: 'Min son, du r alltid hos mig, och all mitt r ditt. 32Men nu mste vi frjda oss och vara glada; ty denne din broder var dd, men har ftt liv igen, han var frlorad, men r terfunnen.'

1050

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 16 Han sade ocks till sina lrjungar: En rik man hade en frvaltare som hos honom blev angiven fr frskingring av hans godelar. 2D kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad r det jag hr om dig? Gr rkenskap fr din frvaltning; ty du kan icke lngre f vara frvaltare.' 3Men frvaltaren sade vid sig sjlv: 'Vad skall jag gra, d min herre nu tager ifrn mig frvaltningen? Grva orkar jag icke; att tigga blyges jag fr. 4Dock, nu vet jag vad jag skall gra, fr att man m upptaga mig i sina hus, nr jag bliver avsatt ifrn frvaltningen.' 5Och han kallade till sig sin herres gldenrer, var och en srskilt. Och han frgade den frste: 'Huru mycket r du skyldig min herre?' 6 Han svarade: 'Hundra fat olja.' D sade han till honom: 'Tag hr ditt skuldebrev, och stt dig nu strax ned och skriv femtio.' 7Sedan frgade han en annan: 'och du, huru mycket r du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' D sade han till honom: 'Tag hr ditt skuldebrev och skriv ttio.' 8Och husbonden prisade den orttrdige frvaltaren fr det att han hade handlat klokt. Ty denna tidslders barn skicka sig klokare mot sitt slkte n ljusets barn. 9Och jag sger eder: Skaffen eder vnner medelst den orttrdige Mamons goda, fr att de, nr detta har tagit slut, m taga emot eder i de eviga hyddorna. 10Den som r trogen i det minsta, han r ock trogen i vad mer r, och den som r orttrdig i det minsta, han r ock orttrdig i vad mer r. 11Haven I nu icke varit trogna, nr det gllde den orttrdige Mamons goda, vem vill d betro eder det sannskyldiga goda? 12Och haven I icke varit trogna, nr det gllde vad som tillhrde en annan, vem vill d giva eder det som hr eder till? 13Ingen som tjnar kan tjna tv herrar; ty antingen kommer han d att hata den ene och lska den andre, eller kommer han att hlla sig till den frre och frakta den senare. I kunnen icke tjna bde Gud och Mamon. 14Allt detta hrde nu fariserna, som voro penningkra, och de drevo d gck med honom. 15Men han sade till dem: I hren till dem som gra sig rttfrdiga infr mnniskorna. Men Gud knner edra hjrtan; ty det som bland mnniskor r hgt r en styggelse infr Gud. 16Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess frkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin. 17Men snarare kunna himmel och jord frgs, n en enda prick av lagen kan falla bort. 18Var och en som skiljer sig frn sin hustru och tager sig en annan hustru, han begr ktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som r skild frn sin man, han begr ktenskapsbrott. 19Det var en rik man som kldde sig i purpur och fint linne och levde var dag i gldje och prakt. 20Men en fattig man, vid namn Lasarus, lg vid hans port, full av sr, 21och stundade att f stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrn den rike mannens bord. Ja, det gick s lngt att hundarna kommo och slickade hans sr. 22S hnde sig att den fattige dog och blev frd av nglarna till Abrahams skte. Ocks den rike dog och blev begraven. 23Nr han nu lg i ddsriket och plgades, lyfte han upp sina gon och fick se Abraham lngt borta och Lasarus i hans skte. 24D ropade han och sade: 'Fader Abraham, frbarma dig ver mig, och snd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svrt i dessa lgor.' 25Men Abraham svarade: 'Min son kom ihg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus dremot vad ont var; nu ter fr han hr hugnad, under det att du pinas. 26Och till allt detta
1051
1

Swedish Bible

Anonymous

kommer, att ett stort svalg r satt mellan oss och eder, fr att de som vilja begiva sig ver hrifrn till eder icke skola kunna det, och fr att ej heller ngon drifrn skall kunna komma ver till oss. 27 D sade han: 'S beder jag dig d, fader, att du snder honom till min faders hus, 28dr jag har fem brder, och lter honom varna dem, s att icke ocks de komma till detta pinorum.' 29Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem m de lyssna till.' 30Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om ngon kommer till dem frn de dda, s skola de gra bttring.' 31D sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, s skola de icke heller lta vertyga sig, om ngon uppstr frn de dda.'

Chapter 17 Och han sade till sina lrjungar: Det r icke annat mjligt n att frfrelser mste komma, men ve den genom vilken de komma! 2Fr honom vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals och han kastades i havet, n att han skulle frfra en av dessa sm. 3Tagen eder till vara! Om din broder frsyndat sig, s tillrttavisa honom; och om han d ngrar sig, s frlt honom. 4 Ja, om han sju gnger om dagen frsyndar sig mot dig och sju gnger kommer tillbaka till dig och sger: 'Jag ngrar mig' s skall du frlta honom. 5Och apostlarna sade till Herren: Frka vr tro. 6D sade Herren: Om I haden tro, vore den ock blott ssom ett senapskorn, s skullen I kunna sga till detta mullbrsfikontrd: 'Ryck dig upp med rtterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder. 7Om ngon bland eder har en tjnare som kr plogen eller vaktar boskap, icke sger han vl till tjnaren, nr denne kommer hem frn marken: 'G du nu strax till bords'? 8Sger han icke fastmer till honom: 'Red till min mltid, och fst s upp din kldnad och betjna mig, medan jag ter och dricker; sedan m du sjlv ta och dricka'? 9Icke tackar han vl tjnaren fr att denne gjorde det som blev honom befallt? 10Sammalunda, nr I haven gjort allt som har blivit eder befallt, d skolen I sga: 'Vi ro blott ringa tjnare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att gra.' 11D han nu var stadd p sin frd till Jerusalem, tog han vgen mellan Samarien och Galileen. 12 Och nr han kom in i en by, mttes han av tio spetlska mn. Dessa stannade p avstnd 13och ropade och sade: Jesus, Mstare, frbarma dig ver oss. 14Nr han fick se dem, sade han till dem: Gn och visen eder fr prsterna. Och medan de voro p vg dit, blevo de rena. 15Och en av dem vnde tillbaka, nr han sg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hg rst 16och fll ned p mitt ansikte fr Jesu ftter och tackade honom. Och denne var en samarit. 17D svarade Jesus och sade: Blevo icke alla tio gjorda rena? Var ro de nio? 18Fanns d ibland dem ingen som vnde tillbaka fr att prisa Gud, utom denne frmling? 19Och han sade till honom: St upp och g dina frde. Din tro har frlst dig. 20Och d han blev tillfrgad av fariserna nr Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer icke p sdant stt att det kan frnimmas med gonen, 21ej heller skall man kunna sga: 'Se hr r det', eller: 'Dr r det.' Ty se, Guds rike r invrtes i eder. 22Och han sade till lrjungarna: Den tid skall komma, d I grna skullen vilja
1052
1

Swedish Bible

Anonymous

se en av Mnniskosonens dagar, men I skolen icke f det. 23Vl skall man d sga till eder: 'Se dr r han', eller: 'Se hr r han'; men gn icke dit, och lpen icke drefter. 24Ty ssom ljungelden, nr den ljungar fram, lyser frn himmelens ena nda till den andra, s skall det vara med Mnniskosonen p hand dag. 25Men frst mste han lida mycket och bliva frkastad av detta slkte. 26Och ssom det skedde p Noas tid, s skall det ock ske i Mnniskosonens dagar: 27mnniskorna to och drucko, mn togo sig hustrur, och hustrur gvos t mn, nda till den dag d Noa gick in i arken; d kom floden och frgjorde dem allasammans. 28Likaledes, ssom det skedde p Lots tid: mnniskorna to och drucko, kpte och slde, planterade och byggde, 29men p den dag d Lot gick ut frn Sodom regnade eld och svavel ned frn himmelen och frgjorde dem allasammans, 30alldeles p samma stt skall det ske den dag d Mnniskosonen uppenbaras. 31Den som den dagen r p taket och har sitt bohag inne i huset, han m icke stiga ned fr att hmta det; ej heller m den som r ute p marken vnda tillbaka. 32Kommen ihg Lots hustru. 33Den som str efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rdda det. 34Jag sger eder: Den natten skola tv ligga i samma sng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lmnas kvar. 35Tv kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lmnas kvar. 36D frgade de honom: Var d, Herre? Han svarade dem: Dr den dda kroppen r, dit skola ock rovfglarna frsamla sig.

Chapter 18 Och han framstllde fr dem en liknelse, fr att lra dem att de alltid borde bedja, utan att frtrttas. 2Han sade: I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade frsyn fr ngon mnniska. 3I samma stad fanns ock en nka som ter och ter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rtt av min motpart.' 4Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig sjlv: 'Det m nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har frsyn fr ngon mnniska; 5likvl, eftersom denna nka r mig s besvrlig, vill jag nd skaffa henne rtt, fr att hon icke med sina ideliga besk skall alldeles pina ut mig.' 6Och Herren tillade: Hren vad den orttfrdige domaren hr sger. 7Skulle d Gud icke skaffa rtt t sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tlamod med dem? 8Jag sger eder: Han skall snart skaffa dem rtt. Men skall vl Mnniskosonen, nr han kommer, finna tro hr p jorden? 9Ytterligare framstllde han denna liknelse fr somliga som frtrstade p sig sjlva och menade sig vara rttfrdiga, under det att de fraktade andra: 10Tv mn gingo upp i helgedomen fr att bedja; den ene var en faris och den andre en publikan. 11Farisen trdde fram och bad s fr sig sjlv: 'Jag tackar dig, Gud, fr att jag icke r ssom andra mnniskor, rvare, orttrdiga, ktenskapsbrytare, ej heller ssom denne publikan. 12Jag fastar tv gnger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag frvrvar.' 13Men publikanen stod lngt borta och ville icke ens lyfta sina gon upp mot himmelen, utan slog sig fr sitt brst och sade: 'Gud, misskunda dig ver mig syndare.' -- 14Jag sger eder: Denne gick hem
1053
1

Swedish Bible

Anonymous

igen rttfrdig mer an den andre. Ty var och en som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, men den som dmjukar sig, han skall bliva upphjd. 15Man bar fram till honom ocks spda barn, fr att han skulle rra vid dem; men nr hans lrjungar sgo detta, visade de bort dem. 16D kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: Lten barnen komma till mig, och frmenen dem det icke; ty Guds rike hr sdana till. 17Sannerligen sger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike ssom ett barn, han kommer aldrig ditin. 18Och en verhetsperson frgade honom och sade: Gode Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel? 19Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god? Ingen r god utom Gud allena. 20Buden knner du: 'Du skall icke beg ktenskapsbrott', 'Du skall icke drpa', 'Du skall icke stjla', 'Du skall icke bra falskt vittnesbrd', 'Hedra din fader och din moder.' 21D svarade han: Allt detta har jag hllit frn min ungdom. 22Nr Jesus hrde detta, sade han till honom: Ett terstr dig nnu: slj allt vad du ger och dela ut t de fattiga; d skall du f en skatt i himmelen. Och kom sedan och flj mig. 23Men nr han hrde detta, blev han djupt bedrvad, ty han var mycket rik. 24D nu Jesus sg huru det var med honom, sade han: Huru svrt r det icke fr dem som hava penningar att komma in i Guds rike! 25Ja, det r lttare fr en kamel att komma in genom ett nlsga, n fr den som r rik att komma in i Guds rike. 26 D sade de som hrde detta: Vem kan d bliva frlst? 27Men han svarade: Vad som r omjligt fr mnniskor, det r mjligt fr Gud. 28D sade Petrus: Se, vi hava vergivit allt som var vrt och hava fljt dig. 29Han svarade dem: Sannerligen sger jag eder: Ingen som fr Guds rikes skull har vergivit hus, eller hustru, eller brder, eller frldrar eller barn, 30ingen sdan finnes, som icke skall mngfaldigt igen redan hr i tiden, och i den tillkommande tidsldern evigt liv. 31 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: Se, vi g nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna r skrivet om Mnniskosonen. 32Ty han skall bliva verlmnad t hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad, 33och de skola gissla honom och dda honom; men p tredje dagen skall han uppst igen. 34Och de frstodo intet hrav; ja, detta som han talade var dem s frdolt, att de icke fattade vad som sades. 35D han nu nalkades Jeriko, hnde sig att en blind man satt vid vgen och tiggde. 36Nr denne hrde en hop mnniskor g dr fram, frgade han vad det var. 37Och man omtalade fr honom att det var Jesus frn Nasaret som kom p vgen. 38D ropade han och sade: Jesus, Davids son, frbarma dig ver mig. 39Och de som gingo framfr tillsade honom strngeligen att han skulle tiga; men han ropade nnu mycket mer: Davids son, frbarma dig ver mig. 40D stannade Jesus och bjd att mannen skulle ledas fram till honom. Och nr han hade kommit fram, frgade han honom: 41Vad vill du att jag skall gra dig? Han svarade: Herre, lt mig f min syn. 42Jesus sade till honom: Hav din syn; din tro har hjlpt dig. 43Och strax fick han sin syn och fljde honom och prisade Gud. Och allt folket som sg detta lovade Gud.

Chapter 19

1054

Swedish Bible

Anonymous

Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden. 2Dr fanns en man, vid namn Sackeus, som var frman fr publikanerna och en rik man. 3Denne ville grna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke fr folkets skull, ty han var liten till vxten. 4D skyndade han i frvg och steg upp i ett mullbrsfikontrd fr att f se honom, ty han skulle komma den vgen fram. 5Nr Jesus nu kom till det stllet, sg han upp och sade till honom: Sackeus, skynda dig ned, ty i dag mste jag gsta i ditt hus. 6Och han skyndade sig ned och tog emot honom med gldje. 7Men alla som sgo det knorrade och sade: Han har gtt in fr att gsta hos en syndare. 8 Men Sackeus trdde fram och sade till Herren: Herre, hlften av mina godelar giver jag nu t de fattiga; och om jag har utkrvt fr mycket av ngon, s giver jag fyradubbelt igen. 9Och Jesus sade om honom: I dag har frlsning vederfarits detta hus, eftersom ocks han r en Abrahams son. 10 Ty Mnniskosonen har kommit fr att uppska och frlsa det som var frlorat. 11Medan de hrde hrp, framstllde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nra Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras. 12Han sade allts: En man av frnmlig slkt tnkte fara bort till ett avlgset land fr att utverka t sig konungslig vrdighet; sedan skulle han komma tillbaka. 13Och han kallade till sig tio sin tjnare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Frvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.' 14Men hans landsmn hatade honom och snde, efter hans avfrd, stad en beskickning och lto sga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung ver oss. 15 Nr han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat t sig den konungsliga vrdigheten, lt han kalla till sig de tjnare t vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin frvaltning hade frvrvat. 16D kom den frste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.' 17Han svarade honom: 'Rtt s, du gode tjnare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du f makt och myndighet ver tio stder.' 18Drefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.' 19D sade han jmvl till denne: 'S vare ock du satt ver fem stder.' 20Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se hr r ditt pund; jag har haft det frvarat i en duk. 21Ty jag fruktade fr dig, eftersom du r en strng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skrda vad du icke har stt.' 22Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag dma dig, du onde tjnare. Du visste allts att jag r en strng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skrda vad jag icke har stt? 23Varfr satte du d icke in mina penningar i en bank? D hade jag, nr jag kom hem, ftt uppbra dem med rnta.' 24Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrn honom hans pund, och given det t den som har de tio punden.' 25De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.' 26Han svarade: 'Jag sger eder: Var och en som har, t honom skall varda givet; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks det han har. 27Men dessa mina ovnner, som icke ville hava mig till konung ver sig, fren dem hit huggen ned dem hr infr mig. 28Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framfr de andra upp mot Jerusalem. 29Nr han d nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, snde han stad tv av lrjungarna 30och sade: Gn in i byn som ligger hr mitt framfr. Och nr I kommen ditin, skolen I finna en snefle st dr bunden, som ingen mnniska ngonsin har suttit p, lsen den och fren den hit. 31Och om ngon frgar eder varfr I lsen den skolen I
1055

Swedish Bible

Anonymous

svara s: 'Herren behver den.' 32Och de som hade blivit utsnda gingo stad och funno det s som han hade sagt dem. 33Och nr de lste flen, frgade garen dem: Varfr lsen I flen? 34 De svarade: Herren behver den. 35Och de frde flen till Jesus och lade sina mantlar p den och lto Jesus stta sig drovanp. 36Och dr han frdades fram bredde de ut sina mantlar under honom p vgen. 37Och d han var nra foten av Oljeberget, begynte hela lrjungaskaran i sin gldje att med hg rst lova Gud fr alla de kraftgrningar som de hade sett; 38och de sade: Vlsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ra i hjden! 39Och ngra fariser som voro med i folkhopen sade till honom: Mstare, frbjud dina lrjungar att ropa s. 40Men han svarade och sade: Jag sger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa. 41D han nu kom nrmare och fick se staden, begynte han grta ver den 42och sade: O att du i dag hade insett, ocks du, vad din frid tillhr! Men nu r det frdolt fr dina gon. 43Ty den tid skall komma ver dig, d dina fiender skola omgiva dig med belgringsvall och innesluta dig och trnga dig p alla sidor. 44Och de skola sl ned dig till jorden, tillika med dina barn, som ro i dig, och skola icke lmna kvar i dig sten p sten, drfr att du icke aktade p den tid d du var skt. 45Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som slde drinne; 46och han sade till dem: Det r skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bnehus.' Men I haven gjort det till en rvarkula. 47Och han undervisade var dag i helgedomen. Och versteprsterna och de skriftlrde och folkets frnmste mn skte efter tillflle att frgra honom; 48men de kunde icke finna ngon utvg drtill, ty allt folket hll sig till honom och hrde honom.

Chapter 20 Och en dag, d han undervisade folket i helgedomen och frkunnade evangelium, trdde versteprsterna och de skriftlrde, tillika med de ldste, fram 2och talade till honom och sade: Sg oss, med vad myndighet gr du detta? Och vem r det som har rivit dig sdan myndighet? 3 Han svarade och sade till dem: Ocks jag vill stlla en frga till eder; svaren mig p den. 4Johannes' dpelse, var den frn himmelen eller frn mnniskor? 5D verlade de med varandra och sade: Om vi svara: 'Frn himmelen' s frgar han: 'Varfr trodden I honom d icke?' 6Men om vi svara: 'Frn mnniskor', d kommer allt folket att stena oss, ty de ro frvissade om att Johannes var en profet. 7De svarade allts att de icke visste varifrn den var. 8D sade Jesus till dem: S sger icke heller jag eder med vad myndighet jag gr detta. 9Och han framstllde fr folket denna liknelse: En man planterade en vingrd och lejde ut den t vingrdsmn och fr utrikes fr lng tid. 10Nr sedan rtta tiden var inne, snde han en tjnare till vingrdsmnnen, fr att de t denne skulle lmna ngon del av vingrdens frukt. Men vingrdsmnnen misshandlade honom och lto honom g tomhnt bort. 11Ytterligare snde han en annan tjnare. Ocks honom misshandlade och skymfade de och lto honom g tomhnt bort. 12Ytterligare snde han en tredje. Men ocks denne slogo de blodig och drevo bort honom. 13D sade vingrdens herre: 'Vad skall jag gra? Jo, jag
1056
1

Swedish Bible

Anonymous

vill snda min lskade son; fr honom skola de vl nd hava frsyn.' 14Men nr vingrdsmannen fingo se honom, verlade de med varandra och sade: 'Denne r arvingen; lt oss drpa honom, fr att arvet m bliva vrt.' 15Och de frde honom ut ur vingrden och drpte honom. Vad skall nu vingrdens herre gra med dem? 16Jo, han skall komma och frgra de vingrdsmnnen och lmna vingrden t andra. Nr de hrde detta, sade de: Bort det! 17D sg han p dem och sade: Vad betyder d detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmnnen frkastade, den har blivit en hrnsten'? 18Var och en som faller p den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller p, honom skall den sndersmula. 19Och de skriftlrde och versteprsterna hade grna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade fr folket. Ty de frstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. 20Och de vaktade p honom och snde ut ngra som frstligen skulle ltsa sig vara rttsinniga mn, fr att dessa skulle fnga honom genom ngot hans ord, s att de skulle kunna verlmna honom t verheten, i landshvdingens vld. 21Dessa frgade honom och sade: Mstare, vi veta att du talar och undervisar rtt och icke har anseende till personen, utan lr om Guds vg vad sant r. 23r det lovligt fr oss att giva kejsaren skatt, eller r det icke lovligt? 23 Men han mrkte deras illfundighet och sade till dem: 24Lten mig se en penning. Vems bild och verskrift br den? De svarade: Kejsarens. 25D sade han till dem: Given allts kejsaren vad kejsaren tillhr, och Gud vad Gud tillhr. 26Och de frmdde icke fnga honom genom ngot hans ord infr folket, utan frundrade sig ver hans svar och tego. 27Drefter trdde ngra sadducer fram och ville pst att det icke gives ngon uppstndelse. Dessa frgade honom 28och sade: Mstare, Moses har givit oss den freskriften, att om ngon har en broder som r gift, men dr barnls, s skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma t sin broder. 29Nu voro hr sju brder. Den frste tog sig en hustru, men dog barnls. 30D tog den andre i ordningen henne 31 och drefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att ngon av dem lmnade barn efter sig. 32Slutligen dog ock hustrun. 33Vilken av dem skall d vid uppstndelsen f kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru. 34Jesus svarade dem: Med den nuvarande tidslderns barn r det s, att mn taga sig hustrur, och hustrur givas t mn; 35men de som bliva aktade vrdiga att f del i den nya tidsldern och i uppstndelsen frn de dda, med dem r det s, att varken mn tag sig hustrur, eller hustrur givas mn. 36De kunna ju ej heller mer d ty de ro lika nglarna och ro, Guds sner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppstndelsen. 37Men att de dda uppst, det har ock Moses, p det stlle dr det talas om trnbusken, givit till knna, nr han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'; 38Och han r en Gud icke fr dda, utan fr levande, ty fr honom leva alla. 39D svarade ngra av de skriftlrde och sade: Mstare, du har talat rtt. 40De dristade sig nmligen icke att vidare stlla ngon frga p honom. 41 Men han sade till dem: Huru kan man sga att Messias r Davids son? 42David sjlv sger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Stt dig p min hgra sida, 43till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' 44David kallar honom allts 'herre'; huru kan han d vara hans son? 45 Och han sade till sina lrjungar, s att allt folket hrde det: 46Tagen eder till vara fr de skriftlrde, som grna g omkring i fotsida klder och grna vilja bliva hlsade p torgen och grna sitta frmst
1057

Swedish Bible

Anonymous

i synagogorna och p de frmsta platserna vid gstabuden -- 47detta under det att de utsuga nkors hus, medan de fr syns skull hlla lnga baner. Del skola f en dess hrdare dom.

Chapter 21 Och nr han sg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gvor i offerkistorna. 2Drvid fick han ock se huru en fattig nka lade ned tv skrvar. 3D sade han: Sannerligen sger jag eder: Denna fattiga nka lade dit mer n alla de andra. 4Ty det var av sitt verfld som alla dessa lade ned ngot bland gvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin go. 5Och d ngra talade om helgedomen, huru den var uppfrd av hrliga stenar och prydd med helgedomssknker, sade han: 6Dagar skola komma, d av allt detta som I nu sen icke skall lmnas sten p sten, utan allt skall bliva nedbrutet. 7D frgade de honom och sade: Mstare, nr skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden r inne, d detta kommer att ske? 8Han svarade: Sen till, att I icke bliven frvillade. Ty mnga skola komma under mitt namn och sga: 'Det r jag' och: 'Tiden r nra'. Men fljen dem icke. 9Och nr I fn hra krigslarm och upprorslarm, s bliven icke frfrade; ty sdant mste frst komma, men drmed r icke strax nden inne. 10Drefter sade han till dem: Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike; 11och det skall bliva stora jordbvningar, s ock hungersnd och farsoter p den ena orten efter den andra, och skrcksyner skola visa sig och stora tecken p himmelen. 12Men fre allt detta skall man gripa eder, man skall frflja eder och draga eder infr synagogorna och stta eder i fngelse och fra eder fram infr konungar och landshvdingar, fr mitt namns skull. 13S skolen I f tillflle att frambra vittnesbrd. 14 Mrken drfr noga att I icke frut mn gra eder bekymmer fr huru I skolen frsvara eder. 15 Ty jag skall giva eder sdana ord och sdan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna st emot eller sga ngot emot. 16I skolen bliva frrdda till och med av frldrar och brder och frnder och vnner; och somliga av eder skall man dda. 17Och I skolen bliva hatade av alla fr mitt namns skull. 18Men icke ett hr p edra huvuden skall g frlorat. 19Genom att vara stndaktiga skolen I vinna edra sjlar. 20Men nr I fn se Jerusalem omringas av krigshrar, d skolen I veta att dess delggelse r nra. 21D m de som ro i Judeen fly bort till bergen, och de som ro inne i staden m draga ut drifrn och de som ro ute p landsbygden m icke g ditin. 22Ty detta r en hmndens tid, d allt som r skrivet skall uppfyllas. 23Ve dem som ro havande, eller som giva di p den tiden! Ty stor nd skall d komma i landet, och en vredesdom ver detta folk. 24Och de skola falla fr svrdsegg och bliva bortfrda i fngenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva frtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider ro fullbordade. 25Och tecken skola ske i solen och mnen och i stjrnorna, och p jorden skall ngest komma ver folken, och de skola st rdlsa vid havets och vgornas dn, 26d nu mnniskor uppgiva andan av frskrckelse och ngslan fr det som skall verg vrlden; ty himmelens makter skola bva. 27Och d skall man f se 'Mnniskosonen komma i en sky', med stor makt och hrlighet. 28Men nr detta begynner
1058
1

Swedish Bible

Anonymous

ske, d mn I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty d nalkas eder frlossning. 29Och han framstllde fr dem en liknelse: Sen p fikontrdet och p alla andra trd. 30Nr I fn se att de skjuta knopp, d veten I av eder sjlva att sommaren redan r nra. 31Likas, nr I sen detta ske, d kunnen I ock veta att Guds rike r nra. 32Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs, frrn allt detta sker. 33Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola aldrig frgs. 34 Men tagen eder till vara fr att lta edra hjrtan frtyngas av omttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, s att den dagen kommer p eder ofrtnkt; 35ty ssom en snara skall den komma ver hela jordens alla inbyggare. 36Men vaken alltjmt, och bedjen att I mn kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna best infr Mnniskosonen. 37Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade dr ver natten. 38Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen fr att hra honom.

Chapter 22 Det osyrade brdets hgtid, som ock kallas psk, var nu nra. 2Och versteprsterna och de skriftlrde skte efter tillflle att rja honom ur vgen. De fruktade nmligen fr folket. 3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv. 4Denne gick bort och talade med versteprsterna och beflhavarna fr tempelvakten om huru han skulle verlmna honom t dem. 5D blevo de glada och frklarade sig villiga att giva honom en summa penningar. 6Och han gick in p deras anbud och skte sedan efter lgligt tillflle att frrda honom t dem, utan att ngon folkskockning uppstod. 7S kom nu den dag i det osyrad brdets hgtid, d man skulle slakta pskalammet. 8D snde han stad Petrus och Johannes och sade: Gn stad och reden till t oss, s att vi kunna ta pskalammet. 9De frgade honom: Var vill du att vi skola reda till det? 10Han svarade dem: Nr I kommen in i staden, skolen I mta en man som br en kruka vatten. Fljen honom till det hus dr han gr in. 11Och sgen till husbonden i det huset: 'Mstaren frgar dig: Var finnes hrbrget dr jag skall ta pskalammet med mina lrjungar?' 12D skall han visa eder en stor sal i vre vningen, ordnad fr mltid; reden till dr. 13Och de gingo stad och funno det s som han hade sagt dem; och de redde till pskalammet. 14Och nr stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom. 15Och han sade till dem: Jag har hgeligen stundat att ta detta pskalamm med eder, frrn mitt lidande begynner; 16ty jag sger eder att jag icke mer skall fira denna hgtid, frrn den kommer till fullbordan i Guds rike. 17Och han lt giva sig en kalk och tackade Gud och sade: Tagen detta och delen eder emellan; 18ty jag sger eder att jag hrefter icke, frrn Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer frn vintrd. 19Sedan tog han ett brd och tackade Gud och brt det och gav t dem och sade: Detta r min lekamen, som varder utgiven fr eder. Gren detta till min minnelse. 20Sammalunda tog han ock kalken, efter mltiden, och sade: Denna kalk r det nya frbundet, i mitt blod, som varder utgjutet fr eder. 21Men se, den som frrder mig, hans hand r med mig p bordet. 22Ty Mnniskosonen skall g bort, ssom
1059
1

Swedish Bible

Anonymous

frut r bestmt; men ve den mnniska genom vilken han bliver frrdd! 23Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det vl kunde vara som skulle gra detta. 24En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle rknas fr den strste. 25D sade han till dem: Konungarna upptrda mot sina folk ssom hrskare, och de som hava myndighet ver folken lta kalla sig 'ndige herrar'. 26Men s r det icke med eder; utan den som r strst bland eder, han vare ssom den yngste, och den som r den frnmste, han vare ssom en tjnare. 27Ty vilken r strre: den som ligger till bords eller den som tjnar? r det icke den som ligger till bords? Och likvl r jag hr ibland eder ssom en tjnare. -- 28Men I ren de som hava frblivit hos mig i mina prvningar; 29och ssom min Fader har verltit konungslig makt t mig, s verlter jag likadan makt t eder, 30s att I skolen f ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta p troner ssom domare ver Israels tolv slkter. 31Simon, Simon! Se, Satan har begrt att f eder i sitt vld, fr att kunna slla eder ssom vete; 32men jag har bett fr dig, att din tro icke m bliva om intet. Och nr du en gng har omvnt dig, s styrk dina brder. 33D sade han till honom: Herre, jag r redo att med dig bde g i fngelse och g i dden. 34Men han svarade: Jag sger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, frrn du tre gnger har frnekat mig och sagt att du icke knner mig. 35 Ytterligare sade han till dem: Nr jag snde eder stad utan penningpung, utan rnsel, utan skor, icke fattades eder d ngot? De svarade: Intet. 36D sade han till dem: Nu ter m den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en rnsel, han gre sammalunda; och den som icke har ngot svrd, han slje sin mantel och kpe sig ett sdant. 37Ty jag sger eder att p mig mste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev rknad bland ogrningsmn'. Ja, det som r frutsagt om mig, det gr nu i fullbordan 38D sade de: Herre, se hr ro tv svrd. Han svarade dem: Det r nog. 39Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, ssom hans sed var; och hans lrjungar fljde honom. 40Men nr han hade kommit till platsen, sade han till dem: Bedjen att I icke mn komma i frestelse. 41Sedan gick han bort ifrn dem, vid pass ett stenkast, och fll ned p sina knn och bad 42och sade: Fader, om det r din vilja, s tag denna kalk ifrn mig. Dock, ske icke min vilja, utan din. 43D visade sig fr honom en ngel frn himmelen, som styrkte honom. 44Men han hade kommit i svr ngest och bad allt ivrigare, och hans svett blev ssom blodsdroppar, som fllo ned p jorden. 45Nr han sedan stod upp frn bnen och kom tillbaka till lrjungarna, fann han dem insomnade av bedrvelse. 46D sade han till dem: Varfr soven I? Stn upp, och bedjen att I icke mn komma i frestelse. 47Och se, medan han nnu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framfr dem. Och han trdde fram till Jesus fr att kyssa honom. 48Men Jesus sade till honom: Judas, frrder du Mnniskosonen med en kyss? 49D nu de som voro med Jesus sgo vad som var p frde, frgade de: Herre, skola vi hugga till med svrd? 50Och en av dem hgg till versteprstens tjnare och hgg s av honom hgra rat. 51D svarade Jesus och sade: Lten det g s lngt. Och han rrde vid hans ra och helade honom. 52Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till versteprsterna och beflhavarna fr tempelvakten och de ldste: Ssom mot en rvare haven I gtt ut med svrd och stavar. 53Fastn jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke strckt ut edra hnder
1060

Swedish Bible

Anonymous

emot mig men detta r eder stund, och nu rder mrkrets makt. 54S grepo de honom och frde honom stad in i versteprstens hus. Och Petrus fljde efter p avstnd. 55Och de tnde upp en eld mitt p grden och satte sig dr tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem. 56Men en tjnstekvinna, som fick se honom, dr han satt vid elden fste gonen p honom och sade: Ocks denne var med honom. 57Men han nekade och sade: Kvinna, jag knner honom icke. 58Kort drefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: Ocks du r en av dem. Men Petrus svarade: Nej, det r jag icke. 59Vid pass en timme drefter kom en annan som bedyrade och sade: Frvisso var ocks denne med honom; han r ju ock en galil. 60D svarade Petrus: Jag frstr icke vad du menar. Och i detsamma, medan han nnu talade, gol hanen. 61D vnde Herren sig om och sg p Petrus; och Petrus kom d ihg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: Frrn hanen i dag har galit, skall du tre gnger frneka mig. 62Och han gick ut och grt bitterligen. 63Och de mn som hllo Jesus fngen begabbade honom och misshandlade honom. 64 De hljde ver honom och frgade honom och sade: Profetera: vem var det som slog dig? 65 Mnga andra smdliga ord talade de ock mot honom. 66Men nr det blev dag, frsamlade sig folkets ldste, versteprster och skriftlrde, och lto fra honom infr sitt Stora rd 67och sade: r du Messias, s sg oss det. Men han svarade dem: Om jag sger eder det, s tron I det icke. 68 Och om jag frgar, s svaren I icke. 69Men hrefter skall Mnniskosonen sitta p den gudomliga Maktens hgra sida. 70D sade de alla: S r du d Guds Son? Han svarade dem: I sgen det sjlva, att jag r det. 71D sade de: Vad behva vi mer ngot vittnesbrd? Vi hava ju sjlva nu hrt det av hans egen mun.

Chapter 23 Och de stodo upp, hela hopen, och frde honom till Pilatus. 2Dr begynte de anklaga honom och sade: Vi hava funnit att denne man frleder vrt folk och vill frhindra att man giver kejsaren skatt, och att han sger sig vara Messias, en konung. 3D frgade Pilatus honom och sade: r du judarnas konung? Han svarade honom och sade: Du sger det sjlv. 4Men Pilatus sade till versteprsterna och till folket: Jag finner intet brottsligt hos denne man. 5D blevo de nnu ivrigare och sade: Han uppviglar med sin lra folket i hela Judeen, allt ifrn Galileen och nda hit. 6Nr Pilatus hrde detta, frgade han om mannen var frn Galileen. 7Och d han fick veta att han var frn det land som lydde under Herodes' vlde, snde han honom bort till Herodes, som under dessa dalar ocks var i Jerusalem. 8Nr Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lng tid velat se honom; han hade nmligen hrt talas om honom, och han hoppades nu att f se honom gra ngot tecken. 9Men fastn han stllde ganska mnga frgor p Jesus, svarade denne honom intet. 10Och versteprsterna och de skriftlrde stodo dr och anklagade honom hftigt. 11Men Herodes och hans krigsfolk bemtte honom med frakt och begabbade honom; och sedan de hade satt p honom en lysande kldnad, snde de honom tillbaka till Pilatus. 12Och
1061
1

Swedish Bible

Anonymous

Herodes och Pilatus blevo den dagen vnner med varandra; Frut hade nmligen dem emellan rtt ovnskap. 13Sedan kallade Pilatus tillhopa versteprsterna och rdsherrarna och folket 14och sade till dem: I haven frt till mig denne man och sagt att han frleder folket; och jag har nu i eder nrvaro anstllt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till ngot av det som I anklagen honom fr. 15Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju snt honom tillbaka till oss. I sen allts att denne icke har gjort ngot som frtjnar dden. 16Drfr vill jag giva honom ls, medan jag har tuktat honom. 18D skriade hela hopen och sade: Hav bort denne, och giv oss Barabbas ls. 19(Denne man hade blivit kastad i fngelse p grund av ett upplopp, som hade gt rum i staden, och fr ett drps skull.) 20ter talade Pilatus till dem, ty han nskade att kunna giva Jesus ls. 21Men de ropade emot honom: Korsfst, korsfst honom! 22D talade han till dem fr tredje gngen och frgade: Vad ont har denne d gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till ngot som frtjnar dden Drfr vill jag giva honom ls, sedan jag har tuktat honom. 23 Men de lgo ver honom med hga rop och begrde att han skulle lta korsfsta honom; och deras rop blevo honom vermktiga. 24D dmde Pilatus att s skulle ske, som de begrde. 25Och han lsgav den man de begrde, den som hade blivit kastad i fngelse fr upplopp och drp; men Jesus utlmnade han, fr att med honom skulle ske efter deras vilja. 26Nr de sedan frde bort honom, fingo de fatt en man, Simon frn Cyrene, som kom utifrn marken; p honom lade de korset, fr att han skulle bra det efter Jesus. 27Men en stor hop folk fljde med honom, bland dem ocks kvinnor som jmrade sig och grto ver honom. 28D vnde Jesus sig om till dem och sade: I Jerusalems dttrar, grten icke ver mig, utan grten ver eder sjlva och ver edra barn. 29Ty se, den tid skall komma, d man skall sga: 'Saliga ro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava ftt barn, och de brst som icke hava givit di.' 30D skall man begynna sga till: bergen: 'Fallen ver oss', och till hjderna: 'Skylen oss.' 31Ty om han gr s med det friska trdet, vad skall icke d ske med det torra! 32Jmvl tv andra, tv ogrningsmn, frdes ut fr att avlivas tillika med honom. 33Och nr de hade kommit till den plats som kallades Huvudskallen korsfste de honom dr, s ock ogrningsmnnen, den ene p hgra sidan och den andre p vnstra. 34Men Jesus sade. Fader, frlt dem; ty de veta icke vad de gra. Och de delade hans klder mellan sig och kastade lott om dem. -- 35Men folket stod och sg drp. Och jmvl rdsherrarna drevo gck med honom och sade: Andra har han hjlpt; nu m han hjlpa sig sjlv, om han r Guds Smorde, den utvalde. 36 Ocks krigsmnnen gingo fram och begabbade honom och rckte honom ttikvin 37och sade: r du judarnas konung, s hjlp dig sjlv. 38Men ver honom hade man ock satt upp en verskrift: Denne r judarnas konung. 39Och en av de ogrningsmn som voro dr upphngda smdade honom och sade: Du r ju Messias; hjlp d dig sjlv och oss. 40D tillrttavisade honom den andre och svarade och sade: Fruktar icke heller du Gud, du som r under samma dom? 41Oss vederfares detta med all rtt, ty vi lida vad vra grningar ro vrda, men denne man har intet ont gjort. 42Sedan sade han: Jesus, tnk p mig, nr du kommer i ditt rike. 43Han svarade honom: Sannerligen sger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset. 44Det var nu omkring sjtte timmen; d kom ver hela landet ett mrker, som varade nda till nionde timmen, 45i det att solen
1062

Swedish Bible

Anonymous

miste sitt sken. Och frlten i templet rmnade mitt itu. 46Och Jesus ropade med hg rst och sade: Fader, i dina hnder befaller jag min ande. Och nr han hade sagt detta, gav han upp andan. 47 Men nr hvitsmannen sg vad som skedde, prisade han Gud och sade: S var d denne verkligen en rttfrdig man! 48Och nr allt folket, de som hade kommit tillsammans fr att se hrp, sgo vad som skedde, slogo de sig fr brstet och vnde hem igen. 49Men alla hans vnner stodo p avstnd och sgo detta, bland dem ocks ngra kvinnor, de som hade fljt med honom frn Galileen. 50 Nu var dr en rdsherre, vi namn Josef, en god och rttfrdig man, 51som icke hade samtyckt till deras rdslag och grning. Han var frn Arimatea, en stad i Judeen; och han vntade p Guds rike. 52 Denne gick till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp. 53Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och dr nnu ingen hade varit lagd. 54Det var d tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ing. 55Och de kvinnor, som med honom hade kommit frn Galileen, fljde efter och sgo graven och sgo huru hans kropp lades ned dri. 56Sedan vnde de hem igen och redde till vlluktande kryddor och smrjelse; men p sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.

Chapter 24 Men p frsta veckodagen kommo de, tidigt i sjlva dagbrckningen, till graven med de vlluktande kryddor som de hade tillrett. 2Och de funno stenen vara bortvltrad frn graven. 3D gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp. 4Nr de nu icke visste vad de skulle tnka hrom, se, d stodo tv man framfr dem i skinande klder. 5Och de blevo frskrckta och bjde sina ansikten ned mot jorden. D sade mannen till dem Varfr sken I den levande bland de dda? 6 Han r icke har, han r uppstnden. Kommen ihg vad han talade till eder, medan han nnu var i Galileen, huru han sade: 7'Mnniskosonen mste bliva verlmnad i syndiga mnniskors hnder och bliva korsfst; men p tredje dagen skall han uppst igen.' 8D kommo de ihg hans ord. 9 Och de vnde tillbaka frn graven och omtalade allt detta fr de elva och fr alla de andra. -10 Kvinnorna voro Maria frn Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jmvl de andra kvinnorna instmde med dem och sade detsamma till apostlarna. 11Deras ord syntes dock fr dessa vara lst tal, och de trodde dem icke. 12Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och nr han lutade sig ditin sg han dr allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av frundran ver det som hade skett. 13Men tv av dem voro samma dag stadda p vandring till en by som hette Emmaus, och som lg sextio stadiers vg frn Jerusalem. 14Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett. 15Medan de nu samtalade och verlade med varandra, nalkades Jesus sjlv och gick med dem. 16Men deras gon voro tillslutna, s att de icke knde igen honom. 17Och han sade till dem: Vad r det I talen om med varandra, medan I gn hr? D stannade de och sgo bedrvade ut. 18Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: Du r vl en frmling i Jerusalem, den ende som icke har hrt vad dr har skett i dessa
1063
1

Swedish Bible

Anonymous

dagar? 19Han frgade dem: Vad d? De svarade honom: Det som har skett med Jesus frn Nasaret, vilken var en profet, mktig i grningar och ord infr Gud och allt folket: 20huru nmligen vra versteprster och rdsherrar hava utlmnat honom till att dmas till dden och hava korsfst honom. 21Men vi hoppades att han var den som skulle frlossa Israel. Och likvl, till allt detta kommer att det redan r tredje dagen sedan detta skedde. 22Men nu hava drjmte ngra av vra kvinnor gjort oss hpna; ty sedan de bittida p morgonen hade varit vid graven 23och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en nglasyn, och nglarna hade sagt att han levde. 24Och nr ngra av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara s som kvinnorna hade sagt, men honom sjlv sgo de icke. 25D sade han till dem: O, huru ofrstndiga ren I icke och trghjrtade till att tro p allt vad profeterna hava talat! 26Mste icke Messias lida detta, fr I att s ing i sin hrlighet? 27Och han begynte att genomg Moses och alla profeterna och uttydde fr dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom. 28Nr de nu nalkades byn dit de voro p vg, stllde han sig som om han ville g vidare. 29Men de ndgade honom och sade: Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut. D gick han ditin och stannade kvar hos dem. 30Och nr han nu lg till bords med dem, tog han brdet och vlsignade och brt det och rckte t dem. 31Drvid ppnades deras gon, s att de knde igen honom. Men d frsvann han ur deras syn. 32Och de sade till varandra: Voro icke vra hjrtan brinnande i oss, nr han talade med oss p vgen och uttydde skrifterna fr oss? 33Och i samma stund stodo de upp och vnde tillbaka till Jerusalem; och de funno dr de elva frsamlade, s ock de andra som hade slutit sig till dem. 34Och dessa sade: Herren r verkligen uppstnden, och han har visat sig fr Simon. 35D frtljde de sjlva vad som hade skett p vgen, och huru han hade blivit igenknd av dem, nr han brt brdet. 36Medan de nu talade hrom, stod han sjlv mitt ibland dem och sade till dem: Frid vare med eder. 37D blevo de frfrade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sgo. 38Men han sade till dem: Varfr ren I s frskrckta, och varfr uppstiga tvivel i edra hjrtan? 39Sen hr mina hnder och mina ftter, och sen att det r jag sjlv; ja, tagen p mig och sen. En ande har ju icke ktt och ben, ssom I sen mig hava. 40Och nr han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och sina ftter. 41Men d de nnu icke trodde, fr gldjes skull, utan allenast frundrade sig, sade han till dem: Haven I hr ngot att ta? 42D rckte de honom ett stycke stekt fisk och ngot av en honungskaka; 43och han tog det och t drav i deras syn. 44Och han sade till dem: Det r ssom jag sade till eder, medan jag nnu var bland eder, att allt mste fullbordas, som r skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna. 45Drefter ppnade han deras sinnen, s att de frstodo skrifterna. 46Och han sade till dem: Det r s skrivet, att Messias skulle lida och p tredje dagen uppst frn de dda, 47och att bttring till syndernas frltelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och frst i Jerusalem. 48 I kunnen vittna hrom. 49Och se, jag vill snda till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar hr i staden, till dess I frn hjden bliven bekldda med kraft. 50Sedan frde han dem ut till Betania; och dr lyfte han upp sina hnder och vlsignade dem. 51Och medan han vlsignade dem, frsvann han ifrn dem och blev upptagen till himmelen. 52D tillbdo de honom och vnde
1064

Swedish Bible

Anonymous

sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor gldje. lovade Gud.

53

Och de voro sedan alltid i helgedomen och

John
Chapter 1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2Detta var i begynnelsen hos Gud. 3Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som r till. 4I det var liv, och livet var mnniskornas ljus. 5Och ljuset lyser i mrkret, och mrkret har icke ftt makt drmed. 6 En man upptrdde, snd av Gud; hans namn var Johannes. 7Han kom ssom ett vittne, fr att vittna om ljuset, p det att alla skulle komma till tro genom honom. 8Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 9Det sanna ljuset, det som lyser ver alla mnniskor, skulle nu komma i vrlden. 10I vrlden var han, och genom honom hade vrlden blivit till, men vrlden ville icke veta av honom. 11Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. 12Men t alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, t dem som tro p hans namn; 13och de hava blivit fdda, icke av blod, ej heller av kttslig vilja, ej heller av ngon mans vilja, utan av Gud. 14 Och Ordet vart ktt och tog sin boning ibland oss, och vi sgo hans hrlighet, vi sgo likasom en enfdd Sons hrlighet frn sin Fader, och han var full av nd och sanning. 15Johannes vittnar om honom, han ropar och sger: Det var om denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han r fre mig; ty han var frr n jag.' 16Av hans fullhet hava vi ju alla ftt, ja, nd utver nd; 17ty genom Moses blev lagen given, men nden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus. 18Ingen har ngonsin sett Gud; den enfdde Sonen, som r i Faderns skte, han har kungjort vad Gud r. 19Och detta r vad Johannes vittnade, nr judarna hade snt till honom prster och leviter frn Jerusalem fr att frga honom vem han var. 20Han svarade ppet och frnekade icke; han sade ppet: Jag r icke Messias. 21ter frgade de honom: Vad r du d? r du Elias? Han svarade: Det r jag icke. -- r du Profeten? Han svarade: Nej. 22D sade de till honom: Vem r du d? Sg oss det, s att vi kunna giva dem svar, som hava snt oss. Vad sger du om dig sjlv? 23Han svarade: Jag r rsten av en som ropar i knen: 'Jmnen vgen fr Herren', ssom profeten Esaias sade. 24Och mnnen voro utsnda ifrn fariserna. 25Och de frgade honom och sade till honom: Varfr dper du d, om du icke r Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten? 26Johannes svarade dem och sade: Jag dper i vatten; men mitt ibland eder str en som I icke knnen: 27han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke r vrdig att upplsa. 28Detta skedde i Betania, p andra sidan Jordan, dr Johannes dpte. 29Dagen drefter sg han Jesus nalkas; d sade han: Se, Guds Lamm, som borttager vrldens synd! 30Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som r fre mig; ty han var frr n jag.' 31Och jag knde honom icke; men fr att han skall
1

1065

Swedish Bible

Anonymous

bliva uppenbar fr Israel, drfr r jag kommen och dper i vatten. 32Och Johannes vittnade och sade: Jag sg Anden ssom en duva snka sig ned frn himmelen; och han frblev ver honom. 33 Och jag knde honom icke; men den som snde mig till att dpa i vatten, han sade till mig: 'Den ver vilken du fr se Anden snka sig ned och frbliva, han r den som dper i helig ande.' 34Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne r Guds Son. 35Dagen drefter stod Johannes ter dr med tv av sina lrjungar. 36Nr d Jesus kom gende, sg Johannes p honom och sade: Se, Guds Lamm! 37Och de tv lrjungarna hrde hans ord och fljde Jesus. 38D vnde sig Jesus om, och nr han sg att de fljde honom, frgade han dem: Vad viljen I? De svarade honom: Rabbi (det betyder mstare) var bor du? 39Han sade till dem: Kommen och sen. D gingo de med honom och sgo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. -- Detta skedde vid den tionde timmen. 40En av de tv som hade hrt var Johannes sade, och som hade fljt Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder. 41Denne trffade frst sin broder Simon och sade till honom: Vi hava funnit Messias (det betyder detsamma som Kristus). 42Och han frde honom till Jesus. D sg Jesus p honom och sade: Du r Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas (det betyder detsamma som Petrus). 43Dagen drefter ville Jesus g drifrn till Galileen, och han trffade d Filippus. Och Jesus sade till honom: Flj mig. 44Och Filippus var frn Betsaida, Andreas' och Petrus' stad. 45Filippus trffade Natanael och sade till honom: Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, frn Nasaret. 46 Natanael sade till honom: Kan ngot gott komma frn Nasaret? Filippus svarade honom: Kom och se. 47Nr nu Jesus sg Natanael nalkas, sade han om honom: Se, denne r en rtt israelit, i vilken icke finnes ngot svek. 48Natanael frgade honom: Huru kunna du knna mig? Jesus svarade och sade till honom: Frrn Filippus kallade dig, sg jag dig, dr du var under fikontrdet. 49 Natanael svarade honom: Rabbi, du r Guds Son, du r Israels konung. 50Jesus svarade och sade till honom: Eftersom jag sade dig att jag sg dig under fikontrdet, tror du? Strre ting n vad detta r skall du f se. 51Drefter sade han till honom: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: I skolen f se himmelen ppen och Guds nglar fara upp och fara ned ver Mnniskosonen. Faderns skte, osv. grekiska.

Chapter 2 P tredje dagen var ett brllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var dr. 2Ocks Jesus och hans lrjungar blevo bjudna till brllopet. 3Och vinet begynte taga slut. D sade Jesu moder till honom: De hava intet vin. 4Jesus svarade henne: Lt mig vara, moder; min stund r nnu icke kommen. 5Hans moder sade d till tjnarna: Vadhelst han sger till eder, det skolen I gra. 6 Nu stodo dr sex stenkrukor, sdana som judarna hade fr sina reningar; de rymde tv eller tre bat-mtt var. 7Jesus sade till dem: Fyllen krukorna med vatten. Och de fyllde dem nda till brdden. 8Sedan sade han till dem: sen nu upp och bren till vertjnaren. Och de gjorde s.
1066
1

Swedish Bible

Anonymous

Och vertjnaren smakade p vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrn det hade kommit, vilket dremot tjnarna visste, de som hade st upp vattnet. D kallade vertjnaren p brudgummen. 10och sade till honom: Man brukar eljest alltid stta fram det goda vinet, och sedan, nr gsterna hava ftt fr mycket, det som r smre. Du har gmt det goda vinet nda tills nu. 11 Detta var det frsta tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade s sin hrlighet; och hans lrjungar trodde p honom. 12Drefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina brder och sina lrjungar; och dr stannade de ngra f dagar. 13Judarnas psk var nu nra, och Jesus begav sig d upp till Jerusalem. 14Och nr han fick i helgedomen se huru dr sutto mn som slde fkreatur och fr och duvor, och huru vxlare sutto dr. 15D gjorde han sig ett gissel av tg och drev dem alla ut ur helgedomen, med fr och fkreatur, och slog ut vxlarnas penningar och sttte omkull deras bord. 16Och till duvomnglarna sade han: Tagen bort detta hrifrn; gren icke min Faders hus till ett marknadshus. 17Hans lrjungar kommo d ihg att det var skrivet: Nitlskan fr ditt hus skall frtra mig. 18D togo judarna till orda och sade till honom: Vad fr tecken lter du oss se, eftersom du gr p detta stt? 19Jesus svarade och sade till dem: Bryten ned detta tempel, s skall jag inom tre dagar lta det uppst igen. 20D sade judarna: I fyrtiosex r har man byggt p detta tempel, och du skulle lta det uppst igen inom tre dagar? 21Men det var om sin kropps tempel han talade. 22Sedan, nr han hade uppsttt frn de dda, kommo hans lrjungar ihg att han hade sagt detta; och de trodde d skriften och det ord som Jesus hade sagt. 23Medan han nu var i Jerusalem, under psken, vid hgtiden, kommo mnga till tro p hans namn, nr de sgo de tecken som han gjorde. 24Men sjlv betrodde sig Jesus icke t dem, eftersom han knde alla 25och icke behvde ngon annans vittnesbrd om mnniskorna; ty av sig sjlv visste han vad i mnniskan var.

Chapter 3 Men bland fariserna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas rdsherrar. 2Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: Rabbi, vi veta att det r frn Gud du har kommit ssom lrare; ty ingen kan gra sdana tecken som du gr, om icke Gud r med honom. 3Jesus svarade och sade till honom: Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Om en mnniska icke bliver fdd p nytt, s kan hon icke f se Guds rike. 4Nikodemus sade till honom: Huru kan en mnniska fdas, nr hon r gammal? Icke kan hon vl ter g in i sin moders liv och fdas? 5Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Om en mnniska icke bliver fdd av vatten och ande, s kan hon icke komma in i Guds rike. 6Det som r ftt av ktt, det r ktt; och det som r ftt av Anden, det r ande. 7Frundra dig icke ver att jag sade dig att I msten fdas p nytt. 8Vinden blser vart den vill, och du hr dess sus, men du vet icke varifrn den kommer, eller vart den far; s r det med var och en som r fdd av Anden. 9Nikodemus svarade och sade till honom: Huru kan detta ske? 10Jesus svarade och sade till honom: r du Israels lrare och frstr icke detta?
1067
1

Swedish Bible

Anonymous

11

Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vrt vittnesbrd tagen I icke emot. 12Tron i icke, nr jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I d kunna tro, nr jag talar till eder om himmelska ting? 13Och likvl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned frn himmelen, Mnniskosonen, som var i himmelen. 14 Och ssom Moses upphjde ormen i knen, s mste Mnniskosonen bliva upphjd, 15s att var och en som tror skall i honom hava evigt liv. 16Ty s lskade Gud vrlden, att han utgav sin enfdde Son, p det att var och en som tror p honom skall icke frgs, utan hava evigt liv. 17Ty icke snde Gud sin Son i vrlden fr att dma vrlden, utan fr att vrlden skulle bliva frlst genom honom. 18 Den som tror p honom, han bliver icke dmd, men den som icke tror, han r redan dmd, eftersom han icke tror p Guds enfdde Sons namn. 19Och detta r domen, att nr ljuset hade kommit i vrlden, mnniskorna dock lskade mrkret mer n ljuset, eftersom deras grningar voro onda, 20 Ty var och en som gr vad ont r, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, p det att hans grningar icke skola bliva blottade. 21Men den som gr sanningen, han kommer till ljuset, fr att det skall bliva uppenbart att hans grningar ro gjorda i Gud. 22Drefter begav sig Jesus med sina lrjungar till den judiska landsbygden, och dr vistades han med dem och dpte. 23Men ocks Johannes dpte, i Enon, nra Salim, ty dr fanns mycket vatten; och folket kom dit och lt dpa sig. 24Johannes hade nmligen nnu icke blivit kastad i fngelse. 25D uppstod mellan Johannes' lrjungar och en jude en tvist om reningen. 26Och de kommo till Johannes och sade till honom: Rabbi, se, den som var hos dig p andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han dper, och alla komma till honom. 27Johannes svarade och sade: En mnniska kan intet taga, om det icke bliver henne givet frn himmelen. 28I kunnen sjlva giva mig det vittnesbrdet att jag sade: 'Icke r jag Messias; jag r allenast snd framfr honom.' 29Brudgum r den som har bruden; men brudgummens vn, som str dr och hr honom, han glder sig storligen t brudgummens rst. Den gldjen r mig nu given i fullt mtt. 30Det r ssom sig br att han vxer till, och att jag frminskas. -- 31Den som kommer ovanifrn, han r ver alla; den som r frn jorden, han r av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer frn himmelen, han r ver alla, 32och vad han har sett och hrt, det vittnar han om; och likvl tager ingen emot hans vittnesbrd. 33Men om ngon tager emot hans vittnesbrd, s bekrftar han drmed att Gud r sannfrdig. 34Ty den som Gud har snt, han talar Guds ord; Gud giver nmligen icke Anden efter mtt. 35Fadern lskar Sonen, och allt har han givit i hans hand. 36Den som tror p Sonen, han har evigt liv; men den som icke hrsammar Sonen, han skall icke f se livet, utan Guds vrede frbliver ver honom. ovanifrn; jfr v. 31.

Chapter 4 Men Herren fick nu veta att fariserna hade hrt hurusom Jesus vann flera lrjungar och dpte flera n Johannes; 2dock var det icke Jesus sjlv som dpte, utan hans lrjungar. 3D lmnade han Judeen och begav sig ter till Galileen. 4Drvid mste han taga vgen genom Samarien. 5S kom
1068
1

Swedish Bible

Anonymous

han till en stad i Samarien som hette Sykar, nra det jordstycke som Jakob gav t sin son Josef. 6 Och dr var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trtt av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjtte timmen. 7D kom en samaritisk kvinna fr att hmta vatten. Jesus sade till henne: Giv mig att dricka. 8Hans lrjungar hade nmligen gtt in i staden fr att kpa mat. 9D sade den samaritiska kvinnan till honom: Huru kan du, som r jude, bedja mig, som r en samaritisk kvinna, om ngot att dricka? Judarna hava nmligen ingen umgngelse med samariterna. 10Jesus svarade och sade till henne: Frstode du Guds gva, och vem den r som sger till dig: 'Giv mig att dricka', s skulle i stllet du hava bett honom, och han skulle d hava givit dig levande vatten. 11Kvinnan sade till honom: Herre, du har ju intet att hmta upp vatten med, och brunnen r djup. Varifrn fr du d det friska vattnet? 12Icke r du vl frmer n vr fader Jakob, som gav oss brunnen och sjlv med sina barn och sin boskap drack ur den? 13Jesus svarade och sade till henne: Var och en som dricker av detta vatten, han bliver trstig igen; 14men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig ngonsin trsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en klla vars vatten springer upp med evigt liv. 15Kvinnan sade till honom: Herre, giv mig det vattnet, s att jag icke mer behver trsta och komma hit fr att hmta vatten. 16Han sade till henne: G och hmta din man, och kom sedan tillbaka. 17 Kvinnan svarade och sade: Jag har ingen man. Jesus sade till henne: Du har rtt i vad du sger, att du icke har ngon man. 18Ty fem mn har du haft, och den du nu har r icke din man; dri sade du sant. 19D sade kvinnan till honom: Herre, jag ser att du r en profet. 20Vra fder hava tillbett p detta berg, men I sgen att i Jerusalem den plats finnes, dr man br tillbedja. 21Jesus sade till henne: Tro mig, kvinna: den tid kommer, d det varken r p detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern. 22I tillbedjen vad I icke knnen, vi tillbedja vad vi knna -- ty frlsningen kommer frn judarna -- 23men den tid skall komma, ja, den r redan inne, d sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sdana tillbedjare vill Fadern hava. 24Gud r ande, och de som tillbedja mste tillbedja i ande och sanning. 25Kvinnan sade till honom: Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; nr han kommer, skall han frkunna oss allt. 26Jesus svarade henne: Jag, som talar med dig, r den du nu nmnde. 27I detsamma kommo hans lrjungar; och de frundrade sig ver att han talade med en kvinna. Dock frgade ingen vad han ville henne, eller varfr han talade med henne. 28Men kvinnan lt sin kruka st och gick in i staden och sade till folket: 29Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Mnne icke han r Messias? 30D gingo de ut ur staden och kommo till honom. 31Under tiden bdo lrjungarna honom och sade: Rabbi, tag och t. 32Men han svarade dem: Jag har mat att ta som I icke veten om. 33D sade lrjungarna till varandra: Kan vl ngon hava burit mat till honom? 34Jesus sade till dem: Min mat r att gra dens vilja, som har snt mig, och att fullborda hans verk. 35I sgen ju att det nnu r fyra mnader innan skrdetiden kommer. Men se, jag sger eder: Lyften upp edra gon, och sen p flten, huru de hava vitnat till skrd. 36Redan nu fr den som skrdar uppbra sin ln och samla in frukt till evigt liv; s kunna den som sr och den som skrdar tillsammans gldja sig. 37Ty hr sannas det ordet, att en r den som sr och en annan den
1069

Swedish Bible

Anonymous

som skrdar. 38Jag har snt eder att skrda, dr I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven ftt g in i deras arbete. 39Och mnga samariter frn den staden kommo till tro p honom fr kvinnans ords skull, d hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort. 40Nr sedan samariterna kommo till honom, bde de honom att stanna kvar hos dem. S stannade han dr i tv dagar. 41Och lngt flera kommo d till tro fr hans egna ords skull. 42Och de sade till kvinnan: Nu r det icke mer fr dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu sjlva hrt honom, och vi veta nu att han i sanning r vrldens Frlsare. 43Men efter de tv dagarna gick han drifrn till Galileen. 44Ty Jesus vittnade sjlv att en profet icke r aktad i sitt eget fdernesland. 45Nr han nu kom till Galileen, togo galilerna vnligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid hgtiden. Ocks de hade nmligen varit dr vid hgtiden. 46S kom han ter till Kana i Galileen, dr han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns d en man i konungens tjnst, vilkens son lg sjuk. 47Nr han nu hrde att Jesus hade kommit frn Judeen till Galileen, begav han sig stad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne lg fr dden. 48D sade Jesus till honom: Om I icke sen tecken och under, s tron I icke. 49Mannen sade till honom: Herre, kom ned, frrn mitt barn dr. 50Jesus svarade honom: G, din son fr leva. D trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick. 51Och medan han nnu var p vgen hem, mtte honom hans tjnare och sade: Din son kommer att leva. 52D frgade han dem vid vilken timme det hade blivit bttre med honom. De svarade honom: I gr vid den sjunde timmen lmnade febern honom. 53D mrkte fadern att det hade skett just den timme d Jesus sade till honom: Din son fr leva. Och han kom till tro, s ock hela hans hus. 54Detta var nu ter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit frn Judeen till Galileen. har vanligen betydelsen friskt, rinnande vatten; kvinnan fattar uttrycket i den senare betydelsen. Andra hava arbetat, och deras arbete har kommit eder till godo.

Chapter 5 Drefter infll en av judarnas hgtider, och Jesus for upp till Jerusalem. 2Vid Frporten i Jerusalem ligger en damm, p hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargngar. 3I dessa lgo mnga sjuka, blinda, halta, frtvinade. 4 5Dr fanns nu en man som hade varit sjuk i trettiotta r. 6D Jesus fick se denne, dr han lg, och fick veta att han redan lng tid hade varit sjuk, sade han till honom: Vill du bliva frisk? 7Den sjuke svarade honom: Herre, jag har ingen som hjlper mig ned i dammen, nr vattnet har kommit i rrelse; och s stiger en annan ditned fre mig, medan jag nnu r p vg. 8Jesus sade till honom: St upp, tag din sng och g. 9Och strax blev mannen frisk och tog sin sng och gick. Men det var sabbat den dagen. 10Drfr sade judarna till mannen som hade blivit botad: Det r sabbat; det r icke lovligt fr dig att bra sngen. 11 Men han svarade dem: Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din sng och g.' 12 D frgade de honom: Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin sng och
1070
1

Swedish Bible

Anonymous

g? 13Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var dr p platsen. -- 14Sedan trffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: Se, du har blivit frisk; synda icke hrefter, p det att icke ngot vrre m vederfaras dig. 15Mannen gick d bort och omtalade fr judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16Drfr frfljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sdant p sabbaten. 17Men han svarade dem: Min Fader verkar nnu alltjmt; s verkar ock jag. 18Och drfr stodo judarna nnu mer efter att dda honom, eftersom han icke allenast ville gra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig sjlv lik Gud. 19D talade Jesus ter och sade till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Sonen kan icke gra ngot av sig sjlv, utan han gr allenast vad han ser Fadern gra; ty vad han gr, det gr likaledes ock Sonen. 20Ty Fadern lskar Sonen och lter honom se allt vad han sjlv gr; och strre grningar, n dessa ro, skall han lta honom se, s att I skolen frundra eder. 21Ty ssom Fadern uppvcker dda och gr dem levande, s gr ock Sonen levande vilka han vill. 22Icke heller dmer Fadern ngon, utan all dom har han verltit t Sonen, 23fr att alla skola ra Sonen ssom de ra Faderns. Den som icke rar Sonen, han rar icke heller Fadern, som har snt honom. 24Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som hr mina ord och tror honom som har snt mig, han har evigt liv och kommer icke under ngon dom, utan har vergtt frn dden till livet. 25Sannerligen sger jag eder: Den stund kommer, jag, den r redan inne, s de dda skola hra Guds Sons rst, och de som hra den skola bliva levande. 26 Ty ssom Fadern har liv i sig sjlv, s har han ock givit t Sonen att hava liv i sig sjlv. 27Och han har givit honom makt att hlla dom, eftersom han r Mnniskoson. 28Frundren eder icke ver detta. Ty den stund kommer, d alla som ro i gravarna skola hra hans rst 29och g ut ur dem: de som hava gjort vad gott r skola uppst till liv, och de som hava gjort vad ont r skola uppst till dom. 30Jag kan icke gra ngot av mig sjlv. Ssom jag hr, s dmer jag; och min dom r rttvis, ty jag sker icke min vilja, utan dens vilja, som har snt mig. 31Om jag sjlv vittnar om mig, s gller icke mitt vittnesbrd. 32Men det r en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbrd om mig r sant. 33I haven snt bud till Johannes, och han har vittnat fr sanningen, 34 Dock, det r icke av ngon mnniska som jag tager emot vittnesbrd om mig; men jag sger detta, fr att I skolen bliva frlsta. 35Han var den brinnande, skinande lampan, och fr en liten stund villen I frjdas i dess ljus. 36Men jag har ett vittnesbrd om mig, som r frmer n Johannes' vittnesbrd: de grningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de grningar som jag gr, de vittna om mig, att Fadern har snt mig. 37Ja, Fadern, som har snt mig, han har sjlv vittnat om mig. Hans rst haven I aldrig ngonsin hrt, ej heller haven I sett hans gestalt, 38och hans ord haven I icke ltit frbliva i eder. Ty den han har snt, honom tron I icke. 39I rannsaken skrifterna, drfr att I menen eder i dem hava evigt liv; och det r dessa som vittna om mig. 40Men I viljen icke komma till mig fr att f liv. 41Jag tager icke emot pris av mnniskor; 42men jag knner eder och vet att I icke haven Guds krlek i eder. 43Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga. 44Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke sken det pris som kommer frn honom som allena r
1071

Swedish Bible

Anonymous

Gud? 45Menen icke att det r jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder r Moses, han till vilken I stten edert hopp. 46Trodden I Moses, s skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. 47Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I d kunna tro mina ord?

Chapter 6 Drefter for Jesus ver Galileiska sjn, Tiberias' sj. 2Och mycket folk fljde efter honom, drfr att de sgo de tecken som han gjorde med de sjuka. 3Men Jesus gick upp p berget och satte sig dr med sina lrjungar. 4Och psken, judarnas hgtid, var nra. 5D nu Jesus lyfte upp sina gon och sg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: Varifrn skola vi kpa brd, s att dessa f ta? 6Men detta sade han fr att stta honom p prov, ty sjlv visste han vad han skulle gra. 7Filippus svarade honom: Brd fr tv hundra silverpenningar vore icke nog fr att var och en skulle f ett litet stycke. 8D sade till honom en annan av hans lrjungar, Andreas, Simon Petrus' broder: 9Hr r en gosse som har fem kornbrd och tv fiskar; men vad frslr det fr s mnga? 10Jesus sade: Lten folket lgga sig hr. Och p det stllet var mycket grs. D lgrade sig mnnen dr, och deras antal var vid pass fem tusen. 11Drefter tog Jesus brden och tackade Gud och delade ut t dem som hade lagt sig ned dr, likaledes ock av fiskarna, s mycket de ville hava. 12Och nr de voro mtta, sade han till sina lrjungar: Samlen tillhopa de verblivna styckena, s att intet frfares. 13D samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbrden hade blivit ver efter dem som hade tit. 14D nu mnniskorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: Denne r frvisso Profeten som skulle komma i vrlden. 15 Nr d Jesus mrkte att de tnkte komma och med vld fra honom med sig och gra honom till konung, drog han sig ter undan till berget, helt allena. 16Men nr det blev afton, gingo hans lrjungar ned till sjn 17och stego i en bt fr att fara ver sjn till Kapernaum. Det hade d redan blivit mrkt, och Jesus hade nnu icke kommit till dem; 18och sjn gick hg, ty det blste hrt. 19 Nr de s hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gende p sjn och nalkas bten. D blevo de frskrckta. 20Men han sade till dem: Det r jag; varen icke frskrckta. 21De ville d taga honom upp i bten; och strax var bten framme vid landet dit de foro. 22Dagen drefter hnde sig detta. Folket som stod kvar p andra sidan sjn hade lagt mrke till att dr icke fanns mer n en enda bt, och att Jesus icke hade stigit i den bten med sina lrjungar, utan att lrjungarna hade farit bort allena. 23Andra btar hade likvl kommit frn Tiberias och lagt till nra det stlle dr folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksgelsen. 24Nr allts folket nu sg att Jesus icke var dr, ej heller hans lrjungar, stego de sjlva i btarna och foro till Kapernaum fr att ska efter Jesus. 25Och d de funno honom dr p andra sidan sjn, frgade de honom: Rabbi, nr kom du hit? 26Jesus svarade dem och sade: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: I sken mig icke drfr att I haven sett tecken, utan drfr att I fingen ta av brden och bleven mtta. 27Verken icke fr att f den mat som frgs, utan fr att f den mat som frbliver
1072
1

Swedish Bible

Anonymous

och har med sig evigt liv, den som Mnniskosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud sjlv, ltit undf sitt insegel. 28D sade de till honom: Vad skola vi gra fr att utfra Guds grningar? 29 Jesus svarade och sade till dem: Detta r Guds grning, att I tron p den han har snt. 30De sade till honom: Vad fr tecken gr du d? Lt oss se ngot tecken, s att vi kunna tro dig. Vilken grning utfr du? 31Vra fder fingo ta manna i knen, ssom det r skrivet: 'Han gav dem brd frn himmelen att ta.' 32D svarade Jesus dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Det r icke Moses som har givit eder brdet frn himmelen, men det r min Fader som giver eder det rtta brdet frn himmelen. 33Ty Guds brd r det brd som kommer ned frn himmelen och giver vrlden liv. 34D sade de till honom: Herre, giv oss alltid det brdet. 35Jesus svarade: Jag r livets brd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror p mig, han skall aldrig trsta. 36Men det r ssom jag har sagt eder: fastn I haven sett mig, tron I dock icke. 37Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. 38Ty jag har kommit ned frn himmelen, icke fr att gra min vilja, utan fr att gra dens vilja, som har snt mig. 39Och detta r dens vilja, som har snt mig, att jag icke skall lta ngon enda g frlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall lta dem uppst p den yttersta dagen. 40Ja, detta r min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror p honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall lta honom uppst p den yttersta dagen. 41D knorrade judarna ver honom, drfr att han hade sagt: Jag r det brd som har kommit ned frn himmelen. 42Och de sade: r denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi knna? Huru kan han d sga: 'Jag har kommit ned frn himmelen'? 43Jesus svarade och sade till dem: Knorren icke eder emellan. 44Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har snt mig, drager honom; och jag skall lta honom uppst p den yttersta dagen. 45Det r skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava ftt lrdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lrt av honom, han kommer till mig. 46Icke som om ngon skulle hava sett Fadern, utom den som r frn Gud; han har sett Fadern. 47Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. 48Jag r livets brd. 49Edra fder to manna i knen, och de dogo. 50Men med det brd som kommer ned frn himmelen r det s, att om ngon ter drav, s skall han icke d. 51Jag r det levande brdet som har kommit ned frn himmelen. Om ngon ter av det brdet, s skall han leva till evig tid. Och det brd som jag skall giva r mitt ktt; och jag giver det, fr att vrlden skall leva. 52D tvistade judarna med varandra och sade: Huru skulle denne kunna giva oss sitt ktt att ta? 53 Jesus sade d till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Om I icke ten Mnniskosonens ktt och dricken hans blod, s haven I icke liv i eder. 54Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall lta honom uppst p den yttersta dagen. 55Ty mitt ktt r sannskyldig mat, och mitt blod r sannskyldig dryck. 56Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han frbliver i mig, och jag frbliver i honom. 57Ssom Fadern, han som r den levande, har snt mig, och ssom jag lever genom Fadern, s skall ock den som ter mig leva genom mig. 58S r det med det brd som har kommit ned frn himmelen. Det r icke ssom det fderna fingo ta, vilka sedan dogo; den som ter detta brd, han skall leva till evig tid. 59Detta sade han, nr han
1073

Swedish Bible

Anonymous

undervisade i synagogan i Kapernaum. 60Mnga av hans lrjungar, som hrde detta, sade d: Detta r ett hrt tal; vem str ut med att hra p honom? 61Men Jesus visste inom sig att hans lrjungar knorrade ver detta; och han sade till dem: r detta fr eder en sttesten? 62Vad skolen I d sga, om I fn se Mnniskosonen uppstiga dit dr han frut var? -- 63Det r anden som gr levande; kttet r till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder ro ande och ro liv. 64Men bland eder finnas ngra som icke tro. Jesus visste nmligen frn begynnelsen vilka de voro som icke trodde, s ock vilken den var som skulle frrda honom. 65Och han tillade: Frdenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern. 66Fr detta tals skull drogo sig mnga av hans lrjungar tillbaka, s att de icke lngre vandrade med honom. 67 D sade Jesus till de tolv: Icke viljen vl ocks I g bort? 68Simon Petrus svarade honom: Herre, till vem skulle vi g? Du har det eviga livets ord, 69och vi tro och frst att du r Guds helige. 70Jesus svarade dem: Har icke jag sjlv utvalt eder, I tolv? Och likvl r en av eder en djvul. 71Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle frrda honom, och han var en av de tolv.

Chapter 7 Drefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, d nu judarna stodo efter att dda honom. 2Men judarnas lvhyddohgtid var nu nra. 3D sade hans brder till honom: Begiv dig hrifrn och g till Judeen, s att ocks dina lrjungar f se de grningar som du gr. 4Ty ingen som vill vara knd bland mnniskor utfr sitt verk i hemlighet. D du nu gr sdana grningar, s trd ppet fram fr vrlden. 5Det var nmligen s, att icke ens hans brder trodde p honom. 6D sade Jesus till dem: Min tid r nnu icke kommen, men fr eder r tiden alltid lglig. 7Vrlden kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes grningar ro onda. 8Gn I upp till hgtiden; jag r icke stadd p vg upp till denna hgtid, ty min tid r nnu icke fullbordad. 9Detta sade han till dem och stannade s kvar i Galileen. 10Men nr hans brder hade gtt upp till hgtiden, d gick ocks han ditupp, dock icke ppet, utan likasom i hemlighet. 11Och judarna skte efter honom under hgtiden och sade: Var r han? 12Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: Han r en rttsinnig man, men andra sade: Nej, han frvillar folket. 13Dock talade ingen ppet om honom, av fruktan fr judarna. 14Men nr redan halva hgtiden var frliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. 15D frundrade sig judarna och sade: Varifrn har denne sin lrdom, han som icke har ftt undervisning? 16Jesus svarade dem och sade: Min lra r icke min, utan hans som har snt mig. 17Om ngon vill gra hans vilja, s skall han frst om denna lra r frn Gud, eller om jag talar av mig sjlv. 18Den som talar av sig sjlv, han sker sin egen ra; men den som sker dens ra, som har snt honom, han r sannfrdig, och orttfrdighet finnes icke i honom. -- 19Har icke Moses givit eder lagen? Och likvl fullgr ingen av eder lagen. Varfr stn I efter att dda
1074
1

Swedish Bible

Anonymous

mig? 20Folket svarade: Du r besatt av en ond ande. Vem str efter att dda dig? 21Jesus svarade och sade till dem: En grning allenast gjorde jag, och alla frundren I eder ver den. 22Moses har givit eder omskrelsen -- icke som om den vore ifrn Moses, ty den r ifrn fderna -- och s omskren I mnniskor ocks p en sabbat. 23Om nu en mnniska undfr omskrelsen p en sabbat, fr att Moses' lag icke skall gras om intet, huru kunnen I d vredgas p mig, drfr att jag p en sabbat gjorde en mnniska hel och frisk? 24Dmen icke efter skenet, utan dmen en rtt dom. 25 D sade ngra av folket i Jerusalem: r det icke denne som de st efter att dda? 26Och nd fr han tala fritt, utan att de sga ngot till honom. Hava d rdsherrarna verkligen blivit frvissade om att denne r Messias? 27Dock, denne knna vi, och vi veta varifrn han r; men nr Messias kommer, knner ingen varifrn han r. 28D sade Jesus med hg rst, dr han undervisade i helgedomen: Javl, I knnen mig, och I veten varifrn jag r. Likvl har jag icke kommit av mig sjlv, men han som har snt mig r en som verkligen har myndighet att snda, han som I icke knnen. 29Men jag knner honom, ty frn honom r jag kommen, och han har snt mig. 30D ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var nnu icke kommen. 31 Men mnga av folket trodde p honom, och de sade: Icke skall vl Messias, nr han kommer, gra flera tecken n denne har gjort? 32Sdant fingo fariserna hra folket i tysthet tala om honom. D snde versteprsterna och fariserna ut rttstjnare fr att gripa honom. 33Men Jesus sade: nnu en liten tid r jag hos eder; sedan gr jag bort till honom som har snt mig. 34I skolen d ska efter mig, men I skolen icke finna mig, och dr jag r, dit kunnen I icke komma. 35D sade judarna till varandra: Vart tnker denne g, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Mnne han tnker g till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tnker han d undervisa grekerna? 36 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen ska efter mig, men I skolen icke finna mig, och dr jag r, dit kunnen I icke komma'? 37P den sista dagen i hgtiden, som ock var den frnmsta, stod Jesus dr och ropade och sade: Om ngon trstar, s komme han till mig och dricke. 38Den som tror p mig, av hans innersta skola strmmar av levande vatten flyta fram, ssom skriften sger. 39Detta sade han om Anden, vilken de som trodde p honom skulle undf; ty ande var d nnu icke given, eftersom Jesus nnu icke hade blivit frhrligad. 40Ngra av folket, som hrde dessa ord, sade d: Denne r frvisso Profeten. 41Andra sade: Han r Messias. Andra ter sade: Icke kommer vl Messias frn Galileen? 42Sger icke skriften att Messias skall komma av Davids sd och frn den lilla staden Betlehem, dr David bodde? 43S uppstodo fr hans skull stridiga meningar bland folket, 44och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom. 45Nr sedan rttstjnarna kommo tillbaka till versteprsterna och fariserna, frgade dessa dem: Varfr haven I icke frt honom hit? 46Tjnarna svarade: Aldrig har ngon mnniska talat, som den mannen talar. 47D svarade fariserna dem: Haven nu ocks I blivit frvillade? 48Har d ngon av rdsherrarna trott p honom? Eller ngon av fariserna? 49Nej; men detta folk, som icke knner lagen, det r frbannat. 50D sade Nikodemus till dem, han som frut hade beskt honom, och som sjlv var en av dem: 51Icke dmer vl vr lag ngon, utan att man frst har frhrt honom och utrnt vad han frehar? 52De svarade och sade till honom: Kanske
1075

Swedish Bible

Anonymous

ocks du r frn Galileen? Rannsaka, s skall du finna att ingen profet kommer frn Galileen. Evangelium enligt Johannes, 8 Kapitlet [ktenskapsbryterskan infr Jesus.] Jesus vittnar om sig sjlv, att han r vrldens ljus; undervisar och bestraffar folket. Judarna vilja stena honom. 53[Och de gingo hem, var och en till sitt.

Chapter 8 Och Jesus gick ut till Oljeberget. 2Men i dagbrckningen kom han ter till helgedomen. 3D frde versteprsterna och fariserna dit en kvinna som hade blivit betrdd med ktenskapsbrott; och nr de hade lett henne fram, 4sade de till honom: Mstare, denna kvinna har p bar grning blivit betrdd med ktenskapsbrott. 5Nu bjuder Moses i lagen att sdana skola stenas. Vad sger d du? 6Detta sade de fr att snrja honom, p det att de skulle f ngot att anklaga honom fr. D bjde Jesus sig ned och skrev med fingret p jorden. 7Men nr de stodo fast vid sin frga, reste han sig upp och sade till dem: Den av eder som r utan synd, han kaste frsta stenen p henne. 8 Sedan bjde han sig ter ned och skrev p jorden. 9Nr de hrde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, frst de ldsta, och Jesus blev lmnad allena med kvinnan, som stod dr kvar. 10D sg Jesus upp och sade till kvinnan: Var ro de andra? Har ingen dmt dig? 11Hon svarade: Herre, ingen. D sade han till henne: Icke heller jag dmer dig. G, och synda icke hrefter.] 12ter talade Jesus till dem och sade: Jag r vrldens ljus; den som fljer mig, han skall frvisso icke vandra i mrkret, utan skall hava livets ljus. 13D sade fariserna till honom: Du vittnar om dig sjlv; ditt vittnesbrd gller icke. 14Jesus svarade och sade till dem: Om jag n vittnar om mig sjlv, s gller dock mitt vittnesbrd, ty jag vet varifrn jag har kommit, och vart jag gr; men I veten icke varifrn jag kommer, eller vart jag gr. 15I dmen efter kttet; jag dmer ingen. 16Och om jag n dmer, s r min dom en rtt dom, ty jag r drvid icke ensam, utan med mig r han som har snt mig. 17I eder lag r ju ock skrivet att vad tv mnniskor vittna, det gller ssom sant. 18 Hr r nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar ocks Fadern, som har snt mig. 19D sade de till honom: Var r d din Fader? Jesus svarade: I knnen varken mig eller min Fader. Om I knden mig, s knden I ock min Fader. 20Det var p det stlle dr offerkistorna stodo som han talade dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar hand p honom, ty hans stund var nnu icke kommen. 21ter sade han till dem: Jag gr bort, och I skolen d ska efter mig; men I skolen d i eder synd. Dig jag gr, dit kunnen I icke komma. 22D sade judarna: Icke vill han vl drpa sig sjlv, eftersom han sger: 'Dit jag gr, dit kunnen I icke komma'? 23Men han svarade dem: I ren hrnedifrn, jag r ovanifrn; I ren av denna vrlden, jag r icke av denna vrlden. 24Drfr sade jag till eder att I skullen d i edra synder; ty om I icke tron att jag r den jag r, s skolen I d i edra synder. 25D frgade de honom: Vem r du d? Jesus svarade dem: Det som jag redan frn begynnelsen har uttalat fr eder. 26Mycket har jag nnu att tala och att dma i frga om eder. Men han som har snt mig r sannfrdig, och vad jag har hrt av honom,
1076
1

Swedish Bible

Anonymous

det talar jag ut infr vrlden. 27Men de frstodo icke att det var om Fadern som han talade till dem. 28D sade Jesus: Nr I haven upphjt Mnniskosonen, d skolen I frsta att jag r den jag r, och att jag icke gr ngot av mig sjlv, utan talar detta ssom Fadern har lrt mig. 29Och han som har snt mig r med mig; han har icke lmnat mig allena, eftersom jag alltid gr vad honom behagar. 30Nr han talade detta, kommo mnga till tro p honom. 31D sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: Om I frbliven i mitt ord, s ren I i sanning mina lrjungar; 32Och I skolen d frst sanningen, och sanningen skall gra eder fria. 33De svarade honom: Vi ro Abrahams sd och hava aldrig varit trlar under ngon. Huru kan du d sga: 'I skolen bliva fria'? 34 Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Var och en som gr synd, han r syndens trl. 35Men trlen fr icke frbliva i huset fr alltid; sonen fr frbliva dr fr alltid. 36Om nu Sonen gr eder fria, s bliven i verkligen fria. 37Jag vet att I ren Abrahams sd; men I stn efter att dda mig, eftersom mitt ord icke fr ngon ingng i eder. 38Jag talar vad jag har sett hos min Fader; s gren ock I vad I haven hrt av eder fader. 39De svarade och sade till honom: Vr fader r ju Abraham. Jesus svarade till dem: ren I Abrahams barn, s gren ock Abrahams grningar. 40Men nu stn I efter att dda mig, en man som har sagt eder sanningen, ssom jag har hrt den av Gud. S handlade icke Abraham. 41Nej, I gren eder faders grningar. De sade till honom: Vi ro icke fdda i ktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan. 42Jesus svarade dem: Vore Gud eder fader, s lskaden I ju mig, ty frn Gud har jag utgtt, och frn honom r jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig sjlv, utan det r han som har snt mig. 43Varfr fatten I d icke vad jag talar? Jo, drfr att I icke 'stn ut med' att hra p mitt ord. 44I haven djvulen till eder fader, och vad eder fader har begr till, det viljen i gra. Han har varit en mandrpare frn begynnelsen, och i sanningen str han icke, ty sanning finnes icke i honom. Nr han talar lgn, d talar han av sitt eget, ty han r en lgnare, ja, lgnens fader. 45Men mig tron I icke, just drfr att jag talar sanning. 46Vilken av eder kan verbevisa mig om ngon synd? Om jag allts talar sanning, varfr tron I mig d icke? 47Den som r av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det r drfr att I icke ren av Gud som I icke lyssnen drtill. 48Judarna svarade och sade till honom: Hava vi icke rtt, d vi sga att du r en samarit och r besatt av en ond ande? 49Jesus svarade: Jag r icke besatt av ngon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I ter skymfen mig. 50Men jag sker icke min egen ra; en finnes dock som sker den och som dmer. 51Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som hller mitt ord, han skall aldrig ngonsin se dden. 52Judarna sade till honom: Nu frst vi att du r besatt av en ond ande. Abraham har dtt, s ock profeterna, och likvl sger du: 'Den som hller mitt ord, han skall aldrig ngonsin smaka dden.' 53Icke r vl du frmer n vr Fader Abraham? Och han har ju dtt. Profeterna hava ocks dtt. Till vem gr du d dig sjlv? 54 Jesus svarade: Om jag sjlv ville skaffa mig ra, s vore min ra intet; men det r min Fader som frlnar mig ra, han som I sger vara eder Gud. 55Dock, I haven icke lrt knna honom, men jag knner honom; och om jag sade att jag icke knde honom, s bleve jag en lgnare likasom I; men jag knner honom och hller hans ord. 56Abraham, eder fader, frjdade sig ver att han skulle f se min dag. Han fick se den och blev glad. 57D sade judarna till honom: Femtio r gammal
1077

Swedish Bible

Anonymous

r du icke nnu, och Abraham har du sett! 58Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Frrn Abraham blev till, r jag. 59D togo de upp stenar fr att kasta p honom. Men Jesus gmde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

Chapter 9 Nr han nu gick vgen fram, fick han se en man som var fdd blind. 2D frgade hans lrjungar honom och sade: Rabbi, vilken har syndat, denne eller hans frldrar, s att han har blivit fdd blind? 3Jesus svarade: Det r varken denne som har syndat eller hans frldrar, utan s har skett, fr att Guds grningar skulle uppenbaras p honom. 4Medan dagen varar, mste vi gra dens grningar, som har snt mig; natten kommer, d ingen kan verka. 5S lnge jag r i vrlden, r jag vrldens ljus. 6Nr han hade sagt detta, spottade han p jorden och gjorde en deg av spotten och lade degen p mannens gon 7och sade till honom: G bort och tv dig i dammen Siloam (det betyder utsnd). Mannen gick d dit och tvdde sig; och nr han kom igen, kunde han se. 8D sade grannarna och andra som frut hade sett honom ssom tiggare: r detta icke den man som att och tiggde? 9Somliga svarade: Det r han. Andra sade: Nej, men han r lik honom. Sjlv sade han: Jag r den mannen. 10Och de frgade honom: Huru blevo d dina gon ppnade? 11Han svarade: Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde drmed mina gon och sade till mig: 'G bort till Siloam och tv dig.' Jag gick d dit och tvdde mig, och s fick jag min syn. 12De frgade honom: Var r den mannen? Han svarade: Det vet jag icke. 13D frde de honom, mannen som frut hade varit blind, bort till fariserna. 14Och det var sabbat den dag d Jesus gjorde degen och ppnade hans gon. 15Nr nu jmvl fariserna i sin ordning frgade honom huru han hade ftt sin syn, svarade han dem: Han lade en deg p mina gon, och jag fick tv mig, och nu kan jag se. 16D sade ngra av fariserna: Den mannen r icke frn Gud, eftersom han icke hller sabbaten. Andra sade: Huru skulle ngon som r en syndare kunna gra sdana tecken? S funnos bland dem stridiga meningar. 17D frgade de ter den blinde: Vad sger du sjlv om honom, d det ju var dina gon han ppnade? Han svarade: En profet r han. 18Men judarna trodde icke att han hade varit blind och ftt sin syn, frrn de hade kallat till sig mannen frldrar, hans som hade ftt sin syn. 19Dem frgade de och sade: r detta eder son, den som I sgen vara fdd blind? Huru kommer det d till, att han nu kan se? 20D svarade han frldrar och sade: Att denne r vr son, och att han fddes blind, det veta vi. 21Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem som har ppnat hans gon. Frgen honom sjlv; han r gammal nog, han m sjlv tala fr sig. 22Detta sade hans frldrar, drfr att de fruktade judarna; ty judarna hade redan kommit verens om att den som beknde Jesus vara Messias, han skulle utsttas ur synagogan. 23 Drfr var det som hans frldrar sade: Han r gammal nog; frgen honom sjlv. 24D kallade de fr andra gngen till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: Sg nu sanningen, Gud till pris. Vi veta att denne man r en syndare. 25Han svarade: Om han r en syndare vet jag
1078
1

Swedish Bible

Anonymous

icke; ett vet jag: att jag, som var blind, nu kan se. 26D frgade de honom: Vad gjorde han med dig? P vad stt ppnade han dina gon? 27Han svarade dem: Jag har ju redan sagt eder det, men I hrden icke p mig. Varfr viljen I d ter hra det? Kanske viljen ocks I bliva hans lrjungar? 28 D bannade de honom och sade: Du r sjlv hans lrjunge; vi ro Moses' lrjungar. 29Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifrn denne r, det veta vi icke. 30Mannen svarade och sade till dem: Ja, dri ligger det frunderliga, att I icke veten varifrn han r, och nd har han ppnat mina gon. 31Vi veta ju att Gud icke hr syndare, men ocks att om ngon r gudfruktig och gr hans vilja, d hr han honom. 32Aldrig frut har man hrt att ngon har ppnat gonen p en som fddes blind. 33Vore denne icke frn Gud, s kunde han intet gra. 34De svarade och sade till honom: Du r hel och hllen fdd i synd, och du vill undervisa oss! Och s drevo de ut honom. 35Jesus fick sedan hra att de hade drivit ut honom, och nr han s trffade honom, sade han: Tror du p Mnniskosonen? 36Han svarade och sade: Herre, vem r han d? Sg mig det, s att jag kan tro p honom. 37Jesus sade till honom: Du har sett honom; det r han som talar med dig. 38D sade han: Herre, jag tror. Och han fll ned fr honom. 39Och Jesus sade: Till en dom har jag kommit hit i vrlden, fr att de som icke se skola varda seende, och fr att de som se skola varda blinda. 40Nr ngra fariser som voro i hans nrhet hrde detta, sade de till honom: ro d kanske ocks vi blinda? 41Jesus svarade dem: Voren I blinda, s haden I icke synd. Men nu sgen I: 'Vi se', drfr str eder synd kvar.

Chapter 10 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som icke gr in i frahuset genom drren, utan stiger in ngon annan vg, han r en tjuv och en rvare. 2Men den som gr in genom drren, han r frens herde. 3Fr honom ppnar drrvaktaren, och fren lyssna till hans rst, och han kallar sina fr vid namn och fr dem ut. 4Och nr han har slppt ut alla sina fr, gr han framfr dem, och fren flja honom, ty de knna hans rst. 5Men en frmmande flja de alls icke, utan fly bort ifrn honom, ty de knna icke de frmmandes rst. 6S talade Jesus till dem i frtckta ord; men de frstodo icke vad det var som han talade till dem. 7ter sade Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Jag r drren in till fren. 8Alla de som hava kommit fre mig ro tjuvar och rvare, men fren hava icke lyssnat till dem. 9Jag r drren; den som gr in genom mig, han skall bliva frlst, och han skall f g ut och in och skall finna bete. 10Tjuven kommer allenast fr att stjla och slakta och frgra. Jag har kommit, fr att de skola hava liv och hava ver nog. 11Jag r den gode herden. En god herde giver sitt liv fr fren. 12Men den som r lejd och icke r herden sjlv, nr han, den som fren icke tillhra, ser ulven komma, d vergiver han fren och flyr, och ulven rvar bort dem och frskingrar dem. 13Han r ju lejd och frgar icke efter fren. 14Jag r den gode herden, och jag knner mina fr, och mina fr knna mig, 15ssom Fadern knner mig, och ssom jag knner Fadern; och jag giver mitt liv fr fren. 16Jag har ock andra fr, som icke
1079
1

Swedish Bible

Anonymous

hra till detta frahus; ocks dem mste jag draga till mig, och de skola lyssna till min rst. S skall det bliva en hjord och en herde. 17Drfr lskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- fr att sedan taga igen det. 18Ingen tager det ifrn mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag ftt av min Fader. 19Fr dessa ords skull uppstodo ter stridiga meningar bland judarna. 20Mnga av dem sade: Han r besatt av en ond ande och r frn sina sinnen. Varfr hren I p honom? 21Andra ter sade: Sdana ord talar icke den som r besatt. Icke kan vl en ond ande ppna blindas gon? 22Drefter infll tempelinvigningens hgtid i Jerusalem. Det var nu vinter, 23och Jesus gick fram och ter i Salomos pelargng i helgedomen. 24D samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: Huru lnge vill du hlla oss i ovisshet? Om du r Messias, s sg oss det ppet. 25Jesus svarade dem: Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De grningar som jag gr i min Faders namn, de vittna om mig. 26Men I tron mig icke, ty I ren icke av mina fr. 27Mina fr lyssna till min rst, och jag knner dem, och de flja mig. 28Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig ngonsin frgs, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29Min Fader, som har givit mig dem, r strre n alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. 30Jag och Fadern ro ett. 31D togo judarna ter upp stenar fr att stena honom. 32Men Jesus sade till dem: Mnga goda grningar, som komma frn min Fader, har jag ltit eder se. Fr vilken av dessa grningar r det som I viljen stena mig? 33 Judarna svarade honom: Det r icke fr ngon god grnings skull som vi vilja stena dig, utan drfr att du hdar och gr dig sjlv till Gud, du som r en mnniska. 34Jesus svarade dem: Det r ju s skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ren gudar'. 35Om han nu har kallat fr gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet -- 36huru kunnen d I, p den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig fr hdelse, mig som Fadern har helgat och snt i vrlden? 37Gr jag icke min Faders grningar, s tron mig icke. 38Men gr jag dem, s tron grningarna, om I n icke tron mig; d skolen I fatta och frst att Fadern r i mig, och att jag r i Fadern. 39D ville de ter gripa honom, men han gick sin vg, undan deras hnder. 40Sedan begav han sig ter bort till det stlle p andra sidan Jordan, dr Johannes frst hade dpt, och stannade kvar dr. 41Och mnga kommo till honom. Och de sade: Vl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant. 42Och mnga kommo dr till tro p honom.

Chapter 11 Och en man vid namn Lasarus lg sjuk; han var frn Betania, den by dr Maria och hennes syster Marta bodde. 2Det var den Maria som smorde Herren med smrjelse och torkade hans ftter med sitt hr. Och nu lg hennes broder Lasarus sjuk. 3D snde systrarna bud till Jesus och lto sga: Herre, se, han som du har s kr ligger sjuk. 4Nr Jesus hrde detta, sade han: Den sjukdomen r icke till dds, utan till Guds frhrligande, s att Guds Son genom den bliver frhrligad. 5Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kra. 6Nr han nu hrde att
1080
1

Swedish Bible

Anonymous

denne lg sjuk, stannade han frst tv dagar dr han var; 7men drefter sade han till lrjungarna: Lt oss g tillbaka till Judeen. 8Lrjungarna sade till honom: Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och ter gr du dit? 9Jesus svarade: Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stter sig icke, ty han ser d denna vrldens ljus. 10Men den som vandrar om natten, han stter sig, ty han har d intet som lyser honom. 11Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: Lasarus, vr vn, har somnat in; men jag gr fr att vcka upp honom ur smnen. 12D sade hans lrjungar till honom: Herre, sover han, s bliver han frisk igen. 13Men Jesus hade talat om hans dd; de ter menade att han talade om vanlig smn. 14D sade Jesus ppet till dem: Lasarus r dd. 15Och fr eder skull, fr att I skolen tro, glder jag mig ver att jag icke var dr. Men lt oss nu g till honom. 16D sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lrjungarna: Lt oss g med, fr att vi m d med honom. 17Nr s Jesus kom dit, fann han att den dde redan hade legat fyra dagar i graven. 18Nu lg Betania nra Jerusalem, vid pass femton stadier drifrn, 19 och mnga judar hade kommit till Marta och Maria fr att trsta dem i sorgen ver deras broder. 20 D nu Maria fick hra att Jesus kom, gick hon honom till mtes; men Maria satt kvar hemma. 21 Och Marta sade till Jesus: Herre, hade du varit hr, s vore min broder icke dd. 22Men jag vet nd att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig. 23Jesus sade till henne: Din broder skall st upp igen. 24Marta svarade honom: Jag vet att han skall st upp, vid uppstndelsen p den yttersta dagen. 25Jesus svarade till henne: Jag r uppstndelsen och livet. Den som tror p mig, han skall leva, om han n dr; 26och var och en som lever och tror p mig, han skall aldrig ngonsin d. Tror du detta? 27Hon svarade honom: Ja, Herre, jag tror att du r Messias, Guds Son, han som skulle komma i vrlden. 28Nr hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade p Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: Mstaren r hr och kallar dig till sig. 29Nr hon hrde detta, stod hon strax upp och gick stad till honom. 30Men Jesus hade nnu icke kommit in i byn, utan var kvar p det stlle dr Marta hade mtt honom. 31D nu de judar, som voro inne i huset hos Maria fr att trsta henne, sgo att hon s hastigt stod upp och gick ut, fljde de henne, i tanke att hon gick till graven fr att grta dr. 32Nr s Maria kom till det stlle dr Jesus var och fick se honom, fll hon ned fr hans ftter och sade till honom: Herre, hade du varit dr, s vore min broder icke dd. 33D nu Jesus sg henne grta och sg jmvl att de judar, som hade kommit med henne, grto, upptndes han i sin ande och blev upprrd 34och frgade: Var haven I lagt honom? De svarade honom: Herre, kom och se. Och Jesus grt. 35D sade judarna: Se huru kr han hade honom! 36Men somliga av dem sade: 37Kunde icke han, som ppnade den blindes gon, ock hava s gjort att denne icke hade dtt? 38D upptndes Jesus ter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten lg framfr ingngen. 39Jesus sade: Tagen bort stenen. D sade den ddes syster Marta till honom: Herre, han luktar redan, ty han har varit dd i fyra dygn. 40Jesus svarade henne: Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du f se Guds hrlighet? 41D togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina gon och sade: Fader, jag tackar dig fr att du har hrt mig. 42Jag visste ju frut att du alltid hr mig; men fr folkets skull, som

1081

Swedish Bible

Anonymous

str hr omkring, sger jag detta, fr att de skola tro att det r du som har snt mig. 43Nr han hade sagt detta, ropade han med hg rst: Lasarus, kom ut. 44Och han som hade varit dd kom ut, med hnder och ftter inlindade i bindlar och med ansiktet inhljt i en duk. Jesus sade till dem: Lsen honom, och lten honom g. 45Mnga judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde d p honom. 46Men ngra av dem gingo bort till fariserna och omtalade fr dem vad Jesus hade gjort. 47D sammankallade versteprsterna och fariserna en rdsfrsamling och sade: Vad skola vi taga oss till? Denne man gr ju mnga tecken. 48Om vi skola lta honom s fortfara, skola alla tro p honom, och romarna komma d att taga ifrn oss bde land och folk. 49Men en av dem, Kaifas, som var versteprst fr det ret, sade till dem: I frstn intet, 50och I besinnen icke huru mycket bttre det r fr eder att en man dr fr folket, n att hela folket frgs. 51Detta sade han icke av sig sjlv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var versteprst fr det ret; ty Jesus skulle d fr folket. 52Ja, icke allenast fr folket; han skulle d ocks fr att samla och frena Guds frskingrade barn. 53Frn den dagen var deras beslut fattat att dda honom. 54S vandrade d Jesus icke lngre ppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, p landsbygden, i nrheten av knen; dr stannade han kvar med sina lrjungar. 55Men judarnas psk var nra, och mnga begvo sig d, fre psken, frn landsbygden upp till Jerusalem fr att helga sig. 56Och de skte efter Jesus och sade till varandra, dr de stodo i helgedom: Vad menen I? Skall han d alls icke komma till hgtiden? 57Och versteprsterna och fariserna hade utfrdat pbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till knna, fr att de mtte kunna gripa honom.

Chapter 12 Sex dagar fre psk kom nu Jesus till Betania, dr Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppvckt frn de dda. 2Dr gjorde man d fr honom ett gstabud, och Marta betjnade dem, men Lasarus var en av dem som lgo till bords jmte honom. 3D tog Maria ett sklpund smrjelse av dyrbar kta nardus och smorde drmed Jesu ftter; sedan torkade hon hans ftter med sitt hr. Och huset uppfylldes med vllukt av smrjelsen. 4Men Judas Iskariot, en av hans lrjungar, den som skulle frrda honom, sade d: 5Varfr slde man icke hellre denna smrjelse fr tre hundra silverpenningar och gav dessa t de fattiga? 6Detta sade han, icke drfr, att han frgade efter de fattiga, utan drfr, att han var en tjuv och plgade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand. 7Men Jesus sade: Lt henne vara; m hon f fullgra detta fr min begravningsdag. 8 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. 9Nu hade det blivit knt fr den stora hopen av judarna att Jesus var dr, och de kommo dit, icke allenast fr hans skull, utan ock fr att se Lasarus, som han hade uppvckt frn de dda. 10D beslto versteprsterna att dda ocks Lasarus. 11Ty fr hans skull gingo mnga judar bort och trodde p Jesus. 12Nr dagen drefter det myckna folk som hade kommit till hgtiden fick hra att Jesus var p vg till Jerusalem, 13togo
1082
1

Swedish Bible

Anonymous

de palmkvistar och gingo ut fr att mta honom och ropade: Hosianna! Vlsignad vare han som kommer, i Herrens namn, han som r Israels konung. 14Och Jesus fick sig en snefle och satte sig upp p den, ssom det r skrivet: 15Frukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande p en sninnas fle. 16Detta frstodo hans lrjungar icke d strax, men nr Jesus hade blivit frhrligad, d kommo de ihg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom. 17S gav nu folket honom sitt vittnesbrd, de som hade varit med honom, nr han kallade Lasarus ut ur graven och uppvckte honom frn de dda. 18Drfr kom ocks det vriga folket emot honom, eftersom de hrde att han hade gjort det tecknet. 19D sade fariserna till varandra: I sen att I alls intet kunnen utrtta; hela vrlden lper ju efter honom. 20Nu voro dr ock ngra greker, av dem som plgade fara upp fr att tillbedja under hgtiden. 21Dessa kommo till Filippus, som var frn Betsaida i Galileen, och bdo honom och sade: Herre, vi skulle vilja se Jesus. 22Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus. 23Jesus svarade dem och sade: Stunden r kommen att Mnniskosonen skall frhrligas. 24 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dr, s frbliver det ett ensamt korn; men om det dr, s br det mycken frukt. 25Den som lskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna vrlden, han skall behlla det och skall hava evigt liv. 26Om ngon vill tjna mig, s flje han mig; och dr jag r, dr skall ocks min tjnare f vara. Om ngon tjnar mig, s skall min Fader ra honom. 27Nu r min sjl i ngest; vad skall jag vl sga? Fader, frls mig undan denna stund. Dock, just drfr har jag kommit till denna stund. 28Fader, frhrliga ditt namn. D kom en rst frn himmelen: Jag har redan frhrligat det, och jag skall ytterligare frhrliga det. 29Folket, som stod dr och hrde detta, sade d: Det var ett tordn. Andra sade: Det var en ngel som talade med honom. 30D svarade Jesus och sade: Denna rst kom icke fr min skull, utan fr eder skull. 31Nu gr en dom ver denna vrlden, nu skall denna vrldens furste utkastas. 32Och nr jag har blivit upphjd frn jorden, skall jag draga alla till mig. 33Med dessa ord gav han till knna p vad stt han skulle d. 34D svarade folket honom: Vi hava hrt av lagen att Messias skall stanna kvar fr alltid. Huru kan du d sga att Mnniskosonen mste bliva upphjd? Vad r vl detta fr en Mnniskoson? 35Jesus sade till dem: nnu en liten tid r ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, p det att mrkret icke m f makt med eder; den som vandrar i mrkret, han vet ju icke var han gr. 36Tron p ljuset, medan I haven ljuset, s att I bliven ljusets barn. Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig fr dem. 37Men fastn han hade gjort s mnga tecken infr dem, trodde de icke p honom. 38Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias sger: Herre, vem trodde, vad som predikades fr oss, och fr vem var Herrens arm uppenbar? 39Allts kunde de icke tro; Esaias sger ju ytterligare: 40Han har frblindat deras gon och frstockat deras hjrtan, s att de icke kunna se med sina gon eller frst med sina hjrtan och omvnda sig och bliva helade av mig. 41Detta kunde Esaias sga, eftersom han hade sett hans hrlighet, nr han talade med honom. -- 42Dock funnos jmvl bland rdsherrarna mnga som trodde p honom; men fr farisernas skulle ville de icke beknna det, fr att de icke skulle bliva utsttta ur synagogan. 43Ty de skattade hgre att bliva rade av mnniskor n att bliva rade av
1083

Swedish Bible

Anonymous

Gud. 44Men Jesus sade med hg rst: Den som tror p mig, han tror icke p mig, utan p honom som har snt mig. 45Och den som ser mig, han ser honom som har snt mig. 46Ssom ett ljus har jag kommit i vrlden, fr att ingen av dem som tro p mig skall frbliva i mrkret. 47Om ngon hr mina ord, men icke hller dem, s dmer icke jag honom; ty jag har icke kommit fr att dma vrlden, utan fr att frlsa vrlden. 48Den som frkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare ver sig; det ord som jag har talat, det skall dma honom p den yttersta dagen. 49 Ty jag har icke talat av mig sjlv, utan Fadern, som har snt mig, han har bjudit mig vad jag skall sga, och vad jag skall tala. 50Och jag vet att hans bud r evigt liv; drfr, vad jag talar, det talar jag ssom Fadern har sagt mig.

Chapter 13 Fre pskhgtiden hnde sig detta. Jesus visste att stunden var kommen fr honom att g bort ifrn denna vrlden till Fadern; och ssom han allt hittills hade lskat sina egna hr i vrlden, s gav han dem nu ett yttersta bevis p sin krlek. 2De hllo nu aftonmltid, och djvulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjrtat att frrda Jesus. 3Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans hnder, och att han hade gtt ut frn Gud och skulle g till Gud. 4Men han stod upp frn mltiden och lade av sig verkldnaden och tog en linneduk och band den om sig. 5Sedan slog han vatten i ett bcken och begynte tv lrjungarnas ftter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig. 6S kom han till Simon Petrus. Denne sade d till honom: Herre, skulle du tv mina ftter? 7Jesus svarade och sade till honom: Vad jag gr frstr du icke nu, men framdeles skall du fatta det. 8Petrus sade till honom: Aldrig ngonsin skall du tv mina ftter! Jesus svarade honom: Om jag icke tvr dig, s har du ingen del med mig. 9D sade Simon Petrus till honom: Herre, icke allenast mina ftter, utan ock hnder och huvud! 10Jesus svarade honom: Den som r helt tvagen, han behver allenast tv ftterna; han r ju i vrigt hel och hllen ren. S ren ock I rena -- dock icke alla. 11Han visste nmligen vem det var som skulle frrda honom; drfr sade han att de icke alla voro rena. 12Sedan han nu hade tvagit deras ftter och tagit p sig verkldnaden och ter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: Frstn I vad jag har gjort med eder? 13I kallen mig 'Mstare' och 'Herre', och I sger rtt, ty jag r s. 14Har nu jag, eder Herre och Mstare, tvagit edra ftter, s ren ock I pliktiga att tv varandras ftter. 15Jag har ju givit eder ett fredme, fr att I skolen gra ssom jag har gjort mot eder. 16Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Tjnaren r icke frmer n sin herre, ej heller sndebudet frmer n den som har snt honom. 17D I veten detta, saliga ren I, om I ock gren det. 18Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som t mitt brd, han lyfte mot mig sin hl.' 19Redan nu, frrn det sker, sger jag eder det, fr att I, nr det har skett, skolen tro att jag r den jag r. 20Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tager emot den jag snder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har snt
1084
1

Swedish Bible

Anonymous

mig. 21Nr Jesus hade sagt detta, blev han upprrd i sin ande och betygade och sade: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: En av eder skall frrda mig. 22D sgo lrjungarna p varandra och undrade vilken han talade om. 23Nu var dr bland lrjungarna en som lg till bords invid Jesu brst, den lrjunge som Jesus lskade. 24t denne gav d Simon Petrus ett tecken och sade till honom: Sg vilken det r som han talar om. 25Han lutade sig d mot Jesu brst och frgade honom: Herre, vilken r det? 26D svarade Jesus: Det r den t vilken jag rcker brdstycket som jag nu doppar. Drvid doppade han brdstycket och rckte det t Judas, Simon Iskariots son. 27D, nr denne hade tagit emot brdstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: Gr snart vad du gr. 28Men ingen av dem som lgo dr till bords frstod varfr han sade detta till honom. 29 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade ngra att Jesus hade velat sga till honom: Kp vad vi behva till hgtiden, eller ock att han hade tillsagt honom att giva ngot t de fattiga. 30D han nu hade tagit emot brdstycket, gick han strax ut; och det var natt. 31Och nr han hade gtt ut, sade Jesus: Nu r Mnniskosonen frhrligad, och Gud r frhrligad i honom. 32 r nu Gud frhrligad i honom, s skall ock Gud frhrliga honom i sig sjlv, och han skall snart frhrliga honom. 33Kra barn, allenast en liten tid r jag nnu hos eder; I skolen sedan ska efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag gr, dit kunnen I icke komma', detsamma sger jag nu ock till eder. 34Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen lska varandra; ja, ssom jag har lskat eder, s skolen ock I lska varandra. 35Om I haven krlek inbrdes, s skola alla drav frst att I ren mina lrjungar. 36D frgade Simon Petrus honom: Herre, vart gr du? Jesus svarade: Dit jag gr, dit kan du icke nu flja mig; men framdeles skall du flja mig. 37Petrus sade till honom: Herre, varfr kan jag icke flja dig nu? Mitt liv vill jag giva fr dig. 38Jesus svarade: Ditt liv vill du giva fr mig? Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Hanen skall icke gala, frrn du tre gnger har frnekat mig.

Chapter 14 Edra hjrtan vare icke oroliga. Tron p Gud; tron ock p mig. 2I min Faders hus ro mnga boningar; om s icke voro, skulle jag nu sga eder att jag gr bort fr att bereda eder rum. 3Och om jag n gr bort fr att bereda eder rum, s skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att dr jag r, dr skolen I ock vara. 4Och vgen som leder dit jag gr, den veten I. 5Tomas sade till honom: Herre, vi veta icke vart du gr; huru kunna vi d veta vgen? 6Jesus svarade honom: Jag r vgen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7Haden I knt mig, s haden I ock knt min Fader; nu knnen I honom och haven sett honom. 8Filippus sade till honom: Herre, lt oss se Fadern, s hava vi nog. 9Jesus svarade honom: S lng tid har jag varit hos eder, och du har icke lrt knna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du d sga: 'Lt oss se Fadern'? 10Tror du icke att jag r i Fadern, och att Fadern r i mig? De ord jag talar till eder talar jag icke av mig sjlv. Och grningarna, dem gr Fadern,
1085
1

Swedish Bible

Anonymous

som bor i mig; de ro hans verk. 11Tron mig; jag r i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, s tron fr sjlva grningarnas skull. 12Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tror p mig, han skall ock sjlv gra de grningar som jag gr; och nnu strre n dessa skall han gra. Ty jag gr till Fadern, 13och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag gra, p det att Fadern m bliva frhrligad i Sonen. 14Ja, om I bedjen om ngot i mitt namn, s skall jag gra det. 15lsken I mig, s hllen I mina bud, 16och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjlpare, som fr alltid skall vara hos eder: 17sanningens Ande, som vrlden icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och knner honom icke. Men I knnen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder. 18Jag skall icke lmna eder faderlsa; jag skall komma till eder. 19nnu en liten tid, och vrlden ser mig icke mer, men I sen mig. Ty jag lever; I skolen ock leva. 20P den dagen skolen I frst att jag r i min Fader, och att I ren i mig, och att jag r i eder. 21Den som har mina bud och hller dem, han r den som lskar mig; och den som lskar mig, han skall bliva lskad av min Fader, och jag skall lska honom och jag skall uppenbara mig fr honom. 22Judas -- icke han som kallades Iskariot -- sade d till honom: Herre, varav kommer det att du tnker uppenbara dig fr oss, men icke fr vrlden? 23Jesus svarade och sade till honom: Om ngon lskar mig, s hller han mitt ord; och min Fader skall lska honom, och vi skola komma till honom och taga vr boning hos honom. 24Den som icke lskar mig, han hller icke mina ord; och likvl r det ord som I hren icke mitt, utan Faderns, som har snt mig. 25Detta har jag talat till eder, medan jag nnu r kvar hos eder. 26Men Hjlparen, den helige Ande, som Fadern skall snda i mitt namn, han skall lra eder allt och pminna eder om allt vad jag har sagt eder. 27Frid lmnar jag efter mig t eder, min frid giver jag eder; icke giver jag eder den ssom vrlden giver. Edra hjrtan vare icke oroliga eller frsagda. 28I hrden att jag sade till eder: 'Jag gr bort, men jag kommer ter till eder.' Om I lskaden mig, s skullen I ju gldjas ver att jag gr bort till Fadern, ty Fadern r strre n jag. 29Och nu har jag sagt eder det, frrn det sker, p det att I mn tro, nr det har skett. 30Hrefter talar jag icke mycket med eder, ty denna vrldens furste kommer. I mig finnes intet som hr honom till; 31men detta sker, fr att vrlden skall frst att jag lskar Fadern och gr ssom Fadern har bjudit mig. Stn upp, lt oss g hrifrn.

Chapter 15 Jag r det sanna vintrdet, och min Fader r vingrdsmannen. 2Var gren i mig, som icke br frukt, den tager han bort; och var och en som br frukt, den rensar han, fr att den skall bra mer frukt. 3I ren redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder. 4Frbliven i mig, s frbliver ock jag i eder. Ssom grenen icke kan bra frukt av sig sjlv, utan allenast om den frbliver i vintrdet, s kunnen I det ej heller, om I icke frbliven i mig. 5Jag r vintrdet, I ren grenarna. Om ngon frbliver i mig, och jag i honom, s br han mycken frukt; ty mig frutan kunnen I intet gra. 6Om ngon icke frbliver i mig, s kastas han ut ssom en avbruten gren och frtorkas; och
1086
1

Swedish Bible

Anonymous

man samlar tillhopa sdana grenar och kastar dem i elden, och de brnnas upp. 7Om I frbliven i mig, och mina ord frbliva i eder, s mn I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder. 8 Drigenom bliver min Fader frhrligad, att i bren mycken frukt och bliven mina lrjungar. 9 Ssom Fadern har lskat mig, s har ock jag lskat eder; frbliven i min krlek. 10Om I hllen mina bud, s frbliven I i min krlek, likasom jag har hllit min Faders bud och frbliver i hans krlek. 11Detta har jag talat till eder, fr att min gldje skall bo i eder, och fr att eder gldje skall bliva fullkomlig. 12Detta r mitt bud, att I skolen lska varandra, ssom jag har lskat eder. 13Ingen har strre krlek, n att han giver sitt liv fr sina vnner. 14I ren mina vnner, om I gren vad jag bjuder eder. 15Jag kallar eder nu icke lngre tjnare, ty tjnaren fr icke veta vad hans herre gr; vnner kallar jag eder, ty allt vad jag har hrt av min Fader har jag kungjort fr eder. 16I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestmt om eder att I skolen g stad och bra frukt, sdan frukt som bliver bestndande, p det att Fadern m giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn. 17Ja, det bjuder jag eder, att I skolen lska varandra. 18Om vrlden hatar eder, s betnken att hon har hatat mig frr n eder. 19Voren I av vrlden, s lskade ju vrlden vad henne tillhrde; men eftersom I icke ren av vrlden, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur vrlden, drfr hatar vrlden eder. 20Kommen ihg det ord som jag sade till eder: 'Tjnaren r icke frmer n sin herre.' Hava de frfljt mig, s skola de ock frflja eder; hava de hllit mitt ord, s skola de ock hlla edert. 21Men allt detta skola de gra mot eder fr mitt namns skull, eftersom de icke knna honom som har snt mig. 22Hade jag icke kommit och talat till dem, s skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen urskt fr sin synd. 23Den som hatar mig, han hatar ock min Fader. 24Hade jag icke bland dem gjort sdana grningar, som ingen annan har gjort, s skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likvl hatat bde mig och min Fader. 25Men det ordet skulle ju fullbordas, som r skrivet i deras lag: 'De hava hatat mig utan sak.' 26Dock, nr Hjlparen kommer, som jag skall snda eder ifrn Fadern, sanningens Ande, som utgr ifrn Fadern, d skall han vittna om mig. 27Ocks I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig frn begynnelsen.

Chapter 16 Detta har jag talat till eder, fr att I icke skolen komma p fall. 2Man skall utstta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, d vemhelst som drper eder skall mena sig drmed frrtta offertjnst t Gud. 3Och s skola de gra, drfr att de icke hava lrt knna Fadern, ej heller mig. 4 Men detta har jag talat till eder, fr att I, nr den tiden r inne, skolen komma ihg att jag har sagt eder det. Jag sade eder det icke frn begynnelsen, ty jag var ju hos eder. 5Och nu gr jag bort till honom som har snt mig; och ingen av eder frgar mig vart jag gr. 6Men edra hjrtan ro uppfyllda av bedrvelse, drfr att jag har sagt eder detta. 7Dock sger jag eder sanningen: Det r nyttigt fr eder att jag gr bort, ty om jag icke ginge bort, s komme icke Hjlparen till eder; men d jag nu
1087
1

Swedish Bible

Anonymous

gr bort, skall jag snda honom till eder. 8Och nr han kommer, skall han lta vrlden f veta sanningen i frga om synd och rttfrdighet och dom: 9i frga om synd, ty de tro icke p mig; 10i frga om rttfrdighet, ty jag gr till Fadern, och I sen mig icke mer; 11i frga om dom, ty denna vrldens furste r nu dmd. 12Jag hade nnu mycket att sga eder, men I kunnen icke nu bra det. 13 Men nr han kommer, som r sanningens Ande, d skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig sjlv, utan vad han hr, allt det skall han tala; och han skall frkunna fr eder vad komma skall. 14Han skall frhrliga mig, ty av mitt skall han taga och skall frkunna det fr eder. 15Allt vad Fadern har, det r mitt; drfr sade jag att han skall taga av mitt och frkunna det fr eder. 16En liten tid, och I sen mig icke mer; och ter en liten tid, och I fn se mig. 17D sade ngra av hans lrjungar till varandra: Vad r detta som han sger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och ter en liten tid, och I fn se mig', s ock: 'Jag gr till Fadern'? 18De sade allts: Vad r detta som han sger: 'En liten tid'? Vi frst icke vad han talar. 19D mrkte Jesus att de ville frga honom, och han sade till dem: I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och I sen mig icke; och ter en liten tid, och I fn se mig.' 20Sannerligen, sannerligen sger jag eder: I skolen bliva bedrvade, men eder bedrvelse skall vndas i gldje. 21Nr en kvinna fder barn, har hon bedrvelse, ty hennes stund r kommen; men nr hon har ftt barnet, kommer hon icke mer ihg sin vedermda, ty hon glder sig ver att en mnniska r fdd till vrlden. 22S haven ock I nu bedrvelse; men jag skall se eder ter, och d skola edra hjrtan gldja sig, och ingen skall taga eder gldje ifrn eder. 23Och p den dagen skolen I icke frga mig om ngot. Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn. 24Hittills haven I icke bett om ngot i mitt namn; bedjen, och I skolen f, fr att eder gldje skall bliva fullkomlig. 25Detta har jag talat till eder i frtckta ord; den tid kommer, d jag icke mer skall tala till eder i frtckta ord, utan ppet frkunna fr eder om Fadern. 26P den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag sger eder icke att jag skall bedja Fadern fr eder, 27ty Fadern sjlv lskar eder, eftersom I haven lskat mig och haven trott att jag r utgngen frn Gud. 28Ja, jag har gtt ut ifrn Fadern och har kommit i vrlden; ter lmnar jag vrlden och gr till Fadern. 29D sade hans lrjungar: Se, nu talar du ppet och brukar inga frtckta ord. 30Nu veta vi att du vet allt, och att det icke r behvligt fr dig att man frgar dig; drfr tro vi att du r utgngen frn Gud. 31Jesus svarade dem: Nu tron I? 32Se, den stund kommer, ja, den r redan kommen, s I skolen frskingras, var och en t sitt hll, och lmna mig allena. Dock, jag r icke allena, ty Fadern r med mig. 33Detta har jag talat till eder, fr att I skolen hava frid i mig. I vrlden liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har vervunnit vrlden.

Chapter 17 Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina gon mot himmelen och sade: Fader, stunden r kommen; frhrliga din Son, p det att din Son m frhrliga dig, 2eftersom du har givit honom
1088
1

Swedish Bible

Anonymous

makt ver allt ktt, fr att han skall giva evigt liv t alla dem som du har givit t honom. 3Och detta r evigt liv, att de knna dig, den enda sanne Guden, och den du har snt, Jesus Kristus. 4Jag har frhrligat dig p jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utfra. 5Och nu, Fader, frhrliga du mig hos dig sjlv, med den hrlighet som jag hade hos dig, frrn vrlden var till. 6Jag har uppenbarat ditt namn fr de mnniskor som du har tagit ut ur vrlden och givit t mig. De voro dina, och du har givit dem t mig, och de hava hllit ditt ord. 7Nu hava de frsttt att allt vad du har givit t mig, det kommer frn dig. 8Ty de ord som du har givit t mig har jag givit t dem: och de hava tagit emot dem och hava i sanning frsttt att jag r utgngen frn dig, och de tro att du har snt mig. 9Jag beder fr dem; det r icke fr vrlden jag beder, utan fr dem som du har givit t mig, ty de ro dina 10-- ssom allt mitt r ditt, och ditt r mitt -- och jag r frhrligad i dem. 11Jag r nu icke lngre kvar i vrlden, men de ro kvar i vrlden, nr jag gr till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn -- det som du har frtrott t mig -- fr att de m vara ett, likasom vi ro ett. 12Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har frtrott t mig; jag vakade ver dem, och ingen av dem gick i frdrvet, ingen utom frdrvets man, ty skriften skulle ju fullbordas. 13Nu gr jag till tid; dock talar jag detta, medan jag nnu r hr i vrlden, fr att de skola hava min gldje fullkomlig i sig. 14Jag har givit dem ditt ord; och vrlden har hatat dem, eftersom de icke ro av vrlden, likasom icke heller jag r av vrlden. 15Jag beder icke att du skall taga dem bort ur vrlden, utan att du skall bevara dem frn det onda. 16De ro icke av vrlden, likasom icke heller jag r av vrlden. 17Helga dem i sanningen; ditt ord r sanning. 18 Ssom du har snt mig i vrlden, s har ock jag snt dem i vrlden. 19Och jag helgar mig till ett offer fr dem, p det att ock de m vara i sanning helgade. 20Men icke fr dessa allenast beder jag, utan ock fr dem som genom deras ord komma till tro p mig; 21jag beder att de alla m vara ett, och att, ssom du, Fader, r i mig, och jag i dig, ocks de m vara i oss, fr att vrlden skall tro att du har snt mig. 22Och den hrlighet som du har givit mig, den har jag givit t dem, fr att de skola vara ett, ssom vi ro ett 23-- jag i dem, och du i mig -- ja, fr att de skola vara fullkomligt frenade till ett, s att vrlden kan frst att du har snt mig, och att du har lskat dem, ssom du har lskat mig. 24Fader, jag vill att dr jag r, dr skola ock de som du har givit mig vara med mig, s att de f se min hrlighet, som du har givit mig; ty du har lskat mig fre vrldens begynnelse. 25 Rttfrdige Fader, vrlden har icke lrt knna dig, men jag knner dig, och dessa hava frsttt att du har snt mig. 26Och jag har kungjort fr dem ditt namn och skall kungra det, p det att den krlek, som du har lskat mig med, m vara i dem, och jag i dem.

Chapter 18 Nr Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina lrjungar drifrn och gick ver bcken Kidron till andra sidan. Dr var en rtagrd, och i den gick han in med sina lrjungar. 2Men ocks Judas, han som frrdde honom, knde till det stllet, ty dr hade Jesus och hans lrjungar ofta
1089
1

Swedish Bible

Anonymous

kommit tillsammans. 3Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, s ock ngra av versteprsternas och farisernas tjnare, och kom dit med bloss och lyktor och vapen. 4Och Jesus, som visste allt vad som skulle verg honom, gick fram och sade till dem: Vem sken I? 5De svarade honom: Jesus frn Nasaret. Jesus sade till dem: Det r jag. Och Judas, frrdaren, stod ocks dr ibland dem. 6Nr Jesus nu sade till dem: Det r jag, veko de tillbaka och fllo till marken. 7ter frgade han dem d: Vem sken I? De svarade: Jesus frn Nasaret. 8Jesus sade: Jag har sagt eder att det r jag; om det allts r mig I sken, s lten dessa g. 9Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: Av dem som du har givit mig har jag icke frlorat ngon. 10 Och Simon Petrus, som hade ett svrd, drog ut det och hgg till versteprstens tjnare och hgg s av honom hgra rat; och tjnarens namn var Malkus. 11D sade Jesus till Petrus: Stick ditt svrd i skidan. Skulle jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig? 12Den romerska vakten med sin verste och de judiska rttstjnarna grepo d Jesus och bundo honom 13och frde honom bort, frst till Hannas; denne var nmligen svrfader till Kaifas, som var versteprst det ret. 14Och det var Kaifas som under rdplgningen hade sagt till judarna, att det vore bst om en man finge d fr folket. 15Och Simon Petrus jmte en annan lrjunge fljde efter Jesus. Den lrjungen var bekant med versteprsten och gick med Jesus in p versteprstens grd; 16men Petrus stod utanfr vid porten. Den andre lrjungen, den som var bekant med versteprsten, gick d ut och talade med portvakterskan och fick s fra Petrus ditin. 17Tjnstekvinnan som vaktade porten sade drvid till Petrus: r icke ocks du en av den mannens lrjungar? Han svarade: Nej, det r jag icke. 18Men tjnarna och rttsbetjnterna hade gjort upp en koleld, ty det var kallt, och de stodo dr och vrmde sig; bland dem stod ocks Petrus och vrmde sig. 19versteprsten frgade nu Jesus om hans lrjungar och om hans lra. 20Jesus svarade honom: Jag har ppet talat fr vrlden, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, p stllen dr alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat. 21Varfr frgar du d mig? Dem som hava hrt mig m du frga om vad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt. 22Nr Jesus sade detta, gav honom en av rttstjnarna, som stod dr bredvid, ett slag p kinden och sade: Skall du s svara versteprsten? 23Jesus svarade honom: Har jag talat ortt, s bevisa att det var ortt; men har jag talat rtt, varfr slr du mig d? 24Och Hannas snde honom bunden till versteprsten Kaifas. 25 Men Simon Petrus stod och vrmde sig. D sade de till honom: r icke ocks du en av hans lrjungar? Han nekade och sade: Det r jag icke. 26D sade en av versteprstens tjnare, en frnde till den som Petrus hade huggit rat av: Sg jag icke sjlv att du var med honom i rtagrden? 27D nekade Petrus ter. Och i detsamma gol hanen. 28Sedan frde de Jesus frn Kaifas till pretoriet; och det var nu morgon. Men sjlva gingo de icke in i pretoriet, fr att de icke skulle bliva orenade, utan skulle kunna ta pskalammet. 29D gick Pilatus ut till dem och sade: Vad haven I fr anklagelse att frambra mot denne man? 30De svarade och sade till honom: Vore han icke en illgrningsman, s hade vi icke verlmnat honom t dig. 31D sade Pilatus till dem: Tagen I honom, och dmen honom efter eder lag. Judarna svarade honom: Fr oss r det icke lovligt att avliva ngon. 32Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt fr att
1090

Swedish Bible

Anonymous

giva till knna p vad stt han skulle d. 33Pilatus gick ter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sade till honom: r du judarnas konung? 34Jesus svarade: Sger du detta av dig sjlv, eller hava andra sagt dig det om mig? 35Pilatus svarade: Jag r vl icke en jude! Ditt eget folk och versteprsterna hava verlmnat dig t mig. Vad har du gjort? 36Jesus svarade: Mitt rike r icke av denna vrlden. Om mitt rike vore av denna vrlden, s hade vl mina tjnare kmpat fr att jag icke skulle bliva verlmnad t judarna. Men nu r mitt rike icke av denna vrlden. 37S sade Pilatus till honom: S r du dock en konung? Jesus svarade: Du sger det sjlv, att jag r en konung. Ja, drtill r jag fdd, och drtill har jag kommit i vrlden, att jag skall vittna fr sanningen. Var och en som r av sanningen, han hr min rst. 38Pilatus sade till honom: Vad r sanning? Nr han hade sagt detta, gick han ter ut till judarna och sade till dem: Jag finner honom icke skyldig till ngot brott. 39Nu r det en sedvnja hos eder, att jag vid psken skall giva eder en fnge ls. Viljen I d att jag skall giva eder 'judarnas konung' ls? 40D skriade de ter och sade: Icke honom, utan Barabbas. Men Barabbas var en rvare.

Chapter 19 S tog d Pilatus Jesus och lt gissla honom. 2Och krigsmnnen vredo samman en krona av trnen och satte den p hans huvud och kldde p honom en purpurfrgad mantel. 3Sedan trdde de fram till honom och sade: Hell dig, du judarnas konung! och slogo honom p kinden. 4ter gick Pilatus ut och sade till folket: Se, jag vill fra honom ut till eder, p det att I mn frst att jag icke finner honom skyldig till ngot brott. 5Och Jesus kom d ut, kldd i trnekronan och den purpurfrgade manteln. Och han sade till dem: Se mannen! 6D nu versteprsterna och rttstjnarna fingo se honom, skriade de: Korsfst! Korsfst! Pilatus sade till dem: Tagen I honom, och korsfsten honom; jag finner honom icke skyldig till ngot brott. 7Judarna svarade honom: Vi hava sjlva en lag, och efter den lagen mste han d, ty han har gjort sig till Guds Son. 8Nr Pilatus hrde dem tala s, blev hans fruktan nnu strre. 9Och han gick ter in i pretoriet och frgade Jesus: Varifrn r du? Men Jesus gav honom intet svar. 10D sade Pilatus till honom: Svarar du mig icke? Vet du d icke att jag har makt att giva dig ls och makt att korsfsta dig? 11 Jesus svarade honom: Du hade alls ingen makt ver mig, om den icke vore dig given ovanifrn. Drfr har den strre synd, som har verlmnat mig t dig. 12Frn den stunden skte Pilatus efter ngon utvg att giva honom ls. Men judarna ropade och sade: Giver du honom ls, s r du icke kejsarens vn. Vemhelst som gr sig till konung, han stter sig upp mot kejsaren. 13Nr Pilatus hrde de orden, lt han fra ut Jesus och satte sig p domarstet, p en plats som kallades Litostroton, p hebreiska Gabbata. 14Och det var tillredelsedagen fre psken, vid sjtte timmen. Och han sade till judarna: Se hr r eder konung! 15D skriade de: Bort med honom! Bort med honom! Korsfst honom! Pilatus sade till dem: Skall jag korsfsta eder konung? versteprsterna svarade: Vi hava ingen annan konung n kejsaren. 16D gjorde han dem till viljes och bjd att
1091
1

Swedish Bible

Anonymous

han skulle korsfstas. Och de togo Jesus med sig. 17Och han bar sjlv sitt kors och kom s ut till det stlle som kallades Huvudskalleplatsen, p hebreiska Golgata. 18Dr korsfste de honom, och med honom tv andra, en p vardera sidan, och Jesus i mitten. 19Men Pilatus lt ock gra en verskrift och stta upp den p korset; och den lydde s: Jesus frn Nasaret, judarnas konung. 20 Den verskriften lste mnga av judarna, ty det stlle dr Jesus var korsfst lg nra staden: och den var avfattad p hebreiska, p latin och p grekiska. 21D sade judarnas versteprster till Pilatus: Skriv icke: 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung. 22Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. 23D nu krigsmnnen hade korsfst Jesus, togo de hans klder och delade dem i fyra delar, en del t var krigsman. Ocks livkldnaden togo de. Men livkldnaden hade inga smmar, utan var vvd i ett stycke, uppifrn och alltigenom. 24Drfr sade de till varandra: Lt oss icke skra snder den, utan kasta lott om vilken den skall tillhra. Ty skriftens ord skulle fullbordas: De delade mina klder mellan sig och kastade lott om min kldnad. S gjorde nu krigsmnnen. 25Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria frn Magdala. 26Nr Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lrjunge som han lskade, sade han till sin moder: Moder, se din son. 27Sedan sade han till lrjungen: Se din moder. Och frn den stunden tog lrjungen henne hem till sig. 28Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sade han drefter, d ju skriften skulle i allt uppfyllas: Jag trstar. 29Dr stod d en krl som var fullt av ttikvin. Med det vinet fyllde de en svamp, som de satte p en isopsstngel och frde till hans mun. 30Och nr Jesus hade tagit emot vinet, sade han: Det r fullbordat. Sedan bjde han ned huvudet och gav upp andan. 31Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att kropparna skulle bliva kvar p korset ver sabbaten (det var nmligen en stor sabbatsdag), bdo de Pilatus att han skulle lta sndersl de korsfstas ben och taga bort kropparna. 32S kommo d krigsmnnen och slogo snder den frstes ben och sedan den andres som var korsfst med honom. 33Nr de drefter kommo till Jesus och sgo honom redan vara dd, slogo de icke snder hans ben; 34men en av krigsmnnen stack upp han sida med ett spjut, och strax kom drifrn ut blod och vatten. 35Och den som har sett detta, han har vittnat drom, fr att ock I skolen tro; och hans vittnesbrd r sant, och han vet att han talar sanning. 36Ty detta skedde, fr att skriftens ord skulle fullbordas: Intet ben skall sndersls p honom. 37Och ter ett annat skriftens ord lyder s: De skola se upp till honom som de hava stungit. 38Men Josef frn Arimatea, som var en Jesu lrjunge -- fastn i hemlighet, av fruktan fr judarna -- kom drefter och bad Pilatus att f taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom det. D gick han stad och tog hans kropp. 39Och jmvl Nikodemus kom dit, han som frsta gngen hade beskt honom om natten; denne frde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra sklpund. 40Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och lade dit de vlluktande kryddorna, ssom judarna hava fr sed vid tillredelse till begravning. 41Men invid det stlle dr han hade blivit korsfst var en rtagrd, och i rtagrden fanns en ny grav, som nnu ingen hade varit lagd i. 42Dr lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven lg nra.

1092

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 20 Men p frsta veckodagen, medan det nnu var mrkt, kom Maria frn Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen frn graven. 2D skyndade hon drifrn och kom till Simon Petrus och till den andre lrjungen, den som Jesus lskade, och sade till dem: De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom. 3D begvo sig Petrus och den andre lrjungen stad p vg till graven. 4Och de sprungo bda p samma gng; men den andre lrjungen sprang fortare n Petrus och kom frst fram till graven. 5Och nr han lutade sig ditin, s han linnebindlarna ligga dr; dock gick han icke in. 6Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick s se huru bindlarna lgo dr, 7och huru duken som hade varit hljd ver hans huvud icke lg tillsammans med bindlarna, utan fr sig sjlv p ett srskilt stlle, hopvecklad. 8D gick ock den andre lrjungen ditin, han som frst hade kommit till graven; och han sg och trodde. 9 De hade nmligen nnu icke frsttt skriftens ord, att han skulle uppst frn de dda. 10Och lrjungarna gingo s hem till sitt igen. 11Men Maria stod och grt utanfr graven. Och under det hon grt, lutade hon sig in i graven 12och fick d se tv nglar i vita klder sitta dr Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid ftternas. 13Och de sade till henne: Kvinna, varfr grter du? Hon svarade dem: De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom. 14Vid det hon sade detta, vnde hon sig om och fick se Jesus st dr; men hon visste icke att det var Jesus. 15Jesus sade till henne: Kvinna, varfr grter du? Vem sker du? Hon trodde att det var rtagrdsmstaren och svarade honom: Herre, om det r du som har burit bort honom, s sg mig var du har lagt honom, s att jag kan hmta honom. 16Jesus sade till henne: Maria! D vnde hon sig om och sade till honom p hebreiska: Rabbuni! (det betyder mstare). 17 Jesus sade till henne: Rr icke vid mig; jag har ju nnu icke farit upp till Fadern. Men g till mina brder, och sg till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud. 18Maria frn Magdala gick d och omtalade fr lrjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne. 19P aftonen samma dag, den frsta veckodagen, medan lrjungarna av fruktan fr judarna voro samlade inom stngda drrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: Frid vare med eder! 20Och nr han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och sin sida. Och lrjungarna blevo glada, nr de sgo Herren. 21ter sade Jesus till dem: Frid vare med eder! Ssom Fadern har snt mig, s snder ock jag eder. 22Och nr han hade sagt detta, andades han p dem och sade till dem: Tagen emot helig ande! 23Om I frlten ngon hans synder, s ro de honom frltna; och om I binden ngon i hans synder, s r han bunden i dem. 24Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, nr Jesus kom. 25D nu de andra lrjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: Om jag icke ser hlen efter spikarna i hans hnder och sticker mitt finger i hlen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, s kan jag icke tro det. 26tta dagar drefter voro hans lrjungar ter drinne, och Tomas var med bland dem. D kom Jesus, medan drrarna voro stngda, och stod mitt ibland de, och sade: Frid vare med eder! 27Sedan sade han till Tomas: Rck hit dit finger, se hr ro mina
1093
1

Swedish Bible

Anonymous

hnder; och rck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro. 28Tomas svarade och sade till honom: Min Herre och min Gud! 29Jesus sade till honom: Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga ro de som icke se och dock tro. 30nnu mnga andra tecken, som icke ro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lrjungars syn. 31Men dessa hava blivit uppskrivna, fr att I skolen tro att Jesus r Messias, Guds Son, och fr att I genom tron skolen hava liv i hans namn.

Chapter 21 Drefter uppenbarade sig Jesus ter fr lrjungarna, vid Tiberias' sj; och vid den uppenbarelsen gick s till: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var frn Kana i Galileen, och Sebedeus' sner voro tillsammans, och med dem tv andra av hans lrjungar. 3 Simon Petrus sade d till dem: Jag vill g stad och fiska. De sade till honom: Vi g ocks med dig. S begvo de sig stad och stego i bten. Men den natten fingo de intet. 4Nr det sedan hade blivit morgon, stod Jesus dr p stranden; dock visste lrjungarna icke att det var Jesus. 5Och Jesus sade till dem: Mina barn, haven I ngot att ta? De svarade honom: Nej. 6Han sade till dem: Kasten ut ntet p hgra sidan om bten, s skolen I f. D kastade de ut; och nu fingo de en s stor hop fiskar, att de icke frmdde draga upp ntet. 7Den lrjunge som Jesus lskade sade d till Petrus: Det r Herren. Nr Simon Petrus hrde att det var Herren, tog han p sig sin verkldnad -- ty han var okldd -- och gav sig i sjn. 8Men de andra lrjungarna kommo med bten och drogo efter sig ntet med fiskarna; de voro nmligen icke lngre frn land n vid pass tv hundra alnar. 9Nr de sedan hade stigit i land, sgo de gld ligga dr och fisk, som lg drp, och brd. 10Jesus sade till dem: Tagen hit av de fiskar som I nu fingen. 11D steg Simon Petrus i bten och drog ntet upp p land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastn de voro s mnga, hade ntet icke gtt snder. 12Drefter sade Jesus till dem: Kommen hit och ten. Och ingen av lrjungarna dristade sig att frga honom vem han var, ty de frstodo att det var Herren. 13Jesus gick d fram och tog brdet och gav dem, likaledes ock av fiskarna. 14 Detta var nu tredje gngen som Jesus uppenbarade sig fr sina lrjungar, sedan han hade uppsttt frn de dda. 15Nr de hade tit, sade Jesus till Simon Petrus: Simon, Johannes' son, lskar du mig mer n dessa gra? Han svarade honom: Ja, Herre; du vet att jag har dig kr. D sade han till honom: Fd mina lamm. 16ter frgade han honom, fr andra gngen: Simon, Johannes' son, lskar du mig? Han svarade honom: Ja, Herre; du vet att jag har dig kr. D sade han till honom: Var en herde fr mina fr. 17Fr tredje gngen frgade han honom: Simon, Johannes' son, har du mig kr? Petrus blev bedrvad ver att han fr tredje gngen frgade honom: Har du mig kr? Och han svarade honom: Herre, du vet allting; du vet att jag har dig kr. D sade Jesus till honom: Fd mina fr. 18Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Nr du var yngre, omgjordade du dig sjlv och gick vart du ville; men nr du bliver gammal, skall du ndgas strcka ut dina
1094
1

Swedish Bible

Anonymous

hnder, och en annan skall omgjorda dig och fra dig dit du icke vill. 19Detta sade han fr att giva till knna med hurudan dd Petrus skulle frhrliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom: Flj mig. 20Nr Petrus vnde sig om, fick han se att den lrjunge som Jesus lskade fljde med, densamme som under aftonmltiden hade lutat sig mot hans brst och frgat honom: Herre, vilken r det som skall frrda dig? 21D nu Petrus sg den lrjungen, frgade han Jesus: Herre, huru bliver det d med denne? 22Jesus svarade honom: Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Flj du mig. 23S kom det talet ut ibland brderna, att den lrjungen icke skulle d. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke skulle d, utan allenast: Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? 24Det r den lrjungen som vittnar om detta, och som har skrivit detta; och vi veta att hans vittnesbrd r sant. 25nnu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta skulle uppskrivas, det ena med det andra, s tror jag att icke ens hela vrlden skulle kunna rymma de bcker som d bleve skrivna.

Acts
Chapter 1 I min frra skrift, gode Teofilus, har jag berttat om allt vad Jesus gjorde och lrde, 2nda till den dag d han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar t apostlarna som han hade utvalt. 3Fr dem hade han ock genom mnga skra bevis tett sig ssom levande, efter utstndet lidande; ty under fyrtio dagar lt han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. 4Nr han d var tillsammans med dem, bjd han dem och sade: Lmnen icke Jerusalem, utan frbiden dr vad Fadern har utlovat, det varom I haven hrt av mig. 5Ty Johannes dpte med vatten, men f dagar hrefter skolen I bliva dpta i helig ande. 6D de nu hade kommit tillhopa, frgade de honom och sade: Herre, skall du nu i denna tid upprtta igen riket t Israel? 7Han svarade dem: Det tillkommer icke eder att f veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har faststllt. 8Men nr den helige Ande kommer ver eder, skolen I undf kraft och bliva mina vittnen, bde i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens nda. 9Nr han hade sagt detta, lyftes han infr deras gon upp i hjden, och en sky tog honom bort ur deras syn. 10Och medan de skdade mot himmelen, under det han for upp, se, d stodo hos dem tv mn i vita klder. 11 Och dessa sade: I galileiske mn, varfr stn I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen frn eder till himmelen, han skall komma igen p samma stt som I haven sett honom fara upp till himmelen. 12Sedan vnde de tillbaka till Jerusalem frn det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger nra Jerusalem, icke lngre drifrn, n man fr frdas p en sabbat. 13Och nr de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i vre vningen, dr de plgade vara tillsammans:
1

1095

Swedish Bible

Anonymous

Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son. 14Alla dessa hllo endrktigt ut i bn tillika med Maria, Jesu moder, och ngra andra kvinnor samt Jesu brder. 15En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland brderna, som d voro frsamlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han sade: 16Mina brder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vgvisare t de mn som grepo Jesus. 17Han var ju rknad bland oss och hade ocks ftt detta mbete p sin lott. 18Och med de penningar han hade ftt ssom ln fr sin ogrning frvrvade han sig en ker. Men han strtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, s att alla hans inlvor gvo sig ut. 19Detta blev bekant fr alla Jerusalems invnare, och s blev den kern p deras tungoml kallad Akeldamak (det betyder Blodskern). 20 S r ju skrivet i Psalmernas bok: 'Hans grd blive de, och ingen m finnas, som bor dri'; och vidare: 'Hans mbete tage en annan.' 21Drfr br nu ngon av de mn som fljde oss under hela den tid d Herren Jesus gick ut och in bland oss, 22allt ifrn den dag d han dptes av Johannes nda till den dag d han blev upptagen och skildes ifrn oss -- ngon av dessa mn br insttas till att jmte oss vittna om hans uppstndelse. 23Drefter stllde de fram tv: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias. 24Och de bdo och sade: Herre, du som knner allas hjrtan, visa oss vilken av dessa tv du har utvalt 25till att f den plats ssom tjnare och apostel, vilken Judas vergav, fr att g till den plats som var hans. 26Och de drogo lott om dem, och lotten fll p Mattias. Och s blev denne, jmte de elva, rknad ssom apostel.

Chapter 2 Nr sedan pingstdagen var inne, voro de alla frsamlade med varandra. 2D kom pltsligt frn himmelen ett dn, ssom om en vldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset dr de sutto. 3Och tungor ssom av eld visade sig fr dem och frdelade sig och satte sig p dem, en p var av dem. 4Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungoml, efter som Anden ingav dem att tala. 5Nu bodde i Jerusalem fromma judiska mn frn allahanda folk under himmelen. 6Och nr dnet hrdes, frsamlade sig hela hopen, och en stor rrelse uppstod, ty var och en hrde sitt eget tungoml talas av dem. 7Och de uppfylldes av hpnad och frundran och sade: ro de icke galiler, alla dessa som hr tala? 8Huru kommer det d till, att var och en av oss hr sitt eget modersml talas? 9Vi m vara parter eller meder eller elamiter, vi m hava vrt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien, 10i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, t Cyrene till, eller vara hitflyttade frmlingar frn Rom, 11vi m vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla hra vi dem p vra egna tungoml tala om Guds vldiga grningar. 12S uppfylldes de alla av hpnad och visste icke vad de skulle tnka. Och de sade, den ene till den andre: Vad kan detta betyda? 13Men somliga drevo gck med dem och sade: De ro fulla av stt vin. 14D trdde Petrus fram, jmte de elva, och
1096
1

Swedish Bible

Anonymous

hov upp sin rst och talade till dem: I judiske mn och I alla Jerusalems invnare, detta mn I veta, och lyssnen nu till mina ord: 15Det r icke s som I menen, att dessa ro druckna; det r ju blott tredje timmen p dagen. 16Nej, hr uppfylles det som r sagt genom profeten Joel: 17'Och det skall ske i de yttersta dagarna, sger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande ver allt ktt, och edra sner och edra dttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla mn skola hava drmmar; 18ja, ver mina tjnare och mina tjnarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera. 19Och jag skall lta undertecken synas uppe p himmelen och tecken nere p jorden: blod och eld och rkmoln. 20Solen skall vndas i mrker och mnen i blod, frrn Herrens dag kommer, den stora och hrliga. 21Och det skall ske att var och en som kallar Herrens namn, han skall varda frlst.' 22I mn av Israel, hren dessa ord: Jesus frn Nasaret, en man som infr eder fick vittnesbrd av Gud genom kraftgrningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, ssom I sjlva veten, 23denne som blev given i edert vld, enligt vad Gud i sitt rdslut och sin frsyn hade bestmt, honom haven I genom mn som icke veta av lagen ltit fastnagla vid korset och dda. 24Men Gud gjorde en nde p ddens vnda och lt honom uppst, eftersom det icke var mjligt att han skulle kunna behllas av dden. 25Ty David sger med tanke p honom: 'Jag har haft Herren fr mina gon alltid, ja, han r p min hgra sida, fr att jag icke skall vackla. 26Frdenskull glder sig mitt hjrta, och min tunga frjdar sig, och jmvl min kropp fr vila med en frhoppning: 27den, att du icke skall lmna min sjl t ddsriket och icke lta din Helige se frgngelse. 28Du har kungjort mig livets vgar; du skall uppfylla mig med gldje infr ditt ansikte.' 29Mina brder, jag kan vl fritt sga till eder om vr stamfader David att han r bde dd och begraven; hans grav finnes ju ibland oss nnu i dag. 30Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt stta en konung p hans tron', 31drfr frutsg han att Messias skulle uppst, och talade drom och sade att Messias icke skulle lmnas t ddsriket, och att hans kropp icke skulle se frgngelse. 32Denne -- Jesus -har nu Gud ltit uppst; drom kunna vi alla vittna. 33Och sedan han genom Guds hgra hand har blivit upphjd och av Fadern undftt den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I hr sen och hren. 34Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer sger han sjlv: 'Herren sade till min herre: Stt dig p min hgra sida, 35till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall. 36S m nu hela Israels hus veta och vara frvissat om att denne Jesus som I haven korsfst, honom har Gud gjort bde till Herre och till Messias. 37Nr de hrde detta, knde de ett styng i hjrtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: Brder, vad skola vi gra? 38Petrus svarade dem: Gren bttring, och lten alla dpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders frltelse; d skolen I ssom gva undf den helige Ande. 39Ty eder gller lftet och edra barn, jmvl alla dem som ro i fjrran, s mnga som Herren, vr Gud, kallar. 40Ocks med mnga andra ord bad och frmanade han dem, i det han sade: Lten frlsa eder frn detta vrnga slkte. 41De som d togo emot hans ort lto dpa sig; och s kades frsamlingen p den dagen med vid pass tre tusen personer. 42Och dessa hllo fast vid apostlarnas undervisning och brdragemenskapen, vid brdsbrytelsen och bnerna. 43Och fruktan kom ver var och en; och mnga under och tecken gjordes genom apostlarna.
1097

Swedish Bible

Anonymous

44

Men alla de som trodde hllo sig tillsammans och hade allting gemensamt; 45de slde sina jordagods och vad de eljest gde och delade med sig drav t alla, eftersom var och en behvde. 46 Och stndigt, var dag, voro de endrktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen brto de brd och to med frjd och i hjrtats enfald, och lovade Gud. 47Och allt folket vad dem vl bevget. Och Herren kade frsamlingen, dag efter dag, med dem som lto sig frlsas.

Chapter 3 Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bn som hlls vid nionde timmen. Och dr bars fram en man som hade varit ofrdig allt ifrn moderlivet, och som man var dag plgade stta vid den port i helgedomen, som kallades Skna porten, fr att han skulle kunna begra allmosor av dem som gingo in i helgedomen. 3Nr denne nu fick se Petrus och Johannes, d de skulle g in i helgedomen, bad han dem om en allmosa. 4D fste Petrus och Johannes sina gon p honom, och Petrus sade: Se p oss. 5Nr han d gav akt p dem, i frvntan att f ngot av dem, 6sade Petrus: Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I Jesu Kristi, nasarens namn: st upp och g. 7Och s fattade han honom vid hgra handen och reste upp honom. Och strax fingo hans ftter och fotleder styrka, 8och han sprang upp och stod upprtt och begynte g och fljde dem in i helgedomen, alltjmt gende och springande, under det att han lovade Gud. 9Och allt folket sg honom, dr han gick omkring och lovade Gud. 10Och nr de knde igen honom och sgo att det var samme man som plgade sitta och begra allmosor vid Skna porten i helgedomen, blevo de uppfyllda av hpnad och bestrtning ver det som hade vederfarits honom. 11D han nu hll sig till Petrus och Johannes, strmmade allt folket, utom sig av hpnad, tillsammans till dem p den plats som kallades Salomos pelargng. 12Nr Petrus sg detta, tog han till orda och talade till folket s: I mn av Israel, varfr undren I ver denne man, och varfr sen I s p oss, likasom hade vi genom ngon vr kraft eller fromhet stadkommit att han kan g? 13Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, vra fders Gud, har frhrligat sin tjnare Jesus, honom som I utlmnaden, och som I frnekaden infr Pilatus, nr denne redan hade beslutit att giva honom ls. 14Ja, I frnekaden honom, den helige och rttfrdige, och begrden att en drpare skulle givas t eder. 15Och livets furste drpten I, men Gud uppvckte honom frn de dda; drom kunna vi sjlva vittna. 16Och det r p grund av tron p hans namn som denne man, vilken I sen och knnen, har undftt styrka av hans namn; och den tro som verkas genom Jesus har, i allas eder syn, gjort att han nu kan bruka alla lemmar. 17Nu vet jag vl, mina brder, att I svl som edra rdsherrar haven gjort detta, drfr att I icke vissten bttre. 18Men Gud har p detta stt ltit det g i fullbordan, som han frut genom alla sina profeters mun hade frkunnat, nmligen att hans Smorde skulle lida. 19Gren drfr bttring och omvnden eder, s att edra synder bliva utplnade, 20 p det att tider av vederkvickelse m komma frn Herren, i det att han snder den Messias som han har utsett t eder, nmligen Jesus, 21vilken dock himmelen mste behlla intill de tider n allt
2 1

1098

Swedish Bible

Anonymous

skall bliva upprttat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun. 22Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud lta uppst t eder, av edra brder, en som r mig lik; honom skolen I lyssna till i allt vad han talar till eder. 23Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den profeten, han skall utrotas ur folket.' 24Och sedan hava alla profeterna, bde Samuel och de som fljde efter honom, s mnga som hava talat, ocks bebdat dessa tider. 25I ren sjlva barn av profeterna och delaktiga i det frbund som Gud slt med edra fder, nr han sade till Abraham: 'Och i din sd skola alla slkter p jorden varda vlsignade.' 26Fr eder frst och frmst har Gud ltit sin tjnare uppst, och han har snt honom fr att vlsigna eder, nr I, en och var, omvnden eder frn eder ondska.

Chapter 4 Medan de nnu talade till folket, kommo prsterna och tempelvaktens beflhavare och sadducerna ver dem. 2Ty det frtrt dem att du undervisade folket och i Jesus frkunnade uppstndelsen frn de dda. 3Drfr grepo de dem nu och satte dem i fngsligt frvar till fljande dag, eftersom det redan var afton. 4Men mnga av dem som hade hrt vad som hade talats kommo till tro; och antalet av mnnen uppgick nu till vid pass fem tusen. 5Dagen drefter frsamlade sig deras rdsherrar och ldste och skriftlrde i Jerusalem; 6dr voro d ock Hannas, versteprsten, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av versteprsterlig slkt. 7Och de lto fra fram dem infr sig och frgade dem: Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta? 8D sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: I folkets rdsherrar och ldste, 9eftersom vi i dag underkastas rannsakning fr en god grning mot en sjuk man och tillfrgas varigenom denne har blivit botad, 10s mn I veta, I alla och hela Israels folk, att det r genom Jesu Kristi, nasarens, namn, hans som I haven korsfst, men som Gud har uppvckt frn de dda -- att det r genom det namnet som denne man str infr eder frisk och frdig. 11Han r 'den stenen som av byggningsmnnen' -- av eder sjlva -- 'aktades fr intet, men som har blivit en hrnsten'. 12Och i ingen annan finnes frlsning; ej heller finnes under himmelen ngot annat namn, bland mnniskor givet, genom vilket vi kunna bliva frlsta. 13Nr de sgo Petrus och Johannes vara s frimodiga och frnummo att de voro olrda mn ur folket, frundrade de sig. Men s knde de igen dem och pminde sig att de hade varit med Jesus. 14Och nr de sgo mannen som hade blivit botad st dr bredvid dem, kunde de icke sga ngot dremot. 15De befallde dem allts att g ut frn rdsfrsamlingen. Sedan verlade de med varandra 16och sade: Vad skola vi gra med dessa mn? Att ett mrkligt tecken har blivit gjort av dem, det r ju uppenbart fr alla Jerusalems invnare, och vi kunna icke frneka det. 17Men fr att detta icke nnu mer skall komma ut bland folket, m vi strngeligen frbjuda dem att hdanefter i det namnet tala fr ngon mnniska. 18Drefter kallade de in dem och frbjdo dem helt och hllet att tala eller undervisa i Jesu namn. 19Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: Om det r rtt infr Gud att vi hrsamma eder mer r Gud,
1099
1

Swedish Bible

Anonymous

drom mn I sjlva dma; 20vi fr vr del kunna icke underlta att tala vad vi hava sett och hrt. 21 D frbjdo de dem detsamma nnu strngare, men lto dem sedan g. Ty eftersom alla prisade Gud fr det som hade skett, kunde de, fr folkets skull, icke finna ngon utvg genom att straffa dem. 22Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nmligen ver fyrtio r gammal. 23 Nr de allts hade blivit lsgivna, kommo de till sina egna och omtalade fr dem allt vad versteprsterna och de ldste hade sagt dem. 24D de hrde detta, ropade de endrktigt till Gud och sade: Herre, det r du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem r. 25 Och du har genom vr fader Davids, din tjnares, mun sagt genom helig ande: 'Varfr larmade hedningarna och tnkte folken ffnglighet? 26Jordens konungar trdde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.' 27Ja, i sanning, de frsamlade sig i denna stad mot din helige tjnare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar; 28de frsamlade sig till att utfra allt vad din hand och ditt rdslut frut hade bestmt skola ske. 29Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjnare att de med all frimodighet m frkunna ditt ord, 30i det att du utrcker din hand till att bota de sjuka, och till att lta tecken och under ske genom din helige tjnare Jesu namn. 31Nr de hade slutat att bedja, skakades platsen dr de voro frsamlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de frkunnade Guds ord med frimodighet. 32Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjrta och en sjl. Ingen enda kallade ngot av det han gde fr sitt, utan du hade allting gemensamt. 33Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbrdet om Herren Jesu uppstndelse; och stor nd var ver dem alla. 34Bland dem fanns ingen som led nd; ty alla som gde ngot jordstycke eller ngot hus slde detta och buro fram betalningen fr det slda 35och lade den fr apostlarnas ftter, och man delade ut drav, s att var och en fick efter som han behvde. 36Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder frmanaren), en levit som var brdig frn Cypern, 37ocks han slde en ker som han gde och bar fram penningarna och lade dem fr apostlarnas ftter.

Chapter 5 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira slde ett jordagods, 2och han tog drvid, med sin hustrus vetskap, undan ngot av betalningen drfr; allenast en del bar han fram och lade fr apostlarnas ftter. 3D sade Petrus: Ananias, varfr har Satan ftt uppfylla ditt hjrta, s att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan ngot av betalningen fr jordstycket? 4 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och nr det var slt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du f ngot sdant i sinnet? Du har ljugit, icke fr mnniskor, utan fr Gud. 5 Nr Ananias hrde dessa ord, fll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom ver alla som hrde detta. 6Och de yngre mnnen stodo upp och hljde in honom och buro ut honom och begrovo honom. 7Vid pass tre timmar drefter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett. 8 Petrus sade d till henne: Sg mig, var det fr den summan I slden jordstycket? Hon svarade:
1100
1

Swedish Bible

Anonymous

Ja, fr den summan. 9D sade Petrus till henne: Huru kunden I vilja komma verens om att fresta Herrens Ande? Se, hrutanfr drren hras nu fotstegen av de mn som hava begravt din man; och de skola bra ut ocks dig. 10Och strax fll hon ned vid hans ftter och gav upp andan; och nr de unge mnnen kommo in, funno de henne dd. De buro d ut henne och begrovo henne bredvid hennes man. 11Och stor fruktan kom ver hela frsamlingen och ver alla andra som hrde detta. 12Och genom apostlarna gjordes mnga tecken och under bland folket; och de hllo sig alla endrktigt tillsammans i Salomos pelargng. 13Av de andra dristade sig ingen att nrma sig dem, men folket hll dem i ra. 14Och nnu flera trodde och slto sig till Herren, hela skaror av bde mn och kvinnor. 15Ja, man bar de sjuka ut p gatorna och lade dem p brar och i sngar, fr att, nr Petrus kom gende, tminstone hans skugga mtte falla p ngon av dem. 16Och jmvl frn stderna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och frde med sig sjuka och sdana som voro plgade av orena andar; och alla blevo botade. 17D stod versteprsten upp och alla som hllo med honom -- de som hrde till sadducernas parti -- och de uppfylldes av nitlskan 18och lto gripa apostlarna och stta dem i allmnt hkte. 19Men en Herrens ngel ppnade om natten fngelsets portar och frde ut dem och sade: 20Gn stad och trden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord. 21Nr de hade hrt detta, gingo de inemot dagbrckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo versteprsten och de som hllo med honom och sammankallade Stora rdet, alla Israels barns ldste. Drefter snde de stad till fngelset fr att hmta dem. 22Men nr rttstjnarna kommo dit, funno de dem icke i fngelset. De vnde d tillbaka och omtalade detta 23 och sade: Fngelset funno vi stngt med all omsorg och vktarna stende utanfr portarna, men d vi ppnade, funno vi ingen drinne. 24Nr tempelvaktens beflhavare och versteprsterna hrde detta, visst de icke vad de skulle tnka drom, eller vad som skulle bliva av detta. 25D kom ngon och berttade fr den: De mn som I haven insatt i fngelset, de st nu i helgedomen och undervisa folket. 26Beflhavaren gick d med rttstjnarna stad och hmtade dem; dock brukade de icke vld, ty de fruktade att bliva stenade av folket. 27Och sedan de hade hmtat dem, frde de dem fram infr Stora rdet. Och versteprsten anstllde frhr med dem 28och sade: Vi hava ju allvarligen frbjudit eder att undervisa i det namnet, och likvl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu lta den mannens blod komma ver oss. 29Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: Man mste lyda Gud mer n mnniskor. 30Vra fders Gud har uppvckt Jesus, som I haden upphngt p tr och ddat. 31Och Gud har med sin hgra hand upphjt honom till en hvding och frlsare, fr att t Israel frlna bttring och syndernas frltelse. 32 Om allt detta kunna vi sjlva vittna, s ock den helige Ande, vilken Gud har givit t dem som ro honom lydiga. 33Nr de hrde detta, blevo de mycket frbittrade och ville dda dem. 34Men en faris, en laglrare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod d upp i Rdet och tillsade att man fr en kort stund skulle fra ut mnnen. 35Sedan sade han till de andra: I mn av Israel, sen eder fr vad I tnken gra med dessa mn. 36Fr en tid sedan upptrdde ju Teudas och gav sig ut fr att ngot vara, och till honom slt sig en hop av vid pass fyra hundra mn. Och han blev ddad, och alla som hade trott p honom frskingrades och blevo till intet. 37Efter honom upptrdde
1101

Swedish Bible

Anonymous

Judas frn Galileen, vid den tid d skattskrivningen pgick; denne frledde en hop folk till avfall, s att de fljde honom. Ocks han frgicks, och alla som hade trott p honom blevo frskingrade. 38 Och nu sger jag eder: Befatten eder icke med dessa mn, utan lten dem vara; ty skulle detta vara ett rdslag eller ett verk av mnniskor, s kommer det att sls ned; 39men r det av Gud, s kunnen I icke sl ned dessa mn. Sen till, att I icke mn befinnas strida mot Gud sjlv. 40Och de lydde hans rd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade ltit gissla dem, frbjdo de dem att tala i Jesu namn och lto dem drefter g. 41Och de gingo ut frn rdsfrsamlingen, glada ver att de hade aktats vrdiga att lida smlek fr det namnets skull. 42Och de upphrde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och frkunna evangelium om Kristus Jesus.

Chapter 6 Vid denna tid, d nu lrjungarnas antal frkades, begynte de grekiska judarna knorra mot de infdda hebrerna ver att deras nkor blevo frbisedda vid den dagliga utdelningen. 2D sammankallade de tolv hela lrjungaskaran och sade: Det r icke tillbrligt att vi frsumma Guds ord fr att gra tjnst vid borden. 3S utsen nu bland eder, I brder, sju mn som hava gott vittnesbrd om sig och ro fulla av ande och vishet, mn som vi kunna stta till att skta denna syssla. 4Vi skola d helt f gna oss t bnen och t ordets tjnst. 5Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt frn Antiokia. 6 Dem lto de trda fram fr apostlarna, och dessa bdo och lade hnderna p dem. 7Och Guds ord hade framgng, och lrjungarnas antal frkades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prsterna blevo lydiga och trodde. 8Och Stefanus var full av nd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. 9Men av dem som hrde till den synagoga som kallades De frigivnes och cyrenernas och alexandrinernas synagoga, s ock av dem som voro frn Cilicien och provinsen Asien, stodo ngra upp fr att disputera med Stefanus. 10Dock frmdde de icke st emot den vishet och den ande som hr talade. 11D skaffade de ngra mn som fregvo att de hade hrt honom tala hdiska ord mot Moses och mot Gud. 12De uppeggade s folket och de ldste och de skriftlrde och verfllo honom och grepo honom och frde honom infr Stora rdet. 13Dr lto de falska vittnen trda fram, vilka sade: Denne man upphr icke att tala mot vr heliga plats och mot lagen. 14Ty vi hava hrt honom sga att Jesus, han frn Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och frndra de stadgar som Moses har givit oss. 15D nu alla som sutto i Rdet fste sina gon p honom, syntes dem hans ansikte vara ssom en ngels ansikte.
1

Chapter 7

1102

Swedish Bible

Anonymous

Och versteprsten frgade: Frhller detta sig s? 2D sade han: Brder och fder, hren mig. Hrlighetens Gud uppenbarade sig fr vr fader Abraham, medan han nnu var i Mesopotamien, och frrn han bosatte sig i Karran, 3och sade till honom: 'G ut ur ditt land och frn din slkt, och drag till det land som jag skall visa dig.' 4D gick han stad ut ur kaldernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders dd, bjd Gud honom att flytta drifrn till detta land, dr I nu bon. 5Han gav honom ingen arvedel dri, icke ens s mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning t honom och t hans sd efter honom; detta var p den tid d han nnu icke hade ngon son. 6Och vad Gud sade var detta, att hans sd skulle leva ssom frmlingar i ett land som icke tillhrde dem, och att man skulle gra dem till trlar och frtrycka dem i fyra hundra r. 7 'Men det folk vars trlar de bliva skall jag dma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hlla gudstjnst t mig p denna plats.' 8Och han upprttade ett omskrelsens frbund med honom. Och s fdde han Isak och omskar honom p ttonde dagen, och Isak fdde Jakob, och Jakob fdde vra tolv stamfder. 9Och vra stamfder avundades Josef och slde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10och frlste honom ur allt hans betryck och lt honom finna nd och gav honom vishet infr Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre ver Egypten och ver hela sitt hus. 11Och hungersnd kom ver hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och vra fder kunde icke f ngot att ta. 12Men nr Jakob fick hra att brd fanns i Egypten, snde han vra fder stad dit, en frsta gng. 13Sedan, nr de fr andra gngen kommo dit, blev Josef igenknd av sina brder, och Farao fick kunskap och Josefs slkt. 14Drefter snde Josef stad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin slkt, sjuttiofem personer. 15Och Jakob for ned till Egypten; och han dog dr, han svl som vra fder. 16Och man frde dem drifrn till Sikem och lade dem i den grav som Abraham fr en summa penningar hade kpt av Emmors barn i Sikem. 17Och alltefter som tiden nalkades att det lfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, vxte folket till och frkade sig i Egypten, 18till dess en ny konung ver Egypten uppstod, en som icke visste av Josef. 19Denne konung gick listigt till vga mot vrt folk och frtryckte vra fder och drev dem till att utstta sina spda barn, fr att dessa icke skulle bliva vid liv. 20Vid den tiden fddes Moses, och han 'var ett vackert barn' infr Gud. Under tre mnader fostrades han i sin faders hus; 21 sedan, nr han hade blivit utsatt, lt Faraos dotter hmta honom till sig och uppfostra honom ssom sin egen son. 22Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mktig i ord och grningar. 23Men nr han blev fyrtio r gammal, fick han i sinnet att beska sina brder, Israels barn. 24Nr han d sg att en av dem led ortt, tog han den misshandlade i frsvar och hmnades honom, i det att han slog ihjl egyptiern. 25Nu menade han att hans brder skulle frst att Gud genom honom ville bereda dem frlsning; men de frstodo det icke. 26Dagen drefter kom han ter fram till dem, dr de tvistade, och ville frlika dem och sade: 'I mn, I ren ju brder; varfr gren I d varandra ortt?' 27Men den som gjorde ortt mot sin landsman sttte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hvding och domare ver oss? 28Kanske du vill dda mig, ssom du i gr ddade egyptiern?' 29Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan ssom frmling i Madiams land och fdde dr tv sner. 30Och nr fyrtio r ter voro frlidna, uppenbarade sig fr honom, i
1103

Swedish Bible

Anonymous

knen vid berget Sinai, en ngel i en brinnande trnbuske. 31Nr Moses sg detta, frundrade han sig ver synen; och d han gick fram fr att se vad det var, hrdes Herrens rst: 32'Jag r dina fders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' D greps Moses av bvan och dristade sig icke att se dit. 33 Och Herren sade till honom: 'Ls dina skor av dina ftter, ty platsen dr du str r helig mark. 34 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hrt, och jag har stigit ned fr att rdda dem. Drfr m du nu g stad; jag vill snda dig till Egypten. 35Denne Moses, som de hade frnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hvding och domare?', honom snde Gud att vara bde en hvding och en frlossare, genom ngeln som uppenbarade sig fr honom i trnbusken. 36Det var han som frde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Rda havet och i knen, under fyrtio r. 37Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud lta uppst t eder, av edra brder, en som r mig lik.' 38Det var och han, som under den tid d menigheten levde i knen, bde var hos ngeln, som talade med honom p berget Sinai, och tillika hos vra fder; och han undfick levande ord fr att giva dem t eder. 39Men vra fder ville icke bliva honom lydiga, utan sttte bort honom och vnde sig med sina hjrtan mot Egypten 40och sade till Aron: 'Gr oss gudar, som kunna g framfr oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som frde oss ut ur Egyptens land.' 41Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer t avguden och gladde sig ver sina hnders verk. 42D vnde Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens hrskara, ssom det r skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I vl t mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio ren i knen, I av Israels hus? 43Nej, I buren Moloks tlt och guden Romfas stjrna, de bilder som I hade gjort fr att tillbedja. Drfr skall jag lta eder fras stad nda bortom Babylon.' 44Vra fder hade vittnesbrdets tabernakel i knen, s inrttat, som han som talade till Moses hade frordnat att denne skulle gra det, efter den mnsterbild som han hade ftt se. 45Och vra fder togo det i arv och frde det sedan under Josua hitin, nr de togo landet i besittning, efter de folk som Gud frdrev fr vra fder. S var det nda till Davids tid. 46Denne fann nd infr Gud och bad att han mtte finna 'ett rum till boning' t Jakobs Gud. 47Men det var Salomo som fick bygga ett hus t honom. 48Dock, den Hgste bor icke i hus som ro gjorda med hnder, ty det r ssom profeten sger: 49'Himmelen r min tron, och jorden r min fotapall; vad fr ett hus skullen I d kunna bygga t mig, sger Herren, och vad fr en plats skulle tjna mig till vilostad? 50Min hand har ju gjort allt detta.' 51I hrdnackade, med oomskurna hjrtan och ron, I stn alltid emot den helige Ande, I likavl som edra fder. 52Vilken av profeterna hava icke edra fder frfljt? De hava ju drpt dem som frkunnade att den Rttfrdige skulle komma, han som I sjlva nu haven frrtt och drpt, 53I som fingen lagen eder given genom nglars frsorg, men icke haven hllit den. 54Nr de hrde detta, blevo de mycket frbittrade i sina hjrtan och beto sina tnder samman mot honom. 55Men han, full av helig ande, skdade upp mot himmelen och fick se Guds hrlighet och sg Jesus st p Guds hgra sida. 56Och han sade: Jag ser himmelen ppen och Mnniskosonen st p Guds hgra sida. 57D skriade de med hg rst och hllo fr sina ron och stormade alla p en gng emot honom 58och frde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans ftter, som hette
1104

Swedish Bible

Anonymous

Saulus. 59S stenade de Stefanus, under det att han kallade och sade: Herre Jesus, tag emot min ande. 60Och han fll ned p sina knn och ropade med hg rst: Herre, tillrkna dem icke denna synd. Och nr han hade sagt detta, avsomnade han. 8:1. elektroniska utgvan.

Chapter 8 Och jmvl Saulus hade gillat att man ddade honom. Apostlagrningarna, 8 Kapitlet Frfljelse mot frsamlingen i Jerusalem. Evangelium predikat i Samarien. Trollkarlen Simon. En etiopisk hovmans dop. Samma dag utbrt en svr frfljelse mot frsamlingen i Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda ver Judeens och Samariens landsbygd. 2Ngra fromma mn begrovo dock Stefanus och hllo en stor ddsklagan efter honom. 3Saulus ter for vldsamt fram mot frsamlingen; han gick omkring i husen och drog fram mn och kvinnor och lt stta dem i fngelse. 4 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och frkunnade evangelii ord. 5Och Filippus kom s ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus fr folket dr. 6Och nr de hrde Filippus och sgo de tecken som han gjorde, aktade de endrktigt p det som han talade. 7Ty frn mnga som voro besatta av orena andar foro andarna ut under hga rop, och mnga lama och ofrdiga blevo botade. 8Och det blev stor gldje i den staden. 9Nu var dr i staden fre honom en man vid namn Simon, som hade vat trolldom, s att han hade slagit det samaritiska folket med hpnad, och som sade sig vara ngot stort. 10Till honom hllo sig alla, bde sm och stora, och sade: Denne r vad man kallar 'Guds stora kraft.' 11Och de hllo sig till honom, drfr att han genom sina trollkonster under ganska lng tid hade slagit dem med hpnad. 12Men nu, d de satte tro till Filippus, som frkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, lto de dpa sig, bde mn och kvinnor. 13Ja, Simon sjlv kom till tro; och sedan han hade blivit dpt, hll han sig stndigt till Filippus. Och nr han sg de stora tecken och kraftgrningar som denne gjorde, betogs han av hpnad. 14D nu apostlarna i Jerusalem fingo hra att Samarien hade tagit emot Guds ord, snde de dit Petrus och Johannes. 15Och nr dessa kommo ditned, bdo de fr dem, att de mtte undf helig ande; 16ty helig ande hade nnu icke fallit p ngon av dem, utan de voro allenast dpta i Herren Jesu namn. 17De lade d hnderna p dem, och de undfingo helig ande. 18 Nr d Simon sg att det var genom apostlarnas handplggning som Anden blev given, bjd han dem penningar 19och sade: Given ock mig den makten, s att var och en som jag lgger hnderna p undfr helig ande. 20D sade Petrus till honom: M dina penningar med dig sjlv g i frdrvet, eftersom du menar att Guds gva kan kpas fr penningar. 21Du har ingen del eller lott i det som hr r frga om, ty ditt hjrta r icke rttsinnigt infr Gud. 22Gr frdenskull bttring och upphr med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppsttt i ditt hjrta m, om mjligt r, bliva dig frlten. 23Ty jag ser att du r frgiftad av ondska och fngen i orttfrdighetens bojor. 24D svarade Simon och sade: Bedjen I till Herren fr mig, att intet av det som I haven sagt m komma ver mig. 25Och sedan de hade framburit sitt vittnesbrd och talat Herrens ord,
1105
1

Swedish Bible

Anonymous

begvo de sig tillbaka till Jerusalem och frkunnade drvid evangelium i mnga samaritiska byar. 26 Men en Herrens ngel talade till Filippus och sade: St upp och begiv dig vid middagstiden ut p den vg som leder ned frn Jerusalem till Gasa; den r tom p folk. 27D stod han upp och begav sig stad. Och se, en etiopisk man for dr fram, en hovman som var en mktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt ver hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem fr att dr tillbedja, 28men var nu stadd p hemvgen och satt i sin vagn och lste profeten Esaias. 29D sade Anden till Filippus: G fram och nrma dig till denna vagn. 30Filippus skyndade fram och hrde att han lste profeten Esaias. D frgade han: Frstr du vad du lser? 31 Han svarade: Huru skulle jag vl kunna frst det, om ingen vgleder mig? Och han bad Filippus stiga upp och stta sig bredvid honom. 32Men det stlle i skriften som han lste var detta: Ssom ett fr frdes han bort till att slaktas; och ssom ett lamm som r tyst infr den som klipper det, s ppnade han icke sin mun. 33Genom hans frnedring blev hans dom borttagen. Vem kan rkna hans slkte? Ty hans liv ryckes undan frn jorden. 34Och hovmannen frgade Filippus och sade: Jag beder dig, sg mig om vilken profeten talar detta, om sig sjlv eller om ngon annan? 35D ppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och frkunnade fr honom evangelium om Jesus. 36Och medan de frdades vgen fram, kommo de till ett vatten. D sade hovmannen: Se, hr finnes vatten. Vad hindrar att jag dpes? 37 38Och han lt vagnen stanna; och de stego bda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han dpte honom. 39Men nr de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen sg honom icke mer, d han nu glad fortsatte sin frd. 40Men Filippus blev eftert sedd i Asdod. Drefter vandrade han omkring och frkunnade evangelium i alla stder, till dess han kom till Cesarea.

Chapter 9 Men Saulus, som alltjmt andades hot och mordlust mot Herrens lrjungar, gick till versteprsten 2och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, fr att, om han funne ngra som voro p den vgen, vare sig mn eller kvinnor, han skulle kunna fra dem bundna till Jerusalem. 3Men nr han p sin frd nalkades Damaskus, hnde sig att ett sken frn himmelen pltsligt kringstrlade honom. 4Och han fll ned till jorden och hrde d en rst som sade till honom: Saul, Saul, varfr frfljer du mig? 5D sade han: Vem r du, Herre? Han svarade: Jag r Jesus, den som du frfljer. 6Men st nu upp och g in i staden, s skall dr bliva dig sagt vad du har att gra. 7Och mnnen som voro med honom p frden stodo mllsa av skrck, ty de hrde vl rsten, men sgo ingen. 8Och Saulus reste sig upp frn jorden, men nr han ppnade sina gon, kunde han icke mer se ngot. De togo honom drfr vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9Och under tre dagar sg han intet; och han varken t eller drack. 10Men i Damaskus fanns en lrjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: Ananias! Han svarade: Hr r jag, Herre. 11Och Herren sade till honom: St upp och g till den gata som kallas Raka
1106
1

Swedish Bible

Anonymous

gatan och frga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, frn Tarsus. Ty se, han beder. 12Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade hnderna p honom, fr att han skulle f sin syn igen. 13D svarade Ananias: Herre, jag har av mnga hrt huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem. 14Och han har nu hr med sig fullmakt ifrn versteprsterna att fngsla alla dem som kalla ditt namn. 15Men Herren sade till honom: G stad; ty denne man r mig ett utvalt redskap till att bra fram mitt namn infr hedningar och konungar och infr Israels barn; 16och jag skall visa honom huru mycket han mste lida fr mitt namns skull. 17D gick Ananias stad och kom in i huset; och han lade sina hnder p honom och sade: Saul, min broder, Herren har snt mig, Jesus, som visade sig fr dig p vgen dr du frdades; han har snt mig, fr att du skall f din syn igen och bliva uppfylld av helig ande. 18D var det strax ssom om fjll fllo ifrn hans gon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lt dpa sig. 19Sedan tog han sig mat och blev drav strkt. Drefter var han ngon tid tillsammans med lrjungarna i Damaskus. 20Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son. 21Och alla som hrde honom blevo uppfyllda av hpnad och sade: Var det icke denne som i Jerusalem frgjorde dem som kallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, fr att han skulle fra sdana mnniskor bundna till versteprsterna? 22Men Saulus upptrdde med allt strre kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslsa, i det han bevisade att Jesus var Messias. 23Nr s en lngre tid hade frgtt, rdslogo judarna om att rja honom ur vgen; 24men deras anslag blev bekant fr Saulus. Och d de nu, fr att kunna rja honom ur vgen, till och med hllo vakt vid stadsportarna bde dag och natt, 25togo hans lrjungar honom en natt och slppte honom ut genom muren, i det att de snkte ned honom i en korg. 26Nr han sedan kom till Jerusalem, frskte han att nrma sig lrjungarna; men alla fruktade fr honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lrjunge. 27D tog Barnabas sig an honom och frde honom till apostlarna och frtljde fr dem huru han p vgen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn. 28Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn; 29och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde frsk att rja honom ur vgen. 30Nr brderna frnummo detta, frde de honom ned till Cesarea och snde honom drifrn vidare till Tarsus. 31S hade nu frsamlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och vxte till genom den helige Andes trst och frmaning. 32Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hnde sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda. 33 Dr trffade han p en man vid namn Eneas, som i tta r hade legat till sngs; han var nmligen lam. 34Och Petrus sade till honom: Eneas, Jesus Kristus botar dig. St upp och lgg ihop din bdd. D stod han strax upp. 35Och alla som bodde i Lydda och i Saron sgo honom; och de omvnde sig till Herren. 36I Joppe bodde d en lrjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon verfldade i goda grningar och gav allmosor rikligen. 37Men just i de dagarna hnde sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvdde henne och lade henne i en sal i vre vningen. 38 D nu Lydda lg nra Joppe och lrjungarna hade hrt att Petrus var dr, snde de tv mn till

1107

Swedish Bible

Anonymous

honom och bdo honom att utan drjsml komma till dem. 39Petrus stod d upp och fljde med dem. Och nr han kom dit, frde de honom upp i salen; och alla nkorna kommo dr omkring honom grtande och visade honom alla livkldnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon nnu levde ibland dem. 40D tillsade Petrus dem allasammans att g ut och fll ned p sina knn och bad; sedan vnde han sig mot den dda och sade: Tabita, st upp. D slog hon upp gonen, och nr hon fick se Petrus, satte hon sig upp. 41Och han rckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jmte nkorna, och stllde henne levande framfr den. 42 Detta blev bekant i hela Joppe, och mnga kommo till tro p Herren. 43Drefter stannade han en lngre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon. senare ett grekiskt.

Chapter 10 I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hvitsman vid den s kallade italiska krigsskaran. 2Han var en from man, som fruktade Gud tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor t folket och bad alltid till Gud. 3En dag omkring nionde timmen sg denne tydligt i en syn en Guds ngel, som kom in till honom och sade till honom: Kornelius! 4Han betraktade honom frskrckt och frgade: Vad r det, herre? D sade ngeln till honom: Dina bner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och ro i minnelse hos honom. 5S snd nu ngra mn till Joppe och lt hmta en viss Simon, som ock kallas Petrus. 6Han gstar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet. 7Nr ngeln som hade talat med honom var borta, kallade han till sig tv av sina tjnare och en from krigsman, en av dem som hrde till hans nrmaste flje, 8 och frtljde alltsammans fr dem och snde dem stad till Joppe. 9Men dagen drefter, medan dessa voro p vgen och nalkades staden, gick Petrus vid sjtte timmen upp p taket fr att bedja. 10 Och han blev hungrig och ville hava ngot att ta. Medan man nu tillredde maten, fll han i hnryckning. 11Han sg himmelen ppen och ngonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthlls vid de fyra hrnen och snktes ned till jorden. 12Och dri funnos alla slags fyrfota och krlande djur som leva p jorden, och alla slags himmelens fglar. 13Och en rst kom till honom: St upp, Petrus, slakta och t. 14Men Petrus svarade: Bort det, Herre! Jag har aldrig tit ngot oheligt och orent. 15ter, fr andra gngen, kom en rst till honom: Vad Gud har frklarat fr rent, det m du icke hlla fr oheligt. 16Detta skedde tre gnger efter varandra; sedan blev duken strax ter upptagen till Himmelen. 17Medan Petrus i sitt sinne undrade ver vad den syn han hade sett skulle betyda, hade de mn som voro utsnda av Kornelius redan frgat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten 18och ropade p ngon fr att f veta om Simon, som ock kallades Petrus, gstade dr. 19Men under det Petrus alltjmt begrundade synen, sade Anden till honom: Hr ro ett par mn som frga efter dig. 20St upp, och g ditned och flj med dem, utan att tveka; ty det r jag som har snt dem. 21D steg Petrus ned till mnnen och sade: Se hr r jag, den som I frgen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit? 22De svarade:
1108
1

Swedish Bible

Anonymous

Hvitsmannen Kornelius, en rttfrdig och gudfruktig man, som har gott vittnesbrd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse ftt befallning av en helig ngel att hmta dig till sig och hra vad du har att sga. 23D bjd han dem komma in och beredde dem hrbrge. Dagen drefter stod han upp och begav sig stad med dem; och ngra av brderna i Joppe fljde med honom. 24Fljande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius vntade p dem och hade kallat tillhopa sina frnder och nrmaste vnner. 25D nu Petrus skulle trda in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin vrdnad, i det att han fll ned fr hans ftter. 26Men Petrus reste upp honom och sade: St upp; ocks jag r en mnniska. 27Och under samtal med honom trdde Petrus in och fann mnga vara dr frsamlade. 28Och han sade till dem: I veten sjlva att det r en judisk man frbjudet att hava ngot umgnge med en utlnning eller att beska en sdan; men mig har Gud lrt att icke rkna ngon mnniska fr ohelig eller oren. 29Drfr kom jag ock utan invndning hit, nr jag blev hmtad. Och nu frgar jag eder av vilket skl I haven ltit hmta mig. 30 D svarade Kornelius: Det r nu fjrde dagen sedan jag, just vid denna timme, frrttade i mitt hus den bn som man beder vid nionde timmen. D fick jag se en man i skinande kldnad st framfr mig, 31och han sade: 'Kornelius, din bn r hrd, och dina allmosor hava kommit i minnelse infr Gud. 32S snd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus: han gstar i garvaren Simons hus vid havet.' 33D snde jag strax bud till dig, och du gjorde vl i att du kom. Och nu ro vi alla hr tillstdes infr Gud fr att hra allt som har blivit dig befallt av Herren. 34 D ppnade Petrus sin mun och sade: Nu frnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till personen', 35utan att den som fruktar honom och var rttfrdighet, han tages emot av honom, vilket folk han n m tillhra. 36Det ord som han har snt till Israels barn fr att genom Jesus Kristus, som r allas Herre, frkunna det glada budskapet om frid, det ordet knnen I, 37den frkunnelse som gick ut ver hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den dpelse Johannes predikade -- 38frkunnelsen om Jesus frn Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djvulens vld; ty Gud var med honom. 39Vi kunna sjlva vittna om allt vad han gjorde bde p den judiska landsbygden och i Jerusalem; likvl upphngde man honom p tr och ddade honom. 40Men honom har Gud uppvckt p tredje dagen och ltit honom bliva uppenbar, 41vl icke fr allt folket, men fr oss, som redan frut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som to och drucko med honom, sedan han hade uppsttt frn de dda. 42Och han bjd oss predika fr folket och betyga att han r den som av Gud har blivit bestmd till att vara domare ver levande och dda. 43Om honom bra alla profeterna vittnesbrd och betyga att var och en som tror p honom skall f syndernas frltelse genom hans namn. 44Medan Petrus nnu s talade, fll den helige Ande p alla dem som hrde hans tal. 45Och alla de omskurna troende mn som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av hpnad ver att den helige Ande hade blivit utgjuten jmvl ver hedningarna, ssom en gva t dem. 46De hrde dem nmligen tala tungoml och storligen prisa Gud. 47D tog Petrus till orda och sade: Icke kan vl ngon hindra att dessa dpas med vatten,

1109

Swedish Bible

Anonymous

d de hava undftt den helige Ande, de likavl som vi? 48Och s bjd han att man skulle dpa dem i Jesu Kristi namn. Drefter bdo de honom att han skulle stanna hos dem ngra dagar.

Chapter 11 Men apostlarna och de brder som voro i Judeen fingo hra att ocks hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2Nr s Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro omskurna g till rtta med honom; 3de sade: Du har ju beskt oomskurna mn och tit med dem. 4D begynte Petrus frn brjan och omtalade fr dem allt i fljd och ordning; han sade: 5Jag var i staden Joppe, stadd i bn; d sg jag under hnryckning i en syn ngonting komma ned, som liknade en stor linneduk, vilken fasthlls vid de fyra hrnen och snktes ned frn himmelen; och det kom nda ned till mig. 6 Och jag betraktade det och gav akt drp; d fick jag dri se fyrfota djur, sdana som leva p jorden, tama och vilda, s ock krlande djur och himmelens fglar. 7Jag hrde ock en rst sga till mig: 'St upp, Petrus, slakta och t.' 8Men jag svarade: 'Bort det, Herre! Aldrig har ngot oheligt eller orent kommit i min mun.' 9Fr andra gngen talade en rst frn himmelen: 'Vad Gud har frklarat fr rent, det m du icke hlla fr oheligt.' 10Detta skedde tre gnger efter varandra; sedan drogs alltsammans ter upp till himmelen. 11Och i detsamma kommo tre mn, som hade blivit snda till mig frn Cesarea, och stannade framfr huset dr vi voro. 12Och Anden sade till mig att jag skulle flja med dem, utan att gra ngon tskillnad mellan folk och folk. Ocks de sex brder som ro hr kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus. 13Och han berttade fr oss huru han hade sett ngeln trda in i hans hus, och att denne hade sagt: 'Snd stad till Joppe och lt hmta Simon, som ock kallas Petrus. 14Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frlst, du sjlv och hela ditt hus.' 15Och nr jag hade begynt tala, fll den helige Ande p dem, alldeles ssom det under den frsta tiden skedde med oss. 16D kom jag ihg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes dpte med vatten, men I skolen bliva dpta i helig ande.' 17D allts Gud t dem hade givit samma gva som t oss, som hava kommit till tro p Herren Jesus Kristus, huru skulle d jag hava kunnat stta mig emot Gud? 18Nr de hade hrt detta, gvo de sig till freds och prisade Gud och sade: S har d Gud ocks t hedningarna frlnat den bttring som fr till liv. 19De som hade blivit kringspridda genom den frfljelse som utbrt fr Stefanus' skull drogo emellertid omkring nda till Fenicien och Cypern och Antiokia, men frkunnade icke ordet fr andra n fr judar. 20Dock funnos bland dem ngra mn frn Cypern och Cyrene, som nr de kommo till Antiokia, ocks talade till grekerna och fr dem frkunnade evangelium om Herren Jesus. 21Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och omvnde sig till Herren. 22Ryktet hrom ndde frsamlingen i Jerusalem; och de snde d Barnabas till Antiokia. 23Nr han kom dit och fick se vad Guds nd hade verkat, blev han glad och frmanade dem alla att med hjrtats fasta fresats stadigt hlla sig till Herren. 24Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Och ganska mycket folk blev ytterligare frt till Herren. 25Sedan begav han sig stad till Tarsus fr att
1110
1

Swedish Bible

Anonymous

uppska Saulus. 26Och nr han hade trffat honom, tog han honom med sig till Antiokia. Ett helt r hade de sedan sin umgngelse inom frsamlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var i Antiokia som lrjungarna frst begynte kallas kristna. 27Vid den tiden kommo ngra profeter frn Jerusalem ned till Antiokia. 28Och en av dem, vid namn Agabus, trdde upp och gav genom Andens ingivelse till knna att en stor hungersnd skulle komma ver hela vrlden; den kom ocks p Klaudius' tid. 29D bestmde lrjungarna att de, var och en efter sin frmga, skulle snda ngot till understd t de brder som bodde i Judeen. 30Detta gjorde de ocks, och genom Barnabas och Saulus versnde de det till de ldste.

Chapter 12 Vid den tiden lt konung Herodes gripa och misshandla ngra av dem som hrde till frsamlingen. 2Och Jakob, Johannes' broder, lt han avrtta med svrd. 3Nr han sg att detta behagade judarna, fortsatte han och lt fasttaga ocks Petrus. Detta skedde under det osyrade brdets hgtid. 4Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fngelse och uppdrog t fyra vaktavdelningar krigsmn, vardera p fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter psken stlla honom fram infr folket. 5Under tiden frvarades Petrus i fngelset, men frsamlingen bad entrget till Gud fr honom. 6Natten fre den dag d Herodes tnkte draga honom infr rtta lg Petrus och sov mellan tv krigsmn, fngslad med tv kedjor; och utanfr drren voro vktare utsatta till att bevaka fngelset. 7D stod pltsligt en Herrens ngel dr, och ett sken lyste i rummet. Och han sttte Petrus i sidan och vckte honom och sade: St nu strax upp; och kedjorna fllo ifrn hans hnder. 8ngeln sade ytterligare till honom: Omgjorda dig, och tag p dig dina sandaler. Och han gjorde s. drefter sade ngeln till honom: Tag din mantel p dig och flj mig. 9Och Petrus gick ut och fljde honom; men han frstod icke att det som skedde genom ngeln var ngot verkligt, utan trodde att det var en syn han sg. 10Nr de s hade gtt genom frsta och andra vakten, kommo de till jrnporten som ledde ut till staden. Den ppnade sig fr dem av sig sjlv, och de trdde ut och gingo en gata fram; och i detsamma frsvann ngeln ifrn honom. 11Nr sedan Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag och r frvissad om att Herren har utsnt sin ngel och rddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade vntat sig. 12Nr han allts hade frsttt huru det var, gick han till det hus dr Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; dr voro ganska mnga frsamlade och bdo. 13D han nu klappade p portdrren, kom en tjnsteflicka, vid namn Rode, fr att hra vem det var. 14Och nr hon knde igen Petrus' rst, ppnade hon i sin gldje icke porten, utan skyndade in och berttade att Petrus stod utanfr porten. 15D sade de till henne: Du r frn dina sinnen. Men hon bedyrade att det var ssom hon hade sagt. D sade de: Det r vl hans ngel. 16Men Petrus fortfor att klappa; och nr de ppnade, sgo de med hpnad att det var han. 17Och han gav tecken t dem med handen att de skulle tiga, och frtljde fr dem huru Herren hade frt honom ut ur fngelset. Och
1111
1

Swedish Bible

Anonymous

han tillade: Lten Jakob och de andra brderna f veta detta. Sedan gick han drifrn och begav sig till en annan ort. 18Men nr det hade blivit dag, uppstod bland krigsmnnen en ganska stor oro och undran ver vad som hade blivit av Petrus. 19Nr s Herodes ville hmta honom, men icke fann honom, anstllde han rannsakning med vktarna och bjd att de skulle fras bort till bestraffning. Drefter for han ned frn Judeen till Cesarea och vistades sedan dr. 20Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade ftt Blastus, konungens kammarherre, p sin sida, bdo de om fred, ty deras land hade sin nring av konungens. 21P utsatt dag kldde sig d Herodes i konungslig skrud och satte sig p tronen och hll ett tal till dem. 22D ropade folket: En guds rst r detta, och icke en mnniskas. 23Men i detsamma slog honom en Herrens ngel, drfr att han icke gav Gud ran. Och han fll i en sjukdom som bestod dri att han uppfrttes av maskar, och s gav han upp andan. 24 Men Guds ord hade framgng och utbredde sig. 25Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlmnat understdet, vnde de tillbaka och togo d med sig Johannes, som ock kallades Markus.

Chapter 13 I den frsamling som fanns i Antiokia verkade nu ssom profeter och lrare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius frn Cyrene, s ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder, och Saulus. 2Nr dessa frrttade Herrens tjnst och fastade, sade den helige Ande: Avskiljen t mig Barnabas och Saulus fr det verk som jag har kallat dem till. 3D fastade de och bdo och lade hnderna p dem och lto dem begiva sig stad. 4Dessa, som s hade blivit utsnda av den helige Ande, foro nu ned till Seleucia och seglade drifrn till Cypern. 5Och nr de hade kommit till Salamis, frkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade ocks med sig Johannes ssom tjnare. 6Och sedan de hade frdats ver hela n nda till Pafos, trffade de dr p en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus, 7som vistades hos landshvdingen Sergius Paulus. Denne var en frstndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och begrde att f hra Guds ord. 8Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landshvdingen frn att komma till tro. 9Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes d av helig ande och fste gonen p honom 10och sade: O du djvulens barn, du som r full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad rtt r, skall du d icke upphra att frvrida Herrens raka vgar? 11Se, nu kommer Herrens hand ver dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen. Och strax fll tcken och mrker ver honom; och han gick omkring och skte efter ngon som kunde leda honom. 12Nr d landshvdingen sg vad som hade skett, hpnade han ver Herrens lra och kom till tro. 13Paulus och hans fljeslagare lade sedan ut ifrn Pafos och foro till Perge i Pamfylien. Dr skilde sig Johannes ifrn dem och vnde tillbaka till Jerusalem. 14Men sjlva foro de vidare frn Perge och kommo till Antiokia i Pisidien. Och p
1

1112

Swedish Bible

Anonymous

sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte sig dr. 15Och sedan man hade frelst ur lagen och profeterna, snde synagogfrestndarna till dem och lto sga: Brder, haven I ngot frmaningens ord att sga till folket, s sgen det. 16D stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: I mn av Israels hus och I som 'frukten Gud', hren mig. 17Detta folks, Israels, Gud utvalde vra fder, och han upphjde detta folk, medan de nnu bodde ssom frmlingar i Egyptens land, och frde dem sedan ut drifrn 'med upplyft arm'. 18Och under en tid av vid pass fyrtio r hade han frdrag med dem i knen. 19Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar t dem. 20Drunder frgick en tid av vid pass fyra hundra femtio r. Sedan gav han dem domare, nda till profeten Samuels tid. 21Drefter begrde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, fr en tid av fyrtio r. 22Men denne avsatte han och gjorde David till konung ver dem. Honom gav han ock sitt vittnesbrd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjrta. Han skall i alla stycken gra min vilja.' 23Av dennes sd har Gud efter sitt lfte ltit Jesus komma, ssom Frlsare t Israel. 24 Men redan innan han upptrdde, hade Johannes predikat bttringens dpelse fr hela Israels folk. 25 Och nr Johannes hll p att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det r jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke r vrdig att lsa av han ftter.' 26Mina brder, I som ren barn av Abrahams slkt, s ock I andra hr, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frlsning blivit snt. 27Ty eftersom Jerusalems invnare och deras rdsherrar icke knde honom, uppfyllde de ock genom sin dom ver honom profeternas utsagor, vilka var sabbat frelses; 28 och fastn de icke funno honom skyldig till ngot som frtjnade dden, bdo de likvl Pilatus att han skulle lta dda honom. 29Nr de s hade frt till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned frn korsets tr och lade honom i en grav. 30Men Gud uppvckte honom frn de dda. 31Sedan visade han sig under mnga dagar fr dem som med honom hade gtt upp frn Galileen till Jerusalem, och som nu ro hans vittnen infr folket. 32Och vi frkunna fr eder det glada budskapet, att det lfte som gavs t vra fder, det har Gud ltit g i fullbordan fr oss, deras barn, drigenom att han har ltit Jesus uppst, 33ssom ock r skrivet i andra psalmen: 'Du r min Son, jag har i dag ftt dig.' 34Och att han har ltit honom uppst frn de dda, s att han icke mer skall vnda tillbaka till frgngelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla t eder de heliga lften som jag i trofasthet har givit t David.' 35Drfr sger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke lta din Helige se frgngelsen.' 36Nr David i sin tid hade tjnat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina fder och sg frgngelsen; 37men den som Gud har uppvckt, han har icke sett frgngelsen. 38S mn I nu veta, mena brder, att genom honom syndernas frltelse frkunnas fr eder, 39och att i honom var och en som tror bliver rttfrdig och friad ifrn allt det varifrn I icke under Moses' lag kunden bliva friade. 40Sen drfr till, att ver eder icke m komma det som r sagt hos profeterna: 41'Sen hr, I fraktare, och frundren eder, och bliven till intet; ty en grning utfr jag i edra dagar, en grning som I alls icke skullen tro, om den frtljdes fr eder.' 42 Nr de sedan gingo drifrn, bad men dem att de nsta sabbat skulle tala fr dem om samma sak. 43 Och nr frsamlingen tskildes, fljde mnga judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och
1113

Swedish Bible

Anonymous

Barnabas. Dessa talade d till dem och frmanade dem att stadigt hlla sig till Guds nd. 44Fljande sabbat kom nstan hela staden tillsammans fr att hra Guds ord. 45D nu judarna sgo det myckna folket, uppfylldes de av nitlskan och foro ut i smdelser och motsade det som Paulus talade. 46D togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: Guds ord mste i frsta rummet frkunnas fr eder. Men eftersom I stten det bort ifrn eder och icke akten eder sjlva vrdiga det eviga livet, s vnda vi oss nu till hedningarna. 47Ty s har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus fr hednafolken, fr att du skall bliva till frlsning intill jordens nda.' 48Nr hedningarna hrde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, s mnga det var beskrt att f evigt liv. 49Och Herrens ord utbredde sig ver hela landet. 50Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som fruktade Gud, s ock de frnmsta mnnen i staden, och uppvckte en frfljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrn sin stads omrde. 51Dessa skuddade d stoftet av sina ftter mot dem och begvo sig till Ikonium. 52Och lrjungarna uppfylldes alltmer av gldje och helig ande.

Chapter 14 P samma stt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas synagoga och talade s, att en stor hop av bde judar och greker kommo till tro; 2men de judar som voro ohrsamma retade upp hedningarna och vckte deras frbittring mot brderna. 3S vistades de dr en lngre tid och predikade frimodigt, i frtrstan p Herren, och han gav vittnesbrd t sitt ndesord, i det att han lt tecken och under ske genom dem. 4Men folket i staden delade sig, s att somliga hllo med judarna, andra ter med apostlarna. 5Och nr sedan, bde ibland hedningar och ibland judar med deras frestndare, en storm hade blivit uppvckt emot dem, och man ville misshandla och stena dem, 6flydde de, s snart de frstodo huru det var, till stderna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem. 7Och dr frkunnade de evangelium. 8I Lystra fanns nu en man som satt dr ofrmgen att bruka sina ftter, ty allt ifrn sin moders liv hade han varit ofrdig och hade aldrig kunnat g. 9Denne hrde p, nr Paulus talade. Och d Paulus fste sina gon p honom och sg att han hade tro, s att han kunde bliva botad, 10sade han med hg rst: Res dig upp och st p dina ftter. D sprang mannen upp och begynte g. 11Nr folket sg vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin rst och ropade p lykaoniskt tungoml: Gudarna hava stigit ned till oss i mnniskogestalt. 12Och de kallade Barnabas fr Jupiter, men Paulus kallade de fr Merkurius, eftersom det var han som frde ordet. 13Och prsten vid det Jupiterstempel som lg utanfr staden frde fram tjurar och kransar till portarna och ville jmte folket anstlla ett offer. 14Men nr apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo hra detta, revo de snder sina klder och sprungo ut bland folket och ropade 15och sade: I mn, vad r det I gren? Ocks vi ro mnniskor, av samma natur som I, och vi frkunna fr eder evangelium, att I msten omvnda eder frn dessa ffngliga avgudar till den levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem r'. 16Han
1114
1

Swedish Bible

Anonymous

har under framfarna slktens tider tillstatt alla hedningar att g sina egna vgar. 17Dock har han icke ltit sig vara utan vittnesbrd, ty han har bevisat eder vlgrningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider frn himmelen och s vederkvickt edra hjrtan med mat och gldje. 18 Genom sdana ord stillade de med knapp nd folket, s att man icke offrade t dem. 19Men ngra judar kommo dit frn Antiokia och Ikonium. Dessa drogo folket ver p sin sida och stenade Paulus och slpade honom ut ur staden, i tanke att han var dd. 20Men sedan lrjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han sig upp och gick in i staden. Dagen drefter begav han sig med Barnabas stad drifrn till Derbe. 21Och de frkunnade evangelium i den staden och vunno ganska mnga lrjungar. Sedan vnde de tillbaka till Lystra och Ikonium och Antiokia 22och styrkte lrjungarnas sjlar, i det de frmanade dem att st fasta i tron och sade dem, att det r genom mycken bedrvelse som vi mste ing i Guds rike. 23Drefter utvalde de t dem ldste fr var srskild frsamling och anbefallde dem efter bn och fastor t Herren, som de nu trodde p. 24Sedan frdades de vidare genom Pisidien och kommo till Pamfylien. 25Dr frkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia. 26Drifrn avseglade de till Antiokia, samma ort varifrn de hade blivit utsnda, sedan man hade anbefallt dem t Guds nd, fr det verk som de nu hade fullbordat. 27Och nr de hade kommit dit, kallade de tillhopa frsamlingen och omtalade fr dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och huru han fr hedningarna hade ppnat en drr till tro. 28Sedan vistades de dr hos lrjungarna en ganska lng tid.

Chapter 15 Men frn Judeen kommo ngra mn ditned och lrde brderna s: Om I icke lten omskra eder, ssom Moses har stadgat, s kunnen I icke bliva frlsta. 2D uppstod sndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestmdes drfr, att Paulus och Barnabas och ngra andra av dem skulle, fr denna tvistefrgas skull, fara upp till apostlarna och de ldste i Jerusalem. 3Och frsamlingen utrustade dem fr resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och frtljde utfrligt om hedningarnas omvndelse och gjorde drmed alla brderna stor gldje. 4Nr de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av frsamlingen och av apostlarna och de ldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem. 5Men ngra ifrn farisernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskra dem och bjuda dem att hlla Moses' lag. 6D trdde apostlarna och de ldste tillsammans fr att verlgga om denna sak. 7Och sedan man lnge hade frhandlat drom, stod Petrus upp och sade till dem: Mina brder, I veten sjlva att Gud, fr lng tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle f hra evangelii ord och komma till tro. 8Och Gud, som knner allas hjrtan, gav dem sitt vittnesbrd, drigenom att han lt dem, likavl som oss, undf den helige Ande. 9Och han gjorde ingen tskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjrtan. 10Varfr fresten I d nu Gud, genom att p lrjungarnas hals vilja lgga ett ok som varken
1

1115

Swedish Bible

Anonymous

vra fder eller vi hava frmtt bra? 11Vi tro ju fastmer att det r genom Herren Jesu nd som vi bliva frlsta, vi likavl som de. 12D teg hela menigheten, och man hrde p Barnabas och Paulus, som frtljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna. 13Nr de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: Mina brder, hren mig. 14Simeon har frtljt huru Gud frst s skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn. 15Drmed stmmer ock verens vad profeterna hava talat; ty s r skrivet: 16'Drefter skall jag komma tillbaka och ter bygga upp Davids frfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och s upprtta den igen, 17fr att ock vriga mnniskor skola ska Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. S sger Herren, han som skall gra detta, 18ssom han ock har vetat det frut av evighet.' 19Drfr r min mening att man icke br betunga sdana som hava varit hedningar, men omvnt sig till Gud, 20utan allenast skriva till dem att de skola avhlla sig frn avgudastyggelser och frn otukt och frn kttet av frkvvda djur och frn blod. 21Ty Moses har av lder sina frkunnare i alla stder, d han ju var sabbat frelses i synagogorna. 22Drefter beslto apostlarna och de ldste, tillika med hela frsamlingen, att bland sig utvlja ngra mn, som jmte Paulus och Barnabas skulle sndas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland brderna voro ledande mn. 23Och man versnde genom dem fljande skrivelse: Apostlarna och de ldste, edra brder, hlsa eder, I brder av hednisk brd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien. 24Alldenstund vi hava hrt att ngra som hava kommit frn oss hava frvirrat eder med sitt tal och vckt oro i edra sjlar, utan att de hava haft ngot uppdrag av oss, 25s hava vi enhlligt kommit till det beslutet att utvlja ngra mn, som vi skulle snda till eder jmte Barnabas och Paulus, vra lskade brder, 26vilka hava vgat sina liv fr vr Herres, Jesu Kristi, namns skull. 27Allts snda vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungra detsamma fr eder. 28Den helige Ande och vi hava nmligen beslutit att icke plgga eder ngon ytterligare brda, utver fljande ndvndiga freskrifter: 29att I skolen avhlla eder frn avgudaoffersktt och frn blod och frn kttet av frkvvda djur och frn otukt. Om I noga tagen eder till vara fr detta, s skall det g eder vl. Faren vl. 30De fingo s begiva sig stad och kommo ned till Antiokia. Dr kallade de tillsammans menigheten och lmnade fram brevet. 31Och nr menigheten lste detta, blevo de glada ver det hugnesamma budskapet. 32Judas och Silas, som sjlva voro profeter, talade drefter mnga frmaningens ord till brderna och styrkte dem. 33 Och sedan de hade uppehllit sig dr ngon tid, fingo de i frid fara ifrn brderna tillbaka till dem som hade snt dem. 34 35Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, dr de undervisade och, jmte mnga andra frkunnade evangelii ord frn Herren. 36Efter ngon tid sade Paulus till Barnabas: Lt oss nu fara tillbaka och beska vra brder, i alla de stder dr vi hava frkunnat Herrens ord, och se till, huru det r med dem. 37Barnabas ville d att de skulle taga med sig Johannes, som ock kallades Markus. 38Men Paulus fann icke skligt att taga med sig en man som hade vergivit dem i Pamfylien och icke fljt med dem till deras arbete. 39Och s skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrn varandra; och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern. 40Men Paulus utvalde t sig Silas; och sedan han av brderna hade blivit anbefalld t
1116

Swedish Bible

Anonymous

Herrens nd, begav han sig stad frsamlingarna.

41

och frdades genom Syrien och Cilicien och styrkte

Chapter 16 Han kom d ocks till Derbe och till Lystra. Dr fanns en lrjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader, 2och som hade gott vittnesbrd om sig av brderna i Lystra och Ikonium. 3Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. Fr de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom drfr till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek. 4Och nr de sedan foro genom stderna, meddelade de frsamlingarna till efterfljd de stadgar som voro faststllda av apostlarna och de ldste i Jerusalem. 5S styrktes nu frsamlingarna i tron, och brdernas antal frkades fr var dag. 6Sedan togo de vgen genom Frygien och det galatiska landet; de frhindrades nmligen av den helige Ande att frkunna ordet i provinsen Asien. 7Och nr de hade kommit fram emot Mysien, frskte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke. 8D begvo de sig ver Mysien ned till Troas. 9Hr visade sig fr Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod dr och bad honom och sade: Far ver till Macedonien och hjlp oss. 10Nr han hade sett denna syn, skte vi strax ngon lgenhet att fara drifrn till Macedonien, ty vi frstodo nu att Gud hade kallat oss att frkunna evangelium fr dem. 11Vi lade allts ut frn Troas och foro raka vgen till Samotrace och dagen drefter till Neapolis 12och sedan drifrn till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, r den frsta i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi ngon tid. 13P sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, lngs med en flod, till en plats som gllde ssom bnestlle. Dr satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit. 14Och en kvinna som fruktade Gud, en purpurkrmerska frn staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren ppnade hennes hjrta, s att hon aktade p det som Paulus talade. 15Och sedan hon jmte sitt husfolk hade ltit dpa sig, bad hon oss och sade: Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror p Herren, s kommen in i mitt hus och stannen dr. Och hon ndgade oss drtill. 16Och det hnde sig en gng, d vi gingo ned till bnestllet, att vi mtte en tjnsteflicka, som hade en spdomsande i sig och genom sina spdomar skaffade sina herrar mycken inkomst. 17Denne fljde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: Dessa mn ro Guds, den Hgstes, tjnare, och de frkunna fr eder frlsningens vg. 18 S gjorde hon under mnga dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vnde sig om och sade till anden: I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne. Och anden for ut i samma stund. 19 Men nr hennes herrar sgo att det fr dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och slpade dem till torget infr verhetspersonerna. 20Och sedan de hade frt dem tid fram, till domarna, sade de: Dessa mn uppvcka stor oro i vr stad; de ro judar 21och vilja infra stadgar som det fr oss, ssom romerska medborgare, icke r lovligt att antaga eller hlla. 22Ocks folket reste sig upp emot dem, och domarna lto slita av dem deras klder och
1117
1

Swedish Bible

Anonymous

bjdo att man skulle piska dem med spn. 23Och sedan de hade ltit giva dem mnga slag, kastade de dem i fngelse och bjdo fngvaktaren att hlla dem i skert frvar. 24D denne fick en s strng befallning, satte han in dem i det innersta fngelserummet och fastgjorde deras ftter i stocken. 25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bn och lovade Gud med sng, och de andra fngarna hrde p dem. 26D kom pltsligt en stark jordstt, s att fngelsets grundvalar skakades; och i detsamma ppnades alla drrar, och allas bojor lstes. 27D vaknade fngvaktaren; och nr han fick se fngelsets drrar ppna, drog han sitt svrd och ville dda sig sjlv, i tanke att fngarna hade kommit undan. 28Men Paulus ropade med hg rst och sade: Gr dig intet ont; ty vi ro alla hr. 29D lt han hmta ljus och sprang in och fll ned fr Paulus och Silas, bvande. 30Drefter frde han ut dem och sade: I herrar, vad skall jag gra fr att bliva frlst? 31De svarade: Tro p Herren Jesus, s bliver du med ditt hus frlst. 32Och de frkunnade Guds ord fr honom och fr alla dem som voro i hans hus. 33Och redan under samma timme p natten tog han dem till sig och tvdde deras sr och lt strax dpa sig med allt sitt husfolk. 34Och han frde dem upp i sitt hus och dukade ett bord t dem och frjdade sig ver att han med allt sitt hus hade kommit till tro p Gud. 35Men nr det hade blivit dag, snde domarna stad rttstjnarna och lto sga: Slpp ut mnnen. 36Fngvaktaren underrttade d Paulus hrom och sade: Domarna hava snt bud att I skolen slppas ut. Gn drfr nu eder vg i frid. 37Men Paulus sade till dem: De hava offentligen ltit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som ro romerska medborgare, och hava kastat oss i fngelse; nu vilja de ocks i tysthet slppa oss ut! Nej, icke s; de mste sjlva komma och taga oss ut. 38Rttstjnarna inberttade detta fr domarna. Nr dessa hrde att de voro romerska medborgare, blevo de frskrckta. 39Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bdo dem lmna staden. 40Nr de s hade kommit ut ur fngelset, begvo de sig hem till Lydia. Och sedan de dr hade trffat brderna och talat frmaningens ord till dem, drogo de vidare.

Chapter 17 Och de foro ver Amfipolis och Apollonia och kommo s till Tessalonika. Dr hade judarna en synagoga; 2i den gick Paulus in, ssom hans sed var. Och under tre sabbater talade han dr med dem, i det han utgick ifrn skrifterna 3och utlade dem och bevisade att Messias mste lida och uppst frn de dda; och han sade: Denne Jesus som jag frkunnar fr eder r Messias. 4Och ngra av dem lto vertyga sig och slto sig till Paulus och Silas; s gjorde ock en stor hop greker som fruktade Gud, likas ganska mnga av de frnmsta kvinnorna. 5D grepos judarna av nitlskan och togo med sig allahanda dligt folk ifrn gatan och stllde till folkskockning och oroligheter i staden och trngde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut infr folket. 6Men nr de icke funno dem, slpade de Jason och ngra av brderna infr stadens styresmn och ropade: Dessa mn, som hava uppviglat hela vrlden, hava nu ocks kommit hit; 7och Jason har tagit emot dem i sitt hus. De gra alla tvrtemot kejsarens pbud och sga att en annan, en som heter
1118
1

Swedish Bible

Anonymous

Jesus, r konung. 8S vckte de oro bland folket och hos stadens styresmn, nr de hrde detta. 9 Dessa lto d Jason och de andra stlla borgen fr sig och slppte dem drefter lsa. 10Men strax om natten blevo Paulus och Silas av brderna snda stad till Berea. Och nr de hade kommit dit, gingo de till judarnas synagoga. 11Dessa voro dlare till sinnes n judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna, fr att se om det frhlle sig ssom nu sades. 12Mnga av dem kommo drigenom till tro, likas ganska mnga ansedda grekiska kvinnor och jmvl mn. 13Men nr judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord frkunnades av Paulus ocks i Berea, kommo de dit och uppviglade ocks dr folket och vckte oro bland dem. 14 Strax snde d brderna Paulus stad nda ned till havet, men bde Silas och Timoteus stannade kvar p platsen. 15De som ledsagade Paulus frde honom vidare till Aten och foro s drifrn tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med det snaraste skulle komma till honom. 16 Men, Paulus nu vntade p dem i Aten, upprrdes han i sin ande, nr han sg huru uppfylld staden var med avgudabilder. 17Han hll drfr i synagogan samtal med judarna och med dem som fruktade Gud, s ock p torget, var dag, med dem som han trffade dr 18Ocks ngra filosofer, dels av epikurernas skola, dels av stoikernas, gvo sig i ordskifte med honom. Och somliga sade: Vad kan vl denne pratmakare vilja sga? Andra ter: Han tyckes vara en frkunnare av frmmande gudar. De evangelium om Jesus och om uppstndelsen. 19Och de grepo honom och frde honom till Areopagen och sade: Kunna vi f veta vad det r fr en ny lra som du frkunnar? 20 Ty det r frunderliga ting som du talar oss i ronen. Vi vilja nu veta vad detta skall betyda. 21 Det var nmligen s med alla atenare, likasom ock med de frmlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid och hg fr annat n att tala om eller hra p ngot nytt fr dagen. 22D trdde Paulus fram mitt p Areopagen och sade: Atenare, jag ser av allting att I ren mycket ivriga gudsdyrkare. 23Ty medan jag har gtt omkring och betraktat edra helgedomar, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: 't en oknd Gud.' Om just detta vsende, som I slunda dyrken utan att knna det, r det jag nu kommer med budskap till eder. 24Den Gud som har gjort vrlden och allt vad dri r, han som r Herre ver himmel och jord, han bor icke i tempel som ro gjorda med hnder, 25ej heller lter han betjna sig av mnniskohnder, ssom vore han i behov av ngot, han som sjlv t alla giver liv, anda och allt. 26Och han har skapat mnniskoslktets alla folk, alla frn en enda stamfader, till att bostta sig utver hela jorden; och han har faststllt fr dem bestmda tider och utstakat de grnser inom vilka de skola bo -- 27detta fr att de skola ska Gud, om de till ventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastn han ju icke r lngt ifrn ngon enda av oss. 28Ty i honom r det som vi leva och rra oss och ro till, ssom ock ngra av edra egna skalder hava sagt: 'Vi ro ju ock av hans slkt.' 29ro vi nu av Guds slkt, s bra vi icke mena att gudomen r lik ngonting av guld eller silver eller sten, ngot som r danat genom mnsklig konst och uppfinning. 30Med sdana okunnighetens tider har Gud hittills haft frdrag, men nu bjuder han mnniskorna att de alla allestdes skola gra bttring. 31Ty han har faststllt en dag d han skall 'dma vrlden med rttfrdighet', genom en man som han har bestmt drtill; och han har t alla givit en bekrftelse hrp, i det att han har ltit honom uppst frn de dda. 32Nr de hrde

1119

Swedish Bible

Anonymous

talas om att uppst frn de dda, drevo somliga gck drmed, andra ter sade: Vi vilja hra dig tala hrom nnu en gng. 33Med detta besked gick Paulus bort ifrn dem. 34Dock slto sig ngra mn till honom och kommo till tro. Bland dessa var Dionysius, han som tillhrde Areopagens domstol, s ock en kvinna vid namn Damaris och ngra andra jmte dem.

Chapter 18 Drefter lmnade Paulus Aten och kom till Korint. 2Dr trffade han en jude vid namn Akvila, brdig frn Pontus, vilken nyligen hade kommit frn Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade nmligen pbjudit att alla judar skulle lmna Rom.) Till dessa bda slt han sig nu, 3och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nmligen till yrket tltmakare. 4Och i synagogan hll han var sabbat samtal och vertygade bde judar och greker. 5Nr sedan Silas och Timoteus kommo ditned frn Macedonien, var Paulus helt upptagen av att frkunna ordet, i det att han betygade fr judarna att Jesus var Messias. 6Men nr dessa stodo emot honom och foro ut i smdelser, skakade han stoftet av sina klder och sade till dem: Edert blod komme ver edra egna huvuden. Jag r utan skuld och gr nu till hedningarna. 7 Och han gick drifrn och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som fruktade Gud; denne hade sitt hus invid synagogan. 8Men Krispus, synagogfrestndaren, kom med hela sitt hus till tro p Herren; ocks mnga andra korintier som hrde honom trodde och lto dpa sig. 9Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: Frukta icke, utan tala och tig icke; 10ty jag r med dig, och ingen skall komma vid dig och gra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad. 11S uppehll han sig dr bland dem ett r och sex mnader och undervisade i Guds ord. 12Men nr Gallio var landshvding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och frde honom infr domstolen 13och sade: Denne man frleder mnniskorna att dyrka Gud p ett stt som r emot lagen. 14Nr d Paulus ville ppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: Vore ngot brott eller ngot ont och arglistigt dd begnget, d kunde vl vara skligt att jag tlmodigt hrde p eder, I judar. 15Men r det ngon tvistefrga om ord och namn eller om eder egen lag, s mn I sjlva avgra saken; i sdana ml vill jag icke vara domare. 16Och s visade han bort dem frn domstolen. 17D grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogfrestndaren, och slogo honom infr domstolen; och Gallio frgade alls icke drefter. 18Men Paulus stannade dr nnu ganska lnge. Drp tog han avsked av brderna och avseglade till Syrien, tfljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade ltit raka sitt huvud; han hade nmligen bundit sig genom ett lfte. 19S kommo de till Efesus, och dr lmnade Paulus dem. Sjlv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna. 20Och de bdo honom att han skulle stanna dr ngot lngre; men han samtyckte icke drtill, 21utan tog avsked av dem med de orden: Om Gud vill, skall jag vnda tillbaka till eder. Och s lmnade han Efesus. 22Och nr han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och hlsade p hos frsamlingen och for drefter ned till Antiokia. 23Sedan han hade uppehllit sig dr ngon
1120
1

Swedish Bible

Anonymous

tid, for han vidare, och frdades frst genom det galatiska landet och drefter genom Frygien och styrkte alla lrjungarna. 24Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, brdig frn Alexandria, en lrd man, mycket frfaren i skrifterna. 25Denne sade blivit undervisad om Herrens vg och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastn han allenast hade kunskap om Johannes' dpelse. 26Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. Nr Priscilla och Akvila hrde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om Guds vg. 27Och d han sedan ville fara till Akaja, skrevo brderna till lrjungarna dr och uppmanade dem att taga vnligt emot honom. Och nr han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hjlp, genom den nd han hade undftt. 28Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias.

Chapter 19 Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit genom de vre delarna av landet, ned till Efesus. Dr trffade han ngra lrjungar. 2Och han frgade dessa: Undfingen I helig ande, nr I kommen till tro? De svarade honom: Nej, vi hava icke ens hrt att helig ande r given. 3 Han frgade: Vilken dpelse bleven I d dpta med? De svarade: Vi dptes med Johannes' dpelse 4D sade Paulus: Johannes' dpelse var en dpelse till bttring; och han sade drvid till folket, att det var p den som skulle komma efter honom, det r p Jesus, som de skulle tro. 5Sedan de hade hrt detta, lto de dpa sig i Herren Jesu namn. 6Och nr Paulus lade hnderna p dem, kom den helige Ande ver dem, och de talade tungoml och profeterade. 7Och tillsammans voro de vid pass tolv mn. 8Drefter gick han in i synagogan; och under tre mnader samtalade han dr, frimodigt och vertygande, med dem om Guds rike. 9Men nr ngra av dem frhrdade sig och voro ohrsamma och infr menigheten talade illa om den vgen, vnde han sig ifrn dem och avskilde lrjungarna och samtalade sedan dagligen med dessa i Tyrannus' lrosal. 10S fortgick det i tv r, och alla provinsen Asiens inbyggare, bde judar och greker, fingo p detta stt hra Herrens ord. 11Och Gud gjorde genom Paulus kraftgrningar av icke vanligt slag. 12Man till och med tog handklden och frklden, som hade varit i berring med hans kropp, och lade dem p de sjuka; och sjukdomarna veko d ifrn dem, och de onda andarna foro ut. 13Men ocks ngra kringvandrande judiska besvrjare fretogo sig nu att ver dem som voro besatta av onda andar nmna Herren Jesu namn; de sade: Jag besvr eder vid den Jesus som Paulus predikar. 14Bland dem som s gjorde voro sju sner av en viss Skevas, en judisk versteprst. 15Men den onde anden svarade d och sade till dem: Jesus knner jag, Paulus r mig ock vl bekant men vilka ren I? 16 Och mannen som var besatt av den onde anden strtade sig p dem och vermannade bde den ene och den andre; han betedde sig s vldsamt mot dem, att de mste fly ut ur huset, nakna och sargade. 17Och detta blev bekant fr alla Efesus' invnare, bde judar och greker, och fruktan fll ver dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat. 18Och mnga av dem som hade kommit
1121
1

Swedish Bible

Anonymous

till tro trdde fram och beknde sin synd och omtalade vad de hade gjort. 19Och ganska mnga av dem som hade vat vidskepliga konster samlade ihop sina bcker och brnde upp dem i allas syn. Och nr man rknade tillsammans vad bckerna voro vrda, fann man att vrdet uppgick till femtio tusen silverpenningar. 20P detta stt hade Herrens ord mktig framgng och visade sin kraft. 21 Efter allt detta bestmde sig Paulus genom Andens tillskyndelse, att ver Macedonien och Akaja fara till Jerusalem. Och han sade: Sedan jag har varit dr, mste jag ock se Rom. 22Han snde d tv av sina medhjlpare, Timoteus och Erastus, stad till Macedonien, men sjlv stannade han nnu ngon tid i provinsen Asien. 23Vid den tiden uppstod ganska mycket ovsen angende den vgen. 24Dr fanns nmligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som frfrdigade Dianatempel av silver och drmed skaffade hantverkarna en ganska stor inkomst. 25Han kallade tillhopa dessa, jmte andra som hade liknande arbete, och sade: I man, I veten att det r detta arbete som giver oss vr goda brgning; 26men nu sen och hren I att denne Paulus icke allenast i Efesus, utan i nstan hela provinsen Asien genom sitt tal har frlett ganska mycket folk, i det han sger att de gudar som gras med mnniskohnder icke ro gudar. 27Och det r fara vrt, icke allenast att denna vr hantering kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas helgedom bliver rknad fr intet, och att jmvl denna gudinna, som hela provinsen Asien, ja, hela vrlden dyrkar, kommer att lida avbrck i sitt stora anseende. 28Nr de hrde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: Stor r efesiernas Diana! 29Och hela staden kom i rrelse, och alla stormade p en gng till skdebanan och slpade med sig Gajus och Aristarkus, tv macedonier som voro Paulus' fljeslagare 30 Paulus ville d g in bland folket men lrjungarna tillstadde honom det icke. 31Ocks ngra asiarker, som voro hans vnner, snde bud till honom och bdo honom att han icke skulle giva sig in p skdebanan. 32Och de skriade, den ene s och den andre s; ty menigheten var upprrd, och de flesta visste icke varfr de hade kommit tillsammans. 33D drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna skto framfr sig. Och Alexander gav tecken med handen att han ville hlla ett frsvarstal infr folket. 34Men nr de mrkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en mun, och skriade under ett par timmars tid: Stor r efesiernas Diana! 35Men stadens kansler lugnade folket och sade: Efesier, finnes d ngon mnniska som icke vet, att efesiernas stad r vrdare av den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit ned frn himmelen? 36 Eftersom ju ingen kan bestrida detta, bren I hlla eder lugna och icke fretaga eder ngot frhastat. 37 Emellertid haven I dragit fram dessa mn, som icke ro helgernare, ej heller smda vr gudinna, 38 Om nu Demetrius och de hantverkare som hlla ihop med honom hava sak mot ngon, s finnas ju domstolssammantrden och landshvdingar. M de allts gra upp saken med varandra infr rtta. 39Och haven I ngot att andraga som gr drutver, s m sdant avgras i den lagliga folkfrsamlingen. 40P grund av det som i dag har skett lpa vi ju till och med fara att bliva anklagade fr upplopp, fastn vi icke hava gjort ngot ont; och ngon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva. Med dessa ord fick han menigheten att skiljas t.

1122

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 20 D nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lrjungarna till sig och talade till dem frmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig stad fr att fara till Macedonien. 2Och nr han hade frdats genom det landet och jmvl dr talat mnga frmaningens ord, kom han till Grekland. 3Dr uppehll han sig i tre mnader. Nr han sedan tnkte avsegla drifrn till Syrien, beslt han, eftersom judarna frehade ngot anslag mot honom, att gra terfrden genom Macedonien. 4Och med honom fljde Sopater, Pyrrus' son, frn Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus frn Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus frn provinsen Asien. 5Men dessa foro i frvg och invntade oss i Troas. 6Sedan, efter det osyrade brdets hgtid, avseglade vi andra ifrn Filippi och trffade dem p femte dagen ter i Troas; och dr vistades vi i sju dagar. 7P frsta veckodagen voro vi frsamlade till brdsbrytelse, och Paulus, som tnkte fara vidare dagen drefter, samtalade med brderna. Och samtalet drog ut nda till midnattstiden; 8och ganska mnga lampor voro tnda i den sal i vre vningen, dr vi voro frsamlade. 9Invid fnstret satt d en yngling vid namn Eutykus, och nr Paulus talade s lnge, fll denne i djup smn och blev s vervldigad av smnen, att han strtade ned frn tredje vningen; och nr man tog upp honom, var han dd 10D gick Paulus ned och lade sig ver honom och fattade om honom och sade: Klagen icke s; ty livet r nnu kvar i honom. 11Sedan gick han ter upp, och brt brdet och t, och samtalade ytterligare ganska lnge med dem, nda till dess att det dagades; frst d begav han sig i vg. 12Och de frde ynglingen hem levande och knde sig nu icke litet trstade. 13Men vi andra gingo i frvg ombord p skeppet och avseglade till Assos, dr vi tnkte taga Paulus ombord; ty s hade han frordnat, eftersom han sjlv tnkte fara land vgen. 14 Och nr han sammantrffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene. 15Drifrn seglade vi vidare och kommo fljande dag mitt fr Kios. Dagen drefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat ver i Trogyllium, kommo vi nstfljande dag till Miletus. 16 Paulus hade nmligen beslutit att segla frbi Efesus, fr att icke frdrja sig i provinsen Asien; ty han pskyndade sin frd, fr att, om det bleve honom mjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem. 17Men frn Miletus snde han bud till Efesus och kallade till sig frsamlingens ldste. 18 Och nr de hade kommit till honom, sade han till dem: I veten sjlva p vad stt jag hela tiden, ifrn frsta dagen d jag kom till provinsen Asien, har umgtts med eder: 19huru jag har tjnat Herren i all dmjukhet, under trar och prvningar, som hava vllats mig genom judarnas anslag. 20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, nr det gllde ngot som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har frsummat att offentligen och hemma i husen predika fr eder och undervisa eder. 21Ty jag har allvarligt uppmanat bde judar och greker att gra bttring och vnda sig till Gud och tro p vr Herre Jesus. 22Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad dr skall vederfaras mig; 23allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar fr mig och sger att bojor och bedrvelser vnta mig. 24Dock anser jag mitt liv icke vara av ngot vrde fr mig sjlv, om jag blott fr vl fullborda mitt lopp och vad som
1

1123

Swedish Bible

Anonymous

hr till det mbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nds evangelium. 25Och se, jag vet nu att I icke mer skolen f se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gtt omkring och predikat om riket. 26Drfr betygar jag fr eder nu i dag att jag icke br skuld fr ngons blod. 27 Ty jag har icke undandragit mig att frkunna fr eder allt Guds rdslut. 28S haven nu akt p eder sjlva och p hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till frestndare, till att vara herdar fr Guds frsamling, som han har vunnit med sitt eget blod. 29Jag vet, att sedan jag har skilts frn eder svra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. 30Ja, bland eder sjlva skola mn upptrda, som tala vad frvnt r, fr att locka lrjungarna att flja sig. 31Vaken drfr, och kommen ihg att jag i tre rs tid, natt och dag, oavltligen under trar har frmanat var och en srskild av eder. 32Och nu anbefaller jag eder t Gud och hans ndesord, t honom som frmr uppbygga eder och giva t eder eder arvedel bland alla som ro helgade. 33Silver eller guld eller klder har jag icke stundat av ngon. 34I veten sjlva att dessa mina hnder hava gjort tjnst, fr att skaffa ndtorftigt uppehlle t mig och t dem som hava varit med mig. 35I allt har jag genom mitt fredme visat eder att man s, under eget arbete, br taga sig an de svaga och komma ihg Herren Jesu ord, huru han sjlv sade: 'Saligare r att giva n att taga.' 36Nr han hade sagt detta, fll han ned p sina knn och bad med dem alla. 37Och de begynte alla att grta bitterligen och fllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt; 38och mest srjde de fr det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle f se hans ansikte. Och s ledsagade de honom till skeppet.

Chapter 21 Sedan vi hade skilts ifrn dem, lade vi ut och foro raka vgen till Kos och kommo dagen drefter till Rodus och drifrn till Patara. 2Dr funno vi ett skepp som skulle fara ver till Fenicien; p det gingo vi ombord och lade ut. 3Och nr vi hade ftt Cypern i sikte, lmnade vi denna p vnster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty dr skulle skeppet lossa sin last. 4 Och vi uppskte dr lrjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att han icke borde begiva sig till Jerusalem. 5Men nr vi hade stannat dr de dagarna ut, brto vi upp drifrn och gvo oss i vg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, nda utom staden. Och p stranden fllo vi ned p vra knn och bdo 6och togo sedan avsked av varandra. Drefter stego vi ombord p skeppet, och de andra vnde tillbaka hem igen. 7Frn Tyrus kommo vi till Ptolemais, och drmed avslutade vi sjresan. Och vi hlsade p hos brderna dr och stannade hos dem en dag. 8Men fljande dag begvo vi oss drifrn och kommo till Cesarea. Dr togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom. 9Denne hade fyra ogifta dttrar, som gde profetisk gva. 10Under den tid av flera dagar, som vi stannade dr, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned frn Judeen. 11Nr denne hade kommit till oss, tog han Paulus' blte och band drmed sina hnder och ftter och sade: S sger den helige Ande: 'Den man som detta blte tillhr, honom skola judarna s binda i Jerusalem, och sedan skola de verlmna
1124
1

Swedish Bible

Anonymous

honom i hedningarnas hnder.' 12Nr vi hrde detta, bdo svl vi sjlva som brderna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem. 13Men d svarade Paulus: Varfr grten I s och sargen mitt hjrta? Jag r ju redo icke allenast att lta mig bindas, utan ock att d i Jerusalem, fr Herren Jesu namns skull. 14D han allts icke lt vertala sig, gvo vi oss till freds och sade: Ske Herrens vilja. 15Efter de dagarnas frlopp gjorde vi oss i ordning och begvo oss upp till Jerusalem. 16Frn Cesarea fljde ocks ngra av lrjungarna med oss, och dessa frde oss till en viss Mnason frn Cypern, en gammal lrjunge, som vi skulle gsta hos. 17Och nr vi kommo till Jerusalem, togo brderna emot oss med gldje. 18Dagen drefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de ldste. 19Och sedan han hade hlsat dem frtljde han fr dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna. 20 Nr de hrde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: Du ser, kre broder, huru mnga tusen judar det r som hava kommit till tro, och alla nitlska de fr lagen. 21Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lr alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla frn Moses, i det du sger att de icke behva omskra sina barn, ej heller i vrigt vandra efter vad stadgat r. 22Vad r d att gra? Helt visst skall man f hra att du har kommit hit. 23Gr drfr ssom vi nu vilja sga dig. Vi hava hr fyra mn som hava bundit sig genom ett lfte. 24Tag med dig dessa, och lt helga dig tillsammans med dem, och tag dig omkostnaderna fr dem, s att de kunna lta raka sina huvuden. D skola alla frst att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig ger ngon grund, utan att ocks du vandrar efter lagen och hller den. 25Vad ter angr de hedningar som hava kommit till tro, s hava vi hr beslutit och jmvl skrivit till dem, att de bra taga sig till vara fr ktt frn avgudaoffer och fr blod och fr kttet av frkvvda djur och fr otukt. 26S tog d Paulus mnnen med sig och lt fljande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till knna nr den tid skulle g till nda, fr vilken de hade ltit helga sig, den tid fre vars utgng offer skulle frambras fr var och en srskild av dem. 27Nr de sju dagarna nstan voro ute, fingo judarna frn provinsen Asien se honom i helgedomen och uppviglade d allt folket. Och de grepo honom 28och ropade: I mn av Israel, kommen till hjlp! Hr r den man som allestdes lr alla sdant som r emot vrt folk och emot lagen och emot denna plats. Drtill har han nu ock frt greker in i helgedomen och oskrat denna heliga plats. 29De hade nmligen frut sett efesiern Trofimus i staden tillsammans med honom och menade att Paulus hade frt denne in i helgedomen. 30Och hela staden kom i rrelse, och folket skockade sig tillsammans. Och d de nu hade gripit Paulus, slpade de honom ut ur helgedomen, varefter portarna genast stngdes igen. 31 Men just som de stodo frdiga att drpa honom, anmldes det hos versten fr den romerska vakten att hela Jerusalem var i uppror. 32Denne tog d strax med sig krigsmn och hvitsmn och skyndade ned till dem. Och nr de fingo se versten och krigsmnnen, upphrde de att sl Paulus 33 versten gick d fram och tog honom i frvar och bjd att man skulle fngsla honom med tv kedjor. Och han frgade vem han var och vad han hade gjort. 34Men bland folket ropade den ene s, den andre s. D han allts fr larmets skull icke kunde f ngot skert besked, bjd han att man skulle fra honom till kasernen. 35Och nr han kom fram till trappan, trngde folket s vldsamt

1125

Swedish Bible

Anonymous

p, att han mste bras av krigsmnnen, 36ty folkhopen fljde efter och skriade: Bort med honom! 37 D nu Paulus skulle fras in i kasernen, sade han till versten: Tillstdjes det mig att sga ngot till dig? Han svarade: Kan du tala grekiska? 38r du d icke den egyptier som fr en tid sedan stllde till 'dolkmnnens' uppror, de fyra tusens, och frde dem ut i knen? 39D svarade Paulus: Nej, jag r en judisk man frn Tarsus, medborgare allts i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillstd mig att tala till folket. 40Och han tillstadde honom det. D gav Paulus frn trappan, dr han stod, med handen ett tecken t folket. Och sedan dr hade blivit helt tyst, talade han till dem p hebreiska och sade:

Chapter 22 Brder och fder, hren vad jag nu infr eder vill tala till mitt frsvar. 2Nr de hrde att han talade till dem p hebreiska, blevo de nnu mer stilla. Och han fortsatte: 3Jag r en judisk man, fdd i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad hr i staden och undervisad vid Gamaliels ftter, efter fdernas lag i all dess strnghet. Och jag var en man som nitlskade fr Gud, ssom I allasammans i dag gren. 4Jag frfljde 'den vgen' nda till dds, och bde mn och kvinnor lt jag binda och stta i fngelse; 5det vittnesbrdet kan versteprsten och de ldstes hela rd giva mig. Ocks fick jag av dem brev till brderna i Damaskus; och jag begav mig dit, fr att fngsla jmvl dem som voro dr och fra dem till Jerusalem, s att de kunde bliva straffade. 6Men nr jag var p vgen och nalkades Damaskus, hnde sig vid middagstiden att ett starkt sken frn himmelen pltsligt kringstrlade mig. 7Och jag fll ned till marken och hrde d en rst som sade till mig: 'Saul, Saul, varfr frfljer du mig?' 8D svarade jag: 'Vem r du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag r Jesus frn Nasaret, den som du frfljer.' 9Och de som voro med mig sgo vl skenet, men hrde icke rsten av den som talade till mig. 10D frgade jag: 'Vad skall jag gra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'St upp och g in i Damaskus; dr skall allt det bliva dig sagt, som r dig frelagt att gra.' 11Men eftersom jag, till fljd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina fljeslagare mig vid handen och ledde mig, s att jag kom in i Damaskus. 12Dr fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesbrd om sig av alla judar som bodde dr. 13 Denne kom nu och trdde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och sg upp p honom. 14D sade han: 'Vra fders Gud har utsett dig till att knna hans vilja och till att se den Rttfrdige och hra ord frn hans mun. 15Ty du skall vara hans vittne infr alla mnniskor och vittna om vad du har sett och hrt. 16Varfr drjer du d nu? St upp och lt dpa dig och avtv dina synder, och kalla drvid hans namn.' 17 Men nr jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hnde sig, medan jag bad i helgedomen, att jag fll i hnryckning 18och sg honom och hrde honom sga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifrn Jerusalem; ty de skola icke hr taga emot ditt vittnesbrd om mig.' 19Men jag sade: 'Herre, de veta sjlva att det var jag som verallt i synagogorna lt fngsla och gissla dem som trodde p dig.
1126
1

Swedish Bible

Anonymous

20

Och nr Stefanus', ditt vittnes, blod utgts, var ock jag tillstdes och gillade vad som skedde och vaktade de mns klder, som ddade honom.' 21D sade han till mig: G; jag vill snda dig stad lngt bort till hedningarna.' 22nda till dess att han sade detta hade de hrt p honom. Men nu hovo de upp sin rst och ropade: Bort ifrn jorden med den mnniskan! Det r icke tillbrligt att en sdan fr leva. 23D de s skriade och drvid revo av sig sina klder och kastade stoft upp i luften, 24bjd versten att man skulle fra in honom i kasernen, och gav befallning om att man skulle frhra honom under gisselslag, s att han finge veta varfr de s ropade mot honom. 25Men nr de redan hade strckt ut honom till gissling, sade Paulus till den hvitsman som stod dr: r det lovligt fr eder att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och rannsakning? 26Nr hvitsmannen hrde detta, gick han till versten och underrttade honom hrom och sade: Vad r det du tnker gra? Mannen r ju romersk medborgare. 27D gick versten dit och frgade honom: Sg mig, r du verkligen romersk medborgare? Han svarade: Ja. 28versten sade d: Mig har det kostat en stor summa penningar att kpa den medborgarrtten. Men Paulus sade: Jag dremot har den redan genom fdelsen. 29Mnnen som skulle hava frhrt honom drogo sig d strax undan och lmnade honom. Och nr versten nu hade ftt veta att han var romersk medborgare, blev ocks han frskrckt, vid tanken p att han hade ltit fngsla honom. 30D han emellertid ville f skert besked om varfr Paulus anklagades av judarna, lt han dagen drefter taga av honom bojorna och bjd versteprsterna och hela Stora rdet att komma tillsammans. Sedan lt han fra Paulus ditned och stllde honom infr dem.

Chapter 23 Och Paulus fste gonen p Rdet och sade: Mina brder, allt intill denna dag har jag vandrat infr Gud med ett i allo gott samvete. 2D befallde versteprsten Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle sl honom p munnen. 3Paulus sade d till honom: Gud skall sl dig, du vitmenade vgg. Du sitter hr fr att dma mig efter lagen, och nd bjuder du, tvrtemot lagen, att man skall sl mig! 4D sade de som stodo drbredvid: Smdar du Guds versteprst? 5Paulus svarade: Jag visste icke, mina brder, att han var versteprst. Det r ju skrivet: 'Mot en hvding i ditt folk skall du icke tala onda ord.' 6Nu hade Paulus mrkt att den ena delen av dem utgjordes av sadducer och den andra av fariser. Drfr sade han med ljudelig rst infr Rdet: Mina brder, jag r faris, en avkomling av fariser. Det r fr vrt hopps skull, fr de ddas uppstndelses skull, som jag str hr infr rtta. 7Knappt hade han sagt detta, frrn en strid uppstod mellan fariserna och sadducerna, s att hopen blev delad. 8Sadducerna sga nmligen att det icke finnes ngon uppstndelse, ej heller ngon ngel eller ande, men fariserna beknna sig tro p bde det ena och det andra. 9Och man begynte ropa och larma; och ngra skriftlrde som hrde till farisernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: Vi finna intet ont hos denne man. Kanhnda har en ande eller en ngel verkligen talat med honom. 10D nu en s hftig strid
1

1127

Swedish Bible

Anonymous

hade uppsttt, fruktade versten att de skulle slita Paulus i stycken, och bjd manskapet g ned och rycka honom undan dem och fra honom till kasernen. 11Natten drefter kom Herren och stod framfr honom och sade: Var vid gott mod; ty ssom du har vittnat om mig i Jerusalem, s mste du ock vittna i Rom. 12Nr det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och frpliktade sig med dyr ed att varken ta eller dricka, frrn de hade drpt Paulus. 13Och det var mer n fyrtio mn som s hade sammansvurit sig. 14Dessa gingo till versteprsterna och de ldste och sade: Vi hava med dyr ed frpliktat oss att ingenting smaka, frrn vi hava drpt Paulus. 15S mn I nu, tillsammans med Rdet, hemstlla hos versten att han lter fra honom ned till eder, detta under fregivande att I tnken grundligare underska hans sak. Vi skola d vara redo att rja honom ur vgen, innan han hinner fram. 16Men Paulus' systerson fick hra om frstet. Han kom drfr till kasernen och gick ditin och omtalade fr Paulus vad han hade hrt. 17Paulus bad d att en av hvitsmnnen skulle komma till honom, och sade: Fr denne yngling till versten; ty han har en underrttelse att lmna honom. 18Denne tog honom d med sig och frde honom till versten och sade: Fngen Paulus har kallat mig till sig och bett mig fra denne yngling till dig, ty han har ngot att sga dig. 19D tog versten honom vid handen och gick avsides med honom och frgade honom: Vad r det fr en underrttelse du har att lmna mig? 20Han svarade: Judarna hava kommit verens om att bedja dig att du i morgon lter fra Paulus ned till Rdet, detta under fregivande att det tnker skaffa sig grundligare kunskap om honom. 21Gr dem nu icke till viljes hri; ty mer n fyrtio av dem ligga i frst fr honom och hava med dyr ed frpliktat sig att varken ta eller dricka, frrn de hava rjt honom ur vgen. Och nu ro de redo och vnta allenast p att du skall bevilja deras begran. 22versten bjd d ynglingen att icke fr ngon omtala att han hade yppat detta fr honom, och lt honom sedan g. 23Drefter kallade han till sig tv av hvitsmnnen och sade till dem: Lten tv hundra krigsmn gra sig redo att i natt vid tredje timmen avg till Cesarea, s ock sjuttio ryttare och tv hundra spjutbrare. 24Och han tillsade dem att skaffa snor, som de skulle lta Paulus rida p s att han oskadd kunde fras till landshvdingen Felix. 25Och han skrev ett brev, s lydande: 26Klaudius Lysias hlsar den dle landshvdingen Felix. 27Denne man blev gripen av judarna, och det var nra att han hade blivit ddad av dem. D kom jag tillstdes med mitt manskap och tog honom ifrn dem, sedan jag hade ftt veta att han var romersk medborgare. 28Men d jag ocks ville veta vad de anklagade honom fr, lt jag stlla honom infr deras Stora rd. 29Jag fann d att anklagelsen mot honom gllde ngra tvistefrgor i deras lag, men att han icke var anklagad fr ngot som frtjnade dd eller fngelse. 30Sedan har jag ftt knnedom om att ngot anslag frehaves mot honom, och drfr snder jag honom nu strax till dig. Jag har jmvl bjudit hans anklagare att infr dig fra sin talan mot honom. 31S togo nu krigsmnnen Paulus, ssom det hade blivit dem befallt, och frde honom om natten till Antipatris. 32Dagen drefter vnde de sjlva tillbaka till kasernen och lto ryttarna frdas vidare med honom. 33Nr dessa kommo till Cesarea, lmnade de fram brevet till landshvdingen och frde jmvl Paulus fram infr honom. 34Sedan han hade lst brevet, frgade han frn vilket landskap han var; och nr han hade ftt veta att han var frn Cilicien, sade han:

1128

Swedish Bible

Anonymous

35

Jag skall hra vad du har att sga, nr ocks dina anklagare hava kommit tillstdes. Och s bjd han att man skulle frvara honom i Herodes' borg.

Chapter 24 Fem dagar drefter for versteprsten Ananias ditned med ngra av de ldste och en sakfrare, Tertullus; dessa anmlde infr landshvdingen klagoml mot Paulus. 2Och sedan denne hade blivit frekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade: 3Att vi genom dig tnjuta mycken frid och ro, och att genom din frsorg, dle Felix, goda tgrder hava blivit vidtagna fr detta folk, det erknna vi p allt stt och allestdes, med mnga tacksgelser. 4Men fr att icke alltfr lnge besvra dig beder jag att du, i din mildhet, ville hra allenast ngra f ord av oss. 5Vi hava funnit att denne r en frdrvlig man, som uppvcker strid bland alla judar i hela vrlden, och att han r en huvudman fr nasarernas parti. 6Han har ock frskt att oskra helgedomen; drfr grepo vi honom, 7 8och du kan nu sjlv anstlla rannsakning med honom och s skaffa dig knnedom om allt det som vi anklaga honom fr. 9De andra judarna instmde hri och pstodo att det frhll sig s. 10D landshvdingen nu gav tecken t Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: Eftersom jag vet att du nu i mnga r har varit domare ver detta folk, frsvarar jag min sak med frimodighet. 11Du kan sjlv ltt frvissa dig om att det icke r mer n tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem fr att tillbedja. 12Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med ngon eller stlla till folkskockning. 13Ej heller kunna de infr dig bevisa det som de nu anklaga mig fr. 14Men det beknner jag fr dig att jag, i enlighet med 'den vgen', vilken de kalla en partimening, s tjnar mina fders Gud, att jag tror allt vad som r skrivet i lagen och i profeterna, 15och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de dda skola uppst, bde rttfrdiga och orttfrdiga. 16Drfr lgger ocks jag mig vinn om att alltid hava ett okrnkt samvete infr Gud och mnniskor. 17S kom jag nu, efter flera rs frlopp, tillbaka fr att verlmna ngra allmosor till mitt folk och fr att frambra offer. 18Drunder ptrffades jag i helgedomen, sedan jag hade ltit helga mig, utan att hava vllat ngon folkskockning eller ngot larm, 19av ngra judar frn provinsen Asien, vilka nu borde vara hr tillstdes infr dig och framstlla sina klagoml, om de hava ngot att anklaga mig fr. 20Eller ock m dessa som ro hr tillstdes sga vad ortt de funno mig skyldig till, nr jag stod infr Stora rdet, 21om det icke skulle vara i frga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, dr jag stod ibland dem: 'Det r fr de ddas uppstndelses skull som jag i dag str infr rtta hr bland eder.' 22Men Felix, som mycket vl knde till den vgen, uppskt mlet och sade: Nr versten Lysias kommer hit ned, vill jag underska eder sak. 23Och han befallde hvitsmannen att hlla honom i frvar, dock s, att man skulle behandla honom milt och icke hindra ngon av hans nrmaste frn att vara honom till tjnst. 24 Ngon tid drefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han lt hmta Paulus och hrde honom om tron p Kristus Jesus. 25Men nr Paulus talade med
1129
1

Swedish Bible

Anonymous

dem om rttfrdighet och terhllsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix frskrckt och sade: G din vg fr denna gng; nr jag fr lglig tid, vill jag kalla dig till mig. 26Han hoppades ocks att han skulle f penningar av Paulus, varfr han ock ganska ofta lt hmta honom och samtalade med honom. 27Nr tv r voro frlidna, fick Felix till eftertrdare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville gra judarna sig bevgna, lmnade han Paulus kvar i fngelset.

Chapter 25 Tre dagar efter det att Festus hade tilltrtt hvdingdmet for han frn Cesarea upp till Jerusalem. versteprsterna och de frnmsta bland judarna anmlde d infr honom klagoml mot Paulus. 3 Fr att f denne i sitt vld anhllo de hos Festus och begrde ssom en ynnest, att han skulle lta hmta honom till Jerusalem. De ville nmligen lgga frst fr honom, s att de kunde dda honom under vgen. 4Festus svarade d att Paulus hlls i frvar i Cesarea, och att han sjlv tnkte inom kort fara dit tillbaka. 5Och han tillade: De bland eder som det vederbr m allts fara dit ned med mig och framlgga sin anklagelse mot mannen, om han r skyldig till ngot ont. 6Sedan han hade vistats hos dem hgst tta eller tio dagar, kom han ter ned till Cesarea. Dagen drefter satte han sig p domarstet och bjd att Paulus skulle fras fram. 7Nr denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade kommit ned frn Jerusalem, och dessa framstllde nu mnga svra beskyllningar. Men de frmdde icke bevisa dem, 8ty Paulus frsvarade sig och visade att han icke p ngot stt hade frsyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot helgedomen eller mot kejsaren. 9 Men Festus ville gra judarna sig bevgna och frgade Paulus och sade: Vill du fara upp till Jerusalem och dr st till rtta infr mig i denna sak? 10Paulus svarade: Jag str hr infr kejserlig domstol, och av sdan domstol br jag dmas. Mot judarna har jag intet ortt gjort, ssom du sjlv mycket vl vet. 11Om jag nu eljest r skyldig till ngot ortt och har gjort ngot som frtjnar dden, s vill jag icke undandraga mig att d; men om deras anklagelser mot mig ro utan grund, s kan ingen giva mig till pris t dem. Jag vdjar till kejsaren. -- 12Sedan Festus drefter hade verlagt med sitt rd, svarade han: Till kejsaren har du vdjat, till kejsaren skall du ock f fara. 13 Efter ngra dagars frlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea och hlsade p hos Festus. 14Medan de nu i flera dagar vistades dr, framlade Festus Paulus' sak fr konungen och sade: Felix har hr lmnat efter sig en man ssom fnge; 15och nr jag var i Jerusalem, anmlde judarnas versteprster och ldste klagoml mot honom och begrde att han skulle dmas skyldig. 16 Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva ngon mnniska, frrn den anklagade hade ftt st ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillflle att frsvara sig mot anklagelsen. 17Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig allts utan uppskov, dagen drefter, p domarstet och bjd att mannen skulle fras fram. 18Men nr hans anklagare upptrdde, anfrde de mot honom ingen beskyllning fr sdana frbrytelser som jag hade tnkt mig; 19de voro allenast i tvist med honom om ngra frgor som rrde deras srskilda gudsdyrkan, och angende en viss
2 1

1130

Swedish Bible

Anonymous

Jesus, som r dd, men om vilken Paulus pstod att han lever. 20D jag var villrdig huru jag skulle gra med underskningen hrom, frgade jag om han ville fara till Jerusalem och dr st till rtta i denna sak. 21Nr Paulus d sade sig vilja vdja till kejsaren och begrde att bliva hllen i frvar, fr att sedan underg rannsakning infr honom, bjd jag att han skulle hllas i frvar, till dess jag kunde snda honom till kejsaren. 22D sade Agrippa till Festus: Jag skulle ocks sjlv grna vilja hra den mannen. Han svarade: I morgon skall du f hra honom. 23Dagen drefter kommo allts Agrippa och Bernice, med stor stt, och gingo in i domsalen, tillika med verstarna och de frnmsta mnnen i staden; och p Festus' befallning blev Paulus infrd. 24D sade Festus: Konung Agrippa, och alla I andra som ren har tillstdes med oss, I sen hr den man fr vilkens skull hela hopen av judar, bde i Jerusalem och hr, har legat ver mig med sina rop att han icke borde f leva lngre. 25Jag fr min del har kommit till insikt om att han icke har gjort ngot som frtjnar dden; 26men d han nu sjlv har vdjat till kejsaren, har jag beslutit att snda honom till denne. Jag har emellertid icke ngot skert besked om honom att giva min hge herre, nr jag skriver. Drfr har jag frt honom fram infr eder, och frst och frmst infr dig, konung Agrippa, fr att jag, efter det att rannsakning har; blivit hllen, skall f veta vad jag br skriva. 27Ty det synes mig vara orimligt att snda stad en fnge, utan att p samma gng giva till knna vad han r anklagad fr.

Chapter 26 Agrippa sade nu till Paulus: Det tillstdjes dig att tala fr din sak. D rckte Paulus ut handen och talade s till sitt frsvar: 2Jag skattar mig lycklig att jag, i frga om allt det som judarna anklaga mig fr, i dag skall frsvara mig infr dig, konung Agrippa, 3som s vl knner judarnas alla stadgar och tvistefrgor. Drfr beder jag dig hra mig med tlamod. 4Hurudant mitt liv allt ifrn ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju frn tidiga r framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem. 5Och sedan lng tid tillbaka knna de om mig -- sframt de nu vilja tillst det -- att jag har tillhrt det strngaste partiet i vr gudsdyrkan och levat ssom faris. 6Och nu str jag hr till rtta fr vrt hopp om det som Gud har lovat vra fder, 7det vartill ock vra tolv stammar, under det de tjna Gud med iver bde natt och dag, hoppas att n fram. Fr det hoppets skull, o konung, r jag anklagad av judarna. 8Varfr hlles det d bland eder fr otroligt att Gud uppvcker dda? 9Jag fr min del menade allts att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasarens, namn; 10s gjorde jag ock i Jerusalem. Och mnga av de heliga insprrade jag i fngelse, sedan jag av versteprsterna hade ftt fullmakt drtill; och nr man ville dda dem, rstade ock jag drfr. 11Och verallt i synagogorna frskte jag, gng p gng, att genom straff tvinga dem till hdelse. I mitt raseri mot dem gick jag s lngt, att jag frfljde dem till och med nda in i utlndska stder. 12Nr jag nu i detta rende var p vg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag frn versteprsterna, 13fick jag under min frd, o konung, mitt p dagen se ett sken frn himmelen,
1

1131

Swedish Bible

Anonymous

klarare n solens glans, kringstrla mig och mina fljeslagare. 14Och vi fllo alla ned till jorden, och jag hrde d en rst sga till mig p hebreiska: 'Saul, Saul, varfr frfljer du mig'? Det r dig svrt att spjrna mot udden.' 15D sade jag: 'Vem r du, Herre?' Herren svarade: 'Jag r Jesus, den som du frfljer. 16Men res dig upp och st p dina ftter; ty drfr har jag visat mig fr dig, att jag har velat utse dig till en tjnare och ett vittne, som skall vittna bde om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig fr dig. 17Och jag skall rdda dig svl frn ditt eget folk som frn hedningarna. Ty till dem snder jag dig, 18fr att du skall ppna deras gon, s att de omvnda sig frn mrkret till ljuset, och frn Satans makt till Gud, p det att de m, genom tron p mig, undf syndernas frltelse och f sin lott bland dem som ro helgade.' 19S blev jag d, konung Agrippa, icke ohrsam mot den himmelska synen, 20utan predikade frst fr dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan ver hela judiska landet och fr hedningarna, att de skulle gra bttring och omvnda sig till Gud och gra sdana grningar som tillhra bttringen. 21 Fr denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och frskte att dda mig. 22 Genom den hjlp som jag har undftt av Gud str jag allts nnu i dag ssom ett vittne infr bde sm och stora; och jag sger intet annat, n vad profeterna och Moses hava sagt skola ske, 23nmligen att Messias skulle lida och, ssom frstlingen av dem som uppst frn de dda, bra budskap om ljuset, svl till vrt eget folk som till hedningarna. 24Nr han p detta satt frsvarade sig, utropade Festus: Du r frn dina sinnen, Paulus; den myckna lrdomen gr dig frryckt. 25Men Paulus svarade: Jag r icke frn mina sinnen, dle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning. 26 Konungen knner vl till dessa ting; drfr talar jag ocks frimodigt infr honom. Ty jag kan icke tro att ngot av detta r honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i ngon undangmd vr. 27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem. 28D sade Agrippa till Paulus: Fga fattas att du vertalar mig och gr mig till kristen. 29Paulus svarade: Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag nska infr Gud att icke allenast du, utan alla som i dag hra mig, mtte bliva sdana som jag r, dock med undantag av dessa bojor. 30Drefter stod konungen upp, och med honom landshvdingen och Bernice och de som sutto dr tillsammans med dem. 31 Och nr de gingo drifrn, talade de med varandra och sade: Den mannen har icke gjort ngot som frtjnar dd eller fngelse. 32Och Agrippa sade till Festus: Denne man hade vl kunnat frigivas, om han icke hade vdjat till kejsaren.

Chapter 27 Nr det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev Paulus jmte ngra andra fngar verlmnad t en hvitsman, vid namn Julius, som tillhrde den kejserliga vakten. 2Och vi gingo ombord p ett skepp frn Adramyttium, som skulle anlpa provinsen Asiens kuststder. S lade vi ut, och vi hade med oss Aristarkus, en macedonier frn Tessalonika. 3Dagen drefter lade vi till vid Sidon. Och Julius, som bemtte Paulus med vlvilja, tillstadde honom att beska sina vnner
1132
1

Swedish Bible

Anonymous

dr och tnjuta deras omvrdnad. 4Nr vi hade lagt ut drifrn, seglade vi under Cypern, eftersom vinden lg emot. 5Och sedan vi hade seglat ver havet, utanfr Cilicien och Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien. 6Dr trffade hvitsmannen p ett skepp frn Alexandria, som skulle segla till Italien, och p det frde han oss ombord. 7Under en lngre tid gick nu seglingen lngsamt, och vi kommo med knapp nd inemot Knidus. Och d vinden icke var oss gynnsam, seglade vi in under Kreta vid Salmone. 8Det var med knapp nd som vi kommo dr frbi och hunno fram till en ort som kallades Goda hamnarna, icke lngt frn staden Lasea. 9Hrunder hade ganska lng tid hunnit frflyta, och sjfarten begynte redan vara osker; fastedagen var nmligen redan frbi. Paulus varnade dem d 10och sade: I mn, jag ser att denna sjresa kommer att medfra vedervrdigheter och stor olycka, icke allenast fr last och skepp, utan ock fr vra liv. 11Men hvitsmannen trodde mer p styrmannen och skepparen n p det som Paulus sade. 12Och d hamnen icke lg vl till fr vervintring, var flertalet av den meningen att man borde lgga ut drifrn och frska om man kunde komma fram till Fenix, en hamn p Kreta, som ligger skyddad mot sydvst och nordvst; dr skulle de sedan stanna ver vintern. 13Och d nu en lindrig sunnanvind blste upp, menade de sig hava mlet vunnet, och lyfte ankar och foro ttt utmed Kreta. 14Men icke lngt drefter kom en vldsam stormvind farande ned frn n; det var den s kallade nordostorkanen. 15D skeppet av denna rycktes med och icke kunde hllas upp mot vinden, gvo vi efter och lto det driva. 16Nr vi kommo under en liten som hette Kauda, frmdde vi dock, fastn med knapp nd, brga skeppsbten. 17Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de ndhjlpsmedel och slogo tg om skeppet. Och d de fruktade att bliva kastade p Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och lto skeppet s driva. 18Och eftersom vi alltjmt hrt ansattes av stormen, vrkte de dagen drefter en del av lasten ver bord. 19P tredje dagen kastade de med egna hnder ut skeppsredskapen. 20Och d under flera dagar varken sol eller stjrnor hade synts, och stormen lg ganska hrt p, hade vi icke mer ngot hopp om rddning. 21D nu mnga funnos som ingenting ville frtra, trdde Paulus upp mitt ibland dem och sade: I mn, I haden bort lyda mig och icke avsegla frn Kreta; I haden d kunnat spara eder dessa vedervrdigheter och denna olycka. 22Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall frlora sitt liv; allenast skeppet skall g frlorat. 23Ty i natt kom en ngel frn den Gud som jag tillhr, och som jag ocks tjnar, och stod bredvid mig och sade: 24'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att st infr kejsaren; och se, Gud har sknkt dig alla dem som segla med dig.' 25Varen drfr vid gott mod, I mn; ty jag har den frtrstan till Gud, att s skall ske som mig r sagt. 26Men p en mste vi bliva kastade. 27Nr vi nu den fjortonde natten drevo omkring p Adriatiska havet, tyckte sjmnnen sig vid midnattstiden finna att de nrmade sig ngot land. 28De lodade d och funno tjugu famnars djup. Nr de hade kommit ett litet stycke lngre fram lodade de ter och funno femton famnars djup. 29D fruktade de att vi skulle stta p ngot skarpt grund, och kastade drfr ut fyra ankaren frn akterskeppet och lngtade efter att det skulle dagas. 30Sjmnnen ville emellertid fly ifrn skeppet och firade ned skeppsbten i havet, under fregivande att de tnkte fra ut ankaren ifrn frskeppet. 31D sade Paulus till hvitsmannen och krigsmnnen: Om icke dessa stanna kvar p skeppet, s kunnen I icke rddas.
1133

Swedish Bible

Anonymous

32

D hggo krigsmnnen av de tg som hllo skeppsbten, och lto den fara. 33Medan det nu hll p att dagas, uppmanade Paulus alla att taga sig mat och sade: Det r i dag fjorton dagar som I haven vntat och frblivit fastande, utan att frtra ngot. 34Drfr uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall frhjlpa eder till rddning. Ty p ingen av eder skall ett huvudhr g frlorat. 35 Nr han hade sagt detta, tog han ett brd och tackade Gud i allas syn och brt det och begynte ta. 36D blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, ocks de. 37Och vi voro p skeppet tillsammans tv hundra sjuttiosex personer. 38Sedan de hade tit sig mtta, lttade de skeppet genom att kasta vetelasten i havet. 39Nr det blev dag, knde de icke igen landet; men de blevo varse en vik med lg strand och beslto d att, om mjligt, lta skeppet driva upp p denna. 40De kapade s ankartgen p bda sidor och lmnade ankarna kvar i havet; tillika lsgjorde de rodren och hissade frseglet fr vinden och styrde mot stranden. 41De sttte d p ett rev och lto skeppet g upp p det. Dr fastnade frskeppet och blev stende orrligt, men akterskeppet begynte brytas snder av vgsvallet. 42D ville krigsmnnen dda fngarna, fr att ingen skulle kunna fly undan simmande. 43Men hvitsmannen ville rdda Paulus och hindrade dem drfr i deras uppst, och bjd att de simkunniga frst skulle kasta sig i vattnet och ska komma i land, 44och att drefter de vriga skulle giva sig ut, somliga p plankor, andra p spillror av skeppet. S lyckades det fr alla att komma vlbehllna i land.

Chapter 28 Frst sedan vi hade blivit rddade, fingo vi veta att n hette Malta. 2Och infdingarna visade oss en icke vanlig vlvilja; de tnde upp en eld och togo oss alla med sig dit, fr det pkommande regnets och fr kldens skull. 3Nr Paulus d tog upp ett fng torra kvistar som han lade p elden, kom, i fljd av hettan, en huggorm fram drur och hgg sig fast vid hans hand. 4D infdingarna fingo se ormen hnga dr vid hans hand, sade de till varandra: Helt visst r denne man en drpare, som rttvisans gudinna icke tillstdjer att leva, om han nu ock har blivit rddad undan havet. 5 Men han skakade ormen ifrn sig i elden och led ingen skada. 6De vntade att han skulle svlla upp eller helt pltsligt falla ned dd; men nr de efter lng vntan fingo se att intet ont vederfors honom, ndrade de mening och sade att han var en gud. 7I nrheten av detta stlle var en lantgrd, som tillhrde den frnmste mannen p n, en som hette Publius; denne tog vlvilligt emot oss och gav oss hrbrge i tre dagar. 8Nu hnde sig att Publius' fader lg sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick d in till honom och bad och lade hnderna p honom och gjorde honom frisk. 9Men nr detta hade skett, kommo ocks de av ns vriga inbyggare som hade ngon sjukdom till honom och blevo botade. 10Och de bevisade oss ra p mngahanda stt; och nr vi skulle avsegla, frsgo de oss med vad vi behvde. 11D tre mnader voro frlidna, avseglade vi p ett skepp som hade legat vid n ver vintern; det var frn Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder. 12 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade dr i tre dagar. 13Drifrn foro vi lngs kusten och
1

1134

Swedish Bible

Anonymous

kommo till Regium. Dagen drefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo s redan p andra dagen till Puteoli. 14Dr trffade vi p brder, och hos dem stannade vi, p deras inbjudning, i sju dagar. P detta stt kommo vi till Rom. 15S snart brderna dr fingo hra om oss, gingo de oss till mtes nda till Forum Appii och Tres Taberne. Nr Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod. 16Och d vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo fr sig sjlv, med den krigsman som skulle bevaka honom. 17Tre dagar drefter kallade han tillhopa de frnmsta av judarna; och nr de hade kommit tillsammans, sade han till dem: Mina brder, fastn jag icke har gjort ngot mot vrt folk eller mot fdernas stadgar, blev jag likvl i Jerusalem verlmnad i romarnas hnder och frdes bort drifrn ssom fnge. 18Och nr de hade anstllt rannsakning med mig, ville de giva mig ls, eftersom jag icke hade gjort ngot som frtjnade dden. 19Men d judarna satte sig dremot, ndgades jag vdja till kejsaren; dock, icke som om jag hade ngon anklagelse att gra mot mitt folk. 20Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, fr att f se eder och tala med eder, ty det r fr Israels hopps skull som jag r bunden med denna kedja. 21D svarade de honom: Vi hava icke frn Judeen mottagit ngon skrivelse om dig, ej heller har ngon av vra brder kommit och berttat eller sagt ngot ont om dig. 22Men vi finna skligt att du lter oss hra huru du tnker. Ty om det partiet r oss bekant att det allestdes mtes med gensgelse. 23Sedan utsatte de en viss dag fr honom, och p den kommo nnu flera till honom i hans hrbrge. D vittnade han fr dem om Guds rike och utlade vad drtill hr, och frskte att vertyga dem i frga om Jesus, med bevis bde ur Moses' lag och ur profeterna; drmed hll han p frn morgonen nda till aftonen. 24Och somliga lto vertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke. 25Och d de icke kunde komma verens med varandra, gingo de sin vg, och drvid sade Paulus allenast detta ord: Rtt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra fder, 26nr han sade: 'G stad och sg till detta folk: Med hrande ron skolen I hra, och dock alls intet frst, och med seende gon skolen I se, och dock alls intet frnimma. 27Ty detta folks hjrta har blivit frstockat; och med ronen hra de illa, och sina gon hava de tillslutit, s att de icke se med sina gon eller hra med sina ron eller frst med sina hjrtan och omvnda sig och bliva helade av mig' 28Det mn I drfr veta: till hedningarna bar denna Guds frlsning blivit snd; de skola ock akta drp. 30I tv hela r bodde han sedan kvar i en bostad som han sjlv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot; 31och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att ngon hindrade honom dri.

Romans
Chapter 1

1135

Swedish Bible

Anonymous

Paulus, Jesu Kristi tjnare, kallad till apostel, avskild till att frkunna Guds evangelium, 2vilket Gud redan frut genom sina profeter hade i heliga skrifter utlovat, 3evangelium om hans Son, vilken ssom mnniska i kttet r fdd av Davids sd 4och ssom helig andevarelse r med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrn uppstndelsen frn de dda, ja, evangelium om Jesus Kristus, vr Herre, 5genom vilken vi hava ftt nd och apostlambete fr att, hans namn till ra, upprtta trons lydnad bland alla hednafolk, 6bland vilka jmvl I ren, I som ren kallade och Jesu Kristi egna -- 7jag, Paulus, hlsar alla Guds lskade som bo i Rom, dem som ro kallade och heliga. Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus. 8Frst och frmst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus fr eder alla, drfr att man i hela vrlden talar om eder tro. 9Ty Gud, som jag i min ande tjnar ssom frkunnare av evangelium om hans Son, han r mitt vittne, han vet huru oavltligt jag tnker p eder 10och i mina bner alltid beder att jag dock nu omsider m f ett gynnsamt tillflle att komma till eder, om Gud s vill. 11Ty jag lngtar efter att se eder, fr att jag m kunna meddela eder ngon andlig ndegva till att styrka eder; 12jag menar: fr att jag i eder krets m tillsammans med eder f hmta hugnad ur vr gemensamma tro, eder och min. 13 Jag vill sga eder, mina brder, att jag ofta har haft i sinnet att komma till eder, fr att ocks bland eder f skrda ngon frukt, ssom bland vriga hednafolk; dock har jag allt hittills blivit hindrad. 14 Bde mot greker och mot andra folk, bde mot visa och mot ovisa har jag frpliktelser. 15Drfr r jag villig att frkunna evangelium ocks fr eder som bon i Rom. 16Ty jag blyges icke fr evangelium; ty det r en Guds kraft till frlsning fr var och en som tror, frst och frmst fr juden, s ock fr greken. 17Rttfrdighet frn Gud uppenbaras nmligen dri, av tro till tro; s r ock skrivet: Den rttfrdige skall leva av tro. 18Ty Guds vrede uppenbarar sig frn himmelen ver all ogudaktighet och orttfrdighet hos mnniskor som i orttfrdighet undertrycka sanningen. 19 Vad man kan knna om Gud r nmligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det fr dem. 20Ty hans osynliga vsen, hans eviga makt och gudomshrlighet hava nda ifrn vrldens skapelse varit synliga, i det att de kunna frsts genom hans verk. S ro de d utan urskt. 21Ty fastn de hade lrt knna Gud, prisade och tackade de honom dock icke ssom Gud, utan frfllo till ffngliga tankar; och s blevo deras ofrstndiga hjrtan frmrkade. 22Nr de bermde sig av att vara visa, blevo de drar 23och bytte bort den ofrgnglige Gudens hrlighet mot belten, som voro avbilder av frgngliga mnniskor, ja ock av fglar och fyrfotadjur och krlande djur. 24 Drfr prisgav Gud dem i deras hjrtans begrelser t orenhet, s att de med varandra skndade sina kroppar. 25De hade ju bytt bort Guds sanning mot lgn och tagit sig fr att dyrka och tjna det skapade framfr Skaparen, honom som r hgtlovad i evighet, amen. 26Frdenskull gav Gud dem till pris t skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgnget mot ett onaturligt; 27 sammalunda vergvo ock mnnen det naturliga umgnget med kvinnan och upptndes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. S fingo de p sig sjlva uppbra sin villas tillbrliga ln. 28Och eftersom de icke hade aktat det ngot vrt att taga vara p sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris t ett ovrdigt sinnelag, till att bedriva otillbrliga ting. 29S hava de blivit uppfyllda av allt slags orttfrdighet, ondska, girighet, elakhet; de ro fulla av avund, mordlust,
1136

Swedish Bible

Anonymous

trtlystnad, svek, vrngsinthet; 30de ro rontasslare, frtalare, styggelser fr Gud, vldsverkare, vermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina frldrar, 31ofrstndiga, trolsa, utan krlek till sina egna, utan barmhrtighet mot andra. 32Och fastn de vl veta vad Gud har stadgat ssom rtt, att nmligen de som handla s frtjna dden, r det dem icke nog att sjlva s gra, de giva ock sitt bifall t andra som handla likas.

Chapter 2 Drfr r du utan urskt, du mnniska, vem du n r, som dmer. Ty drmed att du dmer en annan frdmer du dig sjlv, eftersom du, som dmer den andre, sjlv handlar p samma stt. 2Och vi veta att Guds dom verkligen kommer ver dem som handla s. 3Men du menar vl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du mnniska, som dmer dem som handla s, och dock gr detsamma som de? 4Eller fraktar du hans godhets, skonsamhets och lngmodighets rikedom, utan att frst att denna Guds godhet vill fra dig till bttring? 5Genom din hrdhet och ditt hjrtas obotfrdighet samlar du ju ver dig vrede, som skall drabba dig p vredens dag, d nr det bliver uppenbart att Gud r en rttvis domare. 6Ty han skall vederglla var och en efter hans grningar. 7Evigt liv skall han giva t dem som med uthllighet i att gra det goda ska hrlighet och ra och ofrgnglighet. 8Men ver dem som ro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orttfrdigheten, ver dem kommer vrede och frtrnelse. 9Ja, bedrvelse och ngest skall komma ver den mnniskas sjl, som gr det onda, frst och frmst ver judens, s ock ver grekens. 10 Men hrlighet och ra och frid skall tillfalla var och en som gr det goda, frst och frmst juden, s ock greken. 11Ty hos Gud finnes intet anseende till personen; 12alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag frgs, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dmda. 13Ty icke lagens hrare ro rttfrdiga infr Gud, men lagens grare skola frklaras rttfrdiga. 14Ty d hedningarna, som icke hava lag, av naturen gra vad lagen innehller, s ro dessa, utan att hava lag, sig sjlv en lag, 15d de ju slunda visa att lagens verk ro skrivna i deras hjrtan. Drom utgra ocks deras egna samveten ett vittnesbrd, s ock, i den inbrdes umgngelsen, deras tankar, nr dessa anklaga eller ock frsvara dem. 16Ja, s skall det befinnas vara p den dag d Gud, enligt det evangelium jag frkunnar, genom Kristus Jesus dmer ver vad som r frdolt hos mnniskorna. 17 Du kallar dig jude och frlitar dig p lagen och bermmer dig av Gud. 18Du knner ock hans vilja, och eftersom du har ftt din undervisning ur lagen, kan du dma om vad rttast r; 19och du tilltror dig att vara en ledare fr blinda, ett ljus fr mnniskor som vandra i mrker, 20en uppfostrare fr ofrstndiga, en lrare fr enfaldiga, eftersom du i lagen har uttrycket fr kunskapen och sanningen. 21Du som vill lra andra, du lr icke dig sjlv! Du som predikar att man icke skall stjla, du begr sjlv stld! 22Du som sger att man icke skall beg ktenskapsbrott, du begr sjlv sdant brott! Du som hller avgudarna fr styggelser, du gr dig sjlv skyldig till tempelrn! 23Du som bermmer dig av lagen, du vanrar Gud genom att vertrda lagen, 24ty, ssom det r skrivet, fr
1137
1

Swedish Bible

Anonymous

eder skull varder Guds namn smdat bland hedningarna. 25Ty vl r omskrelse till gagn, om du hller lagen; men om du r en lagvertrdare, s r du med din omskrelse dock oomskuren. 26Om nu den oomskurne hller lagens stadgar, skall han d icke, fastn han r oomskuren, rknas ssom omskuren? 27Jo, och han som i fljd av sin hrkomst r oomskuren, men nd fullgr lagen, skall bliva dig till dom, dig som ger lagens bokstav och omskrelsen, men likvl r en lagvertrdare. 28 Ty den r icke jude, som r det i utvrtes mtto, ej heller r det omskrelse, som sker utvrtes p kttet. 29Nej, den r jude, som r det i invrtes mtto, och omskrelse r hjrtats omskrelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin bermmelse, icke frn mnniskor, utan frn Gud.

Chapter 3 Vilket fretrde hava d judarna, eller vad gagn hava de av omskrelsen? 2Jo, ett stort fretrde, p allt stt; frst och frmst det, att de hava blivit betrodda med Guds lftesord. 3Ty vad betyder det, om ngra av dem blevo trolsa? Kan d deras trolshet gra Guds trofasthet om intet? 4Bort det! M Gud st ssom sannfrdig, om ock var mnniska r en lgnare. S r ju skrivet: P det att du m finnas rttfrdig i dina ord och f rtt, nr man stter sig till doms ver dig. 5Men r det nu s, att vr orttfrdighet tjnar till att bevisa Guds rttfrdighet, vad skola vi d sga? Kan vl Gud, han som lter vredesdomen drabba, vara orttfrdig? (Jag talar ssom vore det frga om en mnniska.) 6Bort det! Huru skulle Gud d kunna dma vrlden? 7Och andra sidan, om Guds sannfrdighet genom min lgnaktighet nnu mer har trtt i dagen, honom till ra, varfr skall d jag likvl dmas ssom syndare? 8Och varfr skulle vi icke gra vad ont r, fr att gott mtte komma drav, ssom man, fr att smda oss, pstr att vi gra, och ssom ngra fregiva att vi lra? -- Sdana f med rtta sin dom. 9Huru r det allts? ro vi d ngot frmer n de andra? Ingalunda. Redan hrfrut har jag ju mst anklaga bde judar och greker fr att allasammans vara under synd. 10S r ock skrivet: Ingen rttfrdig finnes, icke en enda. 11Ingen frstndig finnes, ingen finnes som sker Gud. 12Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gr vad gott r, det finnes ingen enda. 13En ppen grav r deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift r inom deras lppar. 14Deras mun r full av frbannelse och bitterhet. 15Deras ftter ro snara, nr det gller att utgjuta blod. 16Frdelse och elnde r p deras vgar, 17och fridens vg knna de icke. 18Guds fruktan r icke fr deras gon. 19Nu veta vi att allt vad lagen sger, det talar den till dem som hava lagen, fr att var mun skall bliva tillstoppad och hela vrlden st med skuld infr Gud; 20ty av laggrningar bliver intet ktt rttfrdigt infr honom. Vad som kommer genom lagen r knnedom om synden. 21Men nu har, utan lag, en rttfrdighet frn Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om, 22en rttfrdighet frn Gud genom tro p Jesus Kristus, fr alla dem som tro. Ty hr r ingen tskillnad. 23Alla hava ju syndat och ro i saknad av hrligheten frn Gud; 24och de bliva rttfrdiggjorda utan frskyllan,
1138
1

Swedish Bible

Anonymous

av hans nd, genom frlossningen i Kristus Jesus, 25honom som Gud har stllt fram ssom ett frsoningsmedel genom tro, i hans blod. S ville Gud -- d han i sin skonsamhet hade haft frdrag med de synder som frut hade blivit begngna -- nu visa att han dock var rttfrdig. 26Ja, s ville han i den tid som nu r lmna beviset fr att han r rttfrdig. Hrigenom skulle han bde sjlv befinnas vara rttfrdig och gra den rttfrdig, som lter det bero p tro p Jesus. 27Huru bliver det d med vr bermmelse? Den r utestngd. Genom vilken lag? Mnne genom en grningarnas lag? Nej, genom en trons lag. 28Vi hlla nmligen fre att mnniskan bliver rttfrdig genom tro, utan laggrningar. 29Eller r Gud allenast judarnas Gud? r han icke ock hedningarnas? Jo, frvisso ocks hedningarnas, 30s visst som Gud r en, han som skall gra de omskurna rttfrdiga av tro, s ock de oomskurna genom tron. 31Gra vi d vad lag r om intet genom tron? Bort det! Vi gra tvrtom lag gllande.

Chapter 4 Vad skola vi d sga om Abraham, vr stamfader efter kttet? 2Om Abraham blev rttfrdig av grningar, s har han ju ngot att bermma sig av. Dock icke infr Gud. 3Ty vad sger skriften? Abraham trodde Gud, och det rknades honom till rttfrdighet. 4Den som hller sig till grningar, honom bliver lnen tillrknad icke p grund av nd, utan p grund av frtjnst. 5Men den som icke hller sig till grningar, utan tror p honom som gr den ogudaktige rttfrdig, honom rknas hans tro till rttfrdighet. 6S prisar ock David den mnniska salig, som Gud tillrknar rttfrdighet, utan grningar: 7Saliga ro de vilkas vertrdelser ro frltna, och vilkas synder ro verskylda. 8 Salig r den man som Herren icke tillrknar synd. 9Gller nu detta ordet salig de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi sga ju att tron rknades Abraham till rttfrdighet. 10Huru blev den honom d tillrknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han nnu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han nnu var oomskuren. 11Och han undfick omskrelsens tecken ssom ett insegel p den rttfrdighet genom tron, som han hade, medan han nnu var oomskuren. Ty s skulle han bliva en fader fr alla oomskurna som tro, och s skulle rttfrdighet tillrknas dem. 12Han skulle ock bliva en fader fr omskurna, nmligen fr sdana som icke allenast ro omskurna, utan ock vandra i spren av den tro som vr fader Abraham hade, medan han nnu var oomskuren. 13Det var nmligen icke genom lag som Abraham och hans sd undfick det lftet att han skulle f vrlden till arvedel; det var genom rttfrdighet av tro. 14Ty om de som lta det bero p lag skola f arvedelen, s r tron till intet nyttig, och lftet r gjort om intet. 15Vad lagen kommer stad r ju vredesdom; men dr ingen lag finnes, dr finnes icke heller ngon vertrdelse. 16Drfr mste det bero p tro, fr att det skulle vara av nd, s att lftet kunde bliva bestndande fr all hans sd, icke blott fr dem som hrde till lagens folk, utan ock fr dem som allenast hade Abrahams tro. Han r ju allas vr fader, 17enligt detta skriftens ord: Jag har bestmt dig till att bliva en fader till mnga folk; han r detta infr
1139
1

Swedish Bible

Anonymous

den Gud som han trodde, infr honom som gr de dda levande och kallar p de ting som icke ro till, likasom voro de till. 18Och dr ingen frhoppning fanns, dr hoppades han nd och trodde; och han kunde s bliva en fader till mnga folk, efter vad som var frutsagt: S skall din sd bliva. 19Och han frsvagades icke i sin tro, nr han betnkte huru hans egen kropp var ssom dd -- han var ju omkring hundra r gammal -- och huru jmvl Saras moderliv var ssom dtt. 20Han tvivlade icke p Guds lfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han rade Gud 21och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han ocks mktig att hlla. 22Drfr rknades det honom ock till rttfrdighet. 23Men att det s tillrknades honom, det r skrivet icke ssom gllde det allenast honom, 24utan det skulle glla ocks oss; ty det skall tillrknas jmvl oss, oss som tro p honom som frn de dda uppvckte Jesus, vr Herre, 25vilken utgavs fr vra synders skull och uppvcktes fr vr rttfrdiggrelses skull.

Chapter 5 D vi nu hava blivit rttfrdiggjorda av tro, hava vi frid med Gud genom vr Herre Jesus Kristus 2-- genom vilken vi ock hava ftt tilltrde till den nd vari vi nu st -- och vi bermma oss i hoppet om Guds hrlighet. 3Och icke det allenast, vi till och med bermma oss av vra lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar stndaktighet, 4och stndaktigheten beprvad fasthet, och fastheten hopp, 5och hoppet lter oss icke komma p skam; ty Guds krlek r utgjuten i vra hjrtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given. 6Ty medan vi nnu voro svaga, led Kristus, nr tiden var inne, dden fr oss ogudaktiga. 7Nppeligen vill ju eljest ngon d ens fr en rttfrdig man -- om nu ock till ventyrs ngon kan hava mod att d fr den som har gjort honom gott -8 men Gud bevisar sin krlek till oss dri att Kristus dog fr oss, medan vi nnu voro syndare. 9S mycket mer skola vi drfr, sedan vi nu hava blivit rttfrdiggjorda i och genom hans blod, ocks genom honom bliva frlsta undan vredesdomen. 10Ty om vi, medan vi voro Guds ovnner, blevo frsonade med honom genom hans Sons dd, s skola vi, sedan vi hava blivit frsonade, nnu mycket mer bliva frlsta i och genom hans liv. 11Och icke det allenast; vi bermma oss ock av Gud genom vr Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undftt frsoningen. 12Drfr r det s: Genom en enda mnniska har synden kommit in i vrlden och genom synden dden; och s har dden kommit ver alla mnniskor, eftersom de alla hava syndat. 13Ty synd fanns i vrlden redan innan lagen fanns. Men synd tillrknas icke dr ingen lag finnes; 14och dock har under tiden frn Adam till Moses dden haft vldet ocks ver dem som icke hade syndat genom en vertrdelse, i likhet med vad Adam gjorde, han som r en frebild till den som skulle komma. 15Likvl r det icke s med ndegvan, som det var med syndafallet. Ty om genom en endas fall de mnga hava blivit dden underlagda, s har nnu mycket mer Guds nd och gvan i och genom nd -- vilken, ocks den, r kommen genom en enda mnniska, Jesus Kristus -- blivit p ett verfldande stt de mnga beskrd. 16Och med gvan r det icke ssom det var med det som kom genom denne ene
1140
1

Swedish Bible

Anonymous

som syndade: domen kom genom en enda, och ledde till en frdmelsedom, men ndegvan kom i fljd av mngas fall, och ledde till en rttfrdiggrelsedom. 17Och om dden p grund av en endas fall kom till konungavlde genom denne ene, s skola nnu mycket mer de som undf den verfldande nden och rttfrdighetsgvan f konungsligt vlde i liv, ocks det genom en enda, Jesus Kristus. -- 18Allts, likasom det, som kom genom en endas fall, fr alla mnniskor ledde till en frdmelsedom, s leder det, som kom genom rttfrdiggrelsedomen frmedelst en enda, fr alla mnniskor till en rttfrdiggrelse som medfr liv. 19Ty ssom genom en enda mnniskas olydnad de mnga fingo st ssom syndare, s skola ock genom en endas lydnad de mnga st ssom rttfrdiga. 20Men lagen har drjmte kommit in, fr att fallet skulle bliva s mycket strre; dock, dr synden blev strre, dr verfldade nden mycket mer. 21Ty ssom synden hade utvat sitt vlde i och genom dden, s skulle nu ock nden genom rttfrdighet utva sitt vlde till evigt liv, och det genom Jesus Kristus, vr Herre. frid osv.

Chapter 6 Vad skola vi d sga? Skola vi frbliva i synden, fr att nden skall bliva s mycket strre? Bort det! Vi som hava dtt frn synden, huru skulle vi nnu kunna leva i den? 3Veten I d icke att vi alla som hava blivit dpta till Kristus Jesus, vi hava blivit dpta till hans dd? 4Och vi hava s, genom detta dop till dden, blivit begravna med honom, fr att, ssom Kristus uppvcktes frn de dda genom Faderns hrlighet, ocks vi skola vandra i ett nytt vsende, i liv. 5Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika dd, s skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppstndelse. 6Vi veta ju detta, att vr gamla mnniska har blivit korsfst med honom, fr att syndakroppen skall gras om intet, s att vi icke mer tjna synden. 7Ty den som r dd, han r friad ifrn synden. 8Hava vi nu dtt med Kristus, s tro vi att vi ock skola leva med honom, 9eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppsttt frn de dda, icke mer dr; dden rder icke mer ver honom. 10Ty hans dd var en dd frn synden en gng fr alla, men hans liv r ett liv fr Gud. 11S mn ock I hlla fre att I ren dda frn synden och leven fr Gud, i Kristus Jesus. 12Lten drfr icke synden hava vldet i edra ddliga kroppar, s att I lyden deras begrelser. 13 Och stllen icke edra lemmar i syndens tjnst, att vara orttfrdighetsvapen, utan stllen eder sjlva i Guds tjnst, ssom de dr frn dden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjnst, att vara rttfrdighetsvapen. 14Ty synden skall icke rda ver eder, eftersom I icke stn under lagen, utan under nden. 15Huru r det allts? Skola vi synda, eftersom vi icke st under lagen, utan under nden? Bort det! 16I veten ju, att nr I stllen eder i ngons tjnst fr att lyda honom, s ren I tjnare under denne, som I slunda lyden, vare sig det r under synden, vilket leder till dd, eller under lydnaden, vilket leder till rttfrdighet. 17Men Gud vare tack fr att den tid r frbi, d I voren syndens tjnare, och fr att I haven blivit av hjrtat lydiga, s att I fljen den lra som har givits eder till mnsterbild, 18och fr att I, nr I nu haven gjorts fria ifrn synden, haven blivit
2 1

1141

Swedish Bible

Anonymous

tjnare under rttfrdigheten -- 19om jag nu fr tala p mnniskostt, fr eder kttsliga svaghets skull. Ja, likasom I frr stllden edra lemmar i orenhetens och orttfrdighetens tjnst, till orttfrdighet, s mn I nu stlla edra lemmar i rttfrdighetens tjnst, till helgelse. 20Medan I voren syndens tjnare, voren I ju fria ifrn rttfrdighetens tjnst; 21men vilken frukt skrdaden I d drav? Jo, det som I nu blygens fr; nden p sdant r ju dden. 22Men nu, d I haven gjorts fria ifrn synden och blivit Guds tjnare, nu skrden I frukten av detta: I varden helgade; och nden bliver att I undfn evigt liv. 23Ty den ln som synden giver r dden, men den gva som Gud av nd giver r evigt liv, i Kristus Jesus, vr Herre.

Chapter 7 Eller veten I icke, mina brder -- jag talar ju till sdana som knna lagen -- att lagen rder ver en mnniska fr s lng tid som hon lever? 2S r ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, s lnge denne lever; men om mannen dr, d r hon lst frn den lag som band henne vid mannen. 3 Allts, om hon giver sig t en annan man, medan hennes man lever, s kallas hon ktenskapsbryterska; men om mannen dr, d r hon fri ifrn lagen, s att hon icke r ktenskapsbryterska, om hon giver sig t en annan man. 4S haven ock I, mina brder, genom Kristi kropp blivit ddade frn lagen fr att tillhra en annan, nmligen honom som har uppsttt frn de dda, p det att vi m bra frukt t Gud. 5Ty medan vi nnu voro i ett kttsligt vsende, voro de syndiga lustar, som uppvcktes genom lagen, verksamma i vra lemmar till att bra frukt t dden. 6Men nu ro vi lsta frn lagen, i det att vi hava dtt frn det varunder vi frr hllos fngna; och s tjna vi nu i Andens nya vsende, och icke i bokstavens gamla vsende. 7Vad skola vi d sga? r lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lrt knna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begrelsen, om icke lagen hade sagt: Du skall icke hava begrelse. 8 Men d nu synden fick tillflle, uppvckte den genom budordet allt slags begrelse i mig. Ty utan lag r synden dd. 9Jag levde en gng utan lag; men nr budordet kom, fick synden liv, 10och jag hemfll t dden. S befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till dd; 11ty d synden fick tillflle, frledde den mig genom budordet och ddade mig genom det. 12Allts r visserligen lagen helig, och budordet heligt och rttfrdigt och gott. 13Har d verkligen det som r gott blivit mig till dd? Bort det! Men synden har blivit det, fr att s skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom ngot som sjlvt var gott drog ver mig dd; och s skulle synden bliva till vermtt syndig, genom budordet. 14Vi veta ju att lagen r andlig, men jag r av kttslig natur, sld till trl under synden. 15Ty jag kan icke fatta att jag handlar ssom jag gr; jag gr ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gr jag. 16Om jag nu gr det som jag icke vill, s giver jag mitt bifall t lagen och vidgr att den r god. 17S r det nu icke mer jag som gr sdant, utan synden, som bor i mig. 18Ty jag vet att i mig, det r i mitt ktt, bor icke ngot gott; viljan r vl tillstdes hos mig, men att gra det goda frmr jag icke. 19Ja, det goda som jag vill gr jag icke;
1142
1

Swedish Bible

Anonymous

men det onda som jag icke vill, det gr jag. 20Om jag allts gr vad jag icke vill, s r det icke mer jag som gr det, utan synden, som bor i mig. 21S finner jag nu hos mig, som har viljan att gra det goda, den lagen, att det onda fastmer r tillstdes hos mig. 22Ty efter min invrtes mnniska har jag min lust i Guds lag; 23men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som r i min hg, en som gr mig till fnge under syndens lag, som r i mina lemmar. 24Jag arma mnniska! Vem skall frlsa mig frn denna ddens kropp? -- 25Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vr Herre! Allts tjnar jag, sdan jag r i mig sjlv, visserligen med min hg Guds lag, men med kttet tjnar jag syndens lag.

Chapter 8 S finnes nu ingen frdmelse fr dem som ro i Kristus Jesus. 2Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrn syndens och ddens lag. 3Ty det som lagen icke kunde stadkomma, i det den var frsvagad genom kttet, det gjorde Gud, d han, fr att borttaga synden, snde sin Son i syndigt ktts gestalt och frdmde synden i kttet. 4S skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter kttet, utan efter Anden. 5Ty de som ro kttsliga, de hava sitt sinne vnt till vad kttet tillhr; men de som ro andliga, de hava sitt sinne vnt till vad Anden tillhr. 6Och kttets sinne r dd, medan Andens sinne r liv och frid. 7Kttets sinne r nmligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke r Guds lag underdnigt, ej heller kan vara det. 8Men de som ro i ett kttsligt vsende kunna icke behaga Gud. 9I ter ren icke i ett kttsligt vsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hr icke honom till. 10Om nu Kristus r i eder, s r vl kroppen hemfallen t dden, fr syndens skull, men Anden r liv, fr rttfrdighetens skull. 11Och om dens Ande, som uppvckte Jesus frn de dda, bor i eder, s skall han som uppvckte Kristus Jesus frn de dda gra ocks edra ddliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder. 12Allts, mina brder, hava vi icke ngon frpliktelse mot kttet, s att vi skola leva efter kttet. 13Ty om i leven efter kttet, s skolen I d; men om I genom ande dden kroppens grningar, s skolen I leva. 14Ty alla de som drivas av Guds Ande, de ro Guds barn. 15 I haven ju icke ftt en trldomens ande, s att I ter skullen knna fruktan; I haven ftt en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: Abba! Fader! 16Anden sjlv vittnar med vr ande att vi ro Guds barn. 17Men ro vi barn, s ro vi ock arvingar, nmligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, fr att ocks med honom bliva frhrligade. 18Ty jag hller fre att denna tidens lidanden intet betyda, i jmfrelse med den hrlighet som kommer att uppenbaras p oss. 19Ty skapelsens trngtan strcker sig efter Guds barns uppenbarelse. 20Skapelsen har ju blivit lagd under frgngligheten, icke av eget val, utan fr dens skull, som lade den drunder; dock s, att en frhoppning skulle finnas, 21att ocks skapelsen en gng skall bliva frigjord ifrn sin trldom under frgngelsen och komma till den frihet som tillhr Guds barns hrlighet. 22Vi veta ju att nnu i denna stund hela skapelsen samfllt suckar och vndas. 23Och icke den allenast;
1143
1

Swedish Bible

Anonymous

ocks vi sjlva, som hava ftt Anden ssom frstlingsgva, ocks vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vr kropps frlossning. 24Ty i hoppet ro vi frlsta. Men ett hopp som man ser fullbordat r icke mer ett hopp; huru kan ngon hoppas det som han redan ser? 25Om vi nu hoppas p det som vi icke se, s bida vi drefter med stndaktighet. 26S kommer ock Anden vr svaghet till hjlp; ty vad vi rtteligen bra bedja om, det veta vi icke, men Anden sjlv manar gott fr oss med outsgliga suckar. 27Och han som rannsakar hjrtan, han vet vad Anden menar, ty det r efter Guds behag som han manar gott fr de heliga. 28Men vi veta att fr dem som lska Gud samverkar allt till det bsta, fr dem som ro kallade efter hans rdslut. 29Ty dem som frut hava blivit knda av honom, dem har han ock frut bestmt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, s att denne skulle bliva den frstfdde bland mnga brder. 30Och dem som han har frut bestmt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rttfrdiggr han ock, och dem som han har rttfrdiggjort, dem frhrligar han ock. 31Vad skola vi nu sga hrom? r Gud fr oss, vem kan d vara emot oss? 32Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom fr oss alla, huru skulle han kunna annat n ocks sknka oss allt med honom? 33Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud r den som rttfrdiggr. 34Vem r den som vill frdma? Kristus Jesus r den som har dtt, ja, n mer, den som har uppsttt; och han sitter p Guds hgra sida, han manar ock gott fr oss. 35Vem skulle kunna skilja oss frn Kristi krlek? Mnne bedrvelse eller ngest eller frfljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svrd? 36S r ju skrivet: Fr din skull varda vi ddade hela dagen; vi hava blivit aktade ssom slaktfr. 37Nej, i allt detta vinna vi en hrlig seger genom honom som har lskat oss. 38Ty jag r viss om att varken dd eller liv, varken nglar eller andefurstar, varken ngot som nu r eller ngot som skall komma, 39varken ngon makt i hjden eller ngon makt i djupet, ej heller ngot annat skapat skall kunna skilja oss frn Guds krlek i Kristus Jesus, vr Herre.

Chapter 9 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- drom br mitt samvete mig vittnesbrd i den helige Ande -- 2nr jag sger att jag har stor bedrvelse och oavltligt kval i mitt hjrta. 3Ja, jag skulle nska att jag sjlv vore frbannad och bortkastad frn Kristus, om detta kunde gagna mina brder, mina frnder efter kttet. 4De ro ju israeliter, dem tillhra barnaskapet och hrligheten och frbunden och lagstiftningen och tempeltjnsten och lftena. 5Dem tillhra ock fderna, och frn dem r Kristus kommen efter kttet, han som r ver allting, Gud, hgtlovad i evighet, amen. 6 Detta sger jag icke som om Guds lftesord skulle hava blivit om intet. Ty Israel, det r icke detsamma som alla de som hrstamma frn Israel. 7Ej heller ro de alla barn, drfr att de ro Abrahams sd. Nej, det heter: Genom Isak r det som sd skall uppkallas efter dig. 8Detta vill sga: Icke de ro Guds barn, som ro barn efter kttet, men de som ro barn efter lftet, de rknas fr sd. 9Ty ett lftesord var det ordet: Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och d skall Sara
1144
1

Swedish Bible

Anonymous

hava en son. 10n mer: s skedde ock, nr Rebecka genom en och samme man, nmligen vr fader Isak, blev moder till sina barn. 11Ty frrn dessa voro fdda, och innan de nnu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- fr att Guds utkorelse-rdslut skulle bliva bestndande, varvid det icke skulle bero p ngons grningar, utan p honom som kallar -- 12det ordet: Den ldre skall tjna den yngre. 13S r ock skrivet: Jakob lskade jag, men Esau hatade jag. 14Vad skola vi d sga? Kan vl orttfrdighet finnas hos Gud? Bort det! 15Han sger ju till Moses: Jag skall vara barmhrtig mot den jag vill vara barmhrtig emot, och jag skall frbarma mig ver den jag vill frbarma mig ver. 16Allts beror det icke p ngon mnniskas vilja eller strvan, utan p Guds barmhrtighet. 17Ty skriften sger till Farao: Just drtill har jag ltit dig uppst, att jag skall visa min makt p dig, och att mitt namn skall varda frkunnat p hela jorden. 18 Allts r han barmhrtig mot vem han vill, och vem han vill frhrdar han. 19Nu torde du sga till mig: Vad har han d att frebr oss? Kan vl ngon st emot hans vilja? 20O mnniska, vem r d du, som vill trta med Gud? Icke skall verket sga till sin mstare: Varfr gjorde du mig s? 21Har icke krukmakaren den makten ver leret, att han av samma lerklump kan gra ett krl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt? 22Men om nu Gud, nr han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likvl i stor lngmodighet hade frdrag med vredens krl, som voro frdiga till frdrv, vad har du d att sga? 23Och om han gjorde detta fr att tillika f uppenbara sin hrlighets rikedom p barmhrtighetens krl, som han frut hade berett till hrlighet? 24Och till att vara sdana har han ock kallat oss, icke allenast dem som ro av judisk brd, utan jmvl dem som ro av hednisk. 25S sger han ock hos Oseas: Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke lskade skall jag kalla 'min lskade'. 26Och det skall ske att p den ort dr det sades till dem: 'I ren icke mitt folk', dr skola de kallas 'den levande Gudens barn'. 27Men Esaias utropar om Israel: Om n Israels barn vore till antalet ssom sanden i havet, s skall dock allenast en kvarleva bliva frlst. 28Ty dom skall Herren hlla p jorden, en slutdom, som avgr saken med hast. 29Och det r ssom redan Esaias har sagt: Om Herren Sebaot icke hade lmnat en avkomma kvar t oss, d vore vi ssom Sodom, vi vore Gomorra lika. 30Vad skola vi d sga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rttfrdighet, hava vunnit rttfrdighet, nmligen den rttfrdighet som kommer av tro, 31under det att Israel, som for efter en rttfrdighetslag, icke har kommit till ngon sdan lag. 32Varfr? Drfr att de icke skte den p trons vg, utan ssom ngot som skulle vinnas p grningarnas vg. De sttte sig mot sttestenen, 33 ssom det r skrivet: Se, jag lgger i Sion en sttesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror p den skall icke komma p skam.

Chapter 10
2

Mina brder, mitt hjrtas stundan och min bn till Gud fr dem r att de m bliva frlsta. Ty det vittnesbrdet giver jag dem, att de nitlska fr Gud. Dock gra de detta icke med rtt insikt.
1145

Swedish Bible

Anonymous

De frst nmligen icke rttfrdigheten frn Gud, utan ska att komma stad en sin egen rttfrdighet och hava icke givit sig under rttfrdigheten frn Gud. 4Ty lagen har ftt sin nde i Kristus, till rttfrdighet fr var och en som tror. 5Moses skriver ju om den rttfrdighet som kommer av lagen, att den mnniska som var sdan rttfrdighet skall leva genom den. 6Men den rttfrdighet som kommer av tro sger s: Du behver icke frga i ditt hjrta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nmligen fr att hmta Kristus ned)?' 7ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nmligen fr att hmta Kristus upp ifrn de dda?' 8Vad sger den d? Ordet r dig nra, i din mun och i ditt hjrta (nmligen ordet om tron, det som vi predika). 9Ty om du med din mun beknner Jesus vara Herre och i ditt hjrta tror att Gud har uppvckt honom frn de dda, d bliver du frlst. 10Ty genom hjrtats tro bliver man rttfrdig, och genom munnens beknnelse bliver man frlst. 11Skriften sger ju: Ingen som tror p honom skall komma p skam. 12Det r ingen tskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en och samme Herre, och han har rikedomar att giva t alla som kalla honom. 13Ty var och en som kallar Herrens namn, han skall varda frlst. 14 Men huru skulle de kunna kalla den som de icke hava kommit till tro p? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hrt? Och huru skulle de kunna hra, om ingen predikade? 15Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve snda? S r och skrivet: Huru ljuvliga ro icke fotstegen av de mn som frambra gott budskap! 16Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias sger ju: Herre, vem trodde vad som predikades fr oss? 17Allts kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord. 18Jag frgar d: Hava de kanhnda icke hrt predikas? Jo, visserligen; det heter ju: Deras tal har gtt ut ver hela jorden, och deras ord till vrldens ndar. 19Jag frgar d vidare: Har Israel kanhnda icke frsttt det? Redan Moses sger: Jag skall uppvcka eder avund mot ett folk som icke r ett folk; mot ett hednafolk utan frstnd skall jag reta eder till vrede. 20Och Esaias gr s lngt, att han sger: Jag har ltit mig finnas av dem som icke skte mig, jag har ltit mig bliva uppenbar fr dem som icke frgade efter mig. 21 Men om Israel sger han: Hela dagen har jag utrckt mina hnder till ett ohrsamt och genstrvigt folk.

Chapter 11 S frgar jag nu: Har d Gud frskjutit sitt folk? Bort det! Jag r ju sjlv en israelit, av Abrahams sd och av Benjamins stam. 2Gud har icke frskjutit sitt folk, som redan frut hade blivit knt av honom. Eller veten I icke vad skriften sger, dr den talar om Elias, huru denne infr Gud trder upp mot Israel med dessa ord: 3Herre, de hava drpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena r kvar, och de st efter mitt liv? 4Och vad fr han d fr svar av Gud? Jag har ltit bliva kvar t mig sju tusen mn, som icke hava bjt kn fr Baal. 5Likas finnes ock, i den tid som nu r, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nd. 6Men har den skett av nd, s har den icke skett p grund av grningar; annars vore nd icke mer nd. 7Huru r det allts? Vad Israel str
1146
1

Swedish Bible

Anonymous

efter, det har det icke ftt; allenast de utvalda hava ftt det, medan de andra hava blivit frstockade. 8 S r ju skrivet: Gud har givit dem en smnaktighetens ande, gon som de icke kunna se med och ron som de icke kunna hra med; s r det nnu i dag. 9Och David sger: M deras bord bliva dem till en snara, s att de bliva fngade; m det bliva dem till ett giller, s att de f sin vedergllning. 10M deras gon frmrkas, s att de icke se; bj deras rygg alltid. 11S frgar jag nu: Var det d fr att de skulle komma p fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frlsningen kommit till hedningarna, fr att de sjlva skola uppvckas till avund. 12Och har nu redan deras fall varit till rikedom fr vrlden, och har deras ftalighet varit till rikedom fr hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet s bliva! 13Men till eder, I som ren av hednisk brd, sger jag: Eftersom jag nu r en hedningarnas apostel, hller jag mitt mbete hgt -14 om jag till ventyrs s skulle kunna uppvcka avund hos dem som ro mitt ktt och blod och frlsa ngra bland dem. 15Ty om redan deras frkastelse hade med sig vrldens frsoning, vad skall d deras upptagande hava med sig, om icke liv frn de dda? 16Om frstlingsbrdet r heligt, s r ock hela degen helig; och om roten r helig, s ro ock grenarna heliga. 17Men om nu ngra av grenarna hava brutits bort, och du, som r av ett vilt olivtrd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har ftt delaktighet i det kta olivtrdets saftrika rot, 18s m du icke drfr frhva dig ver grenarna. Nej, om du skulle vilja frhva dig, s besinna att det icke r du som br roten, utan att roten br dig. 19Nu sger du kanhnda: Det var fr att jag skulle bliva inympad som en del grenar brtos bort. 20Visserligen. Fr sin otros skull blevo de bortbrutna, och du fr vara kvar genom din tro. Hav d inga hgmodiga tankar, utan lev i fruktan. 21Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, s skall han icke heller skona dig. 22Se allts hr Guds godhet och strnghet: Guds strnghet mot dem som fllo och hans godhet mot dig, om du nmligen hller dig fast vid hans godhet; annars bliver ocks du borthuggen. 23Men jmvl de andra skola bliva inympade, om de icke hlla fast vid sin otro; Gud r ju mktig att ter inympa dem. 24Ty om du har blivit borthuggen frn ditt av naturen vilda olivtrd och mot naturen inympats i ett delt olivtrd, huru mycket snarare skola d icke dessa kunna inympas i sitt eget kta olivtrd, det som de efter naturen tillhra! 25Ty fr att I, mina brder, icke skolen hlla eder sjlva fr kloka, vill jag yppa fr eder denna hemlighet: Frstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in; 26och s skall hela Israel bliva frlst, ssom det r skrivet: Frn Sion skall frlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet frn Jakob. 27Och nr jag borttager deras synder, d skall detta vara det frbund, som jag gr med dem. 28Se vi nu p evangelium, s ro de hans ovnner, fr eder skull; men se vi p utkorelsen, s ro de hans lskade, fr fdernas skull. 29Ty sina ndegvor och sin kallelse kan Gud icke ngra. 30Ssom I frut voren ohrsamma mot Gud, men nu genom dessas ohrsamhet haven ftt barmhrtighet, 31s hava nu ock dessa varit ohrsamma, fr att de, genom den barmhrtighet som har vederfarits eder, ocks sjlva skola f barmhrtighet. 32Ty Gud har givit dem alla till pris t ohrsamhet, fr att sedan frbarma sig ver dem alla. 33O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga ro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vgar! 34Ty vem har lrt knna

1147

Swedish Bible

Anonymous

Herrens sinne, eller vem har varit hans rdgivare? 35Eller vem har frst givit honom ngot, som han allts br betala igen? 36Av honom och genom honom och till honom r ju allting. Honom tillhr ran i evighet, amen.

Chapter 12 S frmanar jag nu eder, mina brder, vid Guds barmhrtighet, att frambra edra kroppar till ett levande, heligt och Gud vlbehagligt offer -- eder andliga tempeltjnst. 2Och skicken eder icke efter denna tidslders vsende, utan frvandlen eder genom edert sinnes frnyelse, s att I kunnen prva vad som r Guds vilja, vad som r gott och vlbehagligt och fullkomligt. 3Ty i kraft av den nd som har blivit mig given, tillsger jag var och en av eder att icke hava hgre tankar om sig n tillbrligt r, utan tnka blygsamt, i verensstmmelse med det mtt av tro som Gud har tilldelat var och en. 4Ty ssom vi i en och samma kropp hava mnga lemmar, men alla lemmarna icke hava samma frrttning, 5s utgra ock vi, fastn mnga, en enda kropp i Kristus, men var fr sig ro vi lemmar, varandra till tjnst. 6Och vi hava olika gvor, alltefter den nd som har blivit oss given. Har ngon profetians gva, s bruke han den efter mttet av sin tro; 7har ngon ftt en tjnst, s akte han p tjnsten; r ngon satt till lrare, s akte han p sitt lrarkall; 8r ngon satt till att frmana, s akte han p sin plikt att frmana. Den som delar ut gvor, han gre det med gott hjrta; den som r satt till frestndare, han vare det med nit; den som var barmhrtighet, han gre det med gldje. 9Eder krlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hllen fast vid det goda. 10lsken varandra av hjrtat i broderlig krlek; sken vertrffa varandra i inbrdes hedersbevisning. 11Varen icke trga, dr det gller nit; varen brinnande i anden, tjnen Herren. 12Varen glada i hoppet, tliga i bedrvelsen, uthlliga i bnen. 13Tagen del i de heligas behov. Varen angelgna om att bevisa gstvnlighet. 14Vlsignen dem som frflja eder; vlsignen, och frbannen icke. 15Gldjens med dem som ro glada, grten med dem som grta. 16Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vnt till vad hgt r, utan hllen eder till det som r ringa. Hllen icke eder sjlva fr kloka. 17Vedergllen ingen med ont fr ont. Vinnlggen eder om vad gott r infr var man. 18Hllen frid med alla mnniskor, om mjligt r, och s mycket som p eder beror. 19Hmnens icke eder sjlva, mina lskade, utan lmnen rum fr vredesdomen; ty det r skrivet: Min r hmnden, jag skall vederglla det, sger Herren. 20Fastmer, om din ovn r hungrig, s giv honom att ta, om han r trstig, s giv honom att dricka; ty om du s gr, samlar du gldande kol p hans huvud. 21 Lt dig icke vervinnas av det onda, utan vervinn det onda med det goda.
1

Chapter 13

1148

Swedish Bible

Anonymous

Var och en vare underdnig den verhet som han har ver sig. Ty ingen verhet finnes, som icke r av Gud; all verhet som finnes r frordnad av Gud. 2Drfr, den som stter sig upp mot verheten, han str emot vad Gud har frordnat; men de som st emot detta, de skola f sin dom. 3 Ty de som hava vldet ro till skrck, icke fr dem som gra vad gott r, utan fr dem som gra vad ont r. Vill du vara utan fruktan fr verheten, s gr vad gott r; du skall d bliva prisad av den, 4ty verheten r en Guds tjnare, dig till fromma. Men gr du vad ont r, d m du frukta; ty verheten br icke svrdet frgves, utan r en Guds tjnare, en hmnare, till att utfra vredesdomen ver den som gr vad ont r. 5Drfr mste man vara den underdnig, icke allenast fr vredesdomens skull, utan ock fr samvetets skull. 6Frdenskull betalen I ju ock skatt; ty verheten frrttar Guds tjnst och r just fr detta ndaml stndigt verksam. 7S given t alla vad I ren dem skyldiga; skatt t den som skatt tillkommer, tull t den som tull tillkommer, fruktan t den som fruktan tillkommer, heder t den som heder tillkommer. 8Varen ingen ngot skyldiga -- utom nr det gller krlek till varandra; ty den som lskar sin nsta, han har uppfyllt lagen. 9De buden: Du skall icke beg ktenskapsbrott, Du skall icke drpa, Du skall icke stjla, Du skall icke hava begrelse och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv. 10Krleken gr intet ont mot nstan; allts r krleken lagens uppfyllelse. 11Akten p allt detta, s mycket mer som I veten vad tiden lider, att stunden nu r inne fr eder att vakna upp ur smnen. Ty frlsningen r oss nu nrmare, n d vi kommo till tro. 12Natten r framskriden, och dagen r nra. Ltom oss drfr avlgga mrkrets grningar och iklda oss ljusets vapenrustning. 13 Ltom oss fra en hvisk vandel, ssom om dagen, icke med vilt leverne och dryckenskap, icke i otukt och lsaktighet, icke i kiv och avund. 14Iklden eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke sdan omsorg om kttet, att onda begrelser drav uppvckas.

Chapter 14 Om ngon r svag i tron, s upptagen honom dock vnligt, utan att dma ver andras betnkligheter. 2Den ene har tro till att ta vad som helst, under det att den som r svag allenast ter vad som vxer p jorden. 3Den som ter m icke frakta den som icke ter. Ej heller m den som icke ter dma den som ter; ty Gud har upptagit honom, 4och vem r du som dmer en annans tjnare? Om han str eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall vl bliva stende, ty Herren r mktig att hlla honom stende. 5Den ene gr skillnad mellan dag och dag, den andre hller alla dagar fr lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne. 6Om ngon srskilt aktar p ngon dag, s gr han detta fr Herren, och om ngon ter, s gr han detta fr Herren; han tackar ju Gud. S ock, om ngon avhller sig frn att ta, gr han detta fr Herren, och han tackar Gud. 7Ty ingen av oss lever fr sig sjlv, och ingen dr fr sig sjlv. 8Leva vi, s leva vi fr Herren; d vi, s d vi fr Herren. Evad vi leva eller d, hra vi allts Herren till. 9Ty drfr har Kristus dtt och ter blivit levande, att han skall vara herre ver bde dda och levande. 10Men du, varfr
1149
1

Swedish Bible

Anonymous

dmer du din broder? Och du ter, varfr fraktar du din broder? Vi skola ju alla en gng st infr Guds domstol. 11Ty det r skrivet: S sant jag lever, sger Herren, fr mig skola alla knn bja sig, och alla tungor skola prisa Gud. 12Allts skall var och en av oss infr Gud gra rkenskap fr sig sjlv. 13Ltom oss drfr icke mer dma varandra. Dmen hellre s, att ingen m fr sin broder lgga en sttesten eller ngot som bliver honom till fall. 14Jag vet vl och r i Herren Jesus viss om att intet i sig sjlvt r orent; allenast om ngon hller ngot fr orent, s r det fr honom orent. 15Om nu genom din mat bekymmer vllas din broder, s vandrar du icke mer i krleken. Bliv icke genom din mat till frdrv fr den som Kristus har lidit dden fr. 16Lten allts icke det goda som I haven ftt bliva utsatt fr smdelse. 17Ty Guds rike bestr icke i mat och dryck, utan i rttfrdighet och frid och gldje i den helige Ande. 18Den som hri tjnar Kristus, han r vlbehaglig fr Gud och hller provet infr mnniskor. 19Vi vilja allts fara efter det som lnder till frid och till inbrdes uppbyggelse. 20Bryt icke fr mats skull ned Guds verk. Vl r allting rent, men om tandet fr ngon r en sttesten, s bliver det fr den mnniskan till ondo; 21du gr vl i att avhlla dig frn att ta ktt och dricka vin och frn annat som fr din broder bliver en sttesten. 22 Den tro du har m du hava fr dig sjlv infr Gud. Salig r den som icke mste dma sig sjlv, nr det gller ngot som han har prvat vara rtt. 23Men om ngon hyser betnkligheter och likvl ter, d r han dmd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det r synd.

Chapter 15 Vi som ro starka ro pliktiga att bra de svagas skrpligheter och att icke leva oss sjlva till behag. 2Var och en av oss m leva sin nsta till behag, honom till fromma och honom till uppbyggelse. 3Kristus levde ju icke sig sjlv till behag, utan med honom skedde ssom det r skrivet: Dina smdares smdelser hava fallit ver mig. 4Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det r skrivet oss till undervisning, fr att vi, genom stndaktighet och genom den trst som skrifterna giva, skola bevara vrt hopp. 5Och stndaktighetens och trstens Gud give eder att vara ens till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterfljelse, 6s att I endrktigt och med en mun prisen vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader. 7Drfr m den ene av eder vnligt upptaga den andre, ssom Kristus, Gud till ra, har upptagit eder. 8Vad jag vill sga r detta: Fr de omskurna har Kristus blivit en tjnare, till ett vittnesbrd om Guds sannfrdighet, fr att bekrfta de lften som hade givits t fderna; 9hedningarna ter hava ftt prisa Gud fr hans barmhrtighets skull. S r ock skrivet: Frdenskull vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn. 10Och ter heter det: Jublen, I hedningar, med hans folk; 11s ock: Loven Herren, alla hedningar, ja, honom prise alla folk. 12S sger ock Esaias: Telningen frn Jessais rot skall komma, ja, han som skall st upp fr att rda ver hedningarna; p honom skola hedningarna hoppas. 13Men hoppets Gud uppfylle eder med all gldje och frid i tron, s att I haven ett verfldande hopp i den helige Andes kraft. 14Jag r vl redan nu viss om att I, mina brder, av eder sjlva ren fulla av godhet, uppfyllda
1150
1

Swedish Bible

Anonymous

med all kunskap, i stnd jmvl att frmana varandra. 15Dock har jag, p ett delvis ngot dristigt stt, skrivit till eder med ytterligare pminnelser, detta i kraft av den nd som har blivit mig given av Gud: 16att jag nmligen skall frrtta Kristi Jesu tjnst bland hedningarna och vara en prsterlig frvaltare av Guds evangelium, s att hedningarna bliva ett honom vlbehagligt offer, helgat i den helige Ande. 17Allts r det i Kristus Jesus som jag har ngot att bermma mig av i frga om min tjnst infr Gud. 18Ty jag skall icke drista mig att orda om ngot annat n vad Kristus, fr att gra hedningarna lydaktiga, har verkat genom mig, med ord och med grning, 19genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. S har jag, frn Jerusalem och runt omkring nda till Illyrien, verallt frkunnat evangelium om Kristus. 20Och jag har hrvid satt min ra i att icke frkunna evangelium, dr Kristi namn redan var knt, ty jag ville icke bygga p en annans grundval; 21utan s har skett, som skrivet r: De fr vilka intet har varit frkunnat om honom skola f se, och de som intet hava hrt skola frst. 22Det r ocks hrigenom som jag s mnga gnger har blivit frhindrad att komma till eder. 23Men d jag nu icke mer har ngot att utrtta i dessa trakter och under ganska mnga r har lngtat efter att komma till eder, 24vill jag beska eder, nr jag begiver mig till Spanien. Jag hoppas nmligen att p genomresan f se eder och att drefter av eder bliva utrustad fr frden dit, sedan jag frst i ngon mn har ftt min lngtan efter eder stillad. 25Men nu far jag till Jerusalem med understd t de heliga. 26Macedonien och Akaja hava nmligen knt sig manade att gra ett sammanskott t dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i fattigdom. 27 Ja, drtill hava de knt sig manade; de st ocks i skuld hos dem. Ty om hedningarna hava ftt del i deras andliga goda, s ro de sin sida skyldiga att vara dem till tjnst med sitt lekamliga goda. -- 28Nr jag s har fullgjort detta och lmnat i deras hnder vad som har blivit insamlat, mnar jag drifrn begiva mig till Spanien och taga vgen genom eder stad. 29Och jag vet, att nr jag kommer till eder, kommer jag med Kristi vlsignelse i fullt mtt. 30Och nu uppmanar jag eder, mina brder, vid vr Herre Jesus Kristus och vid vr krlek i Anden, att bist mig i min kamp, genom att bedja fr mig till Gud, 31att jag m bliva frlst undan de ohrsamma i Judeen, och att det understd som jag fr med mig till Jerusalem m bliva vl mottaget av de heliga. 32S skall jag, om Gud vill, med gldje komma till eder och vederkvicka mig tillsammans med eder. 33Fridens Gud vare med eder alla. Amen.

Chapter 16 Jag anbefaller t eder vr syster Febe, som r frsamlingstjnarinna i Kenkrea. 2S mottagen d henne i Herren, ssom det hves de heliga, och bistn henne i allt vari hon kan behva eder; ty hon har sjlv varit ett std fr mnga och jmvl fr mig. 3Hlsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus. 4De hava ju vgat sitt liv fr mig; och icke allenast jag tackar dem drfr, utan ocks alla hednafrsamlingar. 5Hlsen ock den frsamling som kommer tillhopa i deras hus. Hlsen Epenetus, min lskade broder, som r frstlingen av dem som i provinsen Asien
1151
1

Swedish Bible

Anonymous

hava kommit till Kristus. 6Hlsen Maria, som har arbetat s mycket fr eder. 7Hlsen Andronikus och Junias, mina landsmn och medfngar, som hava ett s gott anseende bland apostlarna, och som lngre n jag hava varit i Kristus. 8Hlsen Ampliatus, min lskade broder i Herren. 9Hlsen Urbanus, vr medarbetare i Kristus, och Stakys, min lskade broder. 10Hlsen Apelles, den i Kristus beprvade. Hlsen dem som hra till Aristobulus' hus. 11Hlsen Herodion, min landsman. Hlsen dem av Narcissus' hus, som ro i Herren. 12Hlsen Tryfena och Tryfosa, som arbeta i Herren. Hlsen Persis, den lskade systern, som har s mycket arbetat i Herren. 13Hlsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som ocks fr mig har varit en moder. 14Hlsen Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de brder som ro tillsammans med dem. 15Hlsen Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla de heliga som ro tillsammans med dem. 16 Hlsen varandra med en helig kyss. Alla Kristi frsamlingar hlsa eder. 17Men jag frmanar eder, mina brder, att hava akt p dem som vlla tvedrkt och kunna bliva eder till fall, i strid med den lra som I haven inhmtat; dragen eder ifrn dem. 18Ty sdana tjna icke vr Herre Kristus, utan sin egen buk; och genom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldiga mnniskors hjrtan. 19 Eder lydnad r ju knd av alla. ver eder glder jag mig drfr; men jag skulle nska att I voren visa i frga om det goda, och menlsa i frga om det onda. 20Och fridens Gud skall snart lta Satan bliva krossad under edra ftter. Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder. 21Timoteus, min medarbetare, hlsar eder: s gra ock Lucius och Jason och Sosipater, mina landsmn. 22Jag, Tertius, som har nedskrivit detta brev, hlsar eder i Herren. 23Gajus, min och hela frsamlingens vrd, hlsar eder. Erastus, stadens kamrerare, och brodern Kvartus hlsar eder. 24 25Men honom som frmr styrka eder, enligt det evangelium jag frkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nu avsljade hemlighet som frut under evrdliga tider har varit outtalad, 26men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den eviga Gudens befallning, blivit, med std av profetiska skrifter, kungjord bland alla hedningar, fr att bland dem upprtta trons lydnad -- 27honom, den ende vise Guden, tillhr ran, genom Jesus Kristus, i evigheternas evigheter. Amen.

1 Corinthians
Chapter 1 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, s ock brodern Sostenes, 2hlsar den Guds frsamling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som ro kallade och heliga, jmte alla andra som kalla vr Herres, Jesu Kristi, namn, p alla orter dr de eller vi bo. 3Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus. 4Jag tackar Gud alltid fr eder skull, fr den Guds nd som har blivit eder given i Kristus Jesus, 5att I haven i honom blivit rikligen begvade i alla stycken, i frga om allt vad tal och kunskap heter. 6S har ju ock
1

1152

Swedish Bible

Anonymous

vittnesbrdet om Kristus blivit befst hos eder, 7s att I icke stn tillbaka i frga om ngon ndegva, medan I vnten p vr Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse. 8Han skall ock gra eder stndaktiga intill nden, s att I ren ostraffliga p vr Herres, Jesu Kristi, dag. 9Gud r trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vr Herre. 10Men jag frmanar eder, mina brder, vid vr Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke lta sndringar finnas bland eder, utan hlla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tnkestt. 11Det har nmligen av Kloes husfolk blivit mig berttat om eder, mina brder, att tvister hava uppsttt bland eder. 12Hrmed menar jag att bland eder den ene sger: Jag hller mig till Paulus, den andre: Jag hller mig till Apollos, en annan: Jag hller mig till Cefas, ter en annan: Jag hller mig till Kristus. -- 13r d Kristus delad? Icke blev vl Paulus korsfst fr eder? Och icke bleven I vl dpta i Paulus' namn? 14Jag tackar Gud fr att jag icke har dpt ngon bland eder utom Krispus och Gajus, 15s att ingen kan sga att I haven blivit dpta i mitt namn. 16Dock, jag har dpt ocks Stefanas' husfolk; om jag eljest har dpt ngon vet jag icke. 17Ty Kristus har icke snt mig till att dpa, utan till att frkunna evangelium, och detta icke med en visdom som bestr i ord, fr att Kristi kors icke skall bervas sin kraft. 18Ty talet om korset r visserligen en drskap fr dem som g frlorade, men fr oss som bliva frlsta r det en Guds kraft. 19Det r ju skrivet: Jag skall gra de visas vishet om intet, och de frstndigas frstnd skall jag sl ned. 20Ja, var ro de visa? Var ro de skriftlrda? Var ro denna tidslders klyftiga mn? Har icke Gud gjort denna vrldens visdom till drskap? 21Jo, eftersom vrlden icke genom sin visdom lrde knna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den drskap han lt predikas frlsa dem som tro. 22Ty judarna begra tecken, och grekerna stunda visdom, 23vi ter predika en korsfst Kristus, en som fr judarna r en sttesten och fr hedningarna en drskap, 24men som fr de kallade, vare sig judar eller greker, r en Kristus som r Guds kraft och Guds visdom. 25Ty Guds drskap r visare n mnniskor, och Guds svaghet r starkare n mnniskor. 26Ty betnken, mina brder, huru det var vid eder kallelse: icke mnga som voro visa efter kttet blevo kallade, icke mnga mktiga, icke mnga av frnmlig slkt. 27 Men det som fr vrlden var draktigt, det utvalde Gud, fr att han skulle lta de visa komma p skam. 28Och det som i vrlden var svagt, det utvalde Gud, fr att han skulle lta det starka komma p skam. Och det som i vrlden var ringa och fraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- fr att han skulle gra det till intet, som ngonting var. 29Ty han ville icke att ngot ktt skulle kunna bermma sig infr Gud. 30Men hans verk r det, att I ren i Kristus Jesus, som fr oss har blivit till visdom frn Gud, till rttfrdighet och helgelse och till frlossning, 31fr att s skall ske, som det r skrivet: Den som vill bermma sig, han bermme sig av Herren.

Chapter 2 Nr jag kom till eder, mina brder, var det ocks icke med hga ord eller hg visdom som jag kom och frambar fr eder Guds vittnesbrd. 2Ty jag hade beslutit mig fr, att medan jag var bland
1153
1

Swedish Bible

Anonymous

eder icke veta om ngot annat n Jesus Kristus, och honom ssom korsfst. 3Och jag upptrdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bvan. 4Och mitt tal och min predikan framstlldes icke med vertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft; 5ty eder tro skulle icke vara grundad p mnniskors visdom, utan p Guds kraft. 6Visdom tala vi dock bland dem som ro fullmogna, men en visdom som icke tillhr denna tidslder eller denna tidslders mktige, vilkas makt bliver till intet. 7Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den frdolda, om vilken Gud, redan fre tidsldrarnas begynnelse, har bestmt att den skall bliva oss till hrlighet, 8och som ingen av denna tidslders mktige har knt; ty om de hade knt den, s hade de icke korsfst hrlighetens Herre. 9 Vi tala -- ssom det heter i skriften -- vad intet ga har sett och intet ra har hrt, och vad ingen mnniskas hjrta har kunnat tnka, vad Gud har berett t dem som lska honom. 10Ty fr oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet. 11Ty vilken mnniska vet vad som r i en mnniska, utom den mnniskans egen ande? Likas knner ingen vad som r i Gud, utom Guds Ande. 12Men vi hava icke ftt vrldens ande, utan den Ande som r av Gud, fr att vi skola veta vad som har blivit oss sknkt av Gud. 13Om detta tala vi ock, icke med sdana ord som mnsklig visdom lr oss, utan med sdana ord som Anden lr oss; vi hava ju att tyda andliga ting fr andliga mnniskor. 14Men en sjlisk mnniska tager icke emot vad som hr Guds Ande till. Det r henne en drskap, och hon kan icke frst det, ty det mste utgrundas p ett andligt stt. 15Den andliga mnniskan ter kan utgrunda allt, men sjlv kan hon icke utgrundas av ngon. 16Ty vem har lrt knna Herrens sinne, s att han skulle kunna undervisa honom? Men vi hava Kristi sinne.

Chapter 3 Och jag kunde icke tala till eder, mina brder, ssom till andliga mnniskor, utan mste tala ssom till mnniskor av kttslig natur, ssom till dem som nnu ro barn i Kristus. 2Mjlk gav jag eder att dricka; fast fda gav jag eder icke, ty det frdrogen I d nnu icke. Ja, icke ens nu frdragen I det, 3eftersom I nnu haven ett kttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke d ett kttsligt sinne, och vandren I icke d p vanligt mnniskostt? 4Nr den ene sger: Jag hller mig till Paulus och den andre: Jag hller mig till Apollos, ren I icke d lika hopen av mnniskor? 5Vad r d Apollos? Vad r Paulus? Allenast tjnare, genom vilka I haven kommit till tro; och de ro det i mn av vad Herren har beskrt t var och en av dem. 6Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav vxten. 7Allts kommer det icke an p den som planterar, ej heller p den som vattnar, utan p Gud, som giver vxten. 8Den som planterar och den som vattnar -- den ene r ssom den andre, dock s, att var och en skall f sin srskilda ln efter sitt srskilda arbete. 9Ty vi ro Guds medarbetare; I ren ett Guds kerflt, en Guds byggnad. 10Efter den Guds nd som blev mig given lade jag grunden ssom en frfaren byggmstare, och en annan bygger nu vidare drp. Men var och en m se till, huru han bygger drp. 11Ty en annan grund kan ingen lgga, n
1154
1

Swedish Bible

Anonymous

den som r lagd, nmligen Jesus Kristus; 12men om ngon bygger p den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med tr, h och str, 13s skall det en gng visa sig huru det r med vars och ens verk. Den dagen skall gra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk r, det skall elden prva. 14Om det byggnadsverk, som ngon har uppfrt p den grunden, bliver bestndande, s skall han undf ln; 15men om hans verk brnnes upp, s skall han g miste om lnen. Sjlv skall han dock bliva frlst, men ssom igenom eld. 16Veten I icke att I ren ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder? 17Om nu ngon frdrvar Guds tempel, s skall Gud frdrva honom; ty Guds tempel r heligt, och det templet ren I. 18Ingen bedrage sig sjlv. Om ngon bland eder menar sig vara vis genom denna tidslders visdom, s blive han en dre, fr att han skall kunna bliva vis. 19Ty denna vrldens visdom r drskap infr Gud. Det r ju skrivet: Han fngar de visa i deras klokskap; 20s ock: Herren knner de visas tankar, han vet att de ro ffngliga. 21S bermme sig d ingen av mnniskor. Allt hr ju eder till; 22det m vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela vrlden, det m vara liv eller dd, vad som nu r, eller vad som skall komma, alltsammans hr eder till. 23Men I hren Kristus till, och Kristus hr Gud till.

Chapter 4 Ssom Kristi tjnare och ssom frvaltare av Guds hemligheter, s m man anse oss. 2Vad man nu drutver sker hos frvaltare r att en sdan m befinnas vara trogen. 3Fr mig betyder det likvl fga att I -- eller verhuvud ngon mnsklig domstol -- stten eder till doms ver mig. Ja, jag vill icke ens stta mig till doms ver mig sjlv. 4Ty vl vet jag intet med mig, men drigenom r jag icke rttfrdigad; det r Herren som sitter till doms ver mig. 5Dmen drfr icke frrn tid r, icke frrn Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som r frdolt i mrker och uppenbara alla hjrtans rdslag. Och d skall var och en undf av Gud den bermmelse som honom tillkommer. 6Detta, mina brder, har jag nu fr eder skull s framstllt, som gllde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i frga om oss lra eder detta: Icke utver vad skrivet r. Jag vill icke att I skolen st emot varandra, uppblsta var och en ver sin lrare. 7Vem sger d att du har ngot fretrde? Och vad ger du, som du icke har ftt dig givet? Men har du nu ftt dig givet vad du har, huru kan du d bermma dig, ssom om du icke hade ftt det dig givet? 8I ren kantnka redan mtta, I haven redan blivit rika; oss frutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle nska att I verkligen haden blivit konungar, s att vi kunde f bliva edra medkonungar. 9Mig tyckes nmligen att Gud har stllt oss apostlar hr ssom de ringaste bland alla, ssom livdmda mn; ett skdespel hava vi ju blivit fr vrlden, fr bde nglar och mnniskor. 10Vi ro drar fr Kristi skull, men I ren kloka i Kristus; vi ro svaga, men I ren starka; I ren rade, men vi ro fraktade. 11nnu i denna stund lida vi bde hunger och trst, vi mste g nakna, vi f uppbra hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist, 12vi mste mda oss och arbeta med vra hnder. Vi
1155
1

Swedish Bible

Anonymous

bliva smdade och vlsigna likvl; vi lida frfljelse och hrda dock ut; 13man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit ssom vrldens avskum, ssom var mans avskrap, och vi ro s nnu alltjmt. 14Detta skriver jag, icke fr att komma eder att blygas, utan ssom en frmaning till mina lskade barn. 15Ty om I n haden tio tusen uppfostrare i Kristus, s haven I dock icke mnga fder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium fdde eder till liv. 16Drfr frmanar jag eder: Bliven mina efterfljare. 17Just fr denna saks skull snder jag nu till eder Timoteus, min lskade och trogne son i Herren; han skall pminna eder om huru jag gr till vga i Kristus, i enlighet med den lra jag frkunnar allestdes, i alla frsamlingar. 18Nu r det vl s, att somliga hava blivit uppblsta, under frmenande att jag icke skulle komma till eder. 19Men om Herren s vill, skall jag snart komma till eder; och d skall jag lra knna, icke dessa uppblsta mnniskors ord, utan deras kraft. 20Ty Guds rike bestr icke i ord, utan i kraft. 21Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i krlek och saktmods ande?

Chapter 5 Det frljudes svl att verhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sdan otukt frekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nmligen att en son har sin faders hustru. 2 Och nd ren I uppblsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sdan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta. 3Jag, som vl till kroppen r frnvarande, men till anden nrvarande, har fr min del redan, ssom vore jag nrvarande, fllt domen ver den som har frvat en sdan ogrning: 4i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vr Herre Jesu kraft, 5och verlmna den mannen t Satan till kttets frdrv, fr att anden skall bliva frlst p Herren Jesu dag. 6Det r icke vl bestllt med eder bermmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen? 7Rensen bort den gamla surdegen, s att I bliven en ny deg. I ren ju osyrade; ty vi hava ock ett pskalamm, som r slaktat, nmligen Kristus. 8Ltom oss drfr hlla hgtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade brd. 9Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava ngot umgnge med otuktiga mnniskor -- 10detta icke sagt i allmnhet, om alla denna vrldens otuktiga mnniskor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars msten I ju rymma ur vrlden. 11Nej, d jag skrev s till eder, menade jag, att om ngon som kallades broder vore en otuktig mnniska eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smdare eller en drinkare eller en roffare, s skullen I icke hava ngot umgnge med en sdan eller ta tillsammans med honom. 12Ty icke tillkommer det vl mig att dma dem som ro utanfr? Dem som ro innanfr haven I ju att dma; 13dem som ro utanfr skall Gud dma. I skolen driva ut ifrn eder den som r ond.
1

1156

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 6 Huru kan ngon av eder taga sig fr, att nr han har sak med en annan, g till rtta icke infr de heliga, utan infr de orttfrdiga? 2Veten I d icke att de heliga skola dma vrlden? Men om nu I skolen sitta till doms ver vrlden, ren I d icke goda nog att dma i helt ringa ml? 3I veten ju att vi skola dma nglar; huru mycket mer bra vi icke d kunna dma i timliga ting? 4Och likvl, nr I nu haven fre ngot ml som gller sdana ting, stten I till domare just dem som ro ringa aktade i frsamlingen! 5Eder till blygd sger jag detta. r det d s omjligt att bland eder finna ngon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina brder? 6Mste i stllet den ene brodern g till rtta med den andre, och det infr de otrogna? 7verhuvud r redan det en brist hos eder, att I gn till rtta med varandra. Varfr liden I icke hellre ortt? Varfr lten I icke hellre andra gra eder skada? 8I stllet gren I nu sjlva ortt och skada, och detta mot brder. 9Veten I d icke att de orttfrdiga icke skola f Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga mnniskor eller avgudadyrkare eller ktenskapsbrytare, varken de som lta bruka sig till synd mot naturen eller de som sjlva va sdan synd, 10varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smdare eller roffare skola f Guds rike till arvedel. 11Sdana voro ock somliga bland eder, men I haven ltit tv eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rttfrdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vr Guds Ande. 12Allt r mig lovligt; ja, men icke allt r nyttigt. Allt r mig lovligt; ja, men jag br icke lta ngot f makt ver mig. 13Maten r fr buken och buken fr maten, men bdadera skall Gud gra till intet. Dremot r kroppen icke fr otukt, utan fr Herren, och Herren fr kroppen; 14och Gud, som har uppvckt Herren, skall ock genom sin kraft uppvcka oss. 15Veten I icke att edra kroppar ro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och gra dem till en skkas lemmar? Bort det! 16Veten I d icke att den som hller sig till en skka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: De tu skola varda ett ktt. 17Men den som hller sig till Herren, han r en ande med honom. 18Flyn otukten. All annan synd som en mnniska kan beg r utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar p sin egen kropp. 19Veten I d icke att eder kropp r ett tempel t den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undftt av Gud, och att I icke ren edra egna? 20I ren ju kpta, och betalning r given. S frhrligen d Gud i eder kropp.
1

Chapter 7 Vad nu angr det I haven skrivit om, s svarar jag detta: En man gr visserligen vl i att icke komma vid ngon kvinna; 2men fr att undg otuktssynder m var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man. 3Mannen give sin hustru vad han r henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man. 4Hustrun rder icke sjlv ver sin kropp, utan mannen; sammalunda rder ej heller mannen ver sin kropp, utan hustrun. 5Dragen eder icke undan frn varandra, om icke mjligen, med bdas samtycke, till en tid, fr att I skolen hava ledighet till bnen. Kommen sedan ter
1157
1

Swedish Bible

Anonymous

tillsammans, s att Satan icke frestar eder, d I nu icke kunnen leva terhllsamt. 6Detta sger jag likvl ssom en tillstdjelse, icke ssom en befallning. 7Jag skulle dock vilja att alla mnniskor vore ssom jag. Men var och en har ftt sin srskilda ndegva frn Gud, den ene s, den andre s. 8 Till de ogifta ter och till nkorna sger jag att de gra vl, om de frbliva i samma stllning som jag. 9Men kunna de icke leva terhllsamt, s m de gifta sig; ty det r bttre att gifta sig n att vara upptnd av begr. 10Men dem som ro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru m icke skilja sig frn sin man 11(om hon likvl skulle skilja sig, s frblive hon ogift eller frlike sig ter med mannen), ej heller m en man frskjuta sin hustru. 12Till de andra ter sger jag sjlv, icke Herren: Om ngon som hr till brderna har en hustru som icke r troende, och denna r villig att leva tillsammans med honom, s m han icke frskjuta henne. 13Likas, om en hustru har en man som icke r troende, och denne r villig att leva tillsammans med henne, s m hon icke frskjuta mannen. 14Ty den icke troende mannen r helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun r helgad i och genom sin man, d han r en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu ro de heliga. -- 15Om dremot den icke troende vill skiljas, s m han f skiljas. En broder eller syster r i sdana fall intet tvng underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid. 16Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frlsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall frlsa din hustru? 17M allenast var och en vandra den vg fram, som Herren har bestmt t honom, var och en i den stllning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag fr alla frsamlingar. 18 Har ngon blivit kallad ssom omskuren, s gre han sig icke ter lik de oomskurna; har ngon blivit kallad ssom oomskuren, s lte han icke omskra sig. 19Det kommer icke an p om ngon r omskuren eller oomskuren; allt beror p huruvida han hller Guds bud. 20Var och en frblive i den kallelse vari han var, nr han blev kallad. 21Har du blivit kallad ssom trl, s lt detta icke g dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, s begagna dig hellre drav. 22Ty den trl som har blivit kallad till att vara i Herren, han r en Herrens frigivne; sammalunda r ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne. 23I ren kpta, och betalningen r given; bliven icke mnniskors trlar. 24 Ja, mina brder, var och en frblive infr Gud i den stllning vari han har blivit kallad. 25Vad vidare angr dem som ro jungfrur, s har jag icke att beropa ngon befallning av Herren, utan giver allenast ett rd, ssom en som genom Herrens barmhrtighet har blivit frtroende vrd. 26Jag menar allts, med tanke p den nd som str fr drren, att den mnniska gr vl, som frbliver ssom hon r. 27r du bunden vid hustru, s sk icke att bliva ls. r du utan hustru, s sk icke att f hustru. 28Om du likvl skulle gifta dig, s syndar du icke drmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som s gra att draga ver sig lekamliga vedermdor; och jag skulle grna vilja skona eder. 29Men det sger jag, mina brder: Tiden r kort; drfr m hrefter de som hava hustrur vara ssom hade de inga, 30och de som grta ssom grte de icke, och de som gldja sig ssom gladde de sig icke, och de som kpa ngot ssom finge de icke behlla det, 31och de som bruka denna vrlden ssom gjorde de icke ngot bruk av den. Ty den nuvarande vrldsordningen gr mot sitt slut; 32och jag skulle grna vilja att I voren fria ifrn omsorger. Den man som icke r gift gnar nmligen sin omsorg t vad som hr Herren till, huru han skall behaga
1158

Swedish Bible

Anonymous

Herren; 33men den gifte mannen gnar sin omsorg t vad som hr vrlden till, huru han skall behaga sin hustru, 34och s r hans hjrta delat. Likas gnar den kvinna, som icke lngre r gift eller som r jungfru, sin omsorg t vad som hr Herren till, att hon m vara helig till bde kropp och ande; men den gifta kvinnan gnar sin omsorg t vad som hr vrlden till, huru hon skall behaga sin man. 35 Detta sger jag till eder egen nytta, och icke fr att lgga ngot band p eder, utan fr att I skolen fra en hvisk vandel och stadigt frbliva vid Herren. 36Men om ngon menar sig handla otillbrligt mot sin ogifta dotter drmed att hon fr bliva verrig, d m han gra ssom han vill, om det nu mste s vara; han begr drmed ingen synd. M hon f gifta sig. 37Om dremot ngon r fast i sitt sinne och icke bindes av ngot ndtvng, utan kan flja sin egen vilja, och s i sitt sinne r besluten att lta sin ogifta dotter frbliva ssom hon r, d gr denne vl. 38Allts: den som gifter bort sin dotter, han gr vl; och den som icke gifter bort henne, han gr nnu bttre. 39En hustru r bunden s lnge hennes man lever; men nr hennes man r avsomnad, str det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren. 40Men lyckligare r hon, om hon frbliver ssom hon r. S r min mening, och jag tror att ocks jag har Guds Ande. till sinnes; om du n kunde bliva fri, s behll hellre din stllning.

Chapter 8 Vad ter angr ktt frn avgudaoffer, s knna vi nog det talet: Alla hava vi 'kunskap'. Kunskapen uppblser, men krleken uppbygger. 2Om ngon menar sig hava ftt ngon kunskap, s har han nnu icke ftt kunskap p sdant stt som han borde hava. 3Men den som lskar Gud, han r knd av honom. 4Vad allts angr tandet av ktt frn avgudaoffer, s sger jag detta: Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i vrlden, och att det icke finnes mer n en enda Gud. 5 Ty om ock ngra s kallade gudar skulle finnas, vare sig i himmelen eller p jorden -- och det finnes ju mnga gudar och mnga herrar -- 6s finnes dock fr oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt r, och till vilken vi sjlva ro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt r, och genom vilken vi sjlva ro. 7Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som ro vana att nnu alltjmt tnka p avguden, ta kttet ssom avgudaoffersktt. Och eftersom deras samvete r svagt, bliver det hrigenom beflckat. 8Men maten skall icke avgra vr stllning till Gud. Avhlla vi oss frn att ta, s bliva vi icke drigenom smre; ta vi, s bliva vi icke drigenom bttre. 9Sen likvl till, att denna eder frihet icke till ventyrs bliver en sttesten fr de svaga. 10Ty om ngon fr se dig, som har undftt kunskap, ligga till bords i ett avgudahus, skall d icke hans samvete, om han r svag, drav bliva uppbyggt p det stt att han ter kttet frn avgudaoffer? 11Genom din kunskap gr ju d den svage frlorad -- han, din broder, som Kristus har lidit dden fr. 12Om I p sdant stt synden mot brderna och sren deras svaga samveten, d synden I mot Kristus sjlv. 13Drfr, om maten kan bliva min broder till fall, s vill jag sannerligen hellre fr alltid avst frn att ta ktt, p det att jag icke m bliva min broder till fall.
1159
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 9 r jag icke fri? r jag icke en apostel? Har jag icke sett Jesus, vr Herre? ren icke I mitt verk i Herren? 2Om jag icke fr andra r en apostel, s r jag det tminstone fr eder, ty I sjlva ren i Herren inseglet p mitt apostlambete. 3Detta r mitt frsvar mot dem som stta sig till doms ver mig. 4Skulle vi kanhnda icke hava rtt att f mat och dryck? 5Skulle vi icke hava rtt att f ssom hustru fra med oss p vra resor ngon som r en syster, vi likavl som de andra apostlarna och Herrens brder och srskilt Cefas? 6Eller ro jag och Barnabas de enda som icke hava rtt att vara fritagna ifrn kroppsarbete? 7Vem tjnar ngonsin i krig p egen sold? Vem planterar en vingrd och ter icke dess frukt? Eller vem vaktar en hjord och frtr icke mjlk frn hjorden? 8Icke talar jag vl detta drfr att mnniskor plga s tala? Sger icke sjlva lagen detsamma? 9I Moses' lag r ju skrivet: Du skall icke binda munnen till p oxen som trskar. Mnne det r om oxarna som Gud har sdan omsorg? 10Eller sger han det icke i alla hndelser med tanke p oss? Jo, fr vr skull blev det skrivet, att den som pljer br plja med en frhoppning, och att den som trskar br gra det i frhoppning om att f sin del. 11Om vi hava stt t eder ett utsde av andligt gott, r det d fr mycket, om vi f inbrga frn eder en skrd av lekamligt gott? 12Om andra hava en viss rttighet ver eder, skulle d icke vi n mer hava det? Och likvl hava vi icke gjort bruk av den rttigheten, utan vi frdraga allt, fr att icke lgga ngot hinder i vgen fr Kristi evangelium. 13I veten ju att de som frrtta tjnsten i helgedomen f sin fda ifrn helgedomen, och att de som ro anstllda vid altaret f sin del, nr altaret fr sin. 14S har ock Herren frordnat att de som frkunna evangelium skola hava sitt uppehlle av evangelium. 15Men jag fr min del har icke gjort bruk av ngon sdan frmn. Detta skriver jag nu icke, fr att jag sjlv skall f ngon sdan; lngt hellre ville jag d. Nej, ingen skall gra min bermmelse om intet. 16Ty om jag frkunnar evangelium, s r detta ingen bermmelse fr mig. Jag mste ju s gra; och ve mig, om jag icke frkunnade evangelium! 17Gr jag det av egen drift, s har jag rtt till ln; men d jag nu icke gr det av egen drift, s r den syssla som jag r betrodd med allenast en livegen frvaltares. -- 18Vilken r allts min ln? Jo, just den, att nr jag frkunnar evangelium, s gr jag detta utan kostnad fr ngon, i det att jag avstr frn att gra bruk av den rttighet jag har ssom frkunnare av evangelium. 19Ty fastn jag r fri och oberoende av alla, har jag dock gjort mig till allas tjnare, fr att jag skall vinna dess flera. 20Fr judarna har jag blivit ssom en jude, fr att kunna vinna judar; fr dom som st under lagen har jag, som sjlv icke str under lagen, blivit ssom stode jag under lagen, fr att kunna vinna dem som st under lagen. 21Fr dem som ro utan lag har jag, som icke r utan Guds lag, men r i Kristi lag, blivit ssom vore jag utan lag, fr att jag skall vinna dem som ro utan lag. 22 Fr de svaga har jag blivit svag, fr att kunna vinna de svaga; fr alla har jag blivit allt, fr att jag i alla hndelser skall frlsa ngra. 23Men allt gr jag fr evangelii skull, fr att ocks jag skall bliva delaktig av dess goda. 24I veten ju, att fastn de som lpa p tvlingsbanan allasammans lpa, s vinner allenast en segerlnen. Lpen ssom denne, fr att I mn vinna lnen. 25Men alla som vilja deltaga i en sdan tvlan plgga sig terhllsamhet i alla stycken: dessa fr att vinna en
1

1160

Swedish Bible

Anonymous

frgnglig segerkrans, men vi fr att vinna en ofrgnglig. 26Jag fr min del lper allts icke ssom gllde det ett ovisst ml; jag kmpar icke likasom en man som hugger i vdret. 27Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, fr att jag icke, nr jag predikar fr andra, sjlv skall komma till korta vid provet.

Chapter 10 Ty jag vill sga eder detta, mina brder: Vra fder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet; 2alla blevo de i molnskyn och i havet dpta till Moses; 3alla to de samma andliga mat, 4och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nmligen ur en andlig klippa, som tfljde dem, och den klippan var Kristus. 5Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i knen. 6Detta skedde oss till en varnagel, fr att vi icke skulle hava begrelse till det onda, ssom de hade begrelse drtill. 7Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, ssom somliga av dem blevo; s r ju skrivet: Folket satte sig ned till att ta och dricka, och drp stodo de upp till all leka. 8Ltom oss icke heller bedriva otukt, ssom somliga av dem gjorde, varfr ock tjugutre tusen fllo p en enda dag. 9Ltom oss icke heller fresta Kristus, ssom somliga av dem gjorde, varfr de ock blevo ddade av ormarna. 10Knorren icke heller, ssom somliga av dem gjorde, varfr de ock blevo ddade av Frdrvaren. 11Men detta vederfors dem fr att tjna till en varnagel, och det blev upptecknat till lrdom fr oss, som hava tidernas nde inp oss. 12Drfr, den som menar sig st, han m se till, att han icke faller. 13Inga andra frestelser hava mtt eder n sdana som vanligen mta mnniskor. Och Gud r trofast; han skall icke tillstdja att I bliven frestade ver eder frmga, utan nr han lter frestelsen komma, skall han ock bereda en utvg drur, s att I kunnen hrda ut i den. 14Allts, mina lskade, undflyn avgudadyrkan. 15Jag sger detta till eder ssom till frstndiga mnniskor; sjlva mn I dma om det som jag sger. 16 Vlsignelsens kalk, ver vilken vi uttala vlsignelsen, r icke den en delaktighet av Kristi blod? Brdet, som vi bryta, r icke det en delaktighet av Kristi kropp? 17Eftersom det r ett enda brd, s ro vi, fastn mnga, en enda kropp, ty alla f vi vr del av detta ena brd. 18Sen p det lekamliga Israel: ro icke de som ta av offren delaktiga i altaret? 19Vad vill jag d sga hrmed? Mnne att avgudaoffersktt r ngonting, eller att en avgud r ngonting? 20Nej, det vill jag sga, att vad hedningarna offra, det offra de t onda andar och icke t Gud; och jag vill icke att I skolen hava ngon gemenskap med de onda andarna. 21I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord. 22Eller vilja vi reta Herren? ro d vi starkare n han? 23Allt r lovligt; ja, men icke allt r nyttigt. Allt r lovligt; ja, men icke allt uppbygger. 24Ingen ske sitt eget bsta, utan envar den andres. 25Allt som sljes i kttboden mn I ta; I behven icke fr samvetets skull gra ngon underskning drom. 26Ty jorden r Herrens, och allt vad drp r. 27Om ngon av dem som icke ro troende bjuder eder till sig och I viljen g till honom, s mn I ta av allt som sttes fram t eder; I behven
1161
1

Swedish Bible

Anonymous

icke fr samvetets skull gra ngon underskning drom. 28Men om ngon d sger till eder: Detta r offerktt, s skolen I avhlla eder frn att ta, fr den mans skull, som gav saken till knna, och fr samvetets skull -- 29jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varfr skulle jag lta min frihet dmas av en annans samvete? 30Om jag ter drav med tacksgelse, varfr skulle jag d bliva smdad fr det som jag tackar Gud fr? 31Allts, vare sig I ten eller dricken, eller vadhelst annat I gren, s gren allt till Guds ra. 32Bliven icke fr ngon till en sttesten, varken fr judar eller fr greker eller fr Guds frsamling; 33varen ssom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke sker min egen nytta, utan de mngas, fr att de skola bliva frlsta. 11:1. elektroniska utgvan.

Chapter 11 Varen I mina efterfljare, ssom jag r Kristi. Paulus' frsta brev till korintierna, 11 Kapitlet Kvinnan m icke vid gudstjnsten upptrda med ohljt huvud. Herrens mltid m icke hllas p ovrdigt stt. 2Jag prisar eder fr det att I i alla stycken haven mig i minne och hllen fast vid mina lrdomar, ssom de ro eder givna av mig. 3Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus r envar mans huvud, och att mannen r kvinnans huvud, och att Gud r Kristi huvud. 4Var och en man som har sitt huvud betckt, nr han beder eller profeterar, han vanrar sitt huvud. 5Men var kvinna som beder eller profeterar med ohljt huvud, hon vanrar sitt huvud, ty det r d alldeles som om hon hade sitt hr avrakat. 6Om en kvinna icke vill hlja sig, s kan hon lika vl lta skra av sitt hr; men eftersom det r en skam fr en kvinna att lta skra av sitt hr eller att lta raka av det, s m hon hlja sig. 7En man r icke pliktig att hlja sitt huvud, eftersom han r Guds avbild och terspeglar hans hrlighet, d kvinnan dremot terspeglar mannens hrlighet. 8Ty mannen r icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen. 9Icke heller skapades mannen fr kvinnans skull, utan kvinnan fr mannens skull. 10Drfr br kvinnan p sitt huvud hava en makt, fr nglarnas skull. 11Dock r det i Herren s, att varken kvinnan r till utan mannen, eller mannen utan kvinnan. 12Ty ssom kvinnan r av mannen, s r ock mannen genom kvinnan; men alltsammans r av Gud. -- 13Dmen sjlva: hves det en kvinnan att ohljd bedja till Gud? 14Lr icke sjlva naturen eder att det lnder en man till vanheder, om han har lngt hr, 15men att det lnder en kvinna till ra, om hon har lngt hr? Hret r ju henne givet ssom slja. 16Om nu likvl ngon vill vara genstridig, s mn han veta att vi fr vr del icke hava en sdan sedvnja, ej heller andra Guds frsamlingar. 17Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa r att I kommen tillsammans, icke till frbttring, utan till frsmring. 18Ty frst och frmst hr jag sgas att vid edra frsamlingsmten sndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att s r. 19Ty partier mste ju finnas bland eder, fr att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hlla provet. 20Nr I allts kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens mltid hllas; 21ty vid mltiden tager var och en i frvg sjlv den mat han har medfrt, och s fr den ene hungra, medan den andre fr fr mycket. 22Haven I d icke edra hem,
1162
1

Swedish Bible

Anonymous

dr I kunnen ta ock dricka? Eller r det s, att I frakten Guds frsamling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag d sga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke. 23Ty jag har frn Herren undftt detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt d Herren Jesus blev frrdd tog han ett brd 24och tackade Gud och brt det och sade: Detta r min lekamen, som varder utgiven fr eder. Gren detta till min minnelse. 25Sammalunda tog han ock kalken, efter mltiden, och sade: Denna kalk r det nya frbundet, i mitt blod. S ofta I dricken den, s gren detta till min minnelse. 26Ty s ofta I ten detta brd och dricken kalken, frkunnen I Herrens dd, till dess att han kommer. 27Den som nu p ett ovrdigt stt ter detta brd eller dricker Herrens kalk, han frsyndar sig p Herrens lekamen och blod. 28Prve d mnniskan sig sjlv, och te s av brdet och dricke av kalken. 29Ty den som ter och dricker, utan att gra tskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han ter och dricker en dom ver sig. 30 Drfr finnas ock bland eder mnga som ro svaga och sjuka, och ganska mnga ro avsomnade. 31 Om vi ginge till doms med oss sjlva, s bleve vi icke dmda. 32Men d vi nu bliva dmda, s r detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, fr att vi icke skola bliva frdmda tillika med vrlden. 33 Allts, mina brder, nr I kommen tillsammans fr att hlla mltid, s vnten p varandra. 34Om ngon r hungrig, d m han ta hemma, s att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det vriga skall jag frordna, nr jag kommer.

Chapter 12 Vad nu angr dem som hava andliga gvor, s vill jag sga eder, mina brder, huru med dem frhller sig. 2I veten att I, medan I voren hedningar, lten eder blindvis fras bort till de stumma avgudarna. 3Drfr vill jag nu frklara fr eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande sger: Frbannad vare Jesus, s kan ej heller ngon sga: Jesus r Herre annat n i den helige Ande. 4 Ndegvorna ro mngahanda, men Anden r en och densamme. 5Tjnsterna ro mngahanda, men Herren r en och densamme. 6Kraftverkningarna ro mngahanda, men Gud r en och densamme, han som verkar allt i alla. 7Men de gvor i vilka Anden uppenbarar sig givas t var och en s, att de kunna bliva till nytta. 8S gives genom Anden t den ene att tala visdomens ord, t en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, 9t en annan gives tro i samme Ande, t en annan givas helbrgdagrelsens gvor i samme ene Ande, 10t en annan gives gvan att utfra kraftgrningar, t en annan att profetera, t en annan att skilja mellan andar, t en annan att tala tungoml p olika stt, t en annan att uttyda, nr ngon talar tungoml. 11Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar t var och en ngon srskild gva. 12Ty likasom kroppen r en och likvl har mnga lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastn de ro mnga, likvl utgra en enda kropp, likas r det med Kristus. 13Ty i en och samme Ande ro vi alla dpta till att utgra en och samma kropp, vare sig vi ro judar eller greker, vare sig vi ro trlar eller fria; och alla hava vi ftt en och samme Ande utgjuten ver oss. 14Kroppen utgres ju
1163
1

Swedish Bible

Anonymous

icke heller av en enda lem, utan av mnga. 15Om foten ville sga: Jag r icke hand, drfr hr jag icke till kroppen, s skulle den icke dess mindre hra till kroppen. 16Och om rat ville sga: Jag r icke ga, drfr hr jag icke till kroppen, s skulle det icke dess mindre hra till kroppen. 17Om hela kroppen vore ga, var funnes d hrseln? Och om den hel och hllen vore ra, var funnes d lukten? 18Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem p det stt som han har velat. 19Om ter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes d sjlva kroppen? 20Men nu r det s, att lemmarna ro mnga, och att kroppen dock r en enda. 21gat kan icke sga till handen: Jag behver dig icke, ej heller huvudet till ftterna: Jag behver eder icke. 22Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast ro som mest ndvndiga. 23Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem beklda vi med s mycket strre heder; och dem som vi blygas fr, dem skyla vi med s mycket strre blygsamhet, 24under det att de andra icke behva ngot sdant. Men nr Gud sammanfogade kroppen av olika delar och drvid lt den ringare delen f en s mycket strre heder, 25s skedde detta, fr att sndring icke skulle uppst i kroppen, utan alla lemmar endrktigt hava omsorg om varandra. 26Om nu en lem lider, s lida alla de andra lemmarna med den; om ter en lem ras, s gldja sig alla de andra lemmarna med den. 27Men nu ren I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mn. 28Och Gud har i frsamlingen satt frst och frmst ngra till apostlar, fr det andra ngra till profeter, fr det tredje ngra till lrare, vidare ngra till att utfra kraftgrningar, ytterligare ngra till att hava helbrgdagrelsens gvor, eller till att taga sig an de hjlplsa, eller till att vara styresmn, eller till att p olika stt tala tungoml. 29 Icke ro vl alla apostlar? Icke ro vl alla profeter? Icke ro vl alla lrare? Icke utfra vl alla kraftgrningar? 30Icke hava vl alla helbrgdagrelsens gvor? Icke tala vl alla tungoml? Icke kunna vl alla uttyda? 31Men varen ivriga att undf de ndegvor som ro de strsta. Och nu vill jag ytterligare visa eder en vg, en vermttan hrlig vg.

Chapter 13 Om jag talade bde mnniskors och nglars tungoml, men icke hade krlek, s vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. 2Och om jag hade profetians gva och visste alla hemligheter och gde all kunskap, och om jag hade all tro, s att jag kunde frflytta berg, men icke hade krlek, s vore jag intet. 3Och om jag gve bort allt vad jag gde till brd t de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brnnas upp, men icke hade krlek, s vore detta mig till intet gagn. 4 Krleken r tlig och mild. Krleken avundas icke, krleken frhver sig icke, den uppblses icke. 5 Den skickar sig icke ohviskt, den sker icke sitt, den frtrnas icke, den hyser icke agg fr en ofrrtts skull. 6Den glder sig icke ver orttfrdigheten, men har sin gldje i sanningen. 7Den frdrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthrdar allting. 8Krleken frgr aldrig. Men profetians gva, den skall frsvinna, och tungomlstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall frsvinna. 9Ty vr kunskap r ett styckverk, och vrt profeterande r ett styckverk; 10men
1164
1

Swedish Bible

Anonymous

nr det kommer, som r fullkomligt, d skall det frsvinna, som r ett styckverk. 11Nr jag var barn, talade jag ssom ett barn, mitt sinne var ssom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var. 12Nu se vi ju p ett dunkelt stt, ssom i en spegel, men d skola vi se ansikte mot ansikte. Nu r min kunskap ett styckverk, men d skall jag knna till fullo, ssom jag sjlv har blivit till fullo knd. 13S bliva de d bestndande, tron, hoppet, krleken, dessa tre; men strst bland dem r krleken.

Chapter 14 Faren efter krleken, men varen ock ivriga att undf de andliga gvorna, framfr allt profetians gva. 2Ty den som talar tungoml, han talar icke fr mnniskor, utan fr Gud; ingen frstr honom ju, han talar i andehnryckning hemlighetsfulla ord. 3Men den som profeterar, han talar fr mnniskor, dem till uppbyggelse och frmaning och trst. 4Den som talar tungoml uppbygger allenast sig sjlv, men den som profeterar, han uppbygger en hel frsamling. 5Jag skulle vl vilja att I alla taladen tungoml, men nnu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar r frmer n den som talar tungoml, om nmligen den senare icke drjmte uttyder sitt tal, s att frsamlingen fr ngon uppbyggelse. 6Ja, mina brder, om jag komme till eder och talade tungoml, vad gagn gjorde jag eder drmed, sframt jag icke drjmte genom mitt tal meddelade eder antingen ngon uppenbarelse eller ngon kunskap eller ngon profetia eller ngon undervisning? 7Gller det icke jmvl om livlsa ting som giva ljud ifrn sig, det m nu vara en fljt eller en harpa, att vad som spelas p dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrn sig toner som kunna skiljas frn varandra? 8 Likas, om den signal som basunen giver r otydlig, vem gr sig d redo till strid? 9Detsamma gller nu fr eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man d kunna frst vad I talen? D bliver det ju ett tal i vdret. 10Det finnes hr i vrlden olika sprk, vem vet huru mnga, och bland dem finnes intet vars ljud ro utan mening. 11Men om jag nu icke frstr sprket, s bliver jag en frmling fr den som talar, och den som talar bliver en frmling fr mig. 12 Detta gller ock fr eder; nr I ren ivriga att undf andliga gvor, s m eder strvan efter att dessa hos eder skola verflda hava frsamlingens uppbyggelse till ml. 13Drfr m den som talar tungoml bedja om att han ock m kunna uttyda. 14Ty om jag talar tungoml, nr jag beder, s beder visserligen min ande, men mitt frstnd kommer ingen frukt stad. 15Vad fljer d hrav? Jo, jag skall vl bedja med anden, men jag skall ock bedja med frstndet; jag skall vl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med frstndet. 16Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta p de olrdas plats d kunna sga sitt amen till din tacksgelse? De frst ju icke vad du sger. 17Om n din tacksgelse r god, s bliva de andra dock icke uppbyggda drav. -- 18Gud vare tack, jag talar tungoml mer n I alla; 19och dock vill jag hellre i frsamlingen tala fem ord med mitt frstnd, till undervisning jmvl fr andra, n tio tusen ord i tungoml. 20Mina brder, varen icke barn till frstndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till frstndet.
1165
1

Swedish Bible

Anonymous

21

Det r skrivet i lagen: Genom mnniskor med frmmande tungoml och genom frmlingars lppar skall jag tala till detta folk, men icke ens s skola de hra p mig, sger Herren. 22Allts ro tungomlen ett tecken, ej fr dem som tro, utan fr dem som icke tro; profetian dremot r ett tecken, ej fr dem som icke tro, utan fr dem som tro. 23Om nu hela frsamlingen komme tillhopa till gemensamt mte, och alla dr talade tungoml, och s ngra som vore olrda komme ditin, eller ngra som icke trodde, skulle d icke dessa sga att I voren ifrn edra sinnen? 24Om ter alla profeterade, och s ngon som icke trodde, eller som vore olrd komme ditin, d skulle denne knna sig avsljad av alla och av alla utrannsakad. 25Vad som vore frdolt i hans hjrta bleve d uppenbart, och s skulle han falla ned p sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att Gud verkligen r i eder. 26Vad fljer d hrav, mina brder? Jo, nr I kommen tillsammans, s har var och en ngot srskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre ngot till undervisning, en annan ter ngon uppenbarelse, en talar tungoml, en annan uttyder; allt detta m nu ske s, att det lnder till uppbyggelse. 27Vill man tala tungoml, s m fr var gng tv eller hgst tre f tala, och av dessa en i snder, och en m uttyda det. 28r ingen uttydare tillstdes, s m de tiga i frsamlingen och tala allenast fr sig sjlva och fr Gud. 29Av dem som vilja profetera m tv eller tre f tala, och de andra m dma om det som talas. 30Men om ngon annan som sitter dr fr en uppenbarelse, d m den frste tiga. 31Ty I kunnen alla f profetera, den ene efter den andre, s att alla bliva undervisade och alla frmanade; 32och profeters andar ro profeterna underdniga. 33Gud r ju icke oordningens Gud, utan fridens. 34Ssom kvinnorna tiga i alla andra de heligas frsamlingar, s m de ock tiga i edra frsamlingar. Det r dem icke tillstatt att tala, utan de bra underordna sig, ssom lagen bjuder. 35Vilja de hava upplysning om ngot, s m de hemma frga sina mn; ty det r en skam fr en kvinna att tala i frsamlingen. -- 36Eller r det frn eder som Guds ord har utgtt? Eller har det kommit allenast till eder? 37Om ngon menar sig vara en profet eller en man med andegva, s m han ock inse att vad jag skriver till eder r Herrens bud. 38Men vill ngon icke inse detta, s vare det hans egen sak. 39Allts, mina brder, varen ivriga att undf profetians gva och frmenen ej heller ngon att tala tungoml. 40Men lten allt tillg p hviskt stt och med ordning.

Chapter 15 Mina brder, jag vill pminna eder om det evangelium som jag frkunnade fr eder, som I jmvl togen emot, och som I nnu stn kvar i, 2genom vilket I ock bliven frlsta; jag vill pminna eder om huru jag frkunnade det fr eder, sframt I eljest hllen fast drvid -- om nu icke s r att I frgves haven kommit till tro. 3Jag meddelade eder ju ssom ett huvudstycke vad jag sjlv hade undftt: att Kristus dog fr vra synder, enligt skrifterna, 4och att han blev begraven, och att han har uppsttt p tredje dagen, enligt skrifterna, 5och att han visade sig fr Cefas och sedan fr de tolv. 6Drefter visade han sig fr mer n fem hundra brder p en gng, av vilka de flesta nnu
1166
1

Swedish Bible

Anonymous

leva kvar, medan ngra ro avsomnade. 7Drefter visade han sig fr Jakob och sedan fr alla apostlarna. 8Allra sist visade han sig ocks fr mig, som r att likna vid ett ofullgnget foster. 9Ty jag r den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens vrdig att kallas apostel, jag som har frfljt Guds frsamling. 10Men genom Guds nd r jag vad jag r, och hans nd mot mig har icke varit ffng, utan jag har arbetat mer n de alla -- dock icke jag, utan Guds nd, som har varit med mig. 11Det m nu vara jag eller de andra, s r det p det sttet vi predika, och p det sttet I haven kommit till tro. 12Om det nu predikas om Kristus att han har uppsttt frn de dda, huru kunna d somliga bland eder sga att det icke finnes ngon uppstndelse frn de dda? 13Om det ter icke finnes ngon uppstndelse frn de dda, d har icke heller Kristus uppsttt. 14Men om Kristus icke har uppsttt, d r ju vr predikan ffng, d r ock eder tro ffng; 15d befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppvckt Kristus, som han icke har uppvckt, om det r sant att dda icke uppst. 16Ja, om dda icke uppst, s har ej heller Kristus uppsttt. 17Men om Kristus icke har uppsttt, s r eder tro frgves; I ren d nnu kvar i edra synder. 18D hava ju ock de gtt frlorade, som hava avsomnat i Kristus. 19Om vi i detta livet hava i Kristus haft vrt hopp, och drav intet bliver, d ro vi de mest mkansvrda av alla mnniskor. 20 Men nu har Kristus uppsttt frn de dda, ssom frstlingen av de avsomnade. 21Ty eftersom dden kom genom en mnniska, s kom ock genom en mnniska de ddas uppstndelse. 22Och ssom i Adam alla d, s skola ock i Kristus alla gras levande. 23Men var och en i sin ordning: Kristus ssom frstlingen, drnst, vid Kristi tillkommelse, de som hra honom till. 24Drefter kommer nden, d nr han verlmnar riket t Gud och Fadern, sedan han frn andevrldens alla furstar och alla vldigheter och makter har tagit all deras makt. 25Ty han mste regera till dess han har lagt alla sina fiender under sina ftter. 26Sist bland hans fiender bliver ock dden bervad all sin makt; 27ty allt har han lagt under hans ftter. Men nr det heter att allt r honom underlagt, d r uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom. 28Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, d skall ock Sonen sjlv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och s skall Gud bliva allt i alla. 29Vad kunna annars de som lta dpa sig fr de ddas skull vinna drmed? Om s r att dda alls icke uppst, varfr lter man d dpa sig fr deras skull? 30 Och varfr undstta vi oss sjlva var stund fr faror? 31Ty -- s sant jag i Kristus Jesus, vr Herre, kan bermma mig av eder, mina brder -- jag lider dden dag efter dag. 32Om jag hade tnkt ssom mnniskor plga tnka, nr jag i Efesus kmpade mot vilddjuren, vad gagnade mig d det jag gjorde? Om dda icke uppst -- ltom oss d ta och dricka, ty i morgon mste vi d. 33Faren icke vilse: Fr goda seder dligt sllskap r frdrv. 34Vaknen upp till rtt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd sger jag detta. 35Nu torde ngon frga: P vad stt uppst d de dda, och med hurudan kropp skola de trda fram? 36Du ofrstndige! Det fr du sr, det fr ju icke liv, om det icke frst har dtt. 37Och nr du sr, d r det du sr icke den vxt som en gng skall komma upp, utan ett naket korn, kanhnda ett vetekorn, kanhnda ngot annat. 38Men Gud giver det en kropp, en sdan som han vill, och t vart fr dess srskilda kropp. 39Icke allt ktt r av samma slag, utan mnniskors har sin art, boskapsdjurs ktt
1167

Swedish Bible

Anonymous

en annan art, fglars ktt ter en annan, fiskars terigen en annan. 40S finnas ock bde himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas hrlighet r av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. 41En hrlighet har solen, en annan hrlighet har mnen, ter en annan hrlighet hava stjrnorna; ja, den ena stjrnan r icke lik den andra i hrlighet. -- 42S r det ock med de ddas uppstndelse: vad som bliver stt frgngligt, det uppstr ofrgngligt; 43vad som bliver stt i ringhet, det uppstr i hrlighet; vad som bliver stt i svaghet, det uppstr i kraft; 44hr ss en sjlisk kropp, dr uppstr en andlig kropp. S visst som det finnes en sjlisk kropp, s visst finnes det ock en andlig. 45S r ock skrivet: Den frsta mnniskan, Adam, blev en levande varelse med sjl. Den siste Adam ter blev en levandegrande ande. 46Men icke det andliga r det frsta, utan det sjliska; sedan kommer det andliga. 47Den frsta mnniskan var av jorden och jordisk, den andra mnniskan r av himmelen. 48Sdan som den jordiska var, sdana ro ock de jordiska; och sdan som den himmelska r, sdana ro ock de himmelska. 49Och ssom vi hava burit den jordiskas gestalt, s skola vi ock bra den himmelskas gestalt. 50Mina brder, vad jag nu vill sga r detta, att ktt och blod icke kunna f Guds rike till arvedel; ej heller fr frgngligheten ofrgngligheten till arvedel. 51Se, jag sger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva frvandlade, 52och det i ett nu, i ett gonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de dda skola uppst till ofrgnglighet, och d skola vi bliva frvandlade. 53 Ty detta frgngliga mste iklda sig ofrgnglighet, och detta ddliga iklda sig oddlighet. 54 Men nr detta frgngliga har ikltt sig ofrgnglighet, och detta ddliga har ikltt sig oddlighet, d skall det ord fullbordas, som str skrivet: Dden r uppslukad och seger vunnen. 55Du dd, var r din seger? Du dd, var r din udd? 56Ddens udd r synden, och syndens makt kommer av lagen. 57Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vr Herre Jesus Kristus! 58Allts, mina lskade brder, varen fasta, orubbliga, alltid verfldande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke r ffngt i Herren.

Chapter 16 Vad nu angr insamlingen till de heliga, s mn I frfara p samma stt som jag har frordnat fr frsamlingarna i Galatien. 2Var och en av eder m spara ihop vad han fr tillflle till, och p frsta dagen i var vecka m han lgga av detta hemma hos sig, s att insamlingen icke gres frst vid min ankomst. 3Men nr jag kommer, skall jag snda stad de mn som I sjlva prven vara lmpliga, med brev till Jerusalem, fr att dr frambra eder krleksgva. 4Och om saken befinnes vara vrd att ocks jag reser, s skola de f tflja mig. 5Jag tnker nmligen komma till eder, sedan jag har farit genom Macedonien. Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom, 6men hos eder skall jag kanhnda stanna ngot, mjligen vintern ver, fr att I drefter mn hjlpa mig till vgs, dit jag kan vilja begiva mig. 7Jag vill icke beska eder nu strax, p genomresa, ty jag hoppas att ngon tid f stanna hos eder, om Herren s tillstdjer. 8Men i Efesus vill jag stanna nda till
1168
1

Swedish Bible

Anonymous

pingst. 9Ty en drr till stor och fruktbrande verksamhet har ppnats fr mig; jag har ock mnga motstndare. 10Men nr Timoteus kommer, s sen till, att han utan fruktan m kunna vistas hos eder. Han utfr ju Herrens verk, han svl som jag; 11m drfr ingen frakta honom. Hjlpen honom sedan till vgs i frid, s att han kommer ter till mig; ty jag vntar honom med brderna. 12 Vad angr brodern Apollos, s har jag ivrigt uppmanat honom att med de andra brderna begiva sig till eder. Han var dock alls icke hgad att komma just nu; men nr det bliver honom lgligt, skall han komma. 13Vaken, stn fasta i tron, skicken eder ssom mn, varen starka. 14Lten allt hos eder ske i krlek. 15Mina brder, jag vill giva eder en frmaning: I knnen ju Stefanas' husfolk och veten att de ro frstlingen i Akaja, och att de hava gnat sig t de heligas tjnst; 16drfr mn I eder sida underordna eder under dessa mn och under envar som bistr dem i deras arbete och sjlv gr sig mda. 17Jag glder mig ver att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava kommit hit, ty dessa hava givit mig ersttning fr vad jag har mst sakna genom att vara skild frn eder; 18 de hava vederkvickt min ande svl som eder ande. S lren eder nu att rtt uppskatta sdana mn. 19Frsamlingarna i provinsen Asien hlsar eder. Akvila och Priska, tillika med den frsamling som kommer tillhopa i deras hus, hlsa eder mycket i Herren. 20Ja, alla brderna hlsa eder. Hlsen varandra med en helig kyss. 21Hr skriver jag, Paulus, min hlsning med egen hand. 22Om ngon icke har Herren kr, s vare han frbannad. Marana, ta! 23Herren Jesu nd vare med eder. 24Min krlek r med eder alla, i Kristus Jesus. 22:20.

2 Corinthians
Chapter 1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s ock brodern Timoteus, hlsar den Guds frsamling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja. 2Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus. 3Lovad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhrtighetens Fader och all trsts Gud, 4han som trstar oss i all vr nd, s att vi genom den trst vi sjlva undf av Gud kunna trsta dem som ro stadda i allahanda nd. 5 Ty ssom Kristuslidanden till verfld komma ver oss, s kommer ock genom Kristus trst till oss i verfldande mtt. 6Men drabbas vi av nd, s sker detta till trst och frlsning fr eder. Undf vi dremot trst, s sker ock detta till trst fr eder, en trst som skall visa sin kraft dri, att I stndaktigt uthrden samma lidanden som vi utst. Och det hopp vi hysa i frga om eder r fast, 7 ty vi veta att ssom I delen vra lidanden, s delen I ock den trst vi undf. 8Vi vilja nmligen icke lmna eder, kre brder, i okunnighet om vilken nd vi fingo utst i provinsen Asien, och huru vermttan svrt det blev oss, utver vr frmga, s att vi till och med misstrstade om livet. 9Ja, vi hade redan i vrt inre likasom ftt vr ddsdom, fr att vi icke skulle frtrsta p oss sjlva, utan
1

1169

Swedish Bible

Anonymous

p Gud, som uppvcker de dda. 10Och ur en sdan ddsnd frlste han oss, och han skall n vidare frlsa oss; ja, till honom hava vi satt vrt hopp att han allt framgent skall frlsa oss. 11Ocks I stn oss ju bi med eder frbn. Och s skola mnga hembra tacksgelse fr oss, fr den nd som genom mngas bner har kommit oss till del. 12Ty vad vi kunna bermma oss av, och vad vrt samvete br oss vittnesbrd om, det r att vi i denna vrlden hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av kttslig vishet, utan av Guds nd; s framfr allt i vrt frhllande till eder. 13Ty i vad vi skriva till eder ligger icke ngot annat n just vad I lsen och vl kunnen frst. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo frst 14vad I redan nu delvis frstn om oss: att vi ro eder bermmelse, likasom I ren vr bermmelse, p vr Herre Jesu dag. 15Och i denna tillfrsikt tnkte jag komma frst till eder, fr att I skullen f nnu ett krleksbevis. 16Genom eder stad ville jag allts taga vgen till Macedonien, och jag skulle sedan frn Macedonien terigen komma till eder, fr att d av eder utrustas fr resan till Judeen. 17S tnkte jag; och icke har jag vl drfr nu handlat i vankelmod? Eller plgar jag kanhnda fatta mina beslut efter kttet, s att vad jag sger r p samma gng ja, ja och nej, nej? 18Ingalunda; s sant Gud r trofast, vad vi tala till eder r icke ja och nej. 19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke ssom ja och nej, utan ja har kommit i och genom honom. 20Ty Guds lften, s mnga de ro, hava i honom ftt sitt ja; drfr f de ock genom honom sitt amen, p det att Gud m bliva rad genom oss. 21Men den som befster oss svl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det r Gud, 22han som har ltit oss undf sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i vra hjrtan. 23Jag kallar Gud till vittne ver min sjl, att det r av skonsamhet mot eder som jag nnu icke har kommit till Korint. 24(Detta sger jag icke, som om vi vore herrar ver eder tro; fastmer ro vi edra medarbetare till att bereda eder gldje, ty i tron stn I fasta.) 2:1. 2:2. 2:3. 2:4. den elektroniska utgvan

Chapter 2 Jag satte mig nmligen i sinnet att jag icke ter skulle komma till eder med bedrvelse. 2Ty om jag bedrvade eder, vem skulle d bereda mig gldje? Mnne ngon annan n den som genom mig hade blivit bedrvad? 3Och vad jag skrev, det skrev jag, fr att jag icke vid min ankomst skulle f bedrvelse frn dem som jag borde f gldje av. Ty jag har den tillfrsikten till eder alla, att min gldje r allas eder gldje. 4Och det var i stor nd och hjrtengest, under mnga trar, som jag skrev till eder, icke fr att I skullen bliva bedrvade, utan fr att I skullen frst den synnerliga krlek som jag har till eder. Paulus' andra brev till korintierna, 2 Kapitlet Paulus frklarar att en viss syndare m efter utstndet straff f frltelse; han tackar Gud, som lter evangelium g fram i segertg, omgivet av Kristi kunskaps rkelsedoft, till vars spridande Paulus har undftt skicklighet av Gud. 5Men om en viss man har vllat bedrvelse, s r det icke srskilt mig han har bedrvat, utan eder alla, i ngon mn -- fr att jag nu icke skall tala fr strngt. 6Nu r det likvl nog med
1

1170

Swedish Bible

Anonymous

den npst som han har ftt mottaga frn de flesta bland eder. 7I mn allts nu tvrtom snarare frlta och trsta honom, s att han icke till ventyrs gr under genom sin alltfr stora bedrvelse. 8Drfr uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bemta honom med krlek. 9Ty nr jag skrev, var det just fr att f veta huru I skullen hlla provet, huruvida I voren lydiga i allting. 10Den som I frlten ngot, honom frlter ock jag, likasom jag ocks frut, om jag har haft ngot att frlta, har infr Kristi ansikte frltit det fr eder skull. 11Jag vill nmligen icke att vi skola lida frfng av Satan; ty vad han har i sinnet, drom ro vi icke i okunnighet. 12Jag kom till Troas fr att frkunna evangelium om Kristus, och en drr till verksamhet i Herren ppnades fr mig; 13men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke dr min broder Titus. Jag tog d avsked av dem som voro dr och begav mig till Macedonien. 14Men Gud vare tack, som i Kristus alltid fr oss fram i segertg och genom oss allestdes utbreder hans kunskaps vllukt! 15Ty vi ro en Kristi vlluktande rkelse infr Gud, bde ibland dem som bliva frlsta och ibland dem som g frlorade. 16Fr dessa senare ro vi en lukt frn dd till dd; fr de frra ro vi en lukt frn liv till liv. Vem r nu skicklig hrtill? 17Jo, vi frfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, ssom s mnga andra gra; utan av rent sinne, drivna av Gud, frkunna vi ordet i Kristus, infr Gud.

Chapter 3 Begynna vi nu ter att anbefalla oss sjlva? Eller behva vi kanhnda, ssom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhnda ifrn eder? 2Nej, I ren sjlva vrt brev, ett brev som r inskrivet i vra hjrtan, knt och lst av alla mnniskor. 3Ty det r uppenbart att I ren ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med blck, utan med den levande Gudens Ande, icke p tavlor av sten, utan p tavlor av ktt, p mnniskohjrtan. 4En sdan tillfrsikt hava vi genom Kristus till Gud. 5Icke som om vi av oss sjlva vore skickliga att tnka ut ngot, ssom komme det frn oss sjlva, utan den skicklighet vi hava kommer frn Gud, 6som ocks har gjort oss skickliga till att vara tjnare t ett nytt frbund, ett som icke r bokstav, utan r ande; ty bokstaven ddar, men Anden gr levande. 7Om nu redan ddens mbete, som var med bokstver inristat p stenar, framtrdde i hrlighet, s att Israels barn icke kunde se p Moses' ansikte fr hans ansiktes hrlighets skull, vilken dock var frsvinnande, 8huru mycket strre hrlighet skall d icke Andens mbete hava! 9Ty om redan frdmelsens mbete var hrligt, s mste rttfrdighetens mbete nnu mycket mer verflda av hrlighet. 10Ja, en s versvinnlig hrlighet har detta mbete, att vad som frr hade hrlighet hr visar sig vara utan all hrlighet. 11Ty om redan det som var frsvinnande framtrdde i hrlighet, s mste det som bliver bestndande hava en nnu mycket strre hrlighet. 12 D vi nu hava ett sdant hopp, g vi helt ppet till vga 13och gra icke ssom Moses, vilken hngde ett tckelse fr sitt ansikte, s att Israels barn icke kunde se huru det som var frsvinnande tog en nde. 14Men deras sinnen blevo frstockade. Nr det gamla frbundets skrifter frelsas, hnger ju nnu i denna dag samma tckelse oborttaget kvar; ty frst i Kristus frsvinner det. 15Ja,
1171
1

Swedish Bible

Anonymous

nnu i dag hnger ett tckelse ver deras hjrtan, d Moses frelses. 16Men nr de en gng omvnda sig till Herren, tages tckelset bort. 17Och Herren r Anden, och dr Herrens Ande r, dr r frihet. 18 Men vi alla som med avhljt ansikte terspegla Herrens hrlighet, vi frvandlas till hans avbilder, i det vi stiga frn den ena hrligheten till den andra, ssom nr den Herre verkar, som sjlv r ande.

Chapter 4 Drfr, d vi nu, genom den barmhrtighet som har vederfarits oss, hava detta mbete, s flla vi icke modet. 2Nej, vi hava frnsagt oss allt skamligt hemlighetsvsen och g icke illfundigt till vga, ej heller frfalska vi Guds ord, utan framlgga ppet sanningen och anbefalla oss s, infr Gud, hos var mnniskas samvete. 3Och om vrt evangelium nu verkligen r bortskymt av ett tckelse, s finnes det tckelset hos dem som g frlorade. 4Ty de otrognas sinnen har denna tidslders gud s frblindat, att de icke se det sken som utgr frn evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, hrlighet. 5Vi predika ju icke oss sjlva, utan Kristus Jesus ssom Herre, och oss ssom tjnare t eder, fr Jesu skull. 6Ty den Gud som sade: Ljus skall lysa fram ur mrkret, han r den som har ltit ljus g upp i vra hjrtan, fr att kunskapen om Guds hrlighet, som strlar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken. 7Men denna skatt hava vi i lerkrl, fr att den versvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke ngot som kommer frn oss. 8Vi ro p allt stt i trngml, dock icke utan utvg; vi ro rdvilla, dock icke rdlsa; 9vi ro frfljda, dock icke givna till spillo; vi ro slagna till marken, dock icke frlorade. 10Alltid bra vi Jesu ddsmrken p vr kropp, fr att ocks Jesu liv skall bliva uppenbarat i vr kropp. 11Ja, nnu medan vi leva, verlmnas vi fr Jesu skull bestndigt t dden, p det att ock Jesu liv m bliva uppenbarat i vrt ddliga ktt. 12S utfr nu dden sitt verk i oss, men i eder verkar livet. 13Men ssom det r skrivet: Jag tror, drfr talar jag ock, s tro ocks vi, eftersom vi hava samma trons Ande; drfr tala vi ock, 14ty vi veta att han som uppvckte Herren Jesus, han skall ock uppvcka oss med Jesus och stlla oss infr sig tillsammans med eder. 15Allt sker nmligen fr eder skull, p det att nden, genom att komma allt flera till del, m bliva s mycket strre och verka en allt mer verfldande tacksgelse, Gud till ra. 16Drfr flla vi icke modet; om ock vr utvrtes mnniska frgs, s frnyas likvl vr invrtes mnniska dag efter dag. 17Ty vr bedrvelse, som varar ett gonblick och vger fga, bereder t oss, i versvinnligen rikt mtt, en hrlighet som vger versvinnligen tungt och varar i evighet -- 18t oss som icke hava till gonmrke de ting som synas, utan dem som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid, med de som icke synas, de vara i evighet.
1

Chapter 5

1172

Swedish Bible

Anonymous

Ty vi veta, att om vr kroppshydda, vr jordiska boning, nedbrytes, s hava vi en byggnad som kommer frn Gud, en boning som icke r gjord med hnder, en evig boning i himmelen. 2 Drfr sucka vi ju ock av lngtan att f verklda oss med vr himmelska hydda; 3ty hava vi en gng ikltt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna. 4Ja, vi som nnu leva hr i kroppshyddan, vi sucka och ro betungade, eftersom vi skulle vilja undg att avklda oss och i stllet f verklda oss, s att det som r ddligt bleve uppslukat av livet. 5Och den som har berett oss till just detta, det r Gud, som till en underpant har givit oss Anden. 6S ro vi d alltid vid gott mod. Vi veta vl att vi ro borta ifrn Herren, s lnge vi ro hemma i kroppen; 7ty vi vandra hr i tro och icke i skdning. 8Men vi ro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrn kroppen och komma hem till Herren. 9Drfr ska vi ock vr ra i att vara honom till behag, vare sig vi ro hemma eller borta. 10Ty vi mste alla, sdana vi ro, trda fram infr Kristi domstol, fr att var och en skall f igen sitt jordelivs grningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont. 11D vi allts veta vad det r att frukta Herren, ska vi att vinna mnniskor, men fr Gud r det uppenbart hurudana vi ro; och jag hoppas att det ocks r uppenbart fr edra samveten. 12Vi vilja nu ingalunda ter anbefalla oss sjlva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att bermma eder i frga om oss, s att I haven ngot att svara dem som bermma sig av utvrtes ting och icke av vad som r i hjrtat. 13Ty om vi hava varit frn vra sinnen, s har det varit i Guds tjnst; om vi ter ro vid lugn besinning, s r det eder till godo. 14Ty Kristi krlek tvingar oss, eftersom vi tnka s: en har dtt fr alla, allts hava de alla dtt. 15Och han har dtt fr alla, p det att de som leva icke mer m leva fr sig sjlva, utan leva fr honom som har dtt och uppsttt fr dem. 16Allt ifrn denna tid veta vi drfr fr vr del icke av ngon efter kttet. Och om vi n efter kttet hade lrt knna Kristus, s knna vi honom nu icke mer p det sttet. 17 Allts, om ngon r i Kristus, s r han en ny skapelse. Det gamla r frgnget; se, ngot nytt har kommit! 18Men alltsammans kommer frn Gud, som har frsonat oss med sig sjlv genom Kristus och givit t oss frsoningens mbete. 19Ty det var Gud som i Kristus frsonade vrlden med sig sjlv; han tillrknar icke mnniskorna deras synder, och han har betrott oss med frsoningens ord. 20 Kristi vgnar ro vi allts sndebud; det r Gud som frmanar genom oss. Vi bedja Kristi vgnar: Lten frsona eder med Gud. 21Den som icke visste av ngon synd, honom har han fr oss gjort till synd, p det att vi i honom m bliva rttfrdighet frn Gud.

Chapter 6 Men ssom medarbetare frmana vi eder ock att icke s mottaga Guds nd, att det bliver utan frukt. 2Han sger ju: Jag bnhr dig i behaglig tid, och jag hjlper dig p frlsningens dag. Se, nu r den vlbehagliga tiden; se, nu r frlsningens dag. 3Hrvid vilja vi icke i ngot stycke vara till ngon anstt, p det att vrt mbete icke m bliva smdat. 4Fastmer vilja vi i allting bevisa oss ssom Guds tjnare, i mycken stndaktighet, under bedrvelse och nd och ngest, 5under hugg
1173
1

Swedish Bible

Anonymous

och slag, under fngenskap och upprorslarm, under mdor, vakor och svlt, 6i renhet, i kunskap, i tlamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad krlek, 7med sanning i vrt tal, med kraft frn Gud, med rttfrdighetens vapen bde i hgra handen och i vnstra, 8under ra och smlek, under ont rykte och gott rykte, ssom villolrare, d vi dock ro sannfrdiga, 9ssom oknda, fastn vi ro vl knda, ssom dende, men se, vi leva, ssom tuktade, men likvl icke till dds, 10ssom bedrvade, men dock alltid glada, ssom fattiga, medan vi dock gra mnga rika, ssom utblottade p allt, men likvl gande allt. 11Vi hava nu uppltit vr mun och talat ppet till eder, I korintier. Vrt hjrta har vidgat sig fr eder. 12Ja, det rum I haven i vrt inre r icke litet, men i edra hjrtan r allenast litet rum. 13Given oss d lika fr lika -- om jag nu fr tala ssom till barn -- ja, vidgen ocks I edra hjrtan. 14Gn icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har vl rttfrdighet att skaffa med orttfrdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mrker? 15 Huru frlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? 16 Eller huru lter ett Guds tempel frena sig med avgudar? Vi ro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. 17Allts: Gn ut ifrn dem och skiljen eder ifrn dem, sger Herren; kommen icke vid det orent r. D skall jag taga emot eder 18och vara en Fader fr eder; och I skolen vara mina sner och dttrar, sger Herren, den Allsmktige. 7:1. elektroniska utgvan.

Chapter 7 D vi nu hava dessa lften, mina lskade, s ltom oss rena oss frn allt som beflckar vare sig ktt eller ande, i det vi fullborda vr helgelse i Guds fruktan. Paulus' andra brev till korintierna, 7 Kapitlet Paulus glder sig ver de vittnesbrd om korintiernas tillgivenhet och lydnad som han har mottagit genom Titus. 2Bereden oss ett rum i edra hjrtan; vi hava icke handlat ortt mot ngon, icke varit ngon till skada, icke gjort ngon ngot frfng. -- 3Jag sger icke detta fr att dma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i vrt hjrta, s att vi skola bde d och leva med varandra. 4Stor r den tillit som jag har till eder, mycket bermmer jag mig av eder; jag har ftt hugnad i fullt mtt och gldje i rikt verfld, mitt i allt vrt betryck. 5Ty vl fingo vi till kttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro p allt stt i trngml, utifrn genom strider, inom oss genom farhgor; 6men Gud, som trstar dem som ro betryckta, han trstade oss genom Titus' ankomst, 7och icke allenast genom hans ankomst, utan ock drigenom att han hade ftt s mycken hugnad av eder. Han omtalade nmligen fr oss eder lngtan, eder klagan, eder iver i frga om mig; och s gladde jag mig nnu mer. 8Ty om jag ock bedrvade eder genom mitt brev, s ngrar jag nu icke detta. Nej, om jag frut ngrade det -- eftersom jag ser att det brevet har bedrvat eder, lt vara allenast fr en liten tid -- 9s glder jag mig nu i stllet, icke drfr att I bleven bedrvade, utan drfr att eder bedrvelse lnde eder till bttring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrvade, och I haven allts icke genom oss lidit ngon skada.
1174
1

Swedish Bible

Anonymous

10

Ty den bedrvelse som r efter Guds sinne kommer stad en bttring som leder till frlsning, och som man icke ngrar; men vrldens bedrvelse kommer stad dd. 11Se, just detta, att I bleven bedrvade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru mnga urskter, huru stor frtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken lngtan, huru mycken iver, huru mnga bestraffningar! P allt stt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det hr gller. -12 Om jag skrev till eder, s skedde detta allts icke fr den mans skull, som hade gjort ortt, ej heller fr den mans skull, som hade lidit ortt, utan p det att edert nit fr oss skulle bliva uppenbart bland eder sjlva infr Gud. 13S hava vi nu ftt hugnad. Och till den hugnad, som vi redan fr egen del fingo, kom den nnu mer verfldande gldje som bereddes oss av den gldje Titus hade ftt. Ty hans ande har ftt vederkvickelse genom eder alla. 14Och om jag infr honom har bermt mig ngot i frga om eder, s har jag icke kommit p skam drmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning infr eder, s har ocks det som vi infr Titus hava sagt till eder bermmelse visat sig vara sanning. 15Och hans hjrta verfldar nnu mer av krlek till eder, d han nu pminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och bvan. 16Jag glder mig ver att jag, i allt vad eder angr, kan vara vid gott mod.

Chapter 8 Vi vilja meddela eder, kre brder, huru Guds nd har verkat i Macedoniens frsamlingar. Fastn de hava varit prvade av svr nd, har deras verfldande gldje, mitt under deras djupa fattigdom, s fldat ver, att de av gott hjrta hava givit rikliga gvor. 3Ty de hava givit efter sin frmga, ja, ver sin frmga, och det sjlvmant; drom kan jag vittna. 4Mycket entrget bdo de oss om den ynnesten att f vara med om understdet t de heliga. 5Och de gvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig sjlva gvo de, frst och frmst t Herren, och s t oss, genom Guds vilja. 6S kunde vi uppmana Titus att han skulle fortstta ssom han hade begynt och fra jmvl detta krleksverk bland eder till fullbordan. 7Ja, d I nu utmrken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allskns nit, i krlek, den krlek som av eder har blivit oss bevisad, s mn I se till, att I ocks utmrken eder i detta krleksverk. 8Detta sger jag dock icke ssom en befallning, utan drfr att jag, genom att framhlla andras nit, vill prva om ocks eder krlek r kta. 9I knnen ju vr Herres, Jesu Kristi, nd, huru han, som var rik, likvl blev fattig fr eder skull, p det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika. 10Det r allenast ett rd som jag hrmed giver. Ty detta kan vara nyttigt fr eder. I voren ju fre de andra -- redan under frra ret -- icke allenast nr det gllde att stta saken i verket, utan till och med nr det gllde att besluta sig fr den. 11Fullborden nu ock edert verk, s att I, som voren s villiga att besluta det, jmvl, i mn av edra tillgngar, fren det till fullbordan. 12Ty om den goda viljan r fr handen, s bliver den vlbehaglig med de tillgngar den har och bedmes ej efter vad den icke har. 13Ty meningen r icke att andra skola hava lttnad och I sjlva lida nd. Nej, en utjmning skall ske, 14s att edert verfld denna gng
2 1

1175

Swedish Bible

Anonymous

kommer deras brist till hjlp, fr att en annan gng deras verfld skall komma eder brist till hjlp. S skall en utjmning ske, 15efter skriftens ord: Den som hade samlat mycket hade intet till verlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet. 16Gud vare tack, som ocks i Titus' hjrta ingiver samma nit fr eder. 17Ty han mottog villigt vr uppmaning; ja, han var s nitisk, att han nu sjlvmant far stad till eder. 18Med honom snda vi ock hr en broder som i alla vra frsamlingar prisas fr sitt nit om evangelium; 19dessutom har han ock av frsamlingarna blivit utvald att vara vr fljeslagare, nr vi skola begiva oss stad med den krleksgva som nu genom vr frsorg kommer till stnd, Herren till ra och ssom ett vittnesbrd om vr goda vilja. 20 Drmed vilja vi frebygga att man talar illa om oss, i vad som rr det rikliga sammanskott som nu genom vr frsorg kommer till stnd. 21Ty vi vinnlgga oss om vad som r gott icke allenast infr Herren, utan ock infr mnniskor. 22Jmte dessa snda vi en annan av vra brder, vilkens nit vi ofta och i mnga stycken hava funnit hlla provet, och som nu p grund av sin stora tillit till eder r nnu mycket mer nitisk. 23Om jag nu har anbefallt Titus, s mn I besinna att han r min medbroder och min medarbetare till edert bsta; och om jag har skrivit om andra vra brder, s mn I besinna att de ro frsamlingssndebud och Kristi ra. 24Given allts infr frsamlingarna bevis p eder krlek, och drmed ocks p sanningen av det som vi infr dem hava sagt till eder bermmelse.

Chapter 9 Om understdet till de heliga r det nu visserligen verfldigt att jag hr skriver till eder; 2jag knner ju eder goda vilja, och av den plgar jag, i frga om eder, bermma mig infr macedonierna, i det jag omtalar att Akaja nda sedan frra ret har varit redo, och att det r just edert nit som har eggat s mnga andra. 3Likvl snder jag nu stad dessa brder, fr att det som jag har sagt till eder bermmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Ty, ssom jag frut har sagt, jag vill att I skolen vara redo. 4Eljest, om ngra macedonier komma med mig och finna eder oberedda, kunna vi -- fr att icke sga I -- till ventyrs komma p skam med vr tillfrsikt i denna sak. 5Jag har drfr funnit det vara ndvndigt att uppmana brderna att i frvg begiva sig till eder och frbereda den rikliga vlsignelsegva som I redan haven utlovat. De skola laga att denna r tillreds ssom en riklig gva, och icke ssom en gva i njugghet. 6Besinnen detta: den som sr sparsamt, han skall ock skrda sparsamt; men den som sr rikligt, han skall ock skrda riklig vlsignelse. 7Var och en give efter som han har knt sig manad i sitt hjrta, icke med olust eller av tvng, ty Gud lskar en glad givare. 8Men Gud r mktig att i verfldande mtt lta all nd komma eder till del, s att I alltid i allo haven allt till fyllest och i verfld kunnen giva till allt gott verk, 9efter skriftens ord: Han utstrr, han giver t de fattiga, hans rttfrdighet frbliver evinnerligen. 10Och han som giver sningsmannen sd till att s och brd till att ta, han skall ock giva eder utsdet och lta det frka sig och skall bereda vxt t eder rttfrdighets frukt. 11I
1

1176

Swedish Bible

Anonymous

skolen bliva s rika p allt, att I av gott hjrta kunnen giva allahanda gvor, vilka, nr de verlmnas genom oss, skola framkalla tacksgelse till Gud. 12Ty det understd, som kommer till stnd genom denna eder tjnst, skall icke allenast avhjlpa de heligas brist, utan verka nnu lngt mer genom att framkalla mnga tacksgelser till Gud. 13De skola nmligen, drfr att I visen eder s vl hlla provet i frga om detta understd, komma att prisa Gud fr att I med s lydaktigt sinne beknnen eder till Kristi evangelium och av s gott hjrta visen dem och alla andra edert deltagande. 14De skola ock sjlva bedja fr eder och lngta efter eder, fr den Guds nds skull, som i s versvinnligen rikt mtt beskres eder. 15Ja, Gud vare tack fr hans outsgligt rika gva!

Chapter 10 Jag Paulus sjlv, som r s dmjuk, nr jag str ansikte mot ansikte med eder, men visar mig s modig mot eder, nr jag r lngt borta, jag frmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet 2och beder eder se till, att jag icke, nr jag en gng r hos eder, mste visa mig modig, i det jag helt ofrskrckt tnker vga mig p somliga som mena att vi vandra efter kttet. 3Ty fastn vi vandra i kttet, fra vi dock icke en strid efter kttet. 4Vra stridsvapen ro nmligen icke av kttslig art; de ro tvrtom s mktiga infr Gud, att de kunna bryta ned fsten. 5Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags hga blverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fnga och lgga dem under Kristi lydnad. 6Och nr lydnaden fullt har kommit till vldet bland eder, d ro vi redo att npsa all olydnad. 7Sen d vad som ligger ppet fr allas gon. Om ngon i sitt sinne r viss om att han hr Kristus till, s m han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han sjlv hr Kristus till, lika visst gra ocks vi det. 8Och om jag n ngot hrutver bermmer mig, d nu frga r om vr myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- s skall jag dock icke komma p skam drmed. 9Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast tnkte skrmma eder. 10Ty man sger ju: Hans brev ro vl myndiga och strnga, men nr han kommer sjlv, upptrder han utan kraft, och p hans ord aktar ingen. 11Den som sger sdant, han m emellertid gra sig beredd p att sdana som vi ro i orden, genom vra brev, nr vi ro frnvarande, sdana skola vi ock visa oss i grningarna, nr vi ro nrvarande. 12Ty vi ro icke nog dristiga att rkna oss till eller jmfra oss med somliga som giva sig sjlva gott vitsord, men som ro utan frstnd, i det att de mta sig allenast efter sig sjlva och jmfra sig allenast med sig sjlva. 13Vi fr vr del vilja icke bermma oss till vermtt, utan allenast efter mttet av det omrde som Gud tillmtte t oss, nr han bestmde att vi skulle n fram jmvl till eder. 14Ty vi strcka oss icke utom vrt omrde, ssom ndde vi icke rtteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram jmvl till eder. 15Nr vi sga detta, bermma vi oss icke till vermtt, icke av andras arbete. Men vl hava vi det hoppet, att i samma mn som eder tro vxer till, vi inom det omrde som har tillfallit oss skola bland eder vinna framgng, i s verfldande mtt, 16att vi ocks f frkunna evangelium i trakter som ligga
1

1177

Swedish Bible

Anonymous

bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett omrde som tillhr andra, bermma oss i frga om det som redan dr r utrttat. 17Men den som vill bermma sig, han bermme sig av Herren. 18 Ty icke den hller provet, som giver sig sjlv gott vitsord, utan den som Herren giver sdant vitsord.

Chapter 11 Jag skulle nska att I villen hava frdrag med mig, om jag nu talar ngot litet efter drars stt. Dock, I haven helt visst frdrag med mig. 2Ty jag nitlskar fr eder ssom Gud nitlskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, fr att kunna stlla fram infr honom en ren jungfru. 3 Men jag fruktar att ssom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, s skola till ventyrs ocks edra sinnen frdrvas och dragas ifrn den uppriktiga troheten mot Kristus. 4Om ngon kommer och predikar en annan Jesus, n den vi hava predikat, eller om I undfn ett annat slags ande, n den I frut haven undftt, eller ett annat slags evangelium, n det I frut haven mottagit, d frdragen I ju sdant alltfr vl. 5Jag menar nu att jag icke i ngot stycke str tillbaka fr dessa s vermttan hga apostlar. 6Om jag n r ofrfaren i talkonsten, s r jag det likvl icke i frga om kunskap. Tvrtom, vi hava p allt stt, i alla stycken, lagt vr kunskap i dagen infr eder. 7Eller var det vl en synd jag begick, nr jag fr intet frkunnade Guds evangelium fr eder och slunda dmjukade mig, p det att I skullen bliva upphjda? 8Andra frsamlingar plundrade jag, i det jag, fr att kunna tjna eder, tog ln av dem. 9Och nr jag under min vistelse hos eder led brist, lg jag nd ingen till last; ty den brist jag led avhjlptes av brderna, nr de kommo frn Macedonien. Ja, p allt stt aktade jag mig fr att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig drfr. 10S visst som Kristi sannfrdighet r i mig, den bermmelsen skall icke f tagas ifrn mig i Akajas bygder. 11 Varfr? Mnne drfr att jag icke lskar eder? Gud vet att jag s gr. 12Och vad jag nu gr, det skall jag ock framgent gra, fr att de som trakta efter tillflle att bliva likstllda med oss i frga om bermmelse skola genom mig bervas tillfllet drtill. 13Ty de mnnen ro falska apostlar, oredliga arbetare, som frskapa sig till Kristi apostlar. 14Och detta r icke att undra p. Satan sjlv frskapar sig ju till en ljusets ngel. 15Det r d icke ngot mrkligt, om jmvl hans tjnare s frskapa sig, att de likna rttfrdighetens tjnare. Men deras nde skall svara emot deras grningar. 16 ter sger jag: Ingen m mena att jag r en dre; men om jag vore det, s mn I nd hlla till godo med mig -- lt vara ssom med en dre -- s att ock jag fr bermma mig ngot litet. 17Vad jag talar, d jag nu med sdan tillfrsikt bermmer mig, det talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter drars stt. 18D s mnga bermma sig p kttsligt vis, vill ock jag bermma mig; 19I haven ju grna frdrag med drar, I som sjlva ren s kloka. 20I frdragen ju, om man trlbinder eder, om man utsuger eder, om man fngar eder, om man frhver sig ver eder, om man slr eder i ansiktet. 21Till vr skam mste jag tillst att vi fr vr del hava varit fr svaga till sdant. Men eljest, vadhelst andra kunna gra sig stora med, det kan ocks jag gra mig stor med -- om jag nu
1178
1

Swedish Bible

Anonymous

fr tala efter drars stt. 22ro de hebrer, s r jag det ock. ro de israeliter, s r jag det ock. ro de Abrahams sd, s r jag det ock. 23ro de Kristi tjnare, s r jag det nnu mer -- om jag nu fr tala ssom vore jag en dre. Jag har haft mer arbete, oftare varit i fngelse, ftt hugg och slag till verfld, varit i ddsnd mnga gnger. 24Av judarna har jag fem gnger ftt fyrtio slag, p ett nr. 25Tre gnger har jag blivit piskad med spn, en gng har jag blivit stenad, tre gnger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring p djupa havet. 26Jag har ofta mst vara ute p resor; jag har utsttt faror p floder, faror bland rvare, faror genom landsmn, faror genom hedningar, faror i stder, faror i knar, faror p havet, faror bland falska brder -- 27allt under arbete och mda, under mngfaldiga vakor, under hunger och trst, under svlt titt och ofta, under kld och nakenhet. 28Och till allt annat kommer det, att jag var dag r verlupen, d jag mste hava omsorg om alla frsamlingarna. 29Vem r svag, utan att ocks jag bliver svag? Vem kommer p fall, utan att jag bliver upptnd? -- 30Om jag nu mste bermma mig, s vill jag bermma mig av min svaghet. 31Herren Jesu Gud och Fader, han som r hgtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger. 32 I Damaskus lt konung Aretas' stthllare stta ut vakt vid damaskenernas stad fr att gripa mig; 33 och jag mste i en korg slppas ned genom en ppning p muren och kom s undan hans hnder.

Chapter 12 Jag mste ytterligare bermma mig. Vl r sdant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskrts mig av Herren. 2Jag vet om en man som r i Kristus, att han fr fjorton r sedan blev uppryckt nda till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig mtto, eller om han var skild frn sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det. 3Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig mtto, eller om han var skild frn sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det -- 4jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick hra outsgliga ord, sdana som det icke r lovligt fr en mnniska att uttala. 5I frga om den mannen vill jag bermma mig, men i frga om mig sjlv vill jag icke bermma mig, om icke av min svaghet. 6Visserligen skulle jag icke vara en dre, om jag ville bermma mig sjlv, ty det vore sanning som jag d skulle tala; men likvl avhller jag mig drifrn, fr att ingen skall hava hgre tankar om mig n skligt r, efter vad han ser hos mig eller hr av mig. 7Och fr att jag icke skall frhva mig p grund av mina vermttan hga uppenbarelser, har jag ftt en trntagg i mitt ktt, en Satans ngel, som skall sl mig i ansiktet, fr att jag icke skall frhva mig. 8Att denne mtte vika ifrn mig, drom har jag tre gnger bett till Herren. 9Men Herren har sagt till mig; Min nd r dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet. Drfr vill jag hellre med gldje bermma mig av min svaghet, p det att Kristi kraft m komma och vila ver mig. 10Ja, drfr finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nd, i frfljelse, i ngest fr Kristi skull; ty nr jag r svag, d r jag stark. 11S har jag nu gjort mig till en dre; I haven sjlva ndgat mig drtill. Jag hade ju bort f gott vitsord av eder; ty om jag n r ett intet, s har jag dock icke i ngot stycke sttt tillbaka fr dessa s
1179
1

Swedish Bible

Anonymous

vermttan hga apostlar. 12De grningar som ro en apostels knnemrken hava ock med all uthllighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgrningar. 13Och haven I vl i ngot stycke blivit tillbakasatta fr de andra frsamlingarna? Dock, kanhnda i det stycket, att jag fr min del icke har legat eder till last? Den ofrrtten mn I d frlta mig. 14Se, det r nu tredje gngen som jag str redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert sker jag, utan eder sjlva. Och barnen ro ju icke pliktiga att spara t frldrarna, utan frldrarna t barnen. 15Och fr min del vill jag grna fr edra sjlar bde offra vad jag ger och lta mig sjlv offras hel och hllen. Om jag nu s hgt lskar eder, skall jag vl drfr bliva mindre lskad? 16Dock, det kunde ju vara s, att jag visserligen icke sjlv hade betungat eder, men att jag p en listig omvg hade fngat eder, jag som r s illfundig. 17Har jag d verkligen, genom ngon av dem som jag har snt till eder, berett mig ngon ortt vinning av eder? 18Sant r att jag bad Titus fara och snde med honom den andre brodern. Men icke har vl Titus berett mig ngon ortt vinning av eder? Hava vi icke bda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke bda gtt i samma fotspr? 19Nu torden I redan lnge hava menat att det r infr eder som vi frsvara oss. Nej, det r infr Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans fr att uppbygga eder, I lskade. 20 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till ventyrs icke skall finna eder sdana som jag skulle nska, och att jag sjlv d av eder skall befinnas vara sdan som I icke skullen nska. Jag fruktar att till ventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, frtal, skvaller, uppblsthet och oordning rda bland eder. 21Ja, jag fruktar att min Gud skall lta mig vid min ankomst ter bliva frdmjukad genom eder, och att jag skall f srja ver mnga av dem som frut hava syndat, och som nnu icke hava knt nger ver den orenhet och otukt och lsaktighet som de hava vat.

Chapter 13 Det r nu tredje gngen som jag skall komma till eder; efter tv eller tre vittnens utsago skall var sak avgras. 2Till dem som frut hava syndat och till alla de andra har jag redan i frvg sagt, och jag sger nu ter i frvg -- nu d jag r borta ifrn eder, likasom frut d jag fr andra gngen var hos eder -- att jag icke skall visa ngon skonsamhet, nr jag kommer igen. 3I viljen ju hava ett bevis fr att det r Kristus som talar i mig, han som icke r svag mot eder, utan r stark bland eder. 4 Ty om han n blev korsfst i fljd av svaghet, s lever han dock av Guds kraft. Ocks vi ro ju svaga i honom, men av Guds kraft skola vi leva med honom och bevisa det p eder. 5Rannsaken eder sjlva, huruvida I ren i tron, ja, prven eder sjlva. Eller knnen I icke med eder sjlva att Jesus Kristus r i eder? Varom icke, s hllen I ej provet. 6Att vi fr vr del icke ro av dem som ej hlla provet, det hoppas jag att I skolen f lra knna. 7Men vi bedja till Gud att I icke mn gra ngot ont, detta icke fr att vi vr sida skola synas hlla provet, utan fr att I sjlva verkligen skolen gra vad gott r. Sedan m vi vr sida grna anses icke hlla provet. 8Ty icke mot sanningen, utan allenast fr sanningen frm vi ngot. 9Och vi gldja oss, nr vi ro svaga, men I
1

1180

Swedish Bible

Anonymous

ren starka. Just detta bedja vi ocks om, att I mn alltmer fullkomnas. 10Och medan jag nnu r borta ifrn eder, skriver jag detta, fr att jag icke, nr jag r hos eder, skall ndgas upptrda med strnghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig, till att uppbygga och icke till att nedbryta. 11Fr vrigt, mina brder, varen glada, lten fullkomna eder, lten frmana eder, varen ens till sinnes, hllen frid; d skall krlekens och fridens Gud vara med eder. 12Hlsen varandra med en helig kyss. Alla de heliga hlsa eder. 13Herrens, Jesu Kristi, nd och Guds krlek och den helige Andes delaktighet vare med eder alla.

Galatians
Chapter 1 Paulus, apostel, icke frn mnniskor, ej heller genom ngon mnniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppvckt honom frn de dda -- 2jag, jmte alla de brder som ro hr med mig, hlsar frsamlingarna i Galatien. 3Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och ifrn Herren Jesus Kristus, 4som har utgivit sig sjlv fr vra synder, fr att rdda oss frn den nuvarande onda tidsldern, efter vr Guds och Faders vilja. 5Honom tillhr ran i evigheternas evigheter. Amen. 6Det frundrar mig att I s hastigt avfallen frn honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nd, och vnden eder till ett nytt evangelium. 7Likvl r detta icke ngot annat evangelium; det r allenast s, att ngra finnas som vlla frvirring bland eder och vilja frvnda Kristi evangelium. 8Men om ngon, vore det ock vi sjlva eller en ngel frn himmelen, frkunnar evangelium i strid mot vad vi hava frkunnat fr eder, s vare han frbannad. 9 Ja, ssom vi frut hava sagt, s sger jag nu ter: Om ngon frkunnar evangelium fr eder i strid mot vad I haven undftt, s vare han frbannad. 10r det d mnniskor som jag nu sker vinna fr mig, eller r det Gud? Str jag verkligen efter att vara mnniskor till behag? Nej, om jag nnu ville vara mnniskor till behag, s vore jag icke en Kristi tjnare. 11Ty det vill jag sga eder, mina brder, att det evangelium som har blivit frkunnat av mig icke r ngon mnniskolra. 12Det r ju icke heller av ngon mnniska som jag har undftt det eller blivit undervisad dri, utan genom en uppenbarelse frn Jesus Kristus. 13I haven ju hrt huru det var med mig, medan jag nnu vandrade i judiskt vsende: att jag d vermttan vldsamt frfljde Guds frsamling och ville utrota den, 14 ja, att jag gick lngre i judiskt vsende n mnga av mina samtida landsmn och nnu ivrigare nitlskade fr mina fders stadgar. 15Men nr han, som allt ifrn min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nd har kallat mig, 16tcktes i mig uppenbara sin Son, fr att jag bland hedningarna skulle frkunna evangelium om honom, d begav jag mig strax stad; jag rdfrde mig icke med ngon mnniska, 17ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som fre mig voro apostlar. I stllet for jag bort till Arabien och vnde s ter tillbaka till Damaskus. 18Frst sedan,
1

1181

Swedish Bible

Anonymous

tre r drefter, for jag upp till Jerusalem, fr att lra knna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar. 19Men av de andra apostlarna sg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, sg jag. 20 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag hr skriver till eder. 21Drefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder. 22Men fr de kristna frsamlingarna i Judeen var jag personligen oknd. 23De hrde allenast huru man sade: Han som frut frfljde oss, han frkunnar nu evangelium om den tro som han frr ville utrota. 24Och de prisade Gud fr min skull.

Chapter 2 Efter fjorton rs frlopp for jag sedan ter upp till Jerusalem, tfljd av Barnabas; jag tog d ocks Titus med mig. 2Men det var p grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och fr brderna dr framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; srskilt framlade jag det fr de mn som stodo hgst i anseende -- detta av oro fr att mitt strvande nu vore frgves eller frut hade varit det. 3Men icke ens Titus, min fljeslagare, som var grek, blev ndgad att lta omskra sig. 4Det var nmligen s, att ngra falska brder hade kommit att upptagas i frsamlingen, dit de hade smugit sig in fr att bespeja vr frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trlbinda oss. 5Dock gvo vi icke ens ett gonblick vika fr dem genom en sdan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder. 6Och vad angr dem som ansgos ngot vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- s skte icke dessa mn, de som stodo hgst i anseende, att plgga mig ngra nya frpliktelser. 7 Tvrtom; de sgo att jag hade blivit betrodd med att frkunna evangelium fr de oomskurna, likasom Petrus hade ftt de omskurna p sin del -- 8ty densamme som hade sttt Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock sttt mig bi bland hedningarna -- 9och nr de nu frnummo vilken nd som hade blivit mig given, rckte de mig och Barnabas handen till samarbete, bde Jakob och Cefas och Johannes, de mn som rknades fr sjlva stdjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. 10Allenast skulle vi tnka p de fattiga; och just detta har jag ocks vinnlagt mig om att gra. 11Men nr Cefas kom till Antiokia, trdde jag ppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en frsyndelse. 12Frut hade han nmligen tit tillsammans med hedningarna; men s kommo ngra mn dit frn Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och hll sig undan, av fruktan fr de omskurna. 13Till samma skrymteri gjorde sig ocks de andra judarna skyldiga, och s blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri. 14Men nr jag sg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas nrvaro: Om du, som r en jude, kan leva efter hednisk sed i stllet fr efter judisk, varfr vill du d ndga hedningarna att leva efter judiskt stt? 15Vi fr vr del ro vl p grund av vr hrkomst judar och icke hedniska syndare; 16men d vi nu veta att en mnniska icke bliver rttfrdig av laggrningar, utan genom tro p Kristus Jesus, hava ocks vi satt vr tro till Jesus Kristus, fr att vi skola bliva rttfrdiga av tro p Kristus, och icke av laggrningar. Ty
1

1182

Swedish Bible

Anonymous

av laggrningar bliver intet ktt rttfrdigt. 17Men om nu jmvl vi, i det vi skte att bliva rttfrdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, d r ju Kristus en syndatjnare? Bort det! 18Om s vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, d bevisade jag drmed, att jag var en vertrdare. 19Ty jag fr min del har genom lagen dtt bort ifrn lagen, fr att jag skall leva fr Gud. Jag r korsfst med Kristus, 20och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i kttet, det lever jag i tron p Guds Son, som har lskat mig och utgivit sig sjlv fr mig. 21Jag frkastar icke Guds nd. Om rttfrdighet kunde vinnas genom lagen, d hade ju Kristus icke behvt lida dden.

Chapter 3 I ofrstndige galater! Vem har s drat eder, I som dock haven ftt Jesus Kristus mlad fr edra gon ssom korsfst? 2Allenast det vill jag att I skolen svara mig p: Kom det sig av laggrningar att I undfingen Anden, eller kom det sig drav att I lyssnaden i tro? 3ren I s ofrstndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i kttet? 4Haven I d upplevat s mycket frgves -- om det nu verkligen har varit frgves? 5Allts, att han som frlnade eder Anden och utfrde kraftgrningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggrningar eller drav att I lyssnaden i tro, 6i enlighet med det ordet: Abraham trodde Gud, och det rknades honom till rttfrdighet? 7S mn I nu veta att de som lta det bero p tro, de ro Abrahams barn. 8Och eftersom skriften frutsg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rttfrdiggjorda av Gud, s gav den i frvg t Abraham detta glada budskap: I dig skola alla folk varda vlsignade. 9 Allts bliva de som lta det bero p tro vlsignade tillika med Abraham, honom som trodde. 10Ty alla de som lta det bero p laggrningar, de ro under frbannelse. Det r nmligen skrivet: Frbannad vare var och en som icke frbliver vid allt som r skrivet i lagens bok, och icke gr drefter. 11Och att ingen i kraft av lag bliver rttfrdig infr Gud, det r uppenbart, eftersom det heter: Den rttfrdige skall leva av tro. 12Men i lagen beror det icke p tro; tvrtom heter det: Den som gr efter dessa stadgar skall leva genom dem. 13Kristus frikpte oss frn lagens frbannelse, nr han blev en frbannelse fr vr skull. Det r ju skrivet: Frbannad r var och en som r upphngd p tr. 14Vi frikptes, fr att den vlsignelse som hade givits t Abraham skulle i Jesus Kristus komma ocks hedningarna till del, s att vi genom tron skulle undf den utlovade Anden. 15Mina brder, jag vill taga ett exempel frn vad som gller bland mnniskor. Icke ens nr frga r om en mnniskas testamentsfrordnande, kan ngon upphva det eller lgga ngot drtill, sedan det en gng har vunnit gllande kraft. 16Nu gvos lftena t Abraham, s ock t hans sd. Det heter icke: och t dem som komma av din sd, ssom nr det talas om mnga; utan det heter, ssom nr det talas om en enda: och t din sd, vilken r Kristus. 17Vad jag allts vill sga r detta: Ett frordnande som Gud redan hade givit gllande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio r drefter, hava blivit ogiltigt, s att lftet drmed har gjorts om intet. 18Om
1

1183

Swedish Bible

Anonymous

det nmligen vore p grund av lag som arvet skulle undfs, s vore det icke p grund av lfte. Men t Abraham har Gud sknkt det genom ett lfte. 19Vartill tjnade d lagen? Jo, p det att vertrdelserna skulle komma i dagen, blev den eftert given, fr att glla till dess att sden skulle komma, han t vilken lftet hade blivit givet; och den utgavs genom nglar och verlmnades i en medlares hand. 20Men den som r medlare r icke medlare fr allenast en enda. Men Gud r en. 21r d lagen emot Guds lften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde gra levande, d skulle rttfrdigheten verkligen komma av lagen. 22Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, fr att det som var utlovat skulle, av tro p Jesus Kristus, komma dem till del som tro. 23 Men frrn tron kom, voro vi inneslutna under lagen och hllos i frvar under den, i frbidan p den tro som en gng skulle uppenbaras. 24S har lagen blivit vr uppfostrare till Kristus, fr att vi skola bliva rttfrdiga av tro. 25Men sedan tron har kommit, st vi icke mer under uppfostrare. 26 Alla ren I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; 27ty I alla, som haven blivit dpta till Kristus, haven ikltt eder Kristus. 28Hr r icke jude eller grek, hr r icke trl eller fri, hr r icke man och kvinna: alla ren I ett i Kristus Jesus. 29Hren I nu Kristus till, s ren I drmed ock Abrahams sd, arvingar enligt lftet.

Chapter 4 Vad jag vill sga r detta: S lnge arvingen r barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en trl, fastn han r herre ver alla godelarna; 2ty han str under frmyndare och frvaltare, intill den tid som fadern har bestmt. 3Sammalunda hllos ock vi, nr vi voro barn, i trldom under vrldens makter. 4Men nr tiden var fullbordad, snde Gud sin Son, fdd av kvinna och stlld under lagen, 5fr att han skulle frikpa dem som stodo under lagen, s att vi skulle f sners rtt. 6 Och eftersom I nu ren sner, har han snt i vra hjrtan sin Sons Ande, som ropar: Abba! Fader! 7 S r du nu icke mer trl, utan son; och r du son, s r du ock arvinge, insatt drtill av Gud. 8 Frut, innan I nnu knden Gud, voren I trlar under gudar som till sitt vsende icke voro gudar. 9 Men nu, sedan I haven lrt knna Gud och, vad mer r, haven blivit knda av Gud, huru kunnen I nu vnda tillbaka till de svaga och arma makter, under vilka I ter p nytt viljen bliva trlar? 10 I akten ju p dagar och p mnader och p srskilda tider och r. -- 11Jag r bekymrad fr eder och fruktar att jag till ventyrs har arbetat frgves fr eder. 12Jag beder eder, mina brder: Bliven ssom jag r, eftersom jag har blivit ssom I voren. I haven icke gjort mig ngot fr nr. 13I veten ju att det var p grund av kroppslig svaghet som jag frsta gngen kom att frkunna evangelium fr eder. 14Och fastn mitt kroppsliga tillstnd d vl hade kunnat innebra en frestelse fr eder, s sgen I det nd icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig ssom en Guds ngel, ja, ssom Kristus Jesus sjlv. 15Nr hr man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbrdet kan jag nmligen giva eder, att I d, om s hade varit mjligt, skullen hava rivit ut edra gon och givit dem t mig. 16S har jag d blivit eder ovn drigenom att jag sger eder sanningen! 17Man sker med
1184
1

Swedish Bible

Anonymous

iver att vinna eder fr sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avsprra eder frn andra, fr att I med s mycket strre iver skolen hlla eder till dem. 18Och det r nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast nr jag r tillstdes hos eder, 19I mina barn, som jag nu ter med vnda mste fda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. 20Jag skulle nska att jag just nu vore hos eder och kunde gra min rst rtt bevekande. Ty jag vet mig knappt ngon rd med eder. 21Sgen mig, I som viljen st under lagen: haven I icke hrt vad lagen sger? 22Det r ju skrivet att Abraham fick tv sner, en med sin tjnstekvinna, och en med sin fria hustru. 23Men tjnstekvinnans son r fdd efter kttet, d dremot den fria hustruns son r fdd i kraft av lftet. 24Dessa ord hava en djupare mening; ty de bda kvinnorna beteckna tv frbund. Av dessa kommer det ena frn berget Sina och fder sina barn till trldom, och detta har sin frebild i Agar. 25Berget Sina kallas nmligen i Arabien fr Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i trldom. 26Men det Jerusalem som r drovan, det r fritt, och det r vr moder. 27S r ju skrivet: Jubla, du ofruktsamma, du som icke fder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava mnga barn, flera n den som har man. 28Och I, mina brder, ren lftets barn, likasom Isak var. 29Men likasom frr i tiden den son som var fdd efter kttet frfljde den som var fdd efter Anden, s r det ock nu. 30Dock, vad sger skriften? Driv ut tjnstekvinnan och hennes son; ty tjnstekvinnans son skall frvisso icke rva med den fria hustruns son. 31Allts, mina brder, vi ro icke barn av en tjnstekvinna, utan av den fria hustrun.

Chapter 5 Fr att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stn drfr fasta, och lten icke ngot nytt trldomsok lggas p eder. 2Se, jag sger eder, jag Paulus, att om I lten omskra eder, s bliver Kristus eder till intet gagn. 3Och fr var och en som lter omskra sig betygar jag nu ter att han r pliktig att fullgra hela lagen. 4I haven kommit bort ifrn Kristus, I som viljen bliva rttfrdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nden. 5Vi vnta nmligen genom ande, av tro, den rttfrdighet som r vrt hopp. 6Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida ngon r omskuren eller oomskuren; allt beror p huruvida han har en tro som r verksam genom krlek. 7I begynten edert lopp vl. Vem har nu lagt hinder i eder vg, s att I icke mer lyden sanningen? 8Till sdant kom ingen maning frn honom som har kallat eder. 9Litet surdeg syrar hela degen. 10Fr min del har jag i Herren den tillfrsikten till eder, att I icke hri skolen tnka p annat stt; men den som vllar frvirring bland eder, han skall bra sin dom, vem han n m vara. 11Om s vore, mina brder, att jag sjlv nnu predikade omskrelse, varfr skulle jag d nnu alltjmt lida frfljelse? D vore ju korsets sttesten rjd ur vgen. -- 12Jag skulle nska att de mn som uppvigla eder lte omskra sig nda till avstympning. 13I ren ju kallade till frihet, mina brder; bruken dock icke friheten s, att kttet fr ngot tillflle. Fastmer mn I tjna varandra genom krleken. 14Ty hela lagens uppfyllelse ligger
1185
1

Swedish Bible

Anonymous

i ett enda budord, nmligen detta: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv. 15Men om I bitens inbrdes och ten p varandra, s mn I se till, att I icke bliven upptna av varandra. 16Vad jag vill sga r detta: Vandren i ande, s skolen I frvisso icke gra vad kttet har begrelse till. 17Ty kttet har begrelse mot Anden, och Anden mot kttet; de tv ligga ju i strid med varandra, fr att hindra eder att gra vad I viljen. 18Men om I drivens av ande, s stn I icke under lagen. 19Men kttets grningar ro uppenbara: de ro otukt, orenhet, lsaktighet, 20avgudadyrkan, trolldom, ovnskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedrkt, partisndring, 21missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sdant, varom jag sger eder i frvg, ssom jag redan frut har sagt, att de som gra sdant, de skola icke f Guds rike till arvedel. 22Andens frukt ter r krlek, gldje, frid, tlamod, mildhet, godhet, trofasthet, 23saktmod, terhllsamhet. Mot sdant r icke lagen. 24Och de som hra Kristus Jesus till hava korsfst sitt ktt tillika med dess lustar och begrelser. 25Om vi nu hava liv genom ande, s ltom oss ock vandra i ande. 26Ltom oss icke ska ffnglig ra, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.

Chapter 6 Mina brder, om s hnder att ngon ertappas med att beg en frsyndelse, d mn I, som ren andliga mnniskor, upprtta honom i saktmods ande. Och du m hava akt p dig sjlv, att icke ocks du bliver frestad. 2Bren varandras brdor; s uppfyllen I Kristi lag. 3Ty om ngon tycker sig ngot vara, fastn han intet r, s bedrager han sig sjlv. 4M var och en prva sina egna grningar; han skall d tillmta sig bermmelse allenast efter vad han sjlv r, och icke efter vad andra ro. 5Ty var och en har sin egen brda att bra. 6Den som fr undervisning i ordet, han lte den som undervisar honom f del med sig i allt gott. 7Faren icke vilse. Gud lter icke gcka sig. Ty vad mnniskan sr, det skall hon ock skrda. 8Den som sr i sitt ktts ker, han skall av kttet skrda frgngelse, men den som sr i Andens ker, han skall av Anden skrda evigt liv. 9Och ltom oss icke frtrttas att gra vad gott r; ty om vi icke uppgivas, s skola vi, nr tiden r inne, f inbrga vr skrd. 10M vi allts, medan vi hava tillflle, gra vad gott r mot var man, och frst och frmst mot dem som ro vra medbrder i tron. 11Sen hr med vilka stora bokstver jag egenhndigt skriver till eder! 12Alla de som efterstrva ett gott anseende hr i kttet, de vilja ndga eder till omskrelse, detta allenast fr att de sjlva skola undg att bliva frfljda fr Kristi kors' skull. 13Ty icke ens dessa omskurna sjlva hlla lagen. Nej, det r fr att kunna bermma sig av edert ktt som de vilja att I skolen lta omskra eder. 14Men vad mig angr, s vare det fjrran ifrn mig att bermma mig av ngot annat n av vr Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket vrlden fr mig r korsfst, och jag fr vrlden. 15Ty det kommer icke an p om ngon r omskuren eller oomskuren; allt beror p huruvida han r en ny skapelse. 16Och ver alla dem som komma att vandra efter detta rttesnre, ver dem vare frid och barmhrtighet, ja, ver Guds Israel. 17M nu
1

1186

Swedish Bible

Anonymous

ingen hrefter vlla mig oro; ty jag br Jesu mrken p min kropp. vare med eder ande, mina brder. Amen.

18

Vr Herres, Jesu Kristi, nd

Ephesians
Chapter 1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hlsar de heliga som bo i Efesus, de i Kristus Jesus troende. 2Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus. 3 Vlsignad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har vlsignat oss med all den himmelska vrldens andliga vlsignelse, 4ssom han ju, frrn vrldens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga infr sig. 5Ty i sin krlek frutbestmde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag, 6den ndeshrlighet till pris, varmed han har bendat oss i den lskade. 7I honom hava vi frlossning genom hans blod, frltelse fr vra synder, efter hans nds rikedom. 8Och denna nd har han i verfldande mtt ltit komma oss till del, med all vishet och allt frstnd, 9i det att han fr oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig sjlv, 10om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stnd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och p jorden. 11I honom hava vi ock undftt vr arvslott, vi som frut voro bestmda drtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas rd. 12S skulle vi, hans hrlighet till pris, vara de som i Kristus redan i frvg hava gt ett hopp. 13I honom haven jmvl I, sedan I haven ftt hra sanningens ord, eder frlsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, ssom ett insegel undftt den utlovade helige Ande, 14vilken r en underpant p vrt arv, till frvissning om att hans egendomsfolk skall frlossas, hans hrlighet till pris. 15Sedan jag fick hra om eder tro i Herren Jesus och om eder krlek till alla de heliga, 16har drfr jag min sida icke upphrt att tacka Gud fr eder, nr jag tnker p eder i mina bner. 17Och min bn r att vr Herres, Jesu Kristi, Gud, hrlighetens Fader, m giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig, 18och att han m upplysa edra hjrtans gon, s att I frstn hurudant det hopp r, vartill han har kallat eder, huru rikt p hrlighet hans arv r bland de heliga, 19och huru versvinnligt stor hans makt r p oss som tro -- allt i enlighet med den vldiga styrkas kraft, 20 varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppvckte honom frn de dda och satte honom p sin hgra sida i den himmelska vrlden, 21ver alla andevrldens furstar och vldigheter och makter och herrar, ja, ver allt som kan nmnas, icke allenast i denna tidslder, utan ock i den tillkommande. 22 Allt lade han under hans ftter. Och honom gav han t frsamlingen till att vara ett huvud ver allting -- 23t frsamlingen, ty den r hans kropp och r uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.
1

1187

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 2 S har han ock gjort eder levande, eder som voren dda genom de vertrdelser och synder i vilka I frut vandraden, efter denna vrlds och tidslders stt, i det I fljden fursten ver luftens hrsmakt, ver den andemakt som nu r verksam i de ohrsamma. 3Bland dessa voro frut ocks vi allasammans, dr vi vandrade i vrt ktts begrelser och gjorde vad kttet och sinnet ville; och vi voro genom vr natur hemfallna t vredesdomen, vi likasom de andra. 4Men Gud, som r rik p barmhrtighet, har, fr den stora krleks skull, varmed han har lskat oss, 5gjort oss levande med Kristus, oss som voro dda genom vra synder. Av nd ren I frlsta! 6Ja, han har uppvckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska vrlden, i Kristus Jesus, 7fr att i de kommande tidsldrarna bevisa sin nds versvinnliga rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8Ty av nden ren I frlsta genom tro -- och det icke av eder sjlva, Guds gva r det -9 icke av grningar, fr att ingen skall bermma sig. 10Ty hans verk ro vi, skapade i Kristus Jesus till goda grningar, vilka Gud frut har berett, fr att vi skola vandra i dem. 11Kommen drfr ihg att I frut, I som voren hedningar i kttet och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter den omskrelse som med hnder gres p kttet -- 12kommen ihg att I p den tiden, d nr I voren utan Kristus, voren utestngda frn medborgarskap i Israel och frmmande fr lftets frbund, utan hopp och utan Gud i vrlden. 13Nu dremot, d I ren i Kristus Jesus, haven I, som frut voren fjrran, kommit nra, i och genom Kristi blod. 14Ty han r vr frid, han som av de bda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nmligen ovnskapen. 15Ty i sitt ktt gjorde han om intet budens stadgelag, fr att han skulle av de tv i sig skapa en enda ny mnniska och s bereda frid, 16och fr att han skulle t dem bda, frenade i en enda kropp, skaffa frsoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person ddat ovnskapen. 17Och han har kommit och har frkunnat det glada budskapet om frid fr eder, I som voren fjrran, och om frid fr dem som voro nra. 18Ty genom honom hava vi, de ena svl som de andra, i en och samme Ande tilltrde till Fadern. 19Allts ren I nu icke mer frmlingar och gster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ren Guds husfolk, 20uppbyggda p apostlarnas och profeternas grundval, dr hrnstenen r Kristus Jesus sjlv, 21i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och s vxer upp till ett heligt tempel i Herren. 22I honom bliven ocks I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden. grningar; till att vandra i sdana har ju Gud frut berett oss.
2 1

Chapter 3 Frdenskull bjer jag mina knn, jag Paulus, som till gagn fr eder, I hedningar, r Kristi Jesu fnge. 2I haven vl hrt om det ndesuppdrag av Gud, som r mig givet fr eder rkning, 3huru genom uppenbarelse den hemlighet blev fr mig kungjord, varom jag ovan har i korthet skrivit. 4 Och nr I lsen detta, kunnen I drav frst vilken insikt jag har i Kristi hemlighet, 5som under
1188
1

Swedish Bible

Anonymous

frgngna slktens tider icke hade blivit kungjord fr mnniskors barn, ssom den nu genom andeingivelse har blivit uppenbarad fr hans heliga apostlar och profeter. 6Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus ro vra medarvingar och jmte oss lemmar i en och samma kropp och jmte oss delaktiga i lftet -- detta genom evangelium, 7vars tjnare jag har blivit i fljd av den Guds nds gva som blev mig given genom hans mktiga kraft. 8Ja, t mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nden given att fr hedningarna frkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom, 9och att lgga i dagen huru det rdslut har blivit utfrt, som tidsldrarna igenom hade ssom en hemlighet varit frdolt i Gud, alltings skapare. 10Ty Gud ville att hans mngfaldiga visdom nu, i och genom frsamlingen, skulle bliva kunnig fr furstarna och vldigheterna i den himmelska vrlden. 11Sdant hade hans beslut varit frn tidsldrarnas begynnelse, det som han utfrde i Kristus Jesus, vr Herre. 12Och i honom kunna vi med tillfrsikt frimodigt trda fram, genom tron p honom. 13Drfr beder jag eder att icke flla modet vid mina lidanden fr eder; de lnda ju eder till ra. 14Frdenskull bjer jag mina knn fr Fadern -- 15honom frn vilken allt vad fader heter i himmelen och p jorden har sitt namn -- 16och beder att han ville efter sin hrlighets rikedom frlna eder, att I genom hans Ande vxen till i kraft till eder invrtes mnniska, 17och att Kristus genom tron m bo i edra hjrtan, och att I mn vara rotade och grundade i krleken, 18s att I, tillika med alla de heliga, till fullo frmn fatta vad bredden och lngden och hjden och djupet r 19och s lra knna Kristi krlek, som vergr all kunskap. Ty s skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet. 20Men honom, som frmr gra mer, ja, lngt mer n allt vad vi bedja eller tnka, efter den kraft som r verksam i oss, 21honom tillhr ran i frsamlingen och i Kristus Jesus alla slkten igenom i evigheternas evighet, amen.

Chapter 4 S frmanar jag nu eder, jag som r en fnge i Herren, att fra en vandel som r vrdig den kallelse I haven undftt, 2med all dmjukhet och allt saktmod, med tlamod, s att I haven frdrag med varandra i krlek 3och vinnlggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band: 4en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhr eder kallelse -- 5en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som r allas Fader, 6han som r ver alla, genom alla och i alla. 7Men t var och en srskild av oss blev nden given, alltefter som Kristus tillmtte honom sin gva. 8Drfr heter det: Han for upp i hjden, han tog fngar, han gav mnniskorna gvor. 9Men detta ord han for upp, vad innebr det, om icke att han frut hade farit hit ned till jordens lgre rymder? 10Den som for ned, han r ock den som for upp ver alla himlar, fr att han skulle uppfylla allt. 11Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lrare. 12Ty han ville gra de heliga skickliga till att utfra sitt tjnarvrv, att uppbygga Kristi kropp, 13till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och s bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.
1189
1

Swedish Bible

Anonymous

14

S skulle vi icke mer vara barn, icke ssom havets vgor drivas omkring av vart vindkast i lran, vid mnniskornas bedrgliga spel, nr de illfundigt ska frmja villfarelsens listiga anslag. 15Nej, vi skulle d hlla oss till sanningen, och i alla stycken i krlek vxa upp till honom som r huvudet, Kristus. 16Ty frn honom hmtar hela kroppen sin tillvxt, till att bliva uppbyggd i krlek, i det att den sammanslutes och fr sammanhllning genom det bistnd var led giver, med en kraft som r avmtt efter var srskild dels uppgift. 17Jag tillsger eder allts och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra ssom hedningarna i sitt sinnes ffnglighet vandra, 18hedningarna, vilka, i fljd av den okunnighet som rder hos dem genom deras hjrtans frstockelse, ro frmrkade till frstndet och bortkomna frn det liv som r av Gud. 19Ty i sin frsoffning hava de verlmnat sig t lsaktighet, s att de i girighet bedriva alla slags orena grningar. 20Men I haven icke ftt en sdan undervisning om Kristus, 21om I eljest s haven hrt om honom och s blivit lrda i honom, som sanning r i Jesus: 22att I -- d detta nu krvdes p grund av eder frra vandel -- haven avlagt den gamla mnniskan, som frdrvar sig genom att flja sina begrelsers bedrgliga lockelser, 23 och nu frnyens genom Anden som bor i edert sinne, 24och att I haven ikltt eder den nya mnniskan, som r skapad till likhet med Gud i sanningens rttfrdighet och helighet. 25Lggen drfr bort lgnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi ro varandras lemmar. 26Vredgens, men synden icke; lten icke solen g ned ver eder vrede, 27och given icke djvulen ngot tillflle. 28 Den som har stulit, han stjle icke mer, utan arbete hellre, och utrtte med sina hnder vad gott r, s att han har ngot varav han kan dela med sig t den som lider brist. 29Lten intet ohviskt tal utg ur eder mun, utan allenast det som r gott, till uppbyggelse, dr sdan behves, s att det bliver till vlsignelse fr dem som hra det. 30Och bedrven icke Guds helige Ande, vilken I haven undftt ssom ett insegel, fr frlossningens dag. 31All bitterhet och hftighet och vrede, allt skriande och smdande, ja, allt vad ondska heter vare fjrran ifrn eder. 32Varen i stllet goda och barmhrtiga mot varandra, och frlten varandra, ssom Gud i Kristus har frltit eder. 5:1. 5:2. tryckta upplagan. --Red fr den elektroniska upplagan. elektroniska utgvan.

Chapter 5 Bliven allts Guds efterfljare, ssom hans lskade barn, 2och vandren i krlek, ssom Kristus lskade eder och utgav sig sjlv fr oss till en gva och ett offer, Gud till en vlbehaglig lukt. Paulus' brev till efesierna, 5 Kapitlet Frmaningar att undfly mrkrets grningar och vandra ssom ljusets barn. kta makars plikter mot varandra. 3Men otukt och orenhet, av vad slag det vara m, och girighet skolen I, ssom det anstr heliga, icke ens lta nmnas bland eder, 4ej heller ohviskt vsende och draktigt tal och gyckel; sdant r otillbrligt. Lten fastmer tacksgelse hras. 5Ty det bren I veta, och det insen I ocks sjlva, att ingen otuktig eller oren mnniska har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller ngon girig, ty en sdan r en avgudadyrkare. 6Lten ingen bedraga eder med tomma ord; ty fr sdana synder kommer Guds vrede ver de ohrsamma. 7Haven allts
1190
1

Swedish Bible

Anonymous

ingen del i sdant. 8I voren ju frut mrker, men nu ren I ljus i Herren; vandren d ssom ljusets barn. 9Ty ljusets frukt bestr i allt vad godhet och rttfrdighet och sanning r. 10Ja, vandren s, i det att I prven vad som r vlbehagligt fr Herren. 11Och haven ingen delaktighet i mrkrets grningar, som icke giva ngon frukt, utan avsljen dem fastmer. 12Vad av sdana mnniskor i hemlighet frvas, drom r det skamligt till och med att tala; 13men alltsammans bliver uppenbart, nr det avsljas genom ljuset. Ty varhelst ngot bliver uppenbart, dr r ljus. 14Drfr heter det: Vakna upp, du som sover, och st upp ifrn de dda, s skall Kristus lysa fram fr dig. 15Sen drfr noga till, huru I vandren: att I vandren icke ssom ovisa mnniskor, utan ssom visa; 16och tagen vl i akt vart lgligt tillflle. Ty tiden r ond. 17Varen allts icke ofrstndiga, utan frstn vad som r Herrens vilja. 18Och dricken eder icke druckna av vin; ty drav kommer ett oskickligt leverne. Lten eder fastmer uppfyllas av ande, 19och talen till varandra i psalmer och lovsnger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ra i edra hjrtan, 20och tacken alltid Gud och Fadern fr allt, i vr Herres, Jesu Kristi, namn. 21Underordnen eder varandra i Kristi fruktan. 22 I hustrur, underordnen eder edra mn, ssom I underordnen eder Herren; 23ty en man r sin hustrus huvud, ssom Kristus r frsamlingens huvud, han som ock r denna sin kropps Frlsare. 24 Ja, ssom frsamlingen underordnar sig Kristus, s skola ock hustrurna i allt underordna sig sina mn. 25I mn, lsken edra hustrur, ssom Kristus har lskat frsamlingen och utgivit sig sjlv fr henne 26till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. 27Ty s ville han sjlv stlla fram frsamlingen infr sig i hrlighet, utan flck och skrynka och annat sdant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. 28P samma stt ro mnnen pliktiga att lska sina hustrur, d dessa ju ro deras egna kroppar; den som lskar sin hustru, han lskar sig sjlv. 29Ingen har ngonsin hatat sitt eget ktt; i stllet nr och omhuldar man det, ssom Kristus gr med frsamlingen, 30eftersom vi ro lemmar av hans kropp. 31Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder och hlla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett ktt. -- 32Den hemlighet som ligger hri r stor; jag sger detta med tanke p Kristus och frsamlingen. 33Dock gller ocks om eder att var och en skall lska sin hustru ssom sig sjlv; men hustrun sin sida skall visa sin man vrdnad.

Chapter 6 I barn, varen edra frldrar lydiga i Herren, ty detta r rtt och tillbrligt. 2Hedra din fader och din moder. Det r ju frst detta bud som har ett lfte med sig: 3fr att det m g dig vl och du m lnge leva p jorden. 4Och I fder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och frmaning. 5I tjnare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och bvan, av uppriktigt hjrta, ssom gllde det Kristus; 6icke med gontjnst, av begr att behaga mnniskor, utan ssom Kristi tjnare, som av hjrtat gra Guds vilja; 7och gren eder tjnst med villighet, ssom tjnaden I Herren och icke mnniskor. 8I veten ju att vad gott var och en gr, det skall han
1191
1

Swedish Bible

Anonymous

f igen av Herren, vare sig han r trl eller fri. 9Och I herrar, handlen p samma stt mot dem, och upphren att bruka hrda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som r Herre ver bde dem och eder, och att hos honom icke finnes anseende till personen. 10Fr vrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans vldiga kraft. 11Iklden eder hela Guds vapenrustning, s att I kunnen hlla stnd emot djvulens listiga angrepp. 12Ty den kamp vi hava att utkmpa r en kamp icke mot ktt och blod, utan mot furstar och vldigheter och vrldshrskare, som rda hr i mrkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. 13Tagen allts p eder hela Guds vapenrustning, s att I kunnen st emot p den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behlla fltet. 14Stn drfr omgjordade kring edra lnder med sanningen, och varen ikldda rttfrdighetens pansar, 15och haven ssom skor p edra ftter den beredvillighet som fridens evangelium giver. 16Och tagen alltid trons skld, varmed I skolen kunna utslcka den ondes alla brinnande pilar. 17Och lten giva eder frlsningens hjlm och Andens svrd, som r Guds ord. 18Gren detta under stndig kallan och bn, s att I alltjmt bedjen i Anden och frdenskull vaken, under stndig uthllighet och stndig bn fr alla de heliga. 19Bedjen ock fr mig, att min mun m uppltas, och att det jag skall tala m bliva mig givet, s att jag frimodigt kungr evangelii hemlighet, 20fr vars skull jag r ett sndebud i kedjor; ja, bedjen att jag m frimodigt tala drom med de rtta orden. 21Men fr att ock I skolen f veta ngot om mig, huru det gr mig, kommer Tykikus, min lskade broder och trogne tjnare i Herren, att underrtta eder om allt. 22Honom snder jag till eder, just fr att I skolen f veta huru det r med oss, och fr att han skall hugna edra hjrtan. 23Frid vare med brderna och krlek tillika med tro, frn Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. 24Nd vare med alla som lska vr Herre Jesus Kristus -- nd i ofrgngligt liv.

Philippians
Chapter 1 Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjnare, hlsa alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med frsamlingsfrestndare och frsamlingstjnare. 2Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus. 3Jag tackar min Gud, s ofta jag tnker p eder, 4i det jag alltid i alla mina bner med gldje beder fr eder alla. 5Jag tackar honom fr att I, allt ifrn frsta dagen intill nu, haven deltagit i arbetet fr evangelium. 6Och jag har den tillfrsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag. 7Och det r ju rtt och tillbrligt att jag tnker s om eder alla, eftersom jag, bde nr jag ligger i bojor, och nr jag frsvarar och befster evangelium, har eder i mitt hjrta ssom alla med mig delaktiga i nden. 8Ty Gud r mitt vittne, han vet huru jag lngtar efter eder alla med Kristi Jesu krlek. 9Och drom beder jag, att eder krlek m allt mer och mer verflda av kunskap och frstnd i allt, 10s
1

1192

Swedish Bible

Anonymous

att I kunnen dma om vad rttast r, p det att I mn bliva rena och fr ingen till sttesten, i vntan p Kristi dag, 11och bliva rika p rttfrdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ra och pris. 12Jag vill att I, mina brder, skolen veta att det som har vederfarits mig snarare har lnt till evangelii framgng. 13Det har nmligen s blivit uppenbart fr alla i pretoriet och fr alla andra, att det r i Kristus som jag br mina bojor; 14och de flesta av brderna hava genom mina bojor blivit s frimodiga i Herren, att de med allt strre dristighet vga ofrskrckt frkunna Guds ord. 15Somliga finnas vl ock, som av avund och trtlystnad predika Kristus, men det finnes ocks andra som gra det av god vilja. 16Dessa senare gra det av krlek, eftersom de veta att jag r satt till att frsvara evangelium. 17De frra ter frkunna Kristus av genstridighet, icke med rent sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare bedrvelse i mina bojor. 18Vad mer? Kristus bliver dock p ena eller andra sttet frkunnad, det m nu ske fr syns skull eller i uppriktighet; och drver glder jag mig. Ja, jag skall ock framgent f gldja mig; 19ty jag vet att detta skall lnda mig till frlsning, genom eder frbn och drigenom att Jesu Kristi Ande frlnas mig. 20Det r nmligen min trngtan och mitt hopp att jag i intet skall komma p skam, utan att Kristus, nu ssom alltid, skall av mig med all frimodighet bliva frhrligad i min kropp, det m ske genom liv eller genom dd. 21Ty att leva, det r fr mig Kristus, och att d, det r fr mig en vinning. 22Men om det att leva i kttet fr mig r att utfra ett arbete som br frukt, vilketdera skall jag d vlja? Det kan jag icke sga. 23Jag drages t bda hllen. Ty vl stundar jag att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bttre; 24men att jag lever kvar i kttet r fr eder skull mer av nden. 25Och d jag r frvissad hrom, vet jag att jag skall leva kvar och frbliva hos eder alla, eder till frkovran och gldje i tron, 26fr att eder bermmelse skall verflda i Kristus Jesus, i frga om mig, drigenom att jag nnu en gng kommer till eder. 27Fren allenast en sdan vandel som r vrdig Kristi evangelium, s att jag -- vare sig jag kommer och besker eder, eller jag frbliver frnvarande -fr hra om eder att I stn fasta i en och samme Ande och endrktigt kmpen tillsammans fr tron p evangelium, 28utan att i ngot stycke lta skrmma eder av motstndarna. Ty att I s skicken eder r fr dem ett vittnesbrd om att de sjlva g mot frdrvet, men att I skolen bliva frlsta, och detta av Gud. 29t eder har ju frunnats icke allenast att tro p Kristus, utan ock att lida fr hans skull, 30i det att I haven samma kamp som I frr sgen mig hava och nu hren att jag har.

Chapter 2 Om nu frmaning i Kristus, om uppmuntran i krlek, om gemenskap i Anden, om hjrtlig godhet och barmhrtighet betyda ngot, 2gren d min gldje fullkomlig, i det att I ren ens till sinnes, uppfyllda av samma krlek, endrktiga, liksinnade, 3fria ifrn genstridighet och ifrn begr efter ffnglig ra. Fasthellre m var och en i dmjukhet akta den andre frmer n sig sjlv. 4Och sen icke var och en p sitt eget bsta, utan var och en ocks p andras. 5Varen s till sinnes som Kristus Jesus var, 6han som var till i Guds-skepnad, men icke rknade jmlikheten med Gud ssom
1193
1

Swedish Bible

Anonymous

ett byte, 7utan utblottade sig sjlv, i det han antog tjnare-skepnad, nr han kom i mnniskogestalt. S befanns han i utvrtes mtto vara ssom en mnniska 8och dmjukade sig och blev lydig intill dden, ja, intill dden p korset. 9Drfr har ock Gud upphjt honom ver allting och givit honom det namn som r ver alla namn 10fr att i Jesu namn alla knn skola bja sig, deras som ro i himmelen, och deras som ro p jorden, och deras som ro under jorden, 11och fr att alla tungor skola beknna, Gud, Fadern, till ra, att Jesus Kristus r Herre. 12Drfr, mina lskade, ssom I alltid frut haven varit lydiga, s mn I ocks nu med fruktan och bvan arbeta p eder frlsning, och det icke allenast ssom I gjorden, d jag var nrvarande, utan nnu mycket mer nu, d jag r frnvarande. 13Ty Gud r den som verkar i eder bde vilja och grning, fr att hans goda vilja skall ske. 14Gren allt utan att knorra och tveka, 15s att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland ett vrngt och avogt slkte, inom vilket I lysen ssom himlaljus i vrlden, 16i det att I hllen fast vid livets ord. Bliven mig s till bermmelse p Kristi dag, till ett vittnesbrd om att jag icke har strvat frgves och icke frgves har arbetat. 17Men om n mitt blod bliver utgjutet ssom ett drickoffer, nr jag frrttar min tempeltjnst och drvid frambr offret av eder tro, s glder jag mig dock och deltager i allas eder gldje. 18Sammalunda mn ock I gldjas och deltaga i min gldje. 19Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna snda Timoteus till eder, s att ock jag fr knna hugnad genom det som jag d hr om eder. 20Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av s uppriktigt hjrta kommer att hava omsorg om eder. 21Allasammans ska de sitt eget, icke vad som hr Kristus Jesus till. 22Men hans beprvade trohet knnen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjnst, ssom en son tjnar sin fader. 23Honom hoppas jag allts kunna snda, s snart jag har ftt se huru det gr med min sak. 24Och i Herren r jag viss om att jag ocks sjlv snart skall f komma. 25Emellertid har jag funnit det ndvndigt att snda brodern Epafroditus, min medarbetare och medkmpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, fr att edra vgnar verlmna t mig vad jag kunde behva. 26Ty han lngtar efter eder alla och har ingen ro, drfr att I haven hrt honom vara sjuk. 27Han har ocks verkligen varit sjuk, ja, nra dden, men Gud frbarmade sig ver honom; och icke allenast ver honom, utan ocks ver mig, fr att jag icke skulle f bedrvelse p bedrvelse. 28Drfr r jag s mycket mer angelgen att snda honom, bde fr att I skolen f gldjen att terse honom, och fr att jag sjlv drigenom skall f lttnad i min bedrvelse. 29Tagen allts emot honom i Herren, med all gldje, och hllen sdana mn i ra. 30Ty fr Kristi verks skull var han nra dden, i det han satte sitt liv p spel, fr att giva mig ersttning fr den tjnst som jag mste sakna frn eder personligen. haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.

Chapter 3 Fr vrigt, mina brder, gldjen eder i Herren. Att skriva till eder detsamma som frut, det rknar jag icke fr ngot besvr, och det r fr eder tryggare. 2Given akt p de hundarna, given
1194
1

Swedish Bible

Anonymous

akt p de onda arbetarna, given akt p de snderskurna. 3Ty vi ro de omskurna, vi som genom Guds Ande tjna Gud och bermma oss av Kristus Jesus och icke frtrsta p kttet -- 4fastn jag fr min del vl ocks kunde hava skl att frtrsta p kttet. Ja, om ngon menar sig kunna frtrsta p kttet, s kan jag det nnu mer, 5jag som blev omskuren, nr jag var tta dagar gammal, jag som r av Israels folk och av Benjamins stam, en hebr, fdd av hebrer, jag som i frga om lagen har varit en faris, 6i frga om nitlskan varit en frsamlingens frfljare, i frga om rttfrdighet -- den som vinnes i kraft av lagen -- varit en ostrafflig man. 7Men allt det som var mig en vinning, det har jag fr Kristi skull rknat ssom en frlust. 8Ja, jag rknar i sanning allt ssom frlust mot det som r lngt mer vrt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det r fr hans skull som jag har gtt frlustig alltsammans och nu rknar det ssom avskrde, p det att jag m vinna Kristus 9 och bliva funnen i honom, icke med min egen rttfrdighet, den som kommer av lag, utan med den rttfrdighet som kommer genom tro p Kristus, rttfrdigheten av Gud, p grund av tron. 10 Ty jag vill lra knna honom och hans uppstndelses kraft och f knna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik genom en dd sdan som hans, 11om jag s skulle kunna n fram till uppstndelsen frn de dda. 12Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag sjlv har blivit vunnen av Kristus Jesus. 13 Ja, mina brder, jag hller icke fre att jag nnu har vunnit det, men ett gr jag: jag frgter det som r bakom mig och strcker mig mot det som r framfr mig 14och jagar mot mlet, fr att f den segerln som hlles framfr oss genom Guds kallelse ovanifrn, i Kristus Jesus. 15M drfr vi alla som ro fullkomliga hava ett sdant tnkestt. Men om s r, att I i ngot stycke haven andra tankar, s skall Gud ocks drver giva eder klarhet. 16Dock, svitt vi redan hava hunnit ngot framt, s ltom oss vandra vidare p samma vg. 17Mina brder, varen ock I mina efterfljare, och sen p dem som vandra p samma stt som jag, eftersom I ju haven oss till fredme. 18Ty det r ssom jag ofta har sagt eder och nu ter mste sga under trar: mnga vandra ssom fiender till Kristi kors, 19och deras nde r frdrv; de hava buken till sin Gud och ska sin ra i det som r deras skam, och deras sinne r vnt till det som hr jorden till. 20Vi ter hava vrt medborgarskap i himmelen, och drifrn vnta vi ock Herren Jesus Kristus ssom Frlsare, 21vilken skall s frvandla vr frnedringskropp, att den bliver lik hans hrlighetskropp -- genom den kraft varmed han ock kan underlgga sig allt.

Chapter 4 Drfr, mina lskade och efterlngtade brder, min gldje och min krona, stn fasta i Herren med detta sinne, I mina lskade. 2Evodia frmanar jag, och Syntyke frmanar jag att de skola vara ens till sinnes i Herren. 3Ja, ocks till dig, min Synsygus -- du som med rtta br det namnet -- har jag en bn: Var dessa kvinnor till hjlp, ty jmte mig hava de kmpat i evangelii tjnst, de svl som Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn ro skrivna i livets bok. 4Gldjen eder i
1195
1

Swedish Bible

Anonymous

Herren alltid. ter vill jag sga: Gldjen eder. 5Lten edert saktmod bliva kunnigt fr alla mnniskor. Herren r nra! 6Gren eder intet bekymmer, utan lten i allting edra nskningar bliva kunniga infr Gud, genom kallan och bn, med tacksgelse. 7S skall Guds frid, som vergr allt frstnd, bevara edra hjrtan och edra tankar, i Kristus Jesus. 8Fr vrigt, mina brder, vad sant r, vad vrdigt, vad rtt, vad rent r, vad som r lskligt och vrt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som frtjnar att prisas -- tnken p allt sdant. 9Detta, som I haven lrt och inhmtat och haven hrt av mig och sett hos mig, det skolen I gra; och s skall fridens Gud vara med eder. 10Det har varit fr mig en stor gldje i Herren att I nu omsider haven kommit i en s god stllning, att I haven kunnat tnka p mitt bsta. Dock, I tnkten nog ocks frut drp, men I haden icke tillflle att gra ngot. 11Icke som om jag hrmed ville sga att ngot har fattats mig; ty jag har lrt mig att vara njd med de omstndigheter i vilka jag r. 12Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i verfld. Med vilken stllning och vilka frhllanden som helst r jag frtrogen: jag kan vara mtt, och jag kan vara hungrig; jag kan hava verfld, och jag kan lida brist. 13Allt frmr jag i honom som giver mig kraft. 14Dock gjorden I vl dri att I visaden mig deltagande i mitt betryck. 15I veten ju ock sjlva, I filipper, att under evangelii frsta tid, d nr jag hade dragit bort ifrn Macedonien, ingen annan frsamling n eder trdde i sdan frbindelse med mig, att rkning kunde fras ver utgivet och mottaget. 16Ty medan jag nnu var i Tessalonika, snden I mig bde en och tv gnger vad jag behvde. -- 17Icke som om jag skulle stunda sjlva gvan; nej, vad jag stundar r en sdan frukt drav, som rikligen kommer eder sjlva till godo. 18Jag har nu ftt ut allt, och det i verfldande mtt. Jag har fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gva, en vlbehaglig lukt, ett offer som tckes Gud och behagar honom vl. 19S skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mtt och p ett hrligt stt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behven. 20 Men vr Gud och Fader tillhr ran i evigheternas evigheter. Amen. 21Hlsen var och en av de heliga i Kristus Jesus. De brder som ro hr hos mig hlsa eder. 22Alla de heliga hlsa eder, frst och frmst de som hra till kejsarens hus. 23Herrens, Jesu Kristi, nd vare med eder ande.

Colossians
Chapter 1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s ock brodern Timoteus, 2hlsar de heliga som bo i Kolosse, de troende brderna i Kristus. Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader. 3Vi tacka Gud, vr Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid fr eder i vra bner, 4ty vi hava hrt om eder tro i Kristus Jesus och om den krlek som I haven till alla de heliga; 5vi tacka honom fr det hopps skull, som r frvarat t eder i himmelen. Om detta hopp haven I redan frut ftt hra, genom sanningens ord i det evangelium 6som har kommit till eder, likasom det ock r att finna verallt i
1

1196

Swedish Bible

Anonymous

vrlden och dr br frukt och vxer till, p samma stt som det har gjort bland eder, allt ifrn den dag, d I hrden det och lrden i sanning knna Guds nd. 7Det var ju en sdan undervisning I mottogen av Epafras, vr lskade medtjnare, som i vrt stlle r eder en trogen Kristi tjnare; 8det r ocks han som fr oss har omtalat eder krlek i Anden. 9Allt ifrn den dag d vi fingo hra hrom, hava vi drfr, vr sida, icke upphrt att bedja fr eder och bnfalla om att I mn bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt frstnd. 10S skolen I kunna fra en vandel som r vrdig Herren, honom i allt till behag, och genom kunskapen om Gud bra frukt och vxa till i allt gott verk. 11Och genom hans hrliga makt skolen I p allt stt uppfyllas av kraft till att bevisa stndaktighet och tlamod i allt; 12och I skolen med gldje tacka Fadern, som har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. 13Ty han har frlst oss frn mrkrets vlde och frsatt oss i sin lskade Sons rike. 14I honom hava vi frlossningen, frltelsen fr vra synder, 15i honom som r den osynlige Gudens avbild och frstfdd fre allt skapat. 16Ty i honom skapades allt i himmelen och p jorden, synligt svl som osynligt, bde tronnglar och herrar och furstar och vldigheter i andevrlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom. 17Ja, han r till fre allt annat, och alltsammans ger bestnd i honom. 18Och han r huvudet fr kroppen, det r frsamlingen, han som r begynnelsen, den frstfdde ifrn de dda. S skulle han i allt vara den frmste. 19Ty det behagade Gud att lta all fullhet taga sin boning i honom 20och att genom honom frsona allt med sig, sedan han genom blodet p hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle s ske med allt vad p jorden och i himmelen r. 21Ocks t eder, som frut voren bortkomna frn honom och genom edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var, 22ocks t eder har han nu skaffat frsoning i hans jordiska kropp, genom hans dd, fr att kunna stlla eder fram infr sig heliga och obeflckade och ostraffliga -- 23om I nmligen frbliven i tron, vl grundade och fasta, utan att lta rubba eder frn det hopp som tillbjudes oss i evangelium, det evangelium som I haven hrt, och som blivit predikat bland allt skapat under himmelen, det vars tjnare jag, Paulus, har blivit. 24Nu glder jag mig mitt i mina lidanden fr eder; och vad som fattas i det mtt av Kristus-bedrvelser som jag i mitt ktt mste utst, det uppfyller jag nu fr hans kropp, som r frsamlingen. 25Ty dennas tjnare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av Gud, som har blivit mig givet, att jag nmligen verallt skall fr eder frkunna Guds ord, 26den hemlighet som tidsldrar och slkten igenom hade varit frdold, men som nu har blivit uppenbarad fr hans heliga. 27Ty fr dem ville Gud kungra huru rik p hrlighet den r bland hedningarna, denna hemlighet, vilken r Kristus i eder, vrt hrlighetshopp. 28 Och honom frkunna vi fr vr del, i det vi frmana var mnniska och undervisa var mnniska med all vishet, fr att kunna stlla fram var mnniska ssom fullkomlig i Kristus. 29Och fr det mlet arbetar och kmpar jag, i enlighet med hans kraft, som mktigt verkar i mig.

Chapter 2

1197

Swedish Bible

Anonymous

Jag vill nmligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att utst fr eder och fr frsamlingen i Laodicea och fr alla de andra som icke personligen hava sett mitt ansikte. 2Ty jag nskar, att deras hjrtan skola f hugnad, drigenom att de slutas tillsammans i krlek och komma till en full frstndsvisshets hela rikedom, till en rtt kunskap om Guds hemlighet, vilken r Kristus; 3ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter frdolda. 4Detta sger jag, fr att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal. 5Ty om jag ock till kroppen r frnvarande, s r jag dock i anden hos eder och glder mig, nr jag ser den ordning, som rder bland eder, och nr jag ser fastheten i eder tro p Kristus. 6Ssom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, s vandren i honom 7och varen rotade i honom och lten eder uppbyggas i honom och befstas i tron, i enlighet med den undervisning I haven ftt, och verflden i tacksgelse. 8Sen till, att ingen fr bortfra eder ssom ett segerbyte genom sin tomma och bedrgliga vishetslra, i det att han beropar fdernervda mnniskomeningar och hller sig till vrldens makter och icke till Kristus. 9Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, 10och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som r huvudet fr alla andevrldens furstar och vldigheter. 11I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskrelse, som icke skedde med hnder, en som bestod dri att I bleven avkldda eder kttsliga kropp; jag menar omskrelsen i Kristus. 12I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppvckta med honom, genom tron p Guds kraft, hans som uppvckte honom frn de dda. 13Ja, ocks eder som voren dda genom edra synder och genom edert ktts oomskurenhet, ocks eder har han gjort levande med honom; ty han har frltit oss alla vra synder. 14 Han har nmligen utplnat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och lg oss i vgen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. 15Han har avvpnat andevrldens furstar och vldigheter och ltit dem bliva till skam infr alla, i det att han i honom har triumferat ver dem. 16Lten drfr ingen dma eder i frga om mat och dryck eller angende hgtid eller nymnad eller sabbat. 17Sdant r allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men verkligheten sjlv finnes hos Kristus. 18Lten icke segerlnen tagas ifrn eder av ngon som har sin lust i dmjukhet och ngladyrkan och gr sig stor med sina syner, ngon som utan orsak r uppblst genom sitt kttsliga sinne 19och icke hller sig till honom som r huvudet, honom frn vilken hela kroppen vinner sin tillvxt i Gud, i det att den av sina ledgngar och senor fr bistnd och sammanhllning. 20Om I nu haven dtt med Kristus och s blivit frigjorda ifrn vrldens makter, varfr lten I d allahanda stadgar lggas p eder, likasom levden I nnu i vrlden: 21 Det skall du icke taga i, Det skall du icke smaka, Det skall du icke komma vid, 22och detta nr det gller ting, som alla ro bestmda till att g under genom frbrukning -- allt till tlydnad av mnniskobud och mnniskolror? 23Visserligen har allt detta ftt namn om sig att vara vishet, eftersom dri ligger ett sjlvvalt gudstjnstvsende och ett slags dmjukhet och en kroppens spkning; men ingalunda ligger dri en viss heder, det tjnar allenast till att nra det kttsliga sinnet.

1198

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 3 Om I allts ren uppstndna med Kristus, s sken det som r drovan, dr varest Kristus r och sitter p Guds hgra sida. 1I herrar, given edra tjnare, vad rtt och billigt r; I veten ju, att ocks I haven en herre i himmelen. 2Ja, haven edert sinne vnt till det som r drovan, icke till det som r p jorden. 3Ty I haven dtt, och edert liv r frdolt med Kristus i Gud. 4Nr Kristus, han som r vrt liv, bliver uppenbarad, d skolen ock I med honom bliva uppenbarade i hrlighet. 5S dden nu edra lemmar, som hra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begrelse, s ock girigheten, som ju r avgudadyrkan; 6ty fr sdant kommer Guds vrede. 7I de synderna vandraden ocks I frut, d I nnu haden edert liv i dem. 8Men nu skolen ocks I lgga bort alltsammans; vrede, hftighet, ondska, smdelse och skamligt tal ur eder mun; 9I skolen icke ljuga p varandra. I haven ju avkltt eder den gamla mnniskan med hennes grningar 10och ikltt eder den nya, den som frnyas till sann kunskap och s bliver en avbild av honom som har skapat henne. 11Och drvid kommer det icke an p om ngon r grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, trl eller fri; nej, Kristus r allt och i alla. 12S klden eder nu ssom Guds utvalda, hans heliga och lskade, i hjrtlig barmhrtighet, godhet, dmjukhet, saktmod, tlamod. 13Och haven frdrag med varandra och frlten varandra, om ngon har ngot att frebr en annan. Ssom Herren har frltit eder, s skolen ock I frlta. 14Men ver allt detta skolen I iklda eder krleken, ty den r fullkomlighetens sammanhllande band. 15Och lten Kristi frid regera i edra hjrtan; ty till att ga den ren I ock kallade ssom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. 16Lten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och frmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsnger och andliga visor, och sjungen med tacksgelse till Guds ra i edra hjrtan. 17Och allt, vadhelst I fretagen eder i ord eller grning, gren det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom. 18I hustrur, underordnen eder edra mn, ssom tillbrligt r i Herren. 19I mn, lsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem. 20I barn, varen edra frldrar lydiga i allt, ty detta r vlbehagligt i Herren. 21I fder, reten icke edra barn, p det att de icke m bliva klenmodiga. 22I tjnare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med gontjnst, av begr att behaga mnniskor, utan av uppriktigt hjrta, i Herrens fruktan. 23Vadhelst I gren, gren det av hjrtat, ssom tjnaden I Herren och icke mnniskor. 24I veten ju, att I till vedergllning skolen av Herren f eder arvedel; den herre I tjnen r Kristus.
1

Chapter 4 I herrar, given edra tjnare, vad rtt och billigt r; I veten ju, att ocks I haven en herre i himmelen.
1

1199

Swedish Bible

Anonymous

1 Thessalonians
Chapter 1 Paulus och Silvanus och Timoteus hlsa tessalonikernas frsamling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nd och frid vare med eder. 2Vi tacka Gud alltid fr eder alla, nr vi tnka p eder i vra bner. 3Ty oavltligen ihgkomma vi infr vr Gud och Fader edra grningar i tron och edert arbete i krleken och eder stndaktighet i hoppet, i vr Herre Jesus Kristus. 4Vi veta ju, kre brder, i Guds lskade, huru det var, nr I bleven utvalda: 5vrt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i kraft och helig ande och med full visshet. I veten ock p vad stt vi upptrdde bland eder, till edert bsta. 6Och I eder sida bleven vra efterfljare och drmed Herrens, i det att I, mitt under stort betryck, togen emot ordet med gldje i helig ande. 7S bleven I sjlva ett fredme fr alla de troende i Macedonien och Akaja. 8Ty frn eder har genljudet av Herrens ord gtt vidare ut; icke allenast i Macedonien och Akaja, utan allestdes har eder tro p Gud blivit knd, s att vi fr vr del icke behva tala ngot drom. 9Ty sjlva frkunna de om oss, med vilken framgng vi begynte vrt arbete hos eder, och huru I frn avgudarna omvnden eder till Gud, till att tjna den levande och sanne Guden, 10och till att vnta hans Son frn himmelen, honom som han har uppvckt frn de dda, Jesus, som frlsar oss undan den kommande vredesdomen.
1

Chapter 2 I veten ju sjlva, kre brder, att det icke var utan kraft vi begynte vrt arbete hos eder. 2Nej, fastn vi, ssom i veten, i Filippi frut hade ftt utst lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vr Gud till att frkunna fr eder Guds evangelium, under mycken kamp. 3Ty vad vi tala till trst och frmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppst, ej heller sker det med svek; 4utan drfr att vi av Gud hava prvats vrdiga att f evangelium oss betrott, tala vi i enlighet drmed, icke fr att vara mnniskor till behag, utan fr att vara Gud till behag, honom som prvar vra hjrtan. 5Aldrig ngonsin hava vi upptrtt med smickrets ord, det veten I, ej heller s, att vi skulle f en frevndning att bereda oss vinning -- Gud r vrt vittne. 6Ej heller hava vi skt pris av mnniskor, vare sig av eder eller av andra, 7fastn vi ssom Kristi apostlar vl hade kunnat upptrda med myndighet. Tvrtom hava vi visat oss milda bland eder, ssom nr en moder omhuldar sina spda barn. 8I sdan mhet om eder ville vi grna icke allenast gra ocks eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra vra liv fr eder, ty I haden blivit oss kra. 9 I kommen ju ihg, kre brder, vrt arbete och vr mda, huru vi, under det att vi predikade fr eder Guds evangelium, strvade natt och dag, fr att icke bliva ngon av eder till tunga. 10I sjlva ren vra vittnen, och Gud r vrt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rttfrdigt och ostraffligt
1

1200

Swedish Bible

Anonymous

vi frhllo oss mot eder, I som tron. 11Likaledes veten I huru vi frmanade och uppmuntrade var och en av eder, ssom en fader sina barn, 12och huru vi uppfordrade eder att fra en vandel som vore vrdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin hrlighet. 13Drfr tacka vi ock oavltligen Gud fr att I, nr I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det ssom mnniskoord, utan ssom Guds ord, vilket det frvisso r, ett ord som ock r verksamt i eder som tron. 14I, kre brder, haven ju blivit efterfljare till de Guds frsamlingar i Kristus Jesus som ro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmn ftt lida detsamma som de hava lidit av judarna -- 15av dem som ddade bde Herren Jesus och profeterna och frjagade oss, och som ro misshagliga fr Gud och fiender till alla mnniskor, 16i det att de ska hindra oss att tala till hedningarna, s att dessa kunna bliva frlsta. S uppfylla de alltjmt sina synders mtt. Dock, vredesdomen har kommit ver dem i all sin strnghet. 17Men d vi nu hava mst vara skilda frn eder, kre brder -- visserligen allenast fr en kort tid och i utvrtes mtto, icke till hjrtat -- hava vi blivit s mycket mer angelgna att f se edra ansikten och knt stor stundan drefter. 18Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, fr min del bde en och tv gnger -- men Satan har hindrat oss. 19Ty vem r vrt hopp och vr gldje och vr bermmelses krona infr vr Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I? 20Ja, I ren vr ra och vr gldje.

Chapter 3 Drfr, nr vi icke mer kunde uthrda, beslto vi att stanna ensamma kvar i Aten, 2och snde stad Timoteus, vr broder och Guds tjnare vid frkunnandet av evangelium om Kristus, fr att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro, 3s att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten sjlva att sdana ro oss frelagda. 4Redan nr vi voro hos eder, sade vi ju eder frut att vi skulle komma att utst lidanden. S har nu ock skett, det veten I. 5Det var ocks drfr som jag snde honom stad, nr jag icke mer kunde uthrda; ty jag ville veta ngot om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till ventyrs hade s frestat eder, att vrt arbete skulle bliva utan frukt. 6 Men nu, d Timoteus har kommit till oss frn eder och frkunnat fr oss det glada budskapet om eder tro och krlek, och sagt oss att I alltjmt haven oss i god hgkomst, och att I lngten efter att se oss, likasom vi lngta efter eder, 7nu hava vi i frga om eder, kre brder, genom eder tro ftt hugnad i all vr nd och allt vrt lidande. 8Ty nu leva vi, eftersom I stn fasta i Herren. 9Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud fr eder, till gengld fr all den gldje som vi genom eder hava infr vr Gud? 10Natt och dag r det vr innerligaste bn, att vi m f se edra ansikten och avhjlpa vad som kan brista i eder tro. 11Men vr Gud och Fader sjlv och vr Herre Jesus m fr oss jmna vgen till eder. 12Och eder m Herren giva en allt strre och mer verfldande krlek till varandra, ja, till alla mnniskor, en sdan krlek som vi hava till eder, 13s att edra hjrtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet infr vr Gud och Fader vid vr Herre Jesu tillkommelse, nr han kommer med alla sina heliga.
1201
1

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 4 Ytterligare, kre brder, bedja vi nu och frmana eder i Herren Jesus att allt mer frkovra eder i en sdan vandel som I haven ftt lra av oss att I skolen fra, Gud till behag -- en sdan vandel som I redan fren. 2I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus. 3Ty detta r Guds vilja, detta som hr till eder helgelse, att I avhllen eder frn otukt, 4och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och ra, 5icke i begrelses lusta ssom hedningarna -- vilka icke knna Gud -- 6och att ingen i sitt frhllande till sin broder krnker honom eller gr honom ngot frfng, ty Herren r en hmnare ver allt detta, ssom vi redan frut hava sagt och betygat fr eder. 7Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse. 8Den som icke vill veta av detta, han frkastar allts icke en mnniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder. 9Om broderlig krlek r det icke behvligt att skriva till eder, ty I haven sjlva ftt lra av Gud att lska varandra; 10s handlen I ju ock mot alla brderna i hela Macedonien. Men vi frmana eder, kre brder, att allt mer frkovra eder hri 11och att stta eder ra i att leva i stillhet och skta vad eder ligger och arbeta med edra hnder, enligt vad vi hava bjudit eder, 12s att I skicken eder hviskt mot dem som st utanfr och icke behven anlita ngons hjlp. 13Vi vilja icke lmna eder, kre brder, i okunnighet om huru det frhller sig med dem som avsomna, fr att I icke skolen srja ssom de andra, de som icke hava ngot hopp. 14Ty lika visst som Jesus, ssom vi tro, har dtt och har uppsttt, lika visst skall ock Gud genom Jesus fra dem som ro avsomnade fram jmte honom. 15Ssom ett ord frn Herren sga vi eder nmligen detta, att vi som leva och lmnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma fre dem som ro avsomnade. 16 Ty Herren skall sjlv stiga ned frn himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en verngels rst och en Guds basun. Och frst skola de i Kristus dda uppst; 17sedan skola vi som d nnu leva och hava lmnats kvar bliva jmte dem bortryckta p skyar upp i luften, Herren till mtes; och s skola vi alltid f vara hos Herren. 18S trsten nu varandra med dessa ord.
1

Chapter 5 Vad ter angr tid och stund hrfr, s r det icke behvligt att drom skriva till eder, kre brder. 2Ty I veten sjlva nogsamt att Herrens dag kommer ssom en tjuv om natten. 3Bst de sga: Allt str vl till, och ingen fara r p frde, d kommer pltsligt frdrv ver dem, ssom fdslovndan ver en havande kvinna, och de skola frvisso icke kunna fly undan. 4Men I, kre brder, I leven icke mrker, s att den dagen kan komma ver eder ssom en tjuv; 5I ren ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi hra icke natten eller mrkret till; 6ltom oss allts icke sova ssom de andra, utan ltom oss vaka och vara nyktra. 7De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de ro druckna om natten; 8men vi som hra dagen till, vi m vara nyktra, ikldda trons och krlekens pansar, med frlsningens hopp ssom hjlm. 9Ty Gud har icke bestmt
1202
1

Swedish Bible

Anonymous

oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frlsning genom vr Herre, Jesus Kristus, 10som har dtt fr oss, p det att vi m leva tillika med honom, vare sig vi nnu ro vakna eller vi ro avsomnade. 11Trsten drfr varandra, och uppbyggen varandra inbrdes, ssom I ock redan gren. 12 Vi bedja eder, kre brder, att rtt uppskatta de mn som arbeta bland eder, och som ro edra frestndare i Herren och frmana eder. 13Lten dem vara eder vermttan kra, fr det verks skull som de utfra. Hllen frid inbrdes. 14Vi bjuda eder, kre brder: Frmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tlamod mot var man. 15Sen till, att ingen vedergller ngon med ont fr ont; faren fastmer alltid efter att gra vad gott r mot varandra och mot var man. 16Varen alltid glada. 17Bedjen oavltligen. 18Tacken Gud i alla livets frhllanden. Ty att I s gren r Guds vilja i Kristus Jesus. 19Utslcken icke Anden, 20frakten icke profetisk tal, 21men prven allt, behllen vad gott r, 22avhllen eder frn allt ont, av vad slag det vara m. 23 Men fridens Gud sjlv helge eder till hela eder varelse, s att hela eder ande och eder sjl och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vr Herres, Jesu Kristi, tillkommelse. 24Trofast r han som kallar eder; han skall ock utfra sitt verk. 25Kre brder, bedjen fr oss. 26Hlsen alla brderna med en helig kyss. 27Jag besvr eder vid Herren att lta upplsa detta brev fr alla brderna. 28Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder.

2 Thessalonians
Chapter 1 Paulus och Silvanus och Timoteus hlsa tessalonikernas frsamling i Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus. 2Nd vare med eder och frid ifrn Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. 3 Vi ro pliktiga att alltid tacka Gud fr eder, kre brder, ssom tillbrligt r, drfr att eder tro s mktigt tillvxer, och den krlek I haven till varandra mer och mer frkas hos eder alla och hos envar av eder. 4Drfr kunna vi sjlva i Guds frsamlingar bermma oss av eder, i frga om eder stndaktighet och eder tro under alla edra frfljelser, och under de lidanden I msten uthrda. 5 Sdant r ett vittnesbrd om att Guds dom bliver rttvis. S skolen I aktas vrdiga Guds rike; fr dess skull r det ock som I liden. 6Guds rttfrdighet krver ju att de som vlla eder lidande f lidande till vedergllning, 7men att I som utstn lidanden fn hugnad tillsammans med oss, nr Herren Jesus uppenbarar sig frn himmelen med sin makts nglar, 8i lgande eld, och lter straffet drabba dem som icke knna Gud, och dem som icke ro vr Herre Jesu evangelium lydiga. 9 Dessa skola d bliva straffade med evigt frdrv, bort undan Herrens ansikte och hans vervldigande hrlighet, 10nr han kommer fr att frhrligas i sina heliga och visa sig underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det vittnesbrd vi hava framburit till eder haven I trott. S skall ske p den dagen. 11Frdenskull bedja vi ock alltid fr eder, att vr Gud m akta eder
1

1203

Swedish Bible

Anonymous

vrdiga sin kallelse, och att han m med kraft fullborda i eder allt vad en god vilja kan stunda, och vad tro kan verka, 12s att vr Herre Jesu namn bliver frhrligat i eder, och I i honom, efter vr Guds och Herrens, Jesu Kristi, nd.

Chapter 2 I frga om vr Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola frsamlas till honom, bedja vi eder, kre brder, 2att I icke -- vare sig genom ngon andeingivelse eller p grund av ngot ord eller ngot brev, som frmenas komma frn oss -- s hastigt lten eder bringas ur fattningen och frloren besinningen, som om Herrens dag redan stode fr drren. 3Lten ingen bedraga eder om vad stt det vara m. Ty frst mste avfallet hava skett och Laglshetens mnniska, frdrvets man, hava trtt fram, 4vedersakaren, som upphver sig ver allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, s att han tager sitt ste i Guds tempel och fregiver sig vara Gud. 5Kommen I icke ihg att jag sade eder detta, medan jag nnu var hos eder? 6Och I veten vad det r som nu hller honom tillbaka, s att han frst nr hans tid r inne kan trda fram. 7Redan r ju laglshetens hemlighet verksam; allenast mste den som nnu hller tillbaka frst skaffas ur vgen. 8Sedan skall den Laglse trda fram, och honom skall d Herren Jesus dda med sin muns anda och tillintetgra genom sin tillkommelses uppenbarelse -- 9honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lgnens alla kraftgrningar och tecken och under 10och med orttfrdighetens alla bedrgliga konster, fr att bedraga dem som g frlorade, till straff drfr att de icke gvo krleken till sanningen rum, s att de kunde bliva frlsta. 11Drfr snder ock Gud ver dem villfarelsens makt, s att de stta tro till lgnen, 12fr att de skola bliva dmda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i orttfrdigheten. 13Men vi fr vr del ro pliktiga att alltid tacka Gud fr eder kre brder, I Herrens lskade, drfr att Gud frn begynnelsen har utvalt eder till frlsning, i helgelse i Anden och i tro p sanningen. 14Hrtill har han ock genom vrt evangelium kallat eder, fr att I skolen bliva delaktiga av vr Herres, Jesu Kristi, hrlighet. 15Stn allts fasta, kre brder, och hllen eder vid de lrdomar som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom brev. 16 Och vr Herre Jesus Kristus sjlv och Gud, vr Fader, som har lskat oss och i nd berett oss en evig hugnad och givit oss ett gott hopp, 17han hugne edra hjrtan, och styrke eder till allt vad gott r, bde i grning och i ord.
1

Chapter 3 Fr vrigt, kre brder, bedjen fr oss, att Herrens ord m hava framgng och komma till ra hos andra likasom hos eder, 2s ock att vi m bliva frlsta ifrn vanartiga och onda mnniskor. Ty tron r icke var mans. 3Men Herren r trofast, och han skall styrka eder och bevara eder frn det
1204
1

Swedish Bible

Anonymous

onda. 4Och vi hava den tillfrsikten till eder i Herren, att I bde nu gren och framgent skolen gra vad vi bjuda eder. 5Ja, Herren styre edra hjrtan till Guds krlek och Kristi stndaktighet. 6Men vi bjuda eder, kre brder, i vr Herres, Jesu Kristi, namn, att I dragen eder ifrn var broder som fr en oordentlig vandel och icke lever efter de lrdomar han har mottagit av oss. 7I veten ju sjlva huru man br efterflja oss. Ty vi frhllo oss icke oordentligt bland eder, 8ej heller to vi ngons brd fr intet; tvrtom to vi vrt brd under arbete och mda, och vi strvade natt och dag, fr att icke bliva ngon av eder till tunga. 9Icke som om vi ej hade haft rtt drtill, men vi ville lta eder i oss f ett fredme, fr att I skullen efterflja oss. 10Redan nr vi voro hos eder, gvo vi ju eder det budet: om ngon icke vill arbeta, s skall han icke heller ta. 11Vi hra nmligen att somliga bland eder fra en oordentlig vandel och icke arbeta, utan allenast syssla med sdant som icke kommer dem vid. 12Sdana mnniskor bjuda och frmana vi i Herren Jesus Kristus, att de arbeta i stillhet, s att de kunna ta sitt eget brd. 13Och I, kre brder, mn icke frtrttas att gra vad gott r. 14Men om ngon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, s mrken ut fr eder den mannen, och haven intet umgnge med honom, p det att han m blygas. 15Hllen honom dock icke fr en ovn, utan frmanen honom ssom en broder. 16Men fridens Herre sjlv give eder sin frid alltid och p allt stt. Herren vare med eder alla. 17Hr skriver jag, Paulus, min hlsning med egen hand. Detta r ett knnetecken i alla mina brev; s skriver jag. 18Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder alla.

1 Timothy
Chapter 1 Paulus, Kristi Jesu apostel, frordnad av Gud, vr Frlsare, och Kristus Jesus, vrt hopp, hlsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. Nd, barmhrtighet och frid ifrn Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vr Herre! 3Jag bjuder dig, nu ssom nr jag for stad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och dr frmana somliga att icke frkunna frmmande lror 4eller akta p fabler och slktledningshistorier utan nde, som ju snarare vlla ordstrider n frmja den Guds ordning som kommer till fullbordan i tron. 5Och frmaningens ndaml r krlek av ett rent hjrta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro. 6Frn dessa stycken hava somliga farit vilse och vnt sin hg till ffngligt tal -- 7mnniskor som vilja vara lrare i lagen, fastn de icke frst ens vad de sjlva tala, eller vad de ting ro, som de med sdan skerhet orda om. 8Men vi veta att lagen r god, om man nmligen brukar den ssom lagen br brukas, 9och om man frstr detta, att lagen r till icke fr rttfrdiga mnniskor, utan fr dem som trotsa lag och myndighet, fr ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga mnniskor, fadermrdare och modermrdare, fr mandrpare, 10 fr dem som va otukt och onaturlig vllustsynd, fr dem som ro mnniskosljare, lgnare,
2 1

1205

Swedish Bible

Anonymous

menedare eller ngot annat som strider mot den sunda lran -- 11detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens hrlighet, varmed jag har blivit betrodd. 12Vr Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag fr att han har tagit mig i sin tjnst och funnit mig vara frtroende vrd, 13 mig som frut var en hdare och frfljare och vldsverkare. Men barmhrtighet vederfors mig, eftersom jag icke bttre visste, nr jag i min otro handlade s. 14Och vr Herres nd blev s mycket mer verfldande, med tron och krleken i Kristus Jesus. 15Det r ett fast ord och i allo vrt att mottagas, att Kristus Jesus har kommit i vrlden fr att frlsa syndare, bland vilka jag r den frmste. 16 Men att barmhrtighet vederfors mig, det skedde just fr att Kristus Jesus skulle frmst p mig bevisa all sin lngmodighet, och lta mig bliva en frstlingsbild av dem som skulle komma att tro p honom och s vinna evigt liv. 17Men evigheternas konung, den ofrgnglige, osynlige, ende Guden, vare ra och pris i evigheternas evigheter! Amen. 18Att s frmana dem, det lgger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetord som en gng uttalades ver dig. M du i kraft av dem strida den goda striden, 19rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu visserligen somliga skjutit sido, men de hava drigenom lidit skeppsbrott i tron. 20Till dem hra Hymeneus och Alexander, vilka jag har verlmnat t Satan, fr att de skola bliva s tuktade, att de icke vidare smda.

Chapter 2 S uppmanar jag nu framfr allt drtill att man m bedja, kalla, anropa och tacka Gud fr alla mnniskor, 2fr konungar och all verhet, s att vi kunna fra ett lugnt och stilla liv, p ett i allo fromt och vrdigt stt. 3Sdant r gott och vlbehagligt infr Gud, vr Frlsare, 4som vill att alla mnniskor skola bliva frlsta och komma till kunskap om sanningen. 5Ty en enda r Gud, och en enda r medlare emellan Gud och mnniskor: en mnniska, Kristus Jesus, 6han som gav sig sjlv till lsen fr alla, varom ock vittnesbrdet skulle frambras, nr tiden var inne. 7Och sjlv har jag blivit satt till att vara dess frkunnare och apostel -- det sger jag med sanning, jag ljuger icke -ja, till att i tro och sanning vara en lrare fr hedningar. 8Jag vill allts att mnnen allestdes skola frrtta bn, i det att de, fria ifrn vrede och disputerande, upplyfta heliga hnder. 9Likaledes vill jag att kvinnorna skola upptrda i hvisk drkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hrfltningar och guld eller prlor eller dyrbara klder, 10utan med goda grningar, ssom det hves kvinnor som vilja rknas fr gudfruktiga. 11Kvinnan br i stillhet lta sig undervisas och drvid helt underordna sig. 12Dremot kan jag icke tillstdja en kvinna att sjlv upptrda ssom lrare, ej heller att rda ver sin man; fastmer m hon leva i stillhet. 13Adam blev ju frst skapad och sedan Eva. 14Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svrt bedragen och frleddes till vertrdelse. 15Dock skall kvinnan, under det hon fder sina barn, vinna frlsning, om hon frbliver i tro och krlek och helgelse, med ett tuktigt vsende.
1

1206

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 3 Det r ett visst ord, att om ngons hg str till en frsamlingsfrestndares mbete, s r det en god verksamhet han stundar. 2En frsamlingsfrestndare br drfr vara ofrvitlig; han br vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hvisk i sitt skick, gstvnlig, vl skickad att undervisa, 3 icke begiven p vin, icke vldsam, utan foglig, icke stridslysten, fri ifrn penningbegr. 4Han br vl frest sitt eget hus och hlla sina barn i lydnad, med all vrdighet; 5ty huru skulle dem som icke vet att frest sitt eget hus kunna skta Guds frsamling? 6Han br icke vara nyomvnd, fr att han icke skall frblindas av hgmod och s hemfalla under djvulens dom. 7Han br ock hava gott vittnesbrd om sig av dem som st utanfr, s att han icke utsttes fr smlek och faller i djvulens snara. 8Frsamlingstjnarna bra likaledes skicka sig vrdigt, icke vara tvetaliga, icke bengna fr mycket vindrickande, icke snikna efter slem vinning; 9de bra ga trons hemlighet i ett rent samvete. 10Men ocks dessa skola frst prvas; drefter m de, om de befinnas ofrvitliga, f tjna frsamlingen. 11r det kvinnor, s bra dessa likaledes skicka sig vrdigt, icke g omkring med frtal, men vara nyktra och trogna i allt. 12En frsamlingstjnare skall vara en enda kvinnas man; han skall hlla god ordning p sina barn och vl frest sitt hus. 13Ty de som hava vl sktt en frsamlingstjnares syssla, de vinna en aktad stllning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus Jesus, upptrda med mycken frimodighet. 14Detta skriver jag till dig, fastn jag hoppas att snart f komma till dig. 15Jag vill nmligen, om jag likvl skulle drja, att du skall veta huru man br frhlla sig i Guds hus, som ju r den levande Gudens frsamling, sanningens stdjepelare och grundfste. 16Och erknt stor r gudaktighetens hemlighet: Han som blev uppenbarad i kttet, rttfrdigad i anden, sedd av nglar, predikad bland hedningarna, trodd i vrlden, upptagen i hrligheten.
1

Chapter 4 Men Anden sger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla frn tron och hlla sig till villoandar och till onda andars lror. 2S skall ske genom lgnpredikanters skrymteri, mnniskors som i sina egna samveten ro brnnmrkta ssom brottslingar, 3och som frbjuda ktenskap och vilja att man skall avhlla sig frn allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksgelse mottagas av dem som tro och hava lrt knna sanningen. 4Ty allt vad Gud har skapat r gott, och intet r frkastligt, nr det mottages med tacksgelse: 5det bliver nmligen helgat genom Guds ord och genom bn. 6Om du framlgger detta fr brderna, s bevisar du dig ssom en god Kristi Jesu tjnare, d du ju hmtar din nring av trons och den goda lrans ord, den lras som du troget har efterfljt. 7Men de oandliga kringfablerna m du visa ifrn dig. va dig i stllet sjlv i gudsfruktan. 8Ty lekamlig vning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig lfte om liv, bde fr denna tiden och fr den tillkommande. 9Detta r ett fast ord och i
1207
1

Swedish Bible

Anonymous

allo vrt att mottagas. 10Ja, drfr arbeta och kmpa vi, d vi nu hava satt vrt hopp till den levande Guden, honom som r alla mnniskors Frlsare, frst och frmst deras som tro. 11S skall du bjuda och undervisa. 12Lt ingen frakta dig fr din ungdoms skull; fastmer m du fr dem som tro bliva ett fredme i tal och i vandel, i krlek, i tro och i renhet. 13Var nitisk i att frelsa skriften och i att frmana och undervisa, till dess jag kommer. 14Frsumma icke att vrda den ndegva som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handplggning av de ldste. 15Tnk p detta, lev i detta, s att din frkovran bliver uppenbar fr alla. 16Hav akt p dig sjlv och p din undervisning, och hll stadigt ut drmed; ty om du s gr, frlsar du bde dig sjlv och dem som hra dig.

Chapter 5 En ldre man m du icke tillrttavisa med hrda ord; du br tala till honom ssom till en fader. Till yngre mn m du tala ssom till brder, 2till ldre kvinnor ssom till mdrar, till yngre kvinnor ssom till systrar, i all renhet. 3nkor m du bevisa ra, om de ro rtta, vrnlsa nkor. 4Men om en nka har barn eller barnbarn, d m i frsta rummet dessa lra sig att med tillbrlig vrdnad taga sig an sina nrmaste och s terglda sina frldrar vad de ro dem skyldiga; ty sdant r vlbehagligt infr Gud. 5En rtt, vrnls nka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och hller ut i bn och kallan natt och dag. 6Men en sdan som allenast gr sig goda dagar, hon r dd, fastn hon lever. -- 7Frehll dem ocks detta, s att man icke fr ngot att frevita dem. 8Men om ngon icke drager frsorg om sina egna, frst och frmst om sina nrmaste, s har denne frnekat sin tro och r vrre n en otrogen. 9Ssom frsamlingsnka m ingen annan uppfras n den som r minst sextio r gammal, och som har varit allenast en mans hustru, 10en som har det vittnesbrdet om sig, att hon har vat goda grningar, uppfostrat barn, givit hrbrge t husvilla, tvagit heligas ftter, understtt ndlidande, korteligen, beflitat sig om allt gott verk. 11Unga nkor skall du dremot icke antaga. Ty nr de hava njutit nog av Kristus, vilja de ter gifta sig; 12och de ro d hemfallna t dom, eftersom de hava brutit sin frsta tro. 13Drtill lra de sig ock att vara lttjefulla, i det att de lpa omkring i husen; ja, icke allenast att vara lttjefulla, utan ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sdant som icke kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbrligt r. 14Drfr vill jag att unga nkor gifta sig, fda barn, frest var och en sitt hus och icke giva ngon motstndare anledning att smda. 15Redan hava ju ngra vikit av och fljt efter Satan. 16Om ngon troende, vare sig man eller kvinna, har nkor att srja fr, d m han understdja dem utan att frsamlingen betungas, fr att denna s m kunna understdja rtta, vrnlsa nkor. 17Sdana ldste som ro goda frsamlingsfrestndare m aktas dubbel heder vrda, frst och frmst de som arbeta med predikande och undervisning. 18Skriften sger ju: Du skall icke binda munnen till p oxen som trskar, s ock: Arbetaren r vrd sin ln. -- 19Upptag intet klagoml mot ngon av de ldste, om det icke styrkes av tv eller tre vittnen. 20Men begr ngon en synd, s skall du infr alla
1208
1

Swedish Bible

Anonymous

frehlla honom den, s att ocks de andra knna fruktan. 21Jag uppmanar dig allvarligt infr Gud och Kristus Jesus och de utvalda nglarna att iakttaga detta, utan ngon frutfattad mening och utan att i ngot stycke frfara partiskt. 22Frhasta dig icke med handplggning, och gr dig icke delaktig i en annans synder. Bevara dig sjlv ren. 23Drick nu icke lngre allenast vatten, utan bruka ngot litet vin fr din mages skull, eftersom du s ofta lider av svaghet. 24Somliga mnniskors synder ligga i ppen dag och komma i frvg fram till dom; andras ter komma frst eftert fram. 25 Sammalunda plga ock goda grningar ligga i ppen dag; och nr s icke r, kunna de nd icke bliva frdolda.

Chapter 6 De som ro trlar och tjna under andra m akta sina herrar all heder vrda, s att Guds namn och lran icke bliva smdade. 2Men de som hava troende herrar m icke, drfr att de ro deras brder, akta dem mindre; fastmer m de tjna dem s mycket villigare, just drfr att de ro troende och kra brder, dessa som vinnlgga sig om att gra vad gott r. S skall du undervisa och frmana. 3 Om ngon frkunnar frmmande lror och icke hller sig till sunda ord -- vr Herres, Jesu Kristi, ord -- och till den lra som hr gudsfruktan till, 4d r han frblindad av hgmod, och detta fastn han intet frstr, utan r ssom frn vettet i sitt begr efter disputerande och ordstrider, vilka vlla avund, kiv, smdelser, ondskefulla misstankar 5och stndiga tvister mellan mnniskor som ro frdrvade i sitt sinne och hava tappat bort sanningen, mnniskor som mena att gudsfruktan r ett medel till vinning. 6Ja, gudsfruktan i frening med frnjsamhet r verkligen en stor vinning. 7Vi hava ju icke frt ngot med oss till vrlden, just drfr att vi icke kunna fra ngot med oss ut drifrn. 8Hava vi fda och klder, s m vi lta oss nja drmed. 9Men de som vilja bliva rika, de rka in i frestelser och snaror och hemfalla t mnga draktiga och skadliga begrelser, som snka mnniskorna ned i frdrv och undergng. 10Ty penningbegret r en rot till allt ont; och somliga hava ltit sig s drivas drav, att de hava villats bort ifrn tron och drigenom tillskyndat sig sjlva mnga kval. 11Men fly sdant, du gudsmnniska, och far efter rttfrdighet, gudsfruktan, tro, krlek, stndaktighet, saktmod. 12Kmpa trons goda kamp, sk att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad, du som ock infr mnga vittnen har avlagt den goda beknnelsen. 13Infr Gud, som giver liv t allt, och infr Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den goda beknnelsen, manar jag dig 14att, sjlv utan flck och tadel, hlla vad jag har bjudit, intill vr Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse, 15vilken den salige, ende hrskaren skall lta oss se, nr tiden r inne, han som r konungarnas konung och herrarnas herre, 16han som allena har oddlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen mnniska har sett eller kan se. Honom vare ra och evigt vlde! Amen. 17Bjud dem som ro rika i den tidslder som nu r att icke hgmodas, och att icke stta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta drav; 18 bjud dem att gra gott, att vara rika p goda grningar, att vara givmilda och grna dela med sig.
1

1209

Swedish Bible

Anonymous

19

M de s lgga av t sig skatter som kunna bliva en god grundval fr det tillkommande, s att de vinna det verkliga livet. 20O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vnd dig bort ifrn de oandliga, tomma ord och gensgelser som komma frn den falskeligen s kallade kunskapen, 21vilken ngra fregiva sig ga, varfr de ock hava farit vilse i frga om tron. Nd vare med eder.

2 Timothy
Chapter 1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel -- snd enligt det lfte som gavs oss om liv, livet i Kristus Jesus -- 2hlsar Timoteus, sin lskade son. Nd, barmhrtighet och frid ifrn Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vr Herre! 3Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina frfder tjnar, och det med rent samvete, ssom jag ock oavltligen har dig i tanke i mina bner, bde natt och dag. 4Och nr jag kommer ihg dina trar, lngtar jag efter att se dig, fr att s bliva uppfylld av gldje, 5d jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som frut bodde i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu -- drom r jag frvissad -- jmvl bor i dig. 6Frdenskull pminner jag dig att du m uppliva den ndegva frn Gud, som i fljd av min handplggning finnes i dig. 7Ty Gud har icke givit oss en frsagdbetens ande, utan en kraftens och krlekens och tuktighetens ande. 8 Blygs drfr icke fr vittnesbrdet om vr Herre, ej heller fr mig, hans fnge, utan br ocks du ditt lidande fr evangelium, genom den kraft som Gud giver, 9han som har frlst oss och kallat oss med en helig kallelse, icke p grund av vra grningar, utan efter sitt eget rdslut och sin nd, den nd som redan fr evrdliga tider sedan gavs oss i Kristus Jesus, 10men som nu har blivit uppenbar genom vr Frlsares, Kristi Jesu, uppenbarelse. Ty han har gjort ddens makt om intet och frt liv och ofrgnglighet fram i ljuset genom evangelium, 11till vars frkunnare och apostel och lrare jag har blivit satt. 12Frdenskull lider jag ocks detta, men jag blyges dock icke drfr. Ty jag vet p vem jag tror, och jag r viss om att han r mktig att fr den dagen bevara vad som har blivit mig betrott. 13Ssom frebild i frga om sunda ord m du, i tron och krleken i Kristus Jesus, hava de ord som du har hrt av mig. 14Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som har blivit dig betrott. 15Det vet du, att alla i provinsen Asien hava vnt sig ifrn mig, bland dem ocks Fygelus och Hermogenes. 16M Herren visa barmhrtighet mot Onesiforus' hus, eftersom han ofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes fr mina kedjor; 17fastmer, nr han kom till Rom, skte han efter mig med all iver, till dess han fann mig. 18Ja, Herren give att han m finna barmhrtighet hos Herren p den dagen. Till huru stor tjnst han var i Efesus, det vet du sjlv bst.
1

1210

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 2 S bliv nu du, min son, allt starkare i den nd som r i Kristus Jesus. 2Och vad du har hrt av mig och ftt betygat av mnga vittnen, det m du betro t mn som ro frtroende vrda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra. 3Br ock du ditt lidande ssom en god Kristi Jesu stridsman. 4Ingen som tjnar i krig lter sig insnrjas i nringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold. 5Likas, om ngon deltager i en tvlingskamp, s vinner han icke segerkransen, ifall han icke kmpar efter stadgad ordning. 6kermannen, han som gr arbetet, br frmst av alla f njuta av frukten. 7Fatta rtt vad jag sger; Herren skall giva dig frstnd i allt. 8Tnk p Jesus Kristus, som r uppstnden frn de dda, av Davids sd, enligt det evangelium som jag frkunnar, 9och i vars tjnst jag jmvl utstr lidande, ja, till och med mste bra bojor ssom en ogrningsman. Men Guds ord br icke bojor. 10Drfr uthrdar jag stndaktigt allting fr de utvaldas skull, p det att ocks de m vinna frlsningen i Kristus Jesus och drmed evig hrlighet. 11Detta r ett fast ord; ty hava vi dtt med honom, s skola vi ock leva med honom; 12ro vi stndaktiga, s skola vi ock f regera med honom Men frneka vi honom, s skall ock han frneka oss; 13ro vi trolsa, s str han troget fast vid sitt ord Ty han kan icke frneka sig sjlv. 14Pminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt infr Gud att icke befatta sig med ordstrider; ty sdana gagna till intet, utan ro allenast till frdrv fr dem som hra drp. 15Strva med all flit efter att sjlv kunna trda fram infr Gud ssom en som hller provet, en arbetare som icke behver blygas, utan rtt frvaltar sanningens ord. 16Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med sdant komma att g allt lngre i ogudaktighet, 17och deras tal skall frta omkring sig ssom ett krftsr. Av det slaget ro Hymeneus och Filetus; 18ty nr dessa sga att uppstndelsen redan har skett, hava de farit vilse frn sanningen, och de frvnda s tron hos somliga. 19Dock, Guds fasta grundval frbliver bestndande och har ett insegel med dessa ord: Herren knner de sina, och: Var och en som kallar Herrens namn, han vnde sig bort ifrn orttfrdighet. 20Men i ett stort hus finnas krl icke allenast av guld och silver, utan ock av tr och lera; och somliga ro till hedersamt bruk, andra till mindre hedersamt. 21Om nu ngon hller sig ren och obesmittad av sdant folk, d bliver han ett krl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt fr sin herre, tjnligt till allt vad gott r. 22Fly ungdomens onda begrelser, och far efter rttfrdighet, tro och krlek, och frid med dem som av rent hjrta kalla Herren. 23Men undvik draktiga och barnsliga tvistefrgor; du vet ju att de fda av sig strider. 24Och en Herrens tjnare br icke strida, utan vara mild mot alla, vl skickad att undervisa, tlig nr han fr lida. 25Han br med saktmod tillrttavisa de motspnstiga, i hopp att Gud till ventyrs skall frlna dem bttring, s att de komma till kunskap om sanningen, 26och i hopp att de s skola bliva nyktra och drigenom befrias ur djvulens snara; ty av honom ro de fngade, s att de gra hans vilja
1

1211

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 3 Men det m du veta, att i de yttersta dagarna svra tider skola komma. 2Ty mnniskorna skola d vara sjlviska, penningkra, stortaliga, vermodiga, smdelystna, olydiga mot sina frldrar, otacksamma, gudlsa, 3krlekslsa mot sina nrmaste, trolsa, begivna p frtal, omttliga, tygellsa, fientliga mot det goda, 4frrdiska, besinningslsa, frblindade av hgmod; de skola lska vllust mer n Gud, 5de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft. Vnd dig bort ifrn sdana. 6Ty till dem hra de mn som innstla sig i husen och fnga svaga kvinnor, som ro tyngda av synder och drivas av allahanda begrelser, 7kvinnor som alltjmt hlla p med att lra, men aldrig kunna komma till kunskap om sanningen. 8Och ssom Jannes och Jambres stodo emot Moses, s st dessa mn emot sanningen; de ro mnniskor som ro frdrvade i sitt sinne och icke hlla provet i frga om tron. 9Men de skola icke tillstdjas att g lngre, ty deras galenskap skall bliva uppenbar fr alla, ssom det skedde med de mnnens. 10Du ter har blivit min efterfljare lra, i vandel, i strvanden, i tro, tlamod, i krlek, i stndaktighet, 11under frfljelser och lidanden, sdana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sdana frfljelser har jag ftt utst, men ur alla har Herren frlst mig. 12S skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, f lida frfljelse. 13Men onda mnniskor och bedragare skola g allt lngre i ondska; de skola frvilla andra och sjlva bliva frvillade. 14Men frbliv du vid det som du har lrt, och som du har ftt visshet om. Du vet ju av vilka du har lrt det, 15och du knner frn barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, s att du bliver frlst genom den tro du har i Kristus Jesus. 16All skrift som r ingiven av Gud r ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprttelse, till fostran i rttfrdighet, 17s att en gudsmnniska kan bliva fullt frdig, vl skickad till allt gott verk.
1

Chapter 4 Jag uppmanar dig allvarligt infr Gud och Kristus Jesus, infr honom som skall dma levande och dda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike: 2Predika ordet, trd upp i tid och otid, bestraffa tillrttavisa, frmana med allt tlamod och med undervisning i alla stycken. 3Ty den tid kommer, d de icke lngre skola frdraga den sunda lran, utan efter sina egna begrelser skola samla t sig lrare hoptals, alltefter som det kliar dem i ronen, 4en tid d de skola vnda sina ron frn sanningen, och i stllet vnda sig till fabler. 5Men du, var nykter i allting, br ditt lidande, utfr en evangelists verk, fullgr i allo vad som tillhr ditt mbete. 6Ty sjlv r jag nu p vg att offras, och tiden r inne, d jag skall bryta upp. 7Jag har kmpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. 8Nu ligger rttfrdighetens segerkrans tillreds t mig, och Herren, den rttfrdige domaren, skall giva den t mig p den dagen, och icke t mig allenast, utan t alla som hava lskat hans tillkommelse. 9Lt dig angelget vara att snart komma till mig. 10Ty av
1212
1

Swedish Bible

Anonymous

krlek till denna tidslders vsende har Demas vergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien. 11Lukas r den ende som r kvar hos mig. Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn och tjna mig. 12Tykikus har jag snt till Efesus. 13Nr du kommer, s hav med dig den mantel som jag lmnade kvar hos Karpus i Troas, s ock bckerna, frst och frmst pergamentskrifterna. 14Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att vederglla honom efter hans grningar. 15Ocks du m taga dig till vara fr honom, ty han har hftigt trtt upp emot det som vi hava talat. 16Vid mitt frsta frsvar infr rtta kom ingen mig till hjlp, utan alla vergvo mig; m det icke bliva dem tillrknat. 17 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, fr att genom mig ordet verallt skulle bliva predikat, s att alla hedningar finge hra det; och s blev jag rddad ur lejonets gap. 18Ja, Herren skall rdda mig frn alla ondskans tilltag och frlsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhr ran i evigheternas evigheter. Amen. 19Hlsa Priska och Akvila, s ock Onesiforus' hus. 20Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lmnade jag sjuk efter mig i Miletus. 21Lt dig angelget vara att komma hit fre vintern. Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla brderna hlsa dig. 22Herren vare med din ande. Nd vare med eder.

Titus
Chapter 1 Paulus, Guds tjnare och Jesu Kristi apostel, snd att verka fr Guds utvaldas tro och fr kunskapen om den sanning som hr gudsfruktan till, 2snd, drfr att det finnes ett hopp om evigt liv -- ty evigt liv har Gud, som icke kan ljuga, fr evrdliga tider sedan utlovat, 3och nr tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan varmed jag genom Guds, vr Frlsares, befallning blev betrodd -- 4jag, Paulus, hlsar Titus, min sannskyldige son p grund av gemensam tro. Nd och frid ifrn Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vr Frlsare! 5Nr jag lmnade dig kvar p Kreta, var det fr att du skulle ordna vad som nnu terstod att ordna, och fr att du, p det stt som jag har lagt dig, skulle i var srskild stad tillstta ldste, 6varhelst ngon ofrvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte fr oskickligt leverne eller vore uppstudsiga. 7Ty en frsamlingsfrestndare br vara ofrvitlig, ssom det hves en Guds frvaltare, icke sjlvgod, icke snar till vrede, icke begiven p vin, icke vldsam, icke sniken efter slem vinning. 8Han br fastmer vara gstvnlig, nitlska fr vad gott r, leva tuktigt, rttfrdigt, heligt och terhllsamt; 9han br hlla sig stadigt vid det fasta ordet, ssom han har ftt lra det, s att han r mktig bde att frmana medelst den sunda lran och att vederlgga dem som sga emot. 10Ty mnga finnas som icke vilja veta av ngon myndighet, mnga som fra ffngligt tal och bedraga mnniskors sinnen; s gra i synnerhet de omskurna. 11P sdana br man tysta
1

1213

Swedish Bible

Anonymous

munnen, ty de frvilla hela hus genom att fr slem vinnings skull frkunna otillbrliga lror. 12En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: Kreterna, lgnare jmt, ro odjur, glupska och lata. 13 Och det vittnesbrdet r sant. Du skall drfr strngt tillrttavisa dem, s att de bliva sunda i tron 14 och icke akta p judiska fabler och vad som pbjudes av mnniskor som vnda sig frn sanningen. 15 Allt r rent fr dem som ro rena; men fr de orena och otrogna r intet rent, utan hos dem ro bde frstnd och samvete orenade. 16De sga sig knna Gud, men med sina grningar frneka de det; ty de ro vederstyggliga och ohrsamma mnniskor, odugliga till allt gott verk.

Chapter 2 Du ter m tala vad som r den sunda lran vrdigt. 2Frmana de ldre mnnen att vara nyktra, att skicka sig vrdigt och tuktigt, att vara sunda i tro, i krlek, i stndaktighet. 3Frmana likaledes de ldre kvinnorna att skicka sig ssom det hves heliga kvinnor, att icke g omkring med frtal, icke vara trlar under begret efter vin, utan lra andra vad gott r, fr att fostra dem till tuktighet. 4 Frmana de yngre kvinnorna att lska sina mn och sina barn, 5att fra en tuktig och ren vandel, att vara goda husmdrar och att underordna sig sina mn, s att Guds ord icke bliver smdat. 6 Frmana likaledes de yngre mnnen att skicka sig tuktigt. 7Bliv dem i allo ett fredme i goda grningar, och lt dem i din undervisning finna ofrfalskad renhet och vrdighet, 8med sunt, ostraffligt tal, s att den som str oss emot mste blygas, d han nu icke har ngot ont att sga om oss. 9Frmana tjnarna att i allt underordna sig sina herrar, att skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga, 10att icke beg ngon orlighet, utan p allt stt visa dem redbar trohet, s att de i alla stycken bliva en prydnad fr Guds, vr Frlsares, lra. 11Ty Guds nd har uppenbarats till frlsning fr alla mnniskor; 12den fostrar oss till att avsga oss all ogudaktighet och alla vrldsliga begrelser, och till att leva tuktigt och rttfrdigt och gudfruktigt i den tidslder som nu r, 13medan vi vnta p vrt saliga hopps fullbordan och p den store Gudens och vr Frlsares, Kristi Jesu, hrlighets uppenbarelse -- 14hans som har utgivit sig sjlv fr oss, till att frlossa oss frn all orttfrdighet, och till att rena t sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att gra vad gott r. 15 S skall du tala; och du skall frmana och tillrttavisa dem med all myndighet. Lt ingen frakta dig.
1

Chapter 3 Lgg dem p minnet att de bra vara underdniga verheten, dem som hava myndighet, att de bra visa lydnad och vara redo till allt gott verk, 2att de icke m smda ngon, icke vara stridslystna, utan vara fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla mnniskor. 3Vi voro ju sjlva frut ofrstndiga, ohrsamma och vilsefarande, vi voro trlar under allahanda begrelser och
1214
1

Swedish Bible

Anonymous

lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro vrda att avskys, och vi hatade varandra. 4Men nr Guds, vr Frlsares, godhet och krlek till mnniskorna uppenbarades, 5d frlste han oss, icke p grund av rttfrdighetsgrningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhrtighet, genom ett bad till ny fdelse och frnyelse i helig ande, 6som han rikligen utgt ver oss genom Jesus Kristus, vr Frlsare, 7fr att vi, rttfrdiggjorda genom hans nd, skulle, ssom vrt hopp r, f evigt liv till arvedel. 8Detta r ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar hrom, fr att de som stta tro till Gud m beflita sig om att rtt utva goda grningar. Sdant r gott och gagneligt fr mnniskorna. 9 Men draktiga tvistefrgor och slktledningshistorier m du undfly, s ock trtor och strider om lagen; ty sdant r gagnlst och ffngligt. 10En man som kommer partisndring stad m du visa ifrn dig, sedan du en eller tv gnger har frmanat honom; 11ty du vet att en sdan r frvnd och begr synd, ja, han har sjlv fllt domen ver sig. 12Nr jag framdeles snder Artemas eller Tykikus till dig, lt dig d angelget vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har beslutit att stanna dr ver vintern. 13Senas, den lagkloke, och Apollos m du med all omsorg utrusta fr deras resa, s att intet fattas dem. 14Och m jmvl vra brder, fr att icke bliva utan frukt, lra sig att rtt utva goda grningar, dr hjlp r av nden. 15Alla som ro hr hos mig hlsa dig. Hlsa dem som lska oss i tron. Nd vare med eder alla.

Philemon
Chapter 1 Paulus, Kristi Jesu fnge, och brodern Timoteus hlsa Filemon, vr lskade broder och medarbetare, 2och Appfia, vr syster, och Arkippus, vr medkmpe, och den frsamling som kommer tillhopa i ditt hus. 3Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus. 4Jag tackar min Gud alltid, nr jag tnker p dig i mina bner, 5ty jag har hrt om den krlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga. 6Och min bn r att den tro du har gemensam med oss m visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus. 7Ty jag har ftt mycken gldje och hugnad av den krlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjrtan. 8Drfr, fastn jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att gra vad du nu br gra, 9beder jag dig dock hellre drom fr krlekens skull -- jag, sdan jag nu r, den gamle Paulus, han som drtill nu r en Kristi Jesu fnge; 10ja, jag beder dig fr min son, den som jag har ftt i min fngenskap, fr Onesimus, 11som frut var ingalunda var dig till till gagn, men som nu r bde dig och mig till stort gagn. 12Denne snder jag hr tillbaka till dig; och nr jag s gr, r det ssom snde jag stad mitt eget hjrta. 13Jag hade vl sjlv velat behlla honom hos mig, s att han dina vgnar kunde hava betjnat mig i den fngenskap som jag utstr fr evangelii skull. 14Men utan ditt samtycke ville jag intet gra, ty det goda du
1

1215

Swedish Bible

Anonymous

gjorde skulle ju icke ske ssom av tvng, utan gras av fri vilja. 15Nr han fr en liten tid blev skild frn dig, skedde detta till ventyrs just fr att du skulle f honom igen fr alltid, 16nu icke lngre ssom en trl, utan ssom ngot vida mer n en trl: ssom en lskad broder. Detta r han redan fr mig i hgsta mtto; huru mycket mer d fr dig, han, din broder bde efter kttet och i Herren! 17 Om du allts hller mig fr din medbroder, s tag emot honom ssom du skulle taga emot mig sjlv. 18Har han gjort dig ngon ortt, eller r han dig ngot skyldig, s fr upp det p min rkning. 19 Jag, Paulus, skriver hr med egen hand: Jag skall sjlv betala det. Jag skulle ocks kunna sga: Fr upp det p din rkning. Ty du har ju en nnu strre skuld till mig, nmligen -- dig sjlv. 20 Ja, min broder, mtte jag f gagn av dig i Herren! Vederkvick mitt hjrta i Kristus. 21Det r drfr att jag r viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att gra nnu mer n jag begr. 22Och s tillgger jag: bered dig p att giva mig hrbrge. Jag hoppas nmligen att jag genom edra bner skall bliva sknkt t eder. 23Epafras, min medfnge i Kristus Jesus, hlsar dig; 24s gra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare. 25 Herrens, Jesu Kristi, nd vare med eder ande. nyttig, gagnelig; p denna namnets betydelse hnsyftas ocks i v. 20.

Hebrews
Chapter 1 Sedan Gud fordom mnga gnger och p mnga stt hade talat till fderna genom profeterna, har han nu, p det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat vrlden. 3Och eftersom denne r hans hrlighets tersken och hans vsens avbild och genom sin makts ord br allt, har han -- sedan han hade utfrt en rening frn synderna -- satt sig p Majesttets hgra sida i hjden. 4Och han har blivit s mycket strre n nglarna som det namn han har rvt r frmer n deras. 5Ty till vilken av nglarna har han ngonsin sagt: Du r min Son, jag har i dag ftt dig? eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son? 6Likas sger han, med tanke p den tid d han ter skall lta den frstfdde intrda i vrlden: Och alla Guds nglar skola tillbedja honom. 7Och medan han om nglarna sger: Han gr sina nglar till vindar och sina tjnare till eldslgor, 8sger han om Sonen: Gud, din tron frbliver alltid och evinnerligen, och rttvisans spira r ditt rikes spira. 9Du har lskat rttfrdighet och hatat orttfrdighet; drfr, o Gud, har din Gud smort dig med gldjens olja mer n dina medbrder; 10s ock: Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna ro dina hnders verk; 11de skola frgs, men du frbliver; de skola alla ntas ut ssom en kldnad, 12 och ssom en mantel skall du hoprulla dem; ssom en kldnad skola de ock bytas om. Men du r densamme, och dina r skola icke hava ngon nde. 13Och till vilken av nglarna har han
2 1

1216

Swedish Bible

Anonymous

ngonsin sagt: Stt dig p min hgra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall? 14 ro de icke allasammans tjnsteandar, som sndas ut till tjnst fr deras skull som skola f frlsning till arvedel?

Chapter 2 Drfr bra vi s mycket mer akta p det som vi hava hrt, s att vi icke g frlorade. 2Ty om det ord som talades genom nglar blev bestndande, och all vertrdelse och olydnad fick sin rttvisa ln, 3huru skola d vi kunna undkomma, om vi icke taga vara p en sdan frlsning? -- en frlsning som ju frst frkunnades genom Herren och sedan bekrftades fr oss av dem som hade hrt honom, 4varjmte Gud sjlv ytterligare gav sitt vittnesbrd genom tecken och under och allahanda kraftgrningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja. 5Ty det var icke under nglars vlde som han lade den tillkommande vrlden, den som vi tala om. 6Dremot har ngon ngonstdes betygat och sagt: Vad r en mnniska, att du tnker p henne, eller en mnniskoson, att du lter dig vrda om honom? 7En liten tid lt du honom vara ringare n nglarna, men krnte honom sedan med hrlighet och ra och satte honom till herre ver dina hnders verk; 8allt lade du under hans ftter. Nr han underlade honom allting, undantog han nmligen intet frn att bliva honom underlagt -- om vi ock nnu icke se allting vara honom underlagt. 9Men honom som en liten tid hade blivit gjord ringare n nglarna, honom, Jesus, se vi fr sitt ddslidandes skull hava blivit krnt med hrlighet och ra, fr att det genom Guds nd skulle komma alla till godo att han smakade dden. 10Ty den fr vilkens skull allting r, och genom vilken allting r, honom hvdes det, att nr han ville fra mnga sina barn till hrlighet, genom lidanden fullkomna deras frlsnings hvding. 11Han som helgar och de som bliva helgade hava nmligen alla en och samme Fader. Frdenskull blyges han icke fr att kalla dem brder; 12han sger ju: Jag skall frkunna ditt namn fr mina brder, mitt i frsamlingen skall jag prisa dig; 13s ock: Jag vill stta min frtrstan till honom; s ock: Se hr ro jag och barnen som Gud har givit mig. 14D nu barnen hade blivit delaktiga av ktt och blod, blev ock han p ett liknande stt delaktig drav, fr att han genom sin dd skulle gra dens makt om intet, som hade dden i sitt vld, det r djvulen, 15och gra alla dem fria, som av fruktan fr dden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till trldom. 16Ty det r ju icke nglar som han tager sig an; det r Abrahams sd som han tager sig an. 17Drfr mste han i allt bliva lik sina brder, fr att han skulle bliva barmhrtig och en trogen versteprst i sin tjnst infr Gud, till att frsona folkets synder. 18Ty drigenom att han har lidit, i det han sjlv blev frestad, kan han hjlpa dem som frestas.
1

Chapter 3

1217

Swedish Bible

Anonymous

Drfr, I helige brder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta p vr beknnelses apostel och versteprst, Jesus, 2huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var trogen i hela hans hus. 3Ty han har blivit aktad vrdig s mycket strre hrlighet n Moses, som uppbyggaren av ett hus tnjuter strre ra n sjlva huset. 4Vart och ett hus bygges ju av ngon, men Gud r den som har byggt allt. 5Och vl var Moses trogen i hela hans hus, ssom tjnare, till ett vittnesbrd om vad som framdeles skulle frkunnas; 6 men Kristus var trogen ssom son, en son satt ver hans hus. Och hans hus ro vi, sframt vi intill nden hlla fast vr frimodighet och vr bermmelse i hoppet. 7S sger den helige Ande: I dag, om I fn hra hans rst, 8mn I icke frhrda edra hjrtan, ssom nr de frbittrade mig p frestelsens dag i knen, 9dr edra fder frestade mig och prvade mig, fastn de hade sett mina verk i fyrtio r. 10Drfr blev jag frtrnad p det slktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjrtan.' Men de ville icke veta av mina vgar. 11S svor jag d i min vrede: De skola icke komma in i min vila. 12Sen drfr till, mina brder, att icke hos ngon bland eder finnes ett ont otroshjrta, s att han avfaller frn den levande Guden, 13utan frmanen varandra alla dagar, s lnge det heter i dag, p det att ingen av eder m bliva frhrdad genom syndens makt att bedraga. 14Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, sframt vi eljest intill nden hlla fast vr frsta tillfrsikt. 15Nr det nu sges: I dag, om I fn hra hans rst, mn I icke frhrda edra hjrtan, ssom nr de frbittrade mig, 16vilka voro d de som frbittrade honom, fastn de hade hrt hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten? 17Och vilka voro de som han var frtrnad p i fyrtio r? Var det icke de som hade syndat, de vilkas kroppar fllo i knen? 18Och vilka gllde den ed som han svor, att de icke skulle komma in i hans vila, vilka, om icke dem som hade varit ohrsamma? 19S se vi d att det var fr otros skull som de icke kunde komma ditin.

Chapter 4 Eftersom nu ett lfte att f komma in i hans vila nnu str kvar, m vi allts med fruktan se till, att icke ngon bland eder en gng befinnes hava blivit efter p vgen. 2Ty det glada budskapet hava vi mottagit svl som de; men fr dem blev det lftesord de fingo hra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hrde det. 3Vi som hava kommit till tro, vi f ju komma in i vilan. Det heter ocks: S svor jag d i min vrede: De skola icke komma in i min vila, och detta fastn hans verk stodo dr frdiga allt ifrn den tid d vrlden var skapad. 4Ty om den sjunde dagen heter det ngonstdes s: Och Gud vilade p sjunde dagen frn alla sina verk; 5 hr ter heter det: De skola icke komma in i min vila. 6Eftersom det allts str kvar att ngra skola f komma in i den, och eftersom de som frst mottogo det glada budskapet fr sin ohrsamhets skull icke kommo ditin, 7s bestmmer han genom ordet i dag ter en viss dag, nu d han s lng tid drefter sger hos David, ssom frut r nmnt: I dag, om I fn hra hans rst, mn I icke frhrda edra hjrtan. 8Ty om Josua hade frt dem in i vilan, s skulle Gud icke hava talat om en
1218
1

Swedish Bible

Anonymous

annan, senare dag. 9Allts str en sabbatsvila nnu ter fr Guds folk. 10Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila frn sina verk, likasom Gud frn sina. 11S ltom oss nu med all flit strva efter att f komma in i den vilan, fr att ingen m, ssom de, falla och bliva ett varnande exempel p ohrsamhet. 12Ty Guds ord r levande och kraftigt och skarpare n ngot tveeggat svrd, och trnger igenom, s att det tskiljer sjl och ande, mrg och ben; och det r en domare ver hjrtats uppst och tankar. 13Intet skapat r frdolt fr honom, utan allt ligger blottat och uppenbart fr hans gon; och infr honom skola vi gra rkenskap. 14Eftersom vi nu hava en stor versteprst, som har farit upp genom himlarna, nmligen Jesus, Guds Son, s ltom oss hlla fast vid beknnelsen. 15Ty vi hava icke en sdan versteprst som ej kan hava medlidande med vra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd. 16Ltom oss drfr med frimodighet g fram till ndens tron, fr att vi m undf barmhrtighet och finna nd, till hjlp i rtt tid.

Chapter 5 Ty var och en som skall bliva versteprst uttages bland mnniskor och tillsttes fr att till mnniskors bsta gra tjnst infr Gud, genom att frambra gvor och offer fr synder. 2Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just drfr att han sjlv r behftad med svaghet 3och, fr denna sin svaghets skull, mste offra fr sina egna synder likavl som fr folkets. 4 Och ingen tager sig sjlv denna vrdighet, utan han mste, ssom Aron, kallas drtill av Gud. 5S tog sig icke heller Kristus sjlv ran att bliva versteprst, utan den ran tillfll honom genom den som sade till honom: Du r min Son, jag har i dag ftt dig, 6likasom han ock p ett annat stlle sger: Du r en prst till evig tid, efter Melkisedeks stt. 7Och med starkt rop och trar frambar han, under sitt ktts dagar, bner och kallan till den som kunde frlsa honom frn dden; och han blev bnhrd och tagen ur sin ngest. 8S lrde han, fastn han var Son, lydnad genom sitt lidande; 9och nr han hade blivit fullkomnad, blev han, fr alla dem som ro honom lydiga, upphovet till evig frlsning 10och hlsades av Gud ssom versteprst efter Melkisedeks stt. 11Hrom hava vi mycket att sga, mycket som r svrt att gra tydligt i ord, eftersom I haven blivit s trga till att hra. 12Ty fastn det kunde vara p tiden att I sjlva voren lrare, behves det snarare att man nu ter undervisar eder i de allra frsta grunderna av Guds ord; det har kommit drhn med eder, att I behven mjlk i stllet fr stadig mat. 13Men om ngon r sdan att han nnu mste leva av mjlk, d r han oskicklig att frst en undervisning om rttfrdighet; han r ju nnu ett barn. 14 Ty den stadiga maten tillhr de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen vade till att skilja mellan gott och ont.
1

1219

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 6 Ltom oss drfr lmna bakom oss de frsta grunderna av lran om Kristus och g framt mot det som hr till fullkomningen; ltom oss icke ter lgga grunden med bttring frn dda grningar och med tro p Gud, 2med undervisning om dop och handplggning, om de ddas uppstndelse och en evig dom. 3Ja, detta vilja vi gra, sframt Gud eljest tillstdjer det. 4Ty dem till vilka ljuset en gng har kommit, och som hava smakat den himmelska gvan och blivit delaktiga av helig ande, 5 och som hava ftt smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidslderns krafter, 6men som nd hava avfallit -- dem r det omjligt att terfra till ny bttring, eftersom de p nytt korsfsta Guds Son t sig och utstta honom fr bespottelse. 7Det r ju s, att den jord som indricker regnet, nr det titt och ofta strmmar ned drver, och som framalstrar vxter, dem till gagn fr vilkas rkning den brukas, den jorden fr vlsignelse frn Gud. 8Den ter som br trne och tistel, den r ingenting vrd och r frbannelsen nra, och slutet bliver att den avbrnnes med eld. 9Men i frga om eder, I lskade, ro vi vissa om vad bttre r, och vad som lnder till frlsning, om vi ock nu tala p detta stt. 10Ty Gud r icke orttvis, s att han frgter vad I haven verkat, och vilken krlek I bevisaden mot hans namn, d I tjnaden de heliga, ssom I nnu gren. 11Men vr stundan r att var och en av eder visar samma nit att intill nden bevara full visshet i sitt hopp, 12s att I icke bliven trga, utan bliven efterfljare t dem som genom tro och tlamod f till arvedel vad utlovat r. 13Ty nr Gud gav lftet t Abraham, svor han vid sig sjlv -- eftersom han icke hade ngon hgre att svrja vid -- 14och sade: Sannerligen, jag skall rikligen vlsigna dig och storligen frka dig. 15Och nr denne tligt frbidade, fick han s vad utlovat var. 16Mnniskor svrja ju vid den som r hgre n de, och eden tjnar dem till bekrftelse och gr en nde p all tvist. 17Drfr, nr Gud ville fr dem som skulle f till arvedel vad lftet innebar nnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rdslut, lade han drtill en ed. 18S skulle vi genom tv oryggliga utsagor, i vilka Gud omjligen kunde ljuga, undf en kraftig uppmuntran, vi som hava skt vr rddning i att hlla fast vid det hopp som ligger framfr oss. 19I det hoppet hava vi ett skert och fast sjlens ankare, som nr innanfr frlten, 20dit Jesus, ssom vr frelpare, har gtt in fr oss, i det han blev en versteprst efter Melkisedeks stt, till evig tid.
1

Chapter 7 Denne Melkisedek, som var konung i Salem och prst t Gud den Hgste -- han som gick Abraham till mtes, nr denne var stadd p tervgen, sedan han hade slagit konungarna, och som vlsignade honom, 2varvid Abraham sin sida gav honom tionde av allt; denne, som nr man uttyder vad han kallas, r frst och frmst rttfrdighetens konung, men drjmte ock Salems konung, det r fridens konung, 3denne som str dr utan fader, utan moder och utan slktledning, utan begynnelse p sina dagar och utan nde p sitt liv och likstlles med Guds Son -- denne frbliver
1220
1

Swedish Bible

Anonymous

en prst fr bestndigt. 4Och sen nu huru stor han r, denne t vilken vr stamfader Abraham gav tionde av det frnmsta bytet. 5Medan de av Levi sner, som undf prstmbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det r av sina brder, fastn dessa hava utgtt frn Abrahams lnd, 6tog denne, som icke var av deras slkt, tionde av Abraham och vlsignade honom, densamme som hade ftt lftena. 7Nu lr ingen kunna neka att det plgar vara den ringare som mottager vlsignelse av den som str hgre. 8Och medan det hr r ddliga mnniskor som taga tionde, r det dr en som fr det vittnesbrdet att han frbliver levande. 9Genom Abraham har p visst stt ocks Levi, som tager tionde, ftt giva tionde; 10ty han var nnu i sin stamfaders lnd, nr Melkisedek gick denne till mtes. 11Vore det nu s, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prstadmet -- och p detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varfr hade det d behvts att en prst av annat slag, efter Melkisedeks stt, skulle uppst, en som icke nmnes efter Arons stt? 12 (Om prstadmet frndras, mste ju med ndvndighet ocks lagen frndras.) 13Den som detta sges om hrde nmligen till en annan stam, en stam frn vilken ingen har utgtt, som har gjort tjnst vid altaret. 14Ty det r en knd sak att han som r vr Herre har trtt fram ur Juda stam; och med avseende p den har Moses icke talat ngot om prster. 15Och nnu mycket tydligare blir detta, d nu en prst av annat slag uppstr, lik Melkisedek dri, 16att han har blivit prst icke p grund av en lag som stadgar hrstamning efter kttet, utan p grund av en kraft som kommer av ofrgngligt liv. 17Han fr nmligen det vittnesbrdet: Du r en prst till evig tid, efter Melkisedeks stt. 18S upphves nu visserligen en fregende stadga, drfr att den var svag och gagnls -19 eftersom lagen icke kunde stadkomma ngot fullkomligt -- men ett bttre hopp sttes i stllet, ett hopp genom vilket vi f nalkas Gud. 20Och i s mtto som detta icke har kommit till stnd utan edlig bekrftelse -- det r nmligen s, att medan de andra hava blivit prster utan edlig bekrftelse, 21 har denne blivit det med sdan bekrftelse, genom den som sade till honom: Herren har svurit och skall icke ngra sig: 'Du r en prst till evig tid' -- 22i s mtto r ocks det frbund bttre, som har Jesus till lftesman. 23Och medan de frra prsterna hava mst bliva flera, drfr att de genom dden hindrades frn att frbliva i sin tjnst, 24har dremot denne ett ofrgngligt prstadme, eftersom han frbliver till evig tid. 25Drfr kan han ock till fullo frlsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid fr att mana gott fr dem. 26En sdan versteprst hvdes oss ocks att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild frn syndare och upphjd ver himmelen, 27en som icke var dag behvde frambra offer, ssom de andra versteprsterna, frst fr sina egna synder och sedan fr folkets; detta gjorde han nmligen en gng fr alla, nr han offrade sig sjlv. 28Ty lagen instter till versteprster mnniskor som ro behftade med svaghet, men det lftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekrftelse, instter en Son som r fullkomnad till evig tid.

Chapter 8

1221

Swedish Bible

Anonymous

Men en huvudpunkt i vad vi vilja sga r detta: Vi hava en versteprst som sitter p hgra sidan om Majesttets tron i himmelen, 2fr att gra tjnst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har upprttat, och icke ngon mnniska. 3Ty var och en som bliver versteprst tillsttes fr att frambra gvor och offer; drfr mste ocks denne hava ngot att frambra. 4Om han nu vore p jorden, s vore han icke ens prst, d andra dr finnas, som efter lagens bud hava att frambra gvorna, 5i det att de tjna i den helgedom som r en avbild och en skugga av den himmelska. Om en sdan fick ock Moses befallning genom en uppenbarelse, nr han skulle frfrdiga tabernaklet. Se till, heter det, att du gr allt efter den mnsterbild som har blivit dig visad p berget. 6Men nu har denne ftt ett s mycket frnmligare mbete, som han r medlare fr ett bttre frbund, vars ordning vilar p bttre lften. 7Ty om det frra frbundet hade varit utan brist, s skulle vl plats icke hava skts fr ett annat. 8Men nu frebrr Gud dem och sger: Se, dagar skola komma, sger Herren, d jag skall sluta ett nytt frbund med Israels hus och med Juda hus; 9icke ett sdant frbund som det jag gjorde med deras fder, p den dag d jag tog dem vid handen till att fra dem ut ur Egyptens land. Ty de frblevo icke i mitt frbund, och drfr frgade icke heller jag efter dem, sger Herren. 10Nej, detta r det frbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, sger Herren: Jag skall lgga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjrtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. 11 D skall den ene medborgaren aldrig behva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och sga: 'Lr knna Herren'; ty de skola alla knna mig, frn den minste bland dem till den strste. 12 Ty jag skall i nd frlta deras missgrningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihg. 13 Nr han sger ett nytt frbund, har han drmed givit till knna att det frra r frldrat; men det som frldras och bliver gammalt, det r nra att frsvinna.

Chapter 9 Nu hade visserligen ocks det frra frbundet sina gudstjnststadgar och sin jordiska helgedom. Ty i tabernaklet inrttades ett frmre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med skdebrden; och detta rum kallas det heliga. 3Men bakom den andra frlten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas det allraheligaste, 4med ett gyllene rkelsealtare och frbundets ark, p alla sidor verdragen med guld. I denna frvarades ett gyllene mbar med mannat, s ock Arons stav, som hade grnskat, och drtill frbundets tavlor. 5Drovanp stodo hrlighetskeruber, som verskyggde ndastolen. Men om vart srskilt av dessa freml r nu icke tillflle att tala. 6S blev detta inrttat. Och i det frmre tabernakelrummet g prsterna stndigt in och frrtta vad som hr till gudstjnsten, 7 men i det andra gr allenast versteprsten in en gng om ret, och d aldrig utan blod; och han frambr blodet fr sig sjlv och fr folkets ouppstliga synder. 8Drmed giver den helige Ande till knna att vgen till det allraheligaste nnu icke har blivit uppenbarad, s lnge det frmre tabernakelrummet fortfarande ger bestnd. 9Ty detta r en sinnebild som avser den nuvarande
2 1

1222

Swedish Bible

Anonymous

tiden, och i enlighet hrmed frambras gvor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som frrttar sin gudstjnst, 10utan allenast ro utvrtes stadgar -- de svl som freskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar -- stadgar plagda intill dess tiden vore inne fr en bttre ordning. 11Men Kristus kom ssom versteprst fr det tillkommande goda; och genom det strre och fullkomligare tabernakel som icke r gjort med hnder, det r, som icke tillhr den skapelse som nu r, 12gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gng fr alla in i det allraheligaste och vann en evig frlossning. 13Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stnkt p dem som hava blivit orenade, helgar till utvrtes renhet, 14huru mycket mer skall icke Kristi blod -- d han nu genom evig ande har framburit sig sjlv ssom ett felfritt offer t Gud -- rena vra samveten frn dda grningar till att tjna den levande Guden! 15S r han medlare fr ett nytt frbund, p det att de som voro kallade skulle f det utlovade eviga arvet, drigenom att en led dden till frlossning ifrn vertrdelserna under det frra frbundet. 16Ty dr ett testamente finnes, dr mste det styrkas att den som har gjort testamentet r dd. 17Frst genom dden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke ger gllande kraft, s lnge den som har gjort det nnu lever. 18Drfr har icke heller det frra frbundet blivit invigt utan blod. 19Ty sedan alla buden, ssom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda fr allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och rd ull och isop, och bestnkte svl sjlva boken som allt folket 20och sade: Detta r frbundets blod, det frbunds som Gud har stadgat fr eder. 21Likaledes stnkte han ock blod p tabernaklet och p alla de ting som hrde till gudstjnsten. 22S renas enligt lagen nstan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen frltelse. 23Allts var det ndvndigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sdana medel; men de himmelska tingen sjlva mste renas genom bttre offer n dessa. 24Ty Kristus har icke gtt in i ett allraheligaste som r gjort med hnder, och som allenast r en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gtt in i sjlva himmelen, fr att nu trda fram infr Guds ansikte, oss till godo. 25Ej heller har han gtt ditin, fr att mnga gnger offra sig sjlv, ssom versteprsten r efter r gr in i det allraheligaste, med blod som icke r hans eget. 26Han hade annars mst lida mnga gnger allt ifrn vrldens begynnelse. I stllet har han uppenbarats en enda gng, nu vid tidernas nde, fr att genom offret av sig sjlv utplna synden. 27Och ssom det r mnniskorna frelagt att en gng d och sedan dmas, 28s skall Kristus, sedan han en gng har blivit offrad fr att bra mngas synder, fr andra gngen, utan synd, lta sig ses av dem som bida efter honom, till frlsning. frbund.

Chapter 10 Ty lagen innehller en skugga av det tillkommande goda, men framstller icke tingen i deras verkliga gestalt; drfr kan den aldrig genom de offer som stndigt frambras, r efter r p samma stt, fullkomna dem som framtrda med sdana. 2Annars skulle man vl hava upphrt att offra, d
1

1223

Swedish Bible

Anonymous

ju de som s frrttade sin gudstjnst icke mer kunde veta med sig ngon synd, sedan de en gng hade blivit renade. 3Men just i offren ligger en rlig pminnelse om synd. 4Ty omjligt r att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder. 5Drfr sger han vid sitt intrde i vrlden: Slaktoffer och spisoffer begrde du icke, men en kropp beredde du t mig; 6i brnnoffer och syndoffer fann du icke behag. 7D sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen r skrivet om mig -fr att gra din vilja, o Gud.' 8Sedan han frst har sagt: Slaktoffer och spisoffer, brnnoffer och syndoffer begrde du icke, och i sdana fann du icke behag -- och dock frambras de efter lagen -- 9sger han vidare: Se, jag kommer fr att gra din vilja. S tager han bort det frra, fr att stta det andra i stllet. 10Och i kraft av denna vilja hava vi blivit helgade, drigenom att Jesu Kristi kropp en gng fr alla har blivit offrad. 11Och alla andra prster st dag efter dag i sin tjnst och frambra gng p gng enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder; 12men sedan denne har framburit ett enda offer fr synderna, sitter han fr bestndigt p Guds hgra sida 13 och vntar nu allenast p att hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall. 14Ty med ett enda offer har han fr bestndigt fullkomnat dem som bliva helgade. 15Hrom vittnar jmvl den helige Ande fr oss. Ty sedan Herren hade sagt: 16Detta r det frbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, sger han: Jag skall lgga mina lagar i deras hjrtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem; 17och vidare: Deras synder och deras orttfrdiga grningar skall jag aldrig mer komma ihg. 18Men dr frltelse fr dessa r given, dr behves icke mer ngot offer fr synd. 19Eftersom vi nu, mina brder, hava en fast tillfrsikt att f g in i det allraheligaste i och genom Jesu blod, 20i det att han t oss har invigt en ny och levande vg ditin genom frlten -- det r genom sitt ktt -- 21och eftersom vi hava en stor versteprst ver Guds hus, 22s ltom oss med uppriktiga hjrtan g fram i full trosvisshet, bestnkta till vra hjrtan och drigenom renade frn ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten. 23Ltom oss oryggligt hlla fast vid hoppets beknnelse, ty den som har givit oss lftet, han r trofast. 24Och ltom oss akta p varandra fr att uppliva varandra till krlek och goda grningar; 25ltom oss icke vergiva vr frsamlingsgemenskap, ssom somliga hava fr sed, utan m vi frmana varandra -- detta s mycket mer som I sen huru dagen nalkas. 26Ty om vi med bertt mod synda, sedan vi hava undftt kunskapen om sanningen, s terstr icke mer ngot offer fr vra synder, 27utan allenast en frskrcklig vntan p dom och glden av en eld som skall frtra motstndarna. 28Den som fraktar Moses' lag, han skall efter tv eller tre vittnens utsago ddas utan barmhrtighet; 29huru mycket svrare straff tron I icke d att den skall anses vrd, som frtrampar Guds Son och aktar frbundets blod fr orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smdar ndens Ande! 30Vi veta ju vem han r som sade: Min r hmnden; jag skall vederglla det, och ter: Herren skall dma sitt folk. 31Det r frskrckligt att falla i den levande Gudens hnder. 32Men kommen ihg den frgngna tiden, d I, sedan ljuset hade kommit till eder, stndaktigt uthrdaden mngen lidandets kamp 33och dels sjlva genom smlek och misshandling bleven gjorda till ett skdespel fr vrlden, dels leden med andra som fingo genomg sdant. 34Ty I haven delat de fngnas lidanden och med gldje underkastat eder att bliva bervade edra godelar. I vissten nmligen att I haven en egendom
1224

Swedish Bible

Anonymous

som r bttre och bliver bestndande. 35S kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor ln. 36I behven nmligen stndaktighet fr att kunna gra Guds vilja och f vad utlovat r. 37Ty nnu en helt liten tid, s kommer den som skall komma, och han skall icke drja; 38och min rttfrdige skall leva av tro. Men om ngon drager sig undan, s finner min sjl icke behag i honom. 39Dock, vi hra icke till dem som draga sig undan, sig sjlva till frdrv; vi hra till dem som tro och s vinna sina sjlar.

Chapter 11 Men tron r en fast tillfrsikt om det som man hoppas, en vertygelse om ting som man icke ser. 2P grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbrd. 3Genom tron frst vi att vrlden har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, s att det man ser icke har blivit till av ngot synligt. 4 Genom tron frambar Abel t Gud ett bttre offer n Kain, och genom den fick han det vittnesbrdet att han var rttfrdig, i det Gud sjlv gav vittnesbrd om hans offergvor; och genom tron talar han nnu, fastn han r dd. 5Genom tron togs Enok bort, fr att han icke skulle se dden; och man sg honom icke mer, ty Gud tog honom bort. Frrn han togs bort, fick han nmligen det vittnesbrdet att han hade tckts Gud; 6men utan tro r det omjligt att tckas Gud. Ty den som vill komma till Gud mste tro att han r till, och att han lnar dem som ska honom. 7Genom tron var det som Noa, sedan han hade ftt uppenbarelse om ngot som man nnu icke sg, i from frtrstan byggde en ark fr att rdda sitt hus; och genom den blev han vrlden till dom och fick till arvedel den rttfrdighet som hr tron till. 8Genom tron var Abraham lydig, nr han blev kallad, och han drog s ut till det land som han skulle f till arvedel; han drog ut, fastn han icke visste vart han skulle komma. 9Genom tron bosatte han sig ssom frmling i det utlovade landet, likasom i ett frmmande land, och bodde i tlt med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma lfte. 10Ty han vntade p staden med de fasta grundvalarna, vars byggmstare och skapare r Gud. 11Genom tron fick jmvl Sara, fastn verrig, kraft att bliva stammoder fr en avkomma, i det hon hll den fr trovrdig, som hade givit lftet. 12Drfr fddes ock av en och samme man, en som var s gott som dd, avkomlingar s talrika som stjrnorna p himmelen och som sanden p havets strand, som man icke kan rkna. 13I tron dogo alla dessa, innan de nnu hade ftt vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjrran och hade hlsat det och beknt sig vara gster och frmlingar p jorden. 14De som s tala giva ju drmed till knna att de ska efter ett fdernesland. 15 Och om de hade menat det land som de hade gtt ut ifrn, s hade de haft tillflle att vnda tillbaka dit. 16Men nu stod deras hg till ett bttre, nmligen det himmelska. Drfr blyges icke Gud fr att kallas deras Gud; ty han har berett t dem en stad. 17Genom tron var det som Abraham frambar Isak ssom offer, nr han blev satt p prov; ja, sin ende son frambar han ssom offer, han som hade mottagit lftena, 18han till vilken det hade blivit sagt: Genom Isak r det som sd skall uppkallas efter dig. 19Ty han tnkte p att Gud var mktig att till och med uppvcka frn de dda; frn de
1225
1

Swedish Bible

Anonymous

dda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat. 20Genom tron gav jmvl Isak sin vlsignelse t Jakob och Esau fr kommande tider. 21Genom tron vlsignade den dende Jakob Josefs bda sner och tillbad, lutad mot ndan av sin stav. 22Genom tron talade Josef, nr han lg fr dden, om Israels barns uttg och gav befallning om vad som skulle gras med hans ben. 23Genom tron blev Moses vid sin fdelse dold av sina frldrar och hlls av dem gmd i tre mnader, eftersom de sgo att det var ett vackert barn; och de lto icke frskrcka sig av konungens pbud. 24Genom tron frsmdde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. 25Han ville hellre utst lidande med Guds folk n fr en kort tid leva i syndig njutning; 26han hll nmligen Kristi smlek fr en strre rikedom n Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad p lnen. 27Genom tron vergav han Egypten, utan att lta frskrcka sig av konungens vrede; ty drigenom att han likasom sg den Osynlige kunde han hrda ut. 28Genom tron har han ock frordnat om psken och blodbestrykningen, p det att Frdrvaren, som frgjorde allt frstftt, icke skulle komma vid dem. 29Genom tron drogo de fram genom Rda havet likasom p torra landet; men nr egyptierna frskte g samma vg, drnktes de. 30Genom tron fllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gtt runt omkring dem. 31Genom tron undgick skkan Rahab att frgs tillsammans med de ohrsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna ssom vnner. 32Och vad skall jag nu vidare sga? Tiden bleve mig ju fr kort, ifall jag skulle frtlja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna, 33om dessa som genom tron besegrade konungariken, vade rttfrdighet, fingo lften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, 34dmpade eldens kraft, undkommo svrdets egg, blevo starka frn att hava varit svaga, blevo vldiga i krig och drevo frmmande hrar p flykten. 35Kvinnor funnos som fingo igen sina dda genom deras uppstndelse. Andra lto sig lggas p strckbnk och ville icke taga emot ngon befrielse, i hopp om en s mycket bttre uppstndelse. 36Andra ter underkastade sig begabberi och gisselslag, drtill ock bojor och fngelse; 37 de blevo stenade, marterade, sndersgade, ddade med svrd. De gingo omkring hljda i frskinn och gethudar, ndstllda, misshandlade, plgade, 38dessa mnniskor som vrlden icke var vrdig att hysa; de irrade omkring i knar och bergstrakter och levde i hlor och jordkulor. 39Och fastn alla dessa genom tron hava ftt sitt vittnesbrd, undfingo de nd icke vad utlovat var; 40ty Gud hade t oss utsett ngot bttre, p det att de icke oss frutan skulle bliva fullkomnade.

Chapter 12 Allts, d vi nu hava omkring oss en s stor hop av vittnen, m ock vi lgga av allt som r oss till hinder, och srskilt synden, som s hrt omsnrjer oss, och med uthllighet lpa framt i den tvlingskamp som r oss frelagd. 2Och m vi drvid se p Jesus, trons hvding och fullkomnare, p honom, som i stllet fr att taga den gldje som lg framfr honom, utstod korsets lidande och aktade smleken fr intet, och som nu sitter p hgra sidan om Guds tron. 3Ja, p honom, som har utsttt s mycken gensgelse av syndare, p honom mn I tnka, s att I icke trttnen och uppgivens
1226
1

Swedish Bible

Anonymous

i edra sjlar. 4nnu haven I icke sttt emot nda till blods, i eder kamp mot synden. 5Och I haven alldeles frgtit den frmaningens rst som talar med eder, ssom man talar med sner: Min son, frkasta icke Herrens aga, och giv dig icke ver, nr du tuktas av honom. 6Ty den Herren lskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kr. 7Det r till eder fostran som I fn utst lidande; Gud handlar med eder ssom med sner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader? 8Om I lmnadens utan aga, medan alla andra finge sin del drav, s voren I okta sner och icke kta. 9Vidare: vi hava haft kttsliga fder, som agade oss, och vi visade frsyn fr dem; skola vi d icke mycket mer vara underdniga andarnas Fader, s att vi f leva? 10De frra agade oss ju fr en kort tid, ssom det syntes dem gott, men denne agar oss fr vrt verkliga gagn, fr att vi skola f del av hans helighet. 11Vl synes alla aga fr tillfllet vara icke till gldje, utan till sorg; men eftert br den, fr dem som hava blivit fostrade drmed, en fridsfrukt som r rttfrdighet. 12Allts: strken maktlsa hnder och vacklande knn, 13och gren rta stigar fr edra ftter, s att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad. 14Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse fr ingen se Herren. 15Och sen till, att ingen gr miste om Guds nd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till frdrv, s att menigheten drigenom bliver besmittad; 16sen till, att ingen r en otuktig mnniska eller ohelig ssom Esau, han som fr en enda matrtt slde sin frstfdslortt. 17I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, nr han p grund av arvsrtt ville f vlsignelsen; han kunde nmligen icke vinna ngon ndring, fastn han med trar skte drefter. 18Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga p, ett som brann i eld, icke till tcken och mrker och storm, 19icke till basunljud och till en rst som talade s, att de som hrde den bdo att intet ytterligare skulle talas till dem. 20Ty de kunde icke hrda ut med det pbud som gavs dem: Ocks om det r ett djur som kommer vid berget, skall det stenas. 21Och s frskrcklig var den syn man sg, att Moses sade: Jag r frskrckt och bvar. 22Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till nglar i mngtusental, 23till en hgtidsskara och frsamling av frstfdda sner som ro uppskrivna i himmelen, och till en domare som r allas Gud, och till fullkomnade rttfrdigas andar, 24och till ett nytt frbunds medlare, Jesus, och till ett stnkelseblod som talar bttre n Abels blod. 25Sen till, att I icke visen ifrn eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, nr de visade ifrn sig honom som hr p jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola d vi kunna det, om vi vnda oss ifrn honom som kungr sin vilja frn himmelen? 26Hans rst kom d jorden att bva; men nu har han lovat och sagt: nnu en gng skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bva. 27Dessa ord nnu en gng giva till knna att de ting, som kunna bva, skola, eftersom de ro skapade, bliva frvandlade, fr att de ting, som icke kunna bva, skola bliva bestndande. 28Drfr, d vi nu skola undf ett rike som icke kan bva, s ltom oss vara tacksamma. P det sttet tjna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och rddhga. 29Ty vr Gud r en frtrande eld.

1227

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 13 Frbliven fasta i broderlig krlek. 2Frgten icke att bevisa gstvnlighet; ty genom gstvnlighet hava ngra, utan att veta det, ftt nglar till gster. 3Tnken p dem som ro fngna, likasom voren I deras medfngar, och tnken p dem som utst misshandling, eftersom ocks I sjlva haven en kropp. 4ktenskapet m hllas i ra bland alla, och kta sng bevaras obesmittad; ty otuktiga mnniskor och ktenskapsbrytare skall Gud dma. 5Varen i eder handel och vandel fria ifrn penningbegr; lten eder nja med vad I haven. Ty han har sjlv sagt: Jag skall icke lmna dig eller vergiva dig. 6Allts kunna vi dristigt sga: Herren r min hjlpare, jag skall icke frukta; vad kunna mnniskor gra mig? 7Tnken p edra lrare, som hava talat Guds ord till eder; sen huru de slutade sin levnad, och efterfljen deras tro. 8Jesus Kristus r densamme i gr och i dag, s ock i evighet. 9Lten eder icke vilsefras av allahanda frmmande lror. Ty det r gott att bliva styrkt i sitt hjrta genom nd och icke genom offermltider; de som hava befattat sig med sdant hava icke haft ngot gagn drav. 10Vi hava ett altare, frn vilket de som gra tjnst vid tabernaklet icke hava rtt att f ngot att ta. 11Det r ju s, att kropparna av de djur, vilkas blod versteprsten br in i det allraheligaste till frsoning fr synd, brnnas upp utanfr lgret. 12 Drfr var det ock utanfr stadsporten som Jesus utstod sitt lidande, fr att han genom sitt eget blod skulle helga folket. 13Ltom oss allts g ut till honom utanfr lgret och bra hans smlek. 14 Ty vi hava hr ingen varaktig stad, utan ska efter den tillkommande staden. 15S ltom oss d genom honom alltid till Gud frambra ett lovets offer, det r en frukt ifrn lppar som prisa hans namn. 16Men frgten icke att gra gott och dela med eder, ty sdana offer har Gud behag till. 17Varen edra lrare hrsamma, och bjen eder fr dem; ty de vaka ver edra sjlar, eftersom de skola avlgga rkenskap. M de d kunna gra det med gldje, och icke med suckan, ty detta vore eder icke nyttigt. 18Bedjen fr oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi ska att i alla stycken fra en god vandel. 19Och jag uppmanar eder att gra detta, s mycket mer som jag hoppas att drigenom dess snarare bliva tergiven t eder. 20Men fridens Gud, som frn de dda har terfrt vr Herre Jesus, vilken genom ett evigt frbunds blod r den store herden fr fren, 21 han fullkomne eder i allt vad gott r, s att I gren hans vilja; och han verke i oss vad som r vlbehagligt infr honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhr ran i evigheternas evigheter. Amen. 22 Jag beder eder, mina brder: tagen icke illa upp dessa frmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort. 23Veten att vr broder Timoteus har blivit lsgiven. Om han snart kommer hit, vill jag tillsammans med honom beska eder. 24Hlsen alla edra lrare och alla de heliga. De italiska brderna hlsa eder. 25Nd vare med eder alla.
1

James

1228

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 1 Petrus, Jesu Kristi apostel, hlsar de utvalda frmlingar som bo kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien och Bitynien, 2utvalda enligt Guds, Faderns, frsyn, i helgelse i Anden, till lydnad och till bestnkelse med Jesu Kristi blod. Nd och frid frke sig hos eder. 3 Lovad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhrtighet har genom Jesu Kristi uppstndelse frn de dda ftt oss p nytt till ett levande hopp, 4till ett ofrgngligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen r frvarat t eder, 5I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frlsning som r beredd fr att uppenbaras i den yttersta tiden. 6Drfr mn I frjda eder, om I ock nu en liten tid, dr s mste ske, liden bedrvelse under allahanda prvningar, 7fr att, om eder tro hller provet -- vilket r mycket mer vrt n guldet, som frgs, men som dock genom eld bliver beprvat -- detta m befinnas lnda eder till pris, hrlighet och ra vid Jesu Kristi uppenbarelse. 8Honom lsken I utan att hava sett honom; och fastn I nnu icke sen honom, tron I dock p honom och frjden eder ver honom med outsglig och hrlig gldje, 9 d I nu ren p vg att vinna det som r mlet fr eder tro, nmligen edra sjlars frlsning. 10 Angende denna frlsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nd som skulle vederfaras eder. 11De hava rannsakat fr att finna vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem hnvisade till, nr han frebdade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den hrlighet som drefter skulle flja. 12Och det blev uppenbarat fr dem att det icke var sig sjlva, utan eder, som de tjnade hrmed. Om samma ting har nu en frkunnelse kommit till eder genom de mn som i helig ande, nedsnd frn himmelen, hava fr eder predikat evangelium; och i de tingen stunda jmvl nglar att skda in. 13Omgjorden drfr edert sinnes lnder och varen nyktra; och stten med full tillit edert hopp till den nd som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse. 14D I nu haven kommit till lydnad, s fljen icke de begrelser som I frut, under eder okunnighets tid, levden i, 15utan bliven heliga i all eder vandel, ssom han som har kallat eder r helig. 16Det r ju skrivet: I skolen vara heliga, ty jag r helig. 17Och om I ssom Fader kallen honom som utan anseende till personen dmer var och en efter hans grningar, s vandren ock i fruktan under denna edert frmlingsskaps tid. 18I veten ju att det icke r med frgngliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit lskpta frn den vandel I frden i ffnglighet, efter fdernas stt, 19utan med Kristi dyra blod, ssom med blodet av ett felfritt lamm utan flck. 20S var frutsett om honom fre vrldens begynnelse; men frst nu i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad fr eder skull, 21I som genom honom tron p Gud, vilken uppvckte honom frn de dda och gav honom hrlighet, s att eder tro nu ock kan vara ett hopp till Gud. 22Renen edra sjlar, i lydnad fr sanningen, till oskrymtad broderlig krlek, och lsken varandra av hjrtat med uthllig krlek, 23I som ren fdda p nytt, icke av ngon frgnglig sd, utan av en ofrgnglig: genom Guds levande ord, som frbliver. 24Ty allt ktt r ssom grs och all dess hrlighet ssom grsets blomster; grset torkar bort, och blomstret faller av, 25men Herrens ord frbliver evinnerligen. Och det r detta ord som har blivit frkunnat fr eder ssom ett glatt budskap.
1

1229

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 2 S lggen d bort all ondska och allt svek s ock skrymteri och avund och allt frtal. 2Och d I nu ren nyfdda barn, s lngten efter att f den andliga ofrfalskade mjlken, p det att I genom den mn vxa upp till frlsning, 3om I annars haven smakat att Herren r god. 4Och kommen till honom, den levande stenen, som vl av mnniskor r frkastad, men infr Gud r utvald och dyrbar; 5och lten eder sjlva ssom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, s att I bliven ett heligt prsterskap, som skall frambra andliga offer, vilka genom Jesus Kristus ro vlbehagliga fr Gud. 6Det heter nmligen p ett stlle i skriften: Se, jag lgger i Sion en utvald, dyrbar hrnsten, och den som tror p den skall icke komma p skam. 7Fr eder, I som tron, r stenen allts dyrbar, men fr sdana som icke tro har den sten som byggningsmnnen frkastade blivit en hrnsten, 8 som r en sttesten och en klippa till fall. Eftersom de icke hrsamma ordet, stta de sig; s var det ock bestmt om dem. 9I ter ren ett utvalt slkte, ett konungsligt prsterskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, fr att I skolen frkunna hans hrliga grningar, hans som har kallat eder frn mrkret till sitt underbara ljus. 10I som frut icke voren ett folk, men nu ren ett Guds folk, I som icke haden ftt ngon barmhrtighet, men nu haven ftt barmhrtighet. 11Mina lskade, jag frmanar eder ssom gster och frmlingar att taga eder till vara fr de kttsliga begrelserna, vilka fra krig mot sjlen. 12Och fren en god vandel bland hedningarna, p det att dessa, om de i ngon sak frtala eder ssom illgrningsmn, nu i stllet, nr de skda edra goda grningar, m fr dessas skull prisa Gud p den dag d han sker dem. 13Varen underdniga all mnsklig ordning fr Herrens skull, vare sig det r konungen, ssom den verste hrskaren, 14eller det r landshvdingarna, som ju ro snda av honom fr att straffa dem som gra vad ont r och fr att prisa dem som gra vad gott r. 15Ty s r Guds vilja, att I med goda grningar skolen stoppa munnen till p ofrstndiga och fkunniga mnniskor. 16I ren ju fria, dock icke som om I haden friheten fr att drmed verskyla ondskan, utan ssom Guds tjnare. 17Bevisen var man ra, lsken brderna, frukten Gud, ren konungen. 18I tjnare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan ocks de obilliga. 19Ty det r vlbehagligt fr Gud, om ngon, med honom fr gonen, tligt uthrdar sina vedervrdigheter, nr han fr lida ofrskylt. 20Ty vad bermligt r dri att I bevisen tlamod, nr I fr edra synders skull fn uppbra hugg och slag? Men om I bevisen tlamod, nr I fn lida fr goda grningars skull, d r detta vlbehaglig fr Gud. 21 Ty drtill ren I kallade, d ju Kristus sjlv led fr eder och efterlmnade t eder en frebild, p det att I skullen flja honom och vandra i hans fotspr. 22Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun. 23Nr han blev smdad, smdade han icke igen, och nr han led, hotade han icke, utan verlmnade sin sak t honom som dmer rttvist. 24Och vra synder bar han i sin kropp upp p korsets tr, fr att vi skulle d bort ifrn synderna och leva fr rttfrdigheten; och genom hans sr haven I blivit helade. 25Ty I gingen vilse ssom fr, men nu haven I vnt om till edra sjlars herde och vrdare.
1

1230

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 3 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra mn, fr att ocks de mn, som till ventyrs icke hrsamma ordet; m genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord, 2nr de skda den rena vandel som I fren i fruktan. 3Eder prydnad vare icke den utvrtes prydnaden, den som bestr i hrfltningar och phngda gyllene smycken eller i eder kldedrkt. 4Den vare fastmer hjrtats frdolda mnniska, smyckad med den saktmodiga och stilla andens ofrgngliga vsende; ty detta r dyrbart infr Gud. 5P sdant stt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina mn. 6S var Sara lydig mot Abraham och kallade honom herre; och hennes barn haven I blivit, om I gren vad gott r, och icke lten eder frskrckas av ngot. 7Sammalunda skolen I ock, I mn, p frstndigt stt leva tillsammans med edra hustrur, d ju hustrun r det svagare krlet; och eftersom de ro edra medarvingar till livets nd, skolen I bevisa dem all ra, p det att edra bner icke m bliva frhindrade. 8Varen slutligen alla endrktiga, medlidsamma, krleksfulla mot brderna, barmhrtiga, dmjuka. 9Vedergllen icke ont med ont, icke smdelse med smdelse, utan tvrtom vlsignen; drtill ren I ju ock kallade, att I skolen f vlsignelse till arvedel. 10Ty den som vill lska livet och se goda dagar, han avhlle sin tunga frn det som r ont och sina lppar frn att tala svek; 11han vnde sig bort ifrn det som r ont, och gre vad gott r, han ske friden, och trakte drefter 12Ty Herrens gon ro vnda till de rttfrdiga, och hans ron till deras bn. Men Herrens ansikte r emot dem som gra det onda. 13 Och vem r den som kan gra eder ngot ont, om I nitlsken fr det som r gott? 14Skullen I n f lida fr rttfrdighets skull, s ren I dock saliga. Hysen ingen fruktan fr dem, och lten eder icke frskrckas; 15nej, Herren, Kristus, skolen I hlla helig i edra hjrtan. Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begr skl fr det hopp som r i eder, dock med saktmod och i fruktan 16och med ett gott samvete, s att de som smda eder goda vandel i Kristus komma p skam, i frga om det som de frtala eder fr. 17Ty det r bttre att lida fr goda grningar, om s skulle vara Guds vilja, n att lida fr onda. 18Kristus sjlv led ju en gng dden fr synder; rttfrdig led han fr orttfrdiga, p det att han skulle fra oss till Gud. Ja, han blev ddad till kttet, men till anden blev han gjord levande. 19I anden gick han gick han ock stad och predikade fr de andar som hllos i fngelse, 20fr sdana som fordom voro ohrsamma, nr Guds lngmodighet gav dem anstnd i Noas tid, d nr en ark byggdes, i vilken ngra f -- allenast tta personer -- blevo frlsta genom vatten. 21Efter denna frebild bliven nu och I frlsta genom vatten -- nmligen genom ett dop som icke betyder att man avtvr kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppstndelse, 22hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter p Guds hgra sida, sedan nglar och vldige och makter i andevrlden hava blivit honom underlagda.
1

1231

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 4 D nu Kristus har lidit till kttet, s vpnen ock I eder med samma sinne; ty den som har lidit till kttet har icke lngre ngot att skaffa med synd. 2Och leven sedan, under den tid som terstr eder hr i kttet, icke mer efter mnniskors onda begrelser, utan efter Guds vilja. 3Ty det r nog, att I under den framfarna tiden haven gjort hedningarnas vilja och levat i lsaktighet och onda begrelser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan, 4varfr de ock frundra sig och smda eder, d I nu icke lpen med till samma liderlighetens pl. 5Men de skola gra rkenskap infr honom som r redo att dma levande och dda. 6Ty att evangelium blev frkunnat jmvl fr dda, det skedde, fr att dessa, om de n till kttet blevo dmda, ssom alla mnniskor dmas, likvl till anden skulle f leva, s som Gud lever 7Men nden p allting r nu nra. Varen allts besinningsfulla och nyktra, s att I kunnen bedja. 8Och varen framfr allt uthlliga i eder krlek till varandra, ty krleken verskyler en myckenhet av synder. 9Varen gstvnliga mot varandra utan knot, 10och tjnen varandra, var och en med den ndegva han har undftt, ssom goda frvaltare av Guds mngfaldiga nd. 11Om ngon talar, s vare hans tal i enlighet med Guds ord, om ngon har en tjnst, s skte han den efter mttet av den kraft som Gud frlnar, s att Gud i allt bliver rad genom Jesus Kristus. Honom tillhr ran och vldet i evigheternas evigheter, amen. 12Mina lskade, frundren eder icke ver den luttringseld som r tnd bland eder, och som I till eder prvning msten genomg, och menen icke att drmed ngot frunderligt vederfares eder; 13utan ju mer I fn dela Kristi lidanden, dess mer mn I gldja eder, fr att I ock mn kunna gldjas och frjda eder vid hans hrlighets uppenbarelse. 14Saliga ren I, om I fr Kristi namns skull bliven smdade, ty hrlighetens Ande, Guds Ande, vilar d ver eder. 15 Det m nmligen icke ske, att ngon av eder fr lida ssom drpare eller tjuv eller illgrningsman, eller drfr att han blandar sig i vad honom icke vidkommer. 16Men om ngon fr lida fr att han r en kristen, d m han icke blygas, utan prisa Gud fr detta namns skull. 17Ty tiden r inne att domen skall begynna, och det p Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver d nden fr dem som icke hrsamma Guds evangelium? 18Och om den rttfrdige med knapp nd bliver frlst, huru skall det d g den ogudaktige och syndaren? 19Allts, de som efter Guds vilja f lida, de m anbefalla sina sjlar t sin trofaste Skapare, allt under det att de gra vad gott r.
1

Chapter 5 Till de ldste bland eder stller jag nu denna frmaning, jag som sjlv r en av de ldste och en som vittnar om Kristi lidanden, och som jmvl har del i den hrlighet som kommer att uppenbaras: 2Varen herdar fr Guds hjord, som I haven i eder vrd, varen det icke av tvng, utan av fri vilja, icke fr slem vinnings skull, utan med villigt hjrta. 3Upptrden icke ssom herrar ver edra frsamlingar, utan bliven fredmen fr hjorden. 4D skolen I, nr verherden uppenbaras,
1232
1

Swedish Bible

Anonymous

undf hrlighetens ofrvissneliga segerkrans. 5S skolen I ock, I yngre, eder sida underordna eder de ldre. Iklden eder alla, i umgngelsen med varandra, dmjukheten ssom en tjnardrkt. Ty Gud str emot de hgmodiga, men de dmjuka giver han nd. 6dmjuken eder allts under Guds mktiga hand, fr att han m upphja eder i sinom tid. 7Och kasten alla edra bekymmer p honom, ty han har omsorg om eder. 8Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djvulen, gr omkring ssom ett rytande lejon och sker vem han m uppsluka. 9Stn honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfaras edra brder hr i vrlden. 10Men all nds Gud, som har kallat eder till sin eviga hrlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stdja, styrka och stadfsta eder. 11Honom tillhr vldet i evigheternas evigheter. Amen. 12Genom Silvanus, eder trogne broder -- fr en sdan hller jag honom nmligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, fr att frmana eder, och fr att betyga att den nd I stn i r Guds rtta nd. 13Frsamlingen i Babylon, utvald likasom eder frsamling, hlsar eder. S gr ock min son Markus. 14Hlsen varandra med en krlekens kyss. Frid vare med eder alla som ren i Kristus.

1 Peter
Chapter 1 Simon Petrus, Jesu Kristi tjnare och apostel, hlsar dem som i och genom vr Guds och Frlsarens, Jesu Kristi, rttfrdighet hava ftt sig beskrd en lika dyrbar tro som vi. 2Nd och frid frke sig hos eder, i kunskap om Gud och vr Herre Jesus Kristus. 3Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt sknkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin hrlighet och underkraft. 4Genom dem har han ock sknkt oss sina dyrbara och mycket stora lften, fr att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av gudomlig natur och undkomma den frgngelse som i fljd av den onda begrelsen rder i vrlden. 5Vinnlggen eder just drfr p allt stt om att i eder tro bevisa dygd, i dygden kunskap, 6i kunskapen terhllsamhet, i terhllsamheten stndaktighet, i stndaktigheten gudsfruktan, 7i gudsfruktan broderlig krlek, i den broderliga krleken allmnnelig krlek. 8Ty om detta finnes hos eder och mer och mer frkas, s tillstdjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i frga om kunskapen om vr Herre Jesus Kristus. 9Den ter som icke har detta, han r blind och kan icke se; han har frgtit att han har blivit renad frn sina frra synder, 10Vinnlggen eder drfr, mina brder, s mycket mer om att gra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gren, skolen I aldrig ngonsin komma p fall. 11 S skall intrdet i vr Herres och Frlsares, Jesu Kristi, eviga rike frlnas eder i rikligt mtt. 12 Drfr kommer jag alltid att pminna eder om detta, fastn I visserligen redan knnen det och ren befsta i den sanning som har kommit till eder. 13Och jag hller det fr rtt och tillbrligt, att s lnge jag nnu r i denna kroppshydda, genom mina pminnelser vcka eder. 14Ty jag vet att
1

1233

Swedish Bible

Anonymous

jag snart skall lmna min kroppshydda; detta har vr Herre Jesus Kristus givit till knna fr mig. 15 Men jag vill hrmed srja fr, att I ocks efter min bortgng stdse kunnen draga eder detta till minnes. 16Ty det var icke ngra slugt uttnkta fabler vi fljde, nr vi kungjorde fr eder vr Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse utan vi hade sjlva skdat hans hrlighet. 17Ty han fick ifrn Gud, fadern, ra och pris, nr frn det hgsta Majesttet en rst kom till honom och sade: Denne r min lskade Son, i vilken jag har funnit behag. 18Den rsten hrde vi sjlva komma frn himmelen, nr vi voro med honom p det heliga berget. 19S mycket fastare str nu ocks fr oss det profetiska ordet; och I gren vl, om I akten drp, ssom p ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjrnan gr upp i edra hjrtan. 20Men det mn I framfr allt veta, att ingen profetia i ngot skriftens ord kan av ngon mnniskas egen kraft utlggas. 21 Ty ingen profetia har ngonsin framkommit av en mnniskas vilja, utan drigenom att mnniskor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem frn Gud.

Chapter 2 Men ocks falska profeter uppstodo bland folket, likasom jmvl bland eder falska lrare skola komma att finnas, vilka p smygvgar skola infra frdrvliga partimeningar och draga ver sig sjlva pltsligt frdrv, i det att de till och med frneka den Herre som har kpt dem. 2De skola f mnga efterfljare i sin lsaktighet, och fr deras skull skall sanningens vg bliva smdad. 3I sin girighet skola de ock med bedrgliga ord bereda sig vinning av eder. Men sedan lnge r deras dom i annalkande, den drjer icke, och deras frdrv sover icke. 4Ty Gud skonade ju icke de nglar som syndade, utan strtade dem ned i avgrunden och verlmnade dem t mrkrets hlor, fr att dr frvaras till domen. 5Ej heller skonade han den forntida vrlden, om han ock, nr han lt floden komma ver de ogudaktigas vrld, bevarade Noa ssom rttfrdighetens frkunnare, jmte sju andra. 6Och stderna Sodom och Gomorra lade han i aska och dmde dem till att omstrtas; han gjorde dem s till ett varnande exempel fr kommande tiders ogudaktiga mnniskor. 7Men han frlste den rttfrdige Lot, som svrt pinades av de gudlsa mnniskornas lsaktiga vandel. 8Ty genom de ogrningar som han, den rttfrdige mannen, mste se och hra, dr han bodde ibland dem, plgades han dag efter dag i sin rttfrdiga sjl. 9S frstr Herren att frlsa de gudfruktiga ur prvningen, men ock att under straff frvara de orttfrdiga till domens dag. 10Och detta gr han frst och frmst med dem som i oren begrelse st efter kttslig lust och frakta andevrldens herrar. I sitt trots och sin sjlvgodhet bva dessa mnniskor icke fr att smda andevrldens hrlige, 11 under det att nglar som st nnu hgre i starkhet och makt icke om dem uttala ngon smdande dom infr Herren. 12Men p samma stt som oskliga djur frgs, varelser som av naturen ro fdda till att fngas och frgs, p samma stt skola ock dessa frgs, eftersom de smda vad de icke knna till; 13och de skola s bliva bedragna p den ln som de vilja vinna genom orttfrdighet. De hava sin lust i krsligt leverne mitt p ljusa dagen. De ro skamflckar och styggelser, dr de
1

1234

Swedish Bible

Anonymous

vid gstabuden, som de f hlla med eder, frossa i sina njutningar. 14Deras gon ro fulla av otuktigt begr och kunna icke f nog av synd. De locka till sig obefsta sjlar. De hava hjrtan vade i girighet. Frbannade ro de. 15De hava vergivit den raka vgen och kommit vilse genom att efterflja Balaam, Beors son, p hans vg. Denne trdde ju att vinna ln genom orttfrdighet; 16 men han blev tillrttavisad fr sin vertrdelse: en stum arbetssninna begynte tala med mnniskorst och hindrade profeten i hans galenskap. 17Dessa mnniskor ro kllor utan vatten, skyar som drivas av stormvinden, och det svarta mrkret r frvarat t dem. 18Ty de tala stora ord som ro idel ffnglighet; och d de nu sjlva leva i kttsliga begrelser, locka de genom sin lsaktighet till sig mnniskor som med knapp nd rdda sig undan sdana som vandra i villfarelse. 19 De lova dem frihet, fastn de sjlva ro frgngelsens trlar; ty den som har ltit sig vervinnas av ngon, han har blivit dennes trl. 20Och d de genom kunskapen om Herren och Frlsaren, Jesus Kristus, hava undkommit vrldens besmittelser, men sedan ter lta sig insnrjas och vervinnas av dem, s har det sista fr dem blivit vrre n det frsta. 21Ty det hade varit bttre fr dem att icke hava lrt knna rttfrdighetens vg, n att nu, sedan de hava lrt knna den, vnda tillbaka, bort ifrn det heliga bud som har blivit dem meddelat. 22Det har gtt med dem ssom det riktigt heter i ordsprket: En hund vnder ter till sina spyor, och: Ett tvaget svin vltrar sig ter i smutsen.

Chapter 3 Detta r nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina lskade; och i bda har jag genom mina pminnelser velat uppvcka edert rena sinne, 2s att I kommen ihg vad som har blivit frutsagt av de heliga profeterna, s ock det bud som av edra apostlar har blivit eder givet frn Herren och Frlsaren. 3Och det mn I framfr allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, mnniskor som vandra efter sina egna begrelser. 4De skola sga: Huru gr det med lftet om hans tillkommelse? Frn den dag d vra fder avsomnade har ju allt frblivit sig likt, nda ifrn vrldens begynnelse. 5Ty nr de vilja pst detta, frgta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till frn urldrig tid, s ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten; 6och genom versvmning av vatten frn dem frgicks ocks den vrld som d fanns. 7Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade t eld, och de frvaras nu till domens dag, d de ogudaktiga mnniskorna skola frgs. 8Men ett vare icke frdolt fr eder, mina lskade, detta, att en dag r fr Herren ssom tusen r, och tusen r ssom en dag. 9Herren frdrjer icke uppfyllelsen av sitt lfte, ssom somliga mena att han frdrjer sig. Men han r lngmodig mot eder, eftersom han icke vill att ngon skall frgs, utan att alla skola vnda sig till bttring. 10Men Herrens dag skall komma ssom en tjuv, och d skola himlarna med dnande hast frgs, och himlakropparna upplsas av hetta, och jorden och de verk som ro drp brnnas upp. 11Eftersom nu allt detta slunda gr till sin upplsning, hurudana bren
1

1235

Swedish Bible

Anonymous

icke I d vara i helig vandel och gudsfruktan, 12medan I frbiden och pskynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplsas av eld, och himlakroppar smlta av hetta! 13Men nya himlar och en ny jord, dr rttfrdighet bor, frbida vi efter hans lfte. 14Drfr, mina lskade, eftersom I frbiden detta, skolen I med all flit srja fr, att I mn fr honom befinnas vara obeflckade och ostraffliga, i frid. 15Och I skolen hlla fre, att vr Herres lngmodighet lnder till frlsning; ssom ock vr lskade broder Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit honom given. 16S gr han i alla sina brev, nr han i dem talar om sdant, fastn visserligen i dem finnes ett och annat som r svrt att frst, och som okunniga och obefsta mnniskor vrngt uttyda, ssom de ock gra med de vriga skrifterna, sig sjlva till frdrv. 17D I nu sledes, mina lskade, haven ftt veta detta i frvg, s tagen eder till vara fr att bliva indragna i de gudlsas villfarelse och drigenom frlora edert fste. 18Vxen i stllet till i nd och i kunskap om vr Herre och Frlsare, Jesus Kristus. Honom tillhr ran, nu och till evighetens dag. Amen.

2 Peter
Chapter 1 Det som var frn begynnelsen, det vi hava hrt, det vi med egna gon hava sett, det vi skdade och med egna hnder togo p, det frkunna vi: om livets Ord tala vi. 2Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna drom och frkunna fr eder livet, det eviga, som var hos Fadern och uppenbarades fr oss. 3Ja, det vi hava sett och hrt, det frkunna vi ock fr eder, p det att ocks I mn hava gemenskap med oss; och vi hava vr gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus. 4Och vi skriva nu detta, fr att vr gldje skall bliva fullkomlig. 5Och detta r det budskap som vi hava hrt frn honom, och som vi frkunna fr eder, att Gud r ljus, och att intet mrker finnes i honom. 6Om vi sga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i mrkret, s ljuga vi och gra icke sanningen. 7Men om vi vandra i ljuset, ssom han r i ljuset, s hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss frn all synd. 8Om vi sga att vi icke hava ngon synd, s bedraga vi oss sjlva, och sanningen r icke i oss. 9Om vi beknna vra synder, s r han trofast och rttfrdig, s att han frlter oss vra synder och renar oss frn all orttfrdighet. 10Om vi sga att vi icke hava syndat, s gra vi honom till en ljugare, och hans ord r icke i oss.
1

Chapter 2 Mina kra barn, detta skriver jag till eder, fr att I icke skolen synda. Men om ngon syndar, s hava vi en fresprkare hos Fadern, Jesus Kristus, som r rttfrdig; 2och han r frsoningen
1

1236

Swedish Bible

Anonymous

fr vra synder, ja, icke allenast fr vra, utan ock fr hela vrldens. 3Drav veta vi att vi hava lrt knna honom, drav att vi hlla hans bud. 4Den som sger sig hava lrt knna honom och icke hller hans bud, han r en lgnare och i honom r icke sanningen. 5Men den som hller hans ord, i honom r frvisso Guds krlek fullkomnad. Drav veta vi att vi ro i honom. 6Den som sger sig frbliva i honom, han r ock pliktig att sjlv s vandra som Han vandrade. 7Mina lskade, det r icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft frn begynnelsen. Detta gamla bud r ordet som I haven ftt hra. 8P samma gng r det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta r sant bde i frga om honom och i frga om eder; ty mrkret frgr, och det sanna ljuset lyser redan. 9Den som sger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han r nnu alltjmt i mrkret. 10Den som lskar sin broder, han frbliver i ljuset, och i honom r intet som lnder till fall. 11Men den som hatar sin broder, han r i mrkret och vandrar i mrkret, och han vet icke vart han gr; ty mrkret har frblindat hans gon. 12Jag skriver till eder, kra barn, ty synderna ro eder frltna fr hans namns skull. 13Jag skriver till eder, I fder, ty I haven lrt knna honom som r frn begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven vervunnit den onde. 14 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lrt knna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fder, ty I haven lrt knna honom som r frn begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ren starka, och Guds ord frbliver i eder, och I haven vervunnit den onde. 15lsken icke vrlden, ej heller vad som r i vrlden. Om ngon lskar vrlden, s r Faderns krlek icke i honom. 16Ty allt som r i vrlden, kttets begrelse och gonens begrelse och hgfrd ver detta livets goda, det r icke av Fadern, utan av vrlden. 17Och vrlden frgr och dess begrelse, men den som gr Guds vilja, han frbliver evinnerligen. 18Mina barn, nu r den yttersta tiden. I haven ju hrt att en antikrist skall komma, och redan hava mnga antikrister uppsttt; drav frst vi att den yttersta tiden r inne. 19Frn oss hava de utgtt, men de hrde icke till oss, ty hade de hrt till oss, s hade de frblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla hra till oss. 20I ter haven mottagit smrjelse frn den Helige, och I haven all kunskap. 21Jag har skrivit till eder, icke drfr att I icke knnen sanningen, utan drfr att I knnen den och veten att ingen lgn kommer av sanningen. 22 Vilken r Lgnaren, om icke den som frnekar att Jesus r Kristus? Denne r Antikrist, denne som frnekar Fadern och Sonen. 23Var och en som frnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som beknner Sonen, han har ock Fadern. 24I ter skolen lta det som I haven hrt frn begynnelsen frbliva i eder. Om det som I haven hrt frn begynnelsen frbliver i eder s skolen ock I sjlva frbliva i Sonen och i Fadern. 25Och detta r vad han sjlv har lovat oss: det eviga livet. 26Detta har jag skrivit till eder med tanke p dem som ska frvilla eder. 27Men vad eder angr, s frbliver i eder den smrjelse I haven undftt frn honom, och det behves icke att ngon undervisar eder; ty vad hans smrjelse lr eder om allting, det r sant och r icke lgn. Frbliven allts i honom, ssom den har lrt eder. 28Ja, kra barn, frbliven nu i honom, s att vi, nr han en gng uppenbaras, kunna frimodigt trda fram, och icke med skam ndgas g bort ifrn honom vid hans tillkommelse. 29Om I veten att han r rttfrdig, s kunnen I frst att ocks var och en som gr vad rttfrdigt r, han r fdd av honom.
1237

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 3 Se vilken krlek Fadern har bevisat oss drmed att vi f kallas Guds barn, vilket vi ock ro. Drfr knner vrlden oss icke, eftersom den icke har lrt knna honom. 2Mina lskade, vi ro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det r nnu icke uppenbart. Men det veta vi, att nr han en gng uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty d skola vi f se honom sdan han r. 3Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig, likasom Han r ren. 4Var och en som gr synd, han vertrder ock lagen, ty synd r vertrdelse av lagen. 5Och i veten att Han uppenbarades, fr att han skulle borttaga synderna; och synd finnes icke i honom. 6Var och en som frbliver i honom, han syndar icke; var och en som syndar, han har icke sett honom och icke lrt knna honom. 7Kra barn, lten ingen frvilla eder. Den som gr vad rttfrdigt r, han r rttfrdig, likasom Han r rttfrdig. 8Den som gr synd, han r av djvulen, ty djvulen har syndat frn begynnelsen. Och just drfr uppenbarades Guds Son, att han skulle gra om intet djvulens grningar. 9Var och en som r fdd av Gud, han gr icke synd, ty Guds sd frbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han r fdd av Gud. 10Drav r uppenbart vilka som ro Guds barn, och vilka som ro djvulens barn, drav att var och en som icke gr vad rttfrdigt r, han r icke av Gud, ej heller den som icke lskar sin broder. 11Ty detta r det budskap som I haven hrt frn begynnelsen, att vi skola lska varandra 12och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihjl sin broder. Och varfr slog han ihjl honom? Drfr att hans egna grningar voro onda och hans broders grningar rttfrdiga. 13Frundren eder icke, mina brder, om vrlden hatar eder. 14Vi veta att vi hava vergtt frn dden till livet, ty vi lska brderna. Den som icke lskar, han frbliver i dden. 15Var och en som hatar sin broder, han r en mandrpare; och I veten att ingen mandrpare har evigt liv frblivande i sig. 16Drav att Han gav sitt liv fr oss hava vi lrt knna krleken; s ro ock vi pliktiga att giva vra liv fr brderna. 17Men om ngon har denna vrldens goda och tillsluter sitt hjrta fr sin broder, nr han ser honom lida nd, huru kan d Guds krlek frbliva i honom? 18Kra barn, ltom oss lska icke med ord eller med tungan, utan i grning och i sanning. 19Drav skola vi veta att vi ro av sanningen; och s kunna vi infr honom vertyga vrt hjrta drom, 20att om vrt hjrta frdmer oss, s r Gud strre n vrt hjrta och vet allt. 21Mina lskade, om vrt hjrta icke frdmer oss, s hava vi frimodighet infr Gud, 22och vadhelst vi bedja om, det f vi av honom, eftersom vi hlla hans bud och gra vad som r vlbehagligt fr honom. 23Och detta r hans bud, att vi skola tro p hans Sons, Jesu Kristi, namn och lska varandra, enligt det bud han har givit oss. 24 Och den som hller hans bud, han frbliver i Gud, och Gud frbliver i honom. Och att han frbliver i oss, det veta vi av Anden, som han har givit oss.
1

Chapter 4

1238

Swedish Bible

Anonymous

Mina lskade, tron icke var och en ande, utan prven andarna, huruvida de ro av Gud; ty mnga falska profeter hava gtt ut i vrlden. 2Drp skolen I knna igen Guds Ande: var och en ande som beknner att Jesus r Kristus, kommen i kttet, han r av Gud; 3men var och en ande som icke s beknner Jesus, han r icke av Gud. Den anden r Antikrists ande, om vilken I haven hrt att den skulle komma, och som redan nu r i vrlden. 4I, kra barn, I ren av Gud och haven vervunnit dessa; ty han som r i eder r strre n den som r i vrlden. 5De ro av vrlden; drfr tala de vad som r av vrlden, och vrlden lyssnar till dem. 6Vi ter ro av Gud. Den som knner Gud, han lyssnar till oss; den som icke r av Gud, han lyssnar icke till oss. Hrp knna vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande. 7Mina lskade, ltom oss lska varandra; ty krleken r av Gud, och var och en som lskar, han r fdd av Gud och knner Gud. 8Den som icke lskar, han har icke lrt knna Gud, ty Gud r krleken. 9Drigenom har Guds krlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har snt sin enfdde Son i vrlden, fr att vi skola leva genom honom. 10Icke dri bestr krleken, att vi hava lskat Gud, utan dri, att han har lskat oss och snt sin Son till frsoning fr vra synder. 11Mina lskade, om Gud s har lskat oss, d ro ock vi pliktiga att lska varandra. 12Ingen har ngonsin sett Gud. Om vi lska varandra, s frbliver Gud i oss, och hans krlek r fullkomnad i oss. 13Drav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi frbliva i honom, och att han frbliver i oss. 14Och vi hava sjlva sett, och vi vittna om att Fadern har snt sin Son till att vara vrldens Frlsare. 15Den som beknner att Jesus r Guds Son, i honom frbliver Gud, och han sjlv frbliver i Gud. 16Och vi hava lrt knna den krlek som Gud har i oss, och vi hava kommit till tro p den. Gud r krleken, och den som frbliver i krleken, han frbliver i Gud, och Gud frbliver i honom. 17Drigenom r krleken fullkomnad hos oss, att vi hava frimodighet i frga om domens dag; ty sdan Han r, sdana ro ock vi i denna vrlden. 18Rddhga finnes icke i krleken, utan fullkomlig krlek driver ut rddhgan, ty i rddhgan ligger tanke p straff, och den som rdes r icke fullkomnad i krleken. 19Vi lska, drfr att han frst har lskat oss. 20Om ngon sger sig lska Gud och hatar sin broder, s r han en lgnare. Ty den som icke lskar sin broder, som han har sett, han kan icke lska Gud, som han icke har sett. 21Och det budet hava vi frn honom, att den som lskar Gud, han skall ock lska sin broder.

Chapter 5 Var och en som tror att Jesus r Kristus, han r fdd av Gud; och var och en som lskar honom som fdde, han lskar ock den som r fdd av honom. 2Drfr, nr vi lska Gud och hlla hans bud, d veta vi att vi lska Guds barn. 3Ty dri bestr krleken till Gud, att vi hlla hans bud; och hans bud ro icke tunga. 4Ty allt som r ftt av Gud, det vervinner vrlden; och detta r den seger som har vervunnit vrlden: vr tro. 5Vilken annan kan vervinna vrlden, n den som tror att Jesus r Guds Son? 6Han r den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, icke med vattnet allenast, utan med vattnet och blodet. Och Anden r den som vittnar, eftersom Anden r sanningen.
1239
1

Swedish Bible

Anonymous

Ty tre ro de som vittna: 8Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma. 9Om vi taga mnniskors vittnesbrd fr gott, s m vl Guds vittnesbrd vara frmer. Detta r ju Guds vittnesbrd, att han har vittnat om sin Son. 10Den som tror p Guds Son, han har vittnesbrdet inom sig sjlv; den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare, eftersom han icke har trott p Guds vittnesbrd om sin Son. 11Och detta r vittnesbrdet: att Gud har givit oss evigt liv; och det livet r i hans Son. 12Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han har icke livet. 13Detta har jag skrivit till eder, fr att I skolen veta att I haven evigt liv, I som tron p Guds Sons namn. 14Och detta r den fasta tillfrsikt vi hava till honom, att om vi bedja om ngot efter hans vilja, s hr han oss. 15Och om vi veta att han hr oss, vadhelst vi bedja om, s veta vi ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vr bn. 16Om ngon ser sin broder beg en synd som icke r en synd till dds, d m han bedja, och s skall han giva honom liv, om nmligen synden icke r till dds. Det finnes synd till dds; fr sdan sger jag icke att man skall bedja. 17All orttfrdighet r synd; dock finnes det synd som icke r till dds. 18Vi veta om var och en som r fdd av Gud att han icke syndar, ty den som har blivit fdd av Gud, han tager sig till vara, och den onde kommer icke vid honom. 19Vi veta att vi ro av Gud, och att hela vrlden r i den ondes vld. 20Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss frstnd, s att vi kunna knna den Sanne; och vi ro i den Sanne, i hans Son, Jesus Kristus. Denne r den sanne Guden och evigt liv. 21Kra barn, tagen eder till vara fr avgudarna.

1 John
Chapter 1 Den ldste hlsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i sanning lskar, och icke jag allenast, utan ock alla andra som hava lrt knna sanningen. 2Vi lska dem fr sanningens skull, som frbliver i oss, och som skall vara med oss till evig tid. 3Nd, barmhrtighet och frid ifrn Gud, Fadern, och ifrn Jesus Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i krlek. 4Det har gjort mig stor gldje att jag har funnit flera av dina barn vandra i sanningen, efter det bud som vi hava ftt ifrn Fadern. 5Och nu har jag en bn till dig, kra fru. Icke som om jag skreve fr att giva dig ett nytt bud; det gller allenast det bud som vi hava haft frn begynnelsen: att vi skola lska varandra. 6Och dri bestr krleken, att vi vandra efter de bud han har givit. Ja, detta r budet, att I skolen vandra i krleken, enligt vad I haven hrt frn begynnelsen. 7Ty mnga villolrare hava gtt ut i vrlden, vilka icke beknna att Jesus r Kristus, som skulle komma i kttet; en sdan r Villolraren och Antikrist. 8Tagen eder till vara, s att I icke frloren det som vi med vrt arbete hava kommit stad, utan fn full ln. 9Var och en som s gr framt, att han icke frbliver i Kristi lra, han har icke Gud; den som frbliver i den lran, han har bde Fadern och Sonen. 10Om ngon
1

1240

Swedish Bible

Anonymous

kommer till eder och icke har den lran med sig, s tagen icke emot honom i edra hus, och hlsen honom icke. 11Ty den som hlsar honom, han gr sig delaktig i hans onda grningar. 12Jag hade vl mycket annat att skriva till eder, men jag vill icke gra det med papper och blck. Jag hoppas att i stllet f komma till eder och muntligen tala med eder, fr att vr gldje skall bliva fullkomlig. 13 Din utvalda systers barn hlsa dig.

2 John
Chapter 1 Den ldste hlsar Gajus, den lskade brodern, som jag i sanning lskar. 2Min lskade, jag nskar att det i allt m st vl till med dig, och att du m vara vid god hlsa, ssom det ock str vl till med din sjl. 3Ty det gjorde mig stor gldje, d ngra av brderna kommo och vittnade om den sanning som bor i dig, eftersom du ju vandrar i sanningen. 4Jag har ingen strre gldje n den att f hra att mina barn vandra i sanningen. 5Min lskade, du handlar ssom en trofast man i allt vad du gr mot brderna, och detta jmvl nr de komma ssom frmlingar. 6Dessa hava nu infr frsamlingen vittnat om din krlek. Och du gr vl, om du p ett stt som r vrdigt Gud utrustar dem ocks fr fortsttningen av deras resa. 7Ty fr hans namns skull hava de dragit stad, utan att hava tagit emot ngot av hedningarna. 8Drfr ro vi vr sida pliktiga att taga oss an sdana mn, s att vi bliva deras medarbetare till att frmja sanningen. 9Jag har skrivit till frsamlingen, men Diotrefes, som nskar att vara den frmste bland dem, vill icke gra ngot fr oss. 10Om jag kommer, skall jag drfr pvisa huru illa han gr, d han skvallrar om oss med elaka ord. Och han njer sig icke hrmed; utom det att han sjlv intet vill gra fr brderna, hindrar han ocks andra som vore villiga att gra ngot, ja, han driver dem ut ur frsamlingen. 11Mina lskade, flj icke onda fredmen, utan goda. Den som gr vad gott r, han r av Gud; den som gr vad ont r, han har icke sett Gud. 12Demetrius har ftt gott vittnesbrd om sig av alla, ja, av sanningen sjlv. Ocks vi giva honom vrt vittnesbrd; och du vet att vrt vittnesbrd r sant. 13Jag hade vl mycket annat att skriva till dig, men jag vill icke skriva till dig med blck och penna. 14Ty jag hoppas att rtt snart f se dig, och d skola vi muntligen tala med varandra. 15Frid vare med dig. Vnnerna hlsa dig. Hlsa vnnerna, var och en srskilt.
1

3 John
Chapter 1

1241

Swedish Bible

Anonymous

Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjnare, hlsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken. 2Mina brder, hllen det fr idel gldje, nr I kommen i allahanda frestelser, 3och veten, att om eder tro hller provet, s verkar detta stndaktighet. 4Och lten stndaktigheten hava med sig fullkomlighet i grning, s att I ren fullkomliga, utan fel och utan brist i ngot stycke. 5 Men om ngon av eder brister i vishet, s m han utbedja sig sdan frn Gud, som giver t alla villigt och utan hrda ord, och den skall bliva honom given. 6Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar r lik havets vg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. 7En sdan mnniska m icke tnka att hon skall f ngot frn Herren -- 8en mnniska med delad hg, en som gr ostadigt fram p alla sina vgar. 9Den broder som lever i ringhet bermme sig av sin hghet. 10Den ter som r rik bermme sig av sin ringhet, ty ssom grsets blomster skall han frgs. 11Solen gr upp med sin brnnande hetta och frtorkar grset, och dess blomster faller av, och dess fgring frgr; s skall ock den rike frvissna mitt i sin vlan. 12Salig r den man som r stndaktig i frestelsen; ty nr han har besttt sitt prov, skall han f livets krona, vilken Gud har lovat t dem som lska honom. 13Ingen sge, nr han bliver frestad, att det r frn Gud som hans frestelse kommer; ty ssom Gud icke kan frestas av ngot ont, s frestar han icke heller ngon. 14Nej, nrhelst ngon frestas, s r det av sin egen begrelse som han drages och lockas. 15Sedan, nr begrelsen har blivit havande, fder hon synd, och nr synden har blivit fullmogen, framfder hon dd. 16Faren icke vilse, mina lskade brder. 17Idel goda gvor och idel fullkomliga sknker komma ned ovanifrn, frn himlaljusens Fader, hos vilken ingen frndring ger rum och ingen vxling av ljus och mrker. 18Efter sitt eget beslut fdde han oss till liv genom sanningens ord, fr att vi skulle vara en frstling av de varelser han har skapat. 19Det veten I, mina lskade brder. Men var mnniska vare snar till att hra och sen till att tala och sen till vrede. 20Ty en mans vrede kommer icke stad vad rtt r infr Gud. 21Skaffen drfr bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som r plantat i eder, och som kan frlsa edra sjlar. 22Men varen ordets grare, och icke allenast dess hrare, eljest bedragen I eder sjlva. 23Ty om ngon r ordets hrare, men icke dess grare, s r han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel: 24nr han har betraktat sig dri, gr han sin vg och frgter strax hurudan han var. 25Men den som skdar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och frbliver drvid och icke r en glmsk hrare, utan en verklig grare, han varder salig i sin grning. 26Om ngon menar sig tjna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjrta, s r hans gudstjnst intet vrd. 27En gudstjnst, som r ren och obesmittad infr Gud och Fadern, r det att vrda sig om fader- och moderlsa barn och nkor i deras bedrvelse, och att hlla sig obeflckad av vrlden.

Chapter 2 Mina brder, menen icke att tron p vr Herre Jesus Kristus, den frhrligade, kan st tillsammans med att hava anseende till personen. 2Om till exempel i eder frsamling intrder en
1242
1

Swedish Bible

Anonymous

man med guldring p fingret och i prktiga klder, och jmte honom intrder en fattig man i smutsiga klder, 3och I d vnden edra blickar till den som br de prktiga klderna och sgen till honom: Sitt du hr p denna goda plats, men dremot sgen till den fattige: St du dr, eller: Stt dig drnere vid min fotapall -- 4haven I icke d kommit i strid med eder sjlva och blivit domare som dma efter ortta grunder? 5Hren, mina lskade brder: Har icke Gud utvald just dem som i vrldens gon ro fattiga till att bliva rika i tro, och att f till arvedel det rike han har lovat t dem som lska honom? 6I ter haven visat frakt fr den fattige. r det d icke de rika som frtrycka eder, och r det icke just de, som draga eder infr domstolarna? 7r det icke de, som smda det goda namn som r nmnt ver eder? 8Om I, ssom skriften bjuder, fullgren den konungsliga lagen: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv, d gren I visserligen vl. 9Men om I haven anseende till personen, s begn I synd och bliven av lagen verbevisade om att vara vertrdare. 10 Ty om ngon hller hela lagen i vrigt, men felar i ett, s r han skyldig till allt. 11Densamme som sade: Du skall icke beg ktenskapsbrott, han sade ju ock: Du skall icke drpa. Om du nu visserligen icke begr ktenskapsbrott, men drper, s r du dock en lagvertrdare. 12Talen och handlen s, som det hves mnniskor vilka skola dmas genom frihetens lag. 13Ty domen skall utan barmhrtighet drabba den som icke har visat barmhrtighet; barmhrtighet ter kan frimodigt trda fram infr domen. 14Mina brder, vartill gagnar det, om ngon sger sig hava tro, men icke har grningar? Icke kan vl tron frlsa honom? 15Om ngon, vare sig en broder eller en syster, saknade klder och vore utan mat fr dagen 16och ngon av eder d sade till denne: G i frid, kld dig varmt, och t dig mtt -- vartill gagnade detta, sframt han icke drjmte gve honom vad hans kropp behvde? 17S r ock tron i sig sjlv dd, om den icke har med sig grningar. 18Nu torde ngon sga: Du har ju tro? -- Ja, och jag har ocks grningar; visa mig du din tro utan grningar, s vill jag genom mina grningar visa dig min tro. 19Du tror att Gud r en. Dri gr du rtt; ocks de onda andarna tro det och bva. 20Men vill du d frst, du fkunniga mnniska, att tron utan grningar r till intet gagn! 21Blev icke Abraham, vr fader, rttfrdig av grningar, nr han frambar sin son Isak p altaret? 22Du ser allts att tron samverkade med hans grningar, och av grningarna blev tron fullkomnad, 23och s fullbordades det skriftens ord som sger: Abraham trodde Gud, och det rknades honom till rttfrdighet; och han blev kallad Guds vn. 24 I sen allts att det r av grningar som en mnniska bliver rttfrdig, och icke av tro allenast. 25 Och var det icke p samma stt med skkan Rahab? Blev icke hon rttfrdig av grningar, nr hon tog emot sndebuden och sedan p en annan vg slppte ut dem? 26Ja, ssom kroppen utan ande r dd, s r ock tron utan grningar dd.

Chapter 3 Mina brder, icke mnga av eder m trda upp ssom lrare; I bren veta att vi skola f en dess strngare dom. 2I mnga stycken fela vi ju alla; om ngon icke felar i sitt tal, s r denne en
1243
1

Swedish Bible

Anonymous

fullkomlig man, som frmr tygla hela sin kropp. 3Nr vi lgga betsel i hstarnas mun, fr att de skola lyda oss, d kunna vi drmed styra ocks hela deras vriga kropp. 4Ja, till och med skeppen, som ro s stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder t det hll dit styrmannen vill. 5S r ock tungan en liten lem och kan likvl bermma sig av stora ting. Betnken huru en liten eld kan antnda en stor skog. 6Ocks tungan r en eld; ssom en vrld av orttfrdighet framstr den bland vra lemmar, tungan som beflckar hela kroppen och stter tillvarons hjul i brand, likasom den sjlv r antnd av Gehenna. 7Ty vl r det s, att alla varelsers natur, bde fyrfotadjurs och fglars och krldjurs och vattendjurs, lter tmja sig, och verkligen har blivit tamd, genom mnniskors natur. 8Men tungan kan ingen mnniska tmja; ett oroligt och ont ting r den, och full av ddande gift. 9Med den vlsigna vi Herren och Fadern, och med den frbanna vi mnniskorna, som ro skapade till att vara Gud lika. 10Ja, frn en och samma mun utg vlsignelse och frbannelse. S br det icke vara, mina brder. 11Icke giver vl en klla frn en och samma der bde stt och bittert vatten? 12Mina brder, icke kan vl ett fikontrd bra oliver eller ett vintrd fikon? Lika litet kan en salt klla giva stt vatten. 13Finnes bland eder ngon vis och frstndig man, s m han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel lta se de grningar som hvas en sdan man. 14Om I ter i edra hjrtan hysen bitter avund och ren genstridiga, d mn I icke frhva eder och ljuga, i strid mot sanningen. 15Sdan vishet kommer icke ned ovanifrn, utan r av jorden och tillhr de sjliska mnniskorna, ja, de onda andarna. 16Ty dr avund och genstridighet rda, dr rder oordning och allt vad ont r. 17Men den vishet som kommer ovanifrn r frst och frmst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhrtighet och andra goda frukter, fri ifrn tvivel, fri ifrn skrymtan. 18Och rttfrdighetens frukt kommer av en sdd i frid, dem till del som hlla frid.

Chapter 4 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Mnne icke av de lustar som fra krig i eder lemmar? 2I ren fulla av begrelser, men haven dock intet; I drpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och s tvisten och striden I. I haven intet, drfr att I icke bedjen. 3Dock, I bedjen, men I fn intet, ty I bedjen illa, nmligen fr att kunna i edra lustar frslsa vad I fn. 4I trolsa avfllingar, veten I d icke att vrldens vnskap r Guds ovnskap? Den som vill vara vrldens vn, han bliver allts Guds ovn. 5Eller menen I att detta r ett tomt ord i skriften: Med svartsjuk krlek trngtar den Ande som han har ltit taga sin boning i oss? 6Men s mycket strre r den nd han giver; drfr heter det: Gud str emot de hgmodiga, men de dmjuka giver han nd. 7S varen nu Gud underdniga, men stn emot djvulen, s skall han fly bort ifrn eder. 8 Nalkens Gud, s skall han nalkas eder. Renen edra hnder, I syndare, och gren edra hjrtan rena, I mnniskor med delad hg. 9Knnen edert elnde och srjen och grten. Edert lje vnde sig i sorg och eder gldje i bedrvelse. 10dmjuken eder infr Herren, s skall han upphja eder.
1244
1

Swedish Bible

Anonymous

11

Frtalen icke varandra, mina brder. Den som frtalar en broder eller dmer sin broder, han frtalar lagen och dmer lagen. Men dmer du lagen, s r du icke en lagens grare, utan dess domare. 12En r lagstiftaren och domaren, han som kan frlsa och kan frgra. Vem r d du som dmer din nsta? 13Hren nu, I som sgen: I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och dr vilja vi uppehlla oss ett r och driva handel och skaffa oss vinning -- 14I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad r edert liv? En rk ren I, som synes en liten stund, men sedan frsvinner. 15I borden fastmera sga: Om Herren vill, och vi fr leva, skola vi gra det, eller det. 16Men nu talen I stora ord i eder frmtenhet. All sdan stortalighet r ond. 17 Allts, den som frstr att gra vad gott r, men icke gr det, fr honom bliver detta till synd.

Chapter 5 Hren nu, I rike: Grten och jmren eder ver det elnde som skall komma ver eder. 2Eder rikedom multnar bort, och edra klder frtas snder av mal; 3edert guld och silver frrostar, och rosten drp skall vara eder till ett vittnesbrd och skall ssom en eld frtra edert ktt. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna. 4Se, den ln I haven frhllit arbetarna som hava avbrgat edra krar, den ropar ver eder, och skrdemnnens rop hava kommit fram till Herren Sebaots ron. 5I haven levat i krslighet p jorden och gjort eder goda dagar; I haven gtt eder av hjrtans lust p eder slaktedag. 6I haven dmt den rttfrdige skyldig och haven drpt honom; han str eder icke emot. 7S biden nu tligt, mina brder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru kermannen vntar p jordens dyrbara frukt och tligt bidar efter den, till dess att den har ftt hstregn och vrregn. 8Ja, biden ock I tligt, och styrken edra hjrtan; ty Herrens tillkommelse r nra. 9Sucken icke mot varandra, mina brder, p det att I icke mn bliva dmda. Se, domaren str fr drren. 10 Mina brder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till edert fredme i att uthrda lidande och visa tlamod. 11Vi prisa ju dem saliga, som hava varit stndaktiga. Om Jobs stndaktighet haven I hrt, och I haven sett vilken utgng Herren beredde; ty Herren r nderik och barmhrtig. 12 Men framfr allt, mina brder, svrjen icke, varken vid himmelen eller vid jorden, ej heller vid ngot annat, utan lten edert ja vara ja, och edert nej vara nej, s att I icke hemfallen under dom. 13Fr ngon bland eder utst lidande, s m han bedja. 14r ngon glad, s m han sjunga lovsnger. r ngon bland eder sjuk, m han d kalla till sig frsamlingens ldste; och dessa m bedja ver honom och i Herrens namn smrja honom med olja. 15Och trons bn skall hjlpa den sjuke, och Herren skall lta honom st upp igen; och om han har begtt synder, skall detta bliva honom frltet. 16Beknnen allts edra synder fr varandra, och bedjen fr varandra, p det att I mn bliva botade. Mycket frmr en rttfrdig mans bn, nr den bedes med kraft. 17Elias var en mnniska, med samma natur som vi. Han bad en bn att det icke skulle regna, och det regnade icke p jorden under tre r och sex mnader; 18ter bad han, och d gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt. 19Mina brder, om ngon bland eder har farit vilse frn sanningen, och ngon omvnder
1245
1

Swedish Bible

Anonymous

honom, 20s mn I veta att den som omvnder en syndare frn hans villovg, han frlsar hans sjl frn dden och verskyler en myckenhet av synder.

Jude
Chapter 1 Judas, Jesu Kristi tjnare och Jakobs broder, hlsar de kallade, dem som ro upptagna i Guds, Faderns, krlek och bevarade t Jesus Kristus. 2Barmhrtighet och frid och krlek frke sig hos eder. 3Mina lskade, d jag nu med all iver har tagit mig fr att skriva till eder om vr gemensamma frlsning, finner jag det ndigt att i min skrivelse frmana eder att kmpa fr den tro som en gng fr alla har blivit meddelad t de heliga. 4Ngra mnniskor hava nmligen innstlat sig hos eder -- ngra om vilka det fr lnge sedan blev skrivet att de skulle hemfalla under den domen -ogudaktiga mnniskor, som missbruka vr Guds nd till lsaktighet och frneka vr ende hrskare och herre, Jesus Kristus. 5Men fastn I redan en gng haven ftt kunskap om alltsammans, vill jag pminna eder drom, att Herren, sedan han hade frlst sitt folk ur Egyptens land, eftert frgjorde dem som icke trodde, 6s ock drom, att de nglar som icke behllo sin furstehghet, utan vergvo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit frvarade i mrker till den stora dagens dom. 7 Likas hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande stder, vilka p samma stt som de frra bedrevo otukt och stodo efter annat umgnge n det naturliga, blivit satta till ett varnande exempel, i det att de f lida straff i evig eld. 8Dock gra nu ocks dessa mnniskor p samma stt, frblindade av sina drmmar: kttet besmitta de, men andevrldens herrar frakta de, och dess hrlige smda de. 9Icke s Mikael, verngeln; nr denne tvistade med djvulen angende Moses' kropp, dristade han sig icke att ver honom uttala ngon smdande dom, utan sade allenast: Herren npse dig. 10 Dessa ter smda vad de icke knna till; och vad de, likasom de oskliga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det bruka de till sitt frdrv. 11Ve dem! De hava trtt in p Kains vg, de hava fr lns skull strtat sig i Balaams villfarelse och hava gtt frlorade till fljd av en genstrvighet lik Koras. 12Det r dessa som f hlla gstabud med eder, dr de sitta ssom skamflckar vid edra krleksmltider och ofrsynt se sig sjlva till godo. De ro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av vindarna. De ro trd som st nakna p senhsten, ofruktbara, i dubbel mtto dda, uppryckta med rtterna. 13De ro vilda havsvgor som uppkasta sina egna skndligheters skum. De ro irrande stjrnor, t vilka det svarta mrkret r frvarat till evig tid. 14Om dessa var det ock som Enok, den sjunde frn Adam, profeterade och sade: Se, Herren kommer med sina mngtusen heliga, 15fr att hlla dom ver alla och bestraffa alla de ogudaktiga fr alla de ogudaktiga grningar som de hava vat, och fr alla de frmtna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot honom. 16 De ro mnniskor som alltid knorra och knota ver sin lott, medan de likvl vandra efter sina egna begrelser. Och deras mun talar stora ord, under det att de dock av egennytta ska vara
1246
1

Swedish Bible

Anonymous

mnniskor till behag. 17Men kommen ihg, I mina lskade, vad som har blivit frutsagt av vr Herres, Jesu Kristi, apostlar, 18huru de sade till eder: I den yttersta tiden skola bespottare uppst, som vandra efter sina egna ogudaktiga begrelser. 19Det r dessa mnniskor som vlla sndringar, dessa som ro sjliska och icke hava ande. 20Men I, mina lskade, uppbyggen eder p eder allraheligaste tro, bedjen i den helige Ande, 21och bevaren eder s i Guds krlek, under det att I vnten p vr Herres, Jesu Kristi, barmhrtighet, till evigt liv. 22Mot somliga av dem, sdana som ro tvivlande, mn I vara barmhrtiga 23och frlsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra mn I ocks vara barmhrtiga, dock med fruktan, s att I avskyn till och med deras livkldnad, den av kttet beflckade. 24Men honom som frmr bevara eder ifrn fall och stlla eder infr sin hrlighet ostraffliga, i frjd, 25honom som allena r Gud, och som r vr Frlsare genom Jesus Kristus, vr Herre, honom tillhr ra, majestt, vlde och makt, ssom fre all tid, s ock nu och i alla evigheter. Amen.

Revelation
Chapter 1 Detta r en uppenbarelse frn Jesus Kristus, en som Gud gav honom fr att visa sina tjnare, vad som snart skall ske. Och medelst ett budskap genom sin ngel gav han det till knna fr sin tjnare Johannes, 2som hr vittnar och frambr Guds ord och Jesu Kristi vittnesbrd, allt vad han sjlv har sett. 3Salig r den som fr upplsa denna profetias ord, och saliga ro de som f hra dem och som taga vara p, vad dri r skrivet; ty tiden r nra. 4Johannes hlsar de sju frsamlingarna i provinsen Asien. Nd vare med eder och frid frn honom som r, och som var, och som skall komma, s ock frn de sju andar, som st infr hans tron, 5och frn Jesus Kristus, det trovrdiga vittnet, den frstfdde bland de dda, den som r hrskaren ver konungarna p jorden. Honom som lskar oss, och som har lst oss frn vra synder med sitt blod 6och gjort oss till ett konungadme, till prster t sin Gud och Fader, honom tillhr ran och vldet i evigheternas evigheter, amen. 7Se, han kommer med skyarna, och allas gon skola se honom, ja ock deras som hava stungit honom; och alla slkter p jorden skola jmra sig vid hans syn. Ja, amen. 8Jag r A och O, sger Herren Gud, han som r, och som var, och som skall komma, den Allsmktige. 9Jag, Johannes, eder broder, som med eder har del i bedrvelsen och riket och stndaktigheten i Jesus, jag befann mig p den som heter Patmos, fr Guds ords och Jesu vittnesbrds skull. 10Jag kom i andehnryckning p Herrens dag och fick d bakom mig hra en stark rst, lik ljudet av en basun, 11 och den sade: Skriv upp i en bok vad du fr se, och snd den till de sju frsamlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus och Tyatira och Sardes och Filadelfia och Laodicea. 12Och jag vnde mig om fr att se vad det var fr en rst som talade till mig; och nr jag vnde mig om, fick jag se
1

1247

Swedish Bible

Anonymous

sju gyllene ljusstakar 13och mitt i bland ljusstakarna ngon som liknade en mnniskoson, kldd i en fotsid kldnad och omgjordad kring brstet med ett gyllene blte. 14Hans huvud och hr var vitt ssom vit ull, ssom sn, och hans gon voro ssom eldslgor. 15Hans ftter liknade glnsande malm, nr den har blivit gldgad i en ugn. Och hans rst var ssom bruset av stora vatten. 16I sin hgra hand hade han sju stjrnor, och frn hans mun utgick ett skarpt tveeggat svrd, och hans ansikte var ssom solen, nr den skiner i sin fulla kraft. 17Nr jag sg honom, fll jag ned fr hans ftter, ssom hade jag varit dd. Men han lade sin hgra hand p mig och sade: Frukta icke. Jag r den frste och den siste 18och den levande; jag var dd, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till dden och ddsriket. 19S skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp bde vad som nu r, och vad som hrefter skall ske. 20Vad angr hemligheten med de sju stjrnorna, som du har sett i min hgra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, s m du veta att de sju stjrnorna ro de sju frsamlingarnas nglar, och att de sju ljusstakarna ro de sju frsamlingarna.

Chapter 2 Skriv till Efesus' frsamlings ngel: S sger han som hller de sju stjrnorna i sin hgra hand, han som gr omkring bland de sju gyllene ljusstakarna: 2Jag knner dina grningar och ditt arbete och din stndaktighet, och jag vet att du icke kan lida onda mnniskor; du har prvat dem som sga sig vara apostlar, men icke ro det, och har funnit dem vara lgnare. 3Och du r stndaktig och har burit mycket fr mitt namns skull och har icke frtrttats. 4Men jag har det emot dig, att du har vergivit din frsta krlek. 5Betnk d varifrn du har fallit, och bttra dig, och gr ter sdana grningar som du gjorde under din frsta tid. Varom icke, s skall jag komma ver dig och skall flytta din ljusstake frn dess plats, sframt du icke gr bttring. 6Men den bermmelsen har du, att du hatar nikolaiternas grningar, som ocks jag hatar. -- 7Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna. Den som vinner seger, t honom skall jag giva att ta av livets trd, som str i Guds paradis. 8Och skriv till Smyrnas frsamlings ngel: S sger den frste och den siste, han som var dd och ter har blivit levande: 9Jag knner din bedrvelse och din fattigdom -- dock, du r rik! -- och jag vet vilken frsmdelse du utstr av dem som sga sig vara judar, men icke ro detta, utan ro en Satans synagoga. 10Frukta icke fr det som du skall f lida. Se, djvulen skall kasta somliga av eder i fngelse, fr att I skolen sttas p prov; och I skolen f utst bedrvelse i tio dagar. Var trogen intill dden, s skall jag giva dig livets krona, 11Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna. Den som vinner seger, han skall frvisso icke lida ngon skada av den andra dden. 12Och skriv till Pergamus' frsamlings ngel: S sger han som har det skarpa tveeggade svrdet: 13Jag vet var du bor: dr varest Satan har sin tron. Och dock hller du fast vid mitt namn; och tron p mig frnekade du icke ens p den tid d Antipas, mitt vittne, min trogne tjnare, blev drpt hos eder -- dr varest Satan bor. 14Men jag har ngot litet emot dig: du har hos dig ngra som hlla fast vid Balaams lra, hans som lrde Balak huru han
1248
1

Swedish Bible

Anonymous

skulle lgga en sttesten fr Israels barn, s att de skulle ta ktt frn avgudaoffer och bedriva otukt. 15 S har ocks du ngra som p lika stt hlla sig till nikolaiternas lra. 16Gr d bttring; varom icke, s skall jag snart komma ver dig och skall strida mot dem med min muns svrd. 17Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna. Den som vinner seger, t honom skall jag giva av det frdolda mannat; och jag skall giva honom en vit sten och ett nytt namn skrivet p den stenen, ett namn som ingen knner, utom den som fr det. 18Och skriv till Tyatiras frsamlings ngel: S sger Guds Son, han som har gon ssom eldslgor, han vilkens ftter likna glnsande malm: 19Jag knner dina grningar och din krlek och din tro, och jag vet huru du har tjnat och varit stndaktig, och huru dina sista grningar ro flera n dina frsta. 20Men jag har det emot dig att du r s efterlten mot kvinnan Jesabel -- hon som sger sig vara en profetissa och upptrder ssom lrare och frleder mina tjnare till att bedriva otukt och till att ta ktt frn avgudaoffer. 21 Jag har givit henne tid till bttring, men hon vill icke gra bttring och upphra med sin otukt. 22 Se, jag vill lgga henne ned p sjuksngen; och ver dem som med henne beg ktenskapsbrott vill jag snda stor vedermda, sframt de icke bttra sig och upphra med att gra hennes grningar. 23 Och hennes barn skall jag drpa. Och alla frsamlingarna skola frnimma, att jag r den som rannsakar njurar och hjrtan; och jag skall giva var och en av eder efter hans grningar. 24Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som icke haven denna lra, d I ju icke haven lrt knna djupheterna, ssom de sga -- ja, Satans djupheter! -- till eder sger jag: Jag lgger icke p eder ngon ny brda; 25hllen allenast fast vid det som I haven, till dess jag kommer. 26Den som vinner seger och intill nden troget gr mina grningar, t honom skall jag giva makt ver hedningarna. 27och han skall styra dem med jrnspira, likasom nr man krossar lerkrl, 28ssom ock jag har ftt den makten av min Fader; och jag skall giva honom morgonstjrnan. 29Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

Chapter 3 Och skriv till Sardes' frsamlings ngel: S sger han som har Guds sju andar och de sju stjrnorna: Jag knner dina grningar; du har det namnet om dig, att du lever, men du r dd. 2 Vakna upp och hll dig vaken, och styrk det som nnu r kvar, det som har varit nra att d. Ty jag har icke funnit dina grningar vara fullkomliga infr min Gud. 3Tnk nu p huru du undfick ordet och hrde det, och tag vara p drp och gr bttring. Om du icke hller dig vaken, s skall jag komma ssom en tjuv, och du skall frvisso icke veta vilken stund jag kommer ver dig. 4Dock kunna hos dig i Sardes nmnas ngra f som icke hava flckat sina klder; och dessa skola vandra med mig i vita klder, ty de ro vrdiga drtill. 5Den som vinner seger, han skall s bliva kldd i vita klder, och jag skall aldrig utplna hans namn ur livets bok, utan knnas vid hans namn infr min Fader och infr hans nglar. 6Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna. 7 Och skriv till Filadelfias frsamlings ngel: S sger den Helige, den Sannfrdige, han som har
1

1249

Swedish Bible

Anonymous

'Davids nyckel', han som 'upplter, och ingen kan tillsluta', han som 'tillsluter, och ingen upplter': 8 Jag knner dina grningar. Se, jag har ltit dig finna en ppen drr, som ingen kan tillsluta. Ty vl r din kraft ringa, men du har tagit vara p mitt ord och icke frnekat mitt namn. 9Se, jag vill verlmna t dig ngra frn Satans synagoga, ngra av dem som sga sig vara judar, men icke ro det, utan ljuga; ja, jag vill gra s, att de komma ock falla ned fr dina ftter, och de skola frst, att jag har ftt dig kr. 10Eftersom du har tagit vara p mitt bud om stndaktighet, skall ock jag taga vara p dig och frlsa dig ut ur den prvningens stund som skall komma ver hela vrlden, fr att stta jordens inbyggare p prov. 11Jag kommer snart; hll fast det du har, s att ingen tager din krona. 12Den som vinner seger, honom skall jag gra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lmna det; och jag skall skriva p honom min Guds namn och namnet p min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ned frn himmelen, frn min Gud, s ock mitt eget nya namn. 13 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna. 14Och skriv till Laodiceas frsamlings ngel: S sger han som r Amen, den trovrdiga och sannfrdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse: 15Jag knner dina grningar: du r varken kall eller varm. Jag skulle nska att du vore antingen kall eller varm. 16Men nu, d du r ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun. 17Du sger ju: 'Jag r rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behver intet'; och du vet icke att du just r elndig och mkansvrd och fattig och blind och naken. 18S rder jag dig d att du kper av mig guld som r luttrat i eld, fr att du skall bliva rik, och att du kper vita klder till att klda dig i, fr att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du kper gonsalva till att smrja dina gon med, fr att du skall kunna se. 19'Alla som jag lskar, dem tuktar och agar jag.' S gr nu bttring med all flit. 20Se, jag str fr drren och klappar; om ngon lyssnar till min rst och upplter drren, s skall jag g in till honom och hlla mltid med honom och han med mig. 21Den som vinner seger, honom skall jag lta sitta med mig p min tron, likasom jag sjlv har vunnit seger och satt mig med min Fader p hans tron. 22Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna. svenska versttningen tergives med den sannfrdige, i den hebreiska grundtexten r amen.

Chapter 4 Sedan fick jag se en drr vara ppnad i himmelen; och den rst, lik ljudet av en basun, som jag frut hade hrt tala till mig, sade: Kom hit upp, s skall jag visa dig, vad som skall ske hrefter. 2 I detsamma kom jag i andehnryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och ngon satt p den tronen; 3och han som satt drp var till utseendet ssom jaspissten och karneol. Och runt omkring tronen gick en regnbge, som till utseendet var ssom en smaragd. 4Och jag sg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och p de tronerna sutto tjugufyra ldste, kldda i vita klder, med gyllene kransar p sina huvuden. 5Och frn tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordn; och framfr tronen brunno sju eldbloss, det r Guds sju andar. 6Framfr tronen syntes ock
1

1250

Swedish Bible

Anonymous

likasom ett glashav, likt kristall; och runt omkring tronen stodo fyra vsenden, ett mitt fr var sida av tronen och de voro fullsatta med gon framtill och baktill. 7Och det frsta vsendet liknade ett lejon, det andra vsendet liknade en ung tjur, det tredje vsendet hade ett ansikte ssom en mnniska, det fjrde vsendet liknade en flygande rn. 8Och vart och ett av de fyra vsendena hade sex vingar; runt omkring, jmvl under vingarna voro de fullsatta med gon. Och dag och natt sade de utan uppehll: Helig, helig, helig r Herren Gud den Allsmktige, han som var, och som r, och som skall komma. 9Och nr vsendena hembra pris och ra och tack t honom som sitter p tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, 10d falla de tjugufyra ldste ned infr honom som sitter p tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, och lgga sina kransar ned infr tronen och sga; 11Du, vr Herre och Gud, r vrdig att mottaga pris och ra och makt, ty du har skapat allting, och drfr att s var din vilja, kom det till och blev skapat.

Chapter 5 Och i hgra handen p honom som satt p tronen sg jag en bokrulle, med skrift bde p insidan och p utsidan, och frseglad med sju insegel. 2Och jag sg en vldig ngel som utropade med hg rst: Vem r vrdig att ppna bokrullen och bryta dess insegel? 3Men ingen, vare sig i himmelen eller p jorden eller under jorden, kunde ppna bokrullen eller se vad som stod dri. 4Och jag grt bittert ver att ingen befanns vara vrdig att ppna bokrullen eller se, vad som stod dri. 5Men en av de ldste sade till mig: Grt icke. Se, lejonet av Juda stam, telningen frn Davids rot, har vunnit seger, s att han kan ppna bokrullen och och bryta dess sju insegel. 6D fick jag se att mellan tronen och de fyra vsendena och de ldste stod ett lamm, som sg ut ssom hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju gon, det r Guds sju andar, vilka ro utsnda ver hela jorden. 7Och det trdde fram och tog bokrullen ur hgra handen p honom som satt p tronen. 8Och nr han tog bokrullen, fllo de fyra vsendena och de tjugufyra ldste ned infr Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene sklar, fulla med rkelse, det r de heligas bner. 9Och de sjngo en ny sng som lydde s: Du r vrdig att taga bokrullen och att bryta dess insegel, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du t Gud kpt mnniskor, av alla stammar och tungoml och folk och folkslag, 10och gjort dem t vr Gud till ett konungadme och till prster, och de skola regera p jorden 11Och i min syn fick jag hra rster av mnga nglar runt omkring tronen och omkring vsendena och de ldste; och deras antal var tio tusen gnger tio tusen och tusen gnger tusen. 12 Och de sade med hg rst: Lammet som blev slaktat, r vrdigt att mottaga makten, s ock rikedom och vishet och starkhet och ra, och pris och lov. 13Och allt skapat, bde i himmelen och p jorden och under jorden och p havet, och allt vad i dem var, hrde jag sga: Honom, som sitter p tronen, och Lammet tillhr lovet och ran och priset och vldet i evigheternas evigheter. 14Och de fyra vsendena sade amen, och de ldste fllo ned och tillbdo.
1

1251

Swedish Bible

Anonymous

Chapter 6 Och jag sg Lammet bryta det frsta av de sju inseglen; och jag hrde ett av de fyra vsendena sga ssom med tordnsrst: Kom. 2D fick jag se en vit hst; och mannen som satt p den hade en bge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut ssom segrare och fr att segra. 3 Och nr det brt det andra inseglet, hrde jag det andra vsendet sga Kom. 4D kom en annan hst fram, en som var rd; och t mannen som satt p den blev givet att taga friden bort frn jorden, s att mnniskorna skulle slakta varandra. Och ett stort svrd blev honom givet. 5Och nr det brt det tredje inseglet, hrde jag det tredje vsendet sga Kom. D fick jag se en svart hst; och mannen som satt p den hade en vgskl i sin hand. 6Och jag hrde likasom en rst mitt ibland de fyra vsendena sga: Ett mtt vete fr en silverpenning och tre mtt korn fr en silverpenning! Och oljan och vinet m du icke skada. 7Och nr det brt det fjrde inseglet, hrde jag det fjrde vsendets rst sga: Kom. 8D fick jag se en blekgul hst; och mannen som satt p den, hans namn var Dden, och Ddsriket fljde med honom. Och t dem gavs makt ver fjrdedelen av jorden, s att de skulle f drpa med svrd och genom hungersnd och pest och genom vilddjuren p jorden. 9Och nr det brt det femte inseglet, sg jag under altaret de mnniskors sjlar, som hade blivit slaktade fr Guds ords skull och fr det vittnesbrds skull, som de hade. 10Och de ropade med hg rst och sade: Huru lnge, du helige och sannfrdige Herre, skall du drja att hlla dom och att utkrva vrt blod av jordens inbyggare? 11Och t var och en av dem gavs en vit, fotsid kldnad, och t dem blev tillsagt att de nnu en liten tid skulle giva sig till ro, till dess jmvl skaran av deras medtjnare och brder, som skulle bliva drpta likasom de sjlva, hade blivit fulltalig. 12Och jag sg Lammet bryta det sjtte inseglet. D blev det en stor jordbvning, och solen blev svart som en sorgdrkt, och mnen blev hel och hllen ssom blod; 13och himmelens stjrnor fllo ned p jorden, ssom nr ett fikontrd fller sina omogna frukter, d det skakas av en stark vind. 14Och himmelen vek undan, ssom nr en bokrulle rullas tillhopa; och alla berg och ar flyttades bort ifrn sin plats. 15Och konungarna p jorden och stormnnen och krigsverstarna och alla de rika och de vldiga, ja, alla, bde trlar och fria, dolde sig i hlor och bland bergsklippor. 16 Och de sade till bergen och klipporna: Fallen ver oss och dljen oss fr dens ansikte, som sitter p tronen, och fr Lammets vrede. 17Ty deras vredes stora dag r kommen, och vem kan best?
1

Chapter 7 Sedan sg jag fyra nglar st vid jordens fyra hrn och hlla tillbaka jordens fyra vindar, fr att ingen vind skulle blsa ver jorden eller ver havet eller mot ngot trd. 2Och jag sg en annan ngel trda fram ifrn ster med den levande Gudens signet. Och han ropade med hg rst till de fyra nglar som hade ftt sig givet att skada jorden och havet, 3och sade: Gren icke jorden eller havet eller trden ngon skada, frrn vi hava tecknat vr Guds tjnare med insegel p deras pannor.
1

1252

Swedish Bible

Anonymous

Och jag fick hra antalet av dem som voro tecknade med insegel, ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade, av alla Israels barns stammar; 5av Juda stam tolv tusen tecknade, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, 6av Asers stam tolv tusen, av Neftalims stam tolv tusen, av Manasses' stam tolv tusen, 7av Simeons stam tolv tusen, av Levi stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, 8 av Sabulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen, av Benjamins stam tolv tusen tecknade. 9 Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde rkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungoml st infr tronen och infr Lammet; och de voro kldda i vita, fotsida klder och hade palmer i sina hnder. 10Och de ropade med hg rst och sade: Frlsningen tillhr vr Gud, honom som sitter p tronen, och Lammet. 11Och alla nglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de ldste och de fyra vsendena, fllo ned p sina ansikten infr tronen och tillbdo Gud 12 och sade: Amen. Lovet och priset och visheten och tacksgelsen och ran och makten och starkheten tillhra vr Gud i evigheternas evigheter. Amen. 13Och en av de ldste tog till orda och sade till mig: Dessa som ro kldda i de vita, fotsida klderna, vilka ro de, och varifrn hava de kommit? 14Jag svarade honom: Min herre, du vet sjlv det. D sade han till mig: Dessa ro de som komma ur den stora bedrvelsen, och som hava tvagit sina klder och gjort dem vita i Lammets blod. 15Drfr st de infr Guds tron och tjna honom, dag och natt, i hans tempel. Och han som sitter p tronen skall sl upp sitt tabernakel ver dem. 16'De skola icke mer hungra och icke mer trsta, och solens hetta skall icke trffa dem, ej heller eljest ngon brnnande hetta. 17Ty Lammet, som str mitt fr tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkllor, och 'Gud skall avtorka alla trar frn deras gon'.

Chapter 8 Och nr Lammet brt det sjunde inseglet, uppstod i himmelen en tystnad, som varade vid pass en halv timme. 2Och jag fick se de sju nglar, som st infr Gud; t dem gvos sju basuner. 3Och en annan ngel kom och stllde sig vid altaret, och han hade ett gyllene rkelsekar; och mycken rkelse var given t honom, fr att han skulle lgga den till alla de heligas bner p det gyllene altare som stod framfr tronen. 4Och ur ngelns hand steg rken av rkelsen med de heligas bner upp infr Gud. 5Och ngeln tog rkelsekaret och fyllde det med eld frn altaret och kastade elden ned p jorden. D kommo tordn och dunder och ljungeldar och jordbvning. 6Och de sju nglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo att stta i sina basuner. 7Och den frste sttte i sin basun. D kom hagel och eld, blandat med blod, och det kastades ned p jorden; och tredjedelen av jorden brndes upp, och tredjedelen av trden brndes upp, och allt grnt grs brndes upp. 8 Och den andre ngeln sttte i sin basun. D var det som om ett stort brinnande berg hade blivit kastat i havet; och tredjedelen av havet blev blod. 9Och tredjedelen av de levande varelser som funnos i havet omkom; och tredjedelen av skeppen frgicks. 10Och den tredje ngeln sttte i sin basun. D fll frn himmelen en stor stjrna, brinnande ssom ett bloss; och den fll ned ver
1253
1

Swedish Bible

Anonymous

tredjedelen av strmmarna och ver vattenkllorna. 11Och stjrnans namn var Malrt. Och tredjedelen av vattnet blev bitter malrt; och mnga mnniskor omkommo genom vattnet, drfr att det hade blivit s bittert. 12Och den fjrde ngeln sttte i sin basun. D drabbade hemskelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av mnen och tredjedelen av stjrnorna, s att tredjedelen av dem frmrkades och dagen miste tredjedelen av sitt ljus, sammalunda ock natten. 13Sedan fick jag i min syn hra en rn, som flg fram uppe i himlarymden, ropa med hg rst: Ve, ve, ve ver jordens inbyggare, nr de tre vriga nglar, som skola stta i basun, lta sina basuner ljuda!

Chapter 9 Och den femte ngeln sttte i sin basun. D sg jag en stjrna vara fallen ifrn himmelen ned p jorden; och t henne gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2Och hon ppnade avgrundens brunn. D steg en rk upp ur brunnen, lik rken frn en stor ugn, och solen och luften frmrkades av rken frn brunnen. 3Och ur rken kommo grshoppor ut ver jorden; och t dem gavs samma makt som skorpionerna p jorden hava. 4Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada grset p jorden eller ngot annat grnt eller ngot trd, utan allenast de mnniskor som icke hade Guds insegel p sina pannor. 5Och t dem blev givet att, icke att dda dem, men att plga dem i fem mnader; och plgan, som de vllade var ssom den plga en skorpion stadkommer, nr den stinger en mnniska. 6P den tiden skola mnniskorna ska dden, men icke kunna finna den; de skola stunda att d, men dden skall fly undan ifrn dem. 7Och grshopporna tedde sig ssom hstar, rustade till strid. P sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av guld. Deras ansikten voro ssom mnniskors ansikten. 8De hade hr ssom kvinnors hr, och deras tnder voro ssom lejons. 9De hade brst, som liknade jrnpansar; och rasslet av deras vingar var ssom vagnsrasslet, nr mnga hstar med sina vagnar strta fram till strid. 10De hade stjrtar med gaddar, ssom skorpioner hava; och i deras stjrtar lg den makt de hade ftt att i fem mnader skada mnniskorna. 11 Till konung ver sig hade de avgrundens ngel, vilkens namn p hebreiska r Abaddon och som p grekiska har namnet Apollyon. 12Det frsta ve har gtt till nda; se, efter detta komma nnu tv andra ve. 13Och den sjtte ngeln sttte i sin basun. D hrde jag en rst frn de fyra hornen p det gyllene altare, som stod infr Guds ansikte, 14sga till den sjtte ngeln, den som hade basunen: Ls de fyra nglar, som hllas bundna invid den stora floden Eufrat. 15Och de fyra nglarna lstes, de som just fr den timmen, p den dagen, i den mnaden, under det ret hade hllits redo att drpa tredjedelen av mnniskorna. 16Och antalet ryttare i de ridande skarorna var tv gnger tio tusen gnger tio tusen; jag fick hra att de voro s mnga. 17Och hstarna och mnnen som sutto p dem tedde sig fr min syn p detta stt: mnnen hade eldrda och mrkbl och svavelgula pansar; och hstarna hade huvuden ssom lejon, och ur deras gap gick ut eld och rk och svavel. 18 Av dessa tre plgor -- av elden och rken och svavlet som gick ut ur deras gap -- ddades tredjedelen av mnniskorna. 19Ty hstarnas makt lg i deras gap och i deras svansar. Deras svansar
1254
1

Swedish Bible

Anonymous

liknade nmligen ormar, och hade huvuden, och med dem var det, som de gjorde skada. 20Men de terstende mnniskorna, de som icke hade blivit ddade genom dessa plgor, gjorde icke bttring; de vnde sig icke ifrn beltena, som de hade gjort med egna hnder, och upphrde icke att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten och tr, som varken kunna se eller hra eller g. 21De gjorde icke bttring och upphrde icke med sina mordgrningar och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.

Chapter 10 Och jag sg en annan vldig ngel komma ned frn himmelen. Han var kldd i en sky och hade regnbgen ver sitt huvud, och hans ansikte var ssom solen, och hans ben voro ssom eldpelare; 2och i sin hand hade han en ppen liten bokrulle. Och han satte sin hgra fot p havet och sin vnstra p jorden. 3Och han ropade med hg rst, ssom nr ett lejon ryter. Och nr han hade ropat, lto de sju tordnen hra sina rster. 4Och sedan de sju tordnen hade talat, tnkte jag skriva, men jag fick d hra en rst frn himmelen sga: Gm ssom under insegel vad de sju tordnen hava talat, och skriv icke upp det. 5Och ngeln, som jag sg st p havet och p jorden, lyfte sin hgra hand upp mot himmelen 6och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad dri r, och jorden och vad drp r, och havet och vad dri r, och sade: Ingen tid skall mer givas, 7utan i de dagar, d den sjunde ngelns rst hres, nr det sker att han stter i sin basun, d r Guds hemliga rdslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har frkunnat fr sina tjnare profeterna. 8Och den rst som jag hade hrt frn himmelen hrde jag nu ter tala till mig; den sade: G och tag den ppna bokrulle som ngeln har i sin hand, han som str p havet och p jorden. 9D gick jag bort till ngeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: Tag den och t upp den; den skall vlla dig bitter plga i din buk, men i din mun skall den vara st ssom honung. 10D tog jag bokrullen ur ngelns hand och t upp den; och den var i min mun st ssom honung, men nr jag hade tit upp den, knde jag bitter plga i min buk. 11Och mig blev sagt: Du mste n ytterligare profetera om mnga folk och folkslag och tungoml och konungar.
1

Chapter 11 Och ett rr, likt en mtstng, gavs t mig, och mig blev sagt: St upp och mt Guds tempel och altaret tillika med dem som tillbedja drinne. 2Men lmna sido templets yttre frgrd och mt den icke; ty den r prisgiven t hedningarna, och de skola under fyrtiotv mnader frtrampa den heliga staden. 3Och jag skall lta mina tv vittnen under ett tusen tv hundra sextio dagar profetera, hljda i scktyg. 4Dessa vittnen ro de tv olivtrd och de tv ljusstakar som st infr
1255
1

Swedish Bible

Anonymous

jordens Herre. 5Och om ngon vill gra dem skada, s gr eld ut ur deras mun och frtr deras ovnner; ja, om ngon vill gra dem skada, s skall han bliva ddad p det sttet. 6De hava makt att tillsluta himmelen, s att intet regn faller under den tid de profetera; de hava ock makt ver vattnet, att frvandla det till blod, och makt att sl jorden med alla slags plgor, s ofta de vilja. 7 Och nr de hava till fullo framburit sitt vittnesbrd, skall vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem och skall vervinna dem och dda dem. 8Och deras dda kroppar skola bliva liggande p gatan i den stora staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad dr ocks deras Herre blev korsfst. 9Och mnniskor av allahanda folk och stammar och tungoml och folkslag skola i tre och en halv dagar se deras dda kroppar ligga dr, och de skola icke tillstdja att kropparna lggas i ngon grav. 10Och jordens inbyggare skola gldjas ver vad som har vederfarits dem och skola frjda sig och snda varandra gvor; ty dessa tv profeter hade varit en plga fr jordens inbyggare. 11Men efter tre och en halv dagar kom livets ande frn Gud in i dem, och de reste sig upp p sina ftter; och en stor fruktan fll ver dem som sgo dem. 12Och de hrde en stark rst frn himmelen, som sade till dem: Kommen hit upp. D stego de i en sky upp till himmelen, i sina ovnners syn. 13Och i samma stund blev det en stor jordbvning, och tiondedelen av staden strtade samman, och genom jordbvningen omkommo sju tusen mnniskor; och de vriga blevo frskrckta och gvo ra t Gud i himmelen. 14Det andra ve har gtt till nda; se, det tredje ve kommer snart. 15Och den sjunde ngeln sttte i sin basun. D ljdo i himmelen starka rster som sade: Vldet ver vrlden har blivit vr Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter. 16Och de tjugufyra ldste, som sutto p sina troner infr Gud, fllo ned p sina ansikten och tillbdo Gud 17och sade: Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmktige, du som r, och som var, fr att du har tagit i besittning din stora makt och trtt fram ssom konung. 18Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tid d de dda skola f sin dom, och d du skall lna dina tjnare profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, bde sm och stora, och d du skall frdrva dem som frdrva jorden. 19 Och Guds tempel i himmelen ppnades, och hans frbundsark blev synlig i hans tempel. D kommo ljungeldar och dunder och tordn och jordbvning och starkt hagel.

Chapter 12 Och ett stort tecken visade sig i himmelen: dr syntes en kvinna, som hade solen till sin kldnad och mnen under sina ftter, och en krans av tolv stjrnor p sitt huvud. 2Hon var havande och ropade i barnsnd och fdslovnda. 3nnu ett annat tecken visade sig i himmelen: dr syntes en stor rd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och p sina huvuden sju kronor. 4Och hans stjrt drog med sig tredjedelen av himmelens stjrnor och kastade den ned p jorden. Och draken stod framfr kvinnan som skulle fda, ty han ville uppsluka hennes barn, nr hon hade ftt det. 5 Och hon fdde ett barn gossebarn, som en gng skall styra alla folk med jrnspira. Men hennes
1

1256

Swedish Bible

Anonymous

barn blev uppryckt till Gud och till hans tron; 6Och kvinnan flydde ut i knen, dr hon har en plats sig beredd av Gud, och dr hon skulle f sitt uppehlle under ett tusen tv hundra sextio dagar. 7 Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans nglar gvo sig i strid med draken; och draken och hans nglar stridde mot dem, 8men de frmdde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer ngon plats fr dem. 9Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djvul och Satan, och som frvillar hela vrlden; han blev nedkastad till jorden, och hans nglar kastades ned jmte honom. 10Och jag hrde en stark rst i himmelen sga: Nu har frlsningen och makten och riket blivit vr Guds, och vldet hans Smordes; ty vra brders klagare r nedkastad, han som dag och natt anklagade dem infr vr Gud. 11De vervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbrds ord: de lskade icke s sitt liv, att de drogo sig undan dden. 12 Gldjens frdenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djvulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar r kort. 13 Och nr draken sg att han var nedkastad p jorden, frfljde han kvinnan, som hade ftt gossebarnet. 14Men t kvinnan gvos den stora rnens tv vingar, fr att hon skulle flyga ut i knen till den plats dr hon skulle f sitt uppehlle under en tid och tider och en halv tid, fjrran ifrn ormens syn. 15D sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan ssom en strm, fr att strmmen skulle bortfra henne. 16Men jorden kom kvinnan till hjlp; jorden ppnade sin mun och drack upp strmmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap. 17Och draken vredgades n mer p kvinnan och gick stad fr att fra krig mot de vriga av hennes sd, mot dem som hlla Guds bud och hava Jesu vittnesbrd. Johannes' uppenbarelse, 13 Kapitlet De tv vilddjuren. 18Och han stllde sig p sanden invid havet.

Chapter 13 D sg jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn och sju huvuden, och p sina horn hade det tio kronor och p sina huvuden hdiska namn. 2Och vilddjuret, som jag sg, liknade en panter, men det hade ftter ssom en bjrn och gap ssom ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet. 3Och jag sg ett av dess huvuden vara likasom srat till dds, men dess ddssr blev lkt. Och hela jorden sg med frundran efter vilddjuret. 4Och de tillbdo draken, drfr att han hade givit vilddjuret sdan myndighet; de tillbdo och vilddjuret och sade Vem r lik vilddjuret, och vem kan strida mot det? 5Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vad hdiskt var, och det fick makt att s gra under fyrtiotv mnader. 6Och den ppnade sin mun till att fra hdiskt tal mot Gud, till att hda hans namn och hans tabernakel och dem som bo i himmelen. 7Och det fick makt att fra krig mot de heliga och att vervinna dem; och det fick makt ver alla stammar och folk och tungoml och folkslag. 8Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar som icke har sitt namn frn vrldens begynnelse skrivet i livets bok, det slaktade Lammets bok. 9Den som har ra, han hre. 10Den som fr andra bort i fngenskap,
1257
1

Swedish Bible

Anonymous

han skall sjlv bliva bortfrd i fngenskap; den som drper andra med svrd, han skall sjlv bliva drpt med svrd. Hr gller det fr de heliga att hava stndaktighet och tro. 11Och jag sg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade tv horn, lika ett lamms, och det talade ssom en drake. 12Och det utvar det frsta vilddjurets hela myndighet, i dess syn. Och det kommer jorden och dem som bo drp att tillbedja det frsta vilddjuret, det vars ddssr blev lkt. 13Och det gr stora tecken, s att det till och med lter eld i mnniskornas syn falla ned frn himmelen p jorden. 14Och genom de tecken, som det har ftt makt att gra i vilddjurets syn, frvillar det jordens inbyggare; det frmr genom sitt tal jordens inbyggare att gra en bild t vilddjuret, det som var srat med svrd, men ter kom till liv. 15Och det fick makt att giva ande t vilddjurets bild, s att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde lta dda alla som icke tillbdo vilddjurets bild. 16Och det frmr alla, bde sm och stora, bde rika och fattiga, bde fria och trlar, att lta giva sig ett mrke p hgra handen eller p pannan, 17s att ingen fr vare sig kpa eller slja ngot, utom den som r mrkt med vilddjurets namn eller dess namns tal. 18Hr gller det att vara vis; den som har frstnd, han rkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det r en mnniskas tal. Och dess tal r sex hundra sextiosex.

Chapter 14 Och jag fick se Lammet st p Sions berg jmte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna p sina pannor. 2Och jag hrde ett ljud frn himmelen, likt bruset av stora vatten och dnet av ett starkt tordn; och ljudet som jag hrde var ssom nr harpospelare spela p sina harpor. 3Och de sjngo infr tronen och infr de fyra vsendena och de ldste vad som tycktes vara en ny sng; och ingen kunde lra sig den sngen, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro frikpta ifrn jorden. 4Dessa ro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de ro ssom jungfrur. Dessa ro de som flja Lammet varthelst det gr. De hava blivit frikpta ifrn mnniskorna till en frstling t Gud och Lammet. 5Och i deras mun har ingen lgn blivit funnen; de ro ostraffliga. 6Och jag sg en annan ngel flyga fram uppe i himlarymden; han hade ett evigt evangelium, som han skulle frkunna fr dem som bo p jorden, fr alla folkslag och stammar och tungoml och folk. 7Och han sade med hg rst: Frukten Gud och given honom ra; ty stunden r kommen, d han skall hlla dom. Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenkllor. 8Och nnu en annan ngel fljde honom; denne sade: Fallet, fallet r det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvin. 9Och nnu en tredje ngel fljde dem; denne sade med hg rst: Om ngon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess mrke p sin panna eller p sin hand, 10s skall ock han f dricka av Guds vredesvin, det som r isknkt i hans vredes kalk, obemngt; och han skall bliva plgad med eld och svavel, i heliga nglars och i Lammets syn. 11Och nr de s plgas, uppstiger rken drav i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som lta
1

1258

Swedish Bible

Anonymous

mrka sig med dess namn. 12Hr gller det fr de heliga att hava stndaktighet, fr dem som hlla Guds bud och bevara tron p Jesus. 13Och jag hrde en rst frn himmelen sga: Skriv: Saliga ro de dda som d i Herren hrefter. Ja, sger Anden, de skola f vila sig frn sitt arbete, ty deras grningar flja dem. 14Och jag fick se en vit sky, och p skyn satt en som liknade en mnniskoson; och han hade p sitt huvud en gyllene krans, och i sin hand en vass lie. 15Och en annan ngel kom ut ur templet och ropade med hg rst till den som satt p skyn: Lt din lie g, och inbrga skrden; ty skrdetiden r kommen, och sden p jorden r fullt mogen till skrd. 16Den som satt p skyn hgg d till med sin lie p jorden, och jorden blev avbrgad. 17Och en annan ngel kom ut ur templet i himmelen, och jmvl han hade en vass lie. 18Och nnu en ngel kom fram ifrn altaret, den som hade makt ver elden. Denne ropade med hg rst till den som hade den vassa lien; han sade Lt din vassa lie g, och skr av druvklasarna frn vintrden p jorden, ty deras druvor ro fullmogna. 19Och ngeln hgg till med sin lie p jorden och skar av frukten ifrn vintrden p jorden och kastade den i Guds vredes stora vinpress. 20Och vinpressen trampade utanfr staden, och blod gick ut frn pressen och steg nda upp till betslen p hstarna, p en strcka av ett tusen sex hundra stadier.

Chapter 15 Och jag sg ett annat tecken i himmelen, stort och underbart; sju nglar med de sju plgor som bliva de sista, ty med dem r Guds vredesdom fullbordad. 2Och jag fick se ngot som sg ut ssom ett glashav, blandat med eld. Och jag sg dem som hade vunnit seger ver vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, st vid glashavet, med Guds harpor i sina hnder. 3Och de sjngo Moses', Guds tjnares, sng och Lammets sng: de sjngo: Stora och underbara ro dina verk, Herre Gud, du Allsmktige; rttfrdiga och rtta ro dina vgar, du folkens konung. 4Vem skulle icke frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Du allena r helig, och alla folk skola komma och tillbedja infr dig. Ty dina domar hava blivit uppenbara. 5Sedan sg jag att vittnesbrdets tabernakels tempel i himmelen ppnades. 6Och de sju nglarna med de sju plgorna kommo ut ur templet, kldda i rent, skinande linne, och omgjordade kring brstet med gyllene blten. 7Och ett av de fyra vsendena gav de sju nglarna sju gyllene sklar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas evigheter. 8 Och templet blev uppfyllt av rk frn Guds hrlighet och frn hans makt, och ingen kunde g in i templet, frrn de sju nglarnas sju plgor hade ftt sin fullbordan.
1

Chapter 16 Och jag hrde en stark rst frn templet sga till de sju nglarna: Gn stad och gjuten ut Guds sju vredessklar p jorden. 2Och den frste gick stad och gt ut sin skl p jorden. D
1259
1

Swedish Bible

Anonymous

kommo onda och svra srnader p de mnniskor som buro vilddjurets mrke och tillbdo dess bild. 3Och den andre gt ut sin skl i havet. D frvandlades det till blod, likt blodet av en dd mnniska, och alla levande varelser i havet dogo. 4Och den tredje gt ut sin skl i strmmarna och vattenkllorna. D frvandlades dessa till blod. 5Och jag hrde vattnens ngel sga: Rttfrdig r du, du som r och som var, du helige, som har dmt s. 6De hava utgjutit heliga mns och profeters blod. Drfr har ock du givit dem blod att dricka; de ro det vrda. 7Och jag hrde altaret sga: Ja, Herre Gud, du Allsmktige, rtta och rttfrdiga ro dina domar. 8Och den fjrde gt ut sin skl ver solen. D fick denna makt att brnna mnniskorna ssom med eld. 9Och nr nu mnniskorna blevo brnda av stark hetta, hdade de Guds namn, hans som hade makten ver dessa plgor; de gjorde icke bttring och gvo honom icke ra. 10Och den femte gt ut sin skl ver vilddjurets tron. D blev dess rike frmrkat, och mnniskorna beto snder sina tungor i sin vnda. 11Och de hdade himmelens Gud fr sin vndas och sina srnaders skull; de gjorde icke bttring och upphrde icke med sina grningar. 12Och den sjtte gt ut sin skl ver den stora floden Eufrat. D torkade dess vatten ut, fr att vg skulle beredas t konungarna frn stern. 13Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun sg jag tre orena andar utg, lika paddor. 14De ro nmligen onda andar som gra tecken, och som g ut till konungarna i hela vrlden, fr att samla dem till striden p Guds, den Allsmktiges, stora dag. 15(Se, jag kommer ssom en tjuv; salig r den som vakar och bevarar sina klder, s att han icke mste g naken, och man fr se hans skam.) 16Och de frsamlade dem till den plats som p hebreiska heter Harmagedon. 17 Och den sjunde gt ut sin skl i luften. D gick en stark rst ut frn tronen i templet och sade Det r gjort. 18Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordn, och det blev en stor jordbvning, en jordbvning s vldsam och s stor, att dess like icke hade frekommit, alltsedan mnniskor blevo till p jorden. 19Och den stora staden rmnade sder i tre delar, och folkens stder strtade samman; och Gud kom ihg det stora Babylon, s att han rckte det kalken med sin strnga vredes vin. 20Och alla ar flydde, och inga berg funnos mer. 21Och stora hagel, centnertunga, fllo ned frn himmelen p mnniskorna; och mnniskorna hdade Gud fr den plga som haglen vllade, ty den plgan var mycket stor.

Chapter 17 Och en av de sju nglarna med de sju sklarna kom och talade med mig och sade: Kom hit, s skall jag visa dig, huru den stora skkan fr sin dom, hon som tronar vid stora vatten, 2hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna. 3Sedan frde han mig i anden bort till en ken. Dr sg jag en kvinna som satt p ett scharlakansrtt vilddjur, fulltecknat med hdiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn. 4 Och kvinnan var kldd i purpur och scharlakan och glnste av guld och dla stenar och prlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet. 5Och p
1260
1

Swedish Bible

Anonymous

hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: Det stora Babylon, hon som r moder till skkorna och till styggelserna p jorden. 6Och jag sg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag frundrade mig storligen, nr jag sg henne. 7Och ngeln sade till mig: Varfr frundrar du dig? Jag skall sga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som br henne, och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8Vilddjuret som du har sett, det har varit, och r icke mer; men det skall stiga upp ur avgrunden, och det gr sedan i frdrvet. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke frn vrldens begynnelse ro skrivna i livets bok, skola frundra sig, nr de f se vilddjuret som har varit, och icke mer r, men dock skall komma. -- 9Hr gller det att ga ett frstnd med vishet. De sju huvudena ro sju berg, som kvinnan tronar p. De ro ock sju konungar; 10fem av dem hava fallit, en r, och den terstende har nnu icke kommit, och nr han kommer, skall han bliva kvar en liten tid. 11Och vilddjuret som har varit, och icke mer r, det r sjlvt den ttonde, och dock en av de sju, och det gr i frdrvet. 12Och de tio horn som du har sett, de ro tio konungar, som nnu icke hava kommit till konungavlde, men som fr en kort tid, tillika med vilddjuret, f makt ssom konungar. 13Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet t vilddjuret. 14De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jmte de kallade och utvalda och trogna som flja det, skall vervinna dem, ty Lammet r herrarnas herre och konungarnas konung. 15Och han sade ytterligare till mig: Vattnen som du har sett, dr varest skkan tronar, ro folk och mnniskoskaror och folkslag och tungoml. 16 Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata skkan och gra henne utblottad och naken, och skola ta hennes ktt och brnna upp henne i eld. 17Ty Gud har ingivit dem i hjrtat att de skola utfra vad han har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne, och att de skola giva sitt vlde t vilddjuret, till dess Guds utsagor hava fullbordats. 18Och kvinnan som du har sett r den stora staden, som har konungsligt vlde ver jordens konungar.

Chapter 18 Drefter sg jag en annan ngel komma ned frn himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans hrlighet. 2Och han ropade med stark rst och sade: Fallet, fallet r det stora Babylon; det har blivit en boning fr onda andar, ett tillhll fr alla slags orena andar och ett tillhll fr alla slags orena och vederstyggliga fglar. 3Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna p jorden hava bedrivit otukt med henne, och kpmnnen p jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes omttliga vllust. 4Och jag hrde en annan rst frn himmelen sga: Dragen ut ifrn henne, I mitt folk, s att I icke gren eder delaktiga i hennes synder och fn eder del av hennes plgor. 5Ty hennes synder rcka nda upp till himmelen, och Gud har kommit ihg hennes orttfrdiga grningar. 6Vedergllen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen fr hennes grningar; isknken dubbelt t henne i den kalk vari hon har isknkt. 7S mycken ra och vllust som hon har berett sig, s mycken pina och sorg mn I bereda henne. Eftersom hon
1

1261

Swedish Bible

Anonymous

sger i sitt hjrta: 'Jag tronar ssom drottning och och sitter icke ssom nka, och aldrig skall jag veta av ngon sorg', 8drfr skola p en och samma dag hennes plgor komma ver henne: dd och sorg och hungersnd; och hon skall brnnas upp i eld. Ty stark r Herren Gud, han som har dmt henne. 9Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i vllust med henne, skola grta och jmra sig ver henne, nr de se rken av hennes brand. 10De skola st lngt ifrn, av frfran ver hennes pina, och skola sga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad! Pltsligt har nu din dom kommit.' 11Och kpmnnen p jorden grta och srja ver henne, d nu ingen mer kper de varor som de frakta: 12guld och silver, dla stenar och prlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags vlluktande tr, alla slags arbeten av elfenben och dyrbaraste tr, av koppar och jrn och marmor, 13drtill kanel och kostbar salva, rkverk, smrjelse och vlluktande harts, vin och olja, fint mjl och vete, fkreatur och fr, hstar och vagnar, livegna och trlar. 14De frukter som din sjl hade begr till hava frsvunnit ifrn dig; allt vad krsligt och prktigt du hade har gtt frlorat fr dig och skall aldrig mer bliva funnet. 15De som handlade med sdant, de som skaffade sig rikedom genom henne, de skola st lngt ifrn, av frfran ver hennes pina; de skola grta och srja 16och skola sga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var kldd i fint linne och purpur och scharlakan, du som glnste av guld och dla stenar och prlor! 17I ett gonblick har nu denna stora rikedom blivit frdd.' Och alla skeppare och alla kustfarare och sjmn och alla andra som hava sitt arbete p havet st lngt ifrn; 18och nr de ser rken av hennes brand, ropa de och sga: 'Var fanns den stora stadens like?' 19Och de str stoft p sina huvuden och ropa under grt och sorg och sga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de drinne, som hade skepp p havet, blevo rika! I ett gonblick har den nu blivit frdd. 20Gld dig ver vad som har vederfarits henne, du himmel och I helige och I apostlar och profeter, d nu Gud har hllit dom ver henne och utkrvt vedergllning fr eder! 21Och en vldig ngel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: S skall Babylon, den stora staden, med fart strtas ned och aldrig mer bliva funnen. 22Av harpospelare och sngare, av fljtblsare och basunblsare skall aldrig mer ngot ljud bliva hrt i dig; aldrig mer skall ngon konstfrfaren man av ngot slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer hras i dig; 23en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop fr brudgum och brud skall aldrig mer hras i dig -- du vars kpmn voro stormn p jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo frvillade, 24och i vilken man sg profeters och heliga mns blod, ja, alla de mnniskors blod, som hade blivit slaktade p jorden.

Chapter 19 Sedan hrde jag likasom starka rster av en stor skara i himmelen, som sade Halleluja! Frlsningen och ran och makten tillhra vr Gud. 2Ty rtta och rttfrdiga ro hans domar; han har dmt den stora skkan, som frdrvade jorden genom sin otukt, och han har utkrvt sina tjnares blod av hennes hand. 3Och ter sade de: Halleluja! Och rken frn henne stiger upp i
1

1262

Swedish Bible

Anonymous

evigheternas evigheter! 4Och de tjugufyra ldste och de fyra vsendena fllo ned och tillbdo Gud, som satt p tronen; de sade: Amen! Halleluja! 5Och frn tronen utgick en rst, som sade: Loven vr Gud, alla I hans tjnare, I som frukten honom, bde sm och stora. 6Och jag hrde likasom rster av en stor skara, lika bruset av stora vatten och dnet av starka tordn; de sade: Halleluja! Herren, vr Gud, den Allsmktige, har nu trtt fram ssom konung. 7Ltom oss gldjas och frjda oss och giva honom ran; ty tiden r inne fr Lammets brllop, och dess brud har gjort sig redo. 8 Och t henne har blivit givet att klda sig i fint linne, skinande och rent. Det fina linnet r de heligas rttfrdighet. 9Och han sade till mig: Skriv: Saliga ro de som ro bjudna till Lammets brllopsmltid. Ytterligare sade han till mig: Dessa ord ro sanna Guds ord. 10Och jag fll ned fr hans ftter fr att tillbedja honom, men han sade till mig: Gr icke s. Jag r din medtjnare och dina brders, deras som hava Jesu vittnesbrd. Gud skall du tillbedja. Ty Jesu vittnesbrd r profetians ande. 11Och jag sg himmelen ppen och fick dr se en vit hst; och mannen som satt p den heter Trofast och sannfrdig, och han dmer och strider i rttfrdighet. 12Hans gon voro ssom eldslgor, och p sitt huvud bar han mnga kronor och hade ett namn dr skrivet, som ingen knner utom han sjlv. 13Och han var kldd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har ftt r Guds Ord. 14Och honom fljde, p vita hstar, de himmelska hrskarorna, kldda i fint linne, vitt och rent. 15Och frn hans mun utgick ett skarpt svrd, varmed han skulle sl folken. Och han skall styra dem med jrnspira; och han trampar Guds, den Allsmktiges, strnga vredes vinpress. 16Och p sin mantel, ver sin lnd, har han detta namn skrivet: Konungarnas konung och herrarnas herre. 17Och jag sg en ngel st i solen, och denne ropade med hg rst och sade till alla fglar som flgo fram uppe i himlarymden: Kommen hit, frsamlen eder till Guds stora gstabud, 18fr att ta ktt av konungar och krigsverstar och hjltar, ktt av hstar och deras ryttare, ja, ktt av alla, bde fria och trlar, bde sm och stora. 19Och jag sg vilddjuret och konungarna p jorden med sina hrskaror, samlade fr att utkmpa sin strid mot honom som satt p hsten och mot hans hrskara. 20Och vilddjuret blev gripet, drjmte ock den falske profeten, som i dess syn hade gjort de tecken med vilka han hade frvillat dem som hade tagit vilddjurets mrke, och dem som hade tillbett dess bild. Bda blevo de levande kastade i eldsjn, som brann med svavel. 21Och de andra blevo drpta med ryttarens svrd, det som utgick frn hans mun; och alla fglar blevo mttade av deras ktt.

Chapter 20 Och jag sg en ngel komma ned frn himmelen; han hade nyckeln till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand. 2Och han grep draken, den gamle ormen, det r djvulen och Satan, och fngslade honom fr tusen r 3och kastade honom i avgrunden och stngde igen och satte dit ett insegel ver honom p det att han icke mer skulle frvilla folken, frrn de tusen ren hade gtt till nda. Drefter skall han ter komma ls fr en liten tid. 4Och jag sg troner st dr, och de satte
1263
1

Swedish Bible

Anonymous

sig p dem, de t vilka gavs makt att hlla dom. Och jag sg de mnniskors sjlar, som hade blivit halshuggna fr Jesu vittnesbrds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess mrke p sina pannor och sina hnder; dessa blevo nu ter levande och fingo regera med Kristus i tusen r. 5(De vriga dda blevo icke levande, frrn de tusen ren hade gtt till nda.) Detta r den frsta uppstndelsen. 6Salig och helig r den som har del i den frsta uppstndelsen; ver dem har den andra dden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi prster och skola f regera med honom de tusen ren. 7Men nr de tusen ren hava gtt till nda, skall Satan komma ls ur sitt fngelse. 8Han skall d g ut fr att frvilla de folk som bo vid jordens fyra hrn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande striden; och de ro till antalet ssom sanden i havet. 9Och de draga fram ver jordens hela vidd och omringa de heligas lger och den lskade staden; men eld faller ned frn himmelen och frtr dem. 10Och djvulen, som frvillade dem, bliver kastad i samma sj av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola dr plgas dag och natt i evigheternas evigheter. 11Och jag sg en stor vit tron och honom som satt drp; och fr hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen fr dem. 12Och jag sg de dda, bde stora och sm, st infr tronen, och bcker blevo uppltna. Och jmvl en annan bok blev upplten; det var livets bok. Och de dda blevo dmda efter sina grningar, p grund av det som var upptecknat i bckerna. 13Och havet gav igen de dda som voro dri, och dden och ddsriket gvo igen de dda som voro i dem; och dessa blev dmda, var och en efter sina grningar. 14Och dden och ddsriket blevo kastade i den brinnande sjn; detta, den brinnande sjn, r den andra dden. 15Och om ngon icke fanns skriven i livets bok, s blev han kastad i den brinnande sjn.

Chapter 21 Och jag sg en ny himmel och en ny jord; ty den frra himmelen och den frra jorden voro frgngna, och havet fanns icke mer. 2Och jag sg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned frn himmelen, frn Gud, frdigsmyckad ssom en brud som r prydd fr sin brudgum. 3Och jag hrde en stark rst frn tronen sga: Se, nu str Guds tabernakel bland mnniskorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud sjlv skall vara hos dem 4och skall avtorka alla trar frn deras gon. Och dden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plga skall vara mer; ty det som frr var r nu frgnget. 5Och han som satt p tronen sade: Se, jag gr allting nytt. Ytterligare sade han: Skriv: ty dessa ord ro visa och sanna. 6Han sade vidare till mig: Det r gjort. Jag r A och O, begynnelsen och nden. t den som trstar skall jag giva att dricka fr intet ur kllan med livets vatten. 7Den som vinner seger, han skall f detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt r, och drpare och otuktiga mnniskor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lgnare skola f sin del i den sj som brinner med eld och svavel; detta r den andra dden.
1

1264

Swedish Bible

Anonymous

Och en av de sju nglarna med de sju sklar, som voro fulla med de sju sista plgorna, kom och talade till mig och sade: Kom hit, s skall jag visa dig bruden, Lammets hustru. 10Och han frde mig i anden stad upp p ett stort och hgt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned frn himmelen, frn Gud, 11med Guds hrlighet. Den glnste likt den dyrbaraste delsten, den var ssom kristallklar jaspis. 12Den hade en stor och hg mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv nglar, och ver portarna voro skrivna namn: namnen p Israels barns tolv stammar. 13I ster voro tre portar, i norr tre portar, i sder tre portar och i vster tre portar. 14Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och p dem stodo tolv namn: namnen p Lammets tolv apostlar. 15Och han som talade till mig hade en gyllene mtstng fr att drmed mta staden och dess portar och dess mur. 16Och staden utgjorde en fyrkant, och dess lngd var lika stor som dess bredd. Och med stngen mtte han staden: dess mtt var tolv tusen stadier, dess lngd och bredd och hjd voro lika. 17 Och han mtte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar efter mnniskors mtt, som ock r nglars. 18Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden sjlv var av rent guld, likt rent glas. 19 Stadsmurens grundstenar voro sknt lagda och utgjordes av alla slags delstenar. Den frsta grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjrde en smaragd, 20den femte en sardonyx, den sjtte en karneol, den sjunde en krysolit, den ttonde den beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en ametist. 21Och de tolv portarna utgjordes av tolv prlor; var srskild port utgjordes av en enda prla. Och stadens gata var av rent guld, likt genomskinligt glas. 22Och jag sg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmktige, r dess tempel, han och Lammet. 23Och staden behver icke sol eller mne till att lysa dr, ty Guds hrlighet upplyser den och dess ljus r Lammet. 24Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar fra ditin, vad hrligt de hava. 25Dess portar skola aldrig stngas om dagen -- natt skall icke finnas dr 26och vad hrligt och dyrbart folken hava skall man fra ditin. 27Men intet orent skall ngonsin komma ditin, och ingen som gr vad styggeligt r och lgn, utan allenast de som ro skrivna i livets bok, Lammets bok.

Chapter 22 Och han visade mig en strm med vatten, klar som kristall. Den gick ut frn Guds och Lammets tron 2och flt fram mitt igenom stadens gata. Och p bda sidor om strmmen stodo livstrd, som gvo tolv skrdar, ty de buro frukt var mnad; och trdens lv tjnade till lkedom fr folken. 3 Och ingen frbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall st dr inne, och hans tjnare skall tjna honom 4och skola se hans ansikte; och hans namn skall st tecknat p deras pannor. 5Och ingen natt skall vara mer; och de behva icke ngon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa ver dem, och de skola regera i evigheternas evigheter. 6Och han sade till mig: Dessa ord ro vissa och sanna; och Herren, profeternas andars Gud, har snt sin ngel fr att visa sina tjnare, vad som snart skall ske. 7Och se, jag kommer snart. Salig r den som tager
1265
1

Swedish Bible

Anonymous

vara p de profetians ord som st i denna bok. 8Och jag, Johannes, var den som hrde och sg detta. Och nr jag hade hrt och sett det, fll jag ned fr att tillbedja infr ngelns ftter, hans som visade mig detta. 9Men han sade till mig: Gr icke s. Jag r din medtjnare och dina brders, profeternas, och deras som taga vara p denna boks ord. Gud skall du tillbedja. 10Och han sade till mig: Gm icke under ngot insegel de profetians ord som st i denna bok; ty tiden r nra. 11 M den som r orttfrdig fortfara att va sin orttfrdighet och den som r oren att orena sig. S ock den som r rttfrdig, han fortfare att va sin rttfrdighet, och den som r helig att helga sig. 12 Se, jag kommer snart och har med mig min ln, fr att vederglla var och en efter som hans grningar ro. 13Jag r A och O, den frste och den siste, begynnelsen och nden. 14Saliga ro de som tv sina klder fr att f rtt att ta av livets trd och att g in i staden genom dess portar. 15 Men de som ro hundar och trollkarlar och otuktiga och drpare och avgudadyrkare och alla som lska och gra lgn, de mste alla stanna drutanfr. 16Jag, Jesus, har snt min ngel fr att i frsamlingarna vittna om detta fr eder. Jag r telningen frn Davids rot och kommen av hans slkt, jag r den klara morgonstjrnan. 17Och Anden och bruden sga: Kom. Och den som hr det, han sge Kom. Och den som trstar, han komme; ja den som vill, han tage livets vatten fr intet. 18 Fr var och en som hr de profetians ord, som st i denna bok betygar jag detta: Om ngon lgger ngot till dem, s skall Gud p honom lgga de plgor om vilka r skrivet i denna bok. 19 Och om ngon tager bort ngot frn de ord som st i denna profetias bok, s skall Gud taga ifrn honom hans del i livets trd och i den heliga staden, om vilka r skrivet i denna bok. 20Han som betygar detta sger: Ja, jag kommer snart. Amen. Kom Herre Jesus! 21Herren Jesu nd vare med alla.

1266