Vänstern Och Tyranniet

Vnstern och tyranniet
001-003/Titel 3-03-04 12.33 Sidan 1

001-003/Titel 3-03-04 12.33 Sidan 2
Per Ahlmark
Vnstern
och tyranniet
Det galna kvartsseklet
Timbro
001-003/Titel 3-03-04 12.33 Sidan 3
Av Per Ahlmark har utgivits
p Timbro och Ratio
Vnsterns moraliska skuld (med andra), 1991
Sovjetmyten i Sverige (med andra), 1992
Herbert Tingsten: Tyranniet begr frtroende (red), 1992
Vnstern och tyranniet, 1994 och 2003
Det ppna sret, 1997
p andra frlag
Vr fattiga politik, 1964
Den svenska atomvapendebatten, 1965
Det hatade Israel (med T Hammarberg och E Klein), 1970
Sveket mot kusterna, 1971
verleva (lyrik), 1982
Visum (lyrik), 1983
Frihet och fruktan (med Lars Gustafsson), 1985
Flykter (lyrik), 1985
Zonen (roman), 1989
Motstndet (med Georg Klein), 1991
Det eviga hatet (med andra), 1993
Motstndet med mera (med Georg Klein), 2001
1994 och 2003 frfattaren och AB Timbro
Omslag: Claes Huber
Sttning: Melanders Fotostteri
Tryck: ScandBook AB, Smedjebacken, 2003
Andra pocketupplagan
ISBN 91-7566-535-2
004-004/Tryckort 3-03-04 12.33 Sidan 4
Vi sysslar inte med antisovjetism
Olof Palme
antikommunismen . . . denna trsklra
Olof Lagercrantz
005-006/Citat 3-03-04 12.36 Sidan 5
005-006/Citat 3-03-04 12.36 Sidan 6
INNEHLL
Frord 2003 i
Frord 1994 9
TINGSTEN TYSTNAD OCH TERKOMST 11
Undn-Palme-linjen 13
Dagens Nyheter som medlpare 25
ATT SE DIKTATUREN 43
P RESA MED SVEN LINDQVIST 63
JUDARNA OCH DERAS FIENDER 81
1. Man mste inte vara antisemit . . . 83
2. Gahrtons megafoner 84
3. Sten Andersson och terrorn 87
4. Tre definitioner 91
5. Vad r antisionism? 91
6. r antisionism och antisemitism samma sak? 92
7. Sommaren 1982: judehatets renssans 94
8. Israeler = nazister 96
9. Frintelsen trivialiserad 98
10. Ramis ramsor 100
11. Att vgra se nazism 100
12. Tv urskter 102
13. Jan Myrdal 103
14. Frintelsen frnekad 104
15. Jolin klr ut sig 105
16. Guillou blottar sig 107
007-008/Innehll 3-03-04 12.36 Sidan 7
17. Karlssons analyser 109
18. De kristna och judarna 111
19. Om fiendskap 116
20. Om vnskap 119
GULFKRIGET OCH VNSTERN 121
DET GALNA KVARTSSEKLET 137
Om Raoul Wallenberg 139
Om Sverige som srfall 145
Om Myrdal och massmorden 149
Om Palme, Castro och Honecker 157
Om Palme och krnvapnen 165
Om Tingstens frnvaro 173
Om Jmfrelsen 177
Om Tvivlet och en skvader 180
Om det politiskt korrekta 186
Om Vietnam och det frflutna 191
Om Enquist och Pol Pot 201
Om Ehnmark och en upptckt 209
Om Baltikum och en svensk trojka 219
Om sveket mot Bosnien 226
Om journalister och den antijudiska rockaden 233
Om mina frebilder 240
Om Ruth och mina motiv 245
Om andra frebilder och motiv vad driver en medlpare? 252
Om motstnd 263
Personregister 265
RSTER UR DEBATTEN OM VNSTERN OCH
TYRANNIET 275
Frfattaren 293
007-008/Innehll 3-03-04 12.36 Sidan 8
Frord 2003
N
R VNSTERN OCH TYRANNIET nu trycks om snart tio r efter frs-
ta utgivningen gr jag inga ndringar. Texten str sig. Fakta och
citat r korrekta. Den intensiva debatten 1994 tonade ut nr de an-
gripna och deras vnner inte lngre kunde frsvara sina knfall fr
diktaturen.
Dock en varning: tigandet frn fre detta medlpare garanterar
varken sinnesndring eller ngon avgrande frskjutning av det po-
litiska klimatet. Kommunismen r visserligen nnu mer kompro-
metterad idag som fljd av ett stort antal nya bcker, vilka ytterliga-
re dokumenterar dess mrdande. Men det hindrar inte unga okun-
niga att brja kalla sig kommunister i tro att ordet antyder ngon
sorts trivsam radikalism. Den socialistiska vnstern har en lng tra-
dition att gra om gamla misstag.
Dessutom har Sovjetunionen och andra marxistiska regimer som
fallit ihop ersatts av nya faror. De mnga i vst som sker politisk
frlsning i antidemokratiska lror har ftt delvis frschare idoler och
hatobjekt. Det galna kvartsseklet har frlngts med tskilliga r.
Antiamerikanismen har skrpts i en rad lnder, inte minst i Euro-
pa. Antisemitismen i arabvrlden, Europa och delar av FN har nnu
tydligare n frr frenats med antisionismen. Synen p den interna-
tionella terrorismen har blivit knutpunkten i en delvis ny idkamp
som handlar om vr civilisation. Spridningen av vapen fr massfr-
strelse har kat hoten p ett katastrofalt stt.
Framfr allt: den tredje totalitra vrldsskdningen under de se-
naste hundra ren har nu trtt fram med kraft och tydlighet. Efter
kommunismen och nazismen ser vi hur den islamska fundamenta-
lismen stller liknande krav p oss. Vi ska anpassa oss till dess an-
sprk som inte medger invndningar, pluralism eller kompromisser.
Miljoner extrema islamister nskar inte debatt, men andras under-
i
0009i-10ii/Nytt Frord 3-03-04 12.36 Sidan i
kastelse. Vra lnder ska stpas efter deras egen tolkning av vissa re-
ligisa trossatser. Den majoritet av muslimer, som vill ha fred med
sina grannar, mste naturligtvis ocks besegras fr att drefter tving-
as leva under despotiskt styre.
Professor Yehuda Bauer har i flera analyser visat att de radikala is-
lamisternas ml r ervring och utplning av deras fiender. Liksom
nationalsocialismen och kommunismen har de sina heliga texter som
ska tolkas bokstavligt. De tre ideologierna har alla sina utopier, kr-
ver alla att f styra vrlden och r alla instllda p folkmord. De fr-
aktar frihet, avvisar demokrati och hatar judarna (men p delvis oli-
ka stt).
Islamisternas metoder r allts ohmmat vld. Det tvingar den fria
vrlden att bland annat mta dem med lagstyrt vld. Ibland krig,
men lngt oftare utvidgad polismakt och naturligtvis miljontals obli-
gatoriska kontroller fr att hindra terrordd.
Det gr inte idkampen mindre viktig, tvrtom. Om demokratier-
na ska frsvara sig effektivt mot den totalitra islamismen mste dess
vrdesystem bemtas verallt. Det blir en vrldsomfattande debatt,
som kommer att fras bde i vst och i de stater dr agitation, reli-
gisa auktoriteter och tiotusentals skolor predikar hatet mot vst.
Bauer har ocks varnat fr att medlperiet med islamsk funda-
mentalism kan komma att spela en minst lika destruktiv roll som
medlparna gjorde i kampen mot nazism och kommunism. Fr att
inte underskatta de farorna br vi lra oss ngot om vrt frflutna.
Sverige och svensk debatt har en solkig historia vad gller hllning-
en till Lenins, Stalins, Hitlers och Maos riken.
Den hr boken vill belysa hur ltt ocks ledande debattrer faller
fr frestelsen att prisa antidemokratiska ider och partier, hur gro-
teska dessa n kan verka.
Stockholm i mars 2003
PER AHLMARK
ii
0009i-10ii/Nytt Frord 3-03-04 12.36 Sidan ii
Frord 1994
J
AG R SVENSK och sledes expert p opportunister. Drfr pstr jag
att den galenskap, som har varat i ungefr 25 r och fick s mnga
inom vnstern att omfamna frtryck, inte enbart eller frmst var ett
stt att fnga tidsandan. Flera drivkrafter lg nog djupare, gr s n
idag.
De debatter, som fyra av den hr bokens sex kapitel tar upp, har
frts i Sverige p 1990-talet. De som deltog i dem hade allts bevitt-
nat Sovjetunionens upplsning och kommunismens fall i Europa.
nd har idstriderna om diktaturerna ocks under de senaste ren
avspeglat den tidigare frvirringen och vrderelativismen, och
ibland till och med frdjupat den.
De blir drfr dubbelt intressanta. Fr det frsta ger de bilder av
ett tnkande som godtog regimer vilka byggde p vld; eller som
hyllade (eller ursktade) politiska processer som rymde massddan-
de; eller som vgrade se de ider som kan utlsa folkmord.
Fr det andra visar 90-talets debatter hur ofrmgan att uppfatta
tyranniets mekanismer och fasor leder till nya felbedmningar idag.
Vnstern kan anpassa tonfall och polemisk metod, men den har inte
lrt sig mycket.
Kapitlen i den hr boken hr drmed samman. De ger konturen
till ngot som kan kallas kulturkamp, det vill sga en strid om vr
civilisations grundlggande vrden.
Tingsten-fejden visar hur ett stort antal opinionsbildare hade av-
lgsnat sig frn den idsfr, inom vilken motstndet mot totalitra
lror och stater ses som en huvuduppgift. Den belyser ocks hur de-
lar av ett par generationer kom att frgylla frtryck och aldrig lrde
sig att avslja diktaturer. Polemiken kring Tingstens terkomst hjl-
per oss att se vnsterns vermod och ovilja att lyssna p andra n sig
sjlva.
9
009-010/Frord 3-03-04 13.18 Sidan 9
Lindqvist-skandalen bekrftar att ofrmgan till analys inte bara
gller olika slags kommunism utan ocks nazismens frbrytelser.
Den vxande antisemitismen berttar om de risker ett samhlle tar
nr okunnighet frenas med likgiltighet infr en primitiv hets. Israel
har dessutom ofta utsatts fr vldsamma frdmanden, vilka inte r
antisemitiska. Dessa brukar frenas med sknmlning av eller tyst-
nad om arabiska diktaturer. Vi ser hr de skilda mttstockar som
vnsterdebattrer i regel nyttjar i sina utrikespolitiska funderingar.
Angreppen p FN-alliansens motstnd mot Irak 1991 avsljar att
den svenska vnstern inte frstr hur en terrorregim, som r p vg
att skaffa egna krnvapen, kan hota hela regioner med katastrof.
Vnstern inser inte heller att kraftfullt motstnd mot militra aggres-
sioner r ndvndigt.
De hr frska debatterna blir begripliga frst nr vi gr tillbaka i
tiden. Gng p gng upptcker vi d hur demokratin och demokra-
ter har hnats och totalitra stater romantiserats. Med medlperiets
utbredning fick vi ett mnster, som vxer fram i det sista och lngsta
kapitlet: Det galna kvartsseklet.
I mnstret ingr metoden att omtolka verkligheten och oviljan att
lra. Med min syn p diktaturer r slutsatsen given: stora delar av
svensk utrikesdebatt har varit, och delvis frblivit, en intellektuell
och moralisk kollaps. Dess frmsta bristvara: civilkurage.
Eller med de ord som Olle Hedberg givit oss i romanen Beknna
frg (1947): Men fr alla tyranner finns en urskt: Det r inte deras
fel att omgivningen r feg.
Tv av de sex kapitlen (det fjrde och det sjtte) br drag av mosa-
ik, vilket speglar det fenomen som boken handlar om. Medlperiet
r inte en gemensam, sammanhllen och genomtnkt ideologi. Hr
handlar det mer om svek p skilda plan, dr bilden vxer fram frst
nr bitarna lggs bredvid varandra.
I Vnstern och tyranniet stjl jag ofta frn egna texter; en del r allt-
s tryckt tidigare. Det mesta r reviderat och utvecklat. Drygt hlften
av boken r helt nyskriven.
Stockholm den 1 december 1993
PER AHLMARK
10
009-010/Frord 3-03-04 13.18 Sidan 10
TINGSTEN TYSTNAD OCH
TERKOMST
011-012/Avd-TINGSTEN 3-03-04 12.43 Sidan 11
011-012/Avd-TINGSTEN 3-03-04 12.43 Sidan 12
Undn-Palme-linjen
D
EMOKRATINS PROBLEM OCH FIENDER kom tidigt att dominera
Herbert Tingstens arbete. Under mer n fyra rtionden stod
idkampen mellan folkstyre och totalitra lror i centrum fr hans
tnkande. Som statsvetare frenade Tingsten ofta den idhistoriska
analysen med aktuell opinionsbildning. Han visste mer n ngon an-
nan i Sverige om de ideologier och politiska system som kom att fr-
slava strre delen av Europa. Hans avsky fr dem hade passionens
styrka.
Som chefredaktr i Dagens Nyheter 19461959 lyfte Herbert Ting-
sten svensk politisk journalistik till niver dr den aldrig tidigare
hade befunnit sig, den mest explosiva talangutveckling som ngon-
sin skett i nordisk press (Sigurd Hoel). Kombinationen av flera yt-
terst ovanliga egenskaper gjorde Tingstens insatser s mrkliga:
Den djupa lrdomen: han var den frmste statsvetaren och idkriti-
kern i sin generation, kom till DN efter ett antal epokgrande arbe-
ten om demokratins problem och om diktaturernas ideologier och
framvxt.
Den logiska argumentationskonsten: frmgan att blottlgga inveck-
lade tankebyggnader och visa deras brcklighet, att med energi, ltt-
het och humor riva snder pretentisa vidskepelser.
Den stilistiska briljansen: ttheten i sprket, disciplinen i argumen-
teringen, gldjen i polemiken, de mlande metaforerna och sam-
tidigt vibrerar texten av en stor knslighet.
Lidelsen: infr diktaturerna fanns hos Tingsten en avsky som var
ogrumlad; den handlade om medknslan med offren, beslutsamhe-
ten att resa motstnd och fraktet fr dem i de fria staterna som vg-
rade att gra det.
Och arbetsamheten: nrmare ett femtiotal bcker och ngra tusen
artiklar hann Tingsten skriva.
13
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 13
Tingstens DN-tid blev en stndigt pgende kampanj mot dikta-
turer av olika politisk frg, frmst det sovjetiska imperiet. Det var till
ngra av de texterna som boken Tyranniet begr frtroende tervnde i
januari 1992.
Det borde ha varit ondigt. Ett antal av de artiklar, som d ter
publicerades, r klassiker. Men fr en stor del av svenska folket var
de helt oknda, frmst fr dem som idag r under 50 r. Varfr har
inte tidningen sjlv, Dagens Nyheter, med stolthet lyft fram dem in-
fr nya generationer? I stllet har DN under mer n ett kvartssekel
frtigit, frvrngt eller frljligat Tingstens insatser fram till debat-
ten p vren 1992.
Motvilligt har mina tankar gtt till de bolsjevikledare som utren-
sades av Stalin. Pltsligt frsvann de frn fotografierna, bortretusche-
rade. Nr de nmndes i propagandan blev de symboler fr det onda
eller det frlegade, fiender till folket och historien.
I demokratier gr det inte till p det viset. Hos oss: hur utrensar
man ur nationens medvetande minnet av ett snille med otidsenliga
sikter? Visst fanns Tingstens bcker kvar i tusentals hem och p
bibliotek. Men nya upplagor kom inte ut frrn 1992. I arkiven lg
hans artiklar begravda. Tystnaden lade sig som en dimma runt den
som skulle glmmas.
Varfr blev det s?
Svaret p de frgorna har att gra med den utgngspunkt som var
Herbert Tingstens; den var och r starkt omstridd i Sverige. Han sg
demokratin styrelse genom allmn och lika rstrtt under politisk
frihet som en verideologi. Inom dess ramar kunde man sedan vara
konservativ, liberal, socialist eller ngot annat. Ocks i utrikespoliti-
ken och i bedmningen av internationella konflikter borde, och det-
ta r det kontroversiella, stdet fr demokratiska ider och regimer
vara avgrande inslag. Tingsten avskydde neutralitet infr eller tyst-
nad om diktaturer. Politiker och skribenter, som uttalade frstelse
eller sympati fr totalitra stater, sg han som sina motstndare.
Tingstens tro p folkstyret blev inte vertro. Han var starkt kritisk
mot det han betraktade som svagheter i demokratierna: de vulgra
inslagen i debatten, valrrelsernas verdrifter och slagord, bristen p
jmlikhet.
Hans frsvar fr demokratin byggde i stllet p insikt om alterna-
14
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 14
tivens frfrlighet. Nazism, fascism, kommunism, apartheid, feodal-
eller kolonialvlde, enpartisystem av annat slag och militrregering
r styrelseformer som nstan alltid leder till frnekande av mnni-
skans vrdighet. Tingsten studerade dem systematiskt; om ngra av
dessa lror hade han skrivit intrngande bcker under sin tid som
frst docent och sedan professor i statskunskap. Frtryck av mnni-
skor med fel sikt, religion, ras eller etnisk tillhrighet var Tingsten
frhatligt; ett svagare ord vore att frfalska. Terror, hets, likriktad pro-
paganda, politiska fngar, vld s blir det nr en grupp mnniskor
tror sig ha rtt att behrska andra.
Tingstens avsky fr frtryck gllde drmed alla diktaturer, obero-
ende av deras ideologiska etikett, geografiska lge och eventuella al-
liansanknytning. De antinazister, som hade upptrtt med heder un-
der kriget men sedan brjade buga mot Kreml, gjorde honom fr-
vnad sg de inte likheterna? Och han knde fga sympati fr de
konservativa antikommunister, som fllde domar ver frfljelsen i
Sovjet och dess satellitstater men var frstende eller likgiltiga infr
Franco, Salazar och andra hgerdiktaturer.
*
Denna hllning frde Herbert Tingsten till permanent opposition
mot den svenska utrikeslinjen. Hade han ftt leva lngre skulle hans
motstnd mot den officiella politiken med skerhet ha fullfljts och
troligen skrpts under delar av 1970- och 80-talen.
Ty Sverige r landet dr selektiv diktaturkritik varit dominerande.
De tv ledande utrikespolitikerna i vrt land efter andra vrldskriget
r sten Undn och Olof Palme. Hos bda finner vi visserligen klara
avstndstaganden frn kommunistregimerna, srskilt vid de ppna
katastroferna, frmst Ungernrevolten 1956 och invasionen av Tjecko-
slovakien 1968. Ett par ovntat frna uttalanden till exempel dik-
taturens kreatur av Palme om Huskregimen i Prag brukar citeras
fr att belgga upphovsmannens klarsyn.
Men lngt vanligare n frdmanden har varit avmtta uttalan-
den, som genom sin s kallade balans bidragit till en djupgende
svensk frljugenhet.
Som utrikesminister efter andra vrldskriget vrnade Undn inte
15
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 15
bara om neutralitetspolitiken utan ocks om en exceptionell frsik-
tighet i kritiken av de totalitra staterna i vr nrhet. Han hade en
romantisk syn p ryska revolutionen och vgrade medge att den bli-
vit ett skrckvlde. Ambassadr Ingemar Hgglf har kallat Undns
bild av Sovjet fr blgd, rosenrd, vrldsfrmmande.
1
Dremot knde Undn ovilja infr Frenta staterna och talade ofta
om den s kallade fria vrlden. Han visade stor frstelse fr en
ideologisk tredje stndpunkt mellan stormakterna: vi str frm-
mande fr borgerlig storkapitalism och fr kommunism. Enligt Un-
dn borde man i stllet utg frn att Sovjet var ett rttssamhlle.
Han ansg det ljevckande att moralisera ver Sovjet och blev
upprrd ver Churchills bermda Fultontal 1946, som myntade ut-
trycket jrnridn. Undn gav sitt std t den ryska ockupationen
av de baltiska staterna. Den politiska mogenheten hos dessa folk,
frklarade utrikesministern i riksdagen, var inte srskilt marke-
rad.
Ofta angrep han politiker frn folkpartiet och hgern fr deras
extrema uttalanden om Sovjet. Undn frdmde deras hatkns-
lor och anklagade ngra av dem fr mttlsa angrepp p Sovjet.
Beryktad r ocks Undns ilskna frga till Raoul Wallenbergs familj
och vnner vid en uppvaktning ngot r efter att Wallenberg fr-
svunnit: Tror ni att Vysjinskij ljuger? De svarade naturligtvis ja p
den frgan och Undn utbrast: Men det r ju oerhrt. (Senare med-
gav till och med dvarande utrikesministern Gromyko att Vysjinskij
klagaren i Moskvarttegngarna p 1930-talet hade ljugit fr
Sverige.)
2
Undns stllning i regeringen var mycket stark. Hans attityd till
Sovjetimperiet kom att dominera det socialdemokratiska partiets och
A-pressens syn p vrldspolitiken. Det var allts under Stalins
skrckvlde som Undn avvisade den hrda kritiken mot det kom-
munistiska systemet. Drmed grundlade han en tradition, som be-
stmde socialdemokratins hllning nnu 3035 r efter den sovje-
16
1
Se Yngve Mllers bok sten Undn: En biografi (1986).
2
Se Mllers bok ovan och Tingstens DN-ledare Mannen utan nd, som terfinns
i Tyranniet begr frtroende (1992).
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 16
tiske envldshrskarens dd, ja nda fram till (eller till och med fr-
bi) revolutionerna i steuropa 1989.
sten Undn var utrikesminister 17 r av efterkrigstiden. Olof Pal-
me var senare partiledare i 17 r. Palmes utrikespolitik skilde sig p
tskilliga punkter frn Undns. Den var mer aktivistisk och mindre
legalistisk, mer inriktad p Tredje vrlden och tog stllning i fler in-
ternationella konflikter i frnare ordalag. Men vad gller synen p de
kommunistiska diktaturerna finns flera likheter.
Gng p gng angrep Palme de politiker frmst Carl Bildt som
uttryckte stark kritik mot det ryska systemet. Teckna inte djvuls-
bilder, sade han, bedriv inte hets mot Sovjet. Vi sysslar inte med
antisovjetism, sammanfattade statsministern infr sin partikon-
gress 1984.
3
Nr Palmes utrikespolitiska exposer tog avstnd frn kommu-
nismen skedde det i regel ytterst kortfattat, medan samma tal utfr-
ligt frdmde ickekommunistiska lnder. Palmeretoriken tycktes of-
17
3
Att misstnkliggra borgerliga partiledare, som frdmde Sovjetdiktaturen, har
varit tradition fr socialdemokratiska regeringar. Nr dvarande hgerledaren Jarl
Hjalmarson i slutet av 50-talet uteslts av Tage Erlander ur Sveriges FN-delegation
var det ett frsk att gra honom omjlig som utrikespolitiker.
Knappt tio r senare prvade dvarande utrikesministern Torsten Nilsson ett lik-
nande grepp p dvarande folkpartiledaren Sven Wedn, som hade uttryckt stark
oro fr Sovjets avsikter mot Dubcekregimens Pragvr. I den svenska valrrelsen
1968, efter Sovjets ockupation av Tjeckoslovakien, utsattes Wedn fr en kampanj
av misstnkliggranden, som om han i ngon mening varit delansvarig fr den
katastrof som han varnat fr.
Innan Carl Bildt blev moderatledare frskte statsminister Olof Palme kompro-
mettera honom i utrikespolitiska frgor. Riksdagsman Bildt, som varit ledamot av
den svenska ubtskommissionen, beskte Washington p vren 1983. I nrvaro av
fretrdare fr svenska ambassaden trffade han ocks amerikanska experter p
skerhetspolitik. Statsministern kunde inte redovisa ngra som helst tveksamma
uttalanden av Bildt eller att hemliga uppgifter frn u-btskommissionen hade
spritts. nd gick Palme i utrikesnmnden till angrepp mot Bildt fr dennes USA-
resa. Senare tvingade han regeringen att utfrda en kollektiv bannbulla mot Bildt
genom ett formellt regeringsuttalande mot en enskild riksdagsman.
Ngot liknande har varken frr eller senare intrffat i svensk politik. Olof Palme
utsattes fr stark kritik fr detta (lyckligtvis helt misslyckade) frsk att tysta en
framtrdande oppositionspolitiker.
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 17
ta jmstlla st och vst. Vi vill varken ha antiamerikanism eller an-
tisovjetism, sade Palme. Kommunism eller kapitalism represente-
rar inte lngre ngon drm om frihet fr Europas folk, och s vida-
re. I Havanna prisade Palme diktatorn och blev irriterad nr han fick
frgor om de politiska fngarna p Kuba (se s 158161).
Uttalanden frn bde folkpartiet och moderaterna har belyst sam-
bandet mellan fred och folkstyre. Olof Palme tycktes dremot avvisa
pstendet att freden i Europa p ett avgrande stt skulle strkas om
steuropa demokratiserades; han angrep de borgerliga politiker som
trodde det.
Moderaterna hemfaller t den korstgsanda i syfte att befria st-
europa som hrskade p konservativt hll i vst under det kalla kri-
get, sade han i riksdagen 1983. Vi skall inte ntra ngot slags kors-
tg av den typ som reaktionens krafter alltid str redo att organise-
ra. Sdana fraser terkom stndigt i Palmes anfranden.
Detta skapade ett speciellt klimat inom socialdemokratin och
bland tjnstvilliga journalister och diplomater. De som inte bjde sig
fr liturgin skulle gras politiskt omjliga. I januari 1986 konstatera-
de Bengt Westerberg att han inte knde till ngot enda fall d tv
demokratier gtt i krig mot varandra och att det strsta bidraget till
freden vore ett demokratiserat Sovjet.
Genast rycker d ambassadren och frre kabinettssekreteraren
Sverker strm ut fr att terstlla ordningen n en gng har viss-
lingen frn ovan ftt honom att springa litet fr ivrigt och litet fr
lngt, fr att lna Tingstens ord om Allan Vougt (se Tyranniet begr
frtroende, s 196). strm frdmer Westerbergs tal: det strider mot
Helsingforsavtalet, pstr han. I den kontrovers som fljer backas
strm naturligtvis upp av dvarande kabinettssekreteraren Pierre
Schori. strms misstag hr belyser den anda som Undn och Palme
skapade. Sjlvklara ppekanden om samspelet mellan fred och frihet
skulle jagas ut ur debatten.
Efter regeringsskiftet i Sverige 1982 lanserade den nye utrikesmi-
nistern Lennart Bodstrm ngra principer, som han trodde skulle
tillfredsstlla statsministern. Den s kallade Bodstrm-doktrinen
gjorde skillnad mellan ett lands politiska konstruktion, som vi inte
br kritisera, och enskilda hndelser, som vi har rtt att frdma.
Att enskilda hndelser, till exempel skjutande mot oppositionen
18
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 18
p gator och torg, ofta fljer p diktaturernas politiska konstruk-
tion bortsg utrikesministern frn.
Bodstrm-doktrinen blev i stllet en motivering fr varfr Sverige
br tiga om den stndigt pgende terrorn i totalitra stater. Upp-
hovsmannen frklarade sjlv sin instllning i Svenska Dagbladet
(7/11 1982):
Sverige br inte kritisera andra lnder p grund av deras politiska
konstruktion. Vi har att uppfatta staterna sdana som de r. Det ms-
te vara deras sak att bestmma sina egna frhllanden. Ngon allmn
vrdering av andra stater br Sverige inte gra.
De djvulsbilder av det frflutna, som idag tecknas i steuropa
och Ryssland, skulle ha lett till blodstrtning p UD och i statsrds-
beredningen om ngon svensk hade sagt s fre revolutionerna.
Herbert Tingsten gjorde ngot liknande under sina r p Dagens
Nyheter och blev mer smutskastad n ngon annan skribent under
efterkrigstiden.
4
*
Visst har Sverige konsekvent kritiserat diktaturer, nmligen fem
stycken. Tjeckoslovakien (diktaturens kreatur), Franco-Spanien
(satans mrdare), grekjuntan, Sydafrika och Chile. Detta r (eller
var) utmrkt och naturligt. Fyra av de lnderna r nu fria. I Sydafrika
pgr en politisk process, som troligen kan fra bort frn rasfr-
trycket.
Men det intressanta r att det just varit dessa fem diktaturer som
man frdmt, medan man varit tyst om lnder med liknande system,
eller med lika hrt frtryck. Det finns mngder av regeringar, som vi-
lar (eller vilade) p sin frmga att utva vld eller skrmma folk och
som Sverige nstan alltid har tigit om, eller hyllat.
19
4 Professor Ingemar Hedenius belyser i sin bok Herbert Tingsten mnniskan och
demokraten (1974) nivn p inlggen frn tv flitiga Tingsten-kritiker: Karl Venn-
berg och Artur Lundkvist. En av Lundkvists specialiteter var att p 60-talet hna
Tingsten fr den blindhet, som d drabbade honom.
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 19
Logiken i att angripa vissa diktaturer och prisa andra har knappast
varit uppenbar. De som frdmt Pinochet-regimen i Chile varfr
har de samtidigt beundrat Castrovldet p Kuba? Mnga tog avstnd
frn Franco i Spanien men var desto mer diskreta om Sveriges Efta-
samverkan med Salazar i Portugal. Frtrycket i Tjeckoslovakien lyf-
tes ofta fram av dem som var ptagligt undflyende nr det gllde till
exempel sttyskland eller Sovjetimperiet sjlvt.
Arabvrlden har ett tjugotal diktaturer. Har ngon svensk social-
demokrat kallat Syriens ledare fr satans mrdare, nr Assadregi-
men till exempel under en vecka 1982 i Hama skt ihjl omkring
20 000 mnniskor ur sitt eget folk fr att sl ner ett uppror? Sten An-
dersson hade bara ljusa ord i Damaskus 1988 nr han som svensk ut-
rikesminister kom frn ett mte med de syriska ledare, som frfljer
sina egna medborgare och d lnge utgjort ett stort och ibland till och
med avgrande hinder fr en fredlig utveckling i Mellersta stern.
Tyrannierna i den muslimska vrlden utstts sllan eller aldrig fr
kritiska analyser frn ledande socialdemokrater. I Iran har man un-
der vissa perioder avrttat och torterat ett stort antal mnniskor, var-
je dag. Palme sade d om Khomeinis land att det med pedantisk
noggrannhet frsker bygga upp sina demokratiska institutioner.
Nationer dr islam dominerar brukar allts g fria frn svensk kri-
tik trots att mnga av dem bygger p terror. Det enda land i Mellersta
stern, som man oavbrutet frdmer, rkar vara den enda demokra-
tin i omrdet, Israel. Olof Palme jmstllde till och med Israel med
Nazi-Tyskland: de judiska barnen i Hitlers koncentrationslger och
de palestinska barnen i Libanon r precis p samma stt frfljda.
Men denna gng r det Israel som str bakom dden (TCO-kon-
gressen 1/7 1982).
Detta oerhrda uttalande innebr bde en demonisering av israe-
lerna och en trivialisering av Frintelsen se analys p s 9698 vid
sidan av den frfalskning av historien som parallellen utgr. Att jm-
stlla israeler och nazister hade d i mnga r varit en huvudlinje i
den officiella sovjetiska, antisemitiska propagandan. Palmes ord be-
lyser Sveriges besynnerliga ovana att diskret tassa frbi diktaturerna
medan man angriper demokratin i krnkande ordalag.
Frst Palmes och sedan Sten Anderssons fixering vid PLO (lngt
innan delar av denna paraplyorganisation sade sig beredd till fred
20
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 20
med Israel) bekrftar deras aversion mot den judiska staten, obero-
ende av om den styrts av Arbetarpartiet, Likud eller en samlings-
regering. Att Arafat i ratal hade gett sitt std till vrldens vrsta ter-
ror och tyranner hindrade inte den svenska utrikesledningen frn att
hylla honom i de mest devota former (se s 8990).
I det svarta Afrika finns (eller har funnits) mnga lnder med po-
litiska fngar, stndiga avrttningar, systematisk tortyr, mnniskor
som bara frsvinner. Ls Amnestys rapporter om Afrika! Nr kritise-
rades den rttslsheten av UD?
Och Kina: nr Himmelska fridens torg drnktes i blod 1989 pro-
testerade Sverige. Annars r vra diplomater och politiker tysta som
mss om terrorn i vrldens strsta land. Det kylslagna mottagandet
av Dalai Lama i Stockholm 1988, allts innan han fick Nobels freds-
pris, visar rdslan att stta sig med hrskarna i Peking.
Det r som om de politiker, vilka har formats av Undn-Palme-
linjen, anser att nr svarta ddar svarta, nr araber massmrdar and-
ra araber och nr kineser skjuter kineser med nackskott s r det vad
man kan vnta sig av sdant folk. Det hr blir ett slags omvnd ra-
sism. De rttigheter, som r sjlvklara fr oss, krver vi inte fr andra
nationer och raser nr de frtrycks av sina egna. Frstelsen r
granne med frdomen.
Nr Daniel Ortega hade avsatts av Nicaraguas vljare kan vi fre-
stlla oss hur nervs Pierre Schori blev ver Fidel Castros framtid.
Denne regerar idag ver en av de mest misslyckade diktaturerna i
vrlden. Hur mnga gnger har inte Palme och Schori omfamnat
Castro och betygat honom sin obrutna vnskap medan Kubas egna
socialdemokrater ruttnat bort i landets fngelser (se s 158161 och
224)? nnu 1986 beskrevs Castro av Pierre Schori som en sorts ver-
mnniska (Sydsvenska Dagbladet 20/7 1986):
Han r en av de strsta i samtidshistorien. Ngon har sagt att han
r fr stor fr sin . Castro ser allt i ett mycket lngt perspektiv. Han
r en encyklopedist och har nrmast en renssansfurstes drag.
Sprket hr r extatiskt. Denna hnryckning infr Kubas diktator r
intressant: Pierre Schori hade ju som kabinettssekreterare under nio
r ett mycket stort inflytande ver svensk utrikespolitik.
21
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 21
Andan i Undn-Palme-linjen dominerade i flera decennier svensk
utrikespolitik. Sten Anderssons och Schoris variant av den prglades
av slarv, arrogans och traditionsbevarande. Det var ingen slump att
utrikesministern 1989 frnekade att Baltikum var ockuperat och drog
en parallell mellan Sovjets tryck p Litauen och USA:s ingripande i
Panama. Naturligtvis var det frnedrande att Sverige, mitt i en tra-
gisk konflikt mellan den starkaste diktaturen i mnsklighetens histo-
ria och tre sm grannlnder till oss, jmfrde den demokratiskt val-
de presidenten Landsbergis med knarkdiktatorn Noriega.
Det senaste exemplet p vart ett sdant utrikespolitiskt arv kan
fra en svensk regering var vrt lands hllning under Irakkonflikten
19901991. Formellt anslt sig Sverige till skerhetsrdets resolutio-
ner mot Irak; reellt markerade statsminister Ingvar Carlsson stndigt
sitt avstnd till USA och de FN-allierade. I ett insmickrande brev till
Saddam Hussein i november 1990 underlt Carlsson att frdma
Iraks ockupation av Kuwait. Han frklarade i stllet att den grund-
lggande konflikten i regionen r den palestinska frgan som om
Saddam annekterade Kuwait och hotade vriga Gulfstater fr att
hjlpa palestinierna!
Carlsson talade senare om parterna som vore de likvrdiga och
vgrade envist att uttrycka std fr de allierade under markkriget i
februari 1991. Sverige var den europeiska demokrati, som framstod
som mest kritisk mot alliansens insatser fr att befria Kuwait, redu-
cera den irakiska krigsmakten och frska sl ut Saddamregimens
mjligheter att skaffa krnvapen.
Inte ens rtionden av svensk retorik om behovet av ett handlings-
dugligt FN fick den svenska regeringen att uttrycka gldje nr FN
ntligen lyckades samla sig till ett gemensamt och effektivt motstnd
mot en diktator, som startade anfallskrig mot sina grannar.
5
Bara under vissa perioder har folkpartiet och/eller moderaterna
bedrivit envis och effektiv opposition mot socialdemokratins utri-
kessyn. Under de borgerliga regeringsren 1976 till 1982 dmpades
frnyelsen i utrikespolitiken frmst av centerpartiet, som i stor ut-
strckning hade anpassat sig till socialdemokratins vrderingar.
22
5
Fr en mera utfrlig analys av den svenska debatten om Irakkriget hnvisar jag
till kapitlet Gulfkriget och vnstern p s 121135.
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 22
Efter regeringsskiftet 1991 har debatten hmmats av att utrikesmi-
nister Margaretha af Ugglas haft s svrt att fra den. Det tycks ocks
ha varit en del av regeringen Bildts EU-strategi att underltta ngon
sorts samlingslinje med oppositionen genom att undvika att irritera
socialdemokraterna i andra delar av utrikespolitiken, t ex med kritik
av de vrderingar som burit upp Undn-Palme-linjen och som Pierre
Schori ofta frt vidare. Sedan mitten av 80-talet har dessutom folk-
partiet prglats av en frbryllande passivitet i debatten om interna-
tionella frgor (utom EU och flyktingpolitiken).
*
Herbert Tingsten stod allts fr vrden och bedmningar, som radi-
kalt skilde sig frn den svenska utrikeslinjen. Nr han hvdade soli-
dariteten med demokratier utmanade han neutralismen. Genom att
analysera och frbanna diktaturerna fick han den officiella linjen att
framst som likgiltig fr faror som hotade ocks oss. Tingstens kun-
skaper och perspektiv kom hans motstndare att verka obildade;
hans lidelse och moralism var motsatsen till deras ljumhet. Det bln-
dande sprket blev kontrast till den frnumstighet som i regel domi-
nerat svensk utrikesdebatt, och hans humor avsljade tomheten bak-
om de allvarsminer, som varit tjnstemask fr UD-politiker i vrt
land.
Den socialistiska vnsterns rutingrepp har lnge varit att utmla
sina motstndare som hger. Men Dagens Nyheters dvarande
chefredaktr hade tillhrt socialdemokratin, som han vergivit p
grund av sin kade misstro mot frstatligande och planhushllning.
Han var anhngare av vlfrdsstat, sociala reformer och kad jm-
likhet. Monarki och statskyrka angrep han. Han lmnade Dagens
Nyheter frmst p grund av sin frstelse fr socialdemokratins hll-
ning i ATP-frgan. Tingsten avskydde alla former av rasism. Och han
hade tidigt och med stor lrdom avsljat den tomhet och gemenhet,
som prglade fascismens och nationalsocialismens ider.
Herbert Tingsten arbetade i en kulturradikal anda, dr avskyn fr
frtryck smlte samman med upprrdhet ver fattigdom och ver-
klasshgfrd. Vi som alltid ansett oss tillhra det som man frr bru-
kade kalla den borgerliga vnstern blir lika frbluffade varje gng
23
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 23
som socialister betecknar oss som delar av ett hgerblock. Sdana
karikatyrer av det politiska landskapet avvisades av Tingsten och
mnga andra i pressen, inte minst av Expressen. Och frsken att
definiera bort socialliberalismen bekmpades i partipolitiken av Ber-
til Ohlin och dennes lrjungar.
Det r inte underligt att det utrikespolitiska etablissemanget kn-
de lttnad nr Herbert Tingsten lmnade chefskapet fr Sveriges
strsta morgontidning. Det r ocks begripligt att Tingstens mot-
stndare, efter hans dd, har frtigit hans insatser eller avfrdat dem
med ngra glpord.
Ty Herbert Tingstens bcker och artiklar bekrftar att det finns ett
alternativ till Undn-Palme-linjen. Det r inte ndvndigt fr en alli-
ansfri nation att lovorda diktatorer, och det r inte naturligt fr en de-
mokrati att ltsas stlla sig ideologiskt neutral mellan kommunism
och vstmakter. Och ingenting, annat n upphovsmnnens karaktr
och frdomar, kan frklara den extremt selektiva diktaturkritik som
blivit en svensk specialitet.
Herbert Tingsten visade att det finns ett annat Sverige. Hans namn
har frblivit symbolen fr det konsekventa motstndet mot de ider
och regimer som frordar eller bygger p mnniskornas underkas-
telse.
24
013-024/Undn-Palme 3-03-04 12.44 Sidan 24
Dagens Nyheter som medlpare
Uppseendevckande r dremot den frtrngning av Herbert Ting-
stens grning, som hans egen tidning genomfrt sedan mitten av
1960-talet. Nr Olof Lagercrantz blev en av Dagens Nyheters chef-
redaktrer ste han lovord ver Tingsten. I en artikel om Tingstens
frsta memoarbok beskrev han fretrdaren p detta stt (20/8
1961):
Han har under sin tid som chefredaktr i Dagens Nyheter hjt ni-
vn p den intellektuella debatten i vrt land. Han har ppnat fns-
ter ut mot vrlden och varit en helvetesugn fr konventionalismen
och det slappa vanetnkandet.
nnu i sin anmlan av den tredje memoarvolymen prisade Lager-
crantz frfattaren under rubriken Herbert Tingsten tidningsman-
nen (19/8 1963):
Tingsten skrev i tecknet av en vision: det egna frnuftets primat, en
fri mans plikt att i varje gonblick och av vem som helst krva besked
i detta frnufts namn. Enligt min mening ndde pressen i vrt land
tack vare denna Tingstens egenskap fr frsta gngen en full mog-
nad.
Och Lagercrantz sammanfattade Tingstens insats p detta stt:
Genom att han aldrig kunde tiga i vilka urldriga traditioner n
dumheten draperade sig, i vilken purpur- och akademiglans n f-
fngan upptrdde och hos vilka massuppbd den falska andligheten
n skte std frndrade han det andliga klimatet i vrt land och
gjorde en rad grumliga tankegngar och attityder fr lng tid omj-
liga.
25
025-042/Dagens Nyheter 3-03-04 12.44 Sidan 25
Men ret efter, i recensionen av fjrde memoardelen, kastade Lager-
crantz om och gick till vldsamt angrepp mot sin fretrdare i uppen-
bar avsikt att driva denne bort frn Dagens Nyheter. Tingsten fann
det ocks ndvndigt att d bryta kontakten med tidningen.
Tingsten var maktlysten och ytlig, skrev Lagercrantz, besatt av att
vinna debatter men ointresserad av saken, han gnade sig mer t
dueller p exercisplatsen n t kamp p slagfltet, han frde ingen-
ting eller litet framt, han fr s ltt att rra sig i tankens vrld
drfr att han begagnar s f tankar, etc (24/8 1964).
S lt det sedan i nstan tre decennier, r efter r. Senast i boken Ett
r p sextiotalet (1990) fullfljde Lagercrantz nedvrderingen. Ting-
stens intellektuella och politiska intressen var mrkligt stationra,
han skrev fr statistiken mer n fr lsarna, hans tankevrld var
frankrad i det frgngna. . . Framtidstankar hade han inga ty han
frestllde sig, tnkte jag ibland, att vrlden skulle d med honom.
Vad Lagercrantz menade med framtidstankar framgick av hans
egna inlgg i ideologiska frgor. 1970 beskte han historiens strsta
totalitra stat och beskrev sina intryck i tv lnga artikelserier om
Kina. Dagens Nyheters chefredaktr kom till landet under kultur-
revolutionen, en orgie i brutalitet och rttslshet, som blev en kata-
strof fr nationens utveckling och troligen ledde till mnga miljoner
mnniskors dd. Lt oss se hur Lagercrantz, fr att tala hans eget
sprk, d i sexton artiklar vergav exercisplatsen fr slagfltet, hur
han frde tankarna framt och brt med det stationra:
Den avgrande skillnaden mellan Kina och vr vrld r att mnni-
skorna . . . betyder s ofantligt mycket mer n hos oss . . . I Kina kom-
mer mnniskorna frst . . . Mnniskorna r Kinas strsta tillgng och
drfr blir automatiskt en mnniskas vrde hgt . . . I Kina r mn-
niskans roll betydelsefullare n p andra hll, och medvetandet dr-
om smittar av sig och livar miljoner i deras vardagliga grning
(10/11 1970).
Detta sgs sledes om en vldig stat byggd p terror och under en
period, d bevpnade ligister som skrek Maocitat drev miljontals
mnniskor bort frn deras hem, familj och yrken, frnedrade dem,
frstrde deras hlsa och liv. Utbildning, forskning och kultur fr-
26
aktades av de kulturrevolutionrer, som lamslog stora delar av lan-
det.
Men Dagens Nyheters chefredaktr ville ingenting se. I sina artik-
lar sitter han vid rdgardisternas ftter, antecknar ivrigt deras barns-
liga slagord och lgnaktiga siffror, gr ibland sm blyga invndning-
ar, som han sen skamset tar avstnd frn.
De mnniskor som tvingas ut p landsbygden drivs av sin gldje,
fr vi veta: Unga mnniskor r lyckliga att f flytta ut och leva i folk-
havet och dr gra sin samhlleliga insats. I den kinesiska optimis-
men ligger en fredsgaranti, ty Kinas vldiga kraft r vnd int, mot
den frvandling som frestr (15/11 1970).
Lagercrantz mter de barfotajournalister, som sprider Maohets-
en ver landet, och citerar dem. Men jag gr det inte fr att frlj-
liga, tillgger resenren snabbt, och man tror honom (12/11 1970):
Vi i vr kultursfr har lnge levat i ett tillstnd av falsk oskuld. Vi
betraktar alla mjliga sysselsttningar att odla blommor, att samla
konst, att putsa vr bil, att skriva artiklar om romantiska och avlgs-
na mnen, att leka med vra barn som lskvrt oskyldiga och opo-
litiska, fastn allt detta i sjlva verket betyder att vi tar stllning, att
vi avstr frn att arbeta fr en bttre vrld.
Efter ett besk p en skola, dr partiets trupper hller ideologisk
uppsikt, inser Lagercrantz det storartade i kulturrevolutionen (18/11
1970):
Den vxande klyftan mellan teori och praktik r ett av vr civilisa-
tions allvarligaste problem. I Kina frsker man p ett radikalt stt
att verbrygga denna klyfta och skapa en gemenskap mellan han-
dens och tankens arbetare. Mnga har menat att detta r kulturrevo-
lutionens viktigaste uppgift . . .
Lagercrantz medger att han frr tyckte att detta lt abstrakt:
Nu nr jag p ett begrnsat avsnitt kan studera vad som sker ter sig
allt bde naturligt, rimligt och vettigt.
Ibland antyder artiklarna att allt inte sker frivilligt (18/11 1970):
27
Det experiment som pgr i Kina sker i hrd regi, men det r, sdant
jag kunnat studera det, inte ett dtt laboratoriefrsk, utan sker ute
bland mnniskor vilka sjlva fr en chans att delta och frndra pro-
cessen under dess utvecklings gng.
S rullar artiklarna vidare: med hpen entusiasm skildrar Lager-
crantz det Kina, som hans guider tolkar och frgyller. Han tror p allt
utom sina egna invndningar som han stndigt avvisar ssom vs-
terlndskt hgmod. dmjukt lyssnande synes mig mera p sin
plats (25/11 1970). Idrotten i Kina r ridderlig; mnniskor har nra
till leendet; maten r riklig, god och billig; systemet med ideologiskt
motiverade barfotalkare som har tre (!) mnaders utbildning r en
bde klok och riktig metod; kulturrevolutionen har kat chan-
serna till fred, och de kinesiska ledarna betygar sin fredsvilja; vrl-
den kommer skerligen inom kort att f se hpnadsvckande resul-
tat av den nuvarande kinesiska ekonomin . . . (15/12 1970).
nnu 1992 vgade en av Dagens Nyheters dvarande chefredak-
trer, Arne Ruth, frskra att Lagercrantz gjorde inget knfall fr
Maokulten (15/2 1992). Detta r vad DN:s lsare 1971 fick veta om
Kinas diktator:
Mao fr sin legitimation i kraft av sin visdom (24/1 1971); han r
bde stor skribent och beslutsam handlingsmnniska . . . den ojm-
frlige garanten fr Kinas nationella oberoende (31/1 1971). Kom-
munisterna utvar demokrati int och riktar diktaturen enbart mot
folkets fiender; det r en vldig tillgng fr ett land att ha Mao
Tsetung som lrofader drfr att han r praktisk, erfaren och fylld av
levande medknsla med det kinesiska folket (7/2 1971); bara som
fan lser Bibeln kan man n kritiska slutsatser om Kinas ledare etc.
6
*
28
6
P sommaren 1991 pstod Lars-Olof Franzn (DN 26/7) att kritiken p 70-talet
mot Lagercrantz inte gllde dennes sikter utan den kraglsa kavaj som han bar.
Franzn frskrade ocks att Lagercrantz inte alls var maoist utan arbetade i en li-
beral tradition, dr nya ider mts med intresse men frn en frihetlig stndpunkt:
demokratin r inte frhandlingsbar. Eftersom Franzn var anstlld av DN:s kul-
turredaktion redan under chefens mnga hyllningsartiklar till Kinas kulturrevolu-
tion, och naturligtvis minns dem, antar jag att han driver med oss.
Samma r som Olof Lagercrantz lotsades omkring bland de kulisser,
som Kina bjd sina gster, for han ocks till USA. Lt oss jmfra
rapporterna frn den strsta totalitra staten och den viktigaste de-
mokratin. Medan Mao beskrivs som ett geni, full av omtanke om sitt
folk, prglas USA av en maktberusads galna drmmar, allts pre-
sidenten (DN 31/5 1970). Kulturrevolutionen strker freden, men
Nixon inleder snart atomkriget i Sydostasien: Kommer inte den i
sin maktgalenskap isolerade att gripa till de totala vapnen? En kata-
strof ter sig oundviklig.
Nr Kinas kommunister, enligt Lagercrantz, vill praktisera demo-
krati inom folket leder i USA oppositionens maktlshet till den
amerikanska demokratins undergng. Kinas ekonomi ger snart
uppseendevckande resultat, frklarade ju DN:s pilgrim, men i USA
r ven i det ekonomiska systemet olyckan inbyggd, och hr r det
nnu svrare att tnka sig positiva frndringar.
Kina tonar allts fram som ett storartat och eggande exempel, me-
dan USA har blivit den djvul som fr mnskligheten in i under-
gngen.
Lngt fre Kinaresan, bara ngot r efter Tingstens avgng, brja-
de Lagercrantz romantisera villkoren fr mnniskor som lnge levt
under korrupt frtryck. I boken Ensamheter i st och vst (1961) sg
DN:s nye chefredaktr den gemenskap han mtte hos mnniskor i
Sovjet som en kontrast till ensamheten i USA och England. Att Sov-
jetmedborgarna mer n andra lever utanfr historien r frklaring-
en till att de verkar s ofrstrda, s lite hatiska och till att man inte
tycker sig mrka ngra nevroser i Sovjet, medan just det nevrotiska
faller s starkt i gonen i lnder som Tyskland och England.
Han angriper kritiska beskare frn vst (de ser lopporna i bjr-
nens pls men sjlva bjrnen ser de inte) och frskrar: Tro inte att
mnniskorna i Sovjet r mer likriktade n vi. Vi hnger kvar vid en
myckenhet frlegat kulturgods som man i Sovjet befriat sig frn.
Och s vidare.
Men vid sidan av mnga liknande uttalanden var Lagercrantz d
ocks kritisk till den totalitra statens likriktning Tingsten var ju
fortfarande kvar som medarbetare i Dagens Nyheter. Det skulle dr-
ja ngra r innan Lagercrantz hade skakat av sig bde fregngaren
och kluvenheten fr att till slut, i Peking, bli en hngiven propagan-
29
dist fr en regim byggd p frfljelse av oliktnkande.
Att jag ngorlunda utfrligt redovisar Lagercrantz Kinaserier be-
ror p att de bttre n ngot annat frklarar Dagens Nyheters mot-
vilja mot Herbert Tingsten under det senaste kvartsseklet. Medan
Tingsten lustfyllt slet snder diktaturernas propagandafraser lyfte
Lagercrantz fram dem som visdomsord som vi alla br lra av. Fr
Tingsten var de mnskliga rttigheter, som ofta kallas vsterlndska
vrden, omistliga; fr Lagercrantz r de skygglappar som hindrar
oss att se Tredje vrldens kamp och behov.
Tingsten avskydde de Bk- och Hedinfigurer, som med betjn-
tens beundran beskrev vad de trott sig se i Tyskland p 30-talet. La-
gercrantz frvandlade sig sjlv (och sin tidning) till sprkrr fr
Maos Kina under ngra av detta lands mest frnedrande r.
Det r extra motbjudande att se en uppburen vsterlndsk skri-
bent, vars livsluft r det fria ordet, krka rygg infr dem som fr-
trampar de intellektuellas liv och arbete. Infantila osanningar, som
skulle g direkt i papperskorgen om de insndes i artikelform till Da-
gens Nyheter, refereras med nyfiken vrdnad av chefredaktren nr
han mter maktens stormtrupper i Kanton och Hunan.
Detta r ter den omvnda rasismen: vrden som r omistliga fr
oss i vst r inte till nytta eller gldje fr massorna i vldens strsta
land, och efterfrgas inte heller av dem. Vi i de rika demokratierna
betraktar visserligen friheten som given och skulle aldrig sjlva st
ut med att den begrnsades av ngra politiska ledare. Men folk av
andra raser i fattiga lnder behver inte medbestmmande utan
marschorder, tycks Lagercrantz mena, de skall inte tnka sjlva utan
skandera.
7
En annan nuvarande chefredaktr i Dagens Nyheter, Svante Ny-
30
7
Lars-Olof Franzn har rkat belysa denna omvnda rasism (DN:s kultursida 24/8
1991): Nr Lagercrantz reser till Sovjetunionen och Kina i en kavaj frn Gtrich och
skildrar de frmmande kulturerna som motbilder till sin egen vsterlndska vrld,
betyder det att han vill infra dessa lnders system i Sverige? Naturligtvis inte.
Lagercrantz lovordar (inte skildrar) tyranniets kultur och menar att den pas-
sar kineserna. Han kan naturligtvis inte (som Franzn sger) tnka sig att syste-
met importeras till Sverige eller att han sjlv skulle kunna verka i det. Men varfr
skall d kineserna leva i terror?
cander, har manat mig: visa respekt fr Lagercrantz Kinaartiklar ven
om ni har olika syn p kulturrevolutionen!
Vi diskuterar inte abstraktioner. Nr en storm av ideologiskt hat
drar fram ver ett land br vi tnka p de hundratusentals liken i
floder och diken, ngesten som frmrkar, en planet av fngar, den
frtvivlade lngtan efter frsvunna barn eller frldrar, flera hundra
miljoner mnniskors livschanser som krossas eller krymps. Jag ser
denna fasa frn offrens synpunkt. Lagercrantz ekade hrskarnas fra-
ser.
Arvet efter Tingsten: frskingrat. Varfr skulle jag ha respekt fr
det?
Ingemar Hedenius har i sin insiktsfulla bok Herbert Tingsten mn-
niskan och demokraten (1974) visat vad som ligger bakom Lagercrantz
glosor om Tingsten (han frde ingenting eller mycket litet framt
mm). S kan man se honom, svarar Hedenius, men endast om
man sjlv inte bryr sig om vad han kmpade fr och ingenting kn-
ner fr de ml som var hans ledstjrnor . . . Hans insatser gjordes inte
p exercisplatsen utan p det slagflt, dr striden om ngra av vr
tids viktigaste ider utkmpas.
8
*
Avstndet mellan chefredaktrerna Tingsten och Lagercrantz kan in-
te enbart frklaras av att den enes artiklar bars upp av en djup histo-
risk bildning medan den andre var demonstrativt okunnig i nstan
31
8
Ocks Ingemar Hedenius har numera utsatts fr en rad nedsttande omdmen p
den kultursida, som han i ratal lyste upp. Nr hans postuma skrift om barndomen
(Varfr blev jag den jag r? 1992) kom ut frklarade Per Jnsson i sin recension att
Hedenius aldrig lmnade bestende spr, att hans livsgrning numera verkar
ha blst all vrldens vg och att f legendariska 1900-talsprofiler lr ha s svrt
att entusiasmera sin eftervrld som Ingemar Hedenius (DN 28/10 1992).
Ungefr s lt det ocks om Tingsten, innan hans artiklar och bcker brjade
tryckas om 1992. Naturligtvis kommer ven Hedenius skrifter lngre fram att gld-
ja, lra och provocera nya generationer. Det r bde underhllande och vemodigt
att se hur Per Jnsson, som saknar alla frutsttningar att frst vad Tingsten och
Hedenius har att sga oss, myndigt uttalar sig p eftervrldens vgnar nr han
stter sina underbetyg.
alla politiska frgor. Den knslighet och kunskapstrst som har gjort
Lagercrantz till en av rhundradets stora litterra kritiker i Sverige,
blser bort i samma gonblick som han utstter sig fr den totalitra
propagandan. Fr honom, liksom fr till exempel Knut Hamsun och
Pablo Neruda, eller Fredrik Bk och Artur Lundkvist, verkar skot-
ten vara vattentta mellan dikt och politik. Dessa snillrika frfattare
eller introduktrer blir som jollrande barn nr de mter maktens mn
och ansprk (se ocks s 180185 och 254262).
Nog r det gtfullt. Nr Lagercrantz skriver om Dante, Joyce och
Nelly Sachs, eller om flera av de svenska diktarna, trollbinder han oss
med sin frmga att blottlgga det sammansatta, att skilja mellan
djup och yta samt att bde systematiskt och intuitivt fnga det vikti-
ga och gripande i en bild, en tanke, en gestalt eller ett frfattarskap.
Hur kan han stlla sig med mssan i hand nr gangsters, hetsade av
direktiv uppifrn, rabblar slagorden om varfr samhllet ska likrik-
tas?
Hos Tingsten finns inte denna klyfta. Den kritiska oro, som ofta
mter oss i hans artiklar om litteratur till exempel om Proust, Dos-
tojevskij, Bernanos och Simenon, eller om Joyce Cary, Andr Gide,
Julien Green och Thomas Mann liknar inte sllan den inlevelse som
gr hans analyser av ideologier och statsledare s fngslande. Just det
nakna och lyhrda i reflexionerna om existensen, litteraturen och den
politiska iddebatten genomlyser inte minst hans sista verk, tanke-
bckerna.
P 60- och 70-talen frvandlades Tingsten fr tskilliga DN-skri-
benter till en obehaglig pminnelse om en helt annan livshllning n
den d gngse; konflikten var minst av allt ngot missfrstnd. Och
fr dem som hade frigjort sig frn den legendariske chefredaktrens
motstnd mot diktaturer blev det viktigt att marginalisera hans per-
son och insatser. Dagens Nyheter gav till exempel ut en stor bok om
den egna tidningens historia 194663: Tingstens tid (1989). Dr fr-
vandlades huvudpersonen till en kolerisk kuf korridorglimtar,
gruff om kontrakt och kseriska bagateller fick ge bilden av den
strste publicisten i svensk historia. Ingen enda av de mnga artik-
larna frskte serist beskriva eller analysera Herbert Tingstens hll-
ning till de totalitra staterna.
I ett kvartssekel mlade DN en clown fr att slippa se geniet.
32
Svante Nycander sammanfattade i mitten av 70-talet Tingstenren
i form av ett totalt frdmande (ur Nycanders recension 11/10 1976
av Ulf Brandells bok Dagbok med DN):
Dagens Nyheter var 1960 politiskt sett ett konkursbo. Tingstens alla
misslyckade kampanjer och personfrfljelser, alla hans vergivna
eller in absurdum vidhllna stndpunkter, alla schismer infr ppen
rid med medarbetare, gare och politiska bundsfrvanter hade be-
rvat ledarsidan dess trovrdighet bland politiskt intresserade.
Det verkade som om detta omdme ocks gllde Tingstens kampan-
jer mot diktaturerna. Det viktiga var stilen, stridbarheten, entydig-
heten, skrpan, inte budskapet, ekade Nycander ett populrt tema
hos dem som frskt begrava minnet.
9
Och nr Arne Ruth 1991 skulle motivera sitt avstndstagande frn
USA:s och FN-alliansens militra motstnd mot Saddam Hussein
frordade han en tredje stndpunkt i konflikten genom att hnvisa
till debatten fyrtio r tidigare (20/1 1991):
Den tredje stndpunkten var ett frsk att hvda att den rtlinjiga
politiska logiken var en chimr. De som frfktade den blev inte ls-
kade. Herbert Tingsten och hans eftersgare kvste dem i Sverige.
S nonchalant har man allts nnu p 90-talet kunnat hnvisa till
Tingstens lysande inlgg om tredje stndpunkten. Han kvste sina
motstndare en originell omskrivning fr Dagens Nyheters idstrid
med Morgon-Tidningen (s), som d var regeringsorgan.
Men lngt viktigare r att hundratusentals mnniskor nu har trtt
fram i Sovjetunionen och tidigare hrtagna lnder i steuropa och
gett oss ungefr samma bild av Stalins samhlle som Tingsten gjorde
p 40- och 50-talen. Att Herbert Tingsten ftt rtt om tredje stnd-
punkten r lika uppenbart som att han hade rtt: fakta och kunskaper
var redan d tillrckliga fr att bedma Sovjetdiktaturen.
33
9
Svante Nycander har senare (DN 31/1 1992) hvdat att hans frdmande av arvet
efter Tingsten inte avsg att glla dennes kritik av de totalitra staterna. Detta fr-
tydligande br vlkomnas, ven om det r beklagligt att det skulle drja drygt
femton r innan det gjordes.
Idag r det ltt ocks fr nya lsare att sjlva underska Tingstens
vrderingar och bilder av verkligheten. Antologin Tyranniet begr fr-
troende gavs allts ut i januari 1992. Under ret som fljde trycktes p
nytt tta av Herbert Tingstens bcker: de fyra memoardelarna frn
196164, Mitt liv (1992); de tre tankebckerna Notiser om liv och dd
(1967), Nr skymningen faller p (1970) och Flyktfrsk (1972) i sam-
lingsvolymen Tankebok (1992); samt Den nationella diktaturen (1936)
under titeln Nazismens och fascismens ider (1993). Tingsten-fejden p
vren 1992 blev rets troligen mest intensiva iddebatt. Herbert
Tingsten som forskare, idbrare, debattr, moralist och tempera-
ment r nu ter del av det offentliga samtalet.
10
Tidigare avfrdades allts Tingsten av DN:s chefer med ngra
nedsttande adjektiv. Det ger inte hela bilden, har Arne Ruth svarat
(DN 15/2 1992) och hnvisat till ngra positiva omdmen i en artikel
av Olof Lagercrantz (25/10 1971). Det r en ledare som fraktfullt
avfrdar Tingstens apor, eftersgare och frsvarare. Om det avg-
rande, innehllet i Tingstens kampanjer, skrev Lagercrantz:
Efter Tingstens avgng har samtliga grundstenar i Tingstens ideo-
logiska bygge legat under beskjutning, mnga av dem har avfrts
som otjnliga fr en meningsfull debatt . . . Nr det gllde begrepp
som demokrati, det fria ordet, tryckfrihet, den fria vrlden, mng-
partivlde, socialism kontra fri fretagsamhet levde Tingsten i en
paradisisk frestllningsvrld. Gud i form av ett upplyst frnuft var
allestdes nrvarande och gav klara och precisa besked om var exakt
grnsen mellan ont och gott gick. De ekonomiska realiteterna fll
mestadels utanfr debatten.
Detta sades allts om den man som i bok efter bok och i hundratals
artiklar stndigt sysslade med demokratins problem och komplika-
tioner. Vart och ett av de begrepp som Lagercrantz hr nmner har
34
10
Tv doktorsavhandlingar om Herbert Tingsten har ocks utkommit p 1990-ta-
let: Johan Lundborgs Ideologiernas och religionens dd: en analys av Herbert Tingstens,
ideologi- och religionskritik (1991) och Bernt Skovdahls Tingsten, totalitarismen och ide-
ologierna (1992). Jag hnvisar ocks till mitt eget efterord i Tankebok (1992), dr jag
bl a skisserar en tnkbar indelning i fem perioder av Herbert Tingstens frfattar-
skap.
Tingsten granskat mer utfrligt och skarpsinnigt n ngon annan
svensk. I flera av hans mnga verk om demokratins seger och kris
har de ekonomiska realiteterna spelat en viktig roll.
Just drfr frdes Tingsten ut ur diskussionsrummet. Ty Lager-
crantz kom i sitt skrivande att urholka alla begreppen ovan samtidigt
som han dmde ut Tingstens bestende analyser ssom otjnliga.
Och fr att dlja lovprisandet av Kina, medan detta land slog sn-
der de intellektuellas liv och arbete, har Arne Ruth replikerat att La-
gercrantz frsvarat fngna frfattare i Sovjet. Ingen har frnekat det,
och det vore oerhrt om DN inte hade sttt upp fr Solzjenitsyn. Men
i artiklar som frdmer Gulag uttalar Lagercrantz samtidigt re-
spekt fr kommunistpartiet under vars ledning ett fantastiskt
uppbyggnadsarbete gjorts (8/2 1974). Antikommunismen r en
trsklra och den aktivaste religionen i vst:
Det kommunistiska partiet (i Sovjet) har skapat ofantligt mycket
som r vrdefullt och framtidsdugligt. Det har bland annat och det
r en stor sak befriat det ryska folket frn ptrngande materiell
nd, medan samtidigt miljoner svlter i Frenta Staterna (DN 11/7
1968).
Varfr teg man d om Tingstens klarsyn i kritiken av diktaturerna?
Att verge Tingsten var en befrielsekamp, antyder sentida mot-
stndsmn p Dagens Nyheter. Tingsten skrev ju s oerhrt vl, han
kunde s mycket, han dominerade. Sedan blev det liksom frldra-
fritt p festen, tycks vara tanken.
I detta stndigt pgende fadermord har Dagens Nyheters utri-
kesredaktr Olof Santesson varit oumbrlig fr att hindra ledarsidan
att bli en motvikt till Lagercrantz och dennes lrjungar p kultur-
sidan. Rddhgade och frnumstiga pminner Santessons inlgg
mest om uttalanden frn UD:s pressbyr. Ofrmgan att skilja mel-
lan viktigt och oviktigt r deras frmsta egenskap; tonfallet r den
bekymrade neutralismens.
Nr till exempel Israel p sommaren 1976 lyckades frita gisslan p
Entebbes flygplats i Uganda gjorde Dagens Nyheter denna kom-
mentar i huvudledaren (5/7 1976, signaturen OS):
35
Men Israel har begtt en ren krigshandling mot ett annat land. Pa-
lestinskt vld har lett till israeliskt. En skamlig handling har utlst en
annan.
Att befria oskyldiga och tillfngatagna flygpassagerare r allts lika
skamligt som att kapa flygplanet och hota dda gisslan. I en enda
idiotisk mening bekrftade Santesson vad de flesta redan hade sett:
det r rivet, huset som Herbert byggde.
*
Under sten Undns tid som utrikesminister skapade Dagens Ny-
heters motstnd en sorts balans i debatten. Men nr Olof Palme var
statsminister och partiledare blev Dagens Nyheter i stllet en ideolo-
giskt allierad i utrikes renden, och Lagercrantz brukade bermma
Palme i hgstmda pekoral (DN 4/4 1974):
Bakom honom tecknar sig alla dessa frnuftiga karlar Gustav
Vasa, Axel Oxenstierna, Arvid Horn, Gripenstedt, Hjalmar Branting
vilka lett bygget Sverige eller terstllt det efter perioder av van-
vrd eller galenskap. Olof Palme r p gott och ont och i viss mn mot
sin egen natur den landsfader vi sjlva skapat och rstat fram genom
rhundraden. Han r den i grunden alla vill ha.
Det var i internationella frgor som Lagercrantz knde nrhet till
Palme. Denna gemenskap i utrikessyn mellan socialdemokratins
ledning och den strsta morgontidningen (frmst dess kultursida)
rubbade den tidigare balansen.
Anta att Torgny Segerstedt i brjan av andra vrldskriget hade
ndrat mening om hotet frn Nazi-Tyskland, och hans tidning dr-
efter brjat frsvara samlingsregeringen i stllet fr att angripa den!
Det skulle ha lett till en djupgende demoralisering av utrikesdebat-
ten i landet under dessa svra r. Nr Dagens Nyheter snabbt nr-
made sig Palmelinjen, fick det dramatiska fljder fr Sverige. Det
gllde fr mnga, med Lagercrantz egna ord, att inte komma p ef-
terklken. USA:s frfrande krig i Vietnam blev bekrftelsen p att
ett helt nytt ideologiskt klimat mste etableras. Allt detta pverkade
ven andra massmedier, inte minst radio och TV.
36
Det destruktiva i kombinationen Palme-Lagercrantz blev just
knslan bland hundratusentals mnniskor att den liberala synen p
demokrati var hopplst frldrad. Olof Palme dominerade helt ut-
rikespolitiken inom det strsta partiet. Han var statsminister under
elva av sina sjutton partiledarr. Det blev mycket svrt fr socialde-
mokrater med en annan syn p t ex Sovjet, Israel och vsterlndska
vrden att komma till tals. I ett parti, dr det redan var lgt i tak, blev
likriktningen i synen p internationella konflikter nnu mer frla-
mande.
Genom att Lagercrantz var en av chefredaktrerna p en liberal
tidning lyckades han (och en del socialister p frmst kultursidan) att
frgrova den utrikespolitiska debatten ocks utanfr socialdemokra-
tin. En grotesk frstelse fr kommuniststater kunde nu prgla till
och med den tidning i landet, som tidigare varit den mest kraftfullt
antikommunistiska! D var det tydligt att ett epokskifte intrffat. Jag
sg p nra hll hur detta kunde undergrva det ideologiska sjlv-
frtroendet i tskilliga borgerliga kretsar.
Det var den oerhrda oturen fr Sverige: att Palme och Lagercrantz
delvis samtidigt kom att behrska socialdemokratin respektive
Dagens Nyheter. D fick vi lra oss hur snabbt det kan g att grpa
ur vertygelsen att demokratins framtid i vrlden r den strsta fr-
gan av alla. Det r omjligt att frst det senaste kvartsseklet utan att
se den erodering av liberala vrden i vid mening som fljde med des-
sa bda debattrers maktstllning.
Dominansen fr vnstern kom att prgla viktiga delar av utri-
kesdebatten i mer n 20 r. Den frde till ensidig kritik av vst och
kapitalismen, till romantisering av mnga diktaturer och enparti-
stater samt till mer frstelse fr n kritisk granskning av tskilliga
marxistiska/socialistiska regimer och rrelser.
11
37
11
En del exempel p den tidens politiska klimat, frmst i DN, ges av Mrten Nils-
son i De intellektuella och socialismen en antiintellektuell historia (Marknads-
ekonomisk tidskrift nr 3 1991).
Arne Ruth har dremot (DN 28/2 1992) helt rtt i att Bengt Alexandersson p
DN:s kultursida i mitten av 70-talet stllde kloka och kritiska frgor om Kinas rtts-
vsende. Men jmfr man dem med Herbert Tingstens frdmande av just Kinas
rttslshet 19 r tidigare verkar de nrmast kraftlsa.
Att lngt ifrn alla viktiga medarbetare i Dagens Nyheter var lika
engda eller likgiltiga fr fakta som chefredaktren r uppenbart.
Flera av dem ogillade skert hans vrderingar. Men Lagercrantz an-
gav tonen, ocks ratal efter sin avgng som DN-chef. Det blev andra
tidningar och deras skribenter, samt en del politiker, som hr fick fr-
ska utgra en motvikt.
12
Under Tingsten-debatten i Dagens Nyheter besvarade Olof Lager-
crantz aldrig min kritiska genomgng av t ex hans hyllningar av Ki-
nas kulturrevolution. Vnner till honom frskte gra det i stllet, i
mnga artiklar. Alla DN-inlgg samlades i Arvet efter Tingsten (DN
Eftertryck, 1992), som tidningen gav ut p Svante Nycanders initia-
tiv, vilket hedrar honom.
Nr den skriften frelg protesterade Lagercrantz mot utgivning-
en av den. Han kallade kritiken fr grova smdelser och hatiska
infamier, vilka byggt p illvilja och hmndlystnad (DN 8/10 och
17/10 1992). Men Lagercrantz vgrade att bemta artiklarna i sak,
eftersom frfattarna (d v s Torgny Segerstedt) r mnniskor som jag
inte aktar utan rknar som noll.
Olof Lagercrantz sprk, ofta bedvande och befriande vackert, r
ocks hr avsljande. Personer som angriper honom i debatten ges
vrdet noll det r en tanke och ett ordval som knappast r de-
mokratins. Bara i de totalitra staterna rknar man mnniskor med
andra sikter som noll och sger s offentligt.
Tingsten-striden i Sverige 1992 gav ett antal perspektiv p hur
vnstern tnkt under ett stort antal r. Fr att ytterligare belysa den
tiden terkommer den hr boken till tankar som frts fram vid Ting-
stens terkomst och som kan frklara vad som hnt. I nsta kapitel
(Att se diktaturen) utvecklas analysen av tre fenomen hos DN:s
nuvarande chefredaktrer Arne Ruth och Svante Nycander: anti-an-
38
12
Av intresse r Arne Ruths replik (DN 15/9 1993) till Karl Erik Lagerlf, som da-
gen innan bisarrt nog hade beskyllt DN:s kultursida fr instllsamhet mot borger-
liga sikter. Ruth skrev: Nr den retoriska utskpningen av vnstern pgr fr fullt
ska kultursidorna st ppna fr allt det som har motvind.
Det intressanta r att nr den retoriska utskpningen av liberalismen pgick
fr fullt p DN:s kultursida fanns fga intresse fr vrderingar i motvind. D gll-
de det i stllet att konsolidera paradigmskiftet. Pluralism tycks bli ett honnrsord
fr vnsterns debattrer bara nr de sjlva r rdda att hamna i trngml.
tikommunismen, doktrinen om sllskapet och den omvnda rasis-
men.
I det sista och sammanfattande kapitlet (Det galna kvartsseklet)
tolkar jag bl a de motsatta stndpunkter om Tingstens tidigare frn-
varo som Karl Vennberg och Anders Ehnmark intagit, den irriterade
syn p Jmfrelsen (mellan Tingsten och Lagercrantz) som flera skri-
benter har gett, den teori om tvivlet och en skvader som Leif Zern
frt fram och Hkan Arvidssons frestllning att ett stort politiskt
frfattarskap, som spnde ver fem vrldsdelar frutom Europa,
egentligen var eurocentrism.
Eftersom socialisternas syn p demokrati-diktatur varit s uppse-
endevckande r det viktigt att ta fasta p de frklaringar och bort-
frklaringar som ges. De belyser ocks det sammanbrott fr vns-
terns utrikessyn, som varit s uppenbart under 1990-talet, ven om
mnga av aktrerna r kvar p insuttna stolar.
Lngre fram, nr historiker av skilda slag har hunnit sammanfatta
utrikesdebatten under denna period, kommer mnga att frbluffas.
Bilden r visserligen inte alls entydig. Ett envist frsvar fr demokrati
och pluralism, avsky fr alla slags diktaturer och en stark knsla fr
vstmakterna visst framhrdade mnga viktiga opinionsbildare i
sina vertygelser. De fick ibland ett starkt gensvar, inte minst i all-
mnna val. Men det sensationella var hur starka de andra krafterna
hann bli. En stor del av en generation fick d sin utrikessyn frvriden.
Tusentals mnniskor i Sverige skms nu i efterhand fr de slagord,
som frdummade deras ungdom.
Jan Myrdal representerar naturligtvis inte ngonting med sina
pompsa hyllningar till flera av nittonhundratalets vrsta frtrycka-
re och massmrdare. Men han har varit sin tids skrattspegel, som
visat oss epokens uslaste egenskaper i parodisk frstoring (se s 103
104 och 149156). Nr Olof Lagercrantz i Ett r p sextiotalet bjer kn
fr denne skojare och samtidigt viftar undan Tingsten hjlper han oss
att se frfallet.
Sdan har andan varit bland dem som bestmt vilka politiska ar-
tiklar som Dagens Nyheter ska trycka. Den socialistiska propagan-
da, som skljt ver kultursidorna, har ofta gjort dess hllning frm-
mande fr mnniskor med en liberal skdning. Jag talar naturligt-
vis inte i partipolitiska termer utan om de tiotusentals medborgare
39
ur mnga lger, fr vilka demokratin r den enda styrelseform som
r mnniskan vrdig.
En enda gng gick Olof Lagercrantz s lngt att ocks en eftertr-
dare fann sig tvingad att reagera. Lagercrantz hade i en intervju 1986
talat om vra s kallade demokratiska samhllen. Tredje vrldskri-
get r snart ver oss som fljd av kapitalismens sammanbrott.
Den enda levande religionen i vst r antikommunismen (en rn-
tabel industri), och kulten av Raoul Wallenberg . . . har till enda
syfte att hlla rysshatet vid liv (Tiden nr 3 1986).
Detta r en radikal frnekelse av demokratins mjligheter och
vrde, svarade Svante Nycander i DN (13/6 1986). Samma instll-
ning fick en gng delar av arbetarklassen att efterstrva proletaria-
tets diktatur varur stalinismen fddes. Hr suddas distinktionerna
ut s att motstnd mot kommunismen framstr som ngonting i sig
tvivelaktigt, etc.
Men det var frst revolutionerna i Europa 1989 som brjade ndra
den snedbalans som Pierre Schori och andra skrytsamt har kallat fr
socialdemokratins hegemoni i utrikesfrgor. Snabbt har debatt och
opinion i Sverige frt mnga till ny nrhet till demokratierna, till
kad insikt om att ocks Tredje vrldens folk behver fri debatt och
fria val, till sympati fr bde marknadsekonomin och den europeis-
ka integrationen och till vrede och sorg infr det ondliga lidande fr
flera hundra miljoner mnniskor, som varit Sovjetunionens fljder.
Under Palme-Lagercrantz-perioden blev allts Herbert Tingsten
frtigen. Mnga sg honom som en skugga frn det kalla kriget. Vi
som fortsatte att lra av Tingsten och ppet beundra honom avfrda-
des ofta som fossiler av dem som hade tidsandan till riktkarl.
Herbert Tingsten gav ut ungefr femtio bcker och skrev ngra tu-
sen artiklar. Nr jag p senare r har omlst nstan alla hans ledare
och kulturartiklar i Dagens Nyheter, och hlften av bckerna, r det
rikedomen i dem som ter slagit mig. Man behver sannerligen inte
dela alla Tingstens sikter min egen argumentering fr till exem-
pel Israels rtt r delvis en annan n hans fr att gripas av denna
vilja till klarhet, strvan att fra kunskaper vidare, oron infr hoten,
moralen, det glada ursinnet i polemiken, civilkuraget.
Artiklarna frenar ltthet med energi. I mnga av dem r frfatta-
ren s intensivt nrvarande i sprket att jag gng p gng hr hans
40
rst och tilltal. Att lsa Tingsten r upptcktsfrd, fest och moralisk
uppfordran.
Lyckan att lsa Tingsten pminner om gldjen att vara hans vn,
vilket Jan Olof Olsson (Jolo) har beskrivit som idel minnen av trev-
nad, skoj, festliga saker, glansfulla utlggningar av historiska karak-
trer, infernaliskt roliga definitioner av sig sjlv och andra, promena-
der, vardagsgemyt och mycket omtnksamhet och vanlig snllhet
(Rster i Radio-TV nr 35 1964).
Sdan r ocks min egen bild av honom. Det var en epok som
gick i graven nr han dog, skrev Ingemar Hedenius i sin bok om
Tingsten, s stort r det tomrum som han lmnade efter sig.
Fr mig r det tomrummet en frblivande sorg. De sista tio ren av
Herbert Tingstens liv stod jag honom nra. Under tre vrmnader
1965, nr Tingsten var gstprofessor i Wien, var jag hans assistent. P
somrarna bodde jag ofta ngon vecka hos Gerd och Herbert i Roque-
brune Cap Martin. Troligen har jag aldrig kommit ver den dr eln-
diga annandag jul 1973 nr han frsvann. Jag medger allts att vad
jag hr har skrivit om Tingstens grning och frtalet av honom r lad-
dat med en saknad som str smrtan nra.
Herbert Tingsten lr oss tskilligt om oss sjlva. Ett land kan inte
frsts utan att man knner dess intellektuella klimat under skilda
perioder. Efter den ryska augustirevolutionen 1991 har ngra batal-
joner skribenter frevisat sin nyvckta antikommunism som vore
den en livslng ideologisk fljeslagare.
Tingstens polemik och kampanjer ger en annan och sannare bild av
svensk debatt efter andra vrldskriget. Infr den historiefrfalsk-
ning, som redan har pbrjats, r det viktigt att g tillbaka till texter-
na i Tyranniet begr frtroende: nr de trycktes i Dagens Nyheter ut-
lste de mer ilska n ngra andra under de senaste 50 ren i Sverige.
Hos oss, som delar Tingstens fruktan och avsky fr diktaturerna, har
de ingett mer frtrstan n nstan allt som d blev skrivet om poli-
tik.
41
ATT SE DIKTATUREN
043-044/Avd-ATT SE DIK 3-03-04 12.44 Sidan 43
043-044/Avd-ATT SE DIK 3-03-04 12.44 Sidan 44
1932
AVSLUTADE Herbert Tingsten sitt stora verk Demokratins
seger och kris. Dr analyserade han utfrligt diktaturerna
i Mussolinis Italien och Stalins Ryssland och frklarade att likheter-
na r pfallande:
I bda staterna har ett parti monopoliserat statsmakten och genom
undertryckning av all opposition tryggat sitt kvarstannande vid sty-
ret; representationen har undanskjutits till frmn fr regeringen;
med maktkoncentrationen inom staten har fljt en vldig expansion
av statens makt ver samhllslivet och de enskilda medborgarna. V-
sentliga skiljaktigheter freligga likvl i frga om diktaturens ut-
formning. I Ryssland har utvidgningen av statsverksamheten varit
lngt strre och gt en lngt mera systematisk karaktr n i Italien;
den kollektivistiska principen har hr varit den primra och domi-
nerande under det att den i Italien framsttt som ett medel att strka
staten, icke som ett gott i och fr sig.
Tidigare i boken hade Tingsten utan illusioner beskrivit de ideologis-
ka grunderna fr kommunismen, fascismen och den framvxande
nationalsocialismen. Gemensam (fr de tre idsystemen) r knslan
av legitimation genom ett hgre ml n den fredliga utvecklingens,
ett ml, som ger de aktiva minoriteterna, eliten, rtt att bryta snder
de demokratiska konventionerna och att hrska ver majoriteten.
Vad Tingsten hr sammanfattar r Katastrofen: p demokratins se-
ger kring frsta vrldskriget fljde demokratins sammanbrott.
Detta vldiga verk p ungefr 700 sidor skrev Tingsten med en
frbluffande snabbhet och skerhet. Under drygt tv r hann han
lsa in ett halvsekel av politisk, konstitutionell och ideologisk ut-
veckling i en rad lnder. Hans tidigare underskningar av fascismen
de ledde till boken Frn parlamentarism till diktatur (1930) hade
45
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 45
breddat och vitaliserat hans vetenskapliga grning.
Studierna av bde demokratins ider och av de tankesystem, som
krvde demokratins frsvinnande, gav honom kraften att anlgga
det stora perspektivet. Och nr Demokratins seger och kris kom ut 1933
hade Adolf Hitler blivit tysk rikskansler.
I sina memoarer beskriver Tingsten hur den behagliga illusionen
om Sovjet revs snder dels nr kommunisterna i stllet fr att sam-
verka med andra mot nazismen hnade socialdemokraterna som
socialfascister, dels av den ryska frfattningens uppenbara be-
drglighet och frmst genom Moskvaprocesserna och de vldiga ut-
rensningarna 193637. Efter den tiden hade han inte lngre ngon tro
p en snar frndring av den ryska regimen. Under 30-talet hll
han i nordiska lnder flera fredrag, som jmfrde diktaturerna i
sder och ster. Han lmnade freningar, som inte sg likheterna.
30-talet var dock frmst antinazismens r fr Tingsten. I ett frord
till boken Den gula flcken frbannade han i januari 1936 Hitlervldet.
Man blir ej vertygad av diktatorn, skrev Tingsten,
vilken idag frhrligar freden med samma lidelse som i gr syntes
gra hans hyllning till kriget frltlig; av propagandachefen, vars
vlformade, koketta, liksom sminkade fraser stndigt synas ver-
bringa ett hemligt budskap av verlgsenhet och ironi; av profes-
sorerna som sedan vren 1933 tillkmpat sig den nya vrldsskd-
ningen. Ej heller vertygas man av hrarna, de utkommenderade,
vldisciplinerade massorna, som i varje paus se en order till appld.
Samma r gav han ut en egen bok om nazismens och fascismens id-
er, Den nationella diktaturen (1936); en skarpsinnig analys av de dva-
rande regimerna i Tyskland, Italien och sterrike.
1
Efter andra vrldskrigets utbrott malde stndigt frgan: hur skall
friheten verleva i vrlden nr de tv starkaste totalitra staterna i
vrlden gtt samman? Med Stalins och Hitlers allians frn augusti
1939 till juni 1941 var, skrev Tingsten, frn min ideologiska syn-
punkt lget helt i sin ordning, men i praktiken syntes fljden kunna
bli demokratins undergng i hela Europa. Nr Tyskland angrep
46
1
1992 utgavs ter denna bok, nu under namnet Nazismens och fascismens ider (Ra-
tio). Denna volym innehller ocks Herbert Tingstens frord till Den gula flcken.
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 46
Sovjet hoppades Tingsten som andra demokrater p det han kallade
fr den ryska segheten.
Hans antikommunism rubbades inte av att han gladdes ver sov-
jetiska krigsframgngar; dessa var ju ndvndiga fr att besegra na-
zismen. Men nr kriget svngde uppstod ngslan fr att ryssarna
skulle lyckas alltfr bra, att den allierade invasionen skulle komma
fr sent och att Ryssland skulle bli den dominerande makten p kon-
tinenten, en ngslan som, frklarade Tingsten i memoarerna p 60-
talet, nnu kvarstr. 1941 utgav Tingsten dessutom de tv volymerna
Den svenska socialdemokratins idutveckling, som innehll en mycket
uppmrksammad och kritisk analys av marxismen.
I slutet av andra vrldskriget intog drfr Tingsten en alltigenom
frdmande hllning gentemot Sovjet. Medan kommunismen hade
blivit mera populr under krigsren kom Tingsten att alltmera frukta
den. Han blev vertygad om att Ryssland skulle bevara sina erv-
ringar och ska gra nya, att kommunismen nu trdde i nazismens
stlle som fara fr folkstyrelsen. P vren 1945 angrep Tingsten dem
som nu motiverade undfallenhet mot Ryssland med nstan samma
formuleringar som de fem r tidigare nyttjat fr att motivera efter-
gifter fr nazismen.
*
Troligen spelade Tingstens anseende som bde gldande antinazist
nr Hitler var som mktigast och nu beslutsam antikommunist, nr
det var mindre vanligt, en viktig roll nr han i oktober 1945 utsgs till
chefredaktr i Dagens Nyheter. Ett av de frsta besluten han fattade
vid tilltrdet var att frbjuda anvndningen av ordet stdemokrati
fr de kommunistiska staterna. Nu skulle de kallas fr vad de var:
diktaturer.
Det som fljde r tidningshistoria, och jag skisserade dess betydel-
se i frra kapitlet. I artiklar, mnad efter mnad, r efter r, varnade
allts Tingsten fr politik och ider i Sovjet, dess satellitstater i st-
europa och dess lakejpartier i Vsteuropa.
I Tingstens DN-kampanj spelade jmfrelsen mellan nazismen
och kommunismen en stor roll. Att jmfra tv stats- och idsystem
betyder naturligtvis inte att man jmstller dem, vrderar dem lika.
47
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 47
Men Tingsten frstod att man ur erfarenheterna av nazismen kunde
dra slutsatser om kommunismen: hur regimen och dess propaganda
borde vrderas och att motstnd mste gras. Han kunde dra dessa
stndiga paralleller mellan Hitlers och Stalins riken i vetskap om att
tskilligt i den ursprungliga ideologin skilde dem t men ocks att s
mycket i den terror som de byggde p gjorde dem till slktingar. Fle-
ra av de artiklarna finns med i Tingsten-antologin Tyranniet begr fr-
troende (1992), drfr att de r briljanta analyser av det som fljde p
de tv strsta katastroferna under nittonhundratalet: bolsjevikernas
statskupp i november 1917 och Hitlers maktvertagande i januari
1933.
Ett huvudtema hos Tingsten var allts att kommunismens och na-
zismens konkreta handlingar pminde om varandra, trots skillna-
derna i ideologiska utgngspunkter det r likheterna dessa bda
rrelser emellan, icke olikheterna som blivit avgrande. Han skrev
om lgnerna hos Lenin, Mussolini och Hitler, hur de ndde makten
genom en agitation, vars innehll i viktiga punkter stred mot de
grundsatser som tillmpades efter segern. Medlen blev desamma:
det fullstndiga undertryckandet av mnniskornas frihet, den ge-
nom brutalitet skrade lydnaden, hur drmmen om statens avskaf-
fande tonade bort ur kommunismens ideologi, att diktaturen rtt-
frdigats som permanent statsform.
Han beskrev ocks hur nazister och kommunister frskte vinna
makt i demokratiska stater p likartat stt genom att nyttja alla an-
ledningar till missnje, genom att smidigt ndra programmen fr att
vinna rster, genom att utlova ofrenliga frdelar t skilda folkgrup-
per. Man kan lova vad som helst, ty om segern vl vinnes, kommer
polisen att tillse att ingen begr uppfyllelse av lftena.
Nr Tingsten kallade kommunismen fr en rd nazism menade
han allts att medlen helt kommit att stlla mlen i skuggan. Det
gr inte att med terror frverkliga mildhetens, mnniskovrdets och
frihetens ideal. Det handlingsstt, som ursprungligen uppfattas som
tillfllig taktik, blir vana och karaktr. 1948 avslutade Tingsten en le-
dare med dessa ord: S har kommunismen blivit en fallen ngel
bland de politiska riktningarna; skdningen br nnu spr efter det
himmelska ursprunget, men handlingen och sinnelaget prglas av
mrker och reaktion. (Tyranniet begr frtroende, sid 91.)
48
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 48
Fr att sammanfatta sin hllning gjorde Tingsten parallellen na-
zismkommunism till temat fr sin sista ledare i Dagens Nyheter,
nyrsaftonen 1959, under rubriken Tyranniet begr frtroende. Det
finns en typ av bedragare som engelskan kallar fr confidence
man, en person som systematiskt lurar andra genom att frska
inge frtroende. Just den tekniken har prglat bde Hitler-Tysklands
och Sovjets fredspropaganda. Men ord och taganden av tyranner r
inte att lita p, skrev Tingsten, d folket inte str bakom givna lften
r de utan vrde. Avspnningsoffensiver frn diktaturen r farliga
om de fr
oss att glmma, att bortse frn, att inte stndigt tala om tyranniets
realitet. Den verkliga avspnningen kan komma frst genom tyran-
niets avveckling, och till dess mste freden tryggas av demokratier-
nas styrka, fasthet och samverkan. Styrkans politik ger inte skerhet,
men den ger oss det mtt av skerhet vi kan n; svaghetens politik
leder till sker undergng.
De meningarna r uppfordrande i sin klarsyn. Genom att demokrati-
erna hll samman och bevarade sin styrka har vi som verlevt Ting-
sten ftt se Sovjetimperiet falla snder.
*
Varfr delade inte en vervldigande majoritet i Sverige bland
politiker, frfattare, journalister och andra Tingstens syn p Sovjet-
unionen? Frklaringarna r sammansatta, de handlar om cynism,
idealitet, okunnighet, oknslighet och mycket annat; de berr vrt
sekels kanske tydligaste svek och tragedi.
tskilliga svar tar jag inte upp hr: de skilda motiven hos politis-
ka pilgrimer frn vst som kom till Stalins Sovjet och hnfrdes, det
ideologiska sjlvhat eller tminstone den knsla av frmlingskap in-
fr vsterlandets politik och kultur som prglat mnga av medlpar-
na, fascinationen infr det frmmande och auktoritra, okunnighe-
ten om vad en militariserad planhushllning innebr i en totalitr
stat och vilka drivkrafter ett land avstr frn nr det avvisar mark-
49
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 49
nadsekonomin, oron fr krnvapnen och tron att kritik av Sovjet
kunde fra vrlden nrmare atomkrig, frestllningen i Sverige att
alliansfrihet borde leda till ideologisk neutralitet. (Jag diskuterar ngra
av dessa frklaringar p s 254262.)
Inte heller tar jag upp de kommunistiska partiernas knfall infr
direktiv utfrdade i Kreml; deras elnde r s uppenbart att det ns-
tan blir ointressant. Jag r mer intresserad av varfr mnniskor som
var demokrater, eller ansg sig vara det, eller tminstone verkade i en
demokratisk milj, kunde bli frstende infr Sovjetunionen. Drfr
vill jag belysa varfr en viktig del av svensk opinion ansg det fel-
aktigt eller rentav demagogiskt att, som Tingsten, p viktiga punkter
jmfra nazismen med kommunismen.
I det syftet utvecklar jag tre tankar, som frblir sprngpunkter i de-
batten: 1) motviljan mot antikommunismen, allts anti-antikommu-
nismen, 2) rdslan att hamna i dligt sllskap, och 3) den omvnda
rasismen.
Min utgngspunkt r att man i Sverige hade tillrckligt med fakta
om Sovjetunionen fr att tminstone frn 30-talet och framt begripa
att denna statsbildning stod fr massfrtryck och terror. Moskvart-
tegngarna avsljade den totala rttslsheten. Underkuvandet av tio
tidigare sjlvstndiga nationer i steuropa markerade Moskvas im-
perialistiska ambitioner.
Under rtiondena efter andra vrldskriget fick vi alltmer detaljera-
de beskrivningar av det katastrofala ekonomiska system som hrs-
kade i Sovjet, klassklyftorna och misren, lgnaktigheten i den of-
fentliga propagandan och indoktrineringen i skolorna, den rigorsa
kontrollen av massmedierna och det system av fngelser och kon-
centrationslger som miljoner Sovjetmedborgare passerade eller dog
i. Vi knde till de massmord p misshagliga personer och folkgrup-
per som i vgor kom att frlama landet, den hmningslsa miljfr-
stringen som frgiftade de stater som kommunisterna fick kontroll
ver, den hemliga polis som vervakade medborgarna och de vl-
diga armer som bde utgjorde hot mot grannstater och skydd fr de
quislingregimer som Sovjet satte upp, de militra excesser som fljde
om ngot land ville bygga en framtid i frihet, etc.
Allt det hr kunde inhmtas genom bcker, intervjuer och tid-
ningsreportage. Dessa fakta var delar av vrt dagliga tnkande. Det
50
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 50
duger inte att idag surt sga att nu kan vi titta i facit. Facit har fun-
nits dr sedan 1930-talet. Varfr var det d s utmanande att, som
Tingsten, stndigt varna fr Sovjet?
Talet om att det hr handlade om den traditionella rysskrcken
r ren undanflykt. Det var ju inte Ryssland som symbol eller histo-
riskt begrepp som Tingsten och andra varnade fr; det var den totali-
tra regim som frslavade Ryssland som han fruktade. Lika litet var
det Tyskland i strsta allmnhet utan de brottslingar, som under 30-
och 40-talet behrskade Tyskland, vilka ingav miljoner mnniskor
avsky och fasa.
Ngra svar kan vi f i en bermd bok The God That Failed som p
svenska kallades Vi trodde p kommunismen (1950) dr fre detta
kommunister beskrev sin tid i eller nra Partiet. Arthur Koestlers
uppsats visar hur massarbetslsheten, Weimarrepublikens sam-
manbrott och nazismens framvxt kom att stllas mot den marxistis-
ka vrldsskdning, som bde tycktes frklara frfallet och anvisa en
vg ut ur det. Han hypnotiserades av den dialektik som frgyllde
bolsjevismens snabba omvandling frn eggande id till mord- och
frtrycksmaskin.
Men Koestler visar ocks hur hans egen intensiva vilja att under-
kasta sig Partiet inte rckte nr han hade sett alltfr mnga svek mot
dem som kmpade mot nazismen och till slut Sovjets allians med
Hitler. Den tidens lidelser, skrev Koestler eftert, tycks mig ha
frvandlats till perversiteter; den inre visshet jag d knde ter sig nu
som en morfinists slutna vrld; skuggan av taggtrd faller ver min-
nets dmda lekplats.
Arthur Koestlers, Ignazio Silones, Stephen Spenders och andras
bilder av egna villfarelser kan belysa en del av den blindhet som
mnga resenrer frn vst slogs av under 30-talet. Men de frklarar
knappast varfr mycket av illusionismen om Sovjet kunde leva vida-
re efter andra vrldskriget nr Stalins ockupationer ryckte nrmare,
nr nazismen inte lngre fanns som ett hot som frmrkade ocks
omdmet och nr Vsteuropa i stllet fr sammanbrott kom att prg-
las av demokrati, uppbyggnad och vlfrd.
Det r sant att Sovjet efter att ha krossat Ungernrevolten 1956 och
Tjeckoslovakien 1968 frlorade det mesta av sin attraktionskraft p
de flesta av dem som knt sig dragna till s kallade vnsterdiktatu-
51
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 51
rer. De politiska pilgrimerna under de senaste 3035 ren har i regel
valt andra lnder att romantisera, frmst Kina och Kuba. Men om
Sovjetkommunismen ocks fr mnga lttlurade brjade framst
som petrifierad och komprometterad s tyckte de ofta ungefr det-
samma om antikommunismen. Och hr, menar jag, vilar bde en
del av gtan och dess frklaring.
I Sverige efter andra vrldskriget har en beslutsam antikommu-
nistisk hllning i utrikesfrgor framsttt som betnklig. I motsats till
antinazismen, som tminstone i efterhand har setts som en nd-
vndig slutsats av en demokratisk vertygelse, har antikommunis-
men ofta avvisats som ngot konservativt eller reaktionrt; som en
maning till ofrsonlighet och till och med krigshets; som en anslut-
ning till Frenta staternas utrikespolitik eller rentav McCarthyism.
En av de frfattare, som tillsammans gav ut skriften Tredje stnd-
punkten (1951), genomskdade trettio r senare ngot av ensidighe-
ten i den propaganda, som han varit del av. Folke Isaksson gav exem-
pel p den moraliska ihligheten i det motstnd mot antikommunis-
men, som burit upp vnsterns utrikessyn:
Men ocks hos progressiva mnniskor som inte tvingat in sitt tn-
kande i ett partipolitiskt schema fanns det falska lojaliteter, frbehll
och lsningar. Det fanns den begrnsning i kritiken av frtrycket som
berodde p det pinsamma fakum att en del frtryck kom frn fel
hll. S existerade det nationer som bervats sin oavhngighet men
ansgs ha fr liten befolkning eller fr kort historia (de baltiska re-
publikerna) fr att vara vrda medknsla eller indignation. Det fanns
vergrepp som betraktades som ovsentliga, drfr att de t ex berr-
de en enda person, dessutom med fel efternamn (Wallenberg). Att
engagera sig i sdana fall var inte progressivt eller ens humanitrt:
det var hgerpolitik.
I den moraliska fllan var vi mnga som sprattlade genom ren
(SvD 11/2 1981).
Sdan sjlvrannsakan gnade sig inte mnga t. Anti-antikommu-
nismen prglade inte minst den socialdemokratiska pressen i rtion-
den. tskilliga debattrer dr tycktes fram till 1989 tolka Gulag som
en tragisk avvikelse frn de ideal som Sovjetunionen egentligen
beknde sig till.
Denna typ av frdomar varierades i mnga tidningar. Aftonbla-
52
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 52
dets dvarande chefredaktr Yrsa Stenius frklarade t ex under ru-
briken Kritisera Sovjet utan hatbilder att
det allvarliga intrffar nr tidningarna frmodligen i ngot diffust
inrikespolitiskt syfte stter igng att p helt emotionella grunder
demonisera Sovjetmakten. Hr handlar det om en politisk maktut-
vning som inte har ngot med sanningskrlek, fri debatt eller p-
penhet att gra. Det handlar bara om politiskt maktmissbruk i jour-
nalistikens namn (Aftonbladet 15/7 1983).
Det obehagliga med Yrsa Stenius artikel var hur hon hr kombinera-
de en lakejartad syn p pressens roll med sin okunnighet om Sovjet-
unionen. Tidningarna i Sverige borde upptrda som politikerna i det
land som en gng gav oss termen finlandisering. Vi ska ha kor-
rekta frbindelser med bda stormakterna, frklarade Stenius. Frn
denna riktiga utgngspunkt drog hon den absurda slutsatsen att
journalisterna borde upptrda med inbyggd sjlvcensur, allts ter-
hllsamt, kanske diplomatiskt.
Tredje statsmakten skulle inte verka sjlvstndigt och ppet uttala
egna vertygelser. Tidningsfolket borde i stllet lgga sig den disci-
plin som r motsatsen till politiskt maktmissbruk i journalistikens
namn.
Nr Yrsa Stenius avvisade varje frsk att demonisera Sovjet-
makten syftade hon p den avsky infr historiens starkaste totalit-
ra stat, som borde ha varit sjlvklar fr alla demokrater. Hon tycktes
inte veta att vi, som alltid varit antikommunister, utfrligt och of-
fentligt hade redovisat sklen fr denna hllning. Hundratals bcker
frn mnga lnder med fakta om terrorn, frfallet och korruptionen
i Sovjetvldet var ju tillgngliga nr Stenius skrev sitt inlgg. nd
ltsades hon att vr kritik mot frtrycket vilade p helt emotionella
grunder, med vilket hon menade att den var osann.
Krnan i 1992 rs debatt gllde den saken. Vid sidan av det stora
antal inlgg, som med gldje hlsat Tingstens terkomst, s har dr
ocks funnits flera som mtt antologin med en ytterst illa dold irrita-
tion. Skribenter som inte kan skilja mellan viktigt och oviktigt har
alltid ogillat Tingsten; de knner olust nr de fr veta att vissa id-
klyftor r s djupa att de inte kan verbryggas.
53
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 53
Lika ofta har det rrt sig om debattrer som sjlva visat stor fr-
stelse fr icke-demokratiska rrelser. Vi sg i frra kapitlet hur do-
minansen fr vnstern frde till en ensidig kritik av vstmakterna
och till idyllisering av mnga diktaturer, enpartistater och marxistis-
ka rrelser. ven om de gamla kommunistdiktaturerna, frmst
Sovjet, kom att framst som mindre frscha n de nya, s var det nd
ndvndigt att avvisa en antikommunism av Tingstens kompro-
misslshet.
Tingstens samhllssyn om demokratin som bde en verideo-
logi och en utgngspunkt vid bedmningen av regimer och interna-
tionella konflikter r n idag starkt omstridd i Sverige. Visst r dess
motstndare rejlt tilltufsade av Sovjetvldets fall och alla avsljan-
den om det lidande fr hundratals miljoner mnniskor som varit
kommunismens bidrag till vrt sekel. Men ngon omvndelse p
djupet r det nog inte. Dagens Nyheters egen vldsamma reaktion p
Tyranniet begr frtroende belyser ngot centralt.
Svante Nycander kallade kritiken av Lagercrantz fr vulgarite-
ter och smdelser. Han menade att kunskapen d om Kina var
fragmentarisk och ytlig och att Lagercrantz inte skrev om kommu-
nismen och valde att inte jmfra med demokratiska lnder. Aprop
Mao fick jag frgan av Nycander: r det i frvg uteslutet att leda-
ren fr en kommunistisk diktatur r klok och respektabel?
Och Arne Ruth menade att man sg kulturrevolutionens mnsk-
liga kostnader frst flera r eftert. Men mnga svenska och ut-
lndska tidningar frdmde terrorn medan den pgick! Ruth ltsades
att DN inledde den omvrderingen 1978. Seglar sin egen sj hette en
bok om DN:s historia. Ruth tycks ha tolkat uttrycket som att DN r
den enda sjn, att bara inlgg i den tidningen r vrda att nmnas.
Ruth ansg att mina anklagelser mot Lagercrantz r avskyvrda
och medveten historiefrfalskning. Lagercrantz ville ge en motbild
av vsts syn p Kina, skrev han. Det som eftertrdarna hr frsvara-
de r en syn p diktaturen som Lagercrantz sjlv sammanfattat p
fljande stt: De vrderingar den kommunistiska regimen (i Kina)
r grundad p r desamma som vra (DN 20/2 1971). Frfljelser-
na i Kina, folkhemmet i Sverige samma vrderingar!
Varken Nycander eller Ruth var ansvariga fr dessa galenskaper.
Men i stllet fr att distansera sig frn Kinaserien s solidariserade
54
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 54
de sig nu till stor del med den. S stark r oviljan mot antikommu-
nismen att Dagens Nyheter nnu p 90-talet vgrade godta kritik mot
den mest uppseendevckande omfamning av en regim, byggd p ter-
ror, som frekommit i tidningens historia.
*
Just hr vandrar de bda chefredaktrerna ver till det andra rum-
met i sin tankevrld: doktrinen om sllskapet. Genom att stlla Tingsten
mot Lagercrantz, skrev Nycander, har Ahlmark gjort sig till verktyg
fr en politisk kamp frn hger. Eftersom det idag inte finns ngot
socialistiskt alternativ, endast ett val mellan en hgerlinje och en
vnsterlinje bidrar min kritik av DN till att frsvaga den enda vns-
ter som hotar den doktrinra hgerliberalismen. Drmed angriper
jag vnsterlinjen, som Nycander definierar som jmstlldhet mellan
kvinnor och mn, generell vlfrdspolitik, lika chanser i skolan, en
social alkoholpolitik och s vidare.
Nycander ligger hr snubblande nra en rent kommunistisk dia-
lektik: ven om Ahlmark subjektivt sett r socialliberal r han ob-
jektivt sett en reaktionr eftersom han angriper DN och drmed
strker hgerkrafterna. Ruth formulerar en liknande anklagelse. Jag
skulle sl an grundackorden i dagens politiska epokskifte och gra
s med den nya hgerns rttfrdiga gravallvar, dessutom livligt
understdd av bokens utgivare, SAF-frlaget Ratio och av tongivan-
de rster i Svenska Dagbladet.
Den tanken belyser varfr mnga under lng tid vnde sig mot vad
de kallade en ensidig kritik av Sovjetunionen. Att frdma kom-
muniststaterna och deras medlpare i vst liknar hgerpropaganda,
menade de. Fr radikala debattrer blev det ofta ngot misstnkt
med en Sovjetsyn som fick std i den konservativa pressen.
De mnga barnsligheterna i det hr perspektivet gr jag frbi: att
det inte r mjligt att kmpa bde mot diktatur och fr jmstlldhet
mellan knen; att den socialliberalism som vill frena social omsorg,
marknadsekonomi och motstnd mot frtryck r utrensad ur DN:s
ideologiska schema; att de som kritiserar Maobeundran skulle hota
den generella vlfrdspolitiken i Sverige; eller att en bok blir smre
eller bttre genom garskapet till det frlag som gett ut den.
55
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 55
Skulle Tingsten ha lst en artikel, som hvdar att det inte gr att
kombinera arbete fr kvinnors rttigheter med kamp mot diktaturer,
hade han undrat om frfattaren varit berusad; den urskten kan
Nycander knappast anfra. Det r ocks en vgad tanke att, som
Nycander, antyda att ett frdmande av den kinesiska kulturrevolu-
tionens massmord undergrver Systembolaget i Sverige.
Jag avstr ocks frn att hr utveckla riskerna med en hllnings-
lshet, som lter sllskapet och inte argumenten avgra de stnd-
punkter man intar. Detta leder ju i praktiken till att politiska mot-
stndare avgr var man hamnar, eftersom de redan har bestmt var
man inte fr hamna.
Det underliggande budskapet frn Nycander och Ruth r att hr-
da angrepp p kommunistisk diktatur och p svenskar som fr-
trollats av kommunistisk diktatur frblir ngot tvivelaktigt ge-
nom det sllskap som man d hamnar i.
2
I den hr bokens sista kapi-
tel tar jag upp en annan fara i den som r mot oss r hger-tanken
(se s 186190).
Med liknande insinuationer frskte man stndigt undergrva
frtroendet fr Tingstens antikommunism. Ingenting var honom
mer likgiltigt. Hans kunskaper om politisk idhistoria och idkritik
var strst i landet. Skulle han tiga om det avskyvrda i Sovjetsyste-
met drfr att demokratiska tidningar, som han i andra frgor pole-
miserade mot, tyckte ungefr likadant? Hans medknsla med dikta-
turernas offer var rotad i vrderingar, som gjorde varje anpassning
otnkbar.
Och varfr krnka majoriteten av jordens befolkning genom att
hvda att mnskliga fri- och rttigheter, som var omistliga i Sverige,
56
2
Nr Svante Nycander kommenterade min kritik av hans doktrin om sllskapet
prvade han ter det grepp, vars orimlighet jag just hade beskrivit. Stackars Per
Ahlmark, skrev Nycander (DN 24/5 1992), han mrker inte hur durkdrivna pro-
pagandister utnyttjar hans privata knslor fr ndaml som borde vara frmman-
de fr honom.
Privata knslor? Kommunismen i Europa och Asien frslavade under rtionden
ungefr en och en halv miljard mnniskor. Min avsky fr dess terror och fr dem
i vst som ursktat den delas sjlvfallet av mnga miljoner av de frtryckta. Sl-
lan har en politisk knsla varit mer utbredd och mindre privat.
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 56
Vsteuropa och Nordamerika, inte var srskilt viktiga fr ryssar, bal-
ter, kineser, sydafrikaner, araber, latinamerikaner och andra?
Fr Tingsten var en sdan dubbel bokfring en skam, och hr har
vi ntt den tredje sprngpunkten i debatten. I Dagens Nyheter p
Tingstens tid var det sjlvklart att frdma Stalin, Verwoerd, Mao,
Peron, McCarthy, Franco och andra drfr att de alla hade krossat,
avvisat eller hetsat mot demokratins institutioner. Dagens Nyheter
efter Tingsten har haft en annan utgngspunkt. P 60- och 70-talen
fanns det inget alternativ till diktaturen i de nya staterna, pstod
Svante Nycander. DN-medarbetare som hade hjrtat till vnster
fredrog Castro framfr Batista, skrev han, i den meningen tog de
stllning fr diktaturer (DN 31/1 1992). Och Kina under Mao br
man jmfra med frtrycket i Kina under tidigare epoker, etc.
Ocks hr bortser jag frn faktiska misstag i historieskrivningen.
Varfr skulle till exempel Castros frtryck av Kuba vara enda alter-
nativet till Batista? Var det av historien givet att Kubas socialdemo-
krater skulle kastas i fngelse eller drivas i landsflykt sedan de del-
tagit i revolutionen? Varfr var Kuba dmt till diktatur medan Costa
Rica i rtionden har praktiserat folkstyre? Och kulturrevolutionen i
Kina var ju ocks med kinesiska mtt en katastrof utan motstycke.
Skulle nackskott som en av metoderna att behrska ett land vara mer
godtagbart fr att tidigare regimer avrttat politiska motstndare?
Svante Nycanders vrderelativism tycks sakna grnser, hans syn
p diktaturer r nrmast frstrdd; sllan har s blodlsa inlgg ur-
sktat s bloddrypande regimer. Men under cynismerna vilar en icke
uttalad vrdering, som liknar frakt fr de folk man talar om. Nycan-
der och mnga i Sverige tycks inte bara sga det sjlvklara: att demo-
kratin har svrt att f fste i lnder som saknar demokratiska tradi-
tioner. De pstr ngot mycket mer: yttrandefriheten r inte lika vik-
tig fr andra nationer som fr vr drfr r det inte sjlvklart att
frdma tyranner som slr ner sitt eget folk.
*
Just detta har jag kallat den omvnda rasismen. Man ltsas frst frm-
mande kulturer medan man i sjlva verket sprider vidskepliga fre-
stllningar om dem.
57
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 57
En nstan programmatisk, ideologisk trolshet har gjort det ltta-
re att godta kommunistiskt frtryck, i Sovjet och p andra hll. Ett
lrorikt exempel r just Dagens Nyheters mnga ledare 197475, som
frklarade att Portugal saknade folkstyrets infrastruktur och hade
fr mnga analfabeter. Drfr borde man frst kommunisterna och
de marxistiska officerare som skte upprtta en ny diktatur. DN:s le-
dare kritiserade Soares och hans socialistparti fr dess motstnd mot
kommunisterna. Socialisternas hftiga kampanj har . . . bidragit till
att underblsa den sociala oron, klagade DN.
Portugiserna sjlva hade dock en annan mening n DN om vikten
av fria val och en fri press. Idag vet vi att EU-medlemmen Portugal
r en stabil demokrati, som under tskilliga r haft en hygglig eko-
nomisk utveckling.
Nr allts socialisterna genomfrde sitt storartade och framgngs-
rika frsvar fr Portugals nyvunna frihet meddelade DN att denna
kamp var olmplig. S gr det fr en tidning som tappat sin inre kom-
pass.
3
Sedan vi sett sdan tolerans mot kommunistiskt maktver-
tagande av ett land i Vsteuropa kan vi ana bristen p inlevelse i det
lidande som kommuniststyret i steuropa innebar fr lndernas
medborgare.
Fr ngot r sedan frskte jag frklara den svenska Kinadebatten
fr Chai Ling, den unga kvinna som ledde studenternas motstnd p
Himmelska fridens torg i Peking och senare lyckades fly till vst. Hon
frstod inte vad jag pratade om. Gr det mindre ont fr en kinesisk
familj att splittras upp med vld n fr en familj i Europa, som sls
av samma de? var hennes motfrga. Varfr skall inte kineserna
skyddas av den frihet som r sjlvklar fr er sjlva?
Att fr Chai Ling utreda psykologin hos de diktare, debattrer och
journalister i vst som hyllat Mao var omjligt. Hon skulle ocks ha
frbluffats ver till exempel nuvarande biskopen i Strngns, Jonas
Jonson. Han har frn kristen synpunkt intygat att Kina redan r ett
gott samhlle, som nog inte br liberaliseras. Kina r ett land som
har lst sina grundlggande problem och drfr har ngot att lra
58
3
Fr rttvisans skull br noteras att Svante Nycander under denna tid var tjnst-
ledig frn DN:s ledarsida. Och tidningens kultursida tryckte flera artiklar, som
kritiserade Portugals marxistiska officerare.
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 58
ut, berttade Jonson fr Svenska kyrkans medlemmar 1980.
4
Lika svrt r det idag att infr fre detta dissidenter i Ryssland fr-
klara varfr s mnga opinionsbildare hos oss vgrade att frdma
det sovjetiska systemet. Frestllningen att kineserna inte har samma
demokratiska behov som vi speglar liknande frdomar, gngbara i
rtionden, om ryssarna. Varfr Ryssland styrs av frrdare, hette
dremot en av Tingstens ledare 1957. Fr honom var det sjlvklart att
det var systemet och hrskarna, inte folket och nationen, som var fr-
drvade.
Att Sovjet- och Kinapropagandan har lyckats lura s mnga beror
naturligtvis p att dessa funnit det angenmt att bli lurade. En kvar-
drjande nostalgi kring marxismen har urholkat motstndet. ven
om kommunismen r en fallen ngel skall man inte trampa p den,
har man menat, den r nd fdd ur en stor tanke och drm. P sam-
59
4
Det var i studieboken Kina kyrka, samhlle, kultur, utgiven 1980 i samarbete mel-
lan Sveriges Kyrkliga Studiefrbund och Kyrkans Internationella Studieavdelning,
som nuvarande biskop Jonas Jonson hyllade Maos samhlle: Medan utslagningen
fortstter i vstvrlden, missbruksproblemen tilltar och den ekonomiska och vri-
ga brottsligheten kar, bygger Kina lugnt vidare p en social organisation som hit-
tills p ett hpnadsvckande stt kunnat begrnsa dessa problem. Som medlpa-
re r biskop Jonson intressant, eftersom han r s tydlig:
Kina har blivit sekulariserat. Men det r detta Kina som har rest sig. Landet utan
Gud har skapat rttvisare levnadsfrhllanden n vad vi sett i mnga kristna
lnder. Det finns s mycket omsorg och godhet, s mycket hederlighet och re-
spekt fr mnniskor i Kina att en kristen vsterlnning ofta skms. Revolutio-
nens syfte r att skapa goda livsvillkor fr alla och frhindra att de starka tram-
par ner de svagare. Mnga kristna som varit i Kina har frgat sig om inte det ki-
nesiska samhllet i praktiken r lngt mer kristet r det vsterlndska.
Jonsons entusiasm infr kommunismen i Kina r s stor att han i praktiken med-
delar att landets medborgare knappast behver vsterlandets friheter:
Kina stller frgan om vilka friheter som r viktigast. Ett fattigt land mste
ibland vlja. Kina har valt ofrihet fr de rika och fr de vlutbildade fr att ge
frihet frn hunger, okunnighet, maktlshet och ohlsa t de fattiga. Kina har
valt ofrihet fr missbrukarna fr att ge landet frihet frn missbruk. Kina har valt
att kontrollera alla massmedia sjlv hellre n att lta kommersiella intressen av
olika slag gra det. Nr grunden nu r lagd fr det nya samhllet kar ocks de
individuella friheterna. Men vgen r lng innan Kina r ett fritt land i vr me-
ning, om det ens r nskvrt (min kursivering).
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 59
ma gng finns knslan av skuld infr kapitalismens baksida: pen-
ningens makt, miljfrstringen, trivialiseringen i masskulturen och
en del annat.
Tillsammans har de hr bda knslorna frt till ett behov att hellre
frst diktaturerna n avvisa dem, eller att inta en tredje stnd-
punkt. Det har gjort det mjligt fr Sovjets och Kinas kommissarier
att blnda utlnningar genom att forsla omkring dem i en skenvrld,
uppbyggd fr att bedra. Eller har behovet utlst misstro mot anti-
kommunistiska vittnesbrd och en trst efter USA-fientliga rappor-
ter.
Drfr r det ponglst att frga om illusionerna om kommunis-
men berodde p kunskapsbrist eller p vrderingar, som frnekade
att demokratin som styrelseform r vr civilisations strsta triumf.
Driften att inte se leder bde till ytlighet och opportunism. Ivern att
gra modesikterna till sina egna underlttar ofta en anpassning
ocks till vissa diktaturer. Medlperiets utbredning kan bara frsts
av dem som har kraft att medge det: civilkurage r ingen verskotts-
vara i vrt samhlle.
De hr mekanismerna har inte frsvunnit fr att Sovjetvldet gjort
det. Under kommande r fr vi skert bevittna nya omfamningar av
antidemokratiska ider och regimer. Pratet om historiens slut nu
r vi alla goda demokrater och liberaler r naivt. Nittonhundra-
talet fortstter att vara bde demokratins och den totalitra statens
rhundrade.
Min gissning r att fanatismen i stora delar av den muslimska
vrlden kommer att f nnu fler ursktare och sknmlare i Sverige
n hittills. Angreppen p FN-alliansen fr dess militra motstnd
mot Irak 1991 kommer att fljas av fler krav p eftergifter mot sjlv-
hrskare, som begr aggressioner i islams namn.
5
60
5
Ett frebud om kommande medlperi fick vi bevittna den 26 oktober 1993 i ett
TV 2-program om islam och demokrati (Dokument utifrn). I samtalet efter en
amerikansk dokumentrfilm om islamsk fundamentalism lyckades tre svenska
kvinnor frneka eller frringa nstan alla hot och risker.
Inga Brandell menade att den oro fr islamsk fundamentalism, som speglades i
filmen, r missvisande och frrdisk; den r en amerikansk problematik som vi
borde kunna avfrda.
Marina Stagh (Jan Guillous medfrfattare till en bok som hyllade Saddam Hus-
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 60
Deras ideologiska motpol i Sverige r Herbert Tingstens texter och
den lrdom, orddhet och orubbliga knsla fr friheten, som br upp
dem. Att se diktaturerna och visa varfr vi mste resa motstnd fr-
blir vr tids viktigaste uppdrag.
61
seins Irak, se s 107109) visade n en gng att hon inte kan skilja mellan demo-
krati och diktatur. Egypten var demokrati fr 40 r sedan, berttade hon, landet
har en gedigen demokratisk tradition. Kvinnornas situation i muslimska lnder
lovordades av Stagh: I hela medelhavsregionen s r kvinnornas position i sam-
hllet mycket, mycket framskjuten.
Sigrid Kahle pstod att det finns demokratiska former ven i Iran. I Irak
fanns det demokrati fre 1958. Fundamentalisterna vill ha ett modernt sam-
hlle . . . fundamentalism r inte bara social rttvisa utan ocks modernism. P
Claes Elfsbergs oroliga och upprepade frga om islam med fundamentalistiska
inslag verkligen gr att frena med demokrati utropade Kahle: Ett hundraprocen-
tigt ja!
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 61
045-062/1932 3-03-04 12.45 Sidan 62
P RESA MED SVEN LINDQVIST
063-064/Avd-P RESA MED 3-03-04 12.45 Sidan 63
063-064/Avd-P RESA MED 3-03-04 12.45 Sidan 64
L
TT PERVERST, frvisso, men jag reste 1992 med den d nyutkom-
na boken Utrota varenda jvel bde till Israel och till Unesco-kon-
ferensen i Paris om den nya antisemitismen. Vad sger ngra av ex-
perterna p Frintelsen om Sven Lindqvists teser?
Professor Shlomo Avineri r Israels mest knde statsvetare, expert
p Hegel, marxismen och sionismens historia. Han besker stndigt
steuropa och fre detta Sovjet. Avineri r aktiv i Arbetarpartiet och
var p 70-talet, nr Labour ledde landet frra gngen, kabinettssek-
reterare i utrikesdepartementet i Jerusalem.
Frsta kvllen under min frsta resa i Israel (1968) var Avineri min
middagsvrd: lskvrd, pedagogisk, briljant, otlig och mycket
snabb. Under ett par timmar redde han ut ett antal begrepp, redovi-
sade paradoxer och analyserade skilda handlingsvgar fr den ju-
diska staten. Under de drygt femtio besk som fljt har jag gjort det
till en vana att ladda upp med frgor infr mtena med Avineri; han
har lrt mig mer om Israel n ngon annan av detta lands medbor-
gare.
Allts belyser jag sommaren 1992 vad Lindqvists bok handlar om
och verstter frfattarens egna sammanfattningar p sidan 224:
Avsikten med ervringen (Nazi-Tysklands angrepp p Sovjetunio-
nen) var inte att mrda judar . . . Avsikten var att utvidga det egna
livsrummet. De ryska judarna rkade bo i just de omrden Hitler var
ute efter . . . De tyska administratrerna hade order att drastiskt
minska livsmedelsfrbrukningen och gra plats fr kommande tysk
bosttning. Ett praktiskt stt att uppn dessa ekonomiska ml var att
minska den befintliga befolkningen, bland annat genom att dda ju-
dar.
Den som skriver s, kommenterar Avineri, begriper inte att Hitlers
65
065-080/Ltt perverst 3-03-04 12.45 Sidan 65
avsikt gentemot judarna var sjlvstndig eller dominerande i frhl-
lande till andra krigsml. Wehrmacht, den tyska armn, behvde
desperat den transportkapacitet som jrnvgarna i steuropa ut-
gjorde. nd lt man deportationen av judar frn hela Europa g fre
de militra kraven.
Nazismen var en irrationell ideologi, sger Avineri. Den som
tror att Tredje Riket frmst hade ekonomiska ml mste n slutsatsen
att ddandet av Europas judar var ett misstag. Ty hade SS i stllet
tvingat judarna att arbeta fr Tyskland hade landet ftt ut mycket
mer av dem. Att utplna judarna stod allts i strid med Tysklands
ekonomiska intressen.
Man kan drfr omjligt frst ngot om Frintelsen om man inte
inser att ett av Hitlers krigsml var just den fysiska frintelsen av det
judiska folket. S sammanfattar professor Avineri sin kommentar till
Utrota varenda jvel.
Lindqvists bok rymmer ett antal noter, som hnvisar till de verk
som han lst och fst vikt vid. Inget av de stora arbetena om Frin-
telsen terfinns dr. Trots alla hnvisningar i otaliga intervjuer om
hur intensivt han studerat sitt mne och hur lnge han slitit p skil-
da bibliotek vrlden ver, har Lindqvist inte brytt sig om att ta del av
ngot enda av standardverken. Namn som Hilberg, Poliakov, Brow-
ning, Bauer, Dawidowicz, Wistrich, Gilbert, Friedlander, Laqueur
och andra r fljaktligen inte nmnda.
Den bok, som tycks ha spelat en avgrande roll fr honom, r Arno
Mayers Why Did the Heavens Not Darken? (1988). Ingen har beskrivit
de nazistiska judemordens historiska sammanhang med strre lr-
dom och skarpsinne n just Mayers verk, sger Lindqvist.
1
Mayer pstr att nazismen frst och frmst var antimarxistisk, inte
66
1 En annan bok som Lindqvist stder sig p r de tyska journalisterna Gtz Alys
och Susanne Heims Vordenker der Vernichtung (1991). Deras tes sger att judeutrot-
ningen var ett stt att minska den verbefolkning, som hmmade Tredje Rikets
ekonomiska modernisering. Denna bok blev helt snderskjuten av forskare som
Christopher Browning, Ulrich Herbert och Hermann Graml, vilket bde Kay Glans
och Henrik Bachner har visat i sina artiklar.
Innan Lindqvist hade gett ut sin egen skrift meddelade han (i DN 25/3 1992) att
med Aly/Heims bok brjar en ny syn trnga fram; den visar att Frintelsen var
en fljd av rationella ekonomiska kalkyler. Men nr den svenska debatten pgtt ett
antisemitisk. Han hvdar ocks att Tredje Riket inte hade mlet att ut-
rota judarna, som enbart rkade bo i fel regioner vid en oturlig tid-
punkt och blev offer fr tyska reaktioner nr kriget mot Sovjetunio-
nen gick dligt.
F bcker om Frintelsen har blivit mer snderkritiserade n May-
ers. En rad framstende forskare har diskuterat den utfrligt och
energiskt. Jag har lst sju artiklar om den: Lucy Dawidowicz i Com-
mentary (nr 4 1989), Christopher Browning i Dissent (sommaren
1989, omtryckt i ngot frndrad version i boken The Path To Geno-
cide, 1992), Daniel Goldhagen i The New Republic (17/4 1989), Istvan
Deak i The New York Review of Books (28/9 1989), Stephen Vizinc-
zey i Observer (24/6 1990), Richard Evans i Sunday Correspondent
(6/5 1990) och Dan Michmans ytterst noggranna uppsats i Holocaust
and Genocide Studies (vol 6, nr 3, 1992).
Det r inte mycket som terstr efter denna hrdhnta granskning.
Siffror, fakta, tidtabeller, citat, perspektiv, tolkningar, utelmnanden,
kllhnvisningar, nyckeldokument p varje punkt har Mayers ar-
bete analyserats, avsljats och avvisats. Drmed faller ocks de fles-
ta av Lindqvists pstenden.
2
Ja, Mayers bok r en fullstndig katastrof (disaster), sammanfat-
tar professor Yehuda Bauer, som r chef fr vrldens kanske frmsta
centrum fr akademiska studier av antisemitismen och Frintelsen
(vid Hebreiska universitetet i Jerusalem).
Jag har mtt Bauer mnga gnger frr, ocks utanfr detta univer-
sitet: vid den internationella tribunalen om antisemitismen i Oslo
1983, i Bukarest och norra Transsylvanien nr vi fyrtio r efter depor-
teringarna av judarna dr 1944 reste runt i Rumnien fr att trffa
verlevande, vid en konferens om Frintelsen p Yad Vashem, min-
67
par veckor vergav Lindqvist snabbt sina inspiratrer jag har inte sttt mig p
Aly/Heims, vars i och fr sig intressanta bok hos mig bara frekommer i en fotnot
(SvD 20/5 1992).
2
Sven Lindqvist skrev allts att ingen har skildrat nazismens ddande av judar
med strre lrdom och skarpsinne n just Mayer i Why Did The Heavens Not Darken?
Men nr de svenska kritikerna p vren 1992 hade visat att forskarna p punkt ef-
ter punkt vederlagt Mayers teser vergav Lindqvist snabbt sin frebild. Jag stder
mig . . . inte i ngot avseende p Mayer, utan nmner honom enbart fr att pole-
misera mot honom (DN 7/5 1992).
nesplatsen i Jerusalem ver de sex miljoner mrdade. Bauer r ex-
tremt noggrann med fakta, skeptisk, nyanserad och ansprksls. Det
r hgtidsstunder att tala med denne medlem av kibbutzen Shoval i
Negevknen i sdra Israel.
Jo, fortstter Bauer nr vi ses i Tel Aviv i juni 1992, Mayers tes r
ju att nazismens judehat var en fljd av dess antikommunism. Men
det r precis tvrtom: Hitler sg bolsjevismen som en del av den ju-
diska sammansvrjningen. Huvudproblemet, enligt Hitler, var hela
tiden judarna. Han trodde allts att marxismen var nnu ett utflde
av judendomen. Detta r fullkomligt uppenbart fr var och en som
p allvar studerar nazismen.
Bauer ser lidande ut nr jag verstter Lindqvist fr honom. Tri-
vialiseringen av Frintelsen leder till att man minimerar judarnas
roll fr Tredje Riket, sger han, detta r nnu en form av revisio-
nism.
P Unesco-mtet om antisemitismen (den 23 och 24 juni 1992) trf-
far jag ter Robert Wistrich, som r professor i historia i London och
Jerusalem. Han har skrivit ngra av de senaste rens mest lsta ver-
sikter om judehatet, bde om antisemitismens historia (The Longest
Hatred, 1991) och om bl a antisemitiska stereotyper i den antisionis-
tiska propagandan (Hitlers Apocalypse, 1985). Fr frsta gngen i
FN:s historia hlls i Unescos hgkvarter i Paris en konferens, som
bland mycket annat ocks blev en uppgrelse med den FN-era, som
prglades av den famsa och nu upphvda resolutionen sionism r
rasism.
P mtet i Paris frelste Wistrich denna gng om den antisemitis-
ka traditionen i Frankrike. Nr de hgerextrema numera frnekar
Frintelsen har de frskjutit sina slagord frn dd t judarna! till
judarna r inte dda, sade Wistrich. Judarna har lyckats uppfinna
Frintelsen det r tanken judarnas styrka och frslagenhet knner
inga grnser.
Samtidigt har den antisionistiska kampanjen p vnsterkanten yt-
terligare frgiftat det politiska klimatet fr judarna. Extremerna
tangerar som vanligt varandra. I Frankrike r problemen mer akuta
n p andra hll, eftersom dr finns fler judar n ngon annanstans i
Vsteuropa.
Det r som att stta igng frn brjan, menar Wistrich och ser
68
pltsligt mycket trtt ut nr jag redogr fr innehllet i Lindqvists
skrift. Efter alla dessa viktiga bcker, efter rtionden av forskning
vissa mnniskor vill alltid fly undan det specifika i Frintelsen fr att
komma tillbaka till sin egen politiska dagordning, sger han.
Det finns en ptaglig enighet bland serisa forskare om judarnas
roll fr Tredje Riket, inskrper Wistrich. Denna konsensus sger: na-
zisterna sg judarna som sina ddsfiender. Vetenskapen har rjt un-
dan det dr lsa pratet frn 60- och 70-talen om att ekonomin var den
enda eller frmsta drivkraften fr Nazi-Tyskland.
Wehrmacht bad att f anvnda judisk arbetskraft som behvdes
fr den tyska krigsekonomin. Militrerna frvgrades det stdet, ju-
darna skulle ju d. Men fortfarande vill tskilliga skribenter inte se
det unika i Frintelsen.
*
Ett par av mina nra vnner i Stockholm har en ovana: de brukar i all
vlmening faxa srskilt lskiga artiklar ur den svenska pressen till
mig nr jag r p resa. Slunda anlnde pltsligt till Israel P O En-
quists inlgg Insikter belggs inte med fotntter (Expressen 13/6
1992).
Lindqvists bok r lysande och skakande, str det dr, kritikerna
har tyvrr lst den efter en liner metod, medan Enquist upp-
fattat en komplementr bild enligt kvantfysikens visioner. Utrota
varenda jvel skapar en ny sanning; ocks hans texter om Frin-
telsen utgr ett tankevckande spnningsflt.
ven detta r forskning, pstr Enquist, den ger honom ingen
akademisk karrir men utgr frn en moralisk vision. Som Niels
Bohr revolutionerade fysiken frnyar Lindqvist synen p Frintel-
sen; ungefr detta meddelar oss Enquist.
Nr jag nu lste Enquist i Jerusalem, omgiven av tusentals ver-
levande vittnen till Frintelsen och tskilliga framstende forskare
p omrdet, kndes detta prat om komplementr bild, kvantfysik
och moralisk vision som en chosig middagskonversation av en
ignorant, som infr uttrkade medgster vill visa vad han kan hitta
p. Om antisemitismen drev Hitler att utrota varenda jude som SS
kom t i vstra, stra, norra, sdra och centrala Europa p vilket
69
stt ger d Lindqvists prat om ekonomin som motor i massmorden
en ny sanning?
Efter flera hundra viktiga verk som visat hur tyskarna till det yt-
tersta anstrngde sig att fnga in alla judar i norska kuststder, i bel-
giska bondbyar, p grekiska smar och p polska vindar hur fr-
nyar d Lindqvist vrt stt att se p historien med tanken att nazis-
terna ville utrota vertaliga tare i steuropa? Antinazisten Niels
Bohr skulle ha protesterat hgljutt om han hade sett sitt namn fr-
knippas med sdana fnigheter.
Men pltsligt begriper jag att P O Enquist driver med oss. Han har
naturligtvis skrivit en parodi p vnsterns drift att skydda sina egna.
Nr han sger att Lindqvist med ltthet, om n p sexhundra
sidor . . . och ngra hundra fotntter hade kunnat skriva en oan-
griplig, liner bok om Frintelsen r det ett ganska grovt angrepp p
en frfattare, vars okunnighet om nazismen r s massiv att han inte
kan stadkomma en enda kompetent sida i mnet. Nr Enquist h-
nar fotntterna vill han sjlvfallet belysa den antiintellektualism,
som ofta prglar vnsterns inlgg. En not i en bok handlar ju om do-
kumentation av fakta, om precision och verblick, om lsarens kon-
trollmjligheter och, inte minst, om frfattarens respekt fr tidigare
forskning ocks nr han avvisar dess resultat.
Nr Enquist jmfr med kvantfysiken r detta ett effektivt pole-
miskt grepp: Lindqvists slarv stlls mot ngra av den moderna fysi-
kens hrt arbetande genier fr att f oss att se skillnaden mellan snil-
len och bysnillen.
Ingen br tro att Sven Lindqvists redan citerade pstenden (p s
224 i Utrota varenda jvel) kom pltsligt eller r isolerade. De ryska
judarna rkade bo i just de omrden Hitler var ute efter . . . Ett prak-
tiskt stt att uppn dessa ekonomiska ml (kommande tysk bostt-
ning) var att minska den befintliga befolkningen, bl a genom att dda
judar r hans tes; den terkommer flera gnger.
Vad Hitler ville skapa nr han skte livsrum i ster var en konti-
nental motsvarighet till det brittiska imperiet. Det var hos britter och
andra vsteuropeiska folk han fann de fredmen, av vilka judeut-
rotningen r en frvrngd kopia (s 21).
Hitler brjade krig fr att skaffa mer jordbruksmark ett par de-
70
cennier innan alla Europas stater brjade ge sina bnder betalt fr att
lgga ned jordbruken (s 220).
Avjudningen (Entjudung) var ett stt att undanrja vertaliga
tare (berzhligen Essern) och drigenom skapa balans mellan be-
folkning och nringsutrymme
3
(s 222).
Drfr r det vrt att notera att Lindqvist i flera senare inlgg vgrar
se vad han sjlv har skrivit. Detta r legender, pstr han, jag har
givetvis aldrig tnkt, sagt eller skrivit ngot sdant som att nazis-
terna ddade judar fr att uppn vissa ekonomiska ml (replik till
Ricki Neuman i SvD 2/2 1993).
I stllet fr att beklaga sina misstag frnekar allts Sven Lindqvist
sina egna ord. Den andra delen i hans frsvar r att ifrgastta kriti-
kernas motiv. De som angripit boken r mnniskor som vill svrta
ned mig drfr att de ogillar mina politiska sikter (SvD 2/2 1993).
Han beskriver dem som deltagare i en Timbrokampanj mot den in-
tellektuella vnstern (SvD 25/5 1992).
Ngra av Lindqvists tidigare bcker har jag lst med spnning och
beundran. Jag kan inte minnas att jag frr har polemiserat mot ho-
nom (kanske har jag glmt ngon debatt). Naturligtvis vet jag att
Lindqvist r socialist det var givetvis inte drfr som jag granska-
de hans frfalskning av Frintelsen. Jag angrep honom just drfr att
han frfalskade Frintelsen. S hade sjlvfallet skett ocks om han varit
hgerextremist, moderat, folkpartist eller KDS-are.
Detta kan tyckas sjlvklart: det r sakfrgan som debatten gller,
inte den politiska hemvisten. Men Lindqvists reaktion de angri-
per mina sikter fr att jag r vnster etc terkommer s ofta och
hos s mnga att den ingr i ett mnster. Sger den mjligen ngot
71
3
I en av sina repliker terkommer Lindqvist till tanken att judarna ddades fr att
de t fr mycket. Blir Frintelsen mindre ondskefull nr man har insett dess
sammanhang med den tyska flskransonen? (DN 7/5 1992).
Nr Lindqvist knyter ihop judarna med flskransonen frsker han antingen
skmta (troende ter ju aldrig flsk) eller r helt okunnig ocks i denna sak (vilken
alla som haft kontakt med det judiska knner till). I den frsta tolkningen framstr
Lindqvist som hnfull och vulgr; i den andra avsljar han en s massiv likgiltig-
het fr sitt mne att den borde dma honom till obrottslig tystnad i alla frgor som
rr judiskt liv.
om hur de sjlva tnker? r det s att socialisterna p ett antal kultur-
sidor har nyttjat sin dominans till att angripa mnniskor fr att de r
borgerliga, eller ngot annat frgripligt, och inte fr vad dessa har
sagt eller skrivit?
r det av samma skl som socialister ptagligt ofta frsker tiga
om eller skydda andra socialister ocks nr dessa uttryckt sikter
som verkar vanvettiga eller tminstone ohllbara?
I de recensioner av Utrota varenda jvel, som vi kunde lsa den 24
april 1992 i den svenska dagspressen, var det bara Leif Zern i Ex-
pressen som sg hur falsk Lindqvists bild av Tredje Riket var. Han
belyste Lindqvists frstliga stt att argumentera och visade att Hit-
lers besatthet i att dda judar var drivkraften bakom Frintelsen.
Zern avvisade helt Lindqvists slutsats och frskte frklara den som
en mild men envis form av marxism. Historien r en rakstrcka med
ekonomin bakom ratten.
Sant r ocks att Tomas Forser i Gteborgs-Posten och Ingrid Elam
i Idag upptckte att Lindqvist inte ser Frintelsens irrationalitet
utan tror att folkmordet kan frklaras i ekonomiska termer. Men ing-
en av de bda tycktes frst att de drmed riktade ett grundskott mot
Utrota varenda jvel.
Gunnar Broberg i Upsala Nya Tidning ansg att Lindqvist grver
djupt. Engelsmnnen hade lagt den ideologiska grunden till na-
zismens folkmord, trodde Ivo Holmkvist i stgta-Corresponden-
ten. I flera tidningar, bl a Sundsvalls Tidning, menade Michael Nord-
vall att boken borde ge eko i varje berrd stat i hela vstvrlden.
I Svenska Dagbladet pstod Steve Sem-Sandberg att boken r bit-
vis oerhrt vldokumenterad men hade inget att sga om Frin-
telsen. Sverker Srlin i Dagens Nyheter, som gjorde invndningar
mot andra avsnitt, upptckte inte att synen p nazismen r grund-
falsk. Och i tidningen Vi berttade Berit berg (nr 17 1992) att Lind-
qvist kan lotsa lsaren frn insikt till insikt, beskriva skeenden och
samband s att allt blir klart som korvspad.
Suzanne Unell i Nerikes Allehanda trodde att Lindqvist uppen-
barligen studerat ett imponerande kllmaterial, trots att inget av de
viktiga verken om Frintelsen finns i kllorna. Inte heller Hkan Ar-
vidsson, som dock skrev en allmnt kritisk recension (Sydsvenska
Dagbladet 24/4 1992), hade ett enda ord att sga om bokens bild av
72
nazismen. Och Rolf Nilsen i Norrbottens-Kuriren var extatisk ver
att Lindqvist, vr klokaste karl, r s noggrann att det aldrig gr
att beskylla honom fr slarv, etc.
Frst veckorna efter de i huvudsak panegyriska recensionerna
trdde kompetenta granskare fram, vilket blev frdande fr Utrota
varenda jvel. Henrik Bachner, som 1999 utgav sin doktorsavhandling
terkomsten, om svensk antisemitism efter andra vrldskriget, visade
i Dagens Nyheter (2/5 1992) att Lindqvists teser inte fr std i ngra
serisa studier av Frintelsen. Han fregrep drmed den kritik, som
utlndska forskare uttalade nr jag trffade dem mnaden drefter
(Avineri, Bauer, Wistrich) och som jag redan redovisat.
Vetenskapen har visat, skrev Bachner, att Frintelsen r unik i den
meningen att Nazi-Tyskland dmde varje jude, varhelst han eller hon
bodde, till dden. Alla judar verallt var skyldiga till det avgrande
brottet att vara jude och mste drfr frintas. Ngot sdant har
aldrig hnt tidigare eller senare. Detta ppekande frringar p intet
stt andra folkmord eller det lidande dessa har orsakat, ppekar
Bachner. Men fr den historiska skrpan r det oerhrt viktigt att
dessa distinktioner grs.
Det hr kan formuleras ocks p annat stt. I det troligen viktigas-
te verket som finns om Frintelsen, The Destruction of the European
Jews, sammanfattar Raul Hilberg den antijudiska upptrappningen:
Nazisternas utrotningsprocess kom inte som en blixt frn klar him-
mel; den utgjorde kulmen i en cyklisk utveckling . . . Frst kom de
kristna missionrerna och sade: ni har ingen rtt att leva bland oss
som judar. De senare vrldsliga ledarna frklarade: ni har ingen rtt
att leva bland oss. Slutligen slog de tyska nazisterna fast: ni har ingen
rtt att leva.
Peter Englund kritiserade de ekonomiska frenklingar som prglar
Lindqvists bok (Expressen 15/5 1992). Alla forskare r ense om att
Frintelsen var ekonomiskt vansinne och militr idioti. Livsrummet
var ingen ekonomisk kategori utan en ideologisk dito . . .
Kay Glans visade (SvD 14/5 och 22/5 1992) att Hitler frde tv
krig: ett om makten i Europa och ett om judarna. Den ekonomiska
reduktionism som Lindqvist fretrder gr det omjligt att frst ra-
sismens attraktion och motiv.
73
Glans ppekade ocks hur frvnad Lindqvist mste ha blivit ver
motstndet mot boken. Han och andra har tidigare alltid kunna rk-
na med vlvilligt mottagande om de haft goda avsikter och rtta
sikter. Bristen p pluralism har gett vnstern chansen att slppa
ifrn sig undermliga alster, som inte utsatts fr kritisk granskning.
En skrift som Utrota varenda jvel klarar sig inte utanfr den konst-
lade milj som detta vnstersamfrstnd skapat.
Svenska Dagbladets dvarande kulturchef Lars Lnnroth varnade
i sin tidning (8/5 1992) fr risken att inflytelserika frfattare av Sven
Lindqvists typ uppfattas som auktoriteter ocks p omrden dr de
i sjlva verket r fuskare och amatrer. Visst, men varfr var det s,
ocks p Lnnroths egen sida? Varfr faller just svenska skribenter
p kn infr frdomarna?
I mnga lnder har tidsavstndet till Frintelsen gett utrymme fr
charlataner, som p olika stt sker revidera forskarnas bild av Fr-
intelsen. Fr Sverige tillkommer att vrt land stod utanfr andra
vrldskriget och drfr inte tagit studier av nazismen p tillrckligt
allvar. Svenska universitet har f experter p Nazi-Tyskland. Den
forskning om Frintelsen, som pgr i flera andra nationer, existerar
knappast hr.
Europas strsta katastrof i vrt sekel blir drmed i Sverige avlg-
sen som en hrsgen; d r det lttare att fantisera.
Lika otrevligt var att inte ens fljande replik av Sven Lindqvist led-
de till protester frn vnsterns vanligaste debattrer, eller frn den
tidning dr angreppet trycktes:
Men jag tror att det vore mycket oklokt av judarna att inte tillta
ven icke-judar att tala och skriva om Frintelsen, utan att bli miss-
tnkliggjorda om de ser den i ett ngot annat ljus n judarna sjlva
gr (DN 7/5 1992).
Fr det frsta grs naturligtvis ingen skillnad mellan judiska och
icke-judiska forskare och skribenter. Deras verk bedms efter de fak-
ta och argument som de lgger fram, det stt p vilket teser doku-
menteras, hur kllorna granskas, etc.
Fr det andra har den frdande kritiken mot Lindqvists teori om
Frintelsen den kom allts (med Zern som undantag) efter recen-
74
sionerna frmst utvecklats av icke-judar, till exempel Henrik
Bachner, Peter Englund, Kay Glans, Svante Hansson och mig.
Fr det tredje kan insinuationen att judarna vill hindra Lindqvist
att skriva vad han vill bara gldja kretsen runt Radio Islam. Judar-
na observera den bestmda formen: de tycker allts alla lika
(pltsligt glmmer Lindqvist bort att ocks Arno Mayer r jude!).
Och beskyllningen att de som kritiserar Lindqvist drmed ocks
nskar censurera honom belyser hur bedrvligt hans frsvar fr bo-
ken har varit.
ven den viktiga frgan om hur massmorden p judar utveckla-
des vid skilda tidpunkter har Lindqvist missuppfattat. Frn mitten
av mars 1942 till mitten av februari 1943 ddades mer n hlften av
Frintelsens offer. Under dessa elva mnader arbetade den tyska
mordmaskinen med ursinnig effektivitet.
Fre 1942 skt man sig fram i judiska byar och stadsdelar; d utro-
tades bl a majoriteten av judarna i Baltikum. Drefter var de stora
ddslgren upprttade, liksom transporterna dit. En rad nya gas-
kammare togs i bruk. D var det frmst de polska judarna som ut-
plnades. Denna judiska vrld, med de flesta och strsta frsamling-
arna i Europa, fanns inte lngre.
Efter de hr elva mnaderna minskade tempot i ddandet. Det tog
lngre tid att spra upp och samla in terstoden av Europas judar och
forsla dem frn ofta avlgsna orter till Polen fr avlivning. Man kan
sga att fre den hr perioden hade nazisterna inte modern teknik
nog att dda industriellt. Efter den hr perioden hade man inte till-
rckligt mnga judar fr att utnyttja sin fulla kapacitet att utrota
mnniskor.
De elva mnaderna kan ocks sammanfattas i en enda siffra. Fre
mars 1942 var nrmare 80 procent av Frintelsens offer fortfarande i
livet. Efter februari 1943 var nrmare 80 procent av Frintelsens offer
redan dda. Detta var den mest intensiva frbrytartiden i den
mnskliga historien. (Se Christopher Brownings analys i boken The
Path to Genocide, 1992.)
Hur beskrev d Lindqvist detta skeende? Just innan Utrota varenda
jvel kom ut skte Lindqvist skildra frloppet i artikeln Att frklara
folkmord (Moderna Tider nr 18 1992). Som vanligt var det tv bck-
er, som han hela tiden hnvisade till, allts Arno Mayers och Aly/
75
Heims (det hr var ngra veckor innan han brjade frneka att dessa
bcker pverkat hans eget skrivande). Lindqvist anslt sig uttryck-
ligt till deras pstenden: Frintelsen var resultat av kallt ekono-
miska kalkyler, resultat av ett kalkylerande frnuft som kastat alla
moraliska hmningar.
Nr det gllde frsta delen av kriget r Aly/Heims framstllning
enligt min mening mycket vertygande, skrev Lindqvist. Att forsk-
ningen om Frintelsen visat att folkmordet ocks frn ekonomisk
synpunkt var vanvett, att det allts genomfrdes trots de ofantliga
kostnaderna, bekymrade honom inte.
Men 194344 hade krigshndelserna radikalt frndrat situatio-
nen, fortsatte han. Nr Tyskland kom nra det slutliga nederlaget
tappade man sina ekonomiska planer och ersatte dem med patolo-
giskt judehat och ursinnig hmndlystnad; hr ansluter sig Lindqvist
till Mayers teser.
Vad han allts pstr r att inte frrn kanske 8090 procent av
judarna hade utrotats frvandlades antisemitismen till folkmordets
avgrande drivkraft (vid sidan av hmnden fr de militra nederla-
gen). 8 eller 9 judar av 10 skulle allts ha mrdats av ekonomiska skl.
Frst drefter kom judehatet att spela en roll.
Utrota varenda jvel diskuterar inte den nazistiska antisemitismen,
antyder inte ens hur tron p och den massiva propagandan om ju-
darna som undermnniskor, bakterier och en bld i samhllskroppen
drev fram folkmordet. Hatet mot judarna genomsyrade Hitlers fre-
stllningsvrld frn hans frsta offentliga tal 1919 till testamentets
slutord, skrivna i Berlinbunkern i april 1945.
Inte heller nmner Lindqvist de fakta och argument som anfrts i
den omfattande debatten mellan skilda skolor av forskare till ex-
empel intentionalister respektive funktionalister i deras dis-
kussion om hur Hitlers och nazismens antisemitism frde fram till
beslutet (eller besluten) om att utrota alla judar. Ingenting av de vik-
tiga meningsbrytningarna inom den historiska vetenskapen ens
snuddar han vid, knner naturligtvis inte till dem. Han njer sig allt-
s med att blsa upp ngra grundligt snderskjutna teorier fr att
kunna placera in Auschwitz i det ekonomistiska schema, som r
Lindqvists dogm och vrldsbild.
1990-talet r en viktig period nr insikter om och analyser av detta
76
folkmord frs vidare. Frintelsen frvandlas under de hr ren frn
Minne till Historia. De verlevande blir allt frre; frnekarna eller
frvrngarna av Frintelsen blir dremot allt fler. Medvetandet om
vad Frintelsen innebar urholkas av historiefrfalskning, som p-
verkar och banaliserar den bild som unga mnniskor fr av judehatets
kraft och fasa.
Den som inte ens anar avgrande drivkrafter i frintandet av Euro-
pas judar saknar idag frmga att mta den typ av frdomar, som fr
ett halvsekel sedan frvandlade vr vrldsdel till ett slakthus. Mass-
mrdare kan ha olika motiv, och de kan inte alltid bekmpas p sam-
ma stt. Bde tyfus och cancer r ddliga sjukdomar, sade Yehuda
Bauer en gng, men vi anvnder inte samma medicin och behand-
ling fr att skydda oss mot deras hrjningar. Vi blir hjlplsa infr
antisemiterna, om vi inte erknner det specifika i deras vidskepelse
och ursinne.
Just drfr ser jag Utrota varenda jvel som en av de mest destruk-
tiva bcker som utgivits i Sverige p senare r. Nr en uppburen fr-
fattare som Sven Lindqvist frfalskar Frintelsen kommer kanske
aningslsa skolbcker lngre fram att hnvisa till hans skrift och
tolkning. Detta innebr i praktiken ett sabotage mot den upplys-
ning om judehatets historia och mekanismer som blir allt mer ange-
lgen nr antisemitismen i Europa ter brjar pina vr vrldsdel.
Motstndet mot Sven Lindqvists bok ingr drfr i en lngsiktig
strvan att fra kunskaper vidare. Ocks nya generationer br frst
ngot om den katastrof fr vr civilisation, som Hitlerriket utlste.
PS
Utrota varenda jvel, som kom ut 1992, bortsg allts helt frn att anti-
semitismen utlste Frintelsen. Nazisternas judehat nmndes ald-
rig. Ordet antisemitism terfinns inte i boken.
I pocketupplagan 1993 har Sven Lindqvist gjort ngra ndringar.
Den viktigaste r att han nu medger att Hitler sjlv drevs under hela
77
sin politiska bana av ett fanatiskt judehat. Hans antisemitism har rt-
ter i en mer n tusenrig tradition, som ofta hade lett till mord och
massmord p judar.
Men Lindqvist vgrar fortfarande att medge att hans eget per-
spektiv p Frintelsen (att tyskarna ville minska livsmedelsfrbruk-
ningen mm) r helt falskt. Drfr tvingas han i den nya upplagan att
kombinera det verkliga motivet bakom folkmordet (judehatet) med
sina egna dogmer (Tysklands ekonomiska ml). Hur gr det till?
Jo, Lindqvist lanserar nnu en konstruktion, som saknar varje std
i forskningen om nazismen. Han pstr: Fr troende nazister var
judemorden ett stt att frverkliga partiets mest centrala program-
punkt. Fr mindre troende var morden ett praktiskt stt att minska
livsmedelsfrbrukningen och gra plats fr kommande tysk bostt-
ning.
Fr det frsta r det uppenbart att Frintelsen beslutades och pla-
nerades av troende nazister, som ocks p fltet drev p och kon-
trollerade genomfrandet av massakrerna. Utan nazismens antise-
mitism hade det allts inte blivit ngot folkmord.
Fr det andra finns inga belgg fr att mindre troende i stllet
drevs av omsorg om matlget, nr de frbrukade stora resurser fr
att jaga fram, transportera och dda judar ver hela det ockuperade
Europa. Ocks tyskar, som inte var antisemiter, hade order att mrda
judar och knde till att Tredje Rikets ideologi vilade p frestllning-
en om judarnas ondska. Tiotals miljoner tyskar hade indoktrinerats i
detta hat mot judarna.
Fr det tredje r det oviktigt om ngra mindre troende infr sig
sjlva frskte rationalisera Hitlerrikets antisemitiska orgier. Anta att
ngra av mrdarna inbillade sig att de utrotade vertaliga tare
nr de skt eller gasade judarna! Det belyser i s fall ingenting av
Frintelsen, eftersom drivkrafterna hos dem som fattade avgrande
beslut var helt andra.
Sven Lindqvists lnga rad av glidningar och omtolkningar av Fr-
intelsen visar bara att han struntar i den serisa forskningen. Nu
tycks hans mlsttning enbart vara att rdda s mycket som mjligt
av den ursprungliga tesen: att Europas judar ddades av ekonomis-
ka skl.
I vrigt betrffande pocketupplagan hnvisar jag till Henrik Bach-
78
ners analys (Judisk Krnika nr 3 1993). Hans rubrik r en god sam-
manfattning av Sven Lindqvists upptrdande i denna sak: Att lura
varenda jvel.
79
JUDARNA OCH DERAS FIENDER
081-082/Avd-JUDARNA OCH DERAS 3-03-04 12.45 Sidan 81
081-082/Avd-JUDARNA OCH DERAS 3-03-04 12.45 Sidan 82
1. Man mste inte vara antisemit . . .
M
AN MSTE INTE VARA ANTISEMIT fr att frdma Israel, men det
hjlper.
Vad jag menar r ngot nstan banalt. Mnniskor som r fientliga
mot judar har i regel ltt att verfra den oviljan p Israel. Avskyr
man det judiska folket r det svrt att inte tycka illa om den judiska
staten.
Men det r ocks mjligt att vara starkt kritisk mot det mesta i Is-
rael utan att drfr ha frdomar mot enskilda judar, eller mot judar
som grupp. Drivkraften kan vara en s intensiv knsla fr palestini-
erna att den leder till avsky fr allt som tycks st detta folk emot. En
ovilja som grnsar till Israelhat kan ocks bygga p okunnighet: man
tror p brutala propagandabilder av Israel och vgrar kontrollera
uppgifterna, vilka i stllet stndigt bekrftas av proarabiska vn-
ner.
Israels fiender i vsterlndsk debatt r oftast (men lngt ifrn all-
tid) obildade. De undviker bcker, samtal eller esser, som kan rubba
deras frestllningar. Drfr har de svrt att se nr kritik mot Israel
brjar nyttja formuleringar och perspektiv, som brukar anvndas i
angreppen p judar.
De knner helt enkelt inte igen den antisemitiska propagandan,
vilket vi sg under ren av hets frn Radio Islam. Ocks drfr ham-
nar de ltt i dligt sllskap och har svrt att ta avstnd frn andra
Israelkritiker, som uppenbart drivs av antisemitiska bjelser.
I september 1993 sg vi miraklet: brjan p fred mellan Israel och
PLO. D r tid att gldjas men ocks att sammanfatta vad som sagts
i Sverige det senaste kvartsseklet. Den mosaik jag hr skall lgga
handlar om fiendskap till judarna i vid mening.
83
083-120/Man mste inte vara 3-03-04 12.46 Sidan 83
En del av de debattrer jag lyfter fram nyttjar klassiskt antisemitis-
ka fraser och stereotyper, ngra frsvarar dem som gr s. Andra
bedriver en htsk eller krnkande kampanj mot Israel och har ofta
hyllat dem som skt utplna landet. En del hoppas uttryckligt att den
judiska staten skall frsvinna; andra vill det skert inte. Vissa likstl-
ler israeler med nazister, flera trivialiserar Frintelsen p andra stt,
ngra frnekar den.
Lngtifrn alla hr r antisemiter, men tskilliga r det. Gemen-
samt r att de skt urholka omistliga inslag i judisk historia och ju-
disk verlevnad: rtten att definiera sig som ett folk, rtten att mtas
med samma mttstockar som andra, frsvaret av den egna staten.
Vissa angrepp handlar sledes om Israel, annan propaganda har ing-
enting med den judiska staten att gra.
Lt oss frst jmfra tv vlknda svenskar. Bda r demagoger.
De har verkat nrmast besatta av att frolmpa Israel och omfamna
landets fiender. Den ene har i ord och handling bekrftat att han r
antisemit (ven om han naturligtvis aggressivt frnekar det).
Den andre r definitivt ingen judehatare.
2. Gahrtons megafoner
Per Gahrton: sen slutet av 1960-talet har han i bcker, tal och artiklar
gnat sig t att smda Israel. Hans tonfall r uppskruvat, ofta hyste-
riskt. Redan i sin bok Kampen om Palestina (1970) manade han lsarna
att smula snder talet om att Israel r hotat med utplning. Frst
nr den bilden ligger krossad kan man driva israeliska politiker till
retrtt.
Men de etablerade Israelvnnerna deltar aldrig i analys, klaga-
de Gahrton, de frsvarar i stllet allt som Israel gr. Drmed sviker
de mnniskorna i Mellersta stern de blir medskyldiga till lidande,
blod, dd, frintelse (kursiveringen r Gahrtons). Han avslutade bo-
ken med att uttala frstelse fr den terror som bedrevs av Nayef
Hawatmeh, ledare fr Popular Democratic Front for the Liberation
of Palestine (DFLP). Denna organisation, som ingr i PLO, har en
marxistisk-leninistisk skdning och hade nra kontakter med kom-
84
munistiska partier. 1970 finns inte lngre ngon utvg, inte ngot
alternativ fr de drabbade till den vpnade kampen, sammanfatta-
de Gahrton.
Detta skrevs allts ngot r efter att PLO hade antagit sin stadga,
som frklarar att fred med den judiska staten r otnkbar. Bara de
judar, som kommit till Mellersta stern fre 1917, kunde f medbor-
garskap i det framtida Palestina, som skulle ligga p ruinerna av Is-
rael. PLO:s program ansg att terroraktioner var krnan i den kam-
pen.
Arabstaterna sjlva hade i Khartoum gemensamt just frklarat:
ingen fred, inga frhandlingar och inget erknnande av Israel. Den
israeliska arbetarregeringen var samtidigt beredd att verlmna
nstan allt av Vstbanken, Gaza och Golan fr att n ett fredsavtal
med grannarna. Den terrorgrupp, som Gahrton hyllade, hade som
huvudml att sabotera sdan dialog mellan Israel och arabvrlden.
Vad Gahrton senare skrivit r en studie i frkldnader. Ibland kr-
ver han fred och menar att de palestinska organisationerna ocks
nskar det. Ibland uttalar han sin frstelse fr militr konfrontation
som medel att tvinga Israel p kn.
I stunder nr han sker ngon sorts respektabilitet i politiken ut-
frdar han alibi-frskringar om Israels rtt att leva. Nr han dremot
hamnar i mer militanta sllskap r det inte tal om att en judisk stat
skall f finnas kvar.
Nr Gahrton sitter med Rami i Radio Islam finns fljaktligen ingen
framtid fr en judisk nation. Den judiska hebreisktalande befolk-
ningen i Palestina, i dagens Israel, mste integreras i omrdet p ett
stt som accepteras av den palestinska och arabiska befolkningen.
Han beskriver hur andra folkgrupper kunnat integreras utan strre
problem i arabstater. Och Gahrtons slutsats: . . . hur lnge det ska
finnas en israelisk stat vid sidan av en palestinsk stat, det fr de fr-
handla om, det finns ingen annan lsning (29 och 30/1 1988).
Det var klara besked 1988. Samma r utlste kritiken mot Radio
Islam en intensiv Gahrtonkampanj till frsvar fr denna nazistiska
radiostation. I Svenska Dagbladet och Kyrkans Tidning angrep han
dem som tog avstnd frn Rami. De som stdde Svenska Kommittn
Mot Antisemitism manades i brev frn Gahrton att ta avstnd frn
oss.
85
I radiostationens egna program ste han smdelser ver dess mot-
stndare. Vi var ute fr att strypa debatten, pstod han, avsikten var
att vnda uppmrksamheten frn israeliska grymheter. JK:s fr-
underskning (som ledde till 1989 rs rttegng) var ett illavarslan-
de tecken p undfallenhet infr en resursstark lobbyverksamhet
(SvD 2/3 1988). Notera ordvalet (resursstark lobbyverksamhet),
det r klassiskt. Ocks nr motstndare till antisemitism agerar
handlar det allts, liksom nr judarna gr det, om konspirationer,
penningstarka ptryckningar, ntverk fr maktutvning, mycket na-
turligtvis i det frdolda. De som kritiserar Radio Islam bedriver fr-
smutsning av debatten, pstod Gahrton i Ramis sndningar.
Frst lngt senare eller just den dag 1989 d JK talade Radio
Islam blev Gahrton nervs och avbrt sin kampanj fr Rami. Den
frstelse som tskilliga inom vnstern har visat den nya antisemi-
tismen kan jmfras med vnsterns historiska kamp fr Dreyfus runt
sekelskiftet (se ocks s 235239). Frn Zola till Gahrton frn en
passionerad och skarpsinnig fransk demokrat till en skrikig svensk
populist, som trodde att tidsandan nu gav tillstnd att ter ge sig p
judarna.
Men Gahrton underskattade svensk demokrati i slutet av 80-talet
och tog drmed miste: en starkare opinion mot judehatet har nu
byggts upp i vrt land. Och Gahrton str dr med skammen.
1
Att en debattr r antisemit r inte s konstigt; sna finns, de skall
avsljas. Oroande dremot har varit att Per Gahrton har kunnat upp-
trda bde i Aftonbladet och p Dagens Nyheters kultursida som
ngon sorts expert p Mellersta stern, att radio och TV ofta lnar
honom sina megafoner och att miljpartiet placerade honom i riks-
dagens utrikesutskott sedan han gtt i god fr Radio Islam.
Denna generositet mot en extremist ger intressanta bilder av hur
svagt motstndet mot demokratins fiender kan vara i vrt land.
86
1
Nr Per Gahrton mts av fakta om sitt std fr Radio Islam blir han i regel ur-
sinnig. I boken Lt mormor bestmma 2000-talet (1993) avslutar han ett angrepp p
Jackie Jakubowski och mig med fljande mening: I sjlva verket r Ahlmark och
Jakubowski inget annat n fretrdare fr den sorts lgnaktiga, hatiska och ur-
sktande revanschism som i tysk tappning frorsakat tv vrldskrig.
S skulle mormor aldrig ha skrivit.
3. Sten Andersson och terrorn
Hos Sten Andersson kan man dremot inte upptcka ngra antise-
mitiska reflexer. Inget enda uttalande som han gjort har (mig veter-
ligt) varit ens i nrheten av antijudiska perspektiv eller formulering-
ar. Han har aldrig frsvarat nazistisk agitation. Den frre utrikesmi-
nistern har heller aldrig antytt att Israel borde frsvinna, eller att det
var en olycka att den judiska staten bildades.
Ingenting sger allts att hans stndiga kritik av Israel skulle vxa
ur den typ av frdomar, som fr allt judiskt att framst som miss-
tnkt eller skadligt.
nd har Sten Andersson med en energi, som liknar besatthet, fr-
dmt Israel under en fljd av r. Hans instllning brjade jag ana
1982 och beskrev den i brevboken med Lars Gustafsson (Frihet och
fruktan). Infr den 1 maj det ret (fre Libanonkriget) terkallade han
sin tidigare inbjudan till Israels arbetarparti att nrvara vid demonst-
rationerna i Stockholm. Motviljan mot Begins regering var d stor
och delvis begriplig men det var Begins motstndare som han
krnkte (och i ngon mn frsvagade) med sitt terbud.
Sklet till skandalen var enkelt och tarvligt. Olof Palme ville inte
marschera bredvid israeler. Han fruktade irritation mellan dem och
Sergio Ramirez Mercado (en av medlemmarna av den dvarande
juntan i Nicaragua), som skulle g vid partiledarens sida. Palme
skyllde lite vagt p sin medling mellan Irak och Iran den skulle
naturligtvis inte alls pverkas av 1 maj-tget i Stockholm. Men han
trodde att varje nrhet till Israel skulle kompromettera honom infr
diktaturerna i det FN, dr han hoppades p en framtid.
Den svenska socialdemokratins ordfrande vandrade drfr hell-
re sida vid sida med en ickedemokrat frn Nicaragua n med demo-
kratiska socialister frn den enda fria nationen i Mellersta stern.
Och med sedvanlig finess telegraferade Sten Andersson terbud till
partivnnerna i Israel.
Den israeliska fackfreningsrrelsen snde dremot en delegation
till Stockholm. LO hade ocks bjudit in och begrep inte alls varfr
israelerna skulle stngas ute.
Sen mer n tio r knde jag d Bjrn Dworsky, som ledde Histad-
rutgruppen. Han r jude frn Norge och flydde 1942 undan tyskar-
87
na. Dworsky bodde i Sverige under andra vrldskriget. 1982 arbeta-
de han i Histadruts internationella avdelning.
Med ironi och vrede berttade Dworsky fr mig om sitt mte med
Sten Andersson. Hur partisekreteraren kritiserade honom fr att
splittra det svenska partiet infr valet p hsten, hur han begrde
att israelerna skulle undvika Stockholm och i stllet ka till Gteborg
etc. Dworsky, som frr var vlkommen till svensk socialdemokrati,
fann att partiet nu frs ut honom.
*
ren gick och Sten Andersson blev utrikesminister. Vad drev honom
nr han d stndigt vnslades med PLO och angrep Israel?
Uppenbart r att han inte lser bcker om Mellersta stern. An-
derssons uttalanden i mnet r enkelspriga eller rent barnsliga. Ing-
enting tyder heller p att han inser konfliktens djup och komplika-
tion. Alla visste under UD-ren att Andersson mste briefas av sina
rdgivare ocks i de enklaste frgor. Annars blev det fadser, som nr
han frnekade att Baltikum var ockuperat av Sovjet.
Susanne Palme r journalist p riksradion. Hennes bok Tyst diplo-
mati (1993) r ett pekoral, som samtidigt blivit upplysande. Skriften
r en panegyrik ver Sten Andersson och PLO. I praktiken r den
dikterad av utrikesministern och hans medhjlpare och visar drmed
hur de tnker eller vill framstlla sig.
Allting gick ut p att utmla PLO som en demokratisk och freds-
inriktad befrielseorganisation, vilken tog avstnd frn terror och
hade erknt Israels rtt att existera. Problemet var att locka ocks
PLO att sga s och f Sverige att framst som det land som fick
Arafat att uttala de magiska orden.
Det viktiga d blev inte att i sak vertyga PLO att ndra politik
utan att tvinga Arafat att pst att han gjort det. Nr PLO-ledaren p
presskonferensen i Genve gjorde sin freudianska felsgning I
announce (tillknnager) terrorism i stllet fr I renounce (eller reject,
tar avstnd frn) terrorism jublade nd Andersson, ty d var
hans springpojksuppdrag fr USA verkstllt. Drmed kunde han en
stund sola sig i amerikansk vlvilja och internationell TV samt ltsas
att han bidragit till fredsprocessen.
88
Sveriges hllning till PLO hade d lnge prglats av kryperi. I stl-
let fr att gra viktiga ndringar av PLO:s strategi till villkor fr den
reklam, som Olof Palme gav organisationen, fick Arafat all den strl-
glans han kunde nska sig utan motprestation. Vid besk i Stockholm
togs PLO-ledaren emot som en bejublad statschef fr en stormakt.
Det var motbjudande att bevittna hur ministrar och journalister 1983
frtrollades av denne terroristledare, vars organisation i ratal hade
frgiftat frhllandet mellan israeler och palestinier.
Sten Andersson fullfljde samma politik men i ett mer intressant
skede. PLO:s Algermte i november 1988 rymde fr frsta gngen
vissa ppningar till frhandlingar genom att bl a anknyta till FN-re-
solutionerna 242 och 338. I det lget borde, enligt min mening, Israel
sjlvt ha agerat genom direkta samtal med PLO. Det var ju israeler-
nas liv och skerhet saken gllde. De borde ha stllt de avgrande
frgorna till PLO:s ledning och inte verltit frhandlingarna till nai-
va amatrer.
Israels nej till alla ppna kontakter beredde vgen fr Andersson.
Han trodde sig hjlpa saken genom att gng p gng frolmpa is-
raelerna. Medan frdmandena haglade ver den judiska staten reg-
nade Stockholms vlsignelser ver PLO. Utrikesministerns terbud
till Bl hallen-mtet i maj 1988, d Israels vnner firade 40-rsdagen
av statens bildande, gav en typisk bild av Andersson.
Ngra dagar innan hade Abu Jihad, som var beflhavare fr PLO:s
terroraktioner, blivit ddad i Tunis. De flesta misstnkte att Israel lg
bakom. Andersson blev ursinnig. Med sitt terbud krnkte han med-
vetet Israel fr att n en gng stlla sig in hos PLO.
Vad Andersson aldrig begrep var att PLO i ratal hade befunnit sig
i krig med Israel. Genom uttalanden och handlingar hade PLO be-
krftat att angrepp p israeler och judar, varhelst de befann sig, var
led i striderna. Abu Jihad personifierade och ledde den kampen.
Folkrtten gav Israel allt std att frsvara sig bde mot terror-
grupper, som snds in ver landets grnser, och mot beflhavaren
som satt i Tunisien.
Anderssons fixa id var att PLO inte bedrev terror. Nr palestinier
i mars 1988 angrep en buss och ddade civila israeler ngra f mil
frn den plats nra Beersheba, dr Andersson just d befann sig p
officiellt besk i Israel, trodde han inte alls att PLO kunde ligga bak-
89
om. Keliga privatlften frn Arafat vgde som vanligt tyngre fr ho-
nom n faktiska PLO-attacker.
*
USA avbrt senare sina officiella kontakter med PLO fr att organi-
sationen obestridligt fortsatte med terrorism. Det visar bde hur ih-
liga Arafats frampressade magiska ord var och ytligheten i An-
derssons diplomati.
Nr drefter Irak ockuperade Kuwait gjorde sig Arafat till Saddam
Husseins ledande advokat i arabvrlden. Senare landade Scud-rake-
terna i israeliska stder, och de palestinska ledarna jublade.
Detta kom skert som en kalldusch fr Andersson och hans bitr-
den. Men de har troligen ingenting lrt.
Ty de svenska politiker, som i ratal gick i god fr Arafats avsikter,
brydde sig aldrig om att PLO-ledaren i nstan varje konflikt i vrlden
hade tagit tyrannernas parti. Arafat prisade Ceausescus styre, gav
std till Honecker och DDR, hyllade Husk, frsvarade massakern
p Himmelska fridens torg i Peking, och s vidare.
Sten Andersson kommer aldrig att frst att sdana ord avsljar
ngot om den man som uttalar dem.
Men just PLO:s misstag under Irakkriget gjorde det mjligt att in-
leda fredssamtalen i slutet av 1991. Arafats position var d under-
grvd, inte minst i arabvrlden. Han fick inte lngre pengar frn olje-
lnderna. PLO hade troligen nrmat sig konkurs om Arafat inte kas-
tat om i september 1993 och i stllet satsat p fred.
Framfr allt hade befrielsen av steuropa och Sovjets snderfall
bervat bde PLO och vgrarstaterna (frmst Syrien) ett avgrande
politiskt och militrt std. Det gav USA chansen att (med Rysslands
godknnande) inleda en verklig fredsprocess.
Rabin, Peres och deras medarbetare satte fart p den dialogen med
beundransvrd och envis fantasi. Arafats fiasko under Kuwaitkri-
sen, Sovjets frsvinnande och Israels militra styrka och politiska
framgngar var tre frutsttningar fr ett gott resultat. Nr Norges
utrikesminister Johan Jrgen Holst fick chansen att 1993 konstruktivt
bidra till processen gjorde han det p ett radikalt annorlunda stt n
Sten Andersson.
90
Holst och hans medarbetare byggde goda kontakter med bda si-
dorna. Norrmnnen fick frtroende genom att dels lra sig sakfr-
gorna, dels upptrda diskret och med vrdighet. Tanken att Norge
(i svensk stil) skulle brja frolmpa Israel fresvvade ingen makt-
havare i Oslo.
4. Tre definitioner
Antisemitism. Fientlighet gentemot judar alltifrn mild antipati till
ett vldsamt uttryckt hat (Encyclopedia Britannica).
Sionism. Sionismen r den judiska nationella rrelsen, vilken de-
finierar judarna som ett folk spritt ver jorden men med ett gemen-
samt arv och med ett politiskt centrum i Israel, som de judar vilka s
nskar kan identifiera sig med (Yehuda Bauer).
Antisionism. Frnekandet av judarnas rtt att vara del av en
vrldsomspnnande folkgrupp eller att utgra en sjlvstndig poli-
tisk enhet i Israel (Yehuda Bauer).
5. Vad r antisionism?
Nazismen komprometterade ordet antisemitism. Drfr har anti-
semiterna ofta dpt om sin hllning till antisionism.
Denna frnyelse liknar ordbytet p 1870-talet. D var det inte lng-
re passande att kalla sig judehatare. Det lt brutalt och lite vulgrt.
S brjade man i stllet beteckna sin skdning som antisemitism.
Det lt vetenskapligt och nstan kliniskt rent. Men alla visste att det
var judarna och enbart judarna som det handlade om.
Inte behver kritik av Israel vara antisionism. Sjlv har jag hela
tiden ogillat de flesta judiska bosttningar p Vstbanken och i Gaza.
Det gr mig inte till antisionist. Att dremot motarbeta de bostt-
ningar, som finns inom sjlva Israel, r antisionism, ty d nskar man
den judiska statens upplsning.
Att frdma Israels belgring av Beirut sommaren 1982 r inte an-
91
tisionism. Kriget i Libanon kunde kritiseras ssom oklokt och bru-
talt. Hundratusentals israeler gjorde det. Att dremot anse att Israel
ver huvud taget inte br frsvara sig mot sina fiender, som bestmt
sig fr att utplna landet, r antisionism.
Sjlvklart har vi samma rtt att granska Israel som vi har att be-
dma alla andra lnder i vrlden. Att ppet ogilla ngon av (eller
alla) regeringarna Eshkol, Golda Meir, Rabin, Begin, Shamir, Peres
eller Rabin igen r inte antisionism. Att ogilla att staten Israel finns
dr, hoppas att den frsvinner och bygga sin politik p den vrde-
ringen r antisionism.
Fr att sammanfatta: Sionismen r idn om den judiska staten; anti-
sionismen r idn om att denna stat skall upphvas.
Att vara antisionist idag r detsamma som att frorda en politik,
som antingen ppet gr ut p att Israel skall upphra att finnas; eller
som underfrsttt utgr frn att Israel r en icke nskvrd statsbild-
ning, vars frsvagande r ett viktigt ml i vrldspolitiken; eller som i
sin bedmning alltid utgr frn att Israel har fel oavsett vilken frga
det gller.
6. r antisionism och antisemitism samma sak?
r d antisionismen idag en del av antisemitismen? I bde teorin och
praktiken: naturligtvis.
Negativ srbehandling av judar r uttryck fr ovilja eller avsky, vil-
ket r antisemitism enligt definitionen. Om man frnekar judars na-
tionella vertygelse medan man godtar andra folks nationella knslor
r man fljaktligen antisemit. Om man sger att svenskar har rtt till
en svensk nationalknsla och en svensk nation medan judar inte har
rtt till en nationell knsla och en judisk nation r man antisemit. Om
man krver att palestinierna skall f ett eget land medan judarna inte
har rtt till det land som de haft i mer n 45 r, r man antisemit.
Om man sger att Danmark har, eller hade, en regering som var
inkompetent eller osympatisk men drav inte drar slutsatsen att
Danmark skall utplnas, medan man pstr att Israel har en regering
92
som r inkompetent och osympatisk och att Israel drfr br utpl-
nas, r det antisemitism. Man behandlar ju d den judiska staten p
ett radikalt annat stt n Danmark.
Om man hvdar att sionism r rasism utan att samtidigt pst att
amerikansk eller rysk nationalknsla r rasism, r man antisemit.
Diktaturerna i FN:s generalfrsamling 1975 antog allts en antisemi-
tisk resolution (den upphvdes 1991 efter Sovjetblockets uppls-
ning). Avsikten med att vlja rasisttemat fr kampanjen mot Israel var
just att drmed undergrva statens legitimitet.
Antisionisterna hvdar ibland att de inte r mot judar men bara
mot den judiska staten. Anta att ngon sade: Jag r bara mot Storbri-
tanniens existens men jag r inte antibrittisk! Eller om ngon sger
till oss: Jag lskar svenskar, men Sverige mste naturligtvis avskaf-
fas. Ingen skulle ta sdana pstenden p allvar. Man kan inte lska
eller respektera ett folk och samtidigt hata deras stat s mycket att
man vill se den utplnad.
Vi har varken rtt att angripa Israel med ord eller insinuationer,
som r hmtade frn antijudiska pamfletter, eller frneka den judis-
ka statens rtt att existera. Antisionisterna har ofta gjort det ena eller
det andra, eller bda sakerna. Deras propaganda har kommit att lik-
na antisemitiska frestllningar:
Antisemitism r diskriminering eller fientlighet mot judarna. Anti-
sionism r diskriminering eller fientlighet mot den judiska staten.
Traditionella antisemiter i sin mest extrema form pstod att judar-
na inte hade rtt att finnas till. Antisionisterna pstr att den judis-
ka staten inte har rtt att leva.
Antisemiterna avvisar det judiska folkets rtt att uttrycka sina sik-
ter, sin kultur och religion. Antisionisterna avvisar det judiska fol-
kets rtt att uttrycka sina nationella drmmar och vertygelser i
staten Israel.
Gammaldags antisemitism berttade fr oss att judarna var ett hot
mot andra folk och drfr mste bekmpas. Den nya antisemitis-
men pstr att sionism r rasism och drfr mste motarbetas och
frsvinna.
Den nygamla antisemitismen angriper fljaktligen lika ofta den kol-
93
lektiva juden staten sjlv som enskilda judar. Vi har ocks sett
hur frestande det r fr antisionister att brja nyttja traditionellt anti-
semitiska perspektiv och formuleringar.
En korrekt slutsats drog den internationella tribunalen i Oslo i juni
1983, organiserad av Nansenkommittn, ledd av Elie Wiesel. Konfe-
rensen avslutades med (ungefr) fljande iakttagelse:
Frr var de farligaste antisemiterna de som frskte gra Europa
Judenrein, fritt frn judar. Idag r ofta de farligaste antisemiterna de
som frsker gra Mellersta stern Judenstaatrein, fritt frn en judisk
stat.
7. Sommaren 1982: judehatets renssans
Den kom tillbaka i svensk press p sommaren 1982: den ppet ut-
tryckta motviljan mot judar. Kriget i Libanon skapade naturligtvis inte
judehat men utlste det. Antisemitism orsakas inte av judar; den r
en sorts sjukdom bland mnga icke-judar.
Men reaktionerna p kriget 1982 gav antisemiterna en knsla av att
det nu ter var fritt fram fr den gamla vidskepelsen. Den nya anti-
semitismen dk upp i bde insndare och artiklar av tidningarnas
egna medarbetare.
Dessutom ddade judarna Jesus, vilket fr vissa fanatiker hr
hemma r en s helig sak att det ger Israel absolution fr alla illdd
intill tidens nde, stod det i stersunds-Posten (9/8 1982). Hr kom-
binerade man allts frdmandet av Israels militra aktioner med
huvudtemat i den kristna antisemitismen.
En av Arbetarbladets (Gvle) egna journalister upprepade en tra-
ditionell, antisemitisk vantolkning av Bibeln: Allt levande ska d-
das. Judarnas fiender mste utrotas, dessa r ett andra klassens folk
som Jahve inte har ngot frbarmande med. En sak r under alla
omstndigheter klar: judarna har definitivt frverkat sitt avlatsbrev
(25/9 1982).
Som vanligt p den tiden frskte Aftonbladets innerspalt, kultur-
redaktionens egen kommentar, g i spetsen. Att ppeka sdant (om
kriget) har lnge varit ungefr som att pissa mot Klagomuren: det
94
har blivit ett oherrans liv, eller om det nu varit herrans (29/7 1982).
Pissa mot Klagomuren! Under Hitlertiden lt det p liknande stt
i den tidningen. Det r ngot konstigt med Aftonbladet: oavsett gare
och ledning har den s ltt att hemfalla t antijudiska smdelser.
Den antiisraeliska hetsen i Aftonbladet kunde till och med ankny-
ta till urldriga pstenden om hur judar ddar och dricker blod frn
kristna barn. S hr skrev Staffan Heimerson om judiska nybyggare
p Vstbanken: ett arabiskt barn frsvann och hittades ngra dagar
senare i en skreva, skjutet i huvudet, ritualmssigt avrttat (AB
15/9 1982). Det var naturligtvis ingen slump att en antisionist som
Heimerson utslungade den urldriga anklagelsen om judiska ritual-
mord.
Frr angreps judarna fr dubbla lojaliteter: deras nrhet till bde
det egna folket och det land dr de levde. Kvllsposten (Malm)
skrev fljande p ledarplats: Svenska judar, som blint sluter upp
bakom regeringen Begins politik, ser uppenbarligen konflikten mer
med judiska n med svenska gon (22/6 1982). Tidningen insinue-
rar allts att judar r oplitliga nr de knner lojalitet med staten Is-
rael.
I Gteborgs-Tidningen kunde detta lsas: Det nya herrefolket i
Mellanstern, Guds utvalda, tar sig rent hpnadsvckande friheter
(18/6 1982). Tv mnader senare i samma tidning: Tror dom (USA)
att dom fr ngot gott av judarnas framtida vrldsherravlde? (17/8
1982). I Kvllsposten: Ett folk, som sjlva har varit frfljda och ut-
rotningshotade, borde veta bttre . . . Efter detta har de vl i alla fall
frverkat all rtt till medlidande (20/6 1982).
Frfattaren Claes Engstrm skrev i Arbetet: Barn mrdas fr att
det judiska folket frfljdes genom rhundraden av Europas kristna.
Ondskan gr igen. Mnniskor har ingen betydelse. Det r egen-
domsfolk det gller (17/6 1982).
Under digerdden beskylldes judarna fr att frgifta brunnarna.
Antisionister, t ex Rdda Barnens tidskrift Vrlden och vi (nr 4
1982), hittade moderna exempel: Israelerna slppte ner bomber
som sg ut som leksaker. En del hade form av aptitretande plast-
pplen. Andra var sm leksaksflygplan, ocks de i plast. Barnen tog
upp dem frn marken och brjade leka med dem tills de explode-
rade. En ny tids teknologi ger nya exempel p judarnas ondska.
95
Fre 1982 kunde snt hr inte tryckas i socialdemokratiska, kon-
servativa eller liberala tidningar. Antisemitiska utfall slngdes i pap-
perskorgarna. Libanonkriget ndrade klimatet: toleransen mot anti-
semitismen kom tillbaka till Sverige, finns hr n.
8. Israeler = nazister
Den 1 juli 1982 gjorde Olof Palme ett sensationellt utspel p TCO-
kongressen. Han var d oppositionsledare och terkom som stats-
minister tre mnader senare:
De som tillhr min generation och som nr vi var vldigt unga sg
bilderna av de judiska barnen i koncentrationslgren och gettona och
insg den oerhrda frbrytelse som begtts mot dem och som drav
liksom fick en smrta som fljer oss genom livet vi knner oss na-
turligtvis utom oss av samma smrta nr vi ser bilderna av de pale-
stinska barnen, precis p samma stt frfljda (min kurs). Men denna
gng r det Israel som str bakom dden (utskrivet efter bandupp-
tagning).
Ett par dar senare i Jerusalem drack jag kaffe med Israels dvarande
oppositionsledare Shimon Peres. Nr jag nmnde Palmes namn
mrknade han och sg p mig med en sorts ovilja, som om jag fort-
farande fretrdde Sverige. Peres dikterade sammanbitet in sin kom-
mentar i den bandspelare, som jag hade lagt p bordet fr en intervju
i Expressen:
Jag blev chockerad nr jag lste att Palme jmfrt vr behandling av
palestinska barn med nazisternas slakt p judar. Hans pstende r
idiotiskt, otroligt. Har Israel frt ngot enda barn till koncentrations-
lger? Eller ddat dem fr att de varit arabiska barn? Eller byggt gas-
kamrar?
Vi ser hr sprkets pervertering. Under kriget i Libanon exploatera-
de Israels kritiker just de termer, som alltid tidigare varit frknippa-
96
de med judiskt lidande. Sen kastade man dem mot den judiska sta-
ten.
Kriget var en Frintelse och kampen mot PLO folkmord. Med
sitt Blitzkrieg avsg Israel att utplna palestinierna, uppn en
slutgiltig lsning och utvidga landets Lebensraum. Vstra Beirut
var det nya Warszawagettot. Davidsstjrnan vreds om till ett hak-
kors.
Parallellen mellan nazister och israeler var ett dominerande tema i
Sovjets antisemitism under tre rtionden. Tidningar i Moskva tryck-
te karikatyrer som visade hur Hitler och Golda Meir, eller Hitler och
Dayan, eller Hitler och Begin, tog varandra i hand stende p olika
likhgar.
Med Libanonkriget spreds sprkbruket till Vsteuropas press och
politiker. Den hr jmfrelsen innebr dels en trivialisering av nazis-
terna, dels en demonisering av israelerna.
Jmfrelsen kan vara antydd eller uttalad, den avskjuts i ordvalet.
Naziisrael, var rubriken p en insndare i Svenska Dagbladet.
Jaffafrukterna brjar smaka tvl! hette ett inlgg i Gotlands Tid-
ningar Israel visar samma sataniska frtjusning som Hitler-Tysk-
lands SS-kommandon (23/1 1988). Israel har gaskammare, var
Marina Staghs rubrik i Aftonbladet (19/6 1984). De israeliska storm-
trupperna, skrev Staffan Heimerson (Z, december 1987).
Israelerna upptrder som herrefolk och ser araberna som un-
dermnniskor, meddelade Carl Lidbom (DN 25/2 1988). Carl Frick,
riksdagsman fr miljpartiet, gick nnu lngre:
Gaza r fr mig en kombination av koncentrationslger och ett get-
to. Det r en skam att Israel p det stt som det gr har utvecklat de
metoder med vilka judar frfljdes och trakasserades i Europa fr
femtio r sedan. Det finns ett drag av sdan djvulskap (som i Hitler-
Tyskland), sdan systematik, i frfljelsen av mnniskor (riksdagen
4/12 1989).
Och under verskriften Historisk repris i Dagens Nyheter (19/1
1988) slog Martin Ehrling upp ett stort bildmontage av Warszawa-
gettot/Gaza ovanfr Mats Nrklits dikt om Israelockuperade om-
rden:
97
Med samma frlamande fasa
som barnen vid Auschwitz station
han sg nr de brjade gasa
och skjuta helt utan pardon
Det hr blir en semantisk aggression mot det judiska folket. Frst
hnar man judarna (genom att sknda minnet av deras strsta ka-
tastrof), sen frdmer man Israel (fr att de r sina mrdares efter-
fljare).
Men nr Syriens diktator Assad slaktar tusentals sunnimuslimer i
sitt eget land jmfr ingen med nazisterna, inte heller nr han syste-
matiskt torterar sina politiska motstndare. Nr nnu fler araber d-
dats av andra araber i inbrdeskriget i Libanon anknyter inget ord-
val till Hitlertyskland. Ungefr en miljon mnniskor stupade i kriget
IrakIran; aldrig gjordes parallellen med Frintelsen.
Det str drfr helt klart, som Henrik Bachner visat (DN 2/2 1988),
att det endast r om en judisk gevrskula eller judisk moral kan kny-
tas till de aktuella hndelserna som Auschwitz kastas fram just fr
att smutsa judar och den judiska staten.
Jag tror att denna parallell i regel fds i en skuldknsla, som ibland
inte r medveten. Nu har ju judarna bevisat att de sjlva r lika
bestialiska som sina forna frtryckare! Nu har offren, eller offrens
barn, gjort mot andra vad som en gng gjordes mot dem!
P kontinenten vet man att mnga landsmn hjlpte tyskarna p
olika stt (som angivare, hjlppoliser och andra insatser av Quisling-
natur). I ngra andra lnder, som Sverige, bottnar skuldknsla i in-
sikten om att vi inte alls deltog i kampen mot nazismen. Genom att
likstlla mrdare och offer rentvr vi oss i efterhand. Vi befriar oss
frn banden till det frflutnas svek och tragedier.
9. Frintelsen trivialiserad
Ngra anser att trivialiseringen (eller relativiseringen) av Frintelsen
r ett strre hot n frnekandet av den. Andra menar att de revisio-
nister, som bl a pstr att gaskamrarna aldrig har existerat, kom-
98
mer att bli allt fler och drmed farligare, vilket samtidigt leder till att
banaliseringen av nazismen fr fste.
Ulf Ekman i Livets ord har sagt att mammas mage blir som Hit-
lers gasugnar vid abort (Expressen 28/4 1991). Treblinkaexpres-
sen, hette en artikel av Karl-Gunnar Bck i Svenska Dagbladet (29/1
1988) den handlade om trngseln p pendeltgen i Storstockholm!
Bckernas Buchenwald berttade Gunnar Ohrlander om (Afton-
bladet 26/11 1989), nr han i Hammarbyhamnen beskte den plats
dr oslda bcker gr till frintelse.
Nazisternas ddslger blir allts metaforer fr vad som helst. r
det farligt? Att det r smaklst r uppenbart; men urholkar det ocks
vra insikter i modern historia och drmed, p lng sikt, motstndet
mot judehatet?
Vi har knappast haft ngon svensk historikerstrid la Tyskland.
Nr professor Ernst Nolte p 80-talet frgade vad kom frst: Gulag
eller Auschwitz? vet vi vad han ville uppn. Utrotningen av judar
var inte i frsta hand ett utslag av antisemitism, menade Nolte, utan
fddes i den ngest som vldet efter ryska revolutionen skapade.
Ngra miljoner tyskar sker teorier, som kan radera ut det unika i
nazismens brott. Genom att skylla Frintelsen p Sovjet omtolkar de
den egna historien till ngon sorts olycklig reaktion p kommunis-
tiska grymheter.
Just det behovet finns inte i vrt land. Dremot brukar de flesta
dumheter hitta hit till slut. Vem blir frst i Sverige att hvda att
Auschwitz var ett frsk att kopiera Gulag?
Jean-Marie Le Pen-typer ser vi dremot hr hemma. De flesta dda
i andra vrldskriget var icke-judar, sger ledaren fr Nationella Fron-
ten i Frankrike, om det var en eller sex miljoner judar som frsvann
kan vi diskutera det r en detalj. Nr professor Jan Bergman slp-
per loss lter han p ungefr samma stt.
Tredje vrlden-versionen har strre mjlighet att bli populr i Sve-
rige. Det som hnde Europas judar liknar eller r identiskt med det
som hnt mnga folk i befrielsekrig, t ex de grymheter som frans-
mnnen begick mot algerierna p 1950-talet. Det menade frsvararen
i rttegngen mot SS-officeren Klaus Barbie, Jacques Vergs.
Vr lokala Tredje vrlden-variant str naturligtvis Sven Lindqvist
fr. Mycket mer om honom p s 6379.
99
10. Ramis ramsor
Radio Islam och nazismen (t ex Hitlers Mein Kampf och tidningen
Der Strmer) har haft samma syn p judarna. Hr ngra teman som
i stort sett r identiska:
Judarna r sexualbesatta. De begr sexualbrott och ritualmord. Ju-
darna har enorm makt ver media. Det finns en judisk vrldskonspi-
ration judarna vill frslava andra folk. Sions vises protokoll sger
sanningen om judarna, vilka r illojala, femtekolonnare och utgr en
stat i staten. Judarna frgiftar andra raser och har en ofattbar ekono-
misk makt ver vrlden. De r grymma och vldsfixerade, har var-
ken heder eller blygsamhet. De r systematiska lgnare ocks gas-
kamrarna r judiska legender. Vi mste frigra oss frn judisk makt
och terror. (Detta dokumenteras i boken Det eviga hatet, 1993.)
Eller i ngra direkta citat: Den judiska makten r som en cancer,
en aids, som den svenska samhllskroppen inte har ngon immuni-
tet mot. Det ligger . . . i judendomens hela kynne att frta snder, in-
ifrn uppluckra och frbrnna. Att vara jude, det r redan en pro-
vokation! Judendomen r ett sjukdomskomplex.
Inte konstigt att Ahmed Rami i en sndning utbrast: Jag vlkom-
nar, jag vlkomnar en ny Hitler.
11. Att vgra se nazism
De flesta svenska journalister och politiker behvde allts domstols-
utslag p att nazism r nazism fr att tro p saken. De teg om Radio
Islam, fick sen utskrifter, uppmanades att ta stllning men vgra-
de.
Frst nr tingsrtten (1989) och drefter hovrtten (1990) slagit fast
att Ahmed Rami bedrev hets mot folkgrupp ndrades klimatet.
Svenska Kommittn Mot Antisemitism hade haft rtt, medgav re-
censenterna nr boken Det eviga hatet kom ut 1993. Men ngra var
sura ver att f det fastslaget.
Ingen radiostation i den fria vrlden har efter Hitler bedrivit en
frnare nazistisk hets n Radio Islam; om detta r internationella ex-
100
perter verens. De som teg under flera r borde drfr analysera sin
tystnad. Varfr var det bara tre dagstidningar i Sverige Expressen,
Upsala Nya Tidning och Dagen som tryckte avsljande artiklar om
Radio Islam? Varfr lyssnade ingen nr Elie Wiesel offentligt var-
nade fr denna nrradiostation i Stockholm?
Claes-Adam Wachtmeister blir ursinnig p dem som citerar hans
frskran att Radio Islams propaganda skall ses som ett inslag i den
pgende debatten om konflikten i Mellersta stern (Expressen
26/9 1989). Rami har inte bedrivit hets mot folkgrupp, menade han,
utan enbart kritiserat en religion.
Och Sven ste hittade en mngd frmildrande omstndigheter:
Rami kommer frn en annan kulturkrets, vi i Sverige brnnmrker
Rami men inte Rushdie, vi bygger en jrnrid till islam, etc (DN 23/9
1990). Detta r den omvnda rasismen: frstelse s grnsls att den
frvandlas till frdomar mot den som skall frsvaras. Eller, med G-
ran Rosenbergs ord, skuldknsla omvandlad till frakt.
Kretsen kring Jan Myrdal medger som vanligt ingenting. Det
handlar om teologi, pstod Erik Gthe i FiB-Kulturfront, blir Rami
straffad . . . kriminaliseras konfirmandundervisningen i Sverige
(7/9 1989). Radio Islam plderar sakligt, rationellt och logiskt fr
rttvisan, pstod Dennis Zachrisson i samma tidskrift (nr 16 1988).
Och Olof Lagercrantz ideologiska livgarde teg s att det knakade
nr hans brev till Kanal 1-chefen (20/9 1991) blev knt. Han proteste-
rade mot dokumentrfilmen Wahrheit macht frei, som belyste den na-
zistiska internationalen. Programmet var en ofattbar frolmpning
mot Rami, skrev Lagercrantz, detta r att smda och frnedra en
man som redan straffats hrt och vars dom av mnga rttskaffens
mnniskor ifrgasatts.
Fljande frga borde besvaras av dem som nu kvider ver kriti-
kernas envishet. Varfr var och r det utmrkt att i detalj beskriva
vad enskilda skribenter p 30- och 40-talen sade om nazismen men
fel att redovisa vad debattrer p 80- och 90-talen sagt (eller inte sagt)
om nynazismen?
101
12. Tv urskter
Det hnder ibland att en tidning ber om urskt efter att ha tryckt
antisemitiska inlgg; det br hedras.
I en recension av Gran Tunstrms bok Det sanna livet skrev Len-
nart Grnlund fljande:
Man kan ju alltid fundera ver varfr judarna i alla tider frfljs. r
det fr den inbyggda krmarmentaliteten hos judarna och viljan att
roffa t sig s mycket som mjligt . . . Att dma av hur judarna age-
rar p Vstbanken och i Gaza-remsan verkar de inte ha lrt sig ngot
av lxan (Frintelsen) (Hlsinge-Kuriren 10/10 1991).
Efter att saken ptalats av Nils Schwartz i Expressen medgav Hl-
singe-Kurirens (s) chefredaktr Sren Thunell att sjlvklart borde
recensionen aldrig publicerats. Som ansvarig utgivare beklagar jag
djupt att vi tvrt emot vr uppfattning publicerat en artikel som in-
nehller antisemitiska frdomar. Dessutom, sade Thunell, kommer
Grnlund i fortsttningen inte att skriva recensioner i tidningen
(Expressen 14/11 1991).
En insndare i Gefle Dagblad pstod att judarna r p god vg att
bli vrldens herrefolk; risk finns att Sverige blir ett litet lydrike un-
der vrldsherravldet judendomen vare sig vi r med i EG eller inte,
etc (20/2 1993).
Nr Stphane Bruchfeld visade att sdant r hets mot folkgrupp in-
stmde Gefle Dagblads (lib) politiska redaktion: De nmnda for-
muleringarna . . . borde inte ha publicerats. Vi beklagar det intrffa-
de (13/3 1993).
S ltt r det fr en chefredaktr att skapa klarhet genom att ut-
tryckligt ta avstnd frn det judehat, som krnglat sig in i den egna
tidningen. nd tycks det vara omjligt fr de flesta att gra det. Frn
det senaste kvartsseklet minns jag bara de hr tv exemplen.
102
13. Jan Myrdal
Jan Myrdals reflexer r konsekvent antisemitiska.
r judarna ett folk? Nej, svarar Myrdal, de r en sekt (FiB/Kul-
turfront nr 19 1981) eller en kast (DN 30/3 1992). Genom att fr-
vgra judarna rtten att definiera sig sjlva kan han ocks avvisa de-
ras rtt till en egen stat.
Sionismen r den judarnas nationella rrelse? Inte alls, den r
en riktning av rasistiskt slag, menar Myrdal (FiB/Kulturfront nr 9
1989). Israelerna praktiserar blodsrasistiska frestllningar och
blodsmystik (Aftonbladet 13/1 1992).
r Frintelsen antisemiternas strsta frbrytelse mot judarna?
Myrdal hyllar Faurisson, som frnekar gaskamrarnas existens och
1981 pstod att Frintelsen r en gigantisk politisk och finansiell
bluff vilkens frmsta frmnstagare r staten Israel och den inter-
nationella sionismen, och vilkens frmsta offer r det tyska fol-
ket . . . (Tidskrift fr folkets rttigheter, nr 1 1982).
Denne flera gnger straffade franske historiefrfalskare r en
forskartyp av ovanlig envishet, skriver Myrdal (SvD 5/3 1981).
Ingenting i det jag lst av Faurisson tyder p att han skulle vara
antisemit eller nynazist (Expressen 19/3 1981). Vad gller Frintel-
sen, pstr han, r mycket av det professor Faurisson skriver tro-
ligtvis riktigt (och vetenskapligt belagt sedan flera r) (DN 3/5
1981).
Ddade nazisterna ungefr sex miljoner judar? Knappast, svarar
Myrdal, detta folkmord har mytiserats, det var ett normalt skeen-
de i en vanlig krigisk gr och begriplig vardagshistoria (SvD 25/7
1990). Det kommer att visa sig, skrev Myrdal, om Frintelsens of-
fer var kring sex miljoner eller fyra eller tv eller ngon annan siff-
ra (DN 30/3 1992).
Var Radio Islam en nynazistisk radiostation? Nej, Ahmed Rami
frikndes av Myrdal: det r bara fnigheter nr de sger att ni r
antisemiter, frklarade han i Radio Islams egna sndningar (29/8
1987). I en mngd artiklar har han jmstllt Ramis hets mot folk-
grupp med Rushdies Satansverserna.
r begreppet antisemitism en ovilja eller avsky som riktas just
mot judarna? Nej, Myrdal pstr att antisemitismen framfr allt
103
drabbar araberna (FiB/Kulturfront nr 3 1989).
Han r jude, med det r inget skl varfr jag avskyr honom, skri-
ver Myrdal i boken Infr nedrkningen (1993) om Gran Rosenberg,
som hnas som en lismande hovjude. Rosenberg svarar, helt korrekt,
att han knner igen den klassiska antisemitismen hos Streicher, Rami
och Jan Myrdal (DN 8/5 1993).
14. Frintelsen frnekad
De kallar sig revisionister men har ingenting alls med forskning att
gra. De r nazister som vill frstra Minnet fr att urholka detta
skydd fr judarna.
Frnekarna av Frintelsen har skapat en industri i lgner. De ter-
finns i en rad vstlnder: Faurisson i Frankrike; Butz, Leuchter och
det s kallade Institute for Historical Review i USA; David Irving i
England; Zndel i Kanada; Bennett i Australien, och mnga fler. I
Sverige finns, bland andra, Felderer och Rami, uppbackade (ofta) av
Myrdalfolket och (delvis och nr han vgar) av professor Jan Berg-
man.
Under de kommande 1015 ren kommer Frintelsen att fr-
vandlas frn Minne till Historia. Och Frintelsen r historiens mest
dokumenterade frbrytelse. nd vet vi att frnekandet av den r
krnan i den nynazistiska frkunnelsen. Det fanns inga gaskamrar,
sger de, det var aldrig tal om ngon systematisk utrotning av det
judiska folket. Judarna har hittat p det hr fr att f medlidande,
inflytande och pengar.
Perversionen r uppenbar. Frst tar antisemiterna judarnas liv;
ngra f rtionden senare tar de ocks dden frn judarna. De pstr:
de hr judarna har aldrig ddats. Men de r uppenbarligen inte i
livet. Slutsatsen blir: sex miljoner judar har aldrig funnits p vr jord
den yttersta utplningen.
Avsikten r lika tydlig. Genom att frstra minnet rehabiliterar
man nazismen. Genom att pst att judarna har hittat p Frintelsen
fr att lura icke-judarna frvandlar de brottet till en anklagelse mot
offren.
104
Ngra kan tro att frnekandet av Frintelsen r s absurt att det
inte utgr ngot allvarligt hot. Det menade jag sjlv nr jag 1978 frs-
ta gngen mtte Elie Wiesel; han varnade mig fr den vxande faran.
Det r ju som att pst att Japans angrepp p Pearl Harbor aldrig
intrffade eller att Norge inte blev ockuperat av tyska trupper, sade
jag, det r fr dumt!
Elie Wiesel hade rtt. Jag hade fel och vill idag kategoriskt avvisa
optimismen. Revisionisternas propaganda kar i styrka, har profes-
sor Yehuda Bauer skrivit, just drfr att Frintelsen var en s frf-
rande verklighet att varje teori som frnekar den hittar psykologiska
behov som gr att den blir trodd av mnga. Frnekarna syftar till att
destabilisera demokratiska samhllen och terupprtta Tredje rikets
anseende.
De som pstr att nazisterna inte begick massmord r allts de mest
villiga att upprepa dem. De frnekar Frintelsen just av den anled-
ningen att de sjlva skulle vilja fullflja det som Hitler inte fick tid att
genomfra.
15. Jolin klr ut sig
Sigvard Casteberg var namnet, medlem av Grafiska frbundet. P en
helsida beskrev han eller rttare sagt: hans namn judendomens
ondska: den befaller sitt folk att beg folkmord och r en utprglad
krigisk och mordisk lra . . . efterstrvar ett grymt vrldsherravlde,
etc.
Artikeln var infrd i Grafia, grafikernas frbundstidning. Dess
chefredaktr Hans Engman frnekade att inlggets antisemitiska
hets var antisemitism. Detta var problem nr 1.
Problem nr 2 var att Casteberg pstod att han inte skrivit artikeln;
han avskydde den. Men Grafia vgrade att rentv sin egen medlem.
Casteberg bad d mig att hjlpa honom. Jag ringde runt och ndde
slutsatsen: Casteberg var en plitlig antinazist och socialdemokrat,
han var utsatt fr en komplott.
P samma adress som Castebergs i Bandhagen i Stockholm bodde
Christopher Jolin, rasist och frfattare till en McCarthy-liknande bok
105
om vnstervridningen i Sverige. Jag fick fram brev till Judisk Krni-
ka, undertecknade Jolin, och manuset till Grafia, undertecknat Cas-
teberg.
Kriminaltekniska experter sg genast att de var skrivna p samma
maskin!
Jag fann ocks att tidigare inlgg av Jolin rymde fraser, som var
identiska med Grafias. Saken var allts klar. En hgerextremist stal
sin grannes namn fr att sprida antijudisk hets i fackfrbundspres-
sen.
Casteberg var oerhrt lttad ver det stort uppslagna friknnandet
i Expressen. Det mrkvrdiga var att bde Hans Engman (ansvarige
utgivaren) och Stig Nilsson (dvarande ordfranden i Grafiska fr-
bundet) blev ursinniga p mig, inte p Jolin. Jag hade terupprttat
hedern hos en av deras medlemmar, och cheferna ste tillmlen ver
avsljaren.
S snabbt hade det politiska klimatet ndrats 1982, ocks i tidning-
ar som frr var kompromisslsa motstndare till nazism. Fr den
som vill lra mer om fallet Grafia denna studie i hat, godtrogenhet
och obildning hnvisar jag till Expressens artiklar 12/12, 14/12 och
15/12 1982 samt 1/2 och 9/2 1983.
P hsten 1987 gjorde Jackie Jakubowski en liknande upptckt
(Expressen 19/10 1987). Genom att ter jmfra skrivmaskiner och
annat kunde han visa att Erik Nordlund, som skrev (och ibland ls-
te upp) antijudiska tirader i Radio Islam, i sjlva verket var Chris-
topher Jolin. Rami har senare bekrftat att Jolin medarbetade i hans
radio.
Det intressanta r bristen p reaktion: trots att alla nu visste att en
av Sveriges mest knda nazisympatisrer ftt en ny megafon fort-
satte en rad debattrer, som kallar sig vnster, att frsvara Radio
Islam. Det hela handlar om Palestina, pstod de, eller om religio-
nen.
106
16. Guillou blottar sig
Fr drygt 20 r sen hade jag ett antal debatter om Israel med Jan Guil-
lou. Rubriken brukade lyda: Fred men hur? Fr Guillous del
borde den ha hetat: Krig men hur?
I Lektyr hade Guillou nmligen tryckt ett stort uppslaget repor-
tage frn sitt eget gerillakrig mot den judiska staten (nr 38 1969). In-
gressen sade: Med licenstillverkad svensk kpist drog han under en
mnad runt i grnsbergen. Under stndigt bombhot var han med om
att planera anfall mot israeliska posteringar. Artikeln var prydd
med mnga hftiga fotografier, som visar Guillou i aktion med olika
vapen i hnderna.
Det var Demokratiska Folkfronten (DFLP), en av de mest vlds-
prglade grupperna, som Guillou tjnade. Han skriver sjlv att dess
marxistiskt-leninistiska program inte enbart gllde kampen mot Is-
rael utan syftade till revolution i hela Vstasien och ytterst hela vrl-
den.
Ser ni att ljusen frn kibbutzerna redan brjat tndas? Dit ska vi
i morgon natt, meddelade chefen fr Guillous terrorgrupp ngon-
stans i Jordandalen.
Guillou hyllar chefens mod infr risken att beskjutas, t ex den
natten d vi skulle ver Jordanfloden och placera sprngbomber
utefter vgen p den israeliska sidan. Nsta eftermiddag kunde
Guillou se hur en av tidbomberna p avsatt tidpunkt exploderade
dr borta . . .
Det var allts inte bara flickor som kldde av sig i Lektyr; Guillou
blottade sin ytlighet och extremism. Ngra r senare gav han (till-
sammans med Marina Stagh) ut boken Irak det nya Arabien (1976).
Hr ser vi en reporter, som skryter med att han misstror propaganda
och samtidigt stndigt faller fr den.
Att Irak skulle vara ett srskilt vldsamt land r bara rasistiska
fantasier. Boken blir i stllet en panegyrik ver det Irak, dr Sad-
dam Hussein redan var den mktigaste. Landets ledare framstr hos
Guillou som en progressiv statsman, instlld p vlfrd, blandeko-
nomi, fred och demokrati. Den Baathregim, som tog makten 1968,
etablerade den politiskt mest stabila och ekonomiskt mest fram-
gngsrika ledningen i det moderna Iraks historia. Fre r 2000 har
107
Irak brjat passera europeiska lnder i levnadsstandard.
Med Saddam Hussein r Baathregimen i Irak uppenbart popu-
lr. Saddam r en pragmatiker, som skalar bort det mesta av
traditionell arabisk retorik nr han hller sina offentliga tal. Detta
har lett till ett allmnt och stort frtroende fr ledarskapet.
Visst saknar Irak moderna demokratiska traditioner, skriver Guil-
lou. Detta r p vg att bli frsta frsket. Under 70-talet r det
meningen att landet skall demokratiseras. Irak har frre inskrnk-
ningar i pressfriheten n de flesta lnder och r p vg att utveck-
las i riktning mot strre och inte mindre pressfrihet.
I irakiska fngelser lr man sig att skriva och lsa. Fngarna rym-
mer inte drifrn, trots att antalet vakter r pfallande lgt. Isole-
ringsceller frekommer inte eftersom detta r en barbarisk straff-
form. Cellerna har luftkonditionering, radio och TV. Inget som
helst tvivel rder att frhllandena dr r verlgsna t ex sterker
i Sverige. Guillou frnekar uppgifterna om tortyr och missfrhllan-
den i irakiska fngelser.
Guillous omdmen om olika folkgrupper r lika verraskande.
Motsttningen mellan sunni och shia saknar numera helt politisk
betydelse. Och troligen r konflikten med kurderna bilagd: den
irakiska regeringen r bergfast vertygad om att det inte finns ngon
militr lsning p problemet. Det finns inget som helst tecken p
att centralregeringen skulle ha brjat vackla i sin beslutsamhet att
genomfra den kurdiska autonomin.
Den judiska katastrofen i Irak drevs fram av utlnningar, tror Guil-
lou. Det var engelsmn och israeliska agenter, som lockade Irak till
antijudiska aktioner och drmed judarnas flykt. Nr Irak avrttade
ett antal judar 1969 och hngde dem p Bagdads strsta torg fanns
ingenting som tyder p att rttegngen skulle ha varit en skdepro-
cess.
De arabiska judarna i Israel (lever) smre n de gjorde i sina
hemlnder . . . frmodligen kommer de tillbaka . . . efter den israe-
liska parentesen.
Detta r Guillous bild av den diktatur, som redan byggde sin makt
p tortyr, ddande och ett polisvlde, som hll motstndarna i
skrck. Jan Guillous inkompetens att bedma diktatorns karaktr r
lika ptaglig som fiaskot fr hans politiska prognoser. Srskilt fr-
108
bluffande r Guillous sknmlning av Baathregimens hllning till de
folkgrupper som den terroriserat shia, kurder och judar. Allt detta
prat om att Saddam ville demokratisera Irak vilar p en total ofr-
mga att skilja p frihet och frtryck, vilket ocks prglat hans stn-
diga angrepp p Israel.
Ty motpolen till Guillous hyllning av den arabiska diktaturen r
hans hat mot det demokratiska Israel. I ett kvarts sekel har han skri-
vit artiklar, som beklagar den judiska statens existens. Han jublade
nr de totalitra staterna i FN drev fram resolutionen sionism r ra-
sism. Sverige tillhr den hgljudda och extremistiska minoritet
som rstade mot med de orden dmde han ut nstan samtliga vrl-
dens fria nationer! (FiB/Kulturfront nr 1 1976)
Israel r en rasistisk stat, eftersom den vill bevara en judisk majori-
tet det r Guillous stndiga tema. Drav fljer att Israel mste av-
skaffas. Jag r optimist, jag tror att Israel kommer att upphra att
existera fre Armageddon (SvD 13/3 1977). Han krver att lagen
om tervndande skall upphvas s att Israel upphr att existera.
Frst d blir det fred.
Eftersom Guillou definierat sionism som en rasistisk skdning
kallar han alltid Israelvnner fr rasister, arabhatare mm. Det
besynnerliga r att detta trams s lnge har tagits p visst allvar i
Sverige.
17. Karlssons analyser
Som andra utrikesdepartement har ocks svenska UD haft sina fana-
tiska Israelfiender. Gunnar Hgglf, Sverker strm, Carl Lidbom,
Pierre Schori och Torsten Klvemark r namn ur skilda generationer.
Men den mest envetne frbannaren av den judiska staten har ftt
sin centrala position under regeringen Bildt. Ambassadr Ingmar
Karlsson har blivit chef fr UD:s id- och analysgrupp. Lt oss se
hur han analyserat Israel.
Hans bcker Gud med oss (1984) och De obotfrdigas frhinder (1987)
r fulla av vantolkningar och angrepp p Israel, som kallas fr en ny
korsfararstat. Bde sionister och korsfarare har byggt p koloni-
109
sering och ervring. Landet vilar p en krigaretik. Karlsson hnar
gldjen i vst efter rddningsaktionen i Entebbe 1976 och bombning-
en av Iraks atomreaktor 1981.
Karlsson anser att sionismen har ett intresse av fortsatt eller kad
antisemitism. Hans teknik hr (och i ngra andra fall) r att 1) kasta
fram ett uttalande av en knd jude, 2) omtolka tanken och 3) rikta
den som en anklagelse mot Israel. Det r sant att Herzl vid sekelskif-
tet noterade att antisemitismen gjorde fler judar till sionister. Karls-
son frvrnger iakttagelsen och utslungar den 8090 r senare, efter
att sex miljoner judar ddats i Frintelsen, mot staten Israel: sionis-
men kan sgas ha ett egenintresse i antisemitiska strmningar!
Som nstan alla antijudiska agitatorer frvrnger han dessutom
innebrden i ordet antisemitism och talar om antisemitism mot
araber. Karlsson pstr att massakern i Deir Yassin 1948 kan sgas
ha fljt de gammaltestamentliga pbuden.
Ambassadr Karlsson angriper tanken att rtten att existera skul-
le vara ett relevant kriterium fr Israels internationella relationer.
Han ltsas att israeliskt jordbruk nedanfr Golanhjderna var upp-
takten till sexdagarskriget 1967.
Till slut pstr han att Israel hyser rdsla fr fred, eftersom fred
skulle f negativa effekter p det israeliska samhllet, etc. Vi sg p
hsten 1993 gldjen hos en vervldigande majoritet av israeler ver
principavtalet mellan Israel och PLO och den ppning till fred som
verenskommelsen innebr.
Karlssons artiklar om Mellanstern r ofta maniska. Nstan allt
som kan tolkas negativt om Israel blir beropat; nstan allt som kan
frklara eller frsvara landets handlande frtigs eller bagatelliseras.
Karlsson drar fram vad skrp som helst om det kan smutsa bilden av
den judiska staten.
Han har t ex hnvisat till Lennie Brenners bok The Iron Wall (1984).
Brenner r en antisionistisk trotskist, som pstr att sionisterna sam-
arbetade med nazisterna p ett stt som ger dem ett delansvar fr
Frintelsen. En seris forskare som professor Gill Seidel beskriver
honom som vnsterantisemit. Brenners bcker har rekommenderats
av The Institute for Historical Review, som r centrum fr dem som
frnekar Frintelsen. Naturligtvis passar det Karlsson att dra fram
just Brenner som auktoritet p sionisters elnde.
110
P omvnt stt har han ofta framtrtt som apologet fr Assadregi-
men i Syrien, dr han var stationerad i flera r. Karlsson har skn-
mlat skrckvldet dr, vars frtryck och tortyrmetoder bl a sam-
manfattas i boken Syria Unmasked (Middle East Watch, 1991). Under
80-talet frsvarade Karlsson energiskt Syriens behandling av landets
judar, vilka hlls instngda i landet, som en sorts gisslan.
nnu 1993 pstod Karlsson att judarna i Syrien hade sjlvstyre
som verkar konfliktdmpande. I motsats till den syriska toleransen
prglas dremot Sydafrika, serbernas politik i Kosovo och Israel (!)
av dominans eller tvngsmssig segregering (Aftonbladet/Kultur
mars 1993).
Liksom i fallet Guillou ser vi hr en person, fr vilken frgan om
demokrati/diktatur i Mellersta stern inte r viktig. Trots terrorn i
Syrien hyser Karlsson sympati fr regimen dr; trots demokratin i
Israel knner han stndig avsky fr landet. Vi br minnas det nr
denne ambassadr snder ut sin nsta analys.
2
18. De kristna och judarna
Uppvuxen nra Einar Rimmerfors har jag svrt att begripa varfr
kristna ledare i Sverige idag inte hjer sin rst mot antisemitismen.
Rimmerfors var riksdagsman och en av de ledande i Missionsfr-
bundet, skrev krleksfulla bcker om Israel och hll massor av fre-
drag om den judiska staten. Han var ordfrande i Samfundet Sve-
rigeIsrael i Stockholm; jag var hans vice ordfrande. Rimmerfors
visste att kristendomen hade burit judehatet ver seklerna och
cementerat frdomarna till stereotyper, som smittade ocks icke-
kristna.
111
2
I ett replikskifte p hsten 1993 (i Svensk Tidskrift nr 3, 4 och 5 1993) blev Ingmar
Karlsson vildsint nr ngra av hans uttalanden hade citerats. Ahmed Rami och jag
(Ahlmark) r tv sidor av samma mynt, skrev Karlsson. Rami r min like. Vi r
bda en skam fr svensk debatt.
Nazisten, flld i svenska domstolar fr hets mot folkgrupp, och antinazisten r
allts i moralisk mening jmstllda. S talar ordfranden i UD:s id- och analys-
grupp.
De kristna demoniserade judarna fr att bekmpa religisa kon-
kurrenter och strka kristendomens egen legitimitet. Man omtolkade
judiska texter fr att ge dem en antijudisk innebrd och missionera-
de bland judarna genom vld och hot.
Fr mnga kristna framstr n idag sjlva existensen av ett judiskt
folk, som tror p judendomen, som en irritation eller provokation
mot kristendomen. Ersttningsteologin skall lsa dilemmat: det gam-
la frbundet mellan Gud och det judiska folket har ersatts av ett nytt
frbund, dr de kristna r det nya Gudsfolket.
I Jesu namn har allts massmorden utlsts i nrmare tvtusen r.
Det konstituterar ingen skuld fr dagens kristna bara mrdarna och
hetsarna r skyldiga men ett ansvar: antisemitismen mste alltid
motverkas.
S inte hos de tongivande i dagens kyrkor i Sverige. I nya kristna
generationer hrskar i regel tystnaden eller frnekandet eller de ill-
villiga insinuationerna infr det judiska.
En nyckelperson i denna omsvngning r Sigbert Axelsson: do-
cent i teologi vid Uppsala universitet, socialdemokrat i Broderskaps-
rrelsen, missionsfrbundare. Redan i Palestinafrgan och den kristna
opinionen, en bok som han och prsten Carl-Henrik Grenholm gav ut
1972, fick vi veta att den judiska staten br frsvinna. Drfr mste
palestinierna krossa denna sionistiska ideologi och motarbeta exi-
stensen av Israel en stat fr enbart judar.
Frfattarna ansluter sig till iderna hos PFLP och DFLP, allts Ha-
bashs och Hawatmehs terrorgrupper deras mlsttning verkar
rimlig. Den palestinska terrorismen skall vi inte ta avstnd frn,
menar Axelsson, terrorn kan ing i en medveten strategi det be-
hver inte vara urskillningslst ddande. Ibland mste man till-
gripa extraordinra metoder. PFLP och DFLP, vilka har ett bertti-
gat ml som inte kan uppns p annat stt, r nnu under uppbygg-
nad innan de kan hvda sig i en definitiv uppgrelse med sionis-
men.
Knappt tjugo r senare blev Sigbert Axelsson lika energisk i sitt
frsvar fr Ahmed Rami. 1989 ltsades han att talet mot Radio
Islam berodde p att Rami lser lusen av judarna fr Israels miss-
grningar mot palestinierna (Tidskriften Framtider nr 2 1989).
Att Radio Islam var en nynazistisk radiostation, som angrep det ju-
112
diska folket, vgrade han att medge.
ret drp meddelade Axelsson (tillsammans med fyra andra an-
stllda vid teologiska institutionen i Uppsala) att Ramis antisemitis-
ka bok Vad r Israel? r en stridsskrift inom ramen fr samtida poli-
tisk debatt om Israel/Palestina (Upsala Nya Tidning 31/1 1990). Ett
grnslst judehat ligger allts inom ramen fr den aktuella diskus-
sionen om konflikten i Mellersta stern.
Och i en rapport, utgiven av Uppsala universitet 1991 (Annual re-
port 1990 of Uppsala Studies of Mission), bagatelliserade och fr-
svarade Axelsson de frbannelser, som hade haglat ver judarna i
samband med att Rami frnekade Frintelsen och gaskamrarna. Att
dessa angrepp hade fllts av svensk domstol fr hets mot folkgrupp
fick skriftens utlndska lsekrets inte veta.
P senare tid har docent Axelsson frmst gnat sig t att i tjocka
luntor, som spritts ver vrlden, sknmla en av sina chefer, profes-
sor Jan Bergman. Detta r ett bisarrt intermezzo i det svenska jude-
hatets historia: en antisemit friknner en annan antisemit frn varje
misstanke om antisemitism!
Jan Bergman var Radio Islams vittne i rttegngen 1989. D pstod
han att det r en helig frpliktelse (en mitsva) fr judar att dda icke-
judar; judarna har en mitsva som gr ut p att en jude fr dda en
icke-jude och att denna mitsva idag, i ganska stor utstrckning, till-
lmpas.
Bergman r allts antisemit i en ovanligt farlig tradition: han p-
str ppet att judarna r onda. Timme efter timme i Stockholms
tingsrtt skte han frsvara eller bagatellisera Ramis hets. I tidning-
en Dagen (2/9 1989) beskrev Bergman Radio Islams verksamhet som
viktig Gamla Testamentets berttelser innehller s mycket
grymhet att de ocks pverkar personligheten hos de judar som tror
p dem.
Pstendet att sex miljoner judar ddades i Frintelsen r en siffra
som spreds av den judiska vrldssionismen och drfr br ifrga-
sttas. Det verkliga antalet ddade ligger ngonstans mellan tv
och tre miljoner, menar professor Bergman. Han stder ocks dem
som pstr att Anne Franks dagbok r en frfalskning. De 150 sidor
i hans (Faurissons) arbete (om dagboken) ser jag som tillrckligt
seris forskning . . . (intervju i Judisk Krnika nr 1 1990).
113
Denne charlatan har undervisat vid Uppsala universitet om judendo-
men! Forskare i andra lnder har uttryckt bestrtning ver Bergmans
lgner och okunnighet. Ngra av hans elever har trtt fram offentligt
och bekrftat att Bergmans judehat pverkar hans upptrdande och
undervisning.
Rektor Stig Strmholm inser inte att Bergman drar skam ver uni-
versitetet. I stllet fr att ta avstnd frn denne antisemit har Strm-
holm, med frbluffande arrogans, flera gnger angripit Bergmans
kritiker: det finns drag av fanatism i deras anklagelser (Upsala Nya
Tidning 23/3 1993).
3
Inte heller statskyrkan har frdmt det judehat som Bergman spri-
der. Nr rkebiskop Gunnar Weman intervjuas (Judisk Krnika juni
1993) kryper han undan. Bergman r ju prst i Svenska Kyrkan, me-
nar Weman, och d r det jobbigt att kritisera honom.
Weman begriper allts inte att just drfr mste rkebiskopen ta
stllning. Efter Frintelsen och alla dessa rhundraden av brutal,
kristen antisemitism r det en moralisk plikt fr biskoparna att be-
mta judehatet.
Wemans frmste konkurrent till posten som rkebiskop, biskop
Jonas Jonson, r lngt vrre. Han avskyr Israel p ett stt som lter
oss ana drivkraften. Nr han frdmde FN-alliansens motstnd mot
Saddam Hussein (konflikten samlar upp den fattiga vrldens smr-
ta och vrede mot lnder i norr, som hmningslst fortstter sin ut-
sugning och sin kontroll) varnade han srskilt fr risken att det
vsterlndskt kristna frknippas med judisk israeliska intressen
(min kursivering) (Nerikes Allehanda 4/1 1991).
Kyrkans Tidning har i ratal bedrivit kampanj bde mot Israel och
det judiska. Dess frsvar fr Radio Islam var att fr frsta gngen
sedan hxprocessernas tid skall en svensk domstol ta stllning till
tolkning av testamentet (nr 37 1989). Torsten Klvemark skriver i
114
3
Dokument och analys i den hr frgan har lagts fram i skriften Att urskulda anti-
semitism (utgiven av Svenska Kommittn Mot Antisemitism hsten 1993). Den r
skriven av Julian Ilicki, med frord av Georg Klein. Mycket tyder p att antisemi-
tismen, eller frsvaret fr antisemitismen, p teologiska fakulteten vid Uppsala uni-
versitet hller p att utvecklas till 90-talets strsta akademiska skandal i Sverige.
samma anda. Han har likstllt Israels utveckling med Tysklands
under Hitler (SvD 1/7 1982) och frsvarat Jan Bergman (AB 27/11
1992).
Antijudiska slngar tycks allts ter godtas i kristna kretsar i Sve-
rige. Evert Svensson har i ratal angripit Israel, i alla sorters tonfall.
Han var lnge riksdagsman och ordfrande i Broderskapsrrelsen.
Om Israel skriver han: Men man lever likt Shamir kvar i Gamla Tes-
tamentet och har inte kommit ver till den nya tid som inleddes med
att Jesus Messias kom till vr vrld (Gteborgs-Posten 5/8 1991).
Och lyssna p syster Marianne, nunnan i Alsike kloster:
Judarna har ftt det hr med Frintelsen p hjrnan. Det retar
mig . . . jag ifrgastter staten Israel, det finns inget skl varfr judar-
na ska ha en egen stat . . . Judarna kan inte rkna med sin guds
beskydd . . . tyskarna hade ju gtt in fr en frintelse. Nr man d
pltsligt fr p halsen ett ytterligare antal miljoner judar, d mste
man allts frska bli av med dom.
Nr detta var sagt fick syster Marianne 1988 miljpartiets frihetspris.
I sin bok Vems utlovade land? (1983) avvisade Colin Chapman tan-
ken att staten Israel r profetians fullbordan. Han frordade att ju-
darna kristnas i stllet fr att hjlpa juden att komma nrmare
Jesus och till tro p honom som Messias, skulle det tnkande jag nyss
nmnt (om profetian) kunna ha motsatt verkan och frhrda honom
i hans otro.
Bokens versttare, biskop ke Kastlund som avskyr Israel, in-
tygade i ett frord att Chapmans objektivitet skall mhnda ifrga-
sttas av frblindade fr dem utan frutfattade meningar r den
hjd ver varje tvivel. Det som r hjt ver varje tvivel, nu som frr,
r att judarnas vgran att verge sin tro och godta Jesus som Messias
ligger bakom det mesta av den kristna antisemitismen.
Visst finns det kristna debattrer som energiskt frsvarar judarnas
rtt till egen tro och stat. Gran Larsson och ke Skoog (prster i
Svenska Kyrkan och ledande vid Svenska Teologiska Institutet i Je-
rusalem) gr det, liksom Ben Benson och hans tidskrift Jabbok. t-
skilliga prster och lekmn i statskyrkan, och frmst mnga ldre i
frikyrkorna, knner obehag infr den nya andan, och sger s. Tid-
115
ningen Dagen, Stanley Sjberg och Pingstrrelsen reser motstnd.
Men varfr tiger numera de ledande i Svenska kyrkan och flera
andra kristna samfund? De som dr protesterar mot antisemitismen
hrs inte lngt, och de som hrs lngt protesterar inte. Vi brjar nr-
ma oss ett ideologiskt klimat som liknar 30-talets: en ppen aversion
mot det judiska frn tskilliga kristna, vilka skyddas av tystnaden
frn de andra.
19. Om fiendskap
Nr Aftonbladets insndarsida hnvisar till Sions vises protokoll fr att
belysa Israels ondska (28/1 1988); och nr samma sida under ru-
briken Ohljd judereklam angriper TV-programmet Lslustan
fr dess omdmeslshet att ocks gna sig t judiska frfattare trots
att israelerna har lrt av sina bdlar (nazisterna) (AB 23/11 1989);
och nr Ma Oftedal meddelar att hon inte kan tillhra ett politiskt
parti som stder sionismen, som de flesta av vrldens lnder anser
r rasism (Gteborgs-Tidningen 11/3 1988); och nr Historiska Mu-
seet i Stockholm i en skrift med frord av chefen Olov Isaksson rade-
rat ut Israel och p dess territorium placerat Palestina som en av
Arabfrbundets medlemslnder (se Expressen 23/7 1985); och nr
socialdemokraterna Kent Carlsson, Ulrica Messing och Martin Nils-
son i en motion till riksdagen 1992 vill ge regeringen i uppdrag
att . . . i FN verka fr att sanktioner vidtas mot Israel om det inte blir
en palestinsk stat som resultat av fredsfrhandlingarna; och nr Staf-
fan Beckman menar att en palestinsk stat bredvid Israel skulle . . .
bara kunna vara en lydstat, p olika stt i hnderna p imperialis-
men, Israel och den arabiska reaktionen (Proletren); och nr Beck-
man 1969 pstr att det r segregation nr israeler inte anstller
araber och samma r definierar anstllning av araber som exploate-
ring av ockuperad arbetskraft (jmfr bckerna Palestina och Israel
och Palestina och USA-imperialismen); och nr samme Beckman i en av
dessa skrifter beskriver Israels bildande s hr: Det skramlade och
prasslade i den vita vrldens insamlingsbssor; sionisterna hade ef-
ter alla sina rnker, vldsdd och intriger till slut ftt folk och medel
116
till sin stat; och nr Vanna Beckman i Dagbok frn en kris (1967) gene-
rst lter judarna bo kvar i Palestina, men de mste assimilera and-
ra grupper och sjlva assimileras; och nr Gunnar Fredriksson om
Israel pstr att palestinierna ska tydligen utrotas . . . Nog pmin-
ner detta om judefrfljelserna i Europa (AB 3/6 1982); och nr
Sven Britton frsker hna Lars Gustafsson genom att kalla honom
den judiske frfattaren Lasarus Gustafsson (DN 16/6 1984); och
nr Sture Karlsson i sin bok Det frlorade landet (1974) hvdar att den
vanlige svensken r ideologiskt och ekonomiskt integrerad i imperi-
alismen i Israel; och nr professor Jan Hjrpe i sitt vittnesml i rtte-
gngen mot Radio Islam 1989 frsvarar Ramis pstende att perver-
sioner och sexualbrott r typiskt judiskt med urskten att detta br
ses som ett inlgg om Israel: det frklarar krleken till jorden; och
nr Per Gahrton i maj 1969 berttar att Nassers behov av fred r de-
sperat fr att klara den inre utvecklingen (broschyren Egyptens ara-
biska socialism) och i september samma r meddelar att kriget r bra
fr att klara just Egyptens inre utveckling (AB 13/9 1969); och nr
Gahrton kallar Nobels fredspristagare 1986 fr arabhataren Elie
Wiesel (Aftonbladet 18/9 1992); och nr ke Ringberg i boken Blo-
det i Beirut (1987) glmmer att arabstaterna startade kriget 1948 och i
stllet beskriver konflikten p detta stt: Judarna med vstvrl-
dens goodwill efter Holocaust tog det palestinska landet, med Bi-
beln som lagfart. Palestinska byar massakrerades, mnniskorna kr-
des ut frn sina hem religist hymlande och skuldknslor gent-
emot det judiska folket efter Hitlertiden ger i realiteten makthavarna
i Israel carte blanche att fortstta sin aggression mot de arabiska gran-
narna; och nr Sigbert Axelsson och Pe Holmqvist 1979 fyller en
TV-film (Jerusalem stad utan grns) om en skog i Latrun, planterad
av de svenska Israelvnner som filmarna vill angripa, med s mnga
faktafel att radionmnden mste konstatera att programmet brt
mot radiolagen, hade redigerats p ett vilseledande stt, gett tittar-
na en felaktig uppfattning och stred mot kravet p saklighet; och
nr Gran Palm skriver att den som vill att judar och icke-judar skall
leva p jmlik fot mste bekmpa statsbildningar av Israels typ
och att den blinda och ofrsonliga antisemitismen numera riktar
sig mot de arabiska semiterna (DN 8/8 1969); och nr Ume stu-
dentkr 1970 manar sina medlemmar att sknka pengar till al Fatah,
117
eftersom Israel r en kolonial konstruktion och fr att sionisterna
bygger ett klassamhlle . . . dr judarna mste ha makten fr att ha
det bra (se Expressen 7/9 1970); och nr Lars Hillersberg pryder
omslaget p Ramis hatskrift Judisk hxprocess i Sverige (1990) med en
teckning dr kroknsta judar och andra korsfster Radio Islams an-
svarige utgivare; och nr Folke Edwards, chef fr Gteborgs konst-
museum, sger att det ligger mer i vad Rami hvdar n vad vi velat
tro (Judisk Krnika nr 2 1993); och nr Mats Nrklit i en dikt (DN
1/8 1993) frvrnger Bibeln fr att beskriva Israels frsvar mot Hiz-
bollah p sommaren 1993: ga fr ga! Tnder fr tand/ Hmnden
r ljuv nr den tas med besked!/ Hundra av era fr en frn vrt
land!/ S ska vi skapa vr fred!; och nr Bosse Gustafsson beskriver
Israel som den skadligaste och farligaste statsbildningen i vr
tid . . . Hur mycket fr Israel kosta, i mnskligt lidande, i krig och
krigsfara? (Stockholms-Tidningen 7/5 1982); och nr Eskil Block
under rubriken Som man ropar i skogen fr man svar utbrister i
fljande apologes: Fr att frst korstgen eller diskrimineringen
av judar i steuropa br man ocks ha i minnet att kristenheten i
sekler har slagits fr livet (Kyrkans Tidning nr 40 1992); och nr Karl
Vennberg om tv av Aftonbladets ledande Hitlerpropagandister un-
der andra vrldskriget (Gunnar Mllern och Ture Janson) slr fast att
ingen av dem skrmde mig med sitt frflutna, en av dem kom jag
nstan att lska (Journalisten, december 1986);
och nr man vet att s hr har tjogtals av debattrer i Sverige un-
der 25 r frdmt judar och den judiska staten, eller bagatelliserat
brotten och hoten mot dem, eller vimsat omkring mellan ofrenliga
pstenden fr att komma t Israel;
och nr vi sett hur antisemiter och andra, som inte drivs av antise-
mitism, under denna tid i praktiken frenat sig i en flod av angrepp
och osanningar;
s fr vi drmed bilden av en illvilja som tvingat fram rubriken
Judarna och deras fiender.
118
20. Om vnskap
Den hr mosaiken om judarna och deras fiender rymmer exempel.
Det finns mnga andra liknande fall, citat och vulgariteter. Radio-TV
har jag i stort sett gtt frbi av det enkla sklet att jag saknar utskrifter
frn t ex Marcus hlander, Gunnel Werner, Peter Werner och Titti
Nylander, som radion gjort till korrespondenter i Mellersta stern.
Nr framtida forskare i sina studier av 70- och 80-talen avlyssnar
radions ljudband tror jag att de finner hur rapporterna ofta frvand-
lades till pamfletter. De svepte in arabisk extremism i barmhrtig
tystnad och mlade Israel som regionens buse och frtryckare.
Ahlmark r Israels advokat, skriar man vl som vanligt, han fr-
svarar allt som judarna gr. Tidningslgg och bcker talar ett annat
sprk. Efter vissa besk i Israel har flera (eller de flesta) av mina artik-
lar varit kritiska, liksom tskilliga sidor i brevbckerna med Lars
Gustafsson och Georg Klein. Israels marsch mot Beirut var en sorg,
liksom den brutalisering som ofta fljt av ockupationen av Vstban-
ken och Gaza. Likudren var ibland plgsamma, falangisternas d-
dande i Sabra och Chatila en chock. Och redan i en bok 1970 (Det
hatade Israel, tillsammans med Ernst Klein och Thomas Hammarberg)
frordade jag en palestinsk statsbildning, i fred med och bredvid
Israel.
Men snt rknas inte fr Israels fiender, ty alla vet att min kritik
fds i krlek till den judiska staten. Nr dremot Sten Andersson
oupphrligt kallar sig vn till Israel irriterar det ingen antiisrael,
eftersom alla frstr att hans fraser r alibin.
P stt och vis r detta rimligt: kritik som uttalas fr att frbttra
har ju ett helt annat syfte n kritik som avser att frsvaga. Att ta av-
stnd frn vissa israeliska aktioner och samtidigt beskriva Hafez As-
sad och Saddam Hussein som mrdare r fundamentalt annorlunda
n allmnna angrepp p Israel, vilka frenas med romantisering av
arabiska diktatorer och terrorister.
Man behver allts inte vara antisemit fr att frdma Israel, men
det hjlper. Man behver inte heller ha kommit det judiska nra fr
att avslja judarnas fiender, men sdan nrhet gr livet till ett mycket
strre gonblick.
119
GULFKRIGET OCH VNSTERN
121-122/Avd-GULFKRIGET 3-03-04 12.58 Sidan 121
121-122/Avd-GULFKRIGET 3-03-04 12.58 Sidan 122
N
R JAG I JERUSALEM i januari 1991, natt efter natt, rusade upp
med gasmask till hotellets versta vning och dess frseglade
rum knde jag samtidigt en intensiv lttnad. Det r ju inte atombom-
ber! Tnk om kriget mot Saddam Hussein hade kommit 1994 eller
1995! D hade Israels folk och Gulfstaternas, Saudiarabiens, Irans,
Turkiets och Syriens troligen hukat i frfran i sina skyddsrum i
vntan p krnvapenangreppet.
Man trodde d att Irak befann sig tv till fem r frn produktion av
egna atomladdningar. Idag anser flera experter att Saddam vid rs-
skiftet 199091 befann sig mindre n ett r, kanske fyra, fem mnader,
frn tillverkning av de frsta laddningarna. Tror ngon att Iraks dik-
tator hade avsttt frn att anvnda sdana vapen om han med dem
hade kunnat t ex sl snder motstndsviljan i Saudiarabien genom
att frstra Riyadh och oljeflten? Tror vi att FN-alliansen hade vgat
ladda upp med en halv miljon soldater i knen sder om Irak om t-
skilliga divisioner hade kunnat sls ut med atomvapen?
Och hade Israel avsttt frn att nyttja sina sannolika krnvapen om
landets ledning hade sett nnu en judisk katastrof nrma sig? Kanske
hade vi d ftt bevittna historiens frsta krig dr bda sidorna anvnt
nuklera stridsmedel.
Detta r min frsta utgngspunkt. Sedan Kuwait ockuperats i au-
gusti 1990 var det inte lngre ett val mellan krig och fred. Det var ett
val mellan ett frfrande men begrnsat krig 1991 eller ett nukle-
rt inferno ngra r senare. Vidare: om USA inte hade rest motstnd
denna gng hade Gulfstaterna och Saudiarabien sannolikt angripits
lngre fram. Saddam Husseins makt ver Arabiska halvn hade d
dessutom inneburit att han behrskat hlften av vrldens oljetill-
gngar med dramatiskt nya mjligheter till ytterligare upprustning
och utpressning.
123
123-136/Nr jag i Jerusalem 3-03-04 12.59 Sidan 123
Slutsatsen att kriget blev ofrnkomligt innebr inte alls att jag fr-
nekar tragedin med tiotusentals stupade irakiska soldater och kan-
ske lika mnga eller fler civila offer. Men hade man vntat ngra r
hade antalet ddsoffer blivit ofantligt mnga fler.
Min andra utgngspunkt r att USA ledde motstndet mot Irak
med en beundransvrd beslutsamhet och skicklighet. Jag talar d inte
om perioden fre den 2 augusti 1990. Flera amerikanska administra-
tioner hade fram till den dagen, ibland p grund av sin rdsla fr
Iran, frletts att underskatta brutaliteten och cynismen i Bagdad. P
ett skandalst stt snde Bushregeringen fel signaler till Saddam ge-
nom att i vissa avseenden stdja honom och p andra stt underlta
att reagera. Jag talar inte heller om lget efter eldupphr den sista
februari 1991.
Idag r det uppenbart att FN-alliansen avslutade kriget ngra da-
gar fr tidigt; det frstod jag inte sjlv nr det skedde. Elittruppernas
makt var p vg att brytas, och Saddams hemliga polisorganisationer
brjade falla ihop. Iraks diktator mste ha blivit frbluffad d Bush
avblste kriget och lt honom ter bygga upp sin terrororganisation.
Jag var frfrad ver USA:s passivitet nr Irak under flera veckor
nyttjade sina terstende trupper till att massdda frmst kurder i
norr. Jag diskuterar allts enbart debatten om perioden mellan den
2 augusti 1990 och den 28 februari 1991.
Nr jag resonerar om vnstern menar jag svenska debattrer
som r socialister av ngot slag, eller brukar g deras renden, eller
sjlva betraktar sig ssom stende klart till vnster om mitten i
svensk politik. Och jag hnvisar frmst till den debatt som frdes p
tidningssidor i Stockholm; jag fljde inte pressen p andra hll i lan-
det s noga att jag kan avge omdmen om den.
Min analys gller allts Gulfkriget och vnstern, inte frgan om
moraliskt ansvar fr sikter och annat sdant. Min principiella
uppfattning r att ansvar fr politiker utkrvs i allmnna val; ansvar
fr debattrer utkrvs i sjlva diskussionen genom argumentens styr-
ka och nr mnniskor tar stllning fr och emot. Det jag framfr hr
och i bokens vriga kapitel r inlgg i debatten och naturligtvis inte
ngon nskan om munkavle p dem som jag anser tar miste i ideolo-
giska frgor.
124
*
Efter en natt med Scudangrepp mot Israel kom jag ner i hotellobbyn
i Jerusalem och fick ett fax frn Stockholm. Det var en lng artikel av
Dagens Nyheters chefredaktr Arne Ruth om varfr man borde inta
en tredje stndpunkt till kriget mot Irak (DN 20/1 1991). I det gon-
blicket frstod jag att ett stort antal svenska s kallade intellektuella
hll p att marschera upp till verbal kamp mot FN-alliansen. Om till
och med den historiemedvetne Ruth inte begriper att motstnd mot
Saddam Hussein r ndvndigt vad frstr d de andra som ru-
tinmssigt brukar ta avstnd frn aktioner dr Frenta staterna r
drivande?
Pltsligt knde jag ter: Sverige finns inte. Eller rttare sagt: Sveri-
ge r landet utanfr, som Per T Ohlsson kallat sin skrift om Irak-
debatten. Vad gller citat och dokumentation kan jag hnvisa till t-
skilliga sidor i den boken.
Fr att frst vnsterns roll i diskussionen om Gulfkriget vill jag
belysa fyra frestllningar: den pacifistiska frestelsen, Mnchenan-
dan, antiamerikanismen och Tredje vrlden-romantiken.
Fr det frsta: pacifismen inom vnstern. Den r sllan klart ut-
talad eller konsekvent men finns som en understrm i mnga reso-
nemang. Samma debattrer fascineras visserligen ofta av s kallade
nationella befrielserrelser och deras militra kamp, och av marxis-
tiska gruppers antipacifistiska hllning till regimer som de bekm-
par. Detta hindrar inte vnstern att i andra sammanhang fra fram
tankar om att diplomatiska s kallade lsningar alltid skall fredras
eller att kriget i sig sjlvt r s frfrande att i stort sett ingenting kan
gra det berttigat.
Olof Lagercrantz mnga inlgg byggde outtalat p vrderingen att
krig alltid r frkastligt. Vi behver ett frtvivlat avgrundsvrl av
smrta, skrev han (DN 8/2 1991). Ingenting i Lagercrantz artiklar
motsade slutsatsen att samma avgrundsvrl borde utsttas ocks in-
fr alla andra krig.
I ett upprop skrev bl a Thomas Hammarberg och frre LO-ordfr-
anden Gunnar Nilsson (DN 16/1 1991): Det r absolut ndvndigt
att ockupationen av Kuwait bringas att upphra. Men det r av
enorm betydelse att det sker med fredliga medel. De bortsg frn
125
att Kuwait inte kunde befrias med fredliga medel, att det svra valet
just gllde om man skulle godta Iraks aggression eller mta den med
militra medel. Hans Gran Franck (Aftonbladet 1/1 1991) menade
att FN eller Haagdomstolen borde tillstta medlare fr att f slut
p kriget. Han avsljade naturligtvis inte varfr Saddam pltsligt
skulle vilja underordna sig en medlings rekommendationer. Den lite
vaga pacifismen uttrycktes ibland s frnumstigt att vi alla kan in-
stmma: Krig som medel att uppn fred r till sist alltid ett miss-
lyckande (Carl Tham, DN 1/2 1991).
Men den viktigaste delen av den pacifistiska frestelsen var ver-
tron p sanktionernas betydelse. Nr de allierade tycktes g in fr en
militr lsning blev kravet att fullflja de ekonomiska ptryck-
ningarna p Irak ett dominerande tema fr vnstern. Om FN hade
gett sanktionerna lngre tid att verka skulle Irak till slut ha dragit sig
tillbaka frn Kuwait, menade mnga.
De frskte knappast motivera varfr Saddamregimen, som med
ppna gon gick in i en militr konfrontation med USA och FN, skul-
le ha gett upp infr ett ekonomiskt tryck, vilket med tiden hade bli-
vit allt svrare att upprtthlla. Inte heller kunde de frklara hur den
irakiska krigsmaskinen och dess hot mot grannlnderna skulle redu-
ceras med ett tillflligt export- och importstopp.
Hyllandet av sanktionspolitiken blev i stllet en metod att undg
de svra frgorna. Efter eldupphret har ocks ngra av de ledande
krigsmotstndarna i debatten, t ex Anders Ehnmark (Expressen 2/3
1991) och P C Jersild (DN 16/3 1991), medgett att de hr hade fel, att
sanktioner av allt att dma inte skulle ha lett till avsett resultat.
*
Fr det andra: Mnchenandan, allts tanken frn 1938 att om man
gr eftergifter fr en aggressiv diktator s veknar han, blir snllare
och kanske njd med vad han uppntt. Inte s att dagens debattrer
i likhet med Neville Chamberlain var beredda att lova fred i vr tid
om man gav efter fr Saddam Hussein. Men tskilliga inom vnstern
bar p en nstan desperat knsla av att vilken s kallad kompromiss
som helst vore att fredra framfr krig: t ex att Irak fick behlla delar
126
av Kuwait eller att Israel genast tvingades bort frn Vstbanken. P
s stt skulle Saddam rdda ansiktet (som det hette), vilket kunde
leda till en avspnning.
P O Enquist karaktriserade kravet p total irakisk retrtt frn Ku-
wait som lika katastrofalt som kravet p total tysk kapitulation 1944.
Han frordar allts numera en fred med Tredje Riket, som troligen
inneburit att Adolf Hitler kunnat sitta kvar som tysk diktator (Ex-
pressen 14/1 1991). P C Jersild menade (DN 7/2 1991) att man borde
ge Saddam en Palestinakonferens som vinst. Yrsa Stenius krvde
gng p gng en kompromiss (Aftonbladet 21/1 och 29/1 1991).
Gran Palm pstod att Kuwait hade bedrivit ekonomisk krig-
fring mot Irak (Aftonbladet 31/1 1991). Och efter att ha frordat
flera konkreta eftergifter fr Irak frklarade Per Kgeson (DN 23/8
1990) att det var bttre att Saddam blev folkhjlte i arabvrlden n
en evig martyr.
Vnsterns debattrer hade hr vissa svrigheter. Dels tvingades de
medge att ockupationen av Kuwait stred mot folkrtten, dels fror-
dade de att eftergifter nd borde gras, dels gav de intryck av att
Saddam skulle nja sig med en mindre framgng. Och liksom efter-
giftspolitiken mot Hitler 1938 underlttades av att man frringade
Tjeckoslovakiens betydelse (ett litet land lngt borta) blev det lt-
tare att offra delar av Kuwait sedan man i ngra snabba formule-
ringar frkastat en nation med en 250-rig historia: detta tvivelak-
tiga aktiebolag (P O Enquist i Expressen 30/1 1991) och ett frn ara-
bisk synpunkt illojalt familjefretag (Christer Kihlman i DN 12/1
1991).
*
Fr det tredje: antiamerikanismen. Den vnder sig automatiskt mot
den sida dr USA befinner sig, eller fredrar tminstone neutralism
fr att slippa hamna i samma lger som USA. Antiamerikanismen
frstrktes naturligtvis av Vietnamkriget. Men redan i brjan av 50-
talet rasade i Sverige debatten om en tredje stndpunkt mellan Sta-
lins Sovjet och det demokratiska Frenta staterna. Fr vnsterns folk
framstod och framstr USA ofta som en otckt segerrik brare av det
kapitalistiska system som de vill bekmpa och som en farligt fram-
127
gngsrik exportr av varor, ider och kulturmnster som sgs hota
bde den europeiska identiteten och Tredje vrlden. USA har dess-
utom, i vnsterns vrldssyn, ersatt de gamla kolonialmakterna ge-
nom sitt ekonomiskt-politiska inflytande.
Antiamerikanismens fretrdare i Sverige ser ibland med blanda-
de knslor p steuropas befrielse frn kommunismen och p Sov-
jetunionens snderfall. De flesta glds skert t att det sovjetiska fr-
trycket frsvunnit frn tskilliga nationer. Men samtidigt inser de att
detta utgr ett historiskt nederlag fr vnstern, att de socialistiska
frestllningarna blivit alltmer komprometterade och att motvik-
ten mot USA frsvagas eller erstts av de kapitalistiska EU-staterna
och Japan. I ngra uttalanden skymtar vi en nstan nostalgisk lng-
tan till det kalla krig, som vnstern visserligen frr frdmde men
som nd innebar ptagliga begrnsningar fr amerikanskt infly-
tande.
De flesta inlgg p vnsterkanten under Irakkriget prglades av
frn USA-kritik. Frenta staterna r angriparen, skrev Christer
Kihlman (DN 12/1 1991). USA har dikterat konfliktens tidtabell, vil-
ket r ett nederlag fr integriteten i FN:s fredsbevarande arbete,
menade Carl Tham (DN 31/12 1990). Amerika har i ratal frskt
manipulera Irak detta var Arne Ruths huvudskl mot kriget (DN
21/1 och 30/1 1991).
Det var lnge sedan USA stod fr ngra vsterlndska vrden,
meddelade Ronny Ambjrnsson (DN 29/1 1991). Per Gahrton trod-
de att krigets djupaste syfte var att visa att kapprustning och hg-
teknologisk vapenproduktion fortfarande behvs (Expressen 5/3
1991). Frnuftets rst . . . kommer frn Europa, sammanfattade
Anders Ehnmark (Expressen 13/1 1991).
I arbetarrrelsens strsta tidning bedrev ett stort antal skribenter
en systematisk kampanj mot Frenta staterna. Sveriges intressen r
inte desamma som USA:s, frklarade Aftonbladet p ledarplats
(26/12 1990). USA r ju inte alltid motstndare till politiska bandi-
ter, upptckte Yrsa Stenius (Aftonbladet 21/1 1991), s varfr den-
na gng? Jan Myrdal pstod som vanligt att den tiger som Bush
rider blir allt hungrigare (Aftonbladet 7/2 1991). Och Karl Venn-
berg vandrade sin ungdoms stigar och tnkte nostalgiskt tillbaka
p Hitler, som nd upptrdde ridderligt och lmnade tillbaka vr-
128
jan till en besegrad polsk officer ett lika civiliserat beteende som
nazisternas har allts Amerika inte visat i Gulfkriget (Aftonbladet
1/3 1991).
1
*
Fr det fjrde: Tredjevrlden-romantiken, som ursktar eller frmins-
kar de otckheter som sker i vissa diktaturer bland u-lnderna. Vns-
terns debattrer ser ofta de staterna som s outvecklade att man inte
kan krva av dem att de skall flja folkrttens regler eller andra av
civilisationens lagar. Man talar i stllet om deras kulturmnster,
som skulle frklara grymheter som vi annars aldrig godtar. Man gr
de forna kolonialmakterna eller kapitalismen ansvariga fr det frfall
som u-landsdiktaturer ofta prglas av.
Tredjevrlden-romantiken har som vi vet lockat den europeiska
vnstern att godta och hylla diktaturer i Tredje vrlden, tminstone
om de r progressiva eller befinner sig i konflikt med vstmakter.
Vnslandet med Kuba r ett avsljande exempel p vnsterns blind-
het, hyllningarna av Kina under kulturrevolutionen r ett annat. Ty-
ranner i arabvrden har man ofta beskrivit med viss msinthet. De
kallar sig ju ibland socialistiska och befinner sig ofta i strid med
amerikanska intressen, eller tminstone med Israel. Tredje vrlden-
129
1
Efter Gulfkriget har vnstern i Sverige i regel upptrtt med lngt mindre sjlv-
skerhet n fre och under kriget. Det r numera alltfr uppenbart att Saddam
Hussein inte bara begr brott mot mnskligheten i termens juridiska mening
utan ocks utgr ett hot mot hela Mellersta stern. Men ngra av de mer dog-
matiska skribenterna nyttjar fortfarande formuleringar, som visar att de ingenting
har begripit av Iraks avsikter. Stefan Jonson, journalist p Dagens Nyheters kultur-
sida, har i boken De andra (1993) beskrivit kriget p fljande stt:
Men ven en ny ordning behver fiender. Och nr de gamla sviker gller det
att finna nya. Och finns det inga nya, mste de uppfinnas. I januari 1991 in-
vaderade Frenta staterna Irak. Krigsrapportrernas kr var till en brjan uni-
sont triumfatorisk. Landet gick i krigsrus.
USA hade allts uppfunnit ockupationen och annekteringen av Kuwait samt
Iraks febrila anstrngningar att skaffa krnvapen. Bertta fr FN-inspektrerna
eller fr motstndsrrelsen i Irak att hotet frn Saddam Hussein r ett amerikanskt
phitt fr att f kriga!
romantiken fr ju ofta till den omvnda rasismen: araber har aldrig
haft demokrati, de dras till den starkaste etc. Frstelsen glider
snabbt ver i frakt.
Den rika vrlden i sina plsverk kunde riskfritt beskda ett him-
melskt krigsspektakel medan de andra folken, gapande efter vrt
brd, lrde sig att veta hut. S ld Olof Lagercrantz sammanfattning
av kriget (DN 4/4 1991). Kriget r en konfrontation mellan den rika
och fattiga vrlden, pstod Olle Svenning (Aftonbladet 19/1 1991).
Konflikten handlar om oljan, skrev Lasse Berg (DN 31/12 1990), och
r en fljd av kapitalismen och Vrldsbanken. Nu ser vi ett modernt
korstg, med bilden av araber och muslimer som det ondas repre-
sentanter, klagade Gunnar Fredriksson (Aftonbladet 18/1 1991); re-
dan Joseph Conrad genomskdade hela djvla hyckleriet (Afton-
bladet 23/1 1991).
Den motsatta utgngspunkten r naturligtvis att demokrati och
fredlig samlevnad br vara en utgngspunkt fr alla lnder, ocks i
tredje vrlden, ven om vi vet hur svrt det kan vara att tillmpa de
iderna i stater med massiv fattigdom. Mnniskorna i u-lnderna har
samma rtt som vi andra att leva skyddade frn inre och yttre terror.
Jag kan helt instmma med Leif Zern: Vi kan inte behlla vissa pri-
vilegier fr oss sjlva som vi anser att andra klarar sig utan: demo-
krati, pluralism, tankefrihet (Expressen 22/1 1991).
Och fr ett land som Irak, med dess enorma oljeinkomster, blir
sjlva begreppet u-land orimligt. Diktatorer i arabvrlden med vl-
diga ekonomiska resurser mste bedmas efter sina handlingar och
de hot som de utgr. De militariserade diktaturerna i Tredje vrlden
br inte underskattas fr att andra lnder ibland r delansvariga fr
deras elnde, eller fr att deras vapen r importprodukter.
Vnsterns flitigaste debattrer hade sina specialiteter, och natur-
ligtvis var deras sikter inte identiska. Anders Ehnmark frgade
vilket krig? nr han upptckte att fyra, fem olika argument fram-
frdes fr det (Expressen 7/2 1991). Att flera skl leder i samma rikt-
ning anses annars strka slutsatsen, men fr Ehnmark var detta n-
got skumt. Gunder Andersson skrev spalt efter spalt (Aftonbladet
18/1 1991) om att intellektuella inte har ngot faktiskt ansvar utan
kan tnka friare n politiker. Karl Vennberg jmfrde dem som nu
ansg kriget ndvndigt med de tyska frfattare som hyllade sitt
130
lands arm i brjan av frsta vrldskriget (Aftonbladet 28/3 1991).
P C Jersild beskrev konflikten som en massmedial karneval (DN
12/1 1991), och P O Enquist utfrdade en bannbulla mot alla oss som
stdde de FN-allierade: svenska krigsentusiaster har . . . vid sina
skrivbord utvecklat en hpnadsvckande blodtrst . . . deras huma-
nism har bombats till stenldern (Expressen 4/4 1991).
Gemensamt fr vnsterns debattrer var dock att de alla ltsades
ha blivit utlovade ett kliniskt krig. Sanningen om politiker och de-
batt i vstvrlden r ju tvrtom att man stndigt avvisade illusioner-
na om de s kallade kirurgiska ingreppen.
*
Typiskt r hur just de personer som mest idogt kritiserade de alliera-
de ofta har tillhrt de mest populra nr radio och TV skall belysa
internationella konflikter. Fyra exempel:
Sverker strm har gnat stor del av sitt liv t att med formalistis-
ka argument krngla sig fram till stndpunkter, som bestms av and-
ra och icke redovisade vrderingar. Hans slutsatser har gng p gng
inneburit kritik av demokratier, av demokratisk samverkan eller de-
mokratiers motstnd mot diktaturer (se t ex s 18 och 139145).
I stllet fr att gldja sig ver att FN:s skerhetsrd inte frlamades
av ngot veto gnade sig strm denna gng t att vantolka de lega-
la grunderna fr FN-aktionen. Att hans inflytande p debatten blev
obetydligt beror p att andra, frmst Inga Thorsson, sopade golvet
med honom.
Maj Britt Theorin kan ingen beskylla fr formalism. Hennes inlgg
bestr nstan alltid av hurtfriska och meningslsa fraser om att krig
aldrig lser ngra problem etc. Ibland undrar jag om Maj Britt Theo-
rin ngonsin har lst en bok i historia. Det tycks som om kampen mot
nazismen har gtt henne frbi och att hon ingenting frsttt av vst-
makternas politik gentemot Sovjetimperiet. Om Theorins principiel-
la avsky fr militrt motstnd mot diktaturer ftt rda i vst skulle
troligen ingen enda demokrati ha verlevt.
Eftersom Maj Britt Theorin fretrder en stark vnsterfalang inom
socialdemokratin godtog eller uppmuntrade regeringen hennes
stndiga kritik mot USA och FN-alliansen. Genom sin dvarande of-
131
ficiella stllning p UD skapade hon drmed ytterligare oklarhet om
den svenska positionen i Irakkriget.
Om Theorin r extremt frutsgbar r Per Gahrton extremt flexibel,
fr att uttrycka det vnligt. Han r den piggaste i landet p att for-
mulera stndigt skiftande teorier om konflikter i arabvrlden. Till
slut brukar han nd landa i tesen att det mesta r Israels fel. I grun-
den ligger stndigt den olsta Palestinakonflikten, skrev han ocks
om Gulfkriget (Aftonbladet 4/3 1991). Tanken att Saddam angrep
Kuwait fr palestiniernas skull r en av vnsterns mest besynnerliga
frdomar.
Och till slut Wilhelm Agrell. Lt oss lyssna p den prognos fr kri-
get som han gjorde nr USA laddade upp i Saudiarabien. USA:s tek-
niska verlgsenhet r, meddelade Agrell, vrdels mot den irakis-
ka miljonarmn. Det blir ett lst lge och sedan drar Saddam in
Israel i kriget. D strtas Mubarak och kung Fahd medan Saddam
Hussein enar och leder arabvrlden. Kriget blir alltmer utdraget och
USA:s hemmaopinion sviker sin president. George Bush tvingas dra
sig ur med svansen mellan benen. Och Agrells slutsats var denna:
Vinnare i konflikten: Saddam Hussein som fr behlla Kuwait och
blivit arabvrldens ledare. Frlorare: George Bush och USA som fr-
lorat sitt dominerande inflytande i Mellanstern (Sydsvenska Dag-
bladet 24/8 1990).
2
Charlatanen har allts mnga ansikten och titlar: veteranambassa-
dr, nedrustningsambassadr, arabexpert och fredsforskare. Ge-
mensam r den attraktion som de utvar p radio-TV:s programle-
dare i Sverige. Radioprogrammet Kanalen bedrev under Irakkri-
sen en daglig propaganda mot USA och de allierade. Programledar-
132
2
nnu tv och ett halvt r efter kriget frstod inte Wilhelm Agrell att han hade
tagit miste. I en lng artikel (DN 7/10 1993) frskte han frsvara sina tidigare
misstag. Min opposition mot krigslinjen, skrev Agrell, var i hg grad en kritik
mot den ihliga retoriken och mot alla dem som valde att svlja den.
Det intressanta r att han inte med ett enda ord noterar att Iraks d frenetiska
anstrngningar att skaffa egna atomvapen hejdades genom Gulfkriget. Ordet
krnvapen terfinns inte i Agrells artikel; men fredsforskare kallar han sig.
nas pstenden och frgor var ofta s bisarra och barnsliga att det var
genant att lyssna p dem Amerikahat p daghemsniv.
Men ocks detta r en del av bilden av vnstern under Irakkriget:
de strsta megafonerna stod hela tiden redo.
*
Det finns ett par gtor i polemiken om Gulfkriget. I svensk utrikes-
debatt sedan slutet av 1940-talet har bl a tv ambitioner varit domi-
nerande. Den ena r motviljan mot krnvapen, vertygelsen att s-
dana stridsmedel till slut kan frinta vr vrld eller tminstone gra
stora delar av den obeboelig, att nedrustning av atomvapen r ett
huvudml och att spridning av krnvapen mste motarbetas. I FN
och p andra hll r Sverige knt fr sina varningar fr krnvapen-
hotet i olika former.
Genom Saddamregimen konfronterades Sverige med risken att en
ytterst aggressiv diktatur i tredje vrlden inom en inte avlgsen fram-
tid skulle f fram egna krnvapen. Nr Israel 1981 slog ut reaktorn i
Osirak utanfr Bagdad blev det omjligt fr Irak att skaffa atom-
bomber under 80-talet. D frdmdes Israels aktion, utan vilken Irak
troligen hade frfogat ver krnvapen under Kuwaitkrisen.
Tio r senare utgjorde hotet att Irak p 90-talet skulle f atomvapen
troligen ett huvudargument fr USA. I den amerikanska debatten
hade det perspektivet stor betydelse. Det intressanta r att fr vns-
tern och den socialdemokratiska regeringen i Sverige tycktes den ris-
ken inte spela den minsta roll. Man nmnde den inte utan nonchale-
rade frgestllningen (se ocks s 170172).
Sjlv frde jag i Expressen, bde 1981 och sedan Kuwait ockupera-
des, gng p gng fram hotet frn irakiska krnvapen som ett avg-
rande skl fr militrt motstnd. Men de som bemtte mina artiklar
avstod beslutsamt frn att kommentera just den saken. Frgan var
tabu.
Undantaget r Anders Ehnmark, som inte gled undan. Hans replik
var att man kan tnka sig en regional, nukler terrorbalans mellan
Saddam Hussein och grannarna, frmst kanske med Israel (Expres-
sen 13/1, 7/2 och 26/2 1991).
Har vi fantasi nog att frestlla oss den tanken? En fanatiker och
133
sadist med uttalat huvudml att frinta den judiska staten skulle allt-
s tilltas skaffa sig just de vapen som gr en sdan frintelse mjlig!
Saddam Hussein har inte tidigare hejdats av att han drivit mellan en
och tv miljoner mnniskor i dden genom krig som inte gett honom
ngra som helst vinningar. Skulle han ha avskrckts av risken att
Bagdad och Basra kan brnnas snder i en motattack?
I sin atomskra bunker skulle Saddam ha blivit hjlte i arabisk his-
toria genom att definitivt utplna sionismen i Mellersta stern. Frn
ett hus i Srmland gr det vl an att rekommendera folken runt Irak
att leva i nukler terrorbalans med Irak. Fr dem som bor i Teheran,
Riyadh, Damaskus eller Tel Aviv r perspektivet annorlunda.
Mnga i vnstern vnde p hela frgan. Ett upprop frn Frfattare
mot krnvapen pstod fljande: Ju lngre kriget pgr, desto strre
r faran fr att . . . krnvapen skall komma till anvndning. (30/1
1991) P C Jersild varnade fr att USA eller Israel tillgriper krnva-
pen (DN 12/1 och 7/2 1991). Och Karl Erik Lagerlf kritiserade de
allierade fr att de frstrde Iraks reaktorer (DN 4/2 1991).
Den andra svenska ambitionen frn 40-talet och framt har varit att
strka och prisa Frenta nationerna. FN har varit synonymt med hop-
pet om en framtida vrldsordning grundad p lag och fredlig sam-
levnad. Stndigt har vi beklagat att skerhetsrdet inte kunnat ena
sig om kraftfulla insatser mot stater som angriper andra.
Fr frsta gngen sedan FN bildades lyckas s 199091 samtliga
permanenta medlemmar i skerhetsrdet samla sig kring effektiva
mottgrder mot en diktatur, som pltsligt och oprovocerat angripit,
ockuperat och annekterat ett grannland. Nr ekonomiska sanktioner
inte fr Saddam Hussein att dra sig tillbaka enas skerhetsrdet om
militrt motstnd mot Irak. En allians p mer n 30 stater bildas fr
att inom ramen fr FN:s resolutioner driva Irak ut ur Kuwait och fr
att terstlla internationell fred och skerhet i omrdet.
I enlighet med sina traditioner kunde man d ha vntat sig att Sve-
rige och den svenska vnstern skulle uttrycka gldje ver att FN nt-
ligen levde upp till sin stadga. I stllet har FN utsatts fr skurar av
angrepp. Beslutet att ta till vapen mot Irak r en katastrof fr FN, har
man sagt, FN har vldtagits av USA etc. Frn dvarande statsmi-
nistern till femtonde debattren p Aftonbladets kultursida har FN
beklagats och frdmts.
134
Den ofrnkomliga frgan r drfr: har under alla dessa r den
svenska vnsterns avsky fr krnvapen och frhoppningar om FN
bara varit retorik, ett slags trossatser avsedda att skydda debattrer-
na frn att behva ta stllning till svra frgor? Har antikrnvapen-
och pro-FN-kampanjerna blivit ritualer fr att vrna den egna oskul-
den?
Har man, kort sagt, aldrig menat allvar?
Mitt svar r detta: debattrerna i den svenska vnstern speglar na-
tionens egen traditionella brist p utrikespolitiskt ansvar. Tv veckor
efter krigsutbrottet i januari freslog Sveriges statsminister eldupp-
hr. Han brydde sig inte om att ammunition, drivmedel, reservdelar
och vapen d skulle fras fram till Iraks trupper i och utanfr Ku-
wait. En s kallad andhmtningspaus fr Saddam Hussein just d
kunde senare ha lett till hundra- eller tusentals ddade allierade sol-
dater i ondan. Den risken blundade Ingvar Carlsson fr, eftersom
det inte fanns ngra svenska pojkar vid fronten.
Carlsson lever inte i vrlden men i sin egen vrld, dr vlvilja hrs-
kar. Han stod lika vilsen infr Saddam Hussein som Chamberlain
gjorde infr Hitler 52 r tidigare. Debatterna om tredje stndpunkten
1951 och om Irakkriget 1991 berttar bda om provinsen som vgra-
de att se. Fr en nation som inte frt krig sedan brjan av artonhund-
ratalet, r det svrt att medge att vissa diktatorer r s omedgrliga
att deras aggressioner till slut bara kan hejdas p slagfltet. Den ka-
tastrof, som fljde p Mnchenavtalet, rusade ju vrt land frbi.
Sedan andra vrldskriget har det frblivit en svensk specialitet att
lta andra rusta sig fr eller utfra det ohyggliga ddande som skyd-
dar ocks vr trygghet. Drfr kan Sverige p samma gng kritisera
de demokratier, som offrar egna soldaters liv, och i hemlighet gldja
sig t att samma krig undanrjer hoten mot oss alla. Vi har utmlat
oss som moraliskt verlgsna samtidigt som vstmakterna har fr-
hindrat det krnvapenkrig som skulle ha skakat ven Sverige.
Denna dubbla bokfring r kanske Sveriges frmsta bidrag till
vrldspolitiken. Den har lett till ett klimat av ideologisk ansvarsls-
het, som gjorde det lttare fr vnstern att frbanna dem som reste
motstnd mot Saddam Husseins tyranni.
135
DET GALNA KVARTSSEKLET
137-138/Avd-DET GALNA KVARTS 3-03-04 12.59 Sidan 137
137-138/Avd-DET GALNA KVARTS 3-03-04 12.59 Sidan 138
Om Raoul Wallenberg
S
VERKER strms bok gonblick (1992) br undertiteln Frn ett
halvsekel i UD-tjnst. Han bde berttar minnen frn 1940 och
framt och frsker analysera vissa skeenden i svensk utrikespolitik.
Bokens personfrteckning rymmer 164 politiker och diplomater,
svenska och andra.
Ett namn saknas: Raoul Wallenberg.
Wallenberg arbetade i den svenska utrikesfrvaltningen under
samma tid som strm. Vrldens beundran fr denne frsvunne
svenske diplomat frn Budapest tvingade till slut vrt land, om n
motvilligt, att gra skandet efter honom till det mest omfattande en-
skilda rendet inom UD under nittonhundratalet.
Men gonblick har ingenting att sga om Wallenberg, inget om de
ideal han frkroppsligade eller de oerhrda resultat han uppndde
eller rtiondena drefter av nonchalans, omprvning och efterforsk-
ningar. strm noterar allts inte ens Wallenbergs existens.
Denna tystnad r inte slumpmssig utan oundviklig. Fr dem i
vrlden, vilka ser kampen fr demokratiska rttigheter som vr civi-
lisations strsta uppdrag, r namnet Wallenberg helgat. Han vergav
freden, tryggheten, karriren och pengarna i Sverige och begav sig
1944 till en av jordens farligaste platser: Ungern i nazisternas och pil-
korsarnas vld.
Dr riskerade han i varje gonblick sitt liv. Med en fantasi och
handlingskraft, som annars r oknd i den svenska diplomatins his-
toria, lyckades Raoul Wallenberg rdda tiotusentals judar frn att
sndas till Auschwitz, eller till andra platser fr utrotning.
Wallenberg fr tanken till ngra av mnniskans viktigaste och kan-
ske mest ovanliga egenskaper: den kompromisslsa medknslan
med andra, frmgan att urskilja ondska, det moraliska och fysiska
modet.
139
139-144/Raoul Wallenberg 3-03-04 12.59 Sidan 139
Men nr hans namn kommer p tal i Sverige skymtar vi, bakom de
rutinfraser av respekt som numera nd uttalas, en sorts genans som
liknar dold ovilja. Wallenberg tillhrde den vrld som r vr, men
vergav den fr ett helvete, som inte liknar ngonting som pminner
om oss.
Det r naturligtvis ingen slump att Sverige i sin tur vergav Wal-
lenberg efter andra vrldskriget. Vr minister i Moskva (Staffan S-
derblom) frskrade Stalin 1946 att jag r personligen vertygad om
att Wallenberg fallit offer fr en olycka eller fr rvare. Det var kan-
ske den repliken som beseglade Wallenbergs de.
Utrikesminister Undn blev alltid irriterad eller aggressiv nr Wal-
lenbergs namn kom p tal (se s 16). Det drjde lnge innan den svens-
ka regeringen brjade agera effektivt.
1
Det r inte otur utan ngot mycket tristare att det blir smttiga dis-
pyter i Sverige nr Wallenberg frs fram i skilda sammanhang. Stats-
rd, talman och riksdagsmn vgrade resa till Israel nr Wallenberg
hyllades 1983 under ngra intensiva veckor; jag vet ty jag var dr.
Lng tid av obstruktion innan UD slppte viktiga dokument om ho-
nom. ratal av formalistiska invndningar mot en gata i hans namn
eller ett frimrke med hans bild. Den misstrogna frvningen ver att
utlandet bryr sig mer om Wallenberg n vi sjlva gr. Etc.
Vrt r landet som vgrar skilja mellan det triviala och det avg-
rande. Wallenberg brt mot regler och etikett drfr att fienden hade
brutit mot de flesta av mnsklighetens skrivna och oskrivna lagar.
Han vgrade avvakta utredningar och godknnanden nr han var-
je dag sg hundratals mnniskor fras till slakt.
Att mta en frbrytare, Eichmann, som mer n nstan alla i histo-
rien str fr massdd och kallblodigt hat men inte frlamas av hans
makt utan i stllet st honom emot med list, uthllighet och avsky.
Att avst frn allt annat nr man ser det enda viktiga: rdda s
140
1
Sverker strm har frskrat motsatsen: De olika regeringarna efter kriget har
utnyttjat alla tillfllen att f fram ett hederligt sovjetiskt besked om Raoul Wallen-
berg (DN 4/2 1990).
Jag vet ingen annan som idag vgar pst att Undn nyttjade alla tillfllen fr
att rdda Wallenberg under de frsta ren efter kriget. Naturligtvis r det just Sver-
ker strm som rusar fram och uttalar denna tjnstvilliga lgn, som politikerna fr-
sker undvika.
mnga som mjligt nu, annars blir det fr sent.
Att tala om hjltar r fnigt i vrt land; det lter gammaldags och
verspnt. nd tror jag att ibland mste stora egenskaper samman-
fattas med stora ord. Vi behver fredmen de fr oss sjlva att
vxa, att se tydligare, att inte ge upp infr det hopplsa.
*
Sverker strm har p omvnt stt varit en typisk och flexibel fre-
trdare fr det officiella Sverige. Instllsamheten mot varje verhet.
Ivern att motivera undfallenhet mot diktatorer och samtidigt frgyl-
la neutralismen (se s 18 och 131). Oviljan att till exempel uttala kritik
mot Sovjetunionen och gldjen att f angripa Israel gng p gng
har strm upptrtt som tidsandans servile och ngot vernitiske ut-
tolkare.
2
I sin bok Manilla (1993) skriver Jytte Bonnier att hon brt med Sver-
ker strm nr hon inte lngre kunde klara av hans proarabiska
hllning och allmnna opportunism. Jytte Bonnier r danska; det r
intressant att s f svenskar har sett det uppenbara och reagerat som
hon. Kanske har de sett det och funnit strms karaktr lugnande.
141
2
Ett exempel r Sverker strms reaktion p Israels deportering av ett antal
anhngare till Hamas. Denna organisations program r visserligen, skrev strm
(DN 16/1 1993), kontroversiellt. Men Israel har kastat ut Hamasfolket fr att bli
av med en rad hgt utbildade palestinier som kan bli fredmen och ledare fr sitt
folk.
Fredmen? I Hamas program frn 1988 sgs att araberna skall hja Allahs fana
ver varje tum av Palestina Israel skall utplnas och kompromiss r otnkbar.
Programmet frdmer det frrdiska Camp David-avtalet som gjorde fred mel-
lan Israel och Egypten; att inte kmpa mot Israel r hgfrrderi.
Hamas pstr vidare att judarnas planer har dragits upp i Sions vises protokoll,
allts den antijudiska hatskrift, som vid sidan av Hitlers Mein Kampf haft strst
betydelse fr nittonhundratalets antisemitiska excesser. Programmet meddelar att
domedagen kommer icke frrn muslimer bekmpar judar och ddar dem. D
kommer judarna att gmma sig bakom klippor och trd, och klipporna och trden
kommer att ropa: O, muslim, en jude gmmer sig bakom mig, kom och dda ho-
nom.
Kontroversiellt, sade strm om Hamas.
Nr detta skrivs har regeringen Bildt gett honom i uppdrag (till-
sammans med Leif Leifland) att utreda fljderna fr Sverige av olika
former av medverkan i den vsteuropeiska unionen. Tanken r vl
att strm, efter att i rtionden ha smyckat fraserna kring neutralite-
ten, nu blivit lika pigg p att finna nya fraser om neutralitetens upp-
hvande.
3
*
strm r inte ensam om att frtiga eller ska frminska Wallenberg.
Lt Raoul Wallenberg vila i frid, skrev Gunnar Fredriksson (Afton-
bladet 22/11 1985). Flera andra svenskar, t ex besttningen p nga-
ren Bengt Sture som snktes 1942, frsvann ju under andra vrlds-
kriget, menade Fredriksson. Han gladde sig t att den svenska rege-
ringen inte fljde en riksdagsmans rd och bad president Reagan ta
upp frgan om Wallenberg vid mtet med Gorbatjov i Genve 1985.
Fredriksson har psttt att ju kallare kriget har varit under alla
dessa 40 r desto mer har Raoul Wallenberg utnyttjats. Det frhller
sig p motsatt stt. Nr det kalla kriget var som kyligast p 40-talet
struntade nstan alla, inklusive Sveriges regering, i Raoul Wallen-
berg. Det var dremot under avspnningens r p 70-talet som Wal-
lenbergs namn spreds ver vrlden.
Olof Lagercrantz pstod 1986 att kulten av Raoul Wallenberg har
till enda syfte att hlla rysshatet vid liv (Tiden nr 3 1986). Nr en
diplomat p svenskt uppdrag frst rddar mnga tusen medmnni-
skor och sedan frsvinner i Gulag har vi en skyldighet att ska finna
honom, eller sanningen om honom. Men Lagercrantz, frblindad av
142
3
Ett typiskt exempel p Sverker strms stilkonst under det kalla kriget r hans
uppsats Den svenska neutralitetspolitiken i boken Svensk utrikespolitik under
1900-talet (1958). Hr ser vi honom luftigt filosofera i grnstrakterna till pekoralet,
systematiskt undvika de avgrande frgorna i vst-st-konflikten, putsa upp ett
antal plattheter s att de liknar tankar eller tminstone konversation, moralisera
ver lnder som inte r lika kloka som Sverige (allts alla andra), och framfr allt:
fly frn allt som kan framst som ett stllningstagande.
P dessa 13 sidor, skrivna knappt tv r efter Ungernrevolten, sger strm na-
turligtvis inte ett enda ord om motsttningen mellan demokrati och diktatur.
sin avsky fr antikommunismen, frstr inte denna enkla och tving-
ande moraliska frpliktelse.
Skandet efter fakta om Wallenberg har fortsatt och intensifierats
efter kommunismens fall i Sovjetunionen. Nu ppnas en del av arki-
ven. Demokratiseringen av Ryssland ger nya mjligheter att f fram
dokument. Tror Lagercrantz fortfarande att det r rysshatet som
driver oss?
Jag har sparat ett videoband frn slutet av 1990; det r sllan en
TV-dialog ppnar en avgrund. Pierre Schori och Kjell Grede samtalar
om Raoul Wallenberg.
Pltsligt pstr Schori att visst har Sverige hjltar ocks idag:
dagisfrknar som pressas av verinskrivning av barn, mnniskor i
industrin som drabbas av dlig arbetsmilj. De och Wallenberg r alla
hjltar.
Det r en sttlig replik, som borde gra upphovsmannen omjlig i
svensk politik. Den visar att Schori inte kan skilja mellan det unika
och det relativt vanliga, att hans vrdeskalor r s flytande att de kan
fra honom vart som helst.
Wallenberg utmanade i Budapest, ofta ensam, historiens mest
brutala mordmaskin: Tredje Rikets program fr att utrota Europas
judar. Wallenbergs grning kan inte jmstllas med vad ngon annan
svensk har utrttat, ngonsin.
Nr drfr Schori likstller honom med en dagisfrken och kallar
bda hjltar avsljar han allts sin vrderelativism. Ett viktigt och
ibland pfrestande arbete fr svenska barn liknar inte i ngot enda
avseende upprepade handlingar vilka frutstter att man stndigt
tar risken att bli ddad nr man rddar andras liv. Jag knner ingen
kvinna eller man p ngot dagis som ngonsin, ens nr de varit pres-
sade av verinskrivning eller nerskurna anslag, jmfrt sin grning
med Raoul Wallenbergs. Tanken skulle bara mtas med ett generat
skratt.
Vnner till Schori kan frsvara hans resonemang med att han r
politiker. Han ville ntligen bli nominerad p valbar plats i riksdags-
valet 1991. Drfr nmnde han breda yrkesgrupper vid namn och
frskte hejdlst smickra dem.
Men bortsett frn att sdan taktik knappast r effektiv folklig-
het och servilitet r inte samma sak s avsljar parallellen ngot
143
helt annat. Fr mnga knns det viktigt att spela ner den moraliska
laddningen i Wallenbergs grning. Om alla r hjltar finns ju ingen
hjlte.
Srskilt fr mnniskor, som just i likhet med Undn, strm, Fred-
riksson, Schori och Lagercrantz, ofta har hnat motstnd mot dikta-
turer, knns det obehagligt att bli pminda om den man som offrade
sig i sdant motstnd. Raoul Wallenberg tillhr en annan vrld n de
sjlva. Det som oroat ldre och yngre tredjestndpunktare r att min-
net av Wallenberg fr tanken till detta andra Sverige, som nd finns.
144
Om Sverige som srfall
Kylan infr Raoul Wallenberg gr den Sverige till ett srfall? De
som irriterats av hans vnner och bermmelse, eller demonstrerat
sin likgiltighet infr hans de, betraktas knappast som extremister,
tminstone inte i vrt land.
sten Undn var den mktigaste utrikesministern i Sverige efter
demokratins genombrott, ocks den som tjnstgjort under lngst tid.
Sverker strm har de senaste trettio ren varit landets mest vl-
knde diplomat, vars precisa plattheter stndigt attraherar svenska
radio- och TV-redaktrer.
Pierre Schori var kabinettssekreterare i nio r och drmmer om att
bli nste utrikesminister.
Gunnar Fredriksson har i tur och ordning varit chefredaktr fr tv
av socialdemokratins viktigaste dagstidningar.
Olof Lagercrantz var under mnga r en av chefredaktrerna fr
Sveriges strsta morgontidning.
Dessa fem har allts haft ett avgrande eller betydande inflytande
ver svensk utrikespolitik eller utrikespolitisk debatt. De represente-
rar en stor (oklart dock hur stor) opinion i ideologiska och internatio-
nella frgor. Det har skert inte skadat dem (annat n i Undns fall
och d marginellt) att de sttt som misstrogna frmlingar infr sin
strste landsman. Hur skall det frklaras?
Klyftan kan belysas med en jmfrelse. Tv utlnningar har i detta
sekel genom beslut av kongress och president i Washington ut-
nmnts till hedersmedborgare i Frenta staterna: Winston Churchill
och Raoul Wallenberg.
Det r en storartad kombination.
Utan Churchill hade Storbritannien troligen slutit separatfred
med Tyskland. Hitler hade d sluppit tvfrontskriget och kunnat in-
leda sitt angrepp p Sovjetunionen tidigare, vilket sannolikt lett till
145
145-148/Om Sverige som srfall 3-03-04 12.59 Sidan 145
att bde Leningrad och Moskva hade ervrats. Drefter hade Stalin-
trogna styrkor enbart behrskat omrden ster om Ural. Kanske hade
ocks Sovjet d tvingats till avtal om vapenstillestnd.
Hitlerriket hade sen haft fritt fram att ockupera, eller p annat stt
totalt dominera, terstende sjlvstndiga stater i Europa, t ex
Schweiz och Sverige. Senare hade Tyskland kunnat ladda upp infr
den slutgiltiga attacken mot ett demoraliserat England.
De drivkrafter som frde USA in i andra vrldskriget hade dr-
efter saknats. Europa hade i stllet frvandlats till en tysk fstning
och ett nazistiskt slavlger, byggt p terror, folkmord och rasistisk
galenskap.
Kanske hade det vldet varat i rtionden. Vi i Sverige hade troligen
vuxit upp i ett tyskt protektorat, det vill sga de av oss som inte ge-
nast (av skilda skl) hade mrdats.
Genom att inspirera England till motstnd, och besegra de politi-
ker i landet som ville separatfred, kom allts Winston Churchill att
rdda den europeiska civilisationen. Hans insats fr demokratin i
vrlden kan svrligen verskattas, oberoende av hans ider i andra
frgor, till exempel om det brittiska imperiet.
Raoul Wallenbergs storhet ligger p andra plan. Han rddade per-
sonligen fler judar frn att frintas n ngon av regeringarna p den
europeiska kontinenten. Medan Churchill slog fast att en nation kun-
de avgra historiens riktning visade Wallenberg att en mnniska kan
utgra skillnaden mellan liv och dd fr tiotusentals andra.
Anta i stllet att regering och riksdag i vrt eget land under efter-
krigstiden hade utsett tv hedersmedborgare! Hade d de bda som
hedrats av USA haft en chans i Stockholm? Skert inte. Churchill
hade varit utesluten; han var alltfr konservativ och varnade p tok
fr mycket fr faran frn Sovjetunionen. Och om Raoul Wallenberg
varit schweizare hade han naturligtvis inte hyllats av den svenska re-
geringen under de frsta rtiondena efter andra vrldskriget.
Vilka skulle d Palme, och kretsen kring honom, ha fastnat fr ef-
ter 1968? Ho Chi Minh och Julius Nyerere? Eller tv rimliga namn:
Willy Brandt och Nelson Mandela? De bda frsta r lika tnkbara
som de bda senare. Idag sker mnga glmma romantiseringen i
Sverige av bde diktaturen i Nordvietnam och den ekonomiska van-
sktseln av Tanzania.
146
Tankeexperimentet belyser den svenska uppluckringen av viktiga
vrdeskalor och den klyfta i knslan av aktivt ansvar fr demokratin
i Europa som skiljer vrt lands historia frn USA:s.
*
Sjlv tror jag inte att vi kan frst svensk utrikesdebatt under de se-
naste decennierna utan att frmst se den i ett unikt perspektiv, nm-
ligen vrt eget.
Det r nstan femhundra r sedan som Sveriges huvudstad var
ockuperad av en frmmande arm och 180 r sedan som landet var i
krig. Under tv vrldskrig kunde Sverige upprtthlla sin neutrali-
tet. Freningen av geografi, tur och eftergifter besparade vrt land
fasan att ockuperas av nazisterna.
Samtidigt hade vi under ungefr hundra r fram till brjan av
1970-talet en imponerande ekonomisk utveckling, som gjorde vl-
frdsstaten mjlig. I frening med det mirakel, som den oavbrutna
freden varit, gav detta Sverige en knsla av moralisk och politisk
verlgsenhet som liknat hgfrd. Vi borde utgra en modell fr
andra folk, eftersom vi p ett enastende stt frenar allmn klok-
skap och frdomsfrihet med framsteg, frihet, stabilitet och brobyg-
gande.
Det politiska klimatskiftet runt 1968 drabbade ocks andra lnder,
har man svarat, antiamerikanismen under Vietnamkriget och den
marxistiska renssansen var vi inte ensamma om.
Det r sant men gr frbi huvudfrgan. De flesta av de europeiska
demokratier, dr frstelsen fr kommunismen och fientligheten
mot USA blev ptagliga, var samtidigt medlemmar av Atlantpakten.
Kritiken mot USA:s katastrofala krig i Vietnam blev sllan s stark att
den kunde pverka regeringar och parlament att slita eller ens all-
varligt frsvaga banden mellan Europa och USA.
I det alliansfria Sverige dremot, dr Palme jmfrde bombningar-
na av Hanoi med Treblinka, frde kritiken till en mngrig diploma-
tisk kris med den ledande demokratin i vrlden. Samtidigt blev soci-
aldemokraternas vnskap till Kuba och ett antal andra diktaturer
mer uppseendevckande n p de flesta hll.
Kritiken mot Israel ndde stormstyrka i tskilliga lnder p 70-
147
och 80-talen, men inget Natoland (utom mjligen Grekland under
Andreas Papandreou) hyllade Arafat och ngra arabiska tyrannier s
starkt och lnge som Sverige. Som vanligt var det Palme som kas-
tade fram Hitlerparallellen; nazisterna och israelerna upptrder p
precis samma stt (se s 96).
Socialisternas ansprk p utrikespolitisk hegemoni var de ren
tydligare i Sverige n i nstan alla andra demokratier och slog ocks
igenom p mnga tidningars kultursidor. Samtidigt var icke-socia-
listernas motstnd mot frdomarna och pretentionerna ofta svagare
n i de flesta andra fria nationer. Det r svrt att tro att en extremist
som Jan Myrdal i ngot annat folkstyre i ngon del av vrlden skulle
ha tagits p allvar. Men i Sverige publicerades hans tokerier stort
uppslagna i de ledande socialdemokratiska, liberala och konservati-
va tidningarna.
Kanske r fallet Myrdal av strre intresse n vi anar. Inte fr att
hans sikter har hjlpt oss att frst ngra internationella eller ideo-
logiska skeenden; han har i regel frfalskat och drmed dolt dem. lnte
fr att den forskning som bedrivits bekrftar ngot annat n att man-
nen r en skojare.
Det viktiga r inte heller att han i svensk nittonhundratalshistoria
mste betecknas som Raoul Wallenbergs motpol; ngon skall vl st
med den skammen. Myrdals dragning till terror och folkmord p-
minner i konsekvens och envishet om Wallenbergs avsky fr sdana
katastrofer.
Fallet Myrdal r av vergripande intresse enbart fr vad respekten
infr honom har avsljat om Sverige. Det belyser Sverige som srfall.
148
Om Myrdal och massmorden
En reklambroschyr frn Mnadsjournalen droppade in i mitten av
80-talet. Fem medarbetare i bisarra hattar Sveriges allra bsta
skribenter hade samlats i ett naket, vitt rum. Bland dem stod Jan
Myrdal i svart cylinder och sg oss i gonen.
Vad gjorde han dr?
Troligen skulle han kittla lsekretsen. Det finns en sorts lockelse
hos en person som smdar och dmer andra samtidigt som han hyl-
lar massmrdare. Myrdals nrvaro i Mnadsjournalen avsljar den
indiskreta skamlsheten inom delar av svensk borgerlighet. En revo-
lutionr slpps in i finrummet, ty man vet att han avskyr socialde-
mokratin nnu mer n de borgerliga sjlva.
Fr Svenska Dagbladet var det naturligtvis ett fynd att i sina spal-
ter f denne knde vnsterpropandist att misstnkliggra vnstern,
som Karl Erik Lagerlf skrev i Dagens Nyheter (22/2 1987).
Om Myrdal fick makten skulle liberala eller konservativa sikter
troligen f samma svngrum som i hans favoritlnder, allts inget
alls. Men snt kan de bortse frn som definierar sin egen och andras
politiska hllning med avstndet till Erlanders, Palmes och Carls-
sons parti.
Den enda punkt i inrikespolitiken, dr Myrdal i regel varit plitlig,
har ju varit hans frakt fr svensk socialdemokrati.
*
Hatet r ofta drivkraften hos Jan Myrdal. Ls fljande text ur hans
bok Kampuchea hsten 1979 (1979). Som vanligt frnekade han Pol
Pots folkmord, eller gillade det Rttfrdighet rder, frklarade
Myrdal efter besk i landet 1978 (FiB-Kulturfront nr 16 1978). Som
alltid angrep han Pol Pots motstndare, denna gng Vietnam:
149
149-156/Om Myrdal 3-03-04 13.00 Sidan 149
Vietnams premirminister Pham Van Dong personligen r brotts-
lig. Han r en man utan heder. Han r en man utan moral. Ty hans
brott r ofrltligt. Om jag vore kristen eller buddhist skulle jag
med visshet se fram mot att han brann i helvetets eld; att han stektes
i flott i evigheters evighet. Att hans gon i rtusenden hackades av
gamar . . .
Sprket r torterarens. Det pminner om klagarens hets vid Mosk-
varttegngarna p 30-talet.
4
S talar aldrig en demokrat. Inte ens om
Hitler kan jag tnka i Myrdals bilder och tonfall.
Ty njuta av ord om andras fysiska plga gr bara den som sjlv
knner dragningen till massmordet.
*
Tv gnger i bokform (1970 och 1987) gav Jan Myrdal ut sin panegy-
rik ver Albanien (Albansk utmaning respektive Den albanska utma-
ningen 19681986). Hans sprk r sjlvupptaget, fyrkantigt, dogma-
tiskt ofta ver grnsen till det komiska, ungefr lika knsligt som ett
kommunistiskt partimanifest. Myrdal argumenterar inte utan slr
fast. Han lider inte av skepsis utan sluter regimen till sitt brst.
Albanerna r inte frtryckta, berttar vr svenske vgvisare. Ett
land dr hela folket r bevpnat och dr det finns skarpa skott i varje
stuga kan inte regeras av en liten klick mot folkets vilja. Bara tv
150
4
Jan Myrdal har ocks uttalat sin frstelse fr Stalin och rttegngarna p 30-talet.
Under den epok Stalin var den ansvarige politikern i Sovjetunionen var huvud-
sidan riktig . . . In p 50-talet hade Sovjetunionen nnu varit socialistiskt ven om
de mrka sidorna blivit alltmer framtrdande (FiB-Kulturfront nr 12 1977).
Om Stalins rttegngar skrev Myrdal: Det r inte s att de 30-talsintellektuella
bara fljde partilinjen nr de hvdade att de talade var skyldiga till hgfr-
rderi . . . trots varje partilinje kan jag sjlv i en genomgng av materialet nu 1983
inte komma till annat n att Radek och andra var skyldiga till hgfrrderi och att
deras motiv var tydliga och begripliga (Expressen 12/8 1983).
Eller som Jan Myrdal uttrycker det i boken Sidenvgen (1977): positivt och nega-
tivt i Stalins grning r som 70 till 30. Hans historiska frtjnster anses (av de
kinesiska kommunisterna) strre n hans misstag och fel; Myrdal instmmer na-
turligtvis.
149-156/Om Myrdal 3-03-04 13.00 Sidan 150
grupper saknar vapen: de reaktionra elementen, de gamla jord-
herrarna och deras lakejer.
Av hotet frn Jugoslavien drog Enver Hoxha diktatorn under fyr-
tio r ngra avgrande slutsatser: Partiet fick inte undergrvas.
Partidemokratin fick inte antastas.
Myrdal medger att han var kritisk till regimen fre besken i Alba-
nien. Vi var inte bara okunniga, vi var frdomsfulla. Men efter stu-
dier p platsen ndde han klarhet. Vi hade haft fel. Det var albaner-
na som hade haft rtt.
Ledarna i Albanien hade inte bara rtt, de var fregngare. Alba-
nerna de albanska kommunisterna har sjlva tvungits ta upp de
stora och avgrande frgorna. Och de har gett svar som r betydel-
sefulla fr oss.
Den stora uppgiften, skriver Myrdal i sina slutord, r att ver-
vinna de mnga tusen r av klassvlde och frtryck som bestmmer
tankar och knslor. Detta diskuterar man ppet i Albanien, det r
hoppfullt. Drigenom kan man undvika misstag och Albanien g
vidare p revolutionens vg.
Ibland r Myrdal mer konkret. Albanien r ocks fr Sverige en
tankestllare om ett mjligt alternativ. Srskilt viktig borde denna
utmaning vara fr grsossar i Metall, freningsbnder, centerung-
domar ute i stdomrdena och skiftesarbetande frldrar i vra fr-
orter. Egentligen r Albanien ett frverkligande av vad miljparti-
er och grna krver. Ren olivolja t folket! En utveckling som bestms
av mnskliga behov.
Enver Hoxha r Albaniens Engelbrekt, meddelar frfattaren, han
frkroppsligar nationens upprttelse, social revolution, ekonomis-
ka framsteg och allmn upplysning.
Men den store hjlten r nd Stalin som str staty verallt, note-
rar Myrdal frnjt. De rd som Stalin gav 50 r tidigare har man fljt.
Albanien r det mest jmlika landet i Europa. Lyckligtvis har den
religionsfientliga kampen genomfrts, annars hade nationen styck-
ats upp som Libanon.
Det br ppekas att de hr citaten inte var tnkta som parodi. De
utgr i stllet den bild som Jan Myrdal p fullt allvar gav av terrorn,
indoktrineringen och partifrtrycket i Albanien, Europas fattigaste
och mest isolerade land.
151
149-156/Om Myrdal 3-03-04 13.00 Sidan 151
Ngra r efter att Myrdal gett ut den senaste upplagan av sin lov-
sng gjorde albanerna uppror. Nr den europeiska frihetsvgen nd-
de Tirana vgade mnniskorna dr ntligen visa sin avsky fr regi-
men.
Redan p Hoxhas tid visste nstan alla i vst att albanerna var un-
derkuvade och levde i misr. De var slavar i en sluten vrld, dr in-
dividen ingenting betydde. Idag knner vi naturligtvis mnga fler
detaljer i skrcken bakom de kulisser som Myrdal hade mlat.
Ngra av oss visade, r efter r, att Myrdal stndigt gjorde sig till
betjnt t ngra av vrldens grymmaste regimer och ideologier. Visst
underminerade vra artiklar hans trovrdighet hos mnga. nd
stllde Kay Glans, nr han i Svenska Dagbladet lugnt och utfrligt
hade redovisat Myrdals frsvar fr terror och massmord, en rimlig
frga (11/12 1987). Han noterade det fr den svenska mediavrlden
s vanhedrande att ingen skribent haft fler spalter i fler tidningar till
sitt frfogande n Jan Myrdal.
Glans undrade helt enkelt varfr Myrdal belnades fr sitt hat och
sin extremism.
*
Pltsligt p sidan 128 i Den albanska utmaningen 19681986 (1987)
beklagade Myrdal att Italien hade gtt en annan vg n Albanien:
Att krossa hitlerismen var ndvndigt fr att folken i Europa skul-
le befrias. Men de italienska kommunisterna sg blott denna olikhet,
de sg inte likheten med 1940 och de sg inte klart Storbritanniens
och Frenta staternas klassintresse i kriget och de lmnade ifrn sig
sina vapen och de blev lagliga och fr det lider det italienska folket
n idag och fr det svlter man i Syditalien n idag. I Albanien gick
det annorlunda.
Allts: Italiens kommunister borde efter befrielsen frn fascismen
sjlva ha tagit makten med vld och upprttat nnu en kommunis-
tisk diktatur i Europa. Med ett penndrag avskaffade Myrdal friheten
fr ytterligare 60 miljoner mnniskor i Europa.
Varfr brydde sig s f om det?
152
149-156/Om Myrdal 3-03-04 13.00 Sidan 152
*
Jan Myrdals inlgg om Albanien var allts frfalskningar av fakta
om ett av jordens minsta tyrannier. Hans rapporter frn en kinesisk
by blev en lika absurd hyllning till historiens strsta totalitra stat.
Han frde Mao-propagandan till Sverige och gick i god fr dess
sanningshalt. Sinologen Nils Olof Ericsson har senare granskat Myr-
dals pstenden och ntt slutsatsen: Det r svrt att finna ngot som
skiljer Myrdals skildring frn regimens officiella propagandabild
(Internationella Studier nr 3/4 1990).
Myrdal intygade till exempel i Rapport frn en kinesisk by (1963) att
kineserna numera hade tillrckligt med mat, dr fanns ingen svlt.
Enligt Ericsson svalt mellan 16 och 30 miljoner mnniskor ihjl i Kina
ren 1959 till 1961. Senare har Myrdal medgett att hans skildring inte
var analys och dokument utan snarare fiktion eller tminstone pro-
paganda (DN 27/10 1987):
Jag lyssnade, iakttog, gjorde blott minnesanteckningar. Nr jag se-
nare skrev drog jag mig personerna till minnes sg dem! och
skrev ut historierna som strukturerade mnniskoportrtt med kro-
nologisk enhet. Jag ljg naturligtvis inte, det var inte phitt det jag
skrev. Men det tillflliga blev med detta arbetsstt specifikt, det ge-
nomsnittliga typiskt. Jag hjde frgen och lade in dagrar dr det be-
hvdes. Med partitagande.
Naturligtvis vlsignade han ocks kulturrevolutionen. Boken Revo-
lutionen gr vidare (1970) r packad med intervjuer, det vill sga
kineser som rabblar de aktuella teserna, denna gng sagan om rd-
gardisternas storartade insatser. Vid sidan av denna mekaniska pro-
paganda, som kineser p platsen var tvungna att veva infr utln-
ningar p besk, gr Myrdal sina egna sammanfattningar.
Kulturrevolutionen stds av fattigbnder och lgre mellanbn-
der. Om tvngsdeporteringarna av intellektuella sger Myrdal:
akademikerna ville sjlva komma ut i byarna. De skulle hjlpas
vervinna frestllningen att intellektuellt arbete var finare n
kroppsarbete. I Kinas karga inland kan man se hur djupt revolu-
tionen nu pljer.
Stndigt hyllas Mao av Myrdal: Det som gr att Mao Tsetung r
153
149-156/Om Myrdal 3-03-04 13.00 Sidan 153
s betydelsefull att han kan betraktas som den tredje efter Marx och
Lenin r att han stllde och lste problem med hur folket efter revo-
lutionen kan skra revolutionen och inte ter bli en frtryckt mas-
sa:
Det som hller ihop Kina r diskussionen om Mao Tsetungs tn-
kande. Det r drfr helt riktigt att sga att krarna ger mer skrd
drfr att mnniskornas tnkande frndrats.
I byn Liu Ling hade kulturrevolutionen lett till
att massorna tertagit den makt som apparaterna hade brjat lirka
ur deras hnder. Administrationen hade frenklats. Investeringarna
hjts. Inkomstfrdelningen ndrats. Tryggheten hade blivit strre.
Sjukkassereformen hade genomfrts. Produktionen hade kat och
med dess kning hade folkets standard kat.
Ja, det stora med revolutionen r att den mnskliga naturen fr-
ndras:
Alla Kinas hundratals miljoner r i rrelse, diskuterar medvetet lan-
dets framtid, fattar sjlva besluten, vervakar de ledande, formar un-
der fortlpande allmn kritik och diskussion sin utveckling. Ur det-
ta vxer en oerhrd kraft.
Med sdana hnfrda barnsligheter sg och ser Jan Myrdal p den
strsta olyckan i Kinas moderna historia: miljoner mrdade mnni-
skor, tiotals miljoner uppsplittrade familjer, rslnga terrorvgor
ver landet, ekonomiskt sammanbrott.
*
S hr kan man fortstta upprkningen av de politiska och mnsk-
liga katastrofer som Jan Myrdal har vlkomnat. Hans antisemitism
har jag redan beskrivit (s 103104). Hans frakt fr demokratin som
metod att fatta beslut (pissa i valurnan) framgick bland annat av
en debatt p Expressens kultursida p hsten 1986. Han har ocks
frsvarat Irans maning att dda Salman Rushdie, etc.
154
149-156/Om Myrdal 3-03-04 13.00 Sidan 154
Men nr den svenska pressen skrivit om Jan Myrdal har det ofta
ltit som om vi nrmat oss en intellektuell gigant. Nr Myrdal sjlv
trtt fram p de strsta tidningarnas kultursidor har hans artiklar i
regel varit groteskt lnga, stndigt sjlvfrhrligande och nstan all-
tid djupt osakliga. Vanligen har de motiverat eller frklarat ngot
frtryck eller skeende, om vilket han enbart kastat fram propaganda-
bitar.
Ty nr det inte gllt de ofrrtter som Jan Myrdal sjlv har ftt ut-
st och offentligt klagat ver som svrigheten att f mineralvatten
p Alitalias flygplan eller middagsbord p Caf Opera i Stockholm
rymmer hans inlgg oftast std till ngon srskilt brutal diktator,
eller krav att en demokrati skall frdmas.
Nr riksradion hromret hade en nostalgitimme om 1968 fram-
stod Myrdal som en lrare och nra nog profet, som fortfarande vr-
das.
5
Och det frblir ett mysterium att svensk socialdemokrati mot-
stndslst kunde lta bilden av Gunnar och Alva Myrdal smutsas s
lnge och systematiskt av en son, som alla borde veta r mytoman.
Vad sger flatheten mot Jan Myrdal om Sverige? Kanske att mass-
mord hos oss knappast blir annat n teori och startar debatter som r
mer underhllning n anknytning till fattbar verklighet. S har Sve-
rige frsvunnit frn vrlden. Blodbadens och tyranniernas folk fr-
tjnar skert vrt medlidande men vi tillhr dem inte och frstr
dem inte.
155
5
Jan Myrdals position inom vnstern r av ikonkaraktr. I hans bok Infr nedrk-
ningen (1993) blev Anders Ehnmark angripen. Ehnmarks analys av boken (Moder-
na Tider, april 1993) belyste skickligt de debatt- och stmningsgrepp som Myrdal
nyttjar och som skapar falskheten i hans skrifter och artiklar. Men till och med en
s hrd uppgrelse rymde fljande passage:
Som samhllskritiker har han (Myrdal) ofta haft rtt, nr han inte tagit i s han
krkts. F radikala mnniskor skulle sga emot honom i ngon huvudfrga
dr. Inget av de problem socialismen sades avhjlpa blev ju det minsta avhjlpt
fr att socialismen ramlade ihop lite verallt. Nej, samhllskritiken str sig
ganska bra.
Naturligtvis kommer demokratiseringen av steuropa, om friheten dr stabilise-
ras, att p sikt kunna avhjlpa en rad av de problem som socialismen (allts
kommunismen) pstod sig kunna lsa. Ehnmarks pstende att samhllskritiken
str sig ganska bra hos Myrdal r obegripligt.
149-156/Om Myrdal 3-03-04 13.00 Sidan 155
Drfr har det varit f i vrt land som under detta galenskapens
kvartssekel strts av Jan Myrdals propaganda, och kulten av honom.
Eftersom ondskan inte finns, finns inte heller flirten med ondskan.
156
149-156/Om Myrdal 3-03-04 13.00 Sidan 156
Om Palme, Castro och Honecker
Mnga svenskar tror att bedmningen av diktaturer, och graden av
uppriktighet om deras ml och metoder, mest r en frga om retorik.
Sdant pverkar inte den praktiska politiken, menar de.
S r det nog inte. Synen p tyrannierna formar frslag och attity-
der p mnga omrden. Den dominerar det klimat, i vilket utrikes-
politiskt tnkande pgr. Beslut som rr krig och internationella
konflikter bestms ofta av vr hllning till de lnder, som styrs av
frtryckare.
Viktigt kan ocks vara att vra ideal om balansen mellan individ
och statsmakt pverkas av de sikter som vi har om totalitra stater.
De som avskyr sdana regimer nyttjar ofta sina kunskaper om dikta-
turerna till att hr hemma undvika, eller varna fr, politiska fre-
stllningar och lsningar, som i frlngningen kan innebra hot mot
pluralismen. De som dras till tyranner, eller till en neutral hllning
infr tyranner, saknar inte sllan den hmningen.
Den synpunkten kan ltt verdrivas. Det r slende hur svenska
socialdemokrater efter andra vrldskriget ofta har vltrat sig i illu-
sioner om ett antal kommuniststater. Men samtidigt har de hr hem-
ma ptagligt strkt demokratin genom att effektivt motarbeta de
svenska kommunisterna och deras program. Att kommunistpartiet i
Sverige varit s obetydligt beror i hg grad p SAP:s konsekventa
kamp mot sina marxistiska konkurrenter. Denna stora insats fr folk-
styrelsen br aldrig dljas hur kritiska vi n r till det strsta partiets
attityder till flera internationella frgor.
Obestridligt r dock att frstelse fr diktaturer blir skygglappar
vid utlndska resor, och vid mten med makthavare i andra ln-
der. Olof Palme avvisade allts kommunism och kapitalism ssom
likartade olyckor och kom ofta att jmstlla Frenta staterna och
Sovjetunionen, klsuparteorin. Han formulerade parallellen p
157
157-164/Om Palme, Castro 3-03-04 13.00 Sidan 157
mnga stt vi gnar oss inte t antisovjetism, bedriv inte hets mot
Sovjet, vi nskar varken antiamerikanism eller antisovjetism, kom-
munism eller kapitalism representerar inte drmmen om frihet fr
Europas folk, etc.
6
Lt oss gra tv nerslag i Olof Palmes resprogram som statsminis-
ter. Hur pverkades besken p Kuba 1975 och i sttyskland 1984 av
hans gldje infr marxister i Tredje vrlden respektive hans ideolo-
giska neutralism?
Sexton r efter sitt maktvertagande tog Fidel Castro emot den
svenske regeringschefen. Det blev ett triumfatoriskt besk. De bda
ledarna verskljde varandra med komplimanger och talade till folk-
massorna p ett gigantiskt, gemensamt mte. Castro betygade sin
svenske vn sin aktning. Palme tergldade med fldande berm p
platsen.
Senare, nr han kom hem till Sverige, bagatelliserade han irriterat
alla frgor om de politiska fngarna p Kuba.
Det land som Palme beskte var (och r) en marxistisk diktatur,
som frskte sprida kommunismen till andra lnder, i Latinamerika
och Afrika. Kampen mot och segern ver Batistaregimen hade svikits
nr de demokratiska grupper, som deltagit i revolutionen, senare
blev frfljda. Mngder av socialdemokrater och andra sattes i fng-
else. Castro skaffade sig en personlig, total makt. Han byggde upp ett
system fr vervakning och trakasserier av politiska motstndare.
Massmedier och skolor nyttjades konsekvent fr indoktrinering och
likriktning.
I statsministerns tal p massmtet i Santiago de Cuba den 29 juni
1975 fanns ingen hnvisning till den fundamentala skillnaden i sty-
relseskick mellan Sverige och Kuba. Tvrtom meddelade Palme att
vad Kuba lrt oss r att frtryckarna till slut strtas, att folkets krav
ej kan frkvvas. Han syftade p Batista, inte p Fidel.
Palme citerade en svensk, socialdemokratisk ledare frn 20-talet,
som sagt att en socialistisk revolution r en lngvarig nydanings-
process. Dock glmde han att meddela sina vrdar att den proces-
sen mste ske under politisk frihet och efter hederliga val. I stllet
158
6
Se s 1721 i denna bok liksom citat och analyser i Ingemar Drfers Nollpunkten:
Sverige i det andra kalla kriget (1991).
frklarade statsministern att vi vill lgga beslutandertten ver
produktionen och dess frdelning i hela folkets hnder och frigra
medborgarna frn beroende av varje slags maktgrupper utanfr
dess kontroll. Med dessa marxistiskt inspirerade fraser ville han ge
intryck av att Sverige och Kuba hade likartade vrderingar om det
ekonomiska system som br efterstrvas.
Tre leven avslutade statsministerns tal: Leve vnskapen mellan
Sverige och Kuba! (vnskapen mellan regeringarna?); Leve solida-
riteten mellan folken! (i Sverige r folket fritt, i Kuba var det straff-
bart fr folket att kritisera regimen); Leve det sjlvstndiga och obe-
roende Kuba! (Kuba var helt beroende av Sovjets std).
Dagen drp blev det vrre. I den gemensamma kommunikn
mellan Palme och Castro fick vi veta att dessa hade frt intensiva
och omfattande diskussioner. Bda regeringscheferna frskrade
att samtalen prglats av stor sympati och msesidig frstelse och
att siktsverensstmmelse i de frgor som behandlats rdde. Med
andra ord: Sveriges statsminister hade ingen enda gng med dikta-
torn rest frgor om krnkningarna av mnskliga fri- och rttigheter
p Kuba, t ex att mnga av Palmes partivnner satt i fngelse.
En regim som bygger p vld och frtryck r dmd att frsvin-
na, str det ocks; gllde den principen ven fr Castro? Troligen
inte, Palme tackade Fidel fr de bevis p tillgivenhet och vnskap
som han mottagit.
Bda lnderna var ocks eniga om att verka fr fred och skerhet
i vrlden. Detta skrev allts Palme tillsammans med Castro, som
1962 hade varit ytterst nra att kasta in vrlden i ett nuklert inferno
genom att placera sovjetiska krnvapenrobotar p Kuba.
Avsljande r ocks avsnittet om Kambodja. Palme-Castro uttala-
de sin djupa gldje ver att frihetskampen fr de vietnamesiska och
cambodjanska folken . . . hade krnts med seger. P sommaren
1975 hade Pol Pot utrymt de stora stderna, deporterat ungefr halva
landets befolkning och inlett folkmordet; se s 203208. D visste
man i vst s mycket om Pol Pot-katastrofen att det borde ha varit
otnkbart fr Sverige att, som kommunikn i Havanna, beskriva just
Kambodjas utveckling som en stor seger fr folkens rtt att bestm-
ma ver sitt eget de.
Sdan var stmningen under vissa r p 70-talet. Den leende in-
159
stllsamheten mot en envldshrskare. Den grnslsa toleransen in-
fr s kallade vnsterdiktaturer. Den instinktiva knslan av obehag
infr frgor om demokrati/diktatur.
Nr Palme tervnt till Sverige frklarade Gunnar Fredriksson,
alltid redo att frsvara progressiva tyranner, att det r Kuba som
frigjort sig frn den diktaturen (hgerkrafterna). De politiska fng-
arna p Kuba, frskrade han, r folk som samarbetade med USA
och CIA till frmn fr den amerikanska dominansen i Latinameri-
ka. Dessutom bestr det verkliga tvnget i de fattiga lnderna av
helt annat slag n hinder fr att rsta p olika politiska partier eller
att skriva i tidningar (Aftonbladet 5/7 1975).
Fredriksson lyckades hr i ngra snabba meningar upptrda som
en nstan typisk fretrdare fr vstligt medlperi:
1) Att Kuba befriat sig frn Batista var sexton r senare en godtagbar
urskt fr den nya, kommunistiska terrorn.
2) Fredriksson sammanfattade vnsterns frakt fr den formella
demokratin i u-lnder. Rsta p olika partier eller skriva i tid-
ningar r likgiltigt dr, menade han. Det viktiga r att bekmpa
undernring och spdbarnsddlighet som om politisk frihet
skulle motverka ekonomisk utveckling och sociala reformer.
3) De politiska fngarna var bara CIA-agenter, sledes motstndare
till revolutionen och framstegen. Fredrikssons sjlvskerhet hr
var lika ptaglig som hans likgiltighet fr politisk frfljelse, det
vill sga nr den bedrevs av socialister i Tredje vrlden.
I debatten som fljde visade Rolf-Erik Romn (Sydsvenska Dagbla-
det 18/7 1975) att troligen var 500:e kuban (cirka 15 000) hade satts i
fngelse av politiska skl. Mnga av fngarna var demokrater och
hade deltagit i kampen mot Batista. Arbetarens chefredaktr Karl
Beijbom namngav flera fackfreningsledare som sprrats in av Fidel
Castro.
7
160
7
Gunnar Fredriksson medgav senare (Aftonbladet 11/7 1975) att ett antal fackfr-
eningsledare satt i Kubas fngelser. Men jag har ingen anledning, skrev han i sin
lilla motattack, att som mnga andra uppmuntra de exilkubaner som inte har
ngot till vers fr demokrati.
Dagens Nyheters politiske chefredaktr Sven-Erik Larsson, som
var medlem av Palmes delegation vid resan till Kuba, sltade ver.
Visst var det en diktatur som Palme beskte, men det r ingen ovan-
lig styrelseform i Tredje vrlden (DN 6/7 1975). Fr en liberal publi-
cist: nr blev brott mot mnskliga rttigheter mer godtagbara fr att
de r talrika? Bakom den svensk-kubanska kommunikn lg ett
skickligt frhandlingsarbete, frskrade Larsson; hade han sjlv
deltagit i skrivandet?
De massiva hyllningarna fr Palme var mrkliga, ansg Sven-
Erik Larsson. Kilometer efter kilometer bildade mnniskorna hck
etc. Larsson antydde att han hrt talas om att snt brukar organise-
ras i kommuniststaterna, men i detta fall kunde man ltt observera
att mnniskorna med nje medverkade.
Det kndes tryggt fr DN:s lsare att veta att tidningens chef-
redaktr var sdan expert p utkommenderade massor i en totalitr
stat att han ltt kunde se att dessa deltog med nje.
8
*
Nio r senare var Erich Honecker vrd fr en liknande tillstllning.
Juni 1984 beskte en svensk regeringschef fr frsta gngen DDR
och dess partichef. Denna ryska lydstat, dr hundratusentals sov-
jetiska soldater var stationerade, vilade (vilket alla visste och vet) p
ett oerhrt omfattande nt av hemliga poliser och angivare. Det st-
tyska samhllet var genomsyrat av rdslan att bli misstnkt eller er-
tappad som kritiker av regimen.
Genom politiska fngar, likriktning av massmedier och skolor
161
8
I den bok med anekdoter utifrn, som Pierre Schori kallat Dokument inifrn (1992),
finns mnga sidor om Kuba. Inte ett ord hr om Palmes, hans egna eller andra
ledande socialdemokraters visiter i Havanna, d vnskap, beundran och enighet
proklamerats. Allt detta glider Schori idag frbi.
Nu handlar allt om hur Castrovldet skall ersttas av demokrati. I boken hyllar
Schori inte lngre diktatorn (som han 1986 kallade en av de strsta i samtidshisto-
rien) utan dennes motstndare, dissidenterna: dessa mnniskor utgr en ovr-
derlig och vsentlig grund fr det Kuba som vi alla nskar se: sjlvstndigt, demo-
kratiskt och rttvist.
samt frfljelse av oliktnkande behll de styrande sitt grepp. Med-
lemmar av det kommunistiska partiet gynnades med mnga privile-
gier, inte minst ekonomiska. Hetsen mot vstmakterna pgick hela
tiden. Honecker stdde terroristgrupper frn Mellersta stern med
militr trning. Regeringen hade sprrat in sin egen befolkning bak-
om taggtrdsgrnser, mineringar och Berlinmur. Tyskar som i fr-
tvivlan frskte fly DDR-elndet blev skjutna vid muren, p krar
och vid hav och floder.
Den verkligheten var som bortblst nr Palme trffade Honecker.
I stllet brt ett ovrdigt gullande ut i Stralsund, dr mtet skedde.
Samtalen hade frlpt mycket bra, sammanfattade Palme. Behovet
av avspnning ser annorlunda ut frn tysk horisont n frn Texas
eller Kalifornien, sade den svenske statsministern med en spark mot
USA (SvD 30/6 1984). Du vet, man mter en massa statsmn. Men
jag mste sga att med Honecker fick jag mycket god kontakt. Jag tror
att han uppriktigt vill nedrustning (Aftonbladet 30/6 1984). Pro-
blem mellan Sverige och DDR kunde mjligen vara underskottet i
handeln och vrt lands goda frbindelser med Willy Brandts social-
demokrati.
Och Honecker prisade naturligtvis Palme tillbaka. Palme hyllad
som fredshjlte, var Aftonbladets rubrik frn Stralsund (30/6 1984).
TV, tidningar och radio i DDR var fyllda med inslag om Palme
dock alltid samma officiella version (Expressen 1/7 1984).
Ingen antydan gjordes om att terrorn i DDR skulle ha diskuterats
mellan statsledarna eller att Sveriges regeringschef med kraft fr-
dmt Berlinmuren. Den avsky som svenska demokrater knde fr
Honecker tycks inte i ngot avseende ha speglats i dialogen. Lt oss
g till Olof Palmes officiella middagstal under besket.
Detta anfrande publicerades i dess helhet i partitidningen Neues
Deutschland. Ingen censur behvde gras av s lskvrda synpunk-
ter, och jag har naturligtvis jmfrt det tryckta talet med den officiel-
la UD-versionen.
Honnrsorden i Palmes anfrande var hela tiden arbete fr fred,
avrustning, avspnning, frsoning, frstelse, frtroende
och vnskap liksom motstnd mot krig och krnvapen. Det
enda vrdeord som inte terfinns i texten r: FRIHET. Berlinmuren
varken nmns eller antyds. Naturligtvis finns i talet ingenting
162
om likriktningen, de politiska fngarna eller angiverisystemet i
DDR.
Fundera ett gonblick p innebrden av denna flathet mot dikta-
torn i ett grannland, som tjnstgjorde som fngelse fr 17 miljoner
understar. Hr kommer den demokratiskt valde regeringschefen fr
en av vrldens mest stabila folkstyrelser. Han uttrycker ingen som
helst stolthet ver friheten som id och styrelseform. Statsministern
besker ett land, dr hans egna partivnner fngslas, avskedas och
hlls under strikt uppsikt. Palme kritiserar inte detta, noterar inte ens
skillnader i samhllssystem mellan de bda lnderna.
9
Vilka slutsatser drog dissidenter och andra DDR-medborgare,
som hoppades p liberalisering, av Olof Palmes ord nr de lste talet
i partitidningen? De var naturligtvis vana vid fraserna och hoppades
vl att Palmes kritik hade redigerats bort av Neues Deutschland. Men
en del begrep nog att detta var det officiella Sverige p den tiden: en
man som reste omkring fr att inhsta berm fr Palmekommissio-
nens hugskott och inte ville stra den hjrtliga atmosfren med prat
om terror.
Nr Palme var p officiellt besk i stafrika hsten 1971 stod han
vid Zambezifloden och sg ut ver sdra Afrika p andra sidan.
Detta r grnsen fr mnsklig anstndighet, utropade han d.
10
Det var en korrekt beskrivning av den frnedring som r rasfrtryck
och apartheid. Men sg han inte i Berlinmuren en annan anstndig-
hetens grns? Hur skall man annars beteckna skjutklara soldater
verallt dr sttyskland vette mot Vsttyskland?
163
9
Nr partiordfranden upptrdde med sdan diskretion i DDR r det inte konstigt
att andra socialdemokrater drog slutsatsen att de kunde g nnu lngre. Frre bis-
kopen Lars Carlzon var ordfrande i frbundet SverigeDDR. I dess medlems-
blad skrev Carlzon sjlv 1990 (nr allts den kommunistiska diktaturen hade fallit
i sttyskland): Vr beundran kvarstr fr allt det goda som nd utrttats under
DDR:s fyrtio r.
10
P samma resa talade Palme i Tanzanias huvudstad vid kongressen fr det enda
tilltna partiet dr. Bredvid sig hade han d bl a landets vicepresident Abeid Karu-
me, som bedrev ett omfattande och vlknt skrckvlde p Zanzibar. Karumes
systematiska brott mot mnskliga rttigheter, bl a mnga mord p politiska mot-
stndare, kritiserades naturligtvis inte av Palme. (Se Andres Kngs bok Sdan r
socialismen, 1982.)
Nog begrep Palme skillnaden mellan en nation, som lter sina mi-
litrer bevaka en grns mot olovligt intrng, och en regim, som
tvingar sina soldater att ppna eld mot egna medborgare nr dessa
vill lmna sitt land. Men att nmna det i Stralsund var otnkbart, ty
Palme hade en annan dagordning.
164
Om Palme och krnvapnen
Vilken var d Sveriges dagordning 1984?
I boken Nollpunkten: Sverige i det andra kalla kriget 19791986
(1991) har Ingemar Drfer sammanfattat den s hr i en kritisk ana-
lys:
Sverige erbjuder den tredje vgen mellan kommunism och r ka-

pitalism. Den demokratiska socialismen r framtidsvgen fr
jordens folk.
Vrldslget i allmnhet och det skerhetspolitiska lget i Europa
i synnerhet kan inte bedmas utifrn enbart vstliga informa-
tionskllor. En negativ bild av Sovjetunionen r en djvulsbild
och hindrar en framgngsrik dialog och korrekta relationer med
detta land. Fredsforskning r en fruktbar metod att komma fr-
bi dessa traditionella djvulsbilder.
Tal om verkliga styrkefrhllanden i Europa r ett militariseran-
de av tnkandet och frhindrar fortsatt avspnning. Inga ameri-
kanska euromissiler br baseras i Europa fr att motverka den
sovjetiska SS 20-uppbyggnaden.
Krav p fred och frihet ocks i steuropa r korstgsanda och
frhindrar fortsatt avspnning. Den europeiska situationen
kommer att frbli lst och frstelnad.
Det r vapnen och rustningsdynamiken som skapar spnningar
och krigsrisker, inte de reella politiska motsttningarna mellan
staterna.
Krnvapenavskrckning r av ondo som frsvarsdoktrin.
Kapprustningen r farlig och kan leda till krnvapenkrig.
Reaganadministrationen rr sig i riktning mot en warfighting
165
165-172/Om Palme & krnvapnen 3-03-04 13.01 Sidan 165
strategy och frsker dessutom begrnsa ett kommande krn-
vapenkrig till Europa. Natos doktrin br i frsta hand frnd-
ras till icke frsta anvndning av krnvapen. Genom sin upp-
rustning str Reaganadministrationen jmvikten och innebr
egentligen det strre hotet mot freden.
Gemensam skerhet r det stora alternativet till krnvapenav-
skrckning.
Ett krnvapenfritt Europa r nskvrt. Ett steg p vgen r krn-
vapenfria zoner i Norden men ocks i Centraleuropa.
Krnvapenfrysning, helst i FN-regi, r en metod att bryta den
onda rustningsspiralen.
Det r viktigt att tala om rustningslget i allmnhet och dess
allmnna hot mot freden, inte det svenska lget med ubts-
krnkningar i synnerhet med det specifika hotet mot den
svenska freden. Tal om specifika hot mot Sverige mste tonas
ned eftersom det ifrgastter klsuparteorin, frsmrar Sveri-
ges frhllande till den ena sidan och hotar Sveriges roll som
fredsmklare.
Jag behver inte pst att Drfers samtliga punkter ger en helt rttvi-
sande bild av socialdemokratins skerhetspolitiska filosofi i brjan
av 80-talet. Men om hans sammanfattning i grunden skulle vara
falsk r det omjligt att frst varfr Olof Palme t ex lt bli att ut-
trycka kritik vid sitt besk i DDR 1984. Om Drfer dremot ngor-
lunda korrekt har fngat innebrden i statsministerns dagordning
frklarar det den svenska tystnaden om frtrycket.
Ty i sin rapport 1982 hade Palmekommissionen freslagit att en
korridor, som var fri frn slagfltskrnvapen, skulle upprttas p
bda sidor av grnsen i centrala Europa mellan lnderna i Nato och
Warszawapakten. I december samma r hade tanken upprepats i den
skrivelse, som Sverige verlmnade till ESK-staterna. Man ansg att
zonen skulle rymma ett omrde p 15 mil p respektive sida av block-
grnsen.
Vstmakterna avvisade helt frslaget. Det skulle undergrva Na-
todoktrinen om flexible response vid grnsen mellan de tv tyska sta-
166
terna, menade de. Krnvapenavskrckningen var ju grunden fr At-
lantpaktens frsvar av Europa. Vst ansg att frslag om krnvapen-
fria korridorer, frysning av krnvapen eller andra liknande frnd-
ringar i Natos doktrin skulle allvarligt frsvaga demokratiernas fr-
mga att gra motstnd. Drmed kunde ocks avskrckningens
fredsbevarande funktion riskera att urholkas.
Sovjetblocket anslt sig dremot till Palmekommissionens ider.
De kommunistiska staterna utvidgade frslaget till 25 mil breda kor-
ridorer p bda sidor av grnsen. D skulle zonen tcka nstan hela
Vsttyskland och troligen leda till avlgsnande av (eller avrustning
av) trupper frn USA, England och Frankrike.
Just detta var, som Drfer ppekar i sin bok, Kremls ml ocks fr
kampanjen mot de robotar som Nato ville placera ut som svar p de
sovjetiska SS 20-missilerna. Syftet var naturligtvis att undergrva
Natos trovrdighet.
Palmekommissionens frslag, som blev Sveriges, lg allts nra
den sovjetiska stndpunkten och stod i klar motsttning till Natos
strvanden. Ingemar Drfers bok analyserar ven andra kontrover-
siella frgor, dr Sveriges frslag hade stora likheter med sovjetiska
stndpunkter.
11
Klyftan mellan vst och Palmelinjen var djupare n s. Demokra-
tiernas strategi byggde p djup misstro mot Sovjets ambitioner. En
diktatur behver inte redovisa sina bevekelsegrunder infr det egna
folket. Vljarna dr kan inte utkrva ansvar av regimen. De hrskan-
de kan nr som helst kasta om sin politik utan att ta hnsyn till den
egna opinionen, eftersom opinion i vr mening inte existerar dr.
Regeringen i en totalitr stat kan beg de grvsta aggressioner och
skndligheter utan strre hnsyn till det egna folkets sikter. St-
det frn folket skapar man i efterhand genom indoktrinering och
skrpt frfljelse av oppositionen. Drfr kan demokratier sllan lita
p diktaturer.
167
11
Sveriges nuvarande ambassadr i Moskva, rjan Berner, bekrftar den bilden i
sin bok Sovjet och Norden (1985): I sjlva verket har det varit s att Stockholms
utrikespolitiska linje p fr Moskva viktiga omrden, det vill sga rustningsfrgor
i Norden och i Europa, sllan lpt s parallellt med de sovjetiska stndpunkterna
som under 80-talet.
I de fria staterna upprtthlls dremot en stndig och ppen dia-
log mellan regeringar, som r minutist bevakade av oppositionen i
det egna landet. Massmedier skriver vad de vill utan hnsyn till vad
de styrande anser. Fria partier har ofta mer gemensamt med parti-
vnner ver nationsgrnserna n med konkurrerande organisatio-
ner hemma. Folkrrelser och medborgare r inte betjnter t makt-
havarna utan bestmmer sjlva sina sikter.
Drfr har det svitt jag vet nnu inte hnt att tv demokratier
gtt i krig mot varandra. Dremot uppstr ofta krig mellan parter, dr
det ena landet (eller blocket) eller bda lnderna (eller blocken) r dik-
taturer. Fr nationer, vilkas bakgrund r de europeiska katastroferna
under nittonhundratalet, borde misstron mot tyranniet vara given.
Sverige skilde sig frn de flesta fria stater i Europa genom att Undn-
Palme-linjen avvisade sdan misstnksamhet.
Den svenska socialdemokratins utrikessyn var att frtroendet
mellan blocken kunde ka radikalt genom olika militrpolitiska kon-
struktioner, till exempel krnvapenfria korridorer. Vsts instllning
var dremot att frmst demokratiernas styrka och enighet skulle
avskrcka Sovjet frn ventyrligheter. En sdan politik kunde ge oss
tid att invnta det som vi intensivt hoppades till slut skulle intrffa:
tyranniets urgrpning och fall.
1989 rs revolutioner var en nstan ofattbar triumf fr bde vsts
strategi och vrderingar och fr kommunismens motstndare i
Warszawapaktens lnder. Nr steuropas stater hade brutit sig ut ur
bolsjevismen och Sovjetunionen upplsts fanns ntligen frutstt-
ningar fr den typ av samverkan, som diktaturen frr hade gjort
otnkbar.
Svenska socialdemokrater ltsas ibland att det just r Palmekom-
missionens ider som till slut har segrat. Titta, nu brjar Europa nt-
ligen praktisera den gemensamma skerheten, utropar de glatt.
Men de teorier om gemensam skerhet, som Palme lade fram i
brjan av 80-talet, utgick frn att maktblocken och Sovjetimperiet fanns
kvar. Det som nu kan vxa upp bygger tvrtom p att kommunismen
inte dominerar ngon viktig del av Europa.
Inte ens en s ytlig debattr som Pierre Schori kan vara i god tro
nr han envist hvdar att Palme (och han sjlv) fick rtt. Den svenske
statsministern trodde att tystnad eller diskretion om det totalitra
168
elndet skulle bana vg fr skrare fred. Vstmakterna, och mnga i
Sverige, ansg tvrtom att bara med frihetens utbredning kunde fre-
den skras och frankras. Det var misstron som tvingade fram
rustningarna, och misstron frn vst var i nstan alla avseenden be-
fogad.
12
Ingvar Carlsson vill nnu inte se detta samband. Hans egen histo-
riebeskrivning avser att dlja SAP:s misstag. Carlsson menar att Pal-
me-kommissionens rapport och dess fljder ledde till att hotbilden
ersattes av idn om gemensam skerhet. Vem tror att de demokratis-
ka revolutionerna i steuropa 1989 och sovjetmaktens upplsning
1991 hade kunnat ga rum utan den frskjutningen? (DN 15/11
1993).
Ledaren fr Sveriges strsta parti har allts inte begripit att bland
annat Sovjets ekonomiska snderfall, den kade oppositionen i
frmst imperiets utkanter och Natos sammanhllning och beslut-
samma rustningar fick Gorbatjov att kasta om den ryska strategin.
Nr Ingvar Carlsson i stllet pstr att revolutionerna i steuropa
169
12
Efter frihetsvgen i Europa p hsten 1989 skrev Pierre Schori: Idag talar bde
Bush och Gorbatjov som Palme och har slagit in p den gemensamma skerhetens
vg, Palmekommissionens kungstanke (DN 11/12 1989).
Detta r ett frbluffande frsk att frfalska nutidshistorien, svarade Nordal
kerman (DN 20/12 1989), eftersom de svenska frslagen gllde ett radikalt annat
lge. Gorbatjovs nrmaste medarbetare har ju frklarat att all sovjetisk utrikespo-
litik fre 1985 inte bara var felaktig utan kriminell, skrev kerman. Palmegrup-
pens avsky fr antikommunismen belyser i stllet farorna nr man frhandlar med
gangsterregimer. Om man anvnder Gorbatjovs ptagliga fredsvilja till att mo-
tivera sin egen godtrogenhet gentemot Brezjnevregimens propagandautspel, inne-
br det att man ltsas tro att ingenting har intrffat i Sovjet de senaste ren.
Och Olle Svenning noterade ngot nnu vrre i Aftonbladet (17/11 1993), nr
han recenserade Timothy Garton Ashs bok In Europes name: Germany and the Divi-
ded Continent (1993). Egon Bahr var inflytelserik medlem av Palmekommissionen
och en ledande skerhetspolitiker i tysk socialdemokrati. Svenning skriver om
Bahr, dennes parti och 80-talet: SPD-politiken under oppositionsren kom i prak-
tiken att tjna som skydd fr hrskarna i DDR och som hot mot medborgarrtts-
rrelserna i steuropa. I boken Nollpunkten: Sverige i det andra kalla kriget (1991)
analyserar Ingemar Drfer Egon Bahrs roll i samband med Palme-kommissionen.
1989 och 1991 inte kan tnkas utan Palme-kommissionen bidrar han
till en fortsatt infantilisering av bilden av det forna Sovjetunionen.
Skillnaden i filosofi mellan svensk socialdemokrati och vstmak-
terna r hr oerhrd. Fr Undn-Palme-linjen var friheten inte lik-
giltig men sekundr i bedmningen av de flesta lnder i vrlden. Av
den ideologin fljde bde en selektiv diktaturkritik (se s 1524) och
en svensk motvilja mot Natos doktriner.
Den frklarar ocks falskheten i det middagstal som Olof Palme
hll i Stralsund i DDR den 29 juni 1984.
*
Dremot gladdes den svenska fredsrrelsen nr Olof Palme stn-
digt plderade fr krnvapenfria korridorer i Europa. I de grupper-
na var det ltt att bli populr genom att angripa vstliga doktriner
om avskrckning som medel att bevara freden.
13
Det intressanta med fredsrrelsens insatser r just att den ofta kri-
tiserat de Natovapen, som hindrade sovjetiska framsttar under s
lng tid. Samtidigt har den varit frbluffande likgiltig infr den
spridning av krnvapen till fanatiska diktaturer, som nu blivit ett allt
tydligare hot mot hundratals miljoner mnniskor.
Nr Israel 1981 slog ut en irakisk krnreaktor utanfr Bagdad fr-
dmdes handlingen i Sverige av regering, opposition och nstan alla
massmedier. Idag r det uppenbart fr nstan alla att Israels flyg-
attack mot reaktorn blev en vlsignelse fr hela regionen. Den hind-
rade Saddam Hussein att t ex stta in krnvapen i kriget mot Iran
eller senare mot FN-alliansen under Gulfkriget (se s 123124 och
133135).
Det frra kapitlet beskriver samma paradox i debatten om FN-
alliansens militra motstnd mot Irak. Konstigt nog var det srskilt
svrt fr dem, som alltid ogillat Natos krnvapen, att stdja ambitio-
nen att sl ut Iraks nya och omfattande projekt fr egen krnvapen-
tillverkning. Idag tror allts experterna att Saddam Hussein bara var
ngra f mnader frn sin frsta atombomb nr Irakkriget brt ut
170
3
Jag syftar sjlvfallet inte p Svenska Fredskommittn, som i rtionden och syste-
matiskt tjnstgjorde som en sovjetisk propagandaorganisation.
i januari 1991. Men detta kade knappast frstelsen inom den
svenska fredsrrelsen fr USA:s och FN:s insatser; Inga Thorsson r
hr ett undantag.
P 90-talet har vi sett hur Irak och Iran energiskt strvat efter att
skaffa egna atomvapen. Pakistan har kanske redan tillverkat sina
frsta laddningar. Upplsningen av Sovjetunionen har skapat ytter-
ligare flera krnvapenmakter. Hur vl eller illa bevakade r deras
lager av atomvapen och plutonium?
Och vilka diktaturer har ftt (eller fr snart) tillgng till ett antal
ryska krnvapenexperter, som nu erbjuds svindlande lner utanfr
sitt hemland? Har den svenska fredsrrelsen engagerat sig med de-
monstrationer, uppvaktningar, marscher, artiklar och politiska krav
fr att motverka de hr nya hoten?
Under 1993 blev faran fr nordkoreanska krnvapen akut. Regi-
men i Pyongyang drog sig undan internationell kontroll av sina an-
lggningar. Har man dr redan tillverkat atombomber? Kommer
man senare att exportera laddningar till t ex Iran? Inte har jag sett
fredsrrelsens ledare trda fram med upprepade och uppmrksam-
made varningar fr de katastrofer som kan flja av Nordkoreas nuk-
lera ambitioner.
Medierna blev dremot ivrigt nyttjade av tskilliga i fredsgrup-
perna nr de under sommaren 1993 frsvarade plogbillsaktivister,
som i en Saabhangar i Linkping frskte hamra snder vapenfste-
na p ett Jasflygplan. Det tycks viktigare att motverka svenska va-
pensystem (som alla vet bara kommer att anvndas defensivt fr att
skydda en demokrati) n att varna fr nordkoreanska atombomber
(som bara kommer att nyttjas av diktaturer i angrepps- och terror-
syften).
14
171
4
Fredsrrelsen i vst fick ofta ppet std av s kallade fredsforskare. Tv gst-
forskare vid bl a Sipri, Aaron och Regina Karp, har i sommarnumret 1993 av tid-
skriften Internationella studier, som utges av Utrikespolitiska Institutet, riktat en
frdande kritik mot fredsforskningens antivstliga inriktning: den frsvarade
mnga av de mest repressiva och aggressiva sidorna hos Sovjetunionen och dess
allierade . . . Inom fredsforskningen skapades ett klimat som dominerades av mot-
stnd mot antikommunismen.
Aaron och Regina Karp visar att denna hllning gjorde det omjligt fr freds-
Fredsrrelsens prioriteringar speglar den svenska vnsterns. Dess
felbedmningar har allts fortsatt in i 90-talet. Det handlar i bda fal-
len om en fundamental ofrmga att se skillnaderna mellan diktatu-
rers och demokratiers ml och metoder. Indignationen frr ver de
fria nationernas frsvar skr mot tystnaden eller frsiktigheten nu
infr de mest brutala tyranniernas upprustning.
172
forskningen att hantera den snabba utvecklingen under 80-talet. De menar ock-
s att dess
antivstliga frdomar inte r mindre uttalade nu d den inriktar sig p nya hot
mot fred och skerhet. Detta syns allra tydligast i de smrtsamma mdor som
gnas spridningen av massfrstrelsevapnen. Hellre n att kritisera regionala
makters strvanden att frvrva sdana vljer fredsforskarna att betona behovet
av mer drastiska nedrustningstgrder i vst, etc.
Om Tingstens frnvaro
En av Artur Lundkvists hatartiklar om Herbert Tingsten hyllades av
Karl Vennberg med fljande omdme:
Men kanske blir det i detta portrtt Tingsten kommer att finnas kvar
fr eftervrlden, p samma stt som Gustaf af Geijerstams oddlig-
het bestr av Strindbergs nidportrtt i Svarta fanor (Aftonbladet
26/10 1983, omtryckt av Vennberg i boken P mitt samvete, 1987).
Om ngon ber mig ta ut en enda mening frn ren efter 1968 fr att
med den belysa epoken tror jag att orden ovan av Vennberg ligger
bra till. Tingsten: nittonhundratalets frmste publicist i Sverige, sam-
tidigt den mest kunnige och passionerade kritikern av tidens totali-
tra lror och stater. Han skulle allts leva vidare i en spottloska frn
Artur Lundkvist, medlparen till stalinism och kommunism!
S triumferande knde sig mnga skribenter p vnsterkanten un-
der denna tid.
Paradigmskiftet var definitivt, trodde de, trots att vissa ideologis-
ka tecken i skyn var oroande. Vljarnas kyla infr socialismen var
ptaglig, ven om Palme var tillbaka. Och flera debattrer kritisera-
de envetet socialisternas utrikessyn. Men vnsterns dominans ver
ett antal kulturredaktioner och avdelningar p radio-TV hade vuxit
fram frbluffande snabbt och ltt. Anpassningen frn en stor del av
kulturvrlden och det skrivande Sverige hade varit s omfattande att
skiftet tycktes permanent.
Idag kan vi ironisera ver denna hybris. Men det var inget skmt
att lnge leva i dess nrhet. Trots mngas motstnd sg vi hur funda-
mentala vrderingar om demokrati definierades om eller vrderades
bort (vilket ofta r samma sak). De nationer, som bar upp friheten i
vrlden, var stndigt mltavlor fr hn och frkastanden. Gangster-
173
173-176/Om Tingstens frnvaro 3-03-04 13.03 Sidan 173
ledare, draperade till politiker i ett antal lnder, mttes av svensk
frstelse eller beundran.
Vi br ocks minnas att mnga av dem som bedrev denna i djupas-
te mening antiliberala propaganda, och deras lrjungar, fortfarande
har viktiga positioner i massmedier, politik och frvaltning. tskil-
liga har visserligen snabbt eller stegvis skt smlta in i en ny ideolo-
gisk milj efter 1989 och 1991 rs revolutioner i Europa men fr
hur lnge? Vart blser de nr vinden ter ndrar riktning?
Minnet av Tingsten var allts reducerat till ett nidportrtt av ho-
nom, trodde Vennberg. Ingenting tycktes han ha lrt av sitt eget fr-
flutna. Nr Hitler var som starkast frljligade Vennberg dem som
reste motstnd mot nazismen. I vad mn Hitler utvidgat sitt rike
med rtt eller ortt, m vi frtrstansfullt lmna t historien att fast-
stlla, skrev han efter krigsutbrottet 1939.
15
Nr Stalins vlde hade brett ut sig och cementerats tio r senare
raljerade Vennberg p liknande stt om antistalinisterna. Se p s 242
hur han till exempel sparkade undan Eyvind Johnsons varningar!
Hur vgade den mannen krympa Tingsten till en fotnot i presshisto-
rien? Och hur kom det sig att den politiske debattren Vennberg fort-
farande togs p allvar?
Tanken att Tingsten definitivt skulle kunna frvandlas till ett
skllsord verkar ljevckande idag. nd frstr jag att Vennberg
kunde hysa sdant hopp. Ty den tjugoriga utrensningen av Ting-
sten frn debatt, bokutgivning och litteraturlistor hade varit effektiv.
174
5
De som r intresserade av Karl Vennbergs hllning till nazismen br lsa Karl
Erik Lagerlfs doktorsavhandling om Den unge Vennberg (1967). I ett brev 1936
skrev Vennberg: Jag vet att Hitler och Mussolini gett sitt lands ungdom ngot att
leva fr, ett obnhrligt och ofrnkomligt krav, undandraget all reflexion och ana-
lys. Livets jmvikt kan inte terstllas p annat stt. Friheten r ett gudomligt pri-
vilegium, som bland mnniskorna bara leder till trist frfall.
Men lngt viktigare r vad han senare publicerade i artikelform, under andra
vrldskriget. Det var frmst i tidskriften Ariel som Vennberg uttalade sin frstel-
se fr Tredje Riket. Det vriga Europa hade isolerat Tyskland, klagade Vennberg
1940 (han var d 30 r), det var Versaillesfredens skuld att nazismen vxte fram.
Utlandet hade rest kompakta murar av hn och fiendskap kring tysk livsvilja.
Det kunde ha varit en historisk uppgift av enastende rckvidd fr ett litet, hgt
kultiverat folk som det svenska att frska frst Tyskland och fra dess talan infr
Det nya ideologiska klimatet gjorde frtrngningen lika mjlig som
det blev omjligt att frneka Tingstens storhet, nr hans ord och vr-
deringar ter ndde den svenska allmnheten.
Ngra yngre journalister sade mig sedan Tingsten-antologin hade
kommit ut: tnk att ngon i Sverige har skrivit med sdan kunskap,
eld och gldje! Det r konstigt: varfr har man undanhllit oss unga
allt detta?
Tingsten har inte alls undanhllits, svarade en irriterad Anders
Ehnmark i ngra artiklar. Han fann Tingstens terkomst en smula
hysterisk. Jag kan dock inte minnas att Tingsten nnsin var frn-
varande i svensk debatt; jag uppfattar hans nrvaro i det serisa
samhllstnkandet som permanent (Moderna Tider nr 3 1992). Ja,
tesen om undantrngningen r absurd, menade Ehnmark, Ting-
sten har inte varit nmnvrt frnvarande i svensk debatt (Arbetet
8/3 1992).
Ehnmarks sikt tycks vara att ven om bara ytterst f nmnde
Tingsten med uppskattning under 70- och 80-talen, trots att han fr-
vandlades till en fraktfull glosa fr s mnga (inklusive fr den tid-
ning dr han varit chefredaktr), ocks om hans bcker frsvann
frn bokldorna och frn de flesta lroplaner i de flesta lroanstalter,
ven om ett par generationer hann vxa upp utan att lsa en enda
bok (eller en enda artikel) av Tingsten s fanns han nd hela tiden
kvar dr, var till och med permanent nrvarande i debatt och tn-
kande, jag antar ocks bland dem som knappast knde hans namn,
175
vrlden under sjlva den inre omvlvningens blodiga, frvirrade och smrtfyllda
dagar. Lagerlf ppekar att Vennbergs argumentering var identisk med Fredrik
Bks.
Ibland nyttjade Vennberg ett sprk som starkt pminner om den senare tredje
stndpunkten infr USA/Sovjet. Skulden kan ligga hos Tyskland eller England,
hos nazismen eller imperialismen, skrev Vennberg i oktober 1939. Jag hr inte till
dem, meddelade han i september 1940, som anser, att allt gott hrrr frn Eng-
land och allt ont frn Tyskland.
Lagerlf sammanfattar Vennbergs politiska vacklan under denna tid: Vi har
tidigare sett att V:s kommunistiska orientering inte hindrat honom frn en drag-
ning till ideologier med reaktionr anknytning. Individens underordnande under
helheten var ett viktigt motiv fr honom 1938 och senare.
n mindre visste vad han stod fr.
Denna Ehnmarks frestllning en senkommen antites till Venn-
bergs r s metafysisk att den pminner om de kristna betraktel-
ser, vilka hvdar att Guds existens bevisas av hans skenbara frn-
varo. Ja, i sjlva verket r Guds frnvaro en bekrftelse p hur nra
han str oss.
Men eftersom Ehnmark ocks vet att villkoren fr Gud respektive
debattrer skiljer sig t r det ngot annat, och mycket mer konkret,
som han vill antyda. Det han meddelar oss r frtjusande: nr Anders
Ehnmark i ratal skrev artiklar i Norrskensflamman, Ny Dag och FiB-
Kulturfront hade han i sjlva verket (ven om ingen mrkte det) stn-
digt Tingsten i tankarna.
Varfr blir vnsterskribenter i Sverige s konstiga nr Tingsten
kommer p tal? Svaret r troligen att de har p knn att Tingstens
grad av nrvaro r mtare p ngot annat, kanske p utvecklingen
just av en kulturkamp, dr vrderingen av friheten och den rationel-
la kritiken av ofriheten drar upp grnserna. Lennart Berntson, som
sjlv fr mnga r sedan hade sympatier fr leninismen, har insikts-
fullt sammanfattat processen:
Tingsten faller offer fr det ideologiska klimatomslag, som stter in
frn 1960-talets slut. Hans fall stter punkt fr den liberala, eller rik-
tigare socialliberala, intelligentians dominans i svenskt kultur- och
medialiv. Efter honom marginaliseras en hel generation av publicis-
ter, frfattare och forskare . . . Berttelsen om denna drastiska scen-
frndring i Sveriges intellektuella liv terstr att skriva (Sydsvens-
ka Dagbladet 8/2 1992).
Berntsons iakttagelse r, tror jag, avgrande. Den frklarar bde var-
fr det frr var viktigt att uttala besvrjelsen att Tingsten aldrig mtte
terkomma (Vennberg) och idag r angelget att dlja att han ngon-
sin varit borta (Ehnmark). De anar det samband som Lennart Bernt-
son har beskrivit.
Men de vill inte erknna det, ty i s fall skulle de tvingas formulera
alternativet till sin egen grning.
176
Om Jmfrelsen
Ocks en annan tanke i Tingsten-debatten avvisar en ndvndig me-
tod fr att inhmta kunskap. I sitt inlgg i Arbetet (8/3 1992) skrev
Anders Ehnmark att hatet mot Olof Lagercrantz liknar hatet
mot Palme. Brist p lojalitet r den anklagelse som ligger i luften. De
har stllt sig p fel barrikad och svikit sin klass.
Kanske har sdant hat funnits i vissa, extrema borgerliga kretsar,
frtal i slutna rum som Ehnmark kallar det. Men debatten om
vnsterns skuld har (svitt jag vet) inte smutsats av sdan hets.
Som liberal knner jag bara en trtt likgiltighet infr s enfaldiga be-
grepp som klassvek; det viktiga r ju vilka vrden man stder eller
sviker, inte vilken socialgrupp man kommer frn. Min egen kritik
mot Lagercrantz ligger knappast i luften utan bedrivs helt ppet.
Den gller synen p diktaturerna.
De tar vgen ver Tingsten fr att sl mot det fenomen i den kul-
turella opinionsbildningen, som Olof Lagercrantz s vl gestaltar. Vi
kan kalla det kulturradikalismen, fortsatte Ehnmark.
Pltsligt hade han frvanskat ocks begreppet kulturradika-
lism, som i Sverige alltid eller frmst har frknippats med kmpan-
de demokrater, bland andra Tingsten och Hedenius. Om kulturradi-
kalismen haft ngot projekt har det varit att undergrva frtryck
och auktoriteter, som byggt sina sm och stora vlden p vld, fr-
legade traditioner eller klassfrdomar. Vad utrikespolitikern Lager-
crantz ofta gnade sig t var motsatsen: att leta efter perspektiv
dr han kunde prisa kommunismen och frdma frmst Frenta sta-
terna.
Den hr insinuationen (de tar vgen ver Tingsten . . .) har varit
s populr att den br granskas nnu ett gonblick. Gunnar Fred-
riksson utbrast: Varfr mste hyllningar av idolen (Tingsten) kom-
bineras med s gemena tarvligheter mot Olof Lagercrantz? (Afton-
177
177-179/Om Jmfrelsen 3-03-04 13.10 Sidan 177
bladet 30/10 1992). Expressens ledarsida manade: Sluta anvnda
Herbert Tingsten som frevndning fr uppgrelserna! (23/3 1992).
Och Svante Nycander freslog: Studera i stllet likheterna mellan
Tingsten och Lagercrantz. Dr hittar vi det viktigaste som r vrt att
fra vidare (DN 31/1 1992).
Det frsta svaret hr r givet och framgr av kapitlet Tingsten
tystnad och terkomst. I slutet av 60-talet intrffade en dramatisk
frndring i synen p frtryck. En av DN:s chefredaktrer under-
blste detta idskifte med tidigare otnkbara lovsnger till totalitra
orgier i vrldens strsta land.
Om man drfr diskuterar Tingstens roll i svensk debatt under
frmst 40- och 50-talen, och tystnaden om honom under 70- och 80-
talen, r det oundvikligt att jmfra hans grning med eftertrdarens.
Frtrngningen av Tingsten frn mitten av 60-talet till 1992 blir obe-
griplig om man inte lgger hans analys och frdmanden av kom-
munismen bredvid Lagercrantz frstelse fr den.
Sdant r tarvligheter bara om man menar att det r tarvligt att
citera Lagercrantz. Men drmed har man ocks godtagit min tes: att
hans hyllningar till Mao r unika i tidningens historia.
Jmfrelsen r ingen frevndning, den r ofrnkomlig. Att leta
efter likheter mellan de bda chefredaktrerna nr mnet fr dis-
kussionen r de totalitra staterna r dremot meningslst. Dr finns
ju knappast ngra likheter. Skillnaderna dominerar totalt.
Sluta jmfra! utropade allts flera av dem som ogillade den hr
debatten. Den uppmaningen handlar ytterst om synen p Jmfrelsen.
Nr vi tnker och knner r jmfrelser mellan upplevelser, perso-
ner, bilder och argument ofta avgrande. Jmfrelsen innebr att
granska alternativ, att prva styrkan i skilda synstt och att belysa oli-
ka erfarenheter, att finna sprk fr en knsla och en vertygelse. Jm-
frelsen kan ge kontur och klarhet; i bsta fall kastar den ljus ver
delar av vra liv. Den r ofta drivkraften i demokratin och nstan all-
tid i ekonomin. Med jmfrelsen kan vi lgga olika epoker bredvid
varandra och bryta vr historielshet.
Att jmfra r att frska verblicka. Metaforen, debattren, dok-
torsavhandlingen, frfattaren, domaren, frlskelsen, barnet, tekni-
kern, plderingen, regissren, tidskritikern, lraren, diagnosen, his-
torikern, forskaren om kosmos och DNA alla jmfr. Att jmfra
178
r att tnka. Klandra mnniskor fr att de jmfr och du ber dem att
avst frn bruket av sitt frnuft.
Utan jmfrelser avstannar samtalet, och mrker snker sig ver
scenen. Kanske kan en religis profet uthrda (och till och med fre-
dra) en kultur utan jmfrelser. Troligen kan tyrannen som vadar i
blod lugnas av att jmfrelser r frbjudna. Men i ett fritt samhlle
som tror p vrdet av kunskap, p ambitionen att frst, p utblick-
en och p mnniskornas beroende av varandra r varje bannlysning
av jmfrelsen en fara eller en fnighet.
179
Om Tvivlet och en skvader
P Huddinge sjukhus vren 1986 blev jag alltmer gripen av ngra
Beethovensymfonier med Herbert von Karajan som dirigent. Vissa
dagar kunde jag ligga timtals med hrlurar och lyssna p dem. Om-
tcknad frst av cortison och sedan av cellgift lt jag mig ytterligare
bedvas av de disciplinerade passioner, som r Beethoven/Karajan.
Georg Klein kom p besk ngra gnger. Jag sade till honom, lite
barnadumt:
Det r s konstigt med von Karajan, som gick in i nazistpartiet
1933, gjorde karrir i Tredje Riket och dirigerade i Hitleruniform. Han
var naturligtvis en skurk och jag lskar hans musik. Hur gr det
ihop?
Jag minns inte om Georg mumlade om hur sammansatt en mn-
niska kan vara, eller ngot liknande. Men jag kommer ihg att han
stirrade p mig med oerhrd frvning som om han hade hrt fel.
Sen stllde han motfrgan:
Varfr, undrade Georg Klein, r det s konstigt? Varfr skulle
en stor konstnr inte kunna vara en politisk bedragare?
*
Ja, varfr r det konstigt? Stora konstnrer kan uppenbarligen bedra
oss i politiska frgor, ven om jag rkar finna det gtfullt (p s 31
32). P vilket stt r detta ett mysterium?
Troligen fr att mnga av oss br p en naivt idealistisk frestll-
ning om att mn och kvinnor, som i dikten ser och skildrar mnni-
skors vnda, ocks borde se (och ibland skildra) mnniskors vnda i
de stater, dr hrskarna mste pina andra fr att stanna vid makten.
Vi inbillar oss att den knslighet i poesi och sknlitterr prosa, med
vilken de betvingat sina lsare, ocks borde ge utslag i sprket nr de
180
180-185/Om Tvivlet och en 3-03-04 13.10 Sidan 180
mter mrdare som kallar sig politiker.
Ibland gr vi lngre i sdana tankar: diktarna borde nyttja sina in-
sikter om lidandet till att sl larm om folkens lidande i tyrannierna.
Varfr sker inte de stora frfattarna med sina ord strka tminstone
de egna lsarna fr att drmed ka motstndet? De som i sina bcker
gett oss bilder av ondskan mste vl ocks ha ngot viktigt att sga
oss om ondskan som politiskt system.
S borde det vara, s r det allts inte. Visst har vi Hjalmar Sder-
berg, Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg och ngra till bland de stora
dda svenska frfattarna i vrt eget sekel. De frkroppsligade den
idealistiska frestllningen om diktaren som demokrat, stridsman
och samvete. I andra lnder finner vi tskilliga som p grund av his-
toriens kastningar betytt nnu mer. mile Zola och Alexander Solsje-
nitsyn gjorde strre insatser n nstan alla politiker fr att flla regi-
mer och i grunden frvandla den egna nationen.
Nr Czeslaw Milosz analyserade kommunismen och sjlar i
fngenskap frndrade han lngsiktigt vr civilisations stt att se p
den moderna diktaturen, liksom Havel, Konrad, Klma och mnga
andra som levde kvar i frtrycket. Som motvikt till en Gabriel Garca
Mrquez (som jublat ver Castro) finns ofta en Mario Vargas Llosa
(som avskytt Castro och andra diktatorer). Sydafrika har frfattare
(Andr Brink, Nadine Gordimer, J M Coetzee och andra) vilka tjnst-
gjort bde som uthllig motstndsrrelse hemma och utt som
vrldsambassadrer fr det andra Sydafrika: de som ocks i det
vita samhllet sg, avskydde och urholkade rasvldet. Och i andra
kulturer finns diktare/frihetshjltar med namn som sllan nr oss.
Kampen mot fascism, falangism och nazism kom ofta att strkas
och symboliseras av frfattare: George Orwell, Andr Malraux, Fe-
derico Garca Lorca, Franois Mauriac, Albert Camus, Arnulf ver-
land, Thomas Mann och mnga andra. tskilliga drevs i dden. Det
vanliga i frmst Hitlers, Francos, Stalins och Maos riken var ju att
tvingas tiga, eller fngslas, eller avrttas. Som ngon sade: i diktatu-
rerna gr det t mnga poeter.
Men ett antal andra bermda intellektuella i vst gick t motsatt
hll och drogs till fascismen: WB Yeats, Ezra Pound, T S Eliot, Henry
Williamson, James Burnham, Oswald Spengler, Ernst Jnger, Martin
Heidegger, Charles Maurras, Louis-Ferdinand Cline, Jean Cocteau,
181
Filippo Marinetti, Luigi Pirandello, Gabriele dAnnunzio, Giovanni
Gentile och andra. ven George Bernard Shaw och Lincoln Steffens
tillhrde dem men vergav senare fascismen fr att i stllet bli be-
rmda medlpare till Sovjetunionen.
Ocks i demokratierna p 1990-talet har vi sett diktare ntra de
mest skilda barrikader. Vad Enzensberger och Biermann i Tyskland,
eller Agneta Pleijel och Per Wstberg i Sverige, sade om Gulfkriget
vgde i sak ofantligt mycket tyngre n hundra andra frfattares sam-
lade frdmanden av FN-alliansen.
Men de hr exemplen besvarar inte alls Georg Kleins frga (var-
fr skulle stora konstnrer inte kunna vara politiska bedragare?).
Knut Hamsun hyllade Hitler och blev landsfrrdare. Pablo Neruda
bjde kn fr Stalin och framstr i sina memoarer som en politisk
idiot. Detta frsmrade varken Hamsuns romaner eller Nerudas dik-
ter. Ezra Pounds fanatiska judehat under andra vrldskriget gjorde
honom knappast mindre banbrytande som poet. Att T S Eliot var
antisemit hindrar inte att mnga av oss ser honom som seklets mrk-
ligaste lyriker.
George Bernard Shaws dramatik blev nog inte smre av att frfat-
taren var en av Lenins och Stalins mest skamlsa propagandister.
Och ingenting i Karl Vennbergs lyrik blir mindre gripande eller be-
stende fr att han i andra sammanhang frst hnade motstndet
mot nazismen och sen frdmde alliansen mot kommunismen. Att
Artur Lundkvist var en av Sovjets frmsta frsvarare i Sverige rub-
bar inte den oerhrda betydelse, som hans introduktioner av ut-
lndska frfattarskap fick fr litteraturen i vrt land.
16
I David Cautes och Paul Hollanders bcker om dem som (tmins-
tone under en del av sina liv) sknsminkade Sovjet, Maos Kina och
182
16
Peter Weiss skrev vid ingngen till det galna kvartsseklet fljande frsvar fr
kommunismen:
Den socialistiska vrlden, knappt ett halvt rhundrade gammal, str mot en
tusenrig vrld, som rustat sig till det yttersta fr att behlla sitt herravlde.
Ideologiskt sett har den vstliga vrlden intet nytt att bjuda. Den kan inte lng-
re gra sig gllande annat n genom sin potential av kapital och vapen (DN:s
kultursida 7/9 1966).
Allt hr r frvrngningar. Sovjet stod knappast mot en tusenrig vrld men
mot en allians av nationer, dr demokratierna dominerade. Demokratin som sty-
andra kommuniststater vimlar det av diktare och andra konstnrer,
essister och filosofer. P s 254262 redovisar jag ngra teorier om
vad som drev dem.
nd r det svrt att frst varfr genier som Herbert von Karajan
och John Berger inte spyr i ursinne ver barbariet. Men min egen be-
grnsade frmga att leva mig in i medlparnas knslovrld ndrar
ingenting. Dragningen till tyrannerna tycks en gng fr alla vara en
sjuka, som drabbar bde mobben och delar av parnassen.
*
Dremot ser jag hur ohllbara vissa frklaringar kan vara. I debat-
ten om Tingsten/Lagercrantz prvade Leif Zern en vanlig teori med
ovanlig energi. Diktens sanningar r aldrig korrekta. Det hnder att
de frstrker vra tvivel och kar oskerheten i vrlden, skrev Zern,
och han har rtt (Expressen 2/3 1992).
Men drefter pstr han att allt Lagercrantz skriver r genomsy-
rat av tvivel. Dikten och politiken befruktar varandra hos honom,
fr vi veta. Drfr r Lagercrantz teser nstan alltid ofrenliga med
politikens maximer. Motsatsen skulle vara min (Ahlmarks) ideolo-
giska trngsyn att rtt och fel str skrivet i programmet hr r
vrlden en arena, dr de goda slss mot de onda.
Zern gr nnu lngre. Han uppfattar Lagercrantz tvivel och sjlv-
tvivel som en tillfrlitligare kompass n den rttfrdiges blinda ver-
tygelse.
Det grundlggande fel som Zern gr r hans val av utgngspunkt:
Lagercrantz artikelserier om Kina dominerades inte alls av tvivel.
Det r tvrtom bristen p tveksamhet och p alternativa tolkningar
183
relseform var d ett drygt halvsekel gammal (eller ldre i ngra lnder). Denna
allians rustade sig frmst fr att avskrcka Sovjet frn angrepp. Ideologiskt sett
hade vst, bland mycket annat, de mnskliga fri- och rttigheterna att bjuda.
Den kunde gra sig gllande inte bara genom kapital och vapen utan frmst
genom medborgarnas std till den frda politiken, uttryckt i fria val under fri de-
batt.
Men den teaterbeskare som tillter minnet av en enfaldig Sovjetapologes att
frga upplevelsen av Mordet p Marat har helt i ondan frstrt en god kvll.
som min kritik utgr frn. Dagens Nyheters dvarande chefredaktr
blev yr av gldje infr rdgardisterna och kulturrevolutionen. Nr
han forslades omkring i den kulissvrld, som vrdarna hade byggt
upp fr prominenta gster som skulle duperas, sg han i sig de fles-
ta lgner som en svamp.
Han ifrgasatte inte alls det som Zern nedsttande kallar politi-
kens maximer. I stllet fll han fr de uslaste av maximer och blev
en svensk megafon fr dem. Detta har jag utfrligt visat (frn s 26 och
framt). Zern gr frbi samtliga exempel.
Man mste vnda upp och ner p Zerns artikel fr att gra den
rimlig. Tvivel och sjlvtvivel r frvisso en bttre kompass under
PR-resor i diktaturerna n den rttfrdiges blinda vertygelse. Ex-
akt detta har hela tiden varit krnan i kritiken mot Lagercrantz Kina-
syn, inte i frsvaret av den. Hur kan Leif Zern, som ofta r s klok,
lsa s fel?
Egentligen gr han saken nnu mer betnklig. Nr Zern och andra
rycker ut till frsvar fr en knd politisk pilgrim, tvingas de, fr att
fullflja sitt svra uppdrag, att lansera en nstan total vrderelati-
vism.
17
Drmed frnekar de indirekt storheten i den typ av samhlle,
som de sjlva aldrig skulle kunna tnka sig att lmna eller ppet fr-
nedra.
Ja, samma personer brukar (med rtta) stlla till ett vldigt rabal-
der, nr ngon sker begrnsa en enda av den svenska demokratins
grundlggande friheter. D r det inte tal om att spefullt avvisa de
kopplingar mellan ider och handling, som Zern (ocks med rtta)
beskyller mig fr att tro p.
I vissa frgor r det nog s att rtt och fel str skrivet i program-
met, nmligen om man granskar de vrderingar som tillsammans
blir ett slags antitotalitrt program: det r grymt och fel med tortyr,
politiska fngar, massddande i avsikt att utrota eller underkuva, in-
doktrinering via massmedier och skolor, deportationer av folkgrup-
per, utsvltning som fljd av avsikt eller likgiltighet. Att st sdana
fasor emot r sannerligen ingen blind vertygelse. Dremot r det
en vertygelse; de som saknar den r blinda.
184
17
I debatten om Gulfkriget (se s 130) avvisade Leif Zern just den vrderelativism
som han hr tvingades ty sig till.
Jag framhrdar allts i att anse det gtfullt att diktare, som lpt
med frtryckarna, kunnat frena sin knslighet infr litteraturen
med en ibland nrmast total oknslighet infr terrorn. Detta r ett
fantasifoster, replikerade Zern nr han avvisade gtan. Ahlmark
ser en skvader, sammansatt av en knslig diktare och en politisk idiot
med mssan i hand infr tyranner och frbrytare.
Sant, en sdan skvader ser jag. Eller rttare sagt: vsterlandet i vrt
eget sekel vimlar av sdana skvadrar, stora och sm, och de har varit
del av tidens frbannelser.
185
Om det politiskt korrekta
Viktigt att genomskda r socialisternas stndiga frsk att mono-
polisera radikalismen genom att upprepa den som r mot oss r
hger-anklagelsen. Det greppet har tagits s ofantligt ofta att jag
tvingas terkomma till det i nnu ett perspektiv; doktrinen om sll-
skapet har jag redan analyserat p s 5557.
Insinuationerna har haglat om att Tingsten exploateras av nylibe-
ralerna eller Timbros kennel (Rolf Alsing i radion 1/3 1992). Boken
blir en grundbult i hgerns vitala och starka idoffensiv (Per Wir-
tn i Arbetaren nr 8 1992), nyttjas av Timbrohgern skummande av
revanschistisk sjlvrttfrdighet (Yrsa Stenius i Aftonbladet 22/3
1992) och av debattrer prglade av dogmatisk marknadsdyrkan
(Karl Erik Lagerlf i DN 4/3 1992). Ahlmark r Ratios hantlangare
(Karl Vennberg i Aftonbladet 4/3 1992) och slutgiltigt enrollerad
som Timbroman (Sven-Eric Liedman i Ord och Bild nr 3 1992), etc.
18
Det viktiga hr r inte att frga sig varfr det skulle vara fel att ge
ut en bok p ett frlag, bland vars frfattare finns till exempel Erik
Dahmn, Agneta Pleijel, Torgny Segerstedt, Herbert Tingsten, Maciej
Zaremba, Knut Wicksell, Mats Svegfors, Hans Zetterberg, David
Ingvar, Adam Smith, F A Hayek, Kay Glans, Theodor Kallifatides,
Montesquieu, Alexis de Tocqueville, Hans Bergstrm, Carl Rudbeck,
Lennart Berntson, Hkan Holmberg och Isaiah Berlin. Ngot vettigt
svar p den frgan gr ju inte att f. Skribenter som stndigt ojar ver
Timbro men inte bemter saksklen i den bok de sger sig bedma
visar bara att de har svrt att tnka sjlvstndigt.
186
8
Ibland blir den typen av rutinpolemik riktigt underhllande. En och samma arti-
kel av Arne Ruth (DN 28/2 1992) bde band mig vid den nya hgerns rttfrdiga
gravallvar och anklagade mig fr vertalningsknep: skuld genom anknytning.
Beskyllningarna tar allts ut varandra; Ruth fr vlja ett av greppen nsta gng.
186-190/Om det politiskt 3-03-04 13.10 Sidan 186
En viktig frga r dock: varfr har de svrt att tnka just sjlvstn-
digt?
Idag p nordamerikanska universitet frekommer som bekant of-
ta ett grupptryck, som brukar kallas det politiskt korrekta (political
correctness, PC): attityder eller sikter som sammanfaller med vad en
progressiv opinion pbjudit. Det kan glla frgor om feminism,
sionism eller etniska attityder, liksom konkreta stllningstaganden
om ett pgende krig, en just utkommen bok eller hllningen till en
aktuell regering eller debattr.
Klokt folk i USA och Kanada bryr sig naturligtvis inte om sdana
dumheter. Kollektivt anbefallda vrderingar r ju motsatsen till fritt
tnkande och skapande.
En gng gjorde jag misstaget att i frvg visa arrangrerna det tal
som de hade bett mig hlla p ett av dessa universitet. Du ska veta
att de hr sidorna inte r politiskt korrekta hos oss. Men missfrst
mig inte: du bestmmer ju sjlv vad du ska sga, menade professorn
som hade ftt lsa dem.
Naturligtvis byggde jag ut just det avsnittet, skrpte argumenten
och sammanfattningarna. P mottagningen eftert kom folk fram och
tackade fr att jag haft modet att bemta de frdomar och vrde-
ringar, som just d blommade hos ett antal studenter (och hos ngra
av deras lrare).
Varfr blev jag s irriterad den gngen? Jag knde en djup olust
bde ver professorns ppekande i frvg om det korrekta och den
patetiska synpunkten eftert att mod erfordras fr att i ett fritt sam-
hlle sga sin mening. Senare frstod jag att situationen alltfr starkt
hade pmint om Sverige under det senaste kvartsseklet.
Klockor ringde och det ekade genom rummet och huvudet. Det hr
var ju fosterlandets frbannelse och feghet! Bristen p pluralism, am-
bitionen frn vnstern att utstrcka hegemonin till nnu en redak-
tion eller debatt, och andras krkta ryggar infr de vermodiga.
Vnsterns debattrer i Sverige anar skert att de i Herbert Tingsten
mter en helt annan livshllning. Han var ju nstan alltid djupt sjlv-
stndig, gick sllan i takt med ngot parti eller intresse. Han var hel-
ler inte oroad nr hans sikter i en frga rkade sammanfalla med
vad vissa politiker eller intressegrupper krvde. Mer n ngon an-
nan insg han vikten av att det politiska handlandet var frbundet
187
med en kvalificerad diskussion om rtt och ortt, frnuft och ofr-
nuft, som Lennart Berntson skrivit (Sydsvenska Dagbladet 8/2
1992).
Drmed frblir Tingsten provokativ inte bara genom sina sikter
utan genom sin karaktr. Maciej Zaremba noterade i radion (1/3
1992): Han var ju inte rdd att hamna i ngot slags lger, medan de
flesta av oss har bitankar om var man blir placerad. Var stller man
sig?
Zaremba har rtt: rdslan att stlla sig fel har haft hgkonjunk-
tur efter 1968. Nr Tingsten frsvann frn Dagens Nyheter kom detta
dels att direkt frskjuta opinionsbildningen i landet, dels att upp-
levas som en symbolhandling, p flera plan. Lars Lnnroth har fr-
skt sammanfatta skiftet:
Det var katastrofalt fr vrt intellektuella debattklimat att s mnga
av 68-generationens ledare i reaktion mot sina akademiska lrofder
avvisade sjlva den upplysningsanda, den vetenskapliga lidelse, den
tro p frnuftet och den logiska argumentation, som var drivkraften
bde fr Herbert Tingsten och Bertrand Russell (SvD 20/2 1992).
Hr ser vi en tnkbar frklaring till gnllet om det frlag som har
terintroducerat Tingsten. Vnsterns skribenter frsker fsa ihop
sina motstndare i fllor som inte finns, till exempel tanken att levan-
de och dda frfattare hos Ratio och Timbro r en konspiration mel-
lan likasinnade baktstrvare. Drmed pstr de ocks att alterna-
tivet till deras egen socialism och diktaturfrstelse mste vara
hgern.
De som inte r med oss r mot oss, r en slogan fr de enkelsp-
riga. Vnstern i Sverige r mer konkret: de som inte r med oss till-
hr det konservativa eller nyliberala blocket av lakejer till kapitalism
och verklass.
tskilliga skribenter har underkastat sig denna frhvelse. Nr de
p kultursidor kritiserat en socialist har det i regel skett under bug-
ningar och med stndiga frskringar om att deras egna invnd-
ningar r vsensskilda frn hgerns.
19
Oron att rka i ond hos de
etablerade har varit komiskt tydlig.
Ty samtidigt som vnsterfolket
20
kan sga vilka rheter som helst
188
om sina motstndare r man hyperknslig infr kritik av de egna.
Vnstern krver tv privilegier: 1) att utan precisering f avge krn-
kande omdmen om andra; och 2) att sjlva skyddas mot en energisk
argumentering som tydligt visar att de tagit miste i avgrande fr-
gor.
Nr Sven-Eric Liedman (i Ord och Bild nr 3 1992) klagade ver
det kollektiva verfallet p Utrota varenda jvel av Sven Lindqvist
noterade han beltet att de flesta som yttrat sig om boken varit hg-
aktningsfulla, positiva. Det var underfrsttt att bermmet skall ses
som ngot naturligt, det ingr i traditionen numera. Att ngra f p
allvar granskade Lindqvists ohllbara teser om Frintelsen och bls-
189
19
Redan efter Sovjets militra inmarsch i Tjeckoslovakien 1968 kunde vi bevittna
vndan hos de socialister, som d tvingades ta avstnd frn den kommunistiska
supermakten. I ett upprop (Aftonbladet 3/9 1968) protesterade ett 60-tal frfattare,
skdespelare, journalister, konstnrer och andra mot Sovjets ockupation. Men de-
ras olust ocks ver den egna protesten var tydlig:
Vi vnder oss mot det hyckleri borgerliga och socialdemokratiska politiker gr
sig skyldiga till nr de samtidigt som de uppskattande talar om liberaliserings-
processen i det kommunistiska Tjeckoslovakien frdmer hela den kommunis-
tiska samhllsordningen.
Demokratiska politiker i Sverige hade allts dels glatt sig ver liberaliseringen av
Tjeckoslovakien, dels uttryckt avsky ver att denna Pragvr hade krossats i augus-
ti av stridsvagnarna vari ligger hyckleriet? Undertecknarna (Leif Nyln, Leif
Zern, Gran Sonnevi, Suzanne Osten, Lena Granhagen, Torsten Ekbom, Stefan
Bhm, Britt Edwall, Karl-Erik Welin, Christer Strmholm och mnga andra) ansg
det sledes 1968 frgripligt att frdma hela den kommunistiska samhllsord-
ningen.
20
Fr resonemangets skull bortser jag hr frn en grundlggande sprkfrbistring.
Historiskt sett har vnstern, ocks i vrt land, tjnstgjort som en samlingsbe-
teckning p de krafter som sttt mot hgern. Under rtiondena fre det demo-
kratiska genombrottet var det frmst liberalerna som avsgs, men ocks den de-
mokratiska arbetarrrelsen.
Under ren efter andra vrldskriget har dremot begreppet vnster i svensk
debatt i vxande utstrckning nyttjats fr socialistiska rrelser och grupper. Fr att
inte skapa oklarhet anpassar jag mig hr till denna sprkutveckling. Med vns-
tern menar jag allts (vilket ocks klargjorts i ett par tidigare kapitel) svenska
politiker, debattrer och organisationer, som r socialister av ngot slag eller bru-
kar g deras renden.
te omkull korthuset var dremot ovntat, ett etikettsbrott.
Fr oss som aldrig tillhrt hgern och inte r nyliberaler utan
tvrtom har kritiserat dessa grupperingar knns det besynnerligt att
f veta att vi nd r del av dem. Socialisterna frsker helt enkelt
definiera bort socialliberalismen.
Avsky fr diktaturer oberoende av deras ideologiska frg, krav p
nra samverkan mellan demokratierna, std t marknadsekonomin,
vertygelsen att social rttfrdighet br vara en ledstjrna nr ett
samhlle utvecklas, jmstlldhet mellan kvinnor och mn det r ett
siktspaket som socialister avskyr, eftersom det undergrver doktri-
nen om den som r mot oss r hger. Men ungefr s vill jag skis-
sera min egen ideologiska hllning. Den finns allts inte, om man fr
tro vnstern.
Drmed antyder jag inte ett gonblick att de som tillhr hgern
kan mtas med de frolmpningar som r gngse bland kultursidor-
nas socialister. Kravet p rationell argumentering upphvs inte av att
ideologiska motstndare (och demokrater) verkar vara framgngs-
rika eller i flera frgor str lngtifrn den egna sikten.
Lennart Berntson och Lars Lnnroth har allts rtt i att vnstern
under sina glansr vande sig av med att resonera logiskt och med re-
spekt fr fakta. Det frklarar tskilliga av de tirader om Timbro, vil-
ka numera ftt karaktr av besvrjelser.
Dock terstr frgan om Vietnam. r det s att Amerikas elndiga
krig i Sydostasien byggde upp en sdan avsky fr allt som USA stod
fr att det gr villfarelserna under det senaste kvartsseklet begrip-
liga?
190
Om Vietnam och det frflutna
Nr folk ur vnstern frskt tjusa till Herbert Tingstens frsvinnan-
de ur svensk debatt har de gett intressanta bilder av sig sjlva. Hkan
Arvidsson pstr, utan reservationer, att Tingsten bara var intresse-
rad av Europa:
Tingstens perspektiv hade ingen plats fr tredje vrldens befrielse-
problematik och det var en frgestllning som mer n ngon annan
dominerade den generation som vid denna tidpunkt drog t vnster.
Det var eurocentrismen i Tingstens synflt som begrnsade hans in-
flytande p 60- och 70-talens radikala strmningar och det tycker jag
fortfarande r frsteligt . . . Nr antikolonialismen och befrielser-
relserna svepte som en vind ver Afrika, Asien och Latinamerika
fanns inte mycket anvndbar kunskap att hmta hos Tingsten
(Sydsvenska Dagbladet 8/4 1992).
Under de sista ren p 1950-talet arbetade Torbjrn Vallinder hos
Tingsten som vikarie p Dagens Nyheters ledarsida. Som statsvetare
har han i rtionden studerat Tingstens skrifter. Vallinders replik till
Arvidsson var avsljande (Sydsvenska Dagbladet 27/4 1992).
Tingstens frsta favoritnation, frn doktorsavhandlingen och
framt, var Frenta staterna som han ofta skrev reportage, analyser
och bcker om, ppekade Vallinder. Det andra land som han stn-
digt och krleksfullt terkom till var Israel, ocks i artiklar och i bok-
form.
Han var en av de frsta svenskar som beskrev och frdmde ras-
frtrycket i Sydafrika; det blev som vanligt artikelserier och en bok.
Befrielsekriget i Algeriet p 50-talet mot det franska vldet stddes
av Dagens Nyheter Tingsten dundrade p i lysande ledare
(Sven ste DN 2/2 1992).
Han skrev frn Indien, Japan och Centralamerika. 1949 gjorde han
191
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 191
en lngre studieresa till Sydamerika; resultatet blev ter ett antal ar-
tiklar och en bok. Tingstens frsta reportageresa efter avgngen som
chefredaktr gick till Australien.
Dessutom publicerade han mngder av kritiska analyser om kolo-
nialismens och imperialismens ider och vrldssyn. Rasismen grans-
kade och frkastade han regelbundet, utfrligt och med stor belsen-
het.
Torbjrn Vallinder kunde drfr summera att Tingsten ingende
hade skildrat politik och samhllsutveckling i en rad viktiga lnder i
fem utomeuropeiska vrldsdelar: Nordamerika, Sydamerika, Asien,
Afrika och Australien. Dremot skrev han svitt bekant aldrig ngot
om Antarktis.
Varfr hittade d vnstern fga anvndbar kunskap hos Ting-
sten? Frklaringen r ideologisk. Den gller mindre nedvrderingen
av en person n av den id och livsform som Tingsten symbolisera-
de: demokratin. Hans analyser och polemik terkom stndigt till fr-
gan hur mnniskor skall kunna leva i frihet och vrdighet och utan
materiell nd. Det var folkstyret han skte, fann och vrnade i tskil-
liga lnder, ocks utanfr Europa. Det var de systematiska krnk-
ningarna av mnskliga fri- och rttigheter som utlste Tingstens ur-
sinne i mngden av inlgg och bokkapitel om apartheid, rasismen i
Afrika och den amerikanska sdern, imperialisternas mnniskosyn,
fransmnnens kontroll av Algeriet, angreppen p Israel.
Att den kunskapen kndes mindre anvndbar fr marxister r
frsteligt. De allmnna frkastanden av USA, demokratierna och
kapitalismen, som dominerade vnsterpropagandan frn slutet av
60-talet, liknande inte Tingstens engagemang i Tredje vrlden.
Vnstern glorifierade revolutionra regimer av olika slag. Ting-
sten hoppades allts att demokratins vrden och institutioner skulle
prgla ocks utvecklingslnderna. De nationer som visade att det var
mjligt gjorde honom entusiastisk.
Naturligtvis visste Tingsten att USA och Europa ofta hade vgrat
att stdja, och ibland bekmpat, demokratins anhngare i Tredje
vrlden. Inte sllan hade de slagit vakt om auktoritra hrskare dr,
eller sjlva utvat frtrycket, eller bedrivit hnsynsls exploatering.
Detta frdmde Tingsten, eftersom han aldrig fll fr missuppfatt-
ningen att folkstyrets vrderingar var oviktiga eller skadliga i lnder
192
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 192
som kmpade mot fattigdom eller alltfr stort beroende av stormak-
ter. Hans mening var i stllet att mnniskor i Tredje vrlden hade
samma rtt som europer och nordamerikaner till ett liv i frihet. Den
omvnda rasismen att andra folk och raser gott kan leva under
regimer som vi aldrig skulle tolerera i vra egna samhllen (se bland
annat s 21, 3031, 5661, 129130 och 203) framstod fr honom som
en krnkning.
Just hr ppnar sig n en gng klyftan mellan vnstern och de libe-
ralt sinnade. Kanske tnkte Hkan Arvidsson p den nr han frakt-
fullt talade om Tingstens eurocentrism.
*
Men det var kriget i Vietnam som i mnga lnder, inte minst Sverige,
utlste den hftigaste kritiken bde mot Amerika och demokratin.
21
Frenta staterna kom allts att liera sig med reaktionra regering-
ar i Saigon. Stdet till dem trappades sen upp med en s brutal och
omfattande krigfring att den frdde delar av Sydostasien och un-
dergrvde demokratins anseende p mnga hll i vrlden.
Bombningarna och annan bekmpning av gerillan kunde inte hel-
ler uppn det fastslagna mlet: att hindra Sydvietnam att bli kom-
munistiskt. Att USA:s fiasko i Vietnam under lng tid kom att domi-
nera frmst unga mnniskors bild av vst var frsteligt. Dremot r
det fortfarande svrbegripligt att den amerikanska ledningen tillt
sitt misslyckande att f s vldiga proportioner.
Det r drfr naturligt att kritiken mot kriget blev omfattande och
193
21
Det br noteras att Tingsten i Dagbok frn Amerika (1968) ocks analyserade USA-
debatten om Vietnam. P vren 1992 beskrev Arne Ruth den boken med bl a fl-
jande omdmen:
Tingsten tecknade stmningslget med lgmld skrpa . . . Det mest anmrk-
ningsvrda var hans balanserade beskrivning av amerikansk Vietnamdebatt
denna kaotiska hst. Han redogjorde fr oppositionen utan ett spr av nidteck-
ning. Och i sista meningen noterade han, fr ordningens skull, att han instmde
med ledande kritiker som William Fulbright, Arthur Schlesinger och John K
Galbraith (DN 13/2 1992).
Under sina sista r fick dock Tingsten, p grund av tilltagande blindhet, allt svra-
re att lsa om och flja aktuella debatter och skeenden, dribland Vietnamkriget.
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 193
htsk i nstan alla fria nationer, inte minst i USA sjlvt. Det gr ocks
att frklara ven om det var mindre naturligt att diktaturen i
Nordvietnam blev glorifierad och fick starkt politiskt std i omvrl-
den. Regeringen i Hanoi kom att framst som ett offer fr supermak-
tens aggression och som underdog p slagfltet.
Visserligen var det beklmmande att kommunistiska frtryckare
blev heroiserade i vst nr de tog ver Sydvietnam. Men det mrk-
liga var tv andra fenomen.
Fr det frsta kom Vietnamkriget att helt dominera den svenska
bilden av Frenta staternas utrikespolitik. nd var det USA som
genom Nato och den egna militra nrvaron i Vsteuropa under r-
tionden hade utgjort det stabiliserande skyddet fr demokratierna i
vr egen vrldsdel.
I tv vrldskrig hade Frenta staterna gett avgrande std t ln-
der som byggde p frihet. Utan USA:s massiva militra insatser i
kampen mot nazismen hade antingen Hitler vunnit kriget eller hade
Sovjet ervrat ocks den hlft av Europa, som nu kom att befrias av
vstmakterna. Marshall-hjlpen senare initierade den ekonomiska
utveckling i Vsteuropa, som blev grunden bde fr medborgarnas
vlfrd och fr demokratiernas politiska motstndskraft mot kom-
munismen.
I praktiken vilade ocks Sveriges frihet p USA:s beslutsamhet att
mta ett sovjetiskt angrepp mot de lnder i Europa, som p 40-talet
inte hade underkuvats av kommunister. Men i ratal av svensk de-
batt framstlldes nu USA av vnstern enbart som en aggressiv makt
i sydstra Asien men aldrig som en garanti fr Vsteuropas frihet.
Det frblir den svenska Vietnamrrelsens heder att den vertyga-
de mnga om grymheterna i kriget i det forna Indokina. Men det r
ocks rrelsens skam att den inte kunde hlla tv saker i huvudet
samtidigt: att USA frde ett orttfrdigt krig i Vietnam och att USA
frde en rttfrdig politik i Europa. I sjlva verket kom socialisterna
att nyttja katastrofen i Vietnam till att utmla USA som en generellt
imperialistisk nation med skadligt inflytande nstan verallt dr
landet hade politiska, ekonomiska eller strategiska intressen.
Detta fr till fenomen nummer tv. Slutsatserna av kriget i Viet-
nam kom av vnstern att vidgas till ett underknnande av hela det
id- och samhllssystem som r vstvrldens. Blandekonomi, social
194
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 194
samverkan, fria val under fri debatt, samarbete mellan demokratier,
motstnd mot kommunism detta ideologiska program beskrevs
som imperialistisk dominans, som utsugning bde av det egna folket
och av lnderna i tredje vrlden, som metod och svepskl fr klass-
frtryck och som avgrande hinder fr nedrustning och utrikespoli-
tisk avspnning.
Ett antal av kommunismens frdomar blomstrade i debatten. Ord-
val och synstt smittade sprk och tnkande hos politiker, journalis-
ter och debattrer som tidigare inte haft sympatier fr marxism. Det
ledde till systematiskt berm av de auktoritra regimer som vnstern
utnmnde till progressiva.
22
*
Hr vntar viktiga uppgifter fr den historiska och statsvetenskap-
liga forskningen. I vilken utstrckning och p vilket stt kom Viet-
namkriget att bidra till den socialistiska vnsterns dominans i s
mnga massmedier och debatter? Skulle de omfattande hyllningar-
195
22
Den deformation av utrikesdebatten, som Vietnamkriget frde till, brukar vns-
terdebattrer idag frsvara dels med pstendet att det inte r konstigt att nyanser
frsvinner under ett avskyvrt krig, dels med motfrgan: vad sade du sjlv om
Vietnam p 60-talet?
Jag tvingas drfr besvara bda synpunkterna med en hnvisning. Det r srskilt
viktigt under ett krig att inte rensa bort nyanserna. Vad jag menar framgr av min
egen sammanfattning av Vietnamkriget (riksdagens frsta kammare 21/3 1968).
Det var ett tal som helt gnades ngra av de mnskliga, moraliska, maktpolitiska
och militra elnden som r en fljd av kriget i Vietnam.
Dr finns hrd kritik av Frenta staterna: det omfattande och utdragna lidandet
fr stora delar av befolkningen som fljd av krigfringen, risken att konflikten vid-
gas till t ex Laos och Kambodja, USA:s std t en korrumperad regim i Sydvietnam,
de tragiska fljderna av att verdriva Vietnams politiskt/strategiska betydelse fr
USA (krigets omfattning blir krigets motivering), etc.
Men talet noterar samtidigt att kritiken i USA mot kriget i regel r sakligt ver-
lgsen den svenska och att beskrivningen av konflikten som en imperialistisk re-
aktion p en folklig resning r falsk. Polemiken mot USA har vidgats till brutal
antiamerikanism, ofta i marxistiska termer, till illusioner om FNL:s avsikter och
till idealisering av den hrda diktaturen i Nordvietnam, etc.
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 195
na till totalitra stater och ider, som den hr boken ger exempel p,
ha kunnat ske i vrt land ocks utan Vietnamkriget?
Vilka mekanismer i massmedierna under det senaste kvartsseklet
har pverkat rekryteringen av s mnga journalister med marxistisk
instllning (se s 233234)? Vilka faktorer kom att frm ett stort antal
tidningar och fria skribenter att tiga om eller prisa ngra av de vrsta
gangsterregimerna i vrlden (i Mellersta stern) medan frdman-
dena haglade ver den enda demokratin dr, Israel? Hur skall man
frklara att borgerliga partier i Sverige vann flera val frn 1970 och
framt (och tre gnger ervrade eller behll regeringsmakten) sam-
tidigt som en dominerande del av kultur- och massmediadebatten
byggde p marxistiska eller socialistiska tolkningar av ekonomi och
utrikespolitik?
P vilket stt kom undervisningen vid frmst universiteten att
snedvridas av vnsterns nedvrdering av demokratins institutioner?
Hur kom till exempel kursplaner och litteraturlistor att frndras un-
der trycket frn 1968 rs ider? Hur frskts radio-TV-tidningars per-
spektiv p och vrderingar av de rrelser, som ppet lierade sig med
diktaturer?
Vilka av de faktorer, som diskuteras p s 252262 (eller andra),
tycks ha varit drivkrafter fr svenska medlpare? Och det vanrykte
som marxismen hamnat i efter Sovjetvldets fall hur har det speglats
i den allmnna debatten, p tidningarnas kultursidor, i radio-TV och
bland skribenter som i ratal gladde sig ver det mesta som kunde
uppfattas som socialism?
Ett intressant mne fr en framtida doktorsavhandling borde ock-
s vara borgerlighetens skuld, allts anpassningen till vnsterns
dominans i tskilliga massmedier. Med den fljde en ptaglig ofr-
mga att frsvara demokratiska vrden i ett politiskt klimat, dr des-
sa inte aktades. Tre exempel:
I Statsrd ur tre borgerliga partier lt libyska soldater f militr tr-
ning vid det statliga fretaget Telub i Smland (se Ingvar Hedlunds
bok Ska Sverige utbilda terrorister? 1980, efterskrift av Olle Wstberg).
De tyckte vl att man fr god betalning kunde flja upp Palmes tidi-
gare samarbete med Libyen och hans vnligheter om dess ledare
(min vn Jalloud, allts premirministern). Expressens avsljan-
den och Wstbergs debatter i riksdagen satte stopp fr skandalen.
196
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 196
I Efter att ha mtt och intervjuat Rumniens diktator Nicolae Ceau-
sescu skrev Svenska Dagbladets dvarande chefredaktr Gustaf von
Platen:
Nr man trffar presidenten i ett lngt avspnt samtal gr han inte
intryck av ngon hnsynsls maktmnniska. Han verkar tvrtom
vara en klok politisk tnkare med en sllsynt verbal talang, en be-
haglig resonr med en nstan smborgerlig framtoning. En man
kldd i oklanderligt grtt (12/2 1979).
Inte ett ord i von Platens artikel om att Ceausescu (en patriotisk ru-
mn) frdde sitt land ekonomiskt, frdummade det med person-
kulten, paralyserade det med den politiska terrorn och hade byggt
kommunistvrldens kanske mest omfattande organisation fr angi-
veri.
Gustaf von Platen avslutade sin artikel om Ceausescu: Vi borde
snarast mjligt be honom hit till Sverige! S skedde ocks i brjan p
80-talet, d Rumniens diktator i Stockholm hedrades med att f
Serafimerorden av Sveriges borgerliga regering.
I Folkpartiet i Sverige godtog 1979 att Freiheitliche Partei sterreich
(FP), som d leddes av frre SS-mannen Friedrich Peter och senare
av Hitlerbeundraren Jrg Haider, valdes in i (och sen frblev medlem
av) Liberala Internationalen. P 80-talet vgrade folkpartiet att aktivt
stdja de hollndska liberalernas krav p uteslutning av FP fr dess
nazistsympatier.
23
Det belyser hur demokrati-tanken hade frsvagats
ocks i det svenska, liberala partiets bedmning av andra lnder och
deras politiska organisationer.
Listan kan naturligtvis gras mycket lngre. Kay Glans har gett
viktiga perspektiv p borgerligheten och kulturvnstern (Smedjan
nr 5 1992). Det r fortfarande riskabelt fr icke etablerade kulturskri-
benter att stta sig med kulturvnstern, hvdar Glans, drfr anpas-
sar de sig. Att vara till intet frpliktande vnster har blivit den
vanligaste politiska stilen bland yngre skribenter. Han menar ocks
att borgerliga intellektuella lrde sig leva med vnsterhegemonin p
197
23
Frst p 90-talet, nr ett antal liberaler lmnade FP, mste ocks FP lmna
Liberala Internationalen.
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 197
de flesta kultursidor genom att plgga sig sjlvcensur.
Borgerligheten, skriver Glans, br spr av det som psykoanaly-
sen kallar identifikation med aggressorn. Den har varit utsatt fr ett
s lngvarigt tryck, intellektuellt och politiskt, att den delvis accep-
terat motstndarens perspektiv. Det finns ett vanligt, svenskt ord
som, antar jag, tcker ungefr samma fenomen: feghet.
*
Den som vgrar lra av historiens misstag r dmd att upprepa dem,
heter det ofta. Nr en nation, ett politiskt parti, en tidning eller en
debattr har utlst katastrofala handlingar respektive gjort fr-
skrckliga uttalanden r det viktigt att i efterhand granska det som
hnt, frska frst drivkrafterna och motverka dem fr framtiden.
P omvnt stt r det ngot betnkligt med partier och skribenter
som bara surfar vidare p nsta vg. Nstan omrkligt anpassar de
sin argumentering till ett nytt tidsklimat. Ofta angriper de beslut-
samt freteelser i det frflutna som de en gng prisade men utan
att medge att de sjlva varit del av frvillelsen. Det svenska kommu-
nistpartiet ger mngder av exempel p snt hyckleri; det gr ocks
skribenter, som inte varit anslutna till eller trogna en politisk organi-
sation.
Den hr boken tar inte upp C-H Hermanssons, Lars Werners eller
Gudrun Schymans frflutna, eller deras frsk att ljuga bort det. Den
saken har redan granskats i bcker och bokkapitel av mnga bed-
mare Staffan Skott, Olle Wstberg, Andres Kng, Hkan Holmberg,
Anders Johnson och Andres Krik, Hans Lindquist, Ulo Ignats,
Sven Landin, Enn Kokk, Jrgen Hermansson och andra.
Marxistiska partiers betydelse fr svensk politik har nstan alltid
varit starkt begrnsad. Deras frnedring r dessutom s massiv och
vertydlig att den ltt trkar ut en betraktare. Efter att ha matats med
fakta om dessa partiers stndiga diktaturhngel vill man bara utbris-
ta: tack gode Gud att de aldrig fick ngon makt!
Srskilt fr nationer, som hrjats av krig, frtryck och folkmord, r
klarsprk om tidigare katastrofer ndvndigt fr att landet i fram-
tiden skall kunna leva i sanning. sterrike har ofta skt dlja de
mnga medborgarnas entusiastiska std fr anslutningen till Tredje
198
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 198
Riket 1938 genom att kalla sitt land fr nazismens frsta offer. I
Frankrike har man skylt kollaboratrernas insatser fr den tyska
ockupationsmakten genom att verdriva motstndsrrelsens om-
fattning. Och i flera nu befriade steuropeiska stater, inte minst i Bal-
tikum, frnekar man grna hur aktiva tusentals landsmn var nr de
under tysk ledning utrotade judarna.
ven i lnder som levt i fred finns skl att ppet analysera skeen-
den, som f kan vara stolta ver. Sjlva har vi knappast lrt mycket
av Sveriges kallsinnighet mot flyktingar undan nazismen p 30-talet
eller anpassningen till Hitler-Tyskland i brjan av 40-talet. Tragedier
och otcka tendenser under de ren har frbluffande sllan ftt spe-
la ngon viktig roll i den svenska diskussionen. I stllet har likgiltig-
heten lagt sig som en vt trasa ver stora delar av vr nutidshistoria.
Idag har den tredje stora demokratiseringsvgen under nitton-
hundratalet frndrat vrlden. Skall vi i Sverige d lta bli att grans-
ka landets egen debatt om demokrati-diktatur fre dessa omvlv-
ningar?
Vnsterns debattrer har ett starkt egenintresse av att hindra varje
uppgrelse om det frflutna.
24
Det r slende hur de kastar mellan
helt ofrenliga synpunkter nr de mter den typen av kritik. Nr vi
andra belyser grova misstag i socialisters utrikespolitiska bedm-
ningar fr vi ofta hra, i bittra eller sarkastiska tonfall, hur ltt det r
199
24
Biskop Claes-Bertil Ytterberg visar hur det kan lta. Med anledning av Gudrun
Schymans tidigare medlemskap i en stalinistisk vldssekt, Marxist-Leninistiska
Kampfrbundet (MLK), gjorde han fljande principiella uttalande i Sveriges Radio
(7/1 1993):
Det finns en fara fr att det ocks gr konjunkturer i vad som r rtt och fel och
jag r lite rdd fr ngon sorts modern McCarthyism dr man d brjar grva i
det frgngna. Jag tycker mnniskor ska bedmas efter vad de gr och sger i
nuet.
Ytterberg frstr inte att just drfr att det gr konjunkturer i vad som r rtt och
fel kan man inte enbart bedma en mnniska efter vad hon gr och sger i nuet.
Granskningen av det frflutna handlar ju bl a om att f veta mer om en persons
karaktr, ideologiska hllfasthet och demokratiska vertygelse. Detta mste t ex
inflytelserika debattrer och partiledare finna sig i i ett fritt samhlle. Sdan debatt
har naturligtvis ingen som helst likhet med den frfljelse och de lgner som Joe
McCarthy gnade sig t.
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 199
att ha rtt i efterhand och nr man tittat i facit. Nr vi drfr
ocks redovisar vad vi sjlva har sagt om totalitra regimer, kanske
under rtionden, mts vi av klagan ver egenrttfrdighet och
hgfrd. Hur kritiken n utformas hittar allts vnstern ngon flos-
kel att slnga fram fr att undvika sakfrgorna.
Av oron infr historieskrivningen fljer ocks ilskna omdmen om
artiklar och bcker som tar upp vnsterns skuld. De invektiv och
krampaktiga ironier, som till exempel Kay Glans har beskjutits med,
handlar om att han sakligt sammanfattat flera pinsamma tendenser i
svensk debatt under de senaste tjugofem ren. Jmfr Glans analyser
med socialisternas ofrskmdheter om honom den bilden bekrf-
tar betydelsen av att granskningen fullfljs.
Fr plitliga demokrater i vrt land finns flera goda skl att inte
lta skiten sopas under mattan.
200
191-200/Om Vietnam 3-03-04 13.11 Sidan 200
Om Enquist och Pol Pot
I boken Kartritarna (1992) diskuterar P O Enquist sitt std till en av
vr tids vrsta massmrdare, Pol Pot. Han citerar sjlv (helt korrekt)
vad han skrev i Expressen den 15 maj 1975. Enquists boksidor om den
artikeln r ett av de ytterst f tillfllen d en ledande debattr ur den
svenska vnstern i efterhand resonerar kring ett eget, frfrande
stllningstagande. Drfr skall jag frska flja hans tankegng s
lngt det gr.
Enquists vlknda omdme om Pol Pot och Kambodja ld p fl-
jande stt:
I ratal vldtog vsterlndsk imperialism ett asiatiskt land, ddade
nstan en miljon mnniskor, frvandlade en vacker kambodjansk
kulturstad till ett ghetto, till ett horhus. Men folket reste sig, gjorde
sig fritt, kastade ut inkrktarna, fann att denna fina stad mste ter-
stllas. D utrymde man huset och brjade stda upp. Man brjade
skura golv och vggar, eftersom inte mnniskor skulle leva i frned-
ring hr, utan i fred och med vrdighet. I vst fldar d krokodilt-
rarna.
Horhuset utrymt, stdning pgr. ver detta kan bara hallickar
knna sorg. Dock lr oss allt detta att kampen inte r ett historiskt
monument, ett livlst minnesmrke; den pgr.
Tankegngen rymmer tv led. Det frsta r att USA begick skamligt
vld mot Kambodja; jag instmmer i det. Det andra handlar om Pol
Pots maktvertagande och tvngsmssiga folkfrflyttning, som En-
quist p alla punkter (svitt jag kan lsa) stder och prisar.
En uppenbar svaghet i denna text r att det frsta tankeledet knap-
past har ngot samband med det andra. Om USA vldtog Kam-
bodja vad sger att inte nsta regim vldtar landet, men troligen p
annat stt?
201
201-208/Om Enquist & Pol Pot 3-03-04 13.11 Sidan 201
Den saken diskuterar inte Enquist i sin artikel 1975, inte heller i sin
bok 1992. Annars r det ju en av vrt sekels frfrligheter kanske
den allra mest tragiska att det s ofta hnt att en brutal eller tyran-
nisk regim erstts av andra brutala eller tyranniska hrskare. Utan
att i vrigt gra paralleller mellan Europas och Kambodjas moderna
historia borde ju vr egen vrldsdels upprepade katastrofer Hitler-
riket som i steuropa ersattes av Sovjetvldet vara en tillrcklig
varning.
Befrielse betyder inte att frihet infrs. Befrielse frn utlndskt eller
inhemskt tyranni innebr lika ofta (kanske oftare) att en ny diktatur
etableras.
Det ppekandet r banalt, nd avgrande. Pol Pots soldater och
kommissarier kom allts att mrda mellan en och tv miljoner av sju
miljoner mnniskor i Kambodja, tills de besegrades av Vietnamstd-
da trupper. Den regim som tog makten 1975 frskte starta frn r
noll, ville bygga ett helt nytt samhlle genom att utrensa varje man
eller kvinna (eller barn) som gjorde motstnd eller ansgs alltfr
prglad av en passerad civilisation. Fr att frverkliga utopin mste
man dda de mnniskor som skulle leva i den.
Detta var nnu en variant av marxismen. Ingen kan urskta svens-
ka debattrer med att de d stod ofrberedda p ideologiskt ursinne
i socialismens namn.
Vad sger Enquist idag om sin artikel igr? Han finner sina egna
ord vrdefulla och p sitt stt tnkvrda. De erfarenheter och kun-
skaper jag hade sade mig att de raderna var fullstndigt riktiga och
sanna, menar frfattaren. Men historien utvecklades p annat stt,
som gjorde att jag (Enquist) fick helt igenom fel.
Den 15 maj 1975 gick det allts inte att frutse, eller ens ana, att ett
nytt elnde skulle erstta ett gammalt; det r tanken. Men Enquist
diskuterar inte alls vad man redan d visste om Pol Pots framfart,
eller den frsiktighet i omdmena som kunde ha varit naturlig fr
dess sympatisrer i vst, eller de impulser som fick honom att genast
omfamna den regim som med vld drev Phnom Penhs befolkning ut
p landsbygden.
25
Ls noga fortsttningen i boken 1992:
Jag hade rtt, och fick fel. Jag lser ofta tankfullt om de hr raderna.
202
Nr man fr fel ska man inte bara kasta bort det, d kan det ha stort
vrde, d fr man tnka efter.
Nr man gr fel p goda grunder gller det att frska bli klokare.
Gr man fel av ren dumhet, d r fallet inte s svrt. Men har man
haft goda grunder, d fr man tnka efter.
Jag bevarar allts raderna, inte som fornminne, men som ett arv jag
gett mig sjlv, och inte br frsnilla.
Detta r viktiga synpunkter, som stegrar intresset fr fortsttningen.
Men just hr lmnar Enquist lsarna i sticket, eftersom han inte in-
friar ngot enda av de lften som texten ger. Man skall tnka efter,
upprepar frfattaren men sen kommer (svitt jag ser) inte en enda
tydlig tanke om vad som gick snett. Det gller att bli klokare. Fr-
visso, men vilka lrdomar drar d Enquist sjlv sjutton r senare av
sin felbedmning?
Hans entusiasm infr Pol Pot r ett arv som han inte vill fr-
snilla, fr vi allts veta. Lt oss drfr sjlva ta reda p vad Enquist
visste om den frsta mnaden efter Pol Pots maktvertagande. P
flygplatsen i Kpenhamn kper jag svenska tidningar. De rasar ver
den kambodjanska befrielserrelsens utrymning av Phnom-Penh,
sger han sjlv i Kartritarna.
Vad skrev svenska tidningar om Kambodja veckorna fre den 15
203
25
Ngra veckor senare (Expressen 9/6 1975) frskte Enquist i en lng och snrig
artikel bemta sina kritiker. Han terkom d till sin frstelse fr Pol Pot och var-
nade fr att tillmpa vsterlndska ider p Kambodja. Denna kulturrelativism
uttryckte Enquist p fljande stt:
Det finns en typ av fast, obnhrlig moralism som bara r ett utslag av kultur-
imperialism; vi direktverstter vra vrderingar till andra kulturer och finner
att de andra r mindervrdiga om de inte varit lraktiga och anpassat sig till vrt
stt att se.
r allts lidandet mindre nr kambodjaner massddar andra kambodjaner n nr
liknande massakrer sker i t ex Europa? Om inte, varfr r det fel att protestera?
(Enquist kallar ju kritiken fr kulturimperialism.) Det som hnt lr oss kanske
till sist vikten av att inte alltid anvnda vra mttstockar, lr oss vikten att frska
lyssna, frska frst, skriver Enquist i samma artikel. r det inte motsatsen som
vi lrt oss: att ska tillmpa ungefr samma mttstockar? Varfr skall just asiater
behva leva i skrck?
maj 1975 och frmst under de dagar d Enquist troligen formulerade
sin artikel?
*
Ledarartiklarnas verskrifter talar om Fasorna i Kambodja, Kam-
bodja en blodsvg mot kommunistdiktatur, Nu kastas masken,
Skrckbildernas Kambodja, Skakande rapporter, Den frmrk-
nade bilden av Kambodja, Kambodja under omstrtning,
Skrckvlde i Kambodja, etc. Rubrikerna r hmtade ur sm och
stora tidningar i Sverige, av olika politisk frg.
Sdant r propaganda och frenklade sammanfattningar, kan En-
quist svara, det duger inte. Det borde nd ha utgjort en varning och
en maning att lsa de rapporter som trngde ut.
Journalister i Phnom Penh, vilka verlevde p franska ambassaden
dr, gav frfrande bilder efter att ha lyckats ta sig till Thailand. Syd-
ney Schanbergs rapport i New York Times (tryckt ocks i Svenska
Dagbladet 9/5 1975) pstr att ungefr fyra miljoner mnniskor, de
flesta till fots, tvingats ut ur stderna i en gigantisk flykt med svra
umbranden . . . Inga undantag har gjorts ven de mycket gamla
eller mycket unga, de sjuka och skadade har tvingats ut p vgarna
och mnga av dem kommer inte att klara strapatserna . . . Sjukhus
fyllda med skadade tmdes till sista patient. De tog sig fram haltan-
de p kryckor, brande varandra p ryggen eller rullande i sjukhus-
sngar . . .
Herman Lindqvist i Expressen visade hur Pol Pot nstan genast
brjade terrorisera befolkningen i Phnom Penh. Gerillan upptrdde
p liknande stt i andra stder. Hans skildring berttar om plund-
ringar och serier av stlder. P ledarplats frklarade Expressen (9/5
1975) att det vanvettiga beslutet att evakuera huvudstaden ge-
nomdrevs med stor brutalitet . . . Det nya Kambodja har ftt den
smsta tnkbara start.
Uppgifter i Newsweek, refererade i svensk press, meddelar att tu-
sentals officerare, som kmpat fr regeringssidan i Kambodja, hade
skjutits av den nya regimens styrkor. Under rubriken Nytt helvete
skriver Kvllsposten (9/5 1975) att utvecklingen i Kambodja borde
kunna krossa en del illusioner om vad kommunistiskt maktverta-
204
gande innebr. Olof Santesson (OS) talade i en huvudledare i Da-
gens Nyheter (9/5 1975) om en skrmmande hrdhnt operation.
Allt det gamla tycks ryckas upp med rtterna, mycket av det kom-
mer att frtvina och d . . .
En socialdemokratisk landsortstidning sammanfattade med stor
klarsyn: Det nya Kambodja befinner sig av allt att dma p blodsvg
mot ngot som kan utvecklas till en ohygglig tragedi (Nya Norrland
9/5 1975). I en annan socialdemokratisk tidning skrev man: De rda
khmererna har . . . visat en bestialitet och ett frmlingshat som r i det
nrmaste ofattbart (Sydstra Sveriges Dagblad 10/5 1975). Vst-
gta-Demokraten noterade att evakueringen av Kambodjas stder
till sin omfattning och sttet varp den skett saknar motstycke i
ngot land (10/5 1975).
Vrmlands Folkblad frgade: Behandlar man sjuka och srade
mnniskor p det stt man gjort, visar man sdan otrolig brist p
humanism, hur ska man d inte frfara mot dem man betecknar som
politiska motstndare? (10/5 1975). Och Norrlndska Socialdemo-
kraten menade att en obarmhrtig utrymning av stderna, till och
med av sjukhusen, r en revolutionstaktik utan motstycke (10/5
1975).
Gteborgs-Posten skrev att befrielsen snabbt vergick i ett skrck-
vlde av s tragiska mtt att till och med observatrer som tidigare
glorifierat de segrande revolutionrerna nu erknner hela vidden av
det nya elndet (10/5 1975). Pol Pot gr av allt att dma fruktans-
vrt hnsynslst fram, sammanfattade Sknska Dagbladet (10/5
1975). Tidningen Dagens slutsats av skilda rapporter var att mass-
arkebuseringar pgick i Kambodja (10/5 1975). Nerikes Allehanda
talade samma dag om en vanvettig folkomflyttning.
Offren i mnniskoliv och lidande tillmts ingen vikt, ansg Vs-
terbottens-Kuriren (10/5 1975), och Svenska Dagbladet beskrev den
dagen Phnom Penh som en stad i skrck. Vestmanlands Lns Tid-
ning noterade att kvar i den kambodjanska huvudstaden r bara
gerillasoldaterna och deras familjer. Det r tydligen de som r folket
(12/5 1975).
Flera tidningar hnvisade till de rapporter som Olle Tolgraven
lmnat i den svenska radion. Jag hittar bara en tidning, som kommer
i nrheten av P O Enquists frstelse fr Pol Pot. Norrskensflamman
205
(10/5 1975) hnade socialdemokraten Tolgraven som en man knd
fr ett trofast borgerligt tnkande. Utrymningen av Kambodjas hu-
vudstad frsvarades av stalinisterna i Lule med frgan: r det hu-
manare att svlta ihjl p en kontorsstol n att bidra till att rdda liv
genom att hjlpa till med sdden av ris?
Jag hvdar naturligtvis inte att Enquist hade lst alla eller de fles-
ta av dessa tidningar, men ngra sg han vl. Han skrev ju sjlv att
den svenska pressen rasar mot Pol Pot. Dremot bekrftar den hr
genomgngen (liksom naturligtvis mngder av utlndska tidningar)
frn veckorna fre den 15 maj 1975 att det redan d var allmnt knt
att ngot ohyggligt var p gng i Kambodja. Trots detta prisade En-
quist utrymningen av Phnom Penh och kommenterar nu hyllningen
med att nr man haft fel p goda grunder, d fr man tnka efter.
26
Lt oss drfr tnka efter. Enquist vill prva historiens exempel,
sger han, mot vra egna sm privata skitbeslut, sker allts fra
samtalet om 15-maj-1975-artikeln vidare i andra historiska perspek-
tiv. Han brjar med baltutlmningen och pratar lite hit och dit. Jag har
svrt att frst att de sidorna i Kartritarna kan frklara std till Pol Pot
p ngot annat stt n det allra mest banala: det kan finnas skl t
olika hll, vi vet inte s mycket, ibland improviserar vi beslut p lite
lsa grunder.
Drefter skriver Enquist ett utfrligt och intressant kapitel om Ak-
sel Larsens svek och tjallande efter arresteringen under andra vrlds-
kriget, och skeendet drefter. P vilket stt kastar det ljus ver En-
quist? Det r inte ltt att se ett samband. Enquist frgar visserligen
vad som hnder med en mnniska vars ideologi tas ifrn henne
och frsker beskriva tomheten under ett bortlyft moralsystem.
206
26
Naturligtvis har Anders Ehnmark ryckt till P O Enquists frsvar fr Pol Pot-
artikeln. Han pstr att Enquists omdme gller tidpunkten fr de rda khmerer-
nas intg i Phnom Penh (Expressen 14/10 1992). Som framgr av min genomgng
ovan av svensk press r tidpunkten inte knuten till Pol Pots intg men till dess
vldiga och brutala deportering av miljoner mnniskor ut frn stderna i Kam-
bodja.
Man fr inte flytta ett citat frn fre folkmordet till efter folkmordet och ltsas
att det gller folkmordet, skriver Ehnmark. Det r sant. Men citatet gller tiden d
folkmordet faktiskt hade inletts och d svensk och internationell press energiskt
varnade fr den katastrof som var p vg.
Dessa sammanfattningar handlar om Larsen och de kommunistiska
lgnerna i Europa; inte belyser de, ens indirekt, Enquist och Kam-
bodja?
Eller gr de det?
Boken Kartritarna talar om det nihilistiska mrkret nr ett poli-
tiskt trossystem tas ifrn mnniskor (i det tidigare Sovjetimperiet).
Skriver Enquist d ocks om sig sjlv, om den intensiva viljan att tol-
ka allt till det bsta nr en politisk rrelse, som man nskar vlgng,
tar makten och genast brjar missbruka den? Antyder han hr hur
smrtsamt det kan vara att vnda sig bort frn en sdan rrelse? Och
nr avfallet nd kommer menar Enquist att nihilismen faller ner
ver den som tidigare trott men som nu frdmer?
Enquist skriver inknnande om det frnvarande samvetet nr
Aksel Larsen en novembernatt under kriget blev frrdare, att detta
blev hans helvete men ocks helvetet kan man taga till vara. Kan-
ske skall de orden om Larsen lsas tillsammans med omdmet om
Pol Pot-panegyriken (som ett arv jag gett mig sjlv och inte br fr-
snilla).
I s fall: vad frklarar parallellen? Fr Enquist fanns ju inget tryck
frn fngenskap, ockupation, isolering eller frhrsledare. Han val-
de sjlv, i total frihet och med tillgng till en skligen klargrande
nyhetsfrmedling, att i skrift frsvara utrymningen av Phom Penh
och andra stder (horhuset utrymt, stdning pgr) framfr att
vnta ett tag, lsa lite mer, och tnka efter.
De flesta andra i Sverige, inklusive tidningar som Enquist annars
str nra, kunde ngorlunda tydligt se att Kambodja drabbats av en
ny fasa.
27
En genomgng av debatten p vren 1975 visar i sjlva ver-
207
27
Ett undantag hr r riksdagsledamoten Birgitta Dahl. nnu ett par r efter En-
quists artiklar (i tidskriften Vietnam Nu nr 2 1977) utgick hon frn att varningar om
skrcken i Kambodja flyktingrapporter och dokumentation av annat slag
varit lgn eller spekulation:
Det var helt ndvndigt att evakuera Phnom Penh. Vi minns hur vi veckorna
fre befrielsen levde i ngest ver situationen fr de miljoner mnniskor som
levde sammanfsta i svlt och stinkande elnde i Phnom Penh. Det var nd-
vndigt att snabbt f igng livsmedelsproduktionen och det mste krva stora
offer av befolkningen.
Men problemet har varit, sade Birgitta Dahl, att vi faktiskt inte har kunskaper,
ket att ocks socialdemokratiska ledarskribenter i Sverige under des-
sa galna r med kraft kunde avvisa regimer, vars mrdande blev allt-
fr tydligt och skrckinjagande. Men Enquist menade att Kambodja
gick mot fred och vrdighet.
Inte hjlper Kartritarna ngon att frst det. Tvrtom, nr texten
slingrar sig fram verger frfattaren oss. Vi som lser Enquist fr att
begripa mer om det politiska klimat, som vi sg och ser som en krnk-
ning, fr ingen som helst vgledning.
Vad vrre r: han verger sig sjlv. Det arv han gett sig blir, med
hans eget ord, frsnillat. Ty Enquist bara ltsas analysera ett stort och
tankevckande misstag. I sjlva verket koketterar han med det.
208
direkta vittnesbrd, fr att kunna avvisa de lgnaktiga pstendena om Kambod-
ja. Svenska Kommittn fr Vietnam, Laos och Kambodja hade nmligen inte ftt
resa till landet fr att underska lget.
(Urskterna fr Pol Pot under folkmordet var ingen engngstanke hos Birgitta
Dahl. Den 10 november 1976 frskrade hon i radions Obs-kulturkvarten att kriti-
ken mot Kambodja r lgn eller spekulation. Pol Pot vill f igng livsmedels-
produktionen. Birgitta Dahl medgav att hon inte fick underska saken p platsen,
men vi r medvetna om att det kan vara svrt att ha tid och resurser att ta emot
utlndska beskare nr s mnga andra omedelbara problem mste lsas.)
Innebrden i Birgitta Dahls artikel och radioinlgg r oerhrd. Hon avvisar
mngder av vittnesbrd om folkmordet i Kambodja, frsvarar deporteringarna
och utgr automatiskt frn att nstan alla kritiska pstenden r lgnaktiga.
Drefter erknner Dahl att hon ingenting vet i saken men skulle vilja resa till Kam-
bodja fr att kunna avvisa pstendena! S slappt kunde en ledande socialde-
mokrat handskas med ett par rs frfrande rapporter om massmord i ett land, vars
folk hon frvntades fretrda i svensk debatt.
Birgitta Dahls frsvar fr Pol Pot frsvagade inte hennes stllning i socialdemo-
kratin. Nr Olof Palme terkom som regeringschef 1982 gjorde han henne till stats-
rd.
Om Ehnmark och en upptckt
I sin bok Political Pilgrims gr Paul Hollander en frbluffande iaktta-
gelse. Pilgrimerna frn vst har ofta varit mest entusiastiska i sin om-
famning av en viss diktatur nr frtrycket dr varit srskilt hrt. De
har blivit betydligt mer skeptiska nr terrorn har mildrats.
28
P 1930-talet skt eller svlte Stalin ihjl miljoner mnniskor och
hll Sovjetunionen i skrck med sina skdeprocesser. D var med-
lparna frn Europa och USA srskilt ivriga att komma p visit fr
att sen i vst beskriva hrligheterna i st. Det var under Kinas kultur-
revolution den troligen vrsta terrorn under Maoren som hn-
frelsen bland pilgrimerna blev extra ptaglig och vltalig.
Hollander menar naturligtvis inte att medlparna skte dd och
frbrytelser fr att f ngot otckt att fira. Dremot drogs de till en
samhllsform som radikalt skilde sig frn den civilisation som de
kom frn (se ocks s 258262 i den hr boken). Stalins och Maos
riken, srskilt i de feberartade tillstnd nr utrensningarna svepte
som stormvindar ver lnderna, var definitivt annorlunda.
Hollander hnvisar ocks till Adam Ulams frklaring 1966 till var-
fr Sovjetsystemets dragningskraft p intellektuella i vst kom att
minska efter Stalin:
. . . en intellektuell finner ofta en morbid fascination infr de puri-
tanska och undertryckande aspekterna av Sovjetregimen, ocks infr
den enorma sjlvskerhet som den utstrlade och som skilde sig s
igonenfallande frn den demokratiska vrldens ursktande och
209
28
Jag utgr frn 1990 rs pocketupplaga av Political Pilgrims. Iakttagelsen att kom-
munistiska diktaturer ofta har varit mest attraktiva fr medlpare nr de varit som
mest brutala diskuteras bl a p s 56 och 1112 samt i 1989 rs frord av frfatta-
ren.
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 209
tvekande bild av sig sjlv. Nr denna fasad av sjlvtillit brjade kol-
lapsa, frst efter avsljandena om Stalin 1956 och drefter som en
fljd av splittringen i kommunistlgret, brjade mnga intellektuella
i vst att slppa sin lojalitet till den tidigare idolstaten, som nu helt
uppenbart var mycket mer human n den hade varit under Stalin.
verfrd till Sverige ser vi genast att Ulams sammanfattning r som
ett portrtt av Jan Myrdal. Hur den passar p andra som haft eller
har sympatier fr kommunismen har jag svrt att bedma. Slutkapit-
let i Maktens hemligheter (1986), Anders Ehnmarks bok om Machia-
velli, tvingar fram frgor om ett liknande fenomen, men i ett annat
perspektiv.
Ehnmarks fokus lg p kommunismen i Polen nr 70-tal gick ver
i 80-tal. Nytt, skrev han, var att motstndsrrelsen i steuropa p
70- och 80-talen visade frihetens ndvndighet. Hndelserna i Po-
len blev ngot s frbluffande som en autentisk arbetarrevolution
framvxande under socialismen, mot socialismen och s smningom
ven krossad av socialismen.
Det polska lrostycket r faktiskt mycket egendomligt, frskrar
Ehnmark, dr tar 1900-talssocialismen slut.
Gjorde den? 1900-talssocialismen r vl hr en synonym fr
realsocialismen, som r detsamma som kommunismen. Tog den
slut med bildandet av Solidaritet i Polen?
Kommunismen lyckades under ytterligare ett drygt rtionde att
styra och frnedra en kvarts miljard mnniskor i Sovjetunionen och
sl snder ett grannland i Asien, Afghanistan. Ett antal tidigare sjlv-
stndiga nationer i Europa tvingades dessutom fortstta att leva un-
der ockupation eller i en sorts ptvingad politisk symbios med su-
permakten. Sen tog socialismen i Europa ntligen slut om man
med det menar att de kommunistiska regimerna brt samman.
Kanske frlgger Ehnmark slutet till de hndelser, d kommunis-
mens ofrmga att f medborgarnas std demonstrerades p ett obe-
stridligt stt. Han skulle i s fall syfta p en sorts moralisk slut-
punkt. Frbluffande, skrev han, var motstndet i Polen. Frvisso,
men det var inte frsta gngen. Under till exempel upproret i Ungern
1956 reste sig ett folk, arbetare och andra, mot inhemska och utlnds-
ka frtryckare. De slogs ner.
210
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 210
Tog inte 1900-talssocialismen slut dr? Min fantasi var (och r)
sannolikt otillrcklig: hur kunde ngon i vst efter blodbadet i Buda-
pest 1956 undg att se att Sovjet hade skapat ett brutalt imperievl-
de, byggt p militr verlgsenhet och p frakt och fruktan fr de
egna folken? Jag medger att min egen samhllssyn i mycket forma-
des av det jag upplevde runt sjuttonrsldern. Men jag inbillar mig
inte att Ungernrevolten innebar ngot radikalt nytt fr att det var nytt
fr mig.
Anders Ehnmark blev sjutton under Pragkuppens r 1948, d Sov-
jet befste sin allmakt i steuropa. Sen fljde, bland annat, Slansky-
processen 1952, resningen i stberlin 1953, upproren i bde Ungern
och Polen (Poznan) 1956, Berlinmurens upprttande 1961, liberalise-
ringen av Tjeckoslovakien 1968 och samma r Warszawapaktens mi-
litra inmarsch dr.
Belyste inte flera av dessa tragedier ngot s frbluffande som en
autentisk arbetarrevolution framvxande under socialismen, mot so-
cialismen, och s smningom ven krossad av socialismen? Visade
de inte frihetens ndvndighet?
Naturligtvis, fr de flesta av oss. Men tydligen inte fr Ehnmark,
som sg Solidaritets framvxt lngt senare som insiktens gonblick.
r det allts s att Ehnmark med orden dr tar 1900-talssocialismen
slut bara menar att den d tog slut fr honom?
Var allts den tid, d Lech Walesa brjade spela en huvudroll p
den europeiska scenen, ocks de r d Ehnmark frstod att kommu-
nismen var ett av nittonhundratalets helveten, och det mest utbred-
da? I s fall borde han frklara fr oss hur han kunde bevittna (eller
lsa om) den rad av katastrofer, som bolsjevismen d redan hade
verkstllt, utan att komma till den slutsats som Solidaritet banade
vg fr.
Om denna tolkning av Ehnmarks ord r riktig pekar den p en
vanlig deformation av socialisters texter. Mnga p vnsterkanten
ltsas inte sllan diskutera ett historiskt skeende, nr de i sjlva ver-
ket bara skildrar sin personliga utveckling. En hederlig beskrivning
av hur de sjlva subjektivt upplevt kommunismen skulle ha ett
mycket strre allmnt intresse n dessa omjliga frsk att objektivi-
sera en historiesyn, som har anpassats till de egna misstagen.
Terrorn var naturligtvis lngt mer brutal och omfattande under
211
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 211
Stalintiden n under de 35 ren av fortsatt kommuniststyre i st-
europa. Anta att ngon i Polen med Lech Walesas beslutsamhet och
ledarfrmga i brjan av 50-talet hade bildat en facklig organisation
med klart antikommunistisk inriktning! Efter hur mnga timmar
hade han/hon arresterats? Efter hur mnga dagar hade han skjutits
eller frsvunnit? Hur mnga av hans kamrater hade avrttats eller
deporterats till Gulag?
Med andra ord: p vilket stt skdliggjorde Jaruzelski-regimen,
som ville undvika massddande, socialismens elnde och frihetens
ndvndighet (Ehnmarks ord), medan tidigare kommunistiska
hrskare, som verlevde med hjlp av omfattande mrdande, inte
bevisade den saken?
Ett svar frn Ehnmark finns i en tidigare bok av honom, Arvskifte
(1983). Han frskte dr frklara varfr de s kallade solidaritets-
rrelserna i vst blev mer kritiska mot Sovjet under 70-talet. Nr det
gller Sovjet finns alltid en stor frdrjning mellan skeende och upp-
tckt. Ngot hnde dock p 70-talet. Sovjet expanderade mera, och
mera ppet.
De hr meningarna r intressanta, inte fr vad de visar utan fr
vad de dljer. Den frdrjning mellan skeende och upptckt, som
Ehnmark talar om, r en starkt frsknande omskrivning. Kommu-
nister, och socialister som stod kommunismen nra, upptckte helt
enkelt inte vad som hnde i och runt Sovjet mellan 1917 och 1979.
Skeendet pgick men gonen sg inte. Munnen rabblade dialektiken
eller frhoppningarna.
Ocks tankens fortsttning r intressant. Ngot hnde allts p
70-talet, vilket rubbade den gamla tilliten och/eller tvingade socia-
lister att uttala stark och offentlig kritik. Ehnmark syftar p Afgha-
nistan Sovjet expanderade mera, och mera ppet.
Angreppet p Afghanistan var frvisso frfrande.
29
Men kom-
212
29
tskilliga bland dem i vnstern, som var kritiska mot Sovjets ockupation av Af-
ganistan, fann det angelget att betona att andras protester mot kriget hade be-
tnkliga motiv. Sara Lidman skrev (DN 5/7 1984): . . . jag gr inte med i ngon
demonstration organiserad av Svenska Afganistankommittn . . . Och jag knner
igen Afganistankommittn p gngen. P mnniskosynen. Det statiska hnet. Tak-
tiken. De kallar sig revolutionra och gr inte annat n hjlper fram hgern, en
grym, hemsk, nygammal hger.
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 212
munismens expansion i Europa p 40-talet hade varit mycket mer
omfattande (tio nationer) och var alls inte mindre ppen n ocku-
pationen av Afghanistan. Tvrtom, det strmmade ut detaljerade
rapporter om frtrycket frn de flesta av de hrtagna lnderna i st-
europa. Varfr upptckte inte Ehnmark att Sovjet var en imperialis-
tisk makt nr ervringarna skedde i vr nrhet utan frst nr Kreml
beordrade angrepp p ett land i Asien?
Det lr vi inte f ngot svar p. Lt oss i stllet terg till Machia-
velliboken fr att diskutera den tidpunkt nr det borde ha blivit up-
penbart fr en ngorlunda plst, utomstende betraktare att kom-
munismen byggde p lgn, terror och korruption. I s fall kan man
undra om den stunden infll redan i brjan av 20-talet efter Lenins
uppbyggande av en totalitr stat, som vilade p likriktning genom
vld, eller med den framtvingade svltkatastrofen i Ukraina fljd av
Moskvarttegngarna p 30-talet, eller med Stalin/Hitler-pakten
1939, eller med Pragkuppen 1948, eller med arbetarnas uppror i st-
berlin 1953, eller s orimligt sent som med Ungernrevolten 1956.
Anders Ehnmark pstr dremot att frst med Lech Walesa ytter-
ligare 25 r senare frstod han att friheten var ett problem av annat
slag n befrielse. Drefter kom han att se p Machiavelli p ett del-
vis nytt stt.
Inte begriper jag att det var bolsjevikernas vergrepp mer n 60 r
efter deras statskupp i november 1917, vilka till en intellektuell i Sve-
rige verbringade nyheten att frihet och befrielse inte alltid hr sam-
man. Visst har kommunismen ibland inneburit befrielse, frmst
nr Rda armn besegrade Nazi-Tyskland i ett antal lnder.
Men frihet har den aldrig sttt fr.
*
Hur skall d friheten bevaras?
I samma bokkapitel tycks Ehnmark mena att vi nnu r lngt frn
svaret p den frgan. Befrielse leder i regel till nytt frtryck (eller till
ny ojmlikhet, vilket verkar vara ungefr detsamma fr honom). Nr
klassamhllet skjuter rygg tvingas folket till nnu ett uppror.
Drmmen om frihet r glntor i historien, d krafterna ligger i ba-
lans och ett gonblick av frihet r mjligt.
213
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 213
Ehnmark har glmt det avgrande. Slutsidorna i Maktens hemlig-
heter r som en tavla, dr mer n halva landskapet ligger i mrker. Ty
nittonhundratalet har ju frt till en revolutionerade nyordning: DE-
MOKRATIN. Den typen av styrelse visar bde hur befrielsens vrden
kan bevaras och hur frihet och frnyelse kan frenas.
Har inte det demokratiska statsskicket gjort tanken p upprepade
revolutioner ondig? Styrelse genom allmn och lika rstrtt under
politisk frihet detta stt att regera stater gr det mjligt att i fred-
liga former avstta och tillstta ledare, frndra politiken, ka (eller
minska) jmlikheten och frhindra maktansamling.
Resultaten blir frvisso inte alltid lyckade eller heroiska. Men folk-
styrelsen rymmer alltid mjligheten till rttelse genom att alla har rtt
att bilda opinion fr en frndring.
Att Machiavelli inte sg den utvgen r frsteligt; men Ehnmark?
Ocks hr br vi gra en utflykt till Arvskifte. Ehnmark diskuterade i
den boken tre vrden, som kan vara viktiga vid bedmningen av ett
land eller en internationell konflikt:
a) Den nationella suverniteten.
b) Utveckling och modernisering.
c) Demokrati.
Ehnmark sade sig ha svrigheter vid tillmpningen av alla tre punk-
ter, minst med a) och mest med c). Med demokratin kan det till och
med vara s att det viktigaste r att f bort den frn plattformen, fr
att inte svika de demokratiska krafterna.
Det lter rrigt. Ehnmark nmnde drefter en rad fall Pol Pot,
Uganda, Afghanistan, Etiopien, Vietnam, Iran och Chile och fann
till slut att a) och b) mste respekteras (dvs nationell suvernitet re-
spektive utveckling och modernisering). Dremot r det bttre att
demokratin lmnas utanfr n att man . . . hnger sig t illusioner.
Ehnmark klagade ver att fiktionerna r s mnga vad gller
demokratin, och man menar olika saker. Folk som gillar inter-
nationell solidaritet kan bli verens om a) och b) men inte om c). S
c) fick strykas. Ocks med despotierna, tminstone de upplysta de-
spotierna, har vi gemensamma intressen.
Nr Anders Ehnmark utrett den saken var han ntligen redo att ta
214
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 214
slutlig stllning till Nordkorea, som han beskt. Han medgav att lan-
det hade mnga fel, frmst frtrycket och den frfrliga nepotismen
runt Kim Il Sung. Men Ehnmarks slutsats blir nd att
. . . Nordkorea r en vn i vrlden, en modig liten nation som bju-
der sina mktiga grannar spetsen, en ostasiatisk igelkott som vi har
mycket gemensamt med, nd, som hvdar sin sjlvstndighet . . .
med kraft och konsekvens och dessutom utvecklar sitt land p ett
hpnadsvckande stt.
S kan det g om man utesluter de demokratiska vrdena i bedm-
ningen av ett land. Sedan Albanien befriades frn kommunismen
verkar Nordkorea vara den nation, som r mest isolerad och dr per-
sonkulten r mest hysterisk. Nr den kommunistiska regimen faller
dr kommer vi att f lsa skakande detaljer inte enbart om rtionden
av terror utan ocks om misren, korruptionen och de ekonomiska
missgreppen. Ingenting talar fr Ehnmarks tes att Nordkorea ut-
vecklar sitt land p ett hpnadsvckande stt. (Jag antar att han med
hpnadsvckande menar ngot positivt.)
Hr br vi jmfra Nord- och Sydkorea. P ena sidan grnsen ett
slutet och efterblivet tyranni, byggt p kommunistiska dogmer och
en uppskruvad fruktan bde fr omvrlden och de egna medborgar-
na. P andra sidan ett allt ppnare land, som de senaste rtiondena
haft en frbluffande snabb ekonomisk tillvxt.
Under 90-talet (allts efter att Arvskifte kom ut, det br noteras) har
Sydkorea dessutom i huvudsak utvecklats till en folkstyrelse med
fria val. Ehnmark kan kanske i nsta bok bertta fr oss om han fort-
farande anser att Nordkorea p ngot vrdefullt stt bjuder sina
mktiga grannar spetsen.
I motsats till det kommunistiska Albanien har Nordkorea lnge
varit ett hot ocks mot internationell fred och skerhet. Kommunis-
terna dr startade Koreakriget och exporterar nu avancerade robotar
till ngra av de vrsta terrorstaterna i vrlden (Iran och Syrien). Kan-
ske har Nordkorea redan tillverkat sina frsta atomladdningar. I fle-
ra r har man anat risken att just Nordkorea kommer att utlsa en
extremt farlig nukler kapplpning mellan flera lnder i Asien och
Mellersta stern.
215
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 215
Nordkorea var en vn i vrlden, skrev allts Ehnmark. Ocks
med 1983 rs perspektiv: vn till vem? En modig liten nation . . . en
ostasiatisk igelkott . . . denna ljevckande metafor nyttjar han
allts fr att beskriva ett land, som redan d var en av jordens mest
destruktiva stater och dess kanske hrdaste diktatur.
Styrelseskicket tycks mig frfrligt, men jag hller p Nordkorea
nd, av sklet som jag nmnt det r kapitlets slutmening. Vad
Ehnmark sger r att han i stort sett struntar i styrelseskicket, ty bara
d kan han hlla p Nordkorea.
Genom att operera bort demokrati-begreppet landade ocks Ma-
chiavelliboken tre r senare i ohllbara slutsatser. Ehnmark skrev att
liberaler alltid har trott att friheten kan uppns utan befrielse. Jag
undrar det. Befrielserrelser i totalitrt eller auktoritrt styrda stater
har liberaler hyst frstelse fr eller beundrat och ofta sttt med mer
n ord.
Vad liberaler dremot vnder sig mot r tanken p vld mot de-
mokratiskt valda regimer. Ocks om en sdan regering skulle visa
sig inkompetent och korrumperad finns ju chansen att i nsta val
avstta den om man nmligen kan vertyga en majoritet av be-
folkningen om det.
Jag medger naturligtvis att den islamska fundamentalismen har
komplicerat diskussionen i ngra av de lnder som den drabbat. I
Algeriet hrom ret tycktes alternativen vara att upphva demokra-
tin genom att ogiltigfrklara ett fritt val, eller upphva demokratin
genom att godta valresultatet.
Men p nstan alla andra hll i vrlden har lsningen p frihetens
problem faktiskt varit frihet, i meningen demokrati. Den slutsatsen
r mjligen platt, men inte osann. Den sammanfattar bde vrt r-
hundrades hemskhet (att befrielse ltt leder till nytt frtryck) och vl-
signelse (att demokratin r en styrelse som inte sllan visat sig vara
stark, ppen, lyhrd och pragmatisk).
Jag har inga som helst sympatier fr en deterministisk historiesyn,
som tror att demokratin nu mste g segrande fram ver vrlden.
Det kommer mnga nya och svra bakslag. Och spridningen av krn-
vapen till ett antal fanatiska diktaturer r ett hot, vars omfattning och
fljder vi inte ser idag.
Jag vgar inte ens antyda ngot svar p den avgrande frgan: r
216
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 216
demokratin ett tillflligt mirakel och ett underbart historiskt experi-
ment, som nsta rhundrade kommer att dma till undergng? Eller
blir demokratin en allt starkare och mer slutgiltig styrelseform i
stora delar av vrlden?
Klart r dock att det som vrt eget sekel redan har sett i en rad
europeiska lnder, i Nordamerika, Australien och Israel, i delar av
Latinamerika under vissa perioder, i Japan och Indien efter andra
vrldskriget och i flera andra nationer r ngot lngt mer n glntor
i historien, d krafterna ligger i balans och ett gonblick av frihet r
mjligt.
P ett besynnerligt stt har Anders Ehnmark lyckats underskatta
kraften och segheten hos bde demokratin och dess fiender.
PS
Tio r efter Arvskifte gav Anders Ehnmark ut boken Resan till Kiliman-
jaro (1993). Hr r beskrivningen av demokratin radikalt annorlunda.
Han talar nu om en defensiv kvalitet hos ven den dliga demokra-
tin: den kunde avstyra ngot vrre, ven om den sjlv fungerade
illa. Ehnmark anknyter till den indiske Harvardekonomen Amartya
Sen, skildrar den dliga demokratins livrddande frmga och
skriver:
Denna demokrati har en negativ potential, som fullndningens an-
hngare frbiser, nmligen att genom en aldrig s ofullkomlig makt-
delning, men dremot ett utrymme fr kritik, en aldrig s formell
mjlighet att utkrva ansvar, dock gra fursten rdd. Det r det lilla,
som egentligen r ngot stort.
Han ansluter sig till Sen ocks nr denne jmfr Indien och Kina.
Ehnmark ppekar:
Sedan den halvdana demokratin infrdes i Indien 1947 har ingen
hungersnd gt rum dr. I Kina dremot, dr demokrati aldrig fre-
kommit, kan staten i vrsta fall lta katastrofen ha sin gng. Histori-
217
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 217
ens strsta knda hungersnd utspelade sig i tysthet dr 1958 till
1961, medan hngivna utlndska beundrare flockades i huvudsta-
den. De visste inget. Mer n tjugo miljoner mnniskor kan ha dtt.
Vi kan jmfra bilderna av demokratin i de tv bckerna. Den ena
(Arvskifte) utkom sex r fre revolutionerna i steuropa och tog stll-
ning fr Nordkorea. Den andra (Resan till Kilimanjaro) kom fyra r
efter frihetsvgen och prisar till och med den dliga demokratin.
Hr speglas en vldig frndring av det politiska landskapet. An-
ders Ehnmark, som r en lyhrd knnare av tidens skiftningar, ger
oss hopp: kanske r de galna ren snart frbi.
218
209-218/Om Ehnmark 3-03-04 13.11 Sidan 218
Om Baltikum och en svensk trojka
I slutet av 1950-talet blev jag frsta gngen medlem av en kommitt
fr Baltikums sjlvstndighet. Ocks p den tiden terkom hela tiden
frgan: hur fr vi en socialdemokrat att stlla upp p manifestationer
fr baltisk frihet?
Ngra gnger lyckades exilbalter i Sverige vertyga en riksdags-
man ur det strsta partiet att nrvara och gra ytterst frsiktiga mar-
keringar. Det mest uppmrksammade exemplet r Olof Palmes tal
nr han var oppositionsledare vid firandet av Estlands sjlv-
stndighetsdag 1980. Men det vanliga var frnvaro och kyla.
Den politiken inleddes nr Sverige i brjan av 40-talet erknde
Sovjetunionens annektering av Estland, Lettland och Litauen. Den
fullfljdes av sten Undn den politiska mogenheten hos dessa
folk, sade Undn om Baltikum, var inte srskilt markerad.
Paradoxalt nog blev Sten Andersson, utrikesminister nr balterna
lyckades frigra sig, det mest dogmatiskt antibaltiska statsrdet efter
Undn. I en riksdagsdebatt med Hadar Cars (22/10 1987) avvisade
han kallt Europardets maning till demokratierna att vid ESK-kon-
ferensen i Wien frdma brotten mot mnskliga och nationella rt-
tigheter i de baltiska staterna. ret drp (17/5 1988) vidhll han sin
linje: Ett krav idag, riktat mot Sovjetunionen, p att de baltiska fol-
ken skall f en omedelbar sjlvbestmmandertt skulle . . . verka i
den rakt motsatta riktningen.
30
219
30
Socialdemokrater utanfr regeringen kunde utrycka sig mer aggressivt. Partiets
skerhetspolitiske talesman, Sture Ericson, har inte sllan gjort uttalanden, som
verkar vara karikatyrer p vnsterns frdomar. I riksdagens utrikesdebatt 1988
angrep han moderaternas riksdagsman Gunnar Hkmark:
De finns som efterstrvar kad turbulens i det baltiska omrdet. En moderat
ledamot av riksdagens utrikesutskott ansg fr tre veckor sedan i en tidnings-
219-225/Om Baltikum 3-03-04 13.12 Sidan 219
Det slutliga fiaskot fr den svenska linjen blev utrikesminister An-
derssons resa till Moskva och Baltikum p hsten 1989. Hans tes, lan-
serad i svensk TV fre resan och upprepad i de baltiska staterna, var
att Estland r inte ockuperat. I ett TT-uttalande hade han varnat
balterna: Fr deras otlighet fullt politiskt genomslag ventyras inte
bara deras eget arbete utan ocks hela reformprocessen i Sovjetunio-
nen.
I Vilnius senare frklarade han att i Baltikum finns krafter som vill
ha en snabb frigrelse frn Sovjetunionen, men dessa r i kraftig
minoritet. Vid den tiden visste nstan alla att de partier, som fre-
trdde en vervldigande majoritet av ester, letter och litauer, krvde
s snabb sjlvstndighet som mjligt. Baltiska ledare blev naturligt-
vis ursinniga p Andersson och protesterade.
Vid hemkomsten frn Moskva och Baltikum vgrade utrikesmi-
nistern i riksdagen, trots att Hkan Holmberg pressade honom, till
och med att stlla sig bakom utrikesutskottets uttalande frn vren
samma r. Infrlivandet av de tre baltiska staterna i Sovjet hade skett
under tvngsmssiga former, sade riksdagen men allts inte An-
dersson (16/11 1989).
A-pressens korrespondent i de baltiska lnderna, Tommy Svens-
son, skrev i en krnika att Sveriges utrikesminister verkar trivas
bttre hos makthavarna i Kreml n hos frihetskmparna i Baltikum.
Andra socialdemokratiska tidningar frskte dremot skydda utri-
kesministern i den omjliga situation som han hade frsatt sig i. Den
borgerliga pressens kritik var nedgrande.
Statsminister Ingvar Carlsson frsvarade sin utrikesminister: Jag
har inte den minsta kritik mot Sten Andersson. P en konferens be-
skrev han sjlv Sovjets kolonisering av Baltikum: Det var sovjetiska
medborgare som kom in dr och som. . . och dom blev en del av
220
artikel att Sverige br agera fr att bryta loss Estland, Lettland och Litauen frn
Sovjetunionen. Det vore betnkligt om sdana utrikespolitiska stolligheter
spreds utanfr extremmoderaternas krets.
Ericson kallade ocks Hkmark fr ventyrlig aktivist. (En mer utfrlig doku-
mentation av socialdemokratins bristande frstelse fr Baltikums frihetskamp
under frmst hsten 1989 finns i Andres Kngs promemoria S och Baltikum,
Timbro, januari 1990.)
Sovjetunionen. En tidigare medarbetare till Carlsson, Anders Isaks-
son, kommenterade statsministerns frsk att dlja den baltiska tra-
gedin:
I genren frsknande omskrivningar utgr Carlssons version av det
sjlvstndiga Baltikums undergng ett svrslaget rekord, i sin sliski-
ga frljugenhet egentligen mera cyniskt n Sten Anderssons brutala
frnekande av historiska fakta. Prva statsministerns formuleringar
p Nazitysklands ockupation av Norge: det var ngra tyskar som
kom in dr . . . (Dagens Industri 24/11 1989).
Det r ondigt att hr fortstta skildringen av den svenska regering-
ens vinglande i den baltiska frgan under hsten 1989. Uttalanden
gjordes, omtolkades, togs tillbaka, upprepades, formulerades p
nytt och doldes trojkan Carlsson-Andersson-Schori (naturligtvis
assisterad av Sverker strm) vinglade fram mellan gamla stnd-
punkter, prestigemssiga lsningar och de nya realiteter som st-
europas frigrelse skapade. Steg fr steg pressades socialdemokra-
terna till allt rimligare positioner, medan de samtidigt spred dimma
ver scenen fr att dlja frflyttningen.
Vad vi bevittnade var Undn-Palme-linjens sammanbrott. Dess
anhngare tvingades ntligen mta bde tyranniets och befrielsens
verklighet i ngra av vra grannlnder.
Nrmare ett halvsekel av doktrinbygge i neutralistisk anda kon-
fronterades pltsligt med en snabb, historisk process, som blste bort
det officiella hyckleriet om kommunismen. Vi gnar oss inte t anti-
sovjetism, hade allts Palme frklarat fem r tidigare. Lyckligtvis
gnade sig andra, frmst USA och Nato i vst och mnga av de fr-
tryckta i st, t antisovjetism. S befriades Europa frn bolsjevismen.
Fr att rtt uppfatta Carlsson-Andersson-Schori mste vi ha i min-
net att de samtliga r fostrade i den vrldsbild som sten Undn
skisserade och Olof Palme frglade. Drmed blev det omjligt fr
dem att ens ana vidden av de mnga elnden som var Sovjetsyste-
mets. De sg inte intensiteten och omfattningen av frtrycket, defor-
mationen av de mnniskor som gick dessa regimers renden, lgner-
na om ekonomin, militariseringen av samhllet, miljfrstringen
och falskheten i propagandan mot andra lnder.
221
Drfr var det ocks naturligt fr vice statsminister Ingvar Carls-
son (i skriften Vad r socialdemokrati?, tillsammans med Anne-Marie
Lindgren, 1983) att prisa kommuniststaternas ekonomiska fram-
gngar:
Svl Sovjetunionen som lnderna i steuropa har genomfrt en
snabb industrialisering och har en hg bruttonationalprodukt. Det
finns tskilligt att invnda mot systemet i dessa lnder, men de bevi-
sar ovedersgligen att kapitalismen inte har monopol p att skapa
materiellt vlstnd.
Frklaringen till Sten Anderssons haveri om Baltikum r densamma:
han frstod aldrig det sovjetiska systemet och ville heller inte se att
det hll p att upplsas. Andersson trodde att han kunde dribbla sig
igenom ett dramatiskt skede i vrldshistorien med uttalanden, som
gng p gng stred bde mot varandra och mot verkligheten. Med
rutincharm och de vanliga glidningarna frskte utrikesministern
sedan dmpa upprrdheten ver vad han faktiskt sagt.
En vecka menade Andersson att de bda tyska staternas frening
var ett otyg, nsta vecka stdde han den. Ena dagen pminde Rum-
niens nya ledning om fascisterna, dan efter hade han motsatt sikt.
I Moskva diskuterade han med Sovjets utrikesminister frgor om
gandertten, oss socialister emellan (Andersson). Regeringsche-
fen i Kreml var kommunist men ocks demokrat, meddelade Sveri-
ges utrikesminister. S kom han pltsligt p att lite hemmapolemik
brukar hjlpa upp lget: Det r en vlsignelse fr detta land att Bildt
och Westerberg och andra inte r landets utrikesministrar, och det r
ocks en vlsignelse fr Baltikum! (riksdagen 16/11 1989). Socialde-
mokraterna i kammaren applderade.
Tredje mannen i svensk utrikespolitik under ren d Sovjetvldet
fll snder var Pierre Schori, kabinettssekreteraren . Ocks han var
1989 kallsinnig till kraven p baltisk sjlvstndighet. I en TV-intervju
(Magasinet, TV2, 6/4 1989) ppekade programledaren, Olle Sten-
holm, att de flesta i Baltikum faktiskt nskar sjlvstndighet. Schori
svarade att de balter
jag har talat med accepterar efterkrigstidens s k realiteter, och Hel-
222
singforskonferensen 1975 fastslog nuvarande grnser i Europa s-
som gllande. S jag tror nog att de ser det som att f autonomi, kad
sjlvstndighet, inom Sovjetunionen.
Nr Stenholm frgade om inte nationell sjlvbestmmandertt skul-
le g fre Helsingforsdokumentet svarade kabinettssekreteraren:
Nej, inte det hr fallet, fr det (Helsingforsavtalet) var mycket
precist . . . Det r den verklighet vi har att leva med nu. Han fr-
nekade ocks att folkfronterna i Estland, Lettland och Litauen be-
grde nationell frihet. De framstller
inte sdana krav. De kommer hit i stllet och vill ha kulturellt ut-
byte, de vill ha samarbete p miljomrdet . . . De r oerhrt ansvars-
fulla. De skulle inte vilja kasta ver nda de mjligheter till kad fri-
het som de nu ntligen ftt i Lettland genom att g en ventyrsvg.
Till slut frskrade Schori att balterna inte heller kommer att krva
egna stater jag tror faktiskt inte att det kommer g dithn under
verskdlig framtid, att de ansvariga ocks inom folkfronterna kom-
mer att krva detta (allts nationell sjlvstndighet). Och fem m-
nader senare frklarade Schori att Sverige inte vill bidra till ngon
separatism dr (i Baltikum). Vi har erknt den nuvarande situatio-
nen . . . (SvD 5/9 1989).
I brjan av 70-talet var Schori ansvarig utgivare och en av redak-
trerna fr den socialdemokratiska idtidskriften Tiden. En ledare
dr frklarade bl a att Nixon var vrre n Hitler:
Efter att ha saboterat freden (i Vietnam) har den amerikanske presi-
denten frigjort en barbarisk hmningslshet som till och med ver-
trffar Hitler-Tysklands illdd. Det r viktigt att komma ihg att det
r sjlva det amerikanska systemet som mjliggr Nixons folk-
mordspolitik. Det r ett system som alstrar brutalitet och mnnisko-
frakt och genom sin makt utgr en fara fr en hel vrld (ledare i
Tiden nr 10 1972).
Nixon var visserligen mer barbarisk n Hitler, fick vi allts veta, men
det r det amerikanska systemet som driver fram folkmord, bruta-
litet och mnniskofrakt. Vad i det amerikanska systemet syftade
223
Schori och de andra p demokratin, konstitutionen, partivsen-
det, kapitalismen, storfretagen, USA:s krigsmakt, rasproblemen,
massmedierna? De preciserade inte. Men att Schoris avsky inte en-
bart eller frmst gllde Vietnamkriget utan var lngt mer vergri-
pande var uppenbart.
Intressant som jmfrelse r att Pierre Schori 1982 (fr att sttta
upp Bodstrmdoktrinen, se s 1819) frklarade att vi skulle inte
gna oss t systemkritik av andra lnder (DN 11/11 1982). Nr USA
angrips gller allts kritiken, enligt Schori, det amerikanska syste-
met. Men nr risk freligger att kommunistdiktaturer frkastas in-
griper Schori fr att stoppa just systemkritik.
Vad gller det ekonomiska systemet var det viktigt fr Tiden un-
der Schoris ledning att markera distans till bda blocken:
. . . vi finner inte skl att lta ett avstndstagande frn Sovjetsyste-
met innebra ngot som helst godknnande av kapitalismen. Vi an-
ser den vara en klart verreklamerad vara (ledare i Tiden nr 4 1973).
F har tvekat om Pierre Schoris vrderingar. Han hade klippkort p
flyget till Havanna. 1974 instmde han med en rapport, som pstod
att Kuba r p vg att f sitt system att fungera, att bli ett socia-
listiskt mnster fr Latinamerika (Tiden nr 8 1974).
Och 1981 (i boken I orkanens ga) slppte Schori nyheten att Castro
gtt in fr demokrati. I ett tal 1980 hade nmligen diktatorn, enligt
Schori, betonat vikten av, ja t o m visheten av att respektera partipo-
litisk pluralism. . . Den slutsats som Fidels svenske vn d drog var
att drmed tycks revolutionren Castro ha accepterat parlamenta-
rismen som metod. Som vanligt var Schori ofrmgen att skilja
mellan propaganda och realiteter. nnu 1986 frklarade han att
Castro r en av de strsta i samtidshistorien . . . har nrmast en re-
nssansfurstes drag (se s 21).
Schoris hnfrelse infr marxister i uniform gjorde honom till nn
sorts hedersrevolutionr i Latinamerika. Romantiseringen av den
kubanska diktaturen var lnge hans enda sjlvstndiga bidrag till
svensk utrikespolitik. Nr sandinisterna frlorade valet i Nicaragua
och Castro ppet angrep Gorbatjovs liberala anfktelser brjade
marken gunga under Schori.
224
Sten Anderssons debacle i Estland, Lettland och Litauen blev
Schoris rddning. Denne fick uppdraget att lotsa socialdemokratin
undan chefens blamager. Han utfrde det med nstan samma iver
som han frr omfamnade Kuba. Jag frnekar inte alls att Schori dr-
med gjorde en viktig insats fr bde balter och svenskar. Han brt
femtio r av socialdemokratisk fientlighet mot Baltikum.
nd vet alla att Schori kan ingen lita p. Ena ret hyllar han en
prokommunistisk regim i Karibien och nsta r en antikommunis-
tisk omvlvning i Baltikum. Revolution som revolution, tycks han
mena. Ideologisk hllfasthet skall vi inte ska hos denne fre detta
kabinettssekreterare, som pratat mer ideologi n ngon av sina fre-
trdare.
Ty vad hnder nr vinden vnder? Vilket folk utstts nsta gng
fr Schoris entusiasm eller aversion? P vilka mten kommer han i
framtiden att avskjuta sina revolutionspoem? Ingen vet.
Men vi kan vara frvissade om att den mannen fortstter att jaga
efter vind med stlbl gon.
225
Om sveket mot Bosnien
En vrldsbild faller ihop och erstts inte av ngon annan.
S mste vnstern ha upplevt Sovjetunionens upplsning, steu-
ropas terkomst till historien, den oerhrda framgngen fr USA:s
och Natos militra och politiska strategi, avskyn i flera av de befriade
lnderna infr varje form av socialism, de skakande detaljerna om
korruptionen och frtrycket ocks i Tredje vrldens marxistiska regi-
mer.
Att sjlvfrtroendet bland socialister kncktes r naturligt.
Det gjorde vnsterns debattrer ovilliga att ta stllning till nya kon-
flikter. Infr katastrofen i Bosnien var socialisterna ptagligt rdda att
uttala sikter kanske tar vi fel en gng till? Kriget i forna Jugo-
slavien blev nnu ett exempel p deras ofrmga att skilja mellan det
avgrande och det mindre viktiga.
Ingen av de gamla reflexerna duger hr. Nr detta skrivs har USA
nnu inte engagerat sig med kraft; antiamerikanismen ger allts ing-
en vgledning. Israel har i ord och handling sttt muslimerna, vilket
gjort antisionisterna frvirrade. Pierre Schori har fljaktligen tjatat
om hur komplicerad situationen r och hoppats att FN upprttar
skyddszoner. I vrigt har han glidit undan.
Gunnar Fredriksson, som ofta skriver utmrkta bcker och i regel
extremt nonchalanta artiklar, har meddelat oss att vrlden nu prglas
av ett sammelsurium av hundratals obegripliga krig som jag
(Fredriksson) banne mig inte har ngon skuld i det r inte
konstigt att vi str handfallna. Han avvisar varje militrt std till
Bosniens muslimer med en elegant analys: Att stta igng med att
bomba och skjuta p alla som man tycker illa om frefaller idiotiskt
(Aftonbladet 2/4 och 2/1 1993). Fredriksson ger hr en god bild av
vnsterns moraliska sammanbrott man frsker inte ens lngre
diskutera ett stort europeiskt krig p ett serist stt.
226
226-232/Om sveket mot Bosnien 3-03-04 13.12 Sidan 226
P Dagens Nyheters kultursida utvecklade Leif Nyln sitt frsvar
fr tystnaden (24/4 1993). Bttre att tiga om man inte vet vad man
ska sga, var rubriken. Det r en klok maxim, som Nylns redaktion
borde ha tnkt p i flera andra utrikesfrgor under det senaste kvarts-
seklet, frn Kinas kulturrevolution till Gulfkriget.
Men nu gllde det Bosnien, och Nyln undrade vem som hr r
imperialistisk frtryckare. Och vad r folkligt motstnd? frga-
de han hjlplst.
Om inte mrdandet i Bosnien varit s frfrande skulle Nylns
inlgg mest ha verkat patetiskt. Han traskar fortfarande omkring
med sina gamla etiketter men vet inte p vilka parter han skall klistra
dem. Det r inte hndelserna p marken i Bosnien frmst flttget
mot muslimerna, deras kvinnor och barn som Nyln granskar. Han
lever i en verbal skenvrld dr inget lngre stmmer.
Visst kan man hjlpa honom att ta stllning genom att ge frslag
till svar p Nylns frgor. Angripare, och drmed frtryckare, r
serberna. De syftar till att bygga ett Storserbien i frmst de centrala
delarna av forna Jugoslavien. Kan inte Nyln kalla det fr imperia-
lism?
Men den typen av dialektik blir ovrdig infr hemskheterna i Bos-
nien. Flera miljoner mnniskor p flykt, ett par hundratusen ddade.
De politiska ledarna i London, Paris, Bonn och Bryssel som vgrat att
agera. Det har luktat Mnchen lng vg. ter har Europas demo-
kratier ltit en aggressiv militrmakt ockupera och annektera delar
av grannarnas territorier.
Srskilt motbjudande blir d den relativisering av frbrytelserna,
som kan ske ocks i moraliska termer. Hkan Arvidsson har (i Mo-
derna Tider, augusti 1993) p ett ovanligt cyniskt stt demonstrerat
ett sdant allmnt avstndstagande. Alla parter har syndaregister
utan nde, skrev han, det finns ingen moralisk hllning till kriget
eftersom deltagarna i det r omoraliska. Rubriken r En konflikt
utan goda. Ingen av delstaterna i forna Jugoslavien har ngon rtt
till sjlvstndighet. Den enda lsningen r en statskonstruktion av
samma eller liknande slag som det nyss vergivna Jugoslavien.
31
227
31
Till och med Slovenien, vars sjlvstndighet r bde framgngsrik och erknd av
nstan alla, borde ing i en ny jugoslavisk statsbildning, enligt Hkan Arvidsson
Arvidsson vgrar allts att frst att en bestmd hllning till kriget
i Bosnien inte handlar om att rentv ngon part frn misstankar om
brott. Naturligtvis har serber, kroater och muslimer begtt frfran-
de vergrepp; ingen grupp r ren. Moralen skall i stllet tillmpas
p handlingarna.
Arvidsson hnar vstvrldens romantiskt vilsefrda intellektuel-
la, som tror sig utkorade att vlsigna varje konflikt med upphjda
moralismer. Denna ra floskel tillmpar han p de mnniskor, som
i allt djupare oro frsker nyttja sina klart redovisade vrderingar fr
att beskriva och tolka ett omnskligt skeende och drefter dra poli-
tiska slutsatser.
P ett klargrande stt har Per Svensson (Expressen 19/8 1993) vi-
sat vad Arvidssons bedmning innebr. Ett moraliskt stllningsta-
gande gller inte primrt ngon, skrev han, utan frmst ngot, fr
en uppsttning vrden och normer. Ofta men inte alltid leder det till
std fr en sida i konflikten, men detta partitagande r sekundrt,
villkorligt och provisoriskt.
Man kan till och med sga att om vi saknar ett generellt frtroen-
de fr ngon av flera krigfrande r det srskilt viktigt att ta stllning
i kraft av vrden, som vi gjort allmnna och frskt objektivisera.
Just nr man inte kan lita p ngon, nr alla eller de flesta aktrers
granden och ltanden r mer eller mindre tvivelaktiga, r det nd-
vndigt att sl vakt om och instrumentalisera moralen i politiken
den klarsynen hos Per Svensson r en ndvndig utgngspunkt fr
en bedmning av Bosnien.
I namn av en sdan moral mste vi d tala klarsprk om de oer-
hrda angreppen mot Bosniens muslimer: massmord, beordrade
vldtkter p tiotusentals kvinnor, snderstyckandet av en fre detta
jugoslavisk delstat, kvvningen av och skjutandet mot bosniska st-
der.
228
1993. Hr r han konsekvent. Nr jag i juni 1991 utfrligt argumenterade fr det d
angripna Sloveniens rtt till en egen stat (Expressen 29/6 1991) svarade Arvidson
(Moderna Tider, september 1991) att jag var lttsinnigt tvrsker och gav ut-
tryck fr den nynationalistiska mentaliteten.
Borde allts Serbien ha ockuperat Slovenien (dr det knappast finns ngra ser-
ber) fr att hlla landet kvar i federationen?
*
Frenta Nationernas och vstmakternas politik i Bosnien har varit
skandals. Fr det frsta infrde de ett vapenembargo som frmst
drabbar muslimerna, det vill sga man har hindrat majoritetsgrup-
pen i landet att frsvara sig mot serbers (och kroaters) angrepp. Fr
det andra vgrade Nato att med egna flygangrepp sl snder serbis-
ka militra stllningar p t ex bergen runt Sarajevo.
Denna kombination r oerhrd. Muslimerna har utsatts fr stn-
dig belgring, beskjutning och frdrivning utan att skyddas av egna
eller andras vapen. De serbiska angriparna kunde koncentrera sig p
att slakta och frnedra civila. Talet om en ny vrldsordning fick sitt
hnfulla eko i sveket mot Bosnien.
Kort tid efter kommunismens fall i Europa avsljade allts demo-
kratierna sin nya ofrmga att fatta beslut. Under tskilliga veckor
kunde t ex serbiskt artilleri beskjuta den medeltida staden Dubrov-
nik. Det hade troligen varit ltt fr europeiska och/eller amerikans-
ka krigsfartyg att besvara den elden. Frn havet utanfr hade de
kunnat sl ut de serbiska stllningar som gjorde livet till ett helvete
fr folket i den kroatiska kuststaden.
Utan att utstta egna soldater fr stora risker hade USA/EU d
gett en signal till Belgrad: vi godtar inte terror mot Kroatiens och Bos-
niens civila. Men genom att vgra gra militrt motstnd ens frn vl
skyddade fartyg blev Natos budskap det motsatta: omvrlden kom-
mer inte att ingripa.
Drefter frflyttades huvudscenen till Bosnien-Hercegovina. Nr
serber infr hela vrlden skt prick p ldringar och barn, nr lkare
tvingades operera i bosniska kllare utan att patienterna ens kunde
bedvas, nr infngade muslimska kvinnor frst skndades med
gruppvldtkt och sen knivskars till dds av flinande soldater vil-
ket Europa sg vi d trda fram?
Vi sg ett frlamat Europa, upptaget av EU-debatt och sin egen
ekonomiska kris. Nr president Clinton ville flygbomba serbiskt ar-
tilleri sade hans allierade i Europa nej. Signalen blev ter tydlig: vi
beklagar att ni bosnier plgas ihjl, men vi har ingenting lrt av till
exempel det spanska inbrdeskriget.
Vapenembargot mot Spanien p 1930-talet drabbade ju republiken
229
men inte Francos trupper. Nr demokratierna vgrade att ingripa
kunde falangisterna krossa den skra demokratin med hjlp av Hit-
ler och Mussolini.
Budskapet frn Spanien var givet: de fria staterna gr inte mot-
stnd. S uppfattade man lget i Berlin och Rom. Det bidrog till att
inleda andra vrldskriget. Den spanska republikens fall blev frspe-
let till den stora katastrofen.
Har Sarajevo blivit vr generations Guernica? Demokratiernas be-
slutsvnda under 1992 och 1993 tvingar fram den parallellen. I det
strsta europeiska kriget efter 1945 har vst frvandlat sig till en pap-
perstiger.
Det mste upprepas: sammanhllningen i Nato under 45 r hind-
rade sovjetisk aggression, stabiliserade demokratin i Vsteuropa och
bidrog till kommunismens sammanbrott. Med kriget i Bosnien har
alliansen mellan Europa och Amerika urholkats, tminstone tillfl-
ligt. Begriper inte dagens vstmakter vilka risker de tar genom att
inte agera samfllt och beslutsamt?
Frstr de inte hur farliga slutsatser, som hrskare i andra lnder
med latenta eller ppna konflikter, nu har dragit? De som planerar
aggression i forna Sovjet, i Mellersta stern eller i Kambodja har s-
kert piggnat till nr demokratierna sttt paralyserade.
De som frenetiskt arbetar p att sprida krnvapen till nya diktatu-
rer har ocks fljt dramat i Bosnien med intresse. Vi kan bara ana hur
generalerna i Pyongyang och mullorna i Teheran har tolkat skeendet
i forna Jugoslavien.
Och var slr serberna till nsta gng om de tror att vst bara pro-
testerar i ord. Kommer angreppet att riktas mot Kosovo? Om Serbien
brjar bedriva etnisk rensning dr vad gr Turkiet? Om Turkiet
ingriper kommer Grekland att st passivt? Vad hnder d i Make-
donien? Bristen p reaktion frn vst har kat risken fr ett stort Bal-
kankrig senare.
Under inbrdeskriget i Spanien var det frmst vnstern som var-
nade och sg hoten torna upp sig. Infr tragedin i Bosnien 55 r sena-
re stod vnsterns ledande debattrer lnge passiva. Dock tryckte Da-
gens Nyheters kultursida under hsten 1993 en rad viktiga artiklar
om katastrofen. Nr detta skrivs tycks knslan av solidaritet med de
angripna ka i Sverige.
230
Under kriget i Bosnien har Europas politiker, oavsett partifrg,
krympt till dvrgar. Vapen lser inga problem, har statsminister Carl
Bildt svarat nr han ftt frgan om militrt std till Bosniens frflj-
da. S brukar annars pacifister lta nr de glmmer de mnga fr-
svarskrig d vapen faktiskt har lst problemet, nmligen att rdda
de angripna.
Bildt hade rtt om kommunismen, visade tydligt sambandet mel-
lan fred och frihet och hll fast vid sin vertygelse nr Palme hetsade
mot honom. Han sg klart om Gulfkriget. Men Bildt r tondv infr
antisemitismen och har bagatelliserat rasismen i Sverige som ett
randfenomen. Han r naturligtvis inte lika oknslig infr etnisk
rensning som infr etniska frdomar. Men sdana konflikter passar
inte in i hans maktpolitiska scheman.
Vem har sagt att det blir bttre om man bombar mera, undrade
Bildt polemiskt p vren 1993 nr Margaret Thatcher krvde ett mili-
trt ingripande frn vst. Fler vapen gr ont vrre, menade Sveriges
statsminister och avvisade henne fraktfullt. Nr en europeisk h-
gerledare brjar lta som Maj Britt Theorin har vi skl att bli nervsa.
Emotionellt nonsens, utbrast Englands frsvarsminister Mal-
colm Rifkind om Thatchers kritik. Sunday Times svarade att det ut-
talandet frblir en skam fr honom. Idag styrs Europa av robotarta-
de politiska pygmer av Rifkinds sort, sammanfattade tidningen.
Vnstern r allts inte alls ensam om sin frnedring. Alla borde
lyssna p analyser och maningar frn den grupp av franska filosofer
och frfattare, som ofta blivit demokratiernas samvete p senare r.
De borde lra av de amerikanska politiker och kolumnister, som
tycks frst mer om Europas villkor n europerna sjlva.
I Paris p vren 1993 trffade jag ter Bernard-Henri Lvy, som
flera gnger beskt Bosniens huvudstad och dr gjorde den lysande
TV-filmen En dag i Sarajevos dd. Han trodde att mnga av vsts
diplomater i hemlighet uppskattar den serbiske presidenten Slobo-
dan Milosevic. De r rdda fr Balkans uppsplittring i smstater,
misstnkte Lvy, och Storserbien lser ett antal problem.
Den demokratiske senatorn Joe Biden, tidigare presidentkandidat
i USA, reste ocks till Bosnien. Hans slutsats 1993 blev att Europa
prglas av en nedslende mosaik av okunnighet, ngslighet, sjlv-
bedrgeri och hyckleri.
231
Och Jim Hoagland sammanfattade i Washington Post vr vrlds-
dels nygamla likgiltighet med ord som borde f oss att lystra. Nr ett
annat folk slits snder r det ltt att hitta undanflykter, skrev han:
Det finns alltid skl att vara passiv nr andra pinas. Men inbilla
er aldrig att deras lidande inte lngsamt frndrar oss alla, inifrn.
232
Om journalister och den antijudiska
rockaden
En troskyldig 68-aktivist frgade fr ett par r sen: vilka p 70-talet
hade inte Che Guevara p vggen hemma? Svenska Dagbladets poli-
tiske redaktr Hkan Hagwall svarade helt korrekt: de flesta. Den so-
cialism, som kom att dominera s mycket av medierna och debatten
under de hr ren, fick aldrig std av mer n en ganska liten minori-
tet av svenska folket.
Men frbluffande mnga i den minoriteten fick allts viktiga posi-
tioner i radio-TV-tidningar. Dagens Nyheters politiske redaktr,
Hans Bergstrm, har i en uppsats (Med medierna mot 2000-talet
en orttvis betraktelse i boken Nerikes Allehanda 150 r, 1993) belyst
hur en klyfta mellan allmnhetens och journalisternas samhllssyn
ppnade sig under de hr ren:
1989 uppgav sig 22 procent av journalistkren st vnsterpartiet

kommunisterna nrmast bland de politiska partierna (maktutred-
ningens journalistunderskning). Samma r som kommunismen fal-
ler samman i allt sitt elnde runtomkring vrt land uppger sig allts
nra en fjrdedel av de svenska journalisterna nrmast stdja kom-
munistpartiet. Andelen bland 40-talisterna var 24 procent och bland
journalister fdda p 50-talet, journalisthgskolegenerationen, hela
30 procent! Hlften, 47 procent, i denna generation uppger sig stdja
kommunisterna eller miljpartiet. Bland medierna var andelen vpk-
are strst hos kvllstidningarna samt Sveriges riksradio, bda med
29 procent. Maktutredningen finner dessutom att journalisterna ge-
nomgende ligger till vnster om genomsnittsvljaren fr varje parti,
den vpk-rstande journalisten till vnster om den vanlige vpk-vl-
jaren, osv.
S sent som 1968 var det blott 3 procent av journalisterna som i en
motsvarande underskning uppgav sig vara kommunister. Kommu-
nistpartiets andel i hela vljarkren har legat ungefr still under ren
233
233-239/Om journalister 3-03-04 13.12 Sidan 233
mellan de bda underskningarna. Frklaringen till kommunismens
popularitet bland journalister ligger allts inte i en allmn samhlls-
utveckling utan helt och hllet i rekryteringen till journalistyrket un-
der 70- och 80-tal.
Ocks den genomgng av sikter i olika sakfrgor som maktutred-

ningen har gjort, skriver Hans Bergstrm, visar att journalistkren
avviker dramatiskt frn allmnheten. Frmst rr det sig om en rd-
grn tendens. Och han stller den ofrnkomliga och pinsamma fr-
gan: hur kan en journalistkr med s massiv vervikt fr ett sam-
hllsperspektiv i nra anknytning till kommunister och miljpartis-
ter klara att informera om de tv strsta svenska frgorna under 90-
talets frsta hlft: kravet p restaurering av ekonomin samt EU-fr-
gan?
Sjlv undrar jag dessutom: r det mjligt fr journalister med ett
samhllsperspektiv i nra anknytning till kommunister och milj-
partister att ge en insiktsfull bild av det politiska frtryckets meka-
nismer, av klyftan mellan demokratiers och diktaturers agerande, av
utrikespolitiska skeenden och av de krig och kriser som totalitra
stater orsakar? Kan de flesta av sdana skribenter skilja mellan vik-
tigt och oviktigt i den propagandastorm som alltid bryter ut nr en
internationell konflikt nrmar sig?
Den mest uppmrksammade reportern i Sverige under de senaste
tjugo ren r troligen Jan Guillou. Mnga journalister tycks se honom
som en frebild. Det str dem inte alls att han (se s 107109) skrivit
en hyllningsbok om Husseins Irak, att han bermt detta lands fre-
stende demokratisering och humanitra fngelser samt gtt i god
fr regimens vlvilja mot kurder, judar och shiamuslimer. Inte heller
bryr sig mnga om att Guillou kallat vrldens samtliga demokratier
(inklusive Sverige) fr den den hgljudda och extremistiska mino-
ritet, som i FN rstade mot resolutionen sionism r rasism. Det var
allts diktaturerna som upptrdde klokt och balanserat.
Att bli totalt duperad av Saddam Husseins gangstervlde och be-
teckna vrldens folkstyrelser som extremister har varit fullt i sin ord-
ning under denna epok. I de flesta andra demokratier skulle snt ses
som bevis p djup omdmeslshet och undergrva skribentens tro-
vrdighet.
234
Gng p gng r det samma bild som trnger fram: toleransen mot
diktaturens medlpare r i Sverige ofta strre n frstelsen fr de
plitliga demokrater som varnar.
*
Lika oroande r hur radikalt den antijudiska propagandan har fr-
skjutits p hger/vnster-skalan under nittonhundratalet.
Under seklets frsta 45 r terfanns den stora majoriteten av
svenska antisemiter ngonstans p den borgerliga sidan, inte minst
inom dvarande bondefrbundet. Hgern och Sveriges nationella
ungdomsfrbund brt visserligen med varandra bland annat p
grund av partiets starkt avvisande hllning mot Hitler-Tyskland.
Bde Arvid Lindman och Gsta Bagge tog bestmt avstnd frn na-
zism och antisemitism.
Men motstnd mot judiska flyktingar och frstelse fr det nya
Tyskland var inte ovanliga inom partiets vljarkr. Bland tskilliga
konservativa grupper och personer var misstnksamheten mot det
judiska tydlig.
Det kulturella inflytandet frn Tyskland blev stort i Sverige redan
fre sekelskiftet, och sympatier drjde kvar ocks efter Hitlers makt-
vertagande 1933. Nationalism och protektionism skapade ibland ett
klimat som uppmuntrade antijudiska frdomar. Med den judiska
grdfarihandeln kade antalet antisemiter bland kpmnnen, kon-
kurrenterna.
Rasbiologin fick mnga beundrare i brjan av seklet, ocks i flera
politiska partier. Den traditionella, kristna antisemitismen hade p-
verkat tskilliga prster. Och majoriteten av studenterna p ett stort
mte i Uppsala (Bollhusdebatten) gjorde i februari 1939 ett upp-
mrksammat uttalande mot s kallad import av intellektuella, vilket
i praktiken var ett hrt slag mot judiska flyktingar frn Nazi-Tysk-
land.
Inom bonderrelsen stod stereotyperna om judar fr just de be-
grepp som man srskilt ogillade: socialism, kapitalism, kosmopoli-
tism, degenererad stadskultur (se t ex Mattias Tydns studie An-
tisemitism i Sverige 18801930 i boken Judiskt liv i Norden, 1988).
Bondepressen blev inte sllan forum fr judefientliga uttalanden,
235
vilket pverkade flera ledande politiker i bondefrbundet.
Visst var Arthur Engberg, statsrd och lnge riksdagsman fr soci-
aldemokraterna, en av den tidens mest knda antisemiter. Han var
knappast ensam i sitt parti om en sdan hllning. Ngra socialister
kopplade ihop kapitalism med judendom Karl Marx antisemitism
hade pverkat en del ocks i Sverige. Och t ex Bengt Lidforss och
August Strindberg frde samman radikalism och antisemitism, men
den idstrmningen blev aldrig srskilt stark.
Som vanligt med antisemitismen kunde denna stollarnas religion
tillfredsstlla helt olika intressen: av kpmn frknippades detta
judiska hot med den ohmmade frihandeln, av socialdemokrater
sammankopplades det med kapitalism, och av bnder och hgermn
associerades det med socialism och med ett omvlvande, modernt
samhlle (Tydn).
nd r det helt uppenbart att motstndet mot nazismens judehat
frmst fanns bland socialdemokrater och liberaler. Antisemitismen
sgs av dem som en reaktionr och hotfull villfarelse, som den social-
demokratiska vnstern och liberalerna alltid borde bekmpa.
I uppsatsen Socialism och antisemitism (1959), omtryckt i boken
Tyranniet begr frtroende, belyste Herbert Tingsten antisemitismen
hos ett antal socialistiska tnkare, bland andra Karl Marx, Charles
Fourier, Joseph Proudhon och Georges Sorel.
Men han ppekade samtidigt det uppenbara att
antisemitismen som politisk rrelse frmst uppburits av propagan-
dister och partier som haft konservativa eller reaktionra ml och ap-
pellerat till borgare och bnder, medan socialdemokratin som poli-
tisk maktfaktor bekmpat antisemitismen. Detta r den avgrande
synpunkten.
Ocks i Sverige, skrev Tingsten om bland annat mellankrigstiden, har
socialdemokraterna med ytterst f undantag varit lika klart liberala
i denna punkt som liberalerna.
Drefter ddades en tredjedel av det judiska folket i Frintelsen.
Rapporterna frn utrotningslgren slog vrlden med fasa. D borde
den gamla traditionen att med kraft bemta judehatet varhelst det
dk upp ha ytterligare frstrkts. Den naturliga slutsatsen ocks
236
fr dagens vnster skulle ha varit att i alla sammanhang hlla sig
borta frn antijudiska demagoger och formuleringar.
Och den borde ha sett till att kritik mot Israel aldrig frgades av
antisemitiska frdomar.
*
Det blev tvrtom. Nr forskarna lngre fram kommer att kvantifiera
antijudiska uttalanden i Sverige frn slutet av 60-talet och framt blir
troligen slutsatsen att tminstone 80 till 90 procent av dem har gjorts
av debattrer p vnsterkanten. Jag hnvisar till kapitlet Judarna
och deras fiender i den hr boken (s 81119). Nr jag gick igenom
ett par privata arkiv med 25 rs artiklar, bcker och uttalanden, som
p olika stt var antijudiska, blev det helt uppenbart: vnsterns do-
minans r vervldigande.
Visst hittar man ocks hgerextremister som Christopher Jolin och
de grupper han str nra. Vissa av dem, t ex Vitt Ariskt Motstnd,
stdde ven Ahmed Rami och hans nynazistiska propaganda i Ra-
dio Islam. Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson har i sin utmrkta
bok Extremhgern (1991) analyserat de organisationerna.
Sverige har hittills varit frskonat frn framgngsrika hgerextre-
ma partier av det slag man har i till exempel sterrike (FP), Tysk-
land (republikanerna) och Frankrike (Nationella fronten). Ingen Jrg
Haider (som prisat Hitlertiden), Franz Schnhuber (som sjlv varit
SS-officer) eller Jean-Marie Le Pen (vars frkunnelse varit ppet anti-
semitisk) har hittills trtt fram i vrt land. Och ingenting som p-
minner om den nyfascistiska vg, vilken svepte ver stora delar av
Italien i kommunalvalen i november 1993, har ju drabbat Sverige.
Den hets mot flyktingar och muslimer, som ny demokrati bedrivit,
r dock krnkande och djupt oroande. Srskilt allvarligt r att parti-
ledningen frt fram lgner om muslimska ritualmord, en frdom
som pminner om viss hets mot judar. Nr detta skrivs har Ian
Wachtmeister, Bert Karlsson eller Vivianne Franzn nnu inte skt
exploatera antijudiska stmningar.
Med ngra undantag har i stllet de vlknda namnen bland ju-
darnas fiender i Sverige p senare r varit knutna till (eller befunnit
sig i nrheten av) socialistiska organisationer eller redaktioner, eller
237
till skribenter som i andra sammanhang verkat fr socialistiska vr-
deringar, eller som sjlva betraktar sig som del av vnstern. Frr
var det tydligt att antisemitismen var en vidskepelse bland mnga
borgerliga. Idag r det uppenbart att den frvrider tnkande och
skrivande hos tskilliga socialister.
nnu vrre r kanske att just de grupperna och tidningarna ocks
har varit de mest passiva i motstndet mot den nya antisemitismen.
Nmn ngon enda debattr eller politiker ur arbetarrrelsen som
gng p gng, ppet och kraftfullt, under det senaste rtiondet har
avsljat och bekmpat antijudiska frdomar! Vem har hr varit 80-
och 90-talens Svante Foerster?
Att vertala knda vnsterskribenter att engagera sig mot Radio
Islam var lnge mycket svrt. Och den antisionism, som nyttjat anti-
judiska perspektiv i agitationen, har totalt dominerats av folk frn
vnstern. Recensionerna av Det eviga hatet (1993) belyste vnsterns
irritation ver att bli pmind om sin nuvarande hllning till anti-
semitismen. I den boken analyserade en rad frfattare nynazism,
judehat och Radio Islam. Det blev omjligt att lngre frneka att
Svenska Kommittn Mot Antisemitism frn frsta stund 1987 hade
haft rtt om Ahmed Rami.
Det obestridliga i bokens teser fick flera vnsterskribenter att ut-
trycka ilska ver tillbakablickarna. Min egen genomgng av debatten
under fem r ansg Yrsa Stenius vara att smda . . . dem som haft
fel och uttryck fr egenrttfrdighet (Aftonbladet 6/2 1993).
Vad hon krver r mycket enkelt: en stndig frisedel fr begngna
misstag. Fr ett knappt halvsekel sen var det sjlvklart fr vnstern
att citera, lyfta fram och frdma vad t ex Sven Hedin och Fredrik
Bk hade skrivit eller hur vissa journalister och politiker vgrat att
ta avstnd frn Tredje Riket. Drmed gjorde man landet och demo-
kratin en stor tjnst. Ett halvsekel senare jmrar man sig ver det
sjlvrttfrdiga i att granska reaktionerna p nazistisk och anti-
judisk hets.
Det eviga hatet sprids nu till skolor och bibliotek ver hela landet.
Den vill frvandla skandalen kring Radio Islam till lrdomar om
gammalt och nytt judehat, och om Hitler-rikets vrderingar.
r detta meningsfullt i Sverige? Mjligen kan man sga att upp-
lysning om antisemitism r srskilt viktig i ett land dr man inte fr-
238
str att nazism r nazism frrn man ftt tv (eller tre) domstolsut-
slag p saken. Det ndvndiga och det omjliga med Det eviga hatet
r vl att den r en historielektion infr en nation, som str utanfr
historien.
Kanske ser vi hr den mest motbjudande bekrftelsen p socia-
listers svek mot demokratin under det senaste kvartsseklet. Ett antal
av dem har utlst en ideologisk rockad, som gjort antisemitismen
mer salongsfhig i vnstern n ngon annanstans i svensk debatt.
239
Om mina frebilder
En mnniskas karaktr r hennes de, heter det. Lika tydligt, inte
minst i politik och skrivande, r att en mnniskas frebilder i ung-
domen ofta stakar ut hennes vg genom livet.
Begreppet frebilder ligger frmst p det plan dr vrderingar
och knslor gr samman. Ngra personer som griper tag i oss och
drefter i rtionden lever i vr nrhet ocks nr de r dda.
Tysta eller pstridiga fljeslagare; de blir till livshllning.
Jag r fdd med andra vrldskriget men minns inte nazismen.
nd har inget skeende format mig mer, i efterhand. Vxte sen upp
med kalla kriget, som blev bekrftelse och uppdrag p ett nstan
verspnt stt.
Nu var det 50-talet och tre uppror skulle frenas i en vrldsbild.
Ungern blev beviset p fasorna i den totalitra staten. Algeriet gav
moderna bilder av kolonialismens arrogans. Sydafrika var den oer-
hrda krnkningen: att dma en mnniska efter hennes hudfrg.
Jag anade att hr fanns samband men frstod dem inte. Hjlp fick
jag knappast av frldrar eller skolor. Dr var idealen borgerliga i
en instngd mening. Det gllde att tnka och upptrda utan att stta
andra.
D kom frebilderna till undsttning. Herbert Tingsten visade
allts hur kampen mot tyranniet mste fras, med passion och lr-
dom. Vilhelm Moberg frustade av stridsgldje, och alla frtryckare
var hans fiender.
31
240
31
Den svenska vnstern kommer nog aldrig att frst Vilhelm Mobergs storhet,
vilket Arne Ruth har bekrftat p ett ovanligt stt.
I Vsteuropa ebbade sanningssgartraditionen ut med 60-talet, skrev Ruth i
Dagens Nyheter (15/11 1993). r det brjan p en sjlvkritisk uppgrelse med det
frfall som fljde p 68-revolten? Knappast, ty nsta mening ld: Vilhelm Mo-
240-244/Om mina frebilder 3-03-04 13.12 Sidan 240
Eyvind Johnson var lngt mer tillbakadragen, men allt han tog i
utstrlade civilisation och omtanke. Ingemar Hedenius lrde mig att
misstro dem som dolde sig bakom gudliga eller vrldsliga krascha-
ner, i statskyrkan och i statsverket.
Vad den kvartetten kunde egga! Lp inte med tiden, sade de, ty
tiden kan vara slapp eller ond. Lita p din egen synskrpa, ocks om
alla andra sger att kejsaren har sttliga klder. Bygg ditt eget rum
och vidga det nr kunskaperna kar och faran nrmar sig.
De hr fyra kallades fr liberaler och kulturradikaler. Ibland drab-
bade de samman. Partitrogna var de sllan. De gick inte i takt med
annat n sitt eget samvete.
Vad de lrde oss var detta: frbannelsen r nazism, fascism, kom-
munism och andra lror som vill frvandla mnniskor till bdlar el-
ler offer. Vilka har varit frebilder fr svenska gymnasister under det
senaste kvartsseklet? Gissningar hr kan bli en svidande tidskritik.
Goda frebilder leder inte alltid till goda insatser. Vi kan missfr-
st idealen och tillmpa dem p ett inskrnkt eller upphetsat stt.
Och dliga frebilder r ingen livstidsdom. Den som bryter sig ut
241
berg, Sartre och Heinrich Bll tillhrde de sista ngorlunda trovrdiga intellektuel-
la hjltarna.
Sartre! Det r mannen som 195256 ppet och intensivt tog parti fr Sovjetunio-
nens politik och system, allts under ngra av dess terrorr. (Han ndrade kurs
frst nr Sovjet hade krossat Ungern-revolten).
P 60- och 70-talen romantiserade Sartre Kina och Kuba. Han hypnotiserades av
de kubanska ledarna. Castro ter mest, fastar lngst och krver minst smn, med-
delade Sartre, som dyrkade Ledarens geni: idealitet och jrnvilja.
Vilhelm Moberg kompromissls antinazist och antikommunist likstlls
allts av Arne Ruth med Jean-Paul Sartre, som gng p gng gav rst och prestige
t ngra av de hrdaste totalitra regimerna i vrt sekel. Detta ger en bild av vns-
tern och tyranniet. Till och med nr Ruth introducerar en artikelserie till std fr
Salman Rushdie kallar han en man, som hyllat Stalin, Mao och Castro, fr tro-
vrdig intellektuell hjlte.
Fyra dagar senare trngde dock sanningssgartraditionen in p DN:s kultur-
sida. Torsten Ekbom polemiserade mot tredje stndpunkten, Birgitta Trotzig och
Artur Lundkvist. Det frhll sig s, skrev Ekbom, att det var de vstliga intel-
lektuellas svek och ovilja att g till rtta med stdiktaturerna som banade vg fr
en mrkman som McCarthy (19/11 1993). Vilhelm Moberg skulle ha instmt.
ur ett ideologiskt fngelse kan bli desto mer vertygande efter om-
vndelsen; se Geijer, Koestler eller Robert Kennedy!
Fr att terknyta till ett tidigare kapitel: tv gnger i vrt sekel har
vgor av demokratisering brutits och blivit terror. Med frsta vrlds-
kriget fll kungavldena. Folkstyret triumferade. Sedan kom Lenin,
Stalin, Mussolini och Hitler.
Nr Nazityskland besegrats kom en ny vg av befrielse. Den brts
av kommunismens vldiga utbredning i frmst Europa och Asien.
De senaste ren har ter varit frihetens. Kommer denna vg att
vara? Kanske ser jag fel. Men etniska rensningar, rasistisk och anti-
semitisk renssans, islamsk fundamentalism, spridning av krnva-
pen till fanatiska diktaturer, befolkningsexplosion, Rysslands kaos
och amerikansk tveksamhet att utva ledarskap nog r detta teck-
en p kommande ofrd.
Varje generation str vergiven i frsken att tolka sin egen tid. P
demokratins seger fljde demokratins kris, skrev allts Tingsten p
30-talet. Det betyder inte att vi kan sga detsamma om 90-talet.
Men vad mina frebilder talar om r VAKSAMHET. De bars av en
frening av pessimism och krav p handling: om vi inte stndigt
skyddar vr civilisations vrden kan dessa snabbt g frlorade.
Konstigare n s r nog inte det jag tror p.
*
Lt mig stanna vid en av de fyra. Under skoltiden hrde jag det of-
fentliga hnet av honom. Det var ngot inskrnkt och nstan skumt
med Eyvind Johnsons politiska frkunnelse, fick vi veta av tredje-
stndpunktarna i Sverige.
Hans vrtal till Uppsalas studenter 1951 var srskilt fnigt, om
man fick tro dem som ansg att president Truman och Stalin var un-
gefr lika farliga. Talet r som en spark med en SA-stvel, skrev
Karl Vennberg med sedvanlig precision (Morgon-Tidningen 20/5
1951; omtryckt i skriften Tredje stndpunkten, 1951). Johnson lgger
fram ngra habila frfalskningar och frgrovar ytterligare den
amerikanska nidteckningen av Sovjet, pstod han.
Och ingen kan ju anklaga Vennberg fr att ngonsin ha nidtecknat
Hitlers eller Stalins riken.
242
Nu kan vi ter lsa Johnson som politisk tnkare i en underbar
volym frn Bonniers. Urval och inledning har gjorts av professor r-
jan Lindberger, den frmste Johnsonknnaren. Boken heter Person-
ligt Politiskt Estetiskt (1992) utan skiljetecken mellan de tre orden.
Ty fr Eyvind Johnson hrde dessa sfrer samman, menar Lindber-
ger. Frihetlighet och social medvetenhet kom att bli Johnsons
mttstock genom ren, skriver han, och motstndet mot totalitra l-
ror r trden i hans frfattarskap.
Och ntligen finns hr p nytt det frfrliga vrtalet fr ver fyrtio
r sen. Vad sger det?
Eyvind Johnson talar allts 1951, nr halva Europa hade ervrats
av Sovjet och en stor del av Asien frlamades av Stalins paranoia. Det
ret pstr Johnson att det finns europeiska fngelser fyllda av poli-
tiska fngar. Vlregisserade upptg och manifestationer, som kallas
rttegngar snder hrskarnas kamrater till avrttning. Om Ameri-
ka inte vore starkt, menar han, skulle Sverige inordnas som provins i
protektoratet Europa.
Ja, vad vi n i vrigt sger om USA: dess styrka r den fr nrva-
rande enda fullviktiga garanten fr vr egen trygghet. Trots vster-
landets alla uppenbara fel rymmer detta nd mjligheten att gra
vrlden bttre och samtidigt ta hnsyn till individerna.
Om kommunisterna i vst r Johnson kortfattad. De frsvarar ett
system som tystar opposition med dd och slavlger rrelsen i de-
ras sjlar liknar ofta den som finns i nazisternas, de hitlertrognas.
Om tredjestndpunktarna r Eyvind Johnson mer utfrlig. De kal-
lar sig fredsvnner, sger han, men det sprk som de angriper
USA med liknar kommunismens. Samma ordval hyllar Sovjet och
Kina, de r neutrala medlpare.
De som vgrar stdja vst fruktar den ngest som finns i vrlden,
pminner Johnson. De talar bara inte om vad det r fr makt som
vcker och hller den vid liv. De undertecknar fredsappeller, som
inspirerats av den stat dr alla friheter frintats. Och de menar att
det riket r fredens enda skra vrn.
Vi pstr inte, sger Johnson, att vr vstliga vrld r bra. Men vi
vet att den r bttre n slav- och vasallrikenas vrld, de olyckliga,
verfallna, frrdda folkens fosterland.
Dessa ord r sjlvklara idag. Hundratusentals vittnen, som frr
243
levde i terror, har bekrftat allt som Eyvind Johnson sammanfattade.
Att hans Uppsalatal 1951 fick s ursinniga reaktioner sger en del om
det politiska klimatet i delar av Sverige p den tiden. Ett par rtion-
den senare kom medlperiet och antiamerikanismen att frenas med
romantisering av Tredje vrldens progressiva diktaturer.
Boken Personligt Politiskt Estetiskt rymmer ocks flera inlgg frn
tiden runt andra vrldskriget. Stalin, Hitler och Franco skildras som
massmrdare. Neutralitet hr r samma som omnsklighet, skrev
han 1938.
Att kort sammanfatta Eyvind Johnsons bilder av diktaturerna gr
honom inte rttvisa. Hans sprk r i regel antiretoriskt och dmpat
av milda ironier. Det bearbetar hela tiden den avgrande frgan: att
kunna skilja mellan det fundamentala och det mindre viktiga, att er-
knna det frfrande och motst det.
Den politiska tradition som Johnson skrev i var allts ven Ting-
stens, Hedenius och Mobergs. P 1990-talet har ngra av dessa dda
giganter ter trtt in i debatten. De har gjort mer fr svensk demo-
krati n nstan alla andra.
Glm aldrig de glpord som tredjestndpunktarna en gng beskt
dem med.
244
Om Ruth och mina motiv
Under Tingsten-fejden frgade mig Arne Ruth gng p gng: vad r
dina motiv fr att kritisera Lagercrantz hyllning till Kinas kultur-
revolution? Motiven r en gta, kungjorde han sjlv (DN 28/2
1992).
Verkliga eller phittade gtor intresserar mig. Det vore ltt, och
helt korrekt, att avfrda Ruths frga med att hnvisa till de fakta och
vrderingar som jag redan anfrt. Ett sdant svar vore fr vrigt att
anknyta till en gammal DN-tradition. En signerad ledare om ATP-
striden (Debatten kring Dagens Nyheter 16/11 1958) avslutade
Herbert Tingsten med en programfrklaring: de argument vi anfr
r de motiv som driver oss.
Det r vackra ord; jag gick och mumlade dem som nittonring
under veckan som fljde. Men jag kan ocks g framt i tiden och
hnvisa till artiklar p Dagens Nyheters kultursida mnaderna efter
Tingsten-debatten dr. D publicerade DN, med introduktion av
Arne Ruth (DN 17/8 1992), fasansfulla detaljer om rituell kanniba-
lism i Kina under den kulturrevolution, som Olof Lagercrantz hll
lovtal till medan den pgick. Frfattaren Zhen Yi har brutit ett tabu
som blockerat kunskapen om graden av grymhet under kulturrevo-
lutionen, skrev Ruth.
Ngra mnader senare (10/12 1992) kritiserade Ruth Jan Myrdals
frsvar fr Irans ddshot mot Salman Rushdie. Ruths avslutning
ld: Den som mter mnskliga rttigheter med olika skalor i olika
delar av vrlden fullfljer det smsta i den europeiska traditionen.
En frtrfflig iakttagelse! Om DN hade frsttt dess innebrd under
det senaste kvartsseklet hade mina motiv fr att kritisera tidning-
en fallit bort.
nd vill jag ge ett mer personligt svar till Ruth eftersom han tycks
sikta p min grundlggande ideologiska vertygelse.
245
245-251/Om Ruth och mina 3-03-04 13.13 Sidan 245
Drfr blddrar jag vidare i egna klipp frn 1957 till 1962. Glm
aldrig diktaturen handlar om frtrycket i steuropa, Spanien, Por-
tugal, Kina och Sydafrika liksom om USA:s std till diktatorer i Cen-
tralamerika; jag kritiserar UD fr att man hr tiger. Ett inlgg fr-
dmer vsts beslut att snda generalen frn nazitiden Hans Speidel
till Norge som Natobeflhavare dr. Mrdarna i Kreml heter en
krnika om avrttningarna av de ungerska upprorsledarna Imre
Nagy och Pal Maleter. En annan angriper Artur Lundkvist som hade
ftt Leninpriset.
En ledare i tidskriften Liberal Ungdom dpte jag till De onda sta-
terna. Den handlar om likriktningen i Sovjet och Kina; en annan
varnar fr Chrusjtjovs hot mot Vstberlin och Finland. Mot ofrihet
var ofrihet n frekommer r en programartikel om varfr demo-
krater mste kritisera alla sorters diktaturer (samtidigt som vi br ka
u-hjlpen och frdjupa det ekonomiska samarbetet i Vsteuropa).
Ngra inlgg tar avstnd frn de politiker, t ex sten Undn och Bir-
ger Hagrd, som vgrat att stdja Algeriets frihetskamp. Och s vi-
dare.
Det hr skrevs innan jag hade rtt att rsta frsta gngen. Ngra
andra inlgg frn samma tid str jag idag frmmande infr. Argu-
menten fr taktiska atomvapen till det svenska frsvaret rymde en
grotesk felbedmning av farorna vid en ytterligare spridning av
krnvapen. Men kritiken mot diktaturerna kan jag fortfarande in-
stmma i. Vad var motivet?
Ta riksdagsren! Protokollen frn mina debatter dr rymmer
mngder av frdmanden av Portugals kolonialkrig och frslag till
std t Sydafrikas grannar; inlgg om Vietnamkrigets elnden, mas-
sakrerna i Biafra och de politiska fngarna i juntans Grekland; inter-
pellationer om frtrycket av judar i Sovjet, Syrien och Irak; upprepa-
de krav p std till stpakistan (senare Bangladesh) fre, under och
efter angreppet frn Vstpakistan; massor av kritik av de diktaturer
som angripit Israel genom krig eller med hatfyllda FN-resolutioner;
och den moraliska ndvndigheten att ta avstnd frn allt slags fr-
tryck Ian Smith och Tito, Papadopoulos och Chou En-lai, Franco
och Bresjnev, o s v. I ngra hundra tal runtom i Sverige lade jag un-
der de ren in avsnitt om den majoritet av jordens befolkning som
levde i tyranni.
246
Under partiledartiden bad jag i regel folkpartiets ombudsmn att
se till att jag p mtena fick frgor ocks om Sovjet och kommunis-
men och om Israels rtt att leva. ven nr fredraget frmst handlade
om den ekonomiska krisen, arbetsmarknadspolitiken eller sm-
fretagen ville jag ogrna lmna talarstolen utan att f frbanna dik-
taturerna. Varfr?
Och under femton r efter partipolitiken handlade nrmare hlften
av mina mnga artiklar i Expressen om frtryck: de totalitra stater-
nas hets mot den egna befolkningen, deras hot mot vrlden och
grannlnderna, krig som hade utlsts av icke-demokratiska ledare
och deras propaganda, rasismen och antisemitismen, andra ider
som fr till terror eller medlperi samt de eftergifter som uppmunt-
rar tyrannerna. Motivet?
Motiven har varit att jag sett och ser diktaturen som upphovet till det
mesta av det vrldens onda som mnniskor utlser.
Plgandet av den egna befolkningen r det frsta. Den bilden r
nstan outhrdlig: brutala vakter och propagandister som driver
hyggligt folk till likriktning, skrck, sammanbrott, fngelse, tortyr
och dd. Jag vet ingenting som r mera ovrdigt n att frbrytare pla-
ceras i presidentpalatset i stllet fr i fngelse.
Det andra r de krig som stater, vilka bygger p frtryck, ofta
tvingar fram. Demokratier brukar inte skjuta p varandra. Det r
nstan alltid den brist p hmning och ansvarsutkrvande som fljer
av ofriheten i ett land, som utvecklas till vpnade konflikter. I krn-
vapenldern r diktaturerna drmed ett hot ocks mot att mnsklig-
heten fr verleva.
Det tredje motivet handlar om hur tyrannierna ofta frhindrar in-
ternationell ekonomisk samverkan. Framfr allt tvingar de egna och
andra lnder att satsa enorma belopp p rustningar. Drmed blir
diktaturen trots att ett antal icke-demokratiska stater haft en impo-
nerande ekonomisk tillvxt ven ett hinder mot att effektivt be-
kmpa fattigdomen, hungern och sjukdomarna i vrlden.
Jag har ibland ftt hra att mitt ursinne ver diktaturerna verkar
verspnt, och att jag verdriver demokratins dygder. Sjlv menar
jag att de som inte ser konflikten demokrati-diktatur som den avg-
rande frgan i vrldspolitiken r historielsa.
Demokratin avvrjer naturligtvis inte automatiskt ett antal hot
247
mot oss. Men utan frihet kan farorna inte mtas med framgng. De-
mokratier kan frvisso upptrda cyniskt, kortsynt, egoistiskt och
svekfullt. Ett frskt exempel r passiviteten infr massmorden p
Bosniens muslimer (se s 226232). Politikernas nskan att bli omval-
da leder ofta till att de undviker svra problem, vars lsningar rym-
mer kortsiktiga risker fr populariteten.
Men nr demokratier r hotade och/eller styrs av framsynta leda-
re kan de fria staterna fatta beslut som stegvis lyfter hundratals mil-
joner mnniskor ur olika slags misr och ger stora delar av jordens
befolkning ett rikare liv.
Framfr allt kan de hindra barbarerna frn att slutgiltigt segra.
*
Dock mste jag medge att de hr sklen, ven om de r starka och till-
rckliga som svar, inte helt frklarar intensiteten i min avsky fr med-
lparna. Under den frsta rttegngen mot Radio Islam anade jag
psykologiska mekanismer som skert ocks spelar en roll.
Kanske kan Arne Ruth frst mig just hr. Hans insikter om anti-
semitismen r stora. Jag beundrade hans uppgrelse med frnekar-
na av Frintelsen (i Expressen p vren och sommaren 1981). Nr
judiska gravplatser angreps i Stockholm drygt tio r senare var det
Ruth som skrev den mest skarpsynta analysen av gravskndningars
innebrd (DN 27/11 1992). Det r ytterst ovanligt med en skribent,
som r ptagligt kunnig om och knslig infr antijudiska frdomar,
men som samtidigt blir s ilsken nr medlperi angrips. Arne Ruth
r nstan unik hr.
32
Dag efter dag satt jag med Henrik Bachner och Jackie Jakubowski
och lyssnade i Stockholms tingsrtt hsten 1989. Runt oss kunde vi
se nynazister, skinheads och medlemmar av Bevara Sverige Svenskt.
248
32
Dock inte helt unik; se Michael Hancock! Han har i Expressen och Judisk Krni-
ka publicerat en rad inlgg, som tydligt och med emotionell kraft avsljar antise-
miter.
Samtidigt kan han uttala bisarra omdmen om kommunister. Eftersom jag (Ahl-
mark) har kallat bde C-H Hermansson och Ahmed Rami fr extremister sger
sig Hancock bli frbannad. Ty David Ben Gurion var ocks socialist var han
Det var den lngsta rttegngen p ratal i Europa mot antisemitis-
men.
Bleka av sorg och ursinne satt verlevande frn Auschwitz med
sina fngnummer tatuerade p armarna bredvid Ahmed Ramis hn-
leende supportrar. Samtidigt frhrdes vittnen i frgan om huruvida
Frintelsen hade gt rum eller kunde skyllas p judisk lgnaktighet!
I rttssalen hrde vi under tv hela dagar en frustande professor
Jan Bergman frn Uppsala. Det r en mitsva (aktiv religis frpliktel-
se fr judar), mullrade han, att dda icke-judar. Han frskte ocks
rdda Ramis pstende att judarna r srskilt ivriga p att mrda
icke-judiska barn (se s 113114).
Detta var naturligtvis en tillvitelse i klass med anklagelsen frn
medeltiden om judiska ritualmord p kristna. Denne Uppsalapro-
fessor vgade nyttja vittnesstolen till att under ed! utveckla sitt
eget hat mot judar.
Med stigande ckel sg jag Bergman skmma ut sig sjlv och sitt
universitet. Vad hade han gjort i ett annat land i en annan tid? Tredje
Riket sg hans fregngare i anpassning och illvilja. De rensade ut
judiska kolleger och studenter vid tyska lrosten och gav den ideo-
logiska motiveringen fr srlagarna. De gjorde karrir i kryperi och
bidrog med de eufemismer, som p sphal akademisk prosa bde
dolde och motiverade folkmordet.
Jan Bergman pminde oss om att ven s kan ondskan se ut i det
tjugonde seklet: doktorshatten som krymper eller svller till en svart
uniformsmssa.
Varfr blev jag sjukskriven efter rttegngen? Jag tror det var
skammen. Frustrationen ver att timme efter timme tvingas lyssna
p antijudiska tirader och inte sjlv ha rtt att svara. Den kvvande
knslan av att smutsas ner inifrn nr man delar rum med en politisk
drgg. Efter Frintelsen kan ju ingen icke-jude komma ifrn sitt an-
249
drmed andlig frfader till Radio Islam? (Expressen 26/2 1992).
Hancock skmtar inte. Ingen har tyvrr berttat fr honom om skillnaden mel-
lan demokratisk socialism (ofta kallad socialdemokrati; Ben Gurion var en av dess
ledare) och totalitr socialism (ofta kallad kommunism; Hermansson var en av
dess ledare). Det r modigt att uttala sig om nittonhundratalets historia utan att
knna till ett par av seklets avgrande idstrmningar.
svar: detta fr aldrig hnda igen, i ngon form, ngonstans.
Varfr just skam? Jag ser antisemitiska utbrott som personliga
krnkningar och handlar drefter. Den reaktionen r nog mer intui-
tiv och skrckfylld n jag sjlv frstr. Jag tillhr ju den kristet-euro-
peiska kulturkrets, som bland mycket annat har producerat bd-
larna.
Min skam r naturligtvis inte mrdarens, eftersom jag inte har d-
dat. Men jag skrev till Georg Klein, att jag lever i ett yttre rum, dr
bleka avbilder av allskns demoner har stmt trff. Sg jag mrdaren
inom mig nr jag betraktade professor Bergman i vittnesbset?
Det vgrar jag att tro. Ty lika lite som alla judar r skyldiga nr
ngra judar begr brott br alla icke-judar misstnkas nr ett antal
icke-judar blir anpasslingar eller frbrytare. Kanske pminde i stllet
figurerna runt Radio Islam om ngot mera metafysiskt. Det r en
gammal tanke att gott och ont fr en stndig kamp inom varje mn-
niska. Ansvaret i vra liv ligger i att hindra de destruktiva krafterna
att ta ver.
Fr vissa, de helgonlika, r detta uppdrag lika sjlvklart som att
dag fljer p natt. De br godheten inom sig som vore den luften i
lungorna.
Men fr de flesta av oss r saken svrare. Aggressioner, egoism
och bristande fantasi kan fra oss ut p tskilliga sluttande plan.
Kanske symboliserar antisemiterna den dragning till grymheten,
som vi ibland knner att vi faller fr eller inte motverkar, i andra
sammanhang. Judehatarna ger d bilder av ngot som vi avskyr i oss
sjlva. Hinnan av civilisation r s tunn, den brister s ltt.
Skammen r den knslan att vi mste ARBETA fr att inte
nrma oss frtryckets utkanter? Min ovilja mot medlparna r kan-
ske att jag ser att de inte arbetar och inte heller bryr sig om var de
hamnar.
Den hr gngen var det en rttegng mot nynazister som tvingade
fram sdana knslor. Det kunde ocks ha varit en process mot ngon
Ku Klux Klan-hvding som hetsat mot svarta, eller en ledare fr de
rda khmererna, eller ngon Maokommissarie som eldat rdgardis-
ter till sadism, eller en officer som lt folk frsvinna i Pinochets Chile,
eller ngon i grekjuntan fr tjugofem r sedan, eller en beflhavare
fr bosniska serber som beordrat vldtkter och mord p muslimska
250
kvinnor, eller en tortyrledare i Syrien, Irak eller Iran eller den fak-
tiska rttegngen mot Honecker, dr den talade pltsligt frigavs s
skandalst.
Varhelst vi ser att ngon gr sig och andra till redskap fr att pina
oliktnkande och undermnniskor br tminstone de som jamsat
med eller bara ryckt p axlarna knna skam.
Detta kan vara en bit av det motiv, som Arne Ruth har efterlyst.
Medborgarna i demokratier r s ofantligt gynnade av slumpen och
friheten. Vi glmmer ofta att med privilegier fljer frpliktelser.
Vrt uppdrag r att frska sl snder de kulisser som frtryckare
i andra lnder alltid bygger upp fr att dlja sig. I folkstyrelser kan
sdan debatt fras utan att vi rkar i fara. I tyrannierna riskerar man
sitt liv genom att avslja hrskarna.
Jag menar, kort sagt, att det r en plikt att resa motstnd.
251
Om andra frebilder och motiv
Mycket i 68 rs ider brt igenom fre 1968. Den hr gngen syftar
jag inte p de europeiska ideologer, som under ett par hundra r ltit
utlggningar om den sanna folkviljan motivera ett upphvande av
nstan alla friheter. Inte heller tnker jag p den kommunistiska och
marxistiska propaganda, som funnits ocks i Sverige under strre
delen av nittonhundratalet, eller p de tredje-stndpunktare, som var
srskilt aktiva under de frsta ren av det kalla kriget.
Jag talar om Gran Palm, som spelade en stor roll fr tusentals
unga mnniskor under 60- och 70-talen. Hans bok En orttvis betrak-
telse (1966) gav kraft t ider som snart skulle dominera delar av de-
batten.
Framfr allt r det svrt att verskatta hans betydelse fr uppls-
ningen av det traditionella demokrati/diktatur-begreppet. I Rosa
Luxemburgs efterfljd beskrev han de flesta av jordens lnder som
en frening av diktatur och demokrati:
Enligt samma modell skulle vstmakterna kunna kallas auktoritra
demokratier eller diktaturdemokratier. Det kunde tillggas att dikta-
turinstrumenten slr betydligt hrdare i steuropa, men i gengld r
de betydligt mer reaktionra i Vsteuropa.
Tro inte att s sensationella pstenden underbyggdes med utfrlig
argumentering och en tydlig begreppsapparat. Palm bara slarvade
till ngra formler och frskte sen smitta lsarna med sin egen fr-
tjusning. Ocks med denna ytlighet kom han att fregripa ett orkne-
ligt antal artiklar, programskrifter och debattbcker, dr hnet av den
liberala demokratin blev ett huvudtema.
Palm fortsatte med att placera jordens lnder i fyra kategorier, en
indelning som inte har ngot som helst analytiskt vrde. Men den
252
252-262/Om andra frebilder 3-03-04 13.13 Sidan 252
gav bilder av ett politiskt systemskifte som nu brjade vxa fram i
debatten En orttvis betraktelse blev ju genombrottsboken fr en
yrvaken och obildad socialism:
De dliga diktaturerna r sjlvfallet de som arbetar fr folkmajori-
tetens smsta (Paraguay, Spanien), de bra diktaturerna r de som ar-
betar fr folkmajoritetens bsta (Kina, Guinea) och blandstaterna r
de som har starka demokratiska organ som motvikt mot sina reak-
tionra diktaturinstrument (Italien, Mexiko) eller de som kompen-
serar sina svaga demokratiska instrument med hjlp av progressiva
diktaturorgan (Tjeckoslovakien, Kenya). Finns det en fjrde grupp av
stater tycks inte heller den best av demokratier utan av stater som
inte alls fungerar (Indien).
Det r inte meningsfullt, sammanfattade Gran Palm, att dra skilje-
linjen demokrati-diktatur mellan olika lnder utan bara inom varje
enskilt land. I en lika uppmrksammad pamflett tv r senare, In-
doktrineringen i Sverige (1968), kritiserade han utfrligt de skolbcker,
som anvnde ordet demokrati som beteckning p de vstliga stor-
makterna. Palm angrep antikommunismen i vissa lrobcker, som
sakligt beskrev hur regimerna i Sovjetimperiet och Kina upprtthlls
med vld.
I sin nya bok jmfrde Gran Palm indoktrineringen i Kina re-
spektive i Sverige. Sklet att den kinesiska propagandan var mer in-
tensiv n den svenska handlar, enligt Palm, inte om demokrati-dik-
tatur utan om att Kina mste bygga upp ett nytt samhlle frn grun-
den, i Sverige njer man sig med att lappa och laga p det gamla
egendomssamhllets grund.
Ytterst handlar det om att familjebegreppet str i klar motsttning
till socialismen. Den ktenskapliga krleken, omsorgen om de
nrmaste, familjens egendom, bengenheten att skilja mellan det
privata och det kollektiva det r givet att ett socialistiskt samhlle
inte ostraffat kan acceptera sdana attityder. Ska det i frihetens namn
grva sin egen grav?
Nej, s sjlvutplnande kan socialismen inte vara, svarade Palm
sjlv. Drfr r det naturligt att indoktrineringen i Kina r mer per-
sonligt nrgngen n indoktrineringen i Sverige. Detta skrevs allts
under Maos kulturrevolution som frsvar fr en terror, som bland
253
annat stympade miljontals familjer i Kina.
Lsare som nu p 1990-talet fr frsta gngen mter Palms politis-
ka texter frn 60-talet tror nog att karln redan d sgs som en kuf. De
br veta att han i stllet blev en kultfigur inom vnstern, att hans
bcker var oerhrt omskrivna och beundrade och att Gran Palm
under flera r (vid sidan av Jan Myrdal) sgs som epokens ledande
ideolog.
Kort sagt: Gran Palms antidemokratiska tokerier togs p fullaste
allvar av tusentals hgljudda anhngare i Sverige.
33
*
Vad driver en medlpare? Vad r hans eller hennes motiv?
Jag har i den hr boken antytt ngra faktorer, som troligen spelat
en roll i Sverige. Vrt lands lnga neutralitet, som gjort de europeis-
ka katastroferna overkliga. Ett klimat av konformism som dragit med
sig personer som inte vill komma p efterklken (Lagercrantz ord).
Den slende kontrasten mellan de vackra fraserna om pluralism
och den ppna irritationen mot skribenter som skt nyttja pluralis-
mens rttighet att opponera. Risken fr likriktning av debatten i ett
land, som bde r relativt litet och skligen homogent.
En frbluffande snedrekrytering efter 1968 av journalister med
starka sympatier fr vpk och senare miljpartiet. Den oerhrda p-
verkan p utrikesdebatten som kombinationen Palme/Lagercrantz
254
33
Numera kallar sig Gran Palm ekosocialist man vidgar begreppet solidari-
tet till att omfatta ocks djur och vxter. Mnniskan dremot r en ganska peri-
fer och delvis parasitr figur, vilken (liksom tigrar och lejon) gr vldigt mycket
mindre nytta n t ex metmaskarna. Religionerna har blivit pinsamt mnnisko-
centrerade inga kristna kan frestlla sig hundar i paradiset eller myggor eller
tallar, etc etc allt enligt uttalanden i en lng intervju i TV 2 den 12/5 1993.
Fr 25 r sedan var det rimligt fr Gran Palm att mnniskor frtryckte mnni-
skor i stor skala i ett antal lnder. Nr kvartsseklet var slut ansg Palm att mnni-
skofixeringen var vr tids vidskepelse, som borde ersttas av omtanken om myg-
gor och metmaskar. Hos Palm r det allts inte frga om att vrna naturen och
miljn i avsikt att skydda kommande generationer av mnniskor. Tvrtom r det
fortfarande omsorgen om mnniskan som han angriper, ocks denna gng i ett per-
spektiv som ligger modeflosklerna nra.
kom att f. Det dramatiska genomslaget fr Vietnamdebatten, som
inte balanserades av Natolnders insikt om USA:s avgrande roll fr
Vsteuropas frihet.
Knslan av att kapitaliststaterna i grunden r utsugare av bde
den egna befolkningen och Tredje vrlden och att drfr ngon sorts
marxistisk lsning mste skas, ven om den bara kan frverkligas
p bekostnad av mnskliga fri- och rttigheter. Bristen p samlat och
envist motstnd frn borgerliga partier och debattrer.
De psykologiska behov, som har frestat till medlperi bland
mnga intellektuella, diskuteras i tskilliga bcker. Jag har redan
sammanfattat Arthur Koestlers briljanta uppsats om den egna blind-
heten i Vi trodde p kommunismen, dr fre detta Sovjetsympatisrer
skte beskriva vad som hade drivit dem (s 51). Men medlparna har
frmst skildrats av motstndare eller utomstende betraktare. I Sve-
rige har vi Jytte Bonniers De ville s vl (1989), dr hon gr ngra vik-
tiga iakttagelser.
De intellektuellas milj r ofta en vrld av abstraktioner, skriver
hon och frsker belysa det ideologiska landskap som vntar p var-
je generation av vrldsfrbttrare, idealister eller utopister. Jytte Bon-
nier skildrar ngra bermda europer, som lpt med frtryckarna
(t ex Koestler, Ignazio Silone, Stephen Spender och Klaus Mann):
en r engagerad sger hon, en annan utopist, en idealist, en
troende, tv naivister. Kanske r aningslsa idealister en god
beteckning fr gruppen, r hennes sammanfattning.
Hon menar ocks att skaran av fellow travellers
r full av klassens ljus som alltid r p jakt efter en vertygelse. De
r i grunden kyliga mnniskor som sker sig till kommunismens vr-
mande eld. Kommunismen som bot fr ett inre tomrum, en andlig
sterilitet.
Jytte Bonnier belyser skillnaden mellan utopisterna i vrt rhundra-
de och det frra. Artonhundratalets utopister
frfrde en del men bedrog ingen . . . lovade kanske runt och hll
tunt men de krvde inga offer. Vilka offer kommunismen krvde och
fick medlparnas underskrift p det vet vi.
255
Men Jytte Bonniers huvudtes r att vi mste tala om saken. Vi kan inte
strka den kollektiva moralen i vrt samhlle med detta skelett i gar-
deroben. mnet kan aldrig slutbehandlas, eftersom medlperiet
frndrar sig med tidens gng. Vi mste ppet resonera om fenome-
net s att inte vra barnbarn gr om min egen generations misstag
drfr att de aldrig har hrt talas om saken.
34
Det svra r naturligtvis att generalisera om en s stor och brokig
samling av debattrer, som prisat frtryckare och/eller angripit dem
som gjort motstnd. Vad frenar Pierre Schori och Gran Palm? Vilka
gemensamma egenskaper kan frklara att P O Enquist, Jan Myrdal
och Birgitta Dahl drogs till Pol Pot? Varfr pratar just Sven Lindqvist,
Gunnar Fredriksson och Per Gahrton strunt om Frintelsen och det
judiska?
Vad fick Arne Ruth, Jan Guillou, Sverker strm och Anders
Ehnmark att s envist och emotionellt ta avstnd frn FN-alliansens
frsvarskrig mot Saddam Hussein? Varfr var bde Olof Palme och
Olof Lagercrantz besatta av att smda antikommunismen?
Jag syftar allts inte p likheter (och ibland olikheter) i uttalade
sikter utan p inre motiv, karaktr, syn p eget land och p helt and-
ra samhllsformer, bilden av sin egen roll (som den varit/r respek-
tive borde ha varit).
Vad har drivit dem och andra? r det ver huvud taget mjligt att
generalisera?
David Caute i The Fellow Travellers (1973) och Paul Hollander i Poli-
tical Pilgrims (frsta upplagan 1981, den senaste 1990) har tagit p sig
ett svrt uppdrag nr de frskt finna gemenskaper bland ngra
hundra medlpare frn tskilliga lnder. I deras bcker beskrivs ett
stort antal frfattare och andra som dragits till, frsttt eller hn-
frt skildrat Stalins Sovjet, Maos Kina, Castros Kuba eller ngot an-
nat kommunistland. Lincoln Steffens, Lion Feuchtwanger, Le Cor-
256
34
P svenska finns ocks Andres Kngs Vindens barn (1983). Den rymmer frmst
mngder av avsljande citat frn knda medlpare i olika lnder.
Kay Glans gr i sin uppsats I sterled svenska politiska pilgrimer (i boken
Vnsterns moraliska skuld, 1991) en sammanfattande analys, som anknyter till de
internationella huvudverken. Han ger ocks ngra viktiga exempel frn svenska
resenrer i diktaturens tjnst.
busier, Stephen Spender, Romain Rolland, Theodore Dreiser, Arnold
Zweig, Heinrich Mann, Louis Aragon, Anatole France, Ilya Ehren-
burg, Maxim Gorkij, Ernst Toller, Bertold Brecht, Erwin Piscator,
Julian Huxley, Sidney och Beatrice Webb, Edmund Wilson, Upton
Sinclair, Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir, Harold Laski, Paul
Robeson, Isadora Duncan, Edgar Snow, Pablo Picasso, Julien Benda,
Paul Langevin, Felix Greene, Joan Robinson, Noam Chomsky, Hew-
lett Johnson (domprost av Canterbury) och mnga fler gr det att
beskriva dem, eller ett antal av dem, med hjlp av gemensamma fr-
klaringar?
Cautes bok skildrar framfr allt de vstmedborgare som fascinera-
des av Sovjetunionen p Stalins tid. Det r en vlskriven och utfrlig
skildring av ett av de mest elndiga kapitlen i modern historia: hur
intellektuella i mnga lnder svek sina kunskaper och privilegier fr
att bli propagandister t en massmrdare.
Bokens undertitel r PS till Upplysningstiden. Med detta menar
Caute att de som prisade Stalin tervnde till delar av sjuttonhund-
ratalets vision av ett rationellt, utbildat och vetenskapligt grundat
samhlle, som skte ka de gemensamma resurserna och stndigt
frbttra den mnskliga naturen i en riktning som objektiva och fr-
domsfria sinnen kunde utstaka.
Fr medlparna representerade Ryssland p 30-talet just denna
mentala och fysiska vilja att genomfra Det Stora Experimentet. De
vstliga demokratierna sgs dremot som frrdare av sina egna
ideal, skriver Caute. De hade sjunkit ner i en dy av egennytta, ter-
upplivade frdomar och klassegoism.
I Sovjet hade Frnuftet ersatt Gud. Och frnuftets hgsta utveck-
lingsstadium var Vetenskapen. Stalins vstliga beundrare anslt sig
till Planen, som de dyrkade.
Paul Hollander avvisar Cautes teori om att medlparna r efter-
slntrare till en missfrstdd upplysningstid. Han menar att attrak-
tionskraften hos de sociala och politiska system (frmst Sovjet), som
det hr gller, gr lngt utver rationalismens teman och grnser.
Medlperiet har rymt strvan efter helhet, efter en knsla av iden-
titet och gemenskap, efter avsikten med livet.
Detta skande speglar mycket mer n missnje med ett politiskt
system, kapitalismens avarter och sociala orttvisor. Det handlar i
257
stllet om civilisationen och dess missnjen lngtan efter ett
universum, som har bde ml och mening.
Hollander hnvisar ocks till Lewis Feuers kritik av Cautes teser.
Upplysningstidens mn och kvinnor, skriver Feuer, var fiender till
varje form av despoti. De skrev aldrig hyllningar till preussisk eller
rysk trldom utan behll sin skepsis gentemot de mer grandiosa po-
litiska ansprken.
*
Political Pilgrims r standardverket om det politiska medlperiet. Det
r en frbluffande rik, verraskande och djrv analys av psykologis-
ka mekanismer som frt till alla dessa svek mot frihetens vrden. Den
rymmer mngder av exempel och citat, preciseringar och frskjut-
ningar i tolkningarna.
Att summera boken r komplicerat, inte minst drfr att detta har
varit svrt ocks fr Paul Hollander sjlv. Han fr en stndig dialog
med egna och andras invndningar och prvar sina teser mot de
mnga frndringar som medlperiet genomgtt mellan ren 1928
och 1978, det halvsekel som Hollander frsker verblicka.
De mer konkreta kapitlen handlar om 30-talets vg av vstliga re-
senrer till Sovjet, om medlparnas upptckt av Tredje vrlden (bl a
Kuba, Vietnam och Albanien), om de drmmar som omgett pil-
grimsfrderna till Maos Kina, om den gstfrihetens teknik som de
totalitra staterna har nyttjat fr att lura beskarna och samtidigt
strka deras sjlvknsla.
Det r ledsamt att denna bok nnu inte har versatts till svenska.
Ty Political Pilgrims gr det lttare att knna igen de reflexer, perspek-
tiv och formuleringar, som medlpare i skilda lnder och rtionden
har nyttjat fr att skyla terrorn.
35
258
35
Paul Hollander skiljer mellan fellow travellers (icke partianslutna sympatisrer till
Sovjet och kommunismen p 30- och 40-talen) och political pilgrims (ett bredare
begrepp som rymmer vstliga, okritiska resenrer i en lng rad totalitra stater).
Jag r inte vertygad om vrdet av denna distinktion utan anvnder i den hr bo-
ken de bda termerna i stort sett synonymt och det svenska ordet medlpare som
samlingsbegrepp.
Hollanders frklaring till s mnga intellektuellas medlperi r att
deras frmlingskap infr det egna landet i vst har gjort att de knt
sig starkt attraherade av radikalt annorlunda samhllsformer, som de
d bedmt p ett okritiskt eller entusiastiskt stt. Denna teori ger han
mngder av exempel p. Hollander diskuterar, varierar, nyanserar
och frsvarar sin tes boken igenom. Lt mig frska sammanfatta ett
par av kapitlen.
Ju mer frfrmligad en vstlig intellektuell knner sig i sin egen na-
tion, desto mer sannolikt r det att han till slut brjar beundra andra
sociala och politiska system, vilka utgr en motpol till hans/hennes
eget samhlle. Intensiv alienation r den enskilda faktor, som mer n
ngon annan frklarar medlperiet under olika perioder. S lnge
som detta starka avstndstagande frn vst kvarstr kommer rese-
nrernas knsla alltid att ta ver deras intellekt. Drfr sger rese-
skildringar av politiska pilgrimer mer om frfattarna n om de sam-
hllen de beskriver.
Intellektuella har tenderat att vara hrda eller ofrsonliga mot
bristerna i det egna landet och samtidigt frbluffande genersa och
oinformerade om andra samhllen. Kylan gentemot det egna r
frutsttningen fr idealiseringen av det andra eller rttare sagt:
de kan inte idealisera totalitra stater utan att redan tidigare ha knt
sig hemlsa i och kritiska mot det vstliga systemet.
Nr vst var drabbat av massarbetslshet och ekonomisk kris p
30-talet tycktes Sovjet st fr stabilitet, ordning, rationalism och soci-
al rttvisa. Nr vst hamnade i moralisk kris under kriget i Sydost-
asien blev Kinas, Kubas och Nordvietnams attraktionskraft som
strst.
Vissa medlpare har letat efter en utopi i kommunistvrlden.
Andra har skt mer konkreta framsteg i form av ekonomisk eller
administrativ organisation. Romantiken kring marxistiska lnder i
Tredje vrlden rymmer nnu ett fenomen: underutvecklingen fick
oskuldens dragningskraft.
Det r en av vr tids paradoxer att intellektuella, som en gng var
sekulariseringens frtrupp, nu ofta har blivit dess offer. De har inte
kunnat godta de sekulra villkoren, som erbjudit s litet av frtroll-
ning.
Det r allts inte bara s att sjlva resandet kan vara oemotstnd-
259
ligt fr dem som letar efter samhlleliga lsningar p personliga pro-
blem. Det r ocks s att mnga intellektuella sker en ny sorts har-
moni: ngonstans p jorden mste ett samhlle finnas som frenar
alla vra ml, vrderingar och ambitioner; som avskaffat knapp-
heten, frustrationen och konflikten; och som maximerat lyckan, fri-
heten och sjlvfrverkligandet.
Eftersom de kapitalistiska samhllena inte kan svara mot den in-
tellektuelles behov av mening i livet har de ofta byggt upp en fient-
lighet hos honom. Attraherade av kommunismen har den blivit vars
dagliga liv knts moraliskt tomt och som sett sin egen alienation som
en spegling av de mnga mnniskornas hemlshet inom vstvrl-
den.
Intellektuella sker inte sllan ett stort ml, vilket kan frklara
deras motvilja mot pluralistiska, demokratiska och kapitalistiska
samhllen. Demokratin r ju knappast mlskande medlparna
beundrar drfr ledarna fr de diktaturer, som erbjuder totala ls-
ningar i stllet fr kompromisser och frhandlingar.
Viljan till tro prglar drmed deras attityder lika mycket som be-
hovet att kritisera.
Marxismen har varit det tjugonde rhundradets religion. Medl-
parna har haft en mrkvrdig frmga att pendla mellan moralisk
indignation och absolutism (vad gller kritiken mot det egna sam-
hllet) och en frunderlig moralisk relativism (nr de beskrivit de
totalitra stater som de bestmt sig fr att stdja).
Det r tydligt att vi har verskattat de intellektuellas rationalism
och skepsis samt underskattat just deras behov att tro.
*
Hollanders exempel p denna tes r i frsta hand amerikanska pil-
grimer, i andra hand medlpare frn de stora europeiska nationerna.
Kan teorin tillmpas ocks p Sverige? Gran Palm, Jan Guillou, Jan
Myrdal, Olof Lagercrantz och mnga till har ju sjlva s mnga gng-
er formulerat sin avsky fr vsterlandet. Detta frklarar skert deras
beredskap att ty sig till tyrannier, som r vsts motsats.
Men gller Hollanders psykologi ocks mnga andra svenska
medlpare, som inte uttryckt samma frustration infr den egna na-
260
tionen? Framfr allt: hur tolkar vi motiven hos ledande politiker i
vrt land, som Olof Palme och Pierre Schori? Kan deras fascination
infr till exempel Castros Kuba frklaras av en grundlggande (och
inte redovisad) knsla av avstnd till och motvilja mot vrt eget lands
(eller Vsteuropas) samhllssystem?
Frgan ppnar oroande perspektiv. Politiska ledare, som knner
frmlingskap infr det samhlle de r satta att styra medan de eggas
av politiska system, dr likriktningens harmoni rder rymmer den-
na bild en sanning? Eller gller fr dessa vlfrdsstatens administra-
trer att deras slit och retorik i det egna samhllet brs av samma all-
var, som deras pilgrimsfrder till system som demokrater i stllet
borde frdma?
Eftersom medlperiet i Sverige under det senaste kvartsseklet har
varit s utbrett har, besynnerligt nog, frgorna om dess drivkrafter
bara sllan blivit stllda. Sjlv r jag osker p svaren. Min prelimi-
nra sikt r nog att tskilliga svenska, verbala omfamningar av dik-
tatorer bttre frklaras av kombinationen av ett antal drivkrafter
(frmst bland dem som nmns p s 254255) i frening med Hollan-
ders tes n av en enda storslagen och vergripande teori.
Ett problem hr r att s f av de forna, svenska pilgrimerna i ef-
terhand ppet och hederligt har analyserat sina tidigare misstag. Vem
blir hr en svensk Koestler, som lter oss ana motiv och knslovrld
hos dem som under ett antal r gick frtryckarnas renden?
P andra punkter r det lttare att bedma Hollanders samman-
fattningar. De lnder som vstliga pilgrimer vljer ut fr sina hyll-
ningar br 1) ligga relativt lngt borta eller vara tmligen oknda; 2)
prglas av ett revolutionrt eller postrevolutionrt samhllssystem;
3) kunna gra ansprk p att vara brare av ngot slags marxistiskt
arv; 4) vara fientliga till USA; och 5) trots vxande styrka befinna sig
i ngot slags underlge, det vill sga ha underdog image.
Helst br de ocks vara, eller kunna utmlas som, offer fr vstligt
maktmissbruk. (Uppenbart r dock att samtliga krav hr inte beh-
ver uppfyllas fr dem som vill svrma fr diktaturer i den muslim-
ska vrlden. Det marxistiska arvet i t ex Khomeinis Iran var ju inte
pfallande.)
Slende r ocks Hollanders parallell mellan religisa och sekul-
ra pilgrimer. Ocks de senare sker sig till de heliga platserna i sin
261
politiska religion. Det kan vara Lenins eller Maos grav, Kremls mur,
en kommun i Kina, en sockerskrd p Kuba, en institution fr om-
skolning av prostituerade, en ny fabrik, en folkdansfestival, ett vibre-
rande massmte eller ngot annat som konkretiserar drmmarna och
symboliserar det nya.
Drefter tervnder pilgrimen till sitt hemland, andligt uppfr-
schad och fryngrad. Resan fungerar antingen som en bekrftelse p
och ett frkroppsligande av en redan etablerad tro, eller som det mte
vilket leder till omvndelsen.
Det hr kan vi beskriva med ironi eller frakt, i passionerad pole-
mik eller med forskarens kyla, eller i sorg. Men lt oss aldrig glmma
vad det handlar om. Ett antal bermda eller ngorlunda knda per-
sonligheter i vst har sen 20-talet lovordat just de regimer, som har
beordrat och verkstllt fler mord n ngra andra i den mnskliga hi-
storien.
Enligt frska och pgende vetenskapliga studier har diktaturerna
under nittonhundratalet ddat tre gnger fler inom sitt eget folk n alla krig
och inbrdeskrig tillsammans, under samma period.
De tv nationer, som mrdat flest, r Sovjetunionen (drygt 60 mil-
joner ddade egna medborgare i icke-krigssituationer, enligt dessa
analyser) och Kommunistkina (knappt 40 miljoner ddade).
36
Det r
samma lnder som haft den strsta resestrmmen av bedrade vst-
liga intellektuella! Dessa politiska turister har gtt i god fr det stor-
artade i de kommunistiska supermakternas reformer och hand-
lingskraft.
Och tro inte att det enbart varit cynismen bland Stalins och Maos
betjnter, som duperat medlparna. Vi br pminna oss den replik,
som en av de politiska pilgrimerna fick av sin forna guide i Kina, nr
de ter mttes 1979: Vi ville bedra er. Men ni ville bli bedragna.
262
36
Siffrorna bygger p de berkningar, som hittills gjorts av professor Rudolph J
Rummel vid Hawaiiuniversitetet och redovisats i Wall Street Journal Europe 8/9
1993 av Arnold Beichman vid Stanforduniversitetet i Kalifornien. Jag har senare, i
boken Det ppna sret (Timbro, 1997), utfrligt redovisat och diskuterat R J Rummels
forskning och slutsatser.
Om motstnd
Den hr boken har sllan stannat vid udda debattrer, som varken
haft makt eller kunnat skada p annat stt, eller journalister som bara
blivit lsta av sekternas folk, eller politiker i avgrundens partier.
Deras ord ger aldrig bilden av ett lands ideologiska klimat. (Dremot
kan reaktionen p dem visa ngot viktigt.)
Dem jag har belyst r makthavare och debattrer med visst eller
mycket stort inflytande, eller med en bred eller tminstone inte obe-
tydlig lsekrets. Analysen gller frmst dem som varit eller r stats-
ministrar och andra statsrd, uppmrksammade riksdagsmn, kabi-
nettssekreterare och ambassadrer, chefredaktrer, uppburna frfat-
tare, professorer, biskopar samt knda debattrer och journalister i
fretrdesvis stora tidningar.
De har format tidsandan, eller formats av den. Det r omjligt att
frst Sveriges hllning till diktaturerna utan att lyssna p dem som
denna bok lyfter fram fr kritisk granskning.
Jag har tagit upp de perspektiv, personer och bcker som intresse-
rat mig och d haft hjlp av klipp och uttalanden som terfinns i ng-
ra arkiv. I regel har jag inte haft ambitionen att kvantifiera, eller
systematiskt g igenom ratal av lgg frn mnga dagstidningar och
tidskrifter, eller granska protokoll, gra intervjuer och liknande. S-
dant, hoppas jag, kommer idhistoriker, statsvetare och andra fors-
kare att gna sig t lngre fram.
Vnstern och tyranniet ger nd konturen till ett mrkligt skede i
vr nutidshistoria. Jag r svensk och sledes expert p opportunister.
Just drfr tror jag att de 25 ren efter 1968 frmst har handlat om
ngot annat: om en till ideologisk medvetslshet grnsande okun-
nighet om de fasor som alltid fljer av tyranni, och av de ider som
skapar tyranni.
Snabbheten i genombrottet i Sverige fr en relativistisk syn p mot-
263
263-264/Om Motstnd 3-03-04 13.16 Sidan 263
satsparet demokrati-diktatur berodde dremot frmst p mngas
nskan att anpassa sig, att inte hamna p efterklken. De kan na-
turligtvis hamna var som helst nr politiska vindar ndrar riktning.
Frhoppningen r att tskilliga har lrt sig ngot av det frfall som
de varit del av. nnu viktigare r att unga mnniskor nu lovar sig
sjlva: vi skall aldrig bli som dom. Mtte de sga ifrn nsta gng och
tnka p Jytte Bonniers ord (i boken Manilla, 1993): Tiden kan bara
lpa ifrn dem som har lpt med tiden.
Men slutsatsen om Sverige blir knappast optimistisk. Det r svrt
att inte knna frakt fr en epok dr ngra av idolerna var Mao, Cast-
ro och Arafat. Kommer baksmllan efter denna tid att nu tjnstgra
som vaccinering?
Det br vi inte lita p. Dragningen till totalitra ider och stater kan
vara ppen eller latent, utbredd eller begrnsad till smgrupper. Men
den finns alltid dr, i bsta fall bara som en frsmak eller en viskning.
Knn er aldrig skra p att svenska politiker och intellektuella i
fortsttningen trotsigt sger ifrn om frtryckare i andra lnder.
Avgrande blir i stllet om flera stora tidningar, ngra ledande po-
litiker och en betydande del av svenska folket envist visar sin av-
smak infr nsta vg av medlperi. D fr den inte samma genom-
slagskraft som det galna kvartsseklet.
terigen, det viktiga r att resa motstnd.
264
263-264/Om Motstnd 3-03-04 13.16 Sidan 264
Agrell, Wilhelm, 132
Alexandersson, Bengt, 37
Alsing, Rolf, 186
Aly, Gtz, 66 f, 75 f
Ambjrnsson, Ronny, 128
Andersson, Gunder, 130
Andersson, Sten, 20, 8790,
119, 219222, 225
dAnnunzio, Gabriele, 182
Arafat, Yasir, 21, 8890, 148,
264
Aragon, Louis, 257
Arvidsson, Hkan, 39, 72,
191, 193, 227 f
Assad, Hafez, 98, 111, 119
Avineri, Shlomo, 65 f, 73
Axelsson, Sigbert, 112 f, 117
Bachner, Henrik, 66, 73, 75,
78, 98, 248
Bagge, Gsta, 235
Bahr, Egon, 169
Barbie, Klaus, 99
Batista, Fulgencio, 57, 158,
160
Bauer, Yehuda, 66 f, 68, 73,
77, 91, 105
de Beauvoir, Simone, 257
Beckman, Staffan, 116
Beckman, Vanna, 117
Begin, Menachem, 87, 92, 95,
97
Beichman, Arnold, 262
Beijbom, Karl, 160
Benda, Julien, 257
Ben Gurion, David, 248 f
Bennett, John, 104
Benson, Ben, 115
Berg, Lasse, 130
Berger, John, 183
Bergman, Jan, 99, 104,
113115, 249 f
Bergstrm, Hans, 186, 233 f
Berlin, Isaiah, 186
Bernanos, Georges, 32
Berner, rjan, 167
Berntson, Lennart, 176, 186,
188, 190
Biden, Joe, 231
Biermann, Wolf, 182
Bildt, Carl, 17, 142, 222, 231
Block, Eskil, 118
Bodstrm, Lennart, 18
Bohr, Niels, 69 f
Bonnier, Jytte, 38, 141, 255 f,
264
Brandell, Ulf, 33
Brandell, Inga, 60
Brandt, Willy, 146, 162
265
Personregister
265-274/Personregister 3-03-04 13.16 Sidan 265
Branting, Hjalmar, 36
Brecht, Bertolt, 257
Brenner, Lennie, 110
Bresjnev, Leonid, 169, 246
Brink, Andr, 181
Britton, Sven, 117
Broberg, Gunnar, 72
Browning, Christopher, 66 f,
75
Bruchfeld, Stphane, 102
Burnham, James, 181
Bush, George, 124, 128, 132,
169
Butz, Arthur, 104
Bck, Karl-Gunnar, 99
Bhm, Stefan, 189
Bll, Heinrich, 241
Bk, Fredrik, 30, 32, 175,
238
Camus, Albert, 181
Carlsson, Ingvar, 22, 135,
149, 169, 220222
Carlsson, Kent, 116
Carlzon, Lars, 163
Cars, Hadar, 219
Cary, Joyce, 32
Casteberg, Sigvard, 105 f
Castro, Fidel, 21, 57, 158
161, 181, 224, 241, 256,
261, 264
Caute, David, 182, 256258
Ceausescu, Nicolae, 90, 197
Cline, Louis, 181
Chai Ling, 58
Chamberlain, Neville, 126,
135
Chapman, Colin, 115
Chomsky, Noam, 257
Chou En-lai, 246
Chrustjov, Nikita, 246
Churchill, Winston, 16, 145 f
Clinton, Bill, 229
Cocteau, Jean, 181
Coetzee, J M, 181
Conrad, Joseph, 130
Dahl, Birgitta, 207 f, 256
Dahmn, Erik, 186
Dalai Lama, 21
Dante, Alighieri, 32
Dawidowicz, Lucy, 66 f
Dayan, Moshe, 97
Deak, Istvan, 67
Dostojevskij, Fjodor, 32
Dreiser, Theodore, 257
Dreyfus, Alfred, 86
Duncan, Isadora, 257
Dworsky, Bjrn, 87 f
Drfer, Ingemar, 158, 165
167, 169
Edwall, Britt, 189
Edwards, Folke, 118
Ehnmark, Anders, 39, 126,
128, 130, 133, 155, 175
177, 206, 209218, 256
Ehrenburg, Ilja, 257
Ehrenkrona, Olof, 186
Ehrling, Martin, 97
Eichmann, Adolf, 140
Ekbom, Torsten, 189, 241
Ekman, Ulf, 99
Elam, Ingrid, 72
Elfsberg, Claes, 61
Eliot, T S, 181 f
Engberg, Artur, 236
266
Engelbrekt, 151
Englund, Peter, 73, 75
Engman, Hans, 105 f
Engstrm, Claes, 95
Enquist, Per Olov, 69 f, 127,
131, 201208, 256
Enzensberger, Hans Magnus,
182
Ericson, Sture, 219 f
Ericsson, Nils Olof, 153
Erlander, Tage, 17, 149
Eshkol, Levi, 92
Evans, Richard, 67
Fahd, Kung, 132
Faurisson, Robert, 103 f, 113
Felderer, Dietlieb, 104
Feuchtwanger, Lion, 256
Feuer, Lewis, 258
Foerster, Svante, 238
Forser, Tomas, 72
Fourier, Charles, 236
France, Anatole, 257
Franck, Hans Gran, 126
Franco, Francisco, 15, 20, 57,
181, 230, 244, 246
Frank, Anne, 113
Franzn, Lars-Olof, 28, 30
Franzn, Vivianne, 237
Fredriksson, Gunnar, 117,
130, 142, 144 f, 160, 177,
226, 256
Frick, Carl, 97
Friedlander, Saul, 66
Fulbright, William, 193
Gahrton, Per, 8486, 117,
128, 132, 256
Galbraith, John Kenneth, 193
Garton Ash, Timothy, 169
Geijer, E G, 242
af Geijerstam, Gustaf, 173
Gentile, Giovanni, 182
Gide, Andr, 32
Gilbert, Martin, 66
Glans, Kay, 66, 7375, 152,
186, 197 f, 200, 256
Goldhagen, Daniel, 67
Gorbatjov, Michail, 142, 169,
224
Gordimer, Nadine, 181
Gorkij, Maxim, 257
Graml, Hermann, 66
Granhagen, Lena, 189
Grede, Kjell, 143
Green, Julien, 32
Greene, Felix, 257
Grenholm, Carl-Henrik, 112
Gripenstedt, Johan August,
36
Gromyko, Andrej, 16
Grnlund, Lennart, 102
Guevara, Che, 233
Guillou, Jan, 60, 107109,
111, 234, 256, 260
Gustafsson, Bosse, 118
Gustafsson, Lars, 87, 117, 119
Gustav Vasa, 36
Gthe, Erik, 101
Habash, Georges, 112
Hagwall, Hkan, 233
Hagrd, Birger, 246
Haider, Jrg, 197, 237
Hammarberg, Thomas, 119,
125
Hamsun, Knut, 32, 182
267
Hancock, Michael, 248 f
Hansson, Svante, 75
Havel, Vaclav, 181
Hawatmeh, Nayef, 84, 112
Hayek, F A, 186
Hedberg, Olle, 10
Hedenius, Ingemar, 19, 31,
41, 177, 241, 244
Hedin, Sven, 30, 238
Hedlund, Ingvar, 196
Hegel, Friedrich, 65
Heidegger, Martin, 181
Heim, Susanne, 66 f, 76
Heimerson, Staffan, 95, 97
Herbert, Ulrich, 66
Hermansson, Carl-Henrik,
198, 248 f
Hermansson, Jrgen, 198
Herzl, Theodor, 110
Hilberg, Raul, 66, 73
Hillersberg, Lars, 118
Hitler, Adolf, 20, 4649, 51,
65 f, 68 f, 70, 76, 95, 97,
100, 105, 115, 127, 135, 141,
145 f, 148, 174, 181 f, 199,
213, 223, 230, 235, 242, 244
Hjalmarson, Jarl, 17
Hjrpe, Jan, 117
Hoagland, Jim, 232
Ho Chi Minh, 146
Hoel, Sigurd, 13
Hollander, Paul, 182, 209,
256261
Holmberg, Hkan, 186, 198,
220
Holmkvist, Ivo, 72
Holmqvist, Pe, 117
Holst, Johan Jrgen, 90 f
Honecker, Erich, 90, 161 f,
251
Horn, Arvid, 36
Hoxha, Enver, 151 f
Husk, Gustav, 90
Hussein, Saddam, 22, 33, 61,
90, 107109, 114, 119,
123127, 129, 132135,
170, 234, 256
Huxley, Julian, 257
Hgglf, Gunnar, 109
Hgglf, Ingemar, 16
Hkmark, Gunnar, 219 f
Ignats, Ulo, 198
Ilicki, Julian, 114
Ingvar, David, 186
Irving, David, 104
Isaksson, Anders, 221
Isaksson, Folke, 52
Isaksson, Olov, 116
Jakubowski, Jackie, 86, 106,
248
Jalloud, Abd as-Salam, 196
Janson, Ture, 118
Jersild, P C, 126 f, 131, 134
Jihad, Abu, 89
Jnger, Ernst, 181
Johnson, Anders, 198
Johnson, Eyvind, 174, 181,
241244
Johnson, Hewlett, 257
Jolin, Christopher, 105 f, 237
Jonson, Jonas, 58 f, 114
Jonsson, Stefan, 129
Joyce, James, 32
Jnsson, Per, 31
268
Kahle, Sigrid, 61
Kallifatides, Theodor, 186
von Karajan, Herbert, 180,
183
Karlsson, Bert, 237
Karlsson, Ingmar, 109111
Karlsson, Sture, 117
Karp, Aaron, 171
Karp, Regina, 171
Karume, Abeid, 163
Kastlund, ke, 115
Kennedy, Robert, 242
Khomeini, Ruhollah, 20, 261
Kihlman, Christer, 127 f
Kim Il Sung, 215
Klein, Georg, 114, 119, 180,
182, 250
Klein, Ernst, 119
Klima, Ivan, 181
Koestler, Arthur, 51, 242, 255,
261
Kokk, Enn, 198
Konrad, Gyrgy, 181
Kng, Andres, 163, 198, 220,
256
Kgeson, Per, 127
Klvemark, Torsten, 109, 114
Krik, Andres, 198
Lagercrantz, Olof, 2532,
3439, 54 f, 101, 125, 130,
142145, 177 f, 183 f, 245,
254, 256, 260
Lagerlf, Karl Erik, 38, 134,
149, 174 f, 186
Landin, Sven, 198
Landsbergis, Vytautas, 22
Langevin, Paul, 257
Laqueur, Walter, 66
Larsen, Aksel, 206 f
Larsson, Gran, 115
Larsson, Stieg, 237
Larsson, Sven-Erik, 161
Laski, Harold, 257
Le Corbusier, 256
Leifland, Leif, 142
Lenin, Vladimir Illitj, 48, 154,
182, 213, 242, 262
Le Pen, Jean-Marie, 99, 237
Leuchter, Fred, 104
Lvy, Bernard-Henri, 231
Lidbom, Carl, 97, 109
Lidforss, Bengt, 236
Lidman, Sara, 212
Liedman, Sven-Eric, 186, 189
Lindberger, rjan, 243
Lindgren, Anne-Marie, 222
Lindman, Arvid, 235
Lindquist, Hans, 198
Lindqvist, Herman, 204
Lindqvist, Sven, 10, 6579,
99, 189, 256
Lodenius, Anna-Lena, 237
Lorca, Fdrico Garca, 181
Lundborg, Johan, 34
Lundkvist, Artur, 19, 32, 173,
182, 241, 246
Luxemburg, Rosa, 252
Lnnroth, Lars, 74, 188, 190
McCarthy, Joseph, 52, 57,
105, 199, 241
Machiavelli, Nicol, 210,
213 f
Maleter, Pal, 246
Malraux, Andr, 181
269
Mandela, Nelson, 146
Mann, Thomas, 32, 181
Mann, Heinrich, 257
Mann, Klaus, 255
Mao Tsetung, 2628, 57 f,
153 f, 181 f, 209, 241, 250,
253, 256, 258, 262, 264
Marianne (Nordstrm),
syster, 115
Marinetti, Filippo, 182
Mrquez, Gabriel Garca, 181
Marx, Karl, 154, 236
Mauriac, Franois, 181
Maurras, Charles, 181
Mayer, Arno, 66 f, 75 f
Meir, Golda, 92, 97
Mercado, Sergio Ramirez, 87
Messing, Ulrica, 116
Michman, Dan, 67
Milosevic, Slobodan, 231
Milosz, Czeslaw, 181
Moberg, Vilhelm, 181, 240 f,
244
Montesquieu, 186
Mubarak, Hosni, 132
Mussolini, Benito, 45, 48,
174, 230, 242
Mllern, Gunnar, 118
Myrdal, Jan, 39, 101, 103 f,
128, 148156, 210, 245,
254, 256, 260
Myrdal, Alva, 155
Myrdal, Gunnar, 155
Mller, Yngve, 16
Nagy, Imre, 246
Nasser, Abdul Gamal, 117
Neruda, Pablo, 32, 182
Neuman, Ricki, 71
Nilsen, Rolf, 73
Nilsson, Gunnar, 125
Nilsson, Martin, 116
Nilsson, Mrten, 37
Nilsson, Stig, 106
Nilsson, Torsten, 17
Nixon, Richard M, 29, 223
Nolte, Ernst, 99
Nordlund, Erik, se Jolin, Ch
Nordvall, Michael, 72
Noriega, Manuel, 22
Nycander, Svante, 30, 33, 38,
40, 5458, 178
Nyerere, Julius, 146
Nylander, Titti, 119
Nyln, Leif, 189, 227
Nrklit, Mats, 97, 118
Oftedal, Ma, 116
Ohlin, Bertil, 24
Ohlsson, Per T, 125
Ohrlander, Gunnar, 99
Olsson, Jan Olof, 41
Ortega, Daniel, 21
Orwell, George, 181
Osten, Suzanne, 189
Oxenstierna, Axel, 36
Palm, Gran, 117, 127, 252
254, 256, 260
Palme, Olof, 15, 17, 20 f, 23,
36 f, 87, 89, 96, 146149,
157170, 173, 177, 196,
208, 219, 221, 231, 254,
256, 261
Palme, Susanne, 88
Papadopoulos, Georgios, 246
Papandreou, Andreas, 148
270
Peres, Shimon, 90, 92, 96
Peron, Jun, 57
Peter, Friedrich, 197
Pham Van Dong, 150
Picasso, Pablo, 257
Pinochet, Augusto, 20, 250
Pirandello, Luigi, 182
Piscator, Erwin, 257
von Platen, Gustaf, 197
Pleijel, Agneta, 182, 186
Poliakov, Lon, 66
Pol Pot, 149, 159, 201208,
214, 256
Pound, Ezra, 181 f
Proudhon, Joseph, 236
Proust, Marcel, 32
Quisling, Vidkun, 98
Rabin, Yitzak, 90, 92
Radek, Karl, 150
Rami, Ahmed, 85 f, 100 f,
103 f, 106, 111113, 117 f,
237 f, 248 f
Reagan, Ronald, 142, 165 f
Rifkind, Malcolm, 231
Rimmerfors, Einar, 111
Ringberg, ke, 117
Robeson, Paul, 257
Robinson, Joan, 257
Rolland, Romain, 257
Romn, Rolf-Erik, 160
Rosenberg, Gran, 101, 104
Rudbeck, Carl, 186
Rummel, Rudolph J, 262
Rushdie, Salman, 101, 103,
154, 241, 245
Russell, Bertrand, 188
Ruth, Arne, 28, 3335, 37 f,
5456, 125, 128, 186, 193,
240 f, 245, 248, 251, 256
Sachs, Nelly, 32
Salazar, Antonio de Oliveira,
15, 20
Santesson, Olof, 35 f, 205
Sartre, Jean-Paul, 241, 257
Schanberg, Sydney, 204
Schlesinger, Arthur, 193
Schori, Pierre, 18, 2123, 40,
109, 143145, 161, 168 f,
221226, 256, 261
Schwartz, Nils, 102
Schyman, Gudrun, 198 f
Schnhuber, Franz, 237
Segerstedt, Torgny, 36
Segerstedt, Torgny T, 38, 186
Seidel, Gill, 110
Sem-Sandberg, Steve, 72
Sen, Amartya, 217
Shamir, Yitzak, 92, 115
Shaw, George Bernard, 182
Silone, Ignazio, 51, 255
Simenon, Georges, 32
Sinclair, Upton, 257
Sjberg, Stanley, 116
Skoog, ke, 115
Skott, Staffan, 198
Skovdahl, Bernt, 34
Slansky, Rudolf, 211
Smith, Adam, 186
Smith, Ian, 246
Snow, Edgar, 257
Soares, Mario, 58
Solsjenitsyn, Alexander, 35,
181
Sonnevi, Gran, 189
271
Sorel, Georges, 236
Speidel, Hans, 246
Spender, Stephen, 51, 255,
257
Spengler, Oswald, 181
Stagh, Marina, 60 f, 97, 107
Stalin, Josef, 14, 16, 33, 45 f,
48 f, 51, 57, 127, 146, 150 f,
174, 181 f, 209 f, 213,
241244, 256 f, 262
Steffens, Lincoln, 182, 256
Stenholm, Olle, 222 f
Stenius, Yrsa, 53, 127 f, 186,
238
Streicher, Julius, 104
Strindberg, August, 173, 236
Strmholm, Stig, 114
Strmholm, Christer, 189
Svegfors, Mats, 186
Svenning, Olle, 130, 169
Svensson, Evert, 115
Svensson, Per, 228
Svensson, Tommy, 220
Sderberg, Hjalmar, 181
Sderblom, Staffan 140
Srlin, Sverker, 72
Tham, Carl, 126, 128
Thatcher, Margaret, 231
Theorin, Maj Britt, 131 f, 231
Thorsson, Inga, 131, 171
Thunell, Sren, 102
Tingsten, Herbert, 9, 1315,
18 f, 23 f, 25 f, 2936,
3841, 4551, 5357,
59, 61, 173 f, 176178,
183, 186188, 191193,
236, 240, 244 f
Tingsten, Gerd, 41
Tito, Josip Broz, 246
de Tocqueville, Alexis, 186
Tolgraven, Olle, 205 f
Toller, Ernst, 257
Trotzig, Birgitta, 241
Truman, Harry, 242
Tunstrm, Gran, 102
Tydn, Mattias, 235 f
af Ugglas, Margaretha, 23
Ulam, Adam, 209
Undn, sten, 15 f, 23 f, 36,
140, 144 f, 168, 170, 219,
221, 246
Unell, Suzanne, 72
Vallinder, Torbjrn, 191 f
Vargas Llosa, Mario, 181
Vennberg, Karl, 19, 39, 118,
128, 130, 173176, 182,
186, 242
Vergs, Jacques, 99
Verwoerd, Hendrik, 57
Vizinczey, Stephen, 67
Vougt, Allan, 18
Vysjinskij, Andrej, 16
Wachtmeister, Claes-Adam,
101
Wachtmeister, Ian, 237
Walesa, Lech, 211213
Wallenberg, Raoul, 16, 40,
52, 139 f, 142146, 148
Webb, Beatrice, 257
Webb, Sidney, 257
Wedn, Sven, 17
Weiss, Peter, 182
Welin, Karl-Erik, 189
Weman, Gunnar, 114
272
Werner, Lars, 198
Werner, Gunnel, 119
Werner, Peter, 119
Westerberg, Bengt, 18, 222
Wicksell, Knut, 186
Wiesel, Elie, 94, 101, 105, 117
Williamson, Henry, 181
Wilson, Edmund, 257
Wirtn, Per, 186
Wistrich, Robert, 66, 68, 73
Wstberg, Olle, 196, 198
Wstberg, Per, 182
Yeats, William Butler, 181
Ytterberg, Claes-Bertil, 199
Zachrisson, Dennis, 101
Zaremba, Maciej, 186, 188
Zern, Leif, 39, 72, 74, 130,
183185, 189
Zetterberg, Hans L, 186
Zhen Yi, 245
Zndel, Ernst, 104
Zola, mile, 86, 181
Zweig, Arnold, 257
berg, Berit, 72
kerman, Nordal, 169
strm, Sverker, 18, 109, 131,
139142, 144 f, 221, 256
hlander, Marcus, 119
ste, Sven, 101, 191
verland, Arnulf, 181
273
RSTER UR DEBATTEN OM
VNSTERN OCH TYRANNIET
275-276/Avd-RSTER UR DEBATTEN 3-03-04 13.16 Sidan 275
275-276/Avd-RSTER UR DEBATTEN 3-03-04 13.16 Sidan 276
Per Ahlmarks uppmrksammade bok . . . vibrerar av hetta och ett
lidelsefullt polemiskt temperament som inte str Herbert Tingstens
lngt efter.
Tingsten r hans lrofader och inspiratr. Vad Ahlmark skriver om
honom prglas av beundran och tacksamhet men ven av varm vn-
skap och saknad. Ocks formuleringarna kan pminna om Tingstens
nr det kommer an p slagkraft och konsten att leverera korta och
frgstarka omdmen, inte sllan med aforistisk pregnans . . .
Vnsterns intellektuella och moraliska frrderier r inte enbart
en svensk freteelse. Det r ett internationellt fenomen. Mnga le-
dande europeiska frfattare och impulsgivare har varit lngt ute i
svrmerier fr sovjetiska och andra socialistiska terrorregimer. Kan-
ske r det snarare frgan om ett de intellektuellas frrderi n om
vnsterns.
Lars Gyllensten i Finanstidningen 8/4 1994
Han kan inte skilja p stort och smtt utan angriper allt med samma
frenesi. Stalinister, socialister, socialdemokrater, konservativa liksom
liberaler av annan statur n Ahlmarks egen, slpas infr domar-
skranket, dr de konfronteras med lst och sjlvsvldigt samman-
fogade citat fr att slutligen avfrdas med hnfulla kommentarer.
Det r i bokstavlig mening en McCarthyistisk teknik . . .
Det r i lngden trttande att lsa all denna sjlvrttfrdighet, att
sida upp och sida ner flja med i dessa hmndlystna utfall mot allt
och alla som misshagat den felfrie liberalen.
Hkan Arvidsson i SvD 3/2 1994
McCarthyismen str i uppslagsbcker som beteckning fr reaktio-
nra strmningar med starka inslag av rasism och frmlingshat. Den
relativt ensamme och alldeles privat arbetande Ahlmark har gnat
sitt liv t att bekmpa dessa freteelser. Nr han nu ger oss ett antal
smakprov p vad svenska opinionsbildare tmligen ostraffat kunnat
tillta sig genom ren, d kopplas han samman med McCarthy. Sg
bara inte att tokvnstern spelat ut sin roll! Ngonting mste fortfa-
rande vara ruttet i staten Sverige.
Knut Ahnlund i SvD 2/3 1994
277
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 277
Arvidsson beskyller Ahlmark fr McCarthyism. Man undrar dock
vilka brister han finner i t ex Ahlmarks dokumentation av Lager-
crantz Maokult. Eller anser han att Lagercrantz hade rtt?
Ahlmark visar dessutom hur Anders Ehnmark och andra alltid
anpassat sina sikter till det fr dagen gngbara i den intellektuella
offentligheten. Tycker inte Arvidsson att det r ngot skumt med alla
dessa omvndelser i rttan tid?
Magnus Eriksson i SvD 10/2 1994
Det uppskruvade tonlget saknar inte retorisk kraft; boken kan ge
effekt. Mnniskor som inte r bekanta med de debatter som den byg-
ger p fr otvivelaktigt en bild av att landet varit frn sina sinnen . . .
Ahlmark slpper inte in den tredje stndpunkten i anstndighe-
tens rum. Det r drfr han jagar medlpare djupt in i demokrater-
nas och diktaturkritikernas led. Det r drfr han anfaller inte bara
den minoritet som faktiskt tog avstnd frn de demokratiska tradi-
tionerna i vst utan hela det senaste kvartsseklet: sjlva tiden var ga-
len.
Tomas Lappalainen i Aftonbladet 11/2 1994
Vad har d Per Ahlmark gjort som r s fult? Svitt jag kan frst
har han bara ppekat en fr alla uppenbar skandal, nmligen att
svenska intellektuella, frn Olof Palme och hela raden framver, un-
der det senaste kvartsseklet har identifierat sig med, eller p olika stt
tagit totalitra samhllssystem och deras hrskare i frsvar.
Lars Gustafsson i SvD 10/2 1994
Ahlmark tervnder inte tomhnt frn arkiven. Knappast ngon po-
litisk gangster av format har undgtt svenska rebetygelser . . .
Fastnar vi i en debatt om skulden till den galna debatten drar vi p
oss en tempofrlust. Ahlmark inbjuder till en sdan lsning. Han har
tskilligt av intresse att sga om hur det kom sig, men han tillfr frre
ider om hur vi skall komma vidare. Han r krigaren som kmpar
278
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 278
ner. Han utvar sjlvkritik t andra. S ppnar man nog inte fr en
dialog.
Hans Schier i Frisinnad Tidskrift nr 2 1994
Trots att kommunistromantiken dominerat kulturdebatten i ett
kvartssekel och styrt rekryteringen av journalister inom massmedi-
erna, har vnsterpartiet och miljpartiet aldrig ftt ngon folklig fr-
ankring. Sten Anderssons och Pierre Schoris servila bugande infr
Kremls herrar har folk ocks vnt ryggen till liksom Olof Palmes
hjrtliga omfamningar av Fidel Castro och dennes andliga brder i
tredje vrlden. Vanligt folk har alltid sett p dylika potentater med
avsky och kanske rdsla.
Clas G Johnson i stgta-Correspondenten 22/3 1994
Inte minsta sjlvkritik eller sjlvironi kan spras hos Per Ahlmark.
Man lyfter p hatten fr hans uthlliga engagemang, men man avstr
frn att buga sig.
Bo Degerman i Dala-Demokraten 18/2 1994
Det r skillnad p antinazister som var det 1933 och sdana som blev
det 1943. Det r skillnad p antikommunister som var det fre 1990
och sdana som blev det just d.
Det r i sjlva verket den skillnad som gr om man skall kunna
omfatta ett statsrd, en biskop, en frfattare eller en chefredaktr
med respekt. Det r naturligtvis inte mindre viktigt betrffande dem
som pretenderar p sdana positioner . . .
Och d har det onekligen stor betydelse nr och hur uppbrottet
skedde. Det r lttare att sluta vara kommunist eller nazist eller anti-
semit n att sluta vara opportunist.
Hkan Hagwall i SvD 4/2 1994
Hans upprrdhet, berttigad eller inte, har drivit honom att samla
ett stort och viktigt material. Mycket av kritiken mot boken har han
279
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 279
sjlv bemtt i frvg . . .
Vi r alla mer eller mindre vra egna frsvarsadvokater. En person
med dialektisk talang kan hitta p en sinnrik apologi, medan han
skenbart gnar sig t ngot helt annat. Nr jag lser skribenter som
Anders Ehnmark, P O Enquist, Sven Lindqvist och Jan Myrdal r jag
p min vakt. Vjer de fr frgor som skulle pminna om deras tidi-
gare misstag? Vad r rlig analys, vad r rkrider eller advokatyr?
Svante Nycander i DN 15/2 1994
Felet Ahlmark gr r att pressa och frvrnga yttranden i stllet fr
att frska frst vad som sgs. Drfr blir det bara pannkaka.
Anders Ehnmark i Expressen 16/3 1994
F bcker har berrt mig s djupt som Per Ahlmarks . . . Han har
noga dokumenterat och angett klla och tidpunkt fr uttalanden och
skrivna ord frn knda svenskar som uttryckt saker om Castro och
Pol Pot, om Albanien och Sovjetunionen, som borde f varje rttn-
kande svensk att rodna . . . 68-vnsterns mediadominans lade en
grsvart asfalt ver den fria debatten under alltfr mnga r.
Mats Tunehag i Dagen 22/3 1994
Vnsterns kulturknuttar debatterade Kambodja, palestinierna,
Sydafrika och Latinamerika, medan arbetet med att frbttra lev-
nadsvillkoren fr svenska arbetare genom att reformera samhllet
skedde i riksdagsutskott, fackfreningsexpeditioner och kommun-
fullmktige. Enbart ordfranden i minsta metallklubben betydde
mer fr fler mnniskor n Olof Lagercrantz fniga slickande av
Mao.
Hagge Geigert i Rster i Radio-TV nr 9 1994
Bokens tristaste och hmndgirigaste avsnitt pminner nrmast om
ett rttegngsprotokoll som Ahlmark grna hade justerat vid en
drmd domstolsuppgrelse om den svenska vnsterns skuld.
Bjrn Sandmark i Bohuslnningen 17/2 1994
280
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 280
Per Ahlmark r inte s dum att han plockar ihop citat som inte hl-
ler fr nrmare granskning. Han har citerat det belysande och karak-
tristiska och det r naturligtvis det som gr uppstndelsen kring
hans bok. Innehllet kan inte vederlggas och frfattaren kan inte
avfrdas som en frstockad reaktionr.
Allan Sandstrm i Blekinge Lns Tidning 17/3 1994
Slutligen ngra rader om mitt mest flagranta medlperi: nr jag
1979 gjorde en intervju med president Ceausescu i Bukarest fllde
jag en del insmickrande politiska omdmen om honom som jag ng-
rar djupt. Liksom jag hoppas att nstan alla vstvrldens ledande
politiker ngrar sina n mera flagranta hyllningar fr den rumnske
diktatorn vid den tidpunkten.
Gustaf von Platen i SvD 15/3 1994
Hyllningar till tyranner, eller undfallenhet och ovilja att se frtryck,
mste frdmas. Men vad borgerliga debattrer inte vill se r att
man kan vara demokrat och nd tycka hjrtligt illa om marknads-
ekonomi. Projektet att frena demokrati och socialism terstr att fr-
verkliga. Ska det lyckas r det inte s dumt om vi har intellektuella
vrda namnet, det vill sga folk som anvnder sitt intellekt och inte
faller i farstun fr stalinism och andra diktatursystem.
Ahto Uisk i Arbetaren nr 11 1994
Ahlmark utfr i Vnstern och tyranniet ett intellektuellt rensnings-
arbete som vi knappast sett maken till sedan Hedenius och Tingsten.
Det var d en frjd att vakna med Dagens Nyheter. Inte bara dum-
skallarna hngdes ut och avsljades utan ocks tyrannerna. Hos
Ahlmark terskapas nu denna eggande tid.
Det r en stor sak att kmpa i en sdan tradition och att kunna
pvisa, med en frkrossande samling citat och med vertygande re-
sonemang, hur ofta vnstern frbrutit sig mot de ideal som den sagt
sig omfatta . . .
Hur ska vi d skapa mngfald och allsidighet? Hur ska vi undvika
281
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 281
att en bok som Ahlmarks blir utsklld p samma tema i alla de fyra,
stora Stockholmstidningarna, inte fr att den r dlig utan drfr
att den blir en utmaning i det rda eller rosa klimatet p redaktio-
nerna?
ke Ortmark i SvD 3/3 1994
Kanske allra plgsammast r att en systematisk historiefrvrngare
som stalinisten Jan Myrdal under drygt tre decennier har tilltits
smeta ner praktiskt taget alla strre tidningars kultur- och debattsi-
dor. Hr kan svl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet gott ta t
sig av Ahlmarks pekpinnar vi som inte frmtt vrja oss mot ma-
gister Myrdals kndisskap.
Per Jnsson i DN 4/2 1994
Hans granskning av intellektuellas och jag har sjlv hrt till des-
sa intellektuella knfall infr auktoritra regimer r tankevckan-
de. Men liksom Jan Myrdal brister Per Ahlmark i sjlvkritik, i
granskning av sina egna ideal, och alla som anser sig ha helt rtt gr
mig rdd.
Naturligtvis fredrar jag Ahlmarks demokrati framfr Myrdals
socialism.
Lars ke Augustsson i Ordfront magasin nr 2 1994
Jag saknar i Ahlmarks bok ocks de rster som trots allt kmpade
mot tyranniet och fr demokratin. De brottslingar och fega medlpa-
re som passerar revy i hans bok verkar ha ftt upptrda alldeles en-
samma p scenen. S var det ju inte.
Ernst Klein i stgta-Correspondenten 7/2 1994
Det r en genomarbetad och grundlig bok, skriven med det allvar
och den terhllna vrede som mnet motiverar. Argumentationen r
stram och nyanserad men kombineras p mnga stllen med en
salt och stimulerande polemik som gr lsningen till en fest.
282
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 282
I sjlva verket har Per Ahlmark dominerat den svenska kultur-
debatten under ett par mnader, en aktningsvrd prestation som
mste ha varit svrartat strande och knts ytterligt retsamt fr dem
han angrep, nmligen en stor del av det tongivande och normalt dag-
ordningsbestmmande kulturetablissemanget.
Niklavs Lapukins i Upsala Nya Tidning 5/2 och 9/4 1994
En analys av en skribents idutveckling mste bygga p ett definie-
rat stoff, exempelvis alla artiklar, eller alla bcker under en bestmd
tid. Eftersom Ahlmark laborerar med det galna kvartsseklet som
tidsenhet borde han ha granskat och vgt allt som de frgripliga
skribenterna skrev under perioden fr att kunna ge ett rttvist om-
dme . . . Men ett citat ger ingen karaktr och en dre gr ingen tids-
anda.
Cecilia Garme i Expressen 21/2 1994
Per Ahlmark r, fr att uttrycka sig milt, ingen okomplicerad per-
son. Diktsamlingar och andra bcker svmmar ver av tvivel och
sjlvfrakt. Han gjorde skert rtt som lmnade politiken. Hans liv r
fullt av uppbrott.
Men nr han skriver om konflikten demokrati-diktatur r han hel-
gjuten och vertygad och befriande klar.
Jag r glad att jag skriver i samma tidning som Per Ahlmark.
Staffan Thorsell i Expressen 1/3 1994
Min gapiga pubertet sammanfll med min tid som kommunist. Jag
trffade aldrig ngon i opposition, bara likasinnade. Borgarna dr
ingick ocks sossarna var ngra trkiga och mesiga slipsgossar
och morsgrisar i skolan som strk efter korridorens vggar. Vi andra
gick stddiga i mitten.
Eva Meiton Kuritzn i DN 31/3 1994
283
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 283
Eftersom den politiska polariseringen drevs av Vietnamkriget s
formerades en motsttning hger-vnster s att liberalerna var fr
allt som vi var emot och hgerungdomen stod p Strandvgens bal-
konger och skanderade Bomba Hanoi nr vi andra traskade frbi
dr nere i vra terkommande demonstrationer . . .
Som en fljd av denna polarisering trasslade borgerligheten in sig
i egenartade stllningstaganden ocks nr det gllde fascistdiktatu-
rer och apartheid och afrikanska kolonialkrig.
Jan Guillou i Aftonbladet 11/4 1994
De som en gng etablerat sig i den kulturella eliten mts med re-
spekt ven nr de uttalar sig p omrden de inte behrskar. De gavs
makt och mandat att leda opinionen under det galna kvartsseklet.
Demokratins vrde har terupprttats, nr vi sett fljderna av en-
partidemokratiernas diktatur.
Men vart styrs opinionen nsta gng?
Anders Wettergren i Gteborgs-Posten 5/2 1994
Jag har aldrig . . . hvdat att marxismen skulle ha varit det enda st-
tet att bemta eller frst det sena 60-talets och 70-talets problematik.
Dremot har jag velat framhlla att fr mnga gick vgen till politisk
mognad under denna period via marxismen och ibland ocks ver
leninism och maoism.
Hkan Arvidsson i SvD 15/2 1994
Jag menar att en fri press mste bygga p att dess utvare tar ansvar
fr vad de sger och kan stllas till ansvar fr vad de sagt. Det gller
srskilt skribenter i fria lnder som inte sttt under ngon press upp-
ifrn och som haft alla mjligheter att informera sig. De br inte fr-
utsttas vara rena ignoranter, man br kunna vnta ett minimum av
urskillning frn dem. Annars blir allt meningsutbyte i dagspress,
massmedier och bcker en ren fars.
Knut Ahnlund i DN 14/3 1994
284
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 284
Ingen, bokstavligt talat ingen, kunde undg att se om man bara
ville vad som skedde och pgick. Men vnsteretablissemanget
drabbades av en kollektiv, lngvarig, intellektuell hrdsmlta. Mn-
niskor som frvntades ha skallen till arbetsredskap slutade tnka.
Fr mnga var vl helt enkelt det opportunistiska trycket s starkt,
att ryggarna mjuknade som vlkokta makaroner.
Men skammen r oerhrd.
Hans Holm i Norrkpings Tidningar 4/3 1994
Hur mnga gnger har Ahlmark inte ftt frgan varfr han enga-
gerar sig s mycket mot antisemitismen. Lika ofta blir han frvnad
ver frgan och svarar s osvenskt! med en motfrga: Varfr har
s f andra gjort det?
Jackie Jakubowski i Hallands-Posten 22/2 1994
Ingen frmr i detta land hata som Per Ahlmark! Ingen har s lngt
minne som han och aldrig ngonsin frlter han!
Ahlmarks hetta r ngonting annat n den fesljumma enighet,
som s ofta uppstr i olika svenska debatter.
Bjrn Kumm i Arbetet 14/2 1994
Min tanke r att vnsteruppsvinget, som brt ut fr ett kvartssekel
sedan, lngt ifrn att vara ett parentestecken, som Ahlmark vill gra
det till, markerar en desdiger kontinuitet i de intellektuellas um-
gnge med samhllsmakten under hela den moderna epoken. I efter-
hand kan man tycka att det var ngot som kulminerade just d det
mesta har trots allt lagt sig. Men i s fall blev det kulmen p en nor-
malitet.
Anders Bjrnsson i SvD 28/3 1994
Ahlmarks bok r av den sort som stter tankar i rrelse och p tryck.
Han skriver med en kraft och briljans som inte r vanliga i svensk
politisk prosa. Att ven det dmpade uttrycket kan vara uttrycksfullt
285
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 285
har han inget sinne fr.
Hans iver kommer av ett stndigt vertryck, av ett humant och
osentimentalt patos. Den kllan ber vi honom att inte tppa till.
Harald Wigforss i Upsala Nya Tidning 5/4 1994
Per Ahlmark har en vass penna och ett starkt engagemang mot dik-
taturer. Den kategoriska tonen gr det emellertid svrt fr lsaren att
knna sig inbjuden till diskussion i ett angelget rende. I stllet
handlar det om upplxning.
Pontus Mattsson i Vsterbottens Folkblad 15/2 1994
ver huvud taget r det ett memento fr en finlndsk lsare att jm-
fra det liberala, ppna kulturklimat Ahlmark gisslar som diktatur-
vnligt och manipulativt med den hukarmentalitet och den defaitism
som d prglade vra medier och vrt politiska liv.
Hufvudstadsbladet (Helsingfors) 18/4 1994
Arvet frn Grundvig och Kierkegaard gr ocks att vi inte i samma
grad som i Sverige tror p att frlsningen ska komma frn ovan, vare
sig det r frn det gamla preussiska systemet eller frn ett nytt och
vansinnigt, uttnkt av en Pol Pot, en Castro eller vad de nu heter, de
tyranner Ahlmarks svenska intellektuella har lagt sig platta infr . . .
Om Hjalmar Sderberg hade kunnat lsa Ahlmarks bok skulle
han sucka: s kmpade jag allts frgves . . . Lser man Ahlmark
mste man sga som det r: att Sderberg dessvrre inte hade ngon
som vgade axla arvet efter honom under det galna kvartsseklet.
Han frblev ensam i sin kamp mot det han tidigt kallade tidens usla
makter. Ahlmarks utvalda intellektuella r alla anti-Sderberg. De
frrdde min morfar ssom de frrdde Zola och hans heroiska drey-
fusarder.
Henrik Stangerup i Politiken (Kpenhamn) 8/4 1994 och i Smedjan nr
2 1994
286
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 286
Denna debatt r oerhrt intressant och har konsekvenser lngt utan-
fr Sveriges grnser.
Jag vill se Ahlmarks argumentering som ett enastende lrostycke
om hur historiskt betingade vra politiska ider r i frgan om vad
som r comme il faut. Ahlmark visar hur ltt vi alla faller ner i
strmmen av politisk korrekthet och drmed blir slavar under vra
mentala reflexer . . . i stllet fr att kritiskt underska frutsttning-
arna fr vr upplevelse av vrlden.
Jag vidhller att detta r ett vldokumenterat angrepp p en hel
tidsanda och en pinsam bok fr det officisa Sverige under den pe-
rioden.
Bernt Hagtvet i Aftenposten (Oslo) 5/6 1994
Bakom dmandet ligger en rttslidelse och en medknsla fr fr-
tryckets offer som r vrd djup respekt. Men som skildring av en
period av samtiden det galna kvartsseklet r denna bok en
parodisk frenkling. Att Ahlmarks version r den korrekta r lika
sannolikt som att han r den enda friska mnniskan i ett svenskt dr-
hus . . .
Rent metodiskt r detta arbete givetvis en fars. Citattekniken r
ljevckande, verdrifterna bisarra. Sprket lper ideligen ivg med
honom.
Sverker Srlin i DN 5/2 1994
Nr Sverker Srlin recenserar Ahlmarks bok frtiger han att DN,
inklusive dess nuvarande kulturchef Arne Ruth, utstts fr hrd kri-
tik. Han ger dessutom en felaktig bild av bokens innehll. Ahlmarks
korta genmle refuserades med motiveringen att man inte vill ha re-
pliker p recensioner. En sdan princip finns naturligtvis inte . . . Det
rimliga frhllningssttet nr man sjlv r angripen, r att vara ge-
ners med replikrtten fr att undvika misstanken att man stryper
debatt . . .
Maktkoncentrationen inom media gr replikrtten nnu mer an-
gelgen. Frfattare som fr kontroversiella resonemang kan bli fel-
aktigt tergivna och helt nergjorda i ett ftal tongivande organ.
Kay Glans i SvD 31/3 och 21/4 1994
287
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 287
Tingsten ville tro att det abstrakta frnuftet skapar friheten. I verk-
ligheten r den frmst beroende av moralisk karaktr och drmed
frbundna, sakta framvuxna institutioner . . . Men med vilket ned-
ltande avfrdade inte Tingsten traditionell moralisk fostran.
Claes G Ryn i SvD 22/3 1994
Att Tingsten i grunden var en moralist har Ryn tydligen inte alls
frsttt. Tingstens allmnna utgngspunkt var vad Ingemar Hedeni-
us har kallat den intellektuella moralens maxim: att inte tro p ngot
som det inte finns frnuftiga skl att anse vara sant. Maximen p-
verkade Tingsten i hg grad i hans kamp mot de totalitra diktatu-
rerna. Fr honom var dessa regimer inte bara allmnt avskyvrda
utan ocks intellektuellt och moraliskt genomruttna.
Torbjrn Vallinder i SvD 6/4 1994
Ahlmark gr inte upp med det han kallar det galna kvartsseklet,
tiden efter 1968. Han frsker sudda ut det ur historien, frvandla det
till en intellektuell massgrav . . .
Det r Ahlmark mot vrlden.
Han har skrivit en vedervrdig bok. Att den r sann och riktig
ndrar ingenting.
Curt Bladh i Sundsvalls Tidning 9/2 1994
Ahlmark recenseras nu av dem han anklagar. Oberoende av hur
lngt den enskilde recensenten i dag str till hger, var han i alla fall
vnster d och kan inte grna pldera fr fllande dom i skuldfr-
gan, eftersom det r han sjlv som sitter p de anklagades bnk. Det
r inte ltt att f en objektiv bedmning d.
Lars Westerberg i Helsingborgs Dagblad 23/2 1994
Man m raljerande angripa eller tona bort Per Ahlmark hur mycket
man vill. Fr mig framstr han som en av vr tids f innehavare av
just civilkurage.
Gunnar Andersson i Jnkpings-Posten 1/3 1994
288
277-292/Rster 3-03-04 13.16 Sidan 288
Mnga andra brnnmrks i Ahlmarks bok med samma citatkonst.
Ahlmark har hr bara en like, Ahmed Rami arbetar med samma me-
toder.
Ingmar Karlsson i SvD 24/2 1994
Per Ahlmark har gnat sitt vuxna liv t arbete fr demokrati och
mot antisemitism och rasism. Ahmed Rami har drivit en antisemitisk
radiostation och fllts av svenska domstolar fr hets mot folkgrupp.
Att jmstlla dem r absurt och krnkande.
Vi protesterar mot Ingmar Karlssons nedsmutsning av det offent-
liga samtalet. Det r pinsamt att en man med hans brist p omdme
svarar fr utrikespolitiska analyser t den svenska regeringen.
Salomo Berlinger, Hkan Holmberg, Georg Klein och Gabriel Romanus i
SvD 8/3 1994
Vad Ahlmark drmed frtrnger ur bilden av 68-vnstern r insla-
get av ungdom, sjlvrttfrdighet, uppriktigt rttspatos, lngtan (ef-
ter gemenskap och auktoritet) och skuld (ver att upptcka sig leva i
verfld i en ndstlld vrld). Vad han drmed underskattar r kraf-
ten i historiens mest frfriska utopi (modernitet och gemenskap, fri-
het och ordning, jmlikhet och individualitet). Vad han drmed inte
ser r ignoransens idealitet och idealitetens ignorans.
Moderna Tider maj 1994
Ahlmark r inte ngon mrkvrdig sanningssgare utom i Sveri-
ge. I de stora kulturlnderna vimlar det av skribenter av Ahlmarks
typ, dvs hederliga intellektuella. Man kan lsa dem i tidskrifter som
New York Review of Books, Times Literary Supplement, Die Zeit och Nou-
vel Observateur. I Sverige hr Ahlmark dremot till undantagen.
Kristian Gerner i Judisk Krnika nr 2 1994
Det som bekymrar mig r ngot annat. Leder debatten kring Ahl-
marks bok, om historiens vrderingar, i sig nyttig, men medvetet
289
277-292/Rster 3-03-04 13.17 Sidan 289
bort frn fokus: som r, ocks nu, demokratifrgan? Och om det inte
var avsikten, har det blivit effekten: genom att tala om historien
mrklgga dagens hot mot den politiska demokratin?
Misstron mot parlamentarismen och politikerna finns i dag inte i
frsta hand hos folket, utan hos det ledande skiktet: inom nomenkla-
turan r politikerfraktet chict.
P O Enquist i Expressen 16/3 1994
Just dessa tokigheter kommer nog inte att p nytt vinna brett gehr.
Men lockelsen att finna enkla svar p svra frgor, se ned p den
vsterlndska demokratin och stta kollektiv framfr individ finns
dr hela tiden.
Vestmanlands Lns Tidning 4/2 1994
Detta har naturligtvis ingenting med demokrati och humanism att
gra. Knappast heller med liberalism. De smdelser som vller ut ur
Ahlmark r bara motbjudande.
Aftonbladet 27/2 1994
Mest anvndbart r personregistret, hr kan man snabbt hitta den
efterskte personen och sl upp dennes bisarra tankar. Det r, vid
nrmare eftertanke, s man br lsa den [boken]. Ett uppdukat smr-
gsbord, bara att ta fr sig. S hoppa ver det sega kttet och g rakt
p patn!
Erik Kristow i Nya Wermlands-Tidningen 25/5 1994
Och minns Zarah Leander. Hon var lnge verksam som sngare och
skdespelare i Nazityskland. Det fick hon lida pin fr i decennier i
Sverige efter andra vrldskriget . . .
Ska d inte dagens vnsterproffs behva svara fr sitt usla fg-
deri?
Fr sin glorifiering av regimer som frvandlade sina lnder till
slaktarbodar? Ska vi slta ver all devot underdnighet gentemot
290
277-292/Rster 3-03-04 13.17 Sidan 290
dem? Varfr Zarah, en politisk oskuld, men inte de medvetna dikta-
turfansen?
Matti Hggstrm i Barometern 10/3 1994
Vendettateorin m vara sann eller falsk. Motiven bakom boken m
vara av dlaste eller smutsigaste art. Varje bok skall bedmas efter
sitt innehll. De naiva diktaturbeundrare som Ahlmark effektivt av-
sljar med genanta direktcitat kan inte springa ifrn vad de faktiskt
har skrivit.
Hans Lindquist i Falu-Kuriren 10/2 1994
Ahlmark uppfattar inte Vietnamkrigets avgrande betydelse fr
skredet i opinionen. Drfr kan han inte frst Tingstens relativa
bortfall ur svensk debatt som annat n resultatet av en illasinnad in-
trig frn frmst Olof Lagercrantz sida. Snarare frhll det sig s att
Tingstens analyser frn 40- och 50-tal inte gav svar p de nya kom-
plikationer som uppstod i och med Vietnamkriget.
Leif Larsson i Vsterbottens-Kuriren 16/3 1994
De som frsker frm Enquist, Anders Ehnmark, Jan Myrdal, Olof
Lagercrantz, Pierre Schori med flera att diskutera uppenbara politis-
ka missbedmningar av olika diktatorer, de utpekas som skurkar.
Det gller frfattaren Kay Glans, som frst drev debatten om vns-
terns skuld, det gller idag i hg grad Per Ahlmark.
Henric Borgstrm i Sydsvenska Dagbladet 3/3 1994
Kanske kan man finna en delfrklaring i en parallell mellan kristen-
dom och marxism. Frestllningarna har samma struktur: de pekar
ut det onda i tillvaron, de ger en enkel frklaring p komplicerade
skeenden, och de utlovar ett bestmt slutml. Determinismen har
kanske en srskild lockelse: vi vet hur det ska g, vi vet att den rtta
och goda sidan (dvs vr, inte den andra) till slut vinner. Liberalismen
kan med sin modell av det ppna samhllet inte ge annat besked n
291
277-292/Rster 3-03-04 13.17 Sidan 291
att samhllet aldrig blir frdigt.
Nils-Eric Sandberg i DN 13/2 1994
Ahlmark, en osvensk intellektuell typ med engagemang och patos i
blicken, har gtt till lggen fr att faktiskt se vad som sagts och skri-
vits . . .
Det blev omgende ett oherrans liv dock inte frn de (i boken)
anklagades sida, vilka nu fr frsta gngen i en offentlig debatt hll
sig tysta. Det r synd ty det skulle (skrivet utan ironi) vara intressant
att nu f hra vad som drev en del av dem att stdja Pol Pot eller ha
Albanien som fredme.
Staffan Stolpe i Nerikes Allehanda 11/3 1994
Jag har sett att Per Ahlmark flera gnger krvt att jag ska svara p
hans kritik mot mig i en bok, dr han enligt uppgift skller ut ett
hundratal personer.
Ett skl att jag inte gjort det r att jag inte har lst boken.
Jag r vl inte redovisningsskyldig infr honom.
Fr vrigt r jag inte smre demokrat n Ahlmark.
Efter vad jag frsttt kritiserar han ngot jag skrivit om Kuba.
Egendomligt. Jag har nog skrivit nnu vrre saker.
Gunnar Fredriksson i Aftonbladet 8/5 1994
292
277-292/Rster 3-03-04 13.17 Sidan 292
Frfattaren
PER AHLMARK har i 45 r i tal, artiklar, debatter och bcker fr-
dmt mnga slags diktaturer och extrema lror: kommunism, fas-
cism, nazism, apartheid, militrstyren, kolonial- och feodalvlden,
enpartisystem och muslimska terrorregimer. 1992 samlade han Her-
bert Tingstens klassiska artiklar om totalitra stater och ider (Tyran-
niet begr frtroende, Ratio). Den boken ledde till en frnyad debatt om
vnsterns skuld och till en renssans fr Tingsten.
Tv r senare utkom Vnstern och tyranniet (Timbro, 1994). Det
galna kvartsseklet r den svenska vnsterns hyllningar till totalitra
stater och rrelser, frn slutet av 60-talet och lngt in i 90-talet. Den
utlste det rets hetaste ideologiska debatt och har format mycket av
det senaste decenniets debatter om medlperiet i Sverige. Senare
kom Det ppna sret (Timbro, 1997), som bland annat visar hur de-
mokrati respektive diktatur pverkar krig, massmord och hungers-
nd. Den stller samman forskning frn de senaste rtiondena och r
den frsta bok ngonsin som tvinnar samman fakta frn tre omrden
till en banbrytande slutsats.
Per Ahlmark (fdd 1939) har varit riksdagsman, partiledare, ar-
betsmarknadsminister och vice statsminister. Under 30 r medarbe-
tade han i Expressen; sedan 1997 r han fristende kolumnist i
Dagens Nyheter. P senare r har han publicerat bl a tre diktsam-
lingar, en roman och tv brevvxlingar (med Lars Gustafsson re-
spektive Georg Klein). 1983 grundade han Svenska Kommittn Mot
Antisemitism och 1997 Vnskapsfrbundet SverigeTaiwan. Under
de senaste femton ren har Ahlmark frelst vrlden ver om ider
som leder till frtryck och terror.
293
293-294/Frfattaren 3-03-04 13.17 Sidan 293
293-294/Frfattaren 3-03-04 13.17 Sidan 294

Vänstern Och Tyranniet

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

You might also like

Vänstern Och Tyranniet

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Vänstern Och Tyranniet

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Vnstern och tyranniet

001-003/Titel 3-03-04 12.33 Sidan 1

Sverige erbjuder den tredje vgen mellan kommunism och r ka-

1989 uppgav sig 22 procent av journalistkren st vnsterpartiet

Ocks den genomgng av sikter i olika sakfrgor som maktutred-

You might also like