The Project Gutenberg EBook of Samlade arbeten I, by Johan Ludvig Runeberg

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net

Title: Samlade arbeten I

Author: Johan Ludvig Runeberg

Release Date: August 3, 2004 [EBook #13100]

[Date last updated: July 9, 2006]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SAMLADE ARBETEN I ***

Produced by Tapio Riikonen

SAMLADE ARBETEN I

af

Johan Ludvig Runeberg

1903

F�RSTA BANDETS INNEH�LL:

J.L. Runebergs biografi

�lgskyttarne
F�rsta s�ngen
Andra s�ngen
Tredje s�ngen
Fj�rde s�ngen
Femte s�ngen
Sj�tte s�ngen
Sjunde s�ngen
�ttonde s�ngen
Nionde s�ngen

Hanna
Till den f�rsta k�rleken
 F�rsta s�ngen
Andra s�ngen
Tredje s�ngen

Julkv�llen
F�rsta s�ngen
Andra s�ngen
Tredje s�ngen

Sm�rre episka dikter

Grafven i Perho
Zigenaren
Jenny
Julkv�llen

F�nrik St�ls s�gner

F�rra samlingen
V�rt land
F�nrik St�l
Molnets broder
Veteranen
L�jtnant Zid�n
Torpflickan
Sven Dufva
Von Konow och hans korporal
Den d�ende krigaren
Otto von Fieandt
Sandels
De tv� dragonerne
Gamle Hurtig
Kulneff
Konungen
F�ltmarskalken
Sveaborg
D�beln vid Jutas
Senare samlingen
Soldatgossen
Bj�rneborgarenas marsch
F�nrikens marknadsminne
Lotta Sv�rd
Gamle Lode
Fr�mlingens syn
F�nrikens h�lsning
Von T�rne
Den femte juli
Munter
Von Essen
Trosskusken
Vilhelm von Schwerin
N:o femton Stolt
Br�derna
Landsh�fdingen
Adlerereutz

Lyriska dikter

F�rsta delen
 Till Franz�n
Den gamles hemkomst
Det �dlas seger
L�rkan
Majs�ng
Flyttf�glarne
Vallgossen
Mina dagar
Till en f�gel
V�rmorgonen
Till en blomma
F�gelboet vid landsv�gen
Sommarnatten
Svanen
Torpflickan
H�staftonen
Tr�st
K�rlekens f�rblindande
Flickans klagan
Till oron
Den �lskande
Till min sparf
Begrafningen
Till Frigga
Ungdomen
Den v�ntande
F�rd fr�n �bo
Hvad jag �r s�ll!
M�tet
Till en flicka
Den tillfrisknande
Vaggs�ng f�r mitt hj�rta
Barndomsminnen
Vid en v�ns d�d
�fver ett sofvande barn
P� ett barns graf
Lif och d�d
Till den �lderstegne
Barden
Till tr�naden

Idyll och epigram

1-27

Svartsjukans n�tter
F�rsta natten
Andra natten
Tredje natten
Fj�rde natten
Femte natten

Andra delen

Talltrasten
J�gargossen
Morgonen
Kyssen
Den �ngrande
Det var d�
Sj�mansflickan
H�lsningen
Akta, d� �r guden n�ra!
Serenad
F�rst�llningen
Fj�riln och rosen
F�gelf�ngarn
Till aftonstj�rnan
Den d�ende
Ynglingen
Till en ros
Den sk�na
Vid en k�lla
Den sjutton�riga
H�mnden
Blommans lott
Hvem styrde hit din v�g?
Bruden
Saknaden
V�rvisa

Idyll och epigram

De f�ngna
Den tidiga sorgen
Flickans �rstider
Likhet
F�geln
Den f�rsta kyssen
Flyg ej unnan
Kyssens hopp
K�rleken
Skillnaden
Dr�mmen
Den f�rsm�dda
Blomsterhandlaren
Sorg och gl�dje
Fj�rilposten
Grumla icke flickans sj�l
Sommarnatten
Friden
Den f�r�ndrade
Den l�nga dagen
Behagen
Amor
Den l�ttb�jde
Den enda stunden
T�rnet
Tre och tre
Norden
Den s�llsynta f�geln
Vill du byta �de?
Hennes budskap
Sippan
M�tet
L�jet
T�rarna
Eros' f�rvandling
 Tredje delen.

Till lyckan
Hj�rtats morgon
Den tviflande
Bruden
S�ndagssk�rden
Den gamle
Blomman
H�sts�ng
Den hemkommande
Mitt lif
Tanken
Den �fvergifna
H�stkv�llen
Den v�ntade
F�f�ng �nskan
Minnet
M�laren
De tv�
I en ung flickas minnesbok
Till fruntimren (vid teologie doktorspromotionen 1857)

Legender
Kyrkan
Dopet
B�nen
Krysantos

Ett litet �de

1. �r s� arm du, som man sager?
2. Egen moder g�ms i mullen
3. S� jag f�rdas sj�lf mot fj�rran
4. S�dan v�rd blott finner flickan
5. Flicka, k�rleken �r v�ldig
6. Hundra v�gar har min tanke
7. Hvilken s�llhet sk�n att synas
8. Tala, tala tycktes alla
9. Men min f�gel m�rks dock icke
10. Sen har jag ej fr�gat mera

�fvers�ttningar och bearbetningar

Serviska folks�nger
F�rord
Trefaldig sorg
�fver klippor, �fver floder finner k�rlek v�g
Vinter i hj�rtat
Till en ros
�lskarens h�st
Hjorten och Vilan
Bror och syster
Den omt�nksamma
Skilsm�ssan
Den serviska jungfrun
Violen
Du �r min egen
 Den �lskade och den f�rsm�dda
F�rbannelsen
Den bekymrade
Hvad vill jag?
Hertig Stefans f�stm�
Donau grumlig
�rnen och ugglan
Den sk�naste
Stum k�rlek
Pr�fningen
F�stm�ns dr�m
Den nygifta
Flickan och Vila
Den f�rsiktiga
Den unga makan
Till Sankt G�ran
Domen
Den valackiska flickan
Den b�nh�rde
Flickan i d�rren
Mannatrohet
Flickans anlete
Fisken
B�ttre gammalt guld �n nysmidt silfver
H�sten vill ej dricka
Ali-Agas maka
D�r basilika jag s�dde, skjuter mal�rt opp
Smiljana
�nskningarna
�nskan
Flickornas f�rbannelser
Den sk�na Ilija
De �lskandes graf
Flickan vid Zetinja
Den skr�mda
De svarta �gonen
V�ra m�drar b�ra skulden
Suck
Mor, syster och maka
H�xeriet
Prins Mustaphas sjukdom
Sk�rdeflickan
Br�llopss�nger I, II
Blodn�mnden
De b�gge Jakschitcherne
Skadars grundl�ggning
Slaget p� F�gelf�ltet
Anm�rkningar
Klagos�ng �fver Hassan Agas �dla maka
Radoslaus
Den vackra tolken

Flickans klagan (En finsk runa)

Den blodiga sonen
Finska runor I, II
Vid ikorn-skytte
B�rjan af Kalevala
Siciliansk s�ng
 Den trogna flickan (Skottl�ndsk visa)
Chevy jakten
Sankt Georgs riddare. Romans af Uhland
Vaggvisa. Fr�n tyskan
Serenaden. Af Uhland
Den heliga Agnes. Legend efter Kosegarten
Stenarnas amen. Legend efter Kosegarten
Den helige Hilarii s�te. Legend efter Kosegarten
Kunigundas handske. Legend efter Kosegarten
Sankt Jodocos. Legend efter Kosegarten

Den gamle tr�dg�rdsm�starens brev

F�rsta brefvet
Andra brefvet
Tredje brefvet

F�stningsf�ngarne
Skizz

Efter det utgifvandet af normalupplagan af J. L. Runebergs samlade

arbeten afslutats, har tiden synts vara inne att utgifva �fven en
prisbillig upplaga af skaldens verk. D� man betecknat den som
nationalupplaga, har det skett i f�rhoppning om att den i sin m�n
skall g�ra dessa of�rg�ngliga s�ngskatter till en egendom i hvarje
hem hos den del af v�rt folk, som kan till�gna sig dem p� skaldens
eget spr�k.

Nationalupplagan omfattar sj�lffallet alla skaldens viktigaste verk.

Endast en del �fvers�ttningar och bearbetningar af utl�ndska original
har uteslutits, likas� n�gra uppsatser och recensioner. Det uteslutna
har n�mligen dels i och f�r sig, dels �ter f�r v�r tid icke samma
betydelse som skaldens �friga skrifter.

Hvad uppst�llningen betr�ffa har i det f�rsta bandet f�rn�mligast

inrymts s�dant, som r�r fosterlandet, medan det �friga f�tt sin plats
i andra bandet.

Texten �r normalupplagans, ortografin den af Svenska akademien i sjunde

upplagan af ordlistan fastst�llda. Interpunktionen har moderniserats;
dock har komma stundom i strid med nu vanliga regler anv�ndts f�r att
utm�rka paus vid uppl�sningen, detta till en del efter skaldens eget
f�red�me.

Hj. A.

JOHAN LUDVIG RUNEBERG

Lefnadsteckning af B. Estlander

Runeberg f�ddes den 5 februari 1804, fem �r f�re Borg� landtdag och den
regim, som d� i Finland grundlades. Den 5 februari 1904, fem �r. efter
urtimalandtdagen och den nya regim, som d�rmed vidtagit, g�r Finlands
folk att fira hans hundra�rsminne. Hvilken utveckling inom dessa data
och hvilken plats i denna utveckling f�r Johan Ludvig Runeberg!

BARNDOMS- OCH SKOL�REN.

Runebergs f�delseort, Jakobstad, en obetydlig k�pstad vid Bottens

hafvets kust, synes f�ga egnad att frambringa en stor skald, lika litet
som sj�lfva �sterbotten med sin b�rdiga, men flacka sl�ttbygd och sin
vakna och intelligenta, men praktiskt anlagda befolkning. Dock
h�rstamma d�rifr�n Finlands f�rn�msta diktare: Runeberg, Franz�n,
Stenb�ck, Topelius. Af dem synes Runeberg r�ja de flesta dragen af
�sterbottniskt lynne, s�rskildt under ynglinga�ren, medan de f�rmildras
efterhand som skaldens anlag utveckla sig: den starka sj�lfk�nslan, som
l�tt slog �fver till h�nsynsl�shet, frimodigheten, som gr�nsade till
�fvermod, dj�rfheten �fven inf�r faror och ansvar och slutligen m�h�nda
�fven den iakttagelsens vakenhet och den tankens klarhet, som utm�rkte
Runeberg b�de som diktare och m�nniska.

Till landskapets inflytande kom hemmets och familjens.

Runeberg var den �ldste i raden af sex syskon--tre s�ner och tre
d�ttrar--i ett enkelt borgarhem i den lilla k�pstaden. Af sin far,
sj�kaptenen Lorenz Ulrik Runeberg, hade han i arf sin kraftfulla och
h�gresta gestalt; det �det, att midt i sin verksammaste manna�lder
nedbrytas af ett slaganfall,--ett sl�ktarf--blef fadrens liksom hans
f�rstf�ddes. Fadren, som varit student i �bo, men f�r sj�mansyrket
�fvergifvit pr�stakallet, egde studier b�de i yrket och d�rut�fver. I
hans bref till sonen framtr�der en humoristisk �der, som g�r igen hos
denne. Enligt skaldens egen uppgift har fadren med allvar f�ljt hans
f�rsta skriftst�llarf�rs�k och r�ttat dem med str�nghet. Men hvilka
f�rhoppningar han �n f�st vid sin �ldste son, har han dock f�ga kunnat
ut�fva p� honom n�got djupare inflytande, d� han ofta var borta fr�n
hemmet p� l�ngturer och redan tidigt, 1821, som slagr�rd f�ngslades vid
sjukb�dden. Han afled 1828, innan hans �nskan uppfyllts, att f� lefva
tills han "finge se, hvad det skulle blifva af hans Ludvig."

Under s�dana f�rh�llanden kom tonen i hemmet fr�mst att bero p� modren,
Anna Maria Malm, r�dmansdotter fr�n Jakobstad. Ortografin i hennes bref
visar det ringa m�ttet af tidens fruntimmersbildning i v�ra sm�st�der.
Emellertid hyste hon lifligare litter�ra intressen, �n hvad man i
Jakobstad gillade hos en god husmoder. Vacker och beg�fvad med god
s�ngr�st, hade hon i sin ungdom varit f�rem�l f�r Choraei hyllning,
medan denne som informator i Jakobstad str�dde omkring sig sina kvicka
verser. Topelius har meddelat, att hon i grannarnas �gon var en d�lig
hush�llerska, som v�rdsl�sade familjen och tillbragte sin mesta tid med
att l�sa romaner. Hennes konst att ber�tta anekdoter ur eget och
f�rg�ngna tiders lif var k�nd och efters�kt i staden; p�
s�ndagseftermiddagarna, d� �fven s�nerna voro lediga och alla barnen
samlades kring modren f�r att h�ra henne ber�tta, stod gl�djen h�gt i
tak i det enkla hemmet. �fven s�ngen och visan tillh�rde denna krets.
Utan tvifvel upprinner h�r en af de k�ll�dror, ur hvilka den s�llsynta
ber�ttarkonst flutit, som utm�rker Runebergs diktning. �nnu som vuxen,
n�r skalden med sin syster talar om Sara Wacklins Hundrade minnen,
utbrister han: "Hvilka minnen skulle icke mamma kunnat skrifva fr�n
�sterbotten!" Vid hennes visor uppv�xte hans underbara geh�r f�r det
rytmiska i spr�ket; �fven hennes musikaliska beg�fning g�r igen hos
sonen. Till sin f�rstf�dde stod hon i ett s�rskildt innerligt
f�rh�llande, alltsedan hans sjuklighet under de fyra f�rsta
lefnads�ren; den outtr�ttliga �mheten i modrens v�rd besvarade sonen
med barnahj�rtats varma f�rtrolighet, och h�r, menar Runebergs biograf,
�r ursprunget till den hj�rtats v�rme, skalden r�jde redan som barn och
hvarmed han som man omotst�ndligen intog enhvar, som kom med honom i
ber�ring; man kan till�gga, att denna v�rme allt �nnu sl�r emot en fr�n
hvarje blad i hans dikter.

B�da sl�kterna, den Runebergska och den Malmska, h�rstamma fr�n

Sverige, med hvilket land de �sterbottniska kustst�derna �fven efter
den politiska skilsm�ssan stodo i lifligare ber�ring �n nu. Man kan
h�ri finna en f�rklaring till det s�kra spr�kgeh�r och de frihet fr�n
provinsialismer, som redan fr�n b�rjan af hans diktarbana voro skalden
egna.

Runebergs skolg�ng begynte i hemstaden hos "Vestmans mor", en fr�n

Stockholm �fverflyttad sm�skolel�rarinna, i den lilla l�ga
vindskammaren vid "Visas backen", som �nnu beses af turisten i
Jakobstad. �ren 1812-14 bes�kte han trivialskolan i Ule�borg, d�r hans
farbror var tullf�rvaltare, men blef efter dennes d�d i b�rjan af 1815
flyttad till trivialskolan i Vasa. Han genomgick denna som primus i
s�v�l kollega superiors som konrektors och rektors klasserna.
Dimissionsbetyget �r dagtecknadt den 24 juli 1822; den 23 oktober samma
�r inskrefs Runeberg som student vid universitetet i �bo.

Sederna i Vasa skola voro r�a, men de voro icke f�rd�rfvade.[1] Det
�fverd�diga lynnet hos de �sterbottniska gossarne br�t ut i uppt�g, af
hvilka skalden sedan tecknat n�gra muntra bilder i prosaber�ttelsen
_Eldsv�dan_, d�r man i "generalen" igenk�nner drag af rektoristen
Runeberg, medan bagar Gyllendeg helt visst har sin f�rebild i n�got af
Vasa stads originaler. En m�stare i pojkdater, gick Runeberg i spetsen
f�r kamraterna b�de vid lekarna och l�xorna. Vid deras krigiska
evolutioner p� Korsholms raserade vallar eller i "Kr�klundsbacken"
utanf�r staden uppsatte och anf�rde han den ena af de tv� bataljonerna.
Mot den r�dande penalismen uppreste sig Runeberg redan som
andraklassist, d� han sl�ngde skolans d�rrnyckel i pannan p� en l�ng
rektorist. Sedermera sj�lf hunnen till rektorsklassen, afskaffade han
j�mte n�gra behj�rtade kamrater tyranniet i dess mest barbariska form.
Det var af s�dana drag af en gener�s natur Runebergs st�llning bland
kamraterna fr�mst berodde.

Det var icke mycket man fick l�ra i det gamla skolhuset fr�n Karl XI:s
tid, d�r alla klasserna l�ste tillsammans i den stora skolsalen,
Trojanska h�sten eller R�ttstallet ben�mnd; men med sina f� �mnen och
m�ttliga kurser tog den gamla skolan sin uppgift med en grundlighet i
sak och ett allvar i metoderna, som sedermera i lifvet k�nnetecknade
d�tidens b�sta m�n och icke minst Runeberg. Latinet var i denna skola
env�ldigt h�rskande. Runeberg har i Vasa ej blott f�rv�rfvat en
fullkomlig f�rdighet i detta spr�k, utan ock erh�llit d�r en bred och
s�ker grund f�r den lefvande k�nnedom han egde af antiken. Vergilius,
den enda poeten p� skolans program, blef hans skoltids l�rom�stare b�de
i latinet och konstpoesin, medan Adlerbeths �fvers�ttning j�mte hans
regler f�r svensk hexameter lagt den metriska grunden f�r Runebergs
versbehandling. Den grekiska litteraturen och Homeri s�nger intr�dde
f�rst senare, vid universitetet, som en k�ll�der f�r hans diktning.
Hvad den svenska vitterheten betr�ffar, n�mner Runeberg sj�lf i ett
bref fr�n senare tid, huru obekant den var f�r den omgifning, d�r han
f�rlefde sina aderton f�rsta lefnads�r, medan den ingen plats hade i
skolans program. Tegn�r, Atterbom och hela den yngre skolan l�rde han
k�nna f�rst vid universitetet; af Franz�ns dikter k�nde han v�l
tidigare �tminstone s�llskapsvisorna, som hans far pl�gat sjunga
d�rhemma, men knappast namnet p� deras f�rfattare: i Ule�borg h�rde han
v�l talas om handelsm�nnen Franz�n, men aldrig om poeten.

Sina egna poetiska l�rosp�n begynte Runeberg under sin skoltid i Vasa i
Granbergs handelsbod p� s�ndagseftermiddagarna, d� han och en
slagf�rdig bodgosse, p� hvar sin sida om disken med en griffeltafla och
en russinstrut emellan sig, kappades om verser och rim; russinen voro
priset och f�rem�len Vasabor; p� hvilka de �fvade sin kvickhet efter
m�nstret af Choraei tillf�llighetspoesi, hvarvid det ingalunda var
Runeberg, som vann de flesta russinen. Fr�n �botiden finnes i beh�ll en
_Skolvisa_ i Bellmans maner, raska och lifliga, men grofkorniga bilder
ur skollifvet, som studenten sammansatte till n�je f�r de forna
skolkamraterna; likas� fr�n skoltiden h�rstammar en hexametrisk dikt,
_Vargen_, utarbetad under student�ren och m�rkelig som ett f�rsta
uppslag till �lgskyttarne. Ingendera l�ter ana den blifvande skalden.
D�remot r�ja de en iakttagelsef�rm�ga, om hvars tidiga vakenhet man kan
d�ma af de anekdoter, Str�mborg bevarat fr�n Runebergs skoltid: om
garfvaren, som hade sett Fredrik den store i Potsdam, eller den dryge
hattmakaren, hvars blanka suvaroffer Runeberg tr�ffade med de frusna
pot�ter denne lagt afsides f�r sina fattigare kunder. Hvar
hade ock skalden annars h�mtat den inblick i �sterbottniska
sm�stadsf�rh�llanden, hans senare nedskrifna prosaber�ttelser r�ja?

Sommarferierna tillbragte Runeberg i hemmet. P� Nissas�n invid

Kr�kholmsfj�rden utanf�r Jakobstad egde kapten Runeberg ett litet
sommarhem, som �r 1851 af staden sk�nktes �t skalden och nu �r en af
Jakobstads sev�rdheter. Under jakt- och fiskarf�rder i denna
vidstr�ckta sk�rg�rd grundlade Runeberg det f�rtroliga umg�nge med
naturen, som sedan lifvet igenom blef f�r hans ande den sundaste hvila
och n�ring. I huru k�rt minne han hade sin f�delsestad visa n�gra bref
af 1847, d� han gjorde d�r ett bes�k och �ters�g "alla de k�raste
st�llena och alla de n�rmaste bland sl�ktingar och v�nner", medan han i
stadens hamn "m�nstrade alla bryggor och bodar, vid hvilka han metat s�
m�nga girsar i forna dagar."

S�lunda fanns hos Runeberg, n�r han h�sten 1822 begynte sina studier
vid universitetet i �bo, redan i sina grunddrag de som komma skulle.
Men de m�ktiga anlagen slumrade �nnu i det f�rdolda.

STUDENT P� KONDITION.

Fr�n en lycklig och sorgfri barndom gick Runeberg student�rens

allvarsamma sv�righeter till m�tes. L�ngtifr�n att den aderton�rige
studenten hade f�tt underst�d fr�n hemmet, d�r fadren redan l�g
slagr�rd, var det tv�rtom han som af sina knappa tillg�ngar s�nde dit
bidrag. Sitt f�rsta l�s�r hade han sin b�rgning dels genom lektioner,
dels genom handledning i professorn A.J. Lagus' familj. Men h�sten
1823, n�r fadrens gamla gula friskapprock var f�rsliten och de lappade
st�flarna gingo i s�r, fanns det veckor, d� han ej hade ens br�d, utan
lefde af pot�ter, stekta i gl�den i kakelugnen. Ungdomens lyckliga
f�rm�ga, att "se framtiden i morgonrodnadens f�rg och lyftas af hoppet
h�gt �fver stundens sm� bekymmer," kom h�r till korta. Att studera p�
skuld var den tiden mindre vanligt; hos Runeberg stred det dessutom mot
den sj�lfst�ndighetsk�nsla, som l�g i hans karakt�r. Icke ens hans
n�rmare kamrater synas hafva k�nt den n�d, som tvang honom att afbryta
studierna och taga emot en kondition i Saarij�rvi i norra Tavastlands
djupaste �demarker. "Min herre, ni �r lat, i Saarij�rvi blir ni lika
dum som stockarna d�r", sade den gode professor Lagus, n�r Runeberg �t
honom meddelade sitt beslut.

S� begynte Runebergs tv��riga vistelse i det inre Finland, som f�r

utvecklingen af hans skaldskap haft en s� afg�rande betydelse.

Konditionen i Saarij�rvi innehade Runeberg hos tv� familjer,

kronofogden Danielssons och kapten af Enehjelms, s�lunda att han
uppeh�ll sig med sina fyra elever, tv� gossar fr�n hvardera familjen,
turvis tre m�nader i s�nder, hos den f�rre p� Kalmari g�rd och hos den
senare p� hans bost�lle Kolkanlaks. Sommaren 1825 flyttade kapten
Enehjelm med de sina till Ruovesi, "vid N�sij�rvis dunkla v�g", en
n�got sydligare bel�gen socken, d�r han tillhandlat sig Ritoniemi g�rd
strax invid sockenkyrkan.

Sin lediga tid anv�nde Runeberg till att med b�ssan str�fva omkring i
skog och mark, ofta p� ganska vidstr�ckta utflykter. De intryck han
emottog p� den f�ren�mnda orten har han senare nedlagt i sin uppsats i
Helsingfors Morgonblad, _N�gra ord om nejderna etc. i Saarij�rvi_. Det
var ej blott naturen han l�rde k�nna i dessa de bl�nkande
vattendragens, de m�rka �sarnas och de djupa skogarnas �demarker. Han
tr�dde in i r�kp�rtena som framskymtade vid sj�str�nderna, och d�r
allmogen med h�st och h�ns "bivuakerade i �demarken". Han l�rde sig
efter hand det finska spr�ket, som d�rf�rinnan varit honom obekant.
Bakom den groft tillhuggna ytan hos dessa svedjebrukets och
hungersn�dens barn tr�ngde hans underbara blick till djupet af deras
v�sen. Han skrifver d�rom senare p� tal om �lgskyttarne: "Sj�lf en
afkomling af koloniserade svenskar, hade jag f�rest�llt mig finnen till
sitt inre s�dan, som han syntes mig till sitt yttre, n�r han n�gon g�ng
kom med varor till min f�dernestad; huru annorlunda fann jag ej honom i
hans hem och vid n�rmare betraktande. En patriarkalisk enkelhet, ett
djupt manligt t�lamod, en medf�dd klar blick i lifvets innersta
f�rh�llanden voro egendomligheter, dem jag hos honom uppt�ckte och dem
jag tyv�rr blott svagt kunnat �tergifva i de skildringar jag f�rs�kt."
Bland Saarij�rvis moar har han h�mtat urbilden till bonden Pavo, medan
det torde varit f�retr�desvis under vistelsen i Ruovesi Runeberg l�rt
k�nna originalen till "den blomstrande Hedda", "den raske Mattias fr�n
Kuru", "den v�lf�rst�ndige Petrus" och de sk�ggige br�derna fr�n
Arkangel.

R�kp�rtenas tid �r numera f�rsvunnen i dessa trakter. �ngb�tar,

j�rnv�gar och skogsspekulationer hafva, j�mte folkskolor och tidningar,
f�r�ndrat b�de naturen och folket och hos allmogen uppenbarat j�mv�l
andra egenskaper, �n dem Runeberg funnit hos �lgskyttarne och bonden
Pavo.

�nnu en annan v�ckelse emottog den blifvande skalden som student p�

kondition. Kapten Enehjelm hade sj�lf deltagit i kriget 1808 s�v�l som
1788, och i hans hem, d�r den unge informatorn s� v�nligt upptogs, hade
denne, som han sj�lf senare n�mner i bref till Montgomery, "tillf�lle
att h�ra och l�sa kortare relationer om krigsh�ndelserna". Bland andra
"krigets bussar" som bodde i trakten, n�mner traditionen en l�jtnant
Karl Palmroth, 1808 officer vid bj�rneborgarne, af hvilken studenten
skull emottagit intryck fr�n krigstiden. S�kert �r, att han redan nu
fick syn p� det patriarkaliska draget hos indelningsverkets officerare,
som voro samma krutgubbar i f�lt med sitt kompani som p� bost�llet
bland sitt arbetsfolk; redan i romanfragmenten fr�n 1808 �rs krig i
Helsingfors Morgonblad 1836 har Runeberg en dylik skildring. Minnena
fr�n 1808 �rs krig voro �nnu f�rska; det var den krigiskt-patriotiska
andan i dem, som t�nde ynglingens h�g, s�som han s�ger i _F�nrik St�l_:

Min tanke genom rymder lopp,

som f�rr den aldrig spanat.
Ett lif gick f�r mitt hj�rta opp,
hvars tjusning det ej anat.

Till krigsminnena h�rde ock en gammal afsigkommen underofficer med

f�nrikstitel, Pelander, en anf�rvant till kapten Enehjelm, som efter
ink�pet af Ritoniemi upptagit honom i sitt hus, d�r han bodde i en
liten stuga p� g�rden och sysslade med att binda n�t, sprita fj�der och
dylikt. De uppt�g, hvarom Runeberg f�rt�ljer i F�nrik St�l, har han i
sj�lfva verket, enligt hvad hans elever meddelat Str�mborg, f�retagit
med den eldf�ngde gubben p� Ritoniemi: S�tillvida har F�nriken sin
motsvarighet i verkligheten, medan v�l v�ckelsen hos Runeberg i fr�msta
hand utgick fr�n kaptenens hem och icke fr�n f�nrikens stuga.

PARGASTIDEN; F�RSTA DIKTSAMLINGEN.

Impulserna fr�n inlandet gingo tills vidare som en understr�m p� djupet

af Runebergs ande. I �bo �terfann han 1826 den krets af ynglingar, han
k�nt sedan sitt f�rsta student�r. Han inskrefs vid universitetet samma
dag som J.W. Snellman och Elias L�nnrot; J.J. Nervander var hans
tentamenskamrat vid kandidatexamen. I denna kamratkrets, som i sina
namn innefattade Finlands framtid, �tervunno hos Runeberg de
intellektuella intressena �fverhand, s�rskildt de litter�ra. I �frigt
var det kandidatexamen, som nu upptog hans tid. Homerus hade han l�st
under konditionstiden; nu tillkommo Sofokles och Tukydides f�r
grekiskan, som j�mte latinet var hans hufvud�mne, studier af djup
betydelse f�r den blifvande skalden. Runebergs kandidatexamen, den 13
juni 1827, var den sista under universitetets n�ra tv�hundra�riga
vistelse i �bo. Tv� m�nader senare, den 4 september 1827, intr�ffade
�bo brand, som bildade en s� m�rkelig epok i universitetets och �fven
landets utvecklingshistoria.

Ocks� f�r Runeberg innebar branden en v�ndning, om ock ej "en f�rd�md

st�t", som han s�ger i bref till modren n�gra dagar senare. I st�llet
f�r att forts�tta vid universitetet, �terflyttade han till �rkebiskop
Tengstr�m i Pargas, d�r han sommarn f�re branden vistats som informator
f�r en talrik barnskara, en vistelse som nu fortsattes ett helt �r,
tills han h�sten 1828 �fverflyttade till Helsingfors.

�rkebiskop Jakob Tengstr�m hade tagit en betydande del i daningen af

Finlands samh�llsskick vid Borg� landtdag, d�r han var ej blott
pr�stest�ndets talman utan ock ordf�rande i den kommitt�, som
utarbetade f�rslaget till organisation af landets h�gsta styrelseverk,
hvarj�mte han genom det personliga f�rtroende han �tnj�t hos kejsar
Alexander I kanske mer �n n�gon annan landsman inverkat p� v�ndningen
af landets �den 1809. En man med den gustavianska tidens fina och
urbana bildning, hade han tidigare egnat sig j�mv�l �t litter�ra
syssels�ttningar, i historieskrifning en efterf�ljare af Porthan, i
sina dikter fr�n hemmets v�rld en �ldre skaldebroder till Franz�n och
Choraeus.

P� det enkla kyrkoherdebolet i Pargas, som var �rkebiskopens

prebendepastorat och d�r han �ret efter branden tillbragte �fven
vintern, var �rkebiskopen centrum i en talrik familj af barn och
barnabarn, hvartill nu kom en skara befryndade eller bekanta familjer,
mest husvilla professorsfamiljer fr�n �bo, som efter branden slagit sig
ned i denna h�rliga sk�rg�rdssocken. D� Runebergs far var �rkebiskopens
kusin, en efter �sterbottniska begrepp icke afl�gsen sl�ktskap, var
hans st�llning s�ledes en annan �n blott informatorns p� biskopsg�rden,
d� han nu kom i den n�rmaste ber�ring med denna krets, som v�l var
delaktig af den b�sta bildning i landet fanns. Det intelligenta och
glada s�llskapslifvet fortgick om vintern med �msesidiga bes�k, om
sommarn med gemensamma b�tpartier och utf�rder, hvilkas medelpunkt
utgjorde ett af ortens ungdomar samf�lldt uppf�rdt lusthus "Minnet",
med f�rty �tf�ljande minnesbok. Under denna tid f�rgingo hos Runeberg
sp�ren af skol- och studentlifvets r�a seder, och hos den �verd�dige
ynglingen, som �nnu i �bo ej sade nej ens till ett slagsm�l i
gr�nderna, utvecklade sig den mest h�gsinnade, �dla och humana
skaldeanda. Till denna f�rvandling medverkade, j�mte den dagliga
samvaron med �rkebiskopen, f�r hvilken Runeberg hyste en varm
tillgifvenhet, i f�rsta rummet inflytandet af det kvinnliga elementet
inom den Tengstr�mska kretsen. Om Runeberg sedermera i sina diktverk
visar sig s� f�rtrogen med kvinnohj�rtats finaste r�relser inom den
v�rld af godhet och renhet, som den sanna bildningen v�cker, s� �r det
h�r han l�rt k�nna dem. Hans fr�msta l�rom�starinna var den vaknande
k�nslan f�r Fredrika Tengstr�m.

Fredrika Tengstr�m var dotter till �rkebiskopens bror, kamrer

Tengstr�m, hvars �nka sedan mannens d�d haft sitt st�d hos �rkebiskopen
och efter branden bodde i Pargas p� malmen invid kyrkan. Utan yttre
f�retr�den och bortkommen i s�llskapslifvet, fann sig Fredrika
Tengstr�m sj�lf "ful, otymplig och oduglig till allt", drog sig inom
sig sj�lf och s�kte en ers�ttning i fantasins v�rld. Redan som ung
flicka hade hon tillegnat sig hvad tiden bj�d i romanv�g och f�rv�rfvat
en s�dan f�rdighet i fr�mmande spr�k, franska, tyska och �fven
engelska, att hon f�rm�dde i familjekretsen f�rel�sa en roman, som hon
p� rak arm �fversatte fr�n det fr�mmande spr�ket s� snabbt, att
�h�rarne knappt m�rkte att texten ej var svensk. Tidigt skref hon sj�lf
noveller och sagor, och det var till f�rst Runebergs poetiska
beg�fning, som f�ste hennes uppm�rksamhet vid den unga magistern: det
var hennes f�rsta och enda tycke, i hvilket hon inlade desto st�rre
djup, h�ngifvenhet och sj�lff�rsakelse. S� f�ste hon den l�ttant�ndlige
skalden och v�xte in i hans lifsg�rning; och f�r huru m�nga flammor han
�n f�rr och senare uppl�t den ena eller andra kammarn i sitt hj�rta,
f�rblef det dock alltid hon, som r�dde �fver hela huset. Det var i
Pargas deras k�nslor m�ttes; f�rlofningen skedde i Helsingfors julen
1828 och gifterm�let d�rsammast�des ny�ret 1831.

I v�rmen af denna k�rlek mognade nu Runebergs skaldskap. Hans f�rsta

diktsamling utkom visserligen i Helsingfors 1830, men dess flesta
dikter h�rr�ra fr�n det lyckliga �ret 1828. Om de tidigaste af dessa
dikter �nnu blott m�la allm�nna st�mningar i tidens art eller r�ja en
genklang af samtida poeter, fr�mst Stagnelius och Franz�n, s� �ro
dikterna fr�n Pargastiden �kta ingifvelser af hans nu till m�sterskap
mognande skaldeg�fva. Alltmera n�rmar han sig d�rmed verkligheten.
Naturskildringarna �ro lika enkla som m�lande, s�som i den morgonfriska
_F�rd till �bo_, och hans k�rleksdikter, _Den v�ntande, Till Frigga_
m.fl. �ro hj�rtats intimaste bek�nnelser, bundna i antikartade metrar
af f�rundransv�rd sk�nhet och beh�rskning. H�rtill kommer k�nslan af
att diktningen var hans r�tta lefnadsuppgift, i kraft hvaraf han, i
stycket _Hvad jag �r s�ll_, �nnu ej fyllda 25 �r, med den utvaldes
visshet tecknar sin framtid:

Od�dlighetens lugna sol f�rgyller

det m�l, jag s�ker, tr�nande och varm,
och ingen l�g, f�raktlig tvekan fyller
min djarfva, stolta, ungdomsfriska barm.

Tv� �r senare i _Svanen_, �terger han samma tanke och samma tillf�rsikt
i en mera enkel och innerlig ton, som tr�ffar hemlandets innersta
v�sen. Det lilla h�ftet afslutas med _Idyll och epigram_, en samling
harmoniska sm� m�sterstycken, som i stil och behag f�rliknats vid
Thorwaldsens reliefer; men medan dennes framf�r allt �ro antikartade,
r�ja Runebergs drag af det folkeliga, som p� ett m�rkeligt s�tt peka
fram�t i hans diktning: redan i denna afdelning f�rekommer den �dlaste
p�rlan i bandet, _Bonden Pavo_. Genom att �ppna h�ftet med en h�lsning
till Franz�n har Runeberg st�llt sin diktning under denne v�rdade
l�rom�stares h�gn.

Till Runebergs f�rsta diktsamling h�r ock _Svartsjukan n�tter_, detta

vulkaniska utbrott af en allt �fverv�ldigande fantasi som med sin
tvifvelsjuka patos st�r i bj�rt motsats till hela hans �friga diktning
och lefnadstro. Det �r en outredd fr�ga huruvida n�got sj�lfupplefvadt
legat till grund f�r dikten. Hans f�rsta k�rlek, den till Fredrika
Juvelius, som begynte i skol�ren och verkade �nnu vid tiden f�r hans
f�rsta lyriska diktning, har i alla fall ej h�r spelat in; m�jligen
f�rskrifver sig uppslaget fr�n konditionstiden i inlandet. Det starkt
sensuella draget, m�rkbart �fven i par af de tidigare lyriska dikterna,
f�ruts�tter att Runeberg ej �nnu l�rt k�nna den pliktuppfyllelsens och
sj�lff�rsakelsens k�rlek, han funnit hos Fredrika Tengstr�m. I
_Svartsjukans n�tter_ s�ger en af Runebergs biografer, har skalden
genomg�tt en konstn�rlig kris, en v�ldsam men grundlig befrielseakt
hvad lifsuppfattningen betr�ffar, medan den i antikens h�lsok�lla
renade formk�nslan h�r tager afsked af hvarje romantisk �fverdrift.

Med en ung f�rfattares glada tillf�rsikt hade Runeberg utstyrt sitt

h�fte med ett i Petersburg litografieradt titelblad med Svanen s�som
sinnebilden af hans skaldskap. Hela upplagan var blott 1,000 exemplar,
och bland hans v�nner var s�rskildt J.W. Snellman, som d�
konditionerade i landsorten, verksam f�r afs�ttningen. Den var dock
mycket ringa. Tidningarna, som d� f�r tiden visserligen ej voro n�gra
nyhetsb�rare, n�mnde ej ett ord om hela diktsamlingen. I Tegn�rs
hemland, med sinnena betagna af f�rgprakten i hans eldiga diktion,
ville man ej erk�nna Runebergs enkla, plastiska diktning f�r lyrik. I
Finland k�nde man v�l i den igen den finska naturen och �fven det
finska v�sendet. Men man visste ej hvad man skulle s�ga och teg. Om ock
h�r och d�r enstaka r�ster h�jde sig till den unge poetens f�rm�n,
bevisande att han redan nu var uppskattad �fven utom v�nkretsen i
hufvudstaden, s� var det dock i det hela en l�ng och m�dofull v�g som
f�restod Runeberg till den plats, han sedermera intagit inom
vitterheten.
Utan bifall gick dock Runebergs f�rsta diktsamling ej f�rbi. Franz�n,
sedan 1811 �fverflyttad till Sverige, hade genom �rkebiskop Tengstr�m
f�tt sig ett exemplar tills�ndt. Fr�n Stockholm svarade han d�rp� i ett
bref, som blifvit kalladt Franz�ns testamente till Runeberg: "D� den
vackra g�fva, Herr Magistern haft den godheten att tills�nda mig, f�rst
kom i mina h�nder, hade jag f�r tr�gna �mbetsg�rom�l ej tid att mer �n
h�r och d�r lyssna till ett l�rkljud och f�gnas af en majblomma.
Sedermera har jag genom l�sning af det hela, och i synnerhet genom de
tvenne afdelningarna, som sluta h�ftet, funnit, att det �r en stor
skald, som Finland h�ller p� att frambringa". Detta Franz�ns omd�me,
till hvilket �rkebiskopen lade sitt "ja och amen", kallar Str�mborg ett
fastebref f�r Runeberg p� hans stora skaldeg�fva, och det �r
visserligen lika hedrande f�r den gamle skalden som f�r den unge. Ett
tryggare fastebref hade Runeberg dock i den inre f�rvissning, som �r
den sanna kallelsens k�nnem�rke.

I Svenska akademin var man bet�nkt p� att gifva Runeberg det

Lundbladska priset, men afstod i f�ljd af politiska bet�nkligheter
under dessa julirevolutionens och den polska resningens dagar. Finlands
julirevolution var mindre farlig och mindre uppseendev�ckande �n den
polska: det var framtr�dandet af Runebergs skaldskap.

RUNEBERG I HELSINGFORS; L�RDAGSS�LLSKAPET OCH �LGSKYTTARNE.

I Helsingfors, dit universitetet 1828 �fverflyttat, hade Runeberg snart

�terfunnit den i �bo efter branden skingrade kamratkretsen. I den nya
hufvudstaden gjorde sig landets nya politiska f�rh�llanden starkare
g�llande. Man b�rjade fatta historiens mening med Finlands s�rskiljande
fr�n Sverige. Man uppvaknade och fann, att den politiska skilsm�ssan
medf�rt ocks� en inre, att det finska folket var h�nvisadt till sig
sj�lft, sina egna krafter; ur sina inneboende anlag m�ste det utveckla
en egen kultur, om det ville best� bland nationernas antal. Redan under
�botiden hade J.J. Tengstr�m, Lins�n, Arvidsson yrkat p�, att de
ledande klasserna, med bevarande af den svenska kulturen och spr�ket,
borde st�da sig p� det finskatalande folket, tillegna sig dess spr�k
och l�ra k�nna dess seder, s�ng och saga. I den allm�nna domningen hade
deras maningar f�rklingat oh�rda. Medan �mbetsm�nnen sk�tte
administrationen och ministerstatssekreteraren i Petersburg
f�rh�llandet till monarken, l�g allm�nheten i stilla ro och sk�tte
sitt. Nu begynte inom universitetet, n�rmast hos den yngre
generationen, en fosterl�ndsk r�relse af kulturell art, som efter hand
utbredde sig i allt vidare kretsar, tills den slutligen omfattade hela
nationens bildade klass.

V�ren 1830 uppstod inom denna krets det bekanta L�rdagss�llskapet,

hvilket Fredrik Cygnaeus kallat det m�rkv�rdigaste, som i detta land
existerat. Som i en br�nnpunkt samlades d�r de unga krafter, som sedan
gestaltat Finlands framtid. Det yttre sambandet var ett med
medlemsafgifter sammanbragt bokf�rr�d af i Sverige utkommen
sk�nlitteratur, som vid �rets slut �ter f�rs�ldes. Man samlades hvar
l�rdagsafton hos n�gon af medlemmarna. Trakteringen kunde vara endast i
en p�rtkorg framsatta sm�rg�sar; men vid dessa samkv�m f�rde snillet
spiran. "Man var", s�ger Topelius, som intr�dde f�rst mot slutet af
s�llskapets tillvaro, men som fick h�ra och se n�got om det, medan han
som studentkandidat bodde hos Runeberg, "man var under dessa attiska
n�tter i tillf�lle att g�ra bekantskap med Runebergs lugna humor,
Snellmans skoningsl�sa logik, Nervanders sarkasmer, Nordstr�ms infall,
hvassa som syn�lar". Fredrik Cygnaeus tillh�rde s�llskapet, M.A.
Castr�n ansl�t sig �fven, och n�r L�nnrot fr�n Karelens �demarker
�terkom med sina finska folkvisor, syntes �fven han som g�st vid dess
sammankomster. Af Runebergs forna skolkamrater var L.I. Ahlstubbe,
Stubben, inom s�llskapet g�ende under namnet "den absoluta
v�ltaligheten". Sedan en och annan af v�nnerna satt bo, deltogo �fven
fruntimmer, fr�mst Fredrika Runeberg, som i detta snillrika umg�nge
lefde upp ur sin tillbakadragenhet; genom henne inkommo andra
fruntimmer, �fven af den Tengstr�mska kretsen, som efter universitetets
�fverflyttning och �rkebiskopens d�d �terf�renats i Helsingfors.

I detta s�llskap �fverv�gde till en b�rjan det litter�ra intresset; men

senare, n�r v�nnerna mognade f�r allm�nna v�rf, det fosterl�ndska och
folkeliga. S� betydelsefulla f�retag som Finska litteraturs�llskapet
och Helsingfors Lyceum ha d�rifr�n utg�tt. Huruvida Runeberg under
samkv�men var mera gifvande �n emottagande �r sv�rt att afg�ra; s�kert
�r att de fosterl�ndska impulserna hos honom g� l�ngre tillbaka �n hos
n�gon annan i kretsen. De anspr�ksl�sa och trefna sm� tr�hus med gr�na
tr�dplanterade g�rdar, d�r dessa sammankomster egde rum, �ro nu
f�rsvunna eller st� undanskymda bland praktbyggnaderna i nutidens
Helsingfors. Men de tankar d�r f�ddes hafva g�tt ut �fver hela landet
och best�mt dess utveckling till dag som �r.

Ur den riktning mot det fosterl�ndska, hvari Runeberg lefde, har

�LGSKYTTARNE framg�tt och d�rmed det finska folkelementet till f�rst
begynt sitt intr�de i v�r vitterhet och v�rt nationalmedvetande.

Med _Vargen_, som f�rstudie hade Runeberg f�rst f�retagit sig en

framst�llning af inlandsbons j�garlif under titel _�lgjakten_, hvartill
han f�rde manuskriptet med sig till Pargas. Sommarn 1827 s�g Cygnaeus
det d�r och prisar det som kanske det yppersta, som n�gonsin skrifvits
p� finsk jord; men Runeberg afb�jde hans r�d att publicera det, m�h�nda
med en aning om, att n�got f�rmer borde ur �mnet framg�. I Helsingfors
togs diktverket �ter fram, och nu v�xte planen under de nya
inflytelserna. Genom en omarbetning, hvarunder frierimotivet och "den
blomstrande Heddas" parti tillkommo, uppstod efter hand en allsidig
skildring af den finska allmogens lif d�r borta i �demarkerna. D�rvid
kommo tv� redan f�rdigdiktade s�nger, om sj�lfva jaktf�rden att falla
utom �mnet, men s� stark var hos den unga skalden sj�lfkritiken och den
konstn�rliga kraften att f�rsaka, att han utan tvekan offrade dem f�r
det hela; och de voro dock, har han sj�lf sagt, "icke s�mre �n det
�friga". Ofrivilligt ledes d�rvid tanken till den d� �nnu ouppt�ckta
myten om Sampo, den finska folks�ngens underting, hvars frambringande
kr�fde s� m�nga f�reg�ende offer af smideskonstens m�sterverk. S�lunda
uppstod detta verk, om hvars nationella betydelse ej ens Runeberg sj�lf
�nnu var fullt medveten.

Huru rik och fullst�ndig har ej lefnadsbilden utfallit! P�rtet, d�r

r�ken h�nger som en sky ofvan taksparrarna, bohagsting och kl�dedr�kt,
seder och umg�ngesformer, allt �r tr�ffadt med en n�stan etnografisk
trohet, �fven i enskildheterna, s� att L�nnrot, som fick manuskriptet
till genomg�ende, hade intet att anm�rka, utom att "den raske Mattias"
borde till Tj�derkulla medf�ra v�lkomstg�fvor �t barnen, hvilken
�ndring ock skalden inf�rde. I dessa yttre lefnadsformer r�ra sig den
sj�lfegande bonden i Mattias' person, torparen i Petrus p� Tj�derkulla
och Zakarias p� Hjerpvik, medan �fven inhysingen och "den aktade
tiggaren" ha sin plats p� den v�rmande ugnen hos Petrus liksom den
gamla Rebecka i folkets stuga p� herrg�rden. Karakt�rerna �ro
visserligen tecknade blott i sina enklaste drag. Men i dessa typer
lefver en anda af upph�jd idealitet, som adlar deras primitiva
lefnadsformer och i hvars namn tiggaren f�r sitt m�nniskov�rde lika v�l
som torparen, hvars stuga han g�star. Skaldens humor, skiftande mellan
sm�l�je och k�rlek, spelar omkring dem; diktionen sprider �fver dem
sitt skimmer af bilder, h�mtade alla ur just det lefnadsomr�de, inom
hvilket dikten r�r sig; och slutligen framst�r, som en f�rtr�fflig
relief �t det bet�nksamma och innerliga finska lynnet, de sk�ggige
arkangelitiske br�derne med handelsmannens r�rligare och ifrigare
v�sen.

Med en konst, som ej �r mindre stor d�rf�r att den �r s� enkel, har
skalden sammanf�rt alla dessa drag inom ramen af den lilla h�ndelse,
kring hvilken dikten r�r sig,

m�nnernas lyckade jakt och de �lskandes raska f�rlofning,

och d�rmed f�rbundit dem till ett folkepos af stor nationell betydelse.
Och till detta verk gick han vid n�gra och tjugu �r, utan f�reg�ngare,
om man ej d�rtill vill r�kna Homerus, och behandlande den svenska
hexametern med en ledighet, en omv�xling och en s�kerhet i det
metriska, som st�ller �fven s�dana f�reg�ngare som Tegn�r och
Stagnelius i skuggan.

Hvilket �r det drag, hvari Runeberg djupast tr�ffat den

finska nationalkarakt�ren? Denna fr�ga framkastades vid n�got
afslutningssamkv�m bland l�rarene vid Helsingfors Lyceum. Den ena
framdrog ett, den andra ett annat, tills G.A. Borg, en af
L�rdagss�llskapets medlemmar, framh�ll den sega styrkan i lidande,
grundad p� en orubblig f�rtr�stan till godheten i F�rsynens ledning af
m�nniskolifvet, ett drag som tiggaren Aron r�jer sedan hans existens
g�tt under f�r n�den, lika v�l som bonden Paavo, n�r han �fvervunnit
den. N�r Borg citerade slutorden i Arons ber�ttelse:

men sj�lf med f�rn�jsamt

sinne beg�r jag mitt br�d och spelar min giga, som syrsan
sitter, fast solen �r knapp, p� det vissnade bladet och sjunger

blef Runeberg s� glad, att han sprang opp och tog v�nnen i famn. Den
styrka i lidandet, som Runeberg funnit hos den finska allmogen i dess
enskilda lif, har ej heller undg�tt honom, d� han besjunger 1808 �rs
krig, d�r samma allmoge upptr�der p� den historiska handlingens f�lt.

Med �lgskyttarne hade den unga nationen f�tt sin f�rsta nationaldikt i
h�gre mening. Den utkom i Helsingfors h�sten 1832, men afs�ttningen
gick tr�gt: �nnu fem �r senare kunde Cygnaeus i sin bitterhet mot den
allm�nna likgiltigheten s�ga, att detta betydelsefulla diktverk ej ens
blifvit s� mycket l�st, att afs�ttningen kunnat bet�cka
tryckningskostnaderna. Romantiken hade ej vant allm�nheten vid att
�fven det ringare kunde tj�na poesins syften. �lgskyttarnes enkla
hvardagslif syntes henne prosaiskt inf�r prakten i Tegn�rs poesi. I den
m�n den nationella r�relsen utbredde sig, bidrog dock �lgskyttarne
m�ktigt till att v�cka nationalk�nslan och rikta henne p� det
folkeliga. �r 1836, samma �r Kalevala utkom, best�mde Finska
litteraturs�llskapet som uppgift f�r sin f�rsta prisutdelning en
versifierad �fvers�ttning till finska af �lgskyttarne, ehuruv�l utan
resultat. �r 1837 syntes den f�rsta inhemska recensionen af poemet: det
var Cygnaeus, som i "J��kynttil�t" gjorde det f�rsta f�rs�ket att
st�lla Runebergs diktning p� dess r�tta plats i allm�nhetens
medvetande. Om, slutar han, det finska folket af n�got olycks�de skulle
utstrykas ur nationernas antal, s� vore �lgskyttarne j�mte Kalevala det
Herculanum och Pompeji, i hvilka man kunde l�ra k�nna den f�rsvunna
nationen.

Vid tiden f�r �lgskyttarnes slutredigering diktade Runeberg _Grafven i

Perho_, en f�rsta f�reb�dare af F�nrik St�l. Hvadan denna nya,
krigiskt-folkeliga ton, som ej kan f�rklaras blott ur hans
inlandsvistelse och hans intresse f�r den finska folkvisan? I sj�lfva
verket �r det p� en omv�g den inkom i hans diktning, genom de _Serviska
folks�nger_, af hvilka han efter Goetze och Herder fr�n tyskan
�fversatte ett urval till julen 1830. Medan han �nnu ogift bodde i
Helsingfors tillsammans med Fredrik Cygnaeus, hade han tillf�lligtvis
bland dennes p� golfvet i deras gemensamma sal kringstr�dda bokf�rr�d
funnit ett ouppskuret h�fte _Servische Volkslieder_, �fversatta af P.
v. Goetze, Petersburg 1827. Anslagen af den p� en g�ng nya och dock
bekanta tonen i dessa s�nger, utbildade han ej blott den folkeliga
stil, som sedan framtr�der i _Idyll och epigram_, utan fann d�r ock det
heroiska drag, som den finska folks�ngen saknar. Fr�n den serviska
folks�ngen har han ock den femfotade orimmade trokaiska versen, som i
hans diktning f�tt n�ra nog en lika stor anv�ndning som sj�lfva
hexametern.

_Grafven i Perho_, som Runeberg ins�nde till prist�flan i Svenska

akademin, blef d�r den 20 december 1831 bel�nad med det mindre priset.
Utg�ngen f�rtr�t honom, och det ber�ttas, att han kastat medaljen i
kakelugnsvr�n; senare har han f�rklarat sin f�rtrytelse som ett
missn�je med sig sj�lf, att han till Akademin ins�ndt ett poem, hvars
egenartade anl�ggning och k�rfva diktion alltf�r starkt kontrasterade
mot den r�dande smaken, f�r att utg�ngen kunnat blifva en annan.

Ur samma k�lla, men med rikare fl�de, har ock _Molnets broder_ framg�tt
(1835) och, bland minnena fr�n Pargas, _Den d�ende krigaren_ (1836). I
�frigt har den konception af F�nrik St�l, som skalden emottog i
inlandet, hvilat �nnu l�nge.

MORGONBLADET OCH MOTG�NGARNA VID UNIVERSITETET.

N�r Runeberg �fverflyttade till Helsingfors, var det i afsik att vid
universitetet s�ka sin framtida b�rgning. �r 1830 speciminerade han f�r
docenturen, som dock ej medf�rde annan ekonomisk f�rm�n �n den
privatundervisning, som d� f�r tiden, d� privatv�gen till studentexamen
stod �ppen, var f�r yngre akademici en vanlig bif�rtj�nst. Samma �r
erh�ll han vid universitetet en amanuensbefattning, som gaf honom
obetydlig l�n och betydligt skrifarbete. Det var p� den han gifte sig.
H�rtill kom 1831, d� Helsingfors Lyceum �ppnades, lektioner d�rst�des.
Hans hustru, fr�n hemmet van vid str�ng hush�llning, hj�lpte till med
pension f�r studenter och studentkandidater; bland de sistn�mnde var
den fjorton�rige Topelius. Men trots all sparsamhet f�rslogo dock ej de
knappa tillg�ngarna, helst Runeberg regelbundet hems�nde bidrag till
sin mor i Jakobstad. Besluten att hvarken skulds�tta sig eller annars
anlita andras hj�lp, �fvertog han fr�n b�rjan af �r 1832 den ena af
hufvudstadens tv� tidningar, "Helsingfors Morgonblad", som egdes af
bokhandlaren J.C. Frenckell. �rsl�n f�r redigeringen var 2 rubel banco
f�r hvarje prenumereradt exemplar med en garanterad minsta inkomst af
800 rubel. F�rsta �ret, med 493 exemplar, blef den rbl 942:50 eller i
nuvarande mynt Fmk 1,077:15 som ans�gs f�r ett godt resultat.

Vid redaktionen skulle Runeberg bitr�das af Nervander, som dock efter

n�gra nummer drog sig tillbaka, kanske emedan han ogillade den skarpt
polemiska ton, Runeberg inslog i sina litter�ra recensioner. Nervander
begaf sig sedermera p� sin l�nga utrikesresa, och deras v�gar skildes.
Af ett bref fr�n Runeberg 1848 vid Nervanders pl�tsliga fr�nf�lle ser
man, att de gamla k�nslorna f�r ungdomsv�nnen dock fortlefde.

Den litter�ra fejden i Sverige mellan akademiker och romantiker hade i

Finland f�ljts med lifligt intresse, s�rskildt i akademiska kretsar.
Runeberg kunde ej tilltalas af de f�rres reflexionspoesi, som p�
felfria, v�l kadenserade alexandriner gick �renden �t tidens
moralfilosofi och nyttighetsstr�fvanden; men �n mindre gillade han
fosforisterna, som f�rlade dikten och idealet till en fj�rran bl� rymd,
d�r skalden besj�ng blott sin egen fantasis dr�mmar, f�rgudande sin
konst och sitt jag, medan verkligheten blef f�r honom l�g, simpel och
prosaisk. F�r Runeberg var verkligheten, naturen s�v�l som
m�nniskolifvet, poesins och all konsts grund, som hon hvarken finge
f�rsk�na, emedan den i sig sj�lf var sk�n, eller ringakta, emedan den
var h�g och helig: hennes uppgift var blott att f�rklara verkligheten.
I dess helgedomar inf�r hon tusen sinom tusen hj�rtan, uppenbarande f�r
dem de dolda tankar, de id�er, som verka under ytans m�ngfald och
f�rvirring. Men han framst�ller ej id�n begreppsm�ssigt, som
vetenskapen, utan i �sk�dningar: den innebor och genomstr�lar de
gestaltningar, som ur verkligheten afspeglas i skaldens ande och dem
skalden �terger i sin dikt. S� �r konsten hvarken akademikernas
tj�narinna �t andra �ndam�l eller fosforisternas sj�lf�ndam�l: fritt,
vid vetenskapens och religionens sida, tj�nar hon de makter, som leda
m�nskligheten p� dess bana genom tiderna. Denna konst �r _realistisk_
s�tillvida, som hon har sin grund i verkligheten, men blir, d� hon i
denna verklighet s�ker id�n, f�r att i diktens form g�ra den
tillg�nglig f�r alla, d�rigenom idealistisk.

Dessa �sikter hade Runeberg funnit vid studiet af antiken, men framf�r
allt hade de framg�tt ur hans eget v�sen. Han hade f�rverkligat dem i
sin egen diktning, s�vidt den hittills framtr�dt; sin tidning hade han
v�l till stor del �fvertagit f�r att d�r f� f�rf�kta dem i en mera
direkt form.

Redan i sin f�rsta nummer utl�gger Runeberg sin konstuppfattning i en

artikel, som riktar sig mot Svenska akademins valspr�k, "snille och
smak". D�rp� tillgriper han parodins vapen. Hans f�rsta offer �r
Dahlgrens poetiska kalender "Freja", hvars pratsamma verskonst han
efterg�r med en l�tt �fverdrift, som �n godmodigt, �n burleskt blottar
den i all dess ytlighet. I _Projekt till en poetisk f�rening_ m�ttas
ett hugg mot den g�tiska skolans nordiska kraftpoesi, medan i _F�rs�k
till en naturalhistorisk beskrifning �fver den poetiska �rnen_ den
g�ngse poesins osanna f�rh�llande till naturen prisgifves �t l�jet.
Slutligen l�mnar han sk�mtet och g�r fienden direkt p� lifvet, d� han i
uppsatsen _En blick p� Sveriges nu g�llande litteratur_ f�retager en
omv�rdering af alla g�ngse litter�ra v�rden, fr�n kalendrarna och
Eufrosyne upp till sj�lfva Tegn�r, aff�rdande dem en efter annan med
korta, sn�fva, neds�ttande omd�men. Han erk�nner Tegn�rs �fverl�gsna
form och stolta kraft och l�ter g�rna hans dikter g�lla som "lyckade
produkter af en diletterande f�rm�ga"; men sedda ur poesins h�gsta
synpunkt sakna de sanning och n�dv�ndighet. Till en slutlikvid
framdrages v. Beskows poem "Sveriges anor", som s�ndertages och
nagelfaras bit f�r bit, tills ingenting �terst�r af detta tomma
praktstycke, som Svenska akademin bel�nat med sitt stora pris och
allm�nna opinionen upptagit bland den svenska litteraturens klassiska
m�sterstycken; det har aldrig h�mtat sig fr�n detta slag. F�r �frigt
b�r till�ggas, att Runeberg med lika str�nga omd�men nedsatte Victor
Hugo, de franska romantikernas firade chef. Bellman, fru Lenngren,
Franz�n och Almqvist �ro inom den svenska vitterheten de enda, han
erk�nde som verkliga poeter.

Sitt omd�me om Tegn�r har Runeberg senare r�ttat, med vidh�llande af de

�friga. Men om man icke erk�nner n�gon poesi utan en lefvande
gestaltbildning, s� blir det sv�rt att g�ra r�ttvisa �t den Tegn�rska
tankens eldiga flykt och blixtrande bildprakt, som faller mera inom
odens och dityrambens kategori. Den djupa motsatsen mellan Tegn�r och
Runeberg har blifvit anm�rkt som bevis p� den best�mda �tskillnad, som
d� redan uppst�tt mellan de b�gge af dem f�retr�dda nationerna, en
�tskillnad som dock fanns �fven f�re den politiska skilsm�ssan.

Af Runebergs vittra bidrag till Morgonbladet �r det v�rdefullaste hans

_Sm�rre ber�ttelser_, fem korta prosastycken, och dock i sin
koncentrerade framst�llning inneh�llande en m�ngd betydelsefulla,
skarpt markerade gestalter, dem han framkallade bland minnena fr�n det
�sterbottniska kust- och sm�stadslifvet. Dessa ber�ttelser �ro s�
mycket m�rkligare, som det �r f�rn�mligast i dem Runeberg tecknat n�gra
bilder ur borgarest�ndets lif i v�ra st�der. Hans prosastil l�per h�r
tyngre och mera anstr�ngd �n versen; ocks� var det ej mycken tid att
arbeta p� den, d� ofta nog tryckerigossen satt i tamburen och v�ntade
p� manuskript. �r 1854 utg�fvos dessa prosaber�ttelser i en skild
samling.

D�rj�mte str�dde Runeberg med fulla h�nder omkring sig f�r sin tidning
dikter, estetiska uppsatser, romanfragment, fabler och reflexioner: och
d� detta dock icke fyllde en tidning p� en tid, som k�nde hvarken
notisafdelning eller politiska artiklar, fr�gar man sig huru, midt
under hans �friga syssels�ttningar, redaktionsarbetet blef honom
m�jligt? D�rp� kunde hans hustru gett besked. Medan hon i sitt hush�ll
f�r pension�rerna f�ref�ll tyst, tillbakadragen och tr�tt, var hon i
all stillhet sin mans outtr�ttliga medarbetare, kunde spr�k, l�ste
snabbt, �fversatte och skaffade litter�ra meddelanden, biografier,
ber�ttelser m.m. "Uti en �rg�ng", s�ger hon senare i bref till
Snellman, "hade jag verkeligen st�rsta andelen". S� b�rjade detta
�ktenskap och f�rblef s� deras sammanlefnad igenom. D�rtill kommo
bidrag af Stenb�ck, Nordstr�m, L�nnrot, Cygnaeus och Ahlstubbe, hvarf�r
Morgonbladet kan betecknas som ett sammanh�llande organ f�r landets
yngre skriftst�llare.

Runebergs angrepp i Morgonbladet �drogo honom skarpa genm�len fr�n

svensk sida; man fattade icke att Runeberg �syftat g�ra g�llande en ny,
djupare uppfattning af skaldekonsten, hvarf�r �fverdrifterna borde
skrifvas p� hans h�nf�relse f�r en sak, som var f�r honom helig.
Franz�n blef, f�rmodligen p� landsmanskapets v�gnar, h�gst uppbragt och
har sedan dess ej yttrat ett ord om Runebergs skaldskap, ej heller, n�r
de 1840 tr�ffades i Helsingfors vid universitetets jubelfest, s�kt hans
n�rmare bekantskap.

I hemlandet sades intet i tryck; men sinsemellan l�t man talet g�, och
d� det �r de sm� andarnes sed att f�ruts�tta sm� motiver �fven hos de
stora, menade man nog allm�nt, s�som ock i Sverige, att Runeberg velat
g�ra rent hus i den svenska vitterheten f�r att sedan st�lla fram sig
sj�lf som den kommande profeten. St�rst var oviljan bland den �ldre
generationen, hvars beundran f�r Tegn�r var obegr�nsad.
Prenumerantsiffran f�r Helsingfors Morgonblad nedgick �r 1832 b�de i
landsorten och i Helsingfors; fr�n 493 till 329, och ville ej sedermera
stiga, s� l�nge Runeberg kvarstod vid redaktionen. Vid universitetet
blef han f�rbig�ngen 1831 vid utdelningen af det litter�ra underst�det
och h�ll p� att bli det �fven 1834, d� underst�det �ter var ledigt.
�ret f�rut hade han blifvit f�rbig�ngen vid bes�ttandet af adjunkturen
i grekisk och romersk litteratur, ehuru b�de Sj�str�m och Lins�n, de
tv� professorer, hvilkas adjunkt han skulle blifva, satte honom i
f�rsta rummet och Lins�n d�rvid framst�llde sin �nskan med en saklighet
och en v�ltalighet, som bort �fvertyga de andre; endast tv� af
kollegerna f�renade sig med dem. Med pliktskyldiga komplimanger �t
magister docens Runebergs poetiska talang och f�rhoppningar om hans
kvarblifvande vid universitetet, s�go sig de �friga tvungna att r�sta
p� hans �fven i rent vetenskapliga meriter underl�gsne medt�flare.

Runebergs framtid vid universitetet var d�rmed st�ngd. Topelius i sina

anteckningar fr�n den tid, han bodde i det Runebergska hemmet, omn�mner
den yngre generationens harm, s�rskildt �sterbottningarnas: Snellman,
som d� var deras kurator, hade det oroliga �ret 1834 talrika
sv�righeter med att afstyra deras bullersammaste opinionsyttringar;
vivatropen utanf�r Lins�ns bostad och pereatropen f�r de andre r�jde
dock hvad ungdomen t�nkte.

Det var en domningens, sm�sinnets och kotteriv�sendets tid. Helsingfors

var en k�lkborgerlig sm�stad, d�r reaktionen vid universitetet fann en
f�rtr�fflig jordm�n. Det var denna anda, som relegerade Stenb�ck 1834,
som 1838 dref Snellman fr�n kuratelet och universitetet, som med
missundsamhet f�ljde Nervanders af regeringen underst�dda verksamhet
och med hvilken Nordstr�m vid konsistoriebordet utstod s� m�nga duster.
Den l�ngvariga likgiltighet, som m�tte Nervanders och Nordstr�ms
vetenskapliga arbeten, verkade som en v�sentlig faktor vid den senares
�fverflyttning till Sverige och var, f�r Snellmans vidkommande, n�ra
att drifva honom samma v�g.

Hvad Runeberg betr�ffar, kommo till hans motg�ngar i det offentliga

�fven s�dana af enskild natur: 1833 afled hans �ldsta barn, en dotter,
hvars f�rlust grep f�r�ldrarna djupt, och 1834 f�rlorade han sin mor,
hvarmed det gamla hemmet i Jakobstad uppl�stes; systrarna flyttade till
Helsingfors som sm�skolel�rarinnor. Under dessa �r visar sig, hvad halt
det fanns i botten p� Runebergs bergs v�sen. Icke ett �gonblick synes
han vackla i sin �fvertygelse om skaldekonstens uppgift eller i
vissheten om sin poetiska kallelse. Han l�mnar sina svenska vedersakare
obesvarade: de bekymra honom lika litet som motg�ngen med adjunkturen
nedsl�r hans mod. "Han skrattar alltid �t mig, n�r jag �r utkommen
�fver att de gr�la p� honom eller glad �fver att de ber�mma honom i
tidningarna", skrifver hans hustru till en v�ninna. Glad och lugn i
djupet af sin ande, �r det blott ett enda svar han ger: genom �nnu
sk�nare och sannare verk ville han visa, hvad poesin �r, n�r den
ut�fvas i anda och sanning, medan han i afseende p� sin b�rgning v�l
kunde finna en annan v�g �n universitetets.

HANNA OCH �FVERFLYTTNINGEN TILL BORG�.

Sommaren 1833 utgaf Runeberg sitt andra h�fte _Dikter_, och d� detta
skedde till f�rm�n f�r de n�dlidande i landets norra delar, fick det en
lifligare afs�ttning �n det f�rra, s� att beh�llningen slutligen
uppgick i nutida mynt till �fver 3,000 mark, en vacker g�fva till de
n�dlidande af den unga poeten midt under hans egen kamp f�r tillvaron.
I detta h�fte ing� de lyriska skapelser, som sedermera blifvit
Runebergs popul�raste: _Vid en k�lla, Bondgossen, Den sjutton�riga,
Hvem styrde hit din v�g? Talltrasten, Det var d�_, �fvensom forts�ttning
till _Idyll och epigram_. Skalden har h�r tr�ngt djupare in i lifvets
och naturens verkligheter; knappt ett enda poem, d�r ej dessa vore
st�llda i n�got f�rh�llande till m�nniskans inre v�rld, en
f�rknippning, hvarigenom den Runebergska lyriken f�r sin djupaste
tankehalt. Det �r sommarens mognade frukter, j�mf�rda med de v�rfriska
blomstren i det f�rra h�ftet. H�r ing� �fven _Grafven i Perho_ och
_Zigenaren_.

Runebergs andra dikth�fte mottogs i hemlandet med samma tystnad som det
f�rsta; det lifligare intresset hade g�llt de n�dlidande, icke
dikterna.

Julen 1836 utkom HANNA, Runebergs andra st�rre episka dikt, �fven den
hexametrisk liksom �lgskyttarne. I denna ljufliga idyll, f�r att tala
med Runebergs norska biograf, en k�rlekens h�ga visa, en lofs�ng �fver
den makt, som framf�r andra bestr�lar m�nniskolifvet med solsken och
lycka, sammansm�lter p� ett underbart s�tt den m�sterliga
karakteristiken af k�rlekens uppvaknande i den sjutton�rigas hj�rta med
den tjusande skildringen af den finska inlandsnaturen i
midsommarkv�llens ljus. F�rebilder till Hanna kunde skalden haft inom
den Tengstr�mska kretsen, medan pr�stg�rden och inlandsnaturen stod f�r
hans blick sedan konditionstiden i Saarij�rvi, men nu fattad i en l�tt
antydd motsats till kustlandet i s�der. Hvilken skillnad mellan det
rika och intelligenta lifvet i Pargas och denna stilla, afsides bel�gna
inlandspr�stg�rd "vid en bortgl�md vik af en insj� fj�rran i norden",
d�r Hanna uppv�xer frisk, glad och renhj�rtad, men ock i den mest
landtliga okunnighet om allt annat �n det enkla lifvet omkring sig!
J�mte k�rleken �r i denna idyll �fven v�nskapen en af dess goda makter,
f�retr�dd i tv� generationer, af den gamle pastorn och hans
ungdomsv�n, som b�gge gr�nat i tj�nst hos samma bildningsmakt, den ena
i norr, den andre

l�ngt p� en enslig �, d�r v�r kust nedskjuter i s�der,

och af deras s�ner, som, v�rmde af samma v�nskap, nu efter slutf�rda

examina i �bo komma f�r att tillsamman tillbringa sommarferierna p�
pr�stg�rden i norden. Allteftersom idyllens handling fortg�r, upprullas
nu den t�ckaste bild af detta landsbygdens kulturcentrum, som i Finland
liksom i �friga lutherska l�nder gjort en s� betydande insats i
bildningsarbetet. F�rv�nande �r den blick, hvarmed den unge skalden
tr�ngt till djupet af dess v�sen, som s� harmoniskt f�rsm�lter till ett
med naturen och befolkningen omkring den.

Idyllen �r nu st�rd. Bortskr�mda �ro dess

------f�rklarade andar,
v�nliga, skapta f�r oss, att bilda oss himlar p� jorden.

Lifvet har g�tt fram med sv�rare fordringar �n de som st�lldes p�

pr�stg�rdens sjutton�riga Hanna, f�r hvilken valet blef s� l�tt mellan
den fattige studenten och den rike befallningsmannen, mellan hj�rtats
bud och ber�kningen p� v�rldsliga f�rm�ner. Men bilden �r ej mindre
sann f�r det att den tillh�r det f�rg�ngna. Hannas samtid �terfann i
den med r�relse sitt b�ttre jag: s� sk�nt, s� godt, s� varmt var
sj�lfva hvardagslifvet, blott man ville se det med skaldens blick. Det
gick denna samtid, n�r den l�ste Hanna, som det gick Hanna sj�lf, n�r
k�rleken r�rt hennes hj�rta och naturen omkring henne, s� f�rtroligt
v�l bekant den �n var, framstod i en ny f�rklaring, som om den velat
s�ga:

------"Flicka, s� klar och h�rlig var jag ju st�ndigt.

Se, och du tordes ej tro det �nd�, fast du dr�mde det stundom."

Med Hanna intog Runeberg omsider sin plats i den samtida vitterheten,
och sedan dess har �fven allm�nhetens bifall oafbrutet f�ljt honom,
medan han stigit mot det af "od�dlighetens lugna sol" f�rgyllda m�let,
som str�lar i ungdomsdikten fr�n Pargas. I eget land teg kritiken �nnu,
men i Sverige mottogs Hanna med odeladt bifall. �r 1839 tilldelade
Svenska akademin �t Runeberg sin stora guldmedalj utan f�reg�ende
t�flan. Det skedde p� v. Beskows f�rslag; att Runeberg djupt fattat
detta drag af �delmod visar hans m�ng�riga v�nskap och korrespondens
med den, som s�lunda "samlat gl�dande kol p� hans hj�ssa".

Sommaren 1836, medan Runeberg p� Deger�, n�ra Helsingfors, en

sk�rg�rdsnaturens p�rla, fullbordade sin inlandsidyll, fullf�ljde han
ock sitt beslut att l�mna universitetet och ans�ka en ledigblifven
lektorsplats i latin vid Borg� gymnasium, till hvilken tj�nst han
utn�mndes i februari 1837. Nu fann man dock vid universitetet, att
n�got borde g�ras f�r att kvarh�lla skalden. Innan lektorsutn�mningen
var afgjord, ingick konsistorium till kansler med hemst�llan om ett
extra �rsanslag p� 2,000 rubel f�r att f�sta Runeberg vid universitetet
och tillika "s�tta honom i tillf�lle att mera ost�rdt �n hittills egna
sig �t sina litter�ra syssels�ttningar". Runeberg afb�jde emellertid
sj�lf denna �tg�rd, som vidtagits honom o�tspord. Bland orsaker, han
anf�r i bref till �rkebiskop Melartin och ministerstatssekreterarn
Rehbinder, undanskymmes den hufvudsakliga, som var att sj�lfk�nslan
f�rbj�d honom att emottaga ett anslag, som utan best�mda
tj�nste�ligganden kunde blifva f�rbindande f�r hans �fvertygelse och
handlingss�tt. Af n�got agg mot konsistorium synes ej ett sp�r. Till
Melartin skrifver han gladt: "Nu skall ingen s�ga, att universitetet
underl�tit att g�ra hvad det kunnat f�r min fortkomst, och d� jag
skiljer mig fr�n detsamma, medtager jag det glada minnet af dess mig
bevista erk�nnande och v�rma".

Detta goda och anspr�ksl�sa hj�rtelag midt under motg�ngar och

pr�fningar--ett k�nnetecken p� sj�lfviskhetens �fvervinnande--�r just
den egenskap Runeberg s� h�gt v�rderar hos sina "tre stora l�rom�stare
i lifvet", af hvilka den f�rste, v�nnen fr�n skolan och student�ren
Fredr. Ehrstr�m, med stilla j�mnmod redan genomg�tt �tskilligt. Huru
Runeberg f�r sin del �fvat denna sj�lff�rgl�mmelsens konst, framg�r af
hans religi�sa mognad vid polemiken mot pietisterne, som kort d�rp�
begynte. H�sten 1836, kort f�re Hannas utgifvande, tryckte han i
Morgonbladet dikten _Till lyckan_, som ocks� den visar huru ringa
Runeberg aktade lifvets yttre f�rm�ner, om han �n ej f�raktade dem:

Ljusets lott och fridens g�fva,

gl�djen, hoppet, k�rleken,
allt, hvad lifvet b�st kan lofva,
�gde jag och �ger �n;
dig blott har jag sett f�rsvinna,
 hvarje g�ng jag s�kt dig n�;
milda, svaga stoftgudinna,
le en g�ng mot mig ocks�!

� konsistorii sida var st�mningen ej s� hel. Tre af dess ledam�ter

r�stade emot anslaget: Runeberg skulle g�ra vida mera nytta som lektor
i Borg� �n som docent vid universitetet, f�r hvilket han ingalunda vore
oers�ttlig. H�rtill har anm�rkts, att det visade sig, att universitetet
ej heller var oers�ttligt f�r Runeberg. Den f�rdjupning och
koncentration, som kom hans poetiska beg�fning till del i den stilla
sm�staden, hade m�h�nda under det rikare intellektuella och
vetenskapliga lifvet i hufvudstaden uteblifvit. Ocks� afb�jde han, vid
Sj�str�ms d�d 1846, d� professionen i grekiska blef ledig, de allm�nna
uppmaningarna att s�ka den.

Med of�rbeh�llsam v�rme framtr�dde v�nnernas och den akademiska

ungdomens hyllning vid afskedsfesten den 12 maj 1837 p� "Sparbanken",
p� norra stranden af T�l�viken, ett v�rdshus som numera kvarst�r blott
i Topelii noveller. "�fver hela festligheten", s�ger Topelius i sin
dagbok, "l�g en hj�rtlighet och v�rme, som best�ndigt samlades kring
hufvudpersonen och �ter utgick fr�n honom, som fr�n en lifvande fl�kt."

N�gra dagar senare, en solig v�rdag, f�rde Runeberg sin familj, hustru
och tv� gossar, landv�gen till Borg�. Han stannade d�r f�r sin
�terst�ende lefnad.

RUNEBERG I BORG�.

"F�r att sjunga beh�fver man en gr�n kvist att sitta p�", pl�gade
Runeberg yttra, �syftande d�rmed icke blott en sorgfri utkomst utan ock
det f�ste i lifvet, som en regelbunden verksamhet erbjuder. Det var
detta f�ste han vunnit vid Borg� gymnasium.

I de gamla gymnasierna r�dde en anda, som med goda och ondt numera �r
f�rsvunnen fr�n v�ra skolor, en frihet i studier och lefverne, som ofta
urartade till sj�lfsv�ld, men ock frambragte karakt�rer. Borg�
gymnasium var s�rskildt bekant f�r bristande disciplin. Gymnasisterna
infunno sig efter behag till lektionerna, och vid n�gon af dem ogillad
bestraffning, s�rskildt kroppsaga, som ans�gs f�r gymnasistv�rdigheten
kr�nkande, var det sed, att, genom klassvis f�retagna demonstrationer,
rop och hojtande eller allm�n absentering, visa sitt missn�je med
l�rarn i fr�ga. Skolans myndighet var s� mycket svagare, som rektoratet
hvarje �r gick i tur mellan lektorerna, hvarj�mte hvarje str�ngare
bestraffning m�ste h�nskjutas till collegium gymnasticum, hvars dom
�ter, s� snart det g�llde relegation och kollegiet ej var enh�lligt,
hemst�lldes domkapitlet, d�r yttermera rektor och lektorer anf�rde
klagom�l mot hvarandra, tills �rendet med protokoller och bilagor
hamnade i hofr�tten, allt medan sj�lfsv�ldet bland gymnasisterna
ogeneradt p�gick: denna mur af sekelgamla f�rfattningar och sega
traditioner gaf sig ej vid f�rsta angrepp. Domkapitlets protokoller
bevara m�nga f�f�nga inlagor och besv�rsskrifter af Runeberg fr�n
b�rjan af Borg�tiden, d� han, med bitr�de af n�gra yngre lektorer,
s�kte i l�roverket inf�ra en b�ttre ordning. D� Runeberg sj�lf var
rektor, undvek han d�rf�r att sammankalla l�rarkollegiet och
uppr�tth�ll disciplinen genom den personliga auktoritet, han ut�fvade
�fver eleverna, vinnande dem �n med: den hj�rtev�rme, hvarmed han vid
enskilda samtal intr�ngde i deras inre, �n med det str�nga allvar,
hvarmed han fordrade pliktuppfyllelse af andra som af sig sj�lf.

Revolutions�ret 1848, d� Runeberg �ter var rektor, kom dock �fven han
till korta. Slagsm�l med stadens sj�m�n och ges�ller, �fverd�digt lif
p� v�rdshusen och annat ofog fortfor �fven sedan de felande beg�rt och
erh�llit tillgift mot l�fte om b�ttring. Runeberg fann det slutligen
n�digt att sammankalla l�rarkollegiet, som enh�lligt �d�mde dels
relegation, dels aga p� flata handen, dels karcer och varning. Vid
domens afkunnande, d� handplaggorna exekverades, anv�nde Runeberg den
h�gsta fysiska och andliga kraft; bj�rkriset formligen s�ndersmulades
under tyngden af hans slag, medan han f�r den f�rsamlade ungdomen
f�rklarade den lydnad de voro skyldiga sina l�rare och sitt gymnasium:
plikten var f�r Runeberg ej att leka med. F�r sina kolleger framstod
han h�rvid i h�gsta m�tto imponerande, men p� eleverna gjorde domen ett
motsatt intryck och var i sj�lfva verket ett felgrepp. Kroppsstraffet,
hvaremot gymnasisterna s� l�nge drifvit opposition, hade de nu vuxit
ifr�n. Svikna i sina illusioner om frihet och m�nniskov�rde, till och
med betr�ffande Runeberg, afgingo 38 gymnasister fr�n l�roverket, bland
dem A.E. Nordenski�ld, sedermera nordostpassagens ryktbare uppt�ckare.

Runebergs rektorsprogram f�ljande v�r visar, huru djupt han dock i

grunden f�rstod de unga: hos dem lefver, s�ger han, en varm h�g f�r det
�dla och r�tta; men denna h�g �r �nnu outvecklad, s� att ynglingen l�tt
tar miste och st�ller sig till st�d f�r ett mindre f�rh�llande, hvars
helgd han f�rst�r, emot ett st�rre, om hvars vikt han ej hunnit komma
till insikt. Det g�ller d� f�r l�rarn att ej f�rkv�fva "den vackra
l�ga, som eldar ynglingen f�r en i hans mening ber�ttigad sak, en l�ga
af hvilken ensamt �fven det stora r�tta i en framtid kan v�nta sin
kraft och sin fyllnad". Men � andra sidan b�r ock tillses, "att de �dla
fr�n, man f�ruts�tter inom ynglingens barm, icke m� f�rvildas i sin
grodd, utan uppg� till blomning och frukter". Med detta uttalande, som
i sin helhet l�ses hos Str�mborg, har Runeberg tr�ngt till en af
k�rnpunkterna i uppfostringskonsten. Ocks� egde han, efter 48, �nda
till slutet af sin l�rotid gymnasii-ungdomens odelade tillgifvenhet och
beundran.

Af sj�lfva undervisandet var Runeberg mindre intresserad. Och dock

s�tter Str�mborg honom �fven som l�rare fr�mst bland alla gymnasiets
lektorer. I sin hopkn�ppta pr�strock--som lektor var Runeberg
pr�stvigd, dock utan skyldighet till pr�sterliga f�rr�ttningar--satt
han allvarsam i katedern, medan lektionen fortgick j�mnt, klart och
redigt. Under �fvers�ttningstimmarna, d� Runeberg v�rmdes af den
klassiska texten, som han tolkade m�sterligt, l�g snusdosan af n�fver
obegagnad p� bordet; under de grammatikaliska �fningarna fick den,
mellan priserna, sv�nga rundt i v�nstra handen, liksom markerande
d�rmed de olika graderna af hans intresse f�r undervisningens olika
sidor. Tj�nstg�ringen var lindrig, endast 8-12 timmar i veckan, och
gjorde, van som han var vid undervisandet fr�n sin tidigaste ungdom,
knappast intr�ng i Runebergs f�rfattarskap. I b�rjan l�ste han latin,
men fick sedan transport till lektoratet i grekiska, d�r
f�rfattarl�sningen var hufvudsak. Med en af kollegerna, lektorn i
historia J.E. �hman, hade han d�rtill uppr�ttat ett progymnasium, som
dock i hufvudsak leddes af kamraten. Tillsammans hade de ock 1838
uppsatt "Borg� tidning", hvarvid Runebergs anpart till stor del sk�ttes
af hans hustru. �hman, en energisk och klart�nkt man, som redan fr�n
b�rjan af Runebergs skaldskap f�rst�tt att uppskatta det, omfattades af
Runeberg, f�r det rastl�sa och oroliga i hans natur, med mera aktning
�n v�rme.
�fver hufvud hade Runeberg sin umg�ngeskrets lika mycket utanf�r som
inom gymnasiets l�rark�r, s�v�l i staden som p� egendomarna i dess
grannskap. Han lefde sig snart in i Borg� f�rh�llanden. �t bes�kare
fr�n Helsingfors pl�gade han s�ga: "Ni kommer hit fr�n hufvudstaden,
som ena kaxar, med Senaten till frack och Universitetet till byxor, men
jag skall s�ga er att h�r bakom bergen finnas ocks� m�nniskor". Bland
dem fann Runeberg sin andre "l�rom�stare i lifvet", tullf�rvaltar
Dreilick, hvars fink�nsliga, anspr�ksl�sa och pliktfasta personlighet i
h�g grad vunnit hans v�nskap. "Hit kom jag", yttrade han, "s�som en
h�gl�rd magister och trodde mig vara n�got, men f�rst af honom, en
syndare och publikan, l�rde jag mig att vara m�nniska".

Sv�rare hade Fredrika Runeberg att finna sig i f�r�ndringen. Hon

saknade djupt det intelligenta och lifvande umg�nget fr�n
L�rdagss�llskapet. "Ack den Kronohagen d�r i Helsingfors, den var �nd�
en ljuflig sak", skrifver hon till sin v�ninna �nnu 1840. "Herrarna
kalasa h�r ifrigt sinsemellan, men mellan dem och fruntimren �r bef�st
ett stort svalg". �fven senare, n�r det Runebergska hemmet blifvit
centrum f�r de bildade familjernas umg�nge b�de i staden och omnejden,
vann hon inga n�rmare f�rtrogna p� orten. Och af de g�ster, som fr�n
n�r och fj�rran bes�kte dem i allt st�rre antal, efter hand som
skaldens rykte steg, hade hon "ingen fri luftv�xling f�r sin inre
m�nniska" i f�ljd af en tilltagande d�fhet, som med �ren alltmera
utest�ngde henne fr�n ytterv�rlden. Hon l�ste mycket och genom henne
har Runeberg, som med �ren alltmera og�rna sj�lf l�ste n�got,
fullst�ndigt f�ljt med den samtida sk�nlitteraturen, vare sig hon
f�rel�ste eller refererade den. Men hvad som framf�r allt tog hennes
k�rlek i anspr�k var hemmet, d�r efter hand sex raska s�ner uppv�xte,
och ej blott k�rleken, hvaraf hon hade rikligare att ge, utan ock
krafterna, som aldrig tycktes henne f�rsl� f�r arbetet, som "alltid
�kade sig mera �n hon hann undan".

Den st�rsta f�rsakelsen i hennes lif och som hon bar nog mycket f�r
sig, var m�h�nda den, att hennes poetiska anlag ej komme till sin r�tt.
I sina bref till Snellman, som f�r denna beg�fvade kvinna hyste en
aktning, som han ej medgaf fruntimren i allm�nhet, bem�ter hon
samtidens f�rdomar mot kvinnligt skriftst�lleri med en bitterhet,
hvilken satt desto djupare, som hon ej sj�lf kunnat helt frig�ra sig
fr�n dessa f�rdomar. Flere �r � rad f�rkv�fde hon i hush�llsg�rom�len
sin skriflust, s� att Runeberg slutligen f�rebr�dde henne detta
"alltf�r ensidiga Marteri". P� Snellmans tillskyndan publicerade hon i
Litteraturbladet p� 1850-talet en del "Teckningar och dr�mmar"; �r 1858
utkom hennes hufvudarbete, "Fru Catherina Boije och hennes d�ttrar", en
ber�ttelse fr�n Stora ofredens tid i stil med Topelii "F�ltsk�rns
ber�ttelser", f�rfattad tidigare men utgifven senare. Med hvad hon
�fven i bundet spr�k publicerat �r Fredrika Runeberg helt visst den
mest betydande svenskspr�kiga f�rfattarinna i Finland.

Somrarna tillbragte Runeberg med sin familj fr�n och med �r 1838 p�
Kroksn�s, i sk�rg�rden strax s�derom Borg�, en gammal herrg�rd i
bondehand, hvars enkla, r�dm�lade mansbyggnad �nnu st�r kvar som p�
Runebergs dagar. Skyddad af Vess�landets djupa barrskogar, erbjuder
naturen h�r, rikt kuperad, med rymliga fj�rdar, l�frika sund och
vassbevuxna vikar, all den inre sk�rg�rdens f�gring och behag, hvartill
ock h�r den sekelgamla odling, som med �ker och �ng och trefna
bondg�rdar brutit dess ursprungliga vildhet. H�r har skalden oafbrutet
i 31 �r, sommar efter sommar, vid naturens br�st funnit den sunda
n�ring, hans ande efter vinterns arbete beh�fde.

Om somrarna skref Runeberg numera f�ga. S� snart v�ren kom, drefs han
af en rastl�s l�ngtan ut till naturen, f�r att "deltaga i dess
utvecklingsfest", och var ofta redan f�re feriernas intr�de utrest till
Kroksn�s p� n�gon jakt- eller fiskef�rd. Sommarn igenom bedref han p�
de kringliggande vattnen sitt fiske, med l�ngref och krok, med n�t och
ryssjor, hvarvid s�nerne efter hand som de v�xte upp bitr�dde, de yngre
vid f�ngsten och v�rden af betena, de �ldre som roddare, medan Runeberg
i sin halmhatt och hemgjorda linneblus med l�derb�lte kring lifvet satt
i aktern af b�ten och sk�tte refvarna. Det var intet dolce far niente,
s�som hans hustru n�gonst�des sk�mtsamt beklagar sig i sina bref, utan
en syssels�ttning, som f�r tillf�llet upptog hela hans intresse och
bedrefs med st�rsta omsorg; hans drag kunde mulna i allvar, n�r yngsta
sonen l�tit kr�korna beskatta betesf�rr�det, s�som Str�mborg f�rt�ljer
om den fiskef�rd han deltog i. Jaktf�rderna g�llde om v�ren
sj�f�gelskytte f�r vettar, om h�sten hare och skogsf�gel och r�ckte
n�gon g�ng flere dagar � rad. I kalendern Ilmarinen f�r 1884 ing�r en
intressant skildring af en s�dan l�ngre jaktf�rd tidigt en v�r p�
sj�f�gelskytte till yttersta hafsbandet, d�r man t�ltade i det fria,
ehuru sn�n �nnu l�g kvar i skogarna, medan kosten bestod af p� st�llet
tillbredd fisksoppa; icke minst v�rdefull �r uppgiften om Runebergs
intresse f�r den skrytsamme och egensinnige lotsen, med hvilken han vid
toddyglaset fortsatte diskursen natten igenom. Om h�sten riktades
jaktf�rderna till omnejderna kring Borg�, d�r Runeberg snart blef
hemmastadd ej blott p� herrg�rdarna, utan ock i m�ngen bond- och
torpstuga, som �nda till v�ra dagar bevarat minnen d�raf. De personer
och typer, han d�rvid m�tte, bland allmogen s�v�l som bland de bildade,
blefvo ej utan sin betydelse f�r hans skaldskap.

Runebergs overksamhet p� Kroksn�s var endast skenbar. Det var nu han

samlade sina f�rr�d af nya �sk�dningar och id�er. Fr�n skogen och sj�n,
fr�n sk�ren och hafvet, fr�n gr�nskan och sommarljuset hade de sin
friskhet och sin styrka. Nya diktverk v�xte nu upp i hans fantasi, och
d� han sj�lf meddelat, att han ej nedskref n�gonting, f�rr�n dikten i
hans inre f�tt en fullt tydlig och harmonisk gestalt, var kanske denna
del af skapelsearbetet den f�rn�msta. Efter middagshvilan, n�r han gick
ut till "Mellan�ngsk�llan", blef han kvarsittande vid dess klara
vatten, ost�rd, i tyst begrundan, ofta l�nga stunder, medan hans
anh�riga, som k�nde hans vana, togo en omv�g f�r att ej st�ra honom.
Det var diktverkens b�rjan; de slutf�rdes under de l�nga och m�rka
vinterm�naderna i staden.

N�r Runeberg kom till Borg�, hade han redan, som han uttryckte sig,
mycket "f�rdigskrifvet i hufvudet".

Det f�rsta st�rre diktverket i Borg� �r JULKV�LLEN. I detta

syskonstycke till Hanna �r sk�deplatsen �ter inlandet, men nu "den rikt
bemedlade herrg�rden", den andra af de bildningsh�rdar, fr�n hvilka
kulturen utg�tt till den inre landsbygdens befolkning. Den �r i ego hos
en adlig krigare, den gamle majoren, hvartill f�rebilden kunnat finnas
hos Enehjelm i Saarij�rvi eller n�gon af de milit�ra godsegarene i
omnejden af Borg�. Med sina glimmande takkronor, sin stormodigt ropande
kusk och sina f�rn�mare vanor st�r herrg�rden i Julkv�llen p� l�ngt
st�rre socialt afst�nd fr�n folket �n pr�stg�rden i Hanna. Uppvuxen i
dess adliga kultur, har den sexton�riga fr�ken Augusta i sitt v�sen en
helt annan f�rfining �n hennes syster p� pr�stg�rden. Hon spelar
klaver, hon har l�st Irving och Moore, hon skrifver vers, men framf�r
allt: i hennes hj�rta bor en adel, b�de bildningens och f�dselns,
hvarur detta sexton�riga barn h�mtar de ingifvelser, som g�ra henne
till julkv�llens tr�stande �ngel. Huru skulle den till �ldern mognare
Hanna redt sig inf�r uppgiften att stilla den sorg och s�ndring, som
julposten medf�rt med de oroande nyheterna fr�n Turkiet, d�r sv�gern
k�mpade som kapten i ryska arm�n? R�rande �r den sexton�rigas fina
konst, d� hon med sitt klaverspel omst�mmer fadren, som f�f�ngt talat
f�rnuft med sina gr�tande fruntimmer, och med sin romans tr�star sin
syster kaptenskan i kammarn vid den f�rstf�ddes vagga. Slutligen �r det
ock hon, som om under hafvandena b�de i torpen och dr�ngstugan har en
omtanke, hvilken f�r sitt mest gripande uttryck i f�rh�llandet till
Pistol, den gamle trumpne soldaten, hvars son stupat i kriget, medan
kaptenen �terkommer p� julaftonen s�rad men beh�llen. Det �r hennes
�lskliga v�sen, som �fver den gamle soldatens manliga resignation
kastar ett skimmer af mild f�rsoning: i hj�rtelaget hos dem b�gge bor
en valf�rvantskap, som �fvervinner olikheten i �lder, st�nd och
bildningsvillkor.

Hanna �r uteslutande idyll; i Julkv�llen tillkom det

krigiskt-patriotiska elementet med en styrka, som ej undgick att g�ra
intryck p� samtiden. N�r gamle Pistol upptr�dde fr�n de djupa led, som
1808 best�tt den f�rtviflade striden f�r fosterlandet och �ran,

fl�rdl�s, trumpen och lugn, med en j�rnfast �ra i djupet,

v�ckte han hos allm�nheten samma k�nslor, som grepo hans vapenkamrat,
den �dle majoren, d�

----Finland, stod f�r hans �ga; hans torftiga, g�mda,

heliga f�dernesland.

N�r samtidigt Montgomerys historia �fver 1808 �rs krig utkom, blef
intresset allm�nt f�r dessa krigiska minnen, som slutligen fingo sin
od�dliga form i F�nrik St�ls s�gner.

Julkv�llen p�b�rjades den f�rsta vintern i Borg�. Men dels skolarbetet

och Borg�tidningen, dels frossan, d� f�r tiden en l�ngt allvarsammare
sjukdom �n nu, afbr�to utf�randet, tills �ret 1840 Nadeschda tr�dde
emellan och med omotst�ndlig makt tog skaldens fantasi i besittning.
F�rst efter dess fullbordande, januari 1841, �terkallade han
gestalterna fr�n den finska vinterbilden, den v�nliga fr�ken Augusta,
hvars romans afbrutits i midten, majoren och hans vapenbroder fr�n
krafternas dar, och ej gestalterna blott, utan tonen och st�mningen, s�
att, n�r diktverket utkom till julen 1841, det f�rel�g s� helgjutet,
som om det skapats under en enda oafbruten ingifvelse: ett kraftprof,
som b�ttre �n n�got visar den underbara uth�lligheten i Runebergs
skaldefantasi.

Medan Runebergs s�ngm� hittills gifvit endast bilder ur den egna

nationens lif: i �lgskyttarne dess allmoge, i prosaber�ttelserna dess
borgarst�nd och kustbefolkning, i Hanna och Julkv�llen dess pr�ste- och
adelst�nd, betr�der hon med NADESCHDA den fr�mmande v�rlden i det land,
hvarmed Finlands �de efter 1808 f�renats. Motsatsen kan ej vara st�rre:
d�r lifegenskap, h�r ett sj�lfegande bondest�nd; d�r sj�lfh�rskared�me,
h�r en fri samh�llsanda, om ock �n v�ntande sina former; d�r glans och
prakt i de ledande klassernas lif mot den stilla enkelheten h�r. Den
�dla m�nsklighetsk�nsla, som �r en af de ledande makterna i Runebergs
diktning, h�jde honom �fver hvarje tr�ngbr�stad nationalf�rdom. Men
hvarifr�n hade Runeberg, som aldrig vistats i Ryssland, sin �sk�dning
af det ryska lefnadss�ttet och den ryska naturen?

Sommarn 1838 hade Fredrik Cygnaeus f�rt till Runeberg i Borg� Jakob
Grot. Denne ryske l�rde hade som tj�nsteman vid Rikskonseljen begynt
intressera sig f�r den nordiska litteraturen. Han l�rde sig ej blott
svenska spr�ket, utan ock, under en vistelse hos L�nnrot i
Kajanatrakten, det finska, �fverf�rde till rysk dr�kt Tegn�r, Runeberg,
Kalevala och publicerade i den ryska tidskriften "Samtiden" intressanta
uppsatser fr�n det omr�de han valt som sitt. �r 1841-53 professor i
ryska vid universitetet i Helsingfors, stod han som en intresserad
f�rmedlare af det andliga utbytet mellan sitt fosterland och det d�r
han verkade. Bekantskapen mellan Runeberg och Grot, en g�ng inledd,
�fvergick efter hand till brorskap och verklig v�nskap. Upprepade
g�nger gjorde Grot sommartid p� Kroksn�s bes�k, som kunde r�cka �nda
till tio dagar, medan de om vintrarna tr�ffades �msevis i Borg� eller
Helsingfors. Sitt f�rsta bes�k p� Kroksn�s, sommarn 1839; resan dit
fr�n Borg�, d� Grot i sin obekantskap om v�gens l�ngd anl�nde s� sent i
sommarnatten, att familjen redan l�g till s�ngs; Runebergs glada
v�lkommen, n�r han med ljus i handen steg ut ur sitt rum: allt detta
beskrifver Grot med rysk liflighet i en l�ngre uppsats i "Samtiden".
Hvad fr�mlingen fr�mst lade m�rke till hos den finske skalden var "hans
�ppna anlete, som uttrycker f�rst�nd, redbarhet, saktmod och en
orubblig sj�lens frid". Det sistn�mnda hade han funnit �fven hos
L�nnrot, en frid s� motsatt det ryska lynnets oro: hos b�da, L�nnrot
och Runeberg, hade den samma grund i deras religiositet. I skaldens
sommarhem bem�rker han, n�st g�stfriheten, den stora enkelheten: det
primitiva m�blemanget, de bilade stockv�ggarna, f�nstren, som efter
�sterbottnisk sed saknade rullgardiner; han h�nf�res af
sk�rg�rdsnaturen, som med gr�a klippor, gr�na barrskogar och gyllene
f�lt utbredde sig framf�r hans f�nster. Runeberg, som i h�g grad besatt
f�rm�gan att samtalsvis vinna sanna och djupa �sk�dningar, har under
dagarna f�r Grots f�rsta bes�k p� Kroksn�s utan tvifvel f�tt en rik
inblick i lefnadsf�rh�llandena i Nikolai I:s Ryssland. Samtalen varade
stundom, skrifver Grot om ett senare bes�k, �nda till fem timmar och
fortgingo l�ngt in p� de sommarljusa n�tterna. I ett annat bref
f�rv�nas han �fver de djupsinniga tankar och snillrika bilder, med
hvilka den finske diktaren r�r sig �fven p� fr�mmande omr�den, och kan
icke nog prisa hans "s�llsynta f�rm�ga att uppfatta och v�rdera det
vackra hos hvarje nation".

V�nskapen mellan Grot och Runeberg �r en bild af det f�rtroendefulla

f�rh�llande, som r�dde mellan ryska och finska skriftst�llare p� en
tid, d� man trodde p� vetenskapens och poesins kraft att f�rbr�dra
nationer. �r 1853 kallades Grot till l�rare �t den blifvande kejsaren
Alexander III, som f�r honom hyste mycket f�rtroende; hvilken betydelse
har ej h�ri legat f�r Finlands v�lf�rd? �nnu 1877, vid Runebergs d�d,
egnade Jakob Grot �t den finske diktaren varma afskedsord i den ryska
pressen. "Han var en af de utvalda", skrifver han, "�fver hvilka folken
med r�tta �ro stolta och som utg�ra en prydnad f�r m�nsklighetens
h�fder." Grot afled �r 1893.

Genom Grots vistelse p� Kroksn�s var Runebergs fantasi redan varm f�r
det ryska lifvet, d� hans hem juldagarna samma �r bes�ktes af en n�ra
bekant fr�n L�rdagss�llskapets tid, fr�ken Henriette Ahlstubbe, en
syster till Stubben, gemenligen Stubbskan ben�mnd. F�r att underst�da
sin bror, hvars humanistiska intressen bet�nkligt inkr�ktat p� hans
medicinska studiebana, hade hon flere �r vistats som guvernant i det
inre Ryssland och �terf�rde d�rifr�n bland sina minnen en s�gen om
tvenne furstes�ner, som f�r�lskade sig i en och samma slafvinna. Detta
var uppslaget till Nadeschda, som konciperades och slutf�rdes inom ett
enda �r.

Att Runeberg i Nadeschdadikten f�rm�tt �fver sj�lfh�rskard�mets och

lifegenskapens Ryssland kasta ett s�dant skimmer af sympati, kommer
v�sentligen af den humanitetsgrund, hvarp� dikten bygger, och som
skalden p� det lyckligaste f�rknippat med gifna historiska f�rh�llanden
genom att f�rl�gga h�ndelsen till Katarina II:s tid, d� det adertonde
�rhundradets humanitetsl�ror framtr�ngde �fven till Ryssland.

Det m�nskliga v�rde, som ligger i ett rent hj�rtas k�rlek, vare sig den
tager gestalt hos en lifegen som Nadeschda eller hos en fursteson som
Voldmar, f�renar dem b�gge p� samma grund. S� ljuflig och ren som
skalden m�lar denna k�rlek, i m�nskensnatten i den underbara fj�rde
s�ngen, hvem kan betvifla dess verklighet? Hvad betr�ffar
furstes�nernas moder, den anstolta Natalia Feodorovna, denna
karakteristiska typ i sj�lfh�rskared�met, som lefver blott f�r
h�rskarens gunst, s� har ock denna h�rda natur en vek punkt i sin
modersk�rlek, ehuruv�l hon framf�r allt �lskar sig sj�lf i sina s�ner,
hvarf�r hon ock drabbas dess sv�rare, ej blott af Voldmars mesallians
med den lifegna utan ock genom Dmitri, sin "nattlige, dunkle son", som
sviker hennes lefnadsplan af k�rlek till samma slafvinna. Ocks� i
teckningen af de lifegne lefver samma m�nsklighetsk�nsla: Vladimir, den
gamla trotj�naren, blir genom k�rleken till sin herre n�got l�ngt mera
�n en slaf, ja �fven Miljutin, Nadeschdas fosterfar, som �r s� djupt
sjunken i lifegenskapens dy, att hans h�gsta �nskan �r att se henne som
furstens �lskarinna, f�r i den varma tillgifvenheten mellan honom och
Nadeschda sitt m�nniskov�rde. Och slutligen har skalden, genom att emot
Natalia Feodorovnas falskhet och fl�rd, d� hon med m�lade tapeter s�ker
bedraga sin kejsarinna, st�lla fram Nadeschdas rena och af sorger
f�r�dlade gestalt, med beundransv�rd finhet motiverat handlingss�ttet
hos Katarina II, denna Nordens Semiramis, som h�r f�tt den �dla
uppgift, att m�nskligt �terf�rena, hvad f�rdom och fl�rd �tskiljt.

I Nadeschda har Runebergs s�ngm� r�rt sig, med samma s�kerhet i de

ryska fursteslottens glans och prakt som hemma p� pr�st- eller
herrg�rden i eget land. Grot, �t hvilken han l�mnade dikten att
granskas i manuskript, har ej haft n�got af vikt att anm�rka, men
till�gger ock, att b�de gestalterna och naturen h�r �ro behandlade mera
summariskt �n i de finska bilderna. Icke dess mindre verkar dikten
�fvertygande genom sin inre f�ljdriktighet och sanning, diktionens
skimrande f�gring och st�mningens djup, buren af de antikartade
metrarna, som episkt fortl�pa i orimmade romanser.

I sin tillfredsst�llelse �fver Nadeschda f�reslogo Grot och Pletneff

�fven andra uppgifter ur det ryska lifvet till behandling; men Runeberg
hade med Nadeschda utt�mt sitt �mne, och det var ej hans vana att
upprepa sig.

STRIDEN MED PIETISTERNA; KUNG FJALAR.

Medan Runeberg i diktens form utvecklade sin glada och ljusa

lefnadstro, hade pietismen, denna den m�ktigaste religi�sa r�relse v�rt
folk upplefvat, lik en skogsbrand g�tt genom bygderna, uppskakande
sinnena ur deras likn�jdhet och renande hj�rtan och seder med sina
str�nga fordringar, men ock i m�rk ensidighet f�rkastande lifvets och
m�nniskoandens yttringar p� andra omr�den �n det religi�sa: hvad fann
den annat att h�nvisa till, �n ett fosterland bortom jordelifvet? I s�
m�tto har man kallat pietismen en understr�m till den nationella
r�relse, som med landtdagarnas �terinkallande 1863 intr�dde som en
faktor i folkets lif, �syftande att g�ra detsamma i h�gre mening
delaktigt �fven af ett jordiskt fosterland. Upprunnen ur folkets djupa
led, vann pietismen anh�ngare �fven bland de bildade. I
universitetskretsar hade den sin m�lsman i Lars Stenb�ck, hvars
v�ckelse intr�ffade under relegationen 1834.

Runeberg, inf�r hvars ljusa lefnadstro pietismens asketiska ensidighet

syntes inneb�ra en fara f�r bildningen, hade redan i Helsingfors t�nkt
p� att upptr�da i fr�gan. Det var det f�rsta �ret i Borg� han skref
_Den gamle tr�dg�rdsm�starens bref_, som trycktes i Helsingfors
Morgonblad 1 december 1837. Stenb�cks "Svar till den gamle
tr�dg�rdsm�staren" ingick i Morgonbladet f�r januari 1838, hvartill
Runeberg i Borg� tidning, som emellertid �hman och han uppsatt,
publicerade sitt genm�le _Till f�rfattaren af "Svar till den gamle
tr�dg�rdsm�staren"_. I denna polemik, som med sp�nd uppm�rksamhet
f�ljdes af landets hela bildade klass, upptr�der Stenb�ck som den
eldige, sanningss�kande ifraren, medan d�remot hos den gamle
tr�dg�rdsm�staren framtr�der en kvietism i lifsuppfattningen, som
utvecklat sig under det nog exklusiva umg�nget med plantornas milda
v�rld, liksom om icke sj�lf viskheten, lasterna och ondskan funnes till
i lifvet, �tf�ljda af sina f�rkrossande konflikter. Fanns det
fullkomlighet i hvarje punkt af tiden, som den gamle i sitt tredje bref
s�ger, s� h�rde ju till denna fullkomlighet �fven "den sekt af
gudaktiga, tysta, hemska varelser", som med sin l�ras "gift" st�ra den
milda harmonin i hans blomsterv�rld, i det de s�ndra ifr�n honom hans
Rosa, hans enda dotter. Men pietisterne syntes f�r den gamle lika
f�rtappade, som han f�r dem, och det straff, som drabbar honom i hans
dotters d�d, kan s�ledes vara ur poetisk synpunkt ber�ttigadt, medan
d�ri ligger ett polemiskt felgrepp, hvaraf ock Stenb�ck i sitt "Svar"
begagnat sig.

Men Runeberg hade t�nkt i saken djupare �n den gamle tr�dg�rdsm�staren.

I sitt m�sterliga genm�le, som ej i spr�kets sk�nhet, men v�l i
tankarnas djup och bildernas klarhet �fvertr�ffar sj�lva brefven,
v�nder sig Runeberg fr�mst mot pietisternas m�rka f�rkastelse af
v�rlden och m�nniskolifvet. F�r dem ett dystert andens f�ngelse, �r
detta lif f�r Runeberg en ljus och h�rlig uppenbarelse af Skaparens
tanke. Bredvid uppenbarelsen i naturen erk�nner Runeberg �fven det
uppenbarade bibelordet, men s�ker i dess l�ror m�nniskolifvets
f�rklaring,--ej dess f�rkastelse. Mellan materie och ande, mellan
v�rlden och Guds rike ser han en enhet, som kristendomen blott bef�st,
d� "f�rsonaren s�ndertrampade ormens hufvud". Runeberg erk�nde �fven
n�dv�ndigheten af en omv�ndelse fr�n sj�lfviskheten och de onda
b�jelser, som sitta rotade i den jordiska delen af v�r tillvarelse,
n�got som ej sker oss af v�r egen makt, utan som en n�d ofvanifr�n. Men
denna omv�ndelse kan f�rsigg� �fven annorlunda �n enligt pietismens
normaliserade "N�dens ordning". Den kan vara en stilla utveckling, en
best�ndig str�fvan mot Gud, fortg�ende, f�r den enskilde som f�r
m�nskligheten, icke spr�ngvis, utan stegvis, organiskt, genom det
jordiska till det himmelska. Runeberg varsnar den �fver allt i
m�nniskolifvet, �fven hos den mest f�rtappade, i palatset lika v�l som
i kojan, hos den ena nationen lika som hos den andra. Inf�r denna tanke
ljusnar tillvaron f�r hans blick, s�som den svartnar f�r pietistens.
Med tillr�ttavisande af pietisternas sj�lfviska bekymmer f�r den egna
saligheten summerar Runeberg slutligen sin religi�sa uppfattning i
f�ljande ord: "En kristen lefver sitt sanna lif i sin tro, sin k�rlek,
sina tankar och handlingar. I den lefvande tjusningen �fver deras
�fverensst�mmelse med det r�tta gl�mmer han l�tt och ljuft, att det �r
han som t�nker och g�r. Och denna gl�mska af v�rt eget sj�lf �r det
milda offer, v�r l�ra bjuder oss att nedl�gga p� den H�gstes altare".

Runeberg var blott n�gra och trettio �r, d� han tr�ffade kristendomens
anda i dessa satser, hvilkas sanning, s�ger Str�mborg, ingen erfarenhet
skall kunna j�fva. Att skalden pr�fvat dem p� sig sj�lf, i sitt eget
lif, det bevisar det s�tt, hvarp� han bar sina motg�ngar f�rst och sina
framg�ngar sedan. De bildade klasserna h�llo i allm�nhet med Runeberg;
till allmogen tr�ngde hans tankar v�l endast medelbart, genom dem.

Huru innerligt de religi�sa sp�rsm�len p� denna tid fyllde Runebergs

lif �fven i hemmet, visar ett bref fr�n hans hustru, som p� tal om
pietisterna skrifver: "Jag ville att en af dem en g�ng kunde h�ra
Runeberg tala i saken, d� han �r (ja, jag m�ste nyttja det ordet)
riktigt inspirerad. Klar och ljus, liksom blickade jag in i Guds
anlete, �r mig v�r religion i all sin k�rleksfullhet och h�rlighet, d�
jag h�r honom s�, och som ett m�rkt, betydelsel�st stoft nedfalla dessa
p� Skriftens f�rvr�ngning grundade olyckliga l�ror.----Nu f�rst",
till�gger hon, "har jag r�tt och fullt l�rt mig inse, hvad jag eger i
min man".

Stenb�ck l�mnade Runebergs genm�le obesvaradt, vare sig han redan sagt
vad han ville, eller att han ej kunde bestrida sanningen i Runebergs
framst�llning. I alla fall har han stannat vid pietistens brinnande
kamp om sin salighet, utbytande lyran mot harpan, tills �fven dess
toner f�rstummades i de religi�sa lidelsernas stormar. Han utgick ur
dem luttrad s�som m�nniska, men med sin poetiska �der bruten. Hans
sista betydande dikt, vid �sterbottningarnas Porthansfest 1839, �r
tillegnad Runeberg; polemiken hade ej hos honom kvarl�mnat minsta skymt
af personlig misst�mning.

Den religi�sa polemiken har l�mnat sp�r �fven i Runebergs tredje och
sista dikth�fte, en eftersk�rd fr�n den lyriska diktningens f�lt,
utkommen sommaren 1843. H�r ing�r en afdelning legender, dels
bearbetningar efter Kosegarten, dels egna motiv. Bland de sistn�mnda �r
dikten _Krysantos_, i hvilken Runeberg gifvit konstens form �t hvad han
p� tankens v�g framst�llt i sitt genm�le till Stenb�ck. Den gamle
tr�dg�rdsm�starens ensidiga och bittra h�ftighet �r h�r �fvervunnen,
och �fven den unge f�rd�mande ifraren omfattas nu med samma milda
f�rsoning, i hvilken lifvet ligger ljust f�r skaldens blick.

N�r Krysantos uppstod, hade planen till KUNG FJALAR redan legat och
grott hos Runeberg. Huru under F�rsynens osynliga ledning lifvet verkar
till m�nniskans f�rb�ttring och omv�ndelse, det �r hvad Runeberg vill
visa i denna sin m�ktigaste diktskapelse, som han sj�lf kallat "ett
litet epos, hvari gudarnes storhet och n�d utg�r �mnet". F�r denna
uppgift erbj�d antiken ej den n�diga k�nslan af personlig
sj�lfst�ndighet, men dess mera den skandinaviska forntiden, till
hvilken dikten d�rf�r �r f�rlagd.

Fjalar, Gauthiods kung, h�r till dessa vikingatidens storslagna men

sj�lfviska gestalter, som, trotsande p� sin viljas kraft, lefva blott
f�r egen storhet och �ra, �sidos�ttande f�r dem hvarje annan h�nsyn.
Men d�rj�mte bo i detta k�mpabr�st �fven k�nslor af en �del
m�nsklighet, som r�jer sig redan i hans beslut att, om ock blott till
egen tillfredsst�llelse och �ra, fr�n ett stamh�ll f�r vikingar omskapa
Gauthiod till ett fridlyst rike, blomstrande under lagarnas fredliga
h�gn. N�r nu Dargar, siaren, tolkaren af gudarnes bud, f�rkunnar den
blygd, som f�rest�r Fjalar och hans �tt, d�

------hans son, den ende,

sluter som brud sin syster i eldad famn,

s� g�r Fjalar, med uppbjudande af all sin viljestyrka, till strid med
gudarne: till den storhet, han vunnit med kufvade riken och l�nder,
vill han yttermera l�gga den, att hafva besegrat �fven gudarne, i sin
skoningsl�sa sj�lfviskhet redo att f�r detta m�l offra det ena af sina
barn, sin dotter, och h�ja sv�rdet mot det andra, mot sin son.

F�r Runeberg med sin fasta tro p� den lagbundna ordningen i skapelsen
g�llde det nu att l�ta gudarnas ledning af h�ndelserna ske med blott
s�dana medel, som ligga inom naturens vanliga lagar, hvarmed ock dikten
betages allt tycke af afsiktlighet. Underbar �r d�rvid skaldens konst,
som h�r kan i n�gra drag blott antydas. Det rent m�nskliga hos Fjalar
g�r det naturligt, att han ej sj�lf �fvervakar sin sp�da dotters
uppoffrande, utan �fverl�mnar henne �t Sjolf, vapenbrodern, som
uts�tter barnet i hafvet under Vidars klippa, d�r hennes r�ddning i den
stormiga julnatten v�l �r f�ga sannolik, men dock ligger inom gr�nserna
f�r det naturliga. Och sedan, n�r hon, ok�nd, ett bortvr�kt barn,
hamnar i Morvens land, i Morannals konungaborg, huru naturligt �r det
icke, � ena sidan att hon f�rsm�r Morannals trenne s�ner, med hvilka
hon uppvuxit som en syster, � den andra att hon vinnes af Hjalmar,
sj�konungen fj�rran fr�n, lika naturligt som Hjalmars vikingaf�rder i
fr�mmande land och den gamle Fjalars svaghet att till�ta dem, blott
hans eget land �r fridlyst. Sedan gudarne vid Oihonnas r�ddning
"n�dgats gripa i h�ndelserna med hela handen", styra de dem sannerligen
"med en knappt m�rkbar vink af det minsta finger".

Steg f�r steg ledes s�lunda Fjalar till den v�ldiga katastrof, som med
uppskakande kraft st�rtar honom fr�n hans stolthets och hans
sj�lftillr�cklighets h�jder, d�r han, segrarn �fver m�nniskor och
gudar, vid lifvets kv�ll solar sig i glansen af sin viljas f�rmenta
verk. F�rkrossad af Oihonnas och Hjalmars fall, erk�nner han gudarnes
seger, som �r en h�gre v�rldsordnings seger �fver det sj�lfviska
m�nskliga jaget. Gudarne hafva icke slagit honom som i den grekiska
�destragedin i blind obeveklighet. Deras slag har afsett Fjalars
uppfostran, ett luttrande af den �dla metallen fr�n det sj�lfviska
slagget. I all sin f�rskr�cklighet blir straffet d�rmed en n�d,
nederlaget en seger, d�den ett lif hos gudarne, mot hvilket all jordisk
storhet �r ringa,--en omv�ndelse i sitt slag, hvarmed Runeberg ville
s�ga, att "n�dens ordning" ej �r den enda v�gen till Gud. I s� m�tto
har Kung Fjalar betecknats som hans sista ord i striden med
pietisterna.

D� diktverkets plan fordrade, att Oihonna uppv�xte hos ett annat folk
�n det fornskandinaviska, var det en lycklig tillf�llighet, att Nils
Arfvidssons metriska �fvers�ttning af de gaeliska originalen till
Ossians s�nger utkom julen 1842. I dessa m�rkeliga rester af Skottlands
keltiska kultur fann Runeberg det folk han s�kte, ett folk med mildare
seder och m�nskligare k�nslor �n vikingarne. Mots�ttningen mellan det
ossianska och det skandinaviska har han fasth�llit s� alltigenom, att
han kunnat beteckna sitt poem som "en af gifna nati�nella och
tidsf�rh�llanden best�md episk skildring". Dock har det ossianska
rikare befruktat hans fantasi �n det dinaviska. Visserligen �ro Fjalar
och Sjolf, Hjalmar och Oihonna, �kta vikingagestalter; men tonen
klingar ossiansk �fven h�r och d�r i de s�nger, som r�ra sig p�
skandinavisk botten. Dargar, siaren, s� oundg�nglig f�r diktens
utveckling, kunde v�l sammanst� med kelternas druider, men saknar
historisk grund i den skandinaviska fornv�rlden, liksom ock den
omv�ndelse, som f�rsigg�r med Fjalar, har en betydligt djupare
inneb�rd, �n den k�mpanaturernas f�r�dling genom striderna, som
Ragnar�ksmyten afser.

Ofvanber�rda mots�ttning har skalden �sk�dliggjort �fven i de

storslagna, antikartade metrar, hvaraf Fjalardikten best�r.--Lyriskt
f�rbundna i fyraradiga strofer med det noggrannast genomf�rda skema,
klinga dessa metrar k�rfvare och kraftfullare f�r de skandinaviska
bilderna, vekare och mildare f�r de ossianska. S� l�tt �n spr�ket i
skaldens hand tyckes b�ja sig efter skemats sv�raste fordringar, s�
stor har den m�da varit, som �stadkommit intrycket af en s�dan
m�dol�shet. Det �r som om diktionens kraft och glans, dess mjukhet och
f�gring, blott skulle v�xa i m�n af de sv�righeter, som m�ste
�fvervinnas.

Runeberg hade nu n�tt den st�llning i sitt fosterland, att ett nytt
diktverk af honom betraktades som en nationell tilldragelse. Kung
Fjalar, som utkom i bokhandeln i juni 1844, mottogs med stort intresse
s�rskildt i Helsingfors, d�r landets bildade allm�nhet samtidigt m�ttes
vid universitetets promotionsfest. I Kaisaniemi, som d� b�de hette och
var "Allm�nna promenaden", syntes inom en timme efter diktens
utkommande knappt n�gon enda, som ej skulle burit en Fjalar i handen.

Kung Fjalar var emellertid ingen popul�r dikt. I sin monumentala

storhet ingaf den mera respekt �n f�rtjusning, om ock den ifrigt
sysselsatte kritiken, som f�rs�kte sig med allehanda utl�ggningar. I
"Saima" upptr�dde Snellman och inpressade dikten i sina
socialfilosofiska kategorier, hvilket gaf Runeberg anledning att svara
med sin utl�ggning af grundtanken i Kung Fjalar, s�dan den ofvan
framst�llts. I Sverige iakttog man en ov�ntad tystnad, som om man, med
tanke p� Runebergs angrepp i Morgonbladet tio �r tidigare, i Kung
Fjalar sett ett f�rs�k att "st�rta tegnerismen i den svenska
vitterheten", s�som Helsingfors tidningar triumferande utropat. I den
enda anm�lan, som i Sverige s�g dagen, anm�rktes, att Runeberg var
svensk endast till spr�ket; till sin anda tillh�rde han en annan
nation: en svensk l�sare k�nde en k�ld, ett visst _noli me tangere_ i
botten af hans diktning.

F�NRIK ST�LS S�GNER.

Med Nadeschda hade Runeberg gifvit en bild fr�n Ryssland, med Kung
Fjalar fr�n Skandinavien; hans s�ngm� �tergick nu till hemlandet, till
det krig, som skilde Finland fr�n det senare landet f�r att f�rena dess
�den med det f�rras. Understr�mmen fr�n konditionstiden i Saarij�rvi
steg upp och bar fram F�NRIK ST�LS S�GNER som de dyrbaraste alstren af
Runebergs fosterlandsk�rlek.

I Borg� hade Runeberg haft tillf�lle, b�de i staden och dess omnejd,
att �ka sin samling af minnen fr�n 1808. Samma �r han flyttade till
Borg�, afled d�r R.O. v. Essen, Jackarby-generalen, hvars egenheter
fortlefde i talrika anekdoter, af hvilka dikten med hans namn bevarat
n�gra. Hos Sucksdorffs i Lovisa sammantr�ffade skalden med general G.A.
Ehrnrooth, 1808 major vid Savolax infanteriregemente, efter kriget
divisionschef f�r finska milit�ren och sedermera som pensionerad bosatt
p� sin egendom Sesta i Hollola, d�r han en g�ng, till harm f�r den
livrekl�dda betj�nten, skall hafva till sitt middagsbord inbjudit n�gon
veteran fr�n Savolaxbrigaden; �fven skall Ehrnrooth ej t�lt, att bonden
efter d�tida sed stod med hatten i hand, n�r han tilltalade honom: allt
drag som kommit till anv�ndning i _F�nrikens marknadsminne_. Det
djupaste intrycket mottog Runeberg fr�n det Dunckerska hemmet p�
Kinttula, hos Zachris Dunekers son, possessionaten Gustaf Duneker, den
tredje af Runebergs "l�rom�stare i lifvet", som i h�g grad synes hafva
�rft fadrens egenskaper, hvarf�r _Den femte juli_ kan betraktas som en
hyllning �t den f�rre lika v�l som den senare. Stycket uppl�stes af
Runeberg vid ett bes�k p� Kinttula 1855, d� manuskriptet �fverl�mnades
som minnesg�fva �t Dunekers �nnu kvarlefvande �nka.

�fven skaldens egna minnen gingo tillbaka till 1808, d� han som
fyra�rig pilt i Jakobstad suttit p� Kulneffs kn� eller h�rt v. D�beln
vid bj�rneborgarnes aft�g fr�n staden med knuten hand fara ut mot V�r
Herre, f�r den otj�nliga v�derleken, ett drag af frit�nkaren, som
Runeberg �nnu p� sin h�ga �lderdom hade i minnet under sina samtal med
Str�mborg.

Huruvida Runeberg vid teckningen af typerna ur de djupare lagren haft

att st�da sig p� traditionen eller tr�ffat dem under sina jakt- och
fiskarf�rder bland allmogen "f�ryngrad i en �tt, men ej en annan", �r
mindre bekant.

Till det lefvande k�llmaterialet kom den "Historia �fver kriget mellan
Sverige och Ryssland �ren 1808 och 1809", som utgafs �r 1842 af Gust.
Montgomery, en af krigets veteraner, landsh�fding i Ume� i
V�sterbottens l�n. Den episodrika framst�llningen och
milit�rpatriotiska andan i detta historieverk anslog motsvarande
str�ngar i skaldens inre, p� samma g�ng h�ndelser och personer s�krare
framstodo mot bakgrunden af det historiska sammanhanget. Ocks� kan man,
till och med i enskilda uttryck, sp�ra inflytandet af denna k�lla, som
Runeberg sj�lf n�mner som sin fr�msta.

S�lunda i det inre f�rberedda, hafva F�nrikarne, s�som Runeberg f�r

korthetens skull kallade dessa sina poetiska ber�ttelser, f�tt sin form
af en yttre anledning. Bokhandlaren A.C. �hman, en bror till lektorn,
hade upptagit en ur det nyv�ckta intresset f�r 1808 �rs krig uppkommen
tanke p� en samling litografiska portr�tt af krigets mest framst�ende
personer, till hvilka portr�tt Runeberg skulle skrifva biografierna. D�
lektor �hman var gift med en brordotter till �fverstel�jtnanten Otto v.
Fieandt, samlade man inom sl�kten r�rande denne originelle krigare ett
material af anekdoter och anteckningar, som f�r �ndam�let �fverl�mnades
�t Runeberg. H�rur uppstod den f�rsta af S�gnerna, _Otto v. Fieandt_,
v�ren 1846. Det litografiska portr�ttverket kom af s�rskilda orsaker
icke till ist�nd, men Runeberg hade funnit formen f�r ett portr�ttverk
af h�gre rang: F�nrik St�ls s�gner.

Den f�rsta samlingen af F�nrikar uppstod mellan �ren 1846-48, med en

fart i skapelsearbetet, som kanske aldrig varit hos Runeberg starkare.
Medan motiven om hvarandra grodde i skaldens fantasi, upptecknade han
h�r och d�r enskilda verser p� n�got tillhandsvarande papper, ett
brefkuvert, en akademisk disputation, en examensordning, ett
kininpulveromslag, dyrbara litter�ra minnesm�rken, dem hans hustru
sorgf�lligt tillvaratagit och som nu v�rdas i Runebergs hem i Borg�.
N�r sedan sj�lfva nedskrifningen vidtog, kunde man f� se skalden n�gon
kv�ll i s�llskap f�ordig och tyst: f�ljande afton var S�gnen f�rdig,
s�som Str�mborg ber�ttar om _L�jtnant Zid�n_; dock att �nnu enskilda
uttryck j�mkades och b�ttrades till och med i korrekturet, tills dikten
funnit den form, i hvilken den kunde g� till efterv�rlden. Den senare
samlingen, som kr�fde mera m�da och tid, utkom f�rst 1860.

Som en gemensam ram f�r S�gnerna st�r bilden af F�nrik St�l, som
skalden funnit hos den l�ttretade gamle underofficeren p� Ritoniemi,
dock s�, att F�nriken hade b�de k�nnedom om och uppfattning af
�tskilligt, som l�g utanf�r gubben Pelanders horisont. Med detta
snillrika fynd har Runeberg ej blott visat tillbaka p� den patriotiska
v�ckelsen fr�n konditionstiden, utan ock p� ett poetiskt s�tt anknutit
S�gnerna till den muntliga tradition, ur hvilken s� m�nga af dem �ro
h�mtade.

Inom denna ram har Runeberg framst�llt ett galleri af fosterl�ndska

gestalter, som s�ker sitt motstycke i hvilket lands litteratur som
helst. Adlercreutz, v. D�beln och Sandels �ro skarpt individualiserade
f�ltherretyper hvar f�r sig, till hvilka v�l det historiska stoffet
flutit rikligast. I officersk�rens l�gre grader, hos v. T�rne, v.
Konow, v. Fieandt, v. Essen, Zid�n och Lode, har skalden bakom deras
underliga yttre funnit karakt�rer af �kta inhemsk halt, vuxna p�
indelningsverkets mark, utan mycken krigskonst men ock utan fruktan och
dagtingan. Men den rikaste sk�rden har han gjort, d�r historien varit
fattigast p� stoff, bland gemenskapens m�n. Den enkla enfalden hos
_Sven Dufva_, tr�gheten och likgiltigheten hos _Trosskusken, Gamle
Hurtig_ med sina anekdoter fr�n Gustaf III:s krig, afundsamheten mellan
_De tv� dragonerne_, se d�r hvad hvardags�gat varsnar hos de skrofliga
soldatgestalterna i denna h�r. Men skaldens varma blick har tr�ngt
igenom ytan; vid hans hand tr�der den enfaldige fram och offrar lifvet
som en hj�lte, den tr�ge vaknar upp som den f�rste i h�ren, den
pratsamme gubben l�gger sig tyst ned p� sin sk�na konst att aldrig fly,
och afundsamheten f�r�dlas till en t�flan om krigar�ra, d�r insatsen �r
lifvet. H�rigenom uppst�r hos dessa gestalter en obeskriflig blandning
af heroism och komik, hvars framst�llning endast den store diktaren
kunnat vederv�ga; man vet ej r�tt n�r man skall skratta eller gr�ta.
Vackrast har skalden m�h�nda tecknat nationalkarakt�ren i Munter, som i
hurtighet och handlingskraft h�jer sig �fver de f�reg�ende; ocks� blef
det han, som fick emottaga Adlercreutz' minnesv�rda vittnesb�rd: han
var finne!

�fven den obev�rade allmogen har sin plats i S�gnerna, som den hade det
i kriget, d�r dess patriotiska k�nsla framtr�dde med en gripande kraft:
vid Lemo, i N�rpes, i Karelen, bland partig�ngarene under Roth och
Spoof, �fverallt var den i r�relse. I S�gnerna har den tagit gestalt i
_N:o femton Stolt_, landstrykaren, som af D�beln p� Lappos slagf�lt
inst�lles i rotarna, medan _Soldatgossen_ i lyriskt bevingade strofer
f�rt�ljer oss, huru den ned�rfts generation efter generation. Fr�n
samma djupa lager framb�res samma k�nsla af _Torpflickan_ och den �dla
flickan i _Molnets broder_, den ena f�rkrossad, emedan hennes �lskade
bevarat sitt lif genom att svika sitt land, den andra upplyftad, i det
hon f�r samma land f�rlorat sin.
Ocks� har Runeberg ur nationens karakt�rsegenskaper, s�dana de vid
diktverkets fortskridande framtr�dde f�r hans blick, h�mtat tr�st och
hopp f�r fosterlandets framtid. Har detta hopp varit f�f�ngt och dessa
egenskaper funnits till blott i skaldens fantasi? Historien vittnar
annorlunda. Denna patriotiska anda har icke sviktat i farans �gonblick:
hvarf�r icke? Emedan den har sin rot i det sant m�nskliga eller, b�ttre
sagdt, i det sant religi�sa. Den st�ller fosterlandet icke som ett
sj�lf�ndam�l, inf�r hvilket sedliga h�nsyn s�ttas �sido, utan som en
l�nk i m�nsklighetens utvecklingsg�ng mot Gud. Den r�jer ej en skymt af
nationell skrytsamhet eller f�f�nga. Dess elementer �ro heder och
pliktuppfyllelse, trofasthet och mannamod, och framf�r allt den styrka
i lidandet, hvarom F�nriken vittnar med historien

I bygder, d�r ej sol gick opp,

stod kampen �n med ish�ljd kropp
och nekade att vika,
fast utan hem och utan hopp.

Och dessa egenskaper g�lla med samma v�rde �fven i fiendernas led, d�r
Runeberg i _Kulneff_ f�rh�rligat det ryska mannamodet.

Andan hos arm�n och allmogen bryter sig bj�rt mot bakgrunden af en
oduglig h�gsta ledning. Med en sk�rpa i bed�mandet, som numera var hos
Runeberg s�llsynt, br�nnm�rker han denna ledning i _Konungen,
F�ltmarskalken_ och _Sveaborg_. En senare historieforskning har i n�gon
m�n l�tit Adlercreutz dela ansvaret med Klingspor och betecknar
Cronstedts handling blott som en h�g grad af politisk ynkedom. �fven
Montgomery �r i sitt omd�me mildare och anv�nder ordet f�rr�deri blott
i en not. Sj�lf medveten om sin sk�rpa, har Runeberg i bref till
Montgomery som f�rklaring h�nvisat p� sin k�rlek f�r arm�n, som han
velat fritaga fr�n ansvaret f�r miss�dena under kriget. Historiskt har
han h�ri r�tt; men ett dagtingande af samma art som p� Sveaborg r�dde
ock bland landets �mbetsm�n och pr�ster, hvilka betj�nade den
inryckande fientliga milit�ren med en tj�nstvillighet, som skarpt
kontrasterar mot den krigiska h�llningen hos landets allmoge.
Emellertid, i st�llet f�r att beakta detta, har Runeberg tv�rtom i Olof
Wibelius framst�llt ett f�red�me af lojal patriotism bland �mbetsm�nnen
och i friherrinnan Sofia Ramsay p� Esbog�rd, som f�r f�derneslandet
burit offret af tv� lofvande unga s�ner, ett f�red�me af �del
sj�lff�rsakelse bland de bildade, som nog var ett undantag i den
allm�nna misstr�stan och undfallenheten. Men denna r�knade Runeberg
till det f�rg�ngliga i nationens lif, och han har �fven h�ri historiskt
r�tt. Ty medan den bildade klassen p� f�rhand kapitulerade, fanns det
en arm�, som genom sina offer och sin pliktuppfyllelse r�ddade landets
�ra och landets framtid. Detta �r det v�sentliga i historien om 1808
�rs krig, och den anda, hvarur detta resultat framgick, �terfinner man
i F�nrik St�ls s�gner; hvarf�r skulle det ov�sentliga d�r f�rtj�nat en
plats?

J�mte det S�gnerna s�lunda tr�ffat kriget s�v�l i dess anda som yttre
drag, framh�lla de med best�mdhet dess hufvudg�ng och f�rn�msta
bataljer, hvarigenom af kriget uppst�tt en totalbild, s� fullst�ndig,
att Topelius i Helsingfors tidningar kunde utbrista: "S� skall
f�derneslandets historia bibringas folket: det skall d� l�ra k�nna sig
sj�lft b�ttre �n genom alla historiska l�rob�cker". M�h�nda han redan
d� fick impulsen till "F�ltsk�rens ber�ttelser", som n�gra �r senare
begynte utkomma.
S�som inledningss�ng till S�gnerna st�r _V�rt land_, som skrefs redan
1846, trycktes i Fosterl�ndskt album 1847, sj�ngs vid s�rskilda
tillf�llen och p� s�rskilda melodier, bland hvilka �fven en af Runeberg
sj�lf, men er�frade sin plats som landets nationals�ng f�rst vid
studenternas majfest 1848, d� den sj�ngs p� Pacii melodi. Det var
revolutions�ret, d� Europas stora nationer planterade frihetens r�da
fana i sina hufvudst�der. I Finland gick det stillsammare till:
studenternas fanor betecknade det glada, fredliga t�g, som fr�n
hufvudstaden �fver L�nga bron r�rde sig ut mot �ngarna vid Gumt�ckts
herreg�rd. P� den uppresta estraden steg Fredrik Cygnaeus; pekande p�
aftonskimret i vikarna och p� m�nen, som i v�rnatten h�jde sig �fver
grantopparna, talade han om Finlands minnen och Finlands hopp, med
maning att lefva och d� f�r detta land. Nu var det V�rt land
uppst�mdes, hufvudena blottades, och den fosterl�ndska s�ngen beg�rdes
och sj�ngs om och om igen, buren sen dess p� samma melodi till tusen
sinom tusen hj�rtan i de tusen sj�ars land. Skalden sj�lf var vid denna
minnesv�rda fest hemma i Borg�, d�r han som gymnasiets rektor v�ntade
Grot p� rysk inspektion.

Det var den 13 maj 1848, den f�rsta dagen af Finlands

februarirevolution; den andra var den 12 december, d� �ndtligen F�nrik
St�ls s�gner, f�rsta samlingen, utkom af trycket.

Den f�rsta upplagan af F�nrik St�ls s�gner utgjorde 2,000 ex., hvilket
d� f�r tiden var betydligt nog. F�rlaget f�r Finland hade �fvertagits
af en yngre broder till den nyss aflidne bokhandlaren �hman i Borg�,
mot ett honorar af 500 rubel silfver. Men i sista �gonblicket fann
denne aff�ren riskabel och drog sig tillbaka med begifvande af
Runeberg, som nu sj�lf �fvertog f�rlaget. Det var den 14 december p�
morgonen, och det g�llde att med den tidens kommunikationer f� upplagan
distribuerad till jul. Fru Runeberg, som sk�tte den praktiska sidan af
saken, gaf sig ej tid att f�rt�ra n�got p� hela dagen, f�rr�n vid
tedrickningen p� kv�llen, upptagen helt och h�llet med att inpakettera
och expediera den dyrbara julg�fvan, som de f�ljande dagarna af poster
och resande kringf�rdes i hela landet. Hennes broder, bergm�star
Tengstr�m i Helsingfors, fick emottaga en fora med 986 ex., hvartill
han efter par dagar rekvirerade ytterligare 264, dessa dock f�r
landsorten; n�rmare halfva upplagan �tgick i Helsingfors, d�r redan
f�rsta dagen 325 ex. i bokl�dorna f�rs�ldes. I Borg� f�rs�ldes den
f�rsta m�naden omkring 200 ex. I Vasa klagades, att endast 50 ex.
ditkommit strax efter jul och inom par dagar f�rs�lts: kunde man ock
sedan f� l�na ett exemplar af n�gon bekant, s� ville man dock sj�lf ega
denna dyrbara bok. P� landsbygden var den litter�ra afs�ttningen
tr�gare, men F�nrikarne n�dde hastigt �fven dit; inom ett och ett halft
�r var upplagan sluts�ld.

Gripande var det intryck, S�gnerna vid detta sitt f�rsta framtr�dande
gjorde. Snellman i Kuopio, som ej erk�nde n�gon finsk
nationallitteratur annat �n p� finska, skref till Runeberg, n�gra
m�nader senare: "Med t�rar i �gonen och hj�rtat fullt besl�t jag vid
l�sningen af St�ls s�gner att s�nda dig en tacks�gelse, s� varm jag
k�nde den b�ra vara. Detta beslut gick med m�nga andra. Sak samma kan
det vara, du har s�kert tagit min gl�dje och tacksamhet med i v�rt
fosterlands allm�nna". Lars Stenb�ck i Vasa, som s� str�ngt d�mde all
skaldekonst, l�ste dem �ter och �ter f�r unga och gamla: Montgomery
skref fr�n Ume� och proponerade genast brorskap och duskap med skalden:
och hvad de �friga veteranerna t�nkte, som efter en s� fullkomlig
gl�mska nu f�tt �fver sig och sitt verk upprest ett monument, f�rmer �n
kopparns eller granitens, d�rom vittnar �nnu i Runebergs hem i Borg�
den stora silfverkannan med Finlands lejon p� locket, som af dem och
deras �ttlingar sk�nktes �t F�nrik St�ls s�ngare.

Efter S�gnernas utkommande tvistade recensenterna i tidningspressen om

huruvida de voro att h�nf�ra till balladens eller romansens kategori,
mera lyriska, episka eller dramatiska till sin art. I sj�lfva verket
har Runeberg i dem skapat en ny, modern diktform: poetiska ber�ttelser,
hvar och en ett helt f�r sig, med situationer och gestalter, versm�tt
och ton omv�xlande i fullkomlig frihet och dock f�rbundna allesamman
till ett helt s�v�l genom sin gemensamma sagesman och sitt gemensamma
�mne som ock genom den f�r dem alla gemensamma andan. Till form som
inneh�ll �ro F�nrik St�ls s�gner ensamst�ende, hvarf�r ock d:r W.
Eigenbrodt, Runebergs tyske �fvers�ttare, som m�h�nda djupare �n n�gon
fr�mling fr�n de stora kulturlanden l�rt k�nna Runebergs hemland,
kunnat beteckna dem som "en h�jdpunkt af modern konst �fver hufvud",
"den mest storartade patriotiska diktning som n�gonsin diktats".

Den v�ckelse, som b�rjat inom L�rdagss�llskapets krets, hade med F�nrik
St�ls s�gner omfattat hela nationen, s�dan den representerades af sin
bildade klass. I dem tr�dde hennes b�sta traditioner fram och talade
ett spr�k, som griper hvarje of�rd�rfvadt hj�rta. De utg�ra det
lefvande beviset p� nationens enhet och nationens r�tt att vara till.
Runeberg, s�ger G. Lagus, "har icke v�djat till n�gra f�rg�ngliga
dokumenter, som af de m�ktige kunde f�rtrampas, han har grundat denna
r�tt p� den djupa kraften hos folkets karakt�rer, p� k�rleken till det
land, som blifvit det besk�rdt, och p� den sedliga anda, som
�fvervunnit hvarje bittert �de och g�tt segrande fram ur sj�lfva
nederlaget".

MELLAN S�GNERNAS F�RRA OCH SENARE SAMLING.

Sedan Krimkriget 1855 f�rt Nikolai I:s regeringssystem i grafven och

Alexander II:s p� tronen, hade en v�g af den liberala str�mningen i
Europa omsider n�tt �fven Finlands afl�gsna bygder. V�ren 1856
presiderade kejsaren i Finska Senaten och framlade sitt program f�r
landets utveckling, �r 1861 sammantr�dde januariutskottet och 1863, mer
�n ett halft sekel efter Borg� landtdag, landets till landtdag
f�rsamlade St�nderrepresentation. Det nyv�ckta nationalmedvetandet,
hittills bundet inom hj�rtan och sinnen, tr�dde nu ut f�r att
f�rverkligas i handlingens v�rld; den kulturella r�relsen �fvergick i
en social och politisk, s� storartad, som af sm� f�rh�llanden i ett
litet land kunde v�ntas. I handel och industri, i kanal- och
j�rnv�gsbyggnader, i folkskolor och l�rda skolor, i tidningar och
tidskrifter, i �mbetsverkens byr�er, i kommunalst�mmor och
st�nderf�rsamlingar, �fverallt skall man kunna sp�ra denna patriotiska
anda, hvars djupaste och friskaste r�tter vuxit i Runebergs diktning
och F�nrik St�ls s�gner. Det var vid denna tid generalguvern�ren grefve
Berg, det f�rsvinnande systemets representant, som nu fick afg� f�r en
friare utvecklings kraf, f�llde det betecknande yttrandet, att F�nrik
St�ls imprimatur var censurens st�rsta misstag i Finland: att misstaget
f�rdubblats, om detta imprimatur hade f�rv�grats, var en tanke utanf�r
hans fattningskrets.

Denna tid, som f�r Runeberg infaller mellan de tv� samlingarna af

F�nrik St�ls s�gner, betecknar ett l�ngvarigt uppeh�ll i hans poetiska
produktion. Det var dock icke den politiska r�relsen i landet, som
upptog honom. Runeberg st�llde sig med afsikt fr�mmande f�r all
politik. Hans vistelse i Borg�, p� sidan af hufvudstadslifvet, kom
honom h�rvid till godo. Under Krimkriget, d� kanonaden fr�n Sveaborg
skallrade i f�nsterrutorna p� Kroksn�s, fortsatte han d�r sitt vanliga
sk�rg�rdslif. Professor Ilmoni, som i regeringens uppdrag f�rs�kte i
Sverige motverka den d�r p� vissa h�ll uppflammande krigsifvern och
dess ber�kningar p� en resning i Finland, hade uppmanat �fven Runeberg
att i denna sak upptr�da med en vederl�ggning. Men denne, som
visserligen delade hela folkets lojala trohet mot en lojal monark,
svarade afb�jande. "Och d�rf�r, gode broder", till�gger han, "anser jag
mig icke vara mindre varm f�r mitt f�derneslands intressen, jag vill
blott icke direkt gripa uti dem, utan s�ka efter mitt m�tt befr�mja dem
genom att troget verka inom det lilla omr�de, d�r jag arbetar". Ocks�
�r det ett eget sammantr�ffande, att 1863, samma �r som med
landtdagarnes �terinkallande det politiska lifvet tog sin b�rjan i
Finland, Runeberg drabbades af det slaganfall, som f�r alltid
f�rstummade hans lyra. Den ena epoken var afslutad, den andra begynte.

�fven i spr�kfr�gan st�llde Runeberg sig och sin diktning utom striden,
ehuru hans v�nner uppmanade honom att upptr�da och l�gga sin auktoritet
i v�gsk�len. Han f�ljde med sympati arbetet f�r det finska spr�kets
h�jande, hvarf�rutom den h�gre odlingen ej kunde vinna allm�nnare
spridning i landet; han bevarade �fven sin v�nskap f�r Snellman, men
ogillade best�mdt dennes nationalitetsteori, enligt hvilken landets
bildade klass, d� f�r tiden enbart svenskspr�kig, var en nationen
p�f�rd fr�mmande kast, som egde att i fosterlandets namn byta
spr�k eller g� under. Ocks� k�nner hans diktning ingen s�dan
national-�tskillnad. Den sociala �tskillnad, som d�r framtr�der mellan
herremannaklass och allmoge, �r bildningens och lefnadsvillkorens, icke
spr�kets eller rasens. Hanna p� pr�stg�rden, Augusta och majoren p�
herreg�rden, �lgskyttarnes Herr kommissarie och hans husfru, alla
representanter f�r den bildade svenskspr�kiga klassen, umg�s med den
kringboende finskspr�kiga allmogen s� l�tt och f�rtroligt, att det ej
ens fallit skalden in att i dikten antyda tillvaron af skilda spr�k. I
skildringen af allmogen �r det flertaliga finskspr�kiga elementet icke
f�r honom n�got v�sentligen annat �n det f�taligare svenskspr�kiga. I
F�nrik St�ls s�gner, d�r folktyperna tecknats rikast, skall man v�l
f�rg�fves fr�ga, huruvida Runeberg m�tt dem under konditionstiden i
inlandet eller bland kustbefolkningen vid Borg�. Sven Dufva, Munter och
�fven Spelt �ro mera utpr�gladt finska, Gamle Hurtig, De tv�
dragonerne, N:o femton Stolt m�h�nda mera svenska. Men alla kunna de
s�ga som Adlercreutz om Munter eller som studenten i F�nrik St�l:
"�fven jag �r finne!" S� innerligt �ro de vuxna ur den historiska
traditionens anda, som utg�r en nations v�sentliga enhet och k�nnem�rke
och inf�r hvilken skiljemurar i h�rkomst och spr�k falla i grus".

�fven betr�ffande Runebergs egen diktning, som hvarken d� eller ens nu

tr�ngt ned till massan af nationen, kan man med fog p�st�, att det ej
varit skillnaden i spr�k, utan i bildningsvillkor, som h�rvid utgjort
hindret. Hvarf�r skulle ej annars Finlands svenskspr�kiga
allmogebefolkning, f�r hvilken det spr�kliga hindret ej f�refanns,
hafva tillegnat sig densamma framf�r den finskspr�kiga? F�rst sedan
folkskolorna upptagit F�nrik St�ls s�gner, har Runeberg begynt verka
bland folkets djupare lager �fven p� finska; under 1870-talet uppstodo
genom samverkan af flere f�rfattare f�rtr�ffliga finska
�fvers�ttningar, som tj�nat �fven de finskspr�kiga h�gre l�roverken och
den finskspr�kiga bildade allm�nhet, som ej l�ser Runeberg p� hans eget
spr�k. Men hvad hvarken spr�k- eller bildningsf�rh�llanden hindra, �r
att Runebergs verk tillh�ra Finlands nationallitteratur, s� l�nge h�r
en nation existerar.

Men om Runeberg icke af det rikare offentliga lif, som uppblomstrade i

hans land, l�tit sig bortryckas fr�n sin diktning, s� har dock hans tid
p� 50-talet varit af andra omst�ndigheter splittrad.

Sedan skalden hvilat ut efter S�gnernas f�rra samling och �fven n�gra
nya tillkommit, intr�ffade sommarn 1851 hans svenska resa, hans enda
f�rd utom hemlandets gr�nser. Han reste i s�llskap med Duneker sj�v�gen
�fver Helsingfors och �bo och dr�jde i Stockholm tolf dagar, i Uppsala
tv�, emottagen med hedersbetygelser, som v�l d�rf�rinnan icke kommit
n�gon finsk man till del i utlandet. Det var dock icke
hedersbetygelserna Runeberg s�kte, utan hj�rtan och tankar, och han
fann dem till och med vid audienserna p� slottet och vid de officiella
middagarna, hos v. Beskow med notabiliteterna af Sveriges vittra och
l�rda samfund, p� Hotel Fenix med riksdagsm�n och litterat�rer, men
framf�r allt vid enskilda bjudningar och samkv�m, d�r han l�rde k�nna
Stockholms litter�ra personligheter. I Uppsala, d�r han fem timmar �
rad fick st� och h�ra p� tal, utan att komma i samspr�k med
studenterna, gick han slutligen f�rtretad sin v�g. Huru djupt hans verk
tr�ngt in �fven i Sverige, fick han under dessa dagar till fyllest
erfara. Samh�righetsk�nslan mellan syskonl�nderna p� hvardera sidan om
Bottenhafvet, hvilken lidit n�gon afbr�ck under den finska nationens
str�fvan att st� p� egen botten, hade genom F�nrik St�ls s�gner
�terknutits med den historiska traditionens starkaste band; Sverige �r
i dem representeradt af s�dana m�n som v. D�beln, Sandels, af Klercker,
v. Schwerin, Wibelius: �fven Runeberg sj�lf h�rstammade fr�n Sverige,
d�r hans farfar verkade som kyrkoherde p� Alunda pr�stg�rd i Uppland.
�rkebiskop af Ving�rd, som i sitt tal p� Fenix ber�rde denna
omst�ndighet, antydde enskildt f�r Runeberg, att man g�rna ville bereda
honom plats i Sverige. Runeberg svarade: "Herr �rkebiskop, Finland �r
en fattig mor, som beh�fver alla sina s�ner". �nnu p� �terf�rden, som
skedde norr ut �fver Kvarken, blef skalden firad i alla st�der. Fr�n
Ume� f�ljdes han af landsh�fding Montgomery ned till Vasa, allt medan
firandet fortgick. Ocks� skrifver Runeberg fr�n sistn�mnda ort till sin
hustru: "Den som vackert vore hos er tillbaka. Jag �r gr�nsl�st tr�tt
p� all v�rldens h�rlighet och l�ngtar efter gr�t, fisk och lugn p�
Kroksn�s".

En god del af �ret 1852 var Runeberg upptagen af att inreda den nya
g�rd, han k�pt sig sagda �r, sedan den gamla vid Kr�maregatan, d�r han
bott i tretton �r och skrifvit sina f�rn�msta dikter, blifvit f�r
obekv�m f�r den v�xande familjen. Den gamla g�rden har bevarats f�r
efterv�rlden i en akvarell af Albert Edelfelt; med sina vindskupor och
sitt h�ga brutna tak l�g den ett stycke p� sidan om det gamla Borg�,
d�r det med krokiga gator och gammaldags sm� r�dm�lade tr�hus fr�n
�stranden kl�ttrar upp mot Borgbacken och domkyrkan. Runebergs nya hus,
detsamma som af statsverket inl�sts och nu v�rdas i Borg� som en
nationalegendom, ligger i den nya stadsdel, som uppvuxit nedanom gamla
Borg�.

�r 1853 var Runeberg som b�st i farten med S�gnerna, d� han j�mte
Stenb�ck och B.O. Lille of�rmodadt kallades till ledamot i den f�rnyade
psalmkommitt�n, som 1854 sammantr�dde i �bo med uppdrag att kl�da den
f�r�ldrade svenska psalmboken i en tidsenligare dr�kt. F�r Runeberg var
detta uppdrag en medborgerlig plikt, som m�ste fyllas, hvad f�rsakelse
den �n p�lade honom; hans varma religiositet och v�rdnad f�r kyrkan
gjorde dock �fven denna plikt f�r honom till en hj�rtats sak. I �bo
�tskildes man med den �fverenskommelsen, att de tre poeterna hvar p�
sitt h�ll skulle utarbeta sitt f�rslag. Under tvenne �r, medan
Krimkrigets kanoner dundrade och ryska soldater voro inkvarterade i
hans g�rd, satt Runeberg vid sitt psalmarbete med en tr�genhet, som
ingalunda var hans vana vid diktandet. Det drygaste arbetet medf�rde
omarbetningen af de �ldre psalmerna, men till dem har Runeberg lagt vid
pass 60 egna, af hvilka v�l en del �tergifva mera kyrkans l�ra �n
skaldens, men flere �ro diktade nr hans eget innersta. Hans varma tro
p� det gudomligas uppenbarelse i naturen och i ordet; hans glada
f�rtr�stan till Guds k�rleksrika ledning och skydd; den innerlighet,
hvarmed han fattar m�nniskans barnaf�rh�llande till Gud: det �r hvad
som k�nnetecknar dessa klenoder i den svenska psalmdiktningen. "Min
tid", skref han till v. Beskow i sitt majbref 1855, "har varit j�mt
delad mellan undervisningen � gymnasiet och psalmarbetet, s� att
dagarna liknat hvarandra som vattendroppar". Ocks� var, n�r
psalmkommitt�n �ter sammantr�dde i �bo 1857, Runebergs f�rslag det
enda, som l�g f�rdigt till granskning. Det genomgicks nu "rad f�r rad
och ord f�r ord, v�gdes, klipptes, fylldes och j�mkades med en
sorgf�llighet, som skonade hvarken person eller m�da", ber�ttar han f�r
v. Beskow till julen samma �r. Han till�gger: "En ov�rderlig lycka f�r
oss under allt tr�k var, att vi alla tre voro hj�rtans v�nner fr�n
ungdomstiden och, fast jag sj�lf s�ger det, hvarken ot�liga eller
f�f�nga. D�raf kom ocks� att icke minsta moln af os�mja kylde den
sommarvarma friden under v�rt arbete och att minnet af denna tid nu kan
vara oss outs�gligt k�rt". Betydande �ndringar undergick Runebergs
f�rslag icke. "Sj�lfvaste Stenb�ck, som naturligtvis k�nner de frommas
fordringar p� det nogaste, fr�jdar sig �fver v�rt arbete och p�st�r,
att ingen med fog b�r kunna hafva n�got att klaga �fver", skrifver han
fr�n �bo till sin hustru.

Det f�rdiggranskade f�rslaget blef enligt kommitt�ns beslut tryckt till

kyrkans jubelfest sommaren 1857, hvarvid f�rlagsr�tten tillerk�ndes
Runeberg. Detta beredde hans tacksamma landsm�n tillf�lle att �t
skalden sammanbringa en nationalg�fva under formen af en aktieteckning
f�r ink�p af f�rlagsr�tten i fr�ga, hvilken teckning, under ifrig
anslutning fr�n allm�nhetens sida, inbragte den f�r d�tiden betydande
summan af 72,000 mark i nuvarande mynt; hvarje tecknare erh�ll ett
exemplar af psalmboken, prydt med facsimile af Runebergs handskrift
till psalmen N:o 223 j�mte skaldens namnteckning. Runeberg, hvars
knappa lektorsl�n ej mera motsvarade de stigande utgifterna i hans hem,
�fven om f�rfattarhonoraren begynt n�got �kas, hade h�rigenom med ens
befriats fr�n ekonomiska bekymmer och vunnit en betryggad �lderdom.

Runebergs psalmf�rslag blef, emot all f�rmodan, icke antaget, utan

omarbetades i en ny kommitt� af Topelius' smidigare penna, tills det i
sin nuvarande form stadf�stes p� kyrkom�tet 1886. I den finska
psalmboken ha Runebergs psalmer �fven kommit till anv�ndning.

�r 1857 erh�ll Runeberg, i f�ljd af de omst�llningar skol- och

gymnasief�rordningen af den 7 april 1856 medf�rde, n�gra �r f�re
uppn�dd emeriti �lder afsked med full pension fr�n sin lektorstj�nst
vid gymnasiet och fick s�ledes friare h�nder f�r sin diktning, en glad
tilldragelse som han, enligt bref till v. Beskow, firade med att g�ra
ingenting.

"V�r Herre", yttrade Runeberg vid denna tid, "har tv� v�ggar att f�ra
m�nniskan till sig. Den ena g�r han spak genom sin aga, den andra
�dmjukar han genom sin �fverv�ldigande godhet. F�r mig", tillade han,
"har han valt den senare v�gen".

I sammanhang h�rmed kan n�mnas Runebergs s�tt att b�ra v�rldsliga

utm�rkelser, kallelserna till medlemskap i l�rda och vittra samfund,
professorstiteln (1844), ordensdekorationerna b�de fr�n den egna
monarken och Sveriges, hvilka med hans stigande rykte i all st�rre m�tt
kommo honom till del. F�r fl�rdfri att pr�la med dem var han ock f�r
fl�rdfri att ostentativt visa dem tillbaka, n�r han ej kunde p� f�rhand
afb�ja dem. D�remot bar han icke med samma j�mnmod extra ekonomiska
f�rm�ner af statsmedel, s�som det p� silfverbr�llopsdagen tilldelade
studieunderst�det �t de �ldre s�nerna hvilket han �lade dem att afs�ga
sig genast efter aflagda examina. �nnu mera f�rtr�t honom
teologiedoktorsv�rdigheten, som Lille i all v�lmening skaffat honom i
anledning af psalmf�rslaget 1857, en grad hvilken hans vetenskapliga
studier ingalunda motsvarade. Han "fr�ste som ett strykj�rn", hvar g�ng
det �mnet vidr�rdes, s�ger hans hustru. �nnu p� sin sjukb�dd kunde han
vid minnet h�raf skaka sin friska v�nstra hand och f�rargad utbrista:
"Sakramenskadt, de veta ej huru en karl skall vara!"

Str�mborg, som redan nu begynt, efter sin utn�mning till lektor i

Borg�, att n�rmare umg�s i det Runebergska hemmet, omn�mner den gl�dje,
hvaraf Runeberg str�lade vid denna tid, d� han blott k�nt behof af att
vara lycklig och se andra lyckliga. Han l�t sina id�er som sk�na f�glar
i skiftande gestalter flyga omkring sig och f�gnade sig af att blott se
dem, utan att ens s�ka f�nga dem. F�r sina g�ster, som �ter fr�n n�r
och fj�rran str�mmade till hans hus, var han denna snillrika,
varmhj�rtade, anspr�ksl�sa v�rd, som r�ckte till f�r alla och aldrig
tycktes tr�ttna, huru �n nattens timmar fortskredo. Men medan studenten
s�lunda var upptagen, fick f�nriken �ter i ensamheten r�ka sin mossa.

Runebergs tid upptogs dessa �r �fven af nya upplagor af hans tidigare

verk. �fvers�ttningarna till de stora kulturspr�ken befattade han sig
icke med. I sj�lfva verket hafva endast de tyska blifvit best�ende,
framf�r allt _W. Eigenbrodts Runebergs epische Dichtungen_, 1891,
hvarmed hans f�rn�msta verk inf�rlifvats med v�rldslitteraturen, utan
att dock tillsvidare hafva d�rst�des vunnit samma beaktande som
Tegn�rs.

Till vederkvickelse fr�n dagens m�ngahanda hade Runeberg vid tiden f�r
psalmdiktandet begynt egna sig �t en ny art af jakt, r�ff�ngst med
brockar, en vintersport hvarvid han utvecklade stor ih�rdighet och stor
k�nnedom om r�fvens natur och lefnadss�tt, s� att jaktbytet under �rens
lopp r�ckte till b�de f�r de tjugu�tta skinnen hans hustrus p�lskappa
och som underlag till gev�ren p� v�ggarna i hans arbetsrum. "M�tte han
blott inte g�ra af med sig med de d�r jaktf�rderna", skrifver hans
hustru helt orolig. "Genom sn� och iss�rja, k�rr och sanka �ngar, allt
g�r det med samma ifver, och med hans kolossala figur och 40 �r �r det
ej mer detsamma som f�rr". Detta skrefs 1846; Runeberg var nu fyllda
femtio.

Omsider uppn�dde �fven den senare samlingens S�gner den f�rras antal af
17. Material hade Runeberg ej saknat, det tills�ndes honom fr�n m�nga
h�ll, s�rskildt af gamla veteraner eller deras �ttlingar. Men �mnet
hade dock begynt utt�mmas, och hvarf�r skulle Runebergs s�ngm� nu mera
�n annars upprepa sig? Det l�nga uppskofvet medf�rde en m�rkbar
skillnad mellan de b�gge samlingarna. F�rm�gan att uppfinna situationer
�r v�l lika stark i hvardera, men medan i den f�rra s�gnen �r anlagd p�
en enklare handling och mera summarisk i framst�llningen, �ro i den
senare detaljerna rikare, karakt�rsteckningen mera individualiserad,
och dikterna verka med starkare dramatiska effekter. Den utveckling mot
det dramatiska, som Runebergs skaldskap under dessa �r genomgick, har
�fven h�r gjort sig g�llande.

Till utgifnings�ret h�r _Bj�rneborgarenas marsch_, som sj�ngs f�rsta

g�ngen af studenterna i Kaisaniemi den f�rsta maj 1860. Den sista af
S�gnerna �r Landsh�fdingen. Samlingens emottagande b�de i Finland och
Sverige vittnar om huru Runebergs l�sarekrets vuxit; han hade aldrig
s�kt publiken, men nu s�kte publiken honom. H�ftet trycktes hos
Sederholm i Helsingfors, d�r det f�rsta exemplaret ficks f�rdigt 1860
den 13 december p� aftonen; man slets d�rom i enskilda kretsar. �nnu
sent p� natten anropades f�rl�ggaren af f�nrikens v�nner, och n�r det
f�ljande morgon utan annons blef bekant, att samlingen fanns
tillg�nglig, blef bokl�dan formligen bel�grad. I Sverige tala
tidningarna om en "oerh�rd", en "fenomenal" afs�ttning. Runebergs
f�rl�ggare i Sverige, N.M. Lindh i �rebro, som nio �r tidigare ink�pt
f�rlagsr�tten till Runebergs samtliga f�reg�ende verk f�r 3,300 rdr,
erlade f�r detta lilla h�fte utan tvekan 6,000 rdr, ett honorar, som
dittills ej uppn�tts af n�gon svensk f�rfattare, undantagandes Emelie
Carl�n. Inom ett �r utkommo i Sverige och Finland fem upplagor p� vid
pass 25,000 exemplar; �fven f�r Danmark trycktes en s�rskild
svenskspr�kig upplaga.

Allm�nheten hoppades p� �nnu en tredje samling S�gner, och i sj�lfva

verket tyckes Runeberg haft n�gra i tankarna, s�rskildt en om
Montgomery. Men hans s�ngm� kallade honom till nya uppgifter. "�t
F�nrik St�l har jag sagt ett l�ngt, sannolikt evigt farv�l", skrifver
han till v. Beskow i majbrefvet 1862.

RUNEBERGS DRAMATISKA DIKTNING; HANS SJUKDOM OCH D�D.

Mot slutet af Runebergs skaldebana intr�dde en riktning mot det

dramatiska, hvaraf sp�ren g� l�ngt tillbaka. Redan de f�rsta �ren i
Borg� var Holberg hans �lsklingsf�rfattare, och om hans intresse f�r
Shakespeare vittnar hans uppsats af �r 1842: _�r Macbeth en kristlig
tragedi_? N�r Stjernstr�m g�stade Borg�, var Runeberg en af den
uppburna sk�despelarens ifriga �h�rare. Den tr�ghet, hvarmed de sista
S�gnerna uppstodo, har kanske ytterst sin f�rklaring i skaldens h�g f�r
en ny diktart.

Knappt ledig fr�n S�gnerna, tog Runeberg i tu med _Kan ej_,

familjem�lning i tre akter, ett lustspel p� inhemsk botten, d�r dock
gestalterna p� episkt vis blifvit alltf�r skarpt utpr�glade f�r att
r�ra sig med den l�tthet, lustspelet fordrar p� scenen; som l�sdrama
har detta t�cka och graci�sa stycke sin fulla verkan. _Kan ej_
fullbordades 1862 och uppf�rdes 1863 b�de i Stockholm, K�penhamn och
Helsingfors; i Finland har det �fven sedermera h�llit sig som
repertoarpjes p� Runebergsdagen.

Julen 1863 utkom KUNGARNE P� SALAMIS, en tragedi i fem akter, som

skulle "f�lja efter sin idylliska syster och bedja om urs�kt f�r hennes
enkelhet", skrifver Runeberg till v. Beskow. Denna antika tragedi hade
skalden p�b�rjat redan p� 1840-talet, innan F�nrikarne tr�dde emellan,
vid tiden efter hans transport fr�n det latinska lektoratet till det
grekiska, d� l�sningen af de grekiska auktorerna i skaldens fantasi
�terv�ckte antikens formsk�na v�rld. I dess saga och historia fann han
den fastare botten hans dramatiska instinkt s�kte: Sofokles' "Ajas
gisselb�rarn" var en omedelbar f�reg�ngare till Kungarne p� Salamis,
hvaraf redan tre akter voro fullbordade 1845, d� skalden nu, efter
n�rmare tjugu �rs f�rlopp, �terupptog till behandling detta stora �mne.

N�r Runeberg begynte syssels�tta sig med dramatisk diktning, yttrade

han i bref till en af v�nnerna fr�n L�rdagss�llskapet, att hans
afgjorda riktning �t det episka m�jligen d�rvid kunde leda honom p�
afv�gar. Denna farh�ga har besannats, �tminstone f�r dramats tre f�rsta
akter, d�r expos�n och karakt�rsteckningen f�tt en nog mycket episk
bredd och saklighet. Samtalet mellan Leiokritos och Leontes, d�r fadren
f�r sonen motiverar det h�rda regemente, hvarmed han vill betrygga sitt
efter Ajas' fall usurperade v�lde p� Salamis, saknar dramatisk
h�llning, och Leontes' pliktkollision, d� hans erk�nnande af Ajas�ttens
anspr�k st�lla honom i valet mellan Eurysakes och sin egen fader, �r
utk�mpad i ynglingens br�st redan f�re dramats b�rjan, medan Tekmessas
och s�ndebudens ber�ttelser �ro episka best�ndsdelar utanf�r handlingen
p� scenen, l�t vara efter antikt m�nster. Ett starkare dramatiskt lif
m�ter i de b�gge senare tillkomna akterna, d� genom Eurysakes'
upptr�dande p� Salamis katastrofen n�rmar sig: vapenbytet mellan
Leontes och Eurysakes, den v�xlande striden, Rhaistes' d�d, Leontes'
fall f�r sin faders sv�rd, Leiokritos' underg�ng och Eurysakes' seger,
allt sammang�r till en stor dramatisk verkan, som g�r sig g�llande
�fven fr�n scenen.

Om Kungarne p� Salamis det oaktadt aldrig blifvit n�got spelstycke, kan

detta bero �fven p� annat �n dramatiska brister; en hufvudorsak ligger
tvifvelsutan i dess fr�mmande, antikartade inneh�ll. Icke blott dramats
yttre form: den sexfotade jambiska versen, spr�k och diktion, repliker
och argumentering, �ro h�mtade ur det grekiska dramat; �fven
karakt�rsteckningen inrymmer drag af antik h�rdhet och konsekvens:
Eubulos, den gamle fiskaren, hvars trohet mot Ajas�tten verkar med
styrkan af en naturdrift; Rhaistes, h�rskarens gunstling, som i sitt
v�sen r�jer intet annat �n l�ghet: Eurysakes, hvars h�mndk�nsla p�
forngrekiskt vis g�r ut �fven �fver besegrade fienders lik: allt detta
�r drag, som st� fr�mmande f�r den moderna andan.

Men d�rmed �r Kungarne p� Salamis ej blott en studie p� antiken. I

dessa den forngrekiska v�rldens gestalter har Runeberg framf�r allt
s�kt och tr�ffat det allm�nt m�nskliga, det f�r alla tider g�llande.
Leontes' str�nga ifver f�r det r�tta, f�r hvilket han offrar sitt lif,
verkar som ett f�rebud till den stoiska filosofin; men denna l�ra
innebar m�nga kristna best�ndsdelar. Med sitt saktmod och sin
f�rsonlighet kommer Tekmessa kristendomen ganska n�ra, och �nnu n�rmare
kommer Leiokritos, i det skuldmedvetande, hvarmed han i underg�ngens
stund b�jer sig inf�r de himmelske, hvilkas uppfostrande ledning af
m�nniskolifvet han bevittnat; men dessa makter--desamma som b�jde
Fjalar--hafva uppenbarat sig f�r m�nniskan s� l�nge hon varit m�nniska.
Genom att s�lunda i det antika lifvets former tr�ffa dess best�ende
drag har Runeberg af detsamma gifvit i Kungarne p� Salamis en bild, som
h�r till det yppersta den nyare diktningen frambragt. Han har ock
d�rvid egnat en g�rd af tacksamhet �t den bildningsv�rld, ur hvars rena
och klara former hans s�ngm� h�mtat en s� v�sentlig n�ring f�r sina
alster. Med sina h�ga tankar, sina varma k�nslor, sin underbara diktion
�r Kungarne p� Salamis en svanes�ng, v�rdig denna s�ngm�.
Runeberg sj�lf har kallat Kungarne p� Salamis "ett dramatiskt
l�rosp�n". Att han k�nde sig kallad att fortg� i denna riktning �r
otvifvelaktigt. Han hade funnit sin art inom det historiska
sk�despelet, och de verk, som ur de gifna f�ruts�ttningarna kunnat
utg�, hade m�h�nda grundlagt hos oss en inhemsk dramatik. Men den
F�rsyn, af hvars mantel han i sin diktning s�kt lyfta en flik, hade h�r
best�mt dess m�l och gr�nser.

Samtidigt med Kungarne p� Salamis utkom Wecksells "Daniel Hjort", en

m�h�nda mera utpr�gladt dramatisk skapelse �n Runebergs. Men denna ande
br�ts vid samma tid i b�rjan af sin bana: den litter�ra epoken var
afslutad. Blott Topelius' milda lyra klingade �nnu genom det sociala
och politiska arbetets buller.

* * * * *

Den 17 december 1863 utkom Kungarne p� Salamis i bokhandeln; den 19

hade Runeberg med sin yngsta son begifvit sig ut p� r�ff�ngst f�r att
vittja sina brockar, d� han tr�ffades af det slaganfall, som f�ngslade
honom vid sjukrummet f�r �terstoden af hans lefnad. Slaget hade drabbat
med s�dan h�ftighet, att skalden f�rdes hem utan medvetande och till
utseendet lifl�s.

Ryktet om olyckan spred sig snabbt �fver hela landet. I hufvudstaden,

s�ger "Helsingfors Dagblad", h�r man tusende g�nger samma fr�ga: Huru
�r det med Runeberg? F�rst efter n�gra dagar begynte en b�ttring
intr�da, men den blef aldrig fullst�ndig. Den h�gra sidan f�rblef
f�rlamad, s� att den sjuke endast med sv�righet kunde r�ra sig i sina
rum, st�dd med v�nstra armen p� n�gon af de hemmavarande s�nerna, medan
den h�gra var instucken i barmen p� nattrocken. Man hade anskaffat en
rullstol med vefmekanism f�r v�nstra handen, men Runeberg �lskade icke
"detta slags samf�rdsel med v�rlden". �fven talf�rm�gan f�rblef st�rd;
endast i b�ttre stunder talade skalden obehindradt. Fullst�ndigare
�terv�nde sj�lsf�rm�genheterna, minne och tankereda; men den poetiska
kraften var f�rst�rd: anden var bunden vid den brutna kroppen, men
f�rm�dde ej mera verka i den. Somrarna kunde den sjuke �nda till och
med 1868 tillbringa p� Kroksn�s, men f�rblef d�refter i staden. Mest
l�g han p� sin b�dd, hvarvid pl�gorna k�ndes mindre; ett gr�tt,
kvartersl�ngt sk�gg bet�ckte haka och mun.

Under dessa skaldens pr�fvo�r var hans maka hans outtr�ttliga

v�rdarinna i sjukdomen och s�llskap i ensamheten. Hennes dag f�rgick
under st�ndigt sysslande med den sjuke, hennes n�tter blefvo som hans
oroliga och s�mnl�sa, s�ger en af Runebergs nyare biografer. �nda till
�tta timmar i dygnet kunde hon sitta som f�rel�serska vid hans b�dd.
Gripande �r hennes bref kort efter den 5 februari 1865, det f�rsta �r
d� Runebergsdagen begynte h�gtidligh�llas i Borg�, f�r att efter hand
blifva en nationaldag f�r hela landet. I anledning af festligheterna
ute i staden skrifver hon: "Det skulle i sanning gjort mig godt, om jag
skulle trott, att p� festen en enda skulle med en v�nlig tanke ett
�gonblick kommit ih�g 'den store mannens' ringa stackars hustru, som
alls icke, s�som andra hustrur, kan f� r�kna sig vara 'ett' med den hon
�fver allt h�ller k�r, men som �nd� ibland icke kan betvinga en l�ngtan
att icke vara st�lld s� l�ngt ifr�n honom".

Fredrika Runeberg �fverlefde sin make med endast tv� �r; hon ligger
begrafven vid hans sida p� N�sebacken i Borg�.
Naturlifvet, som i h�lsans dagar varit Runebergs b�sta vederkvickelse,
spred sin trefnad �nnu i hans sjukrum. Utanf�r dess f�nster hade han
l�tit inr�tta ett br�de, d�r han dagligen h�ll fri taffel f�r ortens
sm�f�glar, medan en �fver s�ngen anbragt reflexionsspegel satte honom i
tillf�lle att fr�n b�dden betrakta dem. Str�mborg ber�ttar, huru han
�nnu 1875 p� vintern i en p� f�gelbr�det utst�lld bur f�ngade en
bofink, som eljes hade f�rg�tts i den starka k�lden, och h�ll den i
buren som g�st vintern �fver. En annan g�ng hade han t�mt ett litet
m�ss, som intog sina m�ltider dagligen framf�r hans s�ng, eller en
fluga, som h�ll honom s�llskap vid bordet. S� gladde sig skalden �nnu i
det sista att se lifvet trifvas under hans v�rd, medan han f�rkortade
de l�nga timmarna i det nu s� tysta skaldehemmet.

I b�ttre stunder tog Runeberg g�rna emot bes�k af v�nner och bekanta
och sk�mtade gladt om gemensamma minnen eller dr�jde vid anekdoter ur
det f�rflutna; det var under dessa �r Str�mborg gjorde sina biografiska
anteckningar, som �ro en s� oskattbar k�lla f�r k�nnedomen om Runebergs
lefnad. N�r professor C.R Nyblom fr�n Uppsala 1869 om sommarn bes�kte
honom f�r att ombes�rja den upplaga af hans samlade verk, som tills nu
varit i bruk h�r som i Sverige, emottog han af "den lidande och i
stoftet bundna skalden" detta intryck af storhet, som s� m�ngen
bes�kare fr�n hans h�lsas dagar omtalar. I sitt f�rord ger den k�nde
svenske estetikern en ansl�ende och �sk�dlig bild af lifvet i Runebergs
hem. "Sedan han s�ndt sin tack och h�lsning till alla v�nner � denna
sidan af �stersj�n", slutar skildraren, "tog jag farv�l af honom med en
k�nsla, som ej kan beskrifvas. Det var en af de f� g�nger, jag haft den
lyckan att st� inf�r en verkligt storartad, i alla h�nseenden helgjuten
personlighet. Ett s�dant m�te gl�mmer man aldrig".

Hvad Runeberg lidit i det tysta under dessa tretton �r, klagat har han
icke. En af de sv�ra dagarna, d� han uttalade sin l�ngtan till
N�sebacken, till begrafningsplatsen, och hans hustru med t�rfylldt �ga
fr�gade, om han s� g�rna ville bort h�rifr�n, p�minte han henne gladt
om n�gra rader, dem han sommarn 1828 skrifvit i minnesboken i lusthuset
i Pargas:

Hur ljuft att dr�ja, hur l�tt att fara,

n�r _Minnet_ lofvar v�rt namn f�rvara.

Efter hand nalkades slutet, krafterna aftogo, och genom s�mnl�sa n�tter
och tr�tta dagar skred tiden fram mot den afg�rande stunden, den 6 maj
1877. Dagen f�r begrafningen, som f�rsiggick Borg� den 12 maj, voro
Finlands st�der sorgkl�dda, och i alla hamnar flaggade fartygen p� half
st�ng. Finlands st�nder, f�r tillf�llet f�rsamlade till landtdag i
Helsingfors, universitetet och skolorna, senaten, gardet och
kadettk�ren, korporationer och f�reningar n�rvoro vid denna
nationalh�gtid f�r Finlands folk: �ndl�st gick t�get uppf�r N�sebackens
furukl�dda sidor. Det svenska broderfolket tog med Finlands del i akten
genom talrika kransar vid grafven och genom telegram till skaldens maka
fr�n Sveriges riksdag, Svenska akademin och l�rda s�llskap. �fven
Danmark och Norge voro vid grafven representerade. P� Finlands st�nders
v�gnar talade Snellman, p� universitetets Topelius; under Pacius'
ledning sj�ngo studenterna med Topelius' ord:

Fj�rran tid skall hans runor stafva,

natt skall icke hans namn begrafva,
ok skall icke hans folk f�rslafva,
seger skall ur hans aska gro.
�LGSKYTTARNE.

Nio s�nger.

F�rsta s�ngen.

Aftonvarden var nyss full�ndad i torpet. En l�mning

L�g p� det rymliga bordet �nnu, kring st�fvan med kalja
Stycken af h�lkaksbr�d och i koppar pot�ter och mujkor.
Stugan var v�l uppeldad och varm; fr�n h�rden vid ugnen
Spred en sprakande gl�d den behagliga hettan och fyllde
Taket med skyar af r�k, att p�rtorne knappast och sl�dan
Kunde p� sparrarme ses, d�r lagde de voro att torkas.
R�ken h�ll sig i h�jden likv�l, och under dess m�rker
Blossade p�rtor i m�ngd och belyste det landtliga folkets
Aftonbefattningar �n, v�rdinnan, den driftiga Anna,
Hvilken f�r sig och sin �rade man uppb�ddade s�ngen,
Dottren, som sk�ljde f�rn�jd vid muren den sotiga grytan,
Gnolande runor i lugn, och sonen, den raske, som flitigt
�ste �t f�larnes par, d�r de stampande stodo vid d�rren,
Hackelse, blandad med mj�l, i den v�l hopfogade hoen.

V�rden och herreg�rdstorparen sj�lf, den f�rst�ndige Petrus,

Stod fr�n b�nken opp, d�r han sutit i slumrande dvala,
G�spade l�nge, str�k ur pannan det yfviga h�ret,
Str�ckte mot taket armarna h�gt och bl�ste omsider
Makligt ur tr�ttad kropp den tungt insmygande s�mnen.
G�rna han lagt sig i ro, d� han dagen igenom arbetat,
Vadat i skogarnas sn� och sl�pat stockar till herrg�ln,
Hade ej herr kommissarien sj�lf bedt alla af g�rdens
Underlydande m�n den f�ljande morgonen tidigt
Samlas hos honom f�r �lgarnes skull, som man sk�dat i nejden.
Nu, i bekymmer att rusta sig ut till den stundande jakten,
M�ste han, tr�tt som han var, f�rdrifva den �lskade s�mnen.
V�gkosts�cken h�ngde d�r tom och f�rbidde att fyllas,
Och hans f�rtr�ffliga b�ssa, som s�llan klickade annars,
Ville f�r skottet sist ej elda, ty flintan var trubbig.
F�rst fr�n dess tr�dknapp tog han f�rsiktigt b�ssan och afdrog
Sj�lskinnsfodret, som skyddade l�s och pipa f�r v�ta.

Glad i sitt sinne bes�g han den nyss svartm�lade stocken,

Medan ur l�dan d�ri en hvassare flinta han framtog;
Men till sin hustru talte tillika den �rlige Petrus:
"Anna, i afton �nnu �r det b�st, att du fyller min mats�ck,
S� att den m�ttar en man, som en dag vill dr�ja i skogen.
Skaffa i ordning i kv�ll, om du ej vill st�ras i morgon;
S�mnl�s s�ngkamrat �r f�rsummadt arbete st�ndigt."
Men hon svarade nu, den driftiga Anna, f�rtrytsam:
"Aldrig ser jag ett slut p� din h�ftiga l�ngtan till skogen.
�r du en bj�rn till sinne och h�g, f�rst�ndige Petrus,
Lysten best�ndigt p� rof och �nskande jakter och vildbr�d?
Se, f�rst�ndige v�n, ej m�ktar du trifvas i stugan;
Visst som en br�nnande gl�d f�r din fot �r det fredliga golfvet;
Men att syssla i skogar och k�rr on�digt och st�ndigt,
S�dant �r ditt. Nu m�ste du dock sl� jakten ur h�gen.
Kommer min bror, som han loft, och bes�ker oss, l�nge f�rv�ntad,
L�mnande g�rd och barn, dem moderl�se han �ger,
Passar det d�, att jag h�r, med den galande tuppen som husv�rd,
Sitter allena och s�ker att roa den �lskade g�sten?
V�l det �gnade dig att hemma f�rblifva och motta
Honom och v�xla f�rtroliga ord som sv�ger med sv�ger."

"Icke dock s�", genm�lte den v�lf�rst�ndige Petrus,

"Icke dock s�, ordkunniga mor; hvad min herre befallt mig,
M�ste jag lyda, om �n det ej gl�dde mitt sinne som jakten.
Men om han kommer i morgon, din bror, den raske Mattias,
V�l, undf�gne du d� med v�nliga h�fvor den k�re,
S� att han sitter i stugan f�rn�jd, tills jag hinner tillbaka."

Honom svarade �ter den m�ngordkunniga Anna:

"S�ge jag stundom en vinst af ditt stora besv�r och din m�da,
Mindre ville jag d� p� din of�rtrutenhet undra;
Men d� du gick v�laktade herr kommissarien till handa
Dagen igenom och sk�t de flesta och yppersta �lgar,
Kom du tillbaka om aftonen glad, ifall du en hud blott
Mer �n kamraterna fick, d� han tog det mesta, din herre."

Leende svarade �ter den v�lf�rst�ndige Petrus:

"H� h�, kunniga Anna, bet�nk, att min herre allena
Vill ansvara f�r oss, om befallningsman f�r oss till tinget.
Noga besinne du, mor, att �lgarne borde besparas
Endast f�r kungens gev�r, om han n�'n g�ng reser i landet."

Tiga f�rm�dde dock icke den m�ngordkunniga Anna,

Utan hon j�mnade s�ngen och log och talte och sade:
"Litet kostar en plikt, som aldrig fordras och kr�fves;
S�g du v�l n�gonsin f�rr bland oss, att en herre blef tingst�md?
Bringa blott sj�lf en knippe med fisk eller f�gel till fogden,
Se, om han st�mmer dig d�! 'V�lkommen, granne, v�lkommen',
Ropar den �rade frun, ren innan du stigit p� trappan,
Leder dig in och hviskar sin man i �rat, och v�nligt
R�cker han genast sin hand och fr�gar: 'Hvad har du att s�ga?'
Stor konst vore det ej att sj�lf ansvara, ty snaror
Har du i skogarna nog och skjuter en orre som oftast.
Men det m� vara; den rike befaller, den fattige lyder."

S� hon sade, och knappt hon talat till �nda, d� bj�llror

H�rdes fr�n v�gen invid. Man lyssnade hastigt och uppsteg,
Sk�t gluggluckan tillbaka och tittade ut; men i blinken
Stod en fr�mmande man med frustande f�le p� g�rden.
G�sten fr�n Kuru k�nde man snart, den raske Mattias,
Annas �lskade bror, som ej ov�ntad var anl�nd.

Raggig som bj�rnen tr�dde han in i den �ngande stugan,

Nickade gladt vid d�rren och slog med den yfviga m�ssan
Sn�n fr�n sin f�rskinnsp�ls och fr�n f�tternas ludna bekl�dning.
V�rd och v�rdinna och dotter och son v�lkomnade honom
Alla med hand och med famn, och de sp�dare barnen p� muren,
Tittande sotiga fram, nedkl�ngde med skri, att af g�sten
F� sig en kringla enhvar och en mjuk ostskifva till v�lkomst.

Sedan man h�lsat, manade Anna sin �rade broder

Genast att s�tta sig ned och viste den yppersta platsen
H�gst vid bordet, d�r b�nk med b�nk i vinkel f�renas.
Denne satte sig d�r, p�t�nde sin m�ssingsbeslagna
Pipa och r�kte tobak, som han sj�lf planterat och skurit,
Medan med n�je han svarte sin syster, som fr�gade mycket
S� om hans blomstrande barn som hans b�rdiga hemman i Kuru.

Petrus, den v�lf�rst�ndige, gick och l�ste ur redet

F�len, som stampande stod fastbunden med tygel p� g�rden.
R�nkerna tog han p� armen och bj�llerkransen och lokan
Och inledde med b�ng den modige h�sten i stugan.

L�nge dr�jde dock icke den kunniga Anna vid ord blott,
Utan hon l�mnade m�nnerna fritt att tala i v�xling,
Medan hon gick att bereda sin bror en smakelig kv�llsvard,
Kistan l�ste hon opp, den beslagna, som lyste i stugvr�n,
M�lad med eldr�d grund och med m�rkare blommor beskuggad,
Framtog br�nnvinsflaskan och glaspokalen med tr�dfot,
Dukade, br�t det mjukaste br�d fr�n spettet och frambar
Ordnade stycken d�raf; men ur boden h�mtade dottren
Sm�r och dricka och k�tt till glad v�lf�gnad f�r fr�nden.
S� bestyrdes hans m�l i en hast, ty den kloka v�rdinnan
Hade p� f�rhand ren anr�ttningen lagt i beredskap,
S� f�r att f�gna sin bror som att visa de h�fvor, hon �gde.
Denne t�mde pokalen och �t med f�rn�jelse kosten.

Men hon gl�mde ej heller, den kunniga Anna, att �ter

Taga sitt samtal opp p� det st�lle, d�r nyss hon det l�mnat,
Och hon talade snart till den raske Mattias fr�n Kuru:
"Visst m� jag kalla det sv�rt f�r en man att sk�ta allena
Ej blott yttre bestyr, men p� en g�ng sysslorna inne,
Mest dock ifall hans hus �r som ditt f�rm�get och vidstr�ckt.
Ser man ej m�ngen g�ng, hur �fven den frodige h�sten
Tr�ttnar i backen, d� ensam han drar det betydliga lasset?
Men d�r f�raren g�r vid fimmelst�ngen och hj�lper,
Manande mycket med v�nliga ord, d�r komma de b�da
L�ttare fram; och s� �r bekymret mindre f�r mannen,
N�r af en trogen hustru han f�ljs, som delar hans m�da."

Henne svarade �ter den raske Mattias fr�n Kuru:

"Undra d� ej, att s� s�llan jag f�r kringflacka och resa.
Se, s� �r det med mig, och s� �r jag stadd p� mitt hemman,
Likasom g�ddan st�ngs i den rumrikt gillrade katsan:
Hvart hon f�rfogar sig, l�ngtande ut, fr�n ett h�rn till ett annat,
S�tta sig hinder emot, och f�rg�fves bryter hon b�ljan.
�gor och skog har jag sk�tt i min tid, som det �gnar en bonde,
V�rd har jag varit, och nu skall jag vara v�rdinna tillika.
Knappt ett �r har f�rg�tt, sen min hustru, den goda, f�rl�t mig;
Tyngre det varit mig dock �n alla de andra tillhopa.
Gick jag att pl�ja, gick jag att sk�ta min viktiga korns�dd,
Eller om sedan jag bj�ds af �rets v�xlande tider
B�rga mitt frodiga h� och sk�rda den gulnade r�gen,
R�dde d�r pigor och barn oeftersedda i stugan;
Dr�jde jag �ter inne en stund, snart flyktade fliten
D� fr�n �ker och �ng, och den op�manade dr�ngen
Satt, med armarne lagde i kors, i behagelig hvila.
Men hvad som tryckte mig tyngst, var barnen, det �ldre, som st�ndigt
Ropte sin mor, och det yngre, som gr�t vid det fr�mmande br�stet."

Honom svarade r�rd den m�ngordkunniga Anna:

"Ovis kallar jag dig, om du s� f�rn�ter i �ngslan
Lifvets raskaste �r, d� du �n kan njuta och fr�jdas.
D�rf�r v�lje du snart en f�rst�ndig hustru, som trogen
V�rdar ditt hus och f�rn�jer dig dag och natt med sitt s�llskap,
S�som jag menar, du snart skall finna en flicka ben�gen."

Men allt medan han �t, genm�lte den raske Mattias:

"S� har jag tyckt, f�rst�ndiga mor, men med tvekan och oro
S�g jag bland kvinnornas m�ngd och fann �n icke den r�tta.
Ofta t�nkte jag s�: Skall jag v�lja en ung eller �ldre?
Allvarsammare kunde dig v�l den mognare vara.
Ty hvart hv�lfvande �r omfj�ttrar det h�ftiga lynnet,
Likasom spindeln spinner den kufvande tr�den om flugan;
Men ej g�fve hon mig, hvad den yngre f�rm�dde att gifva,
Kindernas f�gring och k�rlekens fr�jd, som den kraftiga mannen
Efterstr�fvar likv�l som kvinnans yppersta hemgift.
�ter r�ds jag att, seende blott p� mig sj�lf och mitt n�je,
Taga en ung, som, flyktig och yr, v�rdsl�sade barnen,
Eller ock, sedan hon sj�lf f�dt blomstrande s�ner till v�rlden,
Blefve ett gissel f�r dem, som ej legat dess hj�rta s� n�ra.
D�rf�r dr�jer jag �n och med fruktan blickar mot valet."

"Hej dock", sade i hast den kunniga Anna, "best�ndigt

Faller det m�nnerna k�rt att eftersinna och r�dsl�.
Innan de f�retaga en sak, skall det t�nkas och t�nkas
Med och mot; s� skr�mmas de l�tt af diktade faror,
Ofta dr�jande s�, tills det nyttiga g�r dem ur h�ndren.
Icke �r allt ostadigt, som ej �r stadgadt af �ren;
Icke �r stadigt allt, som l�nge af varandet gl�dt sig.
M�ngfald f�der i jordiska ting den rika naturen,
M�ngfald f�der hon ock i m�nniskolynnen och tankar.
Ser man dock l�tt, hur hon st�r p� sin strand, v�rplantan, och knoppas,
Fredlig, rotad och lugn, d� den hundra�riga b�cken
St�rtar i yra f�rbi och nejderna fyller med buller.
Tag en flicka, Mattias, och tag den jag bjuder dig genast!
Ser du p� ungdom, nog, hon �r aderton�rig, min broder,
Ser du p� kroppens runda behag och den fylliga kindens,
F�r du v�l l�nge s�ka en stoltare flicka �n denna.
Men om p� lynnet du ser, �r hon fromsint, stilla och b�jlig,
L�rd af sin barndoms n�d att tacksamt skatta det goda.
Nu framlefver hon lyckliga dar p� den st�tliga herrg�ln,
Piga bland pigornas m�ngd, men aktad af alla som ypperst.
Henne f�rtror herrskapet de prunkande v�fvarnas sk�tsel,
Henne bestyret om mat och k�llarens nycklar och bodens,
Och snart kunde du tro, att hon fostrats d�r som en dotter."

Men nu f�ll han i talet, den v�lf�rst�ndige Petrus,

Lysten att f�ra det ut, som hans kunniga hustru begynte:
"Hedda menar du visst, Zakarias' dotter, med l�tthet
K�nner jag Hedda igen i det v�lf�rtj�nta ber�mmet.
Har hon dock vuxit opp ur sin barndoms m�dor och sorger,
Liksom den goda k�rnan, om �n i svagare jordm�n,
Kraftfullt vecklar sig ut och blir en lofvande planta.
Ingen passar som hon f�r den raske Mattias, och s�kert
Skulle den �rlige snart, om han henne blott finge f�r �gat,
B�rja p� vigselring och f�rlofning t�nka och skynda.
Ty s� �r hon i sanning f�r m�nnernas flyktiga blickar
Som f�r trastarnas tropp den b�rrikt lockande r�nnen;
Ystert sv�rma nu dessa och sv�fva p� luftiga vingar,
Tills de i farten i hast bli varse det rodnande tr�det;
Genast skratta de h�gt af gl�dje och skynda beg�rligt
Alla i t�flande flykt till de yppiga klasarnas skatter;
Sedan h�nga de vid och t�la v�l buller och k�ppkast,
Innan de fly, d� man lysten p� b�r vill jaga dem unnan.
D�rf�r ber jag ock den, som �r v�rd det goda, att genast
St�lla hos henne sig in, att ej andra m� hinna i f�rv�g;
D�rf�r skynde du snart, v�rderade sv�ger, till herrg�ln."

Honom svarade s� den raske Mattias fr�n Kuru:

"Roligt vore att se den mycket beprisade flickan,
Funne en f�rev�ndning jag blott f�r det k�cka bes�ket,
Ty att f�r friare strax misst�nkas behagar mig icke."

Men d� log han behagligt, den v�lf�rst�ndige Petrus,

Glad af sitt goda f�rslag, och han talade �ter och sade:
"D�rtill att finna ett r�d �r l�tt, ty, i sanning, din �nskan
Passar till st�llningen nu som osten till krusade formen.
Tidigt i morgon g�r jag p� �lgjakt, s�som min herre
Bedt och befallt; d� f�ljer du raskt, med min b�ssa bev�pnad,
Och s� hinna vi snart till den v�lbemedlade herrg�ln.
Men d� i stugan du tr�dt och de �friga skyttarna samlas,
Spanar du tigande opp med din blick den f�rst�ndiga Hedda.
L�tt p� de rodnande kindernas glans och den dr�pliga v�xten
K�nner du henne igen, om hon sute bland hundrade pigor.
Om hon behagar dig d�, det jag tror du skall finna besannadt,
Kan du ock v�xla ett sk�mt eller spr�ka f�rtroligt med flickan.
Sedan bet�nke du v�l, s� l�nge vi dr�ja p� jakten,
Hur hon till n�jes dig var och om henne du �nskar till hustru;
Sist, om det faller dig k�rt, skall jag �ter blifva din talman."

Men han beprisade nu, Mattias, f�rslaget och uppsteg

Just i detsamma, m�tt af den goda f�rpl�gningens sk�nker,
Och med ett famntag tackade han sin sv�ger och syster.
�fverm�ttan f�rn�jdes ocks� den f�rst�ndiga Anna,
N�r hon f�rm�rkte sitt v�nliga r�d af m�nnerna gilladt,
Och hon dr�jde ej mer att f�r b�gge bereda en v�gkost.
Men d� hon packat en n�rande mat i v�skan af n�fver,
H�ngde hon �ter den tung p� den h�lliga knappen i v�ggen
Och gick sedan �stad att b�dda ett l�ger �t brodren.
Halmen skakades opp i den rymliga s�ngen, beh�ndigt
Bredde hon lakan d�rp� och hufvudkudden af fj�der,
Medan den blomstrande dottren med st�t inbragte till t�cke
Ryan, som fordom blef v�fd f�r de fromma f�r�ldrarnes bruds�ng.
Anna, f�rst�ndiga mor, v�l hade du mycket f�r�ndrats,
Sedan du br�llopsnattens behag invigde och ryan,
Kinden var rynkig nu och de smidiga formerna fetnat;
Men densamma i prakt var �n din rya med samma
R�da och hvita och svarta och bl�a fasoner i ullen;
Denna tj�nade nu din bror till ett prunkande t�cke.

Men n�r allt var beredt och enhvar �stundade hvila,

Sl�ckte de p�rtornas flammande bloss och f�rtrodde de tr�tta
Lemmar �t nattens s�fvande hand att f�rfriskas och styrkas.

Andra s�ngen.

Ren aftynade syrsornas s�ng p� den sotiga muren,

Gl�den f�rkolnade ren, och i vr�n p� sin vanliga pinne
Gol nattvakande tuppen, beb�dande morgonens ankomst.
Knappast skulle �nd� den f�rst�ndige Petrus ur dvalan
Vaknat, tr�tt som han var af de f�rra dagarnas m�dor,
Hade tillika en stormande tr�ta p� muren ej uppst�tt,
Hvilken med buller och brak tillv�xte i nattliga m�rkret.
Ty d�r l�g han behagligt, den aktade tiggaren Aron,
N�rmare ugnen och nj�t den �ngande hettan allena,
Medan en annan af m�nnernas tropp, inhysingen Pavo,
L�g vid hans sida och k�nde ej nog af en �lskelig v�rma
Grannen ville med v�ld den �rlige Aron fr�n st�llet
Tvinga och hv�lfde sig opp p� hans andra sida beh�ndigt,
Tr�ngande p� som en kil; men f�rgrymmad reste sig Aron,
Famlade, fattade tag och sl�ngde den stretande Pavo,
L�tt som en stamps�ck, ned fr�n den sotiga muren i golfvet.
Genast vaknade Petrus, af bullret f�rvirrad och uppskr�md.
Men med klagande r�st tog Pavo till ordet och sade:
"Lyssna dock, Petrus, och se, hvad tiggaren gjort med den b�ttre,
Kastat fr�n muren mig ned, halsbrytande, stolt i sin vrede,
Liksom han vore en kung och ej lefde af m�nniskors n�d blott."

Honom svarade strax den �rlige tiggaren Aron:

"Ville du tr�nga mig bort och ej unna den gr�nade gubben
V�rma sin sida vid ugnen, som dock har v�rma f�r alla,
M�ste du skylla dig sj�lf, om ock nacken du brutit i fallet!"

Men n�r den �rlige Petrus f�rnam, hvad m�nnernas tvist var,
Log han af hj�rtat och n�mnde vid namn inhysingen Pavo:
"Pavo, min v�n, det �r b�st att ej neka en annan, hvad r�tt �r;
�fven med tiggarn �r Gud och beskyddar hans hvila p� muren."
Sade, men tigande kr�p inhysingen Pavo i ugnen,
D�r han i blinken p� b�dden af sten, kring�ngad af hetta,
Somnade ljufligt och gl�mde sitt fall i behagelig hvila.

Men ej t�nkte han mer, den f�rst�ndige Petrus, p� s�mnen,

Utan han steg ur b�dden och gick att v�cka Mattias.
S�ngen n�dde han snart och lade sin hand p� sin sv�gers
Skuldra och hviskade sen i hans �ra de manande orden:
"Morgon i h�nderna ren! Upp, sof ej l�ngre, Mattias!
�nskar du f�lja oss �t p� den lofvande jakten och sk�da
Hedda i dag, som du ville i g�r, m� vi skynda till herrg�ln."
Sade; ur hvilan spratt den raske Mattias, och redan
Satt han i s�ngen rak; men den v�lf�rst�ndige Petrus
Gick att bestyra om eld och s�kte v�l l�nge i h�rden,
Innan d�r djupt p� bottnen han fann det gl�dande kolet.
Skickligt tog han det opp, med tv� p�rtstumpar till eldt�ng,
F�rde det n�ra sin mun och bl�ste med vidgade kinder
H�ftigt d�rp�: en kv�fvande r�k omhv�rfde hans anlet,
�msom sk�dadt i ljus och �msom h�ljdt i en m�rk natt.

Snart dock v�cktes en l�ga, och p�rtan flammade genast,

Stugan var upplyst nu, ur dvalan vaknade h�nsen,
Katten p� h�llen str�ckte sig styf, t�tt skakande hufvet,
Och sin g�mma i spr�ng upps�kte den skr�mda kaninen.
Skyndsamt b�rjade sen den f�rst�ndige Petrus att kl� sig,
Drog med f�rn�jelse p� de bepr�fvade, h�lliga, gr�a
Vallmanskl�der, som skylde mot k�ld hans fylliga lemmar,
Passade f�tterna sen i v�rmande strumpor af svart ull,
Skodde sig snabbt, steg opp, tog f�rskinnsp�lsen af v�ggen,
Svepte sig v�lansenlig i den och sp�nde kring medjan
L�derb�ltet, prunkande grant med sitt h�kte af m�ssing.
S�dan stod han beredd att g� till den st�tliga herrg�ln.
�fven Mattias kom ur sin vr�, munderad och f�rdig,
Kl�dd fr�n hufvud till fot, som han �rnade t�ga p� jakten;
Endast sin st�tliga p�ls af tolf mjuktgarfvade f�rskinn,
Kostliga, tyngda af ull, som en lofvande f�le i v�rde,
Bar han ej tillsp�nd �n, men han hv�lfde den makligt omkring sig.

Nu, d� de voro i skick och v�l utrustade b�da,

Tog den �rlige Petrus p� v�ldiga skuldror sin mats�ck,
H�ngde sin b�ssa p� nacken och gaf Mattias ett gammalt,
Svenskt, m�ngpr�fvadt gev�r och talade v�nligt och sade:
"H�r �r klenoden! En g�ng m� den tagas af knappen f�r din skull.
Sj�lf den begagna n�ndes jag ej; p� den sotiga v�ggen,
Dyr och v�rderad, den h�ngt, som den l�mnades d�r af min fader."
Sade; men leende tog Mattias och h�ngde p� axeln
Remf�rsedda gev�ret och tryckte sin m�ssa p� hufvet,
Villig att vandra �stad till j�garens v�rf och till �lskarns.
Morgonsupen f�rgl�mde dock nu den f�rst�ndige Petrus
Hvarken att taga sig sj�lf eller bjuda sin �rade sv�ger,
Utan de s�po med lust och togo sig v�rma p� f�rden.

Men d� de kommo p� g�rden och s�go den klarnade himlen,

Fullt med stj�rnor bestr�dd, och h�rde den tindrande drifvan
Knarra f�r f�tternas steg och knutarna braka f�r k�lden,
Medan p� hvar sitt par l�ttl�pande skidor de stege,
Gladdes Petrus i hj�rta och sj�l och talte och sade:
"Nu, kamrat, f�r en dag som denna betalar man pengar.
Kosteligt, trodde dock knappt, att den fuktiga vinden fr�n �stern
Skulle sig v�nda s� snart, d� den kom med blida i aftse.
L�tt skall det bli att jaga i dag; den glattade skidan
L�per som st�let p� is, och �garne hindras af skaran;
Dr�jom ej, f�lj! L�ngs �ngarna g�r genv�gen till herrg�ln."
Sade och skyndade fram och hann den stupande backen,
Som fr�n hans ladg�rd sluttade brant mot �ngen d�r nedan,
Honom f�ljde Mattias, och b�da beg�fvo sig utf�r,
Snabba som skuggor af moln, dem stormarna jaga p� f�stet.

Men d� de sl�tten n�tt, framlupo de saktare b�da,

Utan att hindras af g�rden, ty sn� bet�ckte dem alla,
Och d� ordade snart den raske Mattias bet�nkligt:
"Glad jag, f�ljer dig nu, ty af jakten v�ntar jag n�je,
V�ntar mig n�je ocks� af att se den beprisade Hedda;
Fr�ga m�ste jag dock, f�rst�ndige Petrus, p� f�rhand:
R�knas ej farligt h�r att bryta f�rbudet om �lgjakt,
Blir v�l din herre bel�ten med mig, kanh�nda han hellre
Brukar sitt eget folk, �n tager en fr�mmande med sig?"

Leende talade �ter den �rlige torparen Petrus:

"Hej! Ej falla i dag v�l de f�rsta �lgar i socknen;
Trygge vi jaga dem h�r, om ock kulorna yrde kring tingsg�ln.
Frukta ej heller att bli med f�rakt mottagen af herren;
�tta torpare �ro vi v�l, jordbrukare alla,
Hvilka med m�da och svett uppodla hans b�rdiga �gor,
Dock ber�mmas blott tvenne af dem som kunniga skyttar:
Petrus p� Tj�derkulla, d�rn�st Zakarias p� Hjerpvik.
F�rst st�r Petrus, f�rty Zakarias, den �rlige gubben,
Flammar som brinnande eld, hvar g�ng han fattar i b�ssan,
F�rdig att rikta en kula mot skyn, om det g�ller, i hettan.
Flere beh�fvas vi d�r, som f�rst� handtera gev�ren.
S� att fr�n skilda h�ll vi m� kunna med kulor emotta
�lgarne, medan med rop skidl�parne drifva dem fram�t.
D�rf�r lite du p�, att du blir v�lkommen p� herrg�ln,
B�de som sv�ger till mig och som en b�sskunnig och k�nd man."

S� han sade, och n�jd tog �ter Mattias till ordet:

"Se, p� en ok�nd ort �r man �gonm�rke f�r alla;
Hvaren, s�dan �r m�nniskors sed, vill spana den svaga
Sidan hos fr�mlingen opp och i tysthet g�cka hans felsteg.
Om i mitt hem jag f�rg�r mig en g�ng, s� r�knar dock ingen
Grant d�rp�, ty man vet, att jag g�r det en annan g�ng b�ttre;
H�r blott s�, som jag visar mig f�rst, �r jag �rad och ansedd;
S�g d�rf�re ocks�, hur s�kert det gamla gev�ret
Kastar en kula i m�l? Jag �r r�dd att af mycken f�rtr�stan
Skjuta p� h�ll och bomma och bli �tl�je f�r andra."

Men d� teg han ej mer, den v�lf�rst�ndige Petrus,

Utan han h�jde sin st�mma till skryt och talte och sade:
"�lgen tr�ffar du, broder, s� l�nge med �gat du ser den.
Skjuter du, m�ste han d�, om gev�ret ej blifvit sig olikt;
Flere ber�mdare skott �n ett slikt man gjorde med detta.
Under kriget det h�nde en g�ng, att Johannes, min farbror,
Hvilken som tapper korpral d� bar det f�r land och f�r konung,
F�ljde en dyr transport med hundrade k�cka kamrater.
Men d�r sv�rmade ofta fientliga skaror i nejden,
F�rden var farlig och sv�r, och den �delborne kaptenen
M�ste med mycket mod och med mycken f�rsiktighet framg�.
Nu, d� de rastat en stund i en by, uppbr�to de mangrant
�ter och t�gade af, och b�nderne gingo f�rsagde
N�ra sin fora enhvar och drefvo med fruktan i hj�rtat,
Endast med skakade tyglar, de tungt framsl�pande spannen!
S� uppn�dde de sakta den �ldriga skogen af furu.
Nu undflydde det ej den stridserfarne kaptenen,
Att d�r kunde i skygd af de v�ldiga tallarne d�ljas
M�nget fientligt f�rs�t, men mest i de kvarnar, som socknen
T�tt till hvarandra byggt vid den forsande b�cken, som fl�t d�r.
D�rf�r befallte han k�ckt manskapet att h�lla sig redo,
Medan han sj�lf gick �ter och fram och s�g med ett l�ngsynt
Glas l�ngs v�gen och ville f�rs�ka att m�ta bland tr�den
N�gon fientelig blick, som skytten bland granarna spejar,
N�r han i gryningens stund h�r tj�dern kn�ppa och listigt
�n framspringer ett steg, �n h�ller sig stilla och lyssnar.
S� kringspanade �fven den �delborne kaptenen,
Medan de nalkades skogen, dess djup till h�ger och v�nster.
S�dan gick han f�rbi den tappre korpralen Johannes.
Denne h�ll ej f�rg�fves sitt skarpa �ga p� nejden,
Ty p� en kvistrik gran, som h�jde sig ofvanom b�cken,
Viste han snart och talade s� till den �dle kaptenen:
'Ser jag ej liksom ett skimmer af guld i den barriga toppen?
Sk�da dock dit, jag tror, att en spejare sitter f�rdold d�r!'
Orden f�ljde p� stund den �dle kaptenen och v�nde
Glaset och blickade dit och talte med manande st�mma:
'R�tt! P� hans dr�kt �r fienden r�jd, men finns f�r en sup h�r
Ingen, bussar, bland er, som kastar en kula i f�geln?'
Sade; men alla de h�rde hans ord med f�rv�ning och undran,
Alla s�go i mark och mumlade sakta i t�ndren,
Och s� bviskade en och en ann' sin granne i �rat
'Ville v�l hellre lofva att m�nen skjuta i pannan;
�r han ock l�ngre borta, s� f�r man dock sikte p� honom.'
Men d�r tr�dde han fram och sp�nde sin hane bet�nkligt,
Rynkande �gonabryn och styfva mustascher, min farbror.
Han af alla var den, som v�gade g�ra f�rs�ket,
Viss p� sin konst och sitt goda gev�r och sitt �fvade �ga.
Vinkande bad han i hast kaptenen att l�ta sitt manskap
T�ga i ost�rd g�ng, att ej spejaren s�ge f�rs�tet,
Medan han sj�lf, nedhukande, kr�p till ett g�rde vid v�gen.
Troppen t�gade fram, och man hade ej funnit i m�ngden
N�gon, som v�nde sin blick �t ett annat h�ll �n hans granne;
Ty som stj�rnorna se p� den b�rdiga jorden, de s�go
Alla, den ena s�v�l som den andra, p� granen allenast.
V�ntan, tvifvel och hopp och halft f�rbitet ett l�je
Bodde p� allas anleten d�, och en v�xande hviskning
Spriddes med sorl fr�n mun och till mun, tills det �dla gev�rets
Hane gaf eld, och det knallade af, och den listiga spejarn
Damp som en fisk�rn ned i den svalluppkastande b�cken.
Detta det yppersta skott, som g�ras kunde, ber�mdes
L�nge i hela arm�n, och gev�ret var vida beryktadt."
S� fullf�ljde och sl�t sin trogna ber�ttelse Petrus.

Men af beg�relse sn�rd att vidare h�ra och fr�ga,

V�nde Mattias sin blick mot sv�gern och sade f�rbindligt:
"Slutar ej �n, jag brinner af lust att veta f�rloppet,
Huru i skogen det gick, hur det var med f�rs�tet, p� hvad s�tt
M�nnerna redde sig ut, men mest hur det �dla gev�ret
Kom att stanna hos dig, sen det tj�nat f�derneslandet.
Mycket f�rn�jde mig nyss din ber�ttelse; gladt �r att h�ra
F�dernas bragder och lof, hur de lefvat ber�mligt och handlat,
Mest dock ifall den kloke, som k�nner och �rar dem, talar.
D�rf�r skynda, min v�n; ren mellan de sn�iga tr�den
Sk�da vi skenet af tindrande ljus fr�n stugan p� herrg�ln."

Villigt begynte igen den f�rst�ndige Petrus att orda:

"Nu; d� man s�kert s�g, att fiender funnos i skogen,
Gjorde den �dle kaptenen sin halt och h�ll f�r sitt manskap
Kraftigt ett tal, f�rmanande dem att ej svika i striden.
Modigt br�to de in i den djupa skogen, och hastigt
Blefvo de tagna emot af kulor och bl�nkande sablar.
Ingen vek; d�r br�to med lugn soldaterna f�rst fram,
B�nderna f�ljde och ropade h�gt och v�rjde sig vrede;
S� de slogo sig sist med m�da igenom och kommo
Fram till st�lle och ort, men m�nga de l�mnade efter,
Tr�ffade sv�rt af fientliga skott, och m�nga de f�rde
S�rade med, bland dem den tappre korpralen Johannes,
Som, d� han �tta g�nger gev�ret laddat och �tta
Bussar f�rgjort, sist tr�ffades sj�lf af en kula i benet
Och af en redlig v�n blef bragt p� en k�rra och r�ddad.
D�r i sin j�mmer gl�mde han ej det k�ra gev�ret;
Utan att f�lla en t�r och utan att klaga sin sm�rta
H�ll han det �n i sin hand, d� till h�gkvarteret de hunno.
Men d� befallning han fick att l�mna munderingen fr�n sig,
R�ckte han sabeln lugn, och lugn bajonetten och taskan,
Endast gev�ret beh�ll han en stund och skyldrade sakta:
Sedan gaf han det bort och g�mde sitt anlet, i tysthet
Brusten i gr�t; det m�rkte likv�l den �dle kaptenen.
R�rd i sin sj�l gick denne och bad generalen f�runna
Gamla gev�ret som l�n �t den tappre korpralen Johannes.
Bifall fick han p� b�nen och kom med gev�ret tillbaka.
Sakta sm�llde han d� den tappre p� axeln och sade:
'Kunde jag, k�cke kamrat, ock �terst�lla dig benet,
Lika s� visst som ditt goda gev�r: h�r, tag det tillbaka,
Ag det till minne af land och af kung, som du trogen har tj�nat!'
Men som en gammal far, som sutit vid ugnen och v�ntat,
Hj�rtligt h�lsar sin son, d� han �terkommer fr�n staden,
L�nge f�rdr�jd af bestyr och af d�ligt f�re p� v�gen,
S� f�rn�jdes ock du i din sj�l, min aktade farbror,
N�r ur kaptenens �rade hand du gev�ret emottog.
Men som den friske det f�ljt, s� f�ljde det �fven den halte
Hela hans lefnad igenom, och kom, n�r han dog i v�r stuga,
F�rst till min far och fr�n honom till mig, d� han l�mnade v�rlden."

S� med f�rtroliga ord f�rkortade sv�grarne v�gen,

Och ren hunno de fram till den rikt bemedlade herrg�ln.
Men d� de tr�dde d�r in igenom det �ppnade ledet,
M�tte dem hundarne f�rst, den modige J�ger och Backus,
�fvade b�da att sk�lla p� vildt och vakta vid boden.
Strax med ett vredgadt skall mot den raske Mattias de sprungo,
Dj�rfve och f�rdige snart att bita den fr�mmande skytten,
Hade ej Petrus i hast tilltalt dem och hotat med k�ppen;
Men d� de h�rde hans r�st och s�go hans lyftade skidk�pp,
Tego de stilla och kr�po, med smidigt viftande svansar,
�dmjukt n�ra hans kn�n och smekte den gamle bekante.

Bullret n�dde likv�l v�laktade herr kommissarien,

D�r han i salen satt, omgifven af b�ssor och skjuttyg.
Genast begaf han sig ut, att se hvad vore � f�rde,
Lockade hundarne f�rst, steg sedan p� trappan, blef varse
Skyttarne d�r, omgifne af natt, och talte och sade:
"Hvem? Hvadan �ren I? S�gen det snart, att jag m�tte f�rnimma,
Om I af g�rdens m�n eller vandrande fr�mlingar �ren?"

M�ssan tog i sin hand den f�rst�ndige Petrus och sade:

"Jag, v�laktade herre, det �r, som p� eder befallning
Kommer f�r jakten beredd, min sv�ger Mattias fr�n Kuru
H�mtar jag med; b�sskunnig �r han och med b�ssa bev�pnad."

Genast svarade glad v�laktade herr kommissarien:

"Godt, att du kommit, min v�n, och att �fven din sv�ger du medf�rt,
Flere beh�fvas vi h�r, som f�rst� handtera gev�ren.
Vandren till stugan och v�nten mig d�r, om en stund �r jag f�rdig."
Sade och v�nde sig om och gick tillbaka i salen.

Tredje s�ngen.

Men till den v�lupplysta och v�lupptimrade stugan

Gingo de modige skyttarne d�, som befallde de voro.
Skidorna st�llde de f�rst mot v�ggen och st�tte i drifvan
K�pparne ned, sn�n stampade de fr�n f�ttren i farstun,
Sedan tr�dde de in igenom den knarrande d�rren.
Glade s�go de d�r vid skenet af flammande p�rtbloss
Sju v�lrustade torpare ren kring bordet i samkv�m,
Medan i hvar sin vr� tyst gnolande pigor beh�ndigt
Trampade surrande rockar och rullorna fyllde med bl�rgarn.

Sedan man h�lsat hvarann och b�da de tagit sig b�nkrum,

B�rjade snart, bland tigande tyst, den raske Mattias
S�nda ett spanande �ga omkring, upps�kande Hedda.
L�tt p� de rodnande kindernas glans och den yppiga v�xten
K�nde han henne igen bland m�nga, som Petrus f�rutsagt,
Och han f�rn�jde sitt sinne, betraktande henne med undran.

Tystnaden br�t omsider likv�l Zakarias p� Hjerpvik,

D�r vid bordet han satt v�lv�rdig, gammal och gr�nad;
"Nu", s� sade han, g�ller det prof, v�rderade m�nner,
Hvem, sen den raske Mattias �r h�r, den yppersta skytt blir,
Om v�laktade herrn, om den v�lf�rst�ndige Petrus
Eller ock jag m� besegra den prisade g�sten fr�n Kuru.
Annat menar dock den, som vet, att f�rtr�ffliga skyttar
Fostras ej f�rre �n m�n i det f�gelrika kapellet."

Honom svarade �ter den raske Mattias fr�n Kuru:

"Nej, Zakarias, tala ej slikt och rikta ej allas
Blickar p� mig, om jag sen ej m�ktar att d�da en enda.
V�l bo skyttar i Kuru, det f�gelrika kapellet,
Kunnige, som du det sagt, men om jag bland dessa m� r�knas,
L�mnom �t g�rningen slikt att bestyrka eller att neka."
Sade, och alla l�ngtade ut att f�rs�ka sin lycka.

Men d�r l�go p� halm, i en vr� vid den sotiga muren,

Tyste och obem�rkte, en hop l�ngsk�ggige br�der,
Vandrande handelsm�n fr�n det varurika Archangel,
Hvilka med m�da och svett, att vinna det lockande guldet,
T�ga fr�n by till by och p� r�nselbetungade skuldror
B�ra ett glitterkram, som �r k�rt f�r den treflige landtbon.
Tr�tte de hvilade nu i en vr� vid den sotiga muren,
N�ra sin r�nsel enhvar, ty om kv�llen de kommit fr�n Kuru,
D�r hos den raske Mattias de nyss som tillf�rene rastat.
Desse h�rde hans r�st, d� han talte f�r alla i stugan,
K�nde den genast igen i s�mnen och sprungo ur b�dden,
Glade att tr�ffa p� fr�mmande ort sin redlige g�stv�n.
Stojande kommo de nu och sl�to hans h�nder i sina,
Hvaren hade ett ord att s�ga, och hundrade �ron
Skulle med m�da f�rm�tt uppf�nga de flyktiga ljuden;
Ty som gnistor spraka fr�n katten best�ndigt och tall�st,
N�r han p� gummans kn�n af v�nliga h�nder bestrykes,
S� framsprittade orden ur sk�ggomsv�fvade l�ppar.

Men s� talade v�l den ena och andra ibland dem:

"O, hur f�gnar det oss att tr�ffa den raske Mattias!
Ingen bem�tte oss b�ttre �n han, ty kommo vi tr�tte
In i hans stuga n�rhelst, d� m�ste best�ndigt en k�rfve
Halm inh�mtas f�r oss, och en kraftigt v�rmande mj�lgr�t
Bj�ds v�l ibland, d� vi k�pte hans ikornsryggar och m�rdskinn.
S�dant �r k�rt f�r alla, men mest f�r den tr�ttade vandrarn.
Hj�rtligt �r han v�r v�n, den raske Mattias, ty st�ndigt
Handlar han redligt med oss, som i g�r, d� vi k�pte hans bj�rnhud
Kostligt, hur v�l och hur snart vi fingo den �ter f�rs�ld h�r.
Ty den var ej af mal f�rs�tligt stungen, ej heller
Bar den en f�rgad sv�rta, som snart f�rblekes af �ldern;
D�rf�r f�rn�jde den ock v�laktade herr kommissarien."

S� de sade och mycket, som, �fverr�stadt af detta,

Flydde som r�k och fann ej ett villigt lyssnande �ra,
Tills att, af alla fr�mst, den brunsk�ggyfvige Ontrus
Gick till sin r�nsel, sn�rde den opp och tog med f�rn�jsam
Min, att de glimmande t�ndren emellan mustascherna syntes,
Leende fram d�rur den med omsorg korkade flaskan,
D�r en smakelig rom han pl�gade spara p� f�rder.
Vinkande drack han och bj�d �t Mattias den h�rliga drycken.

Men n�r hvar i sin vr� de spinnande pigorna s�go

Silkesdukarnas glimmande sken i den �ppnade r�nseln,
Sprungo de opp nyfikna och l�mnade rockar och rullor.
Likasom svalor flyga med skri kring den sv�fvande h�ken,
S� omhv�rfde de nu den brunsk�ggyfvige Ontrus,
Lystna att m�tta sin blick med varornas skimmer och f�gring.
L�ngtande s�go de, fr�gade pris och suckade ofta,
N�r de f�rnummo, hur dyrt de prunkande dukarne s�ldes;
Men d�r talade d� den unga, f�rst�ndiga Hedda:
"Se, hvi dr�ja vi h�r och �nska oss s�dant, som aldrig
Kan uppfyllas �nd�? Hur skulle vi, fattiga pigor,
Siden beg�ra och silke, som blott en gosse med hemman
K�per ibland �t sin brud, att f�gna den lyckliga flickan?
Ville helst n�gon k�nd eller ok�nd man i v�rt samkv�m
K�pa och sk�nka �t mig ett syn�lsbref eller n�lhus,
Toge jag tacksamt emot och vore f�rn�jd i mitt sinne."
S� hon sade och f�ste sitt stora �ga p� m�nnen.

Leende framsteg d� den raske Mattias och uppdrog

Sedeltaskan af skinn, som han bar f�rvarad i barmen,
Tog en sedel d�rur och k�pte och delade v�nligt
Gult br�stsocker och uddiga n�lar �t pigorna alla,
Medan �t Hedda han valde d�rtill en gl�nsande h�rkam.

Flickorna gladdes d�rvid och nego och tackade sakta;

Torparne �ter, och �fven den brunsk�ggyfvige Ontrus,
Logo och glammade h�gt och brydde den raske Mattias.

S� utropade en och en ann' spetsfundig i hopen:

"Se dock, hur hastigt det gick f�r den listiga Hedda att f�nga
Fr�mlingens hj�rta, som kom, ej anande slikt i sin frihet.
Ja, s� s�tter sig l�tt br�strodnande vakan i r�nnen,
S�ker och trygg, och m�rker ej d�r, hur den listige gossen
R�cker sin tagelbepinnade k�pp bland l�fven f�rsiktigt,
Innan hon k�nner sin hals omsluten af snaran och f�f�ngt
Flaxar med vingarnes par och s�ker befria sig �ter.
Likas� f�ngades nu den raske Mattias fr�n Kuru."

Leende talade �fven den gamle, f�rst�ndige Petrus:

"Icke f�rundre man sig, om �fven min sv�ger som andra,
Hvilka i ungdom blomstra �nnu, besegras af Hedda,
Ty sv�rt blefve det s�kert en man att henne emotst�.
Vet jag dock knappt, hur jag b�st skall beskrifva den dejliga flickan,
N�r hon bland ynglingar dv�ljs och �msom talar och tiger;
Som d� ett v�rmoln hvilar sin glans bland tr�den p� kullen,
Buskarne fr�jdas och bj�rkarne st� i stilla f�rundran,
Sk�dande morgonens prakt och det rosenf�rgade molnet,
Tills ur sitt sk�te det s�nder en fl�kt; d� svikta de sp�da
Grenarnes skott, och de krusiga l�fven sk�lfva af v�llust;
Mindre b�fvar ocks� ej gossen, d� Hedda han �h�r."

Honom med straffande ord genm�lte den raske Mattias:

"Skall jag v�l mer dig kalla en man, f�rst�ndige Petrus,
Eller en sk�ggl�s pilt, som i flyktig yra med tankl�st
Smicker s�lar sin mund och kv�ljer en sedesam flicka?"

Sade och teg; d� fl�g den rodnande blygseln af flickans

Yppigt blomstrande kind som en f�rgrik fj�ril af rosen,
Och hon f�llde sin v�nliga blick p� den raske Mattias,
Medan till rocken hon gick och b�rjade spola �nyo.

Men d�r skulle de st�tt till ljusnande morgon och v�xlat

L�je och sk�mt och betraktat de h�gf�rn�jande varor,
Hade ej of�rt�nkt v�laktade herr kommissarien
�ppnat den knarrande d�rren och st�rt det muntra gelaget.
Men han h�jde sin r�st och sade de manande orden:
"Dr�jen ej, m�n, jag �r f�rdig att g�, fort skynden, ty m�rkret
B�rjar att skingras ren, och stj�rnorna blekna p� f�stet.
Dagen �r kort, det �r v�l att i tid framhinna till st�llet."

S� han talte vid d�rrn, och alla de h�rde hans st�mma,

Fulle af nit, som det h�fves en man, d� hans herre befaller.
Ingen hade dock d�r, som velat med billighet d�ma,
Sagt, att en annan snabbare var att fatta sin b�ssa
Eller mer villig att g� �n den v�lf�rst�ndige Petrus.
Honom f�ljde d�rn�st den raske Mattias fr�n Kuru,
Men den tredje var du, Zakarias, pl�jande Hjerpvik.
Dessa f�ljde med b�ssor sin �rade herre i sp�ren,
N�r ur stugan han gick, ov�pnade f�ljde de andra.
Men d� de kommo p� g�rden, bestego de utan att dr�ja
Skidornas glattade par och beg�fvo sig muntra p� f�rden.

Likasom skaror af g�ss, d� p� sv�fvande vingar de l�mna

Nordens isade sj�, p�kalla hvarandra som oftast,
L�ttande flyktens besv�r med s�nger och v�xlade tillrop,
S� framsv�fvade skyttarne nu p� de sn�iga f�lten,
Medan �n en, �n en annan af dem f�rt�ljde i korthet
N�gon f�rn�jande bragd, den han �fvat sj�lf eller h�rt blott.

Tyst framvandrade dock den raske Mattias fr�n Kuru;

Mindre t�nkte nu denne p� egna bedrifter och andras
�n p� det m�te, han gjort med den aktade Hedda p� herrg�ln.
Vacker stod hon �nnu f�r hans blick, som i stugan hon syntes
Trampa sin surrande rock och varornas skimmer betrakta,
Och han f�rn�jde sin sj�l med att tyst erinra sig henne.

Honom omsider klappade l�tt p� den fylliga axeln

Sj�lf v�laktade herrn och fr�gte och talade v�nligt:
"Fr�mling, �ger ej du en ber�ttelse, rolig f�r alla?
Vandra ej tigande h�r, om du �n som den duglige mannen
Skyr att ber�mma din bragd och beskrifva det goda, du sj�lf gjort.
Ty att du ej p� ugnen f�rn�tt din tid, det bevisar
S� ditt kraftiga skick som den ort, d�r du f�ddes och fostrats.
St�ndigt h�rde jag Kuru, det f�gelrika kapellet,
N�mnas med lof f�r dess modiga m�n och kunniga skyttar,
Hvilka f�rst� att med drift utrota f�r�dande vilddjur,
B�st dock veta att ringa en bj�rn i hans ide om vintern.
Hemma fr�n Kuru n�mndes ocks� den kostliga bj�rnhud,
Ryssarne s�lde i g�r, hvars like i vidd och i storlek
Aldrig f�rsports; f�rskr�cklig den �r �nnu att betrakta.
S�g dock, min v�n, om du sett den of�rsagde, som v�gat
H�ja mot honom sitt spjut, ty med spjut var han tagen af daga."

Honom, blickande opp, genm�lte den raske Mattias:

"Tvenne voro vi d�r, v�laktade herr kommissarie,
Jag och en trogen kamrat, som �fvermannade bj�rnen;
Utan fara dock ej, ty, s� m�nga jag stuckit tillf�rne,
Ingen jag sett att med denna i styrka och vrede f�rliknas."

�ter talade du, v�laktade herre, f�rbindligt:

"Sk�da, hur of�rmodadt och snart min �nskan �r uppfylld!
Strax d� jag k�pte i g�r den v�ldiga huden och h�pen
Tog en ram i min hand och bes�g dess klor och dess senor,
Rann i min h�g ett beg�r att sk�da den raske, som f�llt den.
Men l�t h�ra f�rloppet; f�r mig �r det k�rt att f�r v�nner
Kunna f�rt�lja det sen, d� vi satt oss i sl�dan, och huden
Klappar med glimmande t�nder mot gafvelbr�det i farten."

S� han sade, och strax framskrunno de andre att lyssna,

Medan med n�je i m�nnernas rund Mattias begynte:
"Allt, hur man ringar en bj�rn och hans ide om h�sten iakttar,
Veten I v�l; vi gjorde, som f�derna l�nge f�r oss gjort.
Men n�r julen omsider till �nda lupit, och drifvan
Vuxit i skogarne h�g och hunnit af skara bet�ckas,
Gingo vi ut mot bj�rnen en dag med spjut och med b�ssor.
Honom funno vi snart; p� det st�lle, han l�mnades, l�g han,
Under en skyh�g gran i en koja af hopade grenar,
�fversn�gad och g�md och trygg i sin vintriga hvila.
Tveksam t�nkte jag d� i min h�g, om p� stunden jag borde
Lossa mitt skott och f�rs�ka att genomskjuta hans n�ste,
Eller ock f�rst med ett rop uppjaga den starke ur g�mman.
B�st det syntes mig dock, som jag menade f�rst, ty med lycka
Kunde jag tr�ffa den strax och allena ber�mmas af f�ngsten;
D�rf�r sp�nde jag hanen och sk�t med min s�kra musk�t dit.
Men med brummande reste sig opp den f�rt�rnade bj�rnen,
Banade rum med sin ram och skakade drifvan af idet,
Och s� stod han med gnistrande blick f�rf�rlig i r�mnan.
Genast lade min trogne kamrat sin b�ssa till �gat,
Mattade hastigt och sk�t i sin ungdomshetta f�rg�fves,
Ty l�tt rispade kulan den v�ldiges hj�ssa allenast.
Men i ett spr�ng, som en d�nande storm, framrusade bj�rnen,
St�rtade �fver min v�n som en �skvigg eller ett skyfall
Och slog segrande snart sin fiende neder till marken.
H�pen s�g jag hans klor och vredgade k�ftar i t�flan
M�ttas mot ynglingen d� och n�ra att slita hans lemmar,
Innan jag hann med mitt riktade spjut framila till bist�nd;
Men d� jag nalkades dj�rf och st�tte det djupt i hans strupe,
V�nde han vreden mot mig och det blodutsprutande gapet.
Rytande h�gt, p� darrande ben mot spjutet han tr�ngde,
S�kande mig med ramar och t�nder och blickar p� en g�ng;
F�f�ngt var dock hans v�ld, ty ju mer han f�rf�ljde, dess mera
Vek jag tillbaka och hv�lfde omkring det slipade j�rnet,
Tills han t�mde sin blod p� den rodnande drifvan och mattad
F�ll f�r min fot och ur rosslande hals utbl�ste sin anda."

Glad �h�rde enhvar den raske Mattias fr�n Kuru,

N�r han sin bragd f�rt�ljde, och l�tt framskrunno de alla.

Fj�rde s�ngen.

Redan i �ster rodnade vintersolen, och redan

N�dde de ifrande skyttarne �n, som, med granar bevuxen,
Gr�nskade opp ur sn�n och �t �lgarne sk�nkte en fristad.
Sex skidl�pare ordnades strax att bilda en skallg�ng,
Medan i valda f�rs�t sig skyttarne satte i h�llet.
Jakten begyntes med stormande rop. Uppskr�mda bland tr�den,
Sv�rmade orrar och j�rpar och stundom med buller en tj�der;
Skott sig m�ngde med skri, och af d�n genskallade nejden.

Men som han sutit, satt i den rymliga stugan p� herrg�ln

Ontrus, den brunsk�ggyfvige, glad bland f�rtrogna kamrater.
Spinnande pigor blott och den skr�pliga, halta Rebecka
Voro d�r inne med dem, ty dr�ngarna f�rdats till skogs ren.
Nu kring det l�nga bordet de gl�dtiga br�derna satt sig,
T�mmande skummigt �l och kryddande �let med br�nnvin;
Likasom tr�n, vid roten af rinnande b�ckar besk�ljda,
N�r de af v�ren bekl�das med l�f och gr�nska och f�gring
Utan sin m�da och strid, s� suto de alla vid bordet.
Endast den yngste i br�dernas tropp, den sk�ne Tobias,
R�rde sig d�r och bes�rjde, att brist ej drabbade kannan.
Denne, ju oftare nu han till hush�llskammarn och Hedda
Gick i sitt v�rf och ju mer han, af rusets yra bed�rad,
S�g p� den blomstrande flickan, betogs dess mera af k�rlek.
Ingen archangelsk m� och ingen vid stranden af Dvina
V�xande t�rna kufvat �nnu den flyktiga gossen,
Utan hans hj�rta var fritt och spratt som en �der i k�llan.
Nu, af ett skummande �l och en blomstrande t�rna p� en g�ng
D�rad, sprang han och dansade, gr�t och skrattade �msom,
Tills i en blink som en storm han den varubetungade r�nseln
Sl�ngde p� nacken och skyndade ut. �lst�nkan ur handen
F�llde af skr�ck, d�r han satt, den varuf�rst�ndige Ontrus.
Upp fr�n b�nken han sprang och f�rf�ljde den flyende gossen,
Kom ur stugan i farstun, och kom ur farstun p� g�rden;
G�rna med samma fart han i hush�llskammaren intr�ngt,
Hade ej hundarnes par, den modige J�ger och Backus,
Stannat vid den, sen med tjut de den skyndande gossen f�rf�ljt dit.
Men d� han s�g, hur med vrede och skall de bel�grade d�rren,
Greps han af fruktan, stannade, lockade, hvisslade, sm�log,

Slog sig p� kn�na och n�mnde vid namn dem b�da f�rg�fves,
Tills ur fickan han tog en glimmande kringla omsider.
Denna itu deld bar han med b�da h�nderna framr�ckt,
Nalkades trappan, sm�g sig p� den ett steg och ett annat,
Tjuste och kastade bitarne fram. Halfmurrande grepo
Hundarne dem, men han hann oskadad till kammaren, Ontrus.

D�r l�g redan p� kn� vid den �ppnade r�nseln Tobias,

Ryckande ifrigt varorna opp, som om alla i brand st�tt;
P�rlor af glas, nattrockar och sidenschaletter och m�sstyg
Sl�ngde han br�dskande fram p� en g�ng. F�rv�nad ur v�fstoln.
Spratt den f�rst�ndiga Hedda och f�llde sin spole ur handen.
Men han ropade snart, den sk�ne Tobias, i t�rar:
"Allt, tag allt, o flicka, och l�t mig kyssa din mund blott!"
Sade och ilade fram att kyssa den �lskade genast.

Orden h�rde i d�rro den brunsk�ggyfvige Ontrus,

D�r han med h�pnad st�rtade in; som den vingade �rnen
Fl�g han sin broder i nacken och skrek �t Hedda tillika:
"Icke dock, icke dock, flicka, f�rs�k det ej, h�r p� hans ord ej!
D�ren, han �ger ej russakan ens, som springer i v�skan,
Mindre en sidenduk, den fattiga narren."--I dammet
Sl�pas kattuner och tyg, v�l femtio rubler i v�rde.--
"Hej dock, Tobias, din hund!" S� ropande, h�ll han med ena
Handen sin stretande bror i det yfviga h�ret i nacken,
Medan han, hukande ned p� en g�ng, med den andra beh�ndigt
Plockade varorna opp och stack dem �ter i v�skan.
Men d� han samlat allt, att en p�rla ej mera var borta,
Tog han sin r�nsel, �ppnade d�rrn och, af hundarne ansatt,
Gick han och ledde vid h�ret sin bror som en f�le till stugan.

Annat hade likv�l den f�rst�ndige Ontrus i sinnet,

�n att med k�rleken l�ta bero, sen han varorna b�rgat.
F�rst dock drack han, hvad �frigt af �l i den tumlande st�fvan
Blifvit, och str�k ur mustascher och sk�gg det fastnade skummet;
Men sen gick han �stad f�r sin �lskade broder att fria.

"Hedda!" ropte han strax, d� i hush�llskammarn han inkom,

"H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!
S�g du, hur, fet, hur rund och hur r�d om kinder och l�ppar
Ynglingen var, hur hans h�r, som en gl�nsande sobel i v�rde,
H�ngde p� pannan j�mnt och beskuggade kinden och nacken?
Men p� hans haka s�g du det t�tt framskjutande sk�gget?
Snart som en r�fsvans yfvigt och l�ngt skall det falla mot br�stet.
H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!
�ter att dansa, min v�n, om p� klack, om p� t� det beror h�r,
Har han sin like ej sett, om det g�ller att flat som en kringla
Sjunka mot golfvet och lik en raket uppspritta tillbaka.
Allt vid hans dans �r fullkomligt, b�d' armarnes sv�ngning och benens,
Sjunger han, sparkar han, kn�pper han, stampar han, hvisslar han, ler han.
H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!
Hvad, om vi dricka ibland och rusige ligga p� golfven?
Icke best�ndigt dricka vi, s�llan, o s�llan, ibland blott.
Kulen �r vintern, flicka, och tung �r f�r vandraren r�nseln;
Sen vi hos fr�mmande fastat, af fruktan f�r tjufvar och bofvar,
Dricka vi �l, d� vi komma till gamla bekanta och kunder.
H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!
Kom till Archangel, sk�nt �r det varurika Archangel:
Siden blifver din dr�kt och silfverrubler din kost d�r.
Fattigt �r Finland, skogar och fj�ll blott finnas i Finland.
F�lj oss, kom till Archangel och bo vid stranden af Dvina!
Rik �r den brunsk�ggyfvige Ontrus, rik �r hans broder.
H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!"

S� han sade, och strax ur g�mman i barmen en pl�nbok,

Sedeldiger och stor, framdrog han och sv�ngde mot taket.
Sedlarna yrde omkring som fj�rilar luftiga, l�tta,
R�da och hvita och bl�, femtusende rubler och mera
Sv�fvade d�r mot golfvet, och mellan dem alla och p� dem
Sprang med ljungande blickar i tjust f�rm�tenhet Ontrus.

Honom l�mnade d� den f�rst�ndiga Hedda att ensam

Stoja och fria, och gick till sin fru, d�r i salen hon tr�get
R�knade kl�der till tv�tt och skref dem i ordning p� nota.
Leende h�rde hon sen, hvad i hush�llskammaren Ontrus
Skrikit och gjort, och vid Heddas ber�ttelse kom hon ur r�kning.

Men d� den brunsk�ggyfvige Ontrus s�g sig allena,

Gl�mde han k�rleken strax och sl�t med de luftiga spr�ngen.
Sedlarna s�kte han �ter med darrande h�nder af andakt,
Kysste med tjusning enhvar, v�l tusende g�nger f�rut kysst,
Stack dem i taskan, stack, ljuft grinande, denna omsider
Rund som f�rut i sin barm och gick tillbaka i stugan.

K�rlekens kval bortdansade d�r den sk�ne Tobias,

Knappast m�ktig att sv�nga sig mer f�r det svindlande hufvet.
Blandande l�je med gr�t och klagos�nger med fr�jdrop,
H�ll han sig ton till de spr�ng, han p� sviktande f�tter f�rs�kte,
Tills omsider, af hufvud och ben besviken, han kullf�ll,
L�mnande hj�rtats s�r i s�mnens h�nder att l�kas.

S�dan syntes han nu, d� den brunsk�ggyfvige Ontrus

Kom fr�n sin friaref�rd och gnolande tr�dde i stugan.
Tvenne bestyr upptogo den kommandes sinne. Till bordet
Gick han och s�g med bedr�fvelse ned i st�fvan, som tom var.
Denna s�nde han ut med en sk�ggig broder att fyllas.
D�rp� s�g han sig om, hvart han skulle den fallna kamraten
Bringa i ro, att han ej, d�r p� golfvet han hvilade utstr�ckt,
Skulle f�r f�tterna ligga och hindra hans dans och de andras.
L�mpligast tyckte han d� f�r den somnade brodern till l�ger
B�dden af halm vid muren, med hufvudkudde af r�rtofs,
D�r att hylla sin tr�ttade kropp den gamla Rebecka
Lagt sig neder i frid, med den spr�ckliga katten vid sidan.
Dit framsl�pade Ontrus den �lbetungade brodren,
Leende glad, d� han s�g, hur innerligt djupt hans s�mn var,
F�ll p� sitt kn� och skakade sakta den �ldrigas skuldra:
"Maka dig litet, maka dig, gamla Rebecka", han sade,
"N�rmare muren och drif den kurrande katten ur famnen.
Att du i st�llet m� f� en blomstrande gosse bredvid dig!"

"Tvy!" skrek sprittande opp den skr�pliga, halta Rebecka,

"Tygle den onde din h�diska mund, l�ngsk�ggiga odjur!
Fick jag v�l njuta en blund f�r hans ogudaktiga krumspr�ng?
F�r jag v�l n�gonsin ro, om jag l�ge fr�n dygn och till dygn h�r
Ve, att den dag jag sk�dat, d� du, okristliga hedning,
Landet till styggelse t�gar omkring!" S� talande, sl�ngde
Gumman med darrande hand mot ryssens anlete katten.
Denna, f�rskr�ckt, grep fr�sande tag i det yfviga sk�gget,
Kl�ste hans haka och kind och flydde p� muren i blinken,
D�r han i m�rkret murrade sen med glimmande �gon;
Men p� sitt l�ger lade sig lugn den gamla Rebecka.

Ontrus igen stod kvar och str�k sin haka med handen,
Svor och brummade sakta och log med f�rundran i v�xling,
Tills han f�r �let, som strax inh�mtades, gl�mde sin motg�ng,
Sl�pade brodren bort fr�n den farliga b�dden och redde
Honom ett rum p� den b�nk, d�r han sj�lf tog s�te vid kannan;
Medan ett g�llt, osl�ckeligt skratt, som pigorna b�rjat,
Lj�d vid de hvilande rockarne �n och den gamla Rebecka
Satte sig opp, nedlockade katten och lade sig �ter.

Femte s�ngen.

S� f�rdrefvo sin dag p� den v�lbemedlade herrg�ln

Ryssarnas gl�dtiga tropp och drucko och friade �msom,
Medan p� holmen skyttarna gladdes af skott och af jaktrop.
Men d� af solen en strimma ej mer var �frig i v�ster,
Fanns p� den skogiga �n ej heller en �lg, som ej stupat.
Sex skidl�pare, dr�jande kvar vid bytet att vakta,
Suto p� sn�n i en rund och f�rn�jdes af mat och af br�nnvin;
Petrus igen och med honom den aktade herr kommissarien
T�gade l�ngsamt fram mot sitt hem p� det glimmande tr�sket.
�ter ett stycke fr�n dem, s� l�ngt, att det vingade lodet
N�tt, men ej tr�ffat sitt m�l, skrann fl�mtande v�rden p� Hjerpvik;
Honom f�ljde, fast n�ra dock ej, den raske Mattias.
Snabba som skuggor af moln, af stormarna drifna p� f�stet,
Fl�go p� isen de fram med glattade skidor i t�flan,
�fvade b�da och b�da f�r skidlopp vida ber�mda.
Nu det g�llde ett vad: hvem f�rst till den aktade herrg�ln
Hunne och skaffade h�star att �lgarne forsla fr�n skogen,
Skulle med ett stop �l och en sup af den andra f�rpl�gas.
Vargen hade ej t�flat i lopp med den �ldrige Hjerpvik,
D�r han f�r vadet ilade fram; den raske Mattias
Skyndade skamfull efter och st�tte med k�pparna drifvan.
Men n�r omsider han kom till den sluttande backen vid herrg�ln,
M�tte han ren Zakarias, som stod stormodig p� fr�msta
Sl�dan och f�ljdes af tv� fril�pande f�lar i sp�ret.
Glad, d� de m�ttes, talte den �rade v�rden p� Hjerpvik:
"Nu, nu, laga, Mattias, att �let mig v�ntar och supen,
N�r jag med �lgarne kommer i kv�ll och beh�fver mig v�rma."
Sade och eggade h�sten till f�rd. Men den raske Mattias
T�nkte p� Hedda och fattade strax och sl�ppte ej tygeln,
Innan han henne beg�rt af den �ldrige fadren till maka.
"V�l", s� sade han, "�l skall du finna i afton och br�nnvin;
Lofva dock ett, Zakarias, �t mig tillbaka i hast h�r,
Innan du f�rdas, lofva mig Hedda, din dotter, till hustru."

Leende svarade d� Zakarias, den �rlige gubben:

"Ej �r det jag, som skall b�dda din s�ng och syra din rocka,
Fr�ga ej mig, men henne, och lofvar hon, lofvar jag �fven.
V�l med en s�mre kunde hon vandra och vandra till s�mre."
Sade och ropade h�gt �t h�sten och �kte sin v�g bort.
Men till stugan begaf sig med fr�jd den raske Mattias.

Inne fann han v�l ej, hvad han s�kte, den blomstrande Hedda,
Ty hon satt d�r oppe i hush�llskammaren ensam,
Full af bestyr att snart f� slut p� den randiga v�fven;
Ryssarna s�g han dock d�r och med dem rotfattiga gumman.
N�ra till muren satt den skr�pliga, halta Rebecka,
Krumpen och tyst, l�ngsk�ggige br�dren l�go d�r spridde,
Icke p� valda st�llen, men hvar de af h�ndelse fallit.
Vakne voro de ej, de nj�to det ljufliga rusets
D�fvande ro och gl�mde i lugn besv�rliga f�rder;
Endast den brunsk�ggyfvige Ontrus satt vid sin kanna,
Drucken och s�ll, och s�g p� de fallna kamraternas hvila.

Men d� i d�rren han m�rkte den raske Mattias fr�n Kuru,

Sprang han fr�n b�nken strax och b�rjade dansa i gl�djen.
Skriande sj�ng han och m�tte den rymliga stugan med stegen,
S� att hon skyndade, skr�md af hans spr�ng, den gamla Rebecka,
Bort i en vr� och f�rd�mde med slutna h�nder hans uppt�g.

V�l af hans dans f�rn�jdes den raske Mattias fr�n Kuru,

Hellre han sk�dat Hedda �nd�; men han hejdade Ontrus
Midt i hans fart och f�ngade �gonblicket och talte:
"Hej dock! G�r det s� l�tt, danskunnige broder, att r�ra
F�tterna nu, d� du lyder den gl�dtiga takten allena,
Skulle v�l stugan ej mer inrymma de luftiga spr�ngen,
Om med en vacker flicka du fick kringsv�nga i polska?
S�g, hvar �ro de nu, de blomstrande pigorna alla?"

Honom svarade �ter den brunsk�ggyfvige Ontrus:

"Hvem vill passa d�rp�, hvar de �friga springa p� g�rden:
Endast den fagra Hedda, som sitter vid v�fven d�r oppe,
S�ker jag glad, ty hon brygger och s�ljer det h�rliga �let.
Snart skall hon visa sig h�r med en skummande st�fva �nyo."
Glad nedsatte sig d� den raske Mattias att v�nta.

Men i detsamma syntes i d�rrn den saknade flickans

Rodnande kind, och hon kom att spola sitt f�rgade ullgarn.
St�fvan bar hon i handen ocks�, af det j�sande �lets
Fradga best�nkt, d� hon skred som en morgonstj�rna till bordet
Och med ett leende f�ste sin blick p� den raske Mattias.
"Nu", s� sade hon, "m�ste du strax, v�rderade fr�mling,
Skilja en tvist, som jag har med en annan flicka i g�rden:
Om det �r hon eller jag, som skall f� af den andra ett n�lbref.
Om p� er jakt du tr�ffade b�st, f�r jag, och hon tappar;
�ter om Petrus tr�ffade b�st, f�r hon, och jag tappar."
Sade och kn�t kring r�ret en �nda och b�rjade spola.

N�rmare henne satte sig d� den raske Mattias,

T�nde p� p�rtans eld sin stoppade pipa och sade:
"Flicka, ej mer m� du v�ga p� fr�mlingens lycka ett n�lbref.
S� har det g�tt med v�r jakt, att af fyra �lgar, som fallit,
Tv� jag skjutit, och en v�laktade herr kommissarien,
En blott Petrus ocks�; men det yppersta skottet �r hans dock.
Se, d� vi slutade ren och voro beredda till hemf�rd,
Sk�t Zakarias ett skott, d�r han stod vid stranden allena,
Sk�t och h�jde sin r�st och skrek som ett d�nande tord�n:
'Hit, hit! Skynden er, skynden med laddade b�ssor i tid hit!'
Ingen hade v�l d�, om icke den flyende haren,
T�flat om yppersta priset i lopp med den �rlige Petrus;
S� framskyndade han, d� han h�rde det skallande ropet.
Stranden n�dde ock jag och s�g, hur han lossade skottet,
S�g, hur p� h�ll, oskadad och fri, den flyende �lgen
Str�ckte sin f�rd i galopp ut�fver det sn�iga tr�sket.
Men i ett obetvingeligt skratt utbrast jag och sade:
'Hvar �r ditt vett, f�rst�ndige v�n, d� du skjuter p� allvar?
Snarare tr�ffar du skyn, �n den flyende �lgen p� slikt h�ll.'
Tigande ryckte han vred ur min hand det gamla gev�ret,
Lade det genast till �gat och sk�t. Ett rop af f�rundran
F�ljde hans d�nande skott, ty den fj�rran trafvande �lgen
Stannade, reste sig h�gt och st�rtade blodig p� drifvan.
Icke i mannaminne ett skott, likt detta, f�rspordes.
Dock, hvi talar jag h�r om v�r jakt? L�ngt annat i h�gen
Har du v�l nu, d� du spolar ditt garn, kanh�nda till brudsk�nk,
Kanske till v�st �t en man, som f�ngat och �ger ditt hj�rta?"

"H� h�!" suckade nu den skr�pliga, halta Rebecka,

D�r vid ugnen hon satt hopkrumpen och st�dde i stilla
Gungning mot h�ndernas par den rynkiga hakan bet�nksam:
"H� h�! Vore jag �n, som jag var i min blomstrande ungdom,
Vore jag �n, som jag var, d� vid lagmanstinget jag tj�nte,
Frodig och frisk och f�rn�jd och r�d som en skinande gl�dh�g,
B�ttre jag visste att skicka mig s�, som det �gnar en flicka.
M�ngen f�rn�mare man, som mig kom med f�rm�tenhet n�ra,
Fick sig en trasa i synen och �fven en skopa med vatten.
Icke ville jag d� med alla, som komma och fara,
Sitta och spr�ka f�rtroliga ord, som den flyktiga Hedda
Sitter med fr�mlingen nu och slutar ej spola i kv�ll h�r."

S� hon sade; och djupt grep tadlet den blomstrande flickans

Sinne, och rodnande tog hon sin korg och begaf sig ur stugan.

Men som d� noten en kv�ll af fiskare kastas i lugnet,

Varpet i b�rjan �r blankt och knappt vid flarnena krusas,
Tills omsider det tr�nges ihop, och fiskarna st�ngda
Spritta ur sj�n, och v�gen i r�relse bringas och h�fves,
S�, vid den �ldrigas tal, ju n�rmre sin mening hoa hopdrog,
Skiftade fr�mlingens anletes drag fr�n lugn och till vrede.
Vred fr�n sin b�nk uppstod han och talade bittert och sade:
"Gamla Rebecka, om tyst p� den sotiga muren du drefve
Syrsor och russakor bort, d� de springa i k�rlekens uppt�g,
Utan att m�nniskor st�ra och hindra f�rtroliga samtal,
Hade om dagen du frid och en lugnare hvila om natten;
Men som en d�re, och ej som det �gnar en klok, du beter dig."
S� han sade. Ett ord gaf icke Rebecka till gensvar,
Utan hon gungade stilla, och tyst h�h�ade endast.
Men i detsamma syntes igenom den �ppnade gluggen
Petrus p� g�rden ren och den aktade herr kommissarien.
Ut begaf sig Mattias och l�mnade vreden i stugan.

Strax, d� de komna han n�tt, begynte han tala och sade:

"Petrus, f�rut du varit en g�ng med lycka min talman,
Var det �nnu och g�, om den aktade herrn det ej nekar,
Snart att fria f�r mig till Hedda, ty henne beg�r jag;
Allt hvad min f�rra hustru du lofvat, lofve du henne."

Bifall nickade strax kommissarien och talade v�nligt:

"G� blott, g�, fast g�rden sin yppersta piga f�rlorar,
Mer �n en piga, ty k�r som ett barn har hon varit oss st�ndigt;
Men om hon villigt och gladt, som jag tror, f�rslaget emottar,
Skola i stugan i kv�ll ej dans och f�rpl�gningar saknas."

"Hej, Hej!" ordade �ter den v�lf�rst�ndige Petrus,

"Icke dock s�, ej g�r jag �stad som en tiggares talman,
Hvilken f�r bruden en narr och knappast tobak f�r sig sj�lf f�r.
Talar jag, m�ste en st�fva med �l f�rst lossa min tunga,
Sen skall en brudgumsg�fva ocks� jag �ga f�r bruden."

Leende inbj�d strax kommissarien den aktade Petrus,

Skaffade �l, och hans torpare t�mde med gl�dje en st�fva;
Men till stugan igen begaf sig den raske Mattias.

"Ontrus", ropte han gladt, d� han �ppnade d�rren och inkom,

"Fram med en sidenduk ur din v�ska, s� sluta vi handel!"
Liksom en sommarsky, af den glimmande blixten itu deld,
Lyste af gl�dje din blick vid hans ord, f�rst�ndige Ontrus.
Ej k�pslagades l�nge, och ej afprutades mycket,
H�lften dock prutades strax, och den raske Mattias fr�n Kuru
F�rde den k�pta duken i hast till sin sv�ger i salen.

Denne, s� snart han druckit sitt �l och g�fvan i hand f�tt,

Gick h�gtidlig och stolt i sitt v�rf till den blomstrande flickan,
D�r vid sin randiga v�f hon i hush�llskammaren dvaldes.
Kommen, tog han sig plats vid den sprakande brasan p� spiseln,
Stoppade pipan, tog med h�rdade fingrar ett eldkol,
T�nde den l�ngsamt, r�kte och teg. Den blomstrande Hedda
Sk�tte sin v�f och sl�ngde den flyende spolen beh�ndigt.

Men d� den v�lf�rst�ndige Petrus sutit en stund d�r,

Tr�dde han fram och lade den glimmande duken p� v�fven:
"Denna", sade han, "ger dig den raske Mattias fr�n Kuru,
G�fva som karl, ej ofta best�dd �t den fattiga flickan,
�r hon ock vacker som du, och som du v�rderad af alla."
Sade och satte sig ned och r�kte och b�rjade �ter:
"Icke blott duken han ger, men sig sj�lf han bjuder dig �fven.
Men att du icke m� tveka och tro, att en fattig beg�r dig,
Se, s� vill jag f�rt�lja dig allt, hvad han har och besitter,
L�st och fast, det f�rn�msta; det ringare n�mner jag icke,
Ty uppr�kna det allt f�rm�dde jag ej p� en kv�llstund,
Hade en tunga jag �n mer r�rlig �n l�fvet p� aspen.
Fr�mst p� en kulle n�ra den toppade granen med flaggst�ng
Ligger hans v�lupptimrade g�rd, en gl�dje f�r fiskarn,
N�r i sin gungande b�t fr�n tr�sket han ser den p� afst�nd.
Under den ligga i rund hans noggrant g�rdade �gor,
�krar, som skiftevis gro och skiftevis ligga i tr�de,
B�rdiga, fulla af svartmylls-kokor p� botten af lerjord.
Ville jag n�mna d�rhos hans gifvande sveder, d�r skogen,
H�rjad af l�gorna, tvingas att ge sin fetma �t s�dden,
Eller hans kyttlands-tegar, som midt i det sumpiga k�rret
Str�cka sin l�ngd och mellan best�ndigt fl�dande diken
Synas som holmar af guld, n�r gr�dan mognar om h�sten.
�krarna pl�jer han l�tt med fem hullgl�nsande h�star.
�ngar �ger han ock, kring hela hans socken ber�mda,
B�de p� h�gl�nd mark och p� l�g, v�lr�djade alla,
Hvilka om v�ren gro blomrika och b�rgas om sommarn.
Aldrig betar en tand p� hans v�l omh�gnade �ngar,
Medan de st� i sin v�xt, de betas af lian allenast.
Ty med det f�rsta marken om v�rn fr�n drifvor befriats,
L�sas hans frodiga kor ur spiltan och drifvas till skogen,
D�r de i dalarna finna en frisk och rikelig f�da.
S� kringvandra de dagen igenom om sommarn och njuta
Gr�nskande gr�s och dricka sig m�tta ur rinnande b�ckar,
Men hvar afton komma de hem, en gl�dje f�r �garn.
Lyster dig h�ra ocks�, hur m�nga hans frodiga hjordar
Lefva om sommarn p� holmar och sk�r, dem han �ger i tr�sket?
Femtio ulliga f�r och tjugu behornade getter.
Aldrig st�ras de d�r af vargar, ty s� �r Mattias
Of�rtruten och k�ck att skjuta f�r�dande rofdjur,
Utan de trifvas i ro och f�r�ka sin afvel best�ndigt.
Mycket bekymra ej heller de l�nande f�ren om vintern,
Ty d� st� de i stall och �ta en rikelig l�fsk�rd;
Getterna �ter kunde den s�msta tiggare �ga,
S� beh�ndiga �ro de st�ndigt att s�ka sig foder.
Kommer en fr�mling med h�st och stannar p� g�rden att hvila,
Genast springa de fram till hans lass och sk�fla hans h�s�ck,
Tills han f�rt�rnad sv�nger sin piska och drifver dem unnan.
Se, s� har jag beskrifvit hans g�rd och b�rdiga �gor
Utan ett svekfullt ord, och p� samma s�tt �fven hans husdjur,
Tager jag h�norna bort och den vaksamt galande tuppen,
Hvilka i stugan vistas och bo med m�nniskor g�rna.
S�dant �ger han allt, den raske Mattias i Kuru,
Rik och f�rn�jd, och befaller �nnu, som om herre han vore,
Tre v�lm�ende torparegods p� hans b�rdiga hemman.
Se, och en s�dan man, med s�dana h�fvor och skatter,
Sedda med �tr� �fven af den, som rikare n�mnes,
Bjuder dig lyckan nu att �ga och ensam besitta.
Ty s� lofvar han dig, den raske Mattias i Kuru,
Om som en trogen hustru du vill, tillgifven och godsint,
Dela hans m�da om dagen och dela hans l�ger om natten:
F�rst skall du r� som v�rdinna i allt och befalla i huset
Dr�ngar, pigor och barn; din man skall du r�da allenast.
Nycklarna �ge du sj�lf; hvad l�s dig lyster att �ppna,
�ppne du fritt, hvad skatter som helst, du finner d�r inom,
Kan du betrakta som dina med fr�jd och icke med afund.
Men om du hv�lfver ibland ett f�rslag i ditt sinne, som strider
Mot hvad din man har t�nkt, d� m�ste du vika med saktmod,
Om jordbruket det r�r eller penningens kloka f�rvaltning.
G�ller det �ter mat eller dryck och anst�ndiga kl�der,
Eftergifver din man och vill detsamma, som du vill.
T�nk d� ej mer, f�rst�ndiga Hedda, hit�t och dit�t,
Likasom m�ngen g�r, som, f�rledd af sitt flyktiga sinne,
St�ndigt f�raktar det goda, han vann, f�r det b�ttre, han hoppas;
Icke s� rik �r p� blommor en �ng i den varmaste sommar,
Barn, som p� gl�dje den v�g, d�r vi g� mot grafven best�ndigt,
Endast vi akta oss v�l, att ej hoppet, det hala, bedrager;
Ty hvar vi stanna en stund att njuta en lycka, i blinken
Springer d�r hoppet f�rut och visar en b�ttre p� afst�nd;
D�ren f�ljer det lysten fr�n en till en annan och ratar,
Aldrig f�rn�jd, tills slutligt han suckande hinnes af d�den."

Sagdt; och han teg, uppblickade h�gt och tryckte f�rn�jsamt

Med pekfingret p� askan, som p�st i den rykande pipan,
Medan hon, rodnande djupt, den unga, f�rst�ndiga flickan,
Nedslog �gat, fingrade halsdukssnibben och svarte:
"Icke vill jag f�rtiga f�r dig, v�rderade Petrus,
Huru med gl�dje jag h�r, att den raske Mattias beg�r mig;
Ty du k�nner dock v�l, hvart den fattiga flickan best�ndigt
Riktar en l�ngtande blick och sitt hj�rtas innersta tanke.
Tungt �r tj�na en annan, om �fven den gode man tj�nar,
N�r f�r den l�n, han ger, han �ger att fordra v�r m�da,
Tyngre blir det en g�ng att kraftl�s lefva af n�dbr�d.
D�rf�r hyser ej flickan en gladare �nskan p� jorden,
�n att sin egen bli och r� som v�rdinna och st�ndigt
Tj�na en godsint man af k�rlek och icke af n�dtv�ng.
Ofta n�r ensam jag satt h�r oppe och trampade v�fven,
T�nkte jag s�: N�r skall du v�l, Hedda, v�fva ditt eget?
Spolen flydde ock d� r�tt ofta den m�tande handen.
Medan en rullande t�r f�ll ned p� den randiga v�fven.
Nu, om min fader det vill, vill g�rna jag f�lja Mattias."

Sade och gr�t af gl�dje och fattade Petrus i handen,

Skakande den; och han gr�t, den gamle, af gl�dje tillika.

Men d� sitt v�rt han slutat och allt aflupit med framg�ng,
Gick han till stugan och tr�ffade d�r den raske Mattias.
"Saken �r afgjord", sade han glad vid ett ljudande handslag,
"Vandra till kammaren du och jollra och lek med din f�stm�!
Sj�lf skall p� skidor jag skynda mig hem att h�mta mitt folk hit.`
Sade och l�mnade sv�gern och steg p� sitt glattade skidpar,
Skyndande fj�ten hem till sitt torp med gl�dje i hj�rtat.

Sj�tte s�ngen.

Men p� det skogomh�gnade Tj�derkulla i stugan

Satt den f�rst�ndiga Anna med son och dotter i stillhet.
Veckans m�da var slut, bortskjuten var rocken, och v�fven
Hvilade tyst, ej sk�ttes ett arbete mera af n�gon,
Glade hade de h�rt, om �n l�ngre, den kunnige spela,
Ty som en guldstr�ng klang i hans mund j�rngigan best�ndigt.
Men den f�rst�ndige tystnade nu och talte och sm�log:
"F�rdig vore jag h�r att spela, s� l�nge jag mund har.
Visste jag blott, att man tv�ttade under tiden min mecka."
Sade och afdrog metkan; och alla f�rstodo hans mening.
Upp steg genast den blomstrande dottren och h�llde i bunken
Vatten och tv�ttade ren hans mecka och bar den att torkas.

Men den f�rst�ndiga Anna p� Tj�derkulla begynte:

"Aron, min v�n, det �r v�l, att du s�, fast gammal och hj�lpl�s,
Ansar din kropp och ej �lskar att dv�ljas best�ndigt i ugns-sot.
D�rf�r vill jag ocks� f�runna dig s�pa att tv�tta
�nne och hand, och en knif att skrapa ditt gr�nade sk�gg bort,
Ty s� skjuter det fram, att den svarta kinden och hakan
Likna en b�rgad teg, d�r stubben allena �r, �frig."

Henne svarade strax den aktade tiggaren Aron:

"Anna, f�rst�ndiga hustru, �t mig, hvarhelst jag m� g�sta,
Bjuds den renande badstun, s� snart den eldas f�r andra;
D�rf�r som drifvan hvit �r min kropp, d�r den skyddas af kl�der
Anletet ensamt �r svart, ty det s�las af sotiga h�nder,
S�las af svett och damm, och sk�gget v�xer best�ndigt,
D�rf�r skadar det ej att emellan�t tv�tta sig endast."

Sade och redde sig till att putsa sig. Jackan af vallman
Sl�ngde han unnan och gick till en vr�, d�r han stilla och bortskymd
Skrapade sk�gget fr�n hakan och tv�ttade h�nder och anlet.
D�rp� tog han i hast linborsten fr�n hyllan och redde
Lockarna ut, och ledige f�llo de snart p� hans skuldror.
S�dan tr�dde han fram omsider, med undran af alla
Sk�dad, ty nu i hans skick ej r�jdes en tiggares skepnad,
Men som en hemmansbonde, som en rusth�llare s�gs han.

Genast tog hon till ordet, den kunniga Anna, och talte:
"Aron, min v�n, som du visar dig nu i p�rtornas skimmer,
Ville v�l ingen, fast fattig du �r, vanlottad dig kalla,
Utan med armarne lagde i kors och med l�sta bekymmer
Satt enhvar p� sin b�nk, och den aktade tiggaren Aron
Fr�jdade alla och spelte en surrande polska p� gigan.
Ty som en st�tlig skatt �r en st�tlig gestalt att betraktas;
Men det kunde v�l m�ngen f�rundra sig �fver att s�dan
Kraft bland syrsor och sot uppvuxit p� fr�mmande murar,
Icke p� egen mark bland hjordar och b�rdiga tegar."

Henne att svara beredde sig nu den f�rst�ndige Aron;

F�rst dock tog han ur barmens f�rvar lerpipan med skinnskaft,
M�dosamt t�ndande an, hvad i bottenaskan af stj�lkar
Sprakade �n och l�nte med r�k den arbetande munnen,
Innan han satte sig ned och b�rjade tala och sade:
"M�ngen kunde ocks�, om fr�n Soini, det �debel�gna,
Hit han komme, en fr�nde till mig eller gammal bekant blott,
N�r han mig s�g, som jag visar mig nu i p�rtornas skimmer,
Kunde han s�ga: 'Se d�r, f�rst�ndiga Anna, �r Aron!
S�dan syntes han ej, af �lder betungad och armod,
Fordom i gladare dar, d� han �gde sitt hemman i Soini,
Kraftig till �r och f�rn�jd som en kung och v�rderad af alla.'
Allts� kunde han s�ga och jag kanh�nda med t�rar
H�ra hans ord och minnas de l�ttare dagarnas gl�dje."
Sade, och starkare s�g han d�rvid den sprakande pipan,
Blickande opp, men en t�r nedrullade rund p� hans kinder.

Honom svarade r�rd v�rdinnan, den kunniga Anna:

"Tungt det vore i sanning att tigga fr�n b�rjan till slutet,
Tyngre likv�l att tigga till slut, sen i b�rjan man nog haft;
Tyngst dock af allt att tigga, om sj�lf man sin tiggarestaf t�ljt."

Lugnare talade nu den �rlige tiggaren Aron:

"Gud kan s�ga, att sj�lf jag min of�rd v�llat, en annan
S�ge det ej, den trycker ej heller mitt sinne best�ndigt.
Endast ibland, d� jag f�rt jack�rmen, den str�fva, till �gat,
Synes en droppe p� den, om p� Soini, det �debel�gna,
L�nge jag t�nkt och mitt hemman, som nu b�r gr�da �t andra.
Men om du �nskar att h�ra, f�rst�ndiga Anna, mitt �de,
V�l, s� vill jag ber�tta, hur allt aflupit i sanning.
Kangas ligger i Soini, ett hemman som fyra att skattas,
Skogrikt, �kerbeg�fvadt, med tr�sk och gr�siga str�nder.
Detta hade min far med g�rdens blomstrande dotter
�rft, och han gr�nade d�r, som en sommarafton att p�se.
�ter fr�n honom kom det till mig. Jag b�rjade �fven
Gr�na i ro, d�r jag satt som en kung p� det b�rdiga Kangas.
Tj�nare �gde jag, h�rdige m�n vid plogen och yxan,
Pigor i stugan ocks�, men s�ner och d�ttrar, sin moders
Tr�st och min �lders hopp, uppv�xte som plantor omkring mig.
S�dan satt jag, betalande skatt och tunga med l�tthet
�r fr�n �r, afundad af m�nga och prisad af alla,
Tills olyckan dock kom och f�rst�rde min gl�dje. En frostnatt
H�rjade �kern, ej skuren �nnu; f�r f�r�dande rofdjur
Bl�dde min hjord. S� gick dock den kommande vintern med m�da.
R�g uppl�nte jag d� och ville betala om h�sten;
H�sten sk�nkte ej r�g, men gaf ispiggar p� axen.
Dr�ngar och pigor f�rl�to min g�rd, og�rlig var skatten,
Lifvet fordrade br�d, och i ugnen var torkande bark blott.
Dagen f�rn�ttes �nd�, s� l�nge de skonade korna
Sk�nkte oss mj�lk, ned gick barkbr�det med denna och n�rde.
S� skred julen sin kos; fast tynande, h�llo vi ut dock.
Men d� en dag fr�n skogen jag kom, barkb�rdan p� ryggen,
M�tte mig fr�mmande m�n i min d�rr. 'V�n', sade den ena,
'G�lda din skuld, att du icke m� se utm�tning i dag h�r.'
H�pen svarade jag: 'L�t vara det, �rade herre,
L�t mig betala, d� Gud mig unnar f�rm�ga; af barkbr�d
Lefva vi nu.' Ej svarande, gingo de �ter i stugan,
Togo fr�n v�ggarna ned det ringa f�rr�det af verktyg,
Togo, hvad �frigt fanns af kl�der, och buro i sl�dan.
Gr�tande satt hon i s�ngen p� halm, min v�rderade hustru,
Seende p�, men hon teg och s�kte att stilla allenast
Barnet, som kvidande l�g vid dess barm, dygnsgammalt och hj�lpl�st.
M�nnerna f�ljde jag ut med det sista, som kunde f�rpantas,
Stel i min h�g som tallen, d� yxorna d�na vid roten.
Men d� p� g�rden jag kom, uppskattades bytet; till h�lften
Skylde det icke min skuld. 'V�n', sade mig fogden �nyo,
'Ringa �r detta, men har du ej mj�lkande kor i din ladg�rd?'
Sade och redde sig till, med l�tthet hittande korna,
D�r de i spiltorna stodo och b�lade, saknande foder.
Klafvarna lossades snart, ut leddes den ena och andra
Stretande mot, oroliga, l�mnande sorgsna sitt st�lle.
Sex utleddes till sl�dan, den sjunde, som mager och kraftl�s
V�grade f�lja, f�runnades mig; s� foro de alla.
Tigande vandrade jag till stugan och �ppnade d�rren.
'Aron, min v�n', s� talade d� min hustru i s�ngen,
'Se dock, att n�got jag f�r, som stillar min hunger, en mj�lkt�r
Vore mig ljuf; jag t�rstar, och barnet finner ej mat mer.'
S� hon sade; men mig slog m�rker f�r �gat. Med m�da
Kom jag till spiltan fram. D�r stod med h�ngande hufvud
Kon och tuggade halm och s�rjde. Det torkade jufrets
Spenar med darrande hand jag fattade, �msom den ena,
�msom den andra f�rs�kte jag d� f�rg�fves,--en droppe
Sk�nkte de ej. F�rtviflad jag pressade h�rdare; blod blott
Tr�ngde sig ut, och r�d best�nkte den botten af st�fvan.
Rasande, bj�rnen lik, n�r j�garens spjut i hans barm tr�ngt,
Gick jag till stugan och tog fr�n spettet ett br�d; med ett yxhugg
Slog jag det s�nder, och svart fl�g barken, ur r�mnorna kringspridd.
Bitarna f�rde jag fram till min hustru: 'Se d�r, hvad oss l�mnats',
Sade jag, '�t och m�tta ditt barn.' Ett stycke hon mottog,
V�nde det tigande kring i sin hand, s�g p� det och tryckte
Barnet mot barmen och f�ll vanm�ktig tillbaka p� k�rfven.
Skidor tog jag p� f�ttren i hast och for till min granne,
Han, som bodde mig n�rmst, en pipas v�g, d� man skyndat,
Och d� till honom jag kom och beg�rde ett lindrande bist�nd,
Gaf han det, broderligt delande med, hvad besparadt han hade.
�ter jag skyndade hem med mj�lk i en flaska p� ryggen,
Hann till g�rden och hann stugd�rren. En sorgelig klagan
M�tte mig d�r, in gick jag och s�g af barnen de tvenne
�ldre, som gr�tande h�gt omg�fvo sin moder, det ena
Skakande henne vid handen, det andra vid lockiga hufvet;
Men or�rlig och stum l�g hon, d�dsdrifvan var utbredd
�fver den stelnade kinden, och natt bet�ckte dess �gon.
S� var det ute med allt, och f�r�dt var det h�rliga Kangas.
H�nderna str�ckte jag opp mot himlen och fattade sedan
Stafven och t�gade af; barnhopen p� k�lke bakom mig
Drog jag och gick gr�h�rig fr�n socken till socken och tiggde.
Tiden l�kte dock sorgen, och nu i fr�mmande g�rdar
Blomstra de �lskade barnen p� nytt; men sj�lf med f�rn�jsamt
Sinne beg�r jag mitt br�d och spelar min giga, som syrsan
Sitter, fast solen �r knapp, p� det vissnade bladet och sjunger."

S�dant ber�ttade d�r den �rlige Aron, och honom

H�rde med t�rar och gr�t den goda, f�rst�ndiga Anna.
Men d� han slutat, str�k hon med �rmen kinden och �gat,
Skakade hufvudet, snyftade, sn�t sig och sprang till sin boda,
H�mtade k�tt in, h�mtade sm�r och mujkor och kalja,
R�gande bordet med mat; men Aron, den gamle, i nacken
Tog hon och n�dgade fram att, fast m�tt tillf�rene, �ta.
Denne �t, som den �rade bj�d; d� nalkades Petrus,
Tr�dde i farstun, �ppnade snart den knarrande stugd�rrn,
Stampade sn�n fr�n f�ttren och tog v�lv�rdig sin plats in
H�gst vid bordet, d�r b�nk med b�nk i vinkel f�renas.
Men d� han t�ndt sin pipa och lagt skinnm�ssan p� bordet,
Drog han behagligt en starkare r�k och talte och sm�log:
"Anna, han kommer ej l�tt, din bror, fr�n den blomstrande Hedda;
Fast �r den raske Mattias, min v�n, som en g�dda p� kroken,
Men om dig lyster, s� kom, och vi f�rdas i afton gemensamt,
�ldre och yngre, och fira med fr�jd hans f�rlofning p� herrg�ln."

Sagdt; och alla de h�rde hans ord med f�rundran och gl�dje.
Genast klarnade �ter den kunniga Anna i synen,
Gick till sin kista att kl� sig, och dottren sig kl�dde tillika.
Sonen, den reslige Karl, tog endast sin scharlakansv�st p�,
Kn�ppte sin jacka igen, uppj�mkade byxorna h�gre,
Sp�nde sitt b�lte om medjan och stod ren f�rdig till aft�g.

Men till sin mecka vid brasan begaf sig den �rlige Aron,
Tog den rykande �n af hetta upp� sig och sade:
"Petrus, f�rst�ndige v�n, det �r tid, att jag tackar och vandrar
Nu, sen du dygnet om i din g�rd v�lpl�gat och f�dt mig;
M�nga bemedlade m�n m� jag tr�ffa i afton p� herrg�ln,
Hvilka mig hylla som du och bjuda p� gl�dje och g�stning,
Ingen tr�ffar jag dock som den kunniga Anna att skattas,
Hvilken, fast m�tt jag var, mig tvungit att �ta �n mera."
Sade och fattade stafven, beredd att t�ga till herrg�ln.

Honom hejdade dock den �rlige Petrus och sade:

"Aron, det h�fves ej dig att sjuttio�rig i m�rkret
T�ga till fots fr�n min g�rd, d� jag �n bar h�star i stugan;
Tungt det vore f�r dig, men f�r mig en nesa i socknen.
D�rf�r �ker du b�st, d� min son med vigare f�tter
Skyndar p� drifvan sin f�rd och skidorna tyglar i farten."
Sagdt; och den �ldrige satte sig glad f�r brasan att v�nta.

Men storst�tlig och grann i sin gr�nr�drandiga ullkjol,

Halsen beprydd med en duk af kattun, m�ngrosig och f�rgrik,
Tr�dde hon fram, lik sommarn i prakt, den f�rst�ndiga Anna.
F�rdig att resa var hon, och beredd var den blomstrande dottren.
Skymmeln sp�nde den reslige Karl snart f�rdig i redet,
F�llar i sl�dan man bar, och ut beg�fvo sig alla,
V�ntande gl�dje och dans; inhysingen Pavo allena
L�g p� den sotiga muren och str�ckte ett ben och ett annat;
R�ra sig iddes han ej till den kalla, besv�rliga f�rden,
Utan han �lskade mer g�rdsvaktareposten och valde
Hvilan och hettan och r�ken och barnens och syrsornas s�llskap.

Sjunde s�ngen.

Petrus sj�lf och hans dotter och Anna och tiggaren Aron
B�rjade sakta sin f�rd med den h�rdiga skymmeln i redet.
Skakande tyglarna, talade d� den f�rst�ndige Petrus:
"Aron, min v�n, fast f�len �r god, ej vill jag i traf dock
�ka, ty lasset �r tungt; men biter dig k�lden i meckan,
S�g, och jag sm�ller ett slag, och vi dr�ja ej l�nge p� v�gen."

Honom svarade r�rd den �rlige tiggaren Aron

"Pecka, bekymra dig ej; om ock naken p� sl�dan jag sute,
F�rden ej n�mnde jag sv�r, d� med dig och din hustru jag f�rdas.
Godt �r ett r�gadt bord, d� man hungrande kommer i stugan,
God en p�ls, d� man fryser, och god en b�dd, d� man tr�tt �r;
Ringa �r detta likv�l mot m�nniskogodhet att s�ttas.
Hyllad jag blifvit af er som en far, min mecka �r tv�ttad,
Magen �r sp�nd som en trumma, och nu jag �ker bekv�mligt,
V�rdad �nnu, d� jag l�mnat er g�rd; helt annat jag utst�tt,
S�som en g�ng, d� jag gick och �rnade tigga i staden.
Missv�xt drabbade landet, i socknarna saknades f�da,
Bonden knappade, tiggaren svalt. I staden, jag t�nkte,
Finns ett rikare folk med fetare �krar och �gor.
S� jag t�nkte och tiggde mig fram med m�da; den gamla
Foten v�grade ofta att g�, och p�sen p� ryggen
Tyngde, fast blottad och tom. Uthungrad, med svikande krafter
Kom jag till staden omsider och s�g ett under af alla,
S�g, f�rst�ndige v�nner, hvad ej jag tillf�rene sk�dat:
G�rdar, men ej kring g�rden ett f�lt med �krar och �ngar,
Icke vid knuten en teg, som burit en pipa tobak ens,
G�rdar funnos d�r blott, h�gtimrade, f�nsterf�rsedda;
M�lade, stolta att se, framstr�ckte de brokiga rader
L�ngt, och emellan dem korsade hundrade v�gar hvarandra.
�ter p� v�garna h�rdes ett d�n som af �skor och stormar;
K�rror rullade fram, fyrhjuliga, silfverbeslagna,
Pr�ktiga, byggda som hus: af de trafvande f�larnas hofvar,
Piskornas sm�llar, kuskarnas skri och hjulenas buller
D�nade luften, och darrade f�nster och v�ggar omkring dem.
Men l�ngt unnan bekymren, med fr�jd f�rn�tande dagen,
Suto i hvarje af dem guldsmyckade herrar och fruar,
Fj�rlarne lika, som sitta i skimrande skrudar p� blomstren,
N�r solstr�len �r varm och sommarens vindar dem gunga.
H�pen gick jag p� sidan och str�k mot v�ggarna meckan,
M�ssan i handen jag bar och stannade ofta att h�lsa;
Ingen s�g mig dock an, men alla de skyndade fram blott.
S�dan kom jag, af ingen bem�rkt, till ett �ppnare st�lle,
J�mnt, med stenar belagdt, af lysande g�rdar omkringhv�rfdt.
D�r afbr�t jag min f�rd och stod i behagelig trygghet,
Armarna slagna i kors, och beundrade. Fr�mst dock af alla
Lyste ett hus, som en by till sin vidd, till sin h�jd som en berg�s.
Detta beundrade jag och kunde ej m�tta mitt �ga,
Seende j�ttarnes verk, ty af m�nniskor var det ej uppbyggdt.
Men d�r stod vid min sida en man, som sopade flitigt
V�gen och sk�t med sin kvast den ymniga smutsen i h�gar;
Honom, med �nskan att fr�ga om allt, tilltalte jag slutligt:
'S�g dock, min v�n, om en kyrka det �r eller annars f�r kungar
�rnadt och byggdt; af f�rv�ning �r hela mitt sinne betaget.'
S� jag sade, men han teg stilla och bet sig p� l�ppen,
Leende slugt, och ett sk�ndeligt spratt han n�rde i h�gen;
Ty d� jag v�nde mig om att �ter beundra och sk�da,
S�nkte han kvasten i dyn och slog mig p� ryggen: en svart fl�ck
Stannade efter, och styggt nedsmordes den tv�ttade meckan.
Sorgsen begynte jag g� och ville ej strida i otid,
R�dd i min h�g och f�rsagd som tuppen p� fr�mmande soph�g,
Men af en sv�rare strid jag m�ttes; en gosse, i trasor
H�ljd, uthungrad och svart, s�g slaget: med ljudande gapskratt,
Sm�llde han h�ndren ihop, h�gt hoppande; hit�t och dit�t
V�nde han blickarna sen och kallade v�nner. I blinken
Lj�d till h�ger och v�nster ett sorl: barfotade ungar
Trafvade fram, kringyrde af smuts, med jublande fr�jdrop
S�go de mig och sprungo p� svingade f�tter omkring mig.
En lopp dj�rfvare fram och slet mig i meckan, en annan
Hotade blott och sparkade opp som en f�le, den tredje
Slog sig p� kn�na och skrek--i sin fr�jd spetsfundiga speord,
Medan den r�rliga flocken alltmer f�rst�rktes och stundligt
K�ckare blef att nalkas och fly. Af skam och f�rbittring
Svor jag och rusade fram nu �t ett h�ll, nu �t ett annat,
�ndtligt fick jag med list en f�ngen och sl�ngde i flocken
Honom och slog en annan omkull som en k�gla; p� en g�ng
Grep jag dem b�da igen och agade b�da med tung hand.
Skriande sprattlade dessa, med n�drop sprungo de andra
Vida omkring; folk skockades snart; tv� m�nner med sablar
Togo mig fatt, och snart, af en sorlande skara omkringhv�rfd,
F�rdes jag bort l�ngs v�gen och blef i ett f�ngelse insatt.
Men d� jag s�g mig h�ktad och s�g, hur d�rren igensl�ts,
Greps mitt hj�rta af sorg, och jag satte mig neder att gr�ta,
T�nkande r�rd p� den tid, d� jag lefde v�rderad af alla,
T�nkande r�rd, hur jag nu med gr�h�r skulle som f�nge
Sitta bland f�ngar och ej f� gl�djas af himlen och ljuset.
Bittert satt jag och gr�t, men n�ra min sida p� b�nken
Hvilade tv� f�rst�ndige m�n med fj�ttrade f�tter,
Gl�dtiga, spr�kande tyst om egna bedrifter och andras.
Dessa f�rdrogo ej l�nge min sorg, men svuro i hast till,
Sn�sande b�da; och s� tilltalte mig bittert den ena:
'Kyrktjuf, sjung dig ej hes, att din st�mma m� ljuda behagligt,
N�r s�ngm�staren snart sl�r takt p� din rygg och du �ter
Tvingas att h�lla till fyrtio par den vanliga tonen.'
S� den ena, och strax tog �fven den andra till ordet:
'Gr�sk�gg, trifs du ej h�r, s� bj�ds du ej heller att komma!
�r dock f�rd�mdt, att enhvar, som takl�s irrar i landet,
Sist skall tr�nga sig hit att st�ra en man i sin boning.'
S�dant talade dessa, och mycket, som liknade detta,
�ndl�st g�ckande mig och bespottande dagen igenom.
Men n�r solen f�rsvann fr�n f�nsternas galler om kv�llen,
Kom f�ngvaktaren in och gjorde p� tr�tan en �nda.
Mat inbragte han �fven och satte p� b�nken ett soppfat,
Satte dit br�d, men sen f�rs�kte han f�tternas bojor,
Om oskadde de voro, och slog med en hammare p� dem.
�ter, n�r allt var bestyrdt, som sig borde, begaf han sig d�dan,
Bister att se, men han manade mig att �ta och sade:
'�t, bj�rnhufvud, och salta dig nu, sen f�r du m�h�nda
Sitta vid vatten och br�d en m�nad och sl�cka din t�rst h�r!'
Sade och bommade d�rren igen. Af r�dsla betagen,
Genast till maten jag lopp, att bereda min mage till fastan.
Mycket belopp sig dock icke p� mig, ty som hungriga vargar
Kommo de andra i hast, och snart s�gs bottnen i fatet.
Men d� de �tit och jag satt ensam och gnagade benen,
Talte de sakta en stund i hvarandras �ron bet�nksamt,
Hv�lfvande stora f�rslag: p� en g�ng uppsprungo de b�da,
Grepo mig, svingade h�gt blankt slipade knifvar och sade:
'Ropar du, hugga vi till, men sv�r vid Gud att oss icke
R�ja i natt, d� vi �rna att fly, om du �lskar att lefva.'
Dessa jag svarade �ter med fr�jd och hopp i mitt hj�rta:
'V�nner, ej v�gade jag en pipa tobak p� ert vett mer.
Kostligt, menen I knifvar och ed beh�fvas att tvinga
F�ngen fr�n vatten och br�d till m�nniskof�da och frihet?
Men dock sv�r jag, vid Gud, att ej r�ja er, utan er bist�.'
Sagdt, och de l�mnade mig, framtogo ur g�mmorna filar
B�da och satte sig ned att n�ta p� f�tternas bojor.
Arbetet gick dock ej fort, af m�nnerna droppade svetten,
Men j�rnbojan var stark; fast filad tillf�rene, h�ll den.
B�gge jag hj�lpte i v�xling och delade m�dan med gl�dje,
L�ngtande ut; s� kufvades vid midnatten omsider
J�rnen, och m�nnerna sv�ngde med l�je de lediga f�ttren.
Snart uttogo de d� en stock, l�sskuren ur v�ggen,
G�md f�r spejarens �ga af halm, som p�ste i s�ngen,
Denna togo de ut, och vi kr�po med gl�dje ur rummet.
Skyndsamt hunno vi smygande fram till �ndan af staden,
Men d�r stannade tv�rt den ena kamraten och sade:
'V�nner, ej h�fves det oss att springa som harar till skogen,
R�dda och tomma, men mig syns b�st, att vi borgarel�sen
Pr�fva f�rut och taga, hvad nyttigast �r f�r v�r resa.'
Sagdt; och den andra jakade strax. Mig lyste att skuldl�s
Vandra min v�g, och jag tog af m�nnerna hj�rteligt afsked.
T�r�gd skildes jag fr�n dem och gick l�ttfotad; men desse
Dr�jde och vandrade af att stj�la i n�rmaste g�rdar.
S�, f�rst�ndige v�nner, f�rlopp stadsf�rden; en dylik
G�r jag ej sj�lfmant mer och fruktar ej heller att tvingas,
Ty fast jag noga beskrefs fr�n predikstolen, och alla
Mantes att taga mig fatt och f�ra mig f�ngslig till staden,
Skyr dock enhvar att pl�ga den �ldrige Aron och lyssnar
Hellre p� gigan, d� glad jag kn�pper en polska om kv�llen,
�n han min gr�t vill sk�da och h�ra min j�mmer och klagan."

S�dant ber�ttade nu den f�rst�ndige Aron; och alla

H�rde med n�je hans ord. Mellertid framlunkade f�len
K�ckt, och man visste ej af, f�rrn herrg�rdsbacken man uppn�tt.
D�r nedhoppade Petrus och gick vid sidan af sl�dan,
Skjutande p�, och med t�mmarna sm�llde han skymmeln p� l�nden;
Uppf�r gick det med fart, och i hast stod sl�dan vid stugan.
N�jde f�rnummo de genast, att festen var b�rjad d�r inne,
Sollikt tindrade ljus ur de �ppnade gluggarnas imma,
D�rrn stod vida p� gafvel, och ljud af en stojande polska
Susade fram som en storm och fyllde den rymliga farstun.

In f�rfogade sig den f�rst�ndiga Anna och dottren,

In gick tiggaren Aron ocks�, men den �rlige Petrus
Band vid sl�dan sin h�st, sen han l�tit den tumla sig f�rst d�r.
Stolt stod skymmeln och gn�ggade sen bland fr�mmande h�star,
�tande n�jd vid sitt lass och med hofven straffande grannen,
Hvar g�ng denne f�r dj�rft p�nosade h�et i sl�dan;
Petrus, hans �gare, �ter begaf sig till stugan och ingick.

�ttonde s�ngen.

S�ng, l�t h�ra hvad allt den f�rst�ndige Petrus i stugan

S�g, d� han t�gade in och stannade h�pen vid d�rren.
Tolf t�ttskockade par kringsv�ngde p� golfvet i polska:
Stolta, med �gonen bl�ngande kvinnorna, m�nnerna �ter
�dmjukt b�jande hufvudet ned, med blickarna s�nkta.
Dansen sk�tte nu dessa och fr�mst af alla Mattias,
Hvilken med glam kringf�rde den aktade Anna och Hedda,
Medan p� n�rmaste b�nk tv� tagelbesp�nda fioler
Str�kos af kunnige m�n och lj�do med gigor i samklang.
N�rmare bordet satt Zakarias, v�rden p� Hjerpvik;
Ensam, stolt som en kung och med armarna knutna p� br�stet
S�g han p� dansen, s� ofta han ej �lst�fvan iakttog.
Gent mot den �rades plats vid den blossande brasan p� h�rden
V�rmde sig tiggaren Aron i bredd med den gamla Rebecka.
Aron st�llde som b�st j�rngigan i ordning, Rebecka
Gungade stilla och smekte p� kn�t den spr�ckliga katten.
Men den f�rst�ndige ryssen, den brunsk�ggyfvige Ontrus,
Ropte i vimlet och h�ll afl�gsna de dansande paren.
Tvenne kamrater han ren bragt under en b�nk, och i trygghet
Hvilade desse, den tredje han h�ll med m�da i famnen.
Denne, fast of�rm�gen att st� p� de sviktande benen,
Stretade mot och ville ej l�mna den gl�dtiga dansen.
Honom dock, j�mt kringknuffad och st�tt, framsl�pade Ontrus,
M�dosamt tr�ngande fram till den rymliga b�nken omsider.
S�dant betraktade d�r den f�rst�ndige Petrus med undran,
N�r han till bordet gick och tog v�lv�rdig sin plats in.

Tiggaren Aron, s� snart han lagat sin giga och v�rmt sig,
Gick att s�tta sig vid spelm�nnernas sida p� b�nken.
Honom, strax d� han kom, tilltalte den �rlige Anders,
Hvilken med ledsnad gned p� fiolen, beg�rlig att dansa:
"Skulle s� sant du spela fiol, som du kn�pper p� giga,
Kunde den yngre en stund f� gl�djas af dansen i afton;
Men som ett v�ggspel sitter du nu och f�rm�dde v�l knappast
Styra en takt, om ej jag med fiolen regerade polskan."

Till sm�l�je sin mun drog tiggaren Aron, bet�nkligt

Skrapande sig vid �rat och halfbrydd talande detta:
"M�nne jag komme ih�g kanh�nda en polska p� gamla
Dagar �nnu, fast p� l�nge jag ej haft str�ke i handen."
Sagdt, och den bjudna fioln med f�rst�lld okunnighet tog han.

Sakta spelte han f�rst, f�rs�kande; men om en kort stund

Fyllde sig tonen, och takterna rullade snabbare, hastigt
Tvang han ur str�ngarna ljud med en svingande str�ke; p� en g�ng
Klingade bas, kvint, alt och tenor: vid hans sida f�rstummad
Gapade grannen och s�nkte fioln; men till stormande ifver
V�xte de dansandes lust. Svett lyste p� parenas pannor,
P�rtorna fl�go ur klykorna, stolar och b�nkar f�rstr�ddes,
Fallandes rop, taktstampningar, gapskrattssalfvor och r�kmoln
Hvirflade om hvartannat, och sviktande brakade golfvet.

Gamla Rebecka, fast t�tt till den blossande brasan hon tr�ngt sig,
St�ttes af v�da ocks�, att s� n�r hon fallit af muren:
Klagande drog hon sig unnan och satte sig n�rmare d�rren.

Af medlidande r�rdes den �rlige Petrus i hj�rtat,

N�r han den �ldriga s�g, hur af alla f�rskjuten hon satt d�r;
Bordet f�rl�t han och �let och gick till den gamla och talte:
"Hej dock, Rebecka, hvad b�tar det h�r att klaga och s�rja?
Kom, och jag leder dig fram till det rymliga bordet i trygghet!"

Honom svarade �ter den skr�pliga halta Rebecka:

"Nej, f�rst�ndige Petrus, i vr�n m� jag g�mma mig unnan;
N�rmast grafven �r vr�n mest passlig �nd� f�r den arma.
Som p� det skjutande tr�det ett l�f, fjolgammalt och vissnadt,
Sitter jag h�r bland unga, som fr�jdas af lifvet och dansen.
O, att jag toges bort till de andra, son myllas i jorden!"

Sade och snyftade bittert och gr�t. V�laktade herren,

Nyss inkommen att se f�r en stund det glada gelaget,
Stod �h�rande r�rd de v�xlade orden och talte:
"�nska ej slikt, Rebecka, och t�nk ej p� grafven i otid!
Hvem, d� ej du mer r�rs i den rymliga stugan, skall v�cka
Pigorna opp till rock och till v�f, hvem pyssla med katten,
Hvem ge h�norna mat och vakta p� �ggen best�ndigt?
Lyft ditt �ga och se d�r borta p� b�nken den gamle
Aron, hur hj�rteligt lugn han gnider fiolen och svettas;
S�dan han syntes mig sist, d� han spelade giga p� tingsg�ln,
Syns han �nnu, okufvad af �lderdom och bekymmer.
Armen han sv�nger med kraft, l�tt l�pa de r�rliga fingren,
�gonen lysa af frid, att med himmelens stj�rnor f�rliknas;
Modig, Rebecka, som han m� du m�ta den sv�rare dagen."
Sade och forslade sakta den gamla till bordet; och gumman,
Stolt af den heder hon r�nt, f�rgl�mde sin j�mmer och satt sen
Gungande stilla, och tyst v�lsignande gamla och unga.

Men n�r polskan var slut och fiolerna tystnat och gigan,
Ryckte den kunniga Anna sin man f�rtroligt i rocken,
Och d� hon f�rt till ett h�rn den v�lf�rst�ndige Petrus,
Talte hon hemlighetsfullt och hviskade honom i �rat:
"Ville du icke f�rm� Zakarias, v�rden p� Hjerpvik,
Att f�r sin blifvande m�g och sin hj�rtligt �lskade dotter
H�lla som far ett f�rmanande tal, som de dag ifr�n dag sen
Skulle i v�rdsam h�g f�rvara och r�tta sig efter.
S� var f�dernas sed: d� de g�fvo sin dotter �t mannen,
Talte de gyllene ord, uppmuntrande honom och henne;
Aldrig gl�mde v�l sen de unga den varnande r�sten,
Utan den f�ljde dem �t som f�rlofningens minne best�ndigt.
S� f�r de ungas skull som f�r g�sternas m�ste han tala,
S� att enhvar h�gtidligt m� se de b�das f�rlofning."

Henne svarade sakta den v�lf�rst�ndige Petrus:

"Icke �nnu �r det tid att s�tta din vilja i verket;
S�dan �r Zakarias: han vill, d� f�rpl�gningen b�rjar,
Dricka i ro, och han ger ej g�rna sin granne ett svar d�;
Men d� han sutit en tid vid sitt stop, och det v�rmande �let
Lossat hans tungas band, framfl�da de sparade orden,
Bubblorna lika i m�ngd p� den forsande b�cken om v�ren.
Ingen n�rmar sig d�, som ej genast tvingas att lyssna,
Om han f�rt�ljer en sak eller varnar och r�ttar de yngre,
Och man bytte v�l strax och g�fve med gl�dje emellan,
Kunde man skaffa sig s� hans talande mun och hans klokhet.
D�rf�r v�nta allenast en stund t�lmodigt; din �nskan
Fyller han snart af sig sj�lf, Zakarias, den �rlige gubben.
Ty l�tt ser du dock ren, hur hans panna f�rklaras, hur munnen
Ler mot drycken f�rn�jd som en and, d�r hon dyker i sunden,
Och hur han sitter som �ngen i regn, upplifvad vid bordet.
Men mellertid �r det b�st, att du sk�ter ett roande samtal
Eller ocks� till en artig minett uppmuntrar de unga;
Mitt skall det vara att ge Zakarias st�mma och tunga."

Sade och l�mnade snart den aktade Anna tillfredsst�lld,

Tog fr�n det rymliga bordet ett stop f�rn�jsam i handen
Och tilltalte sin v�n, den �rade v�rden p� Hjerpvik:
"Drickom �nnu, Zakarias, i fr�jd tillsamman, som fordom
�fven i sv�rare dar vi drucko med modiga sinnen;
Ty det h�fves dock b�st den f�rg�ngliga m�nskan att gl�djas,
Likasom ikorn, l�tt i sin h�g, p� det br�ckliga flarnet
Seglar fr�n v�g till v�g och v�ntar att hinna till stranden!"
Sade och drack; d� h�jde ocks� Zakarias sin kanna,
Lifvande hj�rta och sj�l med skummande �l, som hans lust var;
Men sin f�rst�ndiga v�n sen svarte han gladt och f�rn�jsamt:
"Visst m� jag f�gna mig nu, ty som �gonstenen och ljuset
Skattar en far hvar lycka, som h�ndt det �lskade barnet."

S� samtalade dessa och h�rde fiolerna �ter

St�mmas och s�go en artig minett tillst�llas p� golfvet.
Men till bordet och till den f�rst�ndige torparen Petrus
S�llade m�ngen sig d�, som f�rsm�dde den gl�dtiga dansen,
S�kande hellre ett skummande �l och joller och samtal.
Kom bland andra ocks� den varubeprisande Ontrus.
Honom brydde d�r strax den �rlige Petrus och sade:
"Se dock, dansar ej du, danskunnige broder? Kanh�nda
Fruktar du kvinnornas list, om de skulle f�rblinda ditt sinne,
Om, din v�rderade hustru till harm i det rika Archangel,
Flickorna skulle som sk�nk framlocka en duk ur din v�ska."

S� han sade och teg; men den brunsk�ggyfvige Ontrus

Satte sig n�ra intill och tog hans h�nder och svarte:
"S�dant fruktar jag ej, f�rst�ndige Petrus, och g�rna
Ville jag dansa bland andra, ty s�ng och dans �r det b�sta;
Men jag finner ej l�tt en flicka, som icke f�rsm�r mig.
Nalkas jag v�nligt och r�cker min hand, d� springer hon unnan,
Skr�md af mitt sk�gg, och hon ler, och de �friga skratta med henne;
Ingen besinnar och tror, att �fven den fr�mmande mannen
�ger ett hj�rta, d�r gl�dje och sorg kan v�ckas af andra.
Ville helst du, min v�n, �h�ra och fylla min �nskan,
Ber jag dig n�mna vid namn och beskrifva till st�nd och till villkor
N�gra, som dansa h�r nu, den raske Mattias till �ra.
F�rst, hvem �r hon, den v�rdiga, v�lansenliga gumman,
Som, framskridande fr�mst som det gungande skeppet i hamnen,
M�ter sin takt och sin randiga kjol utbreder med fingren?
�del synes hon mig och ett m�nster f�r gamla och unga."

Honom svarade glad den v�lf�rst�ndige Petrus:

"Anna och ingen annan det �r, min aktade hustru,
Hvilken i m�nga skiftande �r, som kommo och flydde,
Trogen v�rdat mitt hus och sk�nkt mig s�ner och d�ttrar.
Mig ber�mmer den man, som henne ber�mmer och �rar."

Och han sade igen, den varubeprisande Ontrus:

"Lycklig tyckte jag dig, min v�n, tillf�rene redan,
Treflig och rask och f�rn�jd, som du var, och aktad af alla;
Trefaldt kallar jag nu dig lycklig och s�ll, d� en s�dan
Hustru blifvit din lott; ty fr�n himlen kommer det goda.
Nu m� du s�ga ocks�, hvem �r han, den reslige gossen,
Som kringsv�nger som b�st den unga, beskedliga Hedda?
Yster g�r han och stolt i sin vallmansjacka som f�len,
N�r p� en gr�nskande �ng han betar bland andra och modigt
Skakar sin fylliga man och gn�ggar af gl�dje och k�rlek."

Honom svarade �ter den v�lf�rst�ndige Petrus:

"Denne �r Karl, min �lskade son; hur han artar sig framgent,
Vet Den, honom mig gaf: Han styre det allt till det b�sta."
H�rp� talade snart den varubeprisande Ontrus:
"Likasom odlarn v�rdar det tr�d, han s�dde, och st�ndigt
Ser p� dess v�xande stam och vattnar och v�ntar sig f�gnad,
S� g�r �fven en far med sitt barn; m� den unga best�ndigt
T�nka p� fadrens bekymmer och bli hans gl�dje i st�llet.
�nnu finnas h�r tv�, som jag �nskade k�nna:--den raske
Ynglingen d�r och den blomstrande flickan, han leder behagligt.
Vacker �r han, och hon kan b�st j�mf�ras med Hedda."

Honom svarade �ter den �rlige Petrus och sade:

"Dr�ngen sk�dar du d�r, den snabbe, driftige Anders,
Son till en �del man, Zakarias, v�rden p� Hjerpvik.
Prisar du ynglingen nu som rask i den flyktiga dansen,
Dubbelt skulle du h�ja hans lof och beundra hans ifver,
S�ge du honom en g�ng, d�r i svett han r�dfar sin faders
K�rr och, stark som en bj�rn, uppbryter den rotade granen.
Flickan, f�rst�ndige v�n, �r min dotter, den �ldsta, vi �ga,
Anna och jag; hon sk�ter v�rt hus och sp�dare syskon,
Lindrande modrens m�da med flit, som d�ttrarnas plikt �r."

Honom svarade r�rd den varubeprisande Ontrus:

"Lycklige, trefaldt lycklige du, som sitter i v�nners
Krets, v�rderad och k�nd, och trampar ej fr�mmande trakter.
Lugn betraktar du h�r en trogen maka och sk�dar
V�l uppfostrade barn, som blomstrande plantor vid b�cken,
Medan en annan, fr�n f�dernebygd och bekanta och fr�nder
Skild, kringt�gar, f�rsm�dd som den ouppl�sliga g�tan."
Sade och snyftade sakta och gr�t; klartindrande t�rar
Rullade ned p� hans kind och v�tte det yfviga sk�gget;
Men som en honing ljuf fl�t saknaden genom hans �dror,
Ty han mindes sitt hem, han mindes det isiga hafvets
Str�nder och Dvinas flod och det varurika Archangel,
Och han t�nkte d�rvid p� sin hustru, som suckade ensam
Ofta i dagens bestyr och ofta i nattliga hvilan,
Samt p� sin �lskade son, den sp�da, som l�mnades fj�rran,
Jollrande �n och stammande fadersnamnet med gl�dje.

Nionde s�ngen.

S�dan s�rjde han nu, den varubeprisande Ontrus,

Och uppv�ckte hos m�ngen de svalkande t�rarnas v�llust.
�fven fuktades du, f�rst�ndige Petrus, i �gat,
N�r p� din hustru du s�g, den goda, f�rst�ndiga Anna,
Och p� din resliga son och din v�l uppfostrade dotter,
Gladt erinrande dig, hur p� Tj�derkulla de samf�lldt
Bodde i ost�rd ro som f�gelungar i n�stet.

B�gge gr�to de d�r af sorg och gl�dje i v�xling,

Medan de drucko sitt �l och s�go den l�nga minetten
Slutas och h�rde fiolernas sorl nedst�mmas och gigans.

Men d� reste sig h�g Zakarias, v�rden p� Hjerpvik,

L�mnande s�te och rum vid �fversta �ndan af bordet,
Och framtr�dde med manliga steg allvarlig p� golfvet.
Alla betraktade strax med f�rv�nade blickar den gamle:
Ty s� var han att se som ett �skmoln, n�r det p� f�stet
T�gar i rodnande prakt och kyler den kvalmiga dagen.
Hotfullt stannar det d� omsider; den fj�ttrade viggen
Bryter sig l�s med d�n och bestr�lar det yppiga regnets
Genomskimrade skur; men odlaren h�pnar och fr�jdas,
Sk�dande himlen i hot och den tvinande tegen f�rfriskad.
S�dan syntes han nu, Zakarias, d�r han bet�nksam
Gick till sin aktade m�g och sin dotter, som n�ra hvarandra
Suto och v�xlade k�rliga ord p� den rymliga b�nken.
Skyndsamt stodo de upp, d� de s�go den �ldrige nalkas,
B�da, och lyssnade till, om han hade en sak att befalla.

Men det klappade ren p� hans l�pp, det besinnade talet,

L�ngtande ut, och han tog den raske Mattias vid handen,
Tog sin dotter ocks� och fordrade tystnad och sade:
"�fven att dansa �r v�l p� sin tid; jag tadlar ej dansen,
Tadlar ej heller joller och sk�mt, d� det �fvas anst�ndigt;
Men man b�r dock ej alltid, s� l�nge det skiftande lifvet
Varar, fiolers ljud och gigor, som mana till polska;
Gl�djen s�ndes ej heller s� rik till den b�rdiga jorden,
Att den best�ndigt f�rm�r med vederkvickande h�fvor
Hugna en m�nniskas sj�l och b�ja dess sinne till sk�mtet;
D�rf�r gagnar det v�l att i tid p�minnas om allvar.
�fven det vacklande barnet f�rst�r, hvar l�ra f�rutan,
Njuta sin lycka och vet att trifvas och leka i gl�djen;
Men att vid h�rdare dar och vid m�dosammare plikter
Handla med mod och hvad r�tt, hvad or�tt skilja med klokhet,
D�rtill m�ste du �fvas af m�nga bet�nkliga skiftens
V�xlande lopp eller ledas af den, som mera bepr�fvat.
D�rf�r �r det ock v�l att h�ra den �ldriges varning.
F�rst m� du g�mma, Mattias, de ord, jag dig l�gger p� hj�rtat,
Trettio�rig sj�lf den sextio�rige gubbens:
_L�t din f�rtr�stan ej gro p� ditt hemmans tegar allenast,
S�rj ej mer, d� du mister en sak, �n du gladdes att f� den,
Sist, g� s� med din hustru till doms, som du g�r med ditt �ga!_
Enkla synas de v�l, de h�rliga spr�ken, af f�dren
�rfda fr�n barn och till barn, men huslig lycka och v�lg�ng
V�xa ur dem som, blommor ur �ngens b�rdiga sk�te.
Se, hvad du �ger, och allt, hvad af m�nniskoh�nder ihopbragts,
Har sin fiende ock, olyckan: din lofvande �ker
H�rjas af hagel och frost, och din hjord f�rst�res af vilddjur.
S� omskiftar din lycka, som sn� f�rsvinner om v�ren,
�r den ej tryggad p� fastare grund �n p� jordiska h�fvor.
Men d� du lider en skada, bet�nk, hvad gl�dje dig sk�nktes
Af det f�rlorade f�rst, och v�g d�refter din saknad,
Och jag tror, du ej d� skall s�rja din hj�ssa till gr� h�r;
Ty som sparfven �r fr�n �r f�rstorar sitt n�ste,
�ker ock m�nniskan g�rna sitt bo och v�rderar ej mycket,
Hvad hon f�rv�rfvat ren, ty det icke f�rv�rfda �r mera.
Men mot din hustru vare du mild, som det �gnar den starke,
J�mt erinrande dig, hur mycket den svaga dock gagnar,
N�r hon med foglighet v�njes att se i m�dan sitt n�je.
Ty s� s�ger jag dig, och s� �r en hustru f�r huset,
Likasom bandet, som sluter omkring det rymliga stopet;
Kraftl�st synes det visst och sp�dt och ringa till nytta,
Men f�rs�k dock en g�ng att f�rst�ra det: r�mna vid r�mna,
Lagg afs�ndrad fr�n lagg skall du se och �let omkringspilldt.
D�rf�r g� med din hustru till doms, som du g�r med ditt �ga.
Men, f�rst�ndiga Hedda, till dig vill jag tala �nyo,
S�som jag plantat f�rut i ditt br�st allvarliga l�ror
Fr�n den dag, d� din mors mildt varnande st�mma var tystnad
Och p� mig ensam f�ll det tunga bekymret om barnen.
Ofta har jag dig sagt, hur den br�ckliga kvinnan best�ndigt
M�ste vid t�lamod och vid eftergifvenhet v�njas,
Ty att af andra bero �r dess lott, men hon m�rker ej tv�nget,
N�r hon viker, hon m�rker det blott, n�r hon vredgas och trotsar.
Se, det s�ger jag nu, och tror, du skall se det besannadt,
N�r du som maka en g�ng �tf�ljer Mattias i lifvet:
Friden knytes af ingen, om ej af hustrun i huset.
�fven en godsint man kan ledsna ibland och p� henne
H�mnas en grannes bitande ord, en tj�nares tr�ghet;
Men d� �gnar det henne att blidka hans hetta med saktmod.
Tyst m� hon t�la hans knot, tills ifvern l�mnat hans sinne,
Likasom bj�rken b�jer sin topp f�r ilen och t�ligt
V�ntar p� aftonens stund, n�r stormarna l�ngta till hvila.
Snart nog �ngrar han allt det h�rda, han sagt i sin vrede,
Om ett f�rt�rnande svar ej ligger och retar hans sinne,
Och han �nskar ej mer �n att godhet g�lda med godhet.
S� blir lugnet bef�st, och s�mjan v�xer, och kvinnan
Tryggar sig glad vid den starkares arm och beskyddas af honom;
Sj�lf han �ger sin fr�jd i henne och ger f�r den k�ra
Lif, om det g�ller, och gods, som den tandbev�pnade hunden
Stannar mot vargen med mod f�r hjorden, och trampar och trampar,
F�rdig att k�mpa f�r den och f�raktande hotet af d�den.
Men hvad f�rn�mligast g�r en m�nniskas lycka i v�rlden,
Binder makar i frid och f�rliker och tr�star och gl�der,
�r gudsfruktan, som aldrig �r m�tt af det goda och r�tta.
Denna f�rvaren b�da och lefven och r�rens i den blott.
Den gudfruktiges ro �r som furan, vuxen p� heden,
Tryggad och fast, ej b�jer en storm den v�ldiga stammen;
Samlas ock m�nga att hugga den ned med f�renade krafter,
G�r det ej l�tt, manhaftiga slag, v�l �fvade armar,
L�ngt dagsverke beh�fs d�rtill och yxor af godt st�l."
S� f�rmanande sl�t Zakarias, v�rden p� Hjerpvik.

Genast var det att se, hur de �frigas tigande l�ppar

�ppnades hastigt till lof och ber�m f�r det ljudande talet.
Men s� hviskade m�ngen sin granne f�rtroligt i �rat:
"O, att han drucke som nu, Zakarias, fr�n morgon till afton;
G�rna trakterade den, som klok f�rn�jes af klokhet."
Medan det hviskades s� och enhvar f�rn�jdes af talet,
Gick Zakarias tillbaka och tog v�lv�rdig sin plats in
H�gst vid bordet, d�r b�nk med b�nk i vinkel f�renas.
Ej f�rgl�mde han d�r att t�mma sitt stop f�r de sinas
Stadiga lycka och v�l, ej heller att r�ra sin tunga
�msom i egna f�rst�ndiga v�rf och �msom i andras,
S�som han mycket sett och mycket bepr�fvat i v�rlden.

Men p� den �rlige Aron, som lagt fiolen p� b�nken,

Medan han sorgl�s satt och torkade svetten ur pannan,
H�ll v�laktade herr kommissarien sitt �ga best�ndigt.
Honom v�rderade s� den f�rst�ndige herrn, att han hellre
L�tit omsider sin yppersta dr�ng bortt�ga till andra,
�n han den �ldrige sl�ppt ur sin g�rd. En fradgande st�fva
Tog han i handen till slut och bj�d den gamle och sade:
"Aron, min v�n, drick �l och f�rfriska dig, som du f�rtj�nt har
Genom din polska, som lj�d som ett nordanv�der i furan;
Sen m� du kasta din tiggarestaf p� den blossande brasan.
H�r m� du lefva, min v�n, p� din �lderdom, lugn och betryggad,
Beten meta �t mig, d� jag fiskar med krokar om sommarn,
Jaga fr�n �kern svinen och h�ns och tuppar ur tr�dg�ln.
Slikt m� om sommarn bli din befattning; den h�rdare vintern
M� du f�rn�ta i stugan, och sitta med pipan i munnen,
Bindande ryssjor och n�t och lappande h�len p� noten."

St�fvan emottog r�rd den f�rst�ndige Aron, sitt anlet

Lyfte han h�gt, att den sv�llande t�rn knappt kunde ur �gat
Rulla, men glad i sin sj�l genm�lte han: "Prisa och tacka
Vill jag min Gud, som mig f�rde till er, v�laktade herre!
Mycket jag pr�fvat, det v�rsta af allt f�r den gr�nade gubben
Var dock att vandra omkring som det irrande molnet i luften,
Utan att k�nna ett rum f�r den efterl�ngtade hyllan.
Ofta med �ngslan s�g jag p� f�rder fr�n socken till socken
Fr�n landsv�gen emot kyrkg�rdarne. 'Aron', jag t�nkte,
'�fven den uslaste h�r i den by, du t�gar igenom,
Har dock sin tr�st och sin borg d�r inom den h�gnande muren;
Du, hvar dig unnas en g�ng att hvila ditt tr�ttade hufvud,
Vet ej, och fr�mling blir du i d�dens g�rd som i lifvets.'
S� jag t�nkte, v�rderade herre, och skyndade fram�t.
Nu m� jag prisa mig s�ll, ty jag �ger ett hem, d� jag lefver,
�ger ett hem, d� jag d�r, d�r en v�n och en annan kanh�nda
Stannar och s�ger: 'Se h�r g�ms Aron den gamle fr�n herrg�ln.
Tr�sket ljuder ej mer af hans morgons�nger, hans giga
Klingar i stugan ej mer; men den �ldrige sofve i frid h�r!`
Sade och gr�t af gl�dje och t�mde det fradgande �let.

S� samtalade dessa, och lyssnande bidde de andra.

Sedan sk�tte man �ter med gl�dje den stojande dansens
Muntra bestyr, och den fattige var som den rike vid godt mod;
Ty man saknade ej fioler och skr�llande gigor,
Polskor, minetter, f�rpl�gning och ord i den rymliga stugan,
Medan man firade d�r till gryende morgon i samdr�kt
M�nnernas lyckade jakt och de �lskandes raska f�rlofning.

HANNA.

En dikt i tre s�nger.

_Till den f�rsta k�rleken.

En g�ng min f�rsta k�rlek fr�gte jag:

"Min lefnads stj�rna, s�g, hur t�ndes du,
Och hvadan �ger du ditt milda ljus?"
D� sade stj�rnan: "Har du sett n�'n g�ng,
Hur l�tt en flyktig sky kan skymma mig?"
Jag sade: "�n med m�rker, �n med ljus
Ett moln g�tt opp och dolt dig f�r min syn;
Dock brann du lika klar, sen det f�rsvann."
Och stj�rnan sade �ter: "Har du sett,
Hur l�tt en jordisk dag f�rdunklar mig?"
Jag sade: "M�ngen jordisk sol jag s�g
G� opp i glans och �fverstr�la dig;
Dock gick den st�ndigt ned, men aldrig du."
D� sade stj�rnan: "Tror du p� mitt ljus,
Och vill du t�nda lifvets hopp d�rvid?"
Jag sade: "Bortom molnet log din blick,
Och bortom dagens bl�ndsken brann du klar,
Och bortom grafven skall du lysa �n."
D� sade stj�rnan: "Vet du, hvad jag �r?
En suck jag �r ifr�n din egen barm,
Som s�kt med fridens hopp en h�gre v�rld;
En blixt jag �r utaf ditt eget lif,
Som fl�g i str�lar till sitt hemland opp;
Ett solljus �r jag af din egen sj�l,
Och i min milda l�ga lefver du."_

HANNA.

F�rsta s�ngen.

Liksom den b�ck, d�r rann,

F�r den, som rinner h�r,
Vi voro f�r hvarann,
S� l�nge du var d�r.

Glad midsommarens kv�ll ren nalkades. Solen i v�ster

Str�lade klar och kastade ljus p� den landtliga pr�stg�ln,
D�r ur�ldrig den l�g vid den speglande viken af insj�n.
Men i sin kammare satt vid f�nstret den v�rdige pastorn,
R�kte sin pipa och blickade ut mot v�gen i l�ngtan,
Stundom med handen fl�ktande bort den skockade r�ken.
Glad han i afton v�ntade hem fr�n �bo sin enda
�lskade son, ett �r, om ej mer, ren saknad i hemmet.
"G�r din examen v�l och du kommer med hedrande vitsord,
Bjud d� g�rna en fattig kamrat till s�llskap f�r sommarn,
Ty h�r vandrar du ung bland gamla och ledsnar v�l annars."
S� han skrifvit, och nu han satt vid sin pipa f�rn�jsam,
V�ntande b�da, f�rn�mligast dock den �lskade sonen.

Men mellertid vid v�fven, i hush�llskammaren uppst�lld,

Satt hans dotter �nnu, den sjutton�riga Hanna.
Frisk satt flickan och r�d som ett smultron, vuxet i skuggan,
Fri i sin lediga dr�kt att sk�ta det ljufva bestyret.
Barmen i sn�ren ej sp�nd, med ett maskfritt hj�rta inunder,
Vidgades fullt och lyftes af andedr�kten i v�gor,
N�r med sin blottade arm hon sl�ngde den r�rliga spolen.
Men som en spegel klart var �gat och lyste af gl�dje.

L�nge hon v�fvit �nnu, om helgens timme ej ing�tt,

Glad att sk�da en rand allt efter en annan sig fylla;
Men d� hon ljudet f�rnam af det klingande uret i kammarn,
H�rde hon opp att trampa sin v�f, nedlade i korgen
Rullar och garn och str�k ur pannan den svettiga locken.
Sedan bes�g hon sitt verk, af bel�tenhet lockad att sm�le,
Fattade saxen ibland och j�mnade tr�dar, som brustit,

Tigande, men i sitt sinne likv�l hon talade detta:

"Visst en s�tare v�l ej funnits �n denna; hur vackert
Randar ej bl�tt och r�dt och en tr�d af det gula i kanten!
Hade jag ren en kl�dning d�raf att b�ra i morgon!
Visst, d� jag b�r en s�dan och kommer ur kyrkan en s�ndag,
Litet ifr�n bondflickorna skild, och stannar p� trappan,
R�d af v�rmen och grann och n�ttare mycket �n alla,
Sneglar enhvar p� mig och afundsjukas i tysthet.
Men d� den aktade herrn, den rike befallningsman, kommer,
Spotsk och f�rn�m, och alla med v�rdnad vika f�r honom,
M�ste han stanna och kyssa min hand, s� gammal han �n �r."

S� hon t�nkte och log och gladdes i hj�rtat och uppsteg,

�ppnade �n ett f�nster och nj�t, l�tt fl�mtande, svalkan,
Medan syrenernas doft, med tr�dg�rdsh�ggarnas blandad,
Str�mmade in och fyllde det genomfl�ktade rummet.

Men i detsamma syntes i d�rrn den gamla Susanne.

Hvilken i m�nga v�xlande �r, sorgf�llig och trogen,
Sl�pat f�r g�rden och tr�tt med f�rsumliga pigor best�ndigt.
Denna nu kom andtruten och talade genast och sade:
"Skynda, mamsell, f�st kam i ert h�r, knyt kl�dningen b�ttre,
Tag guldringar p� fingren och sidenschalett p� er hals snart,
Ty nu g�ller det mycket, och nu �r lyckan i g�rden.
Se, d� i k�ket jag st�r och tittar som hastigast ut�t,
Kommer befallningsman hit helt ny; ny bl�nkte hans k�rra,
Ny var h�sten, ej sk�dad f�rut, och fl�g som en stormvind,
Ny var �fven hans dr�kt och undransv�rdig i f�gring.
Men d� jag skyndade ut och kom nyfiken p� trappan,
S�g jag den aktade herrn, hur han h�lsade alla p� g�rden,
Gammal och ung, och hans �ga var mildt att sk�da som solsken.
H�pnad fyllde min sj�l, och jag neg, d� han nalkades trappan,
Djupt, att det br�ckliga kn�t knappt m�ktade resa sig �ter;
S� af v�rdnad jag neg och �rnade digna p� st�llet.
Men nu gick han ej tyst som f�rut och f�rm�ten f�rbi mig,
Utan han s�g helt v�nligt och talade: 'Gamla Susanna',
Sade han, 'nu �r det tid, att du sp�nner ditt �ga och vakar,
Ty snart kommer jag hit och f�rpantar det b�sta i g�rden.'
S� han sade och log, och en mening l�g i hans l�je.
Hvad kan detta betyda? Ett ord, fast tala jag velat,
Fann jag ej d�. Ett band l�g �fver min tunga, och t�rar
Tr�ngde i �gonen fram, d� jag h�rde den m�ktige herren
Sk�mta som andra och ej f�rakta den ringare mera.
L�tt dock gissar jag nu, hvad han mente: att allt han f�rnyat,
K�rra och dr�kt, betyder helt visst, att han �rnar f�r�ndra
Lefnad ocks� och ej mer f�r�ldras allena och ogift;
Men att han kom nedl�ten och h�lsade alla p� g�rden,
D�rmed sade han: s� skall jag komma som k�nd i en framtid;
�ter att mildt han log och lofte f�rpanta det b�sta,
Tydde p� er, som den �rade vill bortf�ra som maka."

Hj�rtligt skrattade �ter den sjutton�riga flickan,

N�r hon bet�nkte den �ldrigas ord, hur f�runderligt vore,
Om hon den runda, v�rdiga herrns v�rderade maka
Blef och som fru fick g� allvarlig och sitta i soffor.
Men d� hon skrattat en stund och f�st sin fl�ta med kammen,
Tog hon spegeln i handen och v�nde sitt lockiga hufvud,
Full af behag, och s�g sig med fr�jd och talte tillika:
"Gamla Susanna, tycker ni! Skulle han v�lja en s�dan?
Ser ni ej l�tt, hur ung och hur of�rst�ndig jag synes?
Fy, jag �r sj�lf snart r�dd f�r mitt �fverd�diga �ga.
Skulle han v�lja en s�dan, d� ren i n�rmaste socknar
M�ngen han funne �ldre �n jag, l�ngt klokare flickor,
Sediga, icke som jag f�rgjorda att skratta best�ndigt.
Skall han ej minnas �nnu, hur jag f�rr, d� han kom i min barndom,
Rymde f�rsagd och skrek, d� man ville f�rm� mig att h�lsa,
Tills han omsider f�rstod att med guldurnyckeln och klockan
Sn�rja mitt �ga och locka mig, tokiga fjolla, i famnen.
Dock, hvad t�nka vi p�, hur skulle han, femtio�rig,
S�ka sig brud, d� som ung han �lskat att lefva allena?"

Leende talte hon s� och prydde sig, glad i sin f�gring,

Tog guldvingar p� fingren och tillkn�t kl�dningen b�ttre;
Men i detsamma �ppnades d�rrn, och den v�rdige pastorn
Blickade in och n�mnde vid namn sin dotter och sade:
"Hanna, min dotter, kom, sen du lagat din kl�dsel i ordning,
In i min kammare snart, att h�ra ett ord om din framtid."

Sagdt, och han tillsl�t d�rren och gick. Men f�rv�ning hans dotters
Hj�rta betog, och af aningar fylldes det lekande sinnet.
Spegeln gl�mde hon straxt och n�jet att t�nka p� kindens
Rosiga hy och sitt m�rknade h�r och sin blick och sin ungdom,
Allt f�rgl�mde hon genast och sprang till den �ldrigas sida,
F�rdig att s�ka sig skygd; men hon talade h�pen och sade:
"R�d mig, gamla Susanna, och s�g, hvad m�ste jag g�ra?
M�ste jag st� f�r den �rade herrn och beg�ras af honom,
Spricker min kind af blod, och mitt hj�rta hoppar ur barmen;
S� f�rskr�ckeligt trodde jag ej det vara att giftas."

"H� h�", svarade, leende slugt, den gamla Susanna,

"Nu �r det annat, mamsell, �n att frukta och vara f�rl�gen.
Se, snart �ndras dock allt. N�r vigseln varit, befaller
Mannen, och hustrun lyder och r�ds att ej vara till n�jes;
�ter f�rut �r det hon, som har att s�ga det mesta.
Minns jag dock sj�lf, hur jag f�rr, d� han kom, densamma, som sedan
Blef mig en trogen man, tills d�den skilde oss �ter,--
Hur jag befallte och viste mig spotsk och v�rd att beg�ras,
Tills han f�rde mig hem, d� jag �ter lydde med gl�dje;
D�rf�r g� som en drottning, och n�r ni kommer i kammarn,
Akta knappt v�rdt att kasta en blick p� den �rade herren,
Innan han bugat sig djupt och �dmjukt bedt om er ynnest.
Men d� han talat och sagt, hvad hans hj�rta bjuder att s�ga,
Blickar ni opp med tvekan och syns likgiltig och fordrar
Tid att besinna er f�rst och g�r h�gmodig tillbaka.
S� skall han l�mnas kvar att bet�nka sin �lder och v�ga
Mellan fruktan och hopp och l�ra sig akta er mera,
L�ra med spaknadt mod, att ni ej �r f�rdig att genast
Springa en gammal i famnen, s� rik och m�ktig han �n �r.
Men allt medan den �rade herrn, nedslagen och modf�lld,
V�ntar och t�nker, att ni kanh�nda f�raktar hans anbud,
Sitter ni h�r och har alls icke i sinnet ett afslag,
Sk�dar fastmer med gl�dje emot er kommande lycka,
Hur i ett hus, d�r allt som ett himmelrike �r ordnadt,
Ni som v�rdinna skall r� och, fast ung, bli lika i v�rde
H�llen och lika f�rn�m som er �dle, bedagade herre."

S� hon sade. Men r�dd gick flickan och �ppnade d�rren,

Kom i den svala farstun och stannade, dragande andan
L�nge och s�kande tyst att kufva det klappande hj�rtat.
Men d� hon druckit sig m�tt af aftonkylan, och kinden
Mildare brann, och barmen sin v�g ren saktare h�fde,
R�rde hon nyckeln l�tt och i fadrens kammare tr�dde.
Rodnande syntes hon d�r, i sin blyghet ljuf till f�rundran;
Lik en strimma af sj�n, som, af morgonstr�lar begjuten,
Smyger sig in och rodnar emellan skuggiga lundar,
S�gs i sin f�gring hon nu emellan de gamle i kammarn.
Men af f�rtjusning greps den rike befallningsmans hj�rta,
Sinnet af v�rma mjuknade opp, och k�rlekens s�tma
Blandades mild som honing i bloden och smekte hans �dror.
Pipan st�llde han strax med belefvenhet unnan och framsteg,
Prydlig i later och g�ng, och h�lsade flickan med handkyss.
Ordrik var han dock icke, den aktade herrn, till en b�rjan,
Utan han plirade �mt och myste med munnen allenast.
Men i sin l�nstol talade s� den v�rdige pastorn:
"Hanna, min dotter, mycket du �n ej sk�dat i v�rlden,
V�l du dock vet, att en m�nniska f�ds att f�rsvinna p� jorden,
Likasom r�ken skockar sig h�r och stiger ur pipan,
Synlig en stund, och l�tt af en fl�kt f�rskingras en annan.
Men f�r den vise, mitt barn, �r s�dant en varning att akta
Tiden och se till sitt hus och vara beredd, d� man kallas.
D�rf�r har jag ocks� r�tt ofta i stojet af dagen,
Ofta i nattens lugn p� din framtid t�nkt och med oro
Fruktat att n�dgas l�mna dig h�r allena och v�rnl�s.
Nu �r bekymret f�rbi, om du fyller min �nskan och r�cker
Honom din hand, den aktade herrn, som st�r vid din sida.
V�l �r lidelsens tid f�rbi f�r den �dle, men h�lsan
Dr�jer �nnu, och kraften �r kvar att r�da och handla;
S� syns ingen, som tyngs af �lderdom och af kr�mpor.
T�nker du �ter, hur rikt och hur �fverfl�digt han �ger
Allt i sitt hus, hur aktad han �r af alla och �rad,
Finner du l�tt, att ej m�ngen som han kan sk�nka en flicka
Lyckliga dar, och du l�r att skatta det goda, han bjuder.
Pr�fva dig d� och beslut, om du vill som maka den �dle
F�lja och gl�da hans lif och dela hans h�fvor tillika."

Rodnande djupt �h�rde den sjutton�riga flickan

Talet och blickade ned och kunde ej svara af h�pnad.
Men den f�rst�ndige herrn, den rike befallningsman, gladdes,
Full af f�rhoppning, och log och gnuggade h�ndren och sade:
"Hade jag f�rdigt ren det nyss upptimrade huset,
Kunde jag skryta kanske och s�ga, att ingen i nejden
F�rt till en s�dan boning en ung och blomstrande maka,
S� stolt h�jer det sig, tv� v�ningar h�gt, p� sin kulle.
Men inredningen r�cker evinnerligt l�nge; f�rg�fves
Har jag arbetare legt som myror och skyndat och skyndat;
F�nstren komma ej in, och kakelugnarne fela.
Men i det gamla huset �r allt uppfejadt och lagadt,
Rummen drifna p� nytt, allt under mitt �ga, tapeter--
Knappast �ger jag mod att s�ga, hur dyra de blefvo--
Satta i saln, f�rmaket och �fven i kammarn d�r inom,
S� att man d�r kan m�ta ocks� en vinter, d� k�lden
Jagar oss in och vi �lska det trefliga tj�llet och brasan.
Kom d�rf�r till min fr�jd och dela min lycka tillika,
Kom ren snart, mot h�sten, d� allt �r yppigt i tr�dg�ln,
Rosorna blomma �nnu och krusb�rsbuskarna gulna;
Kanske mognar ett �ppel ocks�, om sommarn �r vacker."
S� han talade glad och gnuggade h�ndren och fortfor:
"Frukta mig ej, fast �ldre jag �r och tar mig en bister
Min, d� det fordras ibland, som kanh�nda ni sett mig vid kyrkan
Lyfta f�rt�rnad min k�pp och skrika �t b�nderna stundom;
Annat akta ej dessa och lyda ej utan att klappas.
S�dan �r jag dock ej mot alla, s� farlig p� l�ngt n�r
Icke, och er, er ville, min sj�l, jag b�ra p� h�ndren.
Fira er skulle jag, bygga f�r er, plantera och laga
Allt, som ni funne det b�st, och penningen skulle ej sparas.
Ve, att ej sommartiden ocks� k�pm�nner bes�ka
Landet och h�mta oss kram! Jag s�ger, en kl�dning af siden
S�ge ni ren i er hand, om den kunnat v�gas med guld opp."

Mera talade ej till sitt pris den aktade herren,

Utan han teg och gladdes af hopp, frikostigt i tanken
Hv�lfvande mycket �nd�, som han ville f�r�ra sin f�stm�,
L�st och fast; njugg var han ej nu, den gamle, i gl�djen.

Men p� sin dotter blickade mildt den v�rdige pastorn,

R�kte och log och talade snart halft bryende detta:
"G�, min dotter, f�r dig m� det skicka sig b�st att ej genast
Svara, som hade du t�nkt p� en friare redan p� f�rhand;
Men f�r den aktade herrn g�r snart en dag och en annan,
Medan han v�ntar p� svar och du �fverl�gger och lugnas."
S� han sade och log. Men l�ttare klappade dottrens
Hj�rta, och glad i sin h�g begaf hon sig �ter ur kammarn,
Svalan den gl�dtiga lik, som, kommen af v�da i rummen,
B�fvat en stund och finner den �ppnade d�rren och flyktar.
S�dan l�mnade nu den befriade flickan de b�da
Gamle, att hvar p� sin plats, med en l�ttr�kt pipa i munnen,
Orda om jordens ans och g�ra till byggnader utkast;
Sj�lf hon i farstun tr�dde och gick ur farstun p� trappan,
Spanande efter en v�n, att yppa sitt hj�rta och r�dsl�.
Just den, hon s�kte och �nskade se, den f�rtrogna Johanna,
Fostrad som dotter mer �n som tj�narinna i huset,
S�g hon och bj�d med en vink af den lyftade handen att nalkas.
Denna f�rstod det och sl�t att pryda den lutande stugans
Trappa med blommor och l�f och kom r�dbrusig och svettig.

Ingen m�rkte de b�da, och tysta de sm�go sig unnan,

F�rst i salen och d�n i den ensliga kammarn d�r inom;
Men d�r talte bekymrad den sjutton�riga flickan:
"Lyssna, Johanna, om n�gon du h�r, om n�gon i salen
Smugit sig ren, g� tyst och titta i f�nstret, att ingen
St�r bland syrenerna g�md d�r ute och spetsar sitt �ra!
Vet du en underlig sak, en f�runderlig--skratta blott icke!--
Vet du, s� barnslig jag �r, beg�rs jag dock ren af en f�stman."

"F�stman!" ropte f�rskr�ckt den vackra Johanna och f�llde

H�nderna ned, "helt visst har den stolte befallningsman friat?
V�l anstod det den �ldrige herrn att s�ka en s�mre
Flicka �n ni, en mera bekv�m att dagar och n�tter
V�rma hans svalnade famn och smittas af �lderns f�rvissning.
Akta er, l�t hans skatter och guld ej f�ngsla ert hj�rta,
Akta er, saknad och harm �r den femtio�riges hemgift.
Hvad, om den gamles teg �r st�rre �n andras, hans boning
H�gre sitt tak, p� v�ningar h�jdt, mot himmelen str�cker,
Borta �r lyckan �nd�: f�r trefnaden gulnar ej axet,
K�rleken sitter ej mild i den m�lade salen och gl�des,
Sorgen sitter d�r blott, och f�rtreter i kamrarna dv�ljas.
Se, d�r blomstrar i prakt den �ldriga h�ggen vid f�nstret,
Rik, att ett tr�d ej finnes med den j�mf�rligt i tr�dg�ln;
S�g jag dock nyss, d� jag kom, att under de yfviga bladen
Kr�lade mask; knappt hade jag mod att bryta en blomma.
S� i den gamles g�rd, om ock stor den lyser och praktfull,
G�mmer sig ledsnaden skygg f�r dagen, och kr�mpor och olust
F�sta sig under h�fvornas glans och smitta det goda;
D�rf�r v�nta �nnu, tills en yngre med varmare hj�rta
Bjuder er ringare skatter kanske, men gladare dagar."

Henne med undran svarade d� den v�nliga Hanna:

"Har du v�l mer ditt f�rst�nd, och t�nker du p� hvad du talar,
Toka, som tror, att man ej kan f�lja en gammal med k�rlek,
V�rda hans hus och njuta med fr�jd det goda, han �ger!
Dock, ej gammal en g�ng du skulle den �rade kalla,
Hade du sett, hur l�tt han emot mig tr�dde, hur munnen
Log, d� han nalkades, �mt och �gat str�lade v�nligt;
S� syns ingen, som tyngs af �lderdom och af kr�mpor.
T�nker du �ter, hur rikt och hur �fverfl�digt han �ger
Allt i sitt hus, hur aktad han �r af alla och �rad,
Finner du snart, att ej m�ngen som han kan sk�nka en flicka
Lyckliga dar, och du l�r att skatta det goda, han bjuder.
Ren d� jag f�rest�ller mig nu den �dle allena,
Ser, hur fattig han �r i sin rikedom, utan en v�nlig
Hand, som det tunga l�ttar och ger det l�tta sin ljufhet,
Veknar jag n�stan och blir allvarlig och ville f�r mindre
H�fvor �n hans g� glad att hugna den �ldriges dagar.
S�dant �r k�rlek, toka, och s�dant kallas att �lska.
N�mn mig d� mer ej unga! En ung, hur kunde han v�cka
Mera �n k�rlek ocks�, om han kom, som den �ldrige kommit,
Rik och f�rn�m, och lockade mig att dela sin lycka?"

"H� h�", suckade nu den vackra Johanna, "f�rg�fves

Skattas ej guldet h�gt, d� det allt kan j�mna i v�rlden,
G�ra den �ldrige ung och en ung f�rlika med �ldern.
L�t d� g�rna de ord, jag talte, f�rsvinna med vinden,
S�som de kommo med den, och blif f�r den gamle en trogen
Maka och g�r hans gl�dje och gl�ds af hans skatter tillbaka;
Akta blott, sk�da ej sen, hvad ni �n ej sk�dat, en yngling,
Er j�mnlike till �r och med er j�mnlottad i villkor,
Se ej ens i en dr�m en s�dan, att icke hans �ga
Faller i ert, och en blick, som ej mer f�rjagas och gl�mmes,
Blir som en t�rntagg kvar i ert sakta pl�gade hj�rta."
S� hon sade och teg, i sitt �lskande sinne bedr�fvad.

Men d� gick hon till f�nstret, den sjutton�riga flickan,

H�jde sitt hufvud och s�g vidt �fver den str�lande nejden,
S�g dess lunder och berg, dess speglande sj�ar i solens
Mildrade glans, l�ngt, l�ngt blott st�llen bekanta och ljufva,
S�g och r�rdes till t�rar af fr�jd och talte och sade:
"Finnes p� jorden en nejd att f�rliknas med den, d�r man f�ddes,
D�r man sin barndoms dar har plockat som blommor af tiden,
R�knade ej, blott ljufva och snart f�rvissnade �ter.
Ser jag mot tr�sket, ser jag blott sund och fj�rdar, som ofta
Vaggat v�r b�t, d� vi rott som �nder fr�n holme till holme,
Ser jag mot lunderna, d�r har jag tusende g�nger i skuggan
Sutit med s�mmen i famnen och t�nkt.--Nu s�g, hvad jag t�nkt d�!
Allt �r f�rtroligt och k�rt, hvar planta, bekant som en syster,
Skjuter om v�ren opp, d�r hon v�ntas, och flyttande f�glar
Komma, desamma som f�rr, tillbaka och bygga och sjunga.
Skulle jag byta detta mot guld och akta en lycka
H�gre �n lyckan att h�r f� lefva med egna best�ndigt!
Se, nu k�nner jag k�rlekens makt, hur en friare �lskas:
Mera jag �lskar min fader �nd� och blomstren p� hemmets
�ngar och skogarna d�r och den solbestr�lade fj�rden.
D�rf�r m�ste v�l nu den �dle beg�ra en annan,
S�ka en flicka, som ej kvarl�mnar s� mycket i hemmet
�lskadt och ljuft, och b�ttre f�rst�r v�rdera hans h�fvor;
S�dana flickor som jag, som n�dgades offra s� mycket,
Menar jag, gifta sig ej med vilja, om icke de tvingas."

S� hon sade och hann ej mera �n fatta beslutet,

Hann ej �ngslas �nnu och besinna sig, huru hon skulle
Yppa det sen och v�ga bedr�fva den �rade herren;
Ty i detsamma rullade fram p� den banade v�gen,
Skymd i en hvirfvel af damm, en k�rra, och v�nligt i farten
Lyfte de resande hatten och h�lsade flickan i f�nstret.
Denna i blinken k�nde igen sin v�ntade broder,
Klappade h�ndren gladt tillsamman och, gl�mmande oron,
Skyndade ut att se och m�ta de komna p� g�rden.

Andra s�ngen.

O, andra nejders son,

Hvi fl�g du d�dan, s�g?
O, f�gel l�ngt ifr�n,
Hvem styrde hit din v�g?

Ren man h�lsat hvarann och med �terseendets gl�dje

V�xlat f�rtroliga ord, och ren hos den gamle i kammarn
Satt hans �lskade son med en v�n, ditbjuden f�r sommarn
L�ngt var �ter p� v�g den rike befallningsman kommen,
Hvilken f�r m�nga bestyr och f�rargliga rester i socknen
Knappt hann bygga med ord en prunkande v�ning och hv�lfva
Taket och s�tta f�nsterna in, d� han n�dgades resa.

Men p� den fr�mmande ynglingen h�ll den gamle sitt �ga

St�ndigt och h�rde ej opp att betrakta den str�lande blickens
Glans och hans lockiga h�r och hans of�rm�rkade panna,
Innan han s�g hans kind af f�rl�genhet rodna och �gat
S�nka sig blygt. D� log den v�rdige v�nligt och sade:
"Akta det icke, min v�n, och f�rl�t, att mitt �ga best�ndigt
Hvilar p� er, ej pl�gar jag s� bespeja en fr�mling;
Men i ert anlet ser jag en bild, som �r dyr f�r mitt hj�rta,
Ser af en �del man, af den �ldste, jag �gde bland v�nner,
Liksom den varmaste �fven, de of�rg�tliga dragen.
Se, d� som gosse jag kom till skolan, kom han till skolan,
Barnslig likasom jag, och vi sattes i bredd med hvarandra.
Kn� vid kn� d�r suto vi sen och delte gemensamt
L�xornas b�rda och lekarnas fr�jd och ber�mmet och agan.
Men d� med sommarns sprickande l�f och med drifvan om julen
Friheten kom och vi foro enhvar till det saknade hemmet,
Var det i gl�djen en sorg att l�mna hvarandra och skiljas;
�ter, n�r skolan kallade oss, och �mma f�r�ldrars
Armar och syskonens krets vi l�mnat med t�rade �gon,
Var det i sorgen en gl�dje att v�nta hvarandra och m�tas.
S� i de lyckliga �r, n�r lynne f�renas med lynne,
L�tt som en telning viras omkring en annan och v�xer,
V�xte vi opp tillsamman, och en var viljan i b�da.
En var viljan �nnu, d� vi vetenskapernas f�rg�rd
Bytte mot helgedomen en g�ng och s�kte af ljusets
Heliga skatter en lott att �ga och sprida i v�rlden.
T�flande f�ljdes vi �t, och detsamma, som gl�dde den ena,
Gl�dde den andra ocks� att veta och k�nna och l�ra.
Men d� med lagerns krans p� v�r panna vi stodo omsider,
Lika i mognad �nnu, och fr�n ynglingens slutande bana
S�go mot kommande �r och mot v�rf, som v�ntade mannen,
�gde ej jag ett minne, som han ej �gde tillika,
Agde ej han ett hopp, som f�r mig ej varit detsamma.--
O, d� vi skildes sen,--som han sjunger, den �lsklige skalden--
For han f�r evigt dit, jag hit. Bekymren i lifvet
Kommo med plikter och �r och f�ste p� k�rleken bojor.
L�ngt p� en enslig �, d�r v�r kust nedskjuter i s�der,
Lefde den �dle och dog, som l�rare �lskad och v�rdad;
Jag vid en bortgl�md vik af en insj� fjarr�n i norden
Gr�nat, och l�nder skilt och tider f�rvandlat oss b�da.
Icke dess mindre �nnu, d� jag ser hans blick i ert �ga,
Ser hans f�rg p� er kind, hans bild och hans sj�l i ert anlet,
Gl�mmer jag �r, som f�rg�tt, och skiften, som varit emellan,
Gl�mmer jag �lderdomen, som nu mig tynger, och lifvets
Sorger och d�den, som lagt sin hand p� den saknade redan,
Allt jag gl�mmer och tycker mig �n till hans sida f�rflyttad,
Ung och med spelande h�g och med sv�llande hj�rta som fordom."
S� han sade och s�g p� den fr�mmande ynglingen st�ndigt.

Denne med undran tvekade s� i sitt sinne och t�nkte:

"M�nne den �ldrige nyss ej h�rde mitt namn, d� det n�mndes,
D�f i sin gl�dje f�r mig som fr�mmande, eller kanh�nda
Var det en annan v�n, som han skattade mer �n min fader."

S� han t�nkte och v�nde sitt ord till den gamle och sade:
"Hade jag nyss f�tt st� vid ert kn�, h�gv�rdige pastor,
Smekt af er v�nliga hand och lutande l�tt p� er skuldra,
Hade jag trott mig h�ra min far, den saknade, tala.
S�dan satt han ocks� och talte om flyktade dagar,
Talte med t�rar �nnu om en v�n, som delat hans barndoms,
Delat hans ungdoms gl�dje och sorg, omistlig i b�da.
�n, d� med brutna krafter han l�g, och min mor vid hans d�dsb�dd
Gr�t, och jag fattat hans hand, den �ldste i syskonens skara,
Talte med svikande st�mma han s�: 'En finns, f�r mitt hj�rta
Dyr som din moder och du och de sm�, jag l�mnar omkring er.
Kommer du en g�ng, barn, som en f�gelunge ur n�stet
Ensam och v�rnl�s ut i den og�stv�nliga v�rlden,
L�nka din bana h�n till den �dle och bringa min h�lsning.
Varmare skall i hans tj�ll du �n annorst�des emottas,
H�ra ett v�lkomstord, som menas och s�ges ej endast,
Finna ett �ga, som gl�ds att betrakta dig, gl�ds, att ditt anlet
Visar ett drag, ej sedt och ej gl�mdt sen gladare tider.'
S� han sade och n�mnde ert namn, h�gv�rdige pastor!"

Knappast hade till slut den fr�mmande ynglingen talat,

N�r med en str�lande t�r i sitt �ga den gamle fr�n stolen
Reste sig opp: "O, son af den �lskade", sade han stilla,
"Bild af en bild, som st�ndigt jag bar i mitt saknande hj�rta,
Kom, att i dig jag m� famna �nnu den �dle, som bortg�tt.
Ej som en fr�mling h�r hos fr�mmande, ej som en g�stv�n,
Bjuden f�r sommaren blott, m� du lefva och r�ras ibland oss;
K�r som en sk�nk af himlen, en son, �r du kommen, och tacksam
Tar jag dig nu och i dig min �lders gl�dje emotser."

S� han sade; och opp gick d�rren, och glad i sin omsorg
Tr�dde hans dotter in med en gl�nsande bricka p� armen.
Koppar bar hon och fat och en kanna. Det �ngande teet
Spridde sin doft, d� hon skred med sin lindriga b�rda till bordet,
D�r i sin faders famn hon �nnu s�g fr�mlingen sluten.

Varsam, full af f�rundran och r�dd att st�ra den gamle,

B�rjade flickan st�lla en kopp vid den andra i ordning;
Men till sin dotter talade d� den v�rdige pastorn:
"L�mna bestyret, mitt barn, f�r en stund och kom att en systers
Kyss �t den yngling ge, som s� fr�mmande varit dig hittills.
Se, f�r en framtid �r han din bror, en son af din faders
�dlaste v�n, och f�r honom �r du en �lskande syster."

Sagdt; och en ljuf, l�tt flammande sky, halfmulen af oro,

Spreds vid den �ldriges ord p� den sjutton�rigas anlet.
Tvekande stod hon, dr�jde och teg, men mildt i sin b�fvan
F�ll med en stj�rnas skyggande blick p� den fr�mmande �gat.
Denne ur fadrens famn sig skilde och nalkades flickan,
Fattade sakta dess hand och r�rde dess gl�dande l�ppar
L�tt som en sommarvind med en kyss, ej m�tt och ej undflydd.

Icke ett ord blef taladt. Med �mt, halft tvekande saktmod
Drog hon sin hand ur ynglingens hand, den blomstrande flickan,
Ordnade kopparna snart och den doftande drycken omkringbar.
Men d� sitt l�tta bestyr som v�rdinna hon slutat och uppfyllt,
Tog hon sin bricka p� armen igen och l�mnade rummet.

Ingen i farstun hon fann och i hush�llskammaren ingen,

Ensam kom hon och satte sig tyst p� sitt br�de vid v�fven,
Lutande armen p� den och mot armen sin lockiga panna.
K�nslor, ej k�nda f�rut, som vaknade andar i hj�rtat
N�rde hon stilla och log och t�rades, sj�lf som en g�ta,
Sj�lf som en gycklande dr�m f�r sin ljuft f�rvirrade tanke.
"Hvarf�r", t�nkte hon, dr�jer jag h�r, som jag vore f�rtrollad,
Har jag ej mycket �nnu att bestyra! Syrener och h�ggar
Bjuda mig blommor och l�f, och likv�l oprydd f�r de komna
St�r vindskammarn �nnu. Visst m�ste den fr�mmande tjusas
Af mossv�ggarne d�r, med m�rknade taflor beh�ngda;
Ser han d� ut, som vore han van att m�tas af s�dant!
Kunde jag komma mig opp och f�retaga mig n�got,
Skulle jag l�ttare bli, och den of�rklarliga oron
L�mna min sj�l. Hvad t�ras jag f�r, hvad suckar jag �fver?--
Dock, om jag dr�jer en stund vid allvarsammare tankar,
�r det f�r mycket kanske, och har jag ej nog att besinna?
Sommarn kommer och flyr, snart nalkas oss h�sten, och ensam
Sitter vid v�fven jag d� och kastar min spole och ryser,
N�r stormilarne sl� med stelnade skurar mot rutan.
Tom �r g�rden och tyst. Min bror �r borta, och borta
�fven den andra, min far vid en bok i sin kammare slumrar,
Allt �r �dsligt och hemskt, som i grafvar g�r man i rummen.
N�'n g�ng h�r jag kanske, d� det kv�llas, en bj�llra vid trappan,
Skyndar med ljusen, v�ntar och ser, och befallningsman kommer
Mulen och pratar en stund. och ber�mmer sin boning och reser.
�r d� s� ljuft allt detta, och borde jag annat �n gr�ta,
Borde jag annat, �n gr�ta ocks� f�r sommarn! En ok�nd
V�ntas och visar sig knappt, f�rrn redan han �r som en broder,
Kysser mig, fattar min hand och ser med sitt str�lande �ga
Djupt i mitt hj�rta, som finge jag ej f�rborga det minsta.
Hvad blir s�dant till slut, om det r�cker en m�nad och mera?"
S� hon t�nkte, i ord ej mycket, det mesta, en blomdoft
Liknande, fl�g med suckarna bort och kunde ej f�ngas.

Men med en korg p� sin arm, till br�ddarna fylld med konvaljer,
Friska och plockade nyss vid den sorlande b�cken i hagen,
Kom i detsamma ur stugan igen den vackra Johanna.
Farstun ville hon �n l�ngt grannare pryda med l�fverk,
S�tta buketter i glas f�r rummen, och kammarn p� vinden
Fylla med blomster�ngor, att ljuft f�r de komna den f�rsta
Natten skulle f�rg� och dr�mmarna gladare nalkas.
F�rst dock p� hush�llskammarn en blick af vana hon f�ste,
�ppnade d�rren och tittade in och sin unga v�rdinna
S�g, d� med kinderna flammande �n och �gat i t�rar.
Opp fr�n v�fven hon steg och f�rs�kte att h�rma ett l�je.
Genast gl�mde sitt v�rf den tj�nande t�rnan och st�llde
Korgen med blommorna ned bland svalkande fl�ktar i skuggan;
Sj�lf med f�rundran nalkades hon den skyggande flickan.
"Hvarf�r", sade hon, "ser jag en t�r i ert mulnade �ga,
Hvilka bekymmer pl�ga er nu, n�r gl�djen hos alla
Vaknar och ingen finns, som ej sk�mtar och sjunger och fr�jdas?"
S� hon sade och s�g p� den sjutton�riga flickan,
Leende gladt, som om ren hon visste det v�ntade svaret.

Denna dock �lskade nu alls icke att fr�gas och r�jas,

Utan hon v�nde sig bort f�rtretad och talte och sade:
"St�ndigt l�tsar du se l�ngt mera �n andra, Johanna,
Tycker dig �ppna och sluta igen mitt fattiga hj�rta,
Liksom din sockergryns- eller syn�lsdosa det vore;
Akta, att ej omsider en udd dig pickar i fingret!
Hvilka bekymmer pl�ga mig? M�ste det vara bekymmer,
Kan d� ej annat pl�ga �n de? F�rs�k att en timme
Sitta som jag h�r inne i kvaluren af h�ggarnas dofter,
Se, om ditt hufvud ej tynges till slut och �gonen rodna!"
Sade och sv�ngde sig spotsk mot f�nstret, att andas i frihet
Aftonens luft och skingra sin l�tta f�rtrytelse �ter.

Men till dess sida tr�dde likv�l den vackra Johanna,

Tigande, icke med ord hon ville f�rs�ka en urs�kt,
Ville blott v�nta en gladare blick, att gladare sedan
L�mna sin unga v�rdinna och g� till de gl�mda bestyren.
L�nge f�rm�dde ej heller den sjutton�riga flickan
Blicka p� nejderna blott kallsinnigt och visa sig mulen,
Utan hon �ngrade snart i sitt sinne det h�rda, hon talat.
Harmen i �mhet l�ste sig opp, en t�r, som i �gat
Fyllde sig l�ngsamt, doldes ej mer, och sakta mot t�rnans
Skuldra hon lutade ned sitt lockiga hufvud och talte:
"Visst l�ngt mindre, �n sj�lf du f�rmodar det, goda Johanna,
K�nner du mig och f�rst�r, hvad mitt innersta t�nker och dr�mmer.
Nyss, d� den gamle beg�rde min hand, och mitt hj�rta af �mhet
Fylldes och g�rna hans ensliga lif jag f�rljufvat och tr�stat,
Mente du, stolt i din tro, att man ej kan �lska en gammal.
Nu, d� en g�st har kommit fr�n vidt afl�gsnade l�nder,
Ok�nd mer �n en sky, hit drifven af vindarne, ok�nd,
Talar du strax om bekymmer och tror, att jag t�ras af k�rlek.
Se, jag vill s�ga dig allt och ej d�lja mig, spana blott icke
Sj�lf i mitt innersta du, att jag ej blir sluten af skygghet.
M�rkte du nyss, d� han kom, den fr�mmande, var han f�rl�gen,
Syntes han mulen och tv�r, som man blir, d� man v�xer vid boken?
Nej, med sin spensliga rock kring lifvet och hatten i handen
Sprang han fr�n k�rran och lyste af fr�jd, d� han gjorde sin h�lsning.
Sen--och jag finner det sj�lf, hur tokig jag blir, d� han nalkas--
Ser han s� innerligt v�nligt och k�ckt och f�rtroligt upp� mig,
Liksom vore vi ren sen l�nge bekanta och syskon.
Undra d� ej, att jag gr�ter, och gr�ter jag, goda Johanna,
�r det af k�rlek ej, men af hat, �tminstone vrede,
Att s� hj�rtlig han �r, l�ngt mer �n det passade honom,
N�r han �nd� �r s� ringa och ung, en fattig student blott."
Sade och b�fvade skygg och tryckte sig n�rmare t�rnans
V�nliga famn och g�mde i den af blygsel sitt anlet.

Oron hann dock ej mer �n minskas, och kinderna knappast

Svalnat �nnu, d� hon h�rde sin bror intr�da i kammarn.
Sjungande kom han och glad, som han pl�gade f�rr, d� han l�xan
Sluppit och ilade ut mot skogarna, fri som en vindfl�kt.
S� han kom, men han kallade strax sin syster och sade:
"Hanna, den fr�mmande v�ntar oss ren, tag hatten och skynda;
Innan till kv�llsvard dukas �nnu och den gamla Susanna
L�per kring backar och berg, som hon brukar, och ropar och s�ker,
Hinna vi f�ra v�r g�st kring nejden och spana, om folket
Samlats till lekar ren och beredt lusteldar f�r natten."
Sade och hann blott kasta en blick kring rummet och h�ra
Ljudet af klockan, som slog i detsamma, och gl�das att tr�ffa
Allt som f�rut s� f�rtroligt och k�rt i det �lskade hemmet,
Hann ej m�rka, hur brydd den v�nliga systern hans anblick
Flydde och sprang att d�lja sin blick i den skymmande hatten.
Men d� hon kl�dt sig, tog hon sin bror vid armen, och b�da
Skyndade ut och m�tte den fr�mmande redan p� trappan.

Tredje s�ngen.

Till hj�rtat, som var kallt,

S�g, hur du l�gor bar?
Hur kunde du bli allt
 F�r den, du intet var?

Solen s�nkte sig ned och skymdes af bergen i v�ster;

Mild som en brud var aftonen dock. Guldskyar i luften
Summo och str�lade ljus mot jorden, och ljummade vindar
Kommo fr�n �ngarne �n och lekte med �ngor af blomstren.

L�tta, med sv�fvande steg, som hade af vingar de lyftats,

Styrde de unga sin f�rd mot den speglande stranden af tr�sket.
Men f�r den fr�mmande viste hans v�n det �lskade hemmets
Ljufva behag och h�rde ej opp att minnas och tala:
"Ser du den rodnande sj�n", s� sade han, "ser du, hur olik
Hafvet, som suckande sl�r mot din hembygds klippiga str�nder!
H�r �r gr�nska och f�rger och lif. Otaliga holmar
Skjuta ur v�gorna opp, och svajande vinka fr�n alla
Lummiga tr�n, som bjuda den tr�ttade roddaren skugga.
Nalkas du udden, som nu tycks tr�ffa det m�tande landet,
�ppnas en vidare rymd af vatten, och trefliga byar
Skymta p� str�nderna fram, och kyrkan lyser i fj�rran.
�ter p� andra sidan hvad f�lt af odlade tegar,
B�rdiga, h�ljda af brodd, omgifna af skogiga h�jder!
Innan vi resa, skjuta de ax och mogna och gulna
Sk�nare blott, mest sk�na likv�l, d� vi sakna dem sedan.
H�r, d�r skymningen nu oss m�ter i skuggan af barrtr�n,
H�r �r siskornas lind, hit komma de f�rsta om v�ren,
Smekas p� granarnas skott eller yfvas och sjunga i toppen,
Liksom vore f�r dem blott solen och morgonen skapad.
Men d� nalkas jag sakta och f�r mitt giller p� h�llen,
Skyndar och hukar mig ned vid sn�ret. Och f�geln i buren
B�rjar att flaxa och sl� och beveka och tjusa och locka.
Snart �r k�rleken v�ckt, den modige s�ngaren lyssnar
Spakare ren och spritter ibland och kvittrar i gensvar;
Innan han anar det sj�lf, �r han nere p� buren, och n�tet
Faller omkring, och s�ngen �r slut och friheten borta."

"August", sade med bannande r�st den v�nliga systern,

"O, att du �n �r grym som f�rut och f�gnas af s�dant!
�r det ett n�je kanske att h�lla en f�nge i buren
�ret igenom och se, hur hon sitter allena och ledsnas?
Sen, d� hon l�nge saknat en ton, som ljuder som hennes,
F�rs hon till skogen och h�r en like och svarar af menl�s
Gl�dje och narras att locka en v�n, som hon �lskar, i bojan."

Henne i �gat s�g den fr�mmande v�nligt och sade:

"T�nk dock, att s�dan �r k�rlekens sed; s� gillrar den snaror,
Stundom ett n�t och stundom en famn. Ack, g�rna i b�da
L�r man dock skynda, om blott af ett �lskande hj�rta man lockas."

S� han sade. Hans v�n �h�rde de v�xlade orden

F�ga, ty nejden f�ste hans blick, och st�llen, bes�kta
Tusende g�nger f�rut, uppfyllde hans tanke med minnen.
Leende talade d� den fr�mmande ynglingen �ter:
"Grymma vi kallas, vore vi s�! Men grymmare mycket
�r hvar flicka, s� mild och s� fredlig hon tycker sig vara.
Se bland m�nga blott en! Vid mitt hem, helt n�ra till g�rden,
V�xte af �ldriga bj�rkar en lund, v�rderad och h�gnad;
Nu, d� med h�stens kallare dar de gulnade l�fven
B�rjade falla och blott fr�h�ngen p� kvistarna h�llos,
Samlades orrar ibland helt tama och �to i tr�den.
Men d� med b�ssan jag sm�g mot planket och �rnade skjuta,
Sm�g min syster, hur ledsen jag �n kn�t handen och bytte,
St�ndigt i sp�ren och bad: 'L�t vara dem, rubba dem icke,
Skona de arma f�glarna, broder, skona f�r min skull!'
S� hon bad, och d� snart hon m�rkte, att b�ner ej hulpo,
Ropte hon, klappade h�nderna hop och skr�mde dem st�ndigt.
M�rk dock, hur �msint var hon �nd�? En dag, d� jag hemkom,
M�tte jag strax en bekant p� v�r trappa och h�lsade v�nligt.
Denne dock h�lsade ej, men tryckte blott hatten i pannan
Djupare ned och dolde en t�r och skyndade d�dan.
V�l f�rstod jag hans sorg, och jag brydde min syster i tysthet:
'Syster, din f�stman m�tte mig nyss i f�rtviflan och bortgick;
Hvarf�r krossade du den arme?' Men h�r, hvad hon svarte:
'�r jag f�r gammal kanske att v�lja, och m�ste jag tacksamt
Taga den f�rsta, om �n jag ej �lskade honom det minsta?'
Leende talte hon detta, den milda, som skonade f�glar.
Nu, s�g sj�lf, hvad grymmare �r: att skjuta en f�gel
Eller att skjuta en pil i ett hj�rta och l�mna det hj�lpl�st?"

S� han sade. Men �n p� det lutande torpet vid stranden

H�ll sitt �ga hans v�n och mindes den �ldrige fiskarn,
Hvilken fr�n barndoms�ren han d�r sett vistas och lefva;
Honom han mindes och fr�gade nu sin syster och sade:
"Lefver han �n, den gamle, och ser man hans julle p� tr�sket
Likasom f�rr, n�r morgonen gryr eller aftonen nalkas?
Ofta p� str�nderna h�r jag f�ljt hans v�gar med �gat,
M�tt, d� han landat, hans b�t och betraktat hans f�nge och bortgl�mt
Lekar och bok vid hans tal om vindarna, fj�rden och metet."

Honom svarade r�rd den v�nliga systern och sade:

"Bort han flyttat f�r alltid, och tom sen dagar och veckor
St�r hans koja vid sj�n och gl�der ej �garen mera.
Kunde jag dock med ett ord eller n�gra beskrifva hans bortg�ng!
Ofta, som hade han k�nt en g�ckande aning, i vintras
Kom han och satt i v�r stuga och r�kte sin pipa vid ugnen,
Talande mycket om fisket i fjol och den stundande v�ren.
Hittills, mente han glad och tryckte sin tumme i pipan,
Hade han h�llit sig mest till sitt metsp� sommarn igenom;
Nu dock ville han binda sig n�t, anskaffa fr�n staden
Refvar och krokar och sen begynna att fiska p� allvar.
S�dant h�rde jag ofta den �ldrige s�ga i stugan.
V�ren kom, sn�n sj�nk, skogsb�ckarne b�rjade sorla,
Isen p� tr�sket bytte sin f�rg, och i glittrande strimmor
�ppnade sunden sig ren, och vattenf�glarna h�rdes.
Genast s�g man den gamle ocks�. Allt l�ngre och l�ngre
Kunde han styra sin f�rd, hvar g�ng han syntes �nyo,
Tills att af hinder ej mer han st�ngdes och l�tt i sin julle
Rodde som f�rr kring uddar och sk�r, som gr�nskade �ter.
D�--en afton det var, och jag gick allena p� stranden,
Lockad af blommornas lukt och bj�rkarnas, l�ngre �n vanligt--
Fann jag mig, innan jag visste d�raf, helt n�ra hans koja.
Men d� jag s�g hans b�t vid landningsst�llet och n�ten
H�ngda p� pinnarne �n och sl�t, att han vistades hemma,
Ville ett v�nligt ord jag s�ga den gamle till h�lsning,
Innan jag vandrade bort.--S� tr�dde jag in i hans stuga.
Ensam syntes han d�r, p� sin halmb�dd hvilande stilla;
Mattare var hans �ga �n f�rr och hvitare kinden;
D�den, tyckte jag, l�g ren kall i hans bleknade anlet.
Sakta fr�n b�dden �nd�, n�r jag nalkades, lyfte han hufvu't,
H�lsade sorgligt och satte sig opp och beg�rde en droppe
Vatten att sl�cka sin t�rst. Och jag sprang med en st�fva till k�llan;
H�mtade vatten och gaf den d�ende gubben att dricka.
Men d� han druckit och tyst fr�n hans l�pp jag k�rilet borttog,
Tog han min hand i sin darrande hand och talade detta:
'L�mna ocks�, d� ni g�r, d�rrn �ppen, att aftonens svalka
K�nna jag f�r och se i min d�dsstund gr�nskan och v�gen.'
Bortg� kunde jag ej och l�mna den �ldrige hj�lpl�s
Kvar i sin n�d, s� litet jag �n f�rm�dde att hj�lpa,
Utan jag �ppnade d�rrn och st�llde mig sen vid hans sida.
Luften str�mmade in, gladt h�rdes den jagande m�sen
Ropa vid stranden, och blank l�g viken, i skimrande ringar
Bruten allenast af fiskarnes slag, som lekte vid grunden.
Var det ett leende d�, som jag s�g i hans slocknande anlet,
Var det en str�le af fr�jd, eller syntes det vara det endast,
Efter i n�sta minut hans blick ren brustit, hans hufvud
Sjunkit mot skuldran, och lifvet med sorger och gl�dje f�rsvunnit?
Hyddan l�mnade jag med b�fvande hj�rta och tillsl�t
D�rren och v�gade ej, f�rrn redan jag nalkades hemmet,
Stanna och bedja en b�n om frid f�r hans fr�lsade ande.
Skr�mmande st�r dock ej mer f�r min blick den d�ende gubben,
Nej, l�ngt mer som det minne jag f�r, sen jag l�nge betraktat
Fj�rden en sommarkv�ll mot natten, d� vindarne tyna,
Solen sl�cker sitt ljus och v�gorna, tr�tta att svalla,
S�nka sig mer och mer och bli som en spegel omsider."
S� omtalte hon nu, hur den �ldrige fiskaren bortgick.

Men ren hade de n�tt lusteldarnas kulle, af �lder

�lskad i nejden och s�kt som ett samlingsst�lle vid sommarns
Sk�naste fest; dit skyndade glad den stojande gossen,
Dit gick ynglingen stolt, och med k�rlek g�md i sitt hj�rta
Flickan, och dit fr�n sitt ensliga tj�ll, l�ngt borta i dalen,
Blickade gubben och s�g, hur l�gorna t�ndes i natten,
Glada som minnen d�rvid i hans eget nattliga sinne.
Tom var kullen �nnu, blott h�gt p� den sandiga kammen
H�jde sig furar mot skyn, halfbr�nda, med glesnade kronor;
Icke dess mindre skyndade dit de unga p� brantens
Buktiga stigar, och snart uppn�dde de toppen af �sen.

Rikare r�jde sig d�r den skiftande nejden. En �ndl�s

Tafla af skogar och vatten och f�lt utbreddes f�r �gat,
Kl�dda i skimmer �nnu af aftonens mattade purpur.
Skaror af vandrare skymtade fram. Bland lundernas stammar
Glimmade stundom en duk och f�rsvann med den skyndande t�rnan,
Medan en annan fyllde dess rum med v�xlade f�rger.
Tyst var vinden, en fl�kt ej r�rde sig. Hjordarnes klockor,
K�rlekens sm�ltande s�ng, fr�n ensliga stigar besvarad,
H�rdes ur dalarna blott, och ibland till de d�ende ljuden
Fogade ljuft vallhjonet en ton, m�ngdubblad af eko.

Men till sin v�n han talte, den fr�mmande, full af f�rundran:
"August, mera bekant, l�ngt mer �n du varit mig n�nsin,
�r du mig nu, och jag fattar och k�nner ditt innersta v�sen.
H�r visst ser jag den bok, p� hvars str�lande sidor du l�sit
Allt, hvad du talade f�rr, d� vi suto i skymningen ofta,
Jag och min syster och du, och f�rdrefvo med aningar kv�llen.
Lyckan af m�nniskans lott och k�rleken, friden och gl�djen
L�rde du h�r, h�r v�cktes din dr�m om f�rklarade andar,
V�nliga, skapta f�r oss, att bilda oss himlar p� jorden.
Lyssna, i s�ngernas ljud, i den domnande sucken af eko,
F�glarnas r�ster ur skyn och ur lunderna, h�r du ej �nglar,
Leende �nglar i allt, fr�n din barndoms�lder bekanta?
O, hur ser jag ej nu dem klara! P� aftonens guldmoln
Segla de kring, framtindra ibland i en str�le af solen,
Blicka ur blommorna, glittra p� sj�n och andas i luften;
Var det ej dem, som du mente, och dem, som du l�rde oss �lska?"

S� han sade. En t�r s�gs fylla sig sakta i flickans

�ga och rullade ned som en daggklar p�rla p� kinden;
Men med en halfdold suck hon fr�gade: "Talar han s�dant,
Talar f�r andra han s�dant, f�r mig uppt�cker han intet!
Sluten g�r han och tyst h�r hemma, och s�ger han n�got,
�r det om b�ssan blott eller f�gelf�nget, han talar,
Mest dock sv�rmar han kring som en storm i skogarna ensam.
Kanske t�nkte han f�rr p� min barnslighet, tyckte en s�dan
Endast f�r lekar skapad och skratt; men skrattar jag ofta,
Gr�ter jag ofta ocks�, �tminstone saknar jag n�gon,
N�gon att sluta mig till i en allvarsammare timme.
Ofta i lunderna h�r jag vandrat allena och ofta
Sett detsamma som nu, men hur annorlunda f�rklaradt!
Sk�n var v�rlden och rik, dock, tyckte jag, l�g det en saknad
�fver naturen i allt, och den skr�mde mig genom sin stumhet.
Nu, d� ni talar, �r det mig s�, som skulle den tala,
S�ga mig: 'Flicka, s� klar och s� h�rlig var jag ju st�ndigt,
Se, och du tordes ej tro det �nd�, fast du dr�mde det stundom.'
O, att er syster kom! Om hon kom och en endaste sommar
Dr�jde hos oss, hur vore det ljuft att kunna med henne
V�xla en tanke ibland, d� det anande hj�rtat �r rikast!
L�t mig h�ra ett ord, hvad heter hon? Namnet allena
Vore mig redan s� k�rt; sen s�ker jag t�nka mig henne.
S�g dock, liknar hon er, med ett syskontycke kanh�nda?"

"Fr�ga ej", svarade gladt den fr�mmande, "ingen i v�rlden

Liknar hon, knappast sig sj�lf. Den af smek bortsk�mda Maria
Hette hon hemma f�rut, men f�r smek nu s�ger man smicker.
Hyllad af egna och fr�mmande, snart env�ldig och nyckfull,
V�xte hon opp, men k�r f�r oss alla f�rblef hon best�ndigt.
Ville hon n�got och tog, d� hon bad, den v�nliga minen,
Kunde man l�tt ej neka, och kunde man, ville man icke;
Fordrade �ter hon spotskt, hvad hon �nskade, lydde man n�stan,
Lydde, om �n f�rtretad ibland, och visste ej hvarf�r.
S�dan kom hon en h�st till staden, och klubber och kaffen
B�rjade nu. P� en kv�ll var ren landtflickan en mod-dam.
Syntes hon, s�g hon st�ndigt en sv�rm balfj�rlar omkring sig,
Tog hon i dansen ett steg, lorgnerades, hviskades, mystes;
Allt var lyckadt och l�tt, och hon s�g det och lyckades dubbelt.
D� f�rst blef hon i hast odr�glig. Den sk�naste dansarn
Eller en ung l�jtnant med sin glimmande krage, p� dessa
Kunde en solskensblick hon kasta ibland, d� de kommo;
Kom en annan, som ej, kant�nka, behagade henne,
Fick han ej tala ett ord, hur han �n f�rs�kte sitt b�sta,
Innan den finaste skymt af en rynka han s�g p� prinsessans
N�sa och modf�lld n�dgades g� att harmas i tysthet.
D� kom �fven er bror, en vild bj�rnunge fr�n norden,
Teg en dag och svarte ett ja och ett nej p� den andra;
Inom en vecka satt han hos oss, ej fr�mmande mera,
Satt och talte om er, om sin barndoms�lder och hemmets
Saknade bygder, om allt, som f�r hj�rtat att minnas �r ljufvast.
Stundom lyste en v�r ur ber�ttelsen, stundom en h�stkv�ll
S�g man i den, med glesnade l�f, tungt sv�fvande dimmor,
Bleknade stj�rnor i skyn och en blodr�d m�ne p� kullen.
Allt var s�dant, det syns i sin verklighet, klarare endast,
Mera af under rikt och af dr�mmar, vakande dr�mmar.
Hur han talte, begynte till slut den spotska Maria
Lyssna ocks�, och man s�g, att hon h�pnade f�rst af f�rundran,
Liksom hade hon sett i en v�rld, helt annan �n denna.
Dock, �n log hon f�rn�mt och f�rs�kte att kasta med nacken
L�tt som f�rut en kv�ll och en annan, d� l�nge hon sutit
Dr�mmande kvar i v�r krets. F�rg�fves! F�ljande afton
Kom hon tillbaka och satt tankfullare, l�ngre allenast.
�ndtligt var det f�rbi med kapriserna. Tjustes hon n�n' g�ng,
Dolde hon tjusningen ej, och det �fvermodiga �gat
Sv�llde af t�rar ibland, d� godnatt hon sade och bortgick.
Hvilken f�r�ndring �ter i hast, som genom ett trollslag!
Hemma f�rtrolig hon blef, p� en dans saktmodig och enkel
Tr�dde hon in, besvarande mildt hvar m�tande h�lsning.
Ingen s�g sig f�rsm�dd, och ingen m�rkte sig gynnad,
Lika mot alla hon var, och �fven den ringastes hyllning
Fick i en v�nlig blick sin bel�ning och �ngrades icke.
Gladare nalkades snart hvar m�nniska henne, och mindre
Sl�sades smicker och ord, och hon �lskades mer �n ber�mdes.
S�dan var hon, f�rs�k att f�rest�lla er henne,
Full af v�xlingar blott, nyss en, nu �ter en annan!
Kanske blir hon dock nu, som hon �r, sen"... Leende afbr�t
V�nnen hans ord: "Kom", sade han, "f�ljen mig; k�llan vid stranden
M�ste jag h�lsa upp� och dricka ur �ter som fordom."
Sagdt; och han vandrade ned fr�n kullen och visade v�gen.
Snart till k�llan man kom. Af himlens skimmer bestr�lad,
Outt�mlig och klar, d�r l�g den i b�dden af blommor,
Lik ett m�nnisko�ga, hvars frid, ej rubbad af stormar,
Dallrar af ljus blott �n och af lifvets �der i djupet.

Tysta vid br�dden af den nedsatte sig alla och drucko,

Hvilande d�r och betraktande sommaraftonens slockning.
Ord ej funno de mer och s�kte dem icke; i tankar
N�rmade hj�rta sig blott till hj�rta och fylldes af s�llhet;
Men p� den fr�mmandes bild f�ll flickans �ga i k�llan.
Osedd tyckte hon nu sig kunna betrakta hans dyra,
�lskade drag, och hon s�g och dr�jde och fruktade icke;
Innan hon visste det, log dock, hans blick mot hennes och m�ttes.
Blygsel flickan betog, och det nyss l�tt klappande hj�rtat
Drog sig tillsamman f�rskr�ckt, och hon k�nde, hur kinderna redan
T�ndes af gl�d, och hon s�g med b�fvan sitt rodnande anlet
Blottadt i k�llan f�r ynglingens blick.--D� seglade v�nligt,
F�rgadt i purpur, ett moln ut�fver den speglande b�ljan.
Ljus f�rm�ldes med ljus, och rodnad sm�lte i rodnad,
Se, och man skilde ej mer, om flickans kinder, om molnet
Gl�dde, och flyktig en skymt af en tacksam gl�dje allenast
R�jdes som egen �nnu i den sjutton�rigas anlet.

Upp fr�n blommorna steg i detsamma den �lskande brodren,

N�mnde sin syster vid namn och talte med leende allvar:
"Hanna, i n�sta minut kanh�nda jag sade det icke,
Nu dock s�ger jag allt, och du h�r det och delar min s�llhet:
Min �r redan Maria, ej mer den spotska Maria,
Nej, den sk�na, den goda, den hj�rtliga, tusende g�nger
Sk�nare, �n han beskref, och mildare, ljufvare, b�ttre.
Upp, l�t stunden ej fly, r�ck utan sorger �t hennes
Broder din hand! S� �nskar hon, syster mot syster i byte;
S� han �nskar, som �nskat det ren, l�ngt innan han s�g dig!"

Sade och hann knappt sluta sitt tal. Vid stranden i gr�set
Ropte en and, och han sm�g med en fattad kisel i handen
Sakta bland l�fven och stod omsider vid br�dden af vattnet.
Men d� han lyfte sin arm, med ett rop uppjagande f�geln,
Flydde en guldgul tropp ofj�drade ungar mot vassen,
Skingrade, pipande g�llt, i sin n�d v�rnl�sa p� v�gen.
Skonande f�llde han stenen och s�g, hur den b�fvande modren
Sam vid hans f�tter �nnu och trotsade d�den af k�rlek,
Tills l�ngt ute p� sj�n den irrande sv�rmen en fristad
Hunnit och tryggad igen hon lyfte sin vinge och flydde.
S�dant s�g han och kom f�r en stund med vilja till stranden,
Lockad af f�geln och r�dd att st�ra de b�da vid k�llan.
Snart dock v�nde han om och spanade redan p� afst�nd,
Spanade, gladdes och hann de �lskade v�nnerna �ter.

Famnad af ynglingens arm, stod sk�n i den bleknade kv�llen

Flickan och lutade tyst p� hans skuldra sitt lockiga hufvud;
Men d� hon m�rkte sin bror och han nalkades, r�ckte hon honom
Leende handen och str�k en t�r ur sitt lyckliga �ga.
S� f�rklarades allt f�r den komne, och l�tt i sin gl�dje
Tryckte han systerns hand och sin v�ns, men han talade sk�mtsamt:
"Nu, hvad s�ger v�r far, d� vi s� f�rlofva oss alla,
Hastigt, utan att n�mna ett ord �t honom p� f�rhand?
Akta dig, Hanna, i hast kanh�nda f�rlofningen upph�fs."

Sk�mtande talte han s�; men med oro h�rde dock flickan
Orden och t�nkte, hur l�tt sitt f�rr�diska hj�rta hon �tlydt,
S� att sin egen �lskade far hon f�rg�tit alldeles,
Gl�mt hans �nskan och sin att lefva best�ndigt i hemmet,
Gl�mt allt annat och t�nkt p� den fr�mmande ynglingen endast.
Hem�t ville hon skynda och kunde ej lugnas �nyo,
Innan hon yppat allt f�r sin fader och l�ttat sitt hj�rta.
S�, af de �lskade f�ljd, hon v�nde tillbaka bekymrad.

Knappt af v�gen en h�lft man hunnit, d� redan i nejden

H�rdes en kallande r�st och man m�rkte den gamla Susanna.
Spanande kom hon och syntes ej litet f�rtretad och viktig,
N�r med sin f�rkl�dsf�ll i handen hon skyndade fram�t,
F�rdig i ifvern att torka best�ndigt sin svettiga panna.
Men d� de s�kta hon funnit och s�g dem n�rma sig redan,
Steg hon p� sidan af v�gen och v�ntade. V�nligt till henne
Talte ett blidkande ord vid f�rbig�endet flickan:
"Hvarf�r kommer ni hit och tr�ttar er, gamla Susanna,
Sl�par om dagen och hvilar ej ens, n�r aftonen nalkas?
Se, vi hinna ju hem, om ni �n ej ropar och s�ker."

S� hon sade; ett svar gaf icke den gamla tillbaka,

Vinkade blott med handen och kallade flickan i tysthet,
Men afsides hon hviskade sen den komna i �rat:
"Gud v�lsigne, mamsell, hvad ni dr�jer, att vofflorna kallna,
Steken i grytan torkar och br�nns, och den v�rdige pastorn
Sitter och hungrar och m�ktar ej f� sin fattiga kv�llsvard.
S�g dock, innan ni g�r, och ber�tta mig: blir det till h�sten,
Blir det i sommar kanske ert br�llop, s�g, om ni redan
Svarat den aktade herrn, eller dv�ljs han i fruktan och kval �n?"

Sakta talade �ter till henne den v�nliga flickan:

"V�nta ej, gamla Susanna, att f� tillreda mitt br�llop;
Somrar hinna f�rg� och h�star, innan det firas,
Kanske kommer till slut en vinter f�r evigt emellan."
Sagdt; och hon l�mnade kvar den gamla i h�pen f�rundran.
Sj�lf hon skyndade nu till de andra och f�ljde dem hem�t,
Dr�mmande, tankfull, tyst, i sitt ljufva bekymmer f�rdjupad.
Men n�r trappan man hunnit och l�tt fr�n sitt hufvud hon hatten
Lyftat och ordnat i hast de yppiga lockarna �ter,
Tog hon den �lskade ynglingens hand, helt tyst i sin b�fvan,
�ppnande d�rren och tr�dande in till sin fader i kammarn.

Tung af m�dor och �r, i sin ensamhet hade den gamle

Tr�ttnat att vaka och nyss mot den stoppade karmen af l�nstoln
Lutat sitt hufvud och somnat.--�nnu vid hans f�tter p� golfvet
Steg en strimma af r�k ur den knappt halfslocknade pipan.
Sk�n i sin slummer han l�g, ohunnen af sorgen och oron,
Sk�n som den �ldrige �r, d� de glesnade lockarna hvitnat,
L�pparnas purpur �r slut, och kinderna vissnat och sjunkit,
Medan en l�ng, l�ng lefnad af ljus och f�rtr�stan och k�rlek
R�js som en afton �nnu kring den f�rade pannan i klarhet.

T�rar str�mmade ned p� den sjutton�rigas kinder,

N�r sin fader hon s�g, hur han hvilade trygg i sin fromhet,
S�g det och t�nkte, om nu f�r sin egen jordiska lycka
St�ra hon skulle hans s�mn, kanh�nda f�rjaga hans lefnads
Frid och samla bedr�fvelse �fver hans gr�nade hj�ssa.
Kn�b�jd n�ra hans fot, vid den �lskade ynglingens sida,
Stod hon och f�ste en stund p� den gamle sitt t�rade �ga;
Slutligt s�nkte hon tyst sitt hufvud och tryckte med varma
L�ppar en kyss p� hans hvilande hand. F�rv�nad ur slummern
V�cktes den gamle och s�g p� sin dotter med fr�gande blickar,
S�g och mulnade snart allvarlig och v�nde sitt �ga
Skarpt med en ljungelds hot mot den fr�mmande. Se, vid hans anblick
Veknade blixten och smalt i en t�r. Gladt �ppnande famnen,
Tog han de unga och sl�t dem b�da i �lskande armar.

JULKV�LLEN.

En dikt i tre s�nger.

F�rsta s�ngen.
 Leende s�ges hon g� som en �ngel
emellan de andra,
Sk�mta ibland och tr�sta ibland
och f�rlika och lugna.

Tyst fr�n sitt ensliga torp l�ngt borta i djupet af skogen

Gick den gamle soldaten Pistol mot kv�llen omsider,
Sedan han v�rmt sig i ro och t�ndt sin pipa vid h�rden.
Ingen han l�mnade kvar i den �dsliga hyddan, och ingen
F�ljde hans sp�r. En son, den ende, han �gde sig n�rmast,
Fj�rran i h�rnad dragit och stred i det turkiska kriget.
Sorgsen syntes dock ej den gamle begynna sin vandring,
Utan som andra han v�ntade glad julaftonens gl�dje,
Bjuden att fira den nu p� den stora, bemedlade herrg�ln.
"Sitt ej", hade den aktade herrn, den �dle majoren,
Sagt, d� han tr�ffade sist sin vapenbroder vid kyrkan,
"Sitt ej, gamle Pistol, som en tj�derhane i skogen,
Ruggig och g�md; hvi ser jag dig oftare ej i mitt grannskap?
�n �r dagen ej all, �n kan ju den br�ckliga foten
Stiga ett steg; blott kom, till jul �tminstone senast;
Helgen �r l�ng, och ditt ord, d� du talar om strider och marscher,
Drifver en l�ngsam stund fr�n det s�mniga folket i stugan."

S� han talat och sm�llt den gamle soldaten p� axeln.

Nu f�r den v�nliga bjudningens skull och den �dle majorens
Gl�mde den gamle f�rdens besv�r, l�tt t�lande skogens
Tjocknande m�rker och sn�n, som, af vindarna hopad om dagen,
L�g p� den �dsliga stigen �nnu, oj�mnad och sp�rl�s.
Skyndande gick han och lyfte sitt djupt nedsjunkande tr�dben,
N�jd som en kung, ur drifvan och hann, fast haltande, fram�t.

Men med snabbare f�rd till den trefliga stugan p� f�rhand

Flydde hans tanke likv�l, och han talade tyst i sitt sinne:
"Nu �r gl�djen ej dyr, nu b�rjar man helgen i stugan,
Kastar bekymren i vr�n och arbetsdr�kten i kistan,
T�nder de str�lande ljusen och str�r halmk�rfvar p� golfvet.
Vore det jul ocks� i den pr�ktiga salen d�r oppe
Nu som f�rut, n�r lekar och s�ng d�r h�rdes best�ndigt!
Men nu s�ges, att saknaden blott och sorgen och oron
Sitter i den, sen i f�lt mot turken den unge kaptenen
T�gade ut, kvarl�mnande sv�rf�r�ldrar och maka.
Sen r�rs s�llan en str�ng i det g�lla klaveret, och ingen
Manar till gl�dje och dans; af fr�mmande vimlar ej g�rden.
Ensam dv�ljs i sitt rum kaptenskan och s�rjer den korta
Br�llopsm�nadens fr�jd och sjunger med klagan en vaggs�ng
�fver sitt hvilande barn, som af fadrens �ga ej sk�dats.
Mulen vandrar den �ldriga frun, v�rdinnan i g�rden,
�n fr�n salen till k�ket och �n fr�n k�ket till salen,
Harmas och �ndrar och finner ej skick; men om stundom hon hvilar
Sitter vid vaggan hon d� och hj�lper sin dotter att gr�ta.
S� �r trefnaden borta i allt. Den gamle majoren
Ledsnar vid kvinnot�rar till slut och brummar i l�nstoln
Dagen igenom och t�l ej h�ra den eviga j�mmern.
En blott finnes d�r �n, i sitt barnsliga sinne best�ndigt
F�rdig att gl�djas och le, den v�nliga fr�ken Augusta.
Leende s�ges hon g� som en �ngel emellan de andra,
Sk�mta ibland och tr�sta ibland och f�rlika och lugna,
N�r af sorger ett moln sig skockat och hotar att storma.
Vore ej hon; blef s�kert i kv�ll v�lpl�gningen mindre
�fven i stugan, ty l�tt f�rg�ta de �friga s�dant;
Hon, fast barnslig hon �r och den yngsta af alla i g�rden,
Gl�mmer dock ingen och lefver af andras gl�dje allenast."

S� han t�nkte och hann byv�gen och f�ljde med l�ttnad

Trampade sp�r i en gladare nejd, d�r fj�rran en hydda
Stundom m�tte med ljus fr�n den flammande h�rden hans �ga.
L�ng var milen dock �n f�r vandraren. Aftonen framskred
Kulen och m�rk. Sin f�rd f�rs�kte den �ldrige skynda,
N�r p� en g�ng af bj�llror en klang, kringljudande nejden,
N�dde hans �ra. F�rskr�ckt �t sidan han stapplade undan,
Stannande djupt nedsjunken i sn�n.--Stormodigt och h�gljudt
Skallade kuskens varnande rop. Ren ilade trafvarn,
Eggad af t�mmen, f�rbi, d� ett mildt "God afton!" ur sl�den
H�rdes, och f�len, spak i en blink, stod hejdad i farten.
Strax af en v�nlig r�st den �ldrige h�rde sig kallas:
"Kom blott, gamle Pistol, ty till oss visst �rnar ni vandra,
Kom, h�r finner ni rum, om ni sitter p� kanten af sl�den;
V�gen �r �dslig och l�ng f�r den br�cklige vandrarn i m�rkret."

Sagdt, och den �ldrige h�rde med fr�jd sig n�mnas och kallas,
K�nde p� st�mman igen den v�rderade fr�ken Augusta,
Lydde och satte sig glad att �ka p� kanten af sl�den.
Men med f�rundran talte han s� till den v�nliga flickan:
"Nu, hur firar ni h�r julkv�llen i skogarna, fr�ken,
Reser p� �fveryrade v�gar allena i k�lden,
Medan af v�rma och ljus till ert hem hvar m�nniska lockas,
Medan ock jag med min br�ckliga fot framstapplar p� drifvan,
Endast i l�ngtan att n� omsider den trefliga stugan?"

Sk�mtande svarade blott den sexton�riga flickan:

"Vet ni ej, gamle Pistol, att vid sj�n d�r nere i dalen
Finnes en koja, mera �n er bof�llig och ensam?
D�r bland granar och sn� i den tr�nga, f�raktade buren
Har jag en gammal h�na med fem sm� ungar omkring sig,
Hvilka beh�fva sig korn och gl�dje som andra till julen."

Sade och log. En t�r, osynlig i skuggan af kv�llen,

Fyllde den �ldriges blick, men han talade, r�rd i sitt hj�rta:
"S� m� gl�djen till er, till den stolta, beprisade g�rden
Komma i afton, komma och bli kvarboende st�ndigt,
Som till den g�mda hyddan i �demarken ni kommit,
Bringande hugnad och tr�st �t m�nniskohj�rtan i n�den!"

Men med en suck genm�lte den sexton�riga flickan:

"Aldrig, v�nta ej ens, skall gl�djen bes�ka oss mera;
Borta �r den l�ngt, l�ngt, med kaptenen i turkiska kriget.
Se, d� han reddes ut till sin f�rd, och hans saker i br�dskan
Skulle fr�n hundrade h�ll hopsamlas och f�ras i sl�den,
Kommo min systers lycka, min moders fr�jd och min faders
V�nliga min att bli utburna med annat och gl�mmas.
Sist, d� han sj�lf tog afsked och for, kanh�nda f�r alltid,
St�llde sig trefnaden tyst p� meden och reste med honom."

Men han t�nkte den gamle, p� m�nnisko�det, hur oj�mnt

Deladt det �r, hur stor i hans koja den lycka dock vore,
Som i den rikes boning f�rsm�s, och han talade �ter:
"Hur kan saknaden bo med �fverfl�det tillsamman,
M�nniskan gl�mma s� l�tt att fr�jda sig �fver det goda?
Se, i ert hem hvad brister v�l d�r? St�r icke er fader
�n p� sin �lderdom rask bland de sina och ordnar och leder?
R�rs ej dagen igenom er mor som v�rdinna i g�rden,
V�rdad af �lskade barn och hulpen i l�tta bekymmer?
T�fla ej tj�nare gladt vid sysslorna? Yppas en �nskan,
Utan att villiga m�nniskor skynda att fylla den genast?
G�rden �r pr�ktig och stor, att �fven den resande ofta
Stannar af undran en stund och betraktar den. Ymnighet r�der,
Rik v�lsignelse tycks nedstr�mma p� allt som ett solsken.
�r det ej nog, d� s� litet beh�fs till m�nniskolycka?
Kom en g�ng och bes�k den gamle Pistol i hans koja!
Ensam finner ni d�r soldaten. Allena vid muren
Sitter han, j�mkar en brand p� sin h�rd och t�nker och tiger.
Ingen �ger han mer, som delar hans torftiga h�fvor;
Ingen st�dar hans b�dd, och ingen bereder hans m�ltid;
�dsligt �r allt, ett ord af m�nniskotunga f�rsp�rjs ej.
Lyssnar han, h�r han furornas sus i den vintriga stormen;
L�ngtar han stundom att se en lefvande varelse, s�ker,
Ensam liksom han sj�lf, den str�fvande vargen hans boning.
Nalkas han f�nstret och ser, hur v�rlden synes d�r ute,
Ser han, att himmelen g�r omsider till m�te med jorden,
Ser det och vet, att i hela den �ndl�st sk�dade rymden
Ingen finnes, som b�r i sitt hj�rta en tanke p� honom,
Ingen, som minnes med fr�jd, att den �ldrige krigaren lefver.
Icke dess mindre r�ker han �n sin pipa i kojan,
B�rjar sakta sin dag och v�ntar p� dagen en �nda."

V�nligt svarade �ter den sexton�riga flickan:

"S�rj ej, gamle; en dag kanh�nda, d� minst ni det anar,
Kommer fr�n kriget er son till sin saknande fader tillbaka.
Men d� vidgar han ut och f�rnyar er lutande boning,
Odlar en teg, upps�ker en ung v�rdinna f�r g�rden,
Trifves och lefver med er och f�rkofrar sig st�ndigt i v�lst�nd.
Sj�lf v�rderad och k�r f�r �lskade barn och f�r barnbarn,
Sitter ni trygg bland egna och minns krigstiderna fordom,
Medan en sonson, l�rd att skyldra med k�pp och marschera,
Hvilar sig l�tt p� ert kn� och h�r er maning att en g�ng
Bl�da med �ra som ni, om det g�ller, f�r f�derneslandet."

H�gre syntes den gamle i skymningen. Krigiska minnen

Fyllde hans sj�l, och gl�mmande ensamheten och bristen,
N�dde han herrg�ln, stolt som en vapenbroder till �garn.

Men d� vid trappan omsider den modige trafvaren stannat,

Gick han behagligt att fira sin kv�ll bland folket i stugan,
Medan till salen glad den v�nliga flickan begaf sig.

Gl�dje m�ttes dock nu i det �lskade hemmet ej mera,

Tystnad och oro blott, ovanliga g�ster om julen,
M�tte hon d�r. F�rg�fves i glans fr�n glimmande kronor
Str�lade festliga ljus, f�rh�jande prakten i rummet;
Skarpare blott sig r�jde den mulnande sorgen d�r inne.
M�rk i sin gungstol satt den �dle majoren och f�rde
Ofta till trumpna l�ppar sitt glas, ohugnad af drycken,
Medan af ledsnad m�tt och bekymmer hans �ldriga maka
Gl�mde sitt te och f�rsm�dde den ren halft svalnade koppen.
Men afsides och skymd f�r de goda f�r�ldrarnas blickar
Dr�jde, med pannan s�nkt mot handen, den unga kaptenskan,
Nu af den bittra saknadens tr�st hugsvalad allena.
Mulen sv�llde en t�r i den tystas �ga, en annan
Tecknat i ljus sitt sp�r p� den gl�dande kinden och fallit.

S�dant s�g, d� hon kom i sin gl�dje, den v�nliga flickan,

Anande snart, att �ter en storm de dyra i hemmet
Skakat och st�rt; f�r en stund den tycktes lugnad allenast.
Tala tordes hon ej, knappt h�lsa. I b�fvande tystnad
L�ste hon kappan, blottade ljuft sitt lockiga hufvud,
Ordnade dr�kten och sm�g till systerns, den �lskades, sida.

Men med en suck omsider begynte den �dla majorskan:

"Kom, Augusta, och se jultidningar, l�s, hvad oss posten
H�mtade nyss. O, l�ge din arma moder i grafven!
Slagen �r furstens k�r, d�r din sv�ger tj�nte, f�rlorad,
Kringr�nd, f�ngen till slut; blott f� undkommit f�rd�rfvet."

"Kvinna", talade strax allvarligt den �dle majoren,

"Sv�rma ej, f�ngar n�mnas ju ej, kringr�nning ej heller;
Tagen i flanken, st�r det, och h�rdt anf�ktad i fronten,
Miste han folk, men slog sig igenom och r�ddade �ran.
Minska ej julens trefnad och skr�m ej gl�djen i afton;
�ret �ger �nd� tillr�ckliga dagar f�r sorgen."

Men med en bitter suck genm�lte den �ldriga makan:

"Ville du, kunde du sk�da v�r fr�jd, om du s�ge oss gl�djas,
S�ge oss leka i kv�ll l�ttsinnigt och gl�mma, att Adolf
K�mpar i d�dens armar kanske, f�rmultnar i stoftet,
Eller ock firar f�rbl�dd i turkarnas boja sin julkv�ll?"

H�gljudt klagande spratt fr�n sin plats den unga kaptenskan,

G�mde i modrens �ppnade famn sitt t�rade anlet,
S�kande tr�st; men h�rdt nedst�tte den �dle majoren
Glaset och reste sig opp. Klart lyste hans �ga, och h�gre
Lyfte i vrede han nu sin silfverlockiga hj�ssa.
Stolt f�r sin maka han stod och ryckte den skymmande dr�ktens
Skygd fr�n sitt v�ldiga br�st och viste den �rriga barmen.
"Se", s� sade han, "se, sen trettio vintrar tillbaka
Hvilar du h�r; s�g sj�lf, om de s�r, h�r bl�dt och igengrott,
St�rt din ro och f�rbittrat din fredade s�mn vid mitt hj�rta?
Blir af din dotter en g�ng den saknade mindre v�rderad,
Om en kula, ett sv�rd oj�mnat hans hull, d� han kommer,
Har af hans �rriga famn hon ett svalare m�te att v�nta?
Tystna d�; f�lle han �fven, v�lan, hvad b�tar er klagan?
Mer, ja, mer �n str�mmar af gr�t fr�n klagande kvinnor
G�ller en droppe �nd� af det blod, bland d�dar en hj�lte
Offrar i slaktningens stund �t f�derneslandet och �ran."

S� han talte och satte sig ned f�rgrymmad i gungstoln,

Medan, hans mulnare stund undvikande, sakta hans maka
Vandrade ut till sitt k�k, och den s�rjande dottren tillika
Tr�stl�s gick till sitt ensliga rum att gr�ta i stillhet.

Ensam blef med sin fader den sexton�riga flickan,

Mildt i sitt barnsliga sinne bevekt af den �ldriges sorger.
Bortskymd satt hon och f�ste sin t�rade blick p� den gamle,
T�nkande r�rd, hur han f�rr i det lyckliga hemmet best�ndigt
Trefnad m�tte och fr�jd, hur med k�rlekens lugn p� sin panna
Sj�lf f�rklarad han s�gs som af aftonsolen en ljusning.
Nu, hur f�r�ndradt syntes ej allt! Undviken och fruktad,
L�mnad �t �ldrens tyngd, �t ledsnaden, harmen och oron,
Dvaldes han of�rst�dd i sitt hem, den v�nlige gubben.
Smeka hon velat hans hvitnade lock, bortkyssa hans pannas
Skuggande moln, om st�ra hon v�gat den �ldriges vrede.
Nu blott stilla hon sm�g till klaveret och v�ckte med l�tta,
Dr�jande fingrar en ton och en annan att sakta f�rklinga.
Sm�ningom dock h�jde sig klangen, i rikare v�xling
Fyllde sig takterna ren, och en s�ng, af den �ldrige �lskad,
Lj�d till str�ngarna klart fr�n den sexton�rigas l�ppar.

N�r fr�n hans ungdoms tid de i v�nligt minne beh�llna,

Krigiska orden n�dde p� nytt hans �ra i s�ngen,
T�mde han glaset och bragte i vaggning �ter sin gungstol.
Harmen l�mnade rum i hans hj�rta f�r tonernas v�lde,
Tankar p� tider, som flytt, uppvaknade; gladare k�nslor
Fyllde hans barm, och man h�rde omsider hans v�ldiga st�mma
Djupt med sin bas frambrumma en strof, ledsagande dottren.
Men d� hon slutat visan och blott med lekande h�nder
R�rde tangenterna �n till f�rsvinnande, l�tta ackorder,
Reste den gamle sig opp fr�n sin stol. Den v�nliga flickan
Sk�tte sitt ljufva, sv�rmande spel och m�rkte det icke,
Innan den �ldrige stod vid dess sida och l�tt p� dess hufvud
S�nkte sin smekande hand. Mildt �fverraskad af gl�dje,
K�nde hon handen, h�jde sin blick och s�g p� sin fader.
Leende lyste en t�r i den �dle krigarens �ga,
Kufvad i samma minut, som den f�ddes; men �mt till sitt hj�rta
Sl�t han sitt �lskade barn, och han talte f�rsonad och sade:
"G�, v�r tr�stande �ngel, och narra din moder att gl�djas
S�, som du narrade mig, illistiga, g� till din syster,
Finn f�r den arma ett lugnande ord, jag s�ker det f�f�ngt,
Talte jag �n f�rnuft i min knarrighet kv�llen igenom."

S� han sade och l�ste sin famn; f�rsmulten i k�rlek,

H�jde sig flickan p� t� och kysste hans panna och flydde.

Andra s�ngen.

T�nk blott v�nligt vid min saga:

Att en systers sorg f�rjaga,
Sj�ng en flicka
En oskyldig s�ng!

Men i sitt hvardagsrum, i den ensliga kammarn p� vinden,

Satt hos sitt slumrande barn den unga kaptenskan och s�rjde.
T�r�gd satt hon och r�rde den gungande vaggan med foten,
Medan i stilla bestyr barnsk�terskan st�llde en rubbad
Stol p� sin plats eller sk�tte den l�ngsamt tynande brasan.
Ingen talte ett ord, matt fl�mtade lampan p� bordet,
M�rk, enformig och tung var nu julkv�llen d�r oppe.
Tystnaden br�t med en suck dock omsider den tj�nande t�rnan:
"O", s� sade hon, "s�ll m� jag skatta mig arma, som ingen
Gosse beg�rt, som k�nner �nnu mitt fattiga hj�rta
Klappa f�r egen n�d och f�r egen lycka allenast.
Sitter jag ensam, kan jag en g�ng v�l gr�ta af ledsnad,
Tycka att dagen �r l�ng och sakna en v�n till mitt s�llskap;
B�ttre dock ledsnadens t�r �n den fr�tande sorgens och orons.
O, hur vore det nu i min h�g, om jag hade en f�stman
Ute i kriget ocks�, och dr�mt, som jag dr�mde i aftse.
Natten, tyckte jag, led till �nda; men m�rker och skugga
L�g kring g�rden �nnu, och sommar var det, och tr�den
Buro v�l l�f, men sorgliga t�rar l�go p� l�fven;
Gr�ta syntes h�r allt, och bedr�fvelse r�dde best�ndigt.
D� steg hastigt i s�der ett moln, blodf�rgadt och dunkelt
Steg det p� himmelen opp och nalkades n�rmre och n�rmre;
Men i detsamma s�g jag kaptenskan allena i parken.
H�pen ropte jag: 'Kom, s�k skygd, ov�dret �r n�ra,
Skynda er, kom!' Dock utan ett svar f�rblef ni p� st�llet.
Se, och en regnskur brast ur molnet, men icke af vatten;
Rosor regnade ned, s� tycktes det, rodnande rosor,
Klara som blod, och jag s�g er sk�lfvande h�ljas af blomstren.
Men s� t�nker jag nu i mitt sinne: blodiga budskap
Stunda v�l s�der ifr�n med stingande t�rnen f�r m�ngen."

Sakta h�jde den s�rjande frun sitt lockiga hufvud,

F�ste p� t�rnan sin blick och kv�fde sin sm�rta och sade:
"G� att gl�djas en stund med andra, som gl�djas i afton;
Stugan �r ljus, d�r leks, d�r v�ntas ej blodiga budskap.
Lyckliga, innan du vet, kanh�nda du dr�mmer om stormmoln
�fven f�r dig och flyktar till ensamheten och m�rkret."

S� hon sade; och glad bortskyndade t�rnan till kv�llens

N�jen, och ensam blef med sitt barn den bedr�fvade modren.
Tyst satt l�nge den �dla och l�t sin irrande tanke
Hoppl�s sv�rma omkring, �n lockad af flyktade fr�jder,
�n af en framtids anade kval, blott stundom till stilla `
Klagan f�rledd, d� hon sj�ng att s�fva den vaknande sp�da.

"Slumra", sj�ng hon, "o barn, som den gryende blomman i knoppen,
Slumra och k�nn i din s�mn, k�nn gladt, att din moder dig vaggar!
Snart, ack, hvilar hon sj�lf som du, ohunnen af sorgen,
Men af en fr�mmande vaggas du d� och dr�mmer s� ljuft ej.
Sof, du din moders tr�st, d� hon lutar sig �fver ditt anlets
Leende frid, d� klarnar dess �ga, och t�ren f�rskingras;
F�lle den �n p� din kind, du st�rdes ej, loge kanh�nda
S�tt som ibland, d� din kind af mitt smekande finger ber�res.
Hvila, du rodnande sky, i gryningens timma, d� hvila
Unnas �nnu; snart, snart irrf�rderna b�rja med dagen.
O, d� du jagas en g�ng af �dets vindar i rymden,
Mulnar ditt ljus, och din gl�dande purpur bytes i t�rar.
Hvila, mitt guldmoln, hvila i morgonlugnet af lifvet!"

S� hon sj�ng, dock stundom allenast. I v�xlande afbrott

F�ljde p� tonerna tystnad igen, och man h�rde blott vaggans
Suckande g�ng och den flitiga pendelns kn�ppar i uret.

Men d� �ppnades d�rrn omsider. Den v�nliga systern

Kom i sitt �mma bekymmer, att se och tr�sta den sorgsna.
Leende tr�dde hon in, men hon dr�jde och l�tsade vredgas,
N�r af skymning blott och af dyster stumhet hon m�ttes.
Och s� talte hon, bannande mildt den bedr�fvade systern:
"�lskade, sitter du h�r som en skugglik v�lnad i grafven,
Enslig och g�md, o, skr�md snart kunde jag fly vid din anblick.
Tala ett ord, stig opp, kom, l�tom oss jaga tillsammans
Ledsnaden bort, en g�ckande dr�m oroar dig endast."

S� hon sade och t�nde i hast opp ljusen, och kammarn

Klarnade gladt, och hon log och talade �ter och sade:
"S� skall du sitta i ljus, d� ljusnar ditt hj�rta, och sorgen
Flyktar sin kos, och din kind begynner att blomstra �nyo.
Goda, man blygs, om du s�, en gumma f�rvissnad i f�rtid,
M�ter din man, d� han kommer med hufvudet fullt af turkinnor.
Ler du? V�lan, le, le, men akta dig! Vet, Orienten
�r ej ett vildland; k�nslor af eld, svartblixtrande �gon,
Sv�rmande tjusning finner man d�r och himlar p� jorden.
L�s ett stycke i Moore eller Irving, l�s om Alhambra,
O, och ditt hj�rta dr�mmer ej mer om blod och om bojor,
Fruktar v�l snarare blott, att den �lskade, rusig af fr�jder,
Gl�mmer sitt hem och sin lilla bedr�fvade blomma i norden.
Se, om du lofvar f�rg�ta en stund ditt bekymmer och lyssna,
L�ser jag sakta en s�ng, som diktats med tankar p� Adolf;
Kalla den blott ej sv�rmande; s�, om f�ngen han blefve,
Skulle det h�nda; i allt �r �sterland och �r sanning."
Sade och vecklade opp ett fint brefpapper, med omsorg
Skyddadt och slutet ihop, och hon rodnade l�tt och begynte:

Bud p� bud seraljen hinna;

Harems ljufva h�rskarinna
F�r ej slumra mer.
Bref har kommit fr�n sultanen:
"Skynda, Seidi, p� altanen,
Sultaninna,
Jag en fest dig ger."

F�ljd af tjusningen och v�ren,

Ren ur famnen, af Bosforen
Morgonsolen hann;
Mera sk�n dock, s�ger s�ngen,
Mera str�lfull, p� balkongen
I juveler
Harems stj�rna brann.

Och dess milda �ga skickar

�fver nejden sina blickar;
Det �r festens stund.
M�nskoskaror vimla, blandas,
Hvart hon sk�dar, seglas, landas,
Lefva, r�ras
Str�nder, sj�ar, sund.

Kan du jublets mening ana?

Segrat har Mahomas fana,
Portens hj�lteh�r:
Osmans son kan ej betvingas,
I triumf till segrarn bringas
Ryska f�ngar;
Striden �ndad �r.

Se den bleka, sorgsna skaran!

Sv�rden, d�darne och faran
Gick den lugn emot;
Nu, en slaf, i bojor vorden,
Ser hvar k�mpe stum mot jorden
En bland alla
Blickar opp med hot.

Vakter kring hans bana stoja,

Fruktad �n i segrarns boja,
G�r han stolt sin g�ng.
M�rkt �r pannans hvalf, det h�ga,
Blixtar ljunga ur hans �ga,
Hj�ltevreden
Trotsar d�d och tv�ng.

Hotfull stormar folkets b�lja,

Tusen vreda blickar f�lja.
Den f�rm�tnes f�rd;
Blott fr�n tornet, s�ger s�ngen,
S�g ett �ga ned p� f�ngen,
Mildt som stj�rnans
Fr�n en h�gre v�rld.

Seidis tjusta hj�rta r�rdes;

O, hon minns, hur sj�lf hon f�rded
Fr�n sitt fosterland,
L�ngt fr�n Serviens gyllne dalar,
Fr�n dess rosor, n�ktergalar,
Fr�n sin lycka
Vid Moravas strand.

Barmen h�jes, kinden l�gar;

"Ser du fr�mlingen?" hon fr�gar
Sin f�rtrogne slaf,
"Konungsfalken kan ej l�ra
Band f�rdraga, bojor b�ra;
Han vill flyga
�fver land och haf.

Frihet m�ste hj�lten vinna,

Lefva �n f�r �lskarinna,
�ra, fosterjord!"
Sagdt, och i sin sk�na ifver
P� ett rosenblad hon skrifver
Till gem�len
N�gra blyga ord:

"Dyre, l�t med rosens anda

Seidis tysta suck sig blanda
Och ditt hj�rta n�:
Tjusad af din makt, din �ra,
Ville hon en stund beg�ra,
D� f�r festen
Hon kan tacka f�."
S� hon l�ste och blickade opp f�rstulet och talte:
"Syster, du undrar ej alls, du fr�gar ej! Ser du, den f�rsta
Slutades s�, den andra romansen �r �frig att h�ras.
Tala d�, sitt d� ej stum, s�g, s�taste, �r det ej vackert?
Allt �r s�dant det finns i tusende b�cker. Allenast
Sagan �r ny om festen och sultaninnan och f�ngen.
Nu m� du lyssna igen och kyssa mig sen, d� jag slutat."

G�md bland harems stolta lunder,

Utan glans af konstens under,
Utan prakt och fl�rd,
Smyckad blott af s�derns sommar
St�r en rosenh�ck och blommar,
Vigd �t hj�rtat,
H�rskarns lugna v�rld.

Krona ses han h�r ej b�ra,

Ingen dyrkans kulna �ra
H�r hans br�st beg�r;
Blott af hourikyssars nektar,
V�stanvindar, balsamfl�ktar,
K�rlek, k�rlek,
F�r han m�tas h�r.

Vill han spirans b�rda gl�mma,

Om Mahomas himlar dr�mma
En f�rklarad kv�ll,
Vill han se en k�nsla knoppas,
Vill han minnas, vill han hoppas,
G�r han trogen
Till sitt blomstertj�ll.

D�r, i ljufva dofters sk�te,

Vill han v�nta Seidi's m�te,
S� till svar han skref.
"N�r hans blomv�rld aftonsvalkas,
D� skall sultaninnan nalkas
Den, som kysser
Hennes rosenbref."

Ren �r solen skymd af bergen,

Dagen bleknar, purpurf�rgen
Mister hvalfvet ren;
M�nen klarnar �fver dalen,
S�ngen b�rjar n�ktergalen,
H�rskarn v�ntar.--
�r blott Seidi sen?

Nej, hon kommer! L�tt som vinden,

Tyst som skuggan, skygg som hinden,
Sin gem�l hon n�r;
Blygsamt ren sitt kn� hon b�jer
Och vid h�rskarns solblick h�jer
Sl�jans dimma
Fr�n sitt anlets v�r.

Purpur hennes kinder m�lar,

Men i �gats himmel str�lar,
Stj�rnlikt klar, en t�r:
�r det s�llhet, �r det sm�rta?
Lyssna! Vid gem�lens hj�rta
Nu hans fr�ga
Hon besvara f�r.

"Seidis himmel!" s� hon talar,

"Fr�n min hembygds s�lla dalar
Jag ett minne har
Af en flicka, min v�ninna,
F�dd att dyrkas och f�rsvinna;
_Serviens tjusning_,
S� hon kallad var.

B�rjad nyss var blomstertiden,

N�r f�r korsets tro till striden
Serviens ungdom drog.
_Serviens tjusning_ log ej sedan,
Flydd var hennes blomning redan,
F�rrn i lunden
F�rsta rosen dog.

Nu vid Savas silfverfl�de

G�mmer hon sitt tysta �de
I en ensam graf.
En blott k�nde hennes sm�rta.
Dyre, d�rf�r brast dess hj�rta,
Att en yngling
F�rdes hit som slaf.

N�r du jublets toner h�rde,

V�ckta tankars sorg mig st�rde
Under festens dag.
Sp�da �ro hj�rtats v�rar,
D�rf�r ser du Seidis t�rar,
Dyre herre,
D�rf�r gr�ter jag.

O, d�r nordens bloss sig t�nda,

Vissnar nu som hon, kanh�nda,
En f�rl�ten brud,
Blickar hit mot oss och gr�ter,
Fordrar stum en �lskling �ter,
Som f�rsm�ktar
H�r p� segrarns bud."

S� hon suckar tyst som vinden,

Lutar sakta rosenkinden
Mot hans barm och lyss.
"Seidi", h�rs han kufvad svara,
"Din skall hvarje f�nge vara,
L�s dem, ljufva,
En f�r hvarje kyss."

�sterns himmel purpurrandas,

Friska morgonvindar andas
�fver Peras strand,
Och p� b�ljans brutna spegel
Skynda gladt med sv�llda segel
Seidis f�ngar
Till sitt fosterland.

* * *

Du, som lyssnat p� min lyra,

S�k ej skaldens h�ga yra
I dess toners g�ng;
T�nk blott v�nligt vid min saga
_Att en systers sorg f�rjaga
Sj�ng en flicka
En oskyldig s�ng!_

S� hon l�ste sin dikt med b�fvande st�mma i b�rjan,

Blyg och f�rsagd, nu skyndande, nu l�tt h�mtande andan,
Tills f�r sagan hon gl�mde sig sj�lf, och r�sten, en fl�jtton
Liknande, fyllig och vek, den milda ber�ttelsen frambar.
Men d� till slutet hon kom och n�mnde sig sj�lf och sin syster,
N�mnde den �lskades sorg och sitt blyga f�rs�k att den lugna,
Brast hon i gr�t och s�nkte i handen sitt t�rade anlet.
Tr�stbeh�fvande sj�lf var den tr�stande. Men vid sin vagga
Dr�jde den mognare systern ej mer; upp stod hon och tryckte
�mt till sin klappande barm och kysste den gr�tande flickan.

�ndtligt talade sakta den sexton�riga �ter:

"�lskade, nu f�r en stund m� du l�mna den ensliga kammarn,
G� att f�rstr� dig, g� att bes�ka den trefliga stugans
Lekar och se, hur af litet ocks� ett hj�rta kan gl�djas.
O, d�r sitter visst nu den gamle Pistol vid sin pipa,
Leende, medan vi h�r f�rgr�ta oss, n�jd med sitt �de,
Rik med en mund full r�k och ett ungdomsminne fr�n kriget,
Mera �n vi, vi rike, som dock blott �ga v�r saknad.
G� att f�r�ka den �ldriges fr�jd, l�t st�lla en st�fva
�l f�r hans plats, och hans blick skall str�la dig gl�dje i hj�rtat.
G�rna jag ginge, men dr�jer du h�r och jag l�mnar dig ensam,
Mulnar ditt �ga, som nu i sin klarhet lyser s� vackert,
Se, och din systers besv�r med visan har varit f�rg�fves.
Frukta ej, vaknar den lilla, �r jag h�r f�rdig p� stunden,
Vaggar ej l�nge som du, men kysser hans leende �ga
Genast och v�rmer i hast mot min kind hans kl�der f�r kv�llen.
Sen, omansad och fin, ej saknande dig i sin oskuld,
Hvilar han lugn i min famn som en klar daggp�rla i blommans."

S� hon sade, och mildt genm�lte den v�nliga systern:

"�lskade, nu blott icke; i kv�ll skall du vara f�r alla,
Hinna med alla och t�nka p� allt. Mig sk�nkte du redan
Mera �n nog; hvad mer jag beh�fver, sk�nker mig denne."

Sade och visade l�tt p� det sofvande barnet och fortfor:

"H�r �r din systers tr�st och f�rstr�else, f�f�ngt en annan
Skulle hon s�ka. En skymt af denne, och rik i sin saknad
K�nner hon sig, en blick, och det mulnande hj�rtat �r dagadt."

�fver den sp�des b�dd, d�r han rodnade varm i sin slummer,
S�nkte den sexton�riga nu sitt lockiga hufvud,
Dr�jde i sk�dning en stund och hviskade stilla och sade:
"Sof d�, din moders tr�st, omh�gnad af henne, tills t�rar
Fylla dess blickar igen; d� vakna, och efter din tunga
Saknar ett spr�k, s�g �mt med ditt omotst�ndliga �ga:
'Moder, en l�ng, l�ng f�rd �r f�r mig �n �frig att g�ra;
T�rar finner jag nog, hvar finner jag gl�djen och friden,
Om ur ditt moders�ga de ej mig f�lja p� v�gen.
Le, med ditt leende skingrar ditt barn sen sorgen i lifvet.'"

Sagdt, och slumrarens rosiga kind med spetsen af fingret

R�rde hon l�tt och f�rsvann som en blomster�nga ur kammarn.

Tredje s�ngen.

Skogen kl�der Han gr�n, Han l�ter

den irrande f�geln
Finna ett korn: mig hj�lper H�-
danefter som hittills.

Men han satt och f�rt�ljde, den gamle soldaten, i stugan,

R�kte sin pipa och talte om krig f�r det undrande folket,
Tills omsider han kom med ber�ttelsen l�ngt i Turkiet.
"Turken", sade han d� och bl�ste mot taket ett r�kmoln,
"K�nner jag b�ttre �n er, fast aldrig med honom jag k�mpat.
Ofta i l�gret f�rr, d� vi slutade kv�llen med samtal,
H�rde jag pr�fvade m�n, som stridt utrikes i v�rlden,
Tala om honom och �n med h�pnad minnas hans framfart.
Ali och Mustafa bej och Kapudan pascha och Achmed,
Namn, som ej m�nniskotunga f�rm�r o�fvad att n�mna,
H�rde jag d� och f�rnam, hur hedningen lefver och strider.
Turken, v�nner, �r h�rd som koppar f�r kulor och sv�rdshugg;
Faller han, springer han opp med den krokiga sabeln i handen,
Rister sitt yfviga sk�gg som ett lejon och rasar �nyo.
Ingen skoning beg�rs i drabbningen, ingen f�runnas;
Stupar man, lycklig �r den, som stupar och slipper att br�nnas.
Men n�r stundom en fest f�r hedniska gudar begynnes,
Tar han en skara f�ngar och kl�r beckskrudar p� alla,
T�nder med gl�dje dem an och l�ter dem brinna som lampor
Ofta i dr�mmar jag sett den unge kaptenen i l�gor
St� f�r sin front, och min son, den saknade, brinna med honom;
Ofta som vaken jag trott, att bedr�fvelse v�ntar oss alla."

S� han sade.--Vid d�rrn mellertid, nyss kommen i stugan,

Stod, af honom ej sedd, den v�nliga fr�ken Augusta.
L�je stridde med sorg i den sexton�rigas hj�rta,
N�r till den gamle hon gick och med mild f�rtrytelse talte:
"Tystna d�, gamle Pistol, storpratare, �rnar ni fira
Julen med skr�mmande ord och bedr�fliga sagor allenast?
V�nta, en annan g�ng, d� ni kommer och s�ker oss �ter,
Finner ni ingen, som h�lsar ett gladt v�lkommen p� trappan.
Nej, l�ngt hellre jag g�r till grinden och vinkar med handen,
Ropar p� afst�nd ren: Bort, olycksb�dare, h�dan,
Bort till turken, att v�rma er d�r vid brinnande m�nskor!
Ingen soppa i dag! H�r kokas ej; vandra f�rbi blott."
Leende dock, genm�lte den �ldrige krigaren detta:
"Fr�ken, tala ej s� och bekymra er icke, ty hj�rtan
Finnas hos turkarna ock, fast fula de vore som vilddjur.
Se, hur s�g man ej h�r i det sista f�rd�rfliga kriget
M�nniskor v�rre �nnu, baschkirer och vilda kalmucker,
Rysliga, svarta som sot, blodsugare, n�rda med h�stk�tt.
Tog en s�dan en sup och t�mde den yttersta droppen,
H�jde han flaskan blott och beh�fde ej h�ja sitt hufvud,
Ty f�r honom ej var som f�r andra hans n�sa till hinder,
Utan den b�jde sig opp mot pannan och m�tte ej glaset.
�gonen, svarta som kol med en tindrande gnista i sotet,
Brunno i hufvudet djupt, och den vidt uppsp�rrade munnen
Gapade r�d som en ugn; f�rskr�ckeligt var att i striden
M�ta en slik, d� med skri fr�n sin fl�mtande f�le han anf�ll.

Men en afton det var, v�rtiden vid b�rjan af kriget;

Allt var stilla och tyst, och vi rastade, sen vi om dagen
Slagit och drifvit en tropp n�rg�ngna kosacker tillbaka.
Ensam sm�g jag mig d� till det �dsliga f�ltet att plundra,
Lysten att finna kanske en silfverkopek hos de slagna
Eller ett silfvergeh�ng eller annat, som duger att taga.
S� till st�llet jag kom, d�r den blodiga slaktningen h�llits,
Hittade lik vid lik och sprang otr�ttlig och s�kte,
Fast utplundradt var allt af str�fvande b�nder p� f�rhand.
Harmfull sl�t jag dock sist att s�ka och nalkades skogen,
D�r v�rt l�ger vi valt, d� bland buskar ett stycke fr�n v�gen
�ter en fallen jag s�g och b�rjade hoppas �nyo.
N�rmare kom jag och fann en kosack ej, utan ett odjur,
Fann en slagen kalmuck. P� en sjunken drifva bland tufvor
N�ra sin st�rtade h�st, or�rlig, en fasa att �se,
L�g han och v�nde mot skyn vid�ppet sitt blodiga anlet.

H�pnad fyllde min sj�l, och jag �rnade v�nda tillbaka;

Men dock bar han sin dr�kt och en sk�n, bl� tr�ja p� kroppen,
V�rd en flaska och mer, om man s�lde den v�nner emellan.
Denna f�rm�dde jag ej kvarl�mna till byte f�r andra,
Utan jag skyndade till och fattade mannen i nacken.
D�d han synts mig och stel; dock nu, d� jag r�rde hans hufvud,
V�cktes ur dvalan han upp af sm�rtor och �ppnade �gat,
Stirrade h�pen och kved och talte och ropte i v�xling.
Ej f�rstod jag hans ord, men hans j�mmer och pl�ga f�rstod jag,
R�rd i mitt sinne att se, hur han, �fvergifven af alla,
L�g i sin d�dsstund d�r, d� likv�l han som m�nniska f�ddes.
D�rf�r kunde jag ej och ville ej r�ra hans tr�ja,
Tog fastmera hans p�ls, som jag fann fastbunden vid sadeln,
L�ste den, kl�dde upp� och skylde hans sk�lfvande lemmar.

Men d� jag j�mkat allt, ombundit hans s�rade hufvud,

Flyttat fr�n drifvan hans kropp och ett sk�ligt l�ge den skaffat,
Satt han och s�g mig i �gat likv�l och klagade h�gljudt,
Liksom om n�got han saknat �nnu. Ej hade jag stunder
L�nge att bida och vaka min natt orolig i skogen,
Utan jag tog till slut ur min ficka en flaska med br�nnvin,
Drack och manade sen den fallne kalmucken att dricka:
'H�r, tag v�rma, kamrat! Drick ut, var m�nska och skrik ej;
Sv�rare kunde du d� �n med br�nnvinsflaskan f�r munnen!'
S� jag sade, och han utstr�ckte den darrande handen,
Fattade flaskan och drack och bl�ngde med �gat af gl�dje.
Men d� han druckit allt, att en droppe ej mera var �frig,
Teg han och st�dde sig lugn mot tufvan och slumrade genast.

Snart till l�gret jag kom, och det trumlades �ter till uppbrott,
S�som vi pl�gade d�, fast segrande, draga oss undan;
Tropparna ordnades alla till t�g, och vi b�rjade vandra.
Se, d� hade jag tid att natten igenom i k�lden
Minnas, att flaskan var tom; och jag harmades �fver min enfald,
Att som en kvinna jag sviktat och lyda mitt bl�diga hj�rta.
Dock gick natten f�rbi, och morgonen grydde, och strider
F�ljde p� strider igen; blod spilldes, och nya bekymmer
Kommo med nya dagar, och l�tt f�rgl�mdes de gamla.
S� blef sommar till slut, och sommaren f�ljdes af h�sten.

Aldrig t�nkte jag mer p� det �fverst�ndna och gamla.

V�ren och v�rens m�dor och krig f�rsvunnit ur minnet
Likasom sn�n, som sm�lte och rann till sj�arna sp�rl�st;
Ett blott t�nkte jag p�, att f�rsvara det �lskade lifvet,
K�mpa som man f�r mig sj�lf och d�rn�st f�r min granne i ledet,
Sen att hinna till aftonens ro, uttr�ttad af dagen.
S�dan kom jag en natt att af eftertroppen i n�den
Gl�mmas och l�mnas kvar p� min post. Afsides och ensam
Stod jag och anade ej, att kamraterna t�gade d�dan.
Men d� det dagades, m�rkte jag allt, och med vrede i hj�rtat
Gick jag och t�nkte p� r�d, om jag borde f�rfoga mig undan
Eller f�rblifva p� st�llet och d�. Sv�rt syntes att v�lja;
B�ttre jag fann det �nd� att falla f�r fiendens kulor,
�n att fr�n vakten rymma och d� kanh�nda f�r egnas;
D�rf�r dr�jde jag kvar, f�rbidande fiendens ankomst.

Talrik kom han ej f�rst. Tre j�gare syntes allenast

Smyga bland buskarne fram, och de s�go mig, h�jde gev�ren,
Sk�to och felade alla; men jag, d� jag k�nde mig lefva,
Sp�nde f�rt�rnad min hane och sk�t och n�dde den ena.
Strax var f�rbittringen t�nd med skottet. De �friga b�da
Kommo med f�lld bajonett att h�mnas och rusade mot mig;
Striden b�rjades d�, och jag redde mig, b�rgande lifvet.
Ren sv�rt s�rad var en af de b�da och famnade marken
Utan att resa sig mer, och den andra begynte att tr�ttna.
Sj�lf med gev�ret i handen, beredd att v�rja mig st�ndigt,
Stod jag och hoppades �n, d� en ryttareskara i fj�rran
Syntes och st�rtade fram i galopp till kamraternas bist�nd.
D� var ute med allt. Snart sm�llde pistolerna, kulor
Pepo som getingar t�tt kring mitt hufvud, och innan jag visste,
Fick jag ett skott i mitt kn�, som jag haltar af lifvet igenom.
Sviktande stod jag och ville dock hinna f�rg�ra min ov�n,
Innan jag stupade sj�lf, n�r af ryttareflocken den f�rste
Hann p� sin fl�mtande h�st till min sida och h�jde sin sabel.
Hugget jag v�ntade strax, drog hufvudet neder och lyfte
Kolfven f�rf�rad till skygd, men, f�runderligt! ryttaren h�gg ej,
Sprang fastmer fr�n sin h�st och befallte de �frige stanna,
F�ll mig om halsen och tj�t, h�gt gr�tande; t�rar p� t�rar
Rullade str�mmande ned p� hans svarta, f�rskr�ckliga anlet.
Men med f�rv�ning k�nde jag d� den slagne kalmucken,
Hvilken i n�dens stund jag sk�nkte f�rfriskning och bist�nd.

L�tt det varit f�r honom att sl�, d� han kom i sin ifver,
Vild som han var; hvi h�gg han ej till, hvad hejdade armen?
Se, hos honom ocks� l�g tacksamheten i djupet,
M�nsklig och minnesgod, och mera �n vreden f�rm�dde
�fven hos honom k�rlekens bud i det klappande hj�rtat.
Knappt f�r sitt barn s� s�rjer en far, som den vilde kalmucken
S�rjde f�r mig, och han spred kring hela fientliga h�ren
Snart ett rykte om mig, och envart som f�nge jag l�nde,
Hade jag v�nner och firades. Sj�lf den stolte genralen
Log, d� jag nalkades, mildt och kunde v�l klappa min axel
Stundom och fr�ga ett ord, hur jag trifdes och m�dde och sk�ttes.
Men med den ringare delte jag allt. Det b�sta best�ndigt
Kunde jag taga och tvangs att �ta och dricka och frodas,
S� att af dagar de b�sta, jag haft, jag hade som f�nge.
D�rf�r fatta blott mod; en m�nniska �r ju ock turken."

S�dant talade d�r den gamle soldaten, och alla

H�rde med undran hans ord, men den l�tt f�rsonade flickan
Gaf om aftonens fest anordning och l�mnade stugan.
Skyndande kom hon p� g�rden och f�ljde den banade stigen,
M�dosamt letande v�g bland hopade drifvor i m�rkret;
F�rst d� hon herrskapsbyggningen nalkades, h�jande blicken,
S�g hon--och kunde ej tro sitt �ga--en fr�mmande anl�nd;
�n med fl�mtande spann stod h�g kursl�den vid trappan.
Full af f�rundran, vek hon �t sidan och ville ej genast
Tr�da i salen, men g� k�ksv�gen och f�rst i de inre
Rummen ordna sin dr�kt, d� hon s�g satsd�rren i skimmer
�ppnas och m�rkte en skymt af sin fader och h�rde hans st�mma.
"Hit! Hvad, t�ndas ej ljus, finns folk ej mera i g�rden,
Kommer d� ingen och b�r kaptenens saker ur sl�den?"

S� han ropte, och gladt i den sexton�rigas hj�rta

T�ndes en aning. Skyndande, utan att s�ka en omv�g,
Sprang hon i sn�n tv�rs�fver och kom till sin fader p� trappan.
"Hvem �r den komne?" fr�gte med b�fvande st�mma hon. "Fader,
Skynda d�, s�g mig det, pl�ga mig l�ngre ej; o, om min gissning
Sviker, f�rg�s jag af sorg. �r det m�jligt, att Adolf �r hemma?"

Utan att svara, tog den gamle sin dotter vid handen,
Gaf framskyndande tj�nare �n en befallning och f�rde
Flickan i salen. Ett rop af �fverraskning och gl�dje
Fl�g fr�n den sexton�rigas l�pp; men hon h�mmade g�ngen,
Dr�jde och s�g, blott s�g, med en t�r i det leende �gat.

Kommen var han, den saknade, aningen s�g hon besannad:

H�g, med en krigares skick, fast b�rande s�rad den v�nstra
Armen i band, satt d�r vid sin makas sida kaptenen.
�terseendets skakande fr�jd var mildrad, och tystnad
R�dde i salen, tystnaden lik i templet, d� orgeln
Brusat till slut och stilla till b�n hvart sinne sig samlar.

Knappast blef hon bem�rkt af n�gon, den v�nliga flickan,

D�r en minut vid d�rrn i det stora rummet hon dr�jde;
Nu dock skyndade fram kaptenen och b�jde sin friska
Arm kring systern och tryckte en kyss p� dess gl�dande l�ppar.

Men d� man h�lsat och gladt framkastat ett ord och ett annat,
Gick till sin maka p� nytt kaptenen och f�ste en str�lfull,
Fr�gande blick i den �lskades blick och hviskade sakta:
"Kom, h�r finns ju �nnu en �frig att tr�ffa. Han sofver,
Sade du nyss; evinnerligt f�r hans s�mn dock ej r�cka."

Sagdt, och ur salen snart f�rsvunno de b�da, och h�pen

F�ljde majorskan, f�rdig med hj�lp, om de v�ckte sitt arma
Barn och det skr�mdes ihj�l af den stormande fadrens mustascher.
Ensam blef med sin dotter i rummet den �dle majoren,
Trumpen ej nu. F�rklarad han satt som fordom i gungstoln,
S�g sin pipa i ro och fl�ktade stundom mot taket
Hvirflar af r�k och vaggade fram och �ter behagligt.
Men till hans sida sig sm�g den sexton�riga flickan,
F�ljde i tystnad en stund med foten den gungande meden,
Tills att med hj�rtat fullt af bekymmer hon talade stilla:
"Fader, i gl�djen minnas vi blott oss sj�lfva. En annan
Finnes h�r �n; blir julen f�r honom glad eller sorglig?
F�r den gamle Pistol sin fr�jd tillbaka? I stugan
H�r kanh�nda han nu v�r lycka f�rkunnas och blickar
Yfvande opp och s�ker sin son och v�ntar f�rg�fves."

Knappt hon talat till slut, d� man h�rde den gamle soldatens
Tr�dben klappa i farstun, och snart i den �ppnade d�rren
M�rkte en skymt af den �ldrige sj�lf. Saktmodig och tveksam
Tr�dde han in och f�rblef i tyst f�rbidan vid tr�skeln.

Men p� sin plats kvardr�jde ej mer den �dle majoren;

Fram till sin vapenbroder han gick och s�nkte med sorgfullt
Hj�rta en trofast hand p� den gr�nade krigarens skuldra.
"Gamle Pistol, tag mod", s� sade han, "hoppet �r sviksamt,
L�ngt, l�ngt borta �r den, som du s�ker; bedr�fliga budskap
Bringar kaptenen till dig och oss alla, men t�la �r lefva."

Sagdt. Hans mening f�rstod soldaten och f�rde till �gat

Handen och str�k p� en g�ng fr�n den sk�ggiga l�ppen en darrning,
Sen vid sin staf, orubblig och lugn, uppblickande �ter,
Teg han en stund och tog omsider ordet och sade:
"�rade herre, oss beh�fver ej m�nniskolifvet
L�ra, hur vanskligt det �r och hur ringa att bygga sitt hopp p�.
Ofta vi sett l�ngt f�rr, �n ett kv�llsmoln mister sitt skimmer,
�fven den r�daste kind omskifta i f�rgen och hvitna;
Skulle f�rg�ngelsen d� oss drabba med skr�ck som ett under?
Satt jag dock m�ngen kv�ll i den ensliga stugan vid h�rden,
S�g tallbrasan till gl�d f�rvandlas och h�rde, hur stormen
V�xte med d�n d�r ute och dref sn�skurar mot v�ggen.
Hoppet gl�dde mig d�; han kommer, t�nkte jag, �ter,
Hugger mig ved och v�cker till l�ga den slocknande gl�den;
L�ttare blir det v�l d�, l�ngt gladare slutar jag dagen.
�rade herre, nu han kommer ej; skulle jag klaga?
Kom han, satt han en g�ng kanh�nda som jag i ett skogstj�ll,
Krumpen och tyst, med kryckan och �lderdomen till s�llskap,
�gde ej n�gon �lskande sj�l att v�xla ett ord med,
Ingen att hvila sitt �ga upp� tillgifvet och v�nligt,
Ingen att trygga sig vid i sin br�cklighet. Vore ett s�dant
Lif v�l �nskeligt mer �n den fredade hvilan i jorden.
Lycklig �r han, som sluppit; f�r mig byts sakta till afton
Dagen �nd� som tillf�rne, och jag �r �fvad att t�la."

S� han sade. Sin hand �t den �ldrige r�ckte majoren:

"Gamle Pistol", s� talte han, "se, f�r honom, som �ter
Trefnaden f�rt till mitt hus, f�r min dotters lif, f�r kaptenen
F�ll han, er son, s� h�r jag, och f�ll, som det �gnar en krigsman.
D�rf�r f�r ni ej mer i er enslighet dv�ljas i skogen,
Hit skall ni flytta och bo; rum finns det i stugan, och m�nskor
Mera �n nog till er tj�nst, d� er krafterna svika med �ren.
Kom, kamrat, kom, l�tom oss gr�na i friden tillsammans,
S�som i m�ngen strid vid min sida ni k�mpade fordom.
Lifvet �r kort, h�n vandrar den ena och andra, och s�llsynt
Blir alltmer f�r den gamle en v�n fr�n krafternas dagar."

Tigande dr�jde en stund soldaten och tycktes bet�nksam

V�ga ett svar, omsider till ordet tog hann och sade:
"�rade herre, �nnu i mitt tr�sk sl�r g�ddan i vassen,
�n har orren sin stig och tj�dern n�ra min koja,
Krafter �ger jag; sk�ta en krok, utgillra en snara
Kan till min b�rgning jag �n, och litet �r nog f�r den n�jde.
Bodde jag h�r och toge min dagliga kost af er godhet,
Kunde en tj�nare l�tt eller tj�narinna i stugan
Kasta p� n�dehjonet ett ord, som mera �n n�den
Tyngde hans sj�l. Nej, d�r i mitt ensliga torp som min egen
Lefver jag b�st och g�star den evige gifvarens h�fvor.
Skogen kl�der Han gr�n, Han l�ter den irrande f�geln
Finna ett korn: mig hj�lper Han h�danefter som hittills.
Tar jag af Honom mitt br�d, finns ingen, som v�gar f�rm�ten
Se p� den �ldrige ned, som ej l�rt sig �nnu att f�raktas."

Sagdt; men i h�gre gestalt sig reste den �dle majoren,

Fullare sv�llde hans barm, och hans blick, f�rklarad och manlig,
M�tte soldaten; han teg, han k�nde sitt hj�rta f�rstoras.
Finland stod f�r hans sj�l, det kulna, hans torftiga, g�mda,
Heliga f�dernesland, och den gr�a kohorten fr�n Saimens
Str�nder, hans lefnads fr�jd, hans femtio�riga stolthet.
Tr�dde p� nytt f�r hans syn med hans vapenbroder, som fordom
Fl�rdl�s, trumpen och lugn, med en j�rnfast �ra i djupet.

Tyst omsider till bordet han gick och bryggde med hj�rtlig
Fr�jd ett rykande glas �t den stolte, men sakta till d�rren
Sm�g mellertid hans dotter och kom till den gamle soldaten.
Ljuf i sin barnslighet kom hon, den sexton�riga flickan,
Rodnande blygt, med dallrande, klara t�rar p� kinden,
Tog i de fina h�ndernas par den �ldriges ena,
V�ldiga hand och talte med f�rebr�ende mildhet:
"Elake, h�rde Pistol, h�gmodige, v�grar ni komma,
Menar ni, ingen finns, som beh�fver er h�r i den stora,
Lyckliga g�rden? Blicka dock opp, d�r ser ni min fader,
M�rk det, mera �n jag �r nu f�r honom hans pipa,
Blott f�r sitt barnbarn lefver min mor, min sv�ger och syster
�ga hvarandra; p� mig ej t�nker en enda af alla.
Ensam blir jag h�r snart, af den �fverfl�diga minskas
Fr�jden ej mer, d� hon g�r, och �kes ej mer, d� hon kommer.
Lyckligt �r allt af annat, och jag g�r gl�dje �t ingen.
�fven f�r er �r kojan och �demarken och skogen
Mer �n min v�nliga v�rd, om jag sk�tte er �n som en dotter."

S� hon sade, men r�rd i sin sj�l genm�lte den gamle:

"Fr�ken, fresta ej ni den �ldrige ufven att l�mna
M�rkret och flytta i ljus; hans ro �r skuggan och natten.
Synes han oftare dock, �n han borde det, h�r i er boning,
Hj�lp den gamle att d� stugf�glarne h�lla p� afst�nd,
Medan han sitter en stund och betraktar ert str�lande �ga;
Sen till sitt bo f�rfogar han glad sig �ter och hvilar."

Sagdt, ur majorens hand mottog han det �ngande glaset,

F�rde det tyst till sin mun och t�mde det stilla i botten.

SM�RRE EPISKA DIKTER.

GRAFVEN I PERHO.[2]

I.

Hvar �r grafven, som i Perhos vildmark

Snart ett sekel har f�rg�ten gr�nskat,
Icke v�rd att gl�mmas och f�rg�tas?
Hvar �r grafven? Fr�ga ej, o fr�mling!
D�r den l�nga skogssj�n smalast buktar
In mot tallmons dal, �r st�llet. Bj�rkar
Skaka gr�na kronor ren d�r�fver.
Hvar inunder deras r�tter grafven
En g�ng blef igenfylld, k�nner ingen.

Du, hvars minne mer �n m�nskans v�rdar,

H�ga S�ngm�, Finlands dotter, svara:
G�ms en v�ldig konung d�r i grafven,
Eller g�ms en konungs vederlike?--
Ej en konung, ej hans vederlike;
Gamle bonden Hane g�ms i grafven,
Och med honom sex hans stora s�ner.
Sitt vid br�dden af den h�ga stranden;
Jag vill t�lja deras sk�na �de,
Medan daggen �n p� ljungen glimmar
Och af brantens furar solen skymmes.

Hane, f�dd af finska f�der, fyllde

Sjutti vintrar p� sitt �rfda hemman.
Gammal sj�lf, han �gde unga s�ner,
Trenne tvillingspar, det �ldsta sjutton
Och det yngsta femton v�rar gammalt.
Sk�na, kraftiga de voro alla,
Lika b�ckar, som af v�rregn sv�lla;
Var dock n�gon framf�r andra h�rlig,
Var det visst den unga Tomas Hane,
�ldre brodern i det andra paret.

Gick han fram, fast h�ljd i trasor, s�gs han

Sk�n som stj�rnan mellan rifna skyar,
Och hvadhelst i v�rlden han bedrifvit,
Hade ingen velat hata honom.
Honom tycktes dock hans fader hata,
Ej blott honom, men hans br�der �fven.
Ej som barn bem�ttes de af honom,
Ej som tr�stare p� �lderns dagar,
Men som dr�ngar, h�rdare �n dr�ngar,
S�som v�sen utan sj�l och frihet.

S� de lefvat fr�n sin barndom alla,

Och den dag kom, d� de yngsta b�da
Skulle fylla femton �r tillika.
Klar stod morgonrodnan bakom skogen,
Ingen molnfl�ck skymde himlahvalfvet,
Fr�n sin str�b�dd stego br�draparen,
Glade som den dag, som var beb�dad.
Men med b�fvan till sin far de gingo,
D�r i stugan han allena dvaldes,
Och de yngsta stego fram med v�rdnad
Och, hans h�nder fattande, begynte:
"Fader, gif oss denna dagen ledig,
Denna dag blott, att med v�ra br�der
�fver fyllda femton �r oss gl�dja!"

Str�ng som vintern, h�rde gubben talet,

Sammandrog de hvita �gonbrynen
Och tog ordet: "Hvad i dag f�rsummas
L�mnar ett f�rsummadt kvar i morgon.
�kern ligger opl�jd, g�n att pl�ja."
Tyste gingo de till �kern alla,
Och till ledet kommen, talte Tomas:
"S�g jag r�tt v�r faders �ga, br�der,
�r v�r arm v�rd guld i dag; af svetten
Kan hvar droppe f�r ett granbarr s�ljas.
Nu i dag det g�ller att arbeta,
Ty i afton kommer sv�rt att granskas."

Tomas detta. Vid hans maning s�nktes

Hvarje plogbill ned i jorden genast.
S� fr�n solens uppg�ng till dess nedg�ng
Utan mat och utan hvila framgick
Hvar och en vid sin best�mda f�ra.
Men d� aftonskuggan h�ljde f�ltet,
Fanns en enda teg af �kern opl�jd.

D� kom �fven dit den gamle fadren,

Ropade tillsammans sina s�ner
Och begynte: "V�l har verket skridit,
Men med b�ttre flit det skridit b�ttre.
Alla kan jag ej p� en g�ng straffa,
En har �fven mer �n andra felat,
Han skall straffas f�r sig sj�lf och andra.
I den tr�nga k�llarn i min stuga,
Under golfvets tjocka, tiljor gr�fven,
Skall f�rbrytarn sitta innesluten.
Trenne dars och trenne n�tters v�xling
Skall hans skumma �ga icke sk�da,
Trenne dars och trenne n�tters n�ring
Skall hans torra tunga icke smaka."
S� han sade och gick bort f�rgrymmad,
I sitt ord, sin blick, men ej i hj�rtat,
Om de stora t�rar ej bedrogo,
Som, d� han sig v�nde, sk�ljde kinden.

Ren l�g jorden tyst i nattens armar.

I sin stuga sof den gamle fadren,
Br�derna i p�rtet p� sin str�b�dd.
Ingen sof, s� sant han tycktes sofva,
Men han v�ntade de andras s�mn blott.
F�rst, n�r hvar och en han somnad trodde,
Steg den yngste, Jakob, upp fr�n b�dden
Och begaf sig till sin far i stugan.
"Fader, jag �r den, som har f�rbrutit;
P� min f�dslodag sprang jag i gl�dje
Obet�nksamt kring och gl�mde pl�ja.
Straffa mig, som br�t, och ingen annan."
Honom svarade den gamle fadren:
"Som ditt brott �r, blir ditt straff i morgon."
Jakob gick och lade sig till hvila.

�ter, n�r enhvar han somnad trodde,

Steg fr�n b�dden tvillingsbrodern Gustaf
Och begaf sig till sin far i stugan:
"Fader, mig allena drabbe straffet,
S�som jag allena det f�rtj�nar.
P� min f�dslodag sprang jag kring renen,
Att f�r mina br�der plocka hallon.
Mitt �r felet, och de andras icke."
Honom svarade den gamle fadren:
"Som ditt brott �r, blir ditt straff i morgon."
Gustaf gick och lade sig till hvila.

�ter, n�r enhvar han somnad trodde,

Steg fr�n b�dden tredje brodren, Erik,
Och begaf sig till sin far i stugan:
"Fader, om du �rnar straffa n�gon,
S� �r skulden min och ingen annans.
Jag sprang tankl�st kring vid tr�skets vassar
Att med stenar jaga unga �nder;
Min �r tegen, som blef l�mnad opl�jd."
Honom svarade den gamle fadren:
"Som ditt brott �r, blir ditt straff i morgon."
Erik gick och lade sig till hvila.

S� i ordning gick enhvar till fadren,

Kom med samma svar fr�n honom �ter,
Tills af alla Tomas blott var �frig.
Denne, d� han m�rkte br�drens vandring,
Gissade till deras upps�t genast
Och bet�nkte sig, tills alla somnat,
Och gick in i stugan till sin fader.
"Fader, h�r en s�llsam sak, i sanning!
N�r jag l�g d�r nyss och tycktes sofva,
Satte sig hvar broder upp i b�dden,
Och d� ensam jag l�g kvar p� halmen,
Talade de sakta med hvarandra:
'Br�der, hvar och en vet b�st, att Tomas
Ensam v�llat allt det straff, oss hotar,
Liks� v�l som att han allt bek�nner.
Men han har f�r oss s� ofta lidit,
Att vi en g�ng bort f�r honom lida.'
Sen, n�r alla tycktes somnat �ter,
Har jag sett �n en och �n en annan
Smyga ut och komma in tillbaka.
Har jag gissat deras afsikt, fader?
Hvad de sagt, har deras k�rlek diktat,
Ty den felande �r jag, i sanning."
Fadren svarade med bruten st�mma:
"G�, och straffet hinner dig i morgon."

Ren med gyllne vingar morgonrodnan

Flugit opp ur sj�n och satt i skogen,
N�r den gamle sina s�ner ropte.
H�g och str�ng i sina hvita lockar,
Satt han redan helgdagskl�dd vid bordet,
Och en penning, fosterlandets g�fva,
H�ngde vid hans bl�a rock p� br�stet.
"Hvem af eder", fr�gte han allvarlig,
"St�r h�r nu med brottet p� sin skuldra?"
"Jag", lj�d svaret fr�n hvar broders l�ppar.

D� brast dammen, som f�r barnens �gon

St�ngt i sjutton �r hans t�rars fl�den,
Och han gr�t med sammankn�ppta h�nder:
"Pris ske Herran", sade han, "den store;
Fylldt �r l�ftet, och mitt fadershj�rta
Har vid mina s�ners hat ej brustit.
Barn, fr�n nu ej mer som slafvar h�llna,
Men som s�ner, �lskelige s�ner,
H�ren hvad er gamle fader talar:
D�r som ung i n�rmsta by jag tj�nte,
Fanns en far med �tta raska s�ner,
Men s� h�tsk �r ov�n ej mot ov�n,
Som en bror bland dem var mot sin broder;
M�ttes de, var knifven deras tunga,
Gingo de f�rbi hvarandra, stenen.
Ve, jag t�nkte, hellre vill jag sakna
All den fr�jd, en �lskad maka sk�nker,
�n att lefva �r fr�n �r i fruktan
Att med slika odjur fylla jorden;
Och med tanken var beslutet fattadt.
Redan tyngde femti �r min hj�ssa;
Men ej �ren, icke krigets m�dor
Kufvat mina friska lemmars styrka.
S�dan satt jag sent en natt vid milan,
D� en man stod hastigt vid min sida
Och vid eldens matta skimmer talte:
'K�nn i mig de onda br�drens fader;
L�t den kraft, som g�ms i dina leder,
Ej f�r maskar i din graf besparas.
Tag en maka, f�d �t landet s�ner,
Och hvad mina ej af medg�ng l�rde,
L�t gemensam n�d de dina l�ra!'
Mannen s�. Ett vindkast �kte l�gan,
Och han var f�rsvunnen, som han kommit.
Han gaf r�det, Gud f�rl�nte framg�ng.
Nu vid samma Gud, o s�ner, sv�rjen,
Att, som hittills I tillsammans h�llit,
Framgent ingen trygghet, ingen fara,
Ingen lust och ingen n�d p� jorden
Skall den enas bli och ej den andras,
Allt, s�vidt er lif och krafter sk�nkas;
Och den sorg, som mig min h�rdhet kostat,
Skall ej fruktl�s g�cka mig i grafven."

D� steg Tomas Hane fram och talte:

"Fader, ingen ed �r ljuf som denna,
Liksom ingen �r s� l�tt att fylla.
Se, som tr�lar, ej som s�ner h�llne,
Hvarf�r gingo vi ej bort fr�n g�rden
Och hos andra s�kte tj�nst och lycka?
Hvarf�r, om ej f�r att icke skiljas?
Ingen ville �fverge den andra.
Skola vi kring vida v�rlden spridas,
S�som tj�derungarna i skogen,
Dem den mordbet�nkta skytten jagar?
S�dant var v�rt tal, d� n�den g�llde,
S�dant skall det bli i lyckans stunder."

Och vid Gud begick hvar brodereden,

Att, som hittills de tillsammans h�llit,
Framgent ingen trygghet, ingen fara,
Ingen lust och ingen n�d p� jorden
Skulle enas bli och ej den andras,
Allt, s�vidt dem lif och krafter sk�nktes.
S� de svuro; men den gamle fadren
G�mde eden glad uti sitt hj�rta.

II.

Ren f�rsvunnen var den gyllne friden,

Mord och h�rjning fyllde Finlands bygder,
M�nner stupade och kvinnor flydde.
Upp fr�n Lintulaks och Saarij�rvi
Kommo budskap, sorgeliga budskap,
Ned fr�n Storkyros och Lappos sl�tter
Kommo icke gladare till Perho.

Vid det l�nga bordet i sin stuga

Satt en dag den �lderstegne Hane,
Middag �tande med sina s�ner,
N�r en flykting, n�r en tolf�rs gosse
Hann med bruten andedr�kt hans stuga
Och, igenom d�rren kommen, talte:
"Signe Gud er, gamle fader Hane!
Tjugu ryttare med l�nga pikar
Hafva br�nt v�r g�rd i natt. De rasta
Nu i kyrkobyn p� v�gen hit�t;
Innan kv�llen skola h�r de vara."

Vred steg gamle Hane opp och talte:

"V�l har Gud sex s�ner mig f�rl�nat,
Seniga och axelbreda gossar,
Men om tolf jag hade, gick v�l n�gon
Glad f�r fosterland och hem i d�den?"
S� han sade och fr�n v�ggens tr�dknapp
Nedtog lugn det rostade gev�ret.

Tomas log och uppsteg stolt och talte:

"Vapen passa ej f�r gamla h�nder,
Liksom feghet ej f�r unga hj�rtan;
H�ng gev�ret opp igen, o fader,
Och l�t mig och mina br�der pr�fva."

Gubben gladdes �t hans ord och lydde.

Men i blinken gick hvar bror med stolthet
Till sin s�kra, skinnbekl�dda b�ssa,
Sl�ngde den p� axeln och i handen
Fattade sitt trygga, korta bj�rnspjut.
S� bev�pnade, de gingo alla,
Tigande, men i sin sj�l bet�nkta
Att, hvarhelst de m�tte ov�nsskaran,
Sl� den neder eller falla sj�lfve.

Som de nu en knapp halffj�rndel fram�t

P� den smala socknev�gen hunnit,
Talade till sina br�der Tomas:
"T�gen nu, som v�gen leder, br�der,
Tills i hinnen tr�skets bukt mot dalen;
D�r p� tallmon ofvanf�r bland tr�den,
D�r �r st�llet att v�r ov�n bida.
Innan kv�llen kommer han v�l icke,
Om han f�rst skall h�rja v�gen fram�t;
Mellertid vill jag en stund f�rdr�ja
I det gr�a torpet h�r vid v�gen,
D�r min flicka ren min ankomst v�ntar."
S� han sade och gick upp till torpet.

Br�derna i l�ngsam vandring hunno

Det best�mda st�llet, d�r vid tr�sket
Tallmon �fver dalens v�g sig h�jde,
Och, af skogens sn�r f�rs�tligt dolda,
Riktade enhvar sin blick l�ngs v�gen.

Knappt s� l�nge, som fr�n f�rsta gryning

J�garn i sitt skjul af granar v�ntar,
N�r p� orrlek han om v�ren vandrat,
Innan spelarn flyger ned och modigt
Med sitt stridsrop tr�sk och str�nder fyller,
Bidde br�dren, n�r i hast p� afst�nd
Fiendernas bistra skara syntes,
Spr�ngande med h�jda lansar fram�t.
Ingen s�g dem f�rr likv�l �n Adolf,
Tomas Hanes k�ra tvillingsbroder:
"Nu", han sade, "nu det g�ller, br�der;
Lossen h�lstren snart af edra b�ssor,
Och s� fort p� andra sidan dalen
Fienderna backens sluttning hunnit,
D� gif eld, hvem som i b�ssan lod har."

S� han sade; i detsamma hunno

Fienderna backens h�jd i trafvet,
Och vid f�rsta sats, de gjorde utf�r,
Sm�llde br�drens skott. I fyra pannor
Kyldes loden, tv� i en och samma;
Fyra h�star lupo l�sa fram�t,
Sexton hejdades af h�pna m�nner.

"Ladden, br�der", ropte h�grest Adolf,

Tr�dande med trotsig blick ur g�mman,
Och som orden f�llo, var lik ilen
Fiendernas vilda tropp i anlopp.
Den, som snabbast var af br�draskaran,
Hann som knappast kasta krut i b�ssan,
Mycket mindre skjuta kulan efter,
Innan, oppf�r backen hunna redan,
Fienderna, med ett spr�ng p� marken,
Tr�ngde fram med f�llda pikar genast;
Men med spjut, af fasta h�nder f�rda,
Tr�dde br�dren dem till m�tes modigt.
Striden b�rjades med rop och buller,
Ingen vek och ingen vann ett framsteg.
F�rst f�r ett pistolskott nedf�ll Erik,
Och hans baneman f�r Gustafs bj�rnspjut.
Striden v�xte, styng med styng blef v�xladt,
Sex af fienderna l�go d�de,
Och af br�draskaran bl�dde alla.
Sist bland dem var Adolf ensam �frig.
S�rad genom ben och skuldra redan,
Slog han kring sig med en r�fvad sabel,
Tills, igenom br�stet d�dligt stungen,
�n i d�den s�rande, han nedf�ll.
Men hans hufvud, skildt fr�n kroppen, f�ste
Skarans h�fding p� den hvassa piken
Och red fl�mtande med troppen d�dan.
Sex, af tjugu komna, redo d�dan,
Och af dem bar en ett s�r fr�n striden.

Men p� sp�ngen i den djupa skogen

Kom de slagnes �lderstegne fader.
Ej han trifdes, sen hans s�ner vandrat,
I sin stuga; obev�pnad kom han
F�r att bringa s�kra r�d i striden.
D�dan s�g han ryttarskarans framf�rd,
D�r den spr�ngde fram p� v�gen fj�rran,
Och p� piken s�g han Adolfs hufvud.
Darrande i sina gamla leder,
Skyndade han fort sin f�rd p� sp�ngen
Och kom fram till st�llet, d�r hans s�ners
Sk�na rad bland fienderna stupat.
Fr�n de gr�a �gonh�ren ref han
T�ren bort och, blickande med stolthet,
R�knade de slagna, v�n och ov�n.
Alla s�ner fann han, Tomas icke.
"Hvar �r Tomas? Lefver han allena
Och �r icke h�r bland sina br�der?"

S� han sade. L�ngt ifr�n i torpet

Satt den �dle Tomas hos sin flicka.
Men han drog just nu sin hand ur hennes.
"Hvad �r detta?" sade han f�rv�nad,
"Ser mitt �ga, eller ser min nacke?
�gat borde sk�da dig blott, flicka,
Och min nacke endast svarta v�ggen.
Hvilket sinne ser d� detta gyckel,
Mina br�der blodiga och slagna,
Och min broder Adolfs hufvud spetsadt?"
S� han sade, och sitt spjut, sin b�ssa
Grep han hastigt, skyndande ur stugan.
Hela v�gen fram�t s�g han blodst�nkt,
Och till st�llet, som var aftaldt, kommen,
S�g han sina br�ders lik bland tr�den
Och emellan dem sin gamle fader.

Ej ett steg han v�gade mot skogen,

Men han stod d�r stum och s�g och h�rde,
H�rde hur hans gamle fader ropte:
"Ve mitt gr�a hufvud! Hvar �r Tomas?
Hvar �r Tomas? Han har flyktat ensam,
Han, af mina s�ner fordom k�rast,
Han har flytt och svikit sina br�der.
Ve f�rr�darn, ve den fege bofven!
M� han irra, r�dd som Kain, i skogen,
Skr�md af l�fvet, som p� aspen sk�lfver,
Skr�md af j�rpen, som den sp�ng, han nalkas,
B�fvande med d�nfull vinge l�mnar.--
Gud, om r�ttvis du i h�jden lefver,
Hata honom, som jag �lskat honom,
Och, hvarhelst han vaknar opp i d�den,
Gif ej fosterland, ej bror �t honom."

Stel af fasa h�rde Tomas orden,

Och han v�nde bort sin blick fr�n fadren.
Hunden lik, som retad f�ljer bj�rnen,
V�drande hans stig i skog och vildmark,
Gick han stum, som v�gens blodsp�r ledde,
Stum, men mordlust ropte i hans hj�rta.
N�r han kom f�rbi sin faders boning,
Br�t d�r eld och r�k ur taket redan;
Men han s�g ej, h�rde ej, hans �ga
Var or�rligt endast f�st p� v�gen.

Ren var solen bakom skogen sjunken,

N�r en �fvergifven by han n�dde.
N�ra v�gen ur en skyl p� �kern
Tittade en gosse fram och, varsamt
Vinkande med handen, ropte sakta;
"G� ej dit�t, ty du �r f�rlorad;
Fienderna rasta d�r i g�rden.
Sex de voro, f�rde l�nga pikar,
Och den grymmaste och st�rsta ryttarn
Bar ett blodigt hufvud f�st p� piken."

Endast snabbare gick Tomas fram�t.

Men p� d�rren till den fr�msta stugan
S�g han brodrens k�ra hufvud spikadt.
Rytande han sl�ngde unnan b�ssan
Och br�t in. Den f�rsta, honom m�tte,
Fick hans spjut till korset s�nkt i barmen.
Sen f�rsm�ende i raseriet
V�rn och vapen, fl�g han fram lik �rnen
Och med blottad hand spred d�d och fasa.
Intet hugg, hur skarpt det f�ll, han k�nde.
�n den ena, �n den andra m�tte
Och med rifven strupe slogs till golfvet.

Sist var �frig endast skarans h�fding.

Honom grep till slut kring lifvet Tomas,
Krossade hans br�st och rygg tillika,
Att han dubbelviken f�ll p� st�llet,
Skar fr�n kroppen sen den fallnes hufvud,
Tog sin broders, s�rjande, fr�n d�rren
Och begaf sig, s�rad, matt och blodig,
Men med l�ttadt hj�rta slutligt hem�t.

Midnatt l�g ren �fver jorden utbredd,

N�r f�rbl�dd han hann sin faders boning.
R�k och aska m�tte d�r hans �ga;
Blott en lada stod p� g�rden obr�nd,
Dit han gick att s�ka tak och hvila.
Som han nu, till d�rren kommen, stannat,
H�rde han sin faders r�st d�r inne:
"Hvem kan svara mig, har Tomas svikit?
Kanske, kanske har han icke svikit.
Gif, o Herre, att han skuldl�s vore!
Skicka honom hit med mannens hufvud,
Hans, som bar min sons p� piken f�stadt,
Att min blick m� sk�da honom trogen;
Och din h�mnd, som jag p� honom kallat,
M� du s�nda p� mitt gamla hufvud.
Och p� askan af min g�rd, som brunnit,
Och p� mina s�ners lik, som fallit,
Skall jag prisa dig, att �n jag lefver!"

In steg Tomas, d� han h�rde detta:

"Frid med dina gr�a lockar, fader!
I den stund, jag st�r framf�r dig, andas
Dina s�ners banem�n ej mera."
S� han sade och f�r fadrens f�tter
Kastade hans ov�ns bistra hufvud.

Opp fr�n golfvet sprang den gamle fadren

Och kring sonen slog sin famn,--men redan
D�ende mot golfvet nedsj�nk denne;
Och i fallet f�ljde fadren �fven.
Af f�rbl�dda s�r dog Tomas Hane,
Och hans gamle fader dog i gl�dje.

ZIGENAREN.

(Efter en tradition.)

Bland zigenare, i Finland sedde,

St�rst och k�ckast var den m�rke Adolf.
Inga tavastl�ndska moar f�dde
Bommar, starka nog att honom st�nga;
H�kten genombr�t han s�som skogssn�r,
M�nner slog han s�som harfven kokor.
Men hans lif var som en bj�rns i skogen;
Hvad den v�ldige beh�fde, tog han,
Hvad han ej beh�fde, l�t han vara.

Nu fr�n tinget, d�r sitt straff han utst�tt,

S�rad, sjuk och smidd i j�rn, han f�rdes
�fver Kangasalas �s tillbaka.
Midt p� v�gen, d�r som smalast �sen,
Tvenne fj�rdar skiljande, sig h�jer,
Slog han �gat opp och s�g omkring sig,
S�g och talte stilla till sin f�ngvakt:
"N�, vid Gud, har icke Finland sj�ar,
Str�nder, skogar, lunder, berg och �ngar,
M�ktiga att trolla kvar zigenarn.
Om vid slutet af den l�nga bergbron,
D�r, hvar mellan dunkelt gr�na granar
Strandens glesa, gula bj�rkar svaja,
Om jag d�r min hustru skulle m�ta,
Ville jag till henne s�ga: 'Kvinna,
Dr�j och f�d ditt foster h�r till dagen,
Att mitt barn m� se i f�dslostunden,
Hur v�r Herres v�rld �r glad och h�rlig,
Fast att dr�ja �r oss tungt som d�den'."
S� han sade: utan akt p� talet
�kte f�rarn fram i lugn sin k�rra.

Stranden hann i sakta rullning k�rran,

Och ett stycke framf�r den p� v�gen
Gick en ensam kvinna l�ngsamt fram�t.
Djupt p� hennes randigt v�fda kl�dning
F�ll en gr�hvit duk af l�rft fr�n skuldran
Och p� den i svarta bucklor h�ret.
F�rarn �kte fram och upphann henne.

Men med ena handen p� ett spenbarn,

Med den andra emot barmen h�llet,
Viste hon och talte s� till f�rarn:
"L�t mig f�lja p� ditt lass ett stycke:
Jag �r tr�tt af b�rdan vid mitt hj�rta."
Och han tog den bedjande p� lasset,
Och hon satte sig bakom med f�ngen.

Knappt s� l�ngt, som j�rpen uppskr�md flyger,

Sen hans grenkamrat f�r kulan fallit,
�kte f�rarn aningsl�s och s�ker,
N�r en dolk, i dukens veck f�rborgad,
Leende zigenarkvinnan framdrog
Och, mot mannen lutad, talte sakta:
"Passa p�, min man, n�r hugget faller,
Skuffa f�rarn ned fr�n k�rran genast!"
Sade, och med all sin styrka samlad
Slog hon i sin ov�ns skuldra knifven.

Genom jackan, gjord af vallman, tr�ngde

Stynget mellan nyckelben och nacke,
Och ur f�rarns hand f�ll t�m och piske.
Men i blinken, st�tt af Adolfs axel,
Sj�nk han sansl�s mellan hjulen neder.
Glad till marken sprang zigenarns maka,
Tog ifr�n den slagne alla nycklar
Och befriade sin man och herre.
L�tt fr�n hand och medja l�stes j�rnen;
F�tterna allena l�stes icke.
Fempunds-tunga bultar, icke l�sta,
Utan smidda fast med eld och hammar,
Tyngde dem och lydde inga nycklar.

Och han stod likv�l, zigenarn Adolf,

Glad p� marken ren och eftert�nkte,
Hvart sin f�rd han skulle styra d�dan,
N�r, ur d�dens slummer vaknad, f�rarn
�ppnade sin blick och m�tte r�fvarns.
Genast sprang emot sin ov�n Adolf
Och, med knifven h�jd i luften, sade:
"Aldrig skall du mera �terv�nda
F�r att s�ga, hvart zigenarns maka,
Hvart zigenarn Adolf tagit v�gen."

Sade; men den fallne bad och svarte:

"H�ll med hugget opp och sk�nk mig lifvet;
Aldrig v�nder jag �nd� tillbaka,
Aldrig g�r jag att med sp� och bojor
Plikta f�r mitt of�rst�nd och h�das.
Hellre l�mnar jag mitt rika hemman,
Dragande med er i �demarker,
Om mig Gud vill d�rtill unna styrka."

S� han bad,--och �fvertald zigenarn

H�ll med hugget opp och sk�nkte lifvet.
"Om vid Gud du lofvar br�dratrohet,
Skall ett h�r ej p� din hj�ssa kr�kas,
Ej s� l�nge r�fvarn Adolf andas
Och med dessa b�da �gon ser dig."

S� han sade: f�r ett slag fl�g h�sten,

Skenande den l�nga milen fram�t;
Men han sj�lf tog af till skogs fr�n v�gen,
B�rande, fast sjuk, sin slagne broder
Och i sp�ren af sin maka �tf�ljd.
Tvenne solar ren fr�n hvalfvet stupat,
Tvenne n�tter hade klarnat redan,
Fr�n den stund, de veko af till skogen;
Men vid kv�llen af den tredje dagen
Valde de till hviloplats en lada,
Fj�rran fr�n ett m�nskligt hem bel�gen.
N�r de d�r p� h�et satt sig neder,
B�rjade zigenarn Adolf tala:
"N�, i sanning, mina trogna v�nner,
M�nga h�rda dar jag genomlefvat,
Aldrig har jag svultit dock s� l�nge.
Vore jag till mina f�tter ledig,
Mat jag hade skaffat l�ngesedan;
Nu i �demarken kring vi irrat,
Glade, om ett b�r, en droppe vatten
F�r v�r v�rsta t�rst och hunger funnits.
Dock, vid Gud, min dyra, sk�na maka,
Ej f�r din skull, ej f�r min jag s�rjer
S� som f�r v�r gode, sjuke broder!"

S� han sade; och hans maka svarte:

"L�t ej slikt ditt stora hj�rta �ngsla;
Vill du dr�ja h�r i natt, o herre,
Skall mitt br�st v�r sjuke broder n�ra."
Talte s�, och efter l�mnadt bifall,
Mot den hungert�rde svage lutad,
Bj�d hon moderligt den bruna barmen.

Och n�r �fven denna natt f�rlidit

Och p� topparna af skog och fj�llar
H�stens sol sin f�rsta rodnad spridde,
V�cktes f�rarn, styrkt af s�mn och f�da,
Steg ifr�n sin str�b�dd opp och sade:
"Nu, min v�n och gode broder Adolf,
Vill jag g� och s�ka m�nskor �ter,
Att oss skaffa mat, ifall jag m�ktar.
Om jag f�ljer sp�ngen genom skogen,
Hinner jag till middan v�l ett hemman
Och �r h�r med mat i kv�ll tillbaka.
Ingen, om han h�r i nejden ser mig,
Skall �t f�rarn Anton neka bist�nd."

Prisande hans mening, svarte Adolf:

"V�l, s� l�ngt, som mina krafter t�la,
Skall jag villigt b�ra dig p� sp�ngen;
Sedan g�, och f�re Gud dig �ter!"

Och de g�fvo sig p� f�rden b�da,

Ena t�gande, den andra buren,
Tills vid b�rjan af en b�ttre skogsv�g
De i v�nlig broders�mja skildes.
Till sin lada gick tillbaka Adolf;
F�rarn gick, fast svag, att h�mta f�da.
Men med st�ndigt v�xlad g�ng och hylla
Hann han innan middan till ett hemman,
Gick d�r in och tog sig plats p� b�nken.
Honom k�nde v�rden strax och talte:
"N� f�runderligt, min gamla granne,
Hvadan s� till fots och s� f�rbleknad?"

Djupa suckar drog af tr�tthet f�rarn

Och med ryggen st�dd mot v�ggen svarte:
"Granne, underlig har f�rden varit,
Underligt jag kommer till ditt hemman;
Ensam, s� till fots och s� f�rbleknad;
Men l�t f�rst mig stilla t�rst och hunger,
Sedan h�r, hvad skett och hvad b�r g�ras."
S� han sade, i sitt hj�rta redan
St�mplande f�rs�t emot zigenarn,
Mot zigenarn Adolf och hans maka.
Mat och dricka h�mtades p� stunden,
Syradt kalja i ett stop af furu,
Mujkor, k�tt och br�d och sm�r och br�nnvin,
Och han str�ckte glad sin hand till maten.
Men n�r t�rst och hunger han tillfredsst�llt,
Str�ckte han sig hvilande p� b�nken
Och till v�rden med en vink begynte:
"Skicka, granne, bud till fogden genast,
Att med folk och vapen han m� komma
Och zigenarkungen Adolf gripa.
Se, emellan nyckelben och nacke
B�r jag knifstyng, af hans maka hugget;
N�dgad sedan f�r det k�ra lifvet
Att dem f�lja genom �demarken,
Har jag lefvat trenne dygn i skogen,
P� det fj�rde kommit hit omsider.
Men i natt, d� m�nan sjunkit, smygen
Till den lilla ladan mellan bergen,
D�r mot skogssj�n M�tt�koski kr�kes;
D�r �r st�llet, d�r skall r�fvarn finnas,
Hvilande i natt bredvid sin maka,
D�r skall jag ock finnas, k�ck till bist�nd."
Sagdt, och v�rden �ter: "Ingalunda,
Gamla granne, f�r du g� tillbaka;
L�t de friska styra och blif hemma."

Honom svarte f�rarn Anton �ter:

"Om ej jag dem mat och br�nnvin bringar,
Om ej jag, som lofvadt, �terkommer,
F�f�ngt skall man s�ka dem i ladan.
L�t mig g�; och du, bestyr hvad �frigt."
S� han sade, lastade sin p�se
Och, fast tr�tt, begynte �terf�rden.

Men i samma stund satt r�fvarn Adolf

I den glesa ladan med sin maka.
P� sitt sp�da barn, till barmen slutet,
H�ll sin blick or�rligt f�stad kvinnan;
Mannen s�g mot sp�ngen oupph�rligt,
L�ngtande att d�r sin broder varsna.
Ej ett ord blef taladt; endast syrsan
Skrek i h�et, och i skogssj�n anden,
Och n�'n g�ng i modersfamnen barnet.

S� gick dagen sm�ningom till �nda.

Men n�r solen sjunkit bakom bergen,
Satt zigenarn Adolf, d�r han sutit,
Ej som f�rr med filen s�nkt p� bojan,
Men med �gat f�st p� sp�ngen st�ndigt.
Och han s�g omsider f�rarn komma.
Opp han sprang, och stora t�rar sk�ljde
Rullande hans v�derbitna kinder;
Men i gl�dje brast han ut och sade:
"Ingen n�d, mitt dyra barn och maka,
Ingen n�d, ty se, v�r bror �r trogen."
Strax den kommande till m�tes gick han,
N�dde honom och p� starka skuldror
Bar den tr�tte fram till ladan �ter.
Men n�r f�rarn framtog maten sedan,
Brast zigenarkvinnan ut i t�rar,
Och zigenarn Adolf satt och talte:
"�ten nu, men jag vill fila bojan,
Sen, hvad �frigt l�mnas, vill jag �ta."
Men n�r hungern alla stillat hade,
S�kte de med fr�jd i h�et hvila.

Ren med m�rker hade natten kommit,

L�ngsamt vandrande sin stilla bana;
Vaken l�g likv�l zigenarn Adolf,
Vaken l�g ocks� hans trogna maka,
Tysta b�da dock, tills kvinnan sade:
"Hvad kan nu i vida v�rlden handlas,
Efter syrsan sjunger s� best�ndigt?"

Henne svarade zigenarn �ter:

"Syrsan, kvinna, gl�ds �t h�ets v�llukt,
Gl�ds �t v�rmen i den fulla ladan,
Gl�ds �t m�nniskornas goda s�llskap;
Jag �t stj�rnan, mellan molnen sk�dad,
Jag �t friheten, f�rv�rfvad �ter,
Mest dock, att vi f�tt en trogen broder."

�ter talade zigenarkvinnan:

"Bed, att stj�rnan ej i molnet skrider,
Att ej friheten i boja l�gges,
Bed, att br�dratrohet ej m� svika!"

Knappast var det sista ordet taladt,

N�r af sorl den glesa ladan omgafs
Och en r�st i d�rrens m�rker ropte:
"Finnas m�nskor h�r, och hvilka? Svaren!"
Ingen svarte, och det roptes �ter:
"S�tten eld inunder ladan, v�nner,
Ty zigenarkungen har sin tron h�r!"

D� sprang r�fvarn Adolf fram till d�rren

Och med dolken h�jd i handen sade:
"H�r �r mannen; ingen f�dd af kvinna
Skall oh�mnad tr�nga fram till tronen,
Innan ett beting han gett och svurit.
Sv�rjen lejd och v�rd �t f�rarn Anton;
D� med barn och maka �r jag f�ngen."
Men igenom d�rren smugen redan,
Talte f�rarn, d�r han stod bland m�nnen:
"S�rj f�r dig, zigenare! Ditt bist�nd
Tarfvar icke f�rarn Anton mera."

�ndtligt genomsk�dande f�rs�tet,

Med en blick, som gnistrade i natten,
Med en mund i fradga, ropte Adolf:
"N�, vid Gud, har jag ej sk�dat bofvar,
R�fvare, som plundrat sina br�der,
M�rdare, som ryckt ur spenbarn hj�rtan;
Ingen har dock gjort hvad f�rarn Anton."
S� han sade, och till f�rarns hj�rta
Tr�ngde med hans ord den sl�ngda knifven.

JENNY.

S� ber�ttade en g�ng min moder:

I din barndom bodde h�r en flicka,
Hennes namn var Jenny. Sexton�rig
Satt hon i sitt lilla rum och sydde,
Sydde flitigt, dar och n�tter ofta,
F�r sin egen och sin moders b�rgning.
Med allt detta var det dock ett under,
Att den unga flickans hy och h�lsa
Icke led dess mera. Vacker var hon,
Sk�n i m�ngas tycke, fin och fyllig,
Med en f�rg p� kinden, icke rosens,
Icke liljans heller, men en blandning
Dock af b�das, liljans, om hon finge
L�na blott en droppe blod af rosen.
S�dan var hon, n�r hon teg och sydde;
S�g hon �ter opp ibland och talte,
Fl�g ett s�rskildt tycke, gladt och eldadt,
Hennes anlet �fver, som d� blomman,
Nyss i skuggan varsnad, af en solglimt
Lyses upp, och daggbegjuten kalken
Leende tusen p�rlor tindrar.
Det var d�, i stunder s�som dessa,
Man f�rgaf att se, att hon var vacker,
Och p� �ngeln s�g, som nu i skimmer
Log, d�r hennes anlet nyss s�gs blomma.

En g�ng kom fr�n ett bes�k i staden

Hennes moder hem. "Mitt barn", hon sade,
"H�ll dig nu beredd att f� visiter
Af v�r granna v�rld. Den unga grefven,
Han, v�r stolta baronessas sl�kting,
Kom i g�r; man s�ger, att hon v�ntar
F�r sin �ldsta dotter nu hans anbud.
Men i morgon gifva stadens alla
Unga herrar bal af tacksam aktning
S� f�r baronessans hus som grefven.--
Du, min goda dotter, f�r, d� andra
Gl�djas, sitta ensam h�r och tr�ka,
Ordna andras dr�kt och gl�mma egen.
Vore �n v�r lott som fordom, finge
�fven du en bjudning, arma flicka,
Kunde gl�nsa som en ann' i dansen;
Men v�r tid �r all."

Hon hann ej mera;

D�rren uppgick, en betj�nt i gala
Tr�dde in och r�ckte i den sk�na
Flickans hand ett kort och gick. Ett skimmer,
T�ndt af gl�dje, fl�g kring hennes panna,
N�r hon s�g sitt namn p� bjudningskortet,
Men ett skimmer blott, det var f�rsvunnet
N�sta �gonblick. "Min goda moder",
Sade hon med stilla allvar, "tiden
�r mig dock f�r mycket dyrbar, balen
M�ste l�mnas nu. En s�m f�r andra
Dessa tvenne dagar g�r mig l�ttnad
F�r en vecka, ja, f�r flere sedan."

S� hon sade. Hvad som taltes mera

Mellan mor och dotter, n�mndes icke.
Dock, en timme eller tv� d�refter
H�ll en vagn p� g�rden. Baronessan
Med sin fr�ken och den stolta, vackra,
Unga grefven stego h�gljudt muntra
Ned och syntes n�sta stund i kammarn,
V�xlande ett sk�mt �nnu i d�rren.

Men till flickan, som fr�n s�mmen �dmjukt

Stigit opp och bugat, gick i blidhet
Hennes n�d och t�cktes med sitt finger
R�ra l�tt dess sk�ra rosenkinder.
"Nu, min v�n", hon sade, "l�mna genast,
Hvad ni haft f�r h�nder; jag vill ensam
�ga er f�r dessa tvenne dagar."
Och tillika, med en blick p� grefven,
F�ll hon in och log: "Bek�nn det bara,
Var det m�dan v�rdt att l�mna vagnen?
Icke sant, en t�ck blondin, min grefve?"
Det ber�ttas endast, att ett l�je,
Vackert, flyktigt halft och halft allvarligt,
Spelat kring den sm�rta herrns mustascher,
D� han tigande till bifall nickat.

Men den unga flickan, utan minsta

Tecken, att hon varsnat gycklet, b�jde
L�tt sitt lockomflutna, t�cka hufvud
F�r den n�diga och talte stilla:
"Dessa tvenne dagar �r jag hindrad
Af min egen s�m. Min mor har velat,
Att i morgon jag g�r opp p� balen."

Med en min af spotsk f�rundran v�nde

Baronessan sig till flickans moder
"Kors", hon sade, "det �r mer �n artigt
Att f�rsm� sin f�rdel f�r att kunna
Sk�nka oss er vackra dotters s�llskap.
�r det verkligt allvar, eller kunde
Ert beslut, min fru, kanh�nda �ndras?"

N�r den gamla, enkla kvinnan fattat

Dessa l�tta ords f�rm�tna mening,
Steg hon s�rad fram ett steg och talte
"Baronessa, tvenne �r har redan
Detta barn med sina svaga h�nder
Skaffat sig och mor och syskon b�rgning.
R�kna kan man snart de korta stunder,
Hon p� denna tid �t hvilan unnat.
�fven nu--det �r dock f�rsta g�ngen
Hon, �r bjuden--har jag n�dgats bedja,
�fvertala, banna, ja, befalla,
Innan hon f�rm�tts att b�rja t�nka
P� sin egen dr�kt och l�mna andras.
Det har kostat strid, men n�'n g�ng m�ste
�fven hon som andra ha en gl�dje."

S� hon sade. Med en axelh�jning

Nickade den n�diga till afsked,
Och bes�ket var f�rbi, man skildes.
Det �r anm�rkt dock, att n�got olikt
R�jts i grefvens skick och s�tt att h�lsa,
D� han kom och gick, att nu hans bugning
Synts som mera verklig, mera menad,
Att hans anlet och hans h�llning visat
Mindre anspr�k nu �n nyss, och slutligt
Att hans blick, f�rrn d�rren tillsl�ts, fallit
�n en g�ng med varmt behag p� Jenny.

Dagen gick till �nda, morgondagen

Likas�; man samlades till balen.
Allt, hvad staden �gde af f�rn�mhet,
Ungdom, f�gring, sk�nhet, syntes, lyste
I f�rening nu, och polon�sen
Gaf ett f�rspel snart af dansens gl�dje.
Sk�n till undran, elegant, behaglig
Mer �n n�nsin, s�gs den unga grefven
F�ra baronessan f�rst och sedan
Hennes fr�knar n�gra hvarf kring salen.
Med allt detta l�g dock �gonblickligt
Stundom i hans drag ett tankspridt tycke,
R�ttadt st�ndigt �ter med en v�ndning
Till hans dam och ett f�rnyadt samtal.

Promenaden sl�ts. Musiken anslog

N�gra takter �ter, och kadriljen
Skulle b�rjas. Det var sed den tiden,
Att en kavaljer tog plats p� f�rhand,
D�r han f�llt sin handske, och med klappning
Kallade sin dam till ronden sedan.

H�gst i salen stod den unga grefven

Redan f�rdig, allt var ordnadt, alla
V�ntade ett tecken blott af honom.
Och han gaf det. Kring det stora rummet
Lj�d en klappning nu, musiken inf�ll,
Damer sv�fvade fr�n alla sidor
Fram till sina riddare, kadriljen
Syntes sluten; grefven blott stod ensam.

D� bem�rktes f�rst l�ngst ned i salen,

Blyg, f�rl�gen, dr�jande, en flicka.
Mellan parens rad och dem, som suto,
S�kte hon sig f�rst en v�g, men m�ste
P� det ljusa golfvet fram omsider.
Enkel, med en krans af sp�da, hvita
Blommor p� sitt lockigt t�cka hufvud,
Skred hon, nu ett m�l f�r allas blickar,
I sin b�fvan fram�t, l�ngre, l�ngre,
Tills hon stannade vid grefvens sida.
Det var Jenny. Hennes kinder gl�dde
Djupare �n rosens, och det milda,
S�nkta �gat tycktes sky att r�jas.
Men den stolta, �dla grefven r�ckte,
Utan minsta akt p� n�gon annan,
Glad och leende sin hand �t flickan,
Och i samma stund begyntes dansen.

Det �r sagdt, att samma afton syntes

Samma par p� nytt i kotiljongen,
Att fr�n b�rjan d� till slutet grefvens
Varma blick liksom ett solsken hvilat
Oafbrutet �fver Jenny ensam.

M�ngen n�mnde �fven sen med tjusning

Om den blyga flickan, hur hon stundom
V�gat sk�da opp mot grefvens �ga;
Hur en klarhet, leende och himmelsk,
Str�lat d� hvar g�ng i hennes anlet
Och ett nytt behag kring purpurl�ppen
Kysst i flykten hvarje ord, hon talte.

Hvad som taltes, h�rde eljest ingen.

Men det vissa �r, att innan h�sten
S�gs den stolta grefven h�r som brudgum,
Dr�jde n�gra dagar blott och reste,
Ung och lycklig, till sitt landtgods �ter
Med sin unga lyckliga grefvinna,
Med den sk�na s�mmerskan, med Jenny.

JULKV�LLEN.

Den bleka m�nen sken p� mon,

Af hunger tj�t i klyftan lon,
Och hundens skall lj�d l�ngt i byn;
Men vandrarn gick vid skogens bryn,
I �demarken l�g hans tj�ll.
Det var en kulen julekv�ll.

Han skyndade sin tr�tta g�ng

P� stigen, �fveryrd och l�ng,
Af barn och maka v�ntad hem;
Han bar ett h�gtidsbr�d �t dem,
P� herreg�ln i byn beg�rdt.
De sj�lfva l�nge bark f�rt�rt.

Det b�rjar m�rkna mer och mer,

D� han en ensam gosse ser,
Som sitter stum p� drifvans rand
Och andas i sin kalla hand;
Vid kv�llens �n ej sl�ckta sken
Han tycktes halft f�rstelnad ren.

"Hvart leder, arma barn, din stig?

Kom hem till oss att v�rma dig!"
S� sagdt, han tog den frusna med
Och hann omsider g�rdens led
Och tr�dde in till stugans fest
Med br�det och sin sp�da g�st.

Vid muren satt hans dagars tr�st

Med yngsta barnet vid sitt br�st:
"Du dr�jt s� l�nge p� din f�rd,
Kom hit och s�tt dig vid v�r h�rd
Och du ocks�!"--S� �m, s� lugn
Hon ledde gossen n�rmre ugn.

Och snart vid hennes v�rd man fann,

Hur brasan mera lifligt brann.
Hon tycktes gl�mma bort sin n�d,
Hon tog s� gladt sin makes br�d
Och bar det fram till aftonvard
Med litet mj�lk, i bunken spard.

Fr�n halmen, glest p� golfvet bredd,

Till festens m�ltid, sparsamt redd,
De muntra barnen redan g�tt;
Vid muren kvar blef g�sten blott.
Hon tog den arma med sig d�
Och f�rde honom fram ocks�.

Och n�r en tacksam b�n var slut,

Hon tog sitt br�d och delte ut.
"V�lsignad �r den godes sk�nk",
S� talte gossen p� sin b�nk,
Och t�ren i hans �ga log,
N�r han den bjudna skifvan tog.

Hon ville dela, som hon delt;

I hennes hand var br�det helt.
F�rv�nad hon sitt �ga f�st
P� fr�mlingen, sin sp�da g�st;
Hon undrar och hon ser och ser;
Han syntes ej densamma mer.

Hans �ga brann som stj�rnan klart,

Hans panna lyste underbart,
Fr�n skuldran spridde sig hans dr�kt
Som dimmorna f�r vindens fl�kt
Och hastigt st�r en �ngel d�r,
S� sk�n, som skaparns himmel �r.

Ett saligare ljus gick opp,

Hvart hj�rta slog af fr�jd och hopp,
Det var en of�rg�tlig kv�ll
Uti det goda folkets tj�ll;
Och sk�nare var ingen fest,
Ty �ngeln blef hos dem som g�st.

* * *

Sen m�ngen vinter gjort sitt t�g,

Jag kom en julkv�ll dit och s�g.
De godas hydda fanns d�r �n
Och deras soneson i den;
Han hade b�rjat gr�na ren
Och satt till bords vid brasans sken.

Det var s� ljust, det var s� gladt

Hans maka vid hans sida satt,
Och barnaskaran rask och sk�n;
Det var, som om de slutat b�n,
Det var, som om de hade trott,
Att i en helgedom de bott.

Men h�gst vid bordet brann ett ljus,

Det enda i de frommas hus;
Dit st�lldes mj�lk och hvetebr�d,
Men ingen nj�t dess �fverfl�d!
Jag fr�gte, hvems den platsen var
"Den gode �ngelns", gafs till svar.

F�NRIK ST�LS S�GNER.

En samling s�nger.

F�rra samlingen.

V�RT LAND.

V�rt land, v�rt land, v�rt fosterland,

Ljud h�gt, o dyra ord!
Ej lyfts en h�jd mot himlens rand,
Ej s�nks en dal, ej sk�ljs en strand,
Mer �lskad �n v�r bygd i nord,
�n v�ra f�ders jord.

V�rt land �r fattigt, skall s� bli

F�r den, som guld beg�r,
En fr�mling far oss stolt f�rbi;
Men detta landet �lska vi,
F�r oss med moar, fj�ll och sk�r
Ett guldland dock det �r.

Vi �lska v�ra str�mmars brus

Och v�ra b�ckars spr�ng,
Den m�rka skogens dystra sus,
V�r stj�rnenatt, v�rt sommarljus,
Allt, allt, hvad h�r som syn, som s�ng
V�rt hj�rta r�rt en g�ng.

H�r striddes v�ra f�ders strid

Med tanke, sv�rd och plog,
H�r, h�r, i klar som mulen tid,
Med lycka h�rd, med lycka blid,
Det finska folkets hj�rta slog,
H�r bars, hvad det f�rdrog.

Hvem t�ljde v�l de striders tal,

Som detta folk bestod,
D� kriget r�t fr�n dal till dal,
D� frosten kom med hungrens kval,
Hvem m�tte allt dess spillda blod
Och allt dess t�lamod?

Och det var h�r, det blodet fl�t,

Ja, h�r f�r oss det var,
Och det var h�r, sin fr�jd det nj�t,
Och det var h�r, sin suck det g�t,
Det folk, som v�ra b�rdor bar
L�ngt f�re v�ra dar.

H�r �r oss ljuft, h�r �r oss godt,

H�r �r oss allt besk�rdt;
Hur �det kastar �n v�r lott,
Ett land, ett fosterland vi f�tt,
Hvad finns p� jorden mera v�rdt
Att h�llas dyrt och k�rt?

Och h�r och h�r �r detta land,

V�rt �ga ser det h�r;
Vi kunna str�cka ut v�r hand
Och visa gladt p� sj� och strand
Och s�ga: Se det landet d�r,
V�rt fosterland det �r!

Och f�rdes vi att bo i glans

Bland guldmoln i det bl�,
Och blef v�rt lif en stj�rnedans,
D�r t�r ej g�ts, d�r suck ej fanns,
Till detta arma land �nd�
V�r l�ngtan skulle st�.

O land, du tusen sj�ars land,

D�r s�ng och trohet byggt,
D�r lifvets hat oss gett en strand,
V�r forntids land, v�r framtids land,
Var f�r din fattigdom ej skyggt,
Var fritt, var gladt, var tryggt!

Din blomning, sluten �n i knopp,

Skall mogna ur sitt tv�ng;
Se, ur v�r k�rlek skall g� opp
Ditt ljus, din glans, din fr�jd, ditt hopp,
Och h�gre klinga skall en g�ng
V�r fosterl�ndska s�ng.

F�NRIK ST�L.
Till flydda tider �terg�r
Min tanke �n s� g�rna,
Mig vinkar fr�n f�rflutna �r
S� m�ngen v�nlig stj�rna.
V�lan, hvem f�ljer nu mitt t�g
Till N�sij�rvis dunkla v�g?

Jag l�rde k�nna d�r en man,

Soldat f�r l�nge sedan,
Nu �gde f�nriks titel han,
Men lyckan var i nedan.
Gud vet det, hur han kom en dag
Att bo i samma g�rd som jag.

Jag s�g mig d� som en person

Med f�, ja, inga brister,
Jag var student, p� kondition,
Och kallades, magister;
Mitt "mensa" gaf mig �fverfl�d,
Den gamle �t p� n�d sitt br�d.

Jag r�kte "G�fle vapen" jag

Och hade sj�skumspipa;
Den gamle skar af blad sitt slag,
D� han ej var i knipa;
I s�dant fall blef mossa blott
Hans n�tta masurhufvuds lott.

O tid af guld, o lif blott t�ndt

F�r n�jet och behagen,
D� man �r ung och �r student
Och har fullt opp f�r dagen
Och ingen annan sorg f�rs�kt,
�n att mustaschen v�xer tr�gt!

Hvad visste jag af andras n�d,

Jag blott min gl�dje k�nde;
Min arm var stark, min kind var r�d,
Och alla pulsar br�nde.
Jag var s� yr, jag var s� ung,
Och stolt som jag var ingen kung.

Men f�nrik St�l satt utan knot

F�rg�ten i sin koja;
Han s�g sin r�k, han kn�t sin not
Och l�t oss andra stoja.
Vasserra, mot en s�dan en
Hvad man sig tyckte vara re'n.

Det var min h�ga lust att se

Den kantiga figuren,
Hans styfva skick, hans anlete,
Hans rock, s� ovant skuren,
Hans �rnen�sa mest �nd�
Med brillor utan skalman p�.

Jag gick till gubben ofta ned

Att gunstigt gyckel drifva.
Det var min fr�jd, n�r han blef vred
Och kom sitt n�t att rifva,
D� jag fick n�len ur hans hand
Och kn�t en lycka falskt ibland.

Han sprang d� ofta upp burdus

Och dref mig utom knuten;
Ett v�nligt ord, en doft kardus,
Och fred var �ter sluten.
Jag kom igen, som f�rr jag kom,
Och gjorde samma narri om.

Att �fven gubben haft sin dag,

D� han var ung i v�rlden,
Att han g�tt flere steg �n jag
Och pr�fvat mer p� f�rden,
Var jag f�r h�gl�rd att f�rst�,
Det kom ej f�r min tanke d�;

Ej att han st�tt med sv�rd i hand

Och glad sitt hj�rtblod gifvit
F�r detta samma f�sterland,
Som nu s� k�rt mig blifvit.
Jag var s� yr, jag var s� ung,
Han f�nrik var, jag mer �n kung.

Men hur det h�nde sig en g�ng,

Fann jag mig m�tt af ruset.
Det vinter var, min dag blef l�ng,
Fast den var kort till ljuset;
Det var s� ovant mot f�rut,
Jag ville aldrig f� den slut.

Jag tog den f�rsta bok, jag fann,

Blott f�r att d�da tiden,
Det var en skrift af on�mnd man
Om sista finska striden;
Den l�g d�r h�ftad, som p� n�d,
Bland husets bundna bokf�rr�d.

Jag tog den p� mitt rum och satt

Och bl�ddrade i bladen,
Jag vet ej, hur jag s� fick fatt
P� Savolaks-brigaden,
Jag l�ste en rad, l�ste tv�,
Mitt hj�rta b�rjade att sl�.

Jag s�g ett folk, som kunde allt,

Blott ej sin �ra svika,
Jag s�g en h�r, som fr�s och svalt
Och segrade tillika;
Mitt �ga fl�g fr�n blad till blad,
Jag velat kyssa hvarje rad.

I farans stund i stridens brun

Hvad mod hos denna skara!
Hur kunde, arma fosterland,
Du dock s� �lskadt vara,
En k�rlek f�, s� sk�n, s� stark,
Af dem du n�rt med br�d af bark!

Min tanke genom rymder lopp,

Som f�rr den aldrig spanat,
Ett lif gick f�r mitt hj�rta opp,
Hvars tjusning det ej anat,
Min dag fl�g som p� vingar bort
O, hvad min bok mig syntes kort!

Den sl�ts, och kv�llen likas�,

Dock gl�dde �n min l�ga,
Jag fann s� mycket �terst�
Att forska om och fr�ga,
S� m�nga dunkla f�rem�l.
Jag gick till gamle f�nrik St�l.

Han satt p� samma plats som f�rr

Och samma syssla sk�tte.
Jag s�g, att ren i stugans d�rr
En missn�jd blick mig m�tte;
Det var, som om han fr�gt d�r vid
F�r man ej ens till natten frid?

Men annat var det nu med mig

Jag kom med �ndradt sinne:
"Jag l�st om Finlands sista krig
Och �fven jag �r finne.
Min h�g blef t�nd att h�ra mer,
Kanh�nda f�r jag det af er?"

S� var min h�lsning gubben s�g

F�rv�nad upp fr�n noten.
En glans uti hans �ga l�g,
Som om han st�tt f�r roten:
"Jo, d�rom kan jag ge besked;
Om herrn s� vill, ty jag var med."

Jag satte mig p� s�ngens halm,

Han b�rjade ber�tta
Om Dunekers eld, om kapten Malm,
Om m�ngen bragd f�r detta;
Hans blick blef ljus, hans panna klar,
Jag gl�mmer ej, hur sk�n han var.

Han sett s� m�ngen blodig dag,

S� m�nga faror delat,
Ej segrar blott, men nederlag,
Hvars s�r ej tid har helat;
S� mycket, som ren v�rlden gl�mt,
L�g i hans trogna minne g�mdt.

Jag satt d�r tyst och h�rde p�,

Och intet ord f�rspilldes,
Och natten hunnit h�lft f�rg�,
N�r jag fr�n honom skildes;
Han f�ljde mig till tr�skelns rand
Och tryckte gladt min bjudna hand.

Sen s�gs han aldrig mera n�jd,

Om han ej mig fick sk�da;
Vi delte sorg, vi delte fr�jd,
Vi r�kte vapnet b�da.
Nu var han gammal, jag var ung,
Jag blott student, han mer �n kung.

De s�gner, h�r i s�ng jag satt,

Fr�n gubbens l�pp de stamma,
Jag h�rt dem m�ngen stilla natt
Vid p�rtans matta flamma.
De tala n�gra enkla ord,
Tag mot dem, dyra fosterjord!

MOLNETS BRODER.

Mer �n lefva, fann jag, var att �lska,

Mer �n �lska �r att d� som denne.

H�gt i skogen l�g det ringa torpet,

Djupt i �demarken, l�ngt fr�n v�gen,
D�r sen h�sten krigets skiften r�dde.
Ingen ov�n hade funnit st�llet,
En fientlig fot ej trampat sp�ngen,
Som dit ledde; bud om blod och strider
Gaf blott korpen, ropande fr�n molnen,
Eller gladan, som satt m�tt i granen,
Eller vargen, som med blodigt byte
S�kte hedens skymda klyftor �ter.

Men i p�rtet vid det l�nga bordet

Satt en l�rdagsafton sorgsen v�rden,
Hvilande fr�n veckans vederm�dor.
Kinden h�ll han tryggt mot handen lutad,
Armen �ter fast mot bordets �nde,
Men hans �ga s�g �t sidan stundom,
H�ll sig ej med lugn i samma syfte:
Ingen m�rkte detta af hans husfolk,
Af de b�da, som i p�rtet voro,
Ej hans fosterson, och ej hans dotter;
Tysta, slutna af hvarandras armar,
Hand i hand och hufvud s�nkt mot hufvud,
Suto de i sorgl�s frid vid muren.

Men den gamle br�t omsider tystnan;

F�r den kloke blef hans mening tydlig,
Fast han sj�ng blott som f�r eget n�je,
S�som s�ngen f�ll och orden ville:

"Bj�rnen", sj�ng han, "f�ds till skogens konung,

Furan v�xer opp att pryda heden;
M�nskobarnet, om till kraft och storhet,
Om till fl�rd och stoft det f�ds, vet ingen.
Gossen kom en vinterkv�ll i stugan,
Ok�nd kom han, lik en otam f�gel
Vilsefaren in i m�nskors boning;
Hj�ssan lyste kal ur m�ssans r�mnor,
T�n stack fram emellan sn�n p� foten,
Barmen s�g man genom rifna tr�jan.
Hvems och hvadan?--Fr�ga hvems och hvadan
Af den rike, som har far och hembygd.
N�gon vind l�r fr�n mitt hem v�l komma,
Skyn i luften t�rs jag kalla broder,
Men blott sn� �r jag p� nattens f�tter,
Som han stampar af, i stugan kommen.--
Sn�n fr�n nattens f�tter sm�lte icke,
Molnets broder fl�g ej bort med vinden,
Gossen dr�jde kvar och blef en yngling.
Obem�rkt han sprang det f�rsta �ret,
P� det andra h�gg han sveder redan;
Men f�rr�n den fj�rde sommarn �ndats,
Slog han bj�rnen, �fver hjorden fallen.
Hvar �r nu hans rykte, k�rt f�r m�ngen,
St�rre �n en man i nejden vunnit,
Hvar �r fostrarns hopp? Den gamle sitter
Tung i stugan, l�ngtar, fast f�rg�fves,
Att ett enda ord om kriget h�ra.
Om hans land �r b�rgadt eller fallet.
�rnens spr�k forst�r han ej att tyda,
Korpens rop han k�nner ej; en fr�mling
F�r ej budskap opp till �demarken,
Och den unge, som hans hj�lp bort vara,
Lyss p� budskap nu fr�n kvinnohj�rtan."

Som n�r sommarns hvirfvelvind en afton,

D� naturen lik en s�ndag tiger,
Kommer ensam, osedd, snabb som pilen
Och sl�r ned i skogssj�ns famn, en planta
R�r sig ej, ett barr ej, lugn st�r tallen,
Lugn st�r blomman p� den branta stranden,
Lugnt �r allt, och endast djupet sjuder;
S�, d� s�ngen slog den unges sinne,
Satt han stum, or�rlig, sluten, bortskymd,
Men hvart ord dref bloden ur hans hj�rta.
Kvar han satt hos flickan hela kv�llen,
Gick till hvila, d� de andra gingo,
Tycktes somna, f�rrn de andra somnat,
Men l�ngt f�rr, �n n�gon annan vaknat,
Ren vid f�rsta glimt af morgonrodnan,
Sm�g han obem�rkt ur stugan ensam.

Dager blef, och solen steg p� hvalfvet,

Men blott tvenne v�cktes nu i torpet;
Stugan reddes, morgonbr�det frambars,
Men blott tvenne stego fram till bordet;
Middag blef, och ingen tredje syntes.
Utan moln var �n den gamles panna,
Utan t�rar �n hans dotters �ga,
Men till hvila, fast af s�ndan manad,
Gick vid slutad m�ltid ingendera.
N�r en stund f�rg�tt, s� l�ng som stunden,
Innan stormskyn, sedd vid himlaranden,
Kommer, brister, haglar och f�rskingras,
H�jde ordet som till tr�st den gamle:
"L�ng �r v�gen fram till byn, min dotter,
Branter m�ta, b�ckar hindra, sp�ngar
Finnas ej, och h�stregn fyller k�rren.
Den, som vandrat dit vid morgonrodnan,
�r v�l knappt, d� kv�llen stundar, hemma."
S� den gamle. Utan akt p� talet
Satt hans dotter, sluten lik en blomma,
Som sin kalk vid nattens anbrott sluter;
Hvad hon t�nkte, var f�r henne ensam.

L�nge satt dock ej den �dla flickan,

L�ngre ej, �n efter solens nedg�ng
Plantan mattad v�ntar aftondaggen,
F�rrn en t�r f�ll ned p� hennes kinder
Och hon sj�ng med lutad panna sakta:
"N�r ett hj�rta m�tt ett annat hj�rta,
Ringa blir d�, hvad f�rut var mycket,
Jord och himmel, hemland, fader, moder.
Mer �n jorden sluts d� i ett famntag,
Mer �n himlen ses d� i ett �ga,
Mer �n moders r�d och faders vilja
H�rs d� i en suck, som knappast h�res.
Hvilken makt kan tjusa s� som k�rlek,
Hvilken boja h�lla den, som �lskar?
Sj�ar simmar han som anden �fver,
M�ta fj�llar, f�r han �rnens vingar;
L�ngt f�r middag �r han ren tillbaka,
D�r han v�ntats f�rst till sena kv�llen."

S�ngen hade knappt den gamle fattat,

N�r, af vaknad sorg och oro slagen,
Han gick ut att s�ka den f�rsvunne.
Tyst ur stugan gick han, tyst p� stigen,
Villsamt tecknad ut i �demarken;
Solen stod ren skogens toppar n�ra,
Innan n�rmsta g�rd han tr�ttad n�dde.

Tom och �dslig, lik en tall p� heden,

D�r en skogseld g�tt med h�rjning �fver,
Syntes nu den fordom rika g�rden;
Men i stugan satt v�rdinnan ensam,
Mot sitt s�fda barn i vaggan lutad.

Som en f�gel, d� han of�rmodadt

H�r ett skott och kulans ljud f�rnimmer,
Fasar, spritter, kastar ut sin vinge;
S� fr�n stolen fl�g den unga kvinnan,
D� hon h�rde d�rrens g�ng, men gl�dje
Blef dock vid den gamles anblick fasan.
Fram hon sprang och sl�t hans hand i sina,
Stora t�rar sk�ljde hennes kinder.
"Hell", hon sade, "hell dig, gamle fader,
Dyr i sorgen till v�r boning kommen,
Trefaldt hell den �dle, som du fostrat
Till f�rtrycktas v�rn och armas bist�nd!
Sitt och hvila dina tr�tta lemmar
Och med gl�dje h�r, hvad jag f�rt�ljer:

H�rdt var kriget ren fr�n h�stens b�rjan,

Landet t�rdt af v�n och ov�n lika,
Dock den vapenl�ses lif var fredadt;
Men en dag har knappast �n f�rflutit,
Sen en skara m�n fr�n n�rmsta socken
F�ljde h�ren fienden till m�tes.
Slaget h�lls, och segern svek de v�ra,
F� af m�nga kommo undan d�den,
Och som l�f i stormen spridda desse.
Nu gick vreden strandl�s lik en v�rflod
�fver nejden: v�rnl�s eller v�pnad,
Man och kvinna, ingen s�g f�rskoning.
Hit kom str�mmen ren vid morgonstunden,
N�r till gudstj�nst ringdes f�rsta g�ngen,
Och en v�g vek in till oss att h�rja.
L�t mig ej vid j�mrens sagor dr�ja!
Bunden l�g p� golfvet ren min make,
Blod var gjutet, v�ldet r�dde, n�den
Var som st�rst och ingen hj�lp att v�nta.
Sj�lf af �tta armar gripen, slets jag,
Som ett byte mellan rofdjur slites;
D� kom r�ddarn, d� var hj�lpen n�rmast,
Molnets broder br�t som storm i stugan,
Och f�rtrycket vek, de fr�cka f�llo.
H�r jag sitter nu i sk�flad boning,
Mer �n sparfven under taket fattig,
Mera glad dock �n i lyckans dagar
Skall jag se den �dle, se min make,
Om fr�n byn de utan skada komma,
Dit de f�ljde fienden i sp�ren."

N�r den gamle h�rt det sista ordet,

Stod han upp, som om han hvilat l�nge,
I h�ns blick var m�rkt af sorg och oro.
F�f�ngt bedd att dr�ja, tog han v�gen
Som till byn, den v�lbebodda, ledde.

Solen skymdes ren af skogen fj�rran,

N�r han, delad mellan hopp och �ngslan,
Hann den g�rd, d�r kyrkans herde bodde.
Sk�flad syntes nu den stora g�rden,
Tom och �dslig, lik en afkl�dd holme,
Sedd fr�n tr�skets is en vinterafton.
Men i stugan satt vid muren ensam,
Tr�tt af �r, den gamle knekten Klinga.

Nu, n�r denne h�rde d�rren r�ras,

S�g sin v�n fr�n forna dagar komma,
Sprang han upp, fast lam af s�r och m�dor.
"�n har dagen ljus f�r oss", han sade,
"D� de unga trampa v�ra stigar,
Kraft och mandom ej �r gl�md i landet.
S�dan gudstj�nst har i dag h�r h�llits,
Att ett barn, som h�rt den nu i vaggan,
Skall f�rt�lja den f�r sina s�ner.
Se, i roflust lik en skara vargar,
Kom han, landets ov�n, segerdrucken,
F�ljd af blod och h�rjning hit.--Det mindre
Kan f�rtigas, om ock ej f�rg�tas;
Men n�r troppen ren i blod sig m�ttat,
Blott de v�rsta blifvit kvar p� st�llet,
D� steg j�mmern �fver damm och br�ddar.
Nu emellan tvenne ystra h�star
Bands den �dle herden, dittills skonad,
Att till fots den vilda ryttarn f�lja.
Kort var domen, inom n�gra stunder
Skulle handen domna, foten svika
Och hans hvita lockar sopa stoftet.
Ensam stod den gamle, upp mot himlen
S�g hans �ga, som mot himlen sk�das,
D� p� jorden allt �r natt och m�rker.
Pris och �ra! D� var hj�lpen n�rmast;
Han, som f�ddes lik en fl�kt p� heden,
Molnets broder, se, en ljungeld vorden,
Slog han ned, och krossad l�g f�rtryckarn.
H�r jag lefvat nu med likars bist�nd,
Som en rotl�s gran mot andra fallen,
Tung f�r mig, en b�rda f�r min n�sta;
Lifvets g�fva vill dock �n jag skatta,
Om fr�n striden, n�ra kyrkan h�llen,
�n med seger hem den �dle kommer."

N�r den gamle h�rt det sista ordet,

Gick han ut, som om fr�n gl�d han ilat;
Aftonrodnan var dock bleknad redan,
Innan kyrkobyn han hinna kunde.
S� var byn att se i r�k och aska,
Som ett stj�rnehvalf af skyar h�rjadt;
S� l�g kyrkan bortom byn p� kullen,
Som en ensam stj�rna mellan molnen;
S� l�g tystnad �fver �de nejden,
Som ett m�nsken �fver kala h�sten.

Mellan fallna k�mpar, v�n och ov�n,

Som en skugga �fver sk�rdad �ker
Gick den gamle. �fverallt var d�den,
Men af lif ej ens en suck att sp�rjas.
F�rst vid slutet af den kr�kta g�ngen,
Mellan �delagda g�rdar banad,
Satt en yngling, snart f�rbl�dd, vid v�gen
P� hans bleka kinder fl�g dock rodnad,
Flyktigt som p� kv�llens silfverskyar,
Och hans sl�ckta �ga t�ndes �ter,
N�r han vaknad s�g den gamle nalkas.
"Hell", han sade, "nu �r l�tt att bl�da,
En bland m�nga, som det unnats tidigt
Att f�r fosterlandet d� med seger.
Hell dig, du som fostrat landets r�ddning,
Trefaldt hell den �dle; som oss f�rde,
Ensam m�ktig mer �n vi tillsamman!
Se, med bruten styrka stod v�r skara,
Skingrad som en hjord, den ingen leder,
Ren till d�dens nesa hoppl�s korad.
Ingen fanns, som ropte folket samman,
Ingen gaf ett r�d och ingen lyddes,
F�rrn han syntes, f�rrn ur �knens klyftor
Tiggarsonen kom med kungapanna
Och hans r�st, som lj�d till strid, f�rspordes;
D� fl�g eld igenom hvarje hj�rta,
Tvekan flydde, honom k�nde alla,
Och med honom gick v�r tropp mot sv�rden,
Som en stormvind in i vassen bryter.
Se mot kyrkan! L�ngt som v�gen r�cker,
Ligger landets ov�n, som p� �ngen
Str� vid str�, d�r sk�rdarns lie framg�tt;
D�r �r banan, som den �dle vandrat,
Som min blick har f�ljt, sen foten svikit,
Som min tanke f�ljer �n i d�den."
Sagdt, och k�mpens �ga slocknar sakta.

S� i stillhet sl�cktes dagen �fven;

M�nen, nattens sol, den bleka, ensam
Lyste vandrarns stig till kyrkog�rden.
N�r den gamle inom muren tr�dde,
Stod en m�nskoskara mellan korsen,
Hemsk och tyst, som skaran s�fd d�runder.
Ingen fanns, som gick ett steg till m�tes,
Ingen, som ett ord till v�lkomst sade,
Ingen fanns, som ens med blickar talte.
N�r den gamle inom ringen tr�dde,
L�g en yngling f�r hans f�tter slagen,
L�tt, fast �fversk�ljd af blod, igenk�nd.
Som en fura, mellan tallar fallen,
�n i stoftet st�rst och utan like,
L�g bland fiender, som stupat, hj�lten.
Men med sammanknutna h�nder, m�ll�s,
Som af �skan drabbad, stod den gamle,
Och hans kind var hvit, hans l�ppar sk�lfde,
Tills hans sorg fick ord och brast i klagan:
"Nu �r �sen i min stuga bruten,
Sk�rden p� min teg af hagel h�rjad,
Nu �r grafven v�rd l�ngt mer �n g�rden.
Ve mig, att jag s� skall se dig �ter,
Du, min �lders st�d, min lefnads �ra,
Sk�nk af himlen, nyss s� stor och h�rlig,
Nu som sanden, d�r du hvilar, ringa."
S� i �ngslan knappt den gamle klagat,
N�r en r�st, som var hans dotters, h�rdes,
Och hon talte, nyss till st�llet kommen:
"K�r han var mig, mot mitt hj�rta sluten,
Dyrbar mer �n annat allt i v�rlden,
Dubbelt k�r �r mig dock nu den �dle,
Kall mot jordens kalla sk�te sluten.
Mer �n lefva, fann jag, var att �lska,
Mer �n �lska �r att d� som denne."

S� hon sade utan gr�t och j�mmer,

Framgick stilla till den fallnes sida,
B�jde kn� och tog sin duk och t�ckte
Tyst och l�tt hans genomskjutna panna.
Hemsk och tigande stod k�mpaskaran,
Lik en skog, d�r ej en fl�kt sig r�rer;
Tysta stodo nejdens kvinnor �fven,
Komna dit att sk�da och att s�rja.
Men den �dla flickan sade �ter:
"Om dock n�gon ville h�mta vatten,
Att jag kunde tv� hans anlet blodfritt,
Stryka �n en g�ng hans lock med handen,
Se hans �ga, ljuft �nnu i d�den;
Visa ville jag med fr�jd f�r alla
Molnets broder, den f�rl�tne tiggarn.
Som stod upp och blef v�rt hemlands r�ddning."

N�r den gamle s� sin dotter h�rde,

S�g den �fvergifna vid sin sida,
Tog med bruten r�st han �ter ordet
"Ve dig, ve dig, du, min arma dotter!
Gl�djens gl�dje, sorgens bot och l�ttnad,
V�rn i n�den, fader, broder, make,
Allt med honom �r f�r dig f�rloradt,
Allt du mistat, intet st�r dig �ter."

H�gt i j�mmer brast vid talet skaran,

Ingen fanns, som stod med t�rl�st �ga;
Men den �dla flickans t�rar gl�nste,
Och hon tog den fallnes hand och sade:
"Ej med klagan skall ditt minne firas,
Ej likt dens, som g�r och snart skall gl�mmas;
S� skall fosterlandet dig begr�ta,
Som en afton gr�ter dagg om sommarn,
Full af gl�dje, ljus och lugn och s�nger
Och med famnen str�ckt mot morgonrodnan."

VETERANEN.

Han reste sig ansenlig

I stugans skymda vr�,
V�l var han b�jd af �ren,
Men syntes h�g �nd�;
F�r�ndrad var han mycket
I detta �gonblick,
En �del krigarh�llning
L�g i hans hela skick.

Rotfattig var han annars

P� sina gamla dar;
Fr�n forna tappra strider
Han hade �rr blott kvar;
Sen utan hem han irrat
I m�nga �r f�rut,
P� R�ik� torp han hamnat
I Alavo till slut.

Nu reste han sig pl�tsligt,

Liksom ur slummer v�ckt,
Begynte kasta af sig
Sin slitna hvardagsdr�kt,
Tog p� sin h�gtidskl�dnad,
Bespard sen m�nga �r,
Och str�k �t b�da sidor
Sitt silfverhvita h�r.

S� stod soldaten f�rdig

Att ut ur stugan g�,
Helt v�rdnadsv�rd att sk�da
I dr�kten, gul och bl�,
Med m�ssingsskodda hatten
H�gt �fver hj�ssans rand,
Och d�dens lugn i minen,
Och vandringsstaf i hand.

D�r ute lyste solen,

Ej sedd p� m�nga dar,
Den sjuttonde augusti
Var sommarvarm och klar,
Kring f�lt och sj� for vinden
Med l�tta andedrag;
Hvart ville gamla krigarn
P� denna sk�na dag?

Hvart �rnade han styra

Sin vandring denna g�ng?
Blef hemmet honom �dsligt,
Hans plats i vr�n f�r tr�ng?
Och denna h�gtidskl�dnad,
Hvi tog han den upp�?
Var det till Herrans tempel,
Den gamle t�nkte g�?

Det h�rdes ingen ringning

Fr�n denna helgedom,
Och murens port var sluten,
Och kyrkan st�ngd och tom.
Hvad skulle man ock g�ra
Uti Guds hus i dag?
Den sjuttonde augusti
Var ingen helgedag.

Dock i den gamles tycke

H�lls gudstj�nst denna tid,
Och h�lls den ej i kyrkan,
S� h�lls den n�st invid;
Ty kringom den p� h�jden,
Fr�n mon till insj�ns strand,
Stred Finlands k�mpaskara
Just nu f�r kung och land.

Den sjuttonde augusti

Var sommarvarm och klar,
Och f�r den forne krigarn
En h�gtidsdag den var.
Han gick rakt fram mot kullen,
D�r Finlands fana h�jts,
Han ville se Gud tj�nas
I dag af Adlercreutz.
Han ville h�ra klangen
Af sv�rden �n en g�ng,
Den v�lbekanta tonen
Af f�ltkanonens s�ng,
F�r minnet �terkalla
Sin ungdoms kraft och mod
Och se det nya sl�ktet,
Hur det h�ll ut i blod.

S� har man tydt hans mening;

Kanske man den f�rst�tt.
Dock s�g man ej hans tankar,
Man s�g hans vandring blott.
Han gick sin bana fram�t
Helt lugnt, det m�rkte man,
Och hann s� kyrkovallen,
D�r striden hetast brann.

D�r tog han plats vid v�gen

Och satt och s�g upp�,
Han s�g mot finska h�ren,
Mot ryska likas�;
Hvarhelst de skarpast m�ttes,
D�r s�gs hans blick bli kvar,
Och ofta som f�rklaradt
Hans hela anlet var.

Och blinda kulor hveno

Kring honom hvarje stund,
Och d�dens �dla sk�rdar,
De f�llo i hans rund;
Han gick dock ej fr�n st�llet,
Hans lugn var lika gladt,
Och ingen kula r�rde
Den gamle, d�r han satt.

Och i best�ndig v�xling,

Allt efter lyckans lek,
Omsl�ts han af en skara,
Som frambr�t eller vek;
Men hur ock striden hv�lfde,
Fick gubben ost�rd bli,
Och v�n och ov�n lika
Gick v�rdande f�rbi.

Men dagen led, och solen

Vid v�sterns portar stod,
D� segrade omsider
Den finska h�rens mod,
D� s�gs hvart hinder-brutet,
Hvar fiende p� flykt,
Och allt kring gamle krigarn
Var �ter lugnt och tryggt.

N�r d� den sista truppen

Br�t ned fr�n kullens topp
Och drog f�rbi soldaten,
D� stod han h�grest opp:
"I unga, tappra s�ner
Utaf v�r fosterjord,
Finns n�gon h�r, som aktar
En gr�nad krigsmans ord?

Stor tack vill han er s�ga

F�r denna sk�na dag,
Ty aldrig har han sk�dat
Ett h�rligare slag.
Gud vare pris och �ra,
V�rt folk vet segra �n,
�n lefver f�drens anda,
�nnu har landet m�n."

L�JTNANT ZID�N

Det var den tappre l�jtnant Zid�n,

Han hade sin egen sed,
F�r fronten ville han g� allen:
"Fram�t, mina vasagossar,
Nu g�ller att hinna med!"

Fr�mst ville han g� hvar fara emot

Hans folk fick trampa hans str�t.
Gud n�de den, som var tr�g p� fot,
S� snart l�jtnanten ropat:
"Hurra, mina m�n, fram�t!"

S� l�rde han in p� eget vis

Sin lilla k�cka hop,
F�rdrog ej trassel och exercis:
"T�tt efter i fj�ten, gossar",
Det var hans kommandorop.

Och fram�t s�g han, han s�g sig ej om,

N�r s� mot faran det bar.
Hur t�tt i sp�ren hans skara kom,
Det brukte han s�llan varsna,
F�rrn midt i striden han var.

F�rst d�, n�r fiendens hop han n�tt

Och b�rjat hugga och sl�,
D� s�g han efter, hur flinkt de g�tt,
Hans k�ra vasagossar,
Hur n�ra de voro upp�.

Och h�nde d�, att han kring sig fann

Sin hela kompani,
D� var allt pr�ktigt, d� ropte han:
"Hurra, det var flink man�ver,
Nu �ro vi herrar, vi."

Men gick hans trupp, d� han sj�lf sprang fram,

Och kom han i strid f�rrn den
"Gud sig f�rbarme, en s�dan skam!
Nu hafva de g�tt som paddor,
Nu blefvo de efter igen."

Han f�rde d� kriget f�rst br�t ut,

En trupp af femtio man;
Den hade smultit ihop till slut:
Med tjugo vasagossar
Stod nu i h�ren han.

Men om med f�rre och om med fler,

Det gaf han ej akt upp�,
Han f�ljde sitt gamla krigsmaner:
"T�tt efter i fj�ten, bussar,
Nu g�ller det fart, l�t g�!"

Det var i striden vid Virta bro

Den sista, d�r han var med;
P� �gonblicket s�gs allt bero,
Fahlander, Malm och Duncker,
De broto mot stranden ned.

D�r stod Tutschkoff med ett tusen man.

Sex hundra blot hade de.
"I tre kolonner vi rycka fram",
Skrek �fverste Fahlander,
"Hvem hinner fr�mst af de tre?"

De orden h�rde l�jtnant Zid�n,

Vasserra, det m�rktes snart.
"Fram�t", s� ropte han, "flinka ben,
Hurra, mina vasagossar,
Karl den, som i dag tar fart!"

Det var visst icke den f�rsta g�ng,

Han ropat till folket s�,
Men aldrig hade i s�dant spr�ng,
S� blindt han tillf�rne rusat
Mot fiendens hop som d�.

F�rrn n�gon annan till anfall kom,

Tre djupa s�r han f�tt.
D� br�ts hans kraft och han s�g sig om,
S�g efter, hvad hj�lp han hade,
Hur tappert hans bussar g�tt.

Han sj�nk till jorden, han s�g och s�g;

Det var som f�rtrolladt, nej!
Hans gamla korpral vid hans sida l�g,
Hans enda vasagosse,
De �friga s�g han ej.

Kolonnen kom, den kom helt n�r,

Han f�ste p� den sin blick:
"Mitt folk skall v�l finnas i hopen d�r?"
F�rg�fves, h�ri s�g platt ingen,
Hans t�lamod f�rgick.

"Nu rycka de andra i seger fram,

Och de mina synas ej �n.
Gud sig f�rbarme, en s�dan skam!
Nu hafva de g�tt som paddor,
Nu blefvo de efter igen."

Det h�rde hans gamla korporal,

Slog d�ende �gat opp:
"H�ll in, herr l�jtnant, med s�dant tal,
Ej h�fs att om skam h�r orda,
Ni f�rde en tapper tropp.

Gud gifve, att alla som vi ryckt an,

D� vore s� m�ngen ej f�lld.
Nu hafva vi fallit till sista man,
Ty den fr�msta var vasaflocken,
Och p� oss gaf fienden eld.

Ni s�g, herr l�jtnant, tillbaks ej mer,

Sen ni ropat en g�ng fram�t;
Men vi h�rde er r�st, och vi f�ljde er,
Och f�rr blef ingen efter,
�n han stupat p� �rans str�t."

D� h�jde l�jtnanten �nnu sin arm,

D�r p� blodiga sanden han satt,
Hans anlet sken, hans s�rade barm
Steg h�gt i d�dsminuten,
Han sv�ngde sin slitna hatt:

"Och f�llo de alla f�r �dla s�r,

F�rrn n�gon dem sprang f�rbi,
Och voro de fr�mst i sin l�jtnants sp�r,
Hurra, det var flink man�ver,
Nu d� vi som herrar, vi!"

TORPFLICKAN.

Och solen sj�nk, och kv�llen kom, den milda sommarkv�llen,

Ett sken af mattad purpur g�ts kring bygderna och tj�llen,
Fr�n dagens m�dor glad och tr�tt en skara landtm�n kom,
De fyllt sitt v�rf, de v�nde nu till sina hyddor om.

De fyllt sitt v�rf, de gjort sin sk�rd, en dyrbar sk�rd den g�ngen,
En dj�rf, fientlig krigartrupp var nedgjord eller f�ngen,
De dragit ut till kamp mot den vid morgonsolens sken,
N�r allt i seger �ndadt var, d� var det afton ren.

Helt n�ra f�ltet, d�r den st�tt, den l�nga, heta striden,
Vid v�gen l�g ett litet torp, halft �de d� f�r tiden.
P� stugans l�ga trappa satt en flicka tyst och s�g,
Hur skaran kom och drog f�rbi i fridsamt �tert�g.

Hon s�g som den, som s�ker, ser; hvem vet, p� hvad hon t�nkte?
P� kinden rann en h�gre f�rg, �n aftonrodnan sk�nkte.
Hon satt s� stilla, men s� varm, s� spanande �nd�,
Att om hon lyssnat, som hon s�g, hon h�rt sitt hj�rta sl�.
Men truppen gick sin bana fram, och flickan s�g den t�ga:
Till hvarje led, till hvarje man hon blickade en fr�ga
En fr�ga, b�fvande och skygg, en fr�ga utan r�st,
Mer tyst �n sucken sj�lf, som sm�g ur hennes fulla br�st.

N�r hela skaran g�tt f�rbi, de f�rsta som de sista,

D� svek den arma flickans lugn, d� s�gs dess styrka brista;
Hon gr�t ej h�gt, men pannan sj�nk mot hennes �ppna hand,
Och stora t�rar sk�ljde ljuft den friska kindens brand.

"Hvad �r att gr�ta? Fatta mod, �n st�r oss hoppet �ter,

O dotter, h�r din moders r�st en f�f�ng t�r du gr�ter;
Den, som ditt �ga s�kte nyss och nu ej �terfann,
Han lefver �n, han t�nkt p� dig, och d�rf�r lefver han.

Han t�nkt p� dig, han f�ljt mitt r�d att ej g� blindt mot faran,
Det var mitt tysta afskedsord, d� han drog h�n med skaran.
Af tv�ng han f�ljde truppen �t, hans h�g var ej att sl�ss,
Jag vet, han ville icke d� fr�n lifvets fr�jd och oss."

Och flickan s�g med b�fvan opp, ur sorgsna dr�mmar vaknad,

Det var, som om en aning st�rt det stilla hj�rtats saknad.
Hon dr�jde ej, hon s�g en g�ng dit�t, d�r striden brann,
Och sm�g p� v�g och flydde tyst och skymdes och f�rsvann.

En stund fl�t bort, en stund �nnu, det led mot natten redan,
I skyn sam molnet silfverhvitt, men skymning l�g d�r nedan.
"Hon dr�jer �n; o dotter, kom, din oro f�f�ng �r,
I morgon, innan solen gryr, �r ren din brudgum h�r."

Och dottren kom, med tysta fj�t hon nalkades sin moder
Det blida �gat skymdes nu af inga t�refloder,
Men hennes hand, till h�lsning r�ckt, var kall som nattens vind,
Och hvitare �n f�stets sky var hennes svala kind.

"Red mig en graf, o moder k�r, min lefnadsdag �r liden;

Den man, som fick mitt hj�rtas tro, har flytt med skam ur striden,
Har t�nkt p� mig, har t�nkt p� sig, har f�ljt ert varningsord
Och svikit sina br�ders hopp och sina f�ders jord.

N�r skaran kom, och han ej kom, begr�t jag nyss hans �de,
Jag trodde, att han l�g som man p� f�ltet bland de d�de;
Jag s�rjde, men min sorg var ljuf, den var ej bitter d�,
Jag velat lefva tusen �r att honom s�rja f�.

O moder, jag har s�kt bland lik till sista skymt af dagen,
Men ingen af de slagna bar de k�ra anletsdragen.
Nu vill jag icke dv�ljas mer p� denna svekets �,
Han fanns ej bland de d�da d�r, och d�rf�r vill jag d�."

SVEN DUFVA.

Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och gr�,

Var med �r �tti�tta ren och var ren gammal d�;
Nu bodde p� sin torfva han och fick sitt br�d af den
Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem sin Sven.

Om gubben haft f�rst�nd, han sj�lf, att dela med sig af

Tillr�ckligt �t en s�dan sv�rm, det vet man ej utaf;
Dock visst l�r han de �ldre gets l�ngt mer, �n billigt var,
Ty f�r den son, som sist blef f�dd, fanns knappt en smula kvar.

Sven Dufva v�xte opp likv�l, blef axelbred och stark,

Slet ondt p� �kern som en tr�l och br�t opp skog och mark,
Var from och glad och villig st�ds, l�ngt mer �n m�ngen klok,
Och kunde f�s att g�ra allt, men gjorde allt p� tok.

"I Herrans namn, du arma son, hvad skall af dig v�l bli?"
S� talte gubben m�ngen g�ng allt i sitt bryderi.
D� denna visa aldrig sl�ts, brast sonens t�lamod,
Och Sven tog till att t�nka sj�lf, s� godt han det f�rstod.

N�r d�rf�r sergeant Dufva kom en vacker dag igen

Och kuttrade sin gamla ton: "Hvad skall du bli, o Sven?"
S�gs gubben, ovan f�rr vid svar, bli helt f�rskr�ckt och flat,
N�r Sven l�t upp sin breda n�bb och svarte: "Jo, soldat!"

Den �ldrige sergeanten log f�raktligt dock till slut:

"Du, slyngel, skulle f� gev�r och bli soldat, vet hut!"
"Ja", mente gossen, "h�r g�r allt helt afvigt mig i hand;
Kanske det mindre konstigt �r att d� f�r kung och land."

Den gamle Dufva h�pnade och gr�t helt r�rd en t�r;

Och Sven, han tog sin sack p� rygg och gick till n�rmsta k�r.
M�lfyllig var han, frisk och sund, allt annat s�gs f�rbi,
Och utan prut blef han rekryt vid Dunekers kompani.

Nu skulle Dufva f� sig pli och l�ras exercis,

Det var en lust att se d�rp�, det gick p� eget vis.
Korpralen skrek och skrattade, och skrattade och skrek,
Men hans rekryt f�rblef sig lik vid allvar som vid lek.

Han var visst outtr�ttelig, om n�nsin n�gon ann',

Han stampade, att marken skalf, och gick, s� svetten rann;
Men roptes v�ndning �t ett h�ll, d� slog han bom p� bom
Tog h�ger-om och v�nster-om, men st�ndigt rakt tv�rtom.

Gev�r p� axel l�rde han, gev�r f�r fot ocks�,

Att skyldra, f�lla bajonett, allt tycktes han f�rst�;
Men roptes skyldra, f�llde han som oftast bajonett,
Och skreks gev�r f�r fot, fl�g hans p� axeln lika l�tt.

S� blef Sven Dufvas exercis beryktad vidt omkring,

Enhvar, bef�l och manskap, log �t detta underting;
Men han gick trygg sin j�mna g�ng, var t�lig som f�rut
Och v�ntade p� b�ttre tid,--och s� br�t kriget ut.

Nu skulle truppen bryta opp, d� blef o fr�ga st�lldt,

Om Dufva kunde anses klok och tagas med i f�lt.
Han l�t dem prata, stod helt lugn och redde saken s�:
"Om jag ej f�r med andra g�, f�r jag v�l ensam g�."

Gev�r och r�nsel fick han dock beh�lla, �fven han,

Fick vara dr�ng d�r man h�ll rast, soldat, d�r striden brann;
Men sl�ss och passa opp gick allt med samma j�mna st�t,
Och aldrig blef han kallad r�dd, blott tokig mellan�t.

P� �tert�g var Sandels stadd, och ryssen tr�ngde p�;

Man drog sig undan steg f�r steg l�ngs stranden af en �.
Ett stycke fram p� h�rens v�g gick �fver �n en sp�ng,
D�r stod en liten f�rpost nu, knappt tjugu man en g�ng.

Som den var s�nd i �ndam�l att bota v�gen blott,

L�g den i ro, sen det var gjordt, l�ngt skild fr�n hugg och skott,
Tog f�r sig i en bondg�rd d�r allt, hvad den kunde f�,
Och l�t Sven Dufva passa opp, ty han var med ocks�.

Men pl�tsligt blef det annat af, ty utf�r n�rmsta brant

I sporrstreck, p� en l�ddrig h�st, kom Sandels' adjutant:
"Till bryggan, gossar", ropte han, "f�r Guds skull, i gev�r!
Man sport, att en fientlig trupp vill �fver �lfven d�r."

"Och, herre", talte han till den, som f�rde folket an,
"Rif bron, om ni det kan; om ej, s� sl�ss till sista man!
Arm�n �r s�ld, om fienden h�r slipper i v�r rygg.
Ni skall f� hj�lp, genralen sj�lf, han, ilar hit, var trygg!"

Han fl�g tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned,
N�r h�gt p� andra strandens vall en rysk pluton sig spred.
Den vidgades, den t�tnade, den lade an, det small;
Dess allra f�rsta salfva ren blef �tta finnars fall.

Det var ej godt att dr�ja mer, man sviktade enhvar.

�nnu en �ska, och man s�g blott fem kamrater kvar.
D� lydde alla, n�r det lj�d: "Gev�r i hand, retr�tt!"
Sven Dufva blott tog miste han och f�llde bajonett.

�n mer, hans sv�ngning till retr�tt gick ock besatt p� sned,

Ty l�ngt ifr�n att dra sig bort, br�t han p� sp�ngen ned.
D�r stod han axelbred och styf, helt lugn p� gammalt vis,
Beredd att l�ra hvem som helst sin b�sta exercis.

Det dr�jde heller l�nge ej, f�rrn han den visa fick,
Ty bron s�gs fylld med fiender i samma �gonblick.
De r�nde p�, man efter man, men �t enhvar, som kom,
Gafs h�ger-om och v�nster-om, s� att han damp tv�rtom.

Att st�rta denna j�tte ned var mer, �n arm f�rm�tt,

Och st�ndigt var hans n�rmsta man hans skygd mot andras skott;
Dock dj�rfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs;
D� syntes Sandels med sin flock och s�g, hur Dufva slogs.

"Bra, bra", han ropte, "bra, h�ll ut, min k�cka gosse du.
Sl�pp ingen dj�fvul �fver bron, h�ll ut en stund �nnu!
Det kan man kalla en soldat, s� skall en finne sl�ss.
Fort, gossar, skynden till hans hj�lp! Den d�r har r�ddat oss."

Tillintetgjordt fann fienden sitt anfall innan kort,

Den ryska truppen v�nde om och drog sig l�ngsamt bort;
N�r allt var lugnt, satt Sandels af och kom till stranden ned
Och fr�gte, hvar den mannen fanns, som stod p� bron och stred.
Man viste p� Sven Dufva d�. Han hade k�mpat ut,
Han hade k�mpat som en man, och striden, den var slut;
Han tycktes hafva lagt sig nu att hvila p� sin lek,
V�l icke mera trygg �n f�rr, men mycket mera blek.

Och Sandels b�jde d� sig ned och s�g den fallne an,
Det var ej n�gon obekant, det var en v�lk�nd man;
Men under hj�rtat, d�r han l�g, var gr�set f�rgadt r�dt,
Hans br�st var tr�ffadt af ett skott, han hade ren f�rbl�dt.

"Den kulan visste, hur den tog, det m�ste erk�ndt bli",
S� talte generalen blott, "den visste mer �n vi;
Den l�t hans panna bli i fred, ty den var klen och arm.
Och h�ll sig till hvad b�ttre var, hans �dla, tappra barm."

Och dessa ord, de spriddes sen i h�ren vidt och bredt,

Och alla tyckte �fverallt, att Sandels talat r�tt.
"Ty visst var tanken", mente man, "hos Dufva knapp till m�tt;
Ett d�ligt hufvud hade han, men hj�rtat, det var godt."

VON KONOW OCH HANS KORPORAL.

"Och har jag icke dragit dig upp ur dyn

Allt f�r det m�kret d�r kring ditt �gonbryn,
Och har jag icke skaffat dig l�n och stat
Och gjort dig till korpral fr�n gemen soldat?

Och har du ej f�tt st� i hvarenda strid

Som en kamrat och like mig n�rmst invid.
Och har jag ej ber�mt dig som f�rm och rask?"
S� talte Konow vredgad till korpral Brask.

"Nu h�rs om dig ej annat �n klagom�l,

Hvar m�nska talar om hur du blifvit b�l;
Soldaten sl�r du, d�r han som b�st kl�r skott,
Och g�r med tv� tuggbussar af h�gf�rd blott."

Men Brask, han h�rde butter majorens tal:

"V�l var jag intet f�rr och �r nu korpral,
Men hvad jag �r, det blef jag f�r trofast mod
Och drogs ej upp ur dy, herr major, men blod.

Om jag sl�r till n�'n g�ng, �r ej ont d�ri,

Jag g�r som m�ngen annan, jag g�r som ni,
Och brukte herr majoren h�r ensam sl�,
L�t jag de andra smeka och slog ocks�.

Jag tuggar tvenne bussar, som hvar man ser,

Det g�r jag allt f�r hedern att st� n�rmst er;
Men �r det s�, att �ran er syns f�r klen,
S� tar jag bort den andra och g�r med en."

Och Konow sp�nde blicken, som han var van:

"Du �r en pr�ktig pojke och stursk som fan,
Blif, som du var, min n�rmaste man och kund,
En s�dan har man gagn af i n�dens stund."

Snart stod ett slag; d� br�t med sin j�garked

Von Konow in i skogen, och Brask var med;
Korpraln var m�rk att sk�da, och hans major,
Han h�ngde nedra l�ppen och sk�t och svor.

I fyra runda timmar han redan tr�tt,

Och allt gick �n aff�ren p� samma s�tt.
Han s�g f�r f�, som stupat d�r han gick fram,
Och fienden kom unnan fr�n stan till stan.

"F�rd�mdt", s� r�t han �ter, "det g�r ej bra,

Jag ser, hur barken ryker fr�n tallarna,
Men ryssen st�r bredvid dem; och han g�r fri,
Hvar �r ert �ga, gossar, hur sikten I"

Han fick knappt ur mustaschen sitt sista ord,

N�r f�r en trumf af Brasken han damp till jord;
Det var dock n�stan mera �n svar p� tal,
Det hade han ej v�ntat af sin korpral.

Upp sprang han, drog sin v�rja, af vrede blek:

"Hvad har du underst�tt dig, krabat?" han skrek,
"Nu skall dig dj�fvuln taga med hull och h�r,
D� midt i v�rsta striden, din chef du sl�r."

Men korpral Brask stod lugn i sitt gamla skick.

"H�ll in er v�rja, herre, ett �gonblick,
Tills jag f�tt m�ta honom hans sk�ppa full.
Som h�ll p� er och sk�t, d� jag slog er kull."

Med dessa ord han lade gev�ret an.

I samma stund s�g Konow en sk�ggig man,
Bakom en buske st�rta till marken ned,
Knappt tjugu alnar l�ngt fr�n hans j�garked.

"Och var det den, hvars kula mig pep f�rbi

Det �gonblick, jag f�ll, m� vi v�nner bli.
Ett tag som ditt, det kallar jag karlatag,
Och aldrig l�r jag gl�mma det, t�nker jag."

Nu lefver Brask hos Konow sen m�nga �r,

Den ena g�r alltj�mt d�r den andra g�r.
Som k�ra v�nner f�r man dem ofta se,
Och n�stan lika ofta s� tr�ta de.

DEN D�ENDE KRIGAREN.

F�rsvunnen var en blodig dag,

Det var p� Lemos strand,
De slagnas sista andedrag
Ren tystnat efter hand;
Det m�rknade kring land och haf
Och lugn var natten som en graf.
Vid br�dden af den dunkla v�g,
Som sk�dat dagens strid,
En gammal krigare man s�g,
En man fr�n H�glands tid;
Hans panna l�g mot handen st�dd,
Hans kind var blek, hans barm f�rbl�dd.

Ej kom en v�n, som kunde f�

Hans sista afskedsord,
Ej var den jord, han bl�dde p�,
En �lskad fosterjord.
Hans hembygd Volgas b�lja skar;
En hatad fr�mling h�r han var.

Hans �ga lyftes opp ibland,

Fast slocknande och matt.
P� samma sl�tt, p� samma sand,
Helt n�ra d�r han satt,
En halft f�rstelnad yngling l�g;
Han s�g p� honom, n�r han s�g.

N�r kulan hven, n�r striden brann,

N�r b�das blod rann varm,
Med vredens eld de m�tt hvarann
Och pr�fvat sv�rd och arm.
Nu s�kte ej den unge strid,
Nu h�ll den gamle k�mpen frid.

Men natten skrider mer och mer,

Man h�r ett �rslags sus,
Och m�nen g�r ur moln och ger
Den hemska nejden ljus;
D� syns en julle t�tt vid strand,
En ensam flicka ror i land.

En fridl�s v�lnad lik, hon steg

I sp�r, d�r d�den g�tt.
Hon gick fr�n lik till lik och teg,
Hon tycktes gr�ta blott.
Med h�pnad hennes tysta t�g
Den gamle, v�ckt ur dvalan, s�g.

Dock mera mildt med hvar minut,

F�r hvarje steg, hon tog,
Och mera tankfullt �n f�rut
Hans sorgsna �ga log.
En aning grep hans hj�rta visst,
Han tycktes veta, hvad hon mist.

Han tycktes v�nta: och hon kom,

Som om ett bud hon h�rt,
S� tyst, s� lugnt, s� visst, som om
En ande henne f�rt.
Hon kom. Vid nattens bleka sken
Hon s�g den fallne svensken ren.

Hon s�g, och ropte h�gt hans namn,

Det kom ej svar igen;
Hon sj�nk emot hans �ppna famn,
Men sl�ts ej mer af den.
Hans genomstungna br�st var kallt,
Och stumt var allt, f�rvissnadt allt.

D�, s�ger s�ngm�n, f�ll en t�r

Upp� den gamles kind,
D� talte han ett ord, hvars sp�r
F�rsvann i nattens vind,
D� stod han upp, ett steg han tog
Och hann till flickans fot och dog.

Hvad sade v�l hans sorgsna blick,

Hans ord, ej tydda �n?
Den t�r, som ur hans �ga gick,
Hvad mening l�g i den?
Och n�r till flickans fot han hann
Och f�ll och dog, hvad t�nkte han?

Var det f�r hj�rtats frid kanske,

Han h�jde �n sin r�st?
Var det en b�n, han ville be
Till ett f�rsonligt br�st?
Begr�t han m�nskans h�rda lott
Att pl�ga och att pl�gas blott?

Han kom fr�n ett fientligt land

En ov�ns sv�rd han bar;
Dock fatta, broder, r�rd hans hand
Och minns ej, hvad han var;
O, blott p� lifvet h�mnden ser,
Vid grafven hatar ingen mer.

OTTO VON FIEANDT.

Fr�n Kristina var en man,

Otto Fieandt hette han,
F�ddes �ldst bland br�der alla,
D�raf l�rde han befalla;

Var i kriget, det �r sant,

Endast �fverstel�jtnant,
Hade med arm�n f�tt vandra,
Om han kunnat lyda andra.

Men han gick sin egen stig,

Bar sitt hufvud sj�lf f�r sig,
Kunde under ingen vara,
Fick ock d�rf�r egen skara.

Nu s� h�r, hur han s�g ut:

Kl�dd han gick i gr� syrtut,
Den var sydd p� hemloft-skullen.
Och af egna f�r var ullen.

�fverst p� hans hj�ssa satt,

Sliten blank, hans faders hatt,
�rfd vid Villmanstrand p� n�set,
D�r hans farfar bet i gr�set.

L�gg d�rtill i vintertid

F�rskinnsp�ls, helt kort, men vid
Becks�msstofflor sist p� foten,
S�dan red han framf�r roten.

Hj�lte var han ej just s�,

Att han nu dugt ses upp�;
Andra tider, andra seder,
Fieandt bar f�r djup sin heder.

Bar sitt sv�rd som bihang blott,

Gud vet, om han sk�t ett skott
Under hela l�nga kriget;
Visst �r, att det �r f�rtiget.

J�rn och st�l och krut och bly

D�rom fick hans trupp sig bry.
Den h�ll primen, han h�ll basen,
Gubbens vapen var karbasen.

N�r han gick med den i hand,

Kl�mde till f�r kung och land,
Var han seg som gamla eken,
Blef ej g�rna tr�tt af leken,

Kunde sl�ss fast hela dan,

Brydde sig om segern fan,
Ville blott ge drift �t striden,
D�rtill var hans kantschuk vriden.

Finnen, visste han helt godt,

�r f�r trygg f�r att ha br�dt,
Ville d�rf�r hj�lpa arten,
Icke modet, endast farten.

Pipa skulle dock han ha,

Eljest var det aldrig bra;
Men med r�ken frisk i munnen
Slogs han gladt, fast �fvervunnen.

Ofta midt bland vapnens brak

Tog han d�rf�r ny tobak,
L�t sin n�rmsta busse bida
Och sl� eld, f�rrn han fick strida.

N�r han sen i hopen stod,

�fversk�ljd af svett och blod,
Gjorde med sin dagg f�rs�ken
Och ur bottnets djup s�g r�ken.

Fick sin trupp i ordning st�lld,

Bajonetten vackert f�lld
Och br�t in i v�rsta kl�mman,
Var han som p� eget hemman.
Talte finska som en tolk,
Skrek som �t sitt arbetsfolk;
En fick pris, en ann' en skrapa,
Ingen fick st� lat och gapa.

D�, s� s�ga �n hans m�n,

Var ej godt f�r fienden,
D� var gubben lik hin onde,
Annars var han som en bonde.

S�dan kom han med sin flock,

Samma pipa, samma jack,
Efter m�nga h�rda strider
Fram till Karstula omsider.

Hela finska h�rens hopp

Hvilade p� denna tropp,
Knappt tolf hundra man numera;
Vlastoff kom med trefaldt flera.

Hurtig lek det skulle bli,

Fieandt stoppade uti,
Pr�fvade sin dagg mot klacken
Och begynte strax attacken.

Sexton timmar h�ll han ut,

D� fick gubben stryk till slut,
M�ste dra sin trupp ur flamman
Och ge dj�fvulen alltsamman.

Det f�rt�ljs om honom d�,

Att han rakt sl�t opp att sl�,
Tryckte djupt sin hatt p� pannan
Och blef spak som trots en annan.

S� till M�tt�nen han red,

S�g blott styft mot sadeln ned,
H�ll sin h�gra hand vid brickan;
Pipan, den l�g gl�md i fickan.

Hvad han satt och t�nkte p�,

Kunde ingen r�tt f�rst�,
Med sig sj�lf blott h�ll han gille,
L�t sitt folk g�, som det ville.

N�r han kom till Lintulaks,

Bad han om en halmk�rf strax,
S�kte s�mn p� all sin m�da,
Smakte ej en bit till f�da.

S�dan sl�t han denna dag;

N�sta morgon, tre vid lag,
Sen han f�tt en smula blunda,
Var han ren helt annorlunda.

Var mest s�som vanligt f�rr,

Tittade ur stugans d�rr,
Lika skarp som f�rr i synen,
Och drog valk vid �gonbrynen.

Tog en p�rla, f�rrn han for,

Sn�ste till sin yngre bror,
Gaf vid �n en �rfil redan,
R�kte friskt i Perho sedan.

Gud vet eljest, hur det �r.

V�l beh�fs i f�lt gev�r,
Men att s�som Fieandt strida
Kan v�l ocks� ha sin sida.

D�rf�r s�ga ock hans m�n,

N�r det v�ckes fr�ga �n
Om de tusende besv�ren,
Landets fall och hufvudh�ren:

"Annorlunda kriget g�tt,

Om en general man f�tt,
Som f�rst�tt v�rdera tiden,
Och som r�kt tobak i striden."

SANDELS.

Sandels, han satt i Pardala by,

�t frukost i allsk�ns ro.
"I dag, ett slaget, blir striden ny,
Det skall g�lla vid Virta bro.--
Herr pastor, jag l�tit kalla er hit.--
Var god, foreller en bit!

Jag t�nkt beh�lla er hos mig i dag,

Det �r s� min �nskan och plikt:
Ni k�nner trakten h�r b�ttre �n jag
Och kan ge mig notiser af vikt.
Var trygg, vi skola ej lukta blod.--
Ett glas? Maderan �r god.

Tutschkoff har s�ndt mig ett v�nligt bud,

Att v�r vapenhvila �r slut.
L�t maten smaka er! S�s, min Gud!
D� vi �tit, rida vi ut.--
Vi m�ste n�jas med hvad vi f�,--
Kanske ni befaller marg�?"

Det kom ett bud, ett ilbud kom:

"Den �r bruen, v�r konvetion;
Brusin har v�ndt med v�r f�rpost om,
Man hinner ej rifva bron.
V�rt ur var tolf, och vi f�ljde det,
Men den ryska klockan �r ett."

Sandels, han satt och smorde sitt kr�s,

�t friskt, som �m intet h�ndt.
"F�rs�k, herr pastor! En d�b p� g�s?
Den �ter man excellent.
Det �r Dolgoruki, som br�dskar igen;
Ett glas till hans �ra, min v�n!"

Men budet talte: "Herr general,

F�r jag bringa tillbaka ett svar?"
"Jo, s�g Fahlander, att bron �r smal
Och att batterier han har.
Han m� h�lla ut d�r en timme, en half.--
Herr pastor, kotlett af kalf?"

Ilbudet for, en sekund f�rlopp,

Och en ryttare syntes igen:
Som en blixt han spr�ngde till trappan opp,
I ett spr�ng var han nere p� den;
Hans yttre r�jde en ung l�jtnant,
Det var Sandels' adjutant.

Han skyndade in i salen, han stod

F�r sin chef med l�gande blick.
"Herr genral, det har flutit str�mmar af blod,
Blod kostar hvar �gonblick.
V�r h�r har mod, men den hade det mer
P� en half mil n�rmare er."

Sandels, han s�g p� den komne f�rstr�dt:

"Bevars, ni �r varm som en ugn.
Ni har s�kert ridit er hungrig och tr�tt,
Kom, hvila en stund, var lugn.
Man m�ste t�nka p� hunger och t�rst,
Se h�r, genever till f�rst?"

L�jtnanten dr�jde. "V�r kamp blir h�rd,

Man forcerar med framg�ng bron,
V�r f�rtrupp sviktar i Kauppila h�rd,
D�r den trycks af en hel bataljon,
Arm�n �r best�rt, allt �r p� sin hals;
Hvad order ges, hvad befalls?"

"Jo, att ni s�tter er vackert ned

Och f�r er kuvert i skick;
Och sen ni f�tt den, s� �t i fred,
Och sen ni �tit, s� drick,
Och sen ni druckit, s� �t �n mer,
D�r har ni order, jag ber."

Harm brann i den unga krigarens sj�l,

Af dess flammor hans �ga sken.
"General, jag �r skyldig er sanning, n�v�l,
Ni f�raktas af hela arm�n.
Hos hvarenda soldat en tanke jag fann,
Att ni �r v�r fegaste man."

Sandels, han f�llde sin gaffel, han teg,

Brast �ndtligt i gapskratt ut.
"Hur var det, herre, �r Sandels feg,
S�ger man s�? �h hut!
Min h�st, l�t sadla min �dla Bijou!
Herr pastor ni f�ljer ej nu."

Det var storm, det var brak, det var strid p� den strand,
D�r den Sandelska h�ren var st�lld,
I ett r�kmoln svepte sig vatten och land,
Och ur molnet blixtrade eld,
Som af �skor d�nade rymdens hvalf,
Och den blodiga marken skalf.

D�r stod vid sitt br�stv�rn Finlands tropp,

S�g trotsigt faran emot;
Men fr�n rote till rote en hviskning lopp,
Man h�rde ett d�mpadt knot:
"Han �r borta, han g�mmer sig undan igen,
Generalen synes ej �n."

Men han syntes, han kom. Vid sitt fr�msta standar

P� redutten han stannade nu,
Och hans �ga var lugnt och hans panna var klar
Och han sken p� sin �dla Bijou,
Och han satt or�rlig med tub i sin hand
Och betraktade brygga och strand.

Och han s�gs p� sin springare l�ngt ifr�n,

Och som tusendes g�llde hans fall,
Och f�rdubbladt h�rdes kanonernas d�n
Fr�n fientliga strandens vall,
Och det lj�d kring hans hj�ssa af kulor ett hvin
Men han �ndrade icke en min.

Och den tappre Fahlander, han dr�jde ej mer,

Till sin chef p� redutten han red:
"General, man har m�rkt er, man m�ttar p� er,
Det g�ller ert lif, rid ned!"
"Ned, ned, general, er fara �r v�r",
Skrek stormande hela hans k�r.

Sandels, han r�rde sig ej fr�n sin ort,

Till sin �fverste talte han stolt:
"�r det fruktan, det skriker, ert folk, s� f�rgjodt?
Om det sviktar i dag, �r det s�ldt.
Men v�lan, ett f�rs�k! Var beredd till aff�r,
P� minuten �r fienden h�r."

Den ringa hop, som vid Kauppila stod,

Af tusen fiender tryckt,
Den hade k�mpat med hj�ltemod,
Men den nalkades nu i flykt.
Den hann generalens batteri,
Den st�rtade honom f�rbi.

Han r�rde sig ej, stolt dr�jde han kvar,

Som han sutit, satt han �nnu,
Och hans �ga var lugnt, och hans panna var klar,
Och han sken p� sin �dla Bijou,
Och han m�tte den h�r, som i segrande lopp
Mot hans eldar rusade opp.
Och han s�g den komma, den kom helt n�r,
Men p� faran ej akt han gaf,
Och han s�ktes af d�dar fr�n tusen gev�r,
Men han tycktes ej veta d�raf;
Han s�g p� sitt ur, han bidde sin tid,
Han satt som i djupaste frid.

Men den kom, den minut, som han v�ntat, och nu

Till sin �fverste spr�ngde han ned:
"�r det f�rdigt, ert folk, �r det likt sig �nnu,
Skall det veta att bryta ett led?
Jag har l�tit de stormande yfvas; v�lan,
Vr�k undan dem nu som en man!"

Det var sagdt, det var nog, det beh�fdes ej mer,

Det blef fr�jd, det blef jublande rop.
Sex hundrade krigare stormade ner
Mot den trotsande fiendens hop,
Och den vr�ktes tillbaka, pluton f�r pluton,
Tills den f�ll nedtrampad vid bron.

Sandels, han kom till sin h�r i galopp,

D�r vid stranden den segrande stod.
D� hans hvita Bijou bland lederna lopp,
I sin sn�glans purprad med blod,
Och genralen med tjusningens eld i sin sj�l
Gladt h�lsade trupp och bef�l;

D� spordes ej mer ett smygande knot,

En hviskning, bister och dof,
Nej, ett jubel stormade honom emot,
Och i jublet h�rdes hans lof,
Och det roptes af r�ster till tusendetal:
"Hurra f�r v�r tappra genral!"

DE TV� DRAGONERNE.

St�l s� hette en, den andra

Gick i f�lt med namnet Lod;
B�da liknade hvarandra
S� i kraft som mod.
Samma trakt vid Saimens str�nder
Hade fostrat dem,
Gnabbats hade de som fr�nder,
Bott i samma hem.

Och dragoner hade b�da

Blifvit sen p� samma dag,
Delat troget hvarje v�da
I hvartenda slag,
Gnabbats �n som stridskamrater,
Huggits man mot man,
Allt om �ran att i dater
�fverg� hvarann.

Snart i rykte framom alla

I skvadronen stodo de;
Ingen v�gade sig kalla
B�ttre, tapprare.
Till korpraler af bef�let
Gjordes snart de tv�,
Men emellan dem blef gr�let
Icke slut �nd�.

Hvad dem eggat som gemena,

Samma t�flan fanns �n kvar,
�nnu var alltj�mt den ena,
Hvad den andra var.
B�da stodo lika n�ra
Ett gemensamt m�l:
Hvar g�ng Lod blef n�mnd med �ra,
N�mndes �fven St�l.

Lyckan sv�ngde dock omsider,

Att den ena seger vann:
Lod gick fri i alla strider,
St�l blef s�rad, han
D�md till hvila p� det s�ttet,
L�g han tyst och led,
L�g som sjuk p� lasarettet,
D� kamraten stred.

L�nga m�nar af el�nde

Hade sm�ningom dock flytt,
Och den tappre �terv�nde
Till sin trupp p� nytt;
Men d� stod han fr�mst ej mera,
Som han fordom stod;
F�r hans likar g�llde flera,
Och medalj bar Lod.

St�l, han s�g kamratens lycka,

H�rde, hur hans rykte steg;
Hvad hans hj�rta kunde tycka,
Spordes ej, han teg,
L�t ett ord ej det f�rr�da,
Ej ett anletsdrag.
Nu p� str�ft�g hade b�da
H�llit ut en dag.

Gjordt var allt, som borde g�ras,

Det blef tid att v�nda om.
Pl�tsligt s�gs ett stoftmoln r�ras,
En kosackhop kom.
Lod tog ordet: "Sv�ng, ty faran
Skall dock gagnl�s bli;
Broder, fem man stark �r skaran,
Tv� blott �ro vi."

St�l, han log ett h�nfullt l�je

"Du har talat klokt och r�tt;
Bl�da f�r du, om vi dr�je,
Hittills slapp du det.
G�, jag m�ter ensam skocken,
F�rrn den hinner oss,
Du, som b�r medalj p� rocken,
�r f�r god att sl�ss."

Sagdt; sin sabel s�gs han skaka,

Spr�ngde af med stolt f�rakt,
Och han s�g sig ej tillbaka
Sen sitt ord han sagt.
P� den harm, kamraten r�jde,
F�ga akt han gett';
Om han f�ljde, om han dr�jde,
Var f�r honom ett.

K�mpa vill han, icke stanna,

Fram till m�let b�r hans f�rd;
St�ppens son med blodig panna
Pr�fvar ren hans sv�rd;
D�dsrop gny, pistoler knalla,
V�n vill h�mnas v�n;
Midt i skocken, h�gst bland alla,
Syns dragonen �n.

�ndtligt tycks dock lyckan svika;

Segrarn segrar icke mer,
H�st och ryttare tillika
Hafva st�rtat ned.
F�f�ngt �n i stoftet brottas
K�mpens starka arm,
Fyra blanka pikar m�ttas
Mot den fallnes barm.

Stum och bister hotar d�den,

En sekund blott �frig �r;
Finns ej mera hj�lp i n�den?
V�nta, Lod �r d�r.
Han har kommit, spr�ngd �r ringen,
Sluten kring hans v�n;
P� den fallne aktar ingen,
Allt �r strid igen.

En har stupat af de fyra,

Se, d� s�ras �fven Lod;
�gonblicken �ro dyra,
Str�mvis spills hans blod;
Styrkan ren hans arm f�rl�ter,
Segerns hopp har flytt;
D� �r St�l p� f�tter �ter
Och i kamp p� nytt.

Den blef kort, s� ryktet s�ger;

Samma rykte n�mner om
Att till Sandels i hans l�ger
Lod om kv�llen kom.
Lugnt med sin medalj i n�fven
Steg dragonen in:
"Gif �t St�l en penning �fven,
Eller tag ock min!"
GAMLE HURTIG.

Aldrig brusto ord vid bivuaken,

D�r den gamle Hurtig blott var med;
Ofta satt han l�ngt p� natten vaken,
Talande om krig och fred,
T�nde j�mt sin korta pipa an
Och f�rgat den �ter, b�st den brann.

Tredje Gustaf var hans man. "Hvad strider

H�ll ej han med Rysslands stolta fru?
Mina v�nner, det var andra tider
F�r soldaten d� �n nu;
Kungen sj�lf stod med i r�k och blod
Nu �r d�rtill en marskalk f�r god.

Tron mig, om hans herrar blott ej vikit

Fr�n hvad plikt och mod och �ra bj�d,
Hade aldrig segern honom svikit;
Nu blef trol�shet hans d�d;
Det �r v�rldens tack, och den �r tung,
Det var synd med s�dan st�tlig kung.

N�r vid Anjala i upprorsskocken

Han h�ll tal, hur mild var ej hans ton?
Korpral Sv�rd n�p kungen tyst i rocken:
'F�r jag svansa dit kanon?'
'Nej, min gosse', svarte han helt blid,
'L�t oss v�nta, det blir �n v�l tid.'"

S� alltj�mt med s�gner, lika dessa

Satt den gamle vid sin vaktelds gl�d,
Gr�a lockar h�ljde ren hans hj�ssa,
Men �nnu var kinden r�d;
Yngre var han dock i Gustafs dar.
Nu till Oravais han kommen var.

Det var natten f�r det stora slaget,

I den vilda skogen h�ll man hof.
S�mn var s�llspord �fver hufvud taget,
Men den gamle Hurtig sof;
Han, som vakat f�rr till sista man
Hade somnat nu f�rrn n�gon ann'.

N�gon stund likv�l af kv�lln han sutit

Lutad stilla mot en furas stam,
T�ndt sin pipa och i klagan brutit
Om hur kriget gick bakfram
Hur han n�dgats t�nka ut ett s�tt
Att f� slut en g�ng p� sin retr�tt.

"Att g� undan", s� de fallit, orden,

"Har man l�rt sig nog och l�r sig �n.
Sprungit har man en g�ng f�rr mot norden
Och �r nu p� spr�ng igen.
Fly, det �r det usla hopp, man har,
Och att en g�ng stanna, Gud vet hvar.

Nu blir strid likv�l, s� snart det dagas,

D� �r tid att b�rja annan sed.
Den, som vill, m� h�rda ut att jagas,
Hurtig kan ej mer d�rmed;
Han har sakta b�rjat blygas ren
Att ej hafva tr�ttnat l�ngesen.

Jagas, br�der, skall ej gubben mera,

Han har hunnit r�d p� gamla dar.
B�sta konsten mot att retirera
�r helt enkelt att st� kvar;
Den, som l�rt sig denna konst en g�ng,
Han kan ta farv�l af allt sitt spr�ng."

Sen han sagt det, hade lugnt han knutit

Sina armar �fver br�stet blott,
Och mot tr�det, vid hvars stam han sutit,
S�nkt sig tyst och somnat godt,
Somnat utan sorg och hufvudbry
P� sin sk�na konst att aldrig fly.

N�sta afton hade Finlands skara

K�mpat ut sin sista h�rda strid;
Slut var kraften att v�rt land f�rsvara,
Tiden var en sorgens tid;
H�ren, krossad lik en bruten v�g,
Hade b�rjat nu sitt �tert�g.

Hvar den syntes, s�gs blott dyster sm�rta,

H�rdes blott en klagan, djup och dof;
Lugn fanns ej i n�got vaket hj�rta,
Men den gamle Hurtig sof;
D�r Kamenski slutligt spr�ngt hans led,
Hade gr�a krigarn lagt sig ned.

Och han sof, som om af Gustafs tider

Hvarje minne l�ngesen han mist,
Sof mer djupt fr�n marscher, spr�ng och strider
�n vid bivuaken sist,
Sof f�rutan sorg och hufvudbry
P� sin sk�na konst att aldrig fly.

KULNEFF.

Och efter kv�llen r�cker till

Och minnet ger oss gl�dje �n,
Om Kulneff jag ber�tta vill,
S�g, har du h�rt om den?
Det var en �kta folkets man,
B�d' d� och lefva kunde han,
Den fr�mste, d�r det h�ggs och stacks,
Den fr�mste, d�r det dracks.

Att k�mpa, k�mpa n�tter, dar,

Det var f�r honom tidsf�rdrif;
Att falla endast blomman var
Utaf en hj�ltes lif.
Hvad vapen man i handen h�ll,
Det var detsamma, blott man f�ll,
I stridens eller lekens ras,
Med sabel eller glas.

Och �lska var hans hj�rtas lust,

Och lika fritt som snabbt hans val:
Han kom blott fr�n en blodig dust
Och gaf helt f�rmt en bal;
Och sen han l�gat natten ut,
Tog han sin sk�nas sko till slut
Och fyllde den ur n�rmsta b�l
Och drack sin afskedssk�l.

Du skulle sett hans anletsdrag!

�n finns p� m�ngen hyddas v�gg
Bland taflor en af eget slag,
En bild af bara skagg;
Du tr�der n�rmre, och du ser
En mund som under sk�gget ler,
En blick, helt �ppen, varm och mild,
Det �r just Kulneffs bild.

Dock fick man vara trygg och van

F�r att ej blekna vid hans chock;
Var man det minsta r�dd f�r fan,
Var man f�r honom ock;
Det var p� h�ll hans �syn blott,
Som skr�mde mer �n pik och skott,
Och hellre s�g man mot hans hugg
�n mot hans svarta lugg.

S� s�gs han, n�r han r�nde an

Med sabeln lyft, i eggadt spr�ng
Och s�dan var han, s�ger man,
N�r han h�ll ro n�'n g�ng,
N�r, med sin korta p�ls upp�,
Fr�n g�rd till g�rd han syntes g�
Och dr�jde kvar som v�n och g�st,
Hvarhelst han tyckte b�st.

�n talar m�ngen moder om

Sin skr�ck, n�r utan krus och lof
Rakt fram till vaggan Kulneff kom,
D�r hennes �lskling sof.
"Men", s�ger hon, "han kysste blott
Mitt barn och log s� fint, s� godt,
Som nu hans bild p� v�ggen d�r,
Om blott man n�rmre �r."

Visst �r, att i sitt r�tta ljus

Var gubben Kulneff god som guld;
Man klandrar, att han tog ett rus,
Det var hans hj�rtas skuld;
Och detta hj�rta bar han med,
D� han h�ll frid, som d� han stred:
Han kysste och han slog ihj�l
Med samma varma sj�l.

Det fanns i ryska h�ren namn,

Som p� sitt blad historien skref,
Som f�rdes hit i ryktets famn,
L�ngt f�rr �n kriget blef.
Barclay, Kamenski, Bagration,
Dem k�nde hvarje Finlands son,
Och skarpa strider bidde man,
D�r dessa ryckte an.

Men Kulneff visste ingen af,

F�rrn krigets flamma h�r var t�nd;
D� kom han s�som storm p� haf,
Knappt anad f�rr �n k�nd,
D� br�t han fram som blixt ur sky,
S� v�ldig och likv�l s� ny,
Och gl�mdes ej och k�ndes nog
Fr�n f�rsta slag, han slog.

Man hade k�mpat dagen ut,

Och rysse liksom svensk, var tr�tt.
Man trodde glad, att allt var slut
Och sof helt lugnt och s�tt;
Men b�st vid dr�mmens barm man l�g
Och guld och gr�na skogar s�g,
S� skrek en skyltvakt: "I gev�r!"
Och d� var Kulneff d�r.

Man f�ljde makligt en transport

L�ngt skild fr�n ryska h�rens str�t,
Man �t och drack af b�sta sort
Och drack p� nytt och �t;
Men pl�tsligt, midt i gl�djens stund,
Kom Kulneff som en obedd kund.
Det yrde opp ett moln af damm,
Hans pikar gl�nste fram.

Och satt man stadigt d� till h�st

Och gjorde allt med b�sta flit,
Kom gubben rakad fr�n v�r fest
S� sk�ggig han kom dit;
Men h�ll man mindre amper min,
D� blef det han som drack v�r vin
Och bj�d oss kvitta detta l�n
Vid str�nderna af Don.

Och var det varmt och var det kallt,

I regn, i sn�, om dag, om natt,
Allt syntes Kulneff �fveradlt
Och gjorde spratt p� spratt;
Och st�lldes h�r mot h�r till slag,
Visst m�rkte man, hvar han tog tag,
Den fria st�ppens k�cke son,
Kamraten l�ngt ifr�n.
Dock hade Finlands hela h�r
Ej kunnat visa en soldat,
Som ej h�ll gamle Kulneff k�r
Som trots en stridskamrat.
Och syntes blott hans k�nda drag,
D� grinade af v�lbehag
Mot bj�rnen fr�n kosackens land
Hans bror fr�n Saimens strand.

Och denne �ter s�g helt n�jd

Mot ramar, hvilkas tag han r�nt,
Och br�t han in, var det med fr�jd,
Som om det m�dan l�nt.
Det var en syn, som dugde se,
N�r Kulneff togs med finnarne;
De visste b�ra opp hvarann,
De starke, de och han.

Hans arm har domnat l�ngesen,

Han f�ll i strid med sv�rd i hand,
Hans �ra lefver kvar allen',
Bestr�lande hans land;
Och hvar hans namn du n�mnas h�r,
H�r du "den tappre" n�mndt framf�r;
Den tappre, hvilket h�rligt ord
Af tacksam fosterjord!

Hans klinga drogs mot oss, hans lans,

Den gaf oss ofta djupa s�r,
Dock �lska �fven vi hans glans,
Som om han varit v�r;
Ty hvad som mer �n alla band
Af fana och af fosterland
P� krigets ban f�rbr�drar oss,
�r samma kraft att sl�ss.

Hurra f�r Kulneff, f�r hans mod!

Hans like skall ej hittas l�tt;
Hvad mer, om �n han g�t v�rt blod,
Det var hans krigarr�tt.
Han var v�r fiende, v�lan,
Vi voro fiender som han;
Att han h�gg in med fr�jd som vi,
Var det ett ondt d�ri?

F�rhatlig �r den fege blott.

�t honom ensam h�n och skam,
Men hell enhvar, som tappert g�tt
Sin krigarbana fram!
Ett gladt hurra, ett h�gt hurra
F�r hvarje man, som k�mpat bra,
Hvadhelst han blef i lifvet �n,
V�r ov�n eller v�n!

KONUNGEN.
Och konung Gustaf Adolf
Stod upp uti sin sal,
Br�t af sin l�nga tystnad,
Tog ljud och h�ll ett tal.
�h�rare f�r g�ngen
Han hade summa tre:

F�ltmarskalk Toll, gref Piper,

Carl Lagerbring, blott de.
Och konungen tog ordet
Och talte allvarsam:
"V�r finska h�r, Gud b�ttre,
G�r bakl�ng's, icke fram.
Det hopp, vi byggt p� Klingspor,
Tycks ej fullbordadt bli,
Och Sveaborg har fallit,
Det st�det �r f�rbi.

Vi trott allt i det l�ngsta

P� uppenbarelsen,
Men �rke�ngeln dr�jer,
Han har ej vist sig �n.
Emellertid f�rsp�rjes
Allt n�rmre krigets brak;
Det �r f�r oss som konung
En h�gtbet�nklig sak.

Och d�rf�r ha vi fattat

V�rt kungliga beslut.
En f�resats allvarlig
Vi �rnat f�ra ut;
Vi l�tit n�mmeligen
Oss bringa hit i dag
Den skrud, v�rt svenska lejon
Vigt in vid Narvas slag.

Kung Karl den tolftes handskar

Vi vilja l�gga an;
Det �r i dubbel mening,
Som konung och som man.
Vi vilja kring oss gjorda
Den store hj�ltens sv�rd
Och sl� som han med h�pnad
En svag, f�rsoffad v�rld.

Ni, Piper, skall oss hj�lpa

Hans ena handske p�,
Ni, Lagerbring, behandlar
Hans andra likas�.
F�ltmarskalk Toll, er �lder,
Er �ra g�r er v�rd
Att sp�nna kring v�r medja
Hans segerkr�nta sv�rd."

Och konung Gustaf Adolf,

H�gtidlig lik en gud,
St�d snart f�r allas blickar
I Karl den tolftes skrud.
Han var f�r stolt att tala
I denna stund, han teg,
Han gick ett hvarf i salen
Med j�ttel�nga steg.

N�r detta hvarf han slutat,

Var �n en syn att se,
Han r�ckte sv�rd och handskar
Tillbaka �t de tre,
S�g p� dem med en uppsyn,
Som ej f�r sk�mt var gjord,
Och t�cktes bryta tystnan
P� nytt med dessa ord:

"Nu, Lagerbring, bes�rjer

Ni strax till h�ren bud.
Att vi i n�der kl�dt oss
I Karl den tolftes skrud:
F�ltmarskalk Toll, gref Piper,
Er b�da kallar jag
Till vittnen af min handling
P� denna stora dag."

Hurvida finska kriget

Ett annat skick han gaf
Med denna stolta handling,
Vet ej historien af;
Men visst slog han med h�pna
Sin v�rld d�r rundtomkring,
Den gamle Toll, gref Piper
Och �fven Lagerbring.

F�LTMARSKALKEN.

Gladt i Frantsila ett jubel

Lj�d fr�n Cronstedts l�gerst�llen;
Bud om Siikajokis seger
Hade hunnit dit om kv�llen.
Och man drack i spridda gillen
F�r sitt fosterland, det k�ra,
F�r dess f�rsta skymt af lycka,
F�r dess �ndtligt fr�lsta �ra.

Tvenne tappra veteraner,

�fverstel�jtnanter b�da,
Gamle Christiernin och Lode,
Fick man d�r tillsamman sk�da.
J�mlik dem, vid deras sida
H�jde Aminoff sin hj�ssa,
Och en ring af yngre k�mpar
Hade slutit sig kring dessa.

Och man spr�kade vid glaset,

Talte fritt om hvarjehanda;
I en s�dan krets beh�fde
Ingen man sin tunga banda:
Allt det svaga hos bef�let
Kunde utan v�da klandras,
Och bland stolta namn, som n�mndes
Lj�d marskalkens framf�r andras.

Aflecht han, som fr�mst i striden

Sl�t vid Revolaks sin bana,
Talte muntert: "Sk�l f�r Klingspor!
Br�der, han har �ndrat vana;
Lustigt skall det bli att sk�da
Hur han lyfter nu sin panna;
Sen han trafvat genom landet,
Har han �ndtligt v�gat stanna."

En af Cronstedts adjutanter,
L�jtnant Reiher, f�ll i talet:
"Den, som sagt, att Klingspor stannat,
Han har talat f�rbannat galet,
Adlercreutz det var och Hertzen,
Som slog knut upp� v�r nesa;
F�ltmarskalken var som vanligt,
Ren f�r fan i v�ld p� resa."

Major Furumarck tog ordet:

"Det �r kungen som har felet;
Hvarf�r har han satt i n�der
Denna lumpna trumf i spelet?"
Ladau sade: "Du �r j�fvig
Att marskalkens v�rde m�ta;
Du har hj�rta, han har mage,
Du vet d�, och han blott �ta."

Ehrnrooth talte: "L�t oss minnas,

Hvar han lyst i sina dagar;
Det �r ej i magasiner
Man blir varm f�r �rans lagar.
Klingspors hj�lteben har burit
Uppf�r kommissariatet,
Hvem vill undra, om han �lskar,
Icke striden nu, men fatet?"

Tigerstedt, den finske gossen,

Han, som Aflechts �de hade,
Bet tillhopa sina t�nder
Och br�t ut i harm och sade:
"Det �r sant, han �r en fr�mling,
Har ej v�xt i v�ra dalar,
Han f�rst�r ej v�ra seder,
Ej det spr�k, v�r tunga talar;

Men v�rt land, det har han sk�dat,

Han har sett dess sk�r och �ar,
Sett som vi fr�n v�ra h�jder
Dessa tusen, tusen sj�ar,
Utan Gud och utan hj�rta
M�ste dock den m�nska vara,
Som ej tjusas in i d�den
Af att detta land f�rsvara."
Christiernin s�g upp mot Lode:
"H�r du, broder, p� de unga?
Klingspor har som vanligt �ter
R�kat ut f�r deras tunga.
S�lla m� vi v�l oss prisa,
Om vi falle, om vi bl�de;
Det �r annat �n att drabbas
Af v�r arma marskalks �de."

Gamle Lode, barske herren,

Hade sutit tyst vid talen;
Nu blef gubben r�d i synen
Och stod h�grest upp i salen,
Drack sitt fyllda glas i botten,
St�tte det med kraft i bordet,
Fick sin hatt inunder armen
Och tog harmfull s� till ordet:

"Jag g�r bort fr�n detta gille,

Andra m� h�r ha sin gamman.
Klingspor f�r man h�ra klandras
Hvar man helst m� r�ka samman.
F�ltmarskalken, f�ltmarskalken,
Annat finns ej i spr�kl�dan;
Det �r skam, att tappra m�nner
T�ckas tala om en s�dan."

SVEABORG.

Vi suto efter slutad dag

Vid aftonbrasans sken,
Den gamle f�nrik St�l och jag;
Det var v�r vana ren.
En stund fl�t bort vid glam och sk�mt;
D� r�kte Sveaborg bli n�mndt.

Jag n�mnde flyktigt blott dess namn,

Men det blef allvar d�:
"Har du sett �n i hafvets famn
Med Ehrnsv�rds f�sten p�,
Gibraltars like i v�r nord?"
S� tog den gamle m�rk till ord.

"Den blickar �fver haf och fj�rd

Med �gon i granit,
Den lyfter h�gt sitt Gustafssv�rd
Och menar stolt: 'Kom hit!'
Det sv�rdet s�nks ej f�r att sl�,
Det blixtrar blott och krossar s�.

L�t bli att trotsigt nalkas �n,

D� kriget g�r sin rund,
St�r icke drottningen af sj�n
I hennes vredes stund;"
Hon slungar mot dig d�dens bud
I tusende kanoners ljud.

Tillbakatr�ngd var Finlands tropp,

Vid polens gr�ns den stod;
Dock flammade �nnu v�rt hopp
Dock gl�dde �n v�rt mod.
Att bota allt ej troddes sv�rt
S� l�nge Sveaborg var v�rt.

Klar blef i hast hvar mulen blick,

N�r detta namn blott lj�d,
Allt knot var slut, all sorg f�rgick,
Det fanns ej k�ld, ej n�d.
Ny fart den finska bj�rnen tog
Och skakade sin ram och slog.
Men djupt ur m�ngen sluten barm
En pressad suck sig br�t.

P� drifvans b�dd hur m�ngen natt

Jag h�rde detta ord
Af gr�a k�mpen, d�r han satt,
L�ngt skild fr�n hemmets jord;
Det var hans eld, n�r det var kallt,
I fj�rran bygd hans hem, hans allt.

D� fl�g en hviskning oss f�rbi,

Ett rykte s�der fr�n:
Det talte om f�rr�deri,
Om v�ra vapens h�n;
Fr�n man till man, fr�n trakt till trakt
Det m�ttes blott af stolt f�rakt.

Ej gl�ms i tiders tid den dag,

D� denna s�gn blef sann,
D� likt ett dystert tord�nsslag
Det s�kra bud oss hann,
Att landets sista hopp g�tt ner
Att Sveaborg var svenskt ej mer.

Har hafvets bottenl�sa svall

Det i sin afgrund s�nkt,
Har himlens blixt, har �skans knall
Dess fasta murar spr�ngt?
Fanns ingen man p� vallen kvar?
Det fr�gtes blott, det gafs ej svar.

Men djupt ur m�ngen sluten barm

En pressad suck sig br�t,
Och m�ngen blick, p� t�rar arm,
I strida floder fl�t;
Det hade d�tt, ens fosterland,
Man stod och gr�t vid grafvens rand.

O lif! Den man, hvars skuld det var,

Att denna t�rflod rann,
En g�ng den sk�nsta lager skar,
Som n�gon hj�lte vann:
Den svenska flottans st�rsta glans
Dess seger vid Svensksund, var hans.

Dock om sitt ljus, sin glans en v�rld

Utaf hans klinga f�tt,
Om solar bleknat f�r hans sv�rd,
Skall han f�raktas blott.
Det blir hans l�n f�r hans bedrift
P� klippan d�r med Ehrnsv�rds grift.

Du �lskar, yngling, ton och s�ng,

V�r forntid �lskar du;
Kanh�nda sjunger du en g�ng,
Hvad jag f�rt�ljer nu;
D� gif hans svarta bragd sin dag,
Det i sin afgrund s�nkt, dag,
Men h�lj i natt hans namn som jag.

F�rtig hans �tt, n�mn ej hans stam,

Hv�lf ej p� den hans brott;
M� ingen rodna f�r hans skam,
Den drabbe honom blott.
Den, som f�rr�dt sitt land, han har
Ej �tt, ej stam, ej son, ej far.

N�mn honom blott den falska arm,

Man st�llt till Finlands st�d,
N�mn honom blygd och h�n och harm
Och skuld och straff och d�d.
Det �r blott s�, han kallas b�r,
Det �r att skona den, som h�r.

Tag allt, hvad m�rker finns i graf,

Och allt, hvad kval i lif,
Och bilda dig ett namn d�raf
Och det �t honom gif;
Det skall dock v�cka mindre sorg
�n det, han bar p� Sveaborg."

D�BELN VID JUTAS.

Herr prosten talte: "D�beln �r en hedning,

F�rtappad �r han evigt, om han d�r.
Jag kommer, varnar, bjuder tr�st och ledning,
Och han, han ligger tyst en stund och h�r:
D� reser han sig pl�tsligt upp i s�ngen:
'Drif ut prelaten', ropar han �t dr�ngen,
'Och akta dig, om han sl�pps in h�rn�st!'
�r det ett spr�k af en, som nalkas d�den?
Dock, han m� svara sj�lf f�r sina �den,
Jag har gjort nog som m�nniska och pr�st."

S� talte vid sitt middagsbord, det rika,

Herr pastorn, d�r han satt i all sin st�t,
Han talte s� och drog en suck tillika
Och skar en bit af steken �n och �t.
Men p� sin b�dd l�g D�beln t�rd af pl�gor,
Hans barm s�gs k�mpa, �gat brann i l�gor,
Och feberflammor f�rgade hans hy.
I str�ckt�g nyss hans skaror norrut ilat,
P� tvenne dygn, de sista, icke hvilat;
Sj�lf var han kommen till Nykarleby.

Han led af pulsens brand, men i sitt sinne,

En eld, mer t�rande �n den, han bar;
S�g man hans �ga, r�jde sig d�r inne
En oro djupare, �n feberns var,
Han r�knade hvar stund, som hann f�rlida,
Han tycktes lyssna, v�nta, �ngsligt bida,
Och ofta var hans blick p� d�rren f�st.
Den uppl�ts, fl�rdl�s tr�dde genom salen
En yngling fram till b�dden, till genralen;
Och D�beln talte till sin unga g�st.

"Herr doktor, fl�rd �r mycket, som vi dyrke,

Och bland frit�nkare �r jag visst en;
Tv� ting dock l�rt mig akta l�karns yrke:
Min br�ckta panna och min v�n Bjerk�n.
Hvad ni f�rordnat, har jag d�rf�r tagit,
Har som ett barn h�r legat och f�rdragit
Det batteri, ni radat p� mitt bord.
Jag vet det v�l ni f�ljer konstens lagar:
Men binda de mig h�r f�r timmar, dagar,
S� bryt dem som en man, det �r mitt ord.

Jag vill, jag skall bli frisk, det f�r ej prutas,

Jag m�ste upp, om jag i grafven l�g.
Lyss, h�r, ni h�r kanonerna vid Jutas;
D�r afg�rs finska h�rens �tert�g.
Jag m�ste dit, f�rr�n min trupp �r slagen.
Skall v�gen sp�rras, Adlercreutz blir tagen?
Hvad blir, du tappra h�r, ditt �de sen?
Nej, doktor, nej, t�nk ut en sats, min herre,
Som g�r mig f�r i morgon sjufaldt v�rre,
Men hj�lper mig i dag p� mina ben!"

Den unge l�karn h�rde mulen ordet,

Dock pl�tsligt fick hans �dla anlet dag;
Han s�nkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet
Och str�k det tomt uti ett enda drag.
"Nu, herr genral, g�r ej min konst er hinder."
En h�gre rodnad fl�g p� D�belns kinder,
Och upp han sprang, fast sviktande och svag:
"Ha! Tack, min unge v�n, en kyss p� pannan!
Ni har f�rst�tt mig, ni, som ingen annan;
Ni �r en man, och s� �r �fven jag."

Vid Jutas hade skotten tystnat alla,

Sen d�den gjort d�r ren sin f�rsta sk�rd,
Den finska truppen, f�rdig blott att falla.
Ej segra mer, stod bruten, spridd och st�rd;
Ett anfall var tillbakakastadt bara,
Och Kosatschoffski ordnade sin skara,
Beredd att allt f�rkrossa med ett nytt.
En dyster stillhet r�dde under tiden,
Som d� en �sksky, nyss fr�n hvalfvet skriden,
St�r dubbelt hotfull �ter, d�r den flytt.

Hvem skulle samla v�ra glesa leder,

En �terstod fr�n dyra segrars dar?
Af mod, af kraft, af guldren tro och heder
Fanns nog, men ordnarn borta var.
Den man, som t�ndt v�rt hopp i n�dens tider,
Som f�rt i hundra blodigt sk�na strider
Sin tappra bj�rneborgska sk�ra an,
Han skulle nu ej se dess sista �den,
Hans veteraners lugna g�ng mot d�den,
Den skulle slumpen leda, icke han.

Det gl�mmes ej, du var dock d�r tillst�des,

Du, som s� ofta s�gs i stridens lek,
Du, vid hvars namn det fosterland �n gl�des,
Som djupt har s�rjt ditt �de, tappre _Eek_!
Men du och dina �dla v�nner alla,
I kunden k�mpa, icke s� befalla;
Det var hans konst, den sjukes, endast hans.
Du stod d�r, du, men stum, med klingan dragen,
Kall bidde Kothen, sluten red Gr�nhagen,
Blott Konow svor, och bister r�t von Schantz.

Gif akt, tyst, h�r! Det lj�d hurra p� h�jden.

En man till h�st syns nalkas. Hvem �r han?
H�r, hvilken storm af rop! Hvad v�llar fr�jden,
Som brusar jublande fr�n man till man?
Hurra, hurra far �fver f�lt och kullar,
Det slukar massor, vidgas, v�xer, rullar
Som en lavin af r�ster ned mot dala.
Ha, han har kommit, han och ingen annan,
Den lilla mannen syns med band om pannan,
Den �dla, tappra, varma generaln.

Han bjuder tystnad. H�r hans r�st! Han ropar

Till detta folk, som striden nyss f�rspred;
Han rider fram, de sluta sig, hans hopar,
Och det blir skick p� nytt fr�n led till led.
I t�ta rader blixtra ren gev�ren,
Den svartnade, i trasor kl�dda h�ren
St�r ordnad, hotfull, fruktansv�rd igen;
Den har ej mer blott d�den att f�rbida,
Den t�nker segra nu, ej endast strida;
En annan ande hvilar �fver den.

Men D�beln reds fronten af sin skara,

Sen han den �ter stark och tryggad fann,
Hans skarpa �ga tycktes �fverfara
Hvar trupp, hvar rote, hvarje enskild man.
Det syntes klart f�r alla, svensk som finne,
Att stora planer hv�lfdes i hans sinne,
Och slukar han mer, �n han var van;
Dock var han ovant mild ocks� den dagen,
Och ofta ljusnade de bistra dragen
Mot n�gon v�lk�nd, trumpen veteran.
En s�dan stod d� i din trupp, von Kothen,
Det var korpralen numro sju, Standar.
Han stod med s�ndrig sko p� ena foten,
Den andra foten bl�dde och var bar.
D� D�beln hann den gamle, s�gs han stanna.
Med blicken m�rk, med handen p� sin panna,
Bes�g han stum den gr�a krigarns skick.
"Du var dock med", s� talte han omsider,
"P� Lappos sl�tt, vid Kauhajokis strider
�r det den l�n, du f�r v�r seger fick?"

"Herr general", s� svarte veteranen,

"Se h�r �r det gev�r, ni sj�lf mig gaf.
�nnu �r pipan utan fel, och hanen
Ger eld som fordomdags, det �r nog af.
Att jag �r d�ligt kl�dd, l�r ingen klandra;
Man �r ej s�mre, d� man �r som andra,
Och dr�kten �r ej mannen, vill jag tro.
Skodd eller oskodd g�r till saken ringa;
S�rj ni blott f�r att vi f� st�, ej springa,
S� hj�lper nog sig foten utan sko."

Och D�beln talte icke mer men h�jde

Af aktning hatten vid den gamles ord.
S� red han h�n till Brakels trupp; d�r dr�jde
P� nytt han nu, han s�g trumslagar Nord.
Det var en gubbe, k�nd sen �tti�tta;
Nu var han stel i armen utan m�tta
Och kunde f�ga mer en hvirfvel sl�;
Men fast han s�llan sl�pptes till paraden,
Stod han, d�r blod det g�llde, med i raden.
Till honom talte generalen s�:

"Kamrat, f�r du d� aldrig nog af slagen?

Finns ingen yngre h�r till hands �n du?
H�r har du st�tt och styfnat hela dagen,
Hur vill du r�ra dina pinnar nu?"
Den tappre h�rde halft f�rtrytsam orden:
"Herr general, v�l �r jag gammal vorden,
Och att som pojkar drilla blir mig sv�rt;
Men att ha kraft armen, det �r summan.
Skrik ni som Armfelt: 'Marsch, fram�t, r�r trumman!'
Och Nord sl�r tr�gt sin hvirfvel, men sl�r h�rdt."

Och Lappos hj�lte log och r�ckte handen

�t mannen fr�n den tappre Armfelts dar.
S� red han h�n och kom till �n, till stranden
D�r Gyllenb�gels frik�r uppst�lld var.
D�r stod en yngling, nyss fr�n plogen tagen;
Genralen s�g de bleka anletsdragen,
H�ll in sin h�st och r�t med vredgad ton:
"Hvem �r du, bonde? S�g, hvad g�ller n�den?
Har du ej l�rt dig �n f�rakta d�den,
Din kind �r hvit som sn�, �r du pultron?"

Men ynglingen steg fram och h�jde armen

Och ref sin slitna gr�a tr�ja opp.
D� lyste fram ett blottadt s�r ur barmen,
Och frisk en str�m af blod i dagen lopp.
"Det fick jag, herr genral, h�r nyss i striden.
Jag bl�dt kanske f�r mycket under tiden,
Och d�rf�r har min kind ej rodnad mer;
Dock kan jag �n de tappres antal �ka,
Jag l�g v�l fallen, men l�t mig f�rs�ka,
Jag har f�tt kraft p� nytt, sen jag s�g er."

D� br�t en t�r ur D�belns stolta �ga:

"V�lan d�, �dla folk, till strid, till slag!
Jag har sett nog, att tveka b�tar f�ga,
V�r kamp blir sk�n, i dag �r D�belns dag.
Spr�ng af, herr adjutant, v�r sk�rd �r mogen;
Befall p� h�jd, p� sl�tt, l�ngs bort i skogen
V�r hela front, att den sig fram�t r�r.
Ej h�r, d�r borta m� vi pr�fva sv�rden:
Med dessa trupper kan man trotsa v�rlden,
Man v�ntar ej med dem attack, man g�r."

L�ngs linjen h�rdes snart ett jubel skalla:

"Fram�t, fram�t till seger eller d�d!"
En �ska var, Standar, din r�st f�r alla,
Och gamle Nord slog trumman, att det lj�d,
Och ynglingen med barmen s�nderskjuten,
Gick fram p� sl�tten, med hans blod begjuten,
Och fr�mst red D�beln sj�lf med draget sv�rd.
Och innan kv�llen hann sin skugga s�nda,
Var ryska styrkan kastad �fver �nda,
Och r�ddad Adlercreutz och fri hans f�rd.

Och krigets skaror hade ren f�rsvunnit

Ifr�n den nejd, d�r f�rst de m�tt hvarann;
Men p� det f�lt, d�r striden hetast brunnit,
Stod kvar i kv�llens sena frid en man.
Invid hans sida var hans stridsh�st bunden.
Han stod d�r ensam i den hemska runden
Bland lik och spillror p� en blodst�nkt jord.
L�ngt, l�ngt i fj�rran h�rdes segerfr�jden;
Den bleka mannen s�g med lugn mot h�jden,
Och fr�n hans l�ppar lj�do dessa ord:

"En plikt �r fylld, de segra, mina leder;

Ett v�rf �r �frigt, �fven det �r mitt,
Frit�nkare jag n�mns, det �r min heder;
Friboren �r jag, och jag t�nker fritt.
Dock vet jag, att hvarthelst min tanke hunnit,
Har ytterst dig den s�kt och dig blott funnit,
Du, i hvars vilja lifvets banor g�.
Det �r till dig jag blickar mot det h�ga;
H�r, d�r blott d�den ser med slocknadt �ga,
Kan utan vittnen jag dig tacka f�.

Du sk�nkt mig �ter fosterland och v�nner

Den stund, v�rt hopp var djupt i m�rker s�nkt;
Du sk�dar allt, rannsaka, hvad jag k�nner,
Och se, om jag vet skatta, hvad du sk�nkt!
M� slafven f�r sin Gud i stoftet ligga;
Jag kan ej krypa, har ej l�rt att tigga,
Jag s�ker gunst ej och beg�r ej l�n.
Jag vill blott glad inf�r ditt anlet stanna
Med eldadt hj�rta och med uppr�tt panna,
Det �r min manliga, min fria b�n.

Du gaf mig kraft att stridens massor hv�lfva

I omotst�ndlig fart fr�n trakt till trakt;
Min kropp �r br�ckt, och mina lemmar sk�lfva,
Hvad hade jag f�rm�tt af egen makt?
Ja, jag har segrat. Kringhv�rfd, innesluten,
Ser Finlands h�r en v�g till r�ddning bruten,
En ban till bragder �ppnad genom mig
Dock �r det du, blott du, som fr�lst oss alla,
Min Gud, min broder, hur jag dig m� kalla,
Du segergifvare, jag tackar dig."

S� talte mannen, och hans �ga s�nktes,

Han steg till h�st och syntes snart ej mer;
Och dagen sl�ts, och nattens t�rar st�nktes
P� d�dens skuggomh�ljda sk�rdar ner.
O fosterland; hvem spanar dina �den?
F�rborgadt �r, om lyckan eller n�den
En g�ng skall r�jas i din framtids drag,
Men hur du jublar d�, men hur du klagar,
Skall st�ndigt dock bland dina sk�nsta dagar
Du minnas denna, minnas D�belns dag.

Senare samlingen.

SOLDATGOSSEN.

Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,

Vid femton �r gev�r han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela v�rld var �rans f�lt,
D�r stod han glad, hvar han sig st�llt,
I eld, i blod, i frost, i sv�lt;
Han var min fader, han.

Jag var ett barn, n�r han drog bort, sen fridens dag var slut,
Dock minns jag �n hans stolta g�ng, jag minns den hvar minut,
Hans hatt, hans plym, den bruna hyn
Och skuggan fr�n hans �gonbryn:
Nej, aldrig g�r det ur min syn,
Hur h�rlig han s�g ut.

Det h�rdes snart fr�n h�ga nord, n�r h�ren ryckte ned,
Hur han var k�ck, hur han var stark, hur i hvar strid han stred.
S� sad's, han f�tt medalj ocks�,
Det spordes snart, att han f�tt tv�;
Ack, t�nkte jag i hj�rtat d�,
Den som fick vara med!
Och vintern gick, och drifvan smalt, och det var lust och v�r,
D� kom ett bud: "Din fader d�tt, han dog f�r �dla s�r."
Jag t�nkte d�, jag vet ej hvad,
Var stundom �ngslig, stundom glad;
Men mor, hon gr�t tre dar � rad,
S� blef hon lagd p� b�r.

Min fader sl�t p� Lappos sl�tt, sin fana n�rmst invid;

Det s�gs, det var den f�rsta g�ng, han blekna setts i strid!
P� Uttis malm, f�r Gustafs land,
Min farfar d�g med sv�rd i hand,
Hans fader f�ll vid Villmanstrand,
Han var fr�n Carols tid.

S� var med dem, s� bl�dde de, s� har det st�ndigt g�tt;

Ett h�rligt lif de lefvat dock, en h�rlig d�d de f�tt.
Ack, hvem vill stappla tr�g och tung?
Nej, g� i f�lt helt, varm och ung
Och d� f�r �ra, land och kung,
Se, det �r annan lott!

Jag �r en fattig gosse jag, som �ter andras br�d,

Jag har ej huld, jag har ej hem alltsen min faders d�d;
Men klaga �r ej mitt behag,
Jag v�xer h�gre dag fr�n dag,
Jag �r en krigargosse, jag,
F�r mig finns ingen n�d.

Och lefver jag, tills jag blir stor och fyller femton �r,
Till samma sv�lt, till samma kamp, till samma d�d jag g�r.
D�r kulor hvina t�tast d�,
D�r skall man finna mig ocks�,
D�r vill ock jag f�rs�ka p�
I mina f�ders sp�r.

BJ�RNEBORGARENAS MARSCH.

S�ner af ett folk, som bl�dt

P� Narvas hed, p� Polens sand, p� Leipzigs sl�tter, L�tzens kullar,
�n har Finlands kraft ej d�tt,
�n kan med ov�ns blod ett f�lt h�r f�rgas r�dt!
Bort, bort, hvila, rast och fred!
En storm �r l�s, det ljungar eld och f�ltkanonens �ska rullar;
Fram�t, fram�t led vid led!
P� tappre m�n se tappre f�ders andar ned.
�dlaste m�l
Oss lyser p� v�r bana;
Skarpt �r v�rt st�l
Och bl�da �r v�r vana.
Alla, alla k�ckt fram�t!
H�r �r v�r sekelgamla frihets sk�na str�t.
Lys h�gt, du segers�lla fana,
Sliten af strider sen en gr�nad forntids dar,
Fram, fram, v�rt �dla, h�rjade standar!
�n finns en flik med Finlands gamla f�rger kvar.
Aldrig skall v�r fosterjord
Af v�ldets makt ur of�rbl�dda bataljoners armar ryckas;
Aldrig ljuda skall det ord,
Att Finlands folk f�rr�dt sin fria bygd i nord.
Falla kan den tappre blott,
Ej rygga f�r en faras hot, ej svika, b�jas och f�rtryckas.
Falla, sk�na krigarlott,
Blif v�r, sen f�r en seger �n vi k�mpa f�tt!
Vapen i hand
Och k�ckt v�r ov�n n�ra!
D� f�r v�rt land
�r lefva f�r v�r �ra.
Rastl�st fram fr�n strid till strid,
Ty nu �r stunden v�r och nu �r sk�rdens tid!
Glesnade leder vittne b�ra
H�rligt om mod och bragder, om v�rt lands f�rsvar.
Fram, fram, v�rt �dla, trotsiga standar!
Omkring dig �n din trogna finska vakt du har.

F�NRIKENS MARKNADSMINNE.

"Gode v�nner, m�n och kvinnor, finns h�r n�gon, som mig h�r,
Som vill lyssna till en visa af en gammal granad�r?"
S� begyntes s�ngen, yngling; ord f�r ord jag minns den �n;
N�r jag sist var rest till staden, h�rde jag p� torget den.

Det var marknad; folk och varor m�tte �gat, hvart man s�g,
Folket var ej gladt att sk�da, och f�r k�p var ej min h�g.
Sen jag tankl�s g�tt och vandrat, kom jag till ett h�rn till slut
D�r en vagn i tr�ngseln stannat n�gra �gonblick f�rut.

Om med afsikt s� den hejdats, om af tv�ng, det vet jag ej;

Kusken h�ll, och framf�r spannet r�t �t hopen en lakej.
Men i vagnen satt en herre, v�rdsl�st mot suffletten st�dd,
Sobelbr�mad var hans kappa, och hans barm var stj�rnbestr�dd.

Och jag s�g och s�g. Ett minne vaknade fr�n forna dar.
Dessa anletsdrag jag sk�dat, t�nkte jag, men n�r och hvar?
Jo, vid Lappo, jo, vid Salmis stod han bland de tappres tal
Men han var kapten den tiden, nu �r han en h�g general.

Och f�r�ndrad var han mycket, ej likv�l af �ren blott,

Mer af denna stolta pr�gel, han p� lifvets h�jder f�tt.
Var det h�gmod? Kanske icke; i hans min, hans skick, i allt
L�g ett drag af lugn tillika, fast f�rn�mt och stelt och kallt.

Gladt det var mig st�ds att r�ka en kamrat fr�n krigets tid,
Men p� denne s�g jag bara, hj�rtat blef ej varmt d�rvid.
Yfs, jag t�nkte, lys och str�la; f�rr var du bland oss ocks�,
Mindre stolt, men b�ttre smyckad var du n�r du bl�dde d�.

Nu lj�d s�ngen, skr�llde pl�tsligt orden, som jag n�mnde h�r,

Genom marknadssorlet tr�ngde st�mman, darrande och sk�r:
"Gode v�nner, m�n och kvinnor, finns h�r n�gon, som mig h�r,
Som vill lyssna till en visa af en gammal granad�r?"
Jag var en, som ville lyssna, en af granad�rens sort,
Och jag v�nde mig i stillhet fr�n den h�ge herren bort,
Styrde n�gra steg �t sidan genom tr�ngseln tyst min g�ng
Och kom fram till gamle knekten, d�r han satt och sj�ng sin s�ng.

H�grest, men med blottadt hufvud p� en trappas steg han satt,

Med den v�nstra handen h�ll han �fver kn�t sin slitna hatt.
Denna hand fanns kvar att str�ckas mot en unnad g�fva �n,
Men den h�gra, den var borta; kriget hade sk�rdat den.

Och han sj�ng f�r menigheten, hvem som ville h�ra p�.
Skral var s�ngen, priset ringa, hans publik var likas�.
N�rmast honom kring hans trappa stodo i f�rtroligt lag
N�gra trasigt kl�dda pojkar och en glad student och jag,

Men han sj�ng om h�ga minnen, dar, som str�lat l�ngesen,

Hj�ltar, g�mda nu i grafven, bragder, halft f�rg�tna ren.
Det var Finlands kamp, han sj�ng om, fosterlandets sista strid,
V�ra segrars, v�ra sorgers och v�r �ras gyllne tid.

"Jag har st�tt f�r kulor", sj�ng han, "uti sex och tretti slag,
Kunnat t�la k�ld och hunger, kunnat vaka natt och dag;
Jag har varit man i ledet, fast jag nu f�rskjuten �r,
Har min b�ttre arm i Ume och den andra br�cklig h�r.

Finns h�r bland ett yngre sl�kte n�gon enda, som var med,
D� det lj�d: 'Till vapen, m�nner, det �r slut med landets fred!'
D� fanns eld i mannasinnen, d� var allt p� annat vis,
D� brann ocks� detta hj�rta, som r�tt nu �r kallt som is.

Tavasthus, jag kan ej gl�mma, hur i m�nans sken du l�g,

N�r fr�n Hattelmalas h�jder jag dig f�rsta g�ngen s�g!
Sen var stunden, bister kv�llen, jag var tr�tt af dagens f�rd,
Men jag s�kte nu ej hvila, t�nkte ej p� tak och h�rd;

Nej, till dina f�lt och isar stod min l�ngtan denna g�ng,
D�r fanns mer �n h�rd och flamma, mer �n hvila natten l�ng,
D�r fanns Finlands h�r f�rsamlad, ung och modig, stark och fri
Och p� oss s�g fosterlandet och p� fosterlandet vi.

�ra �fver gamle Klercker, evig �ra kr�fver han!

M�ngbepr�fvad, sjutti�rig, var han �n soldat och man.
Ja, jag minns hans hvita hufvud, d�r bland rotarne han red
Och med �gon som en faders s�g p� sina gossar ned.

Med sex tusen s�ner kring sig, lika stark som fienden,
Ville han med fr�jd och �ra g�ra front i lifvet �n.
Tvekan fanns ej, fruktan fanns ej, allas l�ngtan var att sl�ss,
Och vi litte p� hvarandra, vi p� honom, han p� oss.

D� kom Klingspor, f�ltmarskalken, stolt som majest�tet sj�lft,

Med tv� hakor och ett �ga och af hj�rta knappt en h�lft,
D� kom Klingspor, tog bef�let med sin h�ga titels r�tt
Och gaf order, han som Klercker, men hans order var retr�tt.

Natt, p� drifvan genomvakad, stj�rnenatt vid Tavasthus,

�n, sen m�nga �r f�rflutit, st�r du f�r mitt sinne ljus,
Fast v�r trohet blef besviken, fast v�rt hopp blef slaget kull,
Fast v�r seger blef en dr�m blott f�r en hj�rtl�s veklings skull.

N�r skall han sitt d�d f�rklara, n�r skall han till ansvar st�
F�r de steg, han tog tillbaka, d� han kunnat fram�t g�,
F�r den nesa, som han f�ste p� v�rt rykte, p� v�rt mod,
F�r de t�rar, dem vi g�to, d� vi bort f� gjuta blod?

Sveko vi vid Siikajoki, n�r det �ndtligt g�llde sen,

L�g vid Revolaks v�r styrka ej i armar, men i ben?
Adlercreutz har kunnat svara, Cronstedt ock och andra fler
Men de tappre, h�r jag, finnas, d�r de icke svara mer.

Jag har n�mnt de stora b�da, �ra, �ra �fver dem!

M�nga deras vederlikar g�tt som de till fridens hem.
D�beln hvilar, Duneker hvilar; sp�rjs det nu om deras tid.
F�r som h�r till vittne duga en f�rg�ten invalid.

Hvarf�r fick jag icke falla, d�r s� m�ngen hj�lte f�ll,

D�r den k�cka finska h�ren sina h�gtidsstunder h�ll,
D�r v�r �ra lyste klarast, d�r v�r lycka blidast var,
Under Siikajokis, Salmis, Alavos och Lappos dar.

Ej jag tvungits d� att t�ga h�gt mot nordens sn� p� nytt,

Ej att se v�r segergl�dje snart i m�rk f�rtviflan bytt,
Ej att s�rja tusen br�der, bittert d�mda innan kort
Att p� Torne�s isar stelna och vid Kalix sk�nkas bort.

H�rda slut p� v�ra m�dor, tunga afsked fr�n v�rt land!

Dock jag kom med n�gra andra �n till V�sterbottens strand.
Sen jag d�r med trofast k�rlek bl�dt den svenska sanden r�d,
Sitter nu jag h�r p� torgen, sjunger f�r en smula br�d.

Gud bevare fosterlandet! Ringa �r allt annat sen;

En soldat skall kunna mista lif och lycka, arm och ben.
Gud bevare fosterlandet, det �r summan af min s�ng,
S�, fast andra ord f�rbytas, slutar jag den hvarje g�ng."

Och han uppstod, granad�ren, gick bland menigheten kring,

Fick en slant af en och annan, af de fleste ingenting;
Och s� kom han fram till vagnen, d�r den h�ge herren satt.
B�jde djupt sitt gr�a hufvud och stack fram sin slitna hatt.

H�ge herren, generalen, kl�dd i glitter, bj�fs och band,

Blef d� m�rk och ryckte h�ftigt hatten ur soldatens hand,
S�g p� honom, s�g p� folket, s�g och inom en minut
L�g den gamles skatt af slantar slagen �fver torget ut.

H�pen stod d�r granad�ren, men genralen tog till ord:

"Jag har h�rt din s�ng, jag k�mpat s�som du f�r samma jord.
Att jag �ger detta minne i min �lders h�st �nnu
Ser du, jag ar stolt d�r�fver, mycket stoltare �n du.

Det �r sant, att lyckan svek oss under m�ngen blodig dag,
Det �r sant, att v�ra segrar byttes snart till nederlag.
Men �dmjuka oss beh�fva vi f�r ingen man �nd�
Och jag b�r min hatt p� hufvu't, b�r du, gubbe, din ocks�!"
Sagdt; ett sken af h�g f�rklaring i hans anlet nu sig spred,
Och han tryckte manligt hatten p� soldatens hj�ssa ned;
Men han talte--hj�rtat brinner �n af gl�dje i mitt br�st,
N�r jag t�nker p� hans uppsyn, n�r jag minns hans ord och r�st.

"Oj�mnt falla �dets lotter, s� en h�gre vishet bj�d,

Jag f�tt glans och rika h�fvor, du f�tt ringhet, du, och n�d;
Men det b�sta ha vi lika, trohet, aldrig vilsef�rd,
�ra, med v�rt blod beseglad, och v�rt hj�rtas vittnesb�rd.

D�rf�r �ro vi kamrater, d�rf�r kom och s�tt dig h�r!

Gladt vi dela m� det mindre, n�r det st�rre lika �r.
Jag har guld, om du behagar, jag har tak och br�d f�r dig.
Du m� ha din sena trefnad och din vackra s�ng f�r mig."

Och i samma stund i vagnen satt den gamle granad�rn;

Folket skilde sig med v�rdnad och gaf plats fr�n h�rn till h�rn,
Och jag h�rde vagnens rullning, d�r den for l�ngs gatan ner,
Men min blick var skum af t�rar, och jag s�g den snart ej mer.

LOTTA SV�RD.

�nnu s� h�nder det m�ngen stund,

D� vid kv�llens trefliga h�rd
Man tr�ffar fr�n kriget en gammal kund,
Att man talar om Lotta Sv�rd.

Hur trumpen kamraten f�rut man sett,

F�r strax han ett blidare drag,
Och de gr� mustascherna krusas l�tt
Af leende v�lbehag.

Han minns, hur ofta fr�n stridens ras,

Fr�n segerns blodade f�lt
Han kommit tr�ttad och t�mt sitt glas
I Lottas br�ckliga t�lt

Och han n�mner med gl�dje ett ord och par

Om madammen och skrattar sm�tt;
Men han mulnar ocks�, d� du ler till svar,
Om ej l�jet �r gladt och godt.

Ty en p�rla var hon p� krigets str�t,

Och en �kta p�rla ocks�,
Och n�got t�lte hon skrattas �t,
Men mera hedras �nd�.

Och var hon vacker, och var hon ung?

Hon r�knade tjugu �r,
Sen tredje Gustaf var Sveriges kung
Och hon i sin lefnads v�r.

F�rrn den �dle kungen i Finland stred,

Hon blifvit en krigsmans brud;
Och d� trumman r�rdes och Sv�rd drog med,
S� f�ljde hon samma ljud.
D� var hon vacker. En l�pp, en kind
Som hennes s� sk�r knappt fanns,
Och m�ngen krigare s�g sig blind
P� de bruna �gonens glans.

Men en v�r �r flyktig, en blomning kort,

Och hennes, den blef ej l�ng:
I trenne v�xlingar gick den bort,
En tredjedel hvarje g�ng.

En togs af den f�rsta vinterns k�ld,

Sent mildrad och tidigt s�nd,
Den andra blef f�rsta sommarens st�ld,
Den vissnade solf�rbr�nd.

En del, den tredje, som �terstod,

Den h�ll hon ej mycket v�rd,
Den l�t hon drunkna i t�rars flod,
Sen han stupat i striden, Sv�rd.

N�r det sista kriget med storm br�t ut

Och hon syntes bland oss p� nytt,
D� mindes hon knappast sin f�grings slut,
S� l�ngesen hade den flytt.

Men vacker �n, fast p� annat vis,

F�r en krigsmans sinne hon var,
Och ofta n�mndes hon �n med pris
Som i blomningens b�sta dar,

Fast de forna l�jenas h�gkvarter

Nu hyste rynkor en flock
Och �gat ensamt var brunt ej mer,
Men hela anletet ock.

Hon �lskade kriget, hvadhelst det gaf,

Mot-, medg�ng, fr�jder, besv�r,
Och de gr�a gossarne h�ll hon af,
Och d�rf�r var hon oss k�r.

Och om n�gon med Sv�rd vid hans fana st�tt,

Var han s�ker att ej bli gl�md;
�t s�dana m�tte hon fullare m�tt.
Och, f�rdenskull blef hon ber�md.

S� f�ljde hon trogen och k�ck arm�n,

Hvarthelst p� sin marsch den kom
Och d�r skotten sm�llde och kulan hven,
D�r var hon ej l�ngt bakom.

Ty de k�ra gossarnes unga mod,

Det tyckte hon om att se,
Och mente, hur n�ra hon striden stod,
"Att hon ej var n�rmre �n de."

Och om n�gon tr�ttnat i r�k och eld

Eller f�tt sig ett �delt s�r,
S� ville hon ha sin butik s� st�lld,
Att han n�dde en styrket�r."

Och den gr� butiken, den r�jde ocks�,

Om akt p� dess flikar man gaf,
Att den h�rb�rgerat en kula och tv�,
Och de kunderna skr�t hon utaf.

Nu lyssna v�nligt och h�r ett drag,

Det sista af henne jag s�g.
Vi slutat Oravais blodiga dag
Och gjorda v�rt �tert�g.

Med var hon, hade med m�da f�tt

Ur striden sin enda skatt,
Sitt t�lt, sin k�rra med k�ril och m�tt,
Och sin gr�lle, bruten af spatt.

Vi rastade. Lotta sk�tte sin sak,

H�ll disk, som hon f�rr var van,
Men g�mdt var t�ltet, hon valt till tak
Nu endast en skyrest gran.

Och sorgsen var hon, om �n hon bedrog

Med ett l�je emellan�t;
Hon s�rjde de tappres sorg, och hon log,
Men den bruna kinden var v�t.

D� kom till henne, d�r s� hon stod,

En s�lle, en ung dragon:
Hans blickar lyste af �fvermod,
Och af spotskhet sv�llde hans ton:

"H�ll i", s� skrek han, "f�r ingen bang,

I afton vill jag best�,
Ty silfver har jag, du h�r dess klang,
Och v�nner kan jag mig f�!"

Hon sk�t p� den stolte en vredgad blick:

"Det �r v�l, jag k�nner dig nu.
F�r en fattig moder i f�lt du gick,
Men hur stridde i dag h�r du?

I mitt t�lt d�r satt du f�rsagd och vek

Och kved, att du s�rad var.
Nu b�r du rosor, d� var blek,
Och s�ret, hvar finns det, hvar?

S�g ej, att din moder i grafven bor,

Att f�r henne gev�r du ej tog;
Si! Detta land �r din gamla mor,
Det �r denna mor du bedrog.

Och hade du skatter, din r�nsel full,

Och ett haf att �sa dem fr�n,
Vid Gud, en droppe f�r allt ditt gull
Jag gaf ej en s�dan son."
Hon kn�t vid sidan sin n�fve blott,
Det var s� madammens maner
Och den rike stormaren fann ej godt
Att f�rs�ka n�rma sig mer.

Men ett stycke borta vid v�gens rand

D�r satt en yngling allen,
P� honom s�nkte hon blicken ibland
Med den blidaste stj�rnas sken.

Det syntes, om n�rmre hans skick man s�g,

D�r han satt med gev�ret st�dd,
Att han f�ljt med m�da v�rt skyndade t�g
Och att rocken var genombl�dd.

P� honom s�g hon fr�n stund till stund

S� moderligt varmt och rent,
Som om varje glas, hon r�ckte en kund,
Just varit �t honom ment.

Men d� st�ndigt han sj�nk blott djupare ner

I de sorgsna dr�mmarnas famn,
D� tycktes hon ledsna att v�nta mer,
Och hon n�mnde ynglingens namn.

"Kom", s� hon sade med bruten r�st,

"�n finns h�r en p�rla kvar,
Kom hit, min gosse, ett glas ger tr�st,
Vi beh�fva den nu enhvar.

Du blygs? Hvad mera! Jag vet det nog,

Att ej guld i din r�nsel du b�r;
Fr�n ett torp i skogen till strids du drog,
Och guld, det skar du ej h�r.

Men d�r blod det g�llde, d�r var du ej s�mst,

Det s�g jag p� Lappos sl�tt,
Och vid Ruona stod du p� bryggan fr�mst,
D� det stormades, minns du det?

S�rj d�rf�r ej, om ett glas du tar,

F�r betalningsn, den f�r g�;
Ett glas f�r Lappo till godo du har
Och f�r Ruona fullaste tv�.

Och stod han, Sv�rd, vid gev�ret

Med sin tappra, v�nliga sj�l
Och hade dig sett, hur i dag igen
Du bl�dde och slogs likv�l,

D� stod du hos honom i denna stund

Som en son hos sin k�ttsliga far,
Och, s� sant jag lefver, p� jordens rund
Fanns aldrig ett �dlare par."

Soldaten kom, och hon fyllde sitt m�tt

F�r den tappre till yttersta rand,
Och det feltes ej stort, att till r�ga han f�tt
Tv� t�rar till d�ribland.

Det �r l�nge sedan jag henne s�g,

Men hon bor i mitt minne dock,
Och madammen kommer jag g�rna ih�g,
Och hon kan f�rtj�na det ock.

GUBBEN LODE.

St�ndigt, f�rrn han gick att strida

Och till anfall order gaf,
S�gs den gamle Lode bida
F�r sin front med hatten af.
From och lugn med silfverh�ren,
Stod han s� och bad en stund;
B�ner alltfr�n barndoms�ren
H�rdes �n fr�n gubbens mund.

Hatten af i alla leder!

Stilla andakt, helig frid!
Kulor kommo, slogo neder
�n i truppen, �n bredvid,
M�ngen k�mpe bet i gr�set,
Halt dock! Ingen storm f�rut,
Innan "Fader v�r" var l�set
Och v�lsignelsen till slut.

F�rst n�r han sin b�n f�tt �nda,

Sagt sitt amen h�gt och gladt,
D� var gubben klar att v�nda,
Slog p� hj�ssan ned sin hatt:
"Komme nu all afgrunds skara
Oss till m�tes p� v�r str�t,
Gud �r med oss, ingen fara,
Hurra gossar, raskt fram�t!"

Och s� br�t han in i elden

Med sin Gud och med sin tropp;
Inga makter, inga v�lden
Skakat nu hans modd och hopp.
Lutad, men med kraft i armen,
�msom yr och allvarsam,
Sn� i locken, eld i barmen,
S� gick gamle Lode fram.

Folket sade: "Fyr och flamma!

Nu �r gubben ung p� nytt;
Forna junkern �r densamma,
Bor i hj�rtat of�rbytt.
T�nder i hans blickar blossen,
Lyser oss till seger sk�n;
Nu kan fan ej skr�mma gossen,
Sen han bedt sin moders b�n."

Blodig lek var bragt till �nda,

Segern v�r v�l m�ngen g�ng;
H�ren fick till ro sig v�nda
Efter slutad b�n och s�ng.
Tr�tta skaror s�kte t�lten,
H�llo glade rast igen;
Lode? Nej, han m�tte f�lten,
Sp�kade kring nejden �n.

Ensam gick han f�r det mesta,

Utan buller, utan st�t;
N�gra m�n blott, af hans b�sta,
Fingo f�lja honom �t.
Hvar han varit v�rst i kl�mma
Under dagen tung och l�ng,
D�r, d�r var hans tanke hemmat
Dit�t styrde han sin g�ng.

Hade han ej nog af striden?

Var dess h�gkomst honom ljuf?
Var, fast kampen var f�rliden.
Han ej m�tt p� blod �nnu?
Ville han betrakta d�den,
Fr�jdas �t dess offers tal?
Lode?--Nej, han s�kte n�den,
Ville lindra likars kval.

Hvar af lif en gnista r�jdes,

Hvar en puls �n vaken fanns,
D�r h�ll gubben rast, d�r dr�jdes,
D�r f�rs�ktes v�rd och ans.
Ingen fick i omsorg svika,
Ingen v�lja k�nd och k�r,
V�n och ov�n, allt var lika,
Br�der voro alla d�r.

M�ngen k�mpe, van att akta

Lifvet blott som stundens l�n,
Kunde st� och tyst betrakta
Gubbens vandring l�ngt ifr�n,
Gl�mma bivuakens n�je
Blott f�r n�jet att en stund
Le, men med sitt b�sta l�je,
�t hans underliga rund.

Och man sade: "Hugg och klappa

Var hans rop i stridens ras;
Nu s� f�r han g� och lappa
Hvad han nyss h�r slog i kras.
Dock,--det var ej gamle Lode,
Som br�t leder och h�gg ned,
Det var gubben ej, den gode,
Det var pojken, som var vred."

Pojke var han, men med heder,

Pojken satt i hj�rtat lugnt;
Gammal tro med gamla seder
H�ll det hemmet varmt och ungt.
Stilla allvar var hans yta;
S�g man i hans blick likv�l,
S�gs den som i speglar bryta
Gl�djen i hans barnasj�l.

Enkel skrud och enkel �ra

Var hans fr�jd, kampanjen l�ng.
Det blef fred. Han m�ste b�ra
Band och stj�rnor sen n�'n g�ng.
O, d� var det som om st�ten
All hans v�r kylt af till h�st,
Som om pojken, halft f�rgr�te
Kl�mts och frusit i hans br�st.

Kom han d� inf�r paraden

Tv�r och tung i h�gtidsdr�kt,
Stod hans manskap hela raden
H�pet, som ur s�mnen v�ckt,
Ingen skyldring gick med gamman,
Ingen sv�ng f�rtj�nte ros,
Tills han gaf dem allesamman
Kort god dag och red sin kos.

S�dant h�nde. Dock blott s�llan

Blott en stor parad till lags.
H�ll han �fning d�r emellan,
Var han kl�dd som fordomdags,
N�r han d� red fram f�r skocken
Eja, det var s�mn ej d�;
Gamla herrn och gamla rocken
Dem f�rstod man sig upp�.

Lif och kraft i hvar man�ver,

Lust och fr�jd, hvarhelst han kom,
Aldrig under, alltid �fver
Hvad han trott sin skara om.
Gubben fick ej annat g�ra
�n att g� fr�n man till man,
Nypa h�r en kund i �ra,
D�r i sk�gget gladt en ann'.

Folket sade sen: "Anamma!

�n har gubbens v�r ej flytt
Forna junkern �r densamma,
Bor i hj�rtat of�rbytt.
Tiden p� hans hj�ssa sn�gat,
�r och m�dor b�jt hans kropp,
Pojken log dock �n ur �gat,
Sk�lmen kr�p ur g�mman opp."

FR�MLINGENS SYN.

Hvems �r palatset, som jag for f�rbi

I kv�llens m�rker nyss? Hvem bor d�ri?
S� graflikt hemskt det stannat i mitt minne:
Det h�jde sig s� stolt bland nejdens hus,
Men det var m�rkt och tomt och d�dt d�r inne,
Blott ur ett rum, ett enda lyste ljus.
Jag stannade en stund och s�g. Det var
Palatsets stora sal, som lyste klar;
Den l�g som �ppen f�r mitt sk�rpta �ga.
Jag s�kte m�nniskor i salen, men
Min v�ntan s�g sig fylld s� ganska f�ga,
Blott tv� gestalter r�rde sig i den.

En svartkl�dd kvinna, h�g, fast b�jd af �r,

Med rika lockar af ett silfverh�r,
Som f�ll p� skuldran ned, var en af dessa;
En svartkl�dd man, den andra af de tv�,
H�ll lugnt en kandelaber, och hans hj�ssa,
�n buren uppr�tt, sken som sn� ocks�.

Mitt �ga f�ljde dem. Det fanns en bild,

En tafla f�st p� salens v�gg, och skild
Fr�n den p� ringa afst�nd fanns en annan.
N�r kvinnan n�dde dessa p� sin rund,
D� h�jde fridsamt hon den s�nkta pannan
Och s�g mot dem liksom i b�n en stund.

Hvem var hon? En minut, och allt f�rgick:

Hon hade vandrat. N�sta �gonblick
S�gs ej ett ljus sig mer i slottet t�nda.
Hvem var hon, s�g? En v�lnad utan ro?
En enslig bilderdyrkerska kanh�nda.
Fr�n andra l�nder och af annan tro?

Nej, fr�mling, ingen v�lnad, ingen strid

Du sk�dat,--allt var verklighet och frid.
Dock, om i morgon du vid samma timma
Vill f�lja v�gen, som till slottet b�r,
Skall du som nyss se ljus i salen glimma
Och se den gamla kvinnan �ter d�r.

Sen l�nga tider ren, sen m�na �r

Med samma tj�nare i samma sp�r
Hon vandrar s� hvar g�ng till natt det stundar:
Hon dr�jer en minut, sen syns hon g�;
I n�sta stund hon hvilar ren och blundar,
Och det �r fridens s�mn, hon sofver d�.

De b�da bilderna, du kunde se,

Tv� �dle br�der Ramsay voro de,
I denna boning vuxna med hvaranda.
Den ena stupade p� Lemos strand,
Helt kort d�rp� vid Lappo f�ll den andra,
Och b�da f�r ett �lskadt fosterland.

Om dem vet s�gnen t�lja m�nga drag,

Och Finlands skalder sjunga �n i dag,
Hur gladt sitt unga hj�rteblod de bl�dde.
De fingo segra i sin �lders v�r,
De fingo falla f�r det land, dem f�dde,
En tjugoett, den andra nitton �r.

Men kvinnan, �dle fr�mling, som du s�g

Med dyster undran, n�r i stilla t�g
Hon l�ngsamt skred fr�n broder och till broder,
Hon lefver nu af sina minnens skatt:
Det var de b�da tappres gamla moder,
Hon tillbad bilder ej,--hon tog god natt.

F�NRIKENS H�LSNING.

(Till Gregori Tigerstedt p� femtionde �rsdagen af striden vid Revolaks).

"Har du p� lifvets stigar m�rkt n�'n g�ng

Ibland de tusende, du d�r sett vandra,
Hur af en ok�nd makt, ett inre tv�ng,
En m�nniska kan dragas till den andra?
Man ser ett anlete, en r�st man h�r,
Och f�ngslas, gl�des, vet ej sj�lf hvarf�r.

Det fanns vid Cronstedts skara f�rr en man,

�nnu i minnet k�r f�r mig att sk�da;
Jag var ren veteran, en yngling han,
Men samma anda bodde i oss b�da.
Jag gl�mmer mycket, gl�mmer l�tt, men nej!
Gregori Tigerstedt jag gl�mmer ej.

Det syntes p� hans blick, hans g�ng, p� allt,

Att han var f�dd f�r sv�rdet, ej f�r trossen.
En h�grest krigarbild, en sm�rt gestalt,
Gick han sin bana fram, den raske gossen.
Han var mitt �gas fr�jd fr�n dag till dag,
Han k�nde icke mig, men honom jag.

Jag minns hans st�mma: fostrad h�gt i nord,

Lj�d den som nordan skarp inf�r plutonen;
Till m�let bar som kulan hvart hans ord
Och tr�ngde in, ty det var krut i tonen;
Det l�g ett vittne ren i denna r�st,
Att den var hemma fr�n ett trofast br�st.

Och hvart det bar, hvadhelst han pr�fva fick,

Vid hoppl�st �tert�g, af n�d och v�da,
Brann samma eld i samma �ppna blick,
S�gs samma lugn i samma anlet r�da;
Det var, som om man l�st i brons d�ri:
'�n kommer dag, �n �r ej allt f�rbi.'

Ibland, n�r farten norr ut blef f�r stor

Och m�ngen k�mpe gr�t af harm och sm�rta,
D� bet han t�nderna ihop och svor,
Men t�ren g�mde han uti sitt hj�rta;
Blott pressadt fr�n hans l�ppar h�rde vi:
'�n kommer dag, �n �r ej allt f�rbi.'

Och dagen kom, hans festdag, d� v�r h�r

Med �ra kunde veckla ut sin fana.
Vid Revolaks lj�d ropet: 'I gev�r!'
Och krigarn, jagad nyss, fick �ndra bana.
En blixt af fr�jd fl�g genom m�nnens rund,
Det var en stund, en of�rg�tlig stund.

O hvilken syn! En h�r med slocknadt hopp

Br�t fram att det vid stridens l�ga t�nda,
En h�mmad str�m ur spr�ngda dammar lopp
Att mot hvart hinder sina b�ljor v�nda,
Ett folk, f�rnedradt till f�rtviflans rand,
Stod upp att v�rna sina f�ders land.

I ljus smalt rodnan bort kring �sterns berg,

Och dagens str�lflod kom alltmera n�ra,
D� tog omkring oss drifvan purpurf�rg,
D�r grydde morgonrodnan af v�r �ra:
Allt djupare, ju h�gre solen stod,
Sken denna morgonrodnad,--den var blod.

Men dagens f�rsta v�kt knappt �n f�rg�tt,

N�r stridens sista flamma var f�rbrunnen
Och Siikajokis unga seger f�tt
En tvillingsbroder, lika sk�n befunnen.
Ett jubel skallade fr�n led till led,
Det var den h�lsning, som den mottogs med.

Jag stod p� kampens kulle. Allt var lugnt,

D�r vreden rasat nyss, nu r�dde friden:
Man stred ej mer, man sof d�r djupt och tungt,
Man sof den s�mn, som mer ej st�rs i tiden;
Och fanns en vaken, var det blott en v�n,
Som hos en v�n, som somnat, dr�jde �n.

Jag hade s�kt, jag hade hittat r�tt,

Jag f�tt en visshet, lika sv�r att sakna:
Jag hade s�kt bland leden Tigerstedt,
Men han fanns h�r, han fanns ej bland de vakna.
I segerns stund, af stridens gl�dje varm,
Han somnat h�r med genomstungen barm.

Den tappre! Nyss likv�l jag honom s�g

S� ung, s� k�ck, s� stark sin stormning v�ga
Och rycka an i omotst�ndligt t�g
Mot h�jda sv�rd och vilda eldgaps l�ga;
Nu l�g han stel, p� samma drifva str�ckt,
D�r nyss Bulatoffs eldar dj�rft han sl�ckt.

Dock �n med lifvets f�rg ifr�n hans drag

Ej pr�geln af hans lugna sj�l f�rsvunnit,
Uti hans bleka anlet kunde jag
�n se det trygga mod, jag f�rr d�r funnit;
Jag m�ste t�nka, n�r jag s�g d�ri:
'�n kommer dag, �n �r ej allt f�rbi.'

Och se! �n var ej allt f�rbi. �nnu

Han sparad blef f�r fosterlandets fana.
Jag s�g ej honom sen. Kanh�nda du
I lifvet m�ter honom p� din bana:
D� h�lsa honom �n fr�n fordomdags,
Fr�n St�l, fr�n bragderna, fr�n Revolaks."
S� talte gamle St�l en g�ng om dig,
Du k�mpe fr�n v�r �ras gyllne tider.
Hans h�lsning har studenten g�mt hos sig,
Tills gr�nad ren han b�r den fram omsider,
Nu, n�r ett sekel hunnit halft f�rg�,
Sen f�r din fosterjord du stridde d�.

Tag denna h�lsning k�rt, det bor i den

En h�lsning ock ifr�n det land, dig f�dde;
Det r�knar lederna utaf de m�n,
Som f�r dess tro, dess hopp, dess minne bl�dde.
De glesnat mycket, desto mera har
Det k�rlek f�r de f�, det �ger kvar.

Det tackar dem f�r detta trogna mod,

Som �n vid polens is ej sl�t att brinna,
Det tackar dem f�r allt det �dla blod,
De f�r dess framtids r�ddning l�tit rinna,
Att genom dem dess l�sen kan f�rbli:
"�n kommer dag, �n �r ej allt f�rbi."

VON T�RNE.

Jag minns v�l knappast, om jag talt tillf�rne

Om mannen fr�n S:t Michel gamle T�rne?
Bland gr�a hj�ltar n�mndes �fven han
Och f�rde Savolaks vargering an.

Von T�rne, vet du, var en �kta finne,

En gammal, knotig bj�rk med masur inne,
Det var ej l�tt att �fver honom r�,
Det skulle vara hugg, som bet upp�.

Han visste af det sj�lf och trodde g�rna,

N�r folket sade, att han hade k�rna,
Att gamle T�rne stod upp� sin kant
B�d' som major och �fverstel�jtnant.

Jag k�nde gubben under freden redan,

D� var han rund och trygg som framgent sedan;
En fr�mling kunnat tro sig se en stock,
Som man kl�dt sporrar p� och krigsmansrock.

Men i den stocken fanns ett hj�rta slutet,

Ett hj�rta, fl�ckadt ej, ej heller brutet,
Med starka pulsar och med eldadt blod,
Ett k�rnfriskt mannahj�rta, fullt af mod.

Och detta hj�rta slog f�r fosterbygden;

Att veta akta den, se det var dygden.
Hvarf�r? Jo, d�rp� gaf han det besked,
Att den var hans och hans vargerings med.

Jag minns, hur ofta, n�r han var bland k�nda,

Det var hans lust att orda utan �nda
Om detta land, "det b�sta rakt, som fanns",
Och om dess folk, "ett s�dant folk som hans".

Han stod d� g�rna bredbent midt i ringen,

Det var hans sturska vana, efter ingen
I vida v�rlden, liten eller stor,
F�rneka dj�rfts, att han var finsk major.

Som denna �ra h�ll han ingen annan,

Med den i hugen lyfte stolt han pannan
Och var beredd att g� fast mot en v�rld
Med sin kohort, sin fullmakt och sitt sv�rd.

Ibland likv�l, n�r han var r�tt i taget,

Beskref han finnens enfald f�r gelaget,
Hur �rlig m�ngen var, men dum ocks�.
Han log hvar g�ng, ett j�ttel�je d�.

Men kom en annan och f�rs�kte klandra--

Pass! Det gick an f�r gubben, ej f�r andra.
L�ngt f�rrn ber�ttarn hunnit �n till slut,
Fick han tillbaka: "Herre, h�ll er trut!

Jag fr�gar er, som �r s� stolt i orden,

Hvar ni sett en nation p� vida jorden,
Sett eller l�st om en i skrift, i bok.
Mer �n den finska �del, k�ck och klok.

F�rs�k att st� med den p� tj�nstens v�gnar

Dar kulan hviner och d�r blod det regnar,
Och svara, sen ni pr�fvat sj�lf och sett,
Om finnen saknar eld och ej har vett!"

Som han i freden var, var han i striden.

Jag var furir vid gubbens trupp den tiden
Och kunde n�mna m�nga andra drag,
Men vill blott tala nu om Lappos dag.

Vi voro s�nda d� att rensa skogen,

Vi ville fram, hvar man var redobogen,
Men gamle herrn fick lust att g�ra halt,
"Emedan finnen sk�t s� skarpt och kallt".

"Halt", skrek han, "gossar, tagen st�d af tr�den

Och mejen skocken, som man mejar s�den;
Skarpt korn, kall siktning! H�r f�r korpen stek,
Det h�r blir en f�rd�rfvadt rolig lek."

Han k�nde hvarje man i bataljonen

Till namnet icke blott, men till personen,
Gaf akt, s� l�ngt han s�g, p� en och hvar
Och hade ord f�r alla som en far:

"R�tt s�, Karl Hurtig, det var tr�ff, det skottet,

Nu puffar aldrig mera den, som f�tt'et.
Bra, korpral Flink, du skjuter som i fjol!
Aj se, f�r tusan, d�r f�ll Per Pistol!
N�, det var synd med stackars gossen k�cka,
Hans gamla far skall f� mitt torp f�r Pecka."
S� var hans spr�k, s� f�rde han bef�l,
En finsk major till botten af sin sj�l.

Det kom ett bud fr�n Adlercreutz: "Forcera!

Fram�t med bataljonen, skydna mera!"
Von T�rne h�rde ganska lugnt d�rp�.
Beh�ll sin plats och svarte blott: "Jas�!"

Nu kom det glada. Gubben stod vid fanan,

Stod stolt och rund och bredbent efter vanan,
Som om han �rnat st� till v�rldens slut
Och ment �t sj�lfva kulan: "Stopp, vet hut!"

Hvart ville budet med en slik ta v�gen?

Den unge f�nriken var helt f�rl�gen;
Han hade spr�ngt dit �fver sten och stock,
Och allt stod gubben kvar mot order dock.

"Ryck fram�t, herr major!"--"Tyst, herre, bara!

Ni kan ju se det, h�r �r ingen fara."
"Men generaln befallt."--"Ja, lefve han!
Karl Adlercreutz, han �r en �rans man."

Han sagt det knappt, n�r han fr�n n�rmsta tallen

Fick sig en sats af splittrad bark mot skallen:
"�h�, jag kunde v�nta s�dant h�r,
Det �r en karl att sikta bra, den d�r.

Det var s� n�r, att han mig tr�ffat hade;

Nu f�r jag s�ga, som Hans Klinga sade,
N�r kulan str�k f�rbi hans �gonbryn:
'Den dj�fvuln aktar ju ej ens folks syn'."

De orden hade st�ndigt gjort hans n�je,

Nu log han ock p� nytt sitt stora l�je
Och st�llde sig helt trygg, som nyss f�rut,
Med hand i sidan och med benen ut.

Gud vet, hur l�nge �n han dr�jt med slaget,

Men b�st han stod d�r midt i sj�lfva taget,
Paff, kom en kula, �ter och fl�g h�n
Rakt genom porten mellan gubbens kn�n.

Den gamle m�rkte fladdret i syrtuten,

S�g ned, s�g p� den, den var genomskjuten,
H�ll upp ett sk�rt, det andra likas�,--
F�rd�mdt, det syntes h�l i b�da tv�.

Nu blef han misslynt, tog sig vid sitt �ra:

"H�r f�r Matts skr�ddare ett vackert g�ra!
Men skynda, gosse, k�ra Janne, kom
Och se, om det st�r b�ttre till bakom."

Och Jan, hans gamla dr�ng, steg fram: "Ack. herre,

Nu gick det tokigt, h�r �r sjufaldt v�rre,
D�r framtill finns helst sk�rtet i beh�ll,
Men h�r en trasa bara utan f�ll."

D� blef von T�rne vred: "Nej, si en tocken,

Som tar och skjuter platt f�rd�rfvad rocken,
Som jag i dag b�r p� mig andra dan!
Fram�t h�r, gossar! Fan skall ta den fan."

DEN FEMTE JULI.

"Nu lyser julisolen klart,

Mitt sinne st�ms s� underbart
I denna morgonstunden;
Kom, yngling, om du vill som jag,
Kom, l�t oss andas n�gra drag
Af sommarluft i lunden;
Det �r i dag en h�gtidsdag."

Den gamle knekten talte s�,

Sk�t n�tet bort, stod upp att g�
Och tog mig tyst vid handen;
Och genom byn vi f�ljdes �t
Och �fver �ngens blomsterstr�t
Till bl�a sj�n och stranden,
I p�rlor kl�dd af daggens gr�t.

O, hvilken himmel, hvilken jord!

Den gamle talte ej ett ord,
Han tycktes blott betrakta.
En t�r f�ll � hans kind ibland
Omsider tryckte han min hand
Och log och sporde sakta:
"S� kan man d� f�r detta land?"

Jag teg. En blick ur hj�rtat var

Mitt enda, l�ttf�rst�dda svar,
Han s�kte ej ett annat.
Och tystnad r�dde en minut,
Han s�g kring nejden som f�rut
Fr�n kullen, d�r vi stannat;
D� tog han ord, d� brast han ut:

"Ja, yngling, h�r fr�n denna strand

Du ser ett stycke af det land
Som fosterland du kallar:
Sk�nt som vid Virdois sj�ar h�r
�r det kring Saimens tusen sk�r
D�r Vuoksens b�lja svallar,
D�r Imatra i skum sig kl�r.

Och stod du nu l�ngst upp i nord,

Du s�g en lika h�rlig jord
Ifr�n dess fj�llar h�ga;
Och om den flacka kust du s�g,
Som sk�ljs af Bottenhafvets v�g,
L�g Finland f�r ditt �ga
Och t�nde k�rlek i din h�g.
Men vet du, hvad jag syftar p�
Kan du den tysta t�r f�rst�,
Som i mitt �ga sitter?
Och denna dag, s�g, anar du,
Hur den kan vara mig s� ljuf
Och likafullt s� bitter?
Det �r den femte juli nu.

En dag gryr opp, en dag f�rg�r;

Hur m�ngen l�mnar ens ett sp�r,
N�r den fr�n oss �r tagen?
Den femte juli, ack, den drog
Ej sp�rl�st bort, jag minns den nog
Sen sjutton �r den dagen.
Det var den dag, d� Duncker dog.

H�r fanns ett folk i Suomis land,

Det finns �nnu: vid sorgens hand
Det l�rt att b�ra �den,
Det k�nner intet offer sv�rt,
Dess mod �r tyst, dess lugn �r h�rdt,
Dess trohet trotsar d�den,
Det �r det folk, vi kallar v�rt.

Du ser det i dess hvila, du,

Det h�rjas ej, det st�rs ej nu,
Dock kan f�r det du flamma;
Jag s�g det i dess pr�fningstid,
I frost, i sv�lt, i storm, i strid,
Jag s�g det d� detsamma;
Hvad, tror du, k�nde jag d�rvid?

Jag s�g det bl�da dag fr�n dag,

Jag segrar s�g och nederlag,
Men ingen s�g jag svika;
I bygder, d�r ej sol gick opp,
Stod k�mpen �n med ish�ljd kropp
Och nekade att vika,
Fast utan hem och utan hopp.

Hvad t�lamod, hvad mannamod,

Hvad kraft i hug, hvad eld i blod,
Hvad lugn i skiften alla,
Hvad bragder kr�fdes ej af den,
Som detta folk, som dessa m�n
Sin hj�lte skulle kalla
Och dyrka efter d�den �n?

Men fr�ga, om du tr�ffar p�

En veteran fr�n kriget d�,
En af de tappras skara,
Sp�rj, om han k�nde dock en man,
Som priset �fver alla vann
Och trofast skall han svara:
'Ja, herre, Duncker hette han.'

Och utan h�ga anors l�n

Kom denne man, en hyddans son,
Fr�n obem�rkta trakter
Och vann en storbet, knappast dr�md,
Blef landets stolthet, blef ber�md
Som starkast bland dess vakter
Och blir i Finlands tid ej gl�md.

Och denna �ras rena glans,

Hans k�rlek gjorde den till hans,
Hans varma hj�rtas l�ga.
Sin fosterjord han trohet svor,
F�r den som f�r en brud, en mor
Sitt allt han ville v�ga,
Med denna k�rlek blef han stor.

Han f�ll; och dock, hvad h�rlig lott

Att d� som han, sen s� man f�tt
Sitt lif med �ra h�lja!
Det �r att trotsa gl�mskans sj�,
Att lyftas som en gr�nkl�dd �
Ur djupet af dess b�lja;
Det �r att d�, och dock ej d�.

Nu str�la blomsterprydt, o land,

H�j �fverallt en l�frik strand
Ur sommarvarma v�gen,
L�t rodna dina fj�llars topp,
L�t skimra dina str�mmars lopp
Och sl� mot himlab�gen
I glans ditt Saima-�ga opp!

Att minnet, n�r p� denna dag

Det n�mner Dunckers namn som jag,
Kan stolt till dig sig v�nda
Och s�ga: 'Se, s� h�rligt log
Det land, som hj�ltens k�rlek tog;
S�g, kan det hj�rtan t�nda?
Det var f�r denna brud, han dog'."

MUNTER.

Vackert var det att betrakta

Hj�lten Adlercreutz, genralen,
Hur han kom s� tyst och sakta
Till soldatens graf i dalen,
Hur han stannade vid randen
Och, med hatten s�nkt i handen,
S�g den enkla b�dd fullbordas,
D�r Hans Munter skulle jordas.

Stor var eljest icke hopen,

Honom f�ljde i det sista:
Tv� soldater gr�fde gropen,
Fyra stodo vid hans kista;
Men till heders sen f�r resten,
Utom generaln och pr�sten,
Tre korpraler, pengar v�rde,
Och furiren, jag,--den fj�rde.

Annan st�t fanns ej att sk�da.

Kl�dd i slitna krigarkl�der
L�g han, Munter, i sin l�da
Hopkl�md mellan fyra br�der,
Trygg och n�jd att se i d�den,
Som han var i alla �den,
Samma k�mpe som i lifvet,
Mindre f�rm blott, det �r gifvet.

Nu, n�r skild fr�n strid och skiften

Sitt kvarter han f�tt, soldaten,
Framsteg korpral Buss p� griften
Och h�ll) tal om stridskamraten.
Hur han var till b�rd och minnen,
Hj�rta, spr�k och kraft och sinnen
Som en slant till krigsman slagen,--
Allt drog gubben Buss i dagen.

Det var konstl�st, men man r�rdes,

Stod d�r kvar i tyst f�rbidan,
Log, n�r Munters k�rnspr�k h�rdes,
Str�k mustascherna �t sidan.--
Vill du lyssna till hans saga?
Den �r enkel och alldaga,
Kan v�l m�dan knappt betala;
H�r dock! Gamle Buss m� tala.

"Krigsm�n! Nu �r Munter borta.

K�nd och k�ck l�ngt mer �n m�ngen,
Har han kommit nu till korta
Och �t d�den gett sig f�ngen.
Efter marscher, stormar, strider
Har han nu gjort halt �msider,
Lagt sig h�r till rast i backen
Och v�ndt lugnt i v�dret klacken.

Fr�ga oss, som n�rmst i elden

F�tt med honom kulor smaka.
Om han h�ll sig, d�r man st�llde'n,
Eller ryggade tillbaka,
Om i striderna och slagen
Han fick hvitt i anletsdragen,
Eller s�g mot d�dsminuten
M�rkbrun, som af koppar gjuten.

Till arm�n fr�n vilda skogen

Kom han, styf till skick och later,
Sina tappra f�der trogen,
Allt fr�n hedenh�s soldater,
Svarte kort och talte f�ga,
Log med skalken i sitt �ga
H�gst tre ord, sen stum som siken,
Men p� hufvet slog han spiken.

Liksom han, s� hela raden

Af hans sl�kt g�tt fram i v�rlden,
Bl�dt och d�tt i l�gsta graden,
H�llit truten, talt med sv�rden.
En g�ng som ett troll omsider
Steg i Karl den tolftes tider
�nda till furir en Munter;
Sen dock bar p� nytt herunter.

M�ngen, ej i tj�nsten �fvad,

Sl�pper sent sitt hem ur minnet,
H�nger n�bb och g�r bedr�fvad,
Innan tiden st�lsatt sinnet.
S�dan var ej Munters vana,
Nej, till tredje Gustafs fana
Kom han, rakt fr�n f�rsta dagen
Som en slant till krigsman slagen;

Drack af fr�jd, blef vild om kv�llen

Och slog buckla p� gev�ret;
N�sta morgon fick sig s�llen
Litet fuktel f�r besv�ret.
V�beln sade: 'Tag ej illa,
S� �r tj�nsten, gubbe lilla!
Har du mjuknat nu till b�rjan?'
'Jo,' sad' Munter, 'tack f�r sm�rjan!'

Nykter var han ock alltsedan,

Hurtig, n�jd och of�rtruten,
Fick i f�rsta dusten redan
V�nstra skuldran genomskjuten.
D�beln stod d� bland de sina,
H�rde samma kula hvina:
'Den gick n�ra, barn, hvem fick'en?'
'Munter svarte: 'Jag var pricken.'

Knappast l�kt p� nytt den g�ngen,

Fick han �ter lyckan pr�fva,
Fick, i en kosackhop f�ngen,
Sina breda f�tter �fva;
Tvangs att f�lja halfva milen
St�ppens f�le, snabb som ilen,
Tills af n�gra dj�rfva kunder
Han blef fr�lst som af ett under.

Svetten sv�llde i hans panna,

Hj�rtat slog och barmen h�fdes,
N�r han �ndtligt kom att stanna;--
Dock god min beh�lls och kr�fdes.
'Fick du trafva?' lj�do ropen
Sk�mtsamt ur den ystra hopen,
'Hur gick f�rden, hur var stigen?'
Munter svarte: 'T�mmeligen.'

Kort d�rp� blef Armfelt slagen;

Munter, blodbest�nkt, ja, f�rgad,
Stod sin fana n�rmst den dagen,
Genom honom blef hon b�rgad.
Nu, vasserra, �ndtligt fick han
P� den fasta, gr�a brickan
Sv�rdsmedaljens hederstecken;
Munter sade lugnt: � n�cken!'

Som han var i dessa strider,

Lika n�jd och of�rf�rad
Var han allt till sista tider,
Endast mer bem�rkt och �rad,
Var nu gr� i sk�gget vorden,
Kanske �n mer karg p� orden,
Men i eld och r�k och flamma
In i d�den �n densamma.

Sent p� ett bes�k i v�ras

Kom hans mor till bivuaken;
D� fick Munter lof att t�ras,
N�r han s�g den gamla draken;
Satt ock sedan l�ngt p� natten,
Teg och log och s�g p� skatten.
Detta m�te var det sista,
Nu l�r gummans hj�rta brista.

Aldrig nej, hvadhelst hon sade;

Till hvart ord fr�n modrens tunga
Endast ja och ja han hade,
Tills hon �ndtligt h�rdes sjunga:
'K�re son, var ej f�rv�gen!
H�ll dig saktligt, g� ur v�gen,
B�ttre fly �n illa f�kta!'
D� sad' Munter: 'Pass, urs�kta!'

Dock, hans kula, den var gjuten,

H�r var gr�nsen, h�r fanns d�den,
Sen han k�ck och of�rtruten
F�ljt arm�n i alla �den.
�n i g�r dock blef han funnen,
Hurtig med tobak i munnen,
Som piket hos generalen,
D�r ett krigsr�d h�lls i salen.

Nyss p� orderna vi l�ste,

Hur, liksom att f�ra ordet,
En granat kom in och fr�ste
Mellan herrarne kring bordet.
Munter, van att r�ra br�nder,
Spottade i styfva h�nder
Och fick gynnarn �fver nacken,
Flink att skynda ut p� backen.

D�rren hann han, klippte sedan

Genom farstun ut i rycken,
Stod s� n�r p� trappan redan,
N�r granaten sprang i stycken.
Det var Munters bragd den dagen.
Nu s� l�g den tappre slagen,
Dock, till modet �n beh�llen,
Sad' han endast: 'Fan tog bollen.'
�n i dag, n�r morgon grydde,
H�ll han kvar af lif en gnista;
Ingen klagan, h�llning prydde
Veteranen i det sista.
'Stackars gubbe, ena armen,
Den �r borta, hela barmen
Full med sk�rfvor af granaten
Munter sad': 'Han sprack, den saten.'

S�dan sl�t han, s�dan var han,

Karl i b�rjan, karl i slutet,
Tr�g i ord, men kvick i faran,
Med om saken oafbrutet.
Van att handla, ej att pr�la,
Van att sakna, van att t�la,
Var han man att allt f�rdraga,
Allt, ja, utom ett--att klaga.

Kunde v�rlden oss betala

V�ra bistra dar och n�tter,
�gde de ett spr�k att tala,
Finlands genombl�dda sl�tter,
Kunde h�rens fanor s�ga,
Hvad en Munters likar v�ga,
M�ngen med galon p� rocken
Fick d� buga f�r en tocken.

Ja, min gamla barm k�nns h�ja

N�r jag honom minns i ledet;
Skulle d�dens f�ror pl�jas,
V�nner, det var h�st i redet;
Aldrig �ngslig och f�rl�gen,
Bara hejsan och ur v�gen,
G�ngen j�mn och efter trumman,
Fram�t, det var hufvudsumman.

Och hur var han dock ej boren,

V�nfast, trofast, lugn och stilla
Som ett barn, fast gr� till h�ren,
Ville han knappt ov�n illa.
Fienden var f�r hans h�nder.
Hvad tobaken f�r hans t�nder;
B�gge sleto press och v�da,
Dock som k�ra plantor b�da.

Heder �fver honom, heder

�fver krigarn, d�r han g�mmes!
Mannamod och mannaseder
Akte, att hans namn ej gl�mmes.
Inga slafvar trampe kullen,
D�r den tappre bor i mullen,
Nej, en �tt af gamla stammen
Skydde st�ndigt grafven. Amen!"

N�r korpralen slutat hade

Och steg ned fr�n vigda sanden,
Tog genralen sj�lf en spade
I den segervana handen.
Det var han, som sist af alla
Sakta l�t p� grafven falla
Litet stoft af fosterjorden;
Men han talte.--Gl�m ej orden!

Hvad han sade, f�ll i tycket,

V�ckte tankar m�ngahanda,
Fast det ej var grant och mycket,
Endast talt i Munters anda;
Nog det var att vittne b�ra
Om v�r trohet, om v�r �ra,
Nog ocks� till krigarns minne;--
Orden lydde: "Han var finne."

VON ESSEN.

Han stod p� sin farstutrappa

Med m�ssa af krigarsnitt,
Med sporrar och ryttarkappa;
Han �rnade g�ra sin ridt.

Han stod d�r sjutti�rig,

En k�mpe till min och blick,
Sm�rt, h�grest, silfverh�rig;
D�r har du hans yttre skick.

Men hvad v�llar hos gubben vreden?

Han stampar helt vildt af harm.
Vi lefva ju midt i freden,
Hur g�r han s�dant alarm?

Betrakta blott lugnt processen,

S� farligt �r ej d�rmed;
Du ser den gamle von Essen,
Du ser hans vanliga sed.

Nu ropar han. Lyss till orden,

Nu ger han reson och sk�l:
"Matts kusk, du mitt straff p� jorden,
Dig borde jag rakt sl� ihj�l.

Hur l�nge skall h�r jag bida

Allt f�r din s�mnighets skull?
Du k�nner, n�r jag vill rida,
Du vet, n�r timmen �r full."

Och kusken, han kom ur stallet

Med skymmeln stolt att se;
Att han sofvit, det var ej fallet,
Han vaknat f�r fort kanske.

Med hufvudet h�gt uppburet

Framledde han hingsten stum.
Blixt, dunder! Det �dla djuret
Stod sk�lfvande, h�ljdt af skum.
Han steg fr�n sin farstutrappa,
Genraln, i sitt b�sta skick,
Med sporrar och ryttarkappa;
D� f�ll p� skymmeln hans blick.

Han stod som af �skan slagen,

Han trodde sitt �ga ej:
"S�g, skurk, �r min syn bedragen,
�r detta ditt verk? S�g nej!

Men dukar du opp en fabel

Och ljuger mig full h�r nu,
S� g�r jag och tar min sabel
Och klyfver ditt hufvud itu."

Det var Matts kusk, soldaten,

Han blef ej s� l�tt f�rsagd;
V�l hade han gjort mandaten,
Men svarade sj�lf f�r sin bragd.

"Hur? Ljuga h�r?" stolt han sade,

"En skam �r att misstros s�.
V�l sv�rare skuld jag hade
Och lj�g ej, herre, �nd�.

H�r kom en kosack p� v�gen,

Han skr�t med sin flinka rapp.
Hvad? Skulle jag bli f�rl�gen?
Jag red med honom i kapp."

Von Essen, sjutti�rig,

Med flammande eld i barm,
Sm�rt, h�grest, silfverh�rig,
Han hoppade h�gt af harm.

"Bort", skrek han, "du fr�cka s�lle,

Till stallet igen och minns
Att h�mta i skymmelns st�lle
Den gr�fsta piske, d�r finns!"

Han var en man, soldaten,

Som st�tt f�r kulor och d�d,
Som tagit sin kost af staten;
Nu �t han von Essens br�d

Han gick helt stum och sluten,

Men hans �ga, det brann i glans;
Han gick och kom p� minuten,
Med den gr�fsta piske, som fanns.

Han r�ckte den �t sin herre:

"Jag �r man i mitt led ocks�,
Och sk�ts det, sk�t jag �n v�rre.
Och stacks det, stack jag som tv�.

Skall nu som en h�st jag smaka

Er sn�rt, d� jag gjort som b�st,
S� sparkar jag upp tillbaka,
Och sparkar ock som en h�st!"

Genralen, han h�rde hotet,

Helt rak tillbaka han steg,
Han tycktes ej ha emot'et,
Han s�g p� mannen och teg.

Och allt som han s�g, s� h�jde

Han h�gre sin resliga kropp.
Och allt som han teg och dr�jde,
S� klarnade anletet opp.

"Och h�r du", skrek han omsider,

"Hvar fick du ett s�dant mod?
Det d�r �r fr�n forna tider,
Det d�r har vuxit i blod.

Jag ser det ej f�rsta g�ngen

I dag, jag har k�nt det f�rut.
Jag s�g det hos m�ngen, m�ngen
I sj�lfva hans d�dsminut.

Jag sett det, d�r Finlands fana

Gladt fl�ktat p� segrens f�lt,
Jag sett det p� n�dens bana,
I slagnas isade t�lt.

Och skulle, n�r du dig skickar

S� manligt som nu, min son,
Och skulle, n�r s� du blickar,
Jag ge dig �t piskens h�n;

Vid himmelens Gud och Fader,

D� vore jag aldrig v�rd
Att n�mna de tappra rader,
Bland hvilka jag h�jde mitt sv�rd.

G�, s�k dig en v�n h�r n�ra,

En duktig och stursk kamrat,
Och drick ett glas for v�r �ra,
H�r har du en blank dukat!

Och tack f�r det vackra minne,

Du v�ckt i mitt hj�rta, du,
Och tack f�r ditt arga sinne,--
Och drag �t helvete nu!"

Han str�k sig om �gonbrynen,

Det tycktes, hans blick var skum,
Han sv�ngde sig, barsk i synen,
Och gick tillbaks i sitt rum.

Det var densamme bj�ssen,

Jag minnes sen fordomdags,
Det var densamme von Essen,
Som stridde i Savolaks.

F�rm var han, aldrig d�sig,

Nu bar det �nd� till fj�lls.
F�r k�lden han dragit p� sig
Storstoflor och vargskinnsp�ls.

N�r s� han gick mot faran,

Som vanligt i fr�msta led,
Och sj�nk i den brustna skaran,
Hvar g�ng han sin fot stack ned,

D� svettades gubbens panna,

D� k�nde han tung sin plikt,
D� m�ste han stundom stanna
Inunder sin gr�sliga vikt.

Men "Fram�t!" skrek han �t h�ren

Med samma eld �nd�,
"Och b�ren mig, gossar, b�ren,
Ifall jag ej orkar g�!"

Tre ting i lust och sm�rta,

Dem �gde han, k�ck och god:
Stolt sj�l och l�ttr�rdt hj�rta
Och brinnande hetsigt blod.

TROSSKUSKEN.

Gamle Spelt, skall han s� helt f�rg�tas? Nej!

Han var kusk vid trossen, h�gre var han ej,
Hade som hans likar m�st i gl�mska falla,
Om han ej f�tt namn som latast bland dem alla.

Pengar v�rd var gubben ock att se upp�,

Han och h�sten, som han k�rde, likas�.
H�ll den ena sina steg med tv� ben dyra,
Tycktes knappt ett pris f�rsl� f�r den med fyra.

S�dan farten, s�dan var, ock rykt och ans,

Lika tofvig gubbens lugg och h�stens svans.
Gr�lle bar fr�n eget stall sitt damm i v�rlden
Och sitt sot p� n�san Spelt fr�n egna h�rden.

D�r de syntes s� alltj�mt i tr�ngen sist,

�r det s�kert, att p� skratt var ingen brist;
H�sten gick i s�mnen, gubben sof p� k�rran
Hur den gamla h�lls p� lasset, vete Herran.

Sakta bar likv�l det fram�t, sm�ningom,

H�gre, h�gre upp mot nordens bygd man kom;
Halfva �sterbotten snart han genomfarit,
Var dock allt densamma, han i Nyland varit.

Och p� lika s�tt gick �fven f�rden till,

Samma skratt, hvar han for fram, hvar han h�ll still,
Och vid skrattet klatschar, det var klippt och skuret,
�n p� gubbens rygg och �n p� kreaturet.
Ingen �ndring dock i skick och lugn och fart,
Spelt, han var ohj�lplig, det var uppenbart;
Ingen piske bet p� gubbens tj�nstekl�der,
Och i tj�nsten bar ock Gr�lle barkadt l�der.

S� omsider n�ddes Siikajokis strand,

Blott en frusen flik fanns kvar af f�drens land,
�fven denna skulle snart till byte l�mnas;
Dock, en stark kan brytas, och en svag kan h�mnas.

F�re kv�ll var vunnet h�rens f�rsta slag,

Flyktens dag f�rvandlad till en segerdag,
�tersvalla skulle en g�ng jagad b�lja,
Str�mmen �ndras, den f�rf�ljde nu f�rf�lja.

Snart ocks� fr�n man till man en maning lopp:

"N�sta morgon allt i skick att bryta opp!
H�r och tross skall innan natt i ordning lagas,
Och med fr�jd mot s�der sen s� snart det dagas."

Allt var ordnadt, det blef natt, man sof i fred;

Endast unge f�nrik Blume sof ej med.
Eld och ifver br�nde i hans tappra sinne,
Stugan blef f�r kvaf, han fick ej ro d�r inne.

Ut p� trappan kom han. M�rkt och tyst var allt,

F�stets stilla stj�rnor lyste klart och kallt,
Blott i �ster, mellan skogens toppar dragen,
S�gs en blekr�d strimma gry, en rand af dagen.

Ingen m�nska sk�njdes, lass och vagnar blott,

Utan f�rspann, v�nda norr ut, som de st�tt:
Allt var, som det varit, intet annorlunda;
Samma f�rd som hittills tycktes �ter stunda.

Samma f�rd?--Nej, n�got olikt fanns �nd�,

Fast ej blicken strax i skuggan f�ll d�rp�:
Just den sista k�rra, som �kt upp i ledet,
Den stod omsv�ngd nu och hade h�st f�r redet.

Och vid tygeln ren i skick en man sig st�llt,

Blume trodde ej sitt �ga,--det var Spelt;
Gamle Spelt, som nedb�jd genom landet farit,
Var ett hufvud h�gre nu, �n f�rr han varit,

Rak som trots en yngling bar han sina �r,

Djupt p� skuldran f�ll hans vackra silfverh�r,
Anletet, med kinden sl�t och n�san tvagen,
Sken i m�rkret nu mer ljust �n f�rr om dagen.

Unge Blume visste knappt att fatta sig:

"Hvilket under, gubbe, har forvandlat dig?
Du, mer lat och sotig f�rr �n likar andra,
St�r nu putsad fr�mst och fr�mst beredd att vandra.

Hvem har tv�tt ditt anlet rent fr�n sot och damm,
Hvem har pressat i din gr�a lugg en kam,
Hvem har f�tt dig v�ckt, det �r dock hufvudsaken,
Du, som knappt p� sj�lfva dagen f�rr h�lls vaken?"

"Unge herre", h�rdes lugnt den gamles svar,

"L�ngsamt far man, n�r fr�n eget land man far.
N�r man ser sitt folk med skam fly unnan bara,
D� l�r b�ttre sofva �n att vaken vara.

Hvarf�r skulle jag mitt gamla anlet tv�?

Mera �ppen hade blygseln synts d�rp�.
G�rna tog jag mot och t�lte spe och sn�sa;
Sorg jag bar, och d�rf�r bar jag sotig n�sa.

Nu �r allt f�r�ndradt, finska h�ren stridt,

Finland ligger f�r oss �ppet himmelsvidt,
Ingen fl�ck skall mer p� landets �ra stanna;
Nu kan mannen visa ren och klar sin panna.

Kalla folket upp, l�t r�ra trumman snart,

Natten �r f�rliden, dagen lyser klart!
F�rr s� var det br�dska, d� vi mest bort rasta;
Adle, unge herre, nu �r tid att hasta!"

VILHELM VON SCHWERIN.

Och �fverstel�jtnant Drufva han stod

Bekymrad nu:
"H�r dugde ej att ha sprucket mod,
Det brast itu.
Nu ser jag fienden rycka an,
M�ngdubbelt starkare kommer han,
Och order har jag att stanna
Och sl�ss till min sista man.

Och hade jag helst vid kanonerna d�r

En veteran,
En man, som vant sig att bruka gev�r,
En krutspr�ngd fan;
Men nej, en yngling, spenslig och fin,
En femton�ring, en gref Schwerin
Skall svara f�r batteriet,
Hvad h�ller en s�dan f�r min?"

Han red till ynglingen h�n med hast,

Sin hand han bj�d:
"Min v�n, snart spelas h�r h�ga kast
Om lif, om d�d,
D�d, s�ker d�d, om ni st�r er sl�tt,
Men lif kanske, om ni siktar r�tt.
D�, lefva, det f�r ni, herre,
Men vika, nej, pass f�r det!

Jag ser er st� h�r s� sp�d och vek,

I storm ett r�r;
Ni har ej pr�fvat en s�dan lek,
Min sorg det g�r.
Den leken leks ej till tidsf�rdrif,
S� k�nn p� hj�rtat och svar mig gif:
Skall ni v�ga i dag, om det g�ller,
Blankt offra ert unga lif?"

"Herr �fverstl�jtnant, ni drar ert sv�rd

Med �rbr�ckt hand
Och v�gar dock bjuda ert lif som g�rd
F�r kung och land;
Jag har ett lif i sin styrkas v�r,
Det bott i mitt hj�rta blott femton �r,
S�g, skall jag ej v�ga det bjuda?
Jag vill se, hvem min g�rd f�rsm�r!"

Den gamle Drufva, han sp�nde sin blick:

"Det d�r klang st�l!
De orden, herre, de slogo ej klick,
De r�kte m�l.
S� m� jag kalla er vek ej mer,
Men tacka Gud, att han gett mig er,
Ty hj�rtat �r det, ej armen,
Till slut dock, som kraften ger."

Snart lj�do kanonerna, ynglingen stred

Sin f�rsta strid.
Hans folk, sv�rt h�rjadt, till flykt sig spred,
Han sj�lf h�ll vid.
Hans batteri var hans h�rd, hans hem,
Han sk�tte dess eld, han tj�nte f�r fem.
D�r kom en skara kosacker,
Han svedde sk�gget p� dem.

Han fick ett �gonblick rast, han sprang

H�n till sitt folk,
Hans ord br�t sinnen, hans st�mma klang,
En vredens tolk.
En stund blott �n, och sig allt f�rbytt,
I strid var �ter hans trupp, som flytt,
Han sj�lf vid den �lskade h�rden
Och elden i fart p� nytt.

Och Drufva, han s�g med f�rundran upp�,

Fast l�ngt ifr�n:
"Ett m�sterstycke jag kalla m�
Slikt, l�rosp�n.
Vinns s�dan �ra med f�rsta spr�ng,
Hvad hinner han ej, om hans tid blir l�ng?
Gud skydde den �dle gossen,
Han f�r arm�er en g�ng."

Men dagen sl�ts, och dess kamp br�ts af,

D� kom Schwerin;
Han st�tt mot svallet af stridens haf,
Fast sp�d och fin.
D� han kom med kanonerna �ter i hamn,
D� ropade gr�nade k�mpar hans namn,
Och vid h�gt hurra sl�t Drufva
Den tappre i faderlig famn.
Den unge hj�lten! Hans namn gick opp
Med tidig glans.
Ej s�gs en bana mer ljus af hopp,
Mer sk�n �n hans.
Hur blef den banan ej kort �nd�!
Ett m�nhvarf hunnit ej halft f�rg�,
N�r till n�rmaste grifthvalf v�gen
Var m�ttet p� den ocks�.

Dock �n ett minne �t s�gn och s�ng

Han hunnit ge,
En strid han k�mpat �nnu en g�ng,
Den sk�naste,
F�rrn d�den n�dde hans unga barm,
F�rrn pulsen stelnat, som slog s� varm,
F�rrn, f�f�ngt vinkad af bragden,
L�g vissnad hans domnade arm.

Det var, n�r Oravais blodiga dag

Till sorg gick opp,
N�r segern sj�lf blef ett nederlag,
Som br�t v�rt hopp.
D�, s�ger man, str�lade klarast hans mod,
D� tr�ffade s�krast hans vingade lod,
D� eldades varmast kanonen,
N�r han st�nkte den r�d med sitt blod.

D�, s�ger man, hade han dignat ned

Till sist vid den,
Men kringr�nd rest sig mot fiendens led
Med sv�rdet �n
Och ropat sin skara och ilat f�rut
Och brutit sig bana och huggit sig ut
Och fallit f�rst, n�r de sina
Kringjublad han n�tt till slut.

Han hade sitt sextonde �r ej n�tt,

P� b�r ren lagd.
L�ngt var det lif dock, han lefva f�tt,
Om lif �r bragd.
Ack, m�ngen gr�nat i �rans glans,
Som f�st med gl�dje sin str�lande krans
P� den femton�riges hj�ssa,
Om i byte han vunnit hans.

Han hade sitt sextonde �r ej n�tt,

Ja, ung han dog;
Dock s�rjde en bl�dande h�r hans lott,
Sj�lf pr�fvad nog;
Dock stod kring hans l�ger i tyst f�rbund
Af krigets �dlaste k�mpar en rund,
Och hvad f�r de tappre han varit,
Det syntes i denna stund:

Ej veklig klagan, blott saknad tung,

Blott sorg var spord.
Till hj�ltens �ra, som dog s� ung,
Ej f�llo ord;
Men Vegesack prisade lifvets v�r,
Och Adlercreutz smekte den bleknades b�r,
Och ur Drufva s�g man pressas
Rart vin,--en stor, klar t�r.

N:O FEMTON STOLT.

Den sk�na dagen p� Lappos f�lt

Var �ndad, och segerglad
Red D�beln fram, d�r hans h�r sig st�llt,
L�ngs hela dess stolta rad.

Han tackade v�nligt hvar trupp d�rvid

Med en krigares enkla ord
F�r trofast heder, f�r manlig strid
Och f�r k�rlek till fosterjord.

Han n�dde sin yttersta flygel till slut

Vid aftonens sista glans;
Han tackade skaran d�r, som f�rut;
Den f�rdes af kapten Schantz.

Den glesnat mycket, han s�g det v�l,

F�tt luckor i hvarje led;
Snart f�ste dock annat genralens sj�l,
Och nu ryckte han fram d�rmed.

Man m�rkt vid talet fr�n stund till stund,

Hur han blickat �t sidan ren
P� en tiggarskepnad, en trasig kund,
Som stod d�r tyst och allen.

Nu gaf han mannen en vink: "Du, du

D�r borta, kom hit, tag mod!
Du var oss n�rmare dock �n nu
I dag, d�r det g�llde blod.

S�g, har du gl�mt, hur du tog dig gev�r

Ur en fallen krigares hand
Och skyndade efter min tappra h�r
I stridens hetaste brand?

D� vi d�ko i �kern, hann du oss opp

Och d�k som de �frige med,
D� den syntes �nyo, min segrande tropp,
D� slogs du i fr�msta led.

D� man stormade byn mot kanonerna �n

Och jag kastade blicken dit,
D� s�g jag din trasiga jacka igen
F�rst uppe p� batterit.

Det d�r var hurtigt: ett slikt f�rs�k

Kan b�ras i ryktets famn;
S� gala �ppet, min k�cka g�k,
L�t h�ra till f�rst ditt namn?"
"Hvad namn i v�rlden jag f�tt af pr�st,
Har ingen sig f�stat vid;
Men f�hund har man mig kallat mest
I hela lefnads tid."

"Bra! Kasta namnet tillbaks p� dem,

Som gett det, och tr�stad var.
Men s�g mig blott, hvar du har ditt hem
Och hvar du har ditt f�rsvar!"

Han viste p� v�gen vid kullens rand:

"Mitt hem p� denna jag har;"
Han viste sin knutna, v�ldiga hand:
"Och h�r, h�r har jag f�rsvar."

"Ditt hem g�r an, ditt f�rsvar �r godt;

Ditt yrke, det �r dock, s�g,
Att stj�la kyrkor, att snatta sm�tt
Eller r�fva p� allm�n v�g?"

"Och hade jag stulit stort eller sm�tt,

Visst �gde ett �re jag dock;
Och hade jag plundrat en tiggare blott,
Visst bar jag en helare rock."

D� str�lade D�beln af v�lbehag:

"Von Schantz, herr kapten, h�r hit!
Hvem var den tappraste man i dag,
Som f�ll h�r i kompanit?

L�t h�mta hans r�nsel, hans rock, hans hatt.

Hans plit och gev�r ocks�:
Hans �dla namn och hans krigarskatt,
Den h�r skall i arf dem f�."

Man kom med vapen och dr�kt i hast,

De burits af femton, Stolt.
Von D�beln log med ett �gonkast
P� sin skyddlings trasiga kolt.

"Stolts rock �r blodig, det fordras mod

Att dra det plagget upp�;
Men F�hund, ser jag, har tjockt af blod
P� egna klutar ocks�.

S� byt och kl�d dig i uniform

F�r fronten h�r uppenbart!
Du gick framf�r den vid dagens storm,
Jag vill se dig inom den snart."

Han bytte dr�kt, och hans kind, den brann,

Sen han vapen och rustning f�tt;
Och tyst kom D�beln och st�llde sin man
I luckan, d�r Femton st�tt.

"Och nu s� �r du en ung soldat

Af �ktaste skrot och h�lt,
Och nu s� �r du v�r krigskamrat
Och numero femton, Stolt.

S� var till mod och till hj�rtelag

Densamma du var f�rut,
Men n�mns du f�hund fr�n denna dag,
S� drag din plit och s�g: "Hut!"

Den nye krigarn, till denna stund

Hans br�st h�jts lugnt som ett hvalf;
Vid dessa ord fr�n genralens mund
Man s�g dock, att djupt det skall.

Han hade smakat ej ens som st�ld

En fr�jd i sin lefnads dar;
Hans t�rar, frusna i lifvets k�ld,
Ej runnit, sen barn han var.

Nu sken p� hans hj�rta f�r f�rsta g�ng

En strimma af sol och v�r,
Och ur smultna k�llor med hejdl�st spr�ng
Framstr�mmade t�r p� t�r.

"Och f�r jag vara i lust och n�d

Soldat, bland de tappre en,
S� s�g, n�r g�ller det kamp och d�d?
Gud gifve i morgon ren!"

BR�DERNA.

Du n�mner m�rk en Wadenstjernas namn?

Jag vet, du syftar p� en dyster s�gen:
Hur, s�kande mot lifvets storm en hamn,
Hans broder kom, men st�ttes fr�n hans famn
I natt och dimmor �ter ut p� v�gen.

Till Svansf�ns nejd n�'n g�ng din kosa st�ll;

D�r syns en g�rd, som h�ga bj�rkar v�rna.
Vid solljus middag eller kolsvart kv�ll
Tr�d in i detta g�stfritt �ppna tj�ll,
D�r bor den gamle, Johan Wadenstjerna.

En enkel hj�rtlighet, en fl�rdl�s tro

Fr�n f�rsta stund skall du hos honom r�ja
Och k�nna dig s� v�l, s� full af ro,
Som skulle i ditt eget hem du bo
Och vid din egen faders sida dr�ja.

N�mn endast ej ett namn, ett namn, som m�

Om ock f�r evigt pl�nas, ur v�rt minne,
S�g allt, och lugn han h�ra skall d�rp�,
Men n�mn ej ordet Sveaborg, ty d�
�r friden bruten och i storm hans sinne.

Allt hvad hans hj�rta fordom tjustes af,

Hans folk, hans land, dess trohet, kraft och heder,
Allt, allt, hvad f�rr hans ande vingar gaf,
F�r honom s�nkts i denna klippas graf,
F�rkastadt, sk�ndadt, h�rjadt, trampadt neder.

Och d�rf�r skakas han sen m�nga �r

Af grafvens namn, hvar g�ng han det m�st h�ra,
Och d�rf�r br�nner i hans sj�l dess s�r,
Och d�rf�r reser sig af harm hans h�r,
N�r ljudet Sveaborg blott n�r hans �ra.

Det var en vinterafton, m�rk och sen.

Den gamle, utan minnens skuld och utan
En framtids fruktan, satt vid brasans sken
Och h�rde lugn, hur stormen ute hven
Och dref i bistra skurar sn� mot rutan.

Han satt allena nu. Sin hand han r�ckt

Nyss till god natt och l�mnat sina k�ra,
N�r pl�tsligt han, ur hvilans dr�mmar v�ckt,
S�g d�rren �ppnas och i sn�h�ljd dr�kt
En vandrare hans bonings skygd beg�ra.

Han s�g och s�g. En rysning genomfor

Hans hj�rtas djup, n�r han den komne k�nde.
Det var en fr�mling ej, det var hans bror,
Af samma fader f�dd och samma mor,
Den man, som till hans tj�ll i natten l�nde.

Det var den broder, som i forna dar,

D� i sin faders hem de v�xte b�da,
Af syskonskaran honom k�rast var,
Det var den ende, som han �gde kvar
Och ej p� nitton �r f�tt �tersk�da.

Dock, ingen skuldl�s fr�mling hade dr�jt

S� l�gt vid d�rren, som den komne dr�jde,
Och ingen ok�nd g�st s� stum sig b�jt,
S� tveksam bidat, s�dan b�fvan r�jt,
Som den en broder nu f�r broder r�jde.

Ej ord, ej ljud. Minut upp� minut

Liksom f�r d�da komma fick och vandra;
Tills som i b�n s� stilla dock till slut
Den bror, som kommit, syntes breda ut
P� afst�nd sina armar mot den andra.

Ett �gonblick var hj�rtats spr�k f�rst�dt

Och tycktes Johan Wadenstjerna skaka,
Det var en kort sekund; n�r den f�rg�tt,
Han v�nde stel sig bort, med handen blott
Den bjudna famnen visande tillbaka.

D� lj�d omsider den f�rskjutnes r�st,

Djup, hemsk och dyster som en suck ur grafven:
"L�t isen sm�lta, broder, i ditt br�st,
Gif ej f�rakt �t den, som s�ker tr�st,
Och bryt ej �fver en f�rkrossad stafven.
Ja, jag har felat. Mig ock �det f�dt
Att b�ra nesans b�rda af den dagen,
D� finska krigarn gaf sig, f�rrn han bl�dt,
D� Sveas stolta borg, f�rrn kula st�tt
Mot dess granitvall, fegt blef sk�nkt och tagen.

Men var jag man att spr�nga pliktens damm

Och rycka till mig h�ndelsernas roder,
Var jag den starke, som bort tr�da fram?
Dock, att jag det ej gjorde, �r min skam;
S�g s�, men krossa mig med hat ej, broder!"

Han sl�t, hans panna sj�nk, hans st�mma dog

Uti en str�m af t�rar, bittra, strida.
Han hade talat till en broder nog,
Och nu med �ppen famn ett steg han tog
Och tycktes af hans famn ett m�te bida.

D� h�jdes v�ldsamt gamle Johans barm,

En storm var l�s d�ri af harm och sm�rta;
Men stum fr�n v�ggen ofvan stolens karm
Han ryckte ned och h�ll med s�ker arm
Till svar en sp�nd pistol mot brodress hj�rta.

S� �r den hemska sagan om de tv�,

Mer m�rk kanske, �n jag f�rm�tt den skildra;
Har du, som h�rt med fasa nu d�rp�,
F�r str�ngt den str�nge d�mt, s� h�r ocks�
Ett ord af frid, som m� din dom f�rmildra.

Det s�gs, sen brodren tr�stl�s vandrat, att

Den h�rde brodren sina �gon t�ckte
Och utan s�mn och utan hvila satt
Och gr�t om kv�llen, gr�t den l�nga natt
Och gr�t �n som ett barn, n�r morgon br�ckte.

LANDSH�FDINGEN.

Gror bragdens �ra blott p� stridens mark,

D�r tappre krigarn fuktar den med blod,
Kan ej den vapenl�se h�lsas stark
Och visa hj�ltemod?

I djupa Finland bortg�md fanns en man,

En fridens man alltfr�n sin ungdom h�n;
I fridens v�rf ren gr�nad, styrde han
Som h�fding nu sitt l�n.

Wibelius var hans namn, af anors glans

Omstr�ladt ej, men v�rdnadsv�rdt �nd�,
Ty namnets �ra var, att det var hans,
Hans adel f�ll d�rp�.

Han �gt sin manna�lders gyllne tid

Af lugna m�dor; den fanns mer ej kvar.
Nu var hans fosterland i kamp och strid,
Och gammal sj�lf han var.

Af h�rar omhv�rfd, sliten som ett rof

Emellan v�n och ov�n v�xelvis,
Fick han hvar stund f�r segrarens behof
Ge frid och lugn till pris.

Att v�rna r�tt, f�rmedla b�rdors last

Han som en helig plikt sig f�resatt,
Och d�rf�r var hans dag ock utan rast
Och utan s�mn hans natt.

S� satt en g�ng han p� sitt �mbetsrum,

Blott han med tv� hans sekreterare;
Han syntes bruten nu, hans l�pp var stum,
Och tyste voro de.

Han �nskat hvila, hvila en sekund;

Det var f�r mycket. Salens d�rr slogs opp,
Han s�g en krigare i samma stund,
F�ljd af en v�pnad tropp.

Den ryska h�rens �fvergeneral

Var krigarn, ingen ringare person;
Han kom, steg fram och h�ll helt kort ett tal
Med hot i min och ton:

"Herr h�fding, Finlands kamp har n�tt sitt slut,

Oss tillh�r landet nu med vapnens r�tt;
Dock k�mpa landets s�ner som f�rut
I Sveriges h�r f�r det.

V�lan, h�r �r er penna, s�tt er, skrif

Ett kraftigt bud, en maning nu till dem:
Att den skall tryggad bli till gods och lif,
Som �terv�nder hem;

Men att, om n�gon brottsligt h�ller vid

Att strida mot sin herre och monark,
Hans sl�kt skall jagas utan n�d och frid
Ifr�n hans g�rd och mark.

Har ni f�rst�tt min mening, ord f�r ord,

S� skrif!" Han sl�t med trotsigt v�lbehag.
D� stod Wibelius vid sitt domarbord,
Och d�r l�g Sveriges lag.

Han s�nkte tungt sin hand upp� dess p�rm,

Hans blick, p� boken f�stad, lyste klar:
"Herr general, h�r ser ni ett besk�rm
F�r dem, ni hotat har.

H�r �r v�r vapenl�sa trygghet �n,

V�r lag, v�r stora skatt i lust i n�d;
Er h�rskare har lofvat v�rda den,
Den v�djar till hans st�d.

I den sen sekler ren det stadgadt st�tt:

Att, bryter en; all skuld �r endast hans,
Att mannen b�ter ej f�r hustruns brott,
Ej hustrun f�r sin mans.

Om det �r brott att k�mpa f�r sitt land,

Hvartill hvart �delt hj�rta svarar nej,
S� utkr�f straff af m�n med sv�rd i hand,
Af barn och kvinnor ej!

Ni segrat, makten tillh�r er i dag,

Jag �r beredd, g�r med mig hvad ni vill!
Men lag skall �fverlefva mig, som jag
L�ngt efter den blef till."

Han talte s�. En b�fvan genomlopp

De b�da unga m�nnerna i saln,
Och nu han slog sitt klara �ga opp
Och s�g p� generaln.

Det bistra uttryck, krigarns anlet haft,

Var borta, varmt han m�tte gubbens blick;
Han tog hans hand och tryckte den med kraft
Och b�jde sig och gick.

Och nu, med h�ndren slutna som till b�n,

Sj�nk h�fdingen i domars�tet ned;
Han k�mpat ut, han nj�t sin segerl�n,
En �fverjordisk fred.

Och dessa vittnen tv�, som dr�jde kvar,

De n�mnde ofta sen med eldad h�g
Om en f�rklaring, stilla, underbar,
Som i hans anlet l�g.

Att detta sken var himmelskt sk�nt, d�rom

Fanns blott en enda tanke hos de tv�;
Men hvarifr�n det vackra ljuset kom,
Blef olikt tydt �nd�.

Den ena h�ll det f�r ett yttre l�n

Af dagens sol, som lyste mild och klar;
Den andra sade: "Det kom inifr�n
Hans samvetes det var."

ADLERCREUTZ.

Hvem �r den h�ge mannen d�r p� �lfvens strand,

Som sk�dar �fver fj�rdarna och f�lten?
Hans skick, hans dr�kt, hans l�ppars trots, hans blickars brand
Och sv�rdet st�lblankt i hans manligt knutna hand,
Allt ger en bild af krigaren och hj�lten.
Han st�r allena, ingen har han n�r,
Minutligt blott man komma ser och vandra
En ung soldat, som bud till honom b�r;
Men framf�r honom och bakom st�r h�r mot h�r,
Med blod och d�dar hotande hvarandra.
Inf�r hans �ga ligger Siikajokis nejd
S� vinter�dslig som ett lik p� b�ren,
Och f�r hans tanke �n mer �dslig Finlands fejd
Med �tert�g i blygd, med strid och �ra v�jd
Och ryska h�rens jubelh�n i sp�ren.
D�raf det m�rker, p� hans panna bor,
Den skugga, som de �dla anletsdragen
Har �fverh�ljt som med ett sorgens flor:
Han ser sitt fosterland, en fattig, skyddl�s mor,
Ett offer bli, p� s�ners mod bedragen.

Den man, som detta sk�dar, sk�dar allt f�r�dt,

Att svika pliktens bud var ej hans vana;
Han �r en man s� trofast, n�got land har f�dt,
En man, som pr�fvat faror, k�mpat, segrat, bl�dt
Som yngling redan under �rans fana.
Du ser ett sinne, som ej br�ckts, ej b�jts
Af lust, af n�d, af l�ga eller h�ga,
Du ser en ande, som i stormar h�jts,
Du ser den tappraste bland tappre, Adlercreutz.--
Han har de bilderna f�r sj�l och �ga.

Och dock s� �r det han, just han, som nyss befallt

Det dystra sorgespelet b�rjas �ter,
En hoppl�s f�rd, en vandring utan rast och halt,
En mistning steg f�r steg af hemland, �ra, allt;
Hvad blott ett brustet hj�rta ej begr�ter.
Ett verktyg f�r en annan viljas lag,
Ej strid, men flykt han n�dgats anhefalla.
Sin trogna h�r han ordnat ren till slag,
Men nej, den f�r ej sl�ss, den m�ste fly i dag.
Som den har gjort en dag f�rut och alla.

Han ser dess slutna skaror l�sas �ter opp,

I spillror s�ndras ordningen f�r striden.
Han k�nner detta folk i hvar brigad, hvar tropp,
Han lefvat deras lif, han hoppats deras hopp
Ej blott i dag, men l�ngt f�rut i tiden.
Han vet, att denna h�r ej likn�jd g�r
De nesans steg; hans bud har f�reskrifvit,
Att bitter harm f�rtynger hvarje sp�r,
Han vet, att i hvart br�st bor fr�tande ett s�r,
Mer kvalfullt, �n om d�dens hand det gifvit.

O denna h�r! Han pr�fvat har dess kraft, dess mod

I b�ttre dagar, l�ngesen f�rflutna,
Han minns, hur glad f�r tredje Gustafs blick den stod
Och gick i striden fram och tecknade med blod
Sin bana mellan leder genombrutna.
Ja, det �r samma h�r, han nu f�r an,
F�ryngrad i en �tt, men ej en annan,
Och d�rf�r vet han, hvad den vill och kan,
Och d�rf�r, n�r han ser den rygga, m�rknar han
Och s�nker som af blygd den stolta pannan.

Ren har i vrede D�beln hunnit t�ga af,

Sin tropp till f�rd syns Palmfelt sammantr�nga,
Och Gripenberg har s�nkt sin segervana glaf.
Hvar stund �r dyr. Med storm g�r �fver ist�ckt haf
I massor fienden att v�gen st�nga.
Or�rlig dock st�r Adlercreutz �n kvar,
�nnu ett v�rf har han att �fvervaka:
P� �lfvens is en bataljon han har;
Den f�r han ej i g�ng, den st�r vid sitt standar
Och viker ej ett enda steg tillbaka.

Den man, som f�r den, tr�ttnat att med flykt och skam
Ett slagf�lt st�ndigt byta mot ett annat,
Hans �tert�g �r gjordt, och tyst och allvarsam
St�r f�r sin front han nu, besluten att g� fram,
Om ej, s� bli p� platsen, d�r han stannat.
Ej vill han stelna bort i polens sn�,
Ej, hellre stupa, v�rmd af stridens flamma,
Ej vr�kas som ett flarn p� vredgad sj�,
Nej, k�nna som en man och sedan manligt d�;
Och truppen, som han f�r, den vill detsamma.

Det �r von Hertzens trupp. Genralen k�nner den

Och vill ej �fverge sitt folk i n�den:
Hans egen hembygds hyddor fostrat dessa m�n,
Han kallar, bjuder, ber; men nej, de dr�ja �n,
De trotsa honom, som de trotsa d�den.
Hvad under! Brusar han ej upp af harm
Vid detta trots? O nej, han st�r betagen,
Klar blir hans panna, blicken ljus och varm;
Man ser, en eld �r l�s i djupet af hans barm,
Och �terskenet syns i anletsdragen.

Ett �gonblick, och se, hans eld har bredt sig ut,
S� l�ngt ditt �ga hinner, sk�njes branden.
Hans ilbud flyga, nya s�ndas hvar minut,
Och skaror sv�nga om som skyndat bort f�rut,
Och Hertzens bataljon har stormat stranden.
Spr�ngdt �r hvart hinder f�r dess segerlopp,
En m�ktig h�r i hj�rtat genombruten,
Och �bos k�mpar skynda mot den opp,
Och Gripenberg f�r fram sin tavasthuska tropp
Med h�gt hurra, i t�ta leder sluten.

Se dessa m�n! Von Essen dj�rf, vid sv�rdet van,

Med Heideman och Ramsay vid sin sida,
Se, hur i spr�ng de rusa fram p� blodad plan!
Och Lange, Kihlstr�m, Bremer, Br�ijer, Nordensvan
Och tusen �n, s�g, om de l�rt att strida?
Nu �ndtligt l�sta ur ett hoppl�st tv�ng,
Se de med tjusning �rans kransar viras,
L�ng var f�rnedringen de burit, l�ng;
Nu har f�r dem grytt opp en hedersdag en g�ng,
Och med en bragd f�r sekler skall den firas.

F�rg�fves tapper g�r sitt motst�nd �n en h�r,

Som sj�lf till denna stund ej motst�nd pr�fvat.
Rajevskis blixtar skr�mma ej: det namn, han b�r,
S� sk�nt, s� fruktadt nyss, �r d�mdt att slockna h�r,
Sin trollmakt afkl�dt och sin glans ber�fvadt.
Dock �n en strid. Hans rader fly, men snart
Med nya massor ses han spetsen bjuda,
Och Finlands k�mpar hejda ren sin fart;
D� h�rs i fj�rran �n, men hvar sekund mer klart,
Den stolta Bj�rneborgska marschen ljuda.

Han kommer, D�beln, p� sin vapenbroders bud,

I str�ckt�g har han hunnit framom tiden.
Ett jubel h�lsat ren hans k�nda toners ljud;
Nu syns han.--Adlercreutz, som eldad af en gud;
F�r vid hans sida hans kohort i striden.
En stund blott flammar kampens l�ga �n;
I n�sta stund d� �r den ren f�rbrunnen,
Och Siikajokis f�lt �r v�r igen,
Och flyktens nesa v�dd med blod fr�n tappre m�n,
Och deras f�rsta, stora seger vunnen.

Han, som en g�ng p� v�ra kala drifvor stod

Och kunde f�r sitt land dock k�rlek b�ra,
Han, som f�r detta land g�t gladt sitt varma blod,
Han, som, d� allt gafs bort �n, �gde kraft och mod
Att tr�da fram och r�dda Finlands �ra,
Han hvilar nu. Den starke har f�tt frid,
I Sveas trygga jord hans aska g�mmes,
Och �fven d�r han k�mpat sk�nt en strid,
Och ingen sk�dar �n en gryning af den tid,
D� han af Sveas stolta folk f�rgl�mmes.

Men om i hj�ltars land, i sena framtids �r,

Hans bragder blekna bortf�r st�rre minnen,
Om vid hans namn ej mer ett hj�rta eldadt sl�r
Och enslig, obes�kt, med n�tta runor st�r
Den graf, hvari han g�ms, den trogne finnen;
D� har hans lof, hans �ra �n ej d�tt,
D� skall hans ande ila �fver hafven
Med stolthet till det land, som honom f�dt:
H�r gl�ms han aldrig, h�r har f�r sitt folk han bl�dt,
H�r skall han lefva, om ock d�r begrafven.

LYRISKA DIKTER.

F�RSTA DELEN.

TILL FRANZ�N.

H�jde du d� ren f�r sista g�ngen

H�r en �lskad r�st,
Du, som, l�rkan lik, fl�g bort med s�ngen
Undan storm och h�st?
Skall det land, som s�g din morgons blomma,
S�g din middags guld,
Icke �fven se din afton komma
Solbelyst och huld?

Gl�mmer du i Sveas blomsterdalar

Fosterlandets skog
Och vid s�ngerna af n�ktergalar,
Huru vakan slog?

Sen du for fr�n oss, har redan m�ngen

Vinter setts f�rg�;
Men fast v�ren kom och f�gels�ngen,
Kom ej du �nd�.

Ack, i dina forna lunder dr�mde

Natten lika ljuf,
Och den minsta blommas �ga g�mde
Samma dagg �nnu,

Som n�r fordom s�ll du gick p� stranden,

D�r din hem�lf fl�t,
T�nkte visor, s�g p� midnattsbranden
Eller blommor br�t.

N�r kring samma nejd det �ter v�ras

Och dess prakt sl�r ut,
Vore det ej ljuft �nnu att t�ras,
D�r du sj�ng f�rut?

Ja, fast Uhl�s gamla borg f�r�ddes,

Fast du finner blott
S�rjande ruiner, d�r du f�ddes,
D�r din boning st�tt,

Vore ju dock k�rt att g� och minnas,

Hvar det fordom var,
Hyddans st�lle och den s�ngarinnas,
Som dess flaggst�ng bar.

Vinden gnyr i Auras l�rosalar;

Kom dock dit ocks�!
M�ngen hugkomst d�r ur askan talar
Till ditt br�st �nd�!

Kom tillbaka till ett land, som famnar,

Ack, s� g�rna dig!
Hvar som helst i v�ra sk�r du hamnar,
Blombestr�s din stig.

Som en saknad v�rdag skola tj�llen

H�lsa dig igen,
Och hvart eko i de gr�a fj�llen
Som en barndomsv�n.

DEN GAMLES HEMKOMST.

Flyttf�gel, lik, som efter vinterns dar bes�ker
Sin insj� och sitt bo,
Jag kommer nu till dig, min fosterdal, och s�ker
Min flydda barndoms ro,

Sen m�nga haf mig skilt ifr�n den k�ra stranden

Och m�nga kulna �r,
Sen m�ngen fr�jd jag njutit i de fj�rran landen
Och gr�tit m�ngen t�r.

H�r �r jag nu tillbaka.--Himmel! D�r st�r tj�llet,

Som f�rr min vagga bar;
D�r ser jag sundet, fj�rden, lunderna och fj�llet,
Min v�rld i forna dar.

Allt �r som f�rr. I samma gr�na skrud st� tr�den

Med samma kronor p�,
Och luftens rymder skalla �n af k�nda kv�den,
Och skogens likas�.

Och b�ljan leker �n med N�ckens blomsterskara,

Som f�rr s� l�tt och ljuf,
Och fr�n de dunkla holmarna h�rs eko svara
Ungdomligt gladt �nnu.

Allt �r som f�rr, men jag �r icke mer densamma,

Du glada fosterdal!
Min lust har slocknat l�ngesen som kindens flamma,
Och pulsen klappar sval.

Jag vet ej mer att skatta allt, hvad sk�nt du �ger,

Och allt, hvad sk�nt du ger.
Ack, hvad din b�ck mig hviskar, hvad din blomma s�ger,
F�rst�r jag icke mer.

D�dt �r mitt �ra f�r de gudars harpostr�ngar,

Som spelte ur din v�g;
Och �lfvorna, som dansade p� f�lt och �ngar,
Jag mer ej �ters�g.

Jag gick likv�l s� rik, s� rik fr�n dig, o hydda,

Och s� f�rhoppningsfull!
Mig f�ljde k�nslor, i din helga skugga grydda,
Som lofte dar af gull.

Mig f�ljde dina underfulla v�rars minne

Och dina nejders frid
Och dina goda andar, burna i mitt sinne
Ifr�n min f�rsta tid.

Och nu, hvad f�r jag �ter fr�n den vida v�rlden?
En hj�ssa, tung af sn�,
Ett hj�rta, sjukt af lidelserna, m�tt af fl�rden
Och l�ngtande att d�.

Jag fordrar d� ej mer, hvad jag f�rlorat, �ter

Af dig, du hulda mor!
En graf du blott mig unne, d�r din k�lla gr�ter
Och d�r din poppel gror.

S� f�r jag dr�mma vid din lugna barm och njuta

Din trogna h�gnad �n
Och lefva i de blommor, ur min aska skjuta,
Ett oskuldslif igen.

DET �DLAS SEGER.

F�r det �dla, br�der, skall min lyra st�mmas.

Hur det �dla segrar, fast dess framsteg h�mmas,
Hur det trotsar ondskan, hur det kufvar makter,
L�re du v�rlden, min heliga s�ng!

Den f�rbl�dde tr�sta, om han slutat hoppas,

S�g den b�jde slafven, att hans frihet knoppas,
Och f�r h�rjarns h�rar och f�r v�ldets vakter
Tolka, att h�mnaren nalkas en g�ng!

Se, med stj�rnprydd mantel g�r den fr�cke bofven

I en prakt, som f�ddes af de dolda rofven,
Och af h�pnad tiger den f�rskr�ckta lagen,
Trampad i stoft, d�r den v�ldige gick.

Men han m�ter dygden med dess lugna panna,

Och han ser dess �ga p� sitt �ga stanna,
Och han st�r besegrad,--och af blygsel slagen,
Sjunker till jorden hans skyggande blick.

Se det gamla lejon, som en nejd f�r�der;

D�r en hjord f�rskingras, d�r ett offer bl�der;
�r det stolt i k�nslan af sitt herrav�lde,
Tryggt af sin styrkas om�tliga skatt.

Men det m�rker herden, som till hj�lp vill ila,

Ser en h�gre st�mpel p� hans anlet hvila,
Och med kufvad stolthet, sen sitt rof det f�llde,
Flyr det att g�mmas af skogarnas natt.

Men med sv�rd till spira och med blod till krona
Bland f�rt�rda likar ses tyrannen trona;
Och hans lag �r m�rker, hans befallning boja,
D�d och f�rf�ran hans s�ndningebud.

Och med bortgl�md adel, med f�rg�ten �ra

Till hans f�tter slafvar sina r�kverk b�ra;
Och af lejda skaror, som kring borgen stoja,
Ropas han jublande ut som en gud.

S�som kung st�r brottet, och det goda dv�ljes,

Sanningen f�rtrampas, m�nskligheten s�ljes,
Och den h�ga tanken blir en dv�rgv�xt blomma,
Dignande under f�rr�darens hand.

D� naturen suckar, d� dess tempel sk�ndtas,

D� dess helga dagar till en natt f�rv�ndas,
Hvar �r h�mnarn, br�der? N�r skall hj�lpen komma,
Bringande frid �fver sk�flade land?

Se, af v�ld ej krossadt och ej skr�mdt af glafvar,

Hvilar �n det �dla mellan blod och grafvar,
Och till gudabarnet stiga �nglar neder,
Ammande slumrarn med frihet och ljus.

Men hans styrka v�xer under milda h�nder,

Och hans tankes gnista sig till flamma t�nder,
Och han �ppnar �gat, och han sk�dar eder,
Slafvar, tyranner, ruiner och grus!

Se, d� flyr hans dvala, och hans vrede gl�der,

Och hans hj�rta ropar om f�rtryckta br�der,
Och han sl�r p� sk�lden, och han sv�r att fira
Ljusets triumf med en fr�lsad natur.

Och med kraft och v�rma han sin v�g betr�der

Och lik dagens stj�rna sig i str�lar kl�der,
Och mot vinternatten kring tyrannens spira
S�nder han gl�dande pilarnas skur.

Och d� faller h�rjarn, d� f�rjagas natten,

Och en gryning flammar �fver land och vatten,
Och mot morgonglansen af den nya dagen
Skallar den heliga frihetens ord.

Men det �dla stiger �fver gl�djens vimmel,

Och det vidgas stilla till en molnfri himmel,
Och, ej skymfad l�ngre, ej i fj�ttrar slagen,
Bor i dess famn en v�lsignande jord.

Och en tid skall komma, d� basunen ropar

Och d� rymden samlar sina stj�rnehopar
Och �t vanskligheten och �t kaos g�rdar
V�lden, som fyllde det h�rliga bl�.

Men fast solar ramla fr�n de fasta grunder

Och fast jorden flyktar som en suck d�runder
Och fast askan skingras af f�rg�tna v�rldar,
Lefver och segrar det �dla �nd�.

L�RKAN.

H�gre uppsteg dagen,

Gl�djen och behagen
V�cktes ur sin l�nga vinterdvala;
V�rens krans blef bunden,
G�ken gol i lunden,
Och kring hyddan fl�g min k�nda svala;
Luften lj�d och skogen,
Minsta f�gel trogen
G�t i st�mmor sp�da hj�rtats brand.
 Allas fr�jd jag h�rde;
Djupast dock mig r�rde
L�rkans ljufva lott i himlarunden.
Varmast s�gs den �mma
Om sin k�rlek dr�mma
Och om s�llheten af lifssekunden;
Hvarje ton, hon s�nde,
D�r till skyn hon l�nde,
Tycktes klinga i mitt �ra s�:

Lycklig den, som inga

H�rda bojor tvinga
Att den fria eterns rymd f�rsaka,
Som, f�r s�ngen buren,
St�ndigt ser naturen
I gestalterne af v�r och maka!
S� jag kv�das h�rde;
Eko �terf�rde
M�ngf�rdubblad hennes s�ng till mig.

Blott med solen f�lja

�fver land och b�lja
�n till s�derns hem och �n till nordens;
Kyssas f�rst i dalen,
Sen i etersalen
Sjunga k�nslans salighet och jordens;
Hvilken lott du njuter,
Hvilken fr�jd du sluter,
L�rka, l�rka, i din lilla barm!

MAJS�NG.

Sk�na maj, v�lkommen

Till var bygd igen!
Sk�na maj, v�lkommen,
V�ra lekars v�n!
K�nslans gudaflamma
V�cktes vid din ljusning;
Jord och skyar stamma
K�rlek och f�rtjusning;
Sorgen flyr f�r v�ren,
Gl�dje ler ur t�ren,
Morgonrodnad ur bekymrens moln.

Blomman l�g f�rkolnad

Under frost och sn�;
H�stens bleka v�lnad,
Gick hon n�jd att d�.--
Vintern, h�rjarns like,
Som f�r�der nejden
Och i sk�fladt rike
Tronar efter fejden,
Satt med isad glafven
Segrande p� grafven,
Dyster sj�lf och m�rk och kall som den.
Inga str�lar s�nktes
P� v�r morgon ner,
Ingen daggt�r sk�nktes
Nordens afton mer,
Tills, af svanor dragen,
Maj med blomsterhatten
G�t sitt guld i dagen,
Purpurkl�dde natten,
Vinterns spira br�ckte
Och ur lossadt h�kte
kallade den v�va Flora fram.

Nu ur lundens sk�te
Och ur blommans knopp
Stiga dig till m�te
Glada offer opp;
Blott ditt lof de susa,
Dessa rosenh�ckar,
Till din �ra brusa
V�ra silfverb�ckar,
Och med tacksam tunga
Tusen f�glar sjunga
Liksom vi: V�lkommen, sk�n maj!

FLYTTF�GLARNE.

I, flyktande g�ster p� fr�mmande strand,

N�r s�ken I �ter ert f�dernesland?
N�r sippan sig d�ljer
I f�dernedalen
Och b�cken besk�ljer
Den gr�nskande alen,
D� lyfta de vingen,
D� komma de sm�;
V�g visar dem ingen
I villande bl�;
De hitta �nd�.

De finna s� s�kert den saknade nord,

D�r v�ren dem v�ntar med hydda och bord,
D�r k�llornas spenar
De tr�tta f�rfriska
Och vaggande grenar
Om njutningar hviska,
D�r hj�rtat f�r dr�mma
Vid nattsolens g�ng
Och k�rleken gl�mma
Vid lekar och s�ng,
Att v�gen var l�ng.

De lyckliga glada, de bygga i ro

Bland mossiga tallar sitt fredliga bo;
Och stormarne, krigen,
Bekymren och sorgen,
De k�nna ej stigen
Till v�rnl�sa borgen,
D�r gl�djen beh�fver
Blott maj dagens brand
Och natten, som s�fver
Med rosende hand
De sp�da ibland.

Du, flyktande ande p� fr�mmande strand,

N�r s�ker du �ter ditt f�dernesland?
N�r palmerna mogna
I f�dernev�rlden,
D� b�rjar du, trogna,
Den fr�jdfulla f�rden,
D� lyfter du vingen
Som f�glarna sm�;
V�g visar dig ingen
I villande bl�;
Du hittar �nd�.

VALLGOSSEN.

Hur sk�n bland �sterns skyar

G�r dagen opp
Och fyller f�lt och byar
Med fr�jd och hopp!
Ur skog och lundar skalla
Blott gl�djeljud,
Och luftens skaror alla
Lofsjunga Gud.

Och molnen purpurranda

Sin bl�a gr�ns
Och jordens f�gring blanda
Med himmelens.
Men k�llan st�r d�runder
S� ren och ler
Och lockar f�stets under
I sk�tet ner.--

Dig, gr�na �ng, jag s�ker

�nnu en g�ng,
D�r klara b�cken kr�ker
Sitt muntra spr�ng.
Invid den gamla stammen
Min torfb�nk �r;
Och getterna och lammen,
De trifvas h�r.

H�r, mellan l�fvens galler,

�r ljuft att se,
Hur morgondaggen faller
P� blommorne.
H�r �r det l�tt att h�ra
De s�ngers tal,
Dem milda vindar f�ra
Fr�n dal till dal.
H�r �r jag van att bida
Mitt hj�rtas v�n;
H�r sj�ng hon vid min sida
Om k�rleken.
O lyssnen, lamm! I k�nnen
Den huldas r�st;
Snart f�r jag sluta v�nnen
Mot troget br�st.

N�r solen b�rjat blicka

Fr�n fj�llets h�jd,
D� ser jag ren min flicka
P� kullen r�jd.
D� b�r hon ren i handen
F�r mig en krans
Af v�ppling, som vid stranden
Den sk�nsta fanns.

Och som jag hade vingar,

Jag skyndar dit,
Och snart jag henne bringar
Med lammen hit;
H�r s�tta vi oss b�da
Och kyssas d�,
Och skogens dufvor sk�da
Med afund p�.

Sen sjunger hon naturen;

Och bygden h�r
Min g�lla pipa, skuren
Af vikens r�r.
Och b�ljans tummel stillas
Vid insj�ns strand,
Och andras hjordar villas
Till oss ibland.

Hvad blef ej herden gifvet,

Hvar finns ett namn,
Som m�lar oskuldslifvet
I dalens famn?
V�r rikedom vi �ga
I stillhet d�r,
Och hjord och blommor s�ga,
Hur stor den �r.

Ja, �n d� nordan ryter

P� blommans graf,
Finns ingen il, som bryter
Min gl�dje af.
Jag s�ker vintertiden
Mitt l�ga bo,
Och k�rleken och friden
D�r inne gro.

Vid varma spiselhallen

Jag sitter glad,
Och hjorden st�r i stallen
Med gr�s och blad.
Jag sjunger blomsters�ngen
I hyddans rund,
Fast sommarn �r f�rg�ngen
Och blommans stund.

Ty k�lden kan v�l isa

Min dal och h�jd,
Men ej min enkla visa,
Min rena fr�jd.
Om stormar gny mot tj�llet,
Det intet g�r,
Blott lugnet bor i st�llet
D�r innanf�r.

Men v�ren kommer �ter,

Sen vintern flytt,
Och sippans �ga gr�ter
Sin dagg p� nytt;
D� g�r jag ut och vallar
Min hjord igen,
Och eko �terskallar
Min st�mma �n.

Dig, gr�na �ng, jag s�ker

�nnu en g�ng,
D�r klara b�cken kr�ker
Sitt muntra spr�ng.
Invid den gamla stammen
Min torfb�nk �r;
Och getterna och lammen,
De trifvas h�r.

MINA DAGAR.

I dalens skygd, d�r l�rkans toner skalla,

Jag sitter h�nryckt vid min flickas sida.
Vid mina f�tter k�llans b�ljor svalla,
Af blommor kyssta och af fl�ktar blida.
Jag aldrig n�nsin manats ut att strida
Mot dessa t�cken, dem vi sorger kalla,
Och ingen annan vet min g�mda tufva
�n v�nskapen, min flicka och min drufva.

Jag ler, hon ler, min hulda dr�mda maka,

Ty inga tomma kval vi skapa sj�lfva.
Jag sjunger hennes namn, hon mitt tillbaka,
Och lundens l�f vid v�r f�rtjusning sk�lfva,
Och tusen fj�rlar blommans kyss f�rsaka,
Att �fver oss en blomsterhimmel hv�lfva;
Ack, sk�na v�rld, hur st�mmer ej naturen
Med hvarje s�llhet, i v�rt hj�rta buren!

Hvi skulle jag med inre missljud st�ra

Den harmoni, som h�rskar i det hela?
Blott rena toner genom alltet spela,
Och rena m� mitt eko �terf�ra.
Du, �mma flicka, skall min gl�dje dela,
N�r v�ra samljud klinga i ditt �ra,
Och, fastare i mina armar sluten,
Till kyss f�rbyta lifvet och minuten.

TILL EN F�GEL.

S�g mig, du lilla f�gel,

D�r mellan almens blad,
Hur kan du st�ndigt sjunga
Och st�ndigt vara glad?
Jag h�r din r�st hvar morgon,
Jag h�r den hvarje kv�ll,
Men lika ren �r st�mman
Och tonen lika s�ll.

Ditt f�rr�d �r s� ringa,

Din boning �r s� tr�ng,
Dock ser du mot din hydda
Och sjunger hvarje g�ng.
Du samlar inga sk�rdar,
Och inga kan du s�;
Du vet ej morgondagen
Och �r s� n�jd �nd�.

Hur ges det icke m�ngen,

Som gods och h�fvor f�tt,
Som land och riken �ger
Och bor i gyllne slott,
Men h�lsar dock med suckar
Och t�rbegjuten blick
Den sol, hvars uppg�ngstimma
Nu nyss din lofs�ng fick!

Hur skulle icke m�nskan

Din ringa lott f�rsm�,
Och hon, den otacksamma,
�r mindre n�jd �nd�.
Ditt sp�da hj�rta krossa,
Det stode henne fritt;
Dock prisar du ditt �de,
Och hon f�rbannar sitt.

Hvi blickar hon mot h�jden

S� knotande, s� kallt?
Hvad �gde hon att fordra,
D� skaparen gaf allt?
D� jordens gl�dje ligger
F�r hennes f�tter ner,
Hvi ser hon stolt p� slafven
Och suckar efter mer?

Nej, sjung du, lilla f�gel,

Om njutning hvarje g�ng,
Och aldrig skall jag blanda
En klagan med din s�ng.
Kom, bygg ditt bo hvar sommar
Invid mitt tj�ll �nnu
Och l�r mig kv�ll och morgon
Att vara s�ll som du.

V�RMORGONEN.

Se, hur h�rlig solen tr�der

�fver �sterns b�ljor redan
Och i guld och purpur kl�der
Jorden, leende d�r nedan.
Dimman skingras, k�lden flyktar,
Och naturens dvala lyktar.

L�rkan, nyss p� l�tta vingar

Buren hit fr�n s�derns h�jder,
Sjunger, d�r hon h�gt sig svingar,
K�nslans hopp och v�rens fr�jder,
Medan, sv�fvande mot jorden,
Svaneflocken h�lsar norden.

Fri och yster dansar v�gen

Mellan tr�dens dunkla stammar.
Ekorn skyndar, glad i h�gen
Till sin mossbet�ckta kammar,
Och d�r l�ngt i djupa skogen
Kuttrar dufvan, �m och trogen.

Vaggad blidt af morgontfl�kten,

Gr�nskar nu p� �kern s�dden,
Och i hvita vinterdr�kten
Springer haren �fver brodden
G�md bland buskar under granen,
Sp�nner j�garn sakta hanen.

Sparsamt n�rd af lundens kyla,

Tindrar d�r en sjunken drifva,
Medan ljusa bj�rkar skyla
K�llans sorl och tufvans vifva,
Och den nyss uppv�ckte N�cken
R�r sin silfverstr�ng i b�cken.

Sk�na v�r, hur l�nge rullar

Ej din vagn kring s�derns str�nder,
Innan till f�rg�tna kullar,
Till v�r nord du �terv�nder,
Och som v�r s� tacksam gl�der
Ingen barm f�r dig i s�der!

H�r du v�ra hymner skalla,

H�r du, hvad han tyder, s�ngen:
Att du kommer till oss alla
S�som friheten till f�ngen,
Att p� polens frusna drifva
Finnas hj�rtan ock att lifva.
Skynda att �t land och vatten
V�fva nya h�gtidsskrudar,
Locka fj�rlarne ur natten
Och ur stoftet deras brudar,
Och ur k�rleksfulla sinnen
Jaga vinterns kulna minnen!

TILL EN BLOMMA.

Nyss sl�t du dvalan;--�gat, ej f�ngsladt mer,

�n med s� hj�rtlig gl�dje mot h�jden ser,
D�r morgonrodnan, af l�tta skyar buren,
I famn af purpur sluter sin brud, naturen.

Allt �r s� tyst i din rund, s� stilla �n;

Af v�llust d� de ilar, som nalkas den.
P� gyllne vingar fladdrar den dolda fl�rden;--
S�g, lilla blomma, hur sk�n du finner v�rlden?

Du kan ej ana �nnu vid fl�ktens lek,

Vid fj�rilns hviskning och morgondaggens smek,
Hur snart de yra v�nnernas hyllning slutas,
Hur m�ngen sorgsen t�r p� din kind skall gjutas.

O, hvarf�r gaf ej Han med sitt allmakts-blif

En evig v�r �t din oskulds blomsterlif?
Och hvarf�r f�r du ej se, s� ljuft bedragen,
Mot middagssoln som mot gryningen af dagen?

S� le, du lilla, �n i din oskuld d�r!

Snart skall du finna, hur svekfull v�ren �r,
Och t�nka r�rd p� den lyckliga minuten,
D� �n du l�g och dr�mde, i knoppen sluten.

F�GELBOET VID LANDSV�GEN.

Lilla f�gel, hvarf�r byggde du

Vid den stora v�gens larm din hydda?
Var din djupa skog ej sval och ljuf,
Stodo ej dess bj�rkar l�fbeprydda?
Lyste icke morgonrodnan d�r
Lika blid och tjusande som h�r?

B�ckens tysta silfverb�lja sam

I de l�ngt, l�ngt bort bel�gna dalar;
H�r med buller �ker fl�rden fram
Sina tunga, j�rnbesmidda salar.
Lugn och stillhet var den g�mdas lott;
Arma f�gel, h�r bor fruktan blott.

Hvarf�r bytte du mot parkens doft

Dammet kring den n�tta v�gens gr�nser?
Hvarf�r �lska mer ett h�rjadt stoft
�n den f�rgprakt, som i lunden gl�nser?
Hvarf�r, f�r att sk�da v�rldens strid,
Offra opp din obem�rkta frid?

Synes dig ej dagen ofta l�ng,

Innan nattens lugn ditt tj�ll bes�ker?
Klappar ej ditt hj�rta m�ngen g�ng,
N�r ett d�n sig n�rmar och f�r�ker?
Lyfter du ej ofta nog f�rskr�ckt
Vingen, �fver dina sp�da str�ckt?

Bodde du i fj�rran lund �nd�!

Ingen oro d�r ditt hj�rta r�jde,
Ingen fruktan skr�mde d�r de sm�,
Om du �fven n�'n g�ng borta dr�jde;
Ty f�r dem naturens stillhet d�r
Vore, hvad din l�tta vinge �r.

F�gel, f�gel, n�r de sp�da snart

B�rja sina fj�dersegel lyfta,
Led d� utan tvekan deras fart
Till en nejd, dit inga stigar syfta!
Bygg och l�r dem bygga d�r i ro
N�sta sommar hvar sitt lilla bo!

SOMMARNATTEN.

Himmel, hvilken afton, hvilken f�rd!

Ser du holmens lilla blomsterv�rld?
Goda Nana, i dess lunder
Sjunga f�glar kv�llens under.
Hvila rodden, l�t oss vagga
Dit i land!
Solen ler ju �n fr�n kullen,
Vikens b�lja gungar jullen,
Aftonvinden f�r v�r flagga
Mot dess strand.
H�r du de susande alarnes ljud?
Ser du de gr�nskande �ngarnes skrud?
Njutom fr�jden! Snart har tiden
Satt f�r njutningen en gr�ns;
Nana, snart �r k�rlekens
Liksom sommarns stund f�rliden.

Ren bland l�fven blickar torpet fram;

Skynden, fl�ktar, f�ren dit v�r stam!
Ser du gubben, goda Nana,
Ren i d�rrn v�r kosa spana,
Ser du flickan, hur den t�cka
Vinkar d�r?
Med sin smultronkorg i handen
St�r hon leende p� stranden,
Glad att f� �t Nana r�cka
Sina b�r.
Hulda, du t�ras! Hur helig, hur sk�n
�r ej den hyllande k�rlekens l�n!
Redan h�r som �ngel buren,
Njut din afundsv�rda lott.
O, hur s�ll �r m�nskan blott
Med sitt hj�rta och naturen!

Hvad ej praktens salar fostra opp,

Lifvets fulla njutning, lifvets hopp,
V�xer utan ans och blommar
H�st och vinter, v�r och sommar
I den fria bygdens runder,
I dess tj�ll.
Ser du anden, som f�r st�fven
Flyr med ungarne i s�fven,
Arm och blottad och d�runder
Dock s� s�ll?
Ej mot palatser, som skyarne n�,
Bytte den irrande en af de sm�.
Ej f�r guld, i r�ga br�ddadt,
Ej om tusen slott hon s�g,
�fverg�fve hon sin v�g
Och sitt bo, i vassen b�ddadt.

Kv�llens blyga �lskogsstj�rna du,

Blicka v�nligt p� v�r landning nu!
Jubla, lundens f�gelskara!
L�t er s�ng en bruds�ng vara,
Som tv� trogna hj�rtan viger
Inf�r er!
Solen sjunker bakom bergen,
V�sterns himmel mister f�rgen,
Men din f�rg, o Nana, stiger
Mer och mer.
Sent m� vi v�nda fr�n f�rden igen,
Morgonens str�le h�r finne oss �n!
L�tt �r hem och v�nner gl�mma,
Flicka, i en �lsklings famn.
H�r i dalens blomsterhamn
L�t oss hvila ut och dr�mma!

SVANEN.

Fr�n molnens purpurst�nkta rand

Sj�nk svanen, lugn och s�ll,
Och satte sig vid �lfvens strand
Och sj�ng en junikv�ll.

Om nordens sk�nhet var hans s�ng,

Hur glad dess himmel �r,
Hur dagen gl�mmer, natten l�ng,
Att g� till hvila d�r;

Hur skuggan d�r �r djup och rik

Inunder bj�rk och al,
Hur guldbestr�lad hvarje vik
Och hvarje b�lja sval.

Hur ljuft, o�ndligt ljuft, det �r

Att �ga d�r en v�n,
Hur troheten �r hemf�dd d�r
Och l�ngtar dit igen.

S� lj�d fr�n v�g till v�g hans r�st,

Hans enkla lofs�ng d�;
Och snart han sm�g mot makans br�st
Och tycktes kv�da s�:

Hvad mer, om �n din lefnads dr�m

Ej sekler t�lja f�r?
Du �lskat har p� nordens str�m
Och sjungit i dess v�r.

TORPFLICKAN.

S�rjen Kandals dotter, gr�na lunder!

S�som edra blommors blida stunder
Voro hennes glada stunder korta.
S�rjen, gr�na lunder! Hon �r borta.

Kan ej d�dens mulna �ngel skona?

Skall naturen, att sitt fall f�rsona,
�t en makt, som h�rjar och f�r�der,
Offra allt det �dlaste, hon f�der?

Kan v�l grafvens mossbet�ckta g�mma

Gl�das �t det sk�na, �t det �mma?
�lskas Kandals barn af d�dens salar
Som af Lannas grottor, Vanhais dalar?

O, du var s� sk�n, begr�tna flicka!

Ingen yngling stannar mer att dricka
Vid din bl�a k�lla, ty d�r inne
Ser han blott din saknad och ditt minne.

O, s� l�nge du bes�kte k�llan,

Gl�mdes hennes t�cka str�nder s�llan.
Ofta, af ett f�f�ngt hopp bedragen,
Kunde herden d�r f�rdr�mma dagen.

Tr�nans suckar, gl�djens g�lla st�mma

Voro vid dess b�lja d� som hemma,
Och s� l�ngt hon fl�t, den spegelklara,
H�rdes s�ng och muntra fl�jter bara.

Lyssnen icke, Lannas gr�a hallar!

Kandals dotter g�r ej mer och vallar;
F�f�ngt s�rja edra stumma eko
Hennes toner, som f�r alltid veko.

Tomt �r nu p� Vanhais betesmarker;

Inga hjordar irra i dess parker;
N�gon f�gel blott, som h�ken jagar,
Flyger d�r fr�n tr�d till tr�d och klagar.
Son af Vanhais, du, som fr�mst bland alla
�lskades af detta nu s� kalla,
Detta fordom, ack, s� varma hj�rta,
S�g, hvar dv�ljs du ensam med din sm�rta?

Tystnat har din yxa ren i skogen,

Ty en flicka gick ej mer f�rtrogen
Och besvarade din r�st fr�n hagen,
D� du, lockande, h�ll opp med slagen.

H�gt p� stranden ser man nu din julle,

Liksom om du aldrig mera skulle
Kasta ut f�r fj�rdens skaror n�ten,
Af hvartenda �lskadt v�rf f�rg�ten.

O, bland, kyrkog�rdens sorgsna pilar

Slog du l�ger, d�r din flicka hvilar,
Och d� dagen sl�cks och t�ndes �ter,
Sitter du vid hennes graf och gr�ter.

S�rjen Kandals dotter, gr�na lunder!

S�som edra blommors blida stunder
Voro hennes glada stunder korta.
S�rjen, gr�na lunder! Hon �r borta.

H�STAFTONEN.

Hvi suckar du s� m�ngen timma,

O, t�rda br�st?
I nattens stund, d� blida stj�rnor glimma,
Hvi bryter genom rymdens lugna dimma
Din hemska klagor�st?

Begr�ter du de snabba dagar

P� lifvets �?
�r det vid minnet af en v�r, du klagar?
O, fasar du f�r stoftets milda lagar,
Att blomma och att d�?

Minns, f�geln sj�ng i ljusa salen,

Han s�rjde ej.
I skogens toppar tonar n�ktergalen;
Dess harmonier, f�das de af kvalen
Vid stundens flykt?--O nej!

Och fj�riln fl�g i blomsterringen

En sommardag;
Om aftonen hans suckar h�rde ingen,
Fast domnande han s�nkte tr�tta vingen
Och lydde �dets lag.

D� eken f�ll f�r tidens ilar,

D� bergets h�ll,--
Du d�re, vill du undfly d�dens pilar?
Upp� den graf, d�r v�rldens forntid hvilar,
F�rd�mer du din kv�ll?
Hvem nedsteg att din lott behj�rta?
Hvem l�ser dig
Ifr�n f�rg�ngelsens och d�dens sm�rta?
Din b�n �r blommans b�n, bedragna hj�rta:
Se hennes stoft och tig!

Och njut den nakna �knens manna,

Minutens fr�jd,
Och vandra fram�t med en molnfri panna!
Du �r en fr�mling h�r, du f�r ej stanna
F�rrn p� ditt Kanaans h�jd.

D�r ofvan stj�rnorna du �ger

Din r�tta hamn.
O gl�ds, att allt, hvad vanskligheten s�ger,
En dr�m blott �r, som sv�fvar kring ditt l�ger
I evighetens famn!

Ej skr�mme d� den dunkla glafven

I �ngelns hand!
Han krossar bojan blott, men icke slafven.
F�rklarad skall du blicka ned p� grafven
Fr�n ljusets fosterland.

TR�ST.

D�r f�rg�ten jag satt

I min ensliga dal,
S�g jag stj�rnornas tal,
Hur de saliga g�
�fver dimmor och natt,
Hur de str�lande bo
I det eviga bl�,
Och d� flydde min ro,
Och d� t�nkte jag s�:

Hur o�ndlig, o Gud,

�r din kraft, och hur rik!
Blott ditt h�rskarebud,
O, en vink af dig blott,
Och jag, stj�rnorna lik,
Genom rymderna g�tt,--
Och nu suckar jag h�r!

Och ditt v�lde best�r

Med sin eviga lag,
Och den krona, du b�r,
Skall ej hvila en dag
�fver gr�nande h�r.
Och du sj�lf �r s� fri
Som ditt h�rliga ljus,
Och en v�rld �r ditt hus,
Men du ryms ej d�ri,--
Och ditt barn �r en slaf!
Och du r�rs ej d�raf,
Att ej spiror och guld,
Att ej seger och ljus
�r hans saliga lott,
Men bekymmer och sorg,
Men blott m�rker och grus
�r det arf, som han f�tt
Fr�n sin f�derneborg,--
Och den �r dock s� full!

Och ej mejas den s�d,

Som ur intet du v�ckt
P� om�tliga f�lt.
Och ej murknar det tr�d,
Som i kaos du st�llt,
Fast det byter om dr�kt.
Och din v�rld �r s� vid
Och s� sk�n och s� s�ll,
Och den m�ts ej af tid,
Och dess str�lande dag
Skall ej sk�da sin kv�ll,
Men en bubbla �r jag!

Och f�rm�ga jag fick

Att beundra din prakt,
Men ej mer, men ej mer,
Men att fatta den ej.
Och du lockar med makt
Mot din himmel min blick,
Och jag tr�ngtar och ser,--
Men jag hinner den ej!

S� jag t�nkte. D� stod

Vid min sida en ros
I den h�stliga vind,
Och f�rspilld var dess blod
Och dess f�gring sin kos
Och f�rbleknad dess kind.

Men en irrande fl�kt

Kom fr�n kullen och slog
Med sin vinge en g�ng
Den f�rtynande blott,
Och dess st�ngel blef br�ckt,
Och hon b�jdes och dog.
Och jag m�rkte upp�,
Hur hon somnade godt,
Fast dess slummer blef l�ng,--
Och d� t�nkte jag s�:

Se, hvi klagar v�l jag

�fver v�ld, �fver v�ld
I den Eviges lag?
Som en fr�mling blott, st�lld
I mitt jordiska fr�,
Skall jag blomma i tv�ng,
Men det tv�ng, jag bebor,
�r det s�llaste tv�ng,
Ty en g�ng skall det d�,--
Och jag hoppas och tror.

K�RLEKENS F�RBLINDANDE.

Sp�d �nnu l�g k�rleksguden

I den �mma modrens armar,
Lik en stj�rna, som om kv�llen
Du i k�llans sk�te s�g.
Eterns silfverglans sig s�nkte
Dagglik ned upp� hans panna,
Och en evig f�rg af rosen
I hans kinder g�mde sig,
Medan l�ppen log, omfl�ktad
Af Olympens nektar�ngor,
Och de dr�mda segrars gl�dje
Lekte oskuldsfull p� den.

Paphos drottning, fr�jdbetagen,

G�t en t�r i k�nslans fullhet
Och i gossens spegel�ga
S�g sitt anlete och log.
"O", hon suckar, "m� best�ndigt
Till ett minne af min s�llhet
Samma bild i samma �ga
Genom v�rlden f�lja dig."

Nu, hvem undrar v�l, att Eros

Sv�fvar ibland oss f�rblindad,
Fast hans blick ej skyms af bindel,
Ej af m�rkrets skuggor h�ljs?
�fven ibland �knens t�rnen
Ser han blott Olympens salar
Och i trollets armar �fven
Endast huldgudinnans bild.

FLICKANS KLAGAN.

Hj�rta, hj�rta, hade jag dig framf�r mig!

L�ge du, oroliga, i min hand h�r,
O, d� skulle hastigt min trogna omsorg
Bringa dig lugnet!

Som en mor sitt barn, jag dig skulle gunga,

F�ra, sakta vyssjande, fram och �ter,
Tills du upph�rt klaga och n�jd din pl�ga
Gl�mde i s�mnen;

Men nu bor du slutet i barmens f�ngsel,

Otillg�ngligt st�ngdt f�r hvar v�nlig hyllning,
Blott f�r honom blottadt, som oupph�rligt
Rubbar din hvila.
TILL ORON.

Ja, ljufva oro, l�ngta, o l�ngta �n!

Af ingen gl�dje, vore den �n s� rik,
Af ingen br�ddad njutning lugnad,
Sucka mot s�llare fr�jder st�ndigt!

Nyss var din �nskan endast en v�nlig blick

Af t�rnans �ga;--nu, d� hon sk�nkte den,
Stig h�gre och beg�r dess f�rst
Himmelska kyssar och strid och tr�na.

Och n�r p� purpurl�ppen ej blomstrar mer

En enda ros, hvars nektar du icke s�g,
S� skynda blott att nya sk�rdar
Under den sv�llande sl�jan �tr�.

Ja, hulda oro, h�rska med dubbel kraft

I mina �dror; dikta vid hvarje ny
Er�frad segerkrans en annan,
Vinkande �dlare �n i fj�rran.

Dig m� den slappa d�ren f�rbyta mot

Ett lik af s�llhet, som han ben�mner frid,
Och i sitt skal af lugn och dvala
Kr�la, en mussla, p� �dets str�nder.

Jag �lskar dig!--Hvem �r det, om icke du,

Som tvungit mig att s�ka det �ppna haf
Och med dess b�ljor, med dess stormar
Jublande k�mpa om lifvets fr�jder?

Du skall mig f�lja, saliga �ngel, du

Skall egga mig att njuta min lefnads dag,
Och n�r den sluts, skall du i grafven
Jaga mig opp ur min domning �ter.

Och ofvan solens bana och stj�rnornas

Skall du mig f�lja,--skall i min himmel �n
Vid salighetens t�mda mj�dhorn
L�ra mig sk�nare v�rldar dr�mma.

DEN �LSKANDE.

Solen b�rgas, skymning nalkas,

Nejderna af daggen svalkas,
Rosenvingad sv�fvar kv�llen
Till f�rtrogna dalar ner.
S�rad af Cupidos pilar,
I sitt �ppna f�nster hvilar
Selma och fr�n tr�nga cellen
Ut�t f�ltet ser.

Intet ljud af �lskarn h�res,

Intet v�nligt budskap f�res
Till den �mma flickans �ra
Om hans l�tta ankomst �n.--
Ser hon, sm�ktande och trogen,
Bort mot �ngen, bort mot skogen,
Endast skuggor d�r sig r�ra,
Flyktande igen.

T�rar skymma hennes blickar,

Hj�rtat klappar, pulsen pickar,
Tysta suckar smyga sakta
Fr�n dess l�ppar d� och d�.
Men f�rg�fves,--svaret dr�jer;
Hvad hon d�ljer, hvad hon r�jer,
Endast sk�lmska fl�ktar akta
Flyktigt d�rupp�.

H�ret fladdrar, spridt i vinden,

L�tta flammor f�rga kinden,
Hvita skuldror sk�lfva nakna
Under daggens kulna regn.
Himlen m�rknar,--t�rnan fasar,
Skurar smattra, stormen rasar.
Grymme, skall hon l�nge sakna
�n ditt varma h�gn?

Hvar minut ett hopp f�r�der,

Och hon fryser, och hon gl�der,
Nu ett rof f�r k�nslans l�gor,
Och f�r nattens vindar nu.
Sl�jans skygd �r �fvergifvet,
Ingen g�rdel f�ngslar lifvet,
Fria svalla barmens v�gor;
Yngling, hvar �r du?

Men han kommer.--Jubla, t�rna!

Lifligt, som en klarnad stj�rna.
Br�t han fram ur parkens galler,
Och mot dig hans kosa str�cks.--
Redan st�r han s�ll vid m�let,
Sakta rasslar nyckelh�let,
F�nstret sluts, gardinen faller,
Matta lampan sl�cks.

TILL MIN SPARF.

Dig sk�ter jag, min lilla sparf, s� g�rna

Och r�knar v�l ibland
Med t�rar i mitt �ga hvarje k�rna,
Du plockar ur min hand.

Jag �lskar dig, fast�n din fj�dersl�ja

Af ingen f�gring ler;
Jag k�nner dig, fast ej din n�bb kan r�ja
Den ton, ditt inre ger.

Din skrud �r m�rk som natten, och din tunga

�r stum och tyst som den.
Du kan ej glimma, och du kan ej sjunga,
Du kan blott vara v�n.

Dig kallar m�ngen ful och undrar �fver

Att jag dig �ga vill;
Men du �r �m och trogen,--hvad beh�fver,
Hvad fordrar jag v�l till?

D� andra g�cka dina enkla kl�der,

Ser du p� mig s� huld,
Och jag ej g�fve fr�n din kropp en fj�der
F�r p�rlor och f�r guld.

De prisa siskans driller, de behj�rta

Kanarierns g�lla r�st;--
Jag s�kte blott en varelse, ett hj�rta
Att v�rma vid mitt br�st.

Ej k�rleken vid ytans glitter dr�jer,

Ej m�ttas han d�raf;
Hans v�llust �r den tacksamhet, han h�jer,
Den s�llhet, som han gaf.

N�r du i menl�s gl�dje pickar stilla

Den hand, du sitter p�,
Bel�nar du ej d� min v�rd, du lilla,
�r du ej vacker d�?

F�rtroligt skall jag s�ka att bes�lla

Din lefnads snabba v�r,
Och n�r du d�r, skall p� din graf jag f�lla
En blomma och en t�r.

BEGRAFNINGEN.

Tempeltornets dystra klockor h�rdes,

Mot dess port en svartkl�dd skara r�rdes,
Och en yngling, sk�rdad ifr�n v�ren,
Buro de p� b�ren.

Sakta s�nktes slumrarn ned i mullen,

Fredligt rundades �nyo kullen,
Och ett enkelt kors blef st�lldt af sorgen
P� den trygga borgen.

Nu, n�r lifvets sista g�rd var slutad,

Br�t det tysta t�get opp,--men lutad
Mot en alm, som sig i nejden h�jde,
Kvar en flicka dr�jde.

Och hon dr�jde d�r, tills allt blef �de;

D� till grafven gick hon, till den d�de,
Och en lilja, som hon bar i handen,
Offrade �t sanden.
Och den trogna satt och gr�t p� st�llet
�n, n�r solen sjunkit bakom fj�llet
Och den bleka, nattomh�ljda stj�rnan
Uppgick �fver t�rnan.

N�sta morgon blef hon �n d�r funnen,

Men dess t�rek�lla var f�rrunnen,
Och mot korset, som hon sl�t med armen,
Slog ej mera barmen.

TILL FRIGGA.

Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod!

Ej din p�rla jag s�kt, str�lande ocean!
Friggas hj�rta mig lockar,
R�jdt i t�rade �gats dagg.

O, hur ringa f�r mig vore en gr�nsl�s v�rld,

Med dess solar af guld, med dess demanters sken,
Mot den v�rld, jag med henne
H�nryckt g�mmer i sluten famn!

Hvad af stoftet hon l�nt, hvad hon af himlen har,

Kan jag skilja det mer, �n p� v�r sommarsky
Hvad blott aftonen m�lar
Eller morgonens blomsterhand?

Tanke svindlar och syn, n�r i dess blick jag ser,

Liksom s�ge jag ned i ett om�tligt djup,
Tills jag spritter ur dvalan
Vid en kyss af dess purpurmund.

S�g, hvar fostrades du, leende �ngel; s�g,

Tills du s�nkte dig ned och �t ditt rosentj�ll
Gaf gestalten af Frigga,
Att f�rsk�na min vandring h�r?

Mulnar banan ibland, skjuter ett t�rne fram,

Suckar anden en g�ng, tryckt af sin bojas ok,
O, hur saligt att ila
I den �lskades armar d�!

Jorden smeker min fot, ljuf som en v�rvind d�r,

Lifvets fj�ttrande tyngd l�tt som en bubbla k�nns,
Och af svallande pulsar
Vaggas sj�len till gudars ro.

UNGDOMEN.

Bland de makter, som p� jorden trona,

B�r blott vanskligheten s�ker krona;
D�den kan ej st�rtas, kan ej skona,
Och hans lia rostar ej.
Yngling, b�fvar du f�r h�rjarns spira,
O, s� l�r att stundens h�gtid fira!
Vet, en evighet af lif kan spira
I ett enda �gonblick.

Jord och himmel �ges af minuten,

Jord och himmel kan i den bli njuten;
H�g och rik och gr�nsl�s, fast f�rfluten,
Kan den bli hos minnet kvar.

Men ej tanken dock, af lagar bunden,

K�nslan �r den makt, som adlar stunden,
K�nslan ensam sk�rdar i sekunden
Mer �n tusen sekler s�tt.

Jubla, yngling! Gudal�net blommar

�n i dina pulsars varma sommar;
�n uti ditt hj�rtas helgedomar
Lefver k�nslan stark och ung.

Men de flykta, men de domna sakta,

Dessa stunder, som din s�llhet vakta;
�ldern nalkas, yngling, l�r att akta
Sk�nkerna af lifvets v�r!

Njut, s� l�nge �n din majdag varar!

Ingen blomma h�stens stormil sparar,
Ingen blid, f�rtrolig sol f�rklarar
Vinterns l�nga, kulna natt.

Hvarf�r skulle du i f�f�ng m�da.

Gl�djens enda, korta dar f�r�da?
Hvarf�r med ditt friska hj�rtblod f�da
Slumpens och bekymrens nyck?

K�rleken dig manar;--h�r du buden

Af den sp�da, segerkr�nta guden?
Ej blott t�rnan famnar du i bruden,
Alla v�rldar famnar du.

Rankan svajar, purpurdrufvan bl�der,

Gl�dje blott i hennes nejder gl�der,
Kungasalig vandrar tiggarn, br�der,
Under rankans krona b�jd.

�lska, yngling!--Hj�rtats l�gor svalkas;

Drick!--En vinter utan drufvor nalkas;
Lef och gl�ds och njut och le och skalkas!
Frost och domning f�lja sen.

DEN V�NTANDE.

Hur l�ng ar v�gen? Kort f�r det friska sinnet,

Men l�ng, ack, l�ng f�r det sjuka hj�rtats v�ntan.
N�r skall hon komma, n�r skall den hulda sjunka
S�ll i min svallande famn?
Hit skall hon nalkas, valde hon �n att n�ta
P� skogens sandiga stig den sp�da foten,
Hit, om hon �lskat b�ljan och dj�rf i jullen
Klyfver den spelande v�g.

Fr�n uddens h�ll, i skygd af den kr�kta tallen,

Vill jag en spanande blick i v�xling s�nka
P� stigen �n och �n p� det spegellugna
Sundets bestr�lade l�ngd.

H�r vill jag lyssna;--tystnen, o s�ngarinnor

I skogens toppar, er s�ng beg�r jag icke;
Nej, blott ett sakta ljud af ett �rslag fj�rran
Eller den �lskades steg.

F�rg�fves! Ej ett bud fr�n den hulda stillar

Mitt �ras l�ngtan; blott finkens driller domna
I nejdens lugn, och stundom i ekos sk�te
G�kens melodiska suck.

Ser jag mot skogen, ser jag en hjord allenast

Af r�dda f�r, som i damm tillbaka v�nda;
Ser jag l�ngs b�ljan;--endast en skara m�sar
Glimmar i aftonens brand.

Men du, hvars �gas str�lar p� en g�ng famna

Planetens segrande lopp, atomens dvala,
S�g, f�rrn du sjunker, gl�dande sol, hvar �r hon?
S�g, hvar den �lskade �r!

F�rg�fves! Lik en kung, fr�n din h�ga bana

Kringstr�r du h�fvor, men h�r ej barnens suckar;
�t mig, som tigger endast ett svar om henne,
Sk�nker du str�mmar af guld.

Hvem skall jag fr�ga? M�nne den muntra l�rkan,

Som nyss med b�rgade vingar sj�nk ur molnet?
Hvad? Eller h�ken, d�r han med sp�nda segel
Sk�ter sin luftiga jakt?

Ack, hvarje pulsslag �ker mitt kval, min saknad;

F�rr�diskt n�ra bedragna sinnen hoppet,
Och hoppet �ter bl�ser med falska l�ppar
L�ga i k�rlekens gl�d.

Ej svalkar aftondimman, ur viken stigen,

Ej daggens yppiga skur mitt hj�rtas tr�nad,
Ej nattens vind, som, susande kringom klippan,
Smeker min kyliga lock.

Till hvila g�r naturen, alltmer f�rbreder

Den tysta skuggan sitt t�cke �fver jorden;
I hvarje blomma sv�ller en stilla bruds�ng;
Ensam f�rsm�ktar blott jag.
F�RD FR�N �BO.

Ren fladdrar seglet, jullen �r lossad ren.

I styret fattar ynglingens s�kra hand,
Och sk�n och rodnande i st�fven
Sitter vid �ran en landtlig t�rna.

Ej tyngs den lilla, vaggande b�ten mer

Af mj�lk och frukter; st�fvorna t�mda st�,
Och kram och h�gtidsdr�kter g�mmas
Nu i den st�dade �ppelkorgen.

Men aftonvinden lefver �nyo opp,

Och Auras vimplar peka mot fj�rden h�n,
Och seglet fylls, och afsked vinkas
Gl�dtigt �t jullarnas m�ngd vid stranden.

Och nu, o stad, farv�l, och ett l�ngt farv�l!

Snart skall jag mer ej sk�da ditt stolta pr�l,
Ej mera h�ra dina vagnars
D�nande larm p� de fulla torgen;

Men vandra ost�rd kring i en lugn natur

Och se dess prakt, ej rubbad af m�nskohand,
Och lyssna s�ll till bygdens tungor:
F�glarne, eko och silfverb�cken.

Ren �ppnar mot oss fj�rden en vidgad famn.

P� afst�nd ser jag stranden af Runsala,
D�r mellan sekelgamla ekar
Nymferna v�rda Choraei k�lla.

Frid med din aska, skald fr�n mitt fosterland!

Som jag du ofta vaggat p� Auras v�g
Och ofta, ofta l�ngtat �ter
H�n till din dal och dess gr�na vakter.

Men kosan styrs mot �ster;--den l�nga sj�n

St�r som en �ndl�s spegel f�r �gat fram,
Och hvita s�som svanor klyfva
Segel vid segel dess blanka yta.

Men solen sjunker, vindarne tyna af,

I skogen somna ljuden af f�glarne;
Blott h�r och d�r en bygdens t�rna
Lyfter sin �re och ler och sjunger.

Men lifvets glada dr�m vid naturens barm

Och hj�rtats l�ngtan och t�rnans blyga kval
Och hoppets fr�jd och minnets v�llust
Sv�fva i tonernas famn kring sunden.

Det m�rknar ej, det ljusnar ej,--h�rligt hv�lfs

En natt af silfver, bytt mot en dag af guld,
Kring jullen, d�r den sakta nalkas
Fj�rden, som klyfves af Lemos udde.

Med fr�jd och vemod ser jag de nejder nu,

D�r du, begr�tne yngling, din lager br�t,
D�r, Ramsay, du kring skyddad fana
Samlade flyende k�mpar �ter.

Med vemod, n�r jag t�nker: du togs s� ung

Fr�n hoppets sk�na v�rld, fr�n ditt k�mpalif;
Med fr�jd dock, n�r jag t�nker: hj�lten
Bl�dde f�r �ran och fosterlandet.

�nnu med v�rdnad tycker sig sk�rens son

I skumma n�tter sk�da din v�lnad d�r
Och, allt som strandens granar susa,
H�ra din manande h�rskarst�mma.

S� styrs bland lugna minnen v�r glada f�rd,

Tills Vapparns vida fj�rd �r tillryggalagd
Och sundet med sitt tempel fj�rran
Bjuder oss in i sitt tr�nga sk�te.

D�r ser jag kullens gr�nskande bj�rkar ren;--

Min s�llhets stumma vittnen, jag h�lsar er
Och dig, o hydda, byggd p� stranden,
�rnad �t mig f�r den korta sommarn.

Mottag mig nu och l�t mig en vingad stund

Bland s�mn och dr�mmar bo i din stilla famn!
N�r f�rsta morgonstr�len gl�der,
V�ntar mig Frigga p� kullen redan.

HVAD JAG �R S�LL!

Hvad jag �r s�ll!--I lifvets morgontimmar

Kring hoppets blanka sj�ar sv�fvar jag,
Lik seglaren, som i sin julle stimmar
P� vikens spegellugn en sommardag;
Hvarthelst han ser, en l�fprydd kulle sk�lfver,
En blomrik tafla tindrar f�r hans syn,
Och str�lfull himlen sig d�r ofvan hv�lfver,
Och str�lfull ler den under vattnets bryn.

Hvad jag �r s�ll!--St� icke jordens l�nder,

En gr�nsl�s bana, �ppen f�r min g�ng?
Har jag ej skatter nog i mina h�nder,
Min st�mda lyra och min glada s�ng?
Har jag ej spr�k, som talar till en annan,
Om �n bland s�derns nakna barn jag gick:
Det friska lugnet p� den ljusa pannan
Och k�rlek i det fria �gats blick?

Hvad jag �r s�ll!--I tusen former dansar

Det sk�na idealet kring min stig,
Och �ran st�r vid v�gens slut med kransar
Och vinkar leende och kallar mig.
Od�dlighetens lugna sol f�rgyller
Det m�l, jag s�ker, tr�nande och varm,
Och ingen l�g, f�raktlig tvekan fyller
Min dj�rfva, stolta, ungdomsfriska barm.

Hvad jag �r s�ll!--En trogen flicka delar

Min �mhet, mina minnen och mitt hopp.
Finns n�gon fr�jd, som i min lycka felar,
Den s�ker jag i hennes armar opp.
F�r hennes blickars oskuldsfulla v�rma
Uppblomstrar h�rligt mina k�nslors v�r,
Och s�som fj�rlar hennes kyssar sv�rma
Omkring det eden, i mitt hj�rta r�r.

Hvad jag �r s�ll!--N�r lifvets morgon viker,

St�r mig dock lyrans milda tr�st igen.
Hvad jag �r s�ll!--N�r �fven lyran sviker,
Har jag kanske ett namn till tr�st f�r den.
Men om af ryktets tunga jag f�rgl�mmes,
�r mig likv�l min hulda flicka kvar;
Och om ock hon f�r mina blickar g�mmes,
Har jag dock minnet �n af hvad jag var.

M�TET.

Hon stod vid hasselh�ckens d�rr,

Den flicka, som jag �lskar mest,
Och hennes blick, s� yster f�rr,
Var nu med stilla vemod f�st
P� tufvan, d�r f�rleden kv�ll
Hon vid min sida satt s� s�ll.

En t�rbegjuten ros hon bar,

Ett minne, som jag sk�nkte d�r.
Hon trodde, att jag fj�rran var,
Och jag var henne dock s� n�r;
I n�rmsta buske g�md jag l�g
Och t�rades och s�g och s�g.

D�r stod en bj�rk fr�n fordomtid

Och gr�nskade och v�xte fritt;
Den bar min flickas namn,--bredvid
Bar den i ljusa barken mitt.
T�tt till hvarann jag b�da skar
En afton, d� jag ensam var.

Det var s� k�rt f�r hennes h�g

Att se dem vara dag fr�n dag.--
Nu stod hon suckande och s�g
Den flydda v�nnens k�nda drag
Och skref, en sorgsen vers dit ner
Ur Ingborgs klagan af Tegn�r.

Och jag blef tyst och g�md �nd�

Och l�t min flicka pl�ga sig.
Det var s� ljuft att t�nka p�
De kval, den hulda led f�r mig;
Blott d�rf�r var jag otacksam
Och skyndade ej genast fram.
Men fj�riln fl�g till blommans knopp,
Och blomman gaf sin purpurmund;
Och trasten sj�ng i bj�rkens topp,
Och hennes make kom p� stund;
D� n�mnde jag min flickas namn,
Sprang opp och fl�g i hennes famn.

TILL EN FLICKA.

Flicka, s�g hvad magiskt tv�ng det �r,

Som mig st�ndigt till ditt hj�rta jagar?
S�g mig, hvarf�r l�ngtar jag att d�r,
Endast d�r f�rdr�mma mina dagar?

Hvarf�r �r den sk�na helgedom,

D�r naturen som pr�stinna dr�jer,
F�r min blick s� stel, s� gl�djetom,
Om ej dig jag bland dess under r�jer?

S�som jag i stoftets bojor sn�rd,

S�som jag ett rof f�r �dets b�lja,
�r f�r mig du mera �n en v�rld,
Fast den minsta buske kan dig d�lja.

Hulda, l�nge, innan dig, jag s�g,

Var jag �lskad, �lskande tillbaka;
Ofvan molnen, d�r mitt hemland l�g,
�gde jag f�rut en dyrkad maka.

Rikare var hennes barm �n din,

Hennes kyss var mera full att njuta;
Vid som himlen var dess famn, och min
Var dock ej f�r tr�ng att henne sluta.

O, hur m�nstrar jag ej m�ngen g�ng

Dessa minnen ifr�n fadershuset!
Hvad jag �lskat s�som fri en g�ng,
�lskar jag �nnu, fast smidd vid gruset.

Flicka, ej din tjusande gestalt,

F�rgen ej p� dina rosenkinder,
Nej, en k�rlek till det stora allt
�r den makt, som vid din famn mig binder.

Jord och himmel �ger jag i dig,

Kan i dig blott till mitt hj�rta pressa;
Undra d�rf�r ej, att du f�r mig
�r s� dyr, s� dyr som b�da dessa.

DEN TILLFRISKNANDE.

O, l�t mig sitta tyst p� din b�dd och sk�da,

Hur v�ren sakta spirar ur vinterns dvala
Och purpursmyckad, blomsterbekransad �ter
Lofvar mig gladare dar.

Jag satt ej l�ngesen vid din sida, flicka;

Din hy var h�rjad d� och ditt �ga mulnadt,
Och d�dens blekhet l�g som en dyster drifva
�fver ditt anlete bredd.

Nu har han flyktat. Leende str�lar �ter

Mot mig din hulda blick som en klarnad majsol,
Och p� de blida kindernas v�rma sv�lla
Rosor och liljor igen.

Och alla l�jen, alla de sm� kariter,

Som skr�mda fl�go unnan den kulnes spira,
F�rsamlas �ter, �n kring din ljusa panna,
�n kring din yppiga mun.

De t�ckas lekar vill jag en stund betrakta,

Hur, fj�rillikt, de hylla hvar nyf�dd sk�nhet,
Tills sj�lf med fj�rilns mod jag mig lifligt s�nker
Ned f�r att leka bland dem.

F�r hvarje t�r, jag g�t p� din vinter, flicka,

Skall d� din v�r mig sk�nka en vacker blomma;
F�r hvarje suck, din bleknade l�pp mig kostat,
Ger mig den friska en kyss.

VAGGS�NG F�R MITT HJ�RTA.

Sof, oroliga hj�rta, sof,

Gl�m, hvad v�rlden har ljuft och ledt!
Intet hopp din frid f�rst�re,
Inga dr�mmar din hvila!

Hvarf�r ser du mot dagen �n?

S�g, hvad v�ntar du mer af den?
F�r de djupa s�r kanh�nda
N�gon helande blomma?

Arma hj�rta, slut �gat till!

Dagens rosor du pr�fvat nog;
Blott i s�mnens dunkla lustg�rd
Gror den st�ngel, dig l�ker.

Sof, som liljan, hon slumrar bort,

Flyktigt bruten af h�stens vind.
Sof, som hinden, tyngd af pilar,
Somnar in och f�rbl�der.

Hvarf�r s�rja f�rflutna dar?

Hvarf�r minnas, att s�llt du var?
En g�ng m�ste v�ren vissna,
En g�ng gl�djen, o hj�rta!

�fven du har din majdag sett;

Hvad, fast icke den evig blef!
S�k blott ej dess milda l�ga
�n bland vintriga skuggor!

Minns du s�llhetens stunder �n?

Lunden gr�nskade, f�geln sj�ng,
Och ditt k�rleksfulla tempel
Var den doftande kullen.

Minns du famnen, som sl�t dig d�r?

Minns du hj�rtat, som s�kte dig?
Minns du �n den kyssbet�ckta
L�ppens domnande eder?

D�, n�r �ga i �ga s�g,

K�nsla speglad i k�nsla l�g,
D� var tid att vaka, hj�rta,
Nu att slumra och gl�mma.

Sof, oroliga hj�rta, sof,

Gl�m, hvad v�rlden har ljuft och ledt!
Intet hopp din frid f�rst�re,
Inga dr�mmar din hvila!

BARNDOMSMINNEN.

Jag minns en tid, jag minns den hvar minut,

D� lifvets maj p� mina kinder gl�dde
Och i min sp�da barm en ros slog ut,
Hvars f�gring inga stormar �n f�r�dde.

Hur s�ll jag lefde i min oskuld d�,

Lik morgonstundens f�rsta fl�kt i dalen!
Min fr�jd var ren som ljuset i det bl�,
Och l�tta s�som daggens p�rlor kvalen.

D� tycktes gl�djen bo i hvar gestalt

Och jorden le, liksom af �nglar buren,
Och vindens susning, b�ckens s�ng och allt
Var barn som jag och lekte med naturen.

Men snart du flydde, sk�na barndomsv�r,

Att aldrig v�rma detta hj�rta mera.
Ack, lundens f�gring knoppas �r fr�n �r,
Men lifvets blomma en g�ng och ej flera.

F�rg�fves, sen dess, purpur tynat af,

Du vattnar hennes rot med t�refloder;
De bleka bladen s�ka blott en graf,
Och st�ngeln sjunker mot sin kalla moder.

O, snart ju ila dessa stunder bort,

Som offras h�r �t str�fvandet och hoppet!
D� m�nskans bana m�ttes ut s� kort,
Hvi skall dess gl�dje vissna under loppet?
Mot dig jag blickar, tid, som har f�rg�tt,
Som seglarn p� sin s�rjda strand tillbaka;
Ack, le och njuta, det var barnets lott,
Och ynglingens �r strida, och f�rsaka.

Hvad �r den v�rld, som ljusnar f�r mitt hopp,

Den palm, hvarom min dj�rfva aning talar,
Emot den hydda, d�r jag v�xte opp,
Och kransarna uti min barndoms dalar!

Dock klagar icke jag.--Den fr�jd, som var,

Skall hj�rtats dufvobud ej �terfinna;
Blott, ljufva minne af f�rflutna dar,
Blif du min trogna f�ljeslagarinna.

Kanske �nnu vid v�gens slut en v�n

F�r den af b�rdor tyngda vandrarn �mmar,
Kanske att �lderdomen ger igen
Min forna frid och mina barndomsdr�mmar.

N�r, b�jd mot stafven i min matta hand,

Jag ser det rum, d�r inga sorger agga,
D� skall jag stappla n�jd till grafvens rand
Som fordom m�ngen afton till min vagga.

VID EN V�NS D�D.

F�rg�nglig var d� den s�lla lott,

Mig brydde;
Lik v�rdagsfl�kten den smekte blott
Och flydde.
Ack, ljuft jag dr�mde,
Jag mig f�rgl�mde;
Men snart kom den, som min gl�dje g�mde
I grafven.

Hur k�rt, hur �mt jag �n n�mner dig,

Du flydda,
Du h�r mig ej, du ej �ppnar mig
Din hydda;
Min t�r ej r�cker,
Min suck ej v�cker
Det br�st, som stoftet och natten t�cker
I grafven.

Dock, �mma v�n, fast f�r �dets slag

Jag dignar,
Min sorg �r ljuf, och min sm�rta jag
V�lsignar;
Ty du har vunnit
Och friden hunnit:
Det lugn, jag mist, du f�rdubbladt funnit
I grafven.

Ja, lycklig du, som din staf har f�llt

Och somnat;
P� jorden �r blott det hj�rta s�llt,
Som domnat.
Mot �det, tiden,
Mot stormen, striden,
Hur lugn �r hvilan, hur djup �r friden
I grafven!

Sof, s�lla ande, fr�n fl�rden skild

Och kvalen,
Sof s�tt som daggen, om kv�llen spilld
I dalen;
Tills gryningsstunden
Bestr�lar runden
Och v�cker slumrarn ur morgonblunden
I grafven.

Det fr� till lif, som i m�nskan g�ms

Af ljuset,
I m�rkrets fj�ttrar ej evigt gl�ms
I gruset.
Hvad d�den f�ller,
Han �terst�ller,
Och knoppen blott, hvarur blomman v�ller,
�r grafven.

�FVER ETT SOVANDE BARN.

Hur s�ll i vaggans famn du hvilar �n,

Hur obekant med villorna och fl�rden!
Din b�dd--af modershand bereddes den,
Din ro--af syskon fr�n den h�gre v�lden.

Som morgonlugnet kring en k�llas bl�,

S� frid din lefnads oskuldsb�lja s�fver;
Ty tidens vinge slog ej �n d�rp�,
Och �det gick ej �n med storm d�r�fver.

Du ler:--o, r�jdes dock en g�ng f�r mig

Den bild, som leker i ditt slutna �ga!
Det �r ej jorden �n; som tjusar dig,
Det �r ett minne fr�n det fj�rran h�ga.

Sof, sp�da barn! Hur ljuf �r ej din lott,

Med blommans lif att hj�rtats lif f�rena!
I dina blickar h�rske slummern blott
Och dr�mmens �ngel i din barm allena!

P� ETT BARNS GRAF.

Hvem m�tte ut din strid s� kort,

S�g, sp�da barn, som slumrat bort
Fr�n jordens fr�jd och sm�rta?
Dess v�r du endast sk�da fick,
Dock bodde t�rar i din blick
Och oro i ditt hj�rta.
Nu �r ditt lugn dig �terst�lldt,
Nu sofver du s� djupt, s� s�llt,
Som under sn� och ilar
Den fallna blomman hvilar.

Den lott �r ljuf, den seger sk�n,

Att ren till dagens fulla l�n
F�r morgonv�kten f�llas.
Ack, m�ngen gick i sorgens dal,
Som s�g det gry, betryckt af kval,
Och fridl�s s�g det kv�llas,
Men kom ej s�som du likv�l
Med ren och obefl�ckad sj�l
Vid Herrens vink ur kvalmen
Till skuggan och till palmen.

LIF OCH D�D.

Lifvets �ngel satt p� skaparns h�gra arm,

Nedanf�r l�g jorden i sin barndom �n;
Och den H�gste s�g ifr�n sin h�jd med harm
Ren den f�rsta synd, som v�xte opp p� den.

Flyg, s� sade Gud till lifvets �ngel d�,

Straffande till jordens skuldbeh�ljda dal!
Ingen fr�jd skall evigt blomma mer d�rp�,
Intet v�sen fly f�rg�nglighetens kval.

Och Guds s�ndebud fl�g ned till syndens land,

Svingande sin lia, som hans herre bj�d;
Och n�r stoftets son s�g sp�ren af hans hand,
N�mnde han f�rskr�ckt den ljusa �ngeln _D�d_.

Och den h�ge sk�rdarn skonar ej.--Hans glaf

Krossar �rtens ringhet, krossar ekens prakt.
H�g och l�g och rik och fattig, kung och slaf,
Alla b�fva f�r hans allvar, f�r hans makt.

Men utaf de offer, som han f�ller h�r,

Samlar han det �dla, som l�g g�mdt i dem,
Skiljer det fr�n grusets smitta blott och b�r
Allt f�rsonadt �ter till sin Gud, sitt hem.

TILL DEN �LDERSTEGNE.

S�rjer du en tid, som �r f�rfluten,

�dle gamle, d�r du tyst och sluten
Skrider fram i �lderns kulna dal?
T�nker du med saknad p� de stunder,
D� du n�rde k�nslans rika under
Och den ungdomsvarma pulsen sv�llde
�n af salighet och �n af kval?
Ingen v�llust spirar p� din bana
K�rlekens och �rans dj�rfva f�na
Svajar fj�rran fr�n din �de stig;
N�jets blida, balsamfyllda fl�ktar,
Flickans rosor och pokalens nektar
Lifva sjuklingen och lifva slafven,
Ack, men lifva icke mera dig.

L�na dig f�r m�dorna och striden

Dessa lemmar, st�mplade af tiden,
Denna l�ngtan, som sitt m�l ej hann?
Eller g�mmer det f�r�dda tj�llet
N�gon njutning, n�gon skatt i st�llet
F�r den gl�dje, som kom in med v�ren
Och som g�ckande med den f�rsvann?

Ja, i djupet af ditt inre v�cktes

F�r hvar tr�nad, som af tiden sl�cktes,
H�gre n�jen, renare beg�r.
Ack, vi sk�da blott din yttre sl�ja,
Blott de f�ror, som din panna pl�ja,
Icke fridens �ngel i ditt hj�rta,
Ej det eden, som han skapat d�r.

Se, n�r dagens purpurl�gor glimma,

Tjusar �n en guldbestr�lad dimma,
�n en blomma, i sin knoppning r�jd.
F�rst n�r solens milda flamma b�rgas,
Flyr det bl�ndsken, hvaraf gruset f�rgas,
Och i of�rg�nglig sk�nhet tindrar
D� det stj�rnbestr�dda f�stets h�jd.

S�, n�r �lderns l�nga afton skymmer,

Flykta sj�lens jordiska bekymmer,
Och dess himmel g�r f�rklarad opp.
�r det sv�rt att lifvets dag f�rsaka,
Kan du �nska dig dess glans tillbaka,
D� din kv�ll �r ljus som stj�rnerymden
Och om�tligt s�som den ditt hopp?

Allt, hvad fordom du som ljufvast t�nkte,

Allt, hvad str�fvandet och lyckan sk�nkte,
St�r ett bleknadt intet f�r din syn,
Som f�r vandraren p� Alpens h�jder
Dalens dofter, fj�rilar och fr�jder,
N�r han fj�llets fria hj�ssa hunnit
Och af eter svalkas ofvan skyn.

O, hvad �r den s�llhet, h�r vi s�ke?

Blott ett blomstersmyckadt troll, ett sp�ke,
Ur sin natt af fantasin befalldt.
Tr�nfull str�ckes famnen till dess m�te,
Jublande vi sjunka i dess sk�te,
Men som r�k omsluter oss fantomet,
Fridl�st, mulnadt, gycklande och kallt.

Lycklig du, som fl�rden mer ej d�rar;

L�gnerna af jordens falska v�rar
Har du l�rt att fatta med f�rakt.
Inga skiften n� ditt trygga l�ger,
Hvad du hoppas, hvad du s�kt och �ger,
Fostras ej i d�dlighetens parker
Och f�rvissnar ej med deras prakt.

Skygd mot villorna och mot passionen

Och ett minne, huldt som harpotonen,
Och en graf, som vinkar och som ler,
Och en r�st, som bakom grafven talar,
Kallar, bjuder, tr�star och hugsvalar:
D�r den s�llhet, som du eftertraktar
Och som �ldrens stilla bana ter.

Hell dig! Undan stormarna och �ren,

H�g och segrande i silfverh�ren,
Vandrar du mot evighetens rand,
Seglarn lik, som, ren af lugnet vaggad,
Ser p� afst�nd oceanen fradgad
Och med gl�djens hvita vimpel h�lsar
Str�nderna utaf sitt fosterland.

BARDEN.

I dalens famn f�rfl�t hans barndomstid,

Hans lif var lugnt som k�llan vid hans hydda.
Hvar nyf�dd dag kom rik af hopp och frid,
Och ingen oro tog han fr�n den flydda.

Han sj�lf ej dr�mde om sin framtid �n,

Och ingen anade hans kall med �ren.
Hans v�rld var tr�ng; dock storhet fanns i den,
Och sk�nhet v�cktes �fven d�r af v�ren.

Och obekant och sluten i sig sj�lf,

Men med en j�ttelik natur f�rtrogen,
Han l�rde kraftens spr�k af bygdens �lf
Och saknadens af b�ckarna och skogen.

D�r s�g han klippan trygg bland stormar st�,

En bild af mannens mod, en bild af hj�lten,
D�r lyste kvinnans sj�l ur himlens bl�,
Och k�rlek slog i blommor ut p� f�lten.

S� ammades han opp, hans h�g blef stor,

Hans barm bekant med fr�jderna och kvalen;
Han tog farv�l af hydda och af mor
Och gick med lyrans skatt ur barndomsdalen.

Och genom v�rlden drog han med sin s�ng,

Till hvarje slott, till hvarje koja bjuden.
Han sj�ng,--och slafvar gl�mde bojans tv�ng,
Och kungapannor klarnade vid ljuden.

Och stod han h�g i borgens rund ibland,

F�rm�lande en dj�rf bedrift med tonen,
D� lyste drottens blick som stj�rnans brand
Och riddarsk�ldar d�nade kring tronen.

Och t�rnan satt och h�rde p� hans r�st

Med �gon, p� den stolta skaran v�nda,
Och hennes kind blef r�d, och hennes br�st
Bestormades af k�nslor, f�rr ej k�nda.

S� sj�ng, s� lefde han i lifvets v�r,

Och s� i lifvets sk�na sommarstunder,
Tills tiden kom med vinter till hans h�r
Och �ldern blekte kindens ros d�runder.

D� gick han �ter till sitt hem och tog

�nnu en g�ng sin lyra d�r i handen
Och grep en djup ackord p� den--och dog
Och gaf �t andens fosterbygder anden.

Nu grusas v�rden �fver bardens graf,

I sekler ren hans aska bott d�r inne;
Men s�ngen flyger �fver land och haf,
Och hj�rtan gl�da vid den �dles minne.

TILL TR�NADEN.

F�r jordens gudar h�jer jag ej s�ngen;

Jag bringar offret af min lyras r�st
�t tr�naden, �t den f�rgr�tne f�ngen,
Som g�md och ok�nd ammas i mitt br�st.

D�r mellan lifvets sorger bor den h�ga

Med dunkla forntidsminnen i sin barm,
Och t�rar sv�lla i hans mulna �ga,
Och tomhet famnas af hans str�ckta arm.

O, hvarf�r kan jag ej hans dar bes�lla,

Ej finna svalka f�r hans hj�rtas brand!
Hvad vinge b�r mig opp till ljusets k�lla
Och ger �t fr�mlingen ett fosterland?

Ack! Evighetens h�fvor blott f�rsona

Den stoltes kvalfullt l�gande beg�r,
Och s�som konungen sin stela krona
F�raktar �ngeln hvarje njutning h�r.

Och d�rf�r ser han, hvar g�ng �stern randas,

Med t�rar opp mot en f�rhatad dag,
Och d�rf�r m�ter han hvar stund, jag andas,
Och r�knar dyster hvarje hj�rtats slag.

Haf, t�lamod, du g�st fr�n h�gre trakter!

Din pr�fvotid �r h�rd, men icke l�ng;
Det blir en natt, som s�fver dina vakter
Och f�r dig sakta ur din bojas tv�ng.

Snart skall du, sj�lf befriad lyfta vingen

Och fly fr�n jorden, en f�rklarad hamn,
Och ofvan stj�rnorna och ofvan tingen
Din himmel n� i fosterlandets famn.

IDYLL OCH EPIGRAM

1.

Flickan kom ifr�n sin �lsklings m�te,

Kom med r�da h�nder. Modren sade:
"Hvaraf rodna dina h�nder, flicka?"
Flickan sade: "Jag har plockat rosor
Och p� t�rnen stungit mina h�nder."
�ter kom hon fr�n sin �lsklings m�te,
Kom med r�da l�ppar.--Modren sade:
"Hvaraf rodna dina l�ppar, flicka?"
Flickan sade: "Jag har �tit hallon
Och med saften m�lat mina l�ppar."
�ter kom hon fr�n sin �lsklings m�te,
Kom med bleka kinder.--Modren sade:
"Hvaraf blekna dina kinder, flicka?"
Flickan sade: "Red en graf, o moder!
G�m mig d�r och st�ll ett kors d�r�fver
Och p� korset rista, som jag s�ger:
En g�ng kom hon hem med r�da h�nder,
Ty de rodnat mellan �lskarns h�nder.
En g�ng kom hon hem med r�da l�ppar,
Ty de rodnat under �lskarns l�ppar.
Senast kom hon hem med bleka kinder.
Ty de bleknat genom �lskarns otro."

2.

F�rst g� b�ckens f�rsta bubblor s�nder,

F�rst f�rvissna v�rens f�rsta blommor;
Men din f�rsta k�rlek, unga hj�rta,
�fverlefver l�nge hvarje annan.

3.

Om sin lycka talade en f�stman:

"N�sta s�ndag lyses sista g�ngen,
N�sta m�ndag skall mitt br�llop firas,
N�sta torsdag f�r jag hem min f�stm�."
S�ndag kom,--det lystes sista g�ngen,
M�ndag kom,--och firadt blef hans br�llop,
Torsdag kom,--och hemkom-�l blef b�llet,
Men ett hemkom-�l med sorg och t�rar,
Ty till grafvens hem han f�rde bruden.

4.
Gossen hann till femton �r--och trodde
Ej �nnu, att k�rlek fams i v�rlden,
Och han lefde fem �r till--och trodde
Ej �nd�, att k�rlek fanns i v�rlden.
Kom s� of�rt�nkt en bildsk�n flicka,
Som p� n�gra timmar honom l�rde,
Hvad han under tjugu �r ej fattat.

5.

Tvenne myrtnar st� i Lauras f�nster;

Till den ena b�r hon vatten st�ndigt,
Men den andra torkar bort i krukan.
Hvarf�r v�rdas en och gl�ms den andra?
Ty hon fick dem ej af en och samma,
Men den ena af sin unga �lskling
Och den andra af sin man, den gamle.

6.

N�r den sk�na maj med sippor kommit,

Kransa t�rnor sina bruna lockar,
Skyndande till ringdans kring sin majst�ng.
Under dansen �ro alla glada.
Glad �r den, som b�r ett vackert smycke,
Glad �r den, hvars blomsterkrans �r lyckad,
Glad �r den, som k�nner kinden rodna.
Fr�gar du, hvem gladast �r af alla?
Den, som ser sin f�stman med i ringen.

7.

Tvenne popplar susa �fver grafven,

D�r en trogen ynglings aska g�mmes,
Satta fordom af hans flickas h�nder.
Nu i poppelskuggan springa barnen,
Som hon fostrat med en annan make
Jaga fj�rilar och plocka blommor.

8.

Mellan friska blomster genom lunden

Gick den goda flickan helt allena,
Och hon br�t en nyf�dd ros och sade:
"Sk�na blomma, om du vingar �gde,
Skulle jag dig s�nda till min �lskling,
Sen jag f�stat tvenne l�tta budskap,
Ett vid h�gra vingen, ett vid v�nstra,
Ena: att han dig dock skulle kyssa,
Och det andra: s�nda dig tillbaka."

9.
I sin f�stmans armar gr�t en flicka
Och beklagade sitt h�rda �de:
"Under sista natten, gode yngling,
Brann min hydda, brunno mina hjordar,
Allt, ack, allt, hvad jag i v�rlden �gde "
Gossen gladdes i sin sj�l och t�nkte:
"Har den trogna flickans hydda brunnit,
Dubbelt skall hon d� min hydda �lska;
Hafva hennes m�nga hjordar brunnit,
Dubbelt skall hon f�gnas d� af mina;
Har hon mistat annat allt i v�rlden,
Dubbelt, dubbelt �r jag henne dyrbar."

10.

Tvenne finkar byggde bo i parken.

Under v�ren sj�ng best�ndigt hanen,
Under sommarn b�rjade han tystna,
Och om h�sten tiger han alldeles.
Hvarf�r?--Ty s� l�nge v�ren r�ckte,
T�nkte han p� maka blott och k�rlek;
Men med sommarn nalkades bekymmer
Om hans bo och om hans sp�da ungar,
Och med h�sten kommo kulna dagar
Och en l�ngtan blott att flytta h�dan.

11.

Fj�rlar, I v�rens barn,

Leende blommor, I,
Buskar och gr�na tr�n,
Vissnen, o vissnen snart!
Bilder af ungdomen,
Bilder af k�rleken,
Vissnen, o vissnen snart!
S�ld �t den gamles famn,
F�r jag ej �lska er.

12.

"V�ren flyktar hastigt,

Hastigare sommarn,
H�sten dr�jer l�nge,
Vintern �nnu l�ngre.
Snart, i sk�na kinder,
Skolen I f�rvissna
Och ej knoppas mera."
Gossen svarte �ter:
"An i h�stens dagar
Gl�da v�rens minnen,
�n i vinterns dagar
R�cka sommarns sk�rdar:
Fritt m� v�ren flykta,
Fritt m� kinden vissna,
L�t oss nu blott �lska,
L�t oss nu blott kyssas!"

13.

Lutad mot g�rdet stod

Gossen vid flickans arm,
S�g �fver slagen �ng:
"Sommarens tid har flytt,
Blommorna vissnat ren;
Sk�n �r din kind likv�l,
Rosor och liljor d�r
Blomstra som f�rr �nnu."
V�ren kom �ter; d�
Stod han allena d�r.
Flickan var borta,--l�g
Vissnad i jordens famn;
�ngen var gr�n igen,
Leende, blomsterrik.

14.

Minna satt i lunden

Och p� kransen s�g,
Som, af rosor bunden,
I dess sk�te l�g,
Och en t�r f�ll neder
Upp� blomstren d�,
Men till kransen beder
�mma flickan s�:
"Sk�na, f�r du stanna
P� min ynglings h�r,
Dofta kring hans panna
K�rlek blott och v�r!
Nekar han dig dr�ja
P� det ljusa h�r,
O, d� m� du r�ja
Minnas g�mda t�r!"

15.

Ack, natur, hur har jag kunnat

F�rol�mpa dig?
Andra har du f�gring unnat,
Ingen f�gring mig.
Ofta vid den slutna ringen
Jag f�rskjuten st�r;
P� den fula blickar ingen,
Ingen v�n jag f�r;
Och mitt hj�rta sl�r som andra,
�lskar s�som de:
Hvarf�r skall jag ensam vandra
Och f�rsm�dd mig se?
16.

Trenne r�d gaf modren �t sin dotter:

Att ej sucka, att ej missn�jd vara
Och att icke kyssa n�gon gosse.--
Moder, om din dotter icke felar,
Icke felar mot det sista r�det,
Skall hon fela mot de f�rsta b�da.

17.

Flickan knyter i Johanne-natten

Kring den gr�na broddens sp�da st�nglar
Silkestr�dar utaf skilda f�rger;
Men p� morgonstunden g�r hon sedan
Dit att leta ut sin framtids �den.

Nu, s� h�r, hur flickan d�r beter sig:

Har den svarta, sorgens st�ngel, vuxit,
Talar hon och s�rjer med de andra.
Har den r�da, gl�djens st�ngel, vuxit,
Talar hon och fr�jdas med de andra.
Har den gr�na, k�rleksst�ngeln, vuxit,
Tiger hon och fr�jdas i sitt hj�rta.

18.

Till en k�lla talte gossen vredgad:

"K�lla, �ngens �ga, onda k�lla!
Tusen g�nger har min flicka redan
peglat i din bl�a famn sitt anlet;
Men du v�rdar ej den hulda bilden,
Du f�rvarar ej min flickas anlet.
N�r hon bortg�tt, flyktar �fven bilden,
Och jag s�ker den f�rg�fves sedan.
Skall jag straffa dig, du onda k�lla,
Grumla opp din b�lja, dika ut dig
Och f�rtrampa dina blomsterbr�ddar?"

K�llan �ter bad en b�n och sade:

"Gosse, hvarf�r skulle du mig straffa,
Grumla opp min b�lja, dika ut mig
Och f�rtrampa mina blomsterbr�ddar?
Jag �r ju en vattnets dotter endast,
Har ej blod och har ej varma pulsar,
�lskar ej och �lskas ej tillbaka.
V�rre �r att i ditt eget hj�rta,
I ditt eget hj�rtas varma k�lla
Flickans minne s�llan varar l�ngre,
�n hon st�r i f�gring f�r ditt �ga."

19.

Dottren sade till sin gamla moder:

"F�r ej nu i h�st mitt br�llop firas?"
Modren sade: "L�t det bli till v�ren:
V�ren, dotter, passar b�st f�r br�llop,
�fven f�geln bygger bo om v�ren."
Dottren sade: "Hvarf�r bli till v�ren?
Hvarf�r passar v�ren b�st f�r br�llop,
Hvad, om f�geln bygger bo om v�ren?
Hvarje �rstid, goda moder, passar
Ju f�r den, som hvarje �rstid �lskar."

20.

Edvard talade till morgonstj�rnan:

"Hulda morgonstj�rna, himlens dotter,
S�g, hvad g�r Amanda, n�r hon uppst�tt
Och kring skuldran kastat l�tta sl�jan?"
Morgonstj�rnan svarade och sade:
"Goda gosse, n�r Amanda uppst�tt
Och kring skuldran kastat sl�jan, g�r hon
Till sitt f�nster, ser p� mig och t�ras,
Och sen v�nder hon sin blick mot v�ster."
Edvard �ter talade och sade:
"Godt �r, att hon ser p� morgonstj�rnan,
Det bevisar hennes hj�rtas renhet;
Godt �r, att hon ser p� den med t�rar,
Det bevisar hennes hj�rtas vekhet;
Men det b�sta, att hon ser mot v�ster,
Ty i v�ster ligger Edvards hydda."

21.

Gossen sade till sin flicka:

"Du flyr unnan, goda flicka,
Hvarje g�ng jag vill dig f�nga;
Men dock s�g, s�g, fann du n�nsin
N�gon trygg och s�ker fristad,
F�rr�n i min famn du flydde?"

22.

Till en bondes koja kom en krigsman,

Tung af �r och vandrande p� tr�dben.
Bonden fyllde lugnt ett glas f�r honom,
Bj�d och talte till den gamle knekten:
"Fader, s�g, hur var det dig till sinnes,
N�r i striden fiender dig omhv�rft,
Skotten knallade och kulor hveno?"
Gamle knekten tog sitt glas och sade:
"S�som dig, n�r n�gon g�ng om h�sten
Hagel kring dig hvina, blixtar ljunga
Och du b�rgar tegen f�r de dina."

23.

Vid en flickas f�nster stod en gosse

Trenne l�nga kv�llar p� hvarandra,
Klappade och bad att dock bli insl�ppt.
F�rsta kv�llen fick han hot och bannor,
Andra kv�llen fick han ord och b�ner,
Tredje kv�llen fick han f�nstret �ppnadt.

24.

Under strandens granar lekte gossen

Vid en vik af den besjungna Saimen.
Honom s�g ur b�ljans salar N�cken,
S�g med k�rlek p� den Sk�na gossen,
�nskande att honom till sig locka.
D� som gubbe steg han f�rst p� stranden,
Men den muntra gossen flydde honom;
Och som yngling steg han sen p� stranden,
Men den muntra gossen bidde icke;
Sist, f�rvandlad till en yster f�le,
Steg han opp och hoppade bland tr�den.
Nu, n�r gossen s�g den muntra f�len,
Gick han sakta lockande till honom,
Grep i hast hans man och sprang p� ryggen,
Lysten att en gl�dtig ridt f�rs�ka;

Men i samma �gonblick till djupet

Flydde N�cken med sitt sk�na byte.
Kom s� gossens moder ned till stranden,
S�kande sitt barn med sorg och t�rar.
Henne s�g ur b�ljans salar N�cken,
S�g med k�rlek p� den sk�na kvinnan,
�nskande att henne till sig locka.
D� som gubbe steg han f�rst p� stranden,
Men den sorgsna kvinnan flydde honom;
Och som yngling steg han sen p� stranden,
Men den sorgsna kvinnan bidde icke;
Sist, f�rvandlad till den muntra gossen,
L�g han glad och vaggade p� v�gen.
Nu, n�r modren s�g sin son, den s�rjde,
Sprang hon ut i b�ljan i hans armar,
Lysten att ur v�dan honom r�dda;
Men i samma �gonblick till djupet
Flydde N�cken med sitt sk�na byte.

25.

H�gt bland Saarij�rvis moar bodde

Bonden Pavo p� ett frostigt hemman,
Sk�tande dess jord med tr�gna armar:
Men af Herren v�ntade han v�xten.
Och han bodde d�r med barn och maka,
�t i svett sitt knappa br�d med dessa,
Gr�fde diken, pl�jde opp och s�dde.
V�ren kom, och drifvan smalt af tegen,
Och med den fl�t h�lften bort af brodden;
Sommarn kom, och fram br�t hagelskuren,
Och af den slogs h�lften ned af axen;
H�sten kom, och k�lden tog hvad �frigt.
Pavos maka slet sitt h�r och sade:
"Pavo, Pavo, olycksf�dde gubbe,
Tagom stafven! Gud har oss f�rskjutit;
Sv�rt �r tigga, men att sv�lta v�rre."
Pavo tog sin hustrus hand och sade:
"Herren pr�fvar blott, han ej f�rskjuter.
Blanda du till h�lften bark i br�det,
Jag skall gr�fva dubbelt flera diken,
Men af Herren vill jag v�nta v�xten."
Hustrun lade h�lften bark i br�det,
Gubben gr�fde dubbelt flera diken,
S�lde f�ren, k�pte r�g och s�dde.
V�ren kom, och drifvan smalt af tegen,
Men med den fl�t intet bort af brodden;
Sommarn kom, och fram br�t hagelskuren,
Men af den slogs h�lften ned af axen;
H�sten kom, och k�lden tog hvad �frigt.
Pavos maka slog sitt br�st och sade:
"Pavo, Pavo, olycksf�dde gubbe,
L�t oss d�, ty Gud har oss f�rskjutit!
Sv�r �r d�den, men att lefva v�rre."
Pavo tog sin hustrus hand och sade:
"Herren pr�fvar blott, han ej f�rskjuter.
Blanda du till dubbelt bark i br�det,
Jag vill gr�fva dubbelt st�rre diken,
Men af Herren vill jag v�nta v�xten."
Hustrun lade dubbelt bark i br�det,
Gubben gr�fde dubbelt st�rre diken,
S�lde korna, k�pte r�g och s�dde.
V�ren kom, och drifvan smalt af tegen,
Men med den fl�t intet bort af brodden;
Sommarn kom, och fram br�t hagelskuren,
Men af den slogs intet ned af axen;
H�sten kom, och k�lden, l�ngt fr�n �kern,
L�t den st� i guld och v�nta sk�rdarn.
D� f�ll Pavo p� sitt kn� och sade:
"Herren pr�fvar blott, han ej f�rskjuter."
Och hans maka f�ll p� kn� och sade:
"Herren pr�fvar blott, han ej f�rskjuter."
Men med gl�dje sade hon till gubben:
"Pavo, Pavo, tag med fr�jd till sk�ran;
Nu �r tid att lefva glada dagar,
Nu �r tid att kasta barken unnan
Och att baka br�d af r�g allena."
Pavo tog sin hustrus hand och sade:
"Kvinna, kvinna, den blott t�r att pr�fvas,
Som en n�dst�lld n�sta ej f�rskjuter;
Blanda du till h�lften bark i br�det,
Ty f�rfrusen st�r v�r grannes �ker."

26.

Flickan �gde af sin mor ett minne,

�gde ett med p�rlor och demanter
Smyckadt sp�nne af om�tligt v�rde.
Kommo tvenne f�stm�n d� till henne.
Stolt och rik och m�ktig var den ena,
Men han friade till flickans sp�nne.
Och den andra, han var blyg och fattig,
Men han friade till flickans hj�rta.
Nu till dottren talte hennes styfmor:
"Tag den rike och f�rskjut den arme!
Sk�nt �r guldet dock mot fattigdomen."
Flickan gr�t och v�grade f�rg�fves.
Men den dag, d� lysning skulle tagas,
Fanns ej flickan mer i modrens salar,
Ej p� g�rden, ej bland parkens stammar,
Men hon fanns p� stranden invid, hafvet.
Dit kom hennes mor och hennes f�stman,
Talande med v�nlig r�st till flickan:
"F�lj oss opp till g�stabud och gl�dje,
Ty din lysning skall i dag bes�rjas."
D� tog flickan ur sin g�rdel sp�nnet,
Tog det i sin hvita hand och sade:
"Se, den litet har, �r n�jd med litet;
Men den mycket �ger, fordrar mera.
Tusen �r och tusen ren har hafvet
Slukat h�fvor och f�rv�rfvat skatter,
Och det fordrar �n mitt gyllne smycke."
S� hon sade och l�ngt h�n fr�n stranden
Kastade sitt sp�nne ut i hafvet.
Men den rike gick f�rgrymmad d�dan,
Och f�rgrymmad ropte flickans styfmor:
"Olycksaliga, hur har du handlat?
Ingen h�ghet har du mer att v�nta,
Intet guld skall skimra i din boning,
Och ditt sp�nne ser du aldrig �ter."
Men den �dla flickan log och sade:
"Hvad �r h�ghet mot min framtids lycka,
Hvad �r guld emot ett lif med k�rlek,
Hvad �r sp�nnet mot min ynglings hj�rta?"

27.

Stor var tavastl�ndarn Ojan Pavo,

Stor och v�ldig ibland Finlands s�ner,
Stadig som en granbevuxen klippa,
Dj�rf och snabb och kraftig som en stormvind.
Tallar hade han med r�tter uppryckt.
Kufvat bj�rnar med sin blotta armkraft,
Lyftat h�star �fver h�ga g�rden
Och som str�n f�rm�tne m�nner nedb�jt.

Och nu stod den starke Ojan Pavo

Stolt och v�ldig upp� lagmanstinget:
Midt p� g�rden stod han ibland folket
Som den h�ga furan ibland sm�skog.
Men han hof sin st�mma opp och sade:
"Finns h�r en af kvinna f�dd och ammad,
Som f�rm�r att h�lla mig p� st�llet,
Blott ett �gonblick p� samma st�lle,
Den m� taga strax mitt rika hemman,
Den m� vinna mina silfverskatter,
Den m� �ga mina m�nga hjordar,
Och med kropp och sj�l �r jag dess egen."
S� till folket talte Ojan Pavo.
Men f�rskr�ckte stodo bygdens dr�ngar,
Tigande i nejden af den stolte,
Och d�r tr�dde ingen fram till honom.

Och med undran och med k�rlek s�go

Bygdens flickor p� den unga k�mpen;
Ty han stod, den starke Ojan Pavo,
Som den h�ga furan ibland sm�skog,
Och hans �ga brann som himlens stj�rna,
Och hans panna lyste klar som dagen,
Och hans gula h�r f�ll p� hans skuldror
Som ett solgl�nst str�mfall �fver fj�llet.

Men ur kvinnohopen framsteg Anna,

Hon, den sk�naste af bygdens flickor,
Vacker som en morgon till att p�se.
Och hon framsteg raskt till Ojan Pavo,
Slog omkring hans hals de mjuka armar,
N�rmade sitt hj�rta till hans hj�rta,
Pressade hans kind mot sina kinder,
Och s� bj�d hon honom slita l�s sig.

Men den starke gossen stod besegrad,

Kunde icke r�ra sig af st�llet,
Utan sade sviktande till flickan:
"Anna, Anna, jag har tappat vadet.
Du m� taga strax mitt rika hemman,
Du m� vinna mina silfverskatter,
Du m� �ga mina m�nga hjordar,
Och med kropp och sj�l �r jag din egen."

SVARTSJUKANS N�TTER.

F�RSTA NATTEN.

O du, som sjunker stum och sluten ned

Ur molnens rymd p� svarta vingar,
F�rnim den sorgsnes klagan, milda natt,
F�rnim den olycksaliges f�rtviflan!--
Hvems �r den r�st, ur klippans refvor irrar,
Lik flodens brusning, lik en suck af hafvet,
Ditt tysta, vemodsfria t�g till m�tes?
Hvems �r den st�mma, som med ugglans l�ten
Till en f�rvirrad harmoni sig parar,
Beskrattande med �terbrutna ljud
Din frid, din stillhet, dina vallmodofter?
Det �r den sorgsnes klagan, milda natt,
Det �r den olycksaliges f�rtviflan.

Jag t�nkte en g�ng i en b�ttre stund:

"F�rnuftet m�ste blifva fridens h�rold
Till upprorshopen i min vilda barm."
Och se, f�rnuftet sm�g sig b�fvande
Med palmbev�pnad hand p� �de stigar
Och kom till kvalens slutna borg, till hj�rtat,
Och klappade p� borgens port och sade:
"I, stormande passioner! Hvarf�r fylla
Med �del�ggelse och krig de rum,
D�r f�rr I offraden �t mig och lugnet?
Bek�nnen �n mitt �fverv�lde, hvilen
Som oskuldsfulla barn i mitt besk�rm,
Och lydnaden skall �terbringa lugnet,
Och lugnet f�ljes blott af goda �nglar.
Se, hvarf�r striden, hvarf�r rasen I?
En kvinnas rika blomsterg�rdar m�tta
En annan fj�rils honingslust;--f�r er
St� ej de fulla blomstrens kalkar �ppna;
Men hvarf�r sv�rma st�ndigt kring densamma?
Hvad en er nekar, skall en annan sk�nka,
Och lika nektar dricks ur lika blommor.
S� talade, vid borgens port, f�rnuftet.

D� l�g bland s�fda s�ner innanf�r

Svartsjukan, k�rlekens och hatets dotter.
I fridl�s dvala l�g hon d�r och s�g
Ur egen m�rg en otillr�cklig n�ring
Och sk�rpte sin f�r dagen skygga blick
Och spetsade sitt �ra under s�mnen.
S� h�rde hon f�rnuftets tal vid porten;
F�rsvunnen var i blinken hennes hvila.
I h�mndfull harm spratt furien opp och tog
Ur sm�rtans koger ett f�rgiftade svar;
Men hvarje pil, som fl�g fr�n tungans b�ge,
F�ll krossad mot f�rvridna l�ppar ned,
Tills raseriet, d�mdt inom dess barm,
Br�t fram uti ett h�nskratts fulla str�mmar.

Ur dvalan v�cktes syskonskaran nu:

Den bleka pl�gan och det hemska kvalet
Och tr�naden, som t�rs af evig hunger,
Och afunden, som andas pest, och vreden,
Som fr�jdas af sin blodbest�nkta dolk.
De v�cktes alla, och i modrens sp�r
Framilade den k�cka legionen
Och br�t med jubelskri till fejd.--
Och nu, du milda gnista, l�n af Gud,
Du ljusa �ngel, som lik solen gl�dde
Min lefnads v�r, f�rnuft, hvad �r din lott?
Att kufvadt dv�ljas mellan m�rkrets andar
I grottorna af mitt f�rt�rda hj�rta,
Att somna in vid dina b�dlars skr�l
Och vakna opp vid dina kedjors slammer.

Jag sade: "Jag vill anf�rtro �t dagen

Mitt hj�rtas �demark att vederkvickas.
Den Gud, som lockar rosen ur sin knopp
Och �rtens sp�da fr� ur grusets sk�te,
Den h�ga, str�lbekl�dda Gud, som sprider
Sitt lif, sin v�llust i en d�d natur
Och tvingar stoftets alla myriader
Att jubla kring sitt glimmande triumft�g,
Den Gud, som h�gnade min barndoms blomning,
Skall ej f�rskjuta mig." S� sade jag
Och h�jde min f�rgr�tna blick mot �ster.

D� blef det ljust kring �sterns rand, och solen

Steg opp och st�nkte som en mogen drufva
Kring himmel, jord och haf sin purpursaft.
Och etern drack--och str�lade af fr�jd,
Och b�ljan drack--och sk�lfde af f�rtjusning,
Och jorden drack--och kullar, berg och dalar
Berusades af drufvans blod och gl�dde
Och v�ckte sina tusen s�fda barn
Att t�mma morgonens och lifvets fullhet.

Af jubel lj�do nejdens alla eko;

Kring f�ltet sprungo hjordarna, mot skyn
Fl�g f�geln med sin tungas glada offer,
Och m�nniskan, den s�llaste af alla,
Gick majest�tlig fram med kn�ppta h�nder
Att digna ned af andakt inf�r Gud.
D� s�g jag i mitt br�st och s�kte blott
En suck att blanda i naturens gl�dje
Och fann mitt hj�rta mera tomt �n d�dens.
Med brusten blick, af fasa �fversv�mmad,
Jag ilade till mina kulor �ter,
Lik en f�rirrad natt i dagens famn,
Lik molnets skugga, som med oro flyr,
Af sj� och land, af h�jd och djup f�rskjuten.

Hvem h�r mig, hvem behj�rtar mina ord?

F�r hvem skall jag mitt �de uppenbara?
Den stela klippan r�rs ej af mitt kval,
Och natten �ger f�r mitt spr�k ej �ra.
En vallfart g�r jag till den nejd, d�r f�rr
Min rika ungdoms gyllne dar f�rdr�mdes.
Hvad �ger jag p� dessa st�llen mer?
En v�lnad lik, jag g�r bland grafvar h�r
Och v�lnader utaf min lefnads lycka.
H�r st�r dock hyddan, af sin h�ngbj�rk �n
Och sina gr�na pilar �fverskyggad;
Den var ej fordom fr�mmande som nu.
P� denna b�dd af blommor satt jag ofta
Vid Minnas sida, m�lande f�r henne
V�r framtid, full af k�rlek och af ljus.
Och lutad mot min skuldra s�g hon d�
Med barnslig v�llust mot den sk�na taflan;
Och hvarje oro, om den fanns n�'n g�ng,
Och hvarje tvekan var s� l�tt f�rskingrad;
Ty brudgum lofte alltid g�kens st�mma,--
Och lycka v�pplingens orakelspr�k;
Och hon var n�jd igen; hvem denne brudgum,
Hvad denna lycka var, f�rstod hon v�l.
O Minna, skogsprofetens l�fte svek;
Men �dets profetior voro sanna.
H�r ser jag aspen; b�r den �n mitt namn,
I bredd med hennes, i den gr�na barken?
H�r v�ra popplar; sina rika grenar
De slingra kring hvarandra �n som f�rr.
Den ena skall beteckna mig, den andra
Beteckna Minna;--afgrundslika l�gn!

Men jag vill vandra l�ngre, jag vill se

Det st�lle, d�r jag tog farv�l af Minna,
D� hon gick hem att i sin jungfrubur
F�rgr�ta tiden af min bortavaro.
Och jag fl�g ut i v�rlden, full af mod,
Med hj�rta gl�dande af k�rlekens
Och af den anade bedriftens s�llhet.
H�r sorlar k�llan, p� hvars strand vi stodo,
Och morgonsolen gick f�rklarad opp;
"Se", sade Minna, "g� som den s� ljus,
S� s�ll, s� stark din bana genom v�rlden
Och kom med lugn och v�rma s�som den
Till v�ra dalar, till din Minna �ter."
En kyss blott var mitt svar; men mer �n l�ften
Och mer �n eder sade den.

Och nu,
Se, h�r �r h�cken, sammanv�fd af r�nnar
Och af syrener; h�r var m�te aftaldt.
H�r satt jag, �terkommen, pulsen slog
Af hopp och v�ntan. M�nga farors sk�rdar
Och m�nga segrars �ra, men det b�sta,
En pr�fvad trohets guld, det var den skatt,
Jag bar till v�lkomstg�fva �t min brud.
H�r satt jag, s�g med l�ngtan �fver �ngen
Och s�g och s�g igen;--och Minna kom,
Men vid en makes arm.--F�rg�fves, natt,
F�rbreder du ditt t�cke �fver nejden;
Du har ej m�rker nog; jag ser �nnu
Den fasansfulla synen, ser dem komma,
Ser honom, med den stela, trygga g�ngen,
Och Minna vid hans sida, med f�rgr�ten blick
Och bleka kinder, h�rjade af t�rar;
Ser Minna stappla vid hans sida, lik
Den halft f�rbl�dda hinden, som vid foten
Af altaret mot offerpr�stens st�l
Med vemod blickar opp och tigger d�den.
O, h�ge Gud! Har icke m�nskohj�rtat
Sin k�rlek och sin himmel s�som du?
�r det s� ringa, att en hand af stoft
Kan straffl�st plundra i dess helgedomar?
Dock, p� min fr�ga svarar blott det skedda
Ett iskallt ja, och m�ngf�rdubbladt ljuder
Detsamma �ter ur min egen barm.
Nej, jag vill icke l�ngre dr�ja h�r.
Till mina klippor, h�rda som mitt �de,
Vill jag tillbaka v�nda; intet lif
Skr�ms d�r af mina suckar, ingen �rt
F�rtvinar d�r af mina t�refloder,
Och minnen af min sorg blott finnas d�r.
I solhvarf ren jag lefvat ibland dem
Och l�ngtar �ter till min sj�ls f�rtrogna.
S� l�ngt har det d� kommit! O, f�rut,
I v�rens, k�rlekens och Minnas famn,
Hvem hade trott, att �demarkens klyftor
En saknad fristad blefve mig en g�ng?
Ej sl�r ett hj�rta i mitt grannskap roligt.
Den tr�tta vandrarn, br�nd af solen, gl�mmer
Sin b�rdas tyngd, d� han mig ser, och flyr
Med vingad fot min anblick; sj�lfva gl�djen,
S� h�gljudd annars, st�mmer ned sin r�st
Till stilla b�ner, d� min nejd hon nalkas;
Och f�rst i fj�rran, sen hon g�tt f�rbi,
F�r hon sin s�ng och sina l�jen �ter.
F�rut, hur annorlunda var ej allt!
Glad som en efterl�ngtad majdag kom
Jag d� till oskuldens och fr�jdens lekar,
Och hvar som helst jag gick vid Minnas arm,
I f�ltets dager eller parkens skymning,
F�rsamlades af bygdens muntra barn
En menl�s skara, som sin ringdans kn�t
Omkring v�r k�rlek, eller vid v�r lycka
Sin egen, anspr�ksl�sa lycka band.
Skall ej en g�ng ett skuggspel af hvad d�
Var verkligt unnas mig �nnu af lifvet?
�r banan m�rk, s� l�ngt den �n m� str�ckas?
Jag fr�gar hoppet, som i storm och natt
S� ofta tr�ttat sina vingar redan
Och �terkommit tr�stl�st, som det for.

O, h�ge allmakt, brutit har ditt barn;

L�t straffets �skor �fver m�nskan ljunga!
Hon br�t f�r jordens sk�nker; tag, hvad jorden gaf,
Tag maktens, rikedomens, �rans skatter,
L�t henne sucka under vederm�dor,
Ur klippan tvingande sitt t�rbest�nkta br�d,
Tag h�lsans kraft ur hennes nerver, l�t
Den svaga kr�la som en mask f�r pl�gan;
Men, Helige, det enda �dla, som
Hon b�rgade af en f�rlorad adel,
Den k�nsla, i hvars famn hon st�r f�r dig
S� h�g som mellan paradisets frukttr�n,
S� ren som i dess gyllne dagars glans,
Tag denna ej, tag hennes k�rlek ej!
Hvad har hon kvar, om den f�rloras?--Dock,
Hvad �ro mina b�ner, hvad min klagan?
St�r icke djupt och outpl�nligt ren
Min dom i �dets koppartafla skuren?
Hvad hoppas jag, hvad s�ker, hvad beg�r jag,
Hvad kan jag f�, hvad kan jag mista mer?
Nej, gamen, som f�rt�r min barm, skall jag,
Prometheus lik, i evigheter n�ra.
Min varelse, ej helad, ej f�rst�rd,
Skall st�ndigt spinna sina egna marter,
Och som en h�ndikt �fver m�nskligheten
Skall jag af dagens ljus, af nattens stj�rnblick skys.

Men se, h�r �r jag �ter vid mitt hem!

H�r �r den kulna grottan; o, som nu
S� dyrbar har den aldrig f�rr mig varit.
D�r skall jag hvila lemmar, som af tr�tthet
Och strider digna. Sluten i dess famn,
P� dess granitb�dd skall jag, g�md f�r v�rlden,
Hvars sk�nhet kv�ljer och f�rskr�cker mig,
Kanske en stund af s�mnens ro bes�kas,
Ett �gonblick f� gl�mma bort mig sj�lf.

Dock om, �nnu p� veka svandun vaken,

Vid Minnas sida hennes make hvilar,
S� l�mna mitt f�rgr�tna �ga, s�mn!
L�t mig i v�kter p� ett fridl�st l�ger
Med �ppen blick mot grottans m�rker stirra,
Men flyg till honom, kv�f hans k�nslors svall
Och tvinga honom att sin himmel gl�mma!

ANDRA NATTEN.

F�rskjuten, g�ckad, tr�nande och fridl�s

Gick vandraren i sekell�nga �r
Sin tunga stig igenom �de l�nder.
Ej bj�d en trofast famn vid dagens slut
Ett fredligt l�ger �t hans tr�tta lemmar,
Ej r�ckte n�gon v�nlig hand en dryck
Af k�llans svalka �t hans heta l�ppar,
Och ingen pannas hv�lfda himmel �gde
Tv� milda stj�rnor f�r hans hj�rtas natt.
N�r morgonen, det glada sinnets �lskling,
Sin purpurhy i �sterns b�ljor tv�dde,
D� steg han med f�rkrossad h�g fr�n b�dden
Och s�g ur t�rar mot en tr�ttsam dag;
N�r kv�llen, kvalda hj�rtans tr�starinna,
Vid v�sterns guldport log bland s�mn och dr�mmar,
D� sj�nk han mattad p� en s�mnl�s b�dd
Och s�g emot en �dslig natt ur t�rar.

En afton stod han stum vid oceanen

Och styrde tr�nfull sina blickars vingar
Mot sitt af kv�llens sol belysta hem;
Men, like tr�tta f�glar, f�llo alla
F�rlorade i b�ljans vida graf,
Och deras liks�ng var den suck, dem gafs
Till trogen f�ljeslagare p� v�gen.

D� v�xte, likt den unga svanen, opp

Ett sn�hvitt segel, glimmande i �ster;
Och inom n�gra korta stunder sam
Det vimpelprydda skeppet vid hans udde.
Vid stranden l�g en planka;--med en b�n
Till b�ljans makter slog han sina armar,
En gl�djedrucken �lskling lik, om den
Och st�rtade sig dj�rf i v�gens b�dd,
Sitt hemland och sitt s�lla hopp till m�tes.--
En �del hand fr�n skeppet r�ckte mildt
Den tr�ttade sin hj�lp.--Och nattens d�ttrar,
Den tysta s�mnen och den l�tta dr�mmen,
Begrofvo snart hans lidande i frid.
N�r nu med rosenl�ppar morgonrodnan
Beb�dade naturens v�llust, dagen,
Slog vandrarn opp sin blick och s�g omkring sig--
Och s�g sin hembygds l�nge s�rjda kust,
Och s�g dess gr�na, tr�dbevuxna kullar,
Och s�g dess blomsterkl�dda h�ckars g�ng.
P� stranden k�nde han sin hydda, k�nde
Dess glada f�glars morgonb�n;--berusad
Ur fr�jdens �fverfyllda nektarkalk,
F�ll han i salig yra p� sitt anlet,
V�lsignande det lif, han nyss f�rbannat,
Den jord, han kallat sm�rtans afgrund nyss.
Och som han sl�t sin b�n, d� sprang bland l�fven
Hans barndomsv�n, hans trogna flicka fram
Och f�ll f�rlorad i sin �lsklings armar,
Besk�ljande hans kinders milda brand
Med �terseendets och gl�djens t�rar.--

Men, sorgens son, s�g, hvarf�r dr�jer nu,

Din sj�l vid glada bilder?--Hvarf�r talar
Din r�st om m�nskos�llhet nu, f�rut
Blott van att ensam klaga och f�rd�ma?

Ha, �fven jag var s�ll en stund,--en stund,

Ej dyrk�pt nog f�r tusen seklers marter!
Ha, jag var s�ll!--Se, solen hunnit ren
Till andra rymder jaga nattens skuggor,
Och daggens droppar sl�cka icke mer
Den tr�nadsmatta blommans t�rst, och jorden
St�r sk�lfvande i ljus och dag och ler
�t villan och fantomerna af m�rkret;
Men f�r mitt �ga st�r dock nattens dr�m,
S� sk�n, s� magiskt klar �nnu, och k�mpar
Mot verklighetens str�lar segerrikt,
Som m�nans skimmer emot stj�rnornas.

O dr�m, o himmelskt ljufva dr�m! Om dig

Skall jag f�r nejdens kala fj�llar tala,
Tills deras missljud-vanda eko gl�mma
De rop af sm�rta, dem de h�rt af mig,
Och v�nja sig att af sig sj�lfva stamma
Den h�pne vandrarn gl�dje blott till m�tes.--
S� sakta d�, o skog, din tysta susning!
Och h�mma, b�ck, ditt muntra spr�ng en stund!
Och, klippor, h�jen edra gr�a hj�ssor!
Och, nejdens alla andar, h�ren--h�ren!

Det var en kv�ll, en nordisk sommarkv�ll,

En kv�ll, d� solen icke g�r till hvila
Vid jordens barm, men kysser henne blott
Och skyndar �ter opp till dagens fr�jder;
Det var en kv�ll,--den vida v�stern l�g
Och dvaldes i ett haf af guld och saffran,
Och �fver �sterns gr�na kullar summo,
Likt roseng�rdar i det stilla bl�,
De sk�ra, purpurst�nkta molnens flockar.
I dagg och v�llust l�g naturen stum,
Och jag,--jag vandrade bland hennes under,
Stum s�som hon. Jag k�nde ingen sorg,
Men medvetsl�st uti mitt hj�rta bodde
Ett stilla kval �nd�, som j�garns lod
I �rnens s�nderskjutna sida dr�jer.
Men n�r han sitter sen p� klippans spets
Och m�nger dagens str�lar d�r med blod,
D� k�nner han uti sin barm en pl�ga,
Men vet ej, hvarifr�n den kom och n�r
Den slutas; s� med vemod, som jag ej
Begrep, en g�ta f�r mig sj�lf, jag gick
P� f�ltets f�gring, vacklande och sluten,
N�r hastigt, fj�rran fr�n ett sakta ljud,
Som af en lutas l�tt ber�rda str�ngar,
I samklang d�ende, mitt �ra hann.
Jag lyssnade.--�nnu en ton, �nnu
En suck af andarne i lutans boja,
Och sen ett lugn, en stillhet �fverallt.
Likt lugnet p� den kv�llbelysta fj�rden,
N�r sista fl�kten g�tt med stim d�r�fver
Och vattnets dallring byts till spegelglans:--
P� en g�ng skingrades min sm�rta nu,
Och jag var l�tt till mods igen som blomman,
N�r f�stets k�llor fl�dat ut och hvalfvet
�nyo mot den t�rbest�nkta klarnar;
Men medvetsl�s som blommans var min fr�jd.

En sorgl�s tr�nad dref mig mot den nejd,

Ifr�n hvars famn de milda ljuden kommo.
Jag skyndade, som lyft af vingar, dit
Och lyssnade, och lyssnade �nyo.

S� kom jag till en park, d�r stam vid stam

Mot ljusets pilar h�jde gr�na sk�ldar
Och ingen fl�kt af aftonvinden hann
Den friska helgedomens svala skymning.
Det syntes icke m�nskosp�r i den,
Ej sp�r af dessa fr�cka sk�flarh�nder,
Som s�tta konstens stela krona opp
Upp� ruiner af naturens f�gring.
I blomning stod d�r hvarje �rt p� marken,
I sommarskrud stod hvarje tr�d;--en flock
Af luftens fj�derkl�dda barn allenast
Satt dr�mmande emellan l�fven d�r,
Och s�ngen slumrade p� deras tungor.
Jag stannade, jag visste icke mer
Af n�gon lidelse, af n�gon tanke;
Mitt v�sen var, som skeppet �r p� hafvet,
N�r ingen svallv�g mot dess sida sl�r
Och ingen vind dess slappa segel fyller.

Men nu--nu klang en himmelsk ton igen,

Och pl�tsligt lj�do lutans alla str�ngar
En rik, h�gtidlig harmoni, som snart
Melodiskt fylldes af en kvinnost�mma.

Hvad nyss var s�nkt i s�mn, spratt opp p� nytt:

Hvar f�gel �ppnade sin n�bb till s�ng,
Hvart l�f i parken sk�lfde, och ett regn
Af dagg f�ll dallrande af hvarje blomma.
Och jag, jag h�rde r�sten mig s� n�ra
Och k�nde den,--och det var Minnas r�st.

Men stod du en g�ng, svept i dimmans flor,

P� kullens spets, af v�rens morgon famnad,
Och drack en rosen�nga, fast du ej
De r�da sk�lar s�g, hvarur den fl�dde,
Och badade i v�rma dina lemmar,
Fast v�rmans k�lla doldes f�r din blick,
Och s�g du d� en flyktig storm f�rjaga
Den l�tta dimman, s�g du berg och dal
F�rtroligt tr�da fram ur forml�sheten,
Och s�g du d� med klara �gon glad
De v�nner, som din v�llust nyss beredde;
D� vet du, hvad jag var och hvad jag blef
Det �gonblick, jag Minnas st�mma h�rde.
Ty hvad jag lidit, hvad i l�nga �r
Jag njutit s�som ljuft och t�nkt som s�llt,
Stod i f�rklarad glans inf�r min sj�l,
Och k�rleken gick som en sol d�r�fver.
F�rbannad fr�n mitt hj�rtas ljusa eden
Var dock en enda tanke,--var dock den:
Att Minna, Minna �gdes af en annan.
Jag k�nde blott min s�llhet, visste blott,
Att hon och jag i v�rlden fanns--ej annat,
N�r jag i jublande f�rtjusning sprang
Den korta v�g, som skilde oss �nnu,
Och f�ll p� b�jda kn�n vid hennes f�tter.

Men hon, ej skr�md, ej �fverraskad, s�g

S� �mt f�rtroligt leende p� mig,
Som om jag l�nge st�tt hos henne redan;
Hon s�g, som barnet p� sin �ngel ser,
N�r modren b�ddat vaggan mjuk och dr�mmen
D� genast leder fram den v�lbekante.

Ej lj�d dock lutan mer. Det byttes ej

Ett brutet ord, en vingad suck af oss;
Men p� den l�tta brygga, b�gges blickar
Emellan v�ra hj�rtans himlar slogo,
Gick k�rleken, i tusen former kl�dd,
Att v�xla njutningar och v�xla boning.

Tills, famn ej mera skild fr�n famn, och mun

Ej st�ngd fr�n mun, jag l�g i hennes armar
Och k�nde svallningen af hennes barm
Och drack dess t�rbest�nkta kinders dagg
Och domnade af v�llust bort--och v�cktes.

Men, l�gn af s�llhet, h�ll mig evigt dock,

Ack, evigt i din hulda boja f�ngen!
Jag tigger ej af verklighetens n�d
En fr�jd, som multnar under �garns h�nder.
Med fantasiens skuggspel �r jag n�jd,
Blott den best�ndigt f�r mitt �ga ter
Den stund, d� jag var s�ll, fast�n bedragen.
D� skall jag �n, n�r Minnas v�r f�rg�tt
Och hennes kinder inga rosor b�ra,
Se henne ung och salig i min famn.
D� skall jag �n, n�r mina dagar flytt
Och kullen hvilar gr�n upp� mitt stoft,
Men stj�rnorna min fria ande b�rgat,
D� skall jag �n fr�n v�rldens sk�na ljus,
Fr�n Gud, fr�n himlar och fr�n �nglar g�
Att dr�mma mig vid Minnas purpurl�ppar.

TREDJE NATTEN.

I �ster stiga svarta skyar opp,

Beb�dande en l�ng och stormig natt.
L�ngt h�n i v�ster, bortom sund och uddar,
Sj�nk solen tr�ttad nyss i hafvets famn
Och sl�ckte lugnt sin fackla.
Hur v�xlar allt! Den dag, som hv�lfde nyss
Sin rika blomning �fver tusen l�nder,
St�r vissnad ren, och m�rka skuggor t�ra
P� bladens sista, matta purpur nu.
Det lugn, som bredde l�tta vingar �fver
Den glada nejdens land och vatten, flyr
F�r stormens �rtflykt, hotande i fj�rran,
Och intet �r af allt, som varit nyss.--
En bild utaf naturens stora lif
�r lifvet i en m�nskobarm; f�r b�da
St�r samma eviga och h�ga lag:
F�rvandling �r dess bokstaf, lif dess anda.
Lycksaligt �r det hj�rta dock att prisas,
Hvars dag ej till en stormig natt f�rbyts,
Men till en natt af frost och is och dvala;
Ty domnadt m�rker det ej d� f�rlusten
Och v�cks af n�sta morgon, men ej mer
Till en f�rg�nglig dag.

Det bodde nyss

En himmelsk frid i mitt f�rt�rda hj�rta,
Och gl�djen spridde d�r sitt ljus �nnu,
Lik h�stens sena sol, som n�gon g�ng,
Minutligt, �delagda f�lt f�rgyller;
Men plantor, ack, som vissnat l�ngesedan,
Begynna �ter blicka opp, bedragna
Utaf en h�rmad v�r, tills snart ett moln
F�rskingrar deras hopp och haglar ner
En skur af stela d�dar p� de sp�da.
S�, milda k�nslor, I, som skjutit �ter
En dv�rglik grodd i den betrycktes barm,
Skall snart kanske ert matta lif f�rst�ras.
En dyster aning sveper ren sitt flor
Omkring er himmel;--ack, om n�gra stunder
�r allt m�h�nda m�rkt igen som f�rr!

Men tyst, en s�ng!--Hvad m�nskligt v�sen dv�ljs

Som jag bland klyftorna, i �de skogen?
En gl�dtig s�ng! Kanske af en f�rvillad,
Som �terfunnit stigen till sitt hem
Och skyndar jublande till barn och maka.
Den s�lle! Regnet faller kyligt ren,
Och natten andas kallt; men ack, hur l�tt
Skall icke f�rdens l�nga m�da gl�mmas
I hvilob�dden af en �lskad famn!
D�r syns ju gl�djes�ngerskan!--Men ack,
Hvad strid emellan hennes s�ng och v�sen!
Lik b�cken, som sin muntra st�mma h�jer,
Fast�n den bruten mellan klippor g�r,
S� tycks ock hon, p� lifvets fr�jd bedragen,
F�rvirrad, krossad, sjunga s�llhet �n.
Se denna glesa krans af vissna rosor,
Som f�ngslar hennes spridda h�r;--hvar fl�kt
Sl�r bort ett gulnadt blad af dem, liksom
Ett oblidt �des l�tta vindar slita
F�rhoppningar ur en f�rkrossad barm.
Se hennes anlet, likt en h�stlig k�lla,
Af stormar grumlad, �fverh�ljd med spillror
Af en f�rh�rjad blomsterv�rld; �nnu
�r himlen dock ej jagad ur dess spegel.
S� hvilar �fven d�r i hennes anlet
Ibland f�rst�rda drag en st�mpel �n,
Som �r mig k�nd, som jag f�rut har �lskat.--
Kom n�rmre, vilda t�rna! Minna blickar
Sin k�rlek �n ur ditt f�rgr�tna �ga;
P� dina kinder syns en skymt �nnu
Af roseng�rdarna p� Minnas kinder,
Fast sorgen bredt sin vinter �fver dem;
H�g hv�lfs din panna s�som Minnas panna,
Din r�st �r hennes, och din barm �r hennes;
Kom, l�t mig k�nna, om ditt hj�rta sl�r
S� h�gt, s� brinnande som hennes hj�rta.
Kom, kom!--

Ha, milda himmel, det �r hon!

I pulsar, svallen vildare �n hafvet,
Att fasan ej m� isa edra b�ljor!
Ja, det �r hon! F�rnuft, sl�ck ut din lampa,
Den lyser opp en afgrund!--Samla, natt,
Fr�n halfva v�rlden hit ditt m�rker, fallen,
I klyftor, �fver oss och oss begrafven!--
Vansinniga! I denna fasans nejd,
I denna stund af skymning och af hvila,
D� sorgen sofver och d� gl�djen dr�mmer,
Hvem s�ker du?

HON.
Ha, ja, hvem s�ker jag?
Jag s�ker h�r min �lskling, och han svarar
Fr�n alla gr�a klippor, d� jag sjunger.
H�r, h�r! En st�mma d�r, en d�r, en d�r,
Den sista �r s� l�ngt, s� l�ngt, att jag
Ej hinner honom mer, sen dit han flydde.
H�r, h�r! Nu �r han �ter n�ra,--nu
D�r l�ngre,--nu s� l�ngt, att knappt han h�res.
O, ve! Hvi flyr han? Hvad har jag v�l brutit?
Och har jag brutit, vill jag allt f�rsona.
HAN.
Du gr�ter: gr�t ej, kvinna! L�t din t�r
Ej fruktl�st falla vid ditt �des f�tter;
Det ser �nd� ifr�n sin h�jd p� dig,
Som solen p� den lilja, han f�rbr�nner.
Var glad, din �lskling kommer d� igen;
Nu vill han icke komma, d� du gr�ter.

HON.
D� skall jag le. Jag log nu nyss ocks�
Och sj�ng af gl�dje, ty han var s� n�ra.
Han svarade fr�n denna h�ll. Hvar �r han nu?
Jag kom och fann blott dig,--men s�g du honom?
Och �gde han en v�nlig h�lsning ej
Att l�mna kvar �t mig, f�rr�n han flydde?

HAN.
Han sade, att d� n�sta morgon gryr,
�r han tillbaka hos sin trogna flicka
Och skiljs ej mer.

HON.
Du arma blomma, som jag plockat
F�r honom, f�r att gl�da honom, ack!
Till n�sta morgon lefver du ej mer.
Du m�ste vissna, natten �r f�r l�ng.
Men, gode fr�mling, tag den sp�da blomman, du;
Jag kan ej v�nta, jag vill s�ka honom.
Om han mig flyr och jag �r d�r i fj�rran,
D� han �r h�r, s� r�ck �t honom blomman!
S�g, att som hon f�rvissnar under natten,
Skall jag v�l vissna, innan morgon gryr;
S�g honom, att han icke borde fly,
Att jag ej minns, hur l�nge jag har irrat
Uti hans sp�r f�rg�fves, ja, f�rg�fves.
Min tunga br�nner, mina f�tter bl�da,
Jag dignar ofta, d� han �r som n�rmast,
Och dr�mmer under dvalan, att min barm
�r full af t�rnen, att mitt hj�rta stinges
Vid hvarje slag.--Det �r en dr�m.--

HAN.
H�ll opp!

HON.
Den vederkvicker mig likv�l, och snart
�r dvalan slut.

HAN.
H�ll opp! Du talat nog
Att jaga lugnet bort fr�n himlens salar.
Slit ej mitt hj�rta s�nder; det �r sjukt
Som ditt.

HON.
Som mitt? O, d� beh�fves tr�st!
Men s�g, hvar skall jag h�mta den ifr�n?
Den har jag s�kt, som molnet i sin irring
En fristad s�ker, s�som vattenf�geln
I vassens m�rker letar sina ungar,
Som bl�da ren i j�garns hand. O, tr�st
Har icke jag, du arme like! Fick den
Af m�nskor ej, af himlen ej, af jorden ej.
Jag har en saga; vill du h�ra den,
S� underlig och dock s� sann? Jag s�g den sj�lf.
F�rst skall du gr�ta, sedan skall du skratta,
Och om du skrattar, vill jag skratta �fven.
Man sade mig, att k�rleken ej var
F�r jorden skapad, att ett brott det vore
Att klaga, d� dess planta vissnar h�r.
Men jag gick ut med hj�rta, fullt af hopp,
Och t�nkte s�ka opp en lycklig k�rlek.
Jag ville se, om ej ett st�lle fanns,
D�r tvenne trogna kunde lefva s�lla.
Och ren i n�rmsta skog s�g jag ett par
Af turturdufvor. I den glesa toppen
Af ett f�rtorkadt tr�d de suto b�da
Med n�bb vid n�bb, men rundtomkring var lugn.
Jag stannade; f�r mig var sk�despelet
S� outs�gligt ljuft. En gl�djet�r
Steg i mitt �ga, men den hann knappt falla,
F�rr�n en h�k kom obem�rkt och tog
Den ena dufvan;--under klagoljud
F�rsvann den andra b�fvande bland tr�den.
Med sm�rta s�g jag efter h�ken,--han
Fl�g med sitt byte till ett annat tr�d.
D�r satt hans maka, b�gge delte dufvan,
Och sen de m�ttats, smekte de hvarandra;
Och jag blef tr�stad �ter, ty jag s�g,
Att k�rlek fanns, och allt var lugnt kring den.
D� lj�d ett skott,--den ena h�ken f�ll,
Den andra flydde b�fvande i skogen.
Med vrede slog jag ned min blick och t�nkte:
"H�r m�rdas k�rleken; det finns likv�l
En ort, d�r idel goda hj�rtan klappa,
D�r skall jag finna, hvad jag s�ker, d�r
F�rf�ljs ej k�rleken, men ler och skyddas."
S� t�nkte jag och l�ttade min fot
Att vandra d�dan;--under foten, se,
L�g en f�rtrampad fj�ril, �n i d�den
Vid blomman f�st, som han i lifvet �lskat.
Han var f�rtrampad af min fot, af mig,
Hur underligt, af mig, som velat k�pa
Med eget lif hans lif tillbaka,--skratta!--
Du skrattar ej,--af mig var k�rleken
F�rtrampad,--och du skrattar ej?--

HAN.
O, kvinna!
F�rtviflan skrattar s�som du, f�rtvifla ej!
Din fj�rils d�d var k�rlekens triumf;
Han dog gemensamt med sin �lskarinna,
Han dog f�r dig, som ville honom godt.
Ser du, i lifvets �knar g�r en �ngel,
Han �lskar k�rleken som du, han rycker
Ocks� en maka ofta fr�n en maka,
Men ej med h�kens roflust, ej med j�garns,
Ej tankl�st, s�som de; med �mhet blickar
Han p� den ena, d� han tar den andra.
Han t�nker: "Sen du gr�tit n�gra stunder,
Du efterblefne, skall jag dig ej gl�mma
I t�redalen, d�r du ensam g�r."--
Vet du, hvem �ngeln �r? Han heter D�d;
Hans g�rning liknar din, ty han �r god som du.

HON.
O, du �r sj�lf den milda �ngeln, s�nd
Ej att beg�ra tr�st, men sk�nka tr�st.
F�rt�lj din vackra saga �n om D�den,
Hur �mt han �lskar--allt och allt f�rlossar!
F�rt�lj det �n, och jag vill b�ja ned
Mitt matta hufvud p� ditt kn� och lyssna.
Och n�r jag lyssnat och mitt �ga sluts,
S� h�ll dig f�rdig med din g�mda lia
Och f�r den bleka liljan opp till Gud.

HAN.
Att evigt blomma och att evigt �lska.

HON.
Att sitta vid den H�gstes fot och gr�ta,
Tills Han, bevekt af mina t�rar, s�nder
Dig ned att h�mta den, som nu mig flyr.

HAN.
O, d� du hamnat, hamnar han ocks�!
Han skall v�l s�ka sj�lf den goda �ngeln,
Som honom f�r till dig. Till dess f�rgl�m,
Hvad jorden brutit, hvad du lidit d�r!
Sof bort din sm�rta, sorgens tr�tta dotter,
Och dr�m, hur lyckan st�r vid grafvens rand
Och tigger f�r sitt rika fullhorn �n
Den sk�na skatt, hon n�dgas sakna: friden.

HON.
Och huru D�den fattar lyckans hand
Och f�r den blinda som en trogen v�n
Tillbaka genom v�rlden, genom tiden,
Och fyller bristen, d� hon gett, och s�r
F�rsoning i de fel, som hon beg�r.
S� vill jag dr�mma p� ditt kn�, du gode,
Du ende, som ej skymfade den svaga,
Ej �terst�tte utan skydd och tr�st
Den skyddbeg�rande, den �fvergifna.
Ja, jag vill dr�mma lugnt upp� ditt kn�,
S� lugnt som stj�rnan i en sommarhimmel,
Som hj�rtat dr�mmer i sin barndomsv�rld.
Din l�n �r f�rdig: du �r D�dens �ngel,
Och du beh�fver skatter f�r att �lskas
Af jordens barn; tag hvarje t�r, jag gr�tit,
Tag alla suckar, dem jag gjutit har,
De �ro p�rlor nu och diamanter,
Som m�ta dig, hvarthelst du styr din f�rd.
Men d�r en fridl�s �nka klagar sen
Bland bleka barn, som ropa efter br�d,
Och d�r kring b�rens rand sig n�den l�grat,
D�r str� dem ut, och jag vill sk�da d�
V�lsignande fr�n himlens sal d�rp�.
Men d�r du ser en tr�stl�s k�rlek kr�fva
Af jord och himmel en f�rlorad s�llhet,
D�r str� ej guld, ej diamanter ut,
Men h�j din lie, sk�rda!--

HAN.
S�mn, o s�mn,
Du svala dagg f�r hj�rtats sjuka blomma,
Du blida, som p� dr�mmens vingar b�r
Den kvalda anden ur sin f�ngaboning
Och l�ter honom n�gra stunder fri
I evighetens etersalar andas!
Kom, s�nk dig ned till oskulden, fast�n
Dess b�dd af klippans kulna mossa reddes
Och fast hon lutar hj�ssan mot en famn,
D�r alla lifvets vilda sorger storma!

Hon sofver ren--min b�n �r h�rd--, hon sofver.

Se, �fverst�ndna �ro dagens m�dor,
Och pl�gor, hopade af l�nga �r,
Uti ett enda �gonblick f�rg�tna.
Hur lugn �r ej den godas s�mn,--som kv�llen,
N�r dagens stormar rasat ut, f�rklaras
Dess sorgebleka anlet mer och mer;
Och dessa tecken, hvarmed �det st�mplar
Sitt herrav�lde in p� slafvens panna,
De j�mnas �ter, och befrielsen
Bor, typiskt r�jd, hos slumrarinnan redan.
Ja, s�ll �r du, som sofver och som gl�mmer;
Ej tr�nga v�rldens dystra bilder nu
Igenom dina blickars slutna portar,
Och lifvets djupa afgrund h�ljs af natt.

H�rdt har hon k�mpat, mycket har hon lidit,

Dess barm �r s�rad och dess pulsar t�mda,
Och hon f�rf�ljs �nnu. En flykting �r
Dess tanke, utan riktning, utan hem;
Dock jagas �fven han af sorgens h�rar,
Hvarthelst han irrar, s�kande en fristad,
Och ej en g�ng i din f�rst�rda borg,
O vanvett, l�ter du den kvalde dv�ljas.
Blott s�mnen �r de �fvergifnas v�n.

Du dyra varelse! Jag klagar ej,

Att sinnlighetens lampa, att f�rnuftet
Blott fl�mtande, med halfsl�ckt l�ga brinner
Inom din hydda, rest af jordens stoft;
Men att, hvarthelst dess matta str�le faller,
En t�r skall r�jas och en j�mmer sk�das,--
Se d�r min pl�ga! Litet nog �nd�
Betalar sj�lens gudaeld h�r nere
De offer, som den kr�fver af v�r frid.
Ty hvad �r m�nskan med sin dubbla lott
Af jordiskt m�rker och af himmelskt ljus?
En dyster natt omkring en enda stj�rna.
F�rg�fves bryter hennes bleka sken
Igenom sl�jorna af moln och dimmor;
Hon dagar ingen rymd, hon tr�nger ej
Med str�lfull fackla genom skuggans g�rdar,
Och stormen bryter segrande likv�l
Med h�rskarst�mma genom nattens famn,
Och b�ljor sucka mellan �de str�nder.
Det finnes stunder dock, d� �gat, gl�mskt
Af skymningen, af fasorna och striden,
Med barnslig v�llust ser p� stj�rnan blott;
Och dessa stunder v�rdar, svagheten
Som sina ljusa stunder, �lskar dem
Som gl�djens l�tta �gonblick af lifvet;
Men kraften, men det starka hj�rtat �ter
F�rbannar dem som foster af en afgrund,
F�rr�diskt lockande ett fridl�st hopp,
Blott f�r att visa, hur dess vingar domna,
F�rs�tligt talande om ljus och frid
F�r tanken, som i villans �knar famlar.

S� hvila ut till morgondagens m�dor,

Du �dets korsbelastade slafvinna,
Och gl�m, s� l�nge du kan gl�mma �n!
�t mig har natten ingen s�mn att sk�nka,
Min hvila �r en vanmakt blott att b�ra
Det lidande, som samlas �fver mig.
Men jag vill sitta och ditt lugn likv�l
Med gl�djeblandadt vemod �n betrakta,
Som sorgen sitter vid en �lskad graf
Och gl�ds �t blomman, som g�tt opp d�r�fver.

FJ�RDE NATTEN.

Hon �r f�rsvunnen,--ja, hon �r f�rsvunnen!

Det enda minne, jag af henne fick,
�r sp�ret p� det daggbest�nkta gr�set
Och kvistarna, som darra �n, d�r hon
Gick stilla fram emellan skogens stammar.
Ja, hon �r borta! Som en aftonrodnad
F�rsvann hon bakom klyftorna och tr�den,
Och ensam st�r jag kvar--en dyster natt.

O, jag var s�ll �nd�! Jag sl�t den hulda

Emot mitt hj�rta, och jag led allena,
Och hon var trygg i s�mnen som ett barn.
En h�r af minnen fr�n f�rflutna tider
Slog opp sin sk�deplats kring slumrarinnan
Och spelte genom m�rkrets glesa flor
I v�xlande gestalter f�r mitt �ga.
D�r s�g jag er, o mina barndomsdagar,
Med edra klara solar och ert lugn,
D� tanken �n ej visste af sig sj�lf,
Ej flugit ut �nnu att f�f�ngt s�ka,
Lik Noachs dufva, n�gon gr�nkl�dd strand,
Men gungade i dr�mmens trygga ark
P� lifvets vida, bottenl�sa b�lja.
Dig s�g jag �fven, lund, d�r jag en g�ng
F�r Minna blottade mitt hj�rtas l�gor,
D�r l�ttbevingad, svalan lik, som sv�fvar
Mot v�rens famn ur sundets purpurv�g,
Bek�nnelsen fl�g �fver hennes l�ppar
Och hennes blickar gr�to p�rlor till
En krona �t min segrande f�rhoppning.
Dig �ters�g jag, djup af s�llhet, stund
Och evighet tillika, d� min kyss
F�r f�rsta g�ngen i den svala kv�llen,
Vid lunders susning och vid f�glars s�ng,
P� hennes l�ppars v�llustb�dd f�rsof sig.
Och er och er, o eder, tusen g�nger
Besvurna och igen besvurna, s�g jag,
Ej l�tta och f�rhoppningsfulla nu
Som fordom, men allvarliga och dystra,
P� tidens vingar pekande och p�
Det m�rka �dets j�rnhand, d�r den tung
L�g v�rdsl�st hvilande p� brutna fj�ttrar.--
S� s�g jag �n med vemod, �n med gl�dje,
De dunkla hamnarna af forna fr�jder,
�n bedjande f�r nattens flykt, och �n
Att solen evigt ville borta dr�ja.

Men bergens toppar klarnade i v�ster,

Och snart mot dalen i en l�ngsam str�m
Fl�t ljuset neder fr�n f�rgyllda fj�llar,
Och dagen frambr�t, och hans str�lar f�llo
P� Minnas bleka kinder ren.
D� slog hon opp sitt �ga, s�g mig an
Med blickar, ej f�rsl�ade som nyss,
Men skarpa, genomtr�ngande som pilar:
"Du �r det, jag har funnit dig; min dr�m,
Min sv�ra dr�m �r slut."--Med dessa ord
Uppstod hon hastigt, gr�t en t�r f�rstulet
Och tog min hand och talte himmelskt lugn:
"Se, pl�gans spjut �r krossadt, t�ckelset
�r fr�n mitt �ga fallet; jag har funnit
Det jag har s�kt, och hj�rtat vill ej mer.
Hvad jorden �ger, hennes fr�jd och sm�rta,
Har jag i br�ddadt m�tt t�mt ut, och mer
Har hennes tr�nga f�rr�d ej att sk�nka.
Jag vandrar nu, dit du ej f�lja f�r;
Men snart jag vandrar l�ngre bort, och d�
V�lkommen efter!
Som jag skall du kanh�nda l�nge dr�mma,
Att du f�rg�fves s�ker h�r din s�llhet,
Och s�som jag skall �fven du en g�ng,
Med hj�rtat lugnadt och med sj�len ljus,
F�rv�nad vakna, sluten i dess armar;
Till dess farv�l!"--Hon kramade min hand
Och v�nde stilla mot den smala stigen
Och b�rjade med l�ngsam g�ng sin f�rd.
Min famn stod �ppen, och mitt �ga bj�d,
I t�flan med min tunga, henne �ter;
Hon s�g min t�r ej, och min b�n dog bort,
F�rg�fves klappande p� hennes hj�rta.
Sin bana gick hon, obeveklig, kall,
Den bleka m�nen lik p� vinterns himmel.
Jag skyndade i hennes sp�r, jag ville
I mina armar sluta �n en g�ng
Den afgud, som mitt hj�rta evigt famnar.
Jag nalkades,--hon s�g tillbaka d�
Och h�jde hotfullt varnande sin hand;
F�risad stod jag kvar p� hennes bud,
En blodl�s bild, ur marmorns klyfta huggen,
Lik s�ngaren i Plutos dunkla borg,
D� natten tog hans Eurydice �ter.
Or�rlig var min fot vid marken h�ftad,
Mitt br�st var l�nge utan suck och st�mma,
Tills jag omsider s�g, hur mer och mer
Den �lskade i skogens djup f�rsvann.
D� fick jag klagor�stens g�fva �ter
Och ropade med hemsk f�rtviflan: Minna!
Men blott ur bergens sorgsna grottor kom
I l�nga suckar �tersvaret: Minna.

Hon vandrar!--Hj�rta, fr�gar du hvarth�n?

Hvarth�n, om icke till sitt hem, sin make;
Ty hvarje �delt sinne b�r sitt tv�ng
Och smider pliktens kopparkedjor starka.
V�lan, hon g�r tillbaka till de sina,
Med k�nslan kufvad af f�rnuftets bojor.
Hon f�r ej minnas, vill ej minnas mig;
Och snart skall vanan, som det tunga l�ttar
Och det f�rhatliga g�r ljuft och �lskadt,
Med milda h�nder blomsterh�lja t�rnen
Af hennes olycksaliga f�rbund.
N�r d� med fridens gryning i dess sj�l
Dess bleka kinders nya gryning b�rjar,
Hvem �r den lycklige, hvars kyssar f�
Ur deras morgonrodnad purpurn suga?
Och n�r ifr�n den friska barmens skatter
Hon sl�jan kastat och det rum betr�der,
D�r, lyst af lampan eller stj�rnan blott,
F�rs�tligt yppig h�gtidsb�dden sv�ller,
Hvem f�ljer gl�djerusig hennes steg
Och m�ter, tr�nande, sekundens dr�jsm�l?--
Ha! Icke den, som ensam irrar h�r
Och dricker nattens kulna dagg och s�ker
En mossbevuxen klippas l�ger,--n�jd,
Om han p� den kan f�r en stund f�rgl�mma,
Hvad han har varit, hvad han �r och blir.
Hvad hvisken I uti mitt �ra �ter,
Dagskygga sp�ken, barn af m�rkrets v�rld?
Hvad br�t v�l Minnas make?--Dock, hur ljuft
Att se det blod vid dolkens sidor stelna,
Som brunnit nog vid Minnas sida ren!
Fly, afgrundstanke! Vill du locka bort
Ur sj�lens famn dess enda skatt, den �ngel,
Som ensam blef den �fvergifne trogen
Och stundom talar om ett annat land,
D�r Minnas k�rlek m�ter mig p� stranden?
Nej, han skall lefva, om han kunde �n
Med tusen sinnen frossa af sin lycka,
Och ur min s�llhets aska skall jag b�rga dock
En m�jlighet af Minnas �terk�rlek.

Man talar om hur d�dens lugn �r djupt,

Hur bojan faller af den tyngda anden
Den stund, d� hj�rtat sl�r sitt sista timslag
Och mer ej m�ter f�ngenskapens tid.
Och det �r sant, att ingen stormil skakar
Det tj�ll, som byggs �t slumrarn under kullen,
Att ingen sm�rta f�des af den barm,
Som stilla under mossans djup f�rmultnar;
Men anden, anden, �r han fri?--O nej!
Han �r ej fri i eterns ljushaf, d�r
Bevingad mellan stj�rnorna han sv�fvar;
Han �r ej fri i evighetens famn,
I himlens salar �r han slaf �nnu;
Han b�r sin boja i sig sj�lf, s� l�nge
Han b�r ett minne �n af tidens k�rlek,
Och denna k�rlek �r ej skakad af
S� l�tt, som grusets sk�ra fj�ttrar br�ckas.
Se, klippan stiger brant mot molnets rand;
En f�rd till toppen och ett spr�ng fr�n den,
Hvad ringa pris f�r s�llheten och friden,
Om dessa kunde k�pas d�rmed blott!
I tusen skilda dr�kter vinkar d�den,
S� blid, s� litet skr�mmande i hvarje.
Jag kunde st�rta i dess �ppna famn
S� glad som svanen i det klara sundet,
Och dr�jer dock--o, hvarf�r dr�jer jag?
Ha! Blefve anden friad genom d�den
Och ren fr�n hvarje jordiskt minnes smitta,
En suck, en enda klagan skulle d�
Ej mera flyga �fver mina l�ppar.
Nej, blomsterkransa skulle jag min panna,
Till fj�llets spetsar ett triumft�g g�ra,
Och under gl�djes�nger ville jag
Mig segrande i djupets kaos st�rta;
Men nu, hvad vore d�dens frukt? Ett lif
Blott mera m�ktigt att sitt kval begripa.

O. ingen himmel vore h�rlig nog

Att locka dig fr�n jordens dalar, ande,
S� l�nge Minnas hj�rta klappar d�r!
Vid henne skulle du din frihet f�ngsla,
Oemotst�ndligt till din afgrund dragen,
Lik f�geln, som, af ormens blickar sn�rd,
Med �ppna �gon i hans eldgap flyger.
Du skulle fly till Minnas famn och d�r
Ett vittne bli till sinnlighetens segrar,
D� hon, lik fablernas menad, berusad
Af v�llustb�garns gift, f�rgl�mt sig sj�lf
Och jublande i nattens stund p� ett
F�rhatadt altar k�rleksoffer t�nder!
Nej, b�ttre vore, att i klippans barm
Ett evigt f�ngelse f�r dig bereddes,
Dit ingen skymt af jordens bilder hann
Och intet ord af hoppets falska l�ften.
S� �ger d� ej en g�ng du, den hela
F�rbl�dda jordens sista, glada tr�st,
Du fristad, vid hvars portar slafven l�gger
Sin b�rda ned och konungen sin krona,
Du fridens tempel f�r en v�rld, du hamn,
Dit lifvets alla tr�tta segel str�fva,
S� �ger d� ej en g�ng du, o graf,
Ett l�kemedel f�r mitt arma hj�rta!
V�lan, jag vill f�rdubbla mina kval,
Vill sj�lfmant samla sm�rtans alla vapen
Och trycka dem s� flitigt i min barm,
Att s�r p� s�r m� regna och �t mig
Ett �gonblick ej gifvas f�r att k�nna
Det enas pl�gor, f�rrn det andra drabbat.
S� skall den dvala jagas bort, som lik
Det lugn, som mellan �skans knallar r�der,
Ibland f�rbredes i min sj�l och ger
�t kvalets viggar blott en �kad fasa.
Med sorgens �fverm�tt skall sorgen kv�fvas,
Och dessa afgrundsdolkar skola dock
En g�ng f�rsl�as, d� de st�ndigt brukas.

Se opp, mitt �ga, tanke, sp�nn din flykt

Och hj�lp mitt �des bristande f�rm�ga
Att m�la bilder p� min k�rleks duk,
F�rf�rligare �n de redan sporda!
Full�nda teckningen af denna tafla,
D�r Minna v�ckts af morgonsolens str�lar
Och lyftat sakta opp ur vaggans b�dd
Ett barn, som vid dess sk�te ler i s�mnen.
Med sk�rad pensel m�la hennes �gon,
Som tvenne himlar, lugna, klara, bl�,
Med gr�nsl�s �mhet famnande den sp�da.
Och hennes anlet, l�t det h�lft f�rklaras
Af dagens ljus och h�lft af modersgl�djens,
Och att det s�llare m� r�jas �n,
L�t n�gra t�rar i dess s�llhet irra!
Men gif den sp�da �ngeln inga drag,
Som likna mina. Nej! En annan gaf
�t Minna hennes sk�na skatt, en annan
Skall hon i honom �lska, vid en annan
Igenom honom bindas, och �t mig
Skall ingen fl�kt af hennes �mhet �gnas.
S� �r den f�rsta taflan f�rdig. Nu,
G� till den andra, m�la d�r en park
Med l�f och skuggor omkring Minnas boning.
I parken bilda henne, vid dess barm
L�t barnet dricka ur sin n�ringsk�lla,
Och d�r framf�re teckna sen en man,
Som ser med lutadt hufvud ned p� gruppen.
�t Minna gif ett uttryck, som om lunden
Med l�fvens tusen tungor, som om vinden
Ur hvarje fl�kt, ur hvarje str�le dagen
Till henne skulle hviska: "Du �r mor!"
L�t k�lden sm�lta p� dess makes panna,
Gif fadersk�nslor �t hans marmoranlet
Och l�t hans blickar r�ja, att han d�
Begriper v�rdet af sin stulna lycka.
Mig m� din pensel v�rdsl�st kasta ut
Bland klipporna, som trona d�r i fj�rran.
Led n�gra forsar dit, som �fverr�sta
Min klagan, om jag klagar, och ett vindkast,
Som sliter t�rarna ifr�n min kind,
Att ingen d�dlig anar, hvad jag lider!
S� �r den andra taflan sk�n.--Och nu!
Tag mera m�rka f�rger, g�r en natt,
Som dyster hv�lfver sig kring moln och stormar.
I Minnas sofrum s�tt en halfsl�ckt lampa,
L�t s�mnen vinka och paulunen sv�lla,
L�t--nej, full�nda ej din afgrundstanke, nej!
L�t tvenne stj�rnor mot hvarandra irra
Och krossade fr�n sina banor ramla
Och v�rlden lossas fr�n sin fasta grundval
Och jord och himmel i en suck f�rg�s!

FEMTE NATTEN.

Frid, milda afton! Jord och himmel, frid!

En lifstidsf�nge lik, som blef ben�dad
Och kom ur tornets natt; ur j�rn och boja
I dagens vida tempel ut igen,
D�r solen brann, d�r luften lj�d och f�ltet
I l�f och blommor mot hans anblick tr�dde
Och hvarje bana var f�rutan gr�ns
Och hvarje s�llhet s�som himlen �ppen:
Lik honom, endast mera s�ll, st�r jag
Ibland passionens s�nderbrutna l�nkar.
P� detta spegelklara haf af frid
Vill hj�rtat b�fva, o, och kan det icke!
Och tanken skakar tveksamt sina vingar
Och vill ej tro sin frihet, och likv�l
F�r hvarje vingslag honom �fver molnen.
Hur sk�nt jag lefver, o, hur l�tt jag andas!
Hur h�rlig str�lar kv�llen f�r mitt �ga,
Och hoppet vet dock af en b�ttre morgon.
En k�rleksb�dd �r jordens gr�na matta,
Och s�mnen �r dock mera ljuf d�runder;
Hur saligt allt!--Jag st�r p� Minnas graf.
Jag st�r p� Minnas graf!--O, det �r ljuft
Att t�nka, hur hon hvilar lugnt h�r nere
Och hur jag sj�lf skall snart f� hvila lugnt.
Hur obetydlig var ej denna skatt,
Som sk�flades af oinvigda h�nder!
Hvad �gde icke Minna kvar f�r mig?
Den sj�l, som l�g od�dlig i dess �ga,
Den sk�nhet, som i hvarje fiber brann,
I tiden t�nd, men t�nd f�r evigheten,
Den var f�r mig; f�r hennes make var
Ej annat �n det stoft, d�r masken nu,
Som han, sin medvetsl�sa h�gtid firar.

Du sofver, Minna? Nej, du sofver ej!--

Ditt hj�rta sofver, men din ande vakar,
Din skuggbild �r det, som s� k�rligt ser
Ur hvarje blommas daggbest�nkta �ga;
Med f�gels�ngen, som ur parken skallar,
Melodiskt blandad, n�r din r�st mitt �ra:
En hviskning s�nder du i hvarje fl�kt,
Ett budskap med hvar sky, d�r oppe t�gar;
Och jag f�rst�r din vink och lyder den.

O, hvad �r sorgen, p� hvars altar vi,

Nattvandrande i stoftets dalar, offra?
Och denna h�r af m�dor och bekymmer
Och kval och fasor, som f�rt�ra sinnet,
Hvad �ro de?--En tropp af skuggor blott,
Fantomer, verkliga f�r tankens �ga,
S� l�nge han i m�rkrets rike dv�ljs,
Men tomma, utan varelse och kraft,
S� snart han m�ktar sig mot ljuset svinga.
Ej utom grusets r�cka �dets gr�nser;
Och m�nniskan, som �r p� jorden jord,
�r himmel genast, d� hon �r d�r oppe.
Hur ser jag icke nu med �mkan neder
P� er, o n�tter, som jag genomvakat,
P� er, o dagar, som jag gr�tit bort!
Jag kan knappt mera fatta dessa sm�
Bekymmer, som mig syntes d� s� stora;
Ty i min k�rleks rika helgedom

Hur lydde Minnas sista ord till mig?

"Som jag skall du kanh�nda l�nge dr�mma,
Att du f�rg�fves s�ker h�r din s�llhet,
Och s�som jag skall �fven du en g�ng,
Med hj�rtat lugnadt och med sj�len ljus,
F�rv�nad vakna, sluten i dess armar."
O, nu f�rst�r jag hennes mening klart!
Min pl�ga var en dr�m,--det verkliga
�r icke f�dt och skiftar ej med stunden.
Ett enda var dock sant; det var min k�rlek;
Jag sof uti dess famn,--nu �r jag vaken.
Jag s�g i s�mnen sp�ken, natt och fasor;
Nu ser jag Minna, himlarna och Gud.
O k�rlek, huru sk�n �r icke du
Emot den Amor med f�rgiftadt koger,
Som dikten m�lar och passionen tror!
Du st�r f�rklarad f�r mitt �ga nu;
Jag ser din b�ge riktad, men den �r
Den �ppna famn, du str�cker ut mot v�rlden;
Och dina pilar k�nner jag--de bildas
Af oskuld, salighet och ljus.
Det var en stund--jag s�g dig d� i samma
Gestalt som nu,--det var den f�rsta g�ngen,
Jag dig f�rklarad s�g i Minnas blick.
Dig sl�t jag d� med henne mot mitt hj�rta;
Men blott en stund, sen fann jag dig ej mer.
Mitt ljus var slocknadt, i min sj�l var skymning,
Och f�r s�mnvandrarn genom lifvets natt
Sj�ng sinnligheten en f�rr�disk vaggs�ng.
O, endast tvenne flyktiga minuter,
O, af det l�nga lifvet endast tvenne
�r m�nniskan ur stoftets dvala v�ckt
Och kan mot andev�rldens v�llust sk�da;
Och dessa gry med hennes f�rsta k�rlek
Och hennes sista stund!--Som barnet hvilar
Med slutna �gon vid sin moders barm,
S� hvilar m�nniskan i evighetens.
En g�ng vid modrens kyss sl�r barnet opp
Sin blick och ler och somnar in �nyo;
Och det �r bilden af v�r f�rsta k�rlek.
Men dr�mmar smyga till den sp�das sinnen,
Oroande, f�rs�tliga och grymma,
Som st�ra pulsens g�ng och hj�rtats frid;
Och slumrarn kvider d�, och t�rar tr�nga
Igenom �gonlockens tr�nga galler,
Och modren sluter honom n�rmare
Och n�rmare emot sitt br�st, till dess
Han vaknar, ser f�rv�nad opp och k�nner
Den hulda snart och ler igen och str�cker
De sp�da armarna med fr�jd mot henne;
Och det �r bilden af v�r sista stund.
Men icke alltid pl�gas slumrarn dock
Af sv�ra syner; ty minuter gifvas,
N�r leende i n�gon jordisk form
Hans b�ttre lif f�r honom uppenbaras,
Fast bilden �r f�rg�nglig som hans dr�m.
Hvad var min kyss, som outsl�cklig brann
P� Minnas rosenl�ppar? Hvad den s�llhet,
Som brusade igenom mina �dror
Hvar g�ng, jag henne tryckte mot min barm?
Hvad var det ljus, som h�rligare d�
Fr�n dagens gyllne k�lla tycktes fl�da?
Den sk�nhet hvad, som d� uti min sj�l
S� yppigt ur naturens fullhorn t�mdes?
Hvad voro de? Blott dr�mmar,--ack, men dr�mmar,
I hvilkas skuggdrag dock en v�nlig skymt
Af evighet och himmel l�g f�rklarad.

Jag st�r p� Minnas graf och t�nker �n

P� forna s�lla dar. Och hvarf�r skulle
Jag er f�rjaga, mina fr�jders minnen?
�r icke lifvets b�sta fr�jd �nd�
I d�dens stilla g�rdar s�som hemma?
V�lkomna, bilder fr�n min ungdomsv�rld,
F�rtroliga gestalter, utan omsorg
Och utan strid, med hj�rtan, fulla blott
Af stundens sk�nker, och med �gon, blinda
F�r hvad en framtid i sitt sk�te bar!
V�lkomna! H�r vid grafvens rand �r st�llet,
D�r oskuldsdr�mmar obesvikna dr�mmas
Och sorgl�sheten f�r en dag, som gryr,
Ej vid dess skiften f�r med marter g�ldas.
H�r �r ert r�tta hemvist, h�r �r ljuft
Att se er �ter, och jag vill besv�rja
Ur mullens djup den tysta slumrarinnan
Och �n en g�ng med er och henne g�
Min gr�na, rika barndomsdal igenom.

Men tiden flyr, och afskedsstunden nalkas,

Ett afsked, d�r om �terkomst ej talas,
Men intet hj�rta l�mnas tr�stl�st kvar.
Jag flyr nu fr�n ett land, d�r jag en fr�mling var,
Och mot mitt sk�na hemland syftar f�rden.
Och m�ngen fr�jd blef denna kust mig skyldig;
Ack, m�ngen lofvad fr�jd, men ingen t�r
Af pr�fningarnas gift, af sorgens galla.
Dock dr�jer jag med fuktadt �ga �n
Upp� den kulna, t�rnes�dda stranden.
Af afskedsstunden adlas allt till dyrbart,
Och �mt f�rsonad blickar jag farv�l
�t hvad jag nu f�r alltid �fvergifver.
O, det �r l�tt att of�rr�tter gl�mma,
D� man �r �fver lidandet och sorgen,
Och ingen bitter tanke tar man med
Till k�rlekens och fridens ljusa fester.
Farv�l, du h�ga drott, som evigt ung
Din eldvagn genom eterns rymder �ker,
Du milda sol, farv�l! F�r hvarje g�ng
Jag jublande p� ditt triumft�g sk�dat,
F�r hvarje g�ng jag i ditt varma ljus
Tyckt fosterlandets klara dagar skimra,
F�r hvarje fr�jd, som i ditt h�gn slog ut,
F�r hvarje k�nsla, som din l�ga mognat,
F�r ljusets och f�r lifvets b�sta g�fvor,
Haf tack, haf hj�rtlig tack!--Snart skall jag mer
Ej se din morgonrodnad gry, ej h�ra
De hymners ljud, som f�lja dina sp�r;
Men du, ej tr�tt, ej �ldrad, skall �nnu
Ditt friska spann igenom v�rlden jaga
Och m�ta sekler �t f�rg�ngelsen
Och lugnt utur f�rg�tna sl�kters mull
Till blomning �ter nya sl�kter v�cka,
Till dess du �fven en g�ng, m�tt af �r,
Ur redet l�ser dina gyllne f�lar
Och l�gger ner ditt rika l�n hos Gud.
Till dess farv�l!--Och du, o sk�na dal,
Som i din blomsterfamn mig tog den stund,
Jag kom som g�st till obekanta l�nder,
Du, bland hvars lunders sus och k�llors sorl
Jag mig s� ofta i mitt hemland dr�mde,
Farv�l, farv�l! F�r mig skall icke mer
Din majdag gry och dina blommor knoppas.
Men tag en annan i mitt st�lle d�,
En annan, irrande som jag i gruset,
Tag honom till ditt sk�tebarn som mig
Och skrif f�r honom med hvar nyf�dd v�r
Din blomsterskrift om b�ttre regioner.
Och er, och er, o millioner hj�rtan,
Som blifven h�r att gl�djas och att lida,
�t er en afskedssuck, ett �mt farv�l!
F�r er �r pr�fningen ej slutad �n,
Men m�nga h�rda strider obest�ndna.
O, klagen ej, fast�n ej hvarje fr�,
Som hoppet dj�rft i �dets drifhus kastar,
En gr�nkl�dd st�ngel skjuter opp och b�r
Lycksalighetens himlaburna frukter!
F�r dem �r tidens sol f�r kall �nd�.
Men om, af bittra sorgers t�rregn ammad,
En jordisk s�llhet slutligt gror f�r er
Och �fven den af kulna stormar sk�rdas,
S� klagen ej �nd�, ty med sin v�llust
Och med sitt kval �r lifvet dock en dr�m!
Och nu, och nu �r intet mera kvar!
H�ll famnen �ppen, Minna, d�r du glad
Ur �nglars krets mot min f�rvandling sk�dar;
H�ll famnen �ppen,--om ett �gonblick
�r jag hos dig, i dina armar redan!--

ANDRA DELEN.

TJ�NSTEFLICKAN.

Om ren vid helga klockors ljud

Jag stode i min h�gtidsskrud
Och s�ge natt och dimmor fly
Och s�ndans sk�na morgon gry!

F�rbi �r veckans m�da d�;

Till ottes�ngen f�r jag g�
Och tr�ffa n�ra kyrkan den,
Som saknat veckan ut sin v�n.

Han st�r v�l d� p� f�rhand ren

P� kyrkobackens brant allen
Och blickar �fver tr�skets l�ngd
P� sl�dornas och folkets m�ngd.

Och jag �r den, som efters�ks,

Och t�get nalkas, skaran �ks,
Och pl�tsligt syns jag d�ribland
Och r�cker honom gladt min hand.

Nu, muntra syrsa, sjung din s�ng,

Tills p�rtan brunnit ut en g�ng
Och jag f�r g� till s�ngs igen
Och dr�mma om mitt hj�rtas v�n.

Jag sitter h�r och spinner nu,

Och rullan �r ej half �nnu;
Och Gud vet, n�r jag spunnit ut
Och n�r den l�nga kv�lln tar slut!

BONDGOSSEN.

Jag huggit, tills min kraft f�rg�tt,

Och hugger om igen,
Och yxans st�l �r hvasst och godt,
Men furan st�r dock �n.
Min arm var en g�ng tung och stark;
Nu �r den mer ej s�,
Sen vintern om jag �tit bark
Och druckit vatten p�.

Ifall min tj�nst jag bytte om

Och b�ttre f�r mig s�g,
Jag kanske till en herre kom,
Som hade br�d af r�g.
Kanske i n�rmsta stad jag fann
En l�n f�r tro och flit.--
Jag t�nker ofta s� och kan
Dock icke l�ngta dit.

St�r fj�llet d�r med l�fprydd topp

Och ser i sj�n sin bild?
G�r solen d�r s� h�rlig opp,
Och g�r den ner s� mild?

Finns d�r en dal, som blomdoft str�r,

En mo, som tallar b�r?
Och hon, hvars vallhorn nu jag h�r,
Skall hon v�l finnas d�r?

F�rbi far molnet utan skygd,

Till vindens tidsf�rdrif;--
Och utan v�n och fosterbygd
Hvad �r ett m�nskolif?

Kanske att Gud h�r folkets r�st

Och lindrar landets n�d;
Kanske en b�ttre sk�rd i h�st
Oss ger ett b�ttre br�d.

RODDAREN.

Sjung, arma gosse, sjung!

Din rodd blir annars tung,
Din hand vid �ran domnar snart,
Och hvem skall sen ge b�ten fart?

En v�g ej r�r sig mer,

Af sol och dag jag ser
En strimma blott vid v�sterns bryn,
Och m�rk i fj�rdens djup �r skyn.

S�g, arma gosse, s�g:

Hvart skyndar du din v�g,
Allena, str�fvande och tr�tt,
D� natten sj�lf har somnat s�tt?

�r det en f�geltropp,
Du skr�mt vid stranden opp,
�r det en lom, �r det en and,
Du jagar nu fr�n strand till strand?
Du, som fr�n skog och fj�ll
Mig fr�gat m�ngen kv�ll,
Mig fr�gat f�rr, mig fr�gar �n
H�r, eko, h�r mitt svar igen:

Jag ingen f�geltropp

Har skr�mt vid stranden opp,
Det �r ej lom, det �r ej and,
Jag jagar nu fr�n strand till strand;

Min tanke jagar jag:

Hvartenda �retag,
Hur l�tt det �r, hur svagt det �r,
Mig n�rmre till min tanke b�r.

D�r r�ken stiger opp

Mot klippans bl�a topp,
D�r hyddan syns vid tr�skets slut,
Dit har min tanke rymt f�rut.

D�r skall jag finna den,

F�rrn det blir dag igen,
N�r b�ten hunnit strand och hamn,
Och jag min trogna flickas famn.

TALLTRASTEN.

Det �r s� l�tt man r�rs och andas ren;

Ej mer en br�nnhet sol med stupadt sken!
Af sommardagen finns ej �frigt mer
�n v�sterns glans, som genom lunden ser,
Och vindens fl�kt, som, redan matt och sval,
Skall domna snart p� blomstren i v�r dal.

Blott du, den silfverklara kv�llens v�n,

O talltrast, bryter nejdens tystnad �n!
�r dagen eldig och �r natten ljuf,
Af b�da diktens f�rger l�nar du
Och m�lar i en of�rg�nglig s�ng
Din trohets h�gtid s�som v�ren l�ng.

Du har som jag en v�n att tolka f�r

Den fr�jd, det kval, ditt veka hj�rta r�r.
Har jag som du en st�mmas v�lljud f�tt,
Ett spr�k s� innerligt, s� l�tt f�rst�dt?
O, kan jag s�ga, hur jag �lskar nu,
Och kan jag en g�ng �lska �mt som du!

Lycksalig den, som vid naturens br�st

Fr�n henne h�mtar k�rlek, ord och r�st,
Som, irrande, sitt modersm�l ej gl�mt!
Han dr�mmer blott och s�ger, hvad han dr�mt,
Men medvetsl�s och utan reglors tv�ng
Han dr�mmer vishet och han talar s�ng.

Jag vill dig h�ra, skald, vid skogens bryn,

Tills sista purpurn flytt fr�n aftonskyn
Och nattens fackla t�ndt sitt bleka sken.
Vid hyddan m�ts jag af min flicka sen,
Och skall jag tolka, hur jag dig f�rst�tt,
Ej ord jag brukar, utan kyssar blott.

J�GARGOSSEN.

P� marken vistas f�geln blott,

Och l�fven skymma �n;
Jag har ej gjort ett enda skott,
Och det blir kv�ll igen.

Om vintern komme hit en g�ng

Med drifvor i sitt fj�t,
Jag s�ge b�ttre ripans g�ng,
Och orren h�lle tr�'t.

Om luften ville blifva sval

Och l�fven falla sen,
Jag s�g kanske i n�sta dal
En flock af j�rpar ren.

Dock snart skall ripans sp�r sig te,

Och j�rpens skygd f�rg�;
Men den, som helst jag ville se,
Skall jag ej se �nd�.

Jag blickar h�r,--hon blickar d�r,

Men ack, vi m�tas ej!
Jag kunde st�, d�r blicken �r,
Och s�ge henne ej.

Emellan oss �r sj�, �r fj�ll,

�r mo med furu p�,
Emellan oss �r dag och kv�ll
Och kanske natt ocks�.

MORGONEN.

Solen n�gra purpurdroppar

Ren p� �sterns skyar st�nkt,
Och p� buskar, blad och knoppar
Daggens p�rleskur sig s�nkt.

Skogens alla f�glar svinga

Jublande fr�n topp till topp,
Tusen gl�djeljud f�rklinga,
Tusen st�mmas �ter opp.

Fj�rden krusas, b�ljan randas,

Lunden r�rs af fl�kt p� fl�kt,
Lif och blomsterdofter blandas
I hvarenda andedr�kt.
�ngel fr�n det fj�rran h�ga,
Hvarje v�sens blida v�n,
Gryning, har ett mulnadt �ga
M�tt din ljusa anblick �n?

Skingrad �r bekymrens dimma,

Tankens dystra moln f�rg�tt;
Dagen i sin barndomstimma
�lskar barndomsk�nslor blott.

Ingen lider, ingen saknar;

Allt �r gl�dje, frid och hopp.
Med naturens morgon vaknar
Hvarje hj�rtas morgon opp.

KYSSEN.

Jag kysser dig och ledsnar ej,

Och skall jag n�nsin ledsna? Nej!
Nu, goda flicka, svara mig,
Hvad s�llhet kyssen sk�nker dig!

Du �lskar den s�v�l som jag;

Nu s�g, hvad utg�r dess behag?
Jag fr�gar nu, jag fr�gte nyss
Och f�r till svar blott kyss p� kyss.

Om i min l�pp man boning g�mt,

Du kysste den ej mera �mt;
Om galla vore st�nkt d�rp�,
Du kysste lika �mt �nd�.

Se till, hvad f�reb�r du v�l,

Om n�gon fr�gar efter sk�l,
Nej! Om n�gon oblygt kommer nu
Och fr�gar: Hvarf�r kysses du?

Och folket d�mer str�ngt, min v�n,

Hvad skall det s�ga d� om den,
Som annat ej �n kyssa g�r
Och sj�lf ej en g�ng vet hvarf�r?

F�r min del jag ej hittat p�,

Hvad godt i kyssen finnas m�;
Men jag vill d�, om jag en stund
Skall st�ngas fr�n din purpurmund.

DEN �NGRANDE.

G�m, poppelskugga, i ditt trogna sk�te

De ord, han sade vid v�rt sista m�te!
Hans dj�rfva b�n, hans vrede och hans oro
F�r mig, f�r tystnaden och dig blott voro.
Ty solen sjunkit redan fr�n det h�ga,
Och ingen stj�rna �ppnat �n sitt �ga,
Och ingen vaken vind fanns mer i nejden,
N�r om min afskedskyss han t�nde fejden.

F�r dig blott kan jag yppa, hvad jag k�nde,

Hur hvarje suck, hvar t�r, han g�t, mig br�nde,
Hur gladt jag honom tusen kyssar unnat,
Om flickan v�gat ge och blygseln kunnat.

S�g honom du, om n�gon g�ng han nalkas

Att dr�mma bort en stund hos dig och svalkas,
S�g honom d�, ifall ett spr�k du �ger,
De tysta ord, jag nu med b�fvan s�ger:

"Gl�m, goda gosse, hvad dig kr�nkt och sm�rtat!

Den k�ld, hon hycklar, �r dock l�ngt fr�n hj�rtat.
F�rt�rnas ej, fast henne h�rd du tycker,
Och tr�ttna ej vid hennes blyga nycker!"

DET VAR D�.

H�gre mot sanden

Svallar den vreda sj�n,
Bj�rken p� stranden
Susar ej mera gr�n;
Marken �r stel af sn�n.

Du, som med v�ren

Flydde fr�n dal och v�n,
Bragte dig t�ren
Blott f�r en stund igen,
Ville jag s�ga �n:

"Sk�da kring runden,

Flicka, en g�ng �nnu!
Minns du, hur lunden
Fordom var gr�n och ljuf?
Se, hvad den blifvit nu!"

Sen, d� hon flydde,

Skulle hon s�ga s�:
"Sk�nare grydde
Ynglingens kind ocks�;
Men det var d�,--ja, d�!"

SJ�MANSFLICKAN.

Vinden bl�ser opp i hast,

Segel fylla st�ng och mast,
Skeppet styr till fj�rran l�nder,
Gud vet, n�r det �terv�nder!
Du, som far d�r, �ger du
N�gon blick f�r mig �nnu?
O, jag s�g dig �n kanh�nda,
Om min gr�t blott toge �nda.

Vore jag, hvad f�geln �r,

Vingad, s�som m�sen d�r,
F�ljde jag dig glad p� f�rden
Till den obekanta v�rlden!

Kom best�ndigt, dit du kom,

V�nde, n�r du v�nde om,
Spelte med min l�tta vinge
Och din blick i flykten finge.

Men den arma flickans lott

�r att fl�kta afsked blott
Med en t�rfull duk i handen,
Vingl�s l�mnad kvar p� stranden

L�ngt ifr�n att f�lja f�,

M�ste jag tillbaka g�,
Innan kv�llen komma hunnit,
Innan seglet �n f�rsvunnit;

M�ste jaga ur mitt br�st

Saknaden, som �r min tr�st,
Torka v�l fr�n kinden t�ren,
Att min mor ej m�rker sp�ren.

H�LSNINGEN.

F�stet klarnar opp, den dunkla skuren

L�mnar rum f�r aftonsolens sken,
Och p� fj�rden, af en svallsj� buren,
Vaggas dagens storm och sofver ren.

Hon, som saknat mig p� m�nga dagar,

Ser ej �n min julle styra dit;
Kanske st�r hon nu vid sj�n och klagar
Och med t�radt �ga blickar hit.

Ej ett vindkast fyller dock mitt segel,

Och det vill ej skrida, om jag ror,
Och s� l�ngt, l�ngt bortom fj�rdens spegel,
Skymtar udden, d�r den hulda bor.

Svala, du, som r�r s� g�rna vingen,

Med ett tr�stens bud till henne flyg!
P� dess skuldra sitt och, sedd af ingen,
Dessa ord i hennes �ra smyg:

Goda flicka, om din v�n du saknar,

H�r hans trogna h�lsning genom mig!
N�sta morgon, endast vinden vaknar,
Lossar han sin b�t och s�ker dig.
L�ng �r v�gen, och han sj�lf beh�fver
Vindens hj�lp att klyfva fj�rd och sund;
Men, hur lugnt det �r, som jag d�r�fver
Sv�fvar l�tt hans tanke hvarje stund.

N�gra f�gelljud i skogen v�ckta,

Blott en k�llas sus bland strandens fj�ll,
Blott en myggsv�rms l�tta vingslag fl�kta
Den med blixtens snabbhet till ditt tj�ll.

AKTA, D� �R GUDEN N�RA!

Sk�na flicka, yra flicka,

V�nta n�gra v�rar bara,
Och du skall s� fritt ej blicka,
Och du skall s� yr ej vara.

Fjorton �r blott gl�dje amma;

Femton �r och sexton stunda,
Guden kommer med sin flamma,
Och det blir helt annorlunda.

Blott en gnista af hans l�ga

Tusen sorgsna tankar f�der,
Blott en fl�kt ifr�n hans b�ga,
Och det friska hj�rtat bl�der.

Flicka, �n mot pilens sm�rta

Ingen sorgfull vakt beh�fves;
Guden nalkas ej ett hj�rta,
Medan �n dess aning s�fves.

Men n�r friden byts i saknad,

Saknan i beg�r, som t�ra,
Akta, d� �r slumrarn vaknad,
Akta, d� �r guden n�ra!

Lugnet st�res, gl�djen smittas,

Inga fr�jder lyda valet,
Och i �gats spegel hittas,
Mellan hopp och l�jen, kvalet.

SERENAD.

Ren sl�ckt �r lampan i min flickas kammar,

Ett blekr�dt m�nsken blott p� rutan flammar,
Och genom sl�jan, f�st f�r den, jag ser
Den sk�nas bild ej mer.

Snart skall hon b�ddens trygga fristad hinna;

Sen, blyga Cynthia, blif min spejarinna
Och yppa v�nligt, hvad du sk�da f�tt,
F�r mig och natten blott!
Om med en blick, d�r himlen str�lar �ter,
Hon sammanknyter h�nderna och gr�ter
Och talar ord, som blott en �ngel h�r,
Sin aftonb�n hon g�r.

Men om den h�ljda barmen r�rs och b�fvar,

Ett leende p� rosenl�ppen sv�fvar
Och kindens l�ga sakta t�nder sig,
D� dr�mmer hon om mig.

F�RST�LLNINGEN.

Alla k�nna fr�jd och sm�rta,

Fast ej alla det f�rklara;
Hvarje flicka har ett hj�rta,
Fast hon l�tsar utan vara.

F�r de n�jen, gudar skicka,

Kan sig ingen d�dlig akta;
Kyssar �lskar hvarje flicka,
Fast hon l�tsar dem f�rakta.

Yngling, �lska, brinn och l�ga,

Och med k�ld skall du bel�nas,
Men ett likn�jdt steg blott v�ga,
Och ditt kval skall bli din sk�nas;

Och dess f�f�ngt dolda sm�rta

Skall i min, i r�st f�rklara:
"Hvarje flicka har ett hj�rta,
Fast hon l�tsar utan vara."

Fordra tusen kyssar,--alla

Skall med hyckladt tv�ng hon unna;
Fordra ingen,--och den kalla
Skall ej en f�rsaka kunna,

Skall ur t�rar ofta blicka,

Skall i suckar hviska sakta:
"Kyssar �lskar hvarje flicka,
Fast hon l�tsar dem f�rakta."

FJ�RILN OCH ROSEN.

Rosen lutar, blek om kinden,

Hennes tid �r all;
Fj�riln domnar under vinden,
Under skurens svall.
N�r skall fj�riln f� tillbaka
Sina lekar och sin maka?
N�r f�rl�ter
Dvalan �ter
Rosens matta �gonlock?
Barn af sommarn, lefde b�da
Lyckliga som den;
Inga skiften, ingen v�da
St�rde gl�djen �n.
Af hvarandras kyssar s�lla,
Utan skuld att vederg�lla,
Utan oro
B�da voro,
Och de m�ste st�ras dock!

Hur de dr�ja, hur de bida,

Aldrig v�ckas de;
K�rleken vid v�rens sida
Kan ej lif dem ge;
Men p� kullen, d�r de b�rgas,
Nya, sk�na rosor f�rgas,
Och i doftet
�fver stoftet
Sv�rmar nya fj�rlars flock.

F�GELF�NGARN.

Jag vandrar fram p� skogens ban

Och blickar opp i tall och gran,
Och ofta nog jag f�glar ser,
Men ingen flyger ner.

Och hvar och en tycks fly den str�t,

D�r jag har utsatt mitt f�rs�t,
Och lika tomh�ndt, som jag kom,
Jag m�ste v�nda om.

Jag borde se med sorg och �ngst

P� min bedragna f�gelf�ngst,
Men huru felt det �n m� sl�,
�r jag f�rn�jd �nd�.

Jag har en snara kvar till slut

Som aldrig l�mnats tom f�rut,
Dit f�geln, lika g�rna g�r,
Som jag densamma f�r.

Och n�r jag kommer hem igen

Jag gillrar �n i afton den:
Och flicka lyder f�gelns namn
Och snaran �r min famn.

TILL AFTONSTJ�RNAN.

Stj�rna, kv�llens dotter, du,

S�g mig, hvad du sk�dar nu?
Ser du fr�n din trygga borg
Mer af gl�dje eller sorg?
Kanske p� ett stormigt haf
Seglarn nu fr�n b�ljans graf
�n med fruktan, �n med hopp
Blickar mot din ledning opp.

Kanske i en bortgl�md dal,

Ensamt l�mnadt med sitt kval,
S�ker nu ett krossadt br�st.
I ditt milda �ga tr�st.

Kanske att p� dig som b�st

N�gon trogen flicka f�st
Sina blickar, och beg�r
Att sin �lsklings m�ta d�r.

Ser du seglarns kosa st�rd,

L�t den bli till r�tta f�rd!
Ser du sorgen, kvald och gl�md,
H�ll din ljusa tr�st ej g�md!

Men om du min flicka ser,

S�nd en v�nlig str�le ner,
Sen du skrifvit i dess sken,
Att jag v�ntar l�ngesen.

DEN D�ENDE.

Den l�nga natten g�tt till �nda snart:

Blir icke hvalfvet redan ljust och klart,
Och f�r ej tr�skets sn� ett h�gre sken?
Var det ej orrens rop, s�m h�rdes ren?

N�r morgonsolen gl�der innan kort

Och sn�n p� taket b�rjar sm�lta bort,
Och droppa efter droppa ren jag ser
F�rbi den �ppna gluggen falla ner,

Och syrsan tystnat inne, och jag h�r

Den muntra sparfven kvittra utanf�r,
D� h�llen mig en annan s�ng beredd,
En k�rfve halm, p� stugans trappa bredd.

Ty jag vill ledas dit och hvila d�r

Och se, hur sk�n och glad naturen �r,
Och fr�jdas �n en g�ng �t land och sj�
Och sen i v�ren, d�r jag lefvat, d�.

YNGLINGEN.

Vind, som mig smeker och l�mnar,

S�g, hvart din kosa du �mnar,
Skyndande, flyktig och snar,
S�g mig, hvar hamnar du,--hvar?
B�lja, som gungar min julle,
Skulle jag f�lja dig,--skulle
�rorna lyda ditt drag,
Svara, hvar hamnade jag?

Tankar, otaliga tankar,

S�gen, hvar kasten I ankar?
Barn af en �dlare v�rld,
Ges det ett m�l f�r er f�rd?

TILL EN ROS.

Slumrarinna i den slutna knoppen,

Vakna snart och gl�d din fosterdal,
M�tt af fj�rilns kyss och smekt af droppen,
Som fr�n himlen faller mild och sval.

Skynda, skynda! Allt, af stunden gifvet,

Varar blott s� l�nge stunden r�r.
Skynda, skynda!--Gl�djen �r som lifvet,
Lifvet �ter som en flyktig v�r.

�lska, njut och l�ga, sk�na blomma,

Vecklad ut i f�gring mer och mer!
Innan h�sten m� en �ngel komma;
Som dig bryter och �t himlen ger.

DEN SK�NA.

Allt �r godt, hvad jag vill g�ra,

Allt �r l�tt, hvad jag beg�r,
Alla hviska i mitt �ra,
Huru sk�n jag �r.

En ber�mmer �gats l�ga,--

V�xten en, en annan hyn;--
F�r jag ej min spegel fr�ga
Eller tro min syn?

Tittar jag i spegeln bara,

Ser jag sj�lf dock mycket mer,
�n min hela friarskara
P� en afton ser.

Ljuft det vore att ber�mmas,

Fast ber�mmet �r en vind,
Skulle ej mitt hj�rta gl�mmas
F�r min vackra kind.

Men f�r den blott ord man �ger,

Blott f�r den �r k�nslan gjord;
Ingen till mitthj�rta s�ger
Ett f�rtroligt ord.
VID EN K�LLA.

Jag sitter, k�lla, vid din rand

Och ser p� molnens t�g,
Hur, ledda af en osedd hand,
De v�xla i din v�g.

D�r kom en sky, den log s� r�d,

Som rosenknoppen ler.
Farv�l! Hur snart farv�l den bj�d,
F�r att ej komma mer.

Dock, d�r en annan mera klar

Och str�lande igen!
Ack, lika flyktig, lika snar,
F�rsvinner �fven den.

Nu �ter en!--Den vill ej fly,

Den vandrar tungt sin stig;
Men, k�lla, m�rk �r denna sky,
Och den f�rm�rkar dig.

Jag t�nker, n�r jag ser dig s�,

Upp� min egen sj�l:
Hur m�ngen gyllne sky ocks�
Har bjudit den farv�l,

Hur m�ngen, tung och dyster, spred

Sin djupa natt i den
Och kom s� hastigt, ack, men skred
S� l�ngsamt bort igen!

Men hur de kommit, hur de g�tt,

Jag k�nt dem ganska v�l:
De varit tomma skyar blott
I spegeln af min sj�l.

Och spegelns ljus och m�rker skall

Likv�l af dem bero!--
O k�lla, n�r blir leken all,
N�r f�r din b�lja ro?

DEN SJUTTON�RIGA.

Jag vet ej, hvad jag hoppas,

Och hoppas likafullt;
Mitt hj�rta k�nns s� �dsligt,
Och �r �nd� s� fullt.
Hvart syftar denna oro,
Som ej ett m�l kan n�?
Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
Hvad t�nker jag upp�?
Vid s�mmen hela dagen
Jag sitter som en tr�l;
Jag tycks arbeta flitigt,
Det lider ej likv�l.
Mot handen sjunker pannan,
Och n�len gl�mmes d�.
Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
Hvad t�nker jag upp�?

Jag mente: v�ren kommer,

Naturens dr�kt blir ny;
D� skall min h�g f�r�ndras
Och mitt bekymmer fly.
Och v�ren kom och sommarn,
Jag blef mig lik �nd�.
Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
Hvad t�nker jag upp�?

Jag �lskar ej som fordom

Min sk�na nejds behag;
Ju mera dagen klarnar,
Dess mera mulnar jag.
Hur skall min oro skingras,
Och n�r min sorg f�rg�?
Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
Hvad t�nker jag upp�?

O, den som finge hvila

I d�dens lugna bo!
Kanske att blott i grafven
Ett hj�rta finner ro.
Men dock, hur tungt att redan
Fr�n sol och v�nner g�!
Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
Hvad t�nker jag upp�?

H�MNDEN.

Sk�nt i loppet str�lar b�cken,

�n af silfver, �n af guld,
Och i sommarhettan h�cken
St�r med matta rosor full.

B�ckens svala b�lja lockat

Alla nejdens flickor dit,
Och d�r h�ckens l�f sig skockat,
Ler en gosse, g�md med flit.

Intet �ga m�rker faran,

Ingen tunga binds af den,
Och �t l�jet skattar skaran
Tusen yra offer �n.

"T�nk, om n�gon skulle h�ra

V�ra lekar och v�rt glam!"
"T�nk, om h�cken hade �ra",
Svarar gossen och st�r fram.

"Han skall f�ngas, han skall jagas!"

Och han jagas, f�rrn han rymt.
"Han skall bindas, han skall agas."
Och han binds och agas, grymt.

Gissa, hvaraf bojan gjordes!

Bojan gjord af blommor var.
Gissa, hvari straffet spordes!
I en kyss af en och hvar.

BLOMMANS LOTT.

Bland sommardagens barn en ros jag s�g

I f�rsta stunden af dess blomningstid.
Med purprad kind i knoppens famn hon l�g
Och dr�mde blott sin oskuld och sin frid.

"Du sk�na blomma, vakna, blicka opp

Och l�r att lifvets b�sta lott f�rst�!"
S� sade, fladdrande kring blad och knopp,
Den yra, guldbest�nkta fj�riln d�.

"Se, m�rkt och fattigt �r ditt tr�nga hus,

Och utan njutning sl�r ditt hj�rta d�r;
H�r lefver gl�djen, gl�der dagens ljus,
Och k�rleken och kyssen v�ntar h�r."

Af talet r�rdes lilla blommans sj�l;

Sin mund hon bj�d �t smickrarn innan kort,
Och fj�riln kysste, hviskade farv�l
Och fl�g till nya rosenknoppar bort.

HVEM STYRDE HIT DIN V�G?

L�ngt bortom fj�rdens v�g,

L�ngt bortom fj�llets topp
Du ensam dagen s�g
Och v�xte ensam opp.

Jag saknade ej dig,

Jag s�kte ej din str�t,
Jag visste ej en stig,
Som skulle ledt dit�t.

Jag k�nde ej din far,

Jag k�nde ej din mor,
Jag s�g ej, hvar du var,
Jag s�g ej, hvart du for.

Liksom den b�ck, d�r rann,

F�r den, som rinner h�r,
Vi voro f�r hvarann,
S� l�nge du var d�r;

Tv� plantor, mellan dem

En �ng i blomning st�r,
Tv� f�glar, som f�tt hem
I skilda lunders sn�r.

O, andra nejders son!

Hvi fl�g du d�dan, s�g?
O, f�gel l�ngt ifr�n!
Hvem styrde hit din v�g?

Till hj�rtat, som var kallt,

S�g, hur du l�gor bar?--
Hur kunde du bli allt
F�r den, du intet var?

BRUDEN.

Om jag s�g dig, om jag s�g dig redan

Styra framom uddens bj�rkar d�r,
S�g ett segel f�rst och k�nde sedan
Purpurduken, som din flagga �r!

Och du kom med n�gra glada rader,

Af din syster skrifna, n�r du for,
Och du kom med "ja" ifr�n din fader
Och en moderskyss ifr�n din mor!

Hvarf�r skjuta opp v�r lycka? �ren

Hinna v�l med guld och h�fvor �n.
K�rleken har blommans art, och v�ren,
Endast v�ren �r en tid f�r den.

Skyndom! Ljus �r kullen, gr�n �r dalen,

D�r, som f�gelns s�llhet, v�r kan gro.
Fast i toppen af den br�nda alen
Skulle jag med dig lycksalig bo.

SAKNADEN.

I skogen finns ej mer en gren,

Som l�f och f�gring b�r.
F�rbi �r sommarn l�ngesen
Och endast vinter h�r.

Ja, ute ser jag vinter blott

Och inne likas�;
Och om till v�rldens slut jag g�tt,
Jag s�ge den �nd�.

Blef lunden gr�n; blef nejden varm,

Blef dagen ljus och klar,
L�g k�lden i min egen barm
Dock lika �dslig kvar.

O, du mitt �gas fr�jd och v�r,

Jag dig ej �terser,
O, du mitt hj�rtas sol, du g�r
Ej opp ur grafven mer.

Min sj�l var din, min k�nsla din,

Ditt lif var lif f�r mig.
Jag har blott saknan kvar som min,
Det andra for med dig.

Mitt b�sta �r att tyst vid h�lln

F� minnas flydda dar,
D� brasan brinner ned och kv�lln
Ej flere sl�jder har.

V�RVISA.

De komma, de komma,
De vingade skaror, som flytt,
Till lunder, som blomma,
Till sj�ar, som ljummas p� nytt.

D�r stormarna ilat,

H�rs s�ngen melodisk och ljuf,
D�r drifvan har hvilat,
Bor gl�djen och sk�nheten nu.

Blott k�rleken f�ster

En flykting fr�n skyarnas rand,
Och himmelens g�ster
Bes�ka blott leende land.

Mitt hj�rta skall blomma,

Min k�nsla skall ljummas p� nytt;
Kanh�nda de komma,
De vingade �nglar, som flytt.

IDYLL OCH EPIGRAM.

DE F�NGNA.

P� den r�da �lfvens botten

Fiskade en gosse p�rlor,
Fann en p�rla, bl� som himlen,
Och som himlens stj�rna rundad.
Men en flicka l�g i p�rlan,
Och hon bad en b�n och sade:
"Offra upp din p�rla, gosse,
Bryt mitt f�ngsel, l�t mig fara,
Och en tacksam blick i st�llet
Vill jag f�r min frihet sk�nka."

"Nej, vid Gud, min goda flicka,

P�rlan �r f�r mycket dyrbar;
B�r blott stilla du din boja,
M�ngen bar en vida v�rre."
Flickan br�ckte sakta skalet;
Morgonrodnan lik i f�gring,
Sk�t hon upp vid gossens sida;
Gyllne lockar skylde pannan,
Rosens hy p� kinden gl�dde.--
Stum, i hennes sk�nhet f�ngen,
Stod i trenne timmar gossen.
N�r den tredje timman slagit,
Bad han tyst en b�n och sade:
"Offra upp din sk�nhet, flicka,
Bryt mitt f�ngsel, l�t mig fara,
Och en tacksam t�r i st�llet
Vill jag f�r min frihet sk�nka."

"Nej, vid Gud, du goda gosse,

P�rlan �r f�r mycket dyrbar.
B�r blott stilla du din boja,
M�ngen bar en vida v�rre."

DEN TIDIGA SORGEN.

Rosen br�t du f�r din glada syster,

Vallmon h�ll du sj�lf.
Rosen, flicka, tyder lif och k�rlek,
Vallmon k�ld och d�d.
Anar du ej hj�rtats fr�jder,--eller,
Bleka �ngel, s�g,
�ger du vid femton �r ett �de
Att beteckna ren?

FLICKANS �RSTIDER.

Flickan gick en vintermorgon

I den rimbestr�dda lunden,
S�g en vissnad ros och talte:
"S�rj ej, s�rj ej, arma blomma,
Att din sk�na tid f�rflutit!
Du har lefvat, du har njutit,
Du har �gt din v�r och gl�dje,
Innan vinterns k�ld dig n�dde.
V�rre �de har mitt hj�rta,
Har p� en g�ng v�r och vinter:
Gossens �ga �r dess v�rdag,
Och min moders �r dess vinter."
LIKHET.

Hur m�nga v�gor bo p� fj�rden,

Hur m�nga tankar i mitt hj�rta?
De tyckas fly--och dr�ja kvar dock,
De tyckas d�--och f�das �ter,
S� skilda, och �nd� s� lika,
S� m�nga, och �nd� desamma!--
Ur samma sj�, af samma vindar
De h�jas alla,
Ur samma br�st de h�jas alla
Af samma k�rlek.

F�GELN.

�ppet �r min flickas f�nster;

Vore jag en ok�nd f�gel,
In till henne strax jag fl�ge.
Mig i bur hon skulle s�tta,
Fylla glaset d�r med vatten,
Fylla l�dan d�r med hampfr�.
Men jag ville s�ga henne:
"Flicka, bort med fr� och vatten!
Vet, din lilla muntra f�gel
Dricker endast �mma t�rar,
Lefver blott af smek och kyssar."

DEN F�RSTA KYSSEN.

P� silfvermolnets kant satt aftonstj�rnan,

Fr�n lundens skymning fr�gte henne t�rnan:
"S�g, aftonstj�rna, hvad i himlen t�nkes,
N�r f�rsta kyssen �t en �lskling sk�nkes?"
Och himlens blyga dotter h�rdes svara:
"P� jorden blickar ljusets �nglaskara
Och ser sin egen s�llhet speglad �ter;
Blott d�den v�nder �gat bort--och gr�ter."

FLYG EJ UNNAN.

Vill du veta, sk�lmska flicka,

Hur om h�sten vakor f�ngas?
Jag skall vara f�gelf�ngarn,
Du skall l�tsa vara vaka.

M�rk; hur f�gelf�ngarn talar:

"Flyg ej unnan, sk�na vaka,
Sitt p� klasen trygg och stilla,
Snaran g�r dig ingen skada,

Snaran vill din hals blott smeka."

Ha, din skalk, du l�t dig f�nga;
Kyss mig nu, s� skall du slippa!

KYSSENS HOPP.

D�r jag satt i dr�mmar vid en k�lla,

H�rde jag en kyss, p� mina l�ppar
Sakta tala till en annan detta:
"Se, hon kommer, se, den blyga flickan
Kommer redan; inom n�gra stunder
Sitter jag p� hennes rosenl�ppar,
Och hon b�r mig troget hela dagen,
N�nns ej smaka p� ett enda smultron,
Att ej blanda mig med smultronsaften,
N�nns ej dricka ur den klara k�llan,
Att ej krossa mig mot glasets br�ddar,
N�nns ej hviska ens ett ord om k�rlek,
Att ej fl�kta mig fr�n rosenl�ppen."

K�RLEKEN.

Bannande sin dotter, talte modren:

"Flicka, jag f�r k�rleken dig varnat,
Och jag finner, att jag varnat f�f�ngt"
Dottren sade: "Var ej oblid, moder!
St�ngde jag mig in, att undfly honom,
Fl�g han med hvart solgrand in i rummet;
Gick jag �ter ut och rymde unnan,
H�rde jag hans suck i hvarje vindfl�kt;
Sl�t jag b�de �gon till och �ron,
Sprang han sk�lmsk uti mitt eget hj�rta."

SKILLNADEN.

Hur jag satt, med pannan s�nkt mot armen,

S�g en munter sparf fr�n f�nsterkarmen,
Pickade p� rutan l�tt och sad':
"Gosse, hvarf�r s�rja d�r, var glad!
Med ett fr�, som v�ren r�jt p� vallen,
Med en droppe regn, ur drifvan fallen,
Och en ton af k�rlek fr�n min brud
�r jag rik och n�jd och s�ll som Gud!"
"Arma sparf, men har jag vingar, svara,
Att som du fr�n jord till himmel fara?
Har som du jag f�r min k�rlek ljud,
Och, af allt det v�rsta,--har jag brud?"

DR�MMEN.

Tr�ttad lade jag mig ned p� b�dden,

Att i s�mnen gl�mma sorg och saknad;
Men en dr�m sig sm�g till hufvudg�rden,
Hviskande uti mitt �ra detta:
"Vakna, hon �r h�r, den sk�na flickan;
Blicka opp, att hennes kyss emotta!"

Och jag sl�r med gl�dje opp mitt �ga;

Hvar �r dr�mmen? Som en r�k f�rsvunnen.
Hvar �r flickan? Bortom land och sj�ar.
Hvar �r kyssen? Ack, blott i min l�ngtan!

DEN F�RSM�DDA.

Ax vid ax p� �kern vagga,

Korn vid korn i axen g�mmas;
S� hvart flyktigt ord, du f�llde,
V�xer i mitt trogna hj�rta.
Grymma, otacksamma gosse,
Odlarn g�r att b�rga tegen,
Men du s�r blott, du, och sk�rden
L�mnar du �t himlens f�glar,
L�mnar du �t sn� och vindar.

BLOMSTERHANDLAREN.

Fyra�rig satt vid stranden

Med sin �ldsta syster gossen,
Skar af flarn ett skepp med segel,
Lastade med blommor skeppet,
V�rfde myror till bes�ttning
Och till myrkaptenen sade:
"Segla nu, du k�cka sj�man,
Segla nu och kom tillbaka!
S�lj min last p� andra stranden
�n f�r guld och �n f�r p�rlor,
�n f�r andra granna lekverk!"

Systern str�k hans ljusa lockar,

Drog en suck och talte detta:
"Fyra�rig nu, du s�ljer
Strandens menl�st t�cka blommor.
En g�ng tjugufyra�rig,
T�r du s�lja trogna hj�rtan
�n f�r guld och �n f�r p�rlor,
�n f�r andra granna lekverk."

SORG OCH GL�DJE.

Sorg och gl�dje b�da

Bodde i mitt hj�rta,
Sorg i ena kammarn,
Gl�dje i den andra.
Of�rsonligt skilda,
R�dde �n den ena,

�n den andra ensam.

Sen den enda kom dit,
L�r hon �ppnat d�rren
Och f�renat b�da,
Ty min sorg �r s�llhet
Och min gl�dje vemod.

FJ�RILPOSTEN.

I det �ppna lusthusf�nstret

Satt en sommarmorgon flickan;
Men fr�n blommorna i nejden
Kom en guldbevingad fj�ril
Och p� flickans lock sig satte.
Genast sl�t hon f�nstret, fasttog
Och f�rs�kte t�mja fj�riln:
"Flyg ej bort, du sk�na f�nge,
Gl�ds �t kyssen; njut af smeket
Och blif stilla kvar p� handen!"
F�f�ngt! Hvarje g�ng han sl�ptes
Fl�g han fladdrande p� rutan.
�ndtligt, r�rd af fj�rilns oro,
�ppnade den sk�na f�nstret:
"Flyg d�, otacksamma, flyg
Med ett bud till dina likar:
Bjud dem ej s� g�rna komma,
D� de aldrig dr�ja g�rna."

GRUMLA ICKE FLICKANS SJ�L!

Flickan satt vid b�ckens strand,

Tv�dde sina f�tter d�r;
Sj�ng en f�gel ofvanf�r:
"Flicka, grumla b�cken ej,
Himlen syns ej mer i den!"
Flickan slog sitt �ga opp,
Talade med t�rad blick:
"S�rj ej �fver b�cken, du,
B�cken klarnar snart igen.
N�r du s�g mig st� en g�ng
Vid en ynglings sida h�r,
Du till honom tala bort:
Grumla icke flickans sj�l,
Aldrig skall den klarna sen,
Aldrig spegla himlen mer!"

SOMMARNATTEN.

P� den lugna skogssj�ns vatten

Satt jag hela sommarnatten
Och f�r b�ljans tropp ur b�ten
Sl�ngde tankl�s ut f�rs�ten.
Men en talltrast sj�ng p� stranden,
Att han kunnat mista anden,
Tills jag halft f�rt�rnad sade:
"B�ttre, om din n�bb du lade
Under vingen och till dagen
Sparde tonerna och slagen."
Men den dj�rfve h�rdes svara:
"Gosse, l�t ditt metsp� vara.
S�g du opp kring land och vatten,
Kanske sj�ng du sj�lf om natten."
Och jag lyfte opp mitt �ga,
Ljus var jorden, ljust det h�ga,
Och fr�n himlen, stranden, v�gen
Kom min flicka mig i h�gen,
Och som f�geln sp�tt i lunden,
Sj�ng jag denna s�ng p� stunden.

FRIDEN.

Ofta s�ger mig min moder:

"Barn, du �ger tv� klenoder,
G�m dem f�r den onda tiden,
V�rda oskulden och friden!"
Moder, friden �r f�rsvunnen;
Skall den blifva �terfunnen,
Bjud ej, att jag honom gl�mmer,
Som den tagit, som den g�mmer;
Blott med honom, som hans maka,
Kan jag f� min frid tillbaka.

DEN F�R�NDRADE.

Fordom fick jag bannor hela dagen;

�n satt spensen v�rdsl�st, �n satt kragen,
�n var h�ret f�stadt opp mot regeln,
Aldrig h�lls jag l�nge nog vid spegeln.
Nu har allt f�rbytt sig! "S�g, hur �r dig,
Flicka, d� du aldrig vill bli f�rdig?
Hur du st�dar dig! Det �r f�rskr�ckligt!
Har du �n ej speglat dig tillr�ckligt?"
�r mitt arma sinne d� f�rtrolladt?
Hvem kan v�l en s�dan v�xling v�llat?
"Ingen", svarar tyst mitt hj�rta, "ingen,
Om ej ynglingen, kanske, och ringen."

DEN L�NGA DAGEN.

F�rr, n�r min v�n var h�r,

Var mig en v�rdag kort;
Nu, d� han borta �r,
�r mig en h�stdag l�ng.
"Ack, hvad den dagen flyr!"

S�ga de andra nu.

Jag: "Hvad den l�ngsamma �r!
O, att den ville fly!
Kommer ej kv�llen snart,
Kommer ej nattens ro?"

BEHAGEN.

Jag blickar p� t�rnornas skara,

Jag spanar och spanar best�ndigt;
Den sk�naste ville jag v�lja
Och sviktar dock st�ndigt i valet.
Den ena har klarare �gon,
Den andra har friskare kinder,

Den tredje har fullare l�ppar,

Den fj�rde har varmare hj�rta.--
S� finns ej en enda, som saknar
Ett n�got, som f�ngslar mitt sinne.
Jag kan ej en enda f�rskjuta;
O, finge jag kyssa dem alla!

AMOR.

Ej han s�rade mitt hj�rta,

Ej, som d�da b�cker l�ra,
Sm�g han fram med pil och b�ge.
All hans list var blott hans oskuld,
Sk�nhet var hans enda vapen.
"S�ta gosse, vill du komma,
�r mitt hj�rta varmt och �ppet."
Och han lydde strax,--och sedan
Lika m�n, som han att dr�ja,
�r jag sj�lf att �ga honom.

DEN L�TTB�JDE.

D�r jag band p� �kern gyllne k�rfvar,

Stod den unge Adolf vid min sida,
Sk�ran h�ll han i sin hand, p� renen
L�g, emot en stubbe st�dd, hans b�ssa.
Men i tr�sket, nedanf�r bel�get,
Skrek i vassen n�ra stranden artan.

Stram till b�ssan sprang den k�cke gossen;

Men jag fattade hans arm och sade:
"L�t den stackars artan vara, Adolf,
L�t f�r min skull den f� vara ost�rd!"
Genast st�llde han sin b�ssa unnan
Och tog gladt som nyss till sk�ran �ter.

Men jag t�nker ofta i mitt sinne:

"Underlig �r dock den vackra Adolf;
F�r ett v�nligt ord fr�n mina l�ppar
L�mnar han, hvad mest hans hj�rta fr�jdat;
F�r en hj�rtlig blick af mina �gon
G�r han g�rna, hvad h�n skytt tillf�rne;
F�r en v�nlig kyss, ett hj�rtligt famntag
Tror jag att han kunde g� i elden."

DEN ENA STUNDEN.

Allena var jag,

Han kom allena;
F�rbi min bana
Hans bana ledde,
Pan dr�jde icke,
Men t�nkte dr�ja,
Han talte icke,
Men �gat talte.--
Du obekante,
Du v�lbekante!
En dag f�rsvinner,
Ett �r f�rflyter,
Det ena minnet
Det andra jagar;
Den korta stunden
Blef hos mig evigt,
Den bittra stunden,
Den ljufva stunden.

T�RNET.

T�rne, du min syskonplanta,

Svept i vinterns is, f�rsm�s du,
H�ljd af taggar, hatas du.
Men jag t�nker: "Kommer v�ren,
Sl�r du ut i blad och rosor,
Och en v�xt finns ej p� jorden,
Ljuf och �lskad s�som du.

O, hur m�ngen t�rnest�ngel

St�r ej naken i naturen,
Som beh�fde k�rlek blott,
Blott en solblick af ett hj�rta,
F�r att kl�da sig i rosor
Och hvart v�sens gl�dje bli."

TRE OCH TRE.

Fr�n det h�ga tornet s�go
Trenne flickor ut mot hafvet;
Trenne segel syntes nalkas,
Och den �ldsta systern talar:
"Systrar, sen v�r faders fartyg
Kommande fr�n fj�rran l�nder!
Trenne systrar h�r vi �ro,
Tre kaptener styra skeppen;
Den, som f�rst i hamnen hinner,
Han skall f� min krans af rosor,
Om han �r med den bel�ten."
Och den andra systern talar:
"Den, som styr d�rn�st i hamnen,
Vill min blombukett jag sk�nka,
Om han �r med den bel�ten."
Och den tredje systern talar:
"Den, som kommer sist i hamnen,
Han skall f� mitt glada famntag,
Om han �r den vackre August."

MORDEN.

L�fven de falla,
Sj�arna frysa.--
Flyttande svanor,
Seglen, o seglen
Sorgsna till s�dern,
S�ken dess n�dspis,
L�ngtande �ter,
Pl�jen dess sj�ar,
Saknande v�ra!

D� skall ett �ga

Se er fr�n palmens
Skugga och tala:
"Tynande svanor,
Hvilken f�rtrollning
Hvilar p� norden?
Den, som fr�n s�dern
L�ngtar, hans l�ngtan
S�ker en himmel."

DEN S�LLSYNTA F�GELN.

N�r om kv�llen han i stugan inkom,

Bannade sin son den gamla modren:
"Son, du g�r hvar dag till dina snaror,
Och hvar dag du kommer tomh�ndt �ter:
V�rdsl�s �r du eller of�rst�ndig,
Efter andra f� och du blir utan."

Henne svarade den yra gossen:

"Hvad, om �n ej lyckan �r densamma,
D� vi ej f�r samma f�glar gillra.
Bortom mon d�r, vid det lilla torpet,
Vistas, gamla mor, en s�llsynt f�gel;
Under h�sten har p� den jag lurat,

Under vintern har jag nu den f�ngat,

Men till v�ren vill jag f�ra hem den.
Underlig �r f�geln d�r; den �ger
Icke vingar, men en famn i st�llet,
Icke dun, men silkeslena lockar,
Icke n�bb, men tvenne runda l�ppar."

VILL DU BYTA �DE?

Vuxen upp p� stranden

Af en b�ck, som svallar,
Sk�ljd af hvarje hvirfvel,
Hvilket lif af oro
Lefver du, o blomma!

Blomman h�rdes svara:

"Om mig str�mmen skonar,
Om mig str�mmen h�rjar,
�r dock all min oro
Blott en flyktig sommars.
Vill du byta �de,
Flicka, sk�ljd af str�mmen
I en ynglings hj�rta?"

HENNES BUDSKAP.

Kom, du sorgsna nordan!

Hvarje g�ng, du kommer,
B�r du bud fr�n henne.
Kommer du i fl�kten,
B�r du hennes suckar;
Kommer du i ilen,
B�r du hennes klagan;
Kommer du i stormen,
B�r du hennes verop:
"Ve mig, edsf�rg�tna,
Ve mig, ensam blefna!
Ur den gamles armar,
Fr�n hans kalla kyssar,
O, hvem f�r mig �ter
Till min varma yngling,
Till min f�rsta k�rlek!"

SIPPAN.

Sippa, v�rens f�rsta blomma,

Om jag br�t dig, om jag gaf dig
�t den �lskade, den kalla!
Br�t jag dig, jag skulle ge dig,
Gaf jag dig, jag skulle s�ga:
"N�ra drifvans kant, o flicka,
V�xte v�rens f�rsta blomma,
Som vid isen af ditt hj�rta
Blommar opp min trogna k�rlek,
B�fvande f�r vinterkylan,
Men ej kv�fd af den, ej sk�rdad."

M�TET.

Flickan satt en sommarafton,

Speglande sig sj�lf i k�llan:
"Gode Gud, hvad jag �r vacker!
Men hvad b�tar mig min f�ring,
D� den yngling, som jag �lskar,
Icke ser mig, icke h�r mig?
Ros, som blommar vid min sida,
Tag du mina l�ppars rodnad!
Purpurst�nkta moln i luften,
Tag du mina kinders purpur!
Bleka stj�rna ofvan molnet,
Tag du mina �gons klarhet!
Sist, o graf, tag hvad som l�mnas!"

Detta har den sk�lmska gossen

Lyssnat till i n�rmsta buske,
Och han springer fram till henne,
Just den s�kte, just den funne.
Men han kysste hennes l�ppar:
"Nu tog rosen l�ppens rodnad!"
Och han sm�g sin kind till hennes:
"Nu tog molnet kindens purpur!"
Och han s�g i hennes �ga:
"Nu tog stj�rnan �gats klarhet!"
Och han slog sin famn kring henne:
"Nu tog grafven, hvad som l�mnats;
Ty, o flicka, det �r grafven,
Hvarur ingen mera slipper."

L�JET.

L�jet var utan hem,

Irrade modf�lldt kring,
Kom till den h�ges mund:
"F�r jag min boning h�r?"
"Stoltheten bor h�r ren!"

L�jet var utan hem,

Irrade modf�lldt kring,
Kom till den l�rdes mund:
"F�r jag min boning h�r?"
"Allvaret bor h�r ren!"
L�jet var utan hem,
Irrade modf�lldt kring,
Kom till min flickas mund:
"F�r jag min boning h�r?"
"K�rleken bor h�r ren,
Kyssen �r kommen nyss,
Dig har man saknat blott."

T�RARNA.

Ren �fver skogens toppar solen stigit

Och spridt sin gl�d i dalens dagg, d�r flickan
Med gl�djet�rad blick sin �lskling mottog.
Han s�g i hennes �ga, log och talte:
"Du gr�t i aftse, n�r jag gick; jag kommer
Och ser dig gr�ta �ter, goda flicka,
N�mn mig en skillnad mellan dessa t�rar!"
"En lika skillnad", sade sakta flickan,
"Som mellan kv�llens dagg och morgondaggen,
Den ena lyser solen opp och skingrar,
Den andra kvarblir mulen hela natten."

EROS' F�RVANDLING.

"Eros, stygga gosse", sade Pallas,

"F�r din lust att alla hj�rtan s�ra
Borde du f�rvandlas till ett rofdjur,
Till en gam med kr�kta klor och vingar,
Att f�rg�fves jaga f�gelskaran."
Eros log och sade blott: "F�rs�k det!
Sen till gam du Amor har f�rvandlat,
Vilja alla f�glar s�nderrifvas."

TREDJE DELEN.

LYCKAN.

Lycka, leende gudinna,

F�dd att g�ra stunden ljuf,
Ej som jordens h�rskarinna
Af min lyra h�lsas du.
Utan makt och utan krona,
Utan segrar, utan brott
Vill du endast mildt f�rsona
M�nskan h�r med grusets lott.

Hell dig! Intet hj�rta bl�der

Under v�rden af din hand.
Br�der leder du till br�der
�fver �knar, fj�llar, land,
Fl�ktar vind i l�ngtans segel,
L�nar varma hj�rtans tro
Och, fast skugglikt, i din spegel
Visar h�gre v�rldars ro.

Hvarf�r skall du trol�s kallas,

Om n�'n g�ng du svek ocks�?
Kunde blott du vara allas,
S�kert gl�mdes ingen d�.
Nu, hur ville du f�rena
Allt, som brustit i sitt fall?
�fvergifvas skall den ena,
Om den andra gynnas skall.

Ljusets lott och fridens g�fva,

Gl�djen, hoppet, k�rleken,
Allt, hvad lifvet b�st kan lofva,
�gde jag och �ger �n;
Dig blott har jag sett f�rsvinna,
Hvarje g�ng jag s�kt dig n�;
Milda, svaga stoftgudinna,
Le en g�ng mot mig ocks�!

HJ�RTATS MORGON.

M�rker r�dde i mitt sinne,

Kallt mitt arma hj�rta k�ndes,
Innan k�rleken d�r inne
Af en v�nlig �ngel t�ndes.

Ser du solen efter natten

Str�lande p� f�stet t�ga,
Dimmor skingras, land och vatten
I ett helgonskimmer l�ga,

Ser du bilden af mitt hj�rta;

S� dess f�rsta morgon grydde,
S� med fruktan, tomhet, sm�rta
Skuggan fr�n dess v�rldar flydde.

Sol, som lifvets natt f�rjagar,

K�rlek, om ett br�st du gl�mmer,
Hvartill dessa mulna dagar,
Som man utan dig f�rdr�mmer,

Dessa dagar evigt like,

Dessa hoppl�st l�nga stunder,
Detta lif i d�dens rike
Utan ljus och utan under!

DEN TVIFLANDE.

O, hade jag ett �gonpar

L�ngt skarpare, �n falken har,
En blick, som s�g, ej st�ngd, ej skymd,
Igenom h�jd och djup och rymd,

Ej p�rlan, st�rst i hafvets skatt,

Juvelen, g�md i jordens natt,
Ej guldets sp�r i klyftans vr�
Mitt �ga skulle s�ka d�;

Min blick p� hennes hj�rta l�g,

Den falska flickan genoms�g,
Den falska, som mig g�ckar nu,
�n stel och h�rd, �n vek och ljuf.

�r k�ld kanske i hennes barm,

D� hennes blick �r blid och varm?
�r k�rlek g�md i djupet d�r,
D� hennes blick mest kulen �r?

F�r b�nens suck g�r himlen opp,

F�r sorgen sj�lf har jorden hopp;
F�r mig det blef min k�rleks lott
Att tvifla och att tr�na blott.

BRUDEN.

Kom, gode fr�mling, s�tt dig ned

Och hylla vid mitt tj�ll,
St�r ej den tysta nejdens fred
I denna lugna kv�ll!
F�r sorgen ljuf dess stillhet �r,
Ett brustet hj�rta vakar h�r.

Se, d�r vid fj�rdens nakna strand

En flicka sk�dar du;
Med pannan lutad mot sin hand
Hon sitter ensam nu;
Hon blickar stum mot land och sj�,
Och hvit �r hennes kind som sn�.

O, m�ngen dag, o, m�ngen natt

Hon synts, d�r nu hon �r.
I g�r vid samma v�g hon satt,
I morgon finns hon d�r.
Hon gr�t n�'n g�ng en t�r f�rut,
Men l�ngesen hon gr�tit ut.

N�r kv�llen kommer mild och klar,

N�r fl�kten gjort sitt t�g
Och fj�rden, lik en spegel, har
En himmel i sin v�g,
D� s�nker hon mot djupet ner
Sin stela blick och ser och ser.

Ibland, d� vinden �ter v�cks

Och b�ljans yta r�rs
Och glansen rubbas, spegeln br�cks
Och djupets himmel st�rs,
Hon lyfter tyst sitt �ga opp
Och ser mot skyn, fast utan hopp.

Hon satt en g�ng p� samma strand

Och s�g mot samma fj�rd.
Hon s�g sin �lskling l�mna land
Och styra hit sin f�rd.
Vid klippan d�r blef sj�n hans graf,
Ej ens hans lik den �tergaf.

Och d�rf�r hennes hemska ro,

O fr�mling, ej f�rstr�!
L�t hennes sorgsna blick f� bo
I djupet af sin sj�.
Det �r det enda, hon har kvar
Af all den gl�dje, fordom var!

S�NDASSK�RDEN.

H�gt str�lar morgonsolen ren,

Naturen kl�ds i ljusets sken,
Af f�gels�nger ljuder skyn,
Och ingen r�rs dock �n i byn.

Hur kan v�l odlarn hvila �n?

�r icke dagen ljus igen
Och �kern gul och tegen full?
Hvad g�r, att han f�rsm�r dess gull?

Dock se, han �ppnar ren sitt tj�ll.

Hur lugn �r ej hans blick, hur s�ll!
Hvar jordisk omsorg, tung och kvaf,
Han, som en kl�dnad kastat af.

Och obev�pnad �r hans arm

Och fri hans skuldra, l�tt hans barm,
Och ingen lie r�ras f�r,
Fast sk�rdens h�gtid f�rest�r.

Men festens timma sl�r till slut;

D� kallas barn och maka ut,
Och med de sina, from och r�rd,
Han vandrar nu till dagens sk�rd.

Och glad han blickar opp och ser,

Hur skaror samlas mer och mer,
Hur k�nd och ok�nd styr sitt steg
Till samma m�l, till samma teg,

Dit, d�r de ljusa murar st�

Med fridens helga kors upp�,
Dit, d�r den gyllne tegen �r,
Som evighetens sk�rdar b�r.
DEN GAMLE.

En konung syns den gamle mig

Vid slutet af sin lefnads stig,
Vid m�let f�r sin l�nga f�rd,
S� segerrik, s� afundsv�rd.

Hvar storm af tiden ren sig lagt,

Hvar granne v�rdar glad hans makt,
Och villan dj�rf, passionen yr
L�ngt fr�n hans tysta rike flyr.

Hans folk en fridsam skara �r

Af milda, slumrande beg�r,
Af minnen, som f�rblifvit kvar
Fr�n forna, ljuft f�rflutna dar.

Hans spira �r hans vandringsstaf.

Hans borg, hans fasta borg en graf,
Hans kungaglans af lugn best�r,
Och krona �r hans silfverh�r.

BLOMMAN.

N�r sig v�ren �ter f�der,

Klar och ljuf,
Dagen ler och solen gl�der,--
Vaknar du,
F�ster vid din veka st�ngel
Blad och knopp,
Och fr�n gruset som en �ngel
Lyftes opp.

Med din doft kring rymden ilar

Fl�kten glad,
Fj�rilns gyllne vinge hvilar
P� ditt blad.
Ingen oren v�gar kinden
Kyssar ge,
Daggen, ljuset, fj�riln, vinden.
De, blott de.

N�r, likt plantan i sin sommar,

Sk�n och blid,
Allt det ljufva f�ds och blommar
Utan strid,
Hvarf�r g�r h�r sorg och fara
Hand i hand,
Hvarf�r f�r ej jorden vara
Fridens land?

H�STS�NG.
L�fven gulna,
Tr�den kl�das af,
Och novemberdagar mulna
�fver blomstrens graf;
Drifvan deras kronor grusat,
Blott i hj�rtan, som de tjusat,
Medan sommarns sol dem v�rmde �n,
Lefva de som minnen opp igen.

Rosen blommar
N�gra korta dar;
Dr�jer mer �n rosens sommar
M�nsko-blommans kvar?
Sk�n hon skjuter opp och pr�lar,
Kinden gl�der, �gat str�lar,
Men en fl�kt vid hennes st�ngel r�r,
Och hon bleknar, lutar, vissnar, d�r.

Du, som v�ckte

Mig ur jordens grus,
L�t mig bland ditt blomstersl�kte
Spira ren och ljus,
Att, d� sommarns sol mig gl�mmer,
N�gon �ngel v�nligt g�mmer
Bland de minnen, han fr�n jorden b�r,
Minnet af min tysta blomning h�r!

DEN HEMKOMMANDE.

Ensliga sken,
Flamma, som stj�rnornas ren,
Ljus fr�n min f�derneh�rd,
Tindrar i natten du �n?
Glada, f�rtroliga v�rld,
V�ntar du vandrarn igen?

Dagen �r all,
M�rk �r min bana och kall,
Dyster i skogarna h�r
Vintern, den isiga, r�r;
Ljus, d�r du tindrar, o d�r
Finner jag k�rlek och v�r.

Skynda din g�ng,

Lycklige! Kanske en g�ng
Kommer du �ter och ser
Stum mot ditt f�dernetj�ll;
Ljus �r din hydda ej mer,
Kulen och �dslig din kv�ll.

MITT LIF.

Strid p� br�dden af en graf,

Segling p� ett vredgadt haf,
Str�fvan p� en stigl�s stig,
O mitt lif, jag n�mner dig.

L�ngtan fyllde seglarns h�g,

Hafvet f�r hans �ga l�g:
"O, d�r bortom purpurskyn
Vill jag se en h�gre syn,

Vill jag n� en b�ttre strand,

Ljusets, fridens, gl�djens land."
Seglet sv�llde, hoppet log,
Mot det vida skeppet drog.

Strid p� br�dden af en graf,

Segling p� ett vredgadt haf,
Str�fvan p� en stigl�s stig,
O mitt lif, jag n�mner dig.

Hvar �r hamnen, lugn och klar,

Hj�rtats frid fr�n forna dar?
Hvar �r hoppets guldkust g�md,
Aldrig n�dd och aldrig gl�md?

V�gen seglarns kosa st�r,

Stormar hvina ofvanf�r;
Ack, �nnu st�r purpurskyn
Lika fj�rran f�r hans syn.

TANKEN.

Tanke, se, hur f�geln svingar

Under molnet l�tt och fri;
�fven du har dina vingar
Och din rymd att flyga i.

Klaga ej, att du vid gruset

Som en f�nge binds �nnu;
L�tt som f�geln, snabb som ljuset,
Mer �n b�da fri �r du.

�r det gladt p� jorden, hvila

Bland dess fr�jder glad ocks�;
�r det sorgligt, ila, ila
Bort till h�gre v�rldar d�.

DEN �FVERGIFNA.

L�f och �rter och blommor sm�,

Ljusa liljor med dagg upp�,
Purpurros, som s� v�nligt ler,
Jag vill v�lja till brudkrans er.
Minnesblomma vid b�ljan klar,
Inga t�rnen din st�ngel har.
O, hur liknar dig icke den,
Som gror upp i min barm igen,
Som har taggar p� hvarje skott
Och som s�rar mitt hj�rta blott.

Sjungen, b�ckar, min br�llopss�ng!

Ljufva k�llor och vattenspr�ng,
Sjungen gladt om en framtids dar,
Att jag gl�mmer den tid, som var,
Gl�mmer lifvet med kval och lek,
Gl�mmer den, som min trohet svek!
Sjungen, b�ckar, min br�llopss�ng!
Ljufva k�llor och vattenspr�ng,
Sjungen �mt ur min egen sj�l
�t den falske ett l�ngt farv�l!

Jag vill v�lja till v�n en ann',

Som ej sviker s� l�tt som han,
Som ej kysser mig v�ren ut
Och f�rsvinner, d� den �r slut.
Kom, o d�d, och mitt hj�rta tag,
L�t det hvila vid ditt i dag!
Fast din brud �r af t�rar blind,
Fast din flicka har mulen kind,
Fast din ros icke mer �r r�d,
Kom, o d�d, kom, o ljufva d�d!

H�STKV�LLEN.

Hur blekt �r allt, hur h�rjadt, vissnadt, d�dt!

Hvar �r den blomning nu, som sommarn f�dt?
I dalen domnar allt, i skogen tiges,
Och till en graf den skumma jorden viges.

Dock, �gat lyftes s�llt fr�n grafven opp,

En h�gre v�rld har grytt f�r hj�rtats hopp,
I jordens skymning klarna stj�rnelanden,
Och of�rg�ngligt ler ett hem mot anden.

S� dr�mmer jag i h�stens kv�ll och ser,

Hur l�fvet faller stelt fr�n bj�rken ner,
En naken strand i vikens djup sig speglar
Och �fver m�nen silfvermolnet seglar.

DEN V�NTADE.

I sitt hush�ll �r min mor,

Vid sin s�m min syster �r,
Och min bror far ut p� jakt;
Sj�lf med handen under kind
Sitter jag och dr�mmer h�r.
O, min �lskling, hvar �r du,
Icke spord och icke k�nd,
Saknad blott och v�ntad blott?
F�F�NG �NSKAN.

Otaliga v�gor vandra

P� hafvets gl�nsande ban.
O, vore jag bland de andra
En b�lja isocean,
S� likn�jd djupt i mitt sinne,
S� sorgl�st kylig och klar,
S� utan ett enda minne
Fr�n flydda, s�llare dar!

Dock, skulle en v�g jag vara,

Densamme jag vore v�l d�.
H�r g�r jag ju bland en skara
Af svala v�gor ocks�.
De sk�mta med fr�jd och sm�rta,
P� lek de t�ras och le,
Blott jag har mitt brinnande hj�rta;
O, vore jag utan som de!

MINNET.

�ter ett bes�k i ensligheten

Af f�rsvunna, dyra, s�rjda v�nner,
Af gestalter fr�n min lyckas dagar,
Sj�n vid hyddan, hyddan, skogen, bergen,
Mina lekar, mina fr�jder, dr�mmar
Och min f�rsta k�rleks blomstersuckar!

O, jag t�nker p� naturens godhet

Att i saknaden oss unna minnet,
Som ett fordoms ljufva, svala lycka
Lik en morgondagg p� hj�rtat h�ller
�n, n�r solen br�nner middagstiden.

M�LAREN.

Du �nskat dig ett rum i mina s�nger,

Du bedt mig, goda flicka, tusen g�nger,
Med diktens f�rger n�gon ledig dag
F�rs�ka teckna dina anletsdrag.

V�lan! Min pensel skall jag mer ej spara;

V�lj du en stund blott och f�rs�k att vara
Till min, till skick, till lynne och gestalt,
Som jag som konstn�r nu f�rordnar allt.

Sk�n skall du vara: sk�nheten allena

�r v�rd att sig med konstens sj�l f�rena;
Men sk�n �r flickan, d� hon gl�ds och ler;--
Blif d�rf�r glad, d� du mig komma ser!
�m skall du vara: sk�nheten �r mycket,
Men hj�rtat ensamt ger det goda tycket;--
F�st d�rf�r st�ndigt, blott f�r tyckets skull,
P� mig en blick, af eld och k�rlek full!

Och godhet, godhet m�ste taflan r�ja,

En lust att sk�nka, tr�sta och f�rn�ja;--
Gl�m d�rf�r ej att hvarje ledig stund
Till kyssar r�cka fram din purpurmund!

�m, sk�n och god, hur skall din bild ej str�la!

Dock litet partiskt b�r ock m�larn m�la,--
Och d�rf�r s�g, hvar g�ng jag penseln f�r,
Att du f�r evigt, evigt mig tillh�r!

DE TV�.

I palatsets salar glimma

Tusen lampor, sollikt klara,
Och i ljusets str�mmar simma
Dofter, fina, underbara.

Allt �r ordnadt. G�ster komma,

Svindlande p� lyckans branter;
H�star vissna, v�rar blomma
Mellan guld och diamanter.

Nu blir tyst, helt tyst f�r stunden,

Som till andakt allt sig skickar.
Festens hj�lte st�r i runden,
Ren ett m�l f�r allas blickar.

Han �r brudgum. Ordnar smycka,

Stj�rnor tynga h�gtidsskruden.
Med en himmel full af lycka
V�ntar han den sk�na bruden.

Och hon kommer. Af sin fader

�mt ledsagad, ses hon skrida
Mellan h�ga g�sters rader
Till sin h�ge brudgums sida.

�r hon lycklig, kan hon sakna

N�gon s�llhet �n p� jorden?
Kan v�l mer en �nskan vakna,
Som ej ren �r uppfylld vorden?

Ack, hon st�r d�r blek i glansen,

Den hon tyckes varsna f�ga;
Locken darrar under kransen,
T�rar skymma hennes �ga.

Vigselns fr�ga, f�rel�sen,

H�rs blott l�ppens ja besvara;
Med sin tanke, med sitt v�sen
Tycks hon fj�rran, fj�rran vara.

Utanf�r palatset svallar

Mot en �dslig klippstrand hafvet;
Fj�llet med sin krans af tallar
�r i m�rker ren begrafvet.

P� den skumomst�nkta h�llen

Kan du dock en v�lnad r�ja.
Ensam i den kulna kv�llen
Ses en yngling �n d�r dr�ja.

H�sten sina stormmoln skockar,

Men han syns dock icke vika.
Daggen stelnar i hans lockar,
Men f�r honom �r det lika.

Hafvets hvita br�nning str�mmar

Mot hans skuldra �fver fj�llet.
O, han g�tt med sina dr�mmar,
Blott hans skugga �r p� st�llet.

O, n�r hj�rta �r som hj�rta,

Hvilken enhet mellan tvenne!
Honom se i nattens sv�rta,
I palatsets str�lglans henne.

Nattens m�rker, dagens flamma,

Allt det bittra, allt det glada,
Blir det icke allt detsamma,
O, n�r lifvets rot f�tt skada!

I EN UNG FLICKAS MINNESBOK.

Varm p� f�stet lyste v�rens sol,

�fver f�lten dagg och fj�rlar bl�nkte,
Och p� �ngen stod en ung viol.
Vet du, hvad den t�cka blomman t�nkte?

Jo, hon t�nkte: O, hur ljuft att h�r

Lefva, tjusa, hoppas, le och njuta!
Du, som mig i ljus och f�rger kl�r,
L�t min blomning aldrig, aldrig sluta!

S� hon bad. Var det en f�f�ng b�n?

Var det fr�jd, hon s�kte, eller sm�rta?
Bad hon om att vara ung och sk�n
Till sin kind blott eller till sitt hj�rta?

Bed som blomman, blomma du j�mv�l!

Lif och tjusning �lskar lifvets �ngel.
Bed som hon, men f�r din blomstersj�l,
Ty f�rg�nglig �r din blomsterst�ngel.
(Vid teologie doktorspromotionen 1857).

N�r ynglingen sin h�lsning bringar er,

I sj�len eldad, kransad gladt om pannan,
�t edra kinders f�rg han priset ger,
Han hyllar blomningen; v�r hyllning �r en annan.
Vi �lska lifvets v�rglans, �fven vi,
Men den, som varar �n, sen v�rar g�tt f�rbi.

Vi hunnit pr�fva �ren mer �n han;

Ack, hvad de sk�nka, v�xlar om likt vinden.
P� �ngen bleknar blomman, b�st hon brann;
En annan lott �n hon har blomman ej p� kinden. .
Hvem �lskar henne ej, den dag hon ler?
Men det blir �n en dag, d� syns hon icke mer.

En blomma finns, den vi v�r hyllning ge,

En h�lso�rt f�r gl�djen som f�r sm�rtan.
Den heter k�rlek. Blyg, ej skimrande,
Den fostras t�lig, g�md i edra varma hj�rtan.
F�rst d�r den hela kan, den blickar fram,
I svaghet full af kraft och ljuf, fast allvarsam.

F�r fr�jd och tr�st fr�n vaggan till v�r graf,

Fr�n dar, som farit h�n, till dar, som komma,
F�r alla t�rar, dem hon torkat af,
V�r hyllning �gna vi �t denna g�mda blomma.
Hon runnit upp ur evighetens fr�,
O, l�ten henne h�r ej blekna, vissna, d�!

LEGENDER.

KYRKAN.

H�rda skiften, bittra pr�fningstider

Bragt fr�n eget hemman, gods och v�lst�nd
Djupt i n�d och armod bonden Onni.
�ren h�rjat sist, hvad �det skonat.
Fem och sjutti vintrar t�ckt hans hufvud
Med en sn�, som ingen sommar sm�lter.
Ett blott �gde han af allt, hvad fordom
Gjort hans gl�dje, ett blott, sin f�rtr�stan
P� den Gud, som medg�ng s�ndt och motg�ng;
Och han bodde nu, till d�rrn f�rvisad,
G�md, f�rbisedd, p� en annans hemman,
Af sin sockens mildhet underh�llen.

Men midsommardagen grydde, folket

Vaknade i stugan; �ldre, yngre
Kl�dde sig i h�gtidsdr�kter, alla
Ville skynda nu till Herrans tempel.
Hos den gamle v�cktes samma l�ngtan,
Och han gick till v�rden fram och talte:
"L�t mig f�lja dig i dag till kyrkan,
K�re broder! V�ren ut jag sutit,
Full af kr�mpor, i mitt h�rn vid muren
Och ej h�rt Guds ord p� halfva �ret."

V�rden viste ut mot tr�sket. Tjocknad

L�g en hvitgr� dimma �n d�r�fver,
Och ej strand, ej v�g, ej holmar syntes.
"Vill du sj�lf f�rs�ka hitta v�gen",
Sade han, "med b�t far ingen annan;
Men till fots �r f�rden l�ng kring viken,
Och f�r dig finns nu ej h�st i g�rden."

N�r den gamle h�rt det h�rda ordet,

Gick han tyst till stranden, l�ste b�ten
Och begynte ro i gr�a dimman.
"Den, som leder fiskens str�t i hafvet,
F�gelns str�t i luften, att de komma
Dit Hans lag dem kallar, Han skall foga,
Att ock jag i dag Hans kyrka finner."

Stunder fl�to bort, blott sj� och t�cken

S�g den gamle, fr�n sin kosa vilsnad,
Och hans kraft begynte svika; tyngre
K�ndes rodden ren och handen domnad.
N�r i morgonlugnet �fver fj�rden
F�rsta g�ngens ringning lj�d och klangen
Hann hans �ra, var den dof och mattad,
Och han fann sig l�ngt fr�n kyrkan, l�ngre,
�n n�r f�rst han lade ut fr�n hemmet.
Och det ringdes andra, tredje g�ngen,
Och fr�n fj�rran �n blott kommo ljuden.
Och mot h�jden hof den gamle �gat,
S�g mot gr�a skyn som med en fr�ga,
Utan kraft och r�d och hopp och bana.

Men i samma stund i sakta skridning

St�tte b�ten mot en h�ll, och dunkelt
Ofvan h�llen skymtade ur t�cknet
Fram en strand och bj�d den gamle hvila.
Opp han steg p� stranden, s�g omkring sig,
K�nde st�llet, k�nde �n i tr�sket,
D�r som ung han landat tusen g�nger,
Och han satte sig p� kala berget
Tankfull ned, och m�rker r�dde, mulen
Var hans sj�l, och mulen jord och himmel.

Men det ringdes samman.--Var i h�gre

Makters v�rd den gamle?--N�r han hoppl�s
Nu mot f�stet h�jde �gat, syntes
Klar en h�gbl� rand emellan molnen,
Ljusets f�rebud. I kyrkan skulle
S�ngen b�rjas; p� den �de holmen
Drog ock nu den f�rsta vindfl�kt andan
Mellan l�fven, och den f�rsta l�rkan
Fl�g, af dagern v�ckt, mot skyn. F�rsvunnen
Var naturens dvala snart. P� toner
F�ljde toner nu, och nya st�mmor
Vaknade i dal, i h�jd. Ett jubel
Lj�d bland luftens dimmor, lj�d bland tr�den
Kring den gamle, och han sj�lf, af s�ngens
Gl�dje gripen, gl�mde n�d och sorger
Och f�ll in med ord. Den sk�na psalmen,
Sommarns psalm, "Den blomstertid nu kommer",
Lj�d i stilla darrning fr�n hans l�ppar.

Och den blomstertid var kommen. Sommarn,

Som han sj�ng om, var af inga murar
Utom honom st�ngd. Dess �rtes�ngar
V�xte f�r hans fot, dess f�gels�nger
H�rde han; och Kristus, som han n�mnde
Sarons blomster, gr�na dalens lilja,
Kom som blomster och som lilja, v�rmde,
Som han bad, i hvarje fl�kt hans sinne.

N�r han slutat psalmen, hade h�jden

Klarnat redan, blott kring l�gre rymder
L�g ett t�cken �n. D� steg ur �sterns
Molnb�dd solen opp och g�t en str�lflod
�fver landets, �fver vattnets dimma.
Tystare blef rymden, luftens skaror
S�kte hvila, hvarje v�sen tycktes.
Vilja endast sk�da nu, ej sjunga;
Och den gamle f�ljde med sitt �ga,
Stum af andakt, ljusets v�g.--Hvad dunkelt
Syntes nyss, var n�sta stund f�rklaradt.
Udde efter udde d�k ur dimman,
� vid � stod fram; en v�rld af f�gring
V�xte sakta opp ur skuggans tomhet,
Tog begr�nsning, f�rger, glans.

F�rliden
L�ngesen var morgonstunden redan,
N�r, med klarnad blick, med molnfri panna,
R�rd och tacksam, fr�n sin plats den gamle
Reste sig och gick till jullen �ter.

Men han s�g till afsked �n tillbaka

Upp mot stranden. "Nu, Guds frid med eder",
S� han h�rdes s�ga, "f�glar alla,
Unga br�der, systrar, Guds f�rsamling,
Som med mig i dag i samma kyrka
Honom prisat och Hans �ra sjungit.
Och haf tack, du tolk af himlens l�ror,
Klara sol, som nu f�r oss predikat,
B�jt v�rt hj�rta att Hans godhet k�nna
Och lagt ut Hans verk f�r v�ra �gon."

DOPET.

I en grotta vid Arabiens �ken

Bodde eremiten Eukaristos.
Mild mot alla, vis och m�ngerfaren,
S�ktes han af nejdens folk ej s�llan,
N�r bekymmer tryckte n�gons sinne.
En g�ng kom en kvinna till hans boning,
B�rande ett nyss f�dt barn p� armen;

Blek var hon, och blekare var barnet.

"Fader", sade hon, "hvar skall jag finna
Tr�st? Se, detta barn har d�tt, och dopets
Helga vatten har ej r�rt dess hufvud.
Ve, f�rtappadt �r det, skall v�l aldrig
�ga arfvedel i Kristi rike."

Straffande tog eremiten ordet:

"Hvarf�r, kvinna, har du l�tit barnet
D� f�rutan dop, om ock blott n�ddop?"

Men den arma modren brast i j�mmer:

"Fader", sade hon, "i �knen f�dde
Jag mitt barn, d�r fanns ej vatten; solen
Br�nde ofvan mig och sanden under;
T�rar blott och suckar d�r jag �gde."

D� blef gubben r�rd och f�ll i tankar,

Eftersinnade en stund och h�jde
Handen �fver gr�a �gonbrynen.
Slutligt var hans mening fast och mogen,
Och han talte, full af frid och saktmod:
"Vattnet g�r det visserligen icke,
Utan anden, som �r med i vattnet.
Kvinna, tr�sta dig, ditt barn �r fr�lsadt!
Herrans ande har i br�nda �knen
D�pt det med din suck och dina t�rar."

B�NEN.

En g�ng, n�r i fromma, glada samtal

Vid sitt middagsbord den gamle Luther
Satt som vanligt bland f�rtrogna v�nner,
Talte en af dessa s� med klagan:
"Sv�r och ond att lefva i �r v�rlden,
Full af vansklig id och jordisk omsorg;
Intet under d�rf�r, att s� m�ngen
S�kt i klostrens lugn en saknad stillhet.
�fven mig de pl�ga, dessa oljud
Af en outtr�ttlig v�rldslig str�fvan.
I mitt grannskap bultas, smids och hamras
Oupph�rligt hela dagen genom,
Och hur tidigt �n jag vaknar, st�ra
D�n och hammarslag min morgonandakt."

Luther log och sade: "Hvarf�r st�ras?

T�nk l�ngt hellre: 'Jag har sofvit l�nge;
H�r min fromma granne, hur han redan
Hunnit stiga upp och b�rja b�nen';
Ty en b�n, min v�n, �r flit och arbet.
Sannerligen, n�r den svarte smeden
Vaknar upp och t�nker: 'Gud har gett mig
�ter dag och krafter att arbeta',
Och med hurtigt mod begynner smidet,
�r hans tr�tta fl�mtning f�r v�r Herre
Icke mindre k�r �n dina suckar,
Och p� himlens portar sl�r hans sl�gga
Kanske starkare �n dina b�ner."

KRYSANTOS.

I den kristna kyrkans f�rsta tider,

N�r i ljuset fr�n den nya v�rlden
Jorden bleknade och m�ngen trogen
V�nde bort fr�n den med rysning �gat,
Bodde i Aten en man, Krysantos.
Tidigt, innan �n den bruna locken
Vissnat p� hans hj�ssa, kinden mistat
V�rens blomning, h�ga pannan f�rats,
Hade ordet hunnit till hans �ra
Och hans hj�rta �ppnats gladt f�r Kristus.
Men hos honom f�ddes med hans nya
F�delse ej fasa f�r hvad fordom
Han i lifvet aktat k�rt och heligt.
Aldrig kunde han f�rm�s att hata
Denna jord, d�r Hellas fanns, hans sk�na,
Varma fosterland; hans tjusning st�ndigt
Var Aten, den ljusa tempelstaden,
Och hans sinne sm�lte �n i v�llust
F�r hvartenda ljud af modersm�let,
Den hellenska tungans harpotoner.
N�r hans trosf�rvanter, dystra, slutna,
S�kte skogars tystnad och i bergens
Kulna, m�rka, skymda grottor fj�rran
G�mde sig f�r frestelsen och v�rlden,
Gick han ljus, en afbild af den f�rsta
Dag han sk�dat, uppr�tt, silfverh�rig,
Fridsam, t�lig midt i lifvets vimmel,
H�rde mannens spr�k och barnets joller,
Stod p� torgen lyssnande, n�r talarn
L�t sin st�mmas �ska skaka folket,
Deltog i beslut och bar till urnan
Sin voteringssk�rf som hvarje annan.
Stundom �ter, n�r, p� dagens m�dor
Och bekymmer m�tt, han s�kte lugnet
Och i b�nens djup hans ande svanlik
Ville sk�lja jordens stoft fr�n vingen,
S�kte han ej m�rka �knars kulor;
Nej, d�r klarast salaminska sundet
Log mot lummig strand, bland pinier, lagrar,
S�gs han vandra, njuta skuggans svalhet,
Andas v�llukt, blicka h�n mot hafvet,
Medan solen sj�nk och b�ljan lugnad
Speglade en rosig aftonhimmel.

S� han lefvat, s� han lefde, s�dan

Satt en kv�ll p� Sunions topp den gamle.
P� hans kn� l�g sluten nu en rulle
Af Sofokles, hedningen, den store,
�dle s�ngarn, och p� rullen ytterst
L�stes tecknadt: "Oidipus Kolonus".

Nyss han slutat dramen, f�r hans minne

Dr�jde �n dess bilder, och hans blickar
Sv�fvade kring den besjungna nejden.
"O Kolonos", sj�ng han efter skalden,
"Bygd, bland jordens alla bygder sk�nast,
Ljusa, glada, skimrande Kolonos,
D�r, med lundars gr�na skygd f�rtrogen,
N�ktergalen g�ll i toner prisar
Murgr�nsrankans dunkla rodnad, gudens
Helga tr�d, det b�ruppfyllda, svala,
Stormf�rskonta, d�r bland gudaburna
Fostrarinnor Dionysos sv�rmar,
I gudinnors lockar sedd, narcissen
Gror med himmelsk dagg p� bladens f�gring,
Krokos gulnar, k�llor s�mnl�st sk�nka
Klara b�ckar n�ring och i s�ngm�rs
Krets med guldt�m �ker Afrodite!"

S� med hednisk f�rg, men kristlig v�rma

M�lande sin s�lla hembygds f�gring,
Sj�ng, af hednas�ngarn v�ckt, atenarn,
N�r en yngling, tidigt som Krysantos
Genomtr�ngd af korsets helga l�ra,
Nalkades med l�ngsam g�ng den gamle.
Stannande framf�r hans f�tter, stod han
Stum med �fver br�stet knutna armar;
I hans anlet syntes skuggor skifta
Mellan sorg och vrede, harm och �mkan,
Och hans blick l�g s�nkt p� pergamentet.

L�nge stod han tankfull, dock omsider

Br�t han tystnan. "Gubbe", s� han sade,
"Blef ej �fven du en g�ng till ljusets
Helga rike kallad, tr�ngde icke
N�dens varma str�lar till ditt hj�rta--
S� jag sport--; och dock, hur �r din vandel?
D�r, hvar dagens barn i f�f�ng str�fvan
Tr�la, fika, storma och f�rsvinna,
D�r med praktsymboler, �n af purpur
P� en v�rfrisk kind och �n af l�jen
Kring en l�pp, som mognar, afgrundsfursten
Tecknat an de sina, d�r, o gamle,
Tr�ngs du, lefver du och har din gl�dje.
S�llan ses du ensam, och om s�dant
N�'n g�ng h�nder, �r det ej F�rsonarn
Som du ropar an, all v�rldens Herre;
Nej, berusad af en giftfylld saga,
En f�rf�risk s�ng, med l�ppar, blekta
Ren af d�dens h�lsningskyss, du stammar
Afrodites namn och Dionysos'.
Hvad blir slutet? Rysligt, rysligt, gamle,
Skall du plikta f�r din brutna trohet,
Du i n�df�rbundet en g�ng slutne.
Ryslig, ryslig blir i svafvell�gor
�n din lott, n�r, utan hopp f�rtappad,
Gr�tande, du ej en t�r kan gr�ta
�t din t�rst och svagt med vissnad tunga
Evigt f�f�ngt till ditt bist�nd kallar
Dina v�senl�sa fabelgudar."

S� han sade. Lugnt som kv�llens anlet

Var den gamles, och den h�jda blicken
S�g bestraffarn an: "Frid, str�nga yngling!"
Talte han, "din tro �r stark, jag �lskar
Den, som tror. Dock svara: kan ditt unga,
Bruna �ga genomsk�da hj�rtan
Och rannsaka njurar, n�r du d�mer?
D�m ej, och du d�ms ej, s�ger Herren.
From, f�rdragsam, fridsam, glad och trogen
G�r sin g�ng i m�starns sp�r en kristen;
Full af k�rlek �r hans tro, och, yngling,
K�rleken �r hofsam, mild och t�lig,
Yfves icke, stormar icke, t�nker
Icke argt och vet ej af att vredgas.
K�rleken f�rdrager allt, han tror allt,
Hoppas allt och lider allt och v�nder
Aldrig �ter. Yngling, om du hade
Tro att flytta berg och lyfta dalar,
Utan k�rlek vore du en skugga."

Sagdt. Och v�nligt r�ckande den unge

Handen, drog han honom till sin sida,
Och p� samma h�ll nu suto b�da.

Dagen framled, mattare i v�ster

Gl�dde solen, vinden s�kte hvila,
Kv�llens frid sj�nk ned fr�n Greklands himmel.

Men f�r dessa taflor hade gubben

Nu ej �ga; ynglingen allenast
F�ngslade hans syn och tanke. L�nge
Satt han tyst, omsider s� han talte:
"Vackra yngling, om den gamles varning
Icke kr�nkt ditt sinne, l�t mig g�ra
Dig en fr�ga �n, kanh�nda tvenne.
N�r jag ser ovalen af ditt anlet,
Pannans, n�sans stolta, raka tycke
Och ditt spr�k f�rnimmer, halft i attisk,
Halft i jonisk brytning, ljuft i b�da,
Ljuft �nnu i ton, d� du f�rd�mer,
Vet jag, att hellen du �r. Men s�g mig,
Hvilken trakt dig fostrat? Kanske n�gon
Af Arkipelagens sk�na �ar
S�g dig f�das, Paros, Samos, Naxos,
Mitylene? Kanske s�g du dagen
P� det rika Asiens kust? En lycklig
Fader lyfte dig, hvarhelst du f�ddes,
P� sin arm och dr�mde s�lla dr�mmar."

"Delos", svarte ynglingen med mildrad

St�mma nu, "det hafomflutna Delos
Var mitt hemland, Kallinikos hette
Den, som en g�ng jordiskt var min fader,
Nu en annan jag i himlen funnit."

"Kallinikos", talte gubben �ter,

"Ej ett ok�ndt namn du n�mnt; min g�stv�n
Var i forna dagar han p� Delos.
O, jag minns �nnu den m�ngbesjungna,
Gr�na �n, af sagans alla gudar
S�kt och �lskad, Artemis', Apollons
Fosterhem, jag minns dess h�ga kullar,
Skuggade af cedrar och cypresser,
Och dess dalar,--skall jag n�mna dalen,
Nyktos dal, �t citterguden helgad?
M�nga l�nder har jag sett, fr�n Pelops'
Half� vandrat till Tessalien, vistats
P� hellenerhafvens alla �ar;
Ingen nejd dock tjust mig s�, som dalen
D�r p� Delos med sin lund, sitt tempel,
Och vid denna l�g din faders boning.
Yngling, n�r s� mycket sk�nt du sk�dat
Fr�n din lefnads f�rsta morgon, svara,
�ger jorden endast svarta bilder
F�r din sj�l, s�g, bor ej i ditt hj�rtas
Djup ett enda minne, t�ldt och sparadt,
Fr�n den tid, d� dr�mlik �n i oskuld
Du bland Nyktosdalens blommor lekte?"

S� han sade. P� den unges sk�ra,

Marmorhvita kinder s�gs en flamma
Svagt och flyktigt tindra opp och blekna.
Men den gamle fortfor: "Jag har lyssnat
Till en s�gn en g�ng, Arkipelagens
�ar tro den redan, snart kanh�nda
Skall den spridas �fver fasta landet.
S� f�rt�ljer den: P� Delos f�ddes
Marmaryne. Tvenne lustrers somrar
Knappt hon sk�dat; n�r hos nejdens alla
Ynglingar beg�rens eld hon t�nde.
Men �t ingen sinnlig tr�nad ville
Hon sitt rena v�sen �fverl�ta,
Blott Apollon valde hon till �lskling,
Och i Nyktosdalen, ren och trogen,
Blef hon gudens blomsterv�rdarinna.
Kv�ll och morgon, stundom hela dagen
S�gs hon d�r bland blommorna,--en �ldre
Syster lik, s� blid och s� f�rtrolig,
Vattna, st�da, ordna och plantera.
Men ej handens ensamt var den sk�tsel,
Hon dem sk�nkte; ofta lutad l�nge
Med sitt �ga �fver blommans �ga,
L�t hon s� sin andes l�ga drickas
Af den sp�das blick och plantans dunkla,
Tysta stoft af hennes sj�l besj�las.
Sj�lf tillbaka tog hon �t sin ande
Kropp af blomstren, kl�dde minsta tanke
I en skrud af dagg och doft och f�rger,
Bytte s� med markens d�ttrar g�fvor,
Gaf och tog i outt�mlig k�rlek.
D�r, i denna fristad, st�ngd f�r m�ngden,
Fick ibland en yngling ljuft f�rdr�mma
Dagens stunder, lefva med det vackra
Blomsterfolket och dess v�rdarinna.
Men om honom talar sagan �ter:
N�r med hj�rtat fullt af aldrig yppad,
Namnl�s k�rlek han bland Marmarynes
Blommor gick och hon i templet dr�jde,
S�g han henne, fast hon sj�lf var borta,
S�llt i hvar gestalt, i hvarje v�sen
Af den skapelse, hon v�ckt och v�rdat.
Rosen rodnade med hennes rodnad,
Liljan s�g med hennes blick, i tr�dets
Susning h�rdes endast hennes st�mma,
Och i tusen skilda former lefde
F�r hans fromma k�rlek hon allena.
�ter, n�r fr�n blommorna till henne
N�gon g�ng han fick sitt �ga h�ja
Och i samtal, s�som str�ngars rena,
F�nga hennes ord, d� var det honom,
Som om allt, hvad fint i parkens rosor
Gl�dt och rodnat, hennes kinder eldat,
Alla liljors str�lar sammangjutit
Hennes blick, och hela blomsterg�rden
Mer f�rklarad blott, st�tt fram med henne.--
S� f�rt�ljs det. Jag har sport och fr�gat,
Hvem han varit, ynglingen fr�n Delos;--
Kallinikos' son, s� har man svarat."

P� den unges kinder syntes stora

T�rar nu. "O fader", s� han sade,
"N�mn ej namn, som l�ngst af jordens toner
Susat i mitt �ra, jag har gl�mt dem;
L�t mig gl�mma, l�t mig hata minnet
Af mitt tomma nattlifs skugg-gestalter."

Men den gamle talte, full af allvar:

"Yngling, hata ej din ungdoms skola,
Nyktosdalen och dess minnen icke!
H�ga l�ror skrefvos f�r ditt hj�rta
D�r i bilder, dunkla, sp�da, svaga.
Se dig kring i v�rlden! O, hvad ser du?
�fverallt F�rsonarns blomsterrike.
M�rkt f�r den, som blindt till honom stormar,
�r det klart och �ppet f�r det �ga,
Som i k�rlek stilla h�jts mot honom.
Yngling, v�rd att sk�da �r hans blomg�rd.
Solar s�r han d�r, och stj�rnor str�r han
Kring som liljor, v�rdar stora l�nder,
St�der folkslag, h�r ocks� den minsta
M�nskoblommas suck och, mildt till alla
Lutad, l�ter dem sin k�rlek dricka.
G�, som f�rr till Marmarynes blommor,
Ut i v�rlden gladt och utan b�fvan,
Det �r Herrans blomg�rd, du bes�ker.
Bor blott i ditt hj�rta Kristi k�rlek,
Blyg, ej rusig, skall du finna saligt,
Hur i allt Han skymtar fram, hur solen
Lyser med Hans ljus, hur stj�rnan tindrar
Med Hans klarhet, lifvets sorl och vimmel
Af Hans milda st�mma genomljudes.
N�r du sett det, g� till Honom �ter
I Hans ord, och se, Hans ord skall vara,
Som om allt det ljus, som fr�n Hans himmel
Str�lat ned, Hans varma sol, Hans stj�rnors
Milda h�r, Hans m�nsko�tter, hela
Detta underbara blomsterrike,
Mer f�rklaradt blott, d�r inne bodde."

ETT LITET �DE.

1.

�R S� ARM DU, SOM MAN S�GER?

Fattig kallar man din moder,

Fattigt, sp�da barn, du kallas.
�r du fattig, lilla �lskling,
Ar s� arm du, som man s�ger?

Utanf�r din moders stuga

Blomstra �ngar, gr�nska lundar;
Hvarje �ng har silfverb�ckar,
Hvarje lund i sj�ar speglas,
�fver alla skiner solen,
Gjuter gifmildt gyllne dagen.

�r du fattig, lilla �lskling,

�r s� arm du, som man s�ger?

N�r du h�r din moder sjunga,

Slutas sakta �gonlocken,
G�mma skalen sj�lens p�rlor;
N�r de g�mmas, kommer s�mnen,
S�mnen f�ljs af dr�mmens �ngel,
Dr�mmens �ngel tar dig stilla,
Lyfter dig p� mjuka vingen,
F�r dig ut p� blomster�ngar
Att i frid bland blommor blomma,
F�r bland f�glar dig i lunden
Att ditt br�st med s�nger fylla,
Tv�r din sj�l i sj�ars renhet,
L�ter dig i solljus bada.

�r du fattig, lilla �lskling,

�r s� arm du, som man s�ger?

N�r du �ppnar �gat �ter,

�r du i din moders armar,
K�nner i ditt sp�da sinne,
T�nker som en dunkel tanke:
"Ljuft det var p� blomster�ngen,
Gladt bland f�glarne i lunden,
Godt det var bland klara v�gor,
Varmt i solens ljus att bada,
B�st dock �r i denna famnen."

2.

EGEN MODER G�MS I MULLEN.

I mitt hem en styfmor r�der,

Egen moder g�ms i mullen.
Och jag hastar �fver hagen,
Skyndar stilla till den s�rjda,
Ginar �fver g�rdet stundom.
Men den fr�mmande f�rt�rnas,
Hviskar, hv�sande af vrede:
"Denna flicka g�r p� gr�set,
Krossar kl�fvern d�r p� �ngen."

Fader, h�r ej h�rda orden!

L�tt �r flickans fot i loppet,
St�r ej m�nga str�n i farten.
Jungfrun har ej h�rda sulor,
Trampar ej med tunga klackar.
Oskodd l�per hon p� lindan,
Flyr med blottad fot p� f�ltet,
Far, som fl�kten far p� �ngen,
Skyndar s�som skuggan �fver.

Skulle ock ett blad bli brutet,

N�got gr�sstr� nedertryckas,
Hj�rtats sorg f�rtynga stegen,
Gr�nskar snart en grodd �nyo,
Fostras flere blad i st�llet
Af den dagg, mitt �ga gjuter,
Dessa bl�a stj�rnors t�rar.

3. S� JAG F�RDAS SJ�LF MOT FJ�RRAN.

Hvarf�r suckar b�ckens b�lja,

Klagar sakta under f�rden,
Far i krokar �fver f�ltet,
B�jer bukter �fver �ngen,
Viker af fr�n v�gen ofta,
F�rdas blott ett stycke fram�t,
Slingrar n�sta stund tillbaka?

S� jag f�rdas sj�lf mot fj�rran,

G�r mot obekanta �den,
Tar ett steg och ser tillbaka,
Vandrar fram och v�nder �ter,
Vill �nnu se hemmets h�jder,
R�ken fr�n min faders boning.
4.

S�DAN V�RD BLOTT FINNER FLICKAN.

Icke �ger jag som andra

Fader, som vid namn mig n�mner,
Moder, som sitt guld mig kallar,
Broder, att min b�rda b�ra,
Syster, att mig stundom smeka.

D�r jag andras hjordar vallar,

H�gt p� berget, djupt i skogen,
Dagen ut p� fria f�ltet,
D�r �r sk�ggig gran min fader,
Bj�rken, b�jd af �r, min moder,
Broder �r mig bruna trasten,
Markens bleka lilja syster.

N�r den kalla skuren str�mmar,

F�r jag stundom skygd af granen,
N�r mig solens str�le br�nner,
Bjuder bj�rken stundom skugga;
N�r jag sorgsen st�r p� f�ltet,
Tr�star med en ton mig trasten,
Med en blick ibland en blomma.
S�dan v�rd blott finner flickan,
Annan gl�dje ej den arma.

5.

FLICKA, K�RLEKEN �R V�LDIG.

Ofta i min barndoms dagar

H�rde jag min moder s�ga:
"Flicka, k�rleken �r v�ldig,
M�ktar mer �n allt p� jorden."
S� hon talte till min varning,
Att sitt gyllne �pple skydda.
Moder, o att sant du talat!

Ofta st�r jag nu p� stranden,

D�r min �lskling fr�n mig skildes.
D�n han far dit bortom molnen,
Som vid hafvets rand sig h�ja.

N�r jag ser, hur fj�rden fradgas,

Ser, hur b�ljan sl�r mot stranden,
L�gger jag min hand p� v�gen,
Doppar fingrets spets i djupet:
Sakta, sakta, vilda b�lja,
Somna, l�t de andra sofva!

M�nne v�gen v�l, som svallar

Hotande mot skeppets sida,
D�r han fj�rran far, den dyre,
M�nne hafvets vilda dotter,
Fast s� l�ngt fr�n mig hon rasar,
Ej mitt s�fningsord f�rnimmer,
Af min l�tta hand ej lugnas,
Efter k�rleken �r v�ldig,
M�ktar mer �n allt p� jorden?

Ofta, n�r i furans krona

Fl�ktar fara, vindar hvina,
S�nder jag fr�n denna klippa
Tyst min tysta suck att flyga:
O min ende, kom tillbaka!

Kanske, fast s� svagt den ljuder

Har likv�l den starka vingar,
Kan som svalan klyfva vinden,
Genom rymder n� min �lskling
Efter k�rleken �r v�ldig,
M�ktar mer �n allt p� jorden.

6.

HUNDRA V�GAR HAR MIN TANKE.

Store skapare, f�rl�t det,

Se ej, gode Gud, med vrede,
Att s� ofta i ditt tempel
Jag p� honom �fven t�nker!
Hundra v�gar har min tanke,
Tusen att till honom hinna.
Blott det s�msta leder bort�t,
Allt det b�ttre f�r till honom.
Kort fr�n dagens ljus �r' v�gen;
Gen fr�n nattens stj�rnskara,
Hvarje blomma stakar stigen,
Hvarje tr�d �r v�gam�rke.
Men n�r dig min tanke hunnit,
�r den n�stan ren hos honom.

7.

HVILKEN S�LLHET SK�N ATT SYNAS!

Hvilken fr�jd att vara vacker,

Hvilken s�llhet sk�n att synas!
Vore jag s� m�rk som m�ngen,
Ful som flere andra flickor,
Fick jag ej i k�llor sk�da,
Ej i b�ckar se mitt anlet;
K�llans sk�nhet kunde st�ras,
B�ckens silfver sotbesmittas;
Tordes knappt p� �ngen tr�da,
Att ej blomstren skulle skr�mmas,
Blomma hviska tyst till blomma:
"�r det n�sslan, �r det tisteln,
Kanske kardborrn sj�lf, som kommer?"

8.

TALA, TALA TYCKTES ALLA.

Hvem har nu gett vett �t vinden,

Gett �t luften ledig tunga,
R�st och spr�k �t g�rdens r�nnar
Och �t sp�da f�gelskaran?

F�rr, n�r fr�n min b�dd hvar morgon

Jag p� loftets trappa tr�dde,
Visste vinden blott att smeka,
R�nnen blott att susa stilla,
Kvittra blott f�rstod hvar f�gel.

Nu, n�r sist jag kom p� g�rden

Fr�n mitt olyckss�lla l�ger,
Tala, tala tycktes alla,
Vinden hviska: "Arma flicka!"
Fl�kten susa: "Fallna flicka!"
R�nnen sucka: "Svikna flicka!"
Svalan sj�ng: "Hvar �r din stolthet?"
Sparfven: "Hvar �r nu din gl�dje?"

9.

MEN MIN F�GEL M�RKS DOCK ICKE.

Svanen speglas ren i sundet,

Knipans hvita vingar hvina,
L�rkan h�res h�gt i h�jden,
Spofvens rop kring k�rret rullar,
V�ren samlar sina skaror,
F�r sin f�gelflock tillbaka,
V�ntar dem med sol och v�rma,
Lockar dem med l�nga dagar.

Och jag, arma flicka, fiker,

S�ker skingra saknans m�rker,
V�rda v�rmen i mitt sinne,
Vill som v�ren v�nlig vara,
Synas ljus som sommardagen.
Och jag gl�ds, fast sorgen gnager,
Ler, fast t�ren tr�ngs i �gat,
Men min f�gel m�rks dock icke.

10.
SEN HAR JAG EJ FR�GAT MERA.

Hvarf�r �r s� flyktig v�ren,

Hvarf�r dr�jer sommarn icke?
S� jag t�nkte fordom ofta,
Fr�gte, utan svar, af m�ngen.

Sen den �lskade mig svikit,

Sen till k�ld hans v�rma blifvit,
All hans sommar blifvit vinter,
Sen har jag ej fr�gat mera,
K�nt blott djupt uti mitt sinne,
Att det sk�na �r f�rg�ngligt,
Att det ljufva icke dr�jer.

�FVERS�TTNINGAR OCH BEARBETNINGAR.

SERVISKA FOLKS�NGER.

F�RORD.

Den f�rsvenskning af serviska folks�nger, som h�r l�mnas i allm�nhetens

h�nder, �r gjord efter hr P. von Goetzes i S:t Petersburg �r 1827
utkomna tyska �fvers�ttning af desamma. Det f�retal, hvarmed han
beledsagat sitt arbete, lyder i utdrag s�:

"Serviska nationen intog i forna tider en icke obetydlig plats bland de

slaviska stammarna. Ganska ofta k�mpade den segerrikt mot Byzanz, och
blott en f�rtidig d�d hindrade tsaren Stephan Duschan (1358) att er�fra
den grekiska kejsarekronan. I femtonde �rhundradet gick Serviens
politiska sj�lfst�ndighet under, och landet erk�nner fr�n denna tid
turkarnas �fverherrskap. Begripligtvis kunde d�rf�re de lyckliga anlag,
hvarmed detta folk af naturen �r beg�fvadt, icke hinna utveckla sig till
en full�ndad bildning. Men undan olyckorna och f�rtrycket har denna
nation likv�l lyckats r�dda sina s�nger och deras outt�mliga k�lla. Och
just den omst�ndighet, att Servien icke �ger n�gon annan litteratur �n
sina s�nger, ger desamma ett s�rdeles intresse i historikerns och
m�nniskoforskarens �gon.

�ren 1814 och 1815 �ppnade hr D. Wuk Stephanovitch Karadschitch genom

sina i Wien i 2:ne delar utgifna _Narodne Srpske piesme_ f�r
folkpoesiens v�nner en rik skatt af serviska s�nger. Af detta verk
utkom den andra betydligt f�r�kade upplagan i Leipzig 1823 och 1824
i tre delar.

Hr W. St. Karadschitch indelar de serviska folks�ngerna i

fruntimmerss�nger (k�rleksvisor, romanser, sm� poetiska ber�ttelser
och skildringar, br�llopskv�den, lekar m.m.), till st�rsta delen
f�rfattade af fruntimmer, och hj�ltes�nger. Till de senare h�ra i denna
samling blott fyra stycken: Blodh�mnden, Jakschitcherne, Skadars
grundl�ggning och Slaget p� F�gelf�ltet. De pl�ga afsjungas af m�nner,
ofta af blinda gubbar, vid gusle, ett entonigt instrument, med en enda
af tagel tvinnad str�ng besp�ndt.

Originalets versm�tt �r �fverallt bibeh�llet, ehuru med en och annan

obetydlig f�r�ndring."

Hvad min �tg�rd vid dessa s�ngers f�rsvenskning ang�r, har jag, s�som
obekant med serviska spr�ket, s�kt g� den tyska �fvers�ttaren i sp�ren,
s� n�ra jag kunnat; och d� hr von Goetze, som han sj�lf f�rs�krar, �fven
varit m�n om att troget f�lja originalet, kan jag hoppas, att min
bearbetning ej heller skall s�rdeles afvika ifr�n detsamma.

N�gra f� mindre stycken har jag uteslutit, troligen till ingen

betydligare skada f�r samlingen. De h�r upptagna beh�fva intet
f�respr�k. Jag �r s�ker om att ganska f� skola l�sa dem utan att
tr�ffas af den naiva t�ckhet, som spelar i de sm� s�ngerna, som b�rja
samlingen, och h�nf�ras af den rena episka sk�nhet, som h�rskar i de
fyra st�rre, hvilka sluta densamma.

Helsingfors den 6 december 1830.

TREFALDIG SORG.

N�ktergalen lilla
Sjunger fr�jd �t alla;
Blott �t mig, den arme,
Trefaldt sorg han sjungit.
Och den f�rsta sorgen
Sj�ng han f�r mitt hj�rta:
Att min moder hittills
Mig min brud f�rv�grat.
Och den andra sorgen
Sj�ng han f�r mitt hj�rta:
Att min flinka skymmel
Under mig ej dansar.
Och den tredje sorgen
Sj�ng han f�r mitt hj�rta:
Att min trogna flicka
Har p� mig f�rt�rnats.

Nu en graf mig reden

P� det flacka f�ltet,
Tvenne spjut till bredden
Och till l�ngden fyra.
M� en rosenbuske
Vid mitt hufvud s�ttas,
Och till mina f�tter
M� en k�lla ledas.
Yngling eller flicka
Sig en blomma plocke,
Och den gamle svalke
T�rstens brand i k�llan.
�FVER KLIPPOR, �FVER FLODER FINNER K�RLEK V�G.

M�nen lyser silfverklar om kv�llen,

Blickande upp� den gr�na �ngen,
D�r tv� k�cka herre-h�star beta:
Dem bevaka tvenne �dla herrar,
Ban Stefano, kapetan[3] Johannes.

Till Johannes talar Ban Stefano:

"Broder, se hur h�rlig m�nen lyser!
S�ll, o broder, s�ll �r den att prisas,
Hvilkens flicka ej s� fj�rran dv�ljes;
Men min �lskarinna dv�ljes fj�rran.
B�r jag henne drufvor i min br�stduk,
M�gla skola de p� l�nga v�gen,
Eller p� min hemf�rd saknans t�rar
Fr�ta opp min n�sduk intill bitar."

Honom svarar kapetan Johannes:

"Fj�rran dv�ljs ocks� min �lskarinna;
Men s� snart jag saknar henne, fr�gar
Icke jag: �r klar, �r mulen natten?
Ej min hingst: om vada finns i str�mmen;
�fver f�lt--och ej ett sp�r oss r�jer,
�fver str�m--och ej en b�lja plaskar."

VINTER I HJ�RTAT.

Sn� f�ll neder p� Sankt G�rans-dagen;

F�geln genomfl�ge ej dess flingor.
Flickan trampar drifvan, bar om foten,
Efter henne b�r dess broder skorna.
"K�nnes ej i dina f�tter vintern?"
"Ej i mina f�tter k�nnes vintern,
Vintern k�nner jag uti mitt hj�rta;
Dock fr�n sn�n �r vintern ej d�r inne,
Vintern d�r �r kommen fr�n min moder,
Som mig ger �t den, som jag ej �lskar."

TILL EN ROS.

O, du min k�lla sval,

O, du min ros s� r�d,
Ros, som s� snart slog ut!
Hvem skall jag ge dig �t?
M�nne �t moder min?
Har ju ej moder mer.
M�nne �t syster d�?
Fj�rran hos maken hon.
M�nne �t broder d�?
Drog ju i h�rnad han.
M�nn' �t min �lskling d�?
O, han �r l�ngt fr�n mig,
Bakom tre skogars l�f,
Bakom tre str�mmars v�g!

�LSKARENS H�ST.

D�r vi voro �fver natten inne,

H�llo vi en kostlig aftonm�ltid,
S�go d�r en flicka sk�n till undran;
P�rltulpaner kr�nte hennes tinning.

Henne gaf jag d� min h�st att ledas,

Och hon talte sakta s� till h�sten:
"R�da f�le med den gyllne manen,
S�g mig, har din herre gift sig redan?"
Gn�ggande besvarar henne h�sten:
"Nej, vid Gud, du undersk�na flicka! O
�nnu har min herre icke gift sig,
Utan t�nker ta dig, hem mot h�sten."

Och till h�sten s�ger flickan detta:

"Om jag visste, att du sanning talat,
Ville jag sl� s�nder mina sp�nnen
Och dem g�rna vid ditt betsel smida,
Ville det besl� med idel silfver
Och det med min halsked sen f�rgylla."

HJORTEN OCH VILAN.[4]

Hjorten betar upp� bergets �sar,

Betar en dag, sjuknar in den andra
Och begynner klaga h�gt den tredje.

Vila ifr�n berget fr�gar hjorten:

"O, du hjort, du djur fr�n bergets skogar,
S�g mig, hvilket bittert kval dig pl�gar,
D� du, betande p� bergets �sar,
Betar en dag, sjuknar in den andra
Och begynner klaga h�gt den tredje?"

Sakta[5] talar hjorten d� till Vila:

"Goda syster, Vila ifr�n berget,
Stort i sanning �r det kval, mig pl�gar.
Se, till s�llskap h�r en hind jag �gde,
Och hon gick att dricka ner f�r berget,
Gick dit ner och har ej �terkommit.
Om hon sen har irrat sig om v�gen?
Eller af en j�gare �r f�ngad?
Eller helt och h�llet mig f�rg�tit
Och en annan hjort sig valt till �lskling?--
Om, s� sant, hon irrat sig om v�gen,
Gifve Gud, att hon mig �terfunne!
Om en j�gare har f�ngat henne,
M� han sj�lf en lott lik min f� pr�fva!
Men om mig hon helt och h�llet l�mnat
Och en annan hjort sig valt till �lskling,
Gifve henne Gud i j�garns h�nder!"

BROR OCH SYSTER.

Skogen har nyss f�tt l�f,

Syster och bror �r d�r.
Systern till brodern s�:
"Hvi ej bes�ka mig?"
"Syster, jag komme v�l,
Sl�ppte den fr�mmande,
Sl�ppte den hulda mig.
Sadlar jag f�len, d�
Sadlar min flicka af;
Gjordar jag sv�rdet om,
L�ser hon sv�rdet opp:
'Gode, hvart nu, hvart nu?
Vidt �r dock f�ltet str�ckt,
Djupt �r det dystra k�rr,
Gode, bli h�r, bli h�r'!"

DEN OMT�NKSAMMA.

T�ta skurar f�llo ned om kv�llen,

Och mot natten h�ljde rimfrost f�lten.
Jag gick ut att s�ka den, jag �lskar,
Och s� kom jag till den gr�na �ngen.
Men p� �ngen fann jag d� hans mantel,
P� hans mantel l�g hans siden-br�stlapp,
P� hans br�stlapp silfvertamburinen,
Och d�runder sen ett gulgr�nt �ppel.

Allehanda vid mig sj�lf jag t�nkte:

Om jag dock hans mantel med mig toge?
Nej, den gode kunde sig f�rkyla.
Om jag dock hans siden-br�stlapp toge?
Nej, jag gaf den sj�lf ju till ett minne.
Om jag kanske toge tamburinen?
Nej, den sk�nkte honom mina br�der.

S� i valet f�ll mig in en tanke:

Att uti det gr�na �pplet bita,
Att blott bita i--ej �ta opp det,
Att han m�rka skulle, att hans flicka,
Just hans egen flicka honom s�kte.

SKILSM�SSAN.

Kring det hvita f�stet Buda[6]

Slingrat sig en mj�llhvit ranka.
Ingen mj�llhvit ranka var det,
F�stman var det och hans f�stm�,
Som hvarandra tidigt funnit
Och i otid skiljas skulle.

Flickan s� vid afskedsstunden:

"Gode �lskling, n�r du f�rdas,
Kommer du till st�ngda g�rdar,
D�r de r�da rosor blomma:
Bryt dig n�gra rosenst�nglar,
L�gg dem vid din barm p� hj�rtat:
S�som dessa rosor vissna,
Vissnar ock f�r dig mitt hj�rta."

Gossen s� vid afskedsstunden:

"Goda, n�r du �terv�nder,
Kommer du till skogen gr�na,
D�r den svala brunnen v�ller;
Marmorsten vid brunnen ligger,
Silfverb�gare p� stenen
Och i b�garen en sn�boll;
L�gg den vid din barm p� hj�rtat:
S�som denna sn�boll sm�lter,
Sm�lter ock f�r dig mitt hj�rta."

DEN SERVISKA JUNGFRUN.

L�nga h�r upp� Militzas �gon

�fverskuggade dess r�da kinder,
R�da kinder och dess hvita anlet.
Ren tre runda �r jag sett p� henne,
Men dock aldrig lyckats se dess �ga,
Svarta �ga och dess hvita anlet.

Och jag samlade en jungfruskara,

Och bland skaran Militza, den unga,
Att m�h�nda lyckas se dess �ga.

Nu, n�r ringen dansade p� f�ltet,

Var det klart, men hastigt blef det mulet,
Och fr�n molnen fl�go blixtens viggar;
Alla flickor s�go upp mot himlen,
Militza den unga s�g dock icke;
Men blott _f�r_ sig p� den gr�na marken.

Sakta hviska flickorna till henne:

"Militza, du underliga flicka,
�r du oklok eller �fverklok h�r?
St�ndigt ser du p� den gr�na marken,
Och du blickar ej med oss mot molnen,
D�r de gyllne blixtrar �terstr�la."
Dem besvarar Militza den unga:
"Oklok ej och �fverklok ej heller,
Ingen Vila, att jag moln m� samla,
Flicka �r jag,--att jag m� _se f�r_ mig."
VIOLEN.

V�l jag dig br�t, viol,

Men �t hvem ger jag dig?
M�nne �t Ali bej?
Ali, den stolte man,
�lskar violer ej,
Rosor blott, nejlikor.

DU �R MIN EGEN.

Du, min flicka, du, mitt hj�rta,

Ville du min maka blifva?

"O hur d�rligt, dj�rfva gosse!

S�dant skall v�l aldrig h�nda;
Hellre st�r jag i ett v�rdshus,
Till en blank pokal f�rvandlad,
�n jag dig till make tager."

Och jag blir den unga v�rden,

Och s� �r du likafullt min.

"O hur d�rligt, dj�rfva gosse!

S�dant skall v�l aldrig h�nda;
Hellre vill i �kerstubben
Jag f�rbytt till vaktel smyga,
�n jag dig till make tager."

Och jag blir den k�cka j�garn,

Och s� �r du likafullt min.

"O hur d�rligt, dj�rfva gosse!

S�dant skall v�l aldrig h�nda;
Hellre vill som silfverfisk jag
Ned till hafvets botten dyka,
�n jag dig till make tager."

Och som n�t jag dykar efter,

Och s� �r du likafullt min.
Ila hit�t, ila dit�t,
Du �r h�r min, du �r d�r min.
Hvart som helst du m� ta v�gen
Hur som helst--du �r min egen.

DEN �LSKADE OCH DEN F�RSM�DDA.

l det friska gr�set bette skymmeln,

Betar d�r en stund och d�rp� h�r han,
Huru flickan beder till sin moder:
"Gif mig ej �t den, jag ej kan �lska!
B�ttre, med sin �lskling stigl�s irra,
Sl�n f�rt�ra och ur l�f blott dricka,
Kulen sten till hvilokudde �ga,
�n med denne i palatser vandra,
Socker �ta och p� siden slumra."

F�RBANNELSEN.

Rosor samlade en flicka

Och i slummer f�ll.
Kom en pilt och v�ckte henne
Skakande ur s�mn:
"Vakna opp, du hulda sk�na,
Sof ej roligt mer!
Se, de friska rosor vissna
Vid ditt hj�rta ren;
Den, f�r hvilken du den plockar,
Har en annan k�r."--

"�lskar han en annan,--tillgift

M� hans k�rlek f�.
Dock en �skvigg, klara himmel,
Mot f�rr�darn s�nd!"

DEN BEKYMRADE.

Hvar, du vida himmel,

�r v�l nu min �lskling?
�r han p� en resa?
Sitter han vid b�garn?
�r han p� en resa,
M� han resa lyckligt;
Sitter han vid b�garn,
Smake honom vinet;
�lskar han en annan,
M� det honom tillges;
M� af mig det tillges;
Gud dock hinne honom.

HVAD VILL JAG?

S�g dock, hvad vill jag?

S�mnl�s �r natten,
Oro och sm�rta,
Kval i mitt hj�rta,--
D� blott, ja, d� blott
Vill jag f�r dig.

HERTIG STEFANS F�STM�.

Stj�rnan h�lsar m�n med brodernamnet:

"Vandringsstj�rna, inf�r Gud min broder!
N�r, fr�n �ster t�gande mot v�ster,
Du f�rbi Herzegovina f�rdas,
Ser du v�l som oftast hertig Stefan?
S�g mig, st� hans hvita borgar �ppna
Och p� g�rden sadlade hans h�star,
Reder han sig till att h�mta f�stm�n?

Sakta svarar vandringsstj�rnan detta:

"V�l, fr�n �ster t�gande mot v�ster,
F�rdas jag f�rbi Herzegovina
Och har sk�dat �fven hertigsborgen.
�ppna �ro v�l hans hvita borgar,
Sadlade p� g�rden st� hans h�star,
H�mta �rnar han sin �lskarinna,
Icke dig dock, utan n�gon annan.
Dig f�rtala tre f�rsm�dda f�stm�n.
Ena s�ger, att din stam �r ringa;
Huggormsvresig kallar dig den andra,
Och den tredje dr�msker och f�rsufven."

D� f�rd�mer dem den vreda jungfrun:

"Den, som s�ger, att min stam �r ringa,
Sk�de aldrig frukter af sin egen!
Den, mig �ter kallar huggormsvresig,
Kring hans hj�rta m� sig ormar linda,
Vistas i hans lockar �fver sommarn
Och uti hans sk�te �fver vintern!
Den, mig dr�msker kallar och f�rsufven,
Skall i nio �r, vid sjukb�dd bunden,
Tynande af ingen s�mn f�rfriskas."

DONAU GRUMLIG.

Donau, Donau, lugna vatten,

Hvi s� grumlig �r din b�lja?
Skulle n�gon hjort kanh�nda
Med sitt horn din botten rubbat?
Har kanske voivod Mirtsch�ta
Med sitt spjut r�rt opp din botten?

"Ingen hjort min botten grumlat,

Ej voivod Mirtsch�ta heller,
Nej, de ystra flickor bara,
Hvilka hvarje morgon komma
F�r att plocka vattenliljor
Och att tv�tta sina kinder."

�RNEN OCH UGGLAN.

Ugglan satt upp� en gren af boken,

Men i granen bredevid satt �rnen.
Sakta talte ugglan d� till �rnen:
"Bort dock, �rn! Hvad sneglar du hit �fver?
Underligt �r nu f�r tiden folket,
Kunde s�ga: Ugglan �lskar �rnen."
�rnen �ter svarar henne detta:
"Packa dig, du gr�a, plumpa uggla!
Ej �t dig best�s en s�dan herre."

DEN SK�NASTE.

Invid hafvet stod en guldcitron och skr�t:

"Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag."
Detta har ett gulgr�nt �pple lyssnat till:
"Ringa �r ditt pris, du strandens guldcitron,
Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag."
Detta har oslagna �ngen lyssnat till:
"Gr�na �pple, ringa endast �r ditt pris,
Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag."
Detta har oskurna kornet lyssnat till:
"Ringa �r ditt pris dock, du oslagna �ng,
Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag."
Detta har okyssta flickan lyssnat till:
"Ringa �r ditt pris dock, du oskurna korn,
Nu �r ingen h�r s� sk�n s� sk�n som jag."
Detta har den muntra gossen lyssnat till:
"Ringa �r, I alla, dock ert pris mot mitt,
Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag.
Plocka vill jag dig, du strandens guldcitron,
Skaka ned fr�n tr�det, gr�na �pple, dig,
Sl� och b�rga vill jag dig, oslagna �ng,
Sk�rda �ter vill jag dig, oskurna korn,
Sen, okyssta flicka, vill jag kyssa dig."

STUM K�RLEK.

Flacka f�lt, hur djupt du mig bedr�fvar!

O, min �lskling skildes h�r ifr�n mig,
Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!"
Tryckte blott sin m�ssa ned p� pannan,
Slog till jorden sina svarta �gon
Och mot barmen f�rde h�gra handen.

Att han tryckte m�ssan ned p� pannan,

D�rmed sade han: "Gud med dig, dyra!"
Att han slog till jorden sina �gon,
D�rmed mentes: "Mer �n �gat dyra!"
Att han f�rde handen mot sitt hj�rta,
Sade: "Aldrig skall jag dig f�rg�ta."

PR�FNINGEN.

S�g dock, hvad d�n kringskallar i nejden?

Ljuda d� klockor? Gala d� hanar?
Klockor ej ljuda, hanar ej gala,
Bud till sin broder s�nder en syster:
"Broder, jag �r af turkarna tagen,
K�p mig d� fri ur turkarnas h�nder!
Summan �r ringa, den de beg�ra:
Guld blott tre litrar,[7] p�rlor tv� s�ckar."
Henne till svar dock skickade brodren:
"Tarfvar mitt guld till tygel �t h�sten,
Att han m� pr�la, n�r jag p� ridt far;
P�rlor beh�fver jag f�r min flicka,
Att hon �r sk�n, n�r henne jag kysser."

D�rp� ett budskap skickade systern:

"�r dock alls icke turkisk slafvinna,
Nej, jag �r sultaninna, min broder."

F�STM�NS DR�M.

N�ra trappan skodde Johan f�len,

Och ur f�nstret s�g d�rp� hans f�stm�,
S�g och str�dde rosor ned p� honom,
Str�dde rosor ned och talte sakta:
"Dyre �lskling, gjorda t�tt omkring dig,
Att en ros ej tappas mellan g�rdeln,
Att en annan ej din f�stm� r�fvar.
Ty jag s�g i dr�mmen stora under:
Ensam gick din h�st att s�ka svalka,
Och din m�ssa rullade p� marken,
Och p� v�gen str�ddes dina pilar."

Sakta talar Johan till sin f�stm�:

"�lska, �lska mig blott du, mitt hj�rta,
Sen du mig begynte �lska,--sj�lfmant
Har all lycka kommit mig till m�tes,
S� p� resor som vid k�p och byte."

DEN NYGIFTA.

Vatten �ser g�rdagsbruden,

Och, ut�fver k�llan lutad,
Talar vid sig sj�lf hon detta:
"Ve mig, arma, ve mig, sk�na!
Bure �n jag gr�na kransen,
Vore jag l�ngt mera vacker;
Skulle d� en herde �lska,
Konstantin, den unga herden,
Som d�r t�gar framf�r lammen
S�som m�nen framf�r stj�rnor."

FLICKAN OCH VILA.

Regn f�ll neder s�som honingsdagg,

Och i hyddan stod bekymrad m�n:
"Ute blir v�l nu min �lskling v�t;
Stolt uti sin k�rsb�rsbruna rock,
Under rocken kl�dd i sammetsdr�kt,
Med en sidenskjorta under den
Och ett ur af guld uti sin barm
Sitter han upp� sin sk�na h�st."

Vila svarar ifr�n skogen s�:

"Unga flicka, obekymrad var!
Sj�lf jag slagit opp ett sident�lt,
Och i t�ltet slumrar �lskarn nu,
�fverskyggad af en sobelpels,
Och med hufvu't svept i gyllne tyg."

DEN F�RSIKTIGA.

Du, min flicka, du, min r�da blomma,

Aldrig satt �nnu och aldrig omsatt,
Ej med svala fl�den �n begjuten,
�n ej plockad, �n f�r ingen doftfull,
Aldrig kysst �nnu och aldrig famnad,
Sk�na, finge jag en g�ng dig kyssa!

"Finge det, du gode, efter �nskan,

St�tte endast till din �ng min tr�dg�rd:
Komma skulle jag att blommor vattna,
Du att f�ra h�starna p� bete:
Kunde d� mig kyssa efter �nskan,
Borde blott ej bita mig i kinden,
Att min mor ej finge sk�da m�rken."

DEN UNGA MAKAN.

D� jag �n var hemma hos min moder,

Gaf hon mig r�tt vackra r�d att f�lja:
F�rsta r�det: att r�dt vin ej dricka,
Andra: att ej b�ra gr�na kransar,
Sista: att ej �lska n�gon yngling.

Men jag arma t�nker vid mig sj�lf h�r:

"Ges dock utan vin en fyllig kind ej,
Utan gr�na kransar ingen gl�dje,
Ges dock utan yngling ingen k�rlek."

TILL SANKT G�RAN.

Flickan beder p� Sankt G�rans-dagen:

"O Sankt G�ran, n�r h�rn�st du kommer,
Finn mig mer ej hos min mor, men finn mig
Hos en make eller ock i grafven!
F�rr dock hos en make �n i grafven!"
DOMEN.

Blommor s�dde trenne t�cka flickor,

Kyndel upp� berg, i dalen mynta.
Och en yster gosse kommer dristigt
Och af blommorna en knippa plockar.
Hemligt gillra flickorna dock snaror,
Och den yra, k�cka gossen f�ngas.

Ena s�: "I l�gorna med honom!"

Andra s�: "Ur landet skall han jagas!"
Tredje s�: "Nej, nej, han m�ste h�ngas!"

Och den ystra gossen talar �ter:

"�r ej guld, att man mig sm�lta skulle,
�r ej sk�lm, att ut ur landet jagas,
Gosse �r jag, och jag m�ste h�ngas
Vid det olyckstr�det--kvinnohalsen."

DEN VALACKISKA FLICKAN.

P� den vilda h�sten red jag,

Och den bar mig till valackskan.
Trenne d�ttrar har valackskan;
Men den ena bannar modren:

"Stygga Nera, s�g, hvar var du?"

"Banna icke, goda moder!
N�ra Donau har jag varit,
Och har sett d�r unga tyskar.

�t den ena, som jag s�g d�r,

Ville han min sv�ger blifva,
G�fve jag den finsta skjorta,
Att han till sin d�d den bure.

�t den andra, som jag s�g d�r,

Ville han min brudsven blifva,
G�fve jag ett virkadt gulltyg,
Att han till sin d�d det bure.

�t den tredje, som jag s�g d�r,

Ville han min f�stman blifva,
G�fve jag tv� svarta �gon,
Att han till sin d�d dem kysste."

DEN B�NH�RDE.

Ber till Gud den unga gossen:

"Gif, o Gud, �t mig ett gullhorn,
Gyllne horn med silfver�ndar,
Att jag granens bark m� borra
F�r att se, hvad finns i granen."
Gaf �t honom Gud ett gullhorn,
Gyllne horn med silfver�ndar;
Och han borrar nu i granen,
Finner d�r en vacker flicka,
Hvilken lyser sk�n som solen.
Talar d� till henne gossen:
"H�r mig du, min unga flicka!
Friar jag, man ger dig icke;
Lockar jag, du f�ljer icke;
Ville r�fva dig--och kan ej."

Och den unga flickan talar:

"Fria ej,--man ger mig icke;
R�fva ej,--du �r f�rlorad;
Ty jag �ger nio br�der,
Syskonbarn till lika antal.
Sv�nga de sig opp p� h�star,
Gjorda om sig skarpa sablar,
Sneda sina vargskinnsm�ssor,
�r det fasligt att dem �se,
�nnu mera att dem bida.
Synd det vore att f�rloras,
Skam det vore att fly undan.
Nej, men locka,--m�nn' jag f�ljer."

FLICKAN I D�RREN.

P� sitt str�ckta vingepar

Sv�fvar h�gt i skyn en falk,
Och hans blick, mot jorden v�nd,
Hvilar nu upp� en d�rr.
Men i d�rrn en flicka st�r,
Tv�r sitt hvita anlete,
Sl�tar sina �gonbryn.
Bl�ndande �r hennes hals,
S�som sn�n p� bergen �r.
N�ra till en gosse st�r,
Talar s� med sakta r�st:
"O, min sk�na flicka, du!
Knyt din halsduk b�ttre till;
Jag f�rblindas af din glans,
Och mitt hj�rta svider ren."

MANNATROHET.

Minns du, n�r vi b�rjade att �lska,

Satt du en g�ng i min famn, du goda,
Gr�t s� bittert, snyftade och sade:
"Straffe Gud af mina syskont�rnor
Hvar och en, som tror en ynglings lofven!
Ty som himlen f�rst �r klar och h�rlig,
Men dock snart af skyar �fverdrages,
S� omv�xlar gossens trohet �fven.
Kysser han,--d� skall man bli hans maka;
Har han kysst,--d� skall till h�sten v�ntas.
Kommer h�sten en g�ng,--kommer vintern,
Och han friar ren till andra flickor."

FLICKANS ANLETE.

Flickan stod p� bergets kulle,

�fver hvilken mildt ett skimmer
Spreds fr�n hennes sk�na anlet.

Vid sig sj�lf d� talte flickan:

"Anlet du, som g�r min oro!
Om jag visste, ljusa anlet,
Att �t vissna gubbens kyssar
Dig ett oblidt �de �rnat,
Ville jag i gr�na skogar
Strax all bitter mal�rt plocka,
I dess bittra saft dig bada,
Att den gamles kyss f�rbittra.
Visste jag dock, ljusa anlet,
Att �t unga makens kyssar
Dig ett h�rligt �de �rnat,
Ville jag i gr�na g�rdar
Alla r�da rosor plocka
Och i deras ljufva vatten
Dig, du ljusa anlet, bada,
Att du ljufligt skulle mot den
Unga makens kyssar dofta."

FISKEN.

Flickan hon satt p� hafvets strand,

Talade i sitt sinne s�:
"O, du min gode Gud, �nd�!
Finns v�l, hvad bredare �r �n haf?
Eller hvad vidare �r �n f�lt?
Eller hvad snabbare �r �n h�st?
Hvad �r v�l mera �n boning s�tt,
Eller hvad �fverg�r broderkyss?

Tittar ur v�gen en liten fisk:

"Fjolliga flicka, hvad t�nker du?
Himmel l�ngt bredare �r �n haf,
Haf ju l�ngt vidare �r �n f�lt,
�ga ju snabbare �r �n h�st,
Socker �fverg�r honing--och
�lskarekyssen en broderkyss."

B�TTRE GAMMALT GULD �N NYSMIDT SILFVER.

Skugga s�kande, f�r att sig svalka,

Fl�g en falk ut�fver Sarajevo,[8]
S�g en fura midt i Sarajevo
Och inunder den en kylig k�lla;
N�ra k�llan s�g han �nkan Nypon
Och med henne jungfrun, hvita Rosa.

Falken b�rjade att eftersinna,

Om han skulle kyssa �nkan Nypon,
Eller hellre jungfrun, hvita Rosa.

S� i valet kom han till beslutet,

Och han talte sakta i sitt sinne:
"B�ttre guld, om �fven n�tt det vore,
�n som silfver �r, ehuru nysmidt;"
Och han kysser muntert �nkan Nypon.

Men f�rt�rnad ropar jungfru Rosa:

"Sarajevo, blomstra utan frukter![9]
�r det sed, som nu i dig f�tt insteg,
Det, att unga gossar �lska �nkor,
Gamla gubbar �ter unga flickor?"

H�STEN VILL EJ DRICKA.

O du flicka, gyllne peruns-blomma!

Har du vattnat ren min skymmel?--
"Vattnat
Har jag v�l; men han vill ej fr�n vattnet,
Utan sk�dar mot den strand af Sava,
Hvarest flickor binda blomsterkransar
Och de gula viner hj�ltar dricka."

ALI-AGAS MAKA.

Undersk�n �r visst Al-Agas maka.

S�dan sk�nhet finns ej mer i Bosna,
Hela Bosna och Herzegovina;
Dock, hvad b�tar henne denna sk�nhet,
D� p� henne Agas blick ej hvilar?
Aga �lskar Omars hulda flicka,
Som i jungfruburen vuxit ensam,
Sk�dat icke sol och icke stj�rnor,
Aldrig �n f�tt se, hur kornet v�xer,
Kornet v�xer, och den r�da drufvan.

D�R BASILIKA JAG S�DDE, SKJUTER MAL�RT OPP.

Flickan �terger sin �lskling

Hans f�rlofningsring.
"Tag den �ter! Fader, moder,
Som ej hylla dig,--
Fader, moder, bror och syster,
Alla neka mig.
Skona du din arma flickas
Oangripna namn!
Den f�rl�tnas �de �ger
Nog sin tyngd �nd�.
D�r basilika jag s�dde,
Skjuter mal�rt opp,
Mal�rt, denna bittra blomma,
Denna k�rfva �rt.
Binden mina br�llopsg�sters
Smycken d�rutaf,
N�r de snart mig d�d ledsaga
Till den kulna graf."

SMILJANA.

Blommor plockar utmed �n Smiljana,

Samlar flitigt dem i famn och f�rkl�d',
Binder sen af dem tre blomsterkransar.
Ena kransen f�r sig sj�lf hon sparar,
�t sin lekv�n sk�nker hon den andra;
Men den tredje l�gger hon p� b�ljan
Och med tysta ord ledsagar denna:
"Simma, simma, gr�na krans, med v�gen,
Simma h�n till Georgs port och bringa
Detta budskap till hans goda moder:
'Vill du, moder, gifta bort din Georg,
Gif ej honom �t den unga �nkan,
�t den sk�na flickan unna honom!'"

�NSKNINGARNA.

Ranko sof i poppelskuggan,

Kommo dit tre flickor, talte
Under f�rden med hvarandra
Om hvad hvarje helst beg�rde.

Och den f�rsta flickan talar:

"Helst jag �nskar mig en gullring."
Och den andra flickan talar:
"Helst jag �nskar mig en g�rdel."
Och den yngsta flickan talar:
"Helst jag ville �ga Ranko.
L�tt kan dock en ring bli bruten,
L�tt en g�rdel s�nderrifvas,
Men min Ranko,--han f�rblir min."

�NSKAN.

Om en k�lla sval jag vore,

V�l jag visste, hvar jag v�llde;
Nere vid min �lsklings f�nster,
D�r han af och p� sig kl�der,
Att sin t�rst han m�tte sl�cka
Och sig svalka med min b�lja.

FLICKORNAS F�RBANNELSER.

Konda dog, hans moders enda s�llhet,

L�mnande sin mor det kval att honom
Fj�rran fr�n sin boning ge �t jorden.
Hon begrof den k�re i sin tr�dg�rd
Under gyllne pomeranstr�ns skugga.

Hvarje morgon g�r hon sen till grafven:

"Konda, Konda! Svara, trycker jorden,
Eller trycka dig din kistas br�der?"

Och ur djupet ljuder svaret �ter:

"Icke jorden trycker mig, o moder!
Icke trycka kistans br�der heller,
Nej, f�rbannelser af flickor endast.
N�r de sucka, ges i himlen gensvar,
N�r de banna, sk�lfver jordens grundval,
N�r de gr�ta, m�ste Gud bevekas."

DEN SK�NA ILIJA.

Sakta p� Donau vaggar en julle,

B�r p� dess v�g den sk�na Ilija.
Falken p� h�gra handen han h�ller;
Sorgsen i h�gen, ger han den n�ring,
Gjutande t�rar, ger han den dricka.

Lutad till falken, hviskar han detta:

"F�gel, min falk! Ej vill jag dig n�ra,
N�ra med lika kost som min egen,
Vattna med samma dryck, som jag sj�lf har.
Sorgsen i h�gen, ger jag dig n�ring,
Gjutande t�rar, ger jag dig dricka,
Men till en jakt ej vill jag dig styrka,--
Styrka jag vill dig, att du m� flyga,
Flyga som budskap hem till min maka,
Se, om den hulda lycklig och frisk �r,
Se, om hon redan f�dt mig en gosse."

Under hans vinge bindes ett bref sen:

"Ila och s�nk dig neder vid f�nstret,
Neder p� rosenbusken den r�da,
N�ra till f�nstret sitter den hulda,
Sitter och stickar d�r vid sin b�ge.
H�lsa den goda v�nligt ifr�n mig,
S�g: 'Med Ilija var jag i g�r �n,
T�mde i g�r �n vin med min herre'."

Snart vid Ilijas boning var falken.

Brefvet d� l�ste �lskade makan,
Och s�som svar hon talte till falken:
"H�lsa fr�n mig den sk�na Ilija,
Bed, att han ej uppskjuter sin hemf�rd.
Doftande rosor blomma i tr�dg�ln;
Ack, men med hvem, med hvem dem plocka?
Muntert p� g�rden ropar d�r falken,
Ack, men hvem lockas med mig att jaga?"

DE �LSKANDES GRAF.

Tvenne unga �lskade hvarandra,

Tv�dde b�da sig i samma vatten,
Torkade med samma duk sig b�da.
Ingen visste d�rom f�rsta �ret,
Men p� andra blef det k�ndt f�r alla,
K�ndt ocks� f�r fader och f�r moder.
Modren hindrar dock de trognas k�rlek
Och den �lskande fr�n �lskarn skiljer.

Genom stj�rnan s�nde gossen budskap:

"D�, min �lskade, om l�rdagskv�llen,
Jag vill d� med s�ndags-morgonrodnan."
S� besl�ts det, s� det skedde �fven.
L�rdagskv�llen dog den trogna flickan,
Hennes �lskling dog med morgonrodnan.
Man begrof dem b�da med hvarandra,
Hand i hand i jordens sk�te s�nkta,
Och i h�ndren lades gr�na �pplen.[10]

N�gra m�nar,--och fr�n gossens l�ger

Reste sig en lummig gran i h�jden,
Och fr�n flickans sk�t en rosenbuske.
Men kring granen slingrade sig rosen
Som ett sidenband kring eterneller.

FLICKAN VID ZETINJA.

Vid Zetinjas djupa, svala b�lja

Satt i dryckeslag en skara hj�ltar,
Och en vacker flicka bj�d dem vin d�r.
Men n�r b�garn hon �t n�gon r�cker,
Fattar han, i st�llet f�r pokalen,
Hennes hvita hand att henne famna.
Flickan �ter str�fvar mot och talar:
"N�, i sanning, mina tappra hj�ltar,
Allas eder tj�narinna �r jag;
Men �t en blott kan jag f�stm� vara,
Blott �t den, som i sin vapenrustning,
Med sin divansmantel d�rut�fver,
Fr�n den ena stranden till den andra
Genomsimma kan Zetinjas v�gor.--
Dennes trogna f�stm� vill jag blifva."

Dock med neds�nkt hufvud ser hvar hj�lte

Tigande emot den svarta marken,
Utom en, den k�cka Radoitza.
Hurtigt opp ifr�n sin plats han springer,
Gjordar om sig sina blanka vapen,
Sveper sig i m�ngahanda dr�kter,
Kastar �fver dem sin divansmantel,
Och s� st�rtar han sig ned i b�ljan.
Snart fr�n ena stranden till den andra
Har den dj�rfve simmarn redan hunnit;
Dock n�r d�dan han sin hemf�rd b�rjar,
Dykar han i b�ljan of�rmodadt,
Icke s�, att krafter honom felats,
Men att pr�fva �lskarinnan endast,
Om han skulle f� en trogen maka.
Hur han sjunker, m�rker d� den k�ra,
Ser det, ilar, kastar sig i str�mmen.
Hastigt stiger ynglingen ur djupet
Och med kraft den dunkla v�gen klyfver,
Tills han hunnit till sin �lskarinna.
Och han fattar hennes hvita h�nder
Och den hulda till sin boning leder.

DEN SKR�MDA.

Maras h�r uppfl�tar modren,

Fem- och niodelt i v�xling,
Och hon talar, �mt bekymrad:
"Om du f�rdas ner till f�ltet,
Till en ringdans d�r p� f�ltet,
M� du ej med Tomas dansa;
Tomas �r en yster s�lle,
Se, och du en ogift flicka."

Mara lyder ej sin moder,

Utan vandrar ner till f�ltet,
Till en ringdans d�r p� f�ltet,
Och hon sv�nger om med Tomas.

Tomas, dansande med ringen,

Ger en vink �t sina svenner,
Att de skulle h�mta h�star,
H�mta dit hans fux och skymmel.
Svennerna f�rstodo genast,
F�rde f�larna till ringen,
F�rde dit hans fux och skymmel.

Tomas hoppar opp p� fuxen,

Lyfter Mara opp p� skymmeln,
Och de flyga genom lunden,
S�som stj�rnor fly p� himlen.

Ren var f�ltet lagdt till rygga,

Och till Mara talar Tomas:
"Ser du d�r den murkna l�nnen?
M�rk, i den vill jag dig h�nga;
Kr�kan skall ditt �ga hacka,
�rnen sl� dig med sin vinge."

Mara b�rjade att snyfta:

"Ve mig, ve mig! Gud f�rskone!
S� det h�nde hvarje flicka,
Som sin moders r�d ej f�ljer!"
Tomas ler och tr�star henne:
"Frukta icke, hulda Mara!
Ingen murken l�nn d�r synes,
Nej, min hvita g�rd allenast.
Min du �r, min boning st�dar
Du fr�n denna stund som maka."

DE SVARTA �GONEN.

Modren bannade sin Jovo:

"Son, hvar h�ll du hus i aftse?"

"Bana icke, gamla moder!

Hos tre sk�na flickor var jag.
En var h�g och sm�rt till v�xten,
En var r�d och hvit om kinden,
En bar �gon, lika natten.
Af den h�ga, af den sm�rta,
Pl�gas, moder, nu mitt hufvud;
Och af den med r�da kindren
Pl�gas nu mitt br�st, o moder;
Men af den med svarta �gon,
Gamla moder, tar jag d�den.
L�gg mig p� en b�r och f�r mig
Till den huldas tj�ll, att hennes
Svarta �gon m� mig sk�da."

Sagdt; och honom l�mnar lifvet.

P� en b�r han l�ggs af modren
Och till flickans boning bringas.
Hon med svarta �gon ser det.

Och hon talar till sin moder:

"L�t mig d�, min gamla moder!
L�gg mig sen p� b�ren, l�gg mig
N�ra till den s�rjda d�da!
Sen en graf oss red och s�nk oss
Hand i hand i den till hvila.

V�RA M�DRAR B�RA SKULDEN.

Bakom Savas v�g p� stranden

Leder ynglingen sin f�le.
M�ssan i sin hand han h�ller
Och befuktar den med t�rar.
Och han bannar hvirfvelv�gen:
"M�tte Gud dig straffa, Sava!
Hvarken kan jag genomvada,
Eller kan jag simma �fver
F�r att d�r min flicka kyssa."

Och den sk�na flickan svarar:

"Nej, vid Gud, du gode yngling!
Vredgas ej p� Savastr�mmen,
Sava �r dig ej fientlig;
Nej, fientlig �r din moder,
Din mot dig, som min mot mig �r.
Din vill, att du ren med v�ren
Hem skall f�ra den, du �lskar,
Min st�r fast d�ri, att dottren
Skall till h�sten vara ogift."

SUCK.

Dunkla skogspark, hvad din skugga svalkar!

Hj�rta, hj�rta, hur du �r bedr�fvadt!
Dig s� n�ra ser du den, du �lskar,
Dig s� n�r--och f�r ej kyssa honom!

MOR, SYSTER OCH MAKA.

H�gt upp� ett v�rdtorn vandrar Jovo;

Under honom br�cks det murkna timret,
Och i fallet bryter Jovo benet.
Genast blir en l�karinna kallad,
Ifr�n bergets t�ta skog, en Vila.

Mycket fordrar Vila f�r sin l�kdom:

Af hans mor den hvita h�gra handen,
Af hans syster hennes lockars fl�ta,
Och ett p�rlehalsband af hans maka.

Modren gaf sin h�gra hand f�r honom,

Systern sk�nkte sina lockars fl�ta,
Men hans maka ej sitt p�rlehalsband.
"Nej, jag ger, vid Gud, ej bort mitt p�rlband,
Som jag sj�lf ifr�n min fader medf�rt."

D� f�rgrymmas Vila ifr�n berget

Och f�rgiftar d�dligt Jovos skada.
Jovo d�r,--ve, ve dig, arma moder!

Trenne sorgef�glar[12] klaga sedan:

Ena klagar utan uppeh�llan,
Sent och tidigt klagar blott den andra,
Och den tredje, n�r det s� sig faller.

Den, som klagar utan uppeh�llan,

�r den d�des olycksburna moder;
�ter den, som klagar sent och tidigt,
�r den d�des sorgebundna syster;
Den, som klagar, n�r det s� sig faller,
�r den d�des ungdomsfriska maka.

H�XERIET.

H�rligt var att se, hur inp� kv�llen

Hj�lteskaran drack det gula vinet.
Med befann sig ock den veka Stojan,
Drack ej vin och br�nnvin icke heller,
Utan kaffe blott ur gyllne sk�lar.
N�gra flickor vandrade l�ngs stranden,
Och bland dessa Ivans sk�na syster.
N�r den veka Stojan henne m�rker,
T�nds hans br�st af k�rlek,--och �t t�rnan
Kastar han ett �pple och ett kvitten.[13]
Men f�rtrytsam sl�ngde Ivans syster
Genast bort fr�n sig hans gula kvitten,
Och med foten st�tte �pplet unnan.
P� den gr�na marken f�ll hans kvitten,
�pplet �ter i den svala b�ljan.
N�r den veka Stojan m�rkte detta,
Blef han strax s� m�rk, s� vild till sinnes.
D�dan skyndar han med snabba f�tter
Och sitt hem, sin hvita boning uppn�r.
Papper tar han genast fram och skriftyg,
Att f�rtrolla Ivans sk�na syster.
Och han sammans�tter fyra trollbref;
Skrifver ett och kastar det i elden:
"Eld, f�rbr�nn, f�rbr�nn ej brefvets trollkraft,
T�nd blott, t�nd blott Angelijas hj�rta!"
Skrifver �n ett,--kastar det i b�ljan:
"B�lja, ryck ej med dig brefvets trollkraft,
Bortryck, bortryck Angelijas hj�rta!"
Skrifver �n ett--kastar det i luften:
"Vindar, f�ren ej bort brefvets trollkraft,
F�ren, f�ren Angelijas hj�rta!"
Ett han g�mmer under hufvudkudden:
"Hvila icke kraftl�st d�r, o trollbref;
Tills att Angelija med dig hvilar!"

M�rk! Och inom n�gra korta stunder

Ljuder d�r ett klappande p� porten:
"�ppna porten, om du Gud bek�nner,
�ppna porten, mig f�rt�ra l�gor!"
Stojan tiger och vill �n ej svara,
H�gre klappar �ter Ivans syster:
"Opp, mig rycka floder med sig h�dan,
Opp med porten, om du Gud bek�nner!
Snart till molnen h�jes jag af vindar."

Hastigt springer d� den veka Stojan,

L�ter upp den vida buxbomsporten
Och ledsagar henne in med gl�dje.

PRINS MUSTAFAS SJUKDOM.

F�r att bada g�r en skara turkar,
Och turkinnor komma fr�n att bada,
M�nnerna med Mustapha i spetsen,
Kvinnorna med Mehmed paschas maka.
Sk�n �r Mustapha, sultanens �ttling,
Mera sk�n dock Mehmed paschas maka.
Och f�rtrollerskan �r icke sk�n blott,
Men tillika s� f�rs�tligt smyckad.
Genast sjuknar prinsen in af k�rlek,
T�nd af Mehmed passhas sk�na maka,
G�r ren pl�gad till det hvita slottet
Och p� veka dynor d�r sig l�gger.
Alla fruar efter, rang och ordning
Komma att prins Mustapha bes�ka,
Borta blir blott Mehmed paschas maka.

Sultaninnan s�nder bud till henne:

"�dla fru, gem�l till Mehmed pascha,
Aktar du dig mer �n sultaninnan?
Mustapha, min son, p� sjukb�dd ligger;
Alla fruar gjort bes�k hos honom,
Du allena, du f�rsm�r att komma."
Mehmeds maka mottar denna h�lsning,
Vecklar sina �rmar opp i blinken
Och bereder l�tta sjukb�dds-r�tter:
Gr�dda rosenr�d p� gyllne tallrik,
Ljusgult serde uti silfversk�lar,
V�rens k�rsb�r, syltade med honing,
Persikor med morgondagg best�nkta,
Hafsstrandsfikon och mostarska drufvor;
Kl�r sig sen i kosteliga kl�der
Och beger sig s� p� f�rd till slottet.
Snart palatsets g�ngar hon betr�der.
Oanm�ld och h�lsande p� ingen,
Sakta till den sjukes rum hon skrider;
Och hon s�tter sig vid hufvudg�rden,
Tar ett virkadt guldtyg fram och fl�ktar
Svalka �t hans feberheta panna.
Men, till sultaninnan v�nd, hon talar:
"S�dan sjukdom som den tappre prinsens
�nskar jag att m� min broder tr�ffa,
Ja, mig sj�lf som Mehmed paschas maka;
Ty en k�rleksyrsel �r ej sjukdom."
N�r prins Mustapha f�rnummit detta,
St�r han opp p� snabba f�tter genast,
Riglar alla d�rrar och beh�ller
Mehmeds maka kvar tre runda dagar.--
Men p� morgonstunden af den fj�rde
Med ett artigt bref uppvaktar paschan:
"O sultan, min store, dyre herre!
Fr�n min boning har en dufva bortrymt,
Till ditt slott hon flugit,--l�sgif henne,
L�sgif henne, om du Gud bek�nner!"
D�rp� f�r han fr�n sultan det svaret:
"Mehmed, trogna slaf, jag har en falk h�r,
En ot�mjelig och vildsint f�gel,
Som ej sl�pper, hvad han en g�ng f�ngat."
SK�RDEFLICKAN.

K�rfvar, sk�rdade med silfversk�ra,

Samlar hop med gullprydd hand Lepota.
Dock, n�r middagssolen b�rjat gl�da,
Sjunger f�r sig sj�lf hon sakta detta:
"Den, som sammanbinder mina k�rfvar,
Vill jag strax mitt hvita anlet sk�nka.
Den, mig vatten ifr�n k�llan h�mtar,
Vill jag sk�nka mina svarta �gon.
Den, som bygger mig en skuggrik l�fsal,
Honom vill jag bli en trogen maka."
Sjunger s� och tror sig h�rd af ingen.

Lyssnat har likv�l den unga herden,

Och han binder k�rfvarna tillsamman,
Bygger opp af hassel strax en l�fsal,
H�mtar vatten fr�n den svala k�llan,
Bjuder det och talar till den sk�na:
"Nu, Lepota, uppfyll, hvad du lofvat!"

Skalk var sk�rdeflickan dock och l�ste

Sig med n�gra sk�lmska ord fr�n l�ftet:
"L�t mig bli i frid, du unga herde!
Medan du band samman mina k�rfvar,
Bette dina lamm i �kerstubben.
D� du bragte mig fr�n k�llan vatten,
Har du med en dryck dig sj�lf f�rfriskat;
Och i skuggan, som du mig beredde,
Har du �fven sj�lf ju funnit svalka."

BR�LLOPSS�NGEN.[14]

I.

Sk�n att sk�da under aftonsolen,

Satt vid sidan af sin ledsven bruden,
Under kransen tittande p� �lskarn.

Och till flickan talte hennes brudgum:

"Hvarf�r ser du p� mig, hulda flicka?"
"Jag betraktar dig i v�ntan endast,
Att du ville ge mig n�gra l�ror,
Hur jag vore b�st din mor till n�jes."

"L�tt det blir dig att min mor behaga:

Sent till s�ngs och tidigt opp fr�n b�dden,
Sopa rummen, skaffa k�ket vatten,
Sedan kamma dina blonda lockar."

II.
Malmkanoner gifva d�n fr�n skansen,
G�sterna f�rsamlas ren hos bruden,
Och man �rnar b�rja br�llopst�get.
Bruden har i g�r ren uts�tt blommor,
Blommor p� sin hulda makes lycka.
Ville lyckan gynna hennes make,
Borde blomstren gro om kv�llen redan,
Sammanb�ja st�nglarna om natten
Och om morgonen buketter bilda.
Lyckan var den hulda maken gynnsam;
Blomstren grodde opp om kv�llen redan,
Sammanb�jde st�nglarna om natten,
Bildade med morgonen buketter.
P� sin lott fick hvarje g�st en blomkvast,
Brudgummen fick sj�lf den hulda bruden,
Hennes ledare fick ensam ingen.
Dock, till honom lutad, hviskar bruden:
"Vredgas ej, min ledare; en blomkvist
Mera sk�n och rik f�r dig jag sparar.
Gissa hvilken?--Jo, min unga lekv�n."

BLODH�MNDEN.

Hvems �r klagoskrit d�r i Banjani?

M�nne Vilans? M�nn' den onda ormens?
Ropte Vila, komme det fr�n berget,
Ropte ormen, komme det fr�n klyftan.
Vilan ej och ej den onda ormen,
Batritch Perovitsch �r den, som klagar
Under Osmans, Tchorovitschens, h�nder.
Honom han besv�r vid brodernamnet:
"Sl�pp mig, Osman Tchorovitsch, min broder,
Skona lifvet, du i Gud min broder!
Tag i l�sen hundrade dukater;
Mina br�der sju; sju Perovitscher,
Gifva g�rna dig sju damaskener;
Deras makar sk�nka dig sju kransar
Och min broder Raduls maka, Zvjeta,
Sina kransar och sitt �ras smycke.
Men min moder ger en ung slafvinna,
Ger dig m�nga kosteliga kl�der,
Och min fader, Pero Vutschitschevitsch,
Skall f�r�ra dig sin egen lifh�st
Och d�r�fver hundrade dukater."
Ren vill denna unna honom lifvet,
N�r, af onda makter f�rd till st�llet,
Panto fr�n Tupan d�r syns och talar:
"Muselman, du Tchoros �ttling, Osman!
Sl�pp ej Perovitschen Batritch undan.
Bjuder han dig �n om�tlig l�sg�ld,
Se, af turkarna skall han den pressa.
Vill han gifva dig sju damaskener,
Skall han �fven dem af turkar r�fva.
Vill han kransar gifva dig och smycken,
Skall han f�nga v�ra br�ders makar
Och af dessa smycken ta och kransar.
Lofvar han �t dig en ung slafvinna,
Torde han min egen dotter r�fva
Och dig henne s�som l�sen bjuda.
Och den lifh�st, han dig vill f�r�ra,
�r ju af Banjanis ras till skit dock."

Panto s� och sv�nger sig ur sadeln.

L�ga blixtrar ur hans studsarmynning,
Och han tr�ffas, Perovitschen Batritch,
Genom g�rdeln, och hans mund f�rstummas.
D�d han sjunker mot den gr�na marken,
Och fr�n kroppen sk�r hans hufvud Osman.

Och det kommer budskap till Saljuto,

Till den slagnes �lderstegne fader.

G�ken gr�a klagar i Saljuto,

Ropar midt i vintern ut sin klagan,
Som om ingen �rstid �gnats honom.
G�ken gr� �r icke den, som klagar;
Nej, d�r klagar Pero Vutschitschevitsch,
Perovitschen Batritchs gamla fader:
"Ve mig, ve mig, ve till domedagen,
Ty af s�ner, som mig efterlefva,
H�mnas ingen v�l hans mord, den dyres!"

Honom tr�star Perovitschen Radul:

"Slikt m� ej ditt gr�a hufvud �ngsla.
V�nta endast till Sankt G�rans-dagen,
Tills med l�f sig berg och kullar kl�da
Och det flacka f�lt med gr�s och blommor;
D� vill jag kamraterne f�rsamla
Och med dessa till Banjani draga
F�r att h�mnas Batritchs mord, min broders."
Men ren nalkades Sankt G�rans-dagen,
Ren med l�f bekl�ddes berg och kullar,
Gr�s och blommor t�ckte redan f�lten,
Och kamraterne tillsamman kommit.

Till Banjani drar med dessa Radul

Och tar af till bergets skog vid Utes.

Trenne runda dagar d�r de bida,

�ndl�st spanande mot Gatzkos sl�tter,
Tills p� h�ll en turk till h�st sig visar,
Just den s�kte, Tchorovitschen Osman.
Radul s� till sina k�mpar genast:
"Br�der, sen I d�r den bofven Osman?
Huken eder ner mot gr�na marken;
Men jag sj�lf vill st�lla mig i v�gen
F�r att v�nta Tchorovitschen Osman.
Ej f�r edra damaskenerklingor
Skall han falla, den f�rd�mda turken,
Om mig Gud den lycka v�rdes unna
Att med mina h�nder gripa honom!
Men om jag ej lyckas honom gripa,
D�--l�gg an, hvem som af kvinna f�dd �r!"
K�mparne sig huka ner i gr�set;
Radul �ter st�ller sig i v�gen.
Och n�r turken nu till st�llet hunnit,
Springer Radul fram att gripa honom,
Fattar h�stens tygel med sin ena,
Turken med sin andra hand i brickan
Och till marken rycker honom neder.
K�ckt till bist�nd hans kamrater ila,
Och de f�nga lefvande Osmanen.

Honom ber vid brodernamnet Osman:

"Sl�pp mig, Radul Perovitsch, min broder,
Skona lifvet, du i Gud min broder!
Tag i l�sen tusende dukater!
Tjugu br�der, tjugu Tchorovitscher,
Gifva g�rna tjugu damaskener,
Och de Tchorovitschers �dla makar
Sina lockars kosteliga smycken.
Deras gyllne keder jag dig bjuder,
Af dukater och af p�rlor tunga.
Men jag sj�lf vill ge dig min araber,
H�grest, att en slik ej finns i Bosna,
Hela Bosna och Herzegovina,
Med hans t�m och silfvertunga sadel,
Allt till svansen �fvert�ckt med sammet;
Hvarje buckla �r med loskinn kantad
Och med guld och silfver smyckad rikligt."
D�f f�r detta, svarar Perovitschen:
"Turk, du Osman Tchorovitsch! En dyrbar
L�seg�ld bj�d dig min broder �fven,
Men f�rg�fves!--Utan skoning skilde
Du hans blonda hufvud ifr�n kroppen."
Och han drager fram. sin knif ur g�rdeln
Och fr�n kroppen skiljer Osmans hufvud.
Tar hans hufvud, tar sin �v�ns' vapen
Och arabern, turkens h�ga stridsh�st,
Och beger sig hem med sina v�nner.

Men i Montenegro-bergens grannskap,

Fr�n den lilla byn d�r, fr�n Saljuto,
Till hans m�te g�r den gamla fadren,
Str�cker famnen och hans anlet kysser.
Radul kysser gubbens hand och kl�df�ll
Och f�r honom turkens hufvud kastar.
Och d� ropar Pero Vutschitschevitsch:
"Hell mig nu och intill domedagen,
D� mig unnats denna stund att sk�da,
N�r min dyre son �r h�mnad vorden!"
Gubben s�,--och honom l�mnar lifvet.
D�d han ligger; frid med honom!--Herren
Tage honom upp till paradiset
Och v�lsigne h�gnande oss alla!

DE B�GGE JAKSCHITCHERNE.

M�nen f�rebr�dde morgonstj�rnan:

"Morgonstj�rna, s�g, hvar har du varit,
Hvarest jollrat bort den sk�na tiden,
D� man dig ej sett p� trenne dagar?"
Honom svarar �ter morgonstj�rnan:
Hvarest varit? Hvar f�rjollrat tiden?
Ofvan Belgrads hvita f�ste stod jag
Och betraktade ett s�llsamt under:
Hur tv� br�der delte fadersarfvet,
Jakschitch Dmitar och Jakschitch Bogdane.
Ren i godo �fverens de kommit,
Ren de hade delat fadersarfvet:
Dmitar �rfde Valakit och Moldau
Och Banatet odelt intill Donau.
Bogdan fick det flacka landet Sirmien,
L�ngs �t Savastr�mmen alla �ngar
Och till staden Ushitz hela Servien.
Dmitar tog den nedre deln af staden
Med ett torn, Neboischa, n�ra Donau.
Bogdan tog den �fre deln af staden
J�mte kyrkan Rushitza i midten.

Om en ringa sak blott blef man osams,

Om ett intet, knappast v�rdt att n�mnas,
Om en falk och om en svartbrun f�le.
Dmitar, st�dd upp� sin r�tt som f�rstf�dd,
Fordrar falken utom lott och rappen;
Bogdan sk�nker honom ingendera.

N�sta morgon, n�r det �n knappt dagats,

Svingar Dmitar sig p� rappen h�ga
Och tar med ocks� den gr�a falken
F�r att jaga uti bergets skogar.

Angelija, sin gem�l, han ropar:

"Angelija, du min trogna maka,
Mottag detta gift och ge �t Bogdan!
Dock, ifall du ej min �nskan fullg�r,
V�nta mig ej mer i hvita borgen."

N�r den trogna makan slikt f�rnummit,

G�r hon med sig sj�lf till r�ds bekymrad,
Pr�fvar, t�nker och sig sj�lf tilltalar:
"Gr�a g�k, hvad skall v�l blifva af dig?
Om min makes broder jag f�rgifver,
�r det mig en synd inf�r v�r Herre,
�r det inf�r m�nskor skam och nesa.
Stor och liten skulle om mig s�ga:
'Sk�den, sk�den d�r den olycksburna,
Som sin egen sv�ger har f�rgifvit!'
Ger jag �ter icke gift �t honom,
F�r jag mer ej v�nta hem min make."

T�nkte s� och fattade beslutet:

Neder steg hon i den dunkla k�llarn,
Framtog br�llopsb�garen, den vigda,
Smidd af idel guld i drifvet arbet
Och ett minne af den dyre fadren.
B�garen med gullgult vin till randen
Fyller hon och framb�r till sin sv�ger,
Kysser honom sen p� hand och kl�df�ll
Och, mot jorden b�jd f�r honom, talar:
"Dig, min gode sv�ger, vill jag sk�nka
Denna guldpokal med vin till randen;
Sk�nk mig falken du, och sk�nk mig rappen!"
Och Bogdan, bevekt af hennes b�ner,
Sk�nkte henne falken strax och rappen.

Dmitar jagar dagen om i skogen,

Lyckas dock ej jaga opp ett villbr�d,
Tills att �det sent p� kv�llen honom
Till den s�fbekr�nta skogssj�n leder,
D�r en guldbevingad and byggt n�ste.
Dmitar l�ter gr�a falken stiga,
Att p� anden skjuta ned i s�fven;
Se, men knappt ber�rd utaf hans vinge,
Har hon redan �fvervunnit falken
Och hans h�gra vinge s�nderkrossat.

Nu, n�r Jakschitch Dmitar detta m�rkte,

Kl�dde han sin furstedr�kt utaf sig,
Sam till ort och st�lle h�n i s�fven
Och tog opp d�rur den gr�a falken;
Och han fr�gte s� den gr�a falken:
"S�g, min falk, hur �r du nu till sinnes,
Hur till sinnes nu f�rutan vinge?"
Falken h�mtar andan djupt och s�ger:
"S� till mods �r jag f�rutan vinge,
Som en broder �r f�rutan broder."

D� bet�nkte pl�tsligt Jakschitch Dmitar,

Att hans maka redde gift f�r brodren,
Och han svingar sig p� rappen h�ga
Och mot Belgrad spr�nger fram som ilen,
Att sin bror vid lif kanh�nda hinna.
Som han nu var bryggan Tschekmek n�ra,
Sporrar han sin h�st att fly d�r�fver;
Men med brak ger bryggans hv�lfning efter,
Och i fallet bryter h�sten benet.

N�r sig Dmitar ser i denna v�da,

L�ser han af h�sten genast sadeln,
F�ster den vid fj�derprydda klubban
Och beger sig raskt till fots till slottet.
Och han kallar strax den trogna makan:
"Angelija, du min trogna maka!
Kanske har du ej min bror f�rgiftat?"
Och hon svarar gladt sin make detta:
"Nej, f�rgiftat har jag ej din broder;
Med din broder har jag dig f�rsonat."

SKADARS GRUNDL�GGNING.

Trenne br�der grundade ett f�ste,

Trenne br�der, tre Merljavtschevitscher.
Vukaschin var konung och den �ldste,
Och den andra var voivod Ugljescha,
Gojko Merljavtschevitsch var den yngste.
Desse bygga vid Bojana Skadar,[15]
Bygga ren tre runda �r med ifver,
Ren tre �r, med m�stare tre hundra,
Och f�rm� dock ej att l�gga grunden,
Mycket mindre att uppresa f�stet.
Hvad om dagen m�staren uppf�rt,
Rycker �ter Vila ned om natten.

N�r det fj�rde �ret ren begynner,

Ropar Vila ned fr�n bergets skogar:
"Allt f�rg�fves! Vukaschin, o konung,
F�f�ngt, f�f�ngt du ditt gods f�rspiller;
Grunden �r du ej i st�nd att l�gga,
Mycket mindre att uppresa f�stet,
Om du ej tv� namn af lika tonljud,
Icke Stojan och Stojana finner,
Men de b�da dock f�rtrogna syskon,
Att dem mura in i tornets grundval.
S�, blott s�, skall fundamentet tryggas,
S�, blott s�, f�rm�r du resa borgen."

N�r kung Vukaschin f�rnummit detta,

Dessimir, sin trogna sven, han kallar:
"Dessimir, min son, af hj�rtat k�re!
Du, till denna dag min trogna sven blott,
Men fr�n denna som min son v�rderad!
Sp�nn i blinken h�starne f�r vagnen,
Tag d�r in sex b�rdor guld, och s�leds
Genomt�gande den ljusa v�rlden,
S�k mig tvenne namn af lika tonljud,
S�k, o son, en Stojan och Stojana,
Men de b�da dock f�rtrogna syskon.
R�fva eller k�p dig dem f�r guldet,
Bringa dem till Skadar till Bojana,
F�r att muras in i tornets grundval.
S�, blott s�, skall fundamentet tryggas,
S�, blott s�, f�rm� vi resa borgen."

Dessimir f�rnam sin kungs befallning,

Sp�nde genast h�starne f�r vagnen,
Tog d�r in sex b�rdor guld, och s�leds
Genomt�gande den ljusa v�rlden,
S�kte han tv� namn af lika tonljud,
�fverallt en Stojan och Stojana.
Och han s�kte dem tre runda �r ren;
Fann dock ej de namn af lika tonljud,
Ingenst�des Stojan och Stojana.
S� tillbaka han till Skadar v�nder,
Ger �t kungen vagn och h�star �ter,
Ger �t honom guld, sex b�rdor, �ter:
"Konung, h�r jag h�mtar vagn och h�star,
H�r jag h�mtar guld, sex b�rdor, �ter,
Ty jag fann ej Stojan och Stojana,
Ej de b�da namn af lika tonljud."
N�r kung Vukaschin f�rnummit detta,
L�t han kalla dit byggm�starn Rado,
Rado �ter murare tre hundra,
F�r att bygga Skadar vid Bojana.
Men hvad kungen byggt, f�r�der Vila;
Ej tillst�djer hon att l�gga grunden,
Mycket mindre att uppresa f�stet.
�ter ropar Vila ifr�n berget:
"H�ll, kung Vukaschin, f�rnim min varning!
F�f�ngt, f�f�ngt du ditt gods f�rspiller;
Grunden �r du ej i st�nd att l�gga,
Mycket mindre att uppresa f�stet.
Dock, f�rnim mig! Br�der tre I �ren,
Hvar af er en trogen maka �ger;
Den, som g�r i morgon till Bojana
Och �t arbetsfolket bringar maten,
Henne muren in i tornets grundval.
S�, blott s�, skall fundamentet tryggas,
S�, blott s�, f�rm�n I resa borgen."

N�r kung Vukaschin f�rnummit detta,

L�t han kalla sina b�gge br�der:
"H�ren mig, I �lskelige br�der!
Ifr�n bergets skog f�rkunnar Vila,
Att vi f�f�ngt h�r v�rt gods f�rspilla,
Att oss ej besk�rs att l�gga grundvaln,
Mycket mindre att uppresa f�stet.
Men fr�n berget talar Vila �ter,
Att vi tre Merljavtschevitscher �ro,
Att enhvar sin trogna maka �ger;
Den, som g�r i morgon till Bojana
Och �t arbetsfolket bringar maten,
Henne m� vi mura in i grundvaln.
S�, blott s�, skall fundamentet tryggas,
S�, blott s�, f�rm� vi resa borgen.
Men, o br�der, sv�rjen mig vid Gud, att
Ingen yppar detta f�r sin maka,
Utan att vi l�ta �det foga,
Hvem i morgon g� skall till Bojana."
Och vid Gud besvuro br�dren l�ftet
Att f�r makarna ej yppa detta.

Men n�r dagen nu till nedg�ng lutar,

Vandra de till sina hvita borgar,
D�r en h�rlig aftonm�ltid h�lles;
Vandra sedan in i sina sofrum.
Se dock! Under �r det att ber�tta;
Konung Vukaschin f�rg�ter eden.
Han, den f�rste, s�ger �t sin maka:
"Akta dig, o du, min trogna maka!
G� i morgon icke till Bojana,
F�r ej maten du �t arbetsfolket,
Ty best�lldt det vore med ditt lif d�,
In i grundvaln skulle man dig mura."

Eden �fvertr�dde ock Ugljescha,

Och han talte till sin trogna maka:
"L�t mig varna dig, min trogna maka!
G� i morgon icke till Bojana,
F�r ej maten du �t arbetsfolket,
Ty ditt unga lif, det vore spilldt d�,
In i grundvaln skulle man dig mura."

Blott den unga Gojko v�rdar eden

Och f�rtror sin maka ingen varning.
N�sta dag vid morgonrodnans br�ckning
T�ga dessa tre Merljavtschevitscher
Till det fasta verket vid Bojana.

Ren var tid att dit f�rskaffa maten,

Och p� drottningen f�ll turn f�r dagen.
Men hon dr�jer, g�r till sv�gerns maka,
Till sin sv�gerska, Ugljeschas maka:
"H�r, du goda sv�gerska, min �nskan!
Litet ondt har jag i dag i hufvut;
Hell dig, du, som frisk �r!--Men jag kan ej;
Bringa maten du �t arbetsfolket!"
Henne svarar s� Ugljeschas maka:
"O min sv�gerska, min �dla drottning!
Litet ondt har jag i dag i handen;
Blifve du vid h�lsa, men jag kan ej.
Tala dock med sv�gerskan den unga!"

Och hon gick till sv�gerskan den unga:

"Sv�gerska, du Gojkos unga maka!
Litet ondt har jag i dag i hufvut;
Hell dig, dit, som frisk �r!--Men jag kap ej;
Bringa maten du �t arbetsfolket!"
Henne svarar Gojkos unga maka:
"�dla drottning, du min goda moder!
Gladt och g�rna ville jag dig lyda;
Men mitt barn �r �nnu icke badadt
Och dess hvita linne icke tv�ttadt."
Drottningen till svar �t henne �ter:
"Goda sv�gerska, begif dig bara,
Bringa maten du �t arbetsfolket!
Jag vill sj�lf det hvita linnet tv�tta,
Sj�lf ditt sp�da barn, du goda, bada."--

Och hon tiger, Gojkos unga maka,

Och �t arbetsfolket bringar maten.

N�r hon nu var kommen till Bojana,

Ser sin maka Gojko Merljavtschevitsch.
Djupt af sm�rta grips den unge hj�lten,
Djupt af sm�rta l�r hans trogna makas
Och hans sp�da barns skull, i sin vagga
Moderl�st och blott en m�nad gammalt.
T�restr�mmar fl�da p� hans kinder.
Och den sm�rta makan vid hans anblick
Nalkas blygsamt sin gem�l och herre,
Nalkas blyg och fr�gar honom sakta:
"Gode herre, s�g, hvad har dig drabbat
Nu, d� t�rar str�mma dig p� kinden?"

Henne svarar Gojko Merljavtschevitsch:

"Ondt, f�r mycket ondt, min trogna maka!
Ack, ett gyllne �pple,[11] som jag �gde,
F�ll i dag uti Bojanas b�lja;
Detta s�rjer jag och kan ej tr�stas."
Och den sm�rta makan, som ej anar
N�got v�rre, svarar s� gem�len:
"Bed till Gud om h�lsa blott,--ett �pple,
Mera sk�nt �nnu, kan du dig gjuta."
H�ftigare blott blef hj�ltens sm�rta;
Och �t sidan v�nde han sitt anlet
F�r att icke se sin hulda maka.

N�rmre tr�der sv�gerparet redan

Fram till Gojkos ungdomssk�na maka,
Fatta henne vid de hvita h�ndren
Och till borgens grundval f�ra henne.
Och de vinka dit byggm�starn Rado;
Murarena kallar �ter Rada
Men den unga, sm�rta kvinnan sm�ler,
Aktande det allt som sk�mt och lek blott.

Och att l�gga borgens grundval ila

De tre hundra murare till verket
Och kring henne st�lla sten och bj�lkar.
Upp till kn�t ren �r hon innesluten;
Och den unga, sm�rta kvinnan sm�ler,
Aktande �nnu det allt som sk�mt blott.

Of�rtrutet murar framgent skaran

Och kring henne hopar sten och bj�lkar.
Upp till g�rdeln innesluts hon redan
Och betryckes tungt af sten och bj�lkar.

�ndtligt m�rkande, hvad henne �rnas,

Kvidande, som ormen krossad hv�ser,[16]
Ber hon sina sv�grar om f�rbarmning:
"T�len ej, om I en Gud bek�nnen,
Att s� ung jag muras in i grundvaln!"
Detta ropar hon till sina sv�grar;
Men sitt anlet v�nda de fr�n henne.

D� med kufvad skam och tadelfruktan

Ber hon slutligt till sin egen make:[17]
"T�l det ej, min dyre man och herre,
Att s� ung jag muras in i grundvaln!
L�t mig fara till min gamla moder!
Guld i �fverfl�d min moder �ger,
K�per nog en slaf och en slafvinna,
Att dem mura in i tornets grundval."
S� hon beder; men hon ber f�rg�fves.
Och n�r nu den sm�rta sk�na m�rker,
Att hon sl�ser f�f�ngt sina b�ner,
V�nder hon sig till byggm�starn Rado:
"M�star Rado, inf�r Gud min broder!
L�mna vid min barm ett litet f�nster,
L�t min hvita barm st� fri och �ppen,
Att, ifall mitt spenbarn Jovo kommer,
Om han kommer, jag m� n�ra honom!"
Bifall ger, f�r brodernamnet, Rado,
L�mnar vid dess barm ett litet f�nster,
Till den hvita barmen �ppen tillg�ng,
Att, ifall dess spenbarn Jovo komme,
Om han komme, hon m� n�ra honom.
Och hon ber �nnu, den �fvergifna:
"M�star Rado, inf�r Gud min broder!
L�mna ock ett f�nster vid mitt �ga,
Att jag m�tte se mot hvita borgen,
N�r de f�ra hit mitt spenbarn Jovo
Och n�r hem de f�ra honom �ter!"

�fven detta unnar m�starn henne,

L�mnar vid dess �ga ock ett f�nster,
Att hon m�tte se mot hvita borgen,
N�r de h�mta hennes spenbarn Jovo
Och n�r bort de f�ra honom �ter.
Och s� blir hon murad in i grundvaln.
I sin vagga h�mtas henne barnet,
Och hon ger det n�ring hela veckan;
D� omsider sviker henne m�let.
Men �t barnet fl�der f�da st�ndigt,
Och det n�rs vid barmen hela �ret.

�n i denna stund sker samma under.

�nnu fl�der mj�lk d�r och f�r svaga
M�drars n�ringstomma spenar l�kdom.

SLAGET P� F�GELF�LTET.[18]

Tsar Lasar satt vid sin aftonm�ltid,

Vid hans sida Militza, tsarinnan.
Till gem�len talar hon, den h�ge:
"Tsar Lasar, du Serviens gyllne-krona!
Gryr det, drar du ut till F�gelf�ltet
Och tar med dig svenner och voivoder.
Mig blir ingen man i slottet �frig,
Ingen, som till dig till F�gelf�ltet
B�r mitt bref och h�mtar svar tillbaka.
Ocks� mina dyra br�der alla,
Nio Jugovitscher, tar du med dig.
L�mna hemma dock en enda broder,
En blott, vid hvars lif jag kunde sv�rja."
Henne svarar �ter Serviens furste:
"Militza, min goda, dyra maka!
N�mn mig, hvem det �r af dina br�der,
Som du allra helst hos dig beh�lle."
"L�t mig Boschko Jugovitsch beh�lla!"
�ter talar Serviens furste detta:
"Militza, min goda, dyra maka!
N�r i morgon dagen b�rjar klarna,
Solen tr�da fram vid horisonten
Och n�r d� v�rt f�stes portar �ppnas,
S� begif dig fram till f�stningsporten,
Hvarur h�rens slutna leder t�ga,
Alla ryttare med tunga pikar
Och i spetsen Jugovitschen Boschko,
B�rande f�r h�ren korsets fana.
Honom min v�lsignelse och h�lsning!
Fanan m� han ge �t hvem han lyster
Och hos dig f�rblifva kvar i slottet."
N�r den ljusa dagen nu var kommen
Och till f�stet portarna man �ppnat,
Ut beger sig Militza, tsarinnan,
Och hon stannar v�ntande vid porten.

H�ren bryter opp i slutna leder,

Alla ryttare med tunga pikar
Och i spetsen Jugovitschen Boschko,
B�rande f�r h�ren korsets fana.
Guldbet�ckt �r �fverallt hans f�le,
Fanan svajar fladdrande kring honom
Och bet�cker honom ner till sadeln.
Men p� fanan syns ett gyllne �ppel,
Utur �pplet gyllne kors sig tr�nga,
Och fr�n korsen sv�fva sen i vaggning
Gyllne tofsar ned p� Boschkos skuldror.
Fram hon tr�der, Militza, tsarinnan,
Nalkas honom, fattar h�stens tygel
Och, med armen slingrad kringom brodren,
Talar sen till honom sakta detta:
"Boschko Jugovitsch, min gode broder!
Mig f�runnad �r du nu af tsaren,
Att du ej m� dra till F�gelf�ltet.
Sin v�lsignelse till dig han s�nder.
Gif din fana hvem du vill att b�ras
Och hos mig i Kruschevatz bli hemma,
Att en bror att sv�rja vid jag �ge."
Henne Boschko Jugovitsch till svar dock:
"Vandra du till hvita borgen �ter!
Jag, min syster, m� ej dv�ljas hemma.
Fanan ger jag ej ur mina h�nder,
Bj�ds mig Kruschevatz till l�n af tsaren.
Aldrig skola v�ra k�mpar s�ga:
'Sen den fega Jugovitschen Boschko,
Som ej ville dra till F�gelf�ltet,
Icke bl�da f�r det helga korset,
Som ej ville d� f�r kristendomen'."
Talar s� och spr�nger ut ur porten.
Se, d� nalkas gamla Jug Bogdane,
Och sju Jugovitscher f�lja honom.
Alla sju hon ropar p� i ordning,
Men af broderskaran svarar ingen.
Framgent st�r hon v�ntande vid v�gen;--
Se, d� nalkas Jugovitschen Voino,
Leder tsarens praktbekl�dda h�star,
�fverallt med idel guld bet�ckta.
Och hon fattar skymmeln vid hans tygel
Och, med armen slingrad kringom brodren,
Hviskar sen till Voino sakta detta:
"Voino Jugovitsch, min gode broder!
Mig f�runnad �r du nu af tsaren;
Sin v�lsignelse till dig han s�nder.
Gif hans h�star hvem du vill att f�ras
Och hos mig i Kruschevatz bli hemma,
Att en bror att sv�rja vid jag �ge."
Henne svarar Jugovitschen Voino:
"Vandra du till hvita borgen �ter!
Krigarn anst�r ej att g� tillbaka
Och att �fvergifva tsarens h�star,
Visste han sig �n best�md �t d�den.
L�t mig draga h�n till striden, syster!
Bl�da vill jag f�r det helga korset,
Vill f�r l�ran d� med mina br�der."
Talar s� och spr�nger ut ur porten.

N�r tsarinnan nu allt detta utst�tt,

Sj�nk hon neder p� den kulna h�llen,
Sj�nk,--och lifvet tycktes l�mnat henne.
Se, d� nalkas tsar Lasar, den h�ge,
Och n�r blek hon ligger f�r hans �ga,
Str�mma t�rar ned upp� hans kinder.
Emot h�ger ser han och mot v�nster
Och sin tj�nare Goluban kallar:
"O, min trogne tj�nare Goluban!
Sv�ng dig af den svanlikt hvita h�sten,
Tag furstinnan vid den mj�lla handen
Och till hvita borgen hemf�r henne;
Men med Gud vill jag dig hafva unnat
Att ej draga ut till F�gelf�ltet,
Utan hemma bli i hvita borgen."
N�r den trogne tj�narn afh�rt detta,
Rinna t�rar p� hans hvita anlet.
Men han lyder, hoppar ned af h�sten,
Tar tsarinnan vid den hvita handen
Och den sm�rta �terf�r till borgen.
Men sitt hj�rtas tv�ng kan han ej motst�,
Och det drifver honom h�n till striden.
H�sten n�r han �ter, sitter opp, och
S� i sporrstreck h�n till F�gelf�ltet.

N�r den n�sta dagens morgon grydde,

Kommo flygande tv� svarta korpar.
Komne fr�n det vida F�gelf�ltet,
S�nkande sig ned p� hvita tornet,
P� den h�ge tsarens hvita borgtorn,
Kraxar ena, och den andra talar:
"�r, m� tro, det h�r nu furst Lasars torn,
Och �r ingen inne d�r i tornet?"
Men d�r innanf�re svarar ingen,
Innan Militza, tsarinnan, h�r dem.
Ur det hvita tornet fram hon tr�der,
H�lsande det svarta paret s�leds:
"Signe Gud er b�da, svarta korpar!
Hvarifr�n s� dags p� morgonstunden?
Kommen I kanske fr�n F�gelf�ltet?
S�gen I hvar d�r tv� starka h�rar?
Kommo k�mparna i handgem�ng ren?
Och af h�rarna fick seger hvilken?"
Henne svarar s� det svarta paret:
"F�r din h�lsning haf v�r tack, tsarinna!
S� dags komma vi fr�n F�gelf�ltet,
Och vi s�go d�r tv� starka h�rar,
Som i g�r ren m�tt sig med hvarandra.
B�gges furstar hafva fallit d�de;
F� af turkar hafva r�ddat lifvet,
Och af servier hvad �n �r �frigt
Ligger d�r med d�dss�r och f�rbl�der."
Medan korparna �n tala detta,
Kommer tj�narn Milutin till h�st dit;
I sin v�nstra hand den h�gra b�r han,
Sjutton s�r bet�cka k�mpens lemmar,
Och hans h�st �r �fversk�ljd af bloden.
Emot honom ropar skr�md tsarinnan:
"Ve, hvad har dig drabbat, arme k�mpe!
Tsaren, s�g, blef han f�rr�dd i striden?"
Tj�naren till svar �t henne detta:
"H�rskarinna, hj�lp mig ned af h�sten,
Svalka sen mitt hufvud med friskt vatten
Och med vin befukta mina lemmar;
Jag �r mattad af de djupa s�ren."
Och tsarinnan hj�lper honom neder,
Svalkar sen hans hufvud med friskt vatten,
Och med vin befuktar hon hans lemmar;
Och omsider fr�gar h�rskarinnan:
"S�g, hur aflopp det p� F�gelf�ltet?
Huru stupade den h�ge tsaren?
S�g, hur f�ll den gamle Jug, min fader?
Mina br�der, nio Jugovitscher,
Och min m�g, voivoden Milosch, huru?
�n Vuk Brankovitsch, min andra m�g, hur?
Och hur f�ll han, Banes son, Strainja?"
D� begynner tj�naren ber�tta:
"Alla f�llo de i striden d�de.
D�r han stupade, den h�ge tsaren,--
M�nga kastspjut ligga d�r i spillror,
Turkiska och serviska i blandning;
Serviska de flesta d�r dock �ro,
Sl�ngda alla, alla att beskydda
V�r beh�rskare, den h�ge tsaren.
Jug den gamle ren i fr�msta ledet
F�ll den f�rsta, innan striden b�rjat.
�tta Jugovitscher �ro fallna.
Broder ville icke l�mna broder,
Ej s� l�nge lif i n�gon r�rdes.
Sist var �frig �n din broder Boschko.
�fver f�ltet fladdrade hans fana,
Framf�r sig han dref af turkar skaror,
S�som falken jagar dufvosv�rmar.
Vadande till kn�t i ov�nsblodet,
Sj�nk i d�den Banes son, Strainja.
Milosch, o furstinna, Milosch stupat:
Vid Zetinjas kulna b�lja f�ll han,
D�r en skara turkar funno d�den.
Milosch d�dade sultanen Murat,
Slog med egen hand tolf tusen turkar;
Honom hell, och hell den, honom burit!
Lefva skall hans namn bland Serviens s�ner,
Evigt lefva uti s�ng och saga,
Tills att v�rld och F�gelf�lt g�tt under.
Fr�gar du ocks� om Vuk den vilde?
Honom ve, och ve den, honom burit!
Honom ve, och ve hans stam och sl�kte!
Han f�rr�dde tsaren under striden,
Han f�rr�dde,--med tolf tusen h�star
�fverlopp till fienderna bofven."

KLAGOS�NG.

�FVER HASSAN AGAS �DLA MAKA.

(En servisk folks�ng.)

S�g, hvad hvitt syns d�r i djupa skogen?

Ser man sn� d�r, eller ser man svanor?
Vore sn� d�r, hade den v�l smultit;
Vore svanor, hade ren de flugit.
Icke sn� och icke heller svanor;
Nej, blott Hassan Agas t�lt d�r gl�nsa;
Sj�lf i ett af dem han ligger s�rad.

Han bes�kes af sin mor och syster;

Blygsamt dr�jer hans gem�l att komma.

N�r hans s�r omsider b�rjat l�kas,

L�t han s�ga till sin trogna maka:
"V�nta mig ej mera i palatset,
I palatset och ibland de mina!"

N�r hans maka h�rt de h�rda orden,

Stod den trogna krossad under sm�rtan,
H�rde h�star stampa invid porten,
Trodde Hassan, hennes make, komma
Och till tornet sprang, att ned sig st�rta.
Henne f�lja tvenne hulda d�ttrar,
Ropa �ngsligt, badande i t�rar:
"Ej det �r v�r fader Hassans h�star,
Blott din broder Pintorovitsch kommit."

Hassans maka v�nder d� tillbaka,

Sl�r med klagan kring sin broder famnen:
"Se, o broder, h�r din systers nesa!
Jag, en mor till dessa fem, f�rskjutas."

Brodren svarar intet, ur sin ficka

Drar han skiljobrefvet, redan f�rdigt,
I en duk af h�gr�dt siden veckladt:
"Hon m� fara till sin moders boning,
Ledig att sig sk�nka �t en annan."
Modren, d� hon s�g det bittra brefvet,
Kysste sina b�da s�ners pannor,
Kysste sina b�da d�ttrars kinder;
Ack, men fr�n sitt sp�da barn i vaggan
Kan hon sig i sm�rtans stund ej slita.
Brodren rycker henne bort, den h�rde,
S�tter henne p� den k�cka h�sten
Och far bort med den f�rsagda kvinnan,
Rakt till deras faders h�ga boning.

Kort var tiden, �n ej �tta dagar,

Ganska kort, f�rrn ren den hulda kvinnan,
Ren den hulda under �nkesorgen
Blef beg�rd af flere stora herrar;
Och den st�rsta var Imoskis Kadi.
Och hon bad i t�rar till sin broder:
"Ack, jag ber dig vid ditt lif, min broder,
Gif mig ingen annan mer till maka,
Att mitt hj�rta ej m� krossas sedan
Af de dyra, arma barnens anblick."

Brodren, ej bevekt af hennes b�ner,

F�ster henne vid Imoskis Kadi.
Men hon beder honom oupph�rligt:
"Skicka helst en liten lapp, o broder,
Med de orden till Imoskis Kadi:
'V�nligt h�lsar dig den unga �nkan,
L�ter �dmjukt be dig h�rigenom,
Att, om svater en g�ng hit dig f�lja,
Du m� h�mta mig en rymlig sl�ja,
Att vid Hassans hus jag mig m� h�lja
Och ej sk�da mina arma barn d�r'."

Knappt fick Kadi detta bref om h�nder,

N�r han samlar alla sina svater
Och bereder sig till f�rd till bruden
Och tar med sig den beg�rda sl�jan.
Lyckligt hunno de furstinnans boning,
Lyckligt f�ljde hon dem ut fr�n denna;
Men n�r Hassans hus de n�dde, s�go
Barnen uppifr�n sin mor och ropte:
"Kom, ack, kom till dina barn tillbaka,
�t med oss ditt br�d i egna salar!"

Hassans maka h�rde sorgsen detta,

V�nde sig till svaternas f�rn�mste:
"L�t, o broder, svater h�r och h�star
Stanna litet vid den k�ra porten,
Medan mina sm� en sk�nk jag bringar."

Och de h�llo vid den k�ra porten,

Och hon gaf de arma barnen sk�nker:
Guldbesydda skor �t sina gossar,
Sina flickor l�nga, rika dr�kter,
�t sitt spenbarn i f�rl�tna vaggan
Gaf hon f�r en framtids dar en tr�ja.

G�md s�g fadren, Hassan Aga, detta,

Ropte sorgligt till de dyra barnen:
"Dyra, arma barn, till mig er v�nden,
Ty er moders barm �r j�rnh�rd vorden,
�r f�rsp�rrad nu och kan ej r�ras."
N�r som Hassans maka h�rde detta,
F�ll f�rbleknad hon p� st�llet neder;
Lifvet fl�g ur det bekl�mda hj�rtat,
N�r af egna barn hon s�g sig undflys.

RADOSLAUS.

(En servisk folks�ng).

Knappt �nnu p� himlen morgonrodnan,

Knappt p� himlen morgonstj�rnan lyste,
N�r f�r konung Radoslaus i s�mnen
Sj�ng en svala. S� f�r honom sj�ng hon:

"Upp, o konung! Oblidt var ditt �de,

D� du h�r dig lade ned att sofva.
Och du slumrar trygg till morgonv�kten?
Se, fr�n dig har Lika ren gjort affall
J�mte Korbau och det flacka Kotar,
Fr�n Cettines str�nder allt till hafvet."

Knappt f�rnummit hade Radoslaus

Denna st�mma, n�r sin son han ropte:
"Upp, min k�re son, och l�t oss b�da
Snabbt fr�n alla sidor samla h�rar!
Se, fr�n oss har Lika ren gjort affall
J�mte Korbau och det flacka Kotar,
Fr�n Cettines str�nder allt till hafvet."

Knappt f�rnummit hade Ciaslaus

Denna fadrens maning, n�r han skyndsamt
Samlar stora h�rar, hurtigt fotfolk,
Och Dalmatiens snabba ryttarskaror.

Men ett �delt r�d gaf fadren honom:

"Ciaslaus, medtag h�rens k�rna
Och g� modigt mot Kroatiens s�ner!
�r dig himmelen och lyckan gynnsam,
S� att banen Selimir blir slagen,
Br�nn d� inga st�der, inga byar,
Och f�rs�lj ej dina f�ngna slafvar!
T�mj allenast Korbau, du, och Lika,
Detta land, din �dla moders hemland;
Jag vill draga mot det flacka Kotar,
Fr�n Cettines str�nder allt till hafvet,
Vill det kufva blott och ej f�r�da."

S� de b�da konungsliga hj�ltar

Skiljas �t, och deras b�da h�rar
T�ga muntra af med s�ng i t�flan,
Sk�mta gladt och dricka under ridten.

L�nge var det ej, f�rrn banens krigsh�r,

Selimirs, liksom en vind f�rspriddes;
Men, med gl�mska af sin fars f�rmaning,
Nederbr�nde Ciaslaus st�der,
Tog med plundring rika slott, l�t grufligt
Stor och liten �fver klingan springa
Och som sk�nker delte �t sin krigsh�r
f�ngna slavar.

Konung Radoslaus
Snart och villigt f�tt det flacka Kotar
Under spiran �ter; men, o �de!
Nu mot honom resa sig hans h�rar,
D�rf�r att ej han som Ciaslaus
Gett dem lof att rika slott f�r�da,
�da altaren och kyrkor, icke
Gett dem lof att sk�nda Kotars d�ttrar
Och de arma slafvarna f�rs�lja.
Vrede taga de fr�n honom kronan
Och till konung Ciaslaus v�lja.
Och han �r knappt konung, n�r han hastigt
L�t fr�n solens uppg�ng till dess nedg�ng,
Fr�n dess nedg�ng till dess uppg�ng, ropa:
"Den, som h�mtar mig min fader f�ngen
Eller mig hans gr�a hufvud h�mtar,
Skall den andra varda i mitt rike."

Milutin, en slaf, har knappt f�rnummit

Dessa ord, n�r han tolf k�mpar samlar
Och kring Kotars flacka nejder s�ker
Konung Radoslaus, att honom f�ngen
Eller ock hans gr�a hufvud h�mta.

Men en �del klippgudinna h�jer,

Bebi h�jer fr�n den h�ga toppen
S� sin st�mma: "Akta, Radoslaus!
Oblidt �r det �de, som dig hitf�rt;
N�ra st� tolf knektar att dig f�nga,
Slafven Milutin f�r dem i spetsen.
Gamle fader, ack, ett oblidt �de
Hv�lfde stunden, d� din son du f�dde,
Som ditt gr�a hufvud eftertraktar."

Full af sm�rta lyssnar Radoslaus

Till beskyddarinnans ord och flyktar
Strax fr�n sl�tten, flyktar bort mot hafvet,
Att sig r�dda bland dess bl�a v�gor.
Och han st�rtar sig i b�ljans sk�te,
Hinner �ndtligt till en kulen klippa,
Kl�ttrar upp, och, himmel! utan fasa
Hvem f�rm�tt den gamles straffdom h�ra
Midt i hafvet, p� den kulna klippan:

"Ciaslaus, o min son, min �lskling,

Som s� l�nge jag af himlen tiggde
Och som, �ndtligt mig af himlen unnad,
Grymt din faders hufvud eftertraktar,
O, vik fr�n mig, o, vik fj�rran fr�n mig!
Du, min son, min innerligen k�re!
G�, att hafvets djup dig sluka m�tte,
Som det mig i detta nu skall sluka
Fr�n den kulna klippan. M�rkne, m�rkne
�fver dig den ljusa solen! �ppne
Himlen sig med vredens blixt och dunder,
Och f�rbittrad gifve jorden �ter
Dina g�mda ben! En son, en sonson
Efterl�mne aldrig du! M� lyckan
Svika dig i krigets kamp, din maka
Snart bli n�dgad att en sorgdr�kt b�ra,
Och din sv�rfar ensam efterlefva!
M� Dalmatien sin r�da drufva
Och sitt hvita korn dig aldrig gifva,
Dig, gudl�se son, som kan din gamle
Faders, Radoslaus', d�d beg�ra!"

Medan s� �nnu den kvalde klagar

Och med t�rar tv�r den kulna klippan,
Kom ett litet skepp med fulla segel,
F�rdt af Latiens �dla s�ner. T�rad
Ropar dem den gamle an och ber dem,
Ber vid himlen, m�nens ljus och solens,
Taga honom opp ombord och bringa
Fram till Latiens strand. Och Latiens s�ner
Buro i sin barm ett �delt hj�rta,
�delt hj�rta och f�r himlen fruktan.
Upp de togo kungen p� sitt fartyg,
Bragte honom till sitt land. Den gamle
Radoslaus for till Rom och upptogs
V�nligt d�r och hade gift �nyo,
Sen en son, som Petrimir sig n�mnde
Och, med �delt romerskt blod f�renad,
F�dde Paulimir, Slavoniens konung.

DEN VACKRA TOLKEN.

(Servisk folks�ng).

Upp mot Gravo drog han, paschan Mustaj,

Och omkring den h�ga muren f�llo
M�nga af hans k�mpar. Nu om kv�llen,
N�r i h�rskarns �fver Gravo boning,
I Nikolos, turkar h�llo m�ltid,
B�do de om vatten. Ingen annan
�n Nikolos dotter k�nde spr�ket;
Men den sk�na ropte till sin moder:
"Skynda, goda moder, opp p� f�ttren;
Dessa turkar vilja hafva vatten."

Modren uppsteg straxt och kom med vatten.

Alla drucko; blott den unga Muza
Drack ej, utan bad en b�n till modren:
"�dla fru, med er m� himlen vara,
Men f�runna mig er sk�na dotter
Till en trogen maka!" "Sk�mta icke,
Paschans krigare", h�rs modren svara,
"L�ngesedan �r min dotter lofvad
Zekulo, den stolte Jankos sl�kting.
Henne sk�nkte han af h�gr�dt siden
Trenne �fverm�ttan granna dr�kter,
Tre agraffer utaf guld och trenne
Diamanter af en s�dan klarhet,
Att vid skenet man kan spisa kv�llsvard,
Kan vid midnatt, som om middag vore,
Tio h�star sko. F�rdenskull, k�mpe,
Kan �t dig ej flickan ges till maka."

Sorgsen satt vid hennes v�gran gossen,

Talte ej ett ord och sl�t om natten
Ej sitt �ga; men vid dagens ankomst
Sprang han opp p� sina k�cka f�tter,
Gick till paschans t�lt och talte detta:
"H�ge pascha, ibland alla sk�na,
Som ditt vida rike �t dig skattar,
Finns af himmelsk sk�nhet h�r en flicka,
Kunnig i v�rt spr�k, Nikolos dotter,
Hans, som kallas herre �fver Gravo."

Paschan l�ter kalla grefven. V�nligt

Talar han till honom: "�r det sanning,
Som af ryktet s�ges, att din dotter
Vore �fverm�ttan sk�n och �lskv�rd?
Vill du gifva henne mig till maka?"

Of�r�ndrad svarar �ter fadren:

"Sk�n och huld och �lskv�rd �r min dotter,
Men f�r l�nge sen som brud f�rlofvad.
Zekulo, den stolte Jankos sl�kting,
Sk�nkte henne trenne sidendr�kter,
Tre agraffer utaf guld och trenne
Diamanter."

V�nligt talar paschan:

"Om s� �r, v�lan, min v�n, Nikolo!
L�t den sk�na flickan med sin brudgum
Komma till mig, att hon m� f�rklara,
Hvem af b�da hon vill v�lja."

Sm�rta
Intog grefven, d� han h�rde detta.
Kommen hem, ett bref han s�nder genast
Till Zekulo, till voivodens sl�kting.
"Zekulo, din sk�na brud vill paschan
S�ka r�fva fr�n dig; d�rf�r skynda,
Kom blott till min boning, och vi t�ga
B�gge sen till paschans t�lt. I morgon
M�ste flickan s�ga, hvem hon v�ljer."

Ynglingen har knappast l�sit brefvet,

N�r sin h�st, den snabbaste, han sadlar,
Med sig tar tre hundrade vasaller
Och om kv�llen sent till grefven kommer.
Knappt f�rlidna voro natt och gryning,
N�r till paschan brud och brudgum t�ga.
Och de nalkas honom, och med ljufva
Ord begynner turken: "Sk�na flicka,
V�lj och s�g, med hvem du �nskar f�lja,
F�lja med Zekulo, eller maka
�t en pascha bli?"

Och flickan �ter

(S� af modren var hon undervisad)
Svarar hastigt: P� det gr�na gr�set
Vill jag hellre st� med dig, o herre,
�n med Zekulo p� h�gr�dt siden."

Vredgad h�jer Zekulo sin st�mma:

"�r d� detta nu din tro och k�rlek,
Som �t mig du vid din Gud har svurit?
Fort, du falska, gif mig blott tillbaka
Mina sk�nker, f�lj sen, hvem du lyster.
R�ck blott ut din hand!" Bedragen r�ckte
Hon den ut att �terge hans sk�nker;
Men en giftig huggorm bet den genast.
Zekulo drog ut sin hvassa sabel,
Afh�gg hennes h�gra hand, den fala,
Och till paschan sade: "Gl�d dig, herre!
Denna h�gra hand var min besittning,
Tag hvad �frigt �r, och sitt ha b�da!"

Harmfull ropar paschan: "Dj�rfva yngling,

Och du v�gar s�dant i min divan?
�r du modig s�som dristig, yngling,
Upp, och ut till tvekamp d�!" Zekulo
Tog med gl�dje upp hans maning. B�da
Redo med sitt s�llskap ut p� f�ltet.
Lyckan var likv�l mot paschan oblid,
Och Zekulo med sin hvassa klinga
Klyfver man och sadel. S� bekom dig
Ditt f�rr�deri, bedragna flicka!

FLICKANS KLAGAN.

(En finsk runa).[19]

Aldrig g� de ur mitt sinne,

Ur mitt minne pl�nas aldrig
Dessa hulda, ljufva dagar,
D� jag sj�ng, ett barn till �lder,
Kvittrade som liten flicka
Med den muntra f�gelns gl�dje,
L�rkans gl�dje, som med vingen
N�ra molnens barm i h�jden
Fri och l�tt och sorgl�s leker.

Hj�rtat fritt ifr�n bekymmer,

Fl�g jag f�rr, som vinden flyger,
F�rdes, som en gnista f�res,
For, som l�fvet far i lunden,
S�som fj�riln �fver lindan,
Drack mig m�tt af ljufva safter
Fr�n den gyllne blommans kalkar,
Som af silfver �fverst�nktes.

Fr�mmande f�r alla sorger,

Satt jag, gl�djens bild, p� f�ltet,
Satt med honings-h�g p� tufvan,
Satt, en blomma lik, p� lindan,
Lekande, f�rtroligt sluten
Till den muntra syskonringen,
Sakta smekt af v�drets ande,
N�r han kom med blomsterdofter
Fr�n det honingsrika landet.

Hvilans afbild, sen p� b�dden

Sof jag, lik en liten f�gel,
Och det blida lugnet redde
Vid min sida sig ett l�ger,
St�rde ej min s�mn med hotet
Om en nyt�nd dags bekymmer,
Om de sorger, hvilka pl�ga
Nu mitt sakta t�rda hj�rta.

Hvarken vet jag eller kan jag

R�tt och tydligt uppenbara,
Hvad som rann uti mitt sinne,
Hvad som drabbade mitt hufvud,
Denna underliga tanke,
Som uti mitt bj�rta t�ndes,
Som, f�rut ej k�nd, mig n�dde,
Efter det min moder sagt mig,
Sen hon sagt: "Min lilla dotter,
Snart du redan femton v�rar
L�mnat efter dig i sp�ren."--
J�mte mina br�st, som stego,
Steg en ok�nd eld i hj�rtat,
J�mte mina br�st, som sv�llde,
Sv�llde oron under duken
1 den ovant h�jda barmen.

Ledsamt �r det nu i stugan.

Tungt �r sinnet nu p� f�ltet,
Lugn finns icke mer i lunden,
Trefnad icke mer i skuggan
Under tr�dens m�rka grenar.
Oron tvingar mig till hvilan,
Oron st�r mig under s�mnen,
Oron v�cker mig till ljuset,
Till den nya dagens m�te.
Nu det brinner i mitt hj�rta,
I den skymda g�mman brinner
Hoppets eld, den of�rst�dda,
Den besynnerliga elden,
Hvilken jag ej vet att sl�cka,
Icke hj�rta har att kv�fva.--
Dit de ila skyndsamt alla,
Alla ord ifr�n min tunga,
N�r jag ej af n�gon h�res;
Dit min hj�rnas alla tankar,
Dit mitt hj�rtas lugn och hvila,
Dit till hoppets dunkla v�gar,
Aningarnas tr�nga v�gar,
Sorgefulla f�r mitt hj�rta,
Gl�djefulla f�r mitt hj�rta.
Af de �nskningar, jag hyser,
�r blott en best�ndigt viktig,
Bland behofver, dem jag k�nner,
K�nner hj�rtat ett allena;
Sorgefullt det �r f�r hj�rtat,
Gl�djefullt det �r f�r hj�rtat.

DEN BLODIGA SONEN.[20]

Hvadan kommer, hvadan kommer

Du, min k�cke son?"
"Ned fr�n stranden, ned fr�n stranden,
O min moder k�r!"

"S�g, hvad har du gjort vid stranden,

Du, min k�cke son?"
"Mina h�star d�r jag vattnat,
O min moder k�r!"

"Hvem har mullbest�nkt din tr�ja,

Du, min k�cke son?"
"H�stens hofvar, h�stens hofvar,
O min moder k�r!"

"Hvaraf �r ditt sv�rd s� blodigt,

Du, min k�cke son?"
"Bloden �r min enda broders,
O min moder k�r!"

"S�g, hvart �rnar nu du f�rdas,

Du, min k�cke son?"
"L�ngt, l�ngt h�n till andra l�nder,
O min moder k�r!"

"L�mnar du din gamle fader,

Du, mils k�cke son?"
"M� han hugga ved i skogen,
Aldrig �nska se mig �ter,
O min moder k�r!"

"L�mnar du din gamla moder,

Du, min k�cke son?"
"M� hon sitta g�md och spinna,
Aldrig �nska se mig �ter,
O min moder k�r!"

"L�mnar du din unga maka

Du, min k�cke son?"
"M� hon pryda sig f�r andra,
Aldrig �nska se mig �ter,
O min moder k�r!"
"L�mnar du din son, den sp�de,
Du, min k�cke son?"
"M� han g� till skol'n att agas,
O min moder k�r!"

"L�mnar du din sp�da dotter,

Du, min k�cke son?"
"M� hon s�ka b�r i skogen,
Aldrig �nska se mig �ter,
O min moder k�r!"

"S�g, n�r kommer du tillbaka,

Du, min k�cke son?"
"N�r i norr sig dagen t�nder,
O min moder k�r!"

"N�r kan dag i norr sig t�nda,

Du, min k�cke son?"
"N�r som sten p� v�gen sv�fvar,
O min moder k�r!"

"N�r kan sten p� v�gen sv�fva,

Du, min k�cke son?"
"N�r som dun till botten sjunker,
O min moder k�r!"

"N�r kan dun till botten sjunka,

Du, min k�cke son?"
"N�r till doms vi samlas alla,
O min moder k�r!"

FINSKA RUNOR.

I.

S�som barn jag gick att valla,

Sp�d �nnu, att drifva f�ren,
H�g som fadrens kn� till v�xten,
L�ng s�som min moders sl�nda.
Guld jag f�ste p� min tinning,
Bl�a tr�dar kring mitt anlet,
Kring mitt hufvud silfverbindeln.
Kom en r�fvare fr�n skogen,
En fientlig man fr�n sn�ret;
Guldet tog han fr�n min tinning,
Bl�a garnet fr�n mitt anlet,
Fr�n mitt hufvud silfverbindeln.
T�r�gd kom jag hem tillbaka,
Och min far mig s�g fr�n f�nstret.
"Torka t�ren bort, min flicka,
Kom i boden utan smycken;
D�r finns kista upp� kista,
F�st p� dig af allt det b�sta.
M�ngen f�stman fr�gar sedan:
'Hvems �r flickan, hvems �r jungfrun,
Hvems den undersk�na bruden?
O, att jag den sk�na finge!
N�r hon framgick, bl�nkte klacken,
Stod hon stilla, lyste v�ggen,
Satt hon, spratt af gl�dje jorden'."

II.

G�k, min �lskling, l�t dig h�ra,

Vidga strupen, brun som sanden,
H�j ditt br�st, som b�nan brokigt,
Ljufva g�st fr�n s�dern, svara:
G�r en vecka jag i lockar,
Utan hufva huru l�nge?
M�nne ett �r, m�nne tvenne,
M�nne hela lifvet genom
Eller knappt ett �r kanh�nda?

VID IKORN-SKYTTE.

Skogens blomma, markens f�gnad,

Som p� grenen har din boning
Och p� kvisten har din gunga,
Gnaga tr�det, bit p� kotten,
Medan jag min b�ge sp�nner
Och iordningst�ller pilen.

B�RJAN AF KALEVALA.

Nu mig g�res lust i h�gen,

I mitt hufvud bor en tanke,
Lust jag har att b�rja runor,
Laga mig tillreds att sjunga.

Du, min v�n, min gode broder,

�dle spr�k-kamrat, ej ofta
H�nder, att vi h�r f�renas,
B�rja samtal med hvarandra,
H�r i dessa �de trakter,
Dessa sorgsna nordanl�nder.
L�gg d� hand i hand och foga
Hake i den andra haken
F�r att sjunga goda kv�den,
Sk�na ord tillhopa s�tta,
Att de �dle dem m� h�ra,
S�ngens v�nner dem f�rnimma
Bland den ungdom, nu h�r uppg�r,
Bland den skara, som h�r v�xer,
Dessa ord, som g�fva f�ngna,
Dessa ljufva s�nger, tagna
Fr�n den gamle V�in�s b�lte,
Under Ilmarinens �ssja,
Ned fr�n Kaukomielis sv�rdsudd,
Joukahainens b�ges bana,
Fr�n det innersta af Pohja
Och fr�n Kalevalas moar.

Dessa sj�ng min fader fordom,

D� till yxan skaft han t�ljde,
Dessa l�rde mig min moder,
Under det hon vred sin sl�nda,
Bringade sin ten i rullning.
�nnu andra ord det finnes,
Dem jag f�ngat, dem jag l�rt mig,
Plockat opp vid v�gens sidor,
Dem jag brutit har fr�n ljungen,
Rifvit l�s fr�n skogens ruskor,
Fr�n de sp�da skotten dragit,
Under det jag gick att valla,
Gick som barn att vakta hjorden,
Efter Muurikki, den svarta,
Den med fl�ckar m�rkta Kimmo.

Hundra ord jag h�mtat d�dan,

Tusen �mnen f�r att sjunga;
S�ngerna uti ett nystan,
I en bunt jag sammanhv�lfde,
Lade nystanet p� k�lken,
Bunten i min lilla sl�de.
L�nge har min s�ng i k�lden,
L�nge i det dolda varit;
Nu jag vill ur kylan s�ngen,
Visorna ur k�lden h�mta
Hit till h�rnet af v�r j�rnb�nk,
�ndan af den fasta plankan,
Under dessa sk�na sparrar,
Denna vidtber�mda tak�s,
Lossande mitt nystans �nda,
Knuten l�sande af bunten.

S� en vacker s�ng jag sjunger,

L�ter v�l en h�rlig ljuda,
Sen jag r�gens k�rna njutit
Och med kornet mig f�rfriskat.
Om ej �l f�r handen finnes,
Om ej spis�l mer �r �frigt,
Sjunger jag med torra l�ppar,
Drillar vid en droppe vatten,
Att den sk�na kv�llen �nda,
Aftonskymningen f�rjaga,
Kanske n�sta morgon m�ta,
N�sta gryning �n f�rljufva.

SICILIANSK S�NG.[21]

S�g mig, sp�da bi, o s�g mig,

Hvart du skyndar nu s� tidigt.
�n p� ingen bergspets gjuter
Morgonrodnaden sin str�le.
�fverallt p� �ngens �rter
Dallrar daggen �n fr�n natten;
Akta dig, att den ej skadar
Dina gullbest�nkta vingar.

Ser du, alla blommor slumra

�n i sina gr�na knoppar,
Luta �n i dr�mmar hufvut
T�tt mot sina veka b�ddar.

Men du lyfter k�ck din vinge,

M�ter utan rast din bana:
S�g mig, sp�da bi, o s�g mig,
Hvart du syftar, hvart s� tidigt.

Vill du honing? Icke annat!

Hvila d� din l�tta vinge;
Jag vill visa dig ett st�lle,
D�r du st�ndigt finner honing.

K�nner du min hulda Nice,

Nice med de sk�na �gon?
Hennes l�ppar andas s�tma,
Outt�mlig s�tma, st�ndigt.

P� dess sk�na rosenl�ppar,

P� min trogna flickas l�ppar,
D�r finns honing, ljuflig honing,
Skynda dit och suga, suga!

DEN TROGNA FLICKAN.

(Skottl�ndsk visa).

Falskt eller r�tt, man s�ger l�tt:

"En kvinnas tro �r fal;
Hon snart bedrar och l�mnar kvar
�t k�rlek endast kval."
Det s�ges s�. Nu lyssnen p�
Hvad om en flicka h�r,
Som ej f�r lek sin trohet svek,
Till att f�rt�ljas �r.

Till hennes tj�ll en mulen kv�ll

Dess �lskling sm�g p� t�.
"L�t d�rren opp, l�t skyndsamt opp,
F�rrn n�gon vakna m�."
Och d�rrn gick opp, gick skyndsamt opp:
"Jag snart ifr�n dig drar,
Till d�den f�lld af dom och v�ld,
Jag nu blott afsked tar.

Jag m�ste h�n, bland skogens tr�n

Kan jag en fristad f�."
"O nej, o nej, allena ej,
Men jag vill med dig g�.
Hvad �r all fr�jd, i lifvet
Som bubblan den f�rg�tt.
O �lskling, nej, allena ej,
Oss skiljer d�den blott."

"Nej, stanna kvar, d�r f�rr var,

Du kan ej f�lja mig!
Hur skall det bli att lefva i
En �de skog f�r dig?
Bland sn�r och ris, bland frost och is,
Bland hunger, kval och strid;
Nej, hulda, nej, du f�ljer ej.
Blif kvar och lef i frid!"

"Nej, gode, nej, g� ensam ej,

Jag dig med t�rar ber.
F�rl�ten, o, hvar f�r jag ro,
Hvad �r mig lifvet mer?
Bland sn�r och ris, bland frost och is,
Bland hunger, kval och strid,
H�r vid ditt br�st jag har min tr�st,
Min v�rma och min frid."

"Ack, hulda, nej, du f�r det ej,

Blif h�r, ej mera min!
Hvar sorg, s� vild, g�r tiden mild;
Han mildrar �fven din.
Hvad skall v�r stad, dess tungor hvad
Ej hv�ssa skarpt som sv�rd,
Att hugga ned ditt rykte med,
Sen man f�rsport din f�rd?"

"Nej, gode, nej, s�g s�dant ej;

Mig tr�star ingen tid;
Med hvarje dag, blott mera svag,
Skall jag best� min strid.
Hvad r�r v�r stad, dess tungor hvad
Min sm�lek eller dygd?
Kom, gode, h�n till skogens tr�n,
Och d�r vi finna skygd."

"Se skogen, den �r hemsk, min v�n,

Och farlig likas�;
Ser du min hand p� b�gens band,
Skall du ej b�fva d�?
Och gripes jag, fast vek och svag,
Min lott du dela f�r.
P� �r af n�d blir slutet d�d;
Nej, dr�j, jag ensam g�r!"

"Nej, gode, nej! Ger k�rlek ej

I farans stund oss mod?
Af kvinna kan den g�ra man,
Af svaghet hj�ltemod.
Ser jag din hand p� b�gens band,
Skall jag ditt �ga bli,
Och s� mot n�d och s� mot d�d
F�rente k�mpa vi."

"Se, skogens famn �r blott en hamn

F�r vilddjur och f�r brott;
P� ditt gemak blir molnet tak,
Och skyl ge l�fven blott.
Din kammar d�r en h�la �r,
Din b�dd blir sn� och is,
Till vin du f�r en vattent�r
Och hunger blott till spis."

"Nej, skogens famn skall bli en hamn

F�r friheten och dig;
I ditt f�rvar mitt tak jag har,
Och hydda �r du mig.
Din starka hand skall l�gga band
P� r�fvare och djur,
Och hvad vi mer beh�fva, ger
En k�rleksrik natur."

"O nej, o nej, du f�r det ej!

Din kind skall blekna d�r,
Din l�tta dr�kt mot storm och fl�kt
Ej n�got v�rn besk�r.
Ej moders r�st, ej systrars tr�st
Skall finna dina sp�r.--
En kvinnas barm blir kall som varm;
Farv�l! Jag ensam g�r."

"Farv�l, min mor! Din dotter for

Med den, hon trohet svor.
Farv�l! Ej mer, o systrar, er
I hemmets sal jag ser.--
Se dagens sken! Det ljusnar ren:
Upp, �lskling, l�t oss fly;
Hvad r�r mig v�rld, hvad mod och fl�rd,
Hvad r�r mig kind och hy!"

"V�lan, s� st�, hur fast du m�;

Men h�r ett ord �nnu:
I skogen d�r en flicka �r,
Som b�ttre �r �n du.
Den gamlas lag f�raktar jag,
Den nya �r mig k�r.
Jag s�ker frid, ej kvinnostrid,
Du kan ej vara d�r."

"L�t vara s�, en flicka m�

I gr�na skogen bo:
Ock henne vill jag h�ra till
Med �mhet och med tro,
Vill �lska dig och �fva mig
I t�lamod och fog
Och tj�na den, du tar till v�n,
Om hundrade du tog."

"Mitt enda v�l, du trogna sj�l,

Hvem finner fl�ck hos dig?
Ej s�g jag en som du s� ren,
S� k�r var ingen mig.
Var lugn och glad; hvad nyss jag sad',
Var blott en dikt, ej mer;
Ett grefligt namn, en skuldfri famn
Jag �t din k�rlek ger."

"Hvemhelst du �r, den du har k�r,

�r som en drottning spord.
Hvad �r s� halt, s� l�tt, s� falt
Som falska m�nners ord?
Din tro best�r. I k�nslans v�r
Min k�rlek nu du har,
Och samma v�n i h�sten �n
Skall du i mig ha kvar."

CHEVY-JAKTEN.

(Efter Herders tyska bearbetning af det engelska originalet.)

I.

Lord Percy fr�n Northumberland,

En ed han svurit har:
P� Chiviats berg att jaga
I trenne runda dar,
Till trots f�r riddar Douglas
Och hvem med honom var.

"De b�sta hjortar p� Chiviat

Skall jag f�lla och f�ra bort."
"Vid Gud!" sad' riddar Douglas,
"Hans v�g skall blifva kort."

Och Percy ifr�n Bambrow kom

Med en skara, stolt att se;
V�l femton hundrade skyttar
Fr�n landam�ren tre.

Med m�ndags morgon b�rjar han

P� Chiviats berg sin jakt.
Hvart spenbarn k�nner den med sorg,
Det blef en blodig jakt.

Och kopplen drefvo skogen kring,

Och villebr�det sprang,
Och skyttar hukade sig ned
Vid breda b�gars klang.

Och hjortar str�ko genom skog,

Nu d�r, nu �ter h�r,
Och hundar s�kte i ris och sn�r
Att finna rofvet d�r.

Med m�ndags morgon Percys m�n

P� Chiviats berg sig st�llt.
En timme efter middag ren
De hundra hjortar f�llt.

De bl�ste d�d kring f�ltet nu

Och drogo djuren hop.
Till nederlaget Percy kom
Och s�g de slagnas hop.

Han sade: "Douglas lofte s�

Att tala med mig i dag;
Dock, att han ej komma skulle,
Vid Gud, det visste v�l jag."

En squire ifr�n Northumberland,

Han ser till slut dock d�r:
Fram t�gar riddar Douglas,
Med honom en v�ldig h�r,

Med hilleb�rder, spjut och sv�rd,

Att sk�das vidt och bredt;
Ej b�ttre m�n till br�st och arm
Har kristenheten sett.

Tv� tusen spjutbev�pnade

Af obefl�ckad frejd,
L�ngs Twide burna alla
I Tiwedalens nejd.

"L�t af fr�n djuren", Percy sad',

"Enhvar sin b�ge tag;
Ej mer han haft den n�dig
Alltfr�n sin f�dslodag."

Till h�st den starke Douglas drog,

Framf�r sin krigsh�r han;
Hans rustning bl�nkte s�som gl�d,
Ej fanns hans �fverman.

"S�g", sade han, "hvad folk �r ni,

Och hvem �r den, er f�r?
Hvem gaf er lof att jaga
I park, som mig tillh�r?"

Den f�rsta man, som gaf ett svar,

Lord Percy sj�lf var den:
"Hvad folk, det s�ga icke vi,
Ej heller hvilkens m�n;
Men vi jaga h�r i parken;
Vill du det hindra �n?

De b�sta hjortar i Chiviat

Vi skjutit och f�ra bort."
"Vid Gud", sad' riddar Douglas,
"Er v�g skall blifva kort."

Den �dle Douglas talade

Till Percy �ter s�:
"Att d�da m�n f�rutan skuld,
Det vore synd �nd�;

Men, Percy, du �r lord af land,

Och jag af st�nd som du;
Vi l�ta folket st� bredvid
Och sl�ss, vi b�da, nu?"

"V�l, straffe Gud", s� Percy sad',

"Hvem som det neka vill.
Det skall du, k�cke Douglas,
Min sj�l, ej vittna till.

I England, Skottland, Frankerik

Har ingen kvinna f�dt
Den, jag med Gud och lycka
Ej gladt i striden m�tt."

En squire ifr�n Northumberland,

Withrington, tr�dde fram:
"Skall slikt i England t�ljas f�r
Kung Henrik, till v�r skam?

I �ren rike lorder tv�,

En fattig squire �r jag,
Och skulle se de �dle sl�ss
Och icke dela slag?
Nej, tryta mig ej vapen blott,
Ej tryter hj�rtelag."

En dag, en dag, en fasans dag,

En blodig dag blef den.
Min f�rsta s�ng �r slutad.
Jag sjunger mera �n.

CHEVY-JAKTEN.

II.

Nu Englands s�ner b�gen sp�nt

Med hj�rta och med mod.
Den f�rsta sv�rm, de sk�to af,
G�t fjorton skottars blod.

Gref Douglas sj�lf f�r skottarna

I spetsen tappert stred;
Vid Gud, det vistes �fverallt,
D�r han s�r och j�mmer spred.

Gref Douglas som en b�ld genral

Tredelte nu sin h�r.
Fr�n trenne sidor br�t den in.
Med v�ldiga gev�r.

Och m�nga djupa s�r det gafs

�t v�ra skyttars hop,
Och m�ngen �del hj�lte f�ll,
Visst ej med gl�djerop.

Hvar engelsman l�t b�gen bli

Och drog sitt sv�rd alltren;
En fasans syn det var att se
P� hj�lmarna dess sken.

Ej pansar h�rd, ej pr�ktig hj�lm,

Mot v�ra glafvar h�ll;
Och m�ngen, som var k�ck och stor,
Till de v�ras f�tter f�ll.

Till slut med Douglas Percy kom

Att pr�fva sv�rdens bett.
De h�ggo friskt med Marylands-st�l,
F�r b�gge blef det hett.

Som blixt p� blixt de g�vo slag,

De b�da m�n af mod,
Tills blod ur deras hj�lmar sprang,
Som om det regnat blod.

"H�ll upp, o Percy", Douglas sad',

"Mitt fasta l�fte h�r:
Till konung James i Skottland
Jag dig som grefve f�r.

Din l�sen skall du hafva fri,

S� tag min lofven nu;
F�rty af alla, som jag slog,
Den tappraste �r du."

"Nej", sade grefve Percy, nej!

Mitt f�rsta ord det var,
Att jag f�r ingen viker,
Som kvinna burit har."

Och se, d� kom med fart en pil,

S�nd af en v�ldig arm;
Gref Douglas har den tr�ffat
I djupet af hans barm.

I lefver och i lunga in

Den skarpa pilen skar.
Ej m�nga ord han talte sen
I sina lefnadsdar:
"G� p�, g� p�, mitt tappra folk!
Med mig det varit har."

Gref Percy, st�dd emot sitt sv�rd,

S�g Douglas blekna d�;
Han tog den d�des hand och sad':
"Ve, att jag ser dig s�.

Att r�dda dig, jag delte gladt

P� trenne �r mitt land;
Ty b�ttre arm och hj�rta har
Ej hela nordens land."

Det s�g en skottl�ndsk riddare,

Montgomri hette han;
Han s�g gref Douglas falla
Och lade spjutet an.

Han jagar fram p� en korsar

Emellan hundra skott,
Han stannar ej, han dr�jer ej,
Han s�ker Percy blott.

Han m�ttar emot Percy lord

En st�t, som drabbar sv�r.
Hans s�kra j�rn, hans starka spjut
Igenom Percy g�r.

P� motsatt sida lansens udd,

En aln i l�ngd, man ser:
Tv� m�n som de, som f�llo h�r,
Har icke jorden mer.

En b�gskytt fr�n Northumberland

S�g Percy falla blek,
Han bar en b�ge i sin hand,
Som honom aldrig svek.

En pil han tog; en aln i l�ngd,

Och hv�sste uddens st�l,
Ett skott han mot Montgomri sk�t,
Visst ej p� lek hans m�l.

Den pil, han mot Montgomri s�ndt,

I m�let snart den stod.
Dess svanspennor dr�nkte sig
Allt i hans hj�rteblod.

Ej fanns d�r en, som ville fly,

Enhvar blott strida kan.
Med s�nderhuggna sv�rd �nnu
De drabba mot hvarann.

En timme f�re vesper br�t

P� Chiviat striden ut;
N�r klockan lj�d till aftonb�n,
Var fj�rran �n dess slut.

De r�ckte f�rst hvarandra hand

Vid m�nens dr�jda sken;
De hj�lpte upp hvarann, men st�
F�rm�dde f� allen!

Till England kommo femtitv�,

Af femton hundra, hem;
Till Skottland, af tv� tusende,
De kommo femtifem.
De andra l�go d�de d�r
Eller kunde ej st� opp.
Hvart spenbarn k�nner �n med sorg
Det blodiga f�rlopp.

D�d l�g d�r med lord Percy sj�lf

Johan af Aggerston,
Den snabbe Roger Hartley,
Vilhelm, den dj�rfve Heron.

Georg, den tappre Lovli,

En riddare af namn,
Och Raff, den rike Rugbi,
De l�go d�r famn vid famn.

Om Withrington det g�r mig ondt,

Han var s� k�ck och dj�rf;
N�r f�tterna han mist, p� kn�
Han spridde �n f�rd�rf.

D�r l�g med grefve Douglas d�d

Hew af Montgomri, sir;
Den tappre David Lewdal,
Hans systerson, l�g d�r.

Med honom Karl af Murrey,

Som ingen fotbredd vek,
Hew Maxwel, ock en lord af land,
Med Douglas l�g d�r blek.

Vid gryningen man bar dem bort

P� bj�rk och hasseltr�n,
Och m�ngen �nka kom med sorg
Och bar sin make d�n.

O Tiwedal, du klaga m�,

Northumberland, ej le!
Tv� m�n som de, som f�llo h�r,
Skall mer er gr�ns ej se.

Det kom ett bud till Edinburgh,

D�r Skottlands konung satt:
"Din grefve Douglas slagen �r
Och d�d vid Chiviat."

Af sorg han sina h�nder vred

Och ropte: "Ve, o ve!
En s�dan man skall jag ej mer
I hela Skottland se."

Det kom ett bud till London ock,

D�r konung Henrik satt:
"Din grefve Percy slagen �r,
Och d�d vid Chiviat."

"Gud vare med hans sj�l i n�d!"

F�ll konung Henrik i,
"V�l hundrade hans likar
I landet �ga vi.
Men, Percy, lefver jag, s� sant,
Skall du ock h�mnad bli."

Och som v�r �dle konung svor

Och kungaeden bj�d;
S� stridde han vid Humbledown,
Att h�mnas Percys d�d.

D�r, �dle skottar trettisex,

P� samma dag enhvar,
Vid Glendal under vapenbrak
P� f�ltet blefvo kvar.

Allt s�dan var nu Chevy jakt,

Ett s�dant slut tog den.
Vid Otterborn, hvar slaget stod,
De gamle visa �n.

SANKT GEORGS RIDDARE.

Romans of Uhland.

I.

G�llt trumpetens toner skalla

Vid Sankt Stefan af Gormaz,
D�r den tappre gref Fernandez
Af Kastilien l�ger har.
Och de morers kung, Almansor,
Rycker med en h�rsmakt an,
Fr�n Kordova har han t�gat
Att bestorma denna stad.
Ren Kastiliens riddarskara
Sig till h�st bev�pnad satt,
Och den tappre grefven rider
M�nstrande fr�n rad till rad:
"Paskal Vivas, Paskal Vivas,
Du v�r riddar�ras glans,
Hvarje k�mpe ren sig v�pnat;
Du blott finns ej p� din plats!
Du, till h�st den fr�msta fordom,
Fordom fr�mst i hvarje slag,
H�r du nu mitt h�rbud icke,
Icke krigstrumpetens klang?
Skall man i den kristna h�ren
Sakna dig p� stridens dag,
Skall din �ra nu f�rblekna
Och din lager falla af?"

Paskal Vivas h�r ej orden,

Djupt i skogen vistas han,
D�r p� toppen af en kulle
Ett kapell Sankt Georg har.
Bunden st�r hans h�st vid porten,
Med hans vapenskrud och lans,
Och vid altaret det helga
Sj�lf den tappre kn�b�jt har.
I sin andakt djupt f�rsjunken,
H�r han icke stridens larm,
Som blott doft, likt vinden, susar
Genom skog och �demark,
H�r ej h�stens muntra gn�ggning,
Icke vapnens dofva klang.
Men hans skyddsgud vakar trogen,
Men Sankt Georg sk�dar allt:
Ur sin sky han stiger neder
Och hans vapenrustning tar,
Kastar sig p� riddarns f�le
Och till striden styr sin fart.
Ingen s�som himlens hj�lte,
Blixtens broder, storma kan,
Morerna p� flykt han jagar
Och Almansors fana tar.

Ren vid altaret sin andakt

Paskal Vivas slutat har,
Tr�der ur kapellet �ter,
Finner vapenskrud och lans,
Rider tankfull h�n mot l�gret,
Vet ej, hvaraf komma kan,
Att trumpeter honom h�lsa
Under segers�ngens klang:
"Paskal Vivas, Paskal Vivas,
Du v�r riddar�ras glans,
Hell dig, h�ge segerhj�lte,
Som Almansors fana vann!
Hvilka blodbest�nkta vapen,
Splittrade af styng och slag!
Hur med s�r bet�ckt din f�le,
Som i striden dj�rf dig bar!"

Paskal Vivas s�ker f�f�ngt

Deras jubel b�ja af;
�dmjukt s�nker han sitt hufvud,
Stum mot himlen pekar han.

II.

I sin tr�dg�rds aftonskymning

Gick grefvinnan Julia.
Fatiman, Almansors �ttling,
D�r den sk�na f�ngat har,
Flyktar med sitt ljufva byte
Genom skogar natt och dag,
Tio vapenkl�dda morer
F�lja honom �t som vakt.
Vid den tredje morgonrodnan
Hinner han den tysta park,
D�r p� toppen af en kulle
Sitt kapell Sankt Georg har.
Ren p� afst�nd ser grefvinnan
Upp mot helgonbildens drag,
Som, i marmor huggen, tronar
�fver kyrkoportens hvalf,
S�dan han i drakens strupe
St�ter segrande sin lans,
Medan, vid en klippa bunden,
Konungsdottren ser hans kamp,
Gr�tande, af sorg f�rkrossad,
Ber grefvinnan Julia:
"O, Sankt Georg, helga k�mpe,
Fr�ls mig du ur drakens makt!"

Se, hvem skyndar fr�n kapellet,

P� en sn�hvit f�le fram?
Gyllne locken fladdrar, vinden
B�r den r�da mantelns svall.
M�ktigt har sitt spjut han svingat;
Tr�ffad, r�fvarn Fatiman
Sjunker dignande till jorden
S�som draken fordomdags.
Och hans tio morer fattas
Af en vild f�rf�ran snart,
Kasta sk�ld och lans och flykta
�fver berg och sl�tt och dal.
Men p� kn� grefvinnan sjunkit,
Bl�ndad af den h�ges glans,
"O, Sankt Georg, helga k�mpe,
Tusen g�nger haf min tack!"
N�r hon �ter h�jer �gat,
Hj�lten ren f�rsvunnit har,
Och blott dunkelt g�r en s�gen;
Att det Paskal Vivas var.

VAGGVISA.

Fr�n tyskan.

Sof, du min lilla, min �lskling �r du;

G�m dina �gons sm� p�rlor �nnu!
Allt �r s� tyst, som i grafven det �r;
Sof, och hvar fluga bortfl�ktar jag h�r.

�nnu, mitt barn, �r din gyllene tid;

Sedan, ack, gryr den v�l aldrig s� blid.
N�r kring ditt l�ger bekymren sig st�llt,
Slumrar du lilla ej mera s� s�llt.

�nglar fr�n himmelen, t�cka som du,

Sv�fva kring vaggan och le mot dig nu.
O, de bes�ka dig sedan ocks�,
Men f�r att aftorka t�rar blott d�.

Sof, du min lilla; och m�rknar det �n,

Tr�ttnar ej mamma att vagga sin v�n.
Sent eller tidigt,--i moderlig barm
Vakar dock k�rleken trogen och varm.
SERENADEN.

Af Uhland.

Hvad milda toner v�cka mig

Ur hvilans korta blund?
O moder, hvadan komma de
I denna sena stund?

"Jag varsnar intet. Somna tyst,

O, blifve slumren ljuf!
Mitt arma, sjuka barn, dig ges
Ej serenader nu."

Fr�n jorden komma ej de ljud,

Som h�lsa mig s� gladt;
Nej, det �r �nglaskarans s�ng,--
Min moder, o god natt!

DEN HELIGA AGNES.[22]

Blott tretton �r den �dla Agnes hunnit, n�r

Hon d�den undgick och det sanna lifvet vann.
Sk�n till sitt yttre var hon; hennes like fanns
Bland hufvudstadens d�ttrar ej; dock sk�nare
Var hennes sj�l, af himmelsk k�rlek genomtr�ngd.
H�gboren, adlad redan af sitt sinnelag,
Till kroppen vek, till sj�len stark hon var, ett barn
Till �r, men som en mogen kvinna klok.

Och tretton �r den �dla flickan hunnit blott

Och gick i skola �n, n�r Titus Lucius,
Den yppersta af hufvudstadens ynglingar,
Prokonsulns son, f�r henne ren af k�rlek brann.
Juveler, p�rlor, kosteliga dr�kter, guld,
Sin faders alla skatter han till brudsk�nk bj�d;
Men stilla talte flickan blott till ynglingen;
"Beg�r mig ej, jag kan dock aldrig blifva din,
En annan tillh�r jag och �r f�rlofvad ren."

I spotsk f�rundran svarar denne: "Du, s� ung,

S� sp�d �nnu, hur vore du f�rlofvad ren?
Hvem ville of�rv�get v�ga t�fla h�r
Med mig, en son af landets h�gste styresman,
Hvem �r f�rm�ten nog att vilja m�ta sig
Med mig i sk�nhet, adel, makt och rikedom?"

Men Agnes log och utbrast i sin �lsklings lof:

"Sk�n �r min �lskling mer �n alla sk�na h�r,
Hans glans beundra solen, m�nen, stj�rnorna;
En fl�kt blott af hans andedr�kt ger sjuka lif,
Ett l�je p� hans l�ppar v�cker d�da opp.
Af adel �r min �lskling mer �n �dla h�r;
Hans fader tog ej kvinna, och hans moder har,
Jungfruligt h�g och ren, ej vetat af en man,
Och d�rf�r lyda honom villigt andarne.
Och m�ktig mer �n jordens store �r min v�n,
Blott stoft mot honom �ro folkens h�rskare.
Han rullar himlen som en kl�dnad hop, han sl�r
Mot bergen, och de spruta r�k och l�gor fram,
Han hotar v�gen, och den sjunker kufvad ned,
Han n�pser stormen, och orkanen blir en suck.
N�mn mig ej andra rika, blott min v�n �r rik;
Hans �ro jordens skatter, hafvets skatter hans,
Hans schaktets guld, hans p�rlorna i flodens djup,
Och alla Orientens �dla stenar hans.
N�mn mig ej k�rlek, k�rlek k�nner blott min v�n;
Mer eldigt �n en jordisk v�n han �lskar mig,
Och f�r sin �lskarinna har han offrat allt,
Sin faders famn, sin himmels ljusa fr�jd; sin jords,
Sin ungdoms blomning, ja, sitt lif, allt, allt han gaf,
I bitter d�d f�rbl�dd f�r mig, sin dyra brud."

S� talte jungfrun, och med h�gre gl�d �nnu

Ber�mde h�nryckt hon sin brudgums g�fvor sen:
"O se! Mig har min �lskling f�st med gyllne ring,
Har kl�dt mig rikt, att ingen konungsdotter b�r
En br�llopsdr�kt som min, s� himmelskt str�lande.
Med p�rlor har han prydt min hals; juveler st�nkt
P� mina armars smycken och omkring mitt h�r
En brudkrans virat, h�rlig, of�rvissnelig.
Har kinden gl�d, �r det hans kyss, som t�nder den,
Har �gat eld, �r det min k�rleks l�ga blott.
Berusad af din sk�nhet, o min �lskade,
F�rsm�ktar jag, min tr�nads flamma br�nner mig.
Kom, saknade, den sjuka bruden v�ntar ren;
Kom, l�t mig hvila vid din barm och l�ngsamt d�r
Min sj�l dig offra i en s�ll, fast kvalfull kyss!"

S� prisade den �dla nu sin �lskare.

Men hem gick sorgsen ynglingen. Af stumma kval
Hans h�lsa t�rdes, och hans ungdomsf�rg f�rsvann.
Bekymrad l�t hans fader kalla l�kare,
Och af den sjukes vilda puls, hans tysta t�r,
Hans kv�fda suck f�rr�ddes snart hans hemlighet.

D� stod den sorgsne fadren upp. I skyndsam f�rd

Till Agnes gick han, af f�rtrogna v�nner f�ljd,
Och bad f�r sonens k�rlek om f�rbarmande.
Men stilla svarade den �dla flickan s�:
"Tilltro mig ej en k�nsla, som ej h�fves mig,
Som med en annan l�ngesen f�rlofvad �r."

Och Lucius Verus v�nde sig till v�nnerna:

"S� ung, s� sp�d, och ren en annans!" sade han.
"Hvem �r han, hvar att finna, att med hotelser,
Med l�ften eller kval jag honom tvinga kan
Att den beundransv�rda flickan �fverge?"

N�r ingen nu f�rm�dde n�mna �lskarns namn,

Framstod Rutilius, prokonsulns skrifvare,
De kristnas h�tske ov�n, och begynte spotskt:
"Ej f�rsta g�ngen h�r jag ord som hennes nu,
Jag h�rt dem hvarje g�ng, jag �fver kristna d�mt.
Vid Herkules, hon �r af denna blinda sekt,
Som m�nskor hata, som de s�lla gudar sky.
Och vilsef�rd af Galileens sv�rmare,
Har den p� korset d�de hon till �lskling valt."

N�r nu prokonsuln s�dant h�rde, tr�der han

F�rgrymmad till sin domarstol, befallande
Liktorerna f�r honom f�ra jungfrun fram.
Och Agnes f�ljer de med bilor v�pnade
Och stannar of�rf�rad inf�r domaren.
Med knappt f�rborgad vrede b�rjar denne d�:
"En evig oskuld, h�r jag, svor din �lskling du,
Vet, evig oskuld �r hos oss vestalens ed.
Beslut dig d� att till din lefnads sista stund
P� Vestas altar v�rda hennes helga eld.
Om ej, s� vet, att till ett otuktsn�ste h�r
Du f�ras skall, f�r folkets afskum d�r ett rof,
Ett nesligt offer f�r den s�mstes vilda lust."

Med �delt saktmod svarar honom jungfrun d�:

"Gud tj�nar jag och Kristus, den han skickat har,
Och bringar v�senl�sa gudar ingen g�rd,
R�ds heller ej att tr�da in i lastens rum,
Ty �fven d�r �r Herrans �ngel n�ra mig
Och aktar kvinnan, att hon ej osk�rad blir."
Nu bj�d prokonsuln rycka hennes kl�der af
Och st�lla henne blottad fram f�r m�ngdens blick.
D� f�ll fr�n hennes hj�ssa till sandalerna
En flod af ljusa lockar ned och h�ljde rikt
Den �dlas lemmar i en fotsid dr�kt af guld.
Nu bj�d han henne f�ras till ett gl�djehus
Till nesligt offer f�r den s�mstes vilda lust;
Men se, o�ndlig klarhet fyllde syndens hem,
Och str�lande af himmelsk glans stod jungfrun d�r,
I sn�hvit dr�kt af l�tta �nglah�nder kl�dd.
Best�rta flydde lustans andar, synden vek,
Ett kyskhets tempel var det rum, d�r lasten bott.--

Men till sin son gick Lucius Verus, n�mnde om

Hvar Agnes var och manade den sjuke gladt
Att skynda och i hennes famn sitt kval f�rstr�.
Och upp stod ynglingen och gick, af v�nner f�ljd,
Till otuktshemmet, att sin l�ga sl�cka d�r.
Han fann det fullt af klarhet, s�g en himmelsk glans
Omsluta jungfrun, d�r hon stod i sn�hvit skrud,
Af sk�nhet str�lande, f�rklarad, helgonh�g.
Dock s�kte han att egga sina v�nners flock
Att nalkas skenet och att st�ra jungfruns frid.
"De nalkades, de stannade. En snabb minut,
Och gripna af demonisk fasa, flydde de.

Men Lucius Titus, eggad af beg�rets makt,

Af jungfruns sk�nhet, tadlar deras feghet spotskt,
G�r fram och �rnar v�ga helger�net sj�lf
Och faller s�som d�d vid flickans f�tter ned.
D� kom hans fader, skr�md af dystra budskap, dit
Och s�g och b�jde kn� vid skenets rand och bad:
"F�rbarma dig, du heliga, f�rbarma dig,
Och �tergif af n�d �t mig min enda son!"
Och Agnes, l�tt f�rsonad, bad till Gud om n�d
F�r ynglingen, och han stod upp och lofsj�ng Gud.
Bevekt h�raf, besl�t den r�rde fadren d�
Att h�fva domens kraft och gifva flickan l�s;
D� stormade, af hednapr�ster eggadt, dit
I vilda skaror folket, och man h�rde rop:
"Bort, bort med denna, bort med gudah�derskan,
Som kr�nkt det heliga och fr�ck med trolldomskonst
F�rbl�ndat v�ra s�ner, bort, att gudarne
I vrede ej f�rg�ra oss och v�ra barn!"
F�rg�fves s�kte Verus att mot folkets v�ld
Den dyre sonens r�ddarinna ge beskydd.
Med kejsarns vrede hotad, vek han sorgsen bort,
Och i hans st�lle lofvade Rutilius
Med flickans marterd�d f�rsona gudarne.

S� b�rjades den helga Agnes' lidande.

En ugn blef eldad; djupt ur h�rdens vida svalg
Br�t flamman hv�sande med r�da tungor ut.
Dit i den vilda brandens afgrundsl�gor bj�d
Tyrannen sina b�dlar kasta flickan in.
Hon kastades i l�gan; l�gan slocknade,
I ugnens gl�d befann den �dla flickan sig
S� v�l som i en skuggrik l�fsals svala h�gn.

En vagga, smidd af j�rn, blef gl�dgad hvit i eld,

Och p� dess b�dd, af sm�ltande metall beredd,
Befallte d� tyrannen flickan l�gga sig.
Hon lydde, prisade sin Gud och talte glad:
"S� f�r jag �ter blifva, hvad jag fordom var,
Ett barn, och barn ju h�rer himmelriket till."
S� sade hon och str�ckte sig p� b�dden ut
Och f�ll, af �nglar svalkad, i en stilla s�mn.

D� bj�d tyrannen, att hon skulle v�ckas opp

Och djupt begrafvas i en gl�d af r�da kol;
Men ej p� kol, p� rosor s�gs hon hvila nu.

Ur st�nd att genom eld betvinga jungfruns makt,

Befallte h�rskarn, att fr�n klippans h�ga spets
I hvirfveln af en str�m hon skulle st�rtas ned.
Hon st�rtades; men fridsamt f�rde v�gorna
Den �dla flickan h�n till gr�nkl�dd strand igen.
D� l�t tyrannen hetsa tigrar, panterdjur
Och hungert�rda lejon mot den heliga;
Men se, som spaka hundar sm�go kufvade
De vilda djuren sig till hennes f�tter d�.
D� talte Afer, en af landets domare:
"Med sv�rd f�rg�r den stolta; endast sv�rdets kraft
Kan kufva kristne, hvad ej eld, ej b�lja kan!"
Och s� blef stadgadt, att hon skulle d� f�r sv�rd.

Men Agnes, anande att stunden kommen var,

S�g opp, s�g himlens portar �ppnas, s�g i ljus
Sin �lskling sittande p� Fadrens h�gra hand.
Med palmer och med segerkronor vinkad upp
Af himlens skaror, full af l�ngtan, brudligt s�ll,
Hon b�jde kn� och blottade sin hvita hals,
Och l�tt, liksom en blommas, hennes hufvud f�ll.

S� blef i blod fullkomnad nu f�rsonarns brud;

Blod helgar, endast blod beseglar k�rleken.

STENARNAS AMEN.

Fast blind af �lderdom, for Beda fort

Att lifvets evangelium f�rkunna.
Fr�n stad till stad, fr�n by till by han gick,
Den fromme gubben, vid ledsagarns hand,
Predikande med ynglingsv�rma ordet.
S� af sin gosse leddes han en g�ng
Ned till en dal, med stenar �fvers�dd.
Och yr, l�ngt mer �n elak, talte gossen:
"H�r, fromme fader, m�nga m�nniskor
Sig samlat h�r och v�nta p� predikan."

Den blinde gubben stiger genast opp,

Tar text, f�rklarar den, till�mpar den,
F�rmanar, varnar, tr�star och bestraffar
S� varmt, att p� hans silfvergr�a sk�gg
I fl�den milda t�rar f�llo neder.
N�r sen till ett beslut, som �fligt var,
Sitt "Fader v�r" han bad och talte ut:
"Ditt riket �r och makten, h�rligheten,
Fr�n evighet till evighet",--d� lj�d
I dalen tusenst�mmigt: "Amen, amen."

F�rskr�ckt och slagen b�jer gossen kn�

Och biktar f�r den helige sin skuld.

D� talte gubben: "Barn, har du ej l�sit:

Om m�nskor tiga, skola stenar tala?
Lek icke mer, o son, med Herrans ord!
Skarpt �r det, lefvande, det biter djupt,
Mer �n ett tveeggs-sv�rd. Och skulle �n
En m�nskas hj�rta, trotsande, f�rstenas,
Skall det i stenar v�cka m�nskohj�rtan."

DEN HELIGE HILARII S�TE.

Den sig f�rnedrar, han skall upph�jd bli,

Och den sig sj�lf upph�jer, skall f�rnedras.

Den fromme biskopen Hilarius

Drog h�n till Rom till ett konsilium,
Okallad, blott att k�tteri bek�mpa.
F�rsamlade han fann d�r alla f�der.
Roms biskop, Leo, satt p� tronen h�g,
P� stolar rundtomkring de andra suto:
F�r fr�mlingen fanns intet s�te �frigt,
Och ingen ville afst� honom sitt.
D� talte mildt den gamle: "�fverallt
�r jorden Herrans", och han satte sig
Upp� den l�ga, bara marken neder.
Dock hastigt h�jdes jorden under honom,
Och h�gre satt den gudakorade
�n biskop Leo sj�lf och alla andra.

Den sig f�rnedrar, han skall upph�jd bli,

Och den sig sj�lf upph�jer, skall f�rnedras.

KUNIGUNDAS HANDSKE.

Kejsar Henriks maka inf�r v�rlden,

Syster inf�r himlen, Kunigunda,
Brukte, n�r hon efter l�sen text
F�r att offra tr�dde till altaret,
V�rdnadsfullt sin handske draga af.
En g�ng, n�r hon nalkades altaret,
Fanns af t�rnor ingen n�ra till
F�r att motta handsken. Dock furstinnan
Kastade den sorgl�st fr�n sig blott.
Pl�tsligt br�t en str�le d� af solen
Genom murens r�mna in och h�ll
Sv�fvande den �dla kvinnans handske,
Tills sitt fromma offer hon fullbordat.

Villigt tj�na elementerna

Ej blott Herren, men hans helgon �fven.

SANKT JODOCOS.

Sin tj�nares uppriktighet att pr�fva,

Kom Herren en g�ng i en torftig skepnad
F�r Sankt Jodocos' d�rr och bad om br�d.

"Gif honom, gode munsk�nk!" sad' Jodocos.

Men denne sade: "Blott ett br�d �r �frigt
F�r dig, f�r mig och f�r v�r trogna hund."

"Gif!" sade priorn, "Gud skall oss ej gl�mma."

D� tog hans munsk�nk knifven, m�tte ut
Med noggrann flit och skar sitt ena br�d
1 fyra lika delar. En han r�ckte
�t tiggaren och talte mulen s�:
"F�r dig, f�r mig, f�r priorn och f�r hunden."
Jodocos log, och tiggarn gick sin v�g.

En stund, och till sitt skick �n mera torftig

Kom Herren �ter och beg�rde br�d.
"Gif", sad' Jodocos, "gif min del �t honom,
R�d finner Herren nog." Och tj�narn gaf.

En stund, och Herren kom f�r tredje g�ngen,

�n mer f�rhungrad, och beg�rde br�d.
"Gif", sad' Jodocos, gif din del �t honom,
R�d finner Herren nog." Och tj�narn gaf.

En stund, och blind, lam, naken syntes Herren

F�r fj�rde g�ngen �n och tiggde br�d.
"Gif", sad' Jodocos, honom hundens del;
R�d finner Herren, han, som korpar m�ttar."
Och tj�narn gaf, och tiggarn gick sin v�g.
Och se, en r�st blef spord: "Stor �r din tro,
Du �dle son utaf din m�stare,
Och som du tror, s� skall dig vederfaras."

Till f�nstret tr�dde tj�naren, och se,

D� hamnade i nejden fyra skepp,
Med frukter lastade och br�d och olja.
Glad skyndade till stranden tj�narn d�,
Fann inga m�nniskor p� skeppen, s�g
En sn�hvit flagga blott f�r vinden fladdra
Och dessa ord p� den i guldskrift: "Jag,
Som korpar m�ttar, s�nder fyra skepp
�t priorn, som i dag mig fyrfaldt m�ttat,
Ett honom, ett hans munsk�nk, ett hans hund,
Det fj�rde �rnar s�ndarn sina arma."

DEN GAMLE TR�DG�RDSM�STARENS BREF

F�rsta brefvet.

D. 2O juni --36.

Medan min gamle tj�nare vattnar blomsterparterren och kammar masken af

frukttr�den, begagnar jag den vackra aftonstunden f�r att efter min
herres �nskan och min �rliga vana skrifva n�gra rader med h�lsningar
fr�n oss och tr�dg�rden. Jag s�ger �n en g�ng, hvad jag f�rut sagt, att
jag icke f�rst�r, hvarf�re min herre ofta skrifver mig till med �nskan
att f� svar, d� allt, hvad jag har att ber�tta, r�r en liten fl�ck, som
jag med svett och k�rlek upptagit, och tre, fyra afskilda personer,
hvilkas lif f�rflyter inom den utan stora f�r�ndringar och skiften, som
kunde vara n�jsamma att h�ra. Dock har jag fattat f�rtroende f�r er, min
herre, alltsedan er korta vistelse hos mig, d� jag ofta s�g i edra
�gon, att mina blommor voro er k�ra, och jag �r viss, att n�got band
knyter oss vid hvarandra. Jag vill d� �ter b�rja utan bryderi och f�r
blott be er urs�kta, om min f�gnad, �fver hvarje ringa sak inom min
v�rld narrar mig, att blifva f�r vidlyftig och tr�tta.
Gud ske lof, p� tjugu �r eller �nda sen �ret f�rr�n jag blef min egen
har jag ej sett en vackrare v�r �n denna. April var v�l stormig och
regnig, och maj hade med k�ld, s� att jag till och med n�dgades t�cka
drifb�nkarne midt om dagen; men s� �ndrades �ter v�dret mot slutet af
m�naden, och det �r f�runderligt att se, huru allt nu trifves och
hinner fram�t.

Nu vore det tid att bes�ka oss f�r er, som �lskar v�ren och det, som �r
i sin v�xt. Nu st� mina parker h�r och alla holmar och str�nder kring
sj�n gr�na. Tulpanerna hafva l�nge blomstrat, likas� narcisserna.
�ppel- och p�rontr�den hvitna af blommor, och kring allt detta binda sig
s�som bl�a b�lten syrenh�ckarne.--Hvarf�r skulle jag ej hylla
syrenerna? De taga f�r mycket rum, s�ger ni, och gifva ingen frukt! Det
m�rkes, att sommaren var l�ngre hunnen, d� ni var h�r. Kom nu, s� skall
ni s�ga annat. F�r min del �lskar jag dem fr�n barndomen. Deras friskhet
f�gnar mig, och deras f�gring blomningstiden �r en frukt f�r min sj�l.
Men l�t oss l�mna v�ra olika tankar i sitt v�rde, Jag vill nu hellre
n�mna n�gra ord om de anordningar jag gjort, sedan ni var h�r, till
en del efter edra egna r�d och lutkast. Jag �r v�l icke mycket b�jd
f�r f�r�ndringar, men dels har jag velat g�ra er ett n�je, dels hafva
omst�ndigheter, dem jag l�ngre fram skall antyda, tvungit mig att g�
ifr�n mina vanor.

Vet ni, att ert utkast till det lilla templet p� k�rsb�rsholmen tar sig
f�rtr�ffligt ut i utf�randet, i synnerhet fr�n Rosas f�nster, hvarifr�n
man genom hela l�ngden af poppelall�n ser det h�ja sig som en stor
n�ckblomma ur sj�n. Jag blef mer och mer bel�ten med er, ju l�ngre
arbetet framskred. En vacker b�rjan �r gjord med vidgandet af utrymmet
f�r k�ksv�xterne, s� att jag nu kunnat intaga f�r fruktplanteringarna
hela trakten fr�n den gamla k�rsb�rsskogen till sj�n. Ymparne lofva
godt, om jag blott f�rm�r h�lla masken borta. Min gamle Anders har de
sista dagarne f�tt ha bestyret h�rmed. �nnu visar blott h�r och d�r ett
h�rjadt blad eller en hoprullad l�fknippe, men jag minns med fasa de
�r, d� midt under blomningens och fullhetens tid f�r�delsen kom och
h�rjade gr�nskan och glansen, �fverdrog med hvit svepning de afkl�dda
kvistarna och l�t tr�den f�rsofva sina sk�naste dagar och s�som stela
vintersp�ken bortskr�mma all gl�dje af sommarn. Jag dr�jer og�rna med
minnet h�rvid, ty af allt i naturen �r mig intet s� f�rf�rligt som
�synen af lefvande, oskyldiga v�sendens l�ngsamma aftyning och
f�rtidiga d�d f�r den fr�tande tanden af en mask, som de sj�lfve
medvetsl�st skydda och n�ra. Ack hvad vore v�l lifvet utan k�rlek till
sitt stoft, hvad �r v�l plantan, om den icke f�tt och gladt b�r sina
f�rg�ngliga blommor, och blad?

Den t�cka l�fsaln af alar, som ni inredde vid stranden, dit jag nu
str�ckt fruktplanteringen,--jag gl�mde att s�ga er det--har jag ej haft
hj�rta att rubba. Den st�r �nnu midtibland �ppel- och p�rontr�n som ett
k�rt minne af er. Rosa syr ibland d�r inne och ber�mmer anblicken af den
h�ga kullen och kyrkan p� andra sidan om sj�n. F�r min del tycker
jag mindre om detta st�lle, f�r det sv�ra stengrundet d�r utanf�r, och
det best�ndiga skr�let af m�sar, som alltid �ro vana att vistas d�r.
Det �r f�runderligt, huru l�tt jag st�rs af minsta oljud. Kanske kommer
denna min ot�lighet d�raf, att jag lefver hela min tid bland dessa
fromma och tysta v�senden, hvilkas h�gsta skr�l �r en sakta hviskning,
d� vinden r�r deras sviktande grenar och blad.

Vet ni, min herre, ibland ledsamheter, f�r hvilka icke en g�ng vi h�r
�ro frikallade, h�nde oss f�r n�gra dagar sedan en af s�rdeles
m�rkv�rdighet. Det hade varit klart hela morgonen, och v�dret var
vackert, utom det att luften var ovanligt kvalmig. L�ngre in p�
f�rmiddagen b�rjade moln samla sig och �ska h�ras. Snart m�rknade
himlahvalfvet helt och h�llet, flere st�rtskurar f�ljde hvarandra, och
ljungeldarne blefvo t�tare, verkeligen s�llsynt t�ta. Vi suto just och
�to v�r frukost, jag och Rosa, d� den gamle tj�naren kom in. Jag
f�rg�ter aldrig hans f�rst�rda utseende. Han hade, s�som jag sedan
h�rde, l�nge envisats med att t�cka melonb�nkarne och, d� regnet blef
v�ldsammare, s�kt skygd under en af de st�rre r�nnarna vid udden. Hvad
skydd skulle dock den kunna ge mot ett s�dant ov�der? Hans gamla
halmhatt h�ngde som en v�tduk i hans hand, d� han kom in, sommarrocken
sl�t sig som ett k�lblad till hans lemmar, h�ret l�g spridt och drypande
kring anletet, och hans h�lsning bestod i ett pustande utan ord. De
f�rsta �gonblicken kunde jag ej l�ta bli att le, men detta f�rt�rnade
honom s�, att han fick sin tunga l�s.

"Ja, ja", sade han, "det �r l�tt att skratta, men nu �r det slut!"

"N�, min v�n", sade jag och h�ll mig allvarsam, "tag blott torra kl�der
p� dig, s� kommer du v�l i skick igen."

"Hvem bryr sig om mig?" inf�ll han med stigande f�rtrytelse; "jag s�ger,
att det �r slut med mamsell Rosa, Gud hj�lpe mig, gamle man! Ja, d�r
sitter hon nu ung och r�d, men n�sta �r �r det v�l annorlunda."

"Hvad �r detta f�r en sp�dom, Anders", sade jag och steg opp, "hvad
fattas dig?"

Och nu kom han �ndteligen fram med saken. �skan hade slagit ned p� Rosas
alm, det sk�na tr�det, som ni minns stod just vid h�rnet af byggningen
till v�nster, d� man kom in fr�n landsidan, hade splittrat s�nder
grenarne och br�ckt stammen vid roten. Ni kan f�rest�lla er min
ledsnad. Det hade verkeligen n�gonting ovanligt med sig, detta tr�d. S�
ungt �nnu, och �nd� s� yppigt! Stammen s� rak och h�g, och kronan
sen--kommer ni ih�g, att vi just anm�rkte, hur regelbundet den fyllde
sig? Anders har jag s�kt tr�sta, s� godt jag kunnat. Han tycks
sannerligen vara mera bekymrad �fver Rosa �n �fver tr�det, Rosa
sj�lf sk�mtar ofta med honom �fver hans lustiga f�rskr�ckelse; men den
gamle mannen skakar �nnu alltid bet�nksamt p� hufvudet, s� ofta det
blir fr�ga h�rom. Det �r skada, att han utsatt en s� l�ng tid f�r sin
sp�dom, ty nu kommer han v�l att �nda in p� n�sta sommar f�rbli vid sin
villfarelse.

Men �nnu en ledsamhet. Jag ser snart ingen annan utv�g �n att flytta
planket, som skiljer min lilla half� fr�n den �friga v�rlden, l�ngre in
mot �sidan af n�set, emedan den stora v�gen, som nu l�per t�tt f�rbi det
p� landsidan, st�r mig med sitt damm och sin st�ndiga oro. Jag vet icke,
men jag tycker, att de resandes antal �kas �r fr�n �r. Hvar morgon �r
jag tvungen att damma och ansa v�xterne i trakten af staketet och f�r
lof att uppeh�lla mig p� detta st�lle l�ngre �n p� n�got annat i
tr�dg�rden. Ofta h�nder det d�, att en obekant hejdar h�starna, d� han
blir mig varse, och beg�r att f� stiga in och bese mina anl�ggningar;
och ehuru jag g�rna unnar hvar och en det ringa n�je, han kan hafva af
dem, �ro mig dock dessa bes�k ej s�llan ol�gliga. Detta �r likv�l icke,
hvad som mest besv�rar mig. L�ngt mera st�rande �r mig anblicken af
n�gra bland mina grannar, hvilka dageligen, just p� morgonstunderna,
g�ra sina promenader h�r f�rbi. Jag vore frestad att tro, att samma
mask, som de senare �ren skonat frukttr�den, nu flyttat sig �fver p�
m�nniskorna. Min herre, h�r lefver en sekt af gudaktiga, tysta, hemska
varelser, som r�kna det f�r sin seger att f�rkasta jordlifvets fr�jder
och som betalat, hvad de anse f�r sin h�gre skatt, med kindernas
daggf�rg och �gats eld. Hvilket ombyte att fr�n mina friska, glada
blommor se ut p� dem! Jag kommer st�ndigt fr�n s�dana m�ten med en
nedslagenhet, en tryckande k�nsla, som f�ljer mig hela dagen, och
ofrivilligt hvilar jag med min tanke p� det bekymmer, jag skulle k�nna,
om jag vore en dessa m�nniskoblommors h�gre broder och hade dem under
min v�rd, s�som jag h�r har stoftblommorna i min tr�dg�rd.

Och nu slutar jag mitt l�nga bref med de varmaste h�lsningar fr�n Rosa.
Hon ber fr�ga, huru blomsterl�karna, som hon senast s�nde till er
dotter, vilja trifvas och g�. Till h�sten lofvar hon ett parti andra.
Kanske g�r hon dem d� s�llskap sj�lf, om ni till�ter. Hon beh�fver se
sig litet omkring i v�rlden; hon �r redan sexton �r. O, min herre, hon
var ett barn blott, d� ni var h�r; nu �r hon fullvuxen, och hvarf�r
skulle jag frukta att med gl�dje s�ga, huru sk�n hon �r? Hvad har jag
dock sj�lf kunnat utr�tta till hennes bildning, jag h�r i mitt dammiga
f�rkl�de, med h�nderna m�rka af stoft och hufvudet fullt af bekymmer f�r
mina �rter och tr�n? Hennes mor har l�nge hvilat i grafven, och jag har
blott kunnat se hennes tillv�xt och gl�djas. Sj�lf har hon vuxit upp
utan ledning af en m�nsklig hand, med den bl�a himmelen till far och
hemmets lugna blomsterv�rld till moder. Jag vet ej, hvarf�re jag med
s�dan k�rlek dr�jer vid tanken p� henne nu. Kanske �ker saknaden min
svaghet f�r henne, ty f�r n�rvarande �r hon sedan n�gra dagar borta
hemifr�n. Hon kommer nu att vistas oafbrutet hos en sl�ktinge, till dess
hon blifvit f�rberedd till sin f�rsta nattvardsg�ng. Efter tre veckor
v�ntar jag henne tillbaka.--

Jag kan ej utan blygsel l�sa igenom mitt l�nga bref, som s� litet
inneh�ller. F�rl�t er gamla v�n, min herre, han ger s� godt han har och
urs�ktar sig d�rmed, att han uppfyller er egen beg�ran. F�rblifver etc.

Andra brefvet.

D. 16 aug. --36.

Jag har sett dem, sett dem med �ngslan, kanske med en dyster aning. Jag
har sett dem, dessa m�rka skepnader med f�rgl�s hy och halfsl�ckta �gon.
O, min herre, tysta �skmoln hafva l�nge vandrat f�rbi randen af min
fristad; nu har en �skstr�le brutit fram ur dem, och min lefnads b�sta
lycka �r tr�ffad och bruten. Kanske f�r alltid?--Jag--hoppas �nnu.

Det var en morgon. Rosa var hemkommen dagen f�rut. Morgonen �r min
gl�dje. Jag var oppe med solen, arbetet gick med fart, och mitt sinne
bar s�som blomstren sin morgondagg �nnu. Har ni m�rkt, hur man �r till
mods, herre, d� ens hj�rta liksom biet tar blott honing ur allt?

Jag hade agat n�gra ympar och kom till alh�cken vid stranden; d� satt
Rosa d�r.

"Rosa, se Rosa!" sade jag. Hon steg upp och h�lsade god morgon. Jag
ville f�gna henne med en syssels�ttning. "Kom, Rosa", sade jag, "vi
skola vattna blomsterparterren; det ser ut att bli en varm dag." Jag
ville g� i detsamma, men jag m�rkte, att Rosa dr�jde. D� jag v�nde mig
om, m�tte mitt �ga hennes. En outs�glig �mhet l�g i hennes blick, mulen,
skr�mmande, pl�gsam, ty den mildrades ej af gl�dje nu. Men v�ra �gon
dr�jde l�nge i hvarandra, och jag s�g, ryste och teg. D� b�rjade
_hennes_ k�mpa mot gr�t, och t�rarne segrade och br�to sina dammar, och
hon f�ll mig om halsen, och jag h�rde henne sucka: "O, min far, min far,
att ni �nd� skall vara s� f�rlorad!"

En ljungeld af aning genomfor mig, men jag kufvade mig sj�lf och
f�rs�kte att vara lugn. "Du �r sjuk, mitt goda barn", sade jag, "kom,
jag vill ledsaga dig in att hvila!"

Men Rosa tog ett steg tillbaka. "Sjuk?" sade hon, med en ton emellan
stolthet och sorg, "jag har varit sjuk, men blifvit frisk �ter. Jag har
som ni begrafvit mitt b�ttre lif i ett stoft, som skimrar i dag och
f�rsvinner i morgon; nu har jag l�rt att lefva ett lif, som inga skiften
k�nner. Min far, har ni n�gonsin t�nkt p� Gud?"

Jag s�g, hvad jag f�rlorat, min sj�l f�rm�rkades, och jag blef vred.
"G�m dig f�r dagen, maskstungna blomma", sade jag, "du andas smitta
�fver mina oskyldiga barn och skr�mmer morgonens �nglar fr�n parken."
Jag hann ej bli mild, innan Rosa lydde och gick. Men d� hon skred
f�rbi, s�g jag henne gripa mig med en blick, s�som om hon velat rycka
mig in i sitt hj�rta. Hon gick sakta den l�nga g�ngen utf�re och
f�rsvann bakom poppelh�ckarne. D� b�jde jag kn�, beg�rde mitt barn
tillbaka af Gud och gr�t. Min herre, friden kom �ter och saktmodet, och
jag f�ljde Rosas sp�r. D� jag hunnit d�rren till hennes kammare, h�rde
jag hennes r�st. Det var r�sten af en bedjande, men den var l�g, och
en fl�kt susade i almens krona vid trappan. En stund f�rgick, vinden
h�ll andan, och jag h�rde ord: "Han, han kan blifva dig ett verktyg; jag
�r blott en svag kvinna. Tag honom upp i ditt ljus, om du ock skall
kasta mig i min natt tillbaka."

Mitt hj�rta ville sm�lta af k�rlek och sorg. Jag �ppnade d�rren tyst,
helt tyst, och steg in. Rosa hade m�rkt det, och hon kom mot mig, leende
som en �ngel. "Jag har bedt f�r dig, min far", voro hennes ord, "och jag
har blifvit b�nh�rd, ty du kommer in till mig och �r mild." Jag sl�t
henne i min famn och kysste hennes panna. Men jag ville icke st�ra oss med
ord, utan teg och gick �ter ut till mitt arbete att s�ka tr�st.

Middagstimmen tr�ffades vi som vanligt. Vid bordet f�rekom ej ett ord

om morgonupptr�det. Jag ville undvika och gl�mma. Rosa talte mycket om
sin sl�ktinge och sin vistelse hos henne; med hvilken �mhet hon blifvit
bem�tt, huru mycket hon f�tt l�ra af henne och de �dla m�nniskor, som
hon hos henne sett och l�rt k�nna, huru viktigt det vore �fven f�r mig--
h�r tystnade hon och fullf�ljde icke sin mening. Ve, ve, min herre, att
jag s� litet sett ut�t fr�n min blomsterg�rd och s� litet l�rt k�nna
m�nniskorna och v�rlden! Ni f�rst�r allt. Jag skickade min blomma bort
f�r att uppammas i ljus, och man har planterat henne i eld. Ingen
v�ldsamhet likv�l; jag kufvade mig, och Rosas ord fingo ingen tydning.
Hela den �friga tiden var hon stillare och log stundom ett leende, som
p�minte mig om f�rr. Men midtibland de ljusa skiftningarna i hennes
anlete s�g jag nu f�r f�rsta g�ngen ett drag, som blott s�llan
bortblandades och aldrig f�rsvann, ett drag af lidande och f�rvissning,
likt den f�rsta skugga, som mulnar p� den hvita liljans blad och ej en
g�ng i skimret af solstr�lar upph�r att f�rr�da, att blomningen n�r sitt
slut.
P� eftermiddagen s�g jag icke Rosa, men mot kv�llen l�t jag kalla henne
ned i tr�dg�rden. Hon kom, jag tog henne vid min arm, och vi spatserade
i all�erna, till det mesta tigande. V�l var det min afsikt att tala, men
aftonen var f�r sk�n och mitt hj�rta f�r fullt. Slutligt kommo vi ned
till stranden. F�r ett �r sedan hade jag en dylik kv�ll st�tt med Rosa
p� samma st�lle. Allt var lika som d�; blott hon----men jag s�g �fven nu
p� hennes anlet en blink af gl�dje, d� hon kom ut fr�n den skymda
g�ngen, och den stora, klara sj�n med dess str�nder och holmar och den
sjunkande solen och det gyllne himlahvalfvet �ppnade sig f�r hennes
anblick. "Det var h�r", sade jag �t Rosa, "du en g�ng gjorde mig en
fr�ga, som �nnu g�r mig glad, fast mycket f�r�ndrat sig."

"Hvad fr�gte jag d�?" sade hon och s�g mig an med f�rundran.

"Litet, ganska litet; det var knappt en fr�ga, det var en suck, en kort
b�n. Men du hvilade h�r efter att hela dagen hafva sysslat med blomstren
i tr�dg�rden. Sj�lf satt jag n�ra intill och s�g �n p� nejden och �n p�
dig, ty ni liknade hvarandra d� mera �n nu, och likheten gjorde mig
lycklig. N�r d� hvarje fl�kt lagt sig, och sj�n speglade jorden och
skyn, och skyn som en spegel �terstr�lade jordens alla blomsterf�rger,
och solen i famnen af sitt ljus omsl�t allt detta, d� log du och fr�gte
mig, hvilkendera var vackrare, jorden eller himmelen. Det var din
himmelska och oskyldiga fr�ga, mitt barn, och jag minns den �n."--Jag
var r�rd och trodde mig hafva tr�ffat Rosas hj�rta; men hon tog min hand
och sade lugnt: "De voro mina ord i s�mnen, min far, gl�m dem, sedan jag
vaknat."

�nnu en g�ng br�t jag tystnaden och fortfor: "Icke ord 1 s�mnen; Rosa; en
lofs�ng var det, s�dan som �nglar sjunga, ty �nglars gudstj�nst �r en
gl�dje �fver n�gonting sk�nt och sant. D� kunde din k�nsla fatta
sk�nheten �nnu, och sanningen l�g klar f�r dina �gon, ty den str�lade
emot dig fr�n skaparens hela v�rld, och jorden var dig d� ljuf s�som
himmelen. Hvad �ger du nu i st�llet f�r hvad du f�rlorat och
f�rskjutit?"--

Men mitt barn svarade mig med den bittra fr�gan: "F�r sk�nheten af en
fallen jord och f�r sanningen af ett f�rg�ngligt grus?"--

"F�r friden i din sj�l", fortfor jag utan h�ftighet, "f�r oskulden i
ditt bj�rta och f�r k�rleken till en mild natur?"

"Sorgen", sade hon, "�fver hvad jag d� var, och hoppet att dock icke
blifva f�rtappad."

"S�g", fortfor jag och uppflammade, "skenbilden af en afgud; som din

egen tanke fostrat, som f�rtrampat blomningen af din ungdom och sp�klik
visar p� din framtid s�som p� en graf, en afgud, som pekar p� den Eviges
ljusa v�rld, hans gr�nskande jord, hans milda himmel, p� allt hvad som
�r heligt och dyrt, dina egna blomsterlemmar, ditt hj�rtas frid och din
faders gr�a hj�ssa, och, s�ger hotande och kulen: Se, allt detta �r
intet, f�rneka, f�rkasta, f�rakta det, om du vill tillh�ra mig, mig,
f�r hvilken det, som gl�der, �lskar, andas, lefver, �r en fasa och
hvars rike �r den eviga tomheten, d�r intet v�sende lifvar sitt stoft,
ingen kraft jublar i seger, ingen svaghet gr�ter i k�rlekens n�d."

Jag talte med eld, ty sanningen t�nde sig till l�ga i min sj�l, och mitt
barn gick vilse i natten och skulle lysas tillbaka. O, min b�ste, hvad
skulle jag f�retaga? Rosa gr�t och bad f�rl�telsens Herre icke h�ra mina
ord.--

Aldrig har det kostat mig mer att segra �fver mig sj�lf, �n det kostade
mig d�. K�rleken bistod mig, och jag beh�ll segern. Jag kufvade min
vrede--nej, icke min vrede--min f�rtviflan och sanningens klarhet kom
fridsamt tillbaka i min sj�l.

Vid foten af det tr�d, i hvars skugga vi stodo, v�xte i sin oskuld en
sk�n, sp�d, hvit lilja, nyss utflyttad ur sitt drifhus f�r att ammas af
den friska sommarv�rmen och i frihet genomblomstra sitt lif. Blott en
dag hade den sk�na blomman sk�dat fram ur sin knopp, och �fver sitt
anlete bar hon �nnu detta skimmer, som tyckes tveka, om det skall h�ra
till jorden eller himmelen, och som g�r det om�jligt f�r �gat att
best�mma, hvar bladet upph�r och hvar f�rgen, daggen, luften, ljuset
tager vid. Jag offrade henne f�r mitt barn, ryckte henne opp ur mullen
och skuggan, bortbl�ste stoftet fr�n hennes rot och f�ste henne p� en
kvist af tr�det, med den veka kronan v�nd mot solens ohejdade str�lar.
Jag tog Rosas arm, vi gjorde tysta en vandring kring parken och kommo
till v�rt f�rra st�lle tillbaka.

Blomman hade b�rjat gulna redan; borta var den sk�na glansen fr�n hennes
hy, och bladen l�go vissnade i solens ljus. "Se", sade jag �t Rosa, "nyss
v�xte denna blomma l�gt och str�ckte sin rot ned i jorden. Och skuggan
h�ljde hennes lif, och stoftet r�rde hennes stoft; men bar hon ej mera
af himmelen i sitt v�sende d�, �n hon nu b�r, och var hon icke min
gl�dje d�, i st�llet f�r att hon nu �r min sorg? Om hon nu med egen makt
l�sryckt sig fr�n den plats, min k�rlek anvist henne, och f�r att snart
renas till idel sk�rhet skilt sig fr�n gruset och lyftat sig opp i
solens eld, skulle jag d�rf�re �lska henne? Skulle jag icke s�ga: D�,
f�vitska blomma, ty du kan icke lefva s�!"

"Att d�", sade Rosa leende, "�r det ett ondt att d�?"

"Att d�", sade jag, "�r att f�das till lif, att d� �r ock att f�das till
f�rst�ring. O, min Rosa, att d� s�som denna lilja i g�r dog knopplifvets
d�d f�r att i dag utbreda sin silfverhvita krona, det �r att d� f�r att
lefva i rikare f�gring och gl�djas i en ljusare v�rld. En s�dan d�d
dog liljan, d� hon br�t sitt f�ngelse, och hon dog den icke d�rf�re, att
hon vissnat i sin knopp, utan d�rf�re, att hon i sitt dunkla hem frisk
och trogen v�rdat sina blad, tills naturen fann dem mogna att m�ta
dagen. S� d�r den, som d�r f�r att lefva. Han br�dst�rtar icke ur sin
knopp, utan han fyller den med sk�nhet och lif, och sedan bortkastar
han icke sina blad, utan han utbreder dem i gl�dje och ljus."

S� talte jag. En stund f�rfl�t i tystnad. Allt var lugnt, h�gtidligt,

v�ntande. Jag hoppades.--Det �r rysligt, min herre, och jag fasar f�r
att n�mna det. Mitt barn besvor mitt fadershj�rta att icke f�rf�ra
hennes svaga, v�rnl�sa sj�l.

Dagar, veckor hafva f�rflutit, sedan detta upptr�de. Rosa vissnar. Mer
och mer klar blir mig nu den l�ra, hvars gift hon insupit, denna varma
hj�rtans m�rdande f�rvillelse att f�rsm� saktmodets frid och att
f�rbr�nna sig sj�lfva f�r att icke kunna klappa i svaghet mer. �r det d�
icke i svaghet och stoft all h�rlighet f�rklarar sig och lefver, s�som
solen lefver med tusen f�rger i plantornas f�rg�ngliga �tt? Hvarf�r d�
f�rst�ra en boning, d�r h�rligheten kan lefva i glans och frid? Det �r
od�dlighetens lif de s�ka, och de kalla sitt jordiska lif en d�d. O,
min herre, n�r har ni v�ntat blomning af en v�xt, som vissnat i sitt
fr�? Ni tror p� en od�dlighet! �r det d�rf�re, att jorden �r s� m�rk och
lifvet h�r ett intet? Nej, nej, d�rf�r v�ntar jag en himmelsk v�rld, ett
h�gre lif, att denna jord �r s� sk�n, detta lif, oaktadt sina sorger, s�
heligt och s� ljuft.

Jag slutar nu: Hvad skall jag hoppas f�r mitt barn? Har ni ett r�d att
ge, s� dr�j ej. H�sten kommer, och frukterna mogna, har jag sett i
f�rbig�ende. Skicka mig en bok, hvari man t�nkt med frid p� n�got grand
af det underbara lifvet. Farv�l!

Tredje brefvet

D. 20 juni --37.

Min herre, jag skickar er h�r en dagbok, f�rd under Rosas sjukdom. Ett
och annat fragment ur mina anteckningar torde l�ta en ana de f�rh�llanden,
som �gt rum och dem jag icke nu kan �ter upprepa.

----Den 1 januari --37. Falska, blinda l�ra, att f�rkasta oskuldens

jordiska gl�dje! Hvad �r d� denna gl�dje annat �n njutningen af det
himmelska, som genomstr�mmar allt? Gift! N�r dricker biet gift!--

Gif mitt �ga ljus, att jag m� kunna betrakta m�nskligheten s�som jag
betraktar ett anlete, och visa mig ett enda drag, som icke kufvas af
oskuldens v�lde och �kar dess lefvande behag. O, talande bilder af det
stora med edra f�rger och skuggor, o, mina f�raktade blommor, af er har
jag dock l�rt, att lifvet skapar sin sk�nhet af m�rker och ljus.--

Fullkomlighet. F�f�ngt s�ger man: Det fullkomliga skall blifva.

Fullkomlighet finnes i hvarje punkt af tiden, och till denna
fullkomlighet h�r sj�lfva det ofullkomliga �ga, som icke ser den.

Den 7 februari. Midnatt. Rosa vakar. P� den hvita drifvan ser jag skenet
af ljus fr�n hennes f�nster. Sj�lf har jag t�ndt min lampa i brist af s�mn.
O, str�lar p� drifvan, vittnen om en ljus k�lla, ur hvilken I utg�tt, i
er har jag under natten �lskat att se bilder af m�nskligheten, denna heliga
str�lflod fr�n Gud. Rosa, mitt f�rvillade barn, klandra ej str�len,
d�rf�re att den g�tt s� l�ngt bort fr�n ljuset; ju klarare den �r, desto
l�ngre hinner den och ju l�ngre den hinner, ett desto klarare ursprung
r�jer den. L�t oss str�la h�r af k�rlek och tro, s� skall natten omkring
blifva dag, l�t oss icke b�fvande kasta oss in i v�r k�lla tillbaka, det �r
att neka henne att �ga str�lar, det �r att neka henne att vara ljus.

Den 17 mars. F�rsta v�rdag. Solen �tertar sitt v�lde. Luften �r

genomandad af lif, den har vaknat ur sin dunkla vinters�mn, och snart
skall jorden vakna. Rosa har l�mnat sitt rum f�r f�rsta g�ngen sedan
l�nge. Hon har sutit en stund p� trappan, h�rt sparfven kvittra och sett
de tindrande dropparna falla fr�n taket. Jag s�g hennes blick str�la,
jag h�rde henne andas med djupa, t�rstande drag, och jag tror, att hon
en minut s�kte Gud �fven i hans morgonglada v�rld. O, sj�lfva fr�jden,
som lyfter andras sinne mot skyn, �r f�r tung f�r hennes, den minsta
dryck ur naturens h�lsob�gare uppl�ser hennes v�sende. Mattad, n�stan
vanm�ktig, har hon blifvit �terf�rd p� sitt rum. Huru skall allt detta
slutas?
Den 17 april. Blommor redan! Ett glas med sippor st�r p� Rosas bord.
F�runderligt, ju mer hon vissnar sj�lf, desto mer tycks hon �ter b�rja
�lska friskheten och lifvet. �r det afskedsstunden, som nalkas och g�r
det f�rsm�dda dyrbart igen?

Den 25 april. Fj�rden �r �ppen, isen borta. I solg�ngen syntes en tropp

svanor gl�nsa p� den klara sj�n. De hafva redan lyftat sina vingar och
flyttat. Det sk�naste blir icke v�r hvardagsg�st, det sk�naste �r en
resande, som blott bes�ker.

Den 1 maj... Hon vill h�n, hon vill skiljas. Hvad s�ker hon? Hvart skall
hon fly? Under jorden bortom, som, �fver v�rldars v�rldar, hvad skall
hon finna annat, �n hvad hon f�rskjutit h�r: en skapelse och en Gud?
�gde jag konstens g�fva, skulle jag sitta vid en sjukb�dd och m�la f�r
den d�ende ljufva minnen. Jag skulle visa honom jorden i sitt
helgonskimmer, jag skulle l�ta �rets v�xlande tider kretsa i sk�nhet
f�rbi hans �ga, jag skulle �terkalla i hans inbillning hans barndoms,
hans ungdoms, hans manna�lders fr�jder, alla de blickar af k�rlek, han
m�tt, alla de segrar, han sett det goda vinna, och s� skapa kring honom
en sommarv�rld af ord. I den skulle han slumra in, s�som man somnar en
molnfri sommarkv�ll, glad: af den dag, som varit, och v�ntande en
morgon med sol och gl�dje.

Den 28 maj. Att komma hit, att tr�nga sig till hennes b�dd f�r att
tr�sta! Bort, bort, m�rka sp�ken, jag k�nner er tr�st!--Det �dlaste,
sannaste, heligaste �r i f�rledarens hand medlet. Icke genom det onda,
genom det b�sta sn�rjes hj�rtat. Jag vill teckna en af v�garne; de �ro
tusende: I hyddan r�r sig bland f�r�ldrar och syskon den oskyldiga
flickan och minnes under glada m�dor endast dem. S� f�rsvinner dagen,
och kv�llen kommer, och �fver den stilla nejden uppg� stj�rnor i glans.
En ny v�rld, full af andakt och frid, mognar d�r ute. D� nalkas
f�rledaren. Kom, oskyldiga, s�ger han, att du icke m� begrafvas i dina
sm� omsorgers stoft, utan l�ra dig lefva ett h�gre lif. Och hon f�ljer,
och d� hon tr�der ut ur hyddan, h�jer sig m�nen �fver bergen och g�r
hennes bygd dubbelt sk�n. Hennes sinnen st�mmas, hennes hj�rta vidgar
sig af fr�jd. Se, s�ger hennes ledsagare, �r icke detta v�rdt en blick?
Och hon ser, att han talar sant. D� g�r han sin r�st djupare och
bestraffar hennes forna k�ld, att hon f�rsofvit sin andakt, att hon icke
ofta s�kt en stund, herrlig s�som den, hon sk�dar nu. Hon skr�mmes, ty
hennes hj�rta �r fullt af tjusning, och hon ser, hvad hon f�rsakat. Och
det lif, du nu lefver, hviskar f�rledaren, och de k�nslor, af hvilka du
genomstr�mmas, hvem delar dem? H�j ditt �ga och se, om bland tusende
varelser, son omgifva oss, n�gon enda lyfter sig upp ur sitt hvardagslif
f�r att Iefva s�som vi. Ser du n�gon enda vid v�r sida? Och hon blickar
omkring sig och ser ingen. D� m�rknar f�r henne jorden, och
m�nskligheten blir f�r henne en b�ljande ocean utan sj�l, och hon faller
till f�rledarens br�st och s�ger: Vi st� p� en klippa i hafvet, �fvergif
mig icke, jag �r ensam, om jag icke �ger dig!--F�vitska! Hvarf�r sade du
icke: Ja, den v�rld, du �ppnat f�r mig, �r helig och sk�n, men min hydda
�r �fven en helig v�rld, mina syskons �gon �ro �fven klara, ljufva
stj�rnor, och i mina f�r�ldrars famn lefver jag rikt s�som h�r; l�r mig
att �lska, icke att f�rakta!----

Den 1 juni. Hela dagen blott om sin mor! Med str�lande �gon,
genomskinlig, n�stan f�rklarad, blott om sin mor! Hon var dock ett
barn, ett sp�dt barn n�r hon miste en dyra, och dock minns hon allt.
"Var hon icke s�dan? Gick hon icke fridsam och lugn bland dina blommor,
sk�tte dem och sk�tte dig och mig? Fr�gor p� fr�gor! O, hon minnes med
k�rlek sin mor, och hon gl�des �t att hon lefvat, som hon lefde. Hon �r
r�ddad! V�gar jag tro, att hon----Jag kallas in till henne----

T�lamod, f�rsakelse, hopp! Vi tr�ffas ju �ter!

* * * * *

P.S. Tillst�ndet h�r ser ni af medf�ljande annons, den jag ber er

hafva godheten l�ta inf�ra i n�gon tidning.

Hon hvilar nu p� andra sidan sj�n. Den klara fj�rden, som f�rut varit
min f�gnad, �r nu en svart, dyster graf, �fver hvilken mitt �ga s�llan
v�gar s�nda en blick.

Dagarna �ro tr�ga och enformiga. P� skymningen f�r jag v�nta n�stan fr�n
midnatt till midnatt, det �r �rstidens skuld, och med skymningen kommer
icke alltid s�mnen.

Sedan ett �r tillbaka har jag mer och mer m�rkt, att jag blir gammal,
och med �ren aftaga krafterna, min herre, och med krafterna lynnet, det
�r s� naturens g�ng.

Min gamle tj�nare �ldras liksom jag. F�r ett par dagar sedan kom jag i
tr�dg�rden. Han vattnade parterren, men utan omsorg, v�rdsl�st, vresigt,
s� att han till och med st�tte blommorna med kannan. Jag f�rebr�dde
honom det. "N�v�l", sade han, "f�r hvem v�rda vi dem?" Den gamle mannen
b�rjade gr�ta bittert, och jag l�mnade honom och gick bort.

K�nner ni n�gon god, v�rnl�s flicka om sjutton �r, som ville �ga en far?
Likheten! I ungdomen likna m�nniskorna hvarandra, den ena flickan har
alltid n�got af den andras sj�l.

F�rl�t, min herre, att mitt bref blir kort. Det kostar mig mycket att
h�lla mina tankar tillsamman.--�nnu en g�ng: f�r ert deltagande hj�rta
meds�nder jag min dagbok, hvari jag antecknat ett och annat under
senaste tid. D� den �ters�ndes, v�ntar jag ett v�lkommet bref. Farv�l!

F�STNINGSF�NGARNE

Skizz

Vid en nordlig vik af Saimen ligger den lilla staden Nyslott och n�ra
d�rinvid, p� andra sidan af ett smalt sund, en ur�ldrig f�stning med
h�ga murar och n�gra runda torn. I fredliga tider har denna fasta plats
begagnats s�som f�ngelse f�r brottslingar, dubbelt sorglig f�r de
olycklige b�de genom sin egen dysterhet och sina omgifningars sk�nhet.
Huru m�ngen l�ngtansfull blick m�ste icke fr�n dessa grafvar f�r
lefvande hafva sv�fvat ut �fver Saimens solbelysta v�gor, blott f�r
att l�ta ett f�rvildadt eller brutet hj�rta s� mycket lifligare k�nna
bitterheten af f�ngelsets kvalm och bojans tyngd.
I ett af dessa torn, i ett rum, hvarest tolf till femton f�ngar suto
insp�rrade, intr�ffade under en sommarkv�ll, just d� den nedg�ende
solen b�rjade kasta sina str�lar in genom det tr�nga f�nstret, ett
f�rh�llande, som p� detta st�lle var ovanligt. Allt sj�lfsv�ldigt sorl
hade n�mligen upph�rt f�r en stund. De fleste af inv�narne i den tr�nga
cellen lyssnade uppm�rksamt p� en sjutton�rig yngling, som beskref sina
�den, och hos de f� �frige, som �nnu tr�ngde sina bleka anleten mot
gallren i det �ppna f�nstret och icke f�ngslats af ber�ttelsen, �terh�ll
aftonens sk�nhet och kanske sorgen, v�ckt af denna, hvarje utbrott af
vildare sinnesr�relser.

Besynnerligt nog hade denna stillhet intr�ffat tv�rtemot hvad man fr�n
b�rjan afsett.

F�rh�llandet var s�dant: man hade �rnat tillst�lla en af de vanliga

aftonlekarne, en juridisk rannsakning, och i denna afsikt inf�r en
gr�h�rig gubbe, som, fastsmidd vid v�ggen, f�r sin st�ndiga och
gravitetiska sittning f�tt namn af lagman, framf�rt den unga gossen.
Processen fortgick. I b�rjan var allt yra och f�rh�rdelse. Sj�lfva
ynglingen, ehuru nyss h�ktad, hade redan hunnit bli tillr�ckligt in�fvad
i st�llets ton f�r att upptr�da med beh�rigt iakttagande af det f�r
tillf�llet skickliga. Men d� han, p� den v�rde domarens anmaning att
uppriktigt bek�nna allt och s�lunda g�ra sig v�rd lagens mildhet,
f�rs�kt hopsmida en historie om sina �fventyr, hade han svikits af
uppfinningsg�fvan och sm�ningom tagit sin tillflykt till verkligheten
f�r att ers�tta det bristande i dikten. Denna verklighet var dock f�r
mycket sorglig. �terkallad i minnet, f�ngade den sm�ningom ynglingens
hela tanke, och af lek blef allvar. P� sj�lfva de vilda �h�rarene
verkade den f�r�ndring, gossens v�sende undergick, och de blefvo
uppm�rksamma. Kanske fanns n�gon bland dem, hvars hj�rta f�r en stund
veknade som hans.

"Och du bar d� tio �r?" fr�gade domaren vid en punkt i ynglingens

ber�ttelse.

"Jag var d� tio �r och vallade min morfaders kor p� stranden gentemot
Pungaharju �s."

"Fick gossen l�ra n�gra dygder i l�ro�ldern?" sporde vidare den gamle
med l�jlig viktighet och v�ckte �nnu en kor af skratt.

Men den unge svarade dr�mmande: "Jag l�rde mig simma som en and, och d�
jag fl�t �fver den klara sj�n, l�mnade jag kreaturen p� stranden, sam
till �sen och sprang d�r, naken som ett vilddjur, under varma
sommardagar i solskenet."

Den gamle s�g ned p� sina kedjor, s�g upp p� de svarta v�ggarne. Ett
vansinnigt uttryck af sm�rta fl�g �fver det nyss s� pomp�sa anletet, och
hans t�nder gnisslade ett �gonblick mot hvarandra. Bilden af den nakna
gossen i sommarsolskenet p� Pungaharju �s hade f�r mycket br�nnande
str�lat in i lifstidsf�ngens hj�rta. Och s� sade han: "Ber�tta, gosse,
hur du sprang d�r vild."

Men denne f�ljde redan sin egen f�rest�llning och fortfor: "D� b�rjade
den m�rke att visa sig."--

"Dj�fvulen?" fr�gade en m�ngd r�ster, och nyfikna �gon f�llo p�

ber�ttaren.
"En s�gen gick i byn", sade denne, "att den gamle Metar-Johan ibland i
solg�ngen sett fr�n fj�rden en gr� man p� h�jden af �sen. En stormig
afton fl�t metarens b�t, tom och kullstj�lpt, till stranden; d� sades
det, att den m�rke mannen gjort detta verk. Men jag var en vild unge,
hatade att lefva och fruktade intet: Tv� g�nger sprang jag undan, d�
den m�rke kom; men den tredje g�ngen blef jag kvar och bidde honom."

"Och hvad gjorde han �t dig, d� han fick tag p� dig?"

"Han kysste min panna och gr�t. S� gjorde han f�rst. Sedan s�g han p�
mig och fr�gade: 'Har du f�rr�dt mig redan och talat ut, hvad du sett?'
Vet n�dige herr lagman, hur han s�g ut, d� han sade detta? S� var han
till utseende som Saimavesi en bl� h�stnatt, d� m�rker och stj�rnor
ligga i djupet, f�rskr�cklig och mild."

"Aktning f�r r�tten, gosse!" sade denne. "Stilla med bl�a n�tter och
stj�rnor i Saimadjupet; s�dana ord passa icke h�r."

"Men d� jag sade honom", fortfor ynglingen, "att jag f�r ingen v�gade
yppa, att jag varit p� �sen, for m�rkret bort fr�n djupet, och det blef
dager. Denna g�ng voro vi l�nge tillsammans, ock sedan tr�ffades vi
dageligen. Jag satt d� p� h�jderna och s�g �fver vattnen, och han satt
n�ra invid och s�g p� mig, och hans �ga var gladt och troget som en
hunds. Stundom gaf han mig silfver och l�rde mig att om n�tterna taga
mig h�st och rida till staden. D�dan h�mtade jag allehanda �t honom
och mig. S� led sommarn fram�t, och det blef en m�rkare tid. En morgon,
d� jag steg opp, h�rde jag g�rdsfolket s�ga, att en man visat sig om
natten med eld vid v�r stuga, men sl�ckt elden och skyndat bort, d�
hundarne b�rjat anf�kta honom. Min morf�der var gammal och n�stan blind;
men han var nu vild af vrede �fver den obekante mannen med elden. Han
kallade mig mordbr�nnarunge och sparkade mig ut ur stugan till att
b�rja min vallg�ng. Denna dag kom jag sent p� �sen, emedan vattnet var
kallt och jag v�ntade, tills solen var h�gt uppe. Men d� jag tr�ffade
den m�rke, gingo vi l�ngs v�gen p� kammen af �sen, tills milen b�rjade
fyllas och den tog slut. Ibland stannade vi en stund och s�go mellan
bj�rkarna vid v�gen och �fver strandgranarnas toppar ut mot fj�rdarna.
Och det var den m�rkes n�je att se, huru jag med en kastad sten n�dde
l�ngt ut i vattnet p� b�da sidor om oss. Men d� vi hunno �ndan af �sen,
satte den m�rke sig ned p� marken och tog min hand och n�dgade mig att
sitta. Och d� vi sutit en stund i tystnad, b�rjade hans �gon str�la,
och han fr�gade och sade: 'Vet du, barn, hur ett sinne �r, som �lskar?'

Men jag visste det icke, utan teg.

D� utstr�ckte han handen och f�rde den l�ngsamt rundtomkring �fver de

blanka sj�arna. Men han sade:

'S�dant �r det.'

Efter en stund for han fort: 'Ve, ve, ett s�dant har du ej sett! En g�ng
l�g du vid ett br�st, d�r du kunnat se det, men d� var ditt �ga skumt
�nnu. Ve �fver honom, som skilde dig fr�n br�stet; hj�lp mig, gosse, att
f�rbanna honom.' Och jag hj�lpte och n�mnde den, som jag var l�rd att
f�rbanna. Ve min fader, sade jag, r�fvaren, m�rdaren, mordbr�nnaren! D�
tog den m�rke mannen mig �fver min nacke och ville kv�fva mig med sin
h�rda hand. 'Bed f�r din fader", ropte han, "m�rdaren, r�fvaren,
mordbr�nnaren.'
Jag blef skr�md, n�dige herr lagman, och ville rymma undan men d� reste
han sig opp, tog mig p� sin arm och tryckte mig h�rdt till sitt br�st;
men detta var icke i vrede, och s� v�l har jag aldrig varit till i
v�rlden, som jag var d�. N�r jag s�lunda satt p� hans arm, viste han
�ter med handen ut mot nejderna och sade: 'Mer �n detta har man r�fvat
ifr�n dig. Du har haft en moder, du som andra; hvar �r hon? D� vinter
blir, vissnar stranden och stelna sj�arna, men en moders sinne hade
varit dig varmt in i d�den.' Jag b�rjade gr�ta. Det var f�rsta g�ngen,
som jag h�rde en m�nniskas milda ord. Och den m�rke fortfor: 'Br�d
har du f�tt i v�rlden, men icke k�rlek, och hugg och h�rda ord, men
icke undervisning. L�rd har du blifvit att f�rbanna din fader och v�rda
den, som krossat din moders hj�rta. Vill du h�mnas?' N�dige herr
lagman, kan jag nu sluta?"

"Tr�ttnar du", sade den gamle med ett �dsligt leende, "s� hvila, och jag
vill hj�lpa dig. Samma kv�ll flydde h�mndeanden fr�n Pungaharju �s af
fruktan att ertappas d�r. Samma natt hyllade han p� fasta landets
h�gsta kulle och s�g genom m�rkret din morfars g�rd; och hans �gon
tillsl�tos icke f�rr, �n han s�g den g� upp i l�gor."

"Och hvems verk var branden?" fr�gade ynglingen.

"G�rden", sade den gamle, "t�nde en tio�rig gosse, som var en

mordbr�nnares son."

"Ja, jag", sade ynglingen lugnt. Det blef en l�ng tystnad

"S� var den rike blifven en tiggare", fortfor domaren, "hur han kom undan
elden, vet ingen."

"En vet det", ropade den unge f�ngen, "den, som gl�md h�mnden, d� han
s�g hans hvita h�r."

ANM�RKNINGAR.

[1] F�revarande uppsats st�der sig fr�mst p� Str�mborgs "Biografiska

anteckningar" och C.G. Estlanders "Runebergs skaldskap", hvaraf h�r och
d�r �fven enskilda uttryck f�tt i framst�llningen inflyta, ehuru i en
sammandragen form, som gjort ett citerande ol�mpligt.

[2] Bel�nt med mindre guldpenningen af Svenska akademien 1831.

[3] _Kapetan_, �rftlig hufvudman f�r en krets.

[4] _Vila_, en f�artad bergkvinna, �n v�nligt umg�ngsam mot m�nniskor

och djur, �n �ter h�mndgirig och fientligt sinnad. Hon �r ung och sk�n,
kl�dd i hvit dr�kt, med l�sta, i vinden fladdrande lockar. Vilorna b�ra
b�ge och koger och �fva sina ringdansar helst vid skogomgifna
bergk�llor. Ve den m�nniska, som op�kallad nalkas dem; dess lott �r
oftast d�den.

[5] Att tala sakta bjuder, enligt servisk sed, den goda tonen.
[6] _Ofen_ i Ungern.

[7] En litra guld g�r n�ra hundrade dukater.

[8] _Bosna Seraj_ i Bosnien.

[9] F�rbannelse-formel.

[10] Symboler af k�rlek.

[11] �ppel, jabuka, feminint i serviskan.

[12] Trenne sorgef�glar etc. Originalet har g�kar, kilkavitza. Denna

f�gel brukas oftast att f�rest�lla en klagande.

[13] Kastade ett �pple och ett kvitten. Tillkastandet af en frukt �r

hos servierne likasom hos nygrekerne en k�rleksf�rklaring och ett
�ktenskapstillbud.

[14] S�dana s�nger pl�ga vid br�llop i Servien afsjungas i kor af

g�sterna. Hufvudpersonalen vid dessa h�gtidligheter utg�res, ober�knade
kontrahenterna med deras f�r�ldrar och anh�riga, af den �ldsta bland
g�sterna (Stari Svat) j�mte brudgummens dopvittne, hvilka b�da anf�ra
br�llopst�get och �ro de fr�msta vittnen vid f�rm�lningen. Brudens
ledare (Djever) �r �fven en viktig person. D�rtill v�ljes efter regeln
brudgummens bror eller n�gon annan hans n�ra anf�rvant. Brudledaren
�ligger att st�ndigt f�lja bruden, h�lla hennes h�st under f�rden samt
dag och natt vakta henne, tills han hemf�rt henne till dess blifvande
make.

[15] Skadar; Skutari i Albanien, nu s�te f�r en pascha.

[16] Kvidande, som ormen krossad hv�ser. En ofta �terkommande bild att
beteckna vrede och f�rtviflan, utan att d�rmed ett vidrigt bibegrepp
vore f�rbundet.

[17] D� med kufvad skam etc. Hon felade efter servisk �sikt mot
anst�ndigheten, i det hon v�nde sig med b�n om hj�lp till sin egen make.

[18] F�gelf�ltet, p� serviska K�ssovo (p�lje), egentligen trastf�ltet,

�r en vidstr�ckt flacka i s�dra Servien. Den slaktning, som �r 1389 d�r
f�ref�ll, skakade f�r best�ndigt Serviens sj�lfst�ndighet. P� denna
batalj f�rlorade Serviens sista tsar, Lasar, den historien skildrar som
en from, v�lvillig och tapper furste, lifvet.

[19] Bland de talrika s�nger, som utg�ra finska poesiens stolthet och
�ra, torde v�l denna runa med allt sk�l kunna f�ras. Jag har vid
�fverflyttandet af detta h�rliga stycke till svenskan r�nt samma k�nslor
som den, hvilken s�ker upptaga och omplantera en blommande v�xt ur en
jordm�n i en annan. I hvarje stund har jag fruktat att skada de veka
r�tterna, att jag s� m� s�ga, och de sk�na bladen, och misstr�star om
att hafva kunnat freda dem fr�n alltf�r f�rst�rande sp�r af min hand.

[20] Se Schr�ters _Finnische Runen_.

[21] Efter Herders bearbetning.

[22] Denna legend och de fyra n�stf�ljande �ro bearbetade efter

Kosegarten.

End of Project Gutenberg's Samlade arbeten I, by Johan Ludvig Runeberg

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SAMLADE ARBETEN I ***

***** This file should be named 13100-8.txt or 13100-8.zip *****

This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.net/1/3/1/0/13100/

Produced by Tapio Riikonen

Updated editions will replace the previous one--the old editions

will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties. Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research. They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.

*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free

distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.net/license).

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm

electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm

electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be

used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"

or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States. If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed. Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work. You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in
a constant state of change. If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived

from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges. If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted

with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm

License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form. However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.net),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
you already use to calculate your applicable taxes. The fee is
owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
has agreed to donate royalties under this paragraph to the
Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments
must be paid within 60 days following each date on which you
prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
returns. Royalty payments should be clearly marked as such and
sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
address specified in Section 4, "Information about donations to
 the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
License. You must require such a user to return or
destroy all copies of the works possessed in a physical medium
and discontinue all use of and all access to other copies of
Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any

money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
electronic work is discovered and reported to you within 90 days
of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm

electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right

of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation. The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund. If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of

electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the

assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.

Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive

Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit

501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.

Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations. Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:

Dr. Gregory B. Newby
Chief Executive and Director
gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating

charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we

have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make

any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations. To donate, please visit: http://pglaf.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic

works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm

concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed

editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

http://www.gutenberg.net

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,

including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.