Vintern rasat

1) Vintern rasat ut bland vra fjllar,

drivans blommor smlta ned och d.
Himlen ler i vrens ljusa kvllar,
solen kysser liv i skog och sj.
Snart r sommarn hr i purpurvgor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ngarne i dagens lgor,
och i lunden dansa kllorne.

2) Ja, jag kommer! Hlsen, glada vindar,

ut till landet, ut till fglarne,
att jag lskar dem, till bjrk och lindar,
sj och berg, jag vill dem terse,
se dem n som i min barndoms stunder
flja bckens dans till klarnad sj,
trastens sng i furuskogens lunder,
vattenfgelns lek kring fjrd och .

3) Lyssna vill jag, huru vinden susar

uti halvutspruckna bjrkars lund,
spegla mig i sjn, dr anden krusar
med sin kl det mngbeglnsta sund,
och i famnen av naturen drmma
vrens drm, som ingen trttat n,
och min sorg i jaktens lund frglmma,
fri som skyn dr upp himmelen.

4) Forsen kastar sig i havets skte,

se, hur vild, med vilken stmmas dn!
r det ej, som hela Mlarn gte
ter p en gng sitt rika ln?
Och han r likvl s hg om kvllen
som om morgonen, och tusen r
fylla honom kanske n frn fjllen
lika rik och hrlig varje vr.

5) Och med varje maj hans holmar gunga

sina kronor i dess klara vg,
och i varje vr hans fglar sjunga
lika mt med lika eldig hg.
Skulle jag, nr hela vrlden svrmar,
skna vr, blott jag ej le med dig!
Och en snbcks sorl, den klippan hrmar,
var dock fordom nog att locka mig.

6) Nej, t landet, brder! Tjdern knpper

nu var morgon i sin furulund.
Vad, om jgarn kopplet varsamt slpper
blott till gonfgnad p en stund?
Lt oss njuta, lt oss vara glade!
Friskt och hrligt hornens toner g.
Den som hjrta nu att jaga hade
endast p en timma eller tv!