Han stirrade på den sattelitstyrda klockan samtidigt som han med sina klumpiga, feta fingrar

massakerade förpackningsplasten som omgav ännu en såkallad 'hälsokaka'. Han visste att de bröt
ner hans kropp, speciellt då han knappt hade någon lever kvar efter tretton års konstant drickande,
men han visste ju ändå att han inte skulle bli över fyrtiofem tack vare sjukdomen, så varför inte
snabba på det. Alkoholen dämpade smärtan, så vad gjorde det om han proppade i sig femtioelva
sockerfyllda 'hälsokakor' varje dag?
Enligt klockan så skulle Örnen ha ringt för sjutton sekunder sedan, vilket Han störde sig på. Örnen
brukade rigna i tid. Hade något hänt honom? Omöjligt, Örnen var en av de bästa, han åkte aldrig
fast. Det var inte hans stil.
På bilradion spelades rockklassickerna från den tjuonde århundradet, allt mellan Beatles och
Nirvana, men Han kunde inte koncentrera sig på musiken. Klockan fortsatte att ticka, varesig han
ville det eller ej, så det fanns ingen tid att förlora.
Tickandet var så högt i Hans huvud att det kändes som om alla inom en radie på femton mil borde
kunna höra det, tick-tick-tick. För varje sekund som gick blev han mer irriterad och önskan att
kunna köra ut från ett stup ökade i samma takt.
21:02:13, två minuter och tretton sekunder senare än sagt, så kunde Han höra hur mobilen han hade
i fickan började spela den förinstallerade ringsignal som fanns där, man ändrade aldrig något på
Bossens telefoner. Han tog upp den och svarade.
-”Falk?” hördes rösten i luren. Det var Örnen.
-”Här” svarade Falk.
”Varför är du sen?”
-”Mer trafik än vad jag trodde här ute, men nu är jag inne i alla fall.”
-”Och allt går enligt planerna?” Falk tog ett bett från sin hälsokaka.
-”Allt går gallant.”
-”Perfekt.”
-”Var är nudlarna?”
-”Jag la dem i krukan.”
-”Vilken av dem?”
-”Lerkrukan. Den stora.”
-”Och gurkan?” sade Örnen samtidigt som Falk hörde hur en kruka slogs sönder..
-”Övervåningens sovrum, maddrasen i sängen närmast fönstret.”
Steg.
-”Vilken dörr?”
-”Den gröna.”
-”Perfekt. Sängen närmast fönstret var det?”
-”Precis.”
-”Jag ska bara skära upp det så-” Ett brus hördes och sedan försvann signalen. Något hade gått
fel.
-”Örn? ÖRN?!” Falk nästan skrek in i telefonen, men insåg att något hade gått fel. Någon hade
haft spanare efter honom.
Han kastade ut mobilen genom fönstret och kastade ut en tänd tändsticka; En skogsbrand skulle ta
dit polisen, så de skulle inte upptäcka nudlarna före morgonen. Gott om tid, men det fanns
fortfarande ingen chans att komma därifrån med nudlarna, så Falk blev tvungen att köra därifrån
direkt, med största möjliga hastighet. Polisen må inte börja leta efter honom inom de närmaste nio
timmarna, men någon hade förmodligen redan letat efter honom i nio timmar, och skulle han
överleva det här skulle han vara tvungen att agera nu
-”Fanfanfanfanfanfanfanfanfafanfanfanfanfanfanfanfa-”
-”Tyst med dig, fetto” sa någon från baksätet.
Falk kollade upp i backspegeln och såg en man som höll en revolver mot Falks huvud.
”Fan, Boss hade rätt i att man alltid ska kolla baksätet innan man går in i bilen.
-”Du kom in när jag pissade, eller hur?” var vad Falk sa efter några sekunders tystnad.
-”Såklart, när annars?” var vad han fick till svar.
En stunds tystnad.
-”Du gillar verkligen den där revolvern, Jimmy. När använde du den sist?” sa Falk till mannen
med revolvern.
-”Gamla pärlan har inte kunnat användas på några veckor, gamle vän. Har inte haft med
henne på så många uppdrag den här månaden, senast var väl när vi möttes senast.” svarade
Jimmy.
-”Du fick mig den här gången.” Falk gasade fortfarande.
-”Det gjorde jag verkligen, Falk.”
-”Hur tänker du fira det här?”
-”Att jag skjuter ihjäl min rival eller att jag blir befodrad?”
-”Båda.”
-”Skaffa mig en livakt och supa mig full. Och du?”
-”Vända mig i graven” Falk släppte smått taget om gasen.
-”Varför saktar du in?”
-”Herrn vill väl inte dö när han skjuter mig... Och så vill jag inte spränga bort halva mitt
huvud när du trycker på avtryckaren.” sade Falk och öppnade bildörren följt av att ett ögonblick
senare hoppa ut genom den. Falk må ha varit en ytterst överviktig person, men fjorton år i
branschen ger en färdigheter.
Av samma anledning som att Falk kunda komma ut ur bilen så snabbt så reagerade Jimmy direkt
med att sikta sitt vapen och avlossa. Explosionens kraft spräckte den bakre bilrutan, då Falk inte
haft tid att fixa skottsäkra rutor till sin nyinköpta Ford Capri från 1975. Helt nyrenoverad, så det var
en förlorad slant i den där explosionen var en tanke som slog Falk vid det ögonblicket, men han
gick mot sin Ford samtidigt som han drog fram sin Glock 17 av Fjärde Genrationen ur bakfickan.
När han kom fram till bilen så öppnade han den vänstra dörren till baksätena och drog ut sin
handlösa motståndare därifrån. Det fanns numera ett stort jack i förarsätet; explosionen hade nästan
bildat ett hål som gått igenom hela ryggstödet, men det dög fortfarande att sitta i.
-”Du undrar väl vad som just hände, antar jag” var vad Falk sa till sin rival.
”Kommer du ihåg att du svimmade under vårat sista möte; Jag slog till dig med en planka i
huvudet.”
Jimmy, som varit paralyserad till detta ögonblick och stirrat förskräckt på sina stumpar till händer,
började nu skrika.
-”Tyst med dig” sa Falk och småsparkade motståndaren i huvudet. Det gjorde ingen skillnad.
”Vad jag gjorde innan jag stack därifrån var att byta ut en av dina patroner mot en som var
överfylld med krut.” Falk log vid det här laget. ”Du verkar inte hålla så bra koll på vad som
händer med ditt vapen, min vän.”
Falk kollade sig snabbt över axeln, och började nu se ett smått ljus från infernot han skapat nästan
två mil bort.
-”Innan du dör förtjänar du en nudel, vi har ju faktiskt känt varandra sedan vi var barn.”
Falk gick fram till dörren till förrarens plats, vilken han öppnade, och öppnade sedan den
ditmonterade ”askkoppslådan”, vilken var fylld med ett grått pulver.
-”Du vill väl ha gurka till, antar jag” sade Falk nästan skrattande. Du förstår, under en period på
tre år så hade några av världens bästa drogkemister försökt skapa en perfekt drog genom muteringar
av redan existerande droger. De lyckades kanske inte skapa den oerfekta drogen, men de lyckades
skapa två ytterst extrema i alla fall; Dessa gavs kodnamnen ”Nudel” och ”Gurka”.
Men det var först när de försökte kombinera dessa som de insåg att dessa växter tillsammans
skapade ett ämne som var ytterst explosivt.
Falk tog fram en behållare som nästan kunde efterliknas med ett snapsglas och fyllde det till en
tredjedel med det gråa pulvret.
Han tog sedan fram en liten påse med ett brunaktigt pulver, och han fyllde behållaren med
ytterligare en femtedel med sådant, och började sedan blande ihop pulvren. Han tog sedan fram en
pappersbit som han då hällde upp blandningen på och rullade ihop, gick sedan ut till sin skadade
rival och lade den drogfyllda ciggaretten i dennes mun. Han backade sedan några meter.
-”Du är verkligen inte vad du brukade vara, bror” sade Falk till sin broder och avlossade ett
skott mot ciggaretten. En tredjedel av Jimmys huvud sprängdes bort, och där det tidigare funnits ett
ansikte fanns nu bara ben och en oanvändbar hjärna.
-”Pang...” var Falks sista ord till sin bror innan han satte sig i bilen och började köra iväg.
Han körde i cirka 100 km/h i femton minuter och reflekterade på vad som hänt, men bestämde sig
sedan för att gjort var gjort, och att inget skulle kunna ändras vid det här laget, och kände sedan att
han var hungrig, så han drog bort plasten från ännu en hälsokaka och tog ett bett.
-”En hamburgare skulle inte sitta fel...”