SPELREGLER

I varenda relation finns spelregler. Spelregler som talar om vad som är OK

och vad som är tabu. Med TYDLIGA spelregler menas att de är begripliga,
precisa och att alla har samma tolkning av reglerna. Spelregler som är
OTYDLIGA är luddiga och lämnar utrymme för många olika tolkningar. Om
en spelregel är UTTALAD känner alla till den, den är officiell, den ingår i
organisationens språk. En OUTTALAD spelregel kan antingen vara hemlig
eller känd, men man pratar inte om den utom i små intima grupper. En
kombination av dessa förhållningssätt ger fyra olika typer av spelregler
som påverkar våra relationer.

SPELREGLER TYDLIGA OTYDLIGA

UTTALADE Trygga relationer Osäkra relationer

OUTTALADE Hanterbara relationer Manipulativa relationer

Att ett antal personer öppet har deklarerat sina föreställningar och vilka
förväntningar de har på varandra innebär TYDLIGA och UTTALADE
spelregler. Dessa har diskuterats och jämförts. Tillsammans har man
formulerat spelregler så att alla begriper dem, tolkar dem på samma sätt
och accepterar dem. Nu vet alla vad som gäller. Det står klart att om man
vill verka och vara i den här relationen måste man bete sig på ett visst
sätt. Vill man något annat får man försöka att ändra på spelreglerna.
Relationerna människor emellan blir trygga. Ett exempel på en sådan
regel är CHEFEN BESTÄMMER. Det råder inga tvetydigheter kring en sådan
spelregel. Oavsett vad du själv tycker, ser eller hör så vet du hur du skall
agera för att inte hamna i onåd. Du vet också att andra begriper varför du
gör som du gör. Du kan tycka illa om det, men du hittar i terrängen.

En liknande spelregel är MAN FÅR INTE GÖRA FEL. En sådan regel medför
noggrannhet. Saker och ting kanske får ta lång tid för det är viktigast att
det blir rätt. Rutiner blir viktiga eftersom de ger stöd och säkerhet.

Ett annat exempel i detta sammanhang är FRÅGAN ÄR FRI, SVARANDEN

SÄTTER GRÄNSERNA. Den förutsätter att du har förtroende för andra och
de för dig. Då kan du ställa de frågor du behöver ställa och ta emot de
svar du får. Det är tillåtet att ifrågasätta, komma med synpunkter, testa
och pröva.

Många gånger tycks spelreglerna vara tydliga och uttalade utan att vara
det. Mycken tid och kraft kan ha lagts ner på att seriöst försöka utarbeta
begripliga och precisa spelregler för samarbetet. Man har pratat om dem,
tyckt sig förstå och accepterat dem, men ändå fungerar de inte. Vi lever
då således med OTYDLIGA OCH UTTALADE spelregler. Individerna stöter
på patrull i sina försök att leva efter spelreglerna. Alla tycks tyda reglerna
på olika sätt. Tvetydigheter uppstår och förvirringen ökar. Ett exempel på
en sådan spelregel kan vara VI SKALL VARA ÖPPNA MOT VARANDRA. Det
låter tydligt, men så är inte fallet. Öppenhet är en så abstrakt term och
betyder så olika saker för individer att den inte fungerar som ensam
spelregel. Genomgående för dessa spelregler är att för att bli tydliga
måste de kläs på med mer information eller omformas så att alla begriper
vad som menas. En regel av denna typ går att diskutera just för att den är
uttalad, men den tjänar inte det syfte som var tänkt på grund av sin
otydlighet. Luddigheten gör att relationerna människor emellan blir
osäkra.

I många relationer är spelreglerna TYDLIGA OCH OUTTALADE. De är

tydliga så till vida att de är kända i organisationen. De sitter i väggarna.
Man vet vad som är möjligt och inte möjligt, vad man kan göra och inte
göra. De är också tydliga på så sätt att de inte lämnat utrymme för olika
tolkningar men de är outtalade och får inte diskuteras öppet. Två och två
på kammaren kan man prata om vad som egentligen gäller, men
spelreglerna är inte officiella. En nyanställd kan löpa stor riska att göra
bort sig och bryta mot outtalade spelregler. Det tar nämligen tid innan
outtalade spelregler blir tydliga.

När man väl är invigd i en spelregel blir relationen hanterbar. Om man inte
tycker om spelreglerna är det inte mycket man kan göra åt dem, i och
med att de är outtalade. Det finns ett inslag av munkavel som försvårar
förändringar. Tydliga och outtalade spelregler är ofta av karaktären SÅ
GÖR MAN BARA INTE. Dessa spelregler har inslag av moralism och det
tycks finnas en allmän uppfattning om att sådana spelregler inte behöver
diskuteras. De har karaktären av överenskommelser som bör vara
självklara. En följd av en sådan spelregel kan vara att chefen disponerar
galgen längst till vänster eller vissa inmutade platser i lunchrum eller vid
fikabord.

I en situation där spelreglerna är OTYDLIGA OCH OUTTALADE råder ofta

kaos. Reglerna är luddiga och förändras ständigt, så även om någon skulle
drista sig till att ta upp dem till debatt så finns ingen säker mark att stå på.
Människorna får gissa sig till vad som gäller. Det som gällde igår behöver
inte gälla idag. Systemet karaktäriseras av att vissa styr, ofta i det
fördolda, och andra försöker hänga med så gott det går.

Mycket tid och kraft går åt till att pejla läget, att indirekt läsa av
situationen. Relationerna blir manipulativa. Klimatet blir ansträngt,
konkurrensinriktat och hemligt. En spelregel som då ofta utvecklas är VAR
VÄN MED ALLA. Här säger man inte sanningar. Eftersom man inte vet vad
som gäller från en stund till en annan är det viktigt att inte skaffa sig
fiender. Visserligen vet man inte vem som är vän och vem som är fiende,
men om man ligger lågt tar man minst risk. För att skydda sig själv
kopplar man också på spelregeln LITA INTE PÅ NÅGON. Det blir också
viktigt att inte binda upp sig till starka åsikter eller delta i beslut. Vem vet
vad som är opportunt i morgon? Ännu en spelregel uppstår ofta, nämligen
OM JAG BARA DELTAR DELVIS ÄR JAG INTE DELAKTIG I BESLUTEN. Om man
kommer för sent eller går innan mötet är avslutat kan man alltid skylla på
att man inte hörde allt eller inte fick sagt allt det som behövdes. Man
behöver inte ta något ansvar. Goda möjligheter till manipulation ger också
spelregel ANONYMITET. Det går bra att framföra åsikter utan att behöva
stå för dem.

Enklast blir det när spelreglerna är TYDLIGA OCH UTTALADE. Då vet alla
vad som gäller. Detta får jag göra, detta får andra göra. Det här är inte OK.
Denna typ av spelregler förekommer mycket sällan. Det är heller inte så
vanligt med OTYDLIGA OCH UTTALADE spelregler. Vi är inte vana vid att
diskutera våra relationer, vad vi vill och vad vi behöver, vare sig tydligt
eller otydligt. Istället lever de flesta av oss i mer eller mindre luddiga
relationer där föreställningar och förväntningar, behov och känslor
förutsätts vara självklara. Både våra egna och andras. Ständigt blir vi
besvikna och undrar varför andras beteende förbluffar oss många gånger
eller också retar vi oss på dem men gör inget åt det. Vi lever med
spelregler som vi själva tycker är uppenbara och tydliga, men andra inte
tycks begripa och vice versa.

Många gånger är vi starkt övertygade om att vi har uttryckt våra önskemål

och kan inte förstå varför andra ser så förvånade ut när vi visar vår
besvikelse över att inte få dem uppfyllda. I själva verket är egna och
andras förväntningar och spelregler oftast outtalade. Trots det är de ibland
uppenbara, dvs tydliga. Då har vi möjlighet att hantera situationen. Vi får
ett slags karta som vi kan orientera oss efter. Det innebär inte att
relationerna blir trygga och harmoniska, men vi vet vad som gäller, även
om vi inte gillar det.

Regler som är TYDLIGA OCH OUTTALADE inger mindre ängslan än de som

är OTYDLIGA OCH OUTTALADE. Här finns ingen trygghet. Det är som att
åka skridskor på nattgammal is eller att balansera på lina. Man kan inte
med säkerhet veta vad man kan förvänta sig. Ena dagen går det att göra
på ett visst sätt, nästa dag gäller något helt annat. Utan att vi kan tala om
det. Man måste hela tiden pejla in den andra personen. Hur mår hon idag?
Vad går att göra nu? Vad kan man inte göra? En relation byggd på
spelregler som ständigt förändras och inte går att diskutera innehåller
mycket rädsla och mycket makt.