HEDENVIND-ERIKSSON VID ELI VAGOR as TIDENS FORLAG ~ STOCKHOLM 1914 i En rligndiger, skfylld sensommarnatt vak nade trettondrige Julius — gamle stenhuggar Gorms son — i sin faders och moders kak vid fale, Han vaknade vid en Askskrill sf grav lig, att hela rucklet darrade och talrikarna bborta ph binken vid norskspiteln skallrade varre 4n om han sjalv varit uppe och kastat ett tungt fing kvalleved pA golvet. Under nat ten hade han ocksi haft en elak drim, och ‘nu gjorde Atkan — hans levande pina och did — honom dn mera full av angslan. Kallsvetten tittrade fram pA hans panna, men han sig anda upp ver singticket — sig ut genom gluggen, vars fénsterruta var sprickt, kastade si blic- karma bort ver alven och upp mot fillet. Men det var just inte roligt att se. — Han frds och Kinde sig nérapA mera olustig nu dn4 fom det varit kulen vinter och sndstorm. Och ‘manga tankar flogo genom hans unga bj ‘Skulle han, min tro, ta och vicka upp moder Bartha — hon, soin lig p& andra brit sen full ay gikt och mol allen med sina stat skodda kryckor, och som kunde sova si fr ome gott — SA inks, viskade han dngsligt, stink hur det di kan blixtra pA fillet — sA kolsvart § vister och jag ensam vaken — —Iy ‘Askskréllarna fljde Ut p& varandra, och han stirrade forférad upp mot den langdragna sjallryggen. — — Dir, varest norrskenet om vintern plagade halla lek, blanlte ljungeldar ‘och blixtrade som liar i sol pA Sdslig my ‘Stundom var Hjuset sA starkt, att stenar och skrevor i sluttningen symtes battre nu dn un der Ijusan dag. Och for var glng det dundrade i den kolsvarta rymden, vilken i samma gon. bliek ocksa pldjdes av brutna Ijungeldar, skal han i hela kroppen och hep efter andan som ‘om han sjunkit i iskallt vatten. Inte tors han se, inte tors han lita bli Det var bide vackert och fult — lockande och skrimmande, Rakt som silver blinkte sidana 5 ‘Sgonblick forsen dir nere i dalen och till och med wmosssitens i vaggarna inne i kélen jimte spindelviven mellan takdsarna syntes vil som under soliga séndagar Och vad moder Birthas ansikte dir Dorta pA astribidden & laven kunde synas blekt! Vad gnistor ur djup och svart sky kun de bleka och blindal — — Men att moder Darth nda kunde sova 88, nar jattarna spring: de barg i sky — att hon inte vaknade! Att hhon inte vaknade och ropte pA sin Julius! — ‘Men nu var det rakt som en strile smile jin blivit stépt ur en flammande assja ndgon- stides dir uppe — just dir ungefir, varest nordstjérnan om vintern pligade bo. Det var med ens som tog varje buske i fillsuttningen eld — ett ferfaserligt dunder bar lést, och som ‘under ett tomt kopparvaly vallde ekot dst ver virlden, Snabbt som tanken hade Julius ater Ihuvuder under ticket, bley stel i kroppen och hill andan. Med bAda handerna fattade han tag iimadrassen — ty det kkindes rakt som stelle Kilken skakas utfér sluttningen ned 4 al6 ven. Och han trodde d& sikert, att_nu var hans sista stund kommen, Han ville ropa p mor, som dA inte syntes mna vakna férrin kanske dir nere i strém- ‘men hos ringarna, men han fick inte fram ett enda Ijud. — — Varre in springskott en vall sommarafton bar, eko't At alla hall och vderstreck, och som argsinta tjurar bélade det och rdmade Nu var det val Anda flrdigt med att leva, loch han beslét att bedja en bin, Men nie allt ick omkring tors han inte slippa madrassen och kniippa hinderna, som man skulle gra, nit man bad. Tillka, nr han rite tinkte ver, unde han haller inte erinra sig nigon bén, Han visste sig rakt ingen levande rid! Vad han Snskade att fader Gorm varit hhemma nu! Men han var s& langt, langt bort- fom fillet, han! TNorge var han och hogg sten och visste inte ect dugg om hur ridd hans Julius var i natt — hur tungt mor sov och hur fskan gick over hemfjillet! — — Fast han hade ticket si val ver huvudet, stg han anda blixtens Ijus 7 Slutligen férefall honom det hela som var det en obegripligt stor och ondsint karl, som Astadkom bullret — en, som stod nagonstans rere pA myrarna och begagnade fille till Jhuggkubbe, nar han hégg kvallsved &t sig och Kopparhattan, som kanske var kiringen hans. Det var nir han hogg yxan mot fjillryggen som gnistor lyste — det var 4& som tallrikar na borta pA binken skallrade och som ken tycktes vilia gra kullerbytta ned i strémmen. Omsider himtade han dock en smula mod och till sist sA mycket kraft, att han tog och ropte: Mor! — Sover du morls ropte han Jinnu en glng an hégre, men intet svar. ‘Kunde hon vil sova s4 birt — rérde hon sig inte alls? — Han lyssnade, men horde intet — imet fannat Jin en av getterna ute i skjulet braka. SA ngslig och rida han var, bley han otdlig nu och fick onda tankar om kitingen, som andra nitter kunnat vakna, om bara boc: ken ryckt lite hArdare i sbjeset. Men nu — ‘nu Kérde hon inte som fSrr upp honom att gh och se om fina i féjset — nu sov hon, forstis — nu, nir Askan gic,