Frn bcksvart till Beuys

Utstllning p Neue Nationalgalerie i Berlin

Frra gngen jag beskte detta galleri, med sin avskalade nstan kylslagna arkitektur i stl och glas, visades uteslutande tysk konst, av ngon anledning emellertid ingen nazistmplad sdan, och punkt sattes vid 1945. De bda vrldskrigen kastade sina blodiga skuggor inuti verken. Det var ofrnkomligt att de gav sammanhanget som konstnrerna inte kunde stlla sig utanfr. Konst kanske mindre som stllningstagande motstndshandling, mer som bearbetning och sublimering fr att kunna st ut i fasans tider och behlla sitt samvetes ansikte. Om vi inte symboliserar, frkvvs vi, fr att travestera Jacques Lacan. Nr nu samma kyliga galleri visar konst ur samlingarna placeras den i tidspannet 19451968 och man breddar det till att ven lta icke tysklandsfdda konstnrer vara representerade. Titeln p utstllningen syftar frsts p det delade Tyskland, men detta perspektiv p efterkrigskonsten blir inte srskilt tydligt eller tematiserat, vad jag kan se. DDR-frfattaren Christa Wolf skrev p 60-talet en bok med samma titel, som sedermera filmatiserades i regi av Konrad Wolf. (Trots samma efternamn ej slkt med frfattaren, utan bror med Marcus Wolf, Mischa. Chef fr HVA, DDR:s utlandsspionage.) Francis Bacon, amerikanska popkonstnrer och expressionister, med mer eller mindre stark koppling till Tyskland och dess desmttade historia, trngs sida vid sida med Georg Baselitz och andra auktoritativa namn. Beskaren hr pltsligt Beatles sjunga All you need is love frn en monitor i en av salarna. Make love not war.

Men krigandet, det vill sga andra vrldskriget, finns nrvarande som ett ppet sr, ju nrmare krigsslutet konstnrerna, om vi begrnsar oss till tyskarna, befinner sig i sitt skapande. Hr finns exempelvis anspelningar p de allierades terrorbombningar av Dresden ett lnge nedtystat, skammens kapitel som berttar om krigsfrbrytelser och skoningslst massddande. Fritz Cremers sammanbitna skulptur O Deutschland bleicher Mutter (1961/1965) frkroppsligar ett krossat land som gtt in i ett stelnat sorgens trauma. Tyskland blir aldrig mer detsamma, modern har frlorat sina sner, sin framtid. Hennes kroppssprk kunde inte vara rakare.

Men s hnder ngot i utstllningen. Pltsligt dyker Joseph Beuys upp, utan frvarning. Upptgsmakaren, den sociale konstnren, som vxte upp i Tredje Riket. Och demonstrerar p

videoupptagningar att revolten r mjlig, vardagsupproret. Vi kan vrla vrt nej mot galenskaperna och tyranniet. Varje mnniska r en konstnr genau, som tysken sger. S r det, exakt s. Beuys rr sig sjlvsvldigt och uppfinningsrikt mitt i skuggorna, liksom fser undan dem, skingrar dem, alltid med samma goda humr. Inte lngt till ett smtt sardoniskt leende. Det knns mycket hoppingivande, man blir glad av att se honom, man smittas. Mrkrets krafter har inte slutgiltigt segrat. Vi r revolutionen, som Beuys ocks sade.

Neue Nationalgalerie Berlin Der geteilte Himmel 1945-1968 11 november 2011-31 mars 2013