Guy Hope

GUY HOPES HEMLIGA LIV
av
Mikael Sjdin
Innehll
Frord ...............................................................................................3 Guy Hope och Hans Hemliga Liv....................................................5

SLOW MOTION ................................................................................................ 6 DENDE .......................................................................................................... 10 AVSPEGLINGEN ............................................................................................... 13 KORPEN ........................................................................................................... 18 RD RD ROM ................................................................................................ 22 GONMAKT ..................................................................................................... 26 TONRSNGEL ELLER SKOGSPOJKEN VID NLBERGETS FOT ............................ 30 GUY HOPE ....................................................................................................... 34 GUY LSKAR DIG ........................................................................................... 37 ENDERA DAGEN .............................................................................................. 41
Och De Unga Ankorna.....................................................................44

LNGTAN ........................................................................................................ 45 SKOGEN ........................................................................................................... 50
Dagens Rtt.......................................................................................51 Vi r De Dda ..................................................................................57
Frord
Guy Hopes Hemliga Liv r egentligen en antologi som bestr av fyra kortare avhandlingar. Trots att de avsevrt skiljer sig ifrn varandra, har de det gemensamt att de uttrycker och frsker beskriva den schizofrenes inre vrld och dilemma. Den frsta avhandlingen Guy Hope Och Hans Hemliga Liv nedtecknades under ett psykotiskt skov 1987. Hr r det tankesplittringen och ambivalensen som florerar, i det jag frsker beskriva min inre vrld som d dominerades av alter egot Guy Hope (En Hoppfull Grabb). Det r det krisdrabbade jaget som talar i egen sak; med stort frakt, ocks sjlvfrakt, ckel hat, sjlvmkan osv. Metaforerna haglar, groteskerierna r mnga, och berttelsen ger ett barockt intryck. Det emotionella trycket r hrt. Berttelsen mste med ndvndighet bli vervldigande i sin surrealism, d det r detta som knnetecknar det schizofrena tnkandet. Misantropin r en annan aspekt som fr stort utrymme. Den schizofrene upplever sig inte som varande en del av vrlden, utan han skapar sig en egen, inre och hemlig vrld, dr han sjlv r allenardande och allsmktig. Intryck frn omvrlden betraktas som intrng och hot mot den inre, betvingande vrlden. Den schizofrene attraheras inte av mnniskornas smprat och skvaller, utan finner mycket strre behag i att kommunicera med rster (hallucinationer) vilka avhandlar interna och mycket privata angelgenheter. En betydande del av det som framstlls i Guy Hope Och Hans Hemliga Liv utgrs av rsternas tankar och formuleringar. Fr att gra det hela ngorlunda begripligt fr lsaren, har jag frskt att verstta det ursprungliga schizofrena sprket till begriplig svenska. Detta r min enda insats, d det i vrigt r den inre vrlden sjlv (Det Tomma Landet) som har dikterat. Den andra avhandlingen Och De Unga Ankorna r en fristende fortsttning p Guy Hope, men hr r det jag sjlv som dikterar och utformar handlingen, om man nu alls kan tala om ngon handling. Snarare r det frga om fria associationer, hmtade ur min historia, vilka vvs samman p ett till synes osammanhngande stt. Tankarna r nedtecknade 1991, i mitt habitualtillstnd mellan tv sjukhusvistelser. I Och De Unga Ankorna fster jag inte s stor vikt vid identifikation med sjukdomen, utan frsker att koncentrera mig p friska impulser i mitt liv inom ramen fr Utanfrvrlden. Utanfrvrlden, Det Tomma Landet och Vntrummet diskuteras lngre fram i boken. Den tredje avhandlingen Dagens Rtt r en sjlvironisk betraktelse ver livet och dess mening, dr jaget aldrig kommer upp ur sngen drfr att tillvaron endast kan tillskrivas onda egenskaper. Misantropin och fraktet fr intryck frn omvrlden, som r s frhrskande i den frsta avhandlingen, terkommer hr, fast i en frtckt form, dr driften med det egna jaget dominerar innehllets sensmoral. Denna avhandling skrevs under samma period som den fregende.
Guy Hopes Hemliga Liv avslutas med essn Vi r De Dda; en kort redogrelse fr den schizofrenes levnadsvillkor och predikament. Hr mste vi vara uppmrksamma p att ingen schizofreni r den andra lik, men det finns vissa karakteristika som tycks vara gemensamma fr detta tillstnd. Det dominerande r knslan av att inte ga ngot avskilt jag. Drtill fljer de klassiska symptomen, ssom tankestrningar, ambivalens, autism och hallucinationer. Vi r De Dda skrevs ursprungligen som en uppsats till Barbro Sandins Sommar-program i Sveriges Radio 1995, men har nu infogats i Guy Hopes Hemliga Liv, som en slutsats och sammanfattning p vad bokens fregende delar har velat uttrycka. Jag har ftt privilegiet att reinkarneras p Walla vrdhem i Ludvika medelst psykoterapi hos fil.dr. Barbro Sandin, samt ven hos psykolog Christer Skoog. Mitt tillstnd har avsevrt frbttrats under de r som jag genomgtt denna mognadsprocess. Det r min frhoppning att Guy Hopes Hemliga Liv kan bidra till frstelsen fr den schizofrene och hans livsvillkor. Mikael Sjdin, oktober 1995
Guy Hope och Hans Hemliga Liv
SLOW MOTION
Slseriet med bttre tillgngar mste f en nde. Lngt tillbaka, nr vi nnu inte var ptnkta, mste det ha funnits en form av livskraft som den Han nu saknar. Han orkar inte tnka p de behov som r frbrukade, men Han orkar nedteckna denna hgst medelvrdiga detalj till er. Ni som r Er; som bara behver lsa, som slipper tnka efter, om det verkligen r sant, eller hur det skall uttryckas, eller om det verhuvudtaget r vrdigt Honom som person. Han trappar ned tillstrmningen av trvrda tankar och hnger sig i stllet t kontraautism i behovets dubbla moral. Kan ni tnka er; Han str nu p urinens brant, och har blivit upplyst av hgre makter. Han har ftt betalt fr att hlla tyst och veta bttre n att offentliggra vissa avskyvrda detaljer ur den hgst mediokra vardag som Han besitter. Med av eldvatten frvridna ansikten anser de sig ha Kunskapen. Men Han lter sig inte luras. Ngonstans mste det finnas en lmplig ventil av beundran som Han kan tppa till med maniskt sjlvgodhet. Ja, Han menar faktiskt att det inte finns ngot s avskyvrt som halvhjrtade frsk. Dremot skulle Han kunna tnka sig en stunds sjlvdestruktiv terapi, om den nu har fr avsikt att frdriva redan bortkastad tid, vilket fr vrigt r det enda syftet med att stiga upp ur sngen om dagarna. Till ngon skriver Han detta brev; trubbas av och lr sig med ren att knna sig begrnsad eller berttigad att vara mnniska. Trots att Han frsker ja, till alla som har en gnutta mognare livsroll. Genom stndig pverkan (eller kommer att gra det) anvnder Han hela sin uttrycksfrmga till minnet av stunder, som ikldda komplicerade ord, apatiska knslostmningar och falsk vnlighet pverkat eller tillfrt Hans historia ngot av betydelse. I nrvaron av medvetandet som Han har haft att gra med under en lngre tids period, upplever Han allt som han kan st fr. Att man verkligen ville ngot inser man aldrig frrn eftert. Hans liv r berusat av nostalgi, och varje mnniska r Hans frmlings Herre; framfdd ur det alldagliga talets boning, instllsamhetens livmoder eller kanske bara djupets exterir. Han r fortfarande, och det r svrt att inse vad som hnde nr Han var tretton, sju. Att begrnsa sin kapacitet till ngon som kan frst, r att iklda sig en ngot mognare roll samt en mer trffande sdan. Egentligen skriver andra jmnriga till elden av Hans sjl; register av fina och oterkalleliga tankebanor, likt en hyllning som fruktar Hans sjls historia. Gamla trakter, gamla mnniskor i minnets kartotek. Det kan vara svrt att tro att datorskrmen inte r datorn sjlv, utan endast en dd tergivning. Det r svrt att inte tro p det som bildskrmen visar. Tomma gon skulle mycket vl kunna dlja ett djupt sinne. Gldje och sorg fds inte frrn man kan bemta nuvaron och visa frmga att teruppleva samma knslor som ngot betydde, men inte lngre. I blicken av frnvaro frn den som en gng frndrat Hans liv, blir Han en starkare mnniska, men med svagare rtter. Tankarna byter stndigt och knslokallt skepnad. Detta frstr man nr man blivit ldre och har sitt p det torra. Egentligen r det bara frga om en omtapetsering av det som sker, nr det sker eller 6
om det verhuvudtaget ngonsin sker. Samma individ. Det r bara utvecklingens tillvaro som existerar. Det vill sga: man utvecklas inte. I stllet invecklas man i lager av veck; kvvs av sin egen existens fr att slutligen ruttna i upplevelsernas hemarkiv. Vad r meningen med Ngot nr man inte frstr meningen med Allt? Automatiska associationer trngs med nikotinet i Hans hjrna, och allt knna lika meningslst som alltid. Det har pgtt i datorn, medan skrmen visar en apatisk ung man i en sng, stndigt i ett inre rus, sovande och vntande i vakenheten. * De lskade varandra. Trodde Han. Egentligen hade den andre hela tiden tnkt "Kropp, kropp, ge mig mitt hjrta tillbaka." Himlen tonar ned i rubinbltt, och Han vnde medvetandet frn vrlden fr att sjunka ned och betrakta det som skulle kunna vara Han. * Livet r till synes meningslst, fyllt av ofrivillig samarbetsvilja, ndls frustration. Och lngst ut p den hr betydelselsa trampolinen av tillvaro sitter hoppet om den totala lyckan; det enda som driver oss vidare in i sjlvfrverkligandets frfall. Det r sannerligen ingen mening med att tro sig lngta efter framtiden, eftersom nu alltid r d och historien aldrig upprepar sig. Slunda kommer Han aldrig mer att trffa ngon som han, och Han har ingen anledning att tro att Han skulle kunna projicera hans fullndade gestalt i ngon annan. * Efter att ha duschat satt Han sig i torkskpet och kopplade bort oron. I ensamhet kan man flja de menlsas uppmaning att rycka upp sig och inte grubbla fr mycket. Torkskpets vrme r av den art att Han finner sig tillrtta i den. Utanfr pltdrren finns verkligheten som tillvaron har tillskrivit Honom. Han tog p sig de fulaste klder Han hade, fr att bege sig till ngon porrbiograf. Lyckligtvis vrderar Han aldrig vikten av ngot, eftersom det r den skra vgen till apati. Ej heller den gngen, utan begav sig i stllet till sitt ljuva hem fr att placera ut nnu en bit av sig sjlv i ett musikaliskt stycke som Han senare kallade Roots Of S:t Vincent. En ordlek fr den pulserande pilen i Hans hjrta, eller kanske en matsked arrowrot att reda av Hans genomskinliga blod med. "Skapare av denna vegetation, ge mig min okunnighet tillbaka." Det var uppenbarligen min rst som brt tystnaden. "Kom som du r", sa ngon, och drfr kommer jag aldrig. * Ibland kan Han hra sin tankar i spiraler; Hans argument och funderingar sndermalda i en jttelik tankekvarn, stende i ett dtt rum med pulserande hjrta och tung andhmtning. Antagligen glmmer Han det hela efter en stund, p vg till kket fr att tnda samma cigarrett fr femte gngen, tillbaka genom mrklagd hall fr att som vanligt inta samma horisontallge och vnta, samtidigt som Han arbetar fr det s att ett stycke ddad tid skall lmna Hans kropp samtidigt som billigt toalettpapper kommer till anvndning. 7
Dremellan fr Han arbetsimpulser, men oftast s sent att den fysiska trttman lter Honom slippa gra ngot. Ibland betyder inget av detsamma ngot; d troligtvis utbytt av ett nostalgirus eller ngon annan slags sllsam inspiration som inte vill finna adekvat form fr frigrelse. Pengar betyder ocks mycket. Alltfr ofta upptcker Han dess storhetsvansinne i form av begr efter att kontrollera sina behov av utlopp fr kplust. Han vntar tligt p resultatets tervndsgrnd. Natten gr entr. Drmed ocks en pltsligt tillstrmning av energi som elektrifierar hela Hans medvetande, fr att drefter mycket snabbt finna en form fr manifestation. Det tar ungefr tre cigarretter att komma underfund med p vilket stt Han vill bli av med denna alltid s frustrerande inre kraft, det Han kallar inspiration. Inspiration r en fullstndigt abstrakt freteelse, utan egentligt syfte. Endast en signal frn kreativitetens central att nu r det dags att dumpa avfallet frn den senaste tidens intryck. Intryckens nring stannar fr alltid kvar i medvetandet; endast biprodukterna ger sig tillknna i form av ngon konstnrlig verksamhet. Detta kallar Han upplevelsernas biverkning. Hans behov av skapande r sledes en synnerligen god barometer fr mtandet av Hans psykiska vlmga, eller paradoxalt nog tvrtom, eftersom Han endast kan skapa efter intagandet av depressiva intryck. Genuin och kta konstnrlig kreativitet r sledes ett smrtsamt tillstnd. I och med att Han slutligen mr bra av att ha skapat, mr Han allts bra av att vara deprimerad, trots att Han inte mr srskilt bra av depressionen i sig, trots att den r det enda som betyder ngot. Detta r kreativitetens algebra, ondlighetens formel som krver Hans liv som insats. Men egentligen betyder inte ens detta ngot heller. Fr vem, fr vad, varfr? Han kommer nd alltid att stmpla sig som det sociala lotteriets nitlott. Ingen att ta del av; ingen r heller vrd det. Det var rationalisering! Vem r vrdig Honom som inte r vrdig Honom? Han kommer att lmna efter sig tiotusentals meter magnetiska inspelningar, men vem kommer att frst? Han skulle lika gott och vl ha kunnat gna sig t fnsterputsning eller snskottning. Vem kan frst vad det r som orsakar bildskrmens information? Minst lika effektivt och bestende. Egentligen r allt som varje mnniska gr fullstndigt ondigt och meningslst, i den bemrkelsen att ingen ger vetskap om syftet, utan endast tjnar ngon frslappad uppfattning om livets mening: vardagens bravader, hit och dit, gra det och gra det, kpa och slnga, sova, ta, supa, spotta och para sig, arbeta, slss och lra, prata och prata och prata, dansa, grta och skratta, smle, hnle, prata, hoppas, tro, vinna, frlora, satsa, kmpa, kriga, stda, rkna och skriva, bedma, dma, jkta, hata och lska, men allra mest prata. Skit. Innan Han dr, flmtande i bldande liggsr, tnkta Han allts freviga sig i ett antal svarta flugskitsformationer, vilkas enda syfte r att tala om fr Honom att Han har tnkt; ett bevis p att Han har tnkt, vilket Han ibland starkt ifrgastter. Han tnker inte bemda sig med att utstta sina tankebanor fr planering, redigering eller censurering, d detta vore ett helgern mot Hans integritet som tnkande varelse. Detta blir drfr ingen konstruerad berttelse med konsekvent handling, utan snarare ett dokument som kan jmfras med en oredigerad lngfilm. Ni fr klippa ihop den sjlva. * Representanten: "Jag mste faktiskt erknna att ej heller jag har srskilt mycket till vers fr den gr massan; Medelsvensson, om du s vill. Jag vill inte se ut som alla andra."
Guy Hope: "Varfr ser du d ut som alla andra som inte vill se ut som alla andra? Detta markerar bara ytterligare din frnvaro av originalitet. Du gr verkligen inget vidare starkt intryck, om jag fr sga s." Representanten: "Men ser jag d tminstone inte bra ut, r jag inte vackrare n de flesta andra?" Guy Hope: "En vacker mnniska r en mnniska som mste anstrnga sig fr att bli ful, och frmodligen inte kan bli det nd. Du, dremot, mste anstrnga dig fr att vara vacker. Men din sjlv, beflckad av avund, hller din sknhet p behrigt avstnd. En flodhst r vackrare n du, ty den r kta." * Representanten r en och alla i Hans huvud. Han dyker upp verallt, i alla skepnader, fr att ifrgastta...Honom? Representanten fretrder hot och angrepp, men kommer sllan t Honom eftersom Han alltid r p sin vakt infr ett bakhll. Representanten r fullkomlig i sitt vsen; han innebr sig sjlv; hans handlingar innebr honom, samtidigt som han innebr sina handlingar.
DENDE
En pojke som spottar p gatan representerar frvuxen omognad, samtidigt som spottandet representerar honom sjlv. Nmnas br att Representanten givetvis ven kan vara av kvinnligt kn, ven om han ur spottandets synpunkt lyckligtvis oftast fretrder det manliga. * I Pilens vnkrets ingr numera bara en. Han r frstndets programbrare, och hans kapacitet r megabytes i ondlighet. * Jag r nu sexton r och freml fr Guy Hopes omedelbara och mycket ptagliga krlek till det han tror r jag. Men djupt inom mig dvljs ngesten, eller kanske r det rdslan fr att fullborda den intima kroppsfrening som Han tydligen efterstrvar. Naturligtvis lskar jag Honom, eftersom Hans personlighet illustrerar mina knslomssiga ideal, men vore det nd inte enklare att hlla sig inom ramarna fr de mnskliga frdomarna? Enligt min umgngeskrets r Han en perversitetens triumf ver ett normalt beteende, och ibland undrar jag varfr jag skall behva lida p grund av Hans fullstndigt hmningslsa knsloyttringar mot mig. r Han verkligen s magisk i sin utstrlning som jag trodde den dr valborgsmssoaftonen i Storebrors r? * Ibland nr jag sitter ensam bland Hga Kustens klippor och ser solen gra entr, undrar jag om det inte r sant som de sger: Guy Hope ker snlskjuts p Mr Stardust, vilket egentligen r sant. Han talar aldrig med ngon. Varfr skall han f ruinetikettera mitt liv, f mina s kallade vnner att ta avstnd ifrn mig samt stndigt vilja kyssa mig med sin ckligt mlade mun? Jag vill inte lngre, jag vill inte vara dd. Han ter sakta upp mig, men tillrckligt snabbt fr att jag skall frlora de sociala kvaliteter som gr mig s populr bland befolkningen i min bygd. Jag vill vakna upp ur den hr frlamande drmmen, som en gng bedvade mig s starkt att jag faktiskt frskte att vertyga mina frldrar om att jag verkligen ville flytta till den dr staden dr han bodde. Mina gon immar igen av fukt, s och min verklighet. Ta mig tillbaka till livet, lt detta aldrig ha hnt. Jag har inte himlen i mina gon, tro inte det, fr Guds skull. *
10
Regnet fll sakta. Det verkade som om ingen ville tflja ngra av livets moraliska regler lngre. Min styrka fann ingen boning i Guy Hopes liv. Hans krlek styckade mina knslor i strimlor likt knivar i en vitlk. Endast stanken fanns kvar inom mig och frpestade min omgivning. synen av en spricka i berget gav mig ensamhet. * Jag ville inte sra Honom. Honom. Att sra Honom var faktiskt det som jag var allra mest rdd fr. Men jag var tvungen att fly. Det gjorde lyckligtvis Han ocks, efter det att jag hade gjort slut tv gnger. Nu kan jag leva livet tillsammans med min flickvn i den dr staden dr Han bodde, utan att behva vara rdd fr att mta Honom igen. * Guy Hope berttade fr oss om den vackre sextonringen. Att han nu blivit sjutton och frskte gra revolution mot sig sjlv genom att se ut p ett hgst osmakligt stt. Sngklderna i vrt sovrum stoltserade fortfarande med hans doft, och medan Guy Hope nostalgiskt tittade p sina fotografier, frskte vi skapa lust att stda. "Nu r Virran i farten igen, och efter detta kommer alla matthrnen att ligga i rta vinklar". Vi undrade varfr folk alltid spiller tandkrm i handfatet. * Han satt i soffan och gnagde p sina ftters frhrdnader. Hans tuggummi som dokumenterade mnader av ndls vandring i Stockholms porrkvarter. Ibland sneglade Han p Den lskade som stirrade frn Hans vggar, dock utan att lngre knna ngon samklang med dennes frut s magnifika utstrlning. Dennes hmningslst perfekta ansikte inbjd Honom bara till n mer frvirring betrffande sttet p vilket Han skulle manifestera sin frmga. Egentligen r Han ingen musiker. Han anvnder toner endast fr att nrma sig sina sinnens yttersta behov. Hans vriga behov styrde honom mot kket. Inte ens de eviga vattendropparna, som fddes ur is p taket av Hans balkong, kunde slcka Hans trst efter vr. I stllet var Han tvungen att frstta sig i molltrans fr att kunna tonstta Korpen, som lg p Hans bord i form av ett poem frfattat av en alldeles frsk bekantskap. Han kom att tnka p vlutrustade Claude som Han hade sett i en porrtidning ngra r tidigare. Claude hade en gng erbjudit sina tjnster till Honom bland feta och svettiga zigenargorillor i en bastu. Jag skulle ha gjort detsamma, trots att min kropp r perfekt, och mitt sinne fritt frn inverkan av yttre omstndigheter. Kunskap r att frivilligt kunna lida. Inte ens du kan frst vad jag menar. * Mina frldrar visste lika mycket om mig som ngon annan. En gng nr jag trodde att jag sket i allt, avsljade jag en hel del. Troligtvis var det bara fr att f ngon slags symbolisk medknsla, eller kanske en ny summa pengar med posten. Jag lade p luren och stllde mig framfr spegeln fr att experimentera med mitt hr. Jag nskade att vrlden var svartvit, som i en gammal engelsk skrckfilm. Endast jag skulle vara begvad med frg. Jag lskade rtt, trots att alla andra trodde att svart var det enda som gick hem hos mig. Guy Hopes hr var gult med tulpansvarta slingor. Det var mycket vackert.
11
* Skrpan kom som vanligt p fredagskvllen, och han ville ha sitt traditionella bad, serverat med te i en svart jttekopp samt ett levande ljus. Det sa "aj" i min mage. Jag virrade p som vanligt, trots att miljns frfall egentligen inte betyder ngot, s lnge man sjlv r utvecklingsupprorisk. Frgan om vem jag var mest kr i hopade sig klumpvis i mina tankar, likt en matsked potatismjl i munnen. Var det Tonrsngeln 1, eller kanske nummer 2... Frgan var meningsls eftersom jag visste att jag aldrig mer skulle kunna inleda ngot nytt frhllande p grund av min stora hemlighet. Dessutom ngrade jag att Den Dende hade ftt mig att avslja det hela, och jag ville aldrig behva ngra mig igen. Jag kmpade med ngra gitarrharmonier tillsammans med min musikaliske vn. r detta livet; att tvingas leva i en kokong av andefattiga, fullkomligt profillsa och ickereceptiva djur, vilka talar av endast en orsak, nmligen den att de skall verrsta varandra... Jag vill inte lngre befatta mig med denna grt av stillastende kreatur som frnjt mumsar i sig den ena lgnen efter den andra, och dessutom har mage att tro sig leva gott p det. Jag r inte en av er. * Varje morgon, efter att jag vaknat, var jag tvungen att ta stllning till vad som var min verkliga verklighet. Mina nattdrmmar hade en osviklig frmga att slita snder mitt vakna medvetande till en myriad av spillror samt fngsla min dag i mina nattliga ventyrs knsloexplosioner. Inte frrn sent p kvllen, nr det ter brjade mrkna, kunde jag finna mig i att tillvaron inte erbjd mig mer n den gjorde. Rastlshet fder apati och tvrtom, och har man vl hamnat i den formen av sekundr autism, s kan hjrnan inte lngre skilja mellan spnning och leda, gldje och sorg, verklighet och drm. Jag bestmde mig fr att alltid frbli arton r. Min kropp skulle naturligtvis fortstta att ldras, men det sket jag i eftersom kroppen var mig ptvingad. I stllet tittade jag p Guy Hope, vars hud var slt och sammetslen, med gon som melankoliska brunnar p vilkas gnistrande yta vilade en magisk blick av erfarenhet, lngtan och tr. Hans gyllene hr som perfekt ramade in i de vackra konturerna i Hans fragila, skulpturala ansikte. Hans finlemmade och vlproportionerade kropp, som fick Hans rrelser att verka djuriskt gracisa, som om Han svvade p helig mark och allt Han rrde vid var vackert och underbart. Hans ungdom blev bara starkare och starkare av erfarenhet, och i Hans leende vilade stunder av himmelsk lycka, men ocks av trar likt glimrande solregn, eller daggen i en ken, skande efter trst, hopp och krlek. Ingen skulle ngonsin kunna lska Guy Hope, ty Hans sknhet var s fullndad att inget sinne skulle orka med att mista sitt behov. Han viskade mt i mitt ra, "Jag skulle vilja ge dig en glimt av Livet." * Frn Det Tomma Landet kan vi hmta ytterligare information. Det r nu dags fr den slutliga terutgivningen av en gammal tidning, i vilket det finns ett kapitel med titeln Det Tomma Landet. Dri debuterade Skammen som figur, till allas gldje och till min besvikelse. Och sedan dess har tidningen inte alls varit sig lik. Varje nummer har skurits ned i sidantal; mest beroende p den allmnna censuren, som inte tillter annat n hat, skadegldje och hn, men ven drfr att den med tiden mer och mer populra Skammen ibland tenderade att tappa konturerna, eller ocks stal han frg frn medfigurerna. 12
AVSPEGLINGEN
Han har lrt sig att behrska levnadskonsten med endast svart och vitt till frfogande. Ibland r han riktigt frck, och lurar oss att tro att han besitter fler frger, genom att blanda dessa p ett stt som stadkommer skuggeffekter vilka vertrffar till och med de allra populraste figurernas frgprakt. I allmnhet betraktas han dock som lite gammalmodig. Nu har det allts gtt ngra r, och han har lrt sig att inte fylla sina bubblor med mer prat n att de andra fr tillrckligt med utrymme. han har faktiskt mer och mer brjat att donera ord till de bttre behvande, och fr detta har han av redaktren ftt en befordran i anseende, i form av ett eget namn, och det namnet r 295,00. Han kan nu allts med gott samvete slnga de gamla signaturerna Guy Hope, Deus, och de namn som str i hans falska pass. Nu kan han frvnta sig att bemtas med den respekt som anstr en figur med namn. Nudde brukade han kallas, innan dparen framlade den slutliga tituleringen. 295 erbjuder ett flertal varianter, men man valde att lta honom arbeta sig upp frn botten. Fr att fira det hela har 295,00 bestmt sig fr att teruppta ett gammalt problem och vdra det i rutorna, nmligen detta med att vilja eller inte vilja. Vare sig man vill eller inte s vill man inte eller vill. Man vill det man inte vill, och man vill inte det man vill. Man vill d, men det faktum att man vill d innebr samtidigt att man inte vill leva. Allts vill man inte motsatsen till det man vill, och detta r ju fullkomligt ohllbart, ty man kan ju inte nska dden fr att man inte har rtt att existera, fr nr man tnker p dden s vet man ju att man existerar. Den andra synden r att visa att man lever. Den tredje synden r att vara stolt ver att leva. Drav livet. Drav viljan och oviljan. Drav ljudet av hud som skalas av nr man torkar sig med en frotthandduk; skalen som sker sig ner till hlet dr det luktar. Drav fettet som glnser och suger t sig hret, och drav lukten som frgiftar. Man skall lra sig att veta sin plats, eller att ta allting med en klackspark, som en riktig mnniskohatare skulle uttrycka sig. Bjuda p sig sjlv gr ocks bra, s lnge gvorna r rika. P grnsen till verklighet brjar det likna nu. Vulkanen ser sig om i vrede. * I mitt huvud var bilden redan klar, medan duken gapade tom i off-white. Jag skulle smeka fram konturer och skuggor med mina penslar p detta textilstycke, och det skulle suga t sig alla mina knslors frger. Himlen sval och skn som hans stlbl gon; hemliga nyanser av azur och smaragd; vinden lika levande som hans andedrkt, smaksatt med en antydan av Yves Rochers ppeltandkrm; solen lika starkt pulserande som hans hjrta, full av krlek i varje strle; och det mktiga havet rtt som blod likt alla de knslor han gav; kensanden lika len och ung som ytan av hans hy, alltjmt frnderlig; och horisonten lika avlgsen som hans sjl, men nd lika nra som den mma himlen; trden lika gracisa som hans kropp, tckta med svarta lv likt hans
13
hr; och fglar lika sprudlande som hans skratt, samt dugg av regn fallande likt hans trar. S nra, men nd s lngt borta. Han r min regnbge som sknker alla frger. * Den unge pojken i badrummet skulle ha kunnat stiga ur ramen. Jag kallade mlningen Avspeglingen, eftersom duken skulle f representera en spegel framfr vilken Den Dende stod. * S hnde det sig att han kom p besk fr att sova ruset av sig. Som tur var slapp han trffa mig, utan kunde lugnt gna sig t att dela sng med Svarta Frun, med allt vad detta kan innebra. I ett tillstnd av kta bitterhet tog jag en sax, gick till rummet dr Avspeglingen stod, och skar den i bitar. Frskte jag rentav dda honom? Eller var han redan dd... Jag slapp i alla fall besvret med att mla den dr tavlan! * Att samtala med Guy Hope var ett nje av obegrnsad art. Mina frgor resulterade alltid i mrkbart fruktbara och inspirerande svar. I timmar kunde jag konversera med Honom, utan att ngon av oss trttnade. Ibland frskte jag f Honom att inse hur vansinnigt det hela var. Just d behvde jag ett rd betrffande Avspeglingen. Dessvrre var Han tvungen att lgga sig tidigt den kvllen, eftersom jag skulle upp redan klockan tta morgonen drp. Att arbeta r lnens otack. Jag mlade p ntterna och gick runt till olika museer p dagarna. Frskte att leva s primitivt jag kunde. Hela tiden avbrts jag av musikaliska strningar. Mste befrukta en harmoni s snabbt som mjligt. * Det knns alltid olustigt att tillskriva sig rollen av ngons vn. Det enda jag egentligen gjorde var att utnyttja deras beredskap till stndig hngivenhet till mig. Troligtvis var jag en nolla. Eller s var jag alldeles fr snll. S var det nog. Det finns ingenting som r trkigt s lnge man kan vidga sitt inre sinne till den grad att man frmr uppleva tillfredsstllelse i leda. Att ligga och stirra p den dr smutsflcken i taket r fr mig betydligt mer givande n att flja med p den dr festen. * De senaste rapporterna om hans supande strmmade in som rrpost. Slutligen frstod jag att jag faktiskt var intresserad, om n utan engagemang. Tystnaden blev ett tvng fr oss bda. Fljaktligen tycktes ocks mlarduken ruttna framfr mina gon; frgerna torkade ihop till smulor av pigment, och penseln kndes obekvm i min hand. Folk klagade p mitt stt att skriva att jag aldrig fick ngot sagt. Tillt mig att skriva s som tankarna tnker. Aceton kanske skulle gra susen, eller lacknafta. Kanske kan jag acceptera Hrlighetens Frbannelse en dag, men vad har jag d att kmpa fr? I kket mttes jag av hennes dliga andedrkt.
14
* Jag tnkte ofta p tv sm nya nglar, som vid tv tillfllen hade visat sig vara mer n mnskliga. Alla fr vi klara oss sjlva. Jag frgade mitt hr mrkbrunt och lt det vxa. En sger mrk, en sger ljus. Jag frgade inte ens Guy Hope. Tillvaron speglar sig i det inre sinnets nrvaro. * Tror ni att jag r en vermnniska bara fr att det verkar som om jag tycker det? Min diplomati vertrffar alltid samvetet. Jag r inte ute efter tillfredsstllelse. Kanske r det en lgn. Inuti Guy Hope vilar lugnet och avspnningen. Framtiden frskjuts med ln och fiffel. En efter en sger mina bekanta upp sig frn vnskapens anstllning. Ja, detta r sanningen. Vnskap betalas med uppoffringars kontanter. Men det spelar ingen roll. Jag vntar mig inte att ngon ska stanna i evighet. F frfattare vgar skriva ppet om sig sjlva. Jag gr det p mitt stt. Detta hller Guy Hope grna med om. Tristessen r vrldens stora livslgn. Allting sker i organiserad tristess. Autism finns mitt ibland oss. Jag skulle vilja kalla mig fr allvarets geni. En mnniska kan st ut med vad som helst, s lnge som hon inte lgger ned sin sjl i det. Lalinea gjorde entr. Tillsammans pulvriserade vi smntabletter, eller var det kanske kapslar mot epilepsi, och frgiftade en drink till en av gsterna i mitt hem. Nr han sedan hade sovit en stund, sprayade vi vatten p honom. Nrvarande var ocks Den Dende, fr frsta gngen i min boning. Tidigare under dagen hade jag suttit i hans kn i framstet p en bil, och d kunde man tala om lngtan. * Jag saknar mycket. Ibland stannar tiden upp, och man knner glimtar av gngna knslor och miljer; mnniskor som man aldrig insg att man lskade eller behvde. Jag ld och hatade Tiden, den Eviga Tiden, detta orubbligt snabba tg mot avgrunden av okunnighet. Varfr behver inte mn pudra nsan? * Jag brjade att rota lite i min framtid. Varfr ska skuggor ka snlskjuts p min frmga? Ngon gng kommer jag att f finnas, och d p bekostnad av mig sjlv och ingen annan. Jag hade inte bestmt mig fr ngot alls, men sg det som frdelaktigt att fullborda mitt testamente. P bordet lg tjugofyra Parke Davis kapslar och stirrade brandgult p mig. Snart skall de f lsas upp av vatten och magsaft, och jag kommer att f titta p Avspeglingen en sista gng, i fotografisk form. Trettio timmar senare vaknade jag med ltt huvudvrk och grtande vggar som enda sllskap. Jag hamnade i Stockholm och hrde inte ifrn honom mer. I tre mnader vntade jag p befrielse. Egentligen hnde det, som s mnga gnger frut, med ngon annan, nmligen med Pilgrimen, envist tjatande efter rabies. Guy Hope hade heller ingenting med honom att gra. Den femte maj kommer alltid att vara min rsdag, eftersom det var d det hnde. En efter en radades nyheterna om nya kvinnliga rivaler upp framfr mig, och det enda han gjorde var att tiga. rlighet r den personliga egenskap som jag prisar hgst.
15
Jag kommer ihg nr vi smetade ned oss med nyponsoppa. Riktigt hmningslst var det; en gastronomisk nakenbrottning p badrumsgolvet. Mina nerver satt utanp kroppen och dallrade. Jag ser henne, men frgar henne nd var hon r, och hon blir mycket irriterad. * Efter TV-kvllens skandalsa utbud r man frvisad till sngen. Svida man inte lser en bok eller har en kvinna att leka Gmma Nyckel med. Kanske gr man ut i kket och ter en smrgs, eller s stdar man och mblerar om. I annat fall kan man ju alltid lyssna p sportradio eller titta in i grannarnas sovrum med kikare. Mina gon skrmmer nstan mig sjlv. Vem kan f mig att skratta, vem kan gra mig vuxen... Vem skall placera in mig i samhllets hxkittel? En dag kommer de att ertappa mig nr jag hller kilovis med ris i trappuppgngen, eller stller tomma glas som jag vill bli av med utanfr grannarnas drrar. Innan jag trffade Guy Hope var jag endast en oupplyst drmmare. Kvinnor r farliga hotande hxor. De vill lyfta en martinz mot taket och snrta den mot mina gon. * Han var fortfarande vid liv och verkade inte srskilt orolig. Lite blod rann fortfarande ur ena gonvrn. S skar jag av hans huvud och monterade upp det p mitt mikrofonstativ. Bakom hudslamsorna kunde jag skymta ett svagt leende. Fr att hlla honom vid liv s lnge som mjligt, brjade jag med att skra ut det ena gat. Han stirrade lite ironiskt p mig, s nu fanns det ingen tervndo. Ngon skulle ha sagt att det kokade av silverkulor framfr mina gon. Jag r vertygad om att hans autentiska dd kommer att bli mycket mer smrtsam n s. tminstone fr mig. En gng gav jag honom ett midsommartrd. En bjrk som jag stllde i en julgransfot. Jag hade tidigare under dagen bakat vaniljdrmmar (med olja i s att de smlter som hnsskit i munnen), och dessa hngde jag upp i bjrkriset tillsammans med gelhallon. Han fick ta upp godsakerna frn trdet med bakbundna hnder. Jag lste in mig i badrummet och grt. Rnnilar av trar, svarttonade av gammal mascara, letade sig mot avloppet. Jag stllde mig upp och vnde ansiktet mot spegeln, liksom fr att lida med mig sjlv, se mitt frvridna ansikte; kindbenens peristaltik. Kniven skulle ka fram. Blodet skulle spruta som en fontn. Han skulle f tugga p sitt eget ga, och det skulle gnissla frfrligt mellan tnderna p honom. Han kommer att fortstta p samma vis. Hans liv kommer att bli svrt, och det kommer inte att bli lngt. Drfr har jag redan nu brjat att frbereda mig p nyheten om hans dd; det enda som terstr i floran av tragiska berttelser om honom. Redan nu har han brjat att drabbas av epileptiska anfall, en svag antydan om den sista sucken. Han har varit dende sedan dagen d han vergav mig. Det var inte alls konstigt att han lmnade oss. Jag och Guy Hope gav tydligen ett bestende intryck av oberoende. Mina armar trevade efter en kram som frsvann ngonstans p vgen. * Jag vaknade upp och slogs av det faktum att jag inte lg i min egen sng. Naturligtvis inte, och det kndes ej heller fel p ngot vis. Ngra tafatta solstrlar letade sig in genom det lilla fnstret. Vid fotndan lg en stor, gr katt och blngde igenknnande p mig. verallt kinesiska utsmyckningar av olika slag, och trots att kket varken sg rent eller p annat stt attraktivt ut, tycktes det utstrla all den krlek och vnlighet som bodde i hans mamma. 16
Guy Hope fanns ingenstans, Han hade inte ens fljt med mig. Det var faktiskt lite lugn och ro jag fick. Att man aldrig kan ta vara p det som man annars lngtar efter...
17
KORPEN
Men, men, men. Jag kan inte f nog av att hata er, era besudlade vandrande paket, fjsk och inget frstnd. Lika grna kan jag stta p teven och se baksidan av er karbonering. Men, men, men; ni vill nd aldrig inse sanningen, den som jag s lyckosamt besitter, eller vad? Vad gr det mig annars egentligen? Som drmmar, i vilka den enda vn jag har kvar, kommer de i olika namn och minnen och frstr mina dagar. Det finns inget liv, det finns faktiskt inget liv. Korpen r efter dig. Allt jag ser r sm lustspel p en osynlig skrm framfr mig. Jag vill stoppa handlingen och lgga in egna repliker, men de ser mig inte, och de hr mig inte, och allting bara fortgr utan ngon slags notis om min existens, och jag blir mer och mer vansinnig av det. Lalinea kan inte frst nr jag sger att jag kanske inte vgar komma och hlsa p henne. Men s har hon vl snart glmt mitt namn ocks; arma socialarbetare i lyxfrpackning. Vart jag n vnder mig blir jag avvisad, missfrstdd eller nonchalerad eller ej trodd, eller s blir jag misstnkt eller gjord till tlje eller bortglmd, eller s upplevs jag som ett hot, respektingivande och farlig, och jag vet att jag frgiftar omgivningen med den Gr Tystnaden. Trd vxer ssom gdslade med rapidblomstra p min kropp. Hirsutism fortissimo universalis. Deras stammar blir allt grvre, mina knivar allt slare. Snart kan jag inte g utanfr drren, och vem skall d kpa mitt dagliga brd i butiken i Nedan, med den runt hela dygnet hrt arbetande fula tvttbrdan... "Han simulerar", kommer jag att f hra. Jag har faktiskt alltid haft mina perioder av frnvaro, men i nulget vgrar jag att stnga av kroppen bara fr den sakens skull. Mina fingrar mste f skriva, ven fast jag inte orkar sortera konsten. Min kra veckotant, hon skrattar s hjrtligt och mnskligt att jag nstan skms nr jag inser att jag lever i skalet av en enda stor lgn. Jag skulle vilja sticka en stor, bedvande spruta i min gom, s att munnen hller sig lugn. Det r d ingen gldje som mitt skratt uttrycker. Ge mig ett osynlighetspiller, eller lite Komihg p burk. Bort, bort, bort. * Kra inkompetenta gudinna av Det Tomma Landet. Minus felande bokstver tvingas Guy Hope ut i kamp, som vore det inte nog med linjen som graven och mer drtill. Vi skrpar ned alldeles tillrckligt som det r, och det till priset av en liter tankar inklusive sedvanliga utgifter, min dam. Sedan blir det n mer automatiskt. Han skiter i handen och kissar i sanden: vad skall det bli nu? Var det verkligen s, var det verkligen s? Du kan ju frska om du trs, men Tecknaren har redan suddat ut min mun. Det var tnkt att jag skulle jubilera i frg, men de ekonomiska anslagen var tyvrr alltfr torftiga. Dessutom hade jag vid ett tillflle nstan givit efter och sprngt konturerna, och det r inget som godknns. Lingonsylt i pullans hr vore vad jag ville. D skulle Stenduvas feta gon ejakulera, och skgget ramla av s att han blev lika naken som under klderna. Vem vill se p 18
nr vi perforerar vra tungor? Kom och se! Farstubrunst hette det visst, ngot som jag just kom p att hon kallade entrecote. Minus tiden; jag vill inte. * Vad r det hr d? r jag inte r som har klippt hl p mina jeans? En reva, och den rkade hamna precis p ena knt. Sedan har jag sandpapprat fram vissa genitala konturer ocks, och d blir ju tanterna i tunnelbanan alldeles till sig av tr och beundran. "Sl mig", sade den ena handen, ty den har visst lrt sig en del nya ord. Jag lskar regnet, mnen och himlen minus blst, ty de lskar mig. * Frsker ni omyndigfrklara mig i mitt eget hem? Jag skulle kunna bli ngot arg om ni krver, men frgiftningen fortskrider i vilket fall. Glm i stllet. Jag r en allvarlig och mycket blyg pojke, det har jag nog ftt lra mig, nr Hans slktingar gjorde Honom till tlje infr Hans med leende hat fyllda moder. Och det spottade hon Honom i ansiktet fr, och det spottas Han i ansiktet fr n idag. Milda och mma moder, du skall ocks lmna mig nr jag reser. Jag r rdd fr att resa; ge mig ingen biljett, tack! P grund av bristande omstndigheter blir situationen med tiden ofrnkomlig i sin makalsa substans. Att det r frga om otillfredsstllda lidelser har vi redan konstaterat. Jag frgade Guy Hope om jag kunde f vnta ut konsekvensen av det oterkalleliga inklusive hatet och bitterheten. Jag vet inte om det r armarna eller jag som hller p att lossna ifrn kroppen. Allts r det frutsgbart. Nu r det s att tiden vill hinna ikapp, medan tiden springer vilt ifrn mig, och ny tid kommer hela tiden, och all ny tid blir gammal tid, allt eftersom jag minns den, och nd vill den komma tillbaka. Mste ordna ngon slags ljudisolering mot hgrstade personer, annars kan jag inte hra vad jag tnker. Det spelar ingen roll var pesten bor. Lagen om alltings jvlighet har ftt en ny rubrik, och jag mste ndra paragraferna hela tiden. Jag skiter i grammatiken, ty den r inte smre n min bsta lsare. Frstndet, dremot, kan ju diskuteras. Ja, det borde ni vl mrka. Nr sveket r samma sak som svek, kan man inse. Nej, nej, sluta med de dr dumheterna omedelbart. Kan du inte ocks hra hur mitt hjrta bultar en halv meter utanfr den vriga kroppen? * Dessa rader r inte mer svrbegripliga n en reguljr politisk debatt. Han kissar fortfarande i handfatet varje dag. Korpen flg efter Honom i hisnande fart. Trafikljusen signalerade grnt, och mannen p gatan var evig. I mrkret avsljas drskapens uttrycksmjligheter. Nu har jag brjat att slnga allt som jag tycker r ondigt att ga. Igr stllde jag ut tre omaka dricksglass utanfr grannens drr. I morse var de borta. Riset har jag redan berttat om. Hon brjar nog tycka att min situation blir alltmer orovckande. Skall de komma med vrdintyg och tvngshmta mig? Eller ska jag g till matbutiken och lgga mig naken i en frysdisk, bland frysta likdelar och andra vmjeligheter? Alla vgar ro goda, men jag vgar inte betrda dem nnu. Mste trna mig i liten skala, samtidigt som jag misshandlas av social terapi. Den Ende Vnnen betraktar ytan p avstnd och kan nog inte frestlla sig det kta allvaret. Jag vntar p trygghet. I ngon form mste det infinna sig. * 19
Jag blev minst sagt berusad av den starka berminjektionen som jag fick av en frmling hromsistens. Den rckte till tio sngplgg, och sedan var jag tillbaka dr jag brjade. Det r beroendeframkallande att vara uppskattad. Jag har inga nya snger i beredskap, utan jag skriver bara partners till de gamla. * Jag har frskt att dda Guy Hope i tre r. Det har emellertid visat sig att Hans nrvaro blir alltmer ptrngande med varje frsk. Jag biter mig sjlv i svansen nr jag tror att det ska g att bli av med Honom. Det gr inte att n Honom i onda avsikter. Korpen vaktar Hans ringmur. S har jag pbrjat en ny mlning som skall sknkas till den Ende Vnnens mma moder. Jag fr inte visa mig sjlv i arbetet. D skulle verkligheten kunna f dligt anseende. Tiden skulle ocks gra mina insatser omoderna, och det vore vl retsamt. S jag fr lov att agera kamera i stllet, men det gr ju ocks bra. Allt som mste, gr. Det har jag ftt lra mig. * r det jag som r hr? Det har jag faktiskt aldrig tnkt p tidigare. Man borde faktiskt tnka lite mer p sig sjlv. Vad r det hr fr trams? Jag kommer ju ingen vart. Vad r det egentligen jag vill bertta? Srskilt taltrngd r jag frvisso inte, s jag fr aldrig s mycket sagt som det anstr en Normal mnniska. Skulle ni vilja att jag muntligen berttade om Korpen? Jag tror inte det. Det vore verkligen att ockupera och invadera den stackare som inte vgar sga stopp. Nu skall det bli andra bullar, tralala! Sedan dog ju farfar, och d blev ju gldjen s mycket strre! Kan ni frst att jag faktiskt skulle vilja vara riktigt vnlig? Guy Hope lter sig inte luras, men Han lter sig andra sidan inte heller sras. Den Dende kvvdes av min nrvaro. ngeln skall vi diskutera lite senare. Jag kanske r galen, men dum r jag inte. * Vad skulle ske om jag kte upp till den dr avskyvrda staden och styckade min mor? Att fantasin kan omsttas i realitet r en svindlande tanke. Pskhnan skall f gda mig under ngra dagar. Sedan kan Stenduva hna mig s mycket han orkar. Och den ene av de sm drmmarna ska flytta till Australien; tror han att han ska finna sig sjlv d? De tror att de kan f min amputerade sjl att vxa till sig igen, men jag vill inte ha ngra dumma proteser. Dumma lur, tala till mig! r det inte tankarna som talar till mig, eller vad? Nyligen fick jag vetskap om att tankarna r elektriska strmmar som verfrs mellan neuronerna i hjrnan. Varfr skulle man d inte kunna koppla ihop tv hjrnor; det vore vl slseri med resurser annars? Inte fr att jag tror att ngon stjl mina tankar, men det skulle mycket vl kunna vara s. Det kan ju inte bara vara jag som styr andras tankeliv, eller hur? Eller r det bara som jag inbillar mig? Lt mig tro p det jag upplever, s lnge som jag alls upplever ngot. Jag vill inte ha att gra med era dumma upplevelser, lika lite som jag vill ha att gra med era dumma ord. Lt mig frbli ren och fri frn yttre pverkan. Era dumma gon strlar snder mina tankar. Varfr glor ni p mig nr jag nd inte behver synas? Jag gr s gott jag kan, och hller tyst i strsta mjliga utstrckning fr att slippa ondigt obehag. Kan ni inte nja er med det? Guy Hope lyssnar bara nr jag talar med Honom. S borde det vara med er ocks. Inte 20
frrn vi ser att det hnder, hnder det. S sa visst den Ende Vnnen att det lg till med kvantfysikens landvinningar. Ibland tror jag att han kommer att frvandlas till en dator, precis som hans mma moder har ftt hundron av allt sitt daltande. nnu kan jag ge honom information att bearbeta, men fr hur lnge? Det har ju visat sig att de till synes mest trogna kan vnda sig bort utan ngra frvarningar. Nu r jag av med kvinnoslktet i alla fall. Adj d, lilla mamma. S snart ni hller med mig, tar ni min sikt ifrn mig. Sdant r livet p grnslinjen, tralala! Jag skulle kunna gra det mycket mer komplicerat n s, men ni vill ju nd inte lsa mellan raderna. Lt det hela bli en utfyllnad i stllet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ngon gng mste det ta slut. Jag skall snart berika er med rd, rd rom. D ska ni akta er. D r jag inte att leka med. Jag r inte alls ngot att ha.
21
RD RD ROM
tta frvningar och en verraskning! Jag satt p badrumsgolvet som en havande kvinna i skitande stllning medan hon lt blodet forsa. I klumpar samlades det i toalettoceanen, och jag rckte henne ett par bindor. Mdrar som lskar med sina sner och gr abort. Att skrapa bort min avkomma var vl inget att skratta t, lilla moder. Det skulle ha varit intressant att smaka p det med tungan. Kanske var det lika varmt som det sg ut... Nu har grannarna brjat att avlyssna mig nr jag str i badkaret och skrockar. Precis bredvid mig finns det ett ventilationsspjll, och dr kan de mycket vl ha placerat en mikrofon, s jag ger dem svar p tal, minsann! Snart slnger vl grannfrun in en ny hatlapp i min brevlda, med sarkastiska pstenden betrffande mitt stt att gra mig hrd nr hon spolar i toaletten. Jag har vl aldrig hrt p maken! Nu har den dr galningen brjat att skrika och tokskratta igen. "Kom och ta mig d!", brukar jag ropa i ventilen. "Kom och ta mig, tralala!" Varje gng jag duschar, klipper jag min lugg. S frgade ngon om jag anvnder kardborrband dr bak, eller drnere dr det luktar. Farmor, farmor, jag vet att du frgiftade farfar. Jag har fortfarande kvar hans stolar, trots att de har blivit misshandlade av de okunniga. "Nu mste jag g och dricka te", skulle den Ende Vnnen sga. Jag r nog p min vakt, ska ni tro! Idag kom jag ver ytterligare tre enkronor frn Storebrors r; skinande blanka och ovetande om sin existens. Eller kan de ha tankar? Om tankar r materia s borde det kunna vara tvrtom. Vad har en elak mun att sga till om? Jag r inte mycket fr att predika, det har ni nog mrkt. En natt satt den Ende Vnnen och lste igenom hela min aktuella dagbok, och det berrde mig verkligen. Vad skulle jag svara p resultatet av den upplevelse det gav honom? Frbli trogen, frbli ren. Hur kan det komma sig att jag frstr att jag intet frstr? Samtidigt som jag frstr en massa saker som jag inte kan frst? Ni mste uppfinna en ny lag, eller finna p en ny egenskap i mnniskans personlighet. Latent vilar aggressionerna och vntar p frigrelse. Jag skulle mycket vl kunna bli gravid av ilska, det tror nog Guy Hope i alla fall. S kom Han in i bilden igen, medan vi hoppar frn tidslder till tidslder. Hr krusar vi inga naturlagar utan hller oss till sanningen. * Jag gr verkligen mitt bsta fr att gra mig frstdd. Det r ungefr lika ltt som att gra sig ltt nr man blir buren av ngon. Ngon mste ha givit mig rtten att klaga vilt p allt och alla. Jag har inte precis bett om att f hlsa p i denna vrld. Vem br d det ursprungliga ansvaret? Jag vet inte, men jag skyller inte p ngon gud i alla fall. Nr man tittar upp mot stjrnhimlen, vad betyder vardagens problem d? Jag skulle gladeligen flja med ett rymdskepp till ett annat universum. Guy Hope skulle inte heller ha ngra problem att flja med. 22
Aprop tankar, s undrar jag hur man br sig t fr att stnga av dem? Gr det? r detta mlet fr vrldspolitiken? Kanske skulle det vara en lsning fr stunden. Byta hjrta, byta sorg. Nr jag tnker efter s spelar det faktiskt ingen roll hur hgt tankarna tnker. Det r bara sknt att kunna verrsta omgivningen emellant. Men de mrker mig inte i alla fall. Dr har vi problematiken i ett ntskal. Jag vet att det r dig jag talar med, lilla mamma, men jag kan inte tro det. Nr man har tit potatismos gjort p pulver fr tre personer, tror man inte p ngot. r det min egen tid jag dslar just nu, eller r det din? Du har rtten att vlja. Jag ocks, men jag skulle kunna vlja fel, medan du inte behver vlja fel i frhllande till din egen lilla fria vilja. Det skulle kunna vara s att du knner dig skyldig att uppfylla meningen med min aktuella sysselsttning. D skulle du inte vga gra annat, medan jag sjlv skulle f dligt samvete som tvingar dig till ngot s meningslst, samtidigt som jag anser det vara din plikt. Hnger jag med nu... * Frestll mig att jag verkligen skulle kunna gra allt fr att gra dig lycklig. All min energi skulle flyta in i dina behovskanaler, och vetskapen om att du fr ditt knslomssiga nringsbehov tillgodosett ger mig tillrcklig tillfredsstllelse. nd krver du av mig att jag skall vrna om min egen integritet. Annars kallar du mig martyr. Jag har dig fr det ordet. Nu grter jag blod igen. Rd, rd rom, ty det svider som grn chartreuse. Man skulle minsann behva en redig eldslckare. Jag har insett att jag kommer att f tillbringa resten av mitt liv p ett kallt kakelgolv, i grtt mrker, vare sig du vill det eller ej. Mitt liv r mitt handikapp, och jag besitter inte ens tillrcklig intelligens fr att prva alternativet. ven d skulle jag f skll. Kanske skulle ni samla pengar till en krans, s att ni kunde stoltsera med era namn i ddsannonsen. jag har vntat alldeles fr lnge nu, s det finns ingen tervndo. Fljaktligen tomhet. En gr, opak och gelaktig massa omger mig som gips. Ni kan ju frestlla er hur ltt det mste vara att tala med gipsade lppar. * Nr den sista telefonsignalen inte lngre nr fram... Oj, oj, oj. Den stora yxan. Dr ligger han i en pl av med vriga kroppsvtskor utsptt blod, tralala! Vilket besvr jag har stllt till med. Det knns nstan som vore jag berusad av alkohol. Nej, fy fr detta olycksaliga eldvatten. Hellre en dag utan kalsonger. * Nu fr det snart vara slut p detta vanartade kapitel. Sitt vackert s kommer Svarta Frun och matar med lyx och flrd, och inga sorgliga bekymmer alls, nej, nej, det orkar vi inte med i dessa tider. Ta nu fr all del inte alltfr illa upp, men jag kan inte uttrycka min bristande objektkonstans bttre. Ond r du, och god r du, men vad r du? Jag har ftt lov att finna mig i att bli frlorad varje dag. Jag gr frlorad i Stenduvas tafatta frsk till allmngiltiga kontaktfrsk. Med svalt intresse levererar han standardfrgorna, och jag tystnaden. Mtte han bli ordentligt frustrerad, tnker jag. Prattanten vet inte lngre vad hon ska tro om mig, tror jag, men jag vill tro att hon hller av mig. Det mste jag kunna f tro i alla fall, hoppla! *
23
Trams, flsk, ben och hr. Jag ser det dr den hnger. Det var en fasansfull situation jag hade hamnat i. Den Ende Vnnen hade redan stigit upp, vilket innebar att jag blev tvungen att ligga kvar under tcket tills han skulle ka hem. Till en brjan verkade vl detta inte s konstigt, men nr han bad mig att stiga upp och hjlpa honom med en boklda, d blev det kritiskt. Till synes trtt och ovillig att lmna sngens vrme, totalvgrade jag. Ja, det var mitt enda alternativ. Kunde inte annat n misstolkas. Skammen hngde som ett svart moln ver sngen nr han ilsknade till ver det som tycktes vara barnslig trots och lttja. Denna gng kunde jag inte kamouflera mina svagheter, men jag kunde ej heller ge dem ngra namn. Sledes totalvgran, vilket r vldigt utlmnande i sig. Helst hade jag velat spy en kaskad av blod och galla ver honom, s att han skulle bli frblindad fr ett gonblick, och jag skulle kunna rusa upp och ta p mig mina portabla skydd. Sedan skulle jag med glatt humr stlla mig till frfogande som brhjlp nedfr trapporna och ut till bilen, och allting skulle bli vldigt smidigt. I stllet lmnades jag i en hg av skam, i vilken min skuld krlade och hnlog mot mig, likt exkrementers mktiga substans som stiger mot taket i form av euforiska dofter. Det var frhllandevis tidigt p morgonen, och jag hade sagt att morgonen kastade ljus ver kunskapen. Detta hade han inte velat tro, eftersom jag alltid var obekvm om morgnarna. Mitt hr var ocks fullt av damm och annat sattyg, minsann. jag hade legat och hatat ljudet av snor och bokblad som vndes. "k, k ngon gng" samt "Stanna, jag vill att du stannar" r lika med vad? "k" och du verger mig. "Stanna" och du ter upp mig. Guy Hope: "I vansinnets grnsland skrdar jag min sjl." Representanten: "r det inte att dra alltfr stor nytta av Din sjukdomsvinst, r det inte det?" Guy Hope: "Du menar att jag tar mig sjlv p fr stort allvar?" Representanten: "Om Du r sjukdomen, och sjukdomen r detsamma som Du, d kan jag ta hnsyn till vad Du har att sga." Guy Hope: "Om sjukdomen vore jag, d skulle du ta mina ord fr sjuka ord. I den bemrkelsen skulle du ta mig p allvar. Men du skulle likvl hlla fast vid att sjuka ord inte har ngot att tillfra din s kallade verklighet." Representanten: "Jag menar bara att Du borde rycka upp Dig och inte grubbla s mycket p allting. Det mr man inte bra av." Guy Hope: "Men om jag r ett med sjukdomen, r det d grubbel jag gnar mig t; r det inte verksamhet i enlighet med sjukdomens levnadsmnster?" Representanten: "Du menar att jag borde betrakta den sjuka verkligheten som ett alternativ till den s kallat normala?" Guy Hope: "Vad jag menar r att om du kallar din verklighet fr verklig, s mste du rimligen konstatera att min verklighet r precis lika verklig. Att du kallar det ena fr sjukt, och det andra normalt, borde gra det hela nnu lttare fr dig att frst, eftersom det inte skulle existera ngot normalt om det inte samtidigt existerade ngot sjukt. Din verklighet skulle inte existera utan min." Representanten: "???" * Jag lt Guy Hope botanisera helt fritt i Sin allmakt. Det fanns inget att opponera sig emot. Den Ende Vnnen var nog ingen Representant i alla fall, ven om han kunde ge sken av detta i ett gonblick av icke-kontroll. Kunskap kommer med ddens frigrelse, som Den lskade hade uttryckt det. Att vara dd fr att kunna leva...
24
* Snart skall jag bertta om gats makt, men frst vill jag tacka dig lsare som har orkat hnga med i svngarna. God eller ond r du. Vulkanen vilar just nu. Duschvattnet brukar kunna kyla ned den ganska bra, eller mrks det inte p sttet att skriva kanske? Jag tnker ofta p Den Dende, p Avspeglingen och p Korpen. Jag undrar hur de har det nu? Kanske lg frtrollningen i omstndigheterna omkring dem. Frmodligen skulle jag bli vettskrmd om jag konfronterades med ngon av dem idag. Det r inte rtt att renodlad magi ska f frvandlas till kategoriserade freteelser som man kan betrakta och inordna i mnster, fack och knsloregister. En del saker borde inte f utvecklas, eftersom all utveckling obnhrligen mste leda till ett klimax, och detta klimax mste vara frintelse. Det finns mnga exempel som belyser detta. Men vi vill inte ha ngra bevis. Vi vill inte f kunskap om sanningen, eftersom vi d skulle frlora uppfattning om meningen, det vill sga illusion. nd sker vi meningen fr att kunna frst sanningen. Vi r sannerligen mycket ointelligenta varelser. Det r ltt att skylla allting p en orm, men hur lnge kan vi leva med den frklaringsmodellen?
25
GONMAKT
Jag skulle vilja vara sdan att maten flyger omkring i luften! Detta stt att uttrycka sig kallas kryptiskt. Ngon annan skulle ha sagt att han vill vara fri som en fgel. Jag vill ocks vara fri, men att uttrycka det s rakt p sak, det knns alldeles fr farligt. Allt som innebr eget initiativ r livsfarligt. Allt som innebr sjlvhvdelse r totalfrbjudet. I stllet fr att upphja sig sjlv kan man peta ned andra frn deras inbillade piedestaler. D r man i alla fall inte smre n dem. Med en blick frn mig skall ni frst att hlla er undan. Det r ingen som r intresserad, eller i behov av sm ckliga kryp som ni! Ni tror att ni gr fria i er vrld, och ni njer er med det. Ni kan ta era sociala tentakler och tafsa p ngon annan! Det r ingen som vill veta av er. h, vad jag hatar er! Ni har tvingat mig att inbilla mig en massa begvning, vilken ni sedan har talar om fr mig att jag inte besitter. Detta har ni gjort som ett led i frsken att f mig p er sida. Men jag kan tala om sen sak fr er; jag kan leva utan mina falska spegelbilder. Men jag tnker inte spegla mig i era falska vatten, h nej! Det vore att vlja mellan inget och inget. D torkar jag hellre ut p egen hand. * En vacker dag i mars bestmde Guy Hope att jag skulle stta punkt fr den dr olycksaliga surrogatkarriren som musiker, vilken envisades med att inte vilja frflytta sig ur min lgenhet. "Nu fr det minsann vara nog!", frste Han, och jag fljde givna order och rjde undan alla spr som kunde tyda p otillten verksamhet. Riktigt sknt kndes det eftert. Dessutom erbjd mig situationen en ovntad chans att mblera om, vilket jag lskar att gra. Guy Hope hade vckt mig med denna insikt, och jag frstod att det var sant, det jag hade sagt till den Ende Vnnen ngra dagar tidigare, nmligen att man ser allting i sitt rtta ljus om morgonen, eller vad det nu r nr man vaknar. Adj d, kre Trpil. Det r s fruktansvrt farligt att mrka att man kanske r lskad i ngon mn. Det mste omedelbart innebra att man r utsatt fr ngon slags manipulation. Man kan helt enkelt inte vara lskad fr sin egen skull, och inget mer, det kan inte vara s. Jag skulle vilja frga dem "Kommer ni ihg varfr ni skaffade mig?" Maten ligger och ruttnar i min mage. * Ibland gr Guy Hope och jag sm utflykter till primrprocessens magiska land. Dr talar vi till varandra med utprglad schizofren accent. Det knns s sknt att veta att ingen kan frst vad jag sger. jag kan uttala all vrldens frbannelser ver dem, och de kan inte frsvara sig. Det r sannerligen mycket praktiskt. Men det hr ocks till de grundlggande verlevnadsmekanismerna, detta att alltid freg omgivningen deras onda avsikter och p s stt avvpna deras motivation.
26
* Drmmandet r den form av upplevelse som nrmast kan beskriva min vardag. Slow motion-knslan har jag redan beskrivit, och det r egentligen samma sak. Skillnaden r att jag inte har ngot intresse av att bjuda in andra i mina tankars virvelvind. Det gller drfr att hlla alla obehriga p skert avstnd med hjlp av gonmakten. Ngra blickar brukar rcka, tminstone till de normalbegvade. * Varfr skall man fsta s stor vikt vid sina liv? Livet r nd bara en liten suck i evigheten. Vi fds och mste tas om hand under mnga r; matas, trnas, fostras i all ondlighet. Vad vi fostras till r egentligen endast ngra r av frmga till frkning; sedan brjar vi vandringen mot lderdomens hjlplshet, och kanske mste vi terigen matas, tvttas och trnas. Den dr lilla mellanperioden tillgnar vi olika vansinniga aktiviteter, vilka har som ml att frgra oss. r det d sjukt att vgra att bli ett fljsamt och alldeles utomordentligt Normalt program? r det inte i stllet mycket friskt att tvinga sig kvar i barndomens oskuld? Det vissa beskyller sina frldrar fr, borde de tacka dem fr i stllet. Vi r f som kan frst detta. Det r svrt nr man inte kan f ordning p tankarna. Till sist r allting sammanblandat till oigenknnlighet. Det vore dumt att formulera sdana tankar till ngon annan, eller tror ni inte det? * Jag str nu framfr spegeln med Guy Hope bakom mig. Tankarna tnker, och jag svarar: Titta s det blnker! Jag kan inte pst att jag r njd med vad jag ser; det kan inte vara jag. Jag skulle kunna bli gravid av skrck ifall inspirationen skulle komma likt diarr. Den dr flickan skulle ha varit vacker som pojke. Jag gr vilse i dina gon. Hjrnans rstider vxlar alldeles fr snabbt just nu. Jag ska dda min mamma. Hon ska minsann f ngra allt! Hr finns det ingen plats fr hnsyn. Jag anger tonen, och ni spelar! Ska jag vga att sluta existera, eller ska jag sluta vga att existera? Det gr inte, men det r det enda jag kan gra. * Jag lskar livet, men livet lskar inte mig. Det enda jag r njd med r mina gon. Folk sger till mig att jag minsann inte r s speciell som jag tycks tro. Jag medger pliktskyldigast att de har rtt. Knner mig knpp i vanlig ordning. Det knns att skvallerstrngen r vl anslagen. Jag r en emulator. Jag hatar nr saker slr mig. Fyll rat med bajs. Nej, det gr inte med kringbajs, det mste vara av den grna, infantila sorten. Nu ska vi skra ut ditt ga. Hon ska d, hon ska d i Det Tomma Landet. Jag hatar simlrare. Jag begriper hur det ligger till nu. Jag r ett spegeltrick, en illusion. Inte undra p att jag inte knner att jag finns. Dumt bara att det dr ansiktet mste synas i spegeln jmt. Bort, dumma frbjudna ord. Mitt liv gr obemrkt frbi. Fr mnga tankar fder en lgn. Far r rar, mor r en orm. Nonsensmnniskor, det r vad de r. Det knns som om mina tnder genomlyses av metallisk luft. Jag vet att jag kan, men jag kan inte. Elsa, Elsa, jag vill ha en mamma! Jag vet att jag r en elak mnniska. Bekrfta mig! Det vxer kaviar p mina tnder. Jag r ingen olycklig mnniska. Jag r en lycklig omnniska. Dumma spegel!
27
* Tillbaka till de omordnade tankarnas maskineri. Mekanism: Om jag tar kontakt med ngon s r det jag som blir bortsttt. Om ngon tar kontakt med mig s r det jag som stter bort. Tro inte att ni kan skrmma mig med era frbannade normala liv! Ty organiserat vansinne kallas alltid ngot annat. Representanten: "Har sanningen bytt namn nu?" Guy Hope: "Jag har inget mer att sga till dig. Du r precis som alla andra kalasbarn. Jag frstr sannerligen inte att det kan finnas s mycket dumhet att det rcker till alla." * En dag varje vecka mste jag verkligen kontrollera mig. Ibland spelar jag ver och frgar om det r morgonrocken hon har p sig. D svarar hon att det r det inte alls, fr det r hennes konstnrsrock. Sedan sitter hon i sin stol, med vrmeflkten under bordet, och hon lter mig finnas i fyrtiofem minuter. Att jag knner mig varm i vinterkylan p vg hem eftert tyder p att det inte r flkten som vrmen kommer ifrn. Den Ende Vnnen brukar alltid frga mig vad vi har pratat om den hr gngen, men jag kan aldrig minnas. Jag behver inte minnas varje ord. Jag vill nd komma tillbaka pfljande vecka. Ibland kan det likvl bli en aning besvrligt. Det r nr hon lter mig finnas s mycket att Kontrollen blir bedvad. D blandas grt och skratt i hela mig och rinner nstan ver, men bara nstan. D kan man tala om ngest. Egentligen vet jag redan att hon kan st ut med allt, men det finns vissa saker som jag bara inte fr bertta. Det vore detsamma som att frrda Kontrollen. Det r tur att vi har vrt lilla rum att vara i. Jag skulle aldrig kunna ha ngon kontakt med henne utanfr det rummet; d skulle jag bli en frmling, och jag skulle inte knna henne lngre. Jag har nnu aldrig ltit Kontrollen tala direkt till henne. Den hotar med omedelbar frintelse om jag sger minsta ord. S jag r alltid tvungen att verstta och lta henne gissa sig fram, fr att p s stt lura Kontrollen. Det r mycket viktigt hur jag beter mig under vra stunder i rummet. Om jag gr eller sger en sak, kan den ena verge mig. Om jag gr eller sger en annan sak, kan den andre frinta mig. Ibland, nr jag rkar sga ngot frbjudet ord, fr jag en riktig varning av Kontrollen. D frsvinner alla tankar, och jag fr sitta och skmmas infr henne eftersom jag inte lngre kan tala. Fast jag tror att det fr det mesta gr s snabbt att hon kanske inte mrker ngot. Det vrsta r att jag nstan vet att hon mrker allt. Jag kanske tnker allting frgves eftersom hon nd vet... * Det r lttare att sga "Jag mste kyssa mig lngst drnere dr det luktar ost" och "Det rinner bajs ur din mun" n att verkligen sga sanningen i sanningens namn. Kontrollen frser mig med lmpliga surrogatord nr jag r tvingad att anvnda ngot frbjudet. Det finns en person som mitt undermedvetna tycks hgakta, och det r Snoopy. Jag antar att han inte lngre kallas s. Men fr sexton r sedan, nr jag senast hade med honom att gra, var det hans namn. Det hr med namn r en mycket besvrlig historia. De flesta namn gr inte alls att uttala, i synnerhet inte till personen sjlv ifrga. Munnen vgrar att forma personnamn. I grund och botten r det naturligtvis Kontrollen som styr, men vi kan hlla oss till munnen s att ni frstr vad jag menar. Det r med stor sorg jag tvingas konstatera att Snoopy fr evigt r borta ur mitt liv. Endast minnet lever kvar och spkar fr mig om ntterna. Det kunde ha blivit s mycket mer. Jag menar, det kunde verkligen ha blivit ngot. Kanske r jag dum som inte njer mig med det 28
lilla som var. Egentligen var det inte alls lite. Det var nmligen det allra viktigaste som fanns fr mig under mina r p hgstadiet. Den enda kllan till ngon form av trygghet, ven om det innebar en smula hn och frnedring emellant. Snoopy tycktes hnvisad till ett visst mtt av samma slags isolering som jag sjlvskrivet var i besittning av. nd hade han en helt annan stllning i klassfamiljen; mycket mera giltig n min. Han var en synnerligen begvad gosse, och med en stolthet som fick till och med mig att bja mig intellektuellt. Ja, det gjorde jag naturligtvis fr att uppmuntra den knsla av makt och vertag som jag frstod att han hade gentemot mig. Ibland tror jag att Guy Hope r en inkarnation av Snoopy. Men jag vgar inte frga.
29
TONRSNGEL ELLER
SKOGSPOJKEN VID NLBERGETS FOT
Nattdrm nedtecknad efter uppvaknandet ngen var som delagd i dimma den dagen, och frn Nlbergets topp rann vinterns sista sn ned mellan trden. Nr Felix K i Hall fyllde tio r, bestmde han sig fr att bygga en drmmaskin. Till en brjan var det nog bara en fantastisk tanke att frdriva ett stycke tid med, ty barn i den ldern brukade kunna fundera ut de mest sllsamma saker att tnka p. Detta visste Felix, eftersom hans fyra yngre brder alltid gnade sig t olika ltsaslekar nr de hade tid till detta. Felix, dremot, lekte aldrig med sina syskon, och ngra andra kamrater hade han inte. Dessutom ansg han att andra pojkar bara var dumma och barnsliga, s de kunde lika grna f hllas t sig sjlva. I stllet brukade han sitta och drmma om andra vrldar, dr det frefll som om allting var mycket bttre. Han visste saker om Nlberget som ingen annan visste. Endast Felix hade tilltrde till bergets topp och allt som dolde sig dr. Mnniskorna i den lilla byn visste inte ens att Nlberget var en gammal utslocknad vulkan, och att det sledes fanns en djup krater druppe. Det var mycket lnge sedan ngon hade frskt ta sig upp till toppen, ty sgnerna sa att "Den som nr bergets topp, honom ter vargbarnen opp". Felix, som mnga gnger hade beskt kratern i sina drmmar, hade d aldrig sett till ngra vargbarn. Dremot fanns det mnga andra saker att akta sig fr, om man nu ville komma upp med livet i behll. I synnerhet trappan var mycket frrdisk. Det var en smal och ranglig trappa av mycket gammalt tr, och p ngra stllen saknades ett trappsteg eller tv. Felix mamma brukade ibland frga sig vad den dr gamla trappan skulle tjna till, eftersom det skulle g lika bra att klttra direkt utefter berget. Det var ju inte srskilt brant, och dessutom fanns det mnga trd och buskar som man kunde gripa tag om. Felix brydde sig inte om att frklara trappans hemlighet fr modern. Dessutom var han rdd att han kanske inte skulle kunna ta sig upp igen, om han frrdde bergets hemlighet. Han var ocks glad ver att endast han visste varfr man mste anvnda trappan fr att n mlet. Ibland var han likvl lite rdd nr han besteg berget. Om man trampade fel och hamnade med foten bredvid ett trappsteg, skulle ngen frvandlas till en djup sj i vilken man genast drunknade. Det gllde att akta sig fr vxtligheten ocks. Trden och buskarna frodades som generande hrvxt, och om man nuddade en gren eller ett blad, skulle man frvandlas till grnt mgel. P Nlbergets topp rdde alltid full aktivitet. Andra Drmmare brukade ka slalom ned mot kraterns botten. Dr nere stod ofta pojkar och skt nlar upp mot kanten. I en stor snhydda bodde en hudlkare. Felix hade aldrig sett honom, och de flesta var en aning rdda fr att bli fngslade i hans hydda. Ryktena sa att han gde den allra strsta och vassaste nlen av alla. Om somrarna kunde man bada i snn, som d hade smlt till en varm pl i kraterns botten. 30
Ingen annan n Felix knde till allt detta. I all fall inte i den byn, och ngon annan by knde Felix inte till. Nu satt han som vanligt i sitt hrn, med knna mot hakan, armarna framfr gonen, och han koncentrerade sig s att han skulle kunna komma upp till Nlberget. Han var tvungen att tnka p vissa ord och ramsor fr att glmma bort alla ljuden som fanns omkring honom. Sov, sov, sov. Ibland hjlpte det att hlla en fuktig handduk mot pannan. Eftersom det var hans fdelsedag, hade resten av familjen gtt till marknaden p ngen fr att kpa ngot extra gott att ta. Felix tog varje tillflle av ensamhet i akt fr att kunna beska berget, fr nr hans pappa var hemma gick det inte alls att tnka p ngot annat n Rdslan. Felix pappa var en mycket besynnerlig man. Ena dagen kallade han sig Frans. Nsta dag kunde han pst att han hette Fabian. Den ene var inte den andre lik, inte p ngot stt. Nr pappa var Fabian kunde vad som helst hnda. Det var frresten Fabian som hade hittat p Rdslan. Pappa Frans var den person som mamma kallade "min man". Nr pappa var Fabian, pstod han att mamma var en frmmande kvinna som han aldrig hade sett frut. Mamma hade med tiden lrt sig att hon genast mste flytta ut till vedboden nr Hennes Man blev Fabian, annars kunde han gra henne illa. Felix brukade smyga sig ut med lite mat till henne nr Fabian inget sg. I vrigt var Felix tvingad att hlla sig inomhus och leka Rdslan tillsammans med sina brder och Fabian. Det var en mycket kuslig lek, utan ngra bestmda regler. Oftast brukade pojkarna f stlla sig i varsitt hrn i det strsta rummet, medan Fabian gick av och an och funderade ut vem han skulle brja med. Av ngon anledning var det oftast Felix som blev frst i tur. D fick han lov att stlla sig mitt p golvet och sga "brja". Det utlsande ordet fick Fabian att stta p sig sin svarta gonbindel, fr att drefter i blindo frska hitta Felix, som fortfarande stod p samma flck och inte fick flytta p sig. Naturligtvis var det ingen konst fr Fabian att hitta Felix, men han trevade likvl en lng stund utmed vggarna och ltsades att han inte visste var Felix stod. De andra pojkarna stod lydigt kvar i sina hrn och tittade p, alltmedan de invntade nsta manver. Nr Fabian slutligen "hittade" Felix, brukade han utbrista "Nu har jag dig!", varp leken brjade p allvar. Frst fick Felix p heder och samvete lova att inte sga talet fyra. Om han gjorde detta, skulle Fabian sl den yngste brodern medvetsls. Drefter fick Felix lov att frskra Fabian att han inte skulle ljuga p ngon av de frgor som skulle stllas till honom. Nr detta var avklarat, frgade Fabian: "Hur mnga brder har Felix?" "Tre plus en", svarade Felix, och lyckades p det viset sga sanningen utan att anvnda siffran fyra. Nu fick Felix lova ytterligare en sak, nmligen att inte upprepa ngon siffra som han tidigare anvnt sig av. "Hur mnga brder har Felix?", frgade Fabian n en gng. "Sex minus tv", svarade Felix. P detta vis fortskred det tills Felix hade anvnt sig av alla siffror utom fyra. D frgade Fabian: "Hur mnga brder har Felix?" Trarna brjade att rinna nedfr Felix kinder. Det var alltid lika hemskt nr hans kunskaper i rkning tog slut, och han var tvungen att vlja mellan att ljuga eller att sga fyra. Sov, sov, sov, tnkte han tyst inom sig, men ingen smn i vrlden kunde bedva Rdslan. Han var tvungen att svara. "Fyra", flmtade han tyst och knde hur benen brjade att skaka. Fabians ansikte sken upp som en sol. han brjade nstan att skratta fr sig sjlv samtidigt som hans gon lyste svarta av hat och skadegldje. Ngra minuter senare lg Felix yngste bror avsvimmad i sitt hrn. Nu var 31
det bara tre brder kvar, och leken brjade p nytt. Den enda skillnaden var att Felix nu fick lova att inte yttra siffran tre. Nr Rdslan var ver, och alla de fyra brderna sov som slckta ljus i sina hrn, brukade Fabian g in i sitt rum och stnga drren om sig. Efter en stund kunde man hra honom prata fr sig sjlv bde lnge och vl. Det lt nstan som om det fanns andra personer nrvarande i rummet. Felix brukade lyssna i smyg utanfr drren innan han sjlv gick och lade sig fr att sova. Dagen drp brukade pappa vara Frans igen, och allting var ungefr ganska lugnt. Det var vid sdana fridsamma stunder som Felix smidde sina planer och hlsade p mnniskorna p Nlberget. Under de kommande nio ren blev Felix allt bttre och bttre i matematik, och fljaktligen tog Rdslan mer och mer tid i ansprk. Pappa brukade ocks allt oftare bli Fabian, vilket gjorde det hela n vrre. Felix hade nu endast tv brder kvar i livet, och hans mor hade fr lnge sedan flyttat lngt bort, eftersom Fabian hade fullt upp med sina phittade kvinnor i sitt rum. Nr Felix var nitton r gammal, var drmmaskinen fullbordad, och en alldeles speciell dag beslt han sig fr att prva den. Fabian var p sitt bsta Rdslan-humr, och Felix var som vanligt motspelare i denna elakartade lek. Den ene brodern hll precis p att f sig en omgng, nr Felix tog ett gummiband och siktade bakifrn p pappa Fabian. han spnde och skt ivg gummibandet med en vldsam kraft. Det trffade Fabian strax nedanfr ryggen med en ljudlig snrt. Fabian skrek till och vnde sig snabbt om. Inte helt omedelbart kunde han avgra vem som var den skyldige. I ett obevakat gonblick, nr Fabian i sitt ursinne stod och bestmde sig fr vad han skulle gra drnst, smg sig Felix ut ur rummet och in till sitt eget. Snabbt men ljudlst gick han p t i mrkret, fram till fnstret, ppnade det s tyst han kunde och klttrade ut, s som han hade gjort s mnga gnger tidigare nr hans mor fortfarande bodde i vedboden. Han stngde frsiktigt fnstret efter sig och brjade med ens att springa s fort han bara kunde, ver grden och ut p andra sidan vgen och vidare ver ngen mot skogen och Nlberget. Himlen lyste svagt rd i en avtagande solnedgng, och p ngen mttes han av en grupp mnniskor, p vg hem frn dagens marknad. Felix sprang rakt igenom hopen av mnniskor, och tankarna brjade att tala till honom inuti hans huvud, "Hjlp, hjlp mig, hjlp mig, ngon!" Nr han, fortfarande springande, nrmade sig skogsbrynet, fick han mellan ngra trd syn p en liten pojke. Deras blickar mttes under brkdelen av en sekund, och pltsligt mrkte Felix att pojken liksom sprang med honom. "Flj mig, jag kan rdda dig", viskade pojken inuti Felix huvud. P lite avstnd kunde Felix bakom sig hra hur Fabian hade tagit upp jakten p honom, och han sprang nu snabbare n han ngonsin trodde att han kunde. Skogspojken fanns fortfarande kvar i samma hastighet ett stycke framfr honom, och han lt sig ledas in i skogen, nu i uppfrsbacke mot Nlberget. Pltsligt var allting stilla. Felix sprang inte lngre, utan mrkte hur han lade sig ned i en skreva, ngonstans i mitten p vgen mot bergets topp. Skogspojken uppenbarade sig och satte sig p huk bredvid Felix. Han kunde inte vara ldre n tretton eller hgst fjorton r. Han hade mrkt och ngot lockigt hr, och de mrkaste gon som Felix ngonsin hade skdat. De talade inte till varandra, men Felix kunde nd frnimma att ngon slags konversation pgick dem emellan. Pojken lovade att han skulle gmma och beskydda Felix, med hjlp av ngra kamrater som ocks bodde i skogen. Frutom Fabian, som var p vg uppfr samma stig som Felix sjlv hade anvnt sig av, kunde han inte se ngon annan n Skogspojken. Felix var fruktansvrt rdd, men Skogspojken sade t honom att lgga sig ned i skrevan, s lngt in som 32
han kunde. Strax uppenbarade sig ungefr sju andra pojkar, och de satte sig i en ring kring skrevan. Skogspojken gav Felix en bl jacka att dlja sig under. Ingen annan hade vgat sig s lngt uppfr berget tidigare, men nu stod Fabian endast ett litet stycke ifrn Felix och pojkarna. Sov, sov, sov, tnkte Felix hgt, s hgt att det gjorde ont i hans ron. Fabian frgade pojkarna om de hade sett ngon i nrheten som liknade Felix. Pojkarna satt tysta en kort stund, varefter Skogspojken stllde sig upp och pekade mot skrevan dr Felix lg. Den bl jackan syntes tydligt, och han sa: "Dr ligger han. Under jackan ligger din son." I samma gonblick som Skogspojken hade sagt detta, var Fabian borta. Felix krp fram och kunde inte riktigt frst vart Fabian hade tagit vgen, samtidigt som det p ngot stt kndes som det mest sjlvklara i vrlden. Pojkarna talade nu allesammans med sina riktiga rster, och de skmtade och skrattade ver den draktige Fabian som hade vgat sig upp till vargbarnens land. Skogspojken kom fram till Felix och sade till honom att det snart var dags fr honom att bege sig drifrn. Men innan Felix fick g, skulle han f en gva av pojkarna, en gva som han mste lova att vara mycket rdd om. Det var en konserverad bok som Skogspojken strckte fram till Felix. Den skulle ppnas som en vanlig konservburk och lsas i ett strck. Felix lste boken, och han befann sig med ens p en bred gata i en stor stad, full med ljus och mnga ljud som han tidigare aldrig hade hrt. Dr tycktes finnas hur mnga mnniskor som helst, och de kte omkring i metallvagnar utan hstar. Husen var lika hga som Nlberget hade varit, och ngon skog syntes inte till. Allt detta hade Felix lst om i den konserverade boken, och Nlberget, skogen och Fabian, samt allting annat, tycktes mer och mer overkligt, som om det aldrig hade existerat. Det fanns ingen anledning till oro, fr Felix knde det som om han egentligen alltid hade bott i denna nya, fyrkantiga vrld. Till och med hans eget namn lt obekant. * S Felix blev Guy Hope, om nu allt detta kan ses som Hans fdelse. Befrielse ifrn Sjukdomen, hade ngon sagt i brjan. Egentligen mste det vara s att Han alltid hade funnits. Det r tminstone en frklaring som r svr att argumentera emot. Sjlv mtte jag Guy Hope nr jag var tretton r gammal. han rddade mig frn min Rdsla, men hade tminstone den goda smaken att lta vr bekantskap fortstta p obestmd tid. Kanske kommer jag en dag att f den konserverade boken av honom. Tills dess fr andra bedva det onda med tabletter. Sov, sov, sov, sger de brandgula kapslarna innan de slinker ned i mitt svalg. Inte-fr-alltid-sovtabletter kan vara ganska anvndbara ibland. Om inte annat kan de f andra att vakna. * Den Ende Vnnen lyckades vertala den dumdristige att fortstta att abonnera p livslgnen. Tnk att man aldrig kan f ro ett egenhndigt fattat beslut i land, ven om det skulle vara ett misstag. jag vill gra mina egna misstag. Jag vill.
33
GUY HOPE
Guy Hope r nittiotalets stppvarg, och Han lter sig inte frklaras med mindre n en avhandling som jag inte orkar skriva. Det skulle krvas en lrobok fr var och en av Hans egenskaper, och hr sitter jag och frsker gra Honom rttvisa genom ngra f rader... andra sidan kan man aldrig veta om man lyckas beskriva sanningen, eller om lsaren frmr uppfatta den. Kanske r det bttre att sublimera helheten till ngra vl valda stdord, och lmna resten till mnniskornas eget frstnd och fantasi. Mig r det naturligtvis helt likgiltigt. Jag frsker bara att vara omtnksam, eller ngot sdant. ven om allt pekar p det, s r jag kanske inte ensam om Guy Hope. Kanske finns det andra som har en liknande fljeslagare; jag har aldrig frgat. Snt frgar man bara inte. Jag skulle sjlv aldrig frrda Guy Hope till frmn fr ett ynkligt svar p en ynklig frga, frn en person som kanske inte alls kan gra sig frtjnt av det, vad vet jag? * Det finns en enda makt som i viss mn kan besegra Guy Hopes otvivelaktiga styrka, och det r Kontrollen. Kontrollen sitter p sin tron bakom stlmurar och lter sig inte manipuleras i frsta taget. Det r inte alls s att Kontrollen har fr avsikt att skada mig eller att sabotera mina egna avsikter. Tvrtom r den ofta en livrddande instans, alltid beredd och stndigt fullastad med sinnrika metoder att frsvara mig med. Den enda nackdelen med Kontrollen r att den inte hyser ngon som helst respekt fr mnniskans spelregler, vrderingar, normer och funktioner etc. Och eftersom ingen annan n jag sjlv knner till Kontrollen, blir det naturligtvis jag som fr ta ansvaret och st till svars fr dess handlingar, vilka med all rtt ibland kan kallas fr verdrivet bisarra. Kontrollen handlar helt enligt lustprincipen, det vill sga att ge mig omedelbart beskydd och tillfredsstllelse, och den struntar glatt i den pina och skam som jag kan tnkas g igenom till fljd av dess aktioner. Som till exempel, nr den bervar mig synen eller hrseln fr ngra gonblick; vad kan jag gra i en sdan situation annat n att frska finna p en trovrdig frklaring till det beteende som sinnesfrlusten har resulterat i? I sdana situationer, nr jag tvingas att st till svars fr Kontrollens handlingar, r Guy Hope oumbrlig. Dr har vi Hans mest konkreta funktion. * "Allting r som det r, fast samtidigt", sa jag en dag nr jag egentligen ville sga ngot annat, men inte kunde p grund av frbjudna ord. Uppfinningsrikedomen r ibland outtmlig. "Det blir iskallt nr jag rr mig" betyder "Jag fryser om ftterna, och det gr kalla ilningar genom kroppen nr den ena vidrr den andra". "Jag kan skrmma ngon drfr att jag ser ut som en marsmnniska" betyder "Mitt huvud r alldeles fr stort och har konstiga 34
proportioner, och jag skms fr att visa mig i den hr kortklippta frisyren". "Jag mr illa och fr huvudvrk av vrmen, och dessutom kan man f hudcancer av fr mycket solljus" betyder "Jag vgar inte sola och bad drfr att min kropp r olik alla andras, och jag skms fr att visa det". Guy Hope brukar tjata p mig att jag ska sga helt andra saker (Han r mycket aggressiv av sig), och d skulle det enligt ovan givna exempel lta s hr: "Du r en underbar mnniska, och du r ett stort jvla svin, och jag kan inte st ut med bda samtidigt"; "Jag hatar mina ftter, och jag hatar nr de talar om att de finns"; "Jag hatar att alla tycks kl i allting, och nd har de ett sdant bestyr med sitt utseende, och jag hatar att de inte ser att jag r annorlunda och behver specialbehandling"; "Jag hatar att folk alltid gr omkring och exponerar sina kroppar s mycket som mjligt, trots att de kan sga att de har komplex fr det ena och det andra". * Hatet r det allra mest frbjudna, och skulle jag anvnda mig av ngon av Guy Hopes formuleringar s skulle Kontrollen aldrig frlta mig. Jag vet inte riktigt vad som skulle hnda. Det r en alltfr stor risk att ta. Men det gr tmligen ltt att lura Kontrollen. Hitintills har jag gjort det genom musik, skrivna ord och kanske mleri i ngon mn. Dessa former av kommunikation r alldeles fr subtila fr att Kontrollen skall kunna upptcka min list. Dessutom r det ju ingen som tar konstnrligt budskap p allvar. Nr folk en gng har insett att man har vad de kallar fr talang eller begvning, d njer de sig med detta och tar det som en sjlvklarhet som inte betyder s mycket i sig sjlv. Dessvrre har Kontrollen brjat att upptcka mitt raffinerade stt att g honom bakom ryggen, och jag har sannerligen ftt knna hur omfattande hans makt verkligen r. All kreativitet och inspiration, ja till och med den ursprungliga frmgan, kan han ta ifrn mig p ett gonblick. Jag frskte att lura honom genom att sga att jag tnkte slja all min musikutrustning, och jag gick till och med s lngt att jag plockade undan alltsammans och satte in en annons i tidningen. Kontrollen blev mycket glad ver mitt beslut och tyckte att jag d lika grna kunde f frmgan tillbaka, eftersom jag nd inte skulle kunna anvnda mig av den lngre. Detta bevisar hur korkad Kontrollen i sanning r. S snart jag hade ftt frmgan tillbaka, plockade jag naturligtvis fram utrustningen igen, och till dem som ringde p min annons sa jag att allting redan var slt. Jag hann inte mer n att gra detta innan Kontrollen bervade mig frmgan igen. Inte ens Guy Hope kunde komma med ngot gott rd i denna frga, och det faktum att alla personer i min omgivning hvdade att det vore ett fruktansvrt misstag att slja grejerna och inte skapa mer, gjorde inte saken lttare fr mig. Det r svrt att vlja mellan tv lidanden som tycks lika stora. Guy Hope har brjat att antyda att det endast finns en sak att gra fr att lyda Kontrollen med s lite lidande som mjligt, och det skulle vara att frneka att jag ngonsin gt ngon frmga. P s stt skulle Kontrollen f sitt syfte tillgodosett, men jag skulle samtidigt kunna tala om fr honom att han inte alls har tagit ngot ifrn mig eftersom det aldrig har funnits ngot att ta. Det skulle vara hmndens strsta triumf. Dessvrre skulle jag bli tvingad att helt sluta tala med mnniskor. Det hr slaget r visserligen inte avgjort nnu, men innerst inne vet jag vad utslaget kommer att bli. Det r bara s svrt att ta steget fullt ut, medan man fortfarande har att ta ansvar fr det sunda frnuft som omgivningen frvntar av en person som de anser vara frisk och normal. Prattanten krver ocks ett val, och jag undrar om hon verkligen frstr vilka alternativ som str till buds. Alla ord som lmnar min mun blir till lgn p vgen till hennes ron. Kontrollen skriker t mig att vara tyst, eftersom hon nd bara tror att jag ljuger, men
35
det struntar jag faktiskt i. Om hon sitter och har betalt fr att hra mig ljuga, s kan hon gott st ut med det.
36
GUY LSKAR DIG
Nattdrmmar nedtecknade efter uppvaknandet Brevet mste ha varit gjort av pommes frites, med texten nonchalant lagd p ett bord. Det fanns ingen plats i bussen dr jag kunde sitta ensam, s jag fick lov att stta mig bredvid ngon. Som reaktion p detta drog han ut tv synlar ur halsen p mig, som fr att reta mig, och kastmrket i hans panna bldde fuktigt. Hans mor mste ha frklarat fr honom att han hade all rtt att bestmma ver sitt eget liv, och mina frsk till osynlighet frsvann ngonstans p vgen. Det var nog ett sjukhus jag var p vg till. Vl framme stod tv ynglingar och spelade vlbekant musik utanfr byggnaden. Det skulle kunna vara s att de sysslade med repetitioner, det kan tnkas. Nu cyklade jag naken genom korridorerna och vgade inte stanna p grund av mina armringar. Jag kom fram i hallen till farmors gamla hus. Berttade hemligheten fr en flicka som bodde dr, och som jag drack svagare choklad n hennes med. Eftert intog jag en massa bakelser i varuhusentrn. * I vntan p lkarunderskningen satt de andra och knde sig torra i halsen p grund av mig. Jag lnade lkarens moped och krde ver en hg bro. Hade svrt fr att vxla, fr jag hade aldrig tidigare suttit p en moped. Fick slutligen punktering, och framhjulet blev alldeles krokigt. Skmdes nr jag berttade detta fr lkaren, men han var snll och hade till och med kpt ett plastgevr till mig, som innehll rets Sats. Satt i ett vntrum, tillsammans med de andra, fr att f komma in till psykologen och tala. Det sg ut som en trng lgenhet i ruinerna av min dda mormors gamla hus i Tyskland. Ngon spelade golf, nr korridoren blev till en buss ur vilken jag steg av. Jag var sur p mig sjlv, men psykologen tog min hand och kysste den vlkomnande. Hon hlsade ven p mormor och gjorde ett gott intryck p henne, i de fina klderna och den vackra gestalten. Efter det befriande samtalet hade bussen kt sin vg, och jag visste inte hur jag skulle hitta tillbaka till vntrummet. Gjorde namnbyte, s att de inte skulle frga mig varfr jag var dr. Frskte att stta mig bredvid den minst farlige av dem, men pappa krvde att f se p min TV. Gick tillsammans med de andra nedfr en trappa. En av dem halkade omkull och slog sig riktigt ordentligt. Jag erbjd honom instinktivt min hjlpande hand. D skrattade han hnfullt och klarade sig upp utan besvr. Tv pojkar av den aggressivare sorten verfll mig i en mrklagd trappa. Den ene var skggig och ranglig, den andre en tjock kluns. De torterade mig fr att f pengar. De fick en krona. Tusen kronor hade jag gmt innanfr underklderna. Blev trots allt kidnappad och bortfrd till den enes bostad. Gmde en nyckel ovanp en hatthylla. Fick ej g p toaletten, s jag spelade frlskad i den ranglige fr att vinna tid. Den fete visade en massa fotografier ur ett album. De frestllde nakenbilder p mig och min pappa. Jag stal dessa. Den ranglige frvandlades till mamma. Hon hotade mig med kniv nr jag vgrade att lyda. Lyckades till sist fly. Sprang och sprang. 37
Rusade genom en hage och slppte ut korna. De brjade att ta upp varandra, s mamma var tvungen att ta en omvg fr att hinna ikapp mig. Jag gmde mig i en snhg som frvandlades till en skidbacke. Folk krde ver mig p sina skidor. Pltsligt brann mammas hus upp och antnde ven ett grannhus, men mnniskorna drinne hann oskadda ut. En pojke nrmade sig mitt gmstlle och frgade om han fick flja med mig hem och ta grt. Han verkade ha ngot fel p ena benet. Han fick vnta ett slag medan jag letade efter ballonger. Jag valde att inte lta honom flja med hem till mig. Dessutom kunde jag nnu inte lmna vrnpliktskontoret eftersom de fysiska proven terstod. Dumma motionscykel. Lkare fste dda ormar p min verkropp och testade hur lnge jag stod ut med att ligga p det viset. * Jag hngde tillsammans med andra pojkar i lnga stegar i ett jttetrd. Meningen var att alla skulle lyckas ta sig upp till toppen dr det fanns en plat. Dr skulle de sedan bygga in sig i ngon slags hydda av papper. Det var visst ett kraftprov. Jag kunde inte komma lngre upp, utan hngde i min stege, flera hundra meter ovanfr marken, och jag visste inte hur jag skulle bra mig t. Jag blev tvungen att f hjlp av lkarna, och pltsligt befann jag mig p platn, dr en rasande man brjade att frnedra och frakta mig. "Sadist", sade jag till honom. Jag blev frntagen mina kortbyxor och det andra jag hade haft p mig, och jag skulle nu fras till bestraffning, avrttning eller ngot sdant. Jag bar byxorna i handen och gick naken utmed en vg som ledde till helvetet. Alla skrattade. P vgen dit dk en man upp, lika elak som de andra, och undrade varfr jag inte kastade byxorna. "Ingen har sagt till mig", svarade jag. D ledde mannen mig lite avsides, mot en sluttning som rasade ned mot en flod. Vi sprang ned mot vattnet, och han visade mig hur grunt det var, och att man kunde vada ver till den andra sidan. Han berttade att det ngonstans lngt borta fanns en sj som var upplyst av himlen, och om jag bara kunde hitta dit s skulle allt bli bra. Jag vadade snabbt ver floden, s att ingen skulle se mig. P andra sidan brjade jag min vandring genom stadsbebyggelse, skolor, fullt med barn och video. Allt verkade utspelas i Japan. Sedan kom en bilvg, och jag fljde den men mrkte att jag pltsligt flg en bit ovanfr marken. Vinden blste mig lngs vgen. Efter mycket lng tid sg jag en hamn, och dr satt mnga mnniskor. Ingen tycktes mrka att jag faktiskt flg. S fick jag syn p mrkliga och lysande mnformationer och hrde ett kraftigt ljud frn dessa. Ingen, utom ngra sm barn, tycktes reagera p detta. Jag knde mig lite ldre n jag var, nr jag pltsligt fick se tre farkoster i skyn. De landade i vattnet, en efter en, och det hela var mycket majesttiskt. Men endast jag sjlv och ngra andra rusade fram till nedslagsplatsen. Jag insg att ingen frutom dessa barn kunde se mig och farkosterna. Tillsammans mtte vi rymdmnniskorna. De var glada ver att det fanns ngra som kunde se dem och tala med dem. De sg ut precis som vanliga mnniskor. Vi kramades, skrattade och talade till varandra som om vi p ngot stt hrde ihop. Jag knde mig mycket lycklig. Pltsligt kom en mngd jordfarkoster, fr att fnga mig och fra mig tillbaka till bestraffningen. S gick det till nr jag fick frisedel. * ntligen var jag hemma igen. Helvetet hade bendat mig, och jag kunde andas ut. Jag satte mig ned fr att se en videofilm. Pltsligt brjade fjrrkontrollen att pipa mycket hgt. Jag provade att kontrollera batterierna, stnga av teven och videon, men pipet fortsatte. Slutligen visade det sig att det inte alls kom frn fjrrkontrollen, utan frn en tidning som lg i nrheten. I ryggen p tidningen, dr den var hftad, kunde jag knna tv sm utbuktningar, likt sm piller. Jag tog ut dem ur tidningen och fann till min frvning att de var ngon form av 38
gldlampor. Pltsligt fanns det ocks ett modellok i tidningen, en vagn och andra tillbehr till en modelljrnvg. Jag brjade att bygga upp alltsammans. Ngon obestmd person stod bredvid och vervakade vad jag gjorde. Det kan ha varit min mor. Hon stod bakom ett frsljningsstnd. jag var mycket aggressiv mot henne, men hon kmpade emot. Hon slog mig faktiskt, trots att jag var arton r gammal, och jag tappade styrkan och blev som paralyserad. Pappa kom ngot senare, men stod bara och sg p. Mamma hnade mig och kallade mig "psykbarn" med cklad rst, och hennes gon bara hatade. Hon jagade mig genom lgenheten och tvingade mig att tvtta alla fnstren. Hon ville fnga mig drfr att det vxte ett litet huvud p min ena verarm. Dessutom satt mitt ena ga i mitt vnstra ra. Mamma kastade bensinbomber p mig tills jag brann upp. I det gonblicket talade Kontrollen till mig fr frsta gngen. Det var ocks frsta och sista gngen som hans rst lt vnlig. "Guy lskar dig", sa han. * Guy Hope r alltid snabb i vndningarna nr det gller att godknna eller frdma mnniskor t mig. Hans omdme har visat sig vara en uppvisning i precision. Naturligtvis r det Kontrollen som klubbar besluten, men eftersom Guy Hope har visat sig vara mer n plitlig, s brukar Kontrollen lta Honom sitta p ordfrandeposten emellant, tminstone nr det gller social kontaktekonomi. Kontrollen kan naturligtvis vara helt lugn, eftersom han har frsett mig med diverse primra mekanismer, vilka trder i kraft vare sig jag eller Guy Hope vill ngot annat. gonmakten har jag redan beskrivit. Ransonering r en annan metod. S snart min vnkrets blir verbefolkad (vilket sllan intrffar) utsndras en fysisk energi som jag brukar kalla tankehormoner. Dessa fungerar som ett bedvande gift p omgivningen, men kan ocks verka helt ddande. Fr det mesta rcker det dock med en liten engngsdos fr att ven den mest sociala sllskapsmnniskan ska fly fr livet. Det rr sig d i allmnhet om tmligen begvade personer. Nr det gller trga individer, som verkar till synes immuna och inte lter sig pverkas, r en lngre tids depbehandling det mest effektiva tillvgagngssttet. En del mnniskor verkar kroniskt beroende av ens umgnge; de kan f fasansfulla recidiv av kontaktbehov, och d r det lmpligt att ge dem en regelbunden underhllsdos. Det bsta med tankehormonet r att det fungerar utmrkt ven via telefon. Nr vederbrande inte har ringt p minst sex mnader, finns det anledning att dra en lttnadens suck i vetskapen att medlet har haft sin goda verkan. Viktigt att notera r att man br vara ganska restriktiv i anvndandet av tankehormon, eftersom det hmtar nring ur vrig mental energi. Man kan sledes bli tmligen trtt av alltfr stor utsndring. Risken att bli fet freligger ocks, eftersom man brukar ta ovanligt mycket. Idealvikten fr en person som regelbundet utsndrar tankehormon r sextio kilo, och det rekommenderas att man sover i genomsnitt tio till elva timmar per dygn. Meningen med ett sdant hr liv r enkel. Resans ml r den totala frintelsen, frnekandet, att inte lngre vara. Det kan lta ganska desdigert och kvalfyllt, men tvrtom br det rimligen lsa alla mjligheter till uppkomst av problem. Nr inget lngre finns, d finns ej heller ngra problem. Det hela r en trningssak. Sjlvfallet r det aldrig ltt att bli avvand, och abstinensen i detta fall kan frvisso vara mycket plgsam. Men det gller att hlla huvudet kallt och inse att alla impulser till resignation kommer frn den beska och mycket giftiga syran Hopp. Det gller att st emot hoppet om man skall kunna n det slutliga oberoendet. Sjlvbevarelsens sekundra drifter mste envist motarbetas och frnekas. Guy Hope mste ddas fr att sammansmltning med Kontrollen skall kunna ske. Ett stt att eliminera Guy Hopes makt r att avslja Honom fr omvrlden. Det var drfr Kontrollen gav mig tilltelse att nedteckna denna skrift. Jag har gjort s gott jag har kunnat. Det kanske 39
kan framst som om Hans egenskaper r goda och positiva. Detta r helt felaktigt. Det r inte jag som r Guy Hope. Det r inte jag som r Kontrollen. Det r inte ens jag som r Mike Arrow. Det r jag som inte r ngon alls. Det finns inga jag verhuvudtaget. Det r omgivningen som skapar jagen, medan jagen inte r ngot alls i sig sjlva. Kontrollen r frvisso inte heller ngot jag. Det vi brukar kalla fr jag r endast materia, stlld i specifika sammanhang. tankar, personlighet, knslor; allt r materia ur vilka omstndigheter skapas. Dessa omstndigheter krver kategorisering, organisering och strukturering. Drav order "jag". Det gr inte att tala om "mina tankar", "mina knslor" etc, eftersom dessa r materia som man p intet stt ger eller rder ver. Det r omstndigheterna, det vill sga andra mnniskors s kallade tankar och knslor, som orsakar ens "egna" tankar och knslor. Utan intryck, pverkan, stimuli inget jag. Drfr mste man gra sig oberoende av nmnda freteelser, i arbetet att bli fri ifrn existens. Kontrollen hjlper mig i detta arbete. Guy Hope har frskt att frleda mig med vackra ord. Nu har jag slutat att frst sdana ord, s det r inte mycket Han kan gra. Hll med om att jag r tokig!
40
ENDERA DAGEN
En gng frskte jag att vertyga Svarta Frun om att jag kom frn en annan planet. Det var nr hon fortfarande var mottaglig fr min person och oberoende av andra. Jag uttryckte det aldrig i konkreta ord. Det skulle ha verkat alltfr orealistiskt. I stllet delgav jag henne bisarra omstndigheter kring mitt liv, s att hon sjlv skulle kunna dra den slutgiltiga slutsatsen; att jag inte var mnsklig. Jag avbrt emellertid beknnelsen i god tid, eftersom hon blev all mindre plitlig. Risken frelog nmligen att hon skulle kunna tro att jag var sinnessjuk. Mnniskor har en mrklig frmga att stmpla obehagliga sanningar p det viset. Allt som de inte r i stnd att frst, kallar de antingen sjukt eller religist. De har verkligen inte stor fantasi. Allt mste kategoriseras och inordnas i speciella fack. Dessa fack mste sedan i sin tur indelas i strre vergrupper. Allt som inte lter sig kategoriseras betraktas som spektakulrt och misstnkt. Fr att frst effekten mste man frst och frmst frst orsaken. Allt har en orsak. Nr mnniskan inte finner ngon orsak, d kan det heller inte finnas ngon. Sedan tror mnniskan att effekten lever ett fristende liv, att den efter en viss, normal tid inte lngre r beroende av orsaken. * En dag blev jag mycket illa behandlad av den Ende Vnnen. Naturligtvis frstod han inte vad det var han sysslade med, nr han envetet hrmade mitt stt att g, min kroppshllning och mitt stt att tala. Det r ingenting att klandra honom fr. Jag skulle ha kunnat gra detsamma mot honom, och han skulle verkligen bara ha skrattat t det. ven hans inre, verklighetsprvande knslor skulle ha skrattat t det. Det finns en sak som r vrre n mindervrdeskomplex, och det r att andra vet att man har dem. Effekten r allts mer skamfylld n orsaken. Det finns ingen orsak bortom den yttersta orsaken. Allt mste bevisas. Sedan gller det att vga vlja. Det finns ingenting som heter gldje. Det skall inte finnas ngonting alls. Det skall inte finnas ngonting att beskylla mig fr. Det skall inte finnas ngot att avkrva mig. Det skall inte finnas ngra frvntningar alls. Frsk inte att inbilla mig att detta r jag. Orden brjar att bli konstiga nu. Sedan var det hon som var s mager att hon fick skavsr nr hon rrde sig. * Vad finns det att vara rdd fr egentligen? Det har blivit bestmt att han inte har ngon mamma lngre. Tyvrr kan han inte hata henne, men han kan tycka riktigt frjvligt illa om henne, och kalla henne skrckhxa, samt nska henne s mycket lidande som hon kan utst utan att beg sjlvmord. Fr det skulle han aldrig st ut med. D skulle hon i vilket fall ha vunnit ver honom. Nej, det bsta vore om han sjlv tog livet av sig. D hade han verkligen visat henne vem som bestmmer ver hans liv, och hon kunde st dr med otvttad hals. 41
Hon slr honom fortfarande. Nstan varje natt kommer hon med uppladdade knytnvar och giftigt hnleende. Han har brjat att sl tillbaka, men armarna knns som bly, och luften r seg som gel. Alla hans frsk till slag studsar tillbaka p honom sjlv. Mnga andra nattliga beskare har han ocks. Nr mamman sover kommer de med andra alternativ. Pojkar som r fascinerade av honom. Men i slutet behver de honom aldrig. De tar fr sig bst de vill; ter delar av honom och lmnar honom att ruttna i en flod av svett. Denna flod kallas Skammen. Han frsker att tillfredsstlla alla p en och samma gng. De mrker att han njuter av det, och de frdmjukar honom fr det. Varje knsla han lmnar ifrn sig spikar de upp p allmn anslagstavla till allas frnjelse. Dr str de och hittar p dumma skmt om Den cklige som tror att ngon kan tycka om honom. Deras gon r ihliga, och deras munnar stora som avlopp. Tnderna gnisslar av skratt. Ett stumt skratt som ekar i honom s att nerverna vibrerar som en massagestav. Han tycker faktiskt att hela hans kropp knns som vore den gjord av elektricitet. Deras ron r mikrofoner som spelar in hans tankar. Sedan spelar de upp dessa fr honom s att han fr skmmas riktigt ordentligt. Med sina rntgenblickar ser de hans obehagliga kropp, samtidigt som de med stolthet visar upp sina egna fr att hlla honom borta frn sol och bad. Deras nsor frvrids av hans pestlukt, och de lser in honom p en toalett. I mrkret fr han sitta och i bakgrunden hra deras illasinnade ord. Ibland ltsas de vara intresserade av honom, s att han skall visa dem ngon knsla. Men s snart han gr det, drar de sig demonstrativt undan och skrattar t honom och hans tafatta frsk att bli en av dem. * Nr jag var nio r gammal och tillflligt bodde p en barnpsykiatrisk avdelning fr observation, blev jag, vid ett besk i badhuset, doppad med huvudet under vattnet av en kvinnlig personal med lngt, svart hr. Jag har badat en gng sedan dess. Jag antar att hon handgripligen frskte att avvnja mig frn min pstdda vattenskrck. Jag vgade ju inte dyka som de andra barnen. Alla berttelser kommer att upprepa sig, om och om igen. I olika former och under olika beteckningar och namn. Jag hatar nr ingredienser godtyckligt accepteras som ngon slags dagens rtt. All denna smrja som vi medgrligt gapar och tar emot. Det r ingen vidare begvad kokkonst. Vrlden hller p att frintas medan vi sitter och diskuterar fotbollsmatcher. Det gr att frakta det mesta. Srskilt populrt r det att frakta Fraktaren. Srskilt lttsamt r det inte att sitta ensam i denna upplysta vrld, nr man inte frmr att lta andra bada i strlglansen. Hur mycket strunt kan man fylla ngra sidor med egentligen? Ni har nog inte frsttt ett minsta dugg. Endera dagen kommer ni att ngra er. Livet r ingenting fr ckelmagade. Dren kommer att sprtta upp sin mage infr tusentals skdare p en vl upplyst scen. Hur skriver man en saga fr barn? * Den Dende har frlovat sig, fick jag hra. Det gr mycket ont att f reda p en sdan sak. Det mste betyda att man r glmd, en gng fr alla. Han har funnit sin vg och lrt sig att hitta i livets labyrint. Jag skall inte vara elak och frska springa ikapp. Han skulle bara skmmas infr henne. Vem r hon? Kan hon ge honom lika mycket, eller behver han inte mer? Nr det begav sig sg han ut att behva allt jag kunde uppbringa, om inte mer. Han sg ut att vara utvald att beskyddas. Han sg ut att vara ofrfalskad och helt igenom kta och oskuldsfull. Han sg ut att behva ngon som kunde ta hand om hans ofrstdda inre. ven om han inte samtycker, s finns nog hela jag kvar i honom, ty jag har aldrig varit mig lik
42
sedan vi skildes. Jag offrade min enda chans p honom, och han tog emot den, men frskte att lmna tillbaka den nr han trttnade. Jag tror att han glmde att lsa efter sig. * Prattanten kommer att lyssna till mig tills ven hon tvingas trttna. Vem kan erstta henne? Vem kommer att veta vad som har pgtt i det lilla rummet med vrmeflkten om hundra r? Hur gr man nr man sger adj fr sista gngen? Hur vet man nr det r dags? Mste det alls bli dags... Ngot mycket hemskt kommer att hnda, det vet jag. Man skulle kunna mrda ngon p ppen gata fr att f lite uppmrksamhet. Man skulle kunna gra vad som helst. Var kommer all denna feghet ifrn? Tala inte om fr mig vad man fr och inte fr. Det jag r allra mest rdd fr r att ngon ska ge mig en tvngsinjektion. Ngon knarkare kanske kommer fram till mig och bara sticker en nl i armen p mig. Eller nr jag ligger ensam i min sng om natten, och lyssnar p musik, s kommer ngon bakifrn och klyver mig mitt itu med den stora yxan. Trdets grenar utanfr fnstret blir till ett hnleende ansikte, eller ett svvande spdbarn, det beror p hur man riktar blicken. Julskinkan i ugnen frvandlas till farmors huvud. Hennes mun r frvriden i ett fasansfullt skratt. Mamma slr mig s att jag fr en bula i pannan. Drefter trycker hon en avkyld kniv mot bulan s att den ska g tillbaka. Pappa ligger utslagen p soffan, medvetsls i ett alkoholdelirium, och jag skulle vilja kl av honom och gra saker med honom. Jag blir skrckslagen nr jag rkar sl snder en tallrik, och r vertygad om att mamma kommer att dda mig fr det. Men hon sger att det inte gjorde ngot. I stllet slr hon mig frdrvad drfr att jag r kissndig och behver g p toaletten. Hon slr pappa ocks, i huvudet med en stekpanna. Sedan kastar hon ut radion frn balkongen. Jag petar snor och kletar fast det p vggen bredvid sngen. Jag r alltid tvingad att tervnda till hemskheterna. Om man verkligen vill knna att man finns, s r rdsla det enda sanna medlet. Allt annat r tomt, intet. Det behvs ett visst mtt av hot i existensen. Det r ingen tillfllighet att det stndigt pgr ett krig i vrlden. Just nu, i detta gonblick, blir ett barn ddat av sin mamma eller pappa. Det r ingen tillfllighet att det blir s. Vi kmpar s frtvivlat fr att spara tid. Nr vi sedan inte har annat n tid, mste omstndigheter skapas vilka krver tid att reda ut. Det gller att hela tiden skjuta skulden p ngon annan, s att tiden blir jmt frdelad. Nu brjar det verkligen att spra ur. Guy Hope frsker att f ngonting sagt, men jag lter Honom inte. Kontrollen brjar bli otlig. Det r snart dags nu. Jag har ingenting mer att sga, inget mer att beknna, ingen mer att anklaga, ingen mer att lovprisa. Ni kan ta era frpestade sikter och koka en hrlig soppa p. Lt er vl smaka! Nu r det jag som skall njuta. Nu r det jag som bestmmer. Nu r det jag som tnker, och nu r det jag som vljer. Det finns faktiskt ingen sida ni kan stlla er p. Tankarna stller sig i givakt och vntar p nsta manver. Framt marsch! Ut, bort ska ni. Den Ende Vnnen kan bli ett hot. Han vet alldeles fr mycket fr att lta sig avrttas. Men det finns metoder fr allt. Nu r det jag som ska utnyttja, hna, svika, bedra och glmma...allt. Ett enda ord, och jag ddar dig. Ta vl vara p dina sista sekunder. Trodde du verkligen att du var vrd s mycket? Nu r det faktiskt inte Den Dende jag talar om. Han r alldeles fr oskyldig fr att vara vrd mina onda grningar. Konversation i tre akter, blott en minut och er tid r ute. Krampkval kan vi kalla det. Man kan inte se frrn man ppnar spangloberna. Skurtrasorna breder ut sig fr att desinficera min hjrna. Det kroppsliga kalhygget skall frgiftas med en ddlig dos. Smakar det gott, lilla mamma? "Lt mig inte stra", sger pappa och ser p. Han r minst lika hemsk som hon. Det vilar en frbannelse ver er bda! 43
Och De Unga Ankorna
44
LNGTAN
Sknheten och Odjuret trngs i Min kropp, vandrar in och ut genom Mig. Det sgs att Jag har gtt upp i vikt, men det r en frbannad lgn. En skir men livskraftig lotusblomma vxer och frodas i Min mage. Den r ljusrd, med lng och kraftig stjlk, och frn den kommer Herren Brahma att fdas universums skapare av de levande varelserna. * Ta en Nozinan och du fr sova hela dan, tralala! Jag skulle s grna vilja ge denna person en kram, fast jag egentligen vill ge tusen. Denna mnniska som jag s efterlngtat kommer till, men alltfr sllan, som r s klok och s vnlig. Denna mnniska vet inte vad jag egentligen tycker eller vill. Det r min plgsamma hemlighet. Men likvl lyckas jag upprtthlla ngon slags relation, och det tycks fungera, har s gjort i ngra r nu, men jag lngtar. * Vrede r frbjuden frukt. Hur skall jag kunna visa vrede nr det frbjuds mig att ringa? Den dr frbannade Datafjollan tycks inte vilja ringa heller. "Vem r det som skall vinna?", frgar han nr vi inte har ringt till varandra p mycket lnge. Jag begriper mig inte p folk som det gr bra fr. "Det gr nog fr bra fr honom", sa en annan av mina bekanta en gng. Ja, han har sagt det alltfr mnga gnger, men jag har slutat att lyssna. Han r tjock och satt, och jag begriper mig inte p hans snytningar och hostningar. Jag hatar mnniskor som hostar eller skriker eller talar alltfr hgljutt. Kanske beror det p mina egna begrnsade resurser. Men jag lngtar. En annan patient kallade henne Moder Jord, och det r jag bengen att hlla med om. Jag har trffat henne tv gnger, och bda gngerna kallade hon mig "grabben", trots att jag knner mig lastgammal. Hon sa ocks "Vi ska nog f ordning p ditt liv, ska du se!", och jag hoppas att det kanske kan bli s ngon gng. Hon sitter p ett vrdhem och botar sna som jag. * Det str en pbrjad mlning i mitt lilla arbetsrum. Frr i tiden mlade jag ganska friskt, ganska surrealistisk och Dali-inspirerat. Nr jag var tretton r och bodde p barnhemmet, slde jag en tavla till en turkisk konstnr som var p besk i staden. Ngra andra mlningar sknkte jag till barnhemspersonalen. Det var Penselsvngaren som lrde mig att mla i akryl. Han bodde tillsammans med mamma p den tiden nr ven jag bodde med henne, innan Flykten.
45
Nu str det ett pbrjat portrtt i min lgenhet. Det r vnnen Palle som skall avbildas. Mlningen har sttt s dr i ett antal mnader nu, och jag fr ingenting gjort. ngest bara jag tnker p det. Tidigare mlade jag ett portrtt av Datafjollan (ex-den Ende Vnnen) som skulle sknkas till hans mma moder. Men han var s ffng att han behll den sjlv. Nvl, jag r nog ingen konstnr nr allt kommer omkring. Jag hatar att avportrttera det som redan existerar. Och nd r det s jag har arbetat hela tiden. Med linjal och maskeringstejp har jag frskt att terge verkligheten inom mig. Varfr kan jag inte mla? Palle hjlper mig med musikinspelningar, och jag har lovat att mla hans portrtt som en slags betalning fr detta. Jag vill s grna, men det kliar inte i fingrarna. Jag har visioner, men knappast ngon frmga att frverkliga dem. Palle vntar, men jag vet att han vet att det kommer att bli gjort. Han r den ende som vet att jag kan. Datafjollan lever fr att roa sig. Njut NU!!! Existentialisten. Mitt emotionella koagulerade, och jag knde mig som en torkad frukt. Nu talar jag inte lngre med honom, och han talar inte med mig. Jag r mycket noga med vem jag talar med. Frnsett mina frldrar, finns det endast fyra personer som jag kan tala med. Resten av vrldens alla krakar och ynkryggar vnder jag mig bort ifrn. Jag har alltid beskyllts fr att prata fr lite. Senast var det Herr Stativs mormor som beklagade sig, s jag tnker aldrig mer trffa henne. Helst skulle jag vilja lgga in mig p sjukhus igen, men d blir ju mlningen aldrig klar, och dessutom r det alldeles fr dyrt att vara inlagd nufrtiden. Fadern klampar ut och Modern klampar in. Vi ter kinesisk mat, och det r trevligt att ha henne nrvarande. Mdrar som lskar med sina sner och gr abort. Jag vet vad det handlar om. Nufrtiden gnar jag mig inte lngre t sex. Lever i celibat sedan mnga r tillbaka. Och jag saknar ingenting. Jag har legat med bde killar och tjejer, och jag fredrar ingetdera. Jag spottar t blotta tanken. Men mhet och vrme... Lngtan. * Stycka sin mor, huvudet i en skl, tralala! Och de unga ankorna. Under ett rs tid bodde jag i ett torkskp. Jag satt dr hela dagarna tills det blev mrkt och hungrigt i magen. Min lgenhetskamrat (en libanes) undrade nog vad jag sysslade med. r all hrvxt generande? Varfr behver inte mn pudra nsan? Jag kommer ihg nr jag bodde p Bergsgatan. Nstan jmt och stndigt tisslades och tasslades det om mig i badrumsventilen. Det var grannarna som pratade bakom min rygg, ty de kunde inte st ut med att ha en sn som jag i samma hus. Jag brukade lgga ut rris i trapphuset som svar p deras skvaller. Eller s tnde jag ngra vrmeljus och stllde framfr deras ytterdrrar, s att de skulle frst vem jag var. Jag r Fngvakterskans Son, och jag levde i Det Tomma Landet, och ingen har intrdesbiljett dit. Den Gr Substansen omsluter mig i varje gonblick, och jag vntar frtvivlat p att tiden skall g. Jag r mycket ensam. I torkskpet satt jag innan jag brjade att ka in och ut p mentalsjukhus. Vad ska man med mentalsjukhus till? Om man ska f psykoterapi i det hr landet, br man vara neurotisk och vlbrgad. Jag kommer ihg nr jag togs in p Beckomberga och fick s mycket medicin att tungan svllde upp och jag trodde att jag skulle kvvas. S fick jag en spruta mot det ocks. Mnniskor r luder och vargar. Datafjollans mma moder fick ut mig frn sjukhuset, men jag hade helst velat stanna kvar. man blir s oerhrt vrdad p sjukhuset, eller tminstone vlvrdad. Hela dagarna ligger man, eller sitter och undrar vad personalen egentligen fyller fr funktion, frutom att de punktligt delar ut sina lyckopiller. vrig tid sitter de och klumpar ihop sig i sitt personalrum, vanligen i form av en glasbur. Och de pratar nonsens. Och Doktor Hjlpls uppenbarar sig endast under veckans rond, d han vnligt men bestmt gr fram till varje patient och frgar hur det str till. Man riktigt knner hur han verkligen bryr sig om. 46
Men nu r det slut med sjukhus fr min del. Jag har ftt en ny medicin som inte ger ngra biverkningar. D slipper jag besvra sjukhuspacket mer. I stllet r det bestmt att jag skall brja i terapi p ett vrdhem i Ludvika. Det r Barbro (Moder Jord) som hller i ruljangserna. Jag har vntat i tv och ett halvt r p att f komma till henne. Hon sitter med sin hrknut och ser ganska strng ut. Hela hennes vsen r instllt p schizofrenikanalen hos patienterna. Vi snder ut, och hon r mottagaren som omvandlar vra frtckta signaler till begriplig information. Hon kommer att hjlpa mig, det har jag frsttt. Men r det egentligen ngot fel p mig? Ingen tycks ju hlla med om att jag verkligen behver hjlp. Modern sger att det inte r ngot fel p mig, och Fadern sger inte mycket alls. Datafjollan betraktar min sjukdom som ngon slags hftig grej som han kan briljera med infr kamraterna. Det r ju inte alla som har att gra med en tokdre, vilken dessutom har ftt privilegiet att bli behandlad av sjlvaste Barbro. Men mest lngtar jag. Jag skulle vilja blomma upp igen, kanske brja skapa musik igen. Men min personlighet tycks ha brjat att tillbakabildas. Ingen mrker ngot. Hur skulle de kunna? Jag r en mstare p att dissimulera. De ser mig aldrig. Den enda person som jag egentligen umgs med r Herr Stativ. Han och jag brukar g lnga promenader, och hela tiden pratar vi en massa barnsligt nonsens, tokskrattar eller har andra besynnerligheter fr oss. Han r ocks tokig, p sitt vis. Men han r nog snll innerst inne, trots att han har ftt fr sig att hans Gustaf-katter av tyg r levande och kan bli arga p mig ibland. En gng blev de s arga att de var tvungna att flytta ner i frrdet fr att slippa trffa mig. Jag frstr ju att det i sjlva verket r Herr Stativ sjlv som blir arg, men det vgar jag inte sga, fr d kanske han aldrig mer vill trffa Truls. Truls r namnet p min Rosa Panter-tygkatt. * 1988 mlade jag en stor vrldsbild p tapeten i mitt vardagsrum. Jag kallade den Deus Vrldsbild, och den visade alla stora hndelser och personer i mitt liv, likvl som min tnkta framtid. Jag tog ett rakblad och skar mig p verkroppen. Sedan tog jag den stora kniven och gick ut i trapphuset och skrek. Sedan gick jag in igen, och skrev Moderns namn med blod i centrum av vrldsbilden. Sedan kom polisen och gjorde sig lustiga p min arma bekostnad. "Det r sna dr som mrdar John Lennon", sa den ene efter att ha lokaliserat Kate Bush p vrldsbilden. Sedan blev jag tvngsintagen p Beckomberga, och jag nskade att jag hade lagt mig naken bland soporna i en frysdisk p hlns i stllet. * I fyra r bodde jag i fosterhem. Jag var tretton r nr Lasse kom till barnhemmet och hmtade mig till sitt hem utanfr Hrnsand. Jag var sjutton r nr jag ringde till min socialassistent och frklarade att jag inte lngre orkade bo kvar i denna familj. Jag fick snart en egen liten lgenhet inne i stan. Fosterhemsvistelsen var fruktansvrd, frnsett de gnger d jag kikade genom mitt nyckelhl och fick se familjens unge son sitta framfr teven och onanera fr sig sjlv. Sedan spred han tillsammans med sin kompis ut att jag skulle vara bg, och snart knde hela stan till detta. Men jag kontrade genom att ha samlag med Gummiface och gra henne med barn nr jag var sexton. Hon gjorde abort, och ingen fick egentligen reda p det. *
47
1977 hamnade jag p sjukhus fr frsta gngen. Jag bodde p barnpsyk i Sundsvall under sex mnader. Det var roligt. Jag skar mig i armen och proppade i mig en vldig massa Magnecyl, och s trffade jag Gummiface dr. Det var verkligen en hrlig tid i mitt liv. Jag lskar mnen, srskilt nr det r fullmne. Den sknker vrme och ljus, och liv t alla grnsaker. Nr mnen skiner r de glttiga mnniskorna ute och frlustar sig, eller slr snder saker eller varandra. D sitter jag i ljuset av en ghi-lampa och lser ur Srimad-Bhagavatam, en helig skrift som nedtecknades fr femtusen r sedan av Srila Vyasadeva, Herrens litterra inkarnation. Det r besvrligt att rra sig fritt bland folk p stan. De mixtrar med mina tankar och fr mig att g vingligt eller lngsammare n jag sjlv nskar. Ofta tvingar de mig att gra saker som jag inte alls vill, t ex att hoppa av alldeles fr tidigt eller fr sent i tunnelbanan. Jag har det besvrligt med alla parfymerier som finns i stan. De vill att jag skall g in i dem och sga "Nu r jag hr", precis som om de har vntat p mig under hela mitt liv. Konditorier r ocks okynniga. De vill f mig att kpa frgiftade mazariner med glasyr p (glas som man blir yr av, dvs vattenglas). Jag brukar ltsas att jag inte har ngra pengar, eller att jag redan har dlig mage. Modern slog mig hela ntterna s att jag inte orkade g till skolan. Jag gick ivg om morgnarna s att hon skulle tro att jag var p vg till skolan, men i stllet sov jag under spiraltrappan i huset dr jag bodde. * Det fanns en tid nr jag var tvungen att spela in allt jag sade p band. P det viset blev jag frskrad om att det jag sade verkligen hade sagts. Det blev dyra kostnader fr kassettband. Jag spelade in alla telefonsamtal ocks, bara fr att vara sker p att jag faktiskt hade talat med de dr personerna. Tnk s det kan bli. Rakblad och blodstillande medel. Avfring och bomullsbollar. Utstende ron och en skalpell. Jag och Datafjollan hade varit bsta vnner i nio r, nr han pltsligt bestmde sig fr att jag var av lgre kast. Jag kunde inte infogas i hans glttiga och maniskt stressade liv. Det gick bra att samtala om mig med andra, men att visa upp mig... Nej, jag skulle aldrig kunna leva upp till hans imponerande berttelser om mig. S jag kastades p sophgen. Han pstr att det r jag som vill vinna kampen om vem som lngst kan avhlla sig ifrn att ringa, men s r icke fallet. Det r han som alltid r upptagen nr jag ringer, eller s sitter han och knappar med datorn medan vi talar. Det str jag inte lngre ut med. Tnk om jag skulle be honom att frska tillbringa ett Krishnamedvetet dygn tillsammans med mig! Han skulle nog klara det, utom p en punkt; han skulle vgra att lmna mobiltelefonen hemma. * Hromdagen stod det i Expressen att jag hade vldtagit en tolvrig pojke. Och de unga ankorna, tralala! Allt detta beror p det kollektiva sexmedvetandet som genomsyrar denna vrld. Krlek och sex r en sjukdom, en perverterad eskapism utan ml. Mtte jag bli botad. Att ha sex i sinnet r nmligen ocks att ha sex. Pojkar har sina flickvnner endast fr havandeskapets skull. Erektion och den stora yxan. Nog r det vl mrkligt, att det enda man som frfattare verhuvudtaget kan f publicerat, r kontaktannonser i porrtidningar! *
48
Jag drmmer om att f resa lngt bort. Inte s srskilt lngt bort egentligen. Jag skulle kunna nja mig med London, Paris eller Hamburg. Sedan vill jag ka till Kellinghusen i Tyskland, dr mina morfrldrar bodde medan de levde. Dr vxte jag upp under mina frsta levnadsr, och dr tillbringade jag mnga somrar. Modern och jag brukade ka tg dit. Jag lskar att ka tg. Men hon kastade kokta gg i sovvagnskupn, s det var vl inte s roligt. Men jag har inte rd med resor. I stllet ker jag till Ludvika varannan vecka och gr i terapi hos Barbro. Resan r lng och trttsam, och jag fr sitta och vnta i jrnvgsstationens vnthall i tre timmar innan jag kan g till terapin. D sitter jag p en bnk och lser ur Srimad-Bhagavatam, eller s reciterar jag mina dagliga meditationsrundor p radband, vilket tar cirka tv timmar. Det r sknt att ka till Barbro i Ludvika, trots att hennes uppgift r att frnta mig den personliga identitet som har beskyddat mig s lnge. Vem skall beskydda mig sedan, nr tillfrisknandet r ett faktum? * Det finns de som har ftt fr sig att jag sitter och kurar i en garderob och dricker hallonsaft hela dagarna. r det dr jag hr hemma i deras tankevrld? Detta m ha varit verklighet en gng i tiden, men numera behver jag inte inreda ngon slags kldkammarlivmoder fr tillfinnelse. Nej, min garderob r min portabla skyddskldnad som jag alltid har p mig. Det r ett faktum att man kan vara betydligt mer ensam bland folk n i sin egen ensamhet. Bristen p frstelse. Folk har inte tid med mig. De r alla fullt upptagna med sina karrirer och sngpartners. Nej, tack. Jag dricker inte alkohol. Frst var det neuros. Sedan blev jag en borderlinepersonlighetsorganisation med schizoida strningar. Sedan kom hjdpunkten i och med schizofrenidiagnosen, tralala! Och nu envisas man med att kalla mig psykos utan nrmare specifikation. Det kallar jag inkompetens.
49
SKOGEN
Jag har en god vn i Linkping som jag brukar ka och hlsa p med jmna mellanrum. Han kallar sig kristen och gr p Pingstkyrkans olika mten. Detta str mig inte det minsta. Mitt val av religis tradition tycks inte stra honom nmnvrt heller, trots att han ofta kommer med dumma kommentarer och fniga skmt. Han sger "Halleluja" och jag sger "Hare Krishna". Det lter ganska fint tillsammans, och r frmodligen mer nrbeslktat n de kristna vill tro. I vilket fall s tar jag terigen tget till Linkping. Jag mr alltid bra av att ka tg. Dock str det mig att man har tagit bort rlsens skarvar. Jag saknar det dunkande ljudet. Allt som r bra tar man bort. Eller s hittar man p dumma saker fr att reta mig. Den gode vnnen r ofta borta ngra timmar p dagarna. Oftast r det p frmiddagarna, och det r s sknt fr d kan jag recitera mina rundor i skogen som ligger strax intill. Radbandet r nog det kraste jag ger. En gr och st lite katt fljer mig en bit p vgen. En stund senare kommer en illasinnad joggare med katten uppspnd p ett spjut. Man kan se att andesjlen har lmnat kattkroppen. Den hnger slak och tung, med tungan utanfr munnen. En liten fgel pickar i grset. Hare Krishna-mantrat lenar och lker alla sr. S snart jag kommit hem och str innanfr ytterdrren, blir jag inspirerad, och jag ger mig genast ut i skogen igen. Vill recitera mer. Och s mter jag den gr katten igen, och jag vill klappa den, och den vrider sig i vllust och behag. Andesjl mter andesjl. Det kommer en uppkldd dam tillsammans med en flskterrier. En svart hund som vill skrmma bort mina lilla kattvn. Jag stter mig p en ngorlunda ren stubbe och lter solen vrma upp halva mitt ansikte. Dessa evinnerliga joggare! Tnk att man aldrig fr vara ensam och ifred ngonstans. Jag vill ha frid i skogen. Jag vill inte se dessa vrldsliga mnniskor omkring mig i skogen. Men s inser jag att ven de tjnar Herren p ngot stt. Hela skogen r full av vitsippor och blsippor, och i var och en av dem finns en andesjl. En likadan andesjl som den i min kropp. En annan god vn till mig har lyckats att diagnosticera mina texter ssom schizofrena. En cklig liten insekt stter sig p min jacka. Jag blir alldeles vansinnig, fr jag hatar insekter. Men i stllet fr att gra ngot dumt s blser jag frsiktigt bort den. Detta r Gudsmedvetande. Att inte orsaka ngon annan levande varelse lidande. Ngon har glmt en vit trja p ett rcke av tr. "Herrens trja", tnker jag, trots att den r vanstlld med reklam fr l. Jag nskar att jag fortfarande levde p sjuttiotalet. Jag lskar sjuttiotalet. Alla mina favoritskivor r utgivna 1976 eller dromkring. Kunskap kommer med ddens befrielse. Livet str stilla och stirrar.
50
Dagens Rtt
51
...frbaskade vckarklocka! Mste du ringa precis nr jag sover som bst? Tnk att man aldrig fr sova ut ordentligt. Nvl, det kanske i alla fall r bttre n att bli vckt p det hr viset, n genom ngon som rusar in i rummet, drar av en tcket och hojtar "Upp och hoppa" tills man verkligen rusar upp ur nyvakenhetens kalldusch och faktiskt stller sig och hoppar upp och ned i sngen. Om jag har fattat saken rtt, s r sngen till fr att hoppa i. Ja, inte p samma stt som man hoppas p vder nr man str i regnet, men nstan. Fr r det inte s, att om kvllen ska man i och hoppa, och om morgonen ska man upp och hoppa... ...ja, aprop vder. Det finns vl inget som r mer vder n ngot annat? Jag blir vansinnig nr folk endast kallar sol och hetta fr vackert vder. Det r vl inte vackert att bli brun som en gammal chokladkaka heller! Srskilt som man samtidigt ondgr sig ver personer som av naturen r bruna. Och det r vl mrkvrdigt att det alltid r precis vindstilla nr solen gassar som vrst, medan det andra sidan Alltid blser nr det r ngot annat dligt vder samtidigt, som till exempel regn. Och alltid blser det motvind, t vilket hll man n gr. Och om det r motvind nr man gr till kiosken, s r det garanterat motvind nr man gr tillbaka ocks. Ja, i vilket fall s kan jag inte frst varfr folk gr en sdan stor affr av vder. Det r precis lika dumt som att engagera sig i olika krig som kommer och gr. Det blir ju vder i alla fall... ...nej, man kanske r s illa tvungen att stiga upp ur lakansvrmen i alla fall. Fast jag kan ju inte pst att jag har ngon lust. Magen kurrar, och jag skulle bra grna vilja stta i mig en pkostad frukost. Men tror ni att det r s srskilt trevligt att stta ftterna p ett mattlst golv i en lgenhet som r uppvrmd till endast sjutton grader? Tnk, jag har ringt till hyresvrden i ver tre r nu, och fortfarande har inget gjorts. Ja, det r klart de har luftat elementen, bytt ttningslister, proppat igen en luftventil med tidningspapper samt klagat p att mitt mblemang inte befrmjar luftcirkulationen. Men det r ju fortfarande lika kallt! Och inte kan jag anvnda vrmeflkten som jag har ftt lna heller, fr d snurrar ju elmtaren upp sig och gr att jag inte kommer att ha rd till elrkningen. Dessutom har jag ingen lust att ringa till den dr sakramentskade kundtjnsten igen, eftersom det alltid r samma gamla snorkiga kvinna som svarar, eller rttare sagt frgar "om jag bor i en sociallgenhet", vilket hon sedan gammalt knner till eftersom jag ringer s ofta... ...nsta gng hon frgar s ska jag undra ifall hon kanske har lust att flytta hit! Nej, man ska inte tro att det gr att f ngon frukost idag heller. Fr det frsta s har jag inget i kylskpet eller skafferiet som smakar gott. Om det rkar finnas en god smak av tio sorters msli, s r det alltid den sorten som tas bort ur produktionen. Det slr aldrig fel. Dessutom blir jag vansinnig p alla dessa frpackningar som r s vl frpackade att det inte alls r skert att man fr upp dem. Srskilt syltburkar borde ing i redskapsarsenalen i alla dessa styrketrningspalats, eller vad det heter. D skulle muskelbergen kunna sga att de fr vltrnade fingrar ocks. Aprop frpackningar, s tl jag inte all denna ondiga plast som allting mste sls in i. Vad r det fr mening med snabbmat nr det tar lngre tid att befria den frn plast n det tar att tillaga den? Jag tror att jag blir vansinnig snart. Vad ska jag med alla dessa sopor till? Sopsckarna blir ju s fulla att det knappt gr att f ned dem i sopnedkastet. Tnk att de inte kan fatta att luckan till sopnedkastet mste vara strre! Dessutom r det gamla flckar av te och kaffe i alla mina muggar, beroende p att vissa av mina gster inte begriper sig p att sklja ur sina muggar nr de ro urdruckna. Slutligen s tl jag inte nr tevattnet frser i kastrullen s fort man brjar hlla upp. Det r verkligen sknt att de kommer och byter till elspis snart... ...fast d gr det ju inte lika ltt att kontrollera vrmen nr man kokar. Jag borde verkligen brja att baka mitt brd sjlv, fr det frdigkpta gr ju knappt att titta p innan det faller i smulor... mste posten ramla ned p golvet med ett sdant brak varje gng? Det r skert bara rkningar, reklam och andra krleksbrev. Brevbraren kunde lika grna kasta reklamen 52
direkt i sopnedkastet som sitter bredvid min ytterdrr, fr det r ju dr den hamnar nd. Men jag har hrt att reklamen lnar sig. Jag hatar ocks alla dessa idiotiska lotterier, som srskilt postorderfretagen skickar ut med jmna mellanrum. Tror de verkligen att man lter sig luras mer n tre gnger? Det brukar vara s att man ska ppna tre luckor, som ser ut precis som julkalenderns, fast i det hr fallet brukar det aldrig vara tomtar och snt bakom pappersfliken. Nej, i stllet liknar det mer de gamla enarmade banditerna, vilka hade pron och andra frukter som man skulle f tre av samma av. Skillnaden mellan banditerna och lurendrejeriet som rasar ned i brevldan, r att det senare alltid ger vinst, fast man frvntas naturligtvis vara s enfaldig att man tror sig ha haft speciell tur. Vinsterna brukar vara n mer ljevckande. Tnk att det alltid finns pengar nr man ska slsa dem p ngot meningslst, men nstan aldrig nr det r tvrtom... ...ta till exempel det hr med telefonkatalogerna. Det gr ju inte ens att f dem att st upprtt! Tar man frsta delen av Gula Sidorna, fr att leta efter ngon juvelerare som kan vrdera de gamla silverskedarna man fick i arv, d rasar de vriga delarna ihop i en jmmerlig hg. Dessutom r det ingen mening att ringa ngonstans, srskilt inte till myndigheter och fretag. Det gr nmligen Aldrig att n den man sker. Oftast gr det inte ens att f tala med ngot annat n en telefonsvarare. D r det antingen telefontid p ngon annan tid n den man rkat ringa p, eller s r det lunchstngt, semesterstngt, upptaget eller inget svar alls. Skulle man mot frmodan f tala med en mnniska, d gr det inte i alla fall, eftersom personen man nskar n antingen "har semester och kommer tillbaka d och d", "r sjuk och vntas tillbaka d och d", "sitter i sammantrde men kan ringa upp" (fast det gr han ju aldrig), "r ute p jobb just nu, men det kanske gr bra att terkomma d och d", "har inte kommit fr dagen nnu", "har gtt fr dagen", "sitter upptagen i telefon, men gr det bra att vnta", "har telefontid mellan d och d", "r pringd men svarar inte", eller s kommer han tillbaka klockan 16.45, "men d har han vl gtt hem". Ibland hnder det att kvinnan i vxeln inte ens vet var han r, och d ber hon en att "vnta ett gonblick s ska jag koppla dig till...", vilken i sin tur sger samma sak. S om man inte har viktigare saker fr sig, s kan man alltid ringa till ngon offentlig inrttning och bli kopplad fram och tillbaks i en halvtimme eller s. Just nu sger de dessutom "God fortsttning" stup i ett, bara fr att man Ska sga det s fort det inte r nyrsafton lngre. God fortsttning p vadd? Vad r det fr fortsttning som alltid brjar den frsta januari varje r? Nej, folk pratar s mycket strunt. Och har de inget strunt att prata om, s gr det ju alltid bra att prata om vdret... ...h, s jobbigt det r med alla dessa bilister. Man hinner inte mer n utanfr drren s brjar det. De har s brttom att de mste nosa varandra i avgasrret, samtidigt som de tutar, trnger sig frbi eller pratar i telefon eller ngot annat dumt. Vad har man frresten hastighetsbegrnsningar till nr de inte behver fljas? Och varfr mste en enda person ha en lyxbil med plats fr fyra, nr det bara r han sjlv som ker till och frn jobbet varje dag? Det r tur att jag inte begriper ngot om bilar, trots att jag borde gra det eftersom min pappa gr det... ...frdmda matbutiker! Tnk att det alltid ska vara s trngt mellan hyllorna, att man knappt kommer fram eller frbi alla kringar som gr och drar sina kundvagnar fullastade med varor och skrikande ungar. Och tnk att alla rr sig s sakta! Har de hela livet p sig fr att inhandla veckans middagar? De mste tro att de lever fr evigt. Och inte stller de undan sina varukorgar efter sig heller, utan det mste naturligtvis jag gra! Vuxna mnniskor; arma, sega stackare. Mste de hade dessa skrikande barn med sig verallt? Nr jag var barn s gnllde jag minsann inte ver minsta smsak... ...och detta eviga "Hej" som alla expediter, srskilt i mataffrerna, har lagt sig till med. Fr tio r sedan var det ingen som sa "Hej", s varfr ska de gra det nu, nr de nd gr det bara fr att de mste? Expediter r ett av de vrsta slkten som finns, srskilt s kallade expediter i storstdernas skivaffrer. Dr str det alltid ngon hngig, lnghrig, traskldd 53
och lagom nonchalant kille i tjugorsldern bakom disken och skriker till sina kunder, eftersom detta r det enda sttet p vilket man kan gra sig hrd i en sdan butik. Om man inte sjlv r begvad med rstresurser av det hgljudda slaget, s kan man lika grna glmma tanken p att f ngon hjlp. Och stller man sig och tittar inbjudande p honom, s som man med gott resultat kan gra i butiker dr personalen har lrt sig att befrmja frsljningen genom att etablera kontakt med kunden, d glor han tillbaka och ser s dr nollstlld ut som bara en mnniska av hans sort kan, precis som om det var jag som betedde mig underligt. Eller s str han och talar med sina polare i telefon, precis s dr lagom hgt s att alla ska hra hur hftig han r som ska ut och rja p kvllen. Eller s str han och slafsar i sig hamburgare. Och tnk att de alltid rker! Man fr inte rka i tunnelbanan, men i skivaffrer fr man det, srskilt om det r sm frsljningsytor, vilket det alltid r... ...ja, det var nog lika bra att jag inte kpte ngon skiva. Jag har nd inte rd. Jag kanske skulle ta och g till banken och vxla in min tyska sedel som jag fick av Modern. Men det r nog meningslst, antar jag. Antingen har de stngt, eller s kostar det mer att f sedeln invxlad n vad den r vrd. Sist jag kollade s gav hundra shilling tjugotre kronor, men det kostade trettio att vxla in den... ...nr ska de ta ned detta frdmda krafs som hngs ver gatorna varje r? Det stts ju upp redan en mnad fre jul numera. Jag sg, nr jag tittade in i en hyreslgenhet, p vg hem till mig hromkvllen, att dom hade julgran, och d var det allts frsta advent! Och nu, fem veckor senare, str den vl fortfarande kvar. Till vilken nytta, undrar man... ...biblioteket har i alla fall ppet. Men som vanligt r alla tidningar som jag vill lsa redan upptagna, och detsamma gller dataterminalen som jag s grna vill stta mig vid. Nej, jag gr ut och tar en svng runt stan i stllet... ...tnk att dessa ungdomar inte har vett att kl sig ordentligt! Frst kper de hela, rena och dyra jeans. Sedan gr de hem, tar fram rakbladet eller saxen och frstr byxorna. Jag mste sga att det frefaller ganska osannolikt att alla dessa revor i tjock jeanstyg skulle hamna p exakt samma stlle, nmligen p ena knt, om det vore s att det berodde p slitage. Nej, de vill helt enkelt visa sina knn, s enkelt r det! Det r vl det enda de kan visa upp s hr p vintern, nr det r fr kallt att exponera resten av kroppen, vilket man ju Mste gra nr det r s kallat fint vder. Ja, en del har ju knappt ngra byxor p vintern heller, om man nu inte rknar trdarna som hller ihop alla de strategiskt utskurna revorna. Och tnk att de mste stta sina mssor bak och fram ocks! Jag antar att de inte har gon i nacken, fr det r vl gonen som ska skyddas med hjlp av skrmen, vilken de av ngon outgrundlig anledning placerar bakt... ...och detta eviga spottande till hger och vnster! Man kan ju faktiskt inte rra sig p gator och torg utan att oavbrutet titta ned i marken fr att studera gngunderlaget, s att man hinner vja fr dessa frbannade spottloskor som ligger utplacerade verallt. Och vilka r det som spottar? Killar, s klart! Det tycks som om pojkar och mn r skapta med en annan slags fysiologi i kften n flickor och kvinnor. Fr om det r en kvinna som spottar, d r det frga om antingen en ofeminin vrstingtjej, som ven snusar och gr annat dumt fr att imponera p kompisarna, eller s r det en kvinna som faktiskt har ftt ngot i munnen som inte br finnas dr. Men nr det gller killar s spottas det fr spottandets skull, och inget annat. Det r verkligen mrkligt att de inte har ngra hmningar nr det gller att grisa ned. De spottar nmligen precis verallt, vare sig det r utom- eller inomhus. Dremot har jag svrt att tro att de spottar p sovrumsgolvet hemma, vilket de ju borde vara tvungna att gra om nu detta spottande r fysiologiskt betingat, vilket det sjlvfallet inte r, fr d skulle de ju inte brja att spotta s snart de stter ftterna utanfr sina egna bostder, men inte annars. Och ven utomhus spottar de mer sllan nr de tror att ingen ser dem. Det r inte frsta gngen som jag har rkat ut fr en kille som, nr vra blickar mts, spottar p marken, som
54
fr att visa sin avsky fr det faktum att han gr p samma mark som jag. Vad tror de om sig sjlva egentligen? Nej, jag orkar inte se detta elnde lngre. Jag gr hem till mig... ...detta frbannade slseri med elstrm! Hela kontorsbyggnader som str upplysta utan att vara befolkade. Fr att inte tala om dessa reklamskyltar som lyser hela ntterna nr det nd inte r ngon som ser dem. Nu har de satt upp fniga, upplysta reklampelare i varje gathrn och i varje busskur. Man kan endast fantisera om vad en sdan anordning kostar i produktion, installation, drift och underhll. Nej, jag slcker minsann ljuset i vardagsrummet nr jag inte tnker vistas dr lngre... ...tnk att det bara r skit p teve! r det inte sport, nyheter eller spopera, s r det nonsensmusik, mode, naturfilmer, frgetvlingar eller Jan Guillou. Jag begriper inte hur vuxna karlar kan knna sig allvarligt motiverade att jaga bollar och puckar p sm grsytor och annat tjafs. De vill bara visa upp sina kroppar, s r det! tminstone brottare, simmare och andra halvnakna idrottare. Sedan rabblas resultaten av dessa frgngliga bedrifter upp i radio och teve varje dag, precis som om det vore av ngon strre vikt fr vrt vlbefinnande p denna planet. Vad r det fr ett sabla tjafs om ngra futtiga hundradels sekunder? Hur kan ngon tycka att han har simmat snabbare n ngon annan, om det inte kan pvisas med mindre n tidtagning i hundradelen av en sekund? h, s fnigt! Inte blir det bttre om man slr ver till TV1 och tittar p modejournal heller. Det r bara hyckleri alltsammans. Jag har d aldrig sett ngon mnniska g omkring p stan med den typ av klder som visas p dessa rliga visningar i Paris. Det kanske beror p att ingen har rd med dem. S varfr visa dem verhuvudtaget? Om det nu r rika fransyskor som ska plga sin omgivning med dessa vansinniga kreationer, d behver vl inte vi se det i svensk teve? Och nyheterna tittar jag aldrig p, eftersom det tjatas om samma gamla evinnerliga saker varje dag. Och engelska eller amerikanska njesprogram och filmer kan man inte heller titta p, eftersom fr- och eftertexterna alltid rullar s snabbt att ingen normal mnniska hinner lsa dem. Eller frvntas det att man ska spela in dem p video och titta i slow-motion? Svensk teve har ocks brjat p samma stt. Om det nu r fr dyrt i programtid rknat, att ha rinnande texter som folk hinner lsa, d r det vl lika bra att ta bort dem helt och hllet? Jag blir vansinnig nr jag tnker p allt det hr! Och detta eviga "s kallad". Allting r "s kallad" eller "s kallat" numera. Frut hette det skrivmaskin, men snart heter det vl "s kallad skrivmaskin". Jag har mrkt, att nr ngot kallas "s kallat", s r det s kallade inte riktigt accepterat lngre, eller s har det inte blivit det nnu. Skit samma. Den hr s kallade dagen r i alla fall helt vidrig. Det r lika bra att man stnger av teven, fr annars fr man vl snart se ngon musikartist eller filmstjrna som sitter med mrka solglasgon inomhus ocks, vilket ju r vanligare n att de br dem ute i solen... ...man kanske ska lsa kvllstidningen? Nej, jag tror inte det. Man hinner inte lngre n till insndarsidan s r mttet rgat. Tnk att folk har s mycket att klaga p, och bara struntsaker dessutom! Jag frstr inte att de orkar, eller att de har tid. Igr var det ngon som hade skrivit en insndare om folk som klmmer tandkrmstuber p mitten. Finns det inget viktigare att sysselstta sinnet med? Personligen struntar jag i om folk klmmer p mitten eller inte, bara de inte spiller ut tandkrm i handfatet, fr d blir jag vansinnig! Nej, folk pratar s mycket strunt. Om inte ron, nsa och mun satt i vgen, s skulle de kunna prata smrja med hela skallen... ...folk tycker om att citera tnkvrda visdomsord, men de tycker sllan om att flja dem. Det kan man hra om man slr p radion. Om inte annat s kan de inte tala sitt eget hemsprk. Jag vet inte hur mnga gnger jag har hrt dem sga "indentifiera" i stllet fr "identifiera". verhuvudtaget s r allt prat man hr i radio och teve helt konstalt. Samma gamla jargonger inom samma eviga schabloner. Inte ett ord om ngot som intresserar mig! Jag kan lika grna reta mig p sladdar som trasslar sig. Det r precis lika nyskapande. Tnk
55
att det alltid r mig det r fel p. Att det alltid r jag som inte begriper mig p saker och ting... ...det fr jag i alla fall hra nr jag pratar med ngon bekant i telefon. "h, s du verdriver", sger alla. Tnk att de bara kan klaga och inget annat. Och min bste vn str i ett rus och slafsar i sig blodapelsiner, och han kommer inte ihg att jag ringde honom tv gnger igr... d r det lika bra att slnga p luren och aldrig ringa mer, och det r precis vad jag gr ocks! Frgan r vem som lider mest; den som spelar fnig teater eller den som ser p? I vilket fall som helst s fr posten ligga kvar drute p golvet, fr jag har precis tappat lusten att stiga upp. Lika gott att vnda p sig och somna om. Klockan r nd s mycket nu...
Epilog Blind man till seende: "Vad str det p den hr lappen?" "Ingenting, den r tom." "Jaha, d sg jag rtt i alla fall!"
56
Vi r De Dda
UTANFRVRLDEN Jag knner mig lika frmmande i Utanfrvrlden som en jordgubbsplanta p Antarktis, eller som en fjril i ett akvarium. I Utanfrvrlden tillhr min kropp inte mig. Mina tankar r inte mina, och knslorna hoppar omkring som p ett schackbrde. Man vet aldrig vart man har att ta vgen, och man str inte ut p en flck. Jag cklas av frnimmelsen av min egen existens, frmst den kroppsliga existensen men ven den mentala. Nr jag tittar mig i spegeln, tycker jag att jag ser vanskapt ut; det r inte mig jag ser. Samtidigt som jag skulle vilja f denna frestllning bekrftad av andra, skulle jag bli rasande om ngon talade illa om mig. Denna ambivalens skapar kramp i hjrnan, och man slntrar omkring i vrlden som en vakuumfylld maskinmnniska. Livet str stilla och stirrar. Hela tiden gr man omkring och sker frgan p vilket man sjlv r ett svar. I Utanfrvrlden r man Aktren antingen Samlad eller Osamlad. Man kan sga att man r p stndigt studiebesk, och det r man sjlv som studeras. Iakttagaren studerar och registrerar rdande frhllanden i den milj man befinner sig i, och det r Aktrens uppgift att fingera min roll i denna verklighet. Benmningen "Jag" upplever inte sig sjlv som jag, utan som ett omttligt pussel som aldrig har blivit lagt. Alla tilltalar med benmningen "du", varfr det blir oundvikligt att inte referera till denna kropp som "jag", och vilket fortgr endast drfr att personerna skall veta vad de talar om. Man fr finna sig i allt mjligt nonsens bara drfr att andra ska bli tillfredsstllda. S snart man fr sig lite liv i Utanfrvrlden, mste man d. F liv och d, det r naturlagen som styr min befintlighet. Utanfrvrlden r till 99% fylld av konventionella Opersoner som bara pratar nonsens dagarna i nda. De skulle aldrig kunna frst vad som frsiggr i mitt inre, och jag lter dem inte heller. Ger man ifrn sig ett uns av sig sjlv blir man nmligen genast hnmakulerad. Det r ett annat ord fr avrttad. Om jag befinner mig i en grupp av mnniskor, knner jag mig som vore jag avfring upplagd p ett silverfat till allas frnjelse. "Socialt liv tortyr frkltt som nje", ropar en rst i huvudet. Egentligen r jag vrldens mest exceptionella levande varelse, men i sllskap av Opersonerna hnvisas jag till att bli lgre n masken i avfringen. Om ngon sger att jag r duktig eller har gjort ngot bra, infinner sig genast Den Stora Skammen och befaller mig att be mig sjlv om urskt fr min egen existens. Samtidigt vet jag att jag kan ALLT! Denna ambivalens mellan omnipotens och total nedvrdering skapar utplning av existensberttigande i mnniskornas s kallade verklighet.
PANASTROF
57
Panastrof betyder panroterande katastrofngest, men innefattar mycket mer n s. Det r i Utanfrvrlden man drabbas av vrldsliga plgor ssom ngest och depression. Panastrof r ett specifikt tillstnd som saknar motsvarighet i vedertagna kliniska diagnoskriterier. ngesten roterar och panorerar t alla hll; sveper in hela medvetandet och alla sinnesintrycken i frestllningen om att allting r frknippat med en nra frestende katastrof. Ytterst har det att gra med den totala skrcken fr utplning. Tillstndet kommer som en blixt frn klar himmel, och jag har sllan eller aldrig ngon id om vad som orsakar det. Det brjar med att medvetandet grumlas. Tankarna kryper som i gel, och hjrnan knns som ett maskbo. S brjar tankarna att snurra runt som i en centrifug. De ekar och skrller i hjrnan medan psyket p alla upptnkliga vis frsker att ge en rationell frklaring till sinnesintrycken. Panastrof r ocks att vara fnge i en annan mnniskas tankelsnings- och fjrrstyrningsfrmga. Man knner sig genomlyst och "avsljad", trots att man kanske inte har ngot alls att dlja. Om ngon skrattar p andra sidan gatan s r det t mig. Om ngon spottar p gatan s har det med min uselhet att gra. Nr det skrattas i TV s r det riktat till mig. Hela helvetet direktsnds genom min kropp. Nr man gr hem efter dagens slut p vrdhemmet, mste man ideligen vnda sig om och kontrollera att man inte r frfljd. Mnniskors leenden uppfattas som hnleenden och en provokation av den egna sjlvuppfattningen. Inte heller har man full kontroll ver sina kroppsrrelser, ty de manipuleras av omgivningen. Folk p gator och torg kan f mig att g de mest ondiga omvgar, eller s blir mina ben stela och jag tycker att jag rr mig klumpigt och igonfallande. I detta tillstnd r jag Osamlad Varelse, men Iakttagaren noterar och bokfr alltsammans. Detta r den sllsamma kombinationen av exceptionellt psykiskt lidande och en remarkabel sjlvinsikt, som framstr som nstan cynisk med tanke p den utvidgade plga det innebr att vara den ende som har inblick i och genomskdar sammanhangen i sin problematik, och likvl str fullstndigt maktls infr uppgiften att lsa den. I panastrofen blir man ytterst sett den p vars axlar hela vrldens angelgenheter och ansvar vilar. Och Iakttagaren frsker sig p konststycket att gra den mellanmnskliga teaterns ekvation rimlig och begriplig fr mig, med uttrycket "antingen r jag ett geni som har frsttt en glimt av hur allting ligger till, eller s r jag en dre som bara har frsttt en glimt av hur allting ligger till".
VNTRUMMET I Vntrummet r jag Samlad Varelse. Det kan man inte vara i Utanfrvrlden. I Vntrummet befann jag mig fram till tretton rs lder, innan jag flydde frn helvetet hos Modern, ut till Utanfrvrlden. I Vntrummet finns det tv drrar. En leder till Utanfrvrlden, och den andra till Det Tomma Landet. Egentligen r det livsfarligt att nska sig t ngotdera hllet, men det r ocks nstan outhrdligt att stanna kvar, ty i Vntrummet finns Den Gr Substansen. Det r ett tingens vsen som kvver och stryper, som fr en att uppleva allting i slow motion, och som utgr autismens gelaktiga glasbubbla ur vilken man med mda kan se ut, men i vilken det inte gr att se in. Sjlvmordsrisken r som strst precis nr man passerar ngon av Vntrummets drrar, ty d slpper hmningen, apatin och letargin fr ett gonblick. I drrppningen till Det Tomma Landet kan man frn Dda Havets vgskvalp hra rsterna som sger att man skall sluta att ta medicin. Man gr det mot sin vilja, men man gr det nd. Rsterna frn Det Tomma Landet sjunger:
58
De Ddas Hav, hll mig kvar Ty allt jag vet ger inga svar Bara ord, mnga ord Men ingen tanke p att bli kvar I ett liv vilket liv? Ingen nrhet
DET TOMMA LANDET Det Tomma Landet r platsen dr ingenting frestller ngot; dr man finns genom att inte finnas; dr jagandet efter vinden r det enda som fr tiden att g, och dr plgan r mitt enda sllskap. Att ga kunskap om att man inte finns r en paradox som gr plgan orimlig i frhllande till vad andra anser att man har att kmpa med, ty de anser ju att man r ngon. Att pst att man inte finns r en paradox, ty man kan inte frneka ngot som inte finns. Likvl r det s det frhller sig, och detta kallas p Det Tomma Landets hemliga sprk acintya, eller ofattbart. Det r frga om samtidig enhet och tskillnad, ungefr som om ngon pstod att det bde regnar och inte regnar samtidigt. I Det Tomma Landet existerar inte sdana dualiteter som kyla och vrme, natt och dag, krlek och hat eller gldje och sorg. Dr har det tomma blivit sanning. Det tomma r s sant att man inte orkar med sinnesintrycken av materiella godelar och freml omkring sig. Ibland har jag varit tvungen att tmma min bostad p allt snr som p en madrass och en kopp. Det Tomma Landet ligger ocks lngt bortom den vrldsliga ngestens och depressionens domner. Det enda som hotar r Dda Havet. Dr riskerar man att trilla i s snart kontakt uppstr med ngon i Utanfrvrlden. Kroppskontakt med andra r livsfarligt. D ropar rsterna "Kropp, kropp, ge mig mitt liv tillbaka".
SAMMANFATTNING "Var kommer den hr jvla schizofrenin ifrn?", frgade mig en gng en medpatient. "Den kommer ur en frlorad barndom", kom det obetnkt ur mig. Och det r ju s det r. En barndom i avsaknad av tillit, hopp, psykisk och fysisk omsorg, tilltro till vrlden. Schizofreni r den slutliga utvgen, den enda lsningen p inre konflikter, orsakade av tidiga jagstrningar i personlighetsutvecklingen. Schizofrenins grundlggande syfte r flykt ifrn kontakt med sinnesintryck som verkar provocerande p den egna jaguppfattningen. Helt naturligt str mellanmnskliga kontakter av olika slag som frmsta fretrdare fr denna provokation. Autism r drfr den enda mjligheten att existera bland mnniskor utan att behva existera med dem. Jag kallar mig Fngvakterskans Son. Och min terapeut kallar jag Livgiverskan. Jag brukar sga att jag lider av tomhetsvansinne. Jag har ftt mnga diagnoser genom ren. P sjukhusen betraktas man vanligen som en vandrande diagnos, och en gng i veckan fr man stllas ut till frnjelse t skockar med av receptklda drabbade doktorer och glupska kandidater som gr sig till p ens bekostnad. Det kallas rond. Resten av tiden fr man vandra fram och tillbaka i en lng korridor, och sedan r det inte mer med det. Nu har jag hamnat i Livgiverskans omvrdnad. Hon hnger sig t mig drfr att det betyder ngot fr oss bda. ven om hon bara sitter och stickar i en hel timme medan jag ligger p 59
sngen och r tyst, s vet man att hela hennes vsen r instllt p den rdande vglngden i kontakten som alltid finns dr. Jag brukar sga att schizofreni r att vilja sl nven i bordet fast det inte finns ngot att sl den i. Psykoterapi r analogt att likna vid en seglats ver ett mrkt, djupt hav. Havet sjlvt r psykosen; skeppet r patienten och dennes nskan att vilja bli frisk; terapeuten r den som str vid rodret; och vrig behandling, ssom miljterapi, bildterapi, kroppsterapi etc, r som gynnsamma vindar. En sdan lyxkryssning har jag gett mig ivg p.
60

Guy Hope

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

You might also like

Guy Hope

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Guy Hope

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

Frord ...............................................................................................3 Guy Hope och Hans Hemliga Liv....................................................5

Och De Unga Ankorna.....................................................................44

Dagens Rtt.......................................................................................51 Vi r De Dda ..................................................................................57

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

Guy Hope och Hans Hemliga Liv

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY LSKAR DIG

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

Och De Unga Ankorna

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV

GUY HOPES HEMLIGA LIV