Hjlmen frn Arns.

Med en versikt ver den medeltida hjlmens frutsttningar och utveckling intill 1400. Av BROR SCHN1TTOER.

r 1916 pbrjade frfattaren till denna uppsats p bekostnad av fil. d:r Gustaf Ekman en utgrvning av medeltidsruinen vid rns i Vstergtland, i Forshems socken norr om Kinnekulle, det medeltida Aranass. Resultatet av denna grvning skall p ett annat stlle meddelas. Tillrckligt torde vara att hr nmna, att slottet synes vara uppfrt under en tidig del av medeltiden och efter allt att dma avbrnts i brjan av 1300-talet i samband med garens, riksmarsken Torgils Knutssons fall. Denne avrttades som bekant i februari 1306. Redan frsta grvningsret gjordes ett verraskande fynd. Fr att faststlla ringmurens och huvudbyggnadens utstrckning upptog jag ett provschakt av 1/-> meters bredd rakt ver ruinkullen. I detta ptrffades knappt Vt m. under ruinkullens hgre plan den hr avbildade hjlmen, fig. 14. Hjlmen frn rns bestr helt och hllet av jrn. Spr av andra metaller kunna ej upptckas. Huruvida belggningar av dlare metall funnits kan ej sgas, enr pjsen r skadad av eld och rost. den eldskadade ytan sitta hr och dr
verstycket: djurfigur frn loppe-fymlet, lerk&rlsornament frn sknsk gnggrift.

Fornvnnen 1920.

Bror Sehnittger.

sm kolflisor insintrade. Vid borgens brand har jrnet i hjlmen mjuknat genom eldens pverkan, varvid hjlmen vid det tryck som uppstod efter raset blivit ngot tillplattad. Dremot r den fga defekt. Dess nuvarande vikt efter konservering med paraffin r 2,340 kg.

Fig. 1. Hjlmen frn rns.

Dess hgsta hjd r 30 cm. Den spetsovala genomskrningen har fljande lngd och bredd: vid hjssan 17 och 12 cm. (fig. 4, verst i mitten), vid gonspringan 29 och 20 cm. och vid undre kanten omkr. 33 och 20 cm. Hjlmen r sammansatt av tre delar. Hjsstaket r bildat av en ur ett stycke driven klocka. Den undre delen r bildad av tv stycken, som ro sammanfstade medelst 8 nitnaglar, fig. 4, ah. ver- och underdel ro inbrdes frenade av 11, hgst 17 nitnaglar (fig. 4, a, e, iy); ngra av nitnaglarna

Hjlmen frn rns.

i det undre bakstycket (fig. 4, n, o, r, t, v, x) ro nmligen ovissa; det r p grund av ytans skadade skick svrt att avgra, om de verkligen finnas.

I
^-FOM

Fig. 2. Hjlmen frn Arns.

Ovanfr gonspringan finnes ett hl (fig. 4, z), ur vilket troligen en nitnagel utfallit. Vid punkterna , och (fig. 4) skjuta nitnaglar in i hjlmens inre; detsamma gller nitnaglarna k, m, p och s. Mjligen hava dessa jmte andra nu bortfallna nitar fasthllit en lderrem, vid vilken hjlmens stoppning varit fastsydd. verdelen finnas 8 sm hl, stllda tv och tv vid vre randen. Dessa hava liksom de parvis stllda hlen sidorna av den undre delen troligen varit avsedda fr fstandet av

Bror Sehnittger.

hjlmduken. Hjlmdukens lge i frhllande till sjlva hjlmen framgr ltt av medeltida avbildningar, t. ex. fig. 28 l . D fynd av medeltida hjlmar ldre n 1400 ro sllsynta och d rnshjlmen r den frsta i sitt slag i Norden, torde det vara av intresse att i ett sammanhang dryfta frgan om de ldre medeltida hjlmarnas eventuella hrstamning ur frhistoriska typer samt f en verblick av deras typologiska ut-

W
Fig. 3. Hjlmen frn rns.

veckling. Det torde vara klart fr envar, att intet direkt samband mellan den frklassiska tidens och medeltidens hjlmar freligger. Mellan de frra och antikens former torde mjligen en typologisk frbindelse finnas, vilket emellertid hr saknar intresse, emedan ssom det av det fljande kommer att framg, ej heller antikens hjlmar st i ngot ursprungsfrhllande till medeltidens. Av intresse fr den hr freliggande frgan ro dremot germanernas hjlmar under det frsta rtusendet e. Kr. Det framgr svl av antikens litterra uppgifter och bildframstllningar, som genom sllsyntheten av fynd2, att germanerna helst
1 Betrffande de prydnader ssom fnikor och fjderbuskar, vilka jmte duken plgade psttas hjlmarna, hnvisar jag till bilderna i B. E. Hildebrand, Svenska sigiller frn medeltiden. 2 M. Ebert i J. Hoops, Reallexikon der germ. Altertumskunde, sid. 500-501.

Bror Sehnittger.

stredo med obetckt huvud. Denna freteelse r genomgende fr hela rtusendet; fynd av hjlmar ro s sllsynta, att man med visshet kan sga, att endast furstar och hvdingar buro sdana. Med bortseende frn ett antal romerska hjlmar, som ro tillflliga importfreml, ro hjlmarna hos germanerna snart rknade. Frn det stora mossfyndet vid Thorsbjerg i Snderjylland finnas, frutom den fragmentariska ramen till en hjlm av provinsialromersk tillverkning', tvnne germanska arbeten, nmligen ett maskvisir och stommen till en hjlmklocka'2. Fr det frra har tydligen romerska ansiktshjlmar varit frebilden. Betrffande

Fig. 5. Hjlmstomme frn Thorsbjerg. V*.

Fig. 6. Hjlmstomme frn Benty Orange.

den senare, fig. 5, stller sig saken icke helt klar, d inga tydliga frebilder kunna pvisas. Det r mjligt alt det r en relativt sjlvstndig konstruktion, varvid vissa romerska hjlmar med bandbeslag lmnat impulsen. andra sidan r det ej uteslutet, att typen direkt eller indirekt gr tillbaka p orientaliskt inflytande3. Av liknande konstruktion som Thorsbjergpjsen r den bekanta hjlmen frn Benty Grange i Derbyshire, fig. 6 4 . Det utC. Engelhardt, Thorsbjerg Mosefund, pl. 5. fig. 1. C. Engelhardt, Thorsbjerg Mosefund, pl. 5, fig. 3 och 4. De avbildas oftast sammanstllda till en hjlm (rbger for nord. Oldk. og Hist. 1875, sid. 29, fig. 20; S. Muller, Vor Oldtid, fig. 341; O. Montelius, Vr forntid. fig. 175). De ro emellertid delar av tvnne olika hjlmar (se VorOldtid.sid.5i4). ' Robert Forrer, Reallexikon sid. 348, anser att sdana ribbhjlmar som finnas Trajanuskolonnen, varit utgngspunkten. Det r att mrka, att ribbhjlmarna torde vara en orientalisk konstruktion. * Efter Roach Smith, Collectanea antiqua. Vol. II, sid. 238.
2 1

Hjlmen frn rns.

mrkande fr denna s. k. bandhjlm r ett lngs ver hjssan gende band (eller bygel), vid vilket andra kortare band ro fastade. Denna stomme har utgjort stdet fr hjlmklockans vriga delar, i detta fall bestende av hornskivor, i de flesta andra antagligen ngra f strre jrnskllor. Dateringen av pjsen frn Benty Orange r oviss; dock torde den ligga omkring 5001. En annan engelsk hjlm, frn Cheltenham, fig. 7 2 , har en konstruktion, som vid flyktigt betraktande pminner om de nedan omtalade ribbhjlmarna; men d byglarna sakna nitnaglar, torde hjlmen, om man ver huvud trs lita p bilden, tillhra "bandhjlmarnas grupp". Likartade till konstruktionen,men frvrigt mycket olika till utseendet ro hjlmarna frn Bretzenheim vid Mainz och Trivires i Belgien3 samt de svenska hjlmarna frn Vendel och Ultuna4. Fr samtliga dessa hjlmar skulle man kunna antaga antika impulser utan ngon slavisk efterbildning av Fig. 7. Hjlmstommc frn Cheltenham. vissa typer. Dock torde det i detta sammanhang bra nmnas, att det finnes en grupp senromerska hjlmar, tillverkade i vapenfabriker i romerska rikets grnslnder under 4:de rhundradet, vilka under den rika silverutsmyckningen visa en liknande konstruktion". Det ligger emellertid utanfr min hrvarande uppgift att utreda denna halvt klasJfr K. Stjerna i Studier tillgnade Oscar Montelius 1903. sid. 109. Efter Roach Smith, Collectanea antiqua, Vol. II. sid. 238. 3 Jfr M. Ebert i J. Hoops Reallexikon der germ. Altertumskunde. II, sid. 501. * Hj. Stolpe och T. J. Arne, Graffltet vid Vendel, pl. V, XXXVI och XLI samt sid. 53. Teckningar ur svenska statens historiska museum, pl. 6. 5 J. Hampel i Zeitschrift fur hist. Waffenkunde, II, sid. 192. L. Lindenschmit. Altertttmer unserer heidn. Vorzeit, V, sid. 222 ff. M. A. Evelein i Prhistorische Zeitschrift. Ill, 1911, sid. 144 ff. E. v. Lenz i Rig. 1918. sid. 140, fig. 19.
2 1

Bror Sehnittger.

siska, halvt barbariska hjlmgrupps frhllande till ldre romerska hjlmar och till de rent germanska "bandhjlmarna". En annan intressant hjlmgrupp frn folkvandringstiden, nrmare bestmt frn merovingisk tid, 4- och 500-talen, ro de av tyskarna s. k. Spangenhelme1. Jag kallar fr korthetens skull i det fljande dessa hjlmar fr ribbhjlmar. Som prov typen visar jag en ribbhjlm frn Vzeronce i stra Frankrike, fig. 8. Ribbhjlmarna freligga i nio ur litteraturen knda exemplar, frn Dalmatien, Norditaien, Sydtyskland och stfrankrike. Kantringen och de drifrn utgende 6 (i ett fall 4) ribborna bilda en stomme, som fasthlla de skllor ("hjlmblad"), som tillsammans med ribborna bilda hjlmklockan. Denna typ r varken till konstruktion eller utsmyckning germansk. Den frra pekar mot Fig. 8. Ribb-hjhn frn Vzeronce, Orienten, den senare p antidep. Isre, Frankrike. Elter R. Henning. ken; vi bra allts ska ursprunget p ett omrde, dr dessa faktorer kunnat mtas; det blir Sydryssland, Svartah^vsomrdet. A. Gtze har hnvisat p
1 L. Lindenschmit, Allertiimer uns. heidn. Vorzeit, III, H. X, Taf. 5: 1; V. Taf. 11 och 35. Zeitschrift fur hist. Waffenkunde, II, sid. 103 ff., IV, sid. 193 ff. Jahrbuch d. kgl. preuss, Kunstsammlungen XXIV 1903, sid. 208 ff. Jahrbuch der Zentralkommission zur Erhaltung der Kunstdenkmler fur sterreich, 1903, sid. 251 ff. J. W. Grbbels, Die Reihengrber von Gammertingen. R. Henning, Der Heim von Baldenheim. A. Gtze i Mannus I, 1909, sid. 121 ff. M. Ebert i Prhistorische Zeitschrift, I, 1909, s. 65 ff. och 163 ff. I Zeitschrift fur hist. Waffenkunde VI, sid. 48 ff. beskrives och avbildas en ribb-hjlm, funnen nra Verden; den avviker till utseendet frn ifrgavarande grupp; dateringen r oviss.

Hjlmen frn rns.

den bosporanska kulturen och M. Ebert har i anslutning hrtill gjort gllande, att hjlmarna utgtt ur bosporanska verkstder, vilka fortleva! under germanskt vlde. Frn karolingisk tid och tidig medeltid ro fynden ytterst ftaliga. Daterade ro blott ett par stycken. Frn tidigast omkr. 900 r en konisk hjlm funnen tillsammans med ett vikinga-

Fig. 9. Konisk hjlm i samlingen Wilczek.

svrd gravfltet vid Gnsdovo nra Smolensk1. Denna hjlm r gjord i tv stycken, som nitats vid ett jrnband, som p insidan lper i hjlmens lngdriktning. Till 900-talet hr den s. k. Wenzelhjlmen i Prag, en gng tillhrig den 938 mrdade Wenzeslaus den helige2. Med undantag av den ornamentala utsmyckningen nsskyddet liknar denna hjlm, ssom det synes hamrad ur ett stycke, den i fig. 9 avbildade. Till detta tidsskede rknar jag ocks tvnne koniska hjlmar, hamrade ur ett stycke, funna i sterrike-Ungarn. Den
E. von Lenz, Hjalmar frn tidig medeltid, funna i Ryssland, i Rig 1918, sid. 129 ff.; se fig. 12 sid. 136. 2 G. von Suttner, Der Heim von seinem Ursprunge bis gegen die Mitte des siebzehnten Jahrhunderts, Wien 1878, Pl. 7. W. Boeheim, Handbuch der Waffenkunde, sid. 26, fig. 3.
1

10

Bror Sehnittger.

ena skall vara funnen i en grav i Mhren1. Den r mycket lik en annan, som finnes slottet Kreuzenslein2 i familjen von Wilczeks samling, fig. 93. Fr att rtt bedma den nmnda tidens hjlmar g vi till Bayeuxtapeten. Denna r, som man pminne sig, broderad allra senast p 1080-talet. Den r allts yngre n ovan daterade hjlmar, men dess hjlmbilder ro dock som dessa koniska och frsedda med nsskydd. Man kan emellertid urskilja vissa olikheter. Flertalet hjlmar tapeten hava lngsgende rnder ver klockan, fig. 10; andra sakna dessa; de hava dock s gott som alltid nedre kanten markerad med annan frg, fig. 11. Det r icke troligt, att frnvaron av sdana rnder skulle bero p tillflliga defekter. Vi hava hr skerligen ett ursprungligt frhllande, som mjligen kan tnkas Fig. 10. Krigare p Bayeux- b e r 0 p e n arbetsfrenkling hos brodEiter R. o * * * * fotografiska s e r n a . m e n d o c k snarast avser att angiva edition en verklig olikhet betrffande hjlmarna. Det ligger nra till hands att i ovannmnda rnder se ribbor av samma slag som i fig. 8, i vilket fall en direkt tradition frn den merovingiska tiden skulle freligga 4 . Det r ju mjligt att rnderna blott framstlla ornamentala band p en hjlmklocka, gjord av ett eller ngra f stycken, i vilket fall det dock kan tnkas, att en utveckling frn ribbhjlmen freligger,
W. Boeheim, Album hervorragender Gegenstnde aus der Waffensammlung des allerhchsten Kaiserhauses, I, Wien 1894, pl. VI, fig. 1. 2 Zeitschrift fur hist. Waffenkunde. VI, sid. 47. ' Frn vikingatiden, omkr. 1000 hrrr ett hjlmfragment frn Lokrume socken p Gottland, Fornvnnen 1907, sid. 208, fig. 8. Om formen vet man intet med skerhet; troligen har den varit konisk. Bildframstllningar frn vikingatiden (statyettcr och ristningar) bra stundom koniska huvudbonader, som dock troligen ej ro hjlmar utan toppmssor. 4 Att tapetens hjlmar sakna ronskydd utgr intet hinder fr deras hrstamning frn ribbhjlmarna. F. von Schubert-Soldern antager ocks denna utveckling i en fr mig ej tillgnglig avhandling, som i frbigende omnmnes i Zeitschrift f. hist. Waffenkunde, V, sid. 33.
1

Hjlmen frn rns.

11

i det att framstllningstekniken frenklats och banden ro ornamentala rudiment av ribborna1. Dremot finnes det ingen anledning att antaga, att det skulle freligga ngon utveckling frn "bandhjlmen" till den randade Bayeuxhjlmen. Betrffande hjlmarna av typen fig. 11 r jag bengen fr antagandet, att man verkligen velat avbilda hjlmar utan ribbor eller ornamentsband av samma slag som nyssnmnda fyra koniska hjlmar, gjorda av ett eller ngra f stycken. Det synes mig ej oberttigat att betrakta dessa hjlmar som ett sista led i utvecklingen frn ribbhjlmen, och sledes icke till sitt ursprung artskilda frn hjlmar av typen fig. 102. tJt^H andra sidan r idn, att ur ett eller ngra f, p olika stt hopnitade stycken framstlla koniska huvudbonader ytterst enkel och kan uppst utan ngon fregende utveck- Fig. 11. Krigare p Bayeuxtapeten. Efter R. Deslandes' fotografiska edition. ling. Vi f drfr icke anse det uteslutet, att vi under detta tidsskede kunna hava tvnne artskilda typer. Om s skulle vara fallet, har typen fig. 9 (och 11) uppsttt antingen helt sjlvstndigt eller genom en impuls utifrn, givetvis frn Orienten. I detta hnseende r E. von Lenz anfrda uppsats av intresse. De koniska hjlmar frn Ryssland han behandlar utgra icke ngon enhetlig, orientalisk typ. Somliga ga vissa orientaliska srdrag, ssom den utdragna spetsen, andra som Gnzdovohjlmen fig. 12 och hjlmen fig. 1617 pminna, oavsett att den senare har gonbgar, om de vstliga formerna. Det kan ju tnkas, att den orientaliska typen varit impulsen till en rent euroMan jmfre hrmed hjlmen fig. 89 i anf. arb. av E. von Lenz, Rig 1918; den bestr av tre refflade, hopnitade stycken; den synes vara en till tekniken frenklad ttling av en ribb-hjlm. - Det i olika frg framstllda horisontalbandet kan i s fall tnkas vara ett ornamentsrudiment av ribbhjlmens kantring.
1

12

Bror Sehnittger.

peisk form, i vilket fall vissa av Lenz' hjlmar, som typer betraktade, skulle beteckna utlsningen av denna idverfring. Utvecklingen frn omkr. 1100 kan tmligen noggrannt pvisas tack vare talrika avbildningar av hjlmar sigill. Jag fljer hr nedan huvudsakligast det instruktiva bildmaterialet i G. Demay's arbete Le costume au moyen ge d'aprs les sceaux. Riktigheten av den av honom framstllda utvecklingen och kronologien bekrftas ltt vid jmfrande studier i engelska, tyska och delvis ocks i skandinaviska sigillverk1. Den koniska hjlmen fortlever genom hela 1100-talet. Jag avbildar tvnne sigillbilder frn 1165 och 1196. Under 1100-talet blir det emellertid mod att gra hjlmklockan rundkullig,f ig. Fig. 13. Hjlm frn sigill 1196. Fig. 12. Hjlm frn sigill 1165. 14 och 15 frn 1170 Demay fig. 62. Demay fig. 87. och 1195. Under 1100talets senare rtionden frekomma de koniska och de rundkulliga hjlmarna samtidigt. Detta framtrder p ett slende stt af fig 16, visande en miniatyr ur Hortus deliciarum, det vid Strassburgs belgring 1870 frstrda bildverket frn S:ta Odilias kloster p Hohenburg i Elsass 2 . Varifrn har den runda typen kommit? Det synes mig snarast vara ett mod, en frndring, som befunnits lmplig, emedan
Jfr t. ex. A. B. Wyon The great seals of England; W. de Gray Birch, History of scottish seals; Otto Posse, Die Siegel der deutsch. Kaiser und Knige och dens., Die Siegel des Adels der Wettinerlande; Siegel des Mittelalters aus den Archiven der Stadt Liibeck; Henry Petersen, Danske adelige Sigiller fra det XIII og XIV Aarhundrede och dens., Danske kongelige Sigiller 1085-1559; B. E. Hildebrand, Svenska sigiller frn medeltiden. 2 A. Straub och E. Keller, Hortus deliciarum par 1'abbesse Herrade de Landsberg, Strassburg 1900 (efter bevarade kopior). Jfr R. Forrer i Zeitschrift fur historische Waffenkunde, II; sid. 310 ff.
1

Hjlmen frn rns.

13

denna form mera fljde huvudets och kanske ocks gjorde hjlmen bekvmare att bra. F. v. Schubert-Soldern har ppekat, att den runda typen p bilderna i Hortus deliciarum (se fig. 16) r randad, som vore den hopsatt av smrre pltar, i vilket han ser ett bevis p dess hrstamning frn den koniska hjlmen och ribbhjlmarna1. Emellertid knner man frn tmligen samtidiga avbildningar (fr Sveriges vidkommande hnvisar jag till mlningen i Kaga kyrka, H. Hildebrand, Sveriges medeltid II, fig. 81) av halvsfriska hjlmar utan nsskena. Denna typ kan ju blott vara en sidoform till typen fig. 1415, liksom man ibland finner avbildningar av koniska hjlmarutan nsskydd. andra sidan r det mjligt, att vi i r 1 den ha att se en sjlvlW*f) stndig, kanske stlig _. ,, ,__ "
U-IJ 1 ru i m o

Fig. 14. Hjlm frn

form; E. v o n Lenz av-j

sigm 1170.
Demay fig. 90.

Fig. 15. Hjim trn sigin 1195.

Demay fig. 63.

bildar i Rig 1918, sid. 139,fig. 18, en dylik, funnen s lngt sterut som i guv. Perm 2 . Det kan ju tnkas, att den rundade formen i fig. 1415 hmtats frn en vid denna tid frefintlig sjlvstndigt eller genom stligt inflytande uppkommen jrnhuva. Angende typernas upptrdande i Sverige r det att mrka, att vi s gott som sakna sigill frn en s tidig tid. Frn bildframstllningar i sten knna vi emellertid den koniska typen i ett flertal fall. Den finnes den gottlndska stenmstaren Sighrafs arbeten, som av J. Roosval dateras till tiden 117512103. Den runda formen torde icke hava kommit mycket senare till
Zeitschrift fur hist. Waffenkunde, V, sid. 33. En annan liknande hjlm frn trakten av Kuprosch i Perm avbildas sid. 121, fig. 69 i Dritte asiatische Forschungsreise des Grafen Eugen Zichy, Bd III, Erster Theil, Budapest-Leipzig 1905. Hr dateras dessa hjlmar till XXI rhundradet. 3 J. Roosval, Die Steinmeister Gottlands, sid. 187.
2 1

14

Bror Sehnittger.

Norden n den finnes i Vsteuropa; vi finna den p ett av vra lsta bevarade sigill, visande jarlen Birger Brosa och hrrrande frn tiden 1180 1202, fig. 171. Vid sidan om den rundkulliga typen brjar snart ven en annan att Fig. 16. Detalj ur Hortus deliciarum, 11591180. visa sig, en upptill rakt avskuren, cylindrisk form, uppkommen ur den rundkulliga eller direkt ur den koniska. Det lsta av Demay omtalade sigill med denna typ r frn 1181, fig. 18. Dessa nu omtalade hjlmtyper lmnade emellertid fga skydd t ansiktet. Vi skola i fljande figurer se huru man lyckades avhjlpa denna brist. Fig. 19 visar en hjlm frn 1190; ett frn tinningtrakten utgende metallband bjer sig i en bge ver kinden och frenar sig med nsskenan. Ett ngot senare utvecklingsstadium visar den dock ngot ldre bilden fig. 20 ur Hortus deliciarum, allts tillkommen senast 1180; den nrmaste ryttaren br en rundkullig hjlm, vilken denna skyddsanordning ftt strre yta. Nsta utvecklingsstadium, som finnes franska sigill frn r 1193, visas i fig. 21 frn 1202; ansiktsskyddet bildar nu en helt tckande skiva med horisontala gonspringor och andningshl. Ansiktet var nu skyddat genom dessa frndringar, men krigarens nacke var nnu tmligen oskyddad.
B. E. Hildebrand, Svenska sigiller frn medeltiden, l:sta ser. pl. 1:5.
1

Fig. 17. Frn jarlen Birger Brosas sigill.

Hjlmen frn rns.

15

Nsta frbttring bestr i att hjlmklockans bakre del frlnges nedt ungefr till kkens niv. P de franska sigillen kan detta iakttagas omkr. 1211; fig. 22 visar typ frn 1214. Om man ver hu- Fig. 19. Hjlm vud taget trs draga ngra detaljslut- frn sigill 1190. Demay fig. 94. satser av sigillbilderna, s skulle detla Fig. 18. Hjlm frn sigill 1181. ansiktsskydd till en brjan hava varit Demay fig. 92. ett lst, med nitar och band fstat stycke, som senare blev en mera organisk del av hjlmen, fig. 23, frn 1224. Frn 1217 och senare kan man franska sigill Fig. 21. Hjlm iakttaga, att nackpartiet ytterligare frlnges, s att trn sigin 1202. dess nedre kant bildar en relativt jmn linje med fram- Demay fig- 96" styckets. Vi hava ntt fram till en standardtyp, fig. 24, som ur frsvarssynpunkt r fullt tillfredsstllande. Denna utveckling hade betingats av det ndrade stridssttet, i det att den ldre tidens kast- och huggspjut ersatts med en i hgra armhlan inlagd sttlans. Fig. 24 r frn 1225; frn Sverige hava vi denna typ 1254 Birger Magnussons lsta sigill som jarl, fig. 25 1 . Med platt eller svagt kullrigt hjsstak och rak eller ngot bjd profil hller sig typen tmligen lik till 1200talets slut, d en mera igonenfallande frndring i dess yttre habitus fretages. Fr att gra hjlmen lttare och vl ocks fr att minska angreppsytan ltman hjlmen flja huvudets form; man fick
Fig. 20. Detalj ur Hortus deliciarum, 1159 1180.
1 B. E. Hildebrand, Svenska sigiller frn medeltiden, 1 :sta ser. pl.3:16.

16

Bror Sehnittger.

en typ med bruten profil och rundat fyrsidig genomskrning. Demay antecknar den nya typen frn och med 1267. Fig. 26 visar ngra franska sigillbilder frn ren 1271 och 1302. Frn tyskt omrde avbildar jag en intressant bild ur Bremerhandskriften av den sachsiska vrldskrnikan, skriven mellan ren 1260 och 1281, fig. 271. Frn det svenska materialet finnes knappast ngra tydliga hjlmbilFig. 22. Hjlm der av denna typ, det frn sigill 1214. Fig. 23. Hjlm frn sigill 1224. Demay fig. 97. Demay fig. 223. r dock antagligt att flertalet hjlmar sigillen frn och med r 1283 tillhra denna typ2. Detsamma gller en gravsten i Vrnhems kyrka, fig. 28, lagd ver Bjrn Nilsson Nv, som dog 13123. Fig. 25. Ur Birger Fig. 24. Hjlm frn sigill 1225. Demay fig. 67. jarls sigill 1254. Denna typ fortstter in p 1300-talet. Emellertid gres det nnu en frndring. Den med stoppning frsedda hjlmen var varm och tung att bra. D ryttaren ej befann sig i strid, avlyfte han hjlmen, som hngdes p sadelknappen i hakbanden; fr att skydda huvudet vid ovntade anfall brjade man anvnda en jrnhuva, som ej avtogs, nr hjlmen ter skulle psttas; fr att gra
Efter Aarbger for nord. Oldkynd. og Historia, 1888, sid. 228. B. E. Hildebrand, Svenska sigiller frn medeltiden. 3 H. Hildebrand, Sveriges Medeltid, III. sid. 4423, fig. 331. Av intresse ro tvnne begravningshjlmar av tr i Strngns domkyrka (Strngnskatalogen nr 325-6), som st p vergngen mellan typerna fig. 2425 och fig. 2628. D de ej sitta ursprungliga platser, ro de tyvrr odaterade.
2 1

Hjlmen frn rns.

17

plats till huvan gjordes hjlmen rundkullig och man fick den typ, som Demay ngot olmpligt kallar den ggformiga, fig. 29 l . Det r av intresse fr Arnshjlmens datering att f tidpunkten fr denna frndring fastslagen. Demay konstaterar den franska sigill redan r 1289. T de tyska och nordiska sigillverk, jag haft tillflle att se, kan jag ej med skerhet finna typen frrn p 1300-talet i dettas andra decennium, i Danmark 13152 samt i Sverige 1318 hertiginnan Ingeborgs sigill, fig. 30 3 . ven om det frsta upptrdandet av en ny typ p sigillen kan falla ngot senare n i verkligheten, torde man allts Fi-26- H'lmar * sigin ,r" 1271 och 1302 ' Demay fig. 102 och 124.

kunna anse, att typen tagits i bruk ngot senare i Tyskland och Skandinavien n i Frankrike, i brjan av 1300-talet. Att den flatkulliga typen kvarlever p sigillen vid sidan om den rundkulliga genom 1300-talets hela frsta halvt innebr ju icke, att sjlva typen skulle hava varit i bruk s lnge. Den rundkulliga typen fortlever fram till 1300-talets sista decennier; utver 1400 torde den nppeligen hava varit i bruk. Med densamma avslutas den enhetliga typologiska utvecklingen av denna hjlmtyp. Det r visserligen otvivelaktigt att 1400talets stora tornrhjlm hmtat sin grundform frn 1300-talets, men ln och motiv frn frmmande hjlmtyper, torde lika skert hava spelat in i utvecklingen av de nya formerna. Det ligger utanfr hrvarande intresseomrde att flja denna utveckling i dess detaljer. Det torde vara nog att i korthet om1 F. von Schubert-Soldern, Der mittelalterliche Heim und seine Entwickelung i Zeitschrift fur hist. Waffenkunde V, sid. 33 ff.; jfr sid. 35. 2 H. Petersen, Danske adelige Sigiller, nr 109. 3 B. E. Hildebrand, Svenska Sigiller frn medeltiden, l:sta ser. pl. 10: 57. Jfr 3:dje ser. pl. 16: 257, som mjligen avser att visa en hjlm av denna typ. Fornvnnen 1920. 2

18

Bror Sehnittger.

nmna de frndringar, som med avseende p den rent yttre formen utmrka 1400-talets stora tornrhjlm. Dessa frndringar, som intrda p 1300-talets slut, best dri, att hjlmens vre del alltmer avrundas till ett lgt, kullrigt hjssparti, mittpartiet med gonspringan drags ut till en bred nbb och nedre delen sammansnres till en allt smalare hals 1 . Det gives ingen anledning att i detta sammanhang behandla andra hjlmserier frn medeltiden. Jag skall endast i

Fig. 27. Ur den sachsiska vrldskrnikan. Bremcrhandskriften, Fol. 96 a. Mellan ren 1260 och 1281

Fig. 28. Frn en gravsten i Vrnhems kyrka ver Bjrn Nilsson Nv, dd 1312.

frbigende nmna fljande. Redan tidigt under medeltiden upptrder jrn- eller kiltelhatten, vilken enkla form sedan fortlever genom hela medeltiden. Den bres ven och i stor utstrckning av manskapet. Ur jrnhatten utvecklade sig den under 1400-talet brukade saladen (tyska Schaller), som bars av hgre stende; hr i Sverige r den vlbekant frn S:t Gransgruppen i Storkyrkan. En annan grupp r den hjlmtyp, som under 1300-talet utvecklas ur de huvor, som buros under den
Dessa frndringar ro synbara p de tyska och svenska sigillen mera allmnt frn 1400. Dock trffas de ibland p ngot ldre sigill; se t. ex. O. Posse, Die Siegel des Adels der Wettinerlande. Bd IV, Taf. 41, nr 7 frn 1381 och Bd V, Taf. 20, nr 12 frn 1392; i Sverige har jag tidigast sett den nya typen p elt sigill frn 1390 (Svenska Riks-archivets pergamentsbref II: 2520).
1

Hjlmen frn rns.

19

stora hjlmen. Dessa "Beckenhauben", av fransmnnen kallade "bassinets", frses med rrliga visir fr alt kunna anvndas sjlvstndigt. Det r ur denna frutsttning som de senare visirhjlmarna av olika slag framvxa1. Det gller s att i denna utveckvecklingsserie inpassa det ftaliga materialet av verkliga, bevarade hjlmar2. Ngra f koniska hjlmar ro omtalade tidigare. Ngra rundkul(y|J3 liga hjlmar med nsFig. 29? Hj.m s k e n a e l l e r hjlmar Fig. 30. Hertiginnan Ingeborgs trn sigiii 1289. m ed ansiktsmask
Demay fig. 103. . . sigill 1318.

knner jag ej. Ngra tunnformiga hjlmar av typen 2425 kan jag ej heller uppvisa3. Av nstfljande typ, fig. 2628, knner jag dremot ngra exemplar. Typologiskt lst r en i Zeughaus i Berlin bevarad hjlm, fig. 31 4 . Den r 30 cm.
Om hithrande frgor se bl. a. F. von Schubert-Soldern i Zeitschrift fur hist. Waffenkunde, V, sid. 33 ff. 2 Den litteratur jag i detta hnseende haft Fig. 31. Hjlm i Zeughaus att tillg, r den vapenhistoriska avdelningen i K. i Berlin. Livruslkammarens bibliotek. Jag str i den strsta Efter R. C. Clephan. tacksamhetsskuld till intendenten friherre R. Cederstrm, som varit mig behjlplig att framleta nedanstende material. Utver de hr omtalade hjlmarna avdetta slag torde icke mnga verhuvudtaget finnas. 3 Man torde icke bra fsta alltfr stort avsende vid s oskra avbildningar som M. Viollet-le-Duc, Mobilier francais, VI, sid. 111, fig. 21 och W. Boeheim, Handbuch der Waffenkunde, sid. 29, fig. 9. 4 Das Zeughaus zu Berlin und seine Sammlungen. Herausgeg. v. der Kgl. Zeughausverwaltung 188793. R. Coltman Clephan, The defensive armours and the weapons and engines of war of mediaval times and of the renaissance, sid. 48, fig. 2.
1

20

Bror Sehnittger.

hg och bestr av fem stycken, drav ett utgrande hjsstaket, jmte frstrkningsband i ansiktspartiet. Drnst fljer hjlmen frn rns. D typen daterats till 1200-talets slut och 1300-talets brjan, stmmer detta p ett intressant stt med riksmarsken Torgils Knutssons senare levnadstid. Hjlmen torde allts hava tillhrt den vapenutrustning, som under marskens tid funnits p slottet.

Fig. 32. Hjlm frn Stein i Krain. Sammlung Wilczek.

Typologiskt yngre r ter hjlmen fig. 32, funnen vid Stein i Krain och hrande till familjen von Wilczeks vapensamling slottet Kreuzenstein. Den synes vara konstruerad p samma stt som Berlinerhjlmen i fem stycken jmte frstrkningsband framtill1. Det br anmrkas, att det freligger en konstruktionsskillnad mellan de kontinentala exemplaren och det svenska, i det att hjlmens vre del hos det senare r hamrad ur ett stycke, ej nitad samman av tre som hos de frra. Det br i
1

Zeitschrift fur hist. Waffenkunde. VI, sid. 44.

Hjlmen frn rns.

21

detta sammanhang ven sgas, att det icke finnes ngon anledning att icke anse rnshjlmen som ett svenskt arbete 1 . Av den rundkulliga typen, fig. 2930, finnas ett flertal exemplar bevarade. Jag nmner dem hr i den ordning de typologiskt torde intaga i frhllande till varandra utan att nrmare berra deras inbrdes olikheter. Som prov p typen visar jag det tillfrlitligast och vackrast avbildade exemplaret. I Hofmuseum i Wien bevaras den s. k. Pranckerhjlmen, som frut varit upphngd jmte skld vid en grav i domkyrkan i Seckau i Steiermark2. Vid grvning i slottet Tannenberg har man funnit en dylik hjlm3. I museet i Edinburgh bevaras en hjlm, som tidigare tillhrt samlingen Meyrick,fig. 33. Den har ursprungligen prytt Sir Richard Pembridge's grav i Herefords katedral; denne Fig. 33. Sir Richard Pembridge's hjlm. Efter Ch. Ffoulkes. dog 13754. I katedralen i
1 Frutom dessa trenne hjlmar av denna huvudtyp omtalas och avbildas en dylik av A. Demmin, Die Kriegswaffen in ihren geschichtl. Entwickelungen, sid. 507, nr 36, befintlig i Landesmuseum i Prag. D den r gjord av mycket tunnt bleck, anser han den vara falsk eller tillverkad blott till gravprydnad. 2 W. Boeheim, Album hervorragender Gegenstnde aus der Waffensammlung des allerhchsten Kaiserhauses, I, Wien 1894, Pl. XLIX. 3 G. von Suttner, Der Heim von seinem Ursprunge bis gegen die Mitte des siebzehnten Jahrhunderts, Wien 1878, Pl. 20. A. Demmin, Die Kriegswaffen, Der Heim, nr 37. Suttner omtalar, att en liknande hjlm skall finnas i museet Francisco-Carolinum i Linz. 4 Charles Ffoulkes, The armourer and his craf't, London 1912, pl. XXIX;

22

Bror Sehnittger.

Canterbury finnes en hjlm, som tillhrt Edvard, Svarte prinsen, dd 13761. Drnst kommer en vacker hjlm i Zeughaus i Berlin2. I en ungersk privatsamling (greve Alfred Szirmay) bevaras en dylik hjlm3. Drnst torde rknas en frn Sevenacks i Kent hrrrande hjlm, tydligen tagen frn ett gravmonument, enr den r frsedd med hngkrok; den har senare gts av Robert Curzon i Parham 4 . Sist i utvecklingen kommer en hjlm, som ursprungligen tillhrt greve Gayeski's samling p Mgowo i Polen och senare Edwin J. Brett5.
dateras av Ffoulkes till omkr. 1360. W. Boeheim, Handbuch der Waffenkunde, sid. 30, fig. 11. 1 W. Boeheim, Handbuch der Waffenkunde, sid. 29, fig. 10. 2 Das Zeughaus zu Berlin und seine Sammlungen. R. Coltman Clephan, The defensive armours, sid. 48, fig. 2. Zeitschrift fur hist. Waffenkunde, V, sid. 35. 3 J. Szendrai, Ungarische kriegsgeschichtliche Denkmler in der Millenniums-Landesausstellung, Budapest 1898, sid. 253, nr 803. 4 R. von Mansberg, Wfen unde Wiegewoete der deutschen Ritter des Mittelalters, Dresden 1890, pl. IV, fig. 3. Jfr Boutell, Arms and armour, sid. 98, nr 2. 5 Edwin J. Brett, Anciant arms and armour, London 1894, pl. XLV1I, fig. 1. Jag br hr nmna, att det i den av mig begagnade litteraturen finnas omtalade nnu tvnne hjlmar av detta slag, vilka, drest de dliga teckningarna icke ro alltfr missvisande, skulle vara samtidiga med de yngre hr upprknade rundkulliga hjlmarna. De ro W. Boeheim, Handbuch der Waffenkunde, sid. 30, fig. 12 samt BoutelTs Heraldry (utgiven av S. T. Avel ing, London 1898), sid. 136, fig. 425.