1.

Bakgrund Crescens var en av de mnga romare som gnade all sin lediga tid t vadhllning vid hstkapplpningarna p Circus Maximus. Efter misslyckade satsningar stod han en dag utan tillgngar och fattigdomen och hemlsheten bankade p drren. I sin desperation vnde han sig till Tuscus, en nra vn till familjen, fr att utverka ett tillflligt ln p 100 sestertier som skulle tcka de omedelbara utgifterna fr mat och hyra. Dessutom tog Crescens upp ett ln p 200 sestertier hos den knde lnehajen Afer. Tuscus var glad att kunna hjlpa, men var noga med att lnet formaliserades i en stipulation. I sin medmkan om Crescens och det elnde han rkat in i beslutade sig dock Tuscus fr att stryka ett streck ver skulden. Under tiden var Crescens tillbaka vid kapplpningarna med det ln han ftt av Afer fr att nyo prva lyckan. Denna gng satsade han rtt och fick en vinst p 500 sestertier, som han bl.a. anvnde fr att betala sina skulder till Tuscus och Afer. Nr han s smningom fick veta att Tuscus eftersknkt skulden ville han ha igen de 100 sestertier som han hade betalat ter. Nr det gllde terbetalningen av skulden till Afer visade det sig inte bttre n att Crescens misstagit sig och betalat till ngon han trodde var dennes ombud. Min uppgift r att utreda det fordringsrttsliga lget och gra en jmfrelse med den svenska civilrtten, med fokus p olikheter respektive likheter. 1.1 Crescens och Tuscus Rttsfrgan r om Crescens har rtt att krva pengarna ter? Nr Tuscus lnade ut pengar till Crescens uppstod ett frstrckningsavtal. Eftersom Tuscus enl. uppgift var en nra vn till Crescens familj, glad att kunna hjlpa och dessutom bestmde sig senare fr att stryka ett streck ver Crescens skuld, r det sannolikt att det rrde sig om frstrckningsavtalet mutuum. Mutuum var ett formlst avtal i frstrckningssyfte, en rntefri s.k. vardagshandling som var att jmstlla med vnskapsln. D mutuum var ett realavtal, krvdes det sledes en tradition (av pengar) fr att en frpliktelse skulle uppkomma. Villkoret fr frpliktelsens upphrande var att en lika stor summa skulle terlmnas till borgenren. I och med att Tuscus verlmnade pengarna till Crescens uppkom en frpliktelse fr 1 Crescens. Nr frstrckningsavtalet bekrftades med hjlp av en stipulation (ett ensidigt frpliktande avtal i form av ett muntligt prestationslfte till borgenren) uppkom Crescens ansvar att ha tv grunder: dels 2 stipulationen i sig och dels i kraft av verlmnandet av pengarna. Genom att Crescens terlmnade till Tuscus en lika stor summa pengar som han lnade, upphrde mutuum-frpliktelsen att glla. Man kan se p eftergiften som en gva frn Tuscus till Crescens. I detta fall eftergav dock Tuscus sin 3 fordran formlst vilket innebr att frpliktelsen fortsatte att glla som sdan. Inget pactum de non petendo (avtal om eftergivande) verkar freligga. Fr att det ska vara tal om en gva krvs att givare och mottagare enas om att rttshandlingen r 4 vederlagsfri. Den viktigaste aspekten r dock givarens vilja, dvs. animus donandi. Eftersom Tuscus aldrig uttryckte sin vilja fr Crescens och ngot lfte i samfrstnd aldrig gavs, har inget gvoavtal intrtt dem emellan. Dremot kan Tuscus om han fortfarande vill att pengarna ska vara en gva alltid ge dem tillbaka till Crescens. 1.2 Crescens och Afer Rttsfrgan som aktualiseras i detta fall r om Crescens kan terkrva pengarna frn ombudet. Som jag nmnde ovan upphr en frpliktelse att glla nr prestationen fullgrs. ven i detta fall krvdes en inbetalning till Afer fr att frpliktelsen mellan Crescens och Afer skulle upphra att glla. I uppgiften r angivet att Crescens betalar tillbaka skulden till ngon som han tror r Afers ombud. Det r i sig mjligt fr gldenren att infria sin skuld genom att prestera till ngon annan n borgenren. Fyra mjliga alternativ finns att tillg. Fljande personer frutom borgenren kan ta emot infriandet: 1) Frst och frmst den som borgenren har bemyndigat. Bemyndigandet kan tertas genom terkallelse. En ovetande gldenr som presterar i god tro r dock skyddad under vissa omstndigheter.
1 2

Kaser, Max, Den romerska privatrtten i utdrag, s 48. A.a., s 49. 3 A.a., s 131. 4 A.a., s 103.

2) En tredje person, om borgenren har bemyndigat gldenren att prestera till denne, s.k. delegatio solvendi. Gldenren kan ocks befrias frn sin frpliktelse om han presterar till tredje man och borgenren i efterhand godknner prestationen genom ratihabitio. 3) Genom stipulatio kan tredje man utnmnas till mottagare av betalningen, solutionis causa adiectus. Genom detta frfarande blir tredje man legitimerad att emotta betalning frn gldenren, dock ej att krva in den. Han kan inte heller vcka talan om fordringen, frntrda eller eftersknka skulden. En borgenr kan dock inte med gllande verkan frnta tredje man rtten att motta betalning frn gldenren genom terkallelse. 4) Sist men inte minst kan en adstipulator ta emot betalning frn gldenren. Adstipulatorn r en accessorisk borgenr som frutom att ta emot betalningar ocks har rtt att vcka talan mot 5 gldenren. Adstipulatorn skulle inrttas. Eftersom ingen av ovanstende situationer aktualiserades drar jag slutsatsen att Crescens inte har uppfyllt sin frpliktelse gentemot Afer genom sin inbetalning till den som han trodde var Afers ombud. Frpliktelsen mellan Crescens och Afer kvarstr allts. D inget frstrckningsavtal finns mellan ombudet och Crescens och ombudet har heller inget bemyndigande frn Afer att ta emot 6 betalningen, har en frmgenhetsverfring utan rttsgrund skett. Crescens presterade utan att ha skyldighet till det (indebitum solutum). Han var ju inte skyldig ombudet ngra pengar. Crescens kan nu 7 fra en talan om condictio indebiti dvs. en talan om terkrav p pengarna som presterats av misstag. 2. Jmfrelse med svensk modern rtt Fr att en gvoutfstelse verhuvudtaget skall vara bindande enligt svensk rtt fordras som regel att den skall ha avgetts. Till skillnad frn romersk rtt ska utfstelsen vara i skriftlig form (enl. huvudregel) fr att ga giltighet. Det rcker inte med vilken handling som helst, utan utfstelsen ska finnas i en urkund. Dock kan i likhet med romersk rtt ven en muntlig gvoutfstelse vara bindande (jmfr med stipulationen). Med skriftliga gvolften har man likstllt en srskild grupp av muntliga utfstelser, nmligen de som tillkommit med tanke p en viss grad av offentlighet. Att utfstelsen avges offentligt r dock inte ndvndigt. Dr skiljer vi oss frn romarna, som var tvungna att genomfra stipulationen hos pretorn. I svensk rtt tar man hnsyn till avsikten att stadkomma publicitet. Denna kan framg av andra frhllanden, t.ex. att utfstelsen gjorts i nrvaro av representanter fr pressen. Dock krvs en 8 utfstelse av ngon form frn givaren fr att en gvosituation ska aktualiseras. Allts har Crescens inte heller enligt svensk rtt mjlighet att krva pengarna ter med gllande verkan. 9 I romersk rtt fanns condictio indebiti freskriven som en egen actio (talertt). Vad gller Crescens och Afers ombud s saknas i svensk rtt srskilda lagregler om condictio indebiti. Frgan har 10 dremot diskuterats i den svenska juridiska doktrinen och pverkat rttspraxis. Utgngspunkten r att betalaren har rtt att krva den felaktiga utbetalningen (solutio indebiti) ter, d 11 betalningsmottagaren inte haft ngon rtt till pengarna. Fr denna huvudregel har dock i doktrin och 12 rttspraxis uppkommit flera undantag. En felaktig utbetalning ska inte terg om den varit uttryck fr en disposition frn betalarens sida, d.v.s. att denne velat betala oavsett om upphov till skyldighet fanns, alternativt gett betalningsmottagaren det befogade intrycket. Utbetalningen motsvarar d en 13 eftergift, frlikning eller annan liknande uppgrelse. Det viktigaste undantaget frn huvudregeln om condictio indebiti i svensk rtt r nd nr betalningsmottagaren i god tro inrttat sig efter 14 utbetalningen. Med god tro syftas att betalningsmottagaren varken insg eller borde ha insett att 15 betalningen skett av misstag. ven i romersk rtt krvs att mottagaren r i god tro fr att det inte ska 16 vara tal om stld exempelvis. P grund av att likheterna mellan svensk och romerskt rtt r slende inom detta rttsomrde r det hgst sannolikt att Crescens har rtt att krva pengarna ter frn ombudet. Crescens har fog fr sin talan ven enligt svensk rtt och skulle han g igenom en process i dag r det stor chans att han skulle vinna framgng.
5 6 7

Kaser, Max, Den romerska privatrtten i utdrag, s 134. A.a., s 109. A.a., s 110. 8 Wallin, Gsta; Johnny Herre, Lagen om skuldebrev m.m. - en kommentar, 1-2. 9 Kaser, Max, Den romerska privatrtten i utdrag, s 112. 10 Mellqvist, Mikael; Persson, Ingemar, Fordran och skuld, s. 36. 11 Gorton, Lars, Condictio indebiti i nyare svensk rttspraxis, JFT 4-5/2005 s. 454. 12 Mellqvist, Mikael; Persson, Ingemar, Fordran och skuld, s 37. 13 Tiberg, Hugo, Fordringsrtt, s 26. 14 Mellqvist, Mikael; Persson, Ingemar, Fordran och skuld, s 37. 15 Danielsson, Christer, Condictio indebiti: Vad krvs fr att en misstagsbetalning skall bli bestende?, JT Nr 2 2008/09, s 434. 16 Kaser, Max, Den romerska privatrtten i utdrag, s 110.

Kllfrteckning
Litteratur Mellqvist, Mikael; Persson, Ingemar, Fordran och skuld, 7 u., Uppsala, Iustus, 2004. Kaser, Max, Den romerska privatrtten i utdrag. Tiberg, Hugo, Fordringsrtt, 7 u., Stockholm, Juristfrlaget, 1996. Wallin, Gsta; Johnny Herre, Lagen om skuldebrev m.m. - en kommentar, 3u, Zeteo, 2011 Tidskriftsartiklar Danielsson, Christer, Condictio indebiti: Vad krvs fr att en misstagsbetalning skall bli bestende, JT Nr 2 2008/09 s 434-439. Gorton, Lars, Condictio indebiti i nyare svensk rttspraxis, JFT 4-5/2005 s. 452-470.