Profeternas Väg I Kallet Till Allaah - Vägen Av Visdom Och Intellekt (Del 1)

Profeternas Väg
I Kallet Till Allaah

VÄGEN AV VISHET OCH INTELLEKT
~ Del 1 ~
Skrivet av den ädle sheikhen:
Rabi ibn Hedi Omeir al-Medkheli
ALQuran.se
Innehåll
• Inledning
• Mänskligheten har blivit Välsignad med Intellektet och det naturliga tillståndet
• Mänskligheten har blivit Välsignad i att ha fått Sändebud skickade till sig och genom Böckerna
som Uppenbarats för dem
• Vikten av att Särskilja Allaah med all Dyrkan (Tewhid al-Olohia)
• Exempel Från några av Sändebudens Kall
• Nooh, må han välsignas
• Ibrahim, må han välsignas
• Josuf, må han välsignas
• Moosa, må han välsignas
• Upptrappningen av Faraons Tyranni och hur Moosa och hans Folk Mötte det med Tålamod
• Bihang 1: Förord av dr. Saleh el-Fawzän
2
Inledning
Sannerligen är all pris för Allaah, vi prisar honom, och vi ber om hans hjälp, och vi ber om Hans förlåtelse. Och
vi söker Allaahs skydd från våra själars ondska och från uselheten av våra handlingar. Den som Allaah väglett
kan ingen vilseleda, och den som Han låtit gå vilse kan ingen vägleda.
Och jag vittnar om att ingen har rätt att dyrkas utom Allaah, ensam, utan partner.
Och jag vittnar om att Mohammed är Hans slav och Hans sändebud. Han sände honom med vägledning och
den sanna religionen, så att den må utmärka sig över alla andra religioner, även om de icke-troende må avsky
det.
Ett antal saker fick mig att skriva om detta ämne, det främsta av dem är:
Först och främst att den Islamiska nationen är i ett tillstånd av oenighet och avvikelse inom många olika
områden, både gällande aqida (trosuppfattning) och andra frågor förutom det, och de har tagit skilda vägar.
Sedan har ett antal svårigheter drabbat dem som ett resultat av denna splittring, och som ett resultat av att de
inte vänder sig till deras Herres Bok och deras Profets Sunna för domslut i de frågor som de är oense om. Den
verkliga omfattningen av dess konsekvenser känner bara Allaah till – splittringen, de blossande eldarna av
dispyter och meningsskiljaktigheter, och Islams fienders ockupation av deras länder, och förstörelsen av deras
bostäder och deras förslavande och förödmjukande.
För det andra, uppkomsten av ideologier inom det Islamiska fältet som har sina egna särskilda program och
tillvägagångssätt för att rädda och rätta till nationens tillstånd. Vissa är politiska, vissa intellektuella, vissa
spirituella. Varje grupps följare hävdar att deras ideologi är Islams sanna väg som måste följas och att inget
annat kan rädda nationen.
Dessa två anledningar, bland annat, motiverade mig att utföra en av de största och viktigaste plikterna: att
förklara Profeternas väg i att kalla till Allaah, i ljuset av Boken och Sunnan, och att förklara de kännetecken som
är specifika för den, och att förtydliga den. Då den är det enda sättet att rädda umman och uppnå upphöjdhet
och ädelhet på denna jord och lycka i det Kommande Livet.
Vidare:
Så Allaah, den Högste, Skaparen, den som fick allting att existera, den som formade och framställde allting, den
Allvetande, den Allvise, skapade denna enorma värld och reglerade den och beordrade den, med sin
allomfattande kunskap, sin fullbordade vishet och oerhörda makt, och detta var för väldigt stora och kloka
syften, och ädla och betydelsefulla mål, långt ifrån simpel underhållning, meningslöshet eller lek.
3
Allaah, den högste, säger:
"Vi skapade inte himlarna och jorden och allt mellan dem i lek. Vi skapade dem endast för ett sant och klokt
syfte, men de flesta av dem vet inte." [al-Dokhan: 38-39]
Allaah, den Högste, säger:

"HM. Denna Bok är nedsänd av Allaah, den Allsmäktige, den Allvise. Vi skapade inte himlarna och jorden och
allt mellan dem utom för ett sant och klokt syfte, och för en bestämd tid. Men de icke-troende vänder sig
vårdlöst bort från varningen som ges till dem." [al-Ahqaf: 1-3]
Så han skapade jinnen (dolda väsen) och mänskligheten och gjorde tydligt det väldiga och kloka syftet och ädla
målet som han skapade dem för.
Han, den Högste, säger:

"Jag skapade inte jinnen och människorna förutom för att dyrka Mig. Jag kräver inte att de ska skaffa
uppehälle, och inte heller att de ska mata. Sannerligen är det Allaah som är Försörjaren, den Allsmäktige."
[adh-Dhariät: 56-58]

"Tror ni att Vi skapade er i lek och att ni inte skulle återvända? Hög och ärad är Allaah, den Verklige Kungen,
över vad polyteisterna tillskriver honom. Ingen har rätt att dyrkas utom Han, Herren över den Praktfulla
Tronstolen." [al-Mominoun: 115-116]

"Tror människan att han kommer att lämnas utan mening och utan att ställas till svar?" [al-Qiama: 36]

Välsignad är Han som i vars Hand herraväldet är och som är Allsmäktig. Han som skapade döden och livet för
att pröva vem som är bäst i handling, och Han är den Allhärskande, den Förlåtande." [al-Molk: 1-2]
Så Allaah, den Högste, informerar att Han skapade dem endast för att testa dem, så att det blir klart för dem
vilka av dem som är bästa i handling, genom att underkasta sig och rätta sig efter Allaahs väg och följa de
Sändebud som Allaah sänt.
Och Allaah, den Högste, säger:

”Människor! Dyrka er Herre, Han som skapade er och de innan er så att ni må vara utav de Gudfruktiga. Den
som för er gjort jorden till en viloplats och himlen till ett tak, och sände ner från himlen vatten och förde
fram ur växtligheten föda för er. Så sätt inga likar till Honom mot er vetskap (att ingen har rätt att dyrkas
förutom Han).” [al-Baqara: 21-22]
Så han beordrade dem att genomföra det som de skapades för, deras mål i livet.
4
Han förklarar också att Han gjort tillgängligt för dem varje hjälpmedel som hjälper dem att klara av denna
enorma uppgift, och Han varnade dem från att avvika från detta mål och att förneka deras väldiga gåvor:
"Så sätt inga likar till Honom mot er vetskap."
Vidare säger Allaah, den Högste:

"Vi har sannerligen ärat Adams avkomma och burit dem omkring jorden (på transportmedel) och på havet,
och försett dem med gott och rent levebröd, och har gett dem överlägsenhet över många av de som Vi
skapat." [al-Israa: 70]
Allaah gav dem inte denna ära, överlägsenhet och höga position förutom p.g.a. vikten av målet som de var
skapade för, och det är dyrkandet av Allaah ensam, och att prisa Honom och förklara Honom vara upphöjd och
fri från alla brister och från att ha några medhjälpare eller rivaler, och Upphöjd är Allaah, långt ifrån något
sådant.
Så Allaah nämner ofta äran och utmärktheten som gets till människan och hans position inom skapelsen, och
att andra varelser gjorts underlydande till honom för hans bekvämlighet och välbefinnande, så att han kan
utföra sin plikt och genomföra det som han var skapad för, på det bästa och mest kompletta sättet.

"Säg, till mina slavar som trott, att de bör etablera de obligatoriska bönerna perfekt, och spendera i
välgörenhet från det levebröd som Vi försett dem med, i hemlighet eller öppet, innan Domedagen kommer
då det inte finns någon förhandling eller hjälp. Allaah är den som skapat himlarna och jorden från ingenting,
och Han sänder ner regn från himlen och frambringar med det frukt och gröda som försörjning för er. Och
Han har gjort skepp tillgängliga till er tjänst så att ni må färdas på havet med Hans tillåtelse, och Han har
skapat floderna för ert bruk. Och han skapade solen och månen beständiga för er, och Han skapade för er
natten och dagen. Och han har försett er med allt som ni begär. Och om ni skulle försöka räkna Allaah gåvor
till er så skulle ni inte lyckas uppräkna dem. Sannerligen är människan orättvis och väldigt otacksam."
[Ibrahim: 31-34]
Mänskligheten har blivit Välsignad med Intellektet och det Naturliga Tillståndet
I tillägg till dessa mäktiga gåvor och den enastående ära som Allaah gett människan, har Han också gett dem
välsignelsen av ett intellekt, som höjer dem till nivån där de kan hållas ansvariga för deras förpliktelser
gentemot Allaah, och som gör det möjligt att förstå dem och uppnå dem. Han försåg dem även med ett
naturligt tillstånd (fitra) som överensstämmer med det som Sändebuden kom med utav ädel uppenbarelse, må
de prisas och välsignas, och som överensstämmer med sanningens religion, vilken Allaah förskrivit och valt som
väg som ska följas av människorna, via hans nobla Sändebud, må Allaah prisa och välsigna dem alla.
5
"Vänd ditt ansikte rakt mot den sanna religionen av monoteism, det naturliga tillståndet som han skapade
mänskligheten på. Det får inte finnas några ändringar i Allaahs religion. Det är den sanna religionen, men de
flesta människorna vet inte." [ar-Rom: 31]
Allaahs Sändebud, må Allaah prisa och välsigna honom, sa: "Det finns inget barn som föds förutom att den föds
på det naturliga tillståndet, sedan får dess föräldrar den att bli en Jude, eller en Kristen eller en Elddyrkare.
Precis så som ett djur föder avkomma utan fel, finner du dem stympade?" Sedan sade Abo-Horeira, må Alla
vara nöjd med honom:
”Det naturliga tillståndet som han skapade mänskligheten på.”
Iyaad ibn Himaar al-Mujäshi'i (må Allaah vara nöjd med honom), sa att Profeten (må Allaah prisa och välsigna
honom) höll en predikan en dag och sa i sin predikan (khotba), "Sannerligen har min Herre, den Mäktige och
Majestätiske, beordrat mig att lära er det ni inte vet, från det som han lärt mig denna dag, (Allaah sade:) 'Den
egendom som Jag tilldelar Mina tjänare är tillåten för dem, och Jag skapade Mina tjänare på den sanna
religionen, men djävularna kom till dem och vände dem bort från deras sanna religion, och förbjöd för dem det
som jag tillåtit för dem, och beordrade dem att dyrka något vid sidan om mig, vilket Jag inte sänt ner någon
tillåtelse för..."
Ärandet av mänskligheten genom sändandet av Sändebuden till dem

och genom Böckerna som sändes ner till dem
Sedan lämnade Allaah inte dem att förlita sig på intellektet och det naturliga tillståndet (fitran) som han gett
dem, snarare så sände han Sändebud till dem som bärare av goda nyheter och varnare. Han sände Böckerna
med dem så att de skulle upplysa dem angående de saker som de var oense om, så att de inte ska kunna ha
några ursäkter (inför Allaah), och för att beviset skulle etableras mot dem, så att det då inte återstår några
argument hos dem mot Allaah efter sändandet av Sändebuden.
Och Han förpliktigade för alla nationer lydnad till de utvalda och utmärkta Sändebuden, och att följa dem och
rätta sig efter dem. Och Han bestraffade de som förnekade och förkastade dem i denna värld med det värsta
straffet, och Han kommer att ge dem ett värre och hemskare straff, evig och ändlös tortyr, i platsen för rättvis
ersättning (helvetet).
Så vad var det för meddelande som denna utvalda elit kom med till deras folk, må Allaahs prisa och välsigna
dem alla? Vad var det som de presenterade för sina nationer? Sannerligen omfattade deras uppdrag allt gott
och tog avstånd från allt ont. Så de tillförde till mänskligheten allt som är till hjälp för dem och som ger dem
6
välbefinnande i denna värld och i Livet efter Döden. Sannerligen finns det inget gott utom att de ledde folket till
det, och inget ont utom att de varnade folket för det.
Från Abdullaah ibn Amr ibn al-As, må Allaah vara nöjd med honom, som sa: Vi var på en resa och stannade för
att vila på ett ställe. Några av oss satte upp tält, andra tävlade med varandra i att skjuta pilbåge, andra vallade
djuren. Sedan annonserade Allaahs Sändebuds annonsör (må Allaah prisa och välsigna honom) att vi skulle
samlas för Bönen. Så vi samlades runt Allaahs Sändebud (må Allaah prisa och välsigna honom) och han sa,
'Det har aldrig funnits en Profet innan mig utan att det var förpliktigat för honom att han vägleder sin nation till
varje godhet som han kände till, och att varna dem för allt ont som han kände till. Och sannerligen, så vad
gäller denna nation, så är dess friska del dess början, och dess sista del kommer att drabbas av svåra
prövningar, och saker som ni skulle finna vara hemska, och prövningarna kommer att komma tätt efter
varandra, varje en får den innan att verka betydelselös. Och då en prövning kommer så kommer den troende att
säga, "Den här (prövningen) kommer att vara min undergång”, sedan så tas den bort (av Allaah), och ännu en
prövning kommer att komma och den troende kommer att säga, "Snarare är det den här." Så den som önskar
att klara sig från elden och komma in i paradiset låt honom då möta sitt slut med tro på Allaah och den
Domedagen, och låt honom behandla folket så som han tycker om att behandlas. Och den som svurit
trohetslöfte till en ledare och gett honom sin hand i överenskommelse och sitt hjärta uppriktigt, låt honom då
lyda honom så gott som han kan. Sedan om någon annan kommer och vill störta honom, halshugg då den
senare utav dem.'
Detta var alla Sändebudens budskap, den vägleder till varje godhet och varnar för varje ondska. Fast varifrån
utgick den? Vad var det som den började med? Och vad fokuserar den sig på? Det finns ett antal pelare och
grundregler och principer som deras kall fokuserade sig på, och som var startpunkten för kallet till Allaah. Dessa
grundläggande punkter och principer är:
1. Tewhid.
2. Profetskapet.
3. Livet efter Döden.
Dessa tre grunder är punkten där deras kall strålar samman, och är deras fundamentala principer. De ges den
högsta hänsynen i Koranen och är ordentligt förklarade i den. De är också Koranens viktigaste mål, som den
fokuserar sig på och upprepar. Och den ger intellektuella och konkreta bevis för dem i alla dess Suror, och i de
flesta av dess berättelser och exempel. Detta är känt för dem som har en sund förståelse, och god begrundan
och föreställningsförmåga. Och alla de Böcker som Allaah uppenbarat har gett en stor betydelse åt dessa frågor
och alla de uppenbarade lagstiftningarna är helt överens om dem.
7
Och den viktigaste av dessa tre grunder, och den mest storslagna utav dem, den som är grundernas grund, det
är tewhid (särskiljandet) av Allaah, den Välsignade, den Högste. Detta kan man finna i de flesta Surorna i
Koranen, med dess tre välkända typer, eller snarare i varje Sura av Koranen. Detta då Koranen består av:
1. Antingen information om Allaah och Hans namn och egenskaper.

2. Eller kall till att särskilja Honom med dyrkan, och att förkasta allt som dyrkas vid hans sida.
3. Eller beordringar och förbud och befallning till lydnad av Honom, och detta är ifrån de saker som
tewhid kräver och som fulländar den.
4. Eller information om den äran Han gett till folket av tewhid, hur det har gått för dem i detta liv, och
hur han ärar dem i Livet efter Döden. Så det här är belöningen för tewhid.
5. Eller information om folket av Shirk, och de straff som drabbar dem som avskräckande exempel, och
den grova plåga som de får i Livet efter Döden. Så det här är straffet för de som överger tewhid.
Så hela Koranen handlar om tewhid, det som tewhid kräver och dess belöning. Och om allvaret i shirk, dess folk
och dess straff.
Särskiljandet av Allaah med all Dyrkan och dess Vikt
Jag tänker diskutera särskiljandet av Allaah i dyrkan (Tewhid al-Olohia) av två orsaker:
Först och främst: Att det är den viktigaste delen av Sändebudens kall som Koranen skildrat för oss. Och för att
det var det som kampen handlade om, mellan dem och deras fiender bland polyteisterna och de högmodiga i
varje nation.
Och det fortsätter vara en anledning till konflikt till denna dag, och möjligtvis kommer det att fortsätta vara det
tills Domedagen, som en prövning och för att testa Sändebudens arvtagare och höja deras status.
För det andra: Den farligaste, den värsta och den svåraste avvikelsen som drabbar Muslimerna i öst och väst är
beträffande det. Och det drabbar de flesta av de okunniga bland Muslimerna och många utav de bildade bland
dem och de med koppling till kunskap bland dem.
Så låt oss börja med att lägga fram Profeterna kall generellt, och sedan lägger vi fram kallen av några specifika
bland dem.

"Och Vi har sänt ett sändebud till varje folk, som befaller dem att de bör dyrka Allaah ensam, och att de bör
undvika allt som dyrkas vid sidan av Honom. Så vissa utav dem vägledde Allaah till sin religion, och vissa utav
dem förtjänade villfarelse. Så res genom länderna och se förnekarnas straff." [an-Nahl: 36]
8
"Och vi har inte sänt något sändebud innan dig utan att vi uppenbarade för honom att ingen har rätt att
dyrkas förutom Jag (Allaah) – så dyrka endast Mig." [al-Anbiä: 25]
Allaah, den Högste, säger efter att ha nämnt några av Profeternas berättelser, må de prisas och välsignas:
"Denna, er nation, är sannerligen en nation, och Jag är er Herre, så dyrka endast mig." [al-Anbiä: 92]

"Sändebud! Ät från den mat som Allaah gjort tillåten för er, och gör korrekta goda handlingar. Sannerligen är
Jag fullt medveten om vad ni gör. Denna, er nation, är sannerligen är en nation, och Jag är er Herre, så frukta
endast Mig." [al-Mominoun: 51]
Al-Haafidh Ibn Katheer sa:

Mujaahid och Said ibn Jubayr och Qatäda och Abdur-Rahmän ibn Zeid ibn Aslam sa om Allaah, den Högstes
uttalande, "Denna, er nation, är sannerligen är en nation" att det betyder, 'Er religion är en.'
Sedan återfinns innebörden av dessa två verser i Sunnan i hans uttalande (må Allaah prisa och välsigna honom),
"Jag är den närmaste av människorna till Jesus son till Maria i denna värld och i Livet efter Döden. Profeterna är
bröder, de har olika mödrar, men deras religion är en."
Och Allaah, den Högste, säger också om de (fem) Sändebud som var de ihärdigaste, må de prisas och välsignas:
"Er Herre har fastställt för er samma religion som Han fastställde för Noak, och som vi uppenbarade för dig,
och som han fastställde för Abraham och Moses och Jesus, att ni upprättar religionen (genom att följa alla
dess lagar), och låt er inte splittras (av tvister i religionens förgreningar). Polyteisterna hatar det ni kallar
dem till. Men Allaah väljer den Han vill, och Han vägleder de som vänder sig till Honom i ånger." [ash-Shora:
13]
Detta var alla Profeternas kall, och i deras första led de (fem) som var fastast i beslutsamhet utav profeterna
som i antalet var ett hundra tjugofyra tusen (124 000), och de följde en enda väg, och började från en och
samma utgångspunkt, som är tewhid, den största frågan och viktigaste grunden som de förmedlade till all
mänsklighet genom tiderna, trots deras skiljda samhällen, platser och tider.
Detta är bara en del av alla de saker som tyder på att det bara är det här sättet som får följas då man kallar
folket till Allaah. Och det är en Sunna (väg) som fastställts av Allaah åt Hans Profeter och Hans sanna följare.
Det är inte tillåtet att byta ut den, och inte heller att lämna den.
9
Några Exempel på Sändebudens Kall
Sedan så har Allaah, den Högste, informerat oss om en del individer bland de mäktiga Profeterna, och hur de
gick tillväga när de mötte deras folk. Vi ser att de alla följde den generella linjen som fastställts för dem av
Allaah och de följde det sättet som fastställts för dem alla av Allaah. Inte en enda av dem skiljde sig från den.

"Och vi sände Nooh till hans folk: 'Jag är öppen varnare för er, att ni inte ska dyrka någon annan än Allaah!
Sannerligen fruktar jag för er, att ni kommer att straffas plågsamt en Dag [om ni fortsätter med er
avgudadyrkan].' De förnäma bland de icke-troende från hans folk sa, 'Vi ser att du är blott en människa som
oss, och vi ser dig endast följas utan eftertanke av de lägsta bland oss. Inte heller kan vi se att ni är bättre än
oss, utan snarare tror vi att ni ljuger.'" [Hood: 25-27]

"Och till folket Äd sände vi deras broder Hood. Han sade: 'Mitt folk! Dyrka Allaah, ingen förutom Han har rätt
att dyrkas av er. Ska ni inte frukta er Herre?' De förnämsta utav förnekarna bland hans folk sa, 'Det du sysslar
med är bara dumheter tycker vi (i att lämna dem och deras avgudar) och vi tror utan tvekan att du är en
lögnare (då du påstår dig vara en profet).' Hans sa, 'Mitt folk! Jag har inte drabbats av dumhet på något sätt,
utan sannerligen är jag ett Sändebud från Skapelsens Herre. Jag förmedlar till er min Herres Budskap och jag
är uppriktig i mitt råd till er och hängiven till mitt förtroende. Förundras ni över att det kommit en man från
ert folk till er, som har sänts till er av er Herre för att varna er? Och minns Allaahs gåvor till er då Han gjorde
er till efterträdare för Noohs folk, och Han ökade era kroppars storlek (större, längre och starkare). Så minns
Allaahs oräkneliga förtjänster över er, så att ni må bli räddade.' De sa, 'Har du kommit för att vi bara ska
dyrka Allaah och förkasta det som våra förfäder brukade dyrka? Vi kommer inte att göra det, så kom med
det som du hotar med om du talar sanning.' Han sa, 'Nu är det oundvikligt att ni drabbas av er Herres
bestraffning och vrede! Argumenterar ni med mig om simpla avgudar (som varken ger någon nytta eller
skada) som ni och era förfäder gett namn till, och som Allaah inte tillåtit att man ska dyrka? Vänta bara (så
kommer det ni bad om), jag väntar också med er.' Så Vi räddade Hood och de som följde honom med Vår
nåd, och Vi utplånade de som förnekade våra tecken och som inte trodde." [al-A’raf: 65-72]
Detta var Sändebudens kall, de följde alla denna väg i deras kall till Allaah: de kallade först till särskiljandet av
Allaah (tewhid) och först och främst att bara Han får dyrkas. Sedan så motsatte sig deras folk dem (förutom
dem som Allaah vägledde) med hån och att kalla dem för lögnare och att göra narr.
Så som Allaah, den Högste, säger:

"Och vi sände många Profeter till de tidigare folken, och det kom inte en enda Profet till dem utan att de
förnekade och hånade honom." [az-Zokhrof: 6-7]
10
Det finns ingenting svårare och smärtsammare för de upphöjda troende själarna än förnekande, förlöjligande
och hån. Dessa saker är värre för dem än att bli huggna av svärd och fängslande och tortyr. Det här faktumet
nämns av den arabiske poeten som sa:
"Att behandlas illa av de närstående gör mer skada, på själen än att huggas med ett vässat svärd."
Aisha, må Allaah vara nöjd med henne, frågade Profeten (må Allaah prisa och välsigna honom), "Har det funnits
en svårare dag för dig än slaget vid Uhudd?" Så han sa, "Din stam har orsakat mig mycket bekymmer, och den
mest bekymmersamma sak de orsakat mig var på Aqaba-dagen då jag mötte Ibn Abdi-Jelil son till Abdi-Koläl,
och han gick inte med på det som jag ville. Så jag återvände fylld av sorg och jag mådde inte bättre förrän jag
nådde Qarn uth-Tha'alib där Jag lyfte mitt huvud och såg ett moln som gav mig skugga, sedan tittade jag och
såg Gabriel i den, och han ropade på mig och sa, 'Allaah har hört vad ditt folk sa till dig och hur de avfärdade
dig, och Allaah har sänt Bergsängeln till dig, för dig att beordra Honom att göra det du önskar.' Så Bergsängeln
ropade på mig och hälsade på mig med Säläm, och sa sedan, 'Mohammed! Allaah har hört vad ditt folk sa till
dig, och jag är Bergsängeln, och min Herre har sänt mig till dig för att göra det du beordrar. Så vad önskar du?
Om du vill så krossar jag dem mellan dessa två bergen.' Så Allaahs Sändebud (må Allaah prisa och välsigna
honom) sa, "Nej, jag hoppas snarare att det från deras avkomma kommer sådana som kommer att dyrka
Allaah endast, och inte dyrka något annat förutom Han."
Och i historieböckerna nämns det detaljerat några av de svar som de som hånade honom gav, och deras
arroganta inställning. De nämner att när han reste iväg för att träffa en grupp från stammen Thaqif som var
bland Thaqifs förnämaste och mest respekterade bland dem, och de var tre bröder, Abdi-Jelil, Masod och
Habib... Så han satte sig med dem och kallade dem till Allaah och berättade om varför han hade kommit, för att
uppmana dem till att stödja Islam och att stödja honom mot de som motsatte sig honom bland hans folk. Så en
av dem sa, "Om det är sant att Allaah har sänt dig, så håller Han på att riva ner Ka'bans täckelse." Den andre sa,
"Kunde inte Allaah hitta någon annan än dig att sända?!" Den tredje sa, "Vid Allaah, jag kommer aldrig att tala
med dig. Om du verkligen är Allaahs Sändebud så är det farligt för mig att tvista med dig, och om du ljuger så är
det inte passande att jag talar med dig (sade han hånande)." Så Allaahs Sändebud (må Allaah prisa och välsigna
honom) gick och tappade hoppet om gott från stammen Thaqif.
Det som vi vill få fram från den här hadithen och den här berättelsen är: Att det som profeterna drabbas av
utav narr och hån och förolämpningarna från de dåraktiga avgudadyrkarna var svårare för Profeterna än någon
annan svårighet, t.o.m. svårare än de rasande striderna, där liv tas och där deras ädla följeslagares blod spills.
Och utav Allaahs Sändebuds (må Allaah prisa och välsigna honom) följeslagare så var det faktiskt mer än sjuttio
som blev martyrer på Uhudd-Slaget. Bland dem: Mos'ab ibn Omeir och Hamza ibn Abdil-Muttalib, Allaahs
Sändebuds farbror. Och Allaahs Sändebud, må Allaah prisa och välsigna honom, skadades i ansiktet och en av
hans framtänder gick sönder. Och han gick igenom det han gick igenom med sina följeslagare av hycklarnas
skadegörelse, och gick igenom många pinor och svårigheter före det då han var i Mecka, och vid Badr och
11
andra slag. Men trots allt detta så var det jobbigaste som han upplevt Ta'if-dagen på grund av hånet och
föraktet som han stötte på som gick till den grad som är olidlig för de rena själarna.
Vidare sa Allaahs Sändebud, må Allaah prisa och välsigna honom:
"De som genomgått de svåraste prövningarna är Profeterna, sedan de som är mest lika dem, och de som är
mest lika dem efter det."
Så de som liknar dem mest, och de som är mest lika dem efter det, det är de som är de rättfärdiga som följer
deras väg i kallet till Allaah. De som kallar till det som de (profeterna) kallade till utav särskiljandet av Allaah och
att man bara ska dyrka Honom uppriktigt, och att lämna all avgudadyrkan (shirk). Och dessa kommer att
drabbas på ett liknande sätt och prövningar som deras föredömen drabbades.
Och det är på grund av detta faktum som man ser många kallare lämna denna svåra väg, då den kallare som
följer den kommer att möta motstånd från sin mor, sin far, sin bror, de som han älskar och hans vänner. Han
kommer att motarbetas och bemötas fiendskap av samhället och de kommer att göra narr av honom och såra
honom. Så de vänder deras uppmärksamhet mot andra saker som har sin plats i Islam, som inte förnekas av
någon som verkligen tror på Allaah, men dessa aspekter innebär inte samma svårighet och påfrestning och
leder inte till hån och skada speciellt i Muslimska samhällen. Detta är på grund av att majoriteten av denna
Ummas folk är villiga att samlas kring den här sortens kallare, och de prisar och hedrar dem, utan att håna eller
skada dem, förutom då de utgör ett hot mot ledarna och deras ställning, i vilket fall de trycks ner hårt. Som
t.ex. politiska partier som motsätter sig ledarna och hotar att störta dem. I en sådan situation visar ledarna
ingen kärlek för varken släktingar eller vänner, muslimer eller otrogna.
Då säger vi hur som helst till de kallarna oavsett hur mycket de höjer sina röster i Islams namn: behärska er, för
ni har lämnat vägen som Allaah föreskrivit och Hans spikraka väg där Profeterna och deras följares konvojer
färdades i kallet till särskiljandet av Allaah (tewhid), och att särskilja Honom med alla religiösa handlingar. Så
oavsett hur mycket ni filosoferar och höjer era röster i Islams namn, så avviker ni fortfarande från den
Profetiska väg som fastställdes av Allaah. Och oavsett hur mycket möda ni lägger ner, och hur mycket ni
anstränger er i ert kall och på er väg, så fokuserar ni er fortfarande på medlen istället för målet, och vilka usla
medel därtill. Så till vilken nytta är medlen om de endast skadar målet, och om de blir fler på målets bekostnad.
Fördömda är de kallare som envist står kvar vid en väg som de själva hittat på. Och som kämpar mot
Profeternas väg i kallet till tewhid gällande Allaah, med bländande plakat och slagord som tjusar de
enkelsinnade och de som är okunniga gällande Profeternas väg.
Att tala om Sändebudens kall till tewhid gällande Allaah, och sättet, och vägen som de följde, och de
hemskheter och prövningar som de mötte i det, är något som inte kan tas itu med här till fullo, så vi nöjer oss
med att presentera kallet utav fem av dem, må Allaah prisa och välsigna dem, och detta kommer att göra
Profeternas väg solklar för oss, och ingen avviker från den annan än den förgjorde.
12
Nooh
Nooh var den andre fadern till all mänsklighet, och det första Sändebudet till folket på Jorden. Denne store
Profet levde ett väldigt långt liv: han kallade sitt folk i niohundra femtio år till tewhid gällande Allaah och till att
ägna sin dyrkan till Allaah helt och hållet åt Honom. Han tröttnade inte på detta, och tappade heller inte
intresset. Han kallade dem dag och natt och dag, i hemlighet och i öppenhet.
Allaah den Högste, säger:

"Sannerligen sände vi Nooh till hans folk: ”Varna ditt folk innan ett plågsamt straff drabbar dem!” Han sa,
”Mitt Folk! Jag har kommit till er med en klar och tydlig varning. Att ni bör dyrka Allaah ensam och frukta
Honom och lyda mig. Då kommer Han att låta era synder förlåtas och ge er anstånd till en bestämd tid.
Sannerligen kan Allahs bestämda tid, då den infaller, inte skjutas fram, om ni bara visste!” Han sa, ”Min
Herre! Jag har verkligen kallat mitt folk dag och natt men mitt kallande gör endast att de flyr bort ännu mer.
Och sannerligen så varje gång jag kallade dem så Du må förlåta dem, stack de sina fingrar i öronen och dolde
sig med sina plagg och envisades (med sin otro), och tog högmodet till sin spets. Och sedan så kallade jag
dem öppet och högljutt, och sedan så kallade jag dem privat och i total hemlighet. Så jag sa till dem, 'Be er
Herre om förlåtelse, sannerligen är Han ytterst förlåtande! Han kommer då sända ner regn i överflöd, och
öka er i rikedom och avkomma. Och han kommer att förse er med trädgårdar och floder. Vad är det med er?
Att ni inte känner fasa och rädsla för Allaah fastän det är Han som skapat er stegvist! Ser ni hur Allaah har
skapat de sju himlarna ovanför varandra, och gjort månen till ett ljus, och gjort solen skinande? Allaah är den
som skapade er och förde er fram ur jorden. Sedan återför han er till den (då ni dör) och sedan kommer Han
sannerligen ta upp er ifrån den återigen. Allaah är den som lagt ut jorden för er så att ni må resa runt på vida
vägar.'” Nooh sa, ”Min Herre! Sannerligen har de trotsat mig och istället följt de som vars rikedom och
avkomma endast förvärrar deras förlust. Därtill har de smidit en väldig konspiration och sa: ’Lämna inte era
gudar. Lämna inte Wadd, och inte heller Sowaa, och inte heller Jagoot, och inte heller Ja-Ouq, och inte heller
Nasr.’ Och de fick många att gå vilse. (Åh Allah) Låt förtryckarna få något alls, annat än mer vilsenhet!” På
grund av deras synder dränktes de och hamnade i Elden. Då fann de inga som kunde rädda dem förutom
Allah. [Nooh: 1-25]
Vad bestod denne ädle Sändebuds kall av, då Allaah har berättat för oss sammanfattningen av hans ädla
da'wah som pågick i niohundrafemtio år?!
Det var sannerligen ett seriöst kall till tewhid gällande Allaah och att endast dyrka Honom. Det var en
outtröttlig ansträngning där han använde alla tillgängliga medel för att få dem nöjda med hans kall, i hemlighet
och i öppenhet, med uppmuntran och med varning. Och genom att informera om löftet om gott för den lydige,
och om löftet om ont för de olydiga. Och genom både intellektuella och handgripliga bevis och härledning, från
deras egen verklighet och deras liv, och från det som de såg framför sig utav himmel och jord, och tecknen och
13
lärdomarna i dem. Allt detta gynnade dem inte och fick inte dem att acceptera hans kall. Snarare envisades de
med deras otro och vilsenhet, och tog högmodet till sin spets. De envisades med att hålla fast vid deras statyer
och deras falska och obetydliga dyrkansobjekt. Så resultatet av denna envishet och trotsighet var förstörelse
och utplåning i denna värld, och i Livet efter döden en evig plåga i Helveteselden.
Vid det här laget kanske vi undrar: varför fortsatte denne store Profet för en sådan lång tid, och varför lade han
ner denna enorma ansträngning, utan att tröttas ut, utan passivitet, kallande till startpunkten för tewhid?!
Och varför hyllade Allaah honom så högt, och gjorde honom ihågkommen, och gjorde honom till en av de (fem)
Sändebud som var fastast i bestämdhet (Oul al-Adhm)?
Förtjänar kallet till tewhid all denna respekt?
Är denna väg och valet av startpunkt för denne ädle Profet, i motsättning mot logik och visdom och intellekt?
Eller är det ren visdom, och det som nödvändiggörs av korrekt logik och ett sunt och klarsynt intellekt?
Varför befäste Allaah hans följande av denna väg i hela 950år, och berömde honom, och förevigade hans namn
och hans berättelse, och beordrade det väldigaste Sändebudet, den mest förståndige av alla människor, att han
bör ta honom som sin förebild att följa i hans kallande och hans uthållighet?
Det rättvisa svaret, baserat på intellekt och visdom och på förståelse av statusen och ställningen av
Profetskapet, och med det största förtroendet och respekten för det, är:
Att kallet till tewhid och kampen för att utrota shirk och för att rena jorden ifrån det verkligen förtjänar allt
detta. Det är sanning och visdom personifierad och det som krävs utav naturlig dragning och intellekt. Och det
är obligatoriskt för varje kallare till Allaah att han förstår den här vägen, detta väldiga, gudomligt uppenbarade
kallet och stora målet. Så att de ägnar all deras möda och energi på att uppnå det och att det sprids utöver hela
Allaahs jord. Och att de hjälps åt och samarbetar och enas, och bestyrker varandra. Så som Sändebuden,
kallarna till tewhid var: den föregående ger goda nyheter om den kommande och den efterkommande
bekräftar den föregående och stödjer dennes kall, och följer samma väg.
Det är också ett måste för oss att tro att om det hade funnits något annan väg bättre och mer korrekt än denna
väg, så hade Allaah valt den för Sina Sändebud och skulle ha favoriserat dem med det.
Så är det passande för någon Troende att vända sig ifrån det och välja en annan väg att följa, och försöka
överträffa denna gudomligt fastslagna väg och dess kallare?!
14
Ibrahim
Profeternas förfader och monoteisternas, de renlärigas, ledare, Ibrahim, Allahs käre), som Allaah beordrade
den bäste av Sändebuden, den siste Profeten och hans nation, att följa, och ta hans kall som föredöme, och
ledas av dess väg.

"Och då Ibrahim sa till sin far Äzar, 'Ska ni göra dessa statyer till gudar? Sannerligen anser jag att dig och ditt
folk vara på klar förvillelse.' På så sätt visade Vi Ibrahim kungadömet som är himlarna och jorden så att han
skulle vara en av de som Tror med (ännu mer) övertygelse. Så när natten täckte honom med mörker såg han
en stjärna och sa, ‘Det här är (vad ni påstår vara) min Herre?!' Sedan när den gått ner, sa han, 'Jag älskar inte
det som vissnar.' Sedan när han såg månen stiga sa han, 'Det här är (vad ni påstår vara) min Herre?!' Sedan
då den gått ner sa han, 'Om min Herre inte hade hållit mig fast på vägledningen skulle jag säkert vara en av
de vilseledda.' Sedan när han såg solen sa han, 'Det här är (vad ni påstår vara) min Herre?! Den är större de
andra.' Sedan då den gått ner sa han, 'Mitt folk! Jag är fri från er avgudadyrkan. Sannerligen har jag vänt mig
till den som skapat himlarna och jorden, rättroget, och jag är inte en av polyteisterna.'" [al-An’am: 74-79]
Så det här var ett passionerat, kraftfullt och varande kall till tewhid gällande Allaah, och till att göra alla
dyrkanshandlingar endast för Honom, och till lämnandet av shirk och att förkasta det. Den börjar med familjen
och utökas till nationen, och för krig mot shirk och statyerna, och skakar de självaste fundamenten i
avgudadyrkan med himlakropparna.
Och Allaahs käre färdades på den klokaste vägen genom att debattera och argumentera för att etablera Allaahs
Bevis (mot dem) och för att tillbakavisa shirk och dess falskhet och dess argument. Så han uttryckte sig med
ordet ”avgudar” för att visa förakt för deras tillverkade och påstådda gudar, och för att exponera deras idioti.
Han iakttog de tidigare nämnda himlakropparna en efter en. Hur den ena följer den andra då den går ner och
försvinner, för att använda deras tillstånd som ett klart bevis för falskheten i deras påstående att de skulle ha
någon rätt att dyrkas.
Vem var det som vakade över och beskyddade dem och kontrollerade deras tillstånd och dessa himlakroppars
tillstånd då de passerar och går ner?! Så på så vis måste de förkasta dessa falska s.k. gudar och förneka dem.
och rentvå sig själva ifrån dem, och istället vända sig till deras sanne Gud, han som skapade himlarna och
jorden, han som varken passerar eller försvinner, och han som vet allt om deras tillstånd och som är fullt
medveten om alla deras rörelser och då de är stilla. Han Som vakar över dem och beskyddar dem och
kontrollerar deras tillstånd.
Det var starka bevis hämtade från den påtagbara verkligheten och den bevittnade tillvaron.

"Och nämn Ibrahim i Boken, verkligen var han var en sannfärdig profet. Då han sade till sin far, 'Varför dyrkar
15
du det som varken kan höra eller se eller gynna dig det minsta?! Min far! Sannerligen har jag fått en viss
kännedom som du inte fått så följ mig (och se inte ner på min ålder), då kommer jag visa dig den Raka Vägen.
Min Far! Dyrka inte Satan (då idoldyrkan är det som han kallar till) – sannerligen är Satan olydig mot den
Nåderike. Min Far! Jag fruktar för dig att Allaahs straff och plåga kommer drabba dig, och att du blott
kommer vara en partner till Satan i Helveteselden.' Han svarade, 'Förkastar du mina gudar, Ibrahim? Om du
inte slutar skymfa dem så kommer jag sannerligen att stena dig till döds, och lämna mig, jag vill aldrig mer se
dig!' Ibrahim sa, 'Farväl och må du skyddas, jag kommer fortsätta be min Herre om vägledning och förlåtelse
för dig, mot mig har Han sannerligen alltid varit barmhärtig och god. Och jag tar avstånd från er och allt som
ni dyrkar vid sidan av Allaah, och jag kommer dyrka och be till min Herre. Jag hoppas att jag inte blir en som
är ovälsignad i min dyrkan och böner.' Så när han lämnade dem och allt som de dyrkade utom Allaah,
skänkte Vi honom (en bättre familj) Is’häq (Isak) och Ja’qoob (Jakob), och var och en gjorde vi till Profet, och
vi gav dem från vår nåd, och gjorde dem bland de mest prisade och upphöjda bland människorna." [Meriem:
41-50]
Så detta var ett passionerat kall till tewhid, etablerat på kunskap, förnuft och intellekt, och på gott och sunt
beteende, som ledde de vilseledda till den Raka Vägen, men den motsattes av partiskhet och blint följande
baserat på lustar, och okunnighet, och envishet och högmod. Hur annars skulle någon kunna dyrka och vara
ödmjuk inför det som varken kan höra eller se, eller gynna dem på något sätt?!
Sannerligen är kunskapen om tewhid, käre läsare, den kunskap som alla Profeterna ärades med, och med den
attackerade de osanning, ignorans och shirk.
Så brist på kännedom om denna kunskap, Profeternas kunskap som visar vägen till sanningen och räddar från
vilseledelse och shirk, är katastrofalt och är ett dödligt gift som dödar intellektet och förmågan att tänka.
”Min far! Sannerligen har jag fått en viss kännedom som du inte fått så följ mig (och se inte ner på min
ålder), då kommer jag visa dig den Raka Vägen."
Sedan efter dessa kraftiga ansträngningarna från Ibrahim i kallet till Allaah, då han kallande sin familj och hans
folk och etablerande de obestridbara bevisen mot dem, så tog han sitt väldiga kall och konfronterade den
tyranniske och förtryckande ledaren som påstod sig vara en gud, han mötte honom med full styrka och mod.

"Har du inte sett han (Namrood) som tvistar med Ibrahim om hans Herre (högmodigt) för att Allaah beviljat
honom ett utbrett kungadöme. Då Ibrahim sa till honom 'Det är min Herre som ger liv och död.' Han sa, 'Jag
ger liv och död.' Ibrahim sa, 'Men Allaah får solen att stiga från öst, så få den då att stiga från väst om du är
ärlig.' Så förnekaren blev förbryllad, och Allaah vägleder inte de förnekande förtryckarna." [al-Baqara: 258]
16
Så Ibrahim, må han prisas och välsignas, kallade denne tyrann och som påstod sig vara en gud, till tewhid
gällande Allaah, och till bekräftandet av Allahs gudomlighet och dyrkansrätt. Men han gick över alla gränser i
sin arrogans och vägrade högmodigt att acceptera tewhid gällande Allaah och att sluta påstå sig vara gudomlig.
Så Ibrahim argumenterade och debatterade med honom på detta briljanta sätt vars bevis var klara. Ibrahim sa,
"Det är min Herre som ger liv och död." Med andra ord, den som är ensam om att skapa, kontrollera, ge liv
och död.
Så den dumme tyrannen svarade att även han kunde ge liv och död – och menade att han dödade den han ville
och förskonade den han ville. Det här svaret som han gav var endast en täckmantel och ett sätt att lura de
ignoranta, och var ett sätt att undvika frågan, eftersom vad Ibrahim syftade på var det faktum att hans Herre
skapade mänskligheten, djur och växter och gav dem liv, och fick dem att existera ur ingenting. Sedan får Han
dem att dö med Hans makt, och att Han ger människor och djur död vid slutet av deras förutbestämda
livslängder, antingen av synliga skäl eller utan synliga skäl. Så när Ibrahim såg att han försökte använda en
täckmantel för att undvika frågan, som kan lura några av de ignoranta och simplare folken, så sa han, som ett
sätt att visa futtigheten i innebörden av vad han sa, att om du är det som påstår att du är så, "’Allaah får solen
att stiga från öst, så om du är ärlig få den då att stiga från väst.’ Så den icke-troende blev förvirrad." Med
andra ord, han stod förvirrad och förstummad. Hans argument blev omkullkastad, han blev tystad, fördummad.
Och det falska gick under, ”Sannerligen är det falska dömt att gå under”.
Och i detta finns det en lärdom för dem som lyssnar uppmärksamt och öppnar ögonen, att kallet till tewhid
representerar toppen av uppriktighet, visdom och intelligens; den går till väga på det passande och korrekta
sättet, så som Allaah vill, inte genom att kämpa för styre och eller att tävla om ledarskap.
Och om Ibrahims mål, må han prisas och välsignas, hade varit att ta makten så skulle han tagit till ett annat
tillvägagångssätt för det, och han skulle då finna dem som samlas kring honom och stödja honom. Men Allaah
vägrar, och Hans Profet och de rättfärdiga kallarna bland de sanna följarna av Profeterna i varje tid och plats,
vägrar att följa en annan väg än den av vägledning och sanning, och att tydligt förkunna sanningen och etablera
bevisen mot de högmodiga och trotsiga.
Så Ibrahim utförde denna väldiga plikt på det bästa och mest kompletta sättet. Han etablerade bevisen mot
hans far, hans folk och regeringen som härskade över dem. Och då han såg han att de fortsatte med deras shirk
och otro och att de var fasta på osanning och vilseledelse, så han tog till hård kritik och att ändra tillståndet
med händerna och bruk av kraft.
Så vad började han med att ändra, och vad var den korrekta metoden för att ändra den här förfärliga
situationen som hade drabbat hans nation?
Försökte han störta staten då den var roten till alla ondskorna och fördärv och källan för shirk och vilseledelse?!
17
Hur kan han låta bli det då ledaren påstod sig vara gudomlig och envisades med det?
Så varför övervägde inte Ibrahim att störta denna förnekande regeringen och dess huvud, en tyrann som
påstod sig vara en gud, och på så sätt utrota alla former av fördärv och shirk, och i dess plats etablera en
gudomligt vägledd stat ledd av Ibrahim, må han prisas och välsignas?!
Svaret: Aldrig Profeterna! Aldrig skulle de följa sådana tillvägagångssätt, då det är sättet av de förtryckande, de
ignoranta och dumdristiga, de som önskar sig det världsliga och som strävar efter makt i den.
Sannerligen var Profeterna kallare till tewhid och pionjärerna för vägledningen till sanningen och uppvaknandet
ur falskhet och shirk. Så när de ansträngde sig själva för att ställa till att rätta och ändra tillståndet, och de var
de kunnigaste och intelligentaste av människorna, sedan började de med att angripa de sanna källorna för shirk
och vilseledelse. Det här är vad Ibrahim, den milde, vise och vägledde, den heroiske och modige, gjorde.
Allaah, den högste, säger:

"Och före det vägledde Vi Ibrahim till sanningen vid en ung ålder då Vi visste att han passade för det. Då han
sa till sin far och sitt folk, 'Vad är det för statyer som ni är så fästa vid?!' De sa, 'Vi fann våra förfäder
dyrkande dessa (och vi följer dem).' Han sa, 'Både ni och era förfäder är klart vilsna.' De sa (förundrade), 'Är
du allvarlig i det du säger eller är du en skämtare?' Han sa, 'Nej. Er herre är Herren över himlarna och jorden,
Han Som skapade dem (så bara Han är värd att dyrkas), och jag är vittne om det. Och vid Allaah, så smider
jag ränker mot era avgudar då ni går (för att fira er högtid).' Så han tog sönder dem i bitar förutom den
största av dem så att de skulle vända sig till honom (med sina aningar). De sa, 'Vem har gjort så här med våra
gudar?! Den som gjorde det här är en sann förbrytare.' De sade, 'Vi hörde en pojke tala om dem, han kallas
för Ibrahim.' De sa, 'Hämta hit honom framför folket så att de må se.' De sa, 'Är det du som har gjort så här
med våra gudar, Ibrahim?' Han sa, 'Snarare var det den här, den största av dem som gjorde det. Fråga dem,
ifall de kan tala.' Så de vände sig mot varandra och sa, 'Sannerligen har vi begått orätt (och insåg Shirks
futtighet).' Sedan återföll de (till deras dumhet och avgudadyrkan) och sa, 'Du vet ju att de inte kan tala.' Han
sa, 'Ska ni då istället för Allaah dyrka det som inte kan gynna er alls, och inte heller skada er. Fy för er och det
som ni dyrkar istället för Allaah. Ska ni inte använda ert förstånd?!' De sa, 'Bränn honom och hjälp era gudar
om ni verkligen önskar att fortsätta dyrka dem.' Vi sa, 'Eld, var sval och säker för Ibrahim.' De konspirerade
mot honom, så Vi gjorde att det var de som blev förlorarna." [al-Anbia 51-70]
Så Allaah vägledde Ibrahim till sanningen vid en ung ålder, vetandes att han var passande för det.
Denne vise och vägledde Profeten mötte fördärvelse i trosuppfattning (aqida) och fördärvelse i styre och
auktoritet och en nation vars tänkande var degenererat, och vars sinnen var vilsna, till den graden att de
dyrkade avgudar i form av träbitar, stenar och stjärnor. De styrdes också av en korrumperad och ond regering
led av en tyrann som hävdade sig vara gudomlig, ändå underkastade sig folket hans ledarskap.
Så var skulle Ibrahim börja sitt tillrättaställande?
18
Skulle han börja med att attackera ledaren, då han absolut hade dömt med lagar andra än de som uppenbarats
av Allaah och dömt med lagarna av ignorans. Det finns inga tvivel om den saken (att ledaren hade dömt med
andra än Allaahs lagar). Han hävdade även öppet att han var en Gud och att han hade rätt att stifta lagar. Eller
skulle han ha börjat med att rätta trosuppfattningarna (aqida). Genom att rätta folkets övertygelser och
regeringens övertygelser av ignorans?!
Koranen informerar oss att denne vägledde Profet, Profeternas Ledare, att han började med rättandet av
trosuppfattningen, alltså kallet till tewhid gällande Allaah, och att göra all dyrkan uteslutande och uppriktigt för
Honom, och att kämpa mot shirk och utrota det och dess orsaker, och att slita ut det från rötterna. Så
visserligen kallade han dem till tewhid gällande Allaah, och att avsäga sig dyrkan av allt annat än Honom. Och
han argumenterade med dem om detta och de argumenterade med honom. Men han tillbakavisade dem med
kraftfulla argument och klara bevis, och han avväpnade deras argument helt, tills att de erkände deras misstag,
vilsenhet, och deras blinda följande och envisa och ödesdigra härmande av deras förfäders sätt:
"De sa, 'Vi fann våra förfäder dyrkandes dessa (och vi har följt dem i det).'"
Så när Ibrahim såg att denna grupp och att deras förstånd var stenhårt och envisa, la han en vis och modig plan
för att förstöra deras avgudar. Och planen utfördes med full kraft, tapperhet och mod. Sedan så provocerade
denna heroiska akt regeringen och nationen så att de vände sig emot honom, och de kallade honom till
offentlig rättegång och la fram anklagelserna framför honom,
"Är det du som har gjort så här med våra gudar, Ibrahim?"
Så han svarade dem hånande,
"Snarare var det den här, den största av dem, som gjorde det. Fråga avgudarna vem som gjorde det mot
dem, ifall de kan tala."
Så denna hånande replik var som ett åskslag som träffade deras fåraktiga förstånd.
"Sedan återföll de (till deras dumhet och avgudadyrkan) och sa, 'Du vet att de inte kan tala.'"
Så när han hade avväpnat deras bevis så tog de till våld, vapnet för den som faller kort om bevis, i all tid och
plats:
"De sa, 'Bränn honom och hjälp era gudar om ni verkligen önskar att fortsätta dyrka dem.'"
Men Allaah räddade sin utvalde och älskade vän, Ibrahim, och Allah vände förnekarnas plan mot dem själva.
"Vi sa, 'Eld, var sval och säker för Ibrahim!' De konspirerade mot honom, men Vi gjorde att det var de som
blev förlorarna."
19
Så i Ibrahims räddning från skada i den enorma elden, då Allaah gjort den sval och säker för Ibrahim, finns ett
väldigt tecken, bland de största av Allaahs tecken som bevisar hans profetskap, hans ärlighet och korrektheten
av det som han kom med utav tewhid, och falskheten av det som hans folk var på av shirk och vilseledelse.
Sedan belönade Allaah Ibrahim, må han prisas och välsignas, för hans visa kall, och för denna enastående kamp
och uppoffring,
"Och Vi räddade Ibrahim och Lot och tog dem till det land som Vi välsignat för hela skapelsen. Och Vi skänkte
honom Is’häk (Isak) och Ja'koob (Jakob) som ytterligare en gåva till honom. Och vi gjorde dem alla
rättfärdiga. Och Vi gjorde dem till ledare som vägleder folket med Våra befallningar. Och Vi gav dem
ingivelse i att utföra av de goda handlingarna, och etablering av Bönen, och att betalandet av Zakät
(välgörenhetsskatten). Och det var endast Oss som de dyrkade." [al-Anbiä: 71-73]
Yosuf
Den ädle, son till den ädle, sonson till den ädle. Den som Allaah sände ner en lång Sura som berättar för oss om
hans nobla liv för oss, och om dess stadier, från hans barndom till hans död, och hur hans omständigheter
förändrades, och de svårigheter han mötte, och hur han bemötte det med profetskapets styrka och tålamod
och visdom och mildhet.
Yosuf, må han välsignas, såg det korrupta synsättet hos Faraonerna i Egypten och deras förtryck, och han kände
till trosuppfattningen hos folket som han levde bland. Han kände till deras trosuppfattningars fördärv och deras
avgudadyrkan, som ledde dem till att ta avgudar och boskap som gudar vid sidan av Allaah.
Berättelsen om denne ädle profet, må han välsignas, är lång, vi kommer att ta den från att han fängslas tills att
han blir kallad in till kungen.

"Och två unga män trädde in i fängelset med honom. En av dem sa, 'Jag såg (i en dröm) att jag pressar druvor
till vin'. och den andre sa, 'Jag såg (i en dröm) att jag bar bröd på mitt huvud och att fåglar åt från det.
Förklara för oss innebörden av dessa drömmar, sannerligen ser vi att du är en av de rättfärdiga.' Han sade,
'Ingen mat kommer att komma till er utan att jag har berättat det för er till fullo. Detta är bland det som min
Herre lärt mig då jag tagit avstånd från religionen av ett folk som inte tror på Allaahs och som förnekar Livet
efter Döden. Istället har jag följt mina fäders religion, Ibrahim (Abraham), Is’häk (Isak) och Ja'koob (Jakob).
Det lämpar sig inte att vi skulle dyrka någonting vid sidan av Allaah. Detta är från Allaahs gåvor till oss och till
folket, ändå så är de flesta otacksamma. Mina medfångar! Är att dyrka olika avgudar bättre än att dyrka
Allaah, den Ende, Han som styr allt?! Ni dyrkar inget annat tomma titlar som ni och era förfäder gett (till
avgudarna), vilket Allaah inte tillåtit. Dömandet hör endast till Allah. Han har beordrat er att inte dyrka
20
andra än Han, det är det som är den Raka och Sanna religionen, ändå så vet de flesta inte (och dyrkar
andra).'" [Yosuf: 36-40]
Denne ädle Profet, frid vare över honom, levde i deras palats och hade därför en god kännedom om deras onda
styre och ledare. Och han fick personligen smaka på de styrandes komplotter och förtryck och förföljelse och
fängslande. Vidare levde han bland en avgudadyrkande nation som dyrkade statyer och kor och stjärnor. Så var
skulle han börja för att ställa allt till rätta, och vad skulle vara startpunkten?
Ska han börja sitt kall till Allaah, då han är oskyldigt fängslad med andra som också är oskyldigt fängslade, med
att egga dem och hetsa upp dem mot de förtryckande och tyranniska ledarna? Det skulle då utan tvekan vara
en politisk startpunkt, och det var ett alternativ som var tillgängligt för honom. Eller ska han börja sitt kall där
hans ädla förfäder började, ledda av Ibrahim – Allaahs käre och ledaren för kallet till tewhid; där alla Allaahs
Sändebud började? Det finns ingen tvekan om att kallet till tron på tewhid och särskiljandet av all dyrkan till
Allaah, är den enda vägen för korrigering i varje tid och plats.
Därför började Yosuf från denna startpunkt, följandes sina ädla förfäder, ärad genom deras tro, föraktande och
exponerande avgudadyrkarnas dåraktighet och att de istället för Allah tar statyer, boskap och stjärnor som
deras gudar att dyrka vid sidan om Allaah.
Så efter att han tydligt hade förklarat detta, och kallat öppet till tewhid och förkastandet shirk, framhävde han
sitt kall och argument med sitt uttalande,
"Dömandet hör endast till Allah."
Sedan förklarade han att detta dömande betyder tewhid gällande Allaah, och att Han är den ende som ska
dyrkas:
"... det är det som är den Raka och Sanna religionen, ändå så vet de flesta inte (och gör shirk)."
Även Yosuf, må han välsignas, uppnådde den högsta i positionen i detta tillstånd då han kallade till tewhid
gällande Allaah och etablerade klara bevis för sitt kall och Profetskap.
Allaah, den Högste, säger, förklarande detta:

"Och kungen sade, 'Hämta honom till mig, så gör jag honom till min rådgivare.' Så när han talade till Yosuf,
sade han, 'Sannerligen har du denna dag en position av hög rank och fullt förtroende.' Han sade, 'Ge mig
ansvaret för förrådshusen och landets rikedomar då är jag beskyddande och kunnig.'" [Yosuf: 54-55]
Och han sade, tackande sin Herre och Beskyddare:

"Min Herre, visserligen har du skänkt en del av makten och lärt mig tolkningen utav drömmar. Skaparen av
21
himlarna och jorden, Du är min herre och beskyddare i denna värld och Livet efter detta. Låt mig dö som
muslim och för mig till de rättfärdigas sällskap." [Yosuf: 101]
Vidare så säger Allaah i förklaring till hans kall, citerande en troende ur Faraons familj:
"Och Yosuf kom till er tidigare (före Moosa) med de klara bevisen ändå har ni inte slutat tvivla på det som
han kom med. Tills då han dog, då ni sa: 'Allaah kommer inte att sända något Sändebud efter honom.' Det är
på så vis som Allaah låter gå vilse de syndiga och tveksamma (i sin tro)" [Ghafir: 34]
Så det som kan förstås från Yosufs livshistoria, må han välsignas, som presenteras för oss i dessa ädla verser är
att kallet till tewhid är något väldigt väsentligt. Och att det inte bör finnas någon mildhet eller slapphet i
kämpandet mot shirk, det är inte tillåtet att hålla tyst om det, oavsett vilka omständigheter kallaren till Allaah
befinner sig i; snarare är det inte tillåtet för någon muslim att någonsin acceptera det eller att ha en avspänd
attityd gentemot det. Och detta visar trosövertygelsens höga position, och dess vikt hos Allaah, och hos Hans
Profeter och Sändebud. Det visar även den väldiga skillnaden mellan den och de sekundära frågorna i Islam.
Så det är inte tillåtet för Muslimen, särskilt den som är en kallare, att ta en position som kränker hans
trosuppfattning eller går emot den, eller att han är en spåman, spåmän som ju är avgudadyrkare, eller att han
är en väktare för deras avgudar. Om han gör något av detta så är han en av de vilseledda avgudadyrkarna.
Vad gäller den delen som har med lagstiftning att göra, så om den Islamiska staten har etablerats så måste den
döma med Allaahs lagstiftning, annars:
"Och den som inte dömer med det som Allaah uppenbarat, det är de som är de otroende"
Den otro (kofr) som nämns här har förklarats i detalj utav Islams lärda, bland Följeslagarna och andra än dem,
att det kan vara större otro (som tar en person ur Islam), då personen ser ner på Allaahs lagstiftning (sharia)
och förklarar det vara tillåtet att döma med något annat, och att den kan vara mindre otro (dvs. en stor synd
som inte tar personen ur Islam) om han ärar Allahs lagstiftning och inte förklarar det vara tillåtet att döma med
annat än den, men föll kanske för sina lustar och dömde på grund av det med något annat än det som Allaah
sänt ner.
Men om den Islamiska staten inte etablerats, då belastar inte Allaah en person med mer än vad den klarar av.
Så det är då tillåtet för en muslim att ta en inflytelserik position i ett icke-muslimskt land på villkor att han
etablerar rättvisa och att han inte lyder dem i en sak som innebär olydnad till Allaah, och att han inte dömer
med annat än det som Allaah sänt ner. Det var detta som Allaahs Profet Yosuf gjorde. Han tog en inflytelserik
plats som minister hos en icke-troende kung, och han dömde inte med hans (kungens) lagar:
"Han fick inte ta och behålla sin bror enligt kungens lag."
Vidare etablerade han rättvisa bland hans underordnade och kallade dem till tewhid gällande Allaah.
22
I det här finns en start tillbakavisning till de som endast ger lite betydelse till tewhid-tron och som döljer felen
och ger stöd till dem som gör shirk vilket har fyllt jorden, och som ser på kallarna till tewhid och fienderna till
shirk med förakt och hån. De vänder upp deras näsor och är för stolta för att "sjunka ner" till kallarna till
tewhids nivå, och det är utav politikens lömskhet, och inget är mer betungande för dem, än att höra eller tala
om tewhid eller shirk.
Dessa typer av kallare har fått sig själva att falla in i ett bottenlöst djup, samtidigt som de tror att de nått den
allra högsta toppen.
Och kan ett folk med en sådan syn på profeternas kall någonsin bli räddade och nå framgång om inte de
uppriktigt vänder sig bort från det som de är på och vänder sig till Allaah i ångest, och ber om förlåtelse?
Moosa
Moosa, den som Allaah talade till direkt, den starke och pålitlige. Vi ser att hans kall riktade sig på tewhid och
bar på ljuset av vägledning och visdom.
Vi ser att Moosa växte upp och uppfostrades i palatsen som tillhörde den störste tyrannen någonsin, som
påstod sig själv vara gudomlig. Och han kände till de olika typerna av fördärv, otro, överträdelser, orättvisor
och tyranni som pågick där, från det som han hade sett och varit vittne till i palatsen, som annars skulle ha varit
svåra att föreställa sig och tro. Och han såg även det som hade drabbat hans folk, Israelerna; förslavade,
förnedrade, och deras kvinnor som togs som slavar, och dödandet utav deras barn, som överträffade all
förtryck som mänskligheten någonsin känt till.
Allaah, den Högste, sade:

"Sannerligen steg Farao högmodigt på jorden, och delade upp dess folk i grupperingar. Han förslavade en
grupp utav dem och dödade deras söner och lät deras kvinnor leva (som slavar). Sannerligen var han en utav
de korrupta syndarna." [Qasas: 4]
Faraos folk var också ett folk av shirk och avgudadyrkan utan tvekan.
Så hur började Moosas kall? Riktades den mot rättandet utav denna avgudadyrkande nations trosuppfattning?
Eller började den med att kräva att Israelernas rättigheter skulle återbördas, och med att kämpa för att ta
makten från tyrannernas händer, och deras ledare Faraon, som påstod sig vara gudomlig?
Sannerligen var Moosas kall precis som kallet utav hans förfäder och bröder bland Profeterna. Hans Herre hade
ingjutit i honom fundamentet tewhid, och valt honom till att bära Hans budskap och att etablera dyrkan av
Honom.
23
"Och har berättelsen om Moosa nått dig? Då han såg en eld och sa till sin familj, 'Stanna där ni är då jag sett
en eld. Kanske jag kan hämta med en fackla därifrån eller hitta vid den någon som kan visa oss vägen.' Så när
Moosa kom till den så blev han kallad, 'Moosa! Jag är din Herre. Avlägsna dina skor, sannerligen är du i den
heliga dalen Towa. Och Jag har valt dig som Mitt sändebud så lyssna och var uppmärksam på det som
uppenbaras. Sannerligen är jag Allaah, Ingen är värd att dyrkas utom Jag, så dyrka därför endast Mig, och
etablera Bönen för Min hågkomst. Sannerligen så kommer Timmen (domedagen) att komma, och jag
kommer att hålla den (dess tidpunkt) dold så att varje person må belönas enligt det som den strävat för.'"
[Taha: 9-15]
Så var det under begynnelsen av hans tid som Sändebud; han ingöts med och beordrades med tewhid-tron, att
etablera den i sig själv och att vara dess företrädare i sitt liv.
Sedan anförtroddes han med plikten att kalla till denna väldiga grund och sändes till Faraon. Och Allaah
tydliggjorde för honom det korrekta sättet att kalla på (da'wah) och den visa metodiken som han skulle möta
Faraon med.
Allaah, den Högste, sa:

"Bege dig till Faraon för han har sannerligen överskridit, (i sitt högmod och sin otro) och säg till honom, 'Ska
du inte rena dig (från dina synder), och låta mig vägleda dig till din Herre så att du må frukta Allah (och de
onda konsekvenserna av shirk och orättvisa)?'" [an-Näzi’ät: 17-19]
Och Han stärkte honom med stödet av hans bror Haroun, så att bevisen verkligen skulle fastställas mot honom.
Och Han lärde dem att använda mjukhet och mildhet i kallet då det är det bästa sättet att uppnå vägledning för
dem som Allaah önskar vägleda:
"Gå ni båda till Faraon för han har sannerligen överskridit, och tala med honom milt så att han må acceptera
varningen och frukta och vara lydig mot sin Herre." [Taha: 43-44]
Så de utförde det som Allaah beordrat dem med och kallade honom till Allaah, önskande hans vägledning och
rening, så att han skulle bli en av dem som fruktar Allaah och frukta och de onda konsekvenserna för shirk och
orättvisa. Men han svarade inte på detta visa och fridfulla kall. Så Moosa visade honom bevisen för hans
Profetskap och sanningen i hans budskap genom storslagna tecken. Men den förtryckande Faraon ökade
endast sin överträdelse och förnekelse:
"Så han förnekade och trotsade. Sedan vände sig bort strävade (mot sanningen), och samlade sedan ihop
(folket) och ropade, 'Jag är er herre, den högste!' Så Allaah gjorde honom till ett avskräckande exempel i
både det sista och första livet (i detta liv och efter döden)." [an-Näzi’ät: 21-25]
24
Upptrappningen av Faraos Tyranni
och hur Moosa och hans Folk Mötte det med Fast Tålamod och Uthållighet
"Och hövdingarna för Faraons folk sade, 'Ska ni låta Moosa och hans folk sprida fördärv på jorden då de
slutat dyrka dig?' Han sade, 'Vi ska döda deras söner och låta deras kvinnor leva (som slavar), då kommer vi
att ha full makt över dem.'" [al-A’raf: 127]
Så vad var det för synd som Moosa och hans folk hade begått enligt dessa brottslingar? Inget brott, förutom att
de kallade till tewhid gällande Allaah och stadfästhet på det, och förnekandet av Faraon och hans avgudar.
Så vad var Moosas svar gentemot dessa hemska kränkningar som gick över alla gränser i dess djuriskhet och
brutalitet?!
Sannerligen var det att förbli stadig på den korrekta tron, och att ha tålamod och att söka Allaahs hjälp i att
möta dessa svårigheter. Sedan inväntade han den goda följden och seger är en prisvärdig konsekvens av denna
stadfästhet på tron och tålamodig.
"Moosa sade till sitt folk, 'Sök Allaahs hjälp och var tålamodiga, jorden tillhör Allaah, Han väljer den han vill
bland Hans tjänare som efterträdare. Och slutet hör till de gudsfruktiga.'" [al-A’raf: 128]
Sedan då det inte återstod något hopp om att Faraon och hans folk skulle tro, och då det lidande som Israels
Avkommor utsattes för förvärrades, så var det enda som Moosa krävde av Faraon var att han skulle ge
Israelerna friheten att lämna Egypten och emigrera till vart än Allaah ville att de ska hamna, för att rädda dem
från tortyr och fångenskap.
"Så gå ni båda till Faraon och säg, 'Vi är din Herres Sändebud, så befria Israels Avkommor och låt dem
komma med oss och upphör med din tortyr av dem. Sannerligen kommer vi med ett klart tecken från din
Herre, och räddningen är för de som följer vägledningen.'" [Taha: 47]
Det var ett väldigt kall till tewhid gällande Allaah som innefattade ljus och visdom. Och det innefattade även en
ivrig längtan för vägledningen och reningen av de som blev kallade, och de högsta graderna av tålamod och
under prövning, och de starkaste förhoppningarna om de troendes seger och förtryckarnas undergång. Och i
den finns det lärdomar och uppmaningar för den som kallar för att nå synen av Allahs ansikte, och som önskar
att förbättra människornas tillstånd och få dem att komma närmare Allah och att vägleda dem till Hans Raka
Väg.
25
Bihang 1: Förord av dr. Saleh bin Fawzän al-Fawzän
All pris är för Allaah, Världarnas Herre, han som beordrade oss att följa hans sändebud, och att kalla till hans
väg, och må Allaah sända prisa och välsigna vår profet Mohammed, och hans familj, och hans följeslagare, och
de som verkligen följer dem tills Domedagen.
Vidare:
Så sannerligen är kallet till Allaah, sändebudets väg, må Allaah prisa och välsigna honom, och hans följares väg.

"Säg (Allaahs sändebud): Detta är min väg, jag kallar till Allaah med klar insikt. Jag, och de som följer mig.
Och upphöjd är Allaah över det som de tillskriver Honom, och jag är fri ifrån polyteisterna." [Yosuf: 108]
Sannerligen var kallet till Allaah sändebudens och deras följeslagares uppdrag allesammans, för att ta folket ur
mörkrar till ljuset, från otro (kofr) till sann Tro (imän), från shirk till tewhid, och från Elden till Paradiset.
Och den vilar på pelare som står på grunder som är oumbärliga. Om någon av dem saknas kommer kallet inte
vara korrekt och kommer inte ge de önskade resultaten – oavsett hur mycket som läggs ner i den i form av
kamp eller hur mycket som slösas på den i form av tid – så som man kan se och som är verkligheten hos många
utav de nutida islamiska kallen som inte vilar på dessa på dessa grunder.
Och dessa pelare som det korrekta kallet är byggt på är på det viset som har indikerats i Boken (Koranen) och
Sunnan, och kan sammanfattas i det följande:
1. Kunskap om det som man kallar till:

Då den okunnige personen inte är lämplig för att vara en kallare (dä'i).
Allaah, den Högste, sa till sin profet (må Allaah prisa och välsigna honom):
"Säg (Mohammed, må Allaah prisa och välsigna honom): detta är min väg, jag kallar till Allaah med klar insikt
(basira). Jag, och de som följer mig." [Yosuf: 108]
Insikt ’basira’ är kunskap. Så den som kallar kommer utan tvekan att möta de som är lärda inom vilseledelse
som kommer att framföra tveksamheter till honom och argumentera med honom med falska argument för att
tillbakavisa sanningen.
Allaah, den Högste, sade:

"Och argumentera med dem på det sätt som är bäst." [an-Nahl: 125]
Och Profeten (må Allaah prisa och välsigna honom) till Moäd (må Allaah vara nöjd med honom), "Du är på väg
till ett folk av Bokens Folk." Så om kallaren inte är beväpnad kunskapen som han bemöter varje tvivel med och
26
som han argumenterar med mot varje motståndare, då kommer han att besegras vid det första mötet, och
kommer att stanna vid början av vägen.
2. Att handla i enlighet med det som man kallar till:

Så att han blir ett gott föredöme - hans handlingar bekräftar hans ord, och så att inte hans handlingar blir ett
bevis för de som förnekar.
Allaah, den Högste, sa om sin profet Shoaib att han sa till sitt folk:
"Jag önskar inte att själv gå emot det som jag förbjuder er från. Jag önskar endast att bättra ert tillstånd så
gott jag kan." [Hood: 88]
Och Allaah, den Högste, sade till sin profet Mohammed (må Allaah prisa och välsigna honom):
"Säg (Allahs sändebud): Sannerligen är min bön, min offerslakt, min levnad, min död, endast för Allaah,
Världarnas Herre. Det finns ingen del i dem till någon annan än honom. Det är det som min Herre har
beordrat mig med, och jag är den förste muslimen (av denna nation)." [al-An’am: 161-163]
Och Allaah, den Högste, sade:

"Och vem har ett bättre tal än den som kallar till Allaah och gör goda handlingar?" [Fossilat: 33]
3. Ren avsikt (al-ikhlaas):

Så att kallet görs för att söka Allaahs Ansikte – man inte avser att skryta, och inte heller för att få ett bra rykte,
och inte heller för att få kändisskap och ledarskap, och inte i hopp om något av det världsliga livets
åtråvärdheter. För om den påverkas utav något av dessa mål så kommer det inte att vara ett kall till Allaah,
utan det blir ett kall till sig själv, eller för att uppfylla sin önskan – så som Allaah informerar att hans profeter sa
till deras folk:
"Jag begär inte för det någon belöning." [ash-Shora: 23]
"Jag begär inte för det några pengar." [Hood: 11]
4. Att börja med det som viktigaste, och därefter det som är näst viktigast, osv.:
Så att han först kallar till korrigerandet av trosövertygelsen (aqida) – genom att beordra att all dyrkan görs
enbart för Allaah, och att förbjuda shirk och sedan att beordra upprättandet av bönen, och att offra Zäkät, och
att de obligatoriska plikterna utförs och att förbjudna saker undviks. Så som tillvägagångssättet av alla
sändebuden var.

"Och sannerligen har vi sänt ett sändebud till varje folk med budskapet att dyrka Allaah ensam och att lämna
allt som dyrkas vid sidan av Allaah." [an-Nahl: 36]
27
"Och vi sände inte något sändebud före dig utan att vi uppenbarade för honom att ingen har rätt att dyrkas
förutom Jag, så dyrka Mig." [al-Anbiä: 25]
Och även andra verser förutom dessa.
Och när profeten (må Allaah prisa och välsigna honom) sände Moäd till Yemen så sa han (må Allaah prisa och
välsigna honom) till honom, "Sannerligen är du på väg till ett av Bokens Folk - så låt det första du kallar dem till
vara vittnesbördet att ingen har rätt att dyrkas utom Allaah. Så om de accepterar det så informera dem att
Allaah har förpliktigat för dem fem böner varje dag och natt..." Tills slutet av hadithen.
Och i hans väg och hans livshistoria, må Allaah prisa och välsigna honom, och i hans kall så finner vi det bästa
exemplet och den mest kompletta vägen – då han, må Allaah prisa och välsigna honom, var kvar i Mecka i
tretton år och kallade folket till tewhid (monoteism) och förbjöd shirk (avgudadyrkan), innan han befallde
Bönen, och Zäkät, och Fasta och Hajj (pilgrimsfärden). Och innan han förbjöd Ribä (ocker), Zina (otukt), stöld
och att döda folk utan rätt.
5. Att ha tålamod:
Med det som man stöter på då man kallar till Allaah utav svårigheter, och då man skadas av människorna. För
kallets väg är inte en väg täckt av rosor, snarare är den omringad av svårigheter och gräsligheter och faror. Och
de bästa exemplen på detta är sändebuden, må Allaah prisa och välsigna dem, med tanke på det sårandet och
hånande som de mötte från deras folk.
Så som Allaah, den Högste, sa:

"Sannerligen har sändebud innan dig hånats, men de som hånade dem drabbades av ett straff som de
underskattade." [al-Anbiä: 41]
Och han sa:

"Sannerligen blev sändebud innan dig förnekade, men de hade tålamod med dessa förnekelser, och de led
tills vår hjälp kom till dem." [al-An’äm: 34]
Likaså drabbas de som följer profeterna av skada och svårigheter i förhållande till deras kallande till Allaah
enligt föredömet av de ädla sändebuden - må Allaahs pris och finaste välsignelse vara över dem alla.
6. Den som kallar måste ha gott beteende och visdom sitt kall:
Eftersom detta kommer vara en viktig orsak för accepterandet av hans kall. Just så som Allaah beordrade sina
två ädla profeter Moosa och Haroun, må de prisas och välsignas, att de skulle ha det då de skulle möta den
värste förnekaren på jorden - Faraon - som påstod sig vara en gud.
28
Allaah, den Felfrie, sa:
"Och tala med honom milt så att han må inse (sitt fel) eller frukta (och lyda Allaah)." [Taha: 44]
Och han, den Högste, sade till Moosa, må han prisas och välsignas:
"Gå till Faraon, sannerligen har han gått över alla gränser (i sitt högmod, stolthet och otro), och säg, 'Vill du
inte rena dig (från otro och vara lydig mot din herre), och att jag ska leda dig till din Herre så att du blir
gudfruktig?'" [an-Näzi’ät: 17]
Och Allaah, den Högste, sa angående vår profet Mohammed, må Allaah prisa och välsigna honom:
"Genom Allaahs nåd betedde du dig med mildhet mot dem och hade du varit hårdhjärtad hade de lämnat dig
och gett sig av." [Äl Imran: 159]
Och Allaah, den Högste, sade om vår profet Mohammed, må han prisas och välsignas:
"Och sannerligen har du (Mohammed), en karaktär av enormt mått." [al-Qalam: 4]
Och Allaah, den Högste, sade:

"Kalla till din Herres väg med vishet och goda förmaningar och argumentera med dem på det bästa sättet."
[an-Nahl: 125]
7. Kallaren måste fortsätta vara fast i sina förväntningar och hoppas på att det ska gå bra:
Han bör inte förlora hoppet på effektiviteten av hans kall, eller på vägledningen av hans folk. Inte heller bör han
förlora hoppet på stödet och hjälpen från Allaah, även om en lång tid går, och igen har han det bästa
föredömet i Allaahs sändebud.
Så Allaahs profet Nooh, må han prisas och välsignas, var kvar bland sitt folk och kallade dem till Allaah i
niohundrafemtio år.
Också när förolämpandet och sårandet från de icke-troende blev grovt mot Profeten (må Allaah prisa och
välsigna honom), och bergens ängel kom till honom och frågade honom om han ville att han skulle krossa dem
mellan två berg, svarade han, "Nej, jag vill ha tålamod med dem, förhoppningsvis kommer Allaah skapa från
deras avkomma dem som kommer att dyrka Allaah ensam, utan att sätta några medhjälpare vid hans sida."
Om kallaren saknar denna egenskap kommer han att stanna vid början av vägen och känna sig dyster och
frustrerad.
Så vilket kall som helst som inte är byggt på de här grunderna, och vilken väg (manhaj) som helst som inte följer
sändebudens tillvägagångssätt - kommer att leda till frustration och misslyckande, och hel del möda utan
någon nytta. Det tydligaste beviset på detta är de nutida grupper som hittar på ett tillvägagångssätt och
manifest för sig själva och sitt kall som skiljer sig från sändebudens tillvägagångssätt. Dessa grupper har
29
försummat vikten av aqida - förutom några väldigt få av dem - och kallar istället till rättandet av sekundära
frågor.
Så en grupp kallar till rättning av styre och politik, och kräver att Islamisk Lag praktiseras i dömandet bland
folket, och detta är något väldigt viktigt, men det är inte det som är det allra viktigaste - eftersom hur kan man
sträva efter att etablera och tillämpa Allaahs Dom på tjuven och den som begår otukt (olagligt samlag) innan
man strävar efter att etablera och tillämpa Allaahs Dom på den som är en polyteist?! Hur kan vi kräva att Allaah
Dom tillämpas på två män som tvistar över ett får eller en kamel innan vi kräver Allaahs Dom ska tillämpas på
de som dyrkar avgudar och gravar, och de som förnekar eller har kätterska trosuppfattningar gällande Allaahs
Namn och Egenskaper, som tar avstånd från dem eller deras sanna betydelse, eller som förvränger de dem?!
Är dessa människor inte grövre brottslingar än de som begår otukt, dricker vin och stjäl?! De brotten är brott
mot människornas rättigheter, medan shirk och förnekelse av Allaahs Namn och Egenskaper är brott mot
Skaparen, den Felfries, rättighet. Och skaparens rättighet har företräde gentemot skapelsens rättigheter.
Sheykh ul-Islam Ibn Teimia sa i sin bok, al-Istiqaamah (1/466):"Så dessa synder tillsammans med en korrekt
tewhid, är bättre än en bristfällig tewhid utan dessa synder."
Och en annan grupp som tillskriver sig kallandet (da’wa) men de följer en annan väg än profeternas väg. De ger
ingen betydelse åt den korrekta aqidan, snarare bryr de sig endast om att göra dyrkanshandlingar och att
upprepa vissa åkallelser (dhikr) på Sufisternas sätt. Och de koncentrerar sig på att ge sig ut och resa runt
världen, och de som är viktigt för dem är att de lyckas få folk med sig, utan att de bryr sig om deras
trosuppfattningar (aqida). Alla dessa är påhittade vägar, som börjar med frågor som lämnades kvar ända tills
slutet av sändebudens kall. Det här är precis som fallet med den som försöker läka en person som vars huvud
blivit avhugget, eftersom aqidans plats i religionen är som huvudets relation till kroppen. Så det är nödvändigt
för dessa grupper att korrigera deras grundtankar och förståelse genom att referera tillbaka till Boken och
Sunnan för att känna till sändebudens metodik i att kalla till Allaah. För sannerligen har Allaah, den Felfrie,
informerade att korrekt styre och herravälde, som är den centrala delen av kallet hos den grupp som vi
nämnde tidigare, kan inte uppnås förutom efter att ha tillrätta ställt aqidan så att all dyrkan är för Allaah
ensam, och dyrkan av allt annat överges.

"Allaah har lovat de som verkligen tror (har sann imän) bland er, och agerar i lydnad till Allaah och hans
Sändebud, att Han kommer att bevilja dem styre på jorden så som Han beviljade det till dem innan dem, och
att Han kommer göra deras religion erkänd, och bevilja dem befogenhet att utöva den religion som Han valt
för dem och befallt. Och Han kommer säkerligen förändra deras tillstånd för dem till en av säkerhet, efter
deras oro, förutsatt att de dyrkar mig och lyder mig, inte associerar någonting annat, i dyrkan, med mig. Så
den som avvisar denna gåva genom olydnad mot deras Herre, så är det dem som är de upproriska
överträdarna." [an-Nour: 55]
30
Så dessa människor vill etablera den Islamiska Staten innan de rensat nationen från felaktiga trosuppfattningar
som tar uttrycker sig i dyrkandet av de döda, och ömhet mot gravar, sådant skiljer sig inte ett dugg från
dyrkandet av al-Laat, al-'Uzza och den tredje av dem Mänät, snarare är det värre. Så det som de försöker
åstadkomma är omöjligt.
Sannerligen är etablerandet och tillämpandet av sharian och de föreskrivna straffen; etablerandet av den
Islamiska Staten; undvikandet av vad som än är förbjudet; och uppnåendet av det som är obligatoriskt - alla
dessa saker är ifrån de saker som tewhid (särskiljandet av Allaah med dyrkan) kräver, och som fulländar den
och som kommer med den (tewhid). Så hur kan vi ge uppmärksamhet till det som är underordnat medan vi
missköter det som är allra viktigast?
Det är min åsikt att, det faktum att dessa grupper går emot sändebudens väg i att kalla till Allaah är en följd av
deras okunnighet gällande denna väg, och den okunnige personen är inte lämplig att vara kallare, eftersom ett
av de allra viktigaste villkoren för kallet (da'wah) är kunskap.
Så som Allaah, den Högste, säger om sin profet:

"Säg (Allaahs sändebud): Detta är min väg, jag kallar till Allaah med klar insikt. Jag, och de som följer mig.
Och upphöjd är Allaah över det som de tillskriver Honom, och jag är fri från polyteisterna." [Yosuf: 108]
Så en av de viktigaste behörigheterna för en kallare (dä'i) är kunskap.
Sedan ser vi att dessa grupper (jama'ät) som förknippar sig själva med da'wah skiljer sig från varandra. Varje
grupp sätter upp ett manifest annorlunda från de andras och har ett eget tillvägagångssätt som de följer. Detta
är den oundvikliga konsekvensen av att motsäga sändebudets väg, då sändebudets väg, må Allaah prisa och
välsigna honom, är en väg, som inte har någon splittring, och inte heller någon oregelbundenhet.

"Säg (Allaahs sändebud): Detta är min väg, jag kallar till Allaah med klar insikt. Jag och de som följer mig."
[Yosuf: 108]
Så Sändebudets följare, må Allaah prisa och välsigna honom, är på denna enda väg och är inte uppdelade och
splittrade. Snarare är det de som motsäger denna väg som är de som splittrar bland sig själva.
Så som Allaah, den Högste, sade:

"Detta är min raka väg, följ den! och följ inte några av de andra vägarna, för de kommer att splittra er bort
från Hans väg." [al-An’äm: 153]
Så eftersom dessa avvikande grupper utgör ett hot mot Islam som kan hindra den som vill träda in i Islam från
att göra det så måste det tydliggöras och klargöras att det inte har någon koppling till Islam överhuvudtaget.
31
Så som Allaah, den Högste, sade:
"De som delar upp sin religion och blir sekter, du (Allaahs sändebud) har inget med dem att göra." [al-An’äm:
159]
Och eftersom att Islam kallar till enandet på sanningen. Så som Allaah, den Högste, sade:
"Följ religionen, och var inte splittrade beträffande den." [ash-Shora: 13]
Och Allah, den Högste, sade:

"Och håll er fast vid Allahs rep och låt er inte splittras. " [Äl Imran: 103]
Så eftersom det är obligatoriskt att förklara detta, och nödvändigt att avslöja det, så togs detta an av en grupp
lärda som bryr sig väldigt mycket om Islam, och som vill rätta till och upplysa dessa grupper om deras misstag
och förklara hur deras kall skiljer sig från profeternas väg, så att de kan återvända till det rätta. Sannerligen är
sanningen det som muslimen alltid söker. Och för att de som inte känner till deras fel inte ska bli lurade av
dem. Så bland dessa lärda som utförde den stora uppgiften som är att handla i enlighet med profetens (må
Allaah prisa och välsigna honom) uttalande, "Religionen är ett råd, religionen är ett råd, religionen är ett råd."
Vi sa, "Åt vem, Allaahs sändebud?" Han sa, "Till Allaah, och till hans bok, och till Hans sändebud, och till
muslimernas ledare och till det allmänna folket.”
Bland de som gett det rådet är Sheikh Dr. Rabi ibn Hedi al-Medkheli i denna bok som vi har framför oss, med
rubriken "Profeternas väg i kallet till Allaah - vägen av visdom och intelligens". Så han har tydliggjort, må
Allaah skänka honom framgång och gott, sändebudens väg på det sättet som det återfinns i Allaahs Bok och i
Hans sändebuds Sunna. Och han jämförde de olika gruppernas kall med dem för att klargöra skillnaden mellan
Sändebudens tillvägagångssätt och dessa skilda och kontrasterande tillvägagångssätt som går emot den. Och
han debatterar med dessa tillvägagångssätt på en Islamlärds vis och på ett rättvist sätt, samtidigt som han
citerar exempel och bevis för det som han säger. Så hans bok, och all pris hör till Allaah, uppnår sitt mål och är
fullt tillräcklig för de som önskar sanningen (i denna fråga), och är ett bevis mot de som är envisa och trotsiga i
att sätta sig emot det som är korrekt.
Så vi ber Allaah att belöna honom för hans arbete, och att orsaka den att vara till nytta, och må Allaah sända
pris och välsignelse över Mohammed (må Allaah prisa och välsigna honom), hans familj och sanna följare, och
hans följeslagare.
Skrivet av
Saalih ibn Fawzän
Lärare i Imam Mohammed ibn Saods Islamiska Universitet.
32
Slut på del 1.
Översatt av Suleiman Beshir.
Må Allaah förlåta oss. All pris hör till Allaah, och må Allah prisa och välsigna vår Profet Mohammed, och hans
släkt och följeslagare.
33

Profeternas Väg I Kallet Till Allaah - Vägen Av Visdom Och Intellekt (Del 1)

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Profeternas Väg I Kallet Till Allaah - Vägen Av Visdom Och Intellekt (Del 1)

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Profeternas Väg

I Kallet Till Allaah

Skrivet av den ädle sheikhen:

Rabi ibn Hedi Omeir al-Medkheli

som Uppenbarats för dem

• Vikten av att Särskilja Allaah med all Dyrkan (Tewhid al-Olohia)

• Exempel Från några av Sändebudens Kall

• Nooh, må han välsignas

• Ibrahim, må han välsignas

• Josuf, må han välsignas

• Moosa, må han välsignas

• Bihang 1: Förord av dr. Saleh el-Fawzän

Allaah, den Högste, säger:

Han, den Högste, säger:

Allaah, den Högste, säger:

Han, den Högste, säger:

Han, den Högste, säger:

Och Allaah, den Högste, säger:

"Så sätt inga likar till Honom mot er vetskap."

Vidare säger Allaah, den Högste:

Allaah, den Högste, säger:

”Det naturliga tillståndet som han skapade mänskligheten på.”

Ärandet av mänskligheten genom sändandet av Sändebuden till dem

3. Livet efter Döden.

1. Antingen information om Allaah och Hans namn och egenskaper.

Särskiljandet av Allaah med all Dyrkan och dess Vikt

Allaah, den Högste, säger:

Allaah, den Högste, säger:

Al-Haafidh Ibn Katheer sa:

Allaah, den Högste, säger:

Allaah, den Högste, säger:

Så som Allaah, den Högste, säger:

Vidare sa Allaahs Sändebud, må Allaah prisa och välsigna honom:

Allaah den Högste, säger:

Förtjänar kallet till tewhid all denna respekt?

Allaah, den Högste, säger:

Allaah, den Högste, säger:

Allaah, den Högste, säger:

Allaah, den högste, säger:

Så var skulle Ibrahim börja sitt tillrättaställande?

Så han svarade dem hånande,

Allaah, den Högste, säger:

"Dömandet hör endast till Allah."

Allaah, den Högste, säger, förklarande detta:

Och han sade, tackande sin Herre och Beskyddare:

Allaah, den Högste, sade:

Allaah, den Högste, sa:

Så som Allaah, den Högste, säger:

1. Kunskap om det som man kallar till:

Allaah, den Högste, sade:

2. Att handla i enlighet med det som man kallar till:

Och Allaah, den Högste, sade:

3. Ren avsikt (al-ikhlaas):

"Jag begär inte för det någon belöning." [ash-Shora: 23]

"Jag begär inte för det några pengar." [Hood: 11]

Så som Allaah, den Högste, säger:

Och även andra verser förutom dessa.

Så som Allaah, den Högste, sa:

Och han sa:

Och Allaah, den Högste, sade:

Allaah, den Högste, säger:

Så som Allaah, den Högste, säger om sin profet:

Så en av de viktigaste behörigheterna för en kallare (dä'i) är kunskap.