Variationskalkyl

Variationskalkyl
Variationskalkyl behandlar problemet att bestmma det minsta vrdet av en funktional, E(f), som beror av en funktion, f. Genom att stta in olika funktioner f fr man olika vrden p funktionalen E(f). Problemet handlar om att finna den funktion f som ger det minsta vrdet hos E(f). Medan man i vanlig matematisk analys varierar ett tal och sker efter det tal x som ger det minsta eller strsta vrdet hos en given (fix) funktion g(x), s varierar man i variationskalkyl en funktion, f, fr att hitta ett extremvrde. Ett viktigt problem som man kan lsa med hjlp av variationskalkyl r problemet att bestmma det kortaste avstndet, E(f), mellan tv fixerade punkter; Symbolen f betecknar en funktion som gr genom de fixerade punkterna. En viktig sak att notera r vilken mngd de tv punkterna i frga tillhr: Om de ligger i det tredimensionella rummet r det kortaste avstndet den rta linje som sammanbinder punkterna. Om de ligger p ett klot r det kortaste avstndet en storcirkelbge som sammanbinder punkterna. Fr att matematiskt formulera variationsproblemet d de fixerade punkterna, ligger i planet lter vi Lngden E(f) hos funktionens graf ges d av fljande integral: och och ,

vara en funktion som gr genom de tv punkterna:

dr symbolen

betecknar derivatan av funktionen f. Genom att variera funktionen f fr vi olika vrden p lngden

E(f). Vi vill se vad som hnder med lngden d vi tar funktionskurvor som ligger nra funktionskurvan f. Ett stt att gra detta p r att erstta f med funktionen dr r ett litet positivt tal och en godtyckligt vald funktion som lter sig deriveras hur mnga gnger som helst.

Euler-Lagranges ekvation
Under vissa frutsttningar kan den kontinuerligt deriverbara funktion y av en variabel x som minimierar en funktional E

och har randvrdena y(x1) = y1 och y(x2) = y2 hittas genom att lsa differentialekvationen knd som Euler-Lagranges ekvation:

dr Ly r L:s derivata med avseende p andra argumentet och Ly' r L:s derivata med avseende p tredje argumentet.

Variationskalkyl

Exempel
Sg att man vill hitta den funktion y som gr igenom punkterna (x1, y1) och (x2, y2) och har minst kurvlngd. Kurvlngden ges, enligt ovan, av:

Euler-Lagranges ekvation blir:

vilket r en ordinr differenialekvation. En lsning ges av:

om vi kallar den nya konstanten i hgerledet fr A fr vi att y'(x) = A och drmed y(x) = Ax + B, vilket r en linje. Randvillkoren f(x1) = y1 och f(x2) = (y2) ger att y r den unika linjen som gr igenom (x1, y1) och (x2, y2).

Referenser
Gelfand, I.M.; S.V. Fomin (2000). Calculus of Variations. Dover Publications. ISBN 978-0-486-41448-5

Article Sources and Contributors

Article Sources and Contributors

Variationskalkyl Source: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=15778300 Contributors: Albiki, Andejons, Andreas Rejbrand, Calle, Ettrig, JoergenB, Yvwv

Licens
Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported //creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/