Katarina von Bredow

Som om ingenting

vriga bcker av frfattaren Syskonkrlek, 1991 Kattskorpor, 1994 Knappt lovlig, 1996 Hur man gmmer en mammut, 2001 Ett magiskt misstag, 2002 Hur kr fr man bli?, 2004 Expert p att rodna, 2005 Rcker det om jag lskar dig?, 2006 Som jag vill vara, 2007

Ls mer om Katarina von Bredow p www.rabensjogren.se

Rabn & Sjgren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se Text: Katarina von Bredow 1999 Omslag av Julia Szulc E-boksproduktion Elib AB 2011 ISBN e-bok 978-91-29-67975-5 ISBN tryckt utgva 978-91-29-66956-5 Rabn & Sjgren ingr i Norstedts Frlagsgrupp AB, grundad 1823

i lngtan mlar mina hnder din kropp p mitt lakan med tungspetsen penslar jag fram din lust ur min

Jag mste brja nu. Men var? Och ska jag skriva det till dig? Eller till ingen? Eller kanske till mig? Man brjar frn brjan. Det vet man ju. Fast hur vet man var en berttelse brjar ngonstans? Du var Tessas pappa, Tessa var min bsta kompis och allt var enkelt. Allts: Det var en gng en enkel vrld. En vrld dr Tessa och jag hll hlet ppet i hcken mellan trdgrdarna. Dr Monika, som den gngen var Tessas mamma, hllde upp saft till oss p verandan. Dr ostsmrgsarna svettades i solen och pappa lnade din elektriska hcksax. Eller dr det var vinter och du skottade garageinfarten nr Tessa och jag gav oss ivg till skolan. Jag visste inte ens att du skrev. Inte frrn du dk upp p skrivarkursen. Det var hemskt nra att jag inte alls hade anmlt mig till den dr kursen. Jag tnkte att den skulle vara full av frustrerade kvinnor i femtiorsldern, kvinnor med klimakteriertt hr och oinfriade drmmar. Det var ju inte helt fel, frresten. ver halva gruppen var ju
4

kvinnor mellan fyrtiofem och femtio, fyra av dem med rdtonat hr. Jag var yngst av alla nrvarande, och jag stod dr i korridoren och ngrade att jag hade anmlt mig nr du pltsligt klev in genom glasdrrarna och kom gende mot oss. rligt talat blev jag inte odelat glad nr jag fattade att du ocks skulle g p kursen. Och jag tror faktiskt att du knde ungefr likadant nr du sg mig. Visst ville du prva det du skrev p andra, men du hade nog inte tnkt dig att just jag, din dotters bsta vninna, tillika dina grannars dotter, skulle ta del av dina dikter. Du lt ju inte ens Monika lsa dem, eller hur? Annars vet jag inte mycket om vad du tnkte och knde. Allting r delat i en massa sm bitar. Fragment av dig. Jag skriver fr att frska se vem du r.

Korridoren r vit och mintgrn. Allt ser fortfarande nytt och frscht ut. Lmnade vi det s hr fint, eller har de mlat om? Jag stller mig i utkanten av den lilla grupp mnniskor som samlats utanfr den angivna drren. Sal 23. Min gamla franskasal. Det r fullt av minnen hr. De trngs runt omkring mig och andas p mig och andedrkterna luktar tugggummi, bakfylla, slitna skolbcker, leda och oro. Vad gr jag hr? Var jag kanske inte sprngglad ver att f lmna den hr byggnaden fr mindre n ett r sedan? Mrklig stmning i skolan s hr p kvllstid. Ngot hemligt vapen tycks i ett obevakat gonblick ha raderat ut alla eleverna som hr till. Alla ljuden. Som om ngon snabbt markerat dem allihop och tryckt p Delete. Kvar str en liten grupp vuxna. Bara obekanta ansiken. Nej, frresten. Hon i den ljusgrna trjan brukar komma in i affren. Hon har kastanjertt hr och en stor, lppstiftsglansig mun och hon brukar kpa Bl Blend och salta fiskar.
6

En kvinna i femtiorsldern nickar mot mig och ler trevande. Jag nickar tillbaka. Hon har ocks rtt hr. Hennartt p rttbrunt. Det r mjligt att hon ocks har handlat godis av mig, fast jag inte minns henne. Hon r i alla fall inte salta fiskartypen. Mera romerska bgar eller punschpraliner. Kanske r det en del av pongen med att delta i en skrivarcirkel. Att man inte knner ngon. Att delta historielst. Bara vara det man skriver. Sex kvinnor och en man. Sju kvinnor med mig. r man en kvinna nr man r nitton? Visst. Sjlvklart. Men nr jag ser p gruppen som samlats utanfr sal 23 i Enbergaskolans korridor knner jag mig inte som en av dem. Ingen r under trettiofem. Mannen ser ut som en rka. Mager, rosa och lite krokig. Klockan r sju. Varfr brjar vi inte? Var r Anna Rosn? Jag studerar de marmorliknande golvplattorna kring mina ftter och lyfter inte blicken frrn ljudet av steg hrs i korridoren. En lng man i mockajacka och khakibyxor nrmar sig. Nr han ser gruppen som str och vntar, saktar han ner lite och drar en hand ver det ljusa hret. Frst tror jag att mina gon spelar mig ett spratt, men det gr de inte. Det r verkligen Tessas pappa som kommer dr. Tessa har aldrig sagt ett ljud om att han skriver. Fast nr jag tnker efter stmmer det ganska bra. Paul har alltid verkat vara den dr sortens mnniska som betraktar och begrundar. Och jag vet ju att han lser mycket. Tessa brukar komma och beklaga sig nr han har hittat ngon bok han vill att
7

hon ska lsa. Rtt ofta slutar det med att det r jag som lser boken istllet. Sedan berttar jag om den fr Tessa s att hon kan ge rapport. Senast var det Mare Kandres Deliria. Jag lste den tv gnger innan jag frskte beskriva den fr Tessa. Jag frskte frklara hur orden fldade och rann, genomtrngande och ohejdbara som en besvrjelse. Men Tessas gon blev runda och frgande. D lste jag ett av mina favoritstycken hgt fr henne. Det som handlar om varfr man skriver. Nr jag var frdig hade frgan frsvunnit ur hennes blick. - Vilken massa babbel, sa hon. Jag svarade inte. Hon hade ju rtt, p stt och vis. Men det r i s fall ett babbel som fortfarande lever kvar i mig. Faktiskt det jag tnkte p nr jag plockade ihop papper och pennor fr att g hit i kvll. Orden som trollband. Jag vill ocks. Paul sveper hastigt med blicken ver gnget som str och vntar utanfr salsdrren. S fr han syn p mig. - Nejmen ..., sger han hpet. Hej! - Hej, sger jag lite brytt. - Lngtar du tillbaka till skolan redan? - Det hr r ju inte precis samma sak. Han flyttar sin slitna, bruna portflj frn vnster hand till hger med en lite besvrad rrelse. Ser sig omkring. - Jas du, sger han. - Mm, sger jag. Sedan brjar han hlsa p de andra. Han r den frste som gr runt och tar i hand, och pltsligt tycker de
8

andra att de kanske ocks borde ha gjort det och ett ivrigt handskakande tar vid. Munnar ler och slpper ut namn som studsar hit och dit, och det enda jag minns eftert r att den hennarda har lagade framtnder och att rkan heter Gustav. Just nr proceduren lider mot sitt slut, nr alla str och ser sig frvirrat omkring och hoppas att de inte har missat ngon, kommer nya steg i korridoren. Den hr gngen r stegen snabba och klapprande. En kort, blond kvinna nrmar sig med ett leende i ansiktet. - Hejsan allihop! sger hon muntert. Jag heter Anna Rosn och ska leda den hr cirkeln. Jag stirrar nog lite. Hon ser inte alls ut som jag frestllt mig. Nr jag hrde vem som skulle bli cirkelledare gick jag till biblioteket och lnade den ena av de tv diktsamlingar av Anna Rosn som gavs ut p ttiotalet. Grundsttt heter den. Jag lste den och fick en bild i huvudet av en lng, mrk och allvarlig kvinna med skygga gon. Ett mystiskt vsen. Inte alls en liten, knubbig varelse med ljusbl, frimodig blick. Hon lser upp salsdrren, tar var och en av oss i hand och hlsar oss vlkomna nr vi gr in. Det str nog i hennes lilla instruktionsbok fr cirkelledare att hon ska gra det. Paul sger ngot som fr henne att skratta. Jag hr inte vad. Men skrattet ger henne flicksta gropar i kinderna. En st poet. Jag blir full i skratt jag ocks, men dljer det bakom ett leende nr jag sluter min hand om hennes. P Annas uppmaning drar vi ihop bnkarna till en
9

halvcirkel framfr katedern och slr oss ner. Hon hlsar oss vlkomna nnu en gng och berttar att hon r lgstadielrare och har tv barn, och jag tnker att jag nog r full av frdomar nr det gller poeter. Sedan vill hon att vi ska bertta lite om oss sjlva och om vad vi vill uppn genom att delta i cirkeln. Det momentet str antagligen ocks angivet i instruktionsboken. Samtidigt som jag nervst funderar p vad jag ska sga, frsker jag lyssna och komma ihg namnen den hr gngen. Gustav r industriarbetare, Eva r AD, Ingalill med det hennafrgade hret serverar p Tre Liljor. Nr det r Pauls tur ser jag p honom och undrar om det r bra eller dligt att han r dr. - Paul Axelsson, sger han. Jag r snickare. Snickare? r inte snickare grova karlar som klttrar runt p byggnadsstllningar och trotsar vder och vind med sina plankor och hgljudda maskiner? Paul mter min blick ver rummet och ler. - Du ser ut som om du skulle vilja protestera, sger han. Jag blinkar generat. - Tessa sger alltid att du r ingenjr, sger jag ursktande. Det lter dumt, men jag kommer inte p ngot annat att sga just d. Paul skrattar. - Hon kanske skms fr att hennes far gnar sitt liv t gamla skp och byrer ... Jo, jo, jag r vl ingenjr. Heter det. Men jag har mitt snickeri p Storgatan 43. Det vet jag ju. Han har haft det dr snickeriet i flera
10

r nu. En liten verkstad dr han lagar och slipar, limmar och drar, putsar och marmorerar. Paul renoverade den gamla pigtittaren jag fick nr jag fyllde tolv. Jag har bara aldrig tnkt p honom som snickare. Fast jag har vl egentligen inte tnkt s mycket p honom alls. Det har blivit tyst i salen och jag knner att kinderna hettar lite. - Och ditt ml med att komma hit? sger Anna fr att f igng pratet igen. Paul funderar ngra sekunder. - Det r knappt jag vet, sger han sedan. Kanske fr att se vad som hnder med det jag skriver om jag visar det fr nn. Det r inget mrkvrdigt, men ... Jag hoppas vl att det hr famlandet i mrker ska kunna f ngon sorts puff framt om man riktar ljuset mot det. Eller s. Anna nickar. S kommer AnnMarie som r arbetsls barnsktare, Gunilla som r sekreterare och sedan r det min tur. - Jag heter Elin Beckman och jobbar i Godisboden, sger jag mekaniskt. Innan dess gick jag i gymnasiet. Hr p Enberga. Jag vill g den hr cirkeln fr att ... lra mig nt. Jag tystnar. Paul ger mig en blick och ett leende. Jag kan inte lta bli att le tillbaka. - Tnker du protestera? frgar jag. - Nejd. Katrin r sjukskterska och Jessika i den ljusgrna trjan r frilansjournalist. Nr presenterandet r verstkat brjar Anna prata
11

om skrivkonstens historia, om runor, trollformler och epos. Hon berttar hur skrivandet frgrenat sig och utvecklats t olika hll; journalistik, byrkratsvenska, litterr prosa, lyrik. Jag antecknar ett och annat. Paul sitter med armarna i kors ver brstet och lyssnar. Jag kikar lite nyfiket p honom. Det knns bde underligt och lite spnnande att han sitter dr, liksom lsryckt ur sitt sammanhang. Jag undrar vad fr sorts texter han brukar skriva. S smningom visar det sig att jag har en frdel framfr de andra av att ha gtt p Enberga. Nr jag gick hemifrn stoppade jag nmligen en nve enkronor i fickan ifall det skulle bli fikarast. Egentligen r ju kaffet man fr ur sdana dr automater ett ganska motbjudande blask. Men har man inga enkronor ter sig pltsligt den bruna vtskan, som gckande ligger frsluten i den stora, rektangulra apparaten, som den mest trvrda dryck man kan frestlla sig. Alla grver vilt i fickor och plnbcker efter vxel. Vxlingsautomaten r snder. Det r den alltid. Men Anna har lett cirklar p Enberga frr. Ur sin stora axelremsvska plockar hon fram en plastburk med enkronor och ett intensivt vxlande stter igng nr vi anlnder till skolans kaf. Medan de andra byter sedlar mot mynt hmtar jag mig en mugg kaffe med mjlk och slr mig ner vid ett av de runda trborden. Hr r allting mer slitet. Borden r fulla av ristningar och den stora anslagstavlan snderstucken av allt som satts upp och tagits ner. Men lokalen luktar plast och skurmedel. Palmerna skolan
12

fick vid invigningen spretar halvhjrtat mot takfnstren ovanfr mig. De har vl rkat ut fr fler experiment n de mr bra av. En gng rkade Tessa i slagsml med Helene hr inne p kafet. Tillsammans frstrde de inredning fr flera tusen kronor. Tessa fick jobba halva sommarlovet fr att betala sin del. Fast det var det vrt, pstr hon. Jonas dyker ocks upp i hjrnan. Hans ljusa hr och glada gon. Vi brukade sitta vid hrnbordet dr borta och hjlpas t med franskan. Det blev kanske inte s mycket franska. Men det var en bra frevndning. Jag ler lite fr mig sjlv. Egentligen var Jonas vldigt fin. Synd att Tessa var s svartsjuk. Paul kommer med en kaffemugg i ena handen och en halv ostfralla i den andra och slr sig ner vid mitt bord. - Oj, sger jag. Nio spnn. Hade hon s mycket vxel med sig? Paul ler. - Hon hade kunnat frse oss alla med tre mackor och kaffe och ptr, tror jag. Han lutar sig bakt och ser lite lurigt p mig. - S fr jag ntligen se vad det r du skriver, sger han. Med ens kommer jag ihg att han faktiskt frgat ett par gnger. Men jag trodde vl bara att det var av artighet. - Och du d? sger jag.Vad skriver du? Han rycker p axlarna. Nstan generat. - Det ska vl frestlla dikter, antar jag. Fr det mesta. Jag skulle vilja tala om fr honom att jag gillar
13

bckerna han stter i hnderna p Tessa. Hra vad han tnker om Kandres bok och varfr han valde just den. Men det knns som om jag skulle frrda Tessa om jag brjade prata om det. I alla fall nstan. Paul ser sig omkring. - Undrar vad de andra skriver fr nt, sger han. Resten av gruppen sitter frdelad vid tv bord nrmare ingngen. Det stkiga vxlandet och kaffedoften tycks ha lst upp stmningen och det pratas och skrattas. - Hon i den grna trjan ..., brjar Paul. - Jessika, fyller jag i. - Hon, ja. Hon skriver nog nn sorts hyperromantiska dikter p rim. Eller veckotidningsnoveller. Jag ler. - Och hon med hennahret ... - Ingalill, pminner Paul. - ... hon skriver rapporter frn skurhinken. Typ. Paul nickar. - Typ, sger han. - Mm, sger jag. Typ. Och jag har med ens bestmt mig fr att det r ganska kul att han r dr. - Tessa har inte sagt ett ljud om att du skulle vara med p kursen, sger jag. Han skakar p huvudet. - Det kan hon inte grna ha gjort. Hon vet inte om det. Jag mste se hpen ut, fr han skyndar sig att frklara. - Jag ville g ett par gnger frst, fr att se om ...
14

om det r nt fr mig. Jag menar, att anmla sig till Vuxenskolans skrivarcirkel, det knns vl lite sdr ... krringaktigt. Han skrattar till. - Urskta, sger han sedan. Jag menar inte s illa som det lt. I sjlva verket r jag nog lite rdd att det jag gr inte duger till att utvecklas. Jag ser frundrat p honom medan en underlig stolthet sprider sig i magen. Kanske fr att han sger just det han sger eller kanske fr att han talar till mig som till en annan vuxen. En halvtimma senare, nr vi sitter i salen igen och Anna pratar om att skriva lyrik, sger Jessika pltsligt: - Jag knner mig alltid s fnig nr jag skriver dikter. Larvig, liksom. Paul ger mig en snabb blick och jag mste behrska mig fr att inte brja fnittra. Anna berttar vad vi ska gra under de kommande tio veckorna. Vi ska f prva lite av varje. Skildra hndelser ur olika berttarperspektiv, terge minnen, skriva dikter och prosalyrik.Varje gng ska vi lsa upp det vi skrivit fr resten av gruppen. Det muttras och klagas ver det, men Anna sger att man aldrig fr en s klar verblick ver sin egen text som nr man lser den hgt fr andra. Med ens vet jag att jag kommer att gra mitt allra bsta med det jag skriver i den hr cirkeln. Fr frsta gngen ska det jag gr inte granskas s som man granskar ett barns berttelser. Fr frsta gngen ska det granskas p allvar.
15

- Vill du ha skjuts? frgar Paul nr vi lmnar skolbyggnaden strax efter nio. Det r en knasterkall vinterkvll och jag kliver tacksamt in i den mrkbl Escorten. Frst knns det lite underligt att sitta dr ensam med Paul. Jag vet inte riktigt varfr. Kanske fr att ngot har rubbats. Det r ju nd en trygghet att veta var man har folk. Att de inte dyker upp dr de inte frvntas vara. Men s brjar vi prata och jag glmmer tveksamheten. - Det r egentligen sjlva orden jag r s frlskad i, sger Paul nr han svnger ner frn genomfartsleden mot villaomrdet vi bor i. Orden som byggstenar. Att de har framsidor och baksidor och att man kan vnda och vrida p dem tills de str i rtt ordning och har rtt sida fram. - Kan man det? frgar jag. - Ibland knns det s. Nn enstaka, sllsynt gng knns det som om man kan. Tycker inte du det? Jag rycker p axlarna. - Jag vet aldrig om det r bra. Det som var bra igr r skit idag. Och imorgon kanske det verkar rtt okej igen. Paul skrattar. Det knarrar under dcken nr han svnger in i carporten p Sparvhksvgen 14 och slr av motorn. - Jag ..., brjar jag, men avbryter mig. Paul ser p mig. Han har grgrna gon. - Vad? - Jag lste en bok som du lnade Tessa, sger jag och frsker f det att lta som en enstaka hndelse. En bok av Mare Kandre.
16

- Deliria? Jag nickar. - Den var ... Jag gillade den. Jag lste den tv gnger. - Aha, sger Paul. - Aha vadd? frgar jag. - Aha, sger han igen. Jag visste vl att hon inte kunde ha hittat p allt det dr sjlv. - Vilket? - Ett genomtrngande ordflde, som en besvrjelse som inte sjlva livet skulle kunna st emot, citerar Paul. S har jag avsljat Tessa i alla fall fast jag inte ville det. - Vi diskuterade boken, mumlar jag. Paul ser p mig. - S det var du, sger han.Varfr fattade jag inte det med en gng? - Vi pratade om den, envisas jag. Jag ville bara att du skulle veta att jag ocks tyckte om den. Eller jag ville kanske ... tacka, eller s. Fr att den hamnade i mina hnder. Jag hade aldrig hrt talas om henne ... Mare Kandre, menar jag. - Jag har fler bcker av henne, sger Paul. Vill du lna? - Jatack.Vldigt grna. Han ler lite. - Kul, sger han. Jag ler tillbaka och nickar. Sedan ppnar jag bildrren. - Tack fr skjutsen! Och lycka till med lxan!
17

- Detsamma! Jag lmnar carporten, gr i den gnisselkalla februarisnn till Sparvhksvgen 16 och svnger in mot ytterdrren. I magen finns en kittlande upprymdhet kvar.

18

Peter r i frd med att packa ner bcker och klder i tv stora kartonger. Det mrklockiga hret har han strukit bakt och bundit ihop till en tofs i nacken. Jag stannar i drrppningen och tittar p medan han trycker ner en stapel pocketbcker i den ena pappldan. Ovanfr hans sng sitter en stor affisch med Nurejev p. En senig, stark kropp fastfrusen mitt i en rrelse. - Hej, sger jag.Vad gr du? Peter strcker p sin lnga rygg och ser p mig. Hans gamla bljeans har ett fransigt hl p ena knt. - Hej! sger han. Hur var det? Jag rycker p axlarna. - Svrt att sga efter frsta gngen. Men det kan nog bli bra, tror jag. Paul var dr ocks. Jag ngrar mig i samma gonblick. Peter nickar i riktning mot grannvillan. - Den Paul? - Mm. Han skrattar. - Typiskt. Gammal frustrerad talang. Det borde man ha fattat. - Han har inte talat om det fr Tessa, sger jag. Inte fr Monika heller, tror jag.
19

- Hftigt. Han gillar skert inte att du kutar direkt hem och berttar fr brorsan. - Nej. Jag kom just p det. Nr jag sa det, menar jag. Peter ler lite och jag ler tillbaka. Mamma kommer ut frn sovrummet. Hon ser ut som ett spke i sin bl frottrock och med ansiktet tckt av en tjockt plagd, vitgr mask. Hret r invirat i en skr handduk. - Helrenoveringskvll? frgar jag leende. Hon nickar, nstan motvilligt, som om jag kommit p henne med ngot oanstndigt eller frbjudet. - Tyckte jag sg s trtt och gammal ut, sger hon. r du hungrig? Skert har hon redan ordnat ngot, s jag svarar jakande fast jag egentligen inte knner ngon srskild lust att ta. - Det str smrgsar t dig i kylen, sger hon.Vi har redan fikat. - Tack. Mamma tnker g ut i badrummet men Peter hejdar henne. - Vnta lite ... Hon ser frvirrat p honom medan han vrider henne mot sig, tar hennes hnder och lyfter upp dem i en dramatisk pose. - Du skulle ju passa perfekt i baletten jag hller p att skapa, sger han. Vita frun p Sparvhksvgen. - sch! fnyser mamma och tar tillbaka sina hnder. Men ett litet leende gr sprickor i den grvita masken
20

nr hon gr ut i badrummet och drar igen drren efter sig. Jag brjar nyfiket rota i Peters kartonger. Dr ligger diverse bestsellers, deckare och Wahlstrms gamla ungdomsbcker med blekta, grna ryggar. - Vad ska du gra med dom hr? - Ge till Myrorna. Mste bli av med lite. Man kan ju inte slpa med sig all sin skit genom livet. Nr jag flyttar hemifrn s ska alla mina grejer f plats i en resvska. - Du kommer att f problem med sngen, sger jag retsamt. Peter gr en grimas. Sedan puffar han in kartongerna mot vggen. - Jag kommer och gr dig sllskap medan du ter, sger han. S kan du bertta mer om kursen. Fick ni nn lxa? Jag nickar. - Ett barndomsminne. - , jag vet vad du kan skriva om! Han fljer mig ut i kket medan han pminner mig om den ena historien efter den andra ur vr gemensamma barndom. Som nr jag trillade i fontnen i Svartparken, nr jag i full fart cyklade rakt ner i Kvarnbcken, nr vi klttrade upp i krsbrstrdet och inte kunde komma ner, nr han och Martin lurade i mig ett chokladliknande laxermedel, fr att jag skulle tillbringa eftermiddagen p toaletten istllet fr att skugga dem till deras hemliga koja, nr jag tappade en ppen burk nagellack i pappas frdigpackade resvska
21

och annat lustigt han kan komma p. Jag tnker just be honom hlla kften, nr pappa kommer ut i kket och Peter tystnar av sig sjlv. Pappa styr rakt mot kylskpet och ppnar drren. Det bruna hret r rufsigt i nacken och lite mjll har samlats p kragen och axlarna. - r du hungrig? frgar jag. Han vnder sig om och tittar p oss som om han frst nu upptckt att vi finns i rummet. - Eh ... ja, jo ... - Du kan f tv av mina mackor. Jag orkar bara en. - Man tackar. Pappa hller upp mjlk i ett glas och slr sig ner vid bordet. - Man borde inte sitta s lnge framfr datorn, sger han. gonen knns som om de var fulla av glasskrvor. - Mste allt g via ntet, d? frgar Peter med trots i rsten. Vad r det fr fel med att ska upp kunderna och se deras ansikten nn gng? Pappa drar de tunga lsglasgonen av nsan och ser p Peter. - S du tycker att jag ska kra runt i hela Sverige med offerter och fakturor? Slja datasystem vid drren, kanske? Det skulle bli betydligt mindre pengar ver till dansskor och snt d, det kan jag lova! Peter reser sig. - Jag ska packa frdigt mina ldor. Han frsvinner ut i hallen och jag ser efter honom samtidigt som mina kkar metodiskt mal ner en smrgs med stekt gg.
22

- S du har brjat p den dr kursen ikvll? sger pappa och plockar till sig mackan med leverpastej och gurka. Jag nickar. - Fr ni lra er nt anvndbart ocks? frgar han. Journalistik eller sprklra eller s? - Det r litterrt skrivande det r frga om, sger jag. Och det r himla anvndbart om jag blir frfattare. - S vuxen r du vl i alla fall att du begriper att du mste frsrja dig ocks? - Det gr jag ju redan. Och det gr Peter med, frresten. - Ja, jo. Jag menar p lngre sikt. Du vill vl inte slja karameller hela livet? - Det kanske jag vill. Pappa sger inget. Jag ser p honom. Mste man bli som han fr att f kalla sig vuxen? Paul r inte sdan. Det upptckte jag ju idag. - Har du aldrig haft ngra drmmar? frgar jag. En sekunds frvning i pappas gon. Sedan ler han med ens lite som om han kom ihg ngot, men han svarar inte p min frga. Istllet lmnar blicken mitt ansikte och letar sig fram till den blkantade tallriken p bordet. - r du sker p att du inte vill ha den dr? frgar han och nickar mot den ensamma ostmackan som ligger kvar. - Bombsker, svarar jag och skjuter tallriken mot honom.

23

Nsta onsdagskvll kommer Paul till Enbergaskolan med tv bcker i den bruna portfljen. Den ena r Mare Kandres Aliide, Aliide och den andra r Legender av Torgny Lindgren. - Har du lst den? frgar han. - Nej. - D kan du ju ta med den direkt om du vill, istllet fr att den ska g omvgen via Terese. Jag ler. - Hon lser faktiskt en del av bckerna, brjar jag, men andra ... - Jag vet, avbryter Paul. Jag har alltid frskt pracka p henne snt jag grna vill att hon ska tycka om. Det r en svaghet jag har. Hur har det gtt med lxan? Jag rynkar p nsan. - Sdr ... Du d? - Uselt. Men det r vl bara att bita ihop och lsa upp det. - Jag antar det. P fikarasten stter sig Katrin vid samma bord som jag och Paul, och d kommer Ingalill ocks och slr sig ner. De brjar prata med varandra och med Paul och jag sitter tyst och tittar p. Det irriterar mig lite att Katrin och Ingalill sitter dr. Jag hade velat frga Paul
24

vad han tyckte om det jag hade lst upp. Inte fr att det var s viktigt eller mrkvrdigt, men jag ville grna veta. Anna hade varit positiv, men lite ointresserad p ngot vis. Tre kvart senare, nr vi kliver in i bilen fr att ka hem, fr jag i alla fall tillflle att frga. - Vlskrivet, sger han. Och bttre n mitt. - Det var ett trist mne, sger jag. Det hr med att testa olika berttarperspektiv verkar roligare. Han nickar. - Fast jag har lite svrt att skriva p kommando. Men man kanske vnjer sig. - Har du talat om fr Tessa att vi gr i samma cirkel? frgar jag oskert. Hon vill ju veta hur det var, s jag mste bertta lite och ... och hon blir kanske sur om hon fr hra att du varit dr hela tiden utan att jag sagt ett ljud om det. Jag tycker det lter konstigt nr jag sger det, och jag vet inte om Paul ska frst det p rtt stt. Men han skrattar. - Vilken situation jag har frsatt dig i! sger han. Jag ska tala om det nu ikvll. - Tack. Han ger mig en blick. - Tack sjlv. Vi sitter kvar i bilen och pratar i nstan en halvtimma sedan han parkerat i carporten. Mest om lxan och skrivandet och de andra kursdeltagarna. Jag upptcker var Tessa ftt sitt roliga och lite frcka stt att kommentera folk ifrn. Men det finns ngot annat hos
25

Paul ocks. Ett allvar som drar frbi som ett vindstrk i hans gon ibland. En tystnad bakom orden. Det gr mig nyfiken. Paul r inte lngre bara Tessas pappa. Han r den enda jag knner som lser bcker p samma stt som jag. Nyfiket och undrande. Det r inte alltid vi tycker likadant om bckerna. Men ofta gr vi det. Till den tredje onsdagskvllen skriver jag om en gammal kvinna som gr vilse p vg hem frn servicehuset dr hon tit middag. Jag skriver om henne som om jag visar en film. Inget om vad hon tnker eller knner, bara vad hon gr och hur hon ser ut nr hon gr det. Jag r den enda i gruppen som valt den berttarvinkeln. Nr jag lst mina tv ark fr de andra mter jag Pauls blick ver bnkarna. Han r tydligt imponerad och jag knner att kinderna hettar av gldje. Fr varje mte blir Paul viktigare. Jag pratar inte med ngon om det. Inte ens med Peter. Det r bara vrt. En frizon utanfr det vanliga. Ibland nr Tessa sger ngot om sin pappa s fr jag lust att le. Som om jag vet mer n hon. Som om jag upptckt vem han r, han som spelar rollen av Tessas pappa och Monikas man. Och nr vi ses p hemmaplan, nr familjerna umgs och jag ngon gng mter hans blick, r det som om vi hade en hemlighet.

26

En sen lrdagseftermiddag i slutet p mars sitter Tessa och jag p hennes sng och funderar p om vi ska bylta p oss en massa klder och g genom den isande vinden och snn ner till bion. Tessa drar upp benen framfr sig och lgger armarna om knna. - Det r s himla kallt bara, sger hon. Jag nickar. - Vi kan se den dr filmen nsta helg istllet. - Fast det r hrligt att mysa i biomrkret nr det r vinter utanfr. Och Millan sa att filmen r urbra. - Vilken Millan? - En tjej p jobbet. - Ska vi g i alla fall d? Tessa suckar plgat. - Vet inte! Jag skrattar. - Nu fr du vl ge dig! Tessa fyrar av sitt allra bredaste leende och blinkar med gonen. - r jag inte jttegullig nr jag inte kan bestmma mig? - Otroligt, sger jag. D knackar det p drren och Paul tittar in. Han har ett pappersark i handen.
27

- Elin, brjar han, nr du nd r hr ... Tessa suckar demonstrativt. - Pappa ...! - Urskta och frlt, hgt rade dotter, sger Paul, men kan jag f lna Elin i tv minuter s lovar jag att inte sga ett ord p hela kvllen sen. - Vad larvig du r, fnyser Tessa. Frresten kan du snacka s mycket du vill ikvll fr vi ska g p bio. - Ska vi? frgar jag medan jag kliver ner frn sngen. - Absolut, sger Tessa. Jag fljer med Paul ut i hallen. Det knns fladdrigt i magen. Som om tv vrldar blandas. Han stannar under lampan och rcker mig pappersarket. - Kan man visa upp det hr? frgar han. Vi har ftt i uppgift att skriva en prosadikt till p onsdag, och dr str Paul och vill att jag ska lsa hans skapelse i frvg och sga vad jag tycker. Jag hller p att explodera av stolthet. Orden flyter nstan ihop p papperet och jag mste koncentrera mig fr att kunna lsa. Paul ser p mig.Vntande. - Den r fin, sger jag till slut. Fast ... Jag avbryter mig.Vem r jag att kritisera Paul? - Fast vad d? undrar han som om han verkligen vill veta. - Fast du sger vl liksom samma sak tv gnger dr p slutet, sger jag frsiktigt. Han tar ett steg nrmare och tittar ngra sekunder p den prydliga fyrkanten av text. En svag doft av rakvatten nr mina nsborrar.
28

- Det har du vl liksom faktiskt rtt i, sger han sedan och ler lite frvnat mot mig. Inget r s smittande som Pauls leende. Det startar en kittlande process lngt nere i magen och strlar sedan upp mot ansiktet och tvingar ens mungipor t skilda hll vare sig man vill eller inte. Tessa kikar otligt ut frn sitt rum. - Elin ...Vi mste sticka snart! Paul tar tillbaka pappersarket. - Och jag ska skriva om den hr, sger han och ger sig ivg mot arbetsrummet. Tack fr hjlpen! Jag gr tillbaka till Tessa och hon stnger drren om oss. - Jag brjar undra om du r min kompis eller min farsas! sger hon. - h, sger jag. Fast hennes kommentar gr mig lite underligt kvillrig. Kan man vara vn med sin bsta vninnas pappa? Det knns s.

29

Vad hnde, Paul? Var det vnskap? Tnkte du ngonsin ngot annat? Antagligen tyckte du bara att det var kul att ha ngon att prata med. Ngon som visade sig ha samma intressen. Ngon vars tankar hakade i dina, skt dem vidare och fick dig att skratta hgt t en pltslig vndning. Fr det gjorde du ibland. Skrattade hgt och fritt.

30

Svart, va? Vore inte det hftigt? Svart och spretigt? Tessa drar fingrarna genom sitt sandfrgade hr. Jag skrattar. Tessa ser frnrmad ut. Hennes ansikte r ett aprilvder. Det r aprilvder omkring oss ocks. Fr en stund sedan dunsade haglen ner s vi mste ska skydd i en port. Sedan brjade det regna och vi stod kvar och tryckte i porten en stund till. Nu skiner solen. Strlarna slickar husen och trden som kattmamman slickar sina vta, toviga ungar. - Du tror inte att jag trs, sger Tessa. Du tror att jag skojar. - Det gr jag inte alls. Tessa tar tag i min jackrm. - Kom! Hon drar mig med sig upp fr Grundgatan. - Bara inte morsan har hunnit g, sger hon. Jag tittar p klockan. Det r sista gngen ikvll. - Hon r snart halv sju. Jag mste hem och hmta mina papper och ta nt. - En sekund bara, ju ... Tessa knackar p drren till Klippoteket. I fnstret hnger solblekta bilder p kvinnor med utstuderade frisyrer och tillkrnglade uppsttningar. Det lyser
31

i rummet innanfr salongen. Tessa knackar igen och Monika tittar fram i drrppningen dr inne. Hon har redan kappan p sig. Snabbt gr hon ver stengolvet och lser upp drren. - Hej, r det ni? - Kan vi gra det dr nu? frgar Tessa ivrigt. - Frgningen? r du sker p att du vill det nu d? - Ja! Monika brjar knppa upp kappan. Jag ser p henne. - r inte du trtt nr du har jobbat hela dan? Hon ler. Framtnderna r lite sneda. Som om den ena tanden r blyg och sker lite skydd bakom den andra. - Det har varit lugnt idag, sger hon. Tessa slr sig ner i en av de gr stolarna och gr en grimas t sin spegelbild. - Nu ska du vl f s du tiger! Monika plockar fram ett par sm flaskor och en plastbunke ur ett skp. Hon rr sig hastigt. Inte s att hon stressar, men hennes rrelsemnster r lite pltsligt. Energiskt, men samtidigt lttsamt. Tessa har ftt en del av det. Ibland nr jag ser dem bda tillsammans knner jag mig s underligt stel och lngsam. Som om jag inte levde lika mycket som de. - Stt p lite fika s lnge, Tessa! sger Monika ver axeln. Det r vl det minsta man kan begra om man ska jobba tv timmar extra? Hon ser p mig. - Vill du ha? Jag skakar p huvudet.
32

- Jag mste sticka. - Javisstja, ni har ju kursen ikvll! Jamen, s bra! D sitter inte Paul hemma och vntar p maten! Jag ler lite nyfiket. - Gr han det annars? Monika fser en blekt hrslinga ur den solariebruna pannan. - Gr inte alla karlar det? Inte gr Rune nt han inte behver dr hemma, va? - Nej, inte precis. - Sna karlar r vl inget att ha! ropar Tessa frn det inre rummet dr hon hller vatten i kaffebryggaren. - Paul var rtt s duktig frr, faktiskt, sger Monika som om hon pltsligt knner behov av att frsvara honom. Nr Tessa var liten gjorde han nog uppt hlften av hushllsarbetet! Jag ser p klockan. Fem ver halv. - Vi ses imorgon! ropar jag, samtidigt som jag vnder i drren och brjar smspringa nerfr gatan. Ikvll ska vi lsa upp de fria dikterna. Jag hade s grna velat hinna g igenom dem en gng till. Smaka p dem i ensamhet innan jag mste lsa dem hgt i salen. Paul lyssnar. Han lyssnar p vartenda ord. Det har blivit nstan s att det r till honom jag skriver. Lite fnigt, kanske. Men han frstr vad jag sger. Han frstr vad jag egentligen sger. Anna Rosn r frsts ingen dlig lyssnare hon heller. Men hon frstr saker och ting p ett vldigt intellektuellt stt. Paul tar emot. Jag kastar en boll till honom och reflexmssigt hjer han hnderna och tar emot. Det hade jag ju aldrig trott. Inte innan.
33

Pappa och Peter sitter redan till bords nr jag kommer hem. Mamma stller fram ett fat med kldolmar bredvid sskannan p bordet. Finns det andra mammor n min som fortfarande gr egna kldolmar? Och bakar allt brd familjen ter? Och rimmar eget flsk till fyllningen i kroppkakorna? Inte fr att jag r srskilt frtjust i kroppkakor. Men nd. Peter ser tigande p pappa som suckar. Luften r full av lukter. Ktt, kl och Peters frustration. - Peter, Peter ... Om det vore en riktig utbildning ... - Det r en riktig utbildning! Det blir tyst i kket. Mamma ler lite mot mig. Nstan ursktande. Det mrka, grsprngda hret r hopfst i nacken, men en sliten slinga har dragit sig loss och hnger obestmt ner bredvid vnstra gat, liksom trtt efter anstrngningen. Jag stter mig p min vanliga plats vid bordet. Peters blick rr hastigt vid mig innan den ter fr fste i pappas ansikte. Pappa undviker den. - Mycket folk idag? frgar mamma. Jag rycker p axlarna. - Som vanligt. Pappa hugger fr sig av kldolmarna. - Vad har jag gjort, egentligen? sger han pltsligt.
34

Tv ungar har man, och den ena vill bara skriva dikter och den andre vill bara hoppa runt p dansgolvet! Peter har just lyft skeden ur potatiskastrullen, men slnger tillbaka den med en smll och far upp frn bordet. - Varfr diskuterar jag det hr med er ver huvud taget? Jag r 22 r! Jag borde ha flyttat hrifrn fr lnge sen! Det gr faktiskt att lna pengar p annat hll! Det finns stipendier att ska! Det finns faktiskt folk som ... Mamma ger Peter en bedjande blick och han avbryter sig. Han str mitt p golvet och svajar lite som en flaggstng i storm. Det lockiga, nstan onaturligt blanka hret ringlar sig i pannan, och jag kan se hur han tvingar tillbaka alla orden som vill vlla fram. - Jag r inte hungrig, sger han och gr mot sitt rum. Mamma ser olycklig ut. Jag blir med ens arg p henne. Klen stramar kring dolmen jag skr i. Pappa ser ss ver sin tallrik. - Han kan vl dansa p fritiden, om han nu s grna vill? Grabben mste ju ha nt riktigt yrke, nt att frsrja sig p. - Jamen han har ju jobb, sger mamma. - Vrdbitrde! spottar pappa fram. Vrdbitrde och dans! Ska han inte bli bg ocks? Jag skrattar till. Inte t Peter utan t pappa. Han blir s patetisk nr han r upprrd. Men mamma skrattar inte. - Rune!
35

Pappa lugnar ner sig och suckar. - Ja, ja ... Jag lgger upp tv kldolmar till, ett par potatisar, ss och lingon p min tallrik och reser mig. Mamma ger mig ett snabbt leende nr jag gr till Peters rum. Peter sitter p sin sng. Utan ett ord tar han emot tallriken jag rcker fram och brjar ta. Jag stter mig p skrivbordsstolen och ser p honom. Peter r byggd till dansare. Hans kropp r en dansares kropp och hans blick r en dansares blick. Just nu dansar han Den Frtryckte Sonens tragiska roll. Om dagarna dansar han Den Barmhrtige Samariten p Helgelunds sjukhem. Tre kvllar i veckan dansar han sig sjlv. D far han sju mil p sin Yamaha till dansskolan i det gamla, kalla teaterhuset och dansar tills de stora vggspeglarna immar igen och svetten har gjort det blankslitna trgolvet farligt halt. Han gr p de tre kvllskurser som finns tillgngliga. En av dem r fr barn under tolv. Lraren heter Markus Ringstrm och har varit dansare vid Operan i Stockholm. Han sger att han har lrt Peter allt han kan fr lnge sen. Men Peter kommer nd p sin Yamaha, termin efter termin, r efter r, fr ngonstans mste han f vara sig sjlv. - Stockholm, sger Ringstrm. Stockholm, Malm eller Gteborg. k, Peter! Innan du blir fr gammal! Men Peter kommer ingenstans. Bara hans vilja r kanske inte en dansares vilja. Med gaffeln skrapar han upp den sista skvtten ss frn tallriken och ser p mig. - Jag skulle ju f lsa dikterna.
36

Jag ser p klockan. - Fr sent. Jag mste sticka. - Hmta dikterna s kr jag dig sen. Jag halvspringer till mitt rum och grver fram den svarta mappen. Den ligger lngst ner i nedersta skrivbordsldan, som om den vore undanlagd. Som om jag rafsat ihop dikterna ngon gng fr ngra r sedan och glmt dem, och de sakta sjunkit djupare och djupare ner genom skrivbordets alla utrymmen. I sjlva verket r arken nrmast nyfdda, framkrystade ur laserskrivarens inre s sent som i morse. Peter lser med munnen. Det hrs ingenting, men jag ser hans lppar ge mina ord form. Det r bra att lta ngon annan lsa. Det r som om man ser det man skrivit utifrn, med den lsandes gon. Jag kastar nnu en blick p klockan. Om tta minuter lser Anna upp drren till sal 23 p Enberga. Hade jag vetat att kursen skulle hllas dr s hade jag nog inte anmlt mig. Sdan tur att jag inte visste det. Peter kommer till den sista dikten och ett leende snuddar vid hans ansikte. - Det r jag, sger han. Jag nickar. Han reser sig frn sngen. - Dom r skitbra. Skitbra! - Tack.Vldigt poetiskt sagt. - Det r vl du som ska vara poet hr. Kom nu! Peter gr fre och lyfter ner bda hjlmarna frn hatthyllan i hallen. Jag tar min jacka, kastar en snabb blick i spegeln och fljer honom ut genom drren.
37

Anna och jag kommer samtidigt i korridoren. Klockan r ver sju. Alla str redan vid drren och vntar. Alla utom Paul. Han har inte missat en enda kurskvll. Jag ser mig om. Anna lser upp drren och vi gr in. Som vanligt drar vi ihop de frmre bnkarna till en halvcirkel framfr katedern och slr oss ner. Pauls plats r tom. Jag mr pltsligt illa. Det beror frsts p att jag inte tit ngot. Mappen framfr mig r en svart rektangel. Som en ppning att krypa ut genom. Det r klart att jag r lite besviken. Det r vl inte s konstigt? Nr det finns en enda i gruppen man knner att man verkligen nr fram till, och han inte kommer. Det r vl klart. Anna stter sig p katedern och ler s att skuggorna djupnar i smilgroparna. - Sista gngen allts, sger hon. P Vuxenskolan r de nyfikna p hur den hr cirkeln har fungerat, s om ni har lust fr ni grna skriva en liten rapport ... Vlskriven, frsts, s jag inte behver skmmas fr er! Ingalill och Gunilla fnittrar. De njuter vl av att bli behandlade som skolflickor och knna sig som sexton igen. Jag blnger fraktfullt p dem. Knner mig med
38

ens elak. Klimakteriehxor! Anna pratar om dikterna vi frvntas ha knpat ihop till idag, och alla brjar plocka med pappersark och prmar. En del med skra rrelser och andra med fladdriga, nervsa fingrar. Det vanliga mumlet utbryter, om att ha haft ont om tid och egentligen r det vl inget att lsa upp, men ... Jag stirrar p pappmappen framfr mig och det svider i gonen. Jag blinkar men det svider i alla fall.Vad fnig jag r. Jtteljlig. Han kan ju lsa dikterna ngon annan gng, om det nu r s ndvndigt. D knackar det p drren och Paul kliver in med andan i halsen. Det hnder s pltsligt att mitt hjrta slr tre dubbelslag och skjuter upp blodet i kinderna som brjar hetta samtidigt som handflatorna blir iskalla och svettiga. Om det inte s ptagligt hade utlsts av Pauls ankomst s skulle jag tro att jag hll p att f influensan. - Urskta att jag r sen, sger Paul medan han skyndar mot sin plats, men jag blev inte klar p jobbet. Ovala, rda stressrosor har slagit ut p hans kinder och det ljusa hret str upp i en tofs just dr det r som tunnast mitt uppe p huvudet. Han drar hastigt handen ver det, ger mig en snabb blick och ett leende innan han brjar grva i den slitna, bruna skinnportfljen. Jag vet inte om jag ler tillbaka. Har inte hunnit hmta mig n. - Vi har knappt brjat, sger Anna. Annas gon r muntra och uppmrksamma. Inga ord slipper frbi henne obemrkta, det har vi lrt oss. Hon kan knappast vara ver fyrtio. Jag tror att hon har
39

ftt fr sig att hon r tjock, fr hon br ofta klder som verkar vara dr bara fr att f henne att se smalare ut. Det r synd. Hon r inte alls fet, bara kurvig. Ibland har hon en lngrandig, bl och vit utanpskjorta. Den dljer s mycket den kan av hennes figur, utom nr hon talar engagerat om ngot och bjer sig fram med hnderna stdda mot katedern. D ser man rakt in till behns vita kant och klyftan mellan de svllande brsten. Jag brukar snegla p Paul fr att se om han tittar, men jag vet inte riktigt. Alla kvinnorna i gruppen glor, det svr jag p. Men Paul. Det vore ju abnormt om han inte tminstone kastade en blick. Fast jag blir konstigt glad om han inte gr det. Bravo. Jag blir glad om han r abnorm. r det vad jag sger? Om rkan Gustav r abnorm eller inte vet jag inte. Han kan inte se ner i Annas ravin hur mycket han n vill, fr han sitter lngst ut p kanten i halvcirkeln. Jessika lser frst. Hon har med sig tv lnga dikter, och som vanligt har en hel mngd sentimentala klicher slunkit med. Den ena dikten r dessutom rimmad och skulle bli en utmrkt svensktoppstext. Jag ser hastigt p Paul och han skickar mig en kort, road blick i samfrstnd. Anna sger ngot hon redan sagt minst tio gnger om att hitta egna formuleringar fr egna knslor. Jag vxer.Varje gng Paul ger mig en sdan dr vuxen samfrstndsblick blir jag en centimeter lngre. Det svider till ngonstans inuti mig nr jag inser hur mycket jag kommer att sakna de dr gonen ver bnkarna. Leendet som stryker frbi. Katrins dikter r bra. Korta och krnfulla. Hon r
40

finlandssvenska, och dikterna r lika krva som sprket hon talar. Konsonanterna str raka och stolta som stngselstolpar och hller upp det sjungande ntet av vokaler. Hon r rolig ocks.Vi skrattar hgt t den sista dikten. S r det min tur. Jag tycker egentligen om att lsa hgt, trots att jag blir nervs och mina fingrar gr fuktiga sklar i kanten p de vita pappersarken. Anna har sagt att jag lser bra, att mina dikter vxer nr jag lser upp dem. Men jag kan inte titta p mina hrare. D kommer jag av mig bums. Istllet hller jag blicken snkt mot texten och flyttar samtidigt ut lyssnarna ur rummet. Srskilt Paul. Sedan lser jag som om jag satt hemma i mitt rum och byggde ut orden bara fr att se dem p avstnd, se dem fylla rummet som elaborerade torn av frgglada byggklossar. Nr jag slutat lsa blir det tyst. Det r tyst i flera sekunder, och jag lyfter undrande blicken fr att se om jag kanske verkligen lyckats trolla bort dem allihop. Pauls grgrna blick mter mig s intensivt att jag knner den som en stt i mellangrdet. Jag jublar. Det vill sga, utanp ler jag ett litet, litet leende och flyttar blicken frn Pauls ansikte till Annas, men inuti mig dansar jag en hgljudd segerdans. Pauls gon gr att jag missar en del av Annas kommentar, men det hon har kvar att sga sedan hennes rst tonat fram rcker s bra. - ... och du frenar ungdomlig kraft i knslorna med ett behrskat och knappt sprk. Inte ett ord fr mycket! Det hr r det bsta jag hrt av dig, Elin!
41

Jag viskar fram ett tack som en generad skolflicka, och pltsligt knns det som om jag ville kasta mig p min sng och grta medan Peter stryker mig ver ryggen och sjunger Tussilulla mammas barn, mamma sitter och nystar garn ... Jag tar ett par koncentrerade andetag och frsker f kontroll ver mitt skenande inre. Vad tar det t mig? Jag som r en s lugn och vanlig p grnsen till trkig person. Andas in. Andas ut. Stackars Gunilla. Jag glmmer lyssna p hennes dikter helt och hllet. AnnMarie lser nervst. Fr tyst och fr fort. Egentligen skriver hon ganska bra, men det hrs inte. Anna ber att f titta p dikterna, sedan lser hon upp en av dem en gng till. Den r full av dammtussar och tonrsbrk. AnnMaries dotter kallar henne fr jvla krring och ber henne dra t helvete, och AnnMarie ser sig omkring i lgenheten och tnker att det r precis dr hon r. Jag ser p henne och hon ser tillbaka p mig, nstan fientligt. I hennes gon r jag vl alldeles fr lik den dr tonrsdottern. Men tanken p att jag skulle kalla mamma fr jvla krring knns fullstndigt bisarr. Torun. Peters och mitt gr men stabila nav i livets centrum. AnnMarie r knappast ngot stabilt nav fr ngon. Snarare ett torrt och sprtt hstlv, stndigt p vippen att blsa av sin gren. Pauls tur. Han har en fin profil. Rak nsa och hg panna. Jag ser redan framfr mig hur vi om en stund gr tillsammans till kafet. Om jag tar lnga steg flyter jag ltt bredvid honom, som om det fanns ngot som hll oss samman, ngot som skilde oss frn resten.
42

Han sger skert ngot om det jag skrivit. Han gillade dikterna, det sg jag ju. Han sger ngot och jag sger ngot och vra rster tvinnas till ett rep. Fikarasterna r nog det bsta med den hr kursen. Fikarasterna eller vgen hem eftert. Paul blddrar bland sina papper. - Jag vet inte, mumlar han, det blev lite konstigt ... Eller jag vet inte hur det blev, egentligen... Men jag lser det vl ... Han harklar sig hastigt. Ibland har han svrt fr att lsa hgt. Det r som om luften inte ville rcka till och han mste dra efter andan mitt i meningarna. Dikter r frsts lttare, ur den synvinkeln. Dr fr man andas ofta. Pauls texter brukar vara frsiktiga, lite trevande, fundersamma eller satiriska. Jag tycker om att lyssna till dem. Knner mig hemmastadd i dem. Lugn. Tills nu. Tills den hr dagen, vid halvttatiden den femtonde april, d Paul lser upp fem dikter som skr som taggtrd i min kropp. Bilderna r kryptiska och nstan sterila, men jag ser villan p Sparvhksvgen, jag ser Monika och Tessa och snickeriet och rkningarna och morgontidningen och den kvadratiska trdgrden och jag hr Monikas skratt och Tessas pladder och mitt i allt ser jag Paul med naket ansikte. Samtidigt ser jag min egen familj som om den vore en instngd, stelnad pjs, och skriket i dikterna str som en vgg innanfr ytterdrren. Sedan r det pltsligt hud. Fuktig nrhet. Den sista dikten r intimast av
43

alla, uppenbart erotisk, fast omskriven i bilder som r bde bisarra och sensuella. Jag blir torr i munnen och hjrtat slr s att jag knappt kan andas. Jag ser Monika naken ver Pauls kropp i deras bl sovrum och det r mer n jag vill se. Jag r redan uppflkt, som om ngon spritt ut mina inlvor ver landskapet med en stor smrkniv.

44

Vi r kvar i rummet. Konstigt nog r vi kvar i rummet allesammans, och rummet ltsas som om ingenting hnt. Paul har tystnat och jag hller blicken fst vid den svarta mappen p bnken framfr mig medan konturerna samlas. Pltsligt klipper Jessikas rst till frn vnster. - Kan du inte skriva s man begriper? Anna vankar av och an ett par gnger som om hon inte riktigt vet vad hon ska sga. Eller hur hon ska sga det. - Det r nog sant att du skulle vinna p en frenkling, sger hon till slut. Frsk reda ut vad du vill sga i varje dikt. Fast annars var det ju annorlunda och kul ... Jag stirrar p Anna. Vad vet hon om livet p Sparvhksvgen och om vardagen och om Paul och ... Kul?! Om jag bara hade ngon rst kvar, om mina armar inte var s tunga och orubbligt hngande s skulle jag vifta och skrika och protestera. Paul ser lite brydd ut. Han stoppar ner dikterna i portfljen. - Det gick vl lite fort det dr. Jag ska jobba lite med dom. S sgs inget mer om det, utan Ingalill fr brja lsa
45

upp vad hon stadkommit. Jag hr ingenting. Jag hr varken hennes eller Evas eller Gustavs. Jag hr Pauls dikter. Jag ser p honom dr han sitter och lyssnar till de andra och jag hr hans dikter. Inte orden, men innehllet. Inte bilderna, men tonen. Och trots allt jag inbillat mig s ser jag p honom som om jag inte sett honom frut, undrar vem det egentligen r som sitter dr, tre bnkar bort. Hur ser han ut? Som en hygglig granne. En pappa till en kompis. Men nr han med ens vnder sig om och ser tillbaka p mig r han Paul, bara Paul, utan sammanhang, en solitr. Det drar frbi en ltt undran i de grgrna gonen och jag inser att jag stirrar och vnder hastigt bort blicken samtidigt som jag knner hur blodet rusar till kinderna. Jag tar upp fr mycket plats. Stolen r fr liten, bnken r fr liten, jag r i vgen fr gon, fr luften, fr alla som r sm och ntta omkring mig. Jag har svullnat till en grotesk klump. Anna samlar in vra dikter fr nrmare granskning, samtidigt som hennes lttsamma rst studsar omkring som en pingpongboll i rummet. - Jag tycker ni har gjort ett jttebra jobb! Verkligen! Nu tar vi en kopp kaffe, och s ska vi kika lite p ett par dikter senare, en av Gunnar Bjrling och en av Ragnar Thoursie, betraktade som fder till den svenska och finlandssvenska modernismen ... Om det r nn som har glmt ta med sig kronor till automaten s har jag gott om! Stolskrap och prat. Pauls blick p Eva. De pratar medan alla gr mot drren. Jag prvar frsiktigt om
46

benen gr att st p. Slar. Jessika och jag gr sist ut ur salen, ut i korridoren. Jessika pratar med mig och jag svarar. Javisst, verkligen svrt att veta vad man ska sga, man vill ju inte sra, och ibland vet man ju faktiskt inte vad man ska tycka om saker och ... Paul kastar en blick bakt dr framme, saktar ner, lter Eva komma fre. Jag knner i hela kroppen att han vntar in mig. Jag brukar ju alltid. Avstndet mellan oss krymper. Men jag gr nnu lngsammare och babblar nnu intensivare med Anneli. Bla-bla-bla. Hjrtat slr och slr. Anna kommer ifatt Paul, hon sger ngot, han ler och svarar och avstndet minskar inte lngre.

47

Natt. Smnen r miltals bort. Den drar omkring p vgarna dr ute i mrkret, men den kommer inte hit. Jag ligger i sngen och stirrar. Ser ut i ett kolsvart rum. Ibland fr jag fr mig att jag blundar, att det skulle bli ljust om jag bara lyckades ppna gonen. Anna hade inte reagerat srskilt nr jag sa att jag inte mdde bra och tnkte smita lite tidigare. Inga problem. Krya p dig. Jag behvde inte ljuga. Jag mdde verkligen inte bra. Och jag vet inte om Paul tittade p mig nr jag tio minuter i nio tog min svarta mapp, sa ett hastigt hej och urskta och gick. Undrar om Peter sover.

48

P morgonen r jag en pinsam trasa. Mamma bakar. Jag mste ha somnat till lite i alla fall, fr doften nr mig i en gr stad. Husen har inga fnster och gatorna r tomma. Och s doften av brd. Betongen luckras upp och jag ser glipan under rullgardinen. Duschen strilar i badrummet. Peter brjar sent idag. Jag stter mig sakta upp. Fryser lite. Om man hade ftt sova en liten stund till. Men vckarklockan str p halv tta. Prick halv tta! Jag strcker snabbt ut en hand, och klockan hinner bara precis dra efter andan innan jag trycker ner den mintgrna knappen och stoppar frestllningen. Jag vntar inte p min tur i duschen utan drar p mig jeansen och en trja och gr ut i kket. Mamma skr upp av de nybakade brdbullarna. nga stiger ur brdets innanmte upp mot taket. - Morgon ... Hon lyfter blicken. - Godmorgon, gumman! Vad du ser hngig ut, mr du dligt? - Sov dligt. - Och ska jobba nda till sex! Stackars liten ...
49

- Det r lugnt. Mamma ppnar skpet ver bnken och plockar ner ginsengflaskan och den lilla doskoppen och stller dem framfr mig. Dyrbara droppar som bara delas ut till verkligt behvande. Med ens blir jag obegripligt irriterad ver hennes eviga omsorger. - Man dr inte av att sova dligt en natt, sger jag. - Ta nu, sger mamma. Jag tar varje dag. Annars vet jag inte hur jag skulle orka med allt. - Ja, hur skulle det g om du inte skuttade ur sngen klockan fem om morgnarna fr att baka brd? Eller om du glmde polera drrhandtagen en dag! Universum skulle bryta samman direkt! Hon ser p mig. Oroat. - Vad r det, Elin? - Sluta nn gng d! Jag r trtt, bara! Peter kommer in i kket med en vit handduk virad om hfterna. Doften av tvl och schampo str som ett moln omkring honom och det droppar om hret. Han sniffar som en hund och sker sig fram mot det nybakade brdet. - Mmm ... lckert ... r det valntter i? Mamma nickar leende. Peter knycker en skiva frn skrbrdan och biter av en stor bit. - Gott! sger han med munnen full. S tar han mammas hand mellan sina i en yvig gest. - Torun! Vill du gifta dig med mig? Han r verkligen p sitt bsta idag. Mamma skrattar och klappar honom i ndan. - Kom i klderna nu, s du inte blir sen!
50

Men Peter tar en ny skiva brd och stter sig vid bordet. Smret smlter och rinner ner i brdporerna nr han brer. - Hur gick det? frgar han. Jag vrmer hnderna p tekoppen. - Vad d? - Igr! Med dikterna! - Jag lste upp dom och Anna tyckte dom var okej. - Okej? - Bra. Hon tyckte dom var bra. - Kul! Jag nickar. Peter ser misstnksamt p mig. - Och? Hans blick vecklar upp mig, flik fr flik. Ingen vet s mycket om mig som Peter. Men den hr gngen finns det ju inget att veta. Annat n att jag r en fntratt. En stor och genompinsam fntratt. - Och ingenting, sger jag. Peter tystnar. Det r inte s att han lter sig nja, men han vet nr det r dags att sluta frga. Jag tar en skiva av brdet och ter. - Hrligt, sger jag till mamma och hon ser lttad ut. Vrlden mste vara god och lycklig s lnge Torun bara lyckas betvinga den med sitt bakande och kokande. Fr att gra henne nnu njdare fyller jag doskoppen med ginsengextrakt, svljer den sta vtskan och anstrnger mig fr att se piggare ut. Tre kvart senare tar jag jacka och vska och gr ut. Ett tunt sntcke har lagt sig under natten och det
51

blser kallt. Var r den dr vren som borde vara hr nu? Jag drar in fingrarna i jackrmarna. Det lyser i kket hos Axelssons. Monika rr sig hastigt frbi den orangefrgade taklampan mot hallen. Paul r vl redan p snickeriet. Jag gr snabbt lngs med trottoaren. Vad ska han ha tnkt igr, egentligen? Hur kunde jag bra mig s idiotiskt t? Sista gngen, dessutom! Sista gngen, innan Paul brjade vara Tessas pappa igen och ingenting annat. Hur kunde jag frstra det? Nr jag nrmar mig snickeriet saktar jag in lite obeslutsamt, sedan svnger jag t vnster och gr ett par kvarter p parallellgatan innan jag vnder tillbaka upp p Storgatan igen, d med snickeriet p tryggt avstnd bakom mig.Visst r det ljligt, men lite ljlighet mer eller mindre tycks inte spela ngon roll just nu. Jag nskar jag kunde smyga mig in i Pauls hjrna, som en hacker i en datacentral, sudda ut grdagen och ltsas att inget hnt. Lset till Godisboden krvar, men efter en stunds micklande fr jag upp det och kan g in och tnda. Det r fortfarande en halvtimme till ppningsdags och jag hinner fylla p plockgodiset, stapla chokladkakor och bra upp cigaretter ur kllaren innan jag slpper in kunderna. Inte fr att det finns s mnga kunder att slppa in. Det blir en lugn frmiddag och alldeles fr mycket tid att tnka. P ngot stt mste jag ge Paul en frklaring. Behlla den dr tonen som fanns mellan oss. Det srskilda. P sekunden 13.00 sveper Irene in genom drren med kundleendet redan p plats i ansiktet.
52

- Hejsan! Hur r det idag? - Lugnt. - Du r blek. Nyp till lite i kinderna, s att inte kunderna tror att man blir sjuk av varorna hr! Irene gr in p kontoret, hnger av sig jackan och sveper om sig det rosarutiga frkldet. Sedan gr hon en snabb koll av nivn i askarna med plockgodis, innan hon kommer fram till mig och torkar av kassaapparaten med en fuktig trasa som hon alltid tycks bra med sig. P ngot stt blir jag alltid frlamad av Irenes nrvaro. Hennes effektivitet gjuter en seg massa i mitt blodomlopp som gr att jag rr mig lngsamt, lngsamt. - Du kan g nu om du vill, Elin. - Tack. Inne p kontoret tar jag ett kuvert och ett par pappersark, sedan drar jag p mig jackan och gr ner fr backen till Istwans Pizzeria. Medan jag tuggar i mig min Napoletana, skriver jag ett brev. Det blir inte mnga rader, men det tar nstan hela min lunchtimma att formulera dem.

53

Hej Paul! Frlt att jag undvek dig igr (om du nu mrkte det ens), men dina dikter kom liksom fr nra. Man mste f tid att bygga upp sina murar ibland. I alla fall; om du ngon gng behver en vn, s r jag hr. Varma hlsningar, Elin Inte s mycket allts. Jag skriver Paul Axelssons namn och adress p kuvertet och viker arket tv gnger innan jag skjuter in det. P vgen tillbaka till affren kper jag ett frimrke, klistrar fast det och stoppar brevet i den gula brevldan. Jag hr hur det faller ner och landar p vrig post som redan ligger dr nere, lngt utanfr min rckvidd. Men jag str inte kvar och stirrar p ldan i ngest och frtvivlan, utan gr istllet med ltta steg tillbaka uppfr gatan och in i affren. Det blev ju precis som jag ville. Inte en urskt, utan en frklaring. En komplimang fr dikterna och en sorts signal som sger att jag r mn om det dr vi hade.Vad det nu var. Samfrstndet, kanske.

54

Vnta lite. Kanske r det frst nu. Kanske r det frst nr jag skriver det dr brevet som berttelsen brjar. Fr som det har varit hittills verkar allt s normalt. S okomplicerat och naturligt. tminstone fram till den dr sista skrivartrffen. Mrkte du ngonsin ngot den dr kvllen, Paul? Jag har faktiskt aldrig frgat dig.

55

Det tar nog nrmare tv timmar innan jag brjar ngra mig p allvar. Var det inte ett sllsamt inbilskt brev jag hade skrivit? Lt det inte som om jag faktiskt trodde att jag var viktig fr honom p ngot stt? Vad r det som sger att Paul inte bara ser mig som en svrmisk barnunge, en som han behandlar extra vnligt fr att hon r st och oskuldsfull och hans dotters bsta vninna? S ljlig jag gjort mig i s fall! Till och med ljligare n jag lyckades med kvllen innan. Med ens ser jag framfr mig hur Paul visar brevet fr Monika och hur de skrattar tillsammans. Jag blir het och grtfrdig och kan inte koncentrera mig p jobbet utan slr in fel siffror i kassan och lmnar tillbaka fel vxelbelopp flera gnger. Irene mrker det och stter mig att stda frrdet, medan hon sjlv tar ver kassan och kunderna. Kvart ver fem kommer Tessa in. Jag hade alldeles glmt bort att hon skulle frga hret, s jag knner nstan inte igen henne. Hon ser totalt annorlunda ut med det svarta spretet kring huvudet. S har hon mlat skarpa, svarta linjer kring gonen ocks. nd ser hon yngre ut. Som en motstrvig sextonring. En
56

ganska pikant, motstrvig sextonring. - N? sger hon ivrigt och snurrar tv varv framfr mig. Det r sknt att hon r dr. Som ett steg tillbaka mot verkligheten. - Snyggt, sger jag. Skitsnyggt, faktiskt. Fast lite ovant. Hon ler. - Det vore vl himla trkigt annars! Mr du bttre nu? Jag ser undrande p henne. - Va? - Pappa sa att du var dlig igr. Att det var drfr du inte kom in och kollade in mitt hr efter kursen! Javisstja. - Jo, ja ... Fast det var inget. Tessa kliver ttt inp mig och granskar mig nrsynt. - Du ser lite pissig ut idag ocks, faktiskt. - Tack. Bussigt.Vad tyckte dom om frisyren p jobbet d? - Rtt bra. Dom flesta. Arvid kollade in mig flera gnger. Tessa stter sig p en stol vid vrt fikabord. - Kan du g sex? frgar hon. - Mm. Jag ska bara bli frdig med frrdet. - D vntar jag p dig. Jag har nd inget att gra. Jag njuter av att Tessa stannar den tid som r kvar. Hon babblar p som hon brukar, och fr mig lnga stunder att tro att allt r som det var, att jag inte gjort mig till tlje det minsta. Att allt det andra bara var en konstig drm.
57

Fast p vg hem, nr vi passerar snickeriet och jag ser att det fortfarande lyser dr inne, genomfars jag fr ett gonblick av illamende, nger och upphetsning i en frvirrande blandning. Jag r ju inte riktigt klok. Paul r ju Tessas farsa! Minst fyrtio! En farbror i grannvillan. Ordet farbror gr mig full i skratt och jag skrattar mitt i ngot Tessa berttar, p ett helt olmpligt stlle frsts och hon blir irriterad. - Du lyssnar ju inte! - Jod, frlt, jag bara kom att tnka p nt ... Tessa ger mig en misstnksam blick, men tar upp trden dr hon tappade den och berttar vidare om ngot Arvid gjort p jobbet. Jag har aldrig trffat Arvid, bara ftt honom utpekad fr mig nere p stan. Han r tjugosex r och Tessa har babblat om honom sedan hon brjade p Panotec fr fyra mnader sedan. S vitt jag begriper r han just den typ av kille som Tessa brukar trna efter. Snygg p ett lite smrigt stt, flirtig och skmtsam. - Hnger du med in? frgar Tessa nr vi kommer fram till villorna p Sparvhksvgen. Jag stirrar ett gonblick p villan som just nu vntar tom och tyst, men som strax kommer att var sprngfull av Paul. - Vi kan vl vara hos mig som omvxling? sger jag och frsker lta stadig p rsten. Tessa nickar och fljer med utan att frga ngot.

58

Peter har danskvll. Tessa och jag sitter p min sng och pratar. Nr hon reser sig fr att g ber jag henne stanna en stund till. Hon ser undrande p mig med sina grna, svartkantade gon. - Det r som om du var rdd fr nt, sger hon. Att skan ska sl ner, eller s. Jag nickar. - Det vore ju rtt lskigt, eller hur? Tessa r allvarlig. - Det r s bra att du finns, sger hon pltsligt. Att vi kan bertta allt fr varann. Hon r s intensiv att jag mste vika undan fr hennes blick. - Kommer du ihg, frgar hon, nr vi blandade blod och spott dr nere bakom gungorna? - Det r klart. Fast det r hundra r sen, eller s. - Tretton.Tretton r sen.Vi var sex d, det r jag helt sker p. - Jaha. Det blir tyst en stund. Jag vet inte riktigt vad hon hoppas att jag ska sga. Men Tessas tankar fortstter sin frd. De har aldrig hakat fast vid samma mne ngon lngre stund s lnge jag kan minnas.
59

- Om jag ska gifta mig s ska det vara med nn som Arvid, sger hon pltsligt. Jag skrattar till. - Jag kan inte frestlla mig dig som en gift, medellders kvinna. Hon ser srat p mig. - Jag menar, frklarar jag snabbt, inte som mamma och pappa. Inte s dr stillastende, evigt, trkigt ... - Men som min mamma och pappa, sger Tessa. S vill jag ha det. S dr s man alltid har nn att skoja med, kramas och retas. Fattar du? Nn som alltid finns. Med ens slr hjrtat tydligt och klart i brstet. Jag nickar. P nytt ser jag Paul visa brevet fr Monika. Hon puffar p honom och sger Jas, du har s unga beundrarinnor! och s skrattar de. Tnk om han till och med visar brevet fr Tessa! D dr jag. Jag pulvriseras och frsvinner. Hur kunde jag vara s idiotisk? Under natten som kommer fr jag nya bilder i huvudet. Om Paul och Monika str varandra s nra, kanske hon ppnar hans post innan han kommer hem frn jobbet. Kanske sitter hon ensam i kket och lser brevet, lser in en massa som inte str dr och korsfrhr honom nr han kommer hem. Jag gr igenom texten i brevet ord fr ord, igen och igen, tills alltsammans r ett stort surr i min trtta skalle. Egentligen str det vl inget dr? Eller gr det? Med ens minns jag ngot annat. Mammas rst. - Lmna aldrig ngot skrivet efter dig, Elin! Jag och Tessa var sju r och kra i en kille som gick i trean. Han hette Stefan. En dag skrev jag ett krleks60

brev till honom. Jag skrev med frgkritor p ett ljusgrtt ritpapper, olika frger fr varje ord. HEJ STEFAN! JAG ELSKAR DIG OCH TYKER DU R JETTESNYGG. PUSS OCH KRAM FRN ELIN. S vek jag ihop brevet s mnga gnger det gick och satte mig i fnstret och vntade p att han skulle komma frbi p sin bl cykel. Jag visste att han slutade skolan halv tre. Men mamma upptckte mig innan Stefan dk upp, hon lste brevet och sedan sa hon det dr. Lmna aldrig ngot skrivet efter dig, Elin! Det man sger r borta lika fort som man sa det, men har du skrivit det p ett papper kan det finns kvar hur lnge som helst. Han kanske sparar det och s halar han fram det om flera r nr du r ihop med nn kille och tycker att det r fruktansvrt pinsamt. I den gr gryningen har jag bestmt mig fr att lurpassa p brevbraren och smita ut och knycka brevet ur Axelssons brevlda innan ngon annan hinner dit. Men det blir inte s. Fr en gngs skull hinner brevbraren inte komma innan jag mste ge mig av till jobbet. Jag vntar s lnge att Peter anser sig ndgad att erbjuda mig skjuts fr att jag ska hinna fram i tid. Under ngra skna, ur tidsfldet liksom avskilda minuter sitter jag med min trtta kropp mot hans magra rygg, medan motorcykeln br oss genom stan. Utanfr affren stnger han av motorn. Nr jag klivit ner p trottoaren tar han mig ltt i armen.
61

- Jag vntar p att du ska snacka med mig, sger han. - Det finns ju inget att sga, sger jag. Peter ser p mig ngra sekunder som om han vntade p att jag skulle ndra mig. Sedan rycker han p axlarna och kickar igng cykeln igen. - Vi ses ikvll! Jag nickar, och fast det bara r ett par minuter till ppningsdags str jag kvar och tittar efter honom tills han svnger runt hrnet borta vid Lasarettsgatan. Den Barmhrtige Samariten p vg mot frestllningen p Helgelunds sjukhem. Det kan kanske lta som om han egentligen inte bryr sig om dem. Men det gr han. Han r den han dansar. S nra det r mjligt, i alla fall.

62

Vid tretiden ringer telefonen. Irene str i kassan och pratar med en kund, s jag gr in p kontoret och svarar. - Hej, det r Paul. Hundra portar slr igen omkring mig med ett ronbedvande dn och handen som hller telefonluren blir alldeles svettig. - Hej ... - Tack fr brevet. - Jag ... vet inte om det var nt att tacka fr, mumlar jag. - Jo, det var det. Jag blev jtteglad. Jag har lst det tta gnger, minst. Blodet skjuter fart s det susar i drorna och kinderna blir gldheta. Jag mste uppbda all min sjlvbehrskning fr att inte ge till ett illvrl eller ngot annat lika olmpligt. - Vad bra ... Jag blev lite ... Jag menar, jag tnkte att Monika kanske ppnar din post, och ... Jag avbryter mig och Paul r tyst ett gonblick, som om han inte riktigt tnkt p att det hr var ngot som skulle kunna komma mellan honom och Monika.
63

- Det gr hon inte, sger han sedan. Jag letar efter ngot att hlla mig fast i. Ngot vi pratat om frut. Ngot som trycker ner mina grnspinnar i jorden igen. - Anna fattade inte s mycket av dina dikter, sger jag och fast jag inte ser honom vet jag att han ler. - Nej ... Dom var nog inte s bra. - Jag tyckte det. - Men dina dikter, dremot! Dom var jttefina. Kan jag inte f lna dom? Jag mste ju se om dom hller fr en nrmare granskning, eller om det bara var du som lste s bra. Hjrtat slr hrt. - Jag ska skriva ut en omgng till, sger jag. - Den dr sista, handlade den om Peter? - Ja. - Jag tnkte nog det. Den dr om den dansande manskroppen med det mrka hret ... Det mste bara vara Peter. Ska han aldrig ska till nn riktig dansskola? - Pappa krnglar. Paul skrattar. - Det kan jag tnka mig. Rune och balett tycks mig nstan som nn sorts motsatsord! Vi smpratar en stund till, nra och ltt som frut, och nr jag lgger p luren knns det som om jag ska explodera av det dr tjutet jag tvingat tillbaka i flera minuter nu. tta gnger! tta gnger!!! Jag torkar mina svettiga hnder p volangfrkldet och gr ut till Irene. Affren r tom och hon str och
64

staplar Augustas kokosbollar i en frestande trave p den frsilvrade brickan i fnstret. - r det okej om ... om jag gr ut en kvart? frgar jag med underlig rst. Jag har sovit dligt och behver lite luft. Irene ser upp. - Visst. G du. Jag stter p ett par koppar kaffe om en stund, s piggnar du till! Piggnar till! Jag slnger av mig frkldet i en rosa hg p en av stolarna i fikarummet, drar p mig jackan och gr snabbt ut genom drren innan Irene ska hinna se p mig hur vanvettigt pigg jag i sjlva verket r. Fort, fort gr jag lngs gatan, tvrs ver torget och frbi Pressbyrn, svnger upp mot sjukhusomrdet och spurtar lngs grusvgen i parken tills pulsen knns nda ut i fingrarna och jag r het och andfdd. D stannar jag och lgger armarna om en stor lind. - tta gnger, sger jag till den strva stammen. Fattar du? tta gnger, minst! En gammal kvinna kommer gende lngs den grusade stigen. Hon ser konstigt p mig och jag ler brett mot henne. Det r nra att jag skrattar hgt. Sedan stter jag fart igen, rundar hela sjukhusomrdet innan jag vnder tillbaka till affren efter mer n en halvtimma. Irene har skert hllit reda p tiden, men hon sger inget, utan hller bara upp kaffe t mig i den vita muggen med bl blommor. Egentligen knns det som om koffein r det absolut sista jag behver just nu, men jag dricker nd. Nr Tessa kommer framt halv sex r jag om mjligt
65

nnu mer okoncentrerad n jag var dagen innan. Hjrnan knns som en mops p ett elektrifierat underlag. Jag vill s innerligt grna dela med mig! Krama henne och bertta om brevet och telefonsamtalet, spruta ut min eufori ver henne i orgiastiska kaskader, men det gr ju inte. Det gr ju inte! Hon skulle missfrst alltsammans och ... Eller? r det jag som missfrstr ngot? Om jag bara kunde tnka ordentligt s skulle jag rodna och skmmas nda in i ryggmrgen, det r jag sker p. Men allting fortstter virvla som fngat i en tromb i mitt arma huvud. Jackpott. Jag petade in en krona och ut rasar hgsta vinsten. Sent den kvllen skriver jag ut mina dikter en gng till, stoppar dem i ett A4-kuvert och skriver sedan nnu ett brev till Paul. Lmna inget skrivet efter dig, sger mamma igen i bakhuvudet, men jag lyssnar inte p henne. Nu har jag vl inget att vara rdd fr? Han blev ju glad, han sa ju det. Han lste brevet tta gnger, eller hur? Och frresten hade jag bara tnkt skriva Hej, tack fr att du ringde, hr r dikterna. Men nr jag r frdig, ser brevet ut s hr: Nr du hade ringt var jag s vanvettigt glad och galen att jag mste ut och g fort och lnge tills blodet dunkade i fingertopparna. Dessutom kramade jag ett trd och skrmde en tant. S om du ringer och sger att du har lst det hr brevet tta gnger ocks, s fr du st fr konsekvenserna ...! Vem r du egentligen, Paul Robert Axelsson? Elin
66

Jag vet att han heter Paul Robert. Det har Tessa berttat fr mnga r sedan. Frst tnker jag stoppa kuvertet i Axelssons brevlda, men s tnker jag att Monika kanske i alla fall skulle undra om det kom allt fr mycket privat post utan avsndare till Paul, s mitt i natten gr jag nda bort till snickeriet och stoppar in kuvertet genom brevldeppningen i drren. Sedan formar jag hnderna till ett cyklopga och frsker se in i den mrka verkstaden. Svaga konturer av en byr, och lngre bak ngot hgre, en bokhylla kanske. Tessa sger att minst hlften av mblerna r Pauls egna. Att han inte kan lta bli att kpa alla gamla renoveringsobjekt han ser. Sedan lagar han, putsar, limmar, slipar och mlar och sedan str mblerna dr i snickeriet till ingen nytta. Ibland ger han i alla fall bort ngot. Det stora kldskpet i sovrummet har mamma och pappa ftt av Paul. Innanfr snickeriets glasdrr skimrar kuvertet vitt i mrkret. Golvet syns inte, bara kuvertet som en fritt flytande rektangel dr nedanfr mig. Jag strcker p ryggen och drar in andan. Nattluften r klar och stryker mig svalt ver hals och ansikte p min vg hemt. Nr jag smyger genom hallen kommer Peter ut ur sitt rum i bara kalsongerna. Det svarta hret hnger ner i gonen. - Vad i helskota har du fr dig? viskar han. - Njuter av nattluften, viskar jag tillbaka, dricker den som silkeslent vin, kysser stjrnorna i mrkrets famn ... - Det r minusgrader, sger Peter. Du r fan inte klok.
67

Jag gr in p mitt rum och klr av mig. Nr jag ftt p mig nattlinnet gr jag tillbaka ut i hallen och sticker in huvudet i Peters rum. Det r mrkt dr inne. Bara gatlyktan utanfr lyser grnaktigt i springorna lngs rullgardinen. - Sover du? - Nej. - Kan du inte komma och sjunga fr mig? Det blir tyst ngra sekunder. S hr jag prasslet av sngklder nr Peter kliver upp. Han fljer mig in p mitt rum och vntar medan jag kryper ner i sngen. Sedan stter han sig p min sngkant, lgger en hand p min arm och sjunger. Tussilulla mammas barn, mamma sitter och nystar garn. Pappa gr p lngabro, kper t Elin gulleskor. Gulleskor med spnnen, Elin sover s lnge. Det enda vi r riktigt skra p i livet, Peter och jag, r att vi ska ge vra eventuella barn tvstaviga namn, s att Toruns vaggvisa fr leva vidare.

68

Jag ngrar mig inte. Jag sover visserligen oroligt medan hjrnan fortstter spinna runt, runt som trdrullen p en symaskin, men jag ngrar mig inte. Och jag r helt sker p att han ska ringa mig nsta dag p jobbet. Kanske redan p frmiddagen. Jag strlar mot kunderna medan jag vntar och r minst lika effektiv som Irene nr jag fyller p smgodis, staplar chokladkakor och str i. Jag tar mig till och med fr att tmma skyltfnstret, torka rent och lgga upp nya godsaker i nnu mer lockande, frgglada sammansttningar. Jag spnner upp en lina och hnger upp en palissad av kppar och vindsnurror fyllda med smaklsa men vackra sockerpiller, och framfr dem bygger jag en mobil av dinglande polkagrisar.Var femte minut tittar jag p klockan. Kanske hade han mycket att gra p morgonen och hann inte ppna posten, kanske vill han prata i lugn och ro och vntar tills han kan stnga fr lunch, kanske ... Klockan 13.00 far drren upp med ett beskftigt pinglande och Irene kommer in ikldd en gul regncape. - Regnar det? sger jag dumt, samtidigt som jag
69

med en blick ut genom fnstret konstaterar att det formligen vrker ner. - Om! sger Irene. Du kan lna capen nr du gr. - Jag tror inte jag gr nnstans, sger jag. Jag r inte hungrig. Irene ser frvnat p mig. Jag har nog inte missat lunchen en enda gng sedan jag brjade i godisaffren. Lukten av stsaker som hela tiden trycker sig mot ens sinnen i affren fr mig alltid att lngta efter riktig mat. Men idag r jag verkligen inte srskilt hungrig, och jag vill absolut vara p plats nr telefonen ringer. Jag vntar. Jag vntar med ett kittlande, entonigt mummel i kroppen. Jag vntar med Paul s nra att jag tycker att jag kan knna doften av hans hud. Det r bara en hake med alltsammans. Han ringer inte. Hela eftermiddagen gr sin vg, minut fr minut, och han ringer inte. Frst hittar jag p den ena frklaringen efter den andra, men till slut kryper sig insikten nd p mig. Han mste ha lst brevet nu. Han mste ha lst brevet, och han mste ha haft ngon lugn stund i snickeriet, men han ringer inte. Kanske vill han bara tnka ver saker och ting. ven om han spontant blev glad ver min uttalade vnskap i det dr frsta brevet, s hade han kanske inte riktigt rknat med hettan i det andra. Fr visst var det ganska vilt och hett, egentligen? Jag rekapitulerar ord fr ord av det andra brevet. Det gick fort att skriva, men jag minns formuleringarna alldeles tydligt. Kanske mste han fundera lite innan han ringer. Kanske r det s att
70

han ocks knner mycket mer n han borde gra, och s mste han tnka ver allt noga innan han hr av sig. Men han ringer inte nsta dag heller. Och inte nsta. D r det frresten lrdag och snickeriet r stngt och Paul r hemma hos sin familj p Sparvhksvgen medan jag ler anstrngt mot kunderna i Godisboden. Natten till sndagen r det som om en pollett pltsligt faller ner i mitt blockerade system och fr det att fungera igen. Vad i Herrans namn r det jag hller p med, egentligen? Jag mste vara sjuk! Ngot har totalt slagit slint uppe i kontoret. verhettning i datorn. Skringarna mste ha exploderat. Jag stter mig upp i sngen och tnder ljuset. Klockan r halv tre. Han var fr farao gift redan nr jag fddes! Det r ju ckligt. Det borde vara ckligt. Enda trovrdiga frklaringen till att han inte har hrt av sig r att han tycker att jag r s pinsam att han inte vet vad han ska sga. Antagligen blev han glad ver det frsta brevet, bara fr att han inte i sin vildaste fantasi kunde frestlla sig vad som skulle flja. Trarna brnner i gonen och jag biter mig hrt, hrt i handen fr att kanalisera smrtan, f den att rinna t ett begripligt hll. Jag som inbillade mig att jag visste vad han knde. Vad vet jag om vad en gift man med vuxna barn tnker eller knner? Mtte han tminstone ha tagit alltsammans med ett verseende leende. Mtte han ha kastat bort breven p skert avstnd frn sin familj, och fr min skull, fr det samarbete vi nd hade p kursen, inte bertta ngot fr Monika eller Tessa!
71

Jag kryper ihop till en boll p sngen och nskar att jag kunde frsvinna int, lngt in i mig sjlv och aldrig behva se ngon i gonen igen. Men somnar gr jag inte. Lnge, lnge ligger jag dr, men det r som om jag alldeles har glmt hur man gr nr man sover. nd r jag inte srskilt trtt lngre. Bara underligt yr. Nr sndagsmorgonen slutligen krlar in ver vrlden ligger jag kvar mellan lakanen i flera timmar till, s att alla ska tro att jag tar mig en riktig sovmorgon. Jag orkar inte mta dem. Det knns som om det skulle synas p mig vad jag gjort. Som om sneron och en struthatt vuxit ut ur mitt huvud under natten. Halv tolv knackar mamma p drren. Nr jag inte svarar, ppnar hon och kliver in. - Elin? Vakna nu! Solen skiner utanfr och Monika ringde fr en kvart sedan och bjd ver oss p lunch. Det var vl gulligt av henne? Jag knner hur jag stelnar i hela kroppen dr jag ligger under tcket. - Inte jag, sger jag med en egendomligt obekant rst. Jag mr inte bra. Mamma tvekar en stund. Sedan hr jag hur hon drar efter andan. - Hon skulle gra kttfrspaj och grekisk sallad. Det gillar ju du! Och tnk vad Tessa blir besviken om du inte kommer! - Jag trffar ju Tessa nstan varenda dag. Jag vnder mig om och kisar mot mamma. Hon har bl byxor, trjan hon stickade frra ret och en ljusgrn papiljott p var sida om pannan. Det mste snart
72

vara antikvrde p mammas papiljotter. - Det knns som om huvudet ska g i bitar, sger jag ynkligt. Och s har jag ont i magen. Faktum r att jag inte ljuger. Infr tanken p att sitta i Axelssons kk tillsammans med vra glammande familjer mr jag fysiskt riktigt dligt. - Lilla gumman, sger mamma p sitt mammigaste vis. Du fr vl stanna hemma d. Vi gr om en halvtimma. Ring p en gng om du blir smre! Jag nickar. Mamma stnger drren frsiktigt efter sig och jag drar tcket ver huvudet och lipar som en barnunge i mrkret.

73

Paul. Du trngde ut allting annat i periferin med en kraft jag inte frstr. Hur kan vrldens centrum frskjutas s totalt, s fort?

74

S skriver jag det tredje brevet. Jag mste ju. S hr kan det inte f vara. Allts: Hej ... Nu har verkligheten rest sina gr murar omkring mig, och jag ser hur ljlig jag r. Jag ber om urskt fr det dr brevet. Inte fr att det inte var sant, men fr att sanningen inte r till fr att delas med andra. Man r alltid ensam. Jag hoppas att du kan sudda ut alltihop ur minnet och i alla fall vara min vn. En outhrdligt attraktiv vn, visserligen, men nd. Lev omsorgsfullt, Elin

75

Irene har varit nere hos Istwan och hmtat tv portioner lasagne.Vi sitter p varsin sida om det vita trbordet i fikarummet och ter. Affren r tom. Det r inte s kallt lngre, men det har regnat smspik hela morgonen och bara en nrmast sjukligt godissugen mnniska skulle ge sig ut fr att handla sega rttor eller salta fiskar i det hr vdret. Irene har satt upp det blonda hret i en liten, lockig tofs i nacken och hon ter med gaffeln i ett stadigt grepp i hgerhanden. - Det vore ju ovanligt korkat av honom att slja, sger hon, nu nr det ntligen brjar g bra! Mikael Granberg som ger Godisboden har allt oftare pratat om att gra sig av med butiken. Jag har inte funderat s mycket p det. Han syns just aldrig till i alla fall, s vem som r gare verkar inte srskilt viktigt. - Det spelar vl ingen roll fr oss, sger jag ointresserat. Han har ju sagt att vi fr jobba kvar i vilket fall som. Att det ska st i kontraktet. - Jag litar inte p det dr. Jag har bara just brjat undra om jag inte borde oroa mig lite jag ocks, nr en telefonsignal krasar snder alla tankar och fr bde mig och Irene att hoppa hgt. Jag lyfter luren.
76

- Godisboden. - Hej, sger Paul. Hans rst rasar ner genom min kropp och detonerar som en bomb i mellangrdet. Irene ser nyfiket p mig. Jag undviker hennes blick och anstrnger mig allt vad jag kan fr att se normal och likgiltig ut i ansiktet. - Nmen hej, sger jag, r det du? - Du r inte ensam, va? Hjrtat slr s hrt att jag fr svrt att andas. - Nej. - Elin, jag ... Han avbryter sig och jag fr inte fram ett ord, s det blir tyst p linjen i flera sekunder. Luren sitter som i ett skruvstd i min hand. - Vi mste trffas och prata, sger han s. Jag r inte oberrd, jag heller. Jag kan fortfarande inte sga ngot.Varje uns kraft i mig gr t till att sitta rakt upp p stolen och hlla luren intill rat. Fingrarna brjar vrka. - r du kvar? frgar han till slut. - Ja, kraxar jag. - Du kan vl titta in till mig p lunchen i morgon? Vi mste prata om det hr p nt stt. - Mm, sger jag. ter blir linjen full av tystnad. - Okej, sger Paul.Vi ses d. - Ja. - Hejd. - Hej. Det r Irenes forskande gon som fr mig att ta mig
77

samman och gra en kraftanstrngning fr att lgga p luren igen, men jag skakar s det skramlar till i telefonen innan luren hamnar p plats i klykan. Hjrtat frsker stnga snder brstkorgen inifrn. Om alltsammans har varit en sjuk drm hittills s r det allvar nu. Allvar, allvar, allvar. - Vem var det? frgar Irene otligt. Frgan irriterar mig. Hon och jag har aldrig berttat intimare saker fr varandra. - En kompis, sger jag, och genom att sedan hiva in en stor kluns lasagne i munnen och tugga intensivt frsker jag visa att det r allt jag tnker sga om det. Men det gr inte att svlja. Frst p tredje frsket fr jag musklerna i svalget att samarbeta, och strax drefter knner jag hur tuggan vnder i matstrupen och ger sig av tillbaka mot munnen. Snabbt far jag upp frn bordet och in p toaletten, dr jag faller p kn vid toalettstolen och krks. Irene skyndar efter mig. - Men Elin! Vad r det med dig? Vad ska jag svara? Att jag r frlskad? Spyr man av det? Det r frst nu det faller mig in. Att jag faktiskt r frlskad. Att det inte hjlper att Paul r den mest opassande personen i vrlden att bli frlskad i. Jag lutar ryggen mot det svartvita kaklet p toavggen och blundar. Det brnner surt i halsen.Tack och lov pinglar klockan ute i affren och fr Irenes pliktknsla att vakna och driva ivg henne samtidigt som kundleendet faller p plats i det nyss s bekymrade ansiktet.
78

Nr hon kommer tillbaka sitter jag redan p min stol igen och stirrar p aluminiumformen med lasagne. Irene stannar i drren. - Hur knns det? Jag anstrnger mig fr att lta pigg. - Bttre. - Om du vill ta ledigt i eftermiddag s r det okej ... Jag sger inget. Jag ser p henne en stund. Sedan nickar jag. Att g hem och tnka lite, det r precis vad jag behver.

79

En timma senare ligger jag p min sng med blicken riktad upp mot de vita plattorna i taket. Egentligen tnker jag inte. Minnesbilderna bara passerar genom huvudet, utan att jag frsker styra eller hejda dem. Paul har en stickad, grgrn trja och kakibyxorna. Jackan ligger i bakstet och hans hand drar t handbromsen i carporten utanfr villan. - P nt stt inbillar man sig vl att man har nt att sga, sger han. Nt som kan vara till nytta fr nn annan. Jag skakar p huvudet. - Jag skriver bara fr mig sjlv. I alla fall var det s frut. Jag visade bara Peter ibland. Paul ler hastigt. - Det mrks. Jag menar, dina texter har en mrklig energi, som om det fanns nn sorts motor som drev dom framt. Eller ett hjrta, snarare. Inte mekaniskt, utan levande. Jag slickar i mig hans ord. De smakar hallon och honung och ngot mer, ngot kittlande. - Om jag hade kunnat skriva s nr jag var nitton, lgger han till, s hade jag gett mig attan p att bli yrkesfrfattare.
80

- Hur skrev du nr du var nitton, d? - Som Jessika ungefr, tror jag! S ngot har jag vl utvecklats? Jag drar p munnen. - Ja, i s fall s. Paul skrattar. Jag har alltid tyckt om det dr skrattet. Ibland p somrarna kom det pltsligt farande frn andra sidan hcken och gjorde frgerna klarare och varmare ocks p vr sida. Men d var han nnu bara Tessas pappa. Nu r han Paul. Grgrna gon och en allvarlig, nstan trevande rst i telefon. Jag r inte oberrd, jag heller. Vi mste prata om det hr p nt stt. Jag vrider och vnder p hans ord. De r skrivna p lsa lappar inuti mig och jag tittar p dem, fram och bak, sorterar dem, bygger meningar. Fast jag bara ftt dem per telefon vet jag hur hans mun sg ut nr han sa dem. Jag mste ha sett mycket p honom, fr jag vet precis hur hans lppar rr sig nr han talar. Hur leendet brjar i gonen innan det sprider sig till resten av ansiktet, och hur handen far i en hastig gest ver hret nr han inte riktigt vet vad han ska sga. Hrfstet har brjat krypa uppt lite grann och mitt uppe p hjssan r det ljust sandfrgade hret ganska tunt. Men hans gon r unga och nyfikna och han r lng och smrt och rr sig mjukt. Fast i ett mycket stillsammare tempo n Monika och Tessa. Mera som jag.
81

Vi mste prata om det hr p nt stt. Jag ser honom framfr mig nr han sger det och jag snuddar ltt vid hans lppar. En dov ton vibrerar djupt inne i min kropp. Det mste vara sjukt att knna s hr infr en tjugofem r ldre man. Men jag gr det i alla fall. Frnuftet sger att han r tjugofem r ldre. Ingenting annat sger det. Inte mina gon som ser p honom. Inte ronen som fngar hans ord. I morgon! Prata, tnker jag medan jag strax drp river igenom min garderob. Trffas och prata. En svart trja och jeans? Barnsligt, kanske. Ngot vuxet. Den svarta trjan och en kjol? Jag drar ut plaggen, slnger dem p min sng och krnger av mig jeansen och den vinrda trjan jag har p mig. Min hud blir fuktig av svett. Det r som om nervositeten pressade ltt mot krtlarna p insidan. Inte s att det rinner. Bara som en imma. Kjolen trycker till om hfterna. Jag mste ha gtt upp i vikt. Fast egentligen sitter den bttre nu. Men trjan. Jag vrider och vnder mig framfr vggspegeln. Behver inte brsten lyftas lite? Behn r urtvttad och vrdels. Tessa har push-up. Men hon har mindre byst n jag. B-kupor, bara. Jag mste kpa D. Dessutom har jag smal brstkorg. Storlek 75D str nstan inte att uppbringa i affrerna, s urvalet blir begrnsat. Varfr grs det inte push-up fr folk som har ngot att pusha? Och de dr som stuvar brsten fulla med silikon, var kper de sina behar? I mammas syrum drar jag fram maskinen, matar den
82

med svart trd och syr in behn lite, s att jag kan spnna t axelbanden utan att riskera att brsten smiter fram under kanten. Sedan vrider jag mig p nytt framfr spegeln. Bttre. Vad hller jag p med? Trffas och prata, sa han! Men inte oberrd sa han ocks. Kanske rr hans tanke lite vid mig, kanske stryker den som en fjrilsvinge ver min kropp, nstan skamset men nd med en ltt kittling. Jag r inte klok. Tessa skulle d p flcken om hon visste. Men nd. Jag lgger klderna ver ryggen p min skrivbordsstol och kryper ner i sngen fast klockan bara r fyra p eftermiddagen.

83

Elin? Jag mste ha somnat, fr Peters rst kommer lngt bortifrn och nr jag vnder mig om och ser p honom r rummet hljt i mrker och Peter upplyst bakifrn av lampan i hallen. - Mamma sa att du mr dligt igen. - Va? Mm ... Fast det r bttre nu.Vad r klockan? Han vnder sig om ett gonblick och ser p vggklockan ovanfr kksdrren. - Kvart ver nio. - r inte du p dansen? - Jag strckte en muskel i vaden. Och s har jag ont i ryggen. Och s undrar jag vad det r med dig. - Det var nog bara Istwans lasagne. - Bl. Att ni fortstter kpa kk p det dr stllet! - Det r s nra. Jag tnder min snglampa. Peter stnger drren och stter sig p min sngkant. - Jag tnker flytta hemifrn, sger han. - Nu igen? - Det hr gngen r det allvar. - Mm. - Du tror mig inte. Jag ler lite.
84

- Nej. Han lgger sig ner p rygg vid min sida. - Hur ska jag nnsin kunna tro p mig om inte du gr det? Jag gspar. - Jag ska frska, sger jag. I morgon. Orden i morgon skickar en nervs stt genom mig och jag lgger armarna om mig sjlv som om jag behvde vrmas lite. - Elin? sger Peter. - Ja? Han gr en liten paus. - Vad r det? frgar han sedan. - En kille. En man. - Jag visste det.Vem d? Jag vrider p huvudet och ser p honom. I profil ser hans gon ut som tckta av glas. - Peter? - Ja? - Frga inte mer. Han tycks fundera ngra gonblick. - Jag vet inte vad som r mest srande, sger han sedan. Att han finns, eller att du inte vill bertta om honom. Jag ler lite. - Du menar inte att du r sotis? - Puh! fnyser Peter. Min hand rr ltt vid hans handled. - Ska jag sjunga fr dig? frgar jag. - Nej, sger Peter. Inte nu.

85

De frsta timmarna p jobbet passerar ondligt lngsamt. Med en spnd overklighetsknsla gr jag hit och dit i affren, plockar fram varor, talar med kunder och tar betalt utan att riktigt veta vad jag hller p med. D och d mste jag dubbelkolla vggklockan med mitt armbandsur, fr att frvissa mig om att den inte har stannat. Sedan, vid elvatiden, brjar den pltsligt snurra i ett fruktansvrt tempo. Lunchen nrmar sig med jttekliv. Jag rusar ut p toaletten tre gnger och skljer av mig under armarna, snyggar till sminket och frsker trycka upp lite volym i hret och pltsligt str jag bara dr, en meter frn drren till Axelssons snickeri och det knns som om jag inte riktigt r p plats i mig, som om jag gmt mig ngonstans fr skerhets skull. Lederna r stela och frmmande och drrens metallhandtag kyler ltt i handen nr jag trycker ner det och tar ett par steg in i verkstaden. Kanske ser jag fr uppkldd ut. Vanligtvis r jag ju helt omlad p jobbet. Hade inte Irene tittat lite konstigt p mig nr hon dk upp? Mer hinner jag inte tnka frrn Paul kommer ut frn kontoret. Han ser p mig ngra sekunder som om han inte riktigt vet vad han ska ta sig till med mig.
86

- Jag undrade just, sger han sedan. - Vad? - Om du skulle komma. - Det r klart. - Jag vet inte det. Det blir tyst ett slag, sedan gr han en gest. - Kom in och sl dig ner en stund. Jag gr in p kontoret men stter mig inte. Min blick vandrar lngs de gamla fula medaljongtapeterna, ner lngs bokhyllorna av ek och det knns som om jag r med i en film. Jag ser p Paul. Han har en rutig skjorta och jeans. Skjortan r uppknppt i halsen och huden r ovntat brun fr rstiden. - Jag fattar ingenting, sger jag. Ett leende drar ltt som ett vindstrk ver hans ansikte. gonen r intensiva, men jag vet inte riktigt vad de sger. Han ser ut som nr jag lst upp en bra dikt, en dikt som ntt fram. - Knslorna r ju inte nya under solen precis, sger han. Fast jag mste erknna att jag r bde frvnad och ganska omtumlad ... Kinderna hettar till. Kan han inte gra ngot? Hlla om mig lite, eller s? Han vet ju. Han har ju allting klart fr sig. Som om min tanke snuddat vid honom tar han ett steg mot mig, strcker fram en hand och stryker mig ltt ver armen. - Vad vill du? frgar han. - Jag ... vet inte. Det r sant. Pltsligt vet jag absolut ingenting.
87

Huvudet r som ett urblst gg. Vackert mlat utanp och ekande tomt inuti. Paul rr sig bort frn mig. Han hller upp kaffe i tv muggar. Pltsligt skrattar han till lite. - Det dr du skrev, sger han, att om jag lste nsta brev ocks tta gnger, eller hur det var ... tta gnger ... Det hade jag klarat av vid lunchtid! Han ger mig en hastig blick. - rligt talat knns det faktiskt ganska fnigt. Med ens hittar jag fram ur mitt gmstlle och fyller ut mig sjlv igen. Jag r hr, just nu, varenda liten bit av mig r p plats, och han som just stller tillbaka kaffekannan i bryggaren r Paul, som jag har bott granne med i hela mitt liv. Hur kan jag ha missat honom s lnge? - Jag trodde att jag hade alla sna hr galenskaper tryggt bakom mig nu, sger han. Och s kommer du. - Jag har varit hr hela tiden, sger jag leende. - Desto vrre. Paul rcker mig en mugg med kaffe. Doften stiger kittlande genom mina nsborrar och sinnesintrycken r s tydliga och skarpa att jag inte kan hantera dem alla p en gng utan mste ta in dem ett och ett. Pauls lite obeslutsamma hllning, kaffedoften, kjolens ltta tryck ver hfterna och tapeternas grna medaljonger. - Vad vill du d? frgar jag. Han ser p mig. - Jag vet inte heller. Eller jo, det vet jag ju, men ... Benen knns underliga, som om de skulle brja sklva under mig nr som helst, och jag stter mig ltt p
88

kanten av det stora, bruna skrivbordet. Paul stller ifrn sig sin mugg och kommer fram till mig. Hans hnder rr sig upp lngs mina armar, ver axlarna, mjukt lngs halsen och kinderna. Lite frvirrat och frundrat tnker jag ovntade saker, som att han r lngre n jag trodde, s vuxen och frdig i konturerna p ngot stt. En man. Sedan tnker jag inte mer. Inte en enda tanke finns kvar nr jag vnder upp ansiktet och mter hans mun, bara smaken p tungan, kittlande vta, doften av hud och alla dessa osynliga knselsprt som styvnar i riktning mot hans kropp. Jag trevar ver honom, hpet, hett, undrande och hans armar sluter sig om mig, hller mig fast i vrmen och lusten ngra sekunder. - Elin ... Elin, fr Guds skull! Han slpper mig och backar undan, drar efter andan. - Vad hller jag p med? sger han. Vad i Herrans namn tror jag att jag gr egentligen?! Runes dotter! Medan Paul upprrt rr sig hit och dit i rummet str jag stilla och knner pulsen sl i underlivet, trjan tydlig mot huden och lpparna blodfyllda och ltt srade. En ilning av rdsla och frvning. Paul stannar upp och ser p mig. - r du okej? Jag nickar, fast jag inte riktigt vet om det r sant. Hur d okej? Kan jag ngonsin bli det mer? Eller ocks r det just vad jag r. Mer n ngon gng frut, i s fall. - Jag menade faktiskt vad jag sa, sger han hastigt. Att vi mste trffas och prata om det hr! Jag hade inte
89

alls tnkt ... Eller tnkt har jag frsts, fantiserat lite, det r klart, efter dina brev, men jag hade faktiskt inga avsikter att verkligen ... Elin, frstr du hur smickrande det r nr en mer n tjugo r yngre kvinna ... Uppriktigt sagt s begriper jag det inte. Fattar inte. Jag har inte alls tnkt p det s. Det r kanske naivt, men likvl sant. Det r ju jag som r smickrad, alldeles otroligt smickrad och hpen och ... uppfylld. Paul gr ytterligare ett par vndor ver golvet. Med blicken fljer jag hans kropp. Lindar tunna sinnestrdar kring den. - Jag mste tnka lite, sger han. Det hr r s vansinnigt. Just nu knner jag bara lust att bryta upp frn allting och dra ivg med dig nnstans. Det sjunger till som av en spnd strng i mellangrdet och jag stirrar p honom. S lngt har jag definitivt inte tnkt. Pltsligt ser jag hela situationen med alla inblandade framfr mig, och jag inser med ens att jag nog egentligen inte har tnkt alls. Inte framt. - D-du r inte klok, stammar jag. Du skulle ngra dig alldeles hemskt och tnk p Tessa och ... Vi ser p varandra ngra sekunder. Sedan kommer han fram till mig och kysser mig ltt p munnen med slutna lppar. - Jag tror att det r bst att du gr nu, sger han. Vi r visst lite vilsna bda tv. Jag nickar och lmnar snickeriet och Paul p svaga ben.

90

P jobbet r det alldeles som om ingenting hnt. Irene ser ut som vanligt, putsar och ler och babblar, och jag ringer in glassbestllningen. Utanfr skyltfnstret skiner solen. Vren r nog p gng p allvar nu. Det mrks p att ven folk som r ldre n tolv brjar kpa glasspinnar. Halv sex kommer Tessa. Hon har kpt nya stretchjeans och tv tunna, urringade bomullstrjor som hon stolt packar upp p disken. Ofrivilligt drar jag med handen ver munnen, som om hon skulle kunna se Pauls avtryck p mina lppar. Och p stt och vis gr hon det, fr hon kisar granskande mot mig och sger: - Vad snygg du r idag! Du har varit s blek ett tag! Jag gr in p toaletten och ser mig i spegeln. gonen r glansiga och munnen rdare n vanligt. Ja, kanske. Fast man skulle lika grna kunna tro att jag har feber. Tessa kommer efter. Hon stryker undan en hrlnk frn min axel med en suck. - Du borde gra nt t hret, sger hon. r det inte trkigt att bara ha det hngande s dr? Jag ser p hennes svarta spret. - Du har ju fixat till dig s det rcker t oss bda. - h!
91

Hon tar ett tag om min kalufs och hller upp den kring mitt ansikte. - Om du klippte av det s hr, i page, s skulle det ju lyfta sig lite kring huvudet. S det mrks att du har lite sjlvfall! Jag vrider p huvudet fr att sga ngot, och pltsligt knner jag doften av Paul. Hela mitt hr r fullt av hans doft och insikten om vad som faktiskt har hnt slr ner i mig s att jag vacklar till och nstan frlorar balansen. Jag drar mig hastigt undan frn Tessas hnder. - Sluta nu, sger jag. Det r bra som det r. Tessa rycker frnrmat p axlarna. - Slipp d. Jag ler blidkande mot henne. - Hur gr det med Arvid? Ansiktsuttrycket byts p en sekund frn frtrytelse till entusiasm. - Vi t lunch ihop idag! Ja, inte bara vi, ngra andra ocks, men i alla fall. Han pratade mest med mig! Hon lmnar toaletten, stter sig vid bordet och plockar en sockerbit ur sklen. - Du? sger hon medan hon frsiktigt vter sockerbiten med tungspetsen. Nr du var ihop med Jonas sa du att han hade sagt att han blir nervs om tjejer r fr pstridiga. Tror du att det r vanligt? Att killar r sna, menar jag? Jag vet inte hur jag ska f Arvid att fatta nt, utan att verka liksom ... ja du vet, fr angelgen. Jag stter mig mitt emot henne och fljer tungans ltta dans ver sockerbiten. - Skriv ett hett brev, sger jag.
92

Tessas gon blir runda. - Ett krleksbrev?! Han skulle garva ihjl sig! - Du fr ju inte skriva tntigt. Framtnderna skrapar av det yttersta, porsa sockerlagret med ett ltt krasande och Tessa sluter njutningslystet munnen om kornen medan hon vrider och vnder sockerbiten mellan fingertopparna fr att leta efter nsta lmpliga angreppspunkt. En gng stal vi nstan ett halvt sockerpaket ur Monikas skafferi. Vi hllde bitarna i en fryspse, knt till den ordentligt och grvde ner den bakom Salikon. Salikon var den stora busken med nyponrosor som vi dpt efter rosenbusken i Allrakraste syster. Busken lever n, lngst ner i Axelssons trdgrd. Fast ingen kallar den vl fr Salikon lngre. Jag minns inte att vi ngonsin grvde upp sockerbitarna. Men det kan ju hnda att Tessa var dr och rotade ibland, petade fram en bit och tog den under behandling p sitt eget speciella stt. - Menar du att du brukar skriva krleksbrev? frgar hon pltsligt och jag knner hur blodet skjuter upp i kinderna. - N, men ... jag lste om en tjej som skrev ett brev till en kille ... - Det r inte nyttigt att lsa en massa bcker. Saker r aldrig s dr i verkligheten i alla fall. Det kunde jag ju inte hlla med om, men den hr gngen aktade jag mig fr att ppna munnen. Irene sticker in huvudet i fikarummet och ser anklagande p mig.
93

- Har du redan slutat fr idag, du? Vi har fullt med folk hr ute. Jag far upp frn stolen. - Frlt! Jag hrde inte att det pinglade. - Drren str ppen, pminner Irene. Det r vr.

94

Lycklig. Ja. Konstigt, va? Jag r faktiskt nstan sprallig av gldje, fast det ju egentligen blev ganska mrkligt, fast allt kom av sig och tog slut p ett snopet och nrmast genant vis. Men de dr gonblicken i hans famn, just nr han slt armarna omkring mig och hans mun blev hungrig, just nr jag knde min lust st mot hans, gr mig flygfrdig av rundblanka lyckobubblor. Mamma str vid kksbnken och putsar silver nr jag kommer hem. S vitt jag vet anvnder vi aldrig det dr silvret, men putsas ska det. Och helst stende. Jag kramar henne bakifrn. - Du r som Misan! sger jag. - Vilken misa? frgar mamma. Hon lter hpet glad p rsten. Det r s ltt att gra henne glad. En kram, bara.Varfr kramar jag henne s sllan? - Kommer du inte ihg Misan? sger jag med ltsad anklagelse i rsten. Det dr olyckliga hembitrdet hos Mumintrollen? Hon som hade en hund som hette Ynk! - Javisstja.Vad var det nu med henne? - Du r som hon. Hon skulle ocks ha sttt i en
95

trttsam stllning och putsat, istllet fr att sitta bekvmt vid bordet! Mamma ler. - Toka! Jag r van att st. - Vanor ska man gra slarvsylta av. Jag tar en bunt skedar, fuktar en trasa med Hxans silverputs och stter mig vid bordet och brjar gno p den frsta skeden. Inte visste jag att det var s roligt att putsa silver. Jag gnider sked efter sked lnge och noga tills bladen glnser och speglar hela kket omkring mig. Mamma ser p mig en stund. Hon tycks alldeles komma av sig. Sedan tar hon pltsligt resten av silvret, stter sig mitt emot mig och brjar rengra de hgbenta ggkopparna med flygande gss p. De r mina. Min gudmor kpte dem till mig i dopgva. Mammas tankar tycks g t samma hll. - Det var fullmne nr du fddes, sger hon. - Jas? - Mormor sa alltid att barn som fds vid fullmne blir vilda och impulsiva. S jag har alltid frundrat mig ver att du r s lugn. Peter r ju mycket mer som ett fullmnebarn, i s fall. - Hur var mnen nr Peter fddes d? - Det minns jag inte. Men inte full, i alla fall. Hon avbryter putsandet och ser p mig. - Han borde ju egentligen flytta hemifrn. Det r ju hemskt att han ska bo hemma nr han r 22 r! Jag tittar frvnat tillbaka p henne. Hur mnga gnger har inte Peter ndrat sina flyttplaner fr hennes skull?
96

- Inte s att jag vill bli av med honom! sger hon snabbt. Absolut inte. Men det r inte sunt. Man behver sitt eget liv. Du ocks, snart. Hon lutar sig tillbaka p stolen och granskar ggkoppen hon varit i frd med att putsa. - Jag och Rune klarar oss alltid. Jag vet inte vad jag ska sga. Egentligen har vi inte pratat om det hr frut. Inte s hr konkret. Fr frsta gngen ngonsin slr det mig att vi kanske har haft helt fel, Peter och jag. I sjlva verket kanske hon vntar. P en annan tid. - Tror du att pappa och du skulle ... bli annorlunda? frgar jag trevande. Upptcka varann p nytt, eller s? Mamma ser p mig. Jag tnker att de gr hrstrna har blivit fler. De har sprngt sig in verallt i det tjocka, frut s mrka hret. Med ens kommer jag ihg att hon r rsbarn med Paul. D vet jag ju ocks hur gammal han r. Fyrtiofyra i r. Mamma verkar egentligen ldre. Man skulle ltt ta henne fr femtio. Fast kanske mer p grund av hennes upptrdande n utseendet. - Jag vet inte om vi nnsin har upptckt varann, sger hon s. Allt bara blev som det blev, p nt stt. Jag blir stum igen. Hr frsker man bara vara lite vnlig, och s vnder hon pltsligt ut och in p sig och sger allt mjligt som man inte alls r sker p att man vill hra. Och pltsligt finns Pauls dikter i mitt huvud igen, den stelnade pjsen innanfr ytterdrren.Varfr finns det alltid
97

en massa smrja under ytan? Mste det vara s? Och vad finns det i s fall fr gegga hemma hos Paul och Monika? Egentligen vet jag inte alls hur deras ktenskap ser ut. P ngot stt har jag bara sett dem som en diffus samling vuxna, fastfrusna i en tillvaro dr vi andra kan vxa och frndras. De r lyckliga, sa Tessa ju. Varfr trycker en lyckligt gift man sin grannes dotters kropp mot sin? Nn att skoja med, kramas och retas. Tessas ord om Paul och Monika. Brukar Torun och Rune skoja och kramas? Jag kan inte minnas ngot skojande och kramande. Kanske r Paul och Monika lyckliga. Jag lgger ifrn mig skedarna och reser mig upp. - Jag tnker lgga mig tidigt. Mamma ser efter mig. - Kul att du har piggnat till lite i alla fall, sger hon. Jag nickar och gr in p mitt rum.

98

Natt. I drmmen r jag i Pauls famn, min tunga i hans mun. Jag smeker hans axlar och hans andhmtning r tydlig och het och jag trycker mig hrt mot honom. Men pltsligt ser jag att Tessa str bredvid och ser p oss och jag vaknar med ett ryck. Det allra frsta gryningsljuset letar sig in i rummet, grtt och overkligt. Jag vnder mig p sidan, lter hret falla ner ver ansiktet och drar in den svaga aning som finns kvar av hans doft.

99

I flera dagar gr jag omkring i ngot slags rus. Ingenting spelar ngon som helst roll, annat n detta att han finns, att han visade lngtan efter mig, att han tog mig p allvar. Vetskapen r en seger, och segern r ett rum i vilket jag gr omkring som en romanfigur med hgburet huvud. Jag drmmer banala drmmar om hur vi ska g dr, p varsin sida om aroniahcken, och lngta efter varandra dag efter dag, mnad efter mnad, snrjda av vardagen och den omjliga krleken och trn. Med raka ryggar ska vi avst frn varandra, och bara d och d, nr familjerna umgs, ska vi drunkna en evighets sekund i varandras gon. Ja, det r komiskt och pinsamt, men s tnker jag. Sedan tar andra fantasier vid. Fantasier om heta krleksmten, stulna stunder medan andra r p jobbet. Men dagarna gr och ingenting tycks ha frndrats. Jag trffar inte Paul en enda gng. Ser honom bara d och d ett par sekunder p morgonen, nr han kliver i bilen och ger sig av mot snickeriet en stund innan jag gr till jobbet. Han kunde vl ringa ngon gng? Eller titta in till mig i aff ren? Eller tminstone kasta en blick mot vrt hus innan han ker p morgonen? Bara ett ynka tecken, en liten bekrftelse p att det
100

nd hnt ngot mellan oss, att han tminstone gnar mig en tanke ibland. Alldeles nyss pratade han ju om att bryta upp och dra ivg med mig ngonstans! Alldeles nyss funderade han p att ndra hela sitt liv fr min skull, och nu finns jag pltsligt inte mer. Talgoxarna och bofinkarna som frut sjng vrvisor nr jag gick till jobbet brjar istllet hnskratta t mig. - Vad trodde du egentligen, va? skrattar de. Trodde du att det betydde nt, det dr som hnde i snickeriet? Kta karlar sger vad som helst, vet du inte det? Ett litet frfluget misstag frn hans sida var vad det var! Ett litet hopp ver skaklarna, bara. S litet att det knappt rr vid hans samvete ens, nr han kryper ner i sngen hos Monika om kvllarna! Trodde du nt annat, dumma jnta? Gjorde du det? Ynklig r du! Ynklig, ljlig och patetisk! Inte ens kurskvllarna finns kvar att lngta efter. Om jag tminstone kunde f tillbaka de dr tv timmarna varje vecka! Leendet ver bnkarna, promenaden i korridoren, knslan av att flyta fram vid hans sida med lnga ltta steg mot kafet, smpratet och bilfrden hem, stunden av vnskap och samhrighet innan jag kliver ur och gr in till mig. Om tminstone det. Dessutom tappar jag bort Peter. Jag pratade nstan inte med honom medan jag gick omkring i min roman, och han har slutat frska n fram till mig. Men han ser p mig ibland. Med saknad, kanske. Som om jag fanns p andra sidan av en armerad och ljudisolerad glasruta, ungefr. Det gjorde jag kanske ocks. Och nr jag vaknar till verkar det vara fr sent. En dag upp101

tcker jag att det str en hel bunt hopfllda flyttldor i hans rum och nr han kommer hem p kvllen har han klippt av sig det lnga hret. Det som r kvar ser pltsligt mycket tjockare ut, yvigt och mrkt str det kring hans huvud. Men halsen r smal och brcklig. - En arbetskamrat har tipsat om en lgenhet i Gteborg, sger han nr jag frgar. Jag ker och kikar p den i helgen. - S det r allvar den hr gngen? Min rst r tjock och motspnstig och grten alldeles nra. Jag biter mig hrt i lppen. Peter ser p mig. - Jag borde ha flyttat fr lnge sen, sger han. Jag kan inte svara s jag nickar bara. Men samtidigt mste jag behrska en impuls att skrika och hlla fast honom. - Du sticker vl ocks rtt som det r, sger Peter. Nu nr du har honom, vem han nu r. Dags att skaffa sig ett liv. Det r ju egentligen ganska komiskt. Om jag inte vore s ledsen skulle jag skratta. - Jag ... har honom inte, sger jag bara. Och p det sttet som du menar fr jag honom aldrig. Peter r tyst ngra sekunder. Hans blick lmnar mig och kommer tillbaka. - Men i alla fall, sger han sedan.

102

Jag skulle vilja till Spanien, sger Tessa. Spanien eller Frankrike.Vore inte det kul? - Skert, sger jag. Hon har vntat p mig p jobbet som s mnga gnger frut, och alldeles strax r vi framme vid Sparvhksvgen 14. Jag ser redan p hll att Pauls bil str i carporten. Han r redan hemma. Tessa saktar in. Hon har ett silversmycke runt halsen och ett vitt linne med spetskant under den svarta skinnjackan. - Man kunde ju ska till universitetet i Madrid, sger hon. Vi kunde gra det bda tv. Vi kunde dela p en sn dr studentlgenhet och lra oss spanska. Vore inte det hftigt? Jag sneglar oroligt mot deras kksfnster. - Mm, sger jag. Fast just nu knner jag fr att g in och fixa en kopp te. Kommer du med? Tessa suckar. - Varfr r vi alltid hos dig nu fr tiden? Jag skulle ju spela den dr lten fr dig. Och s ska jag visa den dr tidningen dr det str om utbytesstudenter och snt! Jag rycker p axlarna, samtidigt som jag undviker hennes rannsakande blick.
103

- Jag knner inte fr det just nu, bara ... Tessa str tyst en stund. Sedan rttar hon till axelremmen p sin bruna vska och tar ett steg bort frn mig. - D har jag ingen lust jag heller, sger hon.Vi ses i morgon. S gr hon tvrs ver uppfarten mot drren. Jag vill hejda henne, men jag kan inte. Hur jag n tnker kan jag inte komma p en enda vettig frklaring att ge till henne. Ftterna r tunga och motstrviga nr jag lngsamt drar mig t andra hllet. Men jag hinner inte mer n g in genom drren och peta av mig skorna innan telefonen ringer. - Vad r det fr fel? frgar Tessa. Jag ser mig sjlv i hallspegeln dr jag str med luren mot rat. Runda, rda flckar sprider sig ver mina kinder. Jag r en annan, tnker jag. Jag r en annan person n den jag var. En person med andra tankar och annat humr. - Inget, sger jag. Jag knner mig lite nere, bara. - Det gr man ju inte utan orsak, sger Tessa. Frut berttade vi saker fr varandra. Nu sger du aldrig nnting om nnting. Det r bara jag som snackar. Kvinnan i spegeln ser tillbaka p mig. Det r bara en enda sak jag inte kan prata med Tessa om, tnker jag. Men det r ocks det enda jag har i huvudet. Ngot annat finns inte lngre. - Jag vet inte vad jag ska sga, sger jag och det r tminstone sant.
104

Det blir tyst i luren. En kompakt tystnad som gr ont. Kvinnan i spegeln r blank i gonen. Blank i gonen och rdflammig om kinderna och nsan. Vem skulle vilja ha en sdan? - Man kan vl f m lite pissigt ibland? sger jag, och rdslan och sorgen gr att min rst lter mer irriterad n jag avsett. - Visst, sger Tessa kort. - Vi kan vl hitta p nt i morgon efter jobbet? frsker jag. G och fika, eller nt? - Kanske, sger Tessa och nu r rsten ledsen. Jag avslutar samtalet. Och samtidigt som jag knner hur jag frlorar Tessa, hur min bsta vninna glider bortt utan att jag kan gra ngot t det, tnker jag p olika frgor jag skulle ha kunnat stlla till henne fr att f veta ngot om Paul. Ngot han gr eller sger dr hemma. Ngot som tyder p att han bryr sig. Verkar han orolig eller distr? Nedstmd? Glad? Fundersam? Kunde han inte tminstone ringa och frga hur jag mr? Bryr han sig inte ens s mycket? Hela dagarna r vntan. Jag stirrar och stirrar p telefonen i Godisbodens kombinerade fikarum och kontor. Allt jag gr i affren, alla kunder, alla varor och till och med Irene tycks cirkla som planeter kring den rda apparaten. Ibland ringer den faktiskt. Flera gnger om dagen ringer den. Men det r aldrig Pauls rst som mter mig nr jag svarar. Till slut str jag inte ut.
105

Jag kan inte bara g omkring i ett stort ingenting. Jag hller p att bli galen och undrar om det som hnt verkligen har hnt, eller om min hjrna har byggt ihop alltsammans frn brjan till slut. Jag mste gra ngot. Ringa till honom trs jag inte. Vill inte heller. Det skulle knnas som att krypa. Att tigga och be. Men ngot mste jag hitta p.

106

Det var alltid jag som gjorde ngot. Talgoxarna hade rtt, inte sant? Du tappade huvudet en smula dr inne i snickeriet, och sedan gick du hem och sg p din hustru och ditt liv och blev pltsligt rdd att mista det du hade. Ditt tigande var vrst av allt, vet du det? Allt du sa, ven det som gjorde mig frtvivlad, var bttre n tystnaden.

107

Mamma och pappa har dragit fram utemblerna ur boden och sitter p huk p altanen och stryker trolja p stolarna. Det r torsdagsmorgon och de har lovat sommartemperaturer till helgen. Jag betraktar mina frldrar en stund och kommer p hur ovanligt det r att se dem gra ngot tillsammans. - Om jag bara kan slja det nya systemet till Cranox ocks s kan vi kpa nya, sger pappa. Dom hr brjar se fr bedrvliga ut. Mamma vrider p stolen hon r i frd med att olja. - Det r vl inget strre fel p dom? - Bde Axelssons och Widergrens bytte sina trdgrdsmbler frra ret. - Aprop Axelssons, sger jag rdigt, var inte ni p lunch dr fr ett tag sen? Mamma och pappa ser upp samtidigt. De hade tydligen inte hrt mig komma. - Hos Paul och Monika? sger mamma. Jo ... - D r det vl lagom att bjuda hit dom till helgen d? - Tja, jo ... Hon ser lite undrande p mig, som om hon vntade sig en frklaring till denna ovntade umgngeslust. Jag rycker p axlarna.
108

- Jag var ju dlig den dr dan ... s jag har ju inte trffat dom p ett tag. - Nej ... visst, sger mamma.Vi kan ordna nt. - Med dom hr mblerna? sger pappa ovilligt. - Dom har ju suttit i dom dr stolarna hundratals gnger! sger jag. - Ja, det r just det, sger pappa. Han strcker p ryggen och ser p mamma. - Kp nt gott. En riktig kttbit, eller s. Inget salladstjafs som man fr av Monika. - Vi kan grilla, sger jag. Marinera kttet med vitlk och smaskigheter och grilla hr ute. - Och potatisgratng, sger mamma. - Med mycket grdde, lgger pappa till. Mamma ger honom en vnlig klapp p magen. Hon ser med ens glad ut. - Tycker du att du behver det? Pappa grymtar lite och doppar penseln i hinken med trolja. Jag ser p mamma. Varfr pltsligt s munter? Var det bara fr att pappa antydde att hon lagar bttre mat n Monika? Vet hon inte det nd? Jag ser bort ver hcken mot Axelssons villa. Dr r trdgrdsmblerna inte utplockade n. Huset r tomt. Jag har sett alla tre ge sig ivg till sina respektive arbeten under morgonen. Sjlv har jag inte brttom. Irene och jag har bytt skift bde torsdag och fredag. Vi gr det ibland nr Irene behver tjna lite extra. - Vilken dag? frgar jag. - Va? sger mamma. - Vilken dag ska vi bjuda ver dom?
109

- Tja ... Lrdag, kanske. Om det passar dom. Du kan vl kila ver och frga ikvll? Jag fr en liten boll av skrck i magen. - Nej ...! Mamma ser hpet p mig. - Jag ... var ju inte ens dr, frklarar jag. Det r ju bttre du bjuder. Pappa strcker p ryggen och ser roat p mig genom de tjocka glasgonen. - Hller du p att bli vuxen, eller vad r det frgan om? sger han. Jag frstr inte vad han menar. Vad r det i det jag gr som verkar vuxet?

110

Peter vcker mig nr han kommer hem vid elvatiden p kvllen. - Vet du vad? viskar han upphetsat. Jag har just somnat och mste koncentrera mig fr att frst att han vill mig ngot. Han r s nra att jag knner hans andedrkt. - Nej ... - Det kommer hit en ensemble frn Stockholmsoperan! Dom ska dansa femton frestllningar p teatern, och jag ska f repetera med dom! Markus har fixat det! Med ens r jag alldeles vaken och jag vnder mig mot honom och kramar honom hrt. - Ja ...! Ja, ja, ja! Han kramar tillbaka. - Du r s schysst, sger han. Du blir s glad. Jag skrattar. - Det r vl klart! Han ler mot mig och jag drar med fingrarna genom hans nya, vilda frisyr. - S d flyttar du inte just nu, i alla fall? Peter skakar p huvudet. - Den dr lgenheten var frresten ganska ful och trist.
111

Lrdag. Plagg efter plagg, ut och in ur garderoben. Jag vill vara vacker, vackrast i hela vrlden, men inte p ett stt som kan f ngon att tro att jag brytt mig, att jag sttt i timmar och provat alla klder som finns i min garderob. Vilket jag frsts har. Det r klart jag har. Jag har inte s mycket klder. Ju mer jag provar, desto mer tycker jag att jag faktiskt inte har ngra klder alls. Huden r immig. Paul. Vad gr han nu? Str han kanske framfr spegeln i det bl sovrummet och undrar vilken slips jag ska tycka r sexigast? Mitt i nervositeten hller jag p att brista i skratt. Jag mste tvtta mig en gng till. P vg till badrummet fr jag syn p Peter som var taiji framfr den stora vggspegeln i sitt rum. Fr en stund glmmer jag mitt flackande bland plagg och tankar och blir stende och ser p honom. Lngsamma, noggranna rrelser. Kontroll ver varje muskel. Total koncentration.
112

Smal p grnsen till mager r han, min bror. Men vacker. Srskilt nr han rr sig. Det skjuter upp ngot inom mig. Krlek, kanske. En pelare av krlek, en pelare med basen djupt nere i rtterna. Den dr kontrollen Peter visar skulle jag behva bttre just nu. Jag fortstter ut i badrummet och skljer av mig nnu en gng vid handfatet. Fngar kallvatten i mina kupade hnder och kyler ansiktet och halsen. Nejd. Inte str Paul och provar slipsar framfr spegeln. Han gnar det hela bara en flyktig tanke. Han r snarast lite obehagligt berrd. Rdd att jag ska gra eller sga ngot som kan stta Monika p spret. Han tycker det r pinsamt. Genant. Med ens inser jag att det var en idiotisk id att bjuda hit dem. Helidiotisk. En stark flyktinstinkt bryter fram i mig. Det gr pltsligt ont i magen. Vad som helst utom att behva se Paul i gonen. Vad som helst. Svetten bryter fram igen. Kall och klibbig den hr gngen. gonen som ser p mig i badrumsspegeln r glasartade och kinderna bleka med sjukligt rdfl ammiga partier. Ful. Ljlig. Tillbaka inne p mitt rum stnger jag drren och kryper ihop p sngen. Jag talar till mig sjlv inne i huvudet, tydligt och lugnande. - Han r ju en hygglig figur. Snll och hygglig. Och han kysste dig, kommer du ihg? Han knde lust till dig, han blev faktiskt riktigt frskrckt ver sina knslor, minns du? Minns du hur han tog i dig, hans hnder som strk ver dina axlar och din hals? mt, mjukt, lngtande.Var det inte s?
113

Jag kr filmen i huvudet. Filmen med titeln Mte i snickeriet. - Vi r visst lite vilsna bda tv, sger Paul i filmen. Och hans gon r ppna. Sakta, sakta slutar jag skaka och svettas. Den vita trjan, tnker jag s. Den tunna, vita bomullstrjan och ljusa jeans. Inget mrkvrdigt. Liksom slumpmssigt. Jag stiger upp frn sngen, river ut trjan och jeansen ur garderoben och drar dem p mig. Det ska ju bli en enkel och ansprksls tillstllning. Som vanligt, bara. Grillning i trdgrden klockan fyra. Utanfr har temperaturen stigit till nrmare tjugo grader. Det r nstan omjligt att tro att det faktiskt lg sn p marken fr bara ngra veckor sedan. Den vita trjan r inte s dum. Den r enkel och okonstlad p alla vis, men det tunna tyget har ett mjukt grepp om axlar och brst som framhver snarare n dljer. Om jag stter upp hret s ser jag dessutom vuxnare ut. Och min hals r ju rtt okej. Jag letar rtt p det dr hrbandet som r konstruerat som en piprensare, snurrar upp hret och fster det dr bak i en lagom ls och nonchalant knut. Det vill sga, jag gr om det sex gnger innan det ser lagom lst och nonchalant ut. Huset fylls sakta av doften av potatisgratng. Av Toruns potatisgratng. Denna underbara, lena men nd kryddiga, utskt avvgda anrttning som kan f den mest stoiska renlevnadsmnniska att totalt tappa behrskningen och sleva i sig kalorier s att det rcker
114

fr ett dussin bantningskurer framver. Men fr frsta gngen i livet blir jag inte hungrig av doften. Magscken r sammandragen. Liten som en rta, knns det som. Hruppsttningen blev ju riktigt lyckad till slut. Jag snker armarna, strcker p ryggen och ser p mig sjlv i vggspegeln. Frsker se p bilden som om det vore ngon annan, en frmmande mnniska. En ung kvinna jag ser fr frsta gngen. Hon ser inte s tokig ut. Snett framifrn och med strckt hals r hon faktiskt ganska snygg. Om jag skulle mla mig lite kring gonen, i alla fall. Lyfta fram konturerna en smula. Jag gr ut i badrummet igen. Peter gr fortfarande sina vningar framfr spegeln. Ett sprtt klirrande frn kket talar om att mamma r i frd med att diska kristallglasen de rvt efter farmor. Det r skert pappa som har bestllt fram dem. Medan jag drar tunna linjer med kajalpennan kring gonen tnker jag pltsligt p hur ohyggligt sjlviska vi r allihop. Jag pysslar som besatt med mitt utseende, Peter var taiji i sitt rum och pappa har kt fr att titta p en utfrsljning av trdgrdsmbler. Allt medan mamma stdar, lagar all maten och putsar kristallglasen. Och den hr middagen var inte ens hennes id. I ljuset frn lysrret ovanfr spegeln ser mitt hr nstan grnt ut. R umbra, ungefr. Jag har inte alls det dr svarta som mamma och Peter har. Pappa r ju lite ljusare, men lngt ifrn blond. Var mitt grnaktiga kommer ifrn vet jag inte. Det r bara i vissa ljus, eller med somliga frger p klderna som det syns. Annars
115

ser det bara vanligt mellanbrunt ut. Jag blandar brun och grn gonskugga fr att betona hrfrgen och stryker p den med ansiktet ttt intill spegeln. Andedrkten blir till en oregelbunden flck p glaset. Lpparna d? Jag biter lite i dem fr att gra dem rdare och trutar med munnen. Han har faktiskt kysst dem. Minnet ger mig en ltt snrt i mellangrdet, som av en fiskstjrt. Knslominnen r sdana. De dyker upp i medvetandet som vakande fiskar i en insj. Klockan r kvart i fyra. Om femton minuter kommer de. Om femton minuter kommer det kta paret frn grannhuset och den ena av dem r Paul. Jag har inte mtt hans blick en enda gng sedan jag p sklvande ben lmnade snickeriet den dr dagen. Varfr hittade jag ngonsin p det hr? Jag ska just till att ta av mig trjan och sklja av mig under armarna fr femtionde gngen nr det ringer p drren. Det krnger till i brstet. Kommer de redan?! Men nr mammas steg nr fram till ytterdrren och hon ppnar s trnger Tessas rst in till mig. - Hej! Jag tnkte bara hra om jag kunde hjlpa till med nt? - Men lilla du, sger mamma rrt. I samma gonblick som samvetet sticker mig i magen knackar Peter p badrumsdrren. - r du inte klar snart? Jag vill duscha innan vi kkar! Jag lgger tillbaka sminket i badrumsskpet och gr ut i hallen. Tessa har en blommig sommarklnning av femtiotalstyp. Det ser mrkligt ut ihop med hennes svarta
116

spretfrisyr.Tufft och brckligt p samma gng. Jag ngrar pltsligt att jag tog jeansen. Ngot lttare och mer somrigt vore mycket bttre. - Hej, sger jag hastigt. Jag r strax klar! S vnder jag och kilar in p mitt rum igen. Kjolen. Den jag hade nr jag var p snickeriet. Kanske minns han ngot nr han ser den. Ngot hettande. Av med jeans och p med kjol. Nr jag kommer ut i kket str Tessa och skr sallad, medan mamma fiskar upp kttbitarna ur marinaden och lter dem rinna av p ett stycke hushllspapper. Tessa ser p mig. - Vad snygg du r i hret! - Tack. Mamma lyfter blicken frn kttet och betraktar mig kisande. - Ja, minsann, sger hon. Det hrs motorljud frn uppfarten och mamma gr fram till fnstret och tittar ut. - Kommer han nu ntligen? sger hon. Han skulle ju skta grillen! Det blir vl lite frsenat nu, men vi har ju lite att dricka frst... Nejmen ...! Hon lutar sig nnu nrmare fnstret och jag och Tessa gr fram och fljer hennes blick. Pappa har surrat fast stora paket p takrcket och ur bakluckan sticker flera mindre paket ut. Nya trdgrdsmbler. - Och jag som redan har dukat, sger mamma.

117

Det blir ett vldigt stk med att i sista sekunden slpa bort de gamla trmblerna och packa upp de nya av bl plast. Mamma dukar om, pappa fller upp stolar, Tessa och jag staplar trmbler i boden och mitt i stket dyker Paul och Monika upp. Luftstrupen drar ihop sig och hjrtat slr hrda slag i mitt brst. Paul har en ljus, kortrmad skjorta och ljusa byxor. Han ser frsch och solbrnd ut. Nr har han tid att sola? Kanske r han en sdan dr frtretlig typ som blir solbrnd p en halvtimma och sedan behller solbrnnan i flera mnader. Just nu lyser solen p hans nacke, och de grgrna gonen betraktar pappas nya, praktiska mbler och jag knner nda in i mrgen att han tycker de r hemska. Ngon som gnar sitt liv t att renovera och vrda gamla saker av tr gillar inte bl plastmbler med gjutskgg lngs kanterna. Men Monika ler entusiastiskt. - Nejmen, Rune! Har du kpt nya mbler? - Jajamn, svarar pappa njt. Och de ska invigas direkt! Han vnder sig int huset. - Torun! Drinkarna!
118

- Kommer! ropar mamma frn kket. Paul lyfter blicken och under en obegriplig tidsrymd str jag mitt i vrldens centrum. Fast i sjlva verket r det nog en halv sekund, eller s. - Hej, sger han. - Hej, sger jag. Jag frsker le, men ansiktet knns underligt stumt, som om tandlkaren givit mig bedvningssprutor verallt. - Hej, Elin! sger Monika.Vad st du r! - Tack, mumlar jag. Sjlv har Monika en klnning i rd batik och en rdbrokig scarf knuten som ett band kring hret. Ngra blonderade slingor vilar ltt ver pannan. Hon r nnu brunare n Paul, men hon gr till solariet tv gnger i veckan ret runt, s jag kan inte ens minnas hur hon ser ut nr hon r blek. Pollettmulatt, tnker jag och konstaterar njt att hennes ansikte och hals r fulla av sm, fina rynkor efter allt stekande i krringgrillen. Fast egentligen ser hon ganska bra ut, med runda hfter och smal midja. Kvinnlig p ett vuxet och moget vis. Hnderna r sm och rr sig ltt och snabbt, och nr hon bjer sig fram fr att ta ett glas frn brickan mamma kommer ut med knner jag att hon doftar av en kryddig, lite staktig parfym. - Vad spnnande, sger hon och sniffar p den ljusrda, bubblande drycken. - Kir och vitt vin bara, sger mamma och strcker fram brickan mot Paul.Vlkomna!
119

Han ler nr han tar emot glaset. - Vad det luktar gott om dig, sger han. Du r lycklig du, Rune, som har en kvinna som doftar potatisgratng! Om det r det du vill ha, tnker jag, s ska jag bada i potatisgratng varenda kvll. Jag blir med ens full i skratt och sklar med Tessa. - Vlkommen, vlkommen kra du! sger jag. - Tuuuusen tack, kra du! svarar Tessa lyckligt och spretar med lillfingret. Nr vi var sm brukade vi sitta i Tessas minimala barnkammarmbler och dricka ltsaskaffe ur hennes rda dockservis.Vi kallade varandra fr Pimpinella och Adelida och viftade med hnderna och sa kra du hela tiden. Ibland svimmade vi ocks, fr det gjorde fina damer nr de var p kafferep. Det var vl antagligen Paul som hade tillverkat de dr mblerna. Jag ser p hans lppar som formar sig kring glaset nr han dricker. Leendet som kommer och gr i hans ansikte medan han pratar med pappa och mamma. De diskuterar vdret och kommunen och pappa brjar bertta om ett datasystem han hller p att slja, och allting lter ytligt och oviktigt och inte alls som det som Paul pratade med mig om, inte alls som hans dikter eller bckerna han lser. Men pltsligt frstr jag att jag just ser en av hans dikter framfr mig, alla hemligheterna frslutna i en blank och polerad kapsel. Och det gr ont i mig av saknad efter vra samtal. S ont att jag mste g ngra steg drifrn och andas. Tessa fljer efter.
120

- r du okej? frgar hon lgt. Jag nickar. - Mr lite illa, bara. Hon stter mig ltt i sidan. - Jag mtte Jonas idag. Han frgade efter dig. - Jaha. - Han lt som om han skulle vilja ... trffa dig. - Jaha. Jag ser lite undrande p Tessa. Fr ett drygt r sedan var Jonas min pojkvn i ett par veckor. D var Tessa svartsjuk och nrmast htsk mot honom. Och eftersom Tessa var viktigare n Jonas s gjorde jag slut. Nu str hon pltsligt hr och ser konspiratorisk ut och sger att han vill trffa mig. Hon tittar p mig en stund under tystnad, som om hon vntade sig en utfrligare reaktion, och nr hon inte fr ngon sdan sger hon: - Jag tnkte att vi kanske kunde hitta p nt. Arvid och Jonas och du och jag. Det skulle liksom knnas rtt s naturligt att frga honom om han vill hnga med d. Om du ocks ska ha en kille med dig, allts. Jag suckar. Frst tnker jag bara sga tvrt nej, men s frstr jag att det r viktigt. Att Tessa har sett sin chans. - Jaja, sger jag. Men inbilla inte Jonas att han och jag ... - Nn, avbryter Tessa ivrigt. Nejd. Peter kommer ut p verandan ikldd svarta flamencobyxor, vit skjorta och vst. Det mrklockiga hret r fortfarande lite vtt efter duschen. Jag blir varm inombords av stolthet nr jag ser honom. Som om jag gjort honom sjlv.
121

- Olal! sger Tessa. Te quiero, guapo! Peter ler brett mot henne och jag ser lttat p nr han lockar med henne ut p grsmattan fr att lra henne grundstegen i Sevillana. Det r plgsamt att behva inse det, men varje gonblick i Tessas sllskap har blivit besvrande. Orligt. Jag vet inte vad som r vrst. Att jag mste hlla det som hller p att sprnga mig hemligt fr henne, eller att hennes blotta existens fr mig att knna mig ... fel. Abnorm. Jag vgar inte ens frestlla mig hur hon skulle reagera. Men om jag tnker mig att jag pltsligt skulle f veta att pappa och Tessa hade sttt tryckta mot varandra med tungorna i varandras munnar s mr jag nstan illa. Fr det r ju sjukt. Gubbsjukt. Jag stter mig p kanten av den lilla stenmur som kantar blomsterrabatten vid sidan av altanen, och min blick dras till Paul som om han vore magnetisk. Han och pappa har frdjupat sig i grillningens dla konst och str och laborerar med kol och tndvtska. Pappa r bara fem r ldre, men han r mycket gubbigare med hngmage och glasgon. Pauls kropp r smrt och lng, och tv fasta, runda skinkor avtecknar sig tydligt mot tyget i de ljusa sommarbyxorna nr han bjer sig fram fr att plocka upp ett par kolbitar pappa spillt p marken. Inte en enda gng ser han p mig. Inte ens en flyktig blick t mitt hll. Vad hade jag egentligen trott? Trodde jag att han skulle sitta i ett hrn och se lngtande p mig hela kvllen? Mamma kommer ut med en vinflaska i ena handen
122

och en stor skl sallad i den andra. Pappa ger salladssklen en kort, ogillande blick, men mamma ltsas att hon inte ser det. Monika tnder en cigarett. - Vilka vackra glas! sger hon. - De var Gretas, sger mamma. - Fantastiska, sger Monika. Pappa ser nnu en gng upp frn grillningen. Den hr gngen med ett beltet uttryck i ansiktet. Fy fan, vad barnslig du r, tnker jag. r det allt som betyder ngot fr dig? Att du har de nyaste mblerna, de vackraste glasen och det grnaste grset? Vad tnker du om mamma, d? Fr visst r Monika snyggare? - Sitt inte dr och bli kall om ndan! sger mamma till mig och jag reser mig lydigt och gr upp p altanen. ven nr jag inte ser p Paul knner jag hans nrvaro i hela kroppen, hans lgmlda rst och mjuka, nstan svliga rrelser. Grillen r tnd nu. Lgorna dansar ovanfr grillfatet i vntan p att brinna ut och sakta sjunka ner till gld i vitnande kolstycken. Den stickande rklukten sveper frbi mig och jag lutar ryggen mot det gula fasadteglet och ser p de sex mnniskorna framfr mig. Tv grannfamiljer som hlsar sommaren vlkommen p det svenskaste av alla vis. Allt r som det alltid har varit. Och ingenting r som frut.

123

Jag kan inte ta. Det gr inte att svlja nr Paul sitter dr, bara en dryg meter ifrn mig. Jag tar en klick potatisgratng som jag s diskret som mjligt kr runt p tallriken fr att porslinet ska se kletigt och anvnt ut. Men tv glas rdvin dricker jag i sm klunkar och jag knner hur alkoholen sakta tinar mina stela leder, och rtt som det r vgar jag fnga Pauls blick ver bordet. Den r p vg frbi mig, p samma stt som den passerat gng p gng hela eftermiddagen, men jag fngar upp den och den stannar i flera sekunder innan den viker undan och Paul blir sittande tyst och stilla en stund, liksom ensam p en i oceanen av babbel som omger honom. Maten tar slut och kaffet och konjaken ocks. Monika berttar om ngon som brukar komma och bli klippt hos henne, och medan hon berttar lgger hon en hand p Pauls lr. Det brnner till i mig nr handen landar dr, och jag knner att jag blir rd om kinderna. Handen ligger kvar. Den ligger nstan stilla, smeker bara fram och tillbaka lite ltt ibland medan Monika pratar, som om hon tar i honom halvt omedvetet. Betecknar sin gandertt. Jag tittar inte p handen. Jag tittar artigt p hennes ansikte och sedan ut
124

mot trdgrden, men hur jag n vrider mig s ser jag hela tiden i utkanten p mitt synflt hennes hand p Pauls lr. Just nr jag tror att jag ska plgas ihjl dr vid bordet, reser sig mamma och brjar plocka bort koppar och glas. Monika reser sig fr att hjlpa till och Peter, Tessa och pappa brjar prata om motorcyklar. Jag tar tillfllet i akt, stiger upp frn stolen och gr sakta ner genom trdgrden och den avsvalnade, nu nstan kalla luften. Vinbrsbuskarna nere vid boden hller p att spricka ut. Jag drar ltt med handen ver de nyfdda, lite klibbiga bladen. S ser jag att Paul genskjuter mig. Han kommer lngs med hcken och hans steg r ett viskande ljud i grset. Hjrtat kar farten. I ren nervositet rycker jag loss en av de spda knopparna p busken. - Elin, sger han lgt. Jag vgar inte se p honom. Kastar en snabb blick mot verandan dr pappa, Peter och Tessa just ger sig av mot garaget. Paul tittar ocks p dem ett gonblick, sedan ser han p mig. - Vi mste ta det lugnt med varandra, tror du inte det? Jag svarar inte. r inte riktigt sker p vad han vill sga. - Jag menar ... det r ju omjligt att ... Han suckar lite, som om han hade svrt att hitta orden. - Om vi skulle trffas, du och jag ... p det viset, menar jag ... Det skulle bli s svrt. Att sen umgs med familjerna s hr och spela nn sorts teater ... Jag klarar inte det. Jag skulle knna mig som en skitstvel.
125

Orden trngs i mig nu, men de r fr mnga och korkar till halsen s att jag istllet mste koncentrera mig p att f luft. - Jag ltsas nog vara kallare n jag egentligen r, sger han. Men jag vill inte. Jag vill inte ge mig in i ngot som jag inte vet vart det leder ... inte kan behrska. Knslomssigt, menar jag. Frstr du? Jag har ett taggtrdsnystan i mellangrdet. Ett nystan som nr som helst kan frvandlas till grt. Drfr svarar jag fortfarande inte. Jag bara rycker p axlarna. - Jag har fr mycket att frlora, Elin. Vi har det ju bra, Monika och jag ... Och vem vet vad du knner fr mig om ett halvr? - Jag har ju inte precis bett dig gifta dig med mig, lyckas jag klmma fram till slut. - Nej, nej, det vet jag vl ...Vad jag frsker sga r att jag inte vill ta ngra risker med det jag har ... Jag orkar inte ens tnka p vad som skulle hnda om Terese och Monika pltsligt skulle f veta att jag ... Paul suckar igen. - Du kan inte grna frst det hr. Monika och jag har varit gifta i tjugotre r. - Du behver inte frklara, sger jag nstan snsigt. Jag fattar mer n du tror. Han blir tyst en stund. Jag fryser lite och lgger armarna i kors ver brstet. Stirrar p vinbrsbuskarna och frsker hlla trarna under kontroll. Pauls rst r nnu lgre nr den kommer tillbaka. - Rcker det inte med att ... att vi vet var vi har varandra ...?
126

Jag vrider p huvudet och ser p honom. Frgande. Han ler lite. Ett litet, blekt leende. - Jag knner likadant som du, sger han. Nej, tnker jag. Det gr du inte. Du har ingen aning. Men jag sger inget. Paul strcker fram en hand och rr ltt vid min axel. - Ha det bra nu, sger han. S vnder han sig om och gr tillbaka mot huset. Jag vill krypa in under buskarna och grta med ansiktet mot jorden, bara ligga dr tillintetgjord och aldrig resa mig mer. Men det finns inget utrymme fr en sdan handling p det hr stllet i pjsen. Ngra trar smiter nd ivg och jag torkar noga bort eventuellt smink under gonen innan jag fljer efter Paul. verarmarna r knottriga av kyla och jag gr rakt in p mitt rum och drar p mig min stickade, bl trja utan att bry mig om att den inte passar till den svarta kjolen. Nr jag kommer ut p verandan hller Paul och Monika p att tacka och sga adj. Paul r som vanligt. Kramar mamma och tar pappa i hand. Han ger Peter en vnskaplig klapp p axeln och ser mig sedan i gonen under en brkdels sekund innan de gr. Monika sticker sin arm under hans medan de vandrar ut mot vgen. Peter ger mig en blick frn sidan. Jag hller p att g snder. Det gr s ont inuti mig att jag faktiskt tror att jag hller p att g snder p riktigt. Men trarna r med ens lngt borta. Det r som
127

om de ligger och frter djupt inne i kroppen istllet. Frter och mal och svider. Hit och dit i huset gr jag. I badrummet plockar jag fram ett rakblad, hller det mot handleden och frsker skrmma kroppen till tystnad. Handleden r vit och drorna ser ut som tunna, blaktiga linjer i akvarellfrg. Som om de skulle kunna tvttas bort under kranen. Jag drar sakta med rakbladets egg lngs med underarmen. Ett tunt, rtt spr frn handledens versida och upp mot armbgen och sedan ett till bredvid det frsta. Sm, sm bckar av blod sipprar fram och den intensiva svedan dmpar skriket inuti mig. Nr jag skljer armen under en smal strle vatten i handfatet blir det rosa virvlar p det sluttande, vita porslinet. Virvlarna frsvinner ner i avloppet och risporna slutar efter hand att blda. Jag hmtar en skrivbok och en penna p mitt rum, gr ut p altanen och stter mig dr p trgolvet, med ryggen mot vggen. Lnge sitter jag dr, men inte en enda rad fr jag ur mig. Linjerna gapar tomma mot mig frn den uppslagna sidan medan orden vrker som blder djupt inne i kroppen. Fastvuxna foster. Solen har sjunkit ner helt bortom samhllets hustak och det r egentligen fr kallt att sitta ute. De bl mblerna str lite vergivet bredvid mig och luktar plast. En tappad servett har blivit kvar vid det ena bordsbenet. Peter kommer ut. Han har fortfarande den fina flamencokostymen p sig, men stter sig nd vid min sida p golvet.Tittar p min anteckningsbok och sedan p trdgrden dr skymningen redan fuktar grset.
128

- Det r Paul, va? sger han s. Jag svarar inte. Det behvs inte. Peter vet redan. Han vill bara ha det bekrftat. - Du r fan inte klok, sger han. - Det vet jag vl, sger jag. Peter drar med pekfingret ver brdorna vi sitter p. - Har ni ... jag menar, r det nt? Jag skakar p huvudet och nickar mot grannvillan. - Han r s rdd om sin sta lilla idyll dr borta. Min rst r ovntat spetsig. Peter drar lite p munnen. S lgger han en arm om mina axlar. - Ska vi kra en svng? - Ja. Han reser sig. - Jag ska bara byta om.

129

Egentligen finns det inget som det. Att ta p sig hjlmen och klttra upp bakom Peter p Yamahan, lgga armarna om hans kropp och lta sig dras med den stora maskinen ut p vgarna. Vinden, motorljudet och nrheten. Peters blick i backspegeln. Nr man r ledsen eller glad och inte vill tnka. D finns det inget som det. Jag bryr mig inte om vart han ker eller att det blir mrkt omkring oss. Mitt liv r litet och flyger fort lngs asfaltvgen. De sm lockarna i Peters nacke tittar fram under kanten p hjlmen. Kittlar mig i ansiktet nr jag bjer mig framt och drar in doften av lder frn hans jacka. Han kr fortare n han brukar. I min drm kr vi ihjl oss, farten och asfalten ter oss och allt tar slut just hr, just nu. Men nr bakhjulet slpper vggreppet lite i en kurva knner jag en ilning av skrck i magen och tar ett hrdare tag om Peter. Jag lever. Vinden fr trarna att rinna upp ver pannan och lngs tinningarna s jag blir blt i hret. Peter saktar in och motorljudet vergr efter hand i ett stillsamt puttrande. Inte frrn vi str helt stilla ser jag mig omkring.Vi r nere vid Raksjn. En gul gatlykta lyser vid
130

badplatsens parkering. Vattnet glimmar lite i mrkret. Det r kallt i luften, men jag har dragit p mig jeans och vinterjacka s jag fryser inte. Tysta gr vi ner p badplatsen och ut p bryggan. Den gungar gnllande ver vattenklunket under oss. Peter sparkar p en ls brda. - Sg till om han r dum mot dig fr d slr jag ihjl honom, sger han pltsligt. Jag mste skratta och skrattet ger ny plats fr grten. - Lipsill, sger Peter och kramar mig.

131

Huset blir s underligt. Varje gng jag vnder ryggen t en vgg tycks den smyga sig ett steg nrmare. Rummen krymper p ett lngsamt, kvvande vis. Jag blir stende i hallen och undrar vart jag var p vg och varfr och om det i s fall spelar ngon roll. Nr jag inte hittar ngra svar, eller inte ens minns vad det var jag frgade, gr jag in p mitt rum och lgger mig p sngen. Pltsligt r det inte alls svrt att sova lngre. Jag kan somna nstan var och nr som helst. Men nr jag vaknar r jag lika trtt och allting omkring mig r lika grtt. Hur kan hela vardagen pltsligt byta frg, fast ingenting i den har frndrats? Affren, gatorna, familjen, huset, trdgrden. Allt har skjutits bortt, ut i andra nden p ett mrkt rr. Jag ser alltihop, men det verkar s oviktigt. Som om det inte alls hade med mig att gra. I huvudet finns Pauls ord.Vanliga ord. Ord som var fr sig inte r anmrkningsvrda p ngot stt. Men nr jag lgger dem bredvid varandra blir de till magiska mantran med oerhrd och svrtolkad innebrd. Jag talar till honom. P vgen till jobbet, under timmarna i affren, p vg hem, liggande p min sng om
132

kvllarna, nr jag vaknar p morgonen. Jag frgar och frklarar, pratar och pratar till hans bortvndhet, viskar hemligheter i hans slutna ron, skriker ut min vrede t hans frnvaro. - Du r rdd, din fega jvel! skriker jag. Du r rdd nu, va? Men oroa dig inte! Jag ska inte andas p din fina dockskpsvrld, inte solka ner din mtliga idyll! Ocks idag ska jag verleva! Hela dagen frn brjan till slut ska jag leva igenom! Om han bara inte hade lst den dr dikten. Den dr erotiska dikten om fuktig hud i ett bltt sovrum. Den frfljer mig, den jagar mig och jag springer och nr den hinner ifatt mig skr den i mig med vassa knivar. Monikas brunbrnda hand med lackrda naglar p Pauls lr. lskar de ofta? Varje kvll? Hon vet frsts vad han vill, knner varje vr av hans kropp, smeker honom som han tycker om att bli smekt. Hon. Monika. Molande vrk i mellangrdet. Den r dr hela tiden, vad jag n gr. Jag kanske inte alls r kr. Jag kanske bara har cancer, eller s. Det vore ju bra. Det finns det ju mediciner mot. Varfr har frresten ingen uppfunnit en medicin mot den vanligaste av vrldens alla kommor? Det r ju bara kemi, det har man ju lst om. Ett mne som utsndras i hjrnan. Borde vara hur enkelt som helst att gra ett piller som snabbt stter stopp fr processen. Man borde kunna g till en lkare och sga att man r olyckligt kr, en sjukdom lika banal som roninflammation, f ett recept i handen och s skulle allt vara ver. En tablett mot frnedringen.
133

Hans rst. En gng, bara. Prata en stund. Som vnner. Jag sitter i fikarummet bakom affren med luren mot rat och telefonnumret till snickeriet i pekfingertoppen. Men efter fyra siffror lgger jag p. Sedan slr jag hela numret och lgger p frst nr den frsta signalen gtt fram. Handen som hller luren r iskall. Det r snart stngningsdags och jag hr Irene stda och fixa ute i affren. Hon gr en allt strre del av arbetet. Jag glmmer vad som ska gras. Minns inte vad det var som behvdes. Just nr jag lyfter luren fr att sl numret en fjrde gng kliver Tessa in i affren och jag trycker snabbt ner luren i klykan som om den skulle kunna avslja ngot. - Hej, sger hon och stter sig vid bordet. - Hej ... - Hur r det? - Det r vl bra. S ler hon lite hemlighetsfullt och lutar sig fram mot mig trots att vi r ensamma i rummet. - Kan du p lrdag? - Kan vad d? - Du vet! sger hon otligt. Du, jag, Jonas och Arvid! Jag hade totalt glmt bort hennes lilla kupp. Frst vrlar allt inom mig i protest, men sen resignerar jag. n sen? Vad spelar det fr roll? Det kanske rent av r bra. - Javisstja, sger jag. - Vi kan vl ka in till stan och g p nt stlle och festa lite? Och dansa, kanske ... Jonas freslog Zappet, har du varit dr?
134

Jag skakar p huvudet. Tankarna hller redan p att slppa taget om mnet. Tessa sger en massa saker och varje gng hon kommer till slutet av en mening har jag glmt hur den brjade. - Bestm vad du vill, sger jag trtt. Jag hnger med. - Kul att du r s entusiastisk, sger Tessa spydigt. - Men det r ju fr att para ihop dig och Arvid, eller hur? Vad mste jag vara entusiastisk fr? - Du tycker ju ingenting r kul nu fr tiden! Du bara gr omkring och r grinig och trkig! Du har varit urtrist hela vren! Jag blundar. Hjrnan knns svullen, som om den sakta tnkte frska sprnga skallen inifrn.Vad brkar Tessa fr? r inte livet jvligt nog nd? Hon fr ju behlla sin lilla pappa, s vad brkar hon om? - Lgg av, sger jag. Jag har ont i skallen. Tessa reser sig. - Tur fr dig att du inte r gift, sger hon, fr d skulle det bli skilsmssa nu. Sedan reser hon sig och gr, och jag vet inte riktigt om det ska bli ngon utfrd p lrdag eller inte. Men det spelar ingen roll. Jag stryker med handen ver telefonluren. Den knns lite klibbig efter alla gnger jag suttit och kramat den i min kallsvettiga hand. S nra. S nra r hans rst att jag skulle kunna lyfta upp den till rat vilket gonblick som helst. Irene sticker in huvudet. - Hrdu, sger hon irriterat. Vad har du fr dig,
135

egentligen? Du kan vl rkna kassan tminstone, om du nd sitter dr! Jag reser mig, sparkar undan stolen Tessa lmnat halvt utdragen och gr ut och tar hand om kassan. Fast att rkna r det svraste av allt. Det krver koncentration och kontinuitet. Hjlp mig, tnker jag nr jag brjar om fr femte gngen. Snlla gode Gud om du finns dr uppe ngonstans, s hjlp mig d!

136

Inte fr att jag tror p Gud. Gr du det, Paul? Inte ens det vet jag om dig. Jag skulle ha velat veta s mycket. Jag skulle ha velat veta hur vrlden ser ut genom dina gon, fr jag vet ju att du har gon som ser. Jag skulle ha velat sitta och se p dina hnder nr du arbetar i snickeriet. Jag skulle ha velat veta i vilken ordning dina tankar kommer, om du vill ha dina gg vndstekta och om du r en sdan som klmmer mitt p tandkrmstuben.

137

Varje gng jag tror att jag har ntt botten s sjunker jag igen. Gryningen r vrst. Det allra frsta, gr ljuset som kryper in genom springorna kring rullgardinen. D r jag som minst, som ynkligast, som sjukast. I det svaga ljuset ser jag p mina handleder, blaktigt vita mot det mrkgr rummet i bakgrunden. Det var Peter som en gng lrde mig hur man skulle gra. Man ska inte skra tvrs ver handleden, som de flesta gr. Man ska skra lngs med handledens ena sida, djupt ner till pulsdern. Den ligger inte alls s grunt som man kan tro. Jag trycker vnster hands fingertoppar mot min hgra handled. Dr. Just dr pulsslagen knns som ett mushjrta under huden, dr ska man lgga snittet. Med en mattkniv. Eller ett rakblad, kanske. Sret mste ju ppna sig ganska mycket. Det mste vara som nr man skr djupt i ett stycke ktt p arbetsbnken och kttets egen tyngd drar isr snittytorna s att det bildas en fra. Jag fryser. Det r vr nu, nstan sommar, men jag fryser mer n ngonsin.
138

Ngonting har hnt med min kropp. Den r vit och pors och kylan gr rakt in i den. Som om den frbereder sig p att vara dd. Som om frruttnelseprocessen redan har satt in. Ibland tycker jag att jag luktar illa. Ngot har rrts upp frn botten, ngot grumligt som trnger ut genom min hud. Paul knner det. Det r drfr han inte vill ha mig. Det r drfr jag ligger hr i skuggan av hans tystnad. Klockan halv sex gr jag upp och spolar hett vatten i badkaret. Min hud r blek och knottrig i det grna ljuset frn lysrret ovanfr spegeln. Brsten r kttklumpar med hrt hopdragna vrtor. Varfr skulle ngon vilja ta i mig? Vattnet brnner nr jag sakta snker mig ner i karet. Men det lindrar inte som jag tnkt mig. Istllet fr jag fr mig att huden ska lossna och flyta upp till ytan i stora, upplsta sjok. Vgar inte ta tvlen och gnida. Vgar inte ens rra mig. Alldeles, alldeles stilla ligger jag kvar i badkaret tills vattnet blivit ljummet och jag hr Peters vckarklocka ringa i rummet bredvid. Verkligheten. Peter. Jag hr hur han snubblar omkring medan han klr p sig och jag hr hur mamma gr ut i kket. Snart vill alla in hit. Jag fryser igen och skyndar mig upp ur vattnet och in i det stora badlakanet av bl frott. Mter Peter i hallen. Han har bl jeans och vit tshirt och hret r mjukt smnrufsigt. - Vad gr du uppe redan? frgar han.
139

- Badar, sger jag. Jag trycker mig mot vggen nr han ska g frbi mig, rdd att han ska knna lukten. Att han ska cklas. Men Peter kommer fram och kramar mig istllet. En varm, levande kram som ocks r fumlig och full av smn. Jag vill krama tillbaka, men mina kalla armar lyder inte. Dden bor kvar i dem. Peter slpper mig. - Tnk inte s mycket p den dr typen, viskar han. Du blir ju helt konstig av det, ju.

140

Vi hade ju faktiskt bestmt att vi skulle semestra tillsammans i r, sger pappa. Att vi skulle ka en vecka till mormor och sen till kusten med husvagnen.Vi bestmde det redan i februari, eller hur? - Jag vet det, frklarar Peter. Men jag kan inte flja med d, fr jag mste ta ut min semester nu. Jag behver tre veckor frn och med mndag. Hans rst r tydlig, som hos ngon som inte tnker lta sig trampas ner den hr gngen. Det gick inte att f tjnstledigt frn sjukhemmet med s kort varsel, s om Peter ska kunna repetera med ensemblen frn Stockholmsoperan mste han anvnda sina semesterdagar till det. P bordet mellan oss har kttstuvningen ftt en matt, trtt yta och potatisarna i den blanka kastrullen ngar inte lngre. Jag har frskt ta lite fr att slippa mammas oroliga blickar, och nu ruttnar klumpen med ktt och potatisgegga i magen p mig. Jag mste svlja flera gnger fr att inte f upp den. - S du ska dansa bort hela din ledighet d? sger pappa till Peter. Menar du verkligen att det dr skuttandet r viktigare n att vara tillsammans med familjen en enda gng om ret?
141

- Vi r ju tillsammans varenda dag! sger Peter.Vecka efter vecka, mnad efter mnad och r efter r! - Det blir ju en helt annan sorts umgnge nr man reser nnstans, sger pappa. Man fr tid att prata, att uppleva saker tillsammans, att ... - Uppleva vad d? avbryter Peter. Att vr husvagn r dyrare n den vi parkerat bredvid? Jag hatar campingplatser och fullsmockade strnder med brunt vatten! Jag hatar neonfrgade mjukisklder och blonderade krringar och halvpackade gubbar som pinkar p nrmaste tall! - Men Peter, viskar mamma bnfallande. Peter ser p henne. Hans blick r intensivt bl. En bl skalpell. - Och varfr vill du ka d? frgar han. r det nn semester fr dig att laga mat och diska i en husvagn istllet fr hr hemma? Omvxling frnjer, va? Mamma svarar inte. Hon tittar hastigt frn Peter till pappa och jag ser oron sno omkring som ett instngt djur i hennes gon. Pappa slr handflatan i bordet s att porslinet hoppar. - Du sitter inte hr och frringar alla dom fina semestrar vi har haft tillsammans! sger han ursinnigt till Peter. Frbannade, bortskmda ungar som inte begriper att uppskatta det man gr fr dom! Nu fljer du med i juli och drmed basta! - Nej, sger Peter. Och han lutar sig tillbaka med armarna i kors ver brstet och jag har aldrig sett honom s totalt bestmd frut.
142

- Dom r ju vuxna, Rune! sger mamma pltsligt. Det r ju inte riktigt att dom ska behva tillbringa varenda sommar med sina gamla frldrar. Pappa och Peter tittar hpet p henne i flera sekunder. Sedan erstts pappas frvning av besvikelse, och han ppnar munnen men stnger den igen och ger mamma en blick som sger att det dr pratar vi om nr vi r ensamma. Jag fr en klapp p axeln. - Nja, sger han. Elin fljer i alla fall med oss. - Det vet jag inte, sger jag. Och jag mter triumfen i Peters blick och sorgen i pappas och vet inte vad jag ska gra. Orkar inte tnka. Allting hnder i bortre nden av det dr rret. Som i en bakvnd kikare ser jag p familjen framfr mig. Sm r dom, och underligt frvridna. Mitt i dramat ringer det p drren. Mamma reser sig snabbt och gr ut i hallen. Det r tyst vid bordet och jag petar p en ensam potatis som ligger kvar p min tallrik. Vi hr mammas rst. Nervs, men ocks glad och verraskad. - Nmen hej! sger hon. r det du? Sedan ropar hon p mig. - Elin! Jonas r hr! Bilden i rret blir pltsligt strre och mindre vanstlld. Det r som om verkligheten kommer nrmare eller drar sig tillbaka som den vill omkring mig. Jonas? Peter ser frvnat p mig och jag rycker p axlarna fr att tala om att jag r lika verraskad som han. Sedan drar jag en hand genom hret, torkar mig om munnen och gr ut i hallen. Mamma rr sig tillbaka in mot kket
143

och ger mig ett litet, menande leende p vgen. Jonas har klippt det vitblonda hret i en ny frisyr. Kort snagg i nacken och lngre p hjssan. Men jeansjackan r densamma som frr. Och de ljusa, bl gonen. synen av honom sprider lite liv i mina lemmar. En svag, kittlande knsla som nr en domnad kroppsdel sakta fr blodet tillbaka. - Hej, sger han. Jag tnkte ... sch, jag ville snacka med dig, bara. Fre lrdag, allts. - Bra, sger jag. Jag behver komma hrifrn en stund. Och jag plockar ner min jacka frn kroken och gr med Jonas ut.

144

Han har lite svrt att komma fram till sitt rende. Han pratar om olika skolkamrater, vad de har fr sig nu fr tiden, vilka som har kontakt med vilka och vilka som fortfarande r ihop. Johan och Anna har gjort slut, men Mickan och Tarik ska ha barn i september. Barn, tnker jag. Mickan ska ha barn. Och jag har inte ens tnkt p att flytta hemifrn. Min familj r sjuk. Min familj sitter fast i tiden. Det r kallt ute och jag nskar att jag hade tagit en trja p mig. Jonas gngstil pminner om ett dagisbarns. Han balanserar p trottoarkanter och sparkar p stenar. Jag kan inte lta bli att dra p munnen. Leendet kommer djupt inifrn och det knns ovant och underligt. Pltsligt r det nra att jag brjar grta. Det r frsta gngen sedan den dr kvllen nere vid sjn. Jag svljer hrt, andas koncentrerat och hoppas att Jonas inte ska se att mina gon blir blanka. Han gr tyst en stund. Vi korsar Storgatan och svnger in i Svartparken. Jonas brjar en vinglande promenad p det lga trstaketet lngs gngstigen, men avbryter sig och hoppar ner vid min sida.
145

- r det Tessas id, det hr att vi ska ut tillsammans p lrdag? frgar han. - Ja, svarar jag. - Varfr d? - Fr att f till det med Arvid. Jonas nickar. - Jag trodde vl det, sger han. Kanske finns det ett strk av besvikelse i rsten. Gruset krasar under vra ftter. Borta vid fontnen sitter ett par tjejer i fjortonrsldern. De delar en cigarett. Hller den mot munnen med smala, spretande fingrar. Jag drar jackan ttare omkring mig. - Och du d? sger Jonas. Du gick med p det fr Tessas skull? - Egentligen. Men ... Jag avbryter mig.Vad ska jag egentligen sga? Att jag fr ett gonblick tnkt att han kanske kunde vara en lmplig liten trst, nu nr jag inte kan f den jag vill ha? S otroligt elakt. Jonas ser p mig frn sidan.Vntande. - Vi kan vl gra Tessa den tjnsten? frsker jag. Han skakar p huvudet. - Du fattar inte, sger han. Jag tnker fortfarande jttemycket p dig. Fast det var s kort tid vi var ihop, s ... Jag har varit med andra tjejer sen dess, flera stycken, men du r srskild. S om inte du tnker ... Om inte du r beredd att ge mig en chans till, p riktigt, s har jag ingen lust att flja med p lrdag. Det blir bara jobbigt. Jag mste se p honom. Han har alltid haft s ltt att
146

prata om vad han knner. Nr andra killar sger men, fan, ba, h, du hajar vl, sger Jonas precis vad han menar. Till och med bttre n Paul. - Tessa kommer att strypa mig, sger jag. Men det r nog bara rtt t mig. Jonas ler lite kort, som om han egentligen hll med. - Nejd, sger han sedan. Jag sger till henne att jag har ngrat mig, bara. Vi svnger runt fontnen mitt i parken och brjar sakta g hemt. Det skymmer en smula omkring oss. Det hr skulle bli en bra pjs, tnker jag. Jonas vill ha Elin och Elin vill ha Paul. Men vem vill Paul ha? P vr uppfart blir vi stende ngra sekunder. - Vad r det egentligen fr fel p mig? frgar Jonas. - Inget, sger jag. Det r inget som helst fel p dig. Tvrtom, faktiskt. - Har du nn annan? Jag skakar p huvudet. - Men du r kr i nn? Jag nickar. Jonas nickar ocks. - D vet du hur det knns, sger han. - Ja. Han ser p mig ett gonblick, ger mig en hastig puss p munnen och gr sedan bort lngs med Sparvhksvgen. Jag str kvar en stund och ser efter honom. Hans lppar var svala av kvllsluften. S enkelt allt hade kunnat vara.

147

Pigtittaren glider ltt ver den vitmlade trskivan p min byr. Lttare n jag trodde. Jag skjuter den bit fr bit mot kanten medan jag torkar dammet av byrn. Liksom av en hndelse fr den knuff efter knuff. Ett lderhalsband med en orm av silver hnger ver spegeln. Ormen sklver lite varje gng den gamla pigtittaren rr sig ett steg nrmare kanten. Ett gonblick str den och vger. Gungar till lite svagt. Reflexmssigt strcker jag ut hnderna fr att rdda den, men fr sent. Pigtittaren vger ver och strtar mot golvet. Kraschen fr mig att rycka till som om den kommit som en verraskning. En liten lda ppnas och diverse krimskrams rasar ut. Pigtittaren gr snder alldeles lagom. Sjlva spegeln hller, men en svarvad hllare bryts av och en kantlist lossnar s att spiken skrapar upp ett sr i den grddvita ytan p ovansidan. - Faan ocks! ropar jag. Mamma kommer inspringande. - Ojd, sger hon och stter sig p huk bredvid offret. - Tror du Paul kan fixa till den igen? frgar jag s olyckligt jag kan. - Skert, sger mamma lugnande.Ta med den i morgon och frga honom!
148

Det r klart att jag skms. Men jag r desperat. Egentligen r allt Jonas fel. Det var han som kom och gt ngot slags nytt mod i mig. Han ville ha mig. Jag behver inte mer. Men nr jag str utanfr snickeriet med den havererade pigtittaren i famnen, knner jag mig ynklig och patetisk. Samtidigt blossar jag av nervositet och upphetsning. Det kryper och sticker i mig. Hnderna som hller pigtittaren r kalla och svettiga och ftterna str stelt och stilla p trappsteget medan jag samlar mod. Fast modet tycks rinna av mig fortare n jag kan samla ihop det. Det smulas snder mellan mina famlande fingrar och blir till ingenting. Men jag kan ju inte komma hem med den trasiga pigtittaren igen. Hur skulle jag frklara det? Jag har inlett det hr. Nu har jag inget val. Han vet ju inte hur den gick snder. Och det skulle ju se konstigt ut om jag gick till en annan snickare med den. Det r lunchtid. Hela frmiddagen har pigtittaren sttt i fikarummet i Godisboden och gjort mig mer och mer nervs. Nu mste jag.
149

Jag stder pigtittaren mot hften, trycker ner det kalla drrhandtaget och skjuter upp drren. Just nr jag kliver in i verkstaden, kommer Paul ut frn kontoret i sllskap med en kraftig man i rutig skjorta och blbyxor. De pratar om ett jobb som ska gras, och om Paul r frvnad eller strd av att se mig s dljer han det vl. Han ler och hlsar och jag r s tacksam fr att mannen i den rutiga skjortan finns dr, fr pltsligt kan jag ocks le och hlsa med ltt rst. - Jag slr dig en signal framt mitten p veckan, sger mannen. - Gr det, sger Paul. - Ha det s gott s lnge, sger mannen. - Detsamma, sger Paul. Mannen i rutig skjorta nickar vnligt mot mig, innan han lmnar snickeriet och stnger drren bakom sig. Jag tittar efter honom ngra sekunder innan jag mste vnda mig mot Paul. Pauls grgrna blick glider frn den trasiga pigtittaren i min famn och upp till mitt ansikte. Jag vet inte om jag rodnar. Lite kanske. - Hej, sger han, som om den frra hlsningen bara varit p ltsas. - Hej, sger jag och drar efter luft. Den ... ramlade i golvet och gick snder. Han nickar. - Jag ser det. Det fixar vi nog. r du ledig nu? - Mm. Pauls blick finns kvar i min och den r ppen och intensiv. Jag knner hur hjrtat skjuter fart p blodet.
150

Det susar nstan i drorna. Som i rren hemma i villan nr ngon str i duschen. - Vad bra att du kom, sger han. Jag ler lite. - Det vet jag inte precis, sger jag. - Jag drmmer om dig, sger han. Jag tnker p dig och drmmer om dig som en sjuttonring. Jag blir torr i munnen och mste anstrnga mig fr att kunna andas. Jag hade vntat mig allt mjligt. Fast inte just det hr. - Det r ju ingen ordning p dig, sger jag ostadigt. Paul skakar p huvudet. - Nej ... Det r det inte. Och vems fel r det? Han kommer fram till mig, lyfter pigtittaren ur min famn och stller den ifrn sig. Sedan stryker han mitt hr t sidan och kysser mig p halsen och hans lppar r s tydliga och mjuka mot min hud att brstvrtorna drar ihop sig mot det blankslta tyget i behn. Omtumlad ser jag en ldre kvinna g frbi p gatan utanfr och jag backar lite. - Vi syns ju, mumlar jag. Paul tittar ut genom glasrutan. Sedan nickar han int kontoret. - Inte dr inne, sger han. Jag vill ha honom. Allt annat har tystnat i hjrnan. Det sitter en nyckel i lset p insidan av ytterdrren. Min blick faller som ett skarljus p den och i tre steg r jag framme och vrider om den och lset ger ifrn sig ett hgljutt klickande nr kolven skjuts in i
151

blecket. Sedan vnder jag mig mot Paul. Han ser p mig, nstan frvnat, som om han trott att jag gick mot drren fr att springa min vg. S rcker han en hand mot mig och jag tar den och fljer honom in till rummet med de grna medaljongtapeterna som jag sett s mnga gnger i den slitna filmen i mitt huvud. Paul drar mig intill sig och ttt tryckt mot hans kropp sker jag hans mun med mina lppar och smaken av honom fyller mig, sprider sig till varenda fiber och fr blodet att hetta i underlivet och hans hnder stryker ver min rygg, kramar min stjrt och hller mig kvar, ttt mot hans styva kn dr under tyget, och min egen, vldsamma lust skrmmer mig. Jag visste inte. Jag hade ingen aning. Inte att ktheten kunde bli s nst intill plgsam. Och Paul. Han ville ju inte. Han sa ju. - Du ville ju inte, mumlar jag i hans ra. Du ville ju inte det hr. - Men nu vill jag, sger han med spnd rst. Jag minns inte nr jag senast ville s vansinnigt, otroligt, osannolikt mycket. Han letar sig in under min trja och ppnar behn i ryggen med ena handen s vant och snabbt att ett svagt obehag drar frbi i hjrnan under en brkdels sekund, och som om en signal ntt fram till honom stannar han upp och ser p mig. Hans gon r mrka och andhmtningen tyngre. - Du d? frgar han.Vill du? Rsten finns inte kvar i mig lngre. Min kropp r bara bultande lngtan. Till svar trycker jag mig mot honom och pltsligt r det som om alla sprrar sls
152

ut och vi kmpar fumligt och nstan hrdhnt med alla klder som r i vgen medan vra tungor redan lskar med varandra och Paul griper tag om mig och lyfter upp mig p det stora skrivbordet som om jag bara vgde ngra hekto, och hans fingrar glider ltt in mellan mina ben, in i det vta, heta, och jag knner hur hela kroppen liksom ttnar, koncentreras, och jag drar honom upp ver mig och han trnger in i mig s trvirket knakar under oss. Det gr fort. Ngra sekunder, bara. Musklerna dras samman hftigare n ngonsin frut och jag hller mig fast i honom hrt, hrt och han stnar hgt och stter djupt in i mig och mitt i orgasmen hr jag hur en brevpress far i golvet och papper rasslar ivg t alla hll.

153

En stund r allting vackert. En stund r vi ttt, ttt tillsammans och Pauls ansiktsdrag r s mjuka och frundrade och han kysser mig s mt p halsen och axlarna. - Frlt, sger han leende. Jag kunde inte behrska mig. Du gr mig ju till en tonrsgrabb. Jag ler tillbaka och det sjunger i mig av lycka. - Du har inget att be om urskt fr, sger jag. Inget alls. Inte ett enda dugg.

154

Skrivbord r nog bra. Skrivbord r nog bra att skriva p och ha papper och pennor p. Men som liggunderlag har de sina begrnsningar. De r hrda, till exempel. De r hrda och alldeles fr smala och inte ens ett ovanligt stort skrivbord r tillrckligt lngt. Det r drfr den vackra stunden blir s kort. Det r drfr Paul reser sig med en grimas och hjlper mig upp, och redan medan vi drar p oss klderna frndras hans ansikte. Det r som om ridn gr ner dr innanfr hans pupiller. Bomullstrjan r fortfarande fuktig under armarna nr jag krnger den p mig. Paul drar en hand ver hret. - Har du tit? frgar han. Jag skakar p huvudet. - Vi kan g upp till Kopparkitteln om du vill. - Mm.Visst. S gr vi med mycket luft mellan oss till den lilla krogen lngst upp p Bredgatan. Paul bestller dagens rtt och jag lser p menyn men hittar ingenting som jag tror att jag kan f ner en enda bit av. Jag ber om en Ramlsa. Paul ser frgande p mig.
155

- Du bantar vl inte? - Nej, frskrar jag snabbt. Jag r inte hungrig, bara. - Du r smalare n frut. - Det r vl ditt fel i s fall. Jag hade tnkt att det skulle lta skmtsamt, men det gr det inte. Han ger mig en snabb, oroad blick, innan han tar sin bricka och gr mot ett ledigt bord vid fnstret. Jag stter mig mitt emot och dricker mitt mineralvatten. Det r tyst mellan oss. Alla andra i lokalen pratar och slamrar med bestick och glas, men vid vrt bord r det tyst. Vi som haft s mycket att prata om frut. Nu, tnker jag. Det r nu jag borde sga allt det dr som fick honom att skratta. Allt det som fick honom att engagera sig och fundera och le och prata. Men allt jag kan komma p verkar s malplacerat. Artigt konverserande, istllet fr knsligt, intimt och sant. Paul ter utan strre aptit. Efter drygt halva portionen skjuter han tallriken t sidan och blicken glider ut genom fnstret. Det sidostllda ljuset avsljar obarmhrtigt varje litet lderstecken i hans ansikte, som om allt han gjort och upplevt finns att lsa dr. De sm linjerna kring gonen pminner mig om hans leende. Leendet som kan vrma hela min vrld. Ett strk av rdsla i magen. Herregud, vad den mannen har makt att gra mig illa! Min tillvaro ligger som ett nyvrpt sparvgg i hans hand. Ett ltt litet tryck, bara. Av misstag, kanske. Det r allt som behvs. - Vad tnker du p? sger jag till slut.
156

Han ser p mig. S ler han lite och lutar sig tillbaka. - Jag undrar vad jag nu har stllt till med. Flera tysta sekunder passerar medan jag frsker frst hur jag ska reagera. Jag vet inte riktigt vad han menar. Jag vet inte om han undrar vad han har stllt till med fr sig sjlv, sitt ktenskap eller fr mig. - ngrar du dig? frgar jag. Han skakar p huvudet. - Det kan jag inte. Det r omjligt. Gr du? - Nej. - Bra. Paul hmtar kaffe, och trots att klockan r fr mycket och Irene skert blir irriterad sitter jag kvar vid bordet medan han dricker. Jag vill inte skiljas frn honom n. Jag vill g tillbaka vid hans sida lngs Storgatan. Det r s sknt att g bredvid honom. Ftterna flyger i lnga, mjuka steg. Inte frrn tjugo ver tv stannar vi utanfr snickeriet. Vi str med en halvmeter mellan oss, och jag mste frga innan jag gr. - Och nu d? Paul tvekar. - Jag vet inte, sger han sedan. Jag vet inte.Vi fr vl ... ta det lugnt ett tag. Jag ser bort lngs med gatan och frstr att jag har haft fel. Jag trodde att det skulle frndras nu. Att allt skulle bli annorlunda efter det hr. Men s r det inte. Han ppnar drren till snickeriet. - Jag lagar pigtittaren till nsta vecka, sger han. Den kommer att bli som ny.
157

- Tack ... Antagligen ser jag olycklig ut, fr han ger mig en nrmast medlidsam blick. - Ta hand om dig nu, sger han. Jag nickar och Paul gr in och stnger drren efter sig. Ensam fortstter jag lngs med Storgatan. Nr jag passerar hlns skrikiga skyltfnster minns jag pltsligt att Paul betalade bde sin mat och mitt mineralvatten dr p restaurangen. Jag tnkte ge honom pengar senare, men det glmde jag bort. Vad spelar det fr roll, frresten? En Ramlsa. Det var vl himla billigt? Tjejerna p Malmskillnadsgatan tar skert mycket mer. En knycklig Fantaburk ligger vid trottoarkanten och jag sparkar den tvrs ver gatan s att den trffar flgen p en parkerad Opel med en ljudlig klang.

158

Rcker det inte med att vi vet var vi har varandra? sa du till mig en gng. Jag visste aldrig var jag hade dig, Paul. Jag vet fortfarande inte var jag har dig. Eller hade.

159

Frst ger jag tillbaka fel vxel till en ldre man. Sedan snser jag av en tant som fr tionde gngen den hr mnaden klagar p att vi inte har tagit hem ngra pistagentter. Sedan rkar jag vlta omkull stapeln med Augustas kokosbollar som Irene prydligt arrangerat p den frsilvrade brickan i fnstret. Kokosbollarna faller huller om buller bland det andra fnstergodiset och ngra rullar ver kanten och kncks mot stengolvet. Det blir fr mycket. Irene dnger trasan i disken s det skvtter. - Nu rcker det! sger hon. Du r otrevlig mot kunderna, du r lat och sitter vid fikabordet och glor istllet fr att jobba, du r grinig mot mig och du r glmsk och klumpig! Antingen skrper du dig ordentligt nu p sekunden, eller ocks freslr jag Micke att han skaffar en annan expedit! Jag r s trtt. Jag r s trtt och s ledsen och jag hatar Irene och kokosbollar och sura tefat och chokladtoppar och kundernas velighet och lukten av socker och gel. Och jag hatar trarna som hela tiden brnner i gonens kanaler. Men knyckiga rrelser tar jag av mig det rosarutiga frkldet och slnger det i en hg p golvet. Sedan
160

hmtar jag min jacka och vska i fikarummet och gr mot drren. Irene ser hpet p mig nr jag passerar. - Men vnta nu! sger hon. Vi kan vl prata om det! Men jag orkar inte prata. Peter, tnker jag. Peter, Peter, Peter. Och jag gr bort lngs Storgatan, genom lasarettsparken mot Helgelunds Sjukhem. Det r alldeles stilla i luften, men inuti mig r det storm, en storm som hller p att blsa bort mig. Satan, tnker jag. Satans, helvetes, jvla, frbannade skit. r du njd nu, Paul? Har du ftt nyfikenheten stillad nu, din jvla ktbock? Helvete! Det lindrar att vara arg. Men ilskan rcker inte lnge. In i ilskan kommer bilden av Pauls ansikte eftert, det vackra, mjuka, mma, kanske till och med krleksfulla. In kommer hans smak och doft och in kommer min lngtan och jag mste stanna nr stormen frvandlas till grt, s hftigt att den r som en kramp, ett ryckigt anfall. Jag lutar mig tungt mot ett trd, river med fingrarna i den grova barken och snyftar hgljutt utan att bry mig om ifall ngon ser mig. Efter ngra minuter lyckas jag f kontroll ver grtattacken. Jag fiskar upp en pappersnsduk ur vskan, snyter mig och stter mig p en bnk en stund innan jag gr in p sjukhemmet. Det gr ont i magen. En obestmd vrk mitt inne i kroppen. Det r sknt. Men en svidande smrta skulle vara nnu bttre. Ett sr. Jag hller p att bli galen. Du gr mig galen, Paul, hr du det?
161

P sjukhemmet luktar det desinfektionsmedel, brun ss och urin. Den ena avdelningen heter Smrblomman och den andra heter Blsippan. Personalen kallar de boende fr smrblommorna och blsipporna och berr ngot bda avdelningarna s gller det hela buketten. Peter sitter vid ett bord i matsalen och hjlper en av blsipporna att ta. Han har mosat kttfrsbiff, brun ss och potatis p tallriken och matar den gamle mannen med den diarrliknande smeten. Under tiden pratar han vnligt om det fina vdret och ler uppmuntrande medan han med skeden fngar upp lite ljusbrun smet som rinner nerfr mannens haka. Ibland ler mannen t ngot Peter sger. D rinner det mera. Gardinerna r gula och glada och solen skiner in p de ljusa furuborden och de vvda, grna dukarna och vaserna med sidenblommor i. Det ska vara trivsamt i ddens vntrum. En kvinna i bl frottrock sitter vid fnstret. Hon ser p mig med tom blick. Jag vill aldrig bli s gammal. Gode Gud, om du finns, lt mig aldrig bli s gammal! Det hr r ett bra stlle att g till nr man tycker synd om sig. Man kan vandra frn rum till rum och titta p mnniskorna som bor i dem och frst att man r alldeles osannolikt lycklig. tminstone ett tag till. Fast Peter sger att jag har fel. Han sger att flera av de gamla och sjuka tycker det r sknt att vara p Helgelund. Att de r lugna och frtrstansfulla medan de vntar. Att de inte bryr sig om frnedringen med bljor och matning. Men det skrmmer mig i alla fall. Det tar flera minuter innan Peter fr syn p mig dr
162

jag str innanfr drren till matsalen. D r den ljusbruna smeten p tallriken nstan slut och den gamle mannen gapar inte lngre mot skeden Peter har i handen. - Hej! sger Peter frvnat. Har det hnt nt? Jag nickar. - Nr slutar du? frgar jag med ynklig rst. - Om en timma. Fast jag har ju dans ikvll ... Men det r inte s viktigt. Jag struntar i den. - Nej! sger jag snabbt. Jag ... jag kan vl f hnga med och titta p? Peter ler lite. - Visst. Om du vill. S vrider han p den gamle mannens rullstol. - Titta, Sven! sger han. Det r min syster! Vacker flicka, va? Sven tittar p mig med blta gon. Han ler lite med ena mungipan och ger ifrn sig ett oartikulerat lte. - Sven fick en hjrnbldning fr ett par mnader sen, sger Peter till mig. S det r inte helt i ordning med pratandet n. Han blinkar t gubben. - Men du r inte den som ger dig, eller hur? sger han. Sedan reser han sig och tar ett vant grepp i rullstolens handtag. - Stt dig i teverummet och ls en skvallertidning s lnge, sger han till mig. Jag kommer snart. Och han stryker mig ltt ver armen nr han passerar med rullstolen i jmn fart framfr sig.

163

Att sitta i ett hrn i den kyliga danslokalen och se p Peter nr han dansar r en upplevelse som tidvis trnger tankarna p Paul t sidan. Det var lnge sedan jag var hr nu, och Peter har blivit bde starkare och vigare och rr sig ltt och kraftfullt p samma gng. De andra kursdeltagarna ser ut som marionettdockor av tr dr de sparkar och viftar vid barren i en lng rad bakom honom. Peter trnar i tights och en ljusgr, snv bomullstrja som snart har en mrk svettlinje lngs ryggraden. Ngra hrlockar klistrar sig i pannan ovanfr blicken som r full av vilja och koncentration. Fr det mesta finns jag inte alls. Fr det mesta r han bara med sig sjlv i rrelsen. Men ibland sker hans gon upp mig och han skickar mig ett litet leende ver salen med det nedslitna trgolvet. Det bsta kommer sist. Nr timmen r ver och de andra gr stannar Peter tjugo minuter till och Markus Ringstrm trycker in ett annat band i bandspelaren och Peter dansar ensam, p riktigt, som p en scen. Markus r hrd. Han backar bandet och lter Peter ta om det igen och igen, tills hoppen r hga nog och vndningarna s precisa som han vill se dem. Peter. Min bror. Du r s vacker och jag r s stolt.
164

Markus r ocks stolt. Han nickar beltet och klappar Peter p axeln. - Nu kan dom komma, sger han. Nu kan dom f komma nr dom vill. Peter ler andftt. - P mndag, sger han. - Just det, sger Markus. P mndag. Och jag har skrutit vldigt med dig, s dansa som du gjorde ikvll! Peter nickar och jag fljer honom ut i herrarnas omkldningsrum som nu r tyst och tomt. Det skna med Peter r att han inte tjatar. Jag har nnu inte sagt ett ljud om varfr jag har hngt honom i hasorna hela kvllen och han har inte frgat. Nu duschar han och klr om och pratar lite om ngra svra steg medan jag sitter hopkrupen p en bnk och vntar. Sedan fr jag stta mig bakom honom p motorcykeln och ka den lnga vgen hem genom skymningen. Jag hller armarna om hans kropp, blundar mot hans rygg och har inte brttom. Men jag r stel i hela kroppen nr jag kliver av p Sparvhksvgen efter sju mils resa. Det r kallare n man tror att ka motorcykel. Jag frbereder mig med bvan p att brja frklara fr mamma varfr jag inte kom hem till middagen, men nr vi kommer in ler hon bara mot oss. - Hej, sger hon och vnder sig till mig. Var han duktig? - Jttebra, sger jag frvnat. Han var jttebra. Peter ser min frvning och ler och blinkar t mig s jag frstr att han mste ha ringt frn sjukhemmet och talat om att jag skulle flja med honom. Jag blir grt165

frdig igen. Kan inte trarna ta slut i en mnniska? - Det finns mackor t er i kylen, sger mamma. - Vi ter dom p mitt rum, sger Peter och ger mig en ltt knuff i rtt riktning. Jag stter mig p hans sng utan att tnda ngon lampa. Efter en stund kommer Peter in med ett fat med smrgsar, tv glas, en flaska rdvin och en korkskruv. Han tnder skrivbordslampan och riktar den lindrande in mot bortre hrnet. - Vi mste ju i alla fall se vad det r p mackorna, sger han. - Peter, sger jag, kan du inte gifta dig med mig? Peter ler lite. - Jag tror inte jag vill ha en fru som r kr i nn gubbe i granngrden. Jag fnittrar till men fnittret avbryts av ny grt.Trarna brnns och svider som om gonen vore utslitna av allt lipande. Fr att ploppet inte ska hras virar Peter en filt om flaskan innan han drar ur korken. Pappa tycker inte att hans barn ska sitta p rummet och hinka vin en vardagskvll. - Jag har ftt sparken, sger jag medan Peter hller upp. Eller ocks har jag sagt upp mig, jag vet inte. I alla fall har jag inget jobb mer. Peter rcker mig ett glas, men han sger inget. Jag smuttar frsiktigt. Antagligen kommer min hrt anstrngda mage att sl bakut, men jag r beredd att ta den risken. Den strva, svala vtskan r skn i munnen. - Och s gick jag till Paul med pigtittaren och ...
166

vi gjorde det. P hans skrivbord! Pltsligt tycker jag att det lter ganska komiskt, men Peter skrattar inte. Hans gon r mrka i det svaga ljuset. - Du slog snder den med flit, va? Jag nickar. Peter stter sig till rtta bredvid mig och lutar ryggen mot vggen. - Fan, vilken vrickad syrra jag har! - Jag r kr i honom, Peter. Jag r s helvetes frlskad att det r ckligt. - Jag vet. - Vad ska jag gra? Peter rcker smrgsfatet mot mig. - ta en macka. Jag fnissar. - Hjlper det? - Mackor r det absolut bsta. Srskilt sna dr med leverpastej. - Det sger du bara fr att du vill ha bda kttbullsmackorna! Han ler okynnigt. - Skulle jag? Bara Peter kan f mig att skratta. Bara Peter kan f mig att skratta hur genomledsen jag n r. Och jag ter en hel smrgs utan att m illa och dricker tv glas vin. I mitt tillstnd rcker det fr att en ltt dimma ska omsluta tankarna och jag lgger mig p rygg i Peters sng. Peter har tmt resten av flaskan. Han lgger sig bredvid. - r han bra? frgar han utan att se p mig.
167

Det r en frga som inte passar in p det som hnt mellan Paul och mig. Jag var fruktansvrt upphetsad. Gr det Paul till en bra lskare? Det varade ju bara fem sekunder eller s. Fast det var ju fem bra sekunder, frsts. Jag knner hur hela kroppen blir mtlig och vaken vid minnet. - Det var ett vulkanutbrott, sger jag till slut. Jag visste inte att det kunde vara s. - lskar han dig eller r han bara ... kt? - Finns det inget mitt emellan? - Vet inte. Jo, han kan vl tycka om dig och vara kt. Jag nickar. - S r det nog. - Fan! sger Peter och vnder sig mot mig. Jag vill att du ska ha nn som lskar dig! Jag vill att du ska ha nn som fattar att du r viktigast och finast i hela vrlden! Jag vill att du ska ha nn som jag, fattar du inte det? Jag ler. - Det finns ingen mer som du, Peter. Det finns bara en enda sn i vrlden, och han r min brorsa. Peter suckar. - Jag skulle hellre slppa dig till Jonas n till Paul. - Bara fr att jag aldrig var lika frlskad i Jonas. - Tror du? - Ja. - Kanske. Du kanske har rtt. Peter reser sig frn sngen och gr fram till fnstret. Det r mrkt utanfr nu. Det reflekterade ljuset frn skrivbordslampan mlar ena sidan av honom i mjuka frger.
168

En lngsmal gestalt med blekt ansikte och mrkt hr. - Jag mste hrifrn, sger han lgt. Jag tnker varenda dag p att jag mste hrifrn. Jag str inte ut med att alltid hra p farsans idiotiska synpunkter och se morsans kogon p honom. Hur kan hon ver huvud taget stanna hos gubbfan?! Jag fattar inte att hon inte gav sig av redan nr ... redan den dr natten ... Han ser p mig och minnet kryper fram, sakta som ett krldjur ur en mrk vr i hjrnan. Jag har inte tnkt p det p flera r, trots att det en gng var s stort och hemskt. Det var just hr vi hrde det. Peter och jag delade det hr rummet p den tiden. Jag mste ha varit i fyrarsldern. I alla fall inte ldre. Jag vaknade av ett ljud ngonstans i huset. Jag tror i alla fall att det var ett ljud som vckte mig. Peter satt redan upp i sngen. Det var mrkt i rummet, men jag kunde se en svag strimma av ljus p hans pyjamasrm dr han satt. - Dom brkar, viskade han nr jag kom tassande ver till hans sng. - Om vad d? - Vet inte. Rsterna som ndde in till oss var behrskat terhllna och man uppfattade inga ord. Bara pappas rst och mammas rst och vreden som fyllde hela huset. Jag tog Peter i handen. Hans ppna gon glnste svagt i mrkret. Det sg otckt ut och jag blundade och krp intill honom. D kom den frsta dunsen. Sedan en till och en till. S
169

ljudet av stolar som for ver kksgolvet. Inga skrik, inga andra ljud, inte frrn den sista dunsen fljdes av lgmld grt.Vuxengrt. Kvvda snyftningar.Till slut tystnaden. Peter och jag sa ingenting, men jag knde hur hela Peters kropp var spnd och hrd. Han frstod mer n jag. Jag var mest rdd. Det mste vara andra mnniskor dr ute i kket. Det kunde inte vara min mamma och pappa som dunsade och grt. Efter en stund la vi oss ner och jag somnade intill Peter. Om Peter sov ngot den natten vet jag inte. Jag vet bara att han hatade pappa morgonen drp. Mamma var bl ver kinden och ner p halsen och hon hade en mjukisoverall som tckte resten av kroppen. Ena foten var svullen. - Jag skulle byta lampa i kket, frklarade hon leende. S ramlade jag ner frn stolen. Dumt, va? Jag sg p Peters ansikte att ngot var fel med hennes frklaring. Hade han inte sett ut som han gjorde, s hade jag nog trott henne. Jag ville grna tro henne. Peter vnder sig mot mig dr han str borta vid fnstret. - En gng frgade jag farsan om det dr, sger han. Vi var ensamma ute vid Storviken och jag frgade honom varfr. Vad hon hade gjort. Han blev skitfrbannad. Jag har aldrig burit hand p din mor sa han ...! Gubbjvel! - Det finns mn som slr sina kvinnor i ratal och kvinnorna stannar i alla fall, sger jag. Det hr handlar om en enda gng. Du har ltat det dr i ratal.Vi vet ju inte ens vad som hnde. Hon kanske hade gjort nt som ...
170

- Som gav honom rtt att sl henne? fyller Peter i och jag hr att han hller p att vnda sin ilska mot mig istllet. - Nej, nej ... Men som skulle gra det begripligt. - Hur kan man sl mamma? frgar Peter. Hur kan man sl Torun? Och hans frga r s skrande klar och enkel att den svider som en knivsegg i mig och jag tycker s ondligt mycket om honom fr att han r den han r. Jag gr fram till honom och lgger armarna om honom och han kramar mig tillbaka, hrt och lnge.

171

Jag drmmer att jag ligger p rygg, fastgjuten i cement. Cementen nr mig inte helt upp ver ansiktet. Jag ser och jag andas fritt. Men s kommer det vatten. Det regnar kanske.Vattnet stiger och stiger och pltsligt ser jag att de str runt omkring mig. Paul, Monika, Tessa, Irene, mamma, pappa och Peter. De str dr allihop men de ser mig inte. Det talar om versvmningen. Jag frsker ropa, men munnen r redan under vatten och det blir bara bubblor och en kallsup.Vattnet stiger. Jag kmpar. Varenda muskel i mig kmpar och sliter men cementen hller kvar mig och jag rr mig inte en millimeter. Hller andan. Ngon mste titta ner. Jag ligger ju hr.Vattnet stiger. Jag ser dem fortfarande, men bilderna av dem har blivit dallriga och snderbrutna av vattnet som tcker mina gon. Snart mste jag andas. Jag hller p att sprngas. Mste andas. ppnar munnen och drar in vatten. Bilderna ovanfr mig spricker som spbubblor.

172

Nya ord har jag ftt. Nya ord att vrida och vnda p, att krama och klmma p tills varje droppe innehll r uttmd. Alla tnkbara tolkningar. Alla eventuella undermeningar. Alla budskap mellan raderna. Hur ska jag kunna frst vad han vill och knner, nr jag inte ens frstr mig sjlv? Jag ville ju lska med honom. Jag ville ju just det som hnde dr inne bland de grna medaljongerna. Jag ville ju att han skulle tr mig och ge efter fr sin lust. Men jag ville inte att han skulle betrakta mig som ett misstag eftert. Ngonting han stllt till med. Kanske var jag en besvikelse. Kanske r det s enkelt. Hur det n frhller sig s r jag tillbaka i hans tystnad. Och nr jag nu inte lngre har ngot jobb att g till knns det som om jag r i hela vrldens tystnad. Radioskugga. Ingenting nr fram till mig dr jag sitter om frmiddagen i mitt rum. Hrddisken susar stilla p mitt skrivbord. P skrmen finns en insekt.

173

I I I I I I Se hr en insekt med fet och hrig kropp och sm och skra vingar r den inte cklig?

Jag frsker skriva. Jag tnker att om jag kunde formulera mig och skriva ner vad jag knner s skulle trycket inifrn ltta. Jag vill sprcka blden och pressa ut varet i ord. Men det enda som kommer r den dr insekten. I tv dygn har den funnits p min skrm, och dr jag sitter p min sng ser jag inte orden. Bara formen. Och jo. Den r cklig. Jag kunde g till honom. Jag kunde g till honom, kliva in p kontoret och lgga en tia p skrivbordet. - Fr Ramlsan, skulle jag sga. Skulle han frst? Eller skulle han stryka mitt hr t sidan och kyssa mig p halsen och ge mig tillflle att tjna ihop till en Ramlsa till? Jag drar upp benen framfr mig och lgger armarna om knna.Varfr tnker jag s dr? Jag frfr174

de honom ju faktiskt. Jag, Elin Beckman, frfrde Paul Axelsson. Fast jag tnkte aldrig p det s. Jag gjorde ju allt fel. Men p mitt konstiga stt bjd jag ut mig och han ville ha mig. Den dr gngen d han faktiskt talade om att bryta upp frn sitt ktenskap och dra ivg med mig nnstans protesterade jag ju. Jag ville ju faktiskt inte att han skulle det. S vad klagar jag ver? Tystnaden. Att Paul lever sitt liv i huset bredvid mitt och att han lever det som om jag inte fanns. Han ringer inte. Han sger inte att han vill trffa mig igen. Han lgger sig i sngen hos sin Monika varje kvll, han ter frukost med sin fru och min fre detta bsta vninna och han gr till snickeriet. Vad tnkte han medan han plockade papper frn golvet den dr eftermiddagen? Kanske finns det ett mrke efter brevpressens fall. Ser han i s fall det? Frbannade, malande tankar! Jag vill inte tnka mer. Kan inte ngon sl mig i huvudet s att jag slutar tnka? Kan ingen befria mig? Kan ingen ta bort vargen som vandrar fram och tillbaka, fram och tillbaka? Kan ingen vnda tillbaka mig? Vrnga mig rtt? Jag reser mig frn sngen och gr fram till datorn. ut och in med klder p inlvsplats och kttet tkomligt
175

strva trampdynor mot sinnenas vtglnsande hinnor befria mig skrapa mina ben rena och lgg dem p tork i solen vithet Paul! Jag lskar dig ju! Kan du inte se mig, tminstone? Jag lmnar datorn och lgger mig p min sng. En pubertal och patetisk samling dikter. r det vad som ska vxa fram ur det hr? r det allt?

176

Tessa kommer vid halvsextiden. Jag blir s glad att se henne att jag mste krama henne dr hon str i ytterdrren. Hon blir s frvnad att hon nstan gr motstnd, lyfter reflexmssigt hnderna som fr att vrja sig. - Jag gick till affren, sger hon frvirrat. Och Irene sa att du har slutat ... - Jag stod inte ut bland lakritsbtarna, sger jag. Kom in! - Nej, sger hon. Jag vill ha tillbaka dig. Jag vill att du ska flja med mig hem och lyssna p en platta som jag har kpt. Fljer du inte med nu s r du inte min kompis lngre, Elin. Det r allvar. Tessas blick r vasst svartkantad och det finns inte skymten av ett leende i de grna irisarna. Bara kring munnen drjer rester av en bedjande obeslutsamhet kvar. Jag gr ut i badrummet, tvttar mig i ansiktet och drar en borste genom hret. Sedan tar jag jeansjackan ver axlarna och fljer med Tessa. Med lite tur r Paul inte hemma n. Det r han inte. Inte Monika heller.Villan ligger tyst
177

och tom men spren av Paul r verallt. Mockajackan i hallen, skorna, en doft i luften. Jag flyr in p Tessas rum och stter mig i ftljen och Tessa plockar fram sitt nyfrvrv. - Pink Floyd, sger hon. The Wall. Arvids favoritplatta. Den r s himla bra! - Det mrks att du har ftt till det med en ldring, sger jag, och min replik r mycket roligare n Tessa vet. r du ihop med honom nu? Tessa rycker p axlarna. - Jag vet inte riktigt. Nstan. Jag sov ver hos honom efter den dr lrdagskvllen nr du och Jonas skulle ha varit med ... Tycker du att det var fel? - Vad d fel? frgar jag. Tror du att jag r pingstpastor, eller nt? - h! fnyser Tessa. Jag menar, tror du att jag borde ha spelat mer svrtkomlig? - Inte vet jag. Hur har han varit sen d? - Gullig. Fast han har inte sagt nt om att vi ska trffas nn mer gng, eller s. Hennes gon r med ens ledsna och oroliga. Jag betraktar henne tyst frn min ftlj. r alla karlar likadana? Pink Floyd fyller rummet och pressar tankarna t sidan.Tessa drar upp volymen nnu mer och tecknar t mig att komma och sitta p sngen istllet. Jag flyttar p mig och vi sitter sida vid sida, axel mot axel, med ryggarna mot vggen och lyssnar. Jag tycker texterna passar in p allt som hnder. Trarna rinner ner fr kinderna igen, alldeles stilla utan snyftningar. Tessa ser det, men frgar inget. Det r s sknt. Allt r sknt,
178

nda tills Monika pltsligt ppnar drren till Tessas rum och skriker fr allt vad hon r vrd. - Snk ljudet! Tessa hoppar upp frn sngen och drar ner volymen. - Jag visste inte att du var hemma, sger hon. - Det var jag inte, sger Monika. Jag kom nu. Jag hrde oljudet nda upp till Storgatan! - h! sger Tessa. Monika har fortfarande kappan p sig. Hon ser p mig. - Hej Elin! Det var lnge sen! Jag nickar. Monika ler. - Paul r p vg.Vi ter om en halvtimma. Du stannar vl? Tessa svarar t mig innan jag hinner tnka. - Det r klart! sger hon.

179

Middag i familjens skte. Stundtals tror jag att jag drmmer en bisarr drm dr jag sitter vid bordet tillsammans med Paul, Monika och Tessa. Det ser ut som frr. Som om ingenting alls hade hnt eller frndrats. Jag mter till och med Pauls blick ver bordet ett par gnger och han ler mot mig. Inget stort leende. Kanske finns det bara i gonen. Monika och Tessa pratar mest. Men det har de alltid gjort, s det r inget uppseendevckande i det. Jag ter den frdigkpta pajen med nyskuren sallad i sm, sm bitar fr att skert kunna svlja ner dem. Det r hr han hr hemma. Jag ser ju det. Och jag ville ju inget annat. nd gr det ont. Efter maten gr Tessa och jag in till hennes rum nnu en gng och sitter och blddrar i tidningar och pratar nstan som frut. Jag vill ju ha henne tillbaka ocks. Fast snart kommer hon att brja frga igen. Hon kommer inte att ge sig och d frlorar jag henne p nytt. Det hr r bara en tillfllig tidsresa. Vid tiotiden reser jag mig. - Mste sticka nu, sger jag.
180

Tessa ser upp frn tidningen hon har i famnen. - Tack fr att du fljde med. Jag rycker p axlarna. - Vi syns, sger jag. - Mm. Hoppas det. Teven r p i vardagsrummet. Men Paul mste nd ha hrt nr jag kom ut frn Tessas rum fr han hinner upp mig i hallen. - I morgon, sger han lgt.Vid tolvtiden. Kan du d? Hjrtat slr ett dubbelslag i brstet. - Inte p skrivbordet, va? sger jag. Han ler och skakar p huvudet. - Ute i stugan. G till busshllplatsen vid Sandstrms. Jag hmtar dig dr. Jag nickar och plockar ner min jeansjacka frn kroken. Paul rr ltt vid min kind innan jag gr, och aldrig har mina steg svvat s hgt ver marken som nr jag lmnar Axelssons uppfart. Jag kan inte g in. Jag mste g en lng och snabb promenad genom villaomrdet. Paul, Paul, Paul.

181

Gldjen, Paul. Den gav du mig ocks. Tv lnga, raska promenader av vldsam, oregerlig gldje. Man kan inte vara stilla med s mycket kolsyra i blodet. S mycket jubel.

182

I carporten str bara pappas bil. Peter har inte kommit tillbaka frn dansen n. Synd. Jag hade velat krama honom nu bums. Sprida min gldje till honom. Men det fr vl vnta en stund. Snart svnger han in p uppfarten, drar av sig hjlmen och kommer in, och d ska jag ta honom i mina armar och tala om fr honom att han r den underbaraste brorsan i hela universum. Leende gr jag upp fr de tv trappstegen och lgger handen p drrhandtaget. Jag ppnar i tron att jag kommer hem till ngot som jag vet hur det r, ngot jag knner till in i minsta detalj, men det gr jag inte. Det pgr en revolution i kket. I vrt kk p Sparvhksvgen 16 hller vrlden p att frndras. Hallen r tom, s nr som p rsterna. De hr mig inte. Rsterna fortstter obehindrat dr ute i kket. Redan det r mrkligt. Mamma hr alltid nr man kommer. Hon mste vara koncentrerad. Eller upprrd. - Jag tnker inte ka till Kreta, sger pappa. Absolut inte. - Det sa jag inte heller, sger mamma. Jag sa att jag och Siv ska ka. Jag blir stende alldeles stilla mitt p hallmattan.
183

Pappa r tyst en lng stund och jag kan knna hur budskapet sjunker in i honom. Knslan av sammanbrott. - Du och din syster? sger han sedan, som om han nd inte riktigt tror sina ron. Det hrs inget. Jag antar att mamma nickar. Pltsligt tycker jag att det blir kallt runt omkring mig. Pltsligt r den dr natten med dunsarna och grten alldeles levande och nra igen. Om Peter nd vore hemma. - Det r tacken, sger pappa. Det r tacken fr att man har frskt ordna trivsamma semestrar fr hela familjen r efter r! Tror du inte jag hade kunnat hitta p nt roligare n att sitta i husvagnen med dig och ungarna sommar efter sommar? Tror du inte det?! - D r det vl dags att gra det nu, sger mamma. Men hennes rst lter lite krackelerad, som om hon hade nra till grten. Eller r det skrck? Jag vgar inte rra mig. - Vad har det tagit t dig? sger pappa. r du i klimakteriet eller har du mens? D kommer kraschen. Jag vet inte vad det r mamma kastar, men det r ngot som exploderar i tusen skrvor och fr mig att rycka till som en skrmd hamster dr jag str ute i hallen. - N nu jvlar! skriker pappa. Sedan grlar de och skriker och fler saker dundrar omkring, hrda ytor trffar andra hrda ytor, och jag frstr att det r mnga rs ogrlade grl som brakar loss i huset och jag vet inte om jag ska rusa in och frska f stopp p dem eller om jag ska springa drifrn fr att slippa hra.
184

Jag vljer att g ut, men jag springer inte min vg. Jag gr runt huset och nrmar mig frsiktigt kksfnstret. Benen skakar under mig och jag biter mig i lppen s att jag fr blodsmak i munnen. Hpet konstaterar jag att kket r tomt. Det r tyst ocks. Alldeles tyst. Med bultande hjrta smyger jag lngs vggen. Det som finns p andra sidan r inte mitt hem. Mnniskorna dr inne r inte mina frldrar. Pltsligt hrs ett krasande. Ett sprtt, klirrande ljud. S ett till. Jag nr vardagsrumsfnstret och ser det upplysta rummet som en scen eller en filmduk. Dr finns en 44-rig kvinna som heter Torun. Hennes hr r grsprngt och hopfst i nacken. Hon str vid det ppna vitrinskpet. Lugnt och metodiskt plockar hon ut de rvda kristallglasen ett efter ett och slpper ner dem p parketten. Jag ser inte golvet. Hr bara det krasande ljudet. I andra nden av rummet str Rune, en man i femtiorsldern. Han har tjocka glasgon och lockigt hr och han andas tungt som om han hade sprungit mycket lngt. Brstet hver sig under den stickade, v-ringade trjan och den ljusbl skjortan. Inuti mig vxer en pelare av is. Det hnder s lngsamt. Glas efter glas efter glas tills hyllan r alldeles tom. Nu ddar han henne, tnker jag. Och jag str helt stilla utanfr fnstret och tittar som om ingenting egentligen var p riktigt. Men det kommer ett nytt ljud. Ett ljud som fr mig att vakna till och rusa runt huset mot uppfarten. Peters motorcykel.
185

Jag hugger tag i honom innan han ens hunnit stanna. Orden trillar huller om buller ut ur min mun och fr inget sammanhang, men Peter slnger benet ver cykeln och rusar med mig i hlarna in i huset. Dr inne r det tyst. S tyst att vi saktar ner stegen och ispelaren i min kropp skaver vid varje rrelse jag gr. Rune sitter i en av ftljerna i vardagsrummet. P golvet framfr vitrinskpet ligger en matta av gnistrande skrvor. Nr vi kommer in i rummet lyfter Rune blicken, och under ngra sekunder tittar han p oss som om vi vore totala frmlingar. Sedan samlar han ihop sig. - Det har hnt en liten olycka hr, brjar han, men hans rst r avgrundsliknande, och som om den skrmt honom sjlv avbryter han sig. Peter gr hastigt ut i kket och kommer tillbaka. - Var r mamma? frgar han. Rune nickar obestmt int mitten av villan och Peter skyndar fram till sovrumsdrren. Jag ser p hans rygg att han pltsligt r ett mycket litet barn som letar efter sin mamma p en stor och frmmande plats dr han inte hittar utan henne, utan att hlla hrt i hennes hand. Sovrumsdrren r lst. Peter knackar. Ingen svarar och han knackar igen. Han ropar. - Mamma ...? Mamma, snlla, ppna! Mamma! Sedan spricker rsten och han grter. Kanske r det fr att Paul just har stmt mte med mig som jag r s stark nu. Kanske r det hans fr186

tjnst att jag gr fram till Peter, tar honom om axlarna, leder in honom p hans rum och trstar honom. Jag plockar av honom hjlmen och stryker honom ver hret och trstar honom som man gr med ett barn som har kommit bort i trngseln. Nr han har slutat snyfta gr jag ut i kket, hmtar kvasten och skyffeln, gr in i vardagsrummet och sopar ihop skrvorna efter kristallglasen. Pappa sitter kvar i ftljen. Han skulle ocks behva grta och trstas. Men det kan inte jag gra. Jag kan bara kasta skrvorna, stnga skpet, sopa fler skrvor efter mindre dyrbara freml i kket och fsa ner dem ocks i soppsen under diskbnken. Jag r inte ens srskilt ledsen. Jag r kanske till och med lttad.

187

Jag tar en bl, figursydd klnning p mig och stter upp hret i en ls knut. De finaste, vita trosorna med tunn spetskant tar jag ocks. Och lderbandet med silverormen om halsen. Kinderna r rda nr jag ser mig i spegeln. Det r ngot srskilt med gonen ocks. En speciell glans. Med pekfingertoppen stryker jag en liten aning frg p lpparna. Mamma kom ut ur sovrummet p morgonen som om ingenting hade hnt. Hon bakade brd och stllde fram frukost utan att sga ngot srskilt till ngon av oss. Peter var ocks tyst. Han sg p henne med oroliga gon, och nr pappa kom ut i kket reste han sig frn sin stol och gav sig av till jobbet fast det fortfarande var ver en halvtimma tills han skulle brja. Mitt hem r med ens underligt avkltt, alla dammiga konflikter har dragits fram ur kulisserna och jag borde se p det med oro eller intresse. Men i huvudet finns bara mtet med Paul. Inget annat spelar ngon roll nu. Hjrtat slog hrt medan jag duschade och det fortstter bulta som besatt medan jag gr mig i ordning och ger mig av. Det r en bit att g ut till Sandstrms ldervarufabrik. Men det r samhllets sista busshllplats t det hllet, s det r tomt och de dr ute. Jag kommer
188

frsts alldeles fr tidigt. Sakta, sakta gr jag den sista biten, men jag fr nd sitta p bnken och vnta en stund. Tillrckligt lnge fr att oskerheten ska hinna krypa fram ur alla vrr den suttit gmd i. Men Paul kommer. Sju minuter ver tolv svnger den mrkbl Escorten in vid busshllplatsen och stannar. Solljuset blixtrar till mot vindrutan. Nr jag reser mig frn bnken och kliver in bredvid Paul i bilen har jag terigen knslan av att vara med i en film. Jag hinner ntt och jmnt dra in foten och sl igen drren innan Paul slpper upp kopplingen och kr ivg, ut frn samhllet. Handen lmnar vxelspaken och lgger sig ver min. - Vad vacker du r, sger han. Jag tror nstan jag drmmer nr jag ser dig. Han har kakibyxorna och en vit, kortrmad skjorta som fr honom att se nnu brunare ut, och hans blick sprider en kittlande vrme genom mig. - Det r du, sger jag. Som gr mig vacker, menar jag. Han skrattar och skrattet r kta och lyckligt och det finns inte ett problem i vrlden. Det finns bara skimrande bubblor av gldje. Luften r full av dem. - ter du kyckling? frgar han. Jag kpte en grillad kyckling och lite potatissallad. - Gott, frskrar jag snabbt. Jttegott. Min blick hnger fast vid hans leende. Jag kan inte se mig mtt p det. - Bra, sger han. Jag tyckte inte vi skulle slsa bort nn tid p matlagning ...
189

En spnd strng sjunger till i min kropp. Den ljuder hgt s det borde hras ut i rymden. Stjrnorna borde komma i sklvning dr uppe. Jag strcker ut en hand och smeker ltt ver hans lr. Han suckar lite. - Vnta med det dr, sger han. Annars kr jag i diket. Sommaren r runt mig och i mig dr ute vid stugan. Paul r ocks runt mig och i mig. Vi leker, vi skrattar, vi flmtar, vi lskar. Grnskan r en mur mellan oss och verkligheten under ngra timmar. Den r ogenomtrnglig och trygg och vrlden p vr sida r bara vr. De andra finns bara i en avlgsen drm. Solen i Pauls ansikte. Nu tror jag igen. Jag r s dum.

190

Vid tretiden p natten hr jag att ngon rr sig i kket. Timmarna med Paul vimlar fortfarande i min kropp och jag har inte kunnat sova ett gonblick. Klarvaken har jag sett ut i dunklet i mitt rum och upplevt allting om och om igen. Egentligen vill jag vara ensam. Bara frsvinna in i mitt eget minne, vrida solen tillbaka hgt upp p himlen. Rra vid dofterna och ljuden. Andas mot Pauls hud. Men nyfikenheten smyger sig p mig och till slut mste jag nd g upp och tassa ut i kket. Mamma sitter vid bordet med en kopp te framfr sig. Hret hnger trtt ner ver axlarna. Hon rycker till nr jag kommer in. - Men lilla gumman, sger hon. - Hej. Kan du inte sova? - sch, fr jag bara nt varmt att dricka s gr det nog sen.Vill du ha? Jag nickar. Hon gr en ansats att resa sig, men jag hinner frst fram till spisen och kastrullen med ngande vatten. Jag hller upp i en mugg, tar en tepse ur skpet och snker den lngsamt i det heta badet. Det knns som en ritual. En srskild ceremoni infr ett mte.
191

S stter jag mig vid bordet mitt emot mamma. Hon ser lite handfallen ut. Som om hon inte riktigt knner sig hemma i sitt eget kk lngre. - Nr ska ni ka? frgar jag. Hon tittar frskrckt p mig. - Vad d? - Du och Siv. Nr ska ni ka till Kreta? - Har pappa sagt det? - Nej. Du har sagt det. Till pappa. Mamma snker blicken. Hon tar en klunk te och stller frsiktigt ner koppen p bordet framfr sig. - sch, sger hon.Vi ska nog inte ka. Jag stirrar p henne. Rckte revolutionen inte lngre n s? - Det r vl klart att ni ska! - Hysch! Hon ser sig oroligt omkring och jag fr knslan av att huset r fullt av smygande fiender. - Det r inte vrt allt brket, sger hon sedan. - Du har ju redan ... Jag menar, det vrsta r vl ver? Mamma skakar p huvudet. - Det tror jag inte. Siv och jag skulle ha kt den femtonde augusti. Det r vldigt lngt dit. Mnga, mnga dagar av ... krngel. - Vet du hur mnga dagar av unken instngdhet du har kvar om du inte ker? frgar jag och min rst r desperatare n jag avsett. Hon ser p mig, frvnat och kanske lite skrmt. - Vi kan ju ka en annan gng, sger hon.
192

- Nej, sger jag. ker du inte nu s ker du aldrig. Det blir nd ingen husvagnssemester i r. - Jag tnkte ju just det, sger hon. Jag tnkte att eftersom Peter nd inte ker med, och du inte heller lt som om du hade nn lust, s ... - S var du fri? - Ja ... eller nej, jag visste ju att Rune skulle g i taket, men ... - Men det var det vrt. Eller hur? - Jag trodde det. Men jag ska ju leva med honom sen ocks. - Ska du? Mamma ser s frvnad ut att jag mste dra p munnen. Hon stryker mig lite tafatt ver armen som om det var jag som behvde trst. - Men lilla gumman ..., sger hon. Pappa och jag har varit gifta i 23 r! - Och? - Du vill vl inte att vi ska skiljas?! - Vad spelar det fr roll vad jag vill? Jag r inte gift med honom. Jag vill se dig lycklig, bara. Jag vill se dig ka till Kreta med Siv och jag vill tnka p att du bor p hotell och fr frukosten serverad om morgnarna och ter souvlaki och dricker Retsina p kvarterskrogen. Och att du badar i havet och fr sm, fina saltkorn p huden nr du torkar i solen eftert och ... att du kopplar av fr en gngs skull. Har kul. Torun ser p mig. Just nu r hon inte min mamma. Just nu r hon en medsyster, en kvinna som funderar ver sitt liv. Hon ser p mig som man ser p en vninna.
193

Inte med den beskyddande och mammiga blicken som fanns dr nyss. - S du tycker att jag ska ka d? frgar hon. Jag ler lite. - Behver jag svara p det? - r det gott, det dr ... souvlaki? - Vet inte. Du fr vl prova. Pltsligt ler hon tillbaka mot mig. Hon ler och smeker mig hastigt ver kinden. - Okej d, sger hon. Jag fr vl gra det.

194

Peter dansar varje dag tillsammans med ensemblen frn Stockholm. Han r genomtrtt i varenda muskel nr han kommer hem om kvllarna. Men i gonen finns beslutsamhet. Han sger att det gr bra. Bttre n han vgat tro. Mina dagar r lnga. P morgnarna drar alla omkring mig ivg till sina arbeten och jag avundas dem. Genom fnstret ser jag bil efter bil lmna villaomrdet. En frmiddag gr jag bort lngs med Storgatan mot Godisboden. Vid snickeriet mste jag stanna till ett gonblick. Det r tomt i verkstaden. Han r vl inne p kontoret. Sitter dr vid det stora skrivbordet bland grna medaljonger. Det knns som om ett stort gummiband drar mig in mot drren, men jag hller emot. En dag till ska jag vnta. tminstone en dag till. Nr jag frsiktigt nrmar mig Godisboden ser jag genom skyltfnstret att Irene str ensam bakom disken. De kanske inte har hittat ngon ny expedit n. Jag kanske fortfarande kan f tillbaka jobbet! Pltsligt lngtar jag intensivt efter att f st dr och vga plockgodis och stapla kokosbollar igen. Smpratet med kunderna och Tessas ankomst en halvtimma fre stngningsdags. Jag svljer stoltheten och kliver in. Irene ser frvnat
195

p mig i ngon sekund, men sedan ler hon. Hon ser faktiskt glad ut. - Hej, Elin! Hur r det? - Fint ... Hur r det sjlv? - Jod, vi hade vl lite bekymmer hr ett tag men ... Frn fikarummet kommer en mrkhrig tjej ut. Hon har ett rosarutigt frklde p sig, och jag frstr att det r mitt. Att hon r jag. - Det hr r Lina, sger Irene. Hon brjade i mndags. - Hej, sger Lina. - Hej, sger jag och jag hr att min rst lter stel och konstig. - Som sagt, sger Irene, det var lite krngel, Micke fick rycka in och jobba lite sjlv. Han r ju inte s himla bra p det, som du vet. Men nu har vi ftt tag p Lina och nu gr allt som p rls igen. Har du hittat nt annat, eller? Jag rycker p axlarna. - Jag har en grej p gng, ljuger jag. Men det r inte klart n. - Lycka till d, sger Irene och lter som om hon menade det. Jag kper en kokosboll och gr ut. Solen skiner och kokosbollen brjar genast smlta i min hand. Jag kan inte frm mig att stoppa den i munnen. Istllet trycker jag ner den i papperskorgen utanfr Pressbyrn vid torget. Sedan skyndar jag mig hemt. Ifall Paul ringer.
196

Fast det gr han inte. Telefonen vrlar ut sin tystnad i hela hallen. Men det finns en annan sorts tystnad hemma ocks. Tystnaden mellan mamma och pappa. Egentligen kan jag inte minnas att de brukade prata med varandra frut heller. Men den hr tystnaden r annorlunda. Det r inte lngre den tystnad som kommer av att man har pratat frdigt. Det r snarare den tystnad som finns innan man har brjat. Mamma har just stllt fram potatis med korvkaka och lingon p bordet nr Peter kommer hem. Han drar av sig stvlarna, lgger hjlmen p hatthyllan och gr fram och ger mamma en puss p kinden. Hret r lite svettvtt i pannan. - Hinner jag ta en snabb dusch? frgar han. - Skynda dig d, sger mamma med den dr rsten som inte skulle kunna neka Peter ngonting. Jag mter hans blick nr han kommer frbi och den sger mig att ngot r p gng. Jag fr en impuls att flja med honom in i duschen fr att f veta vad, men d skulle mamma ocks brja undra och det vet jag ju inte om han vill, s jag behrskar mig. Pappa kommer ut frn sitt arbetsrum. Han ser trtt ut. Utan att sga ngot stter han sig vid bordet, lyfter p de tjocka glasgonen och gnider sig i gonen. - Har du ont i huvudet? frgar jag fr att sl hl p tystnaden. - Va? Nej ... Trtt i gonen bara. - Du jobbar kanske fr mycket.
197

- Det kostar att ha villa. - Slj husvagnen. Det flyger ur mig innan jag hinner tnka mig fr. Pappa tittar p mig som om jag gjort mig skyldig till det yttersta sveket. - Den r jttefin, skyndar jag mig att sga. Men den tillhr ju en annan tid. En barnfamilj. - En familj dr medlemmarna tyckte om och respekterade varandra, sger pappa. En familj dr man var lojal och drog t samma hll. - Att man inte alltid vill gra samma saker betyder vl inte att man inte tycker om varandra? sger jag. Och samma hll mste vl inte alltid vara ditt hll? Pappa lutar sig tillbaka. Sm vita mjllflagor ligger vilset spridda p de bl skjortaxlarna. - Jag har gjort allt fr er, sger han. Jag har sett till att ni har haft ett hus att bo i, mat att ta varje dag, leksaker och cyklar och datorer. Jag har jobbat som en bver i ver tjugo r fr att ni ska f allt ni vill ha. - Vi har ju inte klagat, sger jag. Men nu r vi vuxna. Du behver inte ta hand om oss lika mycket lngre. Du kanske till och med kan dra ner p arbetstempot lite.Vila gonen. - Nja, sger pappa och ger mamma ett lngt gonkast. Det r somliga som ska ha pengar till utlandsresor. - Det har jag inte sagt ett ljud om! sger mamma ovntat hetsigt. Jag tnker jobba i hemtjnsten ngra timmar i veckan. Det kommer att rcka till resan! Pappa stirrar p henne och jag reser mig frn bordet
198

och gr fram och kramar henne. - Vad bra! S kommer du ju ut och trffar lite mnniskor ocks! - Lite senildementa krringar, sger pappa nr han hittat rsten igen. Om du fredrar det, s ...Var s god! Peter kommer ut i kket i mjukisbyxor och en grn t-shirt. Hret r bltt och rufsigt och han stryker det bakt med en lite nervs rrelse. - S bra att ni r hr allihop, sger han. Det lter s hgtidligt.Vi r ju alltid hr allihop nr vi ska ta. Jag slpper mamma och stter mig p min plats. Peter str kvar mitt p golvet. Alla tittar p honom. Han drar efter andan. - Jag ska flytta, sger han. Till Stockholm. Han har sagt det mnga gnger frut. Massor av gnger. nd vet vi genast att det r p riktigt nu. - Jas ..., sger mamma tafatt. - En kille i ensemblen har en liten tva i Vasastan som han vill hyra ut och ... jag har tackat ja. Jag tnker ska till Danshgskolan. Dom tyckte ... Dom sa att det r id att jag sker. Att jag har goda chanser. - S roligt, sger mamma fast hon lter ledsen p rsten. Jag hoppas att det gr riktigt, riktigt bra fr dig. Peter slr ner blicken. Jag vet inte om jag knner grten i hans mage eller om den r i min egen. - Och hur ska du frsrja dig d? frgar pappa. - Studieln. Ifall jag kommer in, allts. Annars fr jag ju jobba. Och dansa om kvllarna. - Jobba? Fr att jobba mste man ha ett jobb. - Det fixar sig.
199

Pappa blir tyst ngra sekunder. Till och med han inser att Peters beslut redan r orubbligt. - Och nr ska du ge dig ivg? frgar han sedan. - Frsta juli, sger Peter. - Frsta juli! utbrister mamma och hennes blick flyger mot Icahandlarnas almanacka som hnger ver arbetsbnken. Men det r ju ... nsta torsdag! Peter nickar. Sedan stter han sig vid bordet. - Jag kommer att sakna ditt kk, sger han. Mamma ler lite. Jag ser att hennes gon r blanka nr hon skjuter karotten med korvkaka mot honom. - Bst du ter ordentligt nu d, sger hon, och gldjen i rsten r ett kristalltunt hlje ver sorgen. Jag kan inte f ner en bit. Jag mter Peters blick hastigt och nstan av misstag en gng under middagen och vi viker undan bda tv. Jag kan se att han anstrnger sig fr att ta och gra mamma glad. Pappa sger ingenting. Inte frrn vi alla har tit frdigt och mamma reser sig och brjar plocka av och Peter hjlper henne. D harklar sig pappa pltsligt. - Jo, sger han. Jag har ju satt undan lite pengar t er varje mnad sen ni var sm. Ja, infr den dagen d ni ska skaffa eget och s, allts ... S ... Ja, jag ville bara tala om det. Att det finns lite att hmta,allts. Peter vnder sig om dr han str vid diskbnken. Han har glmt att stlla ifrn sig tallrikstraven han hller mellan hnderna. - Jas? sger han.Vad bussigt. - S lite r det ju inte, frresten, sger pappa. Det r
200

vl s dr en sjuttiofem tusen vid det hr laget. t er var, allts. Peter sprrar upp gonen och mamma fngar snabbt upp tallrikstraven han br p och stller den i skerhet p diskbnken. - Sjuttiofem tusen? sger han. Sjuttiofemtusen! - Ja. Och lite rnta, kanske. Fast det r ju klent med den nu. Peter ser p mig ett gonblick. Sedan tar han tv steg fram och kramar pappa. Men pappa bryter sig loss. - Du har aldrig kramat om mig frut, sger han, s det behver du inte gra nu heller. Men anvnd pengarna vl. Peter nickar. - Det ska jag. Du ska bli ... stolt. - Hm. Jag fr vl komma och se p dig sen d. Nr du dansar dr p Operan, menar jag. Peter ler lite. - Du har aldrig sett p balett frut, sger han, s det behver du inte gra nu heller. - Jo, sger mamma. Det behver han visst. Det r precis vad han behver. Vi ska komma och titta bda tv. Och jag ska puffa p alla som sitter runt omkring och sga att det dr, det r min son! Min son. Titta bara! Peter skrattar. - Gud, vad pinsamt! - Det r snt man fr st ut med, sger mamma. - Jas, sger Peter. Ja, i s fall, s. Sedan kramar de varandra och jag mste g in p mitt rum fr det knns som om jag ska g snder inuti.
201

Paul. Jag behver honom nu. Jag mste f bertta fr honom att Peter tnker ge sig ivg och att jag kommer att trasas snder av det. Att det r som att slita bort en del av mig. Och Paul ska hlla mig intill sig och kyssa mig s att ingenting annat finns lngre. Men han ringer ju inte. Jag lyfter luren gng p gng med numret vrkande i pekfingertoppen. Men jag vet inte vad jag ska sga. Hittar ingen ingng. D minns jag den. Pigtittaren. Den mste ju vara frdig sedan lnge. Det r klart att han inte ringer hit, intalar jag mig. Vem som helst kan ju svara i den hr telefonen. Han kanske bara vntar p att jag ska hra av mig. Att jag ska komma in p snickeriet fr att hmta min pigtittare. Om han inte ville det s skulle han ju ha kommit hit med den. Det r ju knappast ngot extra besvr att ta den med sig nr man nd ker. Jag har sett honom flera gnger. Jag har sett honom byta ngra ord med pappa ver hcken som skiljer trdgrdarna t. Jag har sett honom
202

klippa grset dr p andra sidan. Jag har ocks sett honom kliva i bilen fr att ka till snickeriet om morgnarna. S sent som i morse sg jag honom. Han vinkade t mamma som var ute och hmtade tidningen. Sedan backade han ut den bl Escorten och krde ivg. Jag har sett honom, men han har inte sett mig. Inte en blick har han kastat t mitt hll. Inte fr en brkdels sekund tittat mot mitt fnster. Han gr dr mitt i sitt liv med Monika och Tessa och allt r som om ingenting. Minnena frn timmarna ute vid stugan finns i en glaskupa inuti mig. En kupa utanfr tiden, dr allt r ofrnderligt. D och d kryper jag in under kanten och stnger snabbt till om mig fr att inget ska smita ut. Inte dofterna av skog och grs och Paul. Inte den lite instngda, svala luften som mtte oss nr Paul lste upp den gamla, bl drren och inte hans hnder ver min kropp eller lusten i hans gon. Sedan satt vi p verandan och t. Solen gjorde hans hr gnisterljust och orden flt ltt mellan oss. Orden och skratten. Nr jag skulle g in efter mera vatten fngade han mig. Det vill sga, han snuddade vid mig med en utstrckt hand och jag kunde inte ta mig loss, inte flytta mig ett enda steg bort frn honom, bara nrmare, bara helt intill, bara med lpparna mot hans hals, kind och mun och vi lskade igen. Lngsammare den hr gngen. Sakta, sakta tills kropparna vrkte av lust och han ropade hgt nr han ntligen kom i mig. Hur kan det pltsligt bli s omjligt att vara utan ngon man aldrig haft?
203

Jag vet att jag inte borde, men jag gr i alla fall till snickeriet. Jag skyller p pigtittaren, fast jag vet att han mste frst att det inte r drfr jag kommer. Jag vill ha honom. Ingenting annat spelar ngon roll. Ingenting. Innan jag gr stannar jag ett gonblick framfr hallspegeln. Hret r nyborstat och kinderna rda. Jag har dragit p mig den bl klnningen fr att han ska minnas. Fr att minnena ska frga hans blick nr jag str framfr honom. Peter slpar ut en kartong ur sitt rum. I eftermiddag kommer en bil frn Myrorna och hmtar allt han vill bli av med. Nu stller han ner ldan, stryker luggen ur ansiktet och ser p mig. Vi har inte pratat om hans flyttning. Den gr inte att berra. Vi har knappt sett varandra i gonen sedan han meddelade sitt beslut. Men mitt huvud r s fullt av Paul. Han r som en rid framfr allt annat. - Vad fin du r, sger han lgt. Ska du ... trffa honom? Jag nickar. Jag ser Peter snett bakom mig i spegeln, men jag vnder mig inte om.Vill inte att ridn ska dras t sidan. Vill inte ta itu med det hr nu.Vill bara till Paul. Peter tvekar ett gonblick. Det r som om han tnkte sga ngot men ngrar sig. Istllet hugger han tag i pappldan igen och br den frbi mig, ut genom drren. Det r varmt ute. Sommaren har kommit med full kraft nu. Lngs Storgatan promenerar mnniskor i
204

shorts och linne. Jag skyndar p stegen. Nu nr jag ntligen givit efter har jag s brttom att jag nstan r andfdd nr jag trycker ner drrhandtaget till snickeriet och kliver in. Paul str i verkstaden och slipar skivan p en gammal byr. Luften r full av slipdamm som virvlar i solljuset. Maskinen vsnas s att han inte hr klockan innanfr drren, och jag str stilla och ser p honom i ett par minuter innan han rtar p ryggen och upptcker mig. Hans blick fr oskerheten att sl ner i mig som en gammal, tovig krka. Jag hade fel. Han har inte vntat. Och jag vet pltsligt att jag vetat det hela tiden. Men jag ville inte veta. Jag ville tro. Och jag kan inte frst. Jag frstr inte varfr han r s olika. Varfr jag aldrig vet hur han ska se ut nr jag ser honom i gonen nsta gng. Mitt rende. Jag har ju faktiskt ett och jag hller det krampaktigt framfr mig som en skld. - Pigtittaren, sger jag nr ljudet frn maskinen dr ut. r den frdig, eller? Jag tycker att rsten r ynklig. Patetisk. Paul gr en gest mot andra sidan av verkstaden. - Den str dr borta. Jag vnder mig om fr att hmta den och ge mig av. Med ens har jag lika brtt hrifrn som jag hade p vgen hit. Men Paul hejdar mig. - Elin? sger han. Stanna och drick lite kaffe. Jag behver en paus.
205

Hur skulle jag kunna avbja? Jag vet ju att han kan ndra sig igen. Han kan ndra sig hundra gnger. Han kan plga ihjl mig. Krkan rr oroligt p sig. Trampar fram och tillbaka. Den vet inte om den ska sitta kvar eller flyga sin vg. Men jag mste flja med Paul in till de grna medaljongerna. Han har bl jeans och rutig skjorta. rmarna r uppkavlade och p ryggen finns en mrk svettflck efter arbetet i sommarvrmen. Huden p underarmarna, halsen och ansiktet r tckt av ett tunt lager slipdamm. Han hller upp kaffe till mig och gr sedan in p toaletten fr att sklja av sig. Min blick dras ner p golvet dr brevpressen mste ha landat. Jag vill att det ska finnas ett mrke dr. Ett avtryck. Men det gr det inte. Och brevpressen ligger ovanp en tjock pappersbunt p det mrka skrivbordet. Den ligger tungt och bestmt som om den alltid legat dr. nd gr synen av skrivbordet min kropp vaken och knslig. Nr Paul kommer ut igen har han en annan skjorta och vattendroppar glittrar i hans hr. Mitt hjrta slr s tydligt. Jag lever varje sekund i hans nrhet. Existerar i varenda fiber. Om jag vgade skulle jag kyssa bort vattendroppen som rinner ner fr hans hals. Paul stter sig p skrivbordskanten. nda borta vid andra nden. Inte ens om jag strcker ut handen s lngt jag nr skulle jag kunna rra vid honom. - Jag vill frska frklara, sger han. Jag str tyst och ser p honom. Rdd. Hudls. Jag lskar dig, tnker jag. Du kan krossa mig nu. Omintetgra mig.Vet du hur stark du r?
206

- n s lnge r mina knslor fr dig hanterliga, sger han. Men jag knner att ... om jag gr djupare in i det hr nu s klarar jag inte ut det. Det kommer att bli ohanterligt. Och jag vill inte frlora kontrollen. Frstr du? Nej, jag frstr inte. Men jag har ingen rst, s jag kan inte sga att jag inte frstr. Strupen r tunn som ett sugrr och jag mste koncentrera mig fr att kunna andas. Nr jag inte svarar kommer han fram och lgger hnderna om mina axlar. - Du r s ung, Elin. Du hinner med mycket n. Han stryker undan mitt hr och kysser mig p halsen och jag skriker t min kropp att skjuta honom ifrn sig men den lyder inte, den lmnar mig bara dr och vrmen frn hans lppar och hnder r en jrnkratta i kttet och jag frsker slingra mig, fly ut ur mig sjlv, men nr smrtan nr sin outhrdliga kulmen blir allt med ens underligt stilla och tyst. - Jag borde inte ..., mumlar han. Jag borde ha satt stopp direkt. Men jag ville ju ha dig! S hr ser det allts ut lngst ner. Jag trodde hela tiden att om jag bara ndde botten s skulle jag kunna brja klttra uppt igen. Men jag visste inte att mrkret skulle vara s kompakt hr. Att det skulle vara s kallt och att vggarna skulle vara s kala och slta och omjliga att klttra i. Pauls grepp hrdnar lite. - Jag ville ju s grna ha dig ... - Det r okej, sger jag. Jag fattar.
207

Jag vill g nu. Jag vill att han ska slppa mig s jag fr g hrifrn. Han ser lttad ut. Lite sorgsen ocks, kanske. Men mest lttad. Jag frsker hata honom, men jag kan inte. - Bra, sger han. Det knns ju ocks s fel att du ska vara den andra. Den man gr till nr man har tid. Du r vrd mer. Visst. Men jag hade njt mig med mindre. r det inte ckligt? Jag hade njt mig med att vara den tredje eller fjrde. Eller vad som helst.

208

Du ville inte g djupare in i det hr, sa du. Du ville inte att dina knslor skulle bli ohanterliga. Grattis. Jag undrar om jag ocks hade den valmjligheten ngon gng i brjan. I s fall missade jag det. Jag valde aldrig det hr. Jag vill inte knna som jag gr nu heller. Om jag fick vlja p att f dig eller att inte lngre vilja ha dig, s skulle jag vlja det senare. Frstr du, Paul? Du var lite frtjust i mig. Jag lskade dig.

209

Lngtan kan vara s olika saker. Den kan vara uppskruvad, som de dr sm plastflygplanen nr man har vridit propellern varv efter varv tills gummibandet r stenhrt och nra att brista och man vet att om man bara slpper efter det allra minsta lilla s ger det sig av. Lngtan kan ocks vara den dr molande vrken i mellangrdet. En stndigt nrvarande, enveten, pinande vrk som gr att man inte kan sitta stilla, inte koncentrera sig p ett teveprogram eller en bok. Man gr bara rastlst hit och dit och ibland snuddar man med fingertopparna vid telefonluren fr att telefonen nd r en lnk, det nrmaste man har. Lngtan kan ocks ngon sllsynt gng vara ett sknt pulserande i hela kroppen, en vntan p ngot man vet ska komma. Som nr jag gjorde mig i ordning fr att ka med ut till stugan den dr dagen. Men lngtan r nd ett bevis p att det finns ngot att lngta efter. Det r det som r skillnaden. Nu finns ingen lngtan lngre. Det lilla hoppet jag har haft ligger som en nackad kyckling inuti mig. Det hann aldrig bli mer n en kyckling. Du lt den aldrig vxa. Men du lt den klckas, Paul.
210

Jag r ledsen, men den hr gngen gr det inte. Frlt. I badrumsskpet hittar jag mammas smntabletter och pappas rakblad. Ur barskpet stjl jag den oppnade flaskan med gin. Den har sttt dr i mnader, s det kan inte vara s farligt om jag tar den. Jag lgger allt i en vska tillsammans med en stickad trja. Knner mig praktisk. Grter inte. Det knns bra nu. Som om ett lager av lindrande is ligger ver allt som gr ont.Vskan r min nyckel ut. Jag behver inte vara hr. Ingen kan tvinga mig att finnas kvar. P uppfarten str en pickup. Peter har lnat den av en kompis fr att kunna flytta sina saker till Stockholm. Inte gr hans tillhrigheter in i en resvska. Inte ens i tv. Jag ska vnta ett dygn. Jag ska vnta tills Peter har kt.Vara de sista timmarna med honom. Sedan, nr han har sitt nya liv i Stockholm, d kommer han inte att mrka om jag finns eller inte. D har jag inget kvar. Inget alls. Telefonen ringer ute i hallen. Peter stkar i sitt rum, mamma har gtt fr att handla och pappa sitter vid datorn. Det ringer fyra signaler. Fem. Till slut reser jag mig och gr ut i hallen och lyfter p luren. Det r Paul. - Vilken tur att det var du som svarade! sger han. S slapp jag plocka fram mitt omstndliga litterra svepskl. Jag sger ingenting. Hans rst fr isen att knaka och brytas snder. Det svider och brnner i ngande sr. - Elin ... Jag vill bara veta att du mr bra ...
211

- Jag mr bra. Det blir tyst ngra sekunder. Grten reser sig som ett berg i mig och jag hller andan fr att den inte ska ta verhanden. - Vi skulle ju kunna ka ut en svng nn gng om du vill, sger han. Till stugan, menar jag ... Om vi kan hlla det s, om vi klarar det ... Kras. En ny, vt och vinglig kyckling klcks inuti mig. Det behvs inte mer. - Mm, sger jag med en rst som skrapar mot vggen av grt. - P fredag, kanske? Om du kan? - Mm, sger jag igen. - Vid samma tid, dr ute vid busshllplatsen? - Mm. Varfr sger jag inte nej? Jag avskyr mig sjlv fr att jag inte sger nej. Jag avskyr mig sjlv fr att jag lter en ny kyckling klckas och burra upp sig och bli dunig och varm och srbar. - Ta hand om dig s lnge d, sger Paul. - Du med. Nr jag lagt ner luren i klykan blir jag stende och stirrar p mig sjlv i hallspegeln. En ynklig, rdflammig spillra ser tillbaka p mig. Ngon som kan lta sig trampas snder och samman hur mnga gnger som helst. Ngon som tigger och ber och krlar. Med ens vet jag vad jag mste gra. Pltsligt vet jag precis vad jag mste gra. Att jag inte har fattat det frut! Jag gr ver den blrandiga trasmattan och stller
212

mig i drren till Peters rum. Han r i frd med att pressa ner sngklder i en svart plastsck. Det mrka hret r rufsigt och jeansen har ett hl p ena knt. Men kroppen r starkare och vigare n ngonsin. Han har trnat hrt den senaste tiden. Jag str och betraktar honom en lng stund. Den lnga gestalten. Dansaren av alla danserna. Han brottas muttrande med ett tcke som inte vill passa i scken. Herregud. Hur kunde jag ngonsin tro att jag skulle kunna leva hr utan honom? - Peter? Han avbryter sig och strcker p ryggen. - Ja? - Fr jag flja med? Han str alldeles stilla och ser p mig. S stryker han hret ur gonen med en hastig rrelse. - Till Stockholm? Jag nickar. - Menar du allvar? - Ja. - Men ... jag ker i morgon. - Jag vet. Sedan skyndar jag mig att sga att han kanske inte behver dras med mig s lnge, att jag snart hittar ett jobb och kan skaffa mig en egen lgenhet, och jag avbryter mig inte frrn jag upptcker att han grter. D rusar jag p honom och vi kramar varandra s hrt att det blir svrt att andas och vi grter bda tv. S skjuter han mig ifrn sig och torkar sig ver gonen med baksidan av handen.
213

- Fast det r fel, frsts, sger han. - Visst, sger jag. Men ett tag, bara. Han nickar. Och pltsligt ger han till ett hgt tjut och sparkar p scken med sngklder s att den far tvrs ver rummet och in i vggen med en duns. - Fan vad jag r glaaaad! Jag r ocks glad. Lngt inne i mrkret r jag glad. Fast jag mste gra ngot innan vi ker. Skriva ner allting. Frska frst. Det mste jag ju. Och jag har bara kvllen och natten p mig. Fr det tar vl ngra timmar att packa ocks. - Rcker det om vi sticker efter lunch? frgar jag. Peter nickar. - Det rcker om vi sticker p fredag, om du vill. - Nej, sger jag snabbt. I morgon. Efter lunch. - Okej. Jag gr tillbaka till mitt rum och stter p datorn. Den knattrar nervst under startprocedurerna, men efter en stund susar hrddisken stilla och jmnt och ordbehandlingsprogrammet lgger upp en blank sida framfr mig. Hjrtat slr fortfarande som en instngd kanin i brstet. Jag ska flytta till Stockholm. Jag verlever inte hr i din nrhet, Paul. Det finns bara ett stt. Att vara ngon helt annanstans och ltsas att du bara var en drm. Fast frst mste jag skriva. Jag mste brja nu genast. Men var? Hur vet man var en berttelse brjar ngonstans?
214

Det var en gng en enkel och stabil vrld. Den finns inte lngre. Jordskorpan har blivit tunn som vris. Peter lastar in de sista sakerna i pickupen utanfr. Mitt rum r nstan tomt. S fort det har gtt. Vad ska jag gra nu d? Hela pappersbunten ligger bredvid mig p skrivbordet. Berttelsen om dig. Om oss. Kanske skickar jag den till ett frlag. Jag ska ju bli frfattare, det har du ju sagt sjlv. Kanske blir det hr min stora debut. Skulle du bli frvnad d, Paul?

Andra bcker av Katarina von Bredow

Syskonkrlek
Ludvig och Amanda lskar varandra. De vet att det r frbjudet men de kan inte lta bli och de inleder ett krleksfrhllande. Ett frhllande som sargar och svider. Men som ocks ger sklvande lyckostunder. nda tills verkligheten trnger sig emellan dem.

Knappt lovlig
Livet p landet r pest tills Hanna mter Arild. Det r alldeles omjligt frsts. Han r mycket ldre n hon och dessutom bonde. Men Hanna kan inte lta bli. Det gr bara inte. Fast hur fr man honom att upptcka en 15-rig tjej frn stan?

Hur kr fr man bli?

Om inte om vore, tnkte jag. Om inte om vore skulle jag bli kr i Adam. Hur kr som helst. Blossande, vanvettigt gnisterkr. Men nu var ju om. Och bara tanken p att bli kr i Adam var frbjuden, straffbar, och fruktansvrd. nd tnkte jag den. nd fladdrade kolibrin dr inne. Trots att om var.

Expert p att rodna

Nr hennes mamma flyttar ihop med sin nya krlek mste Natalie flja med ut p landet till en ny skola, med nya gng som inte alls r som hennes gamla. P kpet fr hon en ny bror, snygge och populre Jerker. Natalie dras in i hans trollkrets och mrker hur knslorna gnistrar i henne. r hon kr?

Rcker det om jag lskar dig?

19-riga Fanny r i sin frsta relation. Pojkvnnen Johan kallas Mr P bland vnnerna - Mr Perfect. Och allt r perfekt tills hon mrker att hans beteende inte r som det brukar.Fanny slits mellan Johans lgner och mammas alkoholproblem. Nr hon anfrtror sig t en ung lrare trasslas tillvaron till nnu mer ...

Som jag vill vara

Jessica r tokkr i Arvid och nu ska hon p fest. Med fjrilar i magen beger hon sig och dr r HAN. De dansar och pratar och det ena leder till det andra. Allt r perfekt och Arvid r verkligen drmprinsen. Men snart uteblir mensen och Jessica brjar ana att allt inte str rtt till.