Published on Nordisk Frskringstidskrift (http://www.nft.

nu) Home > Hgsta domstolen och omprvning av skadestndslivrnta

Hgsta domstolen och omprvning av skadestndslivrnta

Of Erland Strmbck

Enligt 5 kap. 5 skadestndslagen kan bland annat skadestndslivrnta (liksom trafiklivrnta) omprvas om frhllanden som lg till grund fr ersttningen har ndrats vsentligt. Denna regel hrrr i sina huvuddrag frn lagstiftning 1975 och man kan allts konstatera att den snart r 35 r gammal. Efter alla r som gtt sedan lagens tillkomst har Hgsta domstolen ntligen ftt tillflle att mera definitivt klarlgga hur man ska tolka rekvisitet ?vsentlig ndring? i olika situationer. Avgrandena r delvis ngot verraskande, och kan leda till kad administration och kade kostnader fr frskringsbolagen, samtidigt som de skadelidandes situation har frbttrats.

Inledning
Mjlighet till omprvning av skadestnd r en viktig bestndsdel i det ekonomiska invaliditetsbegrepp som infrdes i skadestndslagen 1975. Detta begrepp innebr att ersttningen ska flja den faktiska frlusten i det individuella fallet s nra som mjligt. Man br av den anledningen ha mjlighet att i efterhand korrigera den ursprungliga bedmningen om denna i framtiden visar sig sl vsentligt fel och leda till fr lg ersttning.

Nr paragrafen infrdes ansgs i frsta hand mjligheten till omprvning vara angelgen i frga om ersttning fr inkomstfrlust. Men ocks ersttning fr frlust av underhll skulle enligt den ursprungliga bestmmelsen kunna justeras i efterhand. Genom ndringarna r 2001 av personskadereglerna i skadestndslagen kan all ersttning enligt 5:1 och 2 i lagen omprvas, allts ven ersttning fr kostnader eller ideell skada. I samband med ndringarna gjordes ngra uttalanden av lagstiftaren som varit av betydelse fr HDs tolkningar.[1]

Det brukar ju anses att dom eller avtal i en viss frga ska vara bestende. Bda parter har intresse av att den lsning man en gng kommit fram till inte ndras i framtiden. I ett rende angende personskada anpassar sig den skadelidande efter viss niv p sin ersttning. Betalaren, dvs. i allmnhet ett frskringsbolag, gr ndvndiga avsttningar fr en knd skadekostnad. Mjlighet att i framtiden stadkomma ndring i ersttningens niv kan leda till att den skadelidande fixerar sig vid ersttningsfrgan. I frlngningen kan en s kallad ersttningsneuros uppkomma. Fr frskringsbolaget blir det ett besvr om skaderende mste tillfras ytterligare medel i framtiden, som man frn brjan inte rknat med.

Mjlighet till omprvning, utan att frbehll hrom trffats i samband med den ursprungliga prvningen av ersttningsfrgan, r allts ett avsteg frn vad man normalt anser br glla, eller ett

ingrepp i domars och avtals rttskraft. Av den anledningen har det ansetts att denna mjlighet br hllas inom en snv ram. Det finns drfr en stark restriktion i lagens krav p ?vsentlig ndring?.

Lagens restriktiva instllning kan nd med en geners tolkning leda till omprvning i ganska mnga fall. Den praxis som HD nu faststllt ger 5:5 i skadestndslagen en vidare tillmpning n lagstiftaren skert frn brjan avsett. Domstolen har dock klart uttalat att omprvning br frbehllas situationer ?dr frhllandena avsevrt frndrats jmfrt med vad parterna rknade med nr livrntan bestmdes? (NJA 1998 s. 807).

Lagregeln
Enligt 5:5 skadestndslagen kan ersttningsfrgan omprvas om frhllanden som enligt 5 kap. skadestndslagen lg till grund fr ersttningen har ndrats vsentligt. Ersttning som har faststllts i form av engngsbelopp kan dock inte snkas.

Tolkningsfrgorna
Det har under ren spekulerats i nr omprvning br medges. Ersttning fr inkomstfrlust exempelvis bestms med hnsyn till en rad hypoteser angende framtidsutvecklingen fr den skadelidande. Man gr en bedmning av den framtida utvecklingen fr den skadelidande om han inte skadats, och fr d ett inkomstunderlag. S frestller man sig hur utvecklingen blir fr honom i hans skadade skick, med hnsyn till resterande arbetsfrmga, vilka samordningsfrmner han kan rkna med, osv. ? ocks hr en rad hypoteser.

Sjlvfallet kan tskilligt i dessa antaganden visa sig g i en annan riktning n man frestllt sig. Frndringarna i frhllande till antagandena kan bli stora. Det r hr rekvisitet ?vsentlig ndring? kommer in. De fall som prvats har rrt skadestndslivrntor (trafiklivrntor), allts lpande ersttning som ska kompensera fr lpande frlust av inkomst.

Frndringar av ekonomisk natur som kan tnkas leda till att ersttningen omprvas r: Frndring i den skadelidandes arbetsfrhllanden. Den skadelidande visar sig, utan att invaliditeten ndrats, i lngden inte klara av den arbetsinsats som man bedmt mjlig. Inkomstfrlusten kar. Frndring av lnenivn i den skadelidandes tidigare yrke. De som r kvar i yrket fr sina regelbundna lnepslag. Diskrepansen kan s smningom bli stor till det underlag som vglett nr skadestndets (livrntans) storlek faststlldes. Frndring i samordningsfrmnernas niv och frekomst. En samordningsfrmn hller kanske inte jmna steg med utvecklingen, och den skadelidande fr inte tillrcklig kompensation fr sin inkomstfrlust. Frndring i frsrjningssituationen (efterlevandefallen). En efterlevande frlder kan inte lngre delta i barnens frsrjning p det stt man rknat med. kat behov av ersttning fr mistat underhll har uppkommit.

Frndringar av medicinsk natur r frndring i den skadelidandes medicinska status. Exempel r att skadan frvrras, och den medicinska invaliditetsgraden kar, med kning av arbetsofrmgan som fljd.

Det kan frekomma olika kombinationer av de frhllanden som nu har exemplifierats.

Ett problem har visat sig vid bedmningen av lneutveckling i tidigare yrke. Ska utvecklingen rknas rsvis, eventuellt som ett genomsnitt fr ren som gtt, eller kumulerat, det vill sga med alla hjningarna genom ren med i berkningen? Med sistnmnda berkningsstt: Nr nr de adderade talen en niv som br bedmas som vsentlig?

Ett annat problem har varit fljande. Nr lagregeln ursprungligen skrevs lade man viss vikt vid att frhllanden som kunnat frutses nr frsta ersttningen faststlldes inte borde kunna utlsa omprvning. Det ansgs t.ex. att man borde kunna rkna med normal lneutveckling i den skadelidandes tidigare yrke. Man borde vidare bortse frn framtida penningvrdefrndringar, med hnsyn till den srskilt lagreglerade vrdeskringen av skadestndslivrntorna. Det sades ocks att vid den ursprungliga bedmningen av ersttningen hnsyn inte borde tas till ?den allmnna standardhjning i samhllet som kan komma att intrffa?.[2]

Ovisst har ocks varit om det fr omprvning rckt med vsentlig frndring i frhllandena som vgledde den frsta prvningen, eller om det ocks skulle frutsttas att vsentlig frndring intrtt i sjlva behovet av ersttning.

Denna ovisshet berodde p uttalanden frn lagstiftaren i samband med 2001 rs ndringar i lagen. Dessa uttalanden avsg att klarlgga frutsttningarna fr omprvning, nrmast med sikte p den utvidgning av paragrafen till ersttning fr kostnader och ideell skada som d genomfrdes. Det sades att omprvning kunde komma i frga mera sllan. Vad som kunde komma i frga var fall dr den skadelidandes hlsotillstnd i betydande grad har kommit att avvika frn vad man frestllde sig nr skadestndet faststlldes. Skillnaden mellan antagen och faktisk skada borde vara s markant att det framstod som angelget att en ny prvning kommer till stnd. Lagstiftaren uttalade ocks att vsentlighetskravet knyter an till den frsmring som ska ha skett i de frhllande som har legat till grund fr bedmningen av skadestndsfrgan och sledes ?inte i frsta hand till den skillnad i ersttningen som kan bli fljden av de ndrade frhllandena?.[3]

Skulle omprvning allts kunna medges om den skadelidandes inkomstfrhllanden vsentligt frsmrats ven om samordningsfrmnerna samtidigt kat, och ngot vsentligt kat ersttningsbehov inte uppkommit? Om exempelvis den skadelidande med tiden frlorat den arbetsinkomst man rknat med, men samtidigt ftt kad ersttning frn den allmnna frskringen. Eller den skadelidandes medicinska status frvrrats, samtidigt som samordningsfrmnerna kat.

En tolkning medgav omprvning i dessa fall. En annan tolkning krvde att ocks ersttningsbehovet vsentligt kat, vilket innebar att man borde prva vsentligheten i tv steg: Finns vsentlig frndring i de ursprungligen beaktade frhllandena och har denna frndring resulterat i vsentligt kat ersttningsbehov?

Rttsfallen NJA 1998 s. 807. Verkan av att samordningsfrmn ndras (ekonomisk frndring)
I detta fall snktes ett pensionsbelopp frn den allmnna frskringen. Den skadelidande fick allts totalt sett en lgre samlad inkomst genom pensionsbeloppet och trafiklivrntan. HD fann att omprvningsparagrafen kunde tillmpas ven vid ndring i samordningsfrmns storlek. ven om ndringen var vsentlig och omprvning allts ska ske ansg domstolen det inte givet att omprvningen leder till frndring av livrntan. Omprvningen sker nmligen enligt HD med beaktande inte bara av den omstndighet som utlst omprvningen utan av samtliga frhllanden av beskaffenhet att bra pverka livrntans storlek. Man fick i det aktuella fallet bedma vsentligheten av ndringen i samordningsfrmnen med hnsyn till beloppets storlek taget fr sig och sett i frhllande till storleken av de sammanlagda avrknade samordningsfrmnerna och den berknade inkomstfrlusten. Eftersom de sammanlagda samordningsfrmnerna snkts med mindre n 6 procent och den totala kompensationen med mindre n 4 procent frelg enligt HD inte ngon vsentlig ndring av frhllanden som legat till grund fr den ursprungliga ersttningen.

Man lr av detta fall, inte bara att ndring i samordningsfrmn i och fr sig kan utlsa omprvning, utan ven att omprvningen ska ske i tv steg, dr ?slutresultatet?, det vill sga frndringen i ersttningsbehovet, r avgrande fr omprvningen.

NJA 2004 s. 279 Lneutveckling i tidigare yrke (ekonomisk frndring)

Hr var det frga om en skadelidande som vid den ursprungliga prvningen ansetts kompenserad fr sin inkomstfrlust av samordningsfrmnerna (frtidspension och arbetsskadelivrnta), rknat frn den 1 april 1995. S smningom uppkom emellertid en diskrepans mellan samordningsfrmnerna och den ln som den skadelidande skulle ha haft om hon varit kvar i sitt tidigare yrke. Diskrepansen utgjorde 12 procent eller mer. Enligt HD utgjorde konjunkturutvecklingen och lneutvecklingen i tidigare yrke sdana faktorer som ingick i bedmningen av inkomstunderlaget. Av avgrande betydelse i mlet var om ndringen i dessa frhllanden var vsentlig. Mellan parterna var detta ostridigt. HD fann, med hnvisning till 1998 rs fall, att inte bara den omstndigheten som franlett omprvningen utan samtliga omstndigheter som pverkar livrntan skulle beaktas. Att samordningsfrmnerna inte hjts i takt med lneutvecklingen var en sdan omstndighet.

Detta rttsfall visar att lneutvecklingen i tidigare yrke kan utlsa omprvning om vsentlig diskrepans under ren uppkommit mellan denna utveckling och det inkomstunderlag som man rknat med vid den ursprungliga prvningen. Ocks i denna situation sker prvningen i tv steg: ndringen i de ursprungliga frhllandena ska vara vsentlig, liksom det kade ersttningsbehovet. Huruvida man ska rkna lneutvecklingen rsvis eller kumulerat ver ren lstes inte helt tydligt genom fallet, eftersom parterna var ense om att man skulle rkna med en viss procentuell skillnad. Att efterslpning i samordningsfrmnernas fljsamhet till konjunktur- och lneutveckling kan leda till kad belastning p trafik- och ansvarsfrskringen blir uppenbart.

NJA 2008 s. 1217 I. rsvis eller kumulerad berkning av lneutvecklingen i tidigare yrke? (Prvning i tv steg vid ekonomisk frndring)
Inte heller i detta fall fanns frn brjan ngon inkomstfrlust att erstta. Skadan skedde r 1986. Den skadelidande kvinnan bedmdes f full kompensation fr sin inkomstfrlust genom full frtidspension och arbetsskadelivrnta. Efter ett antal r uppkom emellertid en skillnad mellan inkomstunderlaget och samordningsfrmnerna som uppgick, fr r 2000 till 11,6 % av inkomstunderlaget och 13,1 procent av samordningsfrmnerna, fr r 2001 till 13,8 % av inkomstunderlaget och 16 % av samordningsfrmnerna samt fr r 2002 till 14,5 % av inkomstunderlaget och 17 procent av samordningsfrmnerna.

HD ansg att uttalandena vid 1975 rs lagstiftning (jmfr ovan) inte borde tolkas s att de ersttningsberttigade ver huvud taget inte skulle f del av standardhjningen i samhllet. Detta skulle utgra ett s ptagligt avsteg frn skadestndets kompenserande funktion att det inte kan godtas utan std i lagen. Man kan inte heller anse att en lnehjning som ligger inom den gngse rliga ramen ska anses vara beaktad nr avtalet om den ursprungliga ersttningen trffades. Fr att den skadelidande ska sakna rtt till omprvning krvs att det av domen eller avtalet framgr att en viss frndring inte ska pverka skadestndet. I det aktuella fallet fann HD att de pvisade kningarna av inkomstunderlaget utgjorde en sdan omstndighet som kan grunda rtt till omprvning.

HD gr ngra ytterligare klarlgganden. Ska en vsentlig frndrings inverkan p ersttningsnivn ocks vara vsentlig? Ska man allts, som HD gjort i 1998 rs fall, krva att prvningen sker i tv steg. S verkar lagstiftaren inte ha ansett i sina uttalanden vid 2001 rs lagndring. HD svarar emellertid ja p den frgan svitt gller ekonomisk frndring. Den samlade effekten av alla faktorer som kan pverka ersttningsnivn ska uppfylla kravet p vsentlig frndring. Man frbehller lagstiftarens uttalanden till fallen dr det freligger medicinsk frndring.

Vid uppskattningen av lneutvecklingen ska man berkna denna kumulerat ver ren, allts inte rsvis. Detta menar HD framgick redan av 1998 rs avgrande. Domstolen anger sedan ett mtt p frndringen fr att denna ska kunna anses vara vsentlig. Rtt till omprvning br freligga om frhllandena sedan ersttningen faststlldes har frndrats s att samordningsfrmnerna jmte i frekommande fall kvarstende inkomst och beviljad livrnta understiger 90 % av inkomstunderlaget. Eftersom i det aktuella fallet samordningsfrmnerna motsvarade 88,4 % av

inkomstunderlaget, med den kumulerade lnekningen i tidigare yrke inrknad, borde den skadelidande medges rtt till omprvning.

Tv ledamter av domstolen var skiljaktiga nr det gller motiveringen. De menade att uttalandena vid 2001 rs lagstiftning tog sikte p omprvning av ersttning fr ideell skada, eftersom sdan ersttning bestms enbart med hnsyn till skadans medicinska invaliditetsgrad. Det framstr drfr som naturligt om en vsentlig ndring av den medicinska invaliditeten i det sammanhanget ska kunna anses vara tillrcklig fr rtt till omprvning. Nr det gller ersttning fr inkomstfrlust (eller underhll) br vsentlighetsbedmningen omfatta alla omedelbart inverkande frhllanden och drmed avse ndringen av ersttningsbehovet. Man kunde drmed vara ense med domstolens majoritet nr det gller bedmningen av det aktuella fallet.

Rttsfallet visar enligt min mening fljande. HDs stndpunkt resulterar i att omprvning kan bli en tmligen vanlig freteelse i ett antal skaderenden dr differensen mellan inkomstunderlag och faktiskt utgende kompensation verstiger 10 %. I viss mn dmpas omprvningsbehovet av vrdeskringen av skadestndslivrntorna enligt 1974 rs ndringslag, i de fall skadestndslivrnta (trafiklivrnta) utgtt frn tiden fr den ursprungliga prvningen, dvs. nr det inte varit frga om s kallad 0-ersttningsrenden som i det nu skildrade rttsfallet och i 2004 r rttsfall. Om skadestndslivrnta utgtt frn brjan har ju denna ftt regelbundna pslag som kompensation fr inflationen. I de fall dr den ursprungliga prvningen inte visat behov av ersttning utver samordningsfrmnerna, r det endast genom hjning av dessa frmner normalt genom koppling till basbeloppet ? som den skadelidande kompenseras fr inflationen. Otillrcklig vrdeskring liksom fortgende standardhjning utver inflationen torde i mnga fall s smningom kunna leda till omprvning. En ytterligare slutsats r att skadelidande omprvningsvgen kan kompenseras inte bara fr standardutvecklingen utan ocks fr bristande kompensation fr inflationen inom socialfrskringssystemen.

NJA 2008 s. 1217 II. ndring i arbetsfrmga (medicinsk frndring)

En kvinna som skadats vid trafikolycka r 1993 fick halv frtidspension frn och med april 1998. Avtal om ersttning fr inkomstfrlust trffades med frskringsbolaget r 2001. Besvren till fljd av olyckan kade emellertid, och kvinnan beviljades hel frtidspension fr o m januari 2004. Eftersom hel arbetsofrmga innebar vsentlig ndring av frhllandena begrde hon omprvning av livrntan frn frskringsbolaget. Samordningsfrmn och livrnta understeg inkomstunderlaget med 12 811 kr (3,6 % av inkomstunderlaget rknat fr r). HDs majoritet fann att det skulle kunna synas mest fljdriktigt att ven nr det r en medicinsk frndring som har gt rum stlla kravet att denna vid en omprvning skulle medfra en vsentlig frndring av den tidigare beslutade ekonomiska ersttningen. Men detta skulle vara svrfrenligt bde med lagtextens utformning och 2001 rs motivuttalanden som mste frutsttas ha allmngiltig betydelse. Domstolens majoritet fann det med hnsyn hrtill tillrckligt fr rtt till omprvning att den medicinska frndringen var vsentlig.[4]

De tv i fregende fall skiljaktiga ledamterna av domstolen var skiljaktiga ocks i detta fall,

denna gng inte bara i frga om motiveringen utan ocks i sjlva utgngen av mlet. ven nr det r frga om medicinsk frndring br kravet stllas att inte bara den medicinska frndringen r vsentlig, utan ocks att dess effekt p ersttningsbehovet r vsentlig. De ansg i enlighet hrmed att omprvning inte borde beviljas eftersom de frhllanden som legat till grund fr den ursprungliga ersttningens bestmmande inte kunde anses ha ndrats vsentligt.

Fljande lrdomar ger detta rttsfall. Det r nu klarlagt att vsentlig medicinsk frndring kan leda till omprvningsrtt, ven om frndringen inte haft vsentlig inverkan p sjlva ersttningsbehovet. Fall kan allts nu frekomma dr en omprvning br medges vid medicinsk frndring i den skadelidandes situation, trots att dennes ekonomiska situation inte vsentligt pverkats. Det kan nu i efterhand beklagas att 2001 rs motiv inte skrevs tydligare, och att det i sammanhanget inte otvetydigt klarlades att ven en vsentligt frndrad medicinsk situation ocks i frga om inkomstfrlust skulle krva vsentlig inverkan p ersttningsbehovet fr att omprvning br medges. Det var skert inte lagstiftarens mening att man med omprvningsfrfarandet ska kunna korrigera ven mindre kningar i en skadelidandes behov av ersttning. Om minoritetens mera rimliga uppfattning i detta sammanhang ftt avgra s hade konsekvenserna av lagstiftarens otydlighet inte blivit s ingripande.

HDs dom den 9 oktober 2009 i ml T 4729-07. Lneutveckling i tidigare yrke (ekonomisk frndring)
Ett ytterligare fall angende lneutveckling i tidigare yrke freligger nu. Det gllde en yrkeschauffr som 1989, vid 33 rs lder, drog sig en s svr personskada att han inte kunde terg i arbete. Till en brjan kompenserades han genom frtidspension och arbetsskadelivrnta, och ngon trafiklivrnta blev inte aktuell. Han frbehlls dock rtten till omprvning enligt 5:5 skadestndslagen. Han begrde s smningom prvning av frgan om ersttning fr inkomstfrlust ocks frn trafikfrskringen. Drvid beropade han att den rliga hjningen av samordningsfrmnerna inte hllit jmna steg med lneutvecklingen i det yrke som han skulle ha arbetat i om han inte skadats. Lneutvecklingen mellan ren 1998-2004 innebar en lnekning med i genomsnitt 3,7 % per r eller kumulerat 21,5 procent.

HD fann att lnekningen i den skadelidandes tidigare yrke sammanstlld med utvecklingen av hans samordningsfrmner utgjorde sdan vsentlig ndring som gav honom rtt till omprvning frn och med r 2000.

Rttsfallen angende verkan av lneutveckling i tidigare yrke fr hr en precisering, i det att omprvningen gller frn och med det r den kumulerade lnekningen nr den niv som HD angett i NJA 2008 s. 1217 I.

De r vars lnekning kumuleras r i fallet 1998-2000 och den kumulerade kning som utlser omprvningen r med god marginal ver 10 procent.

Kvarstende frgor
Efter det att lagen nu varit i kraft i decennier fr den som vi nu sett en mycket geners tolkning som frmodligen gr betydligt utver vad lagstiftaren 1975 har avsett och som hittills varit tolkningen i praxis. I detta lge uppstr givetvis frgan: Hur ser situationen ut fr alla de skadelidande vars renden prvats med tidigare snva tolkningar av omprvningsparagrafen eller fr de skadelidande som inte ens frsttt att ska omprvning med hnsyn till rdande uppfattning om restriktiviteten kring omprvningsmjligheterna. HDs rttsfall har inga vergngsbestmmelser som klarlgger hur det stller sig med ldre skadefall. Fr vrigt r det knappast korrekt att i detta sammanhang tala om sdana skadefall. De faktorer som kan leda till omprvning r nmligen i stor utstrckning ?tidlsa?. Lneutveckling i tidigare yrken, exempelvis, r en pgende utveckling som kan beropas vid lmplig tidpunkt, skert av ett stort antal skadelidande.

Men en fljdfrga blir sjlvfallet hur preskriptionsreglerna tillmpas nr det gller mjligheten att beropa 5:5 skadestndslagen. Det visar sig d att sjlva rtten att begra omprvning inte r underkastad preskription. Den nya fordran som kan anses ha uppkommit vid den tid d de vsentligt ndrade frhllandena intrtt preskriberas dock enligt vanliga regler.[5]

Nr en viss utveckling har ntt nivn ?vsentlig ndring? i den skadelidandes situation skall allts preskriptionstiden brja lpa. En viss indikation p startpunkten i frga om lneutveckling i tidigare yrke ger det nnu ej refererade rttsfallet den 9 oktober 2009. Preskriptionstiden br dr brja lpa vid ingngen av det r frn och med vilket omprvningen gller, allts 2000. Preskription av rtten till omprvning p grund av att samordningsfrmn ndrats har ocks en given startpunkt i den tidpunkt d 10-procentsnivn uppns. Mera svrlst kan det bli att avgra startpunkten vid medicinsk frndring. En sdan frndring kan ju ske under kortare eller lngre tidrymd. Preskriptionstidens start blir hr en intressant frga fr rttstillmpningen.

[1] De senaste rttsfallen har analyserats av Mia Carlsson, jur. dr i civilrtt vid Stockholms Universitet, i en artikel i Juridisk Tidskrift 2008-09 s. 779 f. Ocks Hkan Andersson har i PointLex kommenterat omprvningsfrgorna. Tidigare analyser gllande de ldre rttsfallen se Strmbck, Erland, ?Omprvning av skadestnd fr inkomstfrlust: Vad r ?vsentlig ndring? i 5:5 skadestndslagen??, Nordisk Frskringstidskrift 1/2006 s. 25 f. Allmnt om omprvning se Bengtsson, Bertil & Strmbck, Erland, Skadestndslagen. En kommentar, 3 uppl. (2008) s. 280 f. Sistnmnda skrift finns ocks p Internet som modul i Zeteo Norstedts juridiks arbetsverktyg, aktualiserad 2009. Se ang. omprvning ocks Hellner, Jan & Radetzki, Marcus, Skadestndsrtt, 7 uppl. (2006) 22.7 och Svendenius, Marie, ?Omprvning av ersttning fr inkomstfrlust enligt 5:5 skadestndslagen?, Nordisk Frskringstidskrift 2/2007 s. 196 f. [2] Prop. 1975:12 s. 150. [3] Se prop. 2000/01:68 s. 72. Jfr betnkandet Ersttning fr ideell skada vid personskada (SOU 1995:33) s. 444. [4] Se angende tillmpning av rttsfallet Trafikskadenmndens cirkulrreferat 2-2009.

[5] Se Bengtsson & Strmbck, Skadestndslagen. En kommentar, 2 uppl. (2008), s. 285. Source URL: http://www.nft.nu/en/node/1487