RYTMSTRNINGAR

Tillgnad Marie K.

1
Du vet vl att risken r strre att d p vgen till flygplatsen n i sjlva planet? Philip har mnga goda sidor, dessvrre r inte empati en av dem. Det oroar mig lite att han inte kommer ihg att denna sanning redan har tillknnagetts tre gnger under de senaste timmarna. Ja, det knner jag faktiskt till, frklarar jag skakande, men rdslan r sllan logisk. Det borde du veta. Efter en kort tids uppehll av frundran fuktar han sitt hgra lngfinger med tungspetsen, vnder blad p affrstidningen och mumlar till svar: Ja, det stmmer. Tiotusensjuhundra meter ver havet. Jag befinner mig i en stor pltburk drygt elva kilometer ovan skerheten. Jag r helt i hnderna p teknikens under och den mnskliga faktorn. Det finns ingenting jag kan gra t saken. Som liten var jag aldrig rdd fr att flyga. Jag fann det hela som ett stort ventyr, en spnnande frd med berg och dalar. P den tiden kunde jag inte knna det jag nu upplever: knslan av att vara kontrollerad av ngon annan, maktlsheten, srbarheten. Att inte sjlv kunna kontrollera och styra har alltid strt mig. Det har ftt till fljd att jag alltid sett till att hamna i positioner dr jag ftt mjlighet att pverka. En man med tyskt utseende och en enormt buskig mustasch stirrar frvirrat, och kanhnda ocks en aning ilsket, p mig. Han passar perfekt in p min bild av en flyg-

planskapare. Loppet r krt. Planet kommer att kapas och vi stackare som ftt oturen att hamna p ddens flyg fr mjlighet att vlja mellan skyskraps- och strtningsdden. Philip r djupt insjunken i sin tidning och tar ingen som helst notis om vad som r p vg att hnda. Vad som kommer att nda hans liv. Med en ltt knuff tillkallar jag hans uppmrksamhet. Ngot irriterad vnder han blicken mot mig och talar med sitt favoritsprk kroppssprket om att mtte detta nu vara viktigt, kvinna, det r faktiskt en intressant artikel. Jag berttar om min flygkapningsteori och beskriver, utan att peka eller vnda mig om, var vr vn kaparen valt att sitta. Jag tillgger: Men titta inte, d kan han frst att vi vet. Philip verkar mttligt road, ger mig en vnlig klapp p kinden och tervnder till sin artikel. Jag lugnar fr en stund ner mig. Jag ska vara glad att jag har Philip, jag tror aldrig att jag skulle klara mig utan honom. Hela planet skakar och jag spnner p mig skerhetsbltet och hller krampaktigt tag i flygplansstolen. Vi faller. Hejdlst sjunker vi mot undergngen. Resan ner pgr i ver tjugo sekunder. Skrckslagen undersker jag medpassagerarnas reaktioner. Alla utom en asiatisk kvinna med vitt linne verkar lamslagna. Som om de inte frstr situationens allvar. Nu r det bara fyra molnslalomsfyllda timmar kvar. Om jag har tur. Jag har vid ett otal tillfllen frskt mig p att koppla bort medvetandet. Smn, lsning och film har alla varit misslyckade frsk att fly verkligheten. Den r fr verklig att gra sig kvitt.

Flygvrdinnornas rrelser talar ett sprk, deras gon ett annat. Jag ser hur de konverserar med andrepiloten. Jag ser allt. Efter pratstunden har inte flygvrdinnegonen blivit mindre uppjagade. Ngot kan helt klart vara fel. Ngot mste vara fel! Philip! ter frsker jag f min blivande man att lugna ner mig och ta mig samman. Det han r s duktig p. Nr jag lmnas ensam t tankar om rdsla vet man aldrig vart jag tar vgen. Kan du inte bertta en historia eller ngot? Jag vill somna och tror att det gr lttare om du hjlper till. Han r vacker och det r han r vl medveten om. Philips smilgropar syns tydligt nr han lugnande rr sig mot mig fr att ge mig en kram. Mitt i omfamningen sger han: Vi r snart framme. Du r en vuxen kvinna, visst kan du sjlv handskas med det hr? Jag nickar skamset. Han har rtt, igen. I stet bakom frgar en liten pojke sin mor om planet rr p sig eller om vi str stilla. Inte fr mitt liv kan jag frst hur denna mnskliga varelse kan undvika att knna av alla tvra kast och djupa gropar av luft vr pilot lter oss genomlida. Oljudet frn motorn, det trygga ljudet av en maskin som fungerar, avtar. Nu r goda rd dyra. Vi frdas i ttahundratjugo kilometer i timmen och vi gr det utan motor. Vingen utanfr mitt fnster ser ohyggligt ls ut. Det r ver. Min kropp skriker, skakar och brottas med logiken. Att jag kan sitta i ett plan i tusentals r utan att

vara med om en olycka, det vet jag, men jag har inte fr avsikt att prva sanningshalten i pstendet. I stllet gr jag allt som str i min makt fr att ltsas om att det r en buss jag frdas i. Jag r p marken och inte ver en mil upp i skyn. Det fungerar riktigt hyggligt, sedan skakar bussen oerhrt obussaktigt och jag frstr p nytt att min verklighet r hr i planet och ska s frbli ett bra tag framver. Nr vi till slut landar, efter en femtimmarsflygning innehllandes de minst vlvilliga av livets kval, kysser jag marken p flygplatsen. Det r inte likt mig, men jag r oerhrt tacksam att det lt mig verleva ven denna gng.

2
Bruset vcker mig. Det r nu ver ett r sedan jag sist tumlade runt i luften. Det r inte sorlet frn vgor som fr mig att verge slummern utan bruset frn min klockradio. D aldrig radiostationerna kan frm mig att kliva upp ur sngen stller jag alltid in kanalen p brus. Inte ens den trttaste mnniska kan fortstta sova med det bakgrundsljudet. Vrlden finns tydligen kvar ocks idag. Jag hinner ppna mikrovgsugnen innan nedrkningen fullbordas. Drfr slipper jag det ack s irriterande pipet den har fr ovana att lmna ifrn sig precis d det inte lngre finns ngra siffror kvar att rkna. Filmjlken gr ut imorgon, jag mste komma ihg att kpa ny p vgen hem frn jobbet. Ofta undrar jag hur mina morgnar skulle se ut om inte kaffet fick mig att vakna, sprra upp gonen och ladda mina batterier. Frmodligen hade hela dagen dolts i en smnens dimma, frhindrat mig frn att tnka klart, frhindrat mig frn att fullgra mina plikter. Jag saknar verkligen Philip, ibland pstr jag att s inte r fallet, men d ljuger jag. Han brydde sig om mig. Framfrallt var han beskyddande, han kunde alltid lugna ner mig och f mina tankar att frn lsa trder knytas samman. Jag uppskattade det mycket mer n han ngonsin anade. Varfr lmnade han mig egentligen? Frgan r tmligen meningsls d jag redan knner till svaret. Det knns som om jag trngt bort det.

Nr man ensam sitter vid frukostbordet och lser dagens version av grdagens nyheter. Nr man nnu en gng vljer filmjlk och cornflakes som frukostfda. Nr man ter blickar ut genom fnstret utan att se ngonting. D saknar man sllskapet, d saknar jag sllskapet. Det jag en gng hade, men kastade bort. Ensamheten r bara att fredra d ett alternativ finns, annars r den fga njutbar. Tiden gr och sekunderna rusar ivg t fel hll. Om det r sant att tid r pengar str jag sannerligen i skuld till ngon. Min tid har slsats alltfr mycket. Jag mste skynda p om jag ska hinna i tid till jobbet. Det har fortfarande aldrig intrffat, utom den dr gngen nr polisen sprrade av Drottninggatan och jag fick g en omvg. Frst dit hade jag kommit nd, men det var med obehag jag noterade att den lnga visaren hade tagit tillrckligt raska kliv fr att se till att gra mig frsenad. Det var en frsening som hade prglat hela den dagen. Jag var inte tillfreds med mig sjlv, jag r helt enkelt inte en person som kommer fr sent. Som personligt straff tvingade jag mig sjlv att komma fr tidigt resterande dagar den veckan. Ja, jag mdde faktiskt mycket bttre eftert. Det knns mrkligt att lmna denna tomma lgenhet, jag fr alltid en knsla av att jag glmt ngon kvar. Det hnder att jag ropar hej d av bara farten. Helt i ondan r det nd inte, lurpassande inbrottstjuvar kan ju hra mitt rop och p s stt akta sig frn att gra inbrott just i min lgenhet. Att det r drfr jag ropar har jag tillrcklig sjlvinsikt fr att frst att det inte r. Vad r inte relativt i den hr vrlden? Begreppet lycka r det definitivt. Den dr lycklighetsknslan jag fick i min

ungdom fr jag sllan nufrtiden, men nu inser jag att det var en falsk knsla, som fr en stund verkade sann och genuin, men som med ren kom att flagna. Det var innan jag frstod livet. Att det r hr jag hr hemma, det har jag insett, och jag vet att det r det hr som r min plats. Det kan knnas lite ensamt ibland, men fr det mesta njuter jag, det gr jag verkligen. Det r en frihetsknsla att helt sjlv f bestmma hur fritiden ska tillbringas. Om jag vill gna hela lrdagen t ngon ljlig amerikansk spopera kan jag gra det. Varfr ska alla vrldens hemskheter drabba just mig? Cykeln, den som kostade sextusen kronor, var metallicfrgad, hade tjugoen vxlar och infrskaffades fr blott tre veckor sedan, str inte dr jag lmnade den. Mjligheten att ngon mnniska har ftt fr sig att lna den finns frvisso, men den sannolikheten knns inte tillrckligt stor fr att gra den teorin realistisk. Min nya cykel har blivit stulen. Vart r detta samhlle p vg? Hr frsker jag tnka p miljn och min hlsa, s bestraffas jag genom att bli bestulen p min nya cykel. Visserligen promenerade jag alltid tidigare, vilket bde var bra fr miljn och min hlsa, men jag kunde faktiskt ta bilen till jobbet, om jag nu hade ngon. Det r ju frskrckligt besvrligt att ha bil i den hr staden, otympligt r en underdrift utan dess like. Om det r s hr vrlden vill ha det, ja, d tar jag en taxi till jobbet. Jag r medveten om att det inte r vare sig milj eller hlsovnligt, men det hr r ett undantagsfall. Hur

ofta blir jag bestulen p min cykel? Det r s ofta jag tillter mig att ka taxi. r det egentligen ngon id att polisanmla stlden? Som om poliskren skulle bry sig. Som jurist vet jag ju hur svrt det vore att f den tillbaka ens om jag fann den, den r i ngon annans besittning och d fr jag svrt att bevisa vem den verkligen tillhr. Kraftanstrngning att acceptera frlusten och kpa en ny skulle med strsta sannolikhet vara mindre. Efter ngra r med lagen som hgra hand har jag blivit cynisk, jag visste att det skulle hnda en dag. Jag kunde dock anmla stlden, ja, av princip. Efter ngon minuts vinkande kan en Volvo av nyare modell stanna till vid min sida. Slasket vid trottoarkanten stnker upp p min kappa och mitt humr blir om mjligt nnu smre. Frsenad till jobbet, stulen cykel och en nedslad kappa, vissa dagar borde man aldrig ha stigit upp ur sngen. Nr jag stter mig i framstet, knner den obehagliga doften av instngdhet och ser taxichauffren le falskt vnligt under mustaschen, d knner jag fr att frska finna ett annat stt att erstta cykeln. Kanske borde jag g i stllet? Jag skulle nog hinna om jag bara gick nu. Lugn, lugn, damen lilla, sger mannen som styr det fordon som ska fra mig fram till jobbet i tid. Han ler n mer och om mjligt nnu snedare. Mannen ber inte ens om urskt fr den nedslade kappan, i stllet frklarar han att bilen inte rr sig frrn jag satt p mig skerhetsbltet. Som plster p sren, fr den uteblivna urskten, drar han sin livshistoria. Jag utgr frn att det r ett frsk att

10

trsta sig sjlv nr han tappert frklarar att han inte alls saknar sin fru. Ack nej, han njuter verkligen av sin frihet. Precis som jag sjlv d, fast omvnt, fr jag r verkligen lycklig. Instmmande nickar till allt mannen sger, bara han lter hjulen fortstta rulla. Taxametern visar sjuttiotta kronor och slr snabbt ver till ttio, ttiotv och s gr det vidare. Som om jag inte vore nog stressad. Visst vore det sknt att trffa barnen lite mer, men andra sidan r tiden vi ses verkligen quality time. Vi har s mycket roligare tillsammans nu n vi hade tidigare. S sent som igr tog jag med min son p fotboll, jag tror han gillade det. Nej, det stmmer inte. Jag vet att han tyckte om det. Det r inte helt fel att ha ett gemensamt intresse med sin son. Det kan jag lova dig. Har du barn, frresten? Kan han aldrig sluta prata? Hur vgar han ppna sig s, karln, fr en vilt frmmande mnniska? Kanske r det just drfr han gr det, fr att jag r en frmling? Vi lr aldrig stta p varandra igen och nu kan han ntligen tala om det han grubblar p under timmarna taxibilen r tom, det han fantiserar om nr han ntrar sin tomma lgenhet, det han saknar nr han ter middag ensam och det han grter fr nr han somnar med tcket som enda sllskap. Jag betvivlar att jag r den frsta som ftt hra den snedleende mannens livshistoria. Nr taxichauffren med livshistorian och mustaschen har ftt sina pengar, etthundratrettiofyra kronor, kan jag med lugnt sinne g mot kontoret, knappa in den fyrsiffriga koden och ter igen vara frst p plats. Det r viktigt att komma i tid.

11

Vgorna kluckar s dr behagligt som de alltid gr i fantasin. Samtidigt viner vinden frbi mig och lmnar efter sig det mest vinande av ljud. Nu r jag ute p havet. Lngt bort i fjrran kan skenet av en fyr skdas, detta sken ger liv t vinden, gr den synlig. Vinden ligger tt ver vattenytan och gr sitt bsta fr att finna nya platser att ervra. Frn mitt utkikstorn betraktar jag hndelsefrloppet. Livet bjuder p ytterst f freteelser som kan mta sig med denna i sknhet. Som jag njuter, som jag tar vara p gonblicket. Fyren kommer aldrig nrmare, skenet hlls p ett konstant avstnd. Jag kisar med gonen och rtt var det r fr jag fr mig att jag ser det beryktade ljuset i slutet av tunneln. Givetvis r det bara ett spel av min hjrna, men jag vill grna uppleva det. En kraftig vg slr mot mitt skepp och hastigt och lustigt slocknar ljuset. Ska du med p lunch? Arbetskamraterna frgar undrande samtidigt som jag hjer blicken. Hur kan jag sitta och dagdrmma p arbetstid? Det r fr att arbeta jag fr betalt, inte fr att drmma om skeppsbrott. Jag tittar mig omkring, ingen verkar ha mrkt ngot. Det spelar ingen roll, intalar jag mig, det har likvl hnt och det r inte bra. Trots frsket till frnuft knns det tryggt att veta att ingen kan ta sig in i mina tankar. Nej tack, jag r inte s hungrig, men tack fr att ni frgade, svarar jag till synes obesvrat. Tnk om de visste, de skulle tro att jag var galen.

12

Arbetskamraterna r tillbaka och de talar vitt och brett om den senaste brsuppgngen. Lunchen verkar ha dragit ut p tiden. Det pminner mig om att jag faktiskt inte tit. Magen kurrar lite obehagligt och ngot mste jag kasta i mig, annars kommer jag aldrig att klara av att fr resten av dagen hlla mig koncentrerad. Fr att inte tala om hur det skulle g om magen brjade ropa sina hungersvrl mitt under torsdagsmtet. Ngot mste jag ta. Kappan har torkat, men man kan om man anstrnger sig lite se att flckarna sitter kvar. Inte ens en urskt fick jag av honom, mannen med mustaschen, inte ens en urskt. Hoppas alla nu ser att jag suttit p kontoret och arbetat samtidigt som de varit ute och roat sig. Jag kastar mig ut i verkligheten i jakt p mat. Nu ska det g undan. Vad gr snabbast att kpa? Vad gr snabbast att ta? Jag tror jag bestmmer mig fr en stor smrgs, ja, jag gr det. Det r kanske inte ngon verdrivet nyttig kost, men stora smrgsar mttar. Det gr de bestmt. Vad ler hon t mnniskan? Tror hon att jag har hela dagen p mig? Kan de inte paketera smrgsarna innan man kommer och inte precis nr man bestller dem? Ska detta vara snabbmat? Smrgsen verkar i alla fall hyggligt aptitlig. Mnga mnniskor skulle skert finna den rikliga mngden olivolja verdriven, men inte jag. Den r en nyttig olja och den motverkar skert cancer. De sljer kvllstidningar ocks. Den nst strsta av de tv tidningarna ger tips om hur man snabbar upp sin dator, ja, det kan den verkligen behva, min dator, bli snabbare. Jag kper en tidning ocks.

13

Efter att ha levt i synd en hel dag knns det helt i sin ordning att promenera hem till lgenheten. Det tar frsts ett tag, men det r vrt det, jag kan komma hem utan en liten del av det dliga samvete jag under dagen byggt p. Det finns en speciell knsla mnniskan fr nr hon gr vilse i skogen. Allt har tidigare varit s tryggt, hon har varit s sker, hon har haft kontrollen ver sin frd. Vid ngon punkt brjar hon tvivla. r detta verkligen rtt vg att g? Hur kan jag vara s sker, jag har ju ingen karta? Denna vertygelse omvandlas allts till tvivel och nsta steg r att hela hennes vrld vnds upp och ner. Allt hon frlitat sig p blser bort och lmnar efter sig ett tomrum dr inget r skert och heller inte oskert. Fr vissa r det en behaglig upplevelse, fr de flesta en hgst obehaglig sdan. Dessa faser har den senaste tiden ftt fr ovana att hemska mig i mitt liv. Jag vet inte vad det r som hller p att hnda, men saker och ting r inte vad de borde vara. Jag var sist ut frn kontoret, det var jag som slckte ner, det var jag som lste och larmade. Som det alltid r. Jag tror inte ens att de andra uppskattar min plikttrogenhet. Tvrt om, jag tror att de ogillar tanken av att det finns ngon som drar det hela ngra steg till. Ngon som alltid kmpar lite mer n vad de gr. De pratar skert om mig p lunchen, om att jag inte lever. Som om de vet vad det innebr. Jag tror jag ska skicka kemtvttsrkningen till taxifirman. Det borde jag verkligen gra.

14

Det var mrkligt hur fort det blev mrkt. Jag brjar redan sakna kontoret, att g hela vgen hem hrifrn knns inte som ngon av mina bttre ider, srskilt inte i detta vder. Jaja, om nu nd kappan ska kemtvttas har det mindre betydelse hur smutsig den r. Staden r nstan tom. Var hller alla hus? Det r en torsdagskvll och klockan tta och ingen r utomhus. Det mste vara vdret som skrmmer bort dem. Det finns desssutom inga dliga vder. Det r inledningen till en ramsa min mor lrde mig fr lnge sedan och som jag burit med sig sedan dess. Bara dliga klder. Egentligen, vem bryr sig om lite slask? Vem bryr sig om lite mrker? Vem bryr sig om lite kyla? Egentligen? Fler borde f uppleva det hr. andra sidan hade inte staden varit s tom om fler just nu hade vandrat genom vid min sida. Ett par krlekskranka tonringar vandrar p andra sidan gatan, en ung man och en nnu yngre kvinna. De ser ut att trivas i varandras sllskap, de ler utan uppehll. Det r nstan vackrare n kvllen, nstan vackrare n redovisningen jag hll lite tidigare idag, men bara nstan. Jag tog dem verkligen med storm, och var oerhrt vl frberedd. Varenda tnkbar frga hade jag vat in och nr de kom besvarade jag dem med finess. Det kndes faktiskt lite trist att de inte frskte utmana mig mer n de faktiskt gjorde. Det r lite av mitt motto, att alltid veta vilket motspelarens nsta drag r och frbereda mig fr det. Krleksfullt hopslingrade par fr alltid mina tankar att kretsa kring Philip, men det r en minnen jag kvickt gr mig av mig.

15

Det hr med att spatsera gr riktigt bra, jag r snart hemma. Jag borde g hem frn jobbet varje kvll. Staden r mrkligt de, vad sysslar egentligen alla mnniskor med? Sitter de verkligen framfr tv-apparaterna och mottar de dagliga kommersiella budskapen? Varfr stller jag sdana frgor? Svaret r redan knt. Och s r jag framme, jag borde verkligen gra det hr varje dag. Det knns som jag fr ut s mycket mer av att rensa tankarna ensam n med en mustaschprydd taxichauffr utan hyfs eller en skock mnniskor i en tunnelbana. Jag borde verkligen gra detta till en vana. Det r inte vidare spnnande att komma hem, det r det aldrig. Det enda som hnt sedan sist r att posten kommit, rkningar, reklam och allehanda gratistidningar. Kanske har jag ftt ngon ny e-post? Inifrn grannarna hrs den strsta av de tv statliga kanalernas halla frklara vad som ska hnda under lrdagens avsnitt av det dr programmet med deltagare som springer omkring och fnar sig sig p en de . Jag skulle aldrig stlle upp i en sdan tvling och skmma ut mig infr hela svenska folket. Aldrig. P det kliniskt rena matbordet stller jag portfljen, sedan ppnar jag frysen och plockar fram viktvktarnas frdiglagade curryrra. Det r inte fr att jag behver g ner i vikt som jag kpt just den maten, utan det r fr att jag ska hlla den. Fast det r klart, ngra kilo skulle jag allt kunna g ner. Jag stller in mikrovgsugnen p sex minuter och trettio sekunder, trettio sekunder extra, fr att vara p den skra sidan, gr ut ur kket och in i vardagsrummet.

16

Bokhyllan r att lita p, den str alltid kvar p sin plats och mina papper finner jag alltid dr jag sist lmnade dem, i rtt fack eller mapp. Jag ppnar min vska, sorterar in dagens anvnda arbetspapper dr de hr hemma. S, nu var ven denna dag avklarad. Dags att brja koppla av. Ja just det, kvllstidningen, datorn behver verkligen bli snabbare, det r frustrerande att vnta alla dessa ondiga sekunder p att f igng maskinen, p att ordbehandlaren ska ppnas eller p att kunna komma t jobbens e-post. Just som jag lyfter ut tidningen ur vskan faller ett papper till golvet. Det r inte stort och jag hade knappast mrkt det om jag suttit p tunnelbanan och blddrat mig igenom tidningen. Nu ser jag det tydligt. Jag ser det mycket tydligt. Det str ngot skrivet. Ibland vaknar man upp ur samhllets dvala och inser att det finns ngot annat. Jag nskar det vore tvrtom. Mikrovgsugnens pip hrs inte.

17

3
Mitt namn r Lisa Lindqvist och jag r tjugonio r gammal. Jag bor i Stockholm, men r uppvuxen i Norrkping. Det r vad folk i allmnhet behver veta om mig. Vill de frska lra knna mig lite mer djupgende avsljar jag att jag jobbar p en advokatbyr samt att jag tycker om att g lngpromenader. Mina nrmaste vnner vet att jag samlar p konjaksflaskor och tycker om att rka pipa. Att jag ibland nr jag ker bil med en man drmmer om att bilen ska krocka och att bara jag ska bli medvetsls, s han kan rdda mig, det vet ingen. Det r lngs min barndoms stig jag vandrar. I sanning, fr det var hr jag och lekskolegruppen nstan varje dag spatserade. Sist jag gick hr var lnge sedan, men nu vcks minnena till liv. Mnniskorna brukar alltid pst att just deras barndom var den finaste av alla, det var en tid d de aldrig oroade sig ver ngonting och dr vrlden var som strst. S har jag aldrig knt. Som barn var jag mycket orolig, jag avskydde att lmna hemmet och jag avskydde bde dagmamma och skola. Nr jag d ter gr hr gr det upp fr mig. Jag saknar inte den tiden. Ngot behov att fantiserat ihop en frsknande bild av min barndom har jag inte. Fortfarande kommer jag ihg hur jag lg vaken om ntterna. Anledningarna kunde vara mnga, men jag minns att det en gng hand-

18

lade om att jag hade berttat en hemlighet och en annan att det den nstkommande dagen skulle vara simning p gymnastiken. Fortfarande kan jag minnas den olust jag knde nr min mor tvingade p mig konstkningsskridskorna. Hur det kndes att hata skolan, det kan jag ocks erinra mig om. Jag var duktig och jag hade kompisar, men jag stod inte ut. Det r mnga minnen som jag tillter att slppas fram, som det som fr mig att komma ihg hur jag hatade min rival och fiende och hur jag skulle kunna gjort vad som helst fr att bli av med henne. Vad jag framfrallt minns r hur jag sg fram emot tiden d alla var vuxna. I efterhand har jag insett att problemen var minimala jmfrt med de jag skulle kunna ha haft. Barndomen sg trots allt till att skapa en lugn och harmonisk mnniska. En mnniska som sllan behver ngra ngot. Det r vl drfr jag inte lngtar tillbaka. Min mor var aldrig s chockad som den dagen hon fdde mig. Efter tta lnga timmars kmpande p Norrkpings lasarett hade hon ftt det fulaste barn hon ngonsin sett. Hon hade burit mig i lite ver nio mnader, och tnkt p vad hon t, vad hon drack och hur hon levde och s belnade Gud henne med ett barn som mer sg ut som en dlig boxare n en vacker flicka. Bde mor och far var besvikna. Det var de verkligen, jag har ftt hra historien mnga gnger och de har alltid skrattat t minnet. Det var i de lokalt s bermda engelska radhusen jag vxte upp. Far var egen fretagare och mor civilekonom och vi hade det gott stllt. Sllan behvde vi oroa oss ver ekonomin, ven om frldrarna grna gjorde det nd. Jag tror

19

att det var fr att visa att allt inte kan vara ltt hr i livet. Fr trots att vi bodde i ett attraktivt omrde och trots att vi egentligen aldrig behvde snla var de alltid noga med att f mig att knna att jag levde i en helt vanlig familj. Vilket frsts var helt sant, fr det krvs nog mer n tv bilar, bt och sommarstlle fr att leva i en verkligt ovanlig familj. I lekskolan var jag till en brjan den yngste i gruppen. Sedan brjade det en ny flicka. Hon hette BrittMarie och var stndigt glad. Min far noterade detta vid ett otal tillfllen, att BrittMarie alltid log. Det var ngot visst med henne, inget tycktes kunna gra henna ledsen. Vad som n hnde sg hon alltid saker och ting frn den ljusa sidan, hon kunde alltid skratta, alltid le. Det kndes lite olustigt att far alltid bermde denna flicka, och inte mig, men idag brukar jag ofta tnka p henne. Jag undrar vad livet har utsatt henne fr? Var r hon idag? Nr jag brjade i skolan blev jag med ens den duktiga flickan, hon som alltid var bst i klassen och det var inte sllan jag rknade i bde en och tv klasser svrare matematikbcker n mina klasskamrater. Min hemlighet var att jag arbetade hemma. P all ledig tid satt jag i mitt rum och rknade, lste, skrev och memorerade. Den dr knslan av att ter vara bst p provet drev mig. Jag lskade knslan av seger. I tredje klass slutade jag leka och nr mina vnner talade om barnprogrammen brukade jag mest tycka att de var ljevckande. Min fantasi var aldrig tillrcklig fr att kunna leka med dockor, jag frstod aldrig vitsen med att

20

sjlv tillverka en historia, jag visste ju redan hur det skulle sluta, s varfr ens frska? Vad som framfrallt prglade denna tid var min avsky. Det fanns mycket jag tyckte illa om och att inte vara hemma stod hgst p listan. Vad jag ville var att i lugn och ro f vara i radhuset med mor och far och bli omhndertagen. Jag ville f frukost p sngen. Jag ville ha all tid i vrlden nr jag vid frukostbordet lste Kalle Ankatidningar. Jag ville titta p tv. Allt jag begrde av vrlden var att bara f leva. S fort skoldagen hade ftt sitt slut sprang jag hela strckan hem fr att komma fram s fort som mjligt, fr att n den plats dr jag var trygg. Mamma talade om att stta in en psykolog och min frken var helt ofrstende. En gng tvingade jag min stackars granne att titta p vra akvariefiskar. Vi hade just kpt nya och jag tyckte att det var ohyggligt spnnande. Han var inte lika exalterad. Vi satt dr i en och en halv timme och fljde de dramatiska hndelserna i den dr vrlden som var intryckt i vrt hus. Mellanstadiet fortsatte i samma spr som lgstadiet. Nu nr det fanns andra som fann barnprogrammen uttrkande kunde jag finna riktiga vnner. Jag brukade sitta hemma hos min bsta vn Fredrika och tala med henne i timmar. Det var det enda vi gjorde, vi lekte aldrig, vi talade. Nr vi berttade det fr de andra klasskamraterna, att vi frde konversationer, skrattade de bara och frgade hur man kan tala med samma person i s mnga timmar. Med Fredrika kndes det som vrldens naturligaste sak att gra. Hgstadiet blev en enda lng pina, det hjlpte inte mycket att jag gick kvar i samma klass. Den tyngsta peri-

21

oden intrffade i ttonde klass. Det var d Fredrika lmnade mig. Detta tvingade mig att i mnader g omkring ensam i utkanten av alla korridorer. Sedan fann jag Josefine och efter ytterligare ngra mnader tervnde Fredrika. Nr grundskolan vl var avklarad ville jag bara komma s lngt frn de bestmda roller, som den gamla klassen innebar, som jag bara kunde komma. Detta fick till fljd att jag skte till ett av stadens finare gymnasium och det var dr mitt liv p allvar tog fart. Lisa Lindqvists framgngssaga tog vid och allt gick min vg. Betygen stod stndigt i topp och det kndes som om lrarna redan nr kursen inleddes visste vilket betyg jag skulle f. Och jag fick det. Alltid. Som enda barn i en familj p tre fr man en hel del att leva upp till. Jag antar att det prglat hela min personlighet, att jag stndigt behvt representera min familj, att jag alltid varit den enda representanten frn familjen att bli ngot. Naturligtvis fick det till fljd att jag fortsatte studera s fort jag tog studenten. Sabbatsr och jobb fanns aldrig i mina tankar, jag skulle vidare direkt. Jag flyttade till Stockholm, huvudstaden, fr att g vidare med mitt liv. Jag skulle bli stjrnadvokat och hela min framtid var utstakad. P juridikstudenternas tidning kunde jag snart finna de vnner som med tiden skulle formas till att bli det beryktade tjejgnget. Det var Anna, Lena, Kristina, Catarina, Peggy och jag. Vi var skoningslsa och skrev om precis det vi ville att folk skulle lsa. Vi umgicks dygnet runt och det gick inte en dag utan att jag trffade ngon av dem. Det var nog mitt livs bsta tid. Trodde jag d.

22

Ngra r senare nddes mitt livs hgsta topp. Det var d jag trffade Philip. Jag och Peggy kte till London ver ett veckoslut och p en rkig pub alldeles fr sent p kvllen fann jag en oerhrt framgngsrik jurist och jag blev blixtfrlskad. Han var vrldsvan och en sdan man jag drmde om nr jag gick i hgstadiet. Jag knde inte att vi spelade i samma division, men det gjorde han. Ngra initiativ behvde jag inte ta, pltsligt var det bara vi, och skulle s frbli, fr alltid. Studierna tog tid, men nr jag vl var klar och utexaminerad stod jag dr p toppen. Jag hade en vacker pojkvn och blivande man, ett jobb som vntade och gick en storartad framtid till mtes.

23

4
nnu en dag. Pianoklinket tar kommandot ver tget samtidigt som Tony Parsons r p vg att ervra min hjrna. Jag r p vg dit igen. Det sgs att brottslingar alltid tervnder till brottsplatsen och det r faktiskt just s det knns. Fr trots att allt r gjort och trots att jag egentligen inte behver, s r jag tvungen att tervnda, tvungen att vara frst. Jag kan gra resan i smnen, fr vissa dagar r det ju s jag verkligen kommer fram. Htorget passeras och med ens kommer jag ihg gngen pianoklinket fick mig att stiga av dr. Jag hade sprungit upp fr trapporna, men det var frst efter att jag promenerat utanfr sprrarna jag kom fram till att jag hade gtt av vid fel station. Efter att under resans gng endast orienterat mig ngra f gnger frstr jag att jag slutligen kommit fram till mlet. Jag fr med ens ett knip i magen och trycker ut en Novalucol ur frpackningen. Jag tror att jag har magkatarr, men vet inte skert. Dremot vet jag att Novalucolen smakar vldigt gott och att jag inte drar mig fr att ta en tablett s fort magen blir ngot s nr orolig. Man borde inte tillverka god medicin. Som alltid tidigare ratar jag rulltrappan och lunkar ensam upp fr trapporna. Som alltid tidigare vljer jag att g den kortaste vgen frbi krnet, vl medveten om att det kan komma mte. Som alltid tidigare slipper jag g ihop med ngon som tnker p samma stt.

24

Ju nrmare brottsplatsen jag kommer, desto underligare knns det. Portkoden r densamma, liksom kontorslokalen och nr mnniskorna brjar droppa in frstr jag att de ocks r desamma. En timme senare sitter jag orrlig i min ergonomiska kontorsstol och stirrar upp mot skrmen och glmmer bort hur jag tog mig dit. Det r ngot som inte r som det brukar inne p kontoret. Alexandra grter, hennes gon r alldeles rda, sminket fljer trarna ner fr hennes kinder. Hon skakar p huvudet nr hon ser mig och springer in p toaletten fr att ter gra sig representativ. Jag r nst p tur in till chefen. Kan han vilja ge mig lnefrhjning? Utver min oklanderliga tidpassning r jag ven en plitlig och lojal medarbetare och det r jag sker p att han vrdestter hgt. Nr jag fr kommer in i rummet stirrar han djupt in i mina gon. Han gr ngra varv runt sitt skrivbord, hller handen fr hakan, skrapar lite p skggstubben och smackar irriterande med tungan. Det r ingen lnefrhjning. Det r ngonting annat. Stackars Alexandra, har hon blivit avskedad? Hon r ju en av vra bsta. Jag antar att vi mste skra ner, vi har faktiskt levt ver vra tillgngar. Hon kan skert hitta ett annat jobb, jag fr tala med henne. Nu r det s hr, inleder han sitt anfrande, att den hr advokatbyrn inte gr riktigt s bra som vi nskar. Detta vet du redan. Jag nickar.

25

 Jag har just talat igenom situationen med Alexandra och hon frstod att det hr var enda lsningen och nu vill jag tala med er andra, en och en, s att det inte blir ngon ryktesspridning. Jag nickar. Frhoppningsvis kommer detta inte att f ngon stor inverkan p era karrirer. Jag nickar. Jag och Landelius har allts bestmt oss fr att lgga ner advokatbyrn. Vi knner inte att vi har ngon lust att fortstta, vi har redan tjnat de pengar vi behver fr att fortstta leva p den hr nivn fr resten av vra liv och det knns inte lnt att lta bolaget leva vidare bara fr gamla minnens skull. Detta fr givetvis som fljd att samtliga av de anstllda blir utan arbete. Jag tror som sagt att det inte ska bli ngra som helst problem fr er att finna nya uppdrag, srskilt inte fr dig Lisa. Jag kommer varmt att rekommendera dig fr vilken firma du n sker dig till. Du kommer att g lngt. Han ler. Jag ler, men vet inte varfr. Jag lmnar hans kontor utan att frst vad det r som egentligen intrffat. Alexandra grter fortfarande, arma kvinna. Senare samma dag lmnar jag kontoret utan att vara vid mina sinnens fulla bruk. Smtt hysteriskt kar jag takten, gr och gr, frsker ka takten nnu en gng, men har fr lnge sedan ntt min maximala hastighet. Orden flyger genom mina tankar, de flyger verkligen, kastas runt, jag kan

26

inte kontrollera dem. Hysteriskt. Sannerligen hysteriskt, fr jag styrs av ngon annan. Logik, regler och skerhet? Varfr bry sig? G, g, g och jag kastar ord omkring mig. De verkar aldrig ta slut. Vacker r kvllen, men till vilken nytta? Jag kan inte njuta, kan inte insupa ngon som helst sknhet, bara g, bara ta emot kastade ord, bara g. S fort jag bara kan. I cirklar vandrar jag. Som om jag kan komma fram, som om jag kan n mitt ml. P flykt frn ngot jag aldrig kan gra mig av med. Mig sjlv.

27

5
Jag skulle ppna fnstret, och lutade mig lite fr mycket mot sjlva rutan. Det kan vl inte jag r fr, att rutan r knslig? Det r med ett ryck jag vaknar upp ur tankarna. Lappen knner jag mycket vl igen och jag har sett den tidigare. Stilen r precis densamma som p den lapp som lg i min kvllstidning. Den hade verkligen ftt mig att stanna upp, jag hade haft mycket svrt att sova den natten. Sedan hade jag sett till att glmma dess existens. Jag hade varit frst till jobbet ven nstkommande morgon. Nu minns jag. Orden hade verkligen ftt mig att tnka efter. De hade kommit s ovntat, nr jag var som minst beredd och mest mottaglig hade ngon frskt frklara ngot fr mig. Hr ser jag d nnu en lapp, av samma snitt som min egen. Den r slarvigt tejpad p undersidan av ett soptunnelock. Jag blir nstan lika verraskad denna gng. Vem r det egentligen som stter upp dessa lappar? Jag rycker loss pappersbiten, knycklar ihop den och frpassar pappersbollen till den delen av soptunnan den hr hemma. Det r hgst oartigt att pracka p folk sikter p det sttet, det tycker jag bestmt. Om jag vill leva mitt liv, d vill jag kunna gra det utan att ngon lgger sig i och dmer mig. S fungerar det fria samhllet. Det r precis vad jag skulle sga till de mnniskor som stter upp sd-

28

ana hr lappar, om jag bara sttte p dem ngon gng. De stter skert upp dem under ntterna, nr ingen ser. Fega krakar. Ynkligt att inte ens st fr vad man gr. Kappan r nu ren och ser ut som ny. Jag har fortfarande inte skickat kemtvttsrkningen till taxifirman, men jag ska. Dr r nnu en lapp! P sidan, allra lngst ner, p ett elskp kan den med god syn lsa. Det r frustrerande att aldrig komma tillrckligt lngt bort fr att hra ljudet av ingenting. Nu fr de faktiskt ge sig. Vad kommer hrnst? Flygblad? Radioreklam? Tv-meddelanden? Jag knycklar ihop ven denna lapp. Vnta lite. Vad r det jag ser? Mitt p ljusa dagen. Hon stter upp nnu en lapp. Ung r hon ocks, det kunde man ju ana. Jag antar att det r bttre n klotter i alla fall, lapparna gr ju ltt att ta ner och gr ingen skada. Det allvarliga r ju att alla stackars lttpverkade mnniskor faktiskt tar till sig lapparnas innehll. Det r dr det riktigt allvarliga sker. Hall dr, hojtar jag ilsket, vad tror du egentligen att du hller p med? Flickan tittar storgt p mig, blir ngot stressad och vet inte riktigt hur hon ska reagera. Hon tycker helt tydligt att

29

hon inte gjort ngot mrkvrdigt. Inget r fel. De tycker sllan det, ungdomarna. Ja, vad r det? Flickan tittar upp fr ett tag och ser frvnad ut. Hon har sitt ljusa hr uppsatt i en hstsvans och ser d rakt inte ut som ngon ligist. Faktum r att vi r kldda p nstan samma vis. Hon har en st vit blus under jackan. Hon r verkligen bedrande, men det frringar inte hennes brott. Tvrt om, jag har mycket svrt att tro att denna mnniska ngonsin sttt p ngra overvinneliga hinder. Det gr det hela n vrre. Jag hpnar ver hennes arrogans. Jag knner mig verkligen som en gammal tant som p tunnelbanan ber ungdomen att flytta ner ftterna frn stena till golvet. De har ju rtt, tanterna, men n r jag inte en sdan. Arrogansen i hela flickans natur gr mig n mer strd. Jag knner att jag behver ta mitt ansvar som vuxen representant. Det du sysslar med r inte bara nedskrpning, det r vrre n s. Att frska pverka lttledda mnniskor som du gr borde vara brottsligt, det r hur som helst amoraliskt. Fint ord det dr, amoraliskt. Och du ska inte tro att du ska komma undan med detta, jag ringer polisen. Flickan frvandlas till ett levande frgetecken, hon frstr verkligen ingenting av det jag talar om. Hon andas frsiktigt och uppmanar mig sedan, helt utan frvarning och oerhrt frckt, att sluta vara s trngsynt.

30

Hon, den lilla flickan p blott tjugo r, ber mig, den snart trettioriga damen, att sluta vara s trngsynt. Jag kan knappt tro mina ron. Kra du, inleder jag vnligt s hon knner min vlvilja, du kommer att frst en dag. Men nu fr du faktiskt ta ner lapparna du satt upp, annars ringer jag polisen. Det kan jag inte gra, frklarar flickan. Fr en stund tappar jag kontrollen, en del av irritationen glms bort och erstts i stllet med nyfikenhet. Vad heter du? Tova, sger flickan och tar sats, men oavsett om jag ville det eller inte skulle jag inte kunna plocka ner lapparna. Du fr tala med Leo. r det ligisternas hgsta hns? Ja, d vill jag grna tala med honom. Tova svarar att hon kan ge honom mitt nummer och att han fr ringa mig om han knner fr det. Svaret gr mig inte njd, men jag accepterar och ger flickan numret till min mobiltelefon. Se nu till att han verkligen kontaktar mig, sg att jag r mycket angelgen om att f prata med honom, sger jag, rakt ut i tomma intet. Tova har frsvunnit.

31

6
Nr vi sist sgs hade vi alla stora drmmar. Vi skulle ervra vrlden, bli vlmende advokater och trotsa frbindelsernas fngelse. Nu r det bara jag som verkligen lyckats, fr resten av mina studievnner har p olika stt bundit upp sig. Det rr sig om ln, man, barn och bil och Lena har till och med lantstlle och hund. Som jag saknar livet vi hade tillsammans, vi hade det bra och vi visste vart vi var p vg. Idag, mnga r senare, njuter jag inte i lika fulla drag. En verfrfriskad man trycker upp sig mot min sida och frgar om jag vill flja med honom hem. Jag blir en aning smickrad, men ber honom att lmna mig ifred. Om n med andra ord. Kristina talar om borntor samtidigt som de andra nickar och ltsas lyssna intresserat. Jag lser problemet med att bjuda henne p ytterligare en l. Min bornta r bunden, s varfr skulle jag bry mig om ngot s oviktigt? Det bsta med att inte behva bry sig om ngon r att man inte behver bry sig om ngon. Efter en sen kvll p stadens barer kan jag sova ut lnge. Inte ens klockradion behver jag stlla in. Jag fr helt enkelt vakna nr jag vaknar. Nr jag till slut ppnar gonen finner jag till min frtjusning att jag ftt ett textmeddelande p mobilen. Med ett enkelt tryck fr jag upp den oknda hlsningen. Du kan inte frst mig. Det beror p att du inte ser vad jag ser. Att det lilla egentligen r det stora.

32

Numret r fr mig obekant. Vem r detta? Jag skickar som svar att jag inte vet vem som skickat meddelandet. Mitt huvud vrker, men det r verkligen vrt det, fr vi hade verkligen roligt igr kvll. Det var nstan hela det gamla tjejgnget frn juristlinjen, s nr som p Anna som vntar barn. Det lter jobbigt att vara gravid och nnu mer anstrngande att ta hand om barnet nr det lmnar kroppen. Om man tycker illa om frbindelser gr man verkligen p en nit om man blir frlder. Med barn blir man fast och bunden i minst tv decennier framver. Det passar inte mig, jag tror faktiskt inte jag vill ha barn ver huvud taget. Friheten r allt jag begr, tnk att kunna komma hem precis nr man vill utan att ngon vcks upp och frgar var man har varit. Jag mrker nu att jag inte lngre kommer in p jobbets epost

33

7
Byn som fyller upp mina drmmar ligger i sjuttonhundratalets Frankrike. Jag vet precis hur mitt rum ser ut. Det r mycket enkelt, med en hrd sng och ett skrivbord av tr. Skrivbordet ser lite ut som en gammal skolbnk frn frr och det r tydligt vlanvnt. Ett fnster har jag ocks, och dr sitter jag ofta och bevakar, spejar och undersker vad som r i grningen. Jag kan se mig sjlv springa ner fr trapporna och ut p gatan. Jag knner alla i byn, alla knner mig. I alla affrer hlsar de vnligt nr jag kommer, jag tror att jag r frfattare eller poet, men vet inte helt skert. Mrkligt nog r brdet alltid frskt i min by. Bst tycker jag nog om mitt rum, det r vldigt fint och hemtrevligt. Ngot smutsigt, men s r det trehundratre r gammalt ocks. Allt kylskpet har att bjuda p r filmjlk, ost, bordsmargarin och keso. Filmjlken rknas frresten inte, den gick ut fr flera dagar sedan. Jag fr ta frukost, eller lunch, ute. Det gr jag med gldje. P restaurangen blir jag visad till ett bord, servitrisen hller upp mitt kaffe, jag ber henne att strunta i mjlken, och tar emot min bestllning. Det var lnge sedan jag t pannkakor, det r s ondigt att laga riktig mat om r ensam, jag brukar nja mig med den frdiglagade. Portionerna r perfekt sm fr den som vill hlla vikten. Jag undrar vad Philip gr just nu? Han r skert i ngot varmt land med ngon ny kvinna, en frn hans division.

34

Han har rd att resa bort. Det har ju jag ocks, egentligen, men jag knner att det r viktigt att frst f ett jobb. Servitrisen kommer tillbaka, hon br en vacker vitbl tallrik dr tre sm hjrtformade pannkakor utgr prydnaden. Vid sidan ligger vl tilltagna klickar grdde och sylt. Det kan jag gott unna mig. Mobilen piper, jag har ftt ett nytt meddelande. Kom till Humlegrden imorgon klockan tolv noll noll, st vid bibliotekets sdra ingng. Resten av dagen r gr. Det mystiska meddelandet kan egentligen komma frn vem som helst, men jag tror mig veta vem han r, avsndaren. Jag tillbringar mycket tid t tankar och frgor kring varfr jag lmnar ut mitt mobiltelefonnummer till vilt frmmande mnniskor. Morgondagen r nu och jag vntar i just Humlegrden. Alldeles bredvid det stora biblioteket sitter jag p en bnk och nr jag trffar den unge mannen, som jag frstr r den beryktade Leo, frklarar jag precis hur jag knner. Jag r inte lika arg som tidigare, en del av knslan har mrkligt nog gtt ver, men uppretad r jag. Fortfarande kan jag inte frst hur ett gng ungdomar kan tro att de kan lra oss vuxna hur livet fungerar. Vad menar du med att jag inte kan se vad du ser? Vad r det du ser som r s mrkvrdigt? Du r ju bara barnet, du har mycket kvar att lra dig innan du frstr dig p livet. Leo talar lugnt till mig. Vilken tur, d kan kanske du frklara fr mig vilken frg det r p bilen som str parkerad precis bakom dig,

35

hur mnga steg du behvde fr att komma hit till bnken eller hur gammal vinbergssnckan kan bli? r han tokig, mnniskan? Jag fr god lust att vnda p klacken, lmna parken och glmma bort att jag ngonsin fick den hr galna idn att mta upp de hr ungdomarna. Varfr kan ingen annan gra det hr, varfr ser inte samhllet till att jag slipper ta itu med sdana hr problem? Det mste vara ngon period jag gr igenom. Innan jag lmnar parken vill jag frklara fr den lille pojken vad jag kommit fram till p mina tjugonio r. Men det dr r inte viktigt, sger jag upprrt och fortstter p samma vis, att veta hur mnga steg det krvs fr att komma frn en bil till en bnk r inte relevant fr vettiga mnniskor! Leo ler, drar sina ftter mot den rda bilen och vnder sig sedan om och sger med strsta mjliga tydlighet. S sknt fr dig, d behver jag ju inte lra dig ngot. Ilskan frstummar mig. Att han fick sista ordet fr mig nstan att hoppa jmfota. Irritationen mste bara lmna kroppen. Hur understr han sig? Ungdomen av idag r inte som ungdomen av igr. Jag bvar fr att vara pensionr med dessa mnniskor som makthavare. Alexandra har bjudit ver sig sjlv till mig fr en pratstund och jag misstnker att hon har svrt att finna ett nytt jobb och behver lite peppning. Bara ngra minuter efter att jag stngt ytterdrren och skakat bort snn frn kappan kommer hon. Kvinnan som alltid brukade vara tva in p kontoret vet att komma i tid.

36

Hon har med sig bageribrdet jag bestllde. Det luktar himmelskt frn hennes papperspse. Det r trevligt att f lite sllskap igen, att umgs med vuxna mnniskor ven under dygnets ljusa timmar. Alexandra lyser, hon r lycklig, det behver man inte vara ngon knnare fr att frst. Njuter hon mjligtvis av ledigheten lika mycket som jag? Den gr oss gott, jag knner det starkt. Jag har ftt tid till eftertanke, jag har ftt sova ut, knna mig pigg ven utan koffein. Jag lskar det hr livet. Hon stter sig vid mitt matbord, kavlar upp rmarna och lyser nnu lite mer. Sedan frgar hon mig hur det gr med jobbskandet. Det hade jag fr ett gonblick glmt bort, avsljar jag. Visst har jag skt ngra tjnster, men du vet ju hur arbetsmarknaden ser ut idag. Det r inte ltt, men jag fr nog ett jobb vad det lider. Just nu bryr jag mig inte nmnvrt, jag finner sovmorgnarna mycket behagliga. Alexandra instmmer och tillgger att det visst r hrligt att sjlv kunna styra ver hela sin tid och inte bara den som blir ver efter arbetsdagens slut. Hon sger att hon hade glmt bort den knslan. Jag r av samma mening. Och nu r vi tv ocks. Det gr det hela s mycket lttare, det hade varit bra mycket vrre om exempelvis bara jag hade blivit avskedad. D hade det blivit bra ensamt, jag menar, alla mina bekanta arbetar ju vid den hr tiden p dygnet och nr vl arbetsdagen gtt mot sitt slut har de varken tid eller lust att umgs med andra n sina nra och kra.

37

Alexandra rodnar lite, tittar frstrtt p vinterlandskapstavlan som hnger bakom mig p vggen och brjar skra upp brdet. Hon laddar upp. Oj, det var lite det jag kom hit fr att tala om. Att. Ja. Jag har ftt ett nytt jobb! Det r nu jag ska vara glad fr hennes skull. Jag fr till och med bttre betalt p det nya jobbet n hos Dahlman&Landelius. Jag sitter tyst. Alexandra fortstter blygt. Ja, jag ska brja jobba fr ett it-bolag som bolagsjurist, det finns stora pengar att tjna dr. Du, jag kan rekommendera dig till dem, vill du det? Frst mste jag ju jobba dr ett tag, s de vet vad jag gr fr, annars kanske de vljer dig i stllet Hon skrattar i ett frsk att lyfta mig. Ett synnerligen misslyckat frsk. Jag sitter fortfarande tyst. Det hr med att bjuda ver vnner p fika var nnu en dlig id, jag borde skriva upp det ngonstans s jag inte gr om detta misstag. Hon har ett nytt jobb, jag vill ocks ha ett nytt jobb. Vad ska jag gra nu? Jag r ju helt ensam. Ingen vettig mnniska lever ensam, hela vrlden r gjord fr par av olika slag. Jag behver en sysselsttning, ett jobb. Min blick lyfts frn diskmaskinen och jag ger Alexandra ett varmt leende, hon vnder sig mot mig och kramar om mig hrt. Vi fixar det hr, ska du se, hr jag henne sga dr bakom mina tankar.

38

Efter ngra koppar te och tskilliga brdskivor lmnar hon min lgenhet. Jag r allts ensam p riktigt.

39

8
De frsta dagarna av ledigheten kastade jag bort, sov alldeles fr lnge och gnade fr mycket tid tillsammans med tv:n. Sedan orkade jag inte mer, jag var tvungen att rra p mig. Efter ngra veckor brjade jag stta klockradion p sju och trettio. Jag mste utnyttja tiden jag har blivit given. Frr drmde jag om en de , med ett stort bibliotek. Men jag har ngrat mig. Fr det r s jag lever nu, och det livet har inte gjort mig gladare. Det r i baren jag sitter. Denna gng var det bara Kristina som ville flja med mig. Hon frgar hur det gr med jobbskandet. Lgnaktigt svarar jag att jag har ett jobb p gng, men att det kan ta lite tid. Det r inte fr att tala allvar jag gtt hit. Jag r vldigt dlig p att ljuga, men som tur r knner inte mina vnner till att mina nsborrar vidgas s fort jag tar mig fr att delge dem osanningar. Trots att jag omges av enorma mngder mnniskor knner jag mig aldrig s ensam som nu. Jag har aldrig knt s hr tidigare. Arbetsls r jag i allmnhet, men sysslols i synnerhet. Jag r vad folk brukar kalla fr en dagdrivare. Det r nu jag har chansen att genomfra alla de projekt och ider jag vilat p i alla dessa r. Synd bara att jag glmt bort dem.

40

Stilla p parkens bnk har hjrnan placerat kroppen. Det r inte frsta gngen jag sitter just hr. Denna oas mitt i staden som under sommarmnaderna har kryllat av liv r nu tom. Luften r kallsint och mitt sinne fylls av minnen. Det r nu snart ett halvr sedan jag vilade hr och funderade. Tiden mellan sommar och hst har en speciell betydelse fr mnniskorna. Det r d sommarens hndelser frvandlas till minnen och allvaret tar sin brjan. Allt de velat glmma blir till verklighet. I mitt fall var situationen annorlunda. Jag hade aldrig tagit ut ngon semester, jag hade fullt upp. Ensam hade jag suttit inne p kontoret, flkten hade fr lnge sedan givit upp och dagarna var lnga. Sol och vrme uppskattades endast under den timme jag var fri, under den timme jag fick lmna kontorsbyggnaden och ge mig ut p ventyr. Varje dag, vecka efter vecka, mnad efter mnad. En tillbakablick och jag minns precis hur det kndes. Fr ett halvr sedan hade jag suttit p denna plats. Parken hade varit fylld till bredden med livsnjutande mnniskor, mnniskor som njt av den gnutta ledighet ret bjd p. De visste att de om bara ett par veckor skulle frpassas till sina arbetsplatser, behva vckas av den ack s punktliga vckarklockan och ter igen trngas p tg och bussar. Mnniskorna ville glmma allt som kom i nrheten av det liv jag d levde. Frvisso hade jag njutit av den timme jag hade blivit given, men friheten var begrnsad. Efter dessa futtiga sextio minuter hade jag varit tvungen att med raska steg tervnda till min arbetsplats.

41

Som sagt, det var d, nu har allvarets tid kommit fr mnniskorna och nu r rollerna ombytta. Idag r det jag som sitter med min bok, omfamnas av den stundande vinterns kylslagna vindar samtidigt som jag frsker njuta av friheten. Men det gr inte. Jag vet att jag borde gotta mig, men det r omjligt. Vad som helst skulle jag ge fr att f mitt arbete tillbaks, vad som helst. Allt fr att slippa tankarna och ensamheten. Det blir ltt att jag tnker efter fr mycket nr jag r ensam. Tankarna som roterar i min hjrna knns s intressanta och i och med att man inte kan dela dem med ngon samlas de p hg. Till slut har jag s mnga lsa trdar att de mste samlas ihop. Hur gr det fr Alexandra p hennes nya jobb? Hoppas hon har det bra. Jag undrar om hon menade det dr om att rekommendera mig? Som den dagdrivare jag r har jag brjat g lngpromenader i skogen. Nej, det finns ingen riktig skog hr i staden, men jag ker nufrtiden ut till Nackareservatet nr jag behver rensa tankarna. Det gr mig gott. Det blir allt svrare att leva. Ensamheten hller p att ta upp mig inifrn. Vad jag ska med all den hr tiden till? Jag gnar den inte t ngot vettigt. Nej, ge den till ngon som p allvar behver den, som ngon viktig fretagsledare eller politiker. Allt jag gr r att fastna i mina tankar.

42

Jag tnker p Fredrika, om hur upprrd jag hade blivit nr hon bestmde sig fr att brja p en bibelskola i Oslo och sedan fortsatte till att bli lrare. Hon som hade s fina betyg, hon hade kunnat bli vad som helst, men s blev hon lrare. Lrare. Visste hon inte vilken niv lrarlnerna lg p? Hon hade kunnat bli vad som helst, precis vad som helst, hon hade femmor i alla mnen. Ibland knns det som om det bara r jag som r konsekvent, att det bara r jag som hller hela strckan ut. Det r inte mnga av mina vnner som ntt dit jag ntt. Stackars Fredrika, hon ngrar nog djupt sin ungdoms misstag. Hon borde ha satsat p att bli advokat eller civilekonom i stllet, d skulle hon ha kunnat kpa en Lindvilla och krt omkring i en BMW. Vissa saker frstr man inte frrn det r fr sent. Hon borde ha lyssnat p mig. Hon borde ha lyssnat p sina frldrar. Nu sitter hon dr, med en stor familj att frsrja, en risig gammal Volvo och allt det p tv lrarlner. Ja, hennes man r frsts ocks lrare. Peggy ringer en kvll och frgar om jag ska med ut. Jag vill inte och skyller p att jag har ont i halsen, men de lter inte helt vertygade. Att anstrnga mig i ondan knns oviktigt, jag orkar helt enkelt inte, jag vill sitta hemma framfr tv:n, ta chips, dricka ckligt st lsk och somna med Kevin Costner i tankarna. Det r vad jag vill gra, inte komma hem klockan fyra, ha huvudvrk en hel dag och nska att jag verkligen hade ftt minnesluckor. Jag orkar inte med alla mnniskor lngre, de gr mig p nerverna.

43

Det blir mnga inre monologer nr jag r ensam. De flesta handlar om livet, det r det som flyter frbi nr jag gr annat. Egentligen borde jag vara tacksam ver att jag ter kan stlla mig alla frgor, det r ju ett bevis p att mitt hjrta fortfarande slr, att hjrnan fortfarande arbetar och att knslorna fortfarande kan styra mig. Trots det knner jag olust. Timglaset bara fortsatte att rinna. Kommer jag ngonsin att komma underfund med livet? Kommer jag ngon kvll att frst, att finna de dr orden jag skt efter i alla r? Eller kommer jag att stirra upp i taket, frgandes och bekymrad, ven p lderdomshemmet? Frgorna frsvinner aldrig, de tar bara semester. Vid jktiga perioder kan de vara som bortblsta fr att sedan snabbt pminna mig om vad livet egentligen innebr. Att jag aldrig kan komma undan, det frstr jag, och det vill jag inte heller. Det r just nr frgorna stlls som jag knner att jag lever, kanske inte precis p det stt jag nskar, men jag finns till. Dagarna passerar mrkligt fort, det tyckte jag ven nr jag arbetade, men nu far de fram p ett annat stt. Det gr lngsamt under tiden de avverkas, men eftert minns jag ingenting frn dem. Pltsligt ligger jag dr i sngen och undrar var dessa tjugofyra timmar tog vgen. Sedan somnar jag, om jag har tur. All denna ledighet gr mig lat, det rder inget tvivel om den saken. S fort jag har mer n en punkt p min dagordning blir jag stressad och knner att dagen r fullsmockad

44

med aktiviteter. Till och med en punkt kan knnas som mycket, att ha saker inplanerade flera dagar i rad kan faktiskt gra mig smtt stressad. Det r dock inte ofta s sker, jag behver tminstone en dags mellanrum mellan hndelserna. Dagarna har blivit till veckor och fredagarna radas upp. Jag behver fortfarande ngon att tala med.

45

9
nnu en sdan dr dag, idag kan inget g rtt. Om jag nu visste vilken sida av sngen som var den rtta skulle jag definitivt valt att vakna p den imorse. En trdsmal koppartrd som verhettats och dragits isr, det r vad som orsakar mrkret i mitt badrum. Kort sagt, lampan har gtt. r inte det typiskt? Jag r sker p att det r sant som de sger, att lamptillverkarna redan uppfunnit den evighetshllbara gldlampan, men att det r en upptckt de inte grna delar med sig av. Tack vare dem och tack vare att jag inte har ngra gldlampor i reserv mste jag borsta tnderna i mrker. Konstigt nog knner jag mig inte det minsta tacksam. Mitt telefonlte kvalificerar sig garanterat in p missljudens topp tio. Ibland orkar jag inte med att svara, som en bojkott mot telefontillverkarens hiskeliga val av signal. Jag r ofta vldigt ologisk, jag vet ju att signalen dr ut s fort jag lyfter luren. P andra sidan finner jag min mor. Jag r fortfarande irriterad och ber henne att fatta sig kort, fr jag har ju en del att gra idag. Det r precis vad hon gr, fattar sig kort, nr hon stammande fr fram orden: Fffarmor r dd. Jag faller till golvet. Min farmor var aldrig den mest sociala av mnniskor. Det bsta hon visste var avskildhet och lugn och ro. Det var i alla fall vad vi anhriga trodde. Hennes man, och tillika

46

min farfar, lmnade henne nr min far endast var fem r gammal. Hon kom ursprungligen frn tvidaberg, men flyttade upp till Norrkping nr hon gtt ut grundskolan. I Norrkping brjade hon arbeta i en parfymaffr och det var ocks dr hon mtte min farfar. De var inte gamla nr de blev frldrar. Frmodligen gifte de sig fr att ge sin son en familj snarare n av krlek och min far fick, efter den snara skilsmssan, som ende karl i familjen, lra sig att ta hand om sig sjlv. Den lilla familjen hade en vlbalanserad ekonomi och klarade sig frvnansvrt bra p egen hand. Sedan fortsatte far min ut i livet samtidigt som farmor blev ensam. Hon fortsatte att arbeta ngra r till i parfymaffren innan hon frtidspensionerades. Den stora lgenhet hon bodde i blev allt fr stor och allt fr dyr. Det fick till fljd att hon kpte sig en liten stuga i nrheten av Finspng. Lngt till allt, nra till inget. Min far beskte henne relativt ofta och han brydde sig verkligen och nr han sedermera bildade familj kom vi ofta p besk. Hon beskte aldrig oss. Ensamheten hade gjort henne passiv. Vi frskte f henne att aktivera sig och kom med frslag om freningar av olika de slag. Hon lyssnade aldrig. Till slut accepterade vi helt enkelt att hon valt att leva ett liv i ensamhet med sina bcker och sin tv. Ingen talade i telefon som farmor. Hon kunde tala i evigheter och vad hon n sade fann jag det intressant. S fort jag hrde hennes rst i telefonluren frstod jag att den nstkommande timmen av mitt liv var inbokad. Det gjorde mig inget. Jag tyckte mycket om henne och som enda barn i

47

familjen behvde jag ofta ngon att tala med. Denna ngon var allt som oftast min farmor. Ju lngre tid som gick desto svrare blev det att aktivera henne. Det var som om hon skt upp det dr med att ta itu med saker och ting, men sedan vntade s lnge att muren hon byggt upp till sist tedde sig overvinnelig. D var det s mycket lttare att fortstta med det hon kunde allra bst, att vara ensam. Ibland nr ngon av mina frldrar ansg mig vara fr sl kunde de komma med kommentaren att de frstod var de generna kom ifrn. Att vara som farmor var inget jag ville, trots att jag tyckte om henne. Det var ingen komplimang. Hall, hall! Ngon ropar i fjrran. Hur hamnade jag hr, liggandes p golvet med vrk i hela kroppen? r du dr, Lisa? Rsten ger sig inte och nr jag hr mitt namn brjar jag sakteliga frst att det inte ter sig helt osannolikt att denna Lisa r jag. Telefonluren ligger bredvid mig. Den r av nyare modell, brbar och oerhrt praktiskt. Rsten i fjrran tillhr luren. Sakta lyfter jag armen fr att fnga in den och jag frvandlar monolog till dialog. r det du, mamma? Kvinnan p andra sidan grter och med ens kan jag erinra mig om vad hon fr mig berttat. Min enda farmor r inte lngre vid liv.

48

Trots all min tid beskte jag henne aldrig. Inte en enda gng ringde jag henne. Hon var sjuk och jag visste det, men det verkade orimligt att sjukdomen senare skulle kopplas till dd. Jag visste det, det gjorde jag, men att veta r en helt annan sak n att knna. Det finns s mycket jag ngrar. Jag ngrar att jag tyckte att det var jobbigt att ka nda till Finspng fr att sitta i hennes stuga och titta p tv och dricka lsk, jag ngrar att jag aldrig frklarade fr henne hur mycket hon betydde fr mig, jag ngrar att jag aldrig lrde knna henne. Det r s mycket vi trott, men s lite vi vetat. Jag tror aldrig ngonsin jag frgade henne hur hon mdde, jag var fr upptagen med mig sjlv. Hela mitt liv har alltid cirkulerat kring mig, det r i fr sig rtt s naturligt, men s hr i efterhand skulle det knts klokt att dela med mig. Det r ack s ltt att vara efterklok. Folk tnker fr sllan efter innan. Jag r vl som folk r mest, och jag skms. Far r otrstlig. Om jag trodde att jag var ensam r det ingenting mot far. Han, som tillbringat stora delar av sitt liv ensam tillsammans med denna kvinna, har nu frlorat hela sin familj frn frr. Sin egen far har han inte trffat p decennier. Jag har aldrig sett honom s frnvarande. Han grter och han frsker frgves att hejda trarna, hejda knslorna frn att komma ut. Som sagt, frgves. Hela familjen p tre sitter i en soffa i radhuset och kramar om varandra. Det gr t mycket papper nr vi tillsammans blddrar oss igenom vartenda fotoalbum vi kommer t. Jag knner mig inte lngre lika ensam. Vi tre r

49

hennes anhriga, hennes bror finns ej mer och min far var som bekant det enda barnet. Utan farmor skulle jag aldrig ha funnits till. Hur visar man tillrcklig tacksamhet fr en sdan sak? Mor var orolig att det bara skulle vara vi tre och mormor p begravningen. En liten oansenlig annons om jordfstning hade frvisso publicerats i Norrkpings Tidningar, men en ensam mnniska som min farmor saknas frmodligen av allt fr f. Drfr r det nstan chockartat nr vi mrker att vi r lngt ifrn ensamma i kyrkan. Faktum r att vi r i minoritet. ver ett dussin vnner frn alla de hll har dykt upp fr att hedra min farmors minne och jag kan inte hlla tillbaka knslorna. Trots att jag aldrig riktigt lrt knna den mnniska som r anledningen till att jag finns till frstr jag nu vem hon var. Jag talar med dem alla och en efter en frklarar de att min farmor var en underbar mnniska som alltid hjlpte till nr det som bst behvdes. Att hon alltid lyssnade. Att hon gjorde dem lyckliga. Alla sger de samma sak och vi i familjen frstr snart hur vi missuppfattat henne. Min farmor var en sagolik mnniska och hon r saknad av mnga. Det r frst nu jag frstr hur mycket jag hll av henne.

50

10
Farmor finns stndigt i mina tankar, fastn minnet av henne flagnar allt mer. Huvudstaden r ter hemma och det r lrdagsfrmiddag. Jag bestmmer mig fr att ta en promenad i stllet fr att titta ut genom fnstret och underska frgens kvalitet p grannhuset. Vl ute finner jag till min bestrtning att det r vldigt mycket vinter, men samtidigt vldigt mycket sommar. Denna gng r jag p vg sterut, mot havet. Solen strlar och mitt ansikte, som stelnat i en leende pose, brjar frsiktigt mjuknas upp. Raska r stegen och till sist finner jag bryggan och bnken. Skrckslagen slr jag upp gonen. Det hr r nu! Ja, det r i gonblicket jag lever. Jag hr vind, en motorvg i fjrran, havets brus, hamrande, kluckande och en vilsen boj. Jag ser ett flyende hav, solstrlarnas verkan, ar, bryggor och skog. Frmgan att bedma mngden passerad tid har aldrig tillhrt mig och jag har sledes ingen aning om hur lnge jag har suttit hr p bnken. Frmodligen r det i ver trettio minuter. Solen har tillsammans med halsduken och mssan sett till att hlla mig ngot s nr varm. Det r s vackert. Jag reser mig och ser pltsligt en trdgrd en bit bort. Med lugna steg vandrar jag dit. Det fr ta den tid det tar, jag kommer att n den nd, det r jag vertygad om.

51

Att Kung Bore regerar verkar inte denna trdgrd knna till. Pltsligt knner jag hur jag reser in i en ny vrld, en vrld jag aldrig tidigare sett. Fglarna sjunger, jag r vaken, alla andra sover. Jag gr in, in i trdgrden. Solen r klar och luften r kylig. Och nr jag str dr och lyssnar brjar fglarna med ens sjunga: Se det nu, var inte rdd. Om du vntar till imorgon kanske det inte lngre finns kvar. Varfr frstod jag inte vad fgelsngen betydde fr tv mnader sedan?

52

11
Det r med trtta gon jag tar mig an boken som en eftermiddag terfanns innanfr ytterdrren. Tidigt en natt har jag trotsat smnen och logiken fr att ge verket den chans jag alltid ansett det vara vrt. Texten r tydlig och lttlst, innehllet fyndigt och tilltalande och tillfllena fr lsning har stndigt varit exemplariska. Likvl har jag tidigare haft svrt att ta initiativ fr att djupare underska denna lyckoknslornas hgborg. Det som finns instoppat mellan sida fyrtio och fyrtioett sprider ett lyckans skimmer ver min dag. Mitt ivriga skande efter mystik har inte givit resultat. tminstone inga som nmnvrt frndrar rytmen. Att kalla skandet fr ivrigt r mjligen att ta i, men mitt sinne skriker stndigt efter just detta. Fr dagarna passerar precis som de har fr vana att gra, morgon blir till dag som blir till kvll som blir till natt och sedan till morgon igen. Tiden fortstter obnhrligen att passera. Vad mitt sinne trr r det som bryter mnstret, det som fr allt annat att stanna upp. Mellan sida fyrtio och fyrtioett finner jag allt jag nskat. P baksidan av kvittot kan jag betrakta ett meddelande, och heller inte vilket som helst. Ett meddelande riktat till mig, Lisa, och ingen annan. Det har enligt avsndaren frfattats den tjugofjrde oktober och jag skms lite ver att jag inte hade funnit det tidigare. Likafullt r meddelandet vad jag behver, just nu, lite fre midnatt i brjan av november r tjugohundratre.

53

Om inte du pminde mig hela tiden skulle jag snart glmma bort livet. S hade han skrivit. Ett lmpligare tillflle kunde inte valts, fr att bryta ett mnster, samt terfda en tro. Jag mste ringa honom s fort jag vaknar imorgon. S str jag dr, framfr den lille pojken, och beter mig som om rollerna var ombytta Jag vill lra mig, det vill jag verkligen. Lr mig allt du kan. Jag bryr mig inte om att du bara r nitton r gammal och jag tjugonio. Det har ingen betydelse, jag frstr det nu. Jag orkar inte leva i ovisshet, jag vill veta det du vet. Var det verkligen jag som sade det dr? Hade jag varit ngon annan och hrt mig sga dessa meningar hade jag gtt fram till mig sjlv och ruskat om mig ordentligt. Hur kan jag frlora kontrollen s? Jag hr mig sjlv tillgga: Hur brjade ni frresten med att skriva lappar? Leo skrattar, inte alls sarkastiskt, han skrattar fr att han r glad. Sedan ber han mig att lugna ner mig och frklarar: En sak i taget. Jag visste att du skulle frska frst, men det betyder inte att du redan gr det. Hur brjade ni frresten med att skriva lappar? Ja just, det frgade du ocks. Jo, frut brukade jag lmna hemliga lappar vid mina vnners cykelpakethllare, som en teckning eller ngon rolig historia som jag hade hittat ngonstans eller ngra fina ord eller s. Jag tnkte att

54

jag sjlv skulle ha tyckt om att f mystiska lappar. Tyvrr lyckades de alltid lista ut att det var jag. Ngot som kanske inte var s underligt. Kanhnda var det min handstil som avsljade mig? Jag har aldrig ftt ngon hemlig lapp p min pakethllare, men en gng har jag ftt en sdan dr sadelvrmare, som man stter p cykeln. Det var en kall och vintrig dag. P frmiddagen hade det inte kommit ngon sn n, men p eftermiddagen nr jag skulle hem hade det brjat vrka ner och det hade blivit vldigt snigt. Jag var helt sker p att det var min mamma som hade lagt sadelskyddet dr, fr hon skulle av vid den stationen dr min cykel stod. Till p kpet steg hon av innan jag gjorde det. Nr jag kom hem tackade jag fr sadelskyddet och utvecklade att det passade perfekt eftersom det hade blivit s kallt, ja, d frstod hon inte alls vad jag pratade om. D fylldes jag av en mystiskt magisk knsla och blev vldigt glad. D bestmde jag mig fr att fortstta med lappandet. Jag ser frmodligen bde ofrstende och frvirrad ut. Leo fortstter med fr det frsta. Nog om det nu, du ska f ett uppdrag av mig. Jag vill att du ska skriva en lista ver allt speciellt som hnt dig under en vanlig dag. Men det hnder inte ngot speciellt under vanliga dagar. Vill du verkligen att jag ska komma med ett tomt papper? r det verkligen det du menar? Leo flnger sltt med blicken och frklarar att det inte finns ngra upptrampade stigar tid jag r p vg. Han ger mig en svart liten adressbok och ber mig ppna den. Det finns inga adresser i den boken.

55

00:57 Du i rd keps! Du! r du dr? We dont speak swedish. Ok, what would you say if you won the Nobel Prize in... Vad heter fysik? Physics! I guess I would be quite surprised. I wouldnt expect it... 12:25 Fr frsta gngen i mnsklighetens historia hnde det. Konduktren hann bde lmna tgets sista vagn och terkomma innan ndstationen var ndd. Jag misstnkte att det hade att gra med det s tydligt strategiska vagnvalet ngra minuter tidigare. Konduktren ville prompt att jag skulle betala hela trettio kronor fr frden. 12:34 Trots att vi frdades genom en tunnel blickade jag ut genom fnstret. Om ngon hade frgat mig om varfr hade jag varit mlls. En ynka sekund senare satt en fyrtiorig kvinna i mitt kn. Hon fll handlst och ursktade sig drefter ett tskilligt antal gnger. Jag sade ingenting, bara log. Jag blir ofta stum nr jag inte vntar mig att behva tala. 13:05 Dr var hon ju! Jag vinkade ivrigt till flickan som kom gende tvrs ver gatan. Hon verkade knna igen mig och spankulerade mystiskt leende i min riktning. Jag vinkade

56

ytterligare en gng. Flickan passerade mig med ett nytt ansiktsuttryck, ett som talade sitt tydliga sprk. Jag kom tydligen frn en annan planet. 13:15 Den riktiga flickan anlnde. Hon visade sig vara en knd mnniska och berttade spnnande historier, som den om mannen som kom ingende med en papegoja p axeln. 15:47 Kontrollanter i underjorden, precis som jag skulle stiga av. Jag lt den smala visaren ta ngra kliv fr att se om ngon stackare fngades in i deras klor. De var mnga, skert tio stycken, kontrollanterna. Jag var glad ver att slippa vara rdd fr dem, fr jag hade gjort rtt fr mig. 15:53 Tidningsfrsljaren med den bestmda platsen stod kvar och huttrade. Jag hade fortfarande inte sett honom slja en enda av sina tidningar. Lika ofta hade jag sett mannen le. Just d! En vacker kvinna brjade tala med mannen. Tidningsfrsljaren sken upp i ett leende stort som Moskva och visade sig vara en utmrkt konversatr. En tidning sldes ocks. Nr kvinnan frsvunnit ur hans syn studsade han p stllet och sg enormt lycklig ut. 16:15

57

Det lg tt dimma ver hela det omrde jag kallar mitt hem. Gatubelysningens konturer blev vidare i den fuktiga luften. 16:42 Julbelysningen hade plockats fram i Sffle. Jag hade vntat lnge p den. I bakgrunden hrdes Sondre Lerche sjunga om krlek och glada ting. Vrlden kndes jul. Efter att ha lst innehllet i adressboken frgar jag: Menar du att det hr var en helt vanlig dag? En helt vanlig dag, svarar han.

58

12
Ensamheten och hgstadiet r fr mig beslktade ord. Det var inte sllan jag under helgerna promenerade in till city fr att bara strosa omkring, titta p saker och ting utan att nd titta p ngot speciellt. Nr det var den dr mndagen igen fick jag den obligatoriska frgan om vad jag hade gjort under helgen och dialogen blev ngot platt. Varit i stan Jaha, vad kul! Med vem d? Med mig sjlv Fr mig var det d inget underligt svar, men fr andra tycktes det egendomligt att tillbringa tid med sig sjlv. Det finns ibland frdelar med att vara ensam. Att ringa ngon och bestmma tid var man ska trffas blir helt oviktigt, fr att inte tala om att sedan stressa fr att hinna. Stegen kan riktas t precis de platser man sjlv vill beska och inte mot en mngd ointressanta affrer. Att prata en massa blir givetvis ocks en smula verfldigt. Utan hnsyn till dessa frdelar ses ensamhet som ett avvikande beteende. Nu fr jag lov att erknna att jag inte r verdrivet frtjust i detta fenomen. Fr det r ltt att trttna p sitt eget sllskap. Det behver som sagt inte vara negativt att inte ha ngon att tillbringa sin tid med. Visserligen tror jag att jag r visare nu n p mnga r, men det r ungefr allt jag vunnit p denna period utan sllskap. Ngra vanor har ocks

59

frndrat, men det r ju ganska vntat, jag lever ju ett annat liv. Att vara ensam med tankarna r det som frustrerar. Det skulle vara trevligt att dela dem med ngon, med ngon som frstr. Jag vill kunna sakna min farmor och grta ut i ngon annans famn n kuddens. Mnniskor knner jag, det r sant, men de har jobb och liv. Om jag skulle frska frklara fr dem om hur jag finner mig sjlv genom att tillbringat tre dagar utan att gra ngonting, d skulle de tro att jag var p vg mot vansinnets ravin. Mnniskor med verdrivet mycket tid ver brjar ofta ska upp fotoalbum av alla de slag, rota bland minnen och minnas det som en gng var, men inte lngre r. Jag r en sdan mnniska. Det str papperskasse med gamla papper hemma hos mig. Den innehller alla mjliga ting, exempelvis rknehften frn fjrde klass, skolfoton frn ttan och dagbcker. I tredje ring hade jag, till skillnad frn mina klasskamrater, kolossalt mycket tid ver. Det var srskilt p vren tiden tog tag i mig. Jag hade slutat p alla aktiviteter fr att satsa ordentligt under det sista ret. Sedan mrkte jag att jag kunde allt, att jag hade lrt mig hur systemet fungerade och att skolan inte lngre var ngon utmaning. Det fick till fljd att jag lmnade in arbeten och uppgifter en mnad innan de skulle vara frdiga. En mrkbl och lsls bok plockas upp. Det r min gamla dagbok. Jag blddrar mig fram till maj mnad, nra stu-

60

denten och d jag tnkte som mest. Hur fick jag egentligen tiden att g? Kan dagboken ge mig ngra tips? 21 maj De senaste mnaderna har jag frskt skapa en framtoning av att vara en mycket mystisk mnniska. Helst vill jag vara en sdan dr som ingen riktigt har klm p, en person som man knner skulle kunna vara ett missfrsttt geni. D gller det att dlja en del fr yttervrlden och inte alltid agera som det r tnkt att mnniskor ska reagera. Ett exempel p sdant beteende r att g runt mycket ensam och se hemlighetsfull ut. Jag har dock brjat frst att folk kanske inte alltid tnker p sdant, i alla fall inte lika ofta som jag. Jag brukar g runt och leta efter missfrstdda genier mest hela dagarna, och gemensamt fr de alla r att de inte avsljar allt om sig sjlva. Det r med andra ord ett bra stt att f folk att tro att man r ngot speciellt, det funkar ju p mig 1 juni S lnge jag kan minnas har den dr magre gamle mannen med stora glasgon styrt sprvagnarna hr i stan. Han verkar knna alla som kliver p och alla verkar knna honom. Jag har talat med ngra vnner om saken och alla sger de samma sak, han r underbar. Jag undrar om han vet vad folk tycker? En dag ska jag sga vad jag knner, vad alla knner. Han lr vl sluta snart, s tiden r ganska knapp, jag hoppas verkligen han vet hur omtyckt han r. Jag glmmer aldrig hur han i tjugo minuter talade med mig om uppkrningar och halkbanor. En fascinerande man, det r

61

han. Jag mste sga det till honom, ngon dag ska jag gra det. 11 juni Nr jag gick hem frn sprvagnen med regnet sande ver mig knde jag det jag alltid gr nr jag gr hem frn sprvagnen sent p kvllarna, att det r det hr som r livet. Det gller verkligen att snappa t sig de sm tillfllena och minnas dem. Att knna vattendropparna plja genom mitt hr var faktiskt riktigt sknt och att nynna p Raindrops keep falling on my head kndes helt naturligt. Varfr skulle det inte gra det? Den hr dagen har varit fenomenal, ofrutsgbar, underhllande och speciell. Det trodde jag aldrig igr kvll, man vet aldrig vad som vntar bakom hrnet. Efter att ha lst dagbokens alla sidor skakar jag p huvudet. Jag frstr verkligen ingenting. Jag r frvirrad som aldrig frr. Var det verkligen jag som skrev detta?

62

13
De tyngsta av gonlock har jag och de vgrar att ppna sig. Stilla sjunker jag in i tunnelbanestet och r p vg mot drmmarnas vrld. det vill annat d en krlekskrank flicka stiger in i vagnen, jag har aldrig sett henne tidigare, men hon verkar vara bekant med mannen som sitter rakt framfr mig. Flickan r rdblossig om kinderna, har gon fyllda av trar och kastar sig utan frvarning p mannen. Och kramar honom. Hrt, hrt. Hans trja blir alldeles fuktig av alla trar, men han vgrar bestmt att visa ngra knslor. Han sitter helt stilla och frsker se s oberrd ut han bara kan. Hon fanns inte. Jag ler, det r jag ensam om. Resten av vagnens befolkning gnar sin uppmrksamhet t precis allting annat. Som mnniskorna har fr vana att gra. Att stirra r inte artigt, n vrre att visa knslor. Hon kramar hrt, ack s hrt, ty det var ingen frmling hon hade satt sig bredvid, ven om man till en brjan kunde tro det. Vagnen brjar rulla, paret sitter ihop och rr sig inte ur flcken. Inte ens det kallaste av hjrtan kan undg att bli berrd av flickans krleksyttring. Sakta, men skert, blir mannen uppvrmd, jag mrker att ven hans kinder har ftt sm smilgropar. Tv stationer senare omfamnar han flickan. Nr jrnladyn, som sitter bredvid mig, ska stiga av kan jag skymta en tr i hennes gon. Hon torkar snabbt bort den, men jag ser.

63

Tre stationer senare vandrar flickan ivg, hon stter sig i mitten av vagnen. Jag blir frskrckt, paret har inte vxlat ett enda ord under hela resan, men ska nu g skilda vgar? Efter ngra sekunder reser sig ven mannen och stter sig ttt bredvid flickan, som inte lngre r rd om kinderna. Jag tror jag frstr vad Leo menar. Vi har bestmt en ny trff, denna gng i Vanadisparken. Jag r s stolt att jag inte kan hejda mig. Ls, ls, ls, vad jag har skrivit, skriker min hjrna. Jag har faktiskt frskt mig p det dr med att skriva om min dag, viskar min mun. Leo verkar inte alls s verraskad som jag hade vntat mig, tvrt om, han ler ter s dr besynnerligt som han skert gjort mnga gnger tidigare. Det r som han alltid vet vilket som ska bli mitt nsta drag, och det str mig. Samtidigt lskar jag det. Den unge mannen tar emot sin adressbok och brjar lsa hgt. 8:59 Den arma kvinnan hostade frvisso i otakt, men ndock rytmiskt. De stackars medpassagerarna frskte frgves frvandla hennes lungors kamp till bakgrundsljud. Hostandet verkade aldrig sluta och den lnga visaren hann ta mnga kliv innan missljudet frn andra sidan vagnen dog ut. En ldre herre reste sig frn sin plats, gick fram till kvinnan och ppnade sitt etui. h tack, utbrast hon frtjust, det var precis vad jag behvde. Tack, tack, tack!

64

Hon log stort, och skmdes inte lngre. Fr rytmen hade stannat av, fr ngra minuter. 9:03 Ack, blommors de, en dag kommer de att stickas ner i gevrspipor, korgossarna, basilikan Santa Maria Maior som utgr skydd mot sol och regn liksom ocks patriarkens basilika, bda randade i vita och rda flt, kanske man om ett par hundra r kommer att kalla paraplyer fr basilikor, Ett sprt r snder p min basilika, Jag glmde min basilika p bussen, Jag har bestllt ett nytt skaft till min basilika, Nr blir min basilika i Mafra frdig? 10:11 Min mormor var mitt inne i ett samtal om det gamla Stockholm. Nr jag var liten bad min mor mig en gng att g ner till sybehrsaffren. Hon gav mig en tom trdrulle och frklarade att hon ville ha en likadan. Nr jag kom dit erbjd expediterna mig en full trdrulle, men jag stod p mig. Mor ville ha bestmt att det skulle vara en likadan. Och de skrattade t mig fr att jag inte frstod. De skrattade t mig. Det glmmer jag aldrig, sade hon med stark betoning p det sistnmnda ordet. Vissa saker glmmer man inte. Precis som han hjer blicken frklarar jag ogenomtnkt. Jag tnkte att jag skulle frska efterhrma din sti

65

Han hller fr min mun, inte hrt, men bestmt, sedan undrar han. Hur knns det att se?

66

14
Nr jag slr upp gonen mrker jag till min frvning att jag befinner mig inne i en stor sal, taket r vackert mlat med nglar i mrkt bltt och grnt. Av inredningen att dma har jag transporterats till en klassisk och vlbevarad sjuttonhundratalsbyggnad. Det r svrt att inte njuta av den historiska atmosfren. En liten pojke spatserar in i rummet. Han r kldd i ett par sta rda manchesterbyxor och en vit skjorta, han har mrkblont hr med en sned lugg som slutar lite efter gonbrynen. Den lille pojken tar ngra steg, sedan ppnar han sina gon. De r svarta. Hela hans gonglober r svarta. Pojken r knpptyst, glider stilla fram ver golvet. Han vinkar ltt och promenerar ut ur rummet. Jag fljer efter, jag kan inte gra annat. Den lille pojken styr mina steg. Vi gr genom lnga korridorer med mrkrda tapeter, klassiskt skurna mattor och med levande ljus. Resans ml r tydligen en trappa. Den ska leda oss mot underjorden. Trappan r gjord av sten och jag fr en knsla av att denna vg ner i marken nog r ldre n sjlva huset vi var p vg att lmna, fr nu r vi verkligen i underjorden. Pojken gr framfr mig och vinkar mig vidare. P bda sidor av oss sitter mnniskor inburade, de skriker och lider de vrsta av kval. De frsker komma t mig, n mig. Frgves. Deras sjlar har stulits, r nu i ngon annans vld. Pojken vnder sig mot mig. gonen hade fr en stund blivit normala, men r nu rda som eldflammor. Det brinner i dem.

67

Lngst bort i gngen skymtar jag ett ljus, en fackla. Vi gr sakta, de insprrade mnniskorna kastar sig mot burarna, men de kan verkligen inte n ngon av oss. Den lille pojken styr mina steg. Nr vi vl ntt fram till den s vilt brinnande facklan finner jag ett enormt hl i marken, till synes bottenlst. Det vaktas av en ring. En ring av eld. Fr frsta gngen sedan jag hade trffat p pojken kan jag sjlv styra min kropp. Jag hoppar. Jag faller genom evigheten, ensam, som det verkar genom ett ondligt vakuum. Medvetsls p marken ser jag mig sjlv. Jag svvar ngra ynka meter ver min egen kropp. Jag r ensam. Sakta, sakta sjunker kroppen. Marken r som gel, den omfamnar den livlsa flickan, drar henne lngre ner. ven marken har ett slut. Medvetandet r tillbaka, den en gng livlsa flickan landar p ftter. I utkanten av en underjordisk grotta str jag. Frgtonen gr i bltt, svart och turkost. Den r gigantisk, ondligt hg, skrmmande djup och vattenfylld. Man kan hra istapparnas droppar sl mot sjns yta. Droppe fr droppe. Ljuden hrs allt fr vl. Vid strandkanten har ngon glmt kvar en roddbt. Kan det vara en slump? Den nu levande flickan stter sig till rtta och brjar frsiktigt ro. Jag lyfter blicken. Den lille pojken r tillbaka. Han sitter lngst bak i bten, fortfarande knpptyst. gonen r ter svarta. Jag r skrckslagen, jag ror s snabbt jag frmr. I ett frsk att gra mig kvitt den lille pojken sluter jag gonen och ber i hopp om att allt bara r en drm. Det finns ingenstans att

68

fly, han r dr, i tanken. Pojken kallar p mig och jag frsker sl mig loss, jag kallsvettas. I mitt sinne skriker jag, men inte ett ljud kan jag med rsten f fram. Pojken fr mig att ro mot ett vattenfall. Vi faller. Jag kravlar mig upp ur vattnet och upptcker snart en tunnel bakom fallet. Jag kryper in. Pojken r dr, visar mig vgen. Han gr raklng, jag kryper. Vi frdas lnge genom tunneln. Jag undviker skickligt en grop ner i evigheten och kan sledes fortstta min frd. Vart jag r p vg intresserade mig inte. Utan frvarning r jag mitt ute i ett kargt vinterlandskap. Tystnaden skrmmer mig. Den lille pojken med den sneda luggen str trettio meter bort. S fort jag kommer ifatt honom str han p nytt p samma avstnd. Han leder mig fram till en bro, en av naturens egenhndigt byggda viadukter. P bda sidor av den vntar enorma avgrunder fr den som ville slutfra frden. Jag gr ver bron, jag fljer pojken. P andra sidan kommer vi fram till en ngot bredare vg och efter ngra minuters promenad ser jag slottet. Pojken r frsvunnen. Fr frsta gngen ser jag slottet. Han r tillbaka, men denna gng r han ldre. Han r inte lngre liten och frmodligen runt trettio r gammal. Det gr inte att ta miste, det r samme pojke. gonen r svarta. Han vinkar p mig, och jag drar mina steg mot slottsporten. De stora portarna sls upp. En vit dimma r allt jag hinner se innan jag till slut ger mig in och frsvinner.

69

15
13 september Du kommer att blicka tillbaka p det hr och se det som ngot bra. Jag r vertygad om att han har fel. Som jag ser det slutar livet hr, och jag har haft rtt hela tiden. Det blev aldrig bttre n s, det kunde aldrig bli det. Det r allt fr mnga sorger som kan n mig, ngra har redan gjort det, andra kommer att komma nr jag minst anar det. Vad jag vet r att det jag vrdestter mest av allt hr i livet inte lngre finns kvar. Kan jag ngonsin bli lycklig igen? Nu r jag fngad i en vrld av sorger och det finns inte lngre ngon tervndo. Smrtan tynger mig ngot oerhrt, jag kan knappt g, knappt tala. Min kropp skakar som om det var minusgrader, trarna rinner nerfr mina kinder. Det r ver, det r verkligen ver. Jag, som alltid hade knt mig s stark, r nu ett nervvrak. Jag, som ingen kan rubba, skulle nu falla omkull fr minsta vindpust. Jag kan inte lngre fortstta, all min energi och styrka har frsvunnit med honom. Han tog den med sig. Jag visste att det skulle hnda en dag, men jag ville inte tnka p det, jag ville njuta av den tid jag hade kvar. Tiden har hunnit ikapp, enheten r ett minne blott och nu r det dags att klara sig p egen hand. Jag kan inte. Vad jag n gr pminns jag om honom, hans kinder, hans leende, hans humor. Hans rst. Denna underbara rst som kunde smlta berg, det skratt som en gng hade fngat in mig i sitt nt. Var detta bara minnen? Bara dtid? Jag kan

70

inte lngre knna ngot annat n smrta. Han var allt jag begrde av livet, han var det enda som behvdes fr att gra mig lycklig. Inte ens det kunde jag f. Ensam r inte stark. Dagboksanteckningen frn dagen jag lmnade Philip skrmmer mig verkligen. Jag hade verkligen trott att det var han som lmnade mig och inte tvrt om. Mitt medvetande var fortfarande vertygat om att han var den ende, till och med nr han var ute ur mitt liv. Familjen var lika vertygad som jag, s till sist var phittet ett faktum, jag hade blivit lmnad, och det var synd om mig. Philip var mina drmmars prins. Han var allt en kvinna kunde nska sig. Han var trevlig, rar, omtyckt, smart, frmgen, snygg och charmerande, men han gjorde mig inte lycklig. Innerst inne var jag fortfarande flickan med fltor och glasgon som hoppade hopprep p skolgrden, men som drmde om att f vara med pojkarna och spela fotboll. Jag r fortfarande den flickan, jag vill kunna vara henne utan att ngon, srskilt den jag lever tillsammans med, finner mitt beteende skrmmande. Det var mitt riktiga jag som gjorde sig av med honom. Jag ser det nu. Sedan kom det andra jaget tillbaka och tog tillbaka allt. 22 september Luften gr ur mig. Det faller inga trar, jag blir inte paralyserad. Vad som hnder r att hela min kropp brjar skaka, jag fryser, jag hackar tnder och r tvungen att ta ett hett bad fr att vrma mig. Hjrnan inser att det r den

71

enda vgen, hjrtat skriker av smrta. Det fr inte ta slut, det skulle aldrig ta slut. Det r dagen innan den tjugotredje september. Det blev inget jubileum. Det r ver. Han var mycket omtyckt av hela slkten. Jag frstr verkligen varfr. Han var den sanne gentlemannen, jag knde mig aldrig vrdig honom. Nr jag kom till ngon sammankomst utan Philip nrvarande frgade alla jmt var han var. Nstan som om han vore mer slkt n jag. 30 september Tidvis vaken, tidvis sovande och drmmarna jagar mig. Det r inte nog med att all min vakna tid innebr sorgarbete, nu har ven smnen tagits ver av honom. Han har ftt mig att bli levande begraven, jag vaknar upp, jag strtar med flygplan, jag vaknar upp. Jag frsker inbilla mig sjlv att det faktiskt r bttre att knna ngot n ingenting alls. Jag frsker ocks f det som hnt att frpassas till mardrmmarna, fr de r lika overkliga de. Det kan bara inte ske. Hur jag n frsker, ruskar p huvudet och skriker ut min frtvivlan, frsvinner aldrig knslan. Kommer den att ge sig av? Frmodligen. Vill jag det? Inte en enda gng kte vi pulka tillsammans. Jag frskte ofta f igng snbollskrig, men han skakade ofta bara p huvudet och kallade mig fnig. Sedan brjade han diskutera ngot viktigt, som litteratur eller nya paragrafer i lagboken. Jag frstod mig aldrig riktigt p honom. Helt skert vet jag att han aldrig riktigt frstod sig p mig.

72

18 oktober Han hller p att frvandlas. Det gudalika skimret kring honom avtar och under ytan brjar en mnsklig gestalt skymta. Det r mitt stt ta itu med problemen. Han ska f en roll i mitt frflutna. Han ska inte lngre vara unik. Tiden brjar lka mina sr, jag tervnder sakteliga till den riktiga vrlden. Visst saknar jag honom, men det kommer att g ver. Min knsla r att ett liv har avslutats och ett nytt har pbrjats. Lite spnnande knns det allt, mitt i all dslighet och sorg. Philip tog mig verkligen tillbaka till barndomen. Jag blev nstan rdd nr jag mrkte hur avskrmad jag var frn den vriga vrlden. Alldeles som nr jag gick i lgstadiet ville jag vara hemma och aldrig ge mig ut. All tid skulle tillbringas i hemmets lugna vr. All tid skulle jag ensam tillbringa med Philip. Han var inte den typen. Charmerande mnniskor som han vill visa upp sig, de vill att alla ska se hur charmerande de verkligen r. Han var inte typen som fredrog mysiga hemmakvllar och lnga mnskenspromenader. Ibland, d och d, kunde det vl g an, men inte varje vecka. Han stod inte ut dag efter dag och heller inte timme efter timme. Han led, men trots det ville han inte lmna mig. Jag ville inte lmna honom. Vi visste bda att vi var menade fr varandra, att vrt frhllande var fr evigt, till dden skilde oss t. 21 oktober

73

Jag har redan srjt honom dygnet runt i veckor, men nu orkar jag inte mer, jag vill brja om med ett nytt liv. Jag knner inte att jag har speciellt mnga skyldigheter gentemot honom, inte lngre. Det hr r den frsta dagen i mitt nya liv och jag mr ofrskmt bra. Jag har vaknat upp ur slummern och insett att man mste kmpa fr att leva. Det r precis vad jag ska gra. Det r svrt fr mig att frst hur det kunde g s snabbt, sorgen mste frflja mig, det mste vara det undermedvetna som arbetar fr hgtryck. Varfr inga nya trar? Hur kan han frsvinna s snabbt ur mitt liv? Hur kan jag acceptera det s enkelt? Jag har verkligen lskat honom, och gr det fortfarande. Trots det, jag mr verkligen ofrskmt bra.

74

16
Nr jag frgar de bda ungdomarna anstrnger jag mig fr att inte lta oartig: Vad gr ni egentligen om dagarna? Tova visar med en ltt gest att det hr r Leos ansvarsomrde. Tja, vi lever lite, vi bakar lite, vi stter upp lappar, besker grottor, ker till platser med roliga namn. Sdant. Leo ler stort och jag undrar ogenomtnkt: Vad roliga namn, vilka platser d? Han r ohejdbar. rkelljunga r ett otroligt roligt namn! Frra sommaren kte jag frbi skylten dr det stod rkelljunga p jag blev jtteskrattig. Ett annat roligt namn r Sffle. Det r s kul att sga, och man ska ha srskilt betoning p ffle. Det r liksom en sdan dr flrp med tungan. Tystberga r ett vldigt vackert namn, det finns en plats p Gotland som lter jttefint ocks, Muramaris, det knns som taget ur en Astrid Lindgrensaga Jag tror nstan jag skulle kunna flytta ngonstans bara fr att platsen har ett vackert namn, lite konstigt kanske, men tnk att f sga var man bor och lska det namnet! Ett roligtvackert gatunamn r Tumultgrnd, det r fint tycker jag. Ett annat konstigt gatunamn r Tunnbrdrullevgen, det r ju jttejobbigt att sga!

75

 Oj, en fjril, sger jag fr att frska avleda Leo frn att fortstta bertta, varfr jag valde just den manvern reflekterar jag ver alldeles fr sent. Jag knner mig frlegad som aldrig frr, och vuxen. Leo blir hpen och frgar frsts vilken sort det var. Jag rycker ltt p axlarna i en gest som visar att jag verkligen inte har den blekaste av aningar. Leo har: Jag ger ett otroligt fint kalejdoskop, p utsidan r det fjrilsbilder med tyska namn, som hauchechelbluling och andra fina typer. Jag kan sex fjrilsorter. Apollofjril, sorgmantel, citronfjril, nsselfjril, blvinge och liten prlemofjril. Sedan kan jag nog inga fler utan att titta i en fjrilsbok. Jisses, jag brjar bli dlig p det dr, nr jag var liten var jag jttebra p vad fjrilar och insekter och blommor hette. Associationerna r vldigt annorlunda, men underhllande. Som om de orden vore motsatspar. Vilken r din favoritplats? Allts, inte bsta namn, utan plats? Det visar sig att ven denna min undran var ogenomtnkt. Jag vet inte om jag har ngon favoritplats just nu. Jag har nog mer en favorittid, om man kan vara i tiden? Och det r nr det blir sdr bltt om kvllen, blskymningen, det tycker jag r alldeles underbart. Alla hus blir s vackra, nr de blir lite svarta och nstan som konturer, och lampor som lyser fnster orangevarma. Frut hade jag en favoritplats. I den dr skogen som var s stor nr jag var liten, men som inte r s stor nr jag sjlv blev strre. Dr fanns min solglnta, gmd i snriga

76

taggbuskar. Det fanns ett litet hl som man kunde g in igenom, men det syntes knappt. Och vl drinne var det grs och blommor och en liten stubbe, och runtomkring hga tta taggbuskar, dr jag sjlv kunde titta ut p mnniskor som gick p gngvgen utan att de kunde se mig. Dit brukade jag g ibland nr jag kanske knde mig ledsen eller bara ville vara fr mig sjlv. Det mest fantastiska med platsen var att solen alltid sken dr. Det kunde vara alldeles grtt p himmelen, men nr man kom in dr, s sken solen. Jag har inte gtt tillbaka dit, efter det att jag blivit ldre, jag vet inte ens om den lilla glntan finns kvar eller har blivit igenvxt av taggsnren. Att underska det vore att frstra, ibland br man lta saker vara som de r. Pojken undersker noggrant gruset vi gr p. Tova talar med ngon i sin mobiltelefon och Leo formar med vnster fot en hg och samtidigt som han med skorna skriver ordet fisk frgar han mig: Och vet du vad som har hnt idag? Nej, hur skulle du veta det? Det r som s att jag ftt ett vykort! Ett vykort frn Afrika! Det kom fram efter tv veckor. Tnk vad det kortet har varit med om mycket. Frst var det ett trd, sedan papper, sedan vykort, sedan fraktades det till Zambia, sedan skrev ngon skandinav krumelurer p det, sedan postades det i en brevlda, sedan tog ngon artig posttant hand om kortet, sedan ngon postgubbe, sedan en himla massa mnniskor och farkoster som jag inte har kunskap om, sedan Arlanda, sedan postkontoret i Stockholm, sedan brevbraren, sedan brevldan, sedan min hand. Han skriver s roligt, pojken som skickade kortet, jag frstr inte hur han gr fr att f alla ord att lta s rtt i kombination

77

med varandra? Jag r bra p ord, men smre p kombinationer. Vi gr p en promenad genom staden och Leo sammankopplar hndelser p ett vis jag aldrig tidigare sttt p. Nr vi passerar en tunnelbaneuppgng sger han: En gng hade jag ett otroligt ostkakesug, jag var bara tvungen att ta ostkaka, det fanns inget annat som kunde stoppa suget, bara ostkaka. Grna med hjortronsylt ocks. Jag vet inte vad i ostkakan som gr mig s besatt, men ngot r det. Helt klart r det s. Och vet du vad? Idag r det ostkakans dag! S minns jag: Jag har sett annonserna p vggarna i rulltrappan och faktiskt funderat kring varfr jag aldrig hrt talas om den dr dagen tidigare. Leo vet varfr. Det beror p att den uppfanns frst frra ret, ostkaketillverkarna tyckte att det var en bra id att ge ostkakan en egen dag. Jag hller helt med. Ostkakor r en viktig ingrediens av livet. Srskilt med hjortronsylt. Srskilt d. Ska vi g och kpa en ostkaka d? Den rcker till alla tre. Leo frstr ingenting och Tova skakar p huvudet. Hon tar ton fr frsta gngen under promenaden: G och kpa en ostkaka, vad sger du mnniska? Ska vi kpa en ostkaka bara fr att en ostkaketillverkare hittat p att det r ostkakans dag just idag? Till mitt frsvar sger jag: Det var vl det Leo sade? Han frstr mitt resonemang, men hller inte alls med.

78

 Nej nej, det r bra att ostkakan har ftt en egen dag och s, men det betyder ju inte ndvndigtvis att man mste fira dagen med just ostkakor! Vi beger vi oss till Kulturhuset och vandrar upp fr alla rulltrappor, vi ska lngst upp. Det ser inte ut som Leo minns det, men han gr till barnhrnan och lnar ngra bnkar. Sedan sitter vi dr och blickar ner p staden. Mnniskorna ser ut som myror drifrn. P andra sidan Sergels torg kan man bevaka hur folk skter sina arbeten dr i skyskraporna. Vi bestmmer oss fr att flja en mnniska som arbetar i mitten av vning trettiotv. Mnniskan r inte s spnnande, sitter mest still, s vi brjar underska marken i stllet. Dr gr de, vldigt mnga r de ocks. Och de har ruskigt brttom, alla mste komma hem tidigt, annars missar de ngra oerhrt vrdefulla sekunder. Leo sger, aprop mnniskorna. Det r nstan s de tror att de tjnar in sekunderna de stressar. Frstr de inte att alla sekunder finns dr, oavsett vad man gr?

79

17
Allt r som vanligt igen. Jag r s trtt p vanligheter. Vad som helst gr jag fr att slippa dem. Det vill sga, om jag skulle orka. Efter att gnat ytterligare en frmiddag t tv:s ordlekar knner jag en stark lust att bege mig ut i vrlden. Jag greppar telefonen och ringer Leo. Hej det r jag, sger jag. Hej det r Leo, sger Leo. Jo, jag har lite trkigt, ska vi hitta p ngot? Det r lite lustigt det hr med att bestmma tid. Vanliga mnniskor skulle sga. , vnta lite, ska kolla i kalendern... Hmm... f se, jo, jag har en lucka om en vecka, torsdag mellan tre och fyra. Leo sger: Vi ker till Vega! 11:07 vid den stora skylten vid Slussen, du vet, dr nere vid tgen. Sedan lgger han p. 11:00 str jag p den bestmda platsen. Jag har tagit p mig alla klder jag behver fr att inte behva tnka p dem. Mnga andra mnniskor har bestmt mte vid samma skylt, men ingen knner mig. Otligt tittar jag p klockan, redan fem minuter innan bestmd tid. De sljer lussebullar bakom mig, tre fr tio kr. Det r faktiskt vldigt billigt. Jag kper tv psar, resenrer behver proviant.

80

11:07, p sekunden, dyker Leo upp bakom en pelare. Han r, som alltid, vldigt ivrig. Idag har han p sig samma jacka som alla andra gnger vi setts, den ser mrkvrdigt tunn ut. Den kan omjligen hlla honom varm. Vet du vad? Innan jag ens ftt en chans att tnka ut ett svar fortstter han: Jag slog upp i uppslagsboken och d stod det att Vega r den ljusstarkaste stjrnan i stjrnbilden Lyran. Jag har en stjrnbok som jag hittade i en secondhandaffr en gng. Dr finns det en sjlvlysande stjrnkarta. S jag tittade var Lyran lg. Den har Svanen, Draken, Herkules, Ormen och rnen omkring sig. Tnkte att du ville veta. Jag har alltid sett mig som allmnbildad, men min kunskap om stjrnhimlen r begrnsad, jag vet var Karlavagnen, Cassiopeia och Stora och Lilla bjrn ligger, men inte mycket mer. Nu hnger jag inte alls med. Varfr ska vi ka till Vega? Varfr inte? Vi ska allts bege oss till nnu en plats med ett underligt namn, som du inte har en aning om hur den ser ut? Ja. Och mot Vega far vi. I tunnelbanevagnen diskuterar vi vad jag funderat p de senaste dagarna, att sticka ut och vara annorlunda. Leo fr djupa veck i pannan av mitt resonemang. Han frgar: Du pstr allts att det alltid r bra att sticka ut? Ja, det r s jag uppfattat saken, ljuger jag i hopp om att han underskt frgan lite djupare.

81

Leo suckar och frgar om jag hrt Tovas saga om trdet. Det har jag inte. Den unge mannen strcker sig mot sin vska, rotar bland prylarna, lgger ut en efter en p tunnelbanestet bredvid mig. En trdrulle, en bit tejp, en sexsidig och tv tolvsiffriga trningar, tre tillbakalmnade, och rttade, engelskprov och ett glasspaket utan glass. Sedan finner han vad han sker. Han brjar lsa vad Tova har skrivit. ntligen, ntligen, ntligen! Trdet hade vntat lnge p den hr dagen. I ratal hade han sttt tillsammans med de andra trden, de hade vuxit upp tillsammans, varit med om det mesta, i ur och skur. De hade alltid varit en grupp, ingen hade stuckit ut, ingen hade ftt agera som en individ. Alla beslut som tagits hade tagits gemensamt. Han hade hatat varje sekund. Det var sllan ngot mrkvrdigt intrffade i trdsamhllet. Ibland kom det frbi mnniskor och hundar, ngon enstaka gng en cykel. Fr ngra dagar sedan hade lgen kommit frbi och brjat gnaga lite p en av trdets vnner. Det fann gruppen lite lustigt och just den incidenten hade varit det stora samtalsmnet. Fram till nu. Leo tar en paus i berttelsen och tittar sjlvskert p mig, som om jag redan nu skulle frst hans pong. Han lser vidare. ntligen!

82

Ett vackert kryss prydde nu hans stam. Se mig, jag lyser, ropade trdet. Krysset var ditsprayat av en grnkldd mnniska, som mer sg ut som en mosstckt bjrn n en tvbent varelse. Frgen var vackert neonlila, man kunde se krysset frn lngt avstnd. Trdet tyckte mycket om sin nya besmyckning. Han hade alltid avskytt att tillhra gruppen, han ville ju vara annorlunda, vara mer n bara en del av ett trdsamhlle. Han vill vara ett trd som man mindes fr att det var just ett trd och inte som en del av en skog. Det hr var den lyckligaste dagen i hans liv, ntligen var han ngot. Han var ngot! Han var ngot de andra inte var. Att de andra trden pltsligt brjat viska och lmnat honom utanfr sina diskussioner rrde honom inte, han frstod att de bara var avundsjuka. Faktum var att de andra trden viskade, fr hans skull. Menar du fortfarande att det alltid r bra att sticka ut? Han ser ter s dr sjlvsker ut, inte arrogant, bara sker p sin sak. Det dr kanske inte var vrldens bsta exempel, fr trdet var ju ddsdmt, men tnk p hur lycklig han var. Jag tror nog att den dr tiden med lyckan var vrd bra mycket mer fr honom n alla de dr ren med hatet inom sig, sger jag. Det r frsta gngen jag gr Leo mlls, i alla fall tror jag det. Han tvekar lite, frsker besvara vad jag sagt p ngot stt, men han saknar ord. Jag hade faktiskt inte tnkt p det, sger han sedan, du har nog rtt.

83

Min hjrna slr volter av lycka. Skakar och hoppar gr Leo och hret flyger all vrldens vg, men kommer allt som oftast tillbaka till den vr det lmnat. Fr honom r det ett av livets strsta gonblick att med egna gon f upptcka platsen ngon valt att namnge Vega. Jag sjlv r vertygad om att orten vi r p vg till inte r mer n ngra hus och en busshllplats och frstr inte riktigt varfr vi gnar timmar av restid fr att komma dit. P ngot vis gr det inget. Leos fascination av Vega och hans fantasier om platsen r vrd nstan hela resan. Jag r bara rdd fr att han kommer att bli besviken. Hur kan Vega ngonsin leva upp till hans frhoppningar? Vi r nu riktigt nra vrt ml och jag kommer s p att vi inte har med oss vr tredje medlem. Vad gr Tova frresten? sch, hon plockar vl kastanjer eller ngot. Du vet vl att man ska ha en kastanj i fickan? Det hjlper fr att hlla sig friskare, det sger min mormor. Och det som mormor sger mste ju vara sant. Kastanjer r ypperliga. Jag kan prata mycket om kastanjer, men jag ska inte prata jttemycket om dem fr d kan det kanske bli enformigt fr dig, kan sga lite bara. Jag brukar jmt plocka kastanjer p hsten, men denna hst blev det aldrig av, frutom en kastanj som fanns vid min sko nr jag stannade till fr att knyta skosnren. Den finns i min ficka nu, vill du titta? Senare, fortstt du, svarar jag verraskande vant. Det fina med kastanjer r nog nstan allting, men om man mste vlja ngot r det nog hur kastanjerna bor inne i det taggiga skalet. Nr man hittar tvillingkastanjer, eller

84

ibland trillingkastanjer, att de liksom ligger formade mot varandra, att den ena kastanjen r mrkt av den andra och passar ihop ungefr som en sndrad sten. Och vad gr Tova? Hur ska jag veta det? Hon kanske letar efter grvlingar. Vet du hur gammal en grvling kan bli? Jag fnissar ltt samtidigt som jag till min frvning mrker att nsta busskur r belgen i det s mytomspunna Vega. Veganerna har kamouflerat sitt Vega skickligt. Om man inte vet bttre kan man tro att man befinner sig i ett helt vanligt villaomrde. Varken jag eller Leo vgar oss ver den stora vgen, p andra sidan ser det lskigt ut, det kan omjligen vara riktiga Vega. I stllet gr vi in bland husen, finner Vegavgen och frstr att vi hamnat rtt. Det ser vldigt vanligt ut, sger jag av misstag ngot anklagande. Leo frsvarar sig. Folk tycker alltid att allt r mycket bttre ngon annanstans. Men tnk. Ngon annanstans fr ngon annan kan vara hr! Du mste skrapa p ytan, vnnen min, ty nr det gller ventyr mste man lra sig att inget r som det verkar, ack nej, allt r som det inte verkar. Flj Vegavgen! Jag kommer att tnka p lussebullarna och bjuder Leo p en av mina psar. Han kastar sig ver bullarna och ter upp alla p en gng. Du vet vad du har nu, men inte vad du har imorgon, r hans ngot underliga frklaring. Sedan skrattar han och avsljar sig.

85

 Okej, jag r hungrig, jag glmde bort lunchen dr vid trdhistorien. Han ler igen och springer mot ngot som faktiskt liknar en sj. Vegasjn. Vi sitter lnge och vl dr vid sjn. Jag bjuder Leo p ytterligare lussebullar och han r inte sen att ta emot min gva. Haranger gr en hungrig, det mste vara s. Leo r fascinerad av vr upptckt. Tnk att det hr r Vegasjn. Det r ngot att bertta fr barnbarnen en dag. Jag var vid Vegasjn, ni vet, innan den blev bermd. Hur har veganerna lyckats hlla sjn s hemlig, det r ju alldeles uppenbart att den r mystiskt magisk? Komiskt uppenbart, fyller jag i. Pojken knner fr att frsvara sin glupskhet. Jag r hungrig, inte bara fr att jag glmde bort magscken utan ocks fr att jag bara hade sex och femtio i plnboken. D rknar jag nd inte med de tv bruna knappar jag ocks hade dr. De som fll bort frn mina byxor fr ngra r sedan. Jag har sparat dem till ngot tillflle. Jag tror jag har drabbats lite av en knappfrbannelse, frrfrra veckan tappade jag tv knappar, och i frrgr tappade jag en knapp, fast den har jag sytt dit igen. Hur som helst. Jag ville kpa krnfria druvor, men jag kpte som sagt inga. Jag vet att jag har hrt det frut, men glmt bort. Hur kan druvor vara krnfria? Allmnbildningen hjlper mig inte.

86

18
Hon sprrar upp gonen som om hon r p vg att rna mig. Sedan sticker hon fram sitt vapen, den dr tidningen ingen ville lsa. Jag skakar p huvudet och gr frbi henne och in i tget, det som ska fra mig ut i skogen. Livet som ensam tidningsutdelare med en tidning ingen vill lsa r inte s enkelt. Mnniska efter mnniska passerar henne, hon frsker alla mjliga metoder, men det r resultatlst. Bunten r fortfarande lika tjock som den alltid har varit. Den stackars tidningsutdelaren blir allt mer bekymrad, skulle ngon ngonsin vilja ha hennes tidning? Nr kvinnan och hennes betraktare anar det som minst dyker det bakom en cementpelare upp en kusligt vlkldd yngling, han sker upp tidningsutdelaren och ber sjlv om att f ett exemplar. Hon skiner upp som en sol, lika chockad som jag, och delar sedan ut tidningen. Ynglingen tackar och promenerar sedan drifrn. Kvar lmnar han efter sig en verraskad tidningsutdelare och en leende betraktare. Vid Saltsj-Duvns tgstation kliver jag av, vandrar mot motorvgen, bestiger hjden, gr mot viadukten, genom skogen och blir ensam med tankarna. En man med tax och hatt hlsar p mig och jag hlsar tillbaka. Det r s det fungerar i vildmarken, alla tycks knna alla och om ngon, mot frmodan, skulle vara oknd utgr man helt enkelt frn att vi borde knna varandra. Mina ftter blir blta, det r precis lagom varmt fr att sankmarken ska kunna hjlpa mig ner mot underjorden.

87

Mina strumpor blir blta. Mina skor blir blta. Som om jag bryr mig. Tv nyfikna hundar tittar fram. gonen sls upp och svansarna viftar i otakt. Svansarna viftar verkligen frenetiskt och de bda labradorerna brjar glfsa av otlighet. Hundarna r inte ensamma, matte har ltit dem g lite i frvg, men nr hon anlnder till platsen frgar hon undrande. Har du sett mnga mnniskor hr? Det har jag inte, bara en enda. Bara en? S bra. Alla r inte roade av att stta p mina hundar. De kan vara lite ptrngande. Du verkar glad, s jag antar att det gr bra? Jag nickar leende, jag r verkligen glad. Nej, nu gr vi vidare, solen lyser idag, s nu knns det roligt att g i skogen igen. Nr hon hade tagit ngra steg nrmare vildmarken vnder jag mig om och hojtar efter henne. Vdret r vackert, g lngt. Hon ler. Och jag r verkligen glad.

88

19
Nu haglar det ute. Till en brjan sg det ut som regn, men nr jag underskte saken lite mer noggrant fann jag till min frvning att regnet betedde sig vldigt lite som just regn. Just nu r det stora hagelkorn som far fram genom luften, kanske rent av sn. De ndrar storlek snabbt, kornen. n r de sm och n r de stora. Jag fr ett nytt meddelande frn Leo. Nr jag lmnade dig var du gr och intetsgande. Nr jag terkom var du vit och kylig. Ty frnderlig du r, min vrld. Det hr med att se, det r svrare att lra sig n vad man kan tro. Aldrig hade jag anat att min farmors dd skulle f ngra positiva effekter p mitt liv. Nsta r kanske det r mig ni ser springa omkring p en de utanfr Thailands kust och jag har dessutom brjat laga riktig mat nu, trots att jag r ensam. Jag har Leo och Tova att tacka fr mycket. Mikrovgsugnens ljud str mig faktiskt inte lika mycket lngre. Nu ljuger jag igen. Det gr det faktiskt visst. Fortfarande frsker jag stnga av nedrkningen p siffra ett. Vi, Leo, Tova och jag, hade fr vrigt ett samtal om jobbiga ljud, och kom fram till att frigolitljudet frmodligen r det hemskaste. Obrnd, men stelnad, lera som nuddas av metallfreml var Leos favorit till segern. Mikrovgsugnspipen kunde vi nd enas kring, alla ansg pipandet vara en av Guds strsta prvningar. Vckarklockor hr ocks till

89

de jobbiga ljuden, men jag har som sagt klockradio, och jag tror faktiskt att bruset r n mer enerverande, det fr mig inte direkt att fantisera om vgor och hav. Leo hade avslutat diskussionen med att sga: Tnk att jobba ngonstans dr man mste packa ner varor mellan frigolitbitar Ett sdant jobb ska inte jag ha. Nej. Jag ler t minnet. Jag har inte tnkt p det dr med att skaffa nytt jobb p ett vldigt bra tag. Nu gjorde jag det visst. Det r nnu en ensam morgon i min lgenhet. Jag knner mig inte ett dugg ensam. I dagens version av grdagens nyheter kan jag lsa att det finns en grotta i Skarpnck. Det verkar spnnande, tycker jag. Jag tror allt att jag kan bli lite fascinerad av grottor, visserligen har jag aldrig beskt ngon, men jag har frsts sett dem p film. De verkar oerhrt spnnande, ven om jag finner mnniskor som arbetar med farliga ting som grottforskning aningen sinnesrubbade. Srskilt de som klttrar i rep mellan smala passager i undervattensgrottor. Det lter som en mrkvrdig plats, Skarpncksgrottan, jag hoppas att den r lika mrkvrdig som den lter och att det inte finns ngon cementerad gngvg fr turister eller en souvenirshop. Det skulle frta en del av spnningen. Signal efter signal ekar i luren. Jag bryr mig inte om att lmna ett meddelande p Leos mobilsvar. Han har nd aldrig ngra pengar kvar p sitt kontaktkort s det vore ondigt att slsa bort mina surt frtjnade pengar p en

90

sdan aktion. Fr att inte tala om min rst, som faktiskt kan bli hes om jag talar fr mycket. Jag skickar honom ett textmeddelande, men dagen gr och med tvkocken som enda sllskap vntar jag frgves p svar frn Leo. Varfr svarar han inte? Har det hnt ngot? Han kan ju inte svara, kommer jag p, han har ju inga pengar kvar p sitt kontantkort. S jag ringer upp igen. Det r samma gamla mobilsvarsmeddelande som upprepas av pojkens rst: Hej du, det r Leo, jag har aldrig ngra pengar p min mobil s det r rtt s ondigt av dig att lmna ett meddelande, men knner du fr att lmna ett nd och inleda ngon form av monolog r du fri att gra det. Du kan brja tala efter pipet, men du behver som sagt inte.

91

20
Tova, Tova, var r Leo, nstan skriker jag i luren, i alla fall knns det som om jag skriker, fr jag brukar i vanliga fall tala vldigt samlat, men nu gr det inte. Jag r upprrd, ledsen och frvirrad p en och samma gng. Vi mste ka ut och leta efter honom, det r vad vi mste gra! Tova frklarar att hon sover och att Leo brukar ge sig av lite d och d, men att han alltid kommer tillbaka. Det gr mig inte mycket lyckligare, fr jag vill n Leo nu. Vnta lite d, kom ver till mig s kan vi f lna min familjs bil. Vi kommer verens om tid och jag ilar snabbt ivg till tunnelbanan fr att s snabbt som mjligt komma fram till Tovas stora villa. Vl framme str hon dr med nycklarna i handen. Du kr. Det var lnge sedan jag sist rattade en bil, men fr att finna Leo r det vrt att ta lite risker. Vi frdas genom natten, besker varenda plats vi kan finna med roliga namn. Gubbngen, Blsut, Duvbo och vi r till och med uppe en svng i Albano. Det brjar knnas hopplst. Vi lr aldrig finna honom p det hr viset. Timme efter timme gr och ingen Leo finner vi. Det enda vi trffar p r rangliga mnniskor som frsker stta sig i vr bil fr att f skjuts hem. Jag vet inte vad

92

som skulle hnda om inte Tova skulle ha vetat var centrallsknappen satt. Visst tappar man tron p mnskligheten? S sger hon just som hon skrat att bilen r vr ogenomtrngliga skld. Tova r inte lika uppe i det bl som Leo. Lite mer av en realist, hon kan bli upprrd, sur, arg och ibland riktigt frbannad. Bakom hennes skal dljer det sig en tnkande mnniska. Hon r blond, st och r den som hller i alla trdar. Frmodligen fler n vad jag ngonsin kommer att f veta. Jag menar. Se p mnniskorna. De, som p dagarna sitter och tittar ut genom fnstret och inget vrre vet n att visa knslor. De, som aldrig skulle ta sig fr att prata med sina medpassagerare. De r samma mnniskor vi ser nu ikvll. De som nu, under rusets timmar, stinker, vrlar och frpestar vr tillvaro. Vrlden styrs snart av dessa mnniskor, de bestmmer redan spelreglerna. De bestmmer vad vi, utan att grva, ska lsa, titta och lyssna p. De bestmmer vad som ligger i allmnhetens intresse. Jag frsker hlla vgen under uppsikt samtidigt som Tova kastar ur sig det ena pstendet efter det andra. Vi kommer inte fram till ngot mer n att vi r verens. Vi upplever samma vrld. Genom ett dimtckt landskap, som mer pminner om drm n verklighet, frdas vi vidare. Tiden gr lngsamt. Allt fr stor betydelse. Hela vrlden kan ses p nnu ett stt, ett vackert sdant. Det r nnu ett gonblick. Hur vi ens hade kommit p idn att med bil frdas genom vrlden klockan halv tre p natten glmmer vi snart bort, det hade

93

sett till s vi kunde sitta dr, tillsammans, och diskutera livet. Vi far genom det dimtckta landskapet. Det hr r som en film, sger jag i en kurva, och det knns verkligen underligt. Tova kan inte gra annat n hlla med. Natten r snart p vg att bli till dag och hr sitter vi bda och ser vrlden. Vi ser den. Vi vet. Vi frstr. Grinden vntar pliktskyldigt. P dess rtta plats parkerar jag bilen. Tova ppnar drren till huset, men vnder sig mot mig i en avslutande hlsning: Vi ses idag.

94

21
Gr jag till vnster vljer jag den trygga stigen, den knner jag vl till. Den r vacker, men inte srskilt spnnande. Gr jag till hger vljer jag den gtfulla stigen, dr jag gick vilse frra gngen. Den r spnnande, men hgst osker. Jag hittar inte hem drifrn. Vid vgsklet str jag och funderar. Till en brjan har jag bestmt mig fr att vlja den vnstra stigen, men nu brjar jag tveka. Det r tidig morgon. Redan dagen innan hade jag bestmt mig. Skogen skulle terervras. Trots smnproblemen, jag kan inte minnas att jag sovit alls, hade jag pliktskyldigt rest mig ur sngen nr bruset vckte mig ur slummern. Sedan hade alla beslut fattats av instinkterna. Rtt var det var stod jag hr, vid vgsklet. Snn piskar mitt ansikte, mina skor plaskar i vatten och kylan frsker frstelna mig. Instinkterna leder mig t hger. Bara ngra hundra meter bort lamsls jag, fr mitt i en tanke str vi dr ga mot ga. Den som blir rdd r mrkligt nog inte jag utan lgen. Skogens konung ilar ivg s fort han frmr. Med enorma kliv ervrar han ny mark i flykt frn den skrckinjagande varelsen som intagit hans rike. Jag frstr inte vad som hnt. Kvar str jag och tankarna jag tidigare gnat sdant intresse finns ej kvar. Handlingsfrlamad str jag dr, mitt i skogen.

95

Skogens konung ser jag ingen ytterligare skymt av. Lite mrkligt var det allt, att lgen inte frstod, att det var han som vgde femhundra kilon och att det var jag som vgde sextiofem. Den hgra stigen fortstter att verraska och jag vandrar vidare. Ytterligare ngra hundra meter bort fr jag syn p ett rtt hus med vita knutar och i det skymtar jag en mnniska. Det ser varmt och hemtrevligt ut hemma hos honom. Jag fr en tanke. Skulle han bli sur om jag knackade p, bad om att f komma in och bli bjuden p en kopp varm choklad? Det skulle bli s mycket mysigare om vi hade suttit tv dr vid bordet. Vi skulle kunna tala om livet, han skulle kunna bertta om allt som hade hnt under de dryga sjuttio r han klarat av innan jag kom och knackade p. Jag skulle kunna bertta om mina tjugonio r. Vi kan sitta dr tillsammans och gra varandra lite visare, och lyckligare. Varfr gr man aldrig sdant? Varfr gr jag aldrig sdant? Nr jag kommer hem till vrmen signalerar datorn att jag ftt ett nytt e-postmeddelande. Det kommer frn Leo. Sndag kvll, och jag har resan bakom mig och hemma framfr mig. Allt r s vanligt som det brukar vara, och inte sdr, som man jmt tror att det r nr man kommer hem frn en resa. Man har inte ftt ngra fyrtioelva brev eller e-post, det str inga tusentals mnniskor och vlkomnar en vid Arlanda och ropar i kr: O Leo vi har saknat dig s o t r o l i g t !

96

Och jag smyger omkring i rummet och letar efter ovanligheter som kan tnkas ha tillkommit, men allt som jag hittar r vanligheter, och varenda skrynkla p tcket ser precis likadan ut som nr skrynklan uppstod. Och d kommer den dr knslan av besvikelse ver en, man tnker att ingenting har hnt medan jag har varit borta. Fast i nsta gonblick s mrker man hur felaktig den uppfattningen r Det har ju hnt miljontals saker, fast kanske inte just i mitt rum. En man i rebro kan ha vunnit tiotusen kronor p trisslotter, en medellders mamma kan ha glmt sin treriga dotter p pendeln, en annan kvinna kan ha ftt ett hysteriskt sammanbrott utlst av att snabbmakaronerna brnde fast i kastrullen, tusentals bananflugor kan ha dtt, ftts, flugit runt fruktsklar runt, runt, runt. Och om man skulle rkna samman alla steg som alla mnniskor i hela Sverige har tagit under dessa dagar skulle man komma upp i en enormt stor summa! S, det har hnt otroligt mycket under den tiden jag har varit borta, om man vl tnker efter Hoppas du saknat mig alldeles fr mycket. /Leo

97

22
Han str redan dr nr jag kommer, fastn jag r fem minuter tidig. Hrt och allvarligt tar han tag i mig. Det r som om han ska ge mig en kyss, men i stllet fr nrmanden viskar han dragon i mitt ra. Vilken man som helst i hela vrlden hade ftt en rfil om han gjort ngot liknande, vilken man som helst utom Leo. Det vore ganska kul om man gick runt och viskade kryddnamn i rat p mnniskor, sger han. Det lter riktigt mystiskt faktiskt. Prva att sga mystiskt faktiskt snabbt efter varandra flera gnger, ah! Det finns mnga fina och spnnande kryddnamn. Grillkrydda r inte ett av dem. Jag r inte frvnad. Man brjar bli van att hra Leos haranger om allt annat n det mnniskor i allmnhet gnar tankarna t. Han tycker mycket om dem. Det r s lustigt. En gng hade jag en sorteringsperiod. D sorterade jag alla bcker, skivor och garderoben efter frg. Kvar av den frgsorteringen r bara ngra f bcker. De gula bckerna, de str fortfarande kvar lngst ut till hger, men det r det enda som terstr. Man skulle kunna skriva om kryddnamn. Som mejram, oregano, kardemumma och dragon. Det lter fint. Jag r njd med att fortfarande vara den vuxne i sllskapet. Ja, det lter vldigt intressant, du, men, ja, var har du varit egentligen? Du har varit bortrest frn oss andra, kommer du ihg det?

98

 Det stmmer, jag minns det som igr! Det var igr. S kan man ocks se p det. Men var har du varit? I Budapest. Den vuxne, som av en hndelse rkar vara jag, blir med all rtt verraskad och brister ut i den helt befogade frgan. I Budapest? Ja, det var ju det jag sade! Men, varfr d? Varfr inte? Hur kan ngon vara s ofrarglig? Leo hoppar nu p ett ben, hans lugg slr mot pannan. Det syns knappt att han r sin egen frisr. Det ger honom ett unikt utseende, pstr han. Ingen har samma frisyr som han. Vi talar inte mer om Budapest. Leo vill mycket hellre prata om sin senaste upptckt. Han har beskt en mycket mer spnnande plats. Jag beskte Tumultgrnd idag! Jag tycker det r ett fint namn, och tnker man bara p namnet s tnker man ltt p lite kaos, rrligt, livligt, samtidigt som lite mysighetsknsla. Det var ungefr raka motsatsen till kaos, Tumultgrnd. Det var jttelugnt, nr jag hade gtt omkring dr ett tag blev jag ocks vldigt lugn. Det var bara radhus dr. En massa radhus i olika frger som hade snedsluttande tak. Husen hade tillhrande prydliga trdgrdar med millimeterkort grsmatta och lgklippta buskar. Ngra gubbar stod ute i sina trdgrdar och sopade eller

99

krattade, vid trottoaren vxte det bjrkar som nnu hade vldigt saffransgula lv kvar. P elskpen vxte det klotter. Kan tnkas att ungdomarna tycker det r en aning fr lugnt dr. En bit lngre ner fanns det som en promenadvg med lite trd runtomkring. En Golden retriever gick och bar p tv lila vantar. Han tappade den ena. Matten mrkte det efter en stund och sade till hunden att s fr du inte gra, g och hmta den igen, s d vnde hunden snllt om och gick och hmtade den borttappade lila vanten. Leos minne r osvikligt, eller s hittar han bara p. Frmodligen r det lite av bda. Jag satte mig p en bnk vid promenadvgen. Bredvid mig i en gran, spranghoppade tv ekorrar uppfr trdstammen. Ljud som hrdes var fgelkvitter och lite barnrop, fr det lg ett dagis i nrheten. Annars var det tyst. Efter en stund brjade ett slags gnllljud hras, lt nstan som en katt, s jag tittade upp mot trdet fr att se vad det var och d frstod jag att det var ekorrarna. Men jag har aldrig hrt ett snt ljud frut! Det lt mycket underligt. Nr jag hade rest mig kom en man med hund och intog den platsen dr jag frut hade suttit. Hunden, som ocks var en Golden retriever, men en sdan med yvigare och vitare pls, sg nstan ut som en isbjrn. I normala fall skulle jag ha trttnat vid det hr laget, men nu lter jag Leo hllas. Jag har saknat harangerna. Precis nr jag kom till stora vgen kom bussen, jag missade den fr jag ville ta kort p ett klotter p ett elskp. Jag fick vnta p bussen i ngon kvart. Det gjorde inte s mycket, jag hade musik och s satt jag och ritade av ett

100

trd p andra sidan. Och det bsta av allt! Om jag inte hade missat bussen skulle jag inte ha hittat lappen! Nr jag satt ner vid busshllsplatsbnken s sg jag en liten vit lapp som lg p marken, tog upp den och dr stod det: Elvisskiva, film, mssa, byxor. Jag tyckte det var mycket spnnande och lade den frsiktigt i mitt block. Stolt visar han upp lappen. Den r nnu blt och skriven med rd tuschpenna och ordet mssa r understryket. Jag har ftt fr mig att det r en tjej som har skrivit den, som kanske r ngra r yngre n jag. Fast egentligen har jag ju ingen aning. Vad skulle den personen med en Elvisskiva till, skulle personen och hennes kompisar imitera Elvis, och varfr var en mssa srskilt viktigt? Som vanligt r han helt omjlig att hejda, om man nu vill det. Jag vill det d rakt inte. Jag har saknat honom, och inte bara lite, utan vldigt, vldigt mycket. Jag frsker f honom att frst att jag uppskattar hans historier. Det lter som om du har haft en vldigt trevlig dag? O ja. Det var underbart. Jag blev alldeles glad efter det dr. Mycket bra. Nr jag vntade p bussen delade jag bnk med en gammal tant. Jag ville grna frga hur det var att vara en tumultbo, men hon sg s sur ut och vnde demonstrativt ryggen t mitt hll nr hon satte sig p bnken. S jag vgade inte riktigt. Det r rtt kul att tnka sig att det bor Elvisimitatrer i Tumultgrnd. Och de skulle kanske videofilma varandra med filmen nr de kltt ut sig till elvisar! Kanske. Det mrks att han r p vg att avrunda sin historia om grnden som heter kaos men som i sjlva verket r lugn.

101

 P vgen frn Tumultgrnd sg jag en jttejtteliten sdan dr Yorkshireterrier. I vanliga fall brukar jag tycka att de hundarna ser lite ljliga ut men den hr var otroligt st. Sdr st s man blev alldeles glad. Det var nog bara en liten valp och den sprang ivrigt hit och dit och kaninhoppade nstan fram i sitt lilla koppel. Jag passerade ocks en man som hll p att rota i en tervinningslda. Han hll p att fiska upp saker med ett lngt redskap. Jag sg inte riktigt vad, men det sg en aning skumt ut. Under luggen gr nu Leo sitt bsta fr att se riktigt mystisk ut, han kisar med gonen och str helt stilla. Sedan upprepar han sin sista mening. Jag sg inte riktigt vad, men det sg en aning skumt ut. Och jag vet fortfarande inte vad han hade i Budapest att gra.

102

23
Smtt uppskakad mrker jag att ngon skickat ett textmeddelande till mig. Leo har tydligen fyllt p sitt kontaktkort med pengar. Vad ska du bli nr du blir stor? Spckhuggare eller kiosk! Ett nytt textmeddelande. Den dr tiden utan bekymmer lr drja. Det kan nog vara klokt att leva ven fram till dess. Och ett till. Det r bra nr vgen r bred, p s stt slipper man se den man mter i gonen. Jag frstr att han saknat mjligheten att sprida sina visdomsord omkring sig, s jag ringer upp honom. Hej, svarar den unge mannen hgt och tydligt. Hej, sger jag lika tydligt, men kanske inte fullt s hgt. Han bryr sig inte om att det var jag som ringde honom och inte tvrtom och beskriver min framtid. Vi ska ivg igen! Packa resvskan och kom ver till Tova, vi behver bilen. Vi ska p vift. Taxin uppfyller kriteriet att frdas snabbt. Det r fr slaskigt fr tunnelbana och buss och s vill jag dit s fort jag bara kan. Tova bor i en av Stockholms finare frorter och hon har ett sdant dr vackert efternamn jag alltid nskade mig nr jag gick p juristlinjen. Lisa Lindqvist gr vl an, men

103

Lisa Bernadotte eller bttre upp, Lisa af Bernadotte, det hade varit ngot. Det tyckte jag p den tiden. Numera har jag inga problem med mitt efternamn. Tvrtom, jag tycker mycket om det. Taxifraren lyckas pricka vattenplen perfekt. Min kappa r ter smutsig. Jag skrattar s smtt, fr hndelsen vcker minnen. Frlt damen, det var verkligen inte meningen, frsker han. Mannen har pilotglasgon och br p ett ganska tjockt ansikte, och varfr har han aldrig opererat bort den dr leverflcken p hakan? Ingen fara, sger jag, jag r p vg till Tova, men det fr ta den tid det tar, bara det gr snabbt, sger jag. Tova? Jag behver nog en lite nrmare beskrivning n s, sger taximannen med leverflcken p hakan. Jo, det r sant, inleder jag och frklarar sedan hur han ska ka fr att finna hennes hus. Han kr lugnt och skert och nr jag vl r framme vid rtt adress ger jag honom lite extra pengar och nskar honom en trevlig resa hem. Det kan han gtt f fr att ha lyssnat p min livshistoria i tjugo minuter. Leo och Tova kommer utspringande ur huset. Nu r goda rd dyra, vi mste p vift och vi mste p vift nu, sger Tova och kastar nycklarna till mig. Nu kr vi!

104

24
Frst p listan ver p viftresml r Sdertuna slott. Leo har en karta dr han ringat in de platser vi ndvndigtvis mste beska. Vilka de r fr vi inte reda p, han avsljar inte mer n det resml som str nst p tur. De anordnar eftermiddagsfika och Leo, Tova och jag sitter i Sdertunas mjuka skinnftljer och vrms upp av brasan. En av de anstllda kommer fram med ett sdant dr vedtr som man bara behver tnda p fr att det ska brinna i tvtre timmar. Det r inte var dag jag kan ppna gonen, finna att jag sitter framfr en ppen brasa i ett slott och dricker te och frstr att det r verklighet. Efter tv timmars soffliggande freslr Leo att vi ska g med p den guidade turen runt i slottet. Trots klagoml frn bde oss andra str vi till slut dr i slottets djupa gngar fr hra historier om hur slottet fr kallas ett slott fr att man hrifrn kan se fyra olika kyrkor frn lika mnga socknar. Det har inte bott ngra kungligheter hr, frklarar guiden, men tack vare den regeln fr slottet kallas fr ett slott. Vi mste beska en kyrka, viskar Tova till Leo som fr meddelandet vidare till mig. Vi visas vidare till vinkllaren, biblioteket och ett rum som stod stngt i fyrtiofyra r fr att rummets gare dog vldigt ung.

105

P vgen till kyrkan brjar Tova bertta: Fr ett r sedan gick jag sysslols i mnader. Jag fick sledes tid att tnka. Och som jag tnkte. Som jag tnkte. Efter att ha lst varenda bok med dystopiskt tema jag kunde finna gick jag sedan omkring och sg vrlden med en utomjordings gon. Allt kndes vldigt naturligt och mnniskorna kndes verkligen som myror. Jo, jag kte inte s mycket i rusningstrafik, men nr jag gjorde det blev jag nstan lamslagen. Som utomjording ser man saker och ting vldigt annorlunda. Du vet, under den tiden trodde jag till och med p hgre makter och jag var vldigt upplyst. Vldigt upplyst var jag. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro om det dr med himmelriket, men jag hoppas att jag hade rtt under min upplysningstid. Nu ser jag inte alls lika klart som d. Det r konstigt, sger Leo, fr nstan alla jag knner tillber ibland ngon Gud. Trots att de inte tror p honom. Vid alla tillfllen jag gjort det har det blivit som jag velat. Det kanske inte r hans frtjnst, men d kanske jag tror att det kan bli s och d kar sannolikheten. Eller? Frustuna kyrka r den enda av de fyra som idag har aktiviteter. Att jag r skeptisk till det hela frsker jag dlja, men Leo upptcker det och ger mig en argsint blick. Det r fullt med ljus och kyrkan r nedslckt. Kyrkogngen r tckt av brinnande lgor och det r mnga av dem ocks framme vid altaret. Det knns lite som jul med alla ljusen. Vi sjunger snger som upprepas mnga gnger, och i olika stmmor. Vi vxlar mellan latin och svenska. Prsten berttar en historia om en skatt som man kan hitta inom

106

sig. Han upprepar vad han sger och talar sedan om en skatt man kan hitta hos andra. Min mobiltelefon piper, vilket jag finner oerhrt pinsamt. Jag hade glmt att stnga av ljudet. Det r intressant hur mycket folk tycks veta om det man p sin hjd kan tro p. Han vinkar glatt till mig en mnniska bort. Efter kyrkbesket bestmmer Leo att vi ska sova. I bilen. Det r kallt, sger jag, jag kan bjuda er p ett hotellbesk. Det gr inte fr sig, vi sover i bilen, sger Leo och s r det bestmt. Jag ger mig inte och upprepar: Det r kallt! Vilken tur att jag tog med mig filtar d, hrs Tova hojta frn bagageluckan och kastar tre tjocka och stickiga filtar p oss. Jag ger mig. Nr jag vaknar r de redan borta, de str ngra hundra meter bort och kastar gris. Jag, den vuxne, springer mot dem och frgar entusiastiskt: Vart ska vi ka idag? Det fr du se, svarar Leo, flj bara mina anvisningar s fr du se tids nog. Den unge mannen r verkligen inte duktig p att kasta gris, han frlorar hela tiden och verkar helt sakna bollsinne.

107

Han tycks lsa mina tankar och frklarar: Man behver faktiskt inte vara bst fr att syssla med ngot. Det skulle ju betyda att man skulle f kasta gris ensam eller spela fotboll med bara en spelare. Vilken ljlig vrld vi skulle ha d! Ja, svarar jag ltt, skms lite och flinar snett.

108

25
Tystberga! Vilket fint namn du r, hojtar Tova nr hon str bredvid pizzeria Amigo, glad gr du mig, o du skna stad. Oj, sger Leo, glad gr lter ganska mycket som en blandning mellan tv olika slags fiskar plus glgg. Gdda plus gs plus glgg. Leo vnder sig mot Tova och frgar om det r i sin ordning att han och jag ensamma far ivg till trdet. Och visst kan hon tnka sig att stanna kvar. Tova har verkligen fastnat fr Tystberga. Pizza nummer nitton r redan bestlld och hon viftar bort oss samtidigt som pizzasalladen r p vg att fylla upp hennes magsck. Flj mina anvisningar s kommer vi fram rtt, frklarar han nr vi stter oss i bilen. Det finns felvnda spr i snn. Leo kan inte tro sina gon. Ngon annan har varit dr. Spren leder honom mot fltets stra sida och han hade alltid trott att det drifrn inte fanns ngonstans att komma. Saken r tvungen att underskas. Vi pljer oss fram genom sntcket. De felvnda spren kommer frn skogsdungen. Mnniskan som Leo och jag frfljer har tagit en srdeles underlig vg. Det r mrkligt att man kan tro att man r vilse nr allt man gr r att se platsen frn en annan vinkel, sger Leo. Har du tnkt p att man oftast bara tittar mer eller mindre i gonjmnhjd, runtomkring sig? Inte s ofta hgt

109

upp eller lngt ner. Jag stod och vntade p en buss en gng inne i staden d jag tittade uppt och pltsligt sg jag en massa jag aldrig sett, jag hade aldrig tnkt p hur taken sg ut p husen. Det r en massa man missar egentligen! Det r vl det dr som kallas hemmablindhet? Ocks synen fr ett slags invant mnster. Aldrig tidigare har Leo lagt mrke till den dr bcken. Den slingrar sig vackert kring skogsdungen, som en vallgrav, ett skydd mot omvrlden. Dr kan upptcktsresan f ett abrupt slut, men efter en stunds skande finner Leo en landbrygga i form av en mycket smal gren. Till sin frvning ser han ett fotavtryck, just dr, mitt p grenen. Tvrs ver bcken fortstter spren. Leo balanserar smidigt ver, men jag str kvar vid sidan. Grenen r p tok fr smal fr att jag skulle vga mig p ngra liknande balanskonster. Jag str mycket bekymrad kvar vid bckens kant samtidigt som Leo frsvinner allt lngre bort. Han r alldeles uppslukad av gonblicket, allt r s spnnande. Mnniskan han frfljer har valt den mrkligaste av vgar. Sicksack genom den djupaste skogen, till synes utan ml. Spren dr ut. Springande genom sntcket slr jag honom flje. Skorna r vta. Nu r det bara vi tv och vintern. Bcken flyter ut i en liten, liten sj. Ett tunt lager av is har lagt sig och Leo r frsts tvungen att med foten underska exakt hur skrt lagret r. Det r ack s brckligt. Det flytande vattnet blir ter sjns hrskare. Den frsta gngen Leo beskte fltet var den tjugofrsta september. Han hade funnit trdet med detsamma. Det hade p stt och vis blivit hela hstens knutpunkt, allt

110

hade utgtt hrifrn. Var och varannan dag hade han suttit lutad mot den kraftiga stammen och vinklat blicken upp mot himlen. Vid de frsta tillfllena hade han inte ens behvt ha p sig en jacka. Sedan dess hade Leo sett rstiderna ervra fltet, nyponen hade gtt frn att vara mogna, till vermogna, till djupfrysta. Jag vill se nyponblommorna sl ut, frklarar han. Jag har svrt att se hur den krkortslse pojken skulle kunna ta sig fram och tillbaka mellan Stockholm och Tystberga s ofta som han pstr. Det r ocks vad jag, ngot frfinat och omformulerat sger till honom. Ja, det r ju en bit hit frn Stockholm, men jag har pendlat ibland och liftat ibland. Det finns mnga stt att ta sig till platser, bara man har lite fantasi. Vid ett av dessa otaliga besk hade han funderat om han skulle fortstta beska trdet ven nr snn lagt sig ver vrlden. Nu sitter han dr, vid sitt trd. Leo lutar kroppen mot den kraftiga stammen och vinklar blicken mot himlen. Det r det hr som r livet, sger han till mig innan han sluter gonen.

111

26
Klockan r fem p morgonen nr vi vcks av att Leo vill vidare. Tova kastar en kudde p honom som svarar med att veva ner vindrutan och lta den kyliga luften ervra bilens innandme. Det avgr saken. Studsvik visar sig inte alls vara s spnnande som vi hade trott. Det r ngot form av krnkraftsverksreservat och det finns inte s mycket att gra. Det tycker alla utom Leo som fr oss mot strandkanten och ropar: Kasta mackgalan inleds. Frsta kastare r Tova! Hon visar sig vara riktigt duktig och p hennes tre frsk lyckas hon som bst f fyra studs. Jag r imponerad. Leo str nst p tur, han lyckas som bst f tv studs, men han r som det verkar lika glad fr det. Mitt frsta frsk slutar p tv studs, mitt andra p noll, jag rkar nmligen kasta stenen t fel hll. Man ska inte ta s mycket sats. Den bsta stenen r sparad till sist, den r vackert platt och r en exemplarisk segersten. Kastet blir perfekt. Jag fr fem studs och jublar. Tova och Leo frsker lyfta mig i en hyllning, men de orkar inte bra mig. Leo gr ivg fr att ordna ngot. Och nej, vi fr inte flja med. Jag och Tova tar en promenad lngs kustlinjen. Det knns lite ovant att tala med henne utan att ha Leo nrvarande. Det r faktiskt riktigt trevligt. Tova ppnar sig p ett annat stt.

112

 I hela mitt liv har jag trott p de vuxna. Det gr det svrt att acceptera det faktum att s mnga gav upp redan i ungdomen. I takt med att livet passerat har jag insett att det inte r en frga om att kunna se, utan om att vilja det. Hon ser verkligen inte lycklig ut nr hon frklarar sin livssyn och jag vntar lnge och vl p att flickan ska vnda blicken ifrn mig. Sedan frgar jag det jag velat frga nda sedan den dag jag upptckte en lapp i min kvllstidning. Du, Tova, jag vet inte alls om det hr r en passande frga, men vad vet du egentligen om Leo? Inte ens verraskad blir hon, tvrt om, hon undrar skert varfr jag inte stllt frgan tidigare. Jag vet det jag behver veta. Hon vet mycket vl att det inte var svaret jag sker, s jag fortstter. Ja, men, vem r han egentligen? Tova suckar och himlar med gonen. Vad vill du veta? Den vuxne i sllskapet stller s sina vuxna frgor. Vad sysslar han med p dagarna, var bor han, vilka r hans frldrar, hur kom han hit? Nu suckar Tova n mer, jag tror hon brjar undra vad Leo ser hos mig. Hennes ansiktsuttryck talar och det berttar fr mig att hon inte frstr varfr de ska ha med en utbling som jag p resan. Hon r i alla fall artig nog att ge mig ett svar. Du r medveten om att det dr r precis de frgor som verklighetens mnniskor alltid vill ha svar p?

113

 Nej, det var jag faktiskt inte, men jag r oerhrt nyfiken. Kan du inte sga ngonting om honom som jag inte vet? frgar jag igen. Tova borrar blicken i mig, ler ett brett leende och gr mig redo fr ett svar som ska gra mig lugn. Visste du att hermelinen under vintern alltid har svart svansspets? Nu r det jag som suckar. Nu lter du precis som han gr. Tova glimtar med gonen och sger s: Ja, men till skillnad frn Leo gr jag det medvetet. Vi gr tysta ett tag, sedan kommer vi in p det hr med ensamhet. Jag berttar att jag tyckte det var vldigt jobbigt att vara ensam och undrar hur hon och Leo ser p saken. Tova kramar om mig, puttar mig sedan undan p ett lagom avstnd och berttar: Det hr med ensamhet r ngot man mste va upp, tror jag. Fr ngra r sedan var jag p Gotland, och alla kamrater som jag brukade vara med var bortresta, utomlands eller ngon annanstans i Sverige. Jag hade tnkt att jag kunde skert trffa min kompis Sonja lite, fr hon bodde ju nd p Gotland, men det blev liksom aldrig av, fr hon var upptagen med jobb och andra kompisar. S jag satt dr i min lilla stuga. Ensam. Med matteboken som jag skulle titta i under sommaren, fr att frska klara betyget godknt p kursen. Haha. Det gick ju inte alls med matten. Min hjdpunkt p dagen var klockan fyra d han Cosby hade ett underhllningsprogram med barn. Det var inte ens srskilt roligt, men alltid ngot. P mndagar vid sex, d det var poesi p minuten p P3. Annars tror jag att jag

114

mest sov bort dagarna. Jag tappade helt lusten att frska leka sommar. Hemskt. Jag skulle verkligen inte passa som eremit eller fyrvaktare. D skulle jag nog bli knpp. Har du blivit bttre p det nu d? Du, jag kanske inte alltid har folk runt mig, men jag r aldrig ensam. Inte lngre. Och jag frstr vad hon menar.

115

27
Berttelsen om mina stndiga frsk att komma frst till kontoret underhller de bda ungdomarna. Leo skrattar lite, blickar ut ver Studsviks vatten, och sger sedan. Nej, det r verkligen inte bra att jkta. Ibland knner jag mig som Skalman, nr jag sger s. Man ska bara stressa ibland. Som nr jag hade en tvling med mig sjlv dr jag frskte se hur sent jag kunde springa till tget. En gng hann jag i tid p noll minuter. Jag satt p mitt rum och blev skrckslagen nr jag tittade p klockan och jag sprang utan att tnka efter. Hur gick det d? Leo vill verkligen att jag ska stlla just den frgan. Jag hann. Och du, alla jag knner har hrt talas om den hndelsen. Det r nog min strsta bedrift hr i livet. Tova ger sig in i diskussionen, instmmer frst i Leos pstende och tillgger: Jag har nog aldrig missat tget. Jag r konstigt bra p att passa tider, det r inte mitt fel, det bara blir s, frga mig inte varfr. Min inbyggda kompass dremot, jag tror alltid att den fungerar, men det gr den inte. Det lter vl normalt, men problemet r som sagt att jag alltid tror p att den fungerar och att den aldrig gr det. Frra fredagen gick jag vilse i skogen och var borta i flera timmar. Det r obehagligt att vandra rakt igenom oknd mark nr det brjar bli mrkt. Hon vnder sig mot mig och frgar: Du d, Lisa, vilken r din strsta bedrift hr i livet?

116

Jag r d rakt inte beredd p att f den frgan, men finner den intressant Oj, jag ska tnka, svarar jag och brjar minnas det frflutna. Efter en stunds betnketid ppnar jag munnen: Jag har haft det vldigt ltt fr mig hr i livet, jag har inte behvt kmpa fr speciellt mycket. Just drfr rangordnar jag mina livs tre strsta bedrifter s hr. P plats nummer tre hamnar min femma i tyska. Mitt frsta mte med tyskan var nr lraren gav oss en lxa att lra oss alla tyskans bestmda former. Fr en person som kan ungefr ingen tyska var det en svr uppgift, allt skulle lras in utantill, en massa underliga ord som det tog mig tre r att frst hur de skulle anvndas. Mitt andra mte var en lxa p sextio glosor ver en dag. Sedan fortsatte det i samma tempo. Hur mnga ord tror ni jag kommer ihg idag? Min lrare brukade sitta med en passare och sticka hl i bordet, sedan sade han att vi skulle frestlla oss att vi hade vra hnder under den. Han brukade ocks bertta att hans drm var att en varm dag ta fram en lskburk och klunka i sig drycken framfr sina trstande elever. Och ingen tyska lrde han mig heller. Det fick frsts till fljd att jag kom rejlt efter med gymnasietyskan. Men jag kmpade, det var det enda mne jag verkligen hade svrt fr, och jag klarade det. Jag gjorde det verkligen. Jag fick femman. De andra betygen bleknade i jmfrelse. Oj, det lter inte direkt som min tyska, inflikar Tova. Vi satt dr med vr jttesnlla lrare och talade svenska och diskuterade Tyskland. Sedan fick vi i uppgift att lra oss fyra glosor till nstkommande lektion. Om hon, lraren,

117

versteg antalet glosor demonstrerade vi vrt missnje tydligt. Och nej, mina tyskbetyg i gymnasiet blev inte s vrst vackra. D kommer vi till punkt tv p listan. Krkortet! Jag tog krlektioner fr ver tjugotusen kronor, och trots det lyckades jag inte klara uppkrningen. Faktum r att det drjde ett och ett halvt r till innan jag lyckades besegra uppkrningsmnnen och vinna det trvrda kortet. Jag vet inte hur det blev s, fr jag kr ganska bra. Det kan handla om att jag blir stressad nr uppkrningsmannen sitter dr med sin penna. Eller s tnker du bara p kastanjer och fr svrt att koncentrera dig p mittrcken och tervndsgrnder, freslr Leo vnligt. Jag drmde verkligen mardrmmar om bilkrningen, men det sger jag inte till Leo och Tova, vad jag sger r i stllet: Jo, s mste det vara. Vilken r d din allra strsta bedrift hr i livet? frgar Tova. Nu r det jag som himlar med gonen, om n ngot skmtsamt. Nr jag simmade tusen meter! Jag har alltid varit dlig p att simma, min koordination r inte vad den aldrig har varit. Det r i alla fall det jag skyller min usla simning p. Det brjade nr jag skulle lra mig simma, jag var en av de bsta i gruppen, simmade snabbt och s. Det enda problemet var att jag simmade hundsim. Jag fick inte ihop benen och armarna och kroppen, i alla fall inte p samma gng och verkligen inte i vatten. I stllet fr att lra mig frskte

118

jag undvika problemet s lnge som mjligt. Nr gymnastiklraren frklarade att det stod simning p schemat blev jag alltid svimfrdig och kunde inte sova p en vecka. Mamma frskte trsta mig, men det gick inte. Problemet hade tornat upp till en fobi. Under hgstadiet beslutade jag mig fr att ta tag i problemet och simmade sedan fr frsta gngen tvhundra meter. Jag fick simborgarmrket fr det, jag hade alltid velat ga just det mrket. Jag hade sledes laddat upp ordentligt infr gymnastiken. Uppgiften var att vi skulle simma tusen meter, och jag gjorde det. Jag simmade tusen meter, om n med hjlp av lite ryggsim och genom att d och d hlla i linor, men jag gjorde det faktiskt. Att de andra simmade tvtusen meter rrde mig inte i ryggen. Om ni bara visste hur stolt jag r ver dessa prestationer, om ni bara visste. Att n ett till synes ointagligt ml r en av de sknaste knslorna jag knner till.

119

28
Det var som om min vilja att fullgra mina plikter dog med min farmor. Jag vill grna tro att jag r ett offer fr den hrda arbetsmarknaden och att dagdriveriet inte r sjlvvalt. Det stmmer inte. Bara ngra dagar efter begravningen hade jag ftt ett svar frn en av de advokatbyrer jag skt tjnst hos och de var mycket angelgna om att f till ett mte. Jag var fortfarande starkt pverkad av den senaste tidens hndelser och nr jag vandrade in p det fldiga advokatkontoret ville jag helst bara vnda direkt i drren. Jag knde mig inte alls redo, jag kunde bara inte tervnda till det livet, inte d. Receptionisten visste vem jag var och utan vntetid fick jag komma in till personalchefen och inleda mtet om min framtid. Fortfarande frstod jag inte vad jag hade dr att gra. Personalchefen var en hon och hon var i min lder. Framfrallt hade hon hrt talas om mig sedan tidigare. S fort jag fick din CV verskickad ringde jag upp dina referenser och jag kan redan nu erknna att Anders Landelius ord om dig har vgt tungt. Till en brjan mindes jag inte ens vem denne Landelius var, men frstod snart att det var min fre detta chef hon syftade p. Jag hade trott att jag var p intervjun fr att sjlv framhva mina goda sidor. Det behvdes inte, personalchefen var helt vervldigad av vad hon hade hrt. Det ska du veta att det inte r ofta man fr sdana referenser om arbetsskande! Anders var helt lyrisk nr han

120

berttade om din pliktskyldighet och om hur du fick de andra i gruppen att prestera maximalt. Hon talade med andra ord om mitt gamla jag. Hon talade vidare och det var tur att jag redan satt ner, fr annars hade jag fallit till marken. Hela min vrld snurrade. Jag var inte redo fr att teruppta det livet igen. Jag hade knt att mitt liv s smtt hade brjat ta fart, att mina sinnen hade vidgats och att jag brjat knna mig sjlv p ett stt jag aldrig tidigare hade haft tid att gra. Ni r nere i tre nu, av sextio skande, och du ligger bra till. S mycket kan jag sga. Jag var inte dr. Frlt, jag hrde inte det sista, vad sade du? Jo, jag sade att du ligger bra till fr att f jobbet. Personalchefen som var en hon och i en trevlig lder invntade nu min gldje. Allt hon fick var ett: Jaha. Min farmors dd hade tagit mig hrt, men samtidigt som ddsfallet hrt till mitt livs allra mest traumatiska hndelser hade det ftt mig att inse ett och annat om livet. Frmodligen var det just drfr. Det krvdes en hel del fr att rycka upp mig ur de stela tankebanorna, det krvdes att ngon dog. Jag knde mig som frbytt, just som en annan mnniska. Inte lngre var jag stolt nr personalchefen ppekade att jag alltid hade varit frst p kontoret och jag knde ingen gldje av att veta att Landelius hade uppskattat mina presentationer. Utan farmor hade jag aldrig tagit mig fr att trffa Leo och Tova.

121

 Gratis rikskuponger ingr. Dessutom kan du bli delgare med tiden. Jaha. Hon hade nog anstllt mig om jag inte dykt upp dr p mtet, men nu brjade hon tveka. Hon sg det jag knde, att jag inte lngre var samma mnniska. Mr du bra? Du verkar lite frnvarande. Oj, frlt. Nej, jag mr inte alls bra. Min farmor begravdes fr ngra dagar sedan och jag har lite svrt att slppa det. Det gr ver ska du se. Vi gr s hr, jag ringer dig och bokar in ett nytt mte nr du knner dig redo. r det bra? Jag log och nickade och knde pltsligt att detta kanske trots allt var rtt plats fr mig. En plats dr de frstod. De ringde aldrig.

122

29
Jag r svag fr det dr med tunna isar, sger Leo. Att jag kan vara s destruktiv ibland! r det ngot du inte r svag fr, undrar jag? Tova viskar i mitt ra att hon kommer tillbaka om en kvart, nr frelsningen r genomfrd. Sedan tar hon ngra bestmda steg mot bilen. Bra frga, det finns mycket! Det hr med lysrr har jag vldigt, vldigt svrt fr. Vrst r de som blinkar. Jag frstr inte att inte vrldens ledare diskuterar sdana hr problem. Blinkande lysrr r bland det vrsta som finns. De blinkar aldrig i takt och alltid nr man som minst vill det, vilket ju ocks r alltid. Blinkande lysrr r nnu en av Guds prvningar. Ibland nr jag inte kan sova om ntterna r det fr att jag tnker p lysrr. Nr jag blir farbror Leo kommer jag att bertta skrckhistorier fr mina barn och barnbarn om ondskefulla lysrr som blinkar precis nr de vill. Jag brister ut i skratt. S, vad mer r det du inte tycker om? Getingar. Usch. Getingar r lskiga, jag r faktiskt livrdd fr getingar. De sger att man ska sitta eller st stilla, men getingar de r ju nstan som en gubbe med svrd och undra om de skulle st stilla om en gubbe med svrd kom fram och viftade framfr deras nsa. Det tror jag inte. Drfr springer jag. Helst lngt bort. Leo skakar p huvudet och suckar.

123

 Det r lustigt det dr med smdjur. Fr ngra mnader sedan kom det en larv krypande ver min anteckningsboks blad nr jag hll p att skriva. Jag blev mycket rdd, fr jag var inte alls beredd p att den skulle komma och s r det otroligt lskigt med smdjur inomhus fr dr ska de ju inte vara. Jag skyndade mig att slnga ut den millimeterstora varelsen ut genom fnstret. Eftert sg man ju det komiska i situationen. Att man blev vettskrmd av ett litet kryp som knappt tcker ens lillfingernageln. Han lyfter pekfingret som fr att visa att han ftt en id. Tvestjrtar r lskiga. Men under en period respekterade och beundrade jag dem. Det var efter att jag rkade se ett naturprogram om tvestjrtar. Jag tyckte det var alldeles hemskt frst och hade svrt att titta p rutan. Sedan blev jag riktigt engagerad och fljde tvestjrtsmammans kamp att skydda sina gg undan alla farliga fiender som ville ta upp hennes barn och hon var tapper och lyckades bekmpa en skalbagge som var dubbelt s stor som hon. Det blev versvmning och alla ggen fljde med en stor flodvg, men hon letade och letade och lyckades samla in dem alla. Hon var en riktig supermamma och jag knde ett tag stor beundran fr tvestjrtar och berttade fr alla om de beundransvrda tvestjrtsmammorna som kmpar med sina liv fr att skydda sina barn. De flesta rynkade bara p nsan och sade att tvestjrtar, de r ckliga kryp. Han snker fingret. Fast sedan plockade jag en nyponros och dr hoppade en tvestjrt fram och attackerade min hand och d tyckte jag tvestjrtar var rtt lskiga och ckliga igen.

124

30
Den hr vgen kan Leo som sin egen ficka och han leder mig och bilen in p de mest underliga stigar. Sedan frklarar han att vi r framme, lngre n s kan man inte komma med bil. Nu mste vi g. Leo brjar tala med mig samtidigt som Tova vljer att slpa lite efter oss. Du frgade en gng vad jag inte r svag fr och det var ju ganska mycket, som det visade sig. Det finns dock ngot jag r sllsynt svag fr. Halvppna drrar. Om jag ser en halvppen drr mste jag g in. Dr inne kan det finnas en annan vrld, en jag aldrig skulle ha upptckt om jag inte vgat mig p att ppna drren. Kanske har drren ppnats just fr min skull, det kanske r meningen att jag ska ppna den? Vi vandrar genom skogen och finner ett lngsmalt rtt hus. Det ser inte nytt ut. Det var precis s jag fann skjutbanan. En gng nr jag hade vgarna frbi sg jag en halvppen drr. Huset drren tillhrde var lngsmalt och rtt, taket sg vldigt frstrt ut och jag var frst lite rdd fr att g in, spken och monster gmmer sig grna i sdana hus, fr att inte tala om mrdarna. Oj, oj, tnk vad med mrdare det finns, i ens fantasi. Jag nickar och betraktar p huset vi str framfr. Leo talar vidare. Nvl, jag kunde frsts inte lta bli att g in, s det var det jag gjorde. Vl inne i huset fann jag att jag hade

125

upptckt en skjutbana, en ensam och de skjutbana. Det fanns inte mycket som talade fr att mnniskor hade beskt huset, annat n att ngon bevisligen hade byggt det. Fast bevisligen r ett relativt ord. Jag tror inte att man kan vara helt sker p ngonting. Det kan lika grna vara skogsfrun som byggt skjutbanan, ven om jag inte tror p henne kan hon faktiskt finnas. ven om inte sannolikheten r srskilt stor. Dr satt jag ensam i skjutbanan i mnga lnga minuter, sedan hrde jag en massa underliga ljud och brjade d leta efter fler hus. Jag fann ett utedass och upptckte till min frskrckelse att toalettpappret var nytt. Jag var allts inte ensam dr. Tova ger sig in i diskussionen: Och det r allts detta otrevliga stlle vi str framfr? Pojken utan bekymmer skiner upp och knner sig hur busig som helst. Ja. Nr Leo visat oss omkring frklarar han tyst: Det var inte lika ruskigt med sllskap. Okej d, jag gr, vser Tova och tervnder till bilen. Hon tar alltid allt s personligt och verkar ska upp brken. Jag knner att jag br ta vara p tillfllet som ges och frgar mycket frsiktigt. Blir du aldrig ledsen, Leo? Denna frga hade jag lnge sparat p och jag kunde inte hlla mig lngre. Jag var tvungen att veta. Det r vl klart att jag blir! Det r vl klart! Som en gng, d jag sg en lapp dr det stod: Det finns ingen me-

126

ning med livet. Allt r meningslst. Allt du ngonsin trott r lgn. Det var hemskt. Jag vgrar tro att allt r meningslst. Jag tror inte att allt r meningslst. Jag tror det r viktigt att vi lever fast jag kan inte frklara varfr. Jag bara vill tro s. Sedan ger han mig en tiominutersfrelsning i hur fjrilslarver lever sina liv. Jag frsker att dlja hur mycket jag ser upp till den lille pojken. Och vips r han ver till skldpaddor. De kan leva en massa, massa r, sdana dr stora landskldpaddor, flera hundra r. Det r mycket. Tnk om skldpaddor kunde prata och bertta om alla r och allt de sett. Fast antagligen skulle de nog bara beskriva utifrn sin skldpaddevrld. Kanske skulle skldpaddan frklara hur marken har frndrats under alla dessa r, och hur maten har frndrats i smaken, men det kan nog vara intressant i alla fall. Han rr sig hftigt, sedan verkar han komma p andra tankar och gnisslar lite med tnderna. I vras drmde jag en otroligt hemsk drm, en drm om en massa dd, alla dog. Jag vaknade upp av att jag grt. Jag kunde inte bli kvitt den dr obehagliga knslan, och det kndes precis som om jag inte gr ngot nu, s kommer det att vara fr sent. Det var tidigt p morgonen och jag tnkte att jag mste tala om fr alla att jag tycker om dem, s jag gjorde mnga smkort s fint som jag kunde och skrev att de var jttebra. Och s gick jag och lade i brevldor till dem som bodde nra och skickade till andra som bodde lngre bort. Efter det knde jag mig lugn och alla

127

blev vldigt glada, utan att just veta om det bakomliggande orsaken till kortutskicket. S ja, jag kan bli ledsen ibland, avslutar han. Men det dr att f mig att se pessimistiskt p saker och ting. Jag kan inte ens om jag frsker. Jag r fdd optimist. Allt kan tas med en klackspark, bara man hittar rtt vinkel.

128

31
P vgen hem till det sista resmlet, Tovas hus, ser Leo en buss: Fr ngra veckor sedan stod jag och vntade p bussen i tjugo minuter. Det var roligt. Ja, p ngot konstigt stt blev det roligt. Jag var dr fem i. Bussen skulle komma femtionio. Klockan blev ver. Sedan blev den fem ver och jag funderade p att eventuellt brja g, fast jag var sker p att om jag nu skulle g, skulle bussen komma precis nr jag hade brjat g och det skulle vara s irriterande. Och jag kunde ju inte lta bussen vinna. S jag stod kvar. Det roliga r att det med bussen tar kanske tre minuter eller mindre att komma hem, om man cyklar tar det sex minuter, om man gr tolv. Och vi skulle ha varit hemma allihop, vi som stod dr och vntade, om vi hade gtt. De andra tnkte tydligen som jag. Att gr jag, d kommer bussen. Efter tjugo minuter kom den. Jag var mycket skrattig. Det r lustigt hur lite man kan bli skrattig av ibland. Stanna hr, ropar Tova frn bakstet, stanna hr! Vi r utanfr Sdertlje. Vad r det nu d? undrar Leo. Hrde du inte att jag pratade om ngot? Vi ska stta upp lappar, frklarar Tova, jag har en massa papper och hr har ni pennor, bara att brja skriva. Du glmde tejpen, ppekar Leo och plockar fram en tejprulle frn sin vska. Tova har brttom och frklarar. Ja, ja, tejp kan man fixa p mnga hll, skriv nu!

129

Att komma p vad jag ska skriva, tar tid, jag menar, vad finns det som jag kan lra mnniskorna? Inte mycket. Tova mrker att ngot inte r som det ska. Varfr skriver du inte, Lisa? Tova frgar mig samtidigt som hon blir klar med sin femte lapp. Fundersamt och aningen besviket bemter jag hennes frga. Jag har inget att skriva om, vad har jag att sga som kan f mnniskorna att ppna gonen? Ingenting! Leo blir frbannad, inte p mig, snarare p vrlden. Struntprat! Det dr r ett sdant dr tankefel, det r vl klart att du har en massa att sga mnniskorna! Du underskattar dig sjlv, alla gr s, alla underskattar sig sjlva. Ingen vgar st fr sin sikt, tro p sin egen kapacitet. Ingen gr det, drfr r det som r normen, att inte vga tro. Det r fel! Det r s fel! Aldrig har jag sett Leo p det hr humret. Han andas in djupt tre gnger och ler sedan. Det r sknt att ha den vanlige Leo tillbaka. Han gr igenom den fullndade lappskrivningstekniken. Gr s hr, tnk dig in i situationen att du gr genom Sdertlje, du har just slutat p jobbet eller i skolan, eller s har du bara vgarna frbi. Sak samma. Vad vill denna mnniska, som vi nu sger r du, hra? Vad behver denna mnniska hra? Behver den hra att Tatus nya singel kostar trettionio kronor p extrapris eller behver den hra ngot annat, vad tror du? Jag skulle grna ha velat hra att jag var vacker alla de dr gngerna jag gick hem sist frn jobbet och knde mig som vrldens mest slitna mnniska.

130

Tova puttar till mig och ropar nstan: Men skriv det d! Och p min allra frsta lapp skriver jag: Du r vacker. Den r perfekt, smickrar Leo, samtidigt som han gmmer undan sina egna lappar. Vad har du skrivit, fr jag se? Han ser inte ut att tycka om det, men han snder ver lapparna till mig. P den frsta lser jag. Fr dig kan det tyckas mrkligt Att ska sig till lera och sankmark. Men p vilket stt frsmras vrlden, av ett par smutsiga skor? Och p den andra. Det r mrkligt hur man p sig sjlv applicerar normer man inte alls tror p. Och p den tredje. Idag gick jag och tnkte p ngot. Sedan sg jag stjrnorna och glmde allt. Mina gon vidgas och luften jag andas knns kallare n ngonsin. Frstr pojken vad han skriver? Frstr han att han fr plats med vrldens stora frgor p bara ngra f rader? Tova klappar mig ltt p axeln och avsljar: Du, jag tycker att din lapp r mycket bttre n Leos.

131

Vi stter upp vra lappar p alla mjliga stllen folk inte tnker p. De tejpas fast p luren p automattelefoner, under bnkar och faktiskt ocks, i en kvllstidning. Om vi ska vara petiga r det faktiskt endast en lapp som stoppas i en kvllstidning. Min.

132

32
Fr frsta gngen p veckor fr jag ett textmeddelande frn ngon som inte r Leo eller Tova. jag frsker n dig. min arbetsgivare r mycket intresserad av att anstlla dig. hr av dig. kram alex. Det r mitt frsta mte p lnge med den vrld folk fredrar att kalla verkligheten, det kanske rr sig om s mycket som en mnad. Det knns mrkligt overkligt. Det knns som om det inte alls r Alexandra och de andra som lever i den faktiska vrlden, snarare tvrtom. Det kan liknas vid en knsloexplosion. Allt jag hllit inom mig de senaste trettiotv ren fr ntligen komma ut. Jag grter hejdlst och trfldet varar mycket lngre n flickans p tget. Det gr inte att hejda. Kanalerna fr ta hand om ofantliga mngder trafik. Jag tnker p Philip, mor och far, jobbet, barbiedockor, hopprep, matematikprov, viktvktarmat, Robinson, e-post, taxichauffrer med stora mustascher, jag tnker p vrlden. Jag tnker p vrlden. Jag grter. Ingen, absolut ingen, kan f mig att sluta. Leo ber mig hlla tillbaka trarna, han sger att han ska frska trsta mig. Alla har vi vra stt att ta itu med problem. Vissa knuffar undan dem och sparar till senare. Andra tar itu med dem direkt. Vissa avslutar verdrivet jobbiga diskussioner med ett lala och frsker vlja ut de delar om livet som passar deras verklighet. Andra tar ddligt serist p allt livet har att erbjuda. Jag stter saker och ting i sitt rtta perspektiv.

133

Han tittar frstende p mig och talar lugnt och stilla. Nr jag vaknar upp ur samhllets dvala och minns att jag fortfarande bara r en av sex miljarder mnniskor boendes p en bl planet i ett universum ondligt mycket strre n vad ngon kan frestlla sig, d finner jag sllan frlorade remsor eller kurragmmalekar speciellt allvarliga. Nr jag inser att alla mnniskor i grund och botten r lika vilsna, d tappar jag en viss respekt fr auktoriteter. Nr jag kommer fram till att jag i bsta fall redan levt en fjrdedel av mitt ack s korta liv, d knns det tmligen fnigt att gna resterande tid att bry sig om vad de andra mnniskorna kan tycka, dagarna som redan passerat eller orttfrdigade samhllsnormer. Nr jag vaknar upp knner jag mig liten, men mrkvrdigt stark. Liten r stor. Fr ngra mnader sedan hade jag skrattat t Leos frklaring, men nu sitter jag hr, som tjugoniorig kvinna med en lng utbildning och en lovande karrir, och tar till mig allt den nittonrige pojken har att sga mig. Det skrmmer mig att jag inte ens kommer ihg vad som bekymrade mig.

134

33
Vi r framme vid Tovas stora hus. Jag parkerar bilen p rtt plats och kramar om dem bda. Tack fr att jag fick flja med, jag har svrt att minnas nr jag senast var s lycklig. Leo kramar mig hrt ger en blick till Tova. En blick som verkar betyda du kan g in nu, jag tar itu med det hr. Det r i alla fall precis det Tova gr. Jag knner mig mycket frvirrad. Han ber mig att flja honom p en promenad. Tova bor nra en skog och det r dit vi r p vg. Han brjar ter med sina haranger. Det vore ganska roligt och samtidigt lite skrmmande att mta ett snabel-a i skogen. Undrar om man helst skulle vilja mta ett snabel-a eller en varg? Vargar kan ju vara otcka, men vad vet man egentligen om snabel-a:ets personlighet i det verkliga livet? Det kanske r en blodtrstande best som livnr sig p fingertoppar! Man vet aldrig! Och det hr med kndisar, visst r det roligt? Jag var med en vns familj p land ngra veckor en sommar och d beskte vi Solliden, det var en fin park. Sedan kom drottningen och kronprinsessan kandes i ngon lng svart bil och klev ur, alla samlades runt fr att stirra. Jag gick t andra hllet, jag tycker sdant r pinsamt. Jag r alltid den som missar alla kndisar och sdant. Det ligger vl i vad man finner intressant kan tnkas. En gng kte jag buss med en turistfamilj frn Skne. Allts, jag satt p bussen och de satt p samma buss, lngst bak. Flickan, som

135

var i mellanstadieldern hade orangefrgat hr och frknar, tittade sig upprymt omkring och nstan viskade fram, p bred sknsk dialekt: tnk om det finns ngra kndisar hr p bussen. Hon var s st, flickan. Han verkar mrkbart okoncentrerad och har svrt att komma till skott. I stllet talar han om allt annat n det jag r intresserad av. En gng nr jag var liten sg jag en gammal gubbe p tunnelbanan. Han hade inget hr, vldigt frdrvat ansikte och det rann trar ner fr hans gon. Inte fr att han var ledsen utan fr att han hade en gonsjukdom av ngot slag. Som en blodhund. Han satt i vilket fall som helst p tunnelbanan och jag tyckte han sg ful ut. Jag kommer ihg att jag tyckte synd om honom fr att han aldrig skulle f gifta sig och f barn. Han var fr ful fr det. Jag skms nr jag tnker p det, att jag trodde s om vrlden, att bara de vackra mnniskorna kunde gifta sig och bilda familj. Fr vem vet, gubben jag tittade p kanske var duktig p att baka bullar eller att vissla? Ja, han kanske var duktig p att vissla! Jag skulle vilja vara en expert p vissling, det vore s praktiskt, nu visslar jag bara hyggligt och ganska falskt. Inte kan jag skratta, inte kan jag le och knappt orkar jag lyssna. Att det r ngot i grningen, det frstr jag, s frgar honom rakt ut: Tar vi avsked hr? Varfr d? Han andas in och ut, stannar upp och spnner blicken i mig, jag blir skrmd av hans allvar. Bara fr att du kan se betyder det inte att du ska hoppa av allt som tidigare varit viktigt fr dig. Det betyder

136

att du kan applicera din nyfunna kunskap p allt du gr och allt du tnker och att du kan hjlpa andra att gra detsamma. Innan han ger sig av fr gott avslutar han sitt resonemang. Du frstr vad jag menar. Du klarar dig sjlv nu. Han ser det som det perfekta slutet. Jag vill annat och ropar efter honom, trots att han redan frsvunnit bakom ett krn. Hur gammal kan vinbergssnckan bli? Inget svar fr jag, han r borta. Mina steg brjar dras hemt d jag hr ngon gasta i fjrran: Fem r!

137

34
Ltta droppar faller i ett anfall p vrlden. Var och en gr de inget vsen, blott tillsammans kan de forma ljudet av verkligheten. Som pianoklink en tidig hstmorgon, nr droppe fr droppe faller till marken, nstan ljudlst. Tiden stannar upp, fr ett gonblick. Det klingar och porlar, ljudet i mitt huvud. gonen sls upp. Grottan som en gng tidigare levt i mina drmmar har tervnt. Denna gng har varken rdslan eller den lilla pojken gjort mig sllskap. Klanger av alla de slag bildas av istapparnas fallna droppar. Med lite fantasi skapar de tillsammans toner av musik. Enkla melodier som ekar mot grottans alla vggar. Gemensamt frvandlar dropparna, vattenytan och ekot grottan till ett mindre himmelrike. En plats dr fruktan inte hr hemma, dr mod inte behvs, dit man kommer nr man klarat av all vrldens kval. Hur jag n frsker framkalla motsatsen lyckas jag inte knna annat n vlbefinnande. Jag minns svarta gon och vattenfall, men det r minnen som hr till en svunnen tid, frn en annan vrld. En tid d jag var ngon annan. Melodierna fr min kropp att virvla omkring i luften, som en vind som lter mig snurra runt euforiskt dr vid mitt ml. Lyckan r ondlig, en klla som aldrig sinar. Det har krvts mycket kraft och styrka fr att komma loss, fr att kunna regera ver den egna kroppen. Det har krvts stor ork att slutligen kunna styra mina egna knslor. Dr, i

138

grottan, inser jag mitt i virvlandet att jag ntligen funnit det jag skt s efter. Det bla skimret frn frr lyser med sin frnvaro, det har ersatts med ett starkt skinande vitt ljus. Man kan verkligen frga sig om detta r samma grotta. Det rder dock ingen tvekan om den saken, ingen som helst. Jag sls av hur skn denna naturens sal kan vara i dagsljus. Klangerna r av det ljusare slaget. Dropparna slr mot den underjordiska sjn och sprider i all vlvilja de mest underskna ljud. Det r faktiskt samma grotta. Hr och var har isen lagt sig ver sjn. Den r tydligen tjock nog fr att jag ska kunna tynga ner den med min kroppsvikt och likvl fortstta vara torr. Jag vandrar och undersker dess hllbarhet, lutar mig mot bergvggen och frundras ver hur annorlunda knslan r denna gng, i ett annat skimmer, i ett annat sllskap, med ett annat jag. Jag har vervunnit den plats som tidigare skrmt mig s. Denna gng skymtar jag en utgng lite djupare in. Med frsiktiga steg korsar jag isen och fljer ljuset jag letat s efter. Jag finner vad jag sker och nr mlet. Det r tre timmar efter midnatt. Ynka tre timmar efter midnatt. Det finns folk som inte gtt och lagt sig vid den hr tiden. Jag vaknar upp fr att inte somna om. Jag har ett vagt minne av isgrottan. Frst efter ngra minuter frstr min kropp hur trtt den borde vara och det frklarar den ocks fr min hjrna. Frklaringen ignoreras och mitt sunda frnuft ser i stllet till att jag fr i mig ordentligt med mat, trots att jag inte r hungrig. Idag blir det ingen filmjlk och ingen cornflakes.

139

Det blir grt och Novalucol. Min mage mr inte bra, den mr inte alls bra. I ver en vecka har jag s gott som varje natt vaknat upp kallsvettig. Hur jag n burit mig t har vrlden gjort sitt bsta fr att pminna mig om vad som komma skall. Jag ska mta faran idag. Man kan inte frdas genom hela livet med att vara rdd fr att flyga. Vntar jag fr lnge vxer sig det lilla korn rdsla sig snart enormt och det r inget jag nskar. Jag ska ta itu med det min farmor aldrig gjorde. Trots logiken och det sunda frnuftet knns detta fr tillfllet inte som en av mina bttre ider. Det var i mitten av november jag bokade resan. Delvis fr att komma bort frn staden och delvis fr att bli kvitt flygrdslan. Tiden som passerat sedan senaste flygningen har blivit allt fr lng och om jag inte mter faran r risken verhngande att jag aldrig gr det. Med taxi frdas jag mot flygplatsen, checkar in, kliver genom rntgendetektorer och vntar vid min gate. Jag r lngt ifrn ensam att sitta dr p plaststolarna. Ingen talar om sjlva flygningen, de bara pratar om mlet. Sjlv r jag inte alls sker p att det fr mig blir tal om ngot sdant. Kommer jag fram r det en bonus. Min mage kurrar, men jag r inte hungrig. Och om jag r det kan jag nd inte ta. Det var allts s hr det kndes. Det r mrkligt hur skicklig jag r p att blockera otrevliga minnen. Det hr r inte en av mina bttre ider. Trots att kroppen skriker efter smn r det meningslst att ens frska, mitt medvetande, min vilja att verleva, r allt fr stark.

140

Pltsligt sitter jag dr, i den trnga flygstolen, inpressad mellan tv vlvuxna charterresenrer. Det r svrt att hlla tillbaka knslorna. Det hr r definitivt den sista gngen jag flyger. Vissa rdslor finns till av en orsak. Nedfrsbackarna r inte mnga, inte heller kurvorna. Bussen jag frdas med har helt tydligt en lugn frare. Det skakande fordonet frpassar mig s nr till smnens rike. Trygg musik strmmar ut frn mina hrlurar. Specialgjord trygg musik, just fr denna busstur. Jag har fortfarande inte vnt blicken mot fnstret. Mina tankar arbetar fr hgtryck fr att f mig att tro att jag befinner mig varsomhelst men inte hr. Det r fr mig ofattbart hur en frnuftig mnniska som jag kan f fr sig att testa det p detta vis. Jag ker bt hem, eller tg, i vrsta fall simmar jag. Aldrig att jag ter lter ngon annan fra mig upp i skyn, aldrig att jag lmnar mitt liv i ngon annans hnder. Aldrig att jag lter maskinerna styra ver mitt de. Ingen frstr hur rdd jag r, frmodligen tror de att jag r en vrldsvan flygpassagerare som tar flygresor med klacksparkar och fortare n kvickt sover bort tiden. Det r mjligt att ngon annan stackars rdd resenr bevakar mig med avund. Om de bara visste vad som pgr inne i mitt sinne. Mrkligt nog knns luftgroparna inte lngre lika djupa. Skalven pminner nu ganska lite om en jordbvning och vingarna verkar konstigt nog stabilt fastskruvade. Motorljudet hr jag inte. Blicken vnds till sist och dr, elvatusentrehundra meter ver den trygga marken, dr min rdsla.

141

Solens uppgng och smekande strlar ver julaftonens molnlandskap bjuder mig p den bsta julklapp jag kan tnka mig. Det rda skimret ver en vaknande vrld vcker mig upp ur rdslans slummer. Allt r som frbytt, jag kan inte lngre frukta. Vrlden r rd, strlarna hoppar fram och fr med sig moln efter moln. Ingen ser, utom jag. Klockan r endast halv tta p julaftonsmorgonen, de andra passagerarna sover. Bara jag r vaken. Jag r den enda som mrker hur sknheten omfamnar vr vrld. Hur sknheten omfamnar min vrld. ntligen lyckas jag finna ro.

142