DEN MAGISKA TEATERN

Det r bara drmmen som ger en verklighetstrogen bild av mig. Serenus Zeitblom

SAMMA DAG SOM brevet hade skrivits lg Nils Gunnar Mathiesen i badkaret inbddad med brnnande vatten upp till halsen. Hettan var inte alls hlsosam, men mannen kunde inte knna ngon smrta. Pltsligt, men p samma gng frsiktigt, inledde han med ena handen ett skvalpande, fastn han hade lovat att lta vattenytan vara ifred. De varsamma plaskningarna fljdes av lite mer hrdfra sdana, de hrdfra fljdes av enormt otyglade, de otyglade av smtt vanvettiga slag ner genom det som en gng, och i all enkelhet, inte var mer n ett fridfullt bad. Vattnet stnkte ner badrumsvggarna, till mannens frtjusning. En smula vermodigt reste han sig, utan att torka av sin nakna kropp. I kket lyfte den tjugofyrarige mannen upp ett dricksglas, vgde det i handen, beundrade hur solens strlar for rakt igenom det, beaktade skror och linjer, dess mjuka former. Med all mjlig kraft slungade mannen det stackars glaset i vggen. Det splittrades naturligtvis. Glas p glas, vas p vas, tallrik efter tallrik, allt Nils kunde finna vrkte han nu omkring sig, allt som gick att likvidera. Det destruktiva suget tycktes aldrig g att stilla. Han kastade, han sparkade, han slog. Fr varje frintad servisdel blev han lite starkare. Frden mot undergngen fortsatte i nsta rum dr en blomsterskl blev omkullkastad och eftert med full kraft sparkad p. Mannen vnde sig mot akvariet och vlte det bryskt, innehllet forsade ut

ver lgenheten som kvicksilverdroppar och hittade alla golvets vrr fr sin spridning. Fiskarna kunde trots allt inte protestera, de hade sjlvfallet avlidit lngt tidigare. Som ett avslut lyfte mannen ett paraply ur hllaren och slog med det i soffan, han hade till slut valt att inte skona den frn raseriutbrottet. Fr att frgra mbeln hgg han djupa skror i skinnet. Efter strapatserna var suget fr en stund stillat, Nils andades in och ut, in av behag, eftersom luften fyllde honom med kraft, och ut av lttnad. Han vandrade runtomkring i bostaden och slckte ljuskllor, drog kontakter ur vggar och gardiner fr fnster. Efter detta vnde mannen sig mot skrivbordet, ryckte behrskat ut en av byrldorna, fuktade hger pekfinger och fick ut ett ark papper, en kulspetspenna och ett kuvert. Varsamt tillslt han ldan och vandrade ut mot det rum dr golvet var torrt och vl dr lade han sig raklng. Drefter skrev han brevet. Han undertecknade papperet, vek det ordentligt p mitten, lade ner det i ett kuvert som frseglades och placerades mitt p golvet.

PARALLELLT MED ATT den tjugofyrarige mannens lgenhet stormades intrffade ngot mrkligt p en annan plats, en fr historien minst lika betydelsefull. Vid samma tillflle som de stackars glasen krossades hade ngot ven hr kommit att frndrats. Lngt bortifrn Nils, om n inte rknat i fysiskt avstnd, svor nmligen en man fr sig sjlv, tyst fr att inte vcka familjen. Jag r hunden som springer i smnen, mumlade han. Hgst vanemssigt gjorde den trettiottarige mannen sig redo fr nnu en vecka, med alla en mndagsfrukosts bestndsdelar p bordsskivan framfr. Nils Gunnar, vilket ocks var denne mans namn, underskte en iskristall som hade fastnat p det fnster han satt bredvid, anstrngde sig fr att knna njutning av den unika formen, knna det sagolika i att en del av himlen frlagts just bredvid honom, men ngon egentlig hnryckning blev det som vanligt inte tal om, tminstone inte frn mannens sida. I stllet vnde han blicken mot handen och det glas som dr uppehll sig, han log, skrattade uppgivet och stllde ner det p bordet, i sjlva verket ville han inte frgra det utan skulle gott ha njt sig med aggressionen, bara insikten att vara vid liv. Mrkret utanfr var inte srskilt gstvnligt och han nskade inget mer n att vnda tillbaka mot smnen och glmma bort alltihop, frlora det ur minnet, sova bredvid hustrun och fara ifrn medvetandet. Som den frnuftige man han hade

fr avsikt att handla som begrep Nils Gunnar att han tvunget skulle ut i kylan. I morgontidningen hade han ngra minuter tidigare lst en intervju med Eric Leone, frfattaren, och om allt vore rtt skulle han ha varit verraskad att se honom dr, men av ngon anledning fanns det inte rum fr sdana knslor. Inte idag. Inte d. Under uppvxttiden hade de varit kamrater, Eric hade bara fortsatt dr Nils Gunnar hade givit upp. Nr Nils Gunnar flyttade utomlands stannade vnnen kvar, konsekvent och mlinriktat, och uppndde resultat, fick sitt sjlsliga liv sammanfattat mellan tv prmar. Det var denne man vars person blev tecknad av Helena Wallin och vars livsde frmedlades vidare till tusentals mnniskor, inte Nils Gunnars. Rollerna kunde lika grna ha varit de omvnda, fr i deras gemensamma ungdom var det faktiskt han, Nils Gunnar, som rdde ver den overskdliga talangen, om det hade velat annorlunda skulle det ha varit han som gick till historien. Det var emellertid dtid, Eric hade haft frmga att hlla fast vid vandringsleden, satt sig upp mot de omjliga oddsen och tagit plats i evigheten, det var Eric Leone och inte Nils Gunnar Mathiesen. nd hade det varit den senare som frst brjade skriva, frfattade noveller som Sju liv och Eremiten, allvarsamma historier om vrldens gng och svrfrstelighet, sanna skildringar av den egna sinnevrlden, berttelser som sedan kom att inspirera vnnen till Det vita rummet, den skrift som blev genombrottet. Var det Nils Gunnar som hade provocerat fram de skiljda vgar de kom att vandra p, var det inte nog med att han gav sig av, hade han ocks avskilt dem p

ett

psykologiskt

plan?

Vid

frukostbordet

en

tidig

morgontimma var det inte svra funderingar fr mannen att ta till sig, hur han hade drivit fram vnnens gynnsamma framtid och den egna hglsheten. Fr sg, r inte passiviteten den store fienden, den mnniskan gr vad som helst fr att undslippa, till och med handlar orttvist i det enkla syfte att p nytt f knna? I Nils Gunnars fall hade svaret p den klassiska frgan lnge varit nekande, men i denna sekund, en tidig mndagsmorgon, blev han omvnd, han kom att minnas det som d var, men inte fanns omkring honom, det som inte lngre upptog hans uppmrksamhet. Naturligtvis var det ogenomfrbart att vnda tillbaka, att f hndelserna ogjorda, men nd, ju mer han tnkte p Det vita rummet och de egna sm fragmenten av en fullkomlig mnniska, desto tryggare blev han p att det var mjligt. Med glaset i handen tog han beslutet att ge sig hn t impulsen, att frlora sig i ventyret. Hur skulle det ha sett ut? Om. Om. Om. Utvgen existerade i allra hgsta grad, alla om skulle utrotas. Entusiastiskt kom han att pminnas hur det hade sett ut, hur det kunde ha fortsatt, hur det skulle ha fortsatt. Han brast ut i skratt, som han skrattade, bde son och hustru vaknade nr Nils Gunnar Mathiesen reste sig upp och tog upp en appld t den egna briljansen. Det var inte likt den trettiottarige mannen, men en gng i tiden var det precis s hr han hade fr vana att upptrda.

HUR DET HELA inleddes, eller upphrde, beroende p vilken period som avsgs, var svrt att stta fingret p, det hade alltid varit, under alla omstndigheter frekommit. Nils fick till sist medge att dagen i underjorden hade fyllt en viss funktion i den omfattande plan vars syfte var att f honom att flytta. Nr han hade dundrat fram genom tunnlarna hade han inte haft ngon frestllning om var han befann sig eller hur han hade kommit dit. Nr Nils slog upp gonen kom han, synkroniserat med hur station efter station skyndsamt strtade frbi, att se sitt ansikte bli tergivet i vagnens fnster. Det var en lugnande syn, han blundande. En rst vred sig av smrta inuti huvudet, en lngsam och ngslig sdan, en som praktiskt taget brast i grt och nr Nils p nytt bemdade sig att sprra upp gonen iakttog han hur ldre man hll honom i handen. Slpp mig, frste Nils och mannen bad vlvilligt om lugn och lossade fattningen. Jag undrade bara hur det var fatt, sade mannen varp han lade till att Nils hade talat hgt, nstan som i tungor. S tidigt som d hade Nils kommit underfund med att uttalandet mycket vl kunde ha varit riktigt, men som tillstndet sg ut upplevde han inget begr att erbjuda frmlingen en vandring i sitt inre, dr mannen skulle g vid hans sida och dr Nils kunde peka ut de knsliga punkter dr mannen kunde f trycka och nudda. Ingen skulle ngonsin f den ynnesten. Det m vara hnt, svarade

Nils, men det r min ensak. Mannen hade ryggat tillbaka och som hastigast bett om urskt innan han reste sig upp frn platsen bredvid och tervnde till sin egen. Tunnelbanevagnen var fylld av mnskliga varelser och s lnge Nils satt orrlig p sitt ste gick det an, men nr han skulle resa sig och bege sig bort frn dem var det besvrligt att undvika hudkontakt och nr han vl sttte ihop med en annan mnniska angrep rsterna hjrnan. P vagngolvet lg han gormandes, han saknade rrelsefrmga, tget stannade, mannen frdes till sjukhus, det talades med lkare och kunnig personal, det talades med faster och farbror och till slut hamnade han p vrdhemmet. Vad som hade franlett det hela, vad som hade gjort honom till den han var, fick Nils drefter ngra f minuter till att summera. Livet han hade verlevt, naturligtvis fanns det mycket han ville skildra och utveckla och lika naturligt gick hraren miste om information. Det mest mmande, det han allra frst ville lmna ut, var tankarna om tillvaron och han fick tilltelse att utveckla saken vidare. Den verklighet Nils levde i var starkt knnetecknad av slumpen, sanningen var den att hela skdningen grundade sig i att livet r konstruerat av en kedja slumpmssiga omstndigheter som kopplats samman och till sist bildat en enhet. Inte alls var synsttet revolutionerande, men Nils ansg sig nd ha strre skl fr sikten n andra mnniskor. Den skapelseprocess han en gng var en del av menade han vara ett prktigt exempel, ven om han tidvis nr han betraktade vissa individers utveckling frgade sig hur de kunde vara en produkt av den kraftfullaste av miljoner sdesceller, den

som faktiskt utgick som segrare i kampen om gget? Det frmsta beviset fr pstendet var namngivningen, den som hade utfrts genom en titt bland ddsannonserna. Om inte det andra pbudet med ett maskulint namn hade sknkts en Nils Gunnar hade aldrig hans mor och far givit honom detta, det frefll dem uppenbarligen aldrig som ett alternativ att vlja namn under kategorierna fr nyfdda eller jubilarer. Han hade i sjlva verket ingen egentlig sikt om sitt frnamn, men nog hade han fredragit en djupare mening n det andra mansnamnet i en morgontidning. Efter fdseln fljde en rad dimhljda r, inte helt olika de mannen just hade genomlidit, och han mindes vldigt lite frn dessa. Fr att precisera sig tvingades han medge att hgkomsterna i sjlva verket inte fanns kvar, det var som om den tiden endast frekommit i omvrlden och inte fr honom. Det allra frsta minnet kom han dock aldrig att frlora, dagen det trygga kvarlmnade honom t sitt de. Eftersom han var ung nr det tilldrog sig, mycket ung, till och med yngre n barn, var givetvis inte det han kom ihg srskilt detaljrikt, men vl s starkt. Liksom ven de frskare av minnesbilder var det i efterhand svrt att frnskilja de verkliga frn de som hade beskrivits och d tilldragelsen utspelade sig fr tjugo r sedan var enskildheter svra att kontrollera. Sjlva hndelsen hade han grna ftt ogjord och de strre dragen hade inte omskapats av att de blivit frpassade till arkivet av frflutenhet. Sndag, vilodagen, sjunde juli, fjorton och femtionio. Den sommaren hade vdret i regel varit mulet, men denna dag hade det varit ovntat vxlande, msom sol, msom regn,

10

ena sekunden blixt och ska och andra sol och torka. I det fordon som var p vg mot sder befann sig en man och en kvinna, en flicka och tv pojkar, de utgjorde en familj och den yngsta i gruppen var Nils. Kanhnda var det p grund av det ostadiga vdret, kanhnda att fadern var utmattad, men utan varsel hade dcken tappat grepp om vgbanan, bilen hade ftt sladd, kommit ver i fel krflt och tillstndet hade inte varit s verdrivet frfrligt om inte den lastbilschauffr som kom att mta dem hade reagerat s sent att han med full kraft en halv sekund drefter hade kolliderat med familjen, en vldsam sammansttning. Stillhet. Det allra frsta av Nils minnen fddes i bilvraket, frmodligen det orubbligaste av dem alla, en minnesbild som tillfngatog en knsla, en avskyvrd sdan som med ltthet och vid vilket tillflle som helst kunde frlama honom. Notabelt nog var det bara den vekaste av kollisionens inblandade, den fyrriga pojken, som hade behllit livet och nr ambulanser, brandbilar och annan rddningspersonal kom till platsen fick de hra ett skrt kvidande inifrn det tillknycklade fordonet. Mnnen och kvinnorna anstrngde sig fr att f ut Nils, ta honom drifrn och ut i skerheten, de fattade tag i honom, drog och slet, och frskte stundom ven vldsamt att lirka ut barnet. Det var inte av smrta han brjade skrika. Rsterna hade blivit en del av honom och fr den frsta gngen i sitt liv hade han ftt hra dem, det var varken frr eller senare, i vraket hade stmmorna gastat, vsnats med en ofattbar styrka och det lilla barnet gjorde dem sllskap genom att gallskrika. Det upphrde inte frrn rddningspersonalen slppte honom. Att Nils

11

var frfljd av olyckan kunde ingen invnda mot, slkten tycktes kmpa fr att bli utplnad och de enda som i nulget terstod var faster, farbror och farfar, de andra hade frsvunnit lite eftersom. De tv frsta var de mnniskor som hade tagit hand om den lille pojken, den siste han som betydde ngot. Ngra lmpliga mlsmn hade faderns syster och hennes man inte varit, men de hade sttt sitt kast som Gudfrldrar, ett tagande de i all hast hade tagit utan att ha tnkt ver frbindelsens mjliga konsekvenser. Pojken skrek s fort ngon rrde honom, ven inomhus bar han handskar och barnet skydde nrhet som om det vore en sjukdom. Styvfrldrarna ville ge honom krlek, mhet, smekningar och kramar, de ville ge honom den vrme de riktiga frldrarna skulle ha givit honom om de var vid liv. De ville ge honom mycket, men det fanns inte ngonting han ville ta emot. Minnena var tunga och Nils mrkte hur samtalets andre deltagare fick ett medknnande uttryck i ansiktet, som om han visade sympati och vlvilja. Nils egna min vergick frn avslappnad till stram, han vnde blicken uppt vnster, kom av sig en aning, och bestmde sig sedan, som fr att granska sakernas tillstnd, fr hur fortsttningen skulle inledas. En enstring som knde avsmak fr mnniskor, det var orden han valde fr att sammanfatta sin karaktr. Nr Nils av ngon anledning kom i kontakt med mnniskor kunde han inte leva sig in i deras situation, han gjorde dem illa. De empatiska egenskaperna var nedsatta. Mycket utfrligt beskrev mannen hur frnsttande han tidigare hade varit, skildrade hur han i rskurs ett hade slagit ut en vns tnder, av allt att dma

12

utan annan anledning n att det roade honom. Det fresvvade aldrig som ett alternativ att sluta puckla p pojken och blodet hade forsat likt ett aldrig sinande vattendrag. r av hemundervisning fljde, frvisso gjordes vissa frsk att leda in honom i den vanliga skolan, men s fort han hade ftt smak p ensamheten hade han klamrat sig fast, kanhnda fr alltid d till och med den eviga dden fr erknnas vara dslig. Mnniskorna var inte som honom och varfr frstod han inte frrn han hade lrt sig tolka rsterna, ftt kunskap i vad de behandlade. Tydandet var som att lra sig cykla, i brjan gr frsken ver styr innan man ens hunnit resa sig, men efter tlmodig vning kommer dagen d man utan vidare svvar ver marken, skrider ljudlst och frgar sig hur man tidigare har kunnat undg att hlla balansen. Det var just p det viset han hade kommit att frst rsterna, genom repetition, och till sist fick han allts veta vad de hanterade. Nstan stolt berttade Nils att han under vningsren hade flytt alla sociala aktiviteter och bde rkat i slagsml och rymt hemifrn. Kort efter rsternas lsning, Nils var arton r gammal, frsg styvfrldrarna honom med en lgenhet och bda parter var njda med de skiljda vgarna. Han rkade drifrn p krleken, den frsta och sista, hon hade sttt jmsides med honom i en lokal fr bokfrsljning och hon var just p vg att lyfta ut en av Nils favoritbcker ur hyllan nr han mrkvrdigt sllskapligt kommenterade hennes utskta smak. P ngot vis lyckades de behlla kontakten, men relationen varade ingen lngre tid, krleken var omjlig, fr s fort han fick rra vid hennes

13

hud brts han liksom itu inombords. Nils frstod en gng fr alla att livet var menat att vara ett enda lngt skande efter katastrofer och misr och inte helt ofrsteligt fick han en nskan att placera sig i situationer som kom att skada honom, fr lusten att leva hade avtagit, frn att ha varit liten till minimal. Det kunde mycket vl ha varit p det viset att han, i syfte att provocera fram smrtan, hade skt sig till mnniskorna i tunnelbanevagnen, men t den teorin gav doktorn inget svar. Han verkade verhuvudtaget inte vara alltfr gripen av livsdet. Doktorn lutade armbgarna mot skrivbordet och hll med hger hand hrt i en hophftad bunt papper. Hret var baktkammat och lngst ut p nsan hade ett par glasgon blivit placerade, bakom dem skymtades ett par faktiska, dessutom mnskliga, gon och de vnde sig frst bort mot bokhyllan och sedan mot den tjugofyrarige mannen. Nils var allts personen som satt mittemot honom. Doktorn betraktade skyndsamt patientens utseende, tovigt svart hr, buskiga gonbryn, ojmn skggvxt, fixerande blick. Det var denne man som under de senaste av levnadsloppets minuter hade sttt fr talandet och doktorn hade till synes varit intresserad av vad han hade ftt berttat fr sig. Bakom skrivbordet hade mannen antecknat, fastn hela monologen, liksom alla andra ord som uttalades i detta rum p vrdhemmet, hade spelats in p kassettband. Det fanns tydligen, trots doktorns ovilja att med kroppssprket visa vad som rrde sig innanfr pannbenet, mycket viktiga detaljer i Nils Gunnar Mathiesens historia. Det var viktigt att berttelsen beskrevs med egna ord, menade doktorn och utvecklade sitt

14

resonemang: Det sger oss s mycket mer n att bara lsa din journal. P detta vis, genom att Nils fick tala utan att bli avbruten, hoppades vrdhemmet f fram information som ingen hade brytt sig om att ska. Efter att ha blngt ner mot golvet och granskat dess kondition frhrde Nils sig om huruvida doktorn trodde att han var sinnesrubbad eller ej, tillade att han inte skulle klandra honom om s var fallet. Det var trots allt det mtet gick ut p, i alla fall var det vad Nils hade planerat och, som han antog, ocks det doktorn nskade komma fram till. Tillsammans skulle de stadkomma en sdan tro. Doktorn behvde betnketid fr att kunna besvara frgan, varfr Nils omedelbart utgick ifrn att mannen skulle ljuga. Han fann det egendomligt att doktorn behvde tid p sig fr att kunna svara direkt frn minnet. Alldeles som Nils hade frutsptt fljde en harang om att det inte var doktorns jobb att avgra vem som var frryckt och vem som var normal, att arbetet gick ut p att hjlpa mnniskor att leva ute i vrlden, inte att dma vad som var rtt och riktigt. Han frklarade drefter vad mtet skulle g ut p, att Nils frsta terapisession inte skulle inledas frrn dagen som fljde och att det hr tillfllet frst och frmst var till fr att upplysa honom om hur saker och ting fungerade p institutionen. Fr tydlighets skull kliade han sig p vnster hand samtidigt som han reste sig upp och i upprtt position slutfrde utlggningen. Eftersom vrlden i sig var vansinnig knde Nils sig trygg med sitt eget omdme, han kunde omjligen vara s svagsint som mnniskorna ville f det till. Om de flackande individerna med alla viktigheter kunde sorteras in under

15

det normala sg han inget skl till att besvras nr han blev benmnd galen, Nils hade knt sig mycket mer illa till mods om de hade sett honom som en av dem, som en sdan som ngonstans passade in i en anstndig gruppering. ven om han var tvungen att lgga in en osanning hr och var fr att p allvar f mnniskoliven att lita p honom trodde han i det nrmaste p skildringen han just hade lmnat. Nils var faktiskt vl bekant med verklighetens frnderlighet. Den nskade reaktionen stadkoms ocks, leendet doktorn fick till stnd var inte lngre uppriktigt utan i stllet instllsamt. Han gjorde ett frsk att skaka hand med Nils, men av handskarna mannen bar pmindes han om en detalj frn monologen och drog handen tillbaka. Nils flinade och hrde sig fr om vrdhemmets regler, ven om det var tilltet att lmna institutionen skulle han inte under ngra villkor verlmna sig t yttervrlden, men han var nd tillrckligt frgvis fr att hra efter. Doktorn granskade omsorgsfullt Nils journal, han harklade sig en aning och frklarade mellan ngra utdragna andningar att de fick ta itu med mnet senare, varvid Nils drog slutsatsen att han var fast dr han var. Det hade som sagt ingen betydelse, fr av alla platser p jorden fanns det ingen som tilltalade honom mer n ngon annan, och drfr var denna plats samtidigt bde planetens sknaste och frfrligaste. Doktorn talade vidare om reglerna, framfrde hemmets freskrivna tider, obligatorisk frukost, information om personal och de inneboende. Internerna, fyllde Nils i och blev tillrttavisad av doktorn som skrattade muntert t mannens ordval. Nej, de som vrdas hr. De inneboende. Utifrn Nils perspektiv verkade det egentliga syftet med in-

16

stitutionen vara att de inackorderade skulle befinna sig dr fr att det hindrade dem frn att beblanda sig med de oklanderliga mnniskorna. Doktorn menade i stllet att vrdhemmet var en plats fr personer som hade hamnat lite p kant med livet. Med bestmd rst och strngt frmanande blick frklarade mannen, som om Nils vore hans elev och doktorn den ofrsonlige magistern, att inrttningen skiljde sig vldigt frn de traditionella, att de anstllda var specialutbildade, svl rdgivare som vrdare, och detta fr att, som doktorn uttryckte sig, sl vakt om vrdhemmets anda. P detta vis kunde de bevara grundregeln, att hemmets boende skulle ses som vanliga mnniskor i behov av vrd. Nils undrade om det var mjligt att samtidigt vara regelrtt normal och andligt rubbad? Han tillade skmtsamt: Frst mig, jag kan vara motbjudande sjuk. Det kan vara trevligt fr mig och min utveckling att ha kunskap om min situation. Om det nu inte var ngot fel med tillstndet, vad gjorde mannen d p vrdhemmet? Frklaringar fanns, men de var en aning invecklade. I ratal hade Nils klarat sig alldeles frtrffligt p egen hand, hade tillrett sin egen mat och i tid och med egna pengar betalat rkningarna. Nog visste han hur han skulle bra sig t fr att leva ett fullt normalt liv, det var en smal sak, men dessvrre kan ven det som r okonstlat bli komplicerat om en mnniska inte har ngon nskan att lgga manken till. Fr det hade han inte. Nils lgenhet var p ytan alltid vlordnad, precis som han sjlv, men att damma, skura, tvtta, det var vermktiga projekt, vilket den med knsla fr detaljer ltt upptckte. Det var frsts ett problem att han inte var i

17

stnd att umgs med andra mnniskor. Inte fr Nils utan fr mnniskorna, som i hg grad tycktes lida av detta. Fr att gra bde honom och omvrlden njda sg han till att gra sig av med sitt fregende liv och inleda det hr, det nya. Hr blev allt med ens underhllande, ljuvligt, underbart, som ett spel. Ett skratt bredde ut sig ver tystnaden och det hrstammade tydligen frn Nils strupe och varfr hade han ingen aning om, han tyckte bara att det kndes befriande.

18

MORGONEN DRP FDDES en verklighet. Klarvaket betraktade Nils sitt hem, lt blicken vandra ver omgivningen, underskte varenda yta och skrymsle, lt fantasin lista ut vad som undanhlls av bokhyllor och skrivbord. Han njt av att inte ga ngot frflutet. Nils undrade var han befann sig och efter en ltt orientering kom han fram till att han lg i en sng. Sngen befann sig i ett rum. Rummet var en del av ett vrdhem i vster. Dremot visste han inte hur resan dit hade gtt till. Det var dock en sanning med modifikation d han mycket vl och ngot snr utfrligt skulle ha kunnat redogra fr hela historien, men han mindes den ungefr lika starkt som vilken drm som helst. Fastn det var Nils som hade hetsat fram flytten kunde han nu, i sitt faktiskt vakna tillstnd, inte frst hur han hade tagit sig dit. Minnet av frden hade utplnats och mlet var redan ntt. Efter en hastig underskning av rummets innehll kom han fram till att det var sparsamt inrett, till synes utan att en sdan tanke hade funnits bakom. Ngon materialist hade han aldrig varit, men hur han skulle kunna frdriva tiden p vrdhemmet utan att bli vansinnig, det vergick hans frstnd. Om han inte redan var galen var utsikterna goda fr att han skulle kunna bli det. Han slt gonlocken och tillt hrselsinnet bekanta sig med den nya omgivningen. Ljuden var mnga, inte tydliga, och det krvdes stor

19

koncentration fr att kartlgga dem. Ngon sopade p andra sidan vggen, frsiktiga och ordentliga svepningar ver golvytan, en annan hostade irriterat och frskte misstrstat att dmpa ovsendet och f den kliande punkten djupt ner i halsen att avbryta sitt jmrande, ngon visslade, mjligtvis samma person som rengjorde korridoren utanfr, ett snblock fll ner frn taket och ngra korn slog mot fnstret, flkttrumman ven, elementet surrade, pslakanet drogs fram och tillbaka ver huden, hret borrade sig in i kudden och Nils Gunnar Mathiesen hjrta slog lngsamma slag samtidigt som han andades ut. Dimman hade fr en stund lttat och nr han hjde huvudet kunde den tjugofyrariga mannen fr frsta gngen p dagar se klart. Han hrde n mer hur golvet knarrade, han sg skarpare, sm dammtussar gmdes lngst in i ena hrnet av rummet, han hrde p nytt hur vinden varsamt smekte den glasruta som stod i vgen fr kaos och med nsan uppfattade han lukten av spa. Alla dessa sinnesyttringar hade tidigare ignorerats. Om Nils inte hade upptckt hur snn fll genom luften hade han aldrig ftt fr sig att frysa, men nu, i midvinterns famn, med genomtrngande frost och kyla, kunde han inte gra annat n att huttra och frsvinna in under tcket.

20

NR HAN TIMMAR senare befann sig i rdgivarens rum var det p nytt omjligt att knna. Nils hade lmnat sngen fr lnge sedan och till och med gtt p en kort promenad runt vrdhemmet, resultatet blev att hglsheten kom tillbaka. Han hade stirrat likgiltigt ut genom fnstret, knappt medveten om att han hade sllskap. Frmodligen var det just drfr Lennart Eldebo hade s svrt att f grepp om patienten. Redan nr han introducerade sig frstod Eldebo att den frmsta av styrkorna, synen, inte var brukbar. Vanligen kunde han med ett ltt gonkast analysera i stort sett vilken mnniska som helst. En hastig frflyttning av pupillen var nog fr att f klart fr sig vad en person var gjord av. Rdgivaren var inte det minsta verraskad av att komma fram till att han tillsammans med denne man var frblindad. Han lt sig inte nedsls utan satte omedelbart igng konverserandet. Fr att s smtt bilda sig en uppfattning om patienten och ge sig till att skapa ett frtroende tog han till att brja med upp alldagliga mnen s som vdret, resor och packning. Nr all formalia hade behandlats kunde samtalet verg till att hantera ngot svrare frgor. Rdgivaren berttade att han hade lyssnat igenom kassettbandet med Nils berttelse, spnde gonen i patienten i ett sista frsk att f grepp om honom och tillade att det var en del punkter han fann intressanta,

21

freteelser han ville ta upp och tala om. Nils sade att han inte kunde frm sig att fatta sunda beslut, att han faktiskt frtjnade att bli insprrad. Hur dessa meningar hngde ihop med Eldebos egna, det frstod inte rdgivaren, men han hade likvl kommit en bra bit p vgen och upplevde en viss lttnad ver att Nils inte hade varit s tillknppt som han hade haft en frknsla av. Eldebo hade hoppats att f tala allvar med Nils, fr aldrig hade rdgivaren sttt p ett lika fascinerande fall. Nr han hade ftt avlyssna ljudupptagningen frn Nils frsta mte med vrdhemmet hade han insett att det i denna sjl fanns mnga vrr fr honom att utforska. tskilliga frgor fanns att stlla och rdgivaren hade frberett sig grundligt fr att deras frsta mte skulle g att genomfra utan hinder. Rummet var vlstdat, papperen lg ordentligt sorterade p hg och varje liten detalj som kunde distrahera Eldebo och ocks patienten hade justerats. Ngra tavlor frn vggen hade flyttats in i frrdet och en pappersklmma hade omplacerats ner frn det nu tomma skrivbordet till den versta byrldan p hger sida. Allt fr att han skulle kunna fokusera p den nya patienten. I ver en timme hade han ensam vilat p en stol och vntat p samtalet, han hade inte tagit sig fr att gra ngot annat, bara vntat, och nr Nils vl befann sig utanfr drren visste inte rdgivaren hur han skulle agera. Det kan anses egendomligt och fga yrkesmssigt av en rdgivare att bete sig p ett sdant vis, men vi br ha i tanke att mannen inte var mer n mnniska, att det ven fr honom, sin profession till trots, var medftt att d och d knna nervositet.

22

Som ett sjlvspelande piano strmmade orden ut ur Nils mun. Rdgivaren drog slutsatsen att mannen bestraffade sig fr ngot, att det var drfr han frigav orden, som fr att han avskydde den egna naturen mer n mnskligheten och p s stt lt sig pinas genom att blotta sitt mrker. Liksom ett sdant piano kunde Eldebo inte bestmma vilka tangenter som skulle tryckas ner, patienten talade endast om det som fr tillfllet lg nrmast hjrtat. Jag visste mycket vl att jag inte var en av de andra, frklarade Nils, men att jag i sanning var vansinnig, det hade jag aldrig anat. Han skildrade de stora frndringarna, om hur tankarna hade blivit svra att hantera. Frn ena dagen till den andra hade synen p vrlden gtt frn att varit en teori till sanning. Skillnaden hade varit mycket strre n vad han med ord kunde beskriva och fr varje dag som gick kom han allt lngre ifrn verkligheten. Det gjorde ont, det gjorde s fasansfullt ont, men han hade inget val. Han fortsatta leva, men bara fr att dden kndes som ett fr enkelt stt att slutfra allt. Det kunde inte vara nyckeln. Eldebo frskte verta kontrollen ver samtalet och repeterade: Du ville inte d? Och som p ett kommando fortsatte Nils att tala: Nej. Det var en metod fr mig att vlla jaget skada. Han skadade sig aldrig fysiskt, det fanns inget sdant behov, fr den mentala smrtan skar hl i kroppen. Drmmarna hade varit obehagliga och dystert verklighetstrogna, och det fanns ingen han kunde dela dem med, ingen som kunde frst. Det var hans metod att sra jaget, att fortstta leva. Eldebo upprepade: Du knde att ingen kunde frst dig? Pianots tangenter trycktes terigen ner. Ingen hade

23

frsttt sig p Nils, det inre livet hade varit rikt, frvisso prglat av mrker, men det var varierat och han hade p allvar trott att det kunde vara tnkbart att en annan mnniska skulle frst honom. Ngon som kunde tyda. Kanske kunde det finnas en person som fann det stimulerande att vandra lngs hans regnruskiga gator och spegla sig i de evighetsdjupa vattenplarna? Rdgivaren fortsatte p det inarbetade spret: Du frskte finna ngon att tala med? Ja, men nr jag kastade mig ut i verkligheten blev livet olidligt. Om jag rrde vid henne skulle rsterna terkomma. Rdgivaren ryckte till, tog sig snart samman och visade sitt deltagande. Han framfrde att han vl kunde frst det besvrliga i att upprtthlla en normal relation med en mnniska som inte fick rras. Du kom henne aldrig nra? frgade han frsiktig. Nils skakade p huvudet, han hade avslutat relationen innan det gick fr lngt. I strsta allmnhet tyckte han att det kndes underligt att tala om det frflutna. Ingen hade tidigare ftt hra vad han hade att sga och nu skulle han utan vidare ppna sig fullstndigt. Jag r den frste som fr hra? frgade rdgivaren. Du r den frste. Varfr? Rdgivaren hade inte rknat med en sdan frisprkighet. Ingenting hade han behvt sga, orden hade bara fortsatt att flda ut frn Nils mun, men nr patienten inte ville tala, d fanns det inget rdgivaren kunde gra fr att f honom att ndra sig. Eldebo var en god man, sg yrket som ett kall och trots att kollegorna ofta varnade honom frn att bli personligt engagerad i patienterna hade han ofta svrt att dra grnsen fr sitt eget och yrkets jag. Detta kunde i vissa fall leda till att han gav rd som inte

24

alltid lg i linje med god sed. En gng hade han till exempel vertygat en kvinnlig patient om det frnuftiga i att fara ivg p en lngre resa och detta hade ftt till fljd att kvinnan hade bokat plats p frsta bsta kryssning och spenderat halva sin mans livsbesparingar. Eldebo hade inte mer n ryckt p axlarna nr mannen talade om vad hustrun hade tagit sig fr. Stndpunkten var den att om ngon inte tyckte att vgvalet var det rtta kunde de gott byta rdgivare. Det var mjligtvis drfr han var s engagerad i Nils och hans inre, fr att han sg likheter dem emellan. De vgrade att kpsl om det de hll fr sant. Det som hade ftt Nils att utst alltsammans var tavlorna: Jag vet mycket vl att jag har liten eller ingen talang fr mleriet. Vad han stadkom var en urskt att g vidare. Verken gav honom skl att vakna, att stiga upp ur sngen. Det fanns alltid ngot han hade kvar att gra, en knsla som han p intet stt hade uppskattat, men som hade hllit honom vid liv. Eldebo brjade bli irriterad. Ingen av frgorna fick svar, Nils uttalade sig bara om det han fann viktigt. renden om patientens drmmar, barndomen eller om saknaden av empati fick finna sig i att inte tas upp. Eldebo gjorde ett desperat frsk att ter rda ver sessionen och gick direkt till den viktigaste punkten p listan: r du sker p att du hr rsterna innanfr huvudet? Tmligen oriktigt, ven om det titt som ttt hnde att Nils talade sanning, var det inte ngon lgnare Eldebo tyckte sig se i mannen som febrilt talade, varfr denna frga var av yttersta vikt att f besvarad. Det var med frundran han upptckte att s faktiskt skedde. Utan att fantisera ihop svarade Nils nekande, det var inte rster

25

i ordets verkliga bemrkelse: Det r liv, jag sger rster fr att du ska f ngot att relatera till. Inom psykiatrin har det alltid hvdats att rster som hrs innanfr huvudet inte existerar och att en patient som pstr detta fljaktligen mste ljuga. Du sger rster fr att hjlpa mig att frst? frgade rdgivaren. Fr att du ska tro att du frstr. Vad r det jag inte begriper? Patienten svarade uppretat: Varfr tror du jag undviker kroppskontakt? Nils blev otlig och frhrde rdgivaren om varfr han trodde att han bar handskar. Inte var det fr att han hrde rster s fort han vidrrde ngon, det var fr att han hrde liv, fr att han lste av mnniskan. Allt som personen hade samlat p sig, alla minnen, alla hemligheter, alla grubblerier, alla hmningar, all kunskap. Allting. Han lste av det, det blev en del av honom. Rdgivaren hade undrat varfr Nils avskydde mnniskoslktet. Du r en klyftig man, sade Nils, du inser vl att jag, som knner mnniskan, som ser hennes fel och brister, omjligen kan lska henne? Han som fr ngra sekunder sedan hade varit den mest fngslande patienten p r och dagar hade frvandlats till nnu en i raden av drar. Mnniskor som trott sig vara en ny frlsare hade rdgivaren lst om under studietiden, men han hade aldrig sttt p ett verkligt fall. Det hade verkat logiskt i tanken, men nr han nu livs levande satt framfr honom fick han svrt att binda samman lran med utfrandet. Eldebo ville f ett slut p bedrgeriet och tog god tid p sig att fundera ut ett pstende, ett i syfte att omkullkasta hela Nils historia om den magiska gvan han hade blivit gi-

26

ven. Nr uttalandet var funnet sade han sjlvskert: Detta borde i s fall innebra att du br p mnga mnniskors kunnande. Patienten sg besvrad ut, men kom snart p en lmplig liknelse, han jmfrde gvan med en lngfilm. Nr du har sett filmen klart minns du knappast vartenda litet korn p bioduken, varje liten rispa p huvudpersonens kind eller lerflck p hans byxa. Vad skdaren skulle komma ihg var handlingen i stort och mjligtvis ngon enstaka detalj som hade gjort strre intryck n inget alls. Skte den efter ngot speciellt var sannolikheten stor att denne ven fann det. Resten avlgsnades snart ur minnet. Det var vad Nils kom ihg. Liven blev berttelser och dessa hade gjort bestende intryck p Nils, spr av smrta och insikt, frstelse om vrldens alla orttfrdigheter. Triumfartat utbrast Eldebo, som om han hade kommit p gtans lsning: Ls mig d! Det var dessvrre inte mjligt. Nils frklarade att det var tnkt att rdgivaren skulle vara honom till hjlp och han ville inte grna gra rollerna ombytta. Rdgivaren vdjade nd: Jag ber, ls mig, bevisa att jag har fel som tvivlar. Nr detta inte framkallade ngon reaktion frn Nils utgick Lennart Eldebo frn att det var han som hade gtt segrande ur striden.

27

FLERA MNADER HADE passerat sedan Nils fr frsta gngen satt ga mot ga med rdgivaren. Tiden hade skenat ivg. Nils hade varit s upptagen med att hlla sig p plats att han inte hade upptckt att det vita hade tagit farvl, fr utanfr fnstret sken verkligen solen, han sklvde inte, ingen ns frn de angrnsande rummen. Han fanns till. Dagarna hade runnit ivg mycket fortare n vad Nils hade vntat sig eller varit medveten om, vintern hade undan fr undan givit sig av och frsiktigt ersatts av grnska, titt som ttt visade solen upp sig och dess vnner p vrdhemmet hade djrvt lagt sig ute i den smltande snn fr att lta vrens frsta strlar smeka deras ansikten och ge dem frg. Att mnaderna hade blivit dtid var inget som besvrade honom. P det nya boendet fann han sllan skl att anvnda begrepp som helg och veckodag. De enda befintliga dagarna var idag och imorgon. I sllsynta fall frfogade han ver igr, i frrgr och i vermorgon. Med andra ord hade han inte lagt mrke till hur rstiderna skiftade. Nils resonerade som s att med tanke p hur mnga ntter han hade tillbringat i sngen och med tanke p att snn vergivit naturen var det hgst rimligt att han hade frlorat ytterligare ngra mnader av sitt liv till dimman. Nr rdgivaren bevakade den inneboende och solfngandet slogs han n en gng av hur normal patienten verkade.

28

Det som i teorin tedde sig s enkelt var i praktiken ngonting helt annat. Eldebos frsta tes angende Nils var den att han led av en typ av antisocial personlighetsstrning. Sklen till antagandet var mnga, fr liksom mnniskor med detta besvr var Nils en individ som behandlade alla personer som antingen vnner eller fiender, han var extremt manipulativ och hade enligt egen utsago ytterst svrt fr att frstta sig i andra mnniskors situation. P nstan alla punkter passade Nils in p beskrivningen av komman psykopati. Fallet Nils Gunnar Mathiesen var inte lngre bara Lennart Eldebos angelgenhet utan ett som intresserade mnga av landets medicinskt intresserade. Efter att Eldebo hade ftt en artikel om Nils publicerad i en psykiatrisk tidskrift hade kraven p honom som rdgivare kat. Till en brjan sg han uppmrksamheten som ngot odelat positivt och gottade sig t bermmelsen, men efter ett tag insg han hade satt en ofantlig press p sig. Fallet var tvunget att lsas, annars skulle ryktet smutsas ner och det gick frsts inte fr sig. Mannen satt nu alldeles framfr honom och rdgivaren fick svrt att hlla isr tankarna. Han log vnligt och samlade ihop sina papper till en hg, meddelade att de under dagens session skulle tala om de tgrder Nils hade vidtagit fr att mildra sitt lidande. Patienten fick drefter bertta om hur han hade sjunkit ner i varmt vatten, frlorat sig i lugnande musik, med hjlp av bcker och filmer glmt bort omvrlden, andats lttare genom lngpromenader, hur han sov bort livet, han fick bertta om flykten. Till slut gick det s lngt att jag frskte mig p experi-

29

mentet frn novellen Det vita rummet, sade Nils. Men inte ens det hade hjlpt. Titeln var obekant fr rdgivaren s Nils fick beskriva novellens intrig. Det var betydelsefullt, menade Eldebo, och i knappt tio minuter skildrade Nils historien, han mindes den vl och kunde redogra fr varje detalj, allt fanns sparat i minnet. Ivrigt rrde han p hnderna nr han frskte beskriva novellens vrde. Han var mycket uppsluppen. Det var tydligt att han knde historien vl. Nr berttandet var genomfrt tillade patienten i en inandning att inte ens detta hade fungerat. Fastn han i ratal hade tvivlat p om verkligheten var den han levde i eller om han vistades i ngon annans kunde inte fantasin tillta en sdan resa. Sanningen kan lika grna vara att det vi nu utstr r drmmen och att vra egna smntimmar r det verkliga, fortsatte han. I sjlva verket kanske de inte befann sig i ett rum p vrdhemmet och samtalade utan var frsnkta i trygg smn, kanske var det Nils som hade framkallat rdgivaren, kanske rdgivaren som givit liv t Nils? Tanken r medryckande, erknde Eldebo. Han pstod sig frst berttelsens andemening, att den frskte frmja fantasin inom mnniskan och f henne att se runt till synes obestridliga barrirer. begrep varfr tanken tilltalade patienten. Det inre hade emellertid blivit fr trngt fr Nils, och hotande, han kunde inte ens vara ifred i sitt eget sinne. Det var inte mjligt fr honom att, som novellens huvudperson, vara ventyrare i sitt huvud, det var s fullt med avskrap att han frst var tvungen att rensa det. Rdgivaren nickade och antecknade. Rdgivaren

30

En mnniskoknnare som sg en psykopat i Nils hade skert varit snabb att kalla Nils komma fr en schizoid personlighetsstrning. En mnniska som lider av detta upplever knslor mycket svagt och har inget som helst intresse fr att umgs eller skaffa vnner. Eldebo, som knde fr Nils mer n att ge honom en stmpel och sedan utg ifrn vad han bestmt, var i den bemrkelsen ingen vanlig rdgivare. Han ville g sin egen vg, ven om symptomen passade in onormalt bra p just detta fall. Rsterna fick honom att tvivla.

31

Det vita rummet, av Eric Leone. Det r en helt vanlig tisdagseftermiddag. Vi befinner oss i en tgkup p vg mot Paris centralstation. Vr vagn har stannat till vid den nstan folktomma stationen i Avignon och vi har en bit kvar p vr resa, fr lokfraren terstr ett flertal stder innan han kan ta en paus fr att sedan ka hela vgen tillbaka till Marseille. Liksom alla andra tidiga eftermiddagar r vr tgkup bara fylld till hlften och det kommer att drja ytterligare stationer innan tillrckligt mnga platser r upptagna fr att det ska bli trngt. I den nst frsta vagnen sitter Coralie Clavette, hon r fyrtiosju r gammal och har precis stigit p. Som om inte sjlva tgresan vore tillrcklig var hon tvungen att cykla fr att n stationen. Allt som allt kommer hennes frd till Paris frn port till port ta henne lite mindre n fyra timmar. Klockan tretton och tjugotv slog hon igen ytterdrren, cyklandet tog henne nstan exakt nitton minuter, vilket gav henne fyra minuter att vid stationen stlla den ifrn sig och kliva ombord p tget. D var klockan tretton och fyrtiofem. Tre timmar och trettioen minuter senare, klockan sjutton och sexton, ska tget n fram till Paris och sju minuter senare kommer hon ha tryckt sig fram i ruset av mnniskor, fljt med strmmen nstan nda upp och satt sig i ett vntrum. D r klockan sjutton och tjugotre

32

och snart ska hon trffa sin lskare. Denna gng utan frsening. n r inte klockan sjutton och tjugotre utan vi befinner oss fortfarande i den andra vagnen i tget som r p vg frn Avignon. Klockan r tretton och fyrtiosex och Coralie har precis satt sig tillrtta. Hon lser dagstidningen. Som tidigare har ppekats r hon inte ensam i vagnen utan runt omkring kvinnan sitter andra mnniskor som tillbringar sin alldeles vanliga tisdagseftermiddag p samma vis som Coralie. Framfr henne sitter till exempel Keren Aucoin, fre detta dansare, men nu hemmafru. Nr hon var liten ville hon bli trapetskonstnr. Bredvid Keren sitter hennes fjortonriga dotter, Sofia, hon r p vg till en vn i Troyes, men hon kommer, vilket Keren r ovetande om, inte att beska henne. Sofia drmmer om att bli arkitekt, men kommer att sluta upp med samma yrke som modern. Nrmast utgngen sitter Eric Sylvain, han r receptionist och ngot frsenad. Fastn Eric vet att han inte kan f tget att rusa fortare skakar han av stress. Han r trettioett r gammal och utbildad bankman. Nr han var yngre ville han bli prins. Jmsides med Eric sitter Jacques Leonard, operasngare. I lugn och ro frdas han till sitt arbete. Nr Jacques var ung var hans drm att bli lokfrare. Vid Dijons station kliver Frederic Poissonnier ombord p tget. Frederic tjnstgr inte utan lever p pengar som hans ldre slktingar under decennier samlat p sig. En gng i tiden ville Frederic bli soldat. Den ende Coralie inte upptcker frn platsen lngst in i kupn r Claude Dalmat. Det r mannen som sitter bredvid henne och ocks han som vi ska komma att flja i denna be-

33

rttelse. Det r inte mrkligt att kvinnan undgtt att lgga mrke till Claude, fr han sitter dels p en plats dr Coralie hade varit tvungen att vnda huvudet fr att ordentligt kunna se honom och dels r han faktiskt inte ngon mnniska man lgger mrke till. Claude r en helt vanlig man. Idag r han p vg till sitt helt vanliga jobb. Mannen, vars de vi nu ska flja, r fdd i Paris och dr har han levt hela sitt liv. Han r fyrtiosju r gammal. Till vardags jobbar han som skomakare i en exklusiv butik p en av stadens allra frnmaste adresser. Vid sidan av yrket upptar han rollen som familjefar. Ansvarsomrdet inbegriper en fru, Madeleine, och tv sner, Marcel och Bernard. Tillvaron utgrs dessutom av trdgrdsrabatter, specifikationer, tvister, disk, knsliga tnaglar, sur mjlk, udda antal bestick och smnproblem. Claude r inte tillfredsstlld. Idag fungerar ej som ngot undantag, ty dagen av idag som rkar vara den andra vardagen i veckan r s vanlig att den blir ovanlig. Ingenting ofrmodat har hnt honom och allt har fortgtt precis som det har haft fr vana att gra. Varje tisdag i fjorton r har han tagit tget till Avignon fr att frn den orten hmta veckans leverans. Varje sdan morgon har han inlett med en resa frn Paris. Vl framme p stationen i Avignon har han tagit emot en stor sck med skor och sedan, tjugo minuter senare, satt sig p tget p vg tillbaka till huvudstaden. Det r just denna procedur som idag har utspelats, ngot som Claude finner hgst frargligt d han fr en gngs skull r i behov av verraskningar. Han vgar inte ens tnka p hur mnga gnger han ftt syn p den dr kvinnan han sitter intill. Som alltid tidigare lser han dagstidningen. Det r

34

sllan artiklarna verraskar och det r inte ofta han verkligen lser vad som str i dem. Tidningen r i alla fall tillrckligt intressevckande fr att utplna minuterna det tar fr honom att komma frn Avignon till centralstationen. Nr han nr stationen lmnar han alltid tidningen p stet och gr sedan till fots fr att komma fram till sin arbetsplats. Med viss hpnad lyfter Claude blicken och undersker om ngon annan lser samma annons som han. Blev inte livet som du hade tnkt dig? S str det och Claude r vertygad om att nstan alla i vagnen r lika uttrkade som han. Det str vidare: Kom till oss idag klockan sex. Vi kan hjlpa dig bort frn hetsen, bort frn det ffnga. Claude sknker vagnen ett nytt gonkast, men alla andra verkar antingen sluddra sig igenom text eller beundra natur och inredning. Ingen ser vad han ser. Kanske r det hr vad han vntat p? Kanske r det nu vndpunkten kommer? Han vet inte s noga, men han krver inga svar. Ingen annan har lst annonsen, fr den gick frmodligen bara att ptrffa i Claudes tidning. Den var med minsta skerhet riktad till honom. I sin enfald r detta vad han med trtt huvud fr fr sig. Fr frsta gngen i vrldshistorien kliver inte Claude Dalmat av vid centralstationen. Han stiger av favorittget ett stationshus fr tidigt. Att kalla det fr favorittg r kanske lite att ta i d han inte direkt lskar det, men varenda vecka nd utnyttjar dess tjnster. P stt och vis r det faktiskt ett favorittg, ven om han inte alls tycker om det. Smspringandes frflyttar han sig frn den nya stationen till adressen dr mnniskorna har lovat hjlpa honom. I magen knner han hur det kittlar av frvntning,

35

det hr r inte som vanligt, det hr r ingen vardaglig knsla. Det r nu det hnder. Claude blir efter att ha vertalat rsten i porttelefonen inslppt till platsen vars adress stod utsatt i den ldre dagstidningen. Han springer upp fr trapporna i stllet fr att ta hissen, s ivrig r han, och han hostar givetvis nr han tagit sig frbi det sista trappsteget. Claude kliver in p kontoret och blir dirigerad till mnnen han sker. Han visar ingen som helst hnsyn, ty Claude r bestmd och redan vertygad. Detta vill han frmedla till de mnniskor som ska bist honom. Claude knackar p en kontorsdrr och bryr sig inte om att f ett svar fr att f komma in. Mannen stiger in. Han frklarar vnligt, och allts ocks bestmt, att han r vl medveten om att tiden mste rusa ytterligare ngra timmar fr att uppn ldern av klockan sex, men det har ingen betydelse rtt man r redan funnen. Han vill att de ska hjlpa honom. De tv vitkldda mnnen tittar frst frgande p varandra, men vertygas av Claudes retorik och vertygelse. Han r den de vljer ut, utan hnsyn till att klockan bara r halv sex, fastn de under dagen annonserat och trots att bara en person ska vljas ut. Claude kan skatta sig lycklig, ty han tycks denna tisdag ha turen p sin sida. Mnnen ber honom att drja kvar ute i vntrummet och nr de kommer tillbaka r det med papper och blanketter. nnu vet inte Claude p vilket vis han ska lotsas bort frn jktet, men han behver ingen beskrivning fr att frst att alla tillvgagngsstt r lmpliga. Det hr r ett riktigt frfarande, mnnen verkar vara professionella och de vet utan tvivel vad de gr, vilket rcker fr Claude.

36

Han fyller i blanketterna, lmnar ut telefonnummer, adresser, personnummer, godknnanden fram och tillbaka och till sist, nr allt r klart, fr han veta vad det r han ska ta sig fr. Nu r ven Claude vitkldd. Det enda han har p sig r en heltckande och tillika frgls drkt som spnner t ver kroppen. Av mnnen har han ftt en enda instruktion, han ska g in i ett vitt rum och lngst bort mot vggen lsa en lapp som dr ligger p golvet. Om det r s hr ltt att byta liv borde alla frska, tnker Claude skmtsamt och lyder mnnens order. S fort han tagit stegen in i rummet stngs drren efter honom. Instngdheten oroar inte nrmelsevis s mycket som texten p papperet vid vggen: Vlkommen hit. Du deltar i ett experiment. Du ska tillbringa all din tid i detta rum, utan att ha ngonting att gra. Allt du har r dina tankar. Rummets vggar r vadderade och om du vill oss ngot kommer vi inte att hra dig. Vi kommer att ta hand om alla dina mnskliga behov, s som mat, dryck och toalettbesk, under de tider vi sver ner dig. Detta kommer att ske under tta av dygnets timmar, d du kommer att f sova. Du kommer sledes inte att behva gra ngonting annat n att finnas. Ngon grns fr hur lnge du ska sitta hr frekommer inte. Utg ifrn att det hr r det sista rum du ser. Hittills har allt burit ivg i en ursinnig hastighet. Vr huvudperson har hunnit med mycket under de sidor vi ftt lsa om tisdagseftermiddagen, s nu lugnar vi ner oss en aning. Det frmsta av Claudes bekymmer r att han inte kan tnka ordentligt om han inte frst gr sig av med alla problem. Som vi tidigare har lst kan det handla om allt

37

frn trningsvrk till marsvinsfoder, men det spelar ingen roll att tankarna rr sm obetydligheter, fr s lnge det finns ngonting som kan tynga honom kan han inte tnka klart och s lnge han inte kan det kan han heller inte njuta ordentligt av ngonting. Besvren gr honom inte alls unik, men som tidigare har klargjorts r Claude ocks en alldeles vanlig mnniska. Han sticker inte ut och vill det heller ej. Mannen i det vita rummet har oerhrt bestmda uppfattningar om nstan allting och det finns mycket som upprr, men aldrig tillrckligt fr att han ska gra ngonting t saken. Han bryr sig allts utan att ta tag i det han intresserar sig fr. Nu har denne man allts trott sig finna vgen ut ur misren, men efter att ha lst lappen knner han sig allt annat n lugn. Men, tnker den kvicktnkte, finns det ingenting han kan gra fr att f den nuvarande situationen att vara till sin frdel? Det ska vi nu reda ut. Claude muttrar. ven om han tyckte illa om sitt liv var det inte fullt s frfrligt att han var tvungen att frsvinna helt och hllet. Att gra ingenting har aldrig fallit honom i smaken och srskilt inte att inte ngonsin gra ngonting. Efter ngra minuters oroande kommer Claude fram till att det r tmligen ondigt att gna intresset t vrldsliga ting som fakturor och slitna handskar. Varfr ska han tnka p det, han kommer ju nd aldrig behva irriteras av sdant? Och s br det av inne i huvudet. mne efter mne faller bort. Ingenting blir lngre viktigt, fr han kan nd inte pverka det han tnker p. Tankevrldens skal frsvinner ett efter ett och till sist finns det bara en liten krna av tankar kvar. Mannen har vid ett flertal tillfllen ftt hra

38

om hur man frr i tiden isolerade fngar fr att se hur deras psyken utvecklades, eller avvecklades. Fngarna blev mnga gnger tokiga och synnerligen vrldsfrnvnda. De blev inte alls rehabiliterade, fr det mesta tog de sina liv. Ett sdant blodigt slut vill inte Claude veta av, han frstr bttre n s. Nog ska han klara sig ut ur den hr knipan. Frn det helvita rummets golv brjar han efter bara ngra timmar att fantisera och skapa ett eget universum. Han trnar upp sitt sinne fr att drifrn kunna leva p det stt han vill. Den nya vrlden blev till en brjan en noggrann kopia av den gamla, men d han fann det gagnlst att i hjrnan terbertta flera timmars tgresor tillt han sig att modifiera den en aning. Nu nr de yttre skalen av tankar avlgsnats behver han inte lngre tvinga sig att arbeta, nita fast sulor och tmma utedass. Han behver inte heller bry sig om vinflckar p vita skjortor, svrmoderns sextiorsdag och om mnniskor frn det frflutna han inte vill ska dyka upp p nytt, sdant kan han lmna bakom sig. Strngt taget kan han kapa bort allting han har lrt sig, allt som mnniskan skapat, allt som inte rr den egna existensen. Faktum r att han knner sig ganska vis. Nu nr han kan bortse frn s mycket fakta och s mnga frestllningar kan han p egen hand bilda sig en uppfattning om den vrld dri han lever. Dagarna gr. Rummet r alltid lika vitt och Claude r stndigt lika ensam, men det str honom inte. Han r p upptcktsfrd genom djungler. Hr spelar han huvudrollen och ingen sger emot nr han under en expedition tvrt fr fr sig att flyga och vandra p moln. Varfr har jag inte kommit p det hr tidigare? tnker Claude efter nnu ett

39

omvlvande ventyr. Det slr honom att en stor del av hans sikter och betraktelser har skapats av ngon som inte r han. Arbetet att skapa en egen vrld r tidskrvande, men frvnansvrt nog ocks trivsamt. Det r nu lnge sedan han tnkte p grannfruns irriterande dotter eller hstens evinnerliga blsvder. I stllet ser Claudes vrld ut som fljer: Han r upptcktsresande och har en kvinna i varje stad. Ibland r han ocks barberare, men fr det mesta r han upptcktsresande. Han vandrar lngs varma strnder och umgs med skna damer. En vanlig dag ser ut som s att Claude vaknar av att hans kvinna omfamnar honom. Drefter ter han frukost. Sovplatsen r fr vrigt en med vattenfylld madrass och han trivs med att hra kluckandet sva ner honom. Det tycker han mycket om. Han r ocks frtjust i att f massage, vilket han sjlvfallet ofta blir given. Av vem har inte s stor betydelse, men det brukar vara ngon bermdhet som frrar honom p detta, om det inte r ngon gtfull sknhet och ibland, som omvxling, frun frn den konkreta vrlden. Nr morgonen r avklarad frdas han med motorbt till arbetet. Han har ett sdant, men till skillnad frn den verkliga versionen av Claude jobbar han hr som reseledare. Det r en omvxlande sysselsttning, har han kommit fram till. Dagen fullbordas allt som oftast med att han rddat en vacker jungfru frn en sker undergng och att de sedan tillsammans tillbringar natten. Drnst somnar hon in i hans famn och lmnar universumet bara minuter senare. Frn brjan var inte fantasierna srskilt uttmmande, men efter att dagarna har brjat g har han frsvunnit allt

40

djupare in. Han ppnar inte lngre gonen nr gasen lmnar lungorna och han rr sig sllan. Hela vrlden levs genom hjrnan, fr honom r den allt som existerar och den frekommer dygnet runt. Nr han inte drmmer sig bort i vaket tillstnd gr han det i smnen. Till slut r den allt som finns. Nu ska vi dra ner hastigheten en smula. Fr oss lever Claude fortfarande i ett vitt rum och han ligger allt som oftast avsvimmad p dess golv. Vi vet inte riktigt varfr han gr det, ven om det p ngon papperslapp stod skrivet att han deltog i ett experiment. Huruvida forskarnas hypoteser verensstmmer med Claudes beteende lter vi vara osagt, men de finner det i alla fall rtt s egendomligt. Han uppfattas av betraktarna vara mer dd n levande, men alla prover visar p att det motsatta frhllandet r mer i enlighet med sanningen. Hjrnan arbetar rentutav hrdare n vanligt, och det spelar inte ngon roll att han faktiskt inte gr ngonting, att han inte har ngon sysselsttning, ty sinnet fortstter att tjnstgra. Under de sexton timmar Claude r tnkt att vara vaken r han fr bevakarna ngonting. ter till den oriktiga vrld som Claude har byggt upp. Han har just lmnat sitt arbete d han fann det fr krvande och statiskt. Nu r mannen, alldeles som han som barn drmde om att bli, polis. Claude Dalmat r hrdkokt konstapel, Paris undre vrld fruktar honom. Han lgger inte ngra fingrar emellan och r oupphrligt den som str fr de skarpsinniga lsningarna. Slagsmlen r inte ngon srskilt underhllande syn. Forskarna har slutat upp med att beskda honom inte gra

41

orkneliga, men Claude utgr alltid som segrare. Att tro att det r tradigt att alltid g vinnande ur dueller r naturligtvis ltt att frestlla sig, men kom d ihg att vrlden Claude byggt upp fr honom inte lngre r en fantasi. Den r s konkret att han till och med lter sig misslyckas med saker och ting och s ptaglig att han nu bara har en enda fru. Hon ser ut som den faktiska, om n med vissa frbttringar. Dagarna flyr och Claude dalar allt djupare in i sig sjlv. De inre monologerna fr allt som oftast en yttre deltagare. Han samsprkar med Gud och Gud bemter grna mannens utltanden. S monolog blir dialog och om sanningen ska fram har Claude aldrig varit s vis som efter dessa samtal. Han blir klok utan att ta in ngon yttre information. Allt han gr r att lra sig mer om sitt jag. Bara en brkdel av kapaciteten hade brukats i livet som skomakare. Nu nyttjas han till fullo. Eftersom han vet att han aldrig kommer att f lmna rummet anstrnger han sig heller inte fr att begrunda ngra mnen frn de yttre skalen. Han lmnar aldrig krnan. Vi hamnar nu mitt inne i en tisdagsmorgon. Trettiofem dagar har flytt sedan Claude i tgvagnen sllskapade med Coralie. Drren till det vita rummet ppnas. Mnnen med de vita rockarna talar med den sovande Claude, men han vill inte hra dem. De ruskar p honom och, fr frsta gngen p tolv dygn, slr han upp gonen och inser att det makrokosmos han hade konstruerat var ngot annat n vad han trodde. Av ngon anledning hade han ftt fr sig att den var den existerande, att mnniskorna han mtte dr fanns till och att alla tilldragelser var verkliga. Fnigt,

42

kan man tycka, men logiskt fr en mnniska som inte ser annat n vita vggar, vitt golv och vitt tak. Lika frnuftsenligt r det att Claude inte alls vill tervnda till den konkreta vrlden. Han skriker, han sparkar och forskarna drar slutsatsen att frskspersonen frvildats av fr mycket internt umgnge. S r frsts inte fallet, men mnnen vet som bekant inget annat. Efter en hastig lkarunderskning lmnas Claude Dalmat ensam med sitt de. Madeleine, mannens hustru, vntar utanfr kontorsbyggnaden. Med frtvinande ben tar Claude de steg som krvs fr att stta sig p passagerarplatsen i bilen som str parkerad alldeles intill trottoaren. Familjen och omgivning har inte ftt veta mer om experimentet n att det behandlade stress. Forskarna var frtegna om resultatet och yttervrlden knner inte till vad mannen har ftt utst i det vita rummet. Till en brjan r Claude besviken nr han frstr vad som vntar honom, fr som vi vet trivdes han alldeles utmrkt i det vita rummet. Dessutom kunde han dr inte se ngra dubbelhakor och heller inga rynkor. Det kan han nu. Han brjar tala om fantasivrlden s som den vore den riktiga, han berttar om resor, om yrken, om frihet. Madeleine tycker att mannen brjar bli obehaglig i sitt beteende, hon beordrar honom att s fort som mjligt g till sitt arbete och glmma bort allt skrp som hindrar honom frn att resonera som en vettig mnniska. Claude sitter obekymrat kvar i sitt ste. Madeleine skakar p huvudet.

43

DAGARNA KOM OCH gick, Nils tillbringade helst tiden i sngen och utfrde sllan mer n vad han var tvungen till. Ofta vilade han, sov bort den umbrliga tiden och undvek sllskap. Alldeles som han hade ftt rutin p hade han i flera timmar gnat eftermiddagen t driva smnen till att finna honom, vad han stadkom var trots det inte mer n en nnu djupare frtvivlan. I huvudet kretsade lsryckta meningar, citat hmtade direkt frn Nils reserv med kvickheter han aldrig delgett ngon. Varenda fyndig kommentar han under mnadernas lopp hade kommit p, och det var tskilliga, bevarades fr att aldrig sndas vidare. Han hade skrattat. Nr Nils kom p sig med att ligga i vrdhemssng och skratta blev han rdd, han beslt sig fr att n en gng frska sova. Det hann han inte. Eftersom Nils eget rum var helt oupplyst, med slckt lampa och neddragen rullgardin, och korridoren utanfr lysande kunde han nr gestalten uppenbarades inte urskilja annat n en silhuett av en mnniska. Fr att dlja frvningen meddelade han gsten om att den under inga omstndigheter fick komma in, tillade ofrskmt att han hade fr avsikt att frdriva den resterande av dagens tid i ensamhet. Strmbrytaren vxlade lge och med kisande och ljusovana gon kunde Nils se henne. Det frsta han lade mrke till var det svarta hret. Ansiktet var s tilldragande att han tappade fattningen. gonen var

44

mrka. Linjerna var runda, svarvade, fullkomliga. Allt med henne fick honom att ifrgastta medvetandet. Han ngrade det tidigare s hetsiga beteendet, men han kunde inte f fram de ord som skulle forma urskten, han bara stirrade p henne, oartigt, utan att vika med blicken, blngde. nnu visste han inte vem hon var. Fr ett gonblick blev han ngslig, tnk om denna gudarnas gva var stum, tnk om hon inte kunde tala, tnk om hon saknade frstnd, var omjlig att kommunicera med? Tnk om hon inte kunde lska honom? Med ett strlande humr introducerade hon sig som Vidoria upp vid och rsten de som verfrde han upplysningen tappade tron var p kristallklar, s ljuvlig att Nils ville bevara den fr att spela alla stunder mnskligheten. Han skulle kunna falla i smn med rsten i behll och aldrig mista sig sjlv, den skulle skydda honom mot fiender, de onda ting som mnniskan drabbas av. Nils sg ett vidunder, hon var den som skulle komma att hitta honom. Kvinnan strckte fram sin hand till en regelrtt hlsning, en med handslag. Nils drog snabbt tillbaka sin. Hon log. Jag r den nya vrdaren, frklarade hon och ursktade sitt intrng med att han inte p flera timmar hade lmnat sitt rum, rdgivaren hade bett henne att ta reda p vad Nils sysslade med. Mdde han bra? I ett helt liv hade han irrat runt utan att ha funnit ngon som kunde begripa vem han var. Nu ptrffades en varelse som var en del av honom. Bandet dem emellan var osynligt, men skulle hlla fr vad som helst som skulle frska stta det p prov. Han var upprymd, men svarade inte.

45

Vidoria sade frsiktigt att hon hade lst hans journal. Rsterna hade fngslat henne. Hade de blivit svagare? Var de rsterna han hrde just nu? Frfljde de honom? Nils frbannade den egna blgdheten. Hur kunde han tro att denna kvinna verhuvudtaget kunde lska en sjuk mnniska, en vansinnig mnniska? Hon tittade viktigt in i hans gon: Eller hr du dem bara nr du vidrr ngons hud? Hon frgade igen: r det s? Hr du dem nr du rr ngon? Nils visste inte hur han skulle frhlla sig till pstendet. Det stmde naturligtvis, det var sant, men det var ett faktum han helst inte delade med sig av. Han bestmde sig nd fr att ge henne sanningen, men innan han kom fram till verlmnandet lades kvinnans hand runt hans hals. I flera sekunder hll Vidoria kvar greppet och hon frgade honom p nytt om han fortfarande kunde svara samma sak, om han hrde rsterna nr han rrde vid ngon. Jag kan inte lsa dig, svarade Nils frfrad och med sekunders vila mellan varje ord. Handens grepp avtog fr att sedan helt frsvinna. Nr Nils lugnade ner sig var drren stngd och Vidoria frsvunnen.

46

DET VAR FRSPELET till en betydelsefull natt. Platserna var skilda frn varandra, men motsgelsefullt nog intrffade frndringen p ett och samma stlle. Till en brjan hade deras gemensamma tillvaro varit stillsam, drefter vergtt till att vara hgmld och till sist hade ett nytt lugn spridit ut sig. I norr brts stillheten av ett ensamt ljud. Som en snflinga dalade det genom luften, flingan fljdes av flera och sedan nnu fler och till sist var det som om de var sjlva luften, som om de alltid hade funnits dr. De frsiktiga hjrtslagen frn den nyfdda flickan var ohrbara fr omvrlden, men hennes mor kunde inte uppfatta ngot annat. Barnet vilade i kvinnans famn och det levde. Hon var liten, mindre n allt modern hade frestllt sig. Flickan var srbar, andningen lugn, fingrarna spda och det var kvinnans uppgift att frsvara henne mot vrlden. Inget annat ville hon sysselstta sig med. Hennes liv var ocks ngon annans. Aldrig hade kvinnan upplevt en lyckoknsla som denna. Hon knde hur den fantastiska skapelsen, som bara fr ngra minuter sedan hade bott i hennes kropp, fanns till. Mycket hade hon ftt hra av mnniskorna, om hur det ska knnas, hur underbart det r, hur ont det gr, vad som sker med krleken, hur man ska leva, vem man ska vara. nd hade hon aldrig anat att det var s hr det skulle knnas. I

47

sjlva

verket

var

ljudnivn

hg

utanfr

hennes

sjukhusbdd, vrlden fortsatte frsts att snurra, utan att ta hnsyn till den nya medlemmen, men fr kvinnan stod tiden still, tystnaden var total. Det enda hon kunde hra, lyssnades med sitt ena brst, var hjrtslagen frn den nyfdda flickan. Hennes dotter. Kvinnan var ngons mor, hon var flickans mamma. Det var hon som hade skapat det finaste av alla liv som vid ngon tidpunkt hade kommit till. Viktigare n hennes eget. Smrtan hade varit outhrdlig, skriken brutala och orden som lmnade moderns lppar onmnbara, hjrtslagen. I samma stund som den lilla flickan i norr kom till vrlden slutade ett annat hjrta att sl, i sder. Dden hade varit vldsam och lidandet stort, men nr kroppen hade givit upp kom lugnet. I samma sekund som pulsen sjnk till noll var ron tillbaka, nstan som om det som hade intrffat var vackert. Det drjde flera timmar innan en levande varelse fick se vad som hade hnt, nr livet hade frflyttats, s ingen fick vara med om hur tystnaden hade tagit kommandot och skapat en mrklig form av sknhet, p intet stt destruktiv, bara annorlunda. Frn vldsam smrta till ingenting. Frn sjukhussngen i norr mrkte Helena Wallin hur vrlden hade utvidgats. Barnet vaknade upp ur slummern och gav ifrn sig ett skrik som var mer frtjusande n allt annat kvinnan hade hrt. Helena vyssade flickan tillbaka till smn, i det nrmaste som om det var meningen att hon skulle vara mor. Aldrig hade hon vat p detta, men hon visste hur hon skulle g till vga fr att f barnet att sova. men i denna stund existerade bara

48

De hrde ihop, flickan var en del av henne. S fort hemtjnsten hade kommit fram till huset frstod de att ngonting inte var som det skulle. Nils farfar hade fr vana att alltid vara punktlig och fr sin lder var mannen mycket klar i sinnet, bjd trget p kaffe och kaka och ville i timmar samtala om allt och alla. Denna morgon tvingades de anvnda nyckeln fr att komma in i huset och nr de kallade p mannen var det ingen som bemtte ropen. De var unga, sommarvikarierna, de som fick sitt frsta mte med dden, och hade ingen utbildning fr att handskas med livets absoluta slutfas, men trots den bristande rutinen hade de nd en knning av att det vrsta hade intrffat. Redan innan drren till sovrummet hade ppnats hade de frsttt. Han lg livls i sngen. Det var inte alls vackert, mitt i all frid. S fort mnniskorna kom in i rummet och sg mannen dd vergick frsvinnandet frn att vara ngot naturligt till en fasansfull tragedi. Frn och med det gonblicket var han avliden. Helenas omvrld ville inte vnda tillbaka. Kvinnan tackade ngon fr vad hon hade blivit given, fr det sagolika hon hade ftt vara med om. Fr en sekund lt hon i minnet livet passera revy och inte ens de samlade minnena frn en trettioettrig kvinna kunde tillsammans komma upp i storheten av en av dessa sekunder.

49

UNDER SAMMA MRKA timmar som ett hjrta hade slutat sl lg i sder och ett annat inlett sitt levnadslopp i norr lg rdgivaren i vster kallsvettig och tjt s att hela vrdhemmet vaknade till. Knslorna tyngde honom, de vertog alla kroppens funktion: muskler, gonlock, svettkrtlar och reflexer. Han rev i lakanet. Utifrn korridoren hrdes rster som frskte dmpa oljudet, men rdgivaren kunde inte sluta. Eldebo ropade hgt att Nils hade vilselett honom, att patienten mste rddas, hejdas, att ngon mste gra ngot, men att ingen kunde. En av vrdarna kom till den yrande rdgivarens undsttning, han undrade varfr Eldebo skrek. Nr rdgivaren berttade att det var en drm som hade orsakat alltsammans mildrades oron, men inte ovsendet, varfr man ansg sig tvungna att tysta honom p konstgjord vg. Vrdaren gick efter hjlp och kom tillbaka med smnmedel. Eldebo hade tskilligt att bertta innan han kunde g med p att fnga upp pillret, han beskrev allt som han hade ftt se och vrdaren bde nickade och svarade bekrftande innan rdgivaren tystnade.

50

SKADAN VAR DESSVRRE redan skedd. Nils, som bodde ngra rum lngre bort i korridoren, hade vaknat. Frn den djupa smnen mindes han inte mycket, inte mer n att han hade talat hgt om en frfrlig rra, han frstod i vaket tillstnd inte vad den innebar. Han hade av den hastiga vckningen kommit till insikt, blivit just s klarsynt som bara en smnig mnniska kan bli. Ngot srskilt, annat n att han frstod sig p vrlden, kom han inte fram till och med vertygelsen i behll somnade han in. Det var ett klokt beslut att inte brja rota i vad som precis hade lmnat tankarna, ngon befriad sjl skulle inte ha blivit resultatet av att den yngre Nils Gunnar kom i kontakt med den ldre. Fortfarande hll de sig tskilda fr varandra och alltjmt var det bst fr bda. Bara minuter innan rdgivaren med sitt hojtande vckte honom hade Nils Gunnar befunnit sig i en matsal, en vacker, gammaldags, med stiliga trmbler och vrdefullt porslin. Nils Gunnar var omringad av gratulanter. P kanten av matsalsbordet var han placerad och alldeles mellan hans hnder hade ngon vnlig person stllt en tallrik och en flagga. Fr att frtydliga hndelsen lg det under tallriken ett underlgg som nskade honom en glad fdelsedag, s att det var just den dagen, det var svrt att undg och nnu svrare att betvivla. P mitten av bordet stod en hemgjord trta, och ven om

51

trtbottnen sg ut att vara tillverkad av en fabrik och inte av modern utgick Nils Gunnar ifrn att den var gjord i hemmet. Grdden hade med strsta sannolikhet vispats i moderns kk och de jordgubbar som prydde bakverket hade skerligen noppats av modern och inte av ngon hjrtls konditor. Vad som frst tillkallade Nils Gunnars uppmrksamhet var inte att det endast hade placerats tolv ljus p trtan, den nsta fdelsedagen skulle enligt all logik vara den tjugofemte i ordningen, utan att mnniskorna som satt runt bordet inte tillhrde familjen. Om sanningen skulle fram knde Nils Gunnar inte igen en enda av dem, de var frmlingar fr honom. Frvisso vnliga, fr vilken frmling firar en annans hgtidsdag som dessa? Likafullt var de oknda mnniskor som aldrig tidigare hade trffat. Han hade blivit tretton r yngre, och drtill ocks fallit in i ngot tillstnd av akut amnesi. Han knde sig frvnansvrt vl till mods. Nils Gunnar underskte omgivningen och frskte lista ut vem som var vem och vem som inte var det. Efter en stunds grubblande fylld av anstrngning och hnder mot hakan hade Nils Gunnar kommit fram till att han hade sin yngre bror, Jack, vid sin vnstra sida. Nils Gunnar rknade i alla fall med att han delade slktband med pojken, fr annars rrde det sig frmodligen om ngon utomstende och det kndes ganska otroligt, Jacks ansikte pminde om hans eget. De vriga var i tur och ordning hans mor, som delade utseende med Vidoria, hans far, som frde tankarna till om verklighetens Eric Leone, hans morfar eller farfar, som hette Ivar och slutligen hans mormor eller farmor, som

52

ld under namnet Sara. Nils Gunnar hade lutat sig tillbaka p stolen och fr en stund njutit av den egna slutledningsfrmgan. D brjade gratulanterna sjunga. De skrlade och varfr var svrbegripligt. Och krngligare skulle det bli. Nr modern tnde trtljusen kysste hon honom p munnen. Det hade inte alls varit till hans frtjusning, men eftersom hon var en frmling fr honom och d Nils Gunnar i drmmen ocks var en frsynt pojke frgade han frsiktigt vid vilken fdelsedag i ordningen han hade hamnat. Modern blev raskt hans hustru nr hon klarlade att ljusen p trtan stod placerade i tv olika led och att de tre till vnster utgjorde tiotal och de nio till hger ental.

53

NR VRDHEMMET UNDERTTADES om den gamle mannens bortgng vergick knslolget till att vara dystert. Rdgivaren visade sympati, klappade Nils p ena axeln och gjorde sitt yttersta fr att bevisa att han brydde sig. Atmosfren var prglad av saknad. Nils var tyst, ngot som passade Eldebo utmrkt. Han frgade om patienten ville tala om det som hade intrffat: Jag vill bara att du har det bra hr. Nils skakade p huvudet och tittade med en tom blick ut genom rummets enda fnster. Naturligtvis hade han tnkt p farfadern, nr Nils tog emot beskedet bedvades han av saknad, men han hade inte ork att ta itu med en ny bedrvelse. Srskilt inte nu, nr nervkittlande hndelser turades om att stta ihop med honom. I Eldebos rum var det med andra ord annat n ddsfallet som upptog hans tankar. Vem var hon? frgade han sig. Vad framkallade grdagseftermiddagens drm? Inte tnkte han p den frn natten, drmmen med kyssande mdrar, den hade han fullstndigt glmt bort, han tnkte p Vidoria. Hon hade verkat s ptaglig, men var inte verklig. Tidigare under dagen hade han tillfrgat svl rdgivare som vrdare om de hade sett ngon skymt av henne, men alla svarade likadant och till slut fick Nils acceptera att det var i en inre synbild han hade funnit lyckan. Lennart Eldebo muttrade ngot ohrbart, han ville ta upp ngot han grunnat p ett tag. Fastn tidpunkten inte

54

var srskilt passande tnkte han stlla frgan p sin spets: Varfr befinner du dig hr? Du r inte sjuk. Nils ryckte till, men blev inte sttt. Han svarade inte, lade karskt armarna i kors. Med fast blick stirrade han rakt in i Eldebos gon, nstan kusligt exakt mitt i pupillens centrum. Fr ett gonblick kom rdgivaren av sig. Han fortsatte att tala: Idag fick jag det bekrftat. Nils hade psttt att hans empatiska egenskaper var starkt nedsatta, snudd p icke existerande, likvl saknade han farfadern. Eldebo utgick med andra ord frn att patientens tystnad gllde ddsfallet, rdgivaren hade som det verkade inte tagit notis av den underliga frgan om kvinnan. Hur som helst bekrftades hans misstankar. Det hade tagit lng tid fr honom att komma fram till detta: Om du bara visste hur mycket jag har funderat p vad som mjligen kan vara felet med dig. Nils skulle i teorin kunnat lida av mngder av sjukdomar och kommor, berttade han, men Eldebo hade inte kunnat tro det han hade ftt hra, patienten var fr slug, fr klar i huvudet. Fr rationellt irrationell. Fr planerande. Eldebo hade grubblat, men inte kommit fram till ngonting. Alla samtal som spelats in p vrdhemmet hade p nytt blivit uppspelade. Av frsteliga skl lyssnade han p det frsta samtalet sist, det som spelades in nr Nils anlnde. Och ven d krvdes det tskilliga genomlyssningar. En detalj, ngot som liknade en felsgning, men som rdgivaren menade var inplanterad fr hans skull, vnde upp och ned p allt. Du sade dig ha knt krlek, sade Eldebo. Detta gick stick i stv med Nils pstenden om brist p medknsla. Han hade allts avsljat sig redan efter ngra

55

minuter

vrdhemmet.

sjlva

verket,

menade

rdgivaren, var Nils ngot helt annat n vad han utgav sig fr att vara, inte p ngot vis knslokall. Sklet till att patienten hade avsljat sig var att han ville bli avsljad, ngon felsgning trodde inte Eldebo att det rrde sig om: Att plantera in ett bevis p detta vis, det kndes som en sjlvklar sak fr dig att gra. Eldebo hade spekulerat kring hur patienten hade agerat om allt hade varit en lgn, ett spel. Efter att det frsta beviset hade funnits ringde han och kontrollerade mannens andra pstenden och ven dr fann han lgner, ingen hemundervisning, inga vldsamheter, kort sagt, en annan mnniska uppenbarade sig. ven om vissa uppgifter var i ordning, s som att patientens frldrar hade avlidit, att han mlade, att han hade studerat och att han vid arton rs lder flyttade hemifrn, hade bilden av en annan mnniska tonat fram. Vem var du? Vem r du? Mannen svart och som satt mittemot var rdgivaren mrkvrdigt hade till utseendet inte frndrats, som vanligt var hret tovigt gonbrynen snriga, skggvxten ojmn och han frfogade ocks ver en skrmmande och beskdande blick. Vid deras frsta mte hade Eldebo uppfattat honom som en ung man, men nu, efter mnader av samtal var han svrplacerad. Mannens yttre avspeglade detta faktum, det var besynnerligt, fga attraktivt i ordets vanliga bemrkelse, men nd tilldragande. Kanhnda hjlpte kroppssprket till, med de aggressiva rrelserna blandade med absolut mjukhet, ryckiga gester och en hpnadsvckande fingerfrdighet. Han var allt och inget p samma gng och gick inte att f

56

grepp om. Rationellt irrationell, som rdgivaren beskrev det. Att anfrandet hade imponerat p Nils Gunnar Mathiesen var tydligt. Han gick inte s lngt som till att appldera, men han kunde lika grna ha gjort det. P ytan hade Nils alltid, tminstone den Nils Eldebo hade sttt p, varit butter och hatisk, smtt arrogant, vresig och ganska verlgsen. De manipulativa dragen var hgt utvecklade och dessa kom vl till pass nr han levde sitt tillbakadragna liv frn sitt rum. Han kunde f vem som helst av vrdhemmets anstllda att gra vad som helst fr honom. Av ngon anledning lyssnade mnniskor p vad han hade att sga, fann det intressevckande. Kanske fr att han talade p ett annorlunda vis, hastigt, men tydligt, eller fr att hela utstrlningen gav sken av intelligens. Det spelade ingen roll att han ansgs vara psykiskt sjuk, i andras gon var han likvl en begvning. En som ville bli pkommen, en talang som vntade p att ngon skulle frst vem han var. Nils berttade. Det var sanningen som lmnade mannens mun och han talade lnge, skildrade allt om sig sjlv och sitt frflutna. Titt som ttt log han och visade med hftiga gester hur han hade mtt och vad han hade utsatts fr. Det var en rafflande resa genom minnena och nr den var avklarad satt Eldebo skakad p stolen och andades. Rdgivaren tittade p pennan han hll i handen och frgade sedan: Det r vl ganska riskfritt fr dig att tala om det hr i detta lge? Nils svarade frvnat: Vad menar du? Eldebo tryckte otligt pennstiftet ut och in och frklarade att Nils Gunnar Mathiesen hade blivit utskriven

57

frn vrdhemmet. Givetvis sade Nils som det var, att han inte hade knnedom om utskrivningen och att han rligt talat inte ville lmna platsen. Eldebo blev irriterad: Driv inte med mig! Mycket tankekraft hade han gnat patienten, det minsta han begrde var att Nils var rlig mot honom. Nils frstod icke desto mindre vad saken handlade om, han fann inte orden. Du tillhr inte oss lngre! rt rdgivaren och hjde snabbt sin hgra hand. Fr ngra timmar sedan, berttade han, hade en kvinna kommit och skrivit ut patienten. Eldebo visste inte hur hon hade gtt till vga, men alla papper hade varit i sin ordning s han hade inget annat val n att lta honom g. Jag ville bara tala med dig frst och hra sanningen. Nils var inte alls lika sjlvsker som tidigare, stolen stod fast p golvet, men nu? vrlden ville rotera allt snabbare. Var hon mrkhrig? Du knner henne allts? Och jag fr g

58

EN AV VR tids vanligaste missuppfattningar r den att mnniskan bara har ett liv att frfoga ver, att hon r en enda individ frn fdsel till dd. Fr sanningen r att hon har flera liv som ttt fljer och erstter varandra och tillsammans skapar ngon form av enhet. I lgenheten i ster pbrjades nsta avsnitt i Nils vandring och det nya steget kndes vlbekant. Vningen sg ut som den, med undantag fr en enda dag, alltid hade gjort. Smtt pedantiskt var den mblerad och sorterad, med ett tunt lager av smuts liggandes som ett tcke ver all yta. Bostaden hade frsts stdats upp sedan sist, p golvet lg inga skrvor kvar och alla spr frn akvariet och dess innehll hade avlgsnats, men sist var nu lnge sedan. Med fingret ritade Nils ett streck p en dammig bokhyllevgg. Lgenheten hade visserligen blivit upprensad, men det verkade vara lnge sedan ngon beskte den. Det omtumlande beskedet om att vistelsen p vrdhemmet inte skulle frlngas hade skakat honom. Han hade inte ens kraft till att fundera p vem hans s kallade vlgrare kunde vara, vem som tog beslut utan att frst diskutera saken med honom. Utan att frst och acceptera hade han funnit sig sittandes i en bil p vg hem till ster, tillsammans med alla tillhrigheter. Han hade slppts av utanfr bostaden och nrmast drefter var allt ver. Aldrig hade han knt sig lika vergiven som nr han i spren frn de accelererande

59

dcken sg fordonet frsvinna ur sin syn, som nr vinden tumlade omkring honom med sandkorn och torkat grs. Ingen mnniska frstod dessa knslor hos honom och han hade sig sjlv att skylla. Till fljd av sitt intstrvande var omvrldens bild av honom ofullkomlig. Ngon hnsynsls kraftkarl var han knappast utan snarare uppfattningens raka motsats. Det inre knnetecknet var skrhet och inte stabilitet, men aldrig hade han hade varit s tankls att avslja fr ngon vem han verkligen var. Det hela inleddes givetvis med bilolyckan. Avsaknaden av svl moders- som fadersgestalter hade drivit honom till att skapa ett eget jag, utan att ha uppfostrats till att bli ngot som andra ville att han skulle vara. Fastern och farbrodern hade sllan tid fr styvsonen utan gav honom som mest just den vrme han behvde. Han beslt i tidig lder att inte ens ta emot den krleken. Redan d tjocknade dimman. Den var inte nrmelsevis s tung som den han idag upplevde, men inte mnga barn sjunker in i den. Uppvxttiden var i vrigt ngorlunda lycklig, han spelade schack och fktades. Han och en vn lrde sig bermda schackpartier utantill och spelade p offentliga platser upp dem infr frstummade skdare. I fktningen fick han anvndning av fingerfrdigheten, precisionen och balansen, och han var hyggligt framgngsrik. Andra omrden prglades av samma finess, han var snabb, smidig, kvick och frstndig. Fastn Nils fr det mesta blev tilldelad hga betyg blev han aldrig pikad, fr p ngot vis gick han inte att n, han var fr lngt ifrn. Frhllandet sg i stllet ut som s att han brukade f medla i trngda lgen. Det skulle nstan kunna g att beskriva barndomen

60

som lycklig. Nils auktoritet var ovanlig och gtfull, som nr fktningslaget fr att fira en seger t p en restaurang. Nr besket var ver hade det visat sig att en medlem i laget hade hnats av en av restaurangens anstllda. Pojkens ron var utstende och detta hade kyparen pongterat. Nils ilsknade till. Han tvingade tillbaka laget till restaurangen, bad att f tala med garen och skllde sedan ut denne och frklarade, med gossarna bakom sig, att en medlem i laget aldrig ngonsin skulle bli hnad av ngon. Att gra narr av pojkens utseende var som att smda Nils eget, menade han, som att hna alla i laget samtidigt. Det var inte acceptabelt. Kyparen franleddes att komma ut och be om urskt. Fr Nils var rttvisa en grundlggande levnadsregel. Redan d var han principfast och i hgre ldrar kom inte mycket att frndras. Nils visade ingen strre vilja till att studera, han fann det ovsentligt, men till fljd av fallenheten fr lsning och inlrning avverkade han alla rskurser. Hudkontakt undveks eftersom ingen var insatt i vad han var kapabel till, han gick inte att f grepp om. De lt honom vara ifred. Sextonrsdagen blev vndpunkten. Den nionde rskursen var tillryggalagd och utan vidare angreps han av olyckan. Livet r fullt av pltsligheter, vrlden kan vara omskapad frn den ena dagen till den andra, men det r sllan den frndras lika radikalt som i detta fall, dagen d Nils lrde sig tyda rsterna. Nr han av misstag snuddade vid fastern fll han ihop p golvet, livls och fr alltid frlorad. Det hnde i frbifarten och en yttre betraktare skulle ingenting ha mrkt. Mrkret fann en ny plats att

61

spridas till, framtidsdrmmarna dog ut och i sitt sinne begrep han att allt var ver, att varje ny dag skulle vara en plga och att han aldrig mer kunde leva ett vanligt liv. P den tiden var det ngonting efterstrvansvrt. Vad han hade blivit underrttad nr han vidrrde kvinnan var hennes hat. Nils lste av hur hon avskydde honom och hans mor, hur hon nskade honom ur livet, hur hon vndades av att varje dag se systerns barn och hur hon srjde det faktum att hon och hennes man inte kunde f ngra egna. Ingen krlek knde hon fr styvsonen, och fljaktligen blev hon aldrig ngon ny mor fr Nils, bara den som tog hand om honom. Frn att bara vid enskilda tillfllen ha varit kldd i handskar, som vid gymnastiken, blev de nu ett obligatoriskt plagg. Hela kroppen var oupphrligt tckt av klder och han vgade sig inte ut ur sitt rum i rdsla av att f veta mer. Alltemellant blev han s illa tvungen att ge sig ut och efter att ha lst av ett tiotal mnniskor knde Nils ett s verordnat hat att han inte kunde fortstta leva. Han lmnade hemlandet. P en skylt utanfr den lokala frsamlingen lste han om ett religist utbytesprogram och utan att tala med frmyndarna reste han till sder, i syfte att komma bort frn tillvaron och aldrig tervnda. Fr en van lgnare som Nils var det en smal sak att pst sig vara from och en nnu smalare att vertyga de kyrkliga ledarna om sin tro. I sder var livet enkelt, han reste tillsammans med en prst och beskte byar och var till hjlp om sdan behvdes. Han bakade brd, sopade golv och fltade korgar. Han kunde rra byborna utan att bli skrckslagen och trots

62

att ven ngra av dessa var prglade av djupt hat kunde han leva med den vissheten. Frbittringen var inte lika utvecklad i sder, mer jordnra. Alla dagar var idag. P en ker p den sydlndska landsbygden hade Nils hjlpt till att skrda. Solen lg het p honom och brnde det bleka skinnet. Svetten rann nstan in i gonen och han hade svrt att hlla uppe samma takt som de andra p fltet. En av mnnen sg hur besvrligt Nils hade att hlla hastigheten uppe och freslog att de skulle ta ett avbrott i arbetet. Lngs kern promenerade de och sedan ner mot ett vattendrag. De kunde inte tala om ngonting, fr mannen behrskade inget av de sprk som Nils talade och Nils hade lika stora problem med mannens modersml. Med enkla tecken och rrelser fick de fram vad de ville uttrycka. P ngot vis lyckades Nils redogra fr sitt frflutna, om gvan och om oron. Mannen hade kastat en blick mot solen och sedan vrkt sig ver och omfamnat Nils. En varm, svettig kram. Naturligtvis kunde Nils lsa mannen, men han fann bara godhet. Det var frsta gngen han rkade ut fr detta och det var en betydande upplevelse. Kanske, tnkte han, borde han ha frskt finna de mnniskor som faktiskt bar p godhet, som ville vl. Tillsammans skulle de kunna utfra ngot, gra varandra starkare. Vid arton rs lder var han tillbaka i hemlandet och flyttade omedelbart in i den lgenhet fosterfrldrarna hade erbjudit honom. S snart han inledde sitt nya liv vnde de mrka knslorna ter, de besegrade logiken och svepte ut som ett mktigt och ogenomtrngligt moln ver alla tankar. Nu var de s dunkla och tunga att han blev frvirrad av att utfra de mest normala handlingar. Han

63

kunde inte kpa mat, inte diska eller g ut med sopor. Lgenheten blev lnge ett fngelse, men nr han vgade sig ut i staden och sttte p en av sina gamla vnner kom ngot att frndras. Vnnen hette Eric Leone. Han som frr hade varit Nils std, knde nu, tv r senare, inte igen kamraten. Fr Nils var det inga problem att identifiera Eric, han var frhllandevis bermd som debuterande frfattare och han hade lst om honom i tidningen. En uppblst typ var vad vnnen var och han skred sllan orden nr han talade om sin personlighet eller kapacitet, inte helt olik Nils varfr han tyckte illa om honom. Deras vnskap hade varit givande p andra plan och av den orsaken hade den hllit i sig, tminstone nda till Nils, utan att sga ett ord om var, hade givit sig av. r det verkligen du? hade Eric sagt nr han tersg sin vn. Det r jag, sade Nils och ryckte p axlarna. Helst hade han bara velat passera kamraten och glmma bort att han sett honom, men fr ett gonblick tyckte han att vnnen hade knt igen honom och d sg han det som en skyldighet att hlsa. Nu hade inte Eric vetat vem han var och drfr var det helt i ondan Nils hade introducerat sig. Vad har du gjort sedan sist? frgade Eric varvid Nils beskrev resan till sder, men besparade detaljer ssom fasterns hat och rsternas tydande. Spnnande, konstaterade Eric. Sjlv hade han stannat hemma, det hade blivit mycket lsning och skriverier. Och boken, den hade Nils kanske hrt om? Jag trodde att du var borta fr gott, att du aldrig skulle komma tillbaka, ja, s gott som alla trodde det, sade vnnen nstan frsvarande och tillade att han dessutom inte trodde att den skulle bli

64

utgiven, han skrev den mest fr att f intrigen nedskriven p papper. Nils hade inte frsttt vad Eric menade och lt det hela bero. Vnnen ville heller inte tala mer om sitt skrivande. Drefter fljde ett tjugo minuter lngt resonemang om frfattarskap och efter alla ordvxlingar hade Nils behov av att hvda sig expanderat. Frn den afrikanska ansprkslsheten hade koncentrationen frflyttat sig mot ett begr stort nog att utrtta mirakel. Eric hade alltid varit den mindre begvade av de tv och om Nils bara hade fortsatt hade han ntt mycket hgre. Vid tiden fr mtet hade han frvisso nnu inte lst en rad ur vnnens bok, men frstod givetvis att det mste vara en frfrlig smrja han hade vrkt ur sig, tminstone om man jmfrde med Nils egna verk, de som inte hade blivit utgivna, men som en dag skulle ta vrlden med storm. Han frbannade Eric, varfr skulle han verkliggra det som var Nils drm? Den var inte Erics, han fick den av Nils, det var inte hans. Han stal den. I huvudet sg Nils hur enfaldiga frlggare hade lst vnnens bok och inte funnit dess brister. Det var ett myller av bekymmer, insg han, och han knde att han gjorde bst i att inte beblanda sig med den vrlden. Fr en sekund ngrade han flytten till sder, men sedan, nr han tnkt till bde en och tv gnger beslt han att blicka framt. Motivationen var vckt och han skulle visa mnniskorna vem han var. Mtet fick med andra ord Nils att komma p andra tankar. Han igngsatte banan som student genom att skriva in sig p det nrliggande universitetet och fick efter ett antal personliga samtal med diverse framstende mnniskor dispens att ska in till ett ftal enskilda kurser.

65

Nr annat n elnde fyllde upp Nils hjrna blev tillvaron fr ngra mnader behagligare. Han blev frlskad i en flicka han hade mtt i en bokhandel, men nr han rrde vid henne kom allt tillbaka, han hade fr ett tag glmt bort gvan och i ett rus beslutat sig fr att smeka hennes kind. Allt hon tidigare i livet hade fretagit sig kunde han nu se, allt hon tyckte om honom, hennes djupaste drmmar och sr. Tack vare, eller p grund av, sin myndiga status och sitt arv kunde Nils n en gng stnga in sig i lgenheten. Fr att utfra ngot tidskrvande och fr att f ut knslorna brjade han att mla, men till slut fanns det inga mrkare frger n svart. Det syntes tydligt p frgskalan vilken del av depressionen han levde i och han vervgde aldrig p att tala med ngon om saken. Eftersom han var unik trodde han aldrig att en vanlig mnniska kunde frst, n mindre tro, p berttelserna. Vid tjugofyra rs lder brast det fullstndigt. Det enda han tidigare hade frlitat sig p var principerna, men nr han en gng verskred linjen frstod han att det var en omjlighet att fortstta det tysta livet. Inte var han sjuk, varken fysiskt eller mentalt, men han ville bort. I stllet fr att resa till sder begav han sig till den andra plats han kunde tnka sig, en dr han blev omhndertagen. Eftersom mnniskorna redan antog att Nils var vansinnig var det inte svrt fr honom att krydda historien och verlmna sitt liv till vrdhemmet. Efter att i ngra veckor ha lst grundlggande psykologi fann han ett ftal mentala problem han inte skulle f ngra som helst problem att upptrda som att ha. Fr honom var det en metod att ta

66

livet av sig, lsa in sjlen i ett mrkt rum och slnga bort nyckeln, det var ett smrtsamt frfarande, men vid den stunden ndvndigt. Om livet ptrffades efter ett r p vrdhemmet skulle han avslja bluffen och fara hem och frska p nytt. Detta fresvvade otroligt, men var nd ett alternativ fr att ge tanken en illusion om ett sista hopp. Det var allt detta Nils hade skildrat nr han hade sitt sista mte med rdgivaren. Historien hade fr ett gonblick ftt Nils att glmma bort den bortgngne farfadern och han hade njutit av sin egen frelsning. Det tog dig fem mnader att komma fram till detta, hade han sagt. Men var det inte ngonting som saknades? Rdgivaren instmde och Nils fortsatte: Rsterna, eller hur? Sjlvfallet undrade rdgivaren varfr ingen han varit i kontakt med hade kunnat Nils dementera dem. Han undrade sig kunna varfr lsa patienten hade fortsatt att tala om dem, av vilken anledning fortfarande pstod mnniskor. Allt annat var ju lgn, tnker du, sade Nils och rknade upp phitten: de psykopatiska tendenserna, de schizofrena dragen, hemundervisningen. Varfr knde rdgivaren inget lyckorus, var det fr att det fanns en pusselbit som nnu inte var lagd? Med en vink hade Eldebo visat att han ville att Nils skulle fortstta tala, vilket han gjorde. Han hvdade att rdgivaren redan knde till svaret, men att han inte vgade tro. Du kan inte lsa mnniskor! rt Eldebo. Ge mig din hand, bad Nils. Han drog t sig rdgivarens underarm och log varmt nr han utbrast att han hade haft rtt, att Eldebo var en hedersvrd mnniska och att det hade varit ett sant nje att under alla dessa

67

mnader tala med honom. Nu visste han vem rdgivaren var. Han skmdes nstan ver att han hade ljugit fr honom,

68

VEN DAGAR SENARE, nr Nils kom att minnas vad som hade hnt knde han sig en aning skamsen. Han orkade dock inte sknka Eldebo fler tankar, situationen var tillrckligt komplex som den var, Nils var hemma och mer oro behvde han inte. Han slutfrde i stllet rundvandringen i det hem som nnu var hans. F freml hade bevarats p rtt plats, inte ens brevet hade ftt vila i samma lge som det lmnades, men det hade ftt verleva utrensningen. I kket lg det pedantiskt placerat p matbordet, i linje med plastunderlgget och bordets kanter. Nils lste det lngsamt. Pfundet att skriva brev till sig sjlv var ingen ny freteelse, han hade igngsatt det redan som tolvring och fortsatt att varje r ge rd till sitt framtida jag. Det var en fix id som hade dykt upp i huvudet, att skriva om frhoppningarna och att ret eftert mrka p vilket stt livet verraskat honom. Ytterst sllan verensstmde verkligheten med vad han hade nskat och trott, ibland sg utsikterna nrmast ljevckande ut. Han lyfte upp brevet och lade tillbaka det i kuvertet, gick ut mot bokhyllan och drog ut en prm. I en plastficka lade han ner den interna korrespondensen och nr han hade prmen uppspnd tog han tillfllet i akt och lste de tidigare alstren. Inklusive det han hade skrivit efter sammanbrottet var de tretton till antalet. Han lste alla och de var fulla med frhoppningar. ren som avklarats

69

hade alla varit svra ett genomlida, men det som vntade skulle vara vndpunkten, tiden d han skulle frst vem han var. En klar nyansskillnad i tonen kunde sknjas i takt med att breven blev yngre. Frutom den obligatoriska sprkliga frbttringen var det ocks en annan typ av knsla som utmrkte de senare skrivelserna, kyligare, mer uppgivna. De talade om fr honom vem han hll p att bli och vem han redan hade kommit att vara. Livet var s mycket mer n bedrvelser, tnkte Nils, om han inte kunde frst det, vad fyllde han d fr funktion? Den ende levande person han hade kunnat samtala med var p en annan plats, den ende dde, tvillingbrodern, trffade han senast i ett brinnande bilvrak.

70

DET VAR EMELLERTID inte bara Nils som tog emot ett brev. Samtidigt som mannen begrundade sitt frflutna damp det i en annan del av ster ned en frsndelse genom Ivar Nystrms brevinkast. Jack Nystrm, nio r gammal, var p ett leklystet humr, men nr han hrde dunsen ilade han ivg till drren fr att hmta dagens postskrd. Till pojkens besvikelse var inget av kuverten adresserat till honom. Han lyfte upp hgen och lade den p ett bord i hallen, sedan sprang han in i sitt rum. Jack, kom det ngon post till mig? frgade Ivar. Ja, ett brev, svarade sonen med utdragna vokaler. Det var inte vilket brev som helst, den slutsatsen drog Ivar omedelbart. Bara doften av det fick den medellders mannen att fatta intresse fr innehllet och nr han ovarsamt rev upp kuvertets ena lngsida mttes han av ett flera sidor lngt handskrivet meddelande. Till en brjan fick han fr sig att det var ngot form av skmt, men efter att ha satt sig lsftljen och ordentligt gtt igenom varje rad och sedan, eftersom han lste s slarvigt de frsta gngerna, lst om dem ngra gnger kom han fram till att detta var det mest spnnande brev han ngonsin haft i sin go. Frn arbetsrummet frgade Sara Nystrm, Ivars hustru, om han kunde hjlpa henne att korrekturlsa ett dokument. Mannen svarade mumlande att det inte var

71

mjligt. Sara stllde sig vid mannens sida och undrade: Vilket kapitel r du p? Vad? Jag vet allt vad du tnker p, sade hon utan att lta aggressiv. Livet tillsammans med en frfattare krver en viss typ av mnniska, en som kan acceptera att livskamraten inte alltid r nrvarande. Vilket kapitel jobbar du med i stllet fr att tala med mig? Mannen frsvarade sig: Inget alls. Ljuger du nu? frgade hon. Ivar hade ofta fr vana att dikta ihop svar nr det kom till denna punkt. Han kunde frsts inte svara kapitel tio varenda gng frgan stlldes. Du har inte glmt bort att du ska skjutsa Jack? Nej, p bda frgorna, svarade frfattaren och mindes att sonens pianolektion brjade klockan halv sex. Ivar visade upp brevet och Sara gnade snabbt igenom dess innehll. Ska du gra det? frgade hon, fastn svaret var verfldigt. Mannen hade jmt en mngd projekt igng och han behvde inte ett till, men det brukade inte hindra honom frn att anta nya utmaningar. Ja, naturligtvis.

72

EFTER TIMMAR AV nostalgi gav Nils sig ut fr att sknka hjrnan frisk luft. En knsla dk upp frn ingenstans, han knde sig bevakad och vad han kunde minnas hade sinnet aldrig karakteriserats av ngra paranoida drag. Han ppnade ytterdrren och nr han stngde den bakom sig fick en svag vindpust honom att vnda sig om. Kanske var det en temperaturkning skapad av mnsklig nrvaro som framkallade knslan? Faktum var nmligen att den sade som det var. Det stod ngon bakom drren. Vidoria frgade om Nils var p vg ngonstans. Mannen skakade till, dels av frvningen som stadkoms av det ovntade momentet och dels av det sjlvklara, att drmmen ocks behagade visa sig i det faktiska livet. Du br p en gva, fortsatte hon msint och undrade varfr han inte var tillfredsstlld, varfr han nd fraktade mnskligheten, fr om inte ens han, som faktiskt kunde hjlpa, frmdde, d kunde det inte finnas mycket hopp fr vrlden. Varfr kunde han inte bara acceptera vem han var? Svaret finns redan i din frga, frklarade Nils nr han hade hmtat andan. Det var fr att han bar p gvan som han fraktade mnniskorna. Det var fr att han knde dem bttre n ngon annan. Och vem r du? frgade han irriterat. Han ville veta av vilken anledning kvinnan hade gstat vrdhemmet och ftt alla att tro att han var

73

vansinnig. Hon hade skrivit ut honom, fastn han inte ville annat n stanna kvar. Vem tror du att du r? frgade han ilsket. Den dr sknheten han tidigare hade blivit frblindad av kunde inte lngre hlla borta vad han tnkte. Knslorna fr kvinnan kunde inte utplnas, men de var mjliga att dlja och han intalade sig att hon var roten till olyckan. Vi kan sga att jag r ditt samvete, svarade hon lugnt. Har jag gtt och frlskat mig i mig sjlv? frgade Nils. I lgenheten hade han tidigare under dagen drmt sig tillbaka. Allt hade skapat minnesbilder. En pinnstol kunde f honom att tnka p en flckig hund p en lantgrd, ett glas kunde framkalla bilden av jordgubbssaft och solsken och i en pensel sg han sina frsta trevande drag p en vrnls vit duk. De tydligaste spren frn det liv som inte lngre var hans utgjordes av mlningarna, om de bara upptcktes undangmda i garderoben med tygstycken hngandes ver sig. Alla uppvisade de motiv frn Nils inre och de var vlavgrnsade, vilket vl speglade hans tankar. Ngra strre anlag fr mleriet hade han inte, men frstelsen var det inget fel p. Mlningarna var inte vrdelsa, men inte mycket mer n medelmttiga. Tavlorna i garderoben hade varit tre till antalet, de minst elndiga, de vriga hade han sknkt bort eller fr en verkomlig summa slt, bara fr att slippa se dem. Denna trio hade han i alla fall frbarmat sig ver. Undangmdheten hade ett skl, Nils hyste stark motvilja mot de egna skapelserna. Helst ville han bara brnna upp alla, men han hade ltit dem verleva i mrker, bara fr att kunna omprva sikten vid en senare lder. Egentligen var

74

det endast en av tavlorna som p ngot stt tilltalade honom. Det var den som frestllde flickan i folkmassan. Tavlans penseldrag var mjuka och lugna, inte alls s ofrsonliga man kunde ha vntat sig, och ljuset var dmpat. Vad som utspelade sig och som Nils hade frevigat var bilden av en stillastende ung kvinna med mnniskor rusande frbi sig. Hon blickade t vnster, alla andra t hger. I trngseln skymtades barnfamiljer, affrsmn, studenter, hemmafruar och till och med en prst. Flickan stod i centrum, hon var vardagligt kldd. Ett kort mte hade skapat minnesbilden. Det hade gt rum i en bokhandel och i tanken var det frtrollande. Nr det hade upplevts var stmningen vardaglig, men i minnet var det mer n s. Bakgrundsmusik hade lagts till, svepande med trivsamma pianotoner, rrelserna var orealistiska och omgivningen var i frvandling, alla luckor hade ersatts, men knslan var inte alls bristfllig. De hade talat med gonen, munnarna hade rrt sig och skerligen gav de ocks ifrn sig ljud, men de var verfldiga. Han fantiserade om hur de flera r senare skulle mtas och minnas varandra, med gonkontakten som gemensam nmnare. Han hade kommit fram till att han inte hade tid att vnta till nsta gng deras vgar skulle korsas, han skulle ska upp henne p nytt, men det visade sig att hon hann fre. Natten som hade fljt dagen brts upp av ett samtal. Frst efter sju signaler frstod Nils att flickan hade varit klok nog att frga personalen om de visste vem han var, vilket de faktiskt gjorde, och nr luren hade lagts tillbaka i liggande lge var han euforisk. Det var denna knsla han

75

frskte frmedla till duken. En aning av att i mitten av natten bli uppringd av samma mnniska som han vid den tidpunkten redan talade med. Nils hade nu, r eftert, dragit fram tavlan ur garderoben och kommit ihg hndelsen. Det frflutna var som att blicka upp p en stjrnhimmel, i princip helt svart, men det fanns ljuspunkter och de kunde om han koncentrerade sig p dem f omgivningen att falna. Delar frn det frgngna hade tagit plats i nuet, flickan p bilden hade visat sig p nytt. Hon var Vidoria, nu aningen ldre, men till utseendet var de snarlika. Nils konstaterade muntert att det inte var mjligt att klandra honom fr att ha dlig smak. Han frstod varfr hans fantasifigur sg ut som flickan i folkmassan, det var rentav logiskt. Vidoria upprepade frasen om gvan, hon undrade vad som kunde f mannen att tro igen. Hetsigt hvde Nils ur sig en rad frgor, om hon kunde frst hur han mdde, om hon kunde tnka sig in i hans situation, om hon begrep hur vedervrdigt det var att vara fdd till ngot annat n vad man nskat. Sedan flinade han, nr han insg att det var klart att hon frstod, hon var ju han. Nstan att han skulle kalla situationen fr lustig. Med anstrngd min tittade Vidora ner i golvet. Hon kisade med gonen. Nvl, fortsatte Nils och frklarade grundligt, jag r en egendomlig individ. Men det finns ingen mening, jag passar inte in, det r inte min vrld. Varje morgon nr han slog upp gonen ville han somna om. Det var inte mnga av minnena som var vackra. Han pinades och det var ingen ny komma, ngon som nsta dag kunde ha avlgsnat sig. Lt mig vara, lt mig

76

frsvinna utan att bli strd, bad han, jag r fr svag, fr skr. Vidoria understrk att det var Nils, och ingen annan, som hade blivit tilldelad gvan, s vad han sade utgjorde mjligtvis frmildrande omstndigheter, men stannade vid det. Lyssna, jag r ingenting, frklarade han. Det hon fick se var vad han hade skapat. Han stod inte ut med tanken att ngot annat skulle styra hur han var och hur han tnkte, han hade inte gett liv t gvan som en del av sitt jag, av den orsaken vgrade han att acceptera den, den var inte hans. Jag r glad att du r jag, sade Nils uppgivet. Fr vem frstod honom bttre? Han vill inte dela henne med ngon, hon var hans hallucination, hans inbillning. Verkligheten gr inte att blunda fr, menade kvinnan. Hon stirrade kallt in i Nils gon. Mannen flinade som en galning, hostade, bubblade hgt och ljudligt, frklarade sig sinnesjuk och undrade var Lennart Eldebo var nu nr han behvde honom.

77

NGRA DAGAR SENARE hade Nils tergtt till sina vardagliga rutiner och tillvaron var som tidigare lngt ifrn livfull, han kastade boll mot vggar, rknade streck i handflator, uppmrksammade varenda gng han blinkade och stampade hetsigt med ftterna. Han funderade ver vad Vidoria hade sagt, det var praktiskt taget det enda han hade tnkt p. Han hade till en brjan varit ursinnig. Nr hon hade gtt undrade han ilsket hur hon vgade ifrgastta honom? S smningom hade han tnkt igenom saken. Ingenting han mtte i lgenhetens skydd bekrftade synen p omvrlden och med tiden brjade han vervga att ge mnniskorna en chans, att ta till vara p tillfllena som bjds. I sjlva verket kanske hon ville honom vl? En morgon fann han sig vga ett glas i handen och beundra de tjusiga linjerna, men han lade det ifrn sig, vertygad om att ett destruktivt beteende inte skulle ge honom ngon gldje. Han hade vaknat p en annan del av sngen, en behagligare och mer balanserad sida. Nr oljudet frn hallen vckte honom hade han instinktivt dragit tcket till sig, gmt kroppen innanfr och andats djupt. Munnen fortsatte att tala, just som den hade gjort innan den magiska teatern hade avlgsnat sig. Halvt sovande hvde han ur sig: nglarna! Hastigt ppnade han gonen, svaren fanns inom honom. O det var s frnuftsenligt frnuftsvidrigt och det var det enda som

78

terstod innan han kunde ta det slutgiltiga steget. Frklaringen bar han inom sig, men han kunde inte locka ut den. Knslan var lika behaglig som om det i sjlva verket hade avsljats. Fortfarande var han i viss mn i smnens grepp och egentligen hade han inte ngon vilja att bli frislppt. Med tcket lindat kring sin kropp lunkade han bort mot ytterdrren och sg dr boven i dramat, den som hade avbrutit teaterfrestllningen och oartigt hejdat honom frn att bli given svaret p den enda frga som betydde ngot fr honom. Han frbannade morgontidningen. I nsta gonblick verraskades han av att se den. Inte prenumererade han p ngon sdan? Med frslappat huvud tog det flera sekunder fr tankarna att bindas samman och komma fram till att han aldrig tidigare hade ftt sitt brevinkast anvnt vid den hr tiden av dygnet. Med ls fattning hjde han tidningen och det var tillrckligt lsgjort fr att den skulle falla ner till golvet. Han lyfte den p nytt och gav sig ut mot kket. Att humret han var p var underligt, det knde han, men kunde inte riktigt stta fingret p hur det hade kommit till. Kanske var det bara dunsen som frargade honom? Han var lttvckt, det hade han varit s lnge han kunde minnas, och de f timmar av djup smn han fick ut njt han av. Sovandet avbrts stndigt, inte sllan av ljuden frn gatan, men dessa kunde han godta, han hade svrare att vnja sig vid tanken att denna dags lidande skulle stadkommas av att ett tidningsbud ouppmrksamt lagt grannens morgontidning i brevinkastet. Han tittade p glaset en gng till och vervgde saken,

79

kanske skulle han gra ett frsk? Frra gngen hade varit angenm och ven om inte handlingen i sig hade varit srskilt vettig att ta till hade tminstone ngot gott kommit av frdelsen, fr allt var bttre n nnu en tom dag i lgenheten, ngon enstaka gick an, men om de fljde varandra p rad, d var han i regel illa ute och drfr var allt annat som inte var detta att fredra. Det var vad han inbillade sig. ver frukostbordet bredde han ut smnddaren. Tidningen fyllde nra p hela bordsytan och ven detta framkallade frbittring. nnu hade han inte tagit sig fr att uppskatta slumpens vlgrning. Det frsta uppslag han vek fram innehll den enda text han skulle komma att lsa. Fr ett tag knde han sig som Claude Dalmat och bara av den anledningen var han tvungen att anta erbjudandet. Just nr han hade vervgt en frigrelse var det en sdan han hade funnit. Han kunde lsa att det idag fr den som ville hjlpa frldralsa barn skulle hllas ett informationsmte. Allt var iordninggjort, tiden var idag, orten var ster och temat utan tvekan det rtta. Frldralsa. Som han sjlv. Hur osannolikt var inte detta sammantrffande? Var detta verkligen det tecken han skte? Naturligtvis var det s och ven om han frskte vertyga sitt medvetande om motsatsen, projektet att kl p sig och umgs frefll vermktigt, kom han till slut fram till att om han nu gonblickligen fick hjlp var han tvungen att tminstone g p mtet. Nils rev ut artikeln, vek ihop tidningen och knde sig med ens som en god mnniska. Han hade ingen aning om att det var s enkelt att framkalla en sdan frestllning, han behvde inte ens handla, det rckte gott med tanken.

80

S OPROVOCERAT SOM Nils antog hade knslan inte avsljats, fr innan morgontidningen i hallen hade sett till att skifta verklighet hade den ldre Nils Gunnar verkligen befunnit sig mitt inne i teatern, den stora och grandiosa med nglar i taket och rda tygstycken hngande framme vid scenen. Stena framfr honom var mlade med ett tunt lager av guldfrg, som frvisso hade flagnat lite varstans men inte p ett stt som drog ner intrycket, och han var just p vg in p rad sju nr han hrde sitt namn ropas av en vlbekant rst. Med ett stn vnde han sig mot Vidoria, han hade inte alls velat gsta teatern och srskilt inte i sllskap med mnniskor, och hustrun var vl medveten om detta. Hon visade ingen hnsyn utan invigde i stllet den trettionioriga Nils Gunnar i ett frfrligt samtal om tiden av idag. Vid sidan stod han och nickade t pstenden och andades in s att det lt som ett ja. Han nskade sig bort frn platsen, bort frn tristessen, han ville att ngot hnde, att han var ngot srskilt, ngon annan, att vrlden inte rusade ifrn honom, att han ngon gng kunde f versikt och knna sig njd med den egna utvecklingen. Nu stod han i stllet tillsammans med hustrun och samtalade med ett komiskt ointressant par, som nstan vertygade honom om att de minsann var djupt intresserade av ackord och tonfljder, fr att inte tala om hstkrafter och titanbgar. Vad de hade att meddela honom var med andra ord det

81

sista han ville diskutera efter en lng dag p kontoret, han hade mycket hellre suttit hemma i ftljen, druckit te ur silverkannan och lst ngon av sina nyinkpta romaner. En knuff i sidan av en leende hustru fick honom icke desto mindre att ta sig samman och ter spela den roll han ofta var tvungen att iklda sig. Det var hr det verkliga teaterframtrdandet gde rum och han verraskade sig genom att faktiskt tala med paret, fnissa t deras vitsar och till och med rra dem, kalla mannen fr gamle gosse och se road ut under tiden. Det ringde in fr sista gngen och Nils kunde ntligen avsluta sitt eget framfrande och med hnderna mot Vidorias sida vandra bort mot rtt plats, stta sig p de vadderade stolarna och i brist p vettigare sysslor snabblsa genom programmet. Hustrun var uppkldd och diskret sminkad, bar diamantrhngen. Hon gav honom en finknslig puss p kinden nr han i syfte att lyfta av en brda frn sitt kn frskte f henne att ta emot programmet. Hon frgade om han fann sig vl tillrtta och Nils Gunnar svarade som han brukade, fr han hade med ren lrt sig att han inget annat kunde, att han visst gjorde det. Ingen verdrift, han vgade inte pst att han var mer n belten, fr det skulle Vidoria genast frst att han inte var. Han trivdes och det var allt, inga fljdfrgor behvdes. Framfr dirigenten scenen viftade spelade orkestern och i marschtakt, gick upp, teatraliskt ridn

belysningen dmpades gradvis och ndde till slut mrkret. Frestllningen kunde inledas. Det som utspelade sig intresserade inte Nils Gunnar och med sin hgra hand tog han frsynt tag om Vidorias hals och viskade tyst i hennes

82

ra: Det vrker fortfarande. Han visste inte vad som hnde med honom, huvudvrken var plgsam, det ringde i ronen, han knde sig matt. Samma morgon hade han tappat knseln i hger ra och det hade varat i flera timmar. Ngonting r fel, ngonting r vldigt fel, sade han. Det kunde vara allvarligt, det kunde vara slutet. Kvinnan hrde inte en stavning av det som uttalades, s Nils hjde rsten: Det hr r inte tillrckligt. Hon smskrattade och undrade vad han menade, han hade ju velat se frestllningen i mnader och nu var den pltsligt inte nskvrd? Min vn, det borde du tnkt p tidigare, viskade hustrun tillrttavisande. Nog frstod hon, tnkte han, nog frstod hon. Han fortsatte tala, samtidigt som Vidoria inte hrde p, yttrade sig om sitt liv, om att det var ett sdant som skulle komma att avdunsta utan att ngon mrkte det, som en droppe i en ocean. Det var en tragisk genomgng, det hrde han sjlv, han frklarade hur talangls han var och hur allt han gjorde var att dag ut och dag in sitta p kontoret och fungera som en maskin, fastn han lika grna kunde bli ersatt av en. Efter nnu en monoton dag tvingades han dra sina steg till teatern och hlla ett sken uppe som i sanningens namn inte var hans. I enlighet med vad som var planerat lyssnade Vidoria inte alls p Nils Gunnar hade att sga. Inte hade han ork att p nytt ta upp denna diskussion, men det kndes behagligt att slppa loss orden, ven utan hrare. Vi fr prata om det dr senare. Inte nu, tystade hon honom. Skdespelet framfr dem fortsatte och Nils Gunnar log frnjsamt t det icke existerande meningsutbytet. Han rullade p axlarna och resten av verkroppen och skrattade

83

halvkvvt. Musiken frn orkestern hade vergtt till att vara fridfull och det var det inte svrt fr Nils att lngsamt nrma sig smnen. Nr han vnde sig mot Vidoria fr att meddela att han var p vg bort ville hon inte mta mannens blick. Han hjde i stllet huvudet mot taket och frstod omedelbart vad han borde ha insett fr lnge sedan.

84

NGRA TIMMAR SENARE tog den yngre Nils plats p informationsmtet. Vad freningen sysselsatte sig med var till en brjan svrfrsttt, men efter att ha frskt reda ut begreppen kom mannen fram till att mnniskorna framfr honom verkade som faddrar fr de arma frldralsa. De skulle, vilket lttade Nils, inte iklda sig rollen som nya frldrar utan i stllet se till att de frldralsa barnen fick vuxna frebilder och att dessa, allts freningens representanter, hjlpte till att aktivera barnen. Det var ingen komplicerad arbetsuppgift, endast en tidskrvande sdan. Tid, det som Nils hade i verfld. Han skulle p allvar kunna bist freningen, kunna gra unga personers liv bttre, sjlar som var som hans egen, som saknade frldrar, som annars skulle kunna hamna snett, sjunka in i sig sjlva och g frlorade i ngestens myller. Nils kunde frhindra allt detta, han kunde undstta ngra av dessa individer, lta dem avhlla sig frn det avskyvrda de som ensamhet och funderingar ofta genererar. nd hade han inte den minsta lust till att vara behjlplig. Frutsttningarna var i hans huvud sdana som skapade de betydelsefulla mnniskorna och inte omvnt. Han tittade sig omkring. De goda varelserna hade samlats i en kllare mitt inne i staden. Det var dessa som tog p sig den behjrtansvrda uppgiften att vgleda barnen vidare i livet. Redan trettio minuter fre utsatt tid

85

hade Nils funnit rtt adress och bara minuter senare hade han frskrat sig om att han ocks kunde kliva in. Vad han mttes av var tillmtesgende mnniskor som bde var glada och hjlpsamma, de bjd p kaffe och p ett randigt papper fick han skriva upp sin kontaktinformation. Han var frndrad, knde sig vlkommen och glmde nstan bort att mnniskorna egentligen var menade att skrmma honom. Lokalen var mjligen inte den vackraste, det var fr det frsta hgt i tak och man kunde med ltthet se ventilationen, fr det andra blev det paradoxalt nog fort varmt i rummet vilket per automatik garanterade att luften stndigt kunde hlla en lg kvalitet. Var drren ut stngd blev det fr varmt och ppnades den kunde man av allt liv utanfr inte hra vad som sades. Ngra minuter efter mtets igngsttande slntrade Helena Wallin in, hon kom fr sent av flera skl varav det frmsta var att hon en gng fr tjugotre r sedan fick vnta p sin kusin i ver tre timmar. Uthlligt hade hon med cykeln sttt framfr trdgrdspaviljongen och hade till och med frgat folk om tiden i hopp om att det var hennes egen klocka som hade gtt ur led, men s var ej fallet och slktingen dk till sist upp och hade d inte ens vett att urskta sig. Sedan dess hade Helena undermedvetet ordnat s att aldrig ngonsin komma fr tidigt, men hon trodde innerligt att hon anstrngde sig fr att passa tiden, men av just nmnda anledning lyckades hon aldrig. Platserna lngst fram var upptagna, men hon fann en uppfllbar stol vid ingngen och hon vek upp den alldeles bredvid Nils, som ryggade undan, fr kvinnan kom alldeles fr nra och han hade inte fr avsikt att lsa av henne, inte nu nr han

86

hll p att bli omvnd. Hur kunde han egentligen ha varit s trtt att han lurade ut kroppen p ett sdant hr vanskligt uppdrag? Inte den minsta lust hade han haft att terse den tillvaro han mnader tidigare trodde att han hade lmnat bakom sig, men nu var han allts tillbaka. Mnniskorna var n en gng en del av vrlden. Helena ursktade tidpassningen och undrade frsiktigt om hon hade missat ngot viktigt varvid Nils frklarade att hon inte hade gtt miste om ngonting d de som talade inte behrskade ngra retoriska regler. Egentligen ville han ppeka vartenda fel, men han var tillrckligt artig fr att hlla dem inom sig. Han lyssnade knappt p presentationerna. Olika grupper talade om sig sjlva och om vad de sysslade med, men Nils frstod redan innan de ppnade munnen vilka han skulle ta sig tid att lyssna p och vilka som p frhand var glmda. Helena utvecklade: Jag var tvungen att lmna av dottern hos min mor. Det r drfr jag r sen. Nils betraktade henne. Sedan tittade han bort. Vad skulle han med den informationen till? Som om han var den som hon skulle urskta sig fr, han som brydde sig mer om hur talarna stod n vad de verkligen framfrde. Undanflykten var felriktad, men till kvinnans frsvar br nmnas att Helena, nr hon hade ppnat den knarrande drren och avbrutit det som just hade inletts, hade lagt mrke till hur iskalla blickar mtte henne. Det var drfr hon knde sig tvungen att urskta sig och mannen som satt bredvid henne fick duga, bara de som satt runtomkring hrde hennes frevndning. Helena fortsatte infr Nils dva ron att tala: Egentligen hade jag tnkt spela in mtet, men det r

87

alldeles fr hgt i tak. Jag tror inte inspelningen skulle bli srskilt lyckad. Ngon p raden bakom gav ifrn sig ett ljud som betydde att om Helena nd bara skulle prata kunde hon lika lmna lokalen. Helena hade varit dr fr att hjlpa, fr att komma till undsttning, nd blev hon illa behandlad. Hennes eget fall var inte lika frfrligt som mnga av barnens, hon hade i snart tjugo r varit utan sin far, men modern hade varit vid liv, liksom syskonen, men tomhetsknslan var ofantlig och det var hennes plikt att se till att frhindra att barn som hennes eget fick leva sina liv utan en krleksfull vuxen medverkan. Nils upptrdde som om han hade lyssnat p Helenas urskt innan han avbrts av ett inre blixtnedslag. Snabbt frgade han kvinnan om vad hon hade sagt och hon upprepade meningarna. Han rusade ut ur lokalen, utan att ha hrt mnga ord, men med ett svar p gtan. Ingenting kunde lngre frvna honom. Nils uteslt inget, men han var inte troende, och det var av den anledningen han hpnades ver hur ltt han kunde ta till sig den nya upptckten. Vidoria var en ngel. Hon hade snts ut av hgre makter fr att hjlpa honom. Det var en lsning som stmde in p alla punkter. Allt han hade tagit sig fr hade hon kunnat organisera, hon hade kunnat komma till vrdhemmet utan att bli sedd, hon hade kunnat rra honom utan att bli lst, hon hade kunnat skriva ut honom, hon hade kunnat finna honom, om hon var en ngel. Att frska fly ifrn henne kndes nu lika enfaldigt som att fly ifrn sig sjlv. Det hade han frvisso redan frskt sig p, men eftersom resultatet inte varierade srskilt mycket

88

hade han insett hur ffngt det var att ens anta att det var genomfrbart.

89

NR HAN KOM hem fick han anstrnga sig fr att hlla kroppen kontrollerad. I bokhyllan fann rtt bok och sida. Hjrtslagen var obekvma. Inte lngre var han ngon som frtjnade att gmmas undan, han var vertygad om att han hade haft rtt, att han hade haft det helt tiden, att han minsann skulle kunna n den topp han hyste hopp om att n. ngeln r en av Guds budbrare. Ordet hrstammar frn grekiskans angelos som betyder sndebud. En ngel brukar vanligen avbildas som en mnniska med vingar. nglar frekommer i svl judisk, kristen som muslimsk tradition. Till de frmsta bland nglarna rknas rkenglarna, andra grupper r keruber och serafer. Symboliken ligger i vingarna. Symboliken, upprepade han i huvudet, ligger i vingarna. Det hr betydde allts att teorin fortfarande var hllbar och nr Nils lste vidare fann han flera rn som strkte pstendet. Frn brjan portrtterades nglar utan vingar, men nr romarriket p trehundratalet reformerades och fick en kristen statskyrka lt de nglarna verta vingarna frn den romerska segergudinnan Nike, rbarhetsgudinnan Gloria, desgudinnan Fama och budbraren Hermes. Vingarna fungerade som ett stt att intyga en tillhrlighet med himlen.

90

I uppslagsverket stod det skrivet att nglarna i enlighet med tron inte har mjlighet att utgra hinder fr mnniskan frn att ha en sjlvstndig vilja, men att de kan upphva naturlagar. Som exempel kan en ngel inte avstyra en mrdare frn att i tanken vilja bringa ngon om livet, men dremot se till att mota armen som hugger. Nsta bok, en samling berttelser om vernaturliga fenomen Nils inte srskilt uppskattande hade tagit emot i gva fr ett antal r sedan, strcklstes. Fr nrvarande fanns det ingen annan skrift som visste att sknka honom strre gldje. Det redogjordes fr fall dr nglar inte hade visat sig fr den som de vakade ver, men fr andra. S skedde till exempel fr den sjundedagsadventist som slde bcker i ett sterlndskt bostadsomrde. Hennes saluhllande var inte uppskattat i byn, men nr hon en dag till en strre fastighet gjorde ett frsk att f bckerna slda upptckte hon att de mestadels aggressiva vakthundarna var vnliga och att de boende till hennes frvning bad henne stiga p. Nr hon kom in stlldes tv stolar fram t henne. Frvirringen blev total nr frun i huset ocks vnde sig till den andra stolen och samtalade, s som att ngon satt dr. I frbifarten ppekade hon fr adventisten att hennes fljeslagare i sanning kldde bra i vitt. P samma stt som att ngeln dolde sig fr kvinnan pstr mnga att nglar skdliggr sig i den skepnad som fr tillfllet lmpar sig bst. Ett flertal vittnesbrder finns som std fr teorin, fall dr personer har talat med skyddsandarna i tron att de varit mnniskor. Nr samtalspartnern ofrklarligt frsvunnit personen

91

frhrt omgivningen om var frmlingen tagit vgen och ftt till svar att ingen annan hade vistats i rummet. Att dma av mten som dessa lider nglar brist p svl vingar som glorior. De har ven fr vana att upptrda i form av ett mnskligt utseende, vilket kan ske antingen genom att ngeln utrustas med en tillfllig kropp eller genom att mnniskans medvetande klr henne. I vartenda ord en sanning, Nils kunde identifiera riktigheten i det som frr i tiden inte hade varit annat n vilda phitt, han kom att reflektera ver hur han vid det frsta mtet hade verraskats av skyddsngelns nrvaro, hur hon lyckades undg mnniskorna som omringade Nils rum. Det blev komplicerat att hlla ordning p tankarna som utan ngon regelbundenhet, likt elektroner, surrade omkring i hjrnan, de virvlade och gick inte att fnga. Han fll till marken.

92

LNGT DRIFRN, MEN inte mer n i rum, vntade den unge lkaren invid den trettioniorige mannens sngkant. I handen hll han en tunn mapp med ett tiotal papper liggandes i. Personen som lg i sngen var Nils Gunnar Mathiesen. Mannen hade just upphrt att sova, drog stilla in luft i lungorna, knorrade ngon gng, harklade sig, lt luftgngarna utrymmas och fyllas. Han andades tomhet. Frr i tiden hade det varit vad han hade skytt mest av allt, hellre knna ngot n inget var hans valsprk, men efter mnader av inre kalabalik med en rad brutna nervtrdar som fljd var detta vad han skte. Lkaren frgade om mannen mdde bra, upplyste om att operationen hade gtt enligt planerna, men att Nils Gunnar tvunget, fr vila och prover, mste stanna p sjukhuset. Det var visserligen en godartad tumr, men till storleken var den ansenlig. Mannen undrade hur stora hans chanser var att verleva. De var goda. Av ngon anledning lyckades inte beskedet bryta tomheten varvid lkaren ngot frvirrat frgade om inte svaret gladde patienten. Den sluddrande mannen gspade ngra gnger och medgav hglst: I viss mn hlsade jag tumren vlkommen. Den var ett spnningsmoment i en annars helt gr och enformig vardag. Den hade bytt ut hans funderingar, menade han, ftt honom att undra. Vad dolde sig bakom slutet? Vad fanns det som han inte sg? Men det hade visat sig att dden var framflyttad

93

och att han tvunget skulle fullflja livet. Han uttryckte att han borde vara tacksam, men hade nnu inte kommit underfund med varfr. Vad i livet fanns det att leva fr? Vad var det som fick honom att g vidare, att andas? Han hade slutligen funnit ett svar: Nog fr att min hustru och vra barn var en orsak, ven om de var lika insjunkna i det sjuka som resten av vrlden, jag lskar dem, inbilla dig inget annat, men det som i sanning fr mig att andas r den andra sidan. Frvnad av ppenheten frde den unge lkaren ver samtalet p alldagligheter innan han knde hur en ltt bris ven genom hans bekldnad, noterade att fnstret till sjukhussalen stod ppet och smspringande tog sig dit fr att sl igen det. Rummet var kylslaget och han frgade sjuklingen om vem det hade varit som hade ppnat fnstret, kylan var verkligen inte vlgrande fr en nyopererad patient. Frgorna engagerade inte Nils Gunnar, han hll istllet igng skildringen av sitt liv. Fr tillfllet var rran roten till mannens olycka. Rran. Den var hans egen, men nd allas. Den var besvrlig att ha att gra med och fanns verallt och ingenstans. I hemmet, till exempel, dr sg han den hur han n vnde blicken, och i hans huvud, dr framtrdde den oroande ofta. Den gick inte att ordna upp. Mnniskor i vrlden hade det vrre stllt, det insg han, det fanns svrare rror. Han nskade att han kunde vara organiserad och rensa upp, fr han trivdes bttre utan rran, men det var frmodligen p det viset att han behvde den. Lkaren fann en filt under sngen och lade den ver patienten och antecknade sedan p ett av papperena i mappen. Han undrade hur patienten menade.

94

Nils Gunnar Mathiesen var tidigare en man som sov dligt, bara sporadiskt intog fda och i stort sett aldrig motionerade. Allt han gjorde, berttade han, var att vandra omkring som en levande dd. Nr han p kvllen lade sig fr att sova var frstndet inte intrasslat i viktiga bryderier, det var inte insnrjd i ngonting verhuvudtaget och det var det som fick honom att inse att han hade valt fel vg. Han hade svrt att begripa hur det var mjligt fr en ung och frisk person, som han frut var, att kunna utvecklas till en trg och likgiltig mnniska, den han hade blivit. Det var som om utvecklingen hade avstannat, menade han, som om den inte sg det vrt mdan att vnda honom t rtt hll och i stllet valde en annan mnniska, en med en framtid och okuvligare vilja. Helst ngon som ville t det hllet och inte prejades t sidan. Nr det ena var avklarat hade han alltid det andra. Det fanns alltid saker att gra, det var som bekant det som var livet, att fylla upp tid. Frgan han stllde sig var om han upptog den t rtt sysslor. I annat fall dslade han bort varenda sekund. Han hade emellertid ftt chansen och han hade tagit den. Det var drfr han hade rran inom sig, fr att han tog vara p mjligheterna. P vgen till arbetet hade han ftt en uppenbarelse och det han kom att frst var ngot alldeles utomordentligt. I stllet fr att avsluta sitt egna liv skulle han brja ett nytt, ett som han kunde leva samtidigt som han hll skenet uppe i sitt faktiska. S belten jag blev av detta, sade Nils Gunnar. Drefter hade han planerat, kom p del efter del, skapade en karaktr som han kunde tnka sig att vara, en som inte var som han var nu, men d, en som var lika

95

intressevckande, egendomlig och arrogant som han i ungdomen hade varit. Det var idealiskt. Livet blev lttare att genomlida nr han inte lngre var ndd att medverka. Nu hade han i mnader gtt runt med en historia i huvudet. Han hade noga bearbetat den, strukit och lagt till, en del var frn sdant han hade drmt, annat frn sdant han upplevt. Historien och alla dess trdar hade sett till att hlla hans hjrna igng. Den hade hela tiden blivit finurligare och han hade i sinnet ftt arbeta fr fullt. Det r ett enda sjlvupptaget virrvarr, sade han. P sistone hade ngot obehagligt hnt, han har brjat f svrt att skilja p verklighet och fiktion, de brjade g samman. Nils frklarade: Min rollfigurs den blir ocks mina. Mannen sov lngre, han dagdrmde djupare. Berttelsen nstan slukade honom och han lt den gra det. Det var inte lngre Nils Gunnar som styrde skeendet och han fann det ofattbart trivsamt. I sitt egna liv kom han p lsningar till problem som inte existerade, som om historien ledde honom. Jag r tacksam ver att smnen tar ver mitt dygn och att jag inte tycks kunna kontrollera mitt andra jag. Lt honom f mig, tnker jag, lt varenda sekund av min tid g till det andra livet. Uppriktigt sagt knns det mycket verkligare n det hr. Nils Gunnar skrev inte ned berttelsen, det hade han inte tid fr. Lkaren tyckte inte det var underligt att hjrnan fick arbeta s hrt nr den var tvungen att hlla ordning p alla historiens vndningar. Patienten instmde till viss del, men menade att det var oundvikligt, att rran inte skulle bli mindre av att den blev nedskriven. Sinnet var inte anpassat efter tv liv, frklarade lkaren, det rckte

96

nog med ett. Patienten instmde, det fanns mnga angelgenheter fr psyket att ta hand om, s mnga ord, meningar, siffror och msten det var menad att memorera. Hjrnan hade reagerat p det dubbla arbetet, upplyste Nils Gunnar, han hade paralyserats, blivit sl, kunde inte tjnstgra, inte utfra sina sysslor. ArbetsgIvaren upptckte ingenting, men det gjorde hustrun. Hon mrkte att mannens hjrna inte fungerade som vanligt, att han ofta hade huvudvrk. Nils Gunnar frstod att ngot var fel frst nr han fick rat frlamat och nr han tappade synfrmga. Han brjade sova lngre. Och det andra livet vertog allt strre delar av det verkliga. Nu visste han inte lngre vad han skulle ta sig till. Historien tillvann sig honom p allvar, han hade svrt att hlla isr alla tnkbara motsatspar, nutid och dtid, allt blev en stor enhet och han tillhrde denna. Som den frnuftige och plste yrkesman han var frstod lkaren vad som hade ftt den arme mannen att verge verkligheten fr sagan. Han pstod varligt att det eventuellt kunde vara tumren som hade orsakat drmbilderna. Rappt kom svaret: Inser du inte att dessa tankar kan ha skapat tumren. Den rddade honom bort frn sanningen, menade han. Intensiv tankekraft hade Nils Gunnar gnat t detta: Du inser frsts att jag frlorat mig i mitt inre, att det inte finns ngon tervndo. Tumren blev rddningen, nu kan jag ligga i en frhllandevis varm sng och begrunda tillvaron. Den kunde inte ha kommit lgligare. Det fanns ett stort sr i hjrtat, klargjorde han, och det hade sakta men skert frstorats. Naturligtvis var rran den skyldige. S fort han var ifrn den tnkte han p den,

97

begrundade hur allt lg huller om buller och frpestade vardagen. Han ville gra ngot t den, stda upp, flytta, rensa, men det spelade ingen roll vad han tog sig fr, hur han n bar sig t kunde han vara sker p att rran fanns ngonstans, att den bara bytte hemvist, men levde vidare. Nils Gunnar utvecklade: Det hr r vad som str mig, jag mste binda samman de lsa trdarna. Det r en ngot felaktig jmfrelse att tala om trdar d de knns mer som ett nystan, men vad jag mste gra r att reda ut detta, dra ut trd fr trd och sedan lgga dem raka p rad. Helst ville han bara gra sig av med hela nystanet, men det fick han inte. Varfr var inte knt, men han antog att det var ett annat syfte med tillvaron, en mnniska ska kmpa, det var ett centralt begrepp. Han frgade sig: Vad blir resultatet, varfr ger jag liv t nya nystan, varfr vandrar jag vidare lngs denna stig? Egentligen var det fr att han inte visste vart den ledde, den frra vgen fll honom inte i smaken s han hoppades innerligt att den nya till slut skulle visa sig rakare. Den unge lkaren lyssnade uppmrksamt, tnkte en stund och kom till slut p att alla dessa trdar mer liknade en roman n en fantasivrld, vilket lugnade honom en aning. Ett sdant leverne r utomordentlig accepterat, till och med efterstrvansvrt, om ett konstnrligt syfte terfinns och om personen i den andra vrlden kan pvisas vara en lysande begvning. S han frgade om patienten ngon gng i framtiden hade tnkt skriva ner tankarna. Till lkarens besvikelse svarade han att han inte hade det. De var bara en berttelse. En roman r nedskrivna ord, tankarna fick under inga omstndigheter sttas p papper,

98

d blev det andra livet inte lngre hans eget, d fick allmnheten tillgng till det som var gmstllet, platsen dr ingen kunde n honom. Var skulle han d ta vgen? Om mnniskor ville se nystanet, vad skulle det sga om vrlden? Vilken normal mnniska skulle kunna tnka sig att frivilligt utstta sig fr rran? Tankarna dg gott, de kunde bli hans dd, men det var samma tankar som fdde honom. De fick driva honom t vilket hll de ville, de var det undermedvetna, de visste vad som var bst fr honom. Helt tydligt frstod han det inte sjlv. Bragt ur fattningen undrade lkaren varfr mannen hade ett sdant behov av ett andra liv, det var inget snille som lg i sngen framfr honom, s nu kunde han kosta p sig att vara stursk, han frgade varfr verkligheten inte dg. Nils Gunnar gspade samtidigt som han sade: Det finns mycket jag klandrar denna vr tillvaro fr. Srskilt str jag mig p den kollektiva tron. Att mnniskan r tvungen att slja sin tid till hgstbjudande, att de mste leva som kloner. Det var sdant han tnkte p, sdant som upprrde. Individualitet var i hans tycke ngot att fredra, men enligt samhllet bara till en viss grns. Han hade ftt nog, frklarade han, det var inte vrlden i sig som irriterade honom. O nej, den behagar mig p alla stt och vis. Det var allt det andra, det som mnniskorna hade skapat. Hur de n bar sig t lyckades de enligt mannen vlja fel vg, eftersom valmjligheterna var s f och ofullkomliga. Om det r sngen som r skadad finns det ingen rtt sida att vakna p. Efter ngra andningar bemdade han sig att frsvara sitt sinne, klarlade fr den unge doktorn att han inte alls var ngon radikal galning

99

som hade tappat fotfstet, nej, han var bara en tyst man som inte gjorde annat n misstrodde gemenskapen samtidigt som han levde i den. Genom sin nrvaro frstrkte han det han ogillade. Det var ocks det som skrmde allra mest, inte det att mnniskorna vandrade i led utan att han gick med dem. I stllet fr motstnd skapade han phittade mnniskoden som fick erstta sitt egna. Lt drarna fortstta med sina angelgenheter och irra omkring lyckligt omedvetna om sakernas tillstnd, fr jag har d inte blivit mycket sorglsare av att stirra in i det stora tomma, o nej, men jag gr det nd. Har du en gng brjat stirra kommer du aldrig ifrn det. Den unge lkaren hade egentligen inte gnat srskilt mycket intresse t den sjuke mannens svada, men han var nd tillrckligt upprrd fr att underrtta Nils Gunnar om att det han just hade beskrivit inte var ngot annat n vanligt dagdrmmeri. Patienten gav som svar att han inte var sker p om det var detta eller det andra livet som var verklighetsflykten. Hur samtalet skulle kunna fungera som en sdan frefll oklart, men det var det mycket som gjorde. Saken var den att han inte lngre kunde vara sker p ngonting, vilket stillade mannens hjrta. Det var bara rran kvar, sedan kunde han lmna mnniskorna. Lkaren skdliggjorde en pillerfylld burk och menade att patienten var tvungen att, en i taget och var sjtte timme, stta i sig dem. De skulle f honom att m bttre. Mannen undrade om lkaren visste varfr hans vrden var i obalans och fick till svar att doktorn knde till hur det hade gtt till. Svaret gjorde inte Nils Gunnar tillfreds utan ville veta varfr det var som det var. Det knde inte

100

lkaren till. Lttvindigt svarade patienten att han i s fall ville lta vrdena fortstta vara instabila. Nils Gunnar flinade hnfullt och slt gonen. Lkaren skakade p huvudet, gick ut ur rummet och slckte lampan efter sig.

101

SAMTIDIGT SOM DEN ldre Nils Gunnar somnade vaknade den yngre. Lgenheten var kylslagen och Vidoria satt vid hans sida. P samma stt som nr hon hade funnit honom log han. Ytterdrren hade sttt p glnt, som om ngon i all hast hade glmt bort vikten av skerhet eller huvudstupa brjat lita p sin omgivning, hon hade ropat hans namn, men ingen hade svarat. Nr hallen inspekterades frmodade hon att Nils hgst sannolikt befann sig i lgenheten, men att han p ngot vis lyckades undg att hra henne, fr i tamburen lg bde en bortkommen sko och en jacka och lite lngre in lg det nnu en sko, av samma modell som den frsta. Vidoria slt till drren efter sig, blev en smula ngslig och anade ord. Orsaken till oron var, utver de frsta iakttagelserna, upptckten att lgenhetens luft var ovanligt varm. Elementen stod p full volym och fog fr ngslan fick hon nr hon fann en medvetsls Nils badandes i ett hav av bcker. Han var omjlig att vcka. Vrmen hade ntt honom, svetten rann nerfr mannens kinder och ansiktet var eldrtt. Kvinnan var tvungen att ppna fnstret, dra ner vrmen p elementet, flytta bort Nils frn bckerna och sedan kl av honom hans klder. Med all kraft hvde hon upp den lealsa kroppen i en sng, bddade om honom och slckte taklampan. Hon pustade sedan ut och satte sig vid sidan av Nils, slutkrd och vilsen.

102

Nr han fick se hur kvinnan stirrade p honom ryckte han till, verraskat och nyvaket, men gladdes sedan t upptckten. Han huttrade lite, luften kndes aningen fr kall, men fnstret var stngt. Han mindes inte hur han hade frflyttat sig till sngen. Det viktigt var nd att ngeln inte hade vergivit honom, hon hade tagit plats i en stol i rummet och hon vakade ver smnen. Han tnkte pltsligt p hur deras senaste mte hade sett ut. Nils hade varit lite brysk, ngot han i efterhand ngrade. Han ville frklara sig. Svaret r att det r just drfr, upplyste han, fr att jag har allt, som jag kan koncentrera mig p att frst. Jag kan koppla ifrn de vardagliga funderingarna och i stllet helt och hllet inrikta mig p sanningen. Det r dessa svar, eller avsaknaden av, som har skapat elndet, inte jag sjlv. Meningarna var allts Nils replik p den frga han vid deras tidigare mte hade undvikit att lmna svar p. Av ngon anledning kunde Nils inte knna det som sades, inte annat n som stavelser p tungan. Han sade sdant han hll fr riktigt, men han trodde bara p det fr att han tidigare hade frsttt, inte fr att han nu gjorde det. Visst pickade detta p hans sjlvfrtroende, att tro ngot bara fr att tanken tidigare ansett det riktigt r lika skert som att lita p en annans slutsatser. Ngon hetsig diskussion blev det drfr aldrig tal om ven om Vidoria frskte genom att pst att Nils bara sg det han ville och inte det han kunde. Grlet uteblev d samtalets andre deltagare inte fann anledning till protester. Kvinnan var trots allt skyddsngeln, konstaterade han, ett av Guds sndebud. Om han anstrngde gonen kunde han se hur

103

det skimrade runt hennes kontur, hon saknade vingar, men det var enligt uppslagsverket i sin ordning. Genast blev han mycket frgvis. Varfr hade han blivit given tidningen? Av vilken anledning hade hon velat att han skulle finna kursen? Var det fr att farfadern hade avlidit? Vidoria lade handen mot Nils panna, bad honom att tystna. Hon upplyste lugnt att han hade en lng vg att vandra, men hennes tro p honom var stark, han var menad till strre saker. Rummet var ter upphettat, men t det gav Nils ingen notis, det fanns viktigare omstndigheter att tnka ver. Fr om kvinnan talade sanning, om han var i hnderna p det, om det var meningen att han skulle frdas i en viss riktning, skulle det inte ha ngon betydelse vad han n tog sig fr, han skulle komma fram till samma punkt oavsett hur han bar sig t.

104

UTANFR PORTEN INNE i staden vervgde han alternativen. Den ena stunden var vertygad om att ngeln hade rtt och den andra behll den djupt insjunkna teorin om tillflligheter. Han gjorde till sist sitt val. Genom att handla slumpvis skulle han testa det och den egna frmgan. Nyfikenheten simmade likt ett ihrdigt kvalster omkring inom hans kropp. Han lyfte lngsamt upp en slant i fickan och instruerat myntet att om det fll med ena sidan skulle han vandra sderut och om det var den andra skulle han frflytta sig i motsatt riktning. Fler n tv alternativ behvde han inte, sdant sparade han till senare, det var mer systemet som sdant, att dda ting som en slant och en vindpust inte kunde rda ver framtiden, som skulle prvas. Strre under hade skett, tnkte han, inte i det egna livet, men i andras. Vinden och myntet hade valt norr. Till en brjan hade han vandrat lugnt och sakta, men nr han mrkte att kroppen frflyttade sig i samma fart som benen, han var nmligen mycket kunskapstrstande nr det gllde vad som dolde sig borta i norr, blev han bestrt. Benen fick finna sig i att rra sig snabbare och nr Nils gav akt p att han i takt med accelerationen tappade bort en del av uppmrksamheten kade han hastigheten ytterligare och nr han mrkte att samma sak upprepades p nytt kade han den nnu ett snpp och till slut skenade han mot norr.

105

Han lpte och lpte och fastn kroppen inte p ngot vis var anpassad fr denna typ av konditionskrvande syssla lyckades han styra undan dessa signaler och rusade vidare. De annars s hrda och objliga kroppsdelarna arbetade hrt och mannen njt fr fullt, skrockade, men rosslet fastnade i halsen d han faktiskt inte alls var srskilt vltrnad, s han avgjorde att fortsttningsvis hlla munterheterna inom sig. Han tappade taget om allting, sprang och sprang och p stt och vis var det som att sova, men helt befriat frn syner och andra ting han inte rdde ver, det var nstan lika angenmt som att kasta porslin i vggar. Han fortsatte och glmde snart bort varfr han likt en gasell ven igenom stadens gator, han fanns till och det rckte. Nr Nils inte orkade mer kade han takten och sprang studsande frbi alla mjliga mnniskor, de tittade snett p honom och han glodde inte alls tillbaka. Allt mannen sg var ingenting, men instinkter och reflexer hll ordning p omvrlden och sg dels till att frdads i rtt riktning och dels att inte sttte ihop med ngot olmpligt. Efter lnga minuter av irrfrd frsvann kraften i musklerna och han fll ihop helt utpumpad, alla leder var otrstliga. Det var ett galet phitt, det visste han skert och det var ocks drfr han fann det s angenmt. Bltt uppt. Grnt nedt. Nils uppfattade doften av frigjordhet. Han var i himlen, det var han sker p. Galenskapen hade omringat allt av det intellekt som klamrat sig kvar i sinnet och p en gng eliminerat rivalen. Kanske lg han inte p en ng, kanske var det inte lukten av torrt grs han uppfattade, kanske lg han i sitt badkar, kanske sov han, kanske hade han drunknat, dtt fr egen

106

hand, kanske var han mrdad, kanske hade han bara fallit ihop av trtthet och frlorat frstndet? gonen var mjligtvis ppna, men ngon annanstans? Att inte finnas hade aldrig tidigare varit s behagligt. Himlen sken i klarbltt, solen skimrade vnligt, allt var just som det skulle ha varit fr den som skapade jorden. Hur var det nu? Var det han som hade fattat beslutet att avlgsna sig till den oknda och paradisliknande platsen? Nej, kom han fram till, det var myntet. det hade frt honom till ngen, meningen var att han skulle f sig en insikt, frlora kontrollen och glmma det han inte hade behov av, det han egentligen aldrig skulle sakna. Han kunde frst vad fullstndig tomhet innebar, han dyrkade sekunderna. Mannen var inte lngre likgiltig. I fjrran hrde han fglar, det hll han fr skert, ven om det inte var sant. Bortom ngen skdade han hav och berg, det cirkulerade moln kring bergstopparna, de lg lgt, till och med sn fick vistas p deras hgsta punkt. Fr att frskra sig om att han verkligen var i himmelriket slt han gonen och ppnade dem p nytt. Samma ng, samma hav, samma berg, samma moln, samma sn. Aldrig ville han lmna platsen, han ville vandra lngs grset, ta vinbr och hallon sittandes p stenmuren, kisandes blicka ut ver det gtfulla havet. Existera. Inte tnka. I timmar andades han frihetens luft. Lika lnge underskte han en prick hgt uppe p en av hjderna. Till en brjan hade det hga oknda inte bekymrat honom, men nr rastlsheten spred sig retade det honom. Nils frbannade pricken fr att den inte kunde ge honom ro, fr att den tvunget ville utmana hans inbillningsfrmga. Den

107

fick honom att resa sig upp och g, fick honom att bege sig till det frmmande och av egen kraft verge paradiset. S stod Nils framfr stugan. Att bestiga berget hade varit en mdosam vandring, men nr han var uppe ngrade han ingenting. Han kunde drifrn blicka ut ver landskapet, se pltten han tidigare hade vilat p och vrlden frn ett annat perspektiv, ett dr allt tedde sig oviktigt och mrkvrdigt litet. Han log och gspade p samma gng, han var trtt, inte bara matt utan allts ocks smnig. Nils inspekterade platsen som hade drivit honom att s arbetsamt resa sig upp. Stugan var av ett gammalmodigare slag, det kunde han konstatera, fastn han var en lekman i mnet, det stod p en gedigen stengrund och dess tak vilade p vggar av tr. Plankorna hade dock avlgsnats frn stammarna fr s lnge sedan att det i det nrmaste var en oriktig beskrivning att kalla dem fr en sdan del, ngon gng mste ven timmer f g vidare. Inte alltid ska de i tal tvingas ter till platsen dr de vxte upp. Nu var virket gammalt och om Nils hade intresserat sig fr byggnadskonst hade han imponerats av att dessa plankor hade hllit fr decenniernas gng, med vind, sn, blixtar och andra freteelser som vill hus illa. P insidan var vggarna gulbruna och Nils lade tidigt mrke till ngra betydande srdrag hos stugan. Det frfogade endast ver ett fnster, vilket skapade mrker, och detta uppenbarade samma vy som utsidan. I en vr lngst in lg det h i massor och alldeles ovanfr dinglade skinnet frn dda kreatur. Bredvid en kamin stod ett par stolar, en ftlj, ett litet bord och p det lg en stickad duk. Mblerna var lderdomliga, men verkade inte anvnda.

108

Vem hade egentligen bott i stugan? Av inredningen att dma hade det levt mnga mnniskor, men om bara ntning fick fungera som bevismaterial skulle han ha hllit fr sannolikt att de var oanvnda. Ngot gick inte ihop inte med Nils verklighetsuppfattning. Nr hade han vaknat imorse? Hade han ens gjort det? Mannen drog ner handen i fickan och knde efter om myntet lg kvar. Samtiden frbryllade honom allt mer. Han hade drmmar som kndes verkligare n det han nu deltog i. I kket lg allt huller om buller. Tallrikar, kastruller, bnkar, ljus, glas och flaskor. Drrppningarna var lga s Nils fick huka sig fr att g in i rummen. Pinnstolar stod kring kksbordet, just som om middagen skulle serveras. Men ingen fanns dr fr att ta den och lmpligt nog fanns det heller ingen mat. Tv sngar var placerade bredvid varandra lngs gavelvggen, barnsngar, smala, korta och sannolikt obekvma. Ngra timmar lngre fram vilade han sig mitt p golvet, vid sidan av ett flammande ljus. Nils darrade och hade gonen uppsprrade. Han hll i en bok. Han var sker p att ngon hll honom under uppsikt, fr denna gng var det inte tillflligheter som hade ordnat upp det hela. Flera gnger om hade han lst boken, vilket egentligen inte behvde sga mycket d den var kort och frhllandevis lttlst, men det var nd uppseendevckande hur verket kopplade grepp om Nils. Stycket om Jack hade han gnat igenom s mnga gnger att han nstan kunde recitera innehllet. Hur pusselbitarna kunde falla samman p ett s lmpligt vis vergick hans frstnd och bilden av vrlden som de lyckliga omstndigheternas frlovade land

109

hll p att en gng fr alla sls i spillror. Fr hur anmrkningsvrt var det inte att just denna stuga skulle hysa detta verk? Hur otroligt var det inte? Livet var som en teater, dr alla hade varsin roll. Lennart Eldebo, vars nrvaro Nils av ngon anledning trodde sig uppfatta, hade till exempel en betydande sdan. Men rdgivaren levde inte i stugan. nd visste Nils att denna knsla bara kunde framkallas av Eldebo. S hygglig han var, tnkte Nils, s underbart hnsynsfull. Hur kunde han ha varit s hjrtls mot den elndige mannen? Han gjorde bara sitt jobb, utfrde det han var tvungen till, nd spelades han bort i spelet med tillvaron. Eldebo var inte mer n en schackpjs av mnga, kanhnda var han kungen? I vilken riktning som helst kunde rdgivaren smidigt och ltt rra sig ver bordet, frvisso lngsamt och inte som drottningen, inte som Vidoria. verhuvudtaget var det ett intressant parti som utspelades, Nils hade aldrig sttt p en s slipad motpart, en som knde till vartenda drag innan de skulle gras och som fick honom att tnka bde tre och fyra steg fre och likvl inte var den som verlistade. Det var ett spel dr deltagarna tidvis fick gra flera drag p en gng och dr ingen rlighet begrdes, det som skedde, det skedde. Ofta upplevde Nils att han var den besegrade, men lika ofta var rollerna ombytta och den vriga vrlden vandrade utfr den nedstigande trappan och stirrade upp p den hga hjd dr segraren befann sig. Positionerna vxlade stndigt, men det var inte vad som strde mannen, nej, det som irriterade var att spelet stundtals var s komplicerat att han inte kunde stta sig in i det och i stllet fr att anstrnga sig slppte han det helt

110

och glmde bort allt vad han var. Orsaken till att Nils fann boken var att rummet var lst. Han hade tolkat det som en signal: han skulle in. Ivrigt ryckte han i handtaget fr att ppna och till slut gav det frmultnade trt vika och lsanordningen fll ut. Rakt framfr honom uppenbarade sig ett lgt bord av metall, p det en mycket tunn bok. Frfattaren eller ngon av hans beundrare hade kvarlmnat verket fr honom att lsa. Omslaget var violett med rda, vgrta streck och med sm versaler stod titeln skriven. Sju liv var inget lderstiget bokverk, Nils hade frvisso aldrig hrt talas om det, men p ryggsidan kunde han tyda att boken var tryckt fr ett tiotal r sedan. Den var inte ny, men nd mycket yngre n det resterande mblemanget. Nils tyckte det var ett intressant pfund att lmna kvar bcker fr den som av ngon anledning tillbringade tid i stugan. Fr en mnniska som ville f sina ord lsta var det en synnerligen vettig id, fr mycket annat att ta sig fr fanns det inte. Den som skulle tillbringa natten i huset hade egentligen inget annat val n att lsa. Bredvid ljuset p golvet hade mannen till en brjan varit tvivlande och, som han alltid gjorde, utgtt ifrn att den kommande lsningen skulle vara bortkastad sdan. Efter ngon sida kunde han godta att boken han hll i trots allt kunde ha vissa ponger och efter ytterligare sidor var han fast. Vissa av de skildrade mnniskodena intresserade honom inte alls, han lste varenda bokstav, vilket i fr sig var ovanligt, men det var allt han gjorde. Emellertid terfanns skildringar som totalt slukade honom. Denne man, som fr mannen hade frfattat boken, knde helt

111

uppenbart Nils Gunnar Mathiesen. Hur skulle han annars skriva om honom p detta vis? Det kndes som en fr stort sammantrffande fr att vara en lycktrff. Ngon ville honom vl.

112

Sju liv, av Ivar Nystrm. Arvid Ekander, den fyrtiotvrige busschauffren, hller ratten stadigt. Idag br han uniform och har skjortan knppt nd upp till kragen. Fingrarna som hller i ratten och som ansvarar fr mnniskornas liv r smala och hriga. Arvid r en van frare och stadig p hand, han har hittills under sin lnga bana som transportr aldrig ens varit i nrheten att rka ut fr en olycka. I vnster jackficka vilar en kastanj. Han plockade den sent under hsten. Den r medfaren efter att varje dag i snart sex mnader frdats med mannen, alltid i vnster jackficka, stndigt nrmast det hjrta som en gng slog. Kastanjen hjlper honom att komma ihg en mnniska som ej lngre r i livet. Han var bara nitton r gammal. Ekot som beskedet gav rungar fortfarande i huvudet, meddelandet att lillasystern hade vergtt till att vara en stjrna p himlavalvet. I vissa avseenden var det dr ocks han sjlv gick ur tiden. Han menar att han genomlider en andra levnad, en skuggig, en utan vare sig hopp eller mening. Frn den hr resumn br vi, ven om vi riskerar att bli fast i nostalgins bedvande nt, inte utesluta att Arvid redan tidigare var en man fylld av mrker. Att frhra honom om vad han egentligen hade fr uppst nr han en morgon i april lnade systerns kastanj leder inget vart. Han uppehller sig i minnet av det frsvunna syskonet och han har ej fr avsikt att lmna den

113

tillvaro han sedan dess byggt upp som skydd mot orttfrdigheter. Vid de f tillfllen ngon engagerar sig i mannens sinnestillstnd svarar han att han r trtt, men att han annars mr bra. Om sanningen ska fram mr han inte alls bra, han plgas, lider. Mannen klandrar sig sjlv. Det r en buss av ldre modell Arvid rattar, hans rst hrs vid varje hllplats ropa ut nsta anhalts namn och s fort ngon lyft armen och med pekfingret frmtt trycka in den rda knappen och ftt stoppskylten att skina gr han sig beredd fr en ny inbromsning. Mnniskor mste beviljas lmna frden och fr skerhets skull blinkar en liten lampa bredvid ratten, om han skulle missa det ljud stoppskylten ger ifrn sig nr den vill till att lysa. Arvid stannar mjukt in vid skylten och slpper av och p sina medresenrer. Det r sllan medvetandet slr flje under arbetsdagen, det har hnt mer n en gng att han vaknat upp p stolen i sitt spartanska kk och frgat sig vad som hnt under dagen som passerade. Att det r ryggmrgen som skulle st som ansvarig om olyckan var framme, det talar han inte grna hgt om. Det ska dock erknnas att den r en mycket tillfrlitligare frare n de flesta av de vghalsar som vistas p de vgar dr mannens bussar tvingas fara. Lugn och trygg har han varit lnge. Efter systerns dd kom han att bli tystlten och allvarlig. Han stod inte att knna igen, ty det var inte lngre samme mnniska. Att utan vidare bli av med en familjemedlem kan f vem som helst att bryta samma. Arvid frigav aldrig knslorna, han hll dem inom sig i vntan p detonationen. Ngon sdan blev aldrig av. De mrka molnen fick en rofylld plats att bostta sig och omgivningen var frundrad ver hur knslokall den unge

114

mannen var. Det var tal om att kalla in en psykolog fr att ppna Arvids sinne, men det blev aldrig av. Molnen fick ostrt vxa. Arvid tycktes vervinna motgngarna och skapade sig en tillvaro som samhllet ansg riktig. Mannen med de mrka tankarna ler varmt nr passagerarna kliver ombord och liknjt visar honom sina kostsamma mnadskort. Nedstmdheten tycks fr samma passagerare ytterst avlgsen d mannen infr slutstationen genom mikrofonen nskar alla en trevlig dag. Arvid gr alltid sitt yttersta fr att dlja sitt inre. Den versta knappen p hans skjortor r stndigt knppt. Tunnelbanan stter av utan att Maria de Pedro kliver p. Med ett vasst ljud och motoriskt skrammel lmnar tget perrongen fr en stunds mrkerkrning. En vind frfljer vagnarna och drar med sig flickans orediga hr. Eftersom Marias syn r reducerad har hennes hrsel utvecklats till ngot mer n vad som hr till det normala. Hon r inte blind, men synfelet r s kraftigt att vldigt lite gr att urskilja utan glasgon. De yngsta ren var dimmiga och mnniskorna som bevakade flickans vimsiga kliv drog tidigt den felaktiga slutsatsen att hon var frstndssvag. Ingen beaktade att det fr den utan syn inte r vidare enkelt att lra sig g. Passionen fr ljud grundar sig sjlvfallet i synfelet och den bandspelare hon i vintras av frldrarna blev given br hon stndigt med sig, ty hon lskar att fnga in de omgivande klangerna. Det kan rra sig om vardagsljud som tunnelbanans rstmeddelanden till hstars gngg och moderns snarkningar. Sex kassetter utgr hennes samling. Vad Maria ska med en falskt

115

sjungande mans version av Yesterday till vet hon inte ens sjlv. Fr en gngs skull r det tur att mannen bara kan ta tre ackord p gitarren, fr fler n s skulle av bandspelaren inte fngas upp ordentligt. Maria ger ej akt p att mannen inte sjunger rent, ty liksom han som skrlar r hon tondv. Marias familj r lngt ifrn ndstlld, men det innebr inte att hon verses med pengar, i trots av detta tycks mlsmnnen under alla omstndigheter ha rd med nya klder t dottern, vilket frbryllar vnnerna. Marias frklaring brukar behandla hennes far och de presenter han frn sina affrsresor hemfr, men i sjlva verket har hon utvecklat ett verkningsfullt system att utka garderoben utan att tja ut plnboken. Hon stjl. n s lnge har ingen kommit p henne, ven om det ett flertal gnger har varit nra. Hon kommer aldrig att bli gripen och hon kommer heller aldrig nska grningarna ogjorda. I grund och botten r hon som vilken fjortonrig flicka som helst: hon anvnder telefonen mer n vad frldrarna tycker r skligt och tillbringar grna eftermiddagarna i det nrbelgna kpcentret. Nr Maria har spelat in s alla bandets minuter tckts av ljud placerar hon kassetten i fodralet och vntar p att nsta tunnelbanetg ska fra henne hem. Hon vill inte orsaka oro hos frldrarna. Aningen frsenad lr hon bli, men inte tillrckligt mycket fr att de ska brja ringa hennes vnner. Kvinnan Rolf Larsson har valt att leva livet tillsammans med lyfter den dyrbara silverbrickan med bda hnderna. Den r nyputsad och var en gng i bruk hos kvinnans

116

mormors mor, kunskap hon med gldje frmedlar till sin man. Han har inte glmt vem som i en annan tid gde den bricka som nu br upp tekopparna, han har inte frlorat det ur minnet, bara prioriterat andra ord. Hon talar om middagsbjudningar och gardinmnster och fr en man av Rolfs karaktr r det hgst irrelevant information, vilket ej hindrar honom frn att lska varenda bokstav som lmnar kvinnans stmband. Vem r han att klandra, han som under snart femtio r vaknat upp med den varmhjrtade och krleksfulla kvinnan vid sin sida? Han vaknade upp bredvid henne nr kroppen hade burit s tungt att han tvingades ta avsked frn sitt jobb. Hon kramade om honom under de lnga ntter som fljde efter frldrarnas dd. Hon gav honom all krlek nr hunden blev verkrd. Det r vad Rolf ser nr han upptrder som att lyssna p fruns utlggningar om barnbarnens obeskrivliga talang. Mannen hr hur han svarar p hennes frgor s som om han verkligen frstod vad hon ville. Det r knep som detta vi frstr utgr oumbrlig kunskap fr en god man efter femtio r inom Guds heliga sakrament. Givetvis r han fga engagerad av trdgrdskonstens magi och s hr p lderns hst har han heller inga planer p att gra sktseln till en regelbunden aktivitet. Han lyssnar likvl p vad livskamraten talar om. Som vi ltt kan frestlla oss vet Rolfs fru exakt hur den kta mannen vill ha sitt te. Hon hller frsiktigt upp det kokande vattnet, nstan nda upp till kanten, och doppar sedan, minst lika frsiktigt, earl grey-bladen fem gnger upp och ner. Sedan kncker hon en sockerbit p mitten, lter den upplsas av den heta vtskan och rr om. Hon ver-

117

rcker tekoppen, med tillhrande fat, till mannen. Det r vid tillfllen som dessa Rolf frgar sig vad som tog t honom den dr hsten r nittonhundrafemtioett. Paret emotsg sitt andra barn och den fru som Rolf nu, decennier senare, avgudar, upptrdde p intet stt som den flicka han en gng infr Gud lovade trohet. Hemmiljn var ett stormande hav och den blivande tvbarnsfadern ifrgasatte stup i ett om livet var det han nskade leva. Han skte trst och fann den. Hon, den andra kvinnan som frbarmade sig ver honom, smekte hans kind och lt honom grta ut i hennes famn, hon beredde honom kraft att fullflja stretandet. Hemligheten kommer Rolf att leva med utan att ngonsin dra fram i ljuset. Stndigt tumlar den runt i bakhuvudet och han vill inget hellre n att slppa den fri. Med den inom sig kan han aldrig lyfta mot himlen, minnet av sveket bestr som en tyngd som oupphrligt hller honom mot marken. Den dam han skdar framfr sig r samma flicka han sent en junikvll skymtade p ett dansgolv i den kungliga huvudstaden. Att mnga av myterna kring det frsta gonkastet frkastats som dravel betydde lite fr Rolf nr han bjd upp den vackraste flickan han ngonsin hade sett och fr alltid gjorde henne till sin. Mannen dyrkar de rynkor som stationerat sig kring hennes gon, fror som nstan hojtar ut mot omvrlden att hr har vi minsann en kvinna som upplevt mycket lycka i sina dagar. De har skrattat tillsammans. Beslutet att aldrig bertta var ett vlbetnkt sdant intalar han sig samtidigt som kvinnan med brickan diskuterar hur hon planerat den resa Rolf av kamraterna fick som sjuttiorspresent. Han litar helhjrtat

118

p frun och har lrt sig att denna dragning i grund och botten genomgs fr hustruns egen skull. Kvinnan Rolf gift sig med har nmligen fr vana att beskriva ven de ting hon fullt behrskar, hans roll i frestllningen r att nicka och le och p samma gng minnas hur denna dams gon glnste i den mrka lokalen en kvll fr snart femtio r sedan. Tack fr att du lade din hand p min, r vad Olivia Rosenfeldt framfr nr arbetskamraten ppnar drren till personaltoaletten. Hennes gon r rdsprngda. I mnader har Olivia frkunnat sitt hat mot arbetsplatsen och nr den sista dagen sent omsider infunnit sig hade man vntat en annan reaktion frn den grtande kvinnan. Sklen till att kollegorna str tysta r inte desamma. Olivias tysthet grundas i att hon skms ver de skdliggjorda knslorna, arbetskamratens i att hon frsker erinra sig ett telefonnummer hon om ngra minuter kommer att sl. Olivia skyller livsdet p fadern, han, ondskans eviga hrkomst, som vldfrde sig p modern. Felet lg hos honom d hon under skolren inte frmdde prestera som hon var i stnd till. Alldeles som de flesta inkonsekventa mnniskor finner hon sig tjnstgra p arbetsplatser som inte passar in i hennes sjlvbild. Beskedet att handskaffren inte vill frlnga provanstllningen knns som en kniv i ryggen. Till synes r Olivia en misslyckad mnniska, men tvrtemot vad mnniskorna i allmnhet tror och utan att tnka pstr r det faktiskt s att hon bakom trarna och de rda gonen r fylld av tillfredstllelse. I likhet med de flesta andra br ven hon

119

p frhoppningar, hon menar emellertid att dessa mr bst av att sdana frbli. Hon har rtt, ett frverkligande skulle inte gra henne till en lyckligare kvinna. Kombinationen av en frmgen man och tv gemensamma barn har skapat en mnniska som vldigt lite pminner om flickan som gmde sig i garderoben nr fadern kom hem. t honom gnar hon inte lngre mnga tankar. Sanningen r den att hon med honom inte ens vxlat s mycket som ett ord under de senaste av tidens sju r. Bekymret, som just gestaltat sig i form av brist p sysselsttning, ter sig oansenligt i paritet med de hon en gng hade, vilket Olivia om bara ngra minuter kommer att frst. Chocken mste frst lgga sig och trarna torka. Nr Olivia var yngre led hon av smnbesvr och fr att kunna sova brukade hon rkna de dockor hon medvetet hade placerat p den hylla som p andra sidan rummet var uppsatt. Stndigt stod dockorna uppradade, som ett slags frsvar mot det vld som hade bosatt sig i hennes hem. Om hon bara hade tcket till hands, och dockorna vakade ver henne, var hon inte nbar. vertygelsen befstes av att fadern aldrig rrde henne och fastn hon aldrig skulle medge det tillskriver hon dockorna detta under. Kvinnan ngrar djupt att hon lmnade modern ensam med ondskan, men hon var ung och frvirrad. S snart hon fick mjlighet flydde Olivia i panik till vem som helst som ville ta hand om henne och sknka henne ro. Aldrig har hon reflekterat ver varfr hon finner tv:s spoperor underhllande. Aldrig har hon funderat kring vad som ftt henne att undvika andra mnniskors upprrdhet.

120

Vi som knner till Olivias bakgrund inser det logiska i att hon upplever situationen som fullndad. ngesten andra skulle knna av att vara beroende av sin kta hlft, av att helt medvetet leva sitt liv genom barnen och av att engagera sig mer i matlagning n vrldspolitik, den existerar inte. Ty det var s hon satte sin tillit till att en dag kunna leva nr hon skapade sig ett skydd av tcket, knppte hnderna och nynnade Gud som haver barnen kr sammanfallande med moderns skrik som terskallades genom lgenheten. Att hon aldrig kommer att bli en karririst rr henne inte ur flcken, d hon inte varit p jakt efter ngot mer n lugn. Nu nr trarna avdunstat hinner kvinnan pminna sig om vad som var och nu r. Arbetskamraten ger henne en kram. Under frden till arbetet blir det trots Sylvia Dahlns otrevliga, halvt msinta, tillsgelser inte mycket sagt mellan mor och son. Mrk vl att hon frsker, men eftersom kerna r lnga och den unge mannens sinne smnigt stannar konversationen ofta upp nr sonen ska till att svara. F r tillfllena Sylvia haft sllskap i bilen. Svordomarna haglar nr den stressade kvinnan analyserar situationen, men det ska erknnas att hon finner det roande att bruka dessa ord nr det finns ngon som kan lyssna. Det kan rent av leda till att hennes egen irritation vertas av medpassageraren, d stillas det egna sinnet. S sker ej och Sylvia utnyttjar i stllet fordonets horn fr att uppmrksamma bilen framfr om att det r trngt. Ngon riktig anledning till tutandet, vid sidan av den i hennes kropp uppbyggda aggressionen, finns egentligen inte.

121

Sylvia ngrar ingenting. Ngra av ungdomens sm frvillelser var visserligen ondiga, men nd frvnansvrt harmlsa om man ser till sllskapet hon tillbringade ren med. Om hennes egna barn betedde sig som hon gjorde skulle de inte lngre vara hennes. Hon r en kvinna av principer och finner det trivsamt att stndigt veta vad som i ordets rtta bemrkelse r fel. Vad som r rtt r dessvrre inte lika viktigt fr Sylvia. Hon har aldrig lyckats inrikta sig p livets skna sidor utan i stllet frskt minimera de onda. Hon tror att det gr henne lycklig. Det oupphrliga trummandet p ratten, de tvra inbromsningarna och ryckiga vxelbytena r vardagsmat fr sonen. Att vnta i k str honom inte och han har heller inte brttom. Anledningen till att han sllan talar med modern r att hon sllan lyssnar, Sylvia frstr alla resonemang som kritik. Kvinnan har likvl, mot sonens frmodan, funderat mycket kring om aggressiviteten grundar sig i ngot djupare. Den strnga uppfostran hon fick kan vara anledningen, men hon har aldrig kommit fram till en slutgiltig lsning. Snart kommer hon att lmna frgan fr gott, ty bekymrar sig gr man inte om man tillhr Sylvias mnniskotyp. Livet har sin gng, alla hjul snurrar och affrerna gr tillrckligt knackigt fr att hon ska kunna gna dem all uppmrksamhet. Vad hon dremot inte begrundat r varfr hon titt som ttt fr huvudvrk, en smrta som vid ett antal tillfllen ftt henne att svimma av. I grund och botten r hon vertygad om att problem inte existerar frrn man uppmrksammar dem, vilket frklarar det kloka i beslutet att lta bli. Sylvias ilska nr

122

sin kulmen nr stillheten blir fr ptrngande. Frst undersks sikten bakt, drefter svnger hon bilen ut i bussfilen. Ingen av lagens mn och kvinnor finns p plats fr att bevittna hndelsen och mor och son glider hnande frbi de vlmenande mnniskor som fljer de regler som samhllet satt upp. Det finns som ingen universell lag fr hur mycket tid man fr gna i trdgrden. Beata Larsson tackar dmjukt fr att riksdagen aldrig uppmrksammat frgan, fr hur skulle hon annars uthrda? Vid rabatten sitter hon p huk och undersker plantornas blad. De flinka fingrarna arbetar effektivt nr trdgrdsspaden grver upp en grop i jorden, den r tillrckligt stor att rymma den senast inkpta vxten. Om Beata skulle upprtta en frteckning ver de ting i vrlden som gjorde henne lyckligast skulle pelargonerna komma p en hedersam andraplats, endast bemstrade av den trofasta hunden. Ty hur skulle livet ha sett ut om hon hade hrsammat mannens uppmaningar om stillasittande och inomhusaktiviteter? Frmodligen skulle hon inte alls leva, med det svaga hjrta hon tvingas bra krvs kopisa mngder motion fr att fortleva utan obehag. Det kan tyckas ondigt att nnu en gng vattna, men rtt ska vara rtt och Beata vill inte riskera ngonting, ven i r ska trdgrden utgra kvarterets prla och en utebliven vattenskvtt framgngen. ska Hon inte f st nr emellan hon henne p och hur rodnar tnker

tvlingsinriktad hon kan vara. Ngon lista ver livets glada ting tnker Beata aldrig skriva, fr hon r frvissad om att mnniskorna i hennes nrhet skulle knna sig frnrmade

123

av att se sig besegrade av en hund och en samling pelargoner. Under mnga r hade hon vntat p mannen och den gemensamma tiden. Frst nu, nr pensionen fr bda r ett faktum, har de kunnat leva intensivt. Hon frargas av att de inte verkar menade att leva sida vid sida. Beata hller det fr sig sjlv, s som mycket annat, men egentligen br hon inte p ngra mrklagda hemligheter, ven om hon uppfattar dem som sdana. Att den faktiska anledningen till att hon inte lyckas med bantningskurerna r att hon r sjukligt beroende av choklad och att hon en gng blev frlskad i en av mannens bsta vnner, det r sanningar hon hoppas att ingen fr fatt i. Frlskelsen flagnade fort och ngot mer n ngra hastiga blickar blev det aldrig av den potentiella romansen. Hon skms av blotta tanken att frrda mannen, hon tror att han aldrig skulle frlta henne om han visste. Sanningen r att han skulle ha skrattat t minnet och prisat Gud. Trdgrden sprudlar av liv och har frvandlats frn ken till oas. Frgprakten r oslagbar och Beata kan sllan f nog nr grannskapet bermmer de grna fingrar som stadkommit storslagenheten. Hon pstr lgnaktigt att hon inte skulle byta bort den egenskapen mot ngonting, men i sjlva verket skulle hon kunna offra vad som helst fr att ha ftt bli balettdanss. Det r ingen vanlig drm, d Beata i sanning bar p kapacitet nog att omvandla den till verklighet. Ftterna som var tnkta att lyfta henne tlde dock inte den pfrestning dansen innebar. Hennes lrare hade sagt att talangen nstan kunde vidrras, och de var mnga som i henne sg en presumtiv bermdhet. Beata

124

r inte den som grmer sig ver vad som varit men aldrig blev. I alla fall inte s det mrks. En pltslig vindkre lngs marken fr gruset p vgen att virvla runt. Jack Hansen lper fr att hinna i tid. Nr han i morse slog upp gonlocken fann han ingen anledning till vlbehag. Det var med ett uns av besvikelse han hade upptckt att drmmarna lmnat honom. Jacks strsta bekymmer r i vaket tillstnd att bekmpa tankarna, viljestyrkan r sllan tillrckligt stark fr att p allvar se klart, varfr dvalan aldrig r ovlkommen. Morgonen r sen och frelsningen Jack r p vg till kommer om ngra ynka minuter att inledas. Medvetet r han frdrjd, den unge mannen drog ut p resan fr att slippa samtala med mnniskorna, de som omringar salarna Jack besker nr han tvingar sig ordna upp livet. Det r inte fr att han tycker illa om dem, det r att missta sig. Jack frmodar nmligen att mnniskorna ogillar honom och i hgsta vlmening undviker han att skada deras tillvaro med sina naiva kommentarer om livet och dess mening. Den som vgar sig p att tala knslor med Jack mter allt som oftast en hostande ung man med andnd. Det r ett vgspel han helst undviker och metoden att komma tillrckligt sent har hittills visat sig framgngsrik. Att han lutar huvudet mot pennskrinet nr mannen med den slpande rsten talar retar kurskamraterna, de befarar att han sover, r uttrkad och p detta vis uppvisar sitt missnje. Jack lyssnar emellertid som ingen annan i lokalen. Nr alla andra sinnen slcks ner terstr endast hrseln, ljudvgorna fngas effektivt upp av trumhinnorna.

125

Jack behver i allmnhet inte ens rdgra litteraturen fr att insupa kunskap, men fr att stilla det samvete som skriar s snart han inte gr det han r tvungen till lser han den nd. Under terstoden av dagen har Jack tnkt frdjupa sig i den litteratur den kursansvarige rekommenderat honom. Det finns ingen som frnekar fallenheten, men heller ingen som lovordar den. Han r fr klok fr sitt eget bsta, menar mnniskorna, han borde uppehlla sig nrmare marken. Vnnernas sikt har aldrig kommit att n honom. Som den begvning han faktiskt r ser han sig inte. Ingen trovrdig person har bekrftat fr honom att han i sanning r ngot utver det vanliga. Han r nnu en av de tappra, som tvingas acceptera ett alldeles fr enkelt liv och aldrig fr det enda erknnande som hade behvts fr att ge dem frstelse om den egna potentialen. Han begrundar ofta det egna frfallet. En gng i tiden var samvetet kristallklart, men d han i fjol, fr att f det fulla ln som behvdes fr verlevnaden, vilseledde den statliga studielnsmyndigheten, d upplevde han sig fr alltid beflckad. En illasinnad mnniska r han ej, han har fr jmnan sett sig som en av de plitliga, men det skrmmer honom att ven den egna ansvarsknslan har brjat luckras upp. Vi inser givetvis att dysterheten har varit en bidragande faktor, men det knner han inte till. Orsaken till nedstmdheten r svr att frklara, fr utt sett lever Jack p ett vis som av andra inte kan ses p ett annat vis n fredmligt. Nycklarna i Jacks ficka har fastnat i nyckelknippan och fr en stund lter han bli att lyssna p den slpande rsten

126

och lser ltt upp den knut som uppsttt. Nr han drnst vnder blicken mot vgguret inser han att frelsningen r slut och att han utanfr lokalen ter kommer att mta den unga kvinnan, det senaste fyndet i skandet efter den rtta. Hon tror sig i Jack funnit en oslipad diamant och har rtt i sitt antagande, men inser inte att upptckten r en diamant som aldrig kommer att slipas. Jack lever ovetandes om att han, om han bara hade anstrngt sig en aning mer n inte alls, har en enastende talang fr poesi och att han i ett annat liv hade slutat sina dagar som en av vrldens strsta poeter. Klockslaget r s tidigt att det r natt. Arvid har aldrig upphrt att vara vaken. Konfunderad beger han sig mot badrummet och skljer ver den svettiga kroppen med rent och helande vatten. Han klr i tysthet p sig klderna och kysser hustrun p kinden innan han traskar ner till undervningen fr att frtra dagens enda frukost. Arvid inser det gagnlsa i att ta en morgon som denna och njer sig med ett pple. Smnbristen till trots har han inga som helst besvr att hlla sig skrpt. Med tom hjrna tar han ensam lokaltrafiken mot busscentralen. Vl dr hlsar han hvligt p de andra mnniskorna som likt han p detta vis valt att vrida p dygnet. Arvid talar lgmlt och frgar hur de mr. De klargr att det str bra till. Klockan sex och tjugo str Arvid uppstlld med bussen vid Saltngens busstation och emotser dagens frsta passagerare. Det r tnkt att han ska sitta bakom ratten fram till klockan tv, drefter fr han lov att ka hem och leva fram till i morgon. Den unga flickan blir nyo den som,

127

vid sidan av Arvid, kommer att tillbringa lngst tid i det vidunderliga kdonet. Han knner de flesta passagerarna p linjen, det r praktiskt taget alltid samma personer och ven om de sllan talar med honom har frrdet av vetande byggts p under turerna. Fr ngra veckor sedan tyckte han sig till exempel hra den unga flickan frklara att hon har lngt till skolan och sledes tvunget mste ta denna buss fr att hinna i tid. Alldeles innan utsatt klockslag hinner den knappt medellders kvinnan in i bussen, hon tackar chauffren fr att han drjde och vrker sig ner p frsta bsta ste. Den unga flickan uppehller sig lngst bak. Klockan sex och tjugofyra pbrjas frden. Vid Ringparken, tv minuter senare, kliver ett ldre par ombord. Arvid lgger mrke till deras tunga resvskor och lter dem stiga p genom de bakre drrarna. Han frhr dem inte om vart de r p vg. Vid Duvns skola gr ytterligare en passagerare p. Hon r i vre medelldern och har frdats med bussen tidigare, om n inte varje dag, som de tv frsta resenrerna. Hennes gon r frgrtna och hon r p tok fr matt fr att ens besvara Arvids hlsning om en god morgon samtidigt som han rattar mnniskorna vidare. En lpande ung man hinner i kapp bussen vid hllplatsen Hgervgen. Han hostar utan avbrott och Arvid ndgas pminna honom om att visa sitt frdbevis, vilket den harklande ungdomen gr. Natten har blivit tidig morgon och den ende som styr frden mot dagen r Arvid Ekander, den pliktskyldige busschauffr som dagens resenrer ter verlmnats till. Nr Arvid svnger hger i stllet fr vnster vid Ektorpsrondellen sger ingen ngot, de hoppas att ngon

128

annan ska ppeka misstaget. Nr dryga fem sekunder passerat upplyser den unge mannen pedagogiskt att Arvid vikit av t fel hll. Arvid svarar inte utan kr med vidppna gon vidare. Den undervisande samtalstonen blir ngot vildare nr samme man klarlgger att han mste till universitetet fr att lsa upp en lsesal och att han till p kpet har kolossalt brttom. Arvid replikerar inte. De andra passagerarna engagerar sig i det underliga vgvalet och en efter en stter de sig kring den tyste mannen i frarstet. Busschauffren styr upp bussen mot Skurubron och tonen r inte lngre lugn. Den unga flickan tjuter och den ldre mannen och damen hller hrt om varandra. Kvinnan med de rda gonen ber fr frsta gngen i sitt liv till hgre makter och hon i den yngre av medellderns ldrar tuppar av. Den unge mannen, som nyss hostade s frfrligt, blir lamslagen nr han begriper hur hgt han vrderar livet. Just d vljer Arvid Larsson att fr frsta gngen frng sin princip att hlla ratten stadigt. 7 dda nr svensk buss strtade ner fr bro STOCKHOLM. 7 mnniskor ddades nr en buss for av en bro och strtade ner 50 meter, rapporterade svenska medier p fredagen. Ingen uppges ha verlevt fallet. Olyckan intrffade i regn och tt dimma p fredagsmorgonen, och rddningsarbetet frsvrades av den kuperade terrngen. Offren bestod till strsta del av mnniskor p vg till sina arbetsplatser. Polisen utgr ifrn att det var en olycka, men utesluter inte brott.

129

EFTERMIDDAGEN VAR SEN, vderstrecket var ster och Eric Leone hrde hur ngon ppnade den nedre porten. Den slogs igen ngon sekund senare. Kunde det vara hon? Dagen hade inletts med ett larm och han hade frn dvalan trott att det var hennes vckarklocka som ljd, slagit handen i madrassen och hotat klmtandet. Det drjde innan han blev varse om att det var den egna klockan som sktte sin uppgift. Hon var inte dr. Hennes vita lakan lg skrynkligt, tcket hade liksom kudden vrkts t sidan. Hur hade hennes frsvinnande kunna passera honom obemrkt? Ringandet brukade vanligen vara s gllt att de lika grna kunde dela den med grannarna, denna morgon mste hon ha varit ovanligt diskret. Sngen var jttelik. Lgenheten hade inte ngon gng varit lika svarsls. Nr han med objliga fingrar hade ftt p sig glasgonen beundrade han genom fnstret det praktfulla kyrktornet, klockan p dess sida uppenbarade samma tid som hans egen. Det var ljust ute, i sin enfald hade han inbillat sig att det fortfarande var natt. Katten kom vankande, strk sig mot mannens ben, Eric lyfte upp den och gav akt p hur det lilla djuret till hans hpnad spann. Katten hade aldrig var frtjust i att ngon bar honom. Frmodligen saknade han henne lika mycket som Eric. P frukostbordet lg dagens tidning hopvikt, det var inte likt henne, hon ville aldrig se den p bordet utan sorterade bort den s snart den var frdiglst. Hon hade varit dr, han hade bara undgtt att hra henne. Varfr Eric hade memorerat allt just denna dag knde han inte till, mannen hade bara haft p knn att hndel-

130

serna var betydelsefulla. I badrummet hade han p golvet urskilt det som en gng var hret p hans huvud, igr hade han mitt under sitt utbrott klippt av det. P trottoaren mttes han av en kvinna och hennes barn. Kvinnan var arg p barnet. En ldre man stod bjd vid en bil och hll i ett metallrr. Han var kldd i en mrkrd trja och rutig keps. Solen sken svagt. Ett motoriskt vrl hrdes runt knuten, men han gick nd rakt ut i vgen, mannen var medveten om att just denna var enkelriktad. Om han blev pkrd var det ngon annans fel. Mannens namn ropades och han hajade till, men det blev snart uppenbart att det inte var han som var Eric. P fredraget observerade en av hans vnner den nya frisyren. Kamraten uttryckte intet mer n att den var frndrad. Eric var synnerligen distr, lyssnade inte till mnga av orden och skyllde det p magont. P vg hem, nr han mtte vardagliga mnniskor, hade han frgat sig om han var en ett barn av det moderna samhllet. Nr han skdade mnniskornas utstyrsel fann han dem skrattretande och menade att de minsann var samma arts varelser som de som ftts tidigare, de som levde i grottor. Icke desto mindre promenerade han sjlv omkring i lderskor. Frn stolen i hallen mindes han dagens enskildheter samtidigt som han frn trapphuset uppfattade hur stegen nrmade sig rtt vningsplan. Att hon var frsvunnen hade han begripit frst nr han fr tredje gnger passerade en urindrnkt gng p jakt efter hennes skymt. Eftersom han var frkyld var stanken inte lika pfrestande, men den hade kunnat varit det. De hade stmt trff, men hon hade

131

inte dykt upp. Han t en pralin som var tckt med ngot som fick det att kittla i halsen. Han hostade och det gick ver, drefter tog han en ny bit. Eric blev arg, ledsen och arg igen. Sedan blev han ledsen. Dr p mtesplatsen, mnga timmar senare, kndes grlet obefogat, han beklagade sig, det hade inte varit meningen att gra henne sorgsen. Allt han ville var att f rtt. Varfr grlade han med henne? Vem brydde sig om vem som segrade i de kamperna? I hallen grep han tag i inkpslistan vars innehll hade stadkommit deras sista gemensamma mltid. Den sista, s egendomligt det lt, s sent som igr var allting bra. S sent som igr. Pstendet hade inte varit fyllt av godhet, det erknde han fr sig sjlv. Igr frstod han inte varfr hon hade blivit s uppriven, men med lite perspektiv p hndelsen hade han insett. Mannen hade beskyllt henne fr att vara en bedragare, sagt att hon inte behvde besvra sig eftersom hon nd inte frstod sig p. Nr hon bemtte kritiken grt hon nstan, s arg var hon, hon grt bara nr hon var riktigt upprrd. Nyckeln vreds om och han ryckte till, men han kom att frst att det var fel ls som ppnades.

132

UNDER SAMMA EFTERMIDDAG i ster, i en annan del och med andra mnniskor, tilldrog sig en hndelsekedja som skilde sig mycket frn frloppet i Eric Leones, men ven dr ppnades en drr. Nils hade nmligen, nr han hade lst klart boken fr sista gngen, begett sig mot en adress i staden, sker p att han dr skulle trffa ventyrets fljande del. Kom in, du r frsenad, meddelade Sara Nystrm stressat nr hon ppnade drren. Ivar uppehll sig i arbetsrummet, frklarade hon, han skulle f g igenom hur Nils var menad att g till vga. Nils fann sig snabbt, det ovntade mottagandet fick honom frst att vrida p huvudet fr att frskra sig om att det inte var ngon annan kvinnan hade talat med, men det verkade bestmt som Nils besk var det frfattaren invntat, trots att han kom oanmld. Han lyfte av sig jackan, stllde skorna i skohyllan, borstade bort ngra hrstrn frn trjan och stirrade in i sina gon. Ivar Nystrms hallspegel stod redo att reflektera vad som helst som vistades i den trnga hallen. Det var ocks vad Nils gjorde, lt kroppen terges fr gonen att fnga upp och leverera till hjrnan. Om han inte hade sett det hade han starkt betvivlat det som hnde, men nog var det han som stod inne i frfattarens lgenhet, det var han. Ngon strre anstrngning att finna rtt adress hade inte krvts och av den frnuftsvidriga

133

anledningen hade han antagit att det skulle bli knepigare att avverka nsta anhalt, att komma in, men s var inte fallet. Sara vntade p att Nils skulle gra sig klar, pekade t Nils vnster och frklarade varsamt att det var t det hll han skulle g fr att n fram till Ivar. Hon frgade drefter om det var riktigt att det var Nils som skulle montera in det nya larmsystemet, mannen hade som bekant varken verktyg eller vska med sig s det frefll otroligt att han hr och nu skulle kunna tgrda problemet med onskade beskare. Hon blev inte besvarad, beskaren visade i stllet tacksamhet fr den hjlp han hade tagit emot och gick rakt in i frfattarens rum. Nils andades in och ut innan han erinrade sig att mannen med glasgonen, som satt i det gyllengula skenet frn lampan, var samme man som knde honom. Rummet var inte stort, inte lngt, tmligen smalt och alla vggar var tckta av bokhyllor, alla vita. De var till bredden fyllda av papper och bcker och de sg inte verdrivet sorterade ut. Synonymlexikon trngdes med rsbcker frn svunna skolr. P det hela taget var rummet en resa tillbaka i tiden, p frfattarens skrivbord stod en silvertekanna och vid dess sida ett set koppar i bltt och vitt porslin, mblemanget var lderdomligt. I ett hrn trngdes en teddybjrn med en bunt papper i en ftlj och i ett annat hade ngon placerat rummets enda papperskorg, p ett lmpligt avstnd fr att kunna kasta hopknycklade papper. Du r inte hr fr att installera ngot larm, sade Ivar, sg upp frn papperena och tycktes frbittrad. Det finns ngot annat som frt dig hit och det enda skl till att jag

134

inte slnger ut dig hrifrn r att jag r fasligt uttrkad och faktiskt r djupt angelgen att hra vad du vill mig. Fr det frsta, vad heter du? Otydligt svarade Nils: Nils Gunnar Mathiesen. Frfattaren sken upp en smula: Det var vrst. Ja, sannerligen. r det s? Vad heter du? Sg det igen, jag mste hra det. Nils upprepade sitt namn. Frfattaren reste kroppen och gav ifrn sig ett ljud som fick Nils frst att han hade gnat sina dagar t andra sysslor n de konditionsstrkande. Ivar Nystrm borrade blicken i beskaren, underskte honom omsorgsfullt frn topp till t och uttalade ljudlsa ord. Det var egendomligt, tyckte han, inte efternamnet utan det som kom dessfrinnan, den unga mannen delade nmligen frnamn med Ivars far, det var det besynnerliga, frfattaren hade aldrig sttt p en annan Nils Gunnar och det var naturligtvis ngot som fick honom att komma ur fattningen. Ivar talade om den ursprunglige Nils Gunnar och sade: Det var den mannen som fick mig att brja skriva, unge herre. Han fick mig att fatta tag i pennan och fr frsta gngen slppa loss de onda demonerna. Det var hans frnflle som skapade liv t mina ord och hur grna jag hade velat ha honom kvar i livet mste jag medge att det ohyggliga i viss mn haft positiv inverkan p mig och mitt liv. Jag var bara sjutton r nr han valde att verge oss, s det r i snart tjugofem r jag varit faderls. En lng tid, men nu har jag som bekant egna barn. Skriver du sjlv, Nils Gunnar? Med en skakning p huvudet frskte Nils avleda uppmrksamheten, det var inte fr att diskutera avlidna fder han hade trotsat frnuftet och jagat fatt p frfattaren som skrev om honom och eftervrlden.

135

Vem r Jack? frgade Nils. Jack r min son. Jack Hansen r din son? Jack Nystrm r min son. Nils blev frbryllad, vem var d Jack Hansen, den Ivar hade skrivit om i Sju liv? Frfattaren skrattade och klargjorde att hans minne inte riktigt var vad det aldrig hade varit. Du fr frlta mig, det var skert femton r sedan jag lste den historien, nnu lngre sedan jag skrev den. Du tyckte allts om den? Det r med andra ord drfr du r hr, det var trevligt att hra. Du r vntad, min vn med det mktiga namnet. Din fru sade det. Nej, inte du som person, utan du som fenomen betraktat. Ivar syftade att Nils fretrdde lsaren som ville komma i kontakt med honom. Innan han hade anlnt hade Ivar skonats frn honom och hans underhuggare, men frfattarens hustru var likvl orolig. Hon har varit lite nipprig nr det gller det dr och vill inmontera skerhetsdrr och, ja, du vet. Frfattaren instruerade att de gjorde bst i att kalla Nils fr ngot annat n en frmling, i alla fall nr hustrun hrde dem. Ivar lade till: Ja, du har, som vi redan knner till, ett eget namn, s vi hller oss till det. Nils Gunnar, var det? I samma veva som frfattaren hll igng resonemanget med sig sjlv rotade han i en av ldorna och ven om det inte hade ngon strre betydelse fr rummets ordning om innehllet lg i eller utanfr ldan tyckte Nils att det var en aning ondigt att kasta ut allt fr att hitta en enda liten bok. Efter ngon minut hade han funnit rtt verk och han lste det kvickt fr att teruppvcka minnet. Det hr var ett centralt verk i hans liv, det hll han med om och efter att ha lst skildringen av Jack Hansen nickade han och utan att Nils observerade det log han listigt. Efter avbrottet

136

vnde Ivar upp blicken och talade vidare: Jo, denna skapelse tycker jag mycket om. Slutet r vl inte helt ofrmodat, men det framfr nd en hel del om vr vrld. Lever vi fr att vi blivit fdda, fr att verleva eller fr att, ja, leva? Det var vldiga frgestllningar och de togs i novellen upp p ett lttbegripligt vis. Ivar ursktade att han svvade ivg, det var s lnge sedan han lste sidorna att han knde att det var en annans alster. D fr jag lov att prisa dennes begvning. Berttelsen var fin, ansg han p nytt och upprepade i nsta mening frgan om beskaren sjlv skrev. Nils kliade sig p halsen. Det borde han frsttt att inte komma in till en frstndig man och sedan frmoda att denne kunde tnka sig att lyssna p vem som helst, till och med en som inte begrep vad han var menad att begripa. Tyst svarade han att han inte lngre skrev, men att han en gng i tiden hade burit p frfattardrmmar. Han framfrde, helt mekaniskt och utan att tnka, ord frn en tid som inte var nu, men som hade inprntats gng p gng i det frflutna och till slut blivit sanningen, att hans frakt var fr oerhrt fr att han skulle frm sig tjna mnniskan. Frfattaren tolkade det som att Nils skrev fr de andra. Om ett trd faller i en tom skog, hrs fallet? Om du inte formar bokstver fr ditt eget vlbefinnande kommer du aldrig bli tillfredsstlld. Nils slickade sig om munnen och lt blicken fara runt i rummet, men aldrig mta frfattarens. Han berttade lite smtt om mleriet, sade att det fr honom inte var lika behagligt och givande som skrivandet. Halvt p skmt, halvt p allvar, frklarade att han inte ville riskerade att frskna vrlden med sin konst.

137

Han frskte skratta lite fr att muntra upp stmningen, men Ivar Nystrm vilade sitt huvud mot handen och frgade: S du avstr frn att n egen fullndning fr att, ja, fr att vad? Nils visste inte. Han trodde det en gng, men, nu var han osker, rentav tvivlande. Frlt att jag strde dig. Jag ska g nu, sade han moloket, men Ivar Nystrm hade just brjat vrma upp:Tror du att du kommer undan s ltt? Misshushll inte med min tid nu nr jag sknker den till dig. Frfattaren talade sedan om att frndra vrlden. Det var han vertygad om att Nils ville. Alla mnniskor ville frndra, men de frstod inte var att brja. Och bde du och jag vet ju var. Eller hur? Frfattaren pekade p sitt huvud och talade till Nils: Hela vrlden utgr frn detta. Hela vrlden. Allt utgr frn mnniskans inre och hennes funderingar. Det du vill utva inflytande p r mnniskans moral, inte lagar och frordningar, du vill n det allra djupaste hos henne och f henne att frst. Visst har jag rtt? Nils ville inte, menade Ivar, lyssna till hur mnniskor frklarade att ngot var fel fr att det stod s i lagsamlingen, han ville att hon skulle frst att det var fel fr att hon knde det. Nr moralen gick frlorad utplnades mnniskan. Det r den dagen bde du och jag befarar kan bli verklighet om ingen gr ngot t saken. Varfr gr du inget t saken? Nr tonen hade blivit svl hetsig som anklagande sg Nils ingen anledning att hlla kvar blygheten. Till lika delar till sig sjlv och till frfattaren utbrast han: Nu r en underlig tid, men du frstr inte vem jag var. Urskter finns till alla mjliga beteenden och Nils hade aldrig varit

138

som de andra, frfktade han, han var en annan mnniska, kanske inte ens en sdan. Han berttade att han aldrig ngonsin hade ftt knna krlek, allt togs ifrn honom, allt han hll krt. Ingen han hade ftt lra knna hade varit rliga mot honom. Nu var det han som talade hetsigt: Den dr gruppen du vill frndra tankarna fr, jag knner dem alla, det r drfr jag br handskar, fr att slippa hra mer. Frstr du mig? Ivar kunde dock inte blicka sig igenom Nils frflutna, kunde inte veta att sklet till mannens nedslagenhet inte gick att skylla p ngon krmpa han hade dragit p sig, inte knna till att Nils hade goda skl till bitterhet. Du kanske menar att jag var fr principfast, att jag skulle byta ut funderingar och reformera dem, men s lnge jag irrade runt i dimman, s lnge jag gjorde det, lika lnge skulle jag fortstta vara ofrsonlig. Det var inget Nils nskade, han ville vara lika god som frfattaren, en sann idealist, men sanningen var emellant en annan. Utan ngra positiva tillskott i ett liv klarar ingen varelse att streta vidare, men visst hade Nils ftt en sdan frstrkning? Han kom att tnka p ngot radikalt och magiskt, ett mirakel. Nils hopp stod till Vidoria. I nulget var det inte mycket han kunde gra t saken. Nu var det hon han blint fick hoppas lotsade honom rtt. Frfattaren lyfte av glasgonen frn sin vanliga position och tuggade uppeggat p dess enda spets. Han sg medlidande ut, som om han frstod vad inkrktaren hade ftt utst. Att saker och ting hade frndrats i livet, frklarade han, det var viktigt och nskvrt, men mycket arbete fanns kvar att utfra innan han skulle n fram. I lget mellan hat

139

och lycka knde inte Nils srskilt mycket, kanske en svag strimma frhoppning, men inte mer, han var som en ofretagsam fisk som lt forsen fra honom vidare i hopp om att dess mynning skulle visa sig vara det frlovade landet, platsen dr lyckan slngde sig ver den som knde vgen. Ivar Nystrm gned hnderna och sade medlidsamt: Kre Nils Gunnar, ingen annan kommer att leda dig rtt. I ditt fall r jag sker p att du kommer att gra det sjlv. Frfattaren tyckte att det var dumdristigt att lita p religionen, Nils var sjlsstark nog, annars skulle han inte st framfr honom, om han vore lika frvirrad och svag som han pstod skulle han inte st dr som en inkrktare i Ivar Nystrms arbetsrum. Frstr vi varandra? Nej, det verkar inte som s. Nu fr du lmna mig ifred, jag har ett arbete att inte g till. Om min fru undrar varfr du var du hr sger du att tog mtt p takhjd eller ngot i den stilen. Nils ville inte alls lmna rummet, han hade tnkt ver situationen, han ville veta mer: Urskta att jag frgar, men vad r det du sysslar med idag? I nsta sekund lg ett brev i hans hand. ntligen brjar vi frst varandra, du och jag, sade Ivar uppsluppet. Brevet du hller i handen kommer frn en dd man. Han frfattade brevet nr han nnu var vid liv, s hll brevet stadigt, det r ingen vlnad som skapat det. Nvl. Det r, som du ser, adresserat till mig. Mannen ifrga var frfattare, alltemellant knns det som hela universum gnar sig t detta, skriver sjlva, lser varandras texter och skrockar t andras avsaknad av den goda smak vi ideligen besitter. Hur som helst blev han inte ngonsin publicerad och knde heller inget strre begr att bli lst, men nr han arbetade med den bok som skulle visa

140

sig vara den sista frstod han att den kunde bli oavslutad. Det var en tanke som frskrckte honom, han ville inte se sitt msterverk g ett sdant de till mtes, det egna livet ansgs inte lika angelget, s han avgjorde att om dden valde fel tidpunkt fr sin ankomst skulle detta brev sndas ivg till mig. Han ville att jag skulle avsluta boken och de instruktioner jag har ftt r att jag har fria hnder. Vad som intrffat r allts att jag har ftt en bok p tvhundratrettio sidor skickad till mig och att mitt uppdrag r som du frstr att frdigstlla den. Nr brevet anlnde blev jag naturligtvis nyfiken, men att g frn det stadiet till att verkligen skriva, ja, det krver en del. Sedan, efter att ha lst ngra sidor, kom jag fram till att boken jag skulle avsluta var boken om mannens egna levnad. Visserligen skriver vi frfattare ofta om vr egen yrkeskr, men denna gng kndes det synnerligen passande. Han skrev om sitt liv, kanske inte helt och fullt, fr jag knde inte igen namnet, men till viss del fr jag frmoda att det var som s. Nu fr jag allts se till att piffa upp memoarerna en aning, fr sanningen r den att livet verkade ganska trkigt. Jag har frbannat honom mnga gnger fr frckheten, men jag mste ju skriva klart boken, annars ddar jag honom. Jag r ingen mrdare. Ser jag ut som en sdan? Beskaren glmde bort meningsutbytet frn tidigare och sade att han tyckte att saken lt mycket rafflande, att utbyta ider med en dd man, tv bcker innanfr samma prm och nd frska utforma en helhet, de lrde knna varandra utan att ngonsin ha trffats. Vad handlar boken om? frgade Nils och Ivar menade att det nu inte

141

fanns ngon vg tillbaka, han flinade eftersom han hade ftt Nils till den punkt han nskat. Stt dig ner i ftljen dr borta i hrnet och skyffla pappren p golvet. Nu br det av. Allt brjar med eremiten. Ivar Nystrm skiftade rstlge till en skrovlig, lugn och behaglig stmma och brjade frtlja historien om den ensamme mannen.

142

EREMITEN UPPHRDE ATT synas nr han var tjugofyra r gammal och teruppstod vid sjuttiotre. Nr genombrottet var nra fylldes han av obehag. Han skydde uppmrksamhet, ville frekomma uppstndelsen och gav liv t en ny identitet. Pseudonymen anvndes redan vid den frsta bokens utgivning. Nr frfattaren rtionden senare trodde sig kommit ver antrofobin upplyste han bokfrlaget om att han ter ville bli sig sjlv. Tillknnagivandet, om att den sjuttiotrerige frfattaren efter fyrtionio r ville visa sig i offentlighetens ljus, vllade strre uppstndelse n vad bde eremiten och frlaget hade anat och fr den frstnmnde bistod den honom endast till med att slja bcker. Folkskygg hade mannen alltid varit, men efter att bilden p honom trycktes i alla landets tidningar blev han med ens en mnniska som fick folks blickar att vndas. Intresset uppskattades inte och i takt med att tiden gick flyttade han sig allt lngre bort frn mnskligheten. Drfr r det ngot mrkligt att han valde att bo kvar mitt i landets huvudstad. Lika frunderligt r det att det var ver tre r sedan han sist stod ga mot ga med en mnniska. Den regelrtta bilden av en eremit r en hrbekldd man hemmahrandes i en grotta i bergen, en som inte gr annat n rknar gryningar till undergngen. Den inkorrekta bilden r den av en pedantisk man boendes i en anslende

143

lgenhet i huvudstadens centrala delar, en som skriver tre bcker om ret och toppar frsljningslistor. Livet i ensamhet r allt han begr och han har inget behov av nya intryck fr uppslag till alstren. Han frfogar inte ver ngon tv och prenumererar varken p dagstidningar eller magasin. Den enda frbindelse med omvrlden r genom det nu urldriga innehllet i bokhyllan och breven han utbyter med frlggaren och de andra mnniskor som han r tvungen att hlla kontakten med. I vrigt r det bara kikhlet i drren och fnstret som ger honom ngon som helst uppfattning om vad som frsiggr utanfr lgenheten. Uppslagsverket utkom p tjugotalet och det r till rga p allt sydligt. Eremiten behrskar inte sprket, men efter att ett tusental gnger ha blddrat i boksamlingen har han frsttt allt mer. Just denna encyklopedi omfattar mycket reformfientligt material och sreget tecknade kartor. Drutver kan man f inblick i mnniskorasernas uppdelning. Frutom dessa skavanker finner frfattaren bckerna fredmliga, han har alltid trott sig passa bttre in p tjugotalet och eftersom uppslagsverket rymmer tusentals bilder frn den tiden har det, sprket till trots, ftt sl ut de inhemska rivalerna. Under det tidiga nittonhundratalet var mnniskorna hvliga och eleganta, de pfrestande element nutiden prglas av frekom inte. Nu r eremiten insatt i att resonemanget inte r fullstndigt otckheter sant, som men mannen pstr att han p nittonhundratjugotalet skulle ha sluppit hra talas om de hemsker dagens mnniskor, vilket, kommer han p, r information han i dagslget undgr, men fr ttio r sedan hade han utan tvivel kunnat

144

sllskapa med existerande mn och kvinnor. En gng fick eremiten fr sig att lsa hela uppslagsverket, frn prm till prm, men ngrade sig efter sida tv nr han kom till insikt om att han inte frsttt ngonting av det han lst, n mindre kommit ihg det. Det hr r sdant vi behver knna till fr att frst oss p vr huvudperson och hans handlingsstt. Vi kastas nu rakt in i den nervkittlande handlingen dr den nya hyresvrden frgves bemdar sig f frfattaren att ppna drren. Om han hade varit medveten om hur lnls uppmaningen r skulle han inte ens ha frskt komma i kontakt med mannen. Eremiten har lrt sig att papperet som ska skrivas under tids nog kommer att falla igenom brevinkastet och ner p hallmattan. Han signerar det i lugn och ro och sedan, nr ingen ser, tejpar han upp det p ytterdrren fr vrden att hmta. Att mannen p andra sidan brevinkastet inte har vett nog att lyda vdjan som prydligt hngts upp i gonhjd, den om att inte knacka och ringa p, det frargar. Nr hojtandet har avtagit kan mannen i lgenheten fokusera p sdant som faktiskt engagerar. Tillvaron r mrk, s nr som p det rda ljusskenet frn den enda tnda lampan. Utanfr fnstret strtar regnet hrt. Fallet bildar en trevlig otakt till den skapar det ideala klassiska musiken. klimatet i den Omgivningen

minimalistiskt inredda lgenheten. Mblerna r nya och flckfria, kksredskapen ser knappt anvnda ut och mattorna ligger rakt. Klimatet eremiten vill ha ska vara mrkt och eftersinnande, det behver vara lite utver det vanliga fr att knslolget ska balanseras. Timme efter

145

timme tillbringas i det dunkla, lngt bort ifrn vrlden, men nd alldeles runt dess knut. Inga djupare frgor avhandlas p kvadratmeterna och de f som fr frmnen att flyta upp till ytan glms snart bort d mannen ofta somnar just efter att han lter hjrnan arbeta. Livet som utbling r med andra ord ett okonstlat sdant, ett som inte krver srskild anstrngning. Av ngon anledning skriver han, inte fr att han grubblar, knner eller fr att han har ngot behov av att visa upp vem han r utan snarare fr att det r en syssla som gr att frena med det stillasittande liv han anser vrdefullt. Det funktionerar likas som en metod att tjna in pengarna som erfordras fr att frlnga det ensliga livet. Vid lunchtid begrundar eremiten grdagens traumatiska upplevelse. Den nye vrden hade med ett brev, en vecka tidigare, underrttat honom om sin ankomst. Tydligen skulle rutinerna frngs och nu skulle han tvingas erlgga hyran kontant. Ngon logik bakom kravet kunde eremiten inte finna, men han hade nd inte mod till att kritisera. Han godtog i stllet de nya freskrifterna. Den gamle vrden tog aldrig avsked, vilket hade oroat mannen en aning d denne, sedan eremitboendet blev ett faktum, hade accepterat lapputbytet dem emellan. I all hast hade han bde givit sig av och blivit ersatt och bara ngra dagar senare hade den enda grannen ftt brtt och flyttat ut. Eftersom eremiten genom kikhlet p drren inte hade sett antydan till en flytt utgick han ifrn att grannen endast hade givit sig ivg p en resa. Tre snabba knackningar drren innebr att veckans leverans av mat har anlnt. Med raska steg spatserar den

146

gamle mannen mot ytterdrren och kontrollerar frst om hjlpredan str kvar i trapphuset. S r inte fallet och flinkt drar med sig kassen och ser till att personen ftt med sig nsta veckas inkpslista. Listan r borta. Eremiten gr ut i kket och packar upp. Mjlken stts in i kylen och frukostflingorna stlls upp bredvid det halvfulla paketet i skafferiet. Han tycker att systemet fungerar tillfredstllande, s fort han har behov av ngot skriver han upp det p listan, varje mndag kommer sedan inkpsmannen och hmtar den. Ersttning fr mdan fr hjlpredan genom bokfrlaget och det r en kostnad som eremiten naturligtvis fr dra av p sitt eget vederlag drifrn. Under alla frhllanden r det hr den enda fungerande metoden, han avhller sig frn omvrlden och tar nd del av frndenheterna. Efter strapatsen, veckans enda hndelse, tervnder frfattaren till skrivmaskinen och fortstter bygga ut romanen. Absurt nog skriver han enbart om krlek, motsgelsefullt drfr att han aldrig ftt uppleva dess berusning. I ungdomen var han fr skygg fr att tala med ngon frn det andra knet och ju nrmare vuxenvrlden han kom desto besvrligare blev det att vervinna rdslan. Han lsgjorde sig frn bekymret genom att skriva om romanser. Av allt att dma utarbetar eremiten sllsynt verklighetstrogna historier, eller frmmande, fr bckerna krngs bort i jttelika upplagor. Mnniskorna lser med nje om mannens fantasier om grevar, baroner, artonhundratal, herresten, ktenskapsbrott och sann krlek. Eremiten menar att han i sitt yrke upplever s mycket passion att han nr han inte tjnstgr helst gr ngonting annat.

147

Dagarna gr. P mndagen infinner sig inte hjlpredan. Han eller hon, eremiten knner inte till knet, men har utgtt frn att det rrt sig om en man, som oupphrligen var punktlig, har inte dykt upp. Den arme mannen verges utan de frskvaror han behver. Han nedsls inte fr att han fr brja anvnda ransonen pulvermjlk, inte ens vred r han, men ngot snopen. Som det tidigare har berttats finns fr eremiten tv stt att hlla yttervrlden under uppsikt. Det ena r kikhlet i ytterdrren och det andra r fnstret. Nackdelen och frdelen med detta r att de vetter ut mot en grnd. Sidogatan r praktiskt taget aldrig trafikerad och sllan fr mnniskor fr sig att vandra in p den, eftersom den drtill r en tervndsgrnd. Ngon strre funktion fyller allts inte fnstret d det enda dramatiska som intrffar r att ngon bil parkerar lngs gatan, utan hnsyn till att det rder parkeringsfrbud. Kikhlet terstr och eftersom eremiten, trots den sjlvvalda ensamheten, r av en nyfiken karaktr brukar han st tryckt mot drren och observera husets andra inneboende. Nr den enda grannen vergivit honom har kikhlstittandet blivit allt mer andefattigt. Eremiten bor hgst upp i byggnaden, s grannen r den enda mnniska, frutom de som ska upp till vindsutrymmet, han har frmtt hlla koll p. Hon levde ensam, precis som eremiten, och hon hrdes bara igenom vggarna de gnger hon lyssnade p opera eller kacklade hgt i telefonen. Relationen var varm, det ansg i alla fall eremiten, fastn de aldrig hade trffats. Drfr blev han trumpen nr kvinnan utan vidare gav sig av. Ytterligare ngra dagar blir dtid och eftersom det r

148

torsdag har det blivit dags fr stdning. Hela lgenheten dammsugs grundligt och mannen dammar av vggar, tavlor och bcker. Inte fr att det behvs utan fr att det s r bestmt. Ingen vr lmnas oren, inte ens frysen, som han varje mnad vid ett bestmt datum frostar av. Fyra timmar senare stter han sig i vardagsrumssoffan och flsar. Flera gnger andas han ut sina djupa andetag. Nr han pustat i ngra minuter och mentalt gjort sig klar att tervnda till romanen hr han ngon g i trapporna. Till skillnad frn mnga andra i eremitens lder har hrselsinnet aldrig frsvagats, rakt motsatt upplever han att det frstrkts med ren. Han ilar mot kikhlet och ser hur en man i trettiorsldern kliver in i grannens lgenhet. Drren var inte lst. Den nye grannen knner inte till att det i huset r lyhrt, han spelar musik p hg volym och gnolar grna med. Han r bekant med texterna, men omfnget r begrnsat och svl de hga som lga tonerna den ordinarie sngaren prickar in blir olyssningsbara i mannens version. Han stampar drtill hrt i golvet. Eremiten frfras av mannens brist p hyfs och saknar den frra grannen, hon visade hnsyn, precis som han alltid hade gjort. Den nye grannen r ingen redig karl, han kommer hem sent och eremiten kan hra hur flaskor klirrar mot varandra nr han ramlar hem. Till skillnad frn den frra tar den nye grannen aldrig hissen. Kvllen vergr till natt och eremiten utrustar sig med sin mrkbla pyjamas och har sparkat av tofflorna. I samma veva hr han hur ngon rnner i trapporna. Det r inte grannen, fr han har tyngre steg, och av trippandet att

149

dma br det handla om en lttare varelse. Vid kikhlet urskiljer han en ung kvinna st utanfr grannens lgenhet. I ngra sekunder fr hon vnta och stter fr en stund ihop med eremitens blick, men om det r hon ovetande. Nr drren sls upp tycks det som om mannen emotsett besket och frhr kvinnan om det var krngligt att hitta fram varvid hon svarar att det inte var det. Hon knde ngon som tidigare levde i omrdet. Eremiten tar fram ett glas ur skpet i kket och tassar ljudlst fram mot vggen som skiljer lgenheterna t. Denna befinner sig i hans eget sovrum och p andra sidan i grannens. Musik rungar genom lgenheten. Kvinnan hjer rsten och frgar mannen om han verkligen ska spela s hgt, grannarna kan stras. Mannen svarar att det inte finns ngra sdana och kvinnan ursktar sig. Nr eremiten frt bort sitt ra frn glaset och glaset frn vggen hr han bara enskilt mummel och emellant ngon hjd rst. Det r tillrckligt fr att stra nattsmnen. Nr gryningen frestr har eremitens dagliga rutin sprckts. I stllet fr att stta p sig tofflor och morgonrock beger han sig ofrdrjligen ut i kket och hettar p gasspisen upp havregrynsgrt. Den blir smetig. I stllet fr att skriva, det finns ingen mening med att arbeta nr man inte r vaken, anstrnger han sig att komma p stt att gra sig av med den nye bekantingen. Grannen visar honom ingen aktning och om inte eremiten vore skygg och artig skulle han lra den unge mannen ett och annat om ordning. Att frfatta hotbrev skulle mjligen fylla funktionen, men eremiten r p tok fr from fr att ens vervga alternativet. Slutligen kommer han fram till att

150

det enda han kan gra r att avvakta. Ngra direkta handlingar frn hans sida ter sig tmligen orealistiska. Hjlpredan har slutat leverera varor, men det tynger inte frfattaren d han i stllet gnar kraften t annan irration. Nu r grannen nstan olidligt arrogant i sin framtoning och han och kvinnan ligger vakna om ntterna. De r bda strande element i den lugna och bestndiga vardagen och med dessa mnniskor p andra sidan vggen kan han inte sova och sledes heller inte skriva. Om det inte vore tillrckligt med oljud i huset har ven omvrlden brjat trilskas med eremitens smnbehov. Utanfr fnstret ser han ingenting, det gr han aldrig, men det gapas och stojas en hel del och ven p natten. Titt som ttt hr han hur ngon frsker att hjrntvtta honom med meddelanden frn en megafon, men han bryr sig inte om att lyssna, varvid han stter i ronproppar och kan slappna av. Han har till sig sjlv givit lfte om att snart snda ett brev till en myndighet av ngot slag, detta fr att f dem att dra om strckorna fr demonstrationer. Ingenting har han emot att folk str upp fr sina sikter, minsann inte, men de behver inte vid varje tillflle gra det p just hans gata. Den nya vrden bultar p drren, men ropar han inte ens, han lser lappen, den om att eremiten r bortrest och frnvarande, och slutar upp med att frpesta mannens vardag. Att framfra det meddelandet var ett lyckodrag, anser eremiten, ven om inbrottsrisken sjlvfallet kar om den inneboende klargr fr resten av mnskligheten att han inte kommer att vara hemma p ett tag. Det var hr jag fick ta ver boken, utropade Ivar

151

Nystrm. P Tvhundratrettio sidor lyckades frfattaren frmedla historien. Jag har vl missat en del i min beskrivning, som de sexton sidor d mannen minns hur han simmade i det verkliga havet eller den tjugotv sidor lnga episoden om hur han inbillade sig att han sg sin mor. Hur som helst, det har inget strre vrde fr min fortsttning. Han fr helt enkelt skylla sig sjlv, frfattaren. Ska jag skriva klart boken ska det vara p mina villkor. Och klaga, det kan han inte gra! Mycket praktiskt. Som du inser, du r en klok man, det vet jag, har jag frskt tyda varje signal och frst vad han velat. Jag fann ngra tnkvrda detaljer som jag bara var tvungen att haka in p. Om inte den dde hade tnkt p det ska han vara mycket glad att jag har gjort det! Frlt att jag avbrt berttelsen, nu fortstter vi Dagar blir till veckor och nstintill varje dag kommer kvinnan p besk. I brjan var hon vlsminkad och bar kontaktlinser, men nu r hon s gott som aldrig mlad och de stunder hon inte br glasgon gr att rkna p ena handen. Den ljuvliga stmningen p andra sidan vggen verkar ha avtagit. Frr i tiden kunde paret samtala om allt, det vet eremiten, och de kom nstan alltid verens, men nu finner de saker att vara oense om. Det str honom, han tycker att om de nd ska vara frdrva mannens egna dygnsrytm kan de lika grna vara sams. En torsdag, nr eremiten hafsigt sorterat bokhyllans innehll i kronologisk ordning, frn etthundratalet till nittonhundrasjuttiotv, bryts uppmrksamheten av att kvinnan snyftar utanfr grannens drr. Mannen ger trst och eremiten ser snabbt till att f tag p glaset och lyssnar ivrigt p allt som sgs p andra sidan sovrummet. Kvinnan

152

hrs frst, hon menar att mannen ser henne som en prydnad. Mannen frsvarar sig givetvis, men tillrttavisas. Stmningen r lg och eremiten drar paralleller till de egna bckerna. I teorin frstr han hur han ska lsa deras problem. Till slut blir de sams. Efter att ha dragit handen ver skggstubben kommer eremiten p att han skulle kunna anvnda mannen och kvinnans historia till sin egen bok. Om han skriver realistiskt utan verklighetsfrankring, hur naturtroget skulle han skriva om han avhmtade hndelserna direkt frn verkligheten? Dagar gr utan att grannarna grlar. Deras rutiner brjar g ihop bra med eremitens egna. Frfattaren har brjat anpassa sig och vnt dygnet. Han hr alltjmt hur de talar med varandra, ena natten r allt idylliskt och de kommer verens om namn p barn, andra natten prglas av fullstndig tragedi och de hulkar sig i kanon. P stt och vis, konstaterar eremiten, r mnniskorna bra mycket mer intressanta grannar n den frra, de r dynamiska, det hnder saker. Eremiten lyssnar inte alltid intensivt p vad som sgs, han trivs att ha mumlet som bakgrundsljud och det r frst nr han nyttjar glaset han hr skarpa ord. Mot ett av lgenhetens tre fnster str eremiten lutad. Inte en mnniska syns till och inte heller ngon bil. Samhllet tycks inte vilja bist honom inspiration och fr ett svagt gonblick ngrar han att han inte ens betalat telefonavgiften. Uppfinningsrikt funderar han kring nsta bok, om en man som hr och ser allt vad grannfolket sysselstter sig med och om hur han fljer deras liv. I slutet ska den frsta grannen, allts eremiten, kliva ut och

153

klarlgga allt, han ska stlla allt till rtta. Krleksparets banala bekymmer utplnas frn jordens yta och grannen blir inbjuden p kaffe och kaka och vgar sig ter ut i vrlden. Mnga hemmafruar skulle falla i trar, dels verlevde krleken och dels fick den stackars eremiten sl sig fri. De nstkommande dagarna skriver eremiten s mycket att han ur minnet frlorar omvrlden. Eremiten r mycket njd med stommen till bok. Helt trygg r han p att det r en presumtiv storsljare han r p vg att skriva. I sjlva verket rcker det med att trycka hans namn p omslaget fr att boken ska slja i ett acceptabelt antal. Nr fyrtiotv sidor har avfattats har eremiten ftt med den nye grannen i skildringen. Han frsker erinra sig om hur det gick till nr mannen klev in i hans liv. Om han inte missminner sig var det en strlande stund. I romanen kommer det i vilket fall som helst att vara det. Mitt inne i en mening kommer han att tnka p att kvinnan inte varit p besk p flera dagar. Till en brjan vilseleder han sig att tro att detta r positivt, att det r sknt och ett lfte om kommande sovtimmar, men efter att han synat sitt egen bedrgeri knner han en svag saknad. Pulvermjlken r p vg att ta slut och hjlpredan r inte lngre mycket till hjlp. Eremiten intalar sig att frfattare i alla tider levt p knappa medel och att det strngt taget rcker med att han fr i sig nog med mat fr att verleva. Konsten r det angelgna, boken r det som berr, det som betyder ngot. Dygnet r snart tillbakavnt och det r drfr rtt s typiskt att det hrs trappsteg i trapphuset. Kvinnan r tillbaka. Glatt sprintar den gamle mannen mot kikhlet. Hon r sminkad och br

154

kontaktlinser och av kroppssprket att dma verkar hon ha saknat sllskapet. Mannen r inte lika uppsluppen och ger kvinnan en hastig och inte srskilt m puss p kinden. Hennes raka rygg segnar ihop. Inne i lgenheten tar de vid dr de slutade, med grl. Kvinnan gastar frtvivlat och anklagar mannen fr att inte lska henne, frgar av vilken anledning han aldrig hr av sig, varfr han inte besker. Mannen svarar att han visst hller henne kr, att telefonen r dd och att det i dessa tider inte r frstndigt att vara ute i staden. Brket avslutas emellertid inte, som eremiten hade hoppats, med att de lidelsefullt kysser varandra och utlovar evig krlek. Han blir frtvivlad. I bckerna har karaktrerna ett flertal gnger rkat ut fr komplikationer av detta slag och han vet vad som behver gras fr att rda bot p bekymren. Pulvermjlken r helt slut, men p andra sidan vggen blir stmningen allt trivsammare. Stundom spelar mannen musik p fr hg volym och ibland rkar ngon studsa ngot mot vggen, men eremiten lter dem hllas. Mycket koncentrerat sitter mannen och skriver. Med tanke p de uteblivna matransonerna har han inte lngre mycket tid p sig utan mste p allvar skriva fr vad han r vrd. Och det r hr jag r nu, sade Ivar Nystrm likgiltigt. Ngot slut har jag inte kommit p. Han reste sig frn stolen och visade vilken vg som var ut, han frtydligade p s stt att berttandet var ver. Eremitens liv i romanen hade nnu inte sett ngot slut, men det hade allts berttelsen s som den i nulget var utformad. Du menar att du lmnar mig i ovisshet? frgade Nils nr han promenerade mot ytterdrren. Han var ngslig, nnu inte

155

frargad att lmnas utan de sista sidorna. Det stmmer bra, svarade frfattaren nstan ofrskmt. Du kan vl undvika att tala med min hustru nr du gr? Nils tog farvl och var snabbt ute p gatan, flackande i sinnet. Det var ett frndringens skede, inte lngre avskydde han mnniskan, han lskade henne heller inte, men ovissheten fick honom att svva. Samtidigt som han korsade en gata ngra hundra meter frn frfattarens lgenhet kom Sara Nystrm in i Ivars arbetsrum, hon lade sin hgra hand p mannens axel och frgade frsiktigt: Varfr avsljade du inte slutet fr honom? Han sg riktigt sorgsen ut nr han gick. Ivar hjde gonbrynen: Sg du inte den drmmande blicken, lade du inte mrke till de vetgiriga frgorna? Hur mycket han n frskte dlja sanningen var det inte svrt att lista ut att det var en kollega jag talade med. Intet ont om min profession, men dess utvare har ofta svrt fr att hlla fingrarna borta frn fina historier. Nej, den tjnsten ville jag inte gra honom, han hrde just s mycket han behvde hra, nu fr han fortstta ensam. Papperena som lg i den ftlj Nils hade suttit i var ocks samma papper dr slutet p historien om eremiten hade skrivits. Hr kunde han ha ftt reda p vad som hnde med den ensamme frfattaren. Han hade kunnat f veta att veckorna gick och att eremiten nstan hade glmt bort krleksparets tvistande. Mitt p dagen blir mannen ter pmind. De brkar bde hgljutt och vldsamt och frfattaren blir helt utom sig av skrck, det sagoaktiga frhllandet ser ut att g mot sitt slut. Eremiten skyndar mot ytterdrren fr att genom kikhlet se vad som pgr.

156

Kvinnan snyftar och mannen, som lskar kvinnan han str framfr, gr sitt bsta fr att se likgiltig ut. Kvinnan hotar med att aldrig igen visa sig om drren stngs efter henne. Eremiten slpper taget. Han slnger sig ut och utbrister att kvinnan och mannen r tokiga, att de r som gjorda fr varandra, de ska tro honom, fr han begriper sig p relationer, de bara felbedmer varandras avsikter. Mannen ser inte alls kvinnan som ett prydnadsfreml, han dyrkar henne, men vill upprtthlla attityden gentemot sina vnner, han vill inte att de ska f klart fr sig hur mycket krlek som bor inne i honom. Motivet till att han aldrig hr av sig r att han r tankspridd, han tnker inte p sdant, har inget att sga. Somliga mnniskor r sdana, frklarar han, de mste ha ngonting framfr sig fr att kunna frst. Han upplyser mannen om att det inte r vrt att delgga en hel relation, mnader av envetet kmpande, fr lite munhuggning. Frhllandet r vrt mycket mer n de ytliga sm besvren. Han uppmanar dem att sl armarna om varandra och leva ett lyckligt liv gemensamt. Dr fick han det sagt. Precis som i romanen tervnde eremiten till vrlden fr att stlla allt i ordning. Liknelsen slutar dr, paret han talat till str tysta och betraktar eremiten som om han vore en inbillning. Sekunderna tickar ivg, tio, tjugo, trettio, inte ett ord yppas. Mannen frsker att ppna munnen, men kan inte tala. I stllet fr att g in i lgenheten och lsa om sig strtar eremiten ner fr trapporna. Hur kunde det bli s fel? Han sade bara sanningen. Bakom eremiten, nu tre trappor upp, skriker kvinnan att han ska komma tillbaka och inte g ut. Eremiten hr inte,

157

det inre r fr dnande. Till slut nr han porten. Han forcerar den. Det var inte det han hade frmodat om framtiden, att han skulle fly den egna fristaden fr omvrlden. Vad han heller inte hade trott var att omvrlden var tom. Husen str p samma positioner som fr tre r sedan, men utver de dda byggnaderna finner han ingenting. Sakta vandrar han lngs trottoarerna fr att ta reda p vad som hnt. De lpsedlar som hnger kvar ute p tobaksaffren talar om nyheter som enligt datumet gde rum fr flera veckor sedan. Utver ngra fglar r inte en sjl ute, om fjderfna nu besitter en sdan. Det skulle vara liv och rrelse i yttervrlden, fullt av hngivna lsare, inte s hr. Eremiten r lngt hemifrn. Vdret minner inte om det i fantasin, det r mulet och duskigt, men det r knappast drfr han r strandsatt. Efter ngra timmars vandring inser han att han och grannarna r de enda som terstr. De vriga tycks ha slukats av ngonting versinnligt. Vem skriver han boken fr? Ingen finns som kan lsa den. Kanske kan grannarna finna den roande? Ngra bilar syns inte till, alla har givit sig av. Han beger sig till det stora torget, stadens oinskrnkta mittpunkt, dr en kvarts miljon mnniskor varje dag brukade passera. Idag ligger det de. Han och duvorna r de enda som terstr av levnaden. Mitt p torget faller han ihop och alldeles ovanfr honom, ngra hundra meter upp i luften, kommer en grupp av tio frmmande stridsflyg vinande.

158

DE AVSLUTANDE AV berttelsens meningar var Nils ovetande om, visserligen hade han irriterat sig p att de frblev dolda fr honom, men redan efter ett ftal minuter efter att han hade lmnat den Nystrmska vningen bakom sig hade han kommit p andra tankar. Han befann sig mitt i en grupp bestende av gngtrafikanter. Medan han funderade p att dra sig hemt, samtidigt som benen inte hade fr vilja att rra sig, stannade han upp. En ny tanke tog plats i huvudet och det tog tskilliga sekunder innan han lyckades tyda den. Han drog sig till minnes att Ivar hade talat om sitt avslut och varit mycket stolt, hvdat att den verkliga frfattaren fick skylla sig sjlv som gav honom detta i uppdrag, eftersom han skulle gra boken till sin. Detta slut skulle vara mycket pompst och frfattaren hade varit mycket njd nr han berttade om den oerhrda frmgan att skapa phittiga berttelser. Orden gick inte ihop med de som hade frmedlats i den frsta varianten av slutet, nej, den verkliga versionen hade hemlighllits fr honom och det upprrde, dels fr att Ivar Nystrm s lttvindigt hade vinkat bort honom och dels fr att han inte var slug nog att komma fram till detta frrn nu. Han vnde sig om fr att stlla frfattaren infr rtta, eller tminstone f honom avslja vad som hnde med eremiten, men planen avblstes tvrt nr han kom att se en spd blomma i asfalten. I ett fall av pltslig naturdyrkan

159

greps han av hur vxten trotsade naturlagarna, satte sig upp mot jktet och slitet och ensam trngde sig igenom asfalten fr att n ett hgre lge. Nu var mlsttningen avklarad och blomman hade ftt skda hundratals, kanske tusentals, mnniskor komma och g framfr den, ofta samma personer, ofta veranstrngda. Det var ett rofyllt liv, mitt i allt det hektiska. P stt och vis pminde det om Nils eget. Han log t sin egen fallenhet fr att hlla sig ostrd samtidigt som han lite lngre bort sg en mrklig gestalt skynda genom folkmassan. Nils gnuggade gonen och hjrtat slog inte lngre ngra lugna slag. Den trygge rdgivaren frn vster hade i ster vldigt brtt och tycktes inte hra att Nils kallade p honom och nr han till slut gjorde halt var det fr att Nils bokstavligen, med handskarna som skydd, hade tagit honom i kragen och ftt honom att vnda sig. Det var en klart snopen Eldebo som uppjagad ville vidare. I en frsonande gest frskte Nils skmta bort sitt fysiska beteende: r det hr ngot form av komplott. r det du som styr det eller har du tillflligheterna att skylla vrt mte p? Rdgivaren sade s vnligt han kunde: Du fr frlta mig, min vn, jag har ett mte inbokat med Ivar Nystrm och r redan frsenad. Nils frskte upprtthlla sin muntra ton: Du har ett nytt yrke, frstr jag? Du arbetar i skerhetsbranschen? r den lukrativ? Rdgivaren frstod inte vad Nils talade om och ruskade stressat p huvudet. Det var inte skerhetsdrrar som i denna timme fick honom att irra fram genom folkhopen. Ngot annat fanns det som fick den s lugne mannen att frvandlas till en

160

mekaniskt rrlig mnniska i jakt p det enormt viktiga. Allt framfr nsan p mnniskorna var grundlggande och det var det hr och nu, om rdgivaren inte skulle komma fram inom ngon minut fanns det en verhngande risk att jorden gick under, att solen skulle strejka och allt vrldens vatten skulle frvandlas till kol. Undergngen var nra om inte Nils slppte taget om den forne yrkeskamraten och lt honom flnga vidare. Det var hur som helst s som Nils uppfattade situationen och minnena som rrde blommor och eremiter var avlgsna. Redan nu knde Nils att han hade fog fr sitt pstende om att det var rdgivaren som var spelets kung, men han kunde i detta nu tnka sig att han var mer nd. Kanske hade en bonde tagit sig hela vgen ver spelbrdet och ersatts av nnu en drottning? S kunde det vara, det fanns tv pjser spelet som kunde rra sig snabbt och rrligt, det var Vidoria och det var Eldebo. Var Nils en av spelarna eller bara en pjs p ngon annans brde? Vad har du hr att gra? Hur knner du Ivar Nystrm? frgade Nils. Eldebo sade att historien var lng och att han inte knde ngon hftig lngtan att redogra fr den. Det var trevligt att trffas, angenmt att se att du reder dig och att du ser hlsosam ut. Nu mste jag vidare, frstr du, jag r sen. Nils vgrade trots det att ge sig, fr hur otroligt var inte sammantrffandet att en av de enda i hans vrld som verkligen knde honom var p vg till en av de andra i hans vrld som var lika upplyst? Ivar Nystrm hade utarbetat en historia, fr ett ganska betydande antal r sedan, som tog upp Nils framtid och samme Nystrm skulle nu trffa den rdgivare som Nils

161

hade samtalat med i mnader, rdgivaren han hade lst. Det var ett sammantrffande som var lite fr mirakulst fr att vara ett sdant. Hur dessa bda herrar hngde ihop, vilken som var deras gemensamma punkt, det kunde han inte svara p, men att de i sanning hrde ihop, det visste han nu. Fr att vinna sekunder undrade Nils: Finns det ingenting du kan sga mig efter all denna tid? Det var nd mnader sedan de sgs och nu ville rdgivare lmna honom ensam. Eldebos gonlock tryckte ihop sig till en kisning och rdgivaren frsvarade sig argt. Det var Nils som lmnade honom ensam, han som hade lurat honom och som sedan, nr leken var ver, huvudstupa hade lmnat vrdhemmet fr att aldrig tala med dem igen. Han hade ingenting att sga sin patient, ingenting att sga mannen som hade frt honom bakom ljuset. Nils gav sig nd inte: Varfr ska du beska Ivar Nystrm? Eldebo ville inte bevrdiga Nils med ett svar, menade att mannen lskade sina mysterier och tyckte om att vara den som styrde mnniskorna. I detta nu hade reglerna ndrats, det var inte lngre Nils som styrde alla andra, det var de som fick honom att driva. Innerst inne var Nils en god sjl, sade rdgivaren, det gllde bara att han fann den. Kanske behver du hjlp, kanske inte, men vgen du tidigare vandrade p var en dd punkt, det har du upptckt. Hur knns det att driva, finner du det behagligt? Nils hngde inte med i rdgivarens turer och frstod lite av vad han fick hra, han svarade jakande och stampade otligt med foten. Eldebo avslutade dr han hade brjat: Jag har rysligt brttom, hoppas att du kan frlta mig.

162

NILS HADE UNDER dagarna som fljde bemdat sig att finna en lmplig fortsttning p resan, lst bcker och tidningar i hopp om att dr finna spr att fatta tag i. Ingenting hade dock hnt och det gjorde honom modls, Vidoria uppenbarade sig inte, det hade negligerat honom. Mitt i detta missmod, en natt nr nedslagenheten var som starkast, hade ngon bankat p hans drr. Vderlekens hade ett svagt dygn. Nils slppte in sin genomblte vn in i bostaden. Beskaren tackade frustande fr gstvnligheten och klappade om undsttaren. Eric Leone och Nils Gunnar Mathiesen trffades p nytt. P ngot vis hade Eric funnit Nils adress och av ngon anledning hade han ftt fr sig att uppvakta honom just i vid denna tid av dygnet, nr aftonen blivit natt och vaksamhet frbytts till slummer. nd var valet av tillflle logiskt. Nr gsten hade lyckats gra sig av med den vrsta fukten gjorde han en ansats att skaka hand, men ngrade sig nr han sg hur Nils ryggade undan. Eric flinade. De begav sig in i lgenheten och utan ngot meningsutbyte lyckades Nils koka upp tevatten. Efter ngra minuters kallprat avsljade Eric varfr hade kommit. Om han knde Nils rtt var de bda frvissade om varfr, andra sidan var han inte lngre sker p om de knde varandra s som de hade gjort. ren har gtt,

163

konstaterade Eric. Hur lnge sedan var det nu? Fem r? Fler nd? Det var en vldig tid sedan de sist samtalade och de hade bda bisttt till att effektivt frskt ta livet av vnskapen. Eric hoppades innerligt att Nils kan frlta hans teruppvckande. Nils borde ha frsttt vad det var som fick Eric att korsa mrkrets stad fr att terse honom. S hga tankar hade Eric om Nils, trots tidens gng och brckligare minnen. Nils nickade, han frstod. Eric talade: Ja, och du har rtt. Det har du banne mig. Inte ett ord behver du sga mig och jag vet nd att du kan lsa mig som en ppen bok. Under skolren var det just s Nils hade sagt att han kunde gra och ett tag trodde Eric honom. Nr jag tnker efter tror jag fortfarande p det. Som Nils allts skulle frst hade Erics flickvn lmnat honom, han var ensam, den frdmda tomheten hade slagit sina klor i mannen och nu hade han ingen. Det var som ngon sade, att dagarna var korta men timmarna lnga. Hur lnga r inte ntterna? frgade Eric. Under ren som hade frflutit hade han undvikit det sllskapliga livet, ltit de vnner han en gng hade haft g frlorade och i stllet kapslat in sig tillsammans med henne, den enda. Och nu r allt r vck r mitt liv ynkligt och ingenting vrt. Helt utan att ta farvl hade kvinnan i Eric Leones liv avlgsnat sig. Lgenheten hade sttt tom nr Eric vaknade och den var lika de nr han efter en lng dag fick se den p nytt. Inte sedan den morgonen hade de andats samma luft och det var med en viss bitterhet i rsten han berttade om ungdomskrleken och hur illa hon mste ha tagit de obehagliga pstendena.

164

Efter ngra minuter hade Erics gon brjat tras, men han hll erfaret tillbaka grten och skyllde i stllet p en djup och trtt inandning som sjlvfallet var helt tillrttalagd, ven om reflexen inte var sen att f den av att verka naturtrogen. Han resonerade som s att om han nu lttade sitt hjrta fr denne man som strngt taget var en frmling fr honom skulle han f svrt att bibehlla ens ett uns av stolthet, om ngon nu terstod, om han ocks tog sig fr att brista i grt, drav gspningen. Dessutom var timmen sen. Nu brydde sig inte Nils srskilt mycket om att diskutera frlskelser eftersom han sg sig som den mest oduglige rdgivare vnnen kunde finna, men han frstod att detta inte behvde ppekas d nickningar och diverse leenden rckte fr att gra Eric njd. Det senaste tillflle kamraterna talades vid var nr de sttte ihop efter Nils resa till sder och det var nu mer n sex r sedan. Mycket hade gt rum under dessa r, Nils hade hllit av och mist, skrivit och upphrt, mlat, lst, stngt in sig, kastat glas, skrivs in p ett vrdhem, frigivits och lotsats vidare av en kvinna som mycket vl kunde vara beskyddaren. Under samma tid hade Eric uteslutande gnat sig t skrivandet. Utomordentligt mlinriktat hade han suttit i arbetslgenheten och tjnstgjort, varje dag och fr det mesta upp till tolv timmar. Arbetstiderna skiftade och ven vid de gnger d han inte frmdde skrivmaskinen att frra honom fler n ngra f ord hade han pliktskyldigt suttit av timmarna och sedan begivit sig hemt fr att frbereda morgondagen p ett stt som garanterade nya bokstver. Hans liv var det han hade

165

fantiserat om, s han intalade sig att han var tvungen att ta sin uppgift p allvar, livsuppgiften. Visst kunde Nils frst att Eric helhjrtat hade valt att satsa p sitt frfattarskap, han var frsts talangfull, ven om han ansg att de mnen vnnen valde fr verken ofta var tnkvrdare n sjlva utfrandet. Novellen om Claude Dalmat hade han till exempel fattat stort tycke fr. Bara ngra dagar efter att han och Eric mttes hade han frsett sig med den novellsamling som utgjorde vnnens debut och han hade tvingats medge att Erics ord, meningar och deras kombinationer var bekymmersamt medryckande. ven om sjlva resonemangen runt om kring redan hade figurerat i sammanhang dr Nils hjrna grna syntes blev de oerhrt levande nr Eric mlade upp dem, de blev enkla och snudd p skarpsinniga. Ja, han hade tyckt om boken och han hade till och med kpt den som kom att bli dess uppfljare. Fler n tv bcker hade det inte blivit frn Erics sida, men de verk han hade lst lovade gott infr framtiden och det var vid flera tillfllen Nils hade knt vnda ver de egna taffliga motsvarigheterna till framsteg. Inte helt ovntat var Eric Leone bitter, inte bara p sig sjlv och den frlorade krleken utan ocks p den vrld som skapade sdana horribla ting som han sjlv och den frlorade krleken. Lnge redogjorde han fr Nils hur vedervrdig vrlden var, Nils blev nstan vertygad, men bara nstan, och sjlva orsaken till att han inte blev det var mycket enkel. Det inte var hans egna ord. Han tyckte att det kndes underligt att hra en annan mnniska upprepa sikter som i grund och botten var hans, men som i denna version lt orimliga och aggressiva. Nej, de fll honom inte

166

alls i smaken och till sin egen hpnad upptckte han att han frsvarade den tillvaro han tidigare s besinningslst hade avskytt. Efter nnu en referens till en bok han lst och inte tyckt om sade Nils: Men kra ngon, jag har vl egna tankar att tnka med. Eric njt av att bli emot motsagd, han var svag fr att ska sig till tvister och andra former av oenighet och det hade krvts stora insatser fr att f Nils att avslja ngra som helst former av stndpunkter. Han sade: Jag r sker p att du vill ha en lika hg hst som jag. Nils frgade: Vad talar du om? Eric visste mycket vl vad han resonerade kring, det han alltid ville diskutera: Vrlden! Alla vet s mycket och det verkar att ju mer man vet desto krngligare blir det. Tankeriktigt sett borde det betyda att den som vet minst ser klarast. Nils log hnfullt: Och som vi bda vet r du bildad. Utan att ta hnsyn till det motsgelsefulla i sina ord frklarade Eric att det var riktigt, han sg klart och han var inte det minsta bekymmersfri. Nils betvivlade det sista pstendet, men valde att hlla sig ifrn en argumentation om vem som vidast kunde spnna upp gonen. Fr ett tag, samtidigt som Erics mun rrde sig, resonerade Nils fram vilken schackpjs denne person stod som symbol fr. Kanske lparen? Fr nog var det hr ett egendomligt uppdykande, frn ingenstans, frst t ett helt annat hll och sedan lika skevt tillbaka och in i Nils liv. Eric var lparen. Motspelaren hade ter en gng kommit med ett ovntat och djrvt drag som tidigare p dagen helt hade stllt honom. Nstan att han spelade partiet med sig

167

sjlv, fr aldrig hade han vl tvlat mot en motpart som s vl lste hans tankar? Av allt att dma uppehll sig Eric fortfarande med samtalet om vrlden och dess mnniskor, nr Nils hrde p igen var det mnniskoden som avhandlades. Vnnen hade enligt egen utsago alltid varit engagerad i mnniskors liv. Det var mnga mnniskor som fascinerade honom, mannen som sattes i fngelse fr att han vgrade betala skatt till en slavstat, fotbollspelaren med den stora talangen som stannade kvar karriren igenom i den lilla byn vid kusten, mannen som tog livet av sig fr att ge uppmrksamhet till debutromanen och kanske framfrallt, konstnren som blev funnen dd i en hla som borttynad hemls. Det var det mest slende exemplet, menade Eric. Nr myndigheterna inspekterade platsen dr den hemlse hade bott och vistats fann de ngot vldigt ovntat. Konstverk, mlningar, skisser. De var enastende verk och talangen till trots hade allts mannen undvikit att visa upp sina skapelser fr mnniskoliven. En enda sld tavla hade antagligen varit tillrckligt fr att f honom bort frn gatan. I triumf avslutade Eric: Vad jag ville sga var att det alla trr, det varaktiga kndisskapet, r ett enda stort lotteri. Det rcker med att delta, du behver inte vara aktiv. Se bara p den hemlse mannen. Nils var inte ett dugg angelgen om att framkalla ngot som helst kndisskap, men Eric fste inget avseende vid det utan fortsatte diskussionen med att tala om sin nsta bok. Den skulle utspela sig i en diktatur och behandla en kvinna som hade ftt i uppdrag att samla texter till en antologi om den store ledaren, han som hade fyllt hundra

168

r om han hade varit vid liv. Eftersom kvinnan var ansedd inom sitt omrde fick hon hedern att till minnesdagen ge form t den bok som skulle fungera som tribut till den dde mannen i allmnhet och den levande nationen i synnerhet. Hennes anvisningar var tydliga och som rttroende medborgare knde hon stolthet ver att bli handplockad att ta hand om uppdraget. S smningom upptckte frsts kvinnan, som i grund och botten var vettig och frigjord, men hade saknat tid fr att lossa greppet om det inre, att personen hon skulle hylla var en avskyvrd mnniska och att hon omjligen kunde gra sig rttvisa om hon skrev ihop historien p det vis regimen nskade. Hur fortsttningen skulle se ut hade Eric ingen aning om, men han sg historien som en mjlighet att spnna ut sig och sitt skrivande. Som du hr skildras individens upptckt av sitt jag, klarlade Eric och beskrev hur fingrarna frde ver personlighetens blomstring till papper. Nils frstod inte vad Eric menade, Eric Leone var en helt vanlig man, inget mer. Men Eric stod p sig. Till en brjan, menade han, hade han inte knt det som annat n som en bitande aning i bakhuvudet, men en eftermiddag nr han gick igenom intrigen kom han fram till att kvinnan lika vl kunde vara han sjlv. Allt som beskrevs var berttelsen om Eric Leone. Det var hans liv, det var en sjlvbiografi. Ingen annan n han sjlv, och mjligtvis den flyende flickvnnen och Nils, skulle kunna se det, men det blev allt tydligare i takt med att sagan vxte fram. Orden vllde ut och han kunde inte hindra dem frn att lmna honom. Frtrycket var vrlden. Det var Eric som skulle ppna sina gon, att det delvis var

169

drfr han hade kommit, fr att gonen var ppna och att han sg. Nils noterade inte det besynnerliga i att svl Eric som mannen med brevet hade tagit sig an uppgiften p att skriva en frtckt sjlvbiografi. Nr Nils senare den natten tog farvl av Eric var han tyngd, allt han hade ftt lyssna till var skarpare n vad han hade vntat sig. Vnnen var inte lngre lika hgtravande som tidigare och grubblerierna var heller inte s enkla, i ordets negativa mening, som Nils rknat med. Visiten hade gjort Nils frustrerad. nnu ett fragment av det han trodde var hans tillvaro hade visats vara ngot annat. Nu var det vnnen som efterstrvade glaskastning och att i rymden hejvilt vrla ut aggressionerna, nu var det han som tog hand om det stridslystna. Allt Nils fick ha i behll var meningslsheten. Det var mitt i den han stod. Han hrde sitt hjrta sl. Lgenheten var tyst. Ljudvgorna hade ebbat ut. Natten var sen. Han var utmattad. Vilan nrmade sig och regnrusket slog mot fnsterglasen. Natten var sen. Han var utmattad. det valde att blsa in ett enormt ovder frn vster.

170

SAMMA NATT, MEN p en annan plats vakade Vidoria bredvid den trettioniorige Nils Gunnar Mathiesens sng. Under andra omstndigheter hade hon utan tvivel vergivit sjukhusbdden, dragit sina steg hemt i hopp om att f ngra timmars smn innan hon nsta dag skulle teruppta vakandet bredvid den slumrande mannen. Nu strtade regnet s hrt mot fnsterrutorna att rutornas skakande dnande s ljudligt att ingen frnuftig mnniska skulle f fr sig att sjlvmant lmna inomhus fr blsvdret. Eftersom kvinnan sg sig som frstndig frblev hon passande vid mannens sida, p samma vis som hon hade gjort i mnga dagar, suttit p stolen, stirrat p Nils Gunnars skalle, fljt gonlockens ojmna darrningar och upprivet frskt lista ut vad han tnkte p, vad det var som hade ftt honom att lmna allt, anstrngt sig fr att i ngon vr av minnen finna vad som var vsentligare n deras gemensamma liv. Visst hade hon ftt hra den unge lkarens teori, men hon kunde inte godta vad han hade sagt. Lkaren fann fallet egendomligt och svrfrklarat, som ett helt annat n det ursprungliga, med avlgsnandet av en tumr och pfljande vila. I brjan, alldeles efter att de inkrktande cellerna hade rensats ur kroppen hade den sjuke enbart ltit gonen vara ppna i ngra timmar om dagen. Detta var inte helt oanat, hade lkaren meddelat som fr att

171

rttfrdiga sin egen insats i den mystiska processen. Det var frst efter ngra dygn som mannen som oron uppkom. I stllet fr skert nrma sig vakenheten s lt han, till synes utan ngon fysiologisk orsak, byta ut timmar mot minuter, sedan mot sekunder och nu befann han sig i ett komaliknande tillstnd, ven om vrdena tydde p annat. Lkaren hade med eftertryck redogjort fr hur mycket han och kollegorna hade anstrngt sig fr att aktivera den sovande mannen och f honom att ge upp slummern. Till exempel hade han i hopp om att den sjuke skulle hra ngot som fngade sitta intresset fr verkligheten och lsa hgt ltit ur mnniskor bredvid honom

morgontidningen, men mer n ngot enstaka ryck d och d hade det inte resulterat i. Och ven om teorin lt omjlig och svrfrstdd hade den hos lkaren vxt fram till ett faktum. Han hade kommit ihg samtalet han alldeles efter operationen hade haft med Nils Gunnar, vad mannen hade frklarat. D hade lkaren kopplat Nils Gunnars frklaringar till ngon form av chocktillstnd, men senare, i takt med att smnen bredde ut sig ver dygnet, hade blivit den enda logiska frklaringen. Nr Vidoria fick hra talas om detta, beskedet att Nils Gunnar hade varit olycklig, att han hade format ett nygjort liv mitt inne i sitt egna, hade hon inte blivit det minsta uppriven eller beklmd. Visst frstod hon att det var struntprat, det begrep hon, men nd, utan att det kunde mrkas nr hon mottog beskedet, var det ngot som naggade bak i huvudet. Fr varje sekund som Nils Gunnars gonlock fladdrade utan att tskiljas kom hon att inse att sanningen denna gng kunde vara en annan n den hon

172

hade nskat och hoppats p. Undan fr undan gjorde hon sig redo p att en av vrldens orttvisor denna gng hade angripit hennes egen verklighet. I tre ntter och tre dagar hade han sovit nr han fr en sekund vcktes av hur blsvdret utdelade slag mot huset. Hustrun studsade till och tryckte honom hrt i handen. Nils Gunnar Mathiesen vaknade, sade ngot osammanhngande om en rra och gjorde ett frsk att somna om, men eftersom Vidoria stadigt pressade hans hand i sin var vakenheten fr ptaglig fr att bli kvitt. Hon tjt av gldje, verste honom med kyssar och tillfrgade frst en gng och sedan tv och tre om han visste vad lkaren sade om honom, om han knde till lgnerna som spreds och flckade ner hans rykte. Men Nils Gunnar var inte lngre den man hon en gng hade gift sig med, han var mannen hon bara hade trffat vid ett ftal tillfllen. De hade i ungdomen sttt p varandra i en hotellobby, upptckt att de hade ftt nycklar till samma rum och inlett ett samtal om tillflligheter, sedan utvxlat telefonnummer och ngra dagar drp mtts i en bokhandel. De hade d inte trffats mer n i ngra veckor, sedan hade mannen frsvunnit, men ett halvr senare vnde han tillbaka. Den d friske mannen hade funnit sin blivande fru oemotstndligt vacker och sett henne som nyckeln till lyckans port, bort frn bekymren. Hon hade kommit fr att befria honom. I detta nu, nr den trettioniorige mannen i sinnet hade blivit tjugofyra var de nstan som frmlingar fr varandra. Nils Gunnar viskade, fr han kunde identifiera kvinnan som hustrun, om n bara som en avdelning i den enorma minnesbanken. Han talade lugnt

173

och stilla. Mycket av det han berttade var sdant kvinnan redan knde till, men de hndelser han redogjorde fr var sdana hon trodde de en gng i tiden tillsammans hade tagit sig igenom, inte sdana som mannen hade fortsatt att leva med. Mannen hade fastnat vid vgsklet, han hade vandrat farleden tillbaka och valt den andra stigen, han hade hoppats att den skulle fra honom till en annan framtid. Fr det var i badkaret det hade kunnat g snett fr Nils Gunnar. Vid tjugofyra rs lder befann han sig alldeles invid avgrunden och var ytterst nra att ta steget, nra att mista sig i det stora tomma. Han hade inte ltit vattnet skvalpa. Ett enda principbrott hade varit nog fr att delgga framtiden, tillrckligt fr att frlora allt. Han hade legat i sitt badkar inbddad med brnnande vatten upp till halsen. I sin frtvivlan hade han inte sett ngon annan utvg n att lyda aggressionerna. Fastn han bevisligen var vaken kunde han inte f dimman att ltta. Det krvdes bara en ytterligare droppe fr att alltsammans skulle kollapsa, men droppen fll aldrig. I sista sekunden hade han rest sig upp, torkat av kroppen, snabbt kltt p sig och givit sig ut p en kolossalt lngvarig vandring. Nr han hade kommit hem hade han med den friska luften i lungorna tagit beslutet att ska hjlp. Rddningen kom i form av Lennart Eldebo, den vnliga psykiatriker som flera gnger i veckan i ratal beskte Nils Gunnar. Efter den tiden kunde han ter vistas ute i samhllet och p nytt vara representativ. Han tervann Vidoria, frlskelsen, lugnet.

174

En kombination av att pengarna hade brjat sina och att tristessen blev fr ptaglig bidrog till att han gav sig ut p arbetsmarknaden. ren gick, mndag efter mndag radades upp, han blev kta man och far, han blev lyckad, han ndde framgng. Alldeles nr vlgngen ndde sin topp raserades hans vrld. Farfadern dog. Han var en av de f mnniskor han hade haft som std, ptrffades avliden i sitt hem. Krnfamiljen hade p grund av en tragisk bilolycka endast besttt av Nils Gunnar, han hade uppfostrats av fastern och farbrodern, men egentligen var det bara farfadern, utver ngon enstaka idrottsledare och vn, som hade fungerat som std. Fktningen och schackspelandet gav honom annat att tnka p, han blev skicklig och vig, i svl intellekt som leder, men med tiden var det inte tillrckligt, han var tvungen att finna ngon som verkligen frstod och som p allvar trodde p honom, en han inte hade anledning att gmma sig fr. Styvfrldrarna hade inte behandlat honom som han hade tagit hand om sitt eget barn. Han flydde s fort han fick tillflle, gav sig av och lmnade allt bakom sig, utbildning, familj och vnner. Nr han terkom mtte han det gamla p nytt och insg att vrlden frndrades ven utan hans medverkan, behandling. Ngra mnader innan trettioniorsfirandet av hans fdelse kom Nils Gunnar till insikt, det var d han mindes den han en gng var, sg sin kropp uppehlla sig i ett kk som var hans eget, dr det utanfr fnstret fll snflingor genom mrkret. I handen hll han i ett glas, ett sdant som vnnen gav frn honom frr en var frfattare och styvfrldrarna fortsatt styvmoderlig

175

en gng hade kunnat frndra s mycket, om han hade plaskat i badkaret. Tillvaron blev falsk, ett gemensamt luftslott fr alla som ville bli kvitt det svra, och till slut kom Nils Gunnar fram till att det enda han kunde ta sig fr fr att verleva var att sknka bort livet till meningslsheten och igngstta ett nytt. Det var s allt hade inlett, det var s det slutade. Mannen hade rotat i det frflutna och funnit tillfllet d han hade kunnat vlja en annan vg. Vad hade hnt om han verkligen hade stnkt vatten omkring sig i badkaret, vad hade hnt om han hade givit vika fr impulserna? Det var hr det nya livet tog vid. Hustrun frskte f mannen p andra tankar: Men Nils, du valde rtt, du fick hjlp. Minns du inte? Mannen hade trott p s mycket underligt, han hade inte varit frisk. Och doktor Eldebo, som hjlpte honom och nstan varje dag beskte Nils i sitt hem. Hur kunde han undg att minnas? Du trodde att du hade vernaturliga krafter, du var inte frisk, Nils Gunnar. Minns du inte? Knslorna anstormade kvinnan, hon kunde fortfarande inte tro, inte vertygas. Reaktionerna frn mannen var svrtydda, han log inte och ville inte avslja att alltsammans bara var ett skmt, att hon var en del av en stor komplott. Att det var fr att mannen mindes som han hade givit sig av, det skulle Vidoria aldrig begripa, och nr hon beskrev hur sonen knde sig, den vackra och begvade, d reagerade han inte. Hon talade om sig sjlv, om hur hon lskade honom, men han sade nd inget, fr Nils Gunnar hade fastnat i en tid d vrlden stod ppen, skedet innan han frstod sig p begrepp som schizoid personlighetsstrning, innan Lennart Eldebo utplnade allt som var Nils Gunnar Mathiesen,

176

innan psykiatrikern skapade ett skal av den en gng s eldige mannen. Vid den tidpunkten hade Nils Gunnar fortfarande en mjlighet att frverkliga sig, innan han hade fngats in i ntet och blivit en del av vrldsalltet. Varfr njde sig kvinnan med skalet av Nils Gunnar Mathiesen, varfr var det nog att veta att hon p pappret hade en man, varfr krvde hon inte mer? Det var Eric Leones novell som en gng hade satt fart p tankeverksamheten. Barndomsvnnens verk hade till en brjan inte setts med blida gon av honom, dels knde han igen tankarna frn ngonstans och dels var det Eric som hade skrivit ner dem, men nr han vl tog sig fr att lsa insg han att det fanns en annan vg. Claude Dalmat blev Nils Gunnar Mathiesen. Vidoria frvnades: Eric Leone? Din gamle skolkamrat? Du har inte trffat honom p skert tjugo r, vad har han med vrt liv att gra? Men Nils Gunnar hvdade bestmt att han hade talat med Eric s sent som nyligen, han hade varit p besk och talat om den frlorade krleken, han hade avsljat intrigen i sin nsta bok. Det var ett sant nje att vara Erics kamrat, han var en behaglig och uppfriskande mnniska och Nils Gunnar kunde svra p att han hade pratat med honom fr inte alls lnge sedan. Det var genom vnnen beslutet hade tagits. Nils Gunnar skulle brja skriva igen. Under ungdomsren hade han varit begvad, frfattat noveller och bemdat sig med att skriva kortare romaner, skildrat bde bekymmersfria och elndiga mnniskor, juniorer och seniorer, levt sig in i andras vardag, varit medknnande och godhjrtad. Dessvrre r det s att en frfattare som inte stter ord p

177

papperet r en fre detta frfattare och ngra artistiska aktiviteter hade han inte tagit p sig sedan det uteblivna utbrottet i badkaret. Lyckligtvis kan en frfattare gra uppehll med orden, men sllan med tankarna och som tjugofyrarig man, med en d trettioniorig herres liv i bagaget, knde Nils Gunnar att lidelsen blossade upp och att han var beredd att teruppta den verksamhet han tidigare i livet hade hllit av mest av alla. Nils Gunnar visste att Claude Dalmat hade haft rtt: Det r det hr som r drmmen. Vi ses endast nr jag ligger i min sng eller nr jag r frnvarande och bortkommen. Det r d vi talas vid. Lter det som den verklighet du talar om? Som om fantasier vore mindre vrda n en verklighet utan srskilda upplevelser. Vad hade det fr betydelse? Han upplevde knslor starkare p andra sidan, han var levande. Det var den som betyder ngot, den var inte oduglig, inte slseri med tid. Hela historien, frn det frhrjade rummet till vrdhemmet till stugan till Leone, skulle vara bortslsad om hustrun fick bestmma. Hon skulle d utg frn de egna slutsatserna om en verklighet, att andra mste dela den fr att den ska ha en mening, men dr hade hon fel, menade mannen. Fr Nils Gunnar var det mer n nog att jag levde i den till fullo. Den rtta frgan r snarare om du inte har fr lga krav p din omgivning, om du inte njer dig med fr lite? I den verklighet Nils Gunnar hll kr var Vidoria fortfarande den vackraste kvinna som satt fot p jorden, Lennart Eldebo var god och samvetsgrann, frldrarna levde, fadern var till och med frfattare, och de tog hand om

178

lille Jack. I den vrld dr Nils Gunnar vistades var Eric Leone n en gng hans vn. I den vrlden utvecklades han som mnniska. Den var i hgsta grad existerande. Ett plgsamt ljud klmtade ngonstans och komplicerade Vidorias frmga att hra. Trgd vnde hon p sig fr att underska vad som frde ovsen och fr ett svagt gonblick slppte hon taget om mannens hand, knde hur hans fingrar gled ifrn henne. Nr hon insg vad hon hade stllt till med var han borta. Hon stirrade p de darrade gonlocken, men grt inte, hon var fr sorgsen fr att minnas sina reflexer.

179

I DEN ANDRA av verkligheterna ringde telefonen. Signal p signal, signal p signal. Nils vaknade. Vem hade frckheten att ringa vid denna timme? Han kom p att det tvunget mste vara ngot viktigt. Irritationen byttes ut mot oro, var det ngot som hade hnt med Eric? Var det ngon som hade avlidit? Fanns det ngon kvar? Raskt kastade han sig ur sngen och slngde sig p telefonen och lade luren ttt mot rat. Mitt i en nyvaken gspning, han hade kommit fram till att han var trtt och att han vid denna tid av dygnet var menad att sova, fick han ur sig: Hall?. Tystnad. Det visade det sig att ingen p den andra sidan hade fr vilja att tala med honom och antagligen var det ngon som hade ringt fel, en som insg sitt misstag och inte ville st fr det d en fientligare sjl n Nils skerligen kunde ha blivit s fly frbannad att konversationen kunnat bli obehaglig. Vem r detta? frgade han och hrde andningar, hastiga sdana, som om uppringaren var nervs, saknade talfrmga men nd inte ville ge upp kontakten. Hall? sade han igen. Nej det gr inte, andades rsten och i Nils telefonlur kunde ett svagt klickljud uppfngas.

180

S KOM DEN yngre Nils Gunnar Mathiesen att mta sina brder. Frflyttningen, frn lgenheten till den rda och tygfrsedda porten, var omedelbar, han ifrgasatte inte hur den hade gtt till. Allt var genast mjligt, han var ter styrd av strmmen och mynningen var ndd. Nr Nils steg in i salen ryggade han gonblickligen tillbaka fr den rk som tycktes ha fr vilja att vermanna hans lungor. Tung cigarrk, vldiga moln som innan drren ppnades hade vxt sig allt ansenligare och bemktigat alla mjliga skrymslen. Rkens ursprung hll kroppen upprtt. Alldeles framfr Nils uppenbarades en man, ett ansikte han vl knde, men vars namn han inte hade blivit informerad om. Heltckande skgg, knubbig kropp och ett muntert ansikte, det var en gestalt som fr lnge sedan hade etsat sig fast i Nils medvetande och han uppbjd alla krafter, dock utan verkan, fr att finna ett namn som gick att sammanknippa med bilden. Mannen drog stillsamt in cigarrens rk och spred sedan behrskat ut den i ringar, han log och urskuldade sig: Jag ber om urskt, Nils, vi antog att du inte skulle gra oss sllskap s vi har redan igngsatt tandet. Nils smilade tvivlande och fljde den skggige mannen till ett runt bor dr tre andra mn uppehll sig. De t av en till synes frstklassig mat, brast i skratt mellan varje mening, drack otyglat upp glas efter glas av vin och tycktes av allt att dma

181

trivas alldeles utomordentligt. Nr de, efter den skggiga mannens vdjan, lyfte sina blickar och fann att de skulle frras en till middagsgst frklarade de sitt obelevade uppfrande, att inleda mltiden innan alla hade satt sig, med att de inte rknade med hans ankomst, de hade hyst hopp, men inte vgat tro. Den femte stolen var Nils, det var dr han var tnkt att ta plats. Inom kort gjorde han sig hemmastadd och efter ngra glas vin medverkade han aktivt i diskussionerna. Nils knde att han hade en hel del gemensamt med mnnen och om det inte vore fr att han hade brjat bli en aning drucken skulle han hllit fr sant att de hade sttt p varandra tidigare. Mnnen var som sagt fyra till antalet och de skilde sig t, svl till uppfrande som uppsyn, en var ldre n de andra, med visshet nrmare sjuttio r, han var rofylld och metodisk och tillade inte ngot till diskussionen om det inte var helt ndvndigt, en annan var ung, till och med yngre n Nils, ngra r ver tjugo, men knappast mer, mannen var p samma gng sarkastisk och poetisk och tycktes inte se det som ett problem att han ensam upptog nrap all plats, talade vitt och brett om alla tnkbara oviktigheter, ven om svaga tecken av ett inte allt fr obetydande intellekt gick att sknja i spren av hans person. De vriga tv, mannen med skgget och mannen med den gr kavajen, bar p karaktrer som varken stack ut t det positiva eller negativa hllet, deras stndpunkter kunde vara vems som helst och var det utan tvivel ocks. Vid ett enda tillflle tycktes de kunna reducera den yngre mannens dominans i samtalet och det var nr mannen med den gr kavajen kallade honom fr lat och initiativls, men

182

den dispyten dog snabbt ut. Efter flera timmars konversation kom Nils fram till att han inte hade en aning om varfr han vilade sig i stolen och n mindre varfr den var belgen i detta rum. Det var mrkligt, tyckte han, han hade inte ens minnesfrmga att komma ihg hur han hade tagit sig dit. Kanhnda hade de andra mnnen strre kunskap om detta? Han frgade. Den yngre mannen sg frvntansfull ut: Vi vill ppna dina gon, Nils. Han visade med hnderna hur omfattande phittet var genom att lta sina fingrar avlgsna sig frn varandra. Allt du hittills har trott p r en lgn, tillade han innan han blev hejdad av den ldste vid bordet som rt och tittade p Nils: Det r inte meningen att du ska bli chockskadad. Vi vill tala med dig om ditt beteende, det r allt. De tv medellders mnnen teg och fljde diskussionen med medlidande leenden. Den ena av dem, mannen i gr kavaj, gnggade sedan hgt och upplyste Nils om att de alla hade varit i hans situation. Nils visste inte hur han skulle knna, sanningen var den att han inte alls gjorde det d han inte kunde framkalla ngra som helst knslor. Vinet hade slutat utva verkan, nu var han klarvaken. Den ldre mannen sade att de var oroliga fr Hans hlsa och de vriga tre nickade lngsamt och stirrade p Nils, den frejdiga stmningen frn frut var undanblst. Du kan frinta oss alla, och det vill du vl inte? nda sedan Han hade fyllt trettionio hade mannen blivit underligare, kroppen hade frsvagats och de fruktade att Han inte ens skulle klara av att n fyrtio r. Den unge mannen fyllde i: Du r bngstyrig, vill inte flja reglerna. Det brjar bli ett problem, det r drfr vi har samlats hr.

183

Du mste frst hur saker och ting fungerar. Inga fler schackpjser, inga sdana spekulationer, frstr du vad vi menar? Den ldre mannen nickade lugnt och tillade att de gjorde detta utan att ha ftt instruktioner frn hgre ort, s Nils kunde vlja att bortse frn vad de hade att sga, men han skulle d komma ihg att de gjorde det fr att Han skulle slippa ta itu med honom. De knde Honom och visste vad Han ville. De hade alltid vetat det. Mannen med skgget sade att de efter verlggningar hade kommit fram till vad Han ville f ut av livet med Nils. Frlskelse. Hjlpsamhet. Sjlvstndighet. Det var vad Han alltid hade efterstrvat, varfr skulle det bli annorlunda nu? Om Nils inte lydde skulle risken vara stor att han gick miste om dessa skna delar av existensen, av den anledningen skulle han lyssna p mnnen, d skulle allt g hans vg. Vad skulle Han annars begra? Var inte dessa punkter vad Han saknade, det Han behvde finna p annat hll, ville Nils verkligen rusa ivg i blindo efter ngot annat? Vad skulle detta andra vara? Den ldre mannen tog vid och talade om Nils frsk att ta ver spelet, att det var ett naturligt vis att reagera, en begriplig reaktion, de hade alla varit dr, men realiteten var sdan att Nils inte kunde pverka. Han var en pjs, liksom alla de andra. Telefonsamtalet han igr hade mottagit var emellertid inte en del av vad mnnen hade berknat och fljaktligen blev de ndgade att agera. Tids nog skulle han frst vem det var som ringde. Ngonting mste ha hnt Honom, resonerade den ldre mannen, som fick skeendet att frndras s. Det hade inte hnt frut, de lydde och de trivdes. S sg det ut, s skulle det se ut. Den yngre

184

mannen tog ver: n har du inte genomskdat din tillvaro. Nils visste inte hur Han ville att den skulle fortstta, men det visste mnnen, och Nils skulle lyda, han skulle f en inbjudan till ett nytt mte med freningen som hjlpte frldralsa barn. Nils skulle acceptera den och g dit. Som frstenade lyssnade de andra mnnen p vad som sades, Nils var en av dem, och utver orden som framfrdes var tystnaden absolut. Mannen med gr kavaj log sympatiskt och frskte utveckla hur det lg till, anstrngde sig fr att f Nils att bli mjukare, bjligare, mer frstende genom att framfra att Hans sinne i vanliga fall hade varit mycket oberkneligt men att Han hr var tydlig. Han visste vad han vill med Nils och hans framtid. Den ldre mannen frklarade: Egentligen br det emot att avslja fortsttningen fr dig, men eftersom du r s frnuftsvidrig verkar du vara i behov av en vgbeskrivning. De kunde inte begripa hur Nils hade undvikit att dra fram det hela i ljuset. Insg han inte hur Han hade tnkt avsluta allt? Mnnen var inte fullstndigt skra p att det var s hr han hade beslutat, men efter att ha levt i hans inre i alla dessa r knde de hans drag vl. De visste vad han saknade och vad han nskade. Den ldre mannen redogjorde fr varje detalj av framtiden och hur Nils skulle agera. Nr han beskte mtet med vnnerna frn freningen skulle han komma att trffa Helena Wallin, kvinnan som kom fr sent frra gngen. Med sig skulle hon denna gng ha sin dotter, den unga lilla flickan, inte ens ett r fyllda. Dottern skulle komma att f en ltt hosta och skenbart r luftvgsbesvren inte

185

allvarliga, men mnniskorna kommer i all vlmening att oroa sig fr henne, hon r liten och spd, och de undrar vad som r galet. Det r nu Nils skulle gra entr, han knuffar dem t sidan och lgger handen p flickans panna, han lser henne. Eftersom han r den ende som kan ha kunskap i vad hon tnker r han den ende som kan rdda henne. Flickan har drabbats av struplocksinflammation och frts med ambulans till sjukhus, Nils slr dem flje. Vl dr rddas hennes liv. Mannen med gr kavaj gav sig in i samtalet. Utan att begra ett svar frgade han varfr Nils ville fly nr han redan var vertygad om att Helena var en annan? Hon hade ftt ngot i Honom, hon symboliserar ngot. Nils skulle terglda henne. Han njde sig inte med mindre n fullndning, p samma vis som att Nils kunde lsa mnniskor fr att spegla av den klarsynthet Hans ungdom prglades av. Allt hngde ihop med allting annat. Mannen med skgget sade: Det r det Han vill betona. Allt i denna vrld hnger ihop med allting annat. Du rddar ett barns liv genom att lsa det, mnniskorna r stormfrtjusta och verser dig med uppskattning. Mannen fortsatte att lgga fram den kommande tiden. Nr Nils i framtiden blev given en kram av Helena Wallin, han skulle inte hinna reagera frrn hon hade kastat sig ver honom, skulle han komma att lsa av ven henne och finna att kvinnans far var lastbilschauffren som avled nr Nils egen far fick sladd p bilen. Han omkom i den bilolyckan och nu hade Nils rddat livet p hans barnbarn. Det skulle komma att bli en vervldigande upplevelse fr honom, han blir som soldaten som str mitt i stridens hetta. Det r mrkt. Folk

186

dr omkring honom. Allt blir tyst. Nils kommer att g ivg. Ingen rr honom, han bara gr. Det r nu Nils kommer att tro, inse kopplingen mellan sinnet och tillvaron och vlja att bortse frn mnniskolivens brister och i stllet koncentrera sig p deras frhoppningar. Detta fr till fljd att han kommer att omfamna frmlingar p stan, besker avlgsna slktingar och tala om gardinmnster, bakar kakor till grannar och s vidare. Allt kommer att se bra ut, men allt r inte riktigt som det ska. Nils r fortfarande ensam. Den ensamme kmpen. En dag, skert en vacker sdan, nr Nils kom hem till lgenheten skulle han komma att trffa p Vidoria och tillsammans kommer de leva lyckliga. Hon var ocks sinnebild fr ngot, vrme, krlek, perfektion Allt var redan planerat fr Nils del, det var frutbestmt. Den yngre mannen klargjorde: Du beskrev tidigare att du ser p mnniskor som en lngfilm. Att du kan vlja vilka enskildheter du vill minnas. Det r vad du gr ven i framtiden. Vissa mnniskor fortstter att skrmma dig, och du hjlper dem inte, men andra ger du en andra chans. Det blev tyst, fullstndigt tyst, efter det brjade mannen i gr kavaj att fnissa och det dmpade skrattet spred sig runt bordet och till slut skrattade alla, ven Nils. Situationen var fullstndigt verklighetsfrmmande, otnkbar, men likvl lika faktisk som maten de tuggade, som vinet de drack. Den yngre mannen skt ut stolen och frde sin hand ver bordet: Jag tror bestmt att vi har glmt bort att introducera oss. Nils och mnnen skakade hand och Nils knn blev svagare och svagare fr varje namn och insikten att han inte kunde lsa ngon av dem.

187

Jack Hansen, presenterade sig den yngre mannen. Claude Dalmat, sade mannen med skgget. Arvid Ekander, sade herren med den gra kavajen. Och du frstr frsts att det r jag som r eremiten, avslutade den ldre mannen. Nils, som nu kunde placera mnnens ansikten utbrast: Men ni finns inte, ni r phittade! Eremiten skrattade: M s vara, vad sger det om dig? Fr att hitta en svag punkt i mnnens redogrelse hvdade Nils att Claude var skapad av Eric Leone, men det var fel. ven Claude lydde under Honom. Mnnen framfrde att Eric hade roffat t sig Hans id och omvandlat den till bokstver, det var nr Han hade gett sig av och nu hade Han i sjlva verket glmt bort att Erics verk baserades p Hans funderingar, hur man nu kan glmma en sdan sak. Nils gastade: Jag vgrar att vara en spelpjs. Ni finns inte. Ni r inte hr! Arvid Ekander frklarade att de var samma mnniska, bara olika delar. De var fragment av honom, liksom Nils. Han skulle se det som ett pussel, saknas en bit gr man miste om helheten, mnnen behvde Nils, Han behvde Nils och Nils behvde dem. Den kusliga tystnaden bredde ut sig nnu en gng, maten lmnades orrd och blickarna vandrade runt bordet. Efter sekunder som kndes lnga som minuter frgade eremiten: Visst kommer du att flja vra rd? Det blir bst fr alla. Han kanske inte klarar av att du inte rttar dig efter det planerade. Han kan avlida. Hans hjrta blir allt svagare. Frst blev Nils frargad, han knde hur det egna hjrtat allt snabbare pulserade och helst ville han bara vrka den resterande maten i vggen och stjlpa bordet

188

upp och ned. Det var emellertid inte vad han tog sig fr. Han reste sig behrskat, vnde blicken och lt den svnga tillbaka: Ni kan inte fnga mig, sade han, men han gjorde det rakt ut i tomma intet.

189

NILS HADE RULLAT hem, kastat in kroppen i murar, vggar, vinglat sig bort frn sannolikheter och till sist sprungit fr allt vad han var vrd. Nu lg mannen orrlig i badkaret. All styrka hade kommit p avvgar. Nils var trd, svagare n ngonsin. P samma gng ville olyckan anfalla honom frn alla tnkbara hll. En dold kraft hade vuxit fram inom mannen, frut hade den varit ett fr, men ngon av de senaste dagarnas hndelser hade ftt det att gro, att vxa sig strre, att nu g in fr uppgiften att ha ihjl den kropp dr det bodde. Som en parasit, ett korn som stadkom den renaste olycka mnniskan knner, den mest destruktiva kraft varat kunnat alstra. Detta fr hade slagit rot i Nils innersta, djupt inuti sjlen, och fr varje sekund spred den sig till nya omrden. Han kom stapplande hem. Mycket riktigt hade han erhllit ett brev frn freningen. Han var d inte ledsen, inte bedrvad eller uppriven, han var belten, inte lycklig eller bekymmersfri, bara glad, njd att slantsinglingen hade tagit honom s lngt, att den hade krossat likgiltigheten och skapat ett ventyr. Han frstod bttre n mnnen, han hade genomskdat tillvaron. Han var insatt i vad som behvde gras. Han visste vilka pjser som skulle flyttas. Det var inte deras ord som senare hade paralyserat honom, det var det omrkliga, det som inte gick att frklara, det var levnadens tragik, det samspel av

190

tillflligheter som styr och bringar i samklang. Slumpen tar inte hnsyn till val av tidpunkt, den kan frra en frstfderska hennes egen bortgng just innan hon fr se sitt barn, den kan ge den redan penningstinne miljoner kronor i lotterivinst, den kan frlama en man av en ny olycka, fastn han precis kommit vlbehllen ut ur sitt livs svraste kamp. Alldeles efter att han mottog brevet stormade han mot garderoben, vrkte ut allt dess innehll fr att komma hela vgen in till dess skylda hrn, dr tavlorna tidigare hade fungerat som ett ornament, men nu hade han tagit emot nya minnen. De genanta frsken till konst hanterades lika vrdslst som skjortor och koftor, slipsar och byxor. Ett ljusbltt fodral hade dolts bakom allt det andra, det sg lderdomligt ut, som frn en annan tid, och lngsamt, mitt i den sjlvfrvllade hetsen, lttade han p den snodd som i ratal hade hllit innehllet p plats. Noveller av Nils Gunnar Mathiesen var orden som med vldiga bokstver mtte honom. Han lste det flera gnger innan han erknde att namnet var hans. Han lyfte ut arken, lade dem p golvet och titlarna avsljades. Sju liv och Eremiten. Fynden var chockerande och han kunde inte tnka klart, fr vilka var hans egna minnen? Visst knde han till att han i sin tidigare ungdom hade frfattat, det hade han sagt vid ett flertal tillfllen till ett flertal olika individer, men aldrig hade han gnat en tanke t vad det var han hade skrivit. Nr han sg bladen ligga framfr sig, med det vlbekanta namnet som upphovsman, knde han igen dem och frstod att de var hans. Hur kunde minnet s tydligt komma ihg dem nu och inte frut?

191

Frgorna hade varit mnga och ngon ordning bland dem kunde han inte bringa. Han lossade greppet om tankarna, lnsade sinnet p information och lade sig raklng p golvet, samma yta dr han mnader tidigare hade stjlpt ner ett akvarium med tillhrande kvvda fiskar. Var det p allvar han som hade varit mannen bakom det ytterst opraktiska ddet att vlta akvariet? Det kunde faktiskt ha varit vem som helst. Vem som helst med inneboende aggressioner, vem som helst Han hade trffat p och entusiasmerats av. Sakta men skert frsvagades han, sknkte kraft till parasiten och slutligen var han ett skal, en tom varelse, en som saknade passion, ursinne, hrsel, synfrmga, luktsinne och de andra frnimmelser som gr en individ till en mnniska. Han lade sig i badet fr att dmpa smrtan, men karet fungerade snarare som hans kista. Han hade tidigare funderat hur det skulle vara att beska sin begravning, hra alla mnniskors sng, se hur de hulkade sig, hur de mssade fr hans skull. Han hade undrat om det var drfr mnniskorna samlade vnner, fr att begravningen skulle bli s angenm som mjligt, fr att undg pinsamheter. Nr han sg kroppen vila som dd framfr honom insg han att mnniskorna samlade frgves, intigheten verskuggade allt, ingenting skulle kunna frndras. Han hade skrikit om han hade kunnat, men smrtan hade fr lnge sedan tagit lungorna till fnga. Vattnet var hett och det fanns fog fr det, meningen var att Nils skulle f knna ngot annat, en annan form av smrta, en fysisk, en som kunde erstta den faktiska, den bottenlsa. Han var inte ens i stnd att som i minnet

192

plaska och rra upp vattenytan, en tanke han inte lngre var sker p vem den tillhrde. Om han hade frmtt hade han skrattat, eller brustit i grt, om han kunde hade han gormat, men olyckan frlamade honom och han hade ingen kunskap i varifrn den kom, utan vidare var han endast dess offer och sedan var existensen inte hans egen utan inkrktarens. Om vattnets gradtal kunde stegras ngra f grader s kanske, kanske han kunde f pinas av kroppsligt lidande i stllet fr sinnligt. I stllet fr att strcka sig till vattenkranen, det var ett hopplst projekt, det begrep han, fantiserade han ihop egna historier fr att utst, fr att behlla livet. Han placerade sig p mngder av platser och helst skulle de s lite som mjligt pminna om den befintliga. Den mest vanligast frekommande av de uppenbarelserna var den dr han provocerade fram sin egen avrttning. Nils gav i tanken bort kroppen till en man, som av allt att dma led brist p frltande egenskaper. Skoningslst slngde han in Nils kropp i en massiv vgg och den fll ner p det kalla och hrda golvet. Sparkar trffade Nils vitala organ och fr en skdare skulle det ha sett ut som han pinades av behandlingen, men en sdan uppfngade i s fall en annan stmning n Nils egna knslor. Han upplevde ingenting av detta utan knde njutning av att bli mrbultad, av att mrka hur han i lngsam takt avdunstade. Sjlv kunde han inte frambringa vad han strvade efter, men nu skulle han slutgiltigt rikta gat mot det stora tomma. tskilliga gnger hade han tidigare i sitt liv drmt om att verlmna livet i ngon annans hnder, inte sl, bara ta emot och gldja sig t av att studera vldets destruktiva

193

inverkade p hans kroppsliga vl. Slag p slag skulle han ta emot och han avsg att skratta under tiden. I tanken hade han ntt dit. Upplevelsen slog ut alla frvntningar, ja, som han skrattade, mannen som gjorde slut p honom frstod ingenting utan angrep honom bara n mer grundligt, men det avbrt inte skrattet. Nils skrattade och skrattade och bad mannen att sparka hrdare, att vlla honom mer skada. Och nr blodet fldade frn lpparna fortsatte han att dra p munnen. Till slut tappade han knseln och d lg han ter tryggt i badkaret, besviken att vara dr och inte i tanken.

194

FR VARJE TIMME som passerade blev han svagare, timmarna sg till att bli dagar och parasiten fullfljde sitt uppdrag att frlama mannen. Tillstndet blev sedan i det nrmaste ofrndrat, parasiten levde ven nu av Nils energi och mannens frmga att g var starkt nedsatt. Inkrktaren hade nnu inte lossat taget om honom, den hade frst paralyserat hans kropp och ven om knslan alltjmt var densamma hade han gradvis lrt sig att leva med den. Dagarna hade frdrivits i sngen, apatiskt stirrande i taket, parallellt med att den inneboende tillvann sig omrde efter omrde. Kampen hade med andra ord frlorats och en motsgelsefull fridfullhet hade lagt sig ver slagfltet. Nr Vidoria kom p besk, som vanligt i tid, rrde Nils p sig fr frsta gngen p lnge, han vankade han av och an ver golvet, vaggande. Att vandra ver den marken fick bara Nils att ytterligare inse hur ffngt alltsammans var, hur ljevckande strvan var nu nr det stora tomma visade sig vara begripligt. Han hade genomskdat allt och Vidoria, som han hade kommenderat att stta sig, fick finna sig i att lyssna p vad han hade att sga, ta till sig varje ord utan att bestrida dem, endast hra p. Hejvilt svngande klargjorde fr Nils hur allt hade gtt till, varfr vrlden gestaltade sig p det vis den gjorde. I samma veva som han lg i sngen hade han beskdat pusselbitarna och tnkt efter, granskat deras form och

195

tnkta placering. Det lugn som parasiten tvingade honom till stillade emellertid inte tankarna, han fick gng efter annan g igenom vad som hade sagts under mtet med mnnen vid bordet, han hade brjat placera bitar de hade givit honom, en efter en, funnit sdana som helst stationerade sig i hrn och efter hand brjat sknja en kontur av ngot som bde var ohyggligt och sagolikt, beroende p vems gon som sg tankarna. Efter att ha underskt bitarna kom han fram till att slumpen verkade ha funnit ngon form av lagbundenhet, han fortsatte tnka och g igenom sitt frflutna och sg hur samma skeden upprepades. Till sist var pusslet klarlagt, ngot som bara dagar tidigare hade ftt honom att jubla i eufori, men som nu inte fick till stnd mer n en likgiltig man som blngde p takets ojmnheter. Allt svaldes av parasiten, sinnesintryck, energi, inre drifter, Nils hade slutat att ta och nystanet levde vidare. Nog fr att pusslet frargade, men nystanet, trdarna som gick ihop, var nd sjlva roten till det onda. Upplystheten erbjd honom inget han eftertraktade, men i samband med Vidorias punktliga visit, han hade frvntat hennes ankomst, det var vad pusslet skdliggjorde, blev den anvndbar. Han frhrde henne omedelbart om hur hon hade kommit in i rummet. Hon svarade att Nils hade ppnat drren t henne. Han gav ifrn sig ett klent tjut. En ngel r inte i behov av drrar, sade han. Han sg Vidoria som den skyldiga, hon hade vetat vad som hade vntat, men nd inte varnat, hon hade inte uttryckligen ljugit fr honom, men hon hade effektivt dolt sanningen. Nog fr att hon inte var hans beskyddare, men hon hade en betydande roll i planen att lotsa Nils mot sitt de.

196

Det som vntade var inte det han trnade efter. Krlek, tillgivenhet, anpassning, dessa ting betydde inte lngre ngonting fr honom, de kunde ha en mening om grunden var lagd, om han var tillfreds med sina livsvillkor, men i nulget var de blott lyxprodukter, som att erbjuda cigarrer till en svltande. Han beskyllde framtiden fr att vara frkastlig, sade att han kunde godta att bli manvrerad, men aldrig ngonsin acceptera den slutstation dit han var p vg. Nils frstod varfr Vidoria hade anlnt, sg hennes roll i spelet, men han klarlade behrskat att han inte under ngra villkor skulle lyda henne. Det som Han hade bestmt skulle vara den stora finalen avhandlades p ngra minuter. Allting i den hr vrlden hnger samman med allting annat. Hur hon hade trtt in i historien var enkelt att kom underfund med. Nr Lennart Eldebo i en lkartidningen beskrev Nils Gunnar Mathiesens fall hade Vidoria begripit att hon inte var ensam, att det fanns fler mnniskor som bar p hennes gva. Vidoria kunde ocks lsa mnniskor. Det var drfr han inte kunde lsa henne, hon var som honom. Hon hade kte till vrdhemmet och utrett om mannen p allvar var den som rdgivaren hade skrivit om, om det var mjligt lsa honom. Han var som hon. En annan som insg att Nils var fr viktig fr att sprras in var Lennart Eldebo, men han avsljade det aldrig fr honom, fastn han blev lst och fick sitt frflutna utrett. Rdgivaren skrev ut Nils, lt honom lmna vrdhemmet, inte fr att han var terstlld utan fr att Eldebo ville uppenbara honom en annan framtid, fr att han ville hjlpa honom vidare. Det viktiga var sjlvfallet att f Nils att tro

197

p att det var meningen, att slumpen inte hrskade. Alla bitar gick ihop med varandra, rdgivaren underrttade Vidoria om var hon skulle befinna sig samtidigt som han fljde Nils i spren, fr vem knde honom mer djupgende? Vem kunde bttre n han veta hur Nils skulle agera? Efter alla timmar med Nils hade rdgivaren ftt en klar uppfattning om hur han fungerade som person. Han var drfr inte srskilt svr att manipulera, Eldebo var insatt i hur Nils skulle handla nr han fick boken i stugan och han var vl frvissad om att morgontidningen skulle ge honom nya krafter, han visste att Vidoria skulle infinna sig p samma platser som Nils, han frstod att hon inte skulle avslja honom. Deras ml var detsamma. Rdgivarens knep var att f allting att se ut som det rrde sig om tillflligheter. Till sist hade rdgivaren blivit pkommen, han hade sttt ihop med Nils och mycket slarvigt bemdat sig komma p en trolig anledning till detta och sedan rusat ivg. Detta gav liv t ett grubblande hos rdgivaren, han fick dligt samvete, han tyckte inte om att styra mnniskorna. En sen natt ringde han hem till Nils, men kunde till slut inte frm sig att avslja mysteriet. Det kom att blottas nd. Fram och tillbaka drog Nils, det gav snr ett komiskt intryck nr han tog sig fr magen, haltade och samtidigt frskte behlla vrdigheten intakt. Vidoria verkade emellertid inte anse situationen lustig, till synes hade hon ingen som helst sikt om ngonting. Hennes lppar var slutna, inga ord tillts formas av hennes stmband. Att Nils hade avsljat henne, avsljat Lennart Eldebo, funnit sambanden och satt sig upp mot dem, det tycktes inte

198

berra henne. Det var som om redogrelsen var verfldig, som om mnnen och deras avsljanden var en del av spelet, en sidovg som ledde rakare n ngon annan, ett steg bakt, men i samma gonblick flera i motsatt riktning. Den totala avsaknaden av intresse frargade Nils, han ville f mothugg, hra kvinnan rttfrdiga sitt beteende. En gng i tiden hade han blivit lyrisk av att se henne, men nu sg han inget annat n en lgnerska nr han betraktade kvinnan. S gott som sker om att mnnen vid det runda bordet hade talat sanning resonerade Nils vidare om det frnuftsenliga som uppenbarades, hur trdarna efter deras berttelser brjade hnga samman, hur Han sg Vidoria som den enda som kunde frst honom, den enda han kunde hysa krlek till, hur det inre skulle bli medgrligt av att rdda livet p det lilla barnet. Nils menade att parasiten i hans kropp var resultatet av alla tvivel, en oro som tagit sig loss ur sinnet och p liknande ett stt brutit ner ven hans fysik. Vidoria sade: Jag tror att du har fel. Kan det inte vara ngon form av grossess, har den inte bara sknkts till liv av ngot du inte tnkt p och mrkt? Kan det inte vara ngonting som vill komma ut?

199

NSTA MORGON VAR knslan utbytt, ervraren var vlsinnad och eggade magen p ett nstan tilltalande vis, som om prvningen var ver. Utan att tnka, utan att ens hinna resonera kring vad som hade hnt honom, reste han sig upp ur sngen, skyndade mot de vita papper han lagrade i en byrlda, vrkte ut dem p golvet och brjade teckna. Med blyerts illustrerade han, de tjusigaste bilder han ngonsin hade skapat, detaljerade, emellertid inte livfulla, detta, naturtrogna. Han noterade

koncentrationen var fr djup, fr viktigt fr att slppa. Om han skulle gna ens en sekund t betraktande skulle minnena flagna allt fortare, mjligheten att fnga dem skulle frsvinna och han skulle frlora sitt tillflle till stordd. Han mlade femton bilder, alla i blyerts och alla lika detaljerade. S fort han blev klar med den frsta vergick han till den andra och nr han blev klar med den blev det dags fr den tredje och om det inte vore fr att bilderna lg alldeles bredvid honom skulle han inte ha trott sig ha mlat mer n den nuvarande, den som i nuet uppehll uppmrksamheten. Nr bilderna var frdiga vnde han sig mot skrivbordet, ngon putsning i efterhand behvdes inte, han kunde inte se hur hans efterkommande minnen skulle vara klarare n de som den tidigaste morgonen hade prglats av.

200

Lika mlinriktat och inspirerat brjade han skriva, han fann det inte ens vrt att damma av skrivmaskinen, den fungerade lika bra smutsig. Ord fr ord trycktes fast p skrivarken, de fldade ur honom, som om ngon dikterade vad som skulle skrivas. Aldrig tidigare hade han sttt p en mani av detta slag, det var som om vrlden skulle upphra att existera s fort den sista tangenten trycktes ner p maskinen, i detta gonblick skulle han och hans liv ha sparats och alla de funderingar, bryderier och minnen, allt han bar p, skulle fr evigt vara sparade. Oavsett om ngon lste orden eller inte skulle de finnas dr, sparade, sammanfattade, allt som var han. Men anledningen till den pltsliga lusten att sammanfatta gick inte att finna, den hade kommit till honom, vxt sig strre och sedan ftt fasligt brtt och tvunget var lusten tvungen att springa ivg frn honom. Nils fungerade endast som budbrare fr knslorna, som i ngon tid hade varit hans, sdana han inte ens kunde minnas ha knt, men som likvl var delar av hans jag. Han kunde hra sig tnka samtidigt som han skrev, meningar rikoschetterade i huvudet samtidigt som fingrarna levde egna liv, han kunde blunda, vnda sig om mot fnstret, skda livet utanfr och nd skriva lika vackert, lika mlande, lika viktigt. Och orden fll p plats, det bildade kombinationer som fll honom i smaken. Han som inte ens visste att han hade sdana ansprk, att knna njutning av att skapa. Fr sanningen var den att fr varje nedslag p tangenterna frsvann en liten del av nystanet, trd efter trd lmnade honom och ersattes med tomhet, en behaglig sdan, som nr ett fruktansvrt enerverande ljud

201

tfljs av tystnad. Fr varje nedslag blev Nils en aning mer fullkomlig som mnniska, han tog itu med skrivandet fr att han hade ngot att sga sig sjlv, han hade lst stora tnkare uttala sig om varje individs behov av egen fullndning, men sanningen var att han ingenting frsttt. nnu var han inte i stnd att bevittna ljuset, han var allt fr upptagen med att frdigstlla det som var hans plikt, det som var det betydelsefullaste han ngonsin kunde ta sig fr. Timmarna rusade ivg, Nils beteende frndrades gradvis. I takt med att tomheten gjorde sig hrd lossade ven minnena greppet, de som skulle sparas ner. Nils fick efter ett tag vnda sig mot blyertsteckningarna innan han skrev och efter ytterligare en tid var han tvungen att betrakta dem mycket omsorgsfullt om han skulle fortsatte skrivandet som tidigare. Det slutade likafullt inte. Det ville inte sluta, inte frrn han hade hunnit klart, nr dden hade bemstrats, nr det inte fanns ngonting som kunde hindra honom, frst d kunde han ge efter, men endast av anledningen att han i den stunden hade han segrat. Han lyfte den frsta teckningen och imponerades av den talang och fantasi han inte trodde sig inneha, den var vacker, behaglig att lgga gonen p, men likafullt livlig, som om det var ett autentiskt foto, fngandes en verklig hndelse. Nils flinade oskert, fr nr han fick se motivet kunde han inte undg att knna en svag aning av igenknning. Frestllningen var ren inbillning, det begrep han, men p ngot vis hade han varit en del av hndelserna, en del av det som utspelade sig och inte bara som konstutvaren, som mannen med den inre synbilden,

202

utan som ngot mer. Noga inspekterade han vad han i hnfrelsens timmar hade skapat, han hade nu inget minne av dtidens frestllningar. Hantverket var s skarpsinnigt att han omjligt kunde hlla fr sant att han var bildernas upphovsman. Den frsta frestllde en man. Han lg i en sng. Bredvid honom satt en kvinna. Hon lutade sig mot sngen. I bakgrunden skymtade ngra fnster. Vid sidan av sngen, p ett nattygsbord, stod en bukett rosor i en vas. Ljus strmmade in frn fnstret. I handen hll mannen i en bok, den lg tryggt placerad nrmast hjrtat, en tunn bok, nstan ett hfte. Mannen sov, gonlocken var slutna. Det sg ut att vara en stillsam bild. Mannens ansikte tydde p ngot annat, han tycktes inte vara nrvarande, som om han anstrngde sig vldigt, men tvunget skulle sova. Ju mer Nils fokuserad p mannens anletsdrag kom han att se ett besvrat ansikte, en man som inte var njd. Kindbenet var anspnt, gonen kisade nstan, frsiktiga rynkor pressades fram, som om han i det nrmaste var vaken, men inte hade ork nog att se. Kvinnan oroades av detta, hon sg besvrad ut, sorgsen, som om hon och mannen levde i sllskap av varandra, som om de delade liv. Helt uppenbart ville hon annat n att mannen skulle sova, men hon vckte honom inte, nstan som om hon redan bemdat sig och kommit underfund med att det inte var mjligt, att mannen varken kunde eller ville vakna. En lngsam och enslig tr formades i hennes ena gonvr, blicken vilade p mannens ansikte, manande, det var upp till honom att frena dem. Kvinnas kropp var hopsjunken, besvrad ver att behva finnas till. Den log inte. Hennes hgra hand var knuten,

203

Nils kunde se hur muskeltrdarna spndes i handleden, viljan var nnu orubblig. Mannen sov i alla fall, hur mycket kvinnan n ville att det skulle vara annorlunda, gonen var stngda, anspnda, frnvarande. Det frefll som s att mannen och kvinnan befann sig i tv olika rum, men att deras kroppar delade samma yta. Hastigt vnde Nils pupillen ngra millimeter och fann en detalj han tidigare inte hade noterat. I fnstret terspeglades en skepnad, en gestalt av en mnniska som tittade stint rakt in i hans gon, en man, normalbyggd, mrkhrig, ldre n han sjlv, yngre n mannen i sngen. Rakt in i Nils gon. Stirrandes. Obehag. Nils skakade p huvudet som fr att vertyga sig om att han hade kontroll ver situationen, han fnissade tyst och andades oregelbundet, kastade sig ver de andra bilderna. Mycket riktigt fanns mannen verallt, stirrandes, rakt mot betraktaren, stndigt nrvarande, som en del av historien. Vad bilderna frestllde var inte lngre ren fiktion, det var en del av alltet. P en annan teckning var det kvinnan som befann sig i en sng, bildens betraktare var hr placerad alldeles framfr skeendet. Kvinnan, det var samma som p den frra illustrationen, satt upp, med kuddar som std. Hon var kldd i ett vitt heltckande skynke, ngot skrynkligt. Hennes hr lg sjllst slngt ver ena axeln, som fr att gra klart att vrldsliga ting som fysionomi fr henne inte hade ngon mening, inte nu. Ansiktet levde dremot, det gjorde det i allra hgsta grad, hennes gon var vnda snett ner mot hger, mot barnet i famnen. Nils kunde knna igen henne, fastn hon var ldre n Vidoria var det svrt fr honom att undg att observera

204

att det var hon som hade fastnat p pappret. Vidoria och babyn, den lilla, hjlplsa, knubbiga fingrar, intryckt och flammande ansikte, den sg nyfdd ut. Barnet vilade stilla i moderns famn, skrek inte, grt inte. Bredvid dem bda stod en man, det var han frn frra teckningen, mannen som sov. Denne var, liksom kvinnan, yngre, konstaterat lika ung som mannen i den frsta bildens spegling. Stolthet prglade uttrycket, stod bredvid sngen, leende, krkt rygg, p vg att nrma sig kvinnan och barnet. Bildens rrelse fungerade som en metafor fr enheten, mannen ville komma t fr att kroppsligt binda liven samman. Han var lycklig, kvinnan var lycklig, barnet var ovetande, men Nils upplevde nd en viss motvilja, en knsla av saknad. Med den frra teckningen i minnet kunde han inte le. Minnet av att det var samma personen var fr frskt. De hade i bilden dr de bda var ldre bytt position, dr kvinnan var olycklig, mannen besvrad och avstnden milsvida, de bda bilderna sade mycket om mnniskorna. Vad som hade intrffat dremellan avsljades inte, men att frmoda var inte svrt. Trots allt var det resultatet som var det minnesvrda ven om resan dit utan tvivel kunde vara intressevckande. I utkanten av bilden fann Nils den skrskdande mannen, uttryckslst stirrandes rakt fram. Han var ungdomligare n de vriga, med det var tydligt frga om samma mnniska, bara en frn ett tidigare skede, frn ett annat av de sammankopplade liven. Nils frskte hitta en bild dr denna stirrande man var bildens huvudperson och fann en. Nu var mnniskorna yngre, det var ptagligt, och ven hr stod mannen och kvinnan i fokus. Mannen som

205

var Nils, kvinnan som var Vidoria. Bcker. I rad, bredvid varandra. P hjden, p bredden. verallt bcker, stndigt dessa ting, i sig livlsa, men nd s levande. Ett rum av liv. Mannen och kvinnan vistades i ett rum av liv. Bokhyllorna var mrka, aningen dystra och i behov av omvrdnad. Den Rummet var frmodligen vakade placerat ver de i en bokhandel, i ena hrnet kunde han ana ett skyltfnster. betraktande mannen bda mnniskorna som stod bredvid bokhyllan, lika tomt som tidigare, fullstndigt kallsinnigt. Fr dr vid bokhyllorna hll ngot p att hnda, det var ett gonblick Nils mycket vl knde igen, han mindes det som ett eget minne. Han hade sett det som ett av de finaste, ett av de minnen han grna lyfte fram nr det behvdes. Mycket riktigt var det han som stod lutad mot bokhyllan med blicken riktad mot ett annat hll, lika givet var det Vidoria som lyfte ut en bok som han fann tnkvrd. nnu knde de inte varandra, men snart skulle de brja bekanta sig, Nils skulle vnda sig mot kvinnan och bermma hennes utskta smak, hon skulle bli generad och le, han skulle fortstta tala med henne och till slut skulle de fda ett barn, till slut skulle han ligga i en sng med kvinnan sittandes bredvid sig. I Nils egen minnesbild sg kvinnan ut som Vidoria, nu gjorde hon det och hur hennes yttre tidigare hade terskapats kunde han inte pminna sig. Fr tillfllet var det samma Vidoria, ngeln, kvinnan han lrde sig lska, hon han frlorade, hon var alla vrldens kvinnor i en och samma kropp, som en sinnebild fr feminitet, fr omtanke. Och nnu hade sidorna inte kommit att stta ihop, inte nnu, men snart, snart, skulle allt bli bra, fr ngra r skulle det bli s dr

206

vackert som han hade frestllt sig. Allt skulle bli bra. Ett lugn spred sig genom Nils kropp, som om vrldens skeenden stannade upp, som om frloppen kretsade kring honom. Mycket underligt var det att se sig sjlv i bilderna, se den egna framtiden presenteras, av honom, genom parasiten. Han hade nyttjats till fullo och resultatet var hnfrande. Med tiden blev boken allt lngre, rejlare, orubbligare. Med fingrarna trummade han p bunten papper och uppfattade med sinnena hur den sista pusselbiten lades p plats. Det hade tagit honom flera dygn av oavbrutet skrivande att frdigstlla det frsta utkastet. Boken sg till att lta oron bedarras. I lugn och ro skulle han g igenom den. Han ifrgasatte stndigt sin egen existens, men arken som vilade under hans hand, de var faktiska, de var ptagliga. Var det drfr han skrev, fr att omvandla sitt eget dimmiga jag till ngot gripbart? Han hade kunskap i hur det skulle sluta, hur han ville f det att fullbordas. S fort han hade blivit klar skulle han lta skicka verket till Ivar Nystrm och Eric Leone. Han skulle ge ut boken under ett antaget namn, de bda frfattarna skulle inte veta vem det var som hade format bokstverna. Ett bifogat brev skulle komma att frklara fr de bda mnnen hur boken skulle lsas och var de skulle befinna sig vid ett visst klockslag. Nr tiden var inne skulle de mtas, Ivar och Eric, de skulle fortfarande inte knna till vem som hade frfattat det hela och till en brjan skulle de med visshet hysa misstankar om den andre, men det skulle med strsta sannolikhet snart uppenbaras att ingen av dessa mn hade skrivit boken. Tillsammans skulle de g igenom vad de hade lst, komma

207

med omdmen och sikter och sjlvfallet hade lsningen varit alldeles makals, de skulle vilja lsa mer, gldja sig ytterligare av det storverk de hade blivit rckta. Nr frfattarna hade lmnat rummet, bevarat sina manus p det bord drrunt de satt, skulle Nils vanka in, hemfra kassettbandspelaren och i lugn och ro lyssna igenom konversationen. Lyckoruset visste inga grnser, Nils var upprymd, han var euforisk. Han blddrade i frbifarten igenom vad han hade skrivit och blev fastsittande med ett stycke, som han inte bara gnade igenom utan p allvar tog sig tid att begripa. gonen spndes upp, han andades djupt. Samma dag som brevet hade skrivits lg Nils Gunnar Mathiesen i badkaret inbddad med brnnande vatten upp till halsen. Hettan var inte alls hlsosam, men mannen kunde inte knna ngon smrta. S ld bokens frsta meningar. S ld bokens frsta meningar. S ld bokens frsta meningar. Det var Han som hade skapat bilderna, Han som hade skrivit boken. Nils blddrade ryckigt igenom teckningarna. En frestllde honom som mycket ung, han sg glad ut, hans kamrater var beltna. De satt kring ett lngbord. De t trta. Alla stod upp utom Nils, han satt p kanten. Ett litet barn skymtades i bildens vnstra hrn. En annan teckning avbildade en mrk man som kramade en ljus man. Grset var hgt. Solen blndande. Hr var Nils ldre n p den frra illustrationen. P en tredje bild sg han ett glas p ett bord, genom det sg han en man som reflekterades genom den runda ytan, han hll i glaset. Eric Leone var med p en av teckningarna, han hll i en platt sten framfr ett orrlig vattenyta. I bakgrunden anades en man komma gende. En

208

annan bild visade ett hus, framfr det stod Nils med en hammare i ena handen, den andra hll han mot midjan. Det var en ldre Nils, en han inte hade lrt knna. Huset var inte stort, varken modernt eller omodernt och sg praktiskt taget ut som vrdhemmet, faktum var att det sg p pricken ut som det huset. Nsta avbildning frestllde samma man och kvinna som nstan alla andra teckningar. Mannen var svartkldd i kostym, kvinnan helt i vitt. De kysstes. Mnniskor var stllda runt omkring dem, en av dem sg ut att vara Eldebo, en annan Nils moster, en annan hans morbror. Alla var lyckliga. Mostern frekom ven p nsta bild, hon sg dr uppskakad ut, hon var ensam, bara en frmmande hand gjorde henne sllskap. En annan teckning frestllde rdgivaren. Lennart Eldebo gav inget sken av att vara vnlig. P en bild var Nils mycket ung. Han lg i ett kn, vems gick inte att tyda. I bakgrunden uppenbarades en vlbekant stuga. Den sista bilden frestller en tom landsvg. Vid ett fallet trd en bit bort str en lastbild fridfullt uppstlld. En bil ligger omvnd p rygg s Nils kan se in i den, detaljerna r tydliga. En man, sovandes, en kvinna, sovandes. En liten pojke, sovandes. En flicka, sovandes. nnu en liten pojke, gonen r vidppna, men munnen r stngd. Nils granskade apatiskt den bilden. Han tog efter detta ett fast tag om illustrationerna, om sina textfyllda ark. Han stirrade p dem i ver en minut, besg dem omsorgsfullt, utan att med kroppen rra sig. Drefter blundade han, rev bladen snder och samman, varken stridslystet eller ofrsonligt, som om det vore hans levebrd att krossa frhoppningar. Frpliktat tillintetgjorde han dem, samlade det rivna pappret, vnde sig mot sitt

209

nrmaste fnster, ppnade det och lt bitarna spridas med vinden. Orden gick ur tiden, de tog sig fram i luften fr att aldrig mer finnas till.

210

SAMTIDIGT I SJUKHUSSALEN blev en sjukskterska visad runt p sin nya avdelning. Han och lkaren hade vandrat genom korridorerna och kvinnan hade fr sjukskterskan beskrivit de olika patienternas kommor och historia, det var tnkt att han s smningom skulle verta nattpasset och knnedom om mnniskorna han rdde ver var givetvis grundlggande fr att arbetet skulle utfras p ett ordentligt vis. Gngturen hade kommit fram till sal fyra och Nils Gunnar Mathiesen. Lkaren redogjorde verraskande knslosamt fr patientens frlpta tid och beskrev de senaste tv veckorna av ngslan, fr ett tag befarades att han skulle avlida, men tillstndet hade slutligen stabiliserat sig, ven om han, som sjukskterskan sjlv kunde uppfatta, inte var srskilt nrvarande. Det var en hjrtskrande historia, menade lkaren, mannen hade haft det s besvrligt hr i livet, frldrals redan vid fem rs lder. Srskilt hrt hade av allt att dma tvillingbroderns dd tagit honom. Vemodet det frorsakade hade framkallat rster i mannens huvud, men han hade blivit terstlld och sedan frmtt stlla allt till rtta. Hela alltet hade framkallats av mannens fru. Hon hade vakat vid Nils Gunnars sida nda sedan den dag mannen hade skrivits in och efter alla veckor utan fler vakna minuter n ngra f t gngen hade hon brutits ner totalt, frst t lkarvetenskapen och gjort en ansats att

211

teruppvcka mannen. Kvinnan hade en dag tagit med sig noveller, brev och andra skrifter mannen under ungdomsren hade bringat till existens. I timmar hade hon sedan outtrttligt suttit vid sngkanten och lst hgt och invntat reaktioner, satt sin tillit till att minnena p ngot vis skulle ndra lge p ngon sprr i hjrnan och framkalla vakenhet. Hustrun hade velat vl, men produkten av hennes strvan var vad de just nu sg framfr gonen. Samtidigt var det en viktig lrdom fr framtida fall, ven om kunskapen hade varit dyrkpt. Brottet mot sjukhusets regler fick bara fljden att mannens tillstnd frvrrades, han hade varit tvungen att flytta frn sitt luftiga rum p vningsplan tta till intensivavdelningen. Hela skeendet hade varit mycket dramatiskt, men mannen tycktes ta det hela med ro, resultatet av hglsningen hade blivit att han inte lngre svarade p ngra tillrop, att han inte lngre var med dem. Lkaren sade att kvinnans beteende, ven om det inte lgt helt i linje med sjukhusets rekommendationer, hade varit fullt frsteligt, men att det beklagligt nog allts hade ftt rakt motsatt effekt n den nskade. Hon iakttog deltagande den frnvarande patienten: Arme man. Gud vet vad det utlste i hans huvud. Nils Gunnars ansiktsuttryck skiljde sig inte frn en dag till en annan, stndigt oberrd och alltid fridfull. Att se honom var nstan som att betrakta en vlnad, en mnniskogestalt som enligt allt konsekvent tnkande inte borde existera, som om logiken fick rda heller inte gjorde det. Hr lg han livs levande, om man med det ordet avsg hjrtslag och puls, att n honom

212

sjlsligt, i tanken, var som sagt en omjlighet. Nils Gunnars kropp hade vergtt till att vara ett faktiskt skal, han lg som i koma, men uppfrandet skiljde sig nd frn det tillstndet. Hjrnans aktivitet var till och med hgre n innan utbrottet, redan d hade den varit anmrkningsvrd, samtidigt som kroppshyddan frvgrades alla former av rrelse. Det var mycket fascinerande, ansg lkaren, och hon var inte ensam, ett stort antal experter hade velat underska mannen, det sndes frfrgningar frn mnga av landets universitet, men fr patientens skull var det av vikt att sdana mten inte blev av. Efter missdet hade ingen utomstende ftt komma i kontakt med Nils Gunnar och den personal som i sitt dagliga arbete handskades med honom hade ftt strnga restriktioner. Sjukskterskan lyssnade noga, antecknade och nickade hvligt. Patientens de hade spridits bland sjukhuspersonalen och historien om mannens frnflle hade tidigt engagerat honom. Fr att komma nrmare tog han ngra steg och analyserade den sovande mannen. En ensam tr formades i Nils Gunnar Mathiesens gonvr.

213