Gtisk kabbala och runisk alkemi: Johannes Bureus och den gtiska esoterismen

Thomas Karlsson

Stockholms universitet Religionshistoriska avdelningen

ISBN 978-91-628-8030-9

Thomas Karlsson 2009 Grask form och illustrationer T. Ketola/tentacula.org dr inte annat anges (utom s. 119 t.h., 132, 136 t.h., 139 och 140). Omslagets litogra av Joh. Cardon 1841.

Innehllsfrteckning

Frord
I I N LEDN I NG OCH BA KGRU N D

6 9

1
1.1 1.2 1.3 1.4 1.4.1

Esoteriska begrepp Litteratur och tidigare forskning Teori och metod Bureus och renssansen Nyplatonismen under renssansen

Bureus och den gtiska esoterismen en introduktion

11

19 20 22 28 33

2.1 2.2 2.3

Bureus esoterism Esoterism och religionshistoria Magin under renssansen

Esoterismen

38
38 39 57

3 4

3.1

Synen p runor under sextonhundratalet

Gticismen

61
71

4.1 Kabbala 4.1.1 Kabbalans ursprung

Esoteriska traditioner

75
75 78

4.1.2 4.1.3 4.1.4 4.2

II

Denitioner av kabbala Serot och Livets trd De tjugotv stigarna Alkemi

BU R EUS V ER K

80 81 83 84 93

5 6 7

5.1

Bureus esoteriska skrifter

Den svenska sextonhundratalskontexten Bureus dagbok Adulruna Rediviva

Den liggande och den fallande stenen Runkorset Konungen kldd i runor Adulrunans innersta hfvebur och skattkammare De tre kronorna

94
98

99 116
117 125 139 140 145

7.1 7.2 7.3 7.4 7.5

8 9 10

Cabbalistica: Bureus esoteriska anteckningar 148 Nymre Wijsor: Esoteriska motiv i Bureus vissamling 167
Det nedre Azara: Tiden frn r 136 till 1369 Det andra Azara: Tiden fr Jan Huss och Luthers framtrdande Hekal, den vre avsatsen Adytum och altaret Ariel
A NA LYS OCH SLU TSATSER

10.1 10.2 10.3 10.4

Nord Landa Lejonsens Rytande

177
182 193 202 206 211

III

11

Bureus gtiska kabbala och den vsterlndska esoterismen

212

12 13

Adulrunisk praktik i jmfrelse med renssansens magi Runorna som gudomliga emblem
Runornas betydelse Fdarefemten Fdelsefemten Fosterfemten

220 223
229 230 232 233

13.1 13.1.1 13.1.2 13.1.3

14
14.1

Frlsarens hage och trollen i utmarkerna: Runorna som karta ver en dualistisk vrld
Motivet med hagen

236

241

15
15.1 15.2

Lejonet frn Norden: Bureus och den alkemiska eskatologin

Nord Landa Lejonsens Rytandes eskatologiska struktur 250 251 Apokalyptisk alkemi

244

16

16.1 16.2 16.3 16.4 16.5 16.6

Esoterisk gticism efter Bureus

Georg Stiernhielms gtiska nyplatonism Olof Rudbeck och Atlanticans gtiska runologi Johan Granssons religisa runologi Manhemsfrbundets initiatoriska gticism Den svenska kabbalan efter Bureus Frmedlandet av en gtisk esoterism

255

255 258 259 260 262 266

IV

SA M M A N FAT T N I NG

271

17

En sammanfattning av Bureus esoteriska projekt

Litteraturfrteckning Kllfrteckning

272
276 284

Frord

Att skriva en doktorsavhandling om svensk sextonhundratalskabbala r knappast den mest sociala sysselsttning man kan gna sig t. Detta till trots har det funnits en mngd personer som p olika stt visat ett stort intresse fr mitt arbete med Johannes Bureus esoteriska ider och som varit vrdefulla std i processen. Frst och frmst vill jag rikta ett speciellt tack till fljande tre: Per-Arne Berglie som gav mig mjligheten att skriva denna avhandling p Religionshistoriska avdelningen i Stockholm och som sg till att det fanns ekonomiska mjligheter att slutfra projektet tv r tidigare n berknat; Erik af Edholm som varit min handledare och bidragit med ovrderliga synpunkter och med sina aldrig sinande kunskaper gett mig mjlighet att bde bredda och frdjupa avhandlingen; Susanna kerman som under ren varit ngot av en informell mentor i min Bureus-forskning och alltid generst delat med sig av sitt enorma kunnande. Peter Jackson, som kom till vr avdelning under min tid som doktorand, har gett mig vrdefulla artiklar och mjliggjort tidpunkten fr min disputation vilket jag uppskattat mycket. Jag vill ocks tacka Mattias Gardell som alltid inspirerat och som jag delar intresset fr det nyhedniska fltet med. Jag vill ven tacka hgre seminariets deltagare fr givande seminarier och roliga postseminarier. En extra tanke riktas givetvis till er som ocks p olika stt arbetat med vsterlndsk esoterism, ssom Per Faxneld (som jag frst lrde knna utanfr akademin genom vrt intresse fr Metal) och Peter kerbck (som jag ibland ven trffar p Gotlands Gilles mycket esoteriska mten dr vi kastar varpa och dricker gotlands6

dricke). Bland forskare utanfr Sverige vill jag speciellt nmna Stephen E. Flowers, som har bidragit med kunskaper om runor och nordiska sprk, och Boaz Huss, som har hjlpt mig verstta hebreiska meningar hos Bureus och att klargra vissa av de kabbalistiska resonemangen. Tina Amirante ska ha stort tack fr hjlpen med latinet. Mathias von Wachenfeldt p Linkpings stiftssbibliotek har hjlp mig att f Bureus manuskript behndigt p en CD, vilket var ett tidsdande jobb. Kjell Lekeby, arkivarie p Svenska Frimurare Orden har bisttt mig med texter och vrdefulla kunskaper. Jag vill ven tacka forskarkollegor i och utanfr Stockholm som delar min inriktning mot esoterism och angrnsande omrden, ssom Henrik Bogdan, Alberto Brandi, Mattias Fyhr, Kennet Granholm, Fredrik Gregorius, Eva Kingsepp, Michael Moynihan och Stefan Stenudd. Hr nns otaliga namn jag skulle vilja lgga till och ni som tycker att jag borde ha nmnt er fr jag be om verseende med tacklistans platsbrist. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har under forskarutbildningen bidragit med resestipendium som underlttat fr mig att presentera min forskning fr utlndska kollegor. Malin ska ha tack fr sitt stora engagemang i arbetet med avhandlingen och fr vra stndigt lika roliga och intressanta samtal om de mnen som intresserar oss bda. Min familj, mamma, pappa och syster, har stttat mig p alla stt i mitt arbete och s ocks mina vnner, dr jag snder en speciell tanke till Tommie Eriksson och Christofer Johnsson som inte bara hyser ett stort intresse fr Bureus utan ven tillsammans med mig omsatt hans texter till musik. Timo Ketola har med engagemang och knsla fr detaljer sttt fr avhandlingens typogra. Jag snder ocks glada hlsningar till mina mngkunniga kollegor p VRG .

I Inledning och bakgrund

Johannes Bureus. Portrtt signerat J. L. 1627 (Gripsholm)

10

1 Bureus och den gtiska esoterismen en introduktion

Johan Bure, eller Johannes Bureus som han r mest knd som, fddes den 25 mars 1568 p Berga, kerbys prstgrd i Uppsala stift. Hans far var Thomas Mathi, en kyrkoherde som hrstammade frn nska Nyland. Hans mor hette Magdalena och var dotter till prsten Andreas Olaui som genomfrde reformationsarbetet i Vsterbotten och sedan blev prost i Skellefte. Eftersom Bureus arbetade fr kungen och gnade sig t lrda yrken skulle han g under namnet Johannes Thom Agrivillensis Bureus, men tillhrde egentligen inte i strikt mening slkten Bureus eller Bure, utan tog namnet efter sin mormor som hrde dit. Hans egentliga namn var Johan Thomasson och han valde ofta att kalla sig Johan Bure istllet fr Bureus, d han trots sina goda kunskaper i latin var skeptisk till latinets pverkan p den svenska kulturen. Bureus r dock det namn under vilket han gtt till historien. Bureus rvde sin bildningslusta frn frldrarna och fadern gde ett stort bibliotek. Johan var den yngste av fem syskon och hade fyra systrar Christina, Birgitta, Sara och Margareta som samtliga dog som barn eller i unga r. Att Bureus fddes och vxte upp i de upplndska trakterna, vilka r fyllda av runstenar och fornminnen, skulle tillsammans med den lrda och religisa uppfostran han ck, forma hans framtida intressen. Bureus tankevrld r svr att frst utan att knna till den betydelse Uppsala och dess omgivning hade fr honom. Den

11

mystik han gnade sitt liv t var inte bara en internationell, europeisk lrd mystik, utan ven en kabbalah upsalica, djupt frankrad i en mytisk upplevelse av trakterna kring Uppsala. Vid nio rs lder sattes han i Uppsala skola och vid femton rs lder skickades han till skolan i Stockholm. Redan r 1584, blott sexton r gammal kunde han hebreiska (Hildebrand 1910: 11). Under livet odlade Bureus ett stort sprkintresse, med goda kunskaper i hebreiska, grekiska, latin, arabiska, tyska, nska och till och med en del abessinska sprk och kinesiska. Vid tjugo rs lder avslutade han sina studier och ck 1590 en tjnst i Johan III : s kansli. Bureus var en mnglrd person som utver sina imponerande sprkkunskaper och sin stora knnedom om litteratur ocks var en skicklig konstnr, gravr och typograf och han skapade bland annat Uppsala universitets sigill (Berg 1971: 5). Den roll han r mest knd fr av eftervrlden r som banbrytande fornforskare. Han var Sveriges frste riksantikvarie och lrare till frst Gustav II Adolf och senare dennes dotter drottning Kristina. Bureus arbetade ven fr Axel Oxenstierna som han dedicerade en av sina skrifter till. Bureus anger i en anteckning under en bild av en runsten tidpunkten fr sin begynnande runforskning, d han skriver Denna lrde migh frst lsa runor 1594 widh lagh (Svrdstrm 1936: 7). Johannes Bureus arbeten har varit avgrande fr systematiserandet av en svensk grammatik (Lindroth 1911: 1ff). Han var ven runforskningens store pionjr och den som nyskapade de gtiska tankarna p ett mycket personligt stt. r 1599 frdigstllde han det frsta tryckta verket om runor. Det var en stor koppargravyr i folioformat som hette Runaknslanes lrospan och som ven kallats Bureus stora runtavla. Ordet knsla betecknade p den tiden ven kunskap. I den hade Bureus avbildat era runstenar och visat olika typer av runrader med runornas fonetiska vrden. Bureus runkunskaper ansgs s betydelsefulla att den svenske konungen frbjd honom att ka utomlands eftersom fornhistorien skulle g frlorad om det hnde Bureus ngot. Bureus ansg att kristendomen och latinet trngt undan runorna och han ville gra ett frsk att terinfra kunskaperna om dem. Bureus lt publicera en Runa ABC -bok.

12

En av Bureus strsta frtjnster inom den begynnande runologin var hans omfattande kartlggning av runstenar. Han skulle hinna med att behandla 663 runstenar. Det r ungefr en fjrdedel av dem vi knner till idag (Frngsmyr 2000: 84) Johannes Bureus utvecklade en runologi som bde hll sig inom sprkforskningens omrde och som gled in i djupa esoteriska spekulationer. Fr Bureus var detta inte tv separata omrden, utan i Bureus vrlsbild r hela universum i grunden lingvistisk och panisemiotisk, fylld av tecken. Den i Uppsala verksamme Bureus var inspirerad av kabbala och alkemi och lste Agrippa, Paracelsus, Reuchlin och andra stora namn inom ockultismen. Genom en jmfrelse med kabbalan vertygades han om att runorna ocks hade olika dimensioner, dels som skrivtecken, men ven som esoteriska och magiska symboler. Han utvecklade en gtisk kabbala som han kallade Kabala Upsalica. Den hemliga dimensionen av runorna kallade han fr adulrunor eller adelrunor. Han konstruerade dessutom en symbol som han kallade fr Adulruna och som r tnkt att fungera som en karta ver universum och mnniskans utveckling genom olika niver av tillvaron. Adulrunan fungerar bde som en symbol fr mnniskan och fr universum, fr svl mikrokosmos som makrokosmos. Enligt Bureus sjlv r hans system en syntes av teoso, alkemi, kabbala, magi och astronomi, det sistnmnda i den form vi idag skulle benmna som astrologi. Vi vet frn Bureus dagbok att han 1591 lste den magiska boken Arbatel de magia veterum och genom den ck intresse fr kabbala och magi (Bureus i Klemming 1880: 13). Om Bureus knde ngon som introducerade honom till esoteriska studier r oskert. Vi vet att hans svrfar anklagades fr att sprida kunskaper om hxkonst, men om det var en riktig anklagelse i dessa hxprocessernas tidevarv, r svrt att bedma. Om s vore fallet torde det ha rrt sig om en magi av mer folkligt slag som inte lmnade spr efter sig i nedtecknat textmaterial. Frn Bureus dagbok vet vi att en Lars i rentuna innehade en bok om runmagi och det skulle mjligen kunna vara en klla till Bureus intresse inom detta omrde, men ven detta r oklart. Frfattaren Kjell Lekeby som med bcker som I lejonets hjrta: drottning Kristina och stjrntydarna (2001) och

13

Kung Kristina: drottningen som ville byta kn (2000) beskrivit esoteriken under denna tid har framkastat tanken att naturlosofen och astrologen Sigfrid Aron Forsius (1550 1624) skulle kunna ha introducerat Bureus till de esoteriska lrorna. Det r en rimlig tanke d Forsius och Bureus rrde sig i samma miljer och Forsius var en ngot ldre anhngare till Paracelsus, en tnkare som sedermera skulle spela ett avgrande inytande p Bureus. Bureus dagbok nmner fr 1624 en mster Sigfrid eller Aronus som skulle kunna syfta p Sigfrid Aron Forsius. Hjalmar Holmquist skriver i avsnittet om Forsius i Svenska kyrkans historia att det ven kan vara s att Forsius via Bureus frmedlat information om rosenkreuziskt material till Sverige (Holmquist 1938: 70) Med Bureus skulle gticismens myter omtolkas s att de inte uteslutande framhvde rikets historia, utan placerades in i en kabbalistisk och alkemistisk mystik dr de ingick som motiv fr en individuell upplysningsvg. Hos Bureus blandades den ldre gticismen och hans run- och sprkforskning med hans intresse fr esoteriska spekulationer. Med den gtiska runologins fdelse under den svenska stormaktstiden skulle man kunna tala om en form av pnyttfdelse fr runorna. De anvndes av mnga svenska ofcerare under trettioriga kriget fr att koda meddelanden (Enoksen 1998: 20). Vad som r centralt i Bureus gtiska runforskning r att runorna inte stannar vid att vara lderdomliga skrivtecken som bevisar de gamla nordbornas litterra frmgor, utan att de i frsta hand var symboler fr en individuell initiations- och upplysningsvg dr adepten nr kontakt med Gud. Bureus esoteriska runforskning blev knd utomlands och han ck era besk av lngvga gster som ville lta sig undervisas i adulrunornas hemligheter. Bureus gifte sig den 22 augusti 1591 med Magdalena Mrtensson Bng, fdd i Uppsala den 14 april 1572. Hennes far blev indragen i en trolldomsprocess och halshuggen anklagad fr att lrt ut hxkonst. Magdalena och Johannes Bureus ck tta barn, men fem av dem dog innan de ntt vuxen lder. Den ldsta dottern Magdalena blev gift men dog ung, sonen Johannes dog blott tjugotv r gammal som soldat nere i Preussen. Dottern Catharina verlevde

14

och ck fem barn med antikvarien Johan Henrik Axehjelm och hon var knd fr att vara en lrd kvinna. Bureus hustru dog redan 1626 vilket han noterar med stor sorg i dagboken. Bureus sjlv blev ttiofyra r, en fr denna tid osedvanligt hg lder, och dog den 22 oktober 1652 p sin grd i Vrdstra, i Bondkyrka socken utanfr Uppsala. Grden nns kvar n idag om n ombyggd era gnger. Den ligger vid Vrdstraviken och trots ombyggnader under frmst sjuttonhundratalet r grunden frn sextonhundratalet. Vrdstra grd spelade en viktig roll fr Bureus och han drog sig stundtals tillbaka hit fr att undy vrlden i tider av pest, men ocks fr perioder av kontemplation. De sista fem ren av sitt liv led Bureus av svr gikt i hnder och ftter och begrnsades av detta i sitt skrivande. Johannes Bureus ligger begravd i Almunge kyrka utanfr Uppsala. Hans efterfljare som riksantikvarier, Stiernhielm och Verelius, skulle uppta somliga av Bureus ider. Samtidigt tog de avstnd frn hans mest ockulta och kabbalistiska spekulationer (Lindroth 1975: 161). De ider han sannolikt mest var stolt ver och som han utarbetade i era editioner av Adulruna Rediviva tycks inte vunnit ngra strre anhngarskaror. Tankarna var kanske s personliga, svrgripbara och ockulta att de hade svrt att f en vidare spridning. Detta r samtidigt ngot mrkligt d era mystiker efter Bureus tycks p ett av honom oberoende stt utvecklat liknade tankegngar, detta oavsett om vi talar om Johan Granssons gtiska runmystik p sjuttonhundratalet eller Manhemsfrbundets gtiska initiationsgrader. Trots era likheter tycks dessa ha utvecklat sina system utan inytande frn Bureus. P sextonhundratalets gtiska storheter som Georg Stiernhielm och Olof Rudbeck vet vi dock att Bureus skulle utva ett betydande inytande. Nr jag nrmat mig Bureus tankar har jag frskt att i huvudsak utg frn det kllmaterial som nns bevarat i vid Kungliga Biblioteket i Stockholm, Carolina Rediviva i Uppsala och Linkpings Stiftsbibliotek. Det viktigaste kllmaterialet r de tryckta texterna Nordlandalejonsens rytande och Nymre Wijsor, och den otryckta anteckningssamlingen Cabbalistica, och kanske framfr all de sex handskrifterna av Bureus esoteriska skrift Adulruna Rediviva. Fyra av dessa nns p Kungliga biblioteket i Stockholm och

15

Den Svenska ABC-boken

16

tv nns p Carolina Rediviva i Uppsala. Bureus nedtecknade sju versioner av Adulruna Rediviva varav en frsvann frn Kungliga biblioteket 1812. P Kungliga biblioteket nns ven handskriften Antiquitates Scanziana som delvis har ett liknande innehll som Adulruna Rediviva. Antiquitates Scanziana r mer omfngsrik och man nner i den en betydande mngd vrdefull information om Bureus esoteriska tankar. Bureus runarfst beskriver frmst runornas sprkliga innebrd, men avsljar ven vissa esoteriska tankegngar. Tryckta texter som Runa ABC -boken, Runa Redux och apokalyptiska skrifter som Nordlandalejonsens rytande ger en inblick i Bureus tankevrd ssom han nskade presentera dem fr en bredare publik. Den i Linkpings stiftsbibliotek frvarade anteckningssamlingen Cabbalistica avsljar mycket av hans egna referenser och vilka esoteriska tankar som prglat hans verk. I Linkping nns ven den sprkvetenskapliga Om sprkens uppkomst som beskriver hans mystiska syn p sprket. Tv hjlpmedel som varit oumbrliga nr jag studerat Bureus r ett skissblock och en minirknare. Frst genom att teckna av Bureus hermetiska symboler och rkna p hans kabbalistiska talvrden har hans tankar blivit ngorlunda begripliga. De Bureus-texter som str i centrum fr avhandlingen r de tv mest kompletta nmligen Adulruna Rediviva och Nordlanda lejonsens rytande. Den frstanmnda r en nyplatonskt frgad ontogra och tillika en manual fr en runisk alkemistisk transmutation genom sju steg. Nordlanda lejonsens rytande r en protestantisk, kabbalistiskt tolkad, apokalyps. Jag behandlar ven den tryckta Nymre Wijsor och handskriften Cabbalistica, samt Bureus dagboksanteckningar. Bureus vriga skrifter nns med som underlag fr att kartlgga hans tankevrld, men r inte enskilt objekt fr en analys d de inte p samma stt uttrycker en gtisk esoterism. Som den mngsidiga person Bureus var kan man nrma sig honom p era stt och fokusera p olika sidor av hans grning. I denna avhandling ligger fokus p Bureus esoteriska tnkande och hur det terspeglas i hans vrldsbild och syn p religion och historia. Bureus r en del av den esoteriska idstrmning som avhandlingen ocks avser att beskriva. Fr att frst en historisk person

17

som Bureus krvs kunskaper om de tankestrmningar denne befann sig inom och de frfattare denne lste. Att lsa de frfattare som Bureus lste ssom Ficino, Pico, Reuchlin, Paracelsus, Agrippa, liksom alkemistiska urkunder som Turba Philosophorum eller kabbalistiska krntexter som Sefer Yetzirah r ndvndigt fr att frst Bureus tankevrld. Utver esoterismen r Bureus prglad av och en aktiv del i gticismen. Fr att komplettera bilden av de gtiska iderna har jag ven tittat p skrifter av Stiernhielm, som exempelvis en handskrift av honom som ocks har ordet Adalruna i titeln, men som har ett annat innehll n Bureus skrift. ven verk av sentida rudbeckianer som Erik Julius Bjrner och Johan Gransson har varit av intresse, som exempelvis Granssons Is atlinga (1747), liksom skrifter frn den yngre gticismen som Carl Jonas Love Almqvists beskrivning av Manhemsfrbundets grader. Jag avser att mot slutet av avhandlingen diskutera frgan om Bureus hade ett inytande p esoterismen i Sverige, p kabbalistiska och runmystiska strmningar, och i sdana fall i vilken utstrckning. Ett antal diskurser mts hos Bureus p ett stt som pminner om andra tnkare och ideologer. Han r idhistoriskt sammanlnkad med de stora namnen inom renssansesoterismen och han ger uttryck fr den emblematiska vrldsbild som gestaltades i bcker, bilder och musik under barocken. Bureus frvaltade och vidareutvecklade en forskningstradition som brjade under Vasatiden och han skulle i sin tur lgga grunden fr svensk fornforskning. Avhandlingens syfte r att idhistoriskt kartlgga, och i andra hand att analysera och rekonstruera, Bureus esoteriska tankevrld utifrn de skrifter och esoteriska fragment han lmnat efter sig, samt att underska de esoteriska traditioner som pverkade honom, dr kabbala och alkemi spelade en speciellt betydelsefull roll. Bureus frskte i renssansens perennialistiska anda sammanfra tankegods frn den egna kristna religionen med begrepp frn judendom och islam. Den sammanhllande ramen fr Bureus projekt r dock gticismen och den framvxande protestantiska svenska stormaktens polemik mot pven och kejsarmakten. Bureus tankevrld hr hemma inom den vsterlndska esoterismen, men den preciseras lmpligen som en gtisk esoterism dr de nationella ansprken

18

lper som en rd trd genom de esoteriska spekulationerna. Min tes r att Bureus tankevrld r logisk och naturlig om vi undersker den kontext inom vilken han benner sig. Genom att placera in Bureus idhistoriskt och ta del av de texter han sjlv lste kommer hans till synes excentriska ideologiska skapelse att framst som en logisk konsekvens av de tankevrldar dr han rrde sig och som sammansmlte i hans tnkande. Jag kommer avslutningsvis diskutera den apokalyptiska kontexten, emblematiken i frhllande till Bureus syn p runor, samt huruvida en gtisk esoterism frekommit efter Bureus. Med utgngspunkt fr de kriterier fr vsterlndsk esoterism som formulerats av Antoine Faivre argumenterar jag fr att Bureus tankevrld bst benmns som en gtisk esoterism. 1.1 Esoteriska begrepp I beskrivningen av Bureus tankegngar kommer jag att anvnda begrepp hmtade frn honom. Vissa av dessa begrepp har hos honom en specik och icketypisk innebrd, medan andra r karaktristiska fr esoterismen. Ett begrepp som ternns i gnostisk och nyplatonsk litteratur r ascension, uppstigande, och detta r ven ett begrepp av central betydelse hos Bureus. Ascension str i kontrast till descension, nedstigande. Det nns en rad konnotationer i Bureus anvndning av ascension, vilket gr att det r lmpligt att anvnda i tolkningen av hans texter. Begreppet ascension motsvarar ocks frestllningar som r centrala inom den vsterlndska esoterismen, vilket Antoine Faivre visat p i sitt tredje kriterium fr vad han menar ska rymmas inom begreppet vsterlndsk esoterism. Vi terkommer lngre fram till dessa kriterier. Tanken p att det nns mellanvrldar som adepten passerar p sin andliga utveckling r ett terkommande motiv inom esoterismen och vi nner dessa tankegngar hos nyplatoniker, gnostiker och hermetiker, liksom inom kabbala, alkemi och initiatioriska rrelser. Mjligheten till uppstigande, ascension, genom allt hgre grader av upplysning r en brande tanke fr bruket av initiationer i esoteriska rrelser. Esoteriska initiationer bygger p frestllningen att de olika

19

graderna p ngot stt korresponderar med ett andligt uppstigande. Ascensionen och initiationen ger bda parallellt tilltrde till niver som inte r tillgngliga fr vem som helst. Det nns givetvis initiationer i icke-esoteriska sammanhang, som diverse herrklubbar. Gyrgy E. Sznyi menar i John Dees occultism: Magical exaltation through powerful signs (2004) att det beslktade begreppet magisk exaltation, liksom latinska uttryck som elastus, elevatio, exultatio, furor, illuminatio, inspiratio, utgr den ideologiska grunden fr renssansens magi (Sznyi 2004: 36). Min avsikt r att vara tydlig nr begreppen r hmtade inifrn Bureus eller den esoteriska tankevrlden och nr jag anvnder vetenskapliga begrepp och denitioner. Med anledning av detta fljer en bit lngre fram en kort diskussion om emic- och etic-begrepp i esoterismforskning. 1.2 Litteratur och tidigare forskning Frutom kllmaterialet har jag haft nytta av den begrnsade, men vrdefulla sekundrlitteratur som behandlar Bureus. Dit hr Hans Hildebrands biogra ver Bureus frn 1910, Sten Lindroths klassiska avhandling frn 1943 med namnet Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt, liksom Susanna kermans avhandling Rose Cross over the Baltic (1998). Susanna kerman har skrivit ett ertal vetenskapliga artiklar om Bureus och den tid han levde. Hon r aktuell med en bok om drottning Kristinas intresse fr heremetica. Bureus har ven uppmrksammats fr sin insats som sprkforskare, som i Hjalmar Lindroths J. Th. Bureus, Den svenska grammatikens fader (1911). I sin roll som typograf beskrivs Bureus i De yverbornes typogra av Nils Nordqvist (1964). Henrik Schcks Kgl. vitterhets, historie och antikvitets akademien. Dess historia och frhistoria som r ett verk i tta band, vilka gavs ut mellan 1932 och 1944, innehller utfrliga beskrivningar av Bureus arbete som fornforskare och rknas fortfarande som ett standardverk inom omrdet. Bureus omnmns i mer populrvetenskapliga sammanhang som i Sten Lindroths esssamling Fru Lusta och Fru Dygd

20

(1957) och Mats G. Larssons Sveahvdingens budskap (2000). I Lychnos 1959 nns en artikel av Henrik Sandblad om Bureus apokalyptiska spekulationer. Henrik Sandblads De eskatologiska frestllningarna i Sverige under reformation och motreformation frn 1942 har utgjort underlag fr resonemangen om eskatologin vid denna tid. I Bjrn Anderssons avhandling Runor, magi, ideologi. En idhistorisk studie (1997) som fokuserar p Sigurd Agrell, nns ett kapitel om Bureus som frmst tycks vara byggd p Lindroths avhandling. Stephen E. Flowers har skrivit en kort pamett om Bureus som nstan helt bygger p Hildebrand och Flowers upprepar ngra misstag Hildebrand gjort i sin Bureusbiogra. Bureus dyker upp i ett sknlitterrt sammanhang i Erik Lundbergs Vid sprkets rtter (1994). I Axel Fribergs Den svenske Herkules: Studier i Stiernhielms diktning(1943) behandlas Bureus tmligen utfrligt med fokus p hans inytande ver Stiernhielm. Bureus har en sjlvklar plats i stormaktsstudier som Axel Strindbergs Bondend och stormaktsdrm: Studier ver skedet 1630 1718, som utkom 1937 och gr en socioekonomisk analys av stormaktens politik och propaganda. Det gtiska antikvariska projektet studeras i Johanna Widenbergs doktorsavhandling Fderneslandets antikviteter: etnoterritoriella historiebruk och integrationsstrvanden i den svenska statsmaktens antikvariska verksamhet ca 16001720, frn 2006. Det arkeologihistoriska perspektivet blir utfrligt beskrivet i Ola W. Jensens avhandling Forntid i historien frn 2002 och i resonemanget om Bureus apokalyptiska historiesyn tar jag avstamp frn Jensens studie. De esta studier dr Bureus ingr fokuserar p svensk stormaktstid och den gtiska fornforskningen, medan denna avhandling lgger tonvikten vid esoterismen och Bureus esoteriska produktion. En klassisk studie av gticismens eskatologiska och esoteriska tankevrld r Johan Nordstrms De yverbornes frn 1934 som utgr en viktig klla till forskningen om Bureus, Stiernhielm och den gtiska esoterismen. Johan Nordstrm publicerade ven Stiernhielms lososka fragment med en utfrlig inledning till Stiernhielms esoteriska tankevrld. Mats Malms avhandling Minervas pple. Om diktsyn, tolkning och bildsprk inom nordisk gticism

21

som kom ut 1996 r ett ytterligare bidrag till forskningen om gticismen. Ingmar Stenroth gav r 2002 ut Myten om goterna och tar upp bde svensk och utlndsk gticism frn antiken fram till romantiken. Gunnar Eriksson gav 2002 ut den stora biogran Rudbeck 1630 1702: Liv, lrdom, drm i barockens Sverige. Historikern Claes Annerstedt gav ut fembandsverket Upsala universitets historia mellan 1877 och 1914, vars frsta del utfrligt beskriver den akademiska verksamheten i Uppsala under sextonhundratalet. Bureus och de rosenkreuziska iderna tas ven upp av Hjalmar Holmquist i Svenska kyrkans historia frn 1938. I diskussionen om esoterismen har jag tagit avstamp frn Antoine Faivre och dennes kriterier. Dessa har skapat utgngspunkten fr den akademiska forskningen om esoterism, ven om det har framfrts en hel del kritik mot dem. Jag hnvisar i kapitlet om esoterism ven till andra tongivande forskare inom den vetenskapliga forskningen om esoterism, dribland Wouter J. Hanegraaff, Olav Hammer, Gyrgy E. Sznyi, Arthur Versluis, Hkan Hkansson och Henrik Bogdan fr att nmna ngra. Fr att jmfra alkemistiskt bildmaterial med Bureus illustrationer har Adam McLeans hemsida www.alchemywebsite.com varit till stor hjlp. Professor Boaz Huss har bisttt mig med anteckningar och artiklar som hjlpt mig att tolka Bureus p hebreiska nedtecknade kabbalistiska kommentarer. Fr att kartlgga magisk och esoterisk litteratur har jag haft hjlp av Jean-Pierre Coumonts Demonology And Witchcraft. An Annotated Bibliography (2004), dr stort sett all europeisk litteratur om magi, hxor och demoner frn fjortonhundratalet tills idag nns katalogiserad och dr frfattare som Agrippa ingr. 1.3 Teori och metod Esoteriska mnen har av vetenskapen inte sllan betraktats utifrn typologiska modeller dr ockult och magiskt tnkande beskrivs som ngot som nns i alla tider och kulturer och som str i motsatsfrhllande till vetenskapligt tnkande. Inom mnet vsterlndsk esoterism har dessa typologiska synstt p esoterism, ockultism

22

och magi vergetts till frmn fr ett historiskt synstt dr esoteriska traditioner inte bedms kvalitativt, normativt eller utifrn sanningsansprk, utan studeras historiskt utifrn sin tid och sitt sammanhang. Fr att nd rama in vad som kan kallas esoteriskt har vissa denitioner och kriterier skapats som redskap. Genom att verge tidiga dikotomier mellan ockult och magiskt tnkande ena sidan och vetenskapligt tnkande den andra har det blivit mindre tabubelagt att studera dessa mnen. Trots att idhistoriker som Johan Nordstrm redan p 1930-talet framkastade tanken att esoteriska traditioner som alkemi inte sttt i motsats till vetenskapen, utan tvrtom bidragit till dess framvxt, s mter vi nda in i vra dagar ett generaliserat typologiskt synstt p ockultism och magi, dr begreppen anvnds fr att beteckna ngonting negativt. I juni 1982 organiserade Brian Vickers ett symposium om vetenskap och det ockulta som resulterade i antologin Occult And Scientic Mentalities in the Renaissance (1984) dr Vicker i Analogy versus identity: the rejection of occult symbolism, 1580 1680 frklarar att:
In the scientic tradition, I hold, a clear distinction is made between words and things and between literal and metaphorical language. The occult tradition does not recognize this distinction: Words are treated as if they are equivalent to things and can be substituted for them. Manipulate the one and you manipulate the other. Analogies, instead of being, as they are in the scientic tradition, explanatory devices subordinate to argument and proof, or heuristic tools to make models that can be tested, corrected, and abandoned if necessary, are, instead, modes of conceiving relationships in the universe that reify, rigidify, and ultimately comes to dominate thought. One no longer uses analogies: one is used by them (Vickers 1984: 95).

Tidiga denitioner av ett mne som magi vilket brukar rknas in inom esoterismen, utgick frn ett evolutionistiskt och positivistiskt synstt dr magin var mnniskans frsta stapplande frsk att frst orsakssamband i tillvaron fast med felaktiga slutsatser. Efter magins fas kom religionen som var social och moralisk till sin karaktr, men fortfarande bygger p en felaktig uppfattning om

23

verkligheten. Sista fasen var samtidens vetenskap som enligt detta synstt drog riktiga slutsatser om tillvaron och orsakssambanden. Religionsevolutionistiska teorier skrotades till stor del under nittonhundratalet eftersom empiriskt material inte stdde dem, men mrkligt nog har de terupplivats igen, fast utanfr religionsforskarnas fack. Anti-religisa naturvetare som zoologen Richard Dawkins har ftt stor uppmrksamhet med sin kritik av religion i bcker som Illusionen om Gud (engelska titeln The God Delusion) frn 2006. Det nns dock vissa grundlggande problem i Dawkins och hans efterfljares argumentation. Religion r till att brja med inte med ndvndighet monoteistisk, utan kan som i hinduism innefatta en myriad av gudar eller i somliga religioner ingen gud alls. Nsta felaktiga premiss r att religion alltid skulle vara auktoritr och konservativ vilket inte r fallet. Religisa stllningstaganden har motiverat uppror, kamp fr sociala frbttringar och inte minst forskning. Det var med en hermetiskt religis vrldsbild Giordano Bruno satte sig upp mot kyrkan, frkunnade heliocentrismen och drmed brndes p bl p Campo di Fiori r 1600. I Guide To the Study of Religion (2006) utgiven av Willi Braun och Russell T. McCutcheon, framhver Rodney Stark den religisa mnniskans rationalitet och med glimten i gat polemiserar mot Marx genom att kalla religion ett folkets amfetamin (Stark 2004: 251). Ett kategoriskt avvisande av religion eller magi som en evolutionr kvarleva leder oss inte till nya kunskaper om religion eller magiska frestllningar. Dawkins teorier har obetydligt std bland religionsforskare eftersom den lider brist p frankring i fltforskning av verkligt existerande religion. Inte minst det snva monoteistiska perspektivet avsljar en dikotomi som r hundra- eller tvhundra r gammal. Religioner ska belysas, utforskas och kritiseras som varje annan ideologi eller vrldsuppfattning, men evolutionra teorier om gudsbildens uppkomst r spekulation. Om det nns en gud, era gudar, gudinnor, eller ingen gud alls r p stt och vis irrelevant utifrn ett religionshistoriskt perspektiv, liksom huruvida magisk praktik fungerar. Nr jag avser att beskriva Bureus texter utgr jag frn ett deskriptivt, historiskt perspektiv och kommer inte stlla hans

24

esoteriska frfattarskap i frhllande till hans, vad vi idag skulle anse, vetenskapliga grning, inom sprkforskning, folkloristik och arkeologi. Jag fokuserar p de esoteriska tankarna utifrn det idhistoriska sammanhang dr han rrde sig. En idhistorisk utgngspunkt lmpar sig nr Bureus texter ska beskrivas, eftersom det r ider och inte praktiker som vi i frsta hand mter i dennes frfattarskap. Iderna r i majoriteten av Bureus texter fragmentariskt framstllda och ofta svrtolkade fr en nutida lsare. Av detta skl mste lsningen ske med ett hermeneutiskt anslag dr kontexten ger oss tilltrde till den enskilda textens tolkning. Fr att nrma mig Bureus tankevrld har jag med andra ord rrt mig, utifrn den hermeneutiska cirkeln, fr att tala med Dilthey, mellan omvxlande detaljen ena sidan och helheten och sammanhanget den andra. I den mn det r mjligt vill jag lta Bureus texter tala s sjlvstndigt som mjligt, men samtidigt r ett aktivt kontextualiserande och tolkande ndvndigt fr att gra texterna begripliga, eller som Arthur Versluis skriver i artikeln Methods in the Study of Esotericism, andra delen:
All scholarship, after all, is a kind of translation. To translate a work, one has to do more than simply convey the literal meaning of what is there, even though the literal meaning is of course important. But in a good translation, there is something more: the translator enters into the work itself through translating it (Versluis 2002).

Versluis argumenterar fr att forskaren mste fra in en dimension av sympatetisk frstelse fr att en god tolkning ska vara mjlig:
There is something mysterious about this process; it is a kind of shared consciousness through the medium of written language. This process takes place in literary translation, but it is even more evident in esoteric works that were written precisely in order to share a particular dimension of consciousness or process of inner awakening (Versluis 2002).

Enligt mitt synstt r det riktigt att komplicerade och dunkelt skrivna texter som de esoteriska svrligen lter sig tolkas om man inte frsker att tnka utifrn frfattarens perspektiv och p s stt

25

n en frstelse frn insidan, innan man trder ut och sakligt beskriver iderna och innehllet. Det r inte enligt min mening ndvndigtvis en mystisk process ssom Versluis antyder, utan sker genom att s noggrant som mjligt frska stta sig in i kontexten och frfattarens tankevrld liksom i den tid denne levde. En av nycklarna r att frska lsa s mycket som mjligt av vad frfattaren lste, liksom stta sig in i de diskurser som prglade dennes tnkande, i Bureus fall esoteriska sdana som kabbala och alkemi. Idhistoria denieras ofta som lsning av texter genom andra texter, dr idhistorikern rr sig frn text till text, p ett mnga gnger icke-kronologiskt stt. I denna avhandling skulle jag kunna ha studerat Bureus p ett bredare idhistoriskt, vetenskapshistoriskt eller sextonhundratalshistoriskt plan, med fokus p hans roller som lrare till Gustav II Adolf och dennes dotter Kristina, hans sprkvetenskapliga skrifter och kontexten kring trettioriga kriget, men jag vljer att avgrnsa mig till hans frfattarskap inom esoterismens omrden, vilket r nog s omfattande. Inte desto mindre r det ofrnkomligt och ndvndigt att stundtals berra de andra sammanhangen fr att frst de esoteriska skrifterna. Studier av esoterism r en del av religionshistorien och fljaktligen r detta en religionshistorisk avhandling, med idhistorisk metod. Inom idhistoria spelar empiriskt material som produceras genom observationer eller experiment en underordnad roll, och det centrala r inte om en teori har mjlighet att verieras eller falsieras utifrn Poppers kriterier, utan huruvida den kan ge oss en bttre och kad frstelse fr en text. Idhistorikern Olausson ppekar att en teori inte frbrukas fr att den visat sig vara falsk:
utan just drfr att den lett de forskande fram till en djupare tolkning. Texten som tolkas r inte p ngot sett frverkad, den vntar stndigt p nya lsningar som ger andra och fruktbrande infallsvinklar (Olausson 1994: 13).

Olausson delar in analys av texter i fljande bestndsdelar, vilka har fungerat vgledande under frfattandet av detta arbete: 1. Textens niv

26

a) bestmning av texten b) analys av textens begreppsliga grundstruktur c) beskrivning av texten d) idanalys 2. Individniv a) personlighet b) bildningsgng c) yrke d) sociala positioner m.m. 3) Intellektuell kontext a) samtida intellektuell kontext samtalspartner och motstndare beskrivningar i syntetisk form b) historisk intellektuell kontext beskrivningar i syntetisk form 4) Socioekonomisk kontext a) social konstruktion av grupper av lrda och intellektuella b) samhllets uppdelning i klasser och skikt c) typ av samhlle, konikter och utvecklingsdynamik ven om dessa fyra niver varit vgledande i min analys av Bureus och den gtiska esoterismen s har den sista och fjrde nivn varit underordnad de tre andra. Fokus ligger p den frsta och den tredje nivn. Mitt tillvgagngsstt r att analysera texterna och illustrationerna inifrn med fokus p ider, motiv och referenser. Min ambition r i frsta hand att idhistoriskt kartlgga, och i andra hand att analysera och rekonstruera, Bureus esoteriska tankevrld utifrn de skrifter och esoteriska fragment han lmnat efter sig. Bureus genomgick i likhet med alla mnniskor stora frndringar av sin tankevrld under livet, och det nrmaste vi kan nna ett system i hans tnkande r i de sex tillgngliga handskrifterna av Adulruna Rediviva som frfattades under en nstan fyrtiorig period med frvnansvrt likartat innehll. Genom att lsa Bureus dagboksanteckningar kan vi flja hans intellektuella utveckling genom ren och p s stt f en inblick i de esoteriska skrifternas sammanhang med Bureus levnadsbana. Fr att kunna rekonstruera Bureus tankevrld kommer jag att nrma mig de esoteriska texter

27

han refererar till och placera in dem i frhllande till Bureus och den esoteriska kontexten. Jag kommer ven att frdjupa mig i ett par av de mest centrala esoteriska traditioner, eller diskurser om man hellre vill kalla dem s, vilka utgr grundstenarna fr Bureus tankevrld, nmligen kabbalan och alkemin. Utver detta avser jag att ringa in Bureus tankevrld genom att diskutera den epok han verkar inom och det gtiska projekt som han var en av de frmsta exponenterna av, liksom placera in honom i en vidare esoterisk diskurs. 1.4 Bureus och renssansen Epokmssigt benner sig Bureus mellan renssansen och barocken och det nns karakteristiska drag frn bda dessa epoker i hans produktion. Barocken sammanhnger i Sverige med den svenska stormaktstiden och Bureus var delaktig i hndelserna vid dess tillblivelse och hur den kulturellt och ideologiskt utformades. I frsta hand r han dock knuten till de ider som brukar tillskrivas renssansen. Perennialismen som uppkom under renssansen r en central tanke hos Bureus och legitimerar att han i sina skrifter inordnar Tor, Oden och Frej bland de bibliska gestalterna. Vi nner tskilliga referenser till renssansens stora namn som exempelvis Pico della Mirandola. Renssansen som begrepp myntades p femtonhundratalet av konstnren och historikern Giorgio Vasari (1511 1574) frn Florens, en stad som kan anses vara ngot av ett nav fr denna epok, i synnerhet om vi ser till esoterismens utveckling (Goodrick-Clarke 2008: 35). Som epokbegrepp brjade det anvndas 1855 av den franske historikern Jules Michelet, men begreppet ck sitt stora genombrott med den schweiziske historikern Jacob Burckhardts inytelserika verk Die Kultur der Renaissance in Italien frn 1860 (svensk versttning som Renssanskulturen i Italien) som sedan dess publicering bidragit till att prgla vr bild av epoken. Burckhardt drev tesen att mnniskan utvecklade sin individualitet under denna tid och att hon blev medveten om sig sjlv, vilket terspeglas i renssansens konst och humanistiska loso. Renssansens ideal 28

kontrasterar Burckhardt mot medeltiden som enligt denna uppfattning skulle ha prglats av tro, barnsliga frdomar och illusioner. Burckhardt menar att den moderna individen fddes i Italien under tretton- och fjortonhundratalen och bokens historiesyn andas av sin tids hegelianism, liberalism och framtidsoptimism. Burckhardts bild av epoken har mtt stort motstnd och mnga historiker har ifrgasatt bokens teser om individens fdelse och den ljusa synen p dessa rhundraden. Historikern Michael Nordberg som med boken Den dynamiska medeltiden tvrt emot gngse uppfattningar uppvrderade medeltiden, kom 1993 ut med boken Renssansmnniskan: 1400-talets Italien myter och verklighet dr han fortstter projektet att ifrgastta bilderna av en mrk medeltid och en ljus renssans. Nordberg r Sveriges frmsta kritiker av Burckhardts bild av renssansen, en bild vilken i hg grad prglar vra uppfattningar n idag. Nordberg visar i Renssansmnniskan att detta var en tid d kyrkan fortfarande satte vidskeplig skrck i den stora mngden mnniskor. Det frnuft och den humanism som Burckhardt tillskriver epoken var reserverad eliten och frbttrade inte villkoren inom tidens forskning eller levnadsstandarden fr vanliga mnniskor. Nordberg mlar upp en dyster bild av en tid full av sjukdomar, krig och social misr. Tidigt i boken slr Nordberg fast att olika luftiga generaliseringar ssom att renssansen prglats av individualism, verklighetssinne, kritiskt sinne, frigjordhet frn auktoriteter, frnvaro av religis knsla, kommit att bli allmngods i synen p renssansen. Nordberg beklagar att:
Ondligt mnga mnniskor har laborerat med abstraktionen Renssansmnniskan en intellektuell konstruktion som aldrig har existerat i sinnevrlden (...). Denna konstruktion tycks utg frn att det under hela epoken bara skulle ha funnits en enda sorts mnniska, monolitiskt helgjuten och i besittning av de tidigare nmnda karakteristika, phittade under 1800-talet, helt och fullt prglad av renssansens mentalitet som aldrig funnits (Nordberg 1993: 16).

Kritiken mot renssansbegreppet kan indelas i ett antal punkter: 1) Kontinuitet med andra epoker prglar perioden snarare n att det rr sig om ett unikt brott mot tiden innan. Renssansen r

29

inte en annorlunda tid n medeltiden utan en naturligt fljd av den utveckling som skedde under medeltiden. 2) Perioden r fr disparat och mngfacetterad fr att kunna sammanfattas i ett begrepp som renssansen. 3) Om vi ska tala om en renssans s mste vi vervga andra renssanser, som elvahundratalet d Europa genom arabiska intellektuella kom i kontakt med tidigare frsvunna antika texter, och gjorde stora framsteg bde i konst, bildning och arkitektur, vilket de universitet och katedraler som byggdes under denna tid vittnar om. 4) De ideal som brukar tillskrivas renssansen var, om de fanns, en angelgenhet fr en ytterst liten elit. Med dessa reservationer som utgngspunkt och fr att undvika renssansbegreppets problematiska konnotationer har forskare freslagit att man helt eller delvis br erstta renssansen som epokbegrepp och i stllet dela in historien i rhundraden, vilket, trots renssansen pstdda ursprung i Italien, r brukligt i italiensk historieforskning dr man istllet fr renssansen helt enkelt talar om fjortonhundratalet som Quattrocento och femtonhundratalet som Cinquecento. Ett annat alternativ r att tala om perioden som vergngen frn senmedeltid (Late Medieval) till tidig-modern tid (Early Modern). Det nns samtidigt forskare som menar att perioden r speciell och trots en slende kontinuitet mellan epokerna ppekar idhistorikern Erland Sellberg i en kritisk recension av Nordbergs bok att:
(...) det innebr inte att det ocks kan nnas betydelsefulla skillnader. Machiavellis Fursten skulle inte ha kunnat skrivas var eller nr som helst, lika litet som Giovanni Pico della Mirandolas tal om mnniskans vrdighet (Sellberg, SvD 931206).

Ingr Bureus i en tidsanda ssom den som brukar tillskrivas renssansen, eller skulle han ha kunnat existera i vilken annan tid eller epok som helst? Medveten om problemen med renssansbegreppet och frdelarna av att dela in historien i rhundraden, kommer jag detta till trots att stundtals tala om renssansen. Nr jag anvnder begreppet renssansen r det i en snvare betydelse, ssom 30

beteckning fr en intellektuell, kulturell och konstnrlig strmning med ursprung i Italien och i synnerhet Florens i kretsen kring den platonska akademin. Dess humanism, nyplatonism och hermetism kom att utgra en betydande grundval fr den vsterlndska esoterism som Bureus r starkt inuerad av, och en del i. Inom forskningen om vsterlndsk esoterism spelar renssansen en betydelsefull roll. Faivres kriterier tar avstamp frn den esoterism som utvecklas under renssansen. Renssansforskaren D. P. Walker menar att Ficino prglas av ett stort engagemang av att srskilja sin andliga magi frn medeltidens gammalmodiga och vidskepliga demoniska magi. Fr Frances Yates r sambandet mellan renssansen och esoterismen en grundbult i tesen att esoterismen var en pdrivande faktor bakom den vetenskapliga revolutionen och upplysningstiden. ven om mnga forskare ppekar att de nns en kontinuitet mellan medeltiden och renssansen s str nd skrifter som Picos Om mnniskans vrdighet ut som karakteristiska fr en renssansanda. Nicholas Goodrick-Clarke menar att:
The Oration has rightly been regarded as a masterpiece of rhetoric, celebrating the newfound independence and condence of Renaissance man. Picos statement marks a sea-change between the medieval mind and the modern mind, the tremendous growth in mans sense of autonomy and dignity which had grown up with humanism (Goodrick-Clarke 2008: 45).

I likhet med Nordberg har dock ertalet forskare ifrgasatt den skarpa distinktionen mellan renssansens och medeltidens magi och pekat p kontinuiteten mellan de esoteriska texterna under dessa epoker. Bilden av en hg renssansmagi i kontrast till en lg folklig medeltidsmagi kritiseras. Gyrgy E. Sznyi ppekar att Yates underskattar den medeltida magins betydelse och pverkan p renssansockultister som Marsilio Ficino och John Dee (Sznyi 2004: 56). Det r rimligt att tolka betoningen p en hg, vit renssansmagi som str i motsatsfrhllande till en lg, svart medeltidsmagi som en emisk kategorisering som utgr frn Ficino och de tnkare under renssansen som ville legitimera den egna praktiken. Nr forskare som Frances Yates p Warburg-institutet

31

verfrde denna kategorisering in i den vetenskapliga forskningen visar det att de r pverkade av de historiska objektens denitioner, samt anvnder dessa fr att legitimera mnet som ett serist forskningsflt, och i Yates fall visa att esoterism hnger samman med upplysningstid och framsteg och inte med medeltida vidskeplighet. Hkan Hkansson ppekar att renssansockultister som John Dee i hgre grad n vad som brukar anges var inuerade av medeltida magiska manuskript:
With few exceptions, scholars have hitherto greatly underestimated Dees knowledge of, and dependency on, medieval ritual magic. This is largely due to a lopsided picture of ritual magic as preliminary demonic or black in character, philosophically unsophisticated and practiced by a marginal group of people at the fringe of medieval society and culture. In recent years, however, this picture has slowly begun to change as scholars have started to appreciate the complexity and diversity of ritual magic (Hkansson 2001: 242 243).

Distinktioner mellan hg och lg magi, svart och vit magi r moraliserande och fga anvndbara som vetenskapliga kategorier. Relationen mellan lg magi och hg magi speglar en elitism och syn att det nns en vsensskillnad mellan bildad magi och den folkliga magin. Hur denna relation ser ut brukar beskrivas p tv stt, antingen att den folkliga magin r uttryck fr vidskepelse, frenklingar och misstolkningar av den hgre lrda magin, eller omvnt att den folkliga magin utgr grunden och att den sedan abstraheras och blir mer komplex hos lrda magiker. Hos gtiska frfattare som Bureus och Rudbeck ternner vi tanken att den autentiska magin nns hos bnderna och i de delar av landet som r mest opverkade av tiden. Bureus intresse fr att kartlgga tankar p landsbygden, samt det faktum att personer i hans omgivning anklagades fr hxeri och innehade bcker om runmagi, skulle kunna antyda att han hade insikter i den folkliga magin, men i de esta av hans texter r inuenserna nstan uteslutande lrda personer frn den vsterlndska esoteriska traditionen.

32

1.4.1 Nyplatonismen under renssansen Renssansens esoteriker utgick frn myten om en urldrig gemensam vishetslra som funnits redan hos de hedniska losoferna och som man tnkte sig kulminera med Platon och dennes akademi (Leijenhorst 2005: 842). Till denna gyllene kedja av invigda vishetslrare ingick Orfeus, Zarathustra, Moses, Hermes Trismegistos och Platon. Alla dessa namn nns fljaktligen med i inledningen av Bureus Adulruna Rediviva dr de presenteras i enlighet med den perennialistiska tron p en fr mnskligheten gemensam urtradition. Det viktigaste verket i att introducera renssansens perennialism var De Perenni Philosophia av den lrde orientalisten Agostino Steuco (1497 1548) ven knd under den latiniserade formen Augustinus Steuchus (Nordstrm 1924: XLVI). Den brande tanken i Steucos lra r att mnniskan sedan tidernas begynnelse varit i besittning av en gemensam lososk och religis sanning. Ursanningen har funnits inte bara inom kristendomen, men ven hos svl indiernas visdomslrare som hos judarna, kalderna, egypterna och de grekiska losoferna. Den uppenbarades dock i sin slutgiltiga form genom Jesus Kristus som p s stt frde mnniskan tillbaka till den urvisdom som mnniskan besatt innan hon kastades ur Edens lustgrd som en fljd av syndafallet. Den urldriga visdomen hade aldrig varit tillgnglig fr alla, utan enbart fr ett ftal invigda visdomsmstare. Av de visdomsmstare som rknades in den gyllene kedjan av invigda var det i praktiken Platon som hade strst betydelse fr renssansesoterismen. Som Johan Nordstrm och andra har ppekat var det dock en lsning av Platon som nyplatonikerna sg den (Nordstrm 1924: XLV; Leijenhorst 2005: 841). Marsilio Ficino versatte Platons samlade verk till latin 1484 och inytandet denna versttning hade p sin samtid gr inte att verskatta. Platons lror kom genom Ficino och dennes anhngare att inordnas i den synkretistiska perennialismen. Ficinos ambition var att pvisa verensstmmelser mellan Platon och kristendomen, fr att p s stt erbjuda ett alternativ till averoisterna och aristotelikerna. Ficino var i synnerhet inuerad av Plotinus och han fullbordade en komplett versttning av dennes verk Enneaderna. Han ansg till och med att 33

Plotinos var den losof som kom nrmast inte bara Platons egentliga mening, utan ven kristendomens (Leijenhorst 2005: 841). I sin platonska akademi i Careggi samlade Ficino losofer, men ven konstnrer och musiker. Det var till och med s att nyplatonismen under renssansen i hg grad engagerade mnniskor utanfr de traditionella lrdomsstena, eller som Cees Leijenhorst skriver i en artikel om nyplatonismen frn renssansen och framt:
Neoplatonism remained largely an extra-academic affair. The metaphysical speculations of the Platonists proved to be more attractive to a non-academic public than the strict logic of academic Aristotealism, inspiring musicians, poets and painters as well as statesmen such as Cosimo and Lorenzo de Medici (Leijenhorst 2005: 842).

Det karaktristiska i den platonska och i synnerhet den nyplatonska vrldsbilden r dess hierarkiska syn p mnniskan och kosmos. Denna tanke ternner vi ven inom kabbalan och alkemin, och tillvarons hierarkiska karaktr r en grundbult i Bureus loso. Nyplatonikerna utvecklade den hierarkiska modellen fr universum i allt mer komplexa versioner som sammansmlte med kabbala, alkemi och astrologi. Det mest komplexa verket under denna tid som sammanfogade tidens esoteriska traditioner i en stor hierarkisk syntes var Agrippas De occulta philosophia. Nyplatonikerna placerade Den Enda p toppen av pyramiden, eller till och med ovanfr naturens hierarkier. De olika niverna kunde sedan ternnas ssom manifestationer i olika delar av naturen, dr solen var den frmsta av planeterna vilken i mnniskoriket motsvarades av kungen, i vxtriket av heliotropiska vxter, i djurriket av lejonet och bland metaller av guldet (Voss 2006: 11). Detta tankestt skulle sedan omformas till rituell magi i delar av renssansens esoteriska miljer. Vi ternner otaliga variationer av de hierarkiska modellerna hos de esoteriska ideologerna. Fljande schema ingr i vissa utgvor av Sepher Yetzirah och i Athanasius Kirchers Oedipus gyptiacus (1653) och versttningen nedan hrstammar frn William Wynn Westcott (1848 1925) som var involverad i grundandet av det oerhrt inytelserika magiska ordenssllskapet Golden Dawn (kerman: under utgivning):

34

First Order: Elementary.

1. Chaos, Hyle, The rst matter. 2. Formless, void, lifeless. 3. The Abyss. 4. Origin of the Elements. 5. Earth (no seed germs). 6. Water. 7. Air. 8. Fire. 9. Differentiation of qualities. 10. Mixture and combination. 11. Minerals differentiate. 12. Vegetable principles appear. 13. Seeds germinate in moisture. 14. Herbs and Trees. 15. Fructication in vegetable life. 16. Origin of low forms of animal life. 17. Insects and Reptiles appear. 18. Fishes, vertebrate life in the waters. 19. Birds, vertebrate life in the air. 20. Quadrupeds, vertebrate earth animals. 21. Appearance of Man. 22. Material human body. 23. Human Soul conferred. 24. Mystery of Adam and Eve. 25. Complete Man as the Microcosm. 26. Gift of ve human faces acting exteriorly. 27. Gift of ve powers to the soul. 28. Adam Kadmon, the Heavenly Man. 29. Angelic beings. 30. Man in the image of God.

Second Order: Decad of Evolution.

Third Order: Decad of Humanity.

35

Fourth Order: World of Spheres. 31. The Moon. 32. Mercury. 33. Venus. 34. Sol. 35. Mars. 36. Jupiter. 37. Saturn. 38. The Firmament. 39. The Primum Mobile. 40. The Empyrean Heaven.

Fifth Order: The Angelic World. 41. Ishim Sons of Fire. 42. Auphanim Cherubim. 43. Aralim Thrones. 44. Chashmalim Dominions. 45. Seraphim Virtues. 46. Malakim Powers. 47. Elohim Principalities. 48. Beni Elohim Angels. 49. Cherubim Arch-angels.

Sixth Order: The Archetype.

50. God. Ain Suph. He Whom no mortal eye hath seen.

Utifrn traditionell nyplatonsk och kabbalistisk tolkning av detta schema fljer den initiatoriska processen eller den andliga ascensionen frn 1 till 49 och i ngra fall nda upp i 50 om man tnker sig en unio mystica med Gud. Under artonhundratalet frenades modeller av ovanstende slag med en sorts andlig evolutionslra, dr livet gradvis gr frn det enkla till det komplexa, frn det grova till det frnade. Enligt ett nyplatonskt tnkande benner sig mnniskan slunda halvvgs och ska utveckla sig framt och uppt. De planetariska korrespondenser varierar i olika modeller dr solen och Saturnus vxlande innehar den hgsta positionen. Solen representerar kungen, guldet och ljuset och r drmed den givna hgsta

36

principen, medan renssansens tnkare kom att associera Saturnus med intellektet och kontemplationen och fljdenligt med de hgsta andliga tillstnden. Hos Bureus vxlar drmed modellen frn att i Nord Landa Lejonsens Rytande placera solen som hgsta princip och Saturnus som en av de mrka och ondskefulla planeterna, till att i Sumlen placera Saturnus hgst. Ficino menade till och med att Saturnus r losofernas och de platonska akademikernas planet och att den bara r skadlig fr de mnniskor som lever ett konventionellt liv eller fr losofer som inte frigr sig frn mundana knslor (Voss 2006: 29). De kosmiska hierarkierna motsvarar hos nyplatonikerna ven talvrden i kabbalistisk anda med skalor frn 1 till 50 som ovan, eller 1 28 hos Robert Fludd. Bureus talvrden p runorna i Runa ABC -boken fljer samma skala som vi ternner hos Robert Fludd i dennes Utriusque cosmi... historia, frn 1617 21 (Couliano 1984: 26). Hos Fludd hittar vi ocks illustrationer av solen i horisonten som motsvarar Bureus teckningar av Thors-runan (Godwin 1991: 43).

37

2 Esoterismen

2.1 Bureus esoterism Nr vi ska placera in Bureus alkemiska och kabbalistiska spekulationer i ett idhistoriskt sammanhang s r det inom ramen fr vad som i akademiska sammanhang brukar betecknas som vsterlndsk esoterism. Det r alltid frknippat med vissa problem och fallgropar nr vi ska placera en historisk tnkare inom ramen fr nutida kategorier. Risken att vi lser in frestllningar som personen inte omfattade r stndigt nrvarande d kategoriseringen normalt innefattar vissa kriterier, i vilka forskningsobjektet, i det hr fallet Bureus, kanske bara delvis passar in. Samtidigt ger oss kategorier som vsterlndsk esoterism mjligheten att tolka och idhistoriskt kartlgga de frestllningar vi kan utlsa ur Bureus skrifter. Inte minst eftersom ertalet av dessa r fragmentariska, men samtidigt fyllda av den terminologi, de referenser och motiv vi nner hos andra tnkare som passar in i kategorin vsterlndsk esoterism. Inledningsvis ska vi underska kategorin vsterlndsk esoterism och se hur denna kan hjlpa oss och ven se till dess problem och eventuella brister, samt frsken att komplettera denna kategorisering, liksom sist men inte minst hur den kan anvndas som redskap nr Bureus skrifter undersks. En av de vanliga invndningarna mot kategorin vsterlndsk esoterism r varfr den skulle vara specikt vsterlndsk, d liknande frestllningar ternns i andra kulturer ssom Indien.

38

2.2 Esoterism och religionshistoria Inom religionshistorien har studiet av vsterlndsk esoterism vuxit fram som ett nytt forskningsflt och blivit en av de mest uppmrksammade inriktningarna internationellt sett (Bogdan 2002: 75). Forskningen om vsterlndsk esoterism spnner ver omrden som kabbala, alkemi, rituell magi, rosenkreuzarrrelsen, frimureriet, artonohundratalets ockultism och samtidsfenomen som satanism, wicca och New Age. Begreppet vsterlndsk esoterism r en metodisk konstruktion som forskare utvecklat fr att tcka in ett ertal olika rrelser, tnkare och traditioner, som trots stora olikheter har vissa betydelsefulla gemensamma nmnare. Den vsterlndska esoterismen betraktas av vissa forskare som en tredje tankestrmning vid sidan av grekiskt rationellt tnkande och judisk-kristen tro, de tv stora tanketraditioner den vsterlndska kulturen vilar p (Bogdan 2002: 76). Inom den vsterlndska esoterismen nns ett motstnd mot bde rationellt tnkande och dogmatisk tro. Mnniskan och universum betraktas p ett holistiskt stt som varandras spegelbilder, vilket innebr att mnniskan kan f kunskap om Gud och naturen genom studier av sitt eget inre, och ven t andra hllet, att utforskningar av naturen och teologiska studier hjlper mnniskan att avslja sanningar om sitt inre. Esoterismen karaktriseras dessutom av att denna kunskapsprocess sker gradvis genom olika steg av initiation. Grunddragen i vsterlndsk ockultism ternns inom gnosticism och hermetism, ven om begreppet vsterlndsk esoterism frmst betecknar de tankar som vxte fram under renssansen, d kabbala, nyplatonism, medeltida magi och hermetism sammanfrdes. Genom renssanstnkare som Pico della Mirandola och Marsilio Ficino skulle den vsterlndska esoterismen f sin srskilda prgel. Ficino som p 1450-talet av Cosimo de Medici ftt i uppdrag att grunda en platonsk akademi i Florens, blev ett tiotal r senare ombedd av Medici att lgga arbetet t sidan och istllet gna sig t Corpus Hermeticum. Denna text hade terfunnits i Makedonien och 1471 var den frsta latinska versttningen frdig. Den spreds i inte mindre n tjugofem upplagor fram till 1641, ork-

39

nat alla versttningar som gjordes. Textens mystiske frfattare Hermes Trismegistos ansgs tillhra en avlgsen forntid och hans skrifter tnktes framlgga philosophia perennis, den eviga loson. Denna philosophia perennis hade formulerats av alla de forna vishetslrarna och genom tanken p en ursprunglig vishetslra kunde olika traditioner sammanfras och korrespondenser upprttas. Dessa tankar samlades under beteckningen hermetism som ofta anvnds synonymt med esoterism. Antoine Faivre skriver angende begreppet hermetism att det kan beteckna a) esoterismen i strsta allmnhet, b) alkemin och c) de grekiska skrifter frn brjan av vr tiderkning som tillskrivits Hermes Trismegistos (de texter som benmns Hermetica). Faivre freslr att man borde anvnde en ny ordkonstruktion, nmligen hermesism, fr att beteckna den bredare tolkningen av hermetismen som inkluderar esoterism i dess olika former (Faivre 1992: 46). Den esoteriska traditionen gr gllande att den r urldrig, eller till och med tidls. Bland religionsforskare nns olika uppfattningar om den esoteriska traditionens historik. Olav Hammer ppekar i sin avhandling Claiming Knowledge Strategies of Epistemology from Theosophy to the New Age, att det nns tv huvuduppfattningar bland de religionshistoriker som studerat den esoteriska traditionen:
One group may delineate the historical development different than the adherents would, yet still agree in drawing parallels with older traditions. Not, infrequently, the Esoteric tradition is seen as a modern manifestation of a tradition dating back to renaissance hermetism, or reaching back still further to the Gnostics, or even to pythagoreanism and orphicism. There is a good case to be made for a different view of history, espoused by a second group of scholars, in which such links to pre-modern epochs are seen as more tenuous due to a radical modernization of these earlier traditions (Hammer 2000: 37).

Adjektivet esoterisk gr tillbaks till antiken och introducerades runt r 166 av Lukianos av Samosata. Det betecknade frst aristoteliker, men kom i huvudsak att anvndas om pythagorernas inre lror. Ordet esoterism som ett substantiv r av senare datum. Det

40

anvndes som vetenskapligt begrepp i Jacques Matters Histoire critique du gnosticisme et de son inuence frn 1828, och populariserades 1856 av fransmannen Eliphas Lvi. Begreppet introducerades i engelskan av teosofen A. D. Sinnet r 1883. Lvi introducerade ven begreppet ockultism som sannolikt uppfanns av honom sjlv, med inspiration frn Agrippas De occulta philosophia frn 1533 (Hanegraaff 1998: 384f). Begreppen ockultism och esoterism har ofta ftt beteckna samma fenomen, men mnga forskare har ansett det fruktbart att hlla begreppen isr. Wouter J. Hanegraaff argumenterar fr att begreppet ockultism br anvndas fr att beteckna en specik utveckling inom esoterismen (Hanegraaff 1998: 385). Mastodontverket History of Magic & Experimental Science av Lynn Thorndyke frn 1923 rknas som en klassiker inom den tidiga forskningen inom omrdet, men den stora attitydfrndringen till esoterismforskning kom med Frances Yates skrifter och den forskning som bedrevs p Warburg-institutet. Detta institut som nns vid University of London har sitt ursprung i den frmgne judisk-tyske konsthistorikern och kulturteoretikern Aby Warburgs (1866 1929) bermda bibliotek som yttades frn Hamburg p 1930-talet p grund av frfljelserna mot judar. Warburg-institutet kom att bli den kanske viktigaste tidiga forskarmiljn inom esoterismforskning med banbrytande studier av frst tysk-judiska forskare och sedan ven brittiska. Bland forskare knutna till institutet kan nmnas Edgar Wind, Ernst Cassier, Frances Yates och D. P. Walker (Goodrick-Clarke 2008: 4). En klassisk denition av esoterism kommer frn sociologen Edward E. Tiryakian. Han denierar esoterismen som det trossystem eller den teoretiska kunskap som de praktiker ockultismen inbegriper, vilar p. Ockultismen r praktiken och esoterismen teorin. Tiryakian skriver:
By esoteric I refer to those religiophilosophic belief systems which underlie occult techniques and practices, that is, it refers to the more comprehensive cognitive mappings of nature and cosmos, the epistemological and ontological reections of ultimate reality, which map-

41

pings constitute a stock of knowledge that provides the ground for occult procedures (Tiryakian 1974: 499).

Faivres metod fr att underska vsterlndsk esoterism har kommit att bli den vanligast anvnda inom mnet och hans kriterier fr vsterlndsk esoterism kan sgas utgra grunden fr mnet och r ngot i princip alla forskare inom omrdet frhller sig till. Faivre eftertrdde Francois Secret som fram till 1979 innehade den frsta professuren i mnet, Den esoteriska kristendomens historia som inrttades 1965 vid cole Pratique des Hautes tudes, Sorbonne. Nr Faivre tilltrdde ndrades titeln p professuren till Esoteriska och mystiska strmningar i det moderna och samtida Europas historia. r 1999 inrttades en andra professur i mnet vid Amsterdams universitet med titeln Hermetisk loso och nrbeslktade strmningars historia som innehas av Wouter J. Hanegraaff. Antoine Faivre har vertagit Tiryakians anvndning av begreppen, men har ppekat att de innehller vissa svagheter d det nns praktiska sidor av esoterismen och teoretiska hos ockultismen (Ahlbck 1998: 166f). Antoine Faivre skriver i boken Esoterismen att esoterismen inte r ett omrde som konst, loso eller kemi, utan snarare ett stt att tnka. Faivre frklarar att:
Ordets diffusa etymologiska hrledning antyder att man bara kan nna nyckeln till symbolerna, myterna, verkligheten genom egna anstrngningar dr man uppnr upplysningen stegvis, d.v.s. p hermeneutisk vg. Det nns ingen yttersta hemlighet om man anser att allt i grund och botten r hemligt (Faivre 1992: 6).

Faivre anser dock att sex kriterier br vara uppfyllda fr att man p ett fruktbart stt ska kunna tala om ngonting specikt esoteriskt (bl.a. fr att srskilja det frn icke-esoteriska initiationer), varav fyra r de primra. De kriterier han radar upp r 1) korrespondenserna, 2) den levande naturen, 3) frestllningar och frmedlanden, 4) transmutationsupplevelsen, samt 5) verensstmmelser och 6) verfring (Faivre 1992: 13 19). 1) Korrespondenserna r tanken p dolda samband mellan universums synliga och osynliga delar, i enlighet med den hermetiska

42

devisen ssom ovan, s ock nedan. Det nns samband mellan mineraler, mnniskokroppen, planeterna och alla olika delar av universum. Paracelsus signaturlra r ett uttryck fr denna syn p universum och vi ska se hur detta ven prglar Bureus resonemang. 2) Den levande naturen utgr frn synen att kosmos r en komplex, mngfaldig och hierarkisk enhet dr naturen intar en viktig plats jmte gud och mnniskan. Naturen genomsyras av ett ljus eller en eld och r rik p potentiella uppenbarelser och br drfr lsas som en bok. Faivre menar dock, vilket r viktigt, att det sedan nittonhundratalets brjan ven uppkommit en monistisk spiritualism, inspirerad av sterlndsk mystik, dr naturen lmnas utan avseende, eller till och med frnekas. 3) Frestllningar och frmedlanden. Esoterismen srskiljs frn mystiken genom betoningen p mellanliggande niver mellan det jordiska och det gudomliga. Lran om nglar och andra mellanvsen blir i detta sammanhang viktig, liksom tanken p gurus och initiatrer. Dr mystiken ser fantasin som ett hinder, ser esoterismen den som en mjlighet till andligt uppstigande. Faivre beskriver det mlande:
Uppfattad p detta vis r fantasin (imaginatio r beslktat med magnet, magia, imago) ett verktyg fr den som vill uppn kunskap om jaget, vrlden och myten. Den r eldsgat som genomborrar det yttre skenets skal s att innebrderna framtrder, och blottlgger de frbindelser som gr det osynliga synligt fr att vidga vrt vardagliga seende; den mundus imaginalis till vilken det kttsliga gat inte har tilltrde (Faivre 1992: 17).

4) Transmutationsupplevelsen. Utan transmutationsupplevelsen som en viktig komponent skulle esoterismen kunna blandas ihop med ngon form av spekulativ andlighet. Ordet transmutation kommer frn alkemin och syftar p vergngen eller omvandlingen frn ett plan till ett annat, subjektets metamorfos mot hgre niver. Till dessa fyra grundkomponenter inom esoterismen kan man lgga till tv relativa komponenter: 43

5) verensstmmelser nns mellan de olika religionerna och lrorna, och det r mjligt att hitta gemensamma nmnare som frenar dem. Denna tanke gr ven under namnet perennialism. 6) verfring. Kunskaperna kan eller mste verfras frn lrare till elev enligt ett givet mnster, ofta genom initiationer. Villkoren fr denna andra fdelse r att a) lrorna respekteras och inte ifrgastts, eftersom man blir en del av denna tradition, och b) att invigningen sker genom ngon lrare och mstare. I artikeln Western Esotericism and the Science of Religion betonar Faivre att:
The best way to locate any of these six components in a discourse, a work, a ritual, etc., is not to look for doctrinal tenets, but to try to nd evidence of their presence in concrete manifestations like images, symbolism styles, etc. (Faivre 1992: 62).

Wouter J. Hanegraaff ppekar att det r viktigt att som religionsforskare hlla isr Faivres anvndning av begreppet esoterism frn det populra bruk av termen som ternns i New Age-sammanhang, dr begreppet esoterism har ftt nya innebrder. Hanegraaff citerar Christoph Bochinger som beskriver hur begreppet esoterism kommit att anvndas inom New Age, dr det r:
...rst and foremost a concept referring to Individualkultur according to the motto: You have it all inside yourself, check it out!... Thus Esotericism changed... from a special tradition of knowledge into a special type of religion, the journey within... Similar to the word spirituality, esotericism thus became a surrogate word for religion, which accentuates its subjective element focused on inner experience (Hanegraaff 1998: 385f).

Hanegraaff har ppekat att ett antal frndringar sker nr de moderna och nutida esoterismen vxer fram och kompletterar Faivres kriterier fr esoterism genom att visa p att 1) korrespondenserna brjar tolkas som kausala lagar som styrs av naturlagarna; 2) den kristna traditionen utmanas av sterlndska religisa traditioner, framfrallt av hinduismen och buddhismen, liksom; 3) pverkan av artonhundratalets evolutionslra; 4) pverkan av den framvxande

44

psykologin, srskilt den som utvecklades av C. G. Jung, och slutligen; 5) pverkan av den kapitalistiska marknadsekonomin. Religionsvetaren Henrik Bogdan, skriver i en artikel om vsterlndsk esoterism att:
Studiet av vsterlndsk esoterism handlar inte bara om att uppmrksamma tidigare bortglmda eller frtrngda aspekter av den vsterlndska kulturen, eller att frst den historiska kontexten fr moderna freteelser som New Age, utan det handlar framfr allt om att vidga och frdjupa vr kunskap om och frstelse av den vsterlndska kulturen i sin helhet (...) Studiet av vsterlndsk esoterism bidrar till en omtolkning och ett ifrgasttande av de frestllningar vi har om vad vr kultur utgrs av (Bogdan 2002: 80).

I sin doktorsavhandling From Darkness to Light: Western Esoteric Rituals of Initiation frn 2003 freslr Bogdan med utgngspunkt frn Faivres kriterier, och tesen att esoterism r ett stt att tnka, att esoteriska texter kan delas in i fyra huvudsakliga kategorier: 1) Texter som tillhr en (eller er) esoteriska strmningar dr de grundlggande komponenterna fr den esoteriska tankeformen r explicit nrvarande (Texts belonging to one (or more) esoteric current(s), in which the constituting components of the esoteric form of thought are explicitly present). Dessa texter r de vi normalt menar nr vi talar om esoteriska. I dessa texter nner vi tydliga uttryck som passar in i Faivres kriterier; 2) Texter som tillhr en (eller er) esoteriska strmningar dr de grundlggande komponenterna fr den esoteriska tankeformen r implicit nrvarande (Texts belonging to one (or more) esoteric current(s), in which the constituting components of the esoteric form of thought are implicitly present). Dessa texter uttrycker inte de esoteriska kriterierna, men det framkommer att frfattaren utgr frn det esoteriska sttet att tnka. Som exempel kan ett alkemistiskt recept utg frn frutsttningen att metaller och planeter korresponderar utan att det uttrycks explicit i texten; 3) Texter som tillhr en (eller er) esoteriska strmningar dr den esoteriska tankeformen inte r nrvarande (Texts belonging to one (or more) esoteric current(s), in which the esoteric form of

45

thought is not present). Till denna kategori hr texter skrivna i esoteriska sammanhang men utan esoteriskt innehll, som organisatoriska frgor frn sllskap som rosenkorsarna; 4) veryttning av esoteriska ider i icke-esoteriskt material (Migration of esoteric ideas into non-esoteric materials), vilket kan vara referenser till magi och alkemi i litteratur, eller nr ngon anvnder sig av esoteriska traditioner som tarot utan ngon underliggande esoterisk tankegng. Om vi tillmpar Bogdans kategorier p Bureus material s r det i huvudsak den frsta och den tredje kategorin som vi ser exempel p. I handskrifter som Cabbalistica och Adulruna Rediviva r de grundlggande komponenterna fr den esoteriska tankeformen explicit nrvarande, medan Bureus rosenkreuziska texter inte p samma stt uttrycker esoteriska tankegngar ven om de explicit utgr frn den rosenkreuziska strmningen, som brukar rknas som esoterisk. I Nord Landa Lejonsens Rytande r den esoteriska tankeformen i huvudsak implicit. Till Faivres och Hanegraaffs kriterier fr esoterismen lgger Bogdan till ytterligare tv som han anser br ing nr vi gr framt i tiden och ska kategorisera de moderna och nutida esoteriska strmningarna. Med Aleister Crowley som kulmen med sin viljereligion thelema kommer esoterismen alltmer att betona dels den individuella upplevelsen som varande av central betydelse, samt viljan som krna i modern esoterism. I linje med detta nner vi hos Bureus inga tydliga referenser till viljan i den nietzscheanska form som anammades av Crowley och som sedan dess blivit central i mnga former av modern och nutida esoterism, eller till upplevelser av det slag som framhvs inom New Age eller shamanistiska rrelser. En befogad frga r drmed om esoterism, ssom Faivre hvdar, r ett stt att tnka som ternns svl hos renssansens magiker som hos nutida ockultister. Redan hos renssansens stora esoteriker nns stora skillnader i intresse och fokus inom fltet esoterism, dr exempelvis Paracelsus frmst r naturvetare och lkare, medan John Dee frmst matematiker och sprkteoretiker. De utnyttjar delvis samma symbolsprk och terminologi, men inom olika omrden. Det ideologiska innehllet i esoterismen r inte sllan under46

ordnat den symbolik, de emblem och estetiska uttryck som i hg grad prglar den esoteriska diskursen (Bogdan 2003: 23). Kocku von Stuckrad lanserar i Western Esotericism: A Brief History of Secret Knowledge frn 2005 i kontrast till Faivre en diskursiv denition av esoterismen, med inspiration frn Michel Foucaults diskursteorier (Stuckrad 2005: 7). Stuckrad menar att Faivres model fr att kategorisera esoterismen riskerar att bli idealtypisk och betonar att det inte nns ngon esoterism i sig, utan att det r ett klassikationsredskap i huvudet p forskare, och att det drfr egentligen r bttre att bara tala om ngot som esoteriskt, n om esoterism (Stuckrad 2005: 9 10). Stuckrad denierar diskursen med att: the pivotal point of all esoteric traditions are claims to real or absolute knowledge and the means to making this knowledge available (Stuckrad 2005: 10). Det kan enligt Stuckrad rra sig om individuellt andligt uppstigande som i gnostiska och nyplatoniska texter, eller initiatoriska moment i hemliga sllskap i den moderna perioden, liksom kanalisering och kommunikation med andar i nittonhundratalets ockultism. Vidare menar Stuckrad att det som ocks gr en diskurs esoterisk r retoriken om en dold sanning vilken kan avsljas i rtt sammanhang och som gr emot andra tolkningar av universum och historien, oftast mot de sanningar som omhuldas av den institutionaliserade majoriteten. Utver detta innehller diskursen ofta tanken p en kedja av invigda genom historien med auktoriteter som Hermes och Zoroaster, liksom betoningen p individuella upplevelser (Stuckrad 2005: 10). Trots uppenbara frtjnster riskerar Stuckrads diskursiva denition, i likhet med Faivres kriterier, att utesluta era former av nutida och postmoderna grupper och individer som rimligtvis br klassas in som esoteriska, exempelvis kaosmagin. Kaosmagin r relativistisk och vnder sig ofta mot ansprk p: real or absolute knowledge. Kaosmagikerna r sjlva medvetna om samtidslsosoer och knyter medvetet an till postmodernismens motstnd mot absoluta sanningar och de stora universella berttelserna (Urban 2006: 240 241). Kaosmagin utgr frn postmodern vrldssyn dr vi lever i en hyperrealitet fr att tala med Baudrillard, dr tecken, symboler och simulering skapar verkligheten istllet fr att terge ngot

47

reellt, och dr massmedia och underhllning kommit att deniera nutidens mnniska, och den vrld hon lever inom. I linje med detta vnder sig kaosmagiska frfattare mot ansprk p gamla obrutna ordenstraditoner och erknner att kaosmagin r uppkommen i sin samtid, ven om de samtidigt menar att de p ett djupare underliggande plan frmedlar en lderdomlig tradition (Carrol 1987: 9). I frhllande till religisa traditioner, s representerar diskurser hos Stuckrad den sociala organisationen av traditioner, sikter och kunskap. Stuckrad betonar att diskursen kan vara gemensam fr olika religioner, men komma att tolkas olika beroende p religis tillhrighet. Centralt hos Stuckrad r framhvandet av pluralismen i den europeiska religisa historien och att han menar att grnser ofta inte gtt mellan kristendom, judendom och islam, utan mellan platoniker och aristoteliker, mellan skolastiker och nominalister, eller bokstavstolkningar av Bibeln och mystiska och esoteriska visioner. Stuckrad skriver att: There are intensive exchanges between Christian, Jewish and Muslim traditions, which often bear little relation to their original religious purpose (Stuckrad 2005: 7). Medan Stuckrad utgr frn Foucault och dennes diskursteori s utgr den amerikanske forskaren Arthur Versluis frn ett mer traditionalistiskt perspektiv i Magic And Mysticism: An Introduction to Western Esotericism (2007). Versluis menar att:
in magic and mysticism we see areas of study that by their very nature are not entirely reducible to rationalist discourse and manipulation, but instead border on and open into dimensions of life that remain partially veiled to us unless we enter into them ourselves. (...) Esotericism, in other words, border on consciousness studies (Versluis 2007: 5).

Versluis har en bakgrund som esoterisk frfattare med boken The Philosophy of Magic frn 1986 och r en av de ledande forskarna inom omrdet. Han r professor vid Michigan State University och har grundat Association for the study of Esotericism. Versluis vill framhva en inklusivistisk denition av esoterism och anser att en av de viktigaste uppgifterna inom komparativ religionshistoria r att jmfra vsterlndska esoteriska traditioner med de vi nner i

48

Asien. Till den vsterlndska esoterismens rtter rknar Versluis 1) antika mysterietraditioner; 2) antika grekiska och romerska magiska traditioner; 3) Platon och platonismen; 4) hermetism; 5) gnosticism; 6) judisk mysticism och 7) kristen gnosis, ssom Origines, Clemens av Alexandria och Dionysius Areopagiten. Med Dionysius Areopagitens terminologi som utgngspunkt anvnder sig Versluis av begreppet via positiva, symbolernas vg och via negativa, vilket betecknar negationernas vg, eller den absoluta transcendensen. Versluis menar att den vsterlndska esoteriska traditionen i huvudsak rrt sig inom via positiva (Versluis 2007: 11). Mster Eckharts (ca. 1260 ca. 1328) lror skulle dremot kunna ses som exempel p via negativa. Tanken p mystikens positiva och negativa former nns ven hos Bureus i Antiquitates Scanziana. Versluis argumenterar fr att en sympatetisk empirism som krver att forskaren gr in i ett imaginativt deltagande fr att frst mystikens och esoterismens innehll. Han menar att den sympatetiska empirismen r en tredje vg mellan historiograns objektiering ena sidan, och fenomenologins subjektiering den andra. Den sympatetiska empirismen innebr att forskaren ska frska frst frn insidan och s att sga arbeta sig inifrn och ut. I artikeln Methods in the Study of Esotericism, andra delen, skriver Versluis:
While I am convinced of the critical importance of historiography in the study of esotericism (and for this reason all of my academic books are rmly grounded in historical method) I do not believe that historiography is adequate in itself to convey the complex, multivalent nature of esoteric thought, traditions, or most of all, experience. Esotericism, given all its varied forms and its inherently multidimensional nature, cannot be conveyed without going beyond purely historical information: at minimum, the study of esotericism, and in particular mysticism, requires some degree of imaginative participation in what one is studying.

Versluis sammanfattar vad som ternns i alla vsterlndska esoteriska traditioner med tv punkter:

49

1) gnosis or gnostic insight, i.e. knowledge of hidden and invisible realms or aspects of existence (including both cosmological and metaphysical gnosis) and

2) esotericism, meaning that this hidden knowledge is either explicitly restricted to a relatively small group of people, or implicitely self-restricted by virtue of its complexity or subtlety (Versluis 2007: 2).

Med kristen teoso som ett av sina huvudsakliga specialomrden har Versluis frfattat artiklar om metoder fr studier i esoterism som publicerats i den akademiska nttidskriften Esoterica. Versluis har formulerat kriterier fr kristen teoso som kompletterar denitionerna fr esoterism, och som r intressanta att utg frn i frhllande till Bureus frfattarskap som delvis skulle kunna benmnas som kristet teososkt. Arthur Versluis menar att kristen teoso innehller:
1. Focus upon the gure of divine Wisdom or Sophia, the mirror of God, generally conceived of as feminine;

3. non-sectarianism, and self-identication with the theosophic current; 4. a spiritual leader who guides his or her spiritual circle through letters and spiritual advice. 5. Reference to the works and thought of Jacob Bhme; and perhaps 6. visionary insight into nature and non-physical realms (Versluis 2005-06-11: 2).

2. an insistence upon direct spiritual experience or cognition, meaning both insight into the divine nature of the cosmos and metaphysical or transcendent gnosis;

Den vsterlndska esoteriska traditionen utgrs enligt Versluis av tvillingparet magi och mysticism. Likt ormarna p Hermes stav slingrar sig detta par runt varandra och kan stundtals vara svra att tskilja, men grovt sett handlar magin, enligt Versluis om kosmologisk gnosis och vrldsliga ambitioner, liksom att f kontroll ver andra mnniskor och naturen, medan mysticismen handlar om transcendental gnosis och att hnge sig t det gudomliga (Versluis 2007: 3). Mot detta skulle en forskare som Gyrgy E. Sznyi kunna invnda, nr han i boken John Dees Occultism: Magical Exal50

tation Through Powerful Signs (2004) hvdar att grundvalen fr magi r mnniskans gudomliggrande och upphjelse (Sznyi 2004: xiv) och denierar magi som: that type of human action that, exploiting occult knowledge, connects mans intellect with the supernatural and through this connection man tries to exercise his will in the spirit world (Sznyi 2004: 23). Versluis skulle medge att grnsen mellan detta tvillingpar i den vsterlndska esoterismen r svr att dra och illustrerar, med utgngspunkt frn kabbalaforskaren Moshe Idels distinktion mellan en teososk-teurgisk modell ena sidan och en mystisk-magisk den andra, hur mystiken och magin r tv ytterligheter i spektrat men att de esta historiska exempel nns dremellan i ett magisktmystiskt och mystiskt-magiskt flt (Versluis 2007: 34). I tvbandsverket Dictionary of Gnosis & Western Esotericism (2005) under uppslagsordet esoterism skriver Hanegraaff att tv huvudsakliga betraktelsestt inom akademisk forskning om esoterism. ena sidan har vi det typologiska synsttet dr esoterisk och esoterism brukar referera till en speciell typ av religis aktivitet med vissa knnetecken. Frn detta synstt r tanken p att esoterismen har att gra med ngon form av hemlighet central och hur dessa hemligheter frmedlas till en utvald elit av initierade adepter enligt ett visst mnster. Med det typologiska synsttet kan esoterism anvndas inom vilken religis och kulturell kontext som helst genom hela historien och runt vrlden, fr att beteckna hemlig kunskap fr en elit. Med detta synstt r esoterismen religionernas inre mysterier, i motsats till deras yttre exoteriska uttryck. Det typologiska synsttet r det som esoteriska utvare sjlva vanligtvis utgr frn, liksom strmningar som traditionalismen och perennialismen. Religionistiska forskare som Mircea Eliade och Carl Gustav Jung har utgtt frn denna ahistoriska syn p esoterism. Det typologiska synsttet r inte sllan vrderande, d den esoteriska inre sidan av religionen kvalitativt betraktas ssom bttre n religionernas yttre och mer ytliga form. Detta sistnmnda perspektiv r av central betydelse fr majoriteten av dem som ser sig som esoteriker.

51

Bureus lilla runtavla

52

 andra sidan har vi det historiska synsttet som inte tolkar esoterismen utifrn ett strukturellt perspektiv eller som ett slag av religiositet, utan som en beteckning p specika strmningar inom den vsterlndska kulturen som har vissa specika likheter och som r historiskt och idhistoriskt beslktade. Fr att betona det historiska perspektivet talar dessa forskare grna om en vsterlndsk esoterism, ven om begreppet vsterlndsk i sammanhanget kan problematiseras d stora delar av tankeinnehllet historiskt sett uppkommit genom en interaktion med kultursfrer som inte brukar rknas in inom det vsterlndska, exempelvis den arabiska och persiska kulturen utan vilka alkemin r svr att tnka sig. Var grnserna ska dras fr den vsterlndska esoterismen r en pgende diskussion. I Faivres efterfljd brukar renssansens ockulta loso och terupplivandet av hermetismen rknas som brjan p den vsterlndska esoterismen, vilken sedan via alkemi, kristen kabbala, paracelsism, rosenkreuzianism, frimureri, teoso levt vidare in i vra dagar, med New Age-rrelsen och liknande nya esoteriska strmningar som sentida uttryck. Vill man nna uttryck fr vsterlndsk esoterism lngre bakt i tiden s brukar gnosticismen, hermetismen och nyplatonismen rknas till tidiga former. Faivres kriterier har kritiserats fr att passa bst in p renssansens esoterism och sjutton- och artonhundratalets romantiska esoterism, och forskare drfr kompletterat Faivres synstt med tillgg som Hanegraaffs och Bogdans kriterier fr utvecklingen av en modern esoterism, eller alternativa frhllningsstt ssom Stuckrads diskursiva perspektiv. I en vidare diskussion fljer jag ett inkluderande synstt p vad som r esoterism, som Versluis frhllningsstt nr han frklarar sin instllning som:
a new, inclusive one that incorporates many aspects of these other perspectives and draws from a range of disciplines while remaining historically grounded (Versluis 2007: 8).

Genom att som Hanegraaff argumentera fr ett empiriskt-historiskt perspektiv kan grnserna fr vad som ska rknas in i den vsterlndska esoterismen vidgas och inkludera strmningar frn antiken

53

fram till idag. Nr Bureus texter r freml fr analys och tolkning rcker kriterier som ringar in den esoteriska samtidskontext inom vilken han tankemssigt rrde sig. Referenserna till, och likheterna med, tnkare och strmningar i Bureus egen tid ger oss tillrckligt med underlag fr att kunna tolka hans texter. I denna avhandling tar jag avstamp frn Antoine Faivres kriterier fr esoterism. ven om de kan ha sina begrnsningar i frhllande till ett modernt material, stmmer de vl verens med den esoterism vi nner hos Bureus. Vad vi behver r dock att komplettera vr frstelse av Bureus esoteriska tnkande, med den andra stora idhistoriska diskurs han rrde sig inom, nmligen gticismen. Vi br ocks hos Bureus problematisera det vsterlndska i den vsterlndska esoterismen eftersom han aktivt skte intryck frn traditioner utanfr den vsterlndska kristna europeiska kultursfren och ville i perennialistisk anda inkorporera fornnordiskt material, judisk kabbala och intryck frn islam. Bureus sregna bidrag till den europeiska esoterismen kan bst benmnas som en gtisk esoterism, med reservationen att denna etikett har f andra representanter och allts en -ism med f anhngare. Inom fltet vsterlndsk esoterism r i fallet Bureus tv traditioner av speciellt stort intresse eftersom de dels r de esoteriska traditioner som Bureus vid est tillfllen sjlv explicit hnvisar till, och dels eftersom de p varsitt sett karaktriserar tv huvuddrag inom esoterismen. De tv traditioner jag har i tanke r kabbala och alkemi, och med risk att gra mig skyldig till en generalisering r kabbalan i frsta hand kosmologisk, teologisk och psykologisk, det vill sga fokuserar p att beskriva tillvarons, Guds och mnniskans vsen, medan alkemin i frsta hand r experimentell och inriktad p frvandling och frdling av mnniskan och naturen. Undantagen r mnga och i kabbalan nns otaliga exempel p praktisk tillmpning i syfte att uppn sjlslig upphjelse, liksom alkemin utgr frn kosmologiska och psykologiska teorier. tminstone i den form vi nner dem tergivna hos Bureus representerar alkemin och kabbalan denna uppdelning. Nr jag beskriver Bureus kabbala kommer jag inte prva den mot olika denitioner av kabbala utan i huvudsak lta den represen-

54

tera sig sjlv, med sina likheter och unika srdrag i frhllande till annan kabbala. Jag undviker med andra ord diskussionen huruvida denna kabbala r en genuin kabbala eller inte, men intar generellt en inkluderande syn p kabbala dr det som kallas kabbala och har grundlggande familjelikheter med annan kabbala mycket vl kan etiketteras som kabbala. Vi ska se nedan att det nns mnga snvare och mer avgrnsande denitioner. Kabbalan betecknar en mngfacetterad och spretig diskurs som tar avstamp frn en judisk mystik, med ider frn grekisk och hellenistisk loso. Kabbala kom redan tidigt in i en icke-judisk milj och har dr omhuldats med stort engagemang. Kabbalans mngsidighet och ytande grnser till annan esoterism r orsaken till att utg frn en inkluderande syn p vad som kan kallas kabbala, ven om vi i fallet Bureus mter en kabbala tmligen olik vad vi nner i Zohar och Bahir, eller andra av de mer traditionella kabbalistiska texterna. Att utg frn vad en frfattare sjlv lgger in i ett begrepp, som i detta fall kabbala, r frknippat med vissa risker. Innebrden kan ligga lngt ifrn en gngse uppfattning om begreppet, eller de vetenskapligt formulerade denitionerna. Ett friare och mer individuellt nyttjande av ett begrepp innebr att man riskerar att tappa inneboende konnotationer, och den kontext som omgrdar begreppet. Om man med kabbala i snvare mening menar judiska talmystiska spekulationer i Sydfrankrike och Spanien p elva- och tolvhundratalen ssom vi mter i skrifter som Bahir och Zohar, s ger oss begreppet kabbala i sig en vidare mening med en rad implikationer. Om vi med kabbala ven menar vad Bureus kallade fr kabbala, med gtiska runspekulationer och kristen apokalyptik, s r beydelsen av kabbala i detta fall partikulrt och specicerat till en enstaka persons ider. Detta r ett terkommande problem som forskaren fr ta stllning till. Ska en religionsforskare tala om fr en person att den egentligen r buddist, nr den sjlv kallar sig kristen, om det visar sig att dennes kristendom i allt vsentligt pminner om vad som akademiskt klassicerats som buddism, eller ska akademikern kalla det fr kristendom, eftersom den troende kallar sin tro p buddha, karma, reinkarnation, den ttafaldiga vgen och de fyra sanningarna fr kristendom? Idhistorikern Lennart Olaus-

55

son menar att det r tv freteelser som idhistorikern mste hlla isr:
Det ena rr hur mnniskor karakteriserar sig sjlva, vilket givetvis r viktigt att klargra fr idhistorikern. Det andra rr vad idhistorikern anvnder fr begrepp fr att analysera de freteelser hon/han studerar. Dessa behver ju inte ndvndigtvis sammanfalla. (...) Ett slende exempel p ovanstende var nr Marx sjlv i ett bestmt sammanhang pstod att han inte var marxist (Olausson 1994: 23).

I en diskussion om de svenska idhistorikerna Tore Frngsmyr och Sven-Eric Liedman menar Olausson att den frstnmnda vill undvika att anvnda begrepp som inte anvndes av dem som utpekas med hjlp av dem, medan Liedman skulle mena att de teoretiska begreppen har till uppgift att hjlpa forskaren att se saker i det historiska materialet som annars inte syns (Olausson 1994: 25). I ett frsk att lsa denna problematik har inom bland annat socialantropologin begreppen emic och etic utvecklats, dr emic betecknar en frstelse inifrn, mer subjektiv och med utvarens begreppsapparat, medan etic r frn ett utifrnperspektiv, med en objektiv ambition och med vetenskapliga teoretiska begrepp. Inte minst nr vi talar om tidsepoker som renssansen och barocken vilka Bureus vxlande brukar klassas in i br vi skrskda vilka implikationer epokbegreppen fr med sig. Vi vet ju att ingen fjortonhundratalsmnniska sg sig i spegeln och sjlvnjt kallade sig en sann renssansman, liksom sannolikt inga sextonhundratalsmnniskor ansg att de levde i en barock tid. Utver de tv idhistoriska diskurserna och kontexterna vsterlndsk esoterism och gticism r det lmpligt att placera in Bureus epokmssigt eftersom det kan ge oss ytterligare ett verktyg att tolka honom med. Bureus r samtidigt en representant fr renssansen med renssansmnniskans humanistiska ideal, och en representant fr barocken och den maktkoncentration vi i Sverige upplever med Gustav II Adolfs framgngar under trettioriga kriget och den svenska stormaktens framvxt.

56

2.3 Magin under renssansen Renssansens syn p magi ligger lngt ifrn populra uppfattningar om magi som en rad tekniker fr att frbttra vardagslivet. Renssansmagin lter sig inte denieras utifrn ldre sociologiska eller positivistiska tolkningar av magin som antingen en asocial form av religiositet eller ett prelogiskt frsk att manipulera tillvaron. Renssansmagin var i frsta hand inriktad p de hgre sfrerna och mnniskans mjlighet att samverka med den gudomliga viljan. Renssansmagin r inte en motpol till religionen, utan ett uttryck fr de religisa frestllningarna vid denna tid. Att renssansens magiker hamnade i konikt med kyrkan berodde p att deras lror stundtals uppfattades som ktterska, men kunde ven accepteras av pvar som Alexander VI som till och med fyllde delar av Vatikanen med hermetiska och magiska mlningar (Yates 1964/2002: 122). Giordano Bruno (1548 1600) denierade magin som vetenskapen om naturen, vilket skulle tnkas stdja den nordstrmska och yateska uppfattningen att magin var en fregngare till den vetenskapliga revolutionen. Enligt Karen Silva de Leon-Jones i boken Giordano Bruno & The Kabbalah: Prophets, Magicians, And Rabbis (2004) innebar studiet av magi: 1) involverandet av olika kosmologier (t.ex. kabbalans) och 2) naturvetenskapliga studier. Magin uppattades som att: 1) Magi r jmstlld vetenskapen d bda studerar universums strukturer, 2) Magi r jmstlld religion d den uppenbarar Gud i universum och ger mnniskan mjlighet att kommunicera med Gud. 3) Magi r jmstlld vetenskap och religion genom att kombinationen av de bda avsljar bde universums och det gudomligas mysterier (Leon-Jones 1997: 9). Det kan vara vrt att lgga in en kort sociologisk kommentar om renssansens magiker som i populra sammanhang buntas samman med andra utvare av magi och trolldom ssom hxor och kloka gummor och gubbar. Ibland srskiljs hg och lg magi, dr den hga magin r samhllsetablerad och gudsfruktig, med ett fokus p underdnigt arbete med nglar och himmelska makter. Den lga 57

magin r egoistisk och gr mot naturen och Gud och vnder sig fljaktligen till mrka makter ssom Lucifer och demonerna. Den hr distinktionen har inte minst upprtthllits av esoteriker nda in i vra dagar. Ficino frsvarar magin i De vita libri tres genom att gra en tydlig distinktion mellan naturlig och demonisk magi. Den naturliga magin sknker hlsa och vlgng och verkar genom naturliga och himmelska inuenser som Gud lagt in i skapelsen. Den naturliga magin r inte mrkligare n medicin och jordbruk fast hgre d den frenar det himmelska och det jordiska. Den demoniska magin r onaturlig och verkar genom en speciell rit som gr att svartmagikern tillvinner sig demonernas gunst. Denna magi frdmdes i samma gonblick som Lucifer kastades ut ur Himmelen. Enkelt uttryckt var den vita magin ngonting som utvades av en sjlv och svart magi av andra, liksom att vit magi utvades av de som inte frdmdes och den svarta av de som anklagades och brndes p bl. Bureus frsvarade sig intensivt mot anklagelser om att vara kttare och gna sig t frbjudna uppst, men mnniskor i hans nra omgivning med lngre avstnd frn kungen rkade illa ut, exempelvis hans svrfar som halshggs p Stortorget i Stockholm anklagad fr att lrt ut hxeri. Innehllsligt nns det inte mycket som skiljer olika former av magi under denna tid. De grimoirer och magibcker som ger exempel p demonsigill och de som vnder sig till nglar efterstrvar samma saker, vilket kan vara hgt och lgt, som att vinna all vrldens visdom eller vinna p spel. Stephen Skinner och David Rankine som gett ut renssansmagiska klassiker i volymer som The Goetia of Dr. Rudd: The Angels And Demons of Liber Malorum Spirituum Seu Goetia Lemergeton Claviculu Salomonis och Practical Angel Magic of Dr John Dees Enochian Tables: Tabularum Bonorum Angelorum Invocationes hvdar att det lnge funnits era missfrstnd om magikernas sociala stllning. De menar att magikerna genom historien inte tillhrt de marginaliserade och utsttta, vilket svl hxprocesser och senare tiders dikotomi mellan vetenskapligt och magiskt tnkande skulle gra gllande, utan att magikerna tvrt emot denna syn tillhrde samhllsetablissemanget:

58

The line of transmission of practical magical methods was through a succession of scholar-magicians, not via the village cunning-man and witch tradition (which uses a different approach), or via secret societies like the Illuminati, Rosicrucianism or Freemasonry (...). Practitioners of ceremonial and angel magic tended to be of one social class, with a disproportionate number of jurists and lords, in other words drawn from the Establishment of the day (Skinner & Rankine 2005: 27).

Det r riktigt att magin i huvudsak frmedlades ver Europa genom den lrda miljn av mnniskor p universiteten, nra hovet eller inom kyrkan. ven om rosenkreuzianismen fungerade som en stor inspirationsklla fr personer som Bureus fungerade den som ett Lesemysterium, snarare n ett organiserat hemligt sllskap. Det r genom traderandet av texter och utbyte av ider mellan lrda som renssansmagin sprids och utvecklas. Vad som dock r av intresse i Bureus dagbok r att grnsen mellan en lrd akademisk magi och en magi utvad p en mer folklig niv inte r sluten. Bureus refererar till runmagiska bcker som av allt att dma tillhr en genre som brukar inordnas under folklig magi. Den hga, vita, naturliga magin r en i sin tid emisk denition som legitimerar den egna praktiken, men som inte r vsensskild frn annan magi om vi ser till praktik och avsikter, ven om den givetvis r mer komplex och intellektuell n magi vi nner bland bnderna. Vit och svart magi, hg och lg magi r allts historiska, kulturella och inte minst sociala kategoriseringar. Synen p svart och vitt brjar frndras under renssansen i frhllande till medeltiden. Planeten Saturnus frknippad med frgen svart, liksom principer som lder och dd, och tillstndet melankoli som betraktades som rakt igenom negativt, uppvrderas av vissa av renssansens magiker, konstnrer och frfattare, vilket Frances Yates beskriver i The Occult Philosophy in the Elizabethan Age (2001). Bureus tillskriver Saturnus negativa egenskaper i Nord Landa Lejonsens Rytande, medan han i anteckningar i den 900-sidiga samlingen Sumlen jmstller Saturnus med den hgsta andliga nivn i en korrespondenstabell mellan planeterna och runtecknen i hans runiska ascensions-stege (Bureus, F.a. 12, s. 652).

59

Mrkret anvndes som en metafor fr svl Gud som det yttersta onda, fr svl okunskap som losofens melankoliska visdomsskande. ven om mrkret fruktades kunde det ven uppfattats som en princip som representerade inspiration och initiation. Den engelske poeten George Chapman gav 1594 ut ett mystiskt poem under namnet The Shadow of Night som upphjer natten som andlig princip. Frances Yates skriver:
The profound contemplations of the Night are then contrasted with the foolish and pointless activities of the Day. These experiences lead nally to a vision of the moon, rising in magical splendour out of the darkness of the Night (Yates 2001: 157).

Inom kabbalan kunde mrkret och natten vara frknippat med ondskans makter, men p ett hgre plan ven den grnslsa ondlighet som ligger bortom Livets trd och som benmns genom negationen Ain eller Ain Sof. Enligt kabbalisterna r detta Guds verkliga vsen och talande nog jmstllde den italienske hermetiske kabbalisten Pico della Mirandola Ain Sof med den orska principen Nyx eller Nox Natten (Blau 1944: 23). Detta r en tanke som vi ternner ven hos Bureus i Cabbalistica.

60

3 Gticismen

Det unika med Bureus frhllningsstt till den esoteriska traditionen r att han benner sig inom gticismens tankevrld och frenar dess motiv med esoterismens. Han r dessutom en av den tidiga gticismens viktigaste ideologer och formulerar tankegods som sedan vidareutvecklas av Olof Rudbeck, Georg Stiernhielm och andra gtiska frfattare. Gticismen har beskrivits som en av de mest seglivade strmningarna i svensk idhistoria (Schoug 2008: 18) och utgr frn en identiering mellan svenskarna och de legendariska goterna. Begreppet gticism hrstammar frn ordet got och de frestllningar som fanns kring det germanska folket goterna. Ordet got kan ha mnga ursprungliga betydelser och hrstammar frn ett indoeuropeiskt ord *gheu som gett upphov till germanska beteckningar fr gud och fr islndskans ord fr gejser (Watkins 2001). Det har sammankopplats med ord fr klla, att vlla fram, att hlla upp vilka alla kan ge upphov till intressanta spekulationer med anknytning till fornnordisk tro och sed. Orden fr gtar, gutar (gotlnningar) och goter gr alla tillbaks till ett urgermanskt ord, vars rot r *geut-/*gaut-/*gut-. Rotens betydelse r den som utgjuter och skulle kunna beteckna en man med hnsyftning till ejakulationen. En annan tolkning r att det betecknar de som bor dr vatten utgjutes, allts mnniskor som bor vi kllor eller vattendrag (Nordin 1997: 21). Gotland skulle exempelvis betyda det kllrika landet (Stenroth 2002: 53). Den svenska gticismen har sin brjan med ett kyrkomte i Basel 1434. Representanter fr de kristna nationerna hade samlats 61

fr att diskutera kyrkans affrer. Det drjde inte lnge innan brk uppstod mellan delegaterna som inte kunde enas om hur de skulle placera sig. Alla ville sitta p den hgra sidan eftersom den var nast och s ville samtliga bli placerade s lngt fram som mjligt. De mindre nationerna insg att de ck nna sig att bli placerade p de mindre prestigefyllda platserna, men stora nationerna som England och Spanien kunde inte enas om vem som frtjnade den bsta platsen. Mitt under dispyten reste sig pltsligt Sveriges sndebud Nicolaus Ragvaldi och frklarar frankt att det var Sverige som frtjnade den frnmsta platsen. I ett tal som vckte hpnad bland de vriga delegaterna frklarade Ragvaldi att Sverige en gng varit den mktigaste och mest betydelsefulla nationen av alla. Frn Sverige hrstammade ju goterna. Detta folk hade lagt vrlden under sina ftter och alla de europeiska nationerna knde vl till deras historia (Malm 1996: 12). De kastilianska delegaterna hade anvnt sin gotiska hrkomst som argument fr att f en bra placering under kyrkomtet (Eriksson 1991: 35). Ragvaldi ville pminna de frsamlade att goterna kom frn Gotaland som lg i Sverige och att de varit ett mktigt folk som besegrat perserkungar som Cyrus och Darius, deltagit i trojanska kriget, gjort sig knda fr sina krigarkvinnor amazonerna och sist men inte minst lagt det vldiga romarriket under sig. Han pminde ven om att de spanska kungarna och den spanska aristokratin hrstammade frn goternas land uppe i norr. Spanjorerna muttrade och hvdade att det var vl nare att hrstamma frn de tappra utvandrarna n frn de stackare som stannade kvar. Sitt tal till trots ck Ragvaldi nja sig med en enklare placering under kyrkomtet, men hans tal skulle f en stor betydelse och anvndas som diplomatiskt ptryckningsmedel nr svenskarna ville hvda sina historiska rttigheter. Med tiden blev talet nstintill en statsrttslig urkund och r den viktigaste kllan till den tidiga svenska gticismen (Eriksson 1991: 35). Det var dock inga nyheter Ragvaldi hade att komma med. Historien om goterna var vl knd och accepterad. En av de ldsta skildringarna av Sveriges historia r Ericus Olais Chronica regni gothorum (Det gtiska rikets historia) frn fjortonhundratalet. Som bokens titel visar var det nrmast en sjlvklarhet att tala om

62

goterna i samband med den svenska historien. Redan 1081 anvnder pven Gregorius VII ordet wisi-gothi om Sveriges west-gtar (Nordin 1997: 21). Sveriges sammankoppling med goterna har sin viktigaste klla i den romersk-gotiske historieskrivaren Jordanes skrift Getica. Jordanes skrev sin krnika om goterna r 551. Jordanes var av gotisk hrkomst och ville infr den romerska opinionen framhlla goterna som ett bildningslskande folk (Nordstrm 1934: 100). De var inte bara det folk som lagt under sig Rom, utan Jordanes var ocks mn om att visa p alla de goda egenskaper som knnetecknade goterna. Ngon gng hade de utvandrat tillsammans med sin kung Berik frn n Scandza, det vill sga Skandinavien. P tre skepp frdades de ut frn Skandinavien och deras besttning gav upphov till de tre stammarna stgoter, vstgoter och gepider. I ngra inom gticismen ofta citerade rader beskriver Jordanes utvandringen:
Det berttas att goterna en gng utvandrade med sin kung Berig frn denna , liksom frn en verkstad dr folk skapas, eller som ur ett folkstammarnas modersskte (Jordanes, Andreas Nordins versttning, 1997: 41).

Jordanes berttar om anfallet mot Italien och plundringen av Rom som skedde under ledning av den vstgotiske kungen Alarik. Han berttar ocks om den store stgotiske hrskaren Teoderik den Store, liksom de olika slag som goterna var inblandade i. Jordanes krnika r den viktigaste urkunden fr historien om goterna. Den romerska historieskrivaren Tacitus hade dock redan r 98 skrivit om goterna, gotones, i sin skrift Germania. Goterna och de germanska folken norr om Rom betraktas av Tacitus som dla vildar med en hgt stende moral och krigisk frmga. De stlls i kontrast till ett kulturtrtt och dekadent imperium som Rom. Fr gtiska ideologer som Bureus kan detta budskap versttas till deras egen samtid och motivera protestanternas motstnd mot den romerska kyrkan. Pvedmet motsvarar det dekadenta romerska imperiet, medan protestanterna i denna tolkning motsvarar de frihetliga goterna. I synnerhet i Nord Landa Lejonsens Rytande r polemiken mot pvedmet som skarpast.

63

Svl Bureus som Rudbeck och Stiernhielm nyttjar grekiska och romerska myter fr att framhva Skandinaviens betydelse. Bde grekerna och romarna idealiserade de karga markerna i norr dr folken, i deras gon, levde ett enkelt men kraftfullt och frihetligt liv. De ansg att klimatet formade hrdfra mnniskor med vermnskliga krafter (Stenroth 2002: 46f). Grekerna menade att bde deras gudar och de sjlva hade sina ursprungliga rtter i de fjrran lnderna i norr. Den grekiske historieskrivaren Herodotos menade att gudinnan Leto kom frn hyperborernas land i det yttersta norr och yttade till Grekland dr hon fdde Artemis och Apollon (Stenroth 2002: 120). Detta s kallade hyperborermotiv med rtter i det gamla Grekland r den andra viktigaste pelaren inom gticismen, vid sidan om historien om goterna. Vi kan tala om tv strmningar som utgr grunden fr den svenska gticismen: myten om hyperborerna och historien om goterna (Eriksson 2002: 263). Det r nr hyperborermotivet sammansmlter med historien om goterna som gticismen blir speciellt intressant fr religionshistorikern. Gudar och andra vsen blir en viktig bestndsdel i de gtiska spekulationerna. Importerade gudar och myter blir ingredienser i den protestantiska propagandan och de inkorporeras i stormaktens historieskrivning. Katarina Schough talar i boken Hyperbor: Frestllningen om Sveriges plats i vrlden om tre tankegurer som hnger samman i den storsvenska retoriken. ena sidan har vi den hyperboreiska tankeguren som lyfter fram de antika motiven om landet i norr som fredligt och kulturbringande, andra sidan har vi den gotisk-krigiska tankeguren som upphjer de krigiska goterna. Dessa tv tankegurer harmoniseras av den verlappande atlantiska tankeguren som kommer till uttryck hos Rudbeck (Schough 2008: 21 22). Den tidiga svenska gticismen hade dock inte kommit att utnyttja mjligheten att sl samman dessa motiv. Johannes Magnus och hans broder Olaus Magnus tillhr de viktigaste personerna inom den tidiga svenska gticismen. Ett drygt rhundrade efter Ragvaldis uppmrksammade tal var det dags fr nsta viktiga hndelse i den svenska gticismens historia. r 1554 utkom Johannes Magnus historia om goternas och svearnas kungar, Historia de Omnibus

64

Gothorum Sueonumque Regibus. Den fljer Ragvaldi i spren och framstller den svenska historien som ngonting enastende och storslaget. Johannes Magnus var katolsk rkebiskop och befann sig i landsykt och ck i Rom mnga frgor om sitt hemland. Han ville bertta om sitt hemlands fantastiska historia och ge Sverige en plats vid bland de stora europeiska nationerna. Trots att han passade p att kritisera Gustav Vasa sg denne stora frtjnster i boken och den spreds i takt med att de gtiska iderna tedde sig alltmer anvndbara. Boken versattes till svenska. Brodern Olaus Magnus gav 1555 ut en kompletterande historia om de nordiska folken, Historia de Gentibus Septentrionalibus. Olaus Magnus och hans broder sg runstenarna som ett bevis fr den svenska kulturens lder. Medan romarna fortfarande var ett barbariskt och illiterat folk, orerade litteratur och kultur i Norden. De var vertygade om att de stora runstenarna mste ha slpats fram i urtiden av jttar, troligen ngon gng fre syndafallet. Brderna som levde i landsykt ville beskriva Norden efter att de under diskussioner med lrda mn p kontinenten upptckt att gamla geograska och etnologiska beskrivningar av Norden var otillrckliga och otillfredsstllande. Olaus Magnus lt 1539 trycka Carta Marina, den frsta ngorlunda korrekta kartan ver Skandinavien. Hgt upp p kartan str den mytomspunne kmpen Starkater med en runtavla under vardera arm. Runorna r av samma slag som brderna femton r senare publicerade i sitt gtiska alfabet, ett runalfabet i abc-ordning med frklarande latinska bokstver ver varje runa. Olaus Magnus skrev att de nordiska folken sedan urminnes tider haft ett eget sprk och att de skrev till varandra p trskivor, ngot han hvdade fortfarande gjordes under krig d tr hll bttre n papper och var mer lttillgngligt. De tv brderna rade det land frn vilket de var frvisade och p en av de mnga illustrationerna

65

till Olaus Magnus bok str det med runor skrivet bevara fornminnena p latin. Trots att det hade legat nra till hands kopplade inte brderna Magnus samman historien om goterna med myterna om hyperborerna. Det r egendomligt d Johannes Magnus var bekant med Jacob Zieglers skrift Schondia frn 1532 dr denna koppling grs (Eriksson 2002: 263). Den svenska gticismens kulmen nddes under sextonhundratalet och d skulle hyperboerer och goter sammankopplas med sjlvklarhet. Hyperborer blev goter och grekiska myter blev svenska. Trots att de esta betraktar Olof Rudbeck som den store representanten fr gticismen, var Johannes Bureus den svenska sextonhundratalsgticismens viktigaste idgivare. Fletalet av de motiv som utvecklas av Rudbeck ternns hos Bureus om n i en betydligt mer fragmentarisk form. Gticismen kan delas in ngra huvudsakliga faser. Dessa sammanfaller i stor utstrckning med faser inom id- och litteraturhistorien. I Margaret Clunies Ross och Lars Lnnroths artikel Den fornnordiska musan: Rapport frn ett internationellt forskningsprojekt, i Myter om det nordiska mellan romantik och politik, delas den fornnordiska litteraturens receptionshistoria in i fljande fem faser: 1. Frn Snorres Edda till Laufas Edda (ca 1230 1600) 2. Den skandinaviska gticismen och barocken (ca 1600 1750) 3. Den nordiska renssansen och frromantiken (ca 17501800) 4. Nationalromantiken (ca 1800 1870) 5. Nationalromantikens nedgng (efter ca 1870) Den frsta fasen r d vi nner de tidiga manuskript som frbinder Sverige och svenskarna med goterna och ven i vissa sammanhang med hyperborerna. Till denna period hr Ragvaldi, Ericus Olai och brderna Magnus. Den andra fasen r den period som vi starkast frknippar med den svenska eller den skandinaviska gticismen. Till denna period hr Johannes Bureus, Georg Stiernhielm, Olof Verelius, Olof Rudbeck. Under denna period uppstr den extrema gticism som utvecklas av Rudbeck och som kallas rudbeckianism. Som sena

66

efterfljare till denna period kan vi rkna Erik Bjrner och Johan Gransson, vilka vi kommer stifta bekantskap med lngre fram. Den tredje fasen kallas ovan fr den nordiska renssansen, vilket r ett begrepp som myntades av litteraturhistorikern Anton Blanck i hans bok Den nordiska renssansen i sjuttonhundratalets litteratur. Blanck beskrev det som en frromantisk litterr strmning som inspirerades av Edda-dikter och nordisk mytologi och som inleddes av den schweiziske historikern Paul-Henri Mallet och som utvecklades av romantikens fregngare som engelsmnnen Thomas Percy och Thomas Gray och tysken Johann Gottfried Herder. Under denna fas utvecklas tankarna om det sublima som inte lngre r det samma som de klassiska idealen om det skna, utan ngonting vsenskilt frn det skna. Det sublima r det som samtidigt vcker fascination och fasa. Myter och den arkaiska och lderdomliga poesin lyfts fram som exempel p det sublima. Tanken p det sublima blir en viktig ingrediens i uppvrderandet av goterna och det gotiska. Den fjrde fasen som kallas fr nationalromantiken sammanfaller med den yngre gticismen som har sina viktigaste fretrdare i kretsarna kring Gtiska frbundet och Manhemsfrbundet, som Almqvist, Geijer, Ling, Atterbom och Tegnr. Den femte fasen innebr svl en nedgng fr nationalromantiken och fr gticismen i de former vi fann under tidigt 1800-tal. Det vi kallar gticism och gotisk litteratur och konst sammanfaller stundtals, exempelvis i uppvrderandet av det lderdomliga och sublima. Mattias Fyhr skriver i De mrka labyrinterna: gotiken i litteratur, lm, musik och rollspel hur synen p gotik, ssom frknippat med goter, nationella knslor, demokrati och arkitektur, i Sverige speglas av intresset fr det gtiska (Fyhr 2003: 35). I mnga avseenden r det dock tv separata genrer dr gotiken prglas av mrk estetik och skrckromantik. Det var inte bara i Sverige som det frekom en gticism. I de esta europeiska nationer ville man peka p ett ursprung hos goterna. Frutom i Sverige var gticismen stark i Spanien. ven i Danmark och England frodades tankar om det gotiska ursprunget. Medan Sverige jmstllde gtar med goter, pekade danskarna p

67

Runorna med sina kabbalistiska talvrden ur Runa ABC

68

samband mellan jutar och goter. Flera folk har associerats med goterna. Gtar, gutar, jutar, geter, svear, skyter och till och med kelter har associerats med goterna. De engelska dikterna Beowulf (ca r 700 1000) och Widsith (ca r 700) har tolkats som gotiska historier. I England liksom i stora andra delar av Europa skulle goterna bli synonymt med kampen fr frihet. Kelter och goter jmstlldes ofta med varandra. Goterna tolkades som ett fritt och kraftfullt folk som frmdde att krossa det tyranniska Rom. Ingmar Stenroth skriver i sin bok Myten om goterna: Frn antiken till romantiken:
ven de moraliska kvaliteterna spelar stor roll i det nya sttet att vrdera goterna. Sverige var ett av de f lnder i Europa dr inte livegenskapen ck fste under medeltiden. Engelsmnnen, som redan p 1600-talet ivrar fr demokratin som samlevnadsform, menar att det r hr i norr som goterna, frihetens frkmpar, ursprungligen bott. Det r nr goterna lmnar Scandia, som de s smningom lsgr de europeiska folken ur den romerska imperiemaktens grepp, menar man (Stenroth 2002: 10).

Goterna tolkades dock inte enbart i positiva termer. Mestadels i den europeiska historien skulle goterna betraktas som ett mrkt, farligt och destruktivt folk. Goterna var barbarer och det gotiska synonymt med ngonting primitivt och barbariskt. ven de svenska gtiska frfattarna var stundtals kluvna till goterna. Goternas historia skulle pvisa nationens rorika och kraftfulla frutna, men samtidigt var goterna hedningar. Bibeln innehller profetior som pekar ut norr som det vderstreck varifrn ondskan har sitt ursprung, men ven det vderstreck varifrn Guds straff kommer att komma. Nr goterna angriper det kristnade Rom tolkas det utifrn de bibliska profetiorna. Goterna uppfattas bde som en manifestation av kaos och mrkrets makter, men ven som Guds redskap fr att straffa vrlden och lta domedagen komma. Under den protestantiska reformationen hnvisar man till goterna som det folk som straffar Rom och den syndfulla katolska kyrkan. Goterna och de nordliga folken tolkas hos de tidiga kyrkofderna som Guds bestraffande verktyg. Stenroth skriver:

69

Antiken ser Romarriket som centrum i den av Gud givna vrldsordningen och goternas anfall p kejsardmet kunde uppfattas s, att den yttersta domen var nra frestende. Redan den judiska historieskrivaren Josefus frsker i sin Judarnas historia (80-talet e.Kr.) identiera hotet frn barbarfolken norrifrn som en bekrftelse p Hesekiels profetia i Gamla testamentet (Stenroth 2002: 47).

Kyrkofadern Ambrosius konstaterar p trehundratalet att Gog iste Gothus est, det vill sga att den bibliske Gog r densamme som Gothus. Bde hos Bureus och Rudbeck associeras Gog med goterna. Rudbeck tar fasta p att goternas land skulle ligga i norr och jmfr med grekiska myter. Enligt de grekiska myterna reste mnga hjltar till ddsriket Hades och ett vinterland som var hljt i skugglika dimmor. Fr Rudbeck var detta givetvis en beskrivning av Skandinavien. Nr Homeros talat om den sollsa underjorden menar Rudbeck att han syftar p regionerna norr om polcirkeln. Homeros vinterregion var inget annat n Norden och de grekiska poeternas namn p dess invnare var vinterns mn och kimmererna. Rudbeck fann ertal exempel p att det sistnmnda ordet hade sin rot i kimmi som han terfann i hela Norden, ssom Kimme-Lappmark, Kimi lv, Kimmerns och Kimi trsk. Enligt Rudbeck hrstammade ordet frn ett gammalt svenskt ord fr mrker (King 2005: 96 97). Genom en kreativ lsning av de grekiska myterna kunde det mrka norr bevisas vara goternas urhem Atlantis. Henrik Schck ppekar i inledningen till Kgl. vitterhets, historie och antikvitets akademien. Dess historia och frhistoria, att tv historiska skolor skulle st mot varandra, ena sidan den gtiska med rtter hos Ragvaldi och medeltidens chauvinistiska historieromantik och den andra sidan den mer kllkritiska protestantiska skolan som utgick frn reformatorn och humanisten Olaus Petri (1493 1552). Under femton- och sextonhundratalet dominerade den frra genom fantasifulla och dominerande personer som Olof Rudbeck, medan Olaus Petris metod skulle vinna styrka under sjuttonhundratalet. Schck skriver:
Ty upplysningstidens kritik av rudbeckianismen r i sjlva verket blott en ny form av Olavus Petris protestantiska. I bgge fallen r det en p

70

samma gng rationalistisk och realistisk syn p historien, som bryter sig mot en frn medeltiden stammande fantastisk romantik (Schck 1932: 20).

Som fornforskare fljde Bureus Olaus Petri i spren, medan han som gtisk profet frvaltar arvet frn medeltidens historieromantik och Johannes Magnus fantasifulla gticism. Schck menar att Bureus i likhet med Petri var en samvetsgrann forskare som noggrant skrev av, insamlade och registrerade ett s plitligt material som mjligt, men konstaterar vidare:
Men han saknar Olavus Petris nyktra frstndsskrpa, och nr det gllde kritik, kom han icke att fullflja den store reformatorns uppslag. Snarare kan han hr betraktas som en efterfljare av Johannes Magni. Han tro obetingat p dennes fantastiska fabelhistoria och r den frste, som ansluter sig till metoden (Schck 1932: 95).

3.1 Synen p runor under sextonhundratalet Runornas magiska och mngbottnade karaktr uppmrksammades inte bara av Bureus utan ven av gticismens vriga fornforskare drbland Olof Verelius (1618 1682). Efter islnningen Olof Rugmans (1636 1679) anvisningar gjorde han en uppstllning ver runornas magiska bruk. Runorna var bde mlrunor, det vill sga skrivtecken, men ocks trollrunor. Trollrunorna var de magiska formerna av runor och de kunde delas in i tjugo grader eller alfabet med successivt kande kraft. I frsta graden hade varje runa kallades t.ex. namn efter det den skulle symbolisera. Runan madher vilket betecknar man eller mnniska. I andra graden tillkom ngon karaktr eller egenskap som i detta exempel: madher moldar auki, vilket betyder: mnniskan r mullens frkelse. Grad fr grad utkades runornas innebrd och redan vid sjunde graden behvde man en skalds vishet fr att frst innebrden, och p dessa niver fannas hemlighetsfulla trolldomsrunor som skaderunor, linrunor, speldrunor och s vidare. De som var invigda i runornas hgsta grader kunde, enligt Verelius, anvnda dem till

71

att uppkalla dda och besvrja andar (Andersson 1997: 102). Ett genomgende problem fr gticismens forskare och ideologer var frhllningssttet till det frkristna Norden. ena sidan ville man upphja den nordiska historien ssom gammal och revrdig, men andra sidan var den hednisk. En vanlig strategi var att pst att de ursprungligen haft den sanna tron, men att de med tiden blivit vilseledda och brjat dyrka avgudar. Synen p runorna var i huvudsak positiv, ven om Verelius kunde pminna om att vissa runor hade anvnts i den hedniska kulten. Samtidigt menade Verelius att missionrerna i ondan utrotat runskriften d de missfrstod runornas verkliga innebrd. I huvudsak hade de enbart anvnts som skrivtecken i kulturens tjnst och inte som trolldomsredskap (Widenberg 2006: 165). Det var inte bara i Sverige som intresset fr runorna brjade vxa. Eftersom de svenska runologerna stolt hvdade att runorna utgjorde svenskarnas ursprk blev de uppretade nr den danska runologins fader Ole Worm (1588 1654) hvdade att runorna var av danskt ursprung. Johannes Bureus skrev nidvisor om Worm i sin Runa Redux frn 1643. Worm lrde sig tyda runorna genom Bureus runtavla och Bureus skulle aldrig komma ver att det var den tjugo r yngre Worm som i Europa skulle bli knd som runornas upptckare och runforskningens fader. Eftersom Worm hade svrt med det vikingatida sprket som runorna var skrivet p, brjade han brevvxla med lrda mn p Island. De visade sig fortfarande ha stora kunskaper om runorna och det gamla sprket. Av Thorlkur Sklason p biskopstet i Hlar ck Ole Worm ett runalfabet och en handskrift av Snorres Edda, den s kallade Codex Wormius. Tyvrr frsvrades kontakten med islnningarna d de kristna hxprocesserna brjade rasa p n. Ingen ville riskera livet genom att visa sig allt fr kunnig om de hedniska tecknen. Ole Worm gav ut era arbeten som behandlade runorna. Hans frsta skrift om runor kom ut 1626 hette Fasti Danici och handlade om en runkalender frn 1328 som han trodde var skriven p jyllndska. Det har visat sig att den hrstammade frn Gotland. I arbetet runeR, seu Danica Literatura Antiqvissima frn 1636 behandlar han runskriften i sin helhet och publicerar hr de nordiska rundik-

72

ter frn medeltiden som handlar om runnamnen. r 1643 gav Ole Worm ut sitt viktigaste verk Danicorum Monumentorum Libri Sex som innehll avbildningar, versttningar och tolkningar av alla d knda runinskriptioner i Danmark. Detta verk blev en milstolpe fr runologin och kade intresset fr denna forskning ven utanfr Norden. Bureus och de svenska runforskarna blev avundsjuka, inte minst eftersom svrigheten i Sverige att skapa ett liknande verk beror p att Sverige har mnga gnger er runstenar. Bureus frfattade den polemiska skriften Runa Redux som p vers frskte gissla Worm och pvisa felaktigheter i dennes tolkningar, men denna skrift ck ingen strre spridning. Worm angrep dessutom mystiska strmningar som rosenkreuzarna eftersom han ansg dem vara ett hot mot forskningen. Runa Redux tar avstamp frn en dansk ramsa som tillskrevs Valdemar II (11701242) som skulle innehlla samtliga runtecken. Bureus skriver: Kung Waldmar gr som Salomon frr / Dr han Wishetena rjer: S gr och n Alrunas vn (Bureus 1643, kap 3: 5). Som Schck ppekat s hade Bureus och Worm tmligen olika utgngspunkter beroende p deras bakgrunder. Bureus var en lingvist och sprkman med engagemang inom kabbalan och sprkmystiken, medan Worm i grunden var lkare och naturvetenskapsman (Schck 1932: 67). Det nns en form av runor som kallas fr stavlsa runor eller hlsingerunor, vilka Bureus utnyttjar nr han behver versioner av runorna som passar in i hans symmetriska symboler. Dessa kraftigt reducerade runsymboler var under en lng tid otydda. Astronomen Magnus Celsius lyckades 1674 tyda dessa runor genom att ge dem stavar och p s stt kunna lista ut hur de skulle lsas. Magnus Celsius son Olof Celsius (1670 1756) intresserade sig i likhet med fadern fr runorna och gav ut en avhandling p latin om hlsingerunorna, De Runis Helsingicis. Olof Celsius hamnade i en konikt med rudbeckianen Erik Julius Bjrner (1696 1750) som upprrdes ver Celsius pstende att runstenarna rests av kristna. Bjrner menade att de var av ldre och hednisk bakgrund. Celsius publicerade i denna debatt en ny bok om hlsingerunorna med namnet De runis Helsingicis observationes qudam, sive ad Oreadas Hel-

73

singicas. Bjrner lg av gtiskt ideologiska skl i bitter fejd med mindre rudbeckianskt sinnade forskare som Olof Celsius. Bjrner kunde inte tla att de ville tona ner runornas lder. Mnga gnger ck han nna sig i att f sina rudbeckianskt frgade teorier verkrda, men ibland gick han segrande ur striden, som nr han kunde bevisa att hlsingerunorna var yngre n de vanliga runorna och inte tvrtom som Celsius hvdade (Bjrner 1726: 29 48).

74

4 Esoteriska traditioner

4.1 Kabbala Bureus inleder Adulruna Rediviva med att frklara att adulrunan r vad judarna kallar kabbala. Kabbalaforskningen r omfattande, men den icke-judiska kabbalan r inte i samma grad utforskad som den judiska. En klassisk studie av icke-judisk kabbala r Joseph Leon Blaus The Christian Interpretation of the Cabala In the Renaissance frn 1944. Kabbala-forskaren Joseph Dan gav 1998 ut antologin The Christian Kabbalah: Jewish Mystical Books And Their Christian Interpreters. Den kristna kabbalan r redan frn Pico och framt inte enbart en kristen kabbala, vilket brukar vara den konventionella beteckningen, utan snarast en trans-traditionell och synkretistisk kabbala som utgr frn renssansens perennialism och uppfattningen att religionerna har en gemensam krna tillbaka i forntiden. Bureus r ett exempel p denna tolkning av kabbalan, dr framhvandet av kabbalans judiska ursprung, frenas med tanken att den ternns i fornnordisk och antik religion, samt att den i grund och botten r kristen. Kabbala anvnds ofta som en beteckning fr den judiska mystiken. Ibland anvnds begreppet kabbala fr att beteckna talmystik och numerologiska spekulationer i allmnhet, ven utanfr judendomen. Det var frst p tolvhundratalet som detta hebreiska ord, som ofta verstts som tradition, allmnt brjade beteckna en specik form av mystik. Inom den judiska mystiken hade liknande

75

tankegngar tidigare gtt under olika namn som exempelvis Chokmah Perimit, vilket betyder inre visdom. Det var hos den judiske mystikern Isak den Blinde (ca 1160 1235) frn Provence och hans lrjungar som ordet kabbala konsekvent blev benmningen fr den speciella judiska talmystiken. Det var dock redan under hellenistisk tid kabbalans idvrld grundlades genom traktater som Sefer Yetzirah som frmodligen skrevs p trehundratalet, medan den egentliga judiska kabbalan utvecklades mellan elva- och tolvhundratalen. Den kabbalistiska mystikens utgngspunkt r tanken att vrlden r uppbyggd kring mystiska och andliga grundprinciper som motsvarar matematiska talvrden. Eftersom siffror och bokstver r detsamma i det hebreiska alfabetet letade kabbalisterna efter dolda innebrder av skriftstllen och gudanamn som avsljas genom numerologiska korrespondenser. Ett exempel p sdana numerologiska korrespondenser var nr kabbalisterna rknade ut talvrdet fr Messias, vars namn r uppbyggt av bokstverna M.Sh. I.Ch, vilka motsvarar talvrdena 40 + 300 + 10 + 8 vilket ger talet 358. Till sin frskrckelse upptckte kabbalisterna att det motsvarade talvrdet p Ormen (heb. Nechesh) i Edens lustgrd vars namn var uppbyggt av bokstverna N.Ch.Sh och som motsvarar talen 50 + 8 + 300 vilket ocks ger talet 358. Kunde det vara s att ormen var densamme som frlsaren? Kabbalisterna gnade sig inte enbart t matematiska och numerologiska spekulationer. Kabbalan delades tidigt upp i tv huvudgrenar: en kabbala iyyunit, spekulativ kabbala och en kabbala maasit, praktisk kabbala. Det var inom den spekulativa kabbalan man gnade sig t de numerologiska spekulationerna. Inom den praktiska kabbalan engagerade man sig i bner och ceremonier. Med tiden skulle man dela upp kabbalan i fyra huvudriktningar. Det r inte en frga om olika skolor, utan olika aspekter av kabbalan som kompletterar varandra. De fyra inriktningarna var: a) Praktisk kabbala b) Bokstavskabbala c) Muntlig kabbala d) Skriftlig kabbala

76

Inom den praktiska kabbalan frekom andliga vningar och ceremonier. En hel del magiska inslag frekom inom den praktiska kabbalan och de mer teoretiska och lososka kabbalisterna betraktade den praktiska kabbalan med viss misstnksamhet. Inom bokstavskabbalan gnade man sig t alfabetsmystik, vilken i sin tur var uppdelad i tre olika delar: gematria, notarikon och themura, som bygger p olika former av siffer-, chiffer- och bokstavsmystik. Med gematria kunde kabbalisten rkna ut talvrdet p olika ord och det var den viktigaste av de tre bokstavsmystiska metoderna. Exemplet ovan med ormen (nechesh) och Messias (messiach) som har samma talvrde r en typisk utrkning med hjlp av gematria. Notarikon bygger p att initialer bildar ord och themura r ett system fr ordchiffer dr bokstverna kastas om. Den muntliga kabbalan ansgs heligast och hemligast och skulle som drfr som namnet avsljar endast lras ut muntligt frn lrare till elev. Den skriftliga kabbalan utgick frn de kabbalistiska texterna som Zohar och Bahir. Bahir r det frsta stora kabbalistiska verket. Det skrevs mot slutet av elvahundratalet och det har spekulerats i om frfattaren kan ha varit kabbalisten Isak den Blinde eller ngon i hans krets. Mnga av de lrosatser som r centrala i kabbalan dyker fr frsta gngen upp i Bahir. Hr omtalas fr frsta gngen kabbalans viktigaste symbol Otz chiim, Livets trd. Zohar r det viktigaste kabbalistiska verket. Det r en omfngsrik och detaljerad esoterisk skriftsamling i fem delar. Tre av dessa gr under namnet Sefer ha-Zohar al ha-Torah. De tv andra delarna heter Tikkunei ha-Zohar respektive Zohar Hadash. Zohars frmsta ambition r att ge en mystisk uttolkning av lagen, Torahn, d.v.s. de fem Mosebckerna. Framfr allt de frsta tre delarna gnar sig t Torah-spekulationer. I Tikkunei ha-Zohar dyker magiska element upp och hrifrn kommer en del inuenser som ternns i vsterlndska magitexter, som Agrippas De occulta philosophia och de svartkonstbcker som s smningom dk upp och gjorde ansprk p att vara skrivna av Salomo sjlv.

77

4.1.1 Kabbalans ursprung En befogad frga nr man ska ringa in det kabbalistiska idinnehllet r i vilken grad kabbalan r ngot specikt judiskt. Kabbalan utvecklas i Europa och har sina rtter i den hellenistiska tankevrlden. De frkabbalistiska tankegngarna vxer fram i samma milj som de gnostiska och hermetiska. Kabbalan r starkt inuerad av grekisk loso som nyplatonismen och pythagorernas talmystik. Diskussionen om kabbalan inte r judisk r gammal och tycks frmst varit viktig fr icke-judar som vill utva praktisk kabbala eller anvnda sig av kabbalans ider utanfr judendomens ramar. Kabbalan tycks ursprungligen ha haft en mer universell lososk karaktr som pminde om de hellenistiska talmystiska iderna och som inte var lst vid en speciell enskild religion. Med tiden verkar dock kabbalan f en mer uteslutande judisk karaktr, sannolikt som en fljd av tilltagande antisemitism och frdrivande av judarna frn Spanien 1492. Redan under renssansen utvecklades en kristen kabbala som menade att kabbalans lror snarare hrde ihop med kristendomen n judendomen. Florens blev ett centrum fr den kristna kabbalans framvxt och hermetikern Pico della Mirandola har kallats fr den kristna kabbalans fader. Pico hvdade att han i kabbalan fann mer av kristendomen n den mosaiska religionen. Pico hvdade att kabbalan beskriver treenighetens mysterier, Ordets frkroppsligande, Messias gudomlighet, liksom att han i kabbalan lst om den ursprungliga synden och dess sonande genom Kristus, om det himmelska Jerusalem, djvlarnas fall, nglarnas ordning, skrselden och helvetets straff. Chaim Wirszubski skriver i Pico della Mirandolas Encounter With Jewish Mysticism att:
Pico viewed Kabbala from an entirely new standpoint: he is the rst Christian who considered Kabbala to be simultaneously a witness for Christianity and an ally of natural magic (Wirszubski 1989: 151).

Pico dog ung och den som kanske skulle f strst betydelse fr den kristna kabbalan var hans tyske lrjunge Johann Reuchlin. Strax efter att ha mtt Pico inspirerades han att 1494 skriva sitt frsta

78

kabbalistiska verk De verbo mirico, Det undergrande ordet. Detta ord r inte gudsnamnet tetragrammaton YHVH som r centralt i den judiska kabbalan, utan pentagrammaton YHSVH , Jesus namn i hebreisk form. Shin var fr de kristna kabbalisterna en symbol fr frlsaren och med sin kronliknande from associerade Bureus denna bokstav inte bara med Kristus utan ocks med de tre kronorna i Sveriges riksvapen. Spekulationerna kring pentagrammaton fngade Bureus intresse och i Antiquitates Scanziana illustrerar han ett kors bestende av IHVH vid vardera arm av korset och bokstaven Shin i mitten (Bureus F.a. 3, s. 109), en symbol som terkommer ven i Sumlen (Bureus F.a. 12, s. 675). Reuchlins inytande blev mycket stort och han pverkade svl Erasmus som Luther. Den unge Heinrich Cornelius Agrippa lste Reuchlin och hll 1509 fredrag om De verbo mirico. Agrippas kabbalistiska intresse avspeglas i hans frmsta verk De occulta philosophia dr kabbalan och den tidens ockulta vetenskaper sammanstllts. Agrippas verk skulle bli helt tongivande fr den ickejudiska kabbalan och den vsterlndska esoterismen r p ett avgrande stt inuerad av Agrippa. Den lutheranske teologen Andreas Osiander (1498 1552) spelade viktig roll fr att kabbalans spekulationer skulle f ett fste i den protestantiska vrlden. Han anslt sig till Luther p 1520-talet och var en av den tidiga lutherdomens frmsta hebraister. Osiander var starkt inuerad av Pico della Mirandola och Reuchlin och gav 1544 ut en eskatologisk skrift, Coniectur de ultimis temporibus, ac de ne mundi, ex sacris literis, som r tydligt inspirerad av Pico. I Coniectur berknar Osiander att domedagen vntas omkring r 1656 och denna skrift skulle utnyttjas i svensk eskatologisk litteratur (Sandblad 1942: 78). Pico menade att kabbalan innehll de redskap med vilka tiden fr den yttersta domen kan berknas. Pico ansg att tidernas slut skulle intrda runt r 2000 e. Kr. Fr Bureus del ledde de kabbalistiska berkningarna honom till slutsatsen att domedagen skulle intrffa under sextonhundratalet.

79

4.1.2 Denitioner av kabbala Hur ska kabbala denieras? Enligt kabbalaforskaren Lawrence Fine nns det ngra olika stt att ringa in kabbalan. Antingen kan man med kabbala mena alla former av judisk mystik. Problemet med denna denition r att den blir ospecik och utesluter andra tnkbara denitioner av judisk mystik. En annan denition som riskerar att bli nnu bredare r att inkludera allt som kallas kabbala ven utanfr den judiska mystiken. En smalare vetenskaplig denition r att med kabbala mena den specika litteratur som utvecklades i Provence och norra Spanien p elva- och tolvhundratalen, med bckerna Bahir och Zohar som frmsta kllor (Fine 1995: 5). Nackdelen med denna denition r att den utesluter en enorm klla av litteratur bde inom och utanfr judendomen, alltifrn kristen kabbala, senare och tidigare judisk kabbala, modern hermetisk kabbala och en kabbalalik grekisk talmystik. En tnkbar denition av kabbala r att mystiken kring de tio urprinciper som kallas serot utgr ett centralt tema inom kabbala. P detta stt avgrnsas kabbalan, samtidigt som den kan inrymma kristen och hermetisk kabbala. Kabbalaforskaren Gershom Scholem menar i boken On the Kabbalah And Its Symbolism att:
Most if not all Kabbalistic speculation and doctrine is concerned with the realm of the divine emanations or seroth, in which Gods creative power unfolds (Scholem 1969: 35).

I denna avhandling utgr jag frn ett inkluderande synstt p kabbalan och ifrgastter inte att Bureus Uppsala-kabbala skulle vara kabbala, ven om den bitvis skiljer sig markant frn den kabbala som vi nner i Bahir och Zohar. Diskussionen om vad som r riktig kabbala leder in i en tervndsgrnd dr till sist en majoritet av den kabbalistiska litteraturen inte inryms. Kabbalaprofessorn Joseph Dan vnder sig mot att forskare skulle ha synpunkter p vad som r en riktig kabbala:
Idhistorikerns uppgift r inte att avslja vad ngot r p riktigt, utan att redogra fr utvecklingen av ett begrepps betydelser i olika historiska och kulturella kontexter (Dan 2007: 16).

80

Joseph Dan belyser ven att forskare betraktar varje enskild kabbalist som en unik frfattare och att det, trots det vetenskapligt legitima i att hitta generella mnster, br klargras att likheter mellan olika kabbalistiska tnkare ofta r mer skenbara n faktiska (Dan 2007: 13). 4.1.3 Serot och Livets trd Livets trd r en av de viktigaste symbolerna inom vsterlndsk esoterism. Den har utvecklats inom kabbalan men kan ven sammankopplas med platonism, gnosticism, alkemi och hermetism. Livets trd illustrerar seroternas frhllande till varandra, liksom mnniskans och skapelsens uppbyggnad. Den vanligaste versionen av symbolen bestr av tio cirklar, seror, som r sammanbundna av tjugotv linjer eller stigar. Cirklarna representerar talen ett till tio och stigarna motsvarar det hebreiska alfabetets tjugotv bokstver. ven andra alfabet har kopplats till stigarna, liksom de tjugotv tarotkorten och olika astrologiska symboler. Det nns era olika versioner av livets trd, och den frsta knda illustrationen kommer frn Paolo Riccios De Porta Lucis R. Josephi Gecatilia, tryckt i Ausburg 1516. Det r en versttning av tolvhundratalskabbalisten Joseph Gikatillas Shaare Orah. Bureus utgr frn en annan version som terges i Cesare dEvolis De diuinis attributis, quae Sephirot ab Hebraeis nuncupantur frn 1573. Den idag vanligaste formen hrstammar frn jesuiten Athanasius Kirchers Oedipus gyptiacus frn 1652 och den har blivit standardversionen i modern ockultistisk kabbala. Det r vrt att notera att nmnda illustrationer terges av icke-judar, eller den till kristendom konverterade Riccio. En judisk version terges i Paamon veRimmon, tryckt i Amsterdam 1708. Denna och Kirchers innehller de tjugotv stigarna medan Riccios och dEvolis trd bara har sjutton stigar. Begreppet serot (sera i singular) har mnga betydelser, men kan versttas som siffror eller tal. Dessa serot r tio gudomliga grundtal. De har en lngt utvidgad betydelse frn att bara vara

81

ngot att rkna p. Serot r kosmiska principer, gudomliga emanationer, vrldar och framfr allt attribut hos Gud sjlv. I skriften Sefer Yetzirah frn trehundratalet omtalas serot frmst som tal, medan de i Bahir dessutom liknas vid gudomliga attribut som kraft, energi, ljus och visdom. Serot kallas ven fr emanationer, eftersom de strlar och dar ut frn det gudomliga ursprunget. Den frsta seran representerar den frsta fasen i skapelseakten och den sista seran representerar fullbordandet och den slutgiltiga manifestationen. Dremellan nns de andra serot som symboliserar olika grader av manifestation. De r olika faser i skapelsen vilka inte r vergende utan fortstter att existera som egna vrldar eller delniver av det skapade. Serotbegreppets komplexa innebrd avsljas genom de otaliga synonymer som anvnts p dem. Serot har emellant kallats fr orot (ljus), dibburim (yttranden), kohot (krafter), shemot (namn) och marot (speglar). De tio serot r fljande: 1. Keter, Kronan. Urprincipen. 2. Chokmah, Visdomen. 3. Binah, Frstelsen. Intelligensen. 4. Chesed, Nden. Den sammanfogande kraften. 5. Din eller Geburah, Strngheten. Den dmande och snderdelande kraften. 6. Tifareth, Sknheten. Harmonin som balanserar nden och den dmande sidan. 7. Netzach, Seger. 8. Hod, Strlglansen. 9. Yesod, Grundvalen fr de alstrande krafterna. 10. Malkuth, Kungadmet. Den materiella vrlden. De tio serot betraktas som delar i en mystik organism. I olika korrespondenstabeller i kabbalistisk och magisk litteratur motsvarar de tio serot och de tjugotv stigarna allt frn stenar, vxter och frger till gudar och kosmiska principer. Kabbalisterna menar till skillnad frn nyplatonikerna att de tio emanationerna sker inuti Gud och representerar Guds egenskaper och hans budord. Nyplatonikerna ser i stllet emanationskedjan som ett nedstigande frn en hgsta

82

princip till en lgsta. Bureus tolkning av kabbalan fljer drmed snarare en nyplatonsk tankegur en n judisk kabbalistisk. Bureus beskriver de tio serot i Cabbalistica, men var kluven till spekulationerna kring serot och skriver att de tio serot r fantasier intet annath (Bureus N24: 108). 4.1.4 De tjugotv stigarna De tjugotv stigarna som binder samman de olika serot brukar sammankopplas med astronomiska och elementariska korrespondenser. De tjugotv hebreiska bokstverna r enligt kabbalisterna fyllda med dolda innebrder. Skriften Sefer Yetzirah redogjorde redan p trehundratalet fr de hebreiska bokstvernas korrespondenser. Tre bokstver kallas mdrar och symboliserar tre urelement som r av en hgre och mer arketypisk form n de fyra element som bygger upp den materiella vrlden. De tre urelementen r luft, vatten och eld. Vattnet str fr kyla och elden fr hetta. Luften eller anden representerar verd, vilket uppstr i balansen mellan hettan och kylan. Sju bokstver kallas dubbla och representerar polariteter i tillvaron som visdom och drskap, sknhet och fulhet, vlstnd och fattigdom. De sju bokstverna sammankopplas med de sju planeterna. De terstende tolv bokstverna kallas enkla och motsvarar tolv kvaliteter hos mnniskan som syn, hrsel, lukt, tal, smak, samlag, arbete, rrelse, vrede, munterhet, tanke och smn. De tolv bokstverna korresponderar med de tolv stjrntecknen i zodiaken. Enligt den kabbalistiska tolkningen av de hebreiska bokstverna utgr de frn tre klassiska magiska tal, nmligen 3, 7 och 12 som tillsamman bildar de tjugotv stigarna p Livets trd. I Antiquitates Scanziana redogr Bureus fr innebrden av de olika bokstverna, med utgngspunkt frn Sefer Yetzirah som han lste i Guillaume Postels versttning. De tre moderbokstverna blir i Antiquitates Scanziana kabbalistiska rtter till Sveriges riksvapen och de tre kronorna (Bureus F. a. 3, s. 95).

83

4.2 Alkemi Avhandlingens frsta presentation av alkemin tjnar syftet att introducera lsaren i denna diskurs, liksom att problematisera vad som benmnts som alkemi. Alkemins frestllningsvrld r en av hrnpelarna i Faivres kriterier av vsterlndsk esoterism och vad som r alkemi r slunda av central betydelse fr en frstelse av mnet. Bureus nyttjade ett alkemiskt symbolsprk i synnerhet inspirerad av Paracelsus och Khunrath och alkemins id om transmutation r en grundfrutsttning i Bureus esoteriska tnkande. Frn tminstone hellenismens dagar har alkemin utlovat oddlighet, visdom och rikedom fr den hugade adept som lyckas framstlla livselixiret och de vises sten. Fr ven om de esta alkemister varit religisa och blygsamt frklarat att de r naturens barnmorskor som hjlper och pskyndar naturliga processer som Gud lagt in i skapelsen s nns hos alkemisterna ibland en nnu mer storslagen ambition. Alkemisten imiterar Gud och frsker erhlla makt ver livet och tillvarons grundprinciper. I boken Alchemy: The Philosophers Stone skriver Allison Coudert om hur alkemisterna trots de gamla myternas varningar stter sig p gudarnas plats:
Despite these warnings, alchemists saw themselves as gods in their own laboratories and tried to imitate the actions of their creator. (...) God was the master alchemist, who created the world by separating, distilling and congealing the elements of chaos. More than one alchemists took literally the pious Christian act of imitatio Dei and repeated the sublime, divine act of creation in the privacy of his own laboratory (Coudert 1980: 80).

Alkemins nyckelbegrepp r transmutation, omvandling, vilket brukar innebra en frdlingsprocess dr mindre na metaller omvandlas till silver och guld. Genom alkemins historia har detta ven kopplats samman med skandet efter den perfekta medicinen, livselixiret, liksom mnniskans andliga utveckling genom olika faser. Mlet fr alkemisterna var att framstlla de vises sten som skulle innehlla krnan och livsprincipen, kvintessensen, fr alla varelser och ting i vrlden. De vises sten, som i sjlva verket ofta

84

beskrivs som ett pulver, skulle enligt alkemisterna ha frmgan att frvandla alla metaller till guld, liksom att bota alla sjukdomar och ge ett lngt, eller till och med evigt, liv. Den europeiska alkemin utgr frn Aristoteles lra om elementen. Allt i vrlden bestr enligt denna lra av de fyra elementen jord, eld, luft och vatten. Alla mnen bestr av de fyra elementen i olika proportioner. Genom att fra ett mne tillbaka till urmaterien, tnkte sig alkemisten att mnet kunde omvandlas till ett annat genom att proportionerna av de fyra elementen ndrades. S kunde exempelvis bly omvandlas till guld. Utver de fyra elementen nns ett femte element som motsvarar sjlva livsprincipen. Tanken p ett femte element levde kvar in p artonhundratalet och det kallades fr kvintessensen eller etern. Inom esoterismen har de fem elementen n idag en central betydelse. Urmaterien var inte bara ursprunget utan ocks mlet med de alkemiska operationerna. Fr alkemisterna identierades urmaterien med allt frn svavel, kvicksilver, bly, ungdomens klla, himlen, modern, mnen, Venus, de vises sten, det ursprungliga kaos som fanns innan skapelsen, draken och Gud sjlv (Eliade 1962/1978: 163). I sin ursprungliga form benmndes det som prima materia men nr det ntt sin nala form var det en ultima materia. Fr alkemisterna var vrlden sexualiserad och de tolkade de olika mnena och metallerna som foster i moder jords skte. Alkemisten fungerar som en barnmorska som hjlper metallerna att framfdas. I enlighet med Aristoteles teleologiska lra dr allting har ett syfte och ett ml som det med tiden kommer att aktualisera tnkte sig alkemisterna att allting utvecklades lngsamt i riktning mot perfektion. Alla metaller strvar efter att bli guld, medan mnniskan strvar efter frlsning eller att bli lik Gud. Sjukdomar hrrr frn brist p perfektion och kan botas av den perfekta medicinen, livselixiret. Genom sina operationer pskyndar alkemin naturens lngsamma inneboende strvan mot perfektion. Etymologin bakom ordet alkemi r omtvistat och en rad olika frslag har genom tiderna frts fram. Hos de tidiga alkemisterna sprade man ordet tillbaks till mytiska hjltar eller bibliska gestalter (Haage 2005: 16). Att frleden al- hrstammar frn arabiskan r

85

okontroversiellt och era tidiga alkemistiska verk hrstammar frn arabisktalande lnder. Den idag mest accepterade teorin pvisar att ordet alkemi hrstammar frn det grekiska verbet cheo som betyder att hlla och att det i formen chemeia skulle beteckna konsten att hlla smlt metall. Det r mjligt att ordet under hellenismen skulle sammankopplas med kem, det egyptiska namnet fr svart som ocks betecknade sjlva Egypten (Haage 2005: 17). Tanken att alkemins rtter nns i det forna Egypten har frodats bland svl utvande alkemister som forskare i mnet. En vanligt frekommande teori r att ordet alkemi hrstammar frn det fornegyptiska namnet p Egypten som var kem eller qemt, vilket betyder svart eller svart jord och betecknade den svarta brdiga jorden kring Nilen. Namnet p Egypten skulle frmedlas till grekerna, romarna, syrierna och araberna i formen keme som betecknade svart. Egyptologen E. A. Wallis Budge drev denna teori och menade att alkemin hrstammade frn det forna Egypten och beskriver i boken Egyptian Magic (1899/1988) hur egypterna med hjlp av kvicksilver ck fram guld och silver ur malmen. De ndde ryktbarhet fr sin frmga att transmutera metaller och i de processer d de bearbetade metallerna med kvicksilver uppkom ett svart pulver med magiska kvaliteter. Det svarta pulvret identierades med Nilens svarta jord och tnktes besitta de olika metallernas substanser. Budge menar att ordet khemeia betecknade framstllandet av det svarta pulvret och med det arabiska prexet al- blev alkemi, den svarta konsten Pulvret identierades med guden Osiris som ddas av sin broder Set och drefter blir kung i underjorden (Budge 1899/1988: 2021). Att alkemin anspelar p egyptiska myter r vldokumenterat och som exempel kan Michael Maiers allkonstverk Atalanta Fugiens frn 1617 nmnas. Bland bokens symbolfyllda bilder illustreras, som emblem nummer fyrtiofyra, Osiris som ligger i en likkista ddad av Set-Tyfon, vilket tolkas som en fas i den alkemiska processen. Till de tidigaste alkemistiska texterna hr Physika kai Mystika skriven runt tvhundratalet av Pseudo-Demokritos, vilken redan innehller metaforer om dd och terfdelse, och som hrstam-

86

mar frn en frlaga av Bolos av Mendes frn rhundradena fre vanlig tiderkning. Texten behandlar chrysopoeia, rdfrgning, och konsten att gra silver. Utver ngra bner innehller boken i frsta hand olika metoder fr att frga metaller. Tillsammans med Leyden-papyrusen hr Physika kai Mystika till den tidigaste alkemin, vilken frmst var praktiskt inriktad. Det r med den grekiska alkemisten Zosimos frn Panopolis som alkemin en mer uttalad esoterisk inriktning. Han var frmst verksam i Alexandria under trehundratalet och sammanfrde alkemin med hermetismen vilket sedan dess blivit ngot av den andliga alkemins lososka utgngspunkt. Det r inte helt ltt att ringa in vad alkemi r fr ngot. Mircea Eliade argumenterar i boken The Forge And the Crucible: The Origins And Structures of Alchemy (ursprungligen utgiven p franska som Forgerons et Alchimistes 1956) fr ett fenomenologiskt synstt dr alkemin gr att nna i alla kulturer och tider. Eliade jmfr kinesisk och indisk alkemi, med europeisk alkemi och pvisar grundlggande strukturella likheter som ven terspeglas i de gamla mytologierna, dribland den fornnordiska. Eliade tillbakavisar tanken att alkemin var en primitiv fregngare till experimentell vetenskap:
It must be emphasized at the outset that alchemy was not, in its origins, an empirical science, a rudimentary chemistry (Eliade 1962/1978: 9).

Han argumenterar fr att forskaren enbart genom att betrakta alkemin ur alkemisternas perspektiv kan f en inblick i dess originella tankevrld. Fr alkemisten var kemin ett uttryck fr nedgng och frfall:
From the alchemists point of view, chemistry represented a Fall because it meant the secularization of a sacred science (Eliade 1962/1978: 11).

Det r en vanlig frestllning att alkemin var ett frstadium till den moderna kemin, men forskningen har brjat verge denna positivistiskt frgade tanke, fr att istllet se alkemin som en idstrmning i sig sjlv, vilken delvis sammanfallit med vad som kom att

87

utvecklas till den moderna kemin, men som delvis haft helt andra mlsttningar, ofta av teologisk, psykologisk och andlig art. Istllet fr att tala om en Alkemi, r det dessutom lmpligt att urskilja ett ertal alkemier (Principe 2005: 13). Skandet efter de vises sten och livselixiret har under rhundraden drivit alkemister i deras frsk att utforska och manipulera tillvarons bestndsdelar. Alkemin r enligt Arthur Versluis en strmning som placerar sig mellan mystikens vrldsfrnvnda metafysiska kunskapsskande och magins vrldstillvnda kosmocentriska ambitioner (Versluis 2007: 4). Med den vetenskapliga revolutionen och upplysningen pbrjades alkemins tillbakagng och numera betraktas alkemin ofta som en primitiv frvetenskap till den moderna kemin. Alkemin brjade dock uppvrderas av forskare redan under nittonhundratalets frsta hlft. Idhistoriker som Johan Nordstrm menade redan p 1930-talet att alkemin handfasta experiment banade vgen fr den nuvarande vetenskapen, vilket r en tanke som ftt nnu strre genomslag med den brittiska forskaren Frances Yates epokgrande studier av esoterismen frn 1970-talet. I doktorsavhandlingen Alkemins skam: Den alkemiska traditionens utsttning ur offentligheten frn 2002 driver CarlMichael Edenborg tesen att det inte var vetenskapens framsteg som medfrde alkemins tillbakagng, utan att det var moraliska argument, dr alkemins ambitioner ansgs skamliga, som bidrog till alkemins minskade betydelse. Alkemins rika bildsprk och fantasieggande emblem har dock bidragit till dess verlevnad. Frn mitten av artonhundratalet och med Mary Anne Atwoods (1817 1910) klassiker A Suggestive Inquiry into the Hermetic Mystery frn 1850 betonas alkemins strikt andliga betydelse vilket har bidragit till dess verlevnad in i vra dagar. Alkemin ses av moderna utvare som en andlig konst och huruvida de gamla alkemisterna lyckades framstlla guld anses vara av underordnad betydelse, eller till och med irrelevant. Med Carl Gustav Jung gavs alkemin en psykologisk innebrd och den jungianska synen p alkemi r tongivande fr nutida utvare. Ibland r alkemin inriktad p konkret metallomvandling i syfte att framstlla guld, medan alkemin hos exempelvis Paracelsus i

88

frsta hand fokuserar p framstllandet av mediciner. Fr mnga alkemister var inte guldet det huvudsakliga mlet utan livselixiret. En alkemist som svensken August Nordenskjld (1754 1792) ville med alkemin utrota penningsystemet genom att med guldmakeriet skapa ination. Han sg drmed som sin uppgift att sprida alkemins kunskaper. P samma stt ville Christian Johansn, en annan svensk alkemist, anvnda alkemin som medel fr samhllsomstrtning (Edenborg 2002: 133). Alkemins materiella uttryck med dess guldmakeri betraktades av somliga esoteriker med skepsis. Istllet ville de framhva alkemins andliga och teologiska sida. I Fama fraternitatis kritiseras guldmakeriet vilket frklaras vara av fga intresse fr sanna losofer. Johannes Bureus som lste de rosenkreuziska manuskripten skisserar i sina skrifter en andligt orienterad alkemi. Denna alkemi r inriktad p andlig transmutation eller ascension dr utvaren stegvis nr hgre niver av upplysning. Detta uppstigande mot hgre andliga niver var en central drivkraft fr magiker och esoteriker frn och med Renssansen. Under olika benmningar som exaltatio, elatus, elevatio, exultatio, furor, illuminatio, inspiratio efterstrvades gudomliga tillstnd dr utvaren frskte bli lik Gud. Gyrgy E. Sznyi skriver i sin bok John Dees Occultism: Magical Exaltation Through Powerful Signs frn 2004 att ideologin kring exaltatio, gudomliggrandet av mnniskan, r den intellektuella grundvalen fr magin (Sznyi 2004: xiv). De alkemiska faserna beskrivs med vissa variationer i olika alkemiska skrifter. I ngot enstaka fall, som i skriften Rosarium philosophorum frn 1550, tnktes processen kunna genomfras med enbart en operation, men som regel var det tminstone sju faser eller er. Alkemisten George Ripley som levde p fjortonhundratalet beskriver tolv faser i Liber duodecim portarum som ingr i J. J. Mangetus Bibliotheca Chemica Curiosa (1702). Dramatikern Ben Johnson (1572 1637) beskriver tio faser i komedin The Alchemist (1612). Som regel sammankopplades alkemin faser med astrologin som nr den franske alkemisten beskriver tolv faser som motsvarar zodiakens tolv tecken (Coudert 1980: 43). Det alkemistiska verket Splendor Solis frn 1530-talet beskriver sju faser, ett tal vilket vi ternner i Johann Valentin Andres Die Chymische Hochzeit des

89

Christian Rosencreutz frn 1616, som i ett alkemiskt symbolsprk beskriver vgen till andlig upplysning. Johannes Bureus alkemistiska anteckningar utgr frn sju faser, vilka hrstammar frn Paracelsus som vi ven nner under samma namn i samma ordningsfljd i bilden Adeptens berg i Michelspachers Die Cabala, Spiegel der Kunst und Natur utgiven i Ausburg 1615. I linje med philosophia perennis-traditionen r alkemin fr Bureus ett av era stt att beskriva en ascension som han ven frklarar med termer frn kabbalan, nyplatonismen och sin egenhndigt skapade runmystik. Frsken att blanda kabbala och alkemi ligger i tiden nr Bureus skriver. Den mest betydelsefulle tnkaren som frenar alkemi med kabbala r Heinrich Khunrath (1560 1605) frn Leipzig som i Amphitheatrum Sapient tern Solius Ver, Christiano-Kabalisticum, divino-magicum nec non physico-chymicum tetrinuum catholicum (Hanover, 1609) hngivande argumenterar fr deras verensstmmelse. Khunrath hvdar att kabbala, alkemi och magi mste kombineras och anvndas tillsammans. Paracelsisten Franz Kieser blandar i Cabala chymica (Frankfurt, 1606) Paracelsus lror med magi, kabbala och alkemi. I Staffan Michelspachers bok speglas tankegods frn Agrippa och alkemi och kabbala frenas p ett stt som saknar koppling till en traditionell judisk kabbala (Scholem 1994/2006: 87). Georg von Welling (1652 1727) skulle inkorporera delar av en mer traditionell judisk kabbala i sina alkemistiska spekulationer i mastodontverket Opus Mago-Cabbalisticum et Theosophicum. Kllan fr era av de kristna kabbalisternas kunskaper om judisk kabbala var Knorr von Rosenroths (1631 1689) Kabbala Denudata, sive Doctrina Hebrorum Transcendentalis et Metaphysica Atque Theologia (Sulzbach, 167778) som innehller delar av Zohar. Han gav ven ut vissa av Isaac Lurias skrifter. Bureus verkar inom denna genre och plockar upp tankegods som r i omlopp i Europa, men tillfr sina egna gtiska och runiska ider till de kabbalistiska-alkemiska teman som vi ternner hos andra tnkare vid den hr tiden. Gershom Scholem tar fasta p det metallurgiska i alkemin och anvnder det som argument att kabbala och alkemi inte utan vidare kan sammanfras, utan att de idhistoriskt hr till skilda tanke-

90

traditioner (Scholem 1994/2006: 20). Inte desto mindre menar Scholem att:
...there is a structural relation between the ascension from the lowest to the highest serah and the alchemical steps involved in the rening of the philosophical gold according to a mystical view of the ars magna (Scholem 1994/2006: 40 41).

Det r denna strukturella likhet som Bureus och de kristna kabbalisterna tar fasta p och frstrker genom att p sinnrika stt pvisa verensstmmelser, som stundtals kan frefalla godtyckliga och articiella.

91

92

II Bureus verk

93

5 Den svenska sextonhundratalskontexten

Nr den svenska gticismen nr sin kulmen under stormaktstiden lever den under andra frutsttningar n under gticismens frsta fas. De ldre fretrdarna fr gticismen som brderna Magnus var katoliker och tillhrde en krets som var p utgng i det framvxande protestantiska Sverige. Johannes Bureus tillhrde den nya tiden och tnjt den protestantiske kungamaktens beskydd. Stormaktstiden och Gustav II Adolfs framgngar medfrde att den svenska gticismen befann sig i medvind och de grandiosa ansprken verkade rimligare n tidigare. Det r framfr allt under denna period vi nner starka berringspunkter mellan gticismen och esoterismen i dess olika former. Under kristendomens historia har det stndigt funnits grupper som hvdat att den himmelska tillvaron kommer att fregs av ett tusenrigt paradis p jorden. Antikrist skulle rasa vid tidernas slut, men kyrkan och de kristna skulle g segrande ur striden och upprtta ett hrlighetsrike som skulle best i tusen r tills det eviga riket intrder. Denna kiliasm, eller tro p att kristendomen skulle segra vid den mnskliga tillvarons slut och frbereda himmelriket, var utbredd under kristendomens frsta rhundraden, men frdmdes som kttersk under medeltiden. Den store fretrdaren fr dessa tankar var Joachim av Fiore (ca 1135 1202) och dennes lra om de tre rikena, som vi terkommer till i del III . Under de religisa omvlvningarna under femtonhundratalet skulle de kiliastiska tankarna ter vinna mngder av anhngare (Nordstrm 1934: 12). I dessa kretsar studerades Uppenbarelseboken och andra profetior och man letade efter tecken och astrologiska frutsgelser. Under rtiondena omkring 1600 spreds en mngd 94

ider vid sidan av den ofciella lutherdomen. Det var olika former av esoteriskt prglad religiositet som ibland lt sig frenades med lutherdomen, men som mnga gnger befann sig i helt andra tankerymder. Det rrde sig om nyplatonskt inspirerad religiositet med berringspunkter med alkemi och hermetism, vilket skulle leda fram till framvxten av rosenkreuzianismen. Denna fria spiritualistiska och oortodoxa religiositet vann stora anhngarskaror frn alla samhllsklasser i den protestantiska vrlden. Inytelserika tnkare var personer som Valentin Weigel, Johann Arndt, Jacob Bhme och Johan Valentin Andre. Deras viktigaste gemensamma inspirationsklla var den schweiziske femtonhundratalslkaren Philippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim, mer knd som Paracelsus (Nordstrm 1934: 13). Paracelsismen skulle bli en viktig understrm i den protestantiska vrlden, men som ofta ck nna sig i en marginaliserad position. Inte desto mindre ck Paracelsus ider stort genomslag inom era omrden. En av de centrala delarna av hans mission var att ifrgastta Aristoteles och skolastiken som var frhrskande p de europeiska lrostena. Paracelsus var en revolutionr tnkare som ville omkullkasta skollrdomen och erstta den skolastiska rationalismen med sin naturlra som prglades av ockultism och empirism. Han har hyllats som den frsta moderna medicinska teoretikern och frngick de gamla antika och medeltida teorierna fr att istllet skapa en ny medicinsk teori baserad p experiment och observation (Goodrick-Clarke 2008: 74). Den vetenskapliga och rent empiriska sidan av Paracelsus grning har dock ifrgasatts av forskare som menar att Paracelsus inte r s originell och nyskapande som stundtals psts (Weeks 1997: 29). ven om Paracelsus var en revolutionerande personlighet var han samtidigt en del av sin tid och i hgsta grad pverkad av svl medeltidens frestllningar, liksom av de tankar som spreds med reformationen. Andrew Weeks skriver i Paracelsus: Speculative Theory And the Crisis of the Early Reformation att
(...) no aspect of his work can be understood rationally without considering his religious-theoretical premises, as conditioned by the crisis of the early Reformation (Weeks 1997: 36).

95

Paracelsus och hans anhngare ansg att Aristoteles och hans logik var okristlig och de gick till angrepp mot den kristna vrldens upphjelse av denna hedning. Istllet lyfte de fram Platon, Pythagoras, Zoroaster och Hermes Trismegistos (Lindroth 1943: 24). Att dessa skulle vara mindre hedningar kan ju tyckas besynnerligt. I Adulruna Rediviva skriver Johannes Bureus att dessa gamla vise, vilka vi ternner hos Ficino och de andra perennialisterna, tillhr kedjan av invigda, vilka besatt kunskapen om adulrunans hemligheter (Hildebrand 1910: 307). Under Gustav II Adolfs tid skulle paracelsismen tillflligt vinna stort inytande i Sverige. Kungen stod under inytande av Johan Skytte och Johannes Bureus som bda var motstndare till aristotelismen. Johan Skytte hll 1640 en oration till den akademiska ungdomen dr han bermde Gustav II Adolfs fredmliga exempel att ppna universitetets portar p vid gavel fr Trismegistos och Theophrastus (Paracelsus) sanna loso (Nordstrm 1934: 37). Paracelsismen med sin empiriska forskningsmetod skulle bli betydande fr tidens alla alkemister som frskte tillverka guld av odla metaller, ville framstlla mirakelgrande mixturer och hitta botemedel fr alla sjukdomar. Paracelsus ansg att alkemi inte hade ngot med guldmakeri att gra, utan att alkemins syfte var att nna naturens hemligheter och anvnda dem fr att bota sjukdomar. Den medicinska alkemi dr vxternas helande krafter ska frammanas kallas spagyrisk alkemi och har levt vidare i vissa former av alternativ medicin och naturlkemedel. Det paracelsistiska inytandet p Uppsala universitet skulle framfr allt prgla fysiken (naturlran) och medicinen (Lindroth 1943: 255). Under det tidiga sextonhundratalet frstrktes de ockulta dragen inom paracelsismen och kabbalistiska frestllningar skulle bli en viktig ingrediens i den nya paracelsismen. Paracelsus sjlv hade inte frdjupat sig i kabbalan p samma stt som Pico della Mirandola, Reuchlin eller Agrippa, men hans efterfljare som Leipziglkaren Heinrich Khunrath skulle bidra till att paracelsismen blev intimt sammankopplad med den judiska mystiken. Genom Reuchlin och Mirandola hade kabbalan ftt en kristen prgel vilket gjorde att den mottogs lttare i den kristna vrlden. Paracelsisten Crollius menade

96

att kabbalans uppgift var att visa hur Gud vilar i mnniskans innersta och att kunskapen om detta innebr vr rddning (Lindroth 1943: 29). Johannes Bureus r en betydelsefull fretrdare fr paracelsistisk kabbalism och tanken p en immanent gudomlig aspekt i naturen ternner vi ven hos honom, dessutom frenad med den nordiska mytologin dr Frja representerar denna besjlade natur. De tre paracelsistiska urprinciperna kvicksilver, svavel och salt, jmstlls hos Bureus med Thor, Oden och Frja. Det kanske starkaste inytandet frn de esoteriska strmningarna i Europa p den svenska stormakten och den svenska stormaktsgticismen kom frn en av profetia tillskriven Paracelsus. Profetian frkunnar att det nns tre frborgade skatter som kommer att revolutionera vrlden nr de vl hittas. Den frsta skulle ligga gmd i Weida i Friaul, den andra mellan Schwaben och Bayern p en ort profetian inte vill nmna eftersom stor olycka skulle kunna drabba vrlden om fel person upptckte den. Den tredje skatten skulle nnas mellan Spanien och Frankrike. Dessa skatter skulle best av otroliga rikedomar av guld och delstenar, men framfr allt av Paracelsus skrifter om metallfrvandlingens och universalmedicinens hemligheter. En dag, frtljer profetian, skall tre mn nna dessa skatter. Den frsta ska d vara trettiotv r, den andra femtio och den tredje tjugotta. Detta skulle intrffa nr kejsardmet gr under. Den mest inytelserika delen av profetian frtljer att det vid samma tid skulle komma ett gult lejon frn Norden, frn midnattslandet, och att detta lejon, Der Lwe aus der Mitternacht, skulle krossa rnen, det vill sga den habsburgska kejsaren. Bureus apokalyptiska verk Nord Landa Lejonsens Rytande utgr frn denna profetia. Nr vi nu ska g igenom Bureus viktigaste esoteriska skrifter benner vi oss p en korsvg av inuenser. Paracelsismen inuerade Bureus till den grad att han identierade sig med den schweiziske alkemisten, men det r inte minst den paracelsism som formulerades av Khunrath som vi ternner i Bureus texter. Hos Bureus mter paracelsismen och alkemin traditioner ssom kabbalan och den nyplatonska sprkloson. Ur paracelsismens eskatologiska frestllningsvrld hmtade Bureus viktigt tankegods, ngot vi

97

kommer att terkomma till i kapitlet om Nord Landa Lejonsens Rytande och i diskussionen om apokalyptik i del III . Gticismen och viljan att anpassa esoteriken till den svenska fornforskningen, med dess nationalistiska ambitioner, r kittet som fogar samman de olika esoteriska traditioner som mts i Bureus adulruna. 5.1 Bureus esoteriska skrifter Vi ska i denna del koncentrera oss p Bureus esoteriska skrifter och de ider dessa ger uttryck fr. Under arbetet med Bureus material har jag vervgt olika strategier fr att kartlgga och tolka texterna p ett stt som gr dem mest rttvisa. En mjlighet hade varit att utg frn vissa teman i Bureus esoteriska tnkande och presentera dessa genom en jmfrelse mellan olika skrifter. Nackdelen med denna metod r att Bureus tnkande genomgr frndringar, och motiv i de olika skrifterna kan trots skenbara likheter utrycka en uppsttning olika tankar, beroende p vilken text man lser. Bureus sjlv ansg skerligen, med sin esoteriska syn p korrespondenser, att skrifterna korrelerade, men jag tror att en akademisk framstllning av hans frfattarskap bst behandlar texterna var fr sig, i synnerhet eftersom jag utgr frn en idhistorisk metod. Underskningen kommer slunda utg frn de enskilda texterna, som jag presenterar i en naturlig fljd frn brjan till slut, med lpande kommentarer och analys av innehllet. Jag ska ndock i avhandlingens sista del gra ngra tematiska nedslag och frska hitta mnster i hans esoteriska frfattarskap, ssom beskrivningen av runornas innebrd, hans apokalyptiska alkemi, ontogran och beskrivningen av varat, liksom underska huruvida Bureus teoretiska esoterism implicit skulle kunna innehlla en praktik, motsvarande den vi nner i annan jmfrbar esoterism vid denna tid.

98

6 Bureus dagbok

Bureus dagbok ger oss en inblick i Bureus liv, men ven den tid i vilken han levde. Vi kan i dagboken flja Bureus r fr r och inte sllan mnad fr mnad och ibland dag fr dag och p s stt flja en rd trd i hans liv och intellektuella utveckling. I dagboken fr vi veta om mten med dignitrer ssom kungen, personliga gldjemnen och sorger ssom barnens liv och nr ngra av barnen dog, nr han trffar slkt och vnner, och hgst mnskliga noteringar som nr Bureus den 5 september 1604 beklagar sig ver att han mr dligt av rdvinet han druckit. Bureus dagboksanteckningar nns i huvudsak p Kungliga biblioteket, i samlingen F.a. 4. som innehller lsa anteckningsblad och kommenterade almanackor. En del av Bureus biograska anteckningar ternns p annat hll, ssom i Cabbalistica och i F.a. 12. Sumlen, det vill sga Bureus runt 900-sidiga samling med antikvariska anteckningar. Sumlen tillhr Kungliga bibliotekets verkliga rariteter och den tjocka luntan hller ntt och jmt samman. Anteckningarna r uppblandade med, fr Bureus karaktristiska, teckningar. I huvudsak har jag utgtt frn G. E. Klemmings utgva av dagboksanteckningarna som ingr i Samlaren Skrifter av svenska litteratursllskapet frn 1880 och i ngon mn utgvan av delar av Sumlen som Klemming publicerade i Nyare bidrag till knnedom om de svenska lansmlen och svenskt folklif, frn 1886. Jag har ven gtt direkt till kllorna i samlingen F.a. 4 p Kungliga biblioteket, liksom F.a. 12. Sumlen. Dagboken r omfattande och min ambition r att kartlgga de delar av dagboken som belyser Bureus

99

esoteriska tankevrld, samt att kommentera och belysa de referenser som nns i dagboken. Som en av de tidigaste dagboksanteckningar meddelar Bureus att fadern dr 1570, samt frekomsten av en rad apokalyptiska fenomen som ett regn av blod den 14 april 1572. Under 1577 sg Bureus om kvllarna en komet p natthimmeln vilket tolkades som ett jrtecken vid denna tid. En viktig hndelse fr Bureus kommande esoteriska intressen var att han 1584 noterar att han lrde sig hebreiska vilket skulle hjlpa honom i hans framtida kabbalistiska spekulationer. Sju r senare meddelar han nmligen att: om sommare briadhe iagh af Arbatel f lust til cabalam. Arbatel de magia veterum r en ceremonialmagisk skrift ursprungligen skriven p latin och publicerad frsta gngen i Basel 1575. Den har tillskrivits Agrippa men frfattaren r oknd. Arbatel en r skriven utifrn ett kristet och inte judiskt perspektiv. Arbatel har haft ett stort inytande p senare magiska skrifter och med sin lista ver sju olympiska andar som korresponderar med de sju planeterna och talvrden enligt en numerologisk logik dr varje andes nummer har 7 lgre i talvrde n fregende. Dessa andar terkommer i den magiska litteraturen inom vsterlndsk esoterism. Det r vrt att notera att Arbatel de magia veterum inte i en striktare tillmpning av begreppet r en kabbalistisk skrift, utan tvrtom saknar alla explicita referenser till traditionell judisk kabbala. Boken ska snarast klassas som en kristen magisk skrift med utfrliga passager om magi, vilket visar att fr en 1600-talsintellektuell som Bureus kunde kabbala vara en allmn beteckning fr talmystik, hr i kombination med korrespondenslror med andar och planeter. Kabbala fungerar i Bureus notering frn 1591 som synonym fr magi. Det r ven intressant att andarna i Arbatel inte har namn frn den judiska eller kristna angeologin, utan namn mycket typiska fr Arbatel som gr att bokens inytande ltt kan spras dr dessa namn upptrder. Ett ytterligare stort intellektuellt framsteg fr Bureus r nr han 1594 genom en runsten i Grmunkeklostret i Stockholm lr sig att lsa runor. En mrklig passage i dagboken r 1598 meddelar att en Nils Masson i fverns sg ett troll som slagits ner av blixten (Torwig-

100

gen) p Balungz s i Vsters och som lg dr i fjorton dar, p den frdolda sidan, vilket frklaras vara hgra sidan. Trollet var kldd i gamla klder, slarvig kjortel och vida rmar. Det hade inte skgg, var likt en man, med grovt hull och som en galt och horn som en tvrsgalt som ntsvarta stod rakt upp. Trollet hade naglar som en mnniska men lnga som klor. Han bad de som frdades frbi att vnda honom och lovade en silverskatt fr omaket. Vi fr veta att herr Johansson frn Tillinge vnde honom om och strax drp frsvann trollet. Utver att historien har ett folkloristiskt vrde r den ven intressant utifrn Bureus esoteriska vrldsbild dr troll ingr som representanter fr de mrka makter som nns hotande utanfr grnsen av mnniskornas vrld. P runkorset bildas ordet trul, allts troll, av de yttersta runorna p korsets horisontella arm. Tillsammans kan runorna forma en bindruna eller symbol fr trollen som Bureus beskriver som en helvetesgaffel. I april r 1600 berttar Bureus om en underlig drmvisa som lyder p fljande stt:
glaset r utlupit och hasteligh omvent sklen r utdruken som frr var i sknkt boghan r afskutin som frr var spent liuset r utslukit som fr var tnt.

Detta slag av visor med en apokalytiskt ton frfattade Bureus vid ertalt tillfllen bland annat i inledningen till Adulruna Rediviva men framfr allt den bok med visor som gr under namnet Nymre Wijsor frn r 1637 vars innehll vi ska titta nrmare p lngre fram. Samma mnad, nrmare bestmt den 18 april, noterar Bureus att det syntes nio solar p himlen i Stockholm. Den 30 december 1601 noterar Bureus att en gammal kvinna berttat att hon denna natt ledsagats genom bde himlen och helvetet och att hon till fljd av denna beknnelse brndes p bl. Att kvinnor i hgre grad n mn anklagades fr trolldom och samrre med den onde r vlknt. Per-Anders stling visar i avhandlingen Blkulla, magi och trolldomsprocesser att i Svea hovrtts omrde var kvinnor i 72 procent av fallen de anklagade (stling 2001: 261). Kvinnan uppfattades i allmnhet som syndigare, ondare, svagare,

101

rddare och mer knslosam och vidskeplig n mannen. Kvinnan associerades med sexualitet och ett starkt kttsligt behov vilket stndigt hotade att leda in mannen p avvgar och hota samhllets sociala ordning (stling 2001: 261 262). Vi fr lngre fram i dagboken den 8 november 1602 veta att kvinnan frn Ala i Wassunda halshggs, men att ven Bureus svrfar Martinis Johannis straffades efter att helvetes quinnorne skulle hafva bekent p honom at han hade instrueret dem. Som fornforskare gjorde Bureus detta r framsteg och brjade under rets frsta mnad att tolka runstenar, och ck senare under ret i uppdrag av kungen att medverka i frnyandet av Mora stenar, de gamla krningstenarna frn medeltiden. ven detta r sker omen som nr Bureus den 26 november skriver att det sgs ha regnat blod p borggrden. I brjan av 1603 kungr kungen att han inte vill att Bureus ska ka utomlands eftersom rikets antikviteter skulle frkomma i fall att Bureus skulle d. I stllet ville kungen att Bureus skulle vistas i Strngns och studera runor och hebreiska. Samma dag, den 15 januari blir Bureus svrfar halshuggen p Stortorget i Stockholm till fljd av anklagelserna riktade mot honom. Med tanke p Bureus intressen fr magi och andra vrldar r det lockande att tnka sig att Bureus svrfar faktiskt besatt vissa kunskaper som kan ha legat bakom anklagelserna, men om det vet vi inget. Det mest anmrkningsvrda r att Bureus lyckades undkomma att hamna i rtten anklagad fr heresi. 1603 var ett hrt r i landet med svlt och pestepidemier som drabbade Uppsala. Bureus blev den 15 april skickad till den polske adelsmannen Viosiolowski fr att bertta om Sveriges fornlmningar och antikviteter. Vi kan sluta oss till att det blev en blt kvll dr polacken bjd p rikligt med frfriskningar fr Bureus berttar att han p kvllen frdrvade sitt huvud av kld efter att han somnat barhuvad efter ett vinrus. Under hsten 1604 nner vi den frsta alkemistiska referensen i dagboken nr vi fr veta att Bureus den 5 september fr ett pulver av Olof Bureus som denne kallar fr sulphur philosophorum. Detta r ett alkemistiskt begrepp och betecknar en substans som

102

ingr i processen att framstlla lapis philosophorum, de vises sten som besitter mirakulsa egenskaper. Svavlet utgr en av alkemins grundkomponenter, tillsammans med salt och kvicksilver. I en serie alkemiska illustrationer tillskrivna George Aurach daterade 1475 beskrivs de olika faserna i alkemin med bilder av en aska inuti vilken processen ger rum i tolv steg. Den ttonde bilden br texten sulphur philosophorum och visar en grn drake med rda stnk. Sulphur philosophorum utgr den ena parten i den alkemiska processen med saltet, sal philosophorum, som sin motpol. Svavlet och kvicksilvret som utgr de frmsta motsatsparen i alkemin, vilket bland annat gr tillbaks till Jabirs spekulationer kring svavel och kvicksilver som tillvarons grundkomponenter, men i rosenkreuziska alkemiska illustrationer och texter nner vi istllet svavel och salt stllda bredvid varandra som kompletterande motsatspar. Ett exempel r Geheime Figuren der Rosenkreuzer frn 1785, med en symbolspckad illustration av den alkemistiska processen som frvisso r lngt yngre n Bureus skrifter, men nd idhistoriskt gr tillbaka till samma tradition dr kristen kabbala, alkemi och rosenkreuzmystik blandas. Det r dock oskert att dra fr stora slutsatser kring vad det r fr pulver Bureus nmner och hur han tnkte sig det, enbart med Bureus dagbok som utgngspunkt. Han nmner detta pulver i samband med purgatz som var en medeltida medicin som skulle rena kroppen, men som ledde till yrsel, krkningar och diarr. Ordet purgatz gr tillbaka till latinets purgatio, rening, s det r tnkbart att pulvret kunde ses som ett renande svavel. Den 1 maj 1608 fr Bureus fr sig att skapa ngot han kallar Alphabetum vegetabile eller Quiste Rit som innebr att runor och bokstver skrivs p kvistar i olika stllningar i en trdliknande formation. Istllet fr att skriva p en linje frn ett hll till ett annat kan man p detta stt skriva t alla hll p ett mer erdimensionellt stt n linjrt skrivande. Det kan tyckas tmligen opraktiskt och svrlst, men lmpade sig fr Bureus emblematiska ambitioner dr sprket anvndes i symboliska syften. Fr Bureus var inte skrivtecknen, i sin inre esoteriska form, avsedda att frmedla vardagliga kunskaper, utan skulle genom emblem och symmetriska sammansttningar gestalta den dolda underliggande sidan av tillvaron. Fr

103

dessa syften lmpade sig Bureus Alphabetum vegetabile mycket vl. Detta kan tyckas vara ett egensinnigt och fr Bureus typiskt infall, men gravren och humanisten Geoffroy Tory (1480 1533) gjorde liknande frsk nstan hundra r fre Bureus (Nordqvist 1964: 39). Vi fr en intressant hnvisning till folklig magi och runmagi nr Bureus berttar att en Lars i rentuna ftt tag p en bok som denne i sin tur ftt av en norsk lrling som gav tips p hur runor kunde anvndas i trolldomssyften. Om man exempelvis i lnndom ristade fem specika runor p bordet framfr sig s vann man i kortspel. Kom ngon dock p personens runor s gick deras kraft om intet. Efter vissa samvetsbetnkligheter brnde dock garen av boken upp den eftersom mnga blev frargade p den. Det nns bevarat ett antal magibcker som innehller beskrivningar p hur runor ska anvndas i magiska syften, som en bermd islndsk svartkonstbok frn femtonhundratalet, som gavs ut p svenska 1921 av Nat. Lindqvist. Denna islndska svartkonstbok innehller en rad exempel p runor i magiska syften som att skaffa vnner, f ovnner att f magknip, frfra kvinnor och annat som den tnkte lsaren kunde tnkas eftertrakta. Vi knner inte till i vilken omfattning Bureus tog del av en runmagisk tradition som fanns i denna typ av magibcker. Det mesta talar fr att Bureus runmystik i huvudsak har sitt idehistoriska ursprung i renssansens nyplatonska spekulationer kring sprk och symboler. Det r svrt att spra ngra rtter till en inhemsk folklig runmagi, men referenser av detta slag visar att det r mjligt att det kan nnas spr av en, p sextonhundratalet fortlevande, runmagisk tradition i Bureus runmystik, ven om de esta referenserna pekar p inspiration frn en elit av lrda som verkade p de europeiska universiteten. Vi kan sluta oss av kllorna att Bureus frmst anvnder motiv frn den gtiska fornforskningen och runologin inom ramen fr europeisk lrd esoterism, snarare n att utveckla en redan existerande inhemsk tradition av runmystik. Ett anmrkningsvrt ansprk kommer frn den 22 februari 1612 d Bureus hvdar att han framstllt tinkturen, som i Bureus runiska alkemi korresponderar med den hgsta andliga nivn. Tinkturen r densamma som livselixiret elixir vit och de vises sten lapis philo-

104

sophorum. Detta var alkemins ml och otaliga alkemister kmpade bittert i sina laboratorier fr att framstlla denna mrkliga produkt och det r hpnadsvckande att Bureus faktiskt pstr sig ha framstllt det. Han skriver att:
Tinkturen r framstlld; det har extraherats och framstllts frn ytans centrum. Jag fann det 12.00 den 22 februari 1612. Hr r metallernas tinkturer mycket dla (Tinctura producta est, q a centro ad superciem producitur et extrahitur, inveni 12 merid. 22 Feb 1612. Nobilissim hic sunt tinctur metallorum).

I Bureus anteckningar i Cabbalistica och Antiquitates Scanziana associeras tinkturen med Gud och Thor och den hgsta runan p runkorset (thors), liksom med det hgsta tillstndet av platonsk enhet. Som vi sett ingr de alkemistiska beteckningar Bureus anvnder i samma form p illustrationen Adeptens berg i Michelspachers Die Cabala, Spiegel der Kunst und Natur frn 1615. Detta r inte den vanligaste ordningsfljden fr alkemins faser men vi kan genom att de dyker upp i dessa tv olika sammanhang se att denna uppstllning fanns i omlopp p sextonhundratalet. Denna uppstllning har Bureus sannolikt terfunnit i Paracelsus skrifter dr denne beskriver alkemin utifrn dessa faser (Paracelsus, Waites versttning 1910: 151). Nsta anteckning i dagboken r ocks relaterad till hans alkemistiska intressen. Bureus fr lna en avskrift av boken Aurora consurgens, som r en illustrerad alkemistisk skrift som tillskrevs Thomas av Aquino, men frfattaren r oknd och omtalas numera som Pseudo-Thomas. Den mest bermda versionen kommer frn slutet av trettonhundratalet och nns i Zrich (Klossowski de Rola 1997: 35). Bland illustrationerna nns ett inom alkemin klassiskt motiv av en hermafrodit som delas i tv, en man och en kvinna, av en stor svart fgel, liksom motiv av allehanda mrkliga varelser var utseende fungerar som alkemiska rebusar eller chiffer, som exempelvis en varelse med ett aphuvud och ett rnhuvud, en skskrt och med ena benet i munnen p en ddskalle och medan det andra benet utgrs av en brinnande kvast. I Aurora consurgens nns ven bilder p symboliska processer som ger rum inuti alke-

105

miska glasbehllare. Frfattaren till skriften framhver betydelsen av alkemistens moraliska och personliga kvaliteter som att denne ska vara hlsosam dmjuk, helig, kysk, dygdig, trofast, hoppfull, barmhrtig, god, tlmodig, mttfull, frstende och lydig (Coudert 1980: 84). Bureus avskrift hrstammar enligt hans dagbok frn en version som hertig Karl skulle ftt frn en Jran Ekhard. I samma anteckning inom parentes skriver Bureus ven Aurora Philosophorum, vilket r en text av paracelsisten Gerhard Dorn (1520 1584). Det r oklart om han associerar dessa skrifter med varandra, eller om bda ingick i den avskrift han hade tillgng till. Den 12 juni funderar Bureus ver den frborgade innebrden i ett par runor. Han skriver om runorna R och T ( och ) att de innehller dubbla runor inom sig vilket vi knner igen frn spekulationer i andra skrifter som Adulruna Rediviva. T skriver han r bde runorna och medan R r och , men nu r de intet annat n T och R. P ett antal stllen nmner Bureus Zoroaster, Prometheus och Herkules, samt en Gether Bactrianus av geterna, som vid den hr tiden ofta tolkas som synonym till goterna (lat. Gether Bactrianus Getarum ex ipso est 1 Prometheus 3 Zoroaster et 2 Hercules). Uttalandet anspelar p perennialistiska tankegngar om kunskapens lnk tillbaka i historien. I en not frn 14 oktober ser vi hur Bureus skrivit ITAB med runor, vilket allts r initialerna fr honom sjlv, Iohannes Thom Agrivillensis Bureus. Dessa initialer ingr ofta i Bureus mystika skrifter och ibland ndrar han i initialerna s att A str fr Aracelsus, allts en anspelning p att han sjlv var p ngot stt en ny Paracelsus eller beslktad med denne. ITAB kunde ven st fr meningar som Insidenti Throno Agnoque Benedictio och Iesu Tua Bonitate Absorbeas. Samma r meddelar Bureus att det nya bibeltrycket ska komma p prnt. Det r denna senhst som Bureus i andra skrifter berttar att han och kungen var i Dalarna fr att organisera bibeltrycket och Bureus i Stora Tuna ck en uppenbarelse av den frdolda sanningen (Bureus F.a. 4). 1616 meddelar Bureus kort att kungen besker en plats dr en icka tta dagar innan teruppsttt frn de dda. I maj 1617 berttar

106

Bureus att han frelst om sin mystika text Buccinam Jubilei ultimi fr de sju studenterna Arv Tiderum, Laur. Amberni Scarinum, Andr. Sven., Andr. Can., Laur. Nic., Jon. Stenon, och Gunn. Israelis. Vi vet nst intill inget om hur mottagandet av Bureus mystik sg ut, men denna upplysning visar att Bureus i alla fall hade en liten krets hrare nr han presenterade sina, frmodligen ven fr samtiden svrbegripliga texter om mystik och apokalyptik. I en anteckning frn 1618 fr vi veta att Bureus legat sjuk en midsommar och vervldigats av en mrklig upplevelse. Han hade legat vaken frn midnatt och sg pltsligt hur allt som varit och allt som komma skall, strmmade mot honom. Det som var gott strmmade fram i vitt och det som var ont var svart. Han berttar att han vnde sitt sarbla sigill, eller signet, in i handen, viket ledde till att han sgh (...) dett frra medh outsieligh fgrind in til 3 slogh. Det pminner oss om ceremonialmagisk praktik frn denna tid d ringar och sigill som magikern br i eller p handen tnktes kunna generera upplevelser av liknande slag. I exempelvis Agrippas De occulta philosophia beskrivs utfrligt sigill och magiska ringar. Den 29 juli 1619 berttar Bureus att han planerar en skrift han ska kalla Maschkilim Jakinn. Titeln r hebreisk och ordens innebrd i detta sammanhang r inte helt klart, men frsta ordet maskilim, betyder ungefr de visa eller upplysta och Jakin r de ena pelaren av tv som Salomo enligt Frsta Kungaboken 7:1522, 4142 och Andra Krnikeboken 3:1517 och 4:1213 lt resa p vardera sidan om templets ingng. Den andra pelaren heter Boaz och dessa tv pelare har haft en oerhrd stor symbolisk betydelse inom vsterlndsk esoterism, frn kabbala via frimureri till nutida ockultism. Jakin betyder ungefr Han skall gra fast eller Herren har gjort fast. I Nymre Wijsor identierar Bureus pelaren Jakin med reformatorn Jan Huss, medan Boaz symboliserar Luther. Bureus verkar benna sig i ngon sorts konikt med inytelserika personer som ogillar hans teorier fr han berttar frst att han vill undervisa om sanningen och hemligheterna bakom Petrus och Davids nycklar, men att han frargat betydelsefulla personer med sin Buccina och att de dessutom anser honom vara en ringa person och att hans uppst enbart r fantasier.

107

De hr anklagelserna r inte ofarliga och misstankarna mot Bureus tilltar med ren. Om han inte sttt kungen nra hade han sannolikt gtt sin ktteridmde och halshuggne svrfars de till mtes. Riktigt illa r det drfr nr vi fr lsa att kungen sjlv drmmer att en Henrik Horn kommer till kungen och att kungen tar denna fr en satan, en djvul med andra ord. Kungen frgar honom om han tror p Jesus Kristus. Henrik Horn svarar att han inte gr det eftersom han ftt en annorlunda uppenbarelse. Det allvarliga r att kungen, enligt Bureus dagbok, tolkar det Henrik Horn sger som Bureus ord, s att Bureus drmed indirekt associeras med att frneka Kristus, vilket var den grvsta heresin. Lrdagen den 8 juli 1621 pratar hertig Carl Philip och kungen med Bureus i tv timmar. Hertigen undrar om Bureus supit bort sin ddsstund, men kungen tillrttavisar hertigen och sger att han inte ska driva gck med en gammal man. Bureus, sger kungen, drar inte mer n en gng till helvetet, varp Bureus frsvarar sig med att den som Bygger p Christum kan allrigh falla. Kungen avfrdade det med att det seja s alle kettare. Kungen gick sedan ut i ytterkammaren varp hertigen kom fram till Bureus bakom drren och bad att Bureus skulle bttra sig och avst frn sitt uppst. Han bad Bureus att inte fra fr mycket vsen om sina ider och Bureus frsvarade sig med att han gr intet buller medan de som dmer honom r de som bullrar mest. Hertigen blir nnu allvarligare i sin utfrgning och undrar om Bureus tror p Kristus och om han brukar beska nattvarden. Bureus berttar fr hertigen att det gr han givetvis och att han besker nattvarden regelbundet i Uppsala, i Ns och ibland i Stockholm. I dagboken bekymrar sig Bureus hur hertigen ltit sig luras av Bureus motstndare. Under en natt i augusti drmmer Bureus mrkliga drmmar om tv pigor som dansar och sjunger, medan han i september plgas under natten och sjng grtande i smnen att alla rttigheter r som ett orent klde och att han genom Guds nd r det han r och att Guds nd inte ffngt nns i honom. Bureus kontakt med drmvrlden fortstter under 1622, men redan 2 januari fr vi en mrklig upplysning om att taket i frustugan i Ek brann eftersom frun bett oss gra eld i den ondes namn. I slutet av samma mnad drmmer Bureus fru att kyrkmuren sjunger 108

att oss fr fader vill hann vara av sin egen goda vilja. Den 16 juni drmmer han att han har fyra nycklar varav han ger tv till en Anders Haraldson. Han avslutar anteckningen med ARI var allt fr mig. Det r oklart om han nyttjar ett notarikon dr det betecknar initialerna i ngon mening eller om han syftar p Ariel som han ofta skrev i versaler och som r den lejonngel han identierade sig sjlv med. Tre dagar senare skriver han att fauner kommer med getftter och att buren (antagligen han sjlv) br sig t som en pve. Kontakten med mytologiska freteelser fortstter samma r d han noterar att det fem dagar i oktober syntes sken p hans grd Vrdstra utanfr Uppsala som liknade en drakes ykt. Som sista anmrkning r 1622 skriver Bureus att Gud detta r utsnde sju nglar att driva djvlarna frn jorden. I juni sommaren ret drp meddelar Bureus att pesten terigen hrjar. Han skriver att han mitt i detta gnar sig t att tillverka ett astrolabium, vilket r ett astronomiskt instrument som kan bestmma himlakroppars lgen och drigenom rkna ut tiden p dygnet, liksom att bestmma longituden. De har inte minst anvnts inom astrologin frn antiken och lngt fram i tiden, och vi kan anta att det var Bureus frmsta anvndning av astrolabiet. Han berknar longitud och latitud p sin VRNA som r ett system med magiska kvadrater som vi knner igen frn en rad ockulta traditioner runt vrlden. Ett urval rutor i en kvadrat med olika bokstver bildar formler. Ofta nns numerologiska inslag och bokstavsmystik blandat med trollformler och namn p gudar och andar. Vi nner dessa runt om den islamiska vrlden och i arabiska och turkiska trollkonstbcker. Mest knd i Europa r den inytelserika kabbalistiskt frgade magiboken Abramelins bok, som innehller kabbalistisk magi, ceremoni fr att kalla den heliga skyddsngeln och magiska fyrkanter. Den mest knda av alla magiska fyrkanter r Sator Arepo Tenet Opera Rotas-fyrkanten som ternns i en rad magibcker, liksom i en ngot frndrad version i Abramelins bok. Bureus VRNA eller URNA r en ordlek av temura-slag med omkastade bokstver dr bokstverna r desamma som i RUNA . Det karaktristiska med Bureus fyrkanter r att han ocks skapade fyrkanter med runor istllet fr latinska bokstver.

109

Senare samma sommar r 1623 kommer ett stort ovder med ska och regn, meddelar Bureus, och blixten brnner tv troll i Danmark. Av sammanhanget frstr vi att Bureus menar Danmarks socken utanfr Uppsala som sannolikt inte r uppkallat av riket Danmark, utan av dan, vilket betecknar sankmark och mark som betecknar skog eller vildmark. Socknen Danmark r en del av Bureus egna hembygder och har er n 1700 fornlmningar, varav femton runstenar. Danmark tillhrde Vaksala hrad i Tiundaland. Trollen brndes av blixten den 10 juli och tio dagar senare ker Bureus med tv vnner till byn i Danmark fr att se benen av de tv trollen som ddats av blixten, eller Torelden som han kallar blixten. Bureus meddelar makabert nog att han tog med sig hem ben och blod frn de frkolnade trollen. r 1624 har trettioriga kriget pgtt i sex r och motsttningarna mellan protestanter och pvetrogna r en del av det politiska spelet. Bureus antecknar kort att papisten Jren Beer halshuggs den 19 april. Den tyske rosenkreuzaren Joachim Morsius reste frn sin hemort Hamburg fr att beska Bureus under juli. Morsius stannade en lngre tid och lt sig undervisas i Bureus mystik genom texter som Buccina Jubilei ultimi och Adulruna Rediviva. De samtalade ven om de vises sten och nr Morsius tervnde hem gav han ut Paracelsus profetia om Midnattslejonet och de tre skatterna. I efterskrift berttar han om sitt mte med Bureus och nmner Bureus rosenkreuziska skrifter, liksom att han p Bureus begran avsljat Paracelsus recept p hur man framstllde vises sten (Nordstrm 1934: 35). Under julnatten detta r syntes blixtar, eller ljungeld som Bureus skriver, och en stjrna lyste som frst liknade aftonstjrnan och sedan fullmnen, d den lyste in i stugan frn ster med styrka som klaraste mnsken. Tidigt under 1625 brjar Bureus ambitisa projekt med Runa ABC -bckerna att f spridning och bckerna delas ut bland lmpliga nyckelpersoner ssom biskopar och skolmstare. Bureus sg ven till att de fattiga skulle f hans bok. I Sverige hade det under sextonhundratalet utvecklats en politik fr att hjlpa fattiga, inte

110

bara med mat, utan ven med utbildning. Bureus gtiska kollega och efterfljare Olof Rudbeck ansvarade fr kommunitetet i Uppsala som lg i kllaren p Gustavianum och tillhandahll kost och logi t studenter som annars inte hade haft mjlighet att lsa vid universitetet. Olof Rudbeck var engagerad i att frbttra kommunitetet och utka dess platser s att er fattiga studenter skulle f mjlighet att utbilda sig. Kommunitetet hade mnga motstndare, men Rudbeck kunde motivera dess existens genom ptagliga framgngar dr frldralsa barn och barn till outbildade bnder gjorde stora framsteg (King 2005: 52 53). Den 17 mars visar Bureus ett arabiskt mynt fr kungen. Det r frsta referensen i dagboken till Bureus intresse fr det arabiska, ngot som skulle kulminera nr han frskte skapa ett runalfabet baserat p arabisk skrivstil. Den 8 maj lter han skra ut formeln ITABVREA VEOA. VRNA NOGA med en diamant. Med tv illustrationer av tv kometer, en stjrna med brinnande svrd och tv svansar och en stjrna med fyra svansar kommenterar Bureus att den frstnmnda kometen och stjrnan syntes i Linkping r 1580 och att den sistnmnda syntes i Vadstena samma r. Bureus apokalyptiska drmmar fortsatte ret drp och i januari 1626 drmde han att den svenska kungen lt sl p pukor och blsa i trumpeter varp han lste en kungrelse mot den danske kungen. Bureus drmde sedan att han g hgt i luften ver de fyra vilddjuren i Daniels bok. Denna gammaltestamentliga bok innehller apokalyptiska visioner som gr igen i otaliga andra skrifter ssom Uppenbarelseboken i Nya Testamentet. I det sjunde kapitlet omtalas fyra vilddjur. Det frsta sg ut som ett lejon med rnvingar, det andra var likt en bjrn, det tredje likt en leopard med fyra fgelvingar p ryggen och det fjrde var skrckinjagande och omttligt stark och hade tio horn. De fyra vilddjuren fr vi veta i samma kapitel i Daniels bok, representerar fyra kungar och fyra riken som trder fram p jorden. Det r inte mrkligt att apokalyptiska visioner frn Bibeln skulle pverka den visionra och apokalyptiske Bureus. Vi fr veta att Bureus den 27 februari snder Paracelsus profetia om de tre skatterna till Bror Andersson, stthllare p Strmsholm.

111

Huruvida denne Andersson ingick i en krets paracelsister kring Bureus r oklart. Han nmns inte heller i Sten Lindroths Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt och han nmns bara kort med dagboken som klla i Johan Nordstrms De yverbornes . Anteckningen i dagboken avsljar i alla fall att det fanns en spridning av dessa skrifter och att Bureus aktivt ville frmedla dem. Frn en not i augusti samma r fr vi veta att Bures fortsatte ha kontakt med Morsius genom brevkorrespondens. Ngon bok av den antika frfattaren Apuleius (ca. 123 180), en frfattare som haft stor betydelse i den esoteriska miljn, hamnade i Bureus hnder fr sju mark den 21 augusti. Lucius Apuleius Platonicus frn Madaura r mest knd fr Metamorphoses, ven knd som Den gyllene snan, p latin Aureus Asinus, som handlar om en man som frvandlas till en sna och som utstr svra prvningar innan han frvandlas tillbaks till mnniska efter en extatisk vision av gudinnan Isis. Den hgutbildade Apuleius ck sin skolning i Karthago och Aten, men yttade till Egypten och blev alltmer involverad i det ockulta och Den gyllene snan har tolkats som en initiationsberttelse. Apuleius tillskrevs ven under lng tid den latinska versttningen av den inytelserika gnostiska texten Asclepius (Yates 1964: 10). Den 22 augusti rar Bureus och sin fru deras trettiofemriga brllopsdag och samma natt drmmer Bureus att han kallas till kungen fr en visas skull. Drmmen blir smtt absurd d han blir varse att han infr kungen kommer p sig sjlv att ha famnen full med vetebrd och marsipan som hans dotter och hustru bakat. Den 26 augusti r det den frsta kalla hstdagen detta r och Bureus skar ut hebreiska bokstver r tryckaren Eskil Mattsson. Bureus grter natten den 14 september i smnen och ber om frltelse fr svenska vertrdelser. Den 13 mars ret drp drmmer Bureus att han var bunden och beskriver det med en fr honom typisk notarikon-frgad ordlek: I.T.A.BUNDEN . Han leker ofta med sitt namn med olika betydelser som att hans namn kan anspela p Buren eller nr han i Cabbalistica uppgivet beskriver omgivningens motstnd mot honom och hans excentriska religiositet med orden Combure sja owe-

112

nerne Nr Christus seger kom Bure. Han tycks allts har upplevt att hans ovnner vill brnna honom p bl (latinets combure, frn att brnna upp) medan Kristus ropar p honom att komma. Han skriver sedan i dagboken att han besinnar sig och lgger till EOA . Han skriver EOA nr han betonar tillfllen av speciell esoterisk betydelse, vilket r grekiskans exo on akonsatou den som haver ron han hre (kerman 1998: 60). Natten drp drmmer Bureus om ett stort och gammalt hasseltrd med f ntter men mnga skott som har klasar med ntter, varav han plockar en klase stor som ett manshuvud. Att kttare och religisa dissidenter levde farligt vid den hr tiden rder det ingen tvekan om. Den 28 april noterar Bureus att den falske profeten Matthias Pfening halshuggs. Med motreformationen och barockens tidslder tog frfljelser av religisa oliktnkare fart och hxbrnningarna spreds som en epidemi ver Europa. Det har ett stort symbolvrde att hermetikern Giordano Bruno brnns p bl den 17 februari 1600 p Campo dei Fiori i Rom. Sextonhundratalets vetenskapliga framsteg hindrade inte att svl katoliker som protestanter mrdade religisa oliktnkare. Att Bruno brndes p bl berodde bland annat p att han frsvarade Copernicus heliocentriska vrldsbild. Att Bureus knde oro ver att hans ovnner ville att han skulle brinna r begripligt, inte minst med en svrfar som avrttats till fljd av hxerianklagelser. Ett mrkligt fall av djvulsbesttelse och skendd drabbade en icka i Kumla under hsten 1627 och Bureus blev indragen i fallet. Flickan som hette Margareta blev besatt, eller befngd som Bureus skriver, av sju djvulsverstar den tredje oktober. Hierarkier frn Helvetet uppkallade efter rangordningen inom det militra eller frn adeln r ett terkommande tema i demonologisk litteratur. I de klassiska grimoirerna som Abramelins bok och Lemegeton: Salomos mindre nycklar s beskrivs utfrligt hierarkier som korresponderar med planeter och metaller enligt ett traditionellt ockult mnster. De helvetiska hierarkierna fungerar i den demonologiska litteraturen som mrka motsvarigheter till Himmelens hierarkier, och fljdenligt rycker den 22 oktober tre vernglar in och sprider ljus ver kumlaickan. Detta till trots, eller just drfr vilket

113

framkommer inte s dr ickan nsta dag fr att dagen drp teruppst och bli levande igen. Historien tar inte slut dr utan ickan dr en andra gng, den frsta november, och Bureus noterar att hon sgg Gudz herligheet. Flickan tycks teruppst en andra gng, fr nio dagar senare meddelar Bureus att hon dr en tredje gng. Den 18 november kommer till slut inte mindre n sju vernglar fr att frlsa Margareta frn djvlarna, och nglarna plgade dem och 700 andra demoner med rep och jrnkedjor. En rad rkenglar kommer sedan till Kumla och talar genom Margareta som fungerar som ngot slags medium. Frst predikar rkengeln Gabriel genom henne, drefter Rafael, sedan Efrael och i brjan av 1628 en rkengel vid namn Johannes som Margareta grtande frmedlar orden frn. Under januari 1628 r Bureus upptagen med att utveckla skrivstt med runor och den 23 ligger han i sngen och funderar ver mjligheten att skapa en runskrivstil som ska likna den arabiska skrivstilen: en Runsk current styl lika som Arabische stylen. Den 7 februari funderar Bureus ver vokalernas betydelse. Inom platonismen och hermetismen har vokaler en viktig betydelse. De representerar olika grader av andlighet dr A str hgst, medan konsonanterna representerar det materiella planet. Stiernhielm utvecklade spekulationer kring detta i sin esoteriska gticism. M var fr Stiernhielm mest materiell, medan alla vokaler var andliga, med A som den hgst stende och renaste vokalen och U den som ligger nrmast materien. Den 20 april berttar Bureus om sin tandvrk som tycks ha uppkommit till fljd av biverkningarna frn ngon hjrtmedicin han t. Som behandling mot tandvrken ck han vitrioli spiritu, vilket brukar beteckna svavelsyra s vi fr hoppas att den var rejlt utspdd. Svavelsyra utvecklades troligen av den arabiske alkemisten Jabir ibn Hayyan (Geber) p sjuhundratalet, men inom alkemin har ven vitriol haft en annan symbolisk innebrd som notarikon fr det alkemistiska mottot Visita Interiora Terrae Recticando Invenies Occultum Lapidem, vilket betyder Besk jordens inre och genom reningar ska du nna den frdolda stenen. Det r mjligt att den vitrioldryck Bureus ck mot tandvrken inte var svavelsyra

114

utan ngon annan form av alkemistisk dekokt. Den nionde oktober noterar han kort att han samtalar om alkemi med Crusius junior. En idhistoriskt intressant uppgift kommer frn sjtte september 1629 d Bureus yr undan pesten som hrjar i Stockholm. Med sin dotter Karin rider han frn Stockholm fr att isolera sig p sin grd i Vrdstra och inventerar i samband med detta ett antal bcker som han lnar ut till en Marcius. Den frsta boken han nmner r Soa Panacetes som r ett paracelsiskt manuskript (kerman 1998: 163), en skrift vid namn Paniglobium, vilken skulle kunna vara Isaac Habrechts (1544 1620) Planiglobium Celeste & Terrestre utgiven 1628, ett r innan noteringen i Bureus dagbok. En planiglob r en framstllning av halva jord- eller himmelsklotet p ett plan. Dessutom fanns samlat i ett band texter av Paracelsus och en Bernhard liksom en skrift vid namn Helsobrunnen. Slutligen nmner han Turba Philosophorum. Vi vet att Bureus lste Turba Philosophorum redan i brjan av sextonhundratalet (Lindroth 158).

115

7 Adulruna Rediviva

Adulruna Rediviva r en nyplatonskt frgad ontogra ver tillvarons uppbyggnad, och tillika en manual fr en runisk alkemistisk transmutation genom sju steg, vilket i synnerhet blir tydligt om den tolkas med hjlp av Bureus andra skrifter ssom Cabbalistica. Bureus nedtecknade sju handskrifter av Adulruna Rediviva. Den ldsta r frn 1605 och den yngsta troligen 1642. En av dessa Cod. Holm. F.a. 16, frsvann 1812 och var skriven p svenska. Att den frsvann under nygticismens hjdpunkt r vrt att notera. Den frsvunna F.a. 16 kan ha varit identisk med F.a. 21. P ett katalogblad p Kungliga biblioteket frn 1864 noteras att identiteten p denna handskrift av Adulruna r osker, men att dess kronogram aDIL rV naM aL avsljar att den skrevs 1640. Av de fyra handskrifterna p Kungliga biblioteket r tv skrivna p svenska och tv p latin. Cod. Holm. F.a. 21 och F.a 23 r skrivna p latin, medan Rl. 9 8 och Rl 6 12 r p svenska. De tv handskrifterna Cod. Av Ups. R 551a och R 551b som nns p Carolina Rediviva i Uppsala r den frstnmnda p latin och den sistnmnda p svenska. Bureus skriver mycket smtt och noterar bibelstllen lpande i marginalen, vilket kan vara till hjlp fr att frst resonemangens bibliska referenser. De olika handskrifterna varierar ngot i innehll och dedikationer, men grundstrukturen och huvudsakligt innehll r gemensamt. Adulruna Rediviva bestr av fljande delar: Frsta balken: den liggande stenen Andra balken: den fallande stenen

116

Tredje balken: Runkorset Fjrde balken: Herdens konungambete Femte balken: Adulrunans skattkammare Sjtte balken: De tre kronorna Frsta balken: den liggande stenen, beskriver runornas exoteriska innebrd. Andra balken: den fallande stenen, placerar runorna i tre kors om fem runor vardera och beskriver deras andliga esoteriska dimension. S gr ven tredje till femte balken. Runkorset r en uppstllning av alla runorna i en betydelsespckad korsform. Herdens konungambete r en kort del som med en illustration med frklaring visar en konung kldd med runprydd kldnad. Adulrunans skattkammare r den viktigaste delen eftersom den beskriver grundstrukturen i Bureus gtiska kabbala. Detaljerat beskriver den i platonsk anda runornas ursprung ur enkla geometriska gurer. Den sjtte delen beskriver de tre kronornas mytiska ursprung och handlar inte om runor. 7.1 Den liggande och den fallande stenen Bureus delar in runraden i tre grupper, femter, om fem runor vardera dr den frsta kallas fdarefemten, den andra fdelsefemten och den sista fosterfemten. De tre femterna representerar Fadern, Sonen och den heliga anden, liksom ande, sjl och kropp, samt Tor, Oden och Frja. Den liggande stenen br runorna i deras exoteriska form, medan den fallande stenen innehller deras esoteriska. Den liggande stenen representerar sprket i dess yttre form. Med utgngspunkt frn formuleringen att Ordet var Gud i Johannesevangeliet 1:1 beskriver Bureus att skriften och Guds son r ett och detsamma och att Kristus uppenbarar sig som en sten som frmedlar budskapet om frlsning och upplysning till mnniskan. Stenen som motsvarar Kristus och som br det frmedlande sprket r en av Bureus viktigaste symboler. I Antiquitates Scanziana identierar han denna sten med Israels sten som omnmns i Frsta Moseboken 49: 24. Stenen framstlls i Adulruna Rediviva som en sorts 117

runsten som antingen r liggande eller kubisk, dr den sista kallas fr en fallande sten. Temat med en kubisk sten terkommer stndigt inom esoterismen och har kommit att bli betydelsefull inom frimureriet, men har ocks identierats med lapis exilis, den luciferiska sten som faller frn Himmelen tillsammans med Lucifer, vilket beskrivs av medeltidsdiktaren Wolfram von Eschenbach i Parzival som frklarar att denna sten r graalen (Eschenbach, i versttning av Grunewald 1999: 318). Stensymboliken r ocks hmtad frn Markus 12:10 11: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hrnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar r den i vra gon, som i sin tur citerar Psaltaren 118:2223. Kubiska fallande stenar, identiska i form med Bureus fallande sten, nns bland annat p Michael Maiers (1568 1622) trettiosjtte alkemistiska emblem i Atalanta Fugiens. Den liggande stenen representerar runorna i deras exoteriska uppenbara form. Den r platt och fyrkantig, eller rektangulr, och visar runorna stende i tre lodrta rader bredvid varandra. Den liggande stenen representerar medlarens fraktade mandom och r allts en symbol fr mnniskan i hennes kroppsliga och lgre form, men ocks mnniskosonen Jesus i hans ddliga kropp. Den fallande stenen betecknar medlarens kraftiga gudom och runornas esoteriska dimension. Den kubiska stenen faller frn Himmelen ner till mnniskornas vrld dr den tar formen av den liggande stenen. Den fallande stenen r en kub vars tre synliga sidor br varsin av de tre femterna. Runorna i dessa femter r ordnade i korsform med en runa i mitten och tv p sidorna och en ovan och en under. Att runorna placerats i formen av ett likarmat kors visar att det rr sig om andliga esoteriska runor och inte vanliga skrivtecken. Symmetri r i Bureus esoterism ett tecken p gudomligt ursprung. I frsta femten str runorna Odhen, Thors och Frej i rad. Dessa runor betecknar onsdagen, torsdagen och fredagen, men tillsammans kallar Bureus dessa runor fr TOF och de representerar den ursprungliga nordiska treenigheten. I gtisk anda menade Bureus att den ursprungliga sanna religionen hll sig obesmittad lngre i Norden n i de sydliga lnderna. Bureus frsker uppvrdera de gamla gtiska gudarna, utan att riskera att bli anklagad fr heden-

118

Den liggande stenen

Den fallande stenen

dom. Han hittar p en frklaring ver hur de ursprungliga kristna namnen p treenigheten, kom att frvanskas till att bli avgudar. Efter att nordborna dyrkat Treenigheten under namnen Tor, Oden och Frej trngde s smningom en asiatisk sejdmstare och trollkarl upp i Norden och kallade sig Oden. Hans hustru kallade sig Frja och de pstod att mnniskorna skulle dyrka Tor, Oden och Frja ssom gudar. Tor skulle de tillbe under sin levnad, Frja i samband med fdelsen och livets begynnelse och Oden under lderdomen och i dden. Med den falske Oden brjade hedendomen och dyrkan av belten gjorda av tr. Med detta vnder sig folket bort frn den sanna treenigheten TOF, och adulrunans visdom frkvvdes. En strategi som Bureus och hans efterfljare inom stormaktstidens fornforskning skulle anvnda fr att frklara sveo-gtarnas hedniska bruk, var att ge deras tro en euhemeristisk frklaring. Den hedniska kulten var ett missfrstnd dr de gamla frfderna och kungarna tillbads som gudar (Widenberg 2006: 117). Runan Thors representerar inom adulrunan inte en avgud utan en gudomlig urprincip som r det friaste och allestdes verkande i allting. Bureus frklarar att nordborna har dyrkat Tor sedan urminnes tider. Ordet Tor r enligt Bureus etymologiskt sammankopplat med judarnas Torah, lagen i Mosebckerna. Bureus frklarar att innan sprkfrbistringen som uppstod efter att Gud krossade

119

Babels torn i 1 Mos. 11:19 hade de visaste den hgsta makten, ngot som bevisas av av gudsrunan thors och lagen, thora, r identiska ord enligt hans resonemang (Bureus, Rl 9 8, s. 53). Tor r en gudomlig princip lngt frn hur vi idag tnker sig honom. Bureus ser den ursprungliga Tor som en hermetisk vergud som r oddlig och bde manlig och kvinnlig. Detta kan historiskt bevisas, enligt Bureus, av en Torbild i Gamla Uppsala-kyrka som r skggig upptill och kvinnlig nedtill. Denna bild anses numer vara en illa tgngen Kristusbild. Tor motsvarar andra himmelsgudar som Jove, Jupiter och Jehova. Runan thors illustrerar en ppen drr som reser sig upp ver horisonten och som leder till ett hrbrge. Tor r den store inbjudaren och Oden och Frja r hans sndebud. De str p varsin sida om drren med hnderna dmjukt nedstrckta under dagranden, vilket Bureus visar i en av sina illustrationer:

Synen p Tor som central gud med Oden och Fr p varsin sida hrstammar frn Adam av Bremens beskrivningar av templet i Uppsala. Det r frn Adam av Bremen Bureus har rvt synen att Tor skulle vara den hgsta guden som str i mitten av gudatriaden. Adam af Bremen gjorde i likhet med romarna en jmfrelse mellan de nordiska gudarna och de mer vlbekanta romerska gudarna. Adam av Bremen skriver att Tor dremot med sin spira tycks efterlikna Jupiter, men det r tveksamt att Tor skulle bra en spira d hans attribut i Mlardalen var hammaren, vilket gr att vi inte skert vet vem som tronade i hgstet i Uppsala (Sundqvist 2007: 122 123). Bureus vxlar mellan stavningen av gudarna och i synnerhet vxlar han mellan att lta Fr vara den manlige Frej, eller ngon av gudinnorna Freja eller Frigga. Med det begrnsade kllmaterial om fornnordisk mytologi som Bureus hade tillgng till r det troligt att han sjlv inte gjorde ngon strre tskillnad mellan Freja och

120

Frigga. Med sin monistiskt hermetiska och perennialistiska syn r ju dessutom alla gudanamn uttryck fr samma gud. Fr Bureus speglas placeringen av gudarna i templet i Uppsala med hur veckodagarna onsdag, torsdag och fredag frhller sig till varandra. Vid Tors hgra sida nns Odhen, bde som gud och som veckodag, nmligen dagen fre torsdagen, det vill sga onsdagen. Oden r, enligt Bureus synstt, Tors son. Oden representerar det och den gudomliga frsynen som r upphovet till allting, men som ocks r den som delgger. Som delggaren gr han under namnet Odem. Vid Tors vnstra sida nns Frja, liksom dagen efter torsdagen, det vill sga fredagen. Frja var Tors dotter och Odens syster. Hon r den heliga kvinnan och motsvarar den heliga anden som i begynnelsen svvade ver vattnet i frsta Moseboken. Hon dyrkades, enligt Bureus, i Norden som den sanna helighetens anda och den som sknker alla goda gvor. Detta r intressant eftersom runan ven kallas Feh vilket brukar beteckna rikedom, boskap och frmgenhet i tolkningar av runorna som vi ternner i de s kallade runsngerna (Flowers 2002: 15, 21, 25). De tv runtecken nedanfr torsrunan kallar Bureus fr tvillingar och liknar dem vid tv vdurshorn och en oro eller uru i ett urverk. Tecknen bestr av runorna o och r och bildar tillsammans ett ord som karakteriserar vrlden utanfr och nedanfr guden Tor, nmligen or, det vill sga oro. Dessa tv runor betecknar en ondlig rrelse och vidgning, liksom den oro och rastlshet som prglar mnniskans liv. Ovanfr Thorsrunan och dess horisont parar tvillingarna ihop sig. De har s att sga passerat genom drren som illustreras av Thorsrunan. De bildar nu ordet ro och representerar den ondliga ron och unio mystica, den outgrundliga freningen med den hgste guden. Bureus hnvisar till Hermes Trismegistos: gudakorerna ro tvenne, den ene r deras som vandra, den andre deras som stilla ro, och denna r sjlarnas hgsta hrlighet (Bureus, Rl 9 8, s. 55). Nedanfr och utanfr drren r allts de tv runorna u och r i den hlsingerunform som Bureus oftast anvnder p dessa tv. De bildar ordet ur eller or som fr beteckna livet, tvfald/mng-

121

fald, rrelse, oro, gudomlig verkan. Ovanfr och innanfr drren bildar de ordet ru eller ro som betecknar evigheten, det hinsides, Himmelen och Guds vrld, enheten, ron och evigheten. I slutet av avhandlingen kommer jag att nrmare diskutera Bureus dualistiska synstt. I den andra korsformade femten, fdslofemten, r runorna nd, kn och ar (n, k, a) placerade i rad. Dessa bildar fr Bureus ordet NotAriKon som betecknar Fdarens, Guds, tre rikens styrelser. Detta motsvarar ocks de tre kronorna i det svenska riksvapnet. Ordet notarikon r hmtat frn kabbalan dr det betecknar ett av kabbalans bokstavschiffer. Ibland r begreppet synonymt med sjlva kabbalan och Bureus kallade ven sin runkabbala fr notaricon suetica. N-runan p hgra sidan str fr ndens korsskola, a-runan p vnstra sidan r ran i det frlovade landet. Medan k-runan representerar kyns rikes styrelse, som inget ga har sett (Bureus, Rl 9 8, s. 55). K-runan r tvegrenad upptill medan den nedtill r som ett streck: lifvets ena trd str p bda sidor om lfven, som utgr frn Guds stol. I denna skepnad ser runan ut som ett Y och kan kopplas till Pythagoras Y som symboliserar mnniskolivet dr foten illustrerar barnets oskuld och de tv utstrckta armarna valet mellan det goda och det onda, det hgra och det vnstra, dygd och last. Bureus utvecklar ett resonemang om att denna femt motsvarar israelernas vandring genom Rda havet in i knen, genom det steniga Jordan och in i det frlovade landet. Runornas placering numreras och representerar adeptens metaforiska vandring genom knen till det frlovade landet, eller den vandring in i Salomos tempel som utgr strukturen i Nord Landa Lejonsens Rytande. Vandraren gr frst till ingngen 1, sedan kopparaltaret 2, in i det heliga templet 3, och drifrn fram till gyllenaltaret 4, in i det allra heligaste 5. 4 1 5 2 3

122

Det r ocks den mdosamma vandringen frn Ndedalen 1 in p revidden 3, ver Idasund 2, genom Hagelfors 4, och till Kynnahjder 5. Denna femt motsvarar dessutom prstmbetet vid nrunan, liggande stenen vid i-runan, konungastyrelsen vid a-runan, fallande stenen vid h-runan och domarmbetet vid k-runan, det vill sga de tre funktionerna i den gtiska urtiden tillsammans med den fallande och den liggande stenen (Hildebrand 1910: 322). Den tredje femten, fosterfemten, kan lsas i tv riktningar, antingen 1) horisontellt med runorna Tidher, Byrghal och Lagher, eller 2) vertikalt med runorna Man, Byrghal och Sun. De tre horisontella runorna representerar de tre kronornas mbeten, prsten, konungen och domaren, som ska medla mellan Sun, solens och Himlens makter och Man, mnniskan. Byrghal i mitten r den frnmsta av dessa trillingar. Den representerar en drotte eller konung. P konungens hgra sida str Tidher med sina tidemn och prster, p den vnstra str Lagher med sina domare. Denna uppdelning pminner om kabbalans tv seror Chesed och Geburah som str till hger respektive vnster om Tifaret. Chesed till hger betecknar frsoning och nd, medan Geburah till vnster r den dmande makten. Den vertikala tolkningen av denna femt visar Sun, Byrghal och Man. Sun r solen lyser upp dagen och Bureus menar att den drfr kallas det frnmsta av alla synliga ting. Man-runan som ocks kallas mna motsvarar i stllet mnen, ljuset i natten. De bda representerar den celesta vrlden. I mitten nns Byrghal som representerar mnniskan och den bur dr mnniskan r fngen. Mnniskan sitter i det kroppsligas bur och vntar p frlossning, ett tema som Bureus utvecklar i poetisk form i sina snger i Nymre Wijsor. Tvillingarna Tidher och Lagher p varsin sida pminner mnniskan om att allt har sin tid och sin lag. I Cabbalistica illustrerar denna korsformade femt den synliga vrlden: Byrghal representerar mnniskan och mikrokosmos, Sun representerar arketypen, Man str fr makrokosmos och Tidher och Lagher fr elementen. Tidher representerar de upptgende elementen luft och eld, medan Lagher str fr de nedtgende elementen jord och vatten (Bureus N24: 77). Byrghal har den tvetydiga rollen av att i den horisontella

123

Runkorset

Sjuskiftingen

124

lsningen av denna femt representera konungen, den frmste medlaren mellan ovan och nedan, men i den vertikala lsningen str Byrghal fr buren som skiljer mnniskan frn de himmelska vrldarna. Detta illustrerar kluvenheten i Bureus syn p mnniskan. Bureus pendlar mellan en humanistisk och positiv syn p mnniskan i linje med renssansesoteriker ssom Pico della Mirandola, och en pessimistisk syn p jordelivet och kroppen, dr jordelivet r ett plgsamt fngelse som hller sjlen separerad frn anden och Gud. Frsta balken i Adulruna Rediviva handlar om den liggande stenen, medlarens fraktade mandom. Den andra balken handlar om den fallande stenen och medlarens kraftiga gudom. Tredje balken tar upp herdens prstmbete och utgr frn Bureus runkors. 7.2 Runkorset Bureus runkors r uppbyggt av de femton adulrunorna. Sju vertikalt placerade runor representerar upptstigandet eller nedstigandet mellan Himmel och Jord. Korsets tv armar bestr av fyra runor vardera som r varandras spegelbilder. Ur runkorset utlser Bureus sju skn eller betraktelser som han ocks kallar fr ockar. Dessa bestr av rungrupper eller s kallade. runskiftingar. Skift r en rad av stenar i en mur. 1) Frsta sknets trillingar: en sjuskifting och tv fyrskiftingar: 2) Andra sknets eller ockens trillingar r 1. fyrstava herden och vrjaren, 2. sjustava hjorden och 3. fyrstava hrjaren 3) Tredje sknet: niostava famnvidd och dess sjustava hjd. 4) Fjrde ocken (sknet) om tiderkningen. 5) Femte ocken: Tvenne riken och dess styrare. 6) Sjtte ocken: De stavar i fosterfemten som blivit den korsfstes srafemt. 7) Sjunde ocken: Lagfrarens hotande. Runpilbgen. Frsta sknet inleds med en sjuskiftning, allts en grupp med sju runor frn runkorset. Bortrknat den mittersta runan, haghal,

125

Sjuskiftingens korrespondenser

s bestr denna sjuskiftning av varannan runa p runkorset. Dessa sju runor korresponderar med de sju veckodagarna och alkemins sju planeter. Sjuskiftningen illustrerar Kristus p korset, liksom Oden eller Bureus mytologiske gur Byrger Tidesson som korsfsta. Fr att frklara varfr tredje balken om herdens prstmbete brjar med runkorset citerar Bureus Matteus 16:24 om att Kristus efterfljare mste ta sitt kors och frneka sig sjlva (Bureus, Rl 9 8, s. 59). Sjuskiftingen illustrerar korsfstelsen av kroppen och de lgre sidorna hos mnniskan och mnniskan mste bra sitt kors varje dag, uppmanar Bureus. Bureus frklarar att torsdagen r nordbornas heligaste dag. Denna fregr de kristnas sndag och judarnas lrdag. Torsdagen som helig dag uppkom enligt Bureus nr kung Ninus i Babel mist sin fader Bel, som i krnikorna kallas Jupiter (Jove, Jehova = Tor). Torsdagen blev en helig dag till minne av fadern. De tv fyrskiftingarna i det frsta sknet r uppbyggda av de tta runor som inte utgr Byrgers eller Kristus kropp (sjuskift, r, n, a, ningen) och de sju veckodagarna. Fyra av dessa ( u) nns p korsets horisontella linje och utgr den frsta av dessa ). Bureus tv fyrskiftingar. Dessa runor bildar ordet RUNA ( frklarar att ordet runa betyder rn och betecknar ett prov. Vi kan till Bureus tillgga att ordet runas betydelse hemlighet, dold visdom och liknande passar vl in i den betydelse han ger ordet. Runorna som bildar ordet runa kan stllas upp som en port. Det r

126

RUNA

AURN

d ndens (Ndh) och rans (Ar) port till evig ro (runorna r och u eller o = ro). Ordet runa utgr sjlva porten till de hgre vrldarna. De fyra runorna kan dock sammanstllas p ett annat stt s de bildar ordet AURN , rn, den tvehvdade symbolen fr den romerske kejsaren Tiberius krigare. Dessa begabbar, hudnger, klr av och korsfster medlaren (Bureus, Rl. 9 8, s. 61). Bureus skriver att Haghal-runan str mitt bland korsfstelsestavarna som en trl sld fr 30 silverpenningar. Haghals tal r 30 och symboliserar fr Bureus Kristus och den helige ande. Den andra fyrskiftingen bestr av de fyra vertikala runorna vilka inte betecknar veckodagar eller den korsfstes kropp. Dessa ) kan lsas som PIGKynd, virginis lius, jungfyra runor ( fruns son. Ordet pig motsvarar piga, en ung kvinna eller jungfru. Kynd motsvarar tyskans ord fr barn, Kind. Denna jungfruns son kan leda mnniskan ur bojorna (Byrghal) genom runan Idher (nger) och ndens och rans famntag. Famntaget r ett uttryck fr att Haghal-runan liknar en frening av Ndh och Ar-runorna. Genom runorna som betecknar nger, nd och ra kan mnniskan ledas av Kyn, jungfruns son, genom RUNA-porten till den gudomliga Tor. Andra sknets eller ockens trillingar kallas fr fyrstava herden och vrjaren, sjustava hjorden och fyrstava hrjaren. Fyrstavaherden eller vrjaren liknas vid ett andligt frahem dr de rttfrdiga fren omgrdas av en skyddande mur av eld. Herden r Kris-

127

tus. Denna grupp av runor bestr av TOF, treenigheten, och Byrghal som motsvarar herdens mandom, det vill sga Kristus kroppsliga sida. Odhen-runan motsvarar hans gudomliga sida. TOF r treenigheten och Byrghal mnniskan. Byrghal liknas genom sitt utseende vid den heliga jungfruns brst med vilka hon ammar herden nr denne blivit mnniska i fosterfemten. Byrghal kan ocks liknas vid en dubbeldrr som fungerar som frens ingng och utgng. Byrghal r ven den bas eller grundval frsamlingen vilar p. Namnet kan d utlsas som Brg-all (Bureus, Rl 9 8, s. 63). Sjustavahjorden bygger p de fem runorna i den vertikala linjen mellan Byrghal och Thors, mellan Kristus som mnniska och Gud, samt de tv innersta p den horisontella linjen: Ndh och Ar. Dessa runor representerar frsamlingens menighet med den sjueniga helighetens ande (Bureus, Rl 9 8, s. 61). Dessa runor binder Bureus ihop i en speciell symbol eller bindruna som ofta terkommer i hans skrifter. Symbolen kallas signum foederis, frbundets tecken. Denna symbol placerar han exempelvis p det rosenkorsaltare han illustrerar p omslaget till hans tidiga rosenkorspamett Ara Foederis Theraphici F. X .R . Runorna i denna stav kan ordnas s att de bildar , GGHN MIS occure mihi, vilket betyder: G till mig, eller Spring fr att mta mig och r Kristus kallarens kall till mnniskan. I Antiquitates Scanziana anger han Johannes 21:19 som klla till detta kall (Bureus, F.a. 3, s. 175). I denna bibelvers talar den uppstndne Jesus till Terus och sger till lrljungen: Flj mig! Dessa ord r kallet frn ovan till nedan dr Logos, frlsaren, talar till mnniskan. Mnniskan eller de kallade svarar i sin tur genom , att samma runor lses t andra hllet, nedifrn och upp: SIM GHN K (ynd), simus possessionis lij, quasi unus, Vi r Sonens godel, ssom ett. Som ofta hos Bureus fr en runa, i detta fall Kyn, beteckna ett helt ord: Kynd. Fyrstavahrjaren r uppbyggd av de fyra stavar som r utestngda p runkorset efter att sjustava hjorden och fyrstava herden , TRUL , det vill sga troll, de bildats. De uteslutna runorna r onda andarna, demoner, de andliga vargar som frsker skingra och sluka hjorden. Detta motsvarar kaosmakterna. I brjan s

128

TRUL

LURT

lockar dessa med lag och tid ( & ), sedan trycker de ner de lurade i avgrunden med treuddsgaffeln ( ). Lser man fyrstavahrjarens runor t andra hllet fr man fram , LURT, som Bureus beskriver som defraudatorum symbolum, de lurades tecken som kan tolkas som smutsen eller lorten, LORT. Vi ska lngre fram titta nrmare p Bureus ontogra dr det som benner sig innanfr Frlsarens hgn tillhr det goda och den hgra sidan, medan det som benner sig utanfr hgnet r onda makter som tillhr den frdmda vnstra sidan. Fren r de rttfrdiga som fljer Herden, medan getterna r de syndfulla mnniskorna. Det som benner sig utanfr kommer falla nedt, medan det som benner sig innanfr kommer stiga uppt enligt Bureus stegvisa ascension. Resonemanget om Herden och fren hrstammar frn Matteus 25:3234: Och infr honom skola frsamlas alla folk och han skall skilja dem frn varandra, ssom en herde skiljer fren ifrn getterna. Och fren skall han stlla p sin hgra sida, och getterna p den vnstra. Drefter skall Konungen sga till dem som st p hans hgra sida: Kommen, I min Faders vlsignade, och tagen i besittning det rike som r tillrett t eder frn vrldens begynnelse. Trollen och de mrka makterna kommer dremot med treudden fra ner getterna i avgrunden. Tredje sknet beskriver runkorsets horisontella linje som kallas niostava vidden och dess vertikala linje som kallas sjustava hjden. I mitten av runkorset, p korsvgen mellan den horisontella och den vertikala linjen str Haghal-runan. P niostavaviddens , som bildar NORD. Detta betecknar hgra arm str runorna

129

inte i frsta hand vderstrecket, utan dess hemliga betydelse r N(dens) Ord och N(dens) Ord. Lser man den hgra armens runor t motsatt hll fr man fram ordet TRON , des, trohet. Tidher-runan betecknar bde bokstverna T och D. P den vnstra armen str , som ger ordet FUL , som ska tolkas genom att frsta runans hela namn lses. Vi fr s ordet A(r) FUL , som ska tolkas som stndig fullhet eller i sin adulruniska lsning str fr rofull. De tv armarna kan lsas som ra och trohet. Den hgra armen str fr Guds ord och den vnstra fr helighetens ande och utan dessa tv kan ingen kallas eller komma frklarar Bureus (Bureus, Rl 9 8, s. 66). Att han skriver att mnniskan ska kallas och komma anspelar p att han kallas Kristus fr Kallaren. Kristus kallar till mnniskorna frn ovan, och de ska svara och komma till Gud om p vnstra armen kan man de vill uppn frlsning. Ur runorna utlsa LOF, lov och pris, men den rtta adulrunetolkningen tycker Bureus br vara , LYF, som enligt honom r de gamla svearnas ord fr krleken, i likhet med engelskans love och tyskans Lieb. Om vi tar runorna frn bgge armarna utom de innersta (Ndh och Ar), d.v.s. hela niostava vidden utom de tre mittersta runorna (n, h, a) s ger runkorset oss ordet TROFUL , trofull. Niostavavidden beskriver olika kvaliteter och egenskaper som krvs fr den ascension och initiatoriska transmutation som den vertikala sjustava hjden illustrerar. Sjustavahjden, runkorsets vertikala runrad r en av de viktigaste delarna av Bureus adulruniska system. Dessa runor illustrerar en sjugradig initiationsprocess som kan g uppt (ascensus) och nedt (descensus). Bureus frklarar att Guds son, Kristus/Oden, bde snker sig ned och fds som mnniska denna vg, men ocks teruppstiger till Himmelen samma vg. Mnniskans eller den adulruniske adeptens uppgift r att avancera uppt frn den nedersta runan Byrghal till den versta Guds-runan Thors. Medlaren fr denna process r Kristus eller Oden som representeras av runan Haghal. I Cabbalistica terkommer denna sjugradiga initiationsvg i era versioner. Den sammankopplas exempelvis med den alkemiska processen och dess sju steg till elixiret (Bureus, N 24, s. 73). I Antiquitates Scanziana beskriver de sju runorna Kristus

130

olika steg som frlsare, frn avlelse till teruppstndelse och hans teruppstigande till Gud (Bureus, F.a. 3, s. 158). Medan niostavavidden illustrerar Samlarens, Kristus/Byrgers/Odens, utstrckta armar s visar sjustavahjden hans upprtta kroppslngd. Thors r huvudet och Byrghal ftterna. Kroppen dremellan visar de fem runor som ocks symboliserar en stege, femspola stegen, mellan det gudomliga och mnniskan. Runorna r stegpinnar. Dessa fem stegpinnar hjlper Byrghal att klttra upp till Thorsrunan. Denna klttring illustrerar Bureus med symboler dr Byrghal kombineras med de fem runorna p vgen till Thors. Detta r vgen till det uppstigande eller ascensus som r runadeptens ml. De fem runstegpinnarna vver Bureus samman s att de bildar en symbol som ofta terkommer i hans skrifter. Denna symbol kallar han fr pilen och Bureus kopplar denna symbol till den hyperboreiske Abaris som frekommer i grekisk mytologi. Denna pil r ven en stav eller ett runristat trollsp som br p mystiska hemligheter och magiska frmgor (Nordstrm 1934: 120). Symboliken med pil och bge terkommer hos Bureus, vilket bland annat hrstammar frn Frsta Mosebok 49:24, samma bibelvers som omtalar Israels sten och som han ansg beskrev den fallande stenen. Bibelversen inleds med orden dock frbliver hans bge fast, och hans hnder och armar spnstiga. Pilbgen och pilen representerar fr Bureus sjlens ambition att trffa mlet och bli ett med den andliga vrlden. Bureus visar i samband med att han illustrerar uppstigandet, att mlet r en frening av Byrghal och Thors, mnniskan och Gud. Det r inte frga om ett totalt uppgende i Gud, utan mnniskan behller sina knnetecken som Byrghal illustrerar, men uppstiget till en hgre niv. Symbolen med Thors och Byrghal frenade terkommer i olika former hos Bureus, men i Adulruna Rediviva visar han en speciell version som: utvisar den omtliga kraft, som de bekomma, hvilka med Gud ro frenade vordne (Bureus, Rl 9 8, s. 68). Nedstigandet, descensus, r en process som vxlande handlar om Guds nedstigande och mnniskans manifestation i jordelivet. Det brjar uppe i Thors-runan i Himmelen och fullbordas i Byrghal

131

Thors och Byrghal frenade

nere p Jorden fr att dr brja igen som ett stegvist uppstigande, fr att slutligen terfrenas med Thors. Byrghal innehller tv portar, vilket gr att uttyda frn dess utseende. Portarna illustrerar hur Gud snker sig ned i materien fr att trda ut ur en port in i vrlden och sedan tervnda in i en annan p vg tillbaka till det gudomliga planet. Fr mnniskan kan Byrghals tv portar symbolisera fdelsen och dden. Nedstigandet brjar genom Thors-runan: drren frn vilken alla goda gvor kommer (Bureus, Rl 9 8, s. 67). Runorna i runstegen beskriver enligt Bureus olika niver av nedstigandet: Kn-runan illusterar Faderns hgsta rike, medan haghal fullbordar Faderns vilja. Man eller Manna r det himmelska brdet och Idher str fr ngern som fljer efter skulden. Solrunan representerar frestelsen och Byrghal r buren dr mnniskan sitter fjttrad i bojor och hotas med dden. Bureus frklarar att den som sitter i denna bur nskar en frlsare och det betvivlar endast den som inte frstr att livet r den frmsta belningen (Bureus, Rl 9 8, s. 68). De sju runstegen korresponderar med bnen Fader vr i Matteus 6:913. Fader vr, helgat vare ditt namn M Ditt rike komma M Din vilja ske ssom i Himmelen s ock p jorden Giv oss vrt dagliga brd Frlt oss vra skulder ssom vi m frlta dem som st i skuld till oss Sun Och fr oss inte in i frestelse, Byrghal utan rdda oss frn den onde Thors Kn Haghal Man(na) Idher 132

I Cabbalistica ger Bureus oss knnedom om en mngd andra innebrder och korrespondenser i denna sjustaviga stege mellan ovan och nedan. Vi terkommer till det i avsnittet om Cabbalistica. Fjrde ocken (sknet) berttar om tiderkning utifrn runkorsets talmystik. Vilka nummer Bureus tillskriver runorna framkommer i hans Runa ABC -bok. Runkorsets hgra arm bestr av runorna t, r, o, n som har talvrdena 300, 9, 7 och 50, vilka ger summan 366. Hildebrand har blandat ihop tv varianter av Tyrs-runan och gett den ena Thors talvrde. Hildebrands runor skulle ge summan 362, ven om han efter Bureus sger att summan blir 366. Stephen E. Flowers som i sin skrift Johannes Bureus And the Adalruna tolkar Bureus apokalyptiska numerologi upprepar Hildebrands feltolkning av dessa runor, men gr ett frsk att f summan att bli 366 genom att blanda ihop odhen, som har talvrdet 7, med sin spegelvnda tvilling frey som har talvrdet 1. Dessutom pstr han att Ndh har talvrdet 60, vilket tycks vara en ndlsning som inte hrstammar frn Bureus d denne ger runorna udda talvrden och Ndh motsvarar talet 50. Talet 366 ska enligt Bureus motsvara ett solr, medan runan Haghal i runkorsets mitt har talvrdet 30 och motsvarar ett mnvarv. Runkorsets vnstra arm bestr av runorna a, f, u, l som har talvrdena 90, 1, 3 och 700, vilket ger summan 794. Detta motsvarar enligt Bureus ren mellan Saturnus och Jupiter (Jovis) sammangng. Bureus frklarar att adulruna p detta stt visar ret 1648 frn det frra famntaget (Bureus, Rl 9 8, s. 69). Det frra famntaget r allts Jesus fdelse, s hr r det en frga om en utrkning av en apokalyptisk hndelse. Med uttrycket brudens nrvarelse menar Bureus att Haghal-runan ska ing i utrkningen och att famntaget och frjden dubbel innebr att summan ska multipliceras med tv. Saturnus och Jupiters sammangng eller famntag 794 adderas med Haghal-runans tal 30 och detta multipliceras med tv. Detta ger 1648, ett r som str tydligt utskrivet i adulruna-texterna. Fr att frst innebrden av detta rtal mste vi se vad som hnde p frra armen: Ett solr r dr frlngt med ett r (366), s vi fr fram det verkliga solret genom att ta bort ett r (366 1 = 365). P samma stt mste vi gra med vnstra armen.

133

134

Genom att ta bort ett r fr vi fram den egentliga betydelsen som r 1647. Detta r har stor betydelse hos Bureus till skillnad frn ret 1648 som inte har ngon srskild uttalad innebrd, trots att det var ret d Westfaliska freden slts. Bureus identierar sig sjlv med det lejon som omtalas i Uppenbarelseboken 5:5, liksom den kerub som framtrder som ett lejon vid Guds tron i Hesekiels bok. Bureus identierade sig p samma stt med Lejonet frn Norden, der Mitternacht Lwe, som omtalades i den pseudo-paracelsiska profetian. Bureus sg sig som den nya tidens profet som skulle teruppvcka adulrunan och den gamla visdomen, eller som Sten Lindroth mlande beskriver:
Sedan den sista hrolden, lejonet brjat upptrda, dramatiseras det eskatologiska frloppet alltmera. Tecknen och hndelserna brjar hopa sig. Det tredje riket, Salomos rike, ingr 1641, men strre ting ske 1647, ret fr den helige Andes andra tillkommelse och den sannskyldiga dom (Mischpat), d likvl bara de rttfrdiga skola dmas. detta r ska Uppenbarelsebokens sjtte insegel brytas och den sjtte sklen gjutas i Eufrat (Lindroth 1943: 243).

ret fr Kristus terkomst r egentligen 1666, d den frsta domen kommer som fregr tusenrsriket. Att ret 1666 hade en speciell betydelse frstr vi av Bureus spekulationer kring tal som 666, vilddjurets tal, vilket han utvecklar i Nord Landa Lejonsens Rytande. Allt som ska intrffa r 1666, kommer dremot att intrffa redan 1647 p grund av ret 1666 att ska frkortas med nitton r. Till detta ger Bureus en mngd mystiska och invecklade frklaringar. Bureus frklarar att det r 1647 ska ske tecken i mnen och talet nitton har sammankopplats med mnen. I de nordiska runkalendrar som Bureus studerade fanns en rad med de s.k. gyllentalen med vars hjlp man skulle kunna rkna ut det exakta datumet fr psken. Dessa kalendrar var uppbyggda efter kalenderns princip att det tog nitton r fr mnskiftena att upprepas p exakt samma dagar. P runkalendrarna ersatte man latinska siffror med runor (Enoksen 1998: 159). Bureus frklarar sjlv talet nitton och dessa runstavar i Nord Landa Lejonsens Rytande:

135

Trenne riken och dess styrare, srafemten samt pilbgen

Ty Mnans gyllental r Nitton hr, ther i rknas frst Tolff gemene hr och sedhan 7 Tanhr, som mst hwar Bonde hr i Vpland weet vrskilia som Rimstafwar hafwa (Bureus 1644: 99)

Talet nitton terkommer hos Bureus lrljunge Georg Stiernhielm. Han jmfr grekiska myter om Apollos terkomst var nittonde r med de gyllental som nns p runkalendrarna (Nordstrm1934: 128). Efter 1647/1666 intrffar en lycksalighetens tid som bestr i sex r dr varje dag r som tusen r. P det sjunde ret 1673 intrffar den slutliga domen. Drefter intrder det eviga gudsriket. I avsnittet om Nord Landa Lejonsens Rytande kommer vi frdjupa oss i dessa resonemang, vilka utgr krnan av den boken. Runkorsets vertikala linje innehller runorna b, s, i, m, h, k, th som har talvrdena 500, 100, 70, 900, 30, 10 och 5, vilka ger summan 1915. Hildebrand har i sin tolkning glmt bort att skriva ut kn-runan, ven om han efter Bureus kommer fram till talet 1615. Flowers som fljer Hildebrand gr samma misstag, men rknar istllet konsekvent nog ut talet 1605 och fr det passande nog att hnga samman med att Bureus skriver sin frsta version av Adulruna Rediviva. Flowers skriver:
The year 1605 is the year Bure got the idea of the Adalrunor the idea descended upon him, and with and from this concept, or Word, he spent the rest of his life ascending the ladder of the runes (Flowers 1998: 23).

136

Ascensus

Abaris pil

Det r en innovativ och rimlig tanke som dock r fel. Flowers har tydligen inte uppmrksammat Hildebrands miss och drmed sjlv glmt att rkna med runan k och dess tal 10. I samband med utrkningen av runkorsets sjustavahjd visas en bild av ett monument, med en kryptisk bildtext: drmed uppstter han t sin fru ett adulrunakuml. P monumentet str det adulrunakuml, aDVL rV nakVML . De stora bokstverna betecknar latinska siffror som ger ret 1615, DVLVVML = 500 + 5 + 50 + 5 + 5 + 1000 + 50. P samma stt som vi tog bort siffran ett p varsin sida om niostavavidden, ska vi enligt Bureus ta bort ett frn brjan och ett frn slutet av sjustavahjden. Det ger oss ret 1613, d man allmnt skrev IVDICIVM ( = 1 + 5 + 500 + 1 + 100+ 1 + 5 + 1000), domens dag 1613 (Bureus, Rl 9 8, s. 70). Det var ret Bureus ck sin upplysning om adulrunans hemligheter. Han var senhsten detta r p resa med kung Gustav II Adolf fr att organisera det nya bibeltrycket. Nr de befann sig i Tuna den 5 december kl. 6.22 vervldigades Bureus av momentum excitationis, hnryckningens gonblick. Han hrde en rst som sjungande sade: rIVos IaM CLaVDe pVer sat prata bIberVnt, Gosse, tpp till rnnilarna, ty ngarna ha druckit nog. I dessa ord dljer sig de latinska tecknen fr 1673, d vrlden enligt Bureus skulle g under. Som Susanna kerman uppmrksammat ternns dessa ord hos Vergilius (kerman 1998: 47). Hndelserna 1613 skulle fr alltid pverka Bureus och han skulle efter detta ndra tidigare uppfattningar och istllet axla rollen som en invigd i mysterierna, en profet mitt i en frblindad omvrld.

137

Enligt hans eget synstt frenades Bureus (Byrghal) med det gudomliga (Thors) r 1613 genom den runmystiska initiationsvg som runkorsets sjustaviga vertikala linje illustrerar. ret 1613 r inte slumpmssigt utvalt av Bureus, utan var ett r det redan fanns frvntningar p. ret 1613 var strategiskt utvalt och Bureus placerar slunda in sig sjlv i ett r som ingick i tidens apokalyptiska spekulationer. Sigfrid Forsius (1550 1624) beskrev i en liten skrift vrldens historia frn skapelsen till r 1613 (Jensen 2002: 90). Astrologen och astronomen Helisaeus Rslin (1544 1616) hade i astrologiska berkningar pekat ut 1613 som ret fr IVDICIVM (kerman 2002b: 350). Femte ocken i Adulruna Rediviva visar i en illustration trenne riken och dess styrare. Den bygger p runorna t, o, f (d.v.s. gudatriaden TOF) och k, n, e samt h. Utver illustrationen innehller detta avsnitt inte vidare information. Sjtte ocken visar de stavar i fosterfemten (d.v.s. den sista av de tre grupperna i adulrunraden) som hr kallas den korsfstes srafemt. Sun-runan r naglad genom bda ftterna, Tidher genom hgra handen, Lagher genom den vnstra, Byrghal har fjttrat bda ftterna och Man-runan nns vid hjrtat likt ett instucket spjut med en strm av blod frn hjrtat. Sjunde ocken och sista ocken i tredje balken av Adulruna Rediviva visar lagfrarens hotande. Hr har runkorset blivit en pilbge med en pil riktad mot sitt ml som r mnniskan/Byrghal, som kallas enstava mlet. Den versta runan Thors kallas enstava strngen, niostavavidden kallas niostavabgen, femspolastegen har hr blivit Abaris pil, det vill sga den femstavapil som frekommer p mnga hll hos Bureus. Det r vrt att notera att pilens spets utgrs av Sun-runan som motsvarar solen och framfr allt dess strlar. Abaris fngar en av Apollons pilar, det vill sga solens strlar. Abaris pil r drmed en solstrle eller en pil frn Apollon. Apollon sjlv r solen och kan sammankopplas med thorsrunan som Bureus brukar likna vid en sol vid horisonten.

138

7.3 Konungen kldd i runor Fjrde balken eller kapitlet i Adulruneskriften visar en konung som har runorna p sin kldnad och sin krona. Han representerar den store Herden i sitt konungambete. Konungen r kldd i vit skinande kjortel, omgjordad med en grdel och krnt med en guldkrona. P bilderna br han oftast spira och pple. P kronan nns den frsta femten, fdarefemten, medan grdeln har runorna i fdofemten och p kjortelfllen fosterfemten. I Antiquitates Scanziana ser vi herden eller konungen utan spira eller pple och istllet st med utstrckta armar. Han r kldd i de tre runfemterna, men kronan r hr en huvudbonad som ser ut som Thors-runan (Bureus, F.a. 3, s. 115). 139

7.4 Adulrunans innersta hfvebur och skattkammare Femte balken gnar Bureus t vad han kallar adulrunans innersta hfvebur och skattkammare. I centrum fr Bureus mystik nns denna adulrunesymbol frn vilken de femton runorna i runraden emanerar. Bureus kallar denna symbol fr adulrunans skattkammare dr skaparens heligaste namn avsljas. Symbolen har formen av ett solkors med tre ringar innanfr varandra. De tv yttre ringarna r geometriska cirklar, medan den innersta ringen har formen av ett hjrta. Hjrtat bestr av en halvcirkel som underdel och p ovansidan en kluven cirkel vars halvor ligger ovanp den undre halvcirkeln och har formen av ett liggande B. Frn andra ringen och int nns ett likarmat kryss, som ger bilden av runan Haghal, vilken r en central adulruna. Adulrune-symbolen bygger allts p ett likarmat kors, ett kryss och tre ringar som tillsammans illustrerar tre niver i tillvaron. Bureus har ven inspirerats av John Dees Monas Hieroglyphica som p samma stt r en universell symbol som i sig innefattar andra symboler (kerman 2000). I Monas Hieroglyphica ingr de planetariska tecknen. I den stora Adulrunan kan alla enskilda femton runor spras och Bureus instruerar pedagogiskt om ett system fr hur detta gr till. Den frsta gruppen om fem runor, fdarefemten, utvinner man i frsta hand ur Adulrunans yttersta

140

delar och den yttersta ringen. Fdarefemten korresponderar med Gud, Fadern, Thor, Skaparen, Fdaren. Dessa runor blir, efter att de utvunnits ur Adulrunan, de fem strsta i storleken jmfrt med de kommande tio runorna. Nsta grupp, fdelsefemten, korresponderar med Medlaren, Sonen, Kristus och Oden. Dessa runor hmtas innanfr den yttre cirkeln och ur den mellersta cirkeln och blir mindre n de frra. Sista gruppen, fosterfemten, hmtas innanfr den mellersta cirkeln och ur den hjrtformade. Dessa sista fem runor r allra minst. Bland dessa runor nns materiens och dualiteternas runa Byrghal och denna sista femt korresponderar med materiens plan och den fysiska kroppen, men ven med Helig Ande och Frja. Den innersta och lgsta femten i Adulrunan representerar mnniskans utmaning i jordelivet. Frn denna niv kan mnniskan pbrja ascensionen mot de hgre vrldarna som representeras av de tv fregende femterna. Bureus kallar den sista femten fr det korsfsta hjrtat. Det r bara genom att offra lekamen, den fysiska kroppen, p korset likt Kristus eller Oden som mnniskans sjl lter sig frenas med anden. Trefaldigheten terkommer i Bureus adulruna med sina tre ringar ur vilka de tre runfemterna kan utvinnas. De tre ringarna motsvarar ande, sjl och kropp. Den yttersta nivn motsvarar Gud och anden, medan den mellersta representerar Medlaren och sjlen. Den innersta hjrtformade ringen motsvarar lekamen som blir korsfst. I de olika versionerna av Adulruna Rediviva och i Antiquitates Scanziana beskriver Bureus runornas framvxt ur de arketypiska principer hans adulruniska solkors r uppbyggt av. Han beskriver ven adulrunans uppbyggnad och principer. I Antiquitates Scanziana visar han hur solkorset bygger p en cirkel som representerar Theologia negativa, den gudskunskap som inte lter sig beskrivas i ord eller begrepp. Detta r den odifferentierade enhetens urprincip. Korset representerar istllet den positiva och bekrftande gudskunskapen Theologia Afrmativa. Denna afrmativa teologi sammankopplar Bureus med Paracelsus och dennes lror. Bureus identierade sig sjlv med Paracelsus och Bureus initialer ITAB , som stod fr Iohannes Thom Agrivillensis Bureus, undertecknade han

141

Ur Antiquitates Scanziana

142

ven som Iohannes Theophrastus Aracelsus Bureus. Det likarmade korset korresponderade med solen och dess inytande, liksom med det gudomligas nrvaro. Bureus frklarar ven korsets uppbyggnad. Det liggande strecket str fr evighetens horisont. I enlighet med platonsk tradition kan det representera hur skaparen klyver vrlden i tv delar och separerar himmel och jord, ande och materia. Genom det vertikala strecket frenas dock ter ovan och nedan. Nedstigandet av Guds son (Jesus, Oden, medlaren) frenar de tv vrldarna. Detta mjliggr drmed mnniskans uppstigande. Ur symbolen med cirkeln som klyvs av ett horisontellt streck fr Bureus fram skaparens frsta namn vilket r GUD och bestr av runorna Kn, Ur och Thors, allts k, u och th som ven kan utlsas G, U, D. Runorna kn och ur har gett upphov till runorna frey och odhen, illustrerar Bureus genom att visa att de frstnmnda tv blir de tv sistnmnda om man lgger till ett streck p vardera runa. Bureus ternner slunda ordet GUD i den ursprungliga gtiska treenigheten TOF ; Tor, Oden och Frigga. Nr solkorset blir komplett och det vertikala strecket tillkommer kan man nna namnet p den gtiska tetragrammaton. Det vertikala strecket motsvarar sonens nedstigande och dess utseende som ett I skulle kunna associeras med Iesus. Det gtiska fyrstaviga tetragrammaton blir slunda GUID. Han jmfr i Antiquitates Scanziana namnen p tetragrammaton p olika tungoml. P latin r det DEUS , p arabiska ALLA , p hebreiska IHVH , osv (Bureus, F.a. 3, s. 190). I en illustration har dock det hebreiska tetragrammaton IHVH den frnmsta platsen i mitten av olika sprks tetragrammaton. Thors-runan representerar Gud Fader, Ur-runan motsvarar Sonen, Oden och Kristus, det vertikala strecket (som liknar runan I) str fr sonens nedstigande i mnsklig form. Kn-runan representerar den Heliga Anden. Eftersom Bureus frst fr fram GUD och sedan GUID, skulle detta gtiska tetragrammaton kunna tolkas som Gud + Sonen. I nsta niv av Adulrunan nns ytterligare en cirkel inuti den frra. Ur denna symbol kan skaparens andra namn ternnas. Ur det likarmade korset med tv cirklar fr man fram runorna fr hela Bureus frsta rungrupp, fdarefemten, det vill sga runorna f, u,

143

Theologia negativa

Theologia afrmativa

Horisonten

Uppstigandet/ nedstigandet

GUD

GUID

FUTHOR

HNKAI

STBLM

th, o, r. Dessa runor bildar ordet FUDOR som Bureus tolkar som Fader. Detta r skaparens eller fdarens andra namn och dessutom den frsta femten av tre. Runorna som ger upphov till GUID FADER r lika stora. I nsta grupp blir runorna ett steg mindre. Nu har ett kryss tillkommit frn andra ringen och int. Detta kryss bildar tillsammans med korsets vertikala linje en Haghal-runa. Denna runa associerar Bureus med Kristus och den helige ande, vilken r medlaren som ska frena mnniskan (Byrghal) med Gud (Thors). Detta r ocks medlarens femt, fdelsefemten, vilken symboliseras av de tre spirorna som uttrycker de tre kronornas maktmbeten. Runorna i denna femt r h, n, k, a, i. Runorna n, a och k fr Bureus till att representera NotAriKyn (notarikon), den kabbalistiska lra dr initialer bildar ett ord, som t.ex. ITAB . Sista gruppen, fosterfemten, bestr av runorna s, t, b, l, m och dessa bildar symbolen fr ett korsfst hjrta som fr i sig tre spikar. Detta representerar Kristus p korset. Genom att placera en liggande Byrghal ovanp Manrunan uppstr en hjrtformad symbol. Den som ser ut som ett hjrta korsfst p ett T. Runan Tidher motsvarar spiken i den hgra armen och runan Lagher motsvarar spiken i den vnstra. Solrunan i sin enkla s.k. hngande form trnger in ovanifrn, mellan Byrghals tv halvor. Solrunan motsvarar spiken genom ftterna. Denna runfemt representerar materien, kttet och blodet och bestr av mindre runor n de fregende grupperna. Adulrunans tre grundsymboler r solkorset med tv ringar, de tre spirorna och det kors-

144

fsta hjrtat med tre spikar. Dessa tre grundsymboler representerar varsin runfemt. Dessutom fregs dessa av det enkla solkorset med en ring som str fr det gtiska tetragrammaton GUID.
GUID FUTHOR

HNKAI STBLM

Solkorset, tetragrammaton. Solkorset med tv ringar (sol & mne), fdarefemten, Fader. Den gudomliga vrlden. Tor. De tre spirorna, fdelsefemten, medlaren, sonen. Oden. Det korsfsta hjrtat genomborrat av tre spikar, fosterfemten. Materien. Frigga/Frej/Frja.

7.5 De tre kronorna Den sjtte balken i Adulruna Rediviva handlar om de tre kronorna, det ldsta Svearikes skldemrke. Tretalet r ett heligt och magiskt tal hos Bureus och terkommer i olika sammanhang i hans loso. I kapitlet om de tre kronorna frklarar Bureus att svearna ursprungligen styrdes av den ldste bland dem som kallades fr ttfader. Med tiden vxte folkmngden och ttfaderns uppgift blev fr tung s han s han tillsatte en versteprst och en domare som vertog ngra av hans uppgifter. Sjlv kallades han drotte och var den frmste av dessa tre. Svearike delades ocks in i tre folkland och p inrdan av den mytiske Byrger Tidesson gav konungen eller drotten varje folkland en krona och de tre kronorna skulle s bli hela Sveriges vapen. De s kallade folklanden r en gemensam benmning p Tiundaland, Attundaland och Fjrdundaland i Uppland. Dessa var judiciella distrikt. De slogs samman i och med utfrdandet av Upplandslagen 1296 till en gemensam lagsaga. Folklandens tillkomst och utveckling fre 1296 r hljd i dunkel men deras existens r knd frn tusentalet. De tre folklandens namn antyder att de vid sin tillkomst omfattade tio (Tiundaland), tta (Attundaland) och fyra (Fjrdundaland) s kallade hundaren, d.v.s hrader eller rttsom145

rden. nnu omkring 1300 rknades de inre delarna av Gstrikland till Tiundaland. Ordet folk i folklanden tycks ursprungligen ha betytt krigarskara. Folklanden var fre Upplandslagens tillkomst sjlvstndiga lagmansdmen, som ocks hade en religis funktion. Byrger Tidesson var enligt Bureus lagman i Tiundaland. Den Yngre Vstgtalagen gjorde gllande att svearna gde rtt att vlja rikets kung. Enligt Upplandslagen tillkom denna rtt de tre folklanden. Sdermannalagen fastslr att valet skulle ga rum p Mora ting. Magnus Erikssons landslag faststller att lagmnnen frn rikets alla lagsagor skulle vlja kung vid Mora ting. P Mora ng i Lagga socken, ca 10 km sydst om Uppsala, p grnsen mellan Attundaland och Tiundaland, frrttades kungaval under Mora ting, d folket valde sin kung. P Mora ng fanns en hyllningssten fr de svenska kungarna under medeltiden. Den har kallats fr Mora Sten. Det exakta lget fr hyllningsstenen r numera obekant. Den frdes troligen bort redan under senmedeltiden. Den br dock ha funnits i nrheten av ett hus som uppfrdes 1770 dr det i dag frvaras tta hela eller fragmentariska stenar. P Mora Sten avbildades de tre kronorna. En klassisk teckning gjord av Schefferus visar Mora Stenar, dr en av de spruckna stenarna br symbolen fr de tre kronorna (Schck 1930: 27). De tre kronorna skulle, enligt Stephen E. Flowers, kunna symbolisera tre funktioner i dtidens samhlle: konungen, domaren och prsten (Flowers 1998: 24). Fr Bureus r de tre kronorna p intet stt enbart frknippade med vrldsliga angelgenheter. De r i hgsta grad symboler fr den metafysiska och esoteriska verkligheten. Bureus som i Antiquitates Scanziana analyserar Sefer Yetzirah och dess resonemang om tre moderbokstver, sju dubbla och tolv enkla bokstver, fr in dessa kabbalistiska resonemang i tolkningen av de tre kronorna. De tre hebreiska moderbokstverna Alef, Shin och Mem representerar enligt Sefer Yetzirah de tre urelementen luft, eld och vatten, liksom ande, sjl och kropp. Bureus illustrerar hur dessa tre kabbalistiska moderbokstver motsvarar de tre kronorna (Bureus, F.a. 3, s. 95). De tre kronorna krner i era illustrationer runkorset. Av kapitlet om De trenne riken och dess styrare i Adulruna Rediviva, kan

146

vi dra slutsatsen att de tre riken som de tre kronorna symboliserar i slutndan hrstammar frn den gtiska treenigheten TOF, s att de tre kronorna krner Tor, Oden och Frigga. Sveriges nationalvapen skulle allts hrstamma frn denna gtiska treenighet.

147

8 Cabbalistica: Bureus esoteriska anteckningar

Cabbalistica r en samling av Bureus esoteriska anteckningar som omfattar 217 blad, mestadels nedtecknade p latin och som frvaras i Linkpings stiftsbibliotek inbundna i en volym. Vi kan i denna handskriftssamling hitta frn till de resonemang som sedan nns systematiserade och vidareutvecklade i Adulruna Rediviva och Nord Landa Lejonsens Rytande. Dessutom frekommer resonemang i Cabbalistica som kompletterar vr frstelse av hur Bureus tnkte sig sin adulruniska esoterism. Bureus hnvisar till andra losofer och esoteriker frn Platon till Cornelius Agrippa, liksom till esoteriska traditioner ssom kabbala och alkemi och parar ihop dessa traditioner med adulrunorna och deras funktion som trappsteg i en ascension mot det gudomliga. tergivandet av innehllet Cabbalistica tenderar att upprepa vad vi delvis nner i Adulruna Rediviva och Nord Landa Lejonsens Rytande. Dessutom kan det stundtals te sig fragmentariskt, vilket speglar hur skriftsamlingen ser ut. Cabbalistica r en vrdefull klla till Bureus tankevrd, inte minst d den bitvis r personlig, impulsiv och skissartad, men ocks eftersom vi kan spra hans egna referenser. Inte sllan ser vi i form av en notering i marginalen eller som bildtext hur han hnvisar till de stora auktoriteterna inom den vsterlndska esoterismen. Utver antika och senantika tnkare som Platon och Plotinos, hittar vi referenser till centrala hermetiska texter som Asclepius och Poimandres, liksom nyckeltexter inom alkemin som Turba Philosop-

148

horum och Aurora Consurgens. Bureus tillhandahller tskilliga hnvisningar till renssansesoterismens tungviktare Agrippa och Paracelsus. Vi nner ven referenser till kristna kabbalister som Pico och Reuchlin, judiska losofer som Levi ben Gershom, liksom den bermde paracelsisten Heinrich Khunrath och dennes Amphitheatrum Sapienti tern. Bureus hnvisar till John Dees Monas Hieroglyphica och Guillaume Postels versttning av Sefer Yetzirah. Bland Bureus illustrationer i Cabbalistica hittar motiv frn Helisaeus Rslin De Opere Dei Creationis, seu, de mundo hypotheses, frn 1597, liksom Cesare dEvolis version av det kabbalistiska trdet frn De diuinis attributis, quae Sephirot ab Hebraeis nuncupantur frn 1573 och en av Khunraths illustrationer ver universalmedicinen Azoth. Vi mter dessutom hnvisningar till gticismens fregngare som Olaus Magnus. Ett antal mytologiska gestalter terkommer i Cabbalistica, dribland Hermes Trismegistos, Zalmoxis och Abaris. Dessa tre nmns av Pico i Om mnniskans vrdighet. Bureus menade att dessa tre var av gtiskt ursprung (Friberg 1945: 124). Hermes Trismegistos r den mytiske frfattaren till de hermetiska texterna och uppfattades av renssanshermetikerna som lrjunge till Moses och lrare till Pyhtagoras och Platon. Zalmoxis och Abaris sgs bda ha varit anhngare till Pythagoras. Zalmoxis, r en legendomspunnen religis reformator som ck gudastatus och som omgrdades med ngon from av kult dr anhngarna tnkte att de kunde uppn oddlighet genom honom. Abaris r en trollkarl i den grekiska mytologin. Han var ven Apollonprst som av guden Apollon ck en guldpil som hade undergrande krafter. Med pilen kunde Abaris yga, bli osynlig, ge orakelsvar, bota sjukdomar och blixtsnabbt frytta sig mellan olika platser. Abaris var en gestalt som andra gtiska frfattare ocks kom att intressera sig fr, inte minst d Abaris hade tillnamnet Hyperboren. ven Herkules terkommer tskilliga gnger i Bureus kabbalistiska spekulationer. Bureus hrleder i gtisk anda Herkules namn frn svenskan. Herkules namn hrstammar enligt Bureus frn hr kull vilket p gammal svenska skulle betyda hrfrare. Olof Rudbeck skulle dra dessa spekulationer till sin spets och menade att Herkules stoder som Platon

149

omnmner som nrliggande det forna Atlantis, inte var Gibraltar som ofta antagits, utan ortsnamn i Skne. Med denna typ av etymologiska resonemang tyckte sig Rudbeck bevisa att Atlantis lg i Sverige. Cabbalistica inleds med de dramatiska ord som sammanfattar Bureus tankar om upplevelsen i Tuna 1613, d han ck profetiska frmgor:
Denna boken r mest (fantasier) Colligeret fr n jagh 1613 k kunskap af then frdolda Sanningen Den ingen Author kunde yppa.

Bureus frklarar hur runorna och adulrunorna frhller sig till varandra, genom att jmfra dem med skillnaden mellan Talmud och kabbalan. Det ena representerar den exoteriska sanningen, medan den andra representerar den esoteriska. I Cabbalistica s utvecklas innebrden i det initiatoriska sjustaviga uppstigandet. Det motsvarar den alkemiska processen fr att framstlla tinkturen eller livselixiret.
Sublimatio Solutio Putrefactio Coagulatio Tinctura Calcinatio Sun Byrghal Idher

Destillio

Man Kn

Haghal Thors

Bureus tillskriver ovannmnda process ett paracelsiskt ursprung (Bureus, N 24, s. 73). Alkemin laborerar med en rad olika steg i processen och ovannmnda ordning r densamma vi ternner i bilden Adeptens berg i Michelspachers Die Cabala, Spiegel der Kunst und Natur frn 1615. P samma sida i Cabbalistica numreras den alkemistiska processen: 1. sublimatio, 2. descensio, 3. distillatio, 4. calcinatio, 5. solutio, 6. coagulatio, 8. cratio, 7. xio. 150

Varfr sju kommer fre tta r inte riktigt klart. Eftersom det r frgan om en handskrift kan det rra sig om ett misstag. Adulruniska och hermetiska innebrder i omkastningen kan inte heller uteslutas. I Cabbalistica fr vi ocks beskrivningar av en vg mot allt hgre grad av upplysning som runorna illustrerar. Sjustavahjden, den vertikala indelningen av runor p runkorset, r en hermetisk upplysningsvg. Adepten hjer sig ver okunskapens mrker tenebr ( ) genom splendor ( ), lumen ( ), lux ( ), luminar ( ) och modus entis ( ) till principium absolut primum ( ). De sju runorna benner sig p en tvgradig skala dr de tre understa (Byrghal, Sun och Idher) hr till det onda och de fyra versta (Man, Haghal, Kn och Thors) till det goda (Bureus, N24, s. 47). En uppdelning mellan en ond nedre och begynnande del och en vre vlvillig, terkommer i Nord Landa Lejonsens Rytande beskrivning av de tv onda planeterna Saturnus och Mars, som inleder den eskatologiska processen, medan de kommande planeterna r vlvilliga. Sjustavahjden beskriver ven mnniskan och hennes uppbyggnad. I tabellen nedan brjar Bureus frn andra hllet n i uppstllningen fr den alkemistiska processen (Bureus N 24, s. 53):
6 1: Unum 5 2: Mens 4 3: Ratio 3 4: Opinio 2 5: Natura 1 6: Corpus Byrghal

I Cabbalistica placerar Bureus dessutom sju vetenskaper i enlighet med sjustavahjdens hierarkiska ordning.
heosophia abala yperphysico physicoagria physicochemia physicomedicia physica

151

Bureus anteckningar

152

Bureus ger olika versioner av runkorset olika namn och betydelser. Utver att representera herdens stav och Abaris pil r den ocks en bild av Orfeus lyra. I grekisk mytologi r Orfeus son till solguden Apollon och representerar musikkonsten. Fr Ficino var han en central gestalt d Ficino i pytagoreisk anda ansg att musiken var en grundlggande princip i universum. Han skapade och framfrde astrologisk musik och han brukade tillsammans med vnner sjunga och spela p ett instrument han kallade fr lyra orphica (Walker 1958/2003: 19). Bureus r inspirerad av Ficinos teorier om Orfeus lyra och universums musikaliska dimension, vilket inte minst kommer till uttryck d han frfattade Nymre Wijsor. Cabbalistica r fylld med nst intill orkneliga konstellationer dr Bureus laborerar med talet tre och dess betydelse. Han stller upp en Triplex Natura, som bestr av tre niver, det kroppsliga, det sjlsliga och det intellektuella, med det kroppsliga lngst ner, sjlen eller livskraften som mellanniv och anden eller intellektet hgst upp. Detta verensstmmer med hans ndring av den hierarkiska triaden SAL; sjl, ande, lekamen; till en uppstllning med anden hgst. Bureus trefaldiga beskrivning av tillvaron illustrerar han dels med en triangel, men ven med Kyn-runan som motsvarar det pytagoreiska Y:et (Bureus N24, s. 53). De tre strecken i Y-symbolen representerar kropp, sjl och ande, men ven det val som sjlen mste gra mellan kroppen och anden. Det r drfr denna runa r hgst p Bureus runstav, herdestaven, och Abaris pil, vilka bestr av de fem runorna mellan Byrghal och Thors. Det pytagoreiska Y:et symboliserar under denna tid valet mellan vgen till frdmelse eller frlsning, valet mellan kroppen eller anden. Om Sjlen vljer rtt fr hon tilltrde till Thors-runans solstrlande port. Samma tema ternner vi i Stiernhielms Hercules dr valet str mellan Dygden och Lasten. Bureus illustrerar ven hur den gtiska treenigheten TOF, Tor, Oden och Frej, representerar de tre niverna, liksom tre aspekter av den alkemistiska processen, essentia, potentia och actio, dr essensen motsvarar Thor och det hgsta planet, kraften motsvarar Oden och handlingen Frej (Bureus N24, s. 54). De tre aspekterna motsvarar ven kvaliteter hos Fadern, Sonen respektive Den helige ande. Han jmfr i god perennialistisk anda Zoroaster och Platon och 153

menar att hos den frre nner vi tretalets principer representerade av magikerna verst, Mithra i mitten och Ariman lngst ner, medan dessa hos den senare korresponderar med Gud, Anden och Sjlen, liksom med iderna, frnuftet och alstringskraften. Lngre fram i Cabbalistica beskriver han en kvinnlig treenighet bestende av Diana hgst upp, Persefone i mitten och drefter Minerva (Bureus N24, s. 59). Bureus hnvisar till svl Plotinos som Agrippa i sin uppstllning av olika trefalder i tillvaron (Bureus N24, s. 64). Bureus skissar vidare p Agrippas uppdelning som vi nner i De occulta philosophia som r uppdelad enligt de tre vrldarna: Den naturliga och elementariska vrlden; den celestiska och matematiska vrlden, samt den intellektuella vrlden hgst upp. Han refererar ngra blad drefter till Paracelsus tre grundkomponenter salt, svavel och kvicksilver, dr salt r lngst ner och Bureus antecknar att det korresponderar med kroppen och elementet jord. Svavlet korresponderar med sjlen och med vatten som destilleras i den alkemistiska processen, medan kvicksilvret motsvarar anden och luftens element (Bureus N24, s. 67). Salt, svavel och kvicksilver korresponderar dessutom med de tre vrldarna, nglarnas vrld, den eteriska vrlden och elementarvrlden, det vill sga naturen. Uppstigandet, ascensionen, och nedstigandet, descensionen, gr genom dels sju steg enligt runkorsets vertikala linje, men ven via tre steg genom de tre vrldarna. I botten nns i bda fallen materiens runa Byrghal, men uppstigandet gr genom Sol-runan och Lager-runan, medan nedstigandet gr genom Tidher, som r Laghers spegelbild, via man-runan som motsvarar mnen, tillbaka till Byrghal. Det r en cirkulr process som Bureus terger med dessa runor placerade i en korsformation vi ternner i Adulruna Rediviva. I en rad alkemistiska och astrologiska anteckningar ser vi hur han tnker sig att sju av adulrunorna korresponderar med de sju planeterna p fljande stt: Solen Sun/Sol (S) Mnen Man (M) Merkurius Byrghal (B) Venus Ar (A) 154

Mars Tidher (T) Jupiter Ndh (N) Saturnus Lagher (N) Inom parentes stller han runornas ljudvrden. Bureus placerar planetrunorna i en cirkel kring Merkurius/Byrghal, vilket illustrerar hur denna representerar mnniskan, men ocks den hermetiske magikern (Bureus N24, s. 74). Runorna fr Merkurius, solen och mnen utgr en central planetarisk triad som motsvarar sden och alstringskraften i Merkurius, samt solen som symbol fr mannen och mnen fr kvinnan. De tre planetariska runorna kan bytas ut mot runorna fr TOF och vi frstr att Merkurius, solen och mnen utgr planetariska manifestationer av den gtiska treenigheten. Dessutom korresponderar Merkurius, solen och mnen, med Mars, Venus och Jupiter. Korrespondenstabellen skulle allts kunna terges p fljande stt: Thor = Solen = Jupiter Odhen = Merkurius = Mars Frey = Mnen = Venus Thors associeras dessutom med planeten Saturnus med Thorsrunan, fr att lite lngre ner sammankopplas med Merkurius. Bureus visar ngra sidor lngre fram i Cabbalistica att Thor och Jupiter r synonyma, liksom Oden och Merkurius och Frej och Minerva. Ibland erstter Bureus Frej med en kvinnlig motsvarighet, i formen av gudinnor som Frigg, Freja eller Minerva. Fr Bureus motsvarar hans stora symbol Adulruna den alkemistiska ugnen athanor, i vilken den alkemistiska processen gde rum genom olika processer av upphettning (Bureus N24, s. 75). Bureus rknar med tre steg som alkemins viktigaste vilka motsvarar de tre niverna av adulrunan, solkorset med tv ringar, de tre spirorna och det korsfsta hjrtat med tre spikar, och drmed ven hela futharken med dess tre femter. De tre stora alkemistiska faserna r enligt denna analogi: 1) Separatio, 2) Coagulatio och 3) Fixatio. Det r i samband med dessa resonemang Bureus antecknar att han faktiskt lyckats framstlla alkemins tinktur, redan den 22 februari 1612 (Bureus N24, s. 75). 155

Bureus fyller en hel sida i Cabbalistica med en bitvis svrtolkad korrespondenstabell, som ger oss information om hur han ser den alkemistiska processen (Bureus N24, s. 76). Som rubrik har han Merkurius, Mnen och Solen, och placerar under dessa en rad korrespondenser, varav ertalet kommer frn alkemin. I nedbantad form ser korrespondenslistan ut som nedan: Merkurius Luna Sol Albedo Nigredo Rubedo Sonen Modern Fadern Cain Eva Adam Vster Middag och syd ster Hermafroditen Kvinnan Mannen Dessutom placerar han in tre av de fyra temperamenten som Hippokrates (460 f.Kr 370 f.Kr) och Galenos (129 199) delade in mnniskans sinnestillstnd i enligt lran om humoralpatologin. De fyra sinnestillstnden var sangviniskt, koleriskt, melankoliskt och egmatiskt och som enligt denna lra var knutna till varsin kroppsvtska. Det sangviniska temperamentet var kopplat till blodet, det koleriska till den gula gallan, det melankoliska till den svarta gallan och det egmatiska till slem. Flegman hr enligt Bureus tabell till frsta gruppen med Merkurius som rubrik, blodet och det sangviniska till mittengruppen och det koleriska till den sista som styrs av solen. Att det fjrde, melankoliska, temperamentet inte nns med i tabellen kan vi tolka som en analogi med att vderstrecket norr inte nns med utan bara vst, syd och st, vilket kan ses som en omvnd frd fr solen frn vst till st, frn mrker till ljus. Norr som representerar totalt mrker, nr solen inte alls syns, nns inte med och drmed inte det melankoliska temperamentet. Bureus noterar ordagrant att processen gr frn mrker till ljus. Den vane alkemistiska lsaren lgger mrke till att han kastar om den alkemistiska processen klassiska tre faser som brukar vara nigredo, albedo och rubedo, den svarta, vita och rda fasen. Det blir dessutom extra mrkligt eftersom han anvnder solsymboliken med resan frn kvllens mrker, som d borde vara nigredo, till mitt p dagen dr albedo

156

skulle passa utmrkt, i destination mot den gyllene gryningen som brukar illustreras med den rda fasen, rubedo. Jag ska dock hlla mig borta frn att rtta Bureus. Bureus placerar in fyra esoteriska vetenskaper i en korsformation kring teoso, som r i mitten. Ovanfr r kabbala, under astronomi, p vster sida magi och till hger alkemi (Bureus N24, s. 79). Utifrn en jmfrande tolkning s placerar Bureus magin till vnster eftersom den motsvarar runan Tidher och nedstigandet, vilket kan ses som en manifestation av magikerns krafter. Magikern lr, enligt renssansmagin som vi knner den frn exempelvis Ficino, sig att kontrollera universums naturliga krafter och skapa positiva inuenser i sin omgivning. Magikern r slunda beslktad med lkaren. Att alkemin str till hger, kan bero p att den alkemistiska processen r en frdling av materien frn det lgre till det hgre, och korresponderar drmed med Lagher-runan och ascensionen. Kabbalan str hgst upp eftersom den rr den hgsta vrlden, vilket ligger i linje med Agrippas uppdelning i De occulta philosophia. Astronomin rr den synliga vrlden och kanske r det drfr Bureus placerar den underst. I en annan version r dock de olika vetenskaperna placerade p annat stt med kabbalan i mitten och magin och alkemin omvnt placerade n ovan. Den versionen r dock mer skissartad och den frstnmnda tycks mer fullbordad. Flera sidor gnas t numerologiska spekulationer och skisser varav vissa terkommer i en mer systematiserad form i Adulruna Rediviva och i Nord Landa Lejonsens Rytande. Bureus rknar p talvrdena hos Thor, Oden och Frej och kommer fram till att deras tal r 111, 107 och 103, vilket tillsamman blir 366, rets alla dagar om man drar bort ett, enligt Bureus adulruniska logik dr man ofta ska dra bort ett fr att det verkliga talvrdet ska framtrda. Han rknar ut talet fr GUID, som enligt honom r det gtiska namnet p gud och fr det till frst 88, och sedan 888, som r Jesus tal enligt traditionell talmystik. Bureus stller upp sitt runkors och visar hur de olika armarna och runorna ska berknas (Bureus N24, s. 83). Den vertikala linjen blir sammanrknat 1615, vilket ger ret 1613, eftersom man ska dra bort ett frn varje hll, som han meddelat i

157

Adulruna Rediviva. Bureus visar ven hur herdens stav som bygger p runorna i runkorset motsvarar Hermes caduceus-stav med sina tv ormar. Bureus skissar p betydelsen av det hebreiska alfabetets olika bokstver och hnvisar till Reuchlin. I likhet med Sefer Yetzirah lgger Bureus elementariska kvaliteter hos de tre mdrarna i hebreiska alfabetet, vilka r bostverna Alef, Mem och Shin. Alef, den frsta bokstaven associeras med luft, Mem med vatten och Shin med eld (Bureus N24, s. 102). Han jmstller dessa bokstver med fadern, modern och sonen, och ven den gtiska treenigheten TOF. En hel sida lngre fram i Cabbalistica gnas t att beskriva de tio serot (Bureus N24, s. 108). Han ger dem ven planeteriska attribut som han tycks ha grubblat ver eftersom anteckningarna ger dem vxlande olika korrespondenser. I en skissartad avbildning av livets trd visar Bureus att Mnen hr till Malkuth, Merkurius hr till Yesod, Venus till Hod, Jupiter till Netzach, Solen till Tifaret, Mars till Geburah och Saturnus till Chesed. Livets trd-modellen har han tagit frn Cesare dEvolis De divinis attributis sephirot ab hebraeis nuncupata, frn 1573. En utvecklad version av denna nner vi i Athanasius Kirchers (1602 1680) Oedipus gyptiacus (16535), vilken haft ett enormt inytande ver den kristna kabbalan och blivit den helt dominerande versionen i kabbalan frn artonhundratalet och framt. Medan Cesare dEvolis och Bureus version har sjutton stigar som sammanbinder de tio serot, har Kirchers de tjugotv som r standard i nutida kabbala. P samma sida i Cabbalistica illustrerar han sitt adulruna-monument som i likhet med det kabbalistiska trdet beskriver en ascensions-vg frn materien till de andliga planen. I en esoterisk ordlek laborerar Bureus med ord som uppkommer om man kastar om bokstverna i Tors namn. Bostverna TOR kan bli ORT, TRO, ROT experimenterar Bureus fram. ven ordlekar med Odens namn frekommer dr han placerar bokstaven e inuti ett o s att Oden kan lsas som eden (Bureus N24, s. 114). I en illustration av templet som hans utfrligt beskriver i Nord Landa Lejonsens Rytande fr i Cabbalistica ven beskriva utbild-

158

ningens vg dr man gr frn skolan och nr akademin som kandidat, fr att sedan bli magister och slutligen vinna tilltrde till de teologiska vetenskaperna i templets innersta (Bureus N24, s. 131 132). Bureus lter ven tre runor beteckna de maktsfrer som nns i riket. Det r den frlsande religisa makten illustrerad av Tidher-runan, den styrande kungamakten symboliserad av Byrghal och den dmande makten illustrerad av Lagher. Lngt innan excentriska runmystiker i mellankrigstidens Tyskland brjade med runyoga och run-mudras, dr kroppen och ngrarna formas att likna runor, illustrerar Bureus hur ngrarna kan efterlikna runor, med Thors-runan som sitt exempel. I fortsatta utlggningar om runornas symbolik fr vi veta att Sol-runan representeras dagen, medan den treuddiga Man-runan representerar nox, natten. En inverterad svart Thors-runa representerar kabbalisternas namnlsa En Sof (Bureus N24, s. 138). Det pminner oss om att kabbalan bortom den hgsta seran Kether placerar ngonting nnu strre som inte gr att frklara och avgrnsa med ord och som drfr kallas En Sof, Det Obindbara. Fr Pico motsvarar detta natten, Nox, som r bortom det synliga och nmnbara. Fr Bureus motsvarar denna princip theologia negativa, den gudskunskap som inte kan frsts med begrepp. Teologin har laborerat med dessa tankegngar sedan dess begynnelse och de utvecklades av bland andra Mster Eckhart (ca. 1260 ca. 1328). Bortom Thors port kan vi allts sluta oss till att det i analogi med kabbalan gr att ta ett steg vidare ut i En Sof, eller Nox. Bureus terger delar av Agrippas De occulta philosophia och anger de nglar som motsvarar de sju planeterna och alkemins sju metaller (Bureus N24, s. 144). Han nmner dem i ordningen vi knner igen frn Agrippa med inledningsvis Zaphkiel, Zadkiel, Camael, Raphael, Haniel, Michael och sist Gabriel. Fre dessa nmner han ven ngeln Raziel som r en av kabbalans mer mystiska vsen. Raziel r en rkengel vars namn betyder Guds hemlighet och som str i centrum fr den judiska magiska skriften Sefer Raziel HaMalach. I anslutning till tergivandet av vissa passager hos Agrippa tecknar Bureus ett pentagram, vilket r en cen-

159

tral ockult symbol, som dock annars lyser med sin frnvaro hos Bureus. I en tabell gr Bureus jmfrelser mellan grekiska och kabbalistiska vsen. Han jmstller i Picos efterfljd kabbalans En Sof med grekernas Nox. Han menar att den onda principen Zamael hos kabbalisterna motsvarar den grekiske Tyfon. Bureus jmstller ngra sidor lngre fram sin symbol Den fallande stenen, den kub med runkors som terkommer i Aduluna Rediviva, med stenen Abadir, som i grekisk mytologi var en inlindad sten som Rhea lurade Kronos att tro var Zeus. Bureus laborerar med det kabbalistiska systemet aiq bekr, de nio kamrarna, som har anvnts till att skapa sigill (Bureus N24, s. 149). De hebreiska bokstverna placeras in i nio kamrar, med tre rutor verst, tre i mitten och tre underst. Utifrn detta kan man f fram en form av stiliserade bokstver utifrn ett ord eller ett namn, genom att se den hebreiska bokstavens placering i de nio kamrarna. Nr de nya bokstverna har plockats ut binds de samman till ett sigill som representerar en ande, demon eller ngel. Agrippa som presenterar detta system anvnder rkengeln Michael som exempel, medan Bureus laborerar med det hebreiska ordet beyeshuati, i min frlsning, hmtat frn Psaltaren. Utifrn detta ord arbetar han fram dess aiq bekr-bokstver och skapar ett sigill. Vi kan genom detta exempel se att Bureus laborerade med praktisk kabbala och sigillmagi i Agrippas efterfljd. I senare tiders magi har sigillmagin kommit att bli mycket central och exemplet avsljar en praktisk sida av den gtiska kabbalan, som annars i huvudsak bygger p teoretiska spekulationer och analogier. Mot slutet av Cabbalistica presenterar Bureus en version av runkorset med hebreiska bokstver (Bureus N24, s. 171). P korsets horisontella arm nner vi de sju bokstverna Bet Yud Shin Vav Ain Taf Yod, som bildar ordet beyeshuati. Runkorsets vertikala linje har samma bokstver fast i en annan ordning Yod Shin Ain Vav Bet Taf Yod som kan betyda yesha, frlsning och biti, min dotter. En latinsk frklaring med orden lia mea och salus brevid visar att det r denna mening han har i tanke. Med utgngspunkt frn Khunraths Amphitheatrum Sapienti tern skissar Bureus p tabernaklet och dess esoteriska bety-

160

delse. Till detta vver han in tankar om tillvarons inre och yttre vsen, vilket fr Bureus terspeglas i Sveriges riksvapen. Sklden med korset representerar den yttre och lgre delen av tillvaron, medan de tre kronorna representerar den hgre vrlden. P samma stt placerar han in sig sjlv i en hgre och lgre form. Till det hgre respektive lgre rknar han in dessa platonska och alkemistiska korrespondenser: Det osynliga Det synliga Formen Materien Visdomen Sknheten Kungen Tronen Adam Eva Pyramiden Kuben Sjlen Kroppen Frfattaren Lsaren Predikanten hraren Solen Mnen Solve Coagula Svavel Salt Med ngra symboler, ssom Thors och Byrghal frenade, visar Bureus att dessa dualiteter ska frenas. Vi identierar era alkemistiska koncept som exempelvis solve et coagula, som betecknar upplsning och frening, vilket r tv av den alkemistiska processens terkommande inslag. Bureus kopplar samman namnet p Zoroaster med guden Thor och anger vad han tror r ursprungsformen, nmligen Thorfaster. Han terger vad han ser som den zoroastriska treenligheten med Ohrmuzd, Ahriman och Mithra, dr den frstnmnda representerar det hga och goda, Ahriman det onda och Mithra fungerar som medlaren. Han nmner p samma sida IAO som r den grekiska och gnostiska versionen av JHWH . IAO kopplades av gnostikerna ihop med Abraxas och den sjuhvdade draken. Ingenting tyder p att Bureus anammat en gnostisk negativ syn p IAO, utan ser det som en synonym p den gud han beropar.

161

Med kreativ ordomvandling vver Bureus in sitt namn i Uppsala. Han visar hur Uppsala kan kallas Ubirsala, som ska betyda versala och fr in sitt namn i den krngliga formeln SVED DEVS VBSAL LASBV VRBI VBIR BVRI VBIRSALA . Bureus kabbala ssom den vi mter i Cabbalistica r inte bara sammankopplad med de stora namnen inom den vsterlndska esoterismen, utan r dessutom bitvis mycket sjlvbespeglande.

Sidorna 163166: Fyra sidor ur Cabbalistica, den frsta med Eric Benzelius signatur lngst ner.

162

163

164

165

166

9 Nymre Wijsor: Esoteriska motiv i Bureus vissamling

Bureus var en typisk renssansmnniska, ven om begreppet r en sentida konstruktion. Utver forskning, sprk, litteratur, religion och mysticism var han en framstende typograf och ligger bakom Uppsala universitetssigill, vilket uppmrksammats i mindre skrifter ssom De yverbores typogra (1964) av Nils Nordqvist och Johannes Bureus och universitetets sigill (1971) av Fredrik Berg. Utver detta skrev han ven snger och diktverk. r 1637 trycktes Bureus vissamling Nymre Wijsor. Ordet nymre kan ha en rad betydelser ssom 1) nyhet; 2) ngonting nytt, ovanligt, sllsamt, 3) saga, sgen, allmnt samtalsmne, och 4) fabel, dikt (Dahlgren 1961: 588). Samtliga av dessa betydelser passar in p Bureus vissamling och dess avsikt r att frkunna Bibelns ord. Ssom i de esta av Bureus skrifter r marginalerna fulla med referenser till Bibelstllen. Visorna r i huvudsak traditionellt religisa, av uppbyggelsekaraktr, dr Bibelns berttelser terberttas, men vissa stycken och formuleringar reekterar Bureus esoteriska vrldsbild och inytandet frn kabbalistiska och alkemistiska frfattare. Visorna r tolv till antalet, vilket med Bureus numerologiska xering i tanke troligtvis inte r en slump. Talet tolv terkommer stndigt i esoteriken ssom zodiakens tal, vilket ocks korresponderar med dygnets timmar (12 x 2) och olika andekonstellationer. Visorna har rubriker som En student visa, Om vrldens skapelse, Om den inre mnniskan, Om denna tidens tillstnd, Den yttersta tiden och Plgningen. I tredje sngen i Nymre Wijsor berttas om mnnis-

167

kans trefaldiga natur, vilket r ett karakteristiskt tema inom esoterismen och som ternns ssom dess tredje kriterium hos Faivre.
Jagh wil och thet hr mla hwad Moses Harligh skreff om Menniskans Trenne delar nr den frst Skapat bleff. Thet hgsta war en Ande Gudh til sitt Belte skop: Till Gudarnas thet andra: Sidst Mans och Qwinno Krop.

Enligt Bureus r hela skapelsen, svl vrlden som mnniskan uppbyggd efter tre huvudsakliga niver. Denna tanke r vanligt frekommande inom hermetismen och nyplatonismen. Det nns en gudomlig niv och en materiell niv. Dremellan nns en medlande niv som har kallats fr den astrala nivn eller vrldsanden. Ett terkommande tema hos Bureus r denna trefald. Frutom Skaparen och det skapade, nns ocks sjlva skapelsen. Till denna niv hr medlaren som motsvarar sonen, Jesus, men ocks Oden och den mytiske Byrger Tidesson. Universum bestr av tre bcker skrivna av Gud. Den frsta boken r Guds ord som bde kan tolkas som Bibeln men ocks det mystiska ord Johannes beskriver i kap 1:1: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var nra Gud, och Gud var Ordet. Den andra boken var makrokosmos, naturen och vrlden runt mnniskan. Den tredje boken var mikrokosmos, mnniskan och hennes inre. Vrlden skapades i tre huvudstycken: himmel, jord och hav. I synnerhet vad gller himmel och jord r Bureus noggrann med att inte sammanblanda dessa med den vanliga himlen eller den materiella jorden. Den frsta och lgsta av vrldens delar var havet. Den nns i begynnelsen som en ursprunglig avgrund. Ur havet som motsvarar kroppslighetens princip uppstr den synliga sinnevrlden. Den andra och mellersta vrlden var jorden, men en okroppslig jord av hgre art som motsvarar paradiset och lustgrden. Den tredje nivn r himmelen som r den gudomliga vrlden och inte ska blandas ihop med den vanliga himlen. Bureus menade att mnniskan p samma stt var en Homo Triplex, med en trefal-

168

dig natur. Att mnniskan frutom den fysiska kroppen ven bestod av tv hgre delar hmtade han bibliskt std frn i Hebrerbrevet 4:12 som beskriver hur Gud skiljer sjl och ande, led och mrg och blottlgger hjrtats uppst och tankar. Han ppekade att initialerna fr mnniskans trefaldighet byggde ordet fr den paracelsiska principen salt, som p latin r sal, men som hos Bureus bildar notarikon-formeln SAL Siel (sjl), Anda och Lekamen. Formeln SAL terkommer hos Bureus: S Siel, en avbild av Guds like. Homo spiritualis A Anda, summan av mnniskans alla frmgor, ett medium till vilket frnuftet r en del. Homo rationialis. L Lekamen, materien, mnniskans ktt och blod. Homo carnalis.

Bland ockultisterna rdde oenighet om det var anden eller sjlen som var mnniskans hgsta substans. Pico menade att det var sjlen som r den gudomliga delen hos mnniskan, medan anden motsvarar astralvrlden som binder samman den hgsta gudomliga vrlden och den fysiska verkligheten (Friberg 1945: 128). Fr ertalet esoteriker brukade dock sjlen ses som mellannivn och anden som den hgsta. Innan Bureus upplysning 1613 hade han uppfattningen att sjlen var verordnad anden, men efter upplevelserna i Tuna ansg han sig veta bttre och han sg tillbaka p sin tidigare uppfattning som han ndrat. Han beknner att han dessfrinnan levt i okunskap nr han trott att sjlen stod ver anden (Lindroth 1943: 197). Bureus frklarar att kroppen r jordisk, tung och nedtstrvande medan anden r gudomlig och mechta hgtsvwande. Kropp och ande frenas genom det mellanting som sjlen utgr. Sjlen r kroppens sjl, men andens kropp. Sjlen r en hon, medan anden och materien dremot han, vilka likt tv friare uppvaktar sjlen. Bureus berttar att Anden och Sjlen r trolovade och att Anden ska gra Sjlen till sin brud och drottning, men Kroppen smyger sig p som en lismande frfrare och frsker dra ner Sjlen i sin mrka kula (Lindroth 1943: 195).

169

I Nymre Wijsor beskriver Bureus sin syn p mnniskans bestndsdelar och hur dessa r associerade med kvinnan respektive mannen:
Wr Siel har Brudakynne, och Andens Mans natur (Bureus 1637: sng IIII :4).

Sjlen r en brud vars gunst kroppen och anden kmpar om. Att orden ande och kropp p svenska r maskuliner medan sjl r femininum bevisade fr Bureus att svenskan p ett ursprungligt sett uttrycker de esoteriska sanningarna (Friberg 1945: 133). Bureus har vertagit allegorin om sjlen och anden ssom bruden och brudgummen frn kyrkofadern Origenes (ca. 185 ca. 254) som frklarade att mnniskan i sitt inre bestr av ande och sjl, dr anden kallas fr man och sjlen fr kvinna. Bureus utvecklar denna allegori och diktar om hur bruden lter sig luras ner i materien av kroppen, som kallas en ofrlse man:
Nu war thet icke frlnge, Frr n en Ofrls man, Kom medh vthi omgnge, Bort lockan tillbdh han, Med sigh vthi en Kula, Affsidhs i Jorden nedh, Then mrcka och then fula, Och gran skam ther medh (Bureus 1637: sng IIII :2).

Nr Bureus talar om kttet som en ofrlse man och anden som adel ligger det i linje med hur senare Georg Stiernhielm skulle anvnda begreppen i sin Herkules-diktning dr mnniskan stlls mellan Dygden och Lasten. Den adel som syftas r ett adelskap som mnniskan vinner i andens rike (Friberg 1945: 139). Sjlen stlls infr ett avgrande val och mste ska sig till anden och inte till kttet om hon vill n frlsning och salighet. Om hon gr till Jesus som styr ver andens riken kommer sjlen bli som en drottning som lever utan brist i saligheten, men vljer hon kttet, mister hon chansen till gldje och fr istllet mta Djvulen.

170

Gr Silen In til Andan Som ens r Jesu Christ Ther fr hon rda landom En drotning uthan brist. Men gr hon ut til Ktet Ther har hon gldien mist Och ns i Dia mtet Ther fr hon bita qwist (Bureus 1637: sng IIII :8).

En liten men betydelsefull detalj i Bureus stt att formulera sig avsljar ngot centralt i hans vrldsbild. Om sjlen gr till anden sker hon sig in till anden men sker hon sig till kttet r det ut till kttet. Nr hon sker in r det ocks en resa uppt dr hon mter Jesus, medan om hon sker sig ut r det samtidigt en resa nedt i avgrunden till Djvulen. Den hr ontogran terkommer nr Bureus frklarar runkors-symbolen och lter trollens vrld benna sig i ytteromrdena utanfr frlsarens inhgnad inom vilken mnniskorna br hlla sig om de inte ska strtas ner i avgrunden, nedtryckta av helvetesgaffeln som troll-bindrunan illustrerar. Denna vrldsbild passar in i Mircea Eliades schema dr rrelsen int mot centrum ocks leder uppt mot det sakrala, medan rrelsen utt leder till det profana, eller kttsliga som Bureus skulle kalla det. Fr Eliade sammanfaller alla helgade omrden med vrldens mittpunkt (Eliade 1969/2002: 27). I avhandlingens sista del kommer jag att analysera Bureus vrldsbild utifrn denna dualistiska ontogra. Bureus frmedlar Andens egna ord i femte sngen i Nymre Wijsor. Anden berttar bland annat att guden Hermes ck se hans ljus och att han Anden kallas bde nus och mens. Nus, eller Nous som det ofta transkriberas, betecknar i grekiskan medvetandet eller intellektet. Hos Platon motsvarar nous den rationella sidan av mnniskans individuella sjl och den enda fullt oddliga delen av sjlen. Detta synstt stmmer in p Bureus beskrivning av Anden som inneboende i sjlen:
Ut Anden r then hgstas hws Som sjlen r Andens nste (Bureus 1637: sng V:11).

171

Andens andra namn i sngen, mens, r latin och har en liknande betydelse som nous. Anden frsker tillrttavisa sjlen och f den in p rtt bana och slppa den fri frn fngenskapen i kttet, men vissa sjlar frstr inte ens att de r fngade och lyssnar inte p andens kloka rd och fr dem gr det illa:
Dg lyda Silarna ey wrt rdh Ty Ktet har them fast fngna: The tnkia ey dr ens up Ut dem skal illa gnga (Bureus 1637: sng V:14).

I den sjtte visan Om thenna Tydens tilstnd besjunger Bureus det paracelsiska nordlandalejonet och sammankopplar detta lejon med visionerna i Uppenbarelseboken. Lejonet som framtrder i Uppenbarelseboken kapitel 14 str p Sions berg med de etthundrafyrtiofyra tusen utvalda som r frikpta frn jorden.
Rytande Leijons rsten Som ypnade boken har Then nner man i Texten Johannis uppenbar (Bureus 1637: sng VI :8).

Bureus visa har en mngd referenser till Uppenbarelseboken i marginalen. En terkommande symbol hos Bureus r lejonet som br en bok, som utver att vara Bibeln kan representera hans egen adulruniska visdom. I Om thenna Tydens tilstnd r det nordlandalejonet som br boken:
Ett ljon aff Norlanden Thet br en ypnad Bok Ther i hwilas hans ande Som gir skrifsen klok (Bureus 1637: sng VI :6).

Visan tar allt eftersom formen av en profetia och Bureus lgger in en rad rtal i marginalen till texten, bland annat 1674 som r ret d Guds rike intrder efter att den slutgiltiga domen fallit, vilket skulle ske 1673. Den ttonde visan Om yterste Tiden i Nymre Wijsor innehller en snarlik apokalyptisk tematik med ertalet hnvisningar

172

till Uppenbarelseboken, liksom Daniels bok i Gamla testamentet. Bureus hnvisar i visan till ret 1647 som har en central betydelse i hans apokalyptik. Tillsamman med rtalet 1666 r 1647 inledningen p en lycksalighetens tid. P ett mystiskt stt menar Bureus att ren 1647 och 1666 hnger samman och betecknar samma sak, vilket jag kommer redogra fr lngre fram. Genom att dra av talet nitton, ett tal som Bureus kopplar samman med mnen och de nitton runorna p runkalendrarna, blir 1666 r 1647. rtalet 1666 r givetvis betydelsefullt eftersom 666 r det apokalyptiska vilddjurets tal i Uppenbarelseboken trettonde kapitel. Bureus skildrar i sngen hur vilddjuret hrjar runt vrlden innan han slutligen binds i avgrunden:
han r nnu ey bunden Som mnge hafwa tenkt han rasar n fast then hunden wil medh sigh haf a senkt bort nidh uthi Afgrunden Them han haffuer krenkt Ty han weet nu aff stunden hwadh i hans skl r sknkt (Bureus 1637: sng VIII :8).

Visan fortstter med att vilddjuret blir bundet i kulan i underjorden, det vill sga avgrunden. Kulan r det ord Bureus i en tidigare sng i Nymre Wijsor anvnder som hemvisst fr kroppen som hotar att lura ner den sjlsliga bruden i sin mrka kula i underjorden.
Nr ha t lgs i Bandom Och nider i kulon wrks T hemtas skat aff landom Sexhundradt Sextijo Sex (Bureus 1637: sng VIII :10).

Jordkulan och buren r tv av Bureus sinnebilder fr kroppen och den materiella vrlden. Bilden av sjlen som en brud, anden som brudgummen och kroppen som en lurig frfrare som frsker strta sjlen i frdrvet terkommer i nstan hlften av Nymre Wijsors texter. Bureus r medveten om att han upprepar sitt tema och inleder den nionde visan Om Inra Menniskiones fruchter med

173

orden: Jagh nytjar Gammalt mne/Och gr en Wijsia Ny fr att sedan upprepa det frmanande temat om hur sjlen mste ska sig uppt mot Jesus och anden. Bureus uppmanar lsaren att identiera sig med nktergalen som sitter i en bur, men som genom att lita p duvan Anden nner trst (hugswalar) och inte fruktar ngot, varken svlt eller urvder, eller sylt och ur, som Bureus skriver, vilket r sextonhundratals svenska synonymer (Bureus 1637: sng IX :12). Forskare som Wouter J. Hanegraaff och Henrik Bogdan har betonat hur viljan tillmts en central betydelse inom modern vsterlndsk esoterism, men Bureus sextonhundratalsesoterism likstller viljan med begret och kroppen. Frst om mnniskan kuvar viljan kommer hon undslippa fngenskapen i buren, men om hon ger efter fr viljan fr hon stanna lnge i buren. Bureus uppmanar drfr lsaren att:
War wiligh wilian kuwa S girs ey stunden lng (Bureus 1637: sng VIII :12).

Den elfte sngen r Nymre Wijsors lngsta och med marginalerna spckade av noter till Bibeln och exempel p numerologiska utrkningar, apokalyptiska frutsgelser och Bureus kabbalism. Ett genomgende tema i texten r visionen i Hesekiels bok av Guds tron som har formen av en vagn som omgrdas av fyra keruber, vilka har ansikten av en mnniska, en tjur, ett lejon och en rn. Dessa keruber har identierats i kristen spekulation med de fyra apostlarna och visionerna i Hesekiel har haft en betydelse inom svl judisk kabbala som kristen esoterism. Kabbalan och den judiska mystiken vxte fram ur spekulationer kring Hesekiels visioner. Den gudomliga tronvagnen, merkaba, var det motiv kring vilken den ldsta judiska mystiken tog form (Scholem 1992: 6869). De judiska mystikerna efterstrvade att skda Guds tronvagn, liksom himmelens salar, hechaloth, vilket blev temat i den tidigaste judiska mysterielitteruren dr Hanoks bok tillhr de ldsta och mest inytelserika. En tidig skrift som benner sig i utkanten av merkaba-mystiken och som utgr en viktig fregngare till de kabbalistiskta texterna p elva- och tolvhundratalet r den till omfnget blygsamma Sefer Yetzirah. Fr kabbalan och den vsterlndska esoterismen i sin

174

helhet har den spelat en avgrande roll. Hr beskrivs grunderna till den tal- och bokstavsmystik som kommer att fnga svl judiska som icke-judiska kabbalisters intresse. Vi vet att Bureus redan r 1610 lste den franske esoterikern Guillaume Postels (1510 1581) versttning av Sefer Yetzirah, vilken gavs ut 1552 (kerman 1998: 51), s det r sannolikt att ider frn tidig judisk mystik letat sig in i Bureus esoteriska skrifter, som exempelvis Nymre Wijsor. I den elfte sngen beskriver Bureus de nyckelpersoner som driver mnskligheten framt mot Guds rike, dr var och en korresponderar med ngot av de fyra utseendena hos keruberna. Den frsta han nmner r Jan Huss (1372 1415), den store tjeckiske reformatorn som vnde sig mot de delar av den romersk-katolska kyrkans lror som han upplevde saknade std i Bibeln, vilket resulterade i att han brndes p bl anklagad fr ktteri. Huss skulle f stor betydelse fr Martin Luther och den protestantiska rrelsen. Bureus kallar honom i sngen fr ett brinnande ljus. Efter honom kom Martin Luther, fr att sedan i Bureus samtid avlsas av historiens tredje nyckelperson, nmligen han sjlv. I sin bok Nord Landa Lejonsens Rytande frn 1644 utvecklar han denna tematik, men det r intressant att notera att Bureus tydligt anspelar p sig sjlv ssom nordlandalejonet i Nymre Wijsor:
Et Ljon aff Norlande (...) som en Tordon thet Ryter (Ja Sin the hores n hr) Slut tiden medh framyter Som Johans Namnet br (Bureus 1637: sng XI :15).

Han fortstter att beskriva Salomos tempel och dess innersta skattkammare, eller fatebur som han skriver, samt vver in det bibliska temat om landet som yter av mjlk och honung och skriver det hebreiska ordet fr mjlk, Ha.La.Bi, i texten med de hebreiska bokstverna i marginalen. Dikten frtljer att dessa tre stavar HLB r notarikon fr historiens tre stora frkunnare av Guds ord och det r av sammanhanget inte svrt att dra slutsatsen att han menar Huss, Luther och ingen mindre n sig sjlv, Bureus.

175

Han nmner explicit kabbala i visan och texten r fylld med talmystik som exempelvis viktiga rtal i Bureus apokalyptik ssom 1674 och tal som 666, 777 och 888 dr vilddjurets tal r det lgsta och Jesus tal det hgsta. I sista sngen Plgningen fortstter apokalyptiken och Huss identieras med keruben som har en mnniskas skepnad, medan Luther r tjuren. Bureus samtid associeras med lejonet och tiden frn och med 1647 r slutligen gestaltad i rnens skepnad och det r Andens tid. Visans sista ord r karakteristiska fr hela boken och fr Bureus val av symbolsprk. ter igen mter vi bruden Sjlen och motsats frhllandet mellan att ledas in i Herrens kammare eller att hamna ute bland materiens och mrkrets makter:
Men Bruden mon t ledas I skneste Kammaren in Rtt f ey annorledes. n Gullet gms i Skrijn Dr om ns ingen Saga hwad hon ther inne fr: y heller hwadh jmmer och plga Then fr som uthe str (Bureus 1637: sng XII :12).

De tre sista sidorna i Nymre Wijsor bestr av en sida med numerologiska utrkningar av apokalyptiska tal och r, dr Bureus anvnder sig inte bara av hebreiska bokstver och de tal de associeras med, utan ven grekiska och arbetar drmed ven med en grekisk kabbalistik. Den nst sista sidan avslutas med en ammande sol vari det str: Indenti Throno Agnoque Benedictio, det vill sga ett valsprk baserat p bokstver med samma initialer som honom sjlv: ITAB . Allra sist i boken har Bureus lagt in en errata-lista.

176

10 Nord Landa Lejonsens Rytande

Bureus tnkande skulle kunna klassas till den apokalyptiska historiesyn som enligt arkeologen Ola W. Jensen prglade det kristna tidigmoderna sttet att se p historien. Utifrn detta perspektiv r historien en devolution, en omvnd evolution, som gr frn en idealisk forntid mot allt smre tider (Jensen 2002: 67 80). Samtidigt r Bureus optimistisk och genom att jmfra historien med den alkemiska ascensionen s vnder frfallet tack vare Jan Huss p trettonhundratalet och inte minst med honom sjlv som frn 1613 frkunnar den kommande domen, men ocks det stundande gudsriket. Den apokalyptiska historiesynen har en ambivalent syn p historien, fr ena sidan gr allting stadigt mot en frsmring, men andra sidan kommer kulmen p denna frndring, i form av apokalypsen, att leda till gudsriket. Jensen beskriver denna dubbelhet:
ena sidan sg man Kristi fdelse som historiens vndning mot det bttre, samtidigt som man upplevde hela historien sedan syndafallet som en stadig process mot det smre (Jensen 2002: 75).

Nord Landa Lejonsens Rytande, som aff koppar altarsens mtning, vpenbarar skriftennes tijda rkning, tryckt r 1644, r Bureus stora apokalyptiska verk och det kanske mest omfattande verk som har sin utgngspunkt i den paracelsiska lejonprofetian. Det r en protestantisk, kabbalistiskt tolkad, apokalyps p 143 sidor. Frsta sidan krns av en ammande sol av samma slag som avslutar Nymre Wijsor och ven denna gng med ett ord som anspelar p honom sjlv, nmligen ARIEL , som r den lejonngel han identierade sig sjlv med. Lngst ner uppmanas det med Bibelns ord att: Then

177

Inledande sida i Nordlanda Lejonsens Rytande

178

ron hafwer / Han hre. Boken r tillgnad drottning Kristina. Bureus r i denna bok fullstndigt uppslukad av rollen som profet och lter Jesus sjlv inledningsvis stta bokens niv:
Jagh JESUS hafwer Nyklarna til Ddhen och helwetet. Jag snder min ngel at betyga edher Thetta i Frsamblingarna (Bureus 1644).

Bureus lter det ibland vara medvetet diffust om det som sgs kommer frn Johannes Bureus, Uppenbarelsebokens Johannes, Jesus eller Ariel, eller om alla dessa talar med en tunga genom honom. I boken frklaras att:
Ty lyder och thenna Bokennes Titel sledes: Thetta JESUCHRISTIJ Uppenbarelse then GUDS hafwer gifwit honom til at fkunna sinom Tjenarom / hwadh innan kort Tijd skee skal: Och hafver betecknat och sndt medh sin ENGEL til sin Tienare JOHA nnem (Bureus 1644).

Vi frstr att Bureus frmedlar Jesus ord genom ngeln Ariel. Denna ngel upptrder som ett lejon och r fr Bureus densamma som den ena av keruberna vid Guds tronvagn. Han gr det tmligen klart fr lsaren att det r han sjlv, Bureus, som r nordlandslejonet vars rytande hrs genom boken. Det r inte ett muntert budskap som boken frmedlar, utan Bureus talar med en profets frmanande tordnsstmma. Han meddelar lsaren att r 1600 hrde en frnm man fljande sng:
Liwfet r uthslucket / som fr war tndt/ All ting hafwa nu en nda. Bogan r afskutten/ som fr war spend/ All ting hafwa nu en nda. Sklen r uthdrucken / som frr war i skenckt: All ting hafwa nu en nda. Glaset r uthrunnit / och hasteliga umvndt All ting hafwa nu en nda (Bureus 1644).

Bureus frklarar sedan att Herren inte gr ngonting utan att frst uppenbara sina hemligheter fr sina tjnare profeterna. Han frmedlar sedan p en sida en nyckel till kabbalan, med de talvrden som de hebreiska bokstverna har tillsammans med korresponderande

179

grekiska bokstver, vilket ter igen ger oss exempel p Bureus ambition att verfra kabbalan till andra sprk. Drnst fljer en biblisk nyckel med talvrden fr frst det latinska alfabetet, siffrorna 1 till 23, direkt drefter i omedelbar anslutning det grekiska alfabetet frn 24 till 47 och slutligen det hebreiska alfabetet frn 48 till 74 som r sista siffran i denna nyckel. Under denna nyckel str Bureus centrala formel som han hrde nglarna sjunga under sin uppenbarelse i Mora 1613: CL aVDI te I aM rIVos pVer sat prata bI berV nt, som innehller talet 1674, ret fr Guds rikes begynnelse. Efter detta fljer en errata-lista och sedan inleds sjlva boken med de ammande versalerna KERVBINISKA hgst upp och drunder rubriken TIDERKNINGEN . Bokens apokalyptiska rytande lter sig inte vntas p utan frsta kapitlet innehller kabbalistiska spekulationer kring det hebreiska ordet mispat, som betyder dom eller rttvisa, och som terkommer i Bibeln, exempelvis i Jobs bok. Fr Bureus r detta begrepp givetvis sammanhngande med Judicium som betecknar ret 1613, men som ocks r det latinska namnet p domen. Mispat betecknar framfr allt gudomlig rttvisa (Huberman Scholnick 1982: 521). Bureus frklarar att ordet fr domen mispat brjar med ddsbokstaven Mem, som inleder ordet fr dd maveth (Bureus 1644: 1). Spekulationerna kring bokstaven Mem r vanligt frekommande i kabbalistisk litteratur, dr det bland annat frklaras att Satan ursprungligen var en ngel vid namn Sael, men nr han brt med Gud hftades ddsbokstaven Mem vid hans namn och han blev en ddsngel Samael. De apokalyptiska kapitlen i Nord Landa Lejonsens Rytande r daterade med vxlande Anno Mundi (Vrldens r) som rknar tiden utifrn nr man trodde att jorden skapades enligt Bibeln, Anno Christi, rknat frn Jesus fdelse, Lidandet, som han rknar frn Jesus korsfstelse, Lagens r, rknat frn d Moses mottog Torahn, liksom Flodens r, efter nr Syndaoden tnktes ha gt rum. Boken r en redogrelse fr vad som sker olika r rknat frn dessa hndelser i vrldens historia. Nord Landa Lejonsens Rytande har karaktren av en nedrkning mot Domedagen dr lsaren brjar bakt i historien och tar sig framt sida fr sida. Precis som Bureus snabbt vxlar mellan olika alfabet nr han utvar sin bokstavs-

180

och talmystik, s vxlar han snabbt mellan dessa olika former av tiderkning, vilket gr texten snrig, ven fr hans samtid. Det r drfr inte s enkelt att rtal p sextonhundratalet behver betyda det lsaren frst tror, utan det kan ha andra symboliska betydelser, eller beteckna rtal vid helt andra tidpunkter i historien, i de fall Bureus har hoppat till ett annat slags tiderkning. Ett exempel r nr han, i avsnittet om Uppenbarelsebokens tider, skriver bland annat ret 1642. Den uppmrksamme lsaren ser att det r Lagens r och inte Anno Christi, det vill sga vr vanliga tiderkning, utan r 136 enligt vr vanliga tiderkning, d Bureus bredvid Anno Mundi (r 4096) skriver ret enligt Anno Christi (Bureus 1644: 5). Andra bokstaven i ordet mishpat r Shin, och kallas av Bureus bde fr Guds ords andra utsde och fr en helvetesstav anvnd av Saulus medan han var en faris under lagen, och nnu ej tagit emot Jesus (Bureus 1644: 2). Bokstaven Shin r central i kristen kabbala d den redan hos Reuchlin sattes in i mitten av tetragrammaton IHWH s att det blev IHSWH och drmed betecknade inte bara Gud, utan ven Guds son Jesus. I god gtisk anda vver Bureus in sig sjlv och Sverige i de apokalyptiska spekulationerna, ssom utlggningar om de tre rikena, vilket fr honom ven innebr de tre riken som sedan Gustav Wasa p 1540-talet var ngot som Sveriges kung styrde ver, med konungatiteln Sveriges, Gtis och Vendes konungh. Han hnvisar som i de esta av sina skrifter till Bibelstllen i marginalerna och Uppenbarelseboken har en sjlvklar srstllning. Genom Nord Landa Lejonsens Rytande fr vi hra vad Johannes frutsade och det r oklart om det r Johannes som tillskrivs Uppenbarelseboken, eller Johannes Bureus, som avses. Det r uppenbart att Bureus sjlv lter det vara tvetydigt och att han identierar sig sjlv med Apokalypsens frfattare (Bureus 1644: 5). Vi fr ta del av en bureisk korrespondenslra, dr han beskriver skapelsens grundniver himmel, jord och hav. I himmelen motsvaras dessa av solen, mnen och stjrnorna, medan de p jorden motsvaras av guld, silver och koppar. I naturen representeras de av olivtrd, kontrd och vintrd. P matbordet motsvaras det av oliver, sd och vin. P mnniskokroppen r det gon, hnder och

181

ftter (Bureus 1644: 67). Korrespondenser mellan olika delar av universum r ett karakteristiskt drag i esoterismen, i synnerhet i renssansens naturmagi vilket Agrippas magnum opus De occulta philosophia r ett exempel p. Faivre stter som bekant upp det som ett av de fyra kriterierna fr vad som r den vsterlndska esoterismens stt att tnka. Nord Landa Lejonsens Rytande ger oss allts fljande korrespondensserie: Himmel, jord, hav Guld, silver, koppar Olivtrd, kontrd, vintrd Oliv, sd, vin gon, hnder, ftter 10.1 Det nedre Azara: Tiden frn r 136 till 1369 Boken leder oss sedan vidare till en utvikning kring den kabbalistiska mystiken kring templet i Jerusalem, frbundsarken, liksom beskrivningarna av Guds tronvagn i Hesekiel. Avsnittet tar fart med rubriken: Koppar Altarsens ARIELS mtning dr han beskriver dess tre niver eller avsatser, pallar som Bureus skriver. Den nedersta och mellersta heter bda AZARA och nns i tv versioner varav den som hr till templets yttre grd r tv alnar hgt, medan AZARA som hr till inre grden r fyra alnar hgt. Den hgsta avsatsen kallas HAREL , vilket Bureus frklarar betyder Guds berg och hr till templet och r ocks fyra alnar hgt, men tv alnar smalare. Ordet hekal eller haichal betecknar mellandelen av templet i Jerusalem som innehll en rad heliga freml som exempelvis menorah, den gyllene sjuarmade ljusstaken. Lngst in i templet fanns Kadosh Hakadashim, det allra heligaste, med frbundsarken. Sjlva altaret lngst in kallas, berttar Bureus, fr ARIEL , Guds lejon, en gestalt han identierade sig sjlv med. Det r tolv alnar hgt och tolv alnar brett. Bureus medger att Bibeln inte nmner altarets mtt, men avsljar att han lyckats rkna ut dess hjd, genom att dra slutsatsen att altaret tillsammans med pallarna eller avsatserna mste resa sig tjugotv alnar ver jorden fr att p s stt korrespondera med 182

det hebreiska alfabetets tjugotv bokstver. Det var ocks tjugotv oxar som Salomo lt offra i templet. Han blygs inte att frkunna fr lsaren att han avsljat hemligheter som hittills varit frborgade fr hela mnskligheten. De tre avsatserna i templet representerar Kristi tre riken, frklarar Bureus, och vver sedan ihop beskrivningen av templet med Guds tron, eller stol som han skriver. Den vaktas av fyra keruber, vilka r desamma som vaktar Eden sedan mnniskorna drevs drifrn. Tre av keruberna nns dessutom dr fr den fjrdes skull, som r deras herre. Vi minns frn Nymre Wijsor hur Bureus identierade Jan Huss med keruben i mnniskogestalt, Martin Luther med den i tjurgestalt, sig sjlv som den tredje i lejonskepnad och slutligen Anden eller Jesus som rnen. Jesus, eller Lammet som han ocks kallas, sitter p tronen och r ett frkroppsligande av Ordet, Den heliga skrift. Bureus spekulationer kring Jesus som Ordet, vilket har sin utgngspunkt i Johannesevangeliets frsta kapitel, terkommer i alla hans esoteriska skrifter och vvs ihop med den trevrldarteori som r central hos. Jesus, liksom Oden, r Medlaren och Ordet, logos p grekiska, mellan det vre och det undre. Kring Lammets tron str, med hnvisning till Uppenbarelseboken 11:16 18, tjugofyra stolar fr de tjugofyra ldste, och dessa representerar det nya frbundets bokstver. Vi ser hr hur Bureus sammankopplar det gamla frbundet med hebreiskan och det nya frbundet med det grekiska alfabetets tjugofyra bokstver (Bureus 1644: 10). Den hebreiska kabbalan blir med Jesus en grekisk, nytestamentlig och kristen kabbala, helt i linje med Picos och Reuchlins teorier. Att Bureus med sina run-kabbalistiska teorier inte identierar dessa tjugofyra bokstver med runorna i den 24-typiga ldre futharken beror p att man vid denna tid inte identierat runorna i denna, utan utgick frn den 16-typiga yngre futharken. Trefaldigheten terkommer i stndigt nya konstellationer och versioner. Bureus har vid frfattandet av Nord Landa Lejonsens Rytande bestmt sig fr att mnniskans trefaldiga natur r ande, sjl och kropp, i nmnda ordning och inte sjl, ande och kropp, som han tidigare tnkte sig. Han talar om den kerubinska mnniskan som br kerubernas principer inom sig, dr mnniskokeruben motsvarar

183

Ur Nord Landa Lejonsens Rytande

184

den princip som stttar Anden, vilken r rnen, medan Oxen r den tvehgade sjlen som kan f fr sig att g t bgge riktningarna, till frlsning eller frdrv, medan lejonet r den besjlade lekamen som tmjer dden. Hierarkierna i skapelsen och hos den kerubiska mnniskans trefaldiga natur har han klar fr sig, men sger med verraskande antinomism att Ny synes Johannes g ther twert emot / i ty han stter otmda Ljonet nrmest Paradis och rnen nrmest Helwetet (Bureus 1644: 12). Att Bureus i andra sammanhang varnar fr rnen ssom den habsburgska katolske kejsaren och hyllar det protestantiska lejonet kan frklara denna vilja att g tvrt emot, men andra mer renodlat esoteriska tolkningar r ocks mjliga. Att vnda p processer, inte minst i sammanhang d kroppen och sjlen nmns, ligger i linje med esoterisk praktik under renssansen, liksom i esoterism i vid bemrkelse, dr skapelsens nedstigande descensus ska vndas till ett uppstigande, ascensus. I diskussionen om de kerubiska skepnaderna s berttar Bureus att avgrunden inte har ett ansikte. Han omtalar avgrunden ven med dess hebreiska namn tehom som dyker upp redan i Frsta Mosebok 1:2: Jorden var de och tom, djupen tcktes av mrker..., dr ursprungsordet fr djupet r tehom. Dessa frsta rader i Genesis r freml fr intensiv spekulation i Bahir dr orden fr de och tom, tohu och bohu, r tv urprinciper. Boken fortstter sedan med en resa genom tidsldrarna, genom att kapitel fr kapitel passera vart och ett av Kristi tre riken och de olika delarna av Salomos tempel. Det frsta kapitlet, i denna vandring genom tiderna och templet, heter med en tidstypisk tyngd:
thet nidra / Ariels nidersta pall Hr begynnes thet frsta Christi Rijke / som liknas widh Sauls. Nr Templsens ytra Grd wardt gifwin hedningomen til spilo at frtrampas.
AZARA

185

Den nedre azara representererar kristedomens frsta tid mellan r 136 till r 1396. Det sistnmnda r ret fr Jan Huss framtrdande och predikan, och r terkommande i Bureus teorier om kristendomens faser. ren mellan dessa rtal r 1260 till antalet, meddelar Bureus, och vad Uppenbarelseboken talar om i kapitel 11:2: Men templets yttre grd skall du lmna drhn och inte mta, ty den har getts t hedningarna, och den heliga staden skall trampas av dem i 42 mnader (Bureus 1644: 14 15). De tolv mnaderna ska enligt apokalyptiska spekulationer motsvara 1260 dagar som i sin tur egentligen betecknar r. Bureus menar att detta r den tid d pvedmet styr ver kristendomen. Pvedmet, menar han, r en frlngning av hedendomen och drmed vad som syftas i Uppenbarelseboken med att templet getts t hedningarna. Med Jan Huss bryts denna dominans och mnskligheten kan vandra djupare in i templet p vg mot det allra heligaste. Transformationen frn det gamla till det nya beskrivs enligt Bureus i Nya testamentet, i synoptikerna (Matteus-, Markus- och Lukasevangelierna), nr Jesus gr upp p berget Tibor, hrlighetens berg och mter de gammaltestamentliga gestalterna Moses och Elia. Bureus berttar hur Moses dr och Elia blir upptagen till himlarna. Detta, liksom att frlsaren dr och teruppstr, r ett bevis fr att mnniskan lmnar det gamla frbundet med Lagen, och i stllet fljer evangelierna. Det gamla frsvinner, medan det nya ska best, eller som Bureus sjlv skriver:
Lagen ddar och Evangelium gr lefwande / therfre sger Medlaren / Jagh war dder / och sij iagh lefwer i ewigheet / thet gambla r framfarit och thet nyja warar (Bureus 1644: 15).

Tanken p att Torah, Lagen, var ngot som str i vgen fr mnniskornas frlsning r inte en tanke med uteslutande kristet ursprung, utan har funnits ven inom judendomen, och blev ngot som inte minst kabbalisterna spekulerade kring dr de tv trden i Edens lustgrd representerar tv olika former av Torah. Den vanliga Torah som judarna fljer hr till kunskapens trd och representerar lagar, begrnsningar och traditionens pbud. Livets trd representerar en fr mnniskan nnu oknd utopisk Torah som pulserar av livets

186

obegrnsade energi. Under den messianska tidsldern kommer den gamla Torahn att ersttas med denna nya Torah frn livets trd. Fr kabbalisterna motsvarade dessa tv typer av Torah de tv par med tavlor Moses fr av Gud p Sinai berg. Nr Moses kommer ner med det frsta paret med lagens tavlor nner han att israelerna brjat tillbe den hedniska guldkalven. Detta motsvarar ett syndafall och Moses tappar den frsta Torahns stentavlor och de smulas snder. Dessa frsta stentavlor var en frihetens Torah. Moses tervnder till berget och fr ett nytt par stentavlor som fr kabbalisterna representerade den andra Torahn som knnetecknas av kunskapens trd. Det r lagarnas Torah som det syndfulla israeliska folket visat sig behva. Att Exodus uttryckligen berttar att de nya tavlorna skulle innehlla samma ord som de frra var inget kabbalisterna tog hnsyn till. Att det nns tv sorters Torah var en lockande tanke fr radikala kabbalister som Nathan av Gaza och Cardozo. De menade att det fanns en yttre Torah som var besljad med de mosaiska lagarna och reglerna. Torahns besljade tillstnd motsvarar mnniskoparets behov att kl sig efter syndafallet. tergngen till den ursprungliga Torah som livets trd associeras med, innebr en tergng till det nakna paradisiska tillstndet i Eden. Klderna liksom Torahns sljor av lag och tradition r ett uttryck fr hur delarna separerats frn enheten. Nr den ursprungliga enheten uppns tervnder mnniskan till det nakna tillstndet d hon inte r tskiljd frn skapelsens omgivning. I dessa tankar nns fret till en kabbalistisk antinomism. Den sanna inre Torahn bortom sljorna representerade det ursprungliga fullndade tillstndet. Det som r sant i den yttre Torahn kunde vara falskt och betydelsels i den inre. Fr de allra esta kabbalister tycks tanken p en annan utopisk Torah, stannat p ett idealplan. Ett ftal heretiker tolkade det som en legitimering fr antinomistisk utvan. Bureus spekulationer om Lagens hmmande inverkan och frhoppningarna om en kommande paradisisk tidslder hrstammar idhistoriskt inte uteslutande frn kristet hll, utan ven frn judisk spekulation och mystik. Nord Landa Lejonsens Rytande fortstter efter de antinomistiska redogrelserna om Lagen att behandla denna vrlden och vild-

187

djuret. Den materiella vrlden kallas andligen fr Sodom och Egypten. Att den kallas Sodom beror p dess syndfullhet och Egypten fr att mnniskorna hr lever i fngenskap och trldom. Stndigt hotar Vilddjuret vars nummer r 666 att stiga upp ur avgrunden och vinna ver mnniskor till hans sida fr att drefter dda dem (Bureus 1644: 16 17). verraskande menar Bureus att det r den frsta kristna kejsaren Konstantin som r det apokalyptiska vilddjuret: Wilddjuret r Constantinus (den mest alle Theologi bermma fr en rtt Christen) (Bureus 1644: 16). F gestalter och f tal har blivit omgrdade av s mycket spekulationer som det apokalyptiska vilddjuret och dess tal 666. Uppenbarelseboken kan tolkas p en mngd olika stt, alltifrn ett historicistiskt eller preteristiskt stt dr innehllet placeras in i historiska skeenden, men ven symboliska och idealistiska tolkningar r vanliga dr motiven i texten ses som eviga symboler fr kampen mellan ont och gott. Det r dock sannolikt att Johannes av Patmos som levde i nuvarande Turkiet syftade Rom nr texten skrevs och att den kan ses som en kodierad motstndsskrift mot romarriket (Barry 1999: 143). Vilddjurets sju huvuden refererar till Roms sju fregende kejsare och det sjunde huvudet som blir ddigt srat men lks anspelar p legenden om den teruppstndne Nero, Nero redivivus. Forskare r numera tmligen verens om att talet 666 anspelar p kejsar Nero, utifrn en hebreisk talmystik av hans namn som p hebreiska r NRUN QSR , vilket numerologiskt ger talet 666 (Barry 1999: 144 145). I de versioner som hrstammar frn den stromerska rikshalvan r talet 666, men i Vsteuropa och Armenien har man funnit versioner av Uppenbarelseboken som istllet ger 616, ngot som runologen Sigurd Agrell argumenterar fr skulle vara vilddjurets originaltal (Agrell 1927: 19). Bitvis ligger Nord Landa Lejonsens Rytande mycket nra Uppenbarelseboken och terberttar dess innehll. Lsaren fr ta del av hur apokalypsens insegel bryts och hur vedermdor hemsker jorden. Dden Thanatos hrjar i Europa och helvetet fljer i hans spr:
hans nampn war Thanatos / Dden / och helwetet flgde honom effter. Och honom wardt macht gifwin fwer Jordennes rding (Europa) at

188

ddha medh Swrd / och medh hunger / och medh Ddhen aff Jordennes Wildiur.

En rn, som identieras med den fjrde keruben, yger genom himlarna och ropar med hg rst: We / We / We / them som boo p Jordenne (Bureus 1644: 18). Dessa tre ve som rnen utropar r specicerade ssom 3 x 3 olyckor som han delvis namnger ven p hebreiska:
Frskrckelse / Grop och Snaru. Pachad, Pachath, Pach Skrl / nger och Ondt. Schoa, Hova, Raga. Skulder / frstelse och Ondt.

Om vi tittar p den hebreiska betydelsen av grop och snara, pachath och pach, s syftas djurfllor, och vi frstr att mnniskan i dessa yttersta tider fngas ssom djur. De frsta tre olyckorna r hmtade frn Jesajas beskrivning av Guds dom ver jorden i 24:17: Fara, fallgrop och snara, vntar er som bor p jorden. Skrl, som p sextonhundratalets svenska betyder buller, gny, tummel, tumult (Dahlgren 1961: 760) r vedermdor som Bureus ocks hmtar frn Jesaja, i kapitel 47:11. De sista prvningarna har Bureus hmtat frn bnen Fader vr i Matteus 6:12. Olyckorna tar inte slut med dessa utan vi lser vidare att avgrundens brunn ppnas och rk stiger upp som frn en ugn och solen frmrkas. Grshoppor och skorpioner hrjar och demoner hemsker mnniskorna. Det ondas herre r en avgrundsngel: Hafwandes en Konnung fwer sigh / en ngel ur Affgrunden / hwilkens Namn p Hebreisko r ABADDON , men p Grekisko har han thet Namnet APOLTON (Bureus 1644: 19). Bureus terger hr nst intill ordagrant Uppenbarelsebokens nionde kapitel som beskriver skeendet d den femte basunen ljuder. Sedan kommer Bureus med en innovation d han lter Jesus meddela att: Jagh hafwer Nyklarna til Helwetet och Ddhen och vi sedan fr se en illustration av denna nyckel vilken r innersta versionen av Bureus adulruna-symbol vilken liknar ett kors och ett hjrta (Bureus 1644: 21). Detta korsfsta hjrta r nyckel till dden och helvetet och drmed ocks till frlsning och evigt liv. Genom mrkret och underjorden kan mnniskan frlsas och f evigt liv och vgen dit illustreras enligt Bureus av denna symbol. Han frklarar

189

att den som inte frstr denna nyckel inte kan uttolka Uppenbarelseboken, vilket i praktiken innebr att Bureus indirekt lter oss frst att ingen fre honom kan ha frsttt Uppenbarelseboken till fullo eftersom det r han som funnit denna nyckel. Adulruna-symbolen r inte bara en nyckel utan ocks en karta ver processen att n paradiset. I sju steg vandrar adepten in mot paradiset, eller in i templet mot det allra heligaste. Frn Paulus i Romarbrevet 8:29 hmtar han beskrivningen av denna process:
Hwilka han (Gudh) hafwer fresedt / them hafwer han beskrdt / Hwilka han hafwer beskrdt / them hafwer han och kallat / Hwilka han hafwer kallat / them hafwer han och Rettfrdigat / Hwilka han hafwer Rettfrdigat / them har han och giordt herliga (Bureus 1644: 21)

Adulrunan med det korsfsta hjrtat har talet 777 som sitt tal. Bureus rknar p talmystiska betydelser i talet 777, som han frklarar korresponderar med namnet p Kains rttfrdige efterkommande Mathusael, i vars namn den hebreiska ddsbokstaven mem r frsta bokstav. Talet 777 hnger drmed samman med: Maveth, mors / Ddhen: sceol, Helwetet / Infernus (Bureus 1644: 22). Om man tar bort hjrtat frn korset s frvandlas tecknet till vilddjurets tecken och fr det numerologisk vrdet 666. Bureus menar drmed att korset utan hjrtat, eller Jesus, r vilddjurets tecken. Det r en provokativ slutsats, men logisk utifrn Bureus spekulationer, d korset var romarnas tortyrredskap som Jesus skulle ha hngts upp. Romarna associeras som bekant i dessa sammanhang med Vilddjuret 666. Bureus frdjupar dessa teorier genom att jmstlla de tv vilddjuren i Uppenbarelsebokens trettonde kapitel med de tv mn som i Frsta Samuelsbokens tionde kapitel dyker upp, nr Saul blir smord till konung av Samuel under konungavalet i Mispa. Den ena av dessa heter enligt Bureus Thanatos och de andre heter Scheol, Dden och Helvetet, och de sluter ett frbund med varandra. P

190

samma stt som brunnen och avgrunden r tv uttryck fr detsamma, r Dden och Helvetet detsamma, och deras nycklar r i enlighet med detta tv och Stjrnan som de brukar r tvfaldig. Talet tv har traditionellt inom numerologisk mystik frknippats med det onda. Det ena av vilddjuren stiger upp ur havet och det andra upp ur jorden. De tv vilddjuren motsvarar ocks de tv leviathan-ormarna frn Jesaja 27:1, den snabba ormen och den ringlande ormen. Den ena r Gog, denna andra Magog, dr de frsta r hedendomen och kejsaren Hadrianus och den andra pvedmmet och kejsar Konstantin (Bureus 1644: 23). Ondskans tvfaldiga natur ser ut p fljande stt: Thanatos Scheol Dden Helvetet Brunnen Avgrunden Vilddjuret med sju huvuden och tio horn Vilddjuret med tv horn och tal som en drakes Leviathan, den snabba ormen Leviathan, den ringlande ormen Gog Magog Dden Ddens skugga Vilddjuret Vilddjurets belte Hadrianus Konstantin Hedendomen Pvedmet Vi kan utifrn denna tabell se att Bureus vill markera att romerskkatolska kyrkan r en hantlangare och efterfljare till hedendomen, att den r ddens skugga och vilddjurets belte. Med en kabbalistisk utrkning dr Bureus utgr frn talvrdena p de grekiska bokstverna i namnet Thanatos kommer han fram till att dennes tal r 631, men frklarar att detta tal kabblistiskt tolkat mste vndas fr att dess verkliga innebrd ska framtrda, vilket r 136, ett fr Bureus centralt r frknippat med Hadrianus. Bureus frklarar att kabbalan varit fraktad och frborgad och drfr har mnniskorna inte frmtt att lsa Bibeln p rtt stt och inte frrn nu kunnat nna sanningen: S lnge har Tckelset hngt fr theras gon / och emdan waret omjeligit nna Sanningena (Bureus 1644: 24). I ordet rabbim, RBIM , nner Bureus genom notarikon namnen till

191

fyra folk, R som i romarna, B som i babylonierna, I som i Javaninim, vilket r det hebreiska namnet p jonerna, allts grekerna, samt slutligen M som i mederna. Den tvfaldiga stjrnan som Bureus nmnde r bland annat den inom astrologin olycksbdande Saturnus. Saturnus r den stjrna som br nyckeln till den bottenlsa avgrunden. Bureus skriver att: Hwi thenna Stirnan kallas Saturnus wller thet at Han hls uthi Hedendomen waraen fader fr alla theras Afgudar / hwilka i Skriften kallas Styggelser (Bureus 1644: 27). Den andra hlften hos den tvfaldiga stjrnan r planeten Mars som hller i nyckeln till helvetesbrunnen. Saturnus r de hedniska gudarnas fader, frkunnar Bureus, medan Mars r ansvarig fr helgonen och det pviska prsterskapet, som Bureus jmstller med apokalypsens skorpioner. Utifrn astrologiska resonemang att planeten Mars hr till Skorpionens stjrnbild frkunnar Bureus att de katolska prsterna r de skorpioner som hemsker mnskligheten och att jesuiterna r skorpionernas giftiga stjrtar. Han anser att romersk-katolska kyrkans underliggande hedendom avsljas genom att de vertagit era av hedendomens hgtider. Att Saturnus och Mars r de tv representanterna fr den onda tvfaldiga stjrnan ligger i linje med astrologins syn p dessa planeter, i synnerhet hur de tolkades under denna tid. De bda planeterna brjar dock frsiktigt uppvrderas av naturmagiker under renssansen som Ficino i vars skrifter de fr positiva egenskaper, frusatt att deras krafter anvnds frsiktigt. I Nord Landa Lejonsens Rytande representerar de dock politiska och religisa principer utan ngra positiva egenskaper. Pven representerar den gamle ormen och Antikrist. De tv hornen p det andra vilddjuret i Uppenbarelseboken, vilket talar som en drake, representerar katolska kyrkans anvndande av Lagen och Evangelierna. Pven har, dundrar Bureus, vnt Lagen till att bli bannlysningar som bestraffas med vrldslig makt, Weldsliga Swrdet, och Evangelierna har blivit inget annat n offermssor och avlatsbrev (Bureus 1644: 32). Bureus tolkar sret som vilddjuret fr i vers 13 som den tid d goterna och langobarderna bekmpade romarriket, vilket givetvis Bureus uppfattar som ngonting hjltemodigt, medan srets lkning var nr Karl den Store (742 814) jul-

192

dagen r 800 krntes till ny romersk kejsare av pven Leo III , med titeln Carolus Augustus, den stora och fredbringande kejsaren av Rom. I ett par korta stycken med rubriker om ren mellan 603 och 711, styrda av avgrundsngeln Abaddon och ddsguden Thanatos, referar Bureus kort till Luther som skriver i Chronologia att Mohammed brjar sprida sin lra och att muslimerna tar ver Spanien. Han kallar frvisso Muhammeds budskap fr en frdrvad lra, men gr inte in i ngon lngre polemik mot islam, eftersom han i dessa slutr av trettioriga kriget r fullt upptagen med att frkunna katolska kyrkans frkastlighet. Bureus intresse fr arabiska kan dessutom ha pverkat hans omdme om islam och i likhet med att han inte kritiserar judendomen s r hans motstnd mot islam obentligt. P den storpolitiska arenan i sextonhundratalets Europa var antagonisterna pvedmet och de protestantiska furstarna. 10.2 Det andra Azara: Tiden fr Jan Huss och Luthers framtrdande I Nord Landa Lejonsens Rytande vandring in i templet nr vi efter dessa korta stycken om Islam den andra avsatsen som, i likhet med frsta, br namnet Azara. Detta andra Azara r templets inre grd och motsvaras av tiden fr Jan Huss framtrdande som Bureus daterar till 1396. I denna del av boken rknar Bureus ut talvrdet fr den stjrna som faller ner p jorden efter det att den andre ngeln blste i sin basun i Uppenbaresebokens ttonde kapitel, dr vi lser: en stor stjrna frn himlen, brinnande som en fackla, och den fll p en tredjedel av oderna och p vattenkllorna. Och stjrnans namn r Malrt. En tredjedel av vattendragen blev till malrt, och mnga mnniskor dog av vattnet, drfr att det hade blivit bittert. Bureus medelar oss att talvrdet p malrt ska rknas ut baserat p dess grekiska namn absinthium och de grekiska bokstvernas talvrde, och fr fram talet 111. Dessa tre ettor i 111 visar oss, frklarar Bureus, att stjrnan vars namn r malrt egentligen r tre stjrnor, nmligen

193

Merkurius, Jupiter och Venus. Dessa representerar en positiv kraft som lr mnniskan att rtt flja Guds vgar. Malrtsstjrnan som kommer med dd tolkar Bureus som en positiv kraft som genom dden fr mnniskan till frlsning. Talet tre och de tre planeterna Merkurius, Jupiter och Venus, brukade i medeltidens och renssansens magiska manualer uppfattas som positiva, medan tvtalet med Mars och Saturnus i spetsen var representanter fr olycksbdande makter. Merkurius, Jupiter och Venus r ven astrologiska uttryck fr de tre mn som visar mnskligheten den rtta vgen till gudsriket, bort frn katolicismens lror, det vill sga Jan Huss, Martin Luther och Johannes Bureus (Bureus 1644: 36). Att Bureus vljer att lta planeten Venus representera honom sjlv och hans grning r talande fr den roll han tillskriver sig sjlv. Vi kan nog bortse frn att Venus, morgonoch aftonstjrnan, representerar den fallne ngeln Lucifer i Gamla testamentet, ven om det ur en gnostisk tolkning av Bureus lror vore intressant, utan det r snarare dess roll i Nya testamentet som Bureus vill associera sig sjlv med. I Uppenbarelseboken 22:16 r det Kristus sjlv som symboliseras av Morgonstjrnan, och i 2 Petrusbrevet 1:9 talar Morgonstjrnan om Kristi terkomst. Mhnda uppfattade sig Bureus som denna Morgonstjrna som frkunnar Kristi terkomst p de yttersta dagarna. Bureus fortstter med en lng hyllning till Jan Huss, eller Johan Huss som han ven skriver, frmodligen fr att de tv p s stt fr samma namn. Huss korresponderar med svl Merkurius som den kerub i Hesekiel som har mnniskoansikte. Jan Huss, skriver Bureus, predikade Guds rena Ord mot Pwen och hans Dieiska Lra (Bureus 1644: 38). Bureus ger sedan uttryck fr en gtisk religis syn p geogra dr norden representerar vderstrecket frn vilket den sanna lran kommer att frkunnas. Alla de tre stjrnorna kommer att uppstiga norr om Rom och pvedmet, och vara de som krossar Babel (Rom). Bureus skriver att: Johan Huss war then frsta ibland the Babels frstrare som komma skulle Nordan efter ifr Ararat / thet r Bohemien efter the ro nyligast komne ifrn Armenien ther Noe Archt hwilade / och boo hgst uhti Europa ibland Berghen (Bureus 1644: 40). I den gtiska tolkningen av

194

Bibeln skte sig mnniskorna efter syndaoden frst till de nordliga lndena i Europa. Olof Rudbeck utvecklar dessa spekulationer i Atlantican och r en av de frsta att utveckla en teori om varfr mnniskornas hgkulturer vxt fram vid vatten (King 2005: 62). Rudbeck stllde sig frgan hur djuren och mnniskorna frn arken kunde hitta ngon fda efter syndaoden. Utver de sjlva hade ju alla landlevande varelser dtt. Rudbeck drog slutsatsen att de mste ha levt p sk den frsta tiden och att Norden var speciellt rikt p sk. Den gtiska historieskildringen hmtade gods bde frn Bibeln och antika myter, men ven tidens naturforskning. Kompassens nl pekar alltid mot norr, konstaterade man, och p samma stt har naturen lrt mnniskornas hjrtan att likt magneten i en kompass vnda sig mot sig mot sitt ursprungliga hemland i norr (King 2005: 63). Under rubriken Hr skeer tridie Teknet i Stiernorne / Nmliga / Uthi MERCVRIO analyserar Bureus betydelse av den astrologiska symbolen fr Merkurius. Den bestr av tre delar, dr den nedersta delen i form av ett likarmat kors motsvarar de tv Azara, medan cirkeln i mitten r Harel och den versta halvcirkeln r sjlvaste Ariel, som vetter uppt mot ondigheten (Bureus 1644: 43). Med tanke p Bureus knnedom om Monas Hieroglyphica och dess utgngspunkt i en utkad version av merkuriustecknet, r det sannolikt att denna spekulation, i likhet med de komplexa modellerna fr adulruna-symbolen, kan ha uppkommit med inspiration frn John Dee. I likhet med delen om den yttre grden och nedre avsatsen Azara, s avslutas denna del om den inre grden, med avsnitt om olycksdrabbade tider under fjortonhundratalet rubricerade med avgrundsnglarna Abaddon och Apollyon, ven denna gng associerade med islam, men nu med turkarnas framfart. Innan dess har dock Bureus vikt en sida t ett resonemang dr Huss och Luther representerar de tv pelarna Jakin och Boaz i Salomos tempel (Bureus 1644: 4445). Med nsta del av Nord Landa Lejonsens Rytande kommer lsaren p sin vandring till templets nsta niv och den tid i historien d Luther framtrder, vilket Bureus daterar till 1530. Luther utropar:

195

Ur Bureus sigillbok

196

fallen / fallen r then stora Stadhen Babylon och vi fr veta att den andre av de tre frkunnarna av den sanna lran trder fram p Jorden vid denna tid (Bureus 1644: 48). Luther korresponderar med planeten Jupiter, som Bureus kallar Fortuna Major, den store lyckan. Bureus upprepar en association som terkommer i hans olika skrifter att Jupiter r densamma som Jove och Jehova, namnen p den romerska respektive judiska verguden. Bureus rknar ut att tiden mellan Luthers dd 1546 och det apokalyptiska ret 1666, r 120 r vilka r r av prvning. Bureus rknar ut att i ordet fr syndaoden, DILVVIVM (lat. diluvium) dljer sig rtalet 1567, vilket r ret d Herren blir kung fr evigt, eller som Bureus skriver: Tager man thet minnes tecknet / DILVVIVM . Om hwilken FLOD David / genom Guds Anda / s sjunger: HER ren (Jehova) sitter til at gra en odh: och HER ren blifwer en Konung i Ewigheet (Bureus 1644: 55). Bureus fortstter drefter med en utlggning om att Luther motsvarar tranan, medan Huss r svalan. Resonemanget har sin utgngspunkt i en sng, skriven av Hiskia, Juda konung, i Jesaja 38:14: Jag klagade ssom en svala, ssom en trana, jag suckade ssom en duva, och i Jeremia 8:7: Till och med hgern under himmelen knner ju sin bestmda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden fr sin terkomst. Bureus sammankopplar slunda Kristus och hans tre reformerta profeter med inte bara Hesekiels fyra keruber, utan ven med fyra fglar, liksom tillhrande avgrande rtal i historien, samt deras planetariska aspekter. Jesus kallas fr rttfrdighetens sol och den hgsta vrlden i Adulruna Redivivas runmystik illustreras av den solstrlande thors-runan. Korrespondenerna ser drmed ut p fljande stt: Mnniska, Svalan, Merkurius, Jan Huss 1396 Oxen, Tranan, Jupiter, Martin Luther 1530 Lejonet, Turturduvan, Venus, Johannes Bureus 1614 (1613) rnen, Storken, Solen, Jesus Kristus 1647 Bureus har en bombastisk utlggning ver hur Uppenbarelsebokens Johannes frkunnar ret d Johannes Bureus fds. ret 1568 d Bureus fds r vad som frutsptts i Uppenbarelsebokens tionde kapitel, dr vi kan lsa: Och jag sg en annan vldig ngel komma

197

ned frn himmelen. Han var kldd i en sky och hade regnbgen ver sitt huvud, och hans ansikte var ssom solen, och hans ben voro ssom eldpelare; och i sin hand hade han en ppen liten bokrulle. Och han satte sin hgra fot p havet och sin vnstra p jorden. Och han ropade med hg rst, ssom nr ett lejon ryter. Lsaren fr med detta en frklaring p innebrden i titeln i Nord Landa Lejonsens Rytande. Bureus r den hrold som, genom sin gtiska kabbala, avsljar den dolda sanning som ligger frborgad i svl Bibeln som naturen. Han identierar tiden fr hans egen fdelse som tiden fr Then uthlowfade Morgonstjernan, som r planeten Venus (Bureus 1644: 58). Han drar paralleller mellan Venus och det kopparaltare som omtalas i Andra Kungaboken kapitel 16: Sedan tog han bort kopparaltaret, som hade sttt infr Herren i templets frmre del, och placerade det p norra sidan av det nya altaret. Att kopparaltaret placeras i norr stmmer bra verens med Bureus gtiska syn p geogra. I Andra Kungaboken 16:15 str ven att kopparaltaret ska anvndas fr teckentydning, vilket r ngot Bureus gnar sig t i sin esoteriska och apokalyptiska verksamhet. Bibeln bekrftar med andra ord hans egen betydelse. Bureus berttar under rubriken fr r 1600 att han 1613 i Husby i Bergslagen, det vill sga under den resa d han ck sin uppenbarelse i Tuna, ck hra om en mrklig ek som r 1600 hade hittats i Gstrow i nordtyska Mecklenburg. I eken som hade huggits ner och kluvits stod med kolsvarta siffror talet 4771. Bureus menade att Jesus dog p korset r 3994 efter vrldens skapelse och rknade ut att ekens tal var detta r samt talet 777. Talet 777 tolkar Bureus som korsets tal, som ligger mellan vilddjurets tal 666 och Jesus eget tal 888. Bureus drar, genom att analysera berttelsen om eken i Gstrow, den fr honom logiska slutsatsen att Jesus kors mste ha varit av ektr (Bureus 1644: 61). Bureus klla till berttelsen om eken i Gstrow var Johannes Colerus Oeconomia frn 1640. Bureus invnder mot att en lrd man hvdat att talen i eken skulle vara 4781, men att Colerus skriver det rtta rtalet 4771. Colerus skrev dock i tidigare upplagor av sitt verk det tal som Bureus ansg felaktigt, vilket visar att Bureus hade tillgng till era versioner av

198

denna berttelse (Sandblad 1959: 73). I Bureus Nymre Wijsor sng 11, vers 42 46, terberttar han berttelsen om eken i versform. Bureus har som kabbalistisk metod att dra bort ett (1) frn tal han rknar p, fr att deras verkliga innebrd drmed ska framtrda. Nr han skriver i Nord Landa Lejonsens Rytande att Venus kommer att rda under r 1645 s kan vi dels tolka det som ret fr bokens spridning, men kanske framfr allt ret fr dess tryck r 1644. P samma stt har Bureus en utlggning i fljande avsnitt om ret 1614 om denna dubbla innebrd. ret namnger han med IVDICIVM , domen. Det r dels ret 1614 d han brjar verka som profet, men ocks ret 1613 d han ck sin upplysning. Han skriver om nr han den 5 december, T man alment skreff IVDICIVM . Hwilken Dag r ibland them som hra til thet ret 1614, fr hra de mystiska orden rIVos IaM CLaVDe pVer sat prata bIberVnt som innehller ret fr den yttersta domen 1673 (Bureus 1644: 65). Om vi dock rknar ut betydelsen p IVDICIVM fr vi talet 1613, det r d vi vet att han enligt kllor som Cabbalistica ck sin upplysning i Tuna. En av anledningarna till Bureus kabbalistiska metod att dra bort ett frn ett tal hrrr frn att Bureus gr en analogi mellan konception och fdelse och andra freteelser, i sina utrkningar. Hans konception som mnniska var r 1567, medan hans fdelse var 1568. P samma stt var hans andliga konception r 1613, medan han kommer ut i vrlden som nyfdd profet r 1614. Bureus rknar fram r 1614 med utgngspunkt frn talet 1290 som vi nner i Daniel kapitel 12:11: Frn den tid d det dagliga offret avskaffas och en vanhelgande skndlighet stlls upp skall det g 1290 dagar. Genom att addera detta tal med ret 324 d kejsar Konstantin infr pvedmet fr Bureus fram 1614. Bureus r tmligen kreativ i sina lsningar nr han ska f olika rtal att passa in i hans apokalyptiska modeller. rtal kan yttas fram och tillbaka med motivering att det r den frborgade kabbalistik han anvnder fr att avslja de dolda sanningarna. Bureus fortstter att visa hur ret 1614 (1613) ligger frborgat i andra meningar, ssom stVLta MVnDI iLIcIt gratIa.

199

I ett avsnitt om Luthers hyllar Bureus dennes kamp att f Bibeln versatt p tyska. Han frklarar att det r Gud sjlv som anvnder Luther till att f Bibeln versatt. Bureus berttar vidare att Gud verkat genom Johan Reuchlin fr att upprtta utbildningar i hebreiska och genom Johan Gutenberg fr att tryckpressen ska bli till och hjlpa Bibeln att spridas (Bureus 1644: 67). Det r ltt att frst betydelsen av dessa tre tyskar i Bureus vrldsbild. Luther kommer med protestantismen, Reuchlin med kabbalan och hebreiskan och Gutenberg mjliggr att hans apokalyptiska bok Nord Landa Lejonsens Rytande kan tryckas och spridas. Bureus med sin beundran fr sprket och sin bokstavsmystik hyllade boktryckarkonsten ssom det dittills frmsta beviset p mnniskoandens skaparfrmga (Friberg 1945: 139). Reuchlins bidrag att sprida hebreiskan hade ven en politisk dimension fr de protestantiska ideologerna. Framhvandet av hebreiskan hngde i likhet med uppvrderandet av folksprken, i Bureus fall svenskan, samman med motstndet mot pven och katolska kyrkans ansprk att enbart latin skulle talas inom kyrkan. Martin Luther som sedermera skulle gra antisemitiska uttalanden betonade, detta till trots, hebreiskan srstllning (Beitchman 1998: 129). Grekiska och hebreiska kunde anvndas som argument fr att hvda att de protestantiska lrorna gick tillbaka till ldre sanningar n vad som predikades p latin i katolska kyrkan. Det r ett medvetet och genomtnkt val att Bureus vljer att skriva sitt sista stora verk p svenska. Att skriva p det egna sprket var en viktig del av kampen fr protestantismen och den gtiska historien. Med humanismen och reformationen kade intresset fr folksprken, och latinets ohotade position bland de lrda brjade gradvis minska. Bibeln versttes till nya sprk och de protestantiska kyrkornas sprk vergick med Luther frn latin till folksprken. Nya maktsfrer, svl religisa som vrldsliga, brjade konkurrera med Rom. Denna konkurrens inbegrep ven en ideologisk kamp om latinets betydelse i frhllande till andra, nationella, sprk. Gustav Vasa ville skapa en nationalstat och protestantismen blev en del av det nationella motstndet mot pven och kyrkan. Det var frvisso den pvetrogne Johannes Magnus som frsta gngen

200

framfrde nskemlet om en versttning av bibeln till svenska. Gustav Vasa ansg att landets prster var okunniga och inte kunde predika Guds ord fr folket. Bibeln mste drfr nnas p folksprket och genom att frigra kyrkan frn katolska kyrkan kunde Vasa f kad kontroll ver Sverige. Att Bureus, som en av de frmsta intellektuella i den vxande protestantiska stormakten, vljer att skriva sin apokalyps p svenska kan tolkas som ett svl religis som politiskt motiverat val. Trots att Nord Landa Lejonsens Rytande i huvudsak inte nmner politiska skeenden i Bureus samtid, mste vi frst den mot bakgrund av trettioriga kriget. Vid ett antal passager i boken nmner han uttryckligen skeenden i kriget, som exempelvis i en biblisk tolkad diskussion om hur kriget brjar 1618 med att de protestantiska kristna, eller kort och gott kristna som Bureus ser det eftersom pven fr honom representerar hedendomen, reser sig mot den romerska makten. De konkreta hnvisningarna till kriget r f, ven om rtal som nmns i samband med detta skulle kunna tolkas som referenser till hndelser i kriget, frklarade med bibliska termer. Ett sdant exempel skulle kunna vara en hnvisning till den 28 augusti 1626 som mjligen syftar p slaget vid Lutter am Barenberge, som slutade den 27 augusti (Bureus 1644: 71). Det utmynnade i ett frdande nederlag fr den 20 000 man starka protestantiska hren, vilka ledes av den danske kungen Kristian IV. Efter slaget tvingades Kristian IV ska fred med kejsaren och den katolska ligan (Englund 1997: 67). Det protestantiska nederlaget kom att avsluta det nedersachsisk-danska skedet av trettioriga kriget som rknas mellan ren 16231629, fr att drefter g in i det skede d svenskarna trder in p arenan och inleder det svensk-tyska skedet, mellan 16301635 och det sista svensk-franska skedet, 16351648. Under en period i krigets brjan spreds budskapet att den danske kungen var nordlandalejonet som skulle rdda protestanterna, men med Danmarks frlust vid Lutter am Barenberge skulle Gustav II Adolf verta rollen som der Lwe aus Mitternacht. I ett resonemang i ett kort avsnitt om ret 1621 avsljar Bureus att pvedmets och helvetes nyckel dljer sig i talet 331, medan det eviga evangeliets nyckel nns i talet 1290. Bureus frklarar att

201

helvetes portar stngdes r 331. Adderar man dessa godhetens och ondskans tal fr man fram 1621. Det framkommer inte hur detta r ska uppfattas i ett vidare sammanhang. Svenskarna ervrar Riga frn polackerna och det Livlndska skedet 16211625 inleds, Bureus beklagar sig i dagboken ver att ha misstnkliggjorts av kungen fr ktteri, men inget av detta framkommer nr han i Nord Landa Lejonsens Rytande skriver om ret 1621. Detsamma gller ett antal r mellan 1626 och 1641 som gnas t krngliga frklaringar p hur ren hnger samman med apokalyptiska r som 1666. r 1626 hnger samman med r 1666 eftersom regnbgens frger uppstr 40 frn sitt centrum, som motsvaras av Jesus, rttfrdighetens sol. Under rubriken fr 1628 och 1629 hnvisar han till den hermetiska smaragdtavlan, som innehller den esoteriska nyckelformeln ssom ovan, s ock nedan. Smaragdtavlan, Tabula Smaragdina, hrstammar frn hellenismen och har versatts otaliga gnger och rknas som en av esoterismens verkliga nyckeltexter. En bermd versttning gjordes av alkemisten och vetenskapsmannen Isaac Newton r 1680. Den korta texten redogr fr hur de vises sten ska framstllas. Fr Bureus inordnas den in i hans syn p apokalypsen. Apokalypsens skeenden motsvarar alkemins frdling av metaller och framstllandet av de vises sten och livselixiret, ngot vi terkommer till i avhandlingens sista del. Under rubriken fr r 1641 fr vi veta namnen p de fyra keruberna, av vilka han sjlv r den ena. De br traditionella nglanamn som Eromiel, Uriel, Zaniel och Azaela. Uriel r det vanligast frekommande av dessa namn i esoteriska texter frn renssansen. Uriel frkommer som en av fyra nglar i Agrippas tabeller i De occulta philosophia, medan de vriga tre br andra namn. 10.3 Hekal, den vre avsatsen Betydelsen av vad som brjar ske r 1641 frklaras med den fr boken typiskt tungrodda mellanrubriken Hr begynnas thet Triedie Christi Rikie / Som liknas widh Salomons. Ty han blifwer hr frsta sin smord til konnung fwer Israel / medan konnung Davd

202

lefwer / samma Dagh som Adonia uphoff sigh fr Israels konung. Vi benner oss med detta r p trappan in mot det heligaste i Salomos tempel. De sex terstende ren till den frsta domen 1647 liknas vid sex trappsteg, och vi kan dra slutsatsen att detta korresponderar med de sex stegen upp frn det materiella planet i Bureus sjustavahjd dr sex av sju runor representerar ett uppstigande mot upplysning. Lsaren nrmar sig steg fr steg elden som brinner p kopparaltaret i templet. Denna eld r detsamma som morgonstjrnan Venus ljus och Bureus skriver: Thenna Elden som hr p Koppar Altaret uptndes / r en Morgonstierna / och lyser fwer hela werlden (Bureus 1644: 85). Med hjlp av kabbala rknar Bureus ut talvrdet p rkengeln Mikael som framtrder i Uppenbarelsebokens tolfte kapitel: Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans nglar gvo sig i strid med draken; och draken och hans nglar stridde mot dem. I Mikaels namn dljer sig talet 101 och Bureus att Mikael r den som frkunnar att Uthan migh s funnen i intet (Bureus 1644: 88). Bureus utvecklar sedan ett resonemang om hur Huss och Luther bda var tyskar, medan han r svensk och hur tyskar och svenskar r brder i samma hushll och familj. Han fr sedan ett resonemang om att bokstaven T r den nittonde bokstaven och drfr kopplat till mnen, och att T symboliserar korset medan bokstaven V symboliserar en ppnad bok (Bureus 1644: 90). ret 1647 motsvaras av bokstaven omega i det grekiska alfabetet. Bokstavens messianska betydelse har han hmtat frn Uppenbarelseboken 1:8 dr Kristus kallar sig fr alfa och omega, alltings brjan och fullbordan. Omega r den fyrtiosjunde bokstaven i Bureus nyckel till Bibeln i inledningen p boken. Genom att utg frn ret d eken i Gstrow hggs ner r 1600 och addera det med det talvrde han ger omega fr han fram ret 1647, som med std i Bibelns innebrd av omega, innebr ret fr fullbordandet. Detta r kallar Bureus fr det sanna IVDICIVM , eller Mishpat, det vill sga domen. I IVDICIVM s dljer sig som bekant talet 1613, men med Nordlandalejonets kabbalastik mste vi ta med i berkningen ren mellan Kristi fdelse och hans dd, vilket i boken rknas till 34 r. Om vi adderar 1613 med 34 hamnar vi drmed i r 1647. Ibland

203

rknar Bureus med att Jesus dog vid 33, men genom att ta med konceptionen och sin talmystik dr ett dras frn ett tal, lyckas han korrigera berkningarna till att smidigt passa in i hans modell. Bureus frklarar skillnaden mellan hebreiskans Mishpat och Din, dr det frstnmnda betecknar ret 1647 och det sistnmnda ret 1674, dr vi ska notera att 47 och 74 har samma siffror omkastade. 1647 representerar Mishpat och den frsta domen och 1674 representerar Din och den slutgiltiga domen (Bureus 1644: 93). Inom kabbalan spelar i synnerhet principen Din en viktig roll som frklaring bde till hur vrlden skapas och som en beskrivning av dess eskatologiska frlopp. Livets trd med sina tio serot representerar olika egenskaper hos Gud. Tv av de egenskaper som enligt kabbalisterna tydligast pverkar den mnskliga tillvaron r Guds nd och hans dmande sida. Den nedersta seran Malkuth och mnniskornas vrld pverkas stndigt av Guds nd och hans domar, ngot det gamla testamentet br vittnesbrd om. P livets trd representerar seran Chesed Guds ndefulla sida, medan seran Geburah eller Din representerar Guds strnga och dmande sida. Chesed styr ver de krafter i tillvaron som enar, frenar och associerar, medan Din r principen som sndrar, drar grnser och analyserar. Chesed och Din benner sig p toppen av de sju serot som motsvarar skapelsen och de sju dagarna. Chesed och Din utvar allts ett grundlggande inytande p skapelsen. Nr dess tv egenskaper hos Gud benner sig i balans verkar de harmoniskt med de vriga serot. Chesed hr till den hgra sidan av livets trd och Din till den vnstra. Den vnstra sidan p livets trd r associerad med de principer som skapar grnser och lagar och kallas fr strnghetens pelare. Den hgra sidan associeras med de principer som skapar enhet och frltelse och kallas fr ndens pelare. Bureus menar att mnniskan har tv domar att vnta, men ocks tv frltelser om hon r rttfrdig. Hon kommer med andra ord f knna av svl Guds dmande sida som hans ndefulla. Omkastandet av rtal fortstter nr Bureus under rubriken fr 1665 instruerar lsaren att rkna ut ret d tecken syntes i mnen. Genom att dra bort mnens tal 19, vilket han frklarar r summan av de viktiga talen 12 och 7, s framtrder ret 1646. Under detta

204

ger han oss en annan nyckel i form av en tabell dr vi istllet ges talen 1666 och som med samma rkning leder oss tillbaka till 1647. Bureus lter oss sedan hoppa tillbaka i tiden till 1657 d vi i vr tempelvandring nr den hgsta avsatsen som kallas HAREL . Sidan i boken krns av Bureus adulruniska kors. Nr lsaren ntt denna del av templet gr Bureus en utlggning om de olika vrldarna i skapelsen och den eskatologiska historien: Thetta Christi eller Salomons Rijkie och rnabo hafwer mnga namn och Bureus rknar upp namn ssom tredje himlen, andra himlen, Paradiset, Edens lustgrd, Det frlovade landet, Den nya jorden och Det nya Jerusalem (Bureus 1644: 100 103). I enlighet med Bureus och renssansesoterismen uppfattning om en trefaldig verklighet frklarar Bureus att Mnen och silvret hr till mellanvrlden, Morgonstjrnan Venus och metallen koppar hr till den nedre vrlden, medan Solen och guldet hr till den vre. Agrippa systematiserade i De occulta philosophia de korrespondenser och den magi som frknippas med de tre vrldarna och ven om Bureus inte refererar direkt till Agrippas trevrldssystem s ligger han tankemssigt nra. Det ligger i tidens tankemnster att den grna planeten Venus associeras med naturen och den nedre vrlden, medan solen motsvarar den vre andliga vrlden, medan mnen intar en mellanposition. Utver dessa vrldar nns hos svl Agrippa som Bureus en undre, infernalisk vrld, med mnga namn. Den kallas hos Bureus fr Meon Tannin, Habitaculum Draconum eller p svenska Draka Boning. Den kallas ven fr grav, gruva, grop, kula, Scheol, liksom Helvetet. Vi fr veta att jrn hr till denna sfr som styrs av Mars som r den stjrna vid namn Remfan som tillsammans med Molok omtalas i Apostlagrningarna 7:43. Remfan eller Romfas brukar i andra sammanhang associeras med den andra mrka planeten Saturnus. Bureus ger oss med beskrivningen av Helvetet nnu en hnvisning till den inneboende korrespondenslran i hans skrifter. Han rknar ven fram att det hebreiska ordet fr jrn motsvarar talet 239 som multiplicerat med fyra blir 1673. Bureus beskriver hur Djvulen och de fallna nglarna r inlsta i avgrundens mrker, men att liv kan komma in i avgrunden den dagen luckan lses upp:

205

Mrkret r uthi Afgrunden / Botnelsa / Men Liws kan komma in i Brunnen nr Lukan eller Locket uplts (Bureus 1644: 106). Efter r 1666 kommer det att g sextusen r tills r 1672. I en tabell fr vi se hur varje r frn och med 1667 motsvarar tusen r vardera, ven om Bureus sedan i texten drmmer till med att varje dag under dessa r rknas som tusen r. Nr vi till slut nr r 1673 s mter lsaren Jesus som hller solen, den sjunde stjrnan, i sin hand. Vi har slunda passerat samtliga sju planeter i renssansens kosmologi p vr frd mot det allra heligaste i templet. Vi brjade med Saturnus och Mars, de onda planeterna, fr att sedan passera de tre vlvilliga planeterna Merkurius, Jupiter och Venus, fr att avslutningsvis via Mnen och dess tecken komma fram till den sjunde stjrnan Solen. Lsaren nrmar sig det gyllene altaret ARIEL i detta vishetens palats. Vi fr veta att kunskapens trd p gott och ont str vid altaret och att mnniskans frstnd mste tervnda hit. ter igen upprepas orden rIVos IaM CLaVDe pVer sat prata bIberVnt som betecknar detta r och denna plats i templet. Det r Gud sjlv som sger dessa ord till sin enda son Jesus, och Bureus verstter dess betydelse: Tp nu igen Rennilarna / min Pilt, ngtarna ro nogh watnade (Bureus 1644: 110). Bureus hrde som tidigare nmnt dessa ord i Tuna 1613. 10.4 Adytum och altaret Ariel Med ret 1674 har vi ntt adytum, templets innersta rum, och sjlva altaret ARIEL . Framfr altaret och det allra heligaste hnger den inre frlten, parocheth, som separerar Hekhal, templet, frn Kadosh Kadoshim, det allra heligaste. Frlten omtalas i hebreerbrevet 8: Bakom det andra frhnget fanns det rum som kallas det allra heligaste. Dr stod ett gyllene rkelsealtare och frbundsarken, som var helt verdragen med guld. Med Kristus inleds det nya frbundet och offerblod av bockar och kalvar har ersatts med det mer storslagna offret, nmligen Jesus blod. Bureus terger nstan ordagrant denna del av Hebrerbrevet. I Matteus kapitel 27 kan vi

206

lsa hur frlten slits i tv delar det gonblick som Jesus dr. Jorden skakar och klipporna rmnar. Mnga kroppar av heliga vaknar till liv. ret nr Guds eviga rike inleds r enligt Bureus 1675 och det nner han std fr i Fjrde Moseboken 31 dr ett krigsbyte delas upp och 675 fr ges t Herren, liksom 16 750 guldsiklar. Bureus rknar ut att om man drar bort 365 frn 6000 s framkommer jordens totala lder frn skapelsen till dess undergng, vilket d blir 5635 r. Vi br samtidigt komma i hg att ett r, eller till och med en dag, i Bureus eskatologi kan innebra tusen r. Det r drfr inte sjlvklart att han tnkte sig apokalypsen under det jordiska sextonhundratalet. Med gudsrikets intrde fr vi ta del av en utfrlig beskrivning av det nya riket, som har otaliga namn. Det r ett nytt Eden, ett nytt Jerusalem, som inte behver ngon sol eftersom det r en sol sjlv. Det r ett supralunrt paradis som har mnen som fotpall. Vi kan identiera denna process med hur kabbalan beskriver ett mjligt uppstigande genom de serot som associeras med mnen, Merkurius och Venus, fr att sedan genom att passera frhnget, parocheth, kunna n solens och Messias sera Tifaret. Bureus hyllar guldet som hr till Solens och gudsrikets vrld. Det var det frmsta hos magikerna, prsterna i sterlandet, frklarar han, och i alkemistisk anda kallar han guldet fr det varaktigaste av alla ting (Bureus 1644:130). Innan han avslutar delen om det slutgiltiga ret 1675 berttar han att de fyra keruberna, som han r en av, nns p frhnget som han kallar Guds vagn, Merkaba, efter skildringen i Hesekiel. Det r en direkt hnvisning till Merkaba och en antydan att Bureus kabbala i ngon mn har idhistoriska inuenser frn, eller i minsta fall likheter med, den tidiga judiska Merkaba-mystiken. Beskrivningen av gudsriket avslutas med de bibliska orden: Ssom paradijs kallades thet frlofwade Landet ther Milk uthi yer: S kallas Eden ett Land ther Hnung uthi yta skall (Bureus 1644: 132). Frn Uppenbarelseboken 20 fr vi veta att efter Harmagedon kommer Satan kastas ner i avgrunden, fr att efter tusenrsriket slppas ls en kort tid: Han grep draken den gamle ormen, som r Satan sjlv och band honom i tusen r. Han kastade ner honom

207

i den bottenlsa avgrunden, som han sedan stngde och lste. Och han frseglade drren s att han inte kunde bedra folken lngre, frrn de tusen ren hade gtt. Drefter ska han ter slppas ut fr en kort tid. Med dessa bibelord som utgngspunkt redogr Bureus detaljerat fr avgrunden och dess olika namn och niver, vilka r, fr att nmna ngra: Eretztachtioth, Terra inferorum, den nedre Jorden; Tachtioth haaretz, Inferiora Terr, Jordens nedre rum; Katotera meretes ges, Inferiores partes terr, Jordens nedersta rum, dr Jesus, emligt Bureus, skulle ha befunnit sig under tiden i Ddsriket; Bor thachtioth, Lacus inferorum, Den nedersta hla, eller kulan som Bureus skriver; Skeol thachthith; Thanatos Mors, Dden, Meon Thannim, Drakens boning, samt en plats som kallas Gezera, som han beskriver som ett avskilt land och en demark. Det r ut hit bocken som drivs ut till Asasel (Ghazazel, som han skriver) i Gamla testamentet hamnar. Han nmner vidare Abysso och Thehom, som han berttar nns ute i havens hjrta. Han avsljar att man ska vara frsiktig fr dr hav och vatten nmns syftas inte sllan ven Helvetet och Avgrunden (Bureus 1644: 132 133). Nr Nord Landa Lejonsens Rytande brjar lida mot sitt slut fr lsaren ytterligare en nyckel dr vi fr veta att den frsta keruben som liknade en mnniska kom med ljungelden, eller blixtarna, r 1396, sedan kom oxen 1530 med rsterna, som tredje kom lejonkeruben med tordnet, eller skan, r 1614, medan rnen kom med jordbvning 1647 och slutligen kommer Herren med Guds ord 1673 och klyver vrlden med sitt tveeggade svrd. Att detta kapitel krns med bokstaven Y som ocks r den nst hgsta runan i Bureus sjustaviga stege, r av betydelse. Bokstaven som i esoteriska sammanhang br tolkas som ett pythagoreiskt Y delar vrlden mellan rttfrdiga och orttfrdiga. Den ternns i Monas Hieroglyphica av John Dee (Hkansson 2001: 166). Som runa representerar den steget innan intrdet genom Guds/Thors port. Boken avslutas med att Bureus i en tabell ter rknar upp de viktigaste rtalen i hans eskatologi, vilka han menar nns dolda i Jesus sista ord p korset. Drefter fljer ett par av hans URNAfyrkanter med hnvisningar till RUNA , ALRUNA och ADULRUNA . P sista sidan frklarar han avslutningsvis att det nala rtalet 1674

208

kan utlsas av att han i sin kabblistiska nyckel till Bibeln anvnt sig av de tre alfabetetena i grekiskan, latin och hebreiskan. Tillsammans blir det, enligt hans utrkning, 74 bokstver. Then ron hafwer han hre blir Nordlandalejonets sista ord i boken, innan tryckort och tryck r, Upsala 1644.

209

210

III Analys och slutsatser

I denna tredje del av avhandlingen avser jag att: 1) diskutera hur Faivres kriterier fr esoterism r tillmpbara p Bureus skrifter; 2) analysera de bureiska runorna i frhllande till den emblematiska traditionen; 3) underska och strukturera Bureus apokalyptik; 4) samt avslutningsvis diskutera arvet frn Bureus inom svensk esoterism och gticism.

211

11 Bureus gtiska kabbala och den vsterlndska esoterismen

Vid en frsta betraktelse ter sig Bureus texter obegripliga och deliriska, men vid en nrmare analys av texternas struktur och innehll framtrder en systematik som avsljar att de r resultatet av ett livslngt intellektuellt arbete. Nr vi dessutom jmfr Bureus texter med svl ider som r i omlopp vid denna tid, liksom med de direkta referenser han sjlv anger, framstr den gtiska kabbalan som en tidstypisk och genretypisk produkt. Det tidstypiska i Bureus frfattarskap innebr inte att iderna var allmngods eller att frestllningarna var utbredda, utan att de var tidstypiska inom den kontext han befann sig i. Den kontextuella inramning som varit vgledande i denna avhandling r Faivres, trots min invndning mot det specikt vsterlndska. ven om Bureus esoterism klassas som europeisk och gtisk s blir diskursen greppbar genom att tilllmpa de kriterier som formulerats av Faivre. Frgan r d hur vl Bureus adulruniska mystik och gtiska kabbala verensstmmer med Antoine Faivres kriterier fr vsterlndsk esoterism? Faivres sex kriterier r 1) korrespondenserna, 2) den levande naturen, 3) frestllningar och frmedlanden, 4) transmutationsupplevelsen, samt 5) verensstmmelser och 6) verfring. De tv sistnmnda r inte primra utan relativa och behver inte ternnas inom all esoterism. Korrespondenslran r den ontologiska utgngspunkten fr renssansens syn p magi. Renssansens magi bygger p teorin om att allting r en enhet som hnger samman genom en vv ver ver-

212

ensstmmelser, lnkar och speglingar. Magikern anvnder sig av den inneboende attraktion och sympati som nns i universum och fr Ficino hnger magi samman med krlek och erotik. Universum r genomsyrat av en erotisk kraft som binder samman olika freml och genom att kontrollera denna kraft kan magikern utva inytande p olika objekt i vrlden. Synen p sambandet mellan erotik och magi i renssansmagin utvecklas av forskaren Ioan P. Couliano i dennes numera klassiska studie Eros And Magic In the Renaissance frn 1987, dr han frklarar att krlekens magiska kraft inte var en poetisk metafor utan av Ficino och hans efterfljare uppfattades som en fysiskt verkande kraft:
Loves arrows, held in high esteem by the French poets of the Pliade, were not for Ficino a mere metaphor. They were equipped with invisible pneumatic tips able to inict severe damage on the person shot (Couliano 1984/ 1987: 30).

I Wouter J. Hanegraaffs artikel Sympathy Or the Devil: Renaissance Magic And the Ambivalence of Idols diskuteras hur den praktiska renssansmagin kunde se ut. Grundfrutsttningen fr praktiken r teorin om att krlek och magi r ett:
The key to his approach lies in the fundamental doctrine of sympatheia. In considering the meaning of sympathetic magic, one easily forgets the everyday-meaning of the word sympathy. But for Ficino, sympathy was an obvious equivalent for love (amor). Love was the foundation of magic. (...). As we will see, this way of describing the dynamics of cosmic attraction was not merely symbolic, but was intended with a realism which is hard for us to understand today. Moreover, these neoplatonists were not thinking of platonic love! Frequently the connotations are explicitly sexual (Hanegraaff 2000: 11).

Korrespondenser utgr en central del av den adulrunska argumentationen. Runorna inte bara representerar olika principer, utan p ett andligt plan direkt motsvarar dem. Det r vad Bureus frsker visa i den universella Adulrunan dr de enskilda runorna emanerar fram. De sju runorna i sjustavahjden, det vill sga runkorsets

213

Ur Nord Landa Lejonsens Rytande

214

vertikala linje, korresponderar med vetenskaper, mnniskans sjlsliga niver, alkemiska steg och bibliska skeenden (ex. Bureus N 24, s. 53 och 76; Bureus 1644: 6 7). Bureus kan ternna det mesta i denna sjugradiga linje. Tillsammans med tretalet utgr sjutalet tillvarons grundstruktur som ternns p alla niver. Betraktat p ett annat stt n i uppdelning av sju niver, bestr mnniskan av tre delar (SAL , siel, ande, lekamen), liksom skapelsen r uppbyggd av jord, vatten och luft. Gud, liksom mnniskan, r treenig, vilket Bureus frsker vertyga att de gamla sveo-goterna visste med sin treenighet TOF. I samma anda frklarar Bureus att Svea rike bestr av de tre myndigheterna som representeras av de tre kronorna. Verkligheten uppenbaras i tre former: skriften, makrokosmos och mikrokosmos, och dessa uttrycker samma universella sanning. Hela vrlden genomsyras av tecken och symboler, vilket verstmmer med Faivres frklaring av korrespondenslran: The entire universe is, as it were, a theatre of mirrors, an ensemble of hieroglyphs to be deciphered (Faivre i den Broek och Hanegraaff 1998: 119). I Nord Landa Lejonsens Rytande r dock inte korrespondenslran explicit framtrdande, ven om den hela tiden ligger som en understrm. Drigenom kan den kategoriseras, enligt Henrik Bogdans fyra kategorier av esoteriska texter, ssom tillhrande kategori 2., det vill sga en text som tillhr en (eller er) esoteriska strmningar dr de grundlggande komponenterna fr den esoteriska tankeformen r implicit nrvarande. Faivre skriver att tanken p en levande natur utgr frn synen att kosmos r en komplex, mngfaldig och hierarkisk enhet dr naturen intar en viktig plats jmte gud och mnniskan (Faivre 1995: 14). Vid sidan av uppenbarelser direkt frn Gud, eller studier av mnniskan sjlv, r makrokosmos och naturen den viktigaste kunskapskllan fr Bureus. Faivre frklarar att esoterikern upplever att naturen genomsyras av ett ljus eller en eld och r rik p potentiella uppenbarelser och br drfr lsas som en bok. Bureus terkommer ofta till hur de gudomliga tecknen naturligt ternns i naturen, direkt nedtecknade p naturfremlen. Naturen r fylld med tecken och hemliga kunskaper. Bureus jmstller Byrghal, det

215

nedersta steget i hans hierarkiska system, med moder jord. Runan representerar Freja och har mnga positiva egenskaper. Den relativt positiva synen p Byrghal avsljar att Bureus inte vill vnda naturen ryggen, utan istllet lta den terfrenas med det gudomliga. Adepten ska inte lmna naturen utan frena natur och Gud. Om synen p naturen r positiv s r dremot synen p mnniskokroppen negativ. I Nymre Wijsor stlls Sjlen infr frestelsen att flja med Kroppen ut i Djvulens utmarker (Bureus 1637: sng IIII :8). P den hr punkten nns ett vrldsfrnvnt, asketiskt drag hos Bureus, som nrmast fr tankarna till den kroppsentlighet som brukar tillskrivas gnosticismen. Runorna, talet och sprket fungerar som den frmedlande principen mellan det gudomliga och det jordiska. Bureus r p denna punkt helt och hllet en esoteriker och inte en mystiker, utifrn Faivres tredje kriterium dr han frklarar att esoterismen srskiljs frn mystiken genom betoningen p mellanliggande niver mellan det jordiska och det gudomliga (Faivre 1992: 15). Bureus terkommer stndigt till mellanvrldarna och deras betydelse. Kristus, Oden, Byrger Tidesson och inte minst han sjlv, r medlare mellan planen. Uppdelningen av mnniskan och vrlden i tre niver frutstter ett mellanplan och Bureus tillskriver detta stor vikt. I den gtiska treenigheten TOF var Oden medlaren och fr mnniskans trefaldiga uppbyggnad SAL fungerade sjlen som medlare. Bureus tnkte sig tidigare att anden var mellannivn, men reviderade, enligt honom sjlv, sin uppfattning efter 1613. Konsekvent nog borde formeln SAL (sjl, lekamen, ande) drefter omformulerats till ASL (ande, sjl, lekamen), men ordningen bland formelns bokstver verkar inte fr Bureus spela ngon strre roll, eftersom SAL hnvisar till en paracelsisk princip. Adulruna Rediviva bygger sitt resonemang p korrespondenslran och tanken p emanationer och mellanniver. Adulrunan och den gtiska kabbalan r inte enbart en passiv betraktelse ver universums uppbyggnad, utan Bureus vill med sitt system visa en vg frn ett plan till ett annat. Ordet transmutation r hmtat frn alkemin och Bureus gr i Cabbalistica direkta hnvisningar till den alkemiska processen och jmstller den med hans runkabbalistiska initieringsstege. Adulrunan r en transmutations-

216

vg dr Byrghal ska uppstiga och frenas med Thors. Transmutationen behver inte uteslutande handla om mnniskan utan ven om naturen, vilket Faivre klargr nr han frklarar transmutationen:
This term refers to the belief that people, and (from an alchemical perspective) parts of nature as well, may undergo a mocation of their very being (Faivre i den Broek och Hanegraaff 1998: 120).

Fr Bureus utspelar sig denna transmutation ven p ett samhllsplan dr han sjlv spelar en nyckelroll som reformator och profet i en apokalyptisk alkemi. Katolska kyrkan och habsburgska kejsardmet som representerar de lgre niverna kommer att ersttas med hans egen esoteriska protestantism och slutligen av det eviga Gudsriket. Bureus r en typisk representant fr esoterismen utifrn Faivres fyra primra kriterier. Av de tv relativa kriterierna verensstmmer det frstnmnda med Bureus synstt, medan det sistnmnda inte passar in p honom. Bureus r i hermetikernas anda en anhngare av tanken p en philosophia perennis, en ursprunglig tradition som br den dolda sanningen. ven de gamla sveo-goterna hade knt till treenigheten och den sanna lran vilket deras treenighet TOF vittnade om. Den sanna lran frvanskades av trollkarlar som pstod sig vara de tre nordiska gudarna. Trollkarlarna ck nordborna att upphra att tillbe treenigheten och istllet brja tillbe belten av tr. Bureus illustration dr han visar tetragrammaton p olika sprk kan ses som ett uttryck fr att han menade att den sanna lran gick att nna i olika religioner. Kristendomen och den hebreiska visdomen hade dock en primr plats, liksom den sveo-gotiska urvisdomen som han ansg sig teruppvcka med Adulrunan. Bureus inte bara ser verensstmmelse mellan religionerna, utan frsker aktivt pvisa dessa. Det r svrare att bedma hur Bureus tnkte sig att lrorna skulle verfras, eftersom inget ordensvsende eller ngon initiatorisk skola bildades kring hans Adulruna. Inte ens Stiernhielms som i vrigt var Bureus frmste lrjunge tog till sig den gtiska kabbalan.

217

Som vi sett verensstmmer Faivres kriterier tmligen vl med de frestllningar som ternns i Bureus texter. Kriterierna passar in i ett material frn denna tid, medan modern esoterism utvecklas t ett delvis annat hll. Henrik Bogdan betonar viljans centrala funktion inom modern vsterlndsk esoterism dr den r ngonting positivt som ska utvecklas, men Bureus sextonhundratalsesoterism likstller viljan med begret och kroppen. Fr Bureus nr mnniskan enbart befrielse om hon kuvar viljan. Ger hon efter fr viljan fr hon stanna i buren och det fysiska planets fngelse (Bureus 1637: sng VIII :12). Den kroppsentliga sidan hos Bureus ternns dock inte i Faivres kriterier, men r inte otypisk fr vare sig religionen eller esoterismen vid denna tid. ven om det med renssansen kommer en betydligt ljusare syn p kroppen vilket bland annat tar sig uttryck i Paracelsus lror, s lper parallellt en dualism som ser det materiella planet som det onda. Inom luriansk kabbala ligger roten till det onda i sjlva skapelsens natur (Scholem 1991: 83). Bureus ger uttryck fr en ambivalens mellan en positiv och en negativ syn p det fysiska planet. Faivre hvdar att hans kriterier inte r idealtypiska, utan frankrade i ett historiskt material:
the referential corpus of esotericism surveyed here is limited in space (the western world) and time (Modernity). I have made no attempt to discuss a universal esotericism, because neither the sum of the components described, nor each single one of them, for that matter, are meant here as universal invariants (Faivre i van den Broek och Hanegraaff 1998: 120).

Trots att Faivres kriterier inte utgr frn ett typologiskt synstt, utan ett historiskt, s tenderar de som en fljd av esoterismforskningens utbredning att antingen omdenieras eller bli idealtypiska. De har bland annat anvnts p ett sterlndskt material som i Elizabeth De Michelis A History of Modern Yoga frn 2004 och Gordan Djurdjevics Masters of Magical Powers frn 2005. Som ertalet forskare har ppekat s passar Faivres kriterier vl in p renssansmaterial (Hanegraaff 2004: 340). I denna avhandling har jag sett det som fruktbart att precisera snarare n att omdeniera Faivres

218

modell. Genom att peka p den specika gtiska kontexten, istllet fr att komplettera med nya frslag p innehll, kan Faivres kriterier behlla sin historiska karaktr istllet fr att bli idealtypiska.

219

12 Adulrunisk praktik i jmfrelse med renssansens magi

r Bureus adulruniska esoterik ett rent teoretiskt system eller utvades det i ngon form av magiska ceremonier eller annan ockult praktik? Frn kllmaterialet nns inte mycket som avsljar ngon praktik. Det kan tnkas att Bureus system fungerade som ett personligt lsemysterium dr texten i sig gav tilltrde till hgre dimensioner. Bureus starka betoning p sprk och text skulle kunna tala fr detta. Bureus gnade sig dock t sprkmystiska praktiker ssom aiq bekr inspirerad av Agrippa och det vore samtidigt ngot mrkligt om inte Bureus lt sig inspireras av annan magisk praktik frn de kllor han lste. Vi vet dessutom att han utvade alkemistiska experiment och han illustrerar run-gester dr ngrarna formar runsymboler, vilket ger en antydan till ngon form av praktik. Hans syn p planeternas inverkan skulle kunna vara delvis inspirerad av Ficino, liksom den musikaliska mystik som ternns hos Bureus dr terminologi och symbolsprk verensstmmer med Ficinos och dennes lrjungar. Bureus talar vid ertal tillfllen om Orfeus lyra, vilket r ett centralt hos Ficino, bde som metafor och som faktiskt instrument (Walker 1958/2003: 19). I sista delen av De Triplici Vita som gr under namnet De Vita Coelitus Comparanda beskriver Ficino hur musik, mat, mediciner och talismaner kan anvndas fr att fnga de planetariska energierna. Ficino menar att magin mste stimulera de sju niverna av mnniskan, vilka r de fem sinnena och liksom imagination och frnuft. Av denna anledning behvs en uppsttning freml och

220

uttryck fr att utfra en framgngsrik ceremoni dr den eftertraktade planetariska kraften frs ned. Ficino antog att de bildade mnniskor han vnde sig till ofta led av alltfr stor pverkan frn Saturnus vilket resulterade i melankoli. fr att rda bot p det behvde magikern frammana solens, Venus och Jupiters livsbejakande krafter. Ficino hyllar guld som en solr och jovialisk (allts hrande till Jupiter/Jove) metall som rder bot p tungsinne. Den veneriska frgen grn hjlper likas, vilket gjorde att Ficino rekommenderade promenader i naturen som bot mot melankoli (Goodrick-Clarke 2008:40). Ficino stter upp en korrespondenstabell, ngot som utvecklas av Agrippa och som kommer att bli karakteristiskt fr ockult litteratur fram till vra dagar. Fljande saker bidrar till att attrahera planetariska inuenser, men ocks stimulera mnniskans olika sinnen, fr en framgngsrik ritual: 1. Stenar och metaller fr mnen 2. Vxter, frukter och djur fr Merkurius 3. Pulver, ngor och odrer fr Venus 4. Ord, snger och ljud fr solen 5. Knslor och imagination fr Mars 6. Diskursivt frnuft fr Jupiter 7. Intellektuell kontemplation och gudomlig intuition fr Saturnus Det r intressant att notera att Saturnus hr representerar den hgsta principen, medan planeten i andra sammanhang representerar det mrka och negativa. Exakt denna uppstllning av planeterna nner i Sumlen. Det r inte den vanliga planetariska uppstllningen vid denna tid och d Bureus p annat hll refererar till Ficino r det troligt att ordningsfljden av planeter r ett arv frn denne. Bureus jmstller dessa med runorna p runstegen och drigenom korresponderar Guds-runan thor med planeten Saturnus (Bureus, F.a. 12: 652). Den mest detaljerade beskrivningen av en ritual som utgr frn Ficinos magi nedtecknades av hans favoritelev och eftertrdare Francesco da Diacceto (14661522) i De Pulchro som han brjade skriva 1496 och fullbordade 1499, samma r Ficino dog. Eftersom

221

Bureus, i likhet med stort sett samtliga av samtiden esoteriker, r inuerad av den magi och astrologi som utvecklades av Ficino och kretsen kring den platonska akademin i Careggi, kan vi anta att en adulrunisk praktik skulle bygga p komponenter vi ternner i den strmning Bureus sjlv r en del av och som terberttas av frfattare vi vet att han lste. Det kan vara s att Nymre Wijsor skulle fungera som den gtiska kabbalans motsvarigheter till Ficinos orska hymner. Vi har ocks illustrationer av ett rosenkorsinspirerat altare i Ara Foederis Theraphici F.X .R . som krns av en adulrunisk symbol. Vi har exempel p adulruniska klder och runiska gester, men det nns ingenting som explicit pvisar frekomsten av en adulrunisk praktik. Ingenting i Bureusskrifter visar explicit att hans adulruna-mystik var av praktisk rituell natur utan frmst ett lsmysterium, dr ord, bilder och numerologiska utrkningar ingick i en kontemplativ mystik.

222

13 Runorna som gudomliga emblem

Bureus ider om runornas dolda betydelse och deras korrespondens med den yttersta verkligheten ligger i linje med renssansesoterismens frestllningsvrld. Det frnyade intresset fr platonismen medfrde en vrldsbild dr vrlden och dess ting betraktades som uttryck fr arketyper, bilder och ider med rtter i en evig bortomliggande idvrld. Medan de bysantinska ikonerna och den medeltida gotikens rosettfnster uppfattades som fnster bort frn mnniskans vrld, var inte bilder och konstrlig gestaltning under renssansen enbart uttryck fr en hinsides vrld, utan i samma grad uttryck fr en inkarnation av det gudomliga i naturen och kroppen. Renssansplatonismen sg inte sinnevrlden som negativ, utan som en spegel av det gudomliga (Goodwin 2005: 7). Vrlden betraktades emblematiskt och man menade att naturen var en bok fulltecknad av symboler och signaturer. Nr man skte efter det skriftsprk som bst motsvarade verkligheten skulle frdelen ligga hos bildsprk och de egyptiska hieroglyferna ck en srstllning. Man trodde felaktigt att dessa var rent ideograska tecken och tnkte sig att de p ett omedelbart stt avbildade verkligheten. Handbcker i konsten att tyda hieroglyfer blev eftertraktade och en sdan handbok av den sannolikt ktive frfattaren Horapollo, som av en slump terfanns p fjortonhundratalet, blev utgngspunkten fr renssanshumanisternas hieroglyfstudier (Friberg 1945: 14). Emblematiken fddes med den italienske juristen Andrea Alciatis (1492 1550) Emblematum liber frn 1531, men den mktigaste och mrkligaste manifestationen av den emblematiska vrldsbilden r Francesco Colonnas (ca. 1433 1527) allegoriska Hypnerotomachia 223

Svenska ABC-boken

224

Poliphili dr hieroglyfsymboliken ingr som en viktig del. Den orentinske historikern Poggio Bracciolini (1380 1459) terfann i ett tyskt klosterbibliotek notiser om hieroglyferna nedtecknade av den senantike historieskrivaren Ammianus Marcellinus (ca. 325-330 ca. 391), som ven behandlar de egyptiska obeliskerna. Dessa monument tckta med hieroglyfer skulle speciellt fascinera renssansens esoteriker. Bureus visar i Adulruna Rediviva en obelisk han nskar resa, fylld med symboler frn sin adulrunamystik. Hieroglyferna, menar Bureus, r grekernas och egypternas hemliga tecken som motsvarar kabbalan hos judarna och adulrunorna hos sveo-gtarna (Schck 1932: 65) Bureus innovation r att frena renssansens vurm fr hieroglyfer och dess emblematiska vrldsbild med gticismens motiv. Embryot till detta fanns redan hos Olaus Magnus som under landsykten i Italien kom i kontakt med den italienska humanismen och dess esoteriska tankevrldar (Friberg 1945: 20). Olaus Magnus ville visa att nordborna skrev med sina egna gtiska hieroglyfer och i likhet med antikens folk reste pyramider och obelisker, vilket han sg bevis fr i runstenarna. I sin historia om de nordiska folken skriver Magnus:
Hos de gamla gtar och svear var det sedan urminnes tid brukligt att uppresa stenar, liksom i Egypten pyramider, p ppna flt eller i bergstrakter, dr vldiga drabbningar utkmpats (...) Dessa pyramider och pelare ternns talrikare i Hlsingland n annorstdes i Norden. Men obeliskerna eller de hga stenarna, som uppfrts af starka jttar och kmpar, ses ingenstdes talrikare n hos stgtar och vstgtar samt hos de hgre upp boende svearna... (Magnus 1555, ur nyutgvan 2001: 64).

Bureus hnvisar vid era tillfllen till Olaus Magnus och vi frstr att Bureus inte kommit p sina ider i ett vakuum, utan att han ingr i en idtradition, som han vidareutvecklar och anpassar till den gtiska kontexten. Det unika hos Bureus r att han r den svensk som i sin tid snabbast och mest tydligt tar till sig tankegngar som r i omlopp p kontinenten. Han sammanfr dessutom olika strmningar p ett tidstypiskt, men samtidigt nyskapande stt. Den

225

gtiska esoterismen r den logiska konsekvensen av arvet frn den tidigare gticismen, renssansens nyplatonism och kabbala, liksom vriga esoteriska strmningar som hos honom mter sprkvetenskap och fornforskning. Fr Bureus r sprket och orden en medlare mellan mnniskan och det gudomliga. Bureus frklarar att bland de frnmsta gvor som Gud hedrat mnniskoslktet med till skillnad frn djuren hr sklet och frnuftet med dess bda sinnliga medel, talet och skriften. I den inledande delen av Adulruna Rediviva redogr Bureus fr betydelsen av runorna, orden och skriften. Det talade ordet r medlare mellan talaren och lyssnaren, liksom skriften r medlare mellan den skrivande och lsaren. Guds son r Medlaren mellan skaparen och det skapade och det r drfr han kallar sig Alfa och Omega, frsta och sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Guds son r den heliga skriften. Denna skrift nns i tre former: den gudomliga, och den makrokosmiska och mikrokosmiska. Den gudomliga skriften kan uppenbaras som nr Moses erhll tio Guds bud eller kan uttolkas som gudomliga tecken p objekt i naturen, som exempelvis mystiska inskriptioner p skar i havet. Skrivtecknen nns inristade i naturen och utgr grundlggande mnster utanfr mnniskan. Bureus menar att sprket har tre niver, som speglas i runorna. Den nedersta och den mellersta nivn hr till kosmos och motsvarar mikro- respektive makrokosmos. Den versta nivn motsvarar den heliga skrift, Bibeln. Tillsammans med den makrokosmiska mellannivn utgr den Guds ord. Medan den versta r den uppenbarade skriften Bibeln r den mellersta nivn den makrokosmiska boken. Vi knner igen dessa resonemang frn Paracelsus och mnga andra tnkare som hvdade att Gud skrivit tv bcker. Den frmsta av de tv bckerna var Bibeln som var den uppenbarade vernaturliga skriften. Den andra boken var naturens bok som vi nner runt omkring oss. Upphjande av naturen som en av Guds tv bcker legitimerade naturstudier, men kom ven hos Paracelsus, Bureus och andra att tolkas bokstavligt. Paracelsus menade med sin signaturlra att naturen gick att avlsa s att vxter som liknade ett hjrta medicinskt var bra fr hjrtat, medan en gonliknande blomma var

226

bra fr synen. Bureus avsljar i sin berttelse om trdet i Gstrow, eller om en mrklig sk som hade fngats i stersjn, att Gud nedtecknat latinska tal och bokstver direkt p dessa. Naturens bok var allts inte enbart en metafor fr vikten av att studera naturen s som vi tnker oss naturvetenskap idag, utan Gud kunde dessutom lagt ner budskap direkt i naturfremlen, bland trd, djur eller stenar. Hos Bureus nns en tredje bok och det r den som nns inom mnniskan i form av vrt eget sprk. Runornas och sprkets tre niver speglas i tre stt att f kunskap. P det nedersta mnskliga planet, mikrokosmos, erhller vi kunskap genom vra sinnen. Mellannivn som utgrs av naturen, makrokosmos, r den niv vi fr kunskap om genom vetenskapen, medan den versta nivn enbart r tillgnglig genom den kunskap tron ger mnniskan. Runorna r de ursprungliga tecken som medlar mellan skaparen och det skapade, mellan skrivaren och lsaren. Runorna nns i tv huvudsakliga former: en yttre exoterisk form som Bureus kallar de uppenbara eller de kunniga och knsliga runorna vilka var av stort intresse, men inte de viktigaste. Dessa uppenbara runor kunde alla lra sig att lsa. Av betydligt strre vikt var dock runornas inre esoteriska dimension, de s kallade adulrunorna, vilka frhll sig till den vanliga skriften som kabbalan hos hebrerna och hieroglyferna hos egyptierna (Hildebrand 1910: 42). Dessutom nns en innersta tredje runisk dimension kallad alrunan. Runorna har allts tre dimensioner, vilket Bureus utvecklar i Cabbalistica. Den frsta nivn r naturlig och de fljande tv andliga i allt hgre grad. 1. Uppenbara runor 2. Adalrunor 3. Alrunor De tre niverna motsvarar de tre vrldarna i den esoteriska traditionen. Symboler och sprkets andliga dimension r ngot av en grundval inom esoterismen och utvecklades redan hos Platon och ck en magisk prgel hos Ficino och Pico. Wouter J. Hanegraaff skriver i artikeln Sympathy Or the Devil: Renaissance Magic And the Ambivalence of Idols:

227

the magical use of non-causal correspondences was based upon a doctrine of natural symbols, and was crucially concerned with images. (...) the symbol became not a mere substitute for the spoken word, but a starting-point for contemplation of ideal truths which are beyond verbal expression. The role of such symbols in the context of a tripartite neoplatonic worldview was explained by Pico della Mirandola in his Heptaplus (...) The key to this conception is that the correspondence between symbol and reality was not considered to be conventional, but real. Symbols did not stand for abstract concepts, but somehow embodied supreme realities (Hanegraaff 2000: 12 13).

Runorna r utifrn Bureus synstt signaturer som nns inristade i universums grundstruktur och den uppmrksamme adepten kan nna dem nedtecknade fysiskt i naturen. Paracelsus signaturlra r ett annat exempel p detta synstt dr vxter och naturfreml kunde dechiffreras s att deras inneboende kvaliteter kan avlsas redan genom deras yttre utseende. ven Jacob Bhme (1575 1624) delade denna uppfattning och menade i De signatura rerum att det inte nns ngot skapat ting i naturen som inte uppenbarar sin invrtes gestalt ocks p utsidan. Bureus berttelser om den sk och den ek som bar hemliga tecken illustrerar hur han tnker sig att Gud kan kommunicera med mnniskan genom det som nns i naturen. Bureus delar in runraden i tre grupper om fem runor vardera. Detta motsvarar inte den traditionella indelningen av runraden i tterna Frej, Hagal och Tyr. Bureus har plockat bort den sista runan i den 16-typiga runraden. Det r runologiskt vrt att notera att den gruppering Bureus gr av frsta tten, eller femten som han kallar det, som bildar ordet FUThOR ternns i rundikten Abecedarium Nordmannicum frn ttahundratalet (Flowers 2002: 3). Genom att gruppera runorna p det stt han gr fr Bureus fram en symmetrisk runrad med 3 x 5 runor. I vanliga fall har den 16-typiga runraden tre tter dr den inledande Frej-tten bestr av de sex runorna f, u, th, a, r, k, vilka har gjort att runraden kallas en futhark. De tv terstende tterna bestr av fem runor vardera. I den vanliga runraden kommer m fre l, men Bureus kastar om dem och lter sin runrad sluta med bokstaven m. Detta har han skerligen hmtat frn den 19-typiga runkalendern dr dessa runor ocks har denna 228

ordning. Att han rknar med runkalendern r tydligt eftersom han nmner nr vissa av runorna r gyllental, det vill sga markerar ett r i en nittonrig tidscykel. Bureus s kallade femter brjar med runorna fr f, k och s; Frey, Kyn och Sun. Han kallar den frsta femten fr fdarefemten, drefter kommer fdelsefemten och sist kommer fosterfemten. Kring denna trefald utvecklar Bureus spekulationerna kring adulrunorna. Hans frsta rungrupp r ingen futhark. Runan a betecknar istllet o, vilken den brjade gra mot slutet av vikingatiden. Bureus frsta femt blir s f, u, th, o, r, d.v.s. futhor som i hans adulruna str fr fader, fdare, skapare. Bureus lter ven runorna beteckna tal. I frsta femten br runorna de udda talen mellan 1 och 9. I nsta femt har de samma tal multiplicerat med tio, d.v.s. 10 90 och i sista femten multiplicerat med hundra, d.v.s. 100 900. Detta bildar utgngspunkten i hans adulruniska gematria och de apokalyptiska kalkylerna. Runradens symmetri och runornas motsvarighet i tal och olika principer, r av strsta betydelse nr Bureus utvecklar sin runologi. Han fredrar drav att framstlla runorna u och r i deras stenograska form som de upptrder hos hlsingerunorna. P detta stt blir dessa tv runor varandras spegelbilder. Bureus framstller i strsta mjliga mn runorna s att de upptrder som varandras spegelbilder. Runradens symmetri r viktig i de esoteriska spekulationerna. Runorna hrstammar enligt Bureus direkt frn en platonsk idvrld och emanerar fram ur adulrunans perfekta geometri. 13.1 Runornas betydelse I denna del av avhandlingen avser jag att kortfattat systematisera innebrden i de femton adulrunorna genom en jmfrande lsning av Bureus olika skrifter. Henrik Schck skriver i Kgl. vitterhets, historie och antikvitets akademien: dess frhistoria och historia att Bureus sysselsatte sig hela livet med att tolka adulrunornas hemligheter, men att han aldrig kom fram till ett avgrande resultat, liksom att ngon tydning av dessa adulrunor aldrig kom i tryck (Schck 1932: 44). Frgan r om inte Bureus sjlv skulle ha menat att Adul-

229

runa Rediviva r slutresultatet av hans adulruniska mystik. Det r riktigt att ingen tydning kom i tryck och inte heller en systematisk frklaring ver adulrunornas innebrd. Genom att jmfra den fragmentariska information Bureus ger oss om de femton runorna r det ndock mjligt att tyda den innebrd han lade i de enskilda runorna. Jag gr nedan ett frsk att systematisera innebrden i de femton runorna. Beskrivningen som hr fljer av Bureus tolkning av runorna r hmtad frn Runa ABC -boken, Runarfsten och den esoteriska Adulruna Rediviva. De etymologiska resonemangen r Bureus egna. Talvrdena r frn Runa ABC -boken och etymologin frn Runarfsten och Adulruna Rediviva. 13.1.1 Fdarefemten FREY: I Adulruna Rediviva kallar Bureus denna runa fr Frjas stav och enligt honom betyder ordet frja, fru. Det hrstammar frn ordet fr, eftersom det r frknippat med fruktbarhet. Drav hrstammar frken frn detta ord. Runan har kallats f fr sin ymnighets skull p samma stt som bokstaven aleph i hebreiskan betyder oxe. I Runarfsten kallar Bureus runan fr Fre, fr, frj, frgh, frigg, Bnderna, frklarar han, kallar den f eller fhysing. Fredagen har namn av samma ord som denna runa. Runan betecknar bokstaven f och konsonant v. Bureus ger runan talvrdet 1. UR: Denna runa betecknar ursprungsrrelse och vidgning. Den motsvarar 1) latinets a, ab, e, ex, 2) ur i urvder och 3) ur i urverk fr rrelsens skull. Drav kommer yrka. Ur motsvarar bokstverna u och v, samt y i stungen form (med en prick inuti u), eller i dubbelstungen form. Ur har talvrdet 3. TORS: Bureus skriver i Runarfsten att Tors-runan har samma namn som torsdagen, torsmnaden och torsk. Den stannade kvar i medeltidshandbckerna lngre n

230

de andra runorna, kanske fr ngon hemlighets skull, funderar Bureus. Tors kan enligt honom jmfras med hebreiskans Torah som betyder lag, rttelse, undervisning, Guds ord. Guden Tors namn kan komma hrifrn. Denna runa, frkunnar Bureus, r den hgsta frihetens mrke eftersom den betecknar att tras vga, liksom trna, att tervnda. Bureus exemplierar med Torne, dr Bottnen kommer ter, Tren Sdertrn dr de tre folklanden tervnda, Trneby, dr mlarviken Skarfven tervnder. Som adulruna betecknar denna runa Tor, Gud, enheten, kabbalans Ain Sof och den hgsta andliga nivn. Tors r Guds-runan och i Cabbalistica omnmner Bureus denna runa som unitas Deus (Bureus N 24, s. 61). Tors-runan betecknar th och d och har talvrdet 5. ODHEN: Denna runa kallas Odensstav (mercurii litera) eller denstav ( fata litera). Den hnger samman med od, de, aud, ud, som enligt Bureus betyder besittning (han jmfr med orden Svidiod, mnad, hrod, klenod ). Odhen kan beteckna o, och . Onsdagen hr samman med denna runas namn. Bureus gr ett utfall mot dem som kallar onsdagen fr woensdag, wendisdagr, etc., och menar att de frverkat rtten till runskriften. Islnningarna har enligt honom bevarat dagens gamla och korrekta namn och kallar den odensdagur. I Runarfsten skriver Bureus att Oden var en av de yppersta av de hedniska avgudarna. Frigga var mnniskans amma och fostermoder, som fostrade och bistod mnniskan under hennes uppvxt. Thor rdde ver mnniskan vuxna liv. Oden dremot rdde ver mnniskans ndalyckt eller de och motsvarar Mars, Pluto och Merkurius. Runan har talvrdet 7. RYDHUR eller REDH: Denna runa str i samband med rda, rida, roder (med vilket man rder ver fartyget). Rydhur r ett mrke fr herradme och fr rtten. Bureus beklagar sig att runan r i sin ena form blivit vrkt frn denna plats och placerad sist i den 16-typiga runraden. Dr har den, frklarar Bureus, frlorat det revrdiga riddarnamnet och kallas istllet helt simpelt fr stupmadher. Rydhur har talvrdet 9.

231

13.1.2 Fdelsefemten KN eller KYN: Bureus ger runan mnga synonymer som kaghn, gaghn, kaghvnd, gaghnum, gir, geir, kir, git, kan (natur kn, notiti, nosce), liksom generos natur litera, den genersa eller nobla naturens stav. Runans namn betecknar naturens alstringskraft, men r ocks beslktat med ordet kunna. Runan kan ocks beteckna kn med betydelsen bld. Nr denna runa r gyllental drabbas djur och mnniskor av blder, varnar Bureus. Runans namn kyn str ven fr kyndig och myndig. Nr runan vidgar sig t bda hllen som ett Y svarar den bttre mot betydelsen konung, Knig, vilket kommer av kn, kyni och kunna, frklarar Bureus. Runan motsvarar d Pythagoras Y som symboliserar mnniskans val mellan det den onda vnstra vgen eller den goda hgra vgen. De tre linjerna i detta Y eller i denna form av Kn betecknar ven intellectualis, animalis, corporalis. Runan motsvarar c, k och g, men ven ch, gh och q, ven om Bureus gr anmrkningen att q inte nns i den rtta svenskan och att man borde hlla sig till svenskan eftersom det r lika gott som ngot annat tungoml. Bureus menar att tungomlen bst skulle vara fr sig ofrskrnkt och omngt. Runan motsvarar talet 10. HAGHAL: Denna runa beskriver den som allt hagar eller utrttar och som det r ynnest med. Runans namn kan jmfras med ord som haglek, vilket betyder konst och list. Bureus menar att denna runa r uppbyggd av freningen mellan runorna n och a, som str fr nd respektive ra. Haghal r famntaget mellan dessa principer och runan motsvarar latinets grando. Runan motsvarar bokstaven h och haghals talvrde r 30. NDH eller NODHER: Kallas ven nodh och ndh. Runans namn betyder bde nd och nd. Nd eftersom ena sidan av det slutande strecket hjer sig, men nd eftersom det vetter utfr p den hgra sidan, frklarar Bureus. Runan betecknar bokstaven n och har talvrdet 50.

232

IS eller IDHER: Denna stav r alldeles naken och har drfr ftt namnet poenitenti litera, ngersstav. Den kallas ocks idstav (studii literi). Enligt Runarfsten kommer namnet idher frn Edher som var frst med att uppnna runor. Frn detta kommer begreppen idingar, skriftlrde och idh som betyder studium. Den str fr i och som stungen bokstaven e. Denna runa har talvrdet 70. AR: Denna runa betecknar ibland a och och ibland . Drfr har den olika namn som ra, ru, r, ar, ari, are, r, rstav, gloria perpetua requises, littus, aquila, annus, annona, sufcientia. Runan symboliserar ran och rnen. Runans utseende passar enligt Bureus bst till gloria och perpetua requises, eftersom det sluttande strecket hjer sig p slutet. S gr ven ran och den alltid varande ron efter nden. Runan avslutar andra femten och har talvrdet 90. 13.1.3 Fosterfemten SUN eller SOL: Denna runa kallas sol himmelhgast och har ven beteckningarna sunstav, av sun, och sn som namnger sndagen. Sol kan ha varit en av de hgsta gtiska gudarna och somliga kallar den, menar Bureus, istllet sel som betyder sjl (beatus, anima). Solen har namn efter ljus som skapades p sndagen och solen liknas vid ljusets son. Orden fr son och sol motsvarar p detta vis varandra. Kopplade till denna runa r orden sona, suna (genom sonen frlta) och ransuna (utlsa det som r rvat). Denna runa betecknar bokstaven s och har tv former, och . Den frra r enligt Bureus mest riktig och kallas fr hngande sol eftersom den hnger frn lindormen p runstenarnas inskriptioner. Den senare r dock vanligast och kallas fr knbjd sol. Runans tal r 100. TIDHER: Har samma namn som tisdagen. Somliga kallar den tyr och i Dalarna kallas den tijr. Den kallas tidsstaven och den mar-

233

kerar tiden, liksom hgtider och hgtidliga gudstjnster. Prsterna kallades i den forna tiden fr tidmn och tijar, berttar Bureus. Den frmste av dessa torde enligt Bureus ha varit Byrger Tidesson, adulrunornas mytiske upphovsman. Tiden liknas fr dess hastighets skull vid en skkt, en armbgspil. Runans utseende pminner om en pil. Runan kallades ocks fr tak p grund av sitt utseende. Den kallades ocks fr tyri vilket betyder tjrfackla, fr nr denna runa r gyllental hnder mnga eldsvdor. Tidher representerar det upptgende (ascensus) och elementen luft och eld. Tidher-runan betecknar t och ibland d. Runan har talvrdet 300. BYRGHAL: Kallas ven fr Birka, Birke, Birkal och Bjrk. I Runarfsten skriver Bureus att somliga menar att denna runa ftt sitt namn efter Berik. Berik r den legendariske gotiske konung som den romerske historieskrivaren Jordanes berttar om i sitt verk Getica. P tre skepp lmnade goterna moderlandet Scandza och for ut i vrlden under ledning av Berik. Runan kallas ven byrkal efter byrkarl, den som r herre ver bostaden, liksom byrgall, allt innehllande och i allt innehllen. Runans namn hnger ocks ihop med brja, den som brjar. Runans namn r ett hopfogat ord av byr och ger eller kr, d detta r husets, fderneslandets och borgarnas gynnare d bur betyder borgare, resonerar Bureus. Somliga anvnder ordet Burgeir och det betyder krigets son p samma stt som ger man betyder krigets man (Bureus, Rl 9 8, s. 44). Eftersom ett av namnen p runan r Byrger namnger runan den mytiske skaparen av adulrunorna. Denna runa representerar mnniskan, mikrokosmos och anden som r nedsjunken i materien. Byrghal r Thors-runans motsats. Medan Thorsrunan eller Guds-runan representerar de hgsta planen av enhet och upplysning, symboliserar Byrghal mrker, motsatser och tvfald, materien och sinnevrlden. I Cabbalistica benmner Bureus Byrghal som Binarius Dmon, i motsats till Thors-runan som representerar unitas Deus (Bureus, N 24, s. 61). I samma skrift visar Bureus hur denna runa i sin tvfald bestr av solen och mnen, dagen och natten (Bureus, N 24, s. 73). Det r viktigt att ppeka att

234

Bureus inte betraktar denna runa som ond eller negativ. Mlet r att fra upp denna runa till Thors-runans niv, det vill sga att mnniskan och materien ska bli gudomliggjord. Byrghal betecknar b och p och har talvrdet 500 (medan Thors har talvrdet 5). LAGHER: Kallas ven lag och lauger och utgr frn samma rot som lrdagen. Runans namn kommer av lkkia som betyder drypa, laug som betyder lg eller bad, liksom ett namn fr Mlaren, Luugen, fr vi veta av Bureus. Runan r allts frknippad med vatten. Runans namn lag (lex) kommer frn att laga (ordna). Namnet r ven kopplat till laget (det r s mitt lag), liksom till ordet lgga som i samlag. Frutom att vara kopplad till vatten representerar denna runa lagen och dyker som adulruna oftast upp med Tidher. Dessa representerar s tiden och lagen: att allt har sin tid och plats. Lagher representerar det nedtgende (descensus) och elementen vatten och jord. Lagher motsvarar bokstaven l och har talvrdet 700. MAN: Runan har samma namn som mndagen och den korresponderar med mnen. Somliga kallar den madher, berttar Bureus och den illustrerar en man med uppstrckta armar. Den betecknar ljudet m och motsvarar drfr som sista runa den som tpper munnen. Runan Man kan kopplas samman med Stiernhielms bokstavs- och adelrunemystik dr bokstaven m motsvarar den lgsta och sista delen i en nyplatonsk emanationsserie som brjar med vokalerna och slutar med konsonanterna. M r lgst och betecknar jord, dy, mrker och stumhet (jfr den som tpper till munnen). M motsvarar hos Bureus mnen som nattens ljus. Bureus kallar ocks Man fr manestav efter mani (mna). I en variant av runan ( ) visar den en man som river sig i huvudet. Bureus frklarar att detta egentligen r den sista runan men att man ofta ven rknar med Stupmadher ( ) som betecknar R. Enligt honom degraderas den d frn sin ursprungliga plats tillsammans med femte runan Rydhur. Runan Man jmstller Bureus med mnniskan som alltings mtt och med vrldens centrum (Sthle 1975: 258). Man har talvrdet 900.

235

14 Frlsarens hage och trollen i utmarkerna: Runorna som karta ver en dualistisk vrld

Bureus esoteriska tnkande och religisa vrldsbild prglas av en tydlig dualism, med det goda p ena sidan och det onda p den andra. Det goda och det onda r frknippade med en rad attribut som gr det mjligt fr oss att rekonstruera Bureus vrldsbild. Att dela in vrlden i motsatspar r en grundlggande metod att sortera information. Motsatsparen benner sig i relationer som ibland r symmetriska, ibland asymmetriska, ibland hierakiserade, ibland inte. Ett exempel p ett symmetriskt motsatspar r hger och vnster, i ordens neutrala betydelse, medan ett asymmetriskt motsatspar r centrum och periferi. Ett hierarkiskt motsatspar r bra som str ver dlig, medan tv komplementrfrger knappast benner sig i ett hierarkiskt frhllande om vi inte ser till ljuslra eller konstnrlig smak. Genom historien har mnniskan efterstrvat att kartlgga universum och letat efter analogier mellan olika fenomen, ssom olika kategorier av motsatspar. Inte minst vittnar religionshistorien om hur en rad skilda motsatspar har jmstllts och jmfrts. Religionernas kanske mest renodlade motsatssymbol r Taijitu, Yin- och Yang-symbolen, som i traditionell kinesisk loso betecknar inte bara deras respektive frger svart och vitt (eller rtt som ibland Yang istllet associeras med) utan till kvaliteter och principer, ssom det passiva och det aktiva, det kvinnliga och det manliga, det mrka och det ljusa. I vsterlandet formulerades med kristendomens infrande en tydlig hierarkisering av tillvarons mot236

satser. P ena sidan nns det som leder till frlsning och tilltrde till Himmelriket, medan vi andra sidan mter frdmelse och den breda vgen till Helvetet. Denna dualism terspeglas nr Kristus i Matteus 25:33 delar upp mnskligheten i tv lger. Fren associeras med den hgra sidan som leder till frlsning, medan getterna tillhr den andra sidan som leder till frdmelse. Fren tillhr insidan och de som benner sig nra centrum, vilket r Kristus, medan fren tillhr utsidan och de som frpassats till periferin, ngot vi i rituella sammanhang knner igen frn den gammaltestamentliga judiska offerceremonin dr en bock drivs ut i knen till Asasel. Vi kan se en ontogra vxa fram dr vi p tillvarons ena sida nner fren, frlsning, centrum, upptgende, Himmel medan andra sidan frknippas med getter, frdmelse, periferi, nedtgende, Helvete. Om vi studerar religionshistorien nner vi att andra motsatspar sammankopplas som till exempel det terkommande motivet att kvinnan hr till den vnstra sidan och mannen till den hgra, att kvinnan naturligt r svag, kttslig och ond, medan mannen naturligt r stark, andlig och god. Kvinnan tillhrde naturen och mannen civilisationen. Denna dualism skulle visa sig vara en farlig legitimering fr hxprocesserna och som stling skriver i sin blkullastudie s:
(...) var kvinnan under den tidigmoderna erans inledning frknippad med den vilda och okontrollerade naturen. Naturen stod i ett motsatsfrhllande till civilisationen och det kontrollerade och kultiverade, som ansgs st ver det naturliga. Mannen stod fr civilisationen, medan kvinnan var associerad med det naturliga, djuriska och okontrollerade (stling 2002: 262).

Ondskan uppfattas p olika stt i olika losoer och religioner. Det monistiska synsttet framstller det onda och det goda som tv sidor av samma makt. Mnga gnger ifrgastter detta synstt ondskans och godhetens objektiva realitet och menar att det rr sig om tv begreppsliga abstraktioner. Redan den gamle Herakleitos frde fram denna tanke och menade att: Gott och ont r ett, liksom att Fr Gud r allt rtt och gott, men mnniskor hller ngot fr ortt och annat fr rtt. Ett monistiskt synstt frekommer hos mnga kabbalister som ser det onda som en del av Guds personlighet. Fr

237

en monoteistisk religion som judendomen fryttas grna det ondas princip inom den enda guden. Jeffrey Burton Russell skriver:
Satan is the personication of the dark side of God, the element within Yahweh which obstructs the good. (...) Since Yahweh was the one God, he had to be, like the God of monism, an antinomy of inner opposites. He was both light and darkness, both good and evil (Russell 1977:176 177).

Inom kabbala r detta synstt vanligt, dr det onda ses som uttryck fr en verdriven impuls frn Guds straffande sida, kallad Din eller Geburah. Ondska frknippas inte sllan inom religist tnkande med materien och den fysiska kroppen. Denna id frknippas starkast med gnosticismen (vilket har ifrgasatts av forskare som Michael Allen Williams i Rethinking Gnosticism: An Argument for Dismantling a Dubious Category frn 1996). Att kroppen och naturen associeras med ngot negativt ternns i ngon mn ven inom platonism och nyplatonism. Det hgsta gudomliga och andliga planet besitter, enligt detta synstt, enbart positiva kvaliteter som godhet, sanning, sknhet och rttvisa. Det materiella str i opposition till dessa kvaliteter och representerar ondska, trghet och illusioner. Materien fngslar gnistor frn det gudomliga inom sig. Nyplatoniker kunde dock ven se naturen som en spegling av de hgsta planen och slunda som ngonting positivt. Denna dubbelhet till naturen ternner vi hos Bureus. Genom att mnniskan frigr sig frn det materiella slpps de gnistor av gudomligt ljus, som r bundna i materien, fria och det goda vervinner det onda. Denna syn p det onda frenas ofta med askesideal och en negativ syn p den fysiska kroppen. Inom exempelvis den iranska manikeismen tnkte man sig att mrkrets makter skapat mnniskan fr att fngsla ljuset i materien. Utifrn ett nyplatonskt perspektiv r ondskan ssom ngonting frknippat med det materiella, en negativ ondska som r relativ till idvrldens objektiva positiva kvaliteter. Hos Bureus mter vi synsttet att materien och den fysiska kroppen r frknippad med Djvulen. I Nymre Wijsor kallas kroppen en ofrlse man som frsker lura ner sjlen i sin kula,

238

det vill sga i Avgrunden eller Helvetet. Det nns dock ingenting hos Bureus som talar fr att han hade ngra tankar p att kontrollera kroppen i form av askes. Retoriken om den syndfulla kroppen r snarast tidstypisk, n ngonting knnetecknande fr Bureus esoteriska tankebanor. Ascensionen hos Bureus gr dock i nyplatonsk anda frn ett okunskapens mrker och en bundenhet i kroppen mot stegvis hgre grader av upplysning. Inom de esoteriska traditionerna ssom kabbala, alkemi och gnosticism frdjupas spekulationerna om dualismens natur och sextonhundratalets kabbalister ssom Sabbatai Zvi och Nathan av Gaza beskrev att det nns tv ljus i tillvaron: ett vitt ljus associerat med Gud och den hgra sidan och ett svart ljus som hr till Samael, eller Lucifer och den vnstra sidan. ven om det sllan var esoterikernas ofciella syfte nns i esoterismen frn till en frbjuden heretisk frlsningsvg, som vnder upp och ned p traditionella hierarkiska dikotomier. De heretiska sextonhundratalskabbalisterna tog p sig roller som heliga syndare som brt den religisa lagen i antinomistisk praktik (Scholem 1992: 323). Antinomismen hos Bureus fljer dock en nytestamentlig syn p Lagen och en luthersk syn p katolska kyrkan. Den utgr drmed inte ett brott mot det egna samhllet eller den egna religionen, utan uttrycker sextonhundratalets religisa motsttningar mellan katolska och protestantiska maktsfrer. Bureus dualism r hierarkisk och asymmetrisk och kan placeras in i en ontogra med en rad konnotationer. Vgen till frlsning gr givetvis uppt, mot Himmelen och upplysning, men ven int mot templets mitt och Frlsarens hage. Vgen mot frdmelse gr t andra hllet, mot Helvetet, mrkret, men ocks utt mot vildmarken och trollens regioner. Som vi sett i Nymre Wijsor frdas sjlen in till anden om hon ska uppn frlsning, men dremot leder det till frdmelse om hon beger sig ut till kttet. Om hon sker sig int r det en resa i riktning uppt dr hon mter Jesus, medan om hon sker sig ut r det samtidigt en resa nedt i avgrunden till Djvulen. I Adulruna Rediviva ternner vi denna ontogra nr Bureus frklarar runkors-symbolen och lter trollens vrld benna sig i ytteromrdena utanfr frlsarens inhgnad inom vilken mn-

239

niskorna br hlla sig om de inte ska strtas ner i avgrunden. I Nord Landa Lejonsens Rytande beskriver Bureus helvetesvrldarna dr en av dessa heter Gezera, och som han beskriver som ett avskilt land och en demark. Det r ut i Gezera bocken som drivs ut till Asasel i Gamla testamentet hamnar (Bureus 1644: 133). Motivet med Gezera och utsttningsprocessen kan jmfras med de utsttningsteman som utvecklades p en rad stt inom kabbalan. Ett viktigt tema inom den lurianska kabbalan r beskrivningen av krlens bristning (schevirath ha-kelim). Olika krl skapas fr att fnga upp ljus och ge dess energi en form i den avgrnsade skapelsen. De tre krlen fr den versta triaden med serot fngar upp ljusen, men nr ljusen som strmmar ner till de sex kommande krlen gr det fr hastigt s att dessa krl brister och faller samman. Den nedersta seran skadas ocks, om n inte lika allvarligt. Skrvorna strtar ner i avgrunden och med dem dras ven 288 gnistor av gudomligt ljus. Det rena och heliga blandas s med det orena och oheliga, vilket resulterar i att det uppstr demoniska motvrldar till skapelsen. Orsaken till krlens bristning berodde p en sorts ursprunglig reningsprocess. I urrummet var det onda elementet blandat med det goda. Fr att rena serot frn det onda s brast krlen och det onda drevs bort fr att istllet utmnstras och bilda en sjlvstndig identitet i en demonisk motvrld. Genom krlens bristning uppstr nya renade krl. De onda makterna, som inom kabbalan kallas, kelippot, uppfattas som slaggprodukter frn tidigare onda vrldar. De jmfrs med slagget eller bottensatsen av ett gott vin. Bureus anvnder ocks ett smutstema nr han visar att ordet fr troll, i formen TROL r LORT baklnges. Runorna som bildar dessa tv ord r utsttta till omrdena utanfr frlsarens hage och beskrivs som andliga vargar som br smutsens och de lurades tecken. De lurade kommer att med detta treuddstecken tryckas ner i Avgrunden, till Helvetet och Djvulen.

240

14.1 Motivet med hagen Frlsarens hage r ett viktigt motiv fr Bureus, vilket vi bland annat nmner i Adulruna Rediviva. Inom hagen r mnniskan beskyddad frn de onda makterna. I kontrast mot detta nns de andliga vargar, trollen och de demoniska makterna frn utsidan. Bureus nmner i Nord Landa Lejonsens Rytande ven Abysso och Thehom, som motsvarar hav och havsdjup, vilket skulle kunna tolkas som regioner utanfr den vanliga vrlden, och utanfr Frlsarens hage. Hagen som motiv har behandlats utfrligt av kulturantropologen Hans Peter Duerr i boken Drmtid: Om grnsen mellan det vilda och det civiliserade frn 1982 (p tyska: Traumzeit. ber die Grenze zwischen Wildnis und Zivilisation, 1978) dr han resonerar ver hagen som representant fr det bekanta och ordnade, medan vad som dljer sig bakom hagens grns r det vilda och demoniska. I frkristen tid fanns individer som befann sig p grnsen mellan hagen och det vilda. Sejdkonor och hxor menar han r exempel p sdana. En frklaring till ordet hxa r att det ursprungligen r ett tyskt ord som frst p sextonhundratalet kom till Sverige. Begreppet hxa hrstammar frn det tyska Hagazussa eller Hagzissa som tidigast r belagt p fjortonhundratalet och har ett etymologisk samband med inhgnad, hck eller stngsel. Hagazussa betecknar en trollkunnig person som rider p en stngselkpp. I samband med hxfrfljelserna spred sig, under slutet av medeltiden och brjan av nyare tiden, begreppet frn sdra Tyskland och norr ver Europa. Duerr menar att hxan var en person som satt p grnsen ut mot det oknda. Att hon befann sig p grnsen kunde tolkas bde socialt och rumsligt, det vill sga att hon befann sig i byns eller samhllets ytterzoner. Duerr menar att:
Begreppsbildningen innanfr grdesgrden, r inte det karakteristikum som skiljer den frkristna hxan frn hxan under de stora hxfrfljelsernas tid. Det knnetecknande r snarast frndringen i frhllningssttet vis vis hxan och det drute. Den kristna kulturen hade nmligen brjat bygga upp en ny form av ordning, vilken inte lngre ndvndiggjorde att dess andra sida erkndes, utan i stllet frtrngdes och slutligen frintades (...). Man frskte allts att fr-

241

driva hagazussan frn grdesgrden, jaga henne frn kulturens grnslinje ut i vildheten, frn skymningen ut i natten (Duerr 1982: 58).

I spren av motreformationen och barocken p sextonhundratalet kom hxfrfljelserna att spridas epidemiskt ver Europa, inte minst i den protestantiska vrlden. Som vi sett i Bureus dagbok var det en del av vardagen och ett stndigt nrvarande hot. Bureus blev stlld mot vggen av kungen fr att svara p om han var kristen eller inte, och hans egen svrfar halshggs och brndes anklagad fr att ha lrt ut hxeri till ngra hxanklagade kvinnor. Hxorna tillhrde utsidan, vilka ndvndigtvis mste trngas tillbaka ut i vildmarken och ned i Helvetet om de kom in i mnniskornas vrld. Blkulla som de svenska hxorna kte till p sin kvast fr synonymt med Helvetet, eller tminstone Helvetes frgrd, och som Per-Anders stling skriver i Blkulla, magi och trolldomsprocesser:
Sammantaget kan vi sluta oss till att Blkulla lg lngt bort frn mnniskornas vardagliga omgivning. Detta kan ses som ett uttryck fr att hxorna inte ansgs hra hemma inom de kristnas vrld. Enligt de folkliga trosfrestllningarna kom hxorna lngt bortifrn, utifrn, frn en hemlig, vild och frdold vrld (...). Hxorna var de andra, som inte hrde hemma i bygden (stling 2002: 123).

Troll r ocks ngot som hotade mnniskan vid denna tid. Bureus nmner troll ett par gnger i sin dagbok, och han tog till och med hem ben och blod frn de frkolnade trollen han sg i Danmarks socken utanfr Uppsala. Troll representerar krafter frn Helvetet och TRUL -bindrunan frn Adulruna Rediviva jmstlls med en eldgaffel frn Helvetet. Troll r, berttar Catharina Raudvere i Kunskap och insikt i norrn tradition (Nordic Academic Press, 2003), benmningen p en tmligen vagt denierad grupp vernaturliga varelser i den fornnordiska mytologin. De r demoniska varelser som oftast agerar som ett kollektiv av destruktiva makter, men stundtals som enskilda troll. Begreppet troll anvnds ven fr att beteckna mnniskor med speciella och vernaturliga frmgor, vilka stundtals sammankopplades med jttarna ( jotnar) som r ngra av de andra mrka varelserna i det gamla Norden. Trollkarlarna och trollkonorna var i frbund med de mrka makterna. I

242

tidig kristen litteratur i Norden anvndes ordet troll som allmn benmning p djvlar, demoner, monster etc. (Raudvere 2003: 38). Raudvere skriver att:
Det verkar som om de olika sammansttningarna p troll- fungerade som signaler att kraftfulla makter var i rrelse. Det frsta ledet i begreppet, troll-, indikerar den mytologiska bakgrunden till de frestllningar och handlingar som diskuteras. Det r inte frgan om John Bauers lufsiga skogsvarelser utan tmligen abstrakta, ibland helt okroppsliga, krafter (Raudvere 2003: 37).

Vi mste frst Bureus extrema dualism mot bakgrund av sextonhundratalets vrldsbild. Enligt arkeologihistorikern Ola W. Jensen fanns det inga strre skillnader mellan lrda och folkliga frestllningar under sextonhundratalet, utan det r frst p sjuttonhundratalet som sdana skillnader brjar framtrda och frestllningar om exempelvis jttar brjar utpekas som folkliga och som uttryck fr vidskepelse och okunnighet (Jensen 2002: 324). Hos Bureus kunde slunda troll, demoner och jttar uppfattas som en realitet, ven om vi vet att han ibland kunde tvivla p tminstone trollens existens (Strindberg 1937: 58). Hxor, demoner och troll r p sextonhundratalet inte uteslutande metaforer fr andliga faror, utan hotande realiteter som riskerar att fra mnniskan rtt ner i avgrunden. Samtidigt kan vi inte utesluta att den kreativa bildmssige Bureus ven lter motiv med troll, och utsttningen till utsidan, liksom paradiset och dess nglar, fungera som poetiska bilder fr en nyplatonskt frgad ascensions-process.

243

15 Lejonet frn Norden: Bureus och den alkemiska eskatologin

Protestantismen var redan frn Luthers dagar prglad av den senmedeltida kulturpessimismen med dess depravationsid som gr gllande att mnsklighetens och kristendomens utveckling lper utmed en utfrsbacke mot gradvis frsmring. Luther skulle, i likhet med sina fregngare inom medeltidens reformatoriska rrelser, komma till slutsatsen att roten till det onda fanns inom kyrkan sjlv (Sandblad 1942: 30 31). Den kristna historiogran prglades av en omvnd evolutionism dr historien uppfattades som en process mot allt smre frhllanden (Jensen 2002: 70). En i kristendomen immanent kulturpessimism och kulturkritik skulle med reformerta och heretiska tnkare riktas mot kyrkan, och som Henrik Sandblad skriver i De eskatologiska frestllningarna i Sverige under reformation och motreformation (1942) s var det naturligt att dessa tankar skulle frodas i reformerta miljer:
Det sger sig sjlv, att denna eskatologiska instllning, som innebr den starkaste kritik av de rdande frhllandena och ett brinnande hopp om en bttre tillvaro, kom att uppbras frmst av de heretiska och reformatoriska rrelserna (Sandbland 1942: 15).

Stormaktstidens fornforskning knnetecknades av frfallstanken och frestllningen om en guldlder i det frutna, dr Sverige hade sttt som kulturens vagga. Sveo-gtarna hade varit trogna den sanna guden innan de, som en del av frfallet, brjade dyrka avgudar av tr. I den kristna historiogran fanns en inneboende paradox

244

dr man ena sidan upplevde hela historien frn syndafallet som en gradvis frsmring, men den andra sg Kristi fdelse som historiens vndning mot det bttre (Jensen 2002: 75). Den kristna eskatologin ssom vi ternner den hos Bureus har sin frhistoria hos Joachim av Fiore (ca. 1135 1202) och dennes lra om de tre rikena, vilket har inuerat millenaristiska och messianska rrelser genom den europeiska historien. Enligt Joachim av Fiore passerar historien genom tre faser som styrs av Fadern, Sonen respektive Den heliga anden vardera. Det frsta riket tillhrde Fadern och motsvarar tiden fram tills Kristi fdelse. Denna tid associerades med vintern. Nsta rike hrde till Sonen, Kristus, och var ett vrens rike, vilket Joachim och hans sentida efterfljare sjlva ansg sig leva i. Det var ett rike som stod p randen till undergngen, men en efterlngtad undergng som skulle leda in i sommarens och Den helige andes tredje rike. Man drmde att det sista riket skulle vara ett krlekens rike som skulle prglas av ljus och vrme ssom p sommaren nr solen str som hgst. De joachimitiska iderna kom att prgla otaliga rrelser, som bland andra Thomas Mntzers sociala kristendom p femtonhundratalet. Frvntningarna p Den Helige Andes rike kunde legitimera att religisa frkunnare menade sig tala inspirerade av Guds ande. Profetiornas tid var inte ver, utan de skulle tvrtom tillta p grnsen till Andens rike. Bureus ansg sig frmedla Guds ord under profetiska gonblick ssom uppenbarelsen i Tuna 1613. I The Inuence of Prophecy In the Later Middle Ages: A Study In Joachimism beskriver Marjorie Reeves att tre frestllningar skulle nra den millenaristiska kristendomen. Den frsta var tanken p millenniet och tusenrsriket som hmtade sitt std frn Uppenbarelseboken 20:13 dr Satan r bunden i tusen r. Den andra frestllningen var konceptet med sabbatstiden som utgick frn Bibelns besked att Gud p den sjunde dagen vilar frn skapelseakten. Den tredje frestllningen var frhoppningen om att kommande upplysningar frn Den helige ande var att vnta (Reeves 1993: 295 296). Bureus utvecklade lran om de tre rikena i sin egen gtiska och lutherska tappning, vilket vi terkommer till lite lngre fram i strukturanalysen av Nord Landa Lejonsens Rytande.

245

Hos Bureus gr historien p ett berg- och dalbaneliknande stt med omvxlande frfall och vndpunkter mot det bttre. Hos Bureus kan vi sknja fljande rrelser: 1. Rrelsen ur Eden efter syndafallet gr nedt genom de drygt 3000 r han tnkte sig hade gtt mellan fallet och Kristi fdelse. 2. Med Kristus gr det brant uppfr till en dittills overtrffad kulm. 3. Med kejsar Konstantin och kristendomens inordnande i romerska riket och upprttande av pvedmet gr det brant utfr. 4. Vndning brjar sedan redan med Jan Huss p trettonhundratalet, fr att sedan i tv ytterligare kliv g uppfr, med frst Martin Luther och slutligen honom sjlv. 5. Med Gudsriket 1675 upphr historien och tiden tar slut. Paradiset r tervunnet. Inte bara den gtiska historieskrivningen, utan i lika hg grad esoterismen vid denna tid, karakteriserades av apokalyptiska frvntningar. Det starkaste eskatologiska inytandet frn de esoteriska strmningarna i Europa p den svenska stormakten och kom frn den pseudo-paracelsiska lejonprofetian. Profetian varnar fr att tiden innan Lejonets ankomst kommer att prglas av en mngd plgor och hemskelser. Drmmen om ett Lejonet frn Norden som skulle besegra rnen frodades i kiliastiska och reformatoriska kretsar. Bland rosenkreuzarna beropade man Paracelsus profetia och vntade p Lejonet som skulle komma frn Norden och rdda de rttfrdiga. Lejonet skulle upprtta det jordiska hrlighetsriket som skulle freg himmelriket (Nordstrm 1934: 16). Vid denna tid kar spnningen mellan katoliker och protestanter. r 1608 bildas den evangeliska unionen och som svar p det bildas fljande r den katolska ligan. Bhmen upplever en kort frihetstid men krossas 1620 av sterrike. Danmark drar ut i strid men de danska trupperna sls ner 1626. Ingenting tycks kunna besegra kejsaren och den katolska ligan som har hela Nordtyskland i sitt grepp. Den romerska rnen hrskar ver de protestantiska omrdena och de protestantiska invnarna letar desperat efter en frl-

246

sare. Genom den rosenkreuziska litteraturen lser man Paracelsus profetia om Lejonet frn Norden och nu vnds blickarna norrut. Ett tag trodde man att detta lejon kanske var den danske konungen Kristian IV, men efter hans nederlag riktar man blickarna n hgre norr. Var det kanske inte s att den framgngsrike konungen frn Sverige, Gustav II Adolf, kunde vara det midnattslejon man vntade p? Johan Nordstrm beskriver tidens anda i De yverbornes frn 1934:
Aldrig har man vl inom den protestantiska vrlden de professionella teologernas varningar till trots hngivit sig t hetare och mer romantiska frhoppningar om en snart kommande lycksalig tidslder n under dessa r av en s fruktansvrd verklighet. Ingenting rjer det svrmiska draget hos denna generation n dess upptagenhet med det rosenkreutziska mysteriet. Rosenkreutzarnas budskap om den blivande allmnna reformationen, d efter det pviska tyranniets vervinnande mnniskorna skola frenas i Kristi sanna religion och i besittning av naturens uppenbarade hemligheter leva i paradisisk sllhet, detta budskap, sjlvt ett barn av tidens anda, fann verallt troende och hngivna hjrtan, trngde in i furstarnas slott och gemene mans boningar, vann anslutning hos lrde vid universiteten och borgare i kpstderna, frdmdes av mnga, frsvarade av nnu era, t.o.m. av lutherska prster, diskuterade av alla (Nordstrm 1934: 24).

En av de svenskar som engagerade sig i lejonprofetian var poeten Lars Svensson (1605 1669), som har gtt till historien under namnet Lars Wivallius, efter grden Vivilla utanfr rebro som tillhrde hans slkt. Han skrev i likhet med Bureus en rad profetior och antydde att han sjlv var en av de tre mn som skulle nna skatterna. En av de tre mnnen skulle enligt en skrivelse frn Wivallius, vara fdd 1605, som han sjlv, och g under namnet Wuliluvasi (Strindberg 1937: 7475). Profetian skulle anvndas av inom den svenska propagandan och en av dem som Gustav II Adolf konsulterade nr det gllde rd om kriget var hans paracelsistiske lrare Bureus. Kungen frgade honom en gng om det r mjligt att g ut i krig utan att beg synder. Kungen hade en vana av att iklda sig mytiska roller som

247

kunde frstrka hans utstrlning och rykte. Vid sin krning tog han p sig rollen som den gotiske hrfraren Berik och rollen som det paracelsiska lejonet skulle han villigt iklda sig nr han vann slag under trettioriga kriget. Nr Gustav II Adolf landsteg Tyskland lt han gra en medalj med sitt portrtt som ven innehll en bild av ett lejon och en bok (Gilly 2008). P medaljen stod:
Von Mitternacht da komme ich her, Zu streiten ist all mein Begehr, Will allzeit halten gute Wacht, Gottes Engel nehme ich in acht.

Bland protestanterna sjng man en visa dr Gustav efter sina yende motstndare:
Ich bin der Lw von Mitternacht, Mit dir will ich frisch fechten, Ich streite ja durch Gottes Kraft, Gott helfe dem Gerechten.

II

Adolf ropar

Identikationen med den svenske kungen och det paracelsiska mittnattslejonet spreds med tryck och visor runt om i Europa (Englund 1997: 1139) och har i modern tid namngivit biograer om den svenska krigarkonungen, som Gustav Adolf: der Lwe aus Mitternacht frn 1984, frfattad av Felix Berner. Det nns en bermd berttelse om hur Gustav II Adolf skulle ha haft en nattlig vision i Nrnberg strax fre sin dd, av hur en rn i himlen gick till angrepp mot ett stort lejon. Lejonet tryckte dock ner sin hgra fot p rnens ena vinge s att denne var tvungen att lmna sina fjdrar och y. Men gurer i lnga rockar som vi frstr skulle symbolisera katolska kyrkans prster och deras inytande p kejsaren, tvingar rnen till nytt angrepp. nnu en gng besegrar lejonet rnen. Runt dem str andra lejon, men som inte vgar ge sig in i kampen. Visionen avtog drefter. Kungen frgar de nrvarande om de sg samma sak som honom och de svarade ja. Kungen frklarar d att Jag ser hur mina bundsfrvanter vergiva mig. De vilja icke g fram i kamp mot rnen. Men vad r att gra t saken? En furstes plikt bjuder honom att modigt handla och hrda ut. Gud frbarme sig ver

248

mig! (Ahnlund 1939: 34). Frn rsskiftet 1627/1628 lt Gustav II Adolf sprida bilden av sig som Lejonet frn Norden, framfr allt i Tyskland, genom agenten Ludwig Resches hjlp. Lejonmotivets roll terspeglas i den omfattande lejonsymboliken p regalskeppet Vasa som byggdes ett par innan intrdet i det tyska kriget (Oredsson 2007: 192). Det r omdiskuterat i vilken omfattning Gustav II Adolf nyttjade lejonprofetian i propagandistiska syften. Johan Nordstrm hvdar att det skedde aktivt frn kungens och de svenska myndigheternas sida, medan Nils Ahnlund i artikeln Gustav Adolf, lejonprofetian och astrologien frn 1939 ifrgastter att s var fallet, och i stllet menar att dessa frestllningar kom kungen spontant till mtes efter att ha blivit spridda i svenskvnliga kretsar i hansestderna (Ahnlund 1939: 47). Oavsett hur kungen sg p sig sjlv var det en effektiv propaganda och Albrecht von Wallenstein skulle hvda att protestanterna vntade p Gustav II Adolf som judarna vntar p Messias (Oredsson 2007: 192). En av dem som skulle gna lejonprofetian stor uppmrksamhet var Bureus. Trots sin nrhet till Gustav II Adolf skulle han stlla sig tvekande till om det verkligen var den svenske konungen som var det frutspdda midnattslejonet, som s mnga trodde. Genom sin ingende lsning av Uppenbarelseboken insg Bureus att lejonet av Juda stam, som ppnar den frseglade bokrulle Herren hller i sin hand, mste vara samma lejon som Paracelsus talade om. Att Uppenbarelsebokens lejon avsg Kristus var inte fr Bureus en tillfredsstllande frklaring. Om det var samma lejon som Paracelsus siat om och som det talades s mycket om i Bureus samtid, s skulle lejonet komma frn Norden. Var det dessutom inte s att det var Bureus sjlv som under sin upplysning 1613 ftt nyckeln att ppna de apokalyptiska rtalen? Nej, att lejonet i Uppenbarelseboken och i Paracelsus profetia skulle peka ut den svenske konungen tycktes vara osannolikt. Fr Bureus klarnade bilden och han kom fram till att det var han sjlv som var Lejonet. I sitt sista stora verk Nord Landa Lejonsens Rytande presenterar han sig sjlv ssom nordlandalejonet och frkunnar en apokalyptisk ascension genom esoterismens och alkemins olika faser.

249

15.1 Nord Landa Lejonsens Rytandes eskatologiska struktur Nord Landa Lejonsens Rytande r dels en vandring genom Salomos tempel och dels en historisk eskatologisk resa genom tidsldrarna frn kristendomens frsta tid till och med det eviga Gudsriket d historien och tiden tar slut. Strukturen i boken ser ut p fljande stt dr delar av templet och de olika avsatsernas storlek i alnar representerar historiska skeenden. Nedre Azara, vilket r den frsta avsatsen i templet. Den r tv alnar hg och de tv alnarna representerar tiden kring r 136 och kejsaren Hadrianus, medan den andra alnen representerar ret 324 och kejsar Konstantin. Fr Bureus r dessa kejsare representanter fr hur den katolska kyrkan fr makt i Rom och drmed negativa gestalter som associeras med ddsgestalterna Thanatos och Scheol, liksom de tv olycksbdande planeterna Saturnus och Mars. vre Azara som r den mellersta avsatsen i templet r fyra alnar som representerar de fyra keruberna i Hesekiels bok liksom rtalen 1396, 1530, 1568 och 1647. Alnarna representerar drmed: 1396, Johan Huss, ssom keruben i mnniskogestalt. 1530, Martin Luther, keruben i tjurgestalt. 15671568, samt 1645, Johannes Bureus, keruben i lejongestalt. rtalen str fr ren fr hans konception och fdelse, liksom fr Nord Landa Lejonsens Rytandes publicering. 1647, Keruben i rngestalt. Harel, som r den tredje och sista avsatsen i Salomos tempel representerar ret 1659 som r den tid d Djvulen kastas ner i avgrunden, vilket fr Bureus innebr att den katolska kyrkans lror till sist frkastas. Ariel, som r altaret, men ocks namnet p den lejonngel han identierar sig med, representerar 1674 och det eviga Gudsrikets ankomst. Utver dessa niver r boken indelad i Kristi tre riken, dr det frsta riket motsvarar tiden frn r 136 och r den av Kristi riken som namnges efter Saul. Det andra riket brjar med konceptionen av Bureus r 1567 och namnges efter kung David. Kristi rike r uppkallat efter kung Salomo och intrder r 1641. 250

15.2 Apokalyptisk alkemi Bureus gtiska esoterism utgr ett frhllandevis sammansatt system om vi tar del i hans senare esoteriska skrifter ssom Nord Landa Lejonsens Rytande och de senare versionerna av Adulruna Rediviva. Det r en gtisk kabbala och runisk alkemi i frening som beskriver p en och samma gng Bureus personliga andliga utveckling och vrldshistoriska hndelser som kulminerar i en frestende apokalyps. Bureus vxlar snabbt, men med en fr honom sjlvklar logik, mellan nyplatonskt och hermetiskt uppstigande mot hgre grader av upplysning, och en protestantisk eskatologi. I Bureus synkretism vvs profetior och bibelstllen samman med renssansmagins korrespondenslror. Han lter runorna emanera fram ur skapelsens grundstruktur och de representerar drefter de niver av uppstigande ascension som bde individen och vrlden passerar. Som Jensen noterat r Bureus inte frmst inriktad p historiens frfall (Jensen 2002: 92), utan Nord Landa Lejonsens Rytande fokuserar p en gradvis frbttring som fljer mnstret frn alkemin och ascensionen. Den auktoritativa framstllningen av vrldshistorien var inom reformationen den branderburgska hovastronomen och politikern Johann Carions Chronica som kom ut 1532. Enligt denna kronologi fddes Kristus 3944 r efter vrldens skapelse (Friberg 1942: 80). Bureus fljer i huvudsak denna kronologi, men modierar den efter behov och placerar Kristus fdelse Anno Mundi 3960 (Bureus 1644: 3). I Bureus esoterism terkommer ett antal mycket centrala rtal, som markerar vissa nyckelhndelser i den protestantiska eskatologi han vver in sin egen person i. Dessa rtal korresponderar med andra aspekter i Bureus esoterik och bygger p de sju steg som utgr grunden i hans ascensions-tanke. Korrespondenserna med metaller och planeter var vlbekanta i den esoteriska miljn under renssansen och ternns i sin tids mest utfrliga form i Agrippas De occulta philosophia. rtalen och runfljden r dremot Bureus egna konstruktion.

251

Det eskatologiska ascensions-dramat brjar r 136 efter tiderkningen frn Kristus dd, med att kejsar Hadrianus vanhelgar platsen fr Kristus korsfstelse och hans grav genom att resa hednabelten p dessa platser. Enligt Nord Landa Lejonsens Rytande r det vad som omtalas i Matteus 24:15: Nr I nu fn se frdelsens styggelse, om vilken r talat genom profeten Daniel, st p helig plats den som lser detta, han give akt drp. Denna hndelse str under den sinistra planeten Saturnus inytande. Nsta mrka hndelse i historien kontrolleras av planeten Mars och sker r 324 d kejsar Konstantin upprttar pvedmet i Rom, vilket den protestantiske Bureus ser som en fruktansvrd hndelse symboliserad av vilddjuret i Uppenbarelseboken. Saturnus och Mars r negativa planeter, men de tre kommande planeterna r positiva och representerar var och en nyckelhndelser i kampen mot katolska kyrkan, ssom Bureus tolkade det. Merkurius styr hndelserna r 1396 till 1415 d Jan Huss ifrgastter pvedmets lror. Nr Luther frkunnar Confessio Augustana r 1530 r det Jupiter som hrskar, medan morgonstjrnan Venus rder ver ren fr Bureus konception och fdelse, 1567 och 1568 eftersom Bureus identierar sig med morgonstjrnan och dess inuenser. Venus rder ven under 1645, ret fr Nord Landa Lejonsens Rytandes spridning. Han skriver att metallen koppar korresponderar med Venus i diskussionen om kopparaltaret som omnmns i Andra Kungaboken kapitel 16. Efter de tre frkunnarna av den sanna kristendomen, dr Bureus placerat sig sjlv som den sista och viktigaste, kommer domen fljd av Jesus och Guds eviga rike. ren 1647 och 1666, som med Bureus logik r synonyma, sker den frsta domen. De sker tecken i mnen under denna tid och utver kopplingen till mnen, menar Bureus enligt traditionell esoterisk korrespondenslra att mnen och silver hr ihop. P samma stt hr solen och guld ihop och representerar den yttersta domen 1673 och det eviga Gudsriket som intrder 1675. Symbolen fr detta i ascensions-stegen r den solstrlande porten illustrerad av den liggande Thors-runan. Bureus apokalyptiska alkemi kan sammanfattas med fljande korrespondenstabell: 136 Hadrianus, Saturnus, bly, Byrghal. 324 Konstantin, Mars, jrn, Sol. 252

1396 1415 Jan Huss, Merkurius, kvicksilver, Idher. 1530 Martin Luther, Jupiter, tenn, Man. 1567 1568 samt 1645, Johannes Bureus, Venus, koppar, Haghal. 1647/1666, Frsta domen, mnen, silver, Kn. 1673 och 1675, yttersta domen och det eviga Gudsriket, solen, guld, Thors. I esoterisk anda verensstmmer hos Bureus vrldshndelser med inre processer i mnniskan, liksom med olika niver av universums struktur. Bureus alkemi r slunda bde ett utryck fr en eskatologi och en initiation i mysterierna, en initiation som ven innebr en ascension, allts ett uppstigande i hgre verkighetslager. Svl det tredje (frestllningar och frmedlanden), fjrde (transmutationsupplevelsen) och sjtte (verfringen) kriteriet fr esoterism, enligt Faivre, visar p frestllningen att det nns olika verklighetslager som adepten ska utforska och genomtrnga. Begrepp som uppstigande och nedstigande och att motsatser vergr i varandra terkommer stndigt i beskrivningar av den esoteriska initiationen. Det gamla livet framstlls som en bur, eller ett fngelse av okunskap, frn vilket initiationen och den esoteriska upplysningen ger befrielse. Johannes Bureus jmstller det nedersta steget, i hans runologiska stege mot upplysning, med en bur (Bureus, Rl. 9 8, s. 67). Ascensionen eller invigningen i mysterierna r inte enbart en vertikal process uppt genom vrldarna mot det gudomliga, eller frmst ett frdlande av metaller, utan ven en historiskt linjr process som lper genom tiderna frn skapelsen till det eviga Gudsriket vid tidernas slut.

253

Franckenbergs version av Ara Foederis Theraphici F. X . R .

254

16 Esoterisk gticism efter Bureus

I detta avsnitt ska jag underska frekomsten av gtisk esoterism och en nordisk kabbala efter Bureus. Den gtiska esoterism som han gnade en livstid t att skapa har haft ett mycket begrnsat inytande, vilket kan tyckas mrkligt om man jmfr med den lika excentriske John Dees betydelse fr den vsterlndska esoterismen. Vi vet frn dagboken att han hade en liten skara hrare nr han frelste om Buccina iubilei ultimi, men i vilken utstrckning en grupp esoteriska studenter samlades kring honom r oskert. 16.1 Georg Stiernhielms gtiska nyplatonism En av de f som tog till sig och utvecklade Bureus gtiska esoterism var Georg Stiernhielm. Stiernhielm fddes den 7 augusti 1598 i Dalarna under namnet Gran Olofsson. Efter att ha fullbordat sina studier vid Uppsala universitet blev han lektor vid gymnasiet i Vsters. Av Gustav II Adolf utnmndes han till lsemstare fr Riddarhuset och efter en tid som vicepresident vid Dorpats hovrtt blev han kallad till Stockholm och utnmnd till Riksantikvarie. Han var en vid hovet mycket uppskattad diktare och har kallats fr den svenska skaldekonstens fader. Med sin diktning bidrog Stiernhielm till att ka uppskattningen fr svenskan. r 1668 kom Stiernhielms frsta diktsamling Mus Suethizantes. Titeln antyder att de klassiska snggudinnorna ursprungligen hade sjungit p svenska. Diktsamlingen prglas av renssanshumanismens ideal och den mest bermda dikten Herkules, skriven p hexameter, r en varnings-

255

skrift riktad den unga svenska adeln som i Stiernhielms gon levde ett fr hgmodigt och utsvvande liv vid hovet. Den kan ven ses som en allegori ver mnniskans val mellan kttet och anden. Georg Stiernhielm var Bureus frmste lrjunge och gifte sig med dennes brorsdotter Cecilia Burae. Stiernhielm blev riksantikvarie efter Bureus och var starkt pverkad av sin lromstare. I vissa frgor skulle han tona ner Bureus mystiska spekulationer, i andra sammanhang gick han nnu lngre n Bureus. Stiernhielm fngslades tidigt av nyplatonismen och vnde sig mot skolastikerna och den trkige grlmakaren Aristoteles som han avskydde. Aristotelikernas logik var i Stiernhielms gon smaktig och undvek de stora tankar som han ansg att losofer borde gna sig t. rnen fngar inte ugor, Aquila non captat muscas, var hans kommentar till aristotelikerna. Istllet lste han Plotinos Enneader och mystiker som Ficino, Robert Fludd och Giordano Bruno. Han var den frste i Sverige att i alla avseenden godta Brunos tankar om ett besjlat ondligt universum med otaliga stjrnvrldar, ven om Bureus redan introducerats till denna vrldsbild av Franckenberg genom dennes ess Oculus sidereus oder neu-erffnetes Sternlicht (kerman, kommande: 34). I likhet med Bureus menade Stiernhielm att den sanna loson fanns hos de gamla vise som Platon, Moses, Zoroaster och Hermes Trismegistos. I sitt ofullbordade lososka livsverk Monile Minervae, Minervas halsband, beskriver Stiernhielm naturtingens sammantning. Huvudtemat r lran om naturens tre principer: mrkret, sjlen och ljuset. Den bibliska skapelseberttelsen beskriver enligt Stiernhielm hur dessa tre principer samverkar fr att frambringa vr vrld. Ur Natten, det tomma Intet, framkommer den frsta principen, prima materia, urmaterian, som var en tcknig vattenmassa, mrkrets och kldens hemvist. Urmaterian formas och fr struktur av sjlens (mens) princip. Sjlen r ett utde av Guds vsen som nedlade tingens ider eller frn i materien. Dessa frverkligas eller aktualiseras frst genom ljuset (lux) som fungerar som sjlens instrument och som driver bort Natten s att naturen stiger upp ur djupen som Venus ur vgorna (Lindroth 1975: 164f).

256

Stiernhielm var ven sprkforskare och hans sprkvetenskapliga skrifter prglas av inytandet frn nyplatonismen och hans lromstare Bureus. I Bureus efterfljd menade Stiernhielm att den andliga verkligheten manifesteras genom ord och bokstver. Det gtiska ursprket skulle allts inte bara representera verkligheten, utan direkt motsvara den. Under renssansen brjade vissa ifrgastta att hebreiskan var det gudomliga ursprket. Bureus lekte med tanken att det gtiska ursprket var det ldsta, men tillskrev dock hebreiskan en srstllning som det gudomliga ursprket framfr andra. Stiernhielm skulle ta steget fullt ut och frklara gtiskan som det ursprungliga sprk som exakt motsvarade tingen som det beskrev (Lindroth 1975: 268). Tanken p ett andligt ursprk ternns i mnga traditioner, men utgick hos Stiernhielm frn Platons dialog Kratylos. De ursprungliga orden r inte bara ngra godtyckliga tecken utan verensstmmer helt och fullt med tingen och tillvarons principer. Redan de enskilda bokstverna och deras ljud motsvarar enligt Stiernhielm vissa principer: R betecknar rrelse, L ltthet, M tyngd (Sthle 1975: 253). Stiernhielm visar hur bokstverna representerar olika grader av ande eller materia. Vokalerna motsvarar det andliga planet och hgst r bokstaven A som motsvarar Gud sjlv, alltings ursprung. Nrmast A kommer de vriga vokalerna i den hierarkiska ordningen , E, , I, Y, , O, U. Bokstaven A motsvarar ljuset och klarheten, medan U motsvarar mrkret och natten. Konsonanterna representerar materien, men vokalerna I och U ligger nra att materialiseras och kan om de tappar ljus och ljud omvandlas till J och V. Om V frttas och materialiseras ytterligare blir den F och slutligen P. Av konsonanterna ligger H nrmast det andliga. Den r nstan immateriell. Till de lgsta konsonanterna hr N och slutligen M som motsvarar jord och dy, mrker och stumhet. Hr ser vi en likhet med Bureus beskrivning av de femton runorna dr M r den sista runan, den som tpper munnen, som Bureus skriver. Troligen var det denna platonskt inuerade sprklra som ck Bureus att mblera om runraden och placera runan M sist. Att Stiernhielm i hg grad inuerats av Bureus mrks redan av titeln p hans frsta mer utfrliga sprkvetenskapliga verk med

257

titeln Adelruna sive Sibylla Sveo-Gothica (Stiernhielm, Fd 13). I handskriften Specimen philologicum in primam literam A, anvnder Stiernhielm sig av begreppet adelruna antiqua (Stiernhielm, Fd 13). I Mysterium Etymologicum utgr han frn Bureus 15-typiga adulrunrad (Stiernhielm, Fd 3). Vi stter ven p begreppet adulruna hos diktaren och rkebiskopen Haquin Spegel (1645 1714). I sin diktsamling Guds werk och hwila nmner han adulrunan:
Som Moses hafwer frst af Gudj sielf ft lra Then Adulrunan then wj billigt troo och ra/ Och fattat grundelig then Wjshet med sit ra/ Then ingen Philosoph fr honom haar ft hra/

Spegel frklarar ordet adulruna i sitt register och jmstller det med alruna och pekar p att begreppet hrstammar frn Tacitus, men att det felaktigt tolkats som trollkona, nr det egentligen ska uppfattas som en gammal dyrbar skrift eller gammal del visdom (Spegel, nyutgva av Bent Olsson och Barbro Nilsson, 1998: 373). 16.2 Olof Rudbeck och Atlanticans gtiska runologi Den mest inytelserika av alla gtiska frfattare var Olof Rudbeck (1630 1702) som ven han var inuerad av Bureus. I kapitel 38 i frsta boken av monumentalverket Atland eller Manheim hnvisar han till Bureus forskning (Rudbeck, d.,1679: 832). I samma kapitel nns en bild av en grekisk caduceusstav i vilken alla runor kan ternnas enligt Rudbecks beskrivning. Denna stav med tv ormar som tillhrde Hermes eller Merkurius, eller merkesmannen som Rudbeck kallar honom, illustrerar de tre myndigheter som hr till de tre kronorna. Rudbeck visar hur man i Caduceusstaven nner tre runor som symboliserar de tre kronornas myndighet. Dessa runor representerar ven Har, Jafnhar och Tredje, de mystiska hvdingarna som kung Gylfe mter i Snorres Edda. Jafnhar representeras av I-runan, Har av H-runan och Tredje av T-runan (Rudbeck, d.., 1679: 856). Rudbecks argumentation fr Sveriges betydelse utgr

258

frn en jmfrelse mellan fornislndska kllor, Platon och Bibelns berttelser (Eriksson 2002: 304). Rudbecks stt att hitta runradens alla runor i en hermetisk symbol och utlsa korrespondenser till gtiska och nationella motiv pminner om Bureus tillvgagngsstt. r Bureus och mjligen Stiernhielm de enda exemplen p en esoterisk gticism? Levde de esoteriska tankarna ven i senare gticism? Esoterismens historia under gticismens tid gr ver den rosenkreuzarvckelse som inuerade Bureus men som sedan frde en tynande tillvaro och som tog sig andra former i ett framvxande frimureri och ordensliv. Det tycks som om gticismen fortsatte att inueras av den esoteriska tankevrlden, men att den genomgick samma frndringar som esoterismen i stort. 16.3 Johan Granssons religisa runologi En av de f som tappert frsvarade stormaktstidens gtiska fantasier nr de under sjuttonhundratalet blivit omoderna, var runforskaren Johan Gransson. I sin bok med namnet Is atlinga; Det r: De forna gters, hr uti Svea rike, bokstfver ok salighets lra, tvtusend tvhundrad r fre Christum, utspridde i all land; Igenfunden af Johan Gransson (1747), utvecklar Gransson sina teorier om runornas, sprkets och religionernas ursprung. I likhet med Bureus gr han ansprk p att ha terfunnit den ursprungliga sanningen om runorna. Han beskriver de heliga tal som var av stor betydelse fr Sveo-gtarna och som motsvarades av olika runor i den 16-typiga runraden. Han frklarar i Bureus spr att runradens frsta runor f, u, th, o, r betecknar Fader vilket bevisar att kristendomens hemligheter dljer sig i runorna. Han ansg att varje runa i sig hade en stor symbolisk innebrd och han menade att varje runa var en predikan. Med utgngspunkt frn den islndska runsngen frn fjortonhundratalet beskriver han varje runas betydelse i en spalt som ven visar deras nummer i runraden och vilken bokstav de betecknar (Gransson 1747: 2). Lngre fram i boken berttar han om Odens hustru Sibyllan (som vi knner igen frn Bureus)

259

som frutspr Kristus genom runraden som motsvarar olika r och epoker i historien. Frsta runan motsvarar den gyllene tiden; frid, sllhet, rikedom och lycksalighet. Gransson hller en runisk predikan:
Adam skapad, i Guds belte uti Sllhetens tillstnd/ gde hela jordens rikedom, samt den Hgsta Frid, som gifvas kan. denna lder kallas uti Edda, nu Freis/ nu Thors/ gyllene tid; fven av Grekiska ok Latinska Skalder (Gransson 1747: 106)

Runa fr runa tar Gransson lsaren genom historien med frmst bibliska referenser. Genom att multiplicera runans nummer i runraden med tvhundra fr han fram de historiska r runan beskriver. Nd-runan som r den ttonde runan str fr det sextonhundrade ret efter skapelsen d den stora nden, syndaoden, intrffade. Gransson r en av de minst uppmrksammade av den rad av runologer som lagt in symboliska betydelser i runorna. Till skillnad frn Bureus r han inte tydligt prglad av esoteriska inslag, utan representerar snarast en gtisk mystisk kristendom med inslag av numerologi och ider om frutsgelser. 16.4 Manhemsfrbundets initiatoriska gticism Den yngre gticismen brjade under det tidiga artonhundratalet. Den hade fregtts av en tid av vad fretrdarna fr den yngre gticismen upplevde som ett ointresse fr det nordiska. Den ldre gticismen och rudbeckianismen hade frsvunnit eller frhnats i lrda kretsar och enbart ett ftal personer som Bjrner och Gransson hade under sjuttonhundratalet frt den ldre gticismens talan. Som en reaktion mot detta grundades 1811 Gtiska frbundet, dr skalden Erik Gustaf Geijer var en av frgrundsgestalterna. Frbundets syften var svl litterra och kulturella som allmnt fosterlndska. Man ville teruppliva gternas frihetsanda och mannamod. Man lyfte fram Nordens gemensamma hjltehistoria, de fornnordiska myterna och de islndska sagorna. Dessa skulle inspirera till en gtisk vckelse.

260

Ett annat liknande fosterlndskt frbund var Manhemsfrbundet. Medlemmarna var delvis desamma som i Gtiska frbundet. Bda frbunden betonade vikten av fysisk, andlig och moralisk styrka. Manhemsfrbundet hade som ambition att utveckla och frbttra de nya generationerna. Fysiska vningar och fosterlndska snger skulle fostra den uppvxande generationen till nya vikingar. Manhemsfrbundet utvecklade en niogradig initiationsvg som skulle lra de unga adepterna de gtiska dygderna. Namnet Manhem kommer av fornislndskans Mannheimar, mnniskovrlden eller mnniskornas hemvist. Manhemsfrbundets symbol var en Madur-runa som str fr man eller manhem. Ovanfr runan stod bokstaven M och p deras strre sigill var drovan en symbol fr treenigheten omgiven av en strlkrans. Kring kanten stod frbundets valsprk Thette eR vaR nidleitni, detta r vr strvan, inskrivet med runor. Manhemsfrbundets fostrande karaktr hngde samman med att frbundet grundades av lrare p Afzeliuska skolan i Stockholm Fr Manhemsbrodern innebar initieringen en form av uppfostran och syftet var att frbttra sig sjlv bde p ett yttre och ett inre plan. I den sista graden skulle ordensbrodern ta steget ut i den vanliga vrlden och verka i samhllet med initiationens lrdomar i bagaget. Adepterna var huvudsakligen ynglingar och frbundet hade ingen ldersgrns, ven om ett informellt uttalande visat att de inte tog in ngon under tolv. Initiationen skulle frena ynglingarna med de vuxna ordensbrderna genom en gemensam initiatorisk erfarenhet. ven om mycket skiljer Bureus hermetiska runinitation med sin apokalyptiska prgel frn Manhemsfrbundets uppfostrande och samhllstillvnda initiationssystem, s r bda prglade av den esoteriska traditionens invigningsmystik. Bureus efterliknade de hermetiska och rosenkreutziska modeller som var spridda under hans samtid. Manhemsfrbundet prglas av artonhundratalets ordensromantik och efterliknade den frimurerska ordenstrukturen, fast i en gtisk-nordisk tappning. Om Manhemsfrbundet ver huvudtaget ska klassas som esoteriskt beror p vikten man lgger vid initiation, ordensliv och esoterismen som ett hemlighetsmakeri. En andlig eller religis dimension fanns otvetydigt inom Manhemsfrbundet, liksom initiationen,

261

ordenslivet och hemlighetsmakeriet. Om vi anvnder oss av Faivres kriterier r det tveksamt om det kan kallas ett esoteriskt sllskap. Samtidigt mste vi avskriva stora delar av frimureriet frn den vsterlndska esoterismen om vi vljer att inte benmna Manhemsfrbundet som esoteriskt. Manhemsfrbundet var tveklst gtiskt, men esoteriskt enbart utifrn hemlighetsdiskursen. 16.5 Den svenska kabbalan efter Bureus ven om f svenskar p samma hngivna och personliga stt som Bureus engagerat sig i kabbalan s har det i Sverige funnits ett intresse fr de kabbalistiska tankegngarna. Den kristna hebraisten Andreas Norrelius (16791749) versatte och publicerade Zohar p latin r 1720 i Amsterdam, kommenterad av hans vn och lrare Johan Kemper (16701716), under titeln Phosphoros Orthodoxae Fidei Veterum Cabbalistarum. Kemper hette frn brjan Moshe ben Aharon Cohen och var ursprungligen rabbin och sabbatean men konverterade till kristendomen. Han kommenterade Zohar i en annan text som hette Mateh Moshe (Moses stav) som Norrelius frgves frskte ordna pengar till tryckningen av. I sina texter anvnde sig Kemper av gematriska utrkningar och uppmrksammade att ordet nechash, som ofta verstts som orm har samma kabbalistiska talvrde som frlsaren mashiach (Eskhult 2008: 457). Kemper var ursprungligen anhngare till den judiskturkiske messiaspretendenten Sabbatai Zvi (1626 1676) som identierades med en orm som skulle ner i avgrunden fr att frlsa de sjlar som fastnat i mrkret, eller som Scholem skriver: Ty den som sjunkit ned i de djupaste djupen tycktes vara den som var mest lmpad att skda ljuset (Scholem 1967/1992: 348). Att Sabbatai Zvi under hot om att brnnas p bl konverterade till islam kunde legitimeras p detta stt. Det tolkades som att han var tvungen att bege sig ner i mrkret fr att kunna fullborda sin frlsningsakt. Kemper som ocks konverterade, fast till protestantisk kristendom, vergav sannolikt aldrig sin sabbateanska vertygelse utan den prglade hans

262

tolkningar ven efter att han konverterat, vilket han troligen gjorde av strategiska snarare n religisa skl (Huss 2007: 136 138). Den svenske biskopen Eric Benzelius (1675 1743) var en av dem som efter Bureus engagerade sig i kabbalan i Uppsala. Han bedrev studier i Zohar och bjd in Johan Kemper att undervisa i hebreiska. Benzelius gde Bureus Cabbalistica och vi ternner hans signatur p textsamlingens frsta sida. Han publicerade 1716 Notitia litterarie vars frsta del innehller utlggningar om Zohar och kabbalan (kerman. kommande: 196). Benzelius var svger till Swedenborg som kan ha varit inuerad av vissa kabbalistiska ider. Susanna kerman skriver:
Swedenborg slog slutligen in p en annan vg n kabbalister och suer, men jag drar slutsatsen att han stod i tacksamhetsskuld till deras illuministiska tankemnster (kerman. Kommande: 197).

Benzelius var dock en av dem som gick till hrdast angrepp mot radikalpietisten och alkemisten Johann Konrad Dippel (1673 1734), som fr vrigt var fdd i slottet Frankenstein i tyska Darmstadt och kan ha sttt som frebild till Mary Shelleys doktor Frankenstein. Under sjuttonhundratalet orerade parallellt med upplysningsider och vetenskapliga framsteg en vurm fr mystik i alla dess former. Frimureriet och swedenborgianismen vxte fram och engagerade vletablerade och lrda personer i samhllet som sg sina ockulta experiment som vetenskapliga. Spiritism, animal magnetism och spdomar fascinerade svl borgarna som adel och kungahus (Ojas 2000: 280). Greven och statsmannen Gustaf Adolf Reuterholm (1756 1813) var en centralgur i Sveriges esoteriska kretsar under denna tid. Han utvade ett avgrande inytande ver den svenska politiken under kung Gustav IV Adolfs omyndighetstid 1792 1796 och har beskrivits som charlatan (Bogdan 2005: 1). Reuterholms politiska makt strktes av det faktum att han var hertig Karls frtrogne och tillsammans med denne engagerad i frimureriet. De delade ett stort esoteriskt intresse och Reuterholms skriftsamling innehller era kabbalistiska texter, en samling som ingr Svenska Frimurar Ordens bibliotek i Stockholm och som katalogiserats av Kjell Lekeby. Bland texterna hittar vi Cabbalis-

263

ternas stora och hemliga problem som beskriver skapelsens numerologiska vsen, Konung Salomos semiphoras och schemhamphoras som berttar om Guds heliga och hemliga namn och De cabala sancta (om den heliga kabbalan) som skildrar de tio serot. Texten Reexioner om cabbalen och inledningen berttar om kabbalans mytiska ursprung och redogr fr hebreiskans betydelse inom kabbalan:
Cabalisterna pst att allting haffa sitt rigtiga namn, gienom hvars sammanbindande och nmnande, de kunna utrtta stora saker. (...) Ebreiska sprket har hruti fretrdet framfr andra sprk. Vrckningarna blifva strre, eftersom orden, dem de nyttja, uttrycka antingen Guds namn, eller dess fullkomligheter och emanatjoner.

Kaptenen vid ottan Henrik Gustaf Ulfvenklou, var p 1780-talet beryktad som andebesvrjare. Ulvenklou behrskade de esta ockulta tekniker, ssom astrologi, kiromantik, geomantik och hydromantik (Chrispinsson 2008: 176). Han ingick i hertig Karls nrmaste esoteriska krets och hertigen berttar i ett brev till kungen att han i Ulfvenklou mtt: ...en i de hgre vetenskaperna och hemligheterna ganska upplyst man, och att denna bidragit till att hertigen ...erfarit att ljusets sken r starkare n mnniskokrafter kunna det uthrda, samt att han nu sett andar (Forsstrand 1913: 113). Ulfvenklou var insatt i olika ockulta konster som astrologi, chiromantik, geomantik och hyste ett stort intresse fr kabbalan. Under sin vistelse hos hertigen vertygade Ulfvenklou honom att han stod i frbindelse med alla mjliga andar och att han tvingat in nkedrottningens ande i en butelj som han med Salomos hrliga insegel genast igenkorkade (Forsstrand 1913: 116). I brev till sin vn Carl Gran Bonde bifogar Ulfvenklou tv magiska pentakler och beskriver hur hans vn ska g tillvga fr att tala med den heliga skyddsngeln. Brevet signerar Chremon, ett namn som han erhll 11 februari 1786 kl. 10 p kvllen d han ofrmodadt ck sin frsta ordination af Herrans ngel och erhll naturens, ndens och allmaktens nycklar i nrvaro af vittnena Gabriel, Uriel, Raziel m. (Forsstrand 1913: 134).

264

Vid den hr tiden fanns ven en orden med det kabbalistiska namnet Metatron. Bland kabbalisterna har namnet metatron varit freml fr en rad spekulationer. Det r ofta namnet p en ngel som associeras med antingen den hgsta eller den lgsta seran p Livets trd. Enligt en tradition tog Gud patriarken Henok frn jorden och frvandlade honom till ngeln Metatron. Metatron r ven omtalad som den himmelske skrivaren som ansvarar fr Guds arkiv (Scholem 1996: 132). Genom en tidningsannons vren 1781 hade den tidigare oknda orden proklamerat sin existens dr de ville offentliggra sllskapets hga ndaml och historia (Hll 1995: 121). De hvdade att de funnits i 40 r och bland annat gnat sig t vlgrenhet. Det var lnlst att anska om medlemskap i denna orden d de valde ut sina medlemmar genom fysiognomik, en metod som skulle analysera mnniskan genom hennes ansikte. Ordenssllskapet hvdade att de hll hela Sverige och i synnerhet Stockholm under uppsikt fr att identiera lmpliga kandidater. Metatrons stormstare hade efterlmnat sig era dyrbara manuskript, varav ett med titeln Blick der unbekanten gloria utgjorde sllskapets fundament. Frutom annonsen r Reuterholms uppsats Maonnique Hndelser frn 1784 den viktigaste kllan om det mystiska sllskapet Metatron. Reuterholm beskriver sllskapet som kosmopolitiskt och magiskt (Hll 1995: 124). Till en brjan ska Metatron inte vnt sig till den erfarne mystikern Reuterholm vilket ska ha gjort honom frgrymmad, ngot som ska ha rttats till ret drp d denne omtalar Metatron som ett bekant och estimeradt magiskt sllskap (Lundin och Strindberg 1882: 436). Det mest hpnadsvckande ryktet om Metatron var att de, enligt Reuterholm skulle ga Urim och Thummim, vilka han beskriver som en spegel i vilken man kan se mnniskornas sanna karaktr. Urim och Thummim omnmns frsta gngen i Andra Moseboken 28: 30 dr Aron ska bra dem nr han ska mta Gud. Det har spekulerats kring om Urim och Thummim var ett par stenar som anvndes i gammal israelisk spdomskonst. Magi, mystik, frimureri och kabbala var inget ovanligt vid denna tid. August Strindberg

265

och Claes Lundin beskriver tidsandan i sin bok Gamla Stockholm: Anteckningar ur tryckta och otryckta kllor frn 1882:
Det hemlighetsfulla och underbara i ordensvsendet steg till sin hjd, d Reuterholm och hans adepter derfvo sitt spel i Stockholm. Detta var mysticismens blomstringstid. (...) Hela samhllet tycktes vilja bilda ordenssllskap fr att komma under fund med det fvernaturliga och lefde endast fr magiska convictioner (Lundin och Strindberg 1882: 436).

ven om personer som hertig Karl, Reuterholm och Ulfvenklou rrde sig i en milj dr de hade mjligheten att sttta ihop med Bureus kabbala, tycks de inte tagit intryck frn dennes innovativa kabbalistiska spekulationer, utan istllet gnat sig t en mer traditionell kabbala. 16.6 Frmedlandet av en gtisk esoterism Om vi stannar vid frgan om verfring, Faivres sjtte kriterium, mste vi stlla oss frgan om det r egendomligt att Bureus esoteriska system inte frmedlats, eller om det r naturligt. Vid en frsta anblick skulle hans system te sig spass obskyrt och personligt att det av denna anledning inte vertogs av sentida anhngare. En milj och frutsttningar fr en frmedling har funnit i allt frn frimurerska miljer p sjuttonhundratalet, liksom i artonhundratalets gtiska nationalromantik. r Bureus system i sig orsaken till att det inte anammats av senare generationer, eller nns svaret i en generell tendens inom esoterismen? Esoteriska rrelser hvdar grna att deras teorier hrstammar frn en obruten tradition av invigda. Redan inom renssansens perennialism formulerades frestllningen om en obruten kedja av invigda frn det forna Egypten och Grekland till den egna tiden, dr alla de stora lrda rknades in ssom Moses, Pythagoras, Platon, Hermes Trismegistos och Zarathustra. Tanken p en obruten tradition r en av esoterismens knnetecken, ven om den tanken har brjat ifrgasttas av nutida esoteriska utvare, som tagit del av en

266

akademisk skepsis av hur obrutna dessa traditioner egentligen r. Skrapar vi under ytan ser vi att traditionerna sllan r obrutna. De esoteriska traditionerna har givetvis traderats idhistoriskt genom att esoteriker lst varandra och knt varandra, men de individuella skillnaderna och viljan till nyskapande gr att vi knappast kan betrakta det som en obruten tradition. Ett exempel r rosenkorsrrelsen som under Bureus tid har sin brjan genom ett antal manifest som frfattades av en krets unga teologer och losofer. Manifesten vckte ett stort intresse runt Europa och Bureus drogs med i denna vg av rosenkorstankar om en ny esoterisk vckelse. Som redan Frances Yates ppekat var denna frsta vg av rosenkorsmystik tidsbegrnsad (Yates 1972/2002:127). I olika vgor av olika karaktr har sedan rosenkorsiderna levt vidare och har sedan sjuttonhundratalet med dess uppsving fr esoteriska ordnar gett upphov till rosenkorsordnar och rosenkorsmystik inom esoteriska ordenssllskap. Det r nd tveksamt om det gr att tala rosenkorset eller ngon annan esoterisk tradition som en obruten tradition, mer n att andra genrer inom musik, konst, litteratur och loso ocks frmedlar impulser och ider, eller hller sig med vissa karaktrsdrag. Som Joseph Dan konstaterar vad gller kabbala, s nns det frmodligen lika mnga tolkningar av kabbalan som det nns kabbalister (Dan 2006: 13). Detsamma kan sgas om de esta esoteriska traditioner. Att Bureus inte beropas av de esoteriska sllskapen p sjuttonhundratalet hnger sannolikt ihop med att de inte nyttjar en runsymbolik, viket gr Bureus som esoteriker en smula verdig. Stormaktsprofetiorna var utan anvndning nr de frutspdda datumen fr vrldens undergng redan lg hundra r bakt i tiden och Bureus allmnna kabbalistik kunde ersttas med en kabbala nrmare de hebreiska kllorna. Det unika hos Bureus var den runologisk kabbala han skapade, men utan ett intresse fr runorna faller lockelsen med Bureus. Att gtiska sllskap som Manhemsfrbundet inte beropar Bureus kan frklaras med att han inte var frebildlig fr tidens gticism som ville vara modern och uppdaterad, om n historieromantisk. Bureus kan tnkas ha representerat en alltfr fantastisk och barock form av esoterisk gticism fr de pedagogisk

267

orienterade ideologerna bakom Manhemsfrbundet som ville uppfostra unga gossar i en nationellt liberal vrldsskdning. Skulle Bureus gtiska esoterism kunnat vinna anhngare om frutsttningarna varit de rtta? Om vi jmfr med rosenkorsiderna som ck stor spridning redan i ett tidigt skede, har populariteten gtt i vgor. Om inte rosenkorsmotivet plockats upp under sjuttonhundratalet och inlemmats i dtidens ordensstrukturer hade mjligen rosenkorsmystiken aldrig levt vidare annat n som historiskt fenomen. Under nittonhundratalet har rosenkorsmystiken samlat mngder av anhngare. Rosenkorssllskap som Ancient Mystical Order Ros Crucis (AMORC) som grundades i brjan av nittonhundratalet i USA och Lectorium Rosicrucianum grundat 1935 av hollndaren Jan van Rijckenborgh har tillsammans hundratusentals medlemmar. Utver dem nns otaliga sllskap som beknner sig till en rosenkorsinspirerad loso. Rosenkorsmystiken har levt vidare i nya former frn de frsta manuskripten frn sextohundratalets brjan till rosenkorsordnar som frodas idag. Det r inte en frga om en obruten tradition, utan om motiv som har engagerat och inspirerat frfattare, ordensgrundare, esoteriska ideologer och konstutvare p stt som passar det enskilda sammanhanget bst. ven om det inte r en frga om en obruten tradition, i den mening att det handlar om att frmedla uppenbarade sanningar frn en mytisk urtid, r det mjligt att tala om en esoterisk eller till och med rosenkreuzisk tradition. Ordet tradition r latin och betyder verlmnande och syftar p ngot som verlmnats frn generation till generation och r allts ngonting som binder ihop det frgngna med det kommande. Traditionen r en rd trd som i esoterismens fall inte handlar om familjegenerationer, utan om mnniskor av vitt skilda bakgrunder som plockar upp motiv, texter och symboler och nytolkar och konstruerar betydelser som passar samtiden och det speciella sammanhanget. Ibland kan det drja lng tid innan en esoterisk tnkare slr igenom i den esoteriska miljn. Ett sdant exempel r hovmagikern John Dee (1527 ca. 1608) vars enokianska ockultism ck bredare spridning frst med Golden Dawn p sent artonhundratal. John Dees system inspirerade Bureus och de bda rrde sig i jmfrbara miljer dr de ver-

268

kade som rdgivare t monarken, i John Dees fall Elisabet I. John Dee utvecklade ett svrtillgngligt och personligt system och det nns ingenting i Dees ockulta lror som skulle gra dem lttare att sprida n Bureus gtiska esoterism. Att Bureus gtiska esoterism inte har prglat er genom historien ligger inte i systemet i sig, utan i att det inte uppfattats anvndbart, eller tilltalat ngon som varit beredd att nytolka det p ett stt som passar den samtida kontexten. Hade det inte varit fr ett ftal ideologer hade mycket vl rosenkorsmystiken eller John Dees enokianska ockultism mtt samma de. Samtidigt ska inte Bureus intellektuella pverkan p sin samtid underskattas. Uppsala universitet skulle gna sig t Zohar-lsning vilket utretts av Dr. Bernd Roling i artikeln Emanuel Swedenborg, Paracelsus und die esoterischen Traditionen des Judentums in Schweden (2008). Eric Benzelius r en direkt lnk mellan Bureus kabbalistiska intressen och Johan Kempers sabbateanska kabbala. Kabbalan liksom studier av hebreiska och judisk mystik hade en plats i Uppsala och Bureus r den som introducerar kabbalan i denna milj. Internationellt vann Bureus viss ryktbarhet och omtalas som en invigd av Franckenberg i dennes kommentarer till Guillaume Postels Clef des choses caches frn 1646. Bureus introducerar p allvar den vsterlndska esoterismens traditioner och stt att tnka i den svenska stormaktens intellektuella miljer. Bureus frmga att snabbt fnga upp, kommentera och nytolka esoteriska strmningar frn kontinenten gr honom ven ryktbar utanfr Sveriges grnser.

269

270

IV Sammanfattning

271

17 En sammanfattning av Bureus esoteriska projekt

Nr Bureus tolkar runorna som uttryck fr universums grundstruktur fljer han den tanke som lg bakom de italienska humanisternas syn p hieroglyfer. Det r en platonsk tanke som frmedlats i de esoteriska traditionerna och i vstvrlden ftt sin mest utvecklade form inom kabbalan. Bureus frsk att sammanfra bokstavsmystik och en emblematisk syn p vrlden med det egna sprket r inte unikt fr honom, utan ett projekt som sysselsatte andra frfattare i Europa. Den emblematiska genren var en av det senare femtonhundratalets och sextonhundratalets mest representativa genrer. Bureus gticism r en vid hans tid naturlig utgngspunkt, ven om Bureus ingr i en krets dr dess mest fantasifulla former kommer till uttryck. Som Schck har ppekat r Bureus som metodisk forskare en efterfljare till Olaus Petris samvetsgranna forskning och lade stor mda p att samla, avskriva och registrera ett s plitligt material som mjligt, men nr det gller slutsatser avviker Bureus frn Petris mer tillbakahllna ambitioner och ansluter sig i stllet till Johannes Magnus fantastiska beskrivningar av fornhistorien (Schck 1932: 95). Dennes broder Olaus Magnus var en av Bureus ofta citerad fregngare. En annan viktig klla till Bureus fornforskning var hollndaren Johannes Goropius Becanus (1519 1572) som p liknande stt frskte visa hur hollndskan var det sprk som lg nrmast skapelsens krna och som talades i Edens lustgrd (Friberg 1945: 124). Goropius arbete Origines Antwerpian (1569) gdes av Bureus och i sina anteckningsbcker har han

272

gjort en mngd kommentarer och polemiska utlgg mot Goropius (Schck 1932: 95). Bureus intresse fr hebreiska r inte bara en personlig passion, utan br ven betraktas i sitt protestantiska sammanhang. I skandet efter en ofrfalskad tolkning av Bibeln kade under reformationen intresset av att lsa den p originalsprket. Latinet blev frknippat med katolska kyrkan som man ansg hade frvanskat kristendomen och som man i Bureus Sverige befann sig i en ppen konikt med. Uppvrderandet av folksprken och den egna kulturen blev ett politiskt redskap mot pvens och kejsardmets dominerande stllning i vrlden. Det fanns drmed en bde en humanistisk bildningslskande sida av tidens sprkintresse, likvl som en radikal realpolitik sida. Att Bureus skrifter r fyllda av spekulationer kring grekiskan och hebreiskan r ett utslag fr den protestantiska vrldens lngtan att utforska Bibeln befriade frn de katolska prsternas tolkningsfretrde. ven Martin Luther stdde, trots sina senare dagars antisemitiska utfall, Reuchlins projekt att lyfta fram hebreiskan. Kunskaper i hebreiska skulle fungera som ett betydelsefullt ideologiskt element i den protestantiska reformationen (Beitchman 1998: 129). Om vi jmfr Bureus med John Dee blir vi medvetna om att Bureus hos Dee hade en fregngare att p samma stt utmla sig sjlv som en profet som ftt unika budskap som mste frmedlas till vrlden. Gyrgy E. Sznyi beskriver hur John Dee i likhet med andra samtida esoteriska entusiaster ville framstlla sig sjlv som utvald och drfr inte alltid skyltade med sina kllor: He wanted to become a prophet, an important herald of the great and general reformation... (Sznyi 2004: 238). Sznyi talar om Dees self-fashioning strategy dr den mysterisa profetrollen odlas p ett mycket medvetet stt (Sznyi 2004: 241). Bde vad det gller idhistoriskt innehll och personlighetstyp nns det klara likheter mellan Dee och Bureus. Bureus odlar i hgsta grad p ett mycket medvetet stt sin roll som profet och mystiker. Nr vi lgger samman de idhistoriska inuenser som Bureus tog del av framstr adulrunan och dess hemligheter som en tmligen logisk och naturlig konsekvens av den tankevrld Bureus

273

befann sig i. Johannes Magnus och Olaus Magnus gtiska utlggningar tillhandahll ett gtiskt ramverk som var bde naturligt och strategiskt fr Bureus ssom verkande i den groende stormakten och som lrare till svenska monarker. Esoteriken vilken sttt i centrum i denna avhandling r navet i Bureus tnkande och han inspirerades av fregngare som John Dee, Heinrich Agrippa, Johann Reuchlin, Pico della Mirandola, Heinrich Khunrath och Paracelsus, fr att nmna ngra, och drar utifrn deras texter slutsatser kring runorna och det gtiska materialet. Adulrune-symbolen r en kreativ, men tidstypisk, syntes av John Dees Monas Hieroglyca och Bureus runforskning. Emblematiken, kabbalan och den platonska sprksynen verbrygger grnsen mellan sprk, natur, idvrld och bild, vilket medfr den fr esoterismen typiska rrligheten mellan olika genrer och discipliner. Fr Bureus r runorna inte bara skrivtecken och orden inte bara ord, utan ven bilder och underliggande symboler som nns i naturen och som representerar en hgre verklighet. Perennialismen och dess ansprk p en obruten urldrig vishetstradition tillsammans med vad Ola W. Jensen benmnt som en apokalyptisk historiesyn, dr historien r en nedfrsbacke frn en utopisk urtid, skulle hos Bureus generera slutsatsen att de forntida runorna, genom sin lder, mste st den ursprungliga visdomen nra. Med det idhistoriska materialet som facit kan vi konstatera att adulrunan och den gtiska kabbalan r en unik och kreativ, men samtidigt tidstypisk, skapelse av Johannes Bureus.

274

275

Litteraturfrteckning

Agrell, Sigurd, Runornas talmystik och dess antika frebild. Lund 1927 Ahlbck, Tore, Spiritism, ockultism, teoso och antroposo ngra historiska linjer i Att se det dolda, red. Owe Wikstrm, Stockholm 1998. Ahnlund, Nils, Gustav Adolf, lejonprofetian och astrologien i Historisk Tidskrift, 1939. Andersson, Bjrn, Runor, magi, ideologi. En idhistorisk studie, Uppsala 1997. Angoulvent, Anne-Laure, Barockens anda, Furulund 1996. Annerstedt, Claes, Upsala universitets historia, Frsta delen 1477 1654, Upsala 1877. Atterbom, Per Daniel Amadeus, Skaldar-Mal i Phosphoros, januari februari 1811. Atwood, Mary Anne, A Suggestive Inquiry Into the Hermetic Mystery, London 1918. Barry, Kieren, The Greek Qabalah: Alphabetic Mysticism And Numerology in the Ancient World, Maine 1999. Beitchman, Philip, Alchemy of the Word: Cabala of the Renaissance, New York 1998. Berner, Felix, Gustav Adolf: der Lwe aus Mitternacht, Stuttgart 1984. Blau, Joseph Leon, The Christian Interpretation of the Cabala In the Renaissance 1944. Bogdan, Henrik, Esoteric manuscrips in the Swedish Collection of Gustav Adolph Reuterholm (17561813), Gteborg 2005 276

 , From Darkness To Light. Western Esoteric Rituals of Initiation, Gteborg 2003. , Vsterlndsk esoterism som nytt akademiskt mne i Religonsvetenskap i Gteborg 25 r, red. Martin Berntson och Henrik Bogdan, Gteborg 2002. Chrispinsson, John, G.A. Reuterholm: Den grtande diktatorn, Stockholm 2008. Cornell, Peter, Den hemliga kllan Om initiationsmnster i konst, litteratur och politik. Hedemora 1988. Coudert, Allison, Alchemy: The Philosophers Stone, Colorado 1980. Couliano, Ioan P., Eros And Magic In the Renaissance, Chicago 1987. Coumont, Jean-Pierre, Demonology And Witchcraft. An Annotated Bibliography, Utrecht 2004. Dahlgren, F.A., Glossarium ver frldrade eller ovanliga ord och talestt i svenska sprket frn och med 1500-talets andra rtionde, Lund 1914 1916. de Jong, H.M.E., Michael Maiers Atalanta Fugiens: Sources of an Alchemical Book of Emblems, York Beach 2002 de Leon-Jones, Karen Silvia, Giordano Bruno & The Kabbalah: Prophets, Magicians, and Rabbis, Nebraska 2004. Duerr, Hans Peter, Drmtid: Om grnsen mellan det vilda och det civiliserade, Stockhom 1982. Edenborg, Carl-Michael, Alkemins skam: Den alkemiska traditionens utsttning ur offentligheten, Stockholm 2002. Eliade, Mircea, The Forge And the Crucible: The Origin And Structures of Alchemy, Chicago, London 1962. , Rites And Symbols of Initiation, Dallas 1995. Englund, Peter, Ofredsr: Om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt, Stockholm 1997. Enoksen, Lars Magnar, Fornnordisk mytologi enligt Eddans lrdomstexter, Lund 2000. , Runor historia, tydning, tolkning. Lund 1998. Eriksson, Gunnar, Rudbeck 16301702: Liv, lrdom, drm i barockens Sverige. Stockholm 2002.

277

Eriksson, Nils, Gticismen i 17 uppsatser i svensk id- och lrdomshistoria, Uppsala 1991. Eskhult, Josef, Andreas Norrelius Latin Translation of Johan Kempers Hebrew Commentary On Matthew: Edited with introduction and philological commentary, Uppsala 2008. Faivre, Antoine, Esoterismen, versttning av Cecilia Franklin, Furulund 1992. Fine, Lawrence, introduktionen till Essential Papers on Kabbalah (ed. Lawrence Fine), New York, London 1995. Flowers, Stephen, Hermetic Magic: The Postmodern Magical Papyrus of Abaris, Maine 1995. , Johannes Bureus And Adalruna, Smithville, Texas 1998. , The Magian Tarok: The Key Linking the Mithraic, Greek, Roman Hebrew And Runic Tradition With That of the Tarot, Texas 2006. , The Rune-Poems: Volume 1. Introduction, Texts, Interpretations and Glossary, Texas 2002. Forsstrand, Carl, Spkvinnor och trollkarlar: Minnen och anteckningar frn Gustav III :s Stockholm, Stockholm 1913. Friberg, Axel, Den svenske Herkules: Studier i Stiernhielms diktning, Lund 1945. Frngsmyr, Tore, Svensk idhistoria, del 1, Stockholm 2000. Fyhr, Mattias, De mrka labyrinterna. Gotiken i litteratur, lm, musik och rollspel, Lund 2003. Gardell, Mattias, Gudarnas terkomst: Asatro, rasmystik och etnisk identitet i Frenta Staterna i Svensk religionshistorisk rsskrift, 1998. Godwin, Joscelyn, The Pagan Dream of the Renaissance, Boston 2005. , Robert Fludd: Hermetic Philosopher And Surveyor of Two Worlds, Boston 2005. Goodrick-Clarke, Nicholas, The Occult Roots of Nazism: Secret Aryan Cults And Their Inuence On Nazi Ideology, London 1992. , The Western Esoteric Traditions: A Historical Introduction, Oxford 2008.

278

Haage, Bernard D., Alchemy II : Antiquity 12th century i Dictionary of Gnosis And Western Esotericism, utgiven av Wouter J. Hanegraaff, Leiden 2005. Hammer, Olav, Claiming Knowledge Strategies of Epistemology From Theosophy To the New Age, Lund 2000. Hanegraaff, Wouter, J. New Age Religion And Western Culture Esotericism In the Mirror of Secular Thought, New York 1998. , Sympathy Or the Devil: Renaissance Magic And the Ambivalence of Idols i Esoterica, Volume II , 2000. Hedin, Greta, Manhemsfrbundet Ett bidrag till gticismens och den yngre romantikens historia, Gteborg 1928. Hildebrand, Hans, Minne af riksantikvarien Johannes Bureus, Stockholm 1910. Hornung, Erik, The Secret Lore of Egypt: Its Impact On the West, Ithaca and London 2001. Huberman Scholnick, Sylvia, The Meaning of Mispat In the Book of Job i Journal of Biblical Literature, vol 101, No. 4, 1982. Huss, Boaz, The Text and Context of the Zohar Sulzbach Edition, eds. C. Goodblat & H. Kreisel, Tradition, Heterodoxy and Religious Culture: Judaism and Christianity in the Early Modern Period, 2007. Hkansson, Hkan, Seeing the Word: John Dee And Renaissance Occultism, Lund 2001. Hll, Jan, I Swedenborgs labyrint: Studier i de gustavianska swedenborgarnas liv och tnkande, Stockholm 1995. Jansson, Sven B. F., De stavlsa runornas tydning, Stockholm 1983. Jensen, Ola W., Forntid i historien. En arkeologihistorisk studie av synen p forntid och forntida lmningar, frn medeltiden till och med frupplysningen, Gteborg 2002. King, David, Drmmen om Atlantis: Olof Rudbecks jakt p en frsvunnen vrld, Kping 2005. Lekeby, Kjell, I lejonets hjrta: drottning Kristina och stjrntydarna, Stockholm 2001. , Kung Kristina: drottningen som ville byta kn, Stockholm 2000.

279

Linden, Stanton J., The Alchemy Reader: From Hermes Trismegistos To Isaac Newton, Cambridge 2005. Lindroth, Hjalmar, J. Th. Bureus: Den svenska grammatikens fader, frsta hftet, Stockholm 1911. Lindroth, Sten, Johannes Bureus mystikern och profeten i Ord och bild, rg. 56, Stockholm 1947. , Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt, Uppsala 1943. , Svensk lrdomshistoria. Stormaktstiden, Stockholm 1975. Lundin, Claes och Strindberg, August, Gamla Stockholm: Anteckningar ur tryckta och otryckta kllor frn 1882, Stockholm 1882. Lnnroth, Lars, Fenrisulven frn Vallekilde i Skaldemjdet i berget, Stockholm 1996. Malm, Mats, Minervas pple: Om diktsyn, tolkning och bildsprk inom nordisk gticism, Stockholm/Stehag 1996. Meyer, Marvin W. & Smith, Richard (eds.), Ancient Christian Magic: Coptic Texts of Ritual Power, Princeton 1999. Nordberg, Michael, Renssansmnniskan: 1400-talets Italien myter och verklighet, Stockholm 1993. Nordin, Andreas, frord till Jordanes Getica: Om Goternas ursprung och bedrifter, Stockholm 1997. Nordstrm, Johan, De yverbornes , Stockholm 1934. , Georg Stiernhielm: Filososka fragment: Med inledning och kommentar, Stockholm 1924. Oja, Linda, Varken Gud eller natur: Synen p magi i 1600- och 1700-talets Sverige, Stockholm/Stenhag 2000. Olausson, Lennart (red), Idhistorisk egenart: Teori- och metodfrgor inom idhistorien, Stockholm/Stenhag 1994. Oredsson, Sverker, Gustav II Adolf, Stockholm 2007. Pennick, Nigel, Secret of the Runes, London 1998. Raudvere, Catharina, Kunskap och insikt i norrn tradition, Lund 2003. Reeves, Marjorie, The Inuence of Prophecy In the Later Middle Ages: A Study In Joachimism, London 1969/1993. Roling, Bernd, Emanuel Swedenborg, Paracelsus und die esoterischen Traditionen des Judentums in Schweden i Offene Tore 4/2008.

280

Ross, Margaret Clunies och Lnnroth, Lars, Den fornnordiska musan: Rapport frn ett internationellt forskningsprojekt i Myter om det nordiska mellan romantik och politik (red. Catharina Raudvere, Anders Anrn, Kristina Jennbert), Lund 2001. Russell, Jeffrey Burton, The Devil: Perceptions of Evil from Antiquity to Primitive Christianity, Ithaca 1987. Sandblad, Hkan, De eskatologiska frestllningarna i Sverige under reformationen och motreformationen, Uppsala 1942. , Eken vid Gstrow och de sju inseglen till tolkningen av Johannes Bureus religisa mystik i Lychnos 1959, Uppsala 1960. Scholem, Gershom, Alchemy and Kabbalah, Putnam 2006. , Den judiska mystiken, Stockholm/Stehag 1992. , On the Kabbalah And Its Symbolism, New York 1969. , On the Mystical Shape of the Godhead, New York 1991. , Origins of the Kabbalah, Princeton 1990. Schough, Katarina, Hyperbor: Frestllningen om Sveriges plats i vrlden, Stockholm 2008. Schck, Adolf, Kulturminnesvrd genom tre sekler i Svensk kulturminnesvrd: ett 300-rsminne, Stockholm 1930. Schck, Henrik, Kgl. vitterhets, historie och antikvitets akademien: dess frhistoria och historia, I, Antikvitetsstudiets brjan, Stockholm 1932. , Kgl. vitterhets, historie och antikvitets akademien: dess frhistoria och historia, II , Antikvitetsstudiets brjan, Stockholm 1933a. , Kgl. vitterhets, historie och antikvitets akademien: dess frhistoria och historia, III , Antikvitetskollegiet I, Stockholm 1933b. Sellberg, Erland, Den vanliga renssansmnniskans liv i Svenska Dagbladet 931206. Stenroth, Ingmar, Myten om goterna: frn antiken till romantiken, Stockholm 2002. Strindberg, Axel, Bondend och stormaktsdrm: Studier ver skedet 1630 1718, Stockholm 1937. Stuckrad, Kocku von, Western Esotericism: A Brief History of Secret Knowledge, London 2005.

281

Sthle, Carl Ivar, Vers och sprk i vasatidens och stormaktstidens svenska diktning, Stockholm 1975. Sundqvist, Olof, Kultledare i fornskandinavisk religion, Uppsala 2007. Svrdstrm, Elisabeth, Johannes Bureus arbeten om svenska runinskrifter, Stockholm 1936. Sznyi, Gyrgy E., John Dees Occultism: Magical Exaltation Through Powerful Signs, New York 2004. Tiryakian, Edward E., On the Margin of the Visible. Sociology, the Esoteric and the Occult, New York 1974. Versluis, Arthur, Magic and Mysticism: An Introduction To Western Esotericism, Maryland 2007. , Mysticism, and the Study of Esotericism. Methods in the Study of Esotericism, Part II i Esoterica, Volume V, 2003. , What is Esoteric? Methods in the Study of Western Esotericism i Esoterica, Volume IV, 2002. Vickers, Brian, Analogy Versus Identity: The Rejection of Occult Symbolism, 1580 1680 i Occult and Scientic Mentalities in the Renaissance, Cambridge 1984. Voss, Angelica, Marsilio Ficino, Berkeley 2006. Walker, D. P., Spiritual & Demonic Magic From Ficino To Campanella, Pennsylvania 2003. Watkins, Calvert, American Heritage Dictionary of Indo-European Roots, Boston 2001. Weeks, Andrew, Paracelsus: Speculative Theory And the Crisis of the Early Reformation, New York 1997. Widenberg, Johanna, Fderneslandets antikviteter: etnoterritoriella historiebruk och integrationsstrvanden i den svenska statsmaktens antikvariska verksamhet ca 16001720, Uppsala 2006. Williams, Michael Allen, Rethinking Gnosticism: An Argument for Dismantling a Dubious Category, Princeton 1996. Wirszubski, Chaim, Pico della Mirandolas Encounter with Jewish Mysticism, Cambridge, Massachausetts, London, 1989. Yates, Frances, Giordano Bruno And the Hermetic Tradition, London, New York 1964/2002.

282

 , The Occult Philosophy In the Elizabethan Age, London, New York 1979/2001. , The Rosicrucian Enlightenment, London, New York 1972/2001. kerman, Susanna, Adulruna Rediviva Johannes Bureus Hyperborean Theosophy i Rosenkreuz als europisches Phnomen im 17. Jahrhundert. Amsterdam 2002a. , Fenixelden: Alkemi och hermetism frn drottning Kristinas glansdagar till Gustav III :s tid, kommande. , Helisaeus Roeslin: The New Star, And the Last Judgement i Rosenkreuz als europisches Phnomen im 17. Jahrhundert. Amsterdam 2002b. , Rose Cross over the Baltic: The spread of Rosicrucianism in Northern Europe, Leiden 1998. , Rosenkorset i Norden i Rosenkorsets rop Fyra seklers levande tradition, Haarlem 2002c. , The Use of Kabbala and Dees Monas In Johannes Bureus Rosicrucian papers, paper frn IAHR-konferensen i Durban, Sydafrika, augusti 2000, subsection Jewish Mysticism and Western Esotericism. stling, Per-Anders, Blkulla, magi och trolldomsprocesser: en folkloristisk studie av folkliga trosfrestllningar och av trolldomsprocesserna inom Svea hovrtts jurisdiktion 15971720, Uppsala 2002.

283

Kllfrteckning

Otryckta kllor
CODICES HOLMIENSES

Bureus, Johannes, Adulruna Rediviva, F.a. 21. , Adulruna Rediviva, F.a. 22. , Adulruna Rediviva, Rl. 9 8. , Adulruna Rediviva, Rl. 6 12. , Antiquitates Scanziana, F.a. 3. , Burerunor, F.a. 11. , Runarfst, F.a. 14. Stiernhielm, Georg, Adelruna sive Sibylla Sveo-Gothica, Fd 13. , Mysterium Etymologicum, Fd 3. , Specimen philologicum in primam literam A, Fd 13.
CODICES UPSALIENSES

Bureus, Johannes, Adulruna Rediviva, R 551. , Adulruna Rediviva, R 552. , Sigilli mysteria, Y 31.
CODICES LINCOPENESES

Bureus, Johannes, Cabbalistica, N 24 , diverse bureska fragment, H 47

284

 , Om sprkens uppkomst, Spr. 1. Franckenberg, Abraham von, brev till Bureus, Br. 2. Tryckta kllor Bonus, Peter, The New Pearl of Great Price Being a Concordance of the Sages on the Great Treasure, the Stone of the Philosophers, versatt av Arthur Edward Waite 1894. Bureus, Johannes, Ara foederis theraphici F. X. R. assertioni fraternitatis R. C. quam rose crucis vocant, consecrata, 1616. , Den svenska ABC boken, p thet enfalligeste s stlt, at de vanlige bokstavarne lmpa sigh efter runerne, och bdhe semias medh wr vanlighe pronunciation, Vpsala 1624. , Fama e Scanzia redux. Buccina iubilei ultimi, Eo hyperbore prnuncia: montium Europ cacumina suo clangore feriens, inter colles & convalles araba resonans, Stockholm 1616. , Hebrorum philosophia antiquissima, Uppsala 1624. , Monumenta sveo-gothica hactenus exsculptura, U. o. tr. . , Nordlandalejonsens Rytande, Som aff Koppar Altarsens Mtning, Vppenbarar Skriftennes Tijda Rkning, Vpsala 1644. , Nymre Wijsor, Vpsala 1637. , Runa ABC -boken, Stockholm 1611. , Runa ABC -boken, Vpsala 1624. , Runa redvx. Dn danske k. Waldmars prophetia, om rvnas hem-ycht, funnen i Danmark, uti en norsk bok, skalda benemd, vtaf den hglrde... D. Olao Worm... och af honom dr sammestdes latit af prentet vtg r 1636. Vnder dd namnet Literatvra: danica, Stockholm 1643. , Smaragdina tabula chronologi cherubinic hactenus sigillat, pro assertione veritatis evangelic ex ungvibus besti, in conrmationem delium Augustan confessionis et solatium gementium et in delium emendationem. , Sumlen dr vthi ro tsillighe collectaneer, som vthi een och annan mtta tina till antiquiteternes excolerande. Efter frfattarens handskrift i urval utgiven av G. E. Klemming i Nyare bidrag

285

till knnedom om de svenska landsmlen och svenskt folklif. Bih. 1:2, Stockholm, 1886. , Svenska ABC -boken medh runor, Stockholm 1612. Aurora Consurgens, Utgiven och kommenterad av Marie-Louise von Franz, New York 1966. Flowers, Stephen E., Red Runa, Runa-Raven Press, Smithville, Texas 2001. Geber, The Alchemical Works of Geber (versatt till engelskan av Richard Russell 1678), Maine 1994 (ursprungligen utgiven London 1928 som The Works of Geber). Gransson, Johan, Is atlinga; Det r: De forna gters, hr uti Svea rike, bokstfver ok salighets lra, tvtusend tvhundrad r fre Christum, utspridde i all land; Igenfunden af Johan Gransson, Stockholm 1747. Iduna, tionde hftet, Stockholm 1824. Jordanes, Getica: Om goternas ursprung och bedrifter (versatt av Andreas Nordin, Stockholm 1997). Klemming, G. E., Anteckningar af och om Bureus i Samlaren: Skrifter av svenska litteratursllskapet, Uppsala 1880. Liljegren, Johan, Run-Lra, Stockholm 1832. Magnus, Olaus, Historia om de nordiska folken (utgavs f f g p svenska av Michaelisgillet 1909 1925. Nyutgva av Gidlunds frlag och Michaelisgillet, Hedemora 2001). Paracelsus, The Hermetic and Alchemical Writings of Paracelsus (versatt av Arthur Edward Waite 1910), 2005. Reuterholmska samlingen, Svenska Frimurare Ordens bibliotek: 121.71 Cabbalisternas stora och Hemliga Problem 121.33 De Cabala Sancta 121.59 Konung Salomons Semiphoras och Schemhamphoras 121.3 Reextioner om Cabbalen och Inledningen. Rudbeck, Olof, d.., Atland eller Manheim... (T.I.), Upsalae: Henricus Curio (1679). Spegel, Haquin, Samlade skrifter av Haquin Spegel utgivna av Bent Olsson och Barbro Nilsson. Frsta delen. Guds werk och hwila. Volym 1, Svenska vitterhetssamfundet, Stockholm 1998.

286

Sturlasson, Snorre, Snorres Edda, versttning och inledning av Bjrn Collinder, 1970. Tacitus, Tacitus mindre skrifter. Dialogus de oratorius, Agricola och Germania i svensk versttning med inledningar och anmrkningar av Per Persson, Stockholm 1929. Turba Philosophorum (versatt av Arthur Edward Waite 1896), Ouroboros Press, Seattle 2006.

287

Exempel p Bureus magiska fyrkanter

288

289

Bureus astrologiska utrkningar

Ur Nymre Wijsor