Henoks Bok

Av Tomas Stacewicz

2008 Tomas Stacewicz. Alla rttigheter frbehllna.

En av de mer intressanta men samtidigt mest omstridda "apokryfiska" gammaltestamentliga texterna r utan jmfrelse Henoks Bok, i synnerhet fr studenter inom Golden Dawn - inte minst med tanke p dess Henokianska magiska tradition - men ven i frhllande till vissa andra aspekter inom Golden Dawn-tradititionen som jag inom kort kommer att terkomma till. Det r ocks intressant att notera att samtidigt som den stliga ortodoxa kyrkan har gjort sitt yttersta fr att bevara denna text har den ocks frkastats av stora delar av den vsterliga kyrkliga traditionen. Denna ambivalens kring texten r faschinerande i sig och sger en hel del om dess kontroversiella innehll. Enligt Thor-Leif Strindberg tillhrde Henoks bok en frfattarsamling som tillkom under perioden 180-64 f Kr. Han sger att den ursprungligen skrevs "p arameiska - mjligen med undantag fr kapitlen 37-71 som kan ha skrivits p hebreiska - och frfattarna tros ha varit flera chassidiska eller fariseiska judar. Den r sledes en 'pseudepigraf', dvs en bok som tillskrivits en annan person (i det hr fallet Henok) n den verklige frfattaren". Henoks Bok tar upp frgan om Messias, Gudsriket, nglarna, syndens ursprung, den yttersta domen, uppstndelsen etc., ett faktum som naturligtvis drog till sig uppmrksamheten frn den tidiga kristna sekten. Strindberg menar att boken kring Jesu fdelse och de fljande rhundradena av judarna betraktades "som en vrdefull skrift. Jesus knde utan tvekan till den. Hans bror Judas citerade ur den i ett brev som den tidigaste Jesustroende frsamlingen bevarade och som sedermera kom att ing i Nya testamentet. Detta gav den extra hgt anseende, och mnga kristna betraktade den som en sann redogrelse fr hndelser i forna tider". Strindberg hvdar att flera ledande kristna "fram till mitten av 200-talet uttalade sig i positiva ordalag om den. Tatianus (110-172) refererade till Henoks bok, Irenaeus (115-185) gav boken en autenticitet i niv med den mosaiska litteraturen, och Clemens av Alexandria (150-220) citerade Henoks bok utan att ifrgastta den. Tertullianus (160-230) ppekade att somliga inte accepterade Henoks bok drfr att den inte ingick i den hebreiska kanon (Gamla testamentet) men ansg sjlv att frfattaren var 'den gamle profeten Enok'. Origenes (186-255) och Lactantius (260-330) refererade till Enoks bok, ven om den aldrig betraktats som Guds ord". Men ngra hundra r in i vr tiderkning fll Henoks Bok till fga hos den judiska befolkningen och blev s mningom svr att komma ver. Snart var den blott ett vagt minne i det judiska folkets medvetande. De enda exemplaren som bevarades till eftervrden var ngra ofullstndiga grekiska och latinska versttningar. Men ven inom kristenheten, sger Strindberg, brjade "man bli mer kritiska mot Henoks bok, och flera inflytelserika teologer slutade att citera den. (De sista kristna frfattare som refererade till den var kyrkofderna Syncellus and Cedrenus i brjan av 800-talet.) Det berodde i hg grad p bokens kontroversiella beskrivningar av de fallna nglarnas natur och agerande - till exempel att de hade samlag med jordiska kvinnor, vilket ansgs bde sttande och omjligt eftersom nglarna inte hade ngra knsliga attribut". o Detta sista antagande kan synas mrkligt eftersom Nefelim-myten r kanonisk och man i Genesis kan lsa om "Guds sner" och "mnniskans dttrar", dvs. sexuella frbindelser mellan nglar och kvinnor. Vissa kristna frsamlingar frkastade den enligt Strindberg, medan vissa andra "frsamlingar - srskilt de som lg geografiskt nrmare den ursprungliga frsamlingen i Jerusalem satte...desto strre vrde p Henoks bok. Dr utgick man frn det faktum att Jesu egen bror

och flera andra av de tidiga ledarna inom kyrkan citerade Enoks bok och betraktade den som trovrdig, och den ingick i den gammaltestamentliga kanon, placerad efter Femte Mosebok". Slunda bevarade de stliga kyrkorna Henoks Bok som en kanonisk skrift vid sidan av de vriga gammaltestamentliga skrifterna, bl.a. inom den etiopisk-ortodoxa kyrkan. I Europa trodde man emellertid att Henoks bok var frsvunnen fr all framtid. Det enda man hade att tillg var de ovan nmnda ofullstndiga versttningarna till grekiskan och latin. Nr man enligt Strindberg upptckte att boken hade "bevarats av den kristna kyrkan i st, ledde [detta] till att den bermde skotske upptcktsresanden James Bruce reste till Etiopien, som d hette Abessinien. Dr kpte han r 1768 tre exemplar av Henoks bok p det klassiska etiopiska litteratursprket geez". Nr Bruce, enligt Strindberg, ngra r senare "tervnde till Europa kunde han verlmna ett 'mycket vackert och praktfullt exemplar i stort kvartoformat' av Henoks bok till biblioteket i Paris. Ett annat exemplar sknkte han genom biskopen av Carlisle, dr Douglass, till Oxforduniversitetets bibliotek. r 1821 publicerades den frsta engelska versttningen av rkebiskop Richard Laurence som varit professor i hebreiska vid Oxforduniversitetet. Den bermda R H Charles-utgvan publicerades 1912". Sedan dess har man enligt Strindberg funnit "flera delar av den grekiska texten, bland annat ett stort grekiskt fragment, som omfattade kapitlen 1-32, i Akhmn i Egypt. Men den ursprungliga arameiska versionen var frsvunnen till r 1948 d man utforskade grotta nummer fyra i Qumran vid Dda havet och hittade sju ofullstndiga kopior av boken p arameiska". Henoks Bok kan i sin helhet lsas i en svensk versttning frn 1901 hr. Jag vill dock passa p att citera fljande avsnitt som behandlar "mnniskosonen", dvs. Messias - Kristus - i syfte att fra ver uppmrksamheten p ett mrkligt "sammantrffande" mellan Henoks Bok och Golden Dawn: 46 Kapitlet Och dr sg jag en, som hade ett dagarnas hufvud, hvitt som ull, och hos honom var en annan, hvars anlete var ssom en mnniskas, och ljufligt var det och likt de heliga nglarnas. 2. Och jag frgade en af nglarna, hvilken gick med mig och visade mig alla de frborgade tingen, om den Mnniskosonen, hvem han var och hvadan han kommit och hvarfr han gick med dagarnas Hufvud. 3. Och han svarade mig och sade: Detta r Mnniskosonen, som ger rttfrdigheten och hos hvilken rttvisan bor och som uppenbarar alla det frborgades skatter, emedan andarnas Herre har utvalt honom, och hvars del infr andarnas Herre har fvertrffat allting genom hans rttfrdighet i evighet. 4. Och denne Mnniskoson, som du har sett, skall uppjaga konungarna och de mktiga frn deras lger och de vldiga frn deras troner och lsa de vldigas tyglar och krossa syndarnas tnder.

5. Och han skall strta konungarna frn deras troner och drifva dem ut ur deras riken, emedan de icke prisa och lofva honom och icke heller med tacksgelse erknna af hvem riket blifvit dem frlnadt. 6. Och de vldigas ansikte skall han frskjuta, och blygselns rodnad skall betcka det, mrker skall vara deras boning och maskar deras lger, och de skola icke hafva ngot hopp att f uppst frn sina lger, emedan de icke lofprisa andarnas Herres namn. 7. Och det r de som mstra himmelens stjrnor och lyfta sina hnder mot den Hgste och frtrampa jorden och bo p henne, och deras grningar ro idel orttfrdighet och uppenbara orttvisa, och deras makt r grundad p deras rikedom, och de tro p de gudar, som ro deras egna hnders verk, och de hafva frnekat andarnas Herres namn. 8. Och de varda utdrifna ur hans frsamlings och de troendes hyddor, ur deras som blifvit vgda i andarnas Herres namn.

47 Kapitlet Och i de dagarna stiga de rttfrdigas bn och deras blod frn jorden upp infr andarnas Herre. 2. I de dagarna skola de heliga, som bo ofvan i himlarna, samfldt, kalla och bedja och prisa och tacka och lofva andarnas Herres namn fr de rttfrdigas blods skull, som blef utgjutet, och fr de rttfrdigas bn, att den icke mtte vara ffng infr andarnas Herre och att domen mtte verkstllas och de ej evigt ndgas vnta. 3. Och d sg jag dagarnas Hufvud, nr han satte sig p sin hrlighets tron och de lefvandes bcker vordo uppslagna infr honom, och all hans hr, som r ofvan i himlarna och omkring honom, stod infr honom. 4. Och de heligas hjrtan blefvo fulla af frjd fver att rttfrdighetens tal var fylldt och de rttfrdigas bn hrd och deras blod frsonadt infr andarnas Herre. 48 Kapitlet Och p den orten sg jag en rttfrdighetens klla, som var outtmlig och omgifven af flera vishetens brunnar, och alla trstande drucko drur och blevo uppfyllda med visdom och hade sin boning hos de rttfrdiga och heliga och utvalda. 2. Och p den tiden vardt Mnniskosonen nmnd hos andarnas Herre och hans namn infr dagarnas Hufvud. 3. Och innan solen och stjrnbilderna voro skapade, innan himmelens ljus voro danade, vardt hans namn nmndt infr andarnas Herre.

4. Han skall vara en staf fr de rttfrdiga och heliga, att de m stdja sig drp och icke falla, och han skall vara folkens ljus och de i hjrtat bedrvades hopp. 5. Alla som bo p jorden skola nedfalla infr honom och tillbedja honom och lofva och prisa och lofsjunga andarnas Herres namn. 6. Och drfr vardt han utvald och frborgad infr honom, innan vrlden skapades, och i evighet skall han vara infr honom. 7. Och andarnas Herres vishet har uppenbarat honom fr de heliga och rttfrdiga, ty han bevarar de rttfrdigas del, emedan de hafva hatat och frsmtt denna orttfrdighetens vrld och hatat alla dess verk och vgar, i andarnas Herres namn, ty i hans namn varda de frlsta, och han blir deras lifs hmnare. 8. Och i de dagarna skola jordens konungar och de vldiga, som besitta fstet, sl ned blicken fr sina hnders verk, ty p sin ngslans och nds dag skola de icke rdda sina sjlar. 9. Och jag skall fverantvarda dem i mina utvaldas hnder. Liksom halm i eld skola de brinna infr de rttfrdigas ansikte, och liksom bly i vatten skola de nedsjunka infr de heligas anlete, och intet spr skola de lmna efter sig. 10. Och p deras bedrfvelses dag skall det blifva frid p jorden. Infr honom skola de falla och icke ter uppst, och ingen skall taga dem i sina hnder och upplyfta dem, ty de hafva frnekat andarnas Herre och hans Smorde. Prisadt vare andarnes Herres namn. 49 Kapitlet Vishetens ande r utgjuten ssom vatten, och hrligheten upphr icke infr honom frn evighet till evighet. 2. Ty han r mktig i alla rttfrdighetens hemligheter, och orttvisan skall frsvinna likt en skugga och ej lngre ga bestnd emedan den Utvalde r uppstnden infr andarnas Herre och hans hrlighet varar frn evighet till evighet och hans makt frn slkte till slkte. 3. I honom bor vishetens ande och dens ande, som gifver frstnd, och kunskapens och kraftens ande, och deras ande, som ro afsomnade i rttfrdighet. 4. Och han skall dma det frborgade, och ingen skall kunna fra ffngt tal infr honom, ty han r utvald infr andarnas Herre efter hans vlbehag. Nr jag frsta gngen lste igenom detta citat frn Henoks Bok upptckte jag att en av de bner som utgr Golden Dawns corpus delvis var hmtat frn denna text. Detta gr naturligtvis Henoks bok extra intressant. Texten jag refererar till r i sin ursprungliga engelska form enligt fljande:

And unto thee, sole wise, sole might, and sole Eternal One, be praise and glory forever, who hath permitted me, who now standeth humbly before thee, to enter thus far into the sanctuary of thy mysteries. Not unto me but unto thy Name be the glory. Let the influence of thy divine ones descend upon my head and teach me the value of self-sacrifice so that I shrink not in the hour of trial, but that thus my name may be written on high and my genius stand in the presence of the Holy Ones, in that hour when the Son of Man is invoked before the Lord of Spirits and his name in the presence of the Ancient of Days. Denna bn r i sin tur hmtad frn Adeptus Minor 5=6 Gradens ritual. Den br en karaktr som pminner en hel del om Henoks Bok, ven om inte hela bnen kan terfinnas dr. Vissa frestllningar och benmningar finns dr dock, ssom "Son of Man" (Mnniskosonen), "Lord of Spirits" (Andarnas Herre) och "Ancient of Days" (Den Gamle). I Henoks Bok omtalas ehuru istllet Head of Days (Dagarnas Hufvud) men jag r vertygad om att "Head of Days" (Dagarnas Huvud) r synomymt med det mer vanliga bibliska begreppet "Ancient of Days" (Den Gamle). Detta r den hgste Guden, Aatik Yomin, Makroprosopus (Det Stora Anletet), Fadern. Mnniskosonen r Zauir Anpin eller Det Mindre Anletet, Mikroprosopus, Sonen. Referensen till "huvud" i Head of Days r en klar hnvisning till Aatik Yomin, eller Det Stora Anletet. Den svenska bibliska versttningen av "Ancient of Days" dljer dock denna korrelation med Dagarnas Hufvud. "Dagarnas Gamle" skulle vara en bttre versttning vilket mer adekvat skulle sammanbinda dessa tv begrepp med varandra kring Det Stora Anletet. Den mening frn Henoks Bok som mest verensstmmer Golden Dawn-bnen r dock: Och p den tiden vardt Mnniskosonen nmnd hos andarnas Herre och hans namn infr dagarnas Hufvud. Denna motsvarar i synnerhet den sista strofen i bnen, vilket till svenskan kan versttas till: Vid den timma d Mnniskosonen r kallad infr Andarnas Herre, och hans Namn infr Dagarnas Gamle. Denna verensstmmelse r naturligtvis inget sammantrffande. Tvrtom bevisar detta dels hur vl bevandrade med bde kanonisk och apokryfisk skrift som Golden Dawn-traditionens skapare var och dels hur Golden Dawn i sig utgr en del av den judisk-kristna traditionen. Att dessa referenser till Mnniskosonen utgr en del av Adeptus Minor 5=6 Graden r inte heller detta ngon slump. o Jag vill ven avslutningsvis fra uppmrksamheten till det 20:e Kapitlet i Henoks Bok som beskriver vissa rkenglar i fljande ordalag: Och detta r namnen p de heliga vakande nglarna. 2. Uriel, skans och jordbfningens ngel; 3. Rafael, Mnniskoandarnas ngel; 4. Raguel, som verkstller hmnden p vrlden och ljusen;

5. Mikael, som r satt fver den bsta delen af mnniskorna, nmnligen folket [Israel]; 6. Sarakael, som vakar fver de mnniskobarns andar, som frleda andarna till synd; 7. Gabriel, som r satt fver ormarna och paradiset och keruberna. Denna referens till vderstreckens och Elementens rkenglar inom Golden Dawn-traditionen - Rafael och ster (Luft), Mikael och sder (Eld), Gabriel och vster (Vatten), samt Uriel och norr (Jord) - r mycket intressant och bekrftar i stort stt de attribut som ges inom Golden Dawn. Liksom i Pentagramritualen ses de fyra rkenglarna vara vktare av vderstrecken och ver Elementen. o Uriel ssom jorbvningens ngel r samstmmigt med dennes attribut ssom Jordens rkengel. Rafael beskrivs ssom "mnniskoandens" ngel, vilket r i verensstmmelse med den kerubiska symbolen fr Luftelementet - mnniskan. Gabriel ssom satt ver ormarna ger en hnsyftning till Vattenelementet, ty ssom Scorpio r den kerubiske symbolen fr Vatten och dr har tre former - skorpionen, ormen och rnen (vilket grafiskt representerar evolutionen och sublimeringen av Scorpios sexualkraft). Att Gabriel ven r satt ver Keruberna korresponderar vl med Gabriels allotering till Yesod p Livets Trd, vars nglakr r Kerubim.