En SS-officers fiktiva minnen: En litania av skrck

Jonathan Littell De vlvilliga versttning Cecilia Franklin Brombergs Jonathan Littell r en amerikansk frfattare, fdd i New York 1967 men bosatt i Spanien. Hans debutverk Les Bienviellantes (De vlvilliga, en titel som refererar till en grekisk dramatrilogi), blev 2006 rets litterra sensation i Frankrike (Littell skriver p franska), belnades med de tv frmsta franska litterra priserna och sldes i 800 000 exemplar. Den vckte internationell uppmrksamhet, har senare ocks utkommit p tyska och freligger nu p svenska, utgiven av Brombergs frlag och i ypperlig versttning av Cecilia Franklin. Det r en tegelsten mer n 900 sidor. Huvudperson och berttare i boken r en vlbestlld spetsfabrikant i Frankrike

med hustru, barn och barnbarn. Han bestm mer sig fr att skriva ner sina minnen frn sin tid som SS-officer under andra vrldskriget, inte fr att urskulda sig han ngrar ingenting utan enbart fr sin egen skull: Jag r en mnniska som andra, jag r en mnniska som ni. Bokens frsta del r en oerhrt brutal skildring av Aues tid som medlem av en Einsatsgruppe med uppgift att rensa upp

bakom frontlinjen frmst genom att massmrda alla judar och bolsjeviker. Den ofattbara grymheten beskrivs i detalj, en ytterst pfrestande lsning. Aue upplever sedan de sista striderna i Stalingrad, dr en hel tysk arm frintades, men lyckas alltid klara sig till livet inte ens en kula rakt genom huvudet hindrar att han efter en lng konvalescens i Tyskland terhmtar sig. Han kommer s till Himmlers inrikesministerium med uppgift att i samarbete med Albert Speer ka slavarbetarnas produktionskapacitet. Detta fr honom bl a till Budapest. Han skildrar mlande de stndiga intrigerna i den nazistiska byrkratin och kampen mellan dem som endast har den slutliga lsningen judarnas totala utrotning fr gonen och dem som vill utnyttja dem som slavar i rustningsindustrin (Frintelse genom arbete). Aue upplever sedan de sista kaotiska striderna i Berlin men lyckas n en gng undkomma och tar sig till till Frankrike med en stulen identitet han r tvsprkig (hans sedan lnge frsvunne far var tysk, hans mor fransyska). Aue framtrder som en hgt bildad man och srskilt intressanta r de utfrliga avsnitt dr han samtalar om nationalsocialismen med andra tyskar eller en gng med en tillfngatagen rysk politisk kommissarie

(som dagen efter avrttas) om likheterna mellan den tyska nazismen och Stalins kommunism. Littell/Aue skriver ytterst detaljerat. Varje avsnitt r spckat med till synes betydelselsa detaljer, som vl nd r ndvndiga fr helheten. Som fiktiv sjlvbiografi r boken egentligen omjlig ingen mnniska skulle kunna minnas s exakta replikskiften och skeenden frn hela sitt liv. Ett problem och en fara med historisk fiktion av det hr slaget r att lsaren aldrig kan veta vad som r sant och vad som r phittat, vad som verkligen hnt och vad som r fantasi. De flesta personerna i romanen r givetvis fiktiva men ven en del beryktade nazistledare finns med, som Himmler, Heidrich, Kaltenbrunner och framfr allt Eichmann och Speer. Littell, som arbetat med boken i omkring fem r, har beskt de flesta av de platser som beskrivs, och forskat i text- och filmarkiv frn krigstiden. En klla av stor vikt fr honom r tydligen. Raul Hilbergs Hur de europeiska judarna frintades En fransk-tysk historier menar att boken r full av fel och anakronismer, en fransk historiker beskriver den som ett gigantisk bedrgeri. Men sdan kritik hr till undantagen, boken bedms av allt att dma ven av fackmnnen som i stort sett

historiskt korrekt. Littell sjlv sgs vara en blyg och mycket privat person, som sllan stller upp fr intervjuer och inte ses p ngra bokmssor. Ngra av de uttalanden han gjort har dock varit svrbegripliga. I maj i r anklagade han t ex (enligt Wikipedia) Israel fr att utnyttja Frintelsen politiskt och jmfrde Israels behandling av palestinierna med tyskarnas behandling av judarna fre kriget ven om han vis nrmare eftertanke medgav att den jmfrelsen var ohllbar. Han har inte beskt Israel sedan han var 11 r. Littells farfrldrar emigrerade frn Polen till USA i slutet av 1800-talet, men han betraktar inte alls sig sjlv som jude: Fr mig r judaism mer en frga om historisk bakgrund. Boken har ftt vervgande hgst bermmande recensioner och beskrivits som ett msterverk fr alla tider men andra kritiker har varit mindre begeistrade och betecknat den som en ndls litania av skrck och snusk. I Tyskland vllade boken givetvis debatt . En recensent talade med viss rtt om vldspornografi. Och det ligger ngot i ett ppekande av en engelsk kritiker att detaljrikedomen till slut kommer hela boken att rasa ihop.

Och vad tycker jag d sjlv efter att ha lst (nstan) alla 900 sidorna i den svenska versionen? Jag r djupt tagen. Jag frstr kanske mer av vad som frsiggick under dessa ohyggliga r. Och kanske jag ocks frstr bttre hur det kunde hnda. . Men frgan r: Skall man frivilligt utstta sig fr ngot sdant? Det r ju s att har man en gng lst De vlvilliga har Max Aue, denna vedervrdiga mnniska, infrlivats i ens medvetande: det gr inte att sudda ut honom. Rcker det inte med alla de vriga skrckskildringar frn nazitiden som redan finns? Och med de ohyggligheter som fortfarande utspelas i olika hrn av vrlden? Och r det verkligen som han pstr: Jag r en mnniska som ni? Tord Wallstrm