1

Nikodemus Ungh

Kort om Ortodox kristendom och postmodernism.1

Postmodernism har kommit att beteckna vissa ider, genrer och stilar inom konst, arkitektur, litteratur och filosofi. Till postmodern filosofi hr dekonstruktivismen och poststrukturalismen. I detta inlgg kommer jag frmst att stta fokus p postmodernismen som den filosofiska riktning som redan under 1950-talet brjade kritisera den moderna filosofin och vetenskapspositivismen. Tv knda postmoderna filosofer p vnsterkanten: Jean-Franois Lyotard och Gianni Vattimo, definierar postmodernism som de stora berttelsernas dd. Vad menar de med berttelse? Berttelser skall hr frsts som sammanhngande systembyggen i filosofi, teologi, historia, politik, vetenskapsteori och sprk. D postmodernismen kom att bryta med modernismen var det initialt modernismens berttelser som stod i fokus, men postmoderna kulturkritikers ambitioner strcker sig ofta lngre n s. ven teorier om genus, postkolonialism och mngkulturella studier har tagit begrepp och teorem frn postmodernt tnkande. I frhllande till modernismen innebr postmodernismen ett ifrgasttande av myten om mnsklighetens och kunskapens stndiga framsteg mot ljusare tider dr mnniskan vervinner vidskepelse och erstter metafysik med solida och rationella frklaringar av verkligheten. Idhistoriska spr av betoningen p frnuftet hade frekommit fre den vsterlndska upplysningen, bland annat i olika filosofiska strmningar inom den katolska skolastiken och dess uppskattning av det mnskliga frnuftets landvinningar i uttolkningen av teologiska doktriner. Upplysningsfilosofen Ren Descartes var utbildad i skolastisk teologi och frskte anpassa denna teologi till sitt eget rationella system dr Gud fortfarande hade en plats inom systemet. Upplysningen kom generellt att innebra en sekularisering av liknande teologiska systembyggen i frening med tron p att de nya systemens giltighet skulle grundas p deras separation frn kyrkans auktoriteter och p att de helt understlldes mnniskans frnuft. I Cours de philosophie positive (1830-1842) argumenterade exempelvis

https://www.facebook.com/groups/347304315391328/permalink/443518942436531/

upplysningsfilosofen Auguste Comte fr uppfattningen att det vsterlndska tnkandet hade utvecklats i tre stadier: det teologiska, det metafysiska och det vetenskapligt positivistiska. D vi nu hade uppntt det tredje stadiet hvdade Comte att religionen i dess traditionella former var dmd att g under och ersttas av en ny religion fr mnskligheten p vetenskaplig grund. Denna religion skulle ha nya ritualer och hgtider som celebrerade det mnskliga frnuftet (den nrmaste referensen i samtiden r Nobelfestens ceremonier). Mnniskan, frkunnade andra upplysningsfilosofer som Voltaire och Rousseau, var tjnare under en orttvis social ordning som frtryckte henne genom obskyra metafysiska system och religisa vidskepligheter. Denna mnniska skulle frigras genom kamp mot gamla institutioner, framfrallt kyrkan. Frnuftet skulle trda i religionens stlle och mnniskan i Guds. Modernismens projekt var inte endast intresserad av en teoretisk uppgrelse med tidigare system utan var dessutom ett politiskt projekt dr de moderna politiska ideologierna skulle komma att grundas p samma frnuftstro och strvan efter mnniskans frigrelse, jmlikhet och broderskap. I socialismen blev kollektivet brare av detta emancipatoriska intresse, i liberalismen individen. Marxismen grundades exempelvis p tron p ndvndig historisk utveckling (Hegels historiska dialektik) och skte befria mnskligheten frn frtryckande regimer och religioner i namnet av vetenskap. En plausibel tolkning av Marx historiska dialektik r att Marx inte behvs eftersom historien av ndvndighet leder till Marx slutsatser. Liknande tilltro till historisk utveckling finner vi hos de klassiska liberalerna i England under 1820- och 30-talen vilka i sin samtid sg stndiga frbttringar och utvecklingsmjligheter och dr teknologiska och vetenskapliga framsteg var frenade med nya ider inom ekonomi. Den libertarianske filosofen Murray Rothbard kritiserade dessa liberalers tolkning av historien och gav den namnet: The Whig interpretation of history. I sin kritik frsvarar Rothbard tesen att allt inte av ndvndighet behver utvecklas till det bttre. Mnniskan och mnskligheten har ven en tendens att ibland g i den motsatta riktningen. En annan slags kritik av modernismen har till och med gtt lngre i det att den ser omvnt p historien dr mnskligheten brjade med en andlig guldlder och sedan degenererade till allt lgre medvetandetillstnd och allt smre relationer mellan mnniska och Gud, mnniska och skapelse och mnniska och mnniska. Dessa traditionalistiska kritiker av moderniteten brukar dessutom ta avstnd frn den linjra historiesynen till frmn fr en cyklisk tidsuppfattning. Hr finns ocks variationer och den ortodoxa kyrkan lyckas p olika stt frena cykliska tidsuppfattningar (liturgier, bner, rscykler, mnadscykler, veckocykler och dagscykler) med det linjra: Kristus r Alfa och Omega: tiden gr mot ett slut Om vi tergr till postmodernismen innebr den sledes ett avsteg frn modernismens stora berttelse om det mnskliga frnuftet och historiens utveckling. Men den gr det utan vilja att erstta modernismen med en ny stor berttelse om mnniskan. Dess kritik r istllet grundad p den filosofiska nihilismen. I boken La fine della modernita (Modernitetens slut, 1985) skriver Gianni Vattimo att nihilismen och differensfilosofin gett subjektet makten till sin egen tolkning av vrlden och att inget subjekts tolkning kan ges fretrde. Postmodernism frsts som en fusion av nihilism (antiessentialism) och hermeneutik (tolkningslra). Vi lever med andra ord i en vrld av mnskliga subjekt vars tolkningar av verkligheten utkristalliseras som berttelser vars sanningshalt vi inte kan ha en aning om. Fljaktligen nr vi i en postmodern erfarenhet nr vi stlls infr de mnga systemen och inser a tt vi samtidigt saknar mjligheten att en gng fr alla sga att ett av dessa system r mer sant n ngot annat.

Hur hr detta samman med ortodoxin? Som ortodoxt kristna kan vi dels inspireras och knna igen oss i en kritik mot modernismens strsta felslut vad gller den endimensionella historieuppfattningen om att vi gr mot allt ljusare tider. Vi tar avstnd ifrn upplysningserans beskrivning av vr kristna tid som en "mrk medeltid" (Dark Ages). Ontologiskt r postmodernismen en filosofisk motpol till ortodoxin i det att den frnekar essensen. Den r en nihilistisk praktik som frnekar Gud, frnekar mnniskans vrde som person, frnekar mnniskan som person och r hr en logisk konsekvens av den modernism som den gr ansprk p att transcendera. Men detta verskridande av modernismen har sledes inte gtt tillrckligt lngt. I mnga avseenden var kyrkofderna lngt mer radikala n de postmoderna filosoferna i sin kritik av det rena frnuftet, i deras kunskapsteori dr de menade att intellektet inte rcker till fr att beskriva Gud och att endast erfarenheten kan leda mnniskan till sann visshet om Gud. En sann teolog anvnder inte frnuftet eller retorik fr att tala om Gud, utan talar om det han ser och erfar. Ortodoxin med dess betoning p ordls bn som andligt ml, p liturgi och ikonografi har "kommit lngre" frn redan brjan och det utan att frneka essensen, endast ordens och filosofins mjligheter att n dit hn. Vsterlandets betoning p dianoia, det cerebrala frnuftet, r det strsta misstaget med rtterna i teologin. Den palamitiska teologin som betonar erfarenheten, bnen och den noetiska kunskapen motsvarar ocks vad andra strre traditioner erfarit om mnniskans kunskapsfrmgor. S har nous en motsvarighet i bde hinduismen och buddhismen. Vst behver st.