Överlever Euron?

EURON
SEX EKONOMER OM EUROKRISEN
LARS CALMFORS HARALD EDQUIST NILS LUNDGREN STEFAN DE VYLDER PEHR WISSN (RED) HANS TSON SDERSTRM
FORES 2013
verlever euron? sex ekonomer om eurokrisen Lars Calmfors, Harald Edquist, Nils Lundgren, Stefan de Vylder, Pehr Wissn och Hans Tson Sderstrm (redaktr). FORES, Bellmansgatan 10, 118 20 Stockholm 08-452 26 60, brev@fores.se www.fores.se Omslag: Kalle Magnusson Sttning: Anna Halla 1:a upplagan, 1:a tryckningen Tryckt hos ScandBooks, Falun 2013 ISBN: 978-91-87379-14-7
Fritt tillgngligt med vissa rttigheter frbehllna. FORES vill ha strsta mjliga spridning av de publikationer vi ger ut. Drfr kan publikationerna utan kostnad laddas ner via www.fores.se. Enstaka exemplar kan ocks bestllas i tryckt form via brev@ fores.se. Vr hantering av upphovsrtt utgr frn Creative Commons ErknnandeIckekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported License (ls mer p www.creativecommons.se). Det innebr i korthet att det r tilltet att dela, det vill sga att kopiera, distribuera och snda verket, p villkor att FORES och frfattaren anges, ndamlet r icke kommersiellt och verket inte frndras, bearbetas eller byggs vidare p.
verlever euron?
Sex ekonomer om eurokrisen
Lars Calmfors Harald Edquist Nils Lundgren Stefan de Vylder Pehr Wissn Hans Tson Sderstrm (red)
Om Fores
En grn och liberal tankesmedja

FORES Forum fr reformer och entreprenrskap r en grn och liberal tankesmedja som vill frnya debatten i Sverige med tro p entreprenrskap och mnniskors mjligheter att sjlva forma sina liv. Milj och marknad, migration, fretagandet i civilsamhllet, integritet, jmstlldhet, global demokratisering och moderniserad vlfrd det r ngra av de frgor vi jobbar med. Vi r en ppen och oberoende mtesplats fr samhllsengagerade, debattrer, akademiker och beslutsfattare i hela Sverige. Tillsammans med personer i hela Sverige ska vi hitta lsningar p hur Sverige kan mta de utmaningar som globaliseringen och kliamathotet innebr. Vi fungerar som en lnk mellan nykna samhllsmedborgare, debattrer, entreprenrer, beslutsfattare och seris forskning. FORES producerar bcker och arrangerar seminarier och debatter. Besk grna vr webbplats www.fores.se
Innehll
Kapitel 1. Perspektiv p eurokrisen. Hans Tson Sderstrm ............................................................................................ 1 Kapitel 2. Har euron ngon framtid? Stefan de Vylder ....................................................................................................... 23 Kapitel 3. r eurokrisen en konkurrenskraftskris? Harald Edquist............................................................................................................. 71 Kapitel 4. verlever euron? Lars Calmfors ............................................................................................................. 97 Kapitel 5. r en bankunion lsningen p Europas problem? Pehr Wissn....................................................................................................................133 Kapitel 6. EU och euron en institutionell analys Nils Lundgren ............................................................................................................169 Referenser .................................................................................................................. 231
Kapitel 1
Perspektiv p eurokrisen
Hans Tson Sderstrm
Hans Tson Sderstrm
Under sensommaren 2013 brjade en ljusglimt
i tunneln sknjas fr euroomrdet. Andra kvartalet visade preliminrt p positiva tillvxttal fr Tyskland och Frankrike, och drmed kunde euroomrdet som helhet visa en BNP-tillvxt p 0,3 procent i frhllande till kvartalet fre. Det r en lg tillvxtsira (lgre n till exempel USA, Japan och Storbritannien), men nd en positiv signal efter 18 mnader med fallande produktion. ven frn krislandet Spanien kom signaler om en vndning till positiv (men mycket lg) tillvxt under andra halvret 2013. Den stora verraskningen var Portugal, som under andra kvartalet vxte med hela 1,1 procent efter tv och ett halvt r av oavbruten nedgng. Fr hrt prvade medborgare i euroomrdets lnder var detta givetvis vlkomna nyheter. Det nns dock nnu ingen anledning att blsa faran ver. Euroomrdet har i praktiken befunnit sig i en kontinuerlig ekonomisk-politisk kris under de fem r som gtt sedan den amerikanska fastighetskrisen skakade vrldens nanssystem efter det att investmentbanken Lehman Brothers anskt om konkursskydd den 15 september 2008. Ekonomin har stagnerat, BNP fr de 17 eurolnderna r idag 2 procent lgre n vid utgngen av 2008. Arbetslsheten har stigit till 12 procent fr omrdet som helhet, med katastrofala niver fr enskilda lnder: 28 procent i Grekland, 26 procent i Spanien och 17 procent i Portugal. Statsskulderna har
2
stigit till ver 90 procent av BNP i genomsnitt, med siror p lngt ver 100 procent i Grekland (160), Italien (130), Portugal (127) och Irland (125). Euroomrdets banker, varav mnga r starkt exponerade mot dessa verbelnade stater, r i vissa fall otillrckligt konsoliderade fr att kunna hantera kreditfrluster av ngon omfattning. Det ligger i sakens natur att det inte gr att frutse var de strsta frlusterna kommer att uppenbaras, men en omfattande europeisk nanskris r lngt ifrn utesluten. Det krvs betydligt mer n en konjunkturfrstrkning fr att ta sig ut ur denna utomordentligt besvrliga situation. Den amerikanske ekonomen Jay C. Shambaugh har pedagogiskt beskrivit den ekonomiska krisen i euroomrdet som en jrntriangel av tre olika kriser, dr varje frsk att lsa en enskild kris riskerar att frvrra de tv andra.1 Det r, fr det frsta, en tillvxtoch konkurrenskraftskris med svag inhemsk efterfrgan i hela euroomrdet och begrnsade exportmjligheter fr krislnderna till fljd av hga lnekostnader, lg produktivitet och eurons starka vxelkurs. Det r, fr det andra, en statskuldskris med ohllbart stora statsskulder i de esta eurolnder. Det r, fr det tredje, en bank- och nanskris med underkapitaliserade banker som r
1 Shambaugh, J. C., The Euros Three Crises, Brookings Papers on Economic Activity, Spring 2012, sid 157-211. En redogrelse fr Shambaughs analys nns ven i Pehr Wissns kapitel i denna volym. 3
Hans Tson Sderstrm
riskexponerade mot stater och privata lntagare i mnga olika lnder. De tre kriserna frstrker varandra. Tillvxt- och konkurrenskraftskrisen frvrrar statskuldskrisen genom att arbetslshet och stagnation bidrar till stora budgetunderskott, och den frvrrar bankkrisen genom en kontinuerlig frsvagning av svl oentliga som privata lntagares betalningsfrmga. Bankkrisen, i sin tur, frvrrar tillvxtkrisen genom att banker med anstrngda balansrkningar r ovilliga att ge ln till investeringar och konsumtion. Den frvrrar ocks statsskuldskrisen genom staternas mer eller mindre explicita taganden att rdda systemviktiga banker p fallrepet. Statsskuldskrisen, slutligen, frvrrar tillvxtkrisen genom den tstramningspolitik som krvs fr att f ned budgetunderskotten, och den frvrrar bankkrisen genom oskerhet om hur stor del av bankernas omfattande innehav av statspapper som kommer att behva omfrhandlas och skrivas ned i framtiden. Den hittillsvarande ekonomisk-politiska strategin inom euroomrdet har varit att i frsta hand hantera statsskuldskrisen genom nya ln via den s kallade trojkan, det vill sga IMF (den internationella valutafonden), ECB (Europeiska centralbanken) och EUkommissionen. I gengld har lngivarna krvt en hrd tstramningspolitik i lntagarlnderna fr att f ned
4
deras budgetunderskott. Detta har givetvis frvrrat svl tillvxt- som bankkrisen enligt ovan. tskilliga ekonomer (inklusive medverkande i denna volym) har freslagit att krishanteringen istllet borde ha brjat med en omfrhandling/nedskrivning av statsskulden i de mest skuldtyngda lnderna. En sdan strategi riskerar dock att omedelbart utlsa en akut nanskris, d en sdan nedskrivning skulle utradera det egna kapitalet i mnga av euroomrdets systemviktiga banker. Dessa banker kan inte tilltas att g omkull, utan de ekonomiskt starkare lnderna (ls Tyskland) skulle tvingas att direkt eller indirekt svara fr insttarskyddet och ta ver tskilliga av bankernas vriga frpliktelser gentemot sina prioriterade fordringsgare. Den lsta situationen tillsammans med den hittills tmligen valhnta krishanteringen har utlst ett lttbegripligt politiskt missnje i de esta av euroomrdets lnder mjligtvis med undantag av de nytillkommande lnderna frn det gamla stblocket. I de svagaste lnderna nns en vxande frustration och vrede ver lngivarnas tstramningskrav, som driver fram omfattande nedskrningar av lner, sysselsttning och sociala frmner. De mnga miljoner som frlorar arbete och bostad har naturligt nog svrt att frst hur de med detta kan bidra till en frbttring av Europas ekonomiska lge. Samtidigt har medbor5
Hans Tson Sderstrm
garna i Nordeuropas starkare lnder allt svrare att frst varfr deras surt frvrvade slantar ska anvndas fr att subventionera lgproduktiv sysselsttning, genersa vlfrdssystem och missktta banker i krislnderna. Missnjet tr hrt p den europeiska solidariteten och gder nya partibildningar, alltifrn det nrmast nynazistiska Gyllene gryning i Grekland via populist-nationalistiska Front National i Frankrike och Sannnlndarna i Finland till det elitistiska Alternativ fr Deutschland i Tyskland. ven om dessa partibildningar n s lnge har ett begrnsat direkt politiskt inytande s visar deras blotta existens p en klar begrnsning av de stora partiernas framtida manverutrymme i Europafrgorna. Vilka vgar ut ur eurokrisen som r mjliga och nskvrda beror givetvis p hur man ser p krisens orsaker och karaktr. Det nns bland vrldens ekonomer starkt skiftande uppfattningar om orsakerna till att eurolnderna har frsatt sig i den djupgende ekonomiska och politiska kris dr de nu benner sig. ven bland svenska ekonomer nns naturligt nog dessa divergerande uppfattningar representerade. Med hjlp av grova generaliseringar skulle man kunna dela in uppfattningarna i ngra olika kategorier. En frsta kategori r d att hela europrojektet var feltnkt frn brjan: att varje frsk att infra en gemensam valuta fr EU-lnderna var dmt att
6
misslyckas, alldeles oavsett hur valutaunionens institutioner utformades. Denna uppfattning r ganska vanlig bland amerikanska ekonomer, som grna pekar p hur USA p ett helt annat stt n EU uppfyller de kriterier som brukar anges fr att en valutaunion ska kunna fungera vl: likartad konjunkturknslighet, geograskt och yrkesmssigt rrlig arbetskraft, exibla lner (bde uppt och nedt), samt inte minst en gemensam nanspolitik fr hela valutaunionen med stora mjligheter att snabbt verfra resurser frn verhettade till nedtgende regioner. Dessa ekonomer skakade p sina vittra huvuden och dmde redan vid starten det stolta projektet till undergng. Fr dem nns ingen annan rationell lsning p problemen n en upplsning av valutaunionen och tergng till nationella valutor inom EU. En andra uppfattning r att en all-europeisk valutaunion visserligen r teoretiskt mjlig, men att den tekniska lsning som valts lider av ett antal brister. Mnga som hyser denna uppfattning pekar p ndvndigheten av att kombinera valutaunionen med en nanspolitisk union och drtill sedan nanskrisen uppenbarades en bankunion. Grundinstllningen r att det r mjligt att lsa eurokrisen genom att lappa och laga, och vgen framt ligger i ett mycket nrmare samarbete p mnga er omrden n det penningpolitiska.
7
Hans Tson Sderstrm
En tredje (delvis verlappande) uppfattning menar att valutaunionen i sin nuvarande form skulle ha goda frutsttningar att verleva utan strre problem om man bara hade begrnsat medlemskapet till de EUlnder som tminstone initialt verkligen uppfyllde de krav p nanspolitisk disciplin som stlldes. En lsning p dagens kris kan d vara att utesluta de lnder (i frsta hand Grekland) som i praktiken aldrig uppfyllt valutaunionens villkor. En ngot annorlunda uppfattning r att det inte freligger ngot strre fel p vare sig unionens medlemmar eller dess spelregler, utan att problemet ligger att regelsystemet inte efterlevts. I frsta hand gller det terigen de nanspolitiska spelreglerna, dr vertrdelser i enlighet med pakten borde ha bestraats p ett tidigare stadium och dr s kallade bail-outs (det vill sga undsttning av lnder med stora statsskuldsproblem) inte heller borde ha genomfrts, likaledes i enlighet med pakten. I praktiken skulle detta ha inneburit statsbankrutt i ngra av krislnderna med pfljande kollapser i det europeiska bankvsendet, men det r fullt mjligt att dessa skulle ha kunnat hanteras. Fr framtiden ligger d lsningen p eurokrisen i en skrpning och frbttrad vervakning av unionens spelregler. Vrt land ingr inte i euroomrdet, eftersom det svenska folket vid folkomrstningen den 14 september
8
2003 med klar majoritet avvisat en vergng till euron. Det var en unik folklig demonstration mot det politiska, ekonomiska och mediala etablissemanget, dr ja-sidan ck std av en av de mest pkostade valkampanjerna ngonsin. Idag ligger det folkliga stdet fr en svensk vergng till euron kring 10-procentnivn, och ven de tidigare mest vltaliga eurofresprkarna har tystnat i debatten. Fr nrvarande inte aktuellt r det politiskt korrekta svaret. Det innebr dock inte att Sverige undgr eurokrisen. ven om den svenska ekonomin har klarat sig betydligt bttre n merparten av lnderna inom euroomrdet s berrs vi p en mngd olika stt av det europeiska drama vi nu bevittnar. Stagnationen inom vr nrmaste omvrld innebr fr det frsta vsentligt frsmrade exportmjligheter. Hlften av Sveriges produktion exporteras, och nstan 40 procent av den svenska exporten gr till eurolnderna. ven det tidigare snabbvxande grannlandet Finland det enda av de nordiska lnderna som ingr i euroomrdet har nu drabbats av stora ekonomiska svrigheter. Fr en liten exportberoende ekonomi som den svenska r det ofrnkomligt att stagnationen p vra viktigaste exportmarknader inverkar menligt p den inhemska aktivitetsnivn. Hrtill kommer, fr det andra, en potentiell nansiell smitta frn illa konsoliderade banker p kontinenten. ven svenska banker tvingas till
9
Hans Tson Sderstrm
restriktivitet i sin kreditgivning nr konsolideringskraven hjs och hotet om en nansiell hrdsmlta inom euroomrdet bestr. Som lojal EU-medlem dras Sverige vidare in i det arbete med krishantering, rddningsoperationer och regelfrndringar som kommit att ta en allt strre del av utrymmet inom unionens beslutsfattande. Vi har att ta stllning till en strid strm av frslag till beslut som utlsts av krisen, men som givetvis ocks pverkar svenskt nringsliv och bankvsen. Vissa av dessa frslag har samhllsekonomiska och/eller statsnansiella kostnader som Sverige inte sjlvklart kan acceptera, ven om de sprungit ur aldrig s behjrtansvrda motiv. Krisen har visat att det nns grnser fr vrt lands lojalitet med andra EU-lnder och de beslut som fattas i Bryssel. Ansprken vxer p att strre hnsyn br tas till synpunkter frn svensk sida. Det ska inte uteslutas att den ngot sturskare svenska attityden gentemot Bryssel tminstone delvis bottnar i att det visat sig politiskt opportunt att inta en mer sjlvstndig hllning gentemot EU-organen och en mer lyssnande attityd gentemot EU-kritiska rster p djupet av den inhemska folkopinionen. Men Sverige r en oskiljaktig del av Europa, och vr framtid mste bygga p ett aktivt och konstruktivt deltagande i det europeiska samarbetet. Frhoppningsvis kan Sverige i samspel med andra EU-lnder medverka till att detta
10
samarbete utvecklas i riktningar som r svl ekonomiskt rationella som folkligt frankrade. Detta frutstter att det inom vrt land nns en bred frstelse fr EU:s nuvarande problem: hur de har uppkommit, vari de bestr och hur de kan lsas. Det krver ocks visioner om hur det europeiska samarbetet i framtiden bst br utvecklas fr att inte bara undvika kriser och friktioner utan ven ligga i alla de europeiska folkens lngsiktiga intresse. Syftet med denna skrift r att i en sdan konstruktiv anda bidra till en bred svensk debatt kring eurokrisens orsaker, karaktr och tnkbara lsningar genom att p ett lttillgngligt stt presentera ett antal tongivande svenska ekonomers syn p frgorna. Tyngdpunkten r avsedd att ligga p det framtblickande hur EU kan och br g vidare frn dagens situation ven om en analys av krisens uppkomst och orsaker bildar en naturlig fond fr resonemangen. I valet av frfattare har avsikten varit att presentera ett allsidigt spektrum av uppfattningar om EU, euron och krisen, samtidigt som sakkunskap, analysfrmga och pedagogisk skicklighet har varit vergripande urvalskriterier. Skriften inleds med ett brett upplagt frontalangrepp mot euron av nationalekonomen och samhllsdebattren Stefan de Vylder. Efter sin doktorsavhandling har han varit verksam som docent vid Handelshgskolan i Stockholm och som konsult i frgor om handel,
11
Hans Tson Sderstrm
globalisering och bistnd. Han r frfattare till mnga bcker, dribland Vrldens springnota: nanskrisen och vgen framt (2010) och Eurokrisen (2012), bgge utgivna p Ordfronts frlag. de Vylder gr igenom de viktigaste invndningarna mot en europeisk valutaunion och ser ingen annan lsning p dagens kris n ngon form av upplsning av unionen. Han vill inte framstlla detta som ett okomplicerat scenario, men ser det nd som bttre n en fortsttning av den pgende krishanteringen och de lidanden den orsakar folken i krislnderna. Han pekar p era positiva historiska exempel p upplsta valutaunioner och anger ett antal olika vgar som en upplsning kan ta. Mnga anser att eurokrisen har sin upprinnelse i svag konkurrenskraft hos krislndernas nringsliv, srskilt i frhllande till euroomrdets tyngsta ekonomi Tyskland. Harald Edquist, forskningsledare vid FORES efter doktorsexamen vid Handelshgskolan i Stockholm samt verksamhet som forskningsledare vid SNS och forskare vid Institutet fr Nringslivsforskning, undersker vilket empiriskt std som nns fr detta betraktelsestt. Han konstaterar att mnga krislnder hade mycket lg relativ produktivitetsniv vid eurostarten, men att deras lneniver var anpassade till detta s att deras konkurrenskraft vid intrdet inte utgjorde ngot strre problem. Dremot har krislnderna efter intrdet frsmrat sin relativa kon12
kurrenskraft gentemot Tyskland till fljd av svag produktivitetsutveckling och stora lnekningar. (Men det r ocks pfallande i Edquists studie i hur hg grad den tyska kostnadsutvecklingen skiljer sig frn alla vriga EU-lnders, inte bara krislndernas.) Flera faktorer frefaller ligga bakom den svaga produktivitetsutvecklingen i krislnderna: det kan vara fr stora fastighetsinvesteringar, fr sm immateriella investeringar och/eller alltfr svag strukturomvandling. Drmed har Edquist satt ngret p vilka olika lngsiktiga frndringar som r ndvndiga fr att framtida spnningar inom valutaunionen om den verlever inte ska bli vermktiga. verlever euron? frgar Lars Calmfors, professor vid Institutet fr internationell ekonomi, regeringens EMU-utredare 1995/96 och en av Sveriges internationellt mest ansedda ekonomer. Han tar ett samlat grepp p frutsttningarna fr att den nuvarande krishanteringen och beslutade regelfrndringar ska leda till framgng p svl kort som lng sikt. En huvudslutsats r att den valda krishanteringsstrategin med stdln i utbyte mot hrda krav p nanspolitisk tstramning visserligen har tekniska frutsttningar att gradvis ta ned skuldkvoten i krislnderna. Men hans bedmning r att strategin med dess hga kostnader i form av arbetslshet och frlorad produktion nd inte kommer att visa sig genomfrbar av politiska skl. Den
13
Hans Tson Sderstrm
innebr drfr stora risker fr eurons fortbestnd, och Calmfors pekar p bttre lsningar. Om euron inte skulle verleva den pgende krisen, blir frsts de lngsiktiga regelfrndringarna irrelevanta. Men det nns enligt Calmfors ven skl att tvivla p att de nya reglerna i sig verkligen skapar ett lngsiktigt hllbart system. Han underbygger detta med en noggrann genomgng av reglernas konsekvenser. En s kallad bankunion har framstllts som en ndvndig ingrediens i en strategi fr att rdda euron. Pehr Wissn, ekon. dr. och mngrig vice VD i Handelsbanken, tidigare huvudsekreterare i regeringens nansmarknadskommitt och numera adjungerad professor i nansiell ekonomi vid Handelshgskolan i Stockholm, tar sig an denna frga. Efter en genomgng av bankunionens innebrd konstaterar Wissn att den r en viktig del av krislsningen genom att lsa upp kopplingen mellan bankkriser och statskuldskriser. Det skulle ven gra det avsevrt lttare att svl undvika som hantera framtida kriser. Dock r vgen fram till en bankunion full av svra beslut, och det r inte sjlvklart nr man kan n fram till mlet och heller inte vilka kompromisser som krvs fr att n dit. Antologin avslutas med ett framtidsinriktat bidrag av Nils Lundgren, l. dr. i nationalekonomi, tidigare forskare vid Konjunkturinstitutet, chefekonom vid Nordbanken och EU-parlamentariker fr det eurokri14
tiska partiet Junilistan. Lundgren lyfter blicken ver den akuta krisen och stter in den i ett strre politiskt och historiskt sammanhang. Han utgr frn den forskning i institutionell ekonomi som nner att det var de dynamiska konsekvenserna av konkurrens mellan fragmenterade politiska enheter som resulterade i en utprglat kreativ milj. Det var frnvaron av en storskalig politisk och ekonomisk ordning som skapade den ndvndiga miljn fr ekonomisk tillvxt och ytterst fr mnsklig frihet, det vill sga fr det som vi idag betraktar som det framgngsrika Europa. Lundgren hvdar att den starka tendensen till likriktning och centralstyrning p allt er omrden inom EU r farlig fr Europas framtid. Han plderar istllet fr s kallad exibel integration, varigenom exempelvis lnder som vill infra en gemensam valuta ska vara fria att gra detta utan att andra EU-lnder tvingas att delta. Sammantaget kan det fr mnga lsare framst som att bidragen ger ett verraskande dystert perspektiv p eurokrisen. Borde de inte ha haft en mer optimistisk grundton? Ingen som knner ett medansvar fr det europeiska samarbetets framtid r dock betjnt av att bortse frn krisens allvar. Den utgr i sin helhet ett svrlsligt problemkomplex med allvarliga konikter mellan kort och lng sikt, mellan de starka och de svaga lndernas egenintresse samt inte minst mellan det ekonomiskt rationella och det politiskt mj15
Hans Tson Sderstrm
liga. Ingen av frfattarna frefaller srskilt optimistisk om de politiska mjligheterna att hantera krisen p ett stt som klarar eurons lngsiktiga verlevnad till gagn fr medborgare i alla de nuvarande eurolnderna. Och givetvis kan frgan stllas om inte den bsta lsningen vore en snar upplsning av euroomrdet. Det nns d skl att pminna om att valutaunionen under sitt frsta decennium har haft ett antal positiva eekter p de europeiska ekonomierna. I frsta hand r det frga om en kad tillvxt av den interna handeln inom euroomrdet, som r empiriskt vldokumenterad genom ett ertal vetenskapliga studier. Den kade internhandeln kan ocks ha haft positiva eekter p den ekonomiska tillvxten inom omrdet, men detta nns inte lika tydligt belagt. Det handlar vidare om en frdjupning av de nansiella marknaderna inom euroomrdet, vilket skapat en livaktig europeisk nansmarknad och bttre nansieringsmjligheter. Den har ocks etablerat euron som en vrldsvaluta, alltjmt lngt efter dollarn men fre japanska yen och engelska pund. Det mste dessutom konstateras att det faktiskt existerar lsningar p eurokrisen som kan fungera om de ocks r politiskt mjliga. Sdana lsningar frs fram i de olika bidragen, men inte i samlad form och ofta utan att respektive frfattare frefaller stta ngon strre tilltro till att de kan komma att tillgripas
16
i praktiken. Det kan drfr vara lmpligt att avslutningsvis lyfta fram ett paket av tgrder som skulle kunna frkorta lidandet fr euroomrdets medborgare utan att eurons verlevnad behver ventyras. En frsta ingrediens i ett sdant paket r en mer expansiv nanspolitik i euroomrdets (och nota bene vriga EU:s) starka lnder, i frsta hand Tyskland. En rejl tysk momssnkning och/eller snkning av inkomstskatten skulle kunna stimulera konsumtion och import i Tyskland och drmed stta fart p hjulen i vriga Europa. Den kning av den tyska statsskuldskvoten som blir fljden av en sdan stimulanspolitik skulle till viss del kunna kompenseras genom en begrnsad hjning av arbetsgivaravgifterna, vilket samtidigt skulle reducera det tyska kostnadsfrsprnget gentemot vriga eurolnder. tgrderna skulle sannolikt inte leda till ngon mrkbar kning av rntan p tyska statspapper, och om s nd skulle bli fallet har ECB mjlighet att ingripa med stdkp. Ett andra inslag i paketet mste vara en ndring av konkurrensfrhllandena inom euroomrdet genom en s kallad intern revalvering i de starka lnderna kombinerad med en intern devalvering i de svaga. En snabb lnestegring i Tyskland vore en naturlig fljd av den freslagna stimulanspolitiken som skulle begrnsa det tyska kostnadsfrsprnget gentemot krislnderna, samtidigt som krislnderna
17
Hans Tson Sderstrm
genom snkta arbetsgivaravgifter i kombination med en terhllsam lnepolitik och produktivitetshjande tgrder skulle kunna stadkomma en relativt snabb frbttring av sitt relativa kostnadslge inom omrdet. (De snkta arbetsgivaravgifterna skulle sannolikt behva kompenseras av hjd moms fr att inte ytterligare ka statsskulden, s detta r enkannerligen en politiskt svr balansakt.) En tredje sannolikt oundviklig ingrediens i ett verkningsfullt rddningspaket r en omfrhandling/ nedskrivning av statsskulden i de mest skuldtyngda lnderna. (Den nedskrivning av den grekiska statsskulden som redan genomfrts har ju visat sig helt otillrcklig.) Ett begrnsat moratorium fr statskuldsrntorna p den italienska statsskulden skulle kunna kombineras med regelrtta skuldnedskrivningar fr de mindre lnderna Grekland och Portugal, kanske ven Irland. Endast drigenom kan de undkomma ratal av ekonomiskt lidande, som undergrver demokratin och den europeiska solidariteten. Sjlvklart mste sdana skuldnedskrivningar franleda ngon form av all-europeisk rddningsoperation fr insttare och andra prioriterade fordringsgare i de systemviktiga europeiska banker som drigenom skulle komma p fallrepet. Beredskap fr detta kan enbart skapas genom ett pskyndat arbete p en tminstone provisorisk bankunion med ett regelverk fr hantering av
18
krisbanker enligt Wissns analys. Det r brttom, och Tyskland mste givetvis vara med ombord. Ett fjrde inslag i paketet kan vara eurobonds. Drmed menas statspapper denominerade i euro som hela euroomrdet solidariskt str bakom och som drfr skulle kunna nna placerare p de globala nansmarknaderna till fr lntagaren frmnliga villkor. Upp till sg 60 procent av eurolndernas (resterande) statsskulder skulle kunna nansieras p detta vis. Drigenom skulle skuldbrdan lttas inom ramen fr EMU-samarbetets villkor, samtidigt som de lnder som i framtiden drar p sig strre skulder n vad samarbetet tillter straas genom hgre rntor p den delen av skulden. Upplning utver 60 procent av BNP sker visserligen ven den i euro, men utan den garanti som ett solidariskt ansvar frn EU-lnderna innebr och skulle drfr med all sannolikhet innebra att rntesatsen blir hgre. Frslaget r nd inte oproblematiskt, eftersom det kan locka till nationell ansvarslshet vid oentlig upplning och drfr krva betydligt strre inslag av verstatlighet i lndernas nanspolitik. Ett femte inslag och p lng sikt det viktigaste r att genomfra utbudsreformer i hela euroomrdet fr att skapa bttre tillvxt. Arbetsmarknaden, varumarknaden, bostadsmarknaden och marknaderna fr mnga tjnster utmrks i mnga krislnder av
19
Hans Tson Sderstrm
blockeringar som hindrar frnyelse. Vidare behvs skattereformer och reformer av den oentliga sektorn. I bsta fall kan eurokrisen bli den murbrcka som bryter snder konkurrenshmmande regleringar och lsningar samt drtill bidrar till att stta fart p framtidsinriktade satsningar p utbildning, forskning och utveckling. Med denna skrift vill FORES bekmpa den defaitism om Europaprojektets framtid som ibland frefaller sprida sig bland kristrtta medborgare. Krisen gr att lsa om den politiska viljan nns. Och det europeiska samarbetet gr en lysande framtid till mtes om bara de stora visionerna frankras i rationell ekonomisk analys och en bred frstelse och acceptans i de breda folklagren. Drav denna skrift som vill gra god ekonomisk analys av krisens uppkomst och orsaker men ocks av mnga tnkbara lsningar p krisen tillgnglig fr en bred allmnhet. Var och en br p denna grundval kunna gra en vlinformerad sjlvstndig bedmning av vilka vgar ur krisen och fr Europas framtid som br vljas. Antologin r en del i en strre satsning, dr tankesmedjan FORES under ret arrangerar ett antal seminarier och avslutar med en strre konferens om EU:s framtidsfrgor. Frhoppningen r att den ska bidra till att gra debatt och beslut i dessa frgor mer upplysta. Ett tack gr till Ungdomsstyrelsen, som p ett upp20
muntrande och exibelt stt administrerar det std fr debatt om EU:s framtidsfrgor som har mjliggjort projektet.
Frfattarens tack
Jag vill tacka Andreas Bergstrm, Lars Jonung och Birgitta Swedenborg, som tillsammans med kapitelfrfattarna bidragit med konstruktiva synpunkter. Jag br dock ensam ansvaret fr innehllet.
21
Kapitel 2
Har euron ngon framtid?

Stefan de Vylder
23
Stefan de Vylder
Inledning
Bildandet av EMU framstr alltmer som det strsta ekonomisk-politiska misstaget i modern tid. Delar av Europa, och speciellt eurozonens vxande antal krislnder, r sedan era r oer fr en mnsklig, ekonomisk och politisk katastrof. Allt r inte eurons fel. Men ganska mycket. Huvudsyftet med denna uppsats r att peka p de destruktiva eekter av EMU som gr att en upplsning av valutaunionen r bde nskvrd och sannolik. Vad gller frgan om hur upplsningen kommer att ske har jag inga enkla svar. I ett avslutande avsnitt njer jag mig drfr med att presentera olika scenarion, varav inget r srskilt trevligt. Det mest nskvrda scenariot r att Tyskland, och kanske ngra lnder till, lmnar euron enligt en vl frberedd men hemlighllen plan. Men mer sannolik r en oordnad retrtt frn ett antal krislnder. Dock torde alla upplsningar av valutaunionen p sikt vara bttre n katastrofscenariot: en permanent krishantering ledd av en inkompetent, icke folkvald styrelse som tappat legitimitet hos Europas befolkning. Men frst ngra ord om katastrofens omfattning.
En ekonomisk, mnsklig och politisk katastrof

Efter nra tv rs recession kade eurozonens BNP det andra kvartalet 2013 med 0,3 procent, vilket ck somliga kommentatorer att dra en lttnadens suck. Men i de vrst drabbade lnderna, Grekland, Spanien och Portugal, fortsatte nedgngen. Greklands BNP r nu drygt 25 procent lgre n r 2007, och ngon ljusning r inte i sikte. I Grekland och Spanien verstiger den ppna arbetslsheten 25 procent. I Portugal gr det, enligt EU:s statistikbyr Eurostat, 89 arbetsskande p varje ledigt jobb. I Spanien 71 och i Irland 31. 1 Samtidigt som arbetslsheten har kat har kostnaderna fr den enskilde individen kat. Snkta lner och pensioner och en frsvagning av arbetsrtt och a-kasseersttning har ingtt som viktiga element i de mnga krispaketen. De lngsiktiga eekterna av den mycket hga ungdomsarbetslsheten r svra att mta i siror, men att inte komma in p arbetsmarknaden, eller kanske tvingas ta okvalicerade jobb och inte f ngon nytta av sin utbildning, innebr bde mnskliga och samhllsekonomiska frluster. Mycket av dagens utbildning r en frskvara; om man efter avslutade studier
1 Citerad av Michael Steen i Financial Times den 27 juli 2013 25
24
Stefan de Vylder
inte fr praktisera det man lrt sig minskar bde sjlvknslan och ens vrde p arbetsmarknaden. Uppgivenhet prglar en hel ungdomsgeneration. Och till den kapitalykt till madrassen och till skrare lnder som samtliga krislnder registrerat ska lggas utdet av arbetskraft frn GIIPS-lnderna.2 Frn Spanien och Portugal gr en strid strm av unga och vlutbildade till de gamla kolonierna i Latinamerika och Afrika, och frn samtliga krislnder sker en nettoutvandring till lnder som Tyskland, Sverige och Norge. Frn att ha varit nettomottagare av arbetskraft fre krisen har GIIPS-lnderna blivit nettoexportrer, och de redan tidigare extremt lga fdelsetalen i samtliga krislnder utom Irland har sjunkit ytterligare de senaste ren. I Italien, Spanien, Portugal och Grekland ligger fdelsetalen idag p knappt 1,5 barn per kvinna. Den genomsnittliga frsrjningskvoten, det vill sga andelen yngre n 16 och ldre n 65 per 100 invnare, kade frn 47,0 till 50,0 mellan 2000 och 2012.3 De sjunkande fdelsetalen r p kort sikt en lttnad, men antalet ldre kar snabbt, och med dem vxande sjukvrds- och pensionsnotor. I krisens spr fljer vxande sociala problem. Depressioner och sjlvmord har blivit vanligare, och i Grek2 Dessa fem lnder har ofta ftt g under beteckningen PIIGS. Det r ett uttryck som jag vgrar anvnda men som r ett av mnga uttryck fr det frakt, fr att inte sga mobbning, som utlndska observatrer ofta givit uttryck fr gentemot eurokrisens oer. 3 Baserad p befolkningsstatistiken i 2013 r Human Development Report. 26
land, som fre krisen hade Europas lgsta sjlvmordsfrekvens, har sjlvmorden p kort tid frdubblats4. I Italien har frgan om det kande antalet sjlvmord lett till en omfattande debatt, och till och med landets tidigare premirminister Mario Monti sg sig 2012 tvungen att kommentera frgan. Monti erknde att krisen medfrt ett kat antal sjlvmord, men betonade att Lyckligtvis har vi nnu inte ntt de grekiska sirorna Vi kmpar varje dag fr att undvika Greklands dramatiska de.5 Listan ver kostnader fr krisen skulle kunna gras lng.6 Till detta ska lggas att EMU har kat de politiska motsttningarna inom och mellan lnderna och skapat en permanent politisk kris i era av lnderna.
Valutaunionens mnga akilleshlar

Ingen nationalekonom har, s vitt jag vet, hvdat att EMU med dagens 17 medlemslnder utgr en optimal valutaunion. Till de centrala krav som brukar stllas p en sdan hr ngorlunda vl synkroniserade
4 Stuckler & Basu, 2013 (s. xix). 5 Il Giornale 18 april 2012. 6 Fr en utfrligare diskussion, se de Vylder (2012), som detta avsnitt delvis r baserat p. Skakande skildringar av olika aspekter p den mnskliga katastrofen i Grekland nns i Pascalidou (2013) och Ekman (2013). 27
Stefan de Vylder
konjunkturcykler utan asymmetriska chocker som drabbar enskilda medlemslnder, en rimligt likartad utveckling av ination och produktivitet, en hg arbetskraftsrrlighet inom och mellan lnderna, exibla lner och priser, en gemensam nanspolitik som mjliggr std till stagnerande eller krisande lnder och en bankunion med gemensamma insttargarantier fr att frhindra bankrusningar. Samtliga dessa krav behver givetvis inte vara uppfyllda fr att uppvga de frdelar fr handeln och annat som en gemensam valuta medfr. Till exempel kan en gemensam nanspolitik med mjlighet att sttta stagnerande lnder och regioner kompensera fr bristande rrlighet p arbetsmarknaden. Men EMU uppfyller inget enda av ovanstende krav. Inget. Det fanns heller inte, vid bildandet av EMU, ngon plan fr hur kriser skulle hanteras. Dremot ett antal frbud mot krishantering, ssom Maastricht-frdragets no bailout-klausul, som frbjd nansiellt std till lnder i kris ett frbud mot att unionen skulle utvecklas till det i Tyskland s frhatliga begreppet transferunion samt frbud mot att ECB kper statsobligationer direkt frn medlemslnderna. Krishanteringen har drfr prglats av brandkrsutryckningar, ofta framfrhandlade i sista stund, och av ett idogt tummande p EMU:s eget regelverk. Men problemet har ofta varit att den krislsning som p kort sikt framsttt som logisk,
28
eller rentav ndvndig fr att rdda euron, har tenderat att bdda fr allvarligare problem i framtiden. Men lt mig, innan jag kritiskt diskuterar krishanteringen, brja med ngra faktorer som gr att EMU:s sjlva konstruktion bddar fr spnningar av det slag vi bevittnat de senaste ren.
Rntans procykliska roll Den gemensamma rntan i EMU7 bidrog starkt till
uppkomsten av fastighetsbubblor i lnder som Irland och Spanien. I andra lnder, som Grekland och Portugal, var det de lga rnteniverna och de frsta rens eurooptimism som ven avspeglade sig i att de smniga nansmarknaderna under mnga r underskattade riskerna med vissa lnders statspapper som mjliggjorde en ohllbar kning av bde privat och oentlig konsumtion. En gemensam rnta ger med automatik en procyklisk eekt, det vill sga den tenderar att stimulera ekonomin i lnder som benner sig i en hgkonjunktur men dmpa i dem som lider av recession. Ju hgre inationen r i ett visst land, och ju mer ekonomin behver kylas av, desto lgre blir realrntan, och vice versa nr ekonomin skulle behva stimuleras. Detta r en inbyggd perversitet i en valutaunion.
7 Den gemensamma rntan gller den rnta som ECB tar nr banken lnar ut till eurozonens arsbanker. Den faktiska marknadsrntan pverkas av mycket annat. Inte minst av kreditrisken, som ju r extra hg i lnder med vxande arbetslshet och fallande efterfrgan. 29
Stefan de Vylder
Idag har rnteskillnaderna mellan krislnderna i eurozonens periferi och krnlnderna kring Tyskland vuxit dramatiskt. De hga rntor som krislnderna fr betala fr sina obligationsln som dock sjunkit ngot efter ECB:s lfte att om s krvs kpa obligationer p andrahandsmarknaden i obegrnsad omfattning frsvrar varje budgetsanering. ven inom lnderna har rnteskillnaderna kat kraftigt. Fragmenteringen av eurozonens kapitalmarknader har gtt snabbt, och det faktum att ECB fortfarande lnar ut till alla lnder till samma lga rnta innebr inte att de rntor som fretag och hushll fr betala r desamma. Utvecklingen har gynnat lnder med frhllandevis god ekonomi, dr rntorna blivit mycket lgre n de varit utan eurokrisen. Likviditeten i de starkare lndernas banker har ftt en kraftig pfyllnad tack vare kapitalykten frn mer riskabla banker och lnder. nyo ett utslag av EMU:s procykliska konstruktion: t den som har skall varda givet. EMU bddar fr goda och onda cirklar. Det faktum att dagens krislnder kunde lna till mycket lga rntor bidrog starkt till vad som framstr som det allra allvarligaste strukturella problemet inom EMU: undermineringen av ett antal lnders internationella konkurrenskraft.
30
Konkurrenskraftsproblemet De stora skillnader i internationell konkurrenskraft
som nns inom eurozonen r i huvudsak en fljd av utvecklingen sedan 1999, d vxelkurserna lstes mellan ertalet av dagens EMU-medlemmar.8 ren kring millennieskiftet var det den tyska ekonomins konkurrenskraft som oroade mnga bedmare; en vanlig frga vid denna tid var om Tyskland hade gtt in i eurosamarbetet med en fr hgt vrderad vxelkurs. Dock lyckades Tyskland, tack vare mycket terhllsamma lnekningar i kombination med en snabb produktivitetstillvxt, terstlla sin konkurrenskraft inom loppet av ett par r, och drefter har den tyska exportutvecklingen varit spektakulr. Motsatsen gller dagens krislnder dr hg inflation, ofta men inte alltid i kombination med svag produktivitetsutveckling (se Edquist 2013), i stllet frsvagade konkurrenskraften. Mellan 1999 och 2008 kade kostnaden per producerad enhet fr GIIPS-lnderna Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien, med 20-35 procent jmfrt med Tyskland. Fljden var enorma underskott i dessa lnders bytesbalans. Samtidigt vxte verskotten i en mindre grupp lnder till mellan fem och tta procent av BNP.
8 Se Harald Edquists bidrag i denna antologi, som innehller olika mtt p utvecklingen av eurolndernas konkurrenskraft sedan 1990-talet. Fr analys, och bra data ver ination och konkurrenskraft i EMU, se ven Shambaugh (2012). 31
Stefan de Vylder
Tabell 1. Bytesbalans i procent av BNP. Cypern, Grekland, Irland, Italien, Portugal, Spanien och Tyskland 1999 och 2005, 2007, 2009 och 2011.
Land Cypern Grekland Irland Italien Portugal Spanien Ovgt genomsnitt* Tyskland 1999 - 2,3 - 4,0 + 0,4 + 0,7 + 0,4 - 2,3 - 1,2 - 0,9 2005 - 5,9 - 7,4 - 3,5 - 1,7 - 10,4 - 7,4 - 6,1 + 5,1 2007 - 11,7 - 14,4 - 5,3 - 2,4 - 10,1 - 10,0 - 9,0 + 7,5 2009 - 7,5 - 11,0 - 2,9 - 2,1 - 10,9 - 5,2 - 6,6 + 5,6 2011 - 4,7 - 9,9 + 1,1 - 3,1 - 7,0 - 3,7 - 4,7 + 6,2
Klla: IMF, World Economic Outlook, olika rgngar *Ovgt genomsnitt av krislnderna ovan
Tabell 1 illustrerar utvecklingen i eurozonens krislnder och, som jmfrelse, Tyskland 1999 och p senare r. Givetvis behver det inte vara fel att redovisa bytesbalansunderskott under en fljd av r. Om kapitalet anvnds till produktiva investeringar kan det vara en utmrkt strategi att importera kapital. Men mycket av det huvudsakligen privata kapital som strmmade in i era av GIIPS-lnderna anvndes till bostadsbyggande, med tveksamma eekter p den framtida tillvxten. Och underskotten blev fr stora r 2007 redovisade fyra av de sex krislnderna som ternns i tabellen ovan tvsiriga underskott. Knappast hllbart i lngden.
32
I stllet fr den konvergens i konkurrenskraft som mnga av valutaunionens tillskyndare hade hoppats p ck vi divergens. Och eurokursen blev med tiden fr hg fr problemlnderna och fr lg fr Tyskland, som r 2012 passerade Kina som det land i vrlden med det i absoluta tal strsta bytesbalansverskottet. En frsvagning av eurokursen skulle innebra en viss lindring fr lnder vars konkurrenskraft har eroderat. Men den strsta vinnaren skulle vara Tyskland. Tysklands vl dierentierade exportindustri skulle gynnas betydligt mer n eurozonens krislnder, vars export i mycket hgre utstrckning n den tyska gr till vriga eurolnder. Frsken att komma till rtta med balansproblemen med hjlp av s kallade interna devalveringar har i stort misslyckats. tgrder som snkta pensioner, hjda sjukvrdsavgifter och massavskedanden av oentliganstllda har haft stor eekt p efterfrgan, och drmed p sysselsttning och BNP, men har inte terstllt konkurrenskraften.9 De av krislnderna som efter era rs
9 En intressant analys av lners trgrrlighet nedt nns i ORourke & Taylor (2013), som vertygande visar att krislndernas frsk till intern devalvering med hjlp av drakoniska tstramningsprogram i stort har misslyckats. Lnerna har sjunkit, men kvantitetsanpassningar av sysselsttningen har verskuggat de nominella lnesnkningarna utom mjligen i Grekland och Irland. Men frfattarnas kommentar kan frtjna att citeras: The one important eurozone exception to the general conclusion that nominal wages are rigid downwards is Greece, where manufacturing wages declined by more than 10 per cent in the three years starting in 2010. The impact of the depression on the fabric of Greek society has been particularly harsh: if this is what it takes to produce nominal wages declines, prudence might suggest alternative adjustment mechanisms, such as rising wages and prices in surplus countries. As in the interwar period, however, eurozone countries running current account surpluses are reluctant to accept temporarily higher ination rates. (s. 176). Se ven Calmfors (2013). 33
Stefan de Vylder
drakoniska tstramningar idag har uppntt, eller nrmar sig, extern balans har gjort detta tack vare kraftiga minskningar av importen. I en mer normal konjunktursituation skulle bytesbalansunderskotten tervnda. Samtidigt har mnga av tgrderna, ssom minskade anslag till forskning, utbildning, hlsovrd och infrastruktur, skadat de lngsiktiga tillvxtutsikterna.
Den asymmetriska anpassningsbrdan i en valutaunion Knnetecknande fr valutaunioner och fr alla
arrangemang som innebr en fast vxelkurs r att anpassningsbrdan faller p de lnder som har tappat konkurrenskraft. Detta gllde p guldmyntfotens tid, det gllde Sverige i brjan av 90-talet och det gller EMU. terinfrandet av guldmyntfoten 1924 bidrog enligt ertalet bedmare till att 30-talsdepressionen blev s djup som den blev.10 De lnder som hade underskott tvingades, fr att inte frlora sina guldreserver, att fra en politik som starkt pminner om eurozonens krishantering: snkta lner och minskade statsutgifter och sociala frmner, det vill sga det som idag gr under namnet intern devalvering. Att politiken ocks starkt bidrog till den fasansfulla politiska utvecklingen p 1930-talet har ocks ppekats av mnga; den klas10 Den klassiska referensen r Eichengreen (1992). Se ven Blyth (2013). 34
siska analysen r Karl Polanyis The Great Transformation frn 1944.11 verskottslnderna kunde fortstta att samla i ladorna, p ungefr samma stt som EMU:s verskottslnder med Tyskland och Holland i spetsen gr idag.12 Det r denna asymmetriska frdelning av anpassningsbrdan d lnderna gr i otakt, vilket de frr eller senare gr, som r huvudorsaken till att valutaunioner som rkar i kris fr en starkt deationistisk bias, och som John Maynard Keynes varnade fr nr han r 1926 utnmnde den terinfrda guldmyntfoten till en barbarisk relik (citerad i Ferguson, s. 59). Bristen p symmetri ansgs p guldmyntfotens tid kunna kompenseras av det faktum att lndernas penningmngd var knuten till guldinnehavet. Tanken var att lnder med bytesbalansunderskott och utde av guld drmed mer eller mindre automatiskt skulle f en lgre ination och frbttrad konkurrenskraft jmfr med verskottslnder. Keynes tillhrde dock dem som tidigt varnade fr att stta ngon tilltro till denna mekanism. Infr Bretton Woods-frhandlingarna 1944 plderade Keynes starkt dock utan framgng - fr att ett system med i princip fasta vxelkurser
11 de Vylder (2012) innehller ett utfrligt referat av Polanyis analys av de politiska konsekvenserna av guldmyntfoten. Se ven ORourke & Taylor (2013). 12 I Europa men utanfr eurozonen nns andra vrstingar som Sverige, Norge och Schweiz med stora bytesbalansverskott. Men apprecieringen av dessa lnders valutor kan p sikt frvntas minska obalanserna. 35
Stefan de Vylder
mste innehlla svl valutakontroller som bindande regler som stter press p verskottslnder att stimulera sina ekonomier och till och med betala bter om valutareserverna skulle ka fr snabbt. Inom EMU nns, som bekant, inget regelverk av slikt slag. Mantrat frn verskottslnderna har i stllet varit: Ryck upp er, gr som vi, bli konkurrenskraftiga! Men s lnge lnder handlar med varandra, och inte med Venus eller Mars, motsvaras varje bytesbalansverskott av andra lnders underskott.
r bristen p nanspolitisk samordning ett problem? Mycket av den kritiska diskussionen om EMU har
Tabell 2. Budgetunderskott i procent av BNP i OECD och eurozonen.

Land/region OECD 17 eurolnder 5 krislnder (GIIPS) 2007 - 1,3 - 0,7 - 1,8 2009 - 8,2 - 6,4 - 11,3 Frndring - 6,9 - 5,7 - 9,5
Klla: OECD Economic Outlook.
handlat om vdan av att bygga en valutaunion utan en bankunion och en gemensam nanspolitik, en s kallad skal union. ven eurons tillskyndare har ofta framhllit att en vl fungerande valutaunion mste kompletteras med ytterligare steg mot en samordning av den ekonomiska politiken och helst ocks mot en politisk union, ett Europas Frenta Stater. Men kad nanspolitisk centralisering r, enligt min uppfattning, ingen lsning. Lt mig frst ta upp frgan om i vad mn eurokrisens orsaker str att nna i den oentliga sektorns slseri, vilket r den dominerande uppfattningen bland EU:s ledare och som prglat hela krishanteringen, och drefter om en lsning
36
vore att mjliggra direkta transfereringar frn starka till svaga ekonomier. Fresprkarna fr en gemensam nanspolitik med strikta krav p budgetbalans13 lever ofta kvar i frestllningen att det var en slpphnt nanspolitik som gav upphov till eurokrisen. I fallet Grekland stmmer detta ganska vl, och samtliga krislnder borde givetvis ha frt en stramare nanspolitik n de gjorde under de goda ren fram till 2007, men den frmsta kllan till uppkomsten av bubblor och verkonsumtion var destabiliserande privata kapitalden. Som vi sett tidigare (Tabell 1) byggdes de stora underskotten i krislndernas bytesbalanser upp under ren fre krisen. Fr budgetunderskotten gller motsatsen. Som ett resultat av sjunkande skatteinkomster och, i regel, en kraftig kning av det privata sparandet
13 EU:s nya nanspakt, som godknts av 25 av EU:s 27 medlemmar och som stller mycket hrda krav p budgetbalans, kan sgas vara ett extremt uttryck fr detta synstt. Min kritik av nanspakten utvecklas i de Vylder (2013). 37
Stefan de Vylder
samt diverse extraordinra kostnadskningar kostnader fr bankrddningar, dr sdana varit aktuella, kade utgifter fr arbetslshetsersttning och socialbidrag, med mera kom den dramatiska frsmringen av statsnanserna att ga rum ren efter 2007. Mellan ren 2007 och 2009 frsmrades OECDlndernas genomsnittliga budgetsaldo med 6,9 procentenheter: frn -1,3 till -8,2 procent av BNP. Fr GIIPS-lnderna var motsvarande sira en frsmring med hela 9,5 procentenheter. Av detta kan en slutsats dras: det var inte stora budgetunderskott i OECD-lnderna som skapade den globala nanskrisen, utan nanskrisen som skapade stora budgetunderskott. Intressant r ocks att 2008 rs nanskris fregicks av frbttrade statsnanser i ertalet OECD-lnder, liksom i eurozonen. Den som tror att lga och sjunkande budgetunderskott alltid minskar risken fr nanskriser kan uppenbarligen ha helt fel. En frbttring av budgetsaldot kan rentav utgra en varningssignal eftersom denna frbttring kan vara fljden av en destabiliserande kning av den privata sektorns skuldsttning. Bostadsbubblorna i USA, Storbritannien, Spanien och Irland ren fre 2008 som var en fljd av privata verinvesteringar - kan hr utgra varnande exempel, liksom Sverige ren som fregick 90-talskrisen.
38
Tabell 3. Budgetunderskott i procent av BNP fre och efter en nanskris i ett urval lnder.
Land och krisr Budgetsaldo ret fre krisen - 2,4 + 4,8 - 3,6 + 1,0 + 2,1 - 0,7 + 0,7 + 0,3 + 5,7 - 3,9 + 3,8 0,0 + 0,3 + 2,3 + 0,7 Maximalt budgetunderskott - 11,9 (2002) - 3,2 (1985) - 7,4 (1999) - 10,8 (1994) - 3,7 (2001) - 8,7 (1999) - 5,8 (2000) - 2,3 (1998) - 2,5 (1992) - 3,1 (1977) - 11,6 (1993) - 4,8 (1998) - 2,3 (1998) - 3,5 (1999) - 5,8 kning eller minskning (-) av budgetsaldo 9,5 8,0 3,8 11,8 5,8 8,0 6,5 2,6 7,9 - 0,8 15,4 4,8 2,6 5,8 6,5
Argentina (2001) Chile (1980) Colombia (1998) Finland (1991) Indonesien (1997) Japan (1992) Malaysia (1997) Mexico (1994) Norge (1987) Spanien (1977)* Sverige (1991) Sydkorea (1997) Mexico (1994) Thailand 1997 Ovgt genomsnitt
Klla: Reinhart och Rogoff 2009 s. 231. * Den spanska, relativt lindriga, nanskrisen tfljdes av ett r med stigande BNP, vilket kan frklara att Spanien var det enda land dr budgetunderskottet minskade efter krisen.
En kris kan utlsas eller frvrras av svl oentligt som privat slseri, liksom av destabiliserande privata kapitalden som skapar ohllbara bubblor och underskott i bytesbalansen. I vrsta fall ssom i till exempel USA, Grekland och Portugal levde bde den privata och den oentliga sektorn ver sina tillgngar.
39
Stefan de Vylder
I en uppmrksammad studie (Reinhart & Rogo, 2009) av nanskriser i modern tid i fjorton hg- och medelinkomstlnder kom frfattarna fram till att statsskulden i lnder som genomgtt nanskriser hade kat med i genomsnitt 86 procent. En tillbakablick p ngra av de strre nanskriserna p senare r kan illustrera hur snabbt det kan g att dra p sig stora budgetunderskott. Se tabell 3. Slende r att era lnder som drabbats av en nanskris som fljt p goda tider, vilket ertalet nanskriser gr, har kunnat redovisa verskott i statsbudgeten ret innan krisen brt ut. Och man kan notera att EU:s stabilitetspakt inte hade varit till ngon strre hjlp i de fall som tabellen ovan illustrerar; nstan inget av de lnder som drabbades brt mot kravet p hgst tre procents budgetunderskott. Vad gller den andra frgan, nanspolitiska transfereringar, skulle det mjligen g att vinna tid fr EMU om unionen frvandlades till en ppen, snarare n frtckt, transferunion. Ett system fr att skicka pengar frn rika lnder till de mindre rika skulle visserligen strida mot Maastrichtfrdraget, men detta r mhnda inte det strsta problemet; EMU:s principer brukar ju verges. Dremot skulle en transparent redovisning under demokratisk kontroll vara sttande fr bde ledande politiker och folkopinionen i lnder som Tyskland, Finland och Holland. Med rtta fruk40
tar man att ett system fr storskaliga verfringar av pengar till krislnder skulle riskera att bli ett stende inslag i valutaunionen. Av liknande skl nns det i lnder som Tyskland och Finland ett massivt motstnd mot att infra gemensamma euroobligationer, ngot som en rad politiker i sdra Europa, och tunga opinionsbildare som George Soros, har freslagit.14 Inom de enskilda EU-lnderna nns det gott om transferunioner. Att ven nationsstater med gemensam nans- och penningpolitik skapar mer eller mindre permanenta transfereringssystem kan vi se i lnder som Spanien och Italien. 150 r efter Italiens enande r Syditalien en permanent bistndsmottagare och exportr av arbetskraft till de norra delarna. Regioner som Baskien, Katalonien och Norditalien har under decennier subventionerat sina fattiga kusiner, vilket r en viktig faktor bakom de separatistiska rrelsernas framgngar. Den vstra delen av Tyskland avstter varje r ver tre procent av sina inkomster till forna sttyskland, vilket spelar en viktig roll fr det tyska motstndet mot att st fr notan i en ny transferunion. Det nns inget som talar fr att bildandet av en skal union med gemensamma nanspolitiska regler
14 Soros alternativ till gemensamma euroobligationer r att Tyskland lmnar valutaunionen. Se Soros (2013). 41
Stefan de Vylder
Tabell 4. versikt ver krispaket mellan maj 2010 och september 2013 till sex krislnder.
Land Tidpunkt Grekland Maj 2010 och februari 2012 EFSF, EFSM, IMF Upp till 247 215 115 % 214 Irland November 2010 Portugal Maj 2011 Spanien Juli 2012 Cypern April 2013
hnger direkt med valutaunionens konstruktion utan snarare med krishanteringen.

Problemet med Moral Hazard De stndiga brotten mot no bailout-klausulen har p ett
Lngivare
EFSF, EFSM, IMF Upp till 67,5 156 43 % 57
EFSF, EFSM, IMF Upp till 78 171 46 % 66
ESM
IMF/ESM
Utfst belopp (miljarder euro) BNP 2011 Krisln (utfstelser) i % av BNP 2011 Utbetalt per den 6/9 2013
Upp till 100 1 100 9% 41
Upp till 10 18 56 % 3
Klla: CESifo Group Munich, september 2013. EFSF (European Financial Stability Facility) str fr bilaterala ln frn medlemsstater i EMU. EFSM (European Financial Stabilisation Mechanism) r namnet p den rddningsfond som i oktober 2012 ersattes av ESM, (European Stability Mechanism).
skulle vara en lsning p EMU:s strukturella problem, av vilka skillnaderna i konkurrenskraft utvecklats till det allra allvarligaste. Dremot kan vi, med ledning av den hittillsvarande krishanteringen, vara vertygade om att en centraliserad nanspolitik snarast skulle frstrka de krafter som ser tstramningar som svaret p valutaunionens brister. Vi har ocks goda skl att tro att de politiska motsttningarna mellan lnderna skulle ka ytterligare om de nationella parlamenten frlorade nnu mer makt ver statens inkomster och utgifter. Lt mig nu g ver till problem som inte samman42
dramatiskt stt kat den moral hazard, eller moraliska risk,15 som gjort att banker kunnat fortstta att ta stora risker i trygg frvissning om att de skulle komma att lsas ut om konkursen nrmade sig. Fr stater har motsvarande moral hazard gllt: gr det tillrckligt dligt skakar eurozonens regeringar och Trojkan (den europeiska centralbanken ECB, EU-kommissionen och den internationella valutafonden IMF) fram ett stdpaket. Tabell 4 r en versikt ver krispaketen till de sex lnder som hittills mottagit std. Nr krislnder som Grekland, Irland och Portugal visat sig ofrmgna att skta sina skuldbetalningar har Trojkan valt att efter frhandlingar bevilja nya ln (Grekland), snka rntan p de olika krisfondernas stdln och frlnga terbetalningstiderna till nda upp till 40 r. Idag talas det om att ett tredje stdpaket till Grekland kommer att behvas. ECB har ocks drastiskt snkt kraven p skerhet fr de banker som tar ln av centralbanken. ECB:s
15 Det ofta frekommande svenska uttrycket moralisk risk kan ge ngot felaktiga associationer, varfr jag valt att behlla moral hazard. Som enkelt uttryckt innebr att det nns incitament att ta fr stora risker nr den som tar risken rknar med att slippa betala fr sina egna misstag. 43
Stefan de Vylder
Tabell 5. Offentlig skuld/BNP i fem krislnder 2008, 2009, 2011 och 2012. Frndring (procentenheter). Ovgda genomsnitt.
Land 2008 2009 2011 2012* Frndring 20082012 + 40 + 73 + 21 + 48 + 37 + 44 + 20
Grekland Irland Italien Portugal Spanien Ovgda genomsnitt EMU 17 * Tredje kvartalet 2012.
113 44 106 72 40 75 70
130 65 116 83 40 87 80
171 106 119 110 69 115 87
153** 117 127 120 77 119 90
** Nedgngen frklaras av de stora nedskrivningar av grekiska statsobligationer som gde rum r 2011. Klla: 2008, 2009 och 2011 (slutet av ret): Eurostat. 2012 (3:e kvartalet): OECD
kor, som dock visat sig vara frhandlingsbara nr nsta kris sttt fr drren. Det br betonas att de stdln som beviljats, och de stdkp av statsobligationer p andrahandsmarknaden som ECB gjort i syfte att pressa ned rntorna, i stor utstrckning har gtt raka vgen till tyska och franska banker och nansbolag som spekulerat i riskabla statspapper. Hur lnge kan detta pg? Jag vet inte. Men tlamodet tryter bde i krislnderna, som tvingas acceptera tstramning efter tstramning, och i de lnder vars skattebetalare brjar ana att notan kan komma att bli hg.
Insolvensproblemet Nr den frsta Greklandskrisen briserade vren 2010
balansrkning innehller idag en stor och vxande volym oskra fordringar. Oron fr en oordnad betalningsinstllelse tfljd av ett uttrde ur EMU har verskuggat alla betnkligheter vad gller moral hazard, och varje gng Angela Merkel har yttrat sina bevingade ord Faller euron faller Europa, eller ECB-chefen Mario Draghi frskrat att ECB ska gra whatever it takes fr att frsvara euron, har bde insolventa lnder och banker kunnat dra slutsatsen att deras frhandlingsposition har strkts. De kortsiktiga lsningar som har valts, ofta under stark tidspress, riskerar att frvrra krisen p sikt. Insolventa lnder har beviljats stora ln p tua vill44
valde EU-kommissionen, ECB och IMF olyckligt nog att tolka krisen som en likviditetskris. Detta har hdanefter varit ett vanligt mnster. En likviditetskris, men knappast insolvens, kan avhjlpas med hjlp av nya ln. Fr varje r sedan krisen brt ut har solvensen i ertalet eurolnder frsmrats. Tabell 5 visar hur skuldkvoten har utvecklats i de fem GIIPS-lnderna (Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien). De prognoser som gjorts ver krislndernas ekonomiska tillvxt och skulder har varit veroptimistiska. Budgetunderskotten har systematiskt blivit strre n
45
Stefan de Vylder
berknat, och BNP-utvecklingen lngt smre. Skuldkvoten, det vill sga kvoten mellan den oentliga sektorns skuld och BNP, har frsmrats drastiskt sedan tljaren (statsskulden) kat och nmnaren (BNP) krympt. En viktig komplikation med interna devalveringar r att om dessa skulle lyckas skulle den reala skuldbrdan ka i motsvarande grad. En ofrndrad skuld fr hushll, fretag och den oentliga sektorn ska betalas tillbaka med sjunkande nominella inkomster. P lite lngre sikt br situationen frbttras nr den frbttrade konkurrenskraften fr genomslag i positiv ekonomisk tillvxt, men denna eekt kan ta lng tid. De jmfrelser som ibland grs mellan de baltiska staternas frhllandevis framgngsrika interna devalveringar missar en avgrande skillnad jmfrt med eurozonens krislnder. I de frra var den oentliga sektorns skulder obetydliga, varfr det blev fretag och hushll snarare n den oentliga sektorn som drabbades av insolvens i takt med att lnerna sjnk och arbetslsheten kade. Krishanteringen har hittills baserats p nedskrningar och snkta kostnader. Men en intern devalvering kan i bsta fall terstlla en frlorad konkurrenskraft. Men om denna drigenom skulle frbttras frvrras andra problem: Efterfrgan och sysselsttningen faller, tminstone initialt, och insolvensen fr stater, fretag och hushll frvrras.
46
Fr att lsa problemet med en ohllbar statsskuld fordras, frutom en rejl skuldavskrivning, en reaktivering av privat konsumtion och privata investeringar. Men vem vill investera i lnder dr det uttalande mlet med den ekonomiska politiken r deation? Sedan era r tillbaka faller de produktiva investeringarna, liksom investeringarna i mnskligt kapital, i eurozonens krislnder. Samtidigt lockas bde kapital och utbildade mnniskor till de lnder i och utanfr EU som har en frhllandevis god ekonomi. Den konvergens som eurons arkitekter talade om i brjan har utvecklats till divergens.
Skulle en bankunion vara bra? Eurozonens banker och nansbolag berknas ha en
sammanlagd balansomslutning p drygt 26 000 miljarder euro.16 Mot detta ska stllas de 60 miljarder euro som stdfonden ESM disponerar fr att rekapitalisera krisbanker. Rcker dessa 2,3 procent? Ingen vet. Men de ndlidande krediterna i Spanien uppgick, enligt den spanska centralbanken, till 11,6 procent i juni 2013, och till nnu mer i Irland. I Grekland r, enligt EU-kommissionen, andelen nu uppe i drygt 25 procent. (Financial Times den 16 september 2013). Problemen r dock all16 Sirorna i detta avsnitt r hmtade frn Wolfgang Mnchau, Financial Times den 24 juni 2013. 47
Stefan de Vylder
varligare n vad de ociella sirorna visar; givet den bankpraxis som gr under namnet extend and pretend r de troliga frlusterna i GIIPS-lnderna nnu strre, eftersom mnga ndlidande ln helt enkelt frlngs utan att skrivas ned. En mngd olika vrdepapper krislnders statspapper, bankobligationer, credit default swaps, fretagsobligationer med mera kan ocks komma att visa sig vara vrda lngt mindre n det bokfrda vrdet. Bara marknaden fr utestende derivat i euro uppskattades r 2012 till svindlande 185 000 miljarder euro (Boone & Johnson 2012, s. 3). Om ett eller era lnder skulle lmna EMU nns det stor risk fr bankkrascher med tfljande dominoeekter. Detsamma gller om en viss hndelse, eller till och med mer eller mindre sanna rykten, skulle frvandla dagens lngsamma ykt frn krislndernas banker till bankrusningar i stor skala.17 Att skapa en bankunion skulle, som Pehr Wissn visar i sitt bidrag, gra EMU till en bttre fungerande valutaunion. Lnken mellan bankkriser och statsnansiella kriser skulle frsvagas. Men den bankunion det talats mycket om i r ser ut att bli mycket ofullstndig, s lnge det tyska motstndet mot ett gemensamt ansvar fr bankkollapser bestr.
17 Vr tidigare riksbankschef Bengt Dennis ck vren 2012 en frga om det fanns ngot i eurokrisen som verraskat honom. Hans svar anger en fara som mnga bedmare pekat p: Det som frvnar mig mest r att grekerna inte har stormat bankerna. Det r mrkligt. Uttagen har hittills skett i slow motion. Intervjuad av Therese Larsson i Svenska Dagbladet den 13 mars 2012. 48
En bankunion vrd namnet br innehlla tre byggstenar: en gemensam nansinspektion, en gemensam hantering av krisande banker och en gemensam insttargaranti. Vad gller den gemensamma nansinspektionen, som sakta men skert hller p att skapas, r det tveksamt om den kommer att st fr hgre kompetens och politisk integritet n de nationella nansinspektionerna eller den European Banking Authority som funnits p plats i mnga r, och som har mnga underltenhetssynder p sitt samvete. Frslaget till en gemensam hantering av krisbanker, vars grunddrag manglades fram i slutet av juni 2013, syftar till att minska skattebetalarnas kostnader i en bail out genom att tvinga olika kategorier av fordringsgare aktiegare, innehavare av bankobligationer, allehanda oprioriterade fordringsgare samt banksparare med insttningar verstigande 100 000 euro - att st fr en del av notan. Efter debaclet i samband med den katastrofala hanteringen av cypernkrisen vren 2013 ska dock alla smsparare undantas frn att bli bailed in i samband med en krisuppgrelse. Varifrn pengarna ska tas fr att tcka den del av kostnaderna fr en rekapitalisering av krisande banker som faller p den oentliga sektorn r dock i dagslget mycket oklart.
49
Stefan de Vylder
Det nya frslaget kan frefalla som ett steg i rtt riktning fr att minska moral hazard och framtida springnotor till Europas skattebetalare. Och s lngt r det ltt att hlla med. Men den kortsiktiga eekten var, fga ovntat, att bankaktierna sjnk i de svaga ekonomierna. Och den kade risk fr samtliga fordringsgare som modellen innebr gr att upplningen frdyras fr krislndernas arsbanker. ven de skrpta krav p kapitaltckning som Basel iii ska innebra kan medfra kade kostnader fr banker och drmed bankkunder. Reformer i riktning mot frstrkta buertar fr banker r i princip mycket vlkomna, men i ett lge dr kredittstramningar, som speciellt drabbar sm och medelstora fretag, knnetecknar kapitalmarknaderna i ertalet eurolnder kan ven principiellt frnuftiga tgrder leda till att lgkonjunkturen frdjupas. Det faktum att alla eurozonens statsobligationer fortfarande rknas som riskfritt kapital som inte krver ngon kapitaltckning innebr ocks starka incitament fr banker att prioritera statspapper framfr ln till produktiva investeringar, som har en hgre riskpremie. Vad gller risken fr bankrusningar torde det enda verksamma medlet vara en gemensam insttargaranti. Men en sdan har bland annat Tyskland sagt bestmt nej till. Och efter Cypernkrisen, d Trojkan fattade ett beslut - som sedan togs tillbaka om att ven sm50
sparare frsedda med insttargarantier skulle vara med och betala, torde mngen banksparare ha dragit slutsatsen att garantier r vrda exakt s mycket som Trojkan nner lmpligt.
Spruckna valutaunioner: Ngra historiska exempel och lrdomar

Mot bakgrund av den tidigare framstllningens pessimistiska tolkning av de problem som den europeiska valutaunionen str infr nns det skl att frska besvara frgan om vad som skulle kunna utlsa en upplsning av EMU, och vilka konsekvenser en sdan kan tnkas medfra. Kanske kan historien ge en viss vgledning? Att valutaunioner spricker r regel snarare n undantag. Mnga valutaunioner och system med fasta vxelkurser ssom guldmyntfoten, den skandinaviska myntunionen, Bretton Woods-systemet och ERM (European Exchange Mechanism, det europeiska vxelkurssystemet som fregick EMU) har gtt i graven. Srjda av f. Andra exempel p hur valutaunioner har lsts upp r IrlandStorbritannien 1979,18 forna
18 Det irlndska och det brittiska pundet var knutna till varandra och vrda lika mycket > > fram till 1979, men det handlade inte om en renodlad valutaunion av EMU:s slag. 51
Stefan de Vylder
Jugoslavien, forna Sovjetunionen ren 199295 och forna Tjeckoslovakien 199293. Tendensen i modern tid har varit att skapa nya valutor snarare n att bilda valutaunioner. Det nns idag lngt er sjlvstndiga valutor n fr 20 eller 50 r sedan. I regel har valutauppbrotten varit tmligen odramatiska, ven om de ofta gt rum mot en bakgrund av politisk turbulens. I forna Sovjet fortsatte rubeln i vissa av de nya republikerna att vara allmnt accepterat betalningsmedel under en vergngstid, ven om bland andra de baltiska staterna var angelgna om att fasa ut rubeln s snart som mjligt. Nr Ryssland i samband med sin valutareform 1993 i praktiken tvingade de nya sjlvstndiga staterna att snarast mjligt lmna rubeln hade sju av de femton ursprungliga medlemmarna av rubelzonen redan ersatt den ryska valutan med egna pengar. I det som var Jugoslavien drabbat av hyperination och dr valutaoron verskuggades av inbrdeskrigets fasor kom D-marken och sedan euron att spela rollen av hrdvaluta under lng tid. Ett par lnder, Kosovo och Montenegro, har fortsatt att anvnda euron utan att introducera ngon egen valuta. Efter den fredliga skilsmssan mellan Tjeckien och Slovakien r 1993 valde Slovakien s smningom (2009) att verg till euro, under det att Tjeckien har behllit sin krona.
52
I lnder som varit kolonier har ett avskaande av den forna kolonialmaktens valuta ofta varit ett sjlvklart led i den nationella frigrelsen. Somliga lnder har dock behllit en nra koppling till den gamla valutan under en kortare eller lngre tid. ven ganska oordnade uppbrott frn valutaunioner frefaller ha gt rum utan bestende negativa eekter. I en uppmrksammad studie av Jonathan Tepper19 gr frfattaren igenom 69 fall i modern tid dr lnder har lmnat ett valutaomrde. De esta av dessa r lg- och medelinkomstlnder, men ven om Tepper betonar att EMU i mnga avseenden r ett exceptionellt fall r syftet med studien att dra paralleller till dagens eurokris. Hur gr det d till att upplsa en valutaunion? Erfarenheterna talar fr att det inte behver vara en vldsamt dramatisk process tminstone inte i jmfrelse med den dramatik som har prglat de senaste rens frsk att rdda euron. I ertalet lnder som bytt valuta har de gamla sedlarna frsetts med ngot slags stmpel och gllt som betalningsmedel i avvaktan p att nya sedlar har kunnat tryckas. I mnga fall har dock den nya valutan samexisterat med den gamla under en vergngsperiod. Alla varor och tjnster fr d tv priser, och relationerna mellan dessa bestms av den vxelkurs som etableras.
19 Tepper (2012). Se ven Rose (2007) fr en tidig analys av uppbrott frn valutaunioner. 53
Stefan de Vylder
Valutakontroller i form av mer eller mindre tillflliga restriktioner mot att kpa utlndsk valuta, eller mot att ytta sina besparingar utomlands, har normalt infrts i samband med att ett land lmnat en valutaunion. Nr ett land brutit upp frn en fast vxelkurs eller en fullfjdrad valutaunion i anslutning till en ekonomisk kris har detta s gott som alltid tfljts av att alla skulder i inhemsk valuta har skrivits om i enlighet med den nya vxelkursen, det vill sga minskat i vrde. Detta r ju ocks ett av syftena nr ett land r insolvent. Enligt ertalet bedmare br detta inte likstllas med en regelrtt statsbankrutt, eller default, som knnetecknas av att ett land helt enkelt slutar betala. Om vi tervnder till Tepper r hans huvudbudskap att de historiska erfarenheterna entydigt pekar p att om lnder har hamnat i samma situation som era av EMU:s medlemmar, det vill sga en kombination av insolvens och underminerad internationell konkurrenskraft, r det ndvndigt att lmna euron, gra statsbankrutt och devalvera (exit the euro, default and devalue). En ordnad retrtt r givetvis att fredra framfr en oordnad, men en oordnad retrtt framstr nd som bttre n ingen alls. I genomsnitt har, i de 69 underskta fallen, BNP fallit, ofta kraftigt, under ett halvt till ett r efter ett lands uttrde ur en valutaunion. Drefter har ertalet lnder
54
inlett en mer eller mindre snabb ekonomisk terhmtning. Vi kan jmfra detta med den plgsamma process som eurozonens krislnder gr igenom idag. I Grekland har inkomsterna nu fallit sex r i rad, och ingen ljusning r i sikte. Inte minst intressant r Teppers beskrivning av hur alarmistiska frutsgelser om vdan av att bryta upp frn ett valutaktenskap s gott som alltid kommit p skam. Den ekonomiska terhmtningen efter en tids turbulens brukar g lngt snabbare n vad frsvararna av lsta vxelkurser hade varnat fr. I till exempel Sverige torde det idag nnas ungefr lika f bedmare som beklagar vr vergng till ytande vxelkurs i november 1992 som det fanns fresprkare fr denna politik innan vi slppte den fasta kronkursen.
EMU:s upplsning ngra tnkbara scenarion

Det r svrt att hitta exempel p att lnder som valt att verg till en egen valuta, eller till en rrlig vxelkurs efter en period av bindning, i efterhand har ngrat sig. Dremot har kritiken fr att ha vntat fr lnge ofta varit hrd. Men historiska paralleller r vanskliga. Bildandet av en valutaunion med ett stort antal rika, och ngra
55
Stefan de Vylder
mindre rika, lnder var ett unikt experiment, och alla spdomar om hur en upplsning av EMU kan tnkas g till, och med vilka konsekvenser, r med ndvndighet spekulativa.
Utlsande faktorer Vi benner oss, sedan era r tillbaka, i en situation
prglad av nansiell oro, bankkrascher och kapitalykt frn eurozonens svagaste ekonomier. Den hittillsvarande krishanteringen har gtt ut p att vinna tid, men jag r ganska vertygad om att det frr eller senare intrar en kris som r s allvarlig att ett eller era lnder vljer att lmna, eller tvingas lmna, valutaunionen. Det r omjligt att rangordna dessa hndelser efter hur sannolika de r, men fljande skeenden och mnga andra! r tnkbara: En akut likviditetskris till fljd av ett stopp fr nya ln frn ESM sedan Trojkan framkallat en statsbankrutt genom att frklara att ett land inte uppfyllt sina taganden och drmed inte kan rkna med std frn ngon krisfond. ven den tyska Frfattningsdomstolen skulle, genom att frklara att ett framtida krispaket strider mot den tyska grundlagen, kunna skapa en kris som EMU i sin nuvarande form knappast skulle verleva.
56
Bankrusningar. Den lngsamma tmning av sparkonton i krislnderna som pgtt under lng tid kan snabbt, till exempel i samband med politisk oro eller efter ngra stora bankkrascher, verg i en okontrollerbar kapitalykt till andra lnder och/eller till madrasserna. Det framstr som omjligt att mobilisera det kapital som skulle behvas fr att rdda ett spanskt, italienskt eller franskt bankvsende om ett tillrckligt stort antal sparare tmmer sina bankkonton. En politisk kris i ett medlemsland som resulterar i tillkomsten av en ny regering som vgrar att acceptera fortsatt tstramningspolitik under Trojkans verinseende. Givet den politiska instabilitet som idag rder i samtliga krislnder kan ett regimskifte ga rum mycket snabbt, till exempel efter en frtroendeomrstning i parlamentet och nyval. Ett massivt folkligt missnje kan ocks leda till en social explosion, vldsamma gatudemonstrationer med mnga ddsoer, en generalstrejk eller en politisk utveckling som helt enkelt inte gr att frutse. Ett sammanbrott i det fransktyska samarbetet r en annan politisk kris som kan brisera nr som helst.
57
Stefan de Vylder
ECB kan nr som helst besluta att man inte lngre godknner skerheter i form av krislndernas statsobligationer och drfr stoppar ett lands tillgng till likviditet genom eurozonens betalningssystem Target 2. Det r svrt att frestlla sig att ett land som rkar ut fr detta kan fortstta att vara medlem av EMU.
Problem som mste lsas om EMU spricker Vad som till att brja med krvs r nya mynt och sedlar.
Ordsprket Liten tuva stjlper ofta stort lass kom till anvndning vren 2013, d Cypernkrisen till mngas frvning briserade. Lilla Cypern sg ett tag ut att utgra ett hot mot Trojkans, och kanske hela valutaunionens, sammanhllning. Det nns mnga hndelser som idag r svra att frutse som skulle kunna leda till en okontrollerbar kedjereaktion som leder till en total eller partiell upplsning av EMU. Men oavsett vilken tuva det blir som stjlper lasset nns det en rad problem som mste hanteras. En viss vgledning ger tidigare erfarenheter, men det mste nyo betonas att EMU r en unik konstruktion. Vi rr oss i oknd terrng.
Kanske kan sedlar som stmplats om anvndas under en vergngsperiod; detta har varit vanligt tidigare. Antagligen mste strikta grnskontroller upprttas under en vergngsperiod fr att frhindra sedelsmuggling av ostmplade sedlar. Viktigast r dock att alla system fr elektroniska betalningar kan programmeras om och terupptas som snart som mjligt. Enligt pressuppgifter nns det redan idag p fretag som banker, frskringsbolag och resebyrer en viss beredskap. Och jag utgr frn att centralbanker och nansministerier runtom i Europa har ngot slags Plan B. EMU:s medlemslnder har en stor frdel jmfrt med de mnga fall d infrandet av nya valutor har fljt p en splittring av en nationalstat: Varje euroland har en egen centralbank som skulle kunna terta sina tidigare funktioner efter en skilsmssa. Under en vergngsperiod mste restriktioner infras mot bankuttag, liksom temporra valutakontroller och andra tgrder fr att minska risken fr bankrusningar och panikartad kapitalykt. Prejudikat i modern tid nns i lnder som Argentina, Island och nu senast Cypern. Processen att bestmma vilken valuta som ska glla vid reglering av fordringar och skulder torde bli en all59
58
Stefan de Vylder
varlig sttesten. Rttslget vid ett uttrde ur EMU r oklart, inte minst vid vrderingen av statsobligationer, vrdepapper och skulder och fordringar i strsta allmnhet. Vad gller: euro eller drachmer och pesetas? Mnga tvister r att vnta. Men allmnt sett torde det vara mjligt fr ett land att f rtt att honorera alla kontrakt som ingtts i landet ifrga i den nya valutan. Fr kontrakt som tecknats utomlands, eller med internationella fordringsgare som IMF eller eurozonens krisfonder, kan det bli svrare att frsvara en terbetalning i devalverade pengar, och eventuella rttstvister lr i sdana fall lsas av utlndska domstolar. Olyckligt nog fr eurozonens krislnder har statsskulderna inte bara vuxit lavinartat. Deras sammansttning har ocks blivit mer och mer ofrmnlig i takt med att obligationer utgivna i det egna landet har ersatts av internationella frpliktelser i euro. Detta talar fr att en tergng till en egen valuta inte lser problemet med insolvens; ett uttrde mste i ertalet krislnder tfljas av default. Vid en upplsning av EMU kommer frmodligen ett antal banker och nansbolag att g i konkurs. Hur ska spridningseekterna minimeras, och hur ska det g att undvika att frluster fr krisande banker socialiseras? Jag hoppas att kloka personer har en plan, men frloppen r ofrutsgbara.
60
r en ordnad retrtt mjlig? Vad gller mjligheterna till en ordnad skilsmssa
stadgar Lissabonfrdraget att ett land som r medlem av EU ocks r medlem av EMU och anvnder euron som valuta. Fr dagens medlemmar i EMU nns det drfr ingen legal rtt att lmna valutaunionen och fortstta att vara med i EU. Dremot har Lissabonfrdraget ppnat en mjlighet som tidigare inte fanns, nmligen att frivilligt lmna hela EU. Och det r naturligtvis mjligt, eller rentav troligt, att ett land som inte kan eller vill vara kvar i EMU nd beviljas ngot slags associeringsavtal med EU som gr det mjligt att bevara de historiska landvinningar i form av fri rrlighet fr varor, tjnster och mnniskor som den europeiska gemenskapen har skapat inom unionen. En annan, smidig lsning vore att det land som lmnar EU och verger euron kort drefter lmnar in och fr beviljad en ny anskan om medlemskap i EU. Om den politiska viljan nns spelar paragrafer i EU:s frdrag en underordnad roll. Eftersom de fyra friheterna fr varor, tjnster, kapital och mnniskor att rra sig fritt ver grnserna inom EU r en hrnsten i den gemensamma marknaden vore infrandet av valutakontroller ett agrant brott mot Maastricht- och Lissabonfrdragen. EU tillter dock ett medlemsland att i exceptionella fall infra hinder mot kapitalets fria rrlighet till lnder som inte
61
Stefan de Vylder
r medlemmar i EU, men inte inom unionen. Att bryta mot denna grundlggande princip, till exempel efter en bankrusning, skulle formellt inte vara frenligt med ett fortsatt medlemskap i EU. ven denna regel kom dock att brytas d Cypernkrisen blev akut. Men, terigen: Oskerheten r stor. Skapandet av EMU var ett hgriskprojekt. Det kan inte uteslutas att olyckskorparna fr rtt, och att en kollaps leder till okontrollerad ination i ngra av krislnderna, rasande protester frn smsparare som knner sig blsta p sina besparingar och bankkrascher med globala spridningseekter. Lt oss drfr hoppas att den upplsning eller splittring av valutaunionen som jag r vertygad om r ndvndig sker i ngorlunda ordnade former.
Den bsta lsningen: De starka ekonomierna lmnar det sjunkande skeppet Den enda utvg som skulle kunna vara frenlig med
en ngorlunda ordnad retrtt vore, tror jag och mnga med mig, om Tyskland och kanske ytterligare ngra starka ekonomier skulle lmna euron till frmn fr en utvidgad D-mark. Det idealiska vore att genomfra uttrdet enligt en hemlig plan. Sjlv har jag ibland hoppats att jag skulle vakna en lrdag morgon, nr vrldens banker och aktiebrser r stngda, och hra p radionyheterna
62
att Tyskland och ngra lnder till har lmnat EMU enligt en p frhand uppgjord plan. Nya sedlar nns tillgngliga, och en grupp dataprogrammerare har i strsta hemlighet frberett en omprogrammering av krislndernas bankomater. De stora kreditkortsfretagen och arsbankerna har sedan lnge, som en sjlvklar frsiktighetstgrd om euron skulle spricka, utarbetat datasystem som kan hantera en vergng till nya valutakurser. IMF, ECB och alla EU:s nationella centralbanker men inga andra! har varskotts i frvg, och strikta men temporra valutakontroller har med omedelbar verkan infrts i de lnder som lmnat euron. Det nns en beredskap fr genersa verbryggnadsln frn IMF, ECB och ngra av EU:s medlemslnder fr att kompensera fr de problem med tillgng till utlndsk valuta som kan frutses i vissa lnder. Men hindren r mnga. Ingen tysk frbundskansler torde vilja g till historien som den som snkte euron. Enormt mycket politisk prestige har investerats i europrojektet, och en upplsning av EMU p tyskt initiativ skulle uppfattas som ett stort politiskt nederlag. Att eftervrlden s smningom skulle tacka Tyskland r fga trsterikt fr dagens ledare. De strsta frlorarna torde ocks nnas i Tyskland. Den tyska exportindustrin har gynnats av att eurozonens krislnder har sett till att vxelkursen legat p en lg niv. En kraftig uppskrivning av vrdet p en ny,
63
Stefan de Vylder
tyskdominerad valuta skulle dremot vara till gagn fr tyska lntagare, som gjort sig frtjnta av hgre reallner n de ftt sedan euron infrdes, och fr att utjmna de stora obalanserna i internationell konkurrenskraft inom Europa. Hela den tyska ekonomin har vidare gynnats av de lga rntor som krispolitiken och ykten frn oskra till tryggare tyska statspapper har medfrt. Fr krislnderna skulle ett tyskt uttrde vara att fredra framfr att sjlva lmna eller sparkas ut. Den appreciering av euron som ett EMU bestende av idel starka ekonomier i norra Europa skulle medfra skulle vara oerhrt knnbar med tanke p hur stor del av skulderna som r noterade i euro. Att tvinga insolventa lnder vars valutor har tappat 30-50 procent i vrde att betala sina skulder i en frstrkt euro r otnkbart. Det skulle d handla om belopp som i frhllande till lndernas ekonomier r mngdubbelt strre n det olycksaliga tyska krigsskadestndet efter frsta vrldskriget. Om de starkare lnderna verger euron skulle krislnderna ges mjlighet att betala sina skulder i en billigare euro. Denna variant av skuldsanering en skuldsanering som frr eller senare mste komma till stnd r den som framstr som mest attraktiv. Fr Tyskland och andra verskottslnder gller givetvis att deras fordringar skulle minska i vrde. Men
64
frgan fr dessa lnder r inte om de fr tillbaka det fulla vrdet p alla sina stdpaket, Emergency Liquidity Assistance, vriga krediter och oreglerade fordringar inom ramen fr EMU:s betalningssystem Target 2. Det fr de aldrig. Frgan r var frlusterna ska dyka upp, hur de ska redovisas och vem som slutligen ska bra dem. Nr jag skriver de starka ekonomierna utesluter jag Frankrike. Jag kan omjligen se att Frankrike i lngden kan dela valuta med Tyskland. I en krympt valutaunion med Tyskland som ankare skulle den vxelkurs som etableras ligga lngt hgre n dagens eurokurs, som ju tyngs ned av ett antal krislnder. Fr Frankrike vore det en ren katastrof att dela valuta med idel konkurrenskraftiga lnder.
Den nsta bsta lsningen En ordnad retrtt av de svaga ekonomierna r det nst
bsta men minst troliga scenariot. Det r svrt att frestlla sig att era krislnder har frberett ett uttrde samtidigt utan att planerna har lckt ut. De som ligger nrmast till hands fr en dylik utveckling vore frmodligen Grekland och Portugal, som framstr som de av GIIPS-lnderna som har den giftigaste kombinationen av insolvens och dlig konkurrenskraft. Finansmarknadernas riskbedmningar, ssom de uttrycks i bland annat credit default swaps och
65
Stefan de Vylder
i lndernas obligationsrntor, ger ocks vid handen att det r dessa lnder som lper den strsta risken fr en ofrivillig exit men som ocks kan ha mest att vinna p ett uttrde. Visst r det tnkbart, om n fga sannolikt, att Grekland och Portugal bde planerar och lyckas genomfra ett koordinerat uttrde enligt en frdig plan. Men i ett sdant scenario kommer lnder som Spanien, Italien, Cypern och Slovenien knappast kunna st emot. Medelhavslnderna konkurrerar med delvis samma varor och tjnster inte minst turism, sjfart, nansiella tjnster och jordbruksprodukter och ven om den spanska och italienska industrin r lngt mer diversierad och konkurrenskraftig n den grekiska och portugisiska skulle de lnder som blev kvar i eurozonen f vidknnas allvarliga konkurrensnackdelar. Och kanske nnu viktigare: Kapitalykten frn vriga krislnder skulle frmodligen bli vermktig nr det frsta landet lmnat EMU. Ett enskilt lands uttrde kan i vrsta fall leda till en ren katastrof. Men om utvecklingen i det land som frst lmnar skulle bli positiv, med en ngorlunda snabb ekonomisk terhmtning som fljd, skulle er lnder frestas att g tillbaka till sina nationella valutor. Men mycket beror ocks p den politiska viljan och ekonomiska frmgan frn vriga EUmedlemmar att backa upp det land som frst verger
66
euron, vl medvetna om att en geners behandling av utbrytarlandet skulle ka lockelsen hos andra lnder att flja efter.
Katastrofscenariot: EMU verlever Under det frsta halvret 2013 har rader av politiker,
journalister och representanter fr EU-kommissionen och ECB dock inte IMF - kunnat rapportera att eurokrisen r s gott som ver. Nya brsrekord har slagits, och rntorna p krislndernas statsobligationer har ntt den lgsta nivn p ett par r. I januari 2013 kunde Jos Manuel Barroso triumferande frkunna att Euron har rddats. Eurokrisen tillhr historien. (citerad i The Guardian, 7 januari 2013). Men det rcker med att ppna en seris dagstidning som Financial Times fr att botas frn all eurooptimism. Ett axplock av rubriker p artiklar publicerade en enda dag (den 28 juni 2013) rcker fr att pminnas om att EMU r en klubb med fel medlemmar och en inkompetent styrelse: Athens ghts to avoid implosion of second sell-o deal Ireland hit by recession as exports fall Improvisation still key to winding up banks France risks missing decit target
67
Stefan de Vylder
Unions strike in protest at austerity in Portugal Deeper recession adds to challenge for Italy coalition Det ska inte frnekas att en upplsning av den nuvarande eurozonen innebr bde ekonomiska och politiska risker. Men det verkliga katastrofscenariot r, enligt min uppfattning, att EMU hankar sig fram med dagens 17, och kanske rentav 18 eller 19, medlemmar ett antal r till. Vi kommer d stndigt att mtas av rubriker av ovanstende slag som vittnar om recession, folkliga protester, nya tstramningspaket, politisk oro och regeringskriser samt en valhnt krishantering prglad av brandkrsutryckningar och politiska kompromisser. Denna lsning skulle innebra ett permanentande av en felaktigt konstruerad valutaunion med en inneboende, procyklisk bias som gr varje varaktig terhmtning av unionens krislnder svr eller omjlig. Ju lngre tiden gr utan att ett antal lnder fr till stnd en skuldavskrivning och ett uttrde ur valutaunionen, desto hgre fruktar jag att kostnaderna kommer att bli. ven den politiska demokratin skulle fortstta att utsttas fr svra pfrestningar. I Trojkans krishantering nns ingen plats fr folkligt inytande. Beslut om krislndernas ekonomiska politik ska ligga fast oavsett
68
valresultat; fams r Mario Draghis autopilot som han hvdade var installerad i Italien, dr det allts inte skulle spela ngon egentlig roll vilka som vann parlamentsvalen 2013. Europas kris r inte bara ekonomisk och social. I land efter land kan vi se hur folkstyret har urholkats, hur politikerfraktet kar och hur frmlingsentliga partier och rrelser vinner terrng i krisens spr. Det som skulle bli ett fredsprojekt har p ett dramatiskt stt skrpt motsttningarna bde inom och mellan lnderna. Stdet fr det goda i EU, den gemensamma marknaden, riskerar att undermineras och ersttas av nationalism och protektionism. You cant run a gold standard in a democracy, skriver Mark Blyth (2013, s. 197), efter sin analys av mellankrigstidens katastrofala terinfrande av guldmyntfoten. Och EMU r inget annat n en variant av guldmyntfoten dock med strre skillnader i ekonomisk utvecklingsniv och internationell konkurrenskraft mellan lnderna n mellan medlemmarna i den gamla guldmyntfoten. Frr eller senare mste antingen valutaunionen eller den politiska demokratin ge vika.
Kapitel 3
r eurokrisen en konkurrenskraftskris?
Harald Edquist
71
Harald Edquist
Inledning
Euroomrdet utgrs av 17 lnder med samma valuta. Ett enskilt medlemsland har drmed inte mjlighet att motverka ekonomiska strningar genom vxelkursanpassningar (Jonung och Sjholm 1997). Det innebr att om skillnaderna i produktivitet mellan olika lnder i valutaunionen kar kan det endast hanteras genom att lneskillnaderna mellan lnderna kar, arbetskraftens rrlighet kar och/eller genom att de nanspolitiska transfereringarna mellan lnderna kar. Hsten 2008 gick den knda amerikanska investmentbanken Lehman Brothers i konkurs. Detta var ven starten p en global kris som i mnga lnder inneburit lgre tillvxt samt kad skuldbrda och hgre arbetslshet. I Europa drabbades framfrallt Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien (i detta kapitel benmnda krislnderna) mycket hrt. Andra lnder s som Sverige terhmtade sig dock snabbt. Syftet med denna studie r att utifrn ett produktivitetsperspektiv analysera varfr vissa eurolnder drabbades s hrt av denna strning. De frgor som kommer att frska besvaras r: Kom krislnderna in i euron med svag konkurrenskraft p grund av fr hg lnekostnadsniv?
Har krislnderna frsmrat sin relativa konkurrenskraft inom eurozonen efter intrdet i unionen? Om s r fallet beror det p smre produktivitetstillvxt eller alltfr snabba lnekningar? Vad kan gras fr att f en jmnare produktivitetsutveckling inom eurozonen och drmed undvika att lnespridningen kar?
Analysen kommer frmst att baseras p kvantitativa data fr eurolnderna.1 Dessutom kommer ven i vissa fall data fr ytterligare fem OECD-lnder att presenteras. Dessa fem lnder r Danmark, Japan, Storbritannien, Sverige och USA. Valet av jmfrelselnder baseras p att USA och Japan utgr de strsta ekonomierna i vrlden vid sidan av Kina och att de vriga tre lnderna r medlemmar i EU, men inte deltar fullstndigt i eurosamarbetet. Data r hmtade frmst frn Conference Board, Eurostat och OECD. De avser perioden 19992012. 1999 var det r d euron infrdes som elektronisk valuta i elva medlemsstater. I avsnitt 2 analyseras huruvida krislnderna kom med i eurosamarbetet p fr hga lnekostnadsniver. I avsnitt 3 diskuteras huruvida deras relativa konkur1 P grund av brist p data ingr inte eurolnderna Cypern och Malta i underskningen. 73
72
Harald Edquist
Tusental US $
renskraft har frsmrats efter eurointrdet. Avsnitt 4 diskuterar vad som frklarar skillnaderna i produktivitetstillvxt mellan dessa lnder.2 Slutligen analyseras vad som fordras fr en gynnsam och ngorlunda likartad produktivitetsutveckling i Europa.
Figur 1. Box plot gur ver arbetsproduktivitetsnivn i eurolnderna 1999 och 2012 (PPP-justerade US $, tusental)
140 120 100 80 60 40 20
Kom krislnderna in i euron med fr svag konkurrenskraft?

Fr att underska om de lnder som hamnat i kris hade fr hga lnekostnadsniver innan de gick med i valutaunionen br man studera frhllandet mellan produktivitetsniv och lnekostnadsniv i dessa lnder. Figur 1 visar arbetsproduktivitetsnivn fr eurolnderna i form av en s kallad box plot.3 Det r ett diagram som rangordnar lnderna i fyra grupper. Det vre lodrta strecket visar arbetsproduktiviteten i den fjrdedel av lnderna som har hgst vrden, med
2 Produktivitet r ett mtt p hur mycket produktion som kan uppns frn en given mngd resurser (Syverson 2011). D man mter produktivitet brukar man skilja mellan partiella och totala mtt p produktivitet. Det partiella mttet mter vrdet av produktionen dividerat med en enskild produktionsfaktor, medan det totala mttet mter vrdet av produktionen dividerat med samtliga produktionsfaktorer. I det hr kapitlet kommer det partiella mttet arbetsproduktivitet att anvndas. Det denieras som produktionsvolym per arbetsinsats. Arbetsproduktivitet kan analyseras bde i termer av tillvxt ver tid och i termer av niv. 3 Arbetsproduktivitetsniv anvnds fr att jmfra niver mellan lnder och baseras vanligtvis p arbetsproduktivitet fr ett visst r i lpande priser. Fr att ta hnsyn till den relativa prisutvecklingen i olika lnder anvnder man en vxelkurs som baseras p s kallade Purchasing Power Parities (PPP). Anledningen r att vanliga vxelkurser sllan avspeglar den relativa prisutvecklingen (Inklaar och Timmer 2008). 74
0
1999 rtal 2012
Anm: Arbetsproduktivitet denieras som frdlingsvrde per anstlld i 2012rs PPP-justerade amerikanska dollar. Purchasing Power Parities baseras p Penn World Tables 7 och har berknats fr r 2005 (se Conference Board 2013). Klla: Conference Board (2013).
Luxemburg som hgsta punkt. Den vre, mrka delen av rutan r den fjrdedel som fljer. Grnsen mellan den mrka och ljusa delen av rutan visar drmed medianen, arbetsproduktiviteten i det land som ligger i mitten av rangordningen. Den undre, ljusa delen visar den fjrdedel av lnderna som placerar sig nrmast under medianen och det lodrta strecket nedanfr visar den lgsta fjrdedelen ner till Estland som har lgst arbetsproduktivitet. Av guren framgr att medianen fr eurolnderna kade frn cirka 73 000 dollar per anstlld r 1999 till 81 000 dollar r 2012. Av guren framgr ven att spridningen var betydligt strre i fjrdedelen av lnderna under medianen n i fjrdedelen ver medianen. Sett
75
Harald Edquist
Tabell 1. Arbetsproduktivitetsniv i eurolnderna samt fem ytterligare OECD-lnder 1999 och 2012, PPP-justerad BNP per anstlld (i tusental US $)
Land AP-niv 1999 AP-niv 2012
Luxemburg USA Belgien Italien sterrike Frankrike Irland Nederlnderna Spanien Storbritannien Tyskland Sverige Danmark Finland Japan Grekland Slovenien Portugal Slovakien Estland
118,9 90,2 89,1 82,0 81,1 79,8 77,9 77,1 73,2 73,1 72,4 72,2 71,7 70,9 65,8 58,1 48,0 46,0 36,9 26,0
113,7 108,1 95,7 79,3 90,2 86,9 103,4 84,3 81,4 84,5 79,4 89,0 78,5 81,7 76,3 64,8 62,1 51,3 58,5 44,1
Klla: Conference Board (2013). Anm: AP=Arbetsproduktivitet som denieras som frdlingsvrde per anstlld i 2012rs PPP-justerade amerikanska dollar. Purchasing Power Parities baseras p Penn World Tables 7 och har berknats fr r 2005 (se Conference Board 2013).
ver denna tid tycks ocks avstndet mellan landet med hgst respektive lgst produktivitet ha minskat. Det tycks sledes ha skett en viss upphmtning genom att exempelvis lnder med lgre produktivitetniv imiterar ledande lnders produktionsteknik (Inklaar och Timmer 2008). Tabell 1 visar arbetsproduktivitetsnivn fr samtliga eurolnder samt de ytterligare fem OECD-lnder som ingr i underskningen.4 Av tabellen framgr att det var Luxemburg som 1999 hade det hgsta frdlingsvrdet per anstlld med 118 900 dollar. Lgst var d produktivitetsnivn fr Estland med ett frdlingsvrde p 26 000 dollar per anstlld. r 2012 hade Luxemburg fortfarande hgst produktivitet per anstlld med 113 700 dollar, medan den var fortsatt lgst fr Estland med 44 900 dollar. Noterbart r samtidigt att Estland var det land som hade den snabbaste kningen av sin produktivitet. Lnder som frbttrade sin position avsevrt var Sverige och Irland. Sverige frbttrade sin position frn en 12:e placering till en 6:e placering under den underskta tidsperioden, medan Irlands position frbttrades frn en 7:e till en 3:e placering. De enda lnder dr nivn faktiskt frsmrades i absoluta tal var Luxemburg och Italien. Luxemburg hade dock, som nmnts, den hgsta arbetsproduktivitetsnivn 1999
4 Arbetsproduktivitetsnivn denieras som frdlingsvrde i 2012 rs PPP-justerade amerikanska dollar. Purchasing Power Parities baseras p Penn World Tables 7 och har berknats fr r 2005 (se Conference Board 2013).
76
77
Harald Edquist
Figur 2. Arbetsproduktivitetsniv och arbetskraftskostnad per anstlld i eurolnderna r 1999 (logaritmerade vrden)
In(arbetsproduktivitetsniv, PPPjusterade US $)
11,8 11,6 11,4 11,2 11 10,8 10,6 10,4 10,2 10

9 9,2 9,4 9,6 9,8 10 10,2 10,4 10,6 10,8 In(arbetskraftskostnad per anstlld, PPP-justerade US $) Klla: Conference Board (2013) och OECD (2013b).
lnekostnad per anstlld. Lnder med en lg arbetsproduktivitetsniv hade ocks lgre lnekostnad per anstlld. r 1999 d euron infrdes som elektronisk valuta tycks det inte som om lnenivn i frhllande till produktivitetnivn var hgre i krislnderna. Dessa lnder br allts ha haft en rimlig relativ konkurrenskraft vid intrdet i unionen.
svl som 2012. Italien hade den 4:e hgsta arbetsproduktivitetsnivn 1999, men endast den 13:e hgsta 2012. I svl Grekland, Spanien och Portugal kade arbetsproduktiviteten under perioden 19992012. Tabell 1 visade p stora skillnader mellan eurolnderna i termer av produktivitetsniv. Frgan r dock om detta ocks innebar stora skillnader i konkurrenskraft. Detta beror givetvis p huruvida lnekostnaderna var anpassade till produktiviteten. Figur 2 visar sambandet mellan produktivitet och arbetskraftskostnad per anstlld r 1999.5 Av guren framgr att ven lnekostnad per anstlld 1999 skiljde sig avsevrt mellan lnderna. Det nns, som framgr av guren, ett starkt samband mellan produktivitetsniv och
5 Figuren visar den naturliga logaritmen av vrdena. 78
Har krislnderna frsmrat sin relativa konkurrenskraft efter intrdet i unionen?

Nsta frga blir d om krislndernas relativa konkurrenskraft har frsmrats efter intrdet i unionen. Figur 3 visar den rliga tillvxten i arbetsproduktivitet i eurolnderna, Danmark, Japan, Storbritannien, Sverige och USA 19992011. Figur 3 visar att arbetsproduktivitetstillvxten skiljer sig avsevrt mellan de underskta lnderna. Bland dem var denna tillvxt hgst i Estland med cirka 4 procent per r 19992011. Smst var utvecklingen i Italien, Luxemburg, Belgien och Spanien med en rlig tillvxt p mindre n 1 procent. Krislnderna Grekland och Portugal hade en produktivitetstillvxt som till och med var hgre n genomsnittet inom eurozonen, medan Irland faktiskt hade den tredje hgsta produktivitetstillvxten.
79
Harald Edquist
Figur 3. rlig arbetsproduktivitetstillvxt i eurolnderna samt Danmark, Japan, Storbritannien, Sverige och USA 19992011
Estland Slovakien Irland Slovenien USA Sverige Japan OECD Storbritannien Grekland Finland sterrike Portugal Tyskland Nederlnderna Frankrike Danmark Eurozonen Spanien Belgien Italien Luxenburg -1% 0% 1% 2% 3% 4% 5%
Anm: Arbetsproduktivitet denieras som frdlingsvrde per sysselsatt. Klla: OECD (2013a).
Figur 4. rlig TFP-tillvxt i eurolnderna samt ytterligare fem OECD-lnder 19992011

Estland Slovakien sterrike Tyskland Sverige Japan USA Finland Nederlnderna Storbritannien Slovenien Irland Frankrike Belgien Danmark Italien Luxenburg Spanien Grekland Portugal -2% -1% 0% 1% 2% 3%
Japan, Storbritannien, Sverige och USA hade en hgre arbetsproduktivitetstillvxt jmfrt med de esta eurolnderna medan produktivitetstillvxten i Danmark var lgre n i era eurolnder. Det br noteras att strre delen av arbetsproduktivitetstillvxten i Estland, Slovakien och Slovenien skedde innan de infrde euron. Det framstr drfr som om lnder som sttt utanfr eurosamarbetet generellt har haft en snabbare kning av arbetsproduktiviteten n de som varit med frn starten. Figur 4 visar tillvxten i total faktorproduktivitet (TFP), varvid hnsyn ocks tas till frndringen i kapitalintensitet och arbetskraftens kompetens.6 TFP-tillvxten var fortsatt hgst i Estland, medan den var lgst i krislnderna Grekland, Portugal och Spanien. Den rliga TFP-frndringen i de sistnmnda lnderna var negativ, vilket innebr att kningen av arbetsproduktiviteten var lgre n vad bidraget frn kad kapitalintensitet och arbetskraftens kompentens borde ha inneburit. Man kan frga sig varfr Grekland, Portugal och Spanien har haft en positiv arbetsproduktivitetstill6 Totalfaktorproduktivitet (TFP) denieras generellt som kvoten mellan ett produktionsvolymindex och ett produktionsfaktorindex. Vanligtvis r det frndringen i TFP som r av intresse. Frndringen i TFP denieras som frndringen i produktionsvolymindex minus frndringen i indexet av produktionsfaktorer. TFP mts vanligtvis som en residual d hnsyn tagits till insatsen av produktionsfaktorer (Solow 1957). Den brukar frklaras med att ny teknik gr produktionen eektivare eller att omorganisering bidrar till att resurser anvnds eektivare samt eventuella mtfel. Berkningar av TFP baseras p antaganden om konstant skalavkastning och perfekt konkurrens. 81
Klla: Conference Board (2013).
80
Harald Edquist
vxt men en negativ TFP-tillvxt. En mjlig frklaring kan vara att dessa lnder har gjort stora kapitalinvesteringar som inte ftt ngon egentlig eekt p produktiviteten. Stora investeringar i bostadsfastigheter kan vara en sdan frklaring. En annan frklaring till den svaga utvecklingen av arbetsproduktiviteten trots stora investeringar kan vara att strukturomvandlingen frn lgproduktiva till hgproduktiva nringar inte har varit tillrckligt snabb i dessa lnder. I andra eurolnder, som exempelvis Estland, Slovakien och sterrike, var TFP-tillvxten relativt hg. Det innebr att bidraget frn frndring i kapitalintensitet och arbetskraftens kompetens inte frklarar mer n en del av produktivitetstillvxten i dessa lnder. Mjliga frklaringar (utver eventuella mtfel) r i stllet teknikutveckling, bttre organisation av produktionen samt inte minst en snabb strukturomvandling frn lgproduktiva till hgproduktiva nringar. Figur 3 visade att med undantag av Italien och Spanien s har de lnder som hamnat i ekonomisk kris haft en relativt bra arbetsproduktivitetsutveckling under den underskta perioden. Arbetsproduktivitetstillvxten har varit relativt hg i Irland, Grekland och Portugal, trots att endast Irland har haft en positiv TFP-tillvxt. ven om det senare r en indikation p att de investeringar som gjorts i dessa lnder inte gett
82
en tillfredsstllande samhllsekonomisk avkastning s kan allts inte krisen frklaras med en efterslpning vad gller arbetsproduktiviteten. Fr att frst hur konkurrenskraften utvecklats i de olika lnderna mste vi emellertid stta produktivitetsutvecklingen i frhllande till frndringen i arbetskraftskostnad. Det mtt som man d brukar anvnda r unit labor cost, p svenska arbetskraftskostnaden per producerad enhet. Det denieras som den genomsnittliga arbetskostnaden per timma i frhllande till arbetsproduktiviteten och visar allts vad det kostar att producera en och samma produkt i olika lnder. Om arbetskostnaden per timma stiger i samma takt som arbetsproduktiviteten r allts kostnaden per producerad enhet konstant. Figur 5 visar utvecklingen av unit labor cost i de lnder vi studerar. Av guren framgr att under perioden 19992011 kade arbetskraftskostnaden per timma snabbare n arbetsproduktiviteten i samtliga underskta lnder utom Japan. Strst var kningen i Estland, Slovenien och Luxemburg med mellan 5076 procent. Det r i och fr sig inte ovanligt att lnder med snabb produktivitetstillvxt som Estland och Slovenien ocks har lner och priser som kar i snabb takt. Det beror p att den hga produktivitetstillvxten i de konkurrensutsatta branscherna bidrar till att ka lnerna ven i branscher som inte r konkurrensut83
Harald Edquist
Figur 5. Procentuell kning av arbetskraftskostnaderna per arbetad timma i frhllande till arbetsproduktiviteten (s.k. unit labor cost) 19992011 i eurolnderna samt ytterligare fem OECD-lnder.
Estland Slovenien Luxemburg Slovakien Danmark Storbritannien Spanien Irland Italien Grekland Finland Nederlnderna Frankrike USA Portugal Belgien OECD Eurozonen Sverige sterrike Tyskland Japan -40% -20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%
Portugal blivit avsevrt mindre konkurrenskraftiga inom euroomrdet, eftersom kostnaden fr arbetskraft har kat snabbare n arbetsproduktiviteten jmfrt med Tyskland.7
Vad kan frklara skillnaderna i produktivitetstillvxt?

Figur 4 visade att TFP-tillvxten i alla krislnder utom Irland har varit lgre n i vriga eurolnder samt de OECD-lnder som ingr i underskningen. Vad kan frklara dessa skillnader? Orsaken till kad TFP kan exempelvis vara att strukturomvandling och omorganisering leder till eektivare anvndning av resurser eller att ny teknik gr produktionen eektivare (Solow 1957). Ytterligare en orsak till skillnader i TFP mellan lnder kan vara inriktningen p de kapitalinvesteringar som gjorts. Exempelvis kan fastighetsinvesteringar som gjorts i samband med s kallade bostadsbubblor i efterhand visa sig ha en mycket lg samhllsekonomisk avkastning. Frn ett makroperspektiv gr det att urskilja tv andra viktiga trender d det gller kapitalinvesteringarnas betydelse fr produktivitetstillvxten i ett antal
7 I det hr kapitlet analyseras endast unit labor cost p aggregerad niv. Det r viktigt att pongtera att detta inte bara r ett mtt p fretagens unit labor cost, utan ven inkluderar oentlig sektor m.m. Det r sledes mjligt att vissa sektorer inte tappar i konkurrenskraft, trots att unit labor costs kar (Felipe och Kumar 2011). 85
Anm: Det aggregerade vrdet fr eurozonen avser perioden 20002011. Klla: Eurostat (2013) och OECD (2013b).
satta och som inte har en lika snabb produktivitetsutveckling. Det leder till en kostnadsination i de senare branscherna och brukar kallas fr Balassa-Samuelson eekten (se Freeman 2008). Vad som dock r en viktig frklaring till krisen inom euroomrdet r att unit labor cost i Tyskland steg med endast 3 procent 19992011. I de esta av krislnderna var kostnadskningen ungefr 30 procent under samma period. Det innebr att Tyskland har frbttrat sin konkurrenskraft hgst vsentligt i frhllande till dessa. Trots en gynnsam arbetsproduktivitetsutveckling har lnder som Grekland och
84
Harald Edquist
Figur 6. IKT-investeringar som andel av totala investeringar (exkl. bostder) r 2010 fr tta eurolnder samt ytterligare fem OECD-lnder
USA Sverige Danmark Storbritannien Nederlnderna Frankrike Finland Spanien Japan Tyskland Irland sterrike Italien 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35%
Anm: Frankrike och Sverige data frn 2009; Japan data frn 2008; Danmark, Nederlnderna, Storbritannien och sterrike data frn 2007. Data fr Belgien, Estland, Grekland, Luxemburg, Portugal, Slovakien och Slovenien saknas. Klla: OECD (2012).
lnder sedan mitten av 1990-talet. Dels har fretagen i en del lnder investerat enorma belopp i informations- och kommunikationsteknik (IKT), dels har de immateriella investeringarna kat avsevrt. Redan i brjan av 2000-talet konstaterade Oliner och Sichel (2000) att kad anvndning av IKT tillsammans med frbttrad produktionsteknik inom IKTsektorn bidrog med tv tredjedelar av arbetsproduktivitetskningen i USA 199699. Det rder ingen tvekan om att IKT frndrat frutsttningar fr produktion och distribution p ett omvlvande stt i de esta lnder sedan mitten av 1990-talet
86
(Litan och Rivlin 2001). Figur 6 visar IKT-investeringar som andel av totala investeringar i olika lnder r 2009. Av guren framgr att USA hade den strsta andelen IKT-investeringar i frhllande till vriga investeringar (exklusive bostder) med cirka 30 procent. Mnga europeiska lnder hade en betydligt lgre andel IKTinvesteringar i frhllande till vriga investeringar. Italien, Irland och Spanien ternns i det nedre skiktet, medan data saknas fr Grekland och Portugal. Det nns ocks studier som pekar p att IKT skulle kunna ha en strre betydelse fr TFP-tillvxten n vad analys baserad p tillvxtbokfring (som anvnts hr) gr gllande. En alternativ metod till tillvxtbokfring r ekonometriska skattningar. Sdana skattningar baserade p bransch- och fretagsdata nner att eekterna av IKT-investeringar ofta r strre n vad som antas i den analys som tillvxtbokfring baseras p. Detta skulle kunna tyda p positiva spillover-eekter frn IKT-investeringar (OMahony och Vecchi 2005; Draca m.. 2006). Spillover-eekter kan vara att ny teknik som produceras i en sektor leder till kad TFP i en annan sektor d den anvnds dr. Dessa eekter r dock omdiskuterade (se Stiroh 2004; van Reenen m.. 2006). Den andra trenden r att betydelsen av immateriella investeringar har kat i mnga utvecklade ekonomier (Corrado m. . 2009; Marrano m. . 2009 och van Ark
87
Harald Edquist
m. . 2009). Enligt Corrado m. . (2005) behver en investering inte ndvndigtvis vara fysisk, utan kan ocks utgras av immateriella satsningar, vars syfte r att ka framtida produktion och konsumtion. De denierar immateriella investeringar som mjukvara, databaser, forskning och utveckling (FoU), mineralprospektering, upphovsrtt, produktutveckling i nansbranschen, design, varumrke, vidareutbildning och organisationsfrndringar. Traditionellt har de esta typer av immateriella investeringar inte denierats som investeringar enligt nationalrkenskaperna. Enligt SCB (2008, s. 54) denieras investeringar som frvrv av kapitalfreml med en berknad livslngd av mer n ett r, samt frbttringsarbeten som vsentligt hjer kapitalfremlets kapacitet, standard eller livslngd. Enligt SCB:s denition har mnga immateriella investeringar drmed inte klassicerats som investeringar, trots att de esta fretagare skulle hvda att resurser som de spenderar p dessa ndaml har en livslngd p mer n ett r. Nationalrkenskapernas syn p hur investeringar denieras hller dock successivt p att ndras. Exempelvis kommer FoU-utgifter att brja klassiceras som investeringar i nationalrkenskaperna r 2014. Forskning visar att immateriella investeringar har varit viktiga fr arbetsproduktivitetstillvxten i mnga ekonomier. I en tidigare studie (Edquist 2011) visade
88
Figur 7. Immateriella investeringar i nringslivet som andel av BNP r 2010 i eurolnderna samt ytterligare fyra OECDlnder
USA Sverige Storbritannien Belgien Frankrike Danmark Finland Nederlnderna Slovenien Tyskland sterrike Slovakien Irland Luxemburg Portugal Estland Spanien Italien Grekland 0% 2% 4% 6% 8% 10% 12%
Anm: Data fr Estland och Slovakien avser r 2005. Data fr Japan r 2010 saknas. Klla: Corrado m.. (2012).
jag exempelvis att mellan 1995 och 2006 var det rliga bidraget frn immateriella investeringar till arbetsproduktivitetstillvxten 1,2 procentenheter i det svenska nringslivet, vilket motsvarar 31 procent av den totala arbetsproduktivitetstillvxten. En annan studie baserad p makrodata fr EU-lnder visar ocks p ett robust samband mellan immateriella investeringar och arbetsproduktivitetstillvxt (Roth och Thum 2013). Figur 7 visar immateriella investeringar i nringslivet som andel av BNP fr eurolnderna samt de fem vriga OECD-lnderna. Av guren framgr att de
89
Harald Edquist
immateriella investeringarna skiljer sig avsevrt mellan olika lnder. Medan fretag i USA investerade mer n 10 procent av BNP i immateriella tillgngar s var motsvarande investeringar i Grekland endast 2 procent. De immateriella investeringarna i vriga krislnder var ocks relativt lga. IKT och immateriella investeringars kade betydelse fr mnga ekonomier tyder allts p att kapitalintensitetens betydelse har underskattats i tidigare studier. Vi kan frklara en strre del av tillvxten som ett resultat av investeringar genom att mta investeringarna p ett bttre stt. Ytterligare en orsak till skillnaderna i TFP-utveckling mellan lnderna r hur konkurrensen p olika marknader fungerar. Enligt Syverson (2011) pverkar konkurrens produktiviteten p tv olika stt. Fr det frsta ser konkurrensen till att marknadsandelen fr de mest produktiva fretagen p en marknad kar, medan den minskar fr fretag med lgre produktivitet. Konkurrensen bidrar ocks till att fretag med lg produktivitet sls ut. Det innebr att konkurrens leder till snabbare strukturomvandling, vilket i sin tur pverkar TFP positivt. Fr det andra tvingar konkurrens fretag att gra kostsamma investeringar fr att hja sin produktivitet som de annars inte hade gjort. Det nns era studier baserade p mikrodata som visar att konkurrens frmjar produktivitet (se exem90
Figur 8. OECD:s produktmarknadsregleringsindikatorer fr tre olika kategorier i eurolnderna samt ytterligare fem OECD lnder r 2008
Grekland Slovakien Luxemburg Frankrike sterrike Slovenien Belgien Portugal Italien Tyskland Estland Sverige Japan Finland Danmark Spanien Nederlnderna Irland USA Storbritannien 0 1 2 3 4 5 6 7 8
Statlig kontroll Hinder mot entreprenrskap Hinder mot handel och investeringar Klla: Wl m.. (2009).
pelvis Nickell 1996 och Syverson 2004). Enligt van Ark m.. (2008) r en viktig orsak till att USA har haft en hgre produktivitetstillvxt n mnga europeiska lnder att TFP-tillvxten i tjnstesektorn har varit hgre dr. Det beror, enligt van Ark m.., p att tjnstesektorn i era europeiska lnder knnetecknas av regleringar och brist p konkurrens. Ett serist frsk att mta i vilken omfattning marknader i olika lnder har avreglerats r OECD:s produktmarknadsregleringsindikatorer (PMR). Dessa indika91
Harald Edquist
torer r ett frsk att anvnda kvalitativa variabler s som lagar och regler fr att skapa kvantitativa indikatorer. Sammantaget ingr 18 olika indikatorer i OECD:s mtsystem.8 Dessa representerar hur reglerat ett policyomrde r p skalan 06 dr siran 6 betecknar maximal reglering. De 18 olika indikatorerna aggregeras till fljande tre grupper: statlig kontroll, hinder mot entreprenrskap, hinder fr handel och investeringar. Figur 8 visar resultaten fr respektive kategori fr eurozonen och ytterligare fem OECD-lnder. Av guren framgr att Storbritannien och USA r de mest avreglerade lnderna, medan Grekland r mest reglerat. Vissa krislnder, som Irland och Spanien, framstr som relativt avreglerade, medan Portugal och Italien ternns nra genomsnittet fr de underskta lnderna.
Slutsatser: Vad fordras fr en gynnsam och ngorlunda jmn produktivitetstillvxt i Europa?

Det hr kapitlet har analyserat produktivitetstillvxten i eurolnderna samt Danmark, Japan, Storbritannien, Sverige och USA. Analysen visar att arbetsproduktivitetsnivn skiljer sig avsevrt fr dessa lnder. Skillnaderna i produktivitet mellan eurolnderna har frvisso minskat sedan euron infrdes 1999, men de r fortfarande stora. Generellt r det lnder med lg arbetsproduktivitet 1999 som haft en hgre produktivitetstillvxt. Resultaten visar ocks att lnder med lg arbetsproduktivitet 1999 ocks hade betydligt lgre lnekostnader. Det tyder p att de lnder som rkat hamna i kris inte kom in i unionen med alltfr hga lnekostnadsniver och drmed svag konkurrenskraft. Istllet tycks krisen vara en kombination av lg produktivitetstillvxt och felinvesteringar i krislnderna Grekland, Italien, Portugal och Spanien. Ngra av dessa lnder har gjort kapitalinvesteringar som inte varit ekonomiskt motiverade och strukturomvandlingen har gtt alltfr lngsamt. Ytterligare en viktig orsak till krisen r att lnekostnadsutvecklingen i krislnderna har varit alltfr hg
93
8 De 18 indikatorerna r: Omfattning av statligt fretagande, statlig inblandning i infrastruktursektorn, direkt kontroll av fretag, prisregleringar, anvndning av regleringar fr kontroll och styrning, licenser och tillstndssystem, kommunikation och frenkling av regler och procedurer, administrativ brda fr fretag, administrativ brda fr egna fretagare, branschspecika administrativa brdor, legala hinder, antitrustundantag, hinder mot nyetablering i ntverksbranscher, hinder mot nyetablering inom tjnstebranscher, hinder mot utlndska direktinvesteringar, handelsskatter, diskriminerande procedurer och regelhinder. 92
Harald Edquist
i frhllande till Tyskland efter intrdet i unionen. Figur 5 visade p stora kningar av arbetskraftskostnaden per producerad enhet (unit labor cost) i samtliga eurolnder inte minst krislnderna jmfrt med Tyskland. Konkurrenskraften fr dessa ekonomier har allts minskat kraftigt gentemot Tyskland. Det r uppenbart att lnekostnadsutvecklingen i Tyskland varit lgre n vad som r frenligt med ECB:s ml p 2 procents ination per r. Svaret p rubrikens frga r allts att eurokrisen till stor del r en konkurrenskraftskris, och att denna kris uppsttt efter det att euron infrts. Fr att krislnderna ska terf sin konkurrenskraft gentemot Tyskland r det p kort sikt ndvndigt att snka de nominella arbetskraftskostnaderna per timme genom en s kallad intern devalvering. Mjligheterna att genomfra en sdan diskuteras i andra kapitel i denna bok. P lngre sikt mste krislnderna ocks vidta tgrder fr att ka sin produktivitetstillvxt. En viktig sdan tgrd r att strka konkurrensen inom era produktmarknader. En sdan konkurrensutsttning skulle ocks frhindra att lnerna stiger alltfr snabbt i frhllande till produktivitetstillvxten, vilket r vad som urholkat lndernas konkurrenskraft gentemot Tyskland. Om lnerna stiger alltfr snabbt p konkurrensutsatta marknader s kommer de fretag med lgst produktivitet att sls ut, vilket
94
inte med skerhet r fallet d konkurrensen r svag eller obentlig. Analysen har vidare visat att TFP-tillvxten r negativ i samtliga krislnder (dock nra noll i Irland). Det innebr att traditionella produktionsfaktorer som arbete och kapital i dessa lnder inte har bidragit till produktivitetsutvecklingen i den utstrckning man hade kunnat frvnta sig. Delvis kan detta bero p den ovan nmnda bristen p konkurrens p mnga marknader. Det kan ocks bero p att stora investeringar gtt till sektorer med tvivelaktigt samhllsekonomiskt vrde, som till exempel fastigheter och prestigefyllda infrastrukturprojekt. Vad gller IKT-investeringar frefaller inte krislnderna ligga ptagligt efter vriga eurolnder, ven om IKT-andelen var lg i Italien och Irland r 2010. Det nns dock en klar svaghet vad gller immateriella investeringar, dr samtliga krislnder r 2010 lg samlade i botten av den grupp lnder vi hr analyserat. Forskningsresultat tyder p att immateriella investeringar har varit viktiga fr att driva produktivitetstillvxten i mnga utvecklade ekonomier. Om krislnderna i framtiden ska klara sin konkurrenskraft utan att behva bromsa lneutvecklingen alltfr kraftigt r det sannolikt ndvndigt med en rejl kning av dessa investeringar.
95
Kapitel 4
verlever euron?
Lars Calmfors
97
Lars Calmfors
verlever euron?
Eurokrisen har tidvis varit dramatisk. Stora bud-
getunderskott har lett till snabbt vxande statsskulder i Grekland, Irland, Portugal, Spanien och Cypern (Figur 1). Skuldkningen har varit mindre i Italien, men detta land hade redan tidigare en hg statsskuld. De vxande statsskulderna medfrde kraftigt hjda statsskuldrntor i krislnderna 2010-2012 (Figur 2), vilka ytterligare frvrrade de statsnansiella problemen. Rdslan fr att statsbankrutter ska leda till en ny akut nanskris har ftt motivera stdprogram p EU-niv via nyskapade rddningsfonder trots att detta str i strid med den icke-undsttningsklausul (no-bail-out clause) i EU-frdraget som uttryckligen frbjuder sdana insatser. Ett frsvrande inslag i bilden har varit samspelet mellan bank- och statsskuldkriser: Statsskuldkriserna har frvrrats av faktiska eller befarade kostnader fr bankstd, samtidigt som bankerna ftt svrare att nansiera sig p marknaden nr de gjort eller frvntats gra stora frluster p sina statspappersinnehav. Stdlnen till krislnderna har varit frenade med strikta villkor om nanspolitiska tstramningar. Dessa har frstrkt konjunkturnedgngarna och drmed bidragit till vxande arbetslshet (Figur 3). Samtidigt har marknadsoron dmpats: ECB:s utfstelse frn hsten 2012 om att vid behov kpa obegrnsade volymer av krislndernas statspapper har trots att ngra kp
98
Figur 1. Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld, procent av BNP

200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0
1990 1991 2001 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Klla: European Commission, Spring Forecast 2013.
Italien Grekland Irland
Cypern Portugal Spanien
Anm: Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld utgrs av sektorns samtliga skulder sedan interna fordringar och skulder avrknats mot varandra.
Figur 2. Rntor p tioriga statsobligationer

35 30 25 20 15 10 5 0
2000 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Klla: Eurostat.
Tyskland Grekland Irland Italien
Portugal Spanien Cypern
99
Lars Calmfors
verlever euron?
nnu inte genomfrts ftt dessas statsskuldrntor att falla kraftigt (Figur 2). Parallellt med den akuta krisbekmpningen har ett stort antal ekonomisk-politiska regelfrndringar p EU-niv genomfrts eller hller p att genomfras - i syfte att frebygga framtida kriser och att kunna hantera sdana om de nd uppstr. De viktigaste frndringarna gller de nanspolitiska reglerna, en bredare makroekonomisk vervakning, samspelet mellan den europeiska och den nationella beslutsnivn, de nationella ramverken samt bankunionen. Ett vl fungerande eurosamarbete i framtiden krver tv saker. Fr det frsta mste den pgende krisen hanteras s att europrojektet verlever p kort och medellng sikt. Fr det andra mste det lngsiktiga regelsystemet vara ndamlsenligt. De tv perspektiven hnger intimt samman. Hanteringen av den nuvarande krisen underlttas av trovrdiga lngsiktiga regler, samtidigt som just denna trovrdighet kan ventyras av missriktade kristgrder idag. Denna uppsats behandlar svl dagens eurokris som det lngsiktiga regelsystemet. Det sista avsnittet summerar slutsatserna. En huvudslutsats r att den valda krishanteringsstrategin inte kommer att visa sig politiskt genomfrbar och drfr innebr stora risker fr eurons fortbestnd. Om euron inte skulle verleva den pgende krisen, blir frsts de lngsiktiga regel100
Figur 3. Arbetslshet, procent av arbetskraften

30 25 20 15 10 5 0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
Cypern Portugal Grekland
Italien Spanien Irland
Klla: European Commission, Spring Forecast 2013.
frndringarna irrelevanta. Men det nns ven skl att tvivla p att reglerna i sig verkligen skapar ett hllbart system. Det bsta sttet att lsa eurokrisen p r frmodligen att omedelbart skriva ner krislndernas statsskulder kraftigt, s att kraven p nanspolitiska tstramningar minskar. Det skulle innebra kapitalfrluster fr kvarvarande privata lngivare och drigenom frhoppningsvis p lng sikt bidra till att terupprtta respekten fr EU-frdragets icke-undsttningsklausul. En sdan strategi krver antagligen att en bankunion, som p europeisk niv kan hantera svra bankkriser, snabbt kommer till stnd.
101
Lars Calmfors
verlever euron?
Hanteringen av den pgende krisen

Detta avsnitt diskuterar tre centrala aspekter p den nuvarande krisen: de nanspolitiska tstramningarnas statsnansiella eekter, behovet av reala deprecieringar och de politiska riskerna med tstramningspolitiken.
Leder tstramningspolitiken till bttre statsnanser? Stdlnen till krislnderna har varit frenade med
Frndring av skuldkvoten = Primrt nansiellt sparandeunderskott som andel av BNP + (Statsskuldrnta - BNPs tillvxttakt) Initial skuldkvot. Skuldkvoten r den oentliga sektorns skuld som andel av BNP. Det primra nansiella sparandeunderskottet (budgetunderskottet) r skillnaden mellan den oentliga sektorns utgifter och intkter exklusive rntor. 2 En frsta frga r hur tstramningspolitiken pverkar budgetunderskottet. Det r teoretiskt mjligt att en nanspolitisk tstramning (snkta oentliga utgifter och/eller hjda skatter) kan ka budgetunderskottet om nanspolitiken har stora eekter p resursutnyttjandet. Men detta har inte skett. Tvrtom har tstramningarna under 2010-2012 lett till frbttringar av den oentliga sektorns primra nansiella sparande i de esta lnder (Figur 4). Detta r inte frvnande, eftersom frsmringar skulle krva att nanspolitiken har mycket strre efterfrgeeekter n man brukar rkna med (se till exempel Wol 2013). ven om nanspolitiken sannolikt pverkar resursutnyttjandet mer n normalt i en mycket djup lgkonjunktur, r det osanno2 Om statsskuldrntan mts nominellt, avser tillvxttakten nominell BNP. Om statsskuldrntan i stllet mts realt (det vill sga som nominell rnta minus ination) avser tillvxttakten real BNP. 103
strikta villkor om nanspolitiska tstramningar i syfte att frbttra den statsnansiella situationen och minska behovet av std. Det har frts en intensiv debatt om tstramningspolitiken dr det ibland hvdats att den i sjlva verket frsmrar statsnanserna drfr att minskad efterfrgan leder till lgre produktion och drmed lgre skatteintkter (se till exempel De Grauwe och Ji 2013a). Argumentationen har ftt nring av att BNP har fallit mer och budgetunderskotten drfr reducerats mindre n frutsett i krislnderna (Blanchard och Leigh 2013). Om man ska bedma tstramningspolitikens statsnansiella eekter, r det lmpligt att utg frn fljande samband: 1
1 Se till exempel Finanspolitiska rdet (2010), appendix 2. 102
Lars Calmfors
verlever euron?
Figur 4. Frndring av den offentliga sektorns primra nansiella sparande 20102012, procent av BNP
9 8 7 6 5 4 3 2 1 0
Irland Grekland Portugal Slovakien Italien Slovenien Tyskland Frankrike Spanien Estland sterrike Belgien Nederlnderna Cypern Finland Malta Luxenburg
Anm: Den offentliga sektorns primra nansiella sparande r skillnaden mellan intkter och utgifter exklusive rntor. Diagrammet visar skillnaden mellan det primra sparandet 2012 och 2009. Klla: European Commission, Spring Forecast 2013.
likt att eekterna r s starka att tstramning i ett land skulle frsmra budgetsaldot dr. Det r inte heller frvnande att skuldkvoterna i krislnderna fortsatt att ka trots budgettstramningarna (Figur 1).3 Det nns tv skl till detta. Fr det frsta rcker det enligt det ovan angivna sambandet inte med att det primra budgetsaldot frbttras fr att det ska bidra till en minskande skuldkvot, utan det krvs
3 I Grekland minskade dock skuldkvoten 2012. Detta berodde emellertid p att skulden skrevs ner. EU-kommissionen har ocks frutsptt en liten minskning av skuldkvoten i Portugal under 2013. 104
att tidigare underskott frvandlas till verskott. Det enda krisland som 2012 uppntt det var Italien, vriga krislnder hade primra budgetunderskott p mellan 2 (Portugal) och 8 (Spanien) procent av BNP. 2013 vntas ocks Grekland enligt EU-kommissionen uppn ett primrt budgetsaldo p noll. Fr det andra tenderar en minskad BNP-tillvxt enligt sambandet ovan att ka skuldkvoten. Initialt kan drfr en nanspolitisk tstramning leda till att skuldkvoten vxer snabbare, ven om det primra nansiella sparandet frbttras. Denna eekt p skuldkvotens frndringstakt r emellertid tillfllig. Den nns bara s lnge som BNPtillvxten pverkas negativt (i huvudsak under den period d resursutnyttjandet minskar: det rcker med att resursutnyttjandet stabiliseras p en lgre niv fr att eekten ska frsvinna och skuldkvoten drfr verkligen ska ka lngsammare eller brja falla).4 Slutsatsen blir att de nanspolitiska tstramningarna i krislnderna med strsta sannolikhet fungerar rent tekniskt men med frdrjning i meningen att de bromsar utvecklingen mot kade skuldkvoter, ven om de samtidigt minskar resursutnyttjandet. Men det krvs ytterligare tstramningar som vnder de primra
4 En mer bestende tillvxteekt krver att den nanspolitiska tstramningen pverkar den potentiella BNP-tillvxten (tillvxten vid ett givet resursutnyttjande) negativt. Det kan frsts ske om infrastrukturinvesteringar och utbildning dras ner. Men sdana eekter r frmodligen sm i frhllande till eekterna p tillvxten p kort sikt till fljd av minskat resursutnyttjande. De frra eekterna motverkas ocks av de sturkturreformer (avregleringar) som krvs av de lnder som fr EU-std. Se ocks Edquist (2013) i denna volym. 105
Lars Calmfors
verlever euron?
budgetunderskotten till verskott om skuldkvoterna ska minska. Att nanspolitiska tstramningar i krislnderna har statsnansiella eekter i efterstrvad riktning betyder emellertid inte att en sdan politik r nskvrd i hela euroomrdet. Tvrtom r det djupt beklagligt att ven lnder med en bttre statsnansiell situation, frmst Tyskland, men ocks Finland, Nederlnderna och sterrike, fr en tstramningspolitik, eftersom den sannolikt har betydande negativa verspillningseekter p resursutnyttjandet i krislnderna och drmed frsvrar deras budgetkonsolideringar (se till exempel Holland och Portes 2012). En mer expansiv nanspolitik i lnderna med bttre statsnanser skulle innebra att det krvs mindre av budgetnedskrningar i krislnderna fr att uppn en given grad av budgetkonsolidering dr. Det r drfr viktigt med en sdan omlggning av politiken.
Behovet av reala deprecieringar Diskussionen ovan byggde p den keynesianska frutsttningen att produktionsnivn bestms av efterfrgan. P ett par rs sikt r det ett rimligt antagande.
Men de esta makroekonomiska modeller utgr frn att det nns en lngsiktig bana fr produktionen som denieras av arbets- och produktmarknadernas stt att fungera (se till exempel Gottfries 2013). Om lg efterfrgan leder till att produktionen hamnar under
106
denna bana, skapas ett tryck p lne- och prisanpassningar som gradvis terfr produktionen till dess lngsiktsbana. Det r en process som kan dra ut ver ett antal r. Den behver inte heller vara fullstndig: efterfrgebetingad konjunkturarbetslshet kan via olika mekanismer leda till permanent hgre arbetslshet och drmed en lgre lngsiktig bana fr produktionen. Men ven d medfr en efterfrgeminskning ett avsevrt mindre produktionsfall p lng n p kort sikt. Detta innebr att en nanspolitisk stramning har mycket mer positiva eekter p budgetsaldot p lng n p kort sikt. Om en ekonomi med mycket utrikeshandel drabbas av ett kraftigare efterfrgefall n i omvrlden, sker det frr eller senare en real depreciering, det vill sga lner och priser faller i frhllande till andra lnder. Detta stimulerar landets nettoexport. Det r en central mekanism fr att s smningom terfra produktionen till sin jmviktsniv. Sverige under 1990-talskrisen r ett skolexempel p en sdan process. Nr den fasta kronkursen vergavs 1992, skedde en snabb nominell vxelkursdepreciering som ocks innebar en kraftig real depreciering. Detta framgr av diagrammet fr Sverige i Figur 5 som visar hur bde den relativa lnekostnaden per anstlld och den relativa enhetsarbetskostnaden (den relativa arbetskostnaden per producerad enhet) i frhllande till dagens euro107
Lars Calmfors
verlever euron?
Portugal
Figur 5. Arbetslshet och relativa kostnader i euroomrdets krislnder idag och i Sverige under 1990-talskrisen
Grekland
20 10
20 10 0 -10 -20 -30 2008 2009 2010 2011 2012 2013
0 -10 -20 -30 2008 2009 2010 2011 2012 2013
Arbetslshet Relativ lnekostnad per anstlld Relativ enhetsarbetskostnad
Arbetslshet Relativ lnekostnad per anstlld Relativ enhetsarbetskostnad Irland
20 10
Spanien
0 -10 -20 -30 2008 2009 2010 2011 2012 2013
20 10 0 -10 -20 -30 2008 2009 2010 2011 2012 2013
Sverige
20 10 0
Anm: Relativ lnekostnad r kvoten mellan nominell lnekostnad per anstlld i respektive land och nominell lnekostnad i EU-12 (Belgien, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederlnderna, Portugal, Spanien, Tyskland och sterrike). Relativ enhetsarbetskostnad r kvoten mellan nominell lnekostnad per producerad enhet i landet i frga och nominell lnekostnad per producerad enhet i EU-12. Enhetsarbetskostnaden i ett land fs som kvoten mellan nominell lnekostnad per anstlld och arbetsproduktivitet (produktion per anstlld). Diagrammen anger frndring i arbetslsheten i procent av arbetskraften och frndring i det relativa kostnadsmttet i procent. Jmfrelsen r med ret innan arbetslsheten brjade ka. Klla: European Commission, AMECO (2013)
-10 -20 -30 1990 1991 1992 1993 1994 1995
108
109
Lars Calmfors
verlever euron?
omrde utvecklades. Den reala deprecieringen gav skjuts t nettoexporten s att budgetsaneringen frn och med 1994 underlttades av en vxande ekonomi (EEAG 2012; Calmfors 2012a). Ett grundproblem fr de krisande eurolnderna r att det r svrt att stadkomma en real depreciering utan en egen valuta som kan falla i vrde. Reala deprecieringar som snker de relativa enhetsarbetskostnaderna gentemot vriga eurolnder kan bara komma till stnd genom lgre lnekostnadskningar eller hgre produktivitetskningar (se Edquist 2013 i denna volym). Stora och snabba reala deprecieringar i krislnderna krver nominella lnesnkningar.5 Eftersom det nns ett starkt motstnd mot sdana, kan de bara pressas fram genom en lng period av arbetslshet (EEAG 2012, 2013).6 Att s varit fallet fr de krisande eurolnderna framgr av diagrammen fr Grekland, Spanien, Portugal och Irland i Figur 5. De relativa kostnadssnkningarna har trots kraftigt kad
5 Initialt kan sdana lnesnkningar som leder till lgre ination, eller rentav deation, medfra att skuldkvoten kar snabbare. Detta framgr av ekvationen fr skuldkvotens utveckling i avsnitt 1.1. Lgre ination innebr nmligen inledningsvis, innan den reala BNP-utvecklingen pverkats, en lgre tillvxttakt fr nominell BNP i frhllande till nominalrntan (se fotnot 2). Alternativt kan man se det som att eekten uppkommer drfr att realrntan stiger i frhllande till den reala tillvxttakten nr inationen faller. Denna initiala eekt kan dock motverkas av att statslnerntan faller om den reala deprecieringen kar trovrdigheten fr att de oentliga nanserna ska saneras p sikt nr skatteintkterna kar till fljd av ett hgre resursutnyttjande. 6 Ett alternativ som bland annat diskuterades av den svenska EMU-utredningen (Sverige och EMU 1996) r en nanspolitisk interndevalvering. En sdan innebr att arbetsgivaravgifter snks. Om det inte ska leda till en budgetfrsvagning, mste samtidigt andra skatter (moms eller inkomstskatter) hjas eller oentliga utgifter snkas. Sdana ytterligare tstramningar fr hushllen, utver dem som redan gjorts fr att minska de stora budgetunderskotten, r emellertid politiskt mycket svrgenomfrbara. 110
Tabell 1. Uppoffringskvoter: Frhllandet mellan kning av arbetslsheten och minskning av den relativa arbetskostnaden
Land Grekland (2008-2012) Irland (2008-2012) Italien (2008-2012) Portugal (2008-2012) Spanien (2008-2012) Finland (1990-1994) Sverige (1990-1994) Relativ lnekostnad per anstlld 1,23 0,72 4,29 1,21 4,81 0,55 0,56 Relativ enhetsarbetskostnad 2,11 0,46 -2,05 0,88 1,30 0,44 0,41
Anm: Uppoffringskvoten denieras som kvoten mellan kningen av arbetslsheten i procent av arbetskraften och den procentuella snkningen av relativkostnaden. Relativ lnekostnad och relativ enhetsarbetskostnad denieras i Figur 5. Frndringarna mts mellan det r d arbetslsheten brjade ka och fyra r senare. Siffran 1,23 i den frsta kolumnen fr Grekland betyder sledes att arbetslsheten i detta land 2012 hade kat med 1,23 procentenheter fr varje procents snkning av den relativa lnekostnaden per anstlld jmfrt med 2008. Ett negativt vrde betyder att den relativa kostnaden kat trots att arbetslsheten stigit, s att ingen kostnadsanpassning skett. Klla: Egna berkningar baserade p European Commission, AMECO (2013).
arbetslshet bara skett gradvis, medan processen var snabbare i Sverige under 1990-talskrisen. Tabell 1 visar p mer systematiskt stt hur priset fr reala deprecieringar i form av kad arbetslshet har varit hgre fr de idag krisande eurolnderna n fr Sverige och Finland (som hade valutor som fll i vrde) under 1990-talskrisen. Detta grs genom berkningar av s kallade upporingskvoter. Kvoterna visar med hur mnga procentenheter arbetslsheten behvt ka fr varje procents snkning av den relativa kostnaden gentemot dagens euroomrde i fr111
Lars Calmfors
verlever euron?
hllande till utgngslget fre krisen som uppntts. Upporingskvoterna fr Sverige och Finland under 1990-talskrisen var lgre n fr samtliga krislnder idag. Fr Italien r upporingskvoten fr den relativa enhetsarbetskostnaden rentav negativ, vilket betyder att den relativa kostnaden kat trots den stigande arbetslsheten. Det r bara Irland som kommer i nrheten av Sveriges och Finlands lga upporingskvoter (fr den relativa enhetsarbetskostnaden). Mjligheterna att genomfra framgngsrika budgetsaneringar i de krisande eurolnderna beror p frmgan att stadkomma reala deprecieringar. Hr har Irland lyckats bst, men ocks Grekland, Spanien och Portugal har ftt till stnd betydande snkningar av sina relativa enhetsarbetskostnader. I Irland, Spanien och Portugal har hgre produktivitetskningar n i euroomrdet som helhet bidragit till detta. Det speglas i Figur 5 av att den relativa enhetsarbetskostnaden i dessa lnder fallit mer n den relativa lnekostnaden per anstlld. I Grekland har dremot produktiviteten kat lngsammare n i vriga eurolnder, vilket kat kraven p nominella lnesnkningar. Ytterligare sdana i storleksordningen 7 procent enligt EUkommissionens prognos vntas komma till stnd under innevarande r (2013). ven i frga om det relativa kostnadslget fr krislnderna gller att lnder som Tyskland med en
112
bttre ekonomisk situation skulle kunna ge mer hjlp. Snabbare lnekostnadskningar i dessa lnder (som leder till reala apprecieringar fr dem) innebr denitionsmssigt reala deprecieringar fr krislnderna. En mer expansiv nanspolitik i Tyskland och vriga nordeuropeiska lnder skulle kunna skapa frutsttningar fr det. Man skulle ocks kunna tnka sig en kombination av hgre arbetsgivaravgifter och lgre moms eller inkomstskatter i dessa lnder. 7
De politiska riskerna Min bedmning r allts att budgettstramningarna i
euroomrdets krislnder fungerar rent tekniskt som metod att minska statsskuldkvoterna dr, givet att de fullfljs och givet att det frs en mer expansiv nanspolitik i Tyskland och andra eurolnder med bttre oentliga nanser. Det kommer emellertid ven i bsta fall att ta lng tid innan statsskulderna har pressats ner mer ptagligt. Problemet r i stllet de stora upporingar, i form av lgre levnadsstandard och hgre arbetslshet, fr medborgarna som tstramningarna lett till i krislnderna och att det kommer att ta lng tid innan resursutnyttjandet tergr till mer normala niver. Det r visserligen mjligt att vljarmajoriteterna i krislnderna ven fortsttningsvis accepterar tstramning7 Sdana nanspolitiska internrevalveringar som kar hushllens disponibla inkomster r sannolikt politiskt mycket lttare att genomfra n nanspolitiska interndevalveringar av det slag som diskuterades i fotnot 6. 113
Lars Calmfors
verlever euron?
arna drfr att de inte ser ngot realistiskt alternativ. Men det troligaste r att det blir politiskt omjligt fr era av krislnderna att fullflja de tstramningar som behvs fr att sanera statsnanserna. Om vriga eurolnder d avbryter sina stdinsatser, skulle statsbankrutter tvingas fram. Fljden skulle bli stora kapitalfrluster fr krislndernas banker eftersom dessa har stora innehav av det egna landets statspapper. Fr att undvika akuta nanskriser skulle bankerna d behva rekapitaliseras. Enda sttet fr ett krisland att utan std utifrn gra det, och samtidigt undvika ytterligare budgettstramningar, r att brja trycka pengar i stor skala (mer tekniskt att lna i den egna centralbanken). Detta frutstter att landet i frga verger euron och terinfr en egen nationell valuta. Ett lands uttrde ur valutaunionen skulle emellertid innebra att ett kritstreck passeras och drmed skapa frvntningar om att er lnder ska uttrda lngre fram. Sdana frvntningar kan bli sjlvuppfyllande, drfr att de skulle pressa upp statsskuldrntorna och leda till bankrusningar i andra krislnder. Detta skulle kunna leda till ett omedelbart sammanbrott fr hela eurosamarbetet. Agerandet hittills under eurokrisen, d krisstden successivt utkats, tyder emellertid p att de politiska ledarna inom EU r beredda att g mycket lngt fr att undvika en sdan utveckling.
114
Om krislnderna inte fullfljer sina taganden om budgettstramningar, r drfr det mest sannolika att krisstden utkas. Drivkrafterna att gra det p ett stt som inte r tydligt fr vljarna i de mer vlsktta eurolnderna kommer att vara starka. Det skulle frmodligen i frsta hand bli frga om insatser frn Europeiska centralbanken, ECB, till exempel genom att stdprogrammet fr kp av krislndernas statspapper aktiveras men ocks om ytterligare ln frn EUs rddningsfonder.8 Sdana utkade stdinsatser kan emellertid skapa en ond cirkel dr krislndernas drivkrafter fr budgetsaneringar frsvagas ytterligare, vilket leder till behov av nnu mer std och s vidare. Det skulle exponera ECB och rddningsfonderna fr risken fr stora framtida kapitalfrluster, men dessa skulle inte p kort sikt behva realiseras och kostnaderna skulle drfr tills vidare kunna dljas fr skattebetalarna.9 Man skulle sledes kunna skjuta problemen framfr sig under ett antal r. Men en sdan politik kommer till slut att n vgs nde nr centralbanksledningar och politiker inte vgar ackumulera ytterligare frlustrisker. D kommer stden frmodligen abrupt att klippas av. I det lget kan oordnade statsbankrutter i krisln8 Hittills har ECBs utfstelse frn sommaren 2012 att vid behov kpa obegrnsade mngder av krislndernas statspapper (OMT - Outright Monetary Transactions) snkt dessas statsskuldrntor genom att pverka marknadsaktrernas frvntningar utan att ngra faktiska kp behvt gras. 9 Inledningsvis kommer rentav ECB:s vinst att ka om man kper statspapper som ger rnteintkter som r strre n rntekostnaderna fr de pengar man skulle betala med och som sannolikt skulle parkeras p konton i ECB (De Grauwe och Ji 2013b). 115
Lars Calmfors
verlever euron?
derna tvingas fram, samtidigt som bde ECB och EU:s rddningsfonder mste realisera stora kapitalfrluster som i slutndan kommer att bras av skattebetalarna i Tyskland och andra nordeuropeiska eurolnder. Hela det nuvarande europrojektet riskerar d att haverera frn tv hll: Krislnderna fr starka incitament att lmna eurosamarbetet fr att kunna nansiera sina utgifter via sedelpressarna, samtidigt som det kan bli en politisk revolt mot euron i Tyskland och andra krnlnder. En realistisk mjlighet r att den senare gruppen av lnder d bildar en mindre och mer homogen valutaunion.
reformer r. Analysen r frsts relevant endast om euron verlever den nu pgende krisen.
De nanspolitiska reglerna Redan fre nanskrisens utbrott 2008 skedde ett stort
Kan det reformerade regelsystemet fungera p sikt?

Parallellt med den akuta krishanteringen har en mngd reformer av det ekonomisk-politiska regelsystemet fr euroomrdet genomfrts. Dessa syftar till att frebygga nya kriser i framtiden. De viktigaste reformerna omfattar de nanspolitiska reglerna, den makroekonomiska vervakningen, samspelet mellan nationell och europeisk beslutsniv, de nationella nanspolitiska institutionerna och banktillsynen10. Detta avsnitt diskuterar hur ndamlsenliga dessa
10 Mer detaljerade redovisningar av regelfrndringarna ges i Calmfors (2012b) samt Eriksson och Hjeds Lfmark (2013). 116
antal vertrdelser av EU:s nanspolitiska regler om att det hgsta tilltna budgetunderskottet r tre procent av BNP och att den oentliga sektorns skuldkvot mste minska i tillfredsstllande takt om den ligger ver 60 procent av BNP. Existerande sanktioner i form av icke rntebrande depositioner och bter tillmpades emellertid aldrig (se Calmfors 2005 samt Calmfors och Wren-Lewis 2011). Om depositioner eller bter hade beslutats, skulle de enligt dvarande regelverk omedelbart ha kunnat uppg till hela 0,5 procent av ett lands BNP. S kraftiga sanktioner ledde frmodligen till en ovilja att anvnda dem. Det har nu infrts mjligheter till tidigare och mindre kraftiga sanktioner (rntebrande depositioner, icke rntebrande depositioner och bter p upp till 0,2 procent av BNP), vilket kar sannolikheten fr att de faktiskt ska anvndas. Man har ocks denierat vad som menas med att den oentliga sektorns skuldkvot mste minska i tillfredsstllande takt om den verstiger 60 procent av BNP och infrt sanktionsmjligheter (vilka tidigare inte fanns) om s inte sker. Syftet r att lgga mer fokus
117
Lars Calmfors
verlever euron?
p skuldutvecklingen. Striktare regler om redovisningen av de oentliga nanserna, med mjligheter till bter om de inte fljs, har infrts. Det minskar risken fr att lnder ska dlja stora budgetunderskott genom missvisande statistik p det stt som Grekland gjorde. Slutligen har beslutsreglerna i frfarandet vid alltfr stora underskott (EU:s procedur vid brott mot de nanspolitiska reglerna) reformerats fr att gra det svrare att blockera beslut: Tidigare krvde varje nytt steg (inklusive beslut om sanktioner) en kvalicerad majoritet fr i Ekonrdet (EU:s ministerrd i dess sammansttning av nans- och ekonomiministrar), i fortsttningen krvs en kvalicerad majoritet emot frslag frn Kommissionen om nya steg ska stoppas. Det r emellertid tveksamt om dessa frndringar r tillrckliga fr att skrpa efterlevnaden av de nanspolitiska reglerna. Det r troligt att eurolnderna oberoende av rstningsreglerna ven fortsttningsvis kommer att dra sig fr att bestraa varandra. Att bestraa ett land som har statsnansiella problem med bter som ytterligare frvrrar dessa kommer sannolikt alltid att ha svag legitimitet. Beslut om sanktioner riskerar ocks att skapa svra konikter mellan eurolnderna som man frmodligen helst vill undvika. Slutligen har ocks lnder med goda oentliga nanser starka drivkrafter att behandla syndare
118
milt, eftersom det kan ses som en investering i mild behandling av dem sjlva ifall de i framtiden skulle hamna i en liknande situation.
Bredare makroekonomisk vervakning Eurokrisen har visat hur snabbt ett lands budgetsituation kan frndras. Bde Irland och Spanien hade fre
krisen verskott i sina oentliga nanser och brt drfr inte mot ngra nanspolitiska regler (vilket dremot Grekland och Portugal samt i viss mn Italien gjorde). Irlands och Spaniens problem var i stllet ohllbara verhettningar som innefattade en alltfr snabb skulduppbyggnad i den privata sektorn och bostadsprisbubblor. Nr verhettningarna tog slut uppkom stora budgetunderskott till fljd av dels drastiskt minskande skatteintkter, dels stora kostnader fr bankstd (Calmfors 2011). Frstrkta hot om bter i en framtida situation med stora budgetunderskott skulle med all sannolikhet inte ha pverkat den ekonomiska politiken i Irland och Spanien. Problemet var i stllet bristande frutseende av att detta skulle kunna intra. Det hade behvts en bttre frebyggande makroekonomisk vervakning. EU-reglerna kommer drfr i framtiden att lgga strre vikt vid att undvika makroekonomiska obalanser i hgkonjunkturer som kan leda till budgetkriser i efterfljande lgkonjunkturer. Drfr har ett nytt
119
Lars Calmfors
verlever euron?
frfarande vid makroekonomiska obalanser infrts. Inom ramen fr detta ska Kommissionen fr varje land vervaka ett antal indikatorer: till exempel bytesbalans, real vxelkurs, exportmarknadsandelar, kreditgivning och bostadspriser. Om Kommissionen bedmer att det freligger stora obalanser, kan Ekonrdet inleda ett frfarande vid alltfr stora obalanser mot landet i frga. Om rdets rekommendationer inte fljs, kan det ven hr bli frga om sanktioner (rntebrande depositioner och bter p hgst 0,1 procent av BNP). Det r helt klart nskvrt att frska frebygga kriser genom bttre vervakning i goda tider. Men frgan r hur verkningsfull denna vervakning blir. Det r mycket sknsmssigt att vga ihop olika indikatorer vid en bedmning av om eventuella obalanser r alltfr stora. Det kommer antagligen att leda till stor terhllsamhet nr det gller att utdma sanktioner. Det r drfr oskert hur stora eekter den bredare makroekonomiska vervakningen kommer att f p politiken.
Samordningen mellan nationell och europeisk beslutsniv Det r uppenbart att samordningen mellan den nationella och den europeiska beslutsnivn i nanspolitiken
sionen p EU-niv. Detta har man nu frskt tgrda genom en s kallad europeisk termin. Den innebr att EU:s statsoch regeringschefer (Europeiska rdet), p rekommendation av Kommissionen, i brjan av varje r utfrdar generella ekonomisk-politiska riktlinjer. Dessa frutstts sedan EU-lnderna beakta i sina budgetplaner som utarbetas under vren.11 Europeiska rdet och Ekonrdet ger sedan, p rekommendation av Kommissionen, synpunkter p budgetplanerna infr de budgetar som lggs fram i de nationella parlamenten i brjan av hsten. Kommissionen ska frn och med 2013 ocks frhandsgranska varje eurolands slutliga budgetfrslag innan det antas i parlamentet och kan d uppmana en regering att revidera frslaget om det anses st i strid med stabilitetspaktens regler. De beskrivna processerna kan bidra till en bttre nationell ekonomisk-politisk debatt. Det r emellertid terigen oklart hur de faktiska besluten kommer att pverkas, eftersom det inte nns ngra tvingande krav att ta hnsyn till synpunkterna frn den europeiska nivn.
De nationella ramverken Andra reformer syftar till att frstrka de nationella
ofta varit bristfllig. Den nationella debatten har s lnge som det inte varit frga om att f std frn vriga EU-lnder i regel frts ganska fristende frn diskus120
nanspolitiska ramverken enligt gemensamma principer. Reformerna innefattar bland annat krav p att
11 Eurolnderna redovisar dessa i s kallade stabilitetsprogram, vriga lnder i s kallade konvergensprogram. 121
Lars Calmfors
verlever euron?
de oentliga rkenskaperna ska inkludera alla delar av den oentliga sektorn samt att det ska nnas ett errsperspektiv i budgetplaneringen. Den s kallade nanspakten stipulerar vidare att eurolnderna i sin nationella lagstiftning mste infra regler om budgetbalans, vilken denieras som att det strukturella (konjunkturjusterade) budgetunderskottet fr vara hgst 0,5 procent av BNP (1 procent om den oentliga sektorns skuldkvot klart understiger 60 procent av BNP). Varje euroland mste vidare infra stadganden om en automatisk korrigeringsmekanism som anger hur avvikelser frn budgetbalans ska korrigeras. EUdomstolen kan granska att ett land verkligen infrt nanspaktens regler och utdma bter om den bedmer att s inte har skett. Slutligen har det infrts regler om att de oentliga nanserna ska vervakas av oberoende nanspolitiska institutioner p nationell niv (av typen Finanspolitiska rdet i Sverige) och att de nationella budgetarna ska baseras p prognoser som grs antingen av en oberoende institution eller som godknns av en sdan institution.12 Frndringarna av de nationella ramverken kan vid en frsta anblick frefalla mindre betydelsefulla. Det r emellertid enligt min mening en felsyn. Fr det frsta r EU-krav p nationella institutionella frnd12 Jonung och Larch (2006) har visat att bristande budgetdisciplin ofta hnger samman med veroptimistiska prognoser som gjorts av regeringarna sjlva. 122
ringar frmodligen mycket mindre kontroversiella n konkreta krav p en frndrad nationell politik, vilket innebr att sannolikheten fr att de verkligen ska genomfras r strre. Fr det andra r ekonomiskpolitisk debatt och ekonomisk-politiskt beslutsfattande under normala omstndigheter fortfarande frmst nationella processer. En rad studier har visat att nationella nanspolitiska institutioner spelar en central roll fr budgetutfallen (se till exempel European Commission 2006 och Lassen 2010). Inte minst Sverige r ett utmrkt exempel p det. 1990-talskrisen ledde hos oss fram till radikala frndringar av det nanspolitiska ramverket (frndrad budgetprocess, statligt utgiftstak, verskottsml och kommunalt budgetbalanskrav) som tycks ha bidragit till en helt annan grad av budgetdisciplin n tidigare (EEAG 2012, Calmfors 2013). Drfr r det mjligt att frndringarna i eurolndernas nationella ramverk r de viktigaste av de reformer som genomfrts.
Bankunionen13 Reformanstrngningarna i euroomrdet r fr nrvarande fokuserade p att f till stnd en bankunion.
Det r i skrivande stund oklart hur den kommer att utformas. Syftet r dels att minska risken fr bank13 Se Wissn (2013) i denna volym fr en mer utfrlig diskussion om planerna p en bankunion. 123
Lars Calmfors
verlever euron?
kriser genom att ytta det mesta av banktillsynen frn nationell till europeisk niv, dels att hantera bankkriser bttre om/nr de nd uppstr. Den pgende nanskrisen har visat att den tidigare nationella banktillsynen varit alltfr slpphnt. En orsak kan ha varit att det nns starka drivkrafter fr nationella reglerare att vara liberala drfr att man vill gynna inhemska banker i konkurrensen med utlndska. Nationella bankkriser kan vidare som har varit fallet i Irland, Spanien och Cypern krva europeiska stdinsatser fr att kunna hanteras. Om andra lnder fr st fr en del av kostnaderna fr bankfallisemang i ett enskilt land, tillkommer ett moral hazard-argument fr gemensam banktillsyn, eftersom nationella reglerare d inte har incitament att beakta de fulla kostnaderna ifall bankstd mste utg. Beslut har redan fattats om att inrtta en gemensam europeisk tillsynsfunktion (Single Supervisory Mechanism) fr de strre bankerna i euroomrdet. Den ska handhas av ECB. Mjligheterna fr EU:s permanenta rddningsfond (Europeiska stabiliseringsmekanismen) att sjlv direkt rekapitalisera fallerande banker har villkorats med att det ska nnas en sdan tillsyn. Nu gller diskussionen om det ocks ska inrttas en gemensam mekanism fr rekonstruktion och avveckling av banker, dr Kommissionen enligt sitt eget frslag, p rekommendation av en gemensam euro124
peisk rekonstruktionsstyrelse, ska kunna besluta om rekonstruktion av banker och d anvnda medel frn en gemensam europeisk rekonstruktionsfond (European Commission 2013). Kommissionen motiverar en sdan gemensam mekanism med att den skulle eliminera oskerhet om hur bankrekonstruktioner ska g till, att bankkonkurrensen skulle frmjas av att samma regler tillmpas fr banker i alla eurolnder och att det blir lttare att hantera banker med verksamhet i era lnder. Ett moral hazard-argument emot en gemensam rekonstruktionsfond r emellertid att de nationella tillsynsmyndigheter som ECB mste samarbeta med fr en eektiv verksamhet fr svagare drivkrafter att agera strikt om kostnaderna fr rekonstruktioner i ett enskilt land brs av samtliga eurolnder. Det starkaste argumentet fr en bankunion, dr det grs klart att ansvaret fr stdinsatser fr fallerande banker i sista hand ligger p den europeiska nivn med Europeiska stabiliseringsmekanismen som slutlig backstop, r frmodligen att den skulle underltta nedskrivningar av statsskulderna i lnder som hamnar i svra statsnansiella kriser. Det skulle d nnas en mekanism fr att i ett sdant lge hantera fallerande banker, samtidigt som det blir mjligt att lta andra lngivare bra kapitalfrluster. Lnder i statsnansiell kris skulle d snabbare kunna ta sig ur den utan att fastna i mycket lngvariga nanspolitiska tstram125
Lars Calmfors
verlever euron?
ningar. En kad risk fr kapitalfrluster kan antas gra lngivarna mer frsiktiga, s att statsskuldrntorna reagerar tidigare p obalanser i enskilda lnder och drmed ger dem tydligare marknadssignaler om behovet av politikomlggning. Det nns ocks starka skl fr att reducera bankernas exponering mot (srskilt det egna landets) statspapper fr att drigenom minska risken fr att en statsskuldkris i ett land ska leda till bankfallisemang dr. Idag uppmuntras stora statspappersinnehav av att det inte nns ngra kapitaltckningskrav gentemot dem (statspapper ges riskvikten noll trots att de senaste rens utveckling har visat att det uppenbarligen nns stora risker; se Gros 2013). Sdana kapitaltckningskrav br infras. En kompletterande mjlighet r att ta bort det undantag som nns fr statspapper frn den generella regeln att en banks exponering mot en enskild lntagare hgst fr uppg till 25 procent av det egna kapitalet.
Slutsatser
Vilka slutsatser kan man d dra om de tv frgor jag har behandlat: dels vilka mjligheter eurosamarbetet har att p kort och medellng sikt verleva den pgende krisen, dels hur ndamlsenligt det reformerade regelsystemet r fr att frebygga och hantera framtida kri126
ser p lng sikt (vilket frutstter att eurosamarbetet tills vidare verlever)? Huvudslutsatsen angende den pgende krisen r att den nanspolitiska tstramningspolitiken i krislnderna med strsta sannolikhet fungerar rent tekniskt. Den behver emellertid understdjas av en mer expansiv nanspolitik i de eurolnder, frmst Tyskland, som har bttre statsnanser. Om en sdan politikkombination fullfljs konsekvent, s kommer budgetunderskotten i krislnderna att kunna elimineras och statsskuldkvoterna dr att reduceras. Processen blir lttare ju strre lne- och prisanpassningar (reala deprecieringar) som sker i krislnderna, eftersom dessa frstrker deras konkurrenskraft, kar deras nettoexport och drigenom hjer deras resursutnyttjande igen. Konsolideringsprocessen r emellertid tidsdande och innebr en lng period av hg arbetslshet. Den medfr stora upporingar fr krislndernas medborgare. Det kan bli politiskt omjligt att fullflja budgetsaneringarna. I s fall r det troligaste att Tyskland och andra krnlnder beviljar krislnderna ytterligare std. Det kan ske bde genom ytterligare ln frn EU:s rddningsfonder och genom att ECB aktiverar sitt stdprogram fr kp av krislndernas statspapper (vilket r ett indirekt stt att ge dem ln). En sdan politik frsvagar emellertid ytterligare drivkrafterna
127
Lars Calmfors
verlever euron?
fr budgetkonsolideringar i krislnderna. Den kan drfr inte fortstta i all ondlighet, utan vid ngon tidpunkt kommer centralbanksledningar och politiker inte att vga ackumulera ytterligare risker fr kapitalfrluster. D kommer stdprogrammen sannolikt att avbrytas. Det tvingar frmodligen fram statsbankrutter i krislnderna samtidigt som kapitalfrluster fr ECB och rddningsfonderna mste realiseras. Det skulle kunna leda till en upplsning av eurosamarbetet i bda ndarna. Krislnderna kan vlja att lmna samarbetet fr att nansiera sina utgifter via sedelpressarna. Samtidigt skulle en politisk revolt mot euron i krnlnderna kunna f dem att bilda en mindre och mer homogen valutaunion. Under krisen har ett antal frndringar av EU:s regelsystem genomfrts fr att lngsiktigt frebygga framtida kriser. Dessa frndringar r relevanta bara om euron verlever den pgende krisen. De nanspolitiska reglerna har strkts samtidigt som en bredare makroekonomisk vervakning, som p ett tidigt stadium ska identiera obalanser som kan leda till framtida statsskuldkriser, har infrts. Det r emellertid osannolikt att dessa reformer r tillrckliga. De mest lovande frndringarna avser i stllet de de nationella nanspolitiska ramverken (budgetbalansregler, krav p att budgetarna baseras p oberoende prognoser och upprttandet av oberoende granskningsinstitu128
tioner), eftersom det ekonomisk-politiska beslutsfattandet fortfarande under verskdlig tid kommer att frbli en i huvudsak nationell process. Rtt utformad kan ocks en bankunion bidra till mer budgetdisciplin. Med ett system p plats som minskar riskerna fr bankkriser, och kar mjligheterna att hantera sdana om de nd uppstr, borde det vara mjligt att terupprtta respekten fr EU-frdragets ickeundsttningsklausul som i princip frbjuder std till stater i statsnansiell kris. Det viktigaste sklet fr att klausulen sidosatts i den pgende krisen har ju varit en rdsla fr att statliga skuldnedskrivningar ska utlsa ohanterliga bankkriser. Med en trovrdig ickeundsttningsklausul kar marknadsriskerna med utlning till stater som riskerar att hamna i statsnansiell kris. En trolig fljd r att statsskuldrntorna kommer att reagera mycket tidigare p obalanser i enskilda lnder och drmed ge tydligare marknadssignaler om behovet av politikomlggning. Det bsta sttet att hantera den pgende krisen r enligt min mening att lta era av krislnderna i varje fall Grekland och Portugal, kanske ocks Irland gra omedelbara och rejla skuldnedskrivningar. Det skulle minska kravet p budgetkonsolideringar i dessa lnder och drmed gra det mjligt fr dem att snabbare ta sig ur sina djupa lgkonjunkturer. Sdana skuldnedskrivningar kommer att leda till stora kapitalfrluster fr
129
Lars Calmfors
verlever euron?
frmst krislndernas banker som d skulle behva rekapitaliseras p europeisk niv. ven rddningsfonderna och ECB skulle gra kapitalfrluster, men dessa skulle bli mindre n om skuldnedskrivningarna skjuts upp genom ytterligare stdinsatser under lng tid. Drmed minskar riskerna fr starka politiska reaktioner mot eurosamarbetet i Tyskland och andra krnlnder. Tyvrr r det mindre sannolikt att krisen kommer att hanteras p detta stt. Erfarenheterna hittills talar fr att EU-lndernas ledare i det lngsta frsker skjuta problemen framfr sig och undvika mer radikala lsningar. Man har valt att hantera problemen i fel ordning. I stllet fr att frn brjan tillskapa ett gemensamt system fr att hantera bankkriser genom att ge de europeiska rddningsfonderna som uppgift att vid behov ta ver och rekapitalisera fallerande banker, valde man att frska undvika sdana kriser genom att stta icke-undsttningsklausulen ur spel och ge std direkt till de krisande medlemsstaterna.14 Drmed kan man ha skapat ett system som inte r lngsiktigt hllbart och som innebr mycket stora politiska risker fr ett framtida snderfall av hela eurosamarbetet. Det r inte ltt att se hur det ska g till att bryta sig ur denna situation.
Frfattarens tack
Jag r tacksam fr synpunkter frn Andreas Bergstrm, Harald Edquist, Nils Lundgren och Stefan de Vylder p tidigare versioner av denna text.
14 Se ocks Persson (2012). 130 131
Kapitel 5
r en bankunion lsningen p Europas problem?

Pehr Wissn
133
Pehr Wissn
Syftet med detta kapitel r att analysera huruvida
en bankunion kan lsa hela eller delar av den europeiska krisen. Rtt genomfrd kan en bankunion lsa problemet som bestr i att en bankkris under vissa omstndigheter leder till en statsnansiell kris. Problemet har under senare r drabbat exempelvis Irland och Spanien.1 En bankunion kan dock inte lsa alla de problem som vi sammanfattningsvis brukar kalla fr den europeiska krisen. Jag ska drfr inleda med en beskrivning av dynamiken i den europeiska krisen. Pongen r att visa vilka problem en bankunion lser, att detta inte r alla de problem som plgar Europa men att en bankunion r en del av en mjlig lsning. Avslutningsvis diskuteras vgen dit2. Det r en sak huruvida en bankunion lser delar av problemen. En annan sak r hur den Europeiska unionen ska kunna fatta beslut som leder till en bankunion. Europas beslutsfattare r folkvalda politiker, valda i sina hemlnder. Om de bara ska se till hemlndernas snva ekonomiska intressen r det inte sjlvklart att det nns en vg som leder till en bankunion.
Beslutsgngen som leder till en bankunion r mycket komplicerad och ligger utanfr ramarna fr denna uppsats. Eftersom problemet r viktigt ska det dock berras avslutningsvis.
Bankkrisen som en del av Eurokrisen

Det underlttar att tnka p den europeiska krisen som tre olika kriser som rkar sammanfalla i tiden. Det r delvis en historisk slump att de sammanfaller men de r ocks beroende av varandra. De tre kriserna r: 1. En bankkris 2. En statsskuldkris 3. En makroekonomisk tillvxtoch konkurrenskraftskris
1 Fr ett historiskt perspektiv p problemet se Reinhart, Rogo (2008) 2 I en nyligen publicerad artikel beskriver Nicolas Veron (2013b) utfrligt vgen till en bankunion. Vgen r full av hinder av karaktren om lsningarna r frenliga med olika EU-traktat och direktiv. Veron r i sina slutsatser milt frhoppningsfull till att det ska g att komma hela vgen fram. 134
Bankkrisen uppkom genom kreditfrluster som kom i tv vgor. I en frsta vg kom frlusterna frn amerikanska bostadsobligationer, ibland frpackade till s kallade Collateralized Mortgage Obligations (CMO:s). Frlusterna i dessa ln drog ned stora delar av det amerikanska bankvsendet men ven ett antal europeiska banker. Stora banker som Allied Irish Bank i
135
Pehr Wissn
Figur 1. De europeiska kriserna
Bankkris Kollapsande banker gr staten bankrutt nr den frsker sttta dem Svag ekonomi och fallande tillgngspriser skadar bankernas balansrkningar
Svaga banker snker tillvxten genom minskad utlning
Statsbankrutt gr banker med stora innehav av statspapper bankrutta
Statsskuldskris
tstramningar p grund av statsskuldskris frsvagar ekonomin Svag tillvxt gr vissa skuldsatta stater insolventa
Makroekonomisk tillvxtoch produktivitetsskris
Klla: Shambaugh,J.C.: The Euros Three Crisis, Brookings Papers 2012.
Irland, Royal Bank of Scotland och Barclays i England, Bankia i Spanien och mindre banker som ett antal Landesbanks i Tyskland, Cajas i Spanien och Building Societies i England drabbades av stora kreditfrluster. I syfte att undvika allvarliga samhllsekonomiska strningar gick staten i de olika lnderna in med olika former av std fr att bankerna inte skulle g i konkurs. I en andra vg drabbades framfrallt England, Irland och Spanien av konsekvenserna av att inhemskt genererade bostadsbubblor sprack. Bankerna hade lnat ut stora volymer till bostadsnansiering samtidigt som man hade alldeles fr lite kapital i frhllande till de risker man tog. I exempelvis Irland gjorde
136
bankerna mycket stora frluster d priserna p kommersiella fastigheter som de hade nansierat kollapsade. Den irlndska regeringen gjorde ett tagande att skjuta till s mycket kapital och likviditet som krvdes fr att rdda de irlndska bankerna. Detta tagande visade sig vara s stort att den irlndska statens kreditvrdighet ifrgasattes. Bankernas balansomslutning r 2007 var 894 procent av Irlands BNP3. tagandet var uppenbarligen strre n vad landet egentligen hade rd med. Det ledde i sin tur till att den irlndska staten inte kunde lna till rimliga villkor p de internationella kapitalmarknaderna. Drmed hade det som inledningsvis var en bankkris blivit en statsskuldkris. Den irlndska regeringen tvingades vnda sig till den europeiska gemenskapen och IMF och be om ln, d man inte kunde lna i eget namn. Lnen ck man, men de var behftade med krvande lnevillkor. Den irlndska staten tvingades bedriva en mycket kontraktiv nanspolitik i syfte att f ned skuldsttningen s att man skulle kunna lna upp i eget namn igen efter ngra r d statsnanserna var sanerade. P detta stt bidrog statsskuldkrisen till att skapa en tillvxtkris. Det irlndska exemplet visar hur en omfattande bankkris blir en statsskuldkris som blir en tillvxtkris.
3 International Monetary Fund: Cross-Cutting Themes in Economies with Large Banking Systems April 16, 2010 137
Pehr Wissn
Det r ett fall d de tre krisfrloppen hnger ihop. S har det dock inte varit i alla lnder. Grekland och Portugal har i frsta hand haft en tillvxtoch produktivitetskris4. Under mnga r steg lnerna fr mycket vilket gradvis grpte ur lndernas konkurrenskraft. Deras tillvxtoch produktivitetskriser hade inte ngon direkt koppling till en bankkris. Den grekiska regeringen lt lnerna samt storleken p den oentliga sektorn skena ivg. Det ledde till betydande budgetunderskott som man nansierade genom att emittera grekiska statsobligationer. De kptes i en betydande omfattning av inhemska, grekiska banker och av banker i andra europeiska lnder ssom Frankrike, Italien, Spanien och Cypern. Nr det visade sig att Grekland hade manipulerat statistiken s att den visade en mindre statsskuld n den man verkligen hade, frlorade investerarna p vrldens kapitalmarknader frtroendet fr Grekland. Landet kunde inte lngre nansiera sig p marknaden i eget namn. EU, ECB och IMF tre organisationer som kom att kallas fr Trojkan - ck stlla upp med ln. Lngivarna tvingade Grekland till drastiska tstramningar. Tillvxten fll, delvis som en konsekvens av tstramningarna. Grekland hade drmed en kombination av en mycket stor statsskuld, hga skuldrntor d kreditrisken som var frknippad med
4 Se vidare Edquist, H. i denna volym 138
att lna ut till Grekland var hg samt en lg ekonomisk tillvxt. Situationen brukar ibland kallas en skuldflla. Ett land som har hamnat i en skuldflla karaktriseras av att ha en stor statsskuld i relation till BNP, det betalar hga rntor fr sin upplning, har en lg tillvxt i BNP och ett stort s kallat primrt underskott i sin statsbudget, vilket innebr att statens utgifter fre rntebetalningar r strre n dess intkter. Om de hga rntorna verstiger tillvxttakten i BNP samtidigt som budgeten gr med underskott innebr det att landet mste lna fr att betala rntorna p skulden och sitt underskott. Lnebehovet kommer att ka ver tiden och det r i det nrmaste omjligt fr landet att av egen kraft ta sig ur skuldfllan. Fr regeringen blir situationen ohllbar och den enda rimliga terstende lsningen r att skriva ned skulden.5 I det grekiska fallet skrevs skulden ned efter komplicerade politiska turer dr man beslutade vilka som skulle f vrdet p sina grekiska statsobligationer reducerat och med hur mycket. Den slutliga nedskrivningen bestod i svl rnteeftergifter som nedskrivning av det nominella skuldbeloppet. Nuvrdet av den totala skuldnedskrivningen blev enligt Darvas (2012) 60,2 procent av den utestende stocken obligationer
5 Sambandet i texten brukar framstllas som skuldekvationen. Det behandlas ven av Calmfors i denna volym. 139
Pehr Wissn
eller 54,5 procent av BNP, den strsta skuldnedskrivningen i historien6. Trots storleken frefaller nedskrivningen i skrivande stund inte ha varit stor nog. Under alla omstndigheter frefaller den ha kommit alldeles fr sent. Nedskrivningen av vrdet p de grekiska statsobligationerna frvrrade bankkrisen d bankerna hade stora volymer grekiska statsobligationer som frlorade kraftigt i vrde. I det grekiska fallet r allts kausaliteten annorlunda n i Irland. En tillvxtoch produktivitetskris blev i Grekland till en statsskuldkris som blev en bankkris. Kombinationerna av bankkris, statsskuldkris samt tillvxtoch produktivitetskris ser olika ut i de olika lnderna. Problemen r emellertid liknande. Nr statsskulderna blir s stora att lndernas kreditvrdighet ifrgastts fr bankerna problem, eftersom en stor del av deras tillgngar bestr av statspapper. Nr bankerna drabbas av kreditfrluster som gr att staten mste hjlpa till att terstlla deras soliditet s fr staterna problem, eftersom kapitalbehoven innebr kraftiga kningar i statsskulden. De tre kriserna pverkar inte bara varandra; en kris i ett land pverkar ocks andra lnder. Nr Grekland
6 Darvas (2012):in net present value terms, from the perspective of the Greek government, the debt relief amounted to 60.2 percent of the face amount of bonds, which is about 120 billion euro, or 54.5 percent of GDP. Vrdet av skuldnedskrivningen kan berknas p olika stt varfr andra siror, berknade p andra stt, frekommer i debatten. 140
tvingades skriva ned vrdet p sina obligationer ledde det till frluster fr banker och andra investerare i Italien, Spanien, Frankrike och Cypern och frvrrade situationen dr. Krisen spreds mellan olika lnder. Lnken mellan bankkriser och statsskuldskriser r allts besvrande. Den lnken kan en rtt utformad bankunion bryta. Fr att nna en vg ut ur eurokrisen skulle detta vara till stor hjlp. Innan vi gr ver till bankunionen nns det skl att stlla frgan varfr det under perioden frn 2001 till 2007 var s ltt fr till exempel Grekland att lna stora belopp p obligationsmarknaderna fr att nansiera hga lner och en alltfr stor och ineektiv oentlig sektor, vilka lett till betydande budgetunderskott. Figur 2 visar hur upplningskostnaderna fr olika lnder i den europeiska valutaunionen har utvecklats mellan 1993 och 2012. Av diagrammet ser vi att det fre r 2001, ett r innan de nya mynten och sedlarna infrdes i EMU, frelg en stor spridning i upplningskostnaden mellan olika lnder. Frn 2008-2009 nr nanskrisen brjade g ver i en eurokris terkom den stora spridningen i upplningskostnader. Dremellan lnade alla lnder p i stort sett samma rntor. I efterhand ter sig denna konvergens orimlig. Svl de lnder som lnade till de lga rntorna som Grekland som de som lnade ut de franska och spanska och italienska bankerna gjorde transaktioner till pri141
Pehr Wissn
Figur 2. Kostnaden fr 10-riga statsobligationsln 19932012

30
Figur 3. Totala tillgngar i banker som andel av BNP i USA och EU, r 2011
180 160 140 120 100 80 60 40 20 0
Deutsche Bank HSBC BNP Paribas Crdit Agricole Group Barclays RBS Santander SocGen Lloyds Banking Group Groupe BCPE ING JPMorgan Chase
% of domestic GDP % of EU GDP
25
20
15
10
Bank of America
Citigroup
Wells Fargo
Goldman Sachs
Morgan Stanley
Bank of NY Mellon
Capital One
BB&T Corp.
0 1993 Jan 1994 Jan 1995 Jan 1996 Jan 1997 Jan 1998 Jan 1999 Jan 2000 Jan 2001 Jan 2002 Jan 2003 Jan 2004 Jan 2005 Jan 2006 Jan 2007 Jan 2008 Jan 2009 Jan 2010 Jan 2011 Jan 2012 Jan
Klla: SNL Financial och Eurostat.
Grekland Italien Portugal Nederlnderna Irland
Frankrike Spanien Tyskland Belgien sterrike
Klla: Eurostat.
Bankunionen
Fr att frst vrdet av en bankunion i Europa r gur 3, hmtat frn den s kallade Liikanen-rapporten7, intressant. Diagrammet visar de totala tillgngarna i ngra av de strsta europeiska och amerikanska bankgrupperna som andel av BNP. Fr de europeiska bankgrupperna visas tillgngarna dels som andel av BNP i det egna landet och dels som andel av BNP i hela EU. Nr vi stter balansomslutningarna i relation till hela EU:s BNP ser Europa ut ungefr som USA. Kost7 Liikanen et al (2012) 143
ser som i efterhand inte frefaller ha tagit hnsyn till de risker som fanns. Lnderna hade hg rating, man kunde belna statsobligationerna i den Europeiska centralbanken och de nationella regelverken fr banker betraktade statsobligationer som riskfria tillgngar. Dessa faktorer tillsammans bidrog till att skapa en illusion av att statsobligationerna var behftade med lgre risker n vad de verkligen visade sig ha.
142
Pehr Wissn
naderna fr att rdda en stor bankgrupp r ungefr lika stora i Europa som i USA, relativt BNP. Vi ser emellertid att tillgngarna i exempelvis ING, en hollndsk bank, r hela 160 procent av Hollands BNP, mot knappt 10 procent av hela EU:s BNP. Likartade siror gller fr era av de stora bankgrupperna i Europa. Om ett enskilt europeiskt land p egen hand ska rdda sina stora bankgrupper i en stor systemkris frefaller detta nst intill oundvikligen leda till en statsnansiell kris. Diagrammet illustrerar att det vore nskvrt att den europeiska gemenskapen nner en mekanism fr att gemensamt rdda stora banker som gr omkull. Fr EU som helhet blir det hanterligt som fr ett enskilt EU-land r ohanterligt. Nr USA hade sin svra sparbankskris (Savings and Loans-krisen) p 1980-talet drabbade den huvudsakligen staten Texas. Om Texas ensamt skulle ha tvingats klara upp den hade det blivit svrt. Nu var det en angelgenhet fr hela USA och kunde drfr hanteras p nationell niv, dr det fanns mycket strre resurser n vad Texas ensamt frfogar ver. Hr nns en parallell till, exempelvis, bankkrisen p Irland. Den blev en lokal, nationell angelgenhet och Irland hade inte egna resurser i proportion till sitt stora banksystem. Om EU, i likhet med den federala nivn i USA, hade betraktat det som EU:s problem att lsa hade det fortfarande varit ett stort problem men hanterligt.
144
Fr att kunna lsa bankkriser p EU-niv r tminstone fljande tre komponenter ndvndiga: 1. En gemensam europeisk tillsyn av banker 2. Ett gemensamt europeiskt regelverk fr att rekapitalisera eller avveckla banker i kris 3. Ett europeiskt system fr insttarskydd
Dessa tre komponenter tillsammans r vad som brukar kallas fr en bankunion. Idn r att ett EU-gemensamt organ ska kunna ta ett beslut som innebr att de anser att en bank benner sig i en sdan kris att den behver bli freml fr ngon form av tgrder. Nr s r fallet ska det nnas ett regelverk som preciserar vilka tgrder som ska vidtas. Organisationen ska ha tillgng till EU-gemensamma medel som vid behov kan anvndas fr att rdda en enskild bank. Hittills har den s kallade Trojkan (EU-kommissionen, ECB och IMF) vid bankkriser lnat ut pengar till enskilda nationer (exempelvis Irland eller Spanien) som sedan har kunnat anvnda pengarna fr att rdda sina banker. Rddningsaktioner fr bankerna har drfr lett till kad nationell skuldsttning och i vrsta fall till en statsskuldkris, det vill sga det blir ohllbart dyrt fr nationen att betala rntorna. Om banken kapitaliseras direkt av gemenskapen bryter
145
Pehr Wissn
man detta band mellan bankkris och statsskuldkris. Fr att den beslutande europeiska institutionen (som av allt att dma kommer att bli EU-kommissionen) ska kunna fatta de beslut som krvs fr att hantera bankkriser br den ha ngon form av insyn i de europeiska bankerna. Det behvs med andra ord en europeisk myndighet som utvar tillsyn ver bankerna, en gemensam europeisk banktillsyn. Samtliga lnder i Europa har drtill ngon form av nationellt system fr att skydda insttarnas pengar vid en eventuell bankkonkurs. Idag skyddas alla insttningar p bankkonton upp till 100 000 euro av nationella statliga garantier. Det innebr att om en stor svensk bank skulle g omkull s fr de som har pengar p konton hos den svenska banken tillbaka sina pengar upp till ett belopp av 100 000 euro.8 Den svenska staten betalar ut kompensationen till insttarna. Motsvarande gller i andra EU-lnder. Detta r gott och vl s lnge statens nanser r i ordning. Om de ifrgastts, s som fallet varit exempelvis i Grekland, blir situationen mer komplicerad. D kan banken drabbas av en s kallad bankrusning (bank run). Om nmligen insttarna i en grekisk bank r oroliga fr att banken ska g omkull och samtidigt gr bedmningen att den grekiska staten inte har rd
8 Beloppet r faktiskt denierat i euro i det svenska regelverket, trots att vi inte r med i valutaunionen. 146
att infria lftet i insttargarantisystemet kan det vara klokt och frsiktigt att ta ut pengarna frn den grekiska banken och stta in dem i till exempel en tysk bank med goda nanser. Det r nnu ett exempel p ett samband mellan en bankkris och en statsskuldkris. Om insttarskyddet grs europeiskt bryts denna lnk. D str samtliga EU-lnder solidariskt bakom insttarskyddet som rimligtvis inte ska behva ifrgasttas. Lt oss nu se p de tre komponenterna i bankunionen var fr sig.
En gemensam europeisk banktillsyn

Beslutet att skapa en europeisk tillsynsorganisation en Finansinspektion fr hela den europeiska gemenskapen r fattat. Den ska starta sin verksamhet 2014. I Brysselterminologin kallas den fr The Single Supervisory Mechanism och frkortas SSM. Tanken r att SSM ska ha sitt ste vid den Europeiska centralbanken ECB i Frankfurt. En anledning varfr det har ansetts vara angelget med en gemensam reglerare r att om man ska kunna ha en gemensam nansiering av banker i kris s mste man ocks ha en gemensam tillsyn av bankerna. Den framtida Europeiska myndighet som ska kunna skjuta
147
Pehr Wissn
till pengar till en bank i svrigheter anses behva kunna f signalen att banken r i kris frn en gemensam myndighet och man mste f analysen av krisbanken frn en gemensam myndighet. P s stt anser man sig minimera risken att ngon nationell tillsynsmyndighet favoriserar de egna bankerna i tillsynssammanhang genom att exempelvis ge dem en frdelaktig tillsyn eller tillgng till fr mycket std av olika former. I syfte att undvika att ett system med gemensamma stdaktioner missbrukas skulle man ven kunna tnka sig ett system med sjlvrisker, det vill sga att landet dr en krisbank har sin hemvist fr betala en extra stor del av rddningskostnaden. D det redan nns ett betydande system fr vervakning av risker i banker r det inte en trivial uppgift att mejsla ut de exakta uppgifter som den gemensamma europeiska banktillsynen ska syssla med. Kontrollen av risker ssom exempelvis rnterisker, likviditets-, kredit-, valutakurs-, aktiekurs- och operationella risker skts idag p en mngd olika niver. Lt oss som exempel ta kontrollen av en banks rnterisker. Den enskilde handlaren i banken har en risklimit att hlla sig inom. Gruppen inom vilken han handlar har en limit p gruppen och hela handlarrummet har i sin tur en egen limit. Dessa aggregeras upp till ett riskmtt fr hela banken och redovisas i styrelsen som ansvarar fr hela bankens riskexponering. Bankens interna
148
riskkontrollenheter vervakar riskexponeringarna p samtliga dessa niver. Utver de interna riskkontrollerna i verksamheten nns det dessutom en internrevision som vervakar att kontrollerna har gtt rtt till. Svl den interna riskkontrollen som internrevisionen kontrolleras sedan av externa revisorer och slutligen kontrollerar den nationella nansinspektionen alla de ovanstende. I varje led i kontrollkedjan gr lite information frlorad. Riskexponeringarna mste beskrivas med ngot numeriskt riskmtt som frenklar verkligheten och introducerar ngot antagande. I varje lnk i kedjan vet drfr den avsndande enheten lite mer n den mottagande. Vi fr vad som brukar kallas assymmetrisk information. Avsndaren av informationen och mottagaren kan dessutom ha lite olika agendor beroende p bland annat hur belningssystemen r uppbyggda. Till exempel kan en handlare ha ett intresse av att f de rapporterade riskerna att se mindre ut n vad de verkligen r. I komplicerade portfljer r det inte alltid sjlvklart exakt hur risker ska mtas, s ett visst utrymme fr olika tolkningar kan nnas. Ju mer outnyttjat limitutrymme han har desto strre r mjligheterna fr handlaren att tjna pengar. Vi har sledes ven ett s kallat agentproblem i kedjan. Den som ger handlaren limiten har en frestllning om hur stora risker han tolererar.
149
Pehr Wissn
Handlaren har mer information och kan utnyttja den till att ta strre risker n vad som var avsett. Detta ganska komplexa kontrollsystem kan bevisligen trots sin detaljgrad missa grovt ibland. Anledningarna till att det missar kan nnas var som helst i den komplexa kedjan. Man kan drfr ha goda skl att frga sig p vad stt en ny organisatorisk enhet ska kunna bidra till att kontrollkedjan blir bttre. Speciellt som den nya kontrollenheten sitter i Frankfurt p ganska lngt svl geograskt som kulturellt avstnd frn mnga av de banker den r satt att vervaka. En rimlig uppgift fr den europeiska inspektionen kan vara att utfra s kallade stresstester p systemviktiga banker.9 Ett stresstest innebr normalt att man skapar ett katastrofscenario, det vill sga ett scenario med en djup lgkonjunktur, fallande fastighetspriser, stora kreditfrluster och andra frlopp som kan skada en bank. Testet syftar till att kontrollera att banken har tillrckligt mycket eget kapital fr att verleva de frluster som uppstr i ett sdant stressat scenario. Stresstester har tidigare tv gnger gjorts av EBA (European Banking Authority), ett samarbetsorgan fr europeiska vervakare. Utfallet av testerna har inte varit helt lyckat d de i efterhand i era fall har visat sig grovt underskatta de faktiska risker vissa banker har haft. Ett skl till detta var att testerna hade konstru9 Se Veron, N. (2013b). 150
erats s att de antog att bankerna inte kan gra frluster p statsobligationer. Detta orealistiska antagande frefaller ha haft en politisk bakgrund. Om en EUmyndighet antog att vrdet av grekiska statsobligationer skulle kunna komma att skrivas ned skulle detta skapa oro. Drfr gjorde man inget sdant antagande. En ny myndighet kan uppenbarligen bara stadkomma frbttringar om den har mjlighet att bortse frn politiska hnsyn nr den konstruerar testerna. D skulle trovrdigheten i granskningen kunna kas.
Ett gemensamt europeiskt regelverk fr banker i kris

I juli 2013 kom EU kommissionen med ett frslag till vad man kallade en Single Resolution Mechanism frkortat SRM. Frslaget innebr att den Europeiska Centralbanken, ECB, ska sl larm nr en bank i euroomrdet har ftt svra ekonomiska svrigheter och behver hjlp. En Single Resolution Board med medlemmar frn ECB, EU-kommissionen och tillsynsmyndigheten i den krisdrabbade bankens hemland ska enligt frslaget frbereda lmpliga tgrder fr att hantera situationen. Kommissionen ska drefter besluta om vilka tgrder som ska vidtas och nationella myndigheter ska verkstlla besluten. Slutligen ska man stta upp en Single Bank Resolution Fund,
151
Pehr Wissn
som ska se till att det nns nansiering tillgnglig fr att hantera krisbanken. Tanken r att fonden ska nansieras av bidrag frn banksektorn. SRM denierar sledes hur beslutsprocessen ska se ut nr man i framtiden inom euroomrdet tar hand om en bank i kris. Vilka medel man drvid kommer att anvnda sig av r dremot inte beslutat i skrivande stund. Frgan r under beredning i svl Rdet som Parlamentet och Kommissionen samtidigt. Det nns ett antal mjliga handlingsvgar att vlja p om en bank har hamnat i svrigheter. Om en banks eget kapital blir fr litet i frhllande till de riskvgda tillgngarna har den inte lngre rtt att bedriva bankverksamhet. Den kritiska nivn p kapitaltckningen denieras i ett regelverk som kallas Baselregelverket. Just nu r banksektorn i Europa mitt i anpassningen frn vad som kallades Basel ii till Basel iii. Anpassningen grs under en period av era r och ska vara frdig 2019. Basel iii krver avsevrt mycket mer aktiekapital i bankerna n vad Basel ii gjorde. Nr det uppstr en situation d banken inte har tillrckligt mycket kapital mste den vervakande myndigheten ta stllning till vad som ska gras. Antingen tvingas banken g i konkurs eller s frsker man rdda den. Om banken tvingas i konkurs fr en konkursfrvaltare avveckla tillgngarna och frdela vad man fr in i konkursen till bankens fordringsgare. En sdan pro152
cess tar normalt era r och r mycket kostsam. Detta skedde r 2008 nr den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs. Konsekvenserna fr vrldsekonomin av Lehman Brothers konkurs blev frdande. Det uppstod en stor oskerhet i hela det nansiella systemet om vilka motparter som utgjorde en kreditrisk och vilka som inte gjorde det. Om Lehman Brothers kunde g under kunde kanske ven andra banker gra konkurs? Detta ledde till att bankerna inte lnade ut till varandra och i vissa marknader till att ven bankernas kunder kom i klm. Centralbankerna ck g in med stora belopp fr att frhindra att kreditfrmedlingen stannade upp helt. Under vintern 2008-2009 upplevde vrldsekonomin till fljd av detta en stor och brant konjunkturnedgng av ett slag som sllan intrar. Kostnaderna fr produktionsbortfallet blev mycket stora. Kostnaderna fr sjlva konkursfrfarandet blev naturligvis inte tillnrmelsevis lika hga men ndock hga i relation till vad Lehman Brothers hade varit vrt. En konkurs leder till en betydande kapitalfrstring och det kan drfr nnas anledning att p ett eller annat stt skra verlevnaden av ven mycket missktta banker. (Men d givetvis under ny ledning.) Om den reglerande myndigheten gr bedmningen att banken br rddas uppstr frgan hur detta ska gras. Det nns era alternativ:
153
Pehr Wissn
1. Banken kan frstatligas. Det innebr att de existerande aktiegarna frlorar vrdet av sina aktier och banken emitterar nya aktier som tecknas av staten i s stor omfattning som krvs fr att den ska kunna drivas vidare. Staten driver banken vidare till dess man gr bedmningen att det gr att slja den till privata aktiegare igen med ett fr skattebetalarna rimligt resultat. Sverige anvnde denna metod10 vid krisen i brjan av 1990-talet och den engelska staten nationaliserade stora delar av bankvsendet 2008-2009. 2. Staten kan alternativt frska arrangera en uppgrelse dr en annan bank vertar den konkurshotade banken och driver den vidare, mjligtvis med ngon form av statliga garantier. Den amerikanska regeringen anvnde en sdan teknik exempelvis nr man rddade investmentbanken Bear Stearns undan konkurs 2008. Man lt arsbanken JP Morgan Chase ta ver gandet av Bear Stearns och garanterade vrdet av delar av tillgngarna. P detta stt
10 Frfarandet kallas ibland fr The Swedish Model i internationella sammanhang. 154
undviks de hga kostnaderna av en konkurs och staten slipper det direkta garansvaret fr banken. 3. Staten kan slutligen arrangera en s kallad bail-in. Det innebr att exempelvis obligationsln som r utgivna av den konkurshotade banken eller bankdepositioner ver ngot visst belopp omvandlas till aktiekapital i en sdan omfattning att banken kan drivas vidare. Denna teknik anvndes nr den strsta banken p Cypern, Bank of Cyprus, rddades vren 2013.
Alla dessa tekniker har olika fr- och nackdelar och framfrallt frdelar de kostnaderna fr att rdda en havererad bank p olika stt mellan skattebetalarna och investerarna i banken. Det nns idag inte ngot regelverk som reglerar hur en rddningsaktion ska g till. Detta r problematiskt, eftersom det skapar oskerhet hos bankernas fordringsgare om vilka rttigheter de har i hndelse av en kris. Rddningsaktionen fr de cypriotiska bankerna r belysande. Cypern begrde hjlp frn Trojkan EUkommissionen, ECB och IMF. Trojkan gjorde bedmningen att om man inte gjorde ngonting alls t situa155
Pehr Wissn
tionen skulle en oordnad betalningsinstllelse riskera att leda till overskdliga konsekvenser fr hela EU. Det fanns en risk att Cypern inte skulle ha kunnat stanna i valutaunionen, vilket i sin tur skulle ha kunnat leda till spekulationer om andra eurolnders uttrde. Frlusterna som skulle uppst p cypriotiska statsoch bankobligationer skulle dessutom kunna leda till problem p andra hll i EU, exempelvis hos italienska, spanska, franska och tyska banker. Fr att stmma i bcken beslt man sig fr att hjlpa Cypern och dess banker med nansiering. Dock inte med ngot aktiekapital till bankerna. Det ck den cypriotiska regeringen lsa sjlv. Ngon regelbok fr hur krisen skulle lsas fanns inte. Lsningen blev istllet ett resultat av nattliga frhandlingar som slutade fyra p morgonen efter allehanda politiskt kompromissande. Det r en dlig ordning. Investerarna som nansierar banker vet inte hur de blir behandlade i en eventuell konkurs. Konsekvenserna av deras investeringar kan sledes inte berknas i frvg. Sledes behver EU-lnderna besluta hur ett regelverk fr hantering av banker p obestnd ska se ut. Om regelverket ska mjliggra fr EU-myndigheten att tillskjuta aktiekapital eller ln till bankerna mste detta nansieras. Finansieringsformen r en separat och politiskt svr frga. En mjlighet r att EU-myndigheten fr befogenheten att sjlv emittera euro-obli156
gationer som garanteras av samtliga medlemsstater. En annan r att en fond (som i och fr sig redan nns ESF Europeiska stabilitetsfonden) stts av fr att garantera att det nns kapital fr rddningsaktioner. Problemet r att gra den s stor att den blir trovrdig. En tredje r att de olika staterna liksom hittills nansierar nr behov uppstr, men d blir det svra politiska frhandlingar och oskerhet om utfallet i varje enskilt fall. Risken med den metoden r att nansiering uteblir vid tillfllen d den verkligen skulle ha behvts drfr att nansirerna inte kommit verens. Arbete med att utveckla regelverk fr hur man hanterar banker i kris pgr men det nns mnga politiska nationella srintressen som gr frhandlingarna utomordentligt svrfrutsgbara. Om det vore s att bankkonkurser frdelade sig slumpmssigt bland unionens medlemmar vore problemen mjligtvis mindre. Nu frefaller det nnas en frestllning rtt eller fel att vissa lnder r mer bengna att drabbas av bankkriser n andra. Grekland r ett exempel p ett land som historiskt har drabbats av mnga betalningsinstllelser bland sina banker11 och som drfr frefaller frvntas vara en nettobidragstagare ver tiden medan exempelvis tyska vljare frefaller tro att deras banksystem r skrare ver tiden varfr de frvntar sig bli nettobidragsgivare.
11 Se Reinhart, Rogo (2008) 157
Pehr Wissn
Just nu r det frvisso s att grekiska banker r svagare n tyska men att det ska behva vara s i ett lngre tidsperspektiv r inte uppenbart. Lnder med lnga perioder av svrigheter har blivit mer stabila frr i historien, precis som det nns exempel p det omvnda. S lnge det nns frvntningar att vissa lnder under en lng tidsperiod ska vara de som betalar medan andra r mottagare r det svrt att motivera vljarna i de starka lnderna att stlla upp med nansiering.
Ett europeiskt system fr insttarskydd

Samtliga lnder i EU har nationella system fr insttarskydd i banker. Systemen har ett dubbelt syfte. Det frsta r att fungera som ett konsumentskydd. Det anses inte rimligt att en enskild sparare som vill stta in pengar p ett konto i en bank ska kunna bedma hur riskfylld banken ifrga r. Drfr garanteras belopp upp till 100 000 euro. Det andra syftet r att frhindra bankrusningar. Om det startas ett rykte, sant eller falskt, att en bank riskerar att g i konkurs r det rationellt fr en enskild insttare att ta ut pengarna ur banken och stta in dem i en annan bank eller ha dem i madrassen. Ett falskt rykte kan sledes orsaka att en i grunden solid bank gr omkull med betydande kostnader som fljd. Om
158
det nns ett trovrdigt insttarskydd r detta inte lngre ett problem. Ett falskt rykte kommer inte lngre att starta en bankrusning eftersom insttningarna r garanterade av staten. Problem kan dock nd uppst om insttarskyddet inte r trovrdigt. I en situation dr svl statens som bankernas kreditvrdighet r lg har ett nationellt system fr insttarskydd inte ngot vrde. Cypern och Grekland r terigen illustrativa fall. Svl bankerna som staten hade svaga nanser och mycket pengar togs ocks ut och yttades till banker i andra lnder. Det r nrmast frvnande att ngon klassisk bankrusning inte utlstes. Det var en accident waiting to happen men den intrade aldrig. Att konstruera ett europeiskt regelverk fr insttarskydd (p Brysselsprk ett Single Deposit Guarantee System) r i sig inte s svrt. De olika lnderna har redan likartade regelverk. Problemet r hur man ska nansiera det. Ska det nansieras ur en fond som har byggts upp i frvg? I s fall, hur stor behver den vara? Hur ska den nansieras? Av staterna? Av bankerna? Om det inte ska vara en fond, ska pengarna tas ur medlemslndernas budgetar allteftersom behoven uppstr? Eller ur den gemensamma budgeten? Svaren p dessa frgor tillhr nnu kategorin olsta problem.
159
Pehr Wissn
Vgen till bankunionen

Om Europa hade haft en fungerande bankunion 2007 nr den nansiella krisen brjade hade mnga problem kunnat lsas enklare. Svl den irlndska som den spanska bankkrisen, vilka bgge utvecklades till att bli statsnansiella kriser hade kunnat lsas utan statsnansiella kriser. Oskerheterna och oron runt den cypriotiska krisen hade ocks kunnat undvikas. Det problem som inte uppenbart skulle lsas av en bankunion r hur en statsnansiell kris la Grekland ska hanteras. EU hade i utgngslget en no bail out clause, det vill sga om ett land ck statsnansiella problem skulle gemenskapen inte hjlpa landet utan det skulle klara sig sjlvt. Infr hotet att valutaunionen kunde spricka brt EU denna klausul12. ven p detta omrde r frnvaron av ett fungerande regelverk problematiskt. Det r inte ett problem som bankunionen direkt lser. Dock vore nog en fungerande bankunion till hjlp ven fr detta problem. En statsnansiell kris lses ofta med frdel genom en skuldnedskrivning, det vill sga en ordnad konkurs. Sdana riskerar dock att leda till problem fr de banker som har stora innehav av statsobligationer frn landet ifrga. Dessa banker skadas av en skuldnedskrivning, och vetskapen om
12 Se vidare Calmfors (2013) i denna volym om riskerna fr att valutaunionen spricker. 160
detta frhindrar ibland skuldnedskrivningar. Om det nns ett fungerande system fr att hantera krisande banker blir denna restriktion mindre bekymmersam, vilket sannolikt vore till godo fr krishanteringen. Huruvida frhandlingsmaskineriet inom gemenskapen r s funtat att det klarar av att leda till lsningen som vore den bsta fr gemenskapen r dock i skrivande stund en ppen frga. Att skapa en bankunion r ett komplicerat arbete med att utveckla ett regelverk ven fr ett enskilt land. Lt oss avsluta med att begrunda var Sverige str i sitt arbete med motsvarande regelverk fr nationellt bruk. Vi har i Sverige ett nationellt regleringsorgan, Finansinspektionen. Det r den enkla delen. Man ska sledes inte frvnas ver att det r den delen som EU r p vg att f frst p plats. Sverige infrde vidare ett system med insttarskydd i banker 1996. Ngot sdant fanns sledes inte p plats under vr svra nanskris 1991-92. Det tog fyra r att konstruera. Systemet r en sorts frskringssystem mot en risk som faller ut sllan och som kan krva utomordentligt stora belopp nr ett bankfallissemang vl intrar. Ett av de svra problemen r hur man ska hantera rttvisan mellan generationerna. Om man tar ut kostnaden p skatten det r en bankkonkurs intrffar drabbar det den generationen hrt. Alternativet r ett fonderat system dr era generationer fr spara
161
Pehr Wissn
ihop till en fond frn vilken kostnaden tas. Att konstruera detta r inte trivialt. Sverige har fortfarande inget regelverk fr att rekapitalisera eller avveckla banker i kris. Frgan har diskuterats under mnga r, det sitter en utredning (Finanskriskommittn) som behandlar frgan, men nnu r inget regelverk p plats. ven hr nns det problem med huruvida man ska ta kostnaderna fr att hantera fallerande banker ur den lpande budgeten eller om staten ska fondera medel fr att nansiera lsningen av framtida bankkriser. ven hr r problemet att beloppen potentiellt r mycket stora. Privata frskringslsningar fungerar inte, utan det krvs statliga lsningar. Om man beaktar att detta r svra om n inte omjliga frgor fr en enskild nation som Sverige s r det ltt att inse att EU har ett nnu strre problem framfr sig. Det nns tminstone tre viktiga problem att lsa innan EU har en fungerande bankunion: 1. Hur ska man frdela kostnaderna mellan generationerna? Detta r samma problem som Sverige haft. Ska EU fondera medel fr att hantera insttarskyddet och fr att rdda banker eller ska man ta kostnaderna ur den lpande budgeten? Fonderna behver vara mycket stora.
162
2. Hur ska man frdela kostnaderna mellan lnderna? Detta r den stora sttestenen fr politikerna. De r valda i sina hemlnder och ska verka fr hemlndernas bsta. Om ett land har en stark ekonomi och inte rknar med att behva dra resurser frn bankunionen medan andra lnder kanske r mer bengna att drabbas av nanskriser s r det svrt fr politikerna frn det starka landet att frklara fr sina vljare varfr deras pengar ska g till att rdda banker i andra lnder. Reinhart, Rogo (2008) skriver om lnder som har en tendens att under lngre tidsperioder ofta benna sig i ett tillstnd av betalningsinstllelse (s kallade serial defaulters) och noterar att Greece, as noted, spent more than half of the years since 1800 in default. andra sidan hade exempelvis Frankrike, Sverige och England ingen default alls under samma period medan Tyskland faktiskt enligt Renhart Rogo var i default 13 procent av tiden under samma period. Det r en ppen frga om EU kan uppamma s mycket solidaritet mellan lnderna att det blir mjligt att frdela kostnaderna p ett rationellt stt.
163
Pehr Wissn
De starka lnderna refererar stundtals till oro fr moral hazard problem. Det innebr att om lnderna med svaga banker alltfr ltt fr tillgng till pengar fr rddningsaktioner frn lnderna med starka banker fruktar vljarna i lnderna som betalar stdet att det leder till att de bidragstagande lnderna frlorar incitamenten att skapa starka banksystem. 3. Det tredje problemet r att hitta nya regelverk som gr att passa in i den existerande regelstrukturen13. Politikerna i EU vill grna snabbt ha en lsning p plats fr att skapa trygghet och trovrdighet fr den europeiska ekonomin. Om d exempelvis regelverket fr att hantera bankkriser krver en frdragsndring blir hela processen med att skapa de nya reglerna mycket komplicerad och tidskrvande.
En bankunion inte lser alla problemen men r en viktig bestndsdel i en lsning. En bankunion r ett viktigt inslag i att bryta sambandet mellan bankkriser och statsskuldkriser. Den lser dock inte de tillvxtoch produktivitetskriser som har drabbat vissa europeiska lnder. Det gr att beskriva hur en idealisk bankunion ska se ut och gra troligt att den skulle kunna fs att fungera. Givet utgngslget i EU r det en mycket svr vg att vandra fr att ta alla de beslut som krvs fr att etablera en bankunion. Vissa av de beslut som krvs r stora och kan komma i konikt med existerande regelverk men initierade bedmare tror att det gr att ta alla de beslut som behvs utan att frndra gemenskapens grundlggande frdrag. En stor olst frga i skrivande stund r hur kostnaderna fr framtida rddningsaktioner ska nansieras. Hr nns olika intressen hos olika medlemslnder. Lnder som
165
Fr att svara p den inledande frgan: r en bankunion lsningen p Europas problem? kan vi sledes konstatera att:
13 Se Veron (2013b) fr en insiktsfull genomgng av frdragsproblemen med en bankunion 164
Pehr Wissn
frvntar sig att bli bidragsgivare r mindre intresserade n de som frvntar sig att bli bidragtagare. Det nns frslag p olika tekniska lsningar (en europeisk banknansieringsfond, eurobonds etcetera) men ingen konsensus om vilken teknisk lsning som r att fredra.
166
Kapitel 6
EU och euron en institutionell analys

Nils Lundgren
169
Nils Lundgren
En civilisations slutliga sammanbrott tenderar att fregs av upprttandet av en allomfattande stat. 1

Eurokrisen r den mest dramatiska hndelsen i
studier visade p ngra strre samhllsekonomiska vinster av en gemensam valuta och de frn akademisk forskning vlknda riskerna tonades systematiskt ner.
EU-samarbetet sedan projektet pbrjades under femtiotalet. Massarbetslshet och lngvarig ekonomisk stagnation har blivit fljden i sdra Europa, en entlig stmning mellan olika medlemslnders befolkningar har vuxit fram och hela det europeiska integrationsprojektet ter sig hotat. En valutaunion hade diskuterats och projekterats av och till under ett par rtionden fre Tysklands terfrening, men det var terfreningen som ledde till att euron faktiskt kom till. Frankrike krvde att D-marken skulle ersttas med en gemensam valuta fr att inte ett terfrenat Tyskland skulle bli alltfr mktigt. Beslutet om euron var resultatet av en politisk maktkamp, inte av en ekonomisk analys av frdelar och risker med en gemensam valuta. Drivkrafterna bakom de tidigare frslagen om gemensam valuta hade ocks varit politiska snarare n ekonomiska. Mlet hade d varit att frstrka EU som politisk aktr p den internationella arenan. Inga
1 Arnold Toynbees slutsats i A Study of History, Vol VI. Citatet hmtat frn Vaubel (2008 s. 40) 170
Eurokrisens grundlggande struktur

Det visade sig snabbt att europrojektet inte var robust och drfr inte tlde de pfrestningar som den internationella nanskrisen 2008-2009 medfrde. Eurolnderna hade bervats det fundamentala ekonomiskpolitiska verktyg som penningpolitiken utgr och det visade sig att nanspolitiken inte hade kunnat erstta den. Samma penningpolitik fr lnder i helt olika utvecklingsfaser och med olika ekonomisk struktur och politisk kultur hade successivt medfrt allt strre makroekonomiska obalanser. Systemet fungerade till och med perverst. Den nominella rntenivn var lika fr alla medlemslnder, vilket innebar att de med verhettningsproblem och hgre ination ck lga realrntor, fast de behvde hga, medan de med lgt kapacitetsutnyttjande och lgre ination ck hga realrntor, fast de behvde lga. Drmed frskts konkurrenskraften mellan medlemslnderna och stora fastighetsbubblor blstes upp i Spanien och Irland. Lga rntor och lttillgngliga krediter medfrde dessutom att angelgna, men
171
Nils Lundgren
politiskt svrslda, strukturreformer kunde skjutas upp i mnga eurolnder. Den gemensamma valutan blev drfr inte ett styrkeblte fr medlemslnderna vid mtet med den internationella nanskrisen. Tvrtom hade tio r med euron frsatt mnga eurolnder i en ohllbar situation med frstrd konkurrenskraft och stora privata skuldberg. Nr den internationella nanskrisen slog till, ledde efterfrgefall och bankkriser till stora statliga budgetunderskott och vxande statsskulder. Frestllningen att eurozonen skulle vara en trygg hamn i tider av internationell nansiell oro visade sig vara helt felaktig. Ett par decennier tidigare, omkring 1990, hade Sverige, liksom Finland, frsatt sig i ungefr samma situation som dagens krislnder i eurozonen. En jmfrelse av dessa tv historiska skeenden r lrorik. Vi kan se det som att Sverige unilateralt hade gtt in i en slags valutaunion genom att avskaa valutaregleringarna och binda kronans vxelkurs mot en korg av utlndska valutor. Bindningen krvde att penningpolitiken avdelades fr att klara vxelkursmlet. Drmed stod vi under 80-talets slut i samma situation som om vi hade varit med i en valutaunion. Resultatet blev fr lg rnta, vilket medfrde verhettning i ekonomin och en rejl fastighetsbubbla med stor skuldsttning. Den hga sysselsttningen medfrde temporrt
172
budgetverskott, men ocks hg ination i priser och lner, vilket undergrvde landets internationella konkurrenskraft. Den svenska fastighetsbubblan sprack 1991 och bankkrisen slog till. Sveriges BNP fll med totalt 5 procent under ren 19911993 i stllet fr att stiga med normala 2 procent per r. Detta betydde att ver 10 procent av vr produktionskapacitet fristlldes. Arbetslsheten steg hastigt med nstan 7 procentenheter, frn 1,5 till ver 8 procent, och det oentliga budgetverskottet slog om till ett underskott som toppade p ver tolv procent av BNP, en nrmast grekisk niv. Bytesbalansverskottet frbyttes i ett underskott p bortt 4 procent av BNP. Den svenska ekonomiska krisen 19911993 var allts initialt ungefr lika dramatisk som Spaniens 20112012 och tillkom p ungefr samma stt. Sverige kom dock, liksom Finland, snabbt ut ur sin kris. Redan vid mitten av nittiotalet var nringslivets internationella konkurrenskraft terstlld och under andra halvan av rtiondet brjade bytesbalansen och statsbudgeten visa verskott medan inationstakten fll till cirka 1 procent. Den svenska statens kostnad fr att rdda krisande banker blev redan frn brjan blygsam och torde efter hand ha frbytts i en nettovinst. Sedan andra halvan av nittiotalet har landet haft god tillvxt, lg ination, starka statsnanser och
173
Nils Lundgren
snabbt sjunkande statsskuld i relation till den totala ekonomin. Hur kunde d Sverige komma ver sin kris s snabbt och smrtfritt, nr det nu ser s dystert ut fr eurozonens krislnder? Vi vet alla svaret. Sverige kunde slppa vxelkursmlet och lta kronan falla. Drmed frstrktes den privata sektorns konkurrenskraft omedelbart och bde den privata och den oentliga sektorn kunde brja dra ner sin skuldbrda utan att detta fall i den inhemska efterfrgan drev fram en djup lgkonjunktur. Enkelt uttryckt kan man sga att det som inte kunde sljas i Sverige p grund av inhemsk skuldsanering kunde sljas i utlandet tack vare den terstllda konkurrenskraften. Dagens krislnder i eurozonen kan inte lta den egna valutan depreciera nominellt mot andra valutor, eftersom de inte har ngon. De har d tv alternativ. Det ena r att lmna eurozonen och terinfra en egen valuta, som sedan fr depreciera s att konkurrenskraften tervinns. En sdan extern devalvering blev lyckosam fr Sverige, men kostnaderna fr detta alternativ r mycket strre i eurozonens krislnder. Dessa har i allmnhet hunnit bygga upp strre skuldberg bde i den oentliga och den privata sektorn och mste drfr f skuldavskrivningar nansierade av andra lnder, privata lngivare och internationella organisationer. Det r dessutom sannolikt svrt att lmna eurozonen
174
under ngorlunda ordnade frhllanden. Finansmarknadernas frtroende fr europrojektet skulle undergrvas och det politiska bakslaget fr hela EU skulle kunna bli katastrofalt. Drtill kommer att eurons vxelkurs skulle stiga dramatiskt, nr krislnderna lmnat eurozonen, vilket skulle skapa konkurrenskraftsproblem fr de kvarvarande eurolnderna. Drfr kan de senare antas motstta sig detta alternativ. Det andra alternativet r interndevalvering. En sdan innebr att krislnderna hjer skatter och snker oentliga utgifter kraftigt och lter en mycket lg efterfrgan p inhemska varor och tjnster och drmed p arbetskraft driva ner priser och lner jmfrt med omvrlden. Drmed frstrks successivt den internationella konkurrenskraften och samhllsekonomisk balans tervinns efter hand. Det r detta alternativ som hller p att genomfras. En tillrckligt stor interndevalvering kan emellertid visa sig ta mycket lng tid och medfra mycket stora samhllsekonomiska kostnader. Massarbetslshet under mnga r, emigration av vlutbildade yngre mnniskor och underminering av allmnhetens frtroende bde fr det egna politiska systemet och fr det europeiska integrationsprojektet kan bli fljden. Utvandring av yngre och vlutbildade mnniskor ses, sannolikt med rtta, som en samhllsekonomisk kostnad fr krislnderna. Det mste emellertid under175
Nils Lundgren
strykas att hg rrlighet fr produktionsfaktorerna ver landgrnserna har betraktats som grundvillkoret fr en optimal valutaunion redan frn den frsta forskningsartikeln p detta omrde (Mundell 1961). Forskningen visar ocks att den amerikanska valutaunionen fungerar framfr allt genom att arbetskraften yttar mellan delstaterna frn omrden dr arbetslshet uppstr till omrden dr efterfrgan p arbetskraft vxer. Det r allts i huvudsak inte exibel lnebildning, det vill sga interndevalvering i delstater med hg arbetslshet, som upprtthller jmvikten i den amerikanska valutaunionen utan arbetskraftens geograska rrlighet mellan delstaterna. Eurozonen har problemet att arbetskraftens internationella rrlighet i Europa r lgre och mste drfr lita mer till exibel lne- och prisbildning. Utvandring frn krislnderna mste emellertid nd ses som en ndvndig och naturlig del av en europeisk valutaunion. En vanlig nationalstat med en egen nationell valuta kan ses som en valutaunion av sina egna ekonomiska regioner. Det r uppenbart fr alla att arbetskraftens geograska rrlighet inom ett land r avgrande fr att upprtthlla en rimlig balans p arbetsmarknaden. Vi rknar inte med att lgre lner i Norrlands inland eller i bruksbygderna ska bevara sysselsttningen dr. Den analoga slutsatsen fr eurozonen r att befolkningen mste vnja sig vid tanken
176
att turism och olivodling kanske inte rcker fr att hlla kvar en grekisk befolkning p dagens 11 miljoner i Grekland och att Spaniens ekonomiska frutsttningar kanske inte ger underlag fr 46 miljoner invnare. Det tredje alternativet r internrevalvering. De konkurrenskraftiga eurolnderna och framfr allt d Tyskland kan stimulera fram hgre ination i priser och lner. Detta skulle mjliggra fr eurozonens krislnder att successivt ka sin export och minska sin import, dels till de internrevalverande eurolnderna, dels till lnder utanfr eurozonen tack vare kursfall p euron. Detta skulle i sin tur medfra hgre sysselsttning och kapacitetsutnyttjande. Frutsatt att krislnderna inte lockas att mildra sin tstramning, skulle en sdan process ocks leda till frbttrade statsnanser. En sdan internrevalvering r den ekonomiskt minst dramatiska lsningen p eurokrisen. Finansmarknaderna skulle inte skakas och frtroendet fr krislndernas ekonomi skulle frbttras. Kruxet r att det tyska politiska etablissemanget och de tyska vljarna sannolikt inte skulle acceptera en sdan inationspolitik.2
2 Fr fullstndighetens skull br ppekas att det naturligtvis nns ett fjrde alternativ, externrevalvering. De ekonomiskt starka eurolnderna med Tyskland i spetsen skulle kunna lmna eurozonen och antingen skapa en ny nordeuro eller terg till sina gamla nationella valutor. Den lsningen skulle emellertid hota dessa lnders konkurrenskraft genom vxelkursuppgng och dessutom underminera frtroendet fr den vergivna sydeuron, fr ECB och fr hela det pgende arbetet med att skapa en bankunion. Externrevalvering har sina anhngare men ter sig nd politiskt helt orealistisk. 177
Nils Lundgren
Det mesta pekar drfr p att krislnderna str infr en lngre period dominerad av interndevalvering med mycket svra ekonomiska och sociala frhllanden och en betydande utvandring. Fristende bedmare r ofta skeptiska till att eurozonens krislnder ska kunna lyckas genomfra en interndevalvering, medan de som r politiskt involverade i denna ekonomiskpolitiska process naturligt nog frsker upprtthlla frtroendet fr den vg som har valts. De grundlggande villkoren fr att operationen ska lyckas r rimligen att krislndernas institutioner tl de politiska pfrestningarna omvrldens ekonomiska utveckling blir relativt god Tyskland visar sig berett att driva en ngorlunda expansiv politik en nedskrivning av krislnders statsskulder kommer till stnd utvandringen frn krislnderna blir tillrckligt stor. Sveriges anpassning i brjan av nittiotalet underlttades av att omvrldskonjunkturen var god. Hur vrldsekonomin utvecklas under de nrmaste fem, tio ren
178
r oskert, eftersom stora tillvxtlnder som Kina och Indien tycks vara p vg in i en ny, mera svrbedmd, utvecklingsfas, den amerikanska uppgngen strs av inrikespolitiska motsttningar och eurokrisen frsmrar utsikterna fr hela vrldsekonomin. De ekonomiska och sociala kostnaderna i krislnderna kommer att vara mycket stora. Risken fr att ett eller era av dem tvingas lmna eurozonen kommer att hnga ver Europa nnu i era r. Vi str drfr infr en period av oskerhet och missmod i vr vrldsdel. Det nns tills vidare inget ledarskap som kan tnkas ta sdana kontroversiella beslut som att tre krislnder ska lmna eurozonen, att Tyskland, sterrike och Finland ska hja real inhemsk efterfrgan med 4 procent per r eller att krislndernas statsskulder ska skrivas av med 75 procent.
Institutionella reformer av hela EU-samarbetet krvs

Medan vi avvaktar utgngen av den redan intrade eurokrisen r det naturligtvis ndvndigt att analysera varfr det gick som det gick och brja planera institutionella frndringar fr att frhindra nya liknande katastrofer. Det kan tyckas att ett sdant arbete redan r igng. Det pgr ett intensivt arbete fr att centralisera
179
Nils Lundgren
nanssektorns regelverk, banktillsynen och bevakningen av den makroekonomiska politiken i eurolnderna. P era stt ter sig emellertid det arbetet som ett sidospr. Eurodebaclet kan knappast skyllas p avsaknad av centrala EU-ordningar p dessa omrden. Kapital rr sig ver grnserna inte bara mellan eurolnder och EU-lnder utan globalt. Den som vill lna fr fastighetskp kan gra det i nansinstitut utanfr euroomrdet och det r svrt att se att nya tjnstemn i Bryssel skulle vara duktigare n nationella nansinspektioner p att se om en bank uppfyller de uppstllda kraven p risktagning.3 Det nansiella regelverket r det verlag Bank for International Settlements som br st fr p global niv och arbetet p ett nytt sdant, det s kallade Basel iii, hller just p att avslutas. Slutligen r frestllningen att EU-kommissionen eller ngon ny euromyndighet skulle kunna kontrollera att den makroekonomiska politiken uppfyller de krav som rdet stller upp tvivelaktig av tminstone tre skl. Fr det frsta r det ju inte frga om kondentiella uppgifter som ska tvingas fram med hjlp av nya institutioner. Statistik ver lner och priser, oentliga budgetar, bytesbalanser, aktiekurser och fastighets3 Tidskriften Economist konstaterade hsten 2013 i en artikel betitlad Swedish banks Tips from an ageing model att ett enskilt (och litet) EU-land som Sverige p egen hand kan infra strnga kapitalkrav p sina banker som hjer skerheten i det nansiella systemet och att de svenska bankerna likvl har mycket hg avkastning p eget kapital (Economist, September 28th, 2013, p. 65). Ansvarsfull politik p nationell niv fungerar p detta omrde ven idag. 180
priser r oentlig. Det vimlar av statliga och privata institutioner som fljer sdana data och gr konjunkturprognoser och andra analyser. Det ter sig nrmast skrattretande att tro att en EU-kommission frstrkt med ngra tiotal ekonomer skulle klara detta bttre. Det var ju i stort sett inga ekonomer som under ren 2004-2010 sg att eurozonens krislnder var p vg mot ekonomisk katastrof. Fr det andra r det av liknande skl orimligt att tro att det gr att stlla upp sierkrav p olika makroekonomiska variabler fr att skerstlla att den frda stabiliseringspolitiken r vlavvgd. Vi har redan konstaterat att Sverige 1990 och Spanien 2009 gick in i gigantiska makroekonomiska kriser med verskott i statsbudgeten. Ett underskott i bytesbalansen behver inte bero p frstrd konkurrenskraft utan kan terspegla en tillfllig svacka i efterfrgan p en viktig exportprodukt. Drtill kommer att det kan nnas goda skl fr ett land att ha bytesbalansunderskott under en lng period. Om avkastningen p investeringar av ngot skl r hgre n i omvrlden, kommer landet att dra till sig kapital utifrn. Sdana internationella kapitalrrelser r grundlggande fr tillvxt och den reala verfringen av kapitalimporten till mottagarlandet frutstter underskott i dess bytesbalans. Enligt den s kallade Finanspakten fr eurolnder nu inte ha strre strukturellt budgetunderskott n
181
Nils Lundgren
0,5 procent av BNP. Strukturella budgetunderskott r emellertid svra att faststlla. Det ter sig orimligt att ngon EU-institution ska besluta om sanktioner mot lnder som anklagas fr att ha ett fr hgt strukturellt budgetunderskott. Vem ska bestmma vilken ekonometrisk modell som ska anvndas fr kalkylen? Fr det tredje r det orimligt att kommissionen i Bryssel skulle ges rtt att tvinga fram frndringar i den ekonomiska politik som nationella regeringar och parlament har godknt i demokratisk ordning. Budgetpolitiken r helt central fr demokratin och om tjnstemn i Bryssel ska stta sig ver demokratiska beslut i medlemslnderna p ett s centralt omrde r EU:s legitimitet snart borta. Det gr inte att bygga ett EU dr medlemslnder behandlas som oansvariga barn som ska hllas i schack av tjnstemn i Bryssel. Lsningen p dessa problem med eurozonens nanssektor och makroekonomiska politik r i frsta hand att fretagen p marknaderna och medlemslnderna sjlva tvingas ta det fulla ansvaret fr sina beslut, det vill sga det fr inte frekomma ngra former av bail-out. Om en bank har tagit fr stora risker och frlorat sitt egna kapital, mste detta leda till konkurs. Om banken r systemviktig (too big to fail) och ingen annan bank kan eller vill ta ver den, mste staten ta ver banken, rekapitalisera och omorganisera den i ngon form och drefter slja den. Om en stat har lnat
182
upp fr mycket och inte kan lsa in emitterade statspapper vid frfall, mste ett slags statsbankruttsinstitut nnas s att det str klart att den som kper oskra statsobligationer tar risker som kan falla ut. Det kan faktiskt hvdas att eurodebaclet till stor del beror p att bde marknadsaktrerna och politikerna rknade med (och fortfarande rknar med) att nansiella kriser i sista hand leder till bail-out, trots att de ursprungliga reglerna fr europrojektet faktiskt frbjuder detta. Det som hnt r ju att den s kallade trojkan (EU-rdet/kommissionen, ECB och IMF), i praktiken har infrt ett enormt omfattande bailoutsystem. Chefen fr ECB har dessutom oentligt deklarerat att han r beredd att gra allt som krvs fr att rdda euron. Allt r sledes bddat fr ett eurosystem dominerat av moral hazard. Ett sdant har inte rimligen ngon framtid. Det r emellertid inte min avsikt att hr analysera hur de ndvndiga institutionella reformerna br utformas just p det nansiella omrdet. Det nns det andra frfattare som gr bde i denna bok och i andra sammanhang. Syftet hr r att ta ett mer grundlggande grepp. Den moderna forskningen i institutionell ekonomi visar tydligt att det r lndernas samhllsinstitutioner som avgr den ekonomiska och kulturella utvecklingen. Som en rd trd gr igenom denna forskning faran med att skapa stora centralstyrda poli183
Nils Lundgren
tiska enheter som hindrar ekonomiska och politiska innovationer och tvingar fram likformighet. Det r uppenbart att hela EU-projektet r upplagt utan hnsyn till forskningen p omrden som institutionell ekonomi och teorin fr politisk ekonomi. I EUpolitiken betraktas i princip varje samordning, varje verfring av politisk beslutsmakt frn medlemsstaterna till Bryssels institutioner som ett framsteg. Visserligen fastsls det hgtidligt i Protokoll om tillmpning av subidiaritets- och proportionalitetsprinciperna att de hga frdragsslutande parterna nskar skerstlla att alla beslut fattas s nra unionens medborgare som mjligt. Det visar sig emellertid att de politiska besluten i snabbt vxande omfattning tas i Brysselinstitutioner. r 2012 uppgick andelen propositioner till Sveriges riksdag som hade sitt ursprung i Bryssel till 43 procent. Detta r nstan en frdubbling bara sedan Lissabonfrdraget trdde i kraft 2009 (Riksdag & Departement 2013). Som vi ska se gr EU-integrationens faktiska inriktning mot centralisering och likriktning helt p tvrs mot de principer som har skapat det framgngsrika Europa. Eurokrisen r ett dramatiskt exempel p vart denna politik leder, men skadorna av centralisering och likriktning uppkommer p mnga omrden. Jag ska hr presentera tv teorier fr institutionell ekonomi som kastar ljus ver bde eurozonens akuta
184
kris och de generella problemen med hela EU-projektet, nmligen teorin fr institutionell konkurrens och teorin fr exibel integration.
Institutionell konkurrens mellan stater skapade Europa

I vsterlndsk historieskrivning brjar den moderna tiden med 1500-talet. Den protestantiska reformationen, boktryckarkonsten, feodalismens fall, eldvapnen, kompassen och sjfarten ledde i en interaktiv process till den moderna statens framvxt, den kommersiella revolutionen och s smningom den industriella revolutionen. Ingen frstod emellertid i brjan av 1500-talet att Europa skulle komma att dominera vrlden kulturellt, ekonomiskt, politiskt och militrt under de fljande rhundradena. Dtidens sjlvklara vrldsmakter var mingdynastins Kina, det ottomanska vldet och stormogulens Indien. Dessa vrldsmakter var folkrika och ekonomiskt och militrt ledande, men de var centraliserade, internt likriktade och instllda p att utestnga impulser utifrn. Europa (utanfr Ryssland och det osmanska vldet) var dremot uppsplittrat p omkring 200 mer eller mindre sjlvstndiga kungadmen, stadsstater, furstendmen och sjlvstndiga biskopsdmen, som konkurrerade med varandra p
185
Nils Lundgren
alla samhllslivets omrden (Tilly 1995). Deras sammanlagda befolkning var mindre n hlften av Kinas och det osmanska hotet var verhngande.4 Efter Konstantinopels fall ett halvsekel tidigare hade den osmanska expansionen fortsatt genom Grekland och Balkan och var p vg mot Italien och Wien. Under 1500-talet sg det sledes inte ut som att vrlden skulle komma att domineras frn Vsteuropa. Men s blev det. Alla de folkrika, centralstyrda stormakterna i st sjnk tillbaka under de fljande rhundradena och hamnade under europeisk dominans politiskt, militrt, kulturellt och ekonomiskt.5 Europa kom att ervra vrlden i nstan alla avseenden. Hur kunde det g s? England, som omkring 1500 hade en befolkning p cirka 3 miljoner, skulle komma att bygga upp det strsta imperium vrlden har skdat och det engelska sprket r idag vrldens lingua franca. Historikern Paul Kennedy sammanfattar sin frklaring i frordet till sin bermda bok The Rise and Fall of the Great Powers (Kennedy 1988, s. xvi, min
4 Idag r antalet europeiska stater 44, varav 28 r medlemmar i EU. Det har allts gt rum en kraftig koncentration under den moderna tiden. Tysklands och Italiens enande och Spaniens och Frankrikes absorption av mindre politiska enheter r de viktigaste inslagen i denna process. Under senare delen av den moderna tiden har dock till exempel Finland, Island, Schweiz och Beneluxstaterna blivit sjlvstndiga lnder och bara under det senaste kvartsseklet har Ukraina, Vitryssland, de baltiska republikerna, Slovenien, Kroatien, Serbien, Montenegro och Makedonien uppsttt som nya stater och Tjeckoslovakien har delats i tv. Frnsett EU-projektet kan utvecklingen i vr tid inte sgas vara p vg mot sammanslagning till frre och strre stater vare sig i Europa eller i resten av vrlden. Antalet medlemsstater i FN stiger stndigt, mnga skottar och katalaner vill bilda egna stater och Belgien kan komma att delas i ett Flandern och Vallonien. 5 Som Arnold Toynbee framhller i sitt stora verk A Study of History: Great civilizations are not murdered, they commit suicide. 186
versttning): Vid femtonhundratalets brjan var det ingalunda uppenbart att den sistnmnda regionen (det vill sga Europa, min anm.) var frutbestmd att verygla alla de vriga. Men hur imponerande och vlorganiserade n era av dessa orientaliska imperier framstod i jmfrelse med Europa, led de alla av fljderna av att ha en central maktinstitution som krvde likriktning av synstt och verksamheter, inte bara vad gllde den av staten ociellt pbjudna religionen utan ocks p sdana omrden som kommersiell verksamhet och vapenutveckling. Frnvaron av en sdan centralmakt i Europa och den krigsliknande rivaliteten mellan dess olika kungadmen och stadsstater stimulerade ett stndigt skande efter militra frbttringar, vilka samverkade fruktbart med nya tekniska och kommersiella framsteg som ocks alstrades i denna milj prglad av konkurrens och fretagsamhet. Tack vare att hindren mot frndring var frre, kom de europeiska samhllena in i en stndigt upptriktad spiral av ekonomisk tillvxt och kad militr eektivitet som med tiden skulle komma att ge dem ett frsprng framfr alla andra regioner i vrlden. Historikern Kennedys frklaring till Europas enorma framgng sedan medeltidens slut kan anvndas ven fr att frklara den antika grekiska kulturens utveckling 700400 f Kr och den norditalienska under
187
Nils Lundgren
senmedeltiden. I bda fallen var det sm politiska enheter, stadsstater med oftast bara ngra tusen eller tiotusental invnare, som tvlade med varandra om att nna eektiva lsningar p olika samhllsuppgifter. Stadsstaten Aten hade under sin storhetstid inte strre folkmngd n dagens Island, cirka 250 000 300 000 invnare. Kennedys slutsatser ligger vl i linje med den ekonomiska forskningens resultat. Ekonomhistoriker har visat att det framfr allt r de institutionella lsningarna i olika lnder som frklarar skillnaderna i ekonomisk och allmnkulturell utveckling och att det r konkurrensen mellan lnderna om att nna nya och bttre institutioner som driver utvecklingen. Enligt forskningen i institutionell ekonomi uppstod Europas globala hegemoni inte trots utan tack vare vrldsdelens politiska fragmentering. Forskningens syn p vikten av institutionell konkurrens mellan stater ger anledning att begrunda de eventuella fljderna av vr tids europeiska projekt, EU, med dess utprglade inriktning p harmonisering och likriktning av medlemslndernas regelsystem och p centralt beslutsfattande. Hur stora r riskerna fr att den politiska fragmentering som skapat Europas framgng under de senaste fem hundra ren nu hller p att avskaas? Kommer EU-samarbetet att frvandla Europa till ett slags mingdynastins Kina, dmt till
188
rhundraden av ekonomisk och kulturell stagnation, till en framtid som ett charmerande vsterlndskt kulturmuseum fr turister frn mer dynamiska regioner?
Teorin fr institutionell konkurrens

En sammanhngande modern teoribildning fr institutionell konkurrens mellan nrbeslktade stater kom inte frrn p 1950-talet och har nnu inte blivit en del av europeisk politisk kultur och debatt. Varken EU-lndernas politiska etablissemang, EU:s grundlagsfder eller medborgarna i allmnhet kan sgas vara medvetna om denna forskning och dess omvlvande implikationer fr EU-projektets politiska inriktning. Vi har alla lrt oss i skolan att England blev ledande i industrialiseringsprocessen drfr att ngmaskinen, jrnvgarna, spinning jenny och mycket annat uppfanns dr. Men frgan r ju varfr inte medborgare i andra lnder gjorde dessa uppnningar eller tminstone brjade anvnda dem omedelbart, nr de vl hade gjorts i England. Det r detta teorin fr institutionell konkurrens handlar om. Vi brukar ocks frklara den enastende svenska ekonomiska tillvxten 18701970 med epokgrande svenska innovationer (kullager, kraftverfring, separatorer och s vidare), framgngsrika entreprenrer
189
Nils Lundgren
(Gustaf Daln, L M Ericsson och s vidare), god utbildning och stor utrikeshandel. terigen instller sig frgan varfr det blev s i Sverige, men inte i Grekland, Portugal eller Abessinien. Centralgestalten i den moderna teorin fr institutionell ekonomi r Douglass North, som ck ekonomipriset fr sin forskning p detta omrde r 1993. Han konstaterar att De faktorer vi har rknat upp (innovationer, stordriftsfrdelar, utbildning, kapitalackumulation och s vidare) r inte orsaker till tillvxten; de r sjlva tillvxten Tillvxt intrar helt enkelt inte, om inte den existerande organisationen r eektiv. (North 1973, s. 14) Och med den existerande organisationen menar han d den institutionella ramen, det vill sga samhllets regelverk i form av grundlag, andra lagar och frordningar. Teorin fr institutionell konkurrens handlar allts om hur en stats institutioner blir avgrande fr dess ekonomiska och kulturella utveckling. Med institutioner menas d (i min sammanfattning): 1. Samhllets regelverk i form av grundlag, andra lagar och frordningar och oskrivna beteenderegler om hederlighet med mera.
2. Myndigheter, domstolar och andra inrttningar med uppgift att vervaka och/eller med sanktioner framtvinga efterlevnad av samhllets regelverk.
Det fljer av denitionen att det mste nnas en stat i meningen en institution som har vldsmonopolet inom en jurisdiktion och drfr kan genomdriva frndringar i regelsystemen och framtvinga efterlevnad. Institutionell konkurrens r drfr konkurrens mellan stater/jurisdiktioner om att utveckla eektiva institutioner fr att n allehanda samhllsml som ekonomisk tillvxt, vetenskapliga framsteg, god milj, militr slagstyrka och s vidare. Vad r det d fr institutioner som leder till god ekonomisk tillvxt och allmnkulturell utveckling? Gr det att formulera en allmn princip? Douglass North och Robert Paul Thomas kommer fram till att framgngsrika institutioner utmrks av att de skapar en situation dr privat och samhllelig lnsamhet ngorlunda sammanfaller. Framgngsrika institutioner ger incitament fr individer att ta ekonomiska initiativ som inte bara r gynnsamma fr dem sjlva utan ocks fr hela samhllets ekonomiska tillvxt och allmnkulturella utveckling (North & Thomas 1973).
191
190
Nils Lundgren
Ett centralt och oundgngligt inslag i de framgngsrika institutionella lsningarna under Europas moderna historia r enligt denna forskning spridning och stabilisering av gandertten. De som fr garanterad gandertt till sitt produktionsresultat producerar mera. Jordbrukare som fr garanterad gandertt till sin jord investerar lngsiktigt i redskap, byggnader och drnering. Andra viktiga villkor r frihet att ing kontrakt och trygghet att ingngna kontrakt hlls, i sista hand ter med hjlp av statsmaktens vldsmonopol. Pacta sunt servanda (avtal skall hllas) blev ett fundamentalt inslag i de framgngsrika institutionella lsningarna i det framgngsrika Europa. Regelsystemets stabilitet och frutsgbarhet ver tid r nnu en sdan aspekt. Tydligt denierad privat gandertt, fri kontraktsrtt och en stat som garanterar efterlevnad av samhllets regelverk och lngsiktig stabilitet i dessa avseenden innebr i praktiken framvxten av en marknadsekonomi. Redan Adam Smith visade att en sdan marknadsekonomi under rimlig konkurrens mellan producenterna och i frnvaro av strre marknadsmisslyckanden tenderar att f privatekonomisk och samhllsekonomisk lnsamhet att sammanfalla och drmed skapa allmn ekonomisk tillvxt och vlstnd. En viktig frga i forskningen r naturligtvis vem som utformar institutionerna. Det enkla svaret r att det
192
r den eller de som innehar den politiska makten och makthavarnas val av institutioner styrs av egenintresset. En envldshrskare eller en klanledning har anledning att vlja institutioner som maximerar ledningens inkomster och makt. I vr tid har uttrycket kleptokratier myntats fr extrema exempel p sdana stater. Det nns stater som har gott om rvaror, men dr befolkningen r mycket fattig. Den hrskande eliten utvecklar institutioner som gynnar dem sjlva snarare n samhllet i stort. I stater dr kpmannaintressen dominerade blev fria marknader en viktig institution och i moderna, vlfungerande demokratier vxer det fram vlfrdsstater, drfr att folkmajoriteten anser detta vara i dess intresse. Det land som kom att leda Europa in p den nya lyckosamma vgen med ekonomisk tillvxt per capita genom eektiva institutioner var Nederlnderna. De burgundiska hertigar som styrde Nederlnderna i brjan av den moderna tiden fann att deras ekonomiska intresse var att gynna den internationella handeln, kringskra skrnas exklusiva rttigheter och monopol och hindra de lokala skrna frn att lta sina restriktiva regleringar pverka landets industri. (North & Thomas 1973, s. 171). Kpmn och nansirer frn de norditalienska stderna vlkomnades. Ett starkt skydd av privategendomen etablerades och produktionsfaktorernas rrlighet uppmuntrades. Nederlnderna
193
Nils Lundgren
blev genom denna eektivisering av sina institutioner mycket rikt, trots att det i stort sett saknade naturtillgngar. I England uppfattades den nederlndska ekonomiska och kulturella framgngen allmnt som ngot att efterlikna och landet kom att successivt infra skyddad gandertt, frigra produktion och handel frn skrvsende och monopol och dessutom f fram en patentlagstiftning. I brjan av 1700-talet vertog England ledartrjan frn hollndarna. England blev drefter den nation som var eektivast och hade snabbast tillvxt i vrlden. Den institutionella konkurrensen mellan europeiska lnder hade drmed gtt in i ett dramatiskt och hgproduktivt skede, som medfrde att Europa ervrade vrlden genom handel och kolonialism.6 I litteraturen skiljer man mellan tv olika drivkrafter bakom institutionell konkurrens, resursbaserad konkurrens och systemkonkurrens (yardstick competition). Resursbaserad konkurrens r helt enkelt den frn forskningen vlknda freteelsen att de internationellt orrliga produktionsfaktorernas konkurrerar om de rrliga. Grundtanken r att kapital och hgutbildade mnniskor r rrliga ver statsgrnserna och mste erbjudas tillrckligt goda villkor i ett land fr att vlja att verka dr. I en idealiserad marknadsekonomi
6 Vaubel refererar till era empiriska studier som stder hypotesen att politisk fragmentering ven har frmjat uppkomsten av framstende vetenskapsmn och konstnrer (Vaubel 2008, s. 49 och 53). 194
utan marknadsmisslyckanden fr vi d denitionsmssigt en eektiv internationell frdelning av kapital och hgkvalicerad arbetskraft. Resursbaserad institutionell konkurrens r dock frknippad med problem, nr det nns marknadsmisslyckanden. Finansieringen av vlfrdsstaten hamnar hr i centrum. Systemkonkurrens r av en helt annan karaktr. Hr talar vi om hur stater lr av andra staters institutionella lsningar. En statsledning ser att en annan stat har institutioner som leder till att de ml som den sjlv arbetar fr uppns bttre. Denna typ av institutionell konkurrens r i sig oftast inte problematisk, men som all konkurrens hotas den av frsk att skapa monopol.
EU, resursbaserad institutionell konkurrens och vlfrdsstaten

Alla EU-lnder r vlfrdsstater med ml fr inkomstfrdelning, utbildning, vrd, omsorg och s vidare. Vlfrdsstaten r ett system fr att hantera marknadsmisslyckanden genom statliga regelsystem och produktion av vlfrdstjnster som nansieras med skatter och avgifter. Flertalet EU-lnder har stora
195
Nils Lundgren
vlfrdssektorer och drmed hgt skattetryck jmfrt med USA och andra utvecklade lnder. Det r dessutom bddat fr vxande oentliga utgifter som andel av BNP i framtiden. Fr det frsta stiger inkomsterna mtt per person och dessa stigande inkomster leder till en proportionellt strre efterfrgan p sdana nyttigheter som i utvecklade EU-lnder produceras eller i varje fall nansieras av den oentliga sektorn, framfr allt d vrd och utbildning. I ekonomisk teori uttrycks detta som att inkomstelasticiteten r strre n ett fr efterfrgan p de grundlggande vlfrdstjnsterna. Fr det andra kar andelen ldre i befolkningen snabbt genom stigande medellivslngd. Detta innebr kade kostnader fr sjukvrd, ldreomsorg och oentliga pensioner. Problemstllningen r tydlig. Konkurrensen mellan stater om de rrliga produktionsfaktorerna frsvrar beskattning och reglering av dem och kan drmed leda till vxande svrigheter att nansiera vxande oentliga utgifter. Den mest pessimistiska slutsatsen r att vlfrdsstaterna mste snka skatter och oentliga utgifter i konkurrens med varandra fr att frskra sig om en tillrcklig andel kapital och kompetens. En kapplpning mot bottnen (a race to the bottom) blir oundviklig, det vill sga resursbaserad institutionell konkurrens kan driva fram en kraftig tillbakagng
196
eller rentav undergng fr vlfrdsstaten ssom vi knner den. Ekonomen Stefan Sinn har utvecklat en modell, dr statsmakten ses som en ursprunglig monopsonist som tidigare kunde lgga hga skatter ven p kapital och hgutbildad arbetskraft, men som med kad internationell rrlighet fr dessa produktionsfaktorer fr allt svrare att nansiera sin verksamhet. Lsningen blir som fr andra monopsonister att g samman i en kartell och frska upprtta monopsonistiska strukturer p internationell niv (Sinn 1993). EU kan ses som ett sdant frsk. EU infrde fri rrlighet fr kapital och arbetskraft mellan medlemslnderna fr tjugo r sedan, vilket naturligtvis innebr att konkurrensen mellan EU-lnderna om internationellt rrliga produktionsfaktorer kade. Det hvdas drfr ibland att skattesatser och andra villkor fr sdana produktionsfaktorer mste harmoniseras p EU-niv fr att inte konkurrens mellan medlemslnderna ska tvinga fram s lga skattesatser att det blir svrt eller omjligt att nansiera de stora och vxande kostnaderna fr vlfrdsstaten. En EU-centralisering av skatteregler lser emellertid inte detta problem. Kapital och hgre inkomsttagare r globalt rrliga. Kapital rr sig sedan lnge fritt ver strre delen av vrlden och verkstllande direktrer, tekniker, sljare, forskare och andra experter kan
197
Nils Lundgren
i stort sett vlja att arbeta inte bara i OECD-lnderna utan ven i BRIC-lnderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) och i ertalet andra lnder. Gemensamma hgre skattesatser fr EU skulle sannolikt bara frstta EU-lnderna i ett gemensamt underlge i frgan, s som vi har formulerat den s hr lngt. Det visar sig emellertid att statsintkterna av kapitalbeskattning r sm och spelar en blygsam roll i nansieringen av vlfrdsstaten. Finansieringen kommer i EU-lnderna i huvudsak frn skatter p inkomst av tjnst och pensioner, konsumtionsskatter och arbetsgivaravgifter.7 Det r drfr beskattning av internationellt rrlig, hgutbildad och specialiserad arbetskraft som numera ses som ett problem nr vlfrdsstaten ska nansieras. Fr dessa grupper blir emellertid vrdet av deras inkomster hgre ju genersare utbudet av vlfrdstjnster r i det land dr de verkar och ju mer dessa vlfrdstjnster tillfaller dem som grupp. Denna grupp kan drfr vara beredd att betala relativt hga skatter och avgifter om de nansierar utgifter av denna typ. Den som etablerar en verksamhet i ett land dr miljn r ofrstrd, dr medborgarna gr skra till liv och lem och kommunikationer och utbildning hller hg klass, kan lttare rekrytera goda medarbetare frn
7 En intelligent och pedagogisk genomgng av den akademiska forskningen p omrdet r Bergh (2008), en versikt p vilken en del av freliggande presentation bygger. 198
andra lnder till lgre kostnader och inhemsk arbetskraft av detta slag blir mer bengen att stanna kvar i landet, trots frhllandevis hga skatter jmfrt med lnder dr vlfrdstjnsterna r underlgsna hemlandets. Beskattningen av internationellt rrliga produktionsfaktorer antar i sdana fall karaktren av benet taxation (Siebert och Koop 1993, Olson 1969). Drmed menas att skatterna uppfattas tminstone till dels som betalning fr vlfrdstjnster, ett utfall som kan vara samhllsekonomiskt eektivt. Drtill kommer att eektiviteten i den oentliga sektorns produktion kan antas stiga genom den tydligt upplevda konkurrensen med andra lnders oentliga sektorer. Detta pekar p att institutionell konkurrens mellan stater om sdana rrliga produktionsfaktorer kan fungera utan att vlfrdsstatens nansiering hotas alltfr mycket. Sannolikheten frstrks av att det hr gller hglnegrupper som betalar in mer i skatter n kostnaden fr de vlfrdstjnster de frbrukar och drmed r nettobidragsgivare till oentliga sektorn. Slutsatsen skulle drmed kunna vara att institutionell konkurrens mellan europeiska lnder inte heller i framtiden behver skapa problem med vlfrdssektorns nansiering. Denna typ av analys utgr frn att det r hgutbildade eller p annat stt resursstarka mnniskor som r internationellt rrliga. Det r emellertid uppenbart att
199
Nils Lundgren
ven lgutbildade och resurssvaga mnniskor rr sig ver statsgrnser. Fr sdan migration har incitamenten traditionellt varit hgre lner och strre chans att f jobb i det nya landet. I princip skulle dock incitamenten fr lgutbildade och arbetslsa att ytta till ett annat land kunna vara att f tillgng till ett mycket strre och genersare utbud av vlfrdstjnster och bidrag i ett land med en stor vlfrdssektor. Sdana invandrargrupper har lg skattekraft p grund av lga lner och i vrsta fall hg arbetslshet och kan antas betala in mindre till nansieringen av vlfrdsstaten n vrdet av de vlfrdstjnster de fr ut. I den smsta av vrldar skulle lnder med stora vlfrdssektorer och drmed hga skatter kunna drabbas av bde sjunkande skatteintkter genom att hginkomsttagare yr de hga skatterna och av stigande oentliga utgifter drfr att lginkomsttagare yttar in. Gruppen nettobidragsgivarna till oentliga sektorn skulle kunna krympa och gruppen av nettobidragstagarna vxa (Sinn 2004). Hur verkligheten ser ut i detta avseende r en empirisk frga. Studier av yttning mellan delstaterna i USA indikerar att vlfrdsmagneten r vsentligt svagare n lnemagneten (Berry et al 2003). Resultaten av studier av amerikanska frhllanden r dock inte ndvndigtvis tillmpliga p europeiska. Vlfrdssektorn r mycket mindre i USA n i EU, vilket skulle kunna
200
tala fr mer vlfrdsmigration hr. andra sidan r rrligheten ver statsgrnserna, under i vrigt lika frhllanden, naturligtvis lgre i EU n i USA p grund av skillnader i sprk och nationell kultur. Andreas Bergh sammanfattar sin genomgng av den teoretiska och empiriska litteraturen i slutsatsen S hr lngt, inget race to the bottom (Bergh 2008), men konstaterar att framtiden sannolikt krver anpassningar av vlfrdssystemen. Den allmnna slutsatsen inom forskningen tycks tills vidare vara att den resursbaserade institutionella konkurrensen mellan lnderna om att dra till sig/behlla rrliga produktionsfaktorer och hlla ifrn sig en alltfr stor kning av nettobidragstagare inte hller p att underminera vlfrdsstaten. EU-lnderna har drmed tminstone tills vidare hamnat i en institutionell konkurrens om vilka som r bst p att anpassa vlfrdsstaten till kad internationell rrlighet, inte om vilka som r snabbast att skra ner den. En frutsttning fr att en sdan utveckling ska bli framgngsrik r dock att EU inte infr gemensamma regler p allt er omrden och drmed hindrar medlemslnderna att i sdan konkurrens ska sig fram till nya eektiva lsningar. Som vi konstaterade r dock hela EU-politiken i praktiken inriktad p centralstyrd likriktning av lagstiftningen p allt er omrden, vilket inte bdar gott fr framtiden.
201
Nils Lundgren
Institutionell systemkonkurrens
Institutionell systemkonkurrens mellan stater innebr att stater med likartade politiska system och vrderingar bevakar varandras framgngar p alla omrden. Drivkraften r hr en strvan att frverkliga de ml som den politiska ledningen har i de olika staterna. Ett stort antal europeiska stater var frn den moderna tidens brjan tillrckligt lika varandra politiskt och ekonomiskt och hade drfr starka skl att hnga med i utvecklingen i konkurrentlnderna och snabbt genomfra systemfrndringar som gynnade landets d ledande klasser. Vilka som var ledande och vilka intressen de hade frskts under rhundradenas lopp frn furstar till kpmn, till en vxande medelklass och s smningom genom demokratins genombrott ven till arbetare och smbrukare, vilkas std mste vinnas i demokratiska val. Under resans gng kom drfr frst, som ovan beskrivits, tydligt denierad privat gandertt, fri kontraktsrtt och en stat som garanterar laglydnad och lngsiktig stabilitet i dessa avseenden. Efter hand fljde patentlagstiftning, associationsrtt med bolagsform, investeringar i infrastruktur som kanaler, jrnvgar och allmnna vgnt, bankoktrojsystem, nya skatteformer som inkomstskatt, allmn vrnplikt
202
och oentligt nansierad hgre utbildning. Efter andra vrldskriget spred sig iderna om en vlfrdsstat snabbt ver Europa och prglar idag EU-lnderna, framfr allt d de vsteuropeiska.8 En fundamental observation r att hela denna historiska process som har frt de vsteuropeiska lnderna till demokrati och ett ekonomiskt vlstnd i vrldsklass har skett under en politiskt helt decentraliserad ordning dr lnderna i institutionell systemkonkurrens med varandra har utvecklats likartat och framgngsrikt. Och eftersom all historisk erfarenhet visar att demokratier inte gr i krig med varandra, har det tidigare problemet att konkurrens p det militra omrdet ledde till kade krigsrisker bortfallit. Av forskningen kring institutionell konkurrens fljer tskilliga slutsatser som tycks fullstndigt frbisedda i den politiska debatten om vad EU ska gra.
Makroekonomisk politik Samordning av medlemslndernas makroekonomiska
politik betraktas allmnt som ett angelget samarbete i den politiska debatten, men teorin fr institutionell konkurrens leder till annorlunda slutsatser. Tvling och experiment leder till mer kunskap p omrdet
8 Att det ser annorlunda ut i EU-lnder p Balkan och i Central- och steuropa beror naturligtvis p deras annorlunda historiska bakgrund. Det mesta pekar p att de nu har kommit in i institutionell systemkonkurrens med vsteuropeiska lnder och kommer att bli allt mer lika dessa med tiden. 203
Nils Lundgren
n samordning och r dessutom ett stt att desynkronisera konjunkturcykeln s att oskerhet och risk minskar (Vaubel 1983). Centralbanker som handlar individuellt kan ha strre mjligheter att stadkomma tidskonsistent ination n samverkande centralbanker (Rogo 1985, s. 211).
Externaliteter Skattemssig hantering av icke-grnsverskridande
externaliteter r en annan ofta missfrstdd frga. Om Sverige lgger skatt p miljskadlig produktion, kommer detta att minska eller sl ut den verksamheten i Sverige. Om inte andra EU-lnder infr samma skatt kan produktionen komma att yttas dit, men detta r inte ett argument fr gemensamma skattesatser p EU-niv. Om miljeekterna inte r grnsverskridande, nns det ingen invndning mot att befolkningen i ett land vill avskaa en viss typ av verksamhet, medan befolkningen i ett annat land vill lta den pg dr. Det betyder bara att ett lands ekonomi med hjlp av utrikeshandel specialiseras i enlighet med medborgarnas preferenser, ett utfall som r huvudargumentet fr frihandel. Ngon snedvridning r det d inte frga om (Siebert-Koop 1993). Dremot r naturligtvis grnsverskridande externaliteter som miljfrstring eller utskning av gemensamma skevatten ngot som krver reglering
204
p vernationell niv. Om sdana problem omfattar huvuddelen av EU-omrdet kan det vara lmpligt att hantera dem i EU:s institutioner. Om de bara gller en mindre grupp EU-lnder br de dremot hanteras av denna grupp (se nsta avsnitt). Om externaliteterna har eekt p mnga lnder ven utanfr EU mste naturligtvis frgan lsas p en hgre niv, oftast d FN. Ibland kan EU kanske d vara en lmplig frhandlingsorganisation fr sina medlemmar. Frekomsten av grnsverskridande externaliteter r emellertid inte ett allmnt argument mot institutionell konkurrens utan en typ av problem som mste lsas i samverkan mellan lnder p mnga olika vgar anpassade efter problemens srart.
Central harmonisering, privilegiejakt och lobbying Central harmonisering av regelsystem och gemensamma skatte- och bidragssystem fr stora enheter
som EU medfr mycket lnga politiska processer med informationsinhmtning och frhandlingar mellan medlemslnderna. Avkastningen fr olika intressegrupperingar av att pverka sdana processer genom lobbying vxer mycket snabbt nr antalet medlemslnder kar och allter omrden regleras p EU-niv. Ju mer institutionell konkurrens mellan lnderna erstts av central harmonisering, desto er
205
Nils Lundgren
srintressen nner att avkastningen p sdan lobbying r mycket lnsam och ju strre EU blir desto strre blir avkastningen av lobbyingen fr varje srintresse. Antalet registrerade lobbyorganisationer steg frn 400 r 1980 till 3 000 r 1990 och passerade 4 570 r 2008. I dag verkar cirka 15 000 personer som lobbyister vid EU:s institutioner, det vill sga ungefr en lobbyist per tre EU-tjnstemn och EU-parlamentariker. Lobbyorganisationer behvs fr att frbttra den information och opinionsbildning som ligger till grund fr politiskt beslutsfattande, men riskerna r stora fr att kapitalstarka lobbyorganisationer pverkar besluten p ett icke genomskinligt stt i den svrverskdliga vrld som EU-organen utgr. I sdana fall medfr lobbyismen att politiska beslut undgr demokratisk kontroll, vilket naturligtvis r oacceptabelt. Frdelningen av bidrag som utformats p EU-niv blir ofta svra att kontrollera p nationell niv, bde drfr att bidragen inte kan anpassas frn kontrollsynpunkt till de lokala frhllandena och drfr att kontrollen hamnar i en mlkonikt mellan nationella srintressen och EU-intresset. Risken fr fusk blir betydande. En uppyttning av funktioner till EU-niv tenderar drfr att skapa ett system fr privilegiejakt (rent seeking) av den typ som frst beskrevs av Mancur Olsen (Olsen 1965). Ineektiviteten och risken fr
206
korruption och fusk i ett sdant system r betydande. Fr den kritiske frefaller det som att EU hller p att utvecklas till ett modernt Bysans, ett av dessa vlden som fll samman under sin egen tyngd. Den europeiska allmnhetens respekt fr organisationen undergrvs. Risken fr en sdan utveckling motverkas om den europeiska integrationsprocessen s lngt mjligt bygger p institutionell konkurrens i stllet fr central harmonisering och gemensam ekonomisk politik. Vaubel (2008) har ocks ppekat att privilegiejakt, korruption och liknande problem kanske lttare kan minskas och elimineras, nr vljarna stlls infr tydliga skillnader mellan lnder och drmed ser att det nns alternativ.
USA som frebild

Ju strre folkmngd, desto starkare furste Drfr har sm nationer alltid varit den politiska frihetens vagga... Jag r sker p att om det bara funnes sm nationer, skulle mnskligheten vara lyckligare och friare. (Tocqueville 1835/1945, Vol. I, s. 166-8) Det r uppenbart att det europeiska politiska etablissemanget i de esta avseenden har sett USA som en
207
Nils Lundgren
frebild fr Europeiska Unionen. Det Europeiska konventet som 2004 lade fram Konstitution fr Europa hade som frebild The Constitutional Convention som under George Washingtons ledning arbetade fram frslaget till en federal frfattning fr USA sommaren 1787. EU-kommissionens ordfrande hller p Europadagen den 9 maj ett tal som efter amerikansk frebild kallas State of the Union Message. Fler exempel nns. USA r en stor federal stat baserad p europeiska lososka och politiska traditioner och med gemensam valuta. Det r drfr naturligt att stlla frgan hur USA fungerar frn de utgngspunkter som hr analyseras. USA uppfattas som mera innovativt, har vsentligt hgre per capitainkomst n ven den rikaste, vsteuropeiska, delen av EU och har under mera krisfria tider n idag uppvisat snabbare ekonomisk tillvxt. Beror detta p att USA har frmtt bevara den institutionella konkurrensen mellan delstaterna eller beror det p att den institutionella konkurrensen mellan medlemsstaterna inte spelar s stor roll? En frsta reektion r att USA har hgre BNP per capita i huvudsak p grund av att sysselsttningsgraden r hgre och att amerikaner arbetar er timmar per r. Om man frsker berkna produktion per arbetad timme (en svr uppgift), nner man att skillnaden mot det rika Vsteuropa r mttlig. Drtill kommer att
208
den hgre tillvxttakten i BNP i huvudsak frklaras av hgre tillvxt i arbetskraften snarare n snabbare produktivitetskning. En andra reektion r att en mycket strre del av lagstiftningen i USA faktiskt ligger p delstatsniv n man vanligen frestller sig. Indirekt beskattning, stora delar av nringslagstiftningen och utbildningssektorn skiljer sig drmed vsentligt t mellan delstaterna. Den ursprungligen mycket genomtnkta amerikanska frfattningen innehller tydliga konstitutionella sprrar mot centralisering av den politiska makten till federal niv. Som framgr av The Federalist Papers vilar den amerikanska frfattningen p en statsvetenskaplig och politisk grund som var djupt frankrad i vstvrldens dvarande frnmsta statsvetenskapliga tnkare frn John Locke till Montesquieu och David Hume. En tredje reektion r att skatter och avgifter och drmed hela den oentliga sektorns storlek ligger p en lgre niv i USA n i EU. Det skulle kunna tnkas bero p att delstaternas konkurrens om de rrliga produktionsfaktorerna har hllit tillbaka den expansion av den oentliga sektorn som vi har sett i Europa. Kanske har USA tack vare ett lgre skattetryck bevarat en strre innovationsfrmga i den privata sektorn n fallet har blivit i Europa? Med vsteuropeisk syn har detta d blivit till priset av ett mindre utbud av kol209
Nils Lundgren
lektiva nyttigheter och strre inkomstskillnader efter skatter och bidrag. Slutligen kan det konstateras att p de omrden dr oentlig verksamhet p federal niv nd ftt stor omfattning tycks USA knnetecknas av samma byrkrati och lobbyism som har vuxit fram i Bryssel. Lobbyingverksamheten i Washington r av enorm omfattning och skapar problem fr det politiska systemets integritet och eektivitet, trots att lobbying i princip inte behver vara ngot frkastligt. Washington r ocks knt fr svrverskdlig byrkrati, lnga tidsdande beslutsvgar och svrfrutsedda utfall av anskningar om tillstnd och dylikt. Det som vi uppfattar som typisk amerikansk eektivitet tycks prgla mikroekonomin (privata fretag, universitet, det inre arbetet i vissa myndigheter), men knappast det federala politiska systemet i stort, vilket ter sig frenligt med de slutsatser som dragits ovan om vikten av institutionell konkurrens.
stark tendens till verskattning av de senare argumenten, nr dessa stlls mot argumenten fr bevarad mjlighet till institutionell konkurrens. Det nns emellertid ett viktigt tredje alternativ: exibel integration.9
EU-projektet i kris Sedan femtiotalet har EU-samarbetet vidgats i alla
Flexibel integration
S lngt har analysen gllt frgan om nr lagstiftning och beslutsfattande br vara kvar p nationell niv och utvecklas genom institutionell konkurrens och nr argumenten fr uppyttning till EU-niv (eller nnu hgre niv) vervger. Slutsatsen var att det nns en
210
dimensioner: territoriellt, till nya politiska omrden och i centraliseringsgrad (territory, scope and depth). De ursprungliga sex EEG-lnderna har blivit 28 EUlnder och er str i k. De omrden som tminstone i ngon utstrckning r freml fr EU-samarbete strcker sig ver nstan hela det politiska fltet och p de esta omrden pgr en centralisering. Det europeiska integrationsprojektet framstr allts som en lysande framgng i den meningen att det utvecklas snabbt till en allt fastare sammanslutning i enlighet med frdragets portalparagraf. andra sidan r projektet nu inne i en djup och dramatisk kris som mnga befarar kan komma att leda till ett politiskt totalhaveri och denna kris kan hvdas bero p just den framgngsrika verfringen av politisk makt frn medlemslnderna till EU:s institutioner. Valutaunionen har bidragit bde till att skapa krisen och till att drefter frsvra krisbekmpningen. Det r
9 Fr en nyutkommen presentation av (och argumentation fr) exibel integration, se min rapport Flexibel integration (Lundgren 2013). 211
Nils Lundgren
dock inte bara det enorma bakslaget fr europrojektet som vllar starka motsttningar. Det nns ocks en vxande konikt kring frgan om huruvida en stndigt fastare sammanslutning r nskvrd. Insikten om och indignationen ver att dagens EU r ngot helt annat och lngt mera centraliserat n det projekt EUlndernas medborgare har godknt i demokratiska val tycks vxa verallt och brjar nu f politiskt genomslag. Bara under 2013 gick tre tunga nationella ledare i EU-lnder oentligt emot den hittillsvarande linjen att kontinuerligt fra ver det politiska beslutsfattandet frn nationell niv till Bryssel. Den brittiske premirminister David Cameron deklarerade den 23 januari att Storbritannien skulle frhandla med EU om att befrias frn strre delen av de regler som inte har med den inre marknaden att gra och sedan p grundval av frhandlingsresultatet lta brittiska folket folkomrsta om alternativen att acceptera och stanna kvar i EU eller att sga nej och lmna EU. Den 21 juni deklarerade den hollndske utrikesministern Frans Timmerman att Tiden fr en allt nrmare union p alla mjliga politikomrden r frbi, detta r den bestmda vertygelsen hos regeringen. Den hollndska regeringen har redan ltit ta fram en lista p 54 omrden, dr den politiska makten ska terbrdas frn Bryssel till Haag.
212
Den 14 augusti ifrgasatte Tysklands frbundskansler Angela Merkel i en intervju i Deutschlandfunk Radio och Phoenix TV tendensen att fra alltmer politik upp till EU-niv och lovade att ta upp en debatt efter frbundsdagsvalet den 22 september om vilka kompetenser som kan terfras till nationell niv. Debatten om EU:s konstitutionella struktur handlar normalt om vad som br beslutas p EU-niv och vad medlemslnderna br besluta om sjlva som suverna stater, det vill sga den handlar om hur stor omfattning de federala inslagen ska ha. Det r uppenbart att det rder stor oenighet om detta. Subsidiaritet str inskrivet i frdraget, men principen krs oftast ver i de politiska uppgrelserna. Kampen har successivt hrdnat och frontlinjen tycks alltmer g mellan den allmnna folkopinionen och det politiska etablissemanget. Folkomrstningar har tenderat att leda till nej till kad verstatlighet och nr folkomrstningar undviks, nns en tendens till att det politiska motstndet kommer till uttryck i form av nybildade EU-kritiska partier eller tillvxt av redan existerande.
Oknd mark fr politiker och journalister? Flexibel integration innebr att inte alla medlemslnder mste vara med i varje integrationsprojekt. Om
en mindre grupp lnder vill ha en valutaunion, kan de

213
Nils Lundgren
etablera en sdan utan att krva att vriga EU-lnder ska delta. Om en mindre grupp lnder vill ha fria grnspassager sinsemellan kan de infra ett sdant system utan att tvinga andra att delta. Den frsta fullstndiga presentationen av alternativet exibel integration var CEPR-rapporten Flexible Integration (Dewatripont m. . 1995). Dr freslogs fljande: 1. En gemensam grundval, som alla medlemslnder mste delta i och som omfattar en vldenierad uppsttning delade befogenheter som bedms vara vsentliga fr att bevara vinsterna frn frihandel och fri rrlighet i en Europeisk union som r ppen fr nya medlemmar. 2. Mjlighet att g in i ppna partnerskap som tillter grupper av lnder att g vidare med integration utanfr den gemensamma grundvalen, utan att andra lnder ska vara tvungna att flja efter.
Det r en vanlig frestllning att en sdan lsning skulle vara ett hinder mot fortsatt europeisk integration. Flexibel integration innebr emellertid att fr214
draget utformas s att det inte hindrar medlemslnder som vill g lngre i ekonomisk, politisk och kulturell integration frn att gra s, ven om inte alla gr med. Lsningen skapar en nskvrd balans mellan ena sidan alla medlemsstaters helhjrtade uppslutning bakom den europeiska integrationens grundlggande vrden och andra sidan valfrihet bde fr dem som vill bredda och frdjupa integrationen och fr dem som inte vill det. Fri handel och fri rrlighet inom EU r samarbetets naturliga krna och ett halvt sekels erfarenheter av politisk debatt, parlamentsval och folkomrstningar pekar p att det r denna del av det europeiska integrationsprojektet som har brett folkligt std. P andra omrden r det dags att lta lnderna vlja decentraliserade lsningar genom att hantera frgorna sjlva p nationell niv eller genom att ska samarbete med lnder med vilka de har gemensamma ekonomiska, kulturella och politiska intressen. Flexibel integration r sedan tjugo r ett vletablerat forskningsomrde, men politiker uttalar sig och journalister skriver om EU-frgor som om de inte hade ngon kunskap om detta. Kanske har de inte det heller. Den 15 september 2011 sa till exempel utrikesminister Carl Bildt och nansminister Anders Borg i Frankfurter Allgemeine Zeitung ett kraftfullt nej till att lta eurozonens medlemslnder hantera valutaomrdet
215
Nils Lundgren
p egen hand. Det vore ett fruktansvrt hot mot EU:s framtid, pstod de. Den 6 maj 2013 deklarerade Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson vid ett seminarium i Europahuset i Stockholm: EU ska inte vara ngon la cartemeny. En splittrad union r det vrsta som kan hnda. Och den 7 maj 2013 fastslog EU-kommissionens ordfrande Jos Manuel Barroso i ett tal i Bryssel att alla EU-lnder utom Storbritannien och Danmark r frutbestmda att g med i EMU. Alla lnder som inte har en opt-out, det vill sga en rtt att st utanfr, r skyldiga att delta. Sdana uttalanden kan tyckas extra egendomliga med tanke p att artikel 20 i det nu gllande Lissabonfrdraget i princip ppnar fr frdjupat samarbete mellan ett mindre antal lnder p olika omrden. Europrojektet kan ju ocks sgas de facto vara p vg mot den typ av lsningar som regleras i denna Artikel 20. Schengensystemet startade p detta stt, med ett mindre antal medlemslnder och utanfr EU:s institutioner och har sedan infrlivats med de senare. Eurozonen omfattar fortfarande bara en del av EUlnderna och tv lnder, Storbritannien och Danmark, har s kallade opt-outs. Artikeln innehller bland annat fljande:
Artikel 20 1. De medlemsstater som nskar upprtta ett
frdjupat samarbete sinsemellan inom ramen fr unionens icke-exklusiva befogenheter kan utnyttja dess institutioner och utva dessa befogenheter genom att tillmpa relevanta bestmmelser i frdragen inom de grnser och p de villkor som faststlls i denna artikel och i artiklarna 326-334 i frdraget om Europeiska unionens funktionsstt. De frdjupade samarbetena ska syfta till att frmja unionens ml, skydda dess intressen och strka dess integrationsprocess. Samtliga medlemsstater ska nr som helst kunna delta i samarbetet i enlighet med artikel 328 i frdraget om Europeiska unionens funktionsstt. 2. Beslutet om bemyndigande av ett frdjupat samarbete ska antas av rdet som en sista utvg, om det faststller att de ml som efterstrvas genom samarbetet inte kan uppns inom rimlig tid av hela unionen och frutsatt att minst nio medlemsstater deltar i samarbetet. Rdet ska besluta i enlighet med frfarandet i artikel 329 i frdraget om Europeiska unionens funktionsstt.
217
216
Nils Lundgren
3. 4. Akter som antas inom ramen fr ett frdjupat samarbete ska vara bindande endast fr de medlemsstater som deltar i detta. De ska inte betraktas som ett regelverk som mste godtas av kandidatstaterna.
Formuleringarna i moment 2 talar emellertid om en sista utvg, om inte hela unionen kan n mlet inom rimlig tid och minst nio medlemsstater. Artikel 20 frefaller allts snarare syfta till att underltta marschen mot kad verstatlighet n ppna fr exibel integration. Artikel 20 har heller inte kommit till anvndning mer n i ett fall, nmligen samordning av lagstiftning om skilsmssor dr parterna r medborgare i olika lnder. Trots detta r det dock anmrkningsvrt att svl utrikesministern som nansministern och EU-ministern i vrt land antingen r omedvetna om att det gllande Lissabonfrdraget lmnar utrymme fr exibel integration eller vill undvika att dra uppmrksamheten till detta faktum. En viktig frga r naturligtvis varfr exibel integration ver huvud taget skulle gras inom ramen fr EU. Det nns ver 200 mellanstatliga konventioner upprttade bara inom ramen fr Europardet som i stort
218
sett alla r frivilliga fr europeiska lnder att skriva under och ven OECD och FN:s ekonomiska kommission fr Europa erbjuder mnga sdana mjligheter. Flexibel integration i Europa p mellanstatlig niv r allts mycket vanlig och kan utan svrighet byggas ut fr nya typer av frivilliga samarbeten.10 Svaret p frgan r sannolikt att starka politiska krafter vill fra in allt mer av internationellt samarbete under EU:s institutioner fr att gra EU till en allt fastare sammanslutning med allt strre makt och inytande i vrlden.
Konstitutionella sprrar och Popitz lag Det folkliga motstndet mot att ytta makten till
Bryssel tycks emellertid vxa efter hand som nya omrden dras in i processen. En frklaring till detta r att i stort sett varje beslut i denna riktning direkt leder till nya frslag om maktverfring, drfr att det (ofta) freligger komplementaritet mellan olika tgrder (Persson m. . 1999). Drmed menas att om man accepterar en verfring frn nationen till Bryssel av makten p ett omrde, frstrks sklen till sdana maktfrskjutningar p angrnsande omrden. Om man infr en gemensam valuta, mste man kanske infra en bankunion och en transfereringsunion, om
10 Jag tackar professor Daniel Tarschys fr en genomgng av dessa olika institutionella mjligheter att bedriva exibel integration utanfr EU:s ramar. 219
Nils Lundgren
man infr fria grnspassager, mste man kanske infra verstatlig bekmpning av brottslighet och terrorism och s vidare. Sdan komplementaritet tenderar att driva fram en okontrollerad centraliseringsprocess (Persson m. . 1999). Fr att frhindra en sdan krvs konstitutionella sprrar, men EU-frdragets sprrar r svaga eller saknas helt, sannolikt drfr att de som genomdrivit frdraget inte vill ha sdana. Lndernas vetortt mot beslut p EU-niv har varit en sdan sprr, men denna frsvagas av den pgende vergngen till majoritetsbeslut. Tendensen till maktcentralisering i federationer ck under mellankrigstiden beteckningen Popitz lag. Den tyske ekonomen Popitz fann att det nns starka krafter inbyggda i federala strukturer som yttar politisk makt och resurser frn periferi till centrum i frnvaro av hrda konstitutionella sprrar. Federala stater har olika och mer eller mindre eektiva sprrar. I USA denierar grundlagen noggrant den federala nivns befogenheter. I Schweiz fungerar folkomrstningsinstitutet som en eektiv sprr som har frhindrat en centralisering av det slag som skett i det federala grannlandet Tyskland. Popitz lag r allts ett hot mot den institutionella konkurrens som har gjort Europas lnder historiskt framgngsrika. Ett stt att stvja en sdan utveckling
220
r att infra kraftfulla konstitutionella sprrar och ppna fr exibel integration. Flexibel integration innebr att frdraget utformas s att det inte hindrar medlemslnder som vill g lngre i ekonomisk, politisk och kulturell integration frn att gra s, ven om inte alla gr med. Den frhrskande uppfattningen i det politiska etablissemanget i EU r att de lnder som vill st utanfr ett projekt som innebr kad verstatlighet p ngot omrde, gr ngot omoraliskt. De frsker plocka russinen ur kakan, som det populra uttrycket lyder. Etablissemangets frhrskande grundsyn r att exibel integration r negativt fr europeisk integration. Vi kan emellertid lika grna betrakta exibel integration frn andra hllet. Flexibel integration kan underltta fortsatt integration, eftersom de som inte vill delta inte kan hindra dem som vill g lngre med integration p ett omrde. Om exibel integration hade varit ett vanligt inslag i EU-projektet, hade den europeiska valutaunionen sannolikt utvecklats helt annorlunda. Det hade varit naturligt att brja med en liten grupp lnder som hade goda frutsttningar att klara de omstllningar som en gemensam valuta krver. Det hade varit naturligt att klara ut hur det skulle g till institutionellt att senare g med i eller lmna valutaunionen utan att skapa oskerhet och krisstmning. Att inte vara med frn brjan
221
Nils Lundgren
hade inte varit en prestigefrlust och att lmna valutaunionen hade inte varit frenat med kaos.
Folkviljan i konikt med etablissemanget

Nu har emellertid regeringschefer i sdana viktiga EUlnder som Tyskland, Storbritannien och Nederlnderna allts uttalat sig fr repatriering av politisk makt frn Bryssel till medlemslnderna. Detta kan indikera ett nytt klimat i EU-politikern. Man ska inte verdriva de omedelbara politiska implikationerna av dessa utspel. Det politiska etablissemanget i EU-lnderna r verlag knappast mer kritiskt nu n tidigare till maktverfring till Bryssel. Skillnaden r att det folkliga missnjet med att styras allt mer frn Bryssel vxer och hotar att pverka valutslagen i medlemslnderna. Det r vanligt bland EU-kommentatorer att med frakt beskriva politiska ledares knslighet fr sdana folkliga reaktioner i allmnna val. Detta frakt r naturligtvis helt orimligt. Det vi ser r politisk demokrati nr den fungerar, det vill sga folkviljan kommer till uttryck i politiken. Det r dessutom nu inte bara folkvalda politiska ledare i medlemsstaterna som vidgr problemet. Till och med EU-kommissionens ordfrande Barroso visade insikt om detta problem i sitt tal i Florens p Europadagen den 9 maj 2013: Vi
222
har ntt en tidpunkt d europeisk integration mste bedrivas ppet, transparent och p grundval av medborgarnas uttryckliga std. Den tid r ver d den europeiska integrationen kunde genomfras p grundval av medborgarnas underfrstdda samtycke (mina kursiveringar). Det ter sig hgst rimligt att tolka ordvalen uttryckliga och underfrstdda som ett medgivande att den politiska makten hitintills har yttats frn medlemslnderna till Bryssel utan tydligt folkligt std. Ngon bred politisk debatt om denna frndring har dock inte mrkts av utan den icke folkvalde kommissionsordfranden meddelar detta p eget bevg. n mer talande r Barrosos uttalande infr en grupp journalister den 2 oktober 2013, dr han utlovade en ny kurs innebrande att ven gllande EU-lagar kan dras tillbaka. Det hr blir en total omsvngning i vr kultur, sade han (DN 3 okt 2013). EU-kommissionens ordfrande fastslr allts oentligt att tanken att politisk makt skulle kunna repatrieras frn Bryssel till medlemslnderna r en total omsvngning i vr kultur. n mer uppseendevckande r naturligtvis att en icke folkvald tjnsteman allts anser sig kunna oentliggra att en total omsvngning nu kommer, inte bara i en enstaka politisk frga eller i den principiella inriktningen p ett avgrnsat politikomrde utan i
223
Nils Lundgren
hela EU-kulturen. terigen mste man notera att ngon allmn politisk debatt i frgan i EU-parlamentet och i medlemslnderna inte har mrkts av. En total omsvngning i vr kultur kan allts deklareras av en EU-tjnsteman i Bryssel utan att det vcker ngot uppseende. En dramatisk tolkning skulle kunna vara att en usurpator har tillvllt sig politisk makt frn EU:s folkvalda politiker. Hur ska vi frklara ngra nationella politiska ledares och Brysselnomenklaturans pltsliga omvndelse till uttalad frstelse fr folkliga invndningar mot fortsatt centralisering av det politiska beslutsfattandet till Bryssel? Det mesta pekar p att de dramatiska eekterna av eurokrisen har mobiliserat en underliggande folklig skepsis till vad EU hller p att utvecklas till och har ndvndiggjort en lyhrdhet frn det politiska etablissemanget.11
Ett centraliserat EU r ett hot mot Europas framtid

Ingen kan idag sga ngot skert om eurokrisens ekonomiska och politiska eekter. Blir det en tillfllig paus i den utveckling mot en federal stat som vi har sett sedan 50-talet, en kollaps fr hela projektet eller en kursndring i EU:s utveckling i riktning mot en union av demokratier samlade kring mnskliga rttigheter, fri handel och fri rrlighet? Det ligger mnga redan initierade centraliseringsprojekt i EUinstitutionernas pipeline som kommer upp efter hand. Nr de europeiska folken och deras politiker nu ska ta stllning till en europeisk klagarmyndighet som ska g rakt in medlemslndernas rttsvsen och till en militr EU-organisation, kommer det politiska stmningslget att prvas. Nr eurokrisen nu ska mtas med en bankunion och samordnad nanspolitik, tvingas man sannolikt till frdragsfrndringar. Detta skulle kunna ppna ven fr de mera fundamentala institutionella reformer som krvs om EU-samarbetet ska grundas p en frstelse fr den institutionella konkurrens som har skapat Europas enorma framgng inom ekonomi, politik och kultur under de senaste rhundradena. Det grundlggande problemet med alternativet exibel integration r dessvrre att det nns starka
225
11 Intressant r att en tungviktare i europeisk debatt, Clemens Wergin, utrikesredaktr fr Die Welt, hsten 2013 gick ut kraftfullt i New York Times mot idn att fortsatt maktkoncentration till Bryssel r vgen att lsa kriserna i Europa: Annorlunda uttryckt, Europas framtid beror p vilket politiskt system Europa vljer. Ett alternativ som r populrt i de politiska eliterna r att ett mer centraliserat Europa betyder ett bttre Europa. Men detta r ett felaktigt svar av tv skl. Fr det frsta kommer det inte att ske, drfr Europas medborgare inte vill ha det alternativet. Men n viktigare, det kommer inte att fungera. (Wergin 2013, min versttning). 224
Nils Lundgren
intressen som inte primrt ser frihet, demokrati, materiellt vlstnd och kulturell mngfald som huvudml fr den europeiska integrationen. Mlet r kanske i stllet att skapa en europeisk supermakt som ska gra det mjligt fr en europeisk maktelit att agera p den internationella arenan p jmbrdig niv med USA, Kina och Indien. D rcker det naturligtvis inte att bara ha en gemensam handelspolitik och kunna upptrda som en stat i globala och bilaterala handelsfrhandlingar. Men frgan huruvida en centraliserad federal EU-stat ocks ligger i de europeiska folkens intresse och inte bara i dess politiska makteliters r fundamental och kommer nu mjligen upp till seris debatt. Kanske r det s att stora federala konstruktioner i vr tid, fr att inte g samma dekadans och frstelning till mtes som de orientaliska vlden som hnvisades till i inledningen, mste lmna lngt mera antingen till den privata marknadens konkurrens och det civila samhllet som i USA eller till nationalstaternas institutionella konkurrens ssom traditionellt har skett i Europa. Om den europeiska traditionen att hantera viktiga frgor inom det politiska systemet fortlever, kan det visa sig mycket farligt att lta de politiska besluten glida ivg till Bryssel i vxande omfattning. Argumentet fr ett Europa prglat av subsidiaritet och institutionell konkurrens r inte bara ett
226
demokratiskt krav p nrhet mellan vljare och frtroendevalda eller ett kulturellt krav p respekt fr nationella kulturers srart. Argumentet r ocks att det i en politisk kultur prglad av stora vlfrdsstater krvs subsidiaritet och institutionell konkurrens mellan lnder fr att upprtthlla ekonomisk tillvxt och nyskapande kultur. Ett federalt och centraliserat EU gr helt p tvrs mot den politiska ordning som har dominerat Europas utveckling under 2 500 r och skapat den framgngsrika kultur vi kallar europeisk. Frn antikens Grekland via renssansens Norditalien till den nya tidens Vsteuropa har politisk decentralisering och institutionell konkurrens frmjat frihet, kreativitet och ekonomisk tillvxt. Sett i detta ljus framstr EU:s nuvarande utveckling som ett hot mot Europas framtid. S lt mig avsluta denna uppsats med ett citat frn den ledande fretrdaren fr forskningen p omrdet institutionell ekonomi, Douglass North, ett citat dr han sammanfattar sina slutsatser om varfr Vsteuropa kom att dominera vrlden ekonomiskt, politiskt och kulturellt frn 1600-talet:
227
Nils Lundgren
Det var de dynamiska konsekvenserna av konkurrensen mellan fragmenterade politiska enheter som resulterade i en utprglat kreativ milj Det var just frnvaron av en storskalig politisk och ekonomisk ordning som skapade den ndvndiga miljn fr ekonomisk tillvxt och ytterst fr mnsklig frihet. (North 1998, s.22).
228
Referenser
Kapitel 2
Blyth, Mark (2013), Austerity. The History of a Dangerous Idea, Oxford University Press, Oxford. Boone, Peter och Johnson, Simon (2012),The End of the Euro: A Survivors Guide, http://baselinescenario.com, hmtdatum 2013-10-16 Calmfors, Lars (2013), verlever euron?, denna volym. CESinfo (2013), The Exposure Level Bailout Measures for the Eurozone Countries and Germanys Exposure, Center for Economic Studies, University of Munich, http://www. cesifo-group.de/ifo, hmtdatum 2013-10-16. Edquist, Harald (2013), r Eurokrisen en konkurrenskraftskris?, denna volym Ekman, Kajsa Ekis (2013) Skulden. Eurokrisen sedd frn Aten, Leopard, Stockholm. EUROSTAT, Euro Indicators Ferguson, Niall (2012) I pengarnas tid: Finansvrldens historia, Bonniers, Stockholm. Il Giornale, 2012-04-18 IMF, World Economic Outlook Larsson, Therese (2012), Vaken fr vrlden, Svenska Dagbladet 2012-03-13. Mnchau, Wolfgang (2013) Europe is ignoring the true scale of bank losses, Financial Times 2013-06-23.
231
ORourke, Kevin H. och Taylor, Alan M. (2013), Cross of Euros, Journal of Economic Perspectives, Vol. 27, No. 3. Pascalidou, Alexandra (2013), Kaos. Ett grekiskt krislexikon, Atlas Frlag, Stockholm. Polanyi, Karl (2002), Den stora omdaningen, Arkiv Frlag, Stockholm. Originalutgva: The Great Transformation. The Economic and Political origins of Our Time, New York 1944 Rose, Andrew K. (2007), Checking Out: Exits from Currency Unions, CEPR Discussion Paper, No. 6254. Shambaugh, Jay C. (2012), The Euros Three Crises , Brookings Papers on Economic Activity, Spring 2012, s. 157-231. Soros, George (2013), How to save the euro from the euro crisis, The Guardian, 2013-04-09. Steen, Michael (2013), Eurozone economic divergence will be tough to shake o, Financial Times 2013-07-26. Stuckler, David och Basu, Sanjay (2013), The Body Economic: Why Austerity Kills, Basic Books, New York. Sderstrm, Hans Tson (red) (2013), Perspektiv p eurokrisen, denna volym. Tepper, Jonathan (2012), A Primer on the Euro Breakup: Deafult, Exit and Devaluation as the Optimal Solution, http://blog.variantperception.com, 2012-02-16, hmtdatum 2013-10-16. UNDP (United Nations Development Programme) (2013), Human Development Report 2013 de Vylder, Stefan (2012), Eurokrisen, Ordfront, Sverige. de Vylder, Stefan (2013), Eurokrisen och nanspakten: Ur askan i elden, Forum fr EU-debatt, Rapport nr. 2, 2013. Wissn, Pehr (2013), r en bankunion lsningen p Europas problem?, denna volym.
Kapitel 3
Conference Board (2013), Total economy database: Output, labor and labor productivity country details, 19502012, Conference Board, New York. Corrado, Carol, Hulten, Charles, och Sichel, Daniel (2005), Measuring Capital and Technology: An Expanded Framework, i Corrado, Carol, Haltiwanger, John, och Sichel, Daniel (red), Measuring Capital in the New Economy, University of Chicago Press, Chicago s. 1145. Corrado, Carol, Hulten, Charles och Sichel, Daniel (2009), Intangible Capital and U.S. Economic Growth, Review of Income and Wealth, Vol. 55, s. 661685. Corrado, Carol, Haskel, Jonathan, Jona-Lasinio, Cecilia and Iommi, Massimiliano (2012), Intangible Capital and Growth in Advanced Economies: Measurement, Methods and Comarative Results, www.INTAN-Invest. net Draca, Mirko, Sadun, Raaella och van Reenen, John (2006), Productivity and ICT: A Review of the Evidence, CEP Discussion PaperNo. 749, London. Edquist, Harald (2011), Can Investment in Intangibles Explain the Swedish Productivity Boom in the 1990s, Review of Income and Wealth, Vol. 57, s. 658682. Eurostat (2013), Unit Labor Cost annual data, Eurostat, Luxemburg. Felipe, Jesus och Kumar, Utsav (2011), Unit Labor Costs in the Eurozone: The Competitive Debate Again, Working Paper 651, Asian Development Bank, Manila.
232
233
Freeman, Rebecca (2008), Labour Productivity Indicators: Comparisons of Two OECD Databases Productivity Differentials and the Balassa-Samuelson Eect, Division of Structural Economic Statistics, OECD, Paris. Inklaar, Robert och Timmer, Marcel (2008), GGCD Productivity Level Database: International Comparisons of Output, Inputs and Productivity at the Industry Level, Research Memorandum No. 104, Groningen Growth and Development Centre, Groningen. Jonung, Lars och Sjholm, Fredrik (1997), Hur ser ett optimalt valutaomrde ut fr Sverige?, Ekonomisk Debatt, Vol. 25, s. 275285. Litan, Robert och Rivlin, Alice (2001), Beyond the Dot.Coms: The Economic Promise of the Internet, Brookings Institution Press, Washington DC. Marrano, Maruo G, Haskel, Jonathan and Wallis, Gavin (2009), What Happened to the Knowledge Economy? ICT, Intangible Investment and Britains Productivity Record Revisited, Review of Income and Wealth, Vol. 55, s. 686716. Nickel, Stephen (1996), Competition and corporate performance, Journal of Political Economy, Vol. 104, s. 724746. OECD (2012), OECD Factbook 2012, OECD, Paris. OECD (2013a), Labour productivity growth in the total economy database, OECD, Paris. OECD (2013b), Unit labor cost database, OECD, Paris. Oliner, Stephen och Sichel, Daniel (2000), The Resurgence of Gowth in the Late 1990s: Is Information Technology the Story? Journal of Economic Perspectives, Vol. 14, s. 322.
OMahony, Mary och Vecchi, Michela (2005), Quantifying the Impact of ICT Capital on Output Growth: A Heterogeneous Dynamic Panel Approach, Economica, Vol. 72, s. 615633. Roth, Felix och Thum, Anna-Elisabeth (2013), Intangible Capital and Labor Productivity Growth: Panel Evidence for the EU from 19982005, Review of Income and Wealth, Vol. 59, s. 486508. SCB (2008), Investeringar i byggnader och maskiner 2008 enligt majenkten, Statistiska Meddelanden No. 10, Sveriges Ociella Statistik. Solow, Robert (1957), Technical Change and the Aggregate Production Function, Review of Economics and Statistics, Vol 39, s. 6594. Stiroh, Kevin (2004), Reassessing the Impact of IT in the Production Function: A Meta-Analysis and Sensitivity Tests, Federal Reserve Bank of New York, New York. Syverson, Chad (2004), Market Structure and Productivity: A Concrete Example, Journal of Political Econonomy, Vol. 112, s. 11811222. Syverson, Chad (2011), What Determines Productivity?, Journal of Economic Literature, Vol. 49, s. 326365. van Ark, Bart, Hao, Janet, Corrado, Carol och Hulten, Charles (2009), Meassuring Intangible Capital and its Contribution to Economic Growth in Europe, EIB Papers, Vol. 14, s. 6293. van Ark, Bart, OMahony, Mary och Timmer, Marcel (2008), The Productivity Gap between Europe and the United States: Trends and Causes, Journal of Economic Perspective, Vol. 22, s. 2544.
234
235
van Reenen, John, Bloom, Nicholas, Draca, Mirko, Kretschmer, Tobias, Sadun, Raaella, Overman, Henry och Schankerman, Mark (2010), The Economic Impact of ICT, Centre for Economic Performance, London School of Economics, London. Wl, Anita, Wanner, Isabelle, Kozluk, Tomasz och Nicoletti, Giuseppe (2009), Ten Years of Product Market Reforms in OECD Countries Insight From a Revised PMR Indicator, Economics Department Working Papers No. 695, OECD, Paris.
Kapitel 4
Blanchard, Olivier och Leigh, Daniel (2013), Growth Forecast Errors and Fiscal Multipliers, IMF Working Paper 13/1, Washington D.C. Calmfors, Lars (2005), What Remains of the Stability Pact and What Next?, Sieps 2005:8. Calmfors, Lars (2011), EU:s nanspolitiska regler och de statsnansiella kriserna i euroomrdet, Persson, Mats och Skult, Eva, Tillmpad makroekonomi, SNS, Stockholm. Calmfors, Lars (2012a), What Can Europe Learn from Sweden? Four Lessons for Fiscal Discipline, www.voxeu. org. Calmfors, Lars (2012b), Can the Eurozone Develop into a Well-Functioning Fiscal Union, CESifo Forum, Vol. 13. Calmfors, Lars (2013), The Swedish Macroeconomic Policy Framework, under utgivning i Pierre, J. (red), Handbook in Swedish Politics, Oxford University Press.
Calmfors, Lars och Wren-Lewis, Simon (2011), What Should Fiscal Councils Do?, Economic Policy, Vol. 26. De Grauwe, Paul och Ji, Yuemel (2013a), Panic-Driven Austerity in the Eurozone and Its Implications, www. voxeu.org. De Grauwe, Paul. och Ji, Yuemel (2013b), Fiscal Implications of the ECBs Bond-Buying Programme, www. voxeu.org. Edquist, Harald (2013), r eurokrisen en konkurrenskraftskris?, denna volym. EEAG (2012), Report on the European Economy, CESifo, Mnchen. EEAG (2013), Report on the European Economy, CESifo, Mnchen. Eriksson, Jonas och Hjeds Lfmark, Monika (2013), EU som krishanterare: Ekonomisk styrning och nansiell stabilitet, Sieps 2013:3. European Commission (2006), Public Finances in EMU 2006 i European Economy, No. 3, 2006, Bryssel. European Commission (2013), Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council Establishing Uniform Rules and a Uniform Procedure for the Resolution of Credit Institutions and Certain Investment Firms in the Framework of a Single Resolution Mechanism and a Single Bank Resolution Fund and Amending Regulation (EU) No 1093/10 of the European Parliament and of the Council, COM(2013) 520 nal. Finanspolitiska rdet (2010), Svensk nanspolitik, Stockholm. Gottfries, Nils (2013), Macroeconomics, Palgrave MacMillan.
236
237
Gros, Daniel (2013), EZ Banking Union with a Soverign Virus, www.voxeu.org. Holland, Dawn och Portes, Jonathan (2012), SelfDefeating Austerity, National Institute Economic Review, No. 222. Jonung, Lars och Larch, Martin (2006), Improving Fiscal Policy in the EU: The Case for Independent Forecasts, Economic Policy, Vol. 21. Lassen, David Dreyer (2010), Fiscal Consolidations in Advanced Industrialized Democracies: Economics, Politics and Governance, Studier i nanspolitik 4, Finanspolitiska rdet, Stockholm. Persson, Mats (2012), Den europeiska skuldkrisen, SNS, Stockholm. SOU 1996:158 (1996), Sverige och EMU (1996), EMU-utredningens betnkande. Wissn, Pehr (2013), r en bankunion lsningen p Europas problem?, denna volym. Wol, Guntram B. (2013), Austerity Needed to Start, Now We Need a Fiscal Union, www.bruegel.org.
Liikanen, Erkki, Bnziger, Hugo, Campa, Jos Manuel, Gallois, Louis, Goyens, Monique, Krahnen, Jan Pieter, Mazzucchelli, Marco, Sergeant, Carol, Zdenek, Tuma, Vanhevel, Jan och Wijels, Herman (2012), High-Level Expert Group on reforming the structure of the EU banking sector, European Commission, Brussels. Reinhart, Carmen M. och Rogo, Kenneth S. (2008), This Time is Dierent: A Panoramic View of Eight Centuries of Financial Crisis, NBER Working Paper No. 13882, Cambridge M.A. Shambaugh Jay C. (2012), The Euros Three Crisis, Brookings Papers on Economic Activity, Vol. 44, No. 1, s. 157231. Vron, Nicolas och Wol, Guntram B. (2013), From Supervision to Resolution: Next Steps on the Road to European Banking Union, Bruegel Policy Contribution, No. 4., February. Vron, Nicolas (2013), A Realistic Bridge Towards European Banking Union, Bruegel Policy Contribution, No. 9, June.
Kapitel 5
Calmfors, Lars (2013) verlever euron?, denna volym. Darvas, Zsolt (2012), The Greek Debt Trap: An Escape Plan Bruegel Policy Contribution, No. 19, November. Edquist, Harald (2013): r eurokrisen en konkurrenskraftskris?, denna volym. International Monetary Fund (2010), Cross-Cutting Themes in Economies with Large Banking Systems, Strategy, Policy, and Review and Monetary and Capital Markets Departments, IMF, Washington D.C.
238 239
Kapitel 6
Bergh, Andreas (2008), A race to the bottom for the big welfare states? i Bergh, Andreas och Hijer, Rolf (red), Institutional Competition, Edward Elgar, Cheltenham, Storbritannien Begg, David K.H., Crmer, Jacques, Danthine, JeanPierre, Edwards, Jeremy, Grilli, Vittorio, Neven, Damien, Seabright, Paul, Sinn, Hans-Werner, Venables, Anthony och Wypolsz, Charles (1993), Making Sense of Subsidiarity: How Much Centralization for Europe, Monitoring European Integration Series, vol 4, CEPR, London. Dewatripont, Mathias, Giavazzi, Francesco, von Hagen, Jurgen, Harden, Ian, Persson, Torsten, Roland, Gerard, Rosenthal, Howard, Sapir, Andre och Tabbellini, Guido (1995), Flexible Integration: Towards a More Eective and Democratic Europe, Monitoring European Integration, No. 6, CEPR, London. Economist, 2013-09-28, s. 65. Hirschman, Albert O. (1970), Exit, Voice and Loyalty, Responses to Decline in Firms, Organizations and States, Harvard University Press, Cambridge, Mass. Kennedy, Paul (1988), The Rise and Fall of the Great Powers, Economic Change and Military Conict from 1500 to 2000, Unwin-Hyman, London. Mundell, Robert A. (1961), A Theory of Optimum Currency Areas , The American Economic Review Vol. 51, No. 4, s. 657-665. North, Douglass C. och Thomas, Robert Paul (1973), Vsterlandets uppgng, SNS Frlag
240
North, Douglass C.(1998), The Rise of the Western World i Bernholz, Peter, Streit, Manfred E. och Vaubel, Roland (red), Political Competition, Innovation and Growth; a Historical Analysis, Berlin, Springer Olson, Mancur (1965),The Logic of Collective Action, Public Goods and the Theory of Groups, Harvard University Press, Cambridge, Mass. Olson, Mancur (1969), The Principle of Fiscal Equivalence: The Division of Responsibilities among Dierent Levels of Government, The American Economic Review, Vol. 59, No. 2. Persson, Torsten, Roland, Gerard och Tabellini, Guido (1999), Hur lngt skall EU centraliseras: Vad sger ekonomisk teori? i Swedenborg, Birgitta (red), Makten ver politiken, SNS frlag, Stockholm Riksdag & Departement nr 25, 2013, s. 8-9 Rogo, Kenneth (1985), Can Interjurisdictional Monetary Policy Cooperation be Counterproductive?, Journal of International Economics No. 18, s. 199-217. Siebert, Horst (1992), Europas nya ekonomiska karta, SNS frlag, Stockholm. Siebert, Horst och Koop, Michael J. (1993), Institutional Competition versus Centralization: Quo Vadis Europe? i Oxford Review of Economic Policy, Vol 9, No. 1 (Spring). Sinn, Stefan (1993), Competition for Capital: On the Role of Government in an Integrated World Economy, Kieler Studien, nr 253. Sinn, Hans-Werner (1994), How Much Europe?, Scottish Journal of Political Economy, februari 1994, Vol. 41, No. 1.
241
Sinn, Hans-Werner (2002), The New Systems Competition, Perspektiven der Wirtschaftspolitik, Vol. 5, s. 23-28. Sinn, Hans-Werner (2008), The New Systems Competition: Yrj Jahnsson Lectures, Wiley-Blackwell, Oxford. de Tocqueville, Alexis (1945), Democracy in America, orginal De la dmocracitie en Amrique (1835), Knopf Doubleday Publishing, New York. Toynbee, Arnold (1939), A Study of History Vol VI: The Disintegration of Civilizations, part two, Oxford, Oxford University Press Vaubel, Roland (1983), Coordination or Competition among National Macroeconomic Policies i Machlup, Fritz, Fels, Gerhard och Muller-Groeling, Hubertus (red) Reections on a Troubled World Economy, London; Macmillan Vaubel, Roland (2008), A History of Thought on Institutional Competition i Bergh, Andreas och Hijer, Rolf (red), Institutional Competition, Edward Elgar, Cheltenham, Storbritannien Wergin, Clemens (2013), One Europe, Many Europes, The New York Times, 2013-10-14.
242
VERLEVER EURON? Euroomrdet har befunnit sig i en ekonomisk-politisk kris sedan den amerikanska fastighetskrisen skakade vrldens nanssystem 2008. Produktionen har stagnerat, arbetslsheten har ntt rekordniver och statsskulderna har stigit lngt ver vad som r tilltet inom eurosamarbetet. ven om Sverige str utanfr euron s berrs vi p mnga stt av det europeiska dramat. Hr beskriver ngra av Sveriges kunnigaste ekonomer bakgrunden till krisen och hur eurons framtid kan komma att se ut. Vad krvs fr att f slut p krisen, vilka lngsiktiga reformer behvs och kan valutaunionen ver huvud taget verleva i sin nuvarande form?
Lars Calmfors r professor vid Institutet fr internationell ekonomi och en av Sveriges internationellt mest ansedda ekonomer. Han var ordfrande i regeringens EMU-utredning och fram till 2011 ordfrande i Finanspolitiska Rdet. Harald Edquist r ekon.dr. i ekonomisk historia, forskningsledare vid FORES och har tidigare varit forskare vid IFN och forskningsledare vid SNS. Nils Lundgren r l. dr. i nationalekonomi. Han var tidigare chefekonom vid Nordbanken och EUparlamentariker fr Junilistan. Stefan de Vylder r docent vid Handelshgskolan i Stockholm och itig ekonomisk-politisk debattr, bland annat med boken Eurokrisen (2012). Pehr Wissn r adjungerad professor vid Handelshgskolan i Stockholm, tidigare vice VD i Handelsbanken och huvudsekreterare i regeringens nansmarknadskommitt. Bokens redaktr Hans Tson Sderstrm r adjungerad professor vid Handelshgskolan i Stockholm och ledamot av FORES styrelse. Hans var mngrig chef fr Studiefrbundet nringsliv och samhlle, SNS.
ISBN: 978-91-87379-14-7 FORES 2013 WWW.FORES.SE

Överlever Euron?

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Överlever Euron?

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

EURON

SEX EKONOMER OM EUROKRISEN

En grn och liberal tankesmedja

Hans Tson Sderstrm

Under sensommaren 2013 brjade en ljusglimt

Hans Tson Sderstrm

Hans Tson Sderstrm

Hans Tson Sderstrm

Hans Tson Sderstrm

Hans Tson Sderstrm

Hans Tson Sderstrm

Hans Tson Sderstrm

Hans Tson Sderstrm

Hans Tson Sderstrm

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

En ekonomisk, mnsklig och politisk katastrof

Har euron ngon framtid?

Valutaunionens mnga akilleshlar

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

Konkurrenskraftsproblemet De stora skillnader i internationell konkurrenskraft

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

Tabell 2. Budgetunderskott i procent av BNP i OECD och eurozonen.

Klla: OECD Economic Outlook.

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

hnger direkt med valutaunionens konstruktion utan snarare med krishanteringen.

EFSF, EFSM, IMF Upp till 67,5 156 43 % 57

EFSF, EFSM, IMF Upp till 78 171 46 % 66

Upp till 100 1 100 9% 41

Har euron ngon framtid?

171 106 119 110 69 115 87

153** 117 127 120 77 119 90

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

Spruckna valutaunioner: Ngra historiska exempel och lrdomar

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

EMU:s upplsning ngra tnkbara scenarion

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

r en ordnad retrtt mjlig? Vad gller mjligheterna till en ordnad skilsmssa

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

Har euron ngon framtid?

Kom krislnderna in i euron med fr svag konkurrenskraft?

11,8 11,6 11,4 11,2 11 10,8 10,6 10,4 10,2 10

Har krislnderna frsmrat sin relativa konkurrenskraft efter intrdet i unionen?

Figur 4. rlig TFP-tillvxt i eurolnderna samt ytterligare fem OECD-lnder 19992011

Klla: Conference Board (2013).

Vad kan frklara skillnaderna i produktivitetstillvxt?

Slutsatser: Vad fordras fr en gynnsam och ngorlunda jmn produktivitetstillvxt i Europa?

Eurokrisen har tidvis varit dramatisk. Stora bud-

Figur 1. Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld, procent av BNP

Italien Grekland Irland

Cypern Portugal Spanien

Figur 2. Rntor p tioriga statsobligationer