DOFTEN AV BRINNANDE EUKALYPTUS

Mikael Wistrm

2001
Sprickan i vggen

I den bortre ndan av vr hyreslgenhet i Stockholm finns en hemlig drr. Jag har anat den lnge, dr den ligger dold i vrt sovrum bakom en spegel och tapeten. Men ingen annan i familjen knner nnu till drren. Den har ftt vara ifred, det har rckt att knna till den. Dessutom har jag kunnat komma t det jag tror finns bakom drren p andra vgar, nr jag har nskat det. Det har till och med varit bekvmast p det viset. Jag har stndigt skt upp det, jag har till och med gjort ett yrke och drmed en ndvndighet av det. Ungdomens vagabonderande i vrlden har nstan omrkligt vergtt i en mer eller mindre respektabel yrkesverksamhet. Men den oroade rastlsheten och den aldrig stillade nyfikenheten r desamma. Det r antagligen en sjukdom som inte gr att bota. Jag r osker p hur Maggie och de tv barn som bor hemma skulle reagera om jag ppnade drren. Det som finns dr bakom r oemotstndligt lockande men samtidigt skrmmer det mnga. Och jag r vertygad om att delar av min omgivning med tiden skulle tappa sin fernissa och till och med bli riktigt obehaglig, om jag lt den andra vrlden slippa in genom denna ovntade ppning. Det r inte ltt att frklara den frestelse drren erbjuder eftersom den ocks r en fara och ett hot. Egentligen r det drfr jag skriver denna bok. De p andra sidan drren knner antagligen inte till dess existens. Det r dessutom frbjudet och i mnga fall frenat med livsfara att ta sig ver till den hr sidan av vggen utan mycket svrtkomliga tillstnd. Kropparna efter dem som frskt dyker stndigt upp i massmedia, uppsklja p strnderna eller kvvda i stlcontainers. Trots allt detta har jag brjat skrapa bort tapeten som dljer drren. Det visade sig vara mnga lager, som vore vrt hyreshus egentligen mycket ldre n det r. Men efter det frsta skrapandet fr att f fram drren hngde jag tillbaka spegeln och dolde den frstrda tapeten. Jag brjade terigen tnka p konsekvenserna. Vad skulle myndigheterna sga om de fick reda p detta? Fr att nu inte tala om medierna. Vad hnder d med mig och min familj? Men tiden grper ur min frsiktighet som vattendroppen urholkar stenen. Det gr inte att lmna den ifred, jag mste underska drren nrmre. r det verkligen som jag frestller mig? Jag passar p nr jag sitter ensam hemma och arbetar. Jag pillar bort en del av tapeten, precis i en skarv och gra ett litet hl genom drrspringan in till den andra sidan. Hlet r fr litet fr att man skall kunna se ngonting, men jag vgar inte gra det strre. Jag lgger rat till, men hr ingenting. Nstan av en slump stter jag dit nsan istllet och d knner jag pltsligt en mycket vlbekant lukt som snabbt tar sig igenom minnets labyrinter och lser upp ett dolt utrymme som leder in till en hel vrld. Det r frunderligt hur luktsinnet verkar ha 3

direktkontakt med alla mjliga hemliga rum inom oss. Kanske beror det p att luktsinnet tillsammans med knseln r det minst korrumperade av alla vra sinnen. ronen och framfrallt gonen r fullstndigt nedlusade av falska budskap och frestelser vi fallit handlst fr utan att ens ha en aning om att vi blivit pverkade. Om ngon sanning skall passera ofrstrd den vgen mste man vara uppmrksam. Luktsinnet har ett annat frhllande till verkligheten. Och det har en underjordisk frbindelse med vrt inre. Lukten som sipprar in genom den obetydliga ppningen i drrspringan pminner om lukten av ett slumomrde i en sandken i brjan av sjuttiotalet i Peru. Den lockar fram ett helt sceneri frn ett av miljonstaden Limas trstlsa slumomrden, skapade av mnniskor p flykt undan landsbygdens misr. Jag var dr, tjugotre r gammal och ute p vandring i vrlden med min kamera som enda reskamrat. Alldeles i nrheten av slumordet, dolt bakom en kulle lg en stor soptipp dr mnga av slummens invnare hade sin frsrjning. Det tog tid att vnja sig vid avgrunden och den sura stanken av frruttnelse som drev in med vinden frn andra sidan kullen. Jag hade blivit varnad fr att vistas i omrdet, srskilt om jag hade kameran synlig, men insg snart att varningarna var verdrivna. Ibland blev jag avvisad och fientligt betraktad, men de flesta var bara nyfikna och hade inte ens ngonting emot att bli fotograferade framfr sina miserabla hyddor. Lngsamt gjorde jag mig bekant med omrdet och omrdet med mig. Varje gng jag reste tillbaka in mot staden, nr ljuset blivit fr svagt fr fotograferande och de lsdrivande hundarna brjat bli skrmmande aggressiva hade jag med mig allt fler fotografier frn allt vrre misr. Jag framkallade de svartvita bilderna i badrummet p platsen dr jag bodde och samlade allt fler negativkartor ver elndets geografi. Det sknkte en egendomlig tillfredstllelse att se samlingen vxa. Men ingenting kunde mta sig med synen nr jag tillslut vgade mig ver kullen och fick syn p sophgen. Jag hade lnge vetat att platsen fanns dr, dold bakom sanddynerna dit jag skt mig flera gnger, tveksam om jag skulle vga mig ver kullen. Jag hade hrt skriken frn fglarna och ljudet frn lastbilar och traktorer. D och d hade vinden ocks frt med sig gllt aggressiva mnniskorster. Jag hade nrmat mig stegvis. Frst hade jag vandrat omkring i bostadsomrdet p ena sidan kullen och frsiktigt frskt gra mig synlig, fr att utrna hur mnniskorna skulle bemta mig. Det som bredde ut sig nedanfr kullen var en modern Bruegelvision , en undergngens msterligt motbjudande landskap. Pyrande brandrk stack i gonen och aggressiva djur kmpade med mnniskorna om soporna frn de omrden i staden som hade rd att producera sopor. Jag frvntade mig fientlighet frn alla varelser som fanns dr. Mnniskor i smutsiga

trasor, revbensmagra hundar med hudsjukdomar som ftt plsarna att falla av och vldiga rovdjur till grisar beredda att ta allt levande som kom i deras vg. Till och med maskinerna som arbetade p sophgen var rovdjur. D och d slet de lemmar av och krossade kroppar p djur som varit fr upptagna av sin hunger och inte uppmrksammat ngon av de tunga traktorer som makade undan avfallet. ver hela slagfltet vilade stndigt en giftig rk frn de pyrande soporna som frkroppsligade stanken men oavsiktligt gav bilderna jag tog en frhjd estetisk dimension. Jag bekmpade mitt ckel och min rdsla, fann mig lngsamt tillrtta och kom tillbaka fr fler besk. Jag upptckte att mnniskorna som arbetade dr hade olika uppgifter och specialiserade sig p tervinning av olika sorters avfall. Dr fanns till och med en avdelning som sktte en primitiv ambulerande mltidsverksamhet fr de som nskade och hade rd. Sjlv mste jag ibland artigt tacka nej nr ngon till och med bjd mig att dela en mltid. Det hade varit omjligt att vistas p platsen om jag inte haft kameran som en urskt och frklaring till min nrvaro. Det gick alltid att hnvisa till att jag gjorde ett reportage eller ngot liknande. Mnniskorna som arbetade p sophgen verkade tycka att platsen var vrd ett reportage och protesterade inte. Men kameran var s mycket mer. Den var ocks ett skydd mot intrycken av den yttersta mnskliga utsattheten. Nr jag fotograferade mnniskorna blev de objekt fr min verksamhet, liksom patienten fr kirurgens kniv. Skillnaden var att jag inte kunde hvda att min verksamhet syftade till att hjlpa det ndstllda objektet, annat n i ngon svrbegripligt abstrakt och lngsiktig mening. I sin yttersta frlngning var jag mer lik soldaten som ftt en uniform och ett vapen fr att legitimt dda den andre, som av dets slump var ikldd en annan sorts uniform. Kontrasten mellan Limas grmulna oktoberhimmel, den enfrgade sandknen runt sophgen och myllret av djur, mnniskor , sopor och fordon var slende. Bilderna blev ocks estetiskt starka dokument och skyddade p s stt bde mig och de som senare skulle komma att betrakta fotografierna mot den verklighet som faktiskt var avbildad. Den skuld och den skam som jag knde ver att vistas p sophgen flckade den frhjda livsknslan av att ha vgat sig hit fr att fnga misren p bild, men den var nd verkomlig. Jag hade lmnat mitt tysta, rena och vlmende land och givit mig ut p vandring som vilken annan ung man eller kvinna som helst. Somliga gav sig ut p jakt efter en frlsningslra med eller utan tillhrande droger, andra med mlet att bestiga ett livsfarligt, dsligt berg. Det fanns till och med de som alldeles frivilligt skte upp ett krig att uppleva eller utkmpa. Det behvs egentligen ingen medveten avsikt fr att ge sig ivg, ingen kunskap och ingen moral. Det r bara den djupa instinkten att prova livet och bli sig sjlv. Fr att intala mig att 5

just jag hade andra, dlare motiv skapade jag mig ett journalistiskt uppdrag som ingen hade givit mig. Kameran var det synliga beviset p mitt uppdrag. Bland mnniskorna som arbetade p sophgen fanns allt frn barn till gamla mn och kvinnor. Efter ngra besk upptckte jag till och med ett ungt par med ett spdbarn. Mannen var dessutom handikappad och gick illa. Kvinnan bar spdbarnet p ryggen samtidigt som hon arbetade mitt ibland soporna. Jag iakttog p avstnd hur de ordnade upphittade pinnar, plaststycken och bitar av sckvv till ett litet solskydd dr kvinnan ibland satt och ammade det lilla barnet. Under tiden slpade mannen sck efter sck av pltburkar till en hg bredvid solskyddet. Det gick lngsamt och handikappet han hade gjorde det svrt att rra sig ver den sviktande, jsande massan av sopor. Det unga paret var ett frestande motiv, men jag vgade inte riktigt hja kameran vare sig mot kvinnan eller mannen. Handikappet och det lilla barnet gjorde att fotograferandet kndes som ett vergrepp. Men jag kunde inte lta bli att hlla mig i nrheten nr ngon av dem arbetade bakom en nyanlnd lastbil som tippade ut sina sopor. Bda tv hade handikapp som hindrade dem att vara frst framme fr att slita t sig godbitarna. Men de verkade inte alls uppgivna infr sitt de. Nr de tog rast och satt tillsammans vid det lilla solskyddet pratade de livligt med varandra och lekte med det lilla barnet som vilka frldrar som helst. Jag undrade hur de klarade det, p en plats som mest liknade en grotesk frgrd till helvetet. Var bodde de? Blev det lilla barnet inte sjukt av att stndigt vistas hr p sophgen? Kunde de verkligen verleva p det lilla de skrapade ihop p tervunna sopor? Hur hade de hamnat hr? Varfr sg de glada ut nr jag inte gjorde det? Skert hade det unga paret lagt mrke till mig. Kanske hade de till och med undrat ver varfr jag ofta hll mig i nrheten av den plats dr de arbetade. Det var antagligen oundvikligt att det fr eller senare skulle uppst kontakt, men det var inte jag som tog kontakten. Det var den haltande fadern som till slut linkade fram till mig, stllde ned sin halvfulla jutesck och sg p mig med ett sjlvskert, avvpnande uttryck. Blicken frndrade frutsttningarna fr min nrvaro p sophgen. Det var inte lngre jag som ensam bestmde villkoren fr fotograferandet. Det skedde inte omedelbart, och det var ingenting som jag var medveten om frn brjan. Han presenterade sig som Daniel och undrade vem jag var och vad jag gjorde dr. Jag kommer ihg att jag knde mig generad redan innan jag svarade. Hans blick var s sjlvklart avvpnande och hans skande efter en kontakt som kanske skulle kunna vara nyttig ven fr honom vnde fr alltid p mitt perspektiv. Ngra mnader senare var jag gudfar till Daniels och hans hustru Natis frstfdda dotter Sandra. 6

* Det har gtt nstan trettio r sedan jag trffade Daniel, Nati och lilla Sandra p sophgen i Lima. Saker och ting har sannerligen frndrats sedan dess. Men inte alls som jag frestllde mig d, nr jag och vrlden var ung. Sophgen, som blivit mytologisk och alla sophgars sophg finns inte lngre. Om jag inte pmint mitt gudbarn Sandra och hennes syskon Judith och Dani om sophgen med hjlp av mina bilder och filmer r det inte ens skert att de hade knt till att den ngonsin funnits. Dr den lg ligger idag ett bostadsomrde som enligt svenska mtt fortfarande r ett slumomrde, men enligt Peruanska mtt ett vanligt bostadsomrde med hus av tegel och cement. delt material eller material noble som Peruanerna sger. Det betyder inte att fattigdomen upphrt att existera, som jag frestllde mig fr trettio r sedan. I min ungdomliga svenska naivitet och srbarhet kunde jag varken tro eller acceptera att detta skulle tilltas fortstta existera. Efter min frsta tid i Peru p sjuttiotalet tervnde jag till Sverige, skrev en bok dr familjen p sophgen fanns med och hll sedan brevkontakt med familjen under mnga r. 1991 tervnde jag fr frsta gngen p sjutton r och gjorde en film om det komplicerade frhllandet mellan oss. Jag var rdd fr att Den Andra Stranden var en alltfr privat film och bara skulle intressera en liten grupp mnniskor. Jag hade fel. Den blev en provokation och en vattendelare mellan mnniskor i de mnga lnder dr den visades . Det visade sig att det laddade frhllandet mellan den rika, utvecklade vrlden och den fattiga delen av mnskligheten var en sjukdom som lg p lur i mnga mnniskors inre. * Efter Den Andra Stranden fr tio r sedan hade jag inte en tanke p att gra ytterligare en film om familjen i Peru. Det fanns sdant jag inte lyckades frmedla i den filmen, men jag kunde inte se hur det skulle kunna frndras med ytterligare en film. Det fick vara bra som det var. Jag hade trots allt lyckats sticka hl p ngot jag uppfattade som en varbld. Filmen hade fungerat fr att den hos mnga mnniskor blottade obehagliga knslor infr tillstndet i vrlden. Jag var njd nr jag lyckades vcka det obehaget. Ett inte srskilt delt motiv, men den naiva sjlvgodheten i vstvrlden cklade mig. Jag ville skada den, antagligen p samma stt som den en gng blivit skadad i mig sjlv. Och jag ville utstta andra fr samma frgor som plgade och lockade mig sjlv. verallt dr Den Andra Stranden visats har den vckt hftiga reaktioner som visar att klyftan mellan den rika och den fattiga vrlden plgar s gott som alla mnniskor. Vi mnniskor i vstvrlden fds upp p en grumlig skuldsoppa av medlidande och fregivet saklig och ndvndig information om tillstndet i vrlden. Vi ter lydigt soppan fr att vi blivit 7

tillsagda att den r nyttig. Det har blivit ett aldrig ifrgasatt sjlvndaml att vara informerad, nstan som om sjlva informationsakten r en tillrcklig handling. Barnprogrammen i TV, den etablerade politiska propagandan, dataspelen, baksidestexterna p mjlkpaketen, skolbckerna, de pkostade televiserade vlgrenhetsgalorna; alla spelar de i huvudsak samma dubbelspel i skuldskapande och gvofrsoning. Bland mycket annat har spelet ocks funktionen av att srskilja de globala orttvisorna frn dem vi har omedelbart omkring oss i den rika vrldens frmenta gemenskap. Det r ett frrdiskt spel. Deltar du kan det f fortstta utan ngra avgrande frndringar. Apparaten som skter det gigantiska spelet r dessutom en sjlvgenererande industri. Tillslut inbillar vi kanske oss alla i den rika vrlden att vi har allt gemensamt med dem som har makten. P andra sidan spelplanen odlas en inflammerad blandning av avundsjuka, hat, lngtan och mindervrdeskomplex. Globaliseringens alla mediala informationskanaler, mnniskornas och de lockande varornas allt strre rrlighet frdjupar och sprider inflammationen. Sammanbrotten i frsken att skapa alternativ som kallade sig fr socialistiska och ville undandra sig spelets regler har givit spelledarna obegrnsat sjlvfrtroende. Terroristattackerna den 11 september 2001 fullndade frutsttningarna fr vilseledande frenklingar. Allvarliga och oundvikligen konfliktskapande frsk att frndra maktrelationerna kunde drefter nr s nskades bekvmt stmplas som terrorism. Alla som vgrade att leva med den frfalskade bilden av vrlden tvingades nu rannsaka och frnya sin syn p verkligheten fr att inte falla offer fr kraven p villkorsls lojalitet med makten. Tornen fll obevekligt och spred en giftig rkrid ver hela vrlden. Mnskligheten frsattes i kollektiv frstmning och bvade infr hmnden som Guds sjlvutnmnde stllfretrdare p jorden omedelbart utlovade. D, mitt i natten bara ngra dagar efter katastrofen ringde telefonen i mitt sovrum och jag vaknade med larmberedskapens hela pltslighet. Jag hade glmt bort min kollega som nyligen kt till Peru fr att filma i djungeln. Han hade packat ned en sattelittelefon och jag hade sett mjligheten att ntligen f tala direkt med Daniel och Nati. Jag hade bett honom att ska upp familjen fr att jag skulle kunna bryta en lng tystnad. Yrvaken hrde jag Daniels rst som ndde mig via den svarta vskan som min vn s magiskt hade ppnat p andra sidan Atlanten. Jag vet inte om det var bristerna i vskans fltmssiga teknik eller den knslomssiga rrelsens kraft som gjorde att jag inte riktigt minns ngot annat n Daniels vervldigade skratt, p grnsen till trar. Han stod dr vid den mrkliga telefonen 8

tillsammans med Sandras fyrarige son Renzo och Judith som vntade p sin tur att f tala med mig. Fr mitt inre var Judith fortfarande den vaksamma tonrsflicka som iakttagit varje rrelse och i hemlighet tolkat och bevarat varje uttalad stavelse under hela inspelningen av Den Andra Stranden. Nr hon tog ver luren var det den tillbakahllna kraften av alla hennes minnen och tankar som ville fram. Under mnga r hade orden antagligen stockat sig och stannat kvar inom henne fr att de varit s mnga och upphetsade att de aldrig kunnat enas om vilket som skulle f komma frst. Men hon hade sett och hrt allt och nu ville hon bertta. En ny generation ville ge sin syn familjens historia och ville stlla sina egna frgor till gudfadern frn andra sidan Atlanten. Men tiden rusade och satteliten blev antagligen verhettad av Judiths upphetsning och vra ord drnktes snart i kosmiskt brus. Samtalet brts. verrumplad och frundrad lg jag kvar i sngen med luren i handen. Dr borta packades vskan med den dyrbara telefonen ihop. Under tiden kastade Judith ned s mnga som mjligt av orden som inte hunnit upp i rymden p ett papper hon lmnade till min vn tillsammans med ngra fotografier. Ngra dagar senare fick jag brevet i min hand och sg att mitt intryck av samtalet inte var frvirrat av kosmiskt brus. Jag bestmde mig fr att gra nnu en film om familjen Barrientos och min relation till deras vrld. Obevekligt kom ocks de obesvarade frgorna om mig sjlv tillbaka. Jag minns att det drjde ett par mnader efter hemkomsten 1991 innan jag vgade titta p scenerna dr jag sjlv var med. Efter mycken vnda och med hjlp av min redigerare fll bitarna till sist p plats den gngen, men det fanns en gnagande knsla kvar att jag missat vsentliga frgor. Jag saknade djupet i mina egna motiv och det var obehagligt att blotta sig framfr kameran med uppdraget halvgjort. Jag tyckte inte om den distanserade och ibland oknsliga figur jag framstod som. Min egen nrvaro i den filmen var ofrnkomlig, men jag hade ingen lust att upprepa experimentet. Jag minns fotografen Peters ord i sitt brev till mig under en konflikt i inspelningens sista skede. Vem r du Mikael, bakom din glupska aptit och ditt halvtravande p trottoarerna och vad sipprar ut tillsammans med lparsvetten? Vem jag r? Det kanske beror p vilken drr jag ppnar. Det lilla hlet jag skrapade upp i drren i sovrummet lockar mig tillbaka gng p gng. Jag lyfter ned spegeln frn vggen nr ingen r hemma och lyssnar spnt efter livstecken frn andra sidan. Jag blir besviken. Det r fortfarande omjligt att urskilja ngra som helst ljud frn den andra sidan. P nytt provar jag nsan. Den verkar vara ett knsligare instrument n ronen. Frunderligt nog fungerar det igen, men det jag knner fr mig att tvivla p mina frsta enkla frestllningar om vart drren leder. Jag frnimmer ngot helt annat n den unkna 9

lukten av fattigdom i frfallna bostadsomrden utan rinnande vatten och avlopp. Det som sipprar in genom sprickan i vggen lockar fram bilder som legat n mer frdolda. De tillhr en vrld som frtrngts frn den synliga ytan; ett omvnt Atlantis p vg mot himlen, upplst i moln och frdriven tid. Den starka och omissknnliga doften av brinnande ved frn eukalyptustrd r tt och tydlig som en bild i sig, p samma gng svande och oroande. Lgereldar; fr mat och berttelser, fr svvande drmmar och bvande vaka, fr vila och hastiga uppbrott. I rken frn eldarna trder minnen frn verkliga ventyr fram. Ftter p hastig marsch, spruckna som torkad jord , en liten pojke som mumlar framfr en vaxljusbelyst madonna, militr och polis p jakt efter bnder och de som kan stmplas som frmmande makters agenter. Jag sjlv, medvetsls p marken i en bortglmd dalgng i Anderna. Vnner som inte sviker, lttade skratt ver hemliga samfrstnd. Dit kom jag aldrig i den frra filmen. Den avlgsna doften kanske r nyckeln till drren som leder bortom och samtidigt djupare in i Sandras familj ifrn Lima. Hur skall jag annars frst att det kommer s olika dofter frn samma spricka? Nr jag tervnder skall jag uppska bergen igen. Bergen dr Daniel och Nati fddes, bergen som inte lmnar mig ngon ro. * Jag ger mig allts inte. Jag brjar om frn brjan. Och jag mste erknna att jag har ett rr i mitt inre. Jag vet inte var det kommer ifrn. Kanske r det inte ens viktigt att knna till det. Kanske fds varje mnniska med ett sr som lker p litet olika stt beroende p vem man r och hur det drabbar en. Hos somliga mrks det inte alls sedan det lkt. Det finns ocks de som verhuvudtaget inte alls lyckas lka sret och de dr av invrtes bldningar. Men de allra flesta har ett rr. Sedan har vi litet olika bengenhet att pilla p skorpan och hlla sret levande. Jag har ftt fr mig att sret har den mrkliga egenheten att det sknker liv om det hlls ppet en aning. Det gr ont, men det finns ngot lockande med smrtan, ungefr p samma stt som nr man var liten och avsiktligt tryckte tungan mot en vrkande tand fr att hja smrtan en aning till. Nr vi gjorde den frsta filmen fr tretton r sedan skrev jag ocks en bok. Jag lser den nnu en gng och hittar ett citat som passar nnu bttre in i brjan av den stora mosaik jag nu frsker lgga. Jag lyfter frsiktigt ut dikten av Harry Martinsson ur texten dr den lg och lgger den istllet hr i brjan av den nya, sammansatta berttelsen. Med sina mrkliga syftningar till badorter och flygplan och lik fyller den ett strre tomrum och skimrar vackrare och mer begriplig hr n dr den frut lg. 10

UPPGRELSE Sensommarkvllens lvverk mrknar, vinden gr med molnens mockasiner i tidens kronor. Tag det tillvara. Frjagar du vemod terstr tristesser. Frjagar du svrmod sknker tiden i din plastbgare en oigenknnlig kalk, ny bitterhet utan smak en kallt p smygande frtvivlan i nervmedelskvllar. Du borde ha farit till badort, sger du. Du borde ha rest ifrn dig sjlv till ngon annan. Tomt tal. Fastn hetsad och fr tidigt ute str du frsent vid alla dina tg, det skymmer utan behag, bara skymmer. Varfr vergav du sorger som dock hade sina ansikten. Nej, nytt skulle du ha det p alla stt, ven liken skulle vara nya, nydda ddar. Nr du nu far vilse vet du inte ens vad vilse r, dr du tynger med din tomhet till den grad att planet har svrt att lyfta. Du bara jagar vidare en gldje som du nskar skuggfri Men utan sorg finns ingen axel att vara trogen, utan sorg som frdjupnar inget sant hav, bara en plaskande frlngning av jaget mot intet dr du bddar med tomhet i tomhet. 0 vore vi fria frn dig, du tomhet som stndigt synes och trnges, du tomhetens hjrta hrt som sten, som bara ter gldje med gldje och frtr den och sedan intet mer. Harry Martinsson 1971 (Dikter om ljus och mrker)

11

1991
Den frsta stranden.

Nr jag var barn var tiden ondlig. Nu strtar den som malm i ett rasschakt. Denna marsmorgon vaknar jag klockan halv fem p Hotell Linden I rebro. Smnen har varit s kort

12

att ngesten inte hunnit hitta en plats i mina drmmar. Som en svulten vildhund lufsar den annars omkring i mitt liv. Tacksamt angriper den varje tnkbart freml fr jakt och strid. Bara den slipper kenvandringen. Nu str jag naken framfr spegeln p Hotell Linden och tycker att mina armar r alldeles fr magra. Jag nskar att jag haft lite mer ktt p benen. Muskler fr att dlja skelettet som grinar bakom det svaga kttet. Vattnet spolar i kranen p Hotell Linden. Jag griper engngshyveln fr att frska raka mig utan ldder eller tvl. Bakom ryggen p mig ligger en mrk gng, ett av mnga meningslsa utrymmen i det gamla hotellet. Jag strcker den torra huden med ena handen. Med ett skarpt rakblad och en stadig hand brukar det gr bra med torrakning. Just nr jag stter rakhyveln till den spnda huden s intrffar det. Jag r fullstndigt ofrberedd p anloppet frn mrkret bakom mig. Ett stort djur kastar sig pltsligt rakt mot min nakna rygg. I spegeln kan jag bara se mitt ansikte och handen med det vassa bladet. Men jag hr djurets ansats mot den solkiga heltckningsmattan i hallen bakom mig. Den tunga kroppen flyger med strckta framtassar och ppen mun mot min rygg. Jag knner djurets varma och fuktiga andedrkt strax innan de hrda klorna slr ned p min blottade nacke. Nr jag panikslaget vnder mig om mot den mrka hallen knpper klockradion igng. Siw Malmkvists rst glider ver sngbordet och lgger sig tillrtta i en askkopp som en varm fimp. Inga hundar jagar lngre i korridoren och jag stryker bort den kalla kren med den gula plastrakhyveln. Fr skerhets skull tar jag ett steg t sidan. Nu kan jag med ett gonkast vervaka den mrka korridoren utanfr toaletten Jag ska d. Det ska du ocks. Men frst ska jag gra en resa fr att bygga ett hus i knen. Kanske ska jag ocks skriva en bok. Och jag ska f nnu ett barn. r detta nog? Nej, det r inte nog. Vad r nog? Jag vet inte. Tvinga mig inte att svara p frgor jag stller. Det frskte den lilla publiken efter filmvisningen p biblioteket i gr kvll. Jag envisas med att bli upphetsad av de frgor som inte har ngra svar. De flesta vuxna mnniskor knner instinktivt p sig vilka frgor som inte har ngra svar och undviker dem sorgflligt . 13

Kanske hoppas mnniskorna att vildhunden inte ska knna deras vittring om de glmmer bort frgorna. Men med frgorna frsvinner ocks en mrklig upphetsning ver livet. Vems r djuret i den mrka korridoren? Nr jag anlnde till det billiga hotellet fanns ingen dr att frga. Nyckeln lg framme p disken. Nr jag reste fanns fortfarande ingen att frga. Jag lmnade nyckeln p disken. Tevattnet i den framstllda termosen var ljummet och odrickbart. Ute p gatan stod taxin och vntade i en r dimma som vxt fram ur natten. Nr brjar en resa? Kanske nr man bestmmer sig fr att gra den? Kanske i det gonblick man hmtar ut den frmmande valutan? Eller nr man kper biljetten? Nr jag steg in i taxin utanfr Hotell Linden i rebro bestmde jag mig fr att det var d som resan brjade till den avlgsna ken dr jag en gng bodde. I den knen vill jag bygga ett hus och drfr ska jag gra en film. Eller kanske r det s att jag vill gra en film och drfr ska jag bygga ett hus t dem som fortfarande bor i knen. * Nr jag var barn... Jag lyssnar p orden. Nr jag var barn. Det r en besvrjelse, och det r brjan p en berttelse. Kanske en saga. Nr jag var liten var mrkret ibland fr stort. D lg jag vaken och frskte mota de onda andarna genom att bygga en radio. Inne i mitt huvud lyste de vnliga radiorren varmt och tryggt. Mina tankar drog gamla ludna kablar hit och dit fr att frbinda blanka metalldelar. Svarta bakelitrattar sattes p plats med sm djupt infattade, vl dolda skruvar och ldtennet smlte som kvicksilver ver de avklippta kopparkablarna. S kom smnen smygande och omrkligt vlsignande. Radiodelarna seglade bort i mrkret, redo fr ny anvndning nrhelst det skulle komma att behvas. Det r likadant med huset i knen. Fanns inte tanken om huset s vet jag inte vad jag skulle gra i knen. Att huset ocks r tnkt som betalning fr deras medverkan i filmen vi ska gra r egentligen en bisak. Jag ska bygga detta hus t en familj jag lrde knna fr sjutton r sedan. I det huset ska min guddotter bo och jag ska uppfylla det outtalade lfte jag gav nr jag tvekande accepterade att bli hennes gudfader. Det var 1974 i ett av de stora slumomrdena kring staden Lima i Peru. 14

Det hade gtt ngra mnader sedan jag anlnt till Peru och jag kunde tillrckligt med spanska fr att gra mig frstdd. En frsiktig vandring nedt i samhllets brant strtande spiral hade brjat. Som skyddsnt hade jag mitt svenska medborgarskap och som redskap fr att klttra nedt i infernots niver hade jag ett sjlvptaget journalistiskt uppdrag och ett politiskt alibi. Det var rtt att ska fattigdom och utsatthet. Mitt officiella motiv var att bevisa fr vrlden att verkligheten sg ut p det hr sttet. Detta var det grymma resultatet av vrt oskuldsfulla och vlmende liv. Med detta svar i beredskap skulle jag kunna verskrida vissa grnser utan att frlora mjligheten att sl till retrtt. Vad jag skte? Jag vet inte, lika lite som bergsbestigaren eller jordenruntseglaren kan svara p frgan: Varfr utstta sig fr bergets kyla och tystnad, fr havets ensamhet och ondliga leda? Svaren r ju alltid snarlika, utan att vara tillfredsstllande. Fr utmaningen fr att mta sig sjlv, fr att mta naturen. Fr mig var det inte mtet med naturen som var viktigt, det var mnniskorna. Inom mig bodde sedan barndomen en skrck, som aldrig riktigt kurerats, ver mnniskan som mnniskans varg. Det fanns bara tv stt att hantera mnniskorna; antingen fly eller mta. Flykten ledde bara till ensamhet och nnu strre skrck. Men det var inte hela frklaringen. Varfr de fattiga, elndiga och utsatta? Varfr smuts och brist? Orden rcker inte till, det r alltid bara i stllet fr. Liksom barnets allra frsta ord finns till fr att hela ngot som brustit. Kanske var det bristningen jag skte. Till sist r ordet nd bara en verbliven skugga av den bildprakt som frgtt. * Djungeln strcker sina hnder och frsker gripa solen. Men hnderna nr inte fram. I den tta grnskan omvandlas solljuset till materia och silar som guldstoff ned ver Chendru som smyger genom den sjungande skogen. Han r tolv r och p jakt med sin far. Han r lika gammal som jag i biografens mrker i Folkets Hus i rnskldsvik. Chendrus vrld r det vackraste jag ngonsin sett. Hans skratt var lika djupt som skogen och lika skarpt som solljuset, hans gyllene hud vckte dunkla knslor i min kropp. Hr i den lilla byn ngonstans i ett sagolikt Indien var allt fullkomligt. Inte alltid lyckligt, inte alltid fredligt, men hr fanns ingenting ondigt, ingenting som splittrade. nnu en tid. Det mste ha varit Sucksdorffs drm om paradiset. Var det ocks verklighet? S mycket lttare att tro att bilderna av de frldralsa barnen p stranden i Rio De Janeiro var verklighet. 15

Copacabana. En film han gjorde ngra r senare. Den svartvita verkligheten. Civilisationen, barnens hosta och de likgiltiga ljusen frn lyxhotellen. Barnen var s levande och s utsatta. Jag sg filmen flera r efter paradisvisionen frn djungeln. P ngot stt fljde filmerna min egen uppvxt och mitt perspektiv som vidgades ut mot vrlden. Mot vrlden och mot avgrunden. Lngst ut vid randen till avgrunden reste sig ett berg mot den kalla himlen. K2 i Himalaya. En tyst mur, en ointaglig fstning. Den tyske alpinisten Reinhold Messner ska ensam bestiga muren. I baslgret vntar den besatte filmaren Werner Herzog p att Messner ska komma tillbaka och bertta om vad som fanns bortom muren. Nr Messner tervnder frn den kalla himlen gr Herzog en lng intervju med honom i ett av baslgrets tlt. Bara en enda frga frefaller viktig. Herzog undrar hur Messners mor reagerade nr Reinhold efter en tidigare klttring tvingades bertta att hans bror hade strtat i dden frn berget. Reinhold kan inte lngre svara, han famlar efter stadiga ord, men tungan griper i tomma intet. Hans gon brister och inga skerhetslinor kan hindra honom frn att falla ned i grtens brddjup. Och Herzogs kamera bara gr och gr. Det blndande skrattet i djungelns grna mrker, de vergivna barnens hosta p stranden i Rio och Reinhold Messners strtning. Bristningen. * Fr fyra dagar sedan kom vi hem frn semestern i Grekland. Det var fortfarande ljust nr planet landade strax fre tolv p natten, men det var ett fuktigt, grtt ljus. Inte lngre det blvita grekiska ljuset som dallrade mellan en ondlig himmel och ett bottenlst hav. Vi sjnk ned genom lager av regnmoln och landningsbanorna var som fuktiga speglar. Nr barnet vaknade fr att spnna fast skerhetsbltet och sg regnet sa han pltsligt med sin lillgammalt hrmande rst: "Hem ljuva hem". Maggie skrattade i smyg t sjuringens tillfredsstllda tonfall och s klev vi in i den svullna, mrka grnskan som bedvade natten med verdoser av syrgas. Den frsta natten sov vi huvudstupa drmlst i de torra, svala lakanen och fiskmsarna flg ut och in genom den vidppna balkongdrren utan att vi mrkte ngonting.

16

P torget i Aten, alldeles intill hotellet dr vi bodde den sista natten stod tusen albanska flyktingmn antagligen fortfarande kvar i den kvava natten och vntade med ngest p polisens pltsliga verfall. Nr vi vaknade mitt p dagen hade det blivit kallt i rummet. I parken utanfr huset var det dsligt som i en avfolkningsby med ett nedlagt Konsum. Bara K satt p sin vanliga plats p de urlakade parkbnkarna och vickade med sitt hgra ben ver det vnstra som han gjort sedan vi kte fr tre veckor sedan. Blicken vindade ut i tomheten ver grsmattan och hnderna lg stilla p knna. Kanske trivdes han bttre nu, nr han fick vara ifred fr barnen som driver med honom som med en gammal vlbekant och ofarlig hund. Eller s saknade han deras vlbekanta tillrop dr elakheterna inte r farligare n den pltsliga dunsen av reklamen i hans brevlda. Nr vi sedan ter middag p balkongen upptcker vi att ngot inte r som det ska med den tta grnskan frn trden. Jag r van vid att den rr sig bljande och rytmiskt som en lungas sjlvklara liv, men nu r det ngot som stelnat mitt i rrelsen. Det har smugit sig in en flck i lungan, ett frmmande freml p gats omedvetna fotografi av lvmassan. Det hnger en matta hgt upp i ett av trden. Det r en grn trasmatta med stora ljusa prickar och den smlter nstan samman med frgen i lvsjoket. Det r brottet i lvens vgrrelse som avsljar den, och kanske ocks den livlsa frgen i de blekta plastremsor den r gjord av. Hur den har kommit dit r omjligt att sga. Nu gungar den p grenen och det visar sig efter dagar av lynniga vindkantringar att den sitter ganska rejlt fast i trdet, alltfr hgt och otillgngligt fr att den ska vara tkomlig utan en tio meter hg, fristende stege. * Jag tog bilder av familjen utanfr deras strhydda. Daniel, Nati och den nyfdda Sandra. P de sjutton r gamla bilderna r de nnu s unga att promenaden med barnet till soptippen dr de arbetade ser ut som en lek. De skrattar, kanske t fotograferandet, men de skrattar och de har det lilla barnet med sig insvept i skyddande lager av tyg. Nati har ett par lustiga storrutiga byxor p sig och Daniel br en gammal resvska i ena handen. Lset p vskan har gtt snder s att locket hnger ppet och det ser ut som om de r ett ungt clownpar p vg in till publiken som vntar runt manegen. I bakgrunden syns hyddorna av strmattor. De ser ocks ut som om de vore tillkomna p lek; kojor fr barn.

17

Men det r bostder. Och dr ngonstans bor Daniel och Natt fortfarande, sjutton r senare, med min guddotter Sandra och hennes tv yngre syskon. Under fjorton av de sjutton ren har vi brevvxlat med varandra. Tre r gick innan jag skrev till dem frsta gngen efter terkomsten till Sverige och det krvdes flera psttningar i brev dr de undrade varfr jag aldrig hrde av mig. Jag undrar varfr du inte skriver? Varfr r du s otacksam att du inte ens kommer ihg Sandra, som alltid frgar efter den frnvarande gudfadern. Hon har precis lrt sig att skriva ngra bokstver. Dom ser skojiga ut. Hon skulle vl tminstone kunna f ett foto av dig? DANIEL" nd hade jag suttit i taxin i Lima p vg till flygplatsen och varit helt och hllet uppfylld av knslan att jag aldrig, aldrig skulle glmma det jag upplevt av mnniskors allvar och utsatthet under den lnga tiden i Peru. Vad som n skulle komma att hnda i mitt liv s var detta referenspunkten. Aldrig skulle mitt eget livs vardagliga trivialiteter f locka mig ifrn det jag hade upplevt. Nr jag kom hem till Arlanda var det hst och det regnade hela vgen in frn flygplatsen och Sverige var grare och mer ofrnderligt n ngonsin. Jag minns att jag grt i vnnernas bil och det var inte ver lyckan att f komma hem igen. Jag hade inget jobb som vntade och nnu ingen familj, men det var inte ver denna ovisshet jag grt. Trarna flldes i ngon sorts sjlvmkan ver ett frrderi som jag redan var i frd med att beg mot mig sjlv och mot andra. Nr jag vl kommit hem till Sverige tog vardagen snabbt ver. Veckorna som gick i vntan p att jag skulle skriva de ndvndiga breven till landet jag lmnat blev till mnader och till slut till r. Skamknslan ver att inte ha skrivit sllade sig till bekvmligheten och frgan vad jag skulle skriva. Ju lngre tid som gick och ju mer som hnde i mitt eget liv, desto mindre frefll mjligt att bertta. De gonblick vi hade delat sjnk bort och blev allt mer otydliga. Jag glmde bort att jag en gng knt mig underligt hemma i deras verklighet. Jag hade solkat den heliga vredens knsla som jag bar inom mig p vg till Limas flygplats. Jag hade tervnt till lugnets och samfrstndets rike p jorden och om jag ville kunde jag glmma allt jag varit med om. Men bilderna kommer tillbaka av sig sjlvt och gng p gng frsker jag stta samman bilderna till ett begripligt flde. Ngon mste frst detta och dessutom mste ngon ge mig 18

pengar fr att visionen skall kunna frverkligas. Jag gr vad jag kan fr att formulera det som inte gr att uttrycka i ord. Jag skriver ett frsta utkast. SYNOPSIS TILL EN DOKUMENTRFILM Det brjar med en svartvit bild av ett par ftter som gr genom kensand. Hundar skller i bakgrunden. S en nrbild ur grodperspektiv p ett urtida leksaksdjur som med en liten elmotors hjlp rr sig ver ett golv belamrat med leksaker. En vuxen man ligger i en sng och tittar upp i taket. - Sluta lek och kom och lgg dig. Annars blir det ingen saga, varnar mannen i sngen. Pojken som ligger p golvet r tta r gammal. Han stirrar p monstret som nrmar sig med stela men nda mrkligt gravitetiska rrelser. Den lilla pojken stnger s av monstret med en osynlig knapp p den fjlliga buken. Han reser sig frn golvet och pappan ser hans nakna ben frsvinna kvickt uppfr stegen till verslafen i vningssngen. - Kom nu. Jag kan ju inte lsa om du ligger druppe. Han vntar p att pojken ska klttra ned och han tittar i boken. Det r ett tecknat rymdventyr som pappan sjlv lste nr han var nio r. Testpiloten Jeff Hawk fr i uppdrag att ensam g upp i sitt plan och mta en frmmande rymdfarkost som uppenbarat sig p radarskrmarna hgt ver Atlanten. terigen de svartvita bilderna av stegen i knen. Hundskallen. - Pappa hrs det frst svagt och sedan allt tydligare genom knen. Uppochned tittar den lilla pojken p sin pappa. - Hur mnga dagar r det kvar innan jag ska g till mamma? Pappan kommer leende tillbaka frn knen och rymden. - Du har ju precis kommit hit gubben. Men kom ner nu, annars fr du vara kvar dr uppe i rymden utan saga. Pojken klttrar ned och lgger sig bredvid pappan. P trettio tusen meters hjd ver Norra ishavet fr Jeff Hawk pltsligt kontakt med den frmmande farkosten. Men kontakten blir desdiger. Jefsi flygplan, som nd r det yppersta den jordiska tekniken frmtt att frambringa exploderar och Jeff kastas ut i ett brinnande inferno. Medvetsls fngas han upp och frs in i den oknda farkosten. Den lilla pojkens gonlock flackar av trtthet och pappan slutar sin lsning. I knen skller hundarna. - Sluta inte, sger pltsligt pojken som vet hur pappan brukar frska smita ivg innan han somnat ordentligt. 19

Jeff Hawk vaknar sakta ur sin medvetslshet. Han ligger ned och kan inte rra sig. Ovanfr sig ser han ett metalliskt takvalv och lngt borta ngra figurer som frflyttar sig som om dom simmade under vattnet. Jeff upptcker att han r fastspnd p ett bord och bara kan vrida sig en aning t sidan. D ser han ut genom ett stort, ovalt fnster och det han ser fr honom att tro att han nnu inte r vaken. Drute flmtar galaxerna och miljarder stjrnor blinkar i den svarta rymden. Nr han vnder sig tillbaka mot farkostens inre har de metalliska figurer han nyss sg lngt borta i rummet kommit helt nra bdden. Uttryckslst blickar de ned mot honom dr han ligger fjttrad Men nu har pojken slutat rulla sina gonvitor och pappan lgger frsiktigt ifrn sig boken och smyger ut ur rummet efter att ha kysst pojken godnatt. --Pojken r min egen son och detta r en mjlig version av inledningen till dokumentrfilmen "Glm inte oss' Pojken, sagan om Jeff Hawk och de svartvita kenbilderna som senare visar sig vara filmade i Perus huvudstad Lima r ngra element i denna film. Den beskrivna inledningen r en skiss p hur berttarelementen r tnkta att utnyttjas. Den egentliga historien handlar om ett terbesk i en verklighet som lmnade djupa spr i mig fr sexton r sedan. Dr trffade jag en ung familj som arbetade p Limas sophg. Deras frstfdda dotter blev mitt gudbarn och under alla dessa r har jag stndigt funderat p att tervnda. Nu har jag bestmt mig fr att ka tillbaka och ska upp familjen. Jag frsker med hjlp av bilderna frn den tiden bertta fr min son vad jag ska gra. Stillbilderna frn den tiden varvas med vardagsbilder frn Sverige. Bilderna p mannen som gr genom knen terkommer och hundarna som tidigare bara hrts kommer snart in i bild; aggressiva, raggiga och strykrdda. Som en sinnebild av mnniskornas utsatthet irrar Limas ota-liga herrelsa hundar omkring i staden och i filmen. Nr jag vl kommer till Lima och mter familjen jag lrde knna fr sexton r sedan vidtar livet. Skrcken och fantasierna som ftts ur avstndet byts i verkligt liv och historien om vad som hnt familjen under sexton r. I denna verklighet blir bilderna frn Sverige till den avlgsna svartvita historien. Det r nra, vardagliga bilder och p avstnd s oerhrt betydelsefulla. Kanske gr det p detta stt att bertta om tv verkligheters absurt tskilda men nd samtidiga existens. Och historien om Jeff Hawk r berttelsens slut. Precis nr pappan tar steget ver trskeln p vg till sitt kvllskaffe hr han pojkens anklagande rst. 20

- Du lste ju inte slutet. Pappan lommar tillbaka till sngen med en uppgiven suck. Utan att de frmmande rymdvarelserna yttrat ett ord frstr Jeff nd att de vill honom vl och att de rddat honom frn dden nr hans flygplan exploderade. Ngot slags underligt vnliga vgor utgr frn de metalliska varelserna. De vnder s bordet dr han ligger fastspnd mot det ovala fnstret. P ohyggligt lngt avstnd ser nu Jeff en skimrande blgrn planet. Med en rysning frstr han att det r jorden han ser och att han varit med om ngot som ingen annan mnniska tidigare ftt uppleva. P sitt ordlsa stt ger sedan rymdvarelserna Jeff ett ultimatum. De r inte ovnliga, men deras villkor r absoluta. Jeff kan terbrdas till jorden oskadd, men han kommer d att ha glmt allt han upplevt dr ute i vrldsrymden. Han kan ocks vlja att fr evigt dvljas bland stjrnorna och frdas mellan galaxerna med sina vnliga, tysta och allvetande fljeslagare." * S slutar en av skisserna till filmen jag bestmt mig fr att gra. Den r p vg att vandra vilse i fiktionen, denna lockande genvg till beskrivning av en film som inte finns men grna vill bli gjord. Det finns ngonting bortom fascinationen av tiden som gtt sedan vrt frsta mte, bortom konflikten mellan den fattiga och den rika vrlden och bortom de fallna vnsterideologierna. Detta ngot r hgst privat och eftersom jag envist hller fast vid tron p att det mest privata ocks r det djupast sett mest allmngiltiga s vgrar jag slppa tanken p att gestalta detta privata. Det r klart att jag sjlv mste vara med i filmen, ven om det br mig emot och vcker mngas invndningar. Men frutom att jag sjlv mste visa upp mig framfr kameran mste jag komma t andra skikt n det ytliga mtet mellan mig och det frflutna. Drfr vller pltsligt bilder ur barndomen fram och blandar sig in i det nutida bildfldet. Liksom i andra filmer hotar de att ta verhanden gentemot det dokumentra inslaget. I klippbordet brukar det vara det dokumentra som vinner. Det andra frblir alltfr grumligt och alltfr oformulerat privat och lnken till den levande, pgende verkligheten blir alltfr svag. Kanske finns dr ocks drivkraften? En envis lngtan att frena det hemliga inre med vrlden dr utanfr. Fr att slippa skilsmssan, frmlingskapet? Men varfr valde jag just denna vg uti vrlden? Min fem r yngre bror valde en helt annan vg. Han blev sjman och genomkorsade en gng Amazonas med flodngare. Men det enda jag hrt honom bertta om denna resa r historien om den fruktansvrda magsjuka han 21

drabbades av. Han gjorde ocks en film frn en av sina resor som matros ombord p kryssningsfartyget Gripsholm. Det var en genialt enkel film om en ung matros jordenruntresa. Jag vill minnas att den brjade ombord, p besttningens soldck, vid den primitiva pool som stod till deras frfogande under lediga stunder. P de rymliga passagerardcken fanns andra, finare pooler, men dit var besttningen inte vlkommen annat n fr att servera drinkar och stda. P de stumma enkelttabilderna sg man hur som helst ett glatt sllskap vid den lilla poolen. Sedan sg man klvattnet frn det stora fartyget som banade sig vg ver ett oknt hav. Nsta bild var tagen frn en taxi. Uppenbarligen gick frden genom en frmmande stads horkvarter. Pltsligt dk sockertoppen i Rio upp. Hr kom pltsligt frklaringen till vart vi alldeles nyss kt taxi. S frflyttades vi hastigt till den lilla poolen igen. Och ett nytt klvatten. Sedan var det dags att ka cykelriksha och vid frgglada trdrrar i trnga kvarter stod rader av frgglada kvinnor i lika frggranna saris. Drefter en ny, internationellt igenknnbar vy ver en frmmande stad. Tillbaka till poolen. Nytt klvatten. Resan fortsatte p samma stt genom ett antal hamnstder och klvatten. Jag ser grna om filmen flera gnger. Men det var inte mitt Sydamerika. Min kontinent var krngligare, mer skuldbelagd och tyngre; hgmodig gentemot det jag uppfattade som lttsinnigt. P min kontinent skulle man undvika gldjekvarteren och de knda turistmlen. Det var inte frbjudet att skratta och njuta p den kontinenten, men det var inte det viktigaste. Mitt i det frmenta skandet efter det allmngiltiga fanns en strvan efter att vara exklusiv, att ha tillgng till en kontinent med djupare djungler och mktigare hemligheter n vad min bror verkade ha. Jag tnkte inte s mycket p att det ocks skulle vara lttare att g vilse p en sn kontinent. Men lttsinnet fanns ocks p min kontinent. Jag frskte lnge att undkomma hedersuppdraget som gudfader till Sandra. Jag knde att det innebar vissa frpliktelser, och jag hade ingen lust att bra ngot annat ansvar n stundens. Men jag hade kommit familjen alltfr nra fr att kunna undvika frpliktelser och till slut blev det dopfest fr Sandra. Nati lagade mat och jag fljde henne till affren fr att kpa gg. Bostadsomrdet dr de bodde var ett nyligen ockuperat landomrde som egentligen tillhrde staten. S tillkom de flesta nya slumomrden i Limas utkanter. Efter ngra stridiga r tvingades staten acceptera en ofrnkomlig verklighet. I Natis omrde fanns nnu inga hus av "material noble". Allt var byggt av bastmattor som bars upp av plar nedstuckna i sanden. Butiken var likadan. En primitiv trdisk utstlld i sanden, ngra hyllor med de ndvndigaste varorna och ljus som silade in genom springorna i bastmattorna. Jag kommer ihg de tv ggen som hon bar i sina 22

kupade lngsmala hnder som om ggen egentligen vore fgelungar. Med samma omsorg lagade hon potatismoset. Hon pressade de kokta potatisarna genom en precis likadan potatispress som jag var van vid hemifrn. Med ett aningen skamset skratt erknde Nati att hon hade hittat potatispressen p sophgen. Den hade ett stort hl i den ena perforerade plten. Men Daniel hade lagat hlet med stltrd s gott det gick. Drfr blev det en del klumpar i moset. Men det gjorde ingenting. Jag var ju inte uppvxt med pulvermosets lena vlling p tungan. Var jag bara ett halmstr fr deras verlevnad? Var de bara ett bra exempel till min bok om Tredje Vrlden? Ett exempel som det gllde att betala med en passande grad av artighet? Eller fanns det ngot annat som gjorde att jag beskte dem gng p gng och till sist accepterade gudfadersrollen? Sexton r senare, efter mnga brev och lnga tystnader, vet jag inte lngre. Det enda sttet att ta reda p detta r att tervnda. I vrsta fall vntar en frskrcklig tomhet och en insikt om att mtet oss emellan var en illusion byggd p numera vergivna behov. I breven finns ingen visshet att hmta. Raderna r fyllda av artighetsfraser och ganska intetsgande kommentarer om livet som rullar p. Sandra fr frst en lillasyster och sedan, p sitt tionde r en lillebror. Barnen brjar skolan och ibland r de sjuka. Frutom de artiga hlsningarna finns en annan sak som stndigt upprepas i breven. Lget i landet r varje gng allt smre och det blir allt svrare att klara familjen. Jag vet inte vad jag skall tro om detta. Det r svrt att frestlla sig frsmringar frn den punkt dr de befann sig d, 1974. Det r nstan alltid Daniel som skriver. Vad r det han menar nr han sger att allt blir vrre och vrre? Han blir aldrig tillrckligt konkret fr att jag ska frst, men jag kommer att tnka p alla gamla mnniskor som envist hvdar att vrlden ska g under. Ibland undrar jag om de inte frsker uttrycka skrcken ver sin egen undergng. Kanske r det samma sak med Daniels beskrivningar av verkligheten i Peru? Jag kommer ihg att jag d, p sjuttiotalet lste ekonomiska analyser av Peru. Fr det mesta fick man ett intryck av att reallnenivn hade varit sjunkande nda sedan trettiotalet. Men med den beskrivningen skulle Perus folk fr lnge sedan ha varit utplnat. Ngot mste vara fel i den statistiken. Kanske hade samma slags fel smugit sig in i Daniels brev? r det i sjlva verket lika mycket den egna vxande insikten om att det alldeles egna och enda livet aldrig blir bttre, som Daniel talar om? Att hoppet falnar och vi str ensamma kvar, bervade vra vrmande drmmar? Eller har han helt enkelt rtt? Deras liv har bara blivit vrre och vrre fr varje r som gtt. Sjutton r. Sjutton gnger vrre. 23

Tiden faller i sitt rasschakt och dr finns inga skyddslinor alls. * Det r nu tv mnader kvar innan vi ska resa till Peru. Frsta gngen jag reste dit var mitt inre fyllt av bilder ur filmer, bcker och serietidningar. Ngonstans i botten av mina frestllningar fanns de fyrkantiga gg Kalle Anka hittar i den gmda dalen i Anderna. P ngot ofrklarligt stt r de sammanblandade med bilden av Biggles pontonfrsedda flygplan i en blskimrande bergssj p omslaget till Biggles i Tibet. S dyker landet terigen upp i en fransk film frn sextiotalet. Jag tror att den hette "Fglarna flyger till Peru fr att d" och den handlade om en vacker ung kvinna som verges av sin frmgna och mnga r ldre lskare. Hon lmnas att d p en de strand, men hittas av en bildskn och stum man ikldd vingar likt en fallen Ikaros. Han fr henne till ett vindpinat krkslott dr vid havet. Det visar sig att den grnade brdbyggnaden r en bordell och jag kommer inte ihg mer n att kvinnan aldrig lyckas lmna den fngenskap hon hamnade i. Det dr sg jag p bio vid ett Stockholmsbesk nr jag var sexton. Jag hade kt ned fr att lyssna p Ravi Shankar och titta p musikalen Hair fr den norrlndska ortstidningens rkning. De hade skaffat sig en popsida. Var man ung och hll sig framme kunde man tack vare popsidan samtidigt vinna intrde i tidnings- och popvrlden. Ravi Shankar satt med benen i kors p Sheratonsngen och varnade mig faderligt fr knarket och dansserna rrde sina smidiga stjrtar i Fiskens tidslder. Peru var fortfarande mystiskt och lockande. S brjade B52:orna vlla ut ur den amerikanska moderskroppen, ver oceanerna in mot ett brinnande Hanoi och vidare ut genom TV-rutorna fr att till och med lyckas frgifta kaffet i TV-termosarna. Konsekvenserna blev naturligtvis overskdliga. Jag brnde min pubertala ngestpoesi, slngde Lars Norns diktsamling De verbala resterna av en bildprakt som frgr och gjorde mig kvitt barndomens imperialistiska gift i form av ett antal mrkrda samlingsprmar med Kalle Anka. Ned i mrkret fll de underbara fyrkantiga ggen. * Jag har tnkt p den hr filmen under flera r, men mnga saker har hindrat resan. Frst har barnen varit fr sm, sen kom skilsmssan och omjligheten att lmna ungarna mitt under detta kaos. Nr jag till slut insg att jag ville ha barn ven i mitt nya ktenskap frstod jag att resan och filmen mste gras omgende, annars skulle det aldrig bli av.

24

* Varje gng jag ppnar fnstret framfr mitt skrivbord brjar det falla ett ytterst lokalt regn ver ett hrn av glasrutan. Men det r bara luftkonditioneringen frn kontoret en trappa upp. Ovanp datorn sitter en grnsprcklig padda. Det har aldrig sedan storstrejken 1909 regnat s mycket som denna sommar. Men grodan p datorn r dd. Torr och uppstoppad. Telefonen och faxen och datorn famlar med sina elektroniska griparmar ut i den avlgsna verklighet dr filmen ska spelas in. Egentligen r de alldeles blinda och dva och kan bara ge ifrn sig svrtydbara tecken och antydningar om vad som vntar p andra sidan Atlanten. Filmaren som har ansvar fr pengar och personal och framtid och rykte och moral och konstens framtskridande och familjens frsrjning gr vad han kan fr att lita p de tecken apparaterna trots allt lmnar ifrn sig. I landet dit vi ska resa rder praktiskt taget inbrdeskrig. Frfallet har nu gtt s lngt att gamla sjukdomar man trodde sig ha utrotat terigen sprider sin epidemiska dd. Koleran grasserar i Peru. Men vrst r nd den skrck och frintelse som armn och gerillarrelserna frt ned frn de avlgsna bergstrakterna till kusten och huvudstaden Lima. Staden r en sjukdom, en cancersvulst som tillvxer ohejdat, nrd av Andernas fattigdom och terror. tta miljoner mnniskor, sammantrngda i knen, som vore de Moses skaror, frgves vntande p att Stilla havet som ligger framfr dem ska dela p sig och ppna vgen till det frlovade landet. Lasse B och Lasse P finns p plats i Latinamerika. Dock inte i Peru, utan i grannlandet Chile. Den ene av dem entusiastisk ver den vntande inspelningen, men svr att fnga med elektronikens armar eftersom han antingen befinner sig p yttre resor i korrespondentens vrv eller har frsvunnit uppslukad av sitt inre. Den andre Lasse har dator och fax p plats i Valparaiso och kommer med lnga listor av rd och frslag p billig frlggning, bankkontakter, lmpliga fixare och tnkbara bilar med och utan chauffrer. Jag skriver till honom och frsker vlja mellan alla hans alternativ. 'Att f ett fax frn dig Lasse r att d en smula, fr att travestera poeterna. Det skljer ver en som en mktig vg och man blir s imponerad att man glmmer stnga munnen. Det gller det dock att gra, innan man har drunknat.

25

Fr vrigt gr jag i en blandning av ngest och frvntan ver det vi ska gra. Det r svrt att srskilja oron ver att det av olika skl ska bli en dlig film frn oron ver lget i Peru. Makabert nog r det antagligen filmen som oroar mig mest..." Lasse B:s meddelanden r fr det mesta lugnande. Sjlva faktamngden gr att det knns som om halva filmen redan r gjord. Men frn Peru kommer andra tecken. Massmedierna levererar som vanligt sporadiska men stndigt vrre bilder av sprngda bilar och kolerasjuka, dende spdbarn och desperata, hrt trngda militrer. Jag vet att man ska ta det med en nypa salt. Nr jag bodde i Lima 1974 drabbades staden av en ganska allvarlig jordbvning. Nordamerikanska tidningar hann skriva att staden var praktiskt taget utplnad frn jordens yta innan kommunikationerna var terupprttade. Norra halvklotets skinande mediakolosser har en omttlig hunger efter vldsamma skdespel. Sdra halvklotet r arenan dr man slpper ls odjuren frn sitt eget vl bevakade mentala menageri. Men insikten frtar inte effekten av bilderna som snabbt frenar sig med egna nattliga fantasier. Ngonting ligger det vl i rapporterna... S kommer det brev frn Pancho. Han har bott i Peru de senaste tta ren och jag har bett honom gra en del underskningar. Han r den perfekta informatren; journalist med ett frflutet i Chile och Sverige och en hngiven utforskare av kontinentens outsinliga frrd av bisarra anekdoter. En del av mina frgor rr de oundvikliga praktiska problemen. Men det som lockar Pancho r det andra, det opraktiska, det tillsynes meningslsa och det absurda. Drfr frgar jag honom om hundarna. I min sjutton r gamla bild av Lima stryker hundarna stndigt omkring; luggslitna och darrande av mklighet, sjuka och flsande, men ocks rasande, instngda bakom taggtrd. Hundarna som mnniskornas skuggor. Jag har ftt fr mig att hundarna r en viktig ingrediens i filmen. Ordlsa och uttrycksfulla . Jag vill att Pancho tar reda p allt han kan f veta om hundarna i miljonstaden. Du kan finna allt du kan drmma om och kanske mer drtill. Frn hundarna som trnats att jaga terrorister till kurser fr de rikas vakthundar. Frn den fattige hunden som fljer ett barn till skolan till den som mste d fr att tjna som fda t familjen. Allt detta gr att filma, men det krvs frsts tid. Om det mer specifika:

26

Hr finns inga institutioner som jagar hundar fr att avliva dem. De som jagar hundar dr personer eller grupper frn fattigomrdena som jagar hundar fr att: a/ ta dem b/ ta deras valpar och slja som husdjur till folk i till exempel Miraflores c/ slja dem till fabriker som sedan gr korv av dem eller helt enkelt sljer hundkttet p marknader tillsammans med kattktt, snektt och annat smaskigt som sljs till folk utan att de vet om det. Det mrks att Pancho haft nje av underskningen och filmen r ett utmrkt motiv fr hans nyfikna grvande. Panchos brev fortstter med att mla upp ett infernoscenen i full funktion. Nr jag lser brevet infogar jag tanklst och girigt bilderna i den tnkta filmen. En modern Bregelvision dr rken ver gravarna kommer frn bilbomber och trgasgranater. Nr Perus mest effektiva gerillagrupp Sendero Luminoso kom ned frn landsbygden i bergen anmlde de sin ankomst genom att hnga dda hundar i lyktstolparna. Vad har kennelklubben i Sverige att visa upp jmfrt med detta? Men Pancho kommer ihg att det var mnga r sedan jag bodde i Lima. En viktig sak som jag skulle vilja varna dig fr r att Peru, dess verklighet och det mikrokosmos som Daniel lever i har frndrats p ett fruktansvrt stt. Frbered dig p en stark chock som kanske kommer att frndra vissa delar av det du tnkt med filmen. Du kommer att stta p allvarliga praktiska problem, till exempel behovet av att ha ett 'skerhetsteam' som skyddar er och er utrustning. Du kommer att utsttas fr misstnksamhet , aggressioner och allt mjligt annat. * Den lilla staden dr jag vxte upp ligger vid Norrlandskusten, lngst inne i en djup fjrd. Under ren d jag bodde hr hann jag se ljusets alla skiftningar ver detta vatten. Nr jag vandrade hem mot villafrorten efter en festnatt hos ngon kompis i stan lg sommarljuset blekt ver det svarta vattnet. Det var ondligt vackert. Men det stank av kemikalier frn massafabriken p andra sidan om man kom fr nra. Nr jag cyklade till sommarjobbet var ljuset vitgldgat som fgelsng redan klockan halv sju p morgonen. Varje vinter la sig fjrden i rykande andedrkt och slt sin vita tystnad om sin svrta och sina giftiga vtskor.

27

Allt detta finns kvar nr jag nu ovntat vnder tillbaka. Trots att mina frldrar fortfarande bor hr var det mnga r sedan jag var dr. Mycket har frndrats, men ljuset r detsamma. Staden r mer renputsad och vlmende stilla n ngonsin tidigare. Men det r bara vad man kan frvnta sig, detta sker i hela landet. Och det r inte detta, eller att beska mina frldrar som har lockat mig hit. Det r istllet fr att ta reda p sanningen bakom den fruktansvrda tragedi som nyligen har intrffat i staden och frvandlat det eviga lugnet till en mardrm. Tragedin r av en omfattning som aldrig tidigare har skdats i landet. Mrkligt nog har massmedierna inte brytt sig om att rapportera mer n mycket kortfattat och sakligt. Kanske har myndigheterna lyckats i sina frsk att tona ned det intrffade, fr att inte vcka ont blod och frvrra saken, som man har uttryckt sig. Fr ngra r sedan erbjd sig kommunen att ta emot stora mngder flyktingar. De kom i hundratal och fick tillflliga bostder i nybyggda baracker, belgna just i strandomrdet lngs fjrden dr jag brukade cykla hem i de extatiskt ljusa sommarntterna fr tjugofem r sedan. Visst fanns det protester mot mngden flyktingar, men mnga gjorde sig pengar och fick arbeten genom de stora statsbidrag som strmmade till. Ingen kunde frestlla sig vad som skulle hnda. Nu ker jag i bilen ut mot det som alldeles nyligen var det stora barackomrdet. P avstnd ser man bara att alla trd och buskage som alltid funnits ned mot fjrden frn vgen huggits bort och ersatts av ett flera kilometer lngt och ett par hundra meter brett grusflt. Jag anar ocks stora, mrka omrden lngt borta p fltet. P vgen dyker en militr-kontroll upp och jag tvingas sakta farten. De tv soldaterna vid posteringen fljer min bil med blicken, men gr ingenting fr att stoppa mig. Jag fr en egendomlig knsla av att jag nskat att de hade stoppade mig. Nu r det bara ett par kilometer kvar till huset dr min mamma och pappa bor. Jag rundar en utskjutande bergknalle och kommer ihg hur det just dr om vintrarna brukade vxa stora gulvita svulster av is ver det nakna berget. Med bilen tar det bara fem sekunder att runda berget. De mrka flten dyker pltsligt upp p nra hll. I lnga, prydliga rader ligger hundratals noggrant hopknutna plastsckar utlagda. P tre stllen r raderna avbrutna av bemannade luftvrnspjser skyddade av uppskottade sandvallar. Jag vet vad som finns inne i sckarna. Dr ligger kropparna av flyktingar; mn, kvinnor och barn. Utan att jag vet hur det gtt till str jag vid sidan av bilen och vermannas av en ohejdbar vg av sorg. Jag grter som ett barn, hjlplst och uppgivet. Stillheten vid fjrden r strre n den ngonsin varit. Bara ngra hundra meter frn det enorma sr som schaktmaskinerna stadkommit i landskapet invid fjrden ligger de prydliga villorna alldeles orrda, som om ingenting har hnt. 28

Inne i den vmjeligt uppgivna grten vxer det fram en knsla av beltenhet, av hmndens beltenhet ver katastrofen som har slitit snder stiltjen. Som ett blodtrstigt asdjur vervldigas jag pltsligt av lusten av att se och hra mina frldrar bertta hur det gick till. Och vad sger folk nu d? Vad sger de nu i all sin prktiga sjlvbeltenhet? Nr jag vaknar upp ur mardrmmen har jag armen runt Maggies mage. Plastsckarna och den djupa sorgen knns fortfarande som svullnader i hela huvudet. Maggie sover, men vaknar av mina rrelser som hon knner s vl att hon sovande tycks kunna avgra om jag r vaken eller ej. - Jag hade en mardrm, sger jag nr hon undrar varfr jag r vaken. Vi ligger tysta ett tag tillsammans, i en outtalad oro. Min resa bort och vrt vxande barn. Drinne svvar det runt i vtskerymden och man kan redan knna sparkarna frn ftter som tillhr en annan, oknd. Vi kan inte somna om och hon undrar ver min drm, men jag berttar ingenting. Ibland lter jag all min oro sklja ver henne som avskrde, ibland frsker jag lta bli. Vi kurar ihop oss igen och frsker krypa tillbaka in i smnen. Men nr jag hller p att domna bort hrs en duns och ett oroligt skrapande ljud frn balkongen. Vi tittar bda upp och p varandra. Bda har hrt det. Vi lystrar men nu r det tyst igen och vra huvuden sjunker ter ned mot kuddarna. Nya skrapningar av hrda klor och fladder av instngda vingar mot vggarna. Det lter som en fgel, fngad p den inglasade balkongen. Hon gr upp och tittar ut genom balkongdrren. Jo, det r en skata som har tagit sig in genom en glipa vi lmnat fr den svala nattluften. Maggie r naken. Hon tar ett steg ut p balkongen fr att skjuta upp fnstren s att skaran kan ta sig ut. Men fgeln drabbas av panik och jagar henne tillbaka in i rummet. Jag gr ocks upp och ser den luggslitna lilla skatan intrngd i hrnet mot fnstret, precis dr det inte gr att ppna. Den flaxar och kavar hjlplst mot rutan, som en fisk i ett frtvivlat frsk att sprnga akvarieglaset. Nr jag gr ut p balkongen fr att skjuta upp fnstren ytterligare knns det som om fgeln ska kasta sig p mig och brja hacka p min nakna kropp i ren desperation. Men den bara trnger sig allt lngre in i hrnet ju mer jag skjuter upp fnstren. Vingarna spretar och slpar efter den lilla trasan av skrck, nbben hotar att sprckas och gonen rullar som glaskulor utfr ett stup. Kanske den dr av skrck om jag frsker f tag p den fr att hjlpa den ut? Jag lmnar ppet s mycket det gr och drar mig tillbaka in i rummet. Den instngda fgeln r ett vsen, med en blandning av lje och hjlplshet ver sig, men nd frmgen att snda rysningar genom mig med sina rullande gon och sina svarta naglar.

29

Nr fglar flyger r de ofarliga och sjlvklara, fastn de trotsar tyngdlagen. Nere p marken skvallrar deras ljliga hoppande om att ngon skurit av armarna de haft i ett annat liv. Men om vi skrattar t dem drabbas vi av deras djuriska hmnd. Varfr lg liken kvar i plastpsar? Varfr hade man placerat ut luftvrn inne bland raderna av dda mnniskor? Mot vem eller vad tnkte man skydda sig? Jag ser att mattan fortfarande hnger kvar i trdet utanfr balkongen. Den r inte vitprickig som jag tyckte hromdagen. Den r blekgrn med vita fyrkanter. Skatan vilar ibland ett kort gonblick. S gr den ett nytt frsk och drabbas snabbt av panik tills den r fullstndigt uttrttad. Men ut kommer den inte. Jag tnker p Ian, som var s rdd fr fglar. Nr jag lste hans bok om Berlin dk pltsligt fgelfobin upp och pminde mig om hans panik i den kvvande natten i San Miguel i El Salvador. Fruktlst frskte vi sova ngra timmar innan vi skulle ge oss av till vrt avtalade mte med gerillan i bergen timman innan gryningen. Gerillan hade sprngt ytterligare ngon kraftledning p landsbygden och drmed sprrat in oss i mrklagda, heta hotellrum i den nrliggande staden. Det enda som hjlpte en kort stund mot knslan av kvvning var att treva sig fram till duschen, blta kroppen och ge den ngra minuters svalka innan vrmen tertog sitt strupgrepp. Alla fyra gjorde vi p samma stt. Under oroliga tankar om frden till mtet med gerillan morgonen drp skte vi oupphrligt efter det svalkande vattnet som efter en lugnande kvinnokropp. Jag str fortfarande kvar p balkongen och ser akvariefgeln och mattan i trdet. Ian r dd sedan mer n ett r tillbaka. Nr han trevade sig mot den mrka toaletten den dr natten i San Miguel var han drogad av mrk, klibbig smn. Han sg ingenting nr handen fann duschkranen. Farorna finns aldrig dr vi tror att de finns. de faller alltid p oss ur bakhll. I Peru vntar kolera och ett samhlle som faller snder under det stigande, dagliga vldet. Den hr morgonen vntade en frd genom ett ingenmansland, till en mtesplats med en osynlig gerilla. P vgen skulle det finnas militr, men p dagen hade det hela verkat som ett ganska oskyldigt fretag. Biltrafiken p vgarna flt obehindrat, folk kte genom omrdet p fullastade lastbilar, hnsen pickade i gruset och barnen gick till skolan. Militren gspade vid sina posteringar och en avlgsen helikopter surrade bort ver de vackra hjderna. Men nu p natten, under trevandet efter duschen kom fantasierna om vad som skulle kunna hnda. Nr Ian vred om duschkranen var det som om mardrmmen blev verklighet p just det dr ovntade sttet som bervar oss all bestndig trygghet. Vattnet trffade Ians smndruckna kropp och han skrek rakt ut. Han slog omkring sig i vild panik, halkade p det blta golvet, fll och skrek, skrek och fll i mrkret inne i 30

duschrummet. Lasse hade vaknat och frskt f kontakt med Ian genom paniken, utan att lyckas. Ian hittade pltsligt sjlv drrhlet ut frn toaletten med sitt panikartade famlande och halkade skrikande omkull p golvet utanfr. Det var en fgel. Ian hade pltsligt knt fladdrande fgelvingar mot den nakna kroppen istllet fr bara den vnligt svalkande strlen frn duschen. P vg upp mot bergen samma morgon berttade Ian om sin fgelfobi . Lngt senare, nr Ian redan varit dd i ver ett r lste jag om hans bok frn Berlin. Ovntat dk den upp igen, fgelfobin. Den hr morgonen var det oundvikligt att se den blint fktande fgeln som ett illavarslande tecken. Men Ian skmtade avledande om det svenska "High-tech-teamet". Sarkastiskt svarade han p vra frgor om han verkligen skulle ge sig upp i bergen med en tung packning p ryggen och bara sina "french dancing shoes" p ftterna. Men det var inte dr, hos gerillan i bergen i El Salvador, som Ian dog. Jag kommer ihg varje gonblick av den dr utflykten. I vntan p klartecken att ge oss in i gerillans omrde satt vi p en hjd och betraktade armhelikoptrarnas inflygningar mot gerillaomrdena. Jag kommer ihg att vi diskuterade den sovjetiska nrvaron i Afganistan. Trots helikoptrarna, trots de avlgsna skottsalvorna, kndes utflykten inte srskilt farlig. Det fanns enstaka gonblick nr jag inbillade mig att ngot katastrofalt kunde hnda. Men fr det mesta var vrt gemensamma mlmedvetna vandrande och filmande alldeles tillrckligt fr att hlla vildhundarna p avstnd. Bara man gr ngot frsvinner knslan av fara, och det spelar inte s stor roll vad man gr. Drav naturligtvis det rastlsa handlandet, kravet p tgrder och ofrmgan att stanna upp och vnta. desdigert ibland, men ofta en rddning undan hundarna. En lng tid senare hann hundarna upp Ian. Han var tillbaka i England och han skulle skriva den dr boken om sina r i Centralamerika. Vra dagar och ntter i bergen i El Salvador skulle antagligen blandas ngonstans i den dr boken. Men det blev inte s. Vildhundarna dk upp dr de var minst vntade. Ingen vet egentligen vad som hnde, men Ian tappade taget om tillvaron, fll frn ett fnster och dog. * Gud vlsigne upprepningarna; simmandet fram och ter i bassngen, handen i kaklet, frukostens ceremonier, barnens rster frn ett annat rum, dagstidningens lugna tickande i brevldan.

31

nd r det ndvndigt att bryta upp fr att inte fngas i ceremoniernas valium. Dagen fr avresan r inte lngre s avlgsen och det r dags att filma de scener vi behver frn Sverige. Vi brjar frn brjan. Jag ska bertta fr Isak att jag tnker resa lngt, lngt bort till ngon som p stt och vis r ett annat av mina barn. Lasse P. rkar lyckligt nog vara tillflligt hemma frn Latinamerika. Vi fr en chans att prova den nya situationen med mig framfr kameran och Peter och Lasse bakom. Jag placerar Isak med mig vid kksbordet framfr en lda med en tjeckisk piratkopia p Mekano. Isak tror att det r meningen att vi helt oskyldigt ska bygga Mekano framfr filmkameran Bakom kameran vet Lasse och Peter vad som skall ske. Men Lasse knner sig osker p sin roll och avbryter min lek med Isak. Han undrar hur lnga tagningarna ska vara. Peter, som under flera r vntat p att f ta kommandot, svarar omedelbart, och jag som sitter framfr kameran har lika snabbt invndningar. Lasse pratar pltsligt med tv personer p en gng. Han tittar sig frvirrat omkring och stnger av bandspelaren. - Vem pratar jag med, frgar han uppgivet. Jag kan inte slppa vanan att frska kontrollera hela situationen, trots att jag borde koncentrera mig p pojken och Mekanokopian med den dliga passformen. Inte frrn Isak brjar grta frtvivlat ver min resa tappar jag en del av kontrollen. Jag grips av dligt samvete och frtvivlan ver att det ska vara s svrt att frena arbetet med det vriga livet. Jag hinner nd tnka att allt detta r bra fr filmen. Jag lovar Isak att han ska f nska sig ngonting riktigt, riktigt fint som present nr jag kommer hem. Lngsamt besinnar sig den lilla pojken. Han snyter sig i tio meter hushllspapper och vgar sig i nrheten av sin allra hetaste nskan (frutom den omjliga; att hindra pappa frn att resa): att f en egen hund. Men vi har talat s mycket om det hopplsa i att ha en hund som ska flytta fram och tillbaka mellan de tv hemmen och att man egentligen inte borde ha djur i stan. S Isak frgar till slut frsynt om han mjligen skulle kunna f en hamster eller ett marsvin. Och det r klart att jag lovar honom ett marsvin. Framfr oss p bordet, ver de utspridda Mekanobitarna, ligger de sjutton r gamla bilderna p familjen i Peru. Isak vill inte se dem och han vill inte hra talas om huset jag vill bygga t familjen. Teckningen av huset, som jag hade tnkt be honom om, r ersatt av ett marsvin, men jag tnker att det egentligen r mycket bttre. Jag ser framfr mig hur jag ringer hem frn ett kaotiskt Peru och frgar den lilla pojken hur hans marsvin mr. Dessutom r inkpet av marsvinet och dess dyrbara tillbehr en scen som r vrd att filma.

32

Frst eftert inser jag att jag till slut helt tappat kontrollen ver vad som hnt bakom kameran. Drygt fyra rullar film har gtt t. Varje rulle kostar mer n tvtusen kronor och jag frstr att metoden jag valt kommer att ha sitt pris. Isaks frtvivlan r ett vrre pris. Infr hans grt frsvinner bilderna p Nati, Daniel och Sandra. Frgves kmpar de fr att hlla sig kvar i min verklighet med fotografiets svaga gr fingertoppar. Men det r ocks arbetet, den redan pbrjade frsrjningen. Filmen som ska gras och ikldas diverse argument infr barnet och vrlden. Men Isak r tapper. Han skrattar t hamstern och vad den ska lras att gra. Isaks radiodelar r hamstern. Och s har han frsett oss med filmens inledning. Fotografierna som det var meningen att han skulle intressera sig fr och huset som han skulle rita en teckning av. En teckning som jag tnkte ta med mig till Nati och Daniels tre barn. Han vill inte veta av det frbannade huset och inte bilderna heller. Fr honom betyder det bara att jag ker bort och han r mycket enklare och sannare i sin knsla fr min frnvaro n jag ngonsin kan vara infr min resa. Men kanske r det bttre att han inte vill ha mekanot framfr oss och inte heller andra apparater. Och senare frgar jag honom om det var jobbigt att filma fr att han brjade grta. Joo, fr han grt s lnge... men s blir han tyst en stund och sger sedan att det ju blir en bttre film om det r lite sorgligt ocks. Ja, herregud tnker jag, bara det inte blir fr sorgligt. Lagom r bst. * Jag springer i skogen, den lugnande svenska skogen. Pltsligt knner jag vittringen av vildhunden som ett frnt strk ver en enslig skogsvg. Ngot har vandrat frbi och snabbt frsvunnit i den mrka skogen runt vgen. r det en svart orm som ligger lngre fram p vgen? Mina steg blir lngsamma och jag kastar oroliga blickar mot buskagen vid vgkanten. Men det svarta rr sig inte. Det visar sig vara en avsliten flktrem frn en bil som passerat fr lnge sedan. Grus under skorna, det knastrar mnskligt hemtamt igen och jag kar farten. Snart springer jag oberrt vidare p de sviktande skorna i den svala skogsluften och det vilda trampas ned i mina distinkta och duktiga fotavtryck. Huset i knen, bakelitrattarna, den lilla hamstern eller rttan i sin bur, den som ska vrdas och matas och sktas, koleran. Eller filmen som ska gras eller kriget som ska fras. Snart r det tillrckligt, snart har vi s mnga uppgifter att det hela blir meningsfullt fr alla inblandade. Det finns ngot att vara rdd fr, ngot att gra t det och s finns det en uppgift att genomfra. S nu kan alla vara lugna. Nr man gr upp p morgonen mste man hmta 33

tidningen, stta p vatten, g p toaletten, kl p sig klderna, gra i ordning frukosten, vcka barnen, skicka dem till skolan, lsa tidningen och sjlv ge sig ivg, inte glmma slcka lyset, stnga av spisen, slnga soporna, lsa drren. Varje morgon. Istllet fr radiodelar, hundar, vrede, mattor i trden och en hamster som har gmt sig under sngen och inte vill att barnet skall g till skolan. * I dag tar man ner mattan ur trdet. Tre trdgrdsarbetare genomfr operationen. En av dem upp i trdet. Till slut faller den som det frsta hstlvet. Den har hunnit bli blek och kanske r det dags fr den att falla. Kanske var det dags. Den kan inte mta sig med den allt mrkare grnskan. Men jag saknar den. * Vi ska kpa marsvinet till Isak. Eftersom vi inte bara ska kpa ett marsvin till Isak utan ocks filma hela scenen s duger det inte med vilken djuraffr som helst. Jag ker runt mellan djuraffrerna i Stockholm fr att hitta en gare som stller upp, en expedit som klarar kameran och en milj som r tacksam. Isak har svrt att somna p kvllen. Men det r drmmen om det lilla djuret och inte filmningen som oroar honom. Isak och jag vntar p ett fik p Vllingby torg under tiden som Peter stter upp lampor i affren. Jag vill inte att Isak ska f titta p marsvinen innan det r klart fr filmning. Jag frsker f honom att tnka p annat men han vill inte ens ha bakelser. Han vill inte ha ngonting annat n sitt lilla djur. Efter en ondlig vntan p omtagningar och diskussioner inom teamet fr han till slut sitt lilla djur i famnen. Han vill ka hem med marsvinet, som han genast dpt till Hasse. Men solen gr aldrig i moln och jag vill absolut ha en bild frn torget nr vi vandrar ivg mot bilen med marsvinslda och bur och matkassar. Isak suckar och vntar och marsvinet gmmer sig s gott det kan under halmen i sin lda. Nr vi vl kommer in i bilen hoppar marsvinet ur Isaks frsiktiga hnder ned p bilgolvet och gmmer sig effektivt under ett ste. Peter grver fram det stackars motstrviga djuret som p nytt hamnar i Isaks hnder. Spnd och allvarlig hller han om den lilla stela kroppen. Isak tolkar djurets lugn som ett frtroende, jag frestller mig att det snarare r skrck. Och skrcken hller i sig tills vi kommer hem. Nr Hasse vl ftt sin bur och sitt h fr tjugo kronor kilot och vi har ftt vr hemkrda pizza s vgar han inte lngre krypa fram. Vi 34

bestmmer oss istllet fr att ta kompletterande bilbilder p stan. Men vi kan inte hitta ngot bra stlle, alla ider r som bortblsta ur skallen. Isak vgrar att g ut och filma mer. Vi brjar grla och jag blir hrd och ofrsonlig. Jag sitter i en ftlj i vardagsrummet och Isak ligger i trsoffan i kket. Filmteamet sitter utslagna och bortkopplade i varsin stol. Pltsligt inser jag att detta mste filmas. Egentligen borde Peter ha behllit synen pkopplad lika vl som jag har det. Man fr inte slappna av ett gonblick, mste alltid dubbelseendet i beredskap. Vi stter igng och Isak bryr sig faktiskt inte om den alltmer nrgngna kameran utan fortstter att vara sur. Han sger att jag frstrt njet med marsvinet genom att filma kpet. Frdande. Till rga p allt kommer Hasse inte fram ur halmen. Nst intill likstel ligger han under halmstrna. Endast hans skrckslagna svarta gon glimmar till d och d och ger ett litet hopp om liv. Med hjlp av lften om godis lyckas vi till slut f med oss Isak ut i bilen. Helt i ondan. Lnga bilker och fel optik. P kvllen samlas de gr molnen till en allt mer hotfull himmel och s brjar det vlsignade regnet falla. Jag springer genom stan och snart frsvinner kylan frn regnet. nga frn gatorna som kyls av regnet och ngan frn kroppens vrme blandas. Hstar i regn och mrker. Jag skulle kunna springa hur lnge som helst. Regnet r som en krleksakt, det hller min kropp i varma, rinnande hnder och letar sig in verallt. En ung kvinna i blta tunna klder cyklar frbi mig. Hon vnder sig om efter mig, fngar min blick och skrattar ett skratt t oss bda. Jag springer rakt genom vattenplarna och bilarna vjer alldeles i ondan fr att inte blta ned mig. Vad r svett, vad r regn, vad r vatten, vad r mina armar och mina ben. Regnet ger sig aldrig och Maggie ligger p balkongen och lyssnar p vattenfallet mot rutorna. skan som kommer p natten nr Isak somnat utan att marsvinet nnu kommit fram. Pltsligt upptar detta lilla djur en stor del av mina tankar. Nu koncentreras oron dr. Alltid sker ngesten, den odefinierbara, ett fste med sina svettiga fingrar i skrckens utskjutningar p bergvggen. -Han kommer att d av skrck, sger jag till Maggie som ligger vaken bredvid mig och lugnt betraktar det bl skuggspelet p sovrumsvggen. Hade det inte varit fr min oro fr detta lilla marsvin (och allt vad det betyder - fr mig och fr Isak) s hade jag ocks kunnat njuta av skvdret. Nu ligger jag bara vaken och rknar sekunderna mellan det blvita ljuset och smllarna som envetet skakar fnsterrutorna.

35

Pltsligt frsvinner ljuset och den fjrrkontrollerade TV:n flmtar till innan den dr med en elektronisk suck. Hasse klarar aldrig detta tnker jag och ser begravningen i Vitabergsparken framfr mig, med skokartong och blommor och kanske ngra sm ord till farvl fr barnets och filmkamerans skull. Jag kommer att tnka p Eugene Smith , fotografen som tervnde frn Koreakriget och tog den idylliska ( och ganska patetiska ) bilden p sina barn p den lilla stigen mot ljuset i grnskan. Han tog ocks ngra bilder p en begravning av sina barns marsvin. Gus-gus tror jag marsvinet hette. Men morgonen kommer och Hasse lever. Han har till och med tit en del h. Fr tjugo kronor kilot. Men han blir fortfarande lika stel nr man nrmar sig och jag lider av Isaks besvikelse och hans frsiktiga frfrgningar om nr Hasse kommer att bli hans vn. Frgan r om Hasses skrck frsvinner innan Isaks tlamod och intresse tryter. Likgiltigheten vore nstan vrre n den dramatiska och sorgliga skrckdden under sknatten. Vad gr man med ett marsvin man inte vill ha och som lever i sju r och som man fick som trst fr att pappa skulle resa bort? * FAX PARA: LARS PALMGREN - SANTIAGO 13/8 1991 FAX DE: MIKAEL WISTRM Kra Lasse, Nr regnet strmmar ned utanfr fnstren s knns det bra. Det mste ju vara nt sjukt med denna drift till det strmmande vattnet. Jag hade behvt en del strmmande vatten fr att lugna denna natt. I morse gick Maggie med vrede ur sngen och sa att hon skulle flytta hem till sin gamla lgenhet tills jag kt min vg. Hon str inte ut med min oro som blandas med hennes egen och barnens och hller oss smnlst pladdrande genom nattens tvivel. Sen ska hon upp p morgonen och jobba med sina ngestdrivna patienter. Hon undrar hur fan vi ska st ut med varandra. Det gr jag med. Och jag vet faktiskt inte vad hon menade nr hon gick sin vg i morse. Jag ringde till hennes jobb och hlsade hennes chef att jag lskade henne (inte chefen allts). Nr hon hade gtt var det dags attflja Max till tingsrtten. Han har blivit rnad av tv latinamerikanska invandrarpojkar i andra generationen. Nu sitter dom dr och ser ganska "justa" ut, som Max sger. Blanka och stela i ansiktena viskar dom fram sina skamsna beknnelser och den 36

guatemaltekiska mamman till den ena busen grter och berttar att pojken inte haft det ltt hemma. Sen kommer jag ner till lokalen och hittar ett fax frn Lasse B och Chachi dr jag tyvrr fr lsa att du terigen har det dligt med Eliana. Lasse! Vad r det med oss? Vilken r denna fruktansvrda oro som driver oss likt galna hundar i famnen p vra demoner? Kanske kan vi komma t detta tillsammans dr i Lima. ven om det aldrig faller svalkande och frltande regn i denna stad. Men allt regn r inte lugnande. Hr om natten ppnade sig slussarna och skan fick elledningarna att hoppa ur led. D lg jag klarvaken och skruvade mig i sngen och tnkte p Hasse. Stel av skrck redan frn frsta stund han lmnades ensam i natten i sitt nya hem frmodade jag att han nu fick hjrtslag nr fnsterrutorna skallrade av himlens vrede. Men morgonen kom och den lilla parveln levde fortfarande. Efter tv dagar brjade han ta och Isaks oroliga konstaterande att Hasse nog behvde lite tid p sig fr att vnja sig verkade beveka det lilla djuret. Senare insg jag att skan nog inte var vrst. Filmandet av inkpet av marsvinet Hasse var nog det egentliga ursprunget till likstelheten. Det tog, som vanligt orimligt mycket tid och Isak blev ordentligt trtt p hela skiten. Nr vi kom hem satt han uppgivet i soffan och vgrade att flja med oss ut en andra vnda fr att komplettera kbilder med bilen vi lnat. Jag brjade sklla p honom fr att han inte stllde upp trots att han ftt ett marsvin. Mitt i brket kom jag p att detta givetvis mste filmas. Peter insg eftert att han sjlv borde ha tnkt p det, men vi kom i alla fall igng tillrckligt snabbt fr att f med Isaks replik 'Du bara frstr allting nr du ska filma det. Nu r Hasse i alla fall en medlem av familjen, som allts vxer okontrollerbart i den alltfr lilla lgenheten. Det slr mig att den scenen mste vi spela in; dr jag promenerar omkring i lgenheten, talande i den trdlsa telefonen, samtidigt som Max dukar p balkongen och Isak vandrar runt med sitt marsvin och jag till rga p allt frsker delta i Maggies matlagning. Det blir givetvis kaos. Ikvll spelar vi in ngot slags intervju med mig. Marcelo frn Argentina hjlper till. Vi satt en kvll p hans balkong och frn sin oberoende position fdde han fram en del ljusa ider. Han frgad vem den dr typen var som frestllde mig i filmen och jag brjade bertta om honom i tredje person. Jag knde honom inte s bra p den tiden, men han gick omkring p en sophg i Lima och letade efter elndet. Pervers sysselsttning. Jag vet inte riktigt varfr han gjorde det, men jag har mina aningar... Det var mycket lttare att spekulera ver sig sjlv p detta vis och det kan dessutom ge en extra dimension t filmen som kan vara intressant och avsljande. Vi ska ocks prova p att gra det s vl p spanska som p 37

svenska. Jag knner nmligen vldigt tydligt att jag "blir en annan "p spanska. Jag kommer ju dessutom att tala detta sprk i en stor del av filmen. Marcelo hade ocks en mycket bra titel tillfilmen "EL PADRINO EN EL TIEMPO DE LA CHOLERA ' (Gudfadern i kolerans tid, red, anm.) Vad sgs om det? En annan id utver det vi redan talat om r ngot som jag kom p nr jag satt och renskrev brev frn familjen och sg alla adresserna. Jag r fortfarande inte riktigt sker p var dom verkligen bor. Jag kan nstan skert gissa mig till det, men lt oss ltsas att jag inte vet det och mste g runt i Lima och leta. I handen har jag det obestllbara brevet som jag faktiskt fick tillbaka frn en av adresserna (en adress dr dom antagligen har arbetat) ochjaghardom gamla fotografierna. Jag gr dit, jag gr till ngra slktingars adress i Surco, jag gr till sophgen och stllet dr dom bodde d (det r vl det frsta vi gr till), jag gr till Rebecas fackfreningskontor (hon knde familjen p Emmaustiden och hon har sjlv en intressant historia och en relation till mig), jag gr till Emmaus, dr familjen jobbade men dr dom har ftt sparken. Skert hittar vi nya ledtrdar under letandet. Och vi hittar sm iakttagelser ur Limavardagen nr vi gr runt i dessa miljer, samtidigt som vi skapar nnu strre nyfikenhet p familjen som jag inte sett p s lnge. Detta var ngra tankar om det vi gjort och det vi ska gra. Jag har talat med Rdda Barnen som verkar beredda att skjuta till en del pengar senare i hst-vinter. SVT r som dom r, tysta som muren. Ankomsttid r 4/9 kl 16.20 fr mig och Peter via New York. Chachi kommer antagligen direkt frn Stockholm via Madrid samma dag, ngot tidigare (klockan 10.30 p morgonen). Eftersom Lasse B skriver att han och Chachi ska trffa dig i Santiago s svarar jag direkt p en del av hans frgor i detta fax: Vr budget r p totalt 600.000 kronor och ska rcka till inspelning samt framtagning av arbetskopia i New York. Gr det inte fr vi vnta med delar av eller hela arbetskopian och nja oss med negativframkallning. Priset fr bilen r rtt saftigt men billigt med tanke p chauffren. Men vad hnder om man pltsligt vill ha bilen och chaffissen gtt hem? Fr man anvnda den d? (Bilen r fr vrigt en ganska stor fyrhjulsdriven historia - lite typ stadsjeep, det r vl OK) Men kanske vrt att prova. Jag har budgeterat 15.000 kronor max fr bil och dito for bostad. Ar det pension inklusive frukost och viss annan service kan man vl krypa upp en del i prislge . Vad gller ljudet s har vi sagt att Lasse P tar det. Jag frmodar att Chachi snart kan vara behjlplig ven i detta (efter en frsta intensiv lroperiod). Jag vill nmligen inte blanda in ytterligare personal och f en alldeles ohanterlig grupp mnniskor till en inspelning som nd mste vara ganska flexibel. 38

Jag har faxat till UBV om bil och pensionat respektive hus s vi avvaktar vl ytterligare ngra dagar. Jag lutar nu mer t pensionat. Bra med viss service som redan finns p plats. Kan ocks vara trevligt med lite folk omkring oss. Ngra sista frgor till Lasse P: Kpte du ngon enkel 'journalistdator typ Tandy ? Ska jag annars frska tag p ngot? Vet Lasse B ngot bra kpstlle i New York - ocks ngot bra sdant fr lampor (typ Lowell)? Frutom alla mina omfamningar var detta allt fr gonblicket. Mikael Wistrm * Jag har avtalat ett besk med den peruanska ambassadren fr att eventuellt kunna frebygga en del krngel med tullen i Lima. Nr jag kommer till ambassaden som r inrymd i en undanskymd lgenhet mitt i Stockholm mts jag av en ung, mycket frbindlig medarbetare. Han pminner mig om att man sger TUdu i Peru och r mycket vnlig och tillmtesgende. Kaos sger jag. Bst att vara frberedd? Vilket kaos, sger han som om han ville undvika att tala om en verklighet han inte vill avslja fr mig. Ambassadren som dyker upp efter en kort stund har dock bemyndigande att tala om detta kaos, om kriget och det ekonomiska snderfallet. En rund, vnligt aristokratisk man med svart baktstruket hr och mrka glasgon. Han stter sig ned mittemot mig dr jag har blivit placerad i sextiotalssoffan. Han r mycket vnlig men han vill inte bli avbruten och han hller en lng frelsning om vikten av att hans lands situation inte ska missuppfattas i massmedierna, srskilt inte i TV som ju r den fjrde statsmakten ( han menar att den r en statsmakt i sig - den gr utver den vanliga pressen och han talar om att TV finns hos alla, ven analfabeter ute i slummen ). Han har tagit emot andra delegationer journalister och filmfolk som har lagt ut sina vlvilliga syften och kommit hem med de vanliga elndesreportagen. Och han talar om sitt folks vrdighet. Han talar faktiskt inte om att det finns s mycket vackert att se i landet och att det aldrig skildras. Han frstr att jag inte tnker locka turister till Peru, men han r uppenbart och personligt srad ver att alltid se bilder av misr och smuts frn sitt land. Trots att han levt skyddad i verklassens muromgrdade hus och vackra country clubs s knner han till misren och han talar med vrme och respekt om Torgny Anderbergs film "Tg till himlen". Han vill att jag ska gra en sdan film, en humanistisk film som visserligen 39

har onda och giriga mnniskor bland rollfigurerna, men dr huvudpersonen, gatpojken, r intelligent och vrdig. Ja, det kanske r det enklaste, att vara humanistisk och framstlla alla mnniskor som hela och likvrdiga mnniskor. Men ocks till intet frpliktigande - ven fr ambassadren. Hela hans framtoning r den bildade peruanens, den dle spanjoren med en droppe av indianskt vemod i sina dror. Han r som en Borgesk ande som rr sig lngsamt och eftertnksamt i ett enormt dammigt bibliotek. Han har sett larmet drutanfr p gatorna och det r tungt att bli pmind om det nr det skymmer mellan de gamla bckerna. Sekreteraren r fortfarande buren av sitt unga livs energi och ursktar sig bara lite skmtsamt och snabbt ver den enkla inredningen, som han frstr att jag noterar. Hans hnder rr sig snabbt och nstan sirligt nr talar han om uppvxten i bergen, fr vi har brjat tala om Anderna. Nja, inte riktigt bergen, det r Arequipa han kommer frn och det r ungefr som nr jag sger att jag kommer frn Norrland och i sjlva verket r det rnskldsvik. Till nds kan det godknnas, men knappast av en norrbottning. Men han har rest i bergen. Han minns pltsligt en frd p en lastbil fullpackad med indianer p vg mellan Cusco och Puno nr han var en ung student. Tv japaner och en europeisk turist hade ocks hamnat p lastbilen. En ung indianpojke hade stirrat lnge och nyfiket p utlnningarna p flaket och till slut tagit mod till sig och frgat studenten frn Arequipa om han frstod spanska. Det var svrt att frklara att han var peruan. Han hade bljeans precis som japanerna. Ambassadren hller ett lngt frmanande anfrande. Det knns som ett f en tillrttavisning av en strng fader och det r lnlst och knns bara fnigt att frska ppeka att; jag r inte sn eller det frstr jag och sedan hinna inflika ngon anekdot frn kontinenten som skall visa att jag begriper s mycket mer och inte behver talas tillrtta. Men han hr inte mina invndningar. gonen bakom de mrka glasen har frsvunnit i fjrran. Kanske r han blind hrinne i dammet frn de tjocka banden av peruanska uppslagsverk frn fyrtio- och femtiotalen. Kanske r han hypnotiserad av det patos de egna orden vcker om en kontinent lngt dr borta som d och d sjunker undan likt tidvatten bland vra tysta och rena Svenska skogar . Likt en graviterande mne terkallar han nu tidvattnet och blir verskljd av doften frn hembitrdets indianska stma och blommorna i den stora muromgrdade trdgrden. Naturligtvis har han lst bckerna, har han lst sitt hemlands Manuel Scorza, Miguel Arguedas, Vargas Llosa. Titlar som" Den smnlse ryttaren", "Trumvirvel frn Rancas" blandar sig med "Samtal i katedralen " och "Staden och hundarna". Han gr allt lngre int och talar om misren och terroristerna som omjliggr all utveckling. Han knner till huvudtanken bakom vr film och han talar om vad Sandra med sina sjutton r inte kan ha 40

undgtt att se och uppleva under de senaste tio ren. Det stndigt nrvarande hotet om ovntat vld. Som en jagad hund sker vldet darrande en tillflyktsort inom varje mnniska. Inte synlig, men nd stndigt beredd till sprng. I natten sovande, men alltid rastlst flyende. Ambassadren dljer inte att brutaliteten finns verallt, ocks hos armn och polisen. Jag hller med honom, och frsker att lta s sjlvklar att han ska sluta prata. Men han fortstter ofrtrutet, under tiden som jag frsker undvika att vlta ut kaffet jag ftt av den lille japanen som bara talar engelska. Koppen str ostadigt p det ojmna armstdet till soffan jag blivit placerad i. Den ser ut som ett containerfynd frn sent sextiotal. Bredrandigt noppigt ylletyg i kldseln och en stomme av ljust furu. Ambassadren har just ftt ett nummer av den peruanska tidskriften Caretas med ett reportage frn skerhetsfngelset i Canto Grande som skildrar disciplinen bland de politiska fngarna. Han mlar upp bilden av Senderisterna som paraderar i prydliga uniformer infr fotografens kamera. - Inte ens armn har en sdan disciplin, sger han med motvillig beundran. - Sprider man en sdan bild av landet s kan man f en felaktig uppfattning, tillgger han vnligt frklarande. I mitt stilla sinne undrar jag vad fr slags felaktig uppfattning man skulle kunna f. Att den sanna hngivenheten inte finns hos armn, utan hos gerillasoldaterna i fngelset? Att fngelseledningen inte kan kontrollera vad som hnder innanfr murarna? Men ambassadren frstr att jag inte tnker gra en film om den politiska situationen i landet och inte ett reportage om Sendero Luminoso. Han misstnker mig istllet fr att vara humanist. Men han r rdd fr det ocks. Han berttar om ngra svenskar som nyligen suttit hr i containersoffan och bett om std fr sitt arbete. De hade ftt samma uppmaning att inte bara skildra misren, inte bara de tiggande barnen p gatorna, soppkken och smutsen. -Men d skickar svenska folket mer pengar, hade de svarat i ett vllovligt frsk att blidka den faderlige aristokraten i den mrkbl kostymen. Naturligt nog hade detta inte blidkat honom utan snarare fyllt honom med ett n svartare tidvatten. Drfr talar han terigen om VRDIGHET. Situationen i hans hemland r frvisso okontrollerbar och fyller honom med sorg och resignation. Men det r trots allt mnniskor som frsker leva i denna situation, upprepar han. Hans ihllande vdjan fyller mig med en diffus skamknsla, oavsett om det handlar om att jag r medskyldig till den bild av hans land som han vnder sig mot eller om han tror att jag ska st till tjnst med en ny, i sanningen vrdig bild. Vrdig fr vem? Det r svrt att frneka vad han sger, men vad betyder det? 41

- Men filmen ska inte handla om allt detta, frsker jag terigen. Den ska bara handla om mitt gudbarn och familjen och hur... -hh, hon kommer att tycka att det r Jesus Kristus som kommer, sger han pltsligt och det r en avslutning p hans intvnda tal. Han reser sig ur kontorsstolen och bereder sig att g. Hans ord gr mig fruktansvrt generad. r det hans pretentioner eller mina som avsljas? Han nskar mig lycka till och avlgsnar sig utan att ngot samtal hunnit uppst. Ambassadren, den gamle bibliotekarien, vandrar bort i det kndjupa tidvattnet och dammet frn snderfallande bcker och gamla heltckningsmattor lgger sig lngsamt dr han frsvunnit. Ngra timmar senare mter jag versttaren Einar Heckscher i kn p banken. Ordens man har kommit in i bankens svala vntsal med sin rda nsa och sitt lnga glnsande hippiehr. Hans gon r dolda bakom mrka glasgon, men han talar inte om vrdighet. Han kommer inte ihg vad jag heter, s han sger att han r en dlig mnniska. Nr han frstr att jag ska till Peru undrar han vad jag ska gra dr. Jag berttar om gudbarnet Sandra som jag inte sett p sjutton r. - Jaha, sger Einar och ser liderlig ut bakom de mrka glasgonen. Och s gr du henne p smllen d? Och pltsligt r balansen terstlld. Jesus Kristus vldtar fattig sjuttonring. S blir det Einars tur att rannsakas av bankens milt verseende kassrska. Han ser sig omkring, fr att frskra sig om att vi r ensamma innan han vnder sig till henne. - Ja, jag har en liten specialare i dag, sger han insinuant och grver i en plastkasse fylld med kaotiskt nedpressade ord och siffror, nnu inte ordnade i ngot bibliotek. * Vi filmar ngra bilder p mig och Maggie ensamma ute p en liten klipp med en fyr. Vi vill i en enda scen frska fnga bilder av vattnet, av en sorts avsked mellan henne och mig och av den vxande magen. Frn fyren lper skledarna som ett elektriskt spindelnt ver klipporna ned i havet. P ena sidan n hver sig dyningarna lojt ver det illgrna, mjuka sjgrset. Mot den rena, svarta klippan p andra sidan kastar sig korta, vreda vgor. Det slr mig att vi lever i en kultur dr det r enkelt att blotta sin nakna kropp, men svrt att slppa fram sjlen utan frkldnad. Peter ber mig att titta mot stranden nr jag ror tillbaka frn n.

42

- Titta mot Peru, sger han. Dr str kolerabakterierna och gerillasoldaterna hand i hand och vinkar vlkomna. Alltid mste det sttas ord p oron. P kvllen kommer Marcelo hem till mitt kk. Han ska hjlpa mig att blottlgga mina motiv fr resan, hjlpa mig att kl av sjlen med ord. Vi hller fast vid tanken p att tala spanska och att jag ska prata om mig sjlv i tredje person. Det blir sent och vi gr av med massor av film. Kanske har vi hittat ngot, antagligen har vi inte gjort det. Sjlen r en vildhund, flyende ven om den skller p ett frmmande sprk. Den sista delen av intervjun blir automatiskt p svenska, men knns ocks mycket mer frljugen. Under tiden som jag pratar knner jag att jag ljuger ngonstans. Det blir bara babbel, men jag kan inte hejda det s jag lter det rulla p. Men det knns obehagligt. Ngonstans ljuger jag, utan att kunna stta fingret p var exakt jag gr det. Kanske r den spanska lgnen mer sann n den svenska eftersom den lockar fram ngot som jag verkligen upplever som sant. Vad r d sprket, annat n en passande frkldnad fr vrt inre? Gr detta fram? Syns det i skillnaden i attityd nr jag talar olika sprk? r jag en annan mnniska p spanska n p svenska? PRINS SORGFRI fragment ur en berttelse av Eva Wigstrm P den tiden, d allting kunde tala, fanns en kung som satte sig i sinnet, att hans son aldrig skulle lra knna sorgen. Kungen gav honom drfr namnet Sorgfri och lt t honom bygga ett slott med s mnga rum, som det finns dagar i ett r, och flera mil runt kring detta slott strckte sig den hrligaste trdgrd och de sknaste lundar. Men fr att ingen frmmande skulle kunna nrma sig prinsen, lt kungen uppfra en hg mur kring hela omrdet, och utanfr muren stlldes dubbla vakter. Alla prinsens tjnare voro vid ddsstraff frbjudna att nmna ordet sorg, att flla ngon tr eller yttra ngon klagan. Prins Sorgfri skulle aldrig hra, se eller knna ngot, som ej var idel gldje, sknhet och lycka. Den gamle kungens befallningar efterlevdes mycket noga, och prins Sorgfri hade ingen aning om, att sorg fanns till, eller att faderns kungarike strckte sig lngre n till den hga muren. --Nr prinsen vl uppntt vuxen lder, knde kungen, att dden snart skulle verskrida muren for att hmta honom sjlv, och fr att prins Sorgfri ej skulle f se s mycket som en skymt av 43

den starke, som inga vakter kunna hindra tilltrde, tog han avsked av sonen och sade att han mste gra en resa till fjrran land. Prinsen anade ingenting utan fljde sin far nda fram till muren, och nr han d kastade en blick ut genom porten, blev han frundrad ver, att drutanfr tycktes vara lika sknt som innanfr den hga muren. --Fadern lt s via sin tjnare hlsa sonen att han ftt ett annat kungarike och ej mer ville tervnda drifrn. Drfr sknkte han sin son hela kungariket, men rdde samtidigt prins Sorgfri att aldrig trda utanfr rikets hga mur, dr vakter stodo dag och natt. Men prinsen hade ju redan sett, att kungariket var bde strre och vackrare n han trott och nu beslt han att freta en frd genom hela landet. Under sin vandring stter den unga kungen, trots sina beskyddande tjnares frsk att dlja verkligheten fr honom, p djur och mnniskor drabbade av ngot de kallar sorg. Kungen frstr inte vad de pratar om och tjnarna gr alltfr att avleda hans uppmrksamhet. --Hela dagen vandrade kungen och kom om kvllen till en stor sj, som lg blank och stilla i det klaraste mnsken. - Sg mig, vackra sj, om du knner sorg? sporde ter kungen. Sjn suckade s tungt, s tungt, att vgor brjade rulla mot stranden, och nere frn djupet kom sjdrottningen kande i en silverkarm, dragen av tta vita sjhstar fram ver bljorna. - Vem dristar sprja min sj efter sorgen? frgade hon. - Jag har blivit kallad prins Sorgfri men rder nu som kung ver landet, fick sjdrottningen till svar. - Kan du, vackra sjdrottning, sga mej, vad sorg r fr ett underligt ting? - Sjlv knner jag inte ngot drom, ty jag ger ej ngot hjrta som ni mnniskobarn, men mnga bland er har kommit fr att lata mej gmma deras plgade hjrtan i mina salar; vill du nu ocks att jag ska gmma ditt? Jag bar under min frd hrt s mycket om sorg men aldrig sjlv ftt knna detta underting, drfr r jag visst lik dej, sjdrottning, jag ger ej heller ngot hjrta, sade Sorgfri. - Det gller att prva, menade sjdrottningen och lt sitt spann trava, s att sjn brjade brusa, vldiga vgor brto mot stranden och rullade upp mot skogens bryn. * 44

Det r inte sant att jag inte vet varfr jag gr den hr resan. Jag frsker ju bara rekonstruera en vrld som har sjunkit under vattnet. I den vrlden var man inte hemls och rotls och den skiftade oupphrligen i ljusa och mrka frger. Underligt nog har jag inget minne av att vildhunden fanns dr. Men varfr r behovet av att mla upp den frsvunna vrlden kopplat frst och frmst till mrker och inte till ltta, flyktiga moln p bakgrundsdekoren? Nr jag var barn reste vi ofta frn det lilla norrlndska samhlle dit vi flyttat sedan pappa ftt arbete dr. Vi reste p besk till Stockholm dr slkten bodde kvar. Jag kommer ihg att resorna genom femtiotalet och sextiotalet blev alltmer ointressanta. Det var inte bara barndomen som frsvann i backspegeln och tappade frg. Det fanns ocks en ptaglig yttre orsak. Under tiden som vi reste fram och tillbaka genomgick de svenska stder vi kte igenom en fullstndig omvandlig. De gamla slitna och personliga stadskrnorna, som sg olika ut i varenda stad, frvandlas till ett enda oskiljbart centrum med Domusbar, polishus och ggata i betong. ver alltihopa lg en svag och ltt svande doft av grillkorv med pommes frites. Nr jag slppte de fyrkantiga ggen ned i avgrunden var frvandlingen genomfrd och folkhemmet s pass komplett som det ngonsin skulle bli. Det var rent, det var modernt och det var funktionellt. Men det var s svrt att se till vilken stad man hade kommit. Allt sg ju likadant ut. Det fanns inte lngre ngot att se fram emot p de lnga resorna. Bara mlet, som ju egentligen lg nnu lngre tillbaka i tiden. Farmors lilla trerummare med kallt vatten p Valhallavgen. Trerummaren, som egentligen var en enrummare eftersom tv av tummen stndigt var uthyrda. I det ena bodde tant Lilly, som var telefonist och hade sockerdricka i hrnskpet. Hon hade alltid bott dr, s hon tillhrde p ngot stt familjen. Det andra uthyrningsrummet var lgenhetens finaste rum. Det hade balkong och lg mot en mrk korridor som frefll ondlig och skrmmande. Det var kandidatens rum. Han var inte en srskild person, utan ett begrepp. Dr bodde olika kandidater vid olika tidpunkter och jag kan inte komma ihg ett enda ansikte. Men i den mrka korridoren skulle man vara tyst, s att kandidaten inte strdes i sina studier. Att min far, farbror och faster alla tre studerade p hgskolor medfrde inte att de var kandidater i mina gon och inte heller att de fick sina eventuella behov av ett eget avskilt studierum tillfredsstllt. Allt detta var hemligheter. Det liksom den vrede och sorg som vildhunden slpade omkring p. Vildhunden var hnvisad till skogen eftersom han bar p dessa knslor, som man av

45

stolthet inte visade upp och som i vilket fall som helst inte frde ngon nytta med sig. Allt var ju p vg att bli bttre och alla orsaker till sorg och vrede skulle snart vara bortsopade. * Peter har de tv sm flickorna och frun med sig till Arlanda. Jag fredrar att vara ensam med min packning och mina tankar som i alla fall r frnvarande, redan avresta frn platsen. Under resandet gr sig tanken fri frn kroppen, som bara befinner sig under transport. Tanken behver inte svara i telefonen eller lsa konflikter i familjen. Alla bekymmer och problem i den nrmsta framtiden r dessutom nedpackade i ett antal otillgngliga, numrerade, och noggrant adresserade utrustningsldor . Det r fortfarande barndomens utflykt till skogskojan och det r samma barnsliga njutning av att gng p gng g igenom utrustningslistan. Jag minns Ians hngarv t alla vra ldor och hans tillsynes bekymmerslsa steg i sina "french dancing shoes" i de salvadoranska bergen. Jag frknippar dock inte ett gonblick hans olyckliga de med brist p teknisk utrustning. Nr jag frsta gngen reste till Peru fr sjutton r sedan rymdes packning fr ett r i en liten ryggsck. Ingenting var srskilt mtligt eller dyrbart. Det gick bra att somna ifrn den p golvet till en buss uppe i Anderna eller lmna den p hotell som kostade 90 re natten. Trots det var ryggscken samma skldpaddskal som dagens fjorton ldor. Skillnaden bestod i att friheten var strre med ryggscken. Jag kunde inte bli bestulen p avsikten med hela resan. DEN fanns inte nedpackad i utrustningen. Nu nr packningen r slutgiltigt kontrollerad och verlmnad i flygbolagets hnder har jag fr ngra timmar trots allt gjort mig av med alla jordiska problem. Men Peter har svrare att gra sig fri frn huset i skogsbrynet och hnsen som han lter springa fritt av princip fastn hken tar dem hela tiden. Under hela resan kommer hans inre pendel stndigt att svnga ver hemmet, oupphrligt i rrelse mellan hans spralliga lilla flicka och den ldre tankfulla, som hr skogen till. P gott fr att han insisterar p att den hr filmen inte ska handla alltfr mycket om den yttre, frmmande verkligheten, som hela tiden hotar uppsluka oss med sitt bildbombardemang. P ont fr att den knslomssiga gravitationen gr honom mindre beredd att st ut alltfr lnge i Peru. Och tyvrr har den dokumentra processen ibland en ohyggligt lngsam dynamik.

46

Vi har maximalt tv mnader p oss fr att lta den processen verka. Vi har heller inte ngon chans att ka tillbaka och komplettera tagningarna. Kanske r det drfr som jag frsett mig med ett stort rfilmsfrrd och ett flertal tematiska sidospr. Ngot av allt detta mste fungera i berttelsens helhet, oavsett vad som hnt med Daniel, Nati, Sandra och resten av familjen i Lima och oavsett vad som kommer att hnda under vrt mte. Det hade inte varit ngon konst att i frvg ta reda p exakt var de bor, ven om jag inte har den adressen idag och ven om mina brev kommer fram via ombud. Inte heller hade det varit ngot strre problem att meddela vrt ankomstdatum till familjen och skert skulle de st dr p flygplatsen allihopa. Men jag har bestmt mig fr att letandet efter familjen r mer n ett viktigt sidospr. Allt som gr letandet trovrdigt ska tas tillvara. Kringvandringar med de sjutton r gamla fotografierna i hnderna kan ppna dagens peruanska vrld och p samma gng blicka bakt, in i de svartvita bilderna jag br med mig. Som en spejande fgel vill jag sjunka ned genom luftlagren i allt snvare cirklar, ned mot den otydliga flck p marken som till slut ska avkrvas sina hemligheter. Om nu inte flcken visar sig vara en rorschachbild som bara frmr avslja sin betraktare. Eller den bermda lken som skalas och skalas och visar sig sakna krna. * P vg genom tullen p La Guardiaflygplatsen i New York vinkar tullaren in oss med nonchalant amerikansk vnlighet. Pistolen guppar som en leksak i bltet runt den vlfyllda buken nr han frgar vart vi r p vg. - Peru, efter tv ntter i New York. Han ler ett beklagande leende. Jag knner igen leendet. Det r den sjlvskra, milt verseende amerikanen som ler ver sina barnsligt primitiva och mindre lyckligt lottade brder p bakgrden. - We have a lot of goods coming in from there, summerar han i frbigende sitt menande leende sedan han godknt vra utrustningslistor med en slarvig stmpel. Trots allt vljer vi nd vgen ver USA. Hr i New York r filmlaboratoriet hlften s dyrt som i Sverige. Vi kan ltt skicka exponerad film frn Lima och tminstone f en teknisk koll p vad vi sysslar med. I vrsta fall kan man till och med flyga de sex timmarna frn Lima upp till New York. Hr kan man laga och komplettera utrustningen, framkalla film och kpa billig elektronik.

47

Men frst mste man passera stadens elektroniska nlsga och bli deklarerad declined eller accepted. Nr kreditkortet dras genom den elektroniska lsaren fr man snabbt besked om sin tillhrighet via dataterminalernas internationella minnen. Efter ett besk p labbet inser jag att vi inte riktigt tillhr den inre kretsen. Vi har visserligen sagt att vi kommer att bli kunder, men vi har nnu inte lmnat ngon exponerad film och allts inte heller betalt ngonting. Vi blir bara vnligt men kortfattat uppmanade att skicka vra rullar och vra pengar s ska allt ordna sig. Det finns ingen anledning att betvivla vad de sger, men nr vi snabbt hamnat ute p gatorna igen knner jag en stor saknad efter den smpratande personalen p filmlabbet i Stockholm. Declined or accepted, verallt finns en osynlig linje. ver den kliver man inte. The Policeline. Tracy Chapman; Who dare to cross the line? Vnligheten hos frsljaren p Kodak fr omedelbart ngot mer frostigt ver sig sedan de grna bokstverna avvisat mitt kort. Frst ett par timmar senare kan vi tervnda med tillrckligt mycket kontanter och resecheckar fr att lsa ut rfilmen vi ska ha med oss till Lima. S fort han fr se oss komma tillbaka lyfter han ver den vska vi lmnade bakom disken fr att gra vr runda p bankerna. Men trots leendet lyfter han nnu inte ver rfilmen. Jag plockar fram sedlar och resechecker. Jag frgar honom om han kan hjlpa mig med att fylla i datum p checkerna fr att det ska g fortare. - Nej, jag fr inte rra checker. Mitt jobb r bara att lmna ut varor. Kunde jag mer s skulle jag inte jobba hr. Leendet kmpar frgves fr att dlja frlorarens blick. S tar han emot betalningen, kollar summan och ler sin melankoliska variant av det amerikanska leendet innan han lyfter ver vra eftertraktade kartonger med Kodak rfilm 7245 och 7297. P hotellet ligger ett meddelande frn Sverige och vntar. Min vn, den argentinske filmaren Marcelo, vill att vi hr av oss. Jag ringer och fr hra att han ftt stora problem med synkroniseringen av alla ljudbanden frn Argentina. De r inspelade med min Nagra och han ringer fr att varna mig, ven om han inser att det r sent pkommet. Han vet inte var felet sitter, men han tycker att vi borde lta ngon expert kolla styrtonen p maskinen. Klockan r fem p eftermiddagen nr jag pratar med Marcelo och morgonen drp ska vi tidigt ivg till Lima. Efter ngra timmars ringande lyckas vi nd lokalisera den enda 48

tillgngliga Nagrateknikern i New York. Klockan r nu tta p kvllen och teknikern, som bor lngt utanfr Manhattan, ska just ivg p en fest. Hans fru sitter uppkldd i bilen och vntar. Men trots att han inte kan fra mitt kreditkort genom lsaren r han mycket vnlig och tar tid p sig fr att frska hjlpa oss per telefon. Han ger oss till slut en avancerad anvisning fr hur vi ska kunna kontrollera om bandspelaren ger tillrcklig styrton. Redan efter halva beskrivningen inser jag det meningslsa i att frska genomfra operationen. Frstummad av hans hjlpsamhet lyssnar jag frdigt och hummar jakande som om jag hade antecknat och begripit allting. Men det r meningslst. ven om jag hade kunnat genomfra kontrollen hade jag inte kunnat gra ngot t felet. Jag tackar och lgger p luren. Utanfr hotellfnstret kliver duvorna kuttrande omkring i sin avfring och luftkonditioneringen frn vningen ovanfr droppar hemtamt som om det vore p kontoret i Hammarbyhamnen. Uppgivet tittar jag p den lilla blanka bandspelaren dr den ligger p hotellsngen bervad sin skyddande ldervska. Jag slr igng den p inspelning och det lilla svartvita kontrollgat ppnar sig precis s frtroendegivande som det ska gra. Jag bestmmer mig fr att frtrnga den argentinske vnnens varningar och lita p det vnliga gat. Det r inte professionellt, men det r tills vidare bekvmt och det passar vr budget. I Central Park flyger mnniskoinsekter i glnsande triker frbi p cykelhjul och rullande ftter. Det r farligare att passera det asfalterade motionsspret n vilken gata som helst i vrsta rusningen. Hr gller inga polisirt sanktionerade trafikbestmmelser, hr gller den starkes ohejdbara rtt, hlsovurmens mindre omtalade baksida. Susandet frn nylon och gummihjul blandar sig med det tungfotade trampet frn enstaka flsande lpare. Med knapp nd verlever de varje ny anfallsvg frn de tysta jgare som tagit tekniken till hjlp. Peter och jag rddar oss irrande ver den livsfarliga rnnarbanan. Inne i parken rder nd ett slags lugn. Fr ett gonblick kan man f en illusion av att mnniskorna fr finnas till bland trden utan att bevisa sin gandertt till en viss del av vrlden. Men mnniskan r inte ensam om den lilla fristaden. S snart vi gr frbi en papperskorg rinner stora rttor ned i sina skyddande gngar i marken. Peter noterar med viss tillfredsstllelse att stadsbon i mig ryser till vid synen av rttsvansarna som slinker ned i underjorden. - Tycker du inte om dom? Det r ju det enda naturliga i den hr stan. - Jag har faktiskt ftt en annan instllning till rttor sen vi kpte marsvinet. Hasse r ju ocks en gnagare. Men han bet mig hromdan nr jag skulle gra rent i buren, den lilla jveln. - Han fick vl ett lmpligt straff d? Tv sekunder i mikron kanske? Peter fnissar beltet ver sitt grymma infall. - Dr ser man var din frtrngda ondska tar vgen. 49

- Jag r inte ond, det r du som r ond, sger han med en torr ironi ver tio rs gemensamt filmande. Det har funnits mycken vntan som fyllts ut med bde gspningar och mer pretentisa frsk att tala om fr varandra vilka vi r, och borde vara. Men den hr gngen, i Central Park, s ger jag honom inte mer svar n ett igenknnande leende. Obehindrat fortstter han sin tankebana, den hygglige svenske killens tankelek med det frbjudna. - Undrar vad som hnder om man stter mikrovgor ver en hel stad som den hr? Poppar mnniskorna som popcorn d? * P natten vaknar jag av kondensdropparna frn luftkonditioneringen en vning upp. Onda tankar om allt som ska g t helvete med denna film brjar jaga varandra i tomrummen mellan trumslagen frn fnsterblecket. Det gr inte att somna om. Jag kan se oss lemlstade av en bilbomb frn renlriga terrorister som tycker att gringos inte r vrda att leva, lika lite som indianerna verkar vara vrda ngot fr gringos. Men det r en ljlig tanke, nrd ur en verbeskyddad tillvaro framfr teveapparaterna i vst. Risken r antagligen lika stor att bli verkrd p en Stockholmsgata i rusningen. Men oron ver filmen sker fste i en ptaglig verklighet. Att ngot ska hnda barnen nr jag r borta? Fdda svl som ofdda. Nej, det gr ingen nd p dem bara fr att jag r borta ett tag. Sanningen r mycket mer primitiv och pinsam. Den lilla filmaren under transit i New York kan inte sova och skyller p takdroppet fastn han i sjlva verket r kallsvettig av tanken p att gra en pinsam film, med sig sjlv i en av huvudrollerna. Ingenting hnder i det tilltnkta mtet. Allt som finns r sjutton rs avstnd. Breven jag mottagit under alla r r fr det mesta alldeles fr formella fr att jag ska kunna sga ngot om vad som finns kvar av vrt frsta mte. Daniel och Nati r inte mnniskor som brukar formulera sig i skrift. Allra minst om sitt inre. Tnk om jag bara frmr att visa upp tomma gester? Vad ska jag d gra med alla pengar som jag blivit anfrtrodd och sedan gjort av med i ondan. Hur ska jag ngonsin mer vga be om tilltelse att f gra nnu en film? Det vrsta av allt; hur ska jag st ut med att det inte fanns ngonting bakom alla vlformulerade floskler i anskningarna om pengar fr projektet? Vem r jag d? Om nd dropparna p takblecket kunde vara regelbundna. Smnls gr jag igenom alla tnkbara retrttvgar. ntligen slutar droppandet. Eller?

50

Nu kan jag inte lngre somna fr att det inte faller ngra droppar. Kanske r det just den ohyggliga ovissheten som r den viktigaste drivkraften bakom varje nytt projekt. Inga fler droppar? Det handlar inte om kaoset i vrlden eller det inre kaos som jag frsker gestalta. I sjlva verket handlar det om att jag inte har ngot inre och istllet mste skapa ett yttre kaos. I bsta fall kan det sen omvandlas till en begriplig film, till en komplett stllfretrdande vrld med alla ndvndiga roller, motsttningar och knslor som kan behvas. Men hur ska man kunna formulera detta i en anskan om pengar: Herr finansir; jag vill se om det gr en gng till. Om det en gng till r mjligt att plocka ihop den vrld som jag behver, eftersom min egen r alldeles fr dslig. Min sjl gr vilse, den fryser och knner sig hemls. Den har varken rtter eller riktning. Jag behver en dryg miljon fr att tminstone fr ngra gonblick stta ihop den vrld jag saknar. Som motprestation lovar jag att visa upp resultatet p en filmduk. Jag kan tyvrr inte lova att mina behov motsvarar era, eller ens ngon annans. Kanske kan jag ana det, men lova, nej. r detta mjligt, herr finansir? Nej! terigen droppen. Den hr gngen tyngre och mer ekande. Istllet alla dessa fruktansvrt genomtnkta formuleringar, bakbundna intill kvvningsdden av hnsyn till finansirernas lge och nskningar och eventuella konkurrenters phitt. Nej, nej, inte grovt, inte opportunism och rvslickeri, ingen av finansirerna ( n s lnge r det bara en; Filminstitutets Kortfilmsnmnd ) har utvat den minsta ptryckning. Det handlar bara om simpel ofrmga att sluta andas samma luft som alla andra Dropp... dropppp... drooo... p... dropp... d.... Yes mister. Jag har krt taxi i den hr stan i femton r och jag har varit gift i Aten och Dsseldorf och tv gnger i den hr stan. Men nu har jag en indisk fru. Indiska kvinnor frstr, inte de andra kvinnorna - de frstr bara sitt eget liv med en massa ider om att ndra p allting. Det gr inte. De fattar inte att de skulle ha det bttre om de inte frskte ndra p hela vrlden. Se p min fru. Tror ni att hon hellre skulle vilja sitta hr i femton timmar om dygnet och vnta p att bli rnad? No mister, jag jobbar femton timmar om dygnet och om fem r ska jag slja mina tv medallions och kpa mig ett stort hus hemma i Indien.

51

Vackra mrka gryning, stlbro, mrka tunnel och gungande bil. Jorden r det minsta och bara ett verblivet, skrpigt omrde dr ngon spnt fast den enorma vven av cement. S dr str vi och svettas framfr American Airlines rostfria bagageinlmning klockan fem p morgonen och fr veta att det r embargo p bagage till Lima. Ingen ansvarig r nnu vaken och p plats. I klartext betyder det att vi absolut inte kan f med oss hela filmutrustningen p en gng. Detta r mardrmmen besannad och min desperata blandning av hot och svettiga bner hjlper inte en tum. Jag ser framfr mig hur halva utrustningen frsvinner och glms bort bland miljoner packlrar och vskor p La Guardia i New York. Kanske hamnar rfilmen i Kairo. Dr blir den sedan liggande i hettan som smlter samman emulsionens frger till en oigenknnlig, blek rra - mest lik den dr obestmbara icke-frgen som modelleran antog nr man som liten frvntansfullt blandade ihop alla de vackra, klara frgerna. * Under flygningen via Miami i ett nstan tomt flygplan blandas dagdrmmar och hallucinatorisk halvsmn. Ett gonblick vaknar jag till och det skar i fantastiska molnformationer ngonstans ver Centralamerika. Jag minns himlen i El Salvador som var s hg och stilla och nd pltsligt kunde fda fram onda helikopterdrakar. Vin till maten och ny kort smn, moln, upplevelsen av att komma hem till kvinna och barn frn El Salvador, det tta rummet, den lilla lgenheten dr livet fanns s sammanpressat, pornografiska dagdrmmar, den mrka korridoren, taxfreebroschyrernas drmda vrldar och lyxvuxenleksaker och vad ska mta oss i Lima? Kanske en mrk korridor dr jag nnu inte r fdd. Bakom mig har jag tant Lillys rum och kket. Men tant Lilly r inte hemma och kandidaten r s tyst, s tyst i sitt rum. Jag glntar p drren framfr mig och ser min blivande mor och min farmor. Farfar r inte dr, han ligger p sjukhus. Var min far r, det vet jag inte. Kanske str han bakom drren eller sitter p den stora utdragssoffan vid den lngvgg av rummet som jag inte kan se frn mitt gmstlle utanfr drren. * Lasse P tycker inte om staden, men jag hoppas att han str dr nere i Limas grkalla dimma. Staden ligger vid en frgiftad, kall och utfiskad kenkust. Halva ret hnger regnets fuktiga och trdslitna lakan ver det slitna mnniskomyllret. Nr jag kliver ur planet knns det nd hemvant, svenskt och grkallt. Dimman ger ngon sorts trygghet, lugn. Den tropiska solen blottar och krver och frvandlar varje handling till ett straff. Dimman i Lima r tidls och 52

lindrande. Nr solen till slut driver bort dimman brjar staden jsa. Avgaser och bakterier blir till en outhrdlig, stinkande soppa. Giftet vller fram p alltfr trnga gator och frter ned de f kvarvarande och en gng i tiden vackra koloniala byggnaderna i centrum. Kvar blir befsta verklassomrden bakom hga vita murar och hundratusentals skjul utan rinnande vatten i sandknen runt staden. -Tnk om Sandra str dr nere med vlkomstkommittn, sger Peter med ett pltsligt sarkastiskt leende. Kanske sger han det fr att skingra sin oro ver terrorister och koleraepidemier. Jag har varit upptagen av andra funderingar, men inser att Peters vision r mjlig. Pancho, som har haft kontakt med Daniel och Nati allt emellant skulle ha kunnat avslja vrt ankomstdatum. - Men Pancho r inte helt omedveten om dramaturgi, frsker jag svara Peter och lugna mig sjlv. Det vore katastrof om verkligheten brjade hr p flygplatsen. Visserligen har vi en halv rulle film i kameran och bandspelaren hnger ver min axel, men hela idn med letandet skulle rasa ihop. Nr tullarna ryckt p axlarna t vra travar med ldor, som vi till sist fick med oss frn La Guardia, rullar vi ut i den smutsiga Limadimman. Det knns mrkligt hemvant och till min stora lttnad finns dr ingen Sandra och ingen Daniel och Nati. Dr finns bara de jag hoppades mta; Lasse och Pancho och chauffren som visar sig heta Antonio och som frn och med nu ingr en oupplslig frening med oss. Han och stadsjeepen som visade sig vara hans gamla Folkabuss r den enda kvarvarande och arbetande delen av ett stort filmkollektiv som trots snderfallet i landet lyckats producera ett par lngfilmer och ett antal kortfilmer de senaste ren. Fr ngra r sedan var de nittio personer. Nu r de femton. Snart kommer vi att inse att inkomsterna frn Antonios arbete och bilens tjnster ska hlla resterna av kollektivet flytande nnu en tid. Inga obehriga slpps in p parkeringen framfr flygplatsen och vid infarterna str bevpnade vakter. Antonio kretsar trots detta som en hnsmamma kring oss och vra ldor. Kanske ser han dolda faror, kanske vill han bara bevisa att han frn och med nu r oumbrlig. Det r en lng bilresa genom den ondliga staden fr att komma till hotellet som Pancho bokat. Jag frsker se tecken p den ohyggliga frndring som staden skulle ha genomgtt enligt Panchos varnande brev. Men det r motsatsen som slr mig, alla sinnens igenknnande av ngot jag lmnade fr sjutton r sedan. Den trasiga asfaltbelggningen, den stsura lukten av ruttnande avfall, de skabbiga hundarna som irrar hit och dit, kvinnorna i indianklder och 53

barn i knyten p ryggen, den skrlliga musiken frn de ndlsa raderna av smbussar och trasiga bilar som andas giftig svart rk ut i den ra Limadimman. Var finns frndringen? Jag frsker fnga ngot i ansiktena hos de tusentals tlmodiga gatufrsljarna, hos mnniskorna i busskerna men allt jag upptcker r gathrn dr jag skrikit "Baja a la esquina! "- stanna p hrnet - t otaliga busschauffrer. Jag vet ju att frndringen r ordentligt synlig frst i mnniskornas inre och att det tar tid att se och frst, men nd undrar jag om det lika mycket r Panchos egen frndring och ldrande, Daniels ldrande och mitt eget som har frndrat saker och ting - eller finns det verkligen en massiv och knnbar frndring? En gng fr sjutton r sedan samlade jag hgar av tryckt material fr att skriva en bok om Peru. Jag frskte frst Perus historia, frst varfr vxelmynten frsvann och ersattes av sm tuggummipaket, frst varfr barnen dog och mnniskorna lmnade sina jordar fr att flytta till Limas trstlsa sandknar. Antagligen var jag ocks pverkad av Sven Lindqvists eleganta rkneexempel i boken "Slagskuggan ", dr det till och med fanns en del intervjuer frn den del av Lima dr jag frsta gngen trffade Daniel och Nati. Men jag lyckades bara hitta ett hnskratt i siffrorna, som tydligt visade att det peruanska folkets reallner konstant sjunkit sedan trettiotalet. Skulle jag lita till samma siffror idag funnes det inga mnniskor kvar att beska i Lima, utom mjligen en liten klick besuttna i de konstbevattnade trdgrdarna i San Isidro , Miraflores och Chacarilla del Estanque. Men nr vi ker genom samma stad, nu 1991, p vg frn flygplatsen till hotellet p andra sidan centrum s r allting s obegripligt vlbekant - som om det inte finns ngon grns fr det kaos som mnniskorna kan utst utan att frintas, utan att upphra med sitt envetna myrstacksbygge. Tiotusentals gatufrsljare som varje dag transporterar sina vagnar kilometervis, varje dag bygger upp och monterar ned hela butiker med enorma mngder varor utan att ge upp, utan att frlora frstndet. Pancho har levt lnge i den hr stan nu, tta r med fru och barn och det betyder att han vet en hel del om det verkliga livet - betydligt mer n den gstande ungkarl som jag var fr sjutton r sedan. Han r en luttrad man. ren har satt sig i hans ansikte. r det dr Lima syns? I hudveckens vnliga trtthet och i den ndlsa frmgan till anpassning. Pancho har lrt sig att alltid hitta en utvg, vare sig det handlar om att kpa amerikanska cigaretter frn en liten grabb p gatan framfr ett hastigt vxlande rdljus utan att bli av med pengarna eller luras p innehllet i ldorna eller att ordna en livvakt t ett beskande filmteam, ta reda p var de illegala hundslakterierna finns eller ordna ett papper som r omjligt att f , frn ett ministerium som r omjligt att n. 54

Peter sitter tyst under hela den lnga frden, fylld av resans lngstrckta trtthet och blickens jagande mellan det frfrliga som han fruktar och som samtidigt ger honom hopp om bilder till en tnkbar film. Vill han hem, ngrar han alltihop? Jag grips pltsligt av en oro att den stndiga dimman ver Lima inte ger tillrckligt ljus fr att anvnda den lgknsliga film som vrt rfilmsfrrd huvudsakligen bestr utav. Peter tar tacksamt emot min undran och halar upp exponeringsmtaren ur fickan. Han hller upp den mot staden utanfr vindrutan och konstaterar "Fyra plus". Det lter som hos tandlkaren, men det betyder att staden lter sig filmas, om n med en slja framfr sitt ansikte. Lasse, som har bott i Latinamerika de senaste tjugo ren och kom frn Chile i gr, har redan hunnit installera sig. Han har ocks konstaterat att Lima r lika fult och trkigt som vanligt , men inte riktigt lika kaotiskt som nr han var hr vid det senaste tillfllet fr ngot r sedan. Ngonting har hnt, som han har svrt att definiera, ngot som han blivit lika frvnad ver som den optimism han hittade i narkotikamaffians och mordens Colombia fr ngra mnader sedan. Finns det ett bottenlge, som leder till en osynlig vndning nr girighet och skrck frvandlas till sin motsats i ckel ver sig sjlvt? Nej, det tror jag inte. Men hur ska man d frklara dessa vndningar i historien? Och var i detta stigande och sjunkande hav befinner sig Daniel, Nati och Sandra? P det lilla hotellet som Pancho bokat t oss r de lugna och vnliga, lite lantliga i stilen jmfrt med den professionella distansen och anonymiteten i New York. Det r kallt p rummen och den nattliga trafiken brusar lnge p huvudgatan intill hotellet. Ett lysrr i taket, en bdd, ett bord och en stol och kala vita vggar. Det r enkelt jmfrt med Sheraton och Hilton inne i stan, men nd belastar det vr budget med mer n vad vi egentligen tycker oss ha rd med. Rummen kostar 20 dollar natten och i morgon, nr Chachi kommer frn Chile blir vi fyra i teamet. Men det fr duga tills vidare, vi r inte hr fr att gra en guideresa genom Limas alltfr billiga och riskabla pensionat. Jag hller p att glida bort i smn p sngen i rummet som saknar riktiga fnster, men Lasse kommer upp och annonserar att Pancho r p vg fr att plocka upp oss. Vi ker till Miraflores frbi de ivriga raderna av nattliga gatufrsljare som vxlar dollar och sljer sprit och cigaretter och andra nattens frndenheter. Peter undrar om det r centrum, med all neon, alla restauranger och vlkldda mnniskor. Men det r inte centrum, det r bara en av de f slsaktigt upplysta punkterna i den peruanska natten. Vi ter p en restaurang som fr Peter att tnka p Operakllaren. Det verkar inte riktigt som om han hade frestllt sig terrorismen och koleran frn tidningsartiklarna p det hr sttet. Vi brjar pumpa Pancho p allt han vet om lget i Sandras familj och i staden dr vi nu befinner oss utan att de nnu anar ngonting. 55

Pancho har egentligen bara haft kontakt med Daniel; det r han som skter kontakterna med den vrld som jag och Pancho representerar - den mjliga livlinan. Han har varit hemma hos Daniel tv gnger, ute i det slumomrde dr de bor. Det r inte samma plats som den dr jag trffade dem fr sjutton r sen, men inte lngt drifrn. Sophgen dr de arbetade r frsvunnen. Dr ligger ett helt bostadsomrde. Daniel verkar inte vilja att Pancho ska komma hem till familjen. De har suttit i Panchos bil ute p gatan och pratat nr han varit dr. Jag frstr att Daniel med tiden blivit alltmer desperat ver att det inte lngre finns arbeten fr honom att f. Den kontaktkedja som Daniel trots allt lyckats bygga upp under ren har fallit snder i takt med att lnkarna brustit nr folk givit upp och lmnat Lima, eller bara helt enkelt frsvunnit. Allt mer pressad och ensam hade Daniel brjat tala om mig som sin enda utvg. Han har ringt Pancho upprepade gnger och frskt f veta nr jag skulle komma. Jag hade ju sagt att jag skulle komma i slutet av Augusti. Nu r det November. Pancho vet egentligen inget mer om familjen. Han vet inte hur Nati har det med sin sjukdom eller om hon har arbete. Eller kanske han vet, fastn han klokt nog lmnar t mig att ta reda p allt detta sjlv. - Men din guddotter r en positiv verraskning, hon r vacker och intelligent, sger han trstande efter sina tunga ord om Daniel. Trots allt viker min trtthet nr Pancho berttar. Viker fr ivern att stta igng och oron ver att allt ska rinna oss ur hnderna, att hela idn r fr tunn och inte hller fr min kontakt med familjen. Ingenting lter sig infogas i ngra berttarramar och allt flyter omkring som p en ofrdig Chagalmlning. Hundarna, vattnet, familjen, knen, sophgarna och den ra dimman som omsveper allt. Jag ber att f en extra filt i receptionen. Lakanen r strva av fukten som kryper in genom de dligt tillslutna ventilerna och trafiken p gatan viker snart av in i mina drmmar. Jag ser en bil komma p vgen och jag vet att chauffren i bilen inte frstr att han nrmar sig en avgrund med en trgflytande, klibbig vtska. Jag befinner mig alldeles fr lngt borta frn bilen fr att mina varningsrop ska hras. Utan att ens ha saktat farten strtar bilen ned i avgrunden och slukas upp av den kvvande massan. Kvar finns inte ett spr, bara tystnad och tung, flytande dimma. Jag ser mig om efter hjlp, men allt omkring mig andas fullkomlig likgiltighet. Till slut upptcker jag en man i en maskin med lng grvarm . Jag bnar och ber om att han ska hjlpa mig att f upp bilen ur avgrunden innan det r fr sent, innan passageraren har kvvts av den trgflytande vtskan. Jag knner att det ocks finns

56

en kvinna i bilen. Men grvmaskinisten lter sig frst vertalas efter mnga ptryckningar och tiden lper desdigert ivg. Han gr ngra hglsa tag med den lnga grvarmen i den dimmiga massan, men ger upp och frsvinner utan att ha hittat ngonting och utan att ns av mina frtvivlade vdjanden. * Om jag stller mig p en stol kan jag se ut genom de frostade uppvinklade glasen i hotellrummets fnsterglugg. En stillsam gata i ett medelklassomrde en tidig morgon i Peru. Fyra plus; exponeringsdugligt. Inga mnniskor inom synhll. Dimma ver avlgsna kullar av sand. En gammal kyrka p avstnd. Detta r ingenting. Antonio kommer frn filmgruppen Chaski med den i ett otal fax och telefonsamtal omsjungna fyrhjulsdrivna Folkabussen som kostar oss en ohygglig massa pengar. Men det fr vl rknas som ett bidrag till den nationella filmindustrin. Efter att ha gjort ett par spelfilmer, varav en till och med visats med viss framgng i Sverige, s str allt nu stilla. Antonio ppekar gng p gng att han str till vrt frfogande dygnet runt. Han lotsar oss runt i staden hela denna frsta dag som om vi vore en skock vilsekomna dagisbarn. Jag fr terfall i den frtvivlade knslan av att ha hamnat i en flla, att ha gjort ett arbete av mina ungdomliga irranden i vrlden och drmed tagit livet av luffarens suverna frihet . Aldrig kommer vrlden att bli s magisk som nr jag frsta gngen vandrade ut. I bsta fall kan en film ngon gng komma i nrheten av detta, men bara som ett resultat av ett enormt och delvis plgsamt arbete. Men detta r drivkraften; att ngon gng kunna terskapa mysteriet och njutningen av att vara ett med vrlden, hur den n ser ut. Antonio gr sist i vr ankrad p trottoarerna och envisas med att oupphrligt ppeka riskerna fr ficktjuvar. Vi traskar runt fr att hitta elkontakter. Peruanska hanar att koppla ihop med vra medhavda svenska honor. Det finns en hel gata nstan enbart befolkad av frsljare av elartiklar. ver jttelika vagnar ligger drivor av noggrant sorterade kontakter, kablar, lampsocklar. Peter, som r byggnadsingenjr frn brjan och en lskare av byggkranar och annan begriplig och funktionell teknik, har kommit till paradiset. Nr han storgt plockar i denna jttelika mekanolda glmmer han bort bde terrorister, kolera och travarna av oexponerad film hemma p hotellet. * Vi passerar inrikesministeriet fr att anmla vr nrvaro i staden och vi blir lotsade runt i det stillastende filmkollektivets lokaler. Jag blir frbluffad ver mngden av utrustning som ligger oanvnd p hyllorna och minns sandinisternas filminstitut i Nicaragua; redan 1986 hade 57

mglet i det hetfuktiga Managua saboterat huvuddelen av det som USA:s handelsembargo inte redan lyckats hindra frn att komma ver grnsen. Under irrfrderna genom staden hinner Antonio bertta sitt livs historia. Naturligtvis var det sorgligt, fattigt och ensamt. Trots att han varit bde marinsoldat och polis lter han som ett litet srat barn nr han till slut frgar mig vad jag tycker om hans historia. Som om han ville ha en recension. Jag betraktar hans svarta batong som han lagt ifrn sig framfr ratten. Sedan frsker jag komma undan genom att sga att det vl r mnga som tvingas leva s och att det mste vara vanligt att fder inte tar hand om sina barn. * Grip tag, brja ngonstans, likgiltigt var, bara det hnder ngot och de frsta rullarna film blir exponerade. Hundarna, sophgarna, letandet efter familjen - allt detta som kan gras utan att vi tagit kontakt med familjen. Dr mste vi brja och det s snart som mjligt. Varje dag som gr hr i Lima utan att jag tagit kontakt med mitt gudbarn och utan att vi filmat ngot blir en absurd ickeverklighet och hela stadens uppenbarelse bekrftar det skoningslst - hit ker man inte om man inte har ett rende. Vi brjar med sophgarna och hundarna. Pancho har vissa ider om vart skandet ska riktas och vi ger oss ivg i Folkabussen. Lima har minst sex, kanske sju miljoner invnare och f hus r hgre n tv vningar. Flera mil utanfr centrum i ett Dantelandskap utan slut vxer nya hyddor upp som en stndigt svllande belgring av huvudstaden. Snart bor hften av landets invnare p denna fullstndigt ofruktbara flck. Bussen river upp kensanden p vg allt lngre bort frn centrum. Mil efter mil av monomant upprepade tegelhus och strskjul. Rdbrun sand, svart sand, gr sand, brun sand, till och med det smutsiga havet ser ut som bljande sand som skymtar d och d nr vi kommer upp p en hjd eller passerar nra kusten. Det stiger rkar ver himlen. Industriskorstenar och soldater, en hg av trasor som brinner mitt p en sltt, ett jttelikt sopberg som frkolnar inifrn och snder ut giftig rk ver ett gng ungar som spelar fotboll med ivriga hundar rusande kring benen. Ensamma mnniskor vandrar med stora, smutsiga bylten ver sandsltter med spruckna, svartbrnda byggnader av tegel. Det r inte krig som gtt fram ver en gammal stad och lmnat katedralerna kvar, det r bara mngder av uttjnta brnnugnar fr tegel. Landskapet vcker frtvivlan och vansinne. Lika omjligt som kronotorparnas bosttningar nr de klev ut frn tgen i Norrland p trettiotalet och vandrade rakt ut i den brnnande kylan i lgskor fr 58

att bygga sig ett liv av is och svett. Bilen ryter upp mot infarten till den enda legala sophgen i Lima. Vid vaktkuren str en grupp mnniskor bevpnade med pkar och begriplig misstnksamhet. Dr vgen ringlar sig upp mot det rykande sopberget sitter ett mnniskokranium p en ple. Ingen tnker slppa in oss genom dessa osynliga portar till underjorden. Det hjlper inte att jag visar min kartong med fotografierna p Daniel, Nati och Sandra p sophgen fr sjutton r sedan och frklarar att vi letar efter dem. Antonio visar sin gamla tummade polislegitimation, som han fortfarande efter mnga r har stor nytta av, men inget hjlper. Vi blir hnvisade till chefer p ett avlgset kontor. nnu ngon mil norrut passerar vi Limas raffinaderi, bevakat av soldater och en pansarbil. Vi svnger av upp mot sandbergen och fljer en vindlande vg frbi en rnnil dr en grupp kvinnor str och tvttar i blygrtt vatten. Bilen segar sig uppfr sluttningen och pltsligt, utan minsta frvarning hrs en vldsam explosion. Bara ngra sekunder tidigare har vi sett soldater p topparna av kullarna. Men explosionen fljs inte av ngonting annat n en frn lukt av brnt gummi. Det gr s fort att ingen hinner reagera. Antonio frsker visa att han behrskar lget och gr ett extra varv runt bilen innan han ppnar bakluckan och ser att det florstunna reservdcket har slitits snder av sina inre motsttningar. Vi skrattar lttat och nervst, men tystnar igen nr han inte fr igng bilen. Mellan startmotorns hostningar trnger ljudet frn vinden ver sanden in i bilen, tills det ntligen drnks i motorns rytande. Vi fortstter mot det omrde dr Pancho tror att vi kan hitta hundarna som lever halvvilt i knen och dr en del av de illegala sophgarna med grisuppfdning finns. Efter att ha passerat ytterligare berg av sand kommer vi upp p en hjd dr man ser ut ver en sltt som omvandlats till en massa av obestmbar frg. Sltten framfr oss befinner sig i stadiet strax innan alla frger ger upp och smlter samman till en jmn, gr massa. Miljarder plastpsar och skrp i alla tnkbara nyanser har slitits snder, ruttnat eller halvt frkolnat och spridits ut ver en jttelik yta. Studerar man ytan en stund upptcker man att det rr sig i massan, som om den hade ett eget organiskt liv. Men det r grisar, tusentals grisar som fds upp p avfallet. Grisarna r flckiga som om de bar p en hudsjukdom eller hll p msa skinn. Det r omjligt att avgra om det r grisarna som hller p att anta sopornas frg eller om det r tvrtom. Nr vi kommer i nrheten av ngra av grisuppfdarnas hyddor blir bilarna anfallna av flockar av hundar. Vi har kommit rtt. *

59

Efter tv dagar i Lima har vi filmat sextio meter hundar. r detta verkligen dokumentrfilm? Fyra europer blir kringskjutsade i en uttjnt Folkabuss av en fre detta peruansk marinsoldat. De frdas i en ondlig ken och letar efter hundar och sophgar dr en av europerna tnker frga efter ngon han trffat fr sjutton r sedan, men som han vet befinner sig ngon helt annan stans fr tillfllet. Frgandet r egentligen meningslst och hela tiden diskuterar passagerarna i bussen om man ska ge upp idn och g rakt p huset. Man har dessutom upptckt att en av de mrkliga och intressanta adresser dit filmteamet har tnkt frlgga en av scenerna om skandet efter familjen egentligen r en gammal adress till medhjlparen som kr i bilen framfr dem. Europerna diskuterar sin upplevelse av frden genom denna ken. De diskuterar ocks sin mer eller mindre ptagliga skam ver vad de hller p med. Ibland skrattar de t sina egna diskussioner; ven de som handlar om skammen. nnu har den snlle marinsoldaten inte presenterat sin familj fr europerna, men han kommer snart att gra det. D kommer europerna att skmmas nnu mer och tillta att chauffrens fru tvttar deras klder till ett ganska ansenligt pris. Det hr r den verkligt dokumentra filmen; fyra europer ( varav en visserligen r kvinna och kommer frn Argentina, vilket kanske kan betraktas som en frmildrande omstndighet, speciellt med tanke p att hon en gng suttit i fngelse fr omstrtande verksamhet ) instngda i denna buss, diskuterande det som syns utanfr bussen och det som man d och d kommer att tnka p. Ganska ofta handlar det om att de tre som har varit i denna del av vrlden frut spelar ut sin "erfarenhet" mot fotografens "naiva" reaktioner av frfran och upprrdhet. Men ingen av europerna fr fr sig att filma dessa samtal. Kanske r det en god urskt att ljudnivn i bilen omjliggr all bandning av samtalen. Man kunde ocks tnka sig att europerna filmade sig sjlva i den lilla trevliga restaurangen p hotellet om kvllarna, tillsammans med den fete amerikanen som har kt hit fr att kpa sig en ny hustru. Varje kvll kommer han in med nya kvinnor som frsker dlja sin avsky fr den fete och sjlvgode amerikanen. Kanske borde man ocks skildra den alkoholiserade, vnlige norrmannen som sger att han ska leta efter guld i den Peruanska djungel som just nu r mest knd fr narkotikatrafik och terror. Men det gr man inte. Man fljer tills vidare envetet det utlagda spret, trots tvivlen. *

60

Vi beslutar att letandet efter familjen inte ska bli den starka drivkraften som jag hade tnkt mig frn brjan. nd fortstter vi skandet efter soptipparna i Lima, speciellt de som inte ligger alltfr lngt borta frn den soptipp dr jag en gng mtte Daniel, Nati och Sandra. Men det r mer frgan om att fnga bilder frn soptipparna fr att koppla ihop med stillbilderna p familjen fr sjutton r sedan, fr att man ska f en uppfattning om hur Sandras barndom verkligen var. Antonio kr oss outtrttligt frbi nya ndlsa frorter. Vi ker och ker och Antonio frgar och frgar och allting fr ngot som kanske bara blir sextio sekunder bilder till en inledning av filmen som kanske inte ens kommer att anvndas. Nr vi till slut hittar soptippen som vi fick hra talas om hromdagen visar det sig vara en mycket liten arbetsplats med tio - femton mnniskor som letar bland soporna. Men jag gr ur bilen och pratar med kvinnorna, barnen och de f mn som arbetar dr. De frstr inte riktigt vad jag menar; den vite mannens letande efter gudbarnet r tydligen alltfr konstigt. Jag gr tillbaka till bilen fr att hmta kartongen med bilder och jag har fortfarande ingen tanke p att filma scenen. Platsen knns fel med alltfr f mnniskor och tanken att de skulle kunna knna till familjen har jag inte ens snuddat vid. Nr jag kommer tillbaka med kartongen hnder det som frr eller senare alltid hnder vid en dokumentrinspelning; verkligheten vertrffar dikten. En gammal indiankvinna med hud som sprucken jord och gon grumliga som skummjlk tittar lnge p bilderna och sger p sin spanska med quechuans sjungande ordvrngningar och barnsligt msinta tonfall att hon knner igen kvinnan med barnet. Jag tittar mig instinktivt omkring efter Peter med kameran och Lasse med bandspelaren. Men de str avvaktande en bit bort och tittar sig omkring. Jag ber den gamla kvinnan och de andra som samlats fr att f se bilderna att f filma deras svar och de verkar inte ha ngonting emot det. Jag rusar tillbaka till Lasse och Peter. - Nu, kom nu, hur mycket film har du i kassetten? - 60 meter, svarar en verrumplad fotograf och anar att svaret inte tillfredsstller mig. - I den andra kassetten? I den hr situationen vet jag med mig att jag blir krvande, aggressiv, omjlig. Det ska finnas hur mycket film som helst och det ska finnas hur mnga kassetter och batterier och ljudband till bandspelaren som helst och de ska aldrig ta slut och ingen ska ngonsin sluta jobba, utan alla ska filma tills hela bilen r full med exponerad film i pltburkar - den mest underbara syn jag just nu kan frestlla mig. Helst av allt skulle hela filmen spelas in hr och nu p en gng.

61

Och gode Gud, mtte nu inte folk f hicka nr vi plockar fram kameran och lter mikrofonen svva olycksbdande ovanfr deras huvuden. Och mtte allting bara fortstta och fortstta i evighet, tack, amen... Och fr en gngs skull r verkligheten geners. De sjutton r gamla bilderna visar sig besitta all den magi som behvs fr att frigra en liten skrva av verkligheten, tillrckligt intensiv och tillrckligt vl belyst fr att den ska glida in genom Aatonkamerans optik och fastna p filmens silverskikt. Indiankvinnan har en gng i tiden ocks arbetat p sophgen i Mateo Pumacahoa dr jag tog de frsta bilderna p Nati, Daniel och Sandra. Hon berttar att ven hon frskte bostta sig dr en gng i tiden, men att hon aldrig lyckades skaffa sig en tomt som Daniel och Nati. Hon kommer inte ihg deras namn, men hennes finger svvar ivrigt fram ver fotografiernas yta och det r alldeles klart att hon knner igen den stngda sophgen och Nati som sitter med Sandra i famnen. Jag frgar och hon letar i minnet och det verkar som om hon inte riktigt frstr hur lnge sedan det var. Den lilla grupp som str runt ldan med bilderna verkar inte tnka ett gonblick p den nrgngna kameran och mikrofonens vldiga vindskydd strax ver vra huvuden. Letandet efter det frlorade barnet r precis den sortens historia som de kan frst och engagera sig i och fotografierna r beviset fr att allt r sant. Min dramaturgiska konstruktion tas ver av verkligheten och frvandlas till dokument. Och vad spelar det egentligen fr roll att jag skulle kunna hitta familjen p mycket enklare vis? Skandet efter gudbarnet vcker deras egna historier till liv. Den gamla kvinnan berttar att hon har hand om tv frldralsa barn frn Ayacucho, staden som hlls i ett andlst grepp av terrorbalansen mellan gerillan och militren. Barnens frldrar r dda, mrdade i kylan och tystnaden bland Andernas berg. Ayacucho -ddens hrn, som det betyder p quechua - och jag kommer ihg hur jag passerade genom staden p en ondlig bussresa genom Anderna fr sjutton r sedan. Vi kom sent till staden och det fanns inga hotell ppna s vi gick och la oss i sovsckarna mitt i stadsparken. En grabb i Isaks lder trnger sig ivrigt fram fr att f se fotografierna och fr att hra mer om jakten p det frsvunna barnet. Strax brjar han prata om att hans bror har slts till Schweiz. Skert har han det bttre dr, sger pojken trosvisst. Kassetterna tar slut och som en liten militr trupp drar sig Peter och Lasse tillbaka till bilen fr att ladda om. Men det mte vi har filmat r tillrckligt. Det terstr bara att fnga ngra scener frn livet och arbetet p tippen. Vi trampar omkring i den jsande avfallsmassan och filmar utan att ngon bryr sig om vad vi sysslar med.

62

Man har ftt reda p vrt rende, pratat en stund och tergtt till jobbet. Jag hittar en dd hund och eftersom hundarnas plats i filmen nnu inte har blivit ifrgasatt s bjer jag mig ned fr att se ut en lmplig vinkel fr att filma hunden. Peter kommer fram med kameran och frstr vad jag r ute efter. Med gat i okularet, p kn i kensanden framfr hundliket sipprar en liten kommentar ur mungipan. - Undrar om den r full med maskar? Han reser p sig och sger med sin lgmlda ironi att han r vldigt glad ver att jag har tagit med honom till Peru och ltit honom filma den hr hunden p den hr soptippen. - Du tycker att det rcker nu? tolkar jag hans sneda leende. Det tycker han. Vi gr mot bilen och lastar in utrustningen. Peter stannar upp och tittar ut ver tippen. Han hr skratten frn det lilla gnget tioriga killar som vi just har filmat nr de hittade en trasig termos. - Varfr skrattar de nr inte jag gr det, sger han lakoniskt innan han kliver in i bilen. Kommentaren river bort det skydd av effektivitet och frblindande vana som hindrat mig frn att se verkligheten p soptippen. Det omedvetna och ljliga lilla maktspelet mellan mig och Peter har ftt mig att ltsas mer van och oberrd ver vrlden runtomkring oss n vad jag egentligen r. Under ett iskallt gonblick kan jag se Isak framfr mig p soptippen, inte som ett skmt utan av ndtvng. Jag sjlv skulle finnas dr och vara ofrmgen att ta honom drifrn och jag skulle fortfarande knna till hur livet kunde vara. Men vi har vrt uppdrag och vi ker vidare. Vi har kommit in i den allra yttersta kretsen av bosttningar, tiotals kilometer ut i knen runt Lima. de vanliga raderna av skjul avbryts vid knens rand av ett jttelikt omrde med hundratals intensivt bl lngor av pyttesm betonghus med en drr och tv fnster. Det r de minsta hus jag ngonsin sett, men dr finns en mnsklig plan som bryter knens trstlshet. Antonio sger att det r kubanernas hus. - Kubanernas? undrar vi alla med ofrstlld hpnad. Men det r sant. Fr drygt ett r sedan kom hundratals flyktingar till Peru frn Castros krisande Kuba. nnu har de inte flyttat in i de knallbl husen i knen. Jag undrar vad de lmnat, om detta ska vara ett bttre alternativ? Och jag undrar vem som betalar de sm betongldorna och vad de tusentals invnarna i skjulen runtomkring tnker om detta? Jag hinner inte tnka mer frrn bilen krt fast i kensanden. Antonio ser frtvivlad ut, men hoppar effektivt ur bilen och brjar titta sig om efter ngot fast freml att lgga under hjulen. Frst frsker han stoppa oss frn att g ur bilen och hjlpa till fr en sdan bagatellartat sak. 63

Snart inser han dock att han trots allt behver hjlp. Jag undrar lite frsynt om det inte gr med fyrhjulsdriften? Antonio stannar upp i sandskyfflandet och ser sdr barnsligt beklmd ut som han borde f slippa vara. - Det finns ingen fyrhjulsdrift. Den tog de bort redan innan vi fick bilen frn Belgien. Vad ska man sga? Antonio svettas och lider, vi hjlper till att grva och Peter plockar roat fram sin stillbildskamera. Efter en timmes grvande r vi p vg sderut, mot San Bartolo. Drute ska det finnas en stor illegal sophg, flera mil frn Lima. Sopletarna vi nyss trffat uppmanade oss entusiastiskt att ka dit. Dr skulle vi skert hitta ngon som visste mer om familjen p bilderna eftersom soparbetarna r ett skr och knner till varandra. Kusten r gr och vgkammarna bryter vitt i det kvvda ljuset. Ngon flyger ett lttviktsplan i luften strax utanfr stranden. Jag kan vagt minnas att jag rest den hr vgen fr sjutton r sedan, d p vg till de sm gruvorna lngre ned i kustknen. Det r peruansk hst nu och badorten La Punta ligger vergiven med svarta klippor och buktande strnder. Jag upptcker en fantastisk byggnad, ett jttelikt spkslott som ser ut som ngonting mitt emellan ett strandat fartyg och en medeltida borg. Torn i vxlande former och egendomliga ornamenteringar p de oregelbundna vggarna. Frn ett av tornen hnger fyra ankare fritt i luften som om de grep efter en havsbotten som sjunkit undan och bara lmnat ken bakom sig. Antonio sger att det r en galen senator frn Lima som har ltit bygga slottet. Men vi vnder int knen, bort frn slottet och kusten. ven den hr sophgen r bevakad av en man i en nstan helt raserad vaktkur. Vi stannar och Antonio brjar vertala vakten att slppa frbi oss. Jag visar vakten bilderna och han r p vg att lta sig vertygas nr en stor och verkligen fyrhjulsdriven Toyota kommer mot oss i ett jttelikt dammoln. Pickupen stannar till vid vakten som genast krymper ihop infr bilens passagerare. Fyra sportiga, vlkldda ungdomar sitter i bakstet och bredvid den brunbrnde och ledigt eleganta chauffren sitter en vacker kvinna. Chauffren behandlar vakten med iskall verlgsenhet nr han frsker hindra dem frn att kra vidare. - Vill du ha kvar ditt jobb s tycker jag inte att du ska prata i den dr tonen till mig, sger mannen vid ratten till den hukande vakten p marken nedanfr honom utan att ens se p honom. - Urskta herrn, men ni fr faktiskt inte ka in hr. Mannen i bilen stelnar till av frakt. 64

- Om du vill ha ditt jobb kvar ska du inte stlla till problem. Den fullstndiga nonchalansen frn mannen i bilen vcker vaktens raseri. Men han vgar inte visa mer n barnsligt stammande frtrytelse. - Ni fr inte sga s dr och hota mig, det har ni ingen rtt till. Chauffren tittar en gng, mnstrande, p den livrdda vakten. S tittar han bort igen, innan han talar. - Jag hotar dig inte, jag bara sger att jag kan prata med din chef. Vakten knner det osynliga piskrappet och viker sig omedelbart. Han fller upp den provisoriska vgbommen och slpper fram pickupen med ett hundleende och frdmjukande bugningar. - Mycket lskvrt, seor. Bilen frsvinner i ett dammoln. Vi har bevittnat en vldtkt utan att gra ngot t det. Jag undviker skammen, undviker att titta p offret. Men han ger strax ett uppgivet tecken t oss att passera. Vi svarar verdrivet tacksamt och Antonio slr till tndningen fr att snabbt ta oss vidare mot sophgen. Men ingenting hnder. Startmotorn verkar helt dd. Antonio brjar svettas och hoppar ut med skruvmejseln han anvnder fr att bnda upp luckan till motorn. Jag inser att vi kommer att f leva med detta i tv mnader. Det finns ingen mjlighet att gra ngot radikalt t det om vi inte vill avskeda Antonio och ta en strid med filmkollektivet Chaski kring bilen. Men Antonios tjnstvillighet blir bara strre ju smre bilen fungerar, s vi r fngade i en effektiv flla. Fr vart motorstopp kommer han att bli allt mer oumbrlig. Vakten ser besvrad ut nr jag tittar t hans hll, som om det vore hans fel att vi inte fr igng bilen. Bara han nu inte ndrar sig och hindrar oss frn att ka vidare. Peter plockar lakoniskt upp sin exponeringsmtare. - Tv komma tta plus. Det lter terigen som tandlkarens hemliga meddelanden frn min mun till det desdigra skterskeprotokollet. Men det betyder att det alldeles strax r fr sent att filma med den vanliga zoomoptiken, om vi inte vill anvnda snabb film. Men det vill jag inte. Jag ser framfr mig en hel del vida bilder ver sophgens gytter och jag har ingen lust att lta landskapet lsas upp i den snabba filmens grovkorniga mnster. terstr de "snabba gluggarna", det vill sga ljusknsligare optik med fasta brnnvidder. Men dem vill Peter helst undvika eftersom han knner sig alltfr lst utan zoomoptiken nr han inte vet vad som ska utspela sig framfr kameran. Antonio fr ntligen igng bilen. Det r inte lngt fram till sltten dr sopbilarna tmmer sina illegala laster frn Lima p uppdrag av sophgens entreprenrer. Vi stannar och gr ur men p ngot stt anar vi att vr ankomst orsakat oro p den apokalyptiska sltten s vi tar inte fram 65

kameran. Jag gr uppfr en sandkulle tillsammans med Lasse och Peter och fr verblick ver hela sltten. Antonio str kvar vid bilen och vaktar, frenetiskt vrjande sig mot molnen av flugor som frsker ta sig in verallt. Nr vi kommit upp p kullen ser vi ut ver ett Dantelandskap av rk, eldar, mnniskor, hundar och grisar. Ovanfr oss sjunger en jttelik kraftledning sin elektriska sng. Hr och dr har grupper av mnniskor monterat upp spretiga solskydd av sckvv. Hundar och mnniskor dyker upp och frsvinner i rkarna som driver ttt intill markens gytter av snderslitna sopor. Stanken av brinnande plast och frruttnelse blandas med djurskit och hdiska strk av lukter frn en stor gryta dr ngon frbereder mat till arbetarna. Frstenade str vi kvar p kullens krn som om vi ovntat sttt p ett vergivet medeltida slagflt ute i knen. Allt finns dr; de pyrande likblen, frdelsen och tomheten, plundrarna som rotar i kvarlevorna. I utkanten av slagfltet rr sig sopbilarna som groteska stridsmaskiner och ver stanken svvar evighetens vakter; de stndigt nrvarande gamarna. Det r Sandras barndomslandskap frn sjuttiotalet, terskapat i full skala. Fler och fler av arbetarna upphr med sitt grvande, letande och sorterande nr de ser oss p kullen. Utan ett ljud formerar de sig till en stor grupp mitt p sltten. Med hotfull snabbhet rr sig gruppen mot oss och vi har inget annat val n att st kvar. Snart ser jag att gruppen som rr sig rakt emot oss anfrs av en indiankvinna med en storbrttad hatt som inte r den vanliga indianhatten. I ena handen hller hon en piska och den lnga svarta pisksnrten slpar efter henne i sanden. Bredvid henne gr en lng, fet man med snabba tunga steg. ven han hller i en piska och jag ser nu att nnu fler personer i gruppen har piskor i hnderna. Jag tittar mig om mot Antonio, som nnu inte kan se vlkomstkommittn. P ett gonblick r den hotfulla gruppen framme och omringar oss. Kvinnan med den lnga pisksnrten r skert nrmare sextio r gammal, men hennes gon lyser av svart energi och fingrarna som griper runt piskan r vervuxna av ringar. Guldglnsande metallormar slingrar sig kvvande runt utstrckta nakna mnniskokroppar. Fr ett gonblick fr jag fr mig att de sm metallmnniskorna skriker av skrck. Den jttelika mannen bredvid henne har lngt svart hr, kammar som en kvinnas och i den halvppna munnen skymtar en trasig guldtand. Ringar tynger hans fingrar och ron och ansiktet r uppfyllt av ett liderligt uttryck mittemellan hn och instllsamhet. Vi frsker snabbt frklara vrt rende men blir verrstade av en kr av anklagelser och hot om att vi ska ge oss ivg. Det r omjligt att avgra vad de egentligen r upprrda ver. Antonio har uppfattat det hotfulla i situationen och hller p att lsa bilen och jag ber bara en stilla bn att han inte ska komma rnnande med batongen. Jag frsker verrsta de hotfulla rsterna frn ormkvinnan och hennes grupp och ropar till Antonio att ta

66

med sig kartongen med fotografier. Han verkar frst och kommer strax rusande uppfr sluttningen med Ilfordkartongen i hnderna. Det r terigen som att ppna Pandoras ask framfr Medusa. Alla trngs fr att se bilderna och ormkvinnan snker guldhanden med piskan. De hotfulla, anklagande ropen vergr till undrande, nyfikna rster. Lngsamt lyckas jag frklara att jag letar efter mitt gudbarn och att det r hon som finns med p bilderna tagna p sophgen i Mateo Pumacahoa. Alla knner till den stngda sophgen, flera har arbetat dr en gng i tiden och strax r det ngon som knner igen Daniel. - r det inte han som haltar? Jo, det r han som haltar. Men nr jag frgar om vi fr filma vrt frgande vcks oron till liv igen. Det r svrt att frst vad den beror p, men den verkar ha ngot att gra med Toyotapickupen. Man ber oss att komma tillbaka en annan dag och jag tar tacksamt emot frslaget. Skymningen har fallit nedanfr den lgknsliga filmens toleransgrans och jag vill inte filma den hr scenen med snabb, grovkorning film. Vi drar oss tillbaka mot bilen. Den startar efter femte frsket och Antonios stressade skruvande p ngonting i elsystemet. I vaktkuren finns inte lngre ngon mnniska och dimman och skymningen frvandlar det gigantiska trslottet till en spklik hgring mot en fond av skummande, ogripbart hav. Jag frsker sova i bilen under den enformiga frden tillbaka mot Lima men det r omjligt eftersom rutorna str ppna fr att vdra ut flugorna och stanken frn sophgen. P natten hemsks jag ter av drmmar som stller obegripliga frgor. * Det r femte dagen i landet och vi har ftt upp ett spr som passar svl manusidn som verkligheten. Allts mste vi flja det, tills vi har ftt nog. Samtidigt knns det allt mer absurt att hlla sig borta frn familjen. Som om det inte alls r fr att trffa dem som jag kommit hit. Men vi bestmmer oss fr att letandet mste innehlla fler scener. Vi ker till det bostadsomrde dr Daniel, Nati och Sandra bodde fr sjutton r sedan, alldeles i nrheten av den stngda sophgen i Mateo Pumacahoa. Jag minns hur jag vandrade otaliga gnger ver kullarnas undanglidande sand med en kraftig kpp som frsvarsvapen mot de lynniga hundarna. D fanns inget vatten eller avlopp och ingen elektricitet. Bostderna bestod bara av lnga rader skjul uppsatta direkt p sanden. Bamburibbor, strmattor, plastsjok, spik och 67

tillplattade lkapsyler (fr att spiken inte skulle trnga rakt igenom strmattorna nr de fstes p bamburibborna) var allt som behvdes fr att bygga ett "hus". Eftersom allting enligt all rapportering jag ftt har blivit smre i Peru s borde det rimligtvis vara vrre n frr ven hr. Men den lnga tiden frvrider begreppen och jag ser en annan sanning n den man berttat om. Hr finns ett samhlle, med det mesta som hr till, ven om allt r slitet och primitivt. Lngs gatorna finns belysning, ven om bara hlften fungerar. tminstone vartannat hus r byggt av tegel och mnga har putsade fasader och riktiga fnster och drrar med prydliga jrngaller. En och annan frsker till och med odla en liten, liten trdgrd i sanden utanfr sitt hus. Det finns vatten i husen, enkla affrer och bussar som gr fram och tillbaka till Limas centrum. Och husen r mnga, tusentals bosttningar i ondliga rader. Det finns flera kyrkor, skolor - verbelastade och trasiga, men skolor - och det finns en gigantisk betonglada till biograf dr man annonserar om de mest osannolika B-filmer som vrlden skdat. Men det r en biograf. Det r den mnskliga envetenhetens seger ver frnuftet, livet som besegrat statistiken. Kommer man hit utan det perspektivet, direkt frn ett prydligt Europa blir chocken total och man accepterar genast alla undergngsvisioner. Det hjlper inte heller att frga de som bor hr. De delar undergngsvisionerna. Ingenting har blivit bttre, allt har istllet blivit smre. Men hur ska man d frklara det jag inte kan undvika att se; att hr finns ett samhlle som det teoretiskt sett inte funnits mjligheter att skapa? Kanske r det som med det egna ldrandet. Den dagliga blicken i spegeln vnjer dig vid den ondligt lngsamma frvandlingen s att du aldrig ser den. Du kan inte riktigt uppfatta vad som egentligen skett, och det du knner i ditt inre r ngot annat - osynligt, ogripbart. Hr finns ocks flera verkligheter, hopplst intrasslade i varandra och delvis dolda av varandra. Till en brjan skildrar filmen den yttre verkligheten som den europeiska skdaren jmfr med sin verklighet. Ur ett perspektiv r det rtt, ur ett annat helt fel. Kanske kan filmen sedan ta ytterligare ett steg och skildra vad mnniskorna hr verkligen tror och rycker om sin verklighet. Men dr slutar det inte alls. Dr kan vi bara brja vr nedstigning till det som vi alla delar, frbi alla bilder av ruckel och elnde, genom alla uttryckta sikter och frestllningar vidare ut mot havet dr vi inte lngre behver sga ngonting. Dr det rcker att befinna sig. tminstone fr ett kort tag, innan vi tvingas vnda ter, in mot ndvndighetens landskap och de fattiga, praktiska verenskommelserna om vad vi ska kalla tingen omkring oss.

68

Det r tidigt p sndagen och vi vet att vi mste filma vra scener i bostadsomrdet s snart som mjligt innan helgfyllan tar vid och vi blir omringade av hundratals packade peruanska filmregissrer. Jag frsker lotsa oss fram till en plats s nra huset dr de en gng bodde som jag bara kan, men det r en omjlig uppgift. Den sjutton r gamla versiktsbilden jag har med mig verkar vara frn ett helt annat omrde. Det r bara de avlgsna kullarna i bakgrunden som ligger kvar p samma stlle, fastn till synes krympta. nd knns allting mycket bekant. Vi parkerar bilen och stter igng letandet med bildkartongen i handen. Ingen verkar frvnas srskilt mycket ver vr nrvaro. Man frgar rutinerat vilken kanal vi kommer ifrn och vill grna vara med - srskilt barnen som Peter i realismens namn lter titta hur mycket som helst i kameran. Mnniskorna hr blir lika engagerade i bilderna och historien om gudbarnet som folket p sophgen, men underligt nog r det ingen som entydigt kan sga att de knner familjen. Nr vi har stllt kameran p stativ fr att filma en avstndsbild dr jag gr genom omrdet s dyker pltsligt en ljushyllt nunna upp runt ett hrn. - Vad gr de hr gringosen hr d, ropar hon rakt ut. Jag frsker lta bli att svara, fr att f henne att g tillbaka runt hrnet och komma en gng till fr att vi ska f filma mtet. Hon accepterar frtjust utan vidare frgor. Antagligen uppfattar hon snabbt att vi tillhr den oformliga klumpen av europisk humanism och frestller sig vl inte att vi ska lura henne. Ett gonblick flyger en tanke genom huvudet att jag ska vara elak mot henne. Kanske fr att jag upptckt en likhet mellan oss som jag inte kan st fr och som jag fortast mjligt vill bli av med. Eller kanske fr de frsta ord hon fllde nr hon sg oss. S kommer hon runt hrnet och teamet har kommit verens om att lta ljudtekniker, B-foto och mig vara med i bildens brjan; som om vi blev verraskade av nunnans uppdykande. Men jag frmr inte fullflja tanken p att vara elak, den verkar bara dum. Visserligen r hon nstan plgsamt hurtig och pratar brkig amerikanska, men ungarna som flockas runtomkring gillar henne uppenbarligen och hon har kloka saker att sga om livet i sin frsamling. Och sen kommer vi ju i alla fall att klippa bort scenen... S byter Peter glugg igen och jag gr vidare p min promenad mellan vxande fylla, bussker och hjulande smpojkar. Han ber mig att gra om en lng promenadbild tv gnger, men blir nd inte njd. Jag ser att han r irriterad och till slut klmmer han ur sig vad det handlar om.

69

Han tycker att jag ser stiff och ryckig ut nr jag kommer gende mitt i bilden, som ngon sorts tonring som frsker spela vuxen. Frdande att hra. Jag misstnker naturligtvis hela tiden detta, att det ska bli min egen medverkan som fller filmen. Att de strsta pinsamheterna inte ligger i mtet mellan rik och fattig, filmarbdel och filmaroffer, utan i ngot mycket mer svrtkomligt och trivialt personligt som kanske nd innehller en viktig del av grunden fr hela mitt arbete. Men vad ska jag gra t det i det hr lget? Jag frsker inte ens argumentera med Peter utan gr promenaden en gng till. Som straff. Sjlvklart hjlper det inte ett dugg och det banala tvivlets termiter kommer att ta mitt inre nnu en natt. Vi frsker bttra p stmningen genom att terigen blanda in andra mnniskor i inspelningen. Jag pratar med en man i fotbollsdress. Han r p vg till fotbollsplanen som frr i tiden var den soptipp dr jag trffade mitt gudbarn. Jod, han vet att det var en soptipp fr lnge sen. Men d bodde han inte hr och han var ju bara en liten grabb p den tiden. Vi fljer med mot den skrllande musiken som strmmar ur hgtalarna. Precis s hr var det vareviga sndag i varje slumomrde. Fotboll och fylla, fylla och fotboll och huksittande indianer med blicken frsjunken i minnet av en fjrran, frlorad by. I bsta fall fanns det en sprucken hgtalaranlggning. En sdan stillhet mitt i kaos. Underligt att st och titta ut ver fotbollsplanen dr jag tog bilderna fr sjutton r sedan. Alldeles fr mycket sentimentalt sug. Om jag bara kunde lta bli att stras av vad den dr skarpgde fotografen tnker bakom ryggen p mig. Men jag fr hjlp av fyllan som vller in i kameralinsen. Peter rycker svrande ned kameran frn axeln. Det sista vi hr frn hgtalaranlggningen nr vi gr tillbaka mot bilen r att Cara de pollo pelado har vunnit matchen. Och det r trsterikt att veta att Den plockade hnans ansikte r ett vinnande lag. P kvllen ringer jag Maggie frn den fuktiga kylan p hotellet. Hon svarar nstan ur smnen och hennes mjuka, varma telefonrst hittar trots det ofattbara avstndet omedelbart in dit inga sophgar och fattiga barn nnu lyckats trnga sig fram. Vad r verklighet? Den elektroniska impulsen som letat sig ver Atlanten och frmedlats som en rst till mig via ett litet darrande pappersmembran i en telefonlur? Eller r det den ohyggliga mnskliga katastrofen som pgr runtomkring mig varje dag och frsker krafsa sig in genom min lderartade hud med sina smutsiga, besmittade naglar? Naglarna vinner bara de vgar klsa tillrckligt hrt. 70

Men just nu lyssnar jag bara p det lilla membranet som darrar fram att hon knt sig bra hela veckan men att hon brjat knna sig lite sorgsen just idag. Fast Isak har frsts varit nedstmd hela veckan och Maggie lider av att se det och jag lider av att hra det. Och Hasse bryr han sig inte om. Det lilla marsvinet har blivit ensammare n ngon annan och r inte alls den trst fr Isak som jag hade tnkt mig. Sophgen kan jag hantera, men inte riktigt det hr. Men s hade han ringt frn sin mamma dr han bor nu och frgat om han "fick komma hem". Och det r klart att han fick komma hem. Sen hade han stannat dr ver natten och hela helgen och gick hem till sin mamma frst nr Maggie skulle ka till sina frldrar. Satelliten kopplas bort och membranet slutar darra. Kvar finns rkylan i rummet och bruset frn gatan dr dollarkursen stiger obevekligt som feber i en infekterad kropp. Mina knslor fr Nati, Daniel och Sandra r helt abstrakta vid det hr laget. Jag mste p ngot vis hitta fram till dem, bortanfr alla gamla politiska abstraktioner och rdslan fr att mtas som mnniskor, utan baktankar. Men n r det fr tidigt att f panik ver att jag ser ut som en frtryckt tonring nr jag kliver omkring p sandgatorna i slummen efter sjutton lnga r och kanske inte alls har frvandlats som jag hade hoppats. * Antonio har hela tiden insisterat p att f presentera sin familj fr oss. Instinktivt har jag hllit tillbaka. Det knns som om vi redan har tillrckligt med mnskliga relationer inblandade i den hr inspelningen. Men Antonio kommer oss s nra att det r omjligt att vgra och frska hlla professionell distans. Vi accepterar till slut inbjudan och Antonio kr oss till sitt hem. Det visar sig att han bor i den slum som inte syns, men som r desto vrre. Mitt bland medelklassomrdets ttt sammanvxta huskroppar finns smala bakgator med trnga drrhl som ppnar sig int i en smal, lng korridor utan tak. Lngst bort droppar en vattenkran och en skithusdrr str p glnt. Ngra kvinnor arbetar bjda ver tvttfat och det finns barn verallt. Redan ute p gatan har Antonio presenterat oss fr tv av sina sex barn. Strax frstr vi varfr det r s mnga barn p gatan och i den lnga mittgngen. Det finns skert tio lgenheter lngs gngen och varje lgenhet r liten som mitt badrum. Antonio ppnar drren till sitt hem. Ur mrkret tonar hans blyga fru och tv av de minsta barnen fram som fotografier ur ett framkallningsbad. Den ldsta sonen ligger till sngs och hlsar p oss med febrigt mjuk och fuktig hand. Vi blir stende utan att veta vad vi ska ta oss till. Antonio ursktar sig fr att han inte kan bjuda p 71

ngonting och den lilla TV:n skrller reklamskrik till frvridna svartvita bilder. I den undre delen av vningssngen ligger den sjuke sonen och p den golvyta som terstr finns inte plats fr ngra stolar. Vi str och str och str och letar efter ngonting att hnga upp blickarna p. Antonio plockar ned ngra inramade fotografier frn vggen fr att bryta den besvrande tystnaden. de frestller en leende Antonio mitt i kretsen av ngra vsteuroper. Dr syns en filmkamera och bakom gruppen str den vlbekanta Folkabussen. Jag vet inte vad Antonio tnker och varfr han egentligen tar oss hit. Men jag ser att han lider av att visa oss hur han bor. Han har samma uttryck i ansiktet som nr han tittade p barnen p sophgen hromdagen. Det r inte den frre soldatens och polisens ansikte. Det r det plgade ansiktet hos en far som vet att han aldrig kan gra nog fr sina barn, hur han n sliter och offrar sig sjlv. Med ngra artiga urskter till Antonio och hans blyga fru om att vi har arbete som vntar s lyckas vi komma ivg. Vi sitter tysta och beklmda i bilen p vg drifrn. Jvla Antonio, tnker jag. Det r som om ngon av oss avsljat en frfrlig hemlighet om sitt liv. Han tvingar oss att gra ngot t det, men vi vet inte vad och vi har egentligen ingen lust eftersom det str alla vra planer. Misren p sophgen ingick i vra yrkesplaner och den misr som vi oundvikligen kommer att hitta hos Daniel och Nati har jag stlsatt mig infr under flera mnader. Men Antonio har tagit oss med verraskning. Han har inte fljt spelreglerna och han har satt oss i gungning. Jvla Antonio, kr oss nu till Rebeca och visa oss ingenting mer som vi inte har bestllt i frvg. Prata inte heller om din frbannade barndom och inte om att de lurar dig p filmkollektivet och tar alla inkomster frn den hr t helvete fr dyra bilen eller att du inte kan bo bttre och rymligare i ett eget skjul lngre ut i den vanliga slummen eftersom det r alldeles omjligt att bevaka den dr frbannade icke-fyrhjulsdrivna Folkabussen i ett snt omrde. Var anstndig, snlla jvla Antonio och kr bilen till Rebeca och sg ingenting. Och det r vi allihopa, en lng, lng stund. Anstndiga. * Rebeca. Som hll p att frysa ihjl och ledas till dds en vinter fr nstan tio r sen i Kramfors. Hon tog barnen och flyttade tillbaka till Lima, trots terrorn, den ekonomiska katastrofen och hennes egna alltmer opassande vnstersympatier. Hon hade varit en av ett tiotal Peruaner som tillsammans med ngra svenskar ute i ett avlgset slumomrde hade frskt bedriva praktisk solidaritet "p folkets villkor". Det var sjuttiotal 72

och vi samlade sljbar lump frn verklassen, stdde skolbyggen och hlsoprojekt i slummen och uppe i avlgsna byar i Anderna. P kvllarna lste vi marxistiska grundkurser som vi gmde i botten p lumpsckarna nr militrerna d och d lmnade kasernerna och brjade skjuta p gatorna fr att hlla vnstern p plats. Fr vrt arbete fick vi mat och husrum och en fickpeng som Rebeca och jag gjorde av med p billiga salsastllen inne i Lima. Det bsta var utan tvivel Los Mundialistas - Vrldsmstarna - en jttelik kakelkldd danslokal dr svetten, det billiga let och alla andra tnkbara vtskor sgs upp av rikliga hgar med sgspn p golvet. Hos vrldsmstarna sktte man kommunikationen med kroppen och gonen. Tio negrer med utstende kinder och blodsprngda gon blste bort alla ord som kunde tnkas komma i vgen s att det lddrade om silverbasunerna. Fanns det ngot enstaka verlevande utrop kvar frvandlade slagverkarna snabbt resterna till konfetti. Extasen var fullstndig och ingen bekymrade sig ver att man efter avslutad rit vacklade ut i Limas ruffigaste distrikt klockan fyra p morgonen. Idag snubblar man inte ostraffat omkring i Limas natt med ett saligt leende av tillfrsikt p lpparna. Gerillan sprnger elnt, banker och militrer och fr brutal hjlp av paramilitrens repressalier nr Peru frs allt lngre in i skymningen. I mrkret och tystnaden efter detonationerna glnser brottet med sina snabba knivar och ingen vgar sig ut i ondan. Och det var lnge sedan Rebeca lmnade jobbet p Emmaus ute i den dr frorten dr vi mttes. Den idealistiska lilla n har vertagits av en maffia med kontakter hgt upp i Limas verklass. P det tillhrande pojkhemmet vldtar ledningen ostraffat smpojkarna och Rebeca bara suckar nr jag frgar om det inte gr att f broderorganisationerna i Europa att gra ngot t det. Rebeca knner ocks Daniel och Nan eftersom de brjade jobba p Emmaus sedan jag lmnat Peru. Men det r mnga r sedan allt detta tog slut och hon har inte sett dem sedan dess. Jag ber Rebeca medverka i filmen. Jag frestller mig att jag mter henne ngra gnger i filmen och talar med henne om det jag gr igenom nr jag vl hittat familjen. Skert kan hon stta den europeiska avfllingen p det hata med lika mtt av delade tankar och giftiga hugg. Hon gr med p mitt phitt och ngra timmar senare har vi hyrt ett stngt kaf och ett gng statister s att vi kan spela in ngot som ser ut som ett mte p en bar mellan oss tv. Men kra Rebeca! Vi slss med orden, vi kmpar som besatta med leenden och gliringar och analyser och berttelser och bakom all denna brte finns ett uppdmt hav som ingen av oss vgar rra. Du hller dig fortfarande kvar i vnsterns barrikader som en drunknande vid en sndertrasad flotte och jag knner mig bara lttfrdigt bekvm nr jag avfrdar ditt raseri som orealistiskt. Vi kommer i grl om Castro, naturligtvis gr vi det och vi anklagar varandra fr 73

att skydda oss n bakom lgnaktig tro, n bakom avlgsen trygghet. Men i tystnaden hotar vi bda att drnkas av maktls sorg ver allt som frlorats. S vi flyr tillsammans och dr i vr tillflligt inhyrda bar finns tyvrr inga silverbasuner som blser bort de ffnga orden. Jag r nd tillrckligt blind fr att eftert vara njd med vrt mte framfr kameran. Och sen, nr kameran stngts av och lamporna slckts och Peter och Chachi plockar ihop s berttar du om Antonio. Han som brukade komma frn byn i bergen som en mild skugga fr att delta i ngot hemligt mte. Han som offrade allt utan att ngonsin hja rsten och som var den bsta mnniska du ngonsin trffat. En morgon hade du som vanligt ftt ivg ungarna till skolan. Du stod och vntade p bussen i den kyliga Limamorgonen. Du kpte en tidning och du sg bilden p frstasidan. Du kunde frst inte fatta att det du sg var Antonios sndersprngda kropp. Det fanns ingen hjlp fr din sorg och vrlden omkring dig bara rullade vidare i sin likgiltiga enfald. Du grter nr du berttar och nu nr jag skriver detta s ber jag dig om frltelse fr att jag naturligtvis hann tnka att det var synd att vi inte kunde filma det. Men nr vi kommer ut p gatan brjar vi retas med varandra igen och allt r som vanligt. De andra ker ivg och vi gr p ett kaf p riktigt och pratar om andra saker. Det blir sent, vi gr p gatan och ser den rika stadsdelens tonringar skratta i eleganta bilar och de indianska frsljarna vnta i tigande rader lngs trottoaren. En grupp unga flickor kommer pratande emot oss. En av dem r ljushrig som en europ eller nordamerikan och hon ter p en glass. Som en slaghk dyker en ung kille i trasiga klder upp frn ett tvrgata och sliter t sig glassen frn den sta flickan. Hon skriker i panik och mnniskorna p gatan fryser fast i ett gonblick av skrck och undran. Tjuven tappar glassen och blir stende, fngad av massans blickar som ett hjlplst slaktdjur. Fr ett gonblick, innan han lyckas hva frlamningen och fly in i mrkret han kommit frn, ser jag hans gon och hans fruktansvrda ensamhet. Nr han frsvunnit in i grnden stts den frstenade gatan i rrelse igen, snabbt som genom en verenskommelse om att ingen har sett ngot, ingen har hrt ngot. Allt r normalt. Samtal fortstter dr de avbrutits; ngon betalar cigaretter han just kpt av en indiankvinna med ett barn p ryggen, en annan anvnder strningen fr att passera en tiggare utan att behva ta notis. Du och jag fortstter gatan fram utan kommentarer. Vad ska vi sga? Du har levt i det fr mycket, jag alltfr lite, om man nu kan sga s. S vinkar du in en taxi och ker hem till ditt sedan vi bestmt att du ocks ska terse familjen nr jag vl har hittat dom. *

74

Vi bestmmer att vi inte kan skjuta upp mtet med familjen lngre, trots att vi inte gjort frdigt scenerna med letandet. Vi mste tillbaka till sophgen med ormkvinnan och vi mste underska vem som bor p adressen i Surco fr att avgra om det r ett trovrdigt "spr ". Men vi litar p att trovrdigheten i de scenerna inte kommer att bli lidande av att jag redan trffat familjen nr vi spelar in dem. Mtet p den frsta sophgen hngde helt p att det fanns mnniskor som knde igen Daniel och Nati. Nr de gjorde det blev de sjlvgende och situationen "fungerade". Jag rknar med att samma sak kan hnda igen. Hnder det inte s blir scenen i alla fall vrdels. Vi skickar ivg Pancho som en frtrupp till familjens hus eftersom vi har bestmt oss fr att jag frst ska komma dit utan att Sandra r hemma. Han fr sjlvklart instruktioner att inte avslja att vi r p vg. Han ska inte ens sga att vi kommit till Peru. Men han ska nd frska ta reda p s mycket som mjligt, bland annat om det finns elektricitet till vra lampor i huset. Efter ngon timme tervnder han och berttar att ingen var hemma, frutom en del grannar som bor p samma tomt. Daniel och Nati skulle bli borta till sent p eftermiddagen och Sandra skulle komma frst ngon gng vid tretiden. Det r frsta gngen som Pancho varit inne p tomten. Han berttar att de bor i ett litet skjul lngst inne p en tomt som delas av andra mnniskor. Vi bestmmer oss fr att genast ka dit och se om vi kan trffa grannarna. Pancho r sker p att det finns elektricitet i huset och han tror att Daniel senare kan fixa elkontakter eller koppla direkt frn ledningen fr att vi ska f ljus. Det finns nmligen inga fnster i huset. Vi stller bilen ngra kvarter frn huset. Alla r spnda, som om det vore hr filmens de skulle avgras. I en spelfilm kan nstan allt gras om, eller man kan tminstone frestlla sig att man kan gra om det. Men det vi nu har framfr oss sker bara en enda gng. Ngon har sagt att man mste ha tur om man ska syssla med dokumentrfilm. Turen att befinna sig p rtt plats i rtt gonblick med rtt mnniskor och turen att inte rka ut fr tekniska missden. Hr ska vi dessutom ha turen att inget hnder med filmrullarna p vg till labbet i New York. Ingen normal mnniska skulle ge sig i kast med ett s dyrbart projekt under de frutsttningarna. nd frutstts dokumentrfilmaren ngorlunda punktligt kunna leverera ett resultat som ngorlunda liknar det han utlovat. Ett mrkligt yrke, dr man ska frutsga delar av framtiden och sedan se till att den inte avviker alltfr mycket frn frutsgelsen fr att till slut hvda att det r verkligheten man har skildrat. Peter sger lakoniskt som vanligt att "we are slowly approaching target area" och det r inte frsta gngen jag fr en knsla av att en filminspelning ofta liknar en militr manver. 75

Men fr frsta gngen under inspelningen knns det som om kameran kommer att vara ett hundraprocentigt sanningsvittne. Vad finns kvar efter sjutton r? Fr vart steg som jag tar i kensanden p vg r det hll dr deras hus ska ligga s glider mina ftter tillbaka ett halvt. Tnk om allt tar slut redan vid det frsta mtet? Vi frgar ngra mnniskor om vgen och fr svvande svar. Men det ligger ett soppkk drframme. Dr kan vi frga. Tnk om det r s mrkt och trngt i deras hus att det inte gr att filma dr? Jo, i soppkkets drr str det en klunga mnniskor som vi kan frga. Tnk om de bor inneboende hos ngon av frldrarna, och det aldrig gr att vara ifred med Daniel, Nati och Sandra? Men var inte frldrarna dda? Vid soppkket knner man genast igen Nati och Daniel p bilderna och verrstar ivrigt varandra nr man talar om att de bor ett kvarter bort, runt hrnet. En kvinna med ett litet barn vid handen erbjuder sig att flja med och visa vgen. Tnk om jag bara tycker att de r trkiga och jobbiga? Hur ska jag ens kunna frklara att de betydde ngot mycket speciellt fr mig sjutton r tillbaka i tiden? Det finns knappast ngra bevis fr det. Men nr kvinnan som fljer oss runt hrnet pltsligt stannar upp och pekar p en glipande masonitdrr i en trasig och ojmn tegelvgg s glmmer jag alla farhgor. Jag blir vermannad av en vldsamt stark knsla av att vara p vg hem. Barnet har gtt vilse. Och barnet har tvingat sig sjlvt att glmma bort att det en gng fanns ett hem fr att st ut med vilsenheten. S gr barnet omkring i vrlden; ibland roat, ibland melankoliskt men aldrig riktigt helt. Kanske tittar barnet p sina ftter som gr och gr. S tittar barnet upp utan ngon speciell anledning och str pltsligt mitt framfr hemmet, som han trodde var borta, frsvunnet och frlorat. Det svindlar och marken gungar nr jag blir mottagen av en kvinna som bekrftar att Daniel och Nati bor dr inne. Men de r inte hemma nu. Det r bara Natis mamma som r hemma, sger hon och bjuder mig in genom den fallfrdiga porten. Dr str en ung och mycket vacker kvinna och tvttar klder. Hon ursktar sig fr sina blta hnder och jag tar tag i hennes handled nr jag hlsar p henne. Hon skrattar generat och visar oss in p grden. Jag gr ver grdsplanen och det knns som om jag ser mig sjlv genom okularet p en svvande kamera som fort, fort flyger fram mellan skjulen p vg mot grdens inre. Jag r hela tiden p vg att brja grta trots att jag vet att de inte r hemma. Kvinnan som visade mig in gr ngra steg fre mig. En hund skller vldsamt och i ngot grannhus vrider man ovetande ppassligt upp volymen p en sentimental schlager. 76

Vi rundar hrnet av ett skjul och eftersom jag har den dr lustiga knslan av att nstan flyga s r det som om hela kroppen lutar i kurvan. Det knns lite ljligt barnsligt och nstan opassande p ngot stt. Men dr ligger det som mste vara deras hem. Det r ett skjul, nej ett litet hus av plank med en drr av utbankad korrugerad plt. Framfr huset vxer ngra trd och dr finns till och med en liten plantering innanfr en lg mur av vita murstenar; ett grnt trd med vita blommor, trdgrdsvxter. Ingen annan av bostderna p tomten innanfr den fallfrdiga porten r lika omsorgsfullt pyntad och inhgnad. Efter alla dessa r finns fortfarande en enveten strvan till sknhet och jag kommer ihg det lilla trstaketet runt deras frsta provisoriska strhydda i sanden vid sophgen. Kvinnan som fljt med oss fram ropar p ngon drinne i huset och vi blir stende i en till synes ondlig vntan. Jag hr kameran rassla film genom kassetten och hinner brja tnka p rfilmstgngen men frstr att Peter inte vgar stnga av. S uppenbarar sig en gammal kvinna med vitt flickaktigt kammat hr i drrppningen. Hon mumlar ngot till mig, men hon talar en obegriplig blandning av quechua och spanska p alldeles fr lngt hll. Hennes ena ga vindar grdisigt ut i ondligheten nr hon vinkar in oss p den lilla grden och ropar uppfordrande efter lillgrabben Danielito. Jag hr hans ivriga svar inifrn huset nr jag kliver in genom den provisoriska grinden. Gammelmormor bjuder oss in i huset, men jag sger att jag grna vntar utanfr. Jag bryr mig inte om att frska frklara att det r fr mrkt fr att filma inne i huset. Hon ropar otaligt p Danielito som har fullt sj med att f p sig klderna drinne i dunklet. Gode Gud, r inte filmkassettens tio minuter slut fr lnge sedan och hur mycket film hade vi egentligen med oss. Innan Danielito hinner komma dyker en mycket liten hundvalp upp. Han frsker kravla sig ver trskeln och samtidigt vifta p svansen utan att trilla omkull. I gonvrn knner jag att Peter har sett samma sak och r p vg med kameran ned mot den valpen. Lilla Daniel - Danielito, r hemma frn skolan fr att han frsovit sig fastan klockan r ver tio p frmiddagen. Blygt kommer han fram ur dunklet inne i huset och jag, som aldrig ens sett ett fotografi av honom, knner omedelbart igen Daniels och Natis drag i hans lilla, mrka ansikte. Han blir stende innanfr drren, tryckt mot drrkarmen, nyfiket plirande upp mot den egendomliga samling mnniskor som kommer p besk. Visst, han vet att jag har en grabb som r nstan lika gammal som Danielito. Och hans systrar brukar komma hem vid tretiden, kanske fyra, men d fr de stryk av pappa. Varfr fr de stryk? Fr att de stannar p vgen och pratar med grabbar. D fr Sandra stryk nr hon kommer hem. Vad sger hon d? Hon grter. 77

Bakom oss har det samlats en grupp av grannar. Vi slutar filma. Grannarna visar sig vara Daniels syskon. Den stora tomten var det som Daniels far lmnade efter sig nr han dog. Vi bestmmer oss fr att inte sitta kvar och vnta p att Daniel och Nati ska komma hem om ngra timmar, som jag hade gjort om jag varit hr ensam utan filmkameran. Att vnta ut den ena hemkomsten efter den andra skulle tvinga fram en ohygglig massa slumpmssigt filmande. Fr stor rfilmstgng, alltfr uppsplittrat berttande. S vi lmnar fr ett gonblick den verklighet som inte passar oss. Grannarna och Danielito fljer oss till porten. Innan vi tar farvl sticker en yngre bror till Daniel ett tryckt inbjudningskort i hnderna p oss, mitt i filmningen av vr tillflliga retrtt. Peter strcker ut handen framfr kameran och tar emot sitt kort. Stor kycklingfest med dans! Organiserad av familjen Barrientos. Vi inbjuder er och er familj till en stor kycklingfest den 14 september 1991. Festen kommer att vara understdd av stereoutrustning och baren frsedd med det skummande blonda och lskedrycker i de nrvarandes smak. Vi tackar i frvg fr ert bengna deltagande. Det kommer ven att finnas picarones! Tag busslinje 31 M och stig av vid lokalen Manhattan. Tid: 11 A. M till dom yttersta konsekvenserna! Jag lser kortet i bilen p vg tillbaka till hotellet och kommer att tnka p ett litet tryckt anslag fr en film p en primitiv biograf i ett gruvarbetarlger i knen lngt sder om Lima fr sjutton r sedan. "Blod, dramatik och berusande romantik. Fr inte missas av ngon anledning." Det var samma utsmyckade sprk med dramatiska lften som i ett svenskt skillingtryck frn sekelskiftet. Det var bndernas sprk, frvarat som en grann prydnad p den enda fina hyllan i huset fr att anvndas sparsamt, med vederbrlig respekt. De sista orden p inbjudningskortet var skert ett hemligt meddelande till oss. Inte frn familjen Barrientos, men vl frn det. "Hasta las ultimas consecuencias" - till de yttersta konsekvenserna. Varfr pratade Danielito s mycket om att Daniel slr Sandra? Var det jag som drev honom till det genom att frga vidare sedan han vl nmnt det frsta gngen? * 78

I morgon har vi varit hr en vecka. Amerikanen p hotellet har hunnit avverka minst fem kvinnor och till och med kommit tillbaka med den frsta en gng. Guldgrvaren blir allt rdare om kinderna fr var kvll som gr utan att han kommer ivg till guldflten. Ju mer hemmastadd jag knner mig i Lima, desto mer blir hotellet ett fngelse. S lnge vi hller oss i arbete gr det inte s mycket, men frr eller senare kommer svackorna. Dessutom r det dyrt och med den takt som rfilmen frsvinner kanske vi tvingas bestlla mer frn New York. Jag har bestmt mig fr att vi ska filma det vi behver, ven om rfilmstgngen blir fr stor. Att resa hit en gng till fr att komplettera, om vi upptcker att vi har fr lite material, skulle kosta mycket mer. Dessutom ligger hotellet lngt frn Delicias de Villa, dr familjen bor. Antonio r stndigt sysselsatt med att skjutsa oss till inspelningsplatser, banker, postkontor och otaliga mten. Fortstter vii den hr takten kommer vi att ha kt ver femhundra mil innan filmen r frdiginspelad. Ett hundra timmar i bilen! Limas grtunga gator och tlmodiga mnniskor rinner frbi som en regnfuktig gammal kuliss och jag frsker vara tyst och komma bort frn det stndiga pratandet inom teamet. Det r en grare dag n vanligt, regndropparna flls ut ur luften och ljuset r fr trtt fr att orka kasta skuggor. Jag vill vara ifred och allra helst aldrig komma fram till Delicias, som om mtet jag str infr r ett obehagligt arbete. Knslan r bekant och den har inte att gra med att jag fr en gngs skull str framfr kameran. Det r en frkvvd ngest ver att allt ska g t helvete, det r skrcken ver misslyckandet omvandlad till smnig lttja. Nr Antonio vxlar ned i sandbackarna i nrheten av familjens hem r alla tysta och spnda. Vi svnger upp efter den kommunala telestationen och har tv kvarter kvar och ser pltsligt en man komma haltande i backen mot oss. Jag frstr omedelbart att det mste vara Daniel. Men det r Lasse som frst kommenterar det, eftersom jag tycker det passar s illa att han dyker upp hr innan vi ens hunnit ur bilen, att jag vgrar att erknna ens fr mig sjlv att det faktiskt r Daniel som kommer gende emot oss. In i det lngsta frsker jag hitta en lsning fr att komma undan, men det r lnlst. Han har redan sett bilen och brjar vinka s det terstr bara fr Peter att starta kameran inne i bilen och fr Lasse att verdrivet upphetsat brja ropa att det r han. Lasse r s vertydlig fr bandspelarens och kamerans skull att jag tvingas in i den ifrgasttande rollen och mumlar att det kanske inte alls r Daniel fastn jag mycket vl vet att det r han och ingen annan. Men hur det nu n r s gr kameran och bandaren nr jag ppnar drren och kliver ut fr att mta 79

honom. Jag blir vldigt frvnad ver att han ser s ung ut, han har bara blivit lite kraftigare. Kanske r det filmarens besvikelse ver den lilla skillnaden mellan nuet och dc sjutton r gamla bilderna, kanske r det ett utslag av den pltsliga skrcken fr att inte knna s mycket som jag borde knna. Men det blir nd en annan sak nr vi str p marken med armarna om varandra och tiden, den ondliga och nd obefintliga lgger sig som ett fuktigt varmt tcke ver mitt inre. Vi klappar frvirrat om varandra och jag mste bja mig ned eftersom han r s kort. - Vad tjock du har blivit, sger han. - Du med, sger jag. Och ngot annat har vi svrt att sga i detta gonblick. Tv vrldar mts efter sjutton r och de har bda blivit tjockare. Peter och Lasse har p ngot obegripligt stt lyckats krngla sig ur bilen och oavbrutet filmande ta sig runt oss. Vid frsta gathrnet fr vi sllskap av en berusad kvinna som sjunger en sng om frlorad krlek. Hon sluter upp vid sidan av oss och sjunger s kraftigt att det r svrt att hra vad Daniel sger. Jag vet inte om hon egentligen bryr sig om vare sig oss eller kameran, men hon sjunger ofrtrutet p. Min frsta reaktion r att det r typiskt och frjvligt att ett fyllo ska frstra scenen. Det verkar som om Peter och Lasse tycker samma sak, eftersom de slutat filma och gr baklnges, avvaktande vad som ska ske. Men s inser jag att vi r idioter som slutar att iaktta bara fr att kaos pltsligt fr fel utseende. Det r s hr det r; vi mter honom p fel stlle, han ser inte mer ldrad ut n den rika beskaren frn Europa och dessutom dyker det upp ett fyllo som hotar att sabotera alltihop. Upphetsat ber jag Peter att fortstta filma. Han frstr genast. Nr vi har bara hundra meter kvar till porten mot gatan knns det som om vi ftt nog av henne och jag ber Chachi att frska uppehlla henne samtidigt som vi fortstter mot huset. Chachi stannar kvar, men s upptcker vi att hon har vskan med reservbatterier, extrakassetter och ljudband. Peter och Lasse vgrar att g in till familjen utan att ha den vskan med sig. Jag ber Daniel att vnta p gatan och rusar ned till hrnet dr Chachi str och diskuterar med den sjungande kvinnan, som vgrar att lmna henne. Jag tar vskan frn Chachi och rusar upp med den till Lasse och Peter och hoppar tillbaka in i den verklighet som jag nyss ett gonblick frs fast i tiden. Daniel sger att hon i alla fall inte hade kunnat flja med in p grden. Naturligtvis var det fegt av mig att hindra livet frn att fortstta nda fram till drren.

80

Innanfr porten fr jag terigen knslan av att flyga fram snabbt, snabbt ver marken, frbi Daniels mammas tegelhus som hon fick verta efter sin man, vidare mellan kldstrecken dr Danielito kommer springande fr att mta oss och runt det sista hrnet innan man kan se deras lilla trdgrd. Den pltskonade drren till huset r stngd och vi gr in p grden utan att ngon omedelbart kommer ut. Vi str kvar ett frvirrat gonblick innan Daniel ppnar drren mot mrkret i rummet. Strax urskiljer jag Nati. Trots att hon str med ryggen halvt vnd mot mig r det frsta jag tnker p att hon blivit magrare. Nr hon vnder sig om mot mig ser jag att dragen i det vlbekanta, stillsamma och runda ansiktet har blivit skarpare och spetsigare. Men de svarta gonen har kvar sin milda vrme och det glittrar i dem som frr nr hon skrattar ver att se mig igen, efter all denna tid. Hon kommer emot mig och hennes kropp r en fgels, dr livet skyddas av en finlemmad benkonstruktion som ntt och jmnt lyckas hlla anden p plats i det kroppsliga fngelset. Vi tittar varandra i gonen lnge utan att kunna sga ngonting och till slut mste jag hitta p ngot fr att komma vidare i nuet. Jag ser mig omkring utan att hitta min guddotter. Daniel och Nati kallar otligt p henne och s dyker hon upp ur mrkret, ytterligt frlagen ver det bde sjlvklara och fullstndigt absurda mtet. Hon r en vacker ung kvinna och det r lika svrt att lta bli att tnka p Einars kommentarer p banken innan jag kte som att lta bli att tnka p att kasta ned barnet man br i sina armar ver en hg bro. Men tanken virvlar frbi och mtet och omfamningen med Sandra blir flyktigt och skyggt frn oss bda innan vi stapplar fram p artiga fraser fr att hitta balansen igen. Efter ytterligare manande rop dyker mellandottern Judith upp. Hon r s skygg infr mtet att jag frskrckt hinner fundera ver hur det ska g att filma med henne i huset. S tar filmen slut i den sista laddade kassetten. Chachi har lyckats springa runt hos grannarna och ftt dem att stnga av sina TV- och radioapparater och nu laddar hon frenetiskt nya kassetter med film. P bakgrden skriker den gdda hnan sitt sista skrik och Peter monterar lampor inne i huset. Vi andra sitter och tittar frundrat p varandra. Daniel r s spnd ver mtet att han darrar i hela kroppen. Det r s svrt att hitta ord att vi gng p gng mste utbyta frlgna leenden och ppeka det otroliga med att terigen mtas efter s mnga r. Nati gr ut till spisen och vi fljer med. Hon rr i grytorna och kommer att tnka p festen vi hade i deras gamla hus nr Sandra skulle dpas och jag blev hennes gudfar. Jag stoppar henne frn att fortstta och sger att vi mste filma det samtalet, men att det r fr mrkt i kket. Hon ler verseende och vi passar p nr hon mste g ut p bakgrden fr att sklja grnsakerna. Jag r pflugen som vanligt och brjar prata om potatispressen de hittade p sophgen. Det blev klumpar i moset 81

eftersom de hade lagat ett stort hl med stltrd som gick av hela tiden och gjorde hlet och klumparna strre och strre. Nati skrattar generat, hon kommer ocks ihg. Och potatispressen kom inte ensam frn sophgen. Sandras babyklder var stickade av hundratals olikfrgade garnstumpar och Daniel hade lagt ett lustigt vickande golv av brdstumpar frn soporna ver sanden i hyddan. Sandra hller sig hela tiden nra fr att hra vad hennes mamma och pappa pratar med gudfadern om, nra men nd frsiktigt i bakgrunden. Och hon skrattar generat med mamma t potatispressen. Gammelmormor hasar omkring i sina tofflor och lagar mat, mumlande p sin blandning av quechua och spanska som pminner mig om byarna i Anderna. Danielitos nyfikna gon och hnder r oavbrutet verksamma och jag ser att Peter har vissa svrigheter att vrja sin utrustning. Judith har uppslukats av det lilla husets inre. Tafatt blir jag till slut stende vid bordet dr Sandra stller fram tallrikar med spagetti och s sm stycken av den stekta hnan att det ska rcka till hela familjen, filmteamet och Daniels mamma som har dykt upp nr det r dags fr maten. Jag str dr och viftar bort flugor och lngtar efter att vi alla ska f stta oss ned och dlja vra knslor bland gafflar och knivar och slingrig spagetti. Peter ser vad jag tnker. Han ber mig att inte sluta vifta bort flugorna och s lter han kameran g. Men vad ska man gra med sin skam och sin blygsel? Den r ju trots allt inte en fluga. Lttast vore att aldrig utstta sig fr den, att klokt och realistiskt hlla sig borta frn ngot som man "inte har med att gra ". Men nu har vi inte gjort det, nu sitter vi hr vid detta enkla bord, mitt i stormens ga. S ser det ut och det r den allra minsta och mest begrnsade vrld man kan tnka sig dr allt frsiggr med ett minimum av slseri och dr livet upprtthlls som om det vore ett ondligt spetsknyppleri. Det tar en stund att frklara att teamet inte fr sitta med vid bordet och ta. Lilla Danielito hr inte mina frklaringar och vnder sig pltsligt mot Peters kamera och frgar frvnat om de inte ska ta. Teamet skrattar och Danielitos familj skrattar i nyvunnen insikt om en filminspelnings villkor. Men till sist stller Peter undan kameran och alla kan ta tillsammans under hgtidlig tystnad. Jag frstr att jag inte r ensam om mina knslor nr jag ser Peter dricka den framstllda saften. Innan vi reste hemifrn svor han att aldrig dricka en droppe av det skerligen kolerasmittade vattnet i slumomrdena. Nu verkar han hellre ta risken att d n att ens antyda en frga om vattnets tillstnd. *

82

S stillheten. Peter, Lasse och Chachi har kt tillbaka till hotellet. Gammelmormor, vars namn jag aldrig kommer att f veta, sitter nstan orrlig p en stol intill spisen, stilla som ett andevsen. Hon har redan brjat tilltala mig med papi, bndernas msinta ord fr ngon som str dem nra, nra som ett barn, eller en far; ibland en mrklig blandning av bda. Ingenstans har jag hrt ett sprk med sdan mhet och sdant vemod som bland Perus bnder. Det r som om det vore hmtat ur den obevekliga bundenheten till jorden, ur insikten om att vi alla r lika sm och oskyddade under den ondliga himlen. Judith har gtt och lagt sig. Danielito har somnat med det lilla dataspelet jag hade med mig liggande bredvid sig i bdden. Lngt borta hrs en radio och en hund som skller. En buss ryter uppfr en sandig backe ngonstans i fjrran och Daniel sger fr hundrade gngen att det r s konstigt att jag r dr igen efter s lng tid. Det knns obegripligt hemvant att sitta dr vid bordet nr letandet och frberedelserna r ver och allt pltsligt har stillnat. Vi dricker den tjugonde koppen Nescaf och tittar p varandra och ler som om alltihopa vore ett lustigt skmt. Nati, Daniel och Sandra fljer mig sedan till bussen och nr jag sitter i den skakande karossen p vg tillbaka hotellet fylls jag av ett vlsignat lugn och en stor lttnad. Runtomkring mig i bussen sitter och str trtta, men milda, mnniskor p vg ngonstans i Limamrkret. Ingen lgger srskilt mrke till mig. Det r en kort stund av oerhrd nrvaro, mitt i vrlden och jag nskar att bussen aldrig ska stanna. Fr evigt ska den lugna natten vara och dieselmotorn sjunga sin vaggsng om ordls gemenskap. Drute har terrorns blanka kniv ter skurit ljuset ur lamporna, och lmnat staden ensam med mnen. Men det bryr vi oss inte om, ty natten kan inte n oss; chauffren r vr far och vi drmmer som barn med fuktiga kinder tryckta mor svala, darrande fnster. S kommer Daniel till mig. Han ber mig mycket bestmt att flja med in till stan, till Limas slitna centrum, och han krver att vi ska ta med oss kameran. Han vill visa oss ngonting viktigt, sger han. Vi rdgr ett gonblick p svenska. Vi har ont om film och kan inte utan vidare lyssna till Daniels infall. Men vi bestmmer oss fr att vara artiga och ta med kameran, utan att ladda filmkassetterna. Dessutom knns det som ett bra tillflle att vnja Daniel vid kameran. Han tar oss till Plaza San Martin dit han brukar ka fr att leta efter tillflliga jobb. Mitt p det brusande torget presenterar han oss fr en grupp arbetslsa mn som han brukar trffa dr. de r alla mer frfarna och hotfulla n han sjlv. Daniel presenterar oss. Skeptiskt avvaktande vandrar deras vrderande gon ver oss och vr utrustning. Antagligen r de lika mycket kriminella som arbetslsa och Daniel har sin skyddade plats som krymplingen. Jag undrar om han ocks r deras clown, om deras skydd ocks innebr att de har rtt att vara lagom 83

sadistiska mot honom, nr de sjlva ftt fr mycket stryk. Pltsligt sger Daniel att han ska visa oss hur man tigger. Vi frsker sga att det r ondigt, att vi frstr nd, att det kanske r bttre en annan gng p ett annat stlle. Men det r lnlst. Jag ser de gycklande och spefulla ansiktena p hans vnner och knner att vi har gtt i en flla som vi sjlva gillrat. Daniel har brjat skrika och grta och sl ut med armarna mot mnniskorna som vandrar frbi p torget. Det r fr sent att hindra honom genom att sga att vi faktiskt inte har ngon film i kameran. Daniel uppfr en makaber och frdmjukande dans och han tvingar oss att ltsas filma den. Hela skdespelet r ohyggligt och det r omjligt att sga vem som egentligen har makten ver situationen. Daniel har verraskat oss och lyckats gra frnedringen msesidig. Jag vaknar mitt i mardrmmens ddsdans och upptcker tacksamt de kala vggarna i hotellrummet. Lngsamt sipprar det eviga bruset frn Limatrafiken in i mitt svullna medvetande. Det r kallt i rummet, kallare n vad jag minns att Limavintrarna var fr sjutton r sedan. Jag kryper ihop i bdden, trycker in hnderna mellan lren och frsker skaka av mig vildhunden som flsar mig i nacken. * Efter en del diskussioner om skerhet och service fr teamet verger vi hotellet. Jag vill slippa hlsa p torsken frn Texas och jag vill inte fundera mer ver nr den norske guldgrvaren ska brja grva ngon annanstans n i flaskorna. Jag vill dessutom grna snka vra utgifter och slippa en del obehagliga och diffusa knslor ver isoleringen i verklasskvarteren. Sist, men inte minst, s ligger huset dit vi ska flytta bara ett kvarter frn det stlle dr jag bodde fr sjutton r sedan. Hromdagen, nr vi beskte huset gick jag till brdaffren p hrnet. Jag gick in och kpte en CocaCola fr att lukten av det nybakta brdet skulle f tillflle att ppna minnets stngda ventiler. D hrde jag pltsligt lockropen efter passagerare till kollektivtaxibilarna. - Liiiima, Lima, Lima, Lima! ekade det entonigt och jag var tvungen att g ut p gatan fr att bekrfta att ljudet kom frn den tid dr jag trodde mig vara. Men Peter har fga frstelse fr min nostalgi eller de argument jag frklr den i. Han tycker antagligen att jag r en puritansk hycklare och dessutom snl. Han menar att vi hursomhelst tillhr verklassen och att vi har ett jobb att gra som blir lttare att genomfra om vi har tillgng till fax och telefon och ordentliga toaletter och en viss roomservice. Jag lovar honom att han ska f allt det dr - nstan - i Stefans hus.

84

* Innan det blir alltfr absurt mste vi avsluta filmningarna av letandet efter familjen. Vi ska tervnda till ormkvinnan p sophgen i San Bartolo och vi borde underska adressen i Surco. Jag lovar alla att det ska bli det absolut sista besket p en sophg i Lima och fr ett milt ironiskt leende frn Peter. - Det vore vl synd. terigen sderut genom knen. Jag frstr inte varfr man inramat jttelika arealer ute i knen med tegelmurar. r det fr att skydda markegendomar mot nya invasioner frn bostadslsa immigranter i Lima? Staden vxer utan ngon som helst kontroll, men fr att invasionerna ska n s hr lngt utanfr staden mste strre delen av befolkningen i landet flytta hit. Det r osannolikt att tnka sig att nnu fler mnniskor ska kunna verleva i den improduktiva knen. Men det var osannolikt redan 1974 och sedan dess har minst tv miljoner mnniskor lyckats klamra sig fast i det osannolika. Vakten vid sophgen r borta. Gick hotet frn mannen i Toyotan i uppfyllelse eller har det egentligen ingen betydelse om vakten r dr eller inte? Men arbetet fortgr p den illegala tippen, sopbilarna kommer och gr oavbrutet. Vinden ligger p frn sophgen och fr med sig dunster av jsande avfall lngt innan flockarna av vilda hundar upptckt oss. Men snart har vi dem ocks jagande lngs bilen tillsammans med flugorna som framgngsrikt frsker ta sig in genom bussens lappade fnster. Jag ber Antonio att lgga undan batongen som skyltar i vindrutan framfr frarstet. I det hr sammanhanget litar jag mer p kartongen med bilder. Jag tar den med mig, Antonio stannar vid bilen och vi andra strvar terigen uppfr sandberget dr vi mtte delegationen med ormkvinnan och piskorna frra gngen. Men varken ormkvinnan eller guldtanden syns till bland mnniskorna som arbetar i sm skator mellan hgar av sorterade och osorterade sopor. Rken frn brinnande sopor driver sakta ver det ndlsa sopfltet och jag gr runt och frgar p mf med bilderna i handen. Historien bakom bilderna fngar mnniskorna men ingen knner igen familjen. Istllet fr vi hra berttas om den stora jordgare som frsker driva bort mnniskorna som har sin frsrjning p den illegala soptippen. Det var drfr vi mttes av en s kompakt misstnksamhet frsta gngen vi kom hit. Eftersom vi var gringos s var vi naturligtvis hans hantlangare. Bilderna var det enda som sen bevisade att vi hade ett annat, mycket mer osannolikt rende. 85

Pittiblock kallar de honom fr - och jag frgar om han inte egentligen heter Peter Block eller ngot liknande. Nej, "pittiblock" insisterar de p ett komiskt barnsligt vis. En av mnnen som kommit fram till oss sger att han ska akta sig. Kanske kommer gerillan Sendero Luminoso snart till deras hjlp och skr honom i smbitar. Han sger det helt sakligt, men fullt allvarligt och jag fr en stark knsla av att folk hr p tippen bara skulle nicka uppskattande om han gjordes till hundmat. Till slut ger bilderna resultat. En havande kvinna med en sorgsen sjurspojke vid sin sida ler tandlst igenknnande nr hon ser Daniel p en bild och jag har frklarat att han haltar. - Javisst, honom knner jag. Han jobbade p Emmaus. Min man knner honom nnu bttre. Och pltsligt uppstr en alldeles sjlvklar kontakt nr jag berttar att jag ocks arbetat p Emmaus fr sjutton r sedan. Dessutom kommer hon mycket vl ihg Rebeca. Hon ropar p sin man som omedelbart knner igen Daniel och kan frklara precis var han bor. ven om jag uppslukas av det osannolikt fantastiska i mtet s kan jag inte undg att hra kameran hela tiden. Den surrar betryggande hela mtet igenom och jag vet innan vi ens r frdiga att vi har en nyckelscen till filmens inledning. terstr bara ngra allmnna bilder frn sophgens undergngslandskap. Peter fster enbensstativet i skruvgngan p kamerans ovansida och gr sen gravitetiskt lngsamt fram med kameran svvande ngon centimeter ovanfr soporna. En bit bort str Lasse med mikrofonens zeppelinare till vindskydd riktat in i en kompakt svrm flugor. Av ngon anledning svnger han sakta mikrofonen fram och tillbaka som om den vore ett mtinstrument. nnu en bit bort sitter Chachi p huk med bda hnderna gmda i den svarta laddscken fr att ladda om en filmkassett. Koncentrerad p hndernas arbete inne i den mrka scken vandrar hennes blick frnvarande bort bland bergen av sand. P hll liknar sllskapet en galen vetenskaplig expedition djupt frsjunken i knsliga mtningar utan att frst var de befinner sig. Frblindade av sitt avlgsna ml berrs de inte lngre av katastrofen som pgr runtomkring dem. Det allra mrkligaste r att mnniskorna som r drabbade av katastrofen inte heller rycks lgga mrke till den frestende undergngen. En av dem gr fram till den ende som verkar sysslols i expeditionen, fr vrigt den man som nyss gtt omkring och visat bilder ur en kartong han br i ena handen. Nyfiket och avspnt undrar han vad de hller p med och fr ett ganska uttmmande svar om filmandet av den halvt fiktiva jakten p gudbarnet Sandra. - Jass, ni hller p att strukturera filmen, sger den frgvise innan han utan vidare kommentarer fortstter sitt arbete och lmnar en frstummad vsterlnning bakom sig. 86

* Eftersom tecknen, kanske srskilt de som inte r helt entydiga, r grundstommen i all konst s tolkar vi det som intrffar p sophgen som en gudomlig fingervisning om att vi r p rtt vg. Det enda vi inte frstr med sophgen r varfr ungefr trettio miljoner flugor frsker ta sig in i vr bil fr att flja med till Lima. Har de det inte bra hr? Varfr lmna skiten, nr man lever av den? En av sophgsarbetarna, som ftt lift med oss in till nrmsta ort skrattar t galningarna nr vi berttar om vra rundturer p Limas sophgar. Men galenskap r ett frsonande drag hos gringos och mannen blir pratsam. Snart frstr jag att han knner vakten till trslottet som ligger i den lilla orten dit han ska. Han lovar att leta rtt p vakten t oss. En kvart senare str vi utanfr en av det frfallna underverkets ytterportar . Den unga vakten, som bor alldeles i nrheten och har vertalats av vr liftare och en geners handtryckning, vrider runt en tung jrnnyckel och trycker upp den snidade trporten till slottets inre. Byggnadens yttre r en surrealistisk drm om ett vanstllt kolonialt fartyg som fastnat i kensanden. Insidan r det delirium som drabbat beflhavaren under femhundra rs ensamhet instngd i sitt strandade fartyg bara ngra hundra meter frn Stilla havets skummande vgor. Bland otaliga rum, grdar, pelargngar, kapell och frvridna trappor har ngon samlat ett myller av vrakgods frn femhundra rs kolonial feber. Indianska lerskulpturer, en jttelik havererad Cadillac, muskter ur Pizarros vapengmmor, travar av illustrerade veckotidningar, ddskallar och korsfsta Jesusfigurer, fortfarande fungerande, sakta svngande jttelika strlkastare frn gamla upphuggna ngfartyg, rostiga kanoner, maltna exemplar av fr lnge sedan utrotade djurarter, en sarkofag i dammigt glas, tusentals egendomliga gjutmallar av tr utlagda ver stora delar av taken, ett dussin gamla emaljerade badkar uppstllda p en grd med en springbrunn byggd kring rader av tysta, gtfulla stenmnniskor, vassbtar frn Titicacasjn, rriga kopparskulpturer av olyckligt frsjunkna sm flickor; ett ndlst lggspel med den groteska peruanska historiens aldrig frdiga bild som ffngt ml. Vart och ett fr sig r varje freml tminstone begripligt och med ngra f undantag fga uppseendevckande. Sammanstllda i det vittrande slottet r de ett stjrnfall ned genom den koloniala historiens svarta hl och ut p andra sidan i en vrld som inte finns men till varje detalj hrstammar frn den verklighet dr vi sger oss leva.

87

verallt i slottet sitter keramikplattor med inprglade citat. Det r lnga, sirligt verbelastade sentenser ur ndlsa tal som den maniskt samlande skaparen av slottet under decennier riktat till det mumifierade peruanska parlamentet. Lngst in p slottets innersta grd hittar jag texten som fr mig att undra om jag nd inte varit hr frut, i drmmen: BESKANDE VN Betnk att detta r en obetydlig plats dr bara ngra enstaka fragment av mnniskans spontana uttryck har samlats i ett stumt frsk att p ngot stt skydda sig mot det frdande inflytandet frn de tre farsoter som stndigt hotar; elden, sophgarna och det mest fruktansvrda av allt - den mnskliga likgiltigheten. Nr porten till sist gr igen bakom oss kan jag lgga rat mot det maskstungna trvirket och hra de tv vakthundarna dricka ur de sinande springbrunnarna. Otrstiga tassar de sedan bort och slr sig till ro i kapellet, under den olycksbdande tomma kistan av immigt glas. * Las Delicias - frjderna - heter deras bostadsomrde. Fr sjutton r sedan praktiskt taget bara en ken. Nu lper dr ondliga sandiga gator med skjul, ruckel och hus i olika stadier av tillblivelse. Om kvllen tnds gatlyktorna , om n bleka som mnen, hr finns en kommunal telefonstation med sm pltldor fr meddelanden till den som s nskar, ruffiga jtteskolor, halvfrdiga kyrkor, butiker, kantiner och hit gr en linje med microbussar. Bebyggelsen ligger p en sluttning. Lngre ned, p andra sidan motorvgen som strax frsvinner i knen sder ut frn Lima kan man sknja sankmarker och dr bortom skymtar havet nr dimman inte ligger alltfr tt. nnu finns inte vatten och avlopp, men man grver i den vattensjuka marken man passerar p vg mot bussarna som stannar till p motorvgen. Jag kommer med bussen p morgonen, korsar fotbollsplanen och gr frbi det lilla njesfltet som tillflligt slagit upp sina trasiga attraktioner p sltten strax nedanfr den vittrande muren till skolan. Palacio de Risas - skrattets palats - frsker texten trotsigt locka p ett snderrivet, smutsigt tygskynke som fladdrar i den svaga vinden. Nr jag vandrar tillbaka i skymningen, fr att ta bussen innan det blir helt mrkt och alltfr farligt enligt Nati och Daniel, har man tnt sm kulrta lyktor p den rostiga karusellen och gisten tivolimusik ekar dsligt ur en plttratt. Jag ser inte en enda betalande kund, bara ngra barn som str alldeles stilla och betraktar de blinkande 88

lamporna p karusellen. En mager hund med skra hudflckar i plsen frsker ta sig in under duken till skrattets palats, men far pltsligt ut med ett tjut som om den ftt en spark av en misslynt tivolidirektr dold bakom tltduken till palatset. Det r ltt att hitta familjens hus. Tv hga, rostiga skorstenar sticker upp frn granntomten och visar vgen uppfr backarna. Frut fanns dr ett litet smltverk. Den enda tegelvggen i huset tillhr egentligen smltverket. Nr den lilla fabriken var i funktion vrmdes vggen upp s att man nstan inte kunde ta p den. Under Limavintern gjorde det inte s mycket. Men ur skorstenarna fll illaluktande svart sot ned ver huset och tomten. Nu har fabriken sttt stilla i flera r. Daniel vet inte varfr. Jag frsker hitta en plats i familjens dagliga liv och nr de andra i filmteamet dyker upp r det till en brjan mest fr att vnja familjen vid vr nrvaro. Peter stter upp lampor, gr halsbrytande anslutningar till det livsfarliga elntet, plockar fram kameran och frsker med bermvrt tlamod hlla Danielitos rastlsa sm fingrar borta frn utrustningen. En dag ser jag hur Danielito smyger sig p den filmande Peter bakifrn och frska stoppa handen i hans ficka. Men Peters tlamod har tagit slut och han ger pojken ett raskt rapp ver fingrarna utan att lyfta blicken frn okularet. Danielito tjuter till och drar undan handen, men tio sekunder senare har han hittat en intressant och uttryckligen frbjuden pltlda, som faktiskt gr att ppna. Hundarna som bor inne p grden har nnu inte vant sig vid min lukt och jag fr kasta sten p dem varje gng jag kommer. Men jag brjar frst husets rutiner. Nati gr upp varje morgon klockan fem och ger sig ivg fr att slja brd hon hmtar frn ett bageri i nrheten. Hon tar alltid med sig tv av barnen och lter en av dem f sovmorgon. Lilla Danielito kommer inte undan brdfrsljningarna och jag undrar om hon verkligen kan ha ngon nytta av honom s liten och klen som han r. Efter tv timmar kommer hon tillbaka och ter en enkel frukost med nescaf och brd. Flickorna gr till skolan och Nati ker ivg till ngot av verklasshusen dr hon jobbar som tjnstekvinna. Hon kommer tillbaka frst nr mrkret har fallit och gammelmormor - abuelan - lagat kvllsmat. Jag frstr ocks snart att Daniel fr det mesta blir kvar hemma. Hans frsk att skaffa olika arbeten ger allt mindre resultat. Slitet att ta sig fram i staden med sitt skadade ben, de ondliga och dyra bussresorna och de frdmjukande misslyckandena gr att han fredrar att stanna hemma, om han kan hitta minsta skl. Jag och filmteamet r den bsta tnkbara frevndningen Vad ska hnda nr vi en gng har kt? 89

Det r en lustig latinamerikansk familj. Varje kvll vntar Daniel och barnen oroligt p en mamma som alltid kommer hem frn sitt jobb genomskinlig av trtthet. Hon r s liten och Daniel r s liten och hemmet r s omsorgsfullt hopfogat av upphittade och sknkta smbitar att jag efter ngra kvllar fr en knsla av en gammal engelsk saga om en mullvadsfamilj eller en liten lnarfamilj bakom en golvlist. Knslan frstrks av kvllarna i det lilla huset. Nr Nati till slut har kommit hem s sitter vi dr runt det lilla vingliga bordet under den nakna gldlampan. Det finns tv stlrrsstolar, tv vingliga pallar och en lika vinglig bnk av hopplockade brder och utrtade spikar. Judith rr sig ngonstans bakom avbalkningarna till de fyra sngarna. Sjlv syns hon knappt, men snart ska jag lra mig att hon ser allt. Mormor sitter som vanligt vid spisen och tittar med sina indianska gon in i Andernas forntid. Det r svrt att se om hon sover eller bara reser i tiden. Danielito leker med dataspelet jag hade med och brkar d och d med sin hundvalp Pelusa, som vi redan inbegripit bland filmens viktigare biroller. Den lilla svartvita TV:n str p vid Natis och Daniels sng och blandar sitt ljud med olika grannars radio- och TV-apparater. Jag frstr vad som fick mig att stanna till just i deras hem fr sjutton r sedan. Det r s enkelt att sitta dr vid bordet, s kravlst att lta orden komma och g i ett lugn som utesluter sjlva tiden. Jag kommer ihg att det var det allra bsta med den vandringstiden, att bara f vara i vrlden utan krav och utan vrderingar. En s stark knsla av nrvaro, av att mtas utan rdsla ver avgrunden. Det helade ngot inom mig; visserligen bara ett kort gonblick, men nd tillrckligt fr att pminna om ngot ondligt viktigt som jag sllan lyckas nudda vid. Senare kte jag tillbaka till kontinenten, flera gnger, men alltid med uppdrag att gra ett arbete, precis som nu. Det blev aldrig detsamma, annat n i korta gonblick av glmska och lttsinne. Nu sitter jag terigen vid detta bord dr allting p stt och vis brjade, men nu strs jag av mina funderingar kring hur filmberttelsen ska kunna g vidare. Vad rr sig inom dom? Vilka konflikter finns mellan dem, mellan mig och dem? Vi sitter dr runt bordet en av de frsta kvllarna och det knns som om jag varit dr i en mnad och allt har hunnit bli sjlvklart. Av ngon anledning har vi brjat prata om mat. Antagligen har jag sagt ngot om "r fisk" aprop den peruanska matrtten ceviche som r en av smittohrdarna fr koleran. Jag har skert ocks pratat om surstrmming. Det r oundvikligt eftersom det alltid vcker frtjust avsmak att ngon kan ta r, halvrutten fisk. Sn, surstrmming och sommarntter utan mrker, det r standardrepertoaren. Daniel har kontrat med katt; han berttar att det gr alldeles utmrkt att kka katt, han har gjort det flera gnger. Du med frresten, sger han pltsligt med ett sarkastiskt leende och vnder sig till Sandra. Hon protesterar, men inser att hon inte har en aning om vad han petat i henne nr hon var liten. 90

Utanfr huset pgr festen som vi blev inbjudna till efter den allra frsta kvllen. Vi har slagit ngra lovar drute i den skrllande musiken och den tilltagande fyllan, som r orovckande lik den svenska dansbanefyllan. Men varken Daniel eller Nati r det minsta intresserade av fest. Nati kommer sent hem frn jobbet och Daniel har gtt oroligt av och an p gatan utanfr porten och vntat p henne. Nr hon kommer gr hon snabbt frbi festplatsen med Danielito tryckt till sin sida och Daniel haltande lngt efter. Det r som om hon tycker att festen r obehaglig, strande. Hon fr sin kvllsmat serverad av Daniel och vi blir sittande i smpratet. Dansar hon aldrig? Neej, svarar hon utan saknad eller avund i tonen. Jag tittar frgande p Sandra. Hon d? Hon ler lite ursktande och skakar p huvudet s att den tjocka svarta luggen faller ned framfr gonen p henne. Mitt i det mjuka smpratet slr pltsligt strngheten igenom, fattigdomens vakande ga mot den frdrvliga lusten som lockar en att slppa p kontrollen och dras ned i kaos. Dr finns ju ocks Daniel med sitt polioskadade ben. Det vore vl frhvelse att dansa med honom i sin nrhet? nd gr vi det, tv kvllar senare nr det blir lrdag och Nati har sin enda vilodag framfr sig. Det r Sandra som lockar fram det. Hon vill se sin mamma dansa med gudfadern till musiken som kommer s lmpligt ur den lilla transistorn. Jag hller armarna frsiktigt kring Natis sprda gestalt och hon r nnu mindre nr hon r s hr nra. Hon skrattar generat och kan inte bryta sig loss ur den tvngstrja som vardagens anspnning hllit henne fngen i s lnge. Det hinner inte g mnga takter innan jag ser ett strk av mrker ver Daniels ansikte genom musiken och Sandras blyga leende. Jag har frbrutit mig och det r inte s ltt att ta sig ur dansen utan att ngon ska bli frdmjukad. Det r frsta gngen jag tnker att kameran borde varit med men nd r tacksam ver att den inte var det. * Dom frsta dagarnas msesidiga berttande tar snart slut och vi tvingas brja hantera tystnaderna. Jag drar mig en aning fr att lmna teamets hus nere i Chorrillos alltfr tidigt p morgonen och ka upp till familjen, ven om jag vet att jag mste tillbringa mycket tid och mycket vntan i tystnad och tomrum fr att komma nra. Filmandet r mycket trevande. Jag vill avvakta och se vad som hnder. Jag krver av Peter att han ska hlla i sig och inte gra av med fr mycket film p allmnna bilder frn familjens grd, p hundarna i staden och annat som vi nd bestmt att vi mste ha med. Utfyllnaden, illustrationerna, luften... ndvndigt, men s lnge stommen inte r klar knns det som en flykt undan overksamheten. Och ngonstans i bakgrunden tickar en klocka som till lika stora 91

delar heter ett oftt barn, en brist p pengar och Peters lfte att komma hem till sin dotters fdelsedag. Peters drift att lta kameran rulla fr extra frstrkning av att han inte frstr s mycket spanska att han kan fly in i lnga samtal med olika familjemedlemmar. Jag, Lasse och Chachi gnar timmar t detta varje dag. Det r ibland omjligt att avgra vad som r ett samtal fr filmens skull, fr att utrna ngot som gr att bearbeta filmiskt och vad som bara r ett samtal fr livets skull. Chachi r den som kommer nrmast livet, eftersom hon har minst ansvar fr filmen och strst behov av att istllet skaffa sig ett bra frhllande till familjen. Det r inte svrt, hon blir omedelbart tjejernas frtrogne. Jag kommer p mig sjlv med att bli irriterad ver att det sker en hel del mellan henne och tjejerna som jag inte alls har ngot grepp om. r jag svartsjuk eller r det ngon sorts befogad oro ver att den del av filmteamet som inte syns i bild kommer att uppta den strsta platsen i familjens sociala liv under filmningens tid. Hur ska Sandra kunna handla som om teamet inte fanns? Som om bara jag vore p besk? Det var nog besvrligt att frklara fr familjen att de inte skulle stta igng och gra mat t hela teamet s fort de dyker upp. I vrt arbete utgr vi frn en absurditet; att teamet egentligen r osynligt. Lasse och Peter r vana vid osynlighetens strategi och konkurrerar stundtals framgngsrikt med vggarnas diskreta nrvaro, men Chachi har nnu inte lyckats hmma sina naturliga och sunda instinkter att umgs. Ute p gatan sitter Antonio i bilen, sedan han hjlpt till att bra in utrustningen och hlsat p familjen. Ibland blir han kvar i timmar dr utanfr, men han verkar inte stras av sin ensamma vntan. Han hittar stndigt ngot som behver repareras p bilen och han lr sig snart att sova i bilens bakste. Jag antar att han sover bttre dr n p de tio kvadratmeter hem som han delar med sju personer. * Ingripandet. Sett utifrn s kan det ibland frefalla oskyldigt och till och med som det enda hoppet om en frndring. Betraktar inifrn mina berkningar och frhoppningar verkar det hela skamlst och cyniskt. Jag doppar familjen och mig sjlv som reagenspapper i olika vtskor, mer eller mindre frtande, fr att upptcka minsta frgskiftning som kameran sen ska vara frmgen art registrera.

92

Men hur ska familjen ens kunna ana den berkningen nr Rebeca, med alla sina starka knslor kommer hem till familjen i Las Delicias. Hon har inte trffat dem p sju r och sjlvklart hnder det saker nr hon dyker upp. En gng var hon chef fr Emmaus, chef ver Nati och Daniel som ocks arbetade dr innan en sjlvgod maffia tog ver hela organisationen och manvrerade ur svl Rebeca som Nati och Daniel. Nr Rebeca stiger in i det lilla huset tnds en gld i Natis ansikte. Fr henne var tiden i den lilla gruppen av lumpsamlare den bsta i hennes vuxna liv. Hon arbetade inte bara fr sin verlevnad. Det fanns ett stdarbete i slumomrdena och det fanns en facklig verksamhet bland Limas hundratusentals hembitrden. Nati deltog fr frsta gngen i sitt liv i ett sammanhang dr man pratade om mjligheten av frndringar. En gng valdes hon ut som representant fr Emmaus och fick resa med flyg fr att vara med p ett mte med broderorganisationen i grannlandet Chile. Hon hade aldrig tidigare satt sin fot i ett flygplan och sllan rest utanfr Lima. Fr Daniel var det mycket mer komplicerat. Han klarade inte riktigt av att se sin kvinna vxa ifrn honom. Kanske blev han rdd fr att bli vergiven och rdslan skapade en bekrftelse p sig sjlv. I ett par r levde de skilda frn varandra. Nati i Emmaus hus i Chorrillos och Daniel, tidvis ensam med sina tv flickor i skjulet ute i knen i Mateo Pumacahoa dr de bodde nr jag frsta gngen trffade dem. Mrkret frn den tiden tervnder i Daniels ansikte nr Nati lever upp i Rebecas nrhet. Han sitter tyst i bakgrunden och iakttar misslynt hela mtet. Jag smyger fram till Peter och viskar i hans ra att han mste se till att f bilder som tydligt visar de tv kvinnornas vnskap och mannens ensamhet i bakgrunden. Vi snker lngsamt ned reagenspappret i den ltt frtande lsningen och vi knner beltenhet ver den svaga frgskiftningen och en oro ver vad som hnder. Men vi mste g mycket, mycket lngre. Frgskiftningen p pappret r inte tillrckligt tydlig. Kameran r visserligen ett bttre sanningsvittne n pennan, men det r svrt att frtydliga sina aningar om de yttre tbrderna hos aktrerna inte r ptagliga och tydliga. Nr Rebeca har kt och mrkret frt ihop oss runt bordet tar jag fram bilderna jag burit med mig ver havet, in bland husen och ut p sophgarna. Nati arbetande p sophgen, brande Sandra i ett knyte p ryggen. Sandra ensam i en korg under det primitiva solskyddet. Daniel, Nati och Sandra framfr det enkla skjulet i Mateo Pumacahoa. Sandra har aldrig sett bilderna frut och de drabbar henne oerhrt. Hon grter tyst, dljande sina gon bakom luggen och handen. Jag knner mig som en bdel som vckt onda andar till liv. Daniel suckar tungt och sger att jag slppt en bomb.

93

Hade det varit bttre att lta bli? Nej, skyndar han sig att invnda och Nati tillgger, med rsten darrande av rrelse att tvrtom. Det r viktigt att Sandra fr se bilderna s att hon frstr, d kanske hon kan ta sin skola p allvar. Jag frgar Sandra om hon ska ta hand om och spara bilderna, men hon vill inte. Daniel blir arg och Sandra svarar att hon inte vill ha sorgliga minnen. Han vill veta vad hon tnker gra t sin situation i s fall. Sammanbitet svarar hon med ett enda ord frampressat mellan slutna lppar. - Sobresalir... ta mig ur det. Reagenspappret glder och nr vi ker drifrn funderar jag ver vad det egentligen betyder. r skillnaden s stor mellan livet vid sophgen och livet de lever nu? Jag kommer ihg att de tjnade mer p sophgen n vad Nati skulle ha tjnat som tjnstekvinna. Deras nuvarande hus r bttre organiserat, men knappast mer gediget n den tidens skjul. De har lyckats skaffa sig en ordentlig gasspis och tminstone tv av sngarna har riktiga madrasser och lakan. Det finns vatten i en kran p grden, elektricitet och en liten svartvit TV-apparat. Nr Sandra och Judith stter p sig nystrukna blusar och Danielito stter p sig klder som inte hunnit damma igen p vg till skolan s ser hela familjen ut som en familj vl borde se ut. de skulle kunna g p sndagspromenad nere i Chorillos och stlla upp sig fr ett familjeportrtt hos ngon av fotograferna med framkallningssklarna dolda i trldans inre. Daniel skulle skert skmta med sina barn och de skulle skratta p bilden. Kanske skulle de skicka bilden till mig i Sverige och jag skulle ntligen f se min guddotter, glad och vacker i enkla men ganska fina klder. Vad skulle jag tro? Och vad skulle det betyda? Ingen mnniska skulle se Natis trtthet p grnsen till dden, Daniels vxande hopplshet och Sandras frsk att frtrnga verkligheten och bygga sig luftslott inne i det frledande och brckliga skyddet av en familj. Ingen skulle se Daniels dagliga leda och Natis sammanbitna ansikte nr hon strvar upp mot det sista huset hgst upp i omrdet med en stor sck brd klockan fem p morgonen. Det r klart, kroppen klarar ju inte hur mycket som helst, sger hon nr jag frgar henne hur hon str utmed det. Hon sger det som om det inte handlade om henne sjlv utan ngon sorts maskin. Och vad syns av allt detta i en prydlig bild av en familj uppstlld fr fotografering en sndag mitt i vrlden? Vad syns i en film? Nr vi kommer tillbaka till huset vi hyrt i Chorrillos r det becksvart natt. Sendero Luminoso, Den Upplysta Stigen, har terigen mrklagt en frort. Underligt nog knns det tryggt att vandra i mrkret och trngseln bland alla mnniskor som r p vg hem frn sina arbeten inne

94

i Lima. Jag blir nnu mer anonym, en i massan av mnniskor som lever vidare trotsande omstndigheterna. Inte en utlnning, inte en frmling, utan en bland mnga. I huset i Chorillos tnder vi stearinljus och stter p den batteridrivna kortvgsradion fr att lyssna till Radio Swedens nyhetsutsndningar. Nr vi sitter dr samlade i skenet frn de fladdrande ljusen knns det som om vi vore i krig, vntande p hemmafrontens senaste radiorapporter. Lget p hemmafronten visar sig vara katastrofalt. Femtekolonnarna har tagit ver, Carl Bildt har just vunnit valet. OM ANTROPOLOGENS LEDA, ETT SAMTAL MELLAN TEAM-MEDLEMMARNA. M frdas varje dag fram och ter mellan teamets bostad i det hyrda huset och familjens hus i Las Delicias. Filmningen gr lngsamt framt, men n s lnge handlar det mycket om att knna sig fr. Vad rr sig inom familjen och mellan familjen och M? Var befinner sig egentligen M? P ngot stt tillhr han inte teamet som de andra, trots att han antas leda filmarbetet. Inte heller tillhr han familjen eftersom han drar sig undan varje dag, fr att tillbringa natten i en annan stadsdel, med andra drmmar. Filmen och filmarna befinner sig vid nya skiljevgar. Teamet stter sig ned och samtalar. L: - Du har allts lika lite lust som Sandra att bra den hr ryggscken. M: - Ja, Sandras stt att dra sig undan har vl en del att gra med att hon inte har ngon lust att axla hela det hr jvla ansvaret, och precis som du sa Lasse, att nr hon sg dom hr bilderna igr hur det varp sophgen, hur hon insg vilket jvla slit hon riskerar att hamna i och som hennes morsa har dragit p hela livet. Hon blir jvligt skakad av det, det r inte bara den hr tjusiga medknslan med morsan utan ocks skrcken for att drabbas av samma sak sjlv. Jag menar, det r skrck fr det som man vill undkomma. Alla vill ha det bra, p nt stt. Jag ska frska ta om det hr som jag knde igr... den hr kvllen nr jag knde att vi hade gjort jobbet p ngot stt, p vldigt f dagar hade vi ftt ihop s mycket saker som var viktiga och bra och vi hade traskat omkring i vldigt bildmssiga miljer. Peter var s glad och lycklig fr att han hade varit ute p sophgarna och jag var vl det ocks och han var jtteskojig och hade en massa sarkastiska kommentarer fr sig som var hemskt roliga. P: - D .

95

M: - Ja, dom r fortfarande lika skojiga nr jag lser dom. Och sen upptckte vi det hr slottet och den hr inskriptionen -fint och tjusigt och alltihopa. Mtet var vl ganska rrande, med familjen, och Rebecas mte var nnu mer rrande eftersom hon r duktigare p att spela ut det dr n vad jag r och s sitter vi dr - i klistret - och vet inte hur vi ska komma ur det. Ja, det r smtrevligt att sitta hemma hos dom och jag tycker faktiskt om att sitta vid deras bord och snacka skit och allra trevligast r det nr ni inte r dr och filmar och abuelan (mormor) gr och lunkar dr fram och tillbaka och man leker med hunden och jag lser lite grann. P: - Men det var ju trkigt? M: Ja , sen blir det ju ganska trkigt va. Det r trevligt stundvis. L: - Jag tycker att den r skitviktig, den hr upptckten av trkigheten i vardagen och beskrivningen av den. Ja men den r det fr den frklarar en massa fenomen och det r intressant fr att den fr ett steg bortanfr projektionen, skandet efter ditt inre drama, att du upptcker att den hr bilden passar inte, det stmmer inte, men den hr filmen handlar inte bara om din upptckt av detta, utan det r ocks en beskrivning av ett mte som inbegriper deras frvntningar och deras ofrmga eller eventuellt din frmga att motsvara deras frvntningar. Min slutsats r att du ska bo dr hela tiden, du fr inte komma hit, du fr bara komma hit p dagarna ibland. M: - Jo , det ligger mycket i det. Det tror jag ocks. L: - Utmaningen vore d att leva sig in i den hr rytmen, att inte bara komma dit p dagarna utan bo dr p ntterna, att gra utflykter drifrn istllet fr hrifrn. M: Jo, det knns ju s redan nu att jag kommer p besk och grver i mina grejer och byter kalsonger det r ju tur att jag fick det smsta rummet hr. L: - Jag tror att det vore bra. Det kommer att tvinga oss att ta itu med det bkigaste av alltihopa och eventuellt misslyckas ocks. Och lyckas vi s... men det r det enda sttet tror jag. Och att du ocks blir strd ver att vi kommer dit. M: - Ja, just det. Jag mste ta med mig skrivmaskinen. P: - Det jag funderar p r att om du stannar dr lngre jag tror inte att du pallar att stanna dr en mnad, s kommer det att f sin utlsning. M: - Men vad d, jag pallar visst att vara dr en mnad, det r inga problem. Det r bara det att det finns en del saker som riskerar att inte fungera d. Ja att filmningen inte.., ja, jag vet inte, det fr ju ni ta ansvar for att det hnder saker och ting... att ni inte fastnar hr.. L: - Nej, nej det gr vi inte... 96

P: - Det som jag ocks tycker... fr det r ngot absurt att ett vanligt att vara bland mnniskor som lever ett liv... allts dom lever ju sitt liv fullt ut som dom kan... att tycka att det r trkigt r ju fullstndigt sjukt ocks. M: - Likavl som Sandra kan tycka att det r trkigt s kan vl jag tycka att det r trkigt. Hon har ju dessutom en skola att g till, det har ju inte jag... men... L: - Som jag ser det r det tv saker, dels r det hr ett material att studera och behandla, dels r det en existens och ju mer Mikael r dr s tenderar det att bli existens. Det svra blir att avgrnsa och att inte bara vara en antropolog som gr omkring och studerar utan att ta del och finna att det r hr som impulserna till ens eget liv finns, materialet hr ihop med det egna livet, det rju dit det r p vg om du stannar dr. Men sen finns det ju en annan och mycket enkel och sjlvklar orsak till att din upplevelse skiljer sig frn deras, det r att du har ngonting att jmfra med. Jmfrelsen i gr fr Sandra vid bildvisningen blev soptippen; en skrckvision av ngot nnu vrre. Det enda hon har jmfrt med tidigare r det hon ser omkring sig eller eventuellt det hon ser p teve... M: - Och sen i husen som hon har varit i... L. - Och nu har hon oss och dig att jmfra sig med och nu r du den vite riddaren som hon nskar kunna f flyga ivg med hrifrn. M: - Och sen har hon och Nati sett det i husen dr dom gr och stdar, den verkligheten. L: - Ja, och det tror jag r assimilerat och accepterat; s hr ser vrlden ut. Men det innebr ju att Sandras ambition, hennes lngtan, ligger i att komma till den typen av hus. Fr henne r det dr som det positiva dramat frsiggr i vrlden och i livet. M: - Positiva ? L: - I den meningen att det r dr det hnder ngonting, dr kan livet f ngon mening... Det hr kan bli en djupt tragisk film. M: - Ja , det r vl det. L: - Det kan bli det mycket mer n vad jag hade frestllt mig. M: (ivrigt undrande - oroligt) - Hur d menar du? C: - Mer fr dig... Mikaels tragedi eller? L: - Nej , vad jag menar r att jag har lrt knna familjen lite mer. Min frestllning om Daniel var annorlunda n det intryck jag har nu. Jag knner ingen kraft i Daniel alls, jag knner... Det du berttar nu om Sandra snkte mig ocks, hennes svrighet att realisera ens dom mest minimala drmmarna, att lsa sprk, att stlla upp p sin pappa, och s r det i sjlva verket s att hon kanske blir kickad frn plugget. Vilket r alternativet d? Gifta sig med en rik kille? Allting r mycket, mycket dystrare n vad vi hade frestllt oss. 97

M: - Vad sger du d Chachi? C: - Jag sger ingenting. Jag tnker. M: - Vad tnker du d? C: - Det vcker s mnga tankar, det du har sagt. L: (avundsjukt) - Det som jag har sagt, vcker det inte ngra tankar? M skrattar hysteriskt och L fljer med ett knarrande skratt. L: - Nej, jag skojade bara... (pekar p P ) Det r hans fel, det r han som fr mig att skratta. C: - Sttet att tnka och att analysera situationen. Som jag sger; jag vet inte om det r jag eller om det r latinamerikaner som tnker p ett annat stt. Analyserar p ett annat stt. Men det r svrt att uttrycka det. Det r drfr jag inte sger ngonting. L: - Tnk p det, jag tror att det r viktigt. C: - Jag tnker p det dr som du sa att du skte ditt inre drama hr, det r kanske samma sak, bara olika stt att uttrycka sig, men jag knner att du kom hit ungefr p samma stt som jag kom in i Montoneros. Det var inte fr att jag skte min inre vrld utan fr att jag behvde knna att jag var nt, att jag gjorde nt hr i livet... Och fr en som bor i Sverige och for en som nstan allt r givet s r det vldigt ltt att komma hit och knna att jag gr ngonting. Inte fr att du sker dina inre bilder.., jag skulle inte prata p det sttet. M: - Nej,jag hller med dig. Jag skulle ocks kunna utrycka mig p det sttet, men nu rkar det vara s att jag arbetar med bilder och drfr blir det ltt s att jag uttrycker mig p det viset. Jag tror inte att det r ngon skillnad mellan en svensk och en latinamerikan p det viset... Jag tror att vi r rtt s lika annars... Men att gra ngonting, antingen man bygger ett hus eller hjlper ngon annan som lkare eller att man bygger ett hus t sig sjlv och sin familj eller att man formulerar sig p ngot stt. Det handlar ju alltid om att gra ngonting och sen har man skaffat sig ngon sorts tanke eller ideologi bakom det ocks, som r kopplad till en knsla, men det kanske var vldigt svrt att hitta... Det r ju lttare att som du sger ka hit och hitta ngonting eftersom allt r s stort och ptagligt. Om du till exempel r lkare Vad var du nr du gick med i Montoneros ( militant Argentinsk vnsterorganisation frn sjuttiotalet, frf. anm. ) ? C: - Jag var studerande... L: - Det finns en annan aspekt, ett annat stt att beskriva samma sak i stort sett ocks och det r det att nr man kommer hit, dels r det ju s att motsttningarna blir mycket tydligare men det r ju ocks s att du i den hr vrldens gon r ngon, framstr, framtrder fr att du r annorlunda. Din upplevelse av dig sjlv i vrlden blir annorlunda; du kan omjligt knna dig 98

som en del av den anonyma massan p tunnelbanan. Du r en som alla automatiskt behandlar p ett speciellt stt. M: - For good and for bad. L : - Precis va, vilket frstorar och frtydligar ditt eget drama. Fr att du tvingas bli medveten om dig sjlv. M: - Och det blir ju nnu tydligare i en personlig relation som i den hr familjen. (Paus och tystnad) Eller vad sger du Peter?... (Inget svar) Har du provsprungit skorna?... Ni ska trna och jag ska inte f trna? L: - Du kan f komma hit och trna lite grann emellant. P: - Nej, jag tycker inte att han ska gra det. Fr det r en skerhetsventil. C: - Du kan gra det dr. M: - Det r en skerhetsventil, ja. L: - Ja, det ligger faktiskt ngonting i det. C. - Vgar du gra det dr. M: - Det r inte s bra att springa dr. Det finns mnga orsaker till det. Hundar som bits till exempel. S fort man rr sig p ett annat stt n folk brukar gra s jagar dom en. C: - Men det skulle vara jtte... vilken bild allts. M: - Det r sant... vilken bild, med hundarna som jagar och... rabies och allting. C: - Det r inte sant. M: - Nati har blivit biten en gng p sina brdvandringar och fick ligga p sjukhus i en vecka. L: - Hr du Mikael. Ska du stta upp det dr gula blocket. tminstone skriva upp det vi tycker oss ha... * I vntan p att vi ska lyckas blottlgga det dolda gnar vi oss t det uppenbara, som ju delvis ocks mste finnas med i filmen. Nr mumlandet brjar klockan halv fem i mrkret p andra sidan bastvggen trevar jag strax efter skorna p jordgolvet under sngen jag stllt upp i deras hus. Lilla Danielito gnller som en plgad hundvalp ver den tidiga timmen och mamma hyssjar honom vaken med uppmaningar att skynda sig p. Vi ger oss uti den kyliga natten utan ngon frukost, med drmmarna hngande kvar bakom gonlocken. Danielito kurar av kld och vinglar smndrucket framfr ftterna p Sandra s att hon frser till fr att inte snubbla ver honom. Nati 99

driver p uppfr de krvande sandiga backarna. Ingen av oss orkar sga ett ord. Runtomkring frbereder sig folk fr en lng dag. Frsljare som ska frdas mot kunderna i centrum i ett par timmar lastar sina krror, ngon frsker laga en bilmotor i skenet frn en sladdlampa och verallt gr mnniskor omkring och sopar envetet rent i sanden runt sina hus. Hr och dr flmtar eldar dr det hopsamlade skrpet trotsigt brinner och frser mot nattens vikande mrker. Nati knackar p bageridrren och jag smyger frsiktigt med in i den doftande vrmen. Hr har man arbetat hela natten och bagardrngarna hjer knappt blicken nr frmlingen kommer in. Men den vakande garinnan till bageriet lyssnar misstnksamt p min presentation under tiden som Nati fr tvhundrafemtio smfranska upprknade i tv stora plastsckar. Kvinnan tappar inte ett gonblick kontrollen ver antalet brd som trillar ned frn pltarna i Natis sck och jag knner att hon funderar ver vad jag egentligen vill. Hon nickar nr jag berttar om film. Hon verkar frst ungefr vad jag vill nr jag nmner televisionen. Men tyvrr r det s att deras bageri inte riktigt r frdigbyggt och bagarna har inte den utrustning de borde ha. Det ser inte bra ut att filma arbetet just nu. Jag sger att det inte gr ngonting, att det inte r s viktigt hur det ser ut. Huvudsaken r att man ser att Nati och barnen hmtar brd hr varje morgon. Men bagarna tycker inte om att bli strda i arbetet. - Men vi ska inte stra, vi vill bara att de ska arbeta som vanligt. Frresten kan vi vl frga dem direkt, de str ju hr och jobbar. Men kvinnan vill inte att vi ska frga hennes arbetare om ngonting alls och det knns att de frstr det. de arbetar allt mer koncentrerat ju mer jag insisterar p att allt r mycket enkelt och att vi inte ska stra, bara vi fr ta ngra bilder. - Det mste nog bli en annan gng. Vi har nyligen satt igng bageriet. Det r inte riktigt frdigt, hvdar hon envist. - Men vi behver inte filma hela bageriet, egentligen r det bara ndvndigt fr oss att f en bild p hur Natis sck fylls med brd. - Det r nog bttre att filma i ett annat bageri. - Men det r hit Nati kommer fr att hmta brdet. Vi filmar verkligheten och det vore konstigt att filma i ett annat bageri. - Andra bagerier r bttre. - Men det hr r ett vldigt fint bageri. Jag brjar n grnsen fr hur lngt jag kan lisma och pressa bagerigaren utan att berva Nati hennes frsrjning. Sjlv str hon i bakgrunden och vntar fr att komma ivg p sin runda. Jag vet att Nati sen mste vidare till ngot av husen dr hon stdar och lagar mat. Men hon 100

vntar tlmodigt. Det skulle aldrig falla henne in att protestera mot mina phitt. Det r jag sjlv som mste stta stopp fr att inte skada henne. - Kan vi kanske erstta er fr att vi str arbetet? Jag ser att jag har vdjat till de rtta instinkterna. Men hon kan inte ppet erknna sin girighet. -Nej, jag vill inte ha betalt. Men man mste ha frklden till bagarna och vi har inte hunnit skaffa det. Vi har nyss ppnat bageriet. Ni kan inte filma bagarna utan frklden. Antagligen r det frsta gngen i Perus historia som ett bageri i slummen bestmmer sig fr att leva upp till hlsovrdsnmndens krav. - Om jag skaffar fram frklden? - De mste ha mssor ocks. - Jag kan nog ordna s att vi fr lna det ocks. Jag har haft henne p kroken, men nr hon hr ordet lna s retirerar hon terigen. - Jag ska tnka p saken. Kom tillbaka i morgon, s fr vi se. ntligen fr Nati ge sig ivg. Ute har natten brjat skifta i bltt och mnniskorna blivit fler p gatorna. Jag fljer dem runt med brdet till smndruckna invnare som tittar ut frn skjul och halvfrdiga hus. Dr jag tycker att det verkar lmpligt att tervnda med filmkameran frsker jag bertta vad vi hller p med s att folk inte ska backa tillbaka in i sina hus nr vi vl kommer med kameran. Alla nickar men jag kan inte avgra om de verkligen begriper. Dagen drp gr jag tillbaka till bageriet. Bagarfrun r inte dr. Hennes man str i butiken. Frst verkat han inte alls frst vad jag pratar om. Kanske r det frekomsten av ordet lna som frsmrar hans minne. Till slut upplyser han mig nd om vart jag kan kpa frklden och mssor. Han sger att de kostar tio soles allt som allt. Antonio skickas in till Lima fr att kpa klderna. Efter ngra timmar kommer han tillbaka med tre vita bagarfrklden och tre bagarmssor. De kommer att lysa parodiskt vita i slumbageriets mrka innandme. Men vi behver ju inte filma bagarna. Allt jag vill ha r en bild p Nati nr hon tar emot brd i plastscken. Daniel fr syn p frkldena. Han har hrt historien, s han vet vad vi ska ha dem till. Han frgar vad de kostade och jag skms nr jag talar om det fr honom. De kostade femtio soles, inte tio som mannen i bageriet psttt. Det r halva Natis mnadsln som hembitrde och det r vad hon i bsta fall tjnar p en hel mnads brdutdelning. - Jag ska skriva till din fru och bertta, sger Daniel med ett ironiskt leende. Det r inte frsta gngen han kommenterar vrt stt att hantera pengar. - De fr bara lna klderna, sger jag skuldmedvetet och gr ivg till bageriet igen.

101

Mannen str som frut ensam i butiken. Bagarfrun verkat ha ansvaret fr nattskiftet. Han ser verraskad ut nr jag lgger upp plastpsen med klderna p disken och sger att vi kommer och filmar morgonen drp. - Men det var dyrt, fem gnger s dyrt som ni sa, kan jag inte lta bli att ppeka. - Jag sa inget om hur mycket de skulle kosta. Jag r redan frbannad p deras smygande fikande efter pengar, men jag frsker hlla i mig fr att inte frstra allting fr oss och framfrallt fr Nati. - Hlsa frun att hon antingen kan lna frkldena i morgon bitti eller f kpa dem billigt nr vi r frdiga. Vi kommer i morgon bitti. Be bagarna att ha klderna p sig nr de brjar jobbet, annars ser det konstigt ut. terigen en tidig morgon uppfr de motstrviga gatorna. Nati knackar p drren till bageriet och vi gr genom den doftande passagen. Bagarna tittar som vanligt knappt upp frn arbetet. Och de har inga frklden p sig. Nati och jag blir frvirrat stende. Jag sger t henne att ta brdet och brja sin frsljning. Jag kan inte hindra henne ytterligare en morgon. Bagarfrun dyker upp ur mrkret. Hon ltsas inte se mig, utan gmmer sig i degblandarens oljud och slamret frn pltarna nr hon rknar upp brd t Nati. - Kan vi filma nu d? frsker jag verrsta bullret. - Jag har inte rd att kpa frkldena, svarar hon kort utan att se p mig. - Ni behver inte kpa dem. Lt bagarna ha dem p sig nr vi filmar bara. Men det r lnlst att frska vertala henne. Hon har misslyckats med sin plan och tnker inte ge sig. Och hon ltsas inte om de dyra plaggen som hon lagt beslag p. Jag sger inget mer s lnge Nati r kvar inne i bageriet. Nr hon och barnen gtt ivg med sitt brd fr jag ett vredesutbrott och tar till brsttoner nr jag anklagar henne fr att skert lura sina arbetare lika mycket som hon frsker lura mig. Som om jag p ngot stt skulle st p deras sida bara fr att deras chef frsker klmma mig p pengar. Och bagarna ltsas fortfarande att de varken ser eller hr vad som frsiggr. Till slut gr hon vredgat ivg och hmtar psen med klderna. Frst nr jag kommer ut p gatan inser jag att jag kostat p mig en vrede som kan st Nati dyrt. Men nr vi str dr ytterligare ngra morgnar senare fr att tminstone f en scen nr de lmnar bageriet med fyllda brdsckar s verkar alltihop vara glmt. tminstone pstr Nati att bagarfrun inte nmnt grlet med ett ord. Lngt senare ska det visa sig att scenen, som vi till slut filmade i ett annat bageri, klipps bort i klipprummet. Det enda bestende av alla anstrngningarna blir ett foto av mig, Daniel och Sandra p bakgrden till deras hus, utkldda till flinande bagare.

102

D BLIR DET MER PROBLEM, DET R BRA... M har nu bott en kort tid p en hopfllbar sng i ett hrn av huset. Han skriver dagbok, lser sin medhavda roman och umgs med de familjemedlemmar som fr tillfllet finns hemma. Fr det mesta blir det med Daniel, eftersom han inte har ngot ordentligt jobb. En kvll filmar man en scen dr M talar om att han tnker ge familjen fyratusen dollar fr deras medverkan i filmen. Det vcker mnga motstridiga knslor, men infr kameran hller alla uppenbart tillbaka. Nr teamet har kt och lmnat M ensam med familjen uppstr ett helt annat, mycket mer dramatiskt samtal. Dagen efter samlas teamet terigen till mte. M: (med en suck, som om han ska sga ngot som tar mycket tid och r avgrande) -Joo, s fort ni hade givit er av s var stmningen sdan att "sknt nu har dom kt, nu kan vi prata allvar. Det var verkligen s... L: - Ja precis. Jag sg p Natis ansikte att det var s... men fortstt... M: - Ja, men att du inte ingrep d? L: (suckar djupt) - Det var en blandning av utmattning samtidigt i detta... M: - Men i det lget fr man fan inte vara trtt allts... L: - Nej , nej... inte hos mig... det var bara en slags elementr knsla av respekt... ja, ja fortstt du. M: - Fr att man kommer antagligen att vara tvungen att lgga en voice over ver hela det dr samtalet eller delar av det som ungefr sger "det hr r bara lgn alltihop ' Drfr att: det r inte lgn alltihop, men nr Sandra helt pltsligt sger att hon hellre vill ha ett hus d knns det som om det r fr att hon vill smita undan ansvaret... L: -Neej. M: -Jo, det r drfr... det visar sig sen att det finns sdant i det. L: -Jass... vi snackade nmligen om det hr sen ... hur vi skulle tolka det och Peter hade tolkningen att det var en slags eftergift och gest av godhet mot frldrarna och jag trodde tvrtom att det hr var ett uppror mot frldrarna. Utbildning r bara abstrakt skit i framtiden, hus, bo bra, det r mer konkret. (Chachi instmmer). M: -Ja, jag tror att det r bdadera, uppror mot frldrarna och sen kanske ngot under medvetet om att hon fan inte vill ha det hr lasset att dra allts... 103

L: - Sa hon inte det p stt och vis ocks? M: - Ne j... men sen nr ni hade kt satte Daniel igng med sin stora anklagelseakt. Han talade om fr henne och fr alla att hon var otacksam och att hon inte frstod vad som skulle komma att hnda om hon inte passade sig. Och dom hade tjatat p henne och han hade slagit henne, men hon hade nd inte fattat ngonting... att dom hade gjort alltfr att hon skulle bli en bttre elev och att dom hade slitit och slpat s mycket fr henne. Han formulerade sig s jvla bra: 'jag gr omkring med det hr benet som en boja slpande efter mig hela livet och det gr ont och det r ett helvete men jag hller tillbaka smrtan och jag vill bara att ni ska klara er... ' Han sa allt! Och hon bara satt tyst hela tiden. Inte ett ord. Men hon satt kvar och lyssnade hela tiden. Och s brjade jag att argumentera. "Varfr sa du inte det hr frut ?". Och d sger bde han och Nati att det var av respekt fr er, fr att dom inte visste hur ni skulle reagera. Och d var jag tvungen att frska frklara att det r helt tvrtom. Att ni kan gra precis vad som helst med mig och med dom. Ni kan kra ut dom ur huset, ni kan kasta sten p dom eller bussa hundarna p dom eller vad fan som helst. Det r det vi r tillfr. Det finns inga grnser. Vi kan inte fortstta som s att vi gr en film nr filmarna inte r dr och en annan nr dom r dr. Och Nati var tyst hela tiden - bara koncentrerat lyssnande. Idet gonblicket r det Daniel som tar ordet i familjen och som r fadern. L: - Det r ju jvligt intressant och sknt ocks p stt och vis... M: - Ja, fast han gr det ju ocks ur ngon sorts srad och frtvivlad synvinkel. Han rju inte.., han knns inte som den starke mannen som kan klara av det hr... fr han blir ju fr jvlig mot Sandra. Han lyssnar inte. Det hjlper inte ett dugg att jag sger att det bara blir vrre om han fortstter att sklla ut henne. L: - Men vad sa han? M: - Han anklagar henne, gng p gng. Det rcker inte med att han sger det en gng utan han gr det tio gnger. Att hon inte skter sig, att hon inte r vrd det hr, att hon inte har respekt fr sina frldrar... L: -Ja, fan allts. Allting vnder pltsligt igen. M: - Resumn var den att efter att ni hade gtt s brjade livet p riktigt. P: - S verkar det ju alltid vara. M: Ja . Men det r vl en ganska god lrdom fr en dokumentrfotograf. P: - Det kan vi aldrig f i alla fall. M: - Jo, vi kan komma nrmare och nrmare... s att sga; fr varje steg som livet tar framt s kan vi flja efter. Och ta ett litet steg... nrmare livet. Vi kommer alltid att vara p efterklken ., men vi kommer en bit till. Men d brjade nmligen Daniel att anklaga Sandra 104

for att skita i alltihopa och hamnar i en vrre situation n vad dom hade varit i... att hon tminstone skulle tnka p sig sjlv. Och att han ocks talade om sin egen situation p ett mycket hrdare stt n vanligt.., om sitt ben som en fotboja som han slpar efter sig hela livet och inte kan befria sig ifrn... och det hr som kndes oerhrt allvarligt; att dom frbannat vl vet att s hr orkar dom inte hlla p hur lnge som helst. L: - Men Sandra sa inte ett enda ord p hela den hr tiden? M: - Ingenting. L: - Inte ett skit? M: - Nej. L: - Och du pratade inte speciellt med henne eftert eller s? M: - Nej, men vi satt mittemot varandra och vi tittade varandra ofta i gonen och hon varp vg att brja grta hela tiden... (tittar upp mot vggen, upptcker dom svarta mrkena hgt upp p den vita vggen, nstan nda uppe vid taket)... dr r det ngon som har sparkat fotboll ordentligt i vggen. C: - Det r samma sak i mitt rum. P: - Satte det hr samtalet igng utav sig sjlvt? M: - Ja, s fort ni hade gtt, stngt drren och kt ivg med bilen s tog Daniel och stllde tillbaka bordet och stllde fram stolen och satte sig ned och sa "Nu ska vi prata!' C: - Han sa det? M: - Javisst. P: - Du passade vl p att sga att det skulle han ha gjort tidigare. M: - Ja gissa! L: - Vnta, vnta Daniel..." C: - Jag hmtar dom igen..." M: - Jag insg ju vad klockan var slagen. Men vad skulle jag gra? C: - Men filmen r en bra motivation ocks... ven om vi inte var dr. Det skulle inte ha kommit fram s fort om du inte hade filmat... om du kom hit, inte fr att filma utan fr att beska. M: - Nej, och det kanske r bra att det kommer upp fr naturligtvis... C: - Danielito sa det frsta dan allts... M: - Att pappa slr Sandra? Det var det frsta som hnde verhuvudtaget i filmen med familjen... (skratt)

105

L: - Men Daniel medgav att han gjorde det? "Du tvingar mig att sl dig?" eller "straffa dig'.. M: - Ja... det lg i sakens natur, slr gr man ibland... Och s frgade jag Judith om hon ville vara med nr Sandra och jag pratar och s sa hon sdr... inte s vldigt angelgen. Men d sger Sandra att hon ska vara med. L: - D tar vi det hr allts? M: - Nej, det samtalet ska jag ha med dom utan kamera. L: - Jass , jaja...

* En film om ngon som bor i Limas slum utan en skildring av de tlamodsprvande bussresorna vore som en film om Amazonasdjungeln utan en flod. Jag ker med bussarna varje dag. Det r en hel vrld i sig, rullande fram strax ovanfr den vanliga vrlden p hundratusentals gummidck slitna till cordens innersta lager. Den vrlden har till och med stundtals haft sin egen valuta. Jag minns att det fanns en period nr vxelmynten pltsligt nstan frsvann frn penningcirkulationen. Det var ett ddligt hot mot Limas blodomlopp av bensin och plt. Fr att hindra hjrtstillestndet brjade konduktrerna ge vxeln tillbaka i form av sm tuggummipaket till ett vrde av en (dtida) sol. Motvilligt accepterades vxelmyntet av passagerarna som varken hade rd eller tid att neka. Otaliga slagsml brt sedan ut med motstrviga konduktrer nr folk brjade krva att ven f betala med de allt mer slitna tuggummipaketen. Det finns ett stort utbud av varor och tjnster p varje Limabuss. Mnga gnger r det ett bristflligt maskerat tiggeri. De flesta Limapassagerare gr sitt bsta fr att slippa ta del av kommersen och skapar sig en egen skyddad vrld under de otaliga skakande timmarna. Jag r inget undantag nr den tionde frsljaren p samma tur ntrar bussen med sin medhjlpare. - Gott folk, jag r inte en simpel frsljare som r ute efter era pengar. Den verfyllda bussen kvider i kurvorna. Frsljarens rst mssar genomtrngande och i handen hller han en ask med de obligatoriska mintkaramellerna. Svl jag som passagerarna p vg mot Limas centrum frsker se ut som om vi r helt och hllet ointresserade. Frsljaren ber om urskt fr att han str "vr vackra resa". Ingen reagerar. Bussen krnger fram i trafiken som en gisten livbt i full storm.

106

- Jag ber dmjukt om er uppmrksamhet fr att ge er en stor artistisk upplevelse, med sjlva livet som insats. Hans rst r hes av lockropen till passagerarna. Men ingenting tycks kunna bryta den kompakta likgiltigheten. Pltsligt drar han fram en fyrtumsspik och slr ett klingande slag med spiken mot bussens metallskrov. S bjer han huvudet bakt som en svrdslukare. Med en lngsam, bestmd rrelse driver han den lnga spiken in genom nsan s att man fr en knsla av att han till slut lyckas nagla fast lillhjrnan vid skallbasen. Bussens plgade metall skriker och skakar p den trasiga asfalten. Till och med de frhrdade Limaborna kippar efter luft i den verfyllda farkosten. Med obnhrlig konsekvens driver han ytterligare tv lika kraftiga stlspikar in genom sina vibrerande nsborrar. Konstverket fullbordas nr han med uppenbar risk fr livet lar sig fram genom den packade bussen med huvudet bokstavligen fastspikat i en hrt baktbjd vinkel. S blir det dags fr den alltid lika besvrande kommersiella aspekten av konstens utvande. Mnga passagerare verkar mnskligt nog pltsligt ha ftt ett starkt behov av uppfriskande mintkarameller. Medhjlparen genomfr frsljningen med anmrkningsvrd framgng. Vl framme vid bussens bakdrr drar konstnren snabbt och rutinerat ut spikarna ur hjrnan, rtar p huvudet och hoppar av bussen i nsta korsning. Jag ser honom och hans kompanjon kryssa ddsfraktande mellan bilarna och snabbt ta sig ombord p nsta buss. Chockad inser jag att jag just har missat bilder som vi skulle behva fr ett parti av filmen. Daniels och Natis bussresor r en daglig plga och jag kan inte frestlla mig ett bttre stt att skildra det n genom mannen med karamellerna och spikarna. Men det r fr sent. Bussen rusar vidare och spikmannen r borta, uppslukad fr evigt av jttestadens anonyma miljoner. Jag lyckas inte riktigt hmta mig frn besvikelsen frrn tv dagar senare nr jag p nytt str inklmd i den staktiga, varma mnniskolukten p en krngande buss. Det r visserligen inte spikmannen, men vl en annan av apokalypsens ryttare som stiger ombord. Han r frikyrkopredikant och vrker sina svavelosande lften om evig frdmelse ver oss fattiga syndare som inbillar oss att vi bara r ute p en vanlig, trttsam busstur. Hans uppvisning r nstan lika bedvande som spikmannens. Men den hr gngen r jag beredd. Nr han pressar sig frbi mig i bussens mittgng tar jag kontakt. Han uppfattar inviten och vi kliver av tillsammans. Jag frsker diplomatiskt frklara vad jag vill, men jag frstr att han inte sjlvklart lter sig smickras av en filmkameras uppmrksamhet. Inre heller ett utlovat arvode r tillrckligt.

107

Vi har knappt hunnit av bussen frrn han frgar om jag str nra Gud. Vad ska jag svara? Fr gonblicket r jag mer upptagen av att jag str alldeles fr nra trafiken. Jag tecknar t honom att vi mste ska skydd i mnniskostrmmen vid vgkanten. Jag fr ytterligare ngra sekunder p mig att fundera ver mitt frhllande till Gud. Drabbad av insikten att vi bda tv frsker skaffa medlemmar i vra respektive frsamlingar inser jag att ngon sorts byteshandel r den enda mjliga vgen. Men jag gr nd ett ffngt frsk att smita undan den teologiska krnfrgan. - Jag tror p ngon sorts gudomlig nrvaro i livet. Han r inte njd, han hvdar att det inte rcker, att jag fortfarande svvar i en stor fara. Jag nickar och sger snabbt att det r just den faran som vi vill skildra genom att filma honom p en buss, nr han sprider sin frkunnelse lika starkt och vertygande som han nyss gjorde. Jag kan inte avlsa om han reagerar p smickret. Han ber mig bara envist att komma till deras frsamlingshem i morgon frmiddag. Jag fr adressen till Nueva Caledonia, ett nyetablerat slumomrde alldeles i nrheten. verallt dessa lockande nybyggarnamn p obeskrivligt torftiga bostadsomrden i den trstlsa Limaknen; Las Delicias - Frjderna, Villa El Salvador - Frlsarstaden, Nueva Caledonia - Nya Kaledonien, den franska kolonin i Stilla Havet mellan 20:e och 25:e breddgraden. De magiska namnen, mnniskans frsta spadtag som ska frlsa den ndvndiga energin fr att skapa ett nytt liv. Frn de asfalterade gatorna tar man sig in mot sandkullarna nrmast havet, de som fr bara ngra r sedan tedde sig oanvndbara. Alltfr branta, alltfr omjliga att bebygga med bostder utan dyrbara terrasseringar och plningsarbeten fr att hindra husen frn att glida ned till foten av kullarna eller helt enkelt ut p den smala strandremsan mot Stilla havet. Nu myllrar omrdet trots allt av trotsigt liv, utan varken terrasser eller plningar. Vi frsker ta oss uppfr sluttningarna utan att hjulen ska fastna i den finkorniga sanden. Efter otaliga frfrgningar ser vi bokstverna vi letar efter fladdra p en banderoll ovanfr ett nymlat skjul lngst uppe i en sandig backe i slutet av omrdet. Ministerio de Liberacion Befrielsens Ministerium. Bokstverna buktar sig spklikt i en nstan omrklig vind. Bortom de tv sista sandbergen ser man den vergivna stranden och det blygr havet. I det orrliga vattnet, overkligt nra stranden, ligger fyra svarta trlare med frfallna verbyggnader. Nten lper ned i det kalla vattnet bara ngon kilometer frn utloppen av jttestadens kolerasmittade kloakledningar. ver fartygen svvar ljudlsa moln av tusentals fglar. Allt r svart mot den ra dimman och synen knns som en kuslig, men nd lockande terspegling av stmningen i

108

den dr filmen jag en gng sg och som utspelade sig i Perus kustken: Fglarna flyger till Peru fr att d. Antonio stannar motorn. Nu hrs bara de eviga hundarna, spridda rster och sorgsen andinsk musik frn en transistor ngonstans bland skjulen. Det r omjligt att kra uppfr den branta backen till frsamlingens lokal. Lasse tittar p mig, han tycker att det r mitt uppdrag att beska ministeriet. Nr jag kommer nrmare det prydligt mlade skjulet hr jag den extatiska, taktfasta musiken. Jag knner igen den jordiska lngtan mor himlen i rytmen frn andra frsamlingar, men tonen r omissknnligt andinsk. Utanfr skjulet mts jag av ngra ungdomar. Deras gestalter utstrlar en renhet och en hngivelse s stark att den pvra omgivningen bleknar bort som en tillfllig slump, ett betydelselst misstag. Utan minsta misstnksamhet vlkomnar de mig med innerliga handtryckningar frn bda hnderna. De unga flickorna kysser mig oskuldsfullt p kinden och vidrr mitt ansikte med brinnande anleten. Jag frklarar mitt rende p ett frenklat stt fr att slippa sga vad jag egentligen tnker; att den domedagspredikan frn deras pastor som jag rkade f hra p en buss igr r en fantastisk kombination av religion och fanatism; en perfekt gonblicksbild av effekterna av det vardagliga vld jag r ute efter att skildra. Med tindrande gon lyssnar de p mina vita lgner och ber mig stiga in och vnta p att pastorn ska komma. Sirliga gester visar mig in i ett rum med en nedsutten soffa och en jttelik hgtalaranlggning. En yngre man blir kvar i rummet. Han betraktar mig alldeles tyst med obehagligt klara, vidppna gon. Jag fr pltsligt fr mig att de hela tiden genomskdat mitt bedrgeri och just nu funderar p det mest raffinerade sttet att straffa mig. Nr pastorn kommer in i rummet fr jag mina misstankar bekrftade. Mina vanliga verbala kullerbyttor biter inte p honom. Utan att vara direkt avvisande eller ovnlig mot mina undringar om vi inte skulle kunna filma den dr scenen som han lovat s undviker han skickligt att svara. Han insisterar istllet p att det dr r en bagatell jmfrt med det fasansfulla faktum att jag kan d nr som helst. Eftersom jag inte r frlst s riskerar jag evig frdmelse. Hans obndiga karisma och hela den osannolika omgivningen gr att hotet inte knns helt innehllslst. Jag svettas trots den kylslagna luften och hjrtat darrar mot min vilja med den envetna musiken. Ngonstans frenar sig dessutom en trotsig vgran att ge upp den tilltnkta scenen med en lockande frnimmelse av att ngot mrkligt hller p att ske. Bilen med Lasse, Peter och Antonio existerar inte lngre i denna vrld och jag hller p att frlora allt initiativ i kpslendet. Frn rummet intill hrs den extatiska musiken stiga och sjunka. Jag frstr snart

109

att den tilltnkta skdespelaren bara r intresserad av ett enda arvode; min frlsning, min ovillkorliga kapitulation infr himmelens apostlar. Men vad innebr detta? Jag kan inte garantera ngon hngivelse. Jag kanske har en annan uppfattning om Gud n vad han har? Det gr inget frskrar han, bara han fr be fr mig, tillsammans med mig. Besegrad sjunker jag ned p kn framfr den indianska pastorn med det fetsvarta, baktkammade hret. Jag vet inte lngre vem som utnyttjar vem och jag bvar faktiskt infr risken att bli straffad fr hdelse av de fattigas och desperatas strnge Gud. Och ven om gudomen inte gr sig pmind s knner jag respekt fr det och fr de troendes blinda vrede. Men det r fr sent att ngra sig. Mina knn vilar redan mot en fransig trasmatta utlagd p betonggolvet och pastorns hand har ett stadigt grepp om mitt huvud. Jag knner att handen brjar darra av ngot som han lockar fram inom sig, bortom sig. Det r mycket fysiskt och mycket ptagligt. Nr han frestavar de frsta fraserna till bn om frlsning frn frtappelse s har han intagits av en frmmande rst. Jag kan inte backa och handen pressar mitt huvud i ett jrngrepp. Min enda utvg r att upprepa bnen hgt och tydligt s att det hela gr s fort som mjligt. I det gonblicket ppnas drren till salen intill och mngder av sjungande gestalter strmmar in som p ett osynligt, gudomligt kommando. Med lysande ansikten flockar de sig runtomkring mig och den kallande pastorn. Den vibrerande musiken vxelspelar med pastorns ord och jag varken kan eller vill hejda mitt ekande svar. Jag r p vg att lsas upp i psykotiskt kaos och jag knner att nacken pltsligt kan brytas av i en knyck av pastorns obegripligt starka hand runt min frlamade skalle. Golvet gungar och trarna svider i mitt motstridiga inre. Det r inte frlsning jag uppnr, men det r en skrckinjagande insikt om den frtrngda desperationen och lngtan hos mnniskor som med det yttersta av sin hngivelse kallar Gud tillbaka till den jord han s fullstndigt har vergivit. Nr bnen klingar av och sngen tystnar knner jag bde en obeskrivlig lttnad och en sorts skamsen tomhet. Jag har klarat mig ur en ansvarsls lek med krafter vars styrka och allvar jag inte hade en aning om. Men frtappelsen r stndigt nrvarande. Nr jag p darrande knn gr tillbaka till den vntande bilen, knner jag, trots det oerhrda som intrffat, en billig tillfredstllelse ver att jag har en samarbetsvillig pastor med mig till inspelningsplatsen p ngon av Limas framrusande bussar.

110

FOTOGRAFEN ANKLAGAR M FR SMITNING M kommer i en viss motsttning till sin fotograf, som tycker att han filmat alltfr mnga dialoger som han inte begriper. Dessutom tycker han att M smiter undan uppgiften att fnga sin egen upplevelse av situationen. Det var ju meningen att filmen skulle vara en spegel av M:s sjl. M tycker att det i nulget lter patetiskt att sga s, verkligheten har tagit en rejl plats i filmen och han vill lta det fortstta att vara p det viset. Det r oklart hur mycket smitning frn den egna problematiken som ligger i den sikten. M: - Jag kan inte tolka allting utifrn min syn p deras verklighet utan att deras verklighet finns med s att sga och jag menar... om deras verklighet blir oerhrt stark, om det blir oerhrda grl och hon slnger ut Daniel och han str utanfr p gatan och frsker ta sig in och frsker komma in hit och... allt detta r ju en intim del av min upplevelse av verkligheten. Det visar sig ju att nr jag kommer hit med alla mina frutbestmda uppfattningar, frn brev jag ftt, frn min ideologiska barlast sedan tidigare. Det visar sig att allt det dr saknar funktion nr man kommer nra inp ngra mnniskor liv och det r den konkreta verkligheten som man mste hantera p ngot stt. Men om man inte skildrar den konkreta verkligheten s r det omjligt att skildra min reaktion p den hr verkligheten och mitt ingripande eller mitt icke-ingripande. P: - Men det finns ingen motsttning i det du sger och det jag menar. M: -Nej, men d mste man ocks skildra Daniels och Natis konflikt. P. -Ja, till en viss grad. M: -Ja, det sitter ihop, oundvikligen. P: - Men d sger jag s hr, fr att du ska begripa; gr en mer subjektiv bild. M: - Nej jag frstr inte vad du menar. Fr allt det jag knner r helt och hllet beroende av vad som hnder i omvrlden. Och naturligtvis vem jag r, men det r oerhrt beroende av vad som hnder. L: - Jag frstr inte heller riktigt vad du menar? Det r ju subjektivt s till vida att hela den hr konflikten har provocerats fram av Mikaels nrvaro Du har varit en aktiv faktor fr att locka fram motsttningar som har legat och grott och det r ngot som vi mste redovisa, att det r din ankomst, ditt ingripande som lyfter fram det hr som vi har sett ligger och bubblar under ytan Den frsta stora hemligheten var Sandras skolresultat. Det subjektiva finns dr men dr finns ocks en utveckling som sker av egen kraft och dri ligger en grundspnning i filmen En verklighet avsljar sig som ligger bortom den enkelt frestllda, den ideologiskt 111

beskrivna, det vill sga en verklighet som r skitprivat, som rrde innersta sakerna och som r likartad verallt och som visar vilken tyngd det hr har i vars och ens personliga liv, att man lever i harmoni med sina egna knslor, att man r sann mot sig sjlv samtidigt r det mekanismer p dom lgsta niverna... Frst blev mtet en pverkan frn dig p dom och sedan sjlvklart frn dom p dig och det vet vi inte hur det slutar. Kanske kommer en bltira hr, vi vet inte vad som hnder och det mste vi komma t. Din upplevelse gller det ju att skildra som din relation till dom och kunna jmfra med hur det var innan du kom hit. Dom var ju personer i en bok som du hade gjort, sen var dom id till en film nu r dom pltsligt mnniskor. Dom r inte representanter fr ngonting, dom r Nati och Daniel och dom har den hr konflikten. Dr ligger ett vldigt nrmande till en slags sanning som r... M: - Jag kan prata med Daniel utifrn mina egna erfarenheter av svaghet i en skilsmssa allts. Av att upptrda som ett svin emellant, nr man inte klarar av sin egen mklighet, fastn jag har s ondligt mycket strre frutsttningar att klara det... L: - Men du frstr vart jag vill komma ngonstans.., min vision av det hr. Att man har kommit ver vissa grnser och effekten av den hr vandringen blev upptckten av och igngsttandet av ngonting som i sin tur kommer att ha pverkan tillbaka och som p stt och vis innebr mycket strre nrhet n den som fanns p den tiden. M: - Javisst, det r det. Jag knde det igr nr vi satt och spelade kort, efter att Nati och jag hade varit ute och promenerat. Det var jag, Nati, Daniel och Danielito och d var det nstan som att sitta hemma med ngra kompisar och spela kort. En helt annan dimension av huset och knslan av att vara dr och bo dr. L: - Hade dom kort? M: - Nej, jag hade korten med mig. L: - Vad spelade ni d? M: - Vi spelade fyrmanswhist och poker och sen krde dom det dr korttricket med 21 kort dr man rknar tre gnger och... vi hll p rtt lnge. L: - Vad gjorde tjejerna under tiden? M - Tittade p teve... men det kndes vldigt bra och jag knde mig vldigt hemma. Men det r synd att se hur Daniel sjunker ihop. Han blir som ett barn nr han knner sig nedtryckt; hela rsten, allt. L:- Hur visar han det hr som du beskriver att han inte tycker att det r kul att du r dr? M: - Han r sur och aggressiv mot tjejerna och Danielito. L: - Mot dig d? 112

M: - Butter och tyst. L: - Tar han inga initiativ gentemot dig. M: - Ibland gr han det. Han gr frbi mig och boxar till mig s dr kamratligt i axeln som Max brukar gra p morgnarna ibland, nej inte morgnarna, d r han fr trtt, snarare kvllarna. L: -Lillebrorssyndromet allts... M: - Jo , det finns ocks en massa sprkliga ironier och finter dr han ppekar att jag ska passa mig. Det gr han faktiskt... L: - Du menar att han gr och observerar di och ser hur du borrar dig in i familjen och det hr r signaler fr att du ska ta det lugnt... M: - Inte medvetet, men det r sna signaler. "Hll dig p avstnd." L: - Men han har inte nrmat sig dig p ngot stt genom att vilja prata om sitt projekt eller... M: - Jo, han tog fram det dr flygbladet. Men det var ett tag sedan... dr han planerade ett nytt Emmaus och jag sa att glm det hr och han blev arg och sa att "Vad d, vart har dina ider frn frr i tiden tagit vgen?" * Samtalen inom teamet blir en sorts terkommande teaterfrestllning fr oss sjlva. Bandspelaren r vr publik, de fyra aktrerna sitter, ligger, str och gr omkring i det stora vita rummet med trdgrden utanfr. Kaffe, l och cigaretter dmpar oron ver allt tvivel som det eviga diskuterandet skapar. Fotografen Peter visar allt som oftast att han inte str ut med alla ord. Frst de spanska dialoger som han tvingas filma s gott som varje dag, utan att begripa mer n tio, tjugo procent. Sedan dessa ondliga samtal inom teamet. nd r det ofta just han som hller liv i dialogen genom sina bitande sarkasmer och trffande iakttagelser. Som oftast riktas mot mig. Ett evigt munhuggande i en tretton r gammal dialog. Peter hvdar envist att det r omjligt att prata och tnka samtidigt. Jag hvdar motsatsen; det r mycket lttare att hitta nya tankar om jag fr prata mig fram till dem. Bda har rtt och kan inte upphra att hvda det. Chachi har ibland svrt att gra sig hrd. Kanske beror det p att hon r kvinna och inte talar infdd svenska, kanske p att hon inte r van vid vr jargong och inte frstr alla spetsfundigheter. Lasse kommer med lngre, mer genomtnkta inlgg och snker sig inte lika ofta till den slaskiga niv dr Peter och jag ofta mts med en blandning av lustfyllda hdelser och aggressivt hvdande av vra positioner. 113

D och d uppkommer tanken att vi borde filma mtena, som en sorts del i en superrealistisk dokumentr stil vid sidan av den bearbetade, gestaltade skildring vi faktiskt hller p med. Men tanken genomfrs aldrig, det r bara bandspelaren som stndigt rullar. Idag hade det kanske nd varit meningsfullt att gra det. Nati och Daniel ska komma hit tillsammans fr att vi ska ka till ett bankkontor i centrum och stta in de fyratusen dollar som jag lovat familjen. Nr de pltsligt blygt uppenbarar sig i drren till rummet dr vi sitter och vrider ut och in p svl dem som oss sjlva s knner jag mig pltsligt grotesk, som om jag vore kldd i alldeles fr stora klder. Det r inte Stefans stora vackra hus som skapar den dr knslan. Visserligen r rummen enorma och fnstren mot trdgrden frsedda med bde glas, galler och luckor. Men det r inte det. Det r vi europeiska mnniskor och vra slarvigt kringspridda tillhrigheter som framstr som groteska. Vi tar mycket plats, vra rster r hgljudda och genomtrngande, vra ord r s viktiga att vi spelar in dem, och vr eventuella dmjukhet r kryddad med ironiska undanflykter och spetsfundiga iakttagelser. Vi gr vart vi vill, vi ter vad vi vill och vi sger vad vi vill och ingen ska f komma p den odemokratiska tanken att hindra oss. Vra bullriga skratt tar stor plats i vrlden och jag mrker det inte ens frrn Daniel och Nati dyker upp med sina sm kroppar och sina tillbakahllna rster. Jag skms nr jagfrsker gra rsten mindre bullrande och kroppshllningen mer dmjuk. Att det ska vara s sjlvklart fr mig att vistas hemma hos dem och s svrt fr dem att ta plats i vrat sammanhang. Den osynliga maktbalansen blir tydlig. Det rcker inte med att jag invaderar deras hem; de borde egentligen ocks invadera mitt hem i Sverige. Vad skulle inte hnda med all min tidsbrist och mitt och min familjs stndiga krav p ett eget, privat utrymme? Vi har funderat p att filma bankbesket, men lagt tanken t sidan. Det var tillrckligt frdmjukande att erbjuda dem pengar framfr kameran. Nr vi kommer in i bankens jordbvningsskra jttepalats ngrar jag mig nstan. Fr att komma upp till vningsplanet dr jag kan verfra deras pengar mste vi ka i en av Limas ftaliga rulltrappor. Daniel har aldrig kt rulltrappa och han r rdd fr att stiga p den rrliga metallen med sitt skadade ben. Nati fr handen mot munnen; hon gr ett misslyckat frsk att dlja ett fniss och till slut ger sig Daniel i metallbandets vld med ett krampaktigt grepp om ledstngen. Han skrattar befriat ver att pltsligt lyftas fram utan att falla omkull och Nati fljer fnittrande efter. Jag knner mig som om jag r p utflykt med tv nyfikna barn. Nr vi sen str infr tv hrdsminkade, lngbenta kvinnor som handhar ppnandet av nya konton s tvingas jag pltsligt inse att jag egentligen mest r som en av dem. Jag frstr snabbt att de ser det p mig, eftersom Daniel och Nati inte blir behandlade som vanliga sluminvnare. 114

Efter bankbesket skjutsar vi Nati tillbaka till hennes arbete i Marujas vita, muromgrdade hus. Jag ber Antonio att ta mig och Daniel hem till Delicias. Daniel sger att han r orolig fr Nati. Han berttar att hon r sjuk, att hon haft feber i flera veckor. Det tjuter och vrker i rat s att hon inte kan sova. Nati har inte sagt ett ord om sin plga till mig. Men Daniels avsljande frvnar mig inte. Nati hller s mycket inom sig. Kanske skulle det kosta alltfr mycket att verkligen uttrycka vad hon knner. Jag kommer ihg att hennes rst darrade av rrelse nr jag visade fotografierna frn sophgen och hon nd mycket sakligt frskte frklara varfr hon tyckte att det var bra att Sandra fick se bilderna. Rsten darrade, men den sprack inte. Som en skarp skugga till Nati finns Judith. Alltid gmd fr kameran, alltid iakttagande, men utan att frrda vare sig tankar eller knslor. Ocks Sandra r frsiktig med sina uttryck ven om hon kanske knner sig tvingad till en strre ppenhet framfr kameran eftersom hon s att sga r mlet fr resan... och filmen. Det r familjens tv mn som tydligast visar vad de knner och det r fr det mesta dem jag pratar med, eftersom de oftast r hemma. Abuelan r visserligen alltid hemma, men hon talar ett sprk som mer tillhr bergens andar n jordens invnare. Daniel och jag tillbringar mnga timmar tillsammans i huset och p ondliga bussresor i staden eftersom jag har lovat honom att hjlpa till med att ordna hans personliga papper. Han behver dom, om inte annat fr att gifta sig med Nati. Tanken p giftermlet kom upp nr jag berttade att jag och Maggie skulle gifta oss. Det visade sig att han och Nati inte var gifta. Till en brjan sa jag ingenting, eftersom jag misstnkte att deras frhllande var s dligt att de snarare tnkte p att skilja sig. Men det visade sig rtt snart att jag hade fel. Nati tog mig avsides en dag och sa att hon ville prata med mig. Eftersom det lt s desdigert skte jag upp henne en dag nr hon var p vg frn jobbet hos en av verklassfamiljerna. Det var lngt uppe i Chacarilla del Estanque och vi gick en ondlig promenad fr att f prata ifred. Jag kommer ihg att vi passerade frsvarsministeriets hela gr bunkerkomplex och att jag ofta fick bja mig ned mot henne fr att hra hennes lgmlda rst i det bedvande trafikbruset. Frst trodde jag att hon skulle avslja att hon inte lngre orkade leva med Daniels pessimism och aggressivitet. Men det var inte s. Hon ville frga mig vad jag tyckte om deras frhllande. Ibland r det ju lttare att se hur mnniskor har det nr man kommer utifrn, sa hon som en frklaring till sin undran. Sanningen var redan d, efter tv, treveckor att jag hade knt s mycket vrme i familjen att jag tyckte att vra spekulationer i deras konflikter var obehagliga och kanske meningslsa.

115

Jag var glad fr att jag kunde sga sanningen och jag knde att hon blev lttad. Sen var det enkelt att skmtsamt fresl att vi skulle gifta oss p samma dag, vi och dem. En av orsakerna till att de aldrig gift sig r problemen med Daniels papper. Han fddes i en avlgsen by lngt uppe i Anderna ngon gng i slutet av fyrtiotalet eller i brjan av femtiotalet. Antagligen frekommer han inte i ngra fdelsedokument verhuvudtaget. Det ska nd, enligt alla uppgifter, g att lsa. Hans fall r inte unikt. Men komplikationen orsakar otaliga resor till fel myndigheter, stngda myndigheter och myndigheter som hnvisar till en annan myndighet eller ett annat kontor p samma myndighet. Under resorna hinner jag drabbas av Daniels ohyggliga leda och jag hinner ocks knna en del av Natis irritation ver att han gr s lngsamt med sitt skadade ben och att hans sjl r s tung att den som gr med honom till slut tvingas brja bra en del av tyngden. Det r inte s ltt att erknna, ens fr sig sjlv. Men det r till slut oundvikligt. Min drm om vrt filmande av hans tiggeri p Plaza San Martin var det frsta frebdande tecknet, lngt innan medvetandet vgade erknna ngra sdana knslor. Irritationen ver hans baksidor r farligt nra fraktet, det brant stupande fraktet fr svaghet. Daniel sjlv r ocks utsatt fr det. Han pendlar stndigt mellan sjlvfraktets uppgivenhet och grandiosa planer p hmnd och upprttelse, framfrallt gentemot Emmaus. Dr blev han frst lovad arbete och solidaritet, sedan tyckte han att organisationen hll p att ta hans hustru ifrn honom via det frstliga "medvetandegrandet" och till sist, nr Emmaus hade vertagits av en korrumperad maffia, slngde den ut honom. Nr han protesterade blev han misshandlad av tv utskickade torpeder. Daniel plockar fram ett flygblad som han sjlv ltit trycka upp. Han har hundratals, undanstoppade i en papplda och han har aldrig kommit sig fr med att distribuera dem. Det r ett frsk att skaffa jobb t sig sjlv och att samtidigt behlla tanken med det gemensamma, solidariska arbetet. Han erbjuder reparationer av allt frn luftkonditionering till vattenpumpar och larmsystem, tillverkning av mbler och metallkonstruktioner, skrdderitjnster och stdservice. Det verkar som om han har en hr av yrkeskunniga till sitt frfogande. Jag vet ju att han r ensam, tminstone tills vidare. Flygbladet slutar med en programfrklaring i Emmaus namn om arbete fr de fattigas vl. Jag blir alldeles tyst nr jag vl lst texten. Vad ska jag sga? Jag vet vilken ondlig mda det var fr ett antal vl utbildade och hngivna mnniskor att hlla Emmaus flytande under mnga r. nd gick verksamheten till slut i kvav under trycket av omstndigheterna. Daniels projekt r naturligtvis fullstndigt vansinnigt. Det frmr jag inte sga till honom. 116

Men jag sger att han faktiskt inte kan kalla det fr Emmaus och pst att han tnker gra "socialt arbete" nr han antagligen inte ens kan ordna sin egen frsrjning p det dr viset. Resten r idealism och dmt till misslyckande. Han tittar p mig med avsmak. - r det s du tnker nu, Mikael? Jag frsker frsvara mig med att det inte handlat om hur jag tnker, det handlar om verkligheten. Han tror mig inte, han vill inte tro mig. Innan han hunnit svara inser jag att det hr r viktigt. Jag sger till honom att vi mste vnta med den hr diskussionen. Den r viktig att filma. Han ler ironiskt. Han har frsttt mina metoder och han gr med p det. Daniel har tidigare sagt att han gr vad som helst fr att filmen ska bli bra. Det r lngre n vad jag r beredd att strcka mig. Det blir tyst mellan oss och Daniel plockar upp Pelusa frn marken. Hundvalpen r sjuk, hon slpar ena benet efter sig s att jag inte kan lta bli att tnka p Daniel. Dessutom har abuelan sagt att Pelusa mste avlusas och badas. Annars blir hon aldrig frisk. Jag bad abuelan att vnta med avlusningen tills filmteamet skulle vara p plats. I tystnaden som infinner sig blir Daniel orolig. Han vill g till telefoncentralen och ringa till Nati dr hon jobbar hemma hos Maruja. Han mste pminna Nati att ta sina rondroppar. Jag undrar vad det ska vara bra fr, hon kommer ju snart hem, men jag sger inget. Jag r tacksam ver ett avbrott i vr gemensamma tystnad och telefonstationen r trots allt ett andningshl i tristessen. Den r enkel och ren med vitkalkade vggar, alltid nysopat cementgolv, en klarbl trdisk och tv lysande orangea telefonhytter. Tv vnliga anstllda kopplar rikssamtal och sljer telefonpolletter, cigaretter och godis. Varje gng jag gr dit fr jag en knsla av en saktmodig lanthandel i ett svunnet Sverige. Nr vi har gtt ett kvarter utan att sga ngot frgar han mig varfr jag kpte den dr lilla lampan som jag hngt upp ovanfr min sng. Jag anar ngon sorts kritik, s jag garderar mig med ett lmpligt mtt av hnsyn. Helt lgnaktigt r det inte heller. - Fr att inte stra er nr jag vill lsa och ni vill sova. - Men du str inte oss, sger han. Det lter som om han talar sanning, ven om den nakna hundrawattslampan hnger i sina trdar strax under taket och lyser lika mycket ver deras sng som ver min. Kanske str jag mycket mer genom att hlla p och etablera en sorts privatliv inne i mitt hrn. Egen lampa. Med bl pltskrm! - Vad kostade den? 117

Daniel har lrt sig knna igen mina mma punkter. Han iakttar mig lika mycket som jag iakttar honom. - Gissa, sger jag fr att vinna tid. - Sex, svarar han. Jag sger nej och s gissar han tio och jag sger nej igen, fastn det var rtt och trots att de mycket vl vet att jag har rd att gra ungefr vad jag vill nr det gller sdana smsaker. Och s sger han tta och till slut gr jag med p sju. Redan det tycker han r ljligt mycket fr en lampa som jag inte behver. Jag skyndar mig att tillgga att det fanns en anledning till att skaffa den lilla lampan med sin praktiska strmbrytare alldeles dr vid sngen. Jag slipper g upp och slcka den gemensamma lampan, som har sin kontakt s hgt upp p en stolpe i rummet att jag mste kliva p jordgolvet och sedan tvingas gra ren ftterna fr att kunna krypa ned i sovscken. Daniel ler n mer sarkastiskt och sger att han minsann ska skriva till Isak och bertta fr honom vad fr slags pappa han har. - Och s ska vi prata om det dr nr vi filmar, tillgger han och returnerar sjlvskert mina stndiga avbrott av samtal vi pbrjar, men aldrig riktigt avslutar. Men nr han ringer till Nati hemma hos Maruja blir rsten en annan, barnsligt undergiven som om han pltsligt blev ofrmgen att skydda sig. Han pminner henne om rondropparna. Sen vill Nati prata med mig. Nr jag tar luren fr jag en knsla av att hon inte hade ngot speciellt att sga, bara att hon ville hra min rst. Jag frgar henne hur det str till med sjukdomen. Hon skrattar t mig. - Vilken sjukdom? - Den du fick antibiotika och rondroppar mot, svarar jag frvnat. -Jass, el dolor- smrtan, sger hon glttigt som om det vore en liktorn. Men jag ser ju i hennes ansikte nr hon kommer hem p kvllarna. Daniel ser ocks. Vi lgger p och jag kper ett paket billiga peruanska cigaretter mest fr att telefonisterna r s trevliga. Daniel r inte riktigt mogen fr att g hem till bakgrden. Han bjuder p en l p kantinen tvrs ver gatan. Vi blir sittande tysta nr vi ftt vra l. Mina gon fljer trbordets dring och jag studerar det dammiga sortimentet av billiga peruanska viner i kantinens hyllfrrd. Jag knner mig som en av boxarna p baren i den fantastiska slutscenen i John Houstons Fat City. De sitter bredvid varandra vid bardisken och har bestllt varsin kopp kaffe. Den yngre boxaren r p vg att sga ngot, men tystnar nr han tnker p den ldres de. Fr att dlja brddjupet som

118

pltsligt kommer hotande nra hjer han kaffekoppen och dricker valhnt med bda hnderna om koppen och blicken dimmigt frnvnd. Daniel r rdd fr att Nati ska d. Han har hrt talas om ngon som hade samma sjukdom som Nati och dog fr att han inte fick vrd i tid. Hans fantasier skenar ivg och han kallar henne msint fr la flaca - den smala. - Den smala fr inte frsvinna, d blir jag galen - la flaca no puede irse, me vuelvo loco. Nr han sger det och jag tnker p honom och barnen s knns det som om tjejerna skulle klara det bttre n han. nd hller han fortfarande p och frbjuder Sandra att g ut p kvllarna och leva sitt liv. Mitt i den hrda verkligheten hlls hon kvar i en sorts frlngd oskuld. Men skulle jag handla annorlunda i Daniels situation? ETT SAMTAL OM DET VERKLIGT FARLIGA. Teamet fortstter att pressa M under de terkommande samtalen. En stor del av filmen r gjord och alla knner att ngot vsentligt saknas. Huvudkonflikterna trampar vatten och M frmr inte att hitta en vg ut ur stillestndet. Fotografen Peter fortstter att insistera p att M mste vga ge mer av sig sjlv och inte fastna i berttandet om den verklighet han befinner sig i. I sitt inre inser M att det ligger en hel del i vad fotografen sger, men han har nnu inte hittat ngot stt att filmiskt lsa problemet. L: - Vr skildring av mtet mellan er har ju sina utgngspunkter, dr finns en massa frestllningar som sammanfaller med dom frestllningar som dominerar i synen p den hr vrlden. Det hr mtet r ett nrmande p det privata planet och man upptckter att det finns samma grundproblem som verallt. Det r ngot som folk skert hller med om intellektuellt, men jag tror att det finns en enorm blockering i Europa nr det gller att leva sig in dom hr upptckterna. P: - Nej, jag tror att ni som har varit hr och som har dom hr iderna och har varit progressiva, ni r en minoritet som har dom hr frutfattade meningarna om... fr mig och fr mnga andra, som inte r dumma i huvudet men som inte haft dom hr speciella intressena som ni haft som varit p barrikaderna, utan varit i skogen eller ngon annanstans istllet, s r det hr mnniskor som vilka som helst, fast fattigare. Oberoende av terrorismen och det som pgr hr i Peru. Jag tror inte att det r s vldigt revolutionerande att f se att det pgr samma saker hr som p stermalm.

119

L: - Det r intressant att du sger det. Det r ju mjligt att det r som du sger att vi verdriver det, men jag tror... M: - Jag r inte sker p att det Peter sger r rtt eftersom den minoritet som han talar om r den minoritet som givit bilden av Tredje vrlden, s gott som obestritt. L: - Jag tror inte heller att man behver ha vra tidigare ideologiska uppfattningar fr att ha den bilden. Jag tnker till exempel p mina frldrar och min syster eller min ldre bror som p inget stt har ngot radikalt frflutet men som inte r ngra dumhuvuden. Trots att jag berttar fr dom och jag bor hr s har dom fortfarande en frestllning om stndigt krig i stort sett. Och mitt liv som vansinnigt dramatiskt eftersom jag lever i det hr, nstan ett slags hjltemod och jag fr fullkomligt spader. Jag kan inte prata med dom fr dom hr inte vad jag sger. Vndningen blev nr morsan kom p besk. Hon blev alldeles chockad trots att jag hade skickat kort innan fr att visa hur det sg ut i Santiago. Vad vackert det r, vad snlla dom r och dom r ju ganska vlkldda. Bilden som hon hade satt s stenhrt och all information hon hade ftt av mig tog hon bara inte emot. Det r ocks en upplevelse av sig sjlv lngt borta frn den dr otcka och fattiga vrlden drborta... CH: - Dom har inga bilder heller... det var vi som gav dom, vi som har ansvaret. L: - Nej, just drfr tror jag nog att det nd... kanske speciellt om det blir en process. M: - Jag tror att min fysiska nrvaro i bild, och inte bara som en reporter som frgar, utan som en person som blir inblandad i konflikten och som tnker p sina barn drhemma och sin fru och allt detta sker samtidigt, gr det till en vrld. P: - Ja, det r klart att det gr det till en vrld och att kontrasterna och likheterna gr det fascinerande. Och det r klart att det du sger Lars att det finns en exotism och jttemnga frutfattade meningar, men jag tror inte att det r till den grad... L: -Ja, jag kan allts inte bedma det. Jag har bara chockats av min egen familj som jag verkligen har frskt att... och varje gng jag kommer hem r det samma dumma frgor igen. M: - Rcker det inte med att titta p den bild jag hade av Peru innan jag kte hit och som bland annat Pancho frmedlade i sina meddelanden. Nr du fr lsa den hr boken sen s kommer du antagligen att frst det bttre fr dr finns mina drmmar och fantasier med och det r skrckvisioner i alla mjliga avseenden och det stmmer inte ett piss med min konkreta situation hrnere. P. - Det r boken det. Jag tror att boken kommer att bli personligare n filmen. M: -Jaa, kanske. Dr har jag andra mjligheter att redovisa saker och ting som r svra att filma. P. - Man kan redovisa sina fast det blir andra metoder. 120

M: - Men Peter, om jag kan g in i den hr konflikten p ngot stt s kommer mina knslor att vara mycket starkare och tydligare och ptagligare n vad dom ngonsin skulle vara genom ngon som helst betraktande. Allts r jag en intim del av den hr konflikten. P: - Men jag utesluter inte det, jag... M: - Nej, det tycker jag inte heller att du gr. Men jag begriper inte vad du, vilken slags motsttning som finns mellan ditt stt att se p det hela och mitt. P: -Ja, jag upplever att du tar ett steg tillbaka, att du r en medverkande i filmen och du tar inte filmen med dig nr du gr. M: - Men frsk att beskriva hur det skulle se utom du bestmde helt och hllet vad som skulle ske och vad jag skulle gra? P: - Ja, jag tror d att nr filmen vore klar s skulle det finnas en vldigt personlig inre dialog s att sga. D menar jag vldigt personlig med alla frutfattade meningar som kommer att dyka upp. M: - Men det kanske kommer att finnas med? P: -Ja ja, men jag sger inte heller att allting r krt. Jag bara sger att... M: - Men hur skulle vi konkret gra nu i den hr situationen? Utan att bara hnvisa till en speaker. Konkret. Bilder. P: - Det vet jag inte. Men jag tror att det r viktigt och du kanske ska tnka den tanken att det r din upplevelse och inte kamerans upplevelse det handlar om... men jag r ledsen, jag kan inte formulera det bttre. Jag ska frska tnka p det... man kan tillta sig att vara raljant, man kan se absurda saker.., som det dr huset du sg och som jag tnde p. Att det r ett berttande om din tillvaro... M: - Men vi ska gra det. Jag frskte till exempel igr visa dig min utsiktspunkt i huset (Daniels plats). P: Ja , det r en sn sak. M: - Snglampan r en annan sn historia. Men dremot, nr du sger att det ska vara sett ur min synvinkel och inte ur kamerans synvinkel. Jag tror att min syn p det hela terspeglas bttre genom att kameran ser mig i konflikt med Daniel eller Nati eller stdjande ngon av dem n att jag ser ngot dr jag inte r med P: - Jag har inte sagt att du inte ska vara med. M: - Nej, nej, just det men jag har inte sagt att du inte har sagt det heller... Jag vill bara frska frtydliga hur jag ser det hr. Jag ser det inte som en bild frst p mitt ansikte och sedan det jag ser, utan jag ser en bild dr jag finns med tillsammans med andra mnniskor. CH: - Mmm... 121

M: - Frstr du? Min subjektivitet i filmen r inte frst en tagning av mitt ansikte och sedan det jag ser, utan det r min fysiska nrvaro i bilden. P: - Allts , subjektiviteten ligger inte i bilderna p det viset utan den ligger i hur filmen r uppbyggd och vad som berttas. Det r en helt annan dimension. M: - Men det ligger ocks oerhrt mycket i mitt agerande, det r inte bara en filmisk frga utan det r jvligt mycket en frga om hur mycket jag gr in och hur mycket vill jag undvika fr att sjlv m bttre eller fr att slippa ansvar. Jag kan ju g omkring och vara subjektiv och titta p avstnd p alltihopa och ta till exempel dom hr bilderna nr jag gr omkring i leda i omrdet eller nrjag springer genom omrdet bland indianerna. Det r en sak och det r ocks ett stt att smita, sjlva ledan r ett smitande, men sen kan jag ocks g in i konflikten och d mstejag givetvis finnas med i bilden och det r vi verens om. Och dr ligger en starkare subjektivitet. Sen kan man naturligtvis frstrka den genom filmiska grepp. P: - Nej, det r ingen subjektivitet p det vis som jag menar, om man nu ska hlla sprketp en bra niv. M: - Ja, det ska man frska. Men du menar egentligen med subjektivitet en bild p mitt ansikte,jag ser ngot, hundarna finns dr. Men vad uttrycker detta, vad sger det? (Lng tystnad) P: - Nej, jag ska frska formulera det, men det knns som om du fktar med armar och klor fr att inte frst... M: - Sen r det ju s att jag r en person som inte kan hlla fingrarna borta va... P: -Jaa... CH: - Frn ingenting... M: - Jag r som Danielito , jag stoppar fingrarna i folks fickor och s fr jag smll p fingrarna.. P: - Det r ocks det att det som pgr i ditt huvud.., det syns inte s mycket. Det enda som mrks r det som kommer ut genom munnen och det r ett slags redigerad version och genom att... du mste finna ett annat stt att subjektivisera det s att det blir mycket nrmare. M: -Men det r ett ytligt stt att komma t det. Det enda sttet r att, frn min synvinkel, for att undvika att man esteticerar det dr, s mste jag g in i en tydligare konflikt. Jag mste berras av ngot som sker, fr att det ska synas hos mig. Ett steg r att det syns, ytterligare ett steg r att frstrka det med en bild som kopplas till det. P samma stt som nr vi r hemma hos Maruja och hon brjar prata med Nati vid diskbnken och hon blir tyst va... s uttrycker hon en massa saker med hnderna. CH: - Nati? 122

M: -Ja. Hon str vid diskbnken. Hon stter p kranen ibland och stnger av den ibland och vrider hnderna under kranen samtidigt som hon r alldeles tyst nr Maruja bara gr p och gr p. CH: - Vad sger hon? M: - Hon sger att Nati mste krva mer av Daniel. Konflikten finns dr ocks och Nati vet inte hur hon ska gra... hon vrider sina hnder. Och jag pratade om det igr nr vi var ute och promenerade och hon frstod exakt vad jag menade, vad hn uttryckte med hnderna och jag menar att om jag hamnar i en situation, typ i konflikten mellan Sandra och Daniel, dr dom tv blir huvudpersoner iden konflikten, s blir jag snan mellan tv htappar, som inte vet hur jag ska reagera, det r en vldigt sann skildring av min upplevelse av den situationen; om det syntes och mrktes s var det helt sant. Nn annan sanning finns inte i den situationen eftersom jag inte knde till mer, jag kunde inte handla. Om jag frststdjer Nati och s gr han p mig som fan, d kommer jag att bli jvligt illa berrd, det kan du ge dig fan p, men det mste finnas ett slag, ngon som gr ngonting. Jag kan inte g omkring och reagera p ngot som inte finns. Drfr att jag knner inte att deras fattigdom... att jag gr omkring och grter ver den och tycker att det r s hemskt. CH: - Bde och... M: - Jovisst, men det r ingenting som jag kan uttrycka hela tiden genom att g omkring och grta... P: - ven om det inte syns i ditt ansikte s mste det vl nd pg ngonting i skallen? M: - Det pgr till exempel det att jag blir mer och mer en del av deras vardag, jag blir mer och mer likgiltig p ett plan och mer och mer identifierad p ett annat. CH: - Men det finns inte i bilder. P: - Fan det finns ngot i det hr som r jvligt skumt allts. Bara fr att du inte tydligt visar i ditt ansikte vad som pgr s mste du provocera fram ngon sorts kollisioner. M: - Vad vill du att jag ska visa? P: - Det r det jag frsker formulera p ngot stt. Vad r dina personliga upplevelser? Jag hade en id tidigare om att du skulle lsa in fem minuter om dagen av dina personliga upplevelser. M: - Det hr r en sdan inlsning. P: - Tnk om du nn gng blev svarsls, vad sknt det skulle vara. L: - Det r ju s att du ser ut ungefr likadant hela tiden och s r det. Det kan vi inte grna ndra p. Nej det stmmer inte riktigt heller.., men jag vet inte. Jag tycker att det trots allt finns bilder dr man ser saker i Mikael i hans ansikte och delvis saker som str i motsttning 123

till det han sger... det finns p ett subtilt plan, det hr subjektiva. Jag tnker till exempel p strandbilderna, med den hr energiska diskursen... och likas den hr scenen med Sandra och Daniel. En annan bild frn frsta dan nr vi ska ta och du str och viftar bort flugorna ver bordet, lite nervs och rdd fr vad som ska ske... men vad jag dremot tror, och det r ett problem .. jag frstr mer vad Peter menar nu. Det vore sknt att hitta ett bttre stt att nrma sig det, men jag frstr inte hur vi ska gra det i bilderna. Dels hnger det naturligtvis vldigt mycket p redigeringen och speakern och hur det blir.., men sen hnger det lite grann p oss ocks. Dom hr kupperna har varit ett frsk. Men att vi mste vara jvligt uppmrksamma p detta och avgrnsa oss frn Mikael... vi mste... en sak r att det r sant som Mikael sger, men det r synd att det mste komma till konfrontationer for att se vad som hnder med honom, typ att Daniel gr p honom. M: - Men det r s hr att jag knner nrvaro i tv situationer. A ena sidan som igr nr vi sitter och spelar kort eller nr jag r ute och pratar med Nati eller andra sidan i rena konfliktsituationer. Jag har jvligt svrt att knna nrvaro i Daniels sllskap. L: - Mmm. Det r ju det som r... varfr? M: -Jag tycker att han smiter. Han sger en massa saker som jag inte hller med om och han frstr inte vad jag sger. L: - Precis... CH: -Men det r fr att du smiter ocks ifrn det centrala problemet... M: -Att han gr det ocks. CH: -Ja, han gr det hela tiden. P: - Det vet vi, att han smiter. M: -Ja, men vad fan ska jag gra d om jag inte vill.., jag kan inte g p honom utan att ha... L: -Det r intressant, det r en viktig grej det hr va... Daniel r den som har skrivit till dig, han r den som har hllit kontakten, Daniel TOG kontakten, det r for honom som du r en storebror, men honom kommer du inte nra... och du fr spader p honom och han sger det han tror att du vill att han ska sga... M: -Ja, och sedan sger han dumma saker som att Isak skert skulle tycka att det vore kul att komma hit. Nati vet frbannat vl hur ett barn skulle reagera i en sn situation och det frklarar hon fr Daniel rakt p sak och begriper precis vad det handlar om... och det mr jag naturligtvis dligt av och jag fr dligt samvete... L: - Vi mste ju frska ge oss in och skildra det hr... hur det blir s. Hr utvecklas ocks en ojmlik situation baserad p den ojmlikhet som finns nr det gller vxandet som mnniskor. 124

M: - Det hr r det farligaste som finns att bertta om... det handlar om fascismens grundvalar, det handlar om fraktet for svagheten. L: - Javisst, precis... M: - Och det har jag i hg grad Jag beter ju mig mot mig sjlv p det sttet... L: - Javisst och Daniels eget frakt mot sin egen svaghet fr honom att reagera p det stt som han gr va... och det r fruktansvrt egentligen. P. - Finns det inte en viss diskrepans mellan allt det hr du sger om att du frstr Daniel och dina knslor fr honom. M: -Javisst. P: - Ar det inte intressantare vad du knner n vad du borde knna? M: - Nej, det r inte intressantare n, det r lika intressant. Mitt frhllande till alla mnniskor. Till ER, till min fru till mina barn och till mig sjlv bestr till lika delar av vad jag knner och vad jqag tycker att jag borde knna. P: - Till femtio procent? M: - Nej, det vet jag inte.., men... P: - Men det r intressant... M: - Frlt mig, jag r ingen vetenskapsman p det omrdet... P: - Men det handlar om att du sger lika som om det alltid finns en sn komponent. Det kan man vl inte ha? M: - Jass nej, jag vet inte. (Chachi fnissar) M: - Men jag vet att jag har det. P: - Men du sger det som om det vore... nt... M: - Nt? P: - Nt efterstrvansvrt.. nstan. M: - Nej absolut inte, jag bara konstaterar faktum att det r s i mitt liv. Mina handlingar styrs till vldigt stor del av vad jag tycker borde vara och till en del av vad jag knner. Jag tror att det styrs mer av vad jag tycker borde vara. P: - Men det tycker jag r oerhrt intressant i den hr filmen. Och jag tycker att det r intressantare vad du knner fr Daniel n vad du borde knna for honom. Det r vad jag menar med det personliga och subjektiva som jag frskt formulera s lnge. L: - Jag hller med om det. Din relation till Daniel' r jvligt viktig fr att illustrera detta. Just detta vad man borde knna vxer sig starkt nr det handlar om obehagliga knslor. Det

125

r lttare med positiva knslor som nr det gller Nati eftersom det inte finns ngot behov av vad man borde knna. Drfr r relationen till Daniel en nyckelrelation. M: - Du kan ju till exempel frga honom vad han menar med att jag r hans storebror. Om jag har rtt att sga vad jag tnker? L: - Precis. M: - Han kan ju, som den kvllen efter att vi hade fiImat samtalet om pengarna, s kan han ju formulera sig vldigt bra nr han r rlig. Och d knde jag en respekt och gillade honom. Det var helt OK L: - Det r intressant. Det du sa om ditt frakt fr det svaga, som ocks gller dig sjlv... M: -Jo, det r ju mnniskans avgrund som ppnar sig och man r rdd for att falla ned i den. Och hr r det faktiskt farligare n hemma, det finns frre skyddsnt. L: - "Felet med dig Daniel, r att du r en svag jvel." M: - Men det r fr enkelt. Felet r att "du lter dig sugas ned".. nej jag tycker att detta r det allra intressantaste dramat. Ngonstans handlar det ocks om den rika vrldens attityd mot den fattiga; man vill inte se riskerna och myllret och dden. Man vill helst att det ska vara rena snygga, amerikanska pojkar som gr ett duktigt jobb med storprecision i Persiska viken, resten har man ingen som helst lust att betrakta. L: - Och dom som har en vrdighet och sger att dom klarar sig sjlva mitt i skiten "Mmm, dom r sympatiska" ocks. M - Dom r tminstone vrdiga motstndare. * Det r inte s ltt att hyra en bil i Lima. Den ska vara frskrad mot terrorism och jordbvningar och Guds alla andra prvningar och den ska vara betald i frvg och jag ska ha lrt mig hur larmet fungerar. Den fr inte fras lngre bort frn Lima n ngra mil och den fr absolut inte kras till Ayacucho - ddens hrn. Men nu har jag hyrt en bil. Vi ska gra en utflykt till havet och slottet med familjen. Det ser inte klokt ur nr den str parkerad p gatan utanfr deras hus. Visserligen bara en Toyota, men alldeles ny med glnsande lack och omsorgsfullt pslaget larm. Antonios gamla Folkabuss smlter lttare in i miljn och har numera sin givna plats utanfr huset. Danielito knner igen ljudet frn den sexcylindriga motorn och rusar alltid ut nr han hr bussen komma. Antonio har utarbetat en speciell teknik fr att kunna vnda p sandgatan utan att kra fast. Han passerar huset i full fart och kommer upp till nsta korsning. Dr 126

vnder han snabbt och rullar s tillbaka mot huset och parkerar i nedfrsbacke. Vndplatsen har vi dpt till El Ovalo de Antonio Antonios Oval. Fr skerhets skull gjorde jag samma manver med Toyotan nr jag anlnde till huset. Panamericana ligger som vanligt dsligt vergiven nr vi lmnar Las Delicias. Det r frsta gngen p mnga r som familjen gr en utflykt tillsammans. Antagligen har jag pratat fr mycket om slottet. Kanske hade de vntat sig ett sagoslott som en passande kulmen p mitt besk. Det visar sig att det bara r vi europer som blir imponerade av den egendomliga samlingen av historiskt vrakgods som vi hittat p den vintertomma badorten. Den slumpens magi som jag upplevde nr jag fann orden p emaljplattorna faller platt till marken nr Sandra lser dem infr kameran. Men det banala havet r en helt annan sak. Visserligen har vi ocks kt hit med en liten tanke p att filma oss vid havet, men jag har i det lngsta frskt att se det som en mindre viktig scen. Det slutar ju alltid vid havet. Havet och mamma. Dr slutar det alltid. S jag hade tnkt undvika det. Men det visar sig att det inte bara r jag som kommer till havet. Det r havet som kommer till mig. Havet och Daniel. Jag vrjer mig mot bda, kanske av samma skl. Det r alltfr enkelt, och drfr alltfr svrt. Men nr vi str dr och hypnotiseras av vgorna, som r alltfr kalla fr mnniskor dyker det ovntat upp stora stim av tumlare. De hver sig ver ytan, tunga som budbrare frn underjorden. I mrka vgor talar de om instinkternas rena och vldsamma liv under den upprrda havsytan. Fritt frn civilisationens skrp, fritt frn stanken av sopor och avfring och mnniskornas trasiga, provisoriska liv. Daniel och jag str uppe p en klippa, en god bit frn de andra, med kameran utom rckhll. Ofantliga vgor kastar sig outtrttligt mot det svarta berget. Vi r frhxade av dnet och rrelsen som aldrig upphr och Daniel talar till mig utan att slppa blicken frn havet. Jag har aldrig mtt ngon mnniska som blivit s pverkad av havet som Daniel. - Putschika, jag har frgat mig gng p gng vad Mikael vill med allt det hr? r det bara fr att gra en film? Pelikanerna stryker ver havsytan, vgkammarna mter vingpennorna som om havet frskte gripa fgeln och suga ned den i djupet. Men vgorna nr aldrig riktigt upp och fgeln glider gckande lojt vidare ver vgdalen, in mot nsta vg som frgves strcker sig upp mot himlen.

127

- Nr jag knner mig s sorgsen att jag inte vet ngon utvg s brukar jag ka till havet. Jag har haft alla mjligheter i vrlden att bara kasta mig utfr klipporna. Men jag kan inte gra det fr jag tnker p att ngon har skapat allt detta och mig ocks. Och vattnets rrelser. Vem r det som rr vattnet? Jag str dr bredvid Daniel som talar med trarna sakta rinnande i ansiktet och jag tnker en massa saker om banaliteter och geotermiska rrelser och hnade skillingtryck p grtande barn. Men vad hjlper det, nr havet har versvmmat oss bda med sin tjatiga evighet och rinner ut genom vra fuktiga gon och snoriga nsor. P vgen hem r vi ensamma med den hyrda bilen. Antonio och teamet ker i frvg, fyllda av sand och vind och smn. I vr bil har vi kalla ftter och fuktiga klder och skorna fyllda av skavande sand. Men ingen vill ka hem. Resan ska vara fr evigt, s vi ker nnu en bit bort frn Lima, bort frn motorvgen och in mot den vintertomma lyxbadorten som jag skymtat frn vgen. Vakterna vid den obligatoriska vgbommen slpper utan en frga frbi den vlputsade bilen med den ljusa mannen vid ratten. Rader av eleganta, tomma hus vntar p sommargsterna. Ett bevakat reservat i sandknen. Lngt drnere slr brnningarna mot vgbrytarna i den vergivna yachthamnen. Nr vi ker drifrn och ut p Panamericana Sur tvingas vi ett tag att ka t fel hll - i riktning mot Chile - dit Chachis man just har tervnt efter ett kort besk hos sin kvinna i Peru. - Ska vi ka till Chile och hlsa p Lasse, sger jag. Men Sandra och Judith protesterar. De har fr lnge sedan tagit Chachi till sitt hjrta och erbjudit sig att vara hennes barn under tiden som hon r hr i Peru och lngtar efter sina egna barn. - Hon skulle bli vansinnig om vi kte utan henne! S vi vnder och flyger hem genom knen mot tullkassorna p motorvgen dr frsljare av fisk och kex och tuggummi kastar sig ver de ftaliga skepp som frdas ver de asfalterade dynerna. - Ska vi ka till Peru nu? sger jag som ett infall nr jag vnt bilen mot Lima. Alldeles allvarligt svarar Daniel. - Nu ker vi till Peru. Efter att ha kt i en halvtimme kommer vi tillbaka till Las Delicias med bilen full av havssand och saltlukt. Sandra r den frsta som sger ngot. Hon talar med en rst berusad av vgorna som fortfarande vltrar sig fram och ter i vra sinnen. - Lngsamt Padrino, vdjar hon som ett barn som inte vill bli vckt ur smnens drmska vrme. 128

Men det trasiga, smutsiga omrdet av skjul och halvfrdiga hus dyker upp som en obnhrlig arbetsdag. Nr vi passerat den fngelseliknande muren till Danielitos skola och just ska svnga uppfr den frsta sandiga backen vid det dr huset med den halvt vermlade bilden av Chorillos borgmstare, Pablo G. Weselby, s sger Daniel pltsligt sina frsta ord sedan vi lmnade havet. - Vad fult Peru r. KORT SAMTAL OM MTET P STRANDEN OCH M:s KNSLOUTTRYCK. Stmningen r nrmast uppsluppen i teamet. Man tycker sig ha lst de vrsta knutarna. M uppfattar att han har tillrckligt med material fr att gra en bra film. Dessutom har Ms frhllande till familjen utvecklats p ett stt som han antagligen inte hade vgat hoppas fr en tid sedan. Nr det gller Daniel r det nstan frgan om en helomvndning. Men det ska tillggas att den nog inte hade varit mjlig utan den lnga perioden av trda.

M: - Det r trivsamt att vara dr. Jag skulle kunna vara dr bra lnge till. Jag ser fram mot att ni ska ka hrifrn s att jag slipper er och fr vara ensam med familjen. Nja, det var en sanning med modifikation, men det ligger nnting i det. Jag r bara rdd fr att det ska hnda vldigt intressanta saker nr ni har kt. L: - Jag tror ocks det. CH: - Jaaaa . M: -Jag r fruktansvrt rdd fr det. L: - Det r kanske bttre att vi ker allihop samtidigt s att du inte gr omkring dr och... Alldeles sjlvklart kommer det att hnda intressanta saker eftert, det finns inget tvivel om den saken. CH: - Problemet r att sdana saker inte kommer att hnda om vi stannar. L: - Nej, dom hnder just drfr att vi ker drifrn. M: - Precis. Allts ltsas ni att ni ker ivg och s hnder det saker.. L: - Svisschhh!! M: -Just det, surprise attack. L: (Lasse blir pltsligt barnsligt frtjust och hrmar ngon sorts flyganfall, pverkad av en allmnt uppsluppen stmning flera dar efter utflykten till havet) - Surprise, surprise, surrburrrrrr... surrr... nnnn... 129

M: - Daniel frgade mig ocks igr varfr ni kom drp eftermiddagen och skulle filma. Han var klart misstnksam ver vad gamarna' hade fr sig. Och jag sa faktiskt som det var med att vi skulle f beskedet om Natis sjukdom och riskerna med det och verarbetet och s. Och han accepterade det, han tyckte att det var OK. Jag knner att jag verkligen gillar dom, att jag har bra kontakt och jag har inte lngre den dr knslan jag hade fr Daniel tidigare Jag tycker om hans knslosamhet. Jag tycker att den knns kta. Sen kanske han r en latmask emellant fr att han inte orkar med att ha det som han har det, men jag skiter i det, jag lgger mig inte i det. Och jag knde att det han sa till mig vid havet, p det mest sentimentala, mest gripande stt man kan tnka sig... fr det var vldigt enkelt och vldigt.., det var om Gud och Havet och Ensamheten och Dden, det var alla dom stora frgorna och det kndes helt kta. Och han grt och jag brjade grta... och det var bra... P: - Du grt? M: - Jaa... jag grt. Och ni var inte dr med kameran, era jvla idioter. P: - Men varfr grter du inte nr vi r dr med kameran d? CH. - Det var just fr att kameran inte var med. M: - Ja , kanske det... men jag vet inte. CH: - Joo... M: - N, jag grter inte s ofta verhuvudtaget, s det behver inte vara det. P: - Jag grter nog mer n vad du gr. M: - Ja , det gr du skert. L: - Gr han? M: (som blir ironiskt hgtidlig, som om det handlade om en tvlan kring vem som egentligen r knsligast och mest kta): -Ja, det beror vl p min sjl och din sjl. CH: - Nej, det beror p era mammor. Att ni har olika mammor. M: - Ja , precis. L: - Ja , OK M: - Bra, d har vi frklarat det. Vi r ju inte brder p det sttet. Men i alla fall... och d tnkte jag nr jag grt att hur skulle det hr se ut i en film fr det kan man faktiskt tnka samtidigt som man r helt uppriktigt berrd ver ngonting. D tnkte jag att det hr skulle vl vara riktigt slaskigt; vid havet str tv mn och grter nr de talar om dden och ensamheten Och den ene mannen representerar den andres bild av sin egen inre svaghet. Lever ut det s att sga, rdslan fr att g under... L: - Och den andre mannen representerar vad fr den frsta?

130

M: - Ja , det vet jag inte men kanske fr honom ngon sorts hopp och std, ett slags kamratskap i en utsatt situation. L: - Ocks en spegel av sin egen svaghet... M: - Ja, den blir ju tydligare nr jag finns i nrheten. Men det r ju s jvla tydligt i s mnga sammanhang nd. Dremot vet jag inte om motsatsen r s tydlig; nmligen att han r en bild av min egen skrck fr att vara svag och utsatt. Men sen s pratade jag med Daniel om det hr och jag sa att jag tyckte att det kndes bra och d sa han att han kunde gra om det. Jag gr vad som helst fr att det hr ska bli bra, sa han. * Danielito. Jag hann knappt hlsa p honom fr frsta gngen i mitt liv innan han sa till mig att hans pappa slr Sandra - min guddotter. Vad ska jag gra? Och vad ska jag ta mig till nr jag upptcker att han inte slutar att pilla snder utrustningen eller fina in i kameran om jag inte hotar att sl honom? Han r ju s lik Isak och han tyr sig s grna till mig och rddar mig nr vi vuxna gr vilse i vra lnga tystnader. - Cruncha, cruncha, sger han som ett lustigt svar p alla omjliga allvarliga frgor och jag frsker dlja ett fniss t den perfekta hrmningen av rsten i TV-reklamen om frukostflingor. En dag nr jag stter igng min lilla bandspelare s har ngon raderat ut Bob Dylan och ersatt honom med en hysteriskt skrikande radioreporter. Efter ett tag hr jag att det r Danielito som gjort en lng imitation av de typiska latinamerikanska radioreportrarna som skriker honom vaken varje morgon och fljer honom in i smnen varje natt i Natis och Daniels stora sng. I ett obetnksamt gonblick hade jag visat honom hur man spelar in sin rst p den lilla bandspelaren. Nr jag frgar honom om hur det r i skolan och vad frken gr nr han inte kan vara tyst eller hlla fingrarna i styr s svarar han med spjuverblick och ett enda ord. - Palazo - smll. Och s tittar han upp med en blandning av frdmjukelse och hmndlystnad och det gr inte att lta bli att skratta.

131

Han har s svrt att frst vem jag egentligen r och vad jag gr i den dr sngen i hrnet av hans hus. Och jag undrar om han inte r den av allihopa som mest envetet frsker ta reda p det. Det betyder inte att han givit ngra som helst lften om att vara med i filmen. - Vill du att jag ska ka hem? - Hoppas att du dr. Och strax sitter han i min famn framfr TV:n. Daniel kan inte lta bli att skmta om att jag tar ifrn honom hans familj. Jag hr att repliken r mer n ett skmt, men jag sger ingenting. Det tar alltfr lng tid innan jag frstr innehllet i Danielitos mnga egendomliga utspel. Han r dessutom s spontan och vildvuxna att filmkameran sllan har en chans att hnga med, ven nr jag knner p mig att ngot viktigt hnder. Ibland frstr jag dessutom alldeles fr sent. Danielito r med frsta gngen jag ger mig ut p Natis brdvandring. Han slr de tunna armarna runt sin magra kropp fr att skydda sig mot den ra morgonluften. Hela vgen mste han vandra med sin mamma och sin syster, upp till bergets topp vid vattenreservoaren dr de sista kunderna bor i nytillkomna brdskjul. Han protesterar inte mot den tidiga marschen, men kan inte lta bli att undslippa sig ett litet, nstan ohrbart "Ay, mami!" nr det blir fr tungt. Nati visar inte med en min att hon hr det. Detta berg, denna vattentank i knen. Varfr r den Golgatavandringen s viktig fr Nati? Det handlar inte bara om den lilla frtjnsten. Inom mig dyker en envis misstanke upp om att Nati till slut p ngot stt nskar att vgen ska vara brant och svr. Kanske vill hon vnja sina barn vid erfarenheten, vid lidandet, fr att de ska frst vad hon tvingas g igenom varje dag. Eller r det fr att lra honom den grymma ndvndigheten? Jag tror inte att det r medvetet. Det r helt enkelt Natis verlevnadsinstinkt. Hon har ju nnu ingen nytta av hans magra armar, som inte orkar bra scken med brd. Nr vi kommer lngst upp p berget och stannar ett kort tag fr att hmta andan s lgger jag armarna om honom. Jag knner att han r alldeles fuktig av svett och under mina hnder fladdrar hans hjrta i brstkorgen som om det vore en instngd fgel, en sn dr snabbvingad kolibri som brukar hnga i luften vid palmen utanfr dasset. Det lilla ansiktet med de stora gonen r tckt av fina svettdroppar. Det kom s pltsligt, det kan inte bara bero p bestigandet av berget. Men jag slr undan mina obekvma tankar och de kommer inte tillbaka frrn vi lngt senare ker p utflykt till havet. Precis som sin far blir han fullstndigt uppfylld av vattenmassornas rrelser. Men han springer inte lngs stranden och jagar vgornas vita tungor. Han blir stende alldeles stilla p 132

en klippa, med blicken frlorad ned i det skummande, vredgade vattnet. Han str lite vl nra stupet mot brnningarna. Jag gr fram till honom och tar om honom med mina armar. D knner jag terigen fgeln som frsker ta sig ut ur hans brst. Den stjl girigt allt utrymme fr att f luft under sina vingar och ande t sin rst. Ingenting blir kvar t pojken. Den bl pojken. Nr vi kommit hem frn den lnga dagen vid havet och jag fr en chans att prata ostrt med henne frgar jag Nati om det har hnt frr. Jo, han brukar bli andfdd och svettig ibland nr han leker. Men hon har inte brytt sig s mycket om det, fastn det hnt att han klagat. Vad ska hon gra t det? Det r vl inget allvarligt? Hon kommer till och med ihg att frsta gngen det hnde s var han bara ett och ett halvt r gammal. Hon hade slagit honom fr att han skulle hlla sig lugn. D hade fgeln kommit frsta gngen och gjort pojken bl. Jag sger till Nati att jag ska ta med mig Danielito till en lkare fr att f honom underskt. Nati visar inte med att ord att hon r orolig. Jag mrker det frst nr vi kommer tillbaka frn hjrtspecialisten som tagit motsvarande en av Natis mnadslner fr att lyssna p Danielitos instngda fgel och mta flykten med EKG. Hon r obeskrivligt lttad ver att specialisten inte funnit minsta fel p pojken. Men fgeln finns dr likafullt. Frst lngt senare, nr vi filmat Danielitos sadistiska lekar med husets sm vrnlsa djur kommer jag att tnka p det Nati berttade. Han var inte ens tv nr hon i vredesmod slog till honom. Naturligtvis blev han s skrckslagen att han tappade andan. Fgeln slog sig ned i hans brst. Den kom fr att stanna. D och d frsker den fortfarande ta sig ut. - Cruncha, cruncha, ta hit en tallrik mat t mig, kommenderar han sina ldre systrar som suckar trtt och lite hnfullt t lillebror. nd hnder det att de lyder. Det sitter i ryggmrgen. - Du kan vl hmta den sjlv, hr jag mig sga som i ett eko hemifrn middagsbordet. - Jag r man, de ska lyda mig, sger Danielito och spelar utan att hja blicken segervisst vidare p sitt redan ganska ntta dataspel. Det hjlps inte, eller rttare sagt, det blir bara vrre av det faktum att Danielitos pappa inte klarar av att leva upp till rollen som familjefrsrjare. Daniels srade stolthet lurar in honom i mnga fllor och han drar grna med sig pojken in. Men de r lika fsta vid varandra som jag och Isak och Max. Ibland tnker jag p hur barnen stdde mig hundraprocentigt genom hela skilsmssan med deras mamma. Jag tnker p det en 133

kvll nr Daniel och jag och lilla Danielito har blivit ensamma i huset. Jag vill passa p och flja ett spr som jag brjade lgga ut tidigt under inspelningen. Eftersom jag sjlv brjade drmma ovanligt starka och tydliga drmmar redan innan jag reste s har jag ftt fr mig att frga alla inblandade om deras drmmar. Jag frsker ocks spela in dem p band. Kanske kan det komma till anvndning. Nati och Daniel drmmer fantastiska drmmar. Srskilt Daniel kan sitta i timmar och bertta om drmmar han haft flera r tillbaka i tiden. Vi stter oss ned vid bordet och jag lter bandspelaren rulla. Danielito lyssnar storgt p sin pappas berttelser. - Flera gnger har jag drmt att jag dtt fastn jag samtidigt p ngot stt har varit medveten om att jag drmde. Men nr jag frsker vakna eller bevisa fr mig sjlv att det r en drm, d gr det inte. Nr jag till sist har vaknat s har jag trott att jag inte levde lngre. Ofta har jag ocks en knsla av att kvvas. En gng drmde jag att jag sov tillsammans med Danielito. Jag var orolig fr att det hela tiden sprang omkring ngot djur p taket. Pltsligt dk det upp en jttelik katt i fnstret. Den tog ett sprng mot Danielito och jag kastade mig ver honom fr att skydda honom med min kropp. D landade katten p mitt ansikte. Jag hll p att kvvas och slet fr att f bort den. Det var omjligt. Jag vaknade av att jag satt upp och flmtade, alldeles svettig. En annan gng... Danielito lyssnar oavbrutet och r s tyst s att jag glmt bort honom. Daniel brjar bertta drmmar om sin dda far. Han drmmer ofta om honom, hur han blev misshandlad och sviken av honom och om hur mycket han lngtade efter honom och saknade honom nr han till sist dog. Efter en lng stund vnder jag mig ett gonblick om mot Danielito, mitt under pappans berttelse om sin far. Det jag fr se r s mrkligt. Nstan overkligt fr att komma frn en s liten pojke. Hela hans ansikte r alldeles uppbltt av trar. Han sitter alldeles stilla och lter trarna strmma, utan att ska skydd i pappans famn eller frska gmma sig bakom sina hnder. Den instngda fgeln, lngtan efter den frnvarande fadern - trots att han var brutal - och mnnens envisa frsk att p ngot stt hvda sig i sin oerhrda maktlshet mot omstndigheterna. Hit ned sipprar vldet som vi fr serverat som televiserade bilder av militrens massgravar och nattliga terrorattacker. Hr ngonstans finns det som Pancho varnade mig fr i sina brev. Lngsamt och osynligt som en lckande krnreaktor frgiftar det oss alla och frvrider vr frmga att mta varandra och undg de katastrofala urladdningarna. 134

Ibland dyker den kalla skuggan upp, som den kvll nr Daniel misstrstar om allt och bara knner sig pressad av min nrvaro och mitt bkande. Pltsligt plockar han upp den lilla kattungen frn golvet och vrider huvudet av den med en snabb och vldsam rrelse. Jag hinner inte gra ngonting, bara skaka till av en iskall kre genom kroppen. Alldeles utan mening och utan frvarning, mitt framfr gonen p mig. Trodde jag. Lika snabbt som han plockat upp kattungen och vridit av det lilla huvudet slpper han greppet om den livlsa kroppen och lter den falla ned p jordgolvet. Den frfrligt levande kattungen kastar sig in under spisen och ett frvridet uttryck far som en snabb sky ver Daniels ansikte. Nr tlamodet har bankat sig medvetslst mot omstndigheternas tysta mur drmmer Daniel om andra utvgar, bortom frnuftet och bortom den vardag han nd alltid tervnder till. Vi pratar om detta ocks. Hur ska man kunna undvika det i ett land dr en mytomspunnen gerilla annonserar sin nrvaro i Lima genom att lta dda hundar hnga frn lyktstolparna. Men det r inte gerillan han drmmer om. Om han frlorade Nati som str fr frsrjningen eller om han - frbjudna tanke - blev vergiven av Nati. D skulle han bli tjuv. Han talar om det med fascination; att ntligen f slppa alla hnsyn och trda ver laglighetens grnser. Ngon gng talar ocks Nati om detta, lngt bortom sin vnliga stillhet, sitt ondliga tlamod och sin frstelse fr verklasskvinnorna i de eleganta villorna dit hon gr varje dag. Hon talar om de hemliga krafter som lockar med vldsamma uppror och lften om hmnd och frlsning. Inte p allvar, men som en trstande tanke att rra vid med sina smala, vackra fingrar. Men nej, inte Nati, aldrig Nati med sin oerhrda omsorg om minsta kryp och sitt tysta betraktande av mnniskornas vlan. Ministerio de Liberacion - befrielsens ministerium. Vem formulerar drmmen? Vem fngar mnniskofisken? Fgeln slr mot de trnga vggarna i sin bur. - Danielito, sger jag och hller i honom i bda armarna fr att han inte ska springa sin vg. - Jag vill att vi ska vara vnner nr jag ker. Men du fr inte gra vad som helst fr den skull. Du vet att jag inte slr dig. Jag slr inte Isak och jag slr inte dig eftersom jag tycker om dig, men du mste fatta att du ska lyda nr jag sger t dig att du inte fr rra kameran. Och s vill jag inte att du hoppar framfr kameran som en pajas nr vi ska filma. Danielito! Titta mig i gonen, sger jag skarpt och tonen fr honom att instinktivt lyda ett kort gonblick och pltsligt ser jag rakt in i hans srade blick och hans smrta och sorg nr han inte kan skilja krleken frn besvikelsen och frlusten och hatet som den stadkommer. Snabbt vnder han bort blicken igen, men jag har hunnit se och min blick har hunnit n in i honom.

135

Jag hller i honom och upprepar att jag tycker om honom och att han mste frst att jag vill att vi ska vara vnner nr vi skiljs t. Jag knner hur hans hjrta slr snabbt som de dr kolibrivingarna i banantrdet vid utedasset igen och hur han blir varm ver hela den tunna kroppen. Varm, som om han reds av en dunkel feber. S str han inte ut lngre utan brjar hejdlst grta och kastar sig i mina armar. Och jag kramar om honom och sger att jag tycker om honom och han bara grter och grter, lika mycket som Isak grt nr jag skulle lmna honom. Flera veckor senare r det dags fr avsked. Filmteamet har kt fr tio dagar sedan. Natten har lagt sig ver Lima. Avskedsfesten r ver sedan flera dagar och frsiktigt frsker vi lossa vra band frn varandra. Antonio har lnat en gammal mrkbl Volvo Amazon och ska kra mig ut till flygplatsen. Drute p sandgatan str vi terigen och famlar efter ord. Men lilla Danielito finner sina, med barnets hela seismografiska knslighet och den rutinerade skdespelarens osvikliga precision. - Hoppas att du dr, sger han med ett leende som inte ens Limas gatubelysning frmr att dlja. * Jag tnker ofta att ordet ska rdda mig; det talade och det skrivna ordet. Hr kan jag frklara vad som verkligen hnde. Vad jag faktiskt knde och vad allt detta egentligen betydde. Med ordet kan jag till exempel, trots att kameran inte lngre fanns p plats, bertta om mitt avsked frn familjen. Vi hade givetvis frutsett att mycket skulle hnda nr Lasse, Peter och Chachi kt sin vg, men vad skulle vi gra t det? Kameran trngde lngt in i det privata, men livet betedde sig nd som en skygg vildhund som drog sig allt lngre in i skogen nr mnniskorna nrmade sig. Skallet och andningen hrdes i mrkret, men blicken var dold mellan trden. Nu, nr den inte lngre var ppassad, fanns den mitt ibland oss, med spetsade ron, flmtande andedrkt och mrka, fuktiga gon. Lngtande efter tillgivenhet men fortfarande skyggt avvaktande. Jag hade kpt ngra flaskor chilenskt vin. Tillrckligt fr att vi skulle bli berusade, men inte mer. Jag var trots allt rdd fr att slppa hunden helt fri. Men Daniels kusin Belisario, som hade lejts fr att bygga den nya huset, hade ett helt annat frhllande till hunden. Innan vinet var urdrucket frsvann han i mrkret och kom snart tillbaka med en back rejla lflaskor. Och hur skulle vi kunna stta stopp? Som dervischer snurrade snart alla runt till musiken p det 136

trnga jordgolv som fortfarande fanns kvar trots att Belisario redan hade flyttat brdvggarna ett gott stycke int fr att kunna brja grva grunden till det nya huset utanfr det gamla. Belisario gjorde hela tiden nya utflykter till kantinen med den tmda lbacken. Snart snurrade vithriga gammelmormor frn Anderna s att sanden rk om filttofflorna. "Cruncha, cruncha" sa Danielito och virvlade omkull av brnnvinet frn den smygdruckna jordgubbsdrinken. Nati dansade fnittrande som en liten flicka och Daniel och jag utbytte allt hetsigare tillrop och ryggdunkningar, lika dubbeltydiga som om vi varit brder frn fdseln. Utan att jag mrkte hur det gick till lyckades vildhunden ta sig in ibland oss, mitt i dansen och hoppa upp fr att slicka mig. Jag blev blt ver hela ansiktet och hans skarpa andedrkt fick trarna att rinna. Jag var tvungen att g ut ur det vaggande huset och hamnade p bakgrden, dr det ensliga banantrdet vajade som i full storm i den vindstilla natten. Pltsligt fanns de alla hos mig och frskte jaga bort hunden. Jag ville inte avvisa dom, men jag sa att det inte var farligt, att jag ville ha hunden hos mig, att de skulle lta mig grta. Genom diset sg jag att Nati pekade mot ngot utanfr tomten, bortom banantrdet. Jag begrep inte vad hon ville sga, men hon upprepade gesten och frgade gng p gng om jag frstod. Till sist tror jag att jag fattade. Hon pekade upp mot vattenreservoaren p bergets topp, dit hon varje morgon mste g fr att slja brdet. Denna vandring. Jag hade anat det redan nr hon tog med sig barnen, till och med lilla Danielito, de bl morgnarna upp till kullens topp. Druppe mtte hon ngot annat n den sista brdkunden i det torftigaste skjulet. Vad skulle jag sga, dr p bakgrden tillsammans med dem alla, samlade kring hunden som pltsligt var s korkad att den brjade vifta p svansen. Mitt i alltihop. Ordet kan ocks bertta om de osynliga drmmarna. En natt hade Nati sett mig vandra omkring p en sophg. Jag letade efter ngonting. Hon ville fotografera mig, men hon visste inte hur hon skulle anvnda kameran som hon hade i sina hnder. Nati frgade mig hur hon skulle gra och jag visade henne. D dk det upp fyra mn med knivar p sophgen. De ville dda mig fr att jag inte hrde hemma dr. Men Nati skrek att jag hrde till dem, att de hellre fick dda henne n mig. De lyssnade inte p vad hon sa, s vi var tvungna att fly. Vi kom till en marknad dr man bara slde potatis och camote stpotatis. Nati frklarade att indianerna tnker p sorg nr de drmmer om potatis och camote. * Ordet nr inte bara in i drmmarna och hller dem kvar t oss andra. Orden kommer ocks till mig i brev och pverkar inspelningen. Det som inte kan formuleras ga mot ga kan skrivas ned och lmnas ver till eftertanke. 137

Chachi skriver ett sdant brev nr vi varit i Peru i fem veckor. D har hennes roll i gruppen lngsamt hunnit frndras. Frn brjan var hon en oumbrlig assistent i alla tnkbara situationer. Ju mer vi trngde in i familjen, och ju mer vi koncentrerade filmningen till huset och familjen och ngra f andra, kontrollerbara miljer, desto frre kndes det att vi behvde vara i teamet fr att uppn den ndvndiga intimiteten. Jag hade tillbringat mnga timmar i tystnad hemma i huset och tystnaden hade ibland ftt alla mjliga nrmanden mellan mig och familjen. Nr teamet dk upp hnde det att allt detta gick frlorat i trivsamt umgnge. Srskilt ltt var det fr Chachi att stta igng och umgs istllet fr att hlla sig avvaktande. Det var inget konstigt med det. Hon hade inte en klart definierad roll i arbetet och hon var den enda kvinnan i teamet och hade snabbt ftt ett frhllande till Sandra och Judith. Frn brjan frstod varken jag, Lasse eller Peter vad det var som vckte vr irritation. Mer eller mindre medvetet brjade vi istllet hlla Chachi utanfr sjlva filmarbetet med familjen. Naturligtvis blev hon srad. Hon skrev ett brev till mig. "Vad tnkte du egentligen p nr du tog med mig till Peru? Du visste mycket vl att detta var min frsta filmerfarenhet och du borde ha tnkt mer p vad jag skulle gra... Nu knner jag mig reducerad till hembitrde. Det r inte det att jag har ngot emot sdana sysslor, men r det inte lite dyrt att ta med sig ett sdant frn Sverige? Jag knner att jag blir mer och mer frbannad nr jag skriver om det hr. Trots det s ngrar jag inte att jag fljde med. Jag har lrt mig mycket om vad det betyder att gra dokumentrfilm. Kanske inte om tekniken, utan framfrallt om maktrelationer i ett team och om mnskliga relationer i allmnhet." Vad skulle jag svara, annat n att jag av feghet inte varit tillrckligt tydlig med vad jag prioriterade? Kanske var det en frmildrande omstndighet att Chachi med all nskvrd tydlighet lrt sig att de mnskliga relationerna var minst lika viktiga som ngot annat i en filminspelning. Om n osynligt s pverkade det naturligtvis filmen. Det gllde ocks Peters pltsligt uppdykande brev. P ett tidigt stadium hade vi kommit verens om att prva ett slags kupper mot mig mitt under pgende filmning. Vi tyckte att det behvdes fr att i ngon mn balansera min makt ver filmen och fr att bryta det planerade och "spelade" i min roll. Lasse eller Peter kunde ta initiativ till att g rakt in i en scen och stlla mig mot vggen.

138

En dag har vi bestmt oss fr att ta ngra allmnna bilder av mig i huset. Jag ska sitta utanfr huset och lsa. Jag ska ocks sitta p sngen och ledas och jag ska skriva maskin. Nr jag sitter dr med maskinen framfr mig p det dr egendomligt malplacerade skrivbordet som Daniel ftt tag p, Gud vet var, och kameran gr, s rcker pltsligt Lasse ver ett brev frn Peter. - ppna det, ls det hgt, sger han och lter kameran rulla p. Det r frn Peter. Dagen innan har vi haft en hetsig diskussion dr han har velat skynda p arbetet med filmen fr att komma hem till sin dotters fdelsedag. Han menade att han inte lovat mer tid n s. Jag hvdade att allt tar sin tid och att han inte fr ka hem frrn jag anser att filmen r klar. Jag lser. "Frn din fotograf. Jag kommer inte att ta min kamera och sticka ifrn inspelningen innan vi r klara. Det vore ett vertramp som varken du eller jag sjlv skulle kunna frlta, allra minst jag troligen. Jag r ledsen fr mitt kategoriska uttalande. Det ironiska r att filmen skulle bli s mycket bttre om det var du som satt med grten pulserande bakom den nedtvnda blicken och inte jag... Vem r du Mikael, bakom din glupska aptit och ditt tandagnissel, vem springer du ifrn i halvtravandet p trottoarerna och vad sipprar ut tillsammans med lparsvetten? .... Jag lser frdigt och jag tystnar. Kamera gr och jag svljer och undrar vad den egentligen fngar med sitt kalla ga. Men jag sger ingenting. Orden har pltsligt begtt harakiri. Orden, som jag s ofta tror ska vara min rddning, har stngt mig inne i en tervndsgrnd. Det hjlper inte heller att sortera orden p papper i efterhand. Det knns alltfr omskrivet, alltfr bearbetar och sorterat. Egentligen borde ju ocks allt det andra vara med; verklasskvinnan Marujas dotter som lg dende p vervningen till det hus dit Nati gick fr att arbeta, besket hos senatorn som ltit bygga det mrkliga slottet och som oupphrligen pratade om Hiroshima dr han varit som ung och allt det andra, det nstan obeskrivliga. Fr att inte tala om min lngtan hem, om breven som kom frn Maggie som levde drborta i Sverige med vrt barn vxande i sin kropp. Allt detta pverkade naturligtvis mitt mte med Peru, pverkade denna film om ngonting som utspelade sig i detta land i en familj under ett kort gonblick av tid. Kanske, tnker jag, framgr det trots allt bttre av bilderna. Det var nd stillbilderna p mitt mte med Daniel, Nati och Sandra fr sjutton r sedan som gjorde allt detta mjligt.

139

Och det var bilderna som rddade oss undan ormkvinnan och hjlpte oss att bertta och satte oss alla i kontakt med det frflutna. Den magiska filmkamerans nrvaro var ocks det som vckte Askungen Judith till liv. Hennes eget stndiga betraktande blev pltsligt tilltet, kanske till och med vrdefullt. Insikten fick henne att intensivt brja fotografera med den lilla automatkamera hon fick i present. Mrkligast av allt r den bild jag har p nthinnan av henne den dr kvllen nr festen slutade i mitt sammanbrott under banantrdet p bakgrden. jag ser henne st en par meter frn mig dr jag sitter p den lga muren, omgiven av Daniel, Nati, Sandra och lilla Danielito. Alla frsker de trsta mig, alla utom Judith. Hon r intensivt upptagen med att hitta den bsta tnkbara vinkel fr bilden av Gudfadern som ntligen brt ihop. Och hur skulle Daniel ngonsin ha vgat sga vad han egentligen tyckte om vrt intrng i hans vrld om kameran inte funnits dr som en urskt fr att spela ut konflikterna? Fr att inte tala om att jag aldrig skulle ha ftt bertta fr de nyfikna smgrabbarna i Las Delicias att jag blev filmad, lptrnande i omrdet eftersom jag var den nye vrldsmstaren i maraton p hemligt besk i Peru. Nej frlt mig, jag ska inte skmta bort allt detta. Vildhunden finns ju dr fortfarande och krver ett visst mtt av respekt. Jag ska sluta prata. Lt det bli mrkt, lt bilderna komma...

140

2003 - 2005
Utan kameran hade det aldrig skett.

141

Kalendern har hunnit sl ver till 2003. Ur redigerinsgsrummets mrker stiger bilderna fram. De gamla och de nya. Etthundra timmar nya rrliga bilder frn tre inspelningar under mer n ett rs tid. Allt det mer n tio r gamla materialet till Den Andra Stranden, min frsta film om familjen Barrientos . Prmar av stillbilder frn sjuttiotalet. Av allt detta skall vi bygga en ny film, en inre samlingsplats av ljus och mrker och tid. * En film r inte verkligheten. I bsta fall kan den skapa ett sammanhang dr mnniskor kan upptcka sig sjlva och sin plats i vrlden. Helst skall ocks de som r avbildade knna igen sig och tycka att bilden r sann och meningsfull. Den moderna tekniken tillter att vi ljuger oss fram till sanningen mer effektivt n ngonsin. Kanske r drren hr hemma i Sverige bakom sovrumstapeten ocks ett slags resultat av den nya tekniken. Jag har brjat skrapa frsiktigt p den igen, men jag sger inget om den till ngon, inte ens till Alberto. Egentligen knns det inte heller s viktigt. Vi umgs nd dagligen med mnniskorna p andra sidan vggen. Mnad efter mnad sitter vi hela dagarna djupt frsjunkna i deras verklighet. Vi ser samma hndelser upprepas gng p gng och frsker tolka minsta skiftning i orden och handlingarna och stta samman fragmenten av tagningarna till en strre bild, som ett pussel utan facit dr varje bit mste sgas till och gng p gng justeras fr att passa med de andra bitarna. tta timmar varje dag med deras handlingar, rster, gester och ansiktsuttryck. En samtidig verklighet, p en gng oerhrt vlbekant och helt abstrakt. Oftast mer ptaglig och nrvarande n de frbipasserande och skugglika mnniskorna p gatan, i affrerna, p bussar och tunnelbanor hr hemma i Sverige. Jag kan sitta p bussen p vg hem frn klipprummet och titta p ngon och egentligen bara se Daniel, Nati, min vuxna guddotter Sandra, hennes eget lilla barn, hennes vuxna syskon Judith och Dani ( som vi en gng kallade Danielito ) och s frsts sladdbarnet Nata. Hra deras repliker och tonfall och fundera p det som ryms i orden och handlingarna. Hur mycket har jag till exempel inte tnkt p det lilla ordet No som Sandras tjugosexriga lillasyster Judith en gng uttalade framfr kameran nr jag ppekade fr henne att hon vid ett alldeles speciellt tillflle verkat s harmonisk, nstan lycklig . Hon som annars har ett inre hrjat av stormar som ofta frvandlar henne till ett sanningsorakel i konflikt med sitt eget liv. Repliken finns kvar i filmen och jag kan aldrig se mig mtt p den. Pltsligt, utan frvarning samlar hon hela sin bitterljuva existens i ett enda uttryck och gr den vackraste konst av hela sitt liv. Det r p detta jag stndigt vntar, iakttagande verkligheten fr att fnga gonblicket nr konsten och 142

verkligheten gr vilse hos varandra och vrmer kamerans kyliga inre. Eller fr den del utan kamerans nrvaro. Jag minns nr min son Isak var tta r gammal och vi bodde tillsammans i en liten lgenhet efter min skilsmssan frn hans mamma. Han hade ftt ett fat med pepparkakor och var p vg in till teven och barnprogrammet. Halvvgs ver trskeln stannade han pltsligt upp fr att han ftt syn p ett brunt, runt freml p golvet. Det sg ut som en av pepparkakorna han just hade ftt av mig. En brkdel av en sekund blev han rdd att han tappat en kaka utan att frst hur det hade gtt till. Men det var en rund lagningslapp av lder som hade hamnat p golvet av en slump. Jag sg det han sg och sekundsnabbt vnde han sig om och fngade min blick i ett blixtsnabbt lttat leende av samfrstnd. En uppsluppen ngel gick genom rummet nr vi fr ett gonblick kte kana tillsammans p vra blickar. Bara min egen familj och de nrmaste arbetskamraterna r lika verkliga och nrvarande som familjen p andra sidan vggen under det r vi arbetar med filmens redigering. Och innan vi brjade redigera hade jag naturligtvis tillbringat massor av tid tillsammans med familjen i Peru. Tre gnger hade jag rest dit under tv rs tid, tv gnger ensam och en gng med Alberto och lokala medarbetare. Det har blivit sammanlagt fyra mnaders intensiv nrvaro med nstan dagliga mten och stndiga inspelningar. Frutom med familjen och Alberto har jag inte levt s lnge tillsammans med ngon av mina svenska vnner nda sedan jag flyttade bort frn ett kollektiv i brjan av 80-talet. Deras nrvaro gr sig ocks pmind p andra stt. Nr vi lrde knna varandra fr trettio r sedan var det till och med svrt att hlla kontakten via brev. Det fanns ingen postgng i slumomrdet dr Daniel och Nati bodde. Alla brev som skulle fram fick skickas via poste restante eller med enstaka bekanta som gav sig ut p den lnga resan. Det kndes som att kasta ut flaskpost p ett oberkneligt hav. Hade man tur s kom det fram. Hade man tlamod s fick man svar. Ibland gick det ett r mellan breven. Det finns fortfarande ingen postgng till deras adress. Och nu r det fr sent att f ordning p postgngen ngonstans i tredje vrlden. Hr har tekniken p ett knappt rtionde tagit dd p alla eventuellt ptnkta brevbrare fr all framtid. Lngt in i smutsen och de oupplysta grnderna i vartenda slumomrde strcker sig Internetkopplingarna som ett allt mer finmaskigt svampmycel. Jag har hrt det pg bakom den vertapetserade drren som en stndig frflyttning allt nrmre skiljevggen av alla de som befinner sig p andra sidan. Tillsammans med den stndigt kande mngden av globala direktsndningar av tv-bilder frmedlar elektroniken en bedrglig knsla av nrhet trots vggen. 143

Men hur bedrglig knslan n r s r den ett hot mot vggen. Tillslut kanske mnniskorna fr fr sig att vggen borde rivas eftersom allt och alla nd tillhr samma vrld. Tekniken har ingen inbyggd avsikt och fr allt och alla med sig som en versvmning. Judith har spolats med av flodvgen och hller sitt elektroniska ra ttt tryckt mot vggen. Daniel och Nati tillhr fortfarande i sitt inre den gamla vrlden med barndomsminnen ur Andernas molntckta tystnad. De frstr och talar nnu bergsindianernas quechua och kan fras bort till en annan tid av doften frn brinnande eukalyptusved. Deras barn; Sandra, Judith, Dani och lilla sladdisen Nata tillhr redan spoperornas, internetkaffeernas och mobiltelefonernas vrld med de globala varumrkena inristade p minnets nthinnor. Innan vi gjorde vr resa tillbaka till Daniels barndomsby uppe i Anderna hade de aldrig sjlva mtt den vrld dr deras frldrar vxte upp. Arvet har funnits, men filtrerat genom de otaliga frvanskade spr av indiansk kultur som finns i den moderna peruanska vardagen och genom sin mormor som fyllde deras barndom med Quechuans msinta sprk. Hon fanns med nr vi gjorde den frsta filmen Den Andra Stranden - stndigt nrvarande hemma i Daniels och Natis brdskjul. Som en gumma ur en frgngen sagotid pysslade hon om barnen och hjlpte till med hushllet. Lika krleksfullt och tlmodigt som hon letade lss i barnens hr vred hon sakligt huvudet av marsvinen hon fdde upp till middagsmat. Jag minns mycket tydligt hur hon pratade lugnande till de sm ulliga djuren nr hon tog ett stadigt runt kroppen och huvudet och sedan snabbt vred till. - Sja, det r ingenting att vara oroliga ver, det gr s fort s fort och vi skall alla nd d, mumlade hon besvrjande till sin egen lderdom p en lustigt barnslig blandning av quechua och spanska. Och nu r hon dd, precis som de goda marsvin vi t upp tillsammans nr det var dags att ta farvl den gngen. Hon var den starkaste pminnelsen om det indianska arvet fr Daniels och Natis barn. Sjlv mtte jag den indianska verkligheten nr jag var ung och vandrade ut i vrlden. Att komma till de avlgsna vrldar jag mtte i Anderna p sjuttiotalet var ibland som att snkas ned till en plgad och djupt religis medeltid. P inlandets svrtkomliga hgplat mellan tre och femtusen meters hjd gick tiden lngsamt, som om den likt mnniskokroppen hindrats av syrebrist. Spren av de spanska ervrarna frn 1500 och 1600-talen fanns fortfarande kvar, tydligt speglade i de jordlsas mrka gon, blndade av nrheten till himlen och grumlade av det obegripliga avstndet mellan vrldens sknhet och tillvarons grymhet. Nst intill feodala frhllanden lmnade inget utrymme fr frndring. Mnniskorna skte trst i varandras utsatthet och kallade en gud som vacklade i tillhrighet mellan den urldriga jordamodern 144

Pachamama och de spanska ervrarnas hgt svvande helige Ande. Trots rhundraden av vapenmakt bakom predikningarna hade den katolska kyrkan inte frmtt att utplna indianernas bundenhet till jorden och deras tro p ett samband mellan allting levande. Under rhundraden hade deras tlamod och dmjukhet infr det och en tillsynes ofrnderlig verklighet utnyttjats hnsynslst av en ofrnderligt primitiv verklass av jordgare. D och d hade bndernas tlamod tagit slut och ingen annan utvg verkat ha funnits n pltsliga och vldsamma uppror som kvvts lika snabbt och blodigt som de uppsttt. Nr jag kom till Peru 1974 hade en nationalistisk militrregering makten i landet. Quechuan gjordes till officiellt sprk vid sidan av spanskan, utlndska egendomar nationaliserades och de jordlsa lovades jord i en jordreform. Men Andernas godsgare levde envist kvar i sin frstenade forntid lngt frn de politiska moderniteternas Lima och gjorde motstnd med lokalt kontrollerad polis, militr och domarkr. Till den forntiden kom jag frn ett socialdemokratiskt folkhem och en ung vrld som varken ville knnas vid de eller Gud. I den vrlden trodde mnga av oss unga p sdant som jmlikhet, fri krlek och till och med revolution. Vad det nu skulle innebra. I Peru skaffade jag mig vnner bland de radikala och gav mig ut p vandringar i den nya vrlden. I huvudstaden Lima skrev tidningarna om vldsamma konfrontationer mellan jordlsa bnder och militr lngt uppe i Anderna. Med kamera, sovsck och en opraktisk axelvska tog jag mig in i en militrt bevakad provins och fick tack vare mina nya vnner bland de politiskt radikala kontakt med Santiago, en fattigbonde frn trakten. Han blev min vgvisare och min tolk bland dem som levde i vglst land och inte talade ngot annat n quechua. Jag trodde att han skulle fra mig djupare in i den politiska vrld dr jag redan p ett naivt och oprvat stt hrde hemma. Men det blev inte s enkelt. Via hemliga kontakter frn Lima frdes vi samman i bergsstaden Andahuaylas. I mrker och morgonkyla lmnade vi staden p flaket till en gammal amerikansk pickup tillsammans med bnder p vg hem till sina byar. Chauffren var tillsagd att i god tid varna oss fr militrens vgsprrar. S fort en sdan dk upp stannade bilen, slppte av oss och vntade sedan tlmodigt p oss utom synhll fr militren p andra sidan vgsprren. Till fots tog vi oss frbi kontrollen lngt frn vgen. Jag minns att bnderna p flaket bytte enstaka ord och gonkast av betryggande samfrstnd med Santiago men ocks undrande blickar mot utlnningen som sorgflligt undvek militren. Att fnga en utlnning i upprorsomrdet hade snabbt blivit ett tillflle fr militren att bevisa hur frmmande extremister uppviglade bnderna. Jag undrade tyst fr mig sjlv hur vi kunde veta att ingen bonde p flaket skulle 145

frrda oss i en vgsprr. Men ingenting hnde och snart slog Santiago nven i frarhyttens plt fr att man skulle stanna och slppa av oss. Nr motorljudet drunknat bort i den syrefattiga luften blev vi ensamma kvar, omgivna av trdls hgsltt och mktiga, stumma bergstoppar. Bara vgen pminde om mnniskans existens i landskapet. Jag hade sett mnga bnder stiga av bussar och lastbilar ut i tomma intet p samma stt frut. Ingen korsande stig eller vg och inga tecken p bebyggelse fanns ngonstans i nrheten. Till och med militrens posteringar frefll pltsligt tryggare n denna omnskliga ensamhet. Men Santiago brjade mlmedvetet g. Detta var hans land och stigarna som oftast var osynliga fr mig var vl upptrampade fr honom. Vi vandrade nedt, passerade byar och talade med bnder som jagat bort godsgare och i sin tur blivit jagade av militren. Vi stannade ver natten och fortsatte tidigt i gryningen nedt i ett landskap som frlorade sig i dalarnas morgondimmor och sntckta bergstoppar frgyllda av de frsta solstrlarna. Fr varje bonde med hackan p ryggen som vi mtte och fr varje hus av soltorkad lera som vi passerade sjnk vi allt lngre ned i det frgngna. Kanske bidrog den tunna luften och det envetna gendet till den overkliga knslan. Nr jag tittade p min armbandsklocka och min kamera frefll de vara frmmande freml som av misstag hamnat i fel tidszon. Efter tv dygn hade vi lmnat klden hgt ovanfr oss och gick i en dalgng i snrig vegetation. Smutsig, svettig och ovillig att erknna min trtthet infr Santiagos tysta och oavbrutet effektiva marsch tog jag tacksamt emot varje avbrott fr mten med bnder som skulle intervjuas och fotograferas. Jag brjade undra hur jag skulle orka. Jag visste att vi mste ta oss tillbaka upp till hgsltten fr att hitta en transport tillbaka till det vi hade lmnat bakom oss. Dit upp var det en tidsskillnad p ett par hundra r och en hjdskillnad p nrmare tv kilometer och det var trttsamt redan att g nedt. Vi kom fram till ngra halvt frfallna byggnader dr de ndtorftigt kalkade yttervggarna var vermlade med slagord p en blandning av quechua och spanska. Vaksamt tittade de frsamlade mnnen, kvinnorna och barnen p frmlingen innan Santiago frklarat vrt rende. Misstnksamheten frbyttes snabbt i handslag och uppskattande blickar frn trotsiga mn och fnissig nyfikenhet frn kvinnor och barn. En kvinna bar fram ett lerkrus och jag drack girigt stora klunkar av en syrlig och svalkande vtska. Vrmen och finknsligheten infr deras fattiga generositet frbjd mig att verhuvudtaget fundera p vad det var jag drack. Innan vi lmnade den lilla gruppen fr att fortstta vandringen fick Santiago en liten rund ost inslagen i ett tygstycke. Jag frstod av Santiagos stt att tacka och genom hans hantering av knytet att vi hade ftt en sllsynt gva.

146

P natten slog vi lger hos en familj som arbetade p ngra krar lngt hemifrn. Deras nattlger var ett golv av ttt sammanfogade pinnar p en stllning ngon meter ver marken tckt av ett halmtak som skydd mot pltsliga regn. I nattens beckmrker vaknade jag av att magen gjorde uppror. Jag lyckades krngla mig ur sovscken och treva mig fram till kanten av pinngolvet samtidigt som kramperna i magen klargjorde att jag alldeles strax skulle vara ohjlpligt nedslad om jag inte fick ned byxorna. Jag hann precis men nr jag satt p huk ngra meter frn hyddan och vntade p ytterligare frlsning efter den frsta uttmningen hrde jag hundarna komma i mrkret. Jag kunde inte se dom, men flsningarna som blandades med morrningar var fysiskt ptagliga. Hundarna tillhrde den sovande familjen men de var inte vana vid mig och hade upptrtt hotfullt redan nr det var dagsljus och deras gare vakade ver dom. Fortfarande sittande p huk famlade jag i mrkret efter stenar eller lsa trdgrenar fr att hlla djuren p avstnd och frestllde mig nedskiten och biten av rabiessmittade hundar dagsmarscher frn nrmaste sjukstuga. Men jag fann inga tillhyggen och knde de upphetsade hundarna komma allt nrmre. Mnniskorna i hyddan verkade obekymrat sova vidare och jag kmpade mellan skrcken fr att bli attackerad och skammen att bli upptckt i min frnedrande situation. Pltsligt gjorde den djrvaste hunden ett utfall och kom ttt inp mig och jag vntade mig att f knna hans tnder i mitt blottade ktt. Istllet fll jag snett framt och knde obeskrivligt cklad hur hunden slickade mig i ndan. Jag knde tydligt den snabba rrelsen av den strva tungan och sparkade ut med benen och hrde ett gnll frn hunden, lyckades p ngot stt komma p benen och fick p mig byxorna utan en tanke p att hinna bli ren. Hundarna slogs nu i hnsynsls hunger om mina lmningar p marken. Jag krp darrande tillbaka upp p pinngolvet i skydd hos de andra sovande mnniskorna. Dagen drp var jag svag som ett skrmt barn men bestmde mig fr att inte visa ngot. Jag tackade nej till den rostade majsen och fick bara i mig en kopp varmt vatten innan vi fortsatte vandringen. Vi var nstan nere i floddalens botten och p darriga ben kom jag tillslut ned till vattnet. Jag frklarade fr Santiago att jag ville tvtta av mig och han hll sig p avstnd medan jag kldde av mig, lt strmmen ta kalsongerna och gjorde mig ren. En flock grna papegojor vnde skrnande ver mitt huvud. Jag fljde dem med blicken nr de flg snett genom den brnnande solen. Det flimrade till av papegojfjdrar och solreflexer , floden och skogen kantrade orovckande till och en vg av yrsel och illamende slog upp inom mig. Jag sjnk ned p kn och drog ngra djupa andetag innan jag vgade resa mig upp och frsiktigt ta mig upp p flodbanken dr Santiago oroligt stod och vntade. Jag frskte dlja mitt illamende nr han undrade hur det stod till och erbjd sig att bra min packning. 147

Stoltheten var pltsligt bortblst och jag tackade med ett snett leende och visade med handen att jag var beredd att g vidare. Ngra meter lngre fram vek sig benen under mig och jag spydde krampaktigt upp resten av maginnehllet. Sedan kunde jag inte lngre komma upp frn marken trots att Santiago frskte hjlpa mig upp. Totalt urlakad vntade jag girigt p smnen eller medvetslsheten. Bara skrcken ver att bli allvarligt sjuk utom rckhll fr hjlp hll mig vaken. Santiago frskte p alla stt att hjlpa mig men insg tillslut att han bara kunde vnta eftersom jag vgrade att ens frska stiga upp och absolut inte ville dricka det flodvatten han hmtat. Frst mnga timmar senare, nr solen gtt ned bakom bergen och hettan lagt sig brjade jag inse att Santiago inte skulle behva hantera det delikata problemet med en dd utlnning p frbjudet omrde. Han hade hela tiden suttit vid min sida och oroligt vntat p att jag skulle vakna frn den slummer jag fll in i gng p gng. Tillslut sa han att han skulle hmta hjlp frn det nrmsta godset som inte alls lg lngt borta. Rdslan fr att bli lmnad ensam och frsvarsls fdde fantasier om hundattacker i mrkret och tillslut kom jag p benen. Lngsamt, lngsamt tog vi oss fram lngs floddalen. Nr skymningen brjade nafsa oss i hlarna knde jag den starka doften av brinnande eukalyptusved och skymtade lga byggnader. Vi kom inom synhll fr den kringbyggda grden p det som visade sig vara ett mycket primitivt gods som sedan en tid ockuperats av invnarna frn en by lngt hgre upp i bergen. Ngra mn kom oss till mtes och omfamnade Santiago, tog vr packning och bjd oss in p grden. Det var mnniskor frn Santiagos hemby och de tog emot oss med en mhet som hade vi varit frlorade barn. Runtomkring oss p den stenbelagda grden stod grupper av tjudrade packsnor och enstaka hstar med enklaste sadlar av tr och bylten av packning bredvid sig p marken. P flera stllen satt kvinnor och lagade mat vid doftande eldar. De minsta barnen sov nedpackade i bylten tillsammans med fr och hundar i tckta sidogngar till husen runt grden. ldre barn satt tillsammans med kvinnorna vid eldarna och vi bjds sitta ned vid en eld. Trtthet och lttnad blandade sig med sken frn eldar, dofter frn kokande grytor och levande kroppar. Spridda, dmpade kvllssamtal med quechuans barnsligt intima ord fullbordade hypnosen som skar av mina sista band med den tid jag egentligen levde i. Ngon rckte mig vnligt en trskl med soppa av doftande rter och Santiago sa att den skulle gra mig frisk. Jag hade kunnat sitta kvar dr vid elden i tusen r om inte smnen vermannat mig. Man tog min packning och visade mig till ett rum utan fnster dr jag famlande i mrkret frstod att det fanns en gnisslande gammal jrnsng avsedd fr mig. Jag bredde ut min obeskrivligt smutsiga sovsck och gled tacksamt bort i dimma och mrker. 148

Drmmen var urldrig , formls och bar med sig en knsla av fullstndig upplsning.. Desorienterad av ngest ver att inte veta var jag var eller vilken tid jag levde i famlade jag efter ngot att knna igen. Dr fanns ingenting. Bara mrker och frmmande dofter. Jag frskte hva mig upp ur medvetslsheten som en vergiven drunknande ur en nattlig vak men jag var fr svag och svrtan var fr mktig. Sakta fddes en underlig knsla av att jag inte var ensam. Det var obehagligt eftersom jag inte visste om jag var vaken eller drmmande. gonen sg ingenting men min kropp och mina klder kndes verkliga nr jag prvande rrde mig. Men dr fanns ocks ngot annat, obestmbart levande. Jag blev rdd och frskte ligga alldeles stilla, fr att frska frst var jag var och vad det var fr frmmande nrvaro jag frnam s starkt. Frsiktigt hade jag lirkat ut armarna ur sovscken och knde sngens nakna och rostiga stlbotten mot mina fingrar. Grdagen kom tillbaka till mitt medvetande med minnet av jrnsngen p jordgolvet i ficklampans sken. Jag frstod var jag var men kunde inte befria mig frn knslan av den oknda nrvaron i rummet. Det var skrmmande, men jag samlade mod och famlade frsiktigt efter min vska under sngen. Jag fann den och handen lyckades ocks hitta ficklampan i det vanliga facket. I lampans avsljande sken blev det frmmande genast frbluffande verkligt och nrvarande. Det kndes p en gng opassande att ligga nedkrupen i sovscken. Jag brjade frska ta mig ur den och upp frn jrnsngen med en kropp som darrade av kvardrjande utmattning och frvning ver vad ljuset frn ficklampan avsljat. Dr, i det becksvarta mrkret satt en grupp mnniskor stumt vntande, en del p huk lutade mot vggarna, andra sittande p det stampade jordgolvet i det lilla rummet. Jag svepte med ficklampan ver raden av allvarliga ansikten. Nr jag snkte ljuskglan fr att det snabbt kndes brutalt att blnda mnniskorna med det skarpa ljuset upptckte jag att det fanns barn sittande p golvet. Ett barn lg ned och verkade sova, de andra var vakna, frskrmt och yrvaket blinkande i skenet frn ficklampan. Jag riktade ljusstrlen mot en av vggarna och sg hela gruppen i det svaga terskenet. De flesta var vuxna mn, ngra f var kvinnor. Tysta, vntande. Jag visste inte om jag borde sga ngot och jag frstod inte vad de vntade p. Ngon drog eld p en tndsticka, tnde ett vaxljus och stack ned det i jordgolvet. Ytterligare ett ljus tndes p samma stt och tacksamt kunde jag slcka den forskande ficklampsstrlen. I det levande skenet frn vaxljusen sg jag att ven Santiago fanns bland mnniskorna. Det lugnade mig, men frklarade ingenting. Nr jag hade satt mig upp p sngkanten frgade han mig om jag behvde ngot, om jag knde mig bttre. Det kndes underligt opassande att prata om snt som min kvardrjande yrsel, eller att jag var trstig och knde att jag luktade skit s jag svarade ngot artigt undvikande. Fr mig var de frsamlade mnniskorna 149

fortfarande nattens obesvarade gta. Jag hade ingen aning om vad klockan var men hade brjat vnja mig vid det svaga ljuset. Genom en glipa i den nstan stngda brddrren kunde jag se att det var svart utanfr. Ovanfr drrkanten flmtade ngra avlgsna stjrnor och jag kunde hra en hst frusta ute p grden. Vi var alldeles skert p jorden och inte alls i ngon drm. Det visade sig snart att inte bara jag hade obesvarade frgor. Santiago hade frsttt min undran. Kanske tyckte ven han att det var mrkligt att ngra av hans vnner frn byn hade bestmt sig fr att sitta och vaka vid frmlingens sjukbdd. Tanken var frst obehaglig, som om jag var sjukare n jag frsttt. Var det en likvaka de hade tnkt sig? Men det var inte s. Det var inte ens bara av omtanke om den krassliga frmlingen som de suttit tysta i timmar i mrkret och vntat p att jag skulle vakna till liv. Utan att jag frsttt det var jag en ny sorts budbrare frn den andra vrlden. Den vrld som hittills mest besttt dem med ervrare, brutala godsgare, militrer, domare, poliser och en och annan mssande katolsk pastor och underbetald, hemlngtande skollrare p tvngstjnstgring i bergen. Santiago hade antagligen antytt att jag hade andra avsikter. Med sin dmjukhet och respekt hade han kanske sagt att jag stod fr ngot annat n vad de dittills hade erfarit av frmlingar. Snart frstod jag att det var just s det var. de ville veta vad man tnkte om deras kamp i EUROPA. Kunde de frvnta sig frstelse, som jag tydligen bar med mig och kunde de finna ett std fr sin sak? Jag lyssnade frbluffad och hrde hur mrkligt ordet EUROPA lt dr i det lilla rummet. Hade Santiago sagt att jag var frn EUROPA fr att det var helt omjligt att frklara vad SVERIGE var eller vad jag var? Deras undran blev hngande i luften nr jag famlade efter ett svar. Utifrn grden hrdes ett barn grta i smnen och jrnsngen kved under mina besvrade rrelser. Vad skulle jag sga, utan att blljuga och utan att gra dem besvikna? Jag befann mig mitt i ett av dessa orkneliga, oknda uppror som stndigt flammar upp i vrlden. Lika pltsligt som de uppsttt frsvinner de och drar hoppet och sina dda med sig som slocknande irrbloss in i mrkret. Allt som blir kvar r rren hos de besegrade sjlarna. Vad fanns det fr hopp att hmta frn min kontinent frutom humanistisk vlvilja som snde ut en och annan godartad men maktls representant som jag sjlv? Vad hade jag att komma med som kunde motsvara deras i frtid dda barn, deras famlande analfabetism, deras heliga vrede och rrade oskuld? Vilket svar kunde jag ge som inte frminskade det jag hade sett och fortfarande sg i deras gon i ljuset frn ett par flmtande vaxljus. Skulle jag frska tala om fr dem vad deras egna, mer upplysta frkmpar sagt om EUROPA? Jag vet att jag tnkte p Frantz Fanon som jag hade lst hemma i sjuttiotalets radikala Sverige. Psykiatrikern och filosofen frn Martinique som blev frivillig i andra 150

vrldskrigets franska motstndsrrelse mot nazismen och sedan deltog i Algeriets befrielsekamp mot den franska kolonialismen. Han som menade att det vldsamma upproret skulle rena den frtrycktes plgade sjl. * Nr jag skriver detta, trettio r senare hr p min sida vggen r det ltt att p ntet sekundsnabbt leta fram hans kvarlmnade ord. I den stunden dr i det lilla rummet som fr evigt kom att bli kvar hos mig med denna obesvarade frga var det Fanons ande som oroligt svvade frbi. Frmedlad av omstndigheterna och inte av den globala elektronik som nnu inte existerade. Han hade inspirerat upproren mot kolonialmakterna runt om i vrlden, men hit hade hans ord nnu inte ntt. Hr hrskade bara en enkel och sjlvklar vrede ver orttvisor som begtts i ondlig tid och lften om frndring som terigen skulle svikas. Skulle jag sga som det var, att de flesta Europer precis som vilka mnniskor som helst var som helst p jorden, hade nog av sin egen verklighet. Att de nog inte kunde frvnta sig srskilt mycket av Europa eller av mig och i vilket fall som helst ingenting konkret inom en verskdlig framtid? Att de ocks kanske en gng skulle dra samma slutsatser som Fanon? Vld r en renande kraft., skriver Fanon p en prosa som frefaller lderstigen men r mer aktuell n ngonsin, nu i det 21:a seklets fdslovndor. Det befriar den infdde frn hans mindrevrdeskomplex, frn hans frtvivlan och handlingsfrlamning. Det gr honom ordd och terskapar hans sjlvrespekt fortstter han. Men jag citerade inte Fanon. Jag sa ngot om att jag skulle gra vad jag kunde. Jag skulle skriva och jag skulle sprida mina bilder. Men jag sa ingenting om att mitt huvudsakliga bekymmer var hur jag i mitt europeiska ynklighetstillstnd ens skulle ta mig uppfr berget fr att komma tillbaka till huvudvgen mot Lima. Utan att bli upptckt av polis eller militr. Nr dagen grydde fotograferade jag bnderna p grden, uppstllda med valhnt knutna nvar framfr de vitkalkade vggarna som var vermlade med slagord p quechua och spanska. Causachum campesino!, Waynucho gamonal!; Leve bnderna ned med godsgarna! Bland de uppstrckta hnderna fanns ocks en skra, eftersom skrden pgick. Att betrakta den bilden idag r mycket mrkligt och det r omjligt att avgra om skran bara var en skra eller den kommunistiska symbol som sammanhanget antyder. Jag misstnker att den bara var en skra, som i ndfall kunde anvndas som ett primitivt vapen, precis som det egentligen alltid varit. 151

Ngra av kvinnorna hll ocks upp tomhylsor frn ammunition och trgasgranater som skjutits emot dem av militr ngon vecka tidigare. Vi tog farvl nr solen rrde vid bergstopparna hgt upp i fjrran. Det var viktigt att komma ivg s fort som mjligt. Kvllen och mrkret fick inte hinna ikapp oss nr vi fortfarande var p vg p de livsfarligt branta stigarna upp mot Santiagos by. Jag hade frsiktigt antytt till Santiago att jag inte trodde att jag skulle kunna klttra nstan tv tusen meter rakt upp mot himlen i mitt nuvarande tillstnd och han hade lyssnat till min oro. Vi fick lna tv hstar och jag var ondligt tacksam trots att jag inte hade en aning om hur man hanterar en hst. Santiago anade det och tog ledningen med den ena hsten. Min hst fljde lydigt med utan att jag behvde gra ngonting annat n hlla mig kvar. Stigen vi fljde var ibland smal som en spng. Hstarna tryckte sig s ttt intill bergssidan att mitt ena ben ibland kom hrt i klm. Jag vgade inte protestera och pverka hstens rrelser det allra minsta fr p den andra sidan av stigen ppnade sig avgrunden allt djupare fr varje timme. Ibland steg jag av och gick, skrckslagen av att hsten d och d halkade till p lsa stenar. Men trttheten blev allt mer kvljande ju hgre upp vi kom och trots skrcken fr avgrunden valde jag hsten gng p gng. Mnga gnger hann jag tnka att det var den hr vgen bnderna gick varje dag nr de tvingades ivg till dagsverken p godsets jordar nere i dalen. Det var de jordarna man hade frlorat fr hundratals r sedan nr spanjorerna drev indianerna upp till de ofruktsamma markerna uppe i bergen. Santiago ledde fr det mesta sin hst i det branta uppfrslutet. Jag kunde inte avgra om det var fr att spara hsten eller fr att han visste att risken att strta var verhngande. Obeskrivligt lttad klev jag av hsten p mark som inte lngre sluttade nr dalen nedanfr redan lnge legat i djup skugga och vi passerat de frsta husen i byn. Natten skulle komma mycket snart. Santiagos hus var likadant som alla de andra, byggt av soltorkad lera blandad med halm och tckt av ett halmtak. P framsidan av huset gick taket ut ver en ppen veranda med hrdtrampat jordgolv. Framfr verandan bredde krar ut sig. Lngre bort reste sig bergskedjor som svarta pyramider och sjnk ondliga dalar bort utom synhll, frsnkta i en ttnande skymning som bara lt ana det brddjup vi stigit upp ur sedan gryningen. P verandan vntade Santiagos hustru och barn. Hon satt underligt stilla kvar p jordgolvet med en liten pojke i famnen nr en strre flicka och pojke kom springande mot sin pappa. De tog honom i hnderna och berttade ngot p quechua samtidigt som de pekade p sin mamma. Santiago skyndade fram till henne, sjnk ned p kn och lyssnade till hennes upprrda berttelse. Jag frstod p ngot stt att hon inte kunde resa sig upp och gick fram fr 152

att hlsa. Hon vlkomnade mig och log ett plgat leende. Santiago frklarade att hon hade skadat foten fr ngra dagar sedan. Hon hade sktt hushllet krypande p kn sedan dess, med hjlp av flickan som kanske var tio r gammal och pojken som var fem - sex. Flickan hlsade blygt p mig men den lilla pojken tog ett stadigt tag i min hand och tittade mig rakt i gonen, som om han inte var ett barn utan en vuxen man. Nr han inte hjlpte sin mamma med sm kvicka rrelser fljde han oupphrligt den hemkomna pappan med blicken. Vi satt ned p jordgolvet och Santiago delade ut tallrikar med den soppa som hans fru hll kokande ver elden i kksutrymmet innanfr verandan. Hon rrde sig snabbt och tillsynes vant p sina knn nr hon arbetade med elden och soppkitteln. Det var alldeles tydligt att hon ville gra det sjlv, med barnens hjlp precis som hon hade gjort nr vi var borta. Santiago hjlpte flickan med en vattenhink men sedan visade hustrun med handen att han skulle sitta ned och ta sin soppa. Osten vi ftt i gva drnere i dalen kom fram ur Santiagos packning. Den lilla pojken fljde uppmrksamt sin pappas och mina rrelser. Santiago skar en bit av den vita, torra osten och rckte till pojken. D tittade han upp med sin lillgamla blick, sa tv ord till tack och tog emot den nstan otligt torra och salta ostbiten som om det var den dyrbaraste gva. Vid ett annat tillflle, i en annan tid hade jag kanske lett lite t orden han lnat ur samtal han avlyssnat mellan fadern och andra bnder. De tv ord han yttrade anvnds knappast lngre i vr del av vrlden. De r omjliga att upprepa utan lje eftersom de har frstrts och bervats allt sitt innehll av de fallna utopiernas frbrytelser mot allt som orden en gng stod fr. Pojken visste ingenting om detta. Hans visste bara alltfr mycket om samlade offer och lngtan och han ville s grna vara en del av pappans strvan. Nr vi hade tit och stjrnorna hade tagit plats bakom bergsmassiven runt byn rullade jag ut min sovsck p verandan. Mrkret gjorde mig trtt som ett viljelst djur men pojken gjorde motstnd mot natten. Rummet nrmast min sovplats p verandan fungerade som ett slags frrd. Dr fanns enkla jordbruksredskap och ngra jutesckar som antagligen innehll majs. P ett rangligt trbord stod en liten madonnabild i ett primitivt hemgjort altarskp fodrat med tidningspapper. Madonnan hll ihop sina bleka handflator och blundade som om hon tog avstnd frn vrldsligheterna i trycksvrtan bakom sin rygg. Framfr henne brann ett fladdrande vaxljus. Tillsammans med de avlgsna stjrnorna var det allt som lyste upp natten. I madonnans svaga ljuskrets stod pojken och fljde med pekfingret de tryckta, ofullstndiga raderna i en trasig gammal lsebok. Hans lppar rrde sig som om han lste, men ljuden som kom ur hans mun var obegripliga och frmmande. Det var varken indianernas sprk eller spanskan som en gng kommit med ervrarna frn andra sidan Atlanten. Liksom mnniskorna i rummet natten innan skte han 153

mening och sammanhang med de enda redskap som stod honom till buds. Han befann sig mycket lngt frn Frantz Fanons grymma insikter, skyddad av sin barndom och sina frldrars trosvissa frestllning att allt skulle frndras, att deras sjlvklara krav p rttvisa och mnsklig vrdighet ntligen skulle respekteras. Varken han eller frmlingen som ltsades sova fr att inte stra pojken vid madonnan visste i det gonblicket ngot om det grymma inbrdeskrig som skulle brja just hr inom tio r. Massgravar skulle ppna sig och bergen skulle stngas fr vrldens gon. Ingenting annat n det djupaste frrderi skulle ha kunnat locka fram ett sdant vld ur de mnniskor jag hade mtt. * Den franske frfattaren Albert Camus hade precis som Fanon erfarenheter frn motstndsrrelsen mot nazismen och kampen mot den franska kolonialmakten i Algeriet. Han sg upprorets oundvikliga ndvndighet, men ocks priset som mste betalas. Frihet - det fruktansvrda ord som str skrivet p skans vagn r grundmotivet fr varje revolution. Utan den kan rebellen inte frestlla sig rttvisa. Men snart kommer en tid nr rttvisan krver att friheten upphvs. D uppenbarar sig terrorn, i stor eller liten skala och frtr revolutionen. Varje upprorshandling uttrycker en lngtan efter oskulden och en kallan av tillvarons grunder. Men en dag griper denna lngtan till vapen och blir ansvarigt fr hela skulden av mord och vld. Jag tittar p de trettio r gamla kontaktkartorna ver bilderna jag tog under den dr vandringen. Dr finns det ockuperade godset med de sovande lindade barnen och kvinnorna som hller upp de uppflkta tomhylsorna frn trgasgranaterna. Dr finns ocks ngra bilder med Santiago, barnen och hans kvinna med den skadade foten. Bredvid dem ser jag min packning, som en skugga av fotografen som obetnksamt faller in i bilden. Fotografierna r tagna p verandan dr jag lg och iakttog pojken och madonnan innan jag somnade. Negativbladen med de tillhrande kontaktkartorna r daterade december 1974. I Vietnam pgr slutstriderna mot USA:s ockupationstrupper. Bara fyra mnader terstr innan armhelikoptrar tvingas evakuera panikslagna nordamerikanska medborgare och vietnamesiska medlpare frn taket p USA - ambassaden i Saigon. Krig skall under de kommande trettio ren gng p gng komma att fras i stor och liten skala av de avlgset mktiga mot de maktlsa. Men vrlden krymper allt fortare. Det som sker i en avlgsen bergstrakt i ett fattigt land frblir inte lngre lika ltt en hemlighet utan direkta 154

effekter p den vriga vrlden. Jag satt hr vid samma skrivbord dr jag nu skriver de hr raderna fast fr tre r sedan och har teven pslagen i bakgrunden, eftermiddagen den 11 september. Jag brukar aldrig ha teven pslagen nr jag arbetar, men den dagen var den av ngon underlig anledning igng. Som om budskapet var vntat. Jag hade lika svrt som alla andra att omfatta konsekvenserna av vad jag sg. De officiella reaktionerna frn vstvrldens massmediemaskin och statsapparater ver de nstan 3000 dda och de frstrda byggnaderna blev starkare n ngonting annat sedan andra vrldskriget. Mnga ord uttalades om obegriplig grymhet och frvarna utmlades som demoner. Mjligen var de demoner, men ur ngon grymhetens avgrund steg de i s fall upp och den r inte obegriplig. Utan tvivel fanns det massgravar i den avgrunden. Dr fanns antagligen ocks tillitsfulla pojkar som en gng frskt lra sig lsa framfr en vaxljusmadonna. * Allt detta tnker jag p trettio r senare nr jag tittar p konturerna av drren som framtrtt efter skrapandet p vr sovrumsvgg och lser Judiths elektroniska budskap frn den andra sidan. Hon r en inte alls srskilt avlgsen slkting till mnniskorna druppe i bergen och nr hon var ett barn var det hennes indianska mormors quechua som trstade henne och vaggade henne till smns. Nu gr hon nedfr sina sandiga backar till ett av slumomrdets internetcafer och loggar vant in fr att skriva i sin globala dagbok till mig. Hon har gjort det sedan jag kom tillbaka i november 2001 fr att se om vi kunde gra nnu en film tillsammans. Judith har vertagit rollen som familjens korrespondent frn Daniel och drmed har breven och verklighetsbeskrivningen frn Peru pltsligt bytt karaktr. Jag har kvar nstan allt frn trettio rs brevvxling i olika ldor i lgenheten och p vinden. Redan frsndelsernas yttre br med sig lockande lften om resor och exotiska upplevelser. Tunna rispapperskuvert med rdvitrandiga kantmarkeringar, ofta frsedda med en bild av ett flygplan och frimrken med katedraler, lamadjur, spanska galeaser, generaler och andra historiska gestalter. Alltid med en returadress till ngon annan bekant i Lima och med ppningsorden; Kra broder och avslutade med utfrliga vlgngsnskningar till hela familjen. Dessutom brukar Daniel ge mig tydliga frhllningsorder om hur jag skall leva. Inga cigaretter, ingen alkohol och ta hand om din fru och dina barn och se till att skta din hlsa. Nr jag tervnder till breven och lser dem p nytt knns de som gamla Amerikabrev hem till slkten som blev kvar p den gamla kontinenten. 155

Breven r sirliga och formella av anstrngningen att allvarligt och korrekt skriva ned det allra viktigaste p ngra ark papper som sedan skall gr ur hand i hand p en mycket lng resa. Det r alltid Daniel som skriver. Han har gtt sex r i skolan och Nati har bara tre rs grundskola och hon jobbar alltid s mycket att hon nd inte orkar skriva. Daniel har allt svrare att hitta jobb med sitt frkrympta ben och skter drfr ofta hemmafronten och kontakterna med omvrlden. Breven r fyllda av en knsla av stndig otillrcklighet och en fruktan fr att Sandra, Judith och lillebror Dani inte skall f ett bttre liv n han och Nati har lyckats skapa. Nr Judith tog ver kommunikationen frsvann de tunna kuverten med de frggranna frimrkena, det lngsamma allvaret och de omsorgsfullt, ttt nedskrivna raderna. Istllet brjade det dyka upp pltsliga meddelanden p min dator, sprittande av elektroniskt frmedlat liv. Spridda funderingar om vardagslivet i Lima, sjlvironiska kvickheter och sarkastiskt krleksfulla kommentarer om oss hr p andra sidan klotet. Ibland ocks djupaste ngest ver att ingenting gr som hon drmt och att hon inte frstr sig sjlv, sin egen rdsla och frustration. Men de nya orden frn Peru har slppt sig lsa och tillter sig att vandra fritt som en ung kvinna p jakt efter vrlden och sig sjlv. Mailen r Judiths biktstol och dagbok och hon upprepar gng p gng fr mig att jag inte fr avslja allt hon s lttvindigt slnger ur sig fr ngon eller kanske bara fr Maggie Nr Judith meddelar sig via mailen r det pltsligt som ngon frn samma tidslder skriver till mig . Daniel, som nd r lika gammal som jag kommer frn minst en generation lngre tillbaka i tiden. Frbindelsen med den alltmer universella moderniteten och alla dessa dolda koder finns inte hos Daniel annat n hgst undantagsvis. Ibland sls jag av paradoxen. Jag har bra kontakt med Daniel och med Nati, men ibland uppstr ett avstnd som inte bara beror p vra olika ekonomiska frutsttningar. Det r annorlunda med barnen. Med Dani, Sandra och med Judith. Deras vrld lper p vissa plan allt mer parallellt med min samtidigt som de ekonomiska klyftorna djupnar. Judith fingrar lika fetischistiskt p sin mobiltelefon som jag eller mina strre barn. Den vackert metalliska lilla tingesten som lyser energiskt nr fingrarna dansar ver tangentbordet och genast stter oss i fjrrfrbindelse ver alla grnser. r den inte ett underverk som frenar oss alla? Ger den oss inte en plats i det stora globala ntverket? Eller r den ett blndverk som skymmer sikten? Judith har ftt mobilen i gva av sin betydligt ldre och bttre lottade pojkvn Alfredo som jobbar p radiostationen Stereo 100. Nr vi arbetar med filmen kommer jag gng p gng p mig sjlv med att frska undvika att filma s att det syns att hon har en mobil. Om publiken fr syn p den - hur skulle man d kunna hvda att

156

hon r fattig och att hennes frustration och vrede inte bara r en individualpsykologisk standardavvikelse, botbar med kognitiv betendeterapi? Det alltmer universella skalet av modernitet har blivit ett paradoxalt politiskt problem. Det har ocks blivit ett problem fr alla som frsker beskriva vrlden i bilder. Nr ngon socialbidragstagare i Sverige intervjuas i TV och det rkar finnas en mikrovgsugn i bakgrunden ringer upprrda tittare till televisionens klagomur. Hur kan ngon f leva p skattebetalarnas pengar nr de till och med har en mikro! Antagligen har de ocks mobil. Kanske har den ensamstende mammans tonrsbarn till och med en egen mobil. I allra vrsta fall en dator. Moderniteten som den fattiges trst frvandlas till den fattiges frbannelse. Rkar man ga en mobil och en dator fr man finna sig i att bli bervad sin klass och sitt krav p rttvisa. De frfriskt glnsande tingen frvandlar mnniskor till materialistiska, avundsjuka kverulanter. Ingen ser att de r lika maktlsa och lika lngt borta frn de privilegierades makt och sjlvknsla som ngonsin tidigare. Och det r knappast underligt att religionens makt har slutat frtrolla mnniskorna nr tekniken kan stta oss i frbindelse med det vi inte kan n med vra egna sinnen och lovar oss bot fr vra sjukdomar och vr ngest. Politiken har samma problem. Skall den satsa p handfasta lften om mer och bttre konsumtion eller skall den ge sig ut p livsvrdenas gungfly och riskera att g ned sig? Ett parti eller en politiker som r rdd om sina lttflyktiga positioner tvekar inte alltfr lnge. Vem vgar satsa p det obekvma, p tvivlet som gnager, p vrden som inte passar in i statistiken? Paradoxen r desdiger och frgiftas ytterligare av rken frn de fallna tvillingtornen. * Kanske r Daniel och Nati trogna ngot som jag och Judith har svrt att hlla fast vid i modernitetens virvelvindar. Men paradoxen gr ocks att vi stndigt kan tala om detta ver stora avstnd fastn hon knappt har rd att betala besken p det lokala internetcafet. Det r fljaktligen Judith som frst fr reda p att filmen r frdig i slutet av februari 2004. Hon fr tala om fr Nati och Daniel att jag skulle vilja bjuda dem till premiren i Stockholm i april. Efter trettio r har jag vervunnit min egen tvekan och pengabrist. Eftersom filmen om familjen skall ha premir har ett tillflle uppsttt, som givit mig mjlighet att vertala Schengen-myndigheterna om ett undantag. Jag ber dem att fr tv veckor slppa in ngra fattiga mnniskor frn tredje vrlden i den gyllene buren Europa. Jag har frsett EU:s migrationsmyndigheter med officiella inbjudningar frn filmdistributr, television och 157

filminstitut och mina garantier att jag personligen str fr alla deras utgifter i Sverige. Jag lovar att se till att de inte stannar kvar, gmda i garderoben eller ngon annanstans dr man kan frvara flyktingar. Tillslut har de ftt tillstnd att gra den resa jag sjlv och alla andra europer bara behver ett pass och en biljett fr att gra. De har tvingats lmna fyrariga Nata hemma med Judith och Dani som en slags pant. Med sina barn i slptg skulle de aldrig ha slppts in. de kunde ju ha ftt fr sig att vilja stanna kvar i vrt frledande trygga land. Tio vl utmtta dagar fr de tillstnd att vistas i Sverige. Frn: "JUDITH BARRIENTOS BUITRON" Datum: lr 20 mar 2004 19.57.36 Till: mikael.wistrom@chello.se mne: hola curioso.!! Min kra nyfikne! Eftersom superstjrnorna snart kommer till ditt land s br du knna till deras sm nycker. Dom vill inte bli annorlunda behandlade n ngra andra bermda artister utan begr nr det gller boendet fljande: Ett rum med havsutsikt. Vita lakan. Rosor; till min mor helst i hennes lsklingsfrg lila. Kallt mineralvatten. Rinnande varmvatten. Vita handdukar. Superstor TV. En rund sng. Och p nattduksborden en liten skl var med vl rostad majs. Innan om avreser vill jag att du gr en inventering av nskemlen som du sedan skickar till mina frldrars agent fr att allt skall vara i sin ordning. P SKOJ allts! Precis som du kan jag inte lta bli att skoja. Mamma bad mig skriva fr att tala om hur mycket pengar som finns kvar sedan de betalt det ndvndiga infr resan. Hoppas nu bara att myndigheterna inte stter stopp fr alltihopa! Pappa har ocks ltit reparera sina skor och metallstdet fr sitt ben ( det brjade lta frskrckligt ). Mamma sa till honom att han mste ordna det s att hon inte skulle f skmmas nr larmet gr i kontrollen p flygplatsen (ngon hade talat om att det fanns sdana kontroller) och han blir genomskt. 158

Nr allt det dr r betalt s finns det kvar 200 dollar av pengarna du skickade. Jag antar att det skall vara till fr att ha med sig p resan, men hur gr vi med hushllspengar fr den tid som dom r borta? Skall jag ta det frn de 200? Svara s fort du kan. Och snlla du, se till att pappa inte ter fr mycket nr han r dr borta. Han mste ta hand om sin mage. Hromdagen fick han sn kolik att jag var tvungen att hjlpa honom till sjukstugan. Jag blev jtteglad nr du berttade att din son har brjat lra sig spanska. Vad kul! Vad har du fr planer fr framtiden? Skall det drja flera r innan jag ocks fr hlsa p? Det r inte rttvist mot mina faaaans! Skmt allts, men jag sger till mamma att nr det blir dags s kommer allting ha fallit ihop p mig och jag kommer att ha massor av rynkor. Jag vill inte bli 40. Nu har jag lite brttom. Jag skriver mer en annan dag. Judith De r p vg. Fr frsta gngen tillsammans ovanfr molnen. Samma flygrutt ver Atlanten som jag sjlv har rest s mnga gnger, men t andra hllet. Maggie har bddat sngen i vrt sovrum och vi har flyttat in i Morgans rum. Han har flyttat tillbaka till vningssngen i Harrys rum. Maggie knner ocks till innehllet i Judith brev s hon har stllt in en ros p det ena nattduksbordet; dock inte lila. Lakanen r frvisso vita, mineralvatten str i kylskpet och varmvatten finns ju alltid i vra kranar. * Jag r ensam hemma och kan inte lta bli att skrapa ytterligare p tapeten i sovrummet dr den dolda drren finns. Jag har hngt upp en spegel ver den trasiga tapeten s att ingen skall upptcka glipan, de blottade tapetflikarna och brddrren som avtecknar sig dr bakom. Frestelsen att ta bort spegeln och pilla lite mer med en kniv i glipan r omjlig att motst. Det r fascinerande att tnka sig synen av knivsudden som sticker ut ur vggen p andra sidan. r det deras vgg? Vad skulle hnda om ngon fick syn p bladet ? Jag drar hastigt tillbaka kniven och stter rat intill den minimala springan. Det r helt tyst, s jag sticker frsiktigt in kniven igen. Jag vickar och bnder fram och tillbaka med knivbladet och fr tillslut upp ett hl som r s stort att jag fr igenom ngra fingrar. Jag bjer mig ned och tittar genom hlet. Det r alldeles 159

mrkt p andra sidan men jag knner en vlbekant lukt av smutsig sand, kraftigt rengringsmedel och otta latriner och jag hr en hund sklla! Men varfr kan jag inte se ngot? Jag tittar p klockan och inser att det r natt drinne eftersom det r tidig frmiddag p den hr sidan. Liten risk att ngon skall upptcka hlet p andra sidan allts. Jag sticker in fingrarna genom hlet, trevar runt kanten och knner att vggen p andra sidan r tckt med papper. Jag griper tag i en flik av pappret och drar in en lng remsa till mig. Det visar sig vara en bit tidningspapper. Jag kommer ihg att vggarna hemma hos Daniel och Nati brukade vara tapetserade med tidningspapper, men vill minnas att det var i deras frra hus som var ett brdskjul. Det huset revs 1991 nr det nya tegelhuset brjade byggas. Jag kommer vl ihg det eftersom jag sjlv var med och flyttade brdvggarna int s att vi kunde brja grva en grund fr det nya huset. r det inte deras vgg? Men jag kan inte minnas att det finns tapeter av tidningspapper ngonstans i det nya huset. Vggarna dr r av naket tegel. Bara i rummet man frst kommer in i r vggarna putsade och mlade. Dessutom gr det inte att sticka ngra fingrar genom den sortens vggar. Jag tittar p remsan av tidningspapper som jag ftt med mig in. Det r bara textfragment. Jag kan urskilja tv namn; Montesinos och Abimael. Jag kan ocks lsa det spanska ordet fr trta . Jag brjar fnissa fr mig sjlv. Det r inget tvivel om vad texten i sin helhet handlar om. Det r ett kapitel ur den frtvivlade Peruanska samtidskomedin. Montesinos syftar p den fngslade fre detta chefen fr den Peruanska skerhetspolisen; en gng den landsflyktige expresidenten och diktatorn Fujimoris mktigaste medarbetare. Hela hans namn r Vladimiro Lenin Montesinos Torres. Han sitter nu i ett skerhetsfngelse i Lima. Abimael r frnamnet p en annan av fngarna i samma fngelse. Abimael Guzman var ledare fr den vldsamma maoistiska gerillagruppen Sendero Luminoso - Den lysande stigen - som drev p och politiserade upproren i Anderna just i de omrden dr jag vandrade tio r tidigare med Santiago. Regimens militr reagerade vldsamt och striderna trappades snabbt upp till ett blodigt inbrdeskrig. 1992 lyckades Montesinos skerhetspolis arrestera Guzman och visade triumfatoriskt upp honom ifrd klassiskt randig fngdrkt instngd i en bur med rejla jrngaller som ett exotiskt vilddjur p zoo. Man hade till och med byggt upp skdarlktare fr den frsamlade vrldspressen fr att fullnda den makabra cirkusen. Men katten var inte smre n rttan. Montesinos , som ocks var ansvarig fr narkotikapolisen visade sig med tiden inte bara vara presidents hgra hand och skerhetschef. Han var ocks storhandlare i narkotika, ansvarig fr hemliga ddsskvadroner och frskingrare av gigantiska dollarfonder som bl.a. hrrrde frn privatiseringen av 80 procent av de offentligt gda fretagen. Dessutom var han innehavare av ett fantastiskt videoarkiv om ver 160

2000 VHS kassetter. Den stndige manipulatren och bedragaren , som en gng hade dmts som landsfrrdare fr att ha slt Peruanska militra hemligheter till CIA hade till fullo insett den visuella kommunikationens mjligheter. I en aldrig sinande strm kallades Perus elit av jurister, finansmn, TV-chefer, journalister, politiker och militrer under nittiotalet till privata mten med Montesinos. Dr frsgs de med tjocka dollarbuntar i utbyte mot hjrtliga ryggdunkningar och lojalitetsfrklaringar. Vad de inte visste var att hela proceduren dokumenterades av Montesinos sjlv med hjlp av dolda videokameror och mikrofoner och p s stt frsg honom med ett utpressningsarkiv av osannolika dimensioner. Tillslut kollapsade skrckvldet. President Fujimori flydde till Japan eftersom han ocks hade japanskt medborgarskap . Montesinos greps, hans privata arkiv upptcktes och hans hemvideos dptes genast till Vladivideos. Nu finns kassetterna offentligt tillgngliga utom i ett ftal fall dr innehllet har stmplats som farligt att offentliggra med hnsyn till rikets skerhet. Rttorna som han fngat p sina rrliga bilder flydde i de mest uppenbara fallen landet. Men mnga stannade kvar, fast frvissade om att de var s vl frankrade vid makten att ingen skulle kunna komma t dom. Sanningskommissioner har upprttats, vladivideoaktrer har avhnats offentligt, massgravar grvts upp och rttegngar pbrjats. Hela havet stormade ett tag i maktens kretsar men de flesta hittade snart nya bekvma stolar att sitta p. Ingen kan dock vcka de dda och ingen kommer att betala tillbaka de miljarder som frsnillades sedan diktaturen villigt tlytt Internationella Valutafondens pbud om utfrsljning av Perus statsegendomar. Till mycket stor del slsades pengarna bort i svrbegripliga finans- och valutamanipulationer och korrupta vapenaffrer. Stora summor hamnade i privata fickor, hos utlndska banker och fretag som kpte Perus offentliga egendomar till reapris. Ett mycket konkret resultat av den nyliberala politiken fanns hemma hos Daniel och Nati. Nr vi arbetade med Den Andra Stranden 1991 s fanns det rinnande vatten i hela omrdet och det pgick installationsarbeten fr avlopp. Daniel och Nati hade till och med skaffat en vanlig toalettstol som frvntansfullt tronade p en sandhg p bakgrden. Men vatten och avlopp privatiserades och nu str hela vattenledningssystemet och rostar snder. Det nya privata vattenbolaget deklarerade efter en tid att den bristande betalningsdisciplinen i slumomrdet stred mot deras lnsamhetskrav och stngde sedan systemet. Avloppet r glmt sedan lnge. gare av privata tankbilar sljer nu dyrt vatten som invnarna frvarar s gott de kan i halvppna krl i vrmen och smutsen. Lukten frn de primitiva latrinerna som alla tvingas grva fortstter att vara en oskiljbar del av hemknslan i Delicias de Villa. 161

Abimaels Guzmans lysande stig var en fundamentalistisk reaktion p ett samhlle styrt av en primitiv och girig elit. Jag vet vilka som fick betala priset fr elitens privilegier svl som fr det rasande upproret. Jag knner ocks namnen p somliga som pliktade med livet fr sina ideal och sin ofrmga att lida i tysthet. Jag har till och med kvar ngra handskrivna brev frn ett par av dem. Men jag vet inte vilka stigar Santiago vandrar nu och jag vet inte om hans son hann lra sig lsa innan alla hans vaxljus brann ned. Trtan d? Varfr ordet trta p tidningsklippet jag drog t mig frn vggens andra sida? Fr att att Vladimir Lenin Montesinos Torres och hans president Fujimori hade skickat en trta till den infngade Abimael Guzman eller President Gonzalo som han kallades av sina fljeslagare, nr han fyllde r i sin skerhetscell. Men vad betyder detta makabra trtkalas? Finns det ngon lrdom att dra som inte bara passar den blaserade, moderna mnniskans sinne fr ironi? Jag kommer att tnka p Nati nr hon sa till mig att hon har en rik son och en fattig son. Den fattiga Nata, som r hennes eget barn och Alex, den lika gamla pojken i den rika familj dr Nati arbetar sex dar i veckan. Infr mitt inre spelas ett framtida drama upp i stil med Bernardo Bertoluccis film 1900. Lantarbetarens och godsgarens tv sner vxer upp tillsammans i skuggan av det Italienska godset och konfronteras som vuxna p klasskampens barrikader. Jag ser framfr mig fattiga Nati och rika Alex nr de ovntat mts i den sociala stridens hetta och frstr att de bda, fastn p olika stt haft samma mor. Nata har frgves lngtat efter att mamma Nati skall ha tid och ork att ge honom sin krlek. Alex har undrat varfr hon som ger honom daglig krlek och vrd inte r hans riktiga mamma. Det r den eviga historien om tjnstekvinnans fngenskap mellan fattigdomens krav, barnens rtt till krlek var de n rkar vara fdda och de privilegierades hnsynslsa egoism. En fngenskap som innebr att Nati p gott och ont mste vara pragmatisk och inte kan tillta sig extrema stllningstaganden, ven om de skulle erbjudas. Jag har flera gnger frgat henne vad hon tnker om de rika. Bland mycket annat har hon sagt att de borde betala mera skatt, de borde tvingas dela med sig. - Men d blir det vl krig, avslutade hon en gng. Repliken finns med i filmen. I slutet av repliken finns ocks ytterligare ett litet ord som jag ltit ligga kvar oversatt p ljudspret. Det kommer efter en kort paus. Ordet r mycket litet, nstan bara en utandning. Som en frdrjd avslutning p bisatsen om att tvnget att dela med

162

sig kanske leder till krig sger hon: - men.. Just s, med liten bokstav i brjan, sger hon det och sedan fljer en tystnad dr ordet hnger kvar, svvande ver en avgrund. I tankarna tar jag med mig Natis tunna lilla ord tillbaka till Anderna, till mnniskorna p godset Huancauhuacho. Avskurna frn omvrlden, bervade hoppet om att ngon skulle lyssna p dem och attackerade av militr och polis fr att de krvde att lagen om jordreform skulle fljas stlldes de tillslut infr detta lilla ord. Kraften som talade fr kriget var hngiven och villig att dela deras ensamma plga och lngtan. Den lysande stigens fretrdare var ofta mnniskor beredda att offra sig sjlva p de utsattas villkor. Det vet jag eftersom jag trffade somliga av dem dr i bergen. Jag sg ocks vilka villkoren var. Fienden frsvarade omedgrligt sina privilegier. Resultatet var antagligen oundvikligt. Det r hr trtan kommer in och tragedin korsar sina vgar med komedin. Montesinos visste uppenbarligen en del om den mnskliga naturen - eller s var han bara frsedd med en verlevares djuriskt frfinade instinkter. Hans frldrar kom frn en borgerligt intellektuell bakgrund i Perus andra stad Arequipa men hade varit kommunister och frfktat ideal om solidaritet och djupgende frndringar av Peru. Men hans far misslyckades med sin tillvaro och tog livet av sig med en verdos Nembutal i en miserabel lgenhet p en bakgata i Lima 1971 efter en simpel frskingring. Han sgs ha efterlmnat ett brev till sin hgt lskade son Vladimiro. I det brevet gav han Vladimiro tre rd: Bli aldrig fattig. Se till att alltid i frsta hand tnka p dig sjlv. Ta hand om dina brder. Det tredje rdet stod i uppenbar konflikt med de tv frsta. Hr kunde man ana orsaken till sjlvmordet som en kapitulation infr en livshllning som inte fungerade, en ekvation som inte gick att reda ut. Vladimiro tog fasta p de tv frsta rden. Men ngonstans fanns antagligen en blindtarm av det sista rdet kvar. Ta hand om dina brder. Kanske blev han obehagligt pmind om blindtarmen genom sin fiende Guzman. S skickade han fdelsedagstrtan och hade hemliga mten med den fngslade Guzman fr att kl av honom martyrskapet och blotta hans mnskliga svagheter. Han mste ha varit njd nr den fruktade upprorsledaren t hans trta och frskrade att Montesinos inte alls skulle ha blivit avrttad , utan tvrtom ftt en post i regeringen om Sendero Luminoso - Den Lysande Stigen hade lyckats ta makten. Frn videobandsutskriften av mtet mellan de tv r det svrt att avgra om Guzman r ironisk eller bara instllsam nr han avger lftet. Men Montesinos senare uttryckta beltenhet ver mtet antyder att Guzman kapitulerade.

163

Slutscenen i den tragiska farsen r att de bde nu sitter i varsin skerhetscell fngade av den gemensamma drskapen och lngtan efter den absoluta makten. Allt detta och mycket drtill kan man f tag p bara man sticker fingrarna genom vggen och ut p andra sidan. Vad hnder om Nati och Daniel hittar hlet nr de r hr? Det r ju precis intill sngen dr de skall sova. Tnk om de skulle rka f hra en lngtande Nata grta genom hlet? Jag tpper nervst till det s gott det gr, klistrar fast en del av den borttagna tapeten och stter spegeln p plats fr att tcka det skadade partiet av vggen. * Arlanda flygplats r ett kyligt och funktionellt monument ver dagens Sverige. Landet som blivit en modern och glesbefolkad arkipelag ute p ett tundraliknande omrde i Norra Europa. Ju lngre kvllen lider och frseningen av anslutningsflyget frn Lima via Madrid drar ut p tiden, desto dsligare knns platsen. Nr planet frn Madrid till sist har landat vntar jag, Alberto och min son Morgan med stigande oro p att Daniel och Nati skall dyka upp bland passagerarna som strmmar ned frn himlen och ut i tundrans terminal. Vad har hnt? Som ett svar p min frvirring ringer mobilen. Det r Natis rst , och hon undrar var jag r. Hon har ftt lna en mobil och befinner sig p Terminal 5. Sjlva str vi p Terminal 2, nstan en kilometer drifrn. Vi har tagit miste p vilket av tv samtidiga flyg frn Madrid som var deras. Jag har gtt vilse i mitt eget land och Nati fr leda mig rtt . Vilken tur att jag lmnade mitt mobilnummer till henne. Vi springer genom de dsliga glashallarna och tillslut s str de dr s lugnt och vntar som om de aldrig gjort ngot annat n kt fram och tillbaka ver Atlanten nr lusten fallit p. I bilen p motorvgen mot Stockholm knns allt sjlvklart och Daniel svarar s lustigt vrldsvant p frgorna om hur det var att resa s lngt att vi brjar skratta allihopa. Jag tnker p att det var trettio r sedan jag kte samma vg nr jag tervnde hem frn Peru fr frsta gngen. D var jag ensam, ledsen och ganska frvirrad och till rga p allt var det november med regn och mrker omkring bilen. Nu r det vr och jag ker hem med Daniel och Nati, med min vn Alberto och med en av mina sner nyfiket betraktande de mytomspunna gsterna. Daniel gspar beltet, mtt av frskjuten tid och jag fylls av en stilla frundran dr till och med motorvgen fr ett frsonande drag av nattlig sknhet. Hemma vid kksbordet blir vi sittande och Maggie dras med i en trtt men magisk cirkel av

164

nrvaro. Vattenngan frn tevattnet stiger sakta mot taket och vi tittar frvnat och leende p varandra. Maggie har oroat sig ver hur hon skall klara av att leva med Daniel i tio dagar, och jag undrar vad hon tnker nu. Hon har sett tv lngfilmer dr han r huvudperson och hon har hrt mina berttelser om vra konflikter. Men Daniel ser ut som friden sjlv och verkar redan knna sig hemma. Nati r mer frsiktig, sitter ytterst p kanten av sin stol och tar vldigt lite smr p sitt brd. Frst nu s ser jag att Maggie och Nati r lika lnga. Vi trevar frsiktigt med orden efter varandra och mste d och d brista ut i skratt ver det osannolika som nd r verkligt. Tillslut gr alla till sngs och jag hr gnisslet frn Daniels nya stdstllning till det polioskadade benet nr han gr genom lgenheten. Jag undrar hur det gr fr Judith och lilla Nata drhemma i Peru och fr Sandra som numera lever som illegal immigrant i Brasilien med sin man Humberto och sexriga Renzo. Det undrar skert ocks Daniel och Nati drinne i vrt sovrum. Innan jag somnar med Maggie i ett av barnens rum tnker jag p hur den lilla krnfamiljen frn sophgen har verskridit tidens och avstndets barrirer. Som en fallande stjrna i rymden har den kolliderat med andra himlakroppar, splittrats och spridits ver stora avstnd. Jag ser fr mitt inre hur hela mnskligheten bestr av kollisioner som ger upphov till ett ondligt expanderande fyrverkeri av sammanfltade mnniskoden. Och jag undrar om Daniel och Nati kan sova om alltfr vlbekanta ljud skulle rka trnga igenom sprickan i den vgg som finns drinne hos dem, gmd bakom spegeln. Nr morgonen kommer mste jag ivg till en pressvisning av filmen, som skall ha premir om en dryg vecka. Jag har bett en vn som talar spanska att komma hem till mig och vara p plats om de vaknar innan jag kommer tillbaka. P pressvisningen mste jag finnas om ngon skulle f fr sig att vilja stlla frgor s jag str dr i foajn och frsker se s oberrd ut som mjligt. Jag knner mig som en knarkfrsljare, som i enlighet med noggrant upprttade uppfrandekoder inte fr gra reklam fr den vara han s grna vill slja. Helst skall han ltsas att han egentligen inte finns, s att han inte generar sina kunder eller otillbrligt frsker pverka deras sikter om varans frtrfflighet. Jag fr en god chans att prva mitt pokeransikte nr en vlbekant filmkritiker frn en Stockholmsk kvllstidning dyker upp. Jag kommer aldrig att glmma rubriken ver hans recension av Den Andra Stranden. Lmna kameran hemma nsta gng, Wistrm, skrev han med nonchalant skerhet fr ddande oneliners. Det krvs en hel del vertygelse om vad man sysslar med fr att stta sig ver sdana offentliga klhalningar. Hade jag lyssnat till hans rd s hade Daniel och Nati absolut skert inte varit hemma i min lgenhet just nu. Jag hade antagligen ocks ltit bli att pilla p 165

tapeterna hemma i sovrummet. Ddsfraktande hlsar jag honom vlkommen med ett frhoppningsvis avvpnande leende men med en suck av resignation i mitt inre. * Nr jag kommer hem igen sitter Daniel och Nati vid frukostbordet med Maggie och min spansktalande vn Manni som den sjlvklaraste sak i vrlden. Jag drabbas av en djupt tillfredstllande knsla av nrvaro och lugn. D och d vlsignas jag av detta lugn nr verkligheten skter sig sjlv, inte stller ngra krav och lter mig vara. Men det har ocks att gra med att mnstren bryts p ett stt som nd inte r hotfullt. Man kan pltsligt se andra dimensioner av tillvaron. Daniel och Nati sitter i samma kkssoffa och vid samma kksbord som Isak och jag gjorde nr vi spelade in ppningsscenen till Den Andra Stranden fr tretton r sedan. I den scenen sger jag till Isak att jag mste ka till Sydamerika fr att hlsa p ngra gamla bekanta och han blir mycket ledsen. Nu sitter de hr, som om tiden r ingenting. Genom ett trollslag har de materialiserats fram ur de svartvita gamla fotografier jag visade Isak fr att han skulle frst att det jag pratade om fanns i verkligheten. Sjlvklarhetens paradox. Det som ocks kan gra dokumentrfilm s magisk. Nr den med tiden som dramaturg verskrider mnniskolivets tunnelseende och lyckas locka fram en frtrollning ur det tillsynes torftiga och meningslsa vardagslivet. Minnet r ett hav dr det frflutna har drunknat. Medvetandet stoppar ned sin dragg och frsker f ordning p fngsten. Man har oftast ingen aning om vad som skall komma upp och verallt r havet lika ogenomtrngligt fr blicken av nedsmutsning och strande ljusreflexer. Dokumentrfilmarens arkiv r som detta hav, och vi sitter dr i vra digitala redigeringar och ordnar fngsten fr att hitta ett sammanhang och en mening. Under arbetet med klippningen av den nya filmen Compadre bestmde vi oss fr att allt som brt mot filmens konstruerade illusion av ett pgende, kontinuerligt skeende skulle vara i svartvitt. Oavsett om det hade intrffat fr trettio r sedan eller enbart tidigare i filmen. Minnet mter inte i timmar eller r. Minnet lodar i knslans djup. Ocks dr, i detta gonblick vid kksbordet som fljt mig genom tv ktenskap och dr Daniel och Nati nu sitter. Nr den frsta lnga frukosten r avslutad vill Daniel och Nati ringa till Sandra som har varit borta i mer n ett r i sin illegala exil i Brasilien. Det sista jag filmade i Peru var nr Sandra lmnade hemmet med man och barn. Jag fljde med till Brasilien och kte ensam vidare hem till Sverige fr att stta igng arbetet med det frdiginspelade materialet. Daniel har aldrig haft mjlighet att tala med sin dotter sedan hon lmnade Peru trots att Sandra skaffat telefonlinje 166

till det minimala huset i det nya landet. Det r fr dyrt att ringa och det finns i alla fall ingen telefon hemma hos Daniel och Nati. Ringsignalerna snds ivg ver Atlanten och snart sker terigen detta nstan obegripliga sammanbrott av tid och rum nr Sandra i Brasilien svarar sin Peruanska pappa som ringer frn Sverige en frmiddag i april 2004. Sandra och Daniel skrattar mellan sina gemensamma trar nr Daniel berttar att han och Nati slngt ut mig och Maggie frn sovrummet. El esta tirando suelo ahora. Han fr slita p golvet nu, sger Daniel skrockande om mitt nya nattlger. Sandra undrar om sin fyrarige lillebror Nata som r kvar hemma i Peru med Judith och storebror Dani. Han r brkigare n ngonsin, svarar Daniel men skyndar sig att sga att Sandra inte fr vara lika strng mot Renzo som han sjlv var mot Sandra nr hon var liten. Det var ju s p den tiden menar han ursktande. Inget rinnande vatten, ingen elektricitet, ingen toalett och stndig skrck fr att det inte skulle g att f tag p pengar till mat. Vem som helst skulle kunna bli galen av den situationen. Jag vet att det inte var ovanligt att mnniskor tvingades lmna mycket sm barn ensamma i hyddorna fr att ge sig ivg och f tag p det absolut ndvndigaste. Det hnde Nati och Daniel ocks. En gng nr lillasyster Judith bara var ett par r grvde hon ett hl i sanden under den utifrn reglade brddrren och krp ut genom hlet. Sandra var fr stor fr hlet och frskte med lockelser och hot f tillbaka Judith innanfr drren, men utan resultat. Drutanfr i sandknen drev vilda hundar omkring, tunga lastbilar med vatten halkande omkring i sliriga hjulspr och mnniskor eldade skrp vid obevakade eldar. Jag kommer ihg att det till och med var obehagligt fr en vuxen att rra sig i omrdet, ven om man var ganska hemmastadd. Nr Daniel kom hem hittade han Judith ett gott stycke frn hyddan och jag kan bara frestlla mig hur han reagerade mot Sandra. Jag har fortfarande svrt att frst hur de kunde behlla frstndet och bli sdana som de r, nr de nu talar med varandra frn var sin sida Atlanten. Daniel undrar om det finns ngon kyrka dr de bor i frorten Pinhais och Sandra svarar att pappa mste frst att hon inte alltid har tid att g i kyrkan. Men Daniel vill frskra sig om att hon inte glmmer bort Gud. - Frn flygplanet p vgen hit sg jag s vackra underverk och de var inte skapade av mnniskor, sger han fr att hlla Sandra kvar i den boning han vill ha gemensam med henne. Sandra lugnar sin pappa; hon har inte glmt sin Gud. S ber hon att f prata med mamma Nati och frgar nyfiket hur det ser ut i Sverige. Nati frklarar att det var natt nr de kom och att de nnu inte varit utanfr lgenheten. 167

- Men utsikten r vacker; de har en balkong, sger Nati till sin dotter och hller varsamt telefonluren med bda hnderna. * Vi ker till en biograf jag lnat fr att Daniel och Nati, jag och Alberto tillsammans skall f se filmen innan publiken mter den. I vanliga fall lter jag de medverkande se filmen i god tid innan den r oterkalleligen frdigklippt. I det hr fallet r det fr sent att gra ngra ndringar, ven om Daniel och Nati skulle vilja det. Dyrbara processer har fryst filmen i det skick som den nu har. Det r ett stort vgspel med frtroendet mellan oss, men det har varken funnits tid eller pengar fr att ka till Peru och visa en nstan frdig film fr ett par mnader sedan. Alberto och jag mste lita p att vi har uttryckt oss s att Daniel och Nati kan dela vr syn p deras liv. Nr Den Andra Stranden var nstan frdig skickade jag en videokassett till Lima fr att familjen skulle kunna godknna klippningen. Jag bad min Peruanska medproducent att visa den fr dem och bertta fr mig om deras eventuella invndningar. Det fanns scener som upprrde Daniel, men ingenting han ville ndra. Men frst efter tre r gavs ett tillflle att visa filmen p en riktig bioduk i Peru nr EU-lnderna organiserade en festival i Lima. Jag minns svrmen av officiella gster. Som en flock lngbenta och vlekiperade tranor vaggade de fram och ter i det jttelika, nedgngna kolonialpalatset. P alla hll omgivna av den grbl svrmen som fyllde luften med sina hgljudda, frmmande lten rrde sig familjen Barrientos i palatset som en frsiktig andfamilj dold i hg vass . Jag var den ledsagande och mindre vlekiperad halvtranan som fick till uppgift att stoppa servitrerna och be dem snka cocktailbrickorna till lagom niv fr de nstan osynliga huvudpersonerna. Nr filmen rullade upp p den jttelika bioduken var proportionerna omvnda. Storkarna satt alldeles tysta och tittade upp mot den stora dukens himmel dr vassen inte lngre dolde sikten fr andfamiljens hemliga liv i undervegetationen. Frskjutningen av perspektivet hll i sig lngt efter visningen. Storkarna terstllde antagligen balansen ganska omgende i sina huvuden, men Daniel frblev pverkad lnge. Jag reste hem innan festivalen var ver och kunde inte vara med p den andra visningen av filmen. Efter en tid fick jag ett brev frn honom. Han hade p eget initiativ tagit reda p nr den terstende visningen av Den Andra Stranden skulle ga rum. Ensam hade han sedan infunnit sig och sett till att finnas tillhands fr en frgestund, precis som efter vr gemensamma visning.

168

Delicias de Villa, 29.e November 1995. Kre broder, Det har gtt tv mnader sedan vi trffades Nr det gller filmen knner vi oss verkligen mycket hedrade. Srskilt jag, eftersom publiken frstod det djupa budskapet i Den Andra Stranden dr det inte bara talas om materiell fattigdom utan ocks om den mnskliga vrdigheten. Allt detta fick jag veta direkt frn publiken vid den andra visningen dr de gratulerade mig fr mitt agerande. De sa att filmen var mycket bra, att den hade ett hgre budskap n dokumentrfilmer som bara berttar om den materiella fattigdomen. Det sa den Peruanska publiken. Det fanns ocks en utlndsk publik. En kvinnlig missionr frn Tyskland sa att filmen borde visas i Europa dr de behver se den, srskilt de stora politikerna. En grupp ungdomar frn Norge sa att den var mycket bra och mycket mer gripande n andra dokumentrfilmer som inte knns verkliga, utan tillrttalagda. D sa jag till dem att allting i filmen var som i verkligheten Nr ljuset tnds nio r senare, nr vi just sett nsta film mnga tusen kilometer bort frn Peru s skrattar vi en aning frlget t vra gemensamma trar. Nati blinkar som om hon inte vet om hon drmmer eller r vaken och sger nstan viskande: Det var precis som om jag skulle ha varit hemma. Det r knappt en vecka kvar till premiren och det frsta stora provet r avklarat. Nati och Daniel ger mig absolution och kanske kan jag sova nr den hr natten kommer. Jag frsker intala mig att deras dom r den enda betydelsefulla, men jag misslyckas skndligen. Nr vi kommer hem ligger det en handskriven lapp frn en granne tre trappor ned p golvet i hallen vid brevinkastet. Jag lser de snabbt nedskrivna raderna. Grannen som skrivit lappen r en kvinna som fr flera r sedan berttat fr mig att hon sett Den Andra Stranden p TV och dessutom hade varit i Peru. Hon har sttt p balkongen och rkat se mig, Daniel och Nati p vg till bilen och undrat om hon sett i syne. Var det verkligen Daniel och Nati frn Peru som var hr i Sverige, med mig, dr p gatan? Jag frklarar fr Daniel och Nati, att en granne som sett den frra filmen knt igen dem p gatan. Jag undrar om jag kan be henne komma upp en stund. Det har de inget emot s jag gr ned och ringer p hos henne och frklarar att hon inte alls sett i syne. Hon kan komma upp nr hon vill. Vi sitter i kket, pratar och dricker kaffe nr det ringer p drren. Nr Eva Maria kommer in blir hon frst stende som frlamad och Daniel som sitter nrmast reser sig upp efter ngra osammanhngande ord. S kastar de sig grtande i varandras armar och slpper inte greppet 169

under en tid som frefaller oanstndigt lng. Vad r det frgan om? Bara fr att man sett ngon i en gripande film fr tio r sedan gr man vl inte sdr? Och framfrallt varfr svarar Daniel p samma stt? Jag blir fullstndigt frvirrad av det hftiga knsloutspelet och tittar p Nati som ocks ser frvirrad ut och sger till mig med darrande rst: Men Mikael, varfr har du inte sagt ngonting? r det inte Eva? Visst heter hon Eva, men Jo, svarar jag tvekande, samtidigt som jag undrar hur hon kan veta det. Daniel och Eva Maria har slppt greppet om varandra och nu r det Natis tur. Frklaringen kommer frst sedan alla lugnat ned sig. Mitt minne av vad Eva Maria en gng sa till mig nr hon flyttade in var bristflligt. Som ung sjukskterska reste Eva Maria till Peru strax efter att jag hade lmnat landet 1975 och hon hamnade ocks hos Emmaus dr jag hade bott och arbetat. Genom mig hade Nati och Daniel ftt kontakt med Emmaus, lmnat soptippen och brjat arbeta med stdning och annan hemhjlp genom Emmaus egen lilla arbetsfrmedling. Dr hade de 1976 trffat Eva Maria och hon hade beskt dem flera gnger hemma i deras hydda p sltten vid soptippen. Sedan Eva Maria lmnade Peru hade de inte mtts igen. Det han g 28 r innan Eva Maria gick ut p sin balkong och blev stum av vad hon sg p gatan nedanfr. Eftersom jag hade glmt bort vsentliga delar av Eva Marias historia hade det aldrig fallit mig in att sammanfra Nati och Daniel med henne. Nu har de pltsligt tv gamla bekanta i samma trappuppgng i ett kyligt litet land p andra sidan jordklotet. Det knns ett gonblick som om jag borde g rakt in i sovrummet, lyfta ned spegeln, slita bort alla tapetlagren, bnda upp drren och ropa in Judith och Nata. Men jag behrskar mig.

* Barnen brjar vnja sig vid den nya familjekonstellationen ven om sjuriga Harry fortfarande tittar vldigt allvarligt p Daniel och frsker dlja sin genans nr han skojar och vill f kontakt. Den busige pojke som oftast glider ned i nonchalant halvliggande p kkssoffan sitter nu rak i ryggen som en eldgaffel vid varje mltid. Nr vi gr ett besk p hans skola str han p pass vid utgngen och hller upp drren fr Daniel. Sedan smyger han fram till Maggie och ber henne viskande att frga Daniel hur det knns att ha polio och om det kan smitta.

170

Vi ker ut frn staden och hlsar p fotografen Peter som arbetade med Den Andra Stranden fr tretton r sedan. Hans hus ligger i ett skogsbryn p Uppsalasltten och Nati blir frtrollad av de stora susande trden och vrens bleka blsippor. Hon har inte varit ute i en grnskande natur sedan hon var barn och lmnade den by i Anderna dr hon fddes. Lima r byggt i en sandken som strcker sig lngs hela den Peruanska kusten och slumomrdena har inga parker. Frundrad gr hon ned p kn och smeker med handen den grna mossen p en sten som om den vore ett levande vsen. Innan vi ker drifrn fr Peter noggrant frevisa sina odlingar dr vrsdden just r gjord. Jag har berttat fr Daniel och Nati att det finns mnga invandrare i Sverige och vi ker till Rinkeby fr att leta upp en bekant till mig. Det r mitt p dagen och vi hamnar p en servering med nstan bara svarta mn som pratar, dricker kaffe och rker. Daniel frgar hur de kan sitta dr mitt p dagen utan att gra ngot och jag frsker frklara fastn det verkar som om han inte riktigt begriper. Maggies rdsla fr att hon skall tycka att Daniel r knepig har kommit helt p skam. Trots att hon inte talar mnga ord spanska s verkar de intuitivt frst varandra. Daniel och Nati r befriade frn sin vardag och tillter sig att drmma och bli barnsliga. Deras lngsamma tempo och fridsamma sinne har smittat av sig p hemlivet och jag brjar undra om det inte vore hlsosamt fr alla att de bodde hr fr jmnan. Kanske vore det nd bra att ppna drren i sovrumsvggen? Nati har haft svrt att hlla fingrarna borta frn kksarbetet under nstan en vecka och har krvt att tminstone f laga en Peruansk frrtt dagen innan premiren. Ngra gamla bekanta frn Peru p sjuttiotalet har kommit till Stockholm fr att vara med p premiren. Olga frn Peru som gifte sig svenskt och norrlndska sjukskterskan Majvor tar med sig Nati p en runda fr att handla sm presenter till Judith, Dani och Nata drhemma. Nr middagen brjar nrma sig och de inte dyker upp ringer jag till Majvors mobil och undrar vart de tagit vgen. Blir det ngon potatis frn Huancayo undrar jag och Nati svarar med ett lttsamt fniss att hon inte hade en aning om vad klockan var. Daniel r lika frnjsam, tillrttavisar sitt gnisslande stdben som om det vore en olydig hundvalp och stryker byxor infr premirkvllen. Antingen r vi fr lttsamma eller s vgar vi inte erknna hur nervsa vi r fr vi hller nstan p att komma fr sent till premirbiografen. Jag sitter mellan Nati och Daniel nr ljuset slcks och de fr ka hem igen. Den stora morgontidningen med sin moderna krlek till design, mode och andra tomhetens frkldnader har skrivit en intellektuellt distanserad och ljummen recension som bara ger mig frfrlig ngest. Men kollegan kvllstidningen som en gng bad mig lmna kameran hemma 171

har gjort en helomvndning. Aldrig har jag varit med om en recensent som undrat ver sina frlupna sikter och jag blir faktiskt rrd av hans uppriktiga uppskattning. Men det kostar p att bli offentligt utsatt fr frmmande mnniskors personlighetsutveckling. Och ingen enda svensk tidning har brytt sig om att ens gra en intervju med Daniel och Nati. Trots allt mste det rimligen vara ganska unikt, till och med ur ett strre perspektiv n det svenska att en sdan familjs liv skildras i tv lngfilmer under trettio r. Det finns ngra exempel i dokumentrfilmshistorien, men de r inte mnga. Jag frsker rdda mig sjlv med tankar om den hrskande medelklassens opportunism och motvilja mot att tvingas ta stllning i vrlden, som de ltsas r krngligare n den egentligen r. Men frst nu nr Daniel och Nati offentligt fr ta emot publikens vrme tillsammans med mig och Alberto och de som hjlpt oss p vgen s kan jag fr ett gonblick knna att det kanske r nog, att det varit mdan vrt. Daniel kan inte lta bli att hlla ett improviserat tal till den synbarligen uppskattande publiken. Han talar om vrldens tillstnd och vikten av att mtas, men ocks om den mnskliga vrdigheten och ndvndigheten av att handla. Eftersom vi inte har frberett ngon tolkning s mste jag verstta och jag knner mig generad ver Daniels djupt frsonande ord. Det r som om Daniels vill ge oss absolution frn ett kollektivt ansvar fr att han knner sig frstdd och s vl mottagen. Men det frsonande talet skaver nd mot min knsla av att det inte rcker. Det r trots allt inte nog. Vare sig med filmen eller hans eget vaga manande till handling. Jag vet att han djupt inom sig r arg och att Nati kanske i grunden r nnu argare. Inte ver mig, men ver ortten som bestr. Och min egen vrede ver samma sak r ibland s ljligt svr att frena med de skillnader som finns mellan oss. Det borde inte vara s, tnker jag eftersom vi nd delar det ondliga avstndet till den verkliga makten. Men trots allt finns skillnaden kvar. Kanske r det ocks den som gr mig s frbannad och s i grunden sorgsen. Vrldens tillstnd har tvingat in oss i roller som vi inte kan krnga oss ur. Jag blir rdd att vnskapen oss emellan r en dimrid och att en delad sorg blir en urskt fr passivitet istllet fr en uppmaning till verkligt stllningstagande. * Men det str en buss och vntar utanfr biografen. Det r en oglamors linjebuss som hyrts in frn lokaltrafiken i Stockholm fr att ta oss till en vntande middag. Det vanliga linjenamnet p bussens upplysta skyltar har bytts ut mot COMPADRE. Nr vi fyllt bussen till sista stplats och drrarna vst igen p vlbekant vis r det nd som om gemenskapen

172

mellan oss alla som deltagit i biografens helande ritual r p riktigt. Och terigen befinner jag mig p en bussresa jag nskar aldrig skall sluta. Hela natten, genom festen nda in i drmmen rcker frtrollningen trots en berusad och olycklig vn som vill stlla till skandal p vr fest och trots att aprilnattens luft r rkall och mrk . Morgonen drp r vr lgenhet fylld med doften frn grdagens blommor. Nati ser s njd ut nr hon sger att hon aldrig tidigare ftt blommor. - Men jag som ger dig blommor varenda dag, inflikar Daniel blixtsnabbt och spelar srad s att alla brjar skratta. Vi gr en sista resa tillsammans, p en vit bt av stl som tar oss ut ver kyligt bl fjrdar i den Stockholmska skrgrden. Min svenska familj, Albertos familj och delar av vr Peruanska familj. Daniel str stadigt mot vinden, men Nati hller frsiktigt i relingen och beknner att hon aldrig varit ombord p en bt, trots att hon lever sina dagar vid randen av en ocean. Fr ett gonblick ger vi havet och vinden tillsammans ven om de verkliga garna stirrar mot oss frn alla hll med svarta gon i tomma sommarpalats. P kvllen innan den obevekliga resan tillbaka ringer Daniel och Nati terigen till Sandra som de lovat, fr att rapportera om hela vistelsen. Jag bryter mot min princip att jag skall avst frn att filma vistelsen i Sverige, utan lta det vara ett minne som bara vi sjlva ger. Jag knner att jag p ngot stt nd mste kunna bertta om mtet p andra sidan havet om det ngon gng blir en fortsttning p denna lnga filmade berttelse. Liksom dan efter ankomsten till Sverige r det Daniel som tar luren frst och berttar om publiken och blommorna och Albertos och Mikaels fantastiska hustrur ( d nickar Nati tyst instmmande i bakgrunden i vntan p sin tur). Sandra lyssnar och skrattar beltet och stller nya frgor. Jag hr att det r verlevaren, den som stndigt letar efter mjligheter som talar i luren frn Brasilien och jag minns Daniel och hans frgor nr han skte kontakt med mig p sophgen fr trettio r sedan. - Men pappa, bertta hur det r dr. Jag vet att det r helt annat n i Peru, men hur gr det fr unga mnniskor dr nr de vill bli ngot? Vad har du sett? Ni har ju varit dr nstan tv veckor i alla fall. - Du frstr, det r stor skillnad. - Det r klart - Det r stor skillnad i utveckling och utbildning. De r mycket bra, mycket medvetna srskilt nr det gller utbildning. Utbildning fr sina unga och fr sina barn. - Fr barnen, sger Sandra med stor undran och darrande ngslan frn djupet av sitt inre dr det bor ett barn som skall fdas om nstan exakt sju mnader. 173

- Fr ungdomarna ocks, tillgger Daniel som inte vet att Sandra vntar ett barn och inte hr den drjande betoningen i hennes rst fr att han inte vet det jag vet nu nr jag skriver detta, en mnad efter Sandras frlossning. - Nr ungdomarna inte sjlva har pengar s fr de std av staten. - Mmmm. sger Sandra och lyssnar med en blandning av frundran och misstro. - Det r stor skillnad p hur vi har det. - Visst. - Vi r mycket lngt drifrn. - Joo.Jag har varit inne p Internet fr att se hur det r i Peru nu. Vi tittade p nyheter frn Apurimac och de sger att fattigdomen r densamma. Ingenting har frndrat sig. Daniel berttar att de trffat Peruaner som sg filmen p premiren. De lever i Sverige efter att ha ftt politisk asyl under Fujimoris diktatur. Sandra undrar hur det gr fr dem. Daniel sger att de arbetar och att det gr bra. - Du pappa; r det ltt att ta sig dit? - Nej , det r ganska svrt. - r det sant som min gudfar sger att det r svrt fr invandrarna dr? - Jo, det verkar s, men jag har inte sett s mycket. Vi var i en invandrarfrort och jag sg mest svarta mnniskor frn Afrika. de fr std frn regeringen, men jag vet inte s mycket mer. - Tv veckor r inte s lng tid - Sandra. - Jaa - Jag mste fatta mig kort. Det r dyrt med telefonsamtalet, du vet. - Ja, jag vet. Vad ville du sga, pappa? - Att du skall ta hand om dig och se till att du fr det bttre. - Sakta men skert kra du, men vi har bara varit hr drygt ett r. Det tar tid som du vet. - Du mste ge allt ditt std till din son, och inte vara vldsam mot honom. - Inte vldsam, men - Lyssna p mig nu. Jag har sagt det frut, men ven om din pappa var fr hrd med dig s fr du inte fortstta p samma stt. Du mste ha tlamod och du mste frst honom. Tiderna r annorlunda nu. - Jag vet, pappa.

174

Sandra tystas ett gonblick av Daniels dliga samvete ver det frflutna och ver hans saknad och ofrmga att hjlpa sin dotter. Hon famlar i tystnaden efter hjlp att ta sig frbi sin pappas sentimentala blindskr. - Och mamma d? r hon njd med resan? fortstter Sandra. - Jag brjade tro att hon aldrig skulle frga efter mig, teaterviskar Nati till mig dr hon sitter ttt intill Daniel p vr dubbelsng och vntar p tur att f prata med sin dotter. Men innan Nati fr ta ver vill Sandra frskra sig om att Judiths beslut att flja efter till Brasilien str fast. Daniel bekrftar och Sandra fr honom att lova att frklara fr Judith att det kommer att bli hrt. - Du mste sga till henne att Brasilien inte r ngot paradis! Fr ett tag sen s drmde jag att hon var hr och blev less p alltihopa. Du vet hur huset ser ut. Min gudfar har vl visat dig bilderna? - Ja. Har ni fortfarande samma utrymme? - Ja pappa, vi har inte haft mjlighet att gra ntt mer. Tillslut fr Nati tala med sin dotter och frskra henne att allt har varit bra i Sverige. Nati berttar om alla de trffat och om rden hon ftt av Maggie om lilla oroliga, brkiga Nata. Ibland nr Nati inte lngre har orkat med hans vldsamma krav p uppmrksamhet har hon trttnat . Irriterat har hon klagat att han borde lra sig att vara lugnare, som Alex , pojken hon dagligen ger sin arbetstid. Maggie har frsiktigt sagt att jmfrelsen antagligen bara gjort Nata nnu mer missnjd och att det r bttre att inte prata s mycket om Alex nr Nata r med. Jag tolkade deras samtal och tnkte p Nata , p andra sidan drren bakom tapeten. Mitt frsta mte med honom hemma i Peru fr tv r sedan var inte ltt . Det tog tid och sjlvvervinnelse fr att vnja sig vid den stndigt svettiga lilla pojken som oupphrligt skrek och studsade mellan mbler, vggar och mnniskor. Allt han fick tag p fll samman i bitar eller skrek och frskte fly fr livet om det var levande och hade frmga att protestera. Jag kunde se honom framfr mig, p jakt efter hmnd p den lugna Alex eller min egen, lika lugna Harry. S kommer den sista natten i Sverige och barnen tassar in i sovrummet i pyjamasbyxor fr att ta farvl av farbror Daniel och tant Nati. Morgan r som vanligt s sjlvklar i sin mhet och Harry tar hjlp av sin bror och strcker sig upp p t fr att n ver sin stora respekt och blygsel fr Daniel och Nati. - Chau mi flacito, farvl min smalis, sger Daniel med Harrys vrbleka armar om halsen innan barnen smyger bort till sina drmmar. 175

Knappt hinner vi somna innan gryningen vcker oss med sin bl och kyliga andedrkt. Tysta samlar vi oss fr avfrd. Maggie och jag gr matsck till Daniel och Nati eftersom Iberia slutat servera mat p ekonomiklassflyg till Madrid. Paketet med smrgsar trstar oss alla att tro att resan r kort och mjlig att gra igen, s snart vi fr lust eller saknar varann. Nr vi skiljs vid Arlandas skerhetssprr mot vrlden s ltsas vi alla att det bara r fr ett gonblick och att vi finns p ett musklicks enkla avstnd. P motorvgen tillbaka mot Stockholm r jag ensam i bilen igen. Hemma str blommorna frn premiren kvar i kket. I vrt sovrum hittar jag en piratkopierad CD med Peruansk musik som Daniel och Nati har glmt kvar. Nr kvllen kommer ligger vi terigen i vra vanliga sngar. Maggie och jag talar lnge med varandra. Vi tittar p klockan och rknar flygtimmarna och frestller oss att Daniel och Nati ocks talar med varandra om den stora resan nu nr de flyger den sista timmen ver Amazonas regnskogar. Nr jag r p vg att somna kan jag fortfarande knna den syrliga doften av skokrmen som Daniel varje morgon anvnt fr att blanka sina specialtillverkade handikappskor, nya fr resan betalda av en filmbudget som mste rcka ven till sdant. * Mitt i natten strs jag i smnen av en obehaglig knsla av att ngonting i sovrummet har frndrats. Jag frsker vakna men kroppen vill frst inte lyda. Tillslut lyckas jag lyfta huvudet och upptcker att drren som varit dold bakom tapeten str vidppen. Spegeln som dolde revorna jag gjort i tapeten ligger krossad p golvet. Sovrummets fnster och drr r stngd och luften frn andra sidan har fr lnge sedan fyllt vrt rum med sin frmmande och skarpa lukt. Det r som om ngon har ppnat en sluss mellan en liten sj och den stora oceanen. Havsvattnet med sin bittra slta har tagit ver allt och den lilla glen med stvatten r helt och hllet frsvunnen. Jag stter mig upp i sngen och tittar oroligt p Maggie. Som tur r sover hon fortfarande. ven om Daniel och Nati varit hr i tv veckor och sovit i sngen dr vi nu ligger s r det hr fr mycket. Och jag har inte sagt ett ord till Maggie om drren bakom tapeten. Varfr str den pltsligt ppen? Varfr vaknade jag inte nr spegeln gick i golvet`? Jag mste genast stnga den. Men hur skall jag sen dlja drren; spegeln tcker inte hela ppningen. Maggie kommer omedelbart att undra nr hon vaknar och d r det omjligt att dlja drren. Jag sitter upp p sngkanten och ser in genom drrppningen. Hrinne i vrt rum vilar ett blekt vrmorgonsljus men drinne r det mrkt. Det mste vara natt dr; tidsskillnaden r sex eller sju timmar. Trots att det r mrkt knner jag genast igen deras hus. 176

Det jag ser r korridoren mot stora rummet, med gjutet betonggolv, tegelvggar och tak av korrugerad plast. Dr till vnster, dold bakom ett skp, vet jag att Danis sng str inklmd och ngot lngre bort, bakom tegelvggen har Daniel och Nati sitt sovrum. Till hger str kylskpet med snret som hller drren stngd eftersom magnetslingan fr lnge sedan gett upp. Jag fr lust att resa mig, g fram och ppna drren och se efter om dr som vanligt str en ensam kanna med kokat vatten p kylning och kanske en skl med rester. Men jag kommer inte upp ur sngen. Det r tyst inne i huset. Utifrn hrs en hund som skller och en avlgsen nattbuss som accelererar uppfr backarna mot Tupac. - Pappa, hr jag inifrn deras hus och det r min sjurige Harrys nattrst och jag blir alldeles kall och undrar hur det kan komma sig att han r dr. Han borde ju ligga hr hemma i sin sng? Inte dr i deras fattiga hus. Han kanske r jtterdd? Men mitt sinne har lurats av natten. Harry r inte dr. Han str i drren till vrt sovrum och kallar frsiktigt p mig fr att han vill ha sllskap till toaletten. * Men allt r inte drmmar. Daniel och Nati lg hr i sngen dr Maggie nu ligger, och det s sent som i gr. De borde vara hemma nu, p andra sidan Atlanten, tillbaka i huset jag just inbillade mig att jag tittade in i. Nsta dag kommer ett mail frn Judith. Frn: "JUDITH BARRIENTOS BUITRON" Datum: sn 2 maj 2004 19.07.54 Till: mikael.wistrom@chello.se mne: llegaron! Kra Mikael och Maggie! DOM HAR KOMMIT! Hur skall jag tacka er fr allt det som mina frldrar varit med om tillsammans med er. Tillslut kom i alla fall den stora dagen fr deras hemkomst. Vi kte till flygplatsen fr att hmta dem och Nata stllde till stor skandal och skrek deras namn rakt ut bland alla mnniskorna! Alla tittade p oss! Jag visste inte vart jag skulle gra av alla mina frgor och vi var vakna till klockan tv p natten och pratade. Hur skall jag kunna beskriva mina frldrars lycka nr de berttade om sina upplevelser med er! Jag tar av mig hatten och lovar att tjna dig resten av mitt liv! Skmt! Mamma sger att du har lovat att skicka en 177

kopia av filmen till Peru s fort som mjligt. Hoppas det blir innan jag ker till Sandra i Brasilien den 29:e maj, fr nu r det bestmt. Och tack Maggie fr rdet som du gav min mamma att inte jmfra sin son med den andra pojken. Jag skall verkligen se till att hon inte gr det. God natt och vi hrs snart igen! Judith

Jag ringer frn mitt jobb till Natis arbetsplats, hemma hos Alex ,den rika sonen. Linjen r frvirrande klar och tydlig, som om vi talade med varandra ver gatan. Hon undrar hur vi har det och frgar efter Alberto nr hon fr hra att jag r p kontoret. Jag frgar om jag skall ropa p honom s att hon ocks fr prata med honom. - r han i kllaren? sger hon hemmastatt. Hon som har varit hr, p kontoret och nere i kllaren hos Alberto fr bara ngra dagar sedan. Jag frgar henne hur det kndes att komma hem. Frst skmtar hon bort det en aning, p sitt frsiktiga vis. Men sedan berttar hon att hon hromdagen gick upp p det nybyggda taket till deras hus och tittade ut ver slummen i Delicias de Villa och bort ver andra kkstder, som r yngre och mer primitiva. - S hemskt det ser ut sger hon, och jmfr med utsikten ver nybyggda bostadsomrden, vatten och skogspartier frn vr balkong. - Stackars mitt Peru. Resan har ppnat Natis gon mot en ny smrta. Inte fr att hon aldrig sett hur mnniskor faktiskt kan ha det. Jag vet hur det ser ut p hennes arbetsplats dr hon sitter och pratar med mig just nu, i den moderna lgenheten med den stora grna bakgrden i Limas verklasskvarter. Men vlstndet i Peru r avskilda och befsta ar i en ondlig djungel av hyddor, skjul och enkla betong och tegelhus. I Sverige var det synbarligen rent och tyst verallt och mnniskorna verkade s artiga och vlutbildade. I frorterna ocks. Hon var frundrad och sa skrattande att det inte alls skulle vara svrt att vnja sig vid att bo hr. Det hjlpte inte att jag frskte frklara att det var en annan sak att bo hr n att komma p besk. Drhemma blev det snabbt vardag igen, sger Nati. Daniel har problem med motorcykeln, Nata r lika vild som vanligt och Dani och Azucena klarar inte riktigt av att ha blivit tonrsfrldrar fr ett halvr sedan. Nati undrar om jag hrt ngot mer frn Sandra i Brasilien, 178

Judith skall ju ka nr som helst. - Det kommer att bli tomt, sger Nati , men kanske det r bst att hon ger sig ivg och fr en ny chans att hitta ett eget liv. Natis ord fr mig att tnka p det som kommer att vara Judiths tyngsta bagage nr hon ger sig ivg frn sitt land; den stndiga oron, skandet efter ett liv hon kan frlika sig med. Sandra reste med lttare bagage. Hon skte ocks ett annat liv, men det hon skte var inte svaret p alla livets frgor, utan frst och frmst ett liv med bttre materiella frutsttningar fr sig och sin familj. Sandra har terskapat frutsttningarna fr den krlek som hon faktiskt vxte upp i, ven om det var p sophgen. Hon bildade en familj som utan att ga ngonting annat n varandra och sitt mod gav sig ut p en resa i det oknda. Men Judith r ensam, ifrgastter allt och mste skapa om den ofullkomliga vrlden frn brjan. Det r en stor uppgift fr en mnniska. Frn: "JUDITH BARRIENTOS BUITRON" Datum: fre 28 maj 2004 17.31.27 Till: mikael.wistrom@chello.se mne: hola. hej vnnen, idag blev jag ensam hemma sedan mamma gtt till jobbet och pappa tagit Nata till skolan. Min dagliga rutin brjar med att jag stdar rummen och dasset, diskar och br in vattnet som vi kper varje dag. S gr jag en kopp starkt kaffe och ngra brd med lite smr p och stter p radion. Stereo 100, fattar du vl! Sen stter jag mig ned och njuter av min ofrglmliga och delikata frukost!!!! Jag ser mig omkring och du anar inte vilken tomhet och tystnad jag knner omkring mig. Det r d man frgar sig; OCH VAD skall HNDA I FRAMTIDEN? Det var ett r sedan vi sgs men det knns som en evighet och det r inte klokt vad som hnt p ett r! Mitt frhllande med Alfredo tog slut, vi blev tvungna att lra oss leva utan min syster sedan hon rest till Brasilien, bebisen fddes och Dani blev pappa. S mnga knslor! Och s kom Sandras frslag att jag ocks skulle resa till Brasilien. Det var som om det ppnades ett nytt kapitel i mitt liv, ven om jag fattade att det inte skulle bli ltt. Sen kom verraskningen: RESAN! Den dagen var jag ondligt lycklig som om det var jag sjlv som skulle resa. Istllet blev jag ensam ansvarig fr hushllet. Det var maxat! De 12 dagar som de var borta frstod jag mina frldrar mer n ngonsin. Fr frsta gngen i mitt 27:riga liv knde jag mig som DOM! Jag fick till och med flera gr hr ( jag skmtar inte ) och jag 179

bad varenda kvll att Gud skulle skydda dom och se till att dom kom tillbaka. Ingenting var som vanligt. Visserligen var det mindre skrik och brk, men det var inte samma sak utan dom. Du vet mycket vl att jag alltid levt med dom. Och nu gr dagarna s fort och jag mste snart resa. Det r sorgligt att resa utan att veta nr man kommer tillbaka och nnu vrre att lmna allt man lskar. Jag vill inte trka ut dig, men du vet att jag r mycket sentimental! Hoppas att jag frndras lite i Brasilien? I morse nr jag vaknade hade jag verkligen lust att bertta allt som hnder hr hemma. P ngot stt som fr att ta farvl. Det r inte frsta gngen som Dani slr sin fru, men den hr gngen nskade jag att jag hade varit en man s att jag hade kunnat sl tillbaka. Du anar inte hur det kndes nr hon skrek p hjlp. Jag ropade p pappa och du vet hur svrt han har att g i trappor och han fick tag p en kpp och var helt frvandlad. Mamma sger att i filmen ser jag ut som en flicka som behver hjlp med sina problem. JAG BLIR RDD! Jag blir rdd fr att se mig som jag var, s olycklig som jag var nr jag var 25 r! Vad tnker du om mig? Nu nr jag knner mig lugnare vill jag ta igen tiden jag frlorat. Jag lovar att jag skall skriva till dig s fort jag sett filmen. Hlsa till smrttorna Morgan och Harry och vet du! Jag drmde att Morgan talade spanska. Det var mycket lustigt! Tack mina vnner fr att ni har tlamod med mig! JUDITH Vid det hr laget har jag fler mail frn tv rs elektronisk kontakt med Judith n jag har brev frn nstan trettio rs brevvxling med Daniel. Och varje mail pminner mig om den dr frsta omvlvande kontakten via sattelittelefonen med den vuxna Judith r 2001. Det var d jag brjade fundera p att trots allt kanske gra nnu en film om hennes familj. Jag insg att det var hos de tre vuxna barnen Sandra, Judith och Dani som historien utvecklades och levde vidare. I mina kontakter under ret som hade gtt upplevde jag att det enda som egentligen hade frndrats var barnen. Att tervnda fr att skildra Daniels verklighet nnu en gng kndes tungt och stillastende. Det visade sig, som alltid nr det gller verkligheten och dokumentrfilmen inte vara s enkelt. Judith blev verrumplad och antagligen frskrckt ver att jag faktiskt dk upp frn andra sidan Atlanten med min kamera efter hennes pltsliga inviter. Ur henne vllde en strm av 180

osorterade berttelser och motstridiga knslor. Hon var tjugofem och en mycket vacker ung kvinna som visste hur hon skulle kl sig och fra sig s att hon inte blev tagen fr flickan frn slummen, eller nnu vrre en chola - en indianflicka med rda kinder och undergiven blick. Nr hon gick runt och letade jobb med magra intyg frn skola och arbete i ett gult papperskuvert s var hon som de andra flickorna i stadens kantsttta medelklass. Kanske bara lite vackrare n de flesta. I lnga ringlande ker till enkla kontors- och frsljningsjobb passande hon genast in; ung och prydlig, p vg, p jakt efter ett tillflligt phugg i vntan p bttre. Tillsammans med Alfredo som var tjugo r ldre och jobbade som radiopratare och diskjockey var hon en ung kvinna som verkade leva ett vanligt lgre medelklassliv, med nstan mjliga drmmar om mer. Med honom p en enkel restaurang, p ett dansstlle med dunkel musik eller p en av Limas biografer var hon flickan som passade in. Kanske var hon lite fr ung och lite fr st fr mannen vid sin sida, men ingen hjer p gonbrynen fr en sdan sak i latinsk storstadsmilj. Judith bodde med Alfredo, en cockerspaniel och en annan, liten pudelliknande hund i en sliten tva mot en larmande gata p vg in mot Limas centrum. De enkla rutorna med svarta fnsterramarna av jrn kunde inte hlla bussarnas stndiga rytande och svarta andedrkt borta frn lgenhetens inre. Men dr fanns rinnande vatten, varmt och kallt, dr fanns en stor TV, stereo, ett riktigt kk och ett badrum med vattenklosett, dusch och kaklade vggar. Alfredo var snll och chevaleresk p gammaldags vis och flydde inte sin vg nr han sent om snder fick trffa Judiths frldrar hemma i slummen. S mnga pojkvnner frn medelklassfamiljer med levande skrck fr hotande fattigdom hade tagit till flykten nr de blivit hembjudna och insett att den vackra flickan med sitt vinnande stt kom frn ett vanligt fattigt hem. Men inte Alfredo. Han avgudade henne och kpte presenter som hon tidigare bara kunnat drmma om. I handvskan hade hon nu en mobiltelefon som hon visserligen inte hade rd att ringa frn, men hon kunde lmna sitt nummer till en tilltnkt arbetsgivare. Och nr hon satt p en buss eller drack en lsk p en enkel servering kunde hon plocka upp telefonen och knna att hon var ngon annan, ngon som hade kommit undan sitt de. Allt gick bra s lnge hon hade tillflliga jobb som vlansad vrdinna p olika mssor eller frsljare av mobiltelefoner och sknhetsmedel. Hon tjnade en del egna pengar och kunde kpa med sig sm presenter hem till familjen och srskilt till familjens lskade sladdbarn Nata. Hon hade varit mamma t honom hans frsta r nr Nati var tvungen att bara ngra veckor efter frlossningen g tillbaka till det enda stadiga jobb som ngon i familjen ngonsin haft. Men nr jag anlnder till Lima 2001 sitter hon utan jobb i Alfredos lgenhet och vntar p att 181

han skall komma hem frn radion och bli serverad hennes mat. Judiths vandringar runt Lima med sitt alltfr tunna gula papperskuvert med betyg har slutat ge resultat. Nu vankar hon rastlst runt i lgenheten, jagad av det ptrngande larmet frn gatan och sina skllande hundar som knner sig lika fngna som hon. Judith frsker stnga ute oljuden och dva sin oro, stter p radion och lyssnar p Alfredos djupa stmma nr han presenterar nyheter, reklam och musik p kanalen Stereo 100 . Tillslut har hon till och med blivit rdd fr att g ut ensam en vnda med hundarna eller satsa p nnu ett omjligt jobberbjudande med hundra andra vntande i kn. Fr att ha ngot att gra och tjna en slant sitter hon och tillverkar sm pappersstrutar med choklad som Alfredo frsker slja bland sina bekanta. Det gr inte helt illa eftersom Judith lyckas blsa liv i det enklaste frgade papper och f billigt inkpt choklad att se ut som en exklusiv hantverksprodukt. Men det r som ett spettsknyppleri i en bur som inte ens r frgylld och Judith vet det alltfr vl. Hennes vrsta mardrm r att bli piga som mamma. Hon prvade p det redan som fjortonring, alldeles efter att jag hade lmnat Peru nr inspelningen av Den Andra Stranden var klar 1991. Det var till och med hon sjlv som bad mamma om hon kunde frga familjen efter ett arbete ven t henne. Judith sger att hon ville tjna lite egna pengar, men nr hon tnker efter s undrar hon om det inte fanns andra skl. Daniel hade ocks arbetat t den dr familjen och kommit i brk om betalningen. Det hade slutat med att hustrun i familjen slngt ut Daniels betalning genom fnstret och sagt t honom att aldrig komma tillbaka. Judith fr trar i gonen nr hon berttar hur Daniel tvingades plocka upp pengarna frn marken. Hon tror att hon ville ha det dr jobbet fr att frska frst vad det var fr slags mnniskor som kunde gra s mot hennes pappa. Naturligtvis kom hon genast i brk med husfrun och vgrade ha piguniform nr hon arbetade. - Den r bara till fr att visa att man inte hr ihop med dem. Att jag aldrig kommer att bo i deras fina rum. Hon slutade sitt pigjobb men kom tillbaka flera r senare fr att hon mste tjna pengar. terigen skulle hon tvingas bra ljliga vita spettsfrklden och huvudbonader och sitta tillsammans med alla de andra pigorna nr det var barnkalas och alla inbjudna barn kom med sina barnpigor och mammor. - Jag knde mig som en mngubbe med de andra pigorna. De var anpasslingar allihopa och de lskade barnen de kom med. Jag jobbade bara fr pengarna. Jag r inte till fr att ngon skall kalla p mig med en liten klocka nr jag skall gra ren deras toaletter. 182

Daniel hade bara skrattat stolt trots att Judith frlorade sin inkomst nr hon gjorde sitt uppror. Jag frgar Nati om det inte var besvrligt att Judith brkade och fick sparken frn jobbet hos en familj dr hon sjlv var tvungen att fortstta vrna om sina relationer. Men Nati tyckte bara med den strsta sjlvklarhet i vrlden att det var bra att ngon ntligen sa ifrn. Hon var ocks stolt ver sin dotter och brydde sig inte om konsekvenserna. - Jag r alldeles fr rdd fr konflikter. Jag vet inte varfr, men jag blir tyst och blyg. Nati vet ocks alltfr vl att hon inte kan kosta p sig att gra uppror som Judith. I Den Andra Stranden finns en scen dr hon brkar med Daniel om att hon inte vgar krva lnefrhjning. Nati konstaterar att hon skulle f sparken om hon gjorde det. Hon svarar dessutom Daniel att s har det gtt fr honom. Han blir arg och tittar tyst undvikande ned i bordet. Nufrtiden skulle Judith hellre d n jobba som piga. Tnk om hon hade ett snt jobb och Alfredos bekanta skulle f reda p det! Bilden av den unga vackra kvinnan med mobiltelefon i vskan och en man som jobbar p radiostation gr inte ihop med den nigande pigan. S Judith gick sin vg frn pigjobben, upprorisk och stolt som sin pappa. Men hr i lgenheten, nr hon viker chokladpapper och vntar p Alfredo r hon inte lngre den sturska rebellen. Upprorets kraft har ingen annanstans att ta vgen n mot Alfredo eller mot henne sjlv. Judith luslser dagstidningarnas annonser, hon finkammar gatorna efter skyltar om affrer som sker bitrden, hon frgar alla de unga mnniskor hon trffar i k efter k. Inuti den vlmanikyrerade Judith som tvingar sig framt i hgklackad jakt efter arbete p Limas obarmhrtiga gator bor det ocks andra kvinnor. En av dem r vyssjad och lskad av Judiths indianska mormor - la abuela - en budbrare frn en annan vrld. Judith bands ihop med henne frn allra frsta brjan av sitt liv. Det var mormor som frlste Nati och hon bodde lnga tider hos Daniel och Nati fr att hjlpa till med barnen. Det var ocks drhemma hon slutade sitt liv. Nr Judith minns henne drunknar hon hjlplst i tiden strax innan mormors dd. La Abuela bodde oftast hemma hos Daniel och Nati under de sista ren och hon fanns dr nr vi spelade in Den Andra Stranden 1991. Men ibland kte hon till det lilla enkla hus hon hade i andra ndan av Limas ndlsa frorter; det tog timmar att komma dit med skakande bussar. Judith var tonring under den tiden och hon minns att hon lskade att flja med sin mormor till skjulet med trampat jordgolv , fotogenspis och hemsnickrade mbler. Jag beskte ocks huset en gng men minns bara misren, lukten av fattig gammal mnniska och det skumma ljuset ver de fallfrdiga brdlapparna till mbler. Fr Judith var allt annorlunda, i ljuset av 183

mormors ondliga krlek. Hon minns hur mormor en gng hittade en flaska med det Peruanska brnnvinet Pisco undanstoppad hemma hos sig. Sedan hade hon och Judith suttit p golvet, rkt cigaretter och druckit Pisco som fnittrande tonrsflickor. Judith minns alla detaljer, tegelstenarna under sngen i stllet fr ben, mormors lskade fotogenspis som ingen annan n hon kunde stta fyr p utan risk fr livet och den underbara maten hon lagade av absolut ingenting. Hon minns hur de sov i samma sng och hur den gamla kvinnan visade Judith sren hon bar p kroppen efter slagen frn sin man. - Han var ett vildjur, hade mormor berttat fr henne och blivit dyster till sinnes ett gonblick. Sedan hade hon glmt alltihop och kltt Judith i klder hon sytt av trasor s att hennes lskade flicka sg ut som en riktig chola , en indianflicka direkt frn bergen. Men mormor fick ont i magen och det gick inte ver. Judith trodde att det var piscon de druckit tillsammans, men sjlv hade hon ju inte ont nr huvudvrken vl gtt ver Judith tog med sig mormor hem till Delicias och dr blev hon liggande tills hon krktes svart av den magcancer det visade sig att hon hade. Nr hon dog visste Judiths frtvivlan inga grnser och ngonstans tror hon fortfarande att mormor kanske skulle ha klarat sig bara de inte hade druckit den dr Piscon tillsammans. Nr Judith arbetar sig runt Limas hrda trottoarer gr hon ibland frbi indiankvinnor som sitter och tigger, med eller utan barn. Fr Judith r det vrsta inte barnen, utan kvinnorna. Och allra vrsta r det nr kvinnorna r gamla och kldda precis som mormor var. Det kunde lika grna ha varit hon och Judith vacklar vidare p sina hgklackade skor och lider fr att frska blidka kontorschefer och frsljare. nd leder det sllan ngon vart. Judith genomskdar fr mycket och svljer fr litet och s blir hon kvar i Alfredos lgenhet, ibland s frlamad att hon blir rdd fr att ensam g ut p gatan. I ensamheten gror tvivlet p att hon egentligen lskar Alfredo och nr han ntligen kommer hem s r han inte nog fr att fylla hennes tomhet och kollisionerna blir oundvikliga. Kombinationen av begvning, sknhet och knslighet r frdande fr en fattig flicka. Under det dryga r som inspelningen pgr frsker jag stdja henne s att hon skall kunna studera. Egentligen skulle hon vilja studera konst men vi enas om att det faktiskt r omjligt fr en fattig flicka att leva p konst i tredje vrlden. Kanske skulle hon trots allt frskt. De olika kontors och datakurser hon prvar blir nd stndigt nya nederlag. Hon skms fruktansvrt varje gng hon vet att jag r p vg till Lima och hon mste erknna att hon slutat kurser hon pbrjat. Hon kan inte riktigt frklara varfr. Alla andra var yngre, knde varandra, hade ibland till och med datorer hemma, kunde mer i engelska och hade inget gemensamt med henne. 184

Den leende och korrekta medelklassmasken mter henne verallt. Men inom Judith hrskar fattigdomens sjlvfrnekelse, hyddan p sltten och mormors mhet som duger till trst men inte till strid. Det r s svrt att finna den verkliga motstndaren. Som en kvinnlig Don Quijote ger hon sig p vderkvarnarna p sin vg. Efter min frsta inspelningsresa ber jag henne att inte klippa hret fr att vi skall kunna anvnda scenerna vi tagit utan hnsyn till nr de r inspelade. Nr jag kommer tillbaka stiger hon leende fram med nyklippt hr. Hon brjar en kurs, stter p dumhet och frdomar och reser sig och gr ut genom drren. Hon sker sig till en man som ger henne trygghet men glmmer att frga sig sjlv vad krlek r. Alfredo var ingen genvg. Filmaren, gudfadern var ingen genvg. Kurserna var ingen genvg. Fattigdomen reser sig som en vgg inom henne. Bakom den blir hon instngd med paniken lurande som ett vilddjur i ett mrkt hrn. Nr hon tillslut lmnar Alfredo och hans lgenhet i Lima och flyttar hem r familjens krlek och sjlvklara bekrftelse det enda som fortfarande hller tillvaron samman. nd r allt inte hopplst . Judiths trots r starkare n nederlagens tyngd. Hennes ord framfr kameran r tunga, men gonens spel tar spjrn mot mrkret nr hon talar om filmen vi gr. - Om det hr vore en vanlig film s skulle den ha en sorglig brjan och ett lyckligt slut. I den hr filmen r allting sorgligt och r det vackert s r det vackert p vrat stt. I riktiga filmer grter de fr att de blir tillsagda att gra det. Hr grter man fr allting, som om livet vore en katastrof. Utskriften av hennes ord avsljar inte skratten, de glittrande gonen och de trotsiga rrelserna. Sanningen finns varken i de enskilda orden, i bilderna eller i ljudet. Den finns bara i helheten, och Judith br hemligheter likt den frmsta av skdespelerskor. Kanske iscenstter hon sitt liv ocks framfr vr kamera fr att prva sina grnser nr filmen och filmteamet finns dr som fallskrm. * Med Sandra r det inte alls p samma stt. Hon r den frstfdda, den oreserverade krlekens frsta prvning fr sina frldrar och hon har ingen annan roll att spela n sin egen. Nr jag kom tillbaka till Lima fr att visa Den Andra Stranden 1995 var hon nitton och hade en man som jag bara fick trffa ett kort gonblick p flygplatsen nr de kom fr att sga farvl. Sex r senare r jag tillbaka och den oskra flickan r borta fr evigt. Hon r ersatt av en vacker och sjlvklar kvinna som ler verseende t sin pappas barnsliga knslosvall och gudfaderns phitt. 185

Sandra sger att livet lrt henne att inte vara rdd fr ngot och inte knna sig underlgsen ngon. En dag fljer hon med mig och Daniel till en bank dr Daniel skall frska diskutera villkoren fr ett litet ln han tagit men inte klarar av att betala tillbaka. Vi kommer i grl med bankens skerhetsvakter om kamerans nrvaro. De kallar genast p radiopolisen som snabbt r p plats och krver alla p papper. Jag sger att det bara handlar om mig, men Sandra vljer inte att stiga t sidan fr att slippa bekymmer. Utan ett spr av rdsla vgrar hon visa upp sina papper och frsvarar samtidigt mig. Infr det samlade angreppet backar polisen och mumlar ngot om att det inte fr upprepas. Jag tittar p Sandras bestmda ansikte nr polisbilen glider bort och tnker att s skulle hon gjort ven om allt hade varit betydligt allvarligare. Hon knner min blick, vnder sig om mot mig och s brister vi ut i gapskratt. Nr jag brjar filma i November 2001 bor Sandra med man och barn i ett litet rum p Humbertos mammas tomt bara ngra hundra meter frn Daniel och Nati . Rummet ligger i ett labyrintiskt tegelhus som ftt nya rum p taket av bottenvningen i takt med att Humberto och hans syskon blivit vuxna och ftt egna barn. Och nnu en vning upp, p taket till rummet dr Sandra, Humberto och Renzo bor har de byggt ett enkelt kk med tegelvggar och tak av korrugerad plast. Sandra och Humberto brjade precis som Daniel och Nati, utan att ga ngonting. P grden bakom huset vilar en stor hg med fuktig lera under en smutsig presenning. En enkel elmotor driver tv drejskivor. P ntterna, nr den frbjudna rken inte syns p avstnd s matas en glupsk och gldande eld med sgspn i en jttelik brnnugn mitt p grden. Humberto sjlv har byggt den av hemmagjort lertegel frstrkt med en stllning av svetsade rr. Jord, vatten, luft och eld. Det finns inga jobb och allt mste skapas frn intet. Sandra hade lika svrt som Judith att frst vad studier jag en gng frskte hjlpa henne med skulle leda till. Och snart kom livet med man och barn och omedelbara behov och alla lngsiktiga planer fick st t sidan. Sandra och Humberto kmpade sig leriga, blta, andtrutna och sotiga genom ntter och dagar fr att omvandla elementen till ngot att leva av. Grdsplanen fylldes med sm och stora krukor, fat och sklar , torkande i luften , vntande p elden och sedan, spruckna eller hela, tegelrosiga av den lnga brnningen , svalnande p grden, ropande p kpare med ppna munnar. Dr vid drejskivan, bassngen med leran och den nattliga elden trffar vi alla Sandra och hennes familj, dag efter dag. Judith fr att ltta sitt hjrta och be storasyster om rd. Lillebror Dani fr att motstrvigt hjlpa till ngra timmar med tunga jobb. Renzo fr att leka vilda lekar med sin fyrarige morbror Nata som mamma Nati lmnat ifrn sig fr att hon mste ivg och arbeta. Kanske skulle hela filmen ha kunnat utspela sig hr p bakgrden, under Limas 186

himmel, mellan den fuktiga leran som formas av Sandras hnder och elden som gnistrar av brinnande sgspn. Precis som barn blir vi frundrade nr trnade hnder pressar fram en smcker skl ur drejskivans snurrande klump av lera. Scen efter scen blir till p Sandras bakgrdsverkstad. Ibland kommer Judith hit och dekorerar lerkrl med sina penslar. Men hon kommer ocks fr nattliga samtal nr hon inte lngre vill leva med Alfredo och hennes darrande fingrar bryter den torkade leran i frtvivlans sm bitar. Lerklumpen snurrar, Sandra trstar, Sandra frmanar och Sandra frsker hitta en lsning vem som n kommer och grter hon sjlv ngon gng s blandas trarna ut med leran hon formar. Men det har blivit svrare att hitta avsttning fr krukor, sklar och fat. Allt fler har insett att jord, vatten och eld kan frvandlas till sljbara varor. Samtidigt befinner sig landets ekonomi i ruiner och marknaden krymper stndigt. Humberto och Sandra har redan bestmt sig att 2002 blir deras sista r i Peru . Lagret p grden skall bli s stort som mjligt och allt skall sljas innan nyret 2003. I januari skall de ta allt de lyckats skrapa ihop och lmna landet. Humberto har en bror i Brasilien sedan femton r och han sger att chansen att lyckas r strre dr. Sandra vet att de frst kommer att bli fattigare och dessutom illegala s lnge hon inte fder ett barn i det nya landet. Men hon har bestmt sig hr kan de inte stanna. Alla omkring henne frstr, men ingen vill se drejskivan stanna och elden falna. Sandra har blivit familjens stadiga centrum och hopp och Daniel upphr aldrig att sga till mig att han och Nati inte r unga lngre. Hur skall de orka tillrckligt lnge fr att Nata skall hinna vxa upp? Och hur skall Sandra kunna hjlpa dem om hon r i Brasilien? Det sista undrar alla, men ingen uttalar det hgt. Sandra frbereder sig fr resan till Brasilien p mnga stt. Ingen fr flja med till busstationen fr att ta farvl. Det skall hon gra hemma, annars kommer hon inte klara av att skiljas frn de sina. De f godelar de har skall sljas. Gasspisen, kylskpet och teven och s mycket det bara gr av produktionen p grden. De skall frdas 5000 kilometer med buss ver Anderna, genom Peru och Bolivia fr att komma till det nya landet. Bara det allra viktigaste kan tas med och de behver vartenda re de kan skrapa ihop infr frden. * Ibland har Sandra frskt att f med sig ngot av sina syskon. Humberto har varit tveksam, han vet att varje ytterligare deltagare i expeditionen kan bli en belastning, men han r lojal mot Sandras nskningar. Judith vacklar stndigt och Dani som har fyllt 18 vill inte ge sig 187

ivg, nnu. Dani, som nda sedan han var liten och kallades Danielito har pillat och skruvat p allt som gr att plocka isr. Aldrig kunde han hlla fingrarna borta frn vra lockande apparater och verktyg nr vi spelade in Den Andra Stranden. Nu skter han tjuvkopplingen av familjens el och reparationer av elsystemet p Daniels trehjuliga motorcykel. Han sger till Sandra att innan han lmnar Peru vill han tminstone utbilda sig till elektriker. Och kanske vill han nnu inte glmma sitt trasiga land och de fattiga kvarter som trots allt varit hans barndoms sinnliga fest. Antagligen vill han inte heller lmna det alldeles egna liv han just brjat skapa drute p sandiga gator han knner s vl. Just den hr slummen r hans, hr delar han villkor, vnner och fiender med andra han knt i hela sitt liv. Han lnar pappa Daniels trehjuling p kvllen och tjnar in ngra soles p krningar inne i slummen. Han frenas p hrnet av torget i Tupac med andra i gnget som lyckats frse sig med liknande enkla motorfordon. Planer kan smidas och vrlden omkring dem kan behrskas av gnget. Med ungdomens hela moraliska rus jagar de upphetsat fatt och spar en man de har sett nr han slagit sin fru p en nattlig gata. Dani blir full p en fest dr andra br vapen. Pappa Daniel fr veta, hmtar och skller rasande ut sin son. Men veckan drp skimrar de frgade ljusen frn simpla affrer och barer med ett billigt tivolis frunderligt starka magi. Det spelar ingen roll att allt r enkelt och trasigt, att den smktande musiken skrlar ur tjugo spruckna membran och drnks av bussar med ljuddmparhl. Ett vacklande fyllo blir en del av dekoren till ett nattligt ventyr och inte en hotande bild av en mjlig framtids misr. Ingen hr bryr sig om att motorcykeln han kr hlls ihop av tejp, stltrd och krleksfull vrd frn en skicklig frare. Dani plockar ombord sin flickvn fr en nonchalant liten svng runt torget p tv av tre befintliga hjul. Han kper en strut pommes frites t sig och sin flicka frn billigast mjliga bar. Njutningen skiljer sig knappast frn verklassbarnens lysrrsupplysta MacDonaldskvll lngt drinne p Limas mer stdade gator. Och vem lter sig skrmmas av en fattig framtid nr man knner den mrka vrmen mellan flickvnnens mjuka lr p stet i pappas slumlimousin? Ett r tillbaka i tiden, nr jag kom till Lima frsta gngen fr den nya filmen var Dani bara 17 och d brann hans tonrseld med andra lgor. Han hade blivit dpt i den grunda bassngen i evangelisternas kyrka dit Daniel och Nati gtt under mnga r. Nr han berttade hur riten frt honom med sig p ett underbart stt och gjort honom vuxen utan att han riktigt frsttt vad som hnt s kom jag att tnka p Dani som barn. Danielito - jag sg honom fr mig i frd med ett busstreck eller tillsynes obekymrat begrava sin dda hundvalp med mormors hjlp. Men ocks intensivt lyssnande med trarna rinnande ver ansiktet nr pappa Daniel berttade sina drmmar fr mig. Jag mindes ocks den lilla 188

Danielito som fick mig att tro att han hade problem med sitt hjrta nr han blev andfdd och svettig och till och med bl fastn ha egentligen inte anstrngt sig mycket. Jag tog honom till en hjrtspecialist, men allt sades vara normalt. Kanske var det ngot annat inom honom som var fr stort fr hans lilla kropp. Jag frestllde mig det som en fgel som ville ut. Nr han berttade om dopet sg jag fgeln fladdra inom honom igen. Den ville ut , den ville flyga bort och hgt men slog bara vingarna desperat mot Danis inre. Vart skulle han ta vgen med allt detta inom sig? Dopet gjorde ett gonblick fgelns vingar till Danis egna, men det rckte inte till. Som legioner av historiens fattiga unga mn brjade han drmma om att bli militr, d nr han var sjutton. En slkting hade talat om fr honom att militren tog ansvar inte bara fr soldaten och officeren , utan ocks fr hans familj. Yrket var inte vidare bra betalt, men militren hade egna bostder, egen sjukvrd och egna skolor. Dani tyckte nog att det lt som en stor och god familj man borde ha. Men han hade inte tillrckligt bra betyg fr att komma in p kadettskolan. Han bestmde sig fr att frst ska till en av alla de dr frberedande kurserna som tjnade pengar p unga fattiga mnniskors drmmar. Han jobbade s mycket han kunde med Daniels taximotorcykel och skrev in sig hos Rangers dr militrer tjnade extra som instruktrer. Nr jag filmade honom uppstlld i ledet p exercisplatsen s var det en sjlvklar fortsttningen p en scen jag filmat med honom i skolan tio r tidigare. P skolgrden i Delicias brjade varje morgon med militr uppstllning och inmarsch till skolsalarna. nda sedan spanjorerna landsteg fr femhundra r sedan hade Perus generaler hrskat i blodsbroderskap med Gud och skapat ett vlde av lydnad och verhetstro frn dopet till graven. Disciplin r varje arms grundprincip predikade Rangers vltrnade officer under sin svarta keps p podiet ovanfr en andktigt lyssnande sal. Precis som Dani bar alla i salen den indianska befolkningens mrka skinn. De satt med sin ungdoms oskuld i bnkarna och lyssnade p ett lockande vilddjurs frfriska lften om styrka och enkel och tydlig moral. Jag undrade hur mnga drinne som skulle f mta ett framtida uppror i bergen med vapen i hand. Det var som en vansinnig spegel av gerillans lften till bergens frrdda bnder. Lika kraftfullt och rent lockade det Danis fgel till frlsning och flykt. Han satt hemma p bakgrden framfr min kamera och smakade p sin nyvunna tro.. - Allting r klart och tydligt och det r inte vitt eller rosa eller bltt eller gult. Det r svart eller vitt. Det militra livet r ja eller nej och s vill jag ha det i framtiden ocks, med min familj. Kanske kommer de att klaga p mig, men sdana r militrer. De r strikta och inte s knsliga som andra, sade Dani som mitt i flykten s grna ville men nd inte riktigt frmdde att bortse frn vem han egentligen var. 189

Ngra dar senare satt jag hemma hos Daniel och Nati p kvllen, deltog i vardagens lngsamma gng med kameran i handen, beredd som ett tredje ga. Dani hade kommit hem frn akademin, bytt vtska i batteriet till motorcykeln, schasat bort Natas nyfikna fingrar och tit en skl med ris och spenat. Nu vilade han trtt i den nedsuttna soffan och Daniel rensade upp i kket. Alla vntade p Nati som jobbade sent, lngt drifrn. Nr hon kom var hon trtt och viskande hes av frkylning och sjnk ned bredvid Dani i soffan. Jag satt osynligt sjlvklar i ftljen bredvid och fljde mamman och sonen p kamerans bildskrm. Det var en av dessa frunderligt vanliga kvllar d jag knner en nrvaro stark som svindel mitt i vr vrld, som om allt av vikt utspelade sig i en vanlig familj dr just ingenting verkar hnda. Nati undrade om inte Dani kunde g och kpa en vrktablett till henne men Dani blev pltsligt s svag och klagade ltt som ett smnigt barn. - Och den skall bli soldat, viskade Nati hest med moderligt van ironi. Dani log med slutna gon t mammas rst , makade sig nrmre henne p soffan och la huvet mot hennes axel. - Vet du vad som hnde p akademin frresten, sa han pltsligt och satte sig upp . Dani berttade om protester och demonstrationer vid ett ministerium p gatan mittemot skolan. Kravallpolis hade kommit och skjutit trgas som trngt in frn gatan i klassrummen och tvingat de hostande och grtande eleverna ut p grden. Nati lyssnade och sa lugnt med sina hesa rst att s gr polisen alltid och vinger r bra fr att oskadliggra gasen. * Nr jag kommer tillbaka ett r senare har Dani precis som Judith bytt frisyr. Den militra stubben r borta, ersatt av tjockt och ostyrigt hr. Klderna har ftt frger som militrens svartvita vrld frbjd och sitter hipphoppliknande slappt. Nu r han 18 och lever en stund i ett minneslst nu, uppfylld av ungdomens skyddande kraft. Nu skall han leka en tid, sedan bli yrkeskunnig elektriker, med tiden skaffa en egen verkstad och en familj med barn som han skall prata mycket , s mycket med. Mycket mer n Daniel ngonsin gjort med honom, sger han en dag nr jag filmar honom vid tvttbaljan bakom huset och jag samtidigt inom mig undrar hur han d blivit frmgen till s mycket knsla och vrme. Nr jag lmnar Peru med Sandra och hennes familj p vg till Brasilien filmar jag den sista bilden av Dani och Judith. Pappa Daniel, mamma Nati och lilla Nata har tagit farvl kvllen innan. Nu r det kulen Limamorgon p gatan utanfr huset. Fr sista gngen omfamnar 190

Sandra hastigt Judith och Dani, som ler ett intvnt, undflyende leende. Jag har bett Sandra att vnta med taxin runt hrnet s att jag kan filma hennes syskon och sedan springa ikapp den vntande bilen. Jag skall ju med till Brasilien. Fyra mnader senare fr jag ett mail frn Judith dr hon berttar att Danis 16-riga flickvn Azucena r med barn. Hennes rasande pappa har slngt ut flickan p gatan och polisanmlt Dani fr vldtkt. Daniel har ftt anvnda all sin vertalningsfrmga och de pengar som fanns kvar frn filminspelningen fr att vertyga flickans pappa att dra tillbaka sin anmlan. Alla r fullstndigt frkrossade och Judith avkrver mig ett heligt lfte om att absolut inte skvallra fr Sandra i Brasilien. Tids nog fr hon reda p det, men hon har nog av sin egen kamp dr borta. Jag r verens med Judith som ocks sger att barnet skall fdas i november 2003. Abort r det inte tal om. Det r illegalt i Peru och dessutom skulle ingen i Daniels familj acceptera det. Dani. Ett kort gonblick levde han en tminstone skenbart bekymmersfri tonrstillvaro mellan krvande soldatdrmmar och familjeansvar. Jag ser honom framfr mig nr han stolt bjd in mig med kameran fr att presentera sin flickvn. Dani och Azucena tog mig med till en enkel glassbar dr de drack varsin milkshake. Jag filmade en lng sekvens dr de retades frlskat med varandra. Bilderna av deras skratt och gnabb, de mlade glasen med sugrr och den flyktiga bakgrunden av en glatt dekorerad servering skulle kunna frestlla vilka unga frlskade mnniskor som helst, nstan var som helst i vrlden. Frlskelsen som lyfter mnniskorna ovan sina vanliga liv. Men jag minns ocks en kvll nr Dani ville flja mig till bussen i Delicias. Nr jag blev kvar sent p kvllen hemma hos Nati och Daniel var det alltid ngon som erbjd sig att flja med till bussen. Fr det mesta brukade jag sga att det inte behvdes. Jag tyckte att deras rdsla fr att ngon skulle rna mig var verdriven; jag har aldrig knt mig hotad i deras kvarter. Men den hr gngen ville Dani verkligen flja med. Nr vi kom ut p den sandiga, mrka gatan stannade han pltsligt upp, som om han ville sga ngot viktigt innan vi kom ned till den belysta gatan dr vi inte lngre skulle vara ensamma. Han brjade trevande med ngot om mig och hans familj, men blev vermannad av sina knslor. Grtande omfamnade han mig och ingenting mer fanns att sga. * Men tiden r en obeveklig flod och knappast ngot r mer obevekligt n ett barn som skall fdas. Judith hller mig underrttad om hur alla lngsamt accepterar faktum. Dani svvar mellan framtidsngest och stolt frvntan. 191

Frn: JUDITH BARRIENTOS BUITRON Datum: ons 5 nov 2003 19.39.50 Till: mikael.wistrom@chello.se mne: nacioooooooooooooo.! FDD! EN SON TILL DANI. Den 3:e november klockan 11 p kvllen. Det blev kejsarsnitt och barnets tillstnd r kritiskt. Igr kramade Dani mig och grt ver att hans son r s sjuk. Det vrsta r att de f slantar de hade gick t p ett kick till mediciner och snt. Du vet hur det r. Idag har vi varit p sjukhuset hela dagen. Azucena r alldeles uppsvlld och kan nstan inte rra sig. Hennes mamma var ocks dr med ngra slktingar. Hoppas bara allt gr bra med bebisen nu och att han kan lmna intensiven. de sger att Azucena har en allvarlig infektion och att bebisen fick i sig en massa vtska och knappt kan andas. Mamma sger att han r pytteliten och mycket smal. Det fr inte hnda barnet ngot nuFRSTR DUjag skulle inte st ut med min brors smrta. Om du bara kunde se honom nu. Efter allt jag sett s har jag helt tappat lusten att ha ett barn. Stackars Dani, aldrig hade han vl tnkt sig hur mycket det skulle kosta. Han jobbar fortfarande p verkstaden. Hoppas att garen inte slnger ut honom nr han fr veta. Tja, det r de senaste nyheterna frn hemmafronten. Nu mste jag ivg. Livet rullar nd p och jag mste skta mitt, det vet du bttre n ngon. Hlsa alla dr borta. Vi hrs. Judith Barnet och mamman verlever. Dani och Azucena flyttar hemma med lilla Guillermo till Daniels och Natis hus. Sedan dess och till skrivande stund har det gtt ett drygt r. Allt jag vet r att det varit mycket brk med tonrsmamma och bebis som flyttat hem till mamma och sen tillbaka igen. Nr Daniel och Nati flg hem frn Sverige hade de extra vskor med maximalt tillten last. Allt vi hade kvar av barnklder frn vra pojkar kte med till Peru. Dani fick sluta p verkstan och Judith skriver med stora bokstver att han brjat med brdfrsljning p morgnarna fr att kunna frsrja sin lilla familj. Judith glmmer inte bort barndomens tidiga morgnar med mamma Nati, syskon och brdsck. Hon skriver att Dani anvnder samma buckliga leksakstrumpet fr att locka kunderna som Nati gjorde fr tretton r sedan. Jag hoppas bara att fgeln i Danis brst har kommit till ro och inte gr honom lika svettig och trtt i Delicias branta backar som nr han var barn. * Syskonen. Det var de och framfrallt Judith som fick mig att gra ytterligare en film om min Peruanska familj. Vi samlar scener med syskonen under mer n ett rs tid. Lngsamt trder det fram ett mnster i livet omkring oss och i materialet vi filmat. Judiths skande och hennes

192

uttrycksfrmga var det som frst fngade mig. Hon befinner sig i stndigt uppbrott. Kanske lmnar hon sin man Alfredo, kanske lyckas hon skaffa ett jobb , kanske flyttar hon hem. Ofta sker hon std hos sin syster och mamma Nati. Scenerna kring systrarna fds ur sammanhangen . Sandras inre styrka och mognad framtrder allt tydligare ju mer vi arbetar och desto mer jag lr knna henne. Hon och hennes familj r p vg att lmna landet. Hos Judith och Sandra finns en synlig riktning fr film och fr liv. Dani str mer fr sig sjlv, delvis vuxen, delvis barn. Otkomlig, till och med fr sig sjlv. Under inspelningen var han nnu inte fngen i den kamp fr livet som vntade. Scenerna vi filmade med Dani blev som lsa prlor dr bandet mellan dem saknades. * Jag frestas att ppna drren i vggen i sovrummet hemma i Sverige fr att se om de tre syskonen kanske str dr innanfr alla tre, frvntansfulla och tveksamma att kliva p i vrt sovrum. Jag skulle vilja att de fick nnu en chans. Fr Daniel och Nati r det kanske p stt och vis fr sent, men fr barnen? Varfr inte? De r ju bara tre, ingen skulle reagera p ytterligare ngra invandrare som talade spanska i Sverige. Nja, fem, med Danis lilla familj. Men vad skulle ske nr de vl vgat ta klivet ver trskeln? Och efter den frsta tidens entusiasm som gster, turister ? Varken jag eller Maggie skulle ha tid att guida dem alltfr mycket runt i den svenska verkligheten utan att sluta arbeta. Hur skulle vi d frsrja oss alla? ven om vi skulle strcka hushllsbudgeten en hel del under ganska lng tid s skulle vi snart f ndra vra liv ordentligt fr att pengarna skulle rcka. De kan ju inte bara vandra runt p mf i Stockholm eller sitta inne i lgenheten. S fort de vill gra ngot annat s kostar det pengar. De kan inte arbeta p ngot annat stt n svart. De kan inte studera och skulle de bli sjuka s mste vi betala allt utan ersttning eftersom de egentligen inte finns hr och saknar de fyra sista siffrorna i personnumret. Sandra skulle vara den frsta att tacka fr sig och ta sin familj med sig tillbaka in genom drren. Hon och Humberto skulle aldrig acceptera att leva p nder och ganska snabbt skulle de upptcka det som Daniel frskte sga till Sandra i telefonen frn Sverige; det hr r inte fr oss. Grnsen mellan legalitet och totalt utanfrskap r knivskarp i Europa. Sandras och Humbertos tillvaro i Brasilien r ocks illegal, men av ett helt annat slag. Jag fljde dem p hela den lnga bussresan frn Peru. Man passerar den Brasilianska grnsen till Bolivia utan att ens stta p ngra grnsvakter och mste sjlv ska upp passmyndigheterna p nrmsta ort inne i Brasilien. Gr man det och pstr att man r turist fastn man bestmt sig fr att stanna s r den illegala tillvaron nd mjlig att hantera, 193

till och med fr en familj. Sandra, Humberto och Renzo har bott i ett mycket enkelt hus i en strre stad i Brasilien i nstan tv r nu. Det r inte ltt; arbetslsheten r stor och illegala invandrare fr bara de smsta jobben. Men skillnaden mellan en fattig Brasiliansk familj och Sandras familj r inte stor och det finns s mnga fattiga i Brasilien att de knappast kommer att knna sig utanfr. I Sverige skulle de ha tvingats gmma sig och leva i stndig beredskap som fredlsa frn en annan, grymmare tid. Sjukhus, skolor allt skulle vara stngt fr dom. I Brasilien kan familjen g till en sjukstuga eller tandlkare fr en mycket liten slant och Renzo fr brja i skolan utan problem. Vrlden ser inte alltid ut som vi frestller oss. Den svenska humanismen mr bst av att praktiseras i ord och p betryggande avstnd. Nr Sandra tillslut fr ett barn i November 2004 kan hela familjen anska om att bli Brasilianska medborgare. De fr betala bter fr den tid de illegalt tnjutit den Brasilianska statens tjnster, men de fr stanna. Fattigdomen finns kvar, men de har inte blivit bervade sin vrdighet och sina mjligheter att verleva p egen hand. Sandra skulle aldrig vlja att stanna p vr sida vggen nr hon vl frsttt villkoren. Knappast Dani heller. Och var skulle han bo med sin fru och bebis och deras familjegrl? Kanske skulle det vara annorlunda med Judith. Kanske lter hon sig nnu lockas av det stora lotteriets frfriska ljus och kanske skulle hon ge sig ut p jakt efter ngot hon kunde kalla krlek, som skulle ge henne rtten att stanna kvar. Finns det ingen annan utvg kan man dupera sig sjlv att tro p nstan vad som helst. Och vem r jag, att varna fr eller vrdera den krlek som sgs existera? * Nr jag skriver om syskonen grips jag pltsligt av oro och undrar hur det egentligen str till med drren i sovrummet. Jag slutar skriva och lyssnar int lgenheten, men det r stilla som vanligt. Ingen frmmande musik, bara de gamla dva grannarnas alldeles fr hgt stllda radionyheter och suset frn flkten p min dator. Men jag mste nd se vggen med den trasiga tapeten med egna gon s jag reser mig upp och gr mot sovrummet. Precis nr jag kliver ver trskeln hr jag ett klirr av splittrat glas och ett triumfartat gngg som jag knner s vl igen, frn ett barn som jag inte rknade in bland syskonen nyss. Femriga lilla Nata nej inte fem, han mste vara sju nu i brjan av r 2005 men jo, han ser ut och knns som fem nr hans kompakta och stttliga kropp springer rakt in i mig nr jag precis hunnit in i 194

sovrummet. Vi studsar isr frn varann av den kraftiga sammansttningen. Jag vacklar till och Nata stter sig ned med en duns bland splittret frn spegeln som ligger p golvet. Han tittar frvnat upp p mig med ett ansikte som skiner som en trind sol och ropar entusiastiskt rakt ut : - Tioooo Miguellll! - Farbror Mikael!!! Jag borde vara helt lamslagen av det osannolika som hnder. Men jag reagerar bara p det konkreta som hnt och strcker ut handen fr att hjlpa Nata p ftterna; han kan inte sitta kvar dr p golvet bland glasbitarna, han kan ju skra sig. Syskonen. Jag hade glmt bort honom. Det r klart att han r den frste att knna sig bortglmd. Instinktivt hittar han drren och strtar igenom den med sin fyrkantiga kropp som r van vid att sl sig och van vid att trnga sig frbi fysiska hinder. Nata kommer snabbt p ftterna, pratar och hoppar jmfota samtidigt, vevar med armarna av vild entusiasm och frsker ta in allt han ser p en gng. Bor du hr, farbror Mikael!! Var r dina barn? r de hemma? Jag vill trffa dom, vi skall fktas med svrd, hahhahaha! Han gr inte att stoppa. Han r redan ute ur rummet, p vg in i andra delar av lgenheten. Det drjer bara ngra sekunder innan jag hr ett nytt triumfartat vrl och jag ser hur han kastar sig ver Harrys stora legomodell av Millenium Falcon i Stjrnornas Krig. - Guerra de las Galaxias Stjrnornas Krig ! Han knner genast igen den och den lilla plastfiguren av Han Solo som str p golvet beredd med lasersvrdet i handen. Globalisering har ter trimuferat. Nata lyfter upp den stora modellen med sina kraftiga hnder och jag hinner inte sga t honom att han skall ta det frsiktigt frrn hela verdelen lossnar frn bottenplattan. Millenium Falcons underdel kraschlandar mot golvet och splittras i hundratals bitar som sprids ver hela golvet i Harrys rum. Nata blir s frvnad att han ocks tappar verdelen som gr samma de tillmtes. Jag inser vad som hller p att hnda och tittar snabbt p klockan. Hon r strax efter tv p dagen och Harry kommer hem frn fritids halv fyra fyra. Nata har redan hmtat sig frn katastrofen och ftt tag p Harrys lilla rdglnsande Gameboy SP, den dyraste julklappen Harry fick ( men vad fick Nata?). - Nata. Lyssna p mig, sger jag p spanska och frsker lta myndig utan att bli elak. - Vill du ha hamburgare, lockar jag med hans ohejdbara aptit i minne. Skamset hoppas jag ocks att han sett tillrckligt mycket TV-reklam fr otkomlig MacDonaldsmat i Peru. - Ja , ja ja , hoppar Nata och r p vg att tappa spelet nr armarna flaxar vilt av entusiasm. - Akta, akta, frsiktigt, du fr inte tappa spelet sger jag med hjrtat i halsgropen och inte p rtta stllet, som man br ha. - Kom med mig ut i kket d, men lmna spelet hr s fr vi se sen, nr vi har tit, vdjar jag 195

slugt med terhllen desperation. Jag mste ju vinna tid. Vad skall jag gra om Harry kommer hem och upptcker Nata och det krossade rymdskeppet? Det gr vl an om jag sger att jag sjlv rkat krossa skeppet nr jag stdade. Jag fr gna natten t att bygga upp det igen. Men det r ett lgt pris jmfrt med vad som hnder om Harry frstr att det r Nata som gjort det, vem han r, var han kommer ifrn och vad som vntar. P ngot vis lyckas jag locka med Nata ut i kket. Med Harrys Gameboy i hnderna visserligen, men han sitter still ett tag och frsker spela nr jag brjar med hamburgarna. Men han tappar snart tlamodet. Han r ovan vid spelet och blir arg nr han inte frstr hur det fungerar. Nata brjar ter veva riskabelt med armarna och det motstrviga spelet. Tillslut tar jag ifrn honom Gamboyen och sger att han fr tillbaka det sen, efter maten. Det r tur att vi inte har ngra husdjur som han kan stta igng och skrmma livet ur med sina brutala smekningar. Jag lyckas f hamburgarna frdiga och Nata r lika entusiastisk som hemma nr maten kommer p bordet. - Que rico! Vad gott! skiner han med hela munnen full och vill ha mer innan han r frdig med den frsta. Efter tre hamburgare r han njd och vill ha tillbaka spelet. D sger jag att han fr fortstta en annan dag eftersom jag mste g ut och han mste g hem till Daniel som alldeles skert r jtteorolig och undrar vart han har tagit vgen. Nata protesterar, men jag bedyrar att han snart skall f komma hit igen. Han vill ha spelet med sig och han vill g tillbaka till Harrys rum, men jag tar ifrn honom spelet och fser honom under protester mot sovrummet och drren. Akta dig fr glaset, sger jag nr vi kommer in i sovrummet, men Nata vill absolut inte g tillbaka in till sig. Klockan r redan ver tre och jag fruktar att ytterdrren nr som helst kan ppnas till ett kaos utan tervndo. Jag r tvungen att ryta till och hlla i den skrikande pojken hrt och jag lovar honom saker som jag varken vill eller kan hlla. Tillslut lyckas jag nd baxa honom in genom drren tillbaka till fattigdomen. - G till Daniel, nu sger jag bestmt. - Hejd, vi ses snart igen, tillgger jag falskt. Jag hinner se att han pltsligt tappar all kraft och blir alldeles frvirrad innan jag trycker igen drren och stter axeln emot eftersom jag inser att den inte har ngot ls. Nata hmtar sig snabbt frn chocken av att ha blivit lurad ut ur paradiset och kastar sig skrikande mot drren. Jag knner hur det sviktar till, men jag hller stnd i minst en kvart innan han ger upp. Jag hr hur han snyftande och ropande p Daniel frsvinner bort och jag knner mig som den vrsta sortens bedragare. S fort han r borta rusar jag efter 196

verktygsldan. Jag hinner spika igen drren ordentligt och sopa upp glaset innan jag hr ett glatt Hej pappa! frn ytterdrren. Jag torkar svetten ur pannan och repeterar tyst fr mig sjlv min planerade frklaring till rymdolyckan i Harrys rum. * Under varje inspelning spnner jag upp stora, tomma pappersark p vggarna dr jag fr tillfllet rkar bo. Jag fyller lngsamt arken med anteckningar. Scener och bilder sorteras p personerna, streck frbinder de olika mnniskorna och deras handlingar. Jag letar efter sammanhang, mnster och skriver upp nskeml p mten, uttryck, bilder och scener jag behver fr att frtydliga det jag brjar urskilja. Jag r inte ute efter att planlst registrera yttre handlingar och omstndigheter. Jag letar efter de mer eller mindre dolda sanningar jag tycker mig urskilja och det som ger efterklang inom mig sjlv. Daniels och Natis fattigdom och deras kamp p botten av ett grymt klassamhlle var en sjlvklar utgngspunkt. Det var dr vi startade, p sophgen fr trettio r sedan. Men jag skulle aldrig ha fortsatt och vi skulle aldrig ha kommit s nra varandra om det bara handlat om min upprrdhet ver vrldens orttvisor. Det r mer personligt n s, ven om vrldens tillstnd sannerligen rcker som motiv fr hur mnga filmer som helst. Men jag kan aldrig komma undan att min filmiska ekvation innehller egna, personliga motiv som frgar av sig p allt jag gr vare sig jag erknner det eller inte. Dessutom r de brnslet i skandet, magneten som styr nlen p min inre kompass. Jag inbillar mig ocks att det som lockar mig s mycket mste locka andra mnniskor p samma stt. Var och nr uppenbarar sig det jag sker? Mellan Judith och Sandra finns en gngbro som gr mellan frtrstan och desperation, mellan styrka och brcklighet. Jag knner igen den, jag gr den sjlv och vi fljer den hos dem nr vi filmar. Alberto och jag diskuterar hur fokus allt mer frskjuts mot systrarna och lmnar de andra i periferin. Alberto pminner mig stndigt om att jag inte fr glmma min egen roll. Tomrummet, frgorna som finns kvar efter den andra filmen. Jag har lovat mig sjlv och jag har lovat Alberto att inte fly undan nnu en gng. Han hller ett vaksamt ga p det som sker. * Fr att komma tillbaka till Anderna och fr att sprra vgen fr min egen flykt har jag bett Daniel att resa med mig tillbaka till hembyn i bergen. Jag vet att hans by inte ligger lngt frn 197

de stllen dr jag mtte Santiago och hans pojke med vaxljusmadonnan fr trettio r sedan. Daniel lmnade byn nr han var sju eller tta. Det har gtt 45 r sedan dess. Daniels mamma och pappa lmnade honom hos sin syster och kte med sina andra barn till Lima. Daniel var bara till besvr eftersom han fick polio nr han var mycket liten och inte kunde g. Jag har vertalat Daniel att ka med mig och sina vuxna barn tillbaka till den byn han har s dubbla knslor infr. Han sger att han inte vet ngonting om vilka som finns kvar i livet och han frstr inte varfr jag vill ka dit. Daniel stter upp mngder av hinder fr resan. Han antyder att han mste ha ordentliga gvor med sig om han kommer dit; gvor som han givetvis inte har rd med. Dessutom mste han absolut ha ett nytt ben. Jag lovar honom att ordna det. En sck ris, ett antal kilo socker, mjl och ett nytt ben r ett rimligt pris fr en nedstigning i det frflutna. Hans gamla metallstllning och specialsko r i vilket fall utslitna och borde bytas. Vi har frberett resan omsorgsfullt. Det r ingen ide att ka dit om ingen med frstndet i behll finns kvar som knde honom nr han var liten. Jag bad frst av allt vr lokala Peruanska medarbetare Marino att ka dit nr jag fortfarande var kvar i Sverige. Marino var en gng i tiden skoputsande barnstjrna frn bergen i filmen Gregorio. Han talar flytande quechua och vet precis vad jag letar efter nr jag frklarar fr honom i mail frn Sverige. Han reser ensam till byn och kommer tillbaka med rapporter om mostrarna som bda fortfarande lever och r klara i huvudet. Han har ocks underskt att det gr att ordna mat och husrum i byn fr oss alla. Hos mostrarna gr det inte; de r alldeles fr fattiga. Vi kan allts resa. Daniel blir vr vgvisare, hgt upp i bergen till den svrbebodda tillvaron mellan himmel och jord. Men Daniel r en krvande vgvisare. Han fredrar omvgar fr att n fram till mlet. En morgon nr jag precis har torkat bort raklddret ur ansiktet och ftt p mig mina klder s kommer Don Vena som skter huset dr jag bor och sger att Daniel str utanfr p gatan och vill trffa mig. Jag gr ut och knner omedelbart att ngot har hnt. Han ser spnd ut, hlsar avmtt och sitter kvar p sadeln till motorcykeltaxin med bda hnderna p styret, beredd att hastigt ge sig ivg. Daniel tittar forskande p mig. Vi mste prata, sger han och jag blir omedelbart rdd fr vad som kan ligga bakom det strva tonfallet. Har jag sagt ngot till ngon som jag inte borde? Har jag lovat ngot som jag inte uppfyllt? Har det hnt ngot i familjen? Har jag fullstndigt missuppfattat situationen? Men han vill ha besked, han vill veta exakt hur mycket pengar han som representant och talesman fr familjen - kommer att f som ersttning fr arbetet med filmen. Det r inte frsta gngen som frgan kommer upp. Den frra filmen som vi gjorde fr tretton r sedan 198

cirklade kring frgan om vra pengar och deras brist. Skillnaden r minst lika stor nu, tretton r senare. Trots att jag har frskt att hjlpa dem s gott jag kunnat under ren som passerat har det inte frndrat vra inbrdes positioner. Jag har jobb, min hustru har jobb och vi bor i ett av vrldens mest vlmende lnder. nd har jag inte tillrckligt mycket ver fr att i grunden kunna frndra Daniels tillvaro. Men Daniels familj har ingenting alls, utver det som rcker till det omedelbara verlevandet. Den hr gngen har jag lovat Daniel och hans familj 2 3.000 dollar. Lyckas vi f mer pengar till budgeten kan det bli mer. Som det nu r har han redan ftt det jag lovat och jag kan inte betala ett re mer utan att riskera hela projektet. Han sitter dr p sin sadel och lter frgorna nta p mig nr jag cirklar runt hans trasiga fordon som en orolig fgel. Pltsligt inser jag att det som hnder sjlvklart mste vara med i filmen. Men accepterar han verkligen det? Han ifrgastter ju hela jobbet, allting i vr relation nr han stter hrt mot hrt. - Vnta, sger jag nr han brjar p en ny mening. Vnta, jag mste hmta Alberto, det hr r viktigt. Jag tar ett prvande steg frn gatan mot huset och drjer ett slag med blicken p Daniel. Kommer han att acceptera eller ker han sin vg? Han tittar en kort sekund med uttrycksls min p mig, sen vnder han blicken ut mot havet p andra sidan strandpromenaden. Men han visar inte ngra tecken p att starta motorn s jag fortstter mot huset, halvspringande. Alberto r inte pkldd och jag frklarar hastigt vad som pgr och att jag inte vet om Daniel kommer att st kvar p gatan nr vi kommer ut. Han frstr omedelbart och det tar inte mnga sekunder frrn han r klar med den lilla kameran. Vi har ocks en strre som ger ett bttre tekniskt resultat, men den frutstter att man r tv bakom kameran. I det hr lget gr det bara att arbeta med den lilla handhllna kameran som r frsedd med tv ngorlunda vindskyddade mikrofoner. Den r liten och ser ut som en amatrkamera, vcker ingen strre uppmrksamhet och ger ett acceptabelt resultat. Men man mste vara mycket nra dem man filmar fr att framfrallt ljudet skall bli anvndbart. Allt det dr mste vi tnka p samtidigt som jag knner att hela inspelningen kan f ett mycket pltsligt slut. Vad gr jag om han r borta nr vi kommer ut? Jag har inte en chans att betala honom mer just nu. Det vore som att sga att vi egentligen har pengarna, men inte ngon lust att betala honom s mycket. Det hr brket intrffar innan han och Nati har varit i Sverige och sett hur jag lever och jag har i det gonblicket ingen aning om vad han tror om min ekonomi. Allt talar fr att jag r mycket privilegierad i frhllande till honom. Mitt pstende att jag inte kan betala honom nnu mer innan jag vet hur det blir med pengar frn Filminstitut och andra eventuella kllor mste framst som tvivelaktigt. 199

Men nr vi kommer ut p gatan str han kvar och vntar. Inte med en min reagerar han p att jag terupptar diskussionen och att Alberto nrgnget stter igng och filmar. Svl jag som Daniel r mycket medvetna om kameran, men det vi diskuterar r s mycket viktigare n det faktum att ngon filmar oss. Jag mrker att Daniel har bestmt sig. Under en halvtimmes diskussion viker han inte frn kravet att f ytterligare 2500 dollar fr sin medverkan i filmen. Jag kan inte vertyga honom om att det skulle vara ett tomt lfte eftersom jag inte har pengarna. Inte ens en vdjan till vr lnga vnskap hjlper. Han sger att han bestmmer allt om hela familjens framtida medverkan i vrt filmande. Jag fr inte ens trffa Nati utan att han har godknt det. Hans patriarkala envishet gr mig frbannad samtidigt som jag inte kan lta bli att beundra hans stolthet och frcka mod. Men hur tnker han nr han samtidigt lter oss filma hela grlet? Vi hittar inte fram till varandra och orden tar slut. Daniel ker ivg och jag blir kvar med en frfrlig ngest ver hela situationen. Vnskapen, moralen, filmen, pengarna. Allt t helvete! Alberto frstr givetvis min ngest och vill ha bra nrbilder p mig dr jag sitter ensam p en trappavsats inne i huset. Jag gr som han sger, halvt bedvad och automatiskt underkastande mig de professionella kraven. Det fljer ngra smnlsa ntter och dagar av frsk att hitta tillbaka genom Sandra och Nati. Sandra r sorgsen och frfrad. Hon knner igen sin pappas vrede och envishet, som ibland har drabbat henne och hon frstr hans desperation. Hon frstr min situation ocks men kan omjligt ta stllning. Jag tnker bland allt annat ocks att Daniel har lyckats styra ver filmen mot sig. Men det kan vl inte vara hans frmsta avsikt, ens omedvetet? Jag hade ju ett fokus p Sandra och Judith och mjligen Dani, men vad hnder nu? Daniel frndrar hela filmen genom sin viljestarka konfrontation. Men han riskerar ju ocks att frlora den. Och vr vnskap. Nati r betydligt mer kallsinnig och drar en tydlig grns mellan sig och Daniel, utan att ta stllning. Hon har en total integritet och jag skulle ge vad som helst fr att hra och helst spela in - det oundvikliga samtalet mellan henne och Daniel p kvllen. Dagarna gr och jag vet inte vad mina mten med Sandra och Nati leder till. Alberto och jag stirrar p skisserna p vggarna i mitt rum och diskuterar om det r mjligt att f ihop en film av materialet vi redan har. Men inga trdar har fljts till ngot annat sorts slut n det brutala som diskussionen mellan mig och Daniel skulle kunna bli. Jag lyckas inte vertala Alberto att det nd skulle g att f ihop en film. Sjlv frsker jag undvika att lyssna p vad jag sger. I det hr stadiet av inspelningen levde Judith fortfarande med Alfredo. Sandra hade nnu inte 200

kt till Brasilien och Dani var fortfarande en tillsynes obekymrad tonring med sena ntter p Tupacs torg. Bergen blev med ens otkomliga och jag hade knappt rrt vid de obesvarade frgorna om mina egen roll. * Jag skriver om ett ngestladdat tomrum som uppstod under inspelningen och jag har svrt att hlla tankarna kvar vid tomheten . Jag undrar hela tiden vad lilla Nata kommer att bertta fr Daniel och Nati om sitt mrkliga besk i vr lgenhet hromdagen? Efter sitt besk i Sverige vet de ju precis hur lgenheten ser ut och Daniel satte sig noga in i vad Harry hade fr leksaker i sitt rum. Frst kommer de naturligtvis tro att Nata fantiserar men han kommer att bertta s mnga detaljer att de mste brja undra. Knner jag honom rtt kommer han inte heller att ge sig och han kommer att slpa med sig Nati och Daniel till drren p deras sida. Fr drren borde ju synas dr ocks? Daniel och Nati mste tillslut brja fundera ver den konstiga drren och kanske prova att ppna den p ngot stt. Jag undrar om det snart kommer ett mail frn Judith dr hon berttar om Natas konstiga fantasier? Hr hemma har jag varit tvungen att bertta om drren. Dock inte fr Harry. Han lt sig efter en vldsam vredesattack njas med att jag byggde upp Falken igen, under hans strnga verinseende och s fick han en konstig frklaring till oredan i sovrummet. Men Maggie och Morgan vet. Vet och vet frresten, jag undrar vad de egentligen tror. Vi har inte ppnat drren tillsammans. Den r fortfarande ordentligt igenspikad och jag har sagt att vi mste laga tapeten och glmma bort vad som hnt. Det hela r ju fullstndigt vrickat. Men kanske r det fr sent att stnga till den? Dessutom har jag ju sjlv i hela mitt vuxna liv gng p gng strvat efter att tervnda till vrlden p andra sidan vggen. Har jag glmt bort att allt detta varit ett meningsfullt ventyr, att jag hittat en skatt av en mycket srskild sort? Vad r det egentligen jag r rdd fr? Vill jag bara egoistiskt behlla skatten fr mig sjlv, s att jag skall framst som s mycket mer spnnande och intressant och kunna smita ivg till den dr alternativa tillvaron nr det passar mig bst? Lt sga att vi ppnar drren istllet och bara ltsas att det r den sjlvklaraste sak i vrlden. Vi behver inte veta hur det gick till och hur det fungerar. Det sgs ju ibland att man inte skall grunna fr mycket p det man inte frstr. Vi ppnar helt enkelt drren och s trffas vi alla och fnissar oss fram till en verenskommelse om att bara vi skall knna till hur det frhller sig. Harry kommer frsts att krva att f lsa drren till sitt rum. Det blir nog ndvndigt att 201

g med p det i en frsta omgng. Kanske kan vi sedan lra Nata att han inte fr ta Harrys leksaker utan lov. I vrsta fall fr vi vl skaffa honom motsvarande leksaker. Det blir inte billigt. * En vgvisares omvgar kan vara svra att frst och nnu svrare att acceptera nr man inte riktigt vet vart man r p vg. Man drivs ut p riskfyllda strapatser och tror att man hller p att bli frrdd. Daniel hller sig borta efter vrt grl. Jag vet att han vndas lika mycket som jag. Fr honom liksom fr mig r det en privat svl som en affrsmssig kris. Daniel. I trettio r har han funnits i mitt liv som en skugga och fljeslagare. Vem r han, som s ofta stller allt p sin spets? En risktagare, en vermodig mnniska som kom frn en barndom dmd till polions overksamhet, som varit en vrdels mun att mtta i en fattig bondefamilj i en bortglmd by , ofrmgen att bidra till gruppens frsrjning. Men redan i vrt mte p sophgen trdde han fram som en manligt vrdig representant fr sin lilla familj, trots hemmet som knappt var ett skjul, trots sin fysiska litenhet och sitt skadade ben. En tillvarons upproriska dvrg som genom att stndigt krva det som inte r mjligt nd ntt det mjligas yttersta grns. Han har slagit sitt frstfdda barn i desperation men har rddat dem alla fyra med sin aldrig sinande brunn av tlmodig mhet. Han har velat lna mina obefintliga pengar fr att starta fretag dmda p frhand, han har kommit i slagsml med bedragare som varit ohjlpligt starkare, han har jagat katter till mat och dumdristigt nobbat uselt betalda jobb fr att hvda sin obefintliga rtt. Jag kan se hans ansikte framfr mig i mrker och ljus, i skratt och frdmjukelse, mer utsatt och mer levande n de flesta. Daniel kan mka sig sjlv som ett srat barn men kan lika grna skmtsamt behandla sitt lama ben som ett olydigt husdjur. Han kan frhandla om ngra usla ren p gatans villkor och tro p en Gud som skapat en vrld han tycker r smrtsam vacker. Han kan skaka p huvudet t min skrala gudstro och svara obekymrat nr jag frgar om samma Gud kan tnka sig att se mellan fingrarna om vi tar ngra l. - Gud knner mina synder, sger han alltid leende. Fr mig r Daniel svaret p frgan om hur man behller sitt liv och sin vrdighet i trots mot frnedring och nederlag. Samtidigt r han den smrtsamma pminnelsen om det oundvikliga priset fr samma sak. Min aldrig besvarade frga r om jag skulle ha klarat samma sak. Hller vr vnskap om filmen kollapsar fr att jag inte kan g med p hans villkor och han 202

drar sig ur? Det r ju inte bara s att filmandet har blivit en frsrjningsklla fr oss bda. Det har ocks skapat en mening med vr tid tillsammans. Till och med vra konflikter r meningsfulla infr kameran. Daniels framtrdanden i samband med den tidigare filmen, hela familjens reaktioner p vrt arbete, Judith oupphrliga strm av mail Det mesta pekar p att inte bara jag upplever att det r meningsfullt. Vi gr ett arbete tillsammans, vi bygger en gemensam historia. Gr det t helvete kan jag bara bittert konstatera att gapet mellan oss var fr stort . Jag vet att det r svrt eftersom vra livsvillkor inte r jmbrdiga och inte kommer att bli det, varken fr oss eller vra barn. Det str visserligen i min frmga att gra slut p skillnaderna genom att se till att jag blir nstan lika fattig som de r. Men vem hjlper det? Och att gra motsatsen? Att frbttra deras frhllanden s att de nrmar sig vra? Det klarar jag och min familj inte med vra resurser. Det vi bistr med frndrar ingenting i grunden och upprtthller bara ett frdmjukande beroende. Det enda jag kan gra r att arbeta fr att minska skillnaden mellan fattiga och rika verhuvudtaget. Att st vid sidan om, att se skillnaden i livsvillkor och inte gra ngot annat n att sknka allmosor skulle vara ett frsta klassens hyckleri. Det finns ingen delaktighet, ingen sann vnskap om man pstr att mnniskor r lika mycket vrda samtidigt som man insisterar p att ekonomiska skillnader skall upprtthllas och till och med frstrkas. Det r en sak att allt inte gr att gra genast, att man inte kan utplna sig sjlv och utstta sig fr orimliga puritanska krav fr att i ett slag snka sig sjlv till en jmlik niv. Men det r en helt annan sak att hvda en politisk vertygelse om att skillnaderna r av godo, skall upprtthllas och helst gras strre. Och det r vad en stor del av vstvrldens etablissemang idag hvdar, i ord och i handling. Men av erfarenhet vill jag utfrda en varning. Tro inte att ni bara kan st dr i eran rustning av sjlvkontroll och elegans. Fr att upprtthlla illusionen att ni r fullt ut mnskliga s mste ni hlla er borta frn alla konstiga drrar och bygga reservat med hga murar. Inre svl som yttre. Punkt. * Men Daniel kommer tillbaka. Efter ngra dagar kommer han faktiskt tillbaka. Han har inte heller kunnat sova ordentligt. Jag frgar inte varfr han ndrat sig men han sger att han pratat med Nati. Vi skall inte ge upp och vi skall resa till bergen och jag skall gra vad jag kan fr att f tag p mer pengar. 203

Vr resa har frdrjts av mnga orsaker frutom grlet. Kanske egentligen mest av Daniels rdsla fr att mta sin barndom, skuggad av polion och utanfrskapet i bondefamiljens fattiga liv. Inte heller har han ngonsin kunnat tervnda till byn som en segrare med frikostiga gvor och barn som har lyckats i livet. Men barndomen lockar nd som en frbjuden frukt och Daniel r till sist beredd att resa med ett blandat bagage av fruktan och lngtan. Nu. nr det r dags att resa har det hunnit bli slutet av november och allhelgonahelgen stundar. S underligt att alla vra konflikter frsenat vr resa precis fram till den stora latinamerikanska festen nr man firar frbindelsen med de dda. Slumpen, den osynliga handen, den obetvingliga driften att lsa hemliga tecken av mening i allt som uppenbaras? Vi kper tta biljetter p en busslinje som passerar avtagsvgen till hans by Tintay, lngt upp i de Andinska bergen, p vg mot Abancay och Cusco. Det kommer att ta minst sexton timmar av resa fram till den plats dr vi sedan kan hitta lokal transport till byn. P busskontoret sger man att vi kommer fram dit i gryningen. Det r Daniel, Sandra och hennes sexring Renzo ( som Sandra vill ha med fr att trna honom infr den lnga bussresan till Brasilien), Judith, Dani, jag , Alberto och vra tv quechuatalande medarbetare Marino och hans bror Cesar som sitter p busstationen i centrala Lima och vervakar att packningen inte frsvinner. Bussarna har hg frigng och fyrhjulsdrift, men inga passagerare fr resa p taket som nr jag reste i Anderna p sjuttiotalet. Vi har kommit verens om att Nata r fr liten och vild fr att flja med s Nati r kvar hemma fr att ta hand om honom. Varken Sandra, Judith eller Dani har ngonsin beskt bergen. nd har deras Limavrld sen tidigaste barndom varit fylld av indianska tecken som vrakrester frn en frlisning i det frflutna. Quechua, sprket som talas i bergen och som Daniel och srskilt Nati nnu behrskar finns i barnens innersta rum som mormors vaggsng och runtomkring dem i vardagen, som en lokal nyans i den Peruanska spanskan. Dr vi sitter p busstationen har tecknen ttnat. En del ldre kvinnor p vg att resa r kldda i klassiskt frggranna vida kjolar och hattar. Runtomkring oss hrs allt fler spridda ord p quechua. Mnga r p vg till hembyn fr att hedra sina dda i den stora festen. Ngon har letat fram en station med bergens melankoliska huaynomusik p sin brbara radio. Sandras pojke Renzo, lika gammal som min Harry blir trstig och hungrig i vntan och jag tar honom med ut p gatan fr att leta efter ngot att ta och dricka. Kvarteren runt busstationerna r nedslitna, verbelastade av affrer och stndigt rrliga gatufrsljare som kmpar med mnskor, tutande taxibilar och rytande dieselbussar om kunder och livsutrymme . Brare med rep och enkla pirror , tjuvar som lmskt och skickligt spanar efter frvirrade resenrer nedtyngda av bagage, utropare som lockar med resml uppe i Anderna och norr och sderut lngs den lnga kenkusten . Renzos ivriga gon hinner inte med allt och jag hller honom 204

hrt i handen. Jag kper en lsk t honom och han stannar upp p gatan vid en vagn fylld av ett berg med brd som bakats i form av sm dockor tantawawas - med korinter som gon. Vi kper ngra stycken av indiankvinnan bakom vagnen och gr tillbaka till busstationen. Daniel tar en tantawawa i handen och tittar lnge och tankfullt p den doftande, gyllengula gestalten med de stirrande svarta gonen. * Den ondliga resan upp mot himlen r en utdragen vning i meditation. Efter ngra timmar av passagerarnas bkande och pratande fr att komma tillrtta hypnotiseras vi alla av bussens hummande och horisontens svvande rand. P ena sidan av bussen stiger och sjunker ett evigt hav, p andra sidan en ken fylld av ldriga tecken som enbart kan lsas frn himlen. Mrkret faller och motorn arbetar tyngre nr vgen stiger mot bergen. Vi frdas stndigt brantare uppt och kylan fr oss att krypa ihop allt nrmre varann mellan drm och glasartad vaka. Ibland stannar bussen till p tomgng i mrkret, jag tittar ut och ser ngon frsvinna ur bussens ljuskrets, ut i hgslttens svarta hl. Drren stngs med ett kraftigt tryckluftspys och dieseln drar rytande vidare uppt. Efter timmar av nattlig frd bortom synlig mne och stjrnor brjar frden g nedt och kylan ger vika. S stannar bussen och vi frstr att nu r det dags att verlmna oss t den becksvarta natten. Alberto gr den lilla kameran redo fr att fnga ngot av ankomsten med hjlp av bussens ljus och ngra framplockade ficklampor. Vi kliver ur och kontrollerar att allt bagage lastas av. Bussen frsvinner lngs vgen och tar ljuset med sig. Vi blir kvar och ser absolut ingenting annat n de sm kretsar som ficklamporna kan lysa upp i vr omedelbara nrhet. Vi vntar oss tystnad nr bussen frsvinner men istllet stiger ett kraftigt brus frn en flod ur mrkret. Innan vi vant oss vid mrkret vgar vi knappt ta ett steg av skrck fr att falla och fras bort av vldsamt strmmande vatten. Daniel har vaknat till frnyad oro nr bussen lmnat oss vergivna och han brjar anklaga mig fr en usel planering. Kunde jag inte ha valt ett bttre stt att frdas, som inte lmnat oss vilse i bergen mitt i natten, med smbarn och allt? Jag svarar att de sagt att vi skulle komma i gryningen, vad kan jag gra t natten? Men Marino och Cesar har upptckt en bro i ficklampornas sken. Vi tycker oss hra ngra hundar sklla p andra sidan och trevande tar vi oss ver. Dr verkar finnas ngra enkla hus och pltsligt tnds ett blinkande lysrr bakom ett fnster av smutsig plast. En man kommer ut , vi frklarar vrt lge och han verkar inte det minsta frvnad. Om ngra timmar, nr gryningen kommer s kan vi f skjuts upp till Tintay. S vi vntar och Daniel har satt sig vid sidan om, i butter protest. I bl gryning, p flaket av byns enda pickup tar vi oss den sista lnga stigningen mot Tintay. 205

Tupparnas morgontidiga vermod tystnar snart och bilen klttrar lngsamt upp ver molnen. Dalen ppnar sig i en mktig strckning lngt nedanfr oss och pickupen svnger till slut in p torget i byn. Motorn stngs av och ur stillheten vxer byarnas eviga doft av brinnande eukalyptusved . Som fiskar p torra land gspar vi alla av brist p syre. Vi hoppar av och strcker ut vra kroppar. Lilla Renzo r snurrig av trtthet och ovan vid hjden och tar vacklande fnittriga steg p det lutande torget. Efter en halvtimmes vntan dyker garen till de sm hyresrummen upp och visar oss in. Vi skulle helst vilja sova, men efter en frukost p byns enda lilla servering fr vi veta att Daniels kusin Juan snart skall komma och ta oss med till sin mamma, Pilar. Det var hon som tog hand om Daniel som barn nr frldrarna vergav honom. Nr Daniel var sju eller tta kom hans pappa tillbaka och hmtade honom till Lima. Juan blev kvar i byn, tog hand om ngra magra kerlappar och sin fattiga mamma. Han fick aldrig en egen familj. Ibland har han varit p besk i Lima och trffat Daniel. Men det var 45 r sedan Daniel var hr och trffade moster Pilar, i minnet hans verkliga mamma. Pickupen kommer och hmtar och snart r hela truppen lmnad s nra huset det gr att komma med bil. Juan leder oss vidare, men nr vi siktar det enkla huset av lertegel drar han sig bakt i ledet. Renzos fleezetrja lyser konstgjort orange som en signal frn en avlgsen vrld nr han hoppar fram mot huset och kossan han ser bakom det. Huset r helt och hllet jordfrgat och drren som str ppen r bara ngra stende stavar sammanbundna med rep. Det pminner mest om ett enkelt fhus. Daniel gr fram mot drren och kallar frsiktigt Moster? in i det mrka hlet. Vi som str bakom ser den rynkiga gamla handen som pltsligt smyger sig upp p Daniels axel nr han bjer sig in genom drren och vi hr de milda orden p quechua som om ngon talade till ett barn. Moster Pilar hade aldrig trott att hon skulle f terse Daniel. Hon frebrr honom som om han varit ett olydigt barn och han frsker att skylla p sin sjukdom. Men Pilar pminner honom om att han alltid har varit sjuk. Hon berttar hur Juan, hans kusin som str dr bakom oss bar honom p sin rygg redan nr han var fem eller sex. Det r Daniel och hans barn som grter och den gamla kvinnan som trstar och skmtar med bortskmda stadsbarn, som inte lngre frstr sprket frn bergen. Moster Pilar tar mt i oss alla och kommenterar inte ens kameran, eller mina underliga lurar p huvudet nr hon fr veta att jag r Sandras gudfar och kramar om mig. Hon beklagar sig ver att allt hon har att bjuda r kallnad kokt potatis och hemgjord ost. Inte ens i sina drmmar hade hon trott att hon skulle f terse sin Danico innan hon dog. Vi stannar i timmar och kommer verens om att trffas p kyrkogrden dagen drp d alla samlas fr att mta de dda. Nr vi tillsist tar farvl r 206

det fr att mrkret inte skall vara ifatt oss innan vi hinner ter till torget. En gryning kommer p nytt, med svllande moln ver berg som ligger nedanfr oss. Det knns som vi stod i himlen och tittade ned mot jorden. P pickupens flak ker vi terigen hgre upp p smala grusvgar utan stngsel till avgrunden djupt drnere i dalen. Vi mter fler av Daniels gamla slktingar och vandrar ned i dalen till allas mte med gravar och slkt. Det verkar som om Daniel har glmt sitt handikapp, han gr utan att klaga i timmar upp och nedfr branta stigar dr ingen pickup kan frdas. Han har slutat klaga p mig fr dlig planering, stannar allt oftare upp och vill vara ensam och betrakta landskapet som om tiden sjlv fanns bevarad i bergens tystnad. Men Alberto har inte glmt bort sin undran om varfr vi skulle ka hit. Han sger att visst r det viktigt, visst r det fantastiskt. Men hur hnger allting ihop utan att jag har ngon sorts del i detta? Mitt inre r inte synligt, varken fr honom, fr en publik eller ens fr Daniel och hans barn. Det r bara minnen som inte tagit en synlig form. Jag famlar, jag har nnu inget riktigt svar. Huset dr Daniel fddes finns kvar, men ingen har bott dr p mnga r. Juan har ngra tegar dr som han d och d ser till. Huset ligger helt nra vgen dr vi frdats fram och ter ett antal gnger. Nra men nd fullstndigt dolt som om det lg i en avlgsen, tillsluten dal. Vi har varit p vg, men inte frrn levande och dda ftt besk r det dags. Vi lmnar vgen och gr uppfr en stig. Juan stannar till och trnger sig genom buskagen vid sidan av stigen. Han frsvinner pltsligt, som om han fallit ned i ett hl men kallar p oss dr nedifrn och manar till frsiktighet. Alberto och jag gr frst, med kamera och ljudutrustning. Juan str nedanfr en brant som var dold bakom buskaget. Vi r helt nra ett hus som mste vara det vi sker. Utrustningen langas ned till Juan och vi fljer efter. Vi filmar nr Daniel msom lyfts, msom halkar ned fr branten, ned till sin allra frsta barndomstid. Huset r gmt bakom vallar av jord och hga trd. En liten ker med majs tar upp det enda fria utrymmet framfr husets ppna veranda. kern r kanske tio meter lng och ngra meter bred. Bortom kern reser sig en halvt nedrasad mur med tv bevarade fnsteroch drrppningar. Allt r dolt fr omvrldens blickar och jag undrar hur man en gng tog sig hit utan att behva hasa nedfr branten vi anvnt oss av. S r vi alla samlade p verandan till huset dr Daniel fddes, samma mnad som jag sjlv p andra sidan Atlanten. Han fddes till en kvardrjande feodalism, jag till ett spirande socialdemokratiskt vlfrdsbygge. Det var i det hr huset Daniel fick sin polio. Han blev aldrig vaccinerad. Jag kommer fortfarande ihg poliovaccineringarna jag fick i skolan. Daniel har satt sig p den vggfasta bnken av soltorkat lertegel som lper lngs hela verandan. Han 207

ser sig lnge omkring och frgar till sist Juan vart plommontrdet tagit vgen, morteln av tr dr majsen stttes och bordet som alltid stod p verandan. Trdet har torkat eftersom ingen har vattnat, morteln och bordet r undanstoppade inne i huset. Hr har ingen bott p mnga r. Juan kommer hit ibland och skter den lilla kern med majs. Daniel ber Juan att lsa upp hnglsen till husets tv rum. Drinne hittar han lerkrukor dr de frvarade vatten och sd nr han var liten och han visar upp trtallrikarna han t ur som barn. Sandra, Judith och Dani r alldeles tysta, vervldigade av det frflutnas tyngd. Renzo sitter p marken och skriver lekens skyddande tecken p den torra jorden. Daniel mumlar halvt fr sig sjlv att det hr r sista gngen ngonsin han besker sitt barndomshem. Han vet att han aldrig kommer tillbaka hit. Hr p marken, p den tckta verandan tillbringade han mnga ensamma kvllar, vergiven och vntande p att ngon skulle komma hem. Han talar med rsten bruten av terhllen harm och stter med kppen i verandas trampade jordgolv, som om hans minnen ligger begravda just dr. Daniel sger att nu kanske hans barn kan frst varfr han varit hrd mot dem ibland. Jmfrt med honom har de ftt allt. Daniel vntar sig inget svar frn de tysta barnen. Han tystnar, vnder sig int och reser sig upp frn bnken vid huset. Han klttrar upp p den grsbevuxna vallen och stter sig ned fr att blicka ut ver dalen. Dr blir han kvar, frlorad i bergens stillhet. Sandra och Judith har terftt orden som trt och frgar Juan hur det var. Han har svrt att svara, sorgen trnger sig p ocks dr och gr honom nstan stum. Vrst var att bli lmnad ensam i bergen, nr Daniel som blivit liksom en bror till sist blev hmtad av pappa fr att ka till Lima. Alla blir fyllda av tankar och gr fr sig sjlva ett tag. Ingen vill stra och kameran str kvar blind i ett hrn. Till sist blir det dags fr uppbrott. Juan lsen drrarna till Daniels barndomshem. Ngra enstaka minnen av tr och av lera plockas ihop och alla kastar en sista blick. Det r som att tvingas lmna ett skepp som man vet skall sjunka ned i ett bottenlst hav. Man mste bort fr att rdda sig sjlv. Men jag kan inte slppa mitt tag, jag knner att resan har ntt sin yttersta punkt. Lngre, djupare kommer vi aldrig och sen r det borta, frlorat fr alltid. Instinktivt ber jag Sandra att stanna kvar. Jag mste bertta varfr, varfr det blev som det blev. Jag ber ocks Alberto och Marino stanna hos oss och hlla sig klara med kamera och mikrofon. Alberto frstr, som alltid utan ett ondigt ord. *

208

Sandra Du har alltid undrat varfr jag stannade just hos er, varfr jag blev din gudfar och varfr jag kom tillbaka, gng efter annan. Den hr verandan ser likadan ut som den dr jag sov hos Santiago och hans pojke med vaxljusmadonnan fr trettio r sen. Det r jordens eviga frger, dagen som gr mot sitt slut och ett landskap mktigt som livet. Inte p ngon annan plats kan det vara s ltt att frdas tillbaka, lngt mycket lngre n trettio r; kanske till och med bortom min egen tid. Jag vet inte, Sandra. Jag vet bara att jag faller, handlst ned i ett minne djupare n mina ord om vandringen med Santiago. Trarna rinner och jag struntar i det. Det handlar frvisso om vandringen i det frflutna och om hur jag mtte din far och din mor. Jag tyckte de bar samma gon som folket i bergen. Du var ett barn p den tiden, men vi var ocks som barn och lyckades skratta t det som frfrligt var. Men det handlar ven om ngot mer, bundet till egen sorg som inte har ord och som mste skaffa sig hjlp fr att kunna stavas fram av en knslans analfabet. Jag har ftt hjlp av er alla att stava. Det har inte bara handlat om att gra en film om en fattig familj som slss fr sin vrdighet. Visst sitter vi hr framfr en kamera i din pappas fdelsehus men jag blottar mig inte bara fr kamerans krav p min rlighet. Jag ppnar mig fr att jag litar p att du frstr. Utan den vg vi skapat gemensamt skulle min sorg vandra hemls omkring. Nu sitter du hr och lyssnar med vidppet sinne och sger att allt blivit tydligt, att jag inte lngre r dold bak en kamera. Du har sett mig s brcklig som ngon av er och lmnar jag ut er till vrlden s lmnar jag ut mig sjlv Jag sger det inte, men jag tnker nd att utan kameran hade det aldrig skett.

* Vi reser frn bergen p samma stt som vi kom och vi vntar vid floden i evighet. Nr bussen ntligen kommer r den timmar frsenad och ngon har tagit de platser vi bokat fr veckor sedan. Jag blir galen och nedkallar djvul, polis, advokat och svensk ambassadr (som inte ens finns i Peru ) ver bussens chauffr, allt till Daniels enorma frtjusning. Han r hejdlst belten, hans Compadre har tappat kontroll och besinning och blivit rasande ver en skitsak. Han skrockar beltet nrhelst han berttar fr alla han kan. Jag tnker, han knner nog bara igen sig sjlv, den luriga fan. * Men vad hnde med drren , hemma hos mig? Det blev som jag trodde. Nata pratade p, Daniel var tvungen att ta sig en titt p vggen och 209

Judith snde ett lustigt mail om mrkliga samtal hemma i Las Delicias. I brjan blev det stor dramatik, men nu str drren ppen sedan en vecka. Eftersom den sitter i vrt sovrum har vi kommit verens om att den bara fr anvndas under vissa tider av dygnet. Och helst inte nr ingen av oss r hemma. Med tanke p tidsskillnaden blir det inte s mnga timmar per dygn. Harry fick lfte att hlla sitt rum lst tills vidare. Vi fr se hur det gr nr Nata lugnat ned sig. Trettonrige Morgans spanska kommer att frbttras snabbt. Men jag undrar hur mycket svenska de kommer att lra sig. De har ju inte mycket nytta av den nnu eftersom de inte kan rra sig srskilt fritt i det svenska samhllet. De kan ju varken studera eller ngot annat eftersom de har precis lika litet rttigheter som illegala flyktingar. De kan inte ens anska om asyl. Dani har hjlpt mig att dra in en jordad skarvsladd genom ett litet hl vi gjort i vggen bredvid drren s slipper de alla problem med elen drinne. Vi skall dra en vattenslang nsta vecka s fr de rent, rinnande vatten. Eftersom vi bor i hyreshus och vattnet ingr i hyran s kostar det oss ingenting. Det r en aning irriterande att det ltt slpas in en massa sand och smuts nr man gr frn deras sida till vran och alla har inte riktigt kunnat vnja sig vid att ta av skorna varje gng de gr in till oss. Som jag frstod s har det blivit plgsamt tydligt vad de saknar och vi har. Det frsta var skolbcker och ett par nya skor till Nata. De gamla sg fr bedrvliga ut och faktiskt hittade vi ett par bra begagnade skor som Harry hade haft som passade bra. Harry tyckte inte riktigt om att vi gav bort dem fastn det var lnge sedan han kunde anvnda dem. Men han fick ge sig. Sen r det maten. Nata tjatade frn brjan om att han ville ta hos oss. Nr han frstod att vi inte ter hamburgare varje dag och att Natis och Judiths mat faktiskt r godare ibland s gick han med p att gra som resten av familjen och ta med oss p helgerna. Det r trevligt, men dyrt och det blir trngt i kket. Vi funderar p att slja bilen eftersom vi anar att utgifterna kommer att svlla. Vi vntar med frskrckelse p den frsta strre lkarrkningen. Den frsta tiden var Daniel nrmast euforisk och erbjd sig att hjlpa till med allt mjligt hemma hos oss. Han har frsttt att bde jag och Maggie arbetar ganska mycket och att det hnder att framfrallt Morgan r ensam hemma flera timmar efter skolan. Daniel erbjd sig snart att lra Morgan mer spanska, antingen hr eller inne hos sig. P kvllarna kommer han grna ver till oss fr att sl dank ngon timme eller bjuda mig in p en fika. Det knns som om Daniel har slappnat av sedan drren ppnades. Han anstrnger sig inte lika mycket fr att tjna ngra korvren extra med motorcykeln. Han stannar hellre hemma och frgar oss om vi behver ngon hjlp. Jag frstr honom oerhrt vl. Hans frsk att tjna pengar har ofta bara varit en fruktls plga. 210

Men det r svrt att frklara fr Daniel att Morgan ofta vill var ifred, att han tycker om de dr timmarna av ensamhet i hemmet. Samma sak r det egentligen med oss. Vi har varken tid eller lust att umgs s ofta som Daniel nskar. Nati r mer frstende och jag tror att hon har sagt till Daniel att vi mste f vara ifred ibland, kanske framfrallt fr Natas lust att g p upptcktsfrd i vr vrld. Fast det knns som om Nati tar fr mycket hnsyn till oss, anpassar sig och r diplomatisk, precis som hon alltid gjort. Och hur skall vi gra i sommar, nr vi ker till landet? Det r kul nr folk kommer dit p besk och vi blir mnga runt bordet, men ibland r det sknt nr familjen ntligen fr vara ensam tillsammans, efter ett lngt och hetsigt arbets- och skolr. Vra vrldar r s olika. Men nu har vi ppnat drren, s vi fr brja tnka om. Livet blir aldrig detsamma igen. Och varfr skulle jag frvgra mina egna barn samma stora ventyr som jag sjlv en gng gav mig ut p? Det r nd problematiskt med ovissheten kring omgivningens reaktioner. Frr eller senare kommer ju sanningen ut. Antingen via grannar som skvallrar, eller ngot av vra barn som frsger sig till fel person. Riktigt besvrligt blir det om utomstende p deras sida fr reda p att drren existerar. Halva Latinamerika skulle frska ta sig genom den enda knda drren! Det vore en katastrof fr oss alla. Daniel, Nati och de vuxna barnen frstr det, men Nata? Och tnk om Danis tonrshustru sger ngot till sina frldrar. De r ju inte direkt vnligt instllda till Daniels familj. Schengenmyndigheterna skulle naturligtvis inte heller acceptera drren ett endaste gonblick. Men frgan r vad som r vrst; att myndigheterna eller pressen fr reda p sanningen frst? Jag vet ju att det finns liknande drrar dolda i snart sagt varje svenskt hem fastn folk inte knner till det nnu. Fr myndigheterna reda p det utan att massmedia nnu knner till det s fruktar jag att myndigheterna gr precis vad som helst fr att hemlighlla det hela. Jag menar PRECIS VAD SOM HELST. Det r ett riskabelt fretag det hr, men det fr sent att sl till retrtt Under tiden umgs vi och frsker jmka vra liv p ett ngorlunda anstndigt stt. Vi inser alla att det hr inte gr att hlla hemligt hur lnge som helst. Den enda rddningen undan katastrofen r egentligen att tillrckligt mnga mnniskor ngorlunda samtidigt upptcker drrarna i sina egna hem och bestmmer sig fr att ppna dem. D blir myndigheterna lamslagna och vrlden mste frndras radikalt fr att kaos och uppror inte skall bryta ut. Drfr skulle jag vilja be er som lser detta om en tjnst. Det r lite knepigt, men misslyckas vi kan det g illa fr oss alla. Frst och frmst mste jag be er att utt betrakta det hr med drren som en litterr konstruktion s att ingen utomstende fr fr sig att stoppa vra planer. 211

Samtidigt vill jag be er att underska era lgenheter fr att hitta drren som ni garanterat har dr ngonstans. Sen kan ni ppna den och i hemlighet gra er bekanta med det som finns p andra sidan. Ett ventyr vntar, det kan jag frskra. Som ni har frsttt r det inte helt enkelt, men inte heller den svande tryggheten r enkel i lngden. Ni fr vara beredda p att dela med er av det ni har, men ni kommer att f ovntade gvor tillbaka.

Mikael Wistrm 2005

212