ngeldimensionen

Elisabet Edman

Bubok Publishing S.L., 2013 1 edicin ISBN: 978-84-686-4698-5 Editado por Bubok ISBN digital: 978-84-686-4699-2 Impreso en Espaa / Printed in Spain

Kapitel 1

Jennifer kmpade frtvivlat mot vattenmassorna men drogs hela tiden lngre och lngre bort frn stranden. Hon frskte istllet att simma uppt, fr att komma ver vattenytan och f luft. Fr ett gonblick tycktes vattnet runt omkring henne stanna upp och hon hade nstan lyckats n ytan nr hon p nytt sgs ner i djupet. Ner, ner, och runt runt virvlade hennes lilla kropp. Tid och rum frsvann i mrkret och hon gav upp kampen. I samma gonblick skt ett kraftigt ljus ner i vattnet och omslt Jennifer som en skyddande spiral nr hon virvlade upp genom vattenmassorna. Jennifer ppnade gonen och insg frvnat att hon inte bara kommit upp ur havet utan fortsatte att svva hgt ver det, mot det varma skna ljuset. Ljuset blev allt starkare och verkade till slut trnga bort allt annat. Jennifer slt gonen igen. Hon knde

hur kroppen svvade med mjuka bljande rrelser men knde inget behov av att veta vart hon frdes ngonstans. Hon hade aldrig knt sig s lugn och trygg frut.

Den svvande knslan hade upphrt och Jennifer ppnade gonen. Frvnat sg hon sig omkring. Hon stod mitt i luften, eller s sg det ut i alla fall. verallt var bl himmel. ver, under och runt omkring henne. Inga moln, ingen jord, bara himmel. Hon tog ngra steg och knde fast mark under ftterna, trots att det bara verkade vara luft. Hon fortsatte att g en liten bit, men allting sg fortfarande likadant ut. Jag drmmer, tnkte hon. Det hr r s tokigt s det mste vara en drm.

- Mamma? ropade hon frsiktigt. Pappa, r ni dr?

Pltsligt stod en vldig man framfr henne. Han sg vnlig ut, men var definitivt inte hennes pappa.

- Vlkommen Jennifer. Alltfr tidigt tyvrr, men Du gjorde ju skl fr namnet i alla fall.

- V..va? stammade Jennifer.

- Du vet vl att Jennifer betyder vit vg. Du kom sannerligen hit p en vit vg, skrockade mannen.

- Var r jag ngonstans? frgade Jennifer och ignorerade hans prat om vita vgor.

- I ngeldimensionen frsts, svarade mannen stolt.

- ngeldimensionen? Var ligger den? Var r min mamma och pappa?

- ngeldimensionen r verallt vid sidan av de andra dimensionerna. Din mamma och pappa r inte hr. Antingen lever de, eller s r de i Djvulsdimensionen.

- Lever? r jag dd? frgade Jennifer frskrckt. Men innan mannen hann svara utbrast hon: Sklart, jag drunknade! Och nu har jag kommit till himlen. r Du Sankte Per?

- Lugn i lunan, Du r inte i himlen utan i ngeldimensionen, men i den befinner vi oss just nu vid himlen. Sankte Per knner jag inte till, jag heter Bertil. Jag skter eskortservicen hr, men inbilla Dig ingenting, fr det betyder inte alls samma sak som i livet p jorden dr.Bertil tystnade tvrt. Glmde att Du bara r 9. Hur som helst, det r jag som ska fra Dig till Din Angelique. Fast jag tror nstan

att Du fr en Clique.

- Vad r en Angelique och en Clique?

- Alla som lr upp nya nglar kallas Angelique. Det betyder ngel, s det passar bra att de heter s. Eftersom en del lrare r mn, eller pojkar, kan de ju inte ha ett flicknamn, s det fr heta Clique istllet. Jag tror jag hrde att Du skulle ha en Clique. Bertil brjade g rakt ut i det bl och Jennifer fick smspringa efter fr att hinna med.

- Men men, ska jag lra mig att bli en ngel? Det gr vl inte. Jag har ju inte ens ngra vingar.

Bertil stannade tvrt. Du r redan en ngel, det r jobbet Du ska lra Dig. Vingarna kommer sen. De vxer ut lite i taget efterhand som Du lr Dig jobbet. Det gr lite ont, men det kan det vara vrt.

- r Du ocks en ngel Bertil? Jennifer var nstan rdd att han skulle brja skratta, men det gjorde han inte. Istllet strckte han stolt p sig och fllde ut ett par vldiga grvita vingar. 2000 r gamla, sa han och flaxade lite med dem. Och nu ska de ta Dig med p Din frsta flygtur som ngel. Klttra upp p ryggen p mig och hll hrt om halsen.

- Vad hnder om jag tappar taget?

- D dyker jag efter och hmtar upp Dig, det r ingen fara. Bara njut av kturen.

Kapitel 2

Flygturen var ver innan Jennifer hann bli orolig att trilla av. Eftersom allting sg ut som bl himmel mrkte hon knappt nr de startade och nr de landade. Bertil frkunnade bara pltsligt:

- Dags att slppa taget och hoppa av stumpan! Vi r framme vid Prleporten.

- Prleporten, sa Jennifer, heter det verkligen s? Det trodde jag bara var en gammal visa.

- Dm sjlv, det r inte jag som har hittat p det.

Framfr dem reste sig en gigantisk port som skimrade av miljoner sm vita prlor. Egentligen var det mer en portal, eftersom det inte fanns ngon drr i mitten. Jennifer sprang nyfiket fram

fr att se efter vad som fanns p andra sidan, men Bertil fngade upp henne.

- Sakta i backarna. Jag mste frklara frst hur det gr till. Man kan inte bara klampa rtt igenom prleporten, d r det risk att man trillar rtt ner i Djvulsdimensionen.

Jennifer sprrade upp gonen. Djvulsdimensionen kan man komma dit fastn man frst kom till ngeldimensionen? Och vad r egentligen dimension fr ngot?

- Ledsen stumpan, jag glmmer hela tiden att Du inte r s gammal. Vet inte om jag kan frklara dimension s Du frstr vad det r. Man skulle kunna sga att det r det som r runt omkring oss. Nr Du levde p jorden var ett foto tvdimensionellt eftersom det var platt och bara hade en fram och en baksida. Din skolvska var tredimensionell eftersom den

buktade ut och hade kanske hligheter ocks. Den fjrde dimensionen r tiden. Det finns ingen femte dimension fr mnniskorna p jorden, s nr man pratar om femte dimensionen brukar man mena en osynlig overklig vrld. ngeldimensionen syns inte fr dem som lever, det r liksom ett rum, eller en vrld vid sidan av den vanliga. ven om de levande mnniskorna inte knner till det finns det faktiskt mycket fler dimensioner n fem, men det kommer Du att f lra Dig lite lngre fram. Nu ska vi koncentrera oss p Prleporten. Om Du gr som jag sger r det ingen risk att Du hamnar i Djvulsdimensionen. Kom med mig och stll Dig precis framfr porten.

Jennifer gick tveksamt fram mot porten. Hon var inte lngre s sker p att hon ville g igenom den.

- Ta nu bara ett litet steg s att Du str precis mitt i valvet och vnta p rsten.

- Rsten? sa Jennifer och sg lite rdd ut.

- Det r ingen fara, stll Dig i valvet bara, sa Bertil och nickade mot Prleporten. Vi ses p andra sidan.

- Andra sidan? frgade Jennifer, men fick inget svar eftersom Bertil lstes upp infr hennes gon. Det gick s fort att hon blev osker p om hon sett rtt. Han syntes inte till ngonstans. Det enda hon kunde se var den enorma Prleporten framfr sig. Skulle hon vga ta det sista stegen in under valvet. Hon hade inte s mycket att vlja p och Bertil hade verkat vara snll och plitlig. Frsiktigt satte hon den ena och sen den andra foten under valvet. I samma gonblick hon satte ner sin andra fot lystes hela valvet upp och prlorna skiftade frg till djupt bllila och silver. Det var nstan nnu vackrare n det vita. Jennifer glmde bort att vara rdd och tittade sig frundrad omkring. D hrde hon rsten. Lite lik hennes mammas, men s mjuk och porlande

att det nstan lt som sng.

- Vlkommen Jennifer! ven om Du fick alltfr kort tid p jorden har vi vntat lnge p Dig hr i ngeldimensionen. Eftersom prleporten skiftat i bltt, lila och silver har Du tre vgar att vlja mellan. De leder alla till samma ml. Det som skiljer dem t r de olika fljeslagare Du fr med Dig, beroende p vilken vg Du vljer. - Vad r skillnaden d? frgade Jennifer lite oskert, eftersom hon inte kunde se vem rsten tillhrde.

- Det kan jag inte sga Dig, det ndrar sig hela tiden. Det fr bli lite av ett lotteri. Vlj den frg av de tre som Du tycker bst om. Vad Du n vljer blir det bra. Det finns bara goda hr uppe. Svrigheterna kommer frst nere p Jorden.

- Nere p Jorden? Men jag frstr inte riktigt.

- Det klarnar senare. Vlj bara en av de tre vgarna och brja Din vandring. Farvl mitt

barn. Vi ses vid mlet.

Det blev alldeles tyst och Jennifer antog att den som rsten tillhrt hade frsvunnit drifrn den befunnit sig.

Om alla tre vgarna var lika bra, var det ju inte s farligt att vlja. Lila var Jennifers lsklingsfrg, s hon tog ett trevande steg ut p den lilafrgade vgen. Nr ingenting obehagligt hnde, fortsatte hon att g och ju lngre hon gick p vgen desto skrare knde hon sig. Det var fortfarande bara himmel runt omkring henne, men lngre fram var det som om himlen blev suddig och ju nrmare hon kom desto mer sg det ut som om det fanns ngot dr framme. Ngot som rrde sig. Nr hon kommit nnu lite nrmare sg hon att det var lilafrgade moln som flg runt nstan som sm ulliga fglar. Hon strckte ut handen fr att rra vid ett av dem men d gav det ifrn sig ett tjut och flg drifrn. Jennifer stannade frvnat och sg efter det. Pltsligt kom det tillbaka och studsade lekfullt mot hennes mage. Nr Jennifer inte gjorde

ngot buffade det mot hennes hand och nr hon frsiktigt klappade det gav det ifrn sig ett frtjust purrande, nstan som en katt.

- Ah Muzzi, jag ser att Du har hittat Din nya matte, dnade pltsligt en mrk rst bland de lila molnen.

Jennifer sg sig frskrckt omkring men kunde inte se ngot annat n lila molntussar i olika nyanser. Hon bjde sig nrmare molnen fr att se vem av dem det var som talat och d dk pltsligt en pojke upp ur molnhgen.

- Hr r jag, sa han med betydligt ljusare rst n tidigare. Jennifer sg misstnksamt p honom.

- Vem r Du?

- Jag r Din Clique, sa han och lyfte upp en megafon mot munnen. Clique 1099 till Er tjnst madame! vrlade han med den mrka rsten

han haft tidigare.

- h. Min ngel-lrare! sa Jennifer och knde sig lite stolt att hon fr en gngs skull visste ngot. Men heter Du verkligen 1099, det kan jag vl inte kalla Dig?

- Kalla mig bara Clique, sa cliquen. Det r bara jag som kan hra Dig om Du ropar Clique. De andra cliquarna r programmerade att hra sina nglar och kan inte hra Dig.

- Vad konstigt! sa Jennifer. Men praktiskt, tillade hon, nr hon sg Clique rynka p nsan. Han kan inte vara s gammal, tnkte hon. Kanske 17, som hennes kusin Folke. Men mycket gulligare. Folke hade lngt stripigt hr och finnar i hela ansiktet och luktade alltid illa. Cliques hr sg snyggt och rent ut, ven om det var lila och han verkade inte lukta illa, men det fanns kanske inga lukter hr i ngeldimensionen, tnkte Jennifer. - Sa Du att det lilla molnet jag klappade heter Muzzi?