Matematik-1 Draft

Matematik 1c:
En framstllning med formell matematik

fr 2011 rs mnesplan fr gymnasieskolan
Daniel Bosk
Till min strsta kritiker.
Innehll
Frord vii
Kapitel 1. Introduktion 1
1.1. Vad r matematik? 1
1.2. Den missfrstdda algebran 2
1.3. Bokens upplgg 2
Del 1. Den matematiska grunden 5
Kapitel 2. Logik och bevis 7
2.1. Logik 7
2.2. Axiom, satser och bevis 9
Kapitel 3. Mngder 13
3.1. Cantors mngdlra 13
3.2. Operationer p mngder 15
3.3. Delmngder 17
3.4. ZermeloFraenkels axiom fr mngdlran 18
3.5. Relationer 18
3.6. Avbildningar 20
3.7. Kardinalitet 22
Del 2. Tal och aritmetik 23
Kapitel 4. De naturliga talen 25
4.1. Peanos axiom fr de naturliga talen 25
4.2. Von Neumanns konstruktion av de naturliga talen 27
4.3. Aritmetik 28
4.4. Likhet och olikhet 30
4.5. Additionens algebraiska egenskaper 30
4.6. Multiplikationens algebraiska egenskaper 32
4.7. Algebraiska egenskaper fr de naturliga talen 34
4.8. Potenser 34
4.9. Avslutande reektion 36
Kapitel 5. De hela talen 37
5.1. Utkningen av de naturliga talen 37
5.2. Algebraiska egenskaper fr de hela talen 41
5.3. Algebraiska egenskaper fr de negativa talen 42
Kapitel 6. Talteori 45
6.1. Delbarhet 46
6.2. Fermats och Eulers satser 48
6.3. Stora problem inom talteorin 49
Kapitel 7. Rationella tal 51
v
vi INNEHLL
Kapitel 8. De reella talen 53
8.1. Dedekinds snitt 53
8.2. Aritmetik 53
Kapitel 9. Talsystem 55
9.1. Det romerska talsystemet 56
9.2. Positionssystem 57
9.3. Byte av talbas 60
9.4. En additionsalgoritm 60
Del 3. Ekvationer 65
Kapitel 10. Ekvationer 67
Kapitel 11. Olikheter 69
Kapitel 12. Potensekvationer 71
Del 4. Geometri 73
Kapitel 13. Klassisk geometri 75
Kapitel 14. Trigonometri 77
Kapitel 15. Linjr algebra 79
Del 5. Samband och frndring 81
Kapitel 16. Procent och andra relativa storheter 83
Kapitel 17. Olika former av frndring 85
Del 6. Kombinatorik, sannolikhet och statistik 87
Kapitel 18. Grundlggande kombinatorik 89
18.1. Om val 89
18.2. Val av lsenord 90
Kapitel 19. Grundlggande lsenordsanalys 93
19.1. Val av lsenord och en enkel metrik fr lsenordsstyrka 93
19.2. Att angripa lsenord 94
Kapitel 20. Sannolikhetsteori 97
Kapitel 21. Statistikteori 99
Kapitel 22. En introduktion till kryptogra 101
22.1. Terminologi fr kryptosystem 101
22.2. Permutationschier 102
22.3. Caesarchier 104
22.4. Substitutionschier 105
22.5. Vigenrechier 109
22.6. Engngschier och perfekt sekretess 111
22.7. Moderna kryptosystem 114
Litteratur 115
Sakregister 119
Frord
D
agens matematikundervisning har ftt mycket kritik de senaste ren.
En av de mest framstende kritiseringarna r Skolinspektionens rap-
port 2010:13, Undervisningen i matematik i gymnasieskolan. Den s kallade
matematiken som de senaste rtiondena dominerat svensk skola upplevs
som rknecentrerad och eleverna lr sig genom memorering snarare n fr-
stelse. Detta undervisningsmaterial syftar till att motverka denna typ av
undervisning och inlrning. Det mnar att eleverna ska frst matematik,
inte memorera metoder genom mekaniskt rknande.
Detta verk r utvecklat att behandla det centrala innehllet i mnespla-
nen Matematik 1c fr 2011 rs lroplan fr gymnasieskolan. Omfattningen
av detta material r en inledning till rigors matematik, en grund att byg-
ga fortsatt undervisning p. Syftet med detta material r sledes inte att
vara ett frdjupningsmaterial, utan att formalisera matematiken i dagens
matematikundervisning.
De gamla kursplanerna och de nya mnesplanerna fr matematik foku-
serar bda mycket p tillmpad matematik. Det gr ven de esta mate-
matikbcker fr skolan. I dessa framstllningar kommer matematiken i sig
i skymundan. Denna text fokuserar mer p ren matematik, anledningen r
att matematiken sllan framhlls i sin rena form och svensk tradition r
tillmpad matematik. Kompendiet r ocks upplagt annorlunda och ej av-
sett att flja den traditionella svenska matematikundervisningen med ngra
givna exempel fljt av ett strre antal uppgifter som fjer exemplet. Faktum
r att detta kompendium inte innehller en enda, s kallad, standardupp-
gift. Det innehller inte ngra uppgifter ver huvud taget, jag har valt att
kalla dem fr vningar fr att komma bort frn detta uppgiftsfokus. Dessa
vningar syftar till att lta lsaren va sitt matematiska resonerande. De
ska inspirera till reektion hos lsaren fr att hjlpa denne att frdjupa sin
frstelse fr innehllet.
Materialet r framtaget med tanken att akompanieras av en undervi-
sande lrare, tanken r allts inte att det ska anvndas fr enskild lsning
ven om detta naturligtvis r mjligt. Forskning har visat att lrande som
en social process, med diskussioner och gemensamt resonerande, r bttre
fr lrande n individuellt arbete. Tanken r allts att innehllet ska dis-
kuteras och reekteras ver. Lsaren uppmuntras drfr att lsa materialet
och drefter diskutera det med ngon.
Jag skrev brjan av detta material som en del av mitt examensarbe-
te p Civilingenjr- och lrarprogrammet vid Kungliga Tekniska hgskolan
(KTH) och Stockholms universitet (SU) under vren 2011. Jag vill drfr
rikta ett stort tack till mina handledare Roy Skjelnes, universitetslektor i
matematik vid KTH, Lil Engstrm, universitetslektor emerita i matema-
tikdidaktik vid SU, och till Dan Laksov, professor emeritus i matematik
vid KTH, fr vrdefulla kommentarer och givande diskussioner under mitt
arbete.
vii
viii FRORD
Jag har nu vidareutvecklat materialet till att tcka hela mnesplanen,
frnat och utkat vissa delar. Som lrare anser jag att information och
kunskap ska vara fritt tillgngliga fr alla, det r drfr jag tillgngliggr
detta verk fritt fr alla att ta del av. Jag publicerar det tillsammans med
kllkoden under licensen Creative Commons Erknnande-DelaLika 2.5 Sve-
rige (CC BY-SA 2.5 SE)
1
. Detta innebr att vem som helst fr bygga vidare
p denna text och publicera resultatet; de enda krav som freligger r att
resultatet ocks publiceras under denna (eller liknande licens) och att dr
str att resultatet bygger p detta verk. Drfr uppmuntrar jag att bygga
vidare p detta arbete, och eventuella frbttringar inkorporerar jag mer
n grna tillbaka i detta verk. Jag lgger ven grna till lektionsfrslag eller
andra frslag p tillmpningar som bilagor i detta verk eller hnvisar till
andra tillmpningar som gjorts.
Srker, den 25 juni 2012
Daniel Bosk
1
Fr att se en sammanfattning och kopia av licenstexten besk URL http://
creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5/se/.
KAPITEL 1
Introduktion
M
atematiken har funnits i mer n 5000 r, men brjade utvecklas
i riktning mot dagens matematik frst omkring 300 f.v.t. i antikens
Grekland [Kli90a]. Innan dess var matematiken endast rkning, ett verktyg
fr att berkna skatter och konstruera byggnadsverk.
Ordet matematik har enligt [OED] sitt ursprung i grekiskans
(mthema), vilket betyder lrande, studier, vetenskap. Det r i det antika
Grekland som dagens matematik har sitt ursprung. De studerade frmst
geometri och gjorde detta genom att stta upp ngra grundlggande an-
taganden, kallade postulat eller axiom, som de var vertygade om att de
stmde verens med verkligheten. Dessa var enkla antaganden, ssom att
tv parallella linjer aldrig kommer att skra varandra. Utifrn dessa enkla
postulat hrledde de olika geometriska resultat och de kunde bevisa att det
mste vara p ett visst stt. ven om de kunde se genom ngra enkla ex-
periment hur saker frhll sig till varandra njde de sig inte utan ett bevis
utifrn postulaten eller tidigare bevisade resultat.
Detta har inspirerat matematiker genom historien och r den drivkraft
som verkat fr att matematiken utvecklats till det som den r idag. Dagens
matematik bygger likt grekernas p ngra enkla grundantaganden som vi
kallar fr axiom. Vidare mste begrepp som vi anvnder denieras tydligt
fr att vi exakt ska veta vad som menas med dem. Detta var drivkraften
bakom axiomatiseringen av de naturliga talen som vi kommer att se i kapitel
4, bakom grundlggningen av de hela talen i kapitel 5, de rationella talen
i kapitel 7 och de reella talen i kapitel 8. Lnge hade matematikerna tagit
talen som sjlvklara, men vid 1800-talets mitt behvde de veta tydligare
vad ett tal var fr att kunna g vidare. Det som r intressant r att behovet
av en axiomatisering uppstod historiskt i omvnd ordning av hur de logiskt
r uppbyggda och presenteras i detta verk. Fr en detaljerad redogrelse
ver den historiska utvecklingen hnvisas till Kline [Kli90b].
I en denition av ett objekt eller egenskap stter vi upp regler fr hur
ett objekt som r av denna typ eller har denna egenskap ska bete sig. Om vi
kan visa att ett objekt uppfyller reglerna i denitionen, d mste objektet
ocks vara av den typen eller ha den egenskapen. D vet vi exakt, vi kan
bevisa att ett objekt r av en specik typ. Vi kan ocks gra det omvnda,
om ett objekt r av denna typen uppfyller det de givna reglerna. D nr
vi bevisar saker kan vi utg frn enbart dessa regler, det r detta som r
grunden inom matematiken.
1.1. Vad r matematik?
Som antyddes ovan kan matematiken beskrivas som studiet av abstrakta
konstruktioner. Med abstrakta konstruktioner menar vi saker som endast
nns i vrt sinne. Vi stter upp axiomen och denitionerna, vilka vi skulle
kunna kalla vra spelregler, och undersker sedan vad dessa spelregler ger
upphov till.
1
2 1. INTRODUKTION
Historiskt har matematiken ofta varit sammankopplad med studiet av
verkligheten. Vi har kunnat studera verkligheten med hjlp av matemati-
ken genom att vra grundregler varit grundlggande principer fr verklig-
heten
1
. Men trots detta r matematiken skild frn verkligheten. De axi-
om vi utgr ifrn behver inte vara principer frn verkligheten. Det nns
matematiska konstruktioner som kan te sig s verklighetsfrnkopplade att
icke-matematiker ifrgastter varfr de studeras, och detta fr oss in p ett
viktigt konstaterande: Matematiken har inte alltid studerats enbart fr att
kunna dra slutsatser om verkligheten. Mnga matematiker genom historien
studerade matematiken enbart fr den rena matematikens skull fr att den
var vacker, inte fr att den gick att tillmpa p verkligheten. Exempel p
sdana r Pierre de Fermat (cirka 16071650) som r upphovsman till den
knda Fermats stora sats. Han var advokat och amatrmatematiker. Fer-
mats stora sats eller Fermats sista sats sger att ekvationen x
n
+y
n
= z
n
,
dr x, y och z r heltal, saknar lsningar fr heltal n strre n tv. Fermat
lmnade en anteckning i marginalen av sin kopia av Diophantus (omkring
r 250) bok Arithmetica att han hade ett bevis fr detta, men att margi-
nalen var fr liten fr att rymma det. Det tog matematiker nda fram till
r 1994 att bevisa satsen, s mjligen hade Fermat inte ett korrekt bevis
d beviset som togs fram inryms p tusentals sidor och krvde hundratals
r av matematisk utveckling. Han hade dremot ett korrekt bevis fr sin
lilla sats som sger att om p r ett primtal, d ger a
p1
alltid resten 1 vid
division med p. (Detta tas upp i kapitel 6.) Leonard Euler (17071783) ge-
neraliserade Fermats lilla sats till att glla ven sammansatta tal, och denna
generalisering r knd som Eulers sats eller ibland FermatEulers sats. Re-
sultaten fr dessa hade inget tillmpningsvrde fr tiden utan drivkraften
var att utforska matematikens vackra vrld och nna vackra resultat som
dessa. r 1978 publicerades dock en tillmpning av satsen. Det var Ronald
Rivest (1947), Adi Shamir (1952) och Leonard Adleman (1945) som d
publicerade ett kryptosystem sedermera knt som RSA. RSA-systemet byg-
ger p Eulers sats och systemet ligger till grunden fr mycket av den skra
kommunikationen som sker p internet idag. Det drjde allts cirka 300 r
innan en tillmpning dk upp.
Detta visar vikten av den s kallade grundforskningen, den forskning
som inte har ngon omedelbar tillmplighet, utan enbart syftar till att fr-
djupa mnsklighetens kunskap inom omrdet. Detta r inte viktigt bara fr
matematiken utan fr alla vetenskaper. Fr vi kan stlla oss frgan om vi
hade haft sker kommunikation p internet idag om vi bara utforskat det
som verkat direkt tillmpbart?
1.2. Den missfrstdda algebran
...
1.3. Bokens upplgg
...
1
Se exempelvis Euklides postulat fr geometrin i kapitel 13 eller [Kli90a, kap. 4].
1.3. BOKENS UPPLGG 3
Tabell 1. Det grekiska alfabetet.
Versal Gemen Uttal
A alfa
B beta
gamma
delta
E epsilon
Z zeta
H eta
theta
I iota
K kappa
lambda
M my
Versal Gemen Uttal
N ny
xi
O o omikron
pi
P rho
sigma
T tau
Y ypsilon
phi
X khi
psi
omega
Del 1
Den matematiska grunden
KAPITEL 2
Logik och bevis
M
atematiken har sin grund i logiken. Det r logiken som ger matema-
tiken mjligheten till ett resonemang och mjligheten till hrledning.
Matematiken utgr frn ngra f grundlggande antaganden, kallade axi-
om, frn vilka alla matematiska resultat hrleds. En matematiker njer sig
sledes inte med att underska ngra exempel eller gra experiment inte
ens tusen- eller miljontals exempel duger. Det r detta som skiljer mate-
matiken frn exempelvis fysiken och kemin, trots att dessa till mycket stor
omfattning anvnder matematiken som hjlpmedel. Vi har inga grundlg-
gande principer fr fysiken och kemin som vi knner till, utan det r dessa
vi frsker att nna. Vi knner dremot till alla grundlggande principer
fr matematiken, detta fr att matematiken r skapad av oss det r vi
som bestmt dessa principer.
Fr vidare lsning om logik se exemeplvis bilaga A i Introduction to real
analysis av Bartle och Sherbert [BS00] eller fr ytterligare frdjupning del
A i Foundations of logic and mathematics av Nievergelt [Nie02].
2.1. Logik
All matematisk argumentation bestr av utsagor. Dessa r deklarativa
meningar som kan klassiceras som antingen sanna eller falska. Vi behver
inte alltid veta precis vilket, men det mste vara den ena eller den andra
aldrig bda. Detta kallas lagen om det uteslutna tredje. Om vi tittar p
fljande meningar:
(1) Denna text r skriven p svenska.
(2) Grn r en n frg.
(3) Denna mening r falsk.
(4) Det nns ondligt mnga primtalstvillingar.
(5) x
2
+ 1 = 0
Den frsta meningen r en utsaga, och den r sann. Den andra r ej
en utsaga i logisk bemrkelse, det r en smaksak. Den tredje meningen r
ej en utsaga, den kan varken vara sann eller falsk eftersom att det leder
till motsgelsefulla slutsatser. Den fjrde meningen r en utsaga, ingen vet
dock om den r sann eller falsk. Den femte och sista symbolfljden r en
utsaga, men vi vet inte vad x r s vi kan inte uttala oss om den skulle
vara sann eller falsk. Detta visar vikten av att tydligt specicera alla delar
av en utsaga, s att det r alldeles klart vad vi menar. Den femte utsagan
skulle behva ndras till exempelvis det nns ett komplext tal x sdant att
x
2
+ 1 = 0 fr att den skulle vara sann. Om vi istllet ndrat den till det
nns ett heltal x sdant att x
2
+1 = 0 skulle den vara falsk oavsett hur vi
vljer x eftersom att det inte nns ett sdant heltal. En utsaga som alltid
r falsk kallar vi fr motsgelse eller kontradiktion. En utsaga som alltid r
sann kallar vi fr tautologi.
7
8 2. LOGIK OCH BEVIS
Tabell 1. Sanningstabell fr konjunktionen och disjunk-
tionen. S betecknar sant och F betecknar falskt.
P Q P Q P Q
S S S S
S F F S
F S F S
F F F F
Tv utsagor P och Q sgs vara logiskt ekvivalenta om P r sann precis
nr Q r sann och fljaktligen om P r falsk precis nr Q r falsk. Vi skriver
detta som P Q.
2.1.1. Kombinerade utsagor. Vi vill ocks kunna forma nya utsagor
frn redan knda, detta genom att kombinera och modiera dem. Om P r
en utsaga, d sger vi att negationen av P, betecknad P eller icke P, r
falsk precis nr P r sann och sann precis nr P r falsk. Vi kommer d
fram till lagen om dubbelnegation. Om vi funderar p vad som hnder om
vi tar (P) s kommer vi fram till att P (P).
Exempel 2.1. Ett exempel p negation, lt P vara utsagan vi benner
oss i Sverige. D blir P vi benner oss ej i Sverige.
Exempel 2.2. Vi kan ocks titta p fljande utsaga, alla svenskar tyc-
ker om surstrmming. Negationen av den utsagan r inte att ingen svensk
tycker om surstrmming, utan den r inte alla svenskar tycker om surstrm-
ming. Det rcker d med att det nns ngon svensk som inte tycker om
surstrmming detta r en viktig skillnad att inte ta fel p!
Vi kan ocks kombinera utsagor genom konjunktioner. Om P och Q r
utsagor, d betecknar vi konjunktionen som P och Q eller P Q. Konjunk-
tionen r sann d bde P och Q bda r sanna och falsk annars.
Exempel 2.3. Lt P vara utsagan jag bor i Sverige och Q vara ut-
sagan jag har en Internetuppkoppling. D kan vi skapa den nya utsagar
P Q som blir jag bor i Sverige och jag har en Internetuppkoppling.
vning 2.1. Nr r de olika utsagorna P, Q och P Q i exempel 2.3
sanna respektive falska?
Vi har ocks disjunktionen som betecknas P eller Q eller P Q. Disjunk-
tionen r sann om antingen P eller Q eller bda r sanna, och r sledes
falsk endast nr P och Q bda r falska. Konjunktionen och disjunktionen
sammanfattas i en sanningstabell i tabell 1.
vning 2.2. Vilken av fljande logiska utsagor passar bst fr ett klas-
siskt trtkalas? P ett kalas
(1) ts trta och dricks saft och ts kakor och dricks kae och dricks
te.
(2) ts trta eller dricks saft eller ts kakor eller dricks kae eller
dricks te.
vning 2.3. Ingen av utsagorna i vning 2.2 r egentligen riktigt bra
utsagor fr att avgra om ngot r ett trtkalas.
(1) Diskutera bristerna i de olika utsagorna.
(2) Utforma en egen bttre utsaga.
vning 2.4. Testa att kombinera negationen, konjunktionen och disjunk-
tionen, gr det att forma ngra logiskt ekvivalenta utsagor?
2.2. AXIOM, SATSER OCH BEVIS 9
2.1.2. Implikationer. Implikation r synonymt med ordet medfr.
Om P och Q r utsagor sger vi att P implicerar Q eller om P, d Q.
Vi ska underska nr denna sammansatta utsaga br vara sann och nr den
br vara falsk. Lt oss formulera ett exempel.
Exempel 2.4. Lt P vara utsagan jag vinner pengar och Q vara
utsagan jag kper nya bcker till skolan. Utsagan P = Q blir d om
jag vinner pengar, d jag kper nya bcker till skolan.
Implikationen r uppenbart falsk om jag vinner pengar men inte kper
bcker till skolan, men sann om jag kper bcker. Annars, om jag inte vinner
pengar, d har jag heller inte lovat att kpa bcker till skolan. D mste
utsagan vara sann i det fallet. Men att jag inte vinner pengar hindrar mig ju
inte att kpa bcker till skolan nd, fljaktligen borde utsagan vara sann
ven i det fallet. Det r detta resonemang som gjort att sanningsvrdena
fr implikationen r valda som de r. Implikationens olika sanningsvrden
sammanfattas i den vnstra delen av tabell 2 (nsta sida).
Vi kan naturligtvis vnda p implikationen, om P och Q r utsagor och
P = Q d sger vi att dess omvndning r Q = P. Omvndningen fr
en implikation r inte ndvndigtvis logiskt ekvivalent med implikationen.
Ett exempel fr illustrera.
Exempel 2.5. Lt P vara utsagan vi r i Stockholm och Q vara
utsagan vi r i Sverige. D blir P = Q utsagan om vi r i Stockholm,
d r vi i Sverige. Dess omvndning Q = P, om vi r i Sverige, d r
vi i Stockholm, r dremot inte sann eftersom att vi skulle kunna vara i
exempelvis Sundsvall, Gteborg eller Kiruna som ocks r stder i Sverige.
Om vi dremot tittar p utsagan Q = P, det vill sga om inte vi
r i Sverige, d r vi inte i Stockholm. Denna kallas fr den kontrapositiva
utsagan.
Om P = Q och Q = P bda skulle vara sanna, d skriver vi detta
som P Q. Utsagan P Q kallas fr dubbelimplikation eller ekvivalens
och r sann d P och Q bda r sanna och d de bda r falska. Den utlses
som P om och endast om Q.
Vi ska nu avsluta med en viktig logisk ekvivalens till implikationen.
Denna ligger till grund fr motsgelsebevis. Utsagan (P Q) = C,
dr C r en motsgelse och drmed alltid r falsk, r logiskt ekvivalent
med P = Q. Detta ses tydligast i en sanningstabell, och den r given i
tabell 2 (nsta sida) tillsammans med implikationen och dess kontrapositiva
utsaga. Implikationen P = Q r bara falsk nr P r sann och Q r falsk.
Konjunktionen P Q r sann endast nr P r sann och Q r falsk. Om C
alltid r falsk, d kommer P Q = C att vara falsk endast nr P Q
r sann. Men det r ju precis nr P r sann och Q r falsk, det vill sga nr
P = Q r falsk. Fljaktligen mste de vara logiskt ekvivalenta.
2.2. Axiom, satser och bevis
Fr att det ska kunna g att hrleda ngonting mste det nnas ngra
grundlggande utsagor som en grund att bygga p. Dessa utsagor kallar vi
fr axiom, och de r frn dessa alla matematiska hrledningar utgr. Vi har
ocks denitioner som indirekt kan specicera axiom.
Vi har ovan redan sett ngra axiom, nmligen de logiska axiomen. Det
vill sga sanningstabellerna vi tittat p ovan, de fungerar som axiom fr
logiken. Vi var dock inte tydliga med att dessa var axiom eftersom att
vi inte visste vad ett axiom var. Vi ska i kommande kapitel ta upp de
10 2. LOGIK OCH BEVIS
Tabell 2. Sanningstabell fr implikationen och dess lo-
giskt ekvivalenta former. S betecknar sant och F betecknar
falskt.
P Q P = Q (P Q) Q = P C (P Q) = C
S S S S S F S
S F F F F F F
F S S S S F S
F F S S S F S
matematiska axiomen. Det nns axiom som gller fr hela matematiken,
dessa r axiomen fr mngdlran, och det nns olika axiomuppsttningar
inom specika omrden inom matematiken.
Grunden m vara viktig att st p, men mjligheten att ta oss vidare
till nya resultat satser r ocks av yttersta vikt. Faktum r ju att vi
tidigare behvde logiken fr att kunna resonera och dra slutsatser, fr att
kunna bevisa nya resultat. Nya resultat, som r implikationer eller dub-
belimplikationer, sammanfattas i ngot som kallas fr satser. En sats ges
oftast p formen om dessa villkor P r uppfyllda, d gller ven Q, dr
P och Q r utsagor. Men en sats kan inte bara presenteras utan vidare,
den krver alltid ett bevis. Ett bevis r en logisk hrledning som utgr frn
axiomen och andra tidigare bevisade satser fr att visa att om P r sann
d mste ven Q vara sann precis d.
Satsen r huvudbegreppet, men vi har ven andra typer av satser. Vi
har lemman, som r hjlpsatser. Dessa behver vi fr att visa ett mindre
resultat fr att beviset fr en annan sats inte ska bli ondigt lngt. Vi har
ven korollarier, som r fljdsatser. Detta r satser som fljer mer eller
mindre direkt frn en annan sats och har drfr ett mycket kort bevis.
Vi ska nu titta p ngra vanliga bevismetoder. Nr ett bevis genomfrs
och presenteras brukar detta avslutas med Q.E.D., som r en frkortning
fr latinets Quod Erat Demonstrandum och betyder vilket skulle visas.
Detta r ett arv frn tiden d latin var det vetenskapliga sprket och mer
eller mindre all vetenskaplig kommunikation skedde p latin.
2.2.1. Motexempelbevis. Vi brjar med den enklaste bevismetoden.
Om ngon skulle pst att alla svenskar tycker om surstrmming, d rc-
ker det med att vi hittar en svensk som inte tycker om surstrmming fr att
motbevisa pstendet. Det vill sga, vi hittar ett motexempel. Kom ihg
frn tidigare att negationen av utsagan alla svenskar tycker om surstrm-
ming r det nns tminstone en svensk som inte tycker om surstrmming
och att det r denna utsaga som vi bevisar genom att nna en sdan svensk.
2.2.2. Direkta bevis. Vi lter P och Q vara utsagor. Fr att hypote-
sen P ska implicera konklusionen Q mste P vara sann precis nr Q r sann.
Vi stadkommer detta genom konstruktionen av en kedja av implikationer
P = R
1
, R
1
= R
2
, . . . , R
n
= Q.
Enligt lagen om syllogism mste d P = Q. Karakteristiskt fr den-
na bevismetod r att det bara r att rkna p fr att komma fram till
konklusionen.
2.2.3. Kontrapositiva bevis. Lt P och Q vara utsagor. Eftersom
att vi tidigare, i tabell 2, sett att den kontrapositiva implikationen Q =
2.2. AXIOM, SATSER OCH BEVIS 11
P r logiskt ekvivalent med P = Q kan vi likvl bevisa den kontrapo-
sitiva implikationen som P = Q. Vi vill kunna gra detta fr att detta
ibland kan vara lttare n att visa att P medfr Q.
2.2.4. Motsgelsebevis. Motsgelsebeviset och det direkta beviset
r kanske de bevismetoder som anvnds itigast i detta kompendium. Mot-
sgelsebeviset r eektivt och kan ofta vara enklare att anvnda n att
konstruera ett direkt bevis. Metoden anvnder en logisk ekivalens, precis
som fregende metod, nmligen att (P Q) = C r logiskt ekviva-
lent med P = Q nr C r en motsgelse. Den sger att vi ska anta vr
hypotes P och ven anta motsatsen Q till vr nskade konklusion Q. Om
dessa antaganden tillsammans leder till en utsaga som alltid r falsk, det
vill sga en motsgelse C, d har vi visat att P implicerar Q eftersom att
detta r logiskt ekvivalent.
KAPITEL 3
Mngder
M
ngder r kanske det mest grundlggande begreppet inom mate-
matik. Ja, kanske till och med mer grundlggande n talen. En mngd
kan beskrivas som ett matematiskt objekt som r en samling av andra ma-
tematiska objekt. Med andra ord, en mngd kan ses som en abstrakt pse
som vi kan stoppa matematiska saker i. Och likt en pse som kan innehlla
andra psar kan ven en mngd innehlla andra mngder.
I slutet av 1800-talet tillkom mngdlran till matematiken [Kli90b].
ran fr denna upptkt tilldelas Georg Cantor (18451918). Cantor r ock-
s utan tvekan den som bidragit mest till utvecklingen av mngdteorin.
Under sin livstid gjorde han en uttmmande utforskning av mngder och
gav hpnansvckande resultat. Cantor fokuserade sina studier mot ondli-
ga mngder och han fann bland annat att det nns er n en ondlighet.
Heltalen och de reella talen r bda ondligt mnga, men Cantor visade att
de reella talen var er n de hela talen. Han fann fljaktligen att det fanns
olika stora ondligheter. Faktum r att Cantor fann att det nns ondligt
mnga olika ondligheter.
r 1877 stllde Cantor upp sin vlknda hypotes kallad Konintuumhy-
potesen
1
. Cantors kontiuumhypotes sger fljande:
Frmodan 3.1 (Kontinuumhypotesen). Det nns ingen mngd vars
kardinalitet r strikt mellan dem fr heltalen och de reella talen.
Med andra ord, det nns ingen ondlighet strre n antalet heltal men
mindre n antalet reella tal.
Cantor kunde aldrig bevisa sin hypotes och faktum r att den fortfa-
rande str obevisad, ingen har kunnat visa om den r sann eller falsk. r
1963 bevisade Paul Cohen (1934) med hjlp av ett resultat frn 1940 av
Kurt Gdel (19061978) att Cantors kontinuumhypotes inte gr att bevisa
eller motbevisa inom mngdteorin sjlv utan att det krvs ett axiom som
antingen godtar eller frkastar den.
3.1. Cantors mngdlra
Det r nu dags att vi utforskar mngdbegreppet lite mer. ven om
Cantors denition av mngd inte lngre anvnds inom formell matematik
r den tillrcklig fr att introducera mngder och det r intressant att se ut-
vecklingen. Idag har Cantors denition ersatts av en uppsttning axiom fr
mngdteorin, kallade ZermeloFraenkels axiom efter matematikerna Ernst
Zermelo (18711953) och Abraham Fraenkel (18911965). Den historiska ut-
vecklingen av mngdbegreppet illustrerar vl vikten av formuleringarna hos
de matematiska denitionerna. Vr behandling av mngdbegreppet brjar
drfr med Cantors denition av mngd, fljt av de problem som uppstr
med den och slutligen ger vi ZermeloFraenkels denition.
1
Eng. continuum hypothesis.
13
14 3. MNGDER
Figur 1. Tv mngder. Bild: [WP].
Definition 3.1 (Cantors mngdbegrepp). En mngd r en samling av
objekt. Objekt som tillhr mngden sgs vara element i mngden.
En mngd kan ibland ocks kallas fr samling.
En mngd anses vara bestmd, eller vldenierad, endast om man fr
varje objekt kan avgra om det ingr i mngden eller inte. Vi sger att ett
objekt tillhr eller ej tillhr en mngd. Om M r en mngd och x r ett
element i M, d skriver vi detta som x M. Fr ett objekt y som ej tillhr
mngden M skriver vi y / M.
Om vi vill beskriva en mngd kan vi g tillvga p olika stt. Vi kan lista
mngdens alla element och p s vis sga precis vad som utgr mngden.
Detta kan bli problematiskt fr mycket stora mngder, vi kan drfr nja
oss med en exakt beskrivning av vilka element som tillhr mngden.
Exempel 3.1. Lt M vara en mngd innehllandes elementen A, B och
C. D skriver vi detta som M = A, B, C.
Exempel 3.2. Lt N vara mngden av alla namn kortare n fem bok-
stver. Vi kan d skriva
N = alla namn kortare n fem bokstver
eller
N = n: n r ett namn kortare n fem bokstver
som utlses N r mngden av alla n sdana att n r ett namn kortare n fem
bokstver. Denna mngd r vldenierad fr vi kan enkelt avgra om ett
element tillhr mngden eller inte. Om ett objekt ej r ett namn, d tillhr
det heller inte mngden. Om ett objekt r ett namn och om det ocks r
kortare n fem bokstver tillhr det mngden, annars inte.
Exempel 3.3. Den tomma mngden som inte har ngra element be-
tecknas med . Vi har fljaktligen att = .
Vi kan illustrera mngder som ringar som omsluter elementen som till-
hr mngden. En sdan illustration kallas fr Venndiagram, namngivet efter
den brittiske logikern och losofen John Venn (18341923). Ett exempel p
Venndiagram med tv mngder kan ses i gur 1.
Vi kan nu skapa mngder och tala om vilka element de innehller, men
hur kan vi jmfra tv mngder? Hur vet vi om tv mngder r lika?
Definition 3.2. Vi sger att tv mngder A och B r lika om varje
element i A ven tillhr B och varje element i B ven tillhr A. Om A och
B r lika skriver vi A = B, annars skriver vi A ,= B.
vning 3.1. Undersk vad detta innebr, vilka mngder r egentligen
lika? r 1, 2, 3 lika med 1, 1, 3, 3, 2, 3, 2, 1?
vning 3.2. I inledning sades att en mngd kan innehlla andra mng-
der. En mngd X som tillhr en mngd M r d ett element som alla andra
3.2. OPERATIONER P MNGDER 15
Figur 2. Tv icke disjunkta mngder. Bild: [WP].
(a) Mngden A. (b) Mngden B. (c) Mngden A B.
Figur 3. Unionen av tv mngder. Bild: [WP].
i mngden M. Om X = 1, 2 och M = X, 2, 3 = 1, 2, 2, 3, vilka av
fljande utsagor r sanna och vilka r falska: 1 M, 2 M och 3 M
samt 1 M, 2 M och 1, 2 M.
vning 3.3. P hur mnga stt kan man egentligen matematiskt be-
skriva den tomma mngden?
Vi fortstter med ett annat viktigt begrepp.
Definition 3.3. Tv mngder A och B sgs vara disjunkta om varje
element i A ej r ett element i B.
vning 3.4. Om A och B r mngder, betyder det samma sak att
A ,= B som att A och B r disjunkta?
Mngderna i gur 1 (fregende sida) r disjunkta medan mngderna i
gur 2 inte r det.
3.2. Operationer p mngder
Efter att ha tittat p vad en mngd r och hur vi kan avgra om tv
mngder r lika ska vi nu titta p hur vi kan skapa nya mngder genom att
kombinera mngder som vi redan har.
Definition 3.4. Lt A och B vara mngder. Vi lter mngden A B
av alla element i A och alla element i B kallas fr unionen av A och B. Det
vill sga, A B = x: x Aeller x B.
Detta illustreras med ett Venndiagram i gur 3.
vning 3.5. Utforska unionsbegreppet, nns det ngra intressanta re-
sultat om detta?
av alla element i A som ocks tillhr B kallas fr snittet mellan A och B.
Det vill sga, A B = x: x Aoch x B.
Begreppet snitt illustreras med ett Venndiagram i gur 4 (nsta sida).
16 3. MNGDER
(a) Mngden A. (b) Mngden B. (c) Mngden A B.
Figur 4. Snittet av tv mngder. Bild: [WP].
(a) Mngden A. (b) Mngden B. (c) Mngden A\ B.
Figur 5. Dierensen av tv mngder. Bild: [WP].
vning 3.6. Utforska snittbegreppet, nns det ngra intressanta re-
sultat om detta?
vning 3.7. Hur frhller sig union- och snittoperationerna? Exem-
pelvis, spelar det ngon roll om vi tar snittet av tv unioner eller om vi tar
unionen av tv snitt?
av alla element i A som inte tillhr B kallas fr dierensen mellan A och
B. Det vill sga, A B = x: x Aoch x / B.
En illustration ver mngderna A, B och dierensen AB ges i gur 5.
vning 3.8. Blir det ngon skillnad om vi istllet denierar dierensen
som A B = x: x / Aoch x B?
vning 3.9. Finns det ngra intressanta resultat om dierensen? Hur
frhller sig denna operation gentemot operationerna union och snitt?
Definition 3.7. Lt M och N vara mngder. Mngden (m, n): m
M och n N av alla ordnade par med frsta element i M och andra element
i N kallas fr den kartesiska produkten av M och N och skrivs M N.
Namnet kartesisk produkt kommer frn den franske matematikern och
losofen Ren Descartes (15961650) vars latinska namn var Renatus Car-
tesius. Descartes matematiska studier gav upphov till denna typ av begrepp
och drfr r den kartesiska produkten i efterhand uppkallad efter honom.
vning 3.10. Lt V vara mngden av alla valrer i en kortlek, det vill
sga V = 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, knekt, dam, kung, ess. Lt ocks F vara
mngden av frger i en kortlek, det vill sga F = , , , . Vad blir
F V och vad skulle denna mngd kunna anvndas fr att representera?
3.3. DELMNGDER 17
Figur 6. Tv mngder, dr den ena r inkluderad av den
andre. Bild: [WP].
Figur 7. Komplementet till en delmngd. Bild: [WP].
3.3. Delmngder
Hrnst ska vi titta p delar av mngder, eller mngder vars element
utgr en del av de element som nns i en annan mngd. Detta r intressant
fr att det r inte alltid som vi r intresserade av hela mngden, det r inte
heller alltid som vi bara r intresserade av enbart ett element. Ibland kan
det vara intressantare att titta p en del av elementen i en mngd, och frn
dessa skapa en ny mngd. Vi ger drfr fljande denition.
Definition 3.8. Lt A och B vara mngder. Vi sger att A r en
delmngd av B om varje element i A ven tillhr B. Vi skriver detta som
A B och utlser det som att A r inkluderad i B. Vi kan likvrdigt skriva
B A och utlser detta som att B inkluderar A. Om dessutom A ,= B r
A en kta eller proper delmngd av B och detta skrivs A B respektive
B A.
I gur 6 illustreras begreppet genom ett Venndiagram.
vning 3.11. Vad skulle det innebra om A r en delmngd av B och B
r en delmngd av A, det vill sga A B och B A? r detta ens mjligt?
Det r faktiskt s att det r en vanlig bevismetod inom matematiken att
frst visa A B och sedan visa B A.
Vi fortstter med en annan denition med koppling till delmngdsbe-
greppet.
Definition 3.9. Lt A vara en delmngd till mngden B. Vi kallar
mngden A
= B A fr komplementet till A i mngden B.

Begreppet illustreras med ett Venndiagram i gur 7.
vning 3.12. Vad r det fr skillnad mellan begreppen komplement
och dierens?
Exempel 3.4. Lt M = 1, 2, 3 och A = 1, 2 vara tv mngder.
D har vi att A M, det vill sga A r en delmngd till M, och faktiskt
A M, det vill sga A r en kta delmngd till M. Vi har dessutom att
komplementet till A r A
= M A = 3.
18 3. MNGDER
Nu nr vi har delmngder till en mngd M, d kan det vara sknt
att ha ett enkelt notationsstt fr mngden av alla delmngder till M.
Denna mngd som innehller alla delmngder till M som element kallas
potensmngd och denieras hrnst.
Definition 3.10. Lt M vara en mngd. Vi kallar mngden av alla
delmngder till M fr potensmngden av M. Vi betecknar potensmngden
till M som T(M).
vning 3.13. Undersk hur potensmngden av en mngd M frhller
sig till mngden M sjlv.
3.4. ZermeloFraenkels axiom fr mngdlran
...
3.4.1. Russells paradox. ...
3.5. Relationer
Vi ska nu titta p hur vi kan upprtta relationer mellan elementen i en
mngd. I tidigare avsnitt har vi redan sttt p en relation likheten mellan
tv mngder.
Definition 3.11. En binr relation R p en mngd M r en delmngd
till den kartesiska produkten MM. Om (x, y) MM tillhr R skriver
vi xRy som utlses x r relaterat till y via R.
Anmrkning 3.1. Mngden R r fljaktligen en delmngd till den
kartesiska produkten M M.
Enligt denna denition skulle likhetsrelationen mellan mngder vara en
relation p mngden av alla mngder och tv mngder i denna mngd r
relaterade om de uppfyller kraven i denition 3.2. Vi ska titta p ett mindre
abstrakt exempel.
Exempel 3.5. Lt S vara mngden av alla personer som r skrivna
p en adress i Sverige. Tv personer p S och q S r relaterade via
relationen G om de bor p samma gata. Om p bor p Gatuvgen 1, 123 45
Kommunen och q bor p Gatuvgen 3, 123 45 Kommunen, d gller att
p Gq eftersom att bda bor p Gatuvgen.
Vi kan d ocks beskriva G p fljande vis. Lt V
i
vara mngden av
alla personer som r skriva p ngon vg i. D r G unionen av V
i
V
i
fr
alla vgar i i Sverige.
vning 3.14. Anvnd mngderna som denieras i vning 3.10 och de-
niera en relation fr ngon dessa. Inspiration: Du kan utg frn ditt favo-
ritkortspel och deniera en eller era lmpliga relationer mellan kort eller
mngder av kort.
3.5.1. Ekvivalensrelation och ekvivalensklass. Vi ska nu titta p
en speciell typ av relation ekvivalensrelationen. Ekvivalensrelationen har
en srskild struktur fr hur element r relaterade till varandra. Den har sitt
namn frn att den pminner om likhetsbegreppet som vi tagit upp tidigare.
Definition 3.12. En binr relation R p en mngd M som uppfyller
att
(1) fr alla x M gller att xRx (reexivitet),
(2) fr alla x, y M gller att om xRy d gller ven y Rx (symme-
tri),
3.5. RELATIONER 19
Figur 8. En mngd (hela cirkeln) som r partitionerad
i sex delmngder. Varje delmngd (frg) representerar en
ekvivalensklass.
(3) fr alla x, y, z M gller att om xRy och y Rz d gller ven att
xRz (transitivitet),
kallas fr ekvivalensrelation.
vning 3.15. Undersk vilka relationer du knner till som r reexiva,
symmetriska och transitiva, och fljaktligen r ekvivalensrelationer.
En ekvivalensrelation partitionerar en mngd M i disjunkta delmngder
kallade partitioner. Dessa partitioner utgrs av ngot som brukar kallas fr
ekvivalensklasser.
Definition 3.13. Lt R vara en ekvivalensrelation denierad p mng-
den M. Om a r ett element i M, d kallar vi mngden x M: xRa
fr ekvivalensklassen fr a och betecknar denna som [a]
R
, elementet a sgs
vara en representant fr ekvivalensklassen.
Om det r klart under vilken relation ekvivalensklassen gller rcker
det med att skriva [a] istllet fr [a]
R
.
P samma stt som att det gr att skapa en partition genom att infra
en ekvivalensrelation p mngden gr det ocks att skapa en ekvivalensre-
lation p mngden genom att partitionera den.
Exempel 3.6. Lt F vara mngden av alla fglar. Vi infr en relation
A dr tv fglar x och y r relaterade via A om de tillhr samma fgelart. r
detta en ekvivalensrelation? Om x r en berguv (Bubo bubo), d mste xAx
eftersom att x tillhr samma fgelart som sig sjlv. Sledes r relationen
reexiv. Om x r en berguv och om xAy, d mste ven y vara en berguv
och fljaktligen y Ax. Relationen r drfr symmetrisk. Om x r en berguv
och xAy, d mste y vara en berguv. Om dessutom y Az mste z ocks
vara en berguv. Eftersom bde x och z r berguvar gller att xAz. D r
relationen transitiv. Relationen uppfyller kraven fr en ekvivalensrelation
och mste drfr vara en ekvivalensrelation.
Eftersom att relationen A r en ekvivalensrelation innebr det att den
partitionerar mngden F av alla fglar. Varje partition, eller ekvivalensklass,
r en mngd av alla fglar inom samma art. Exempelvis r mngden av alla
berguvar en ekvivalensklass.
Mngden av alla ekvivalensklasser hos M under relationen brukar
betecknas M/ och kallas fr kvotmngden av M och . Om m r ett
element i M, d r [m]
ett element i kvotmngden M/.

20 3. MNGDER
3.6. Avbildningar
Vi ska nu infra ett annat vldigt centralt begrepp inom matematiken.
Vi ska titta p avbildningar, eller funktioner som kanske r det mer knda
namnet. Vi brjar med att deniera vad en funktion r.
Definition 3.14. Lt A och B vara mngder. En funktion, eller avbild-
ning, f : A B tilldelar till varje a A ett vlbestmt b B. Vi skriver
f(a) = b eller a b och sger att a avbildas p b eller att b r bilden av
a. Mngden A sgs vara funktionens denitionsmngd och mngden B sgs
vara funktionens vrdemngd.
Anmrkning 3.2. Notera att varje funktion f : A B ger en funk-
tionsgraf G
f
som r en delmngd till den kartesiska produkten AB. Det
vill sga, G
f
= (a, b) A B: f(a) = b. D r (a, b) G
f
om f(a) = b,
eller a b.
Exempel 3.7. Lt A = 1, 2, 3 och B = x, y, z vara mngder. Vi
lter f : A B vara en funktion frn A till B. Vi lter 1 x, 2 z och
3 y. Vi har d exempelvis att 2 avbildas p f(2) = z.
vning 3.16. Skulle en funktion kunna ses som en relation?
I de esta fall r det inte lmpligt att lista alla avbildningarna fr funk-
tionen, det vill sga ge dess funktionsgraf, som vi gjorde ovan. Istllet r det
bttre att ge en beskrivning av hur elementen ska avbildas. Vi ska illustrera
med tv exempel.
Exempel 3.8. Lt M vara mngden av alla mnniskor i Sverige och
P vara mngden av alla geograska platser p jorden. Lt p: M P vara
en avbildning frn M till P. Vi avbildar d varje mnniska i M p den
geograska plats i P dr den fddes.
Exempel 3.9. Lt f : M M vara en avbildning frn mngden M =
0, 1, 2, 3, . . . till sig sjlv, och lt x avbildas p f(x) = x + 1.
Vi ska nu infra en egenskap fr avbildningar. Vi vill kunna beskriva en
funktion som avbildar element p ett srskilt vis.
Definition 3.15. Lt f vara en funktion frn en mngd A till en mngd
B. Vi sger att f r injektiv om fr varje x A och y A gller att om
f(x) = f(y) d r ven x = y.
Exempel 3.10. Lt A = 1, 2, 3 och B = a, b vara mngder samt lt
f vara en funktion frn A till B. Vi lter f(1) = a, f(2) = b och f(3) = b.
D r f inte injektiv eftersom att f(2) = f(3) men 2 ,= 3.
Exempel 3.11. Lt A = 1, 2 och B = a, b, c vara mngder samt
lt f vara en funktion frn A till B. Vi lter f(1) = a och f(2) = b. D r
f injektiv eftersom att det fr alla element x A gller att om f(x) = f(y)
d r x = y.
En annan injektion illustreras i gur 9 (nsta sida).
Vi ska infra en till egenskap likt den ovan.
Definition 3.16. Lt f vara en funktion frn en mngd A till en mngd
B. Vi sger att f r surjektiv om det fr varje b B existerar ett a A
sdant att b = f(a).
Exempel 3.12. Funktionen f i exempel 3.10 r surjektiv eftersom att
det fr varje element y B nns ett element i x A sdant att f(x) = y.
3.6. AVBILDNINGAR 21
X
1
2
3
Y
D
B
C
A
Figur 9. En injektiv funktion frn en mngd X = 1, 2, 3
till en mngd Y = A, B, C, D. Bild: [WP].
X
1
2
3
4
Y
D
B
C
Figur 10. En surjektiv funktion frn en mngd X =
1, 2, 3, 4 till en mngd Y = B, C, D. Bild: [WP].
X
1
2
3
4
Y
D
B
C
A
Figur 11. En bijektiv funktion frn en mngd X =
1, 2, 3, 4 till en mngd Y = A, B, C, D. Bild: [WP].
Exempel 3.13. Funktionen f i exempel 3.11 r ej surjektiv eftersom
att det nns ett element i B, nmligen c, sdant att f(x) ,= c fr alla x A.
I gur 10 illustreras ytterligare en surjektion.
Definition 3.17. En avbildning som r bde injektiv och surjektiv sgs
vara bijektiv.
vning 3.17. Vad ndra mngderna i exempel 3.11 och 3.10 fr att
dessa ska vara bijektiva?
En bijektiv funktion illustreras i gur 11.
22 3. MNGDER
3.7. Kardinalitet
Vi kan avgra om tv mngder r lika genom att underska om alla
element nns med i bda mngderna, om de gr det s r mngderna lika.
Om det dremot saknas element kan vi i nulget inte sga mycket mer
n att mngderna r olika. Det kan dock vara intressant att kunna se hur
tv disjunkta mngder frhller sig till varandra. Till exempel genom att
bestmma hur stora de r.
Nr vi avgr hur stort ngonting r, med avseende p antal, brukar vi
rkna antalet objekt. Om vi exempelvis skulle avgra hur mnga personer
vi ser just nu brjar vi med att peka p en person och sga ett, peka p en
annan person och sga tv, och s vidare tills att vi har pekat p samtliga
personer vi kan se. Det vi egentligen gr nr vi rknar p detta vis r
att upprtta en avbildning frn talen 1, 2, 3, . . . till objekten vi rknar. Vi
kan utifrn denna id deniera storleken fr mngder, kallad en mngds
kardinalitet, p fljande vis.
Definition 3.18. Om A och B r mngder sger vi att de har samma
kardinalitet om det nns en bijektiv avbildning mellan A och B. Vi skriver
d att card A = card B eller [A[ = [B[. Om A har samma kardinalitet som
mngden 1, 2, 3, . . . , n fr ngot naturligt tal n skriver vi [A[ = n. Den
tomma mngden har kardinalitet [[ = 0.
Exempel 3.14. Mngderna M = a, b, c och N = 1, 2, 3 har samma
kardinalitet, nmligen 3. Detta eftersom att avbildningen f : M N sdan
att f(a) = 1, f(b) = 2 och f(c) = 3 r bijektiv.
Anledningen till att vi denierar kardinalitet p detta vis r fr att det
r detta vi faktiskt gr nr vi rknar, vi stller upp en bijektion till en
delmngd av de naturliga talen N. Denna formulering r dock mer generell
d vi inte lser oss till de naturliga talen. Detta r viktigt d antalet element
i mngden blir ondligt, men trots att de r ondligt stora vill vi fortfarande
kunna jmfra dem. Det var just detta som Cantor gjorde, och vi har redan
i inledningen nmnt ngra av de resultat som han kom fram till.
Del 2
Tal och aritmetik
KAPITEL 4
De naturliga talen
D
e naturliga talen r de tal som vi anvnder fr att ordna och rkna
saker. Talen 1, 2, 3, . . . r naturliga tal och det r dessa tal som mn-
niskan anvnt lngst i historien. Talet noll kom vldigt sent i historien, s
sent som p 800-talet i Indien, medan de andra talen anvnts sedan rtu-
senden tillbaka i tiden. Vi ska nd ta med talet 0 bland vra naturliga
tal. Mngden av naturliga tal betecknas N, det vill sga N = 0, 1, 2, 3, . . ..
D dessa tal funnits lnge i mnniskans historia har de ocks betraktats
som sjlvklara, s sjlvklara att den tyske matematikern Leopold Kronec-
ker (18231891) sade Den kre Gud har skapat de hela talen, allt annat r
mnniskans verk [Kli90b, egen versttning].
Under 1800-talet blev dock matematikerna uppmrksamma p att det
behvdes en stadigare grund att bygga matematiken p. Det gick inte lngre
att anta talen som sjlvklara. Hittills hade de naturliga talen (detta kapitel),
heltalen (kapitel 5) och de reella talen (kapitel 8) ansetts vara sjlvklara.
Men nu brjade sjlvklarheten att ifrgasttas.
I detta kompendium kommer grunden att lggas frst och sedan fort-
stter vi vr vg uppt. Det vill sga, vi brjar med de naturliga talen och
gr sedan vidare till de hela talen, de rationella talen och slutligen de reella
talen. Att dma av det historiska frloppet grundades matematiken egentli-
gen i omvnd ordning. Det vill sga, de reella talen grundades frst. Sedan
se rationella talen, de hela talen och sist de naturliga talen. Vi ska nu i
kommande avsnitt titta nrmare p de axiom som ligger till grund fr de
naturliga talen.
4.1. Peanos axiom fr de naturliga talen
Under 1800-talets slut och brjan av 1900-talet grundades de delar av
matematiken som redan anvnts sedan rtusenden tillbaka. De naturliga
talen ck sin axiomatiska grund nr Richard Dedekind (18311916) r 1888
publicerade ett antal axiom fr de naturliga talen. ret efter publicerade
dock Giuseppe Peano (18581932) en frbttring av dessa axiom och det
r Peanos frbttrade axiom som godtagits och anvnds idag, om n i lite
annorlunda formulering.
Vi ska nu titta p Peanos axiom fr de naturliga talen. Brja med att
slppa taget om allt du tror dig knna till om matematiken. Nr du fortstter
efter denna mening ska din matematikvrld vara helt tom. Drefter kan
du fylla den med axiomen alltefter de presenteras i texten. Vi brjar nu med
det frsta axiomet.
Axiom 4.1. 0 r ett naturligt tal.
Det frsta axiomet, axiom 4.1, sger helt enkelt att det nns tminstone
ett naturligt tal. Det sger ingenting mer om 0 n att det r ett naturligt
tal och vi vet inte nnu vilka egenskaper som nollan besitter. Detta r allt
som nu nns i vr matematikvrld noll r ett naturligt tal. Vi gr vidare
till nsta axiom.
25
26 4. DE NATURLIGA TALEN
Axiom 4.2. Fr alla naturliga tal a existerar en efterfljare betecknad
S(a) som r ett naturligt tal.
Fr ett naturligt tal n, lter vi dess efterfljare betecknas med S(n). P
samma stt lter vi S(S(n)) beteckna efterfljaren till efterfljaren till n, och
s vidare. Notera att vi vet nnu inte vad som menas med en efterfljare. Det
enda vi vet r att alla naturliga tal har en efterfljare som r ett naturligt
tal. Vi kan drmed fylla upp vr matematikvrld med en lng rad efterfljare
och efterfljare till efterfljare och s vidare.
Axiom 4.3. Fr alla naturliga tal n gller att 0 inte r dess efterfljare.
Vi kommer att terkomma till de tv senaste axiomen. Men lt oss frst
g vidare med vad vi menar med likhet och att tv naturliga tal r lika. Vi
betecknar likhet med tecknet =.
Axiom 4.4 (Reexivitet). Fr alla naturliga tal n gller att n r lika
med sig sjlv. Detta betecknas n = n.
Vi kan nu ocks konstatera i vr matematikvrld att 0 = 0, och vi vet
att S(0) = S(0), S(S(0)) = S(S(0)), . . . , S(S(. . . S(0))) = S(S(. . . S(0))).
Axiom 4.5 (Symmetri). Fr alla naturliga tal a och b gller att om a
r lika med b d r ven b lika med a. Det vill sga, om a = b d r b = a.
Axiom 4.6 (Transitivitet). Fr alla naturliga tal a, b och c gller att
om a = b och b = c d r a = c.
Axiom 4.7 (Slutenhet under likhet). Fr alla naturliga tal a gller att
om a = b fr ngot b d mste b ocks vara ett naturligt tal.
Axiomena 4.4, 4.5, 4.6 och 4.7 behandlar begreppet likhet (=). Axiom
4.4 sger att ett naturligt tal mste vara lika med sig sjlvt. Denna egenskap
kallas reexivitet. Axiom 4.5 sger att om ett naturligt tal r lika med ett
annat, d mste ven omvndningen glla. Denna egenskap kallas symmetri.
Axiom 4.6 sger att om vi fr en kedja med likheter, d mste ndarna av
kedjorna vara lika. Exempelvis, om a = b och b = c fr vi att a = b = c och
a = c mste d glla. Denna egenskap kallas transitivitet. Axiom 4.7 sger
att om ett naturligt tal r lika med ngonting, d mste detta ngonting
ocks vara ett naturligt tal. Denna egenskap kallas slutenhet, hur vi n
anvnder likhet kan vi inte komma utanfr de naturliga talen. Vi vet nu hur
begreppet likhet och = ska fungera och vad det betyder.
Vi ska nu introducera ytterligare ett axiom som vi vill kombinera med
tidigare axiom.
Axiom 4.8. Fr alla naturliga tal a och b gller att om deras efterfljare
r lika mste ven a och b vara lika. Det vill sga, om S(a) = S(b) d r
a = b.
Vi ska nu g tillbaka till axiom 4.2 och axiom 4.3. Axiom 4.8 sger att
tv olika tal kan inte ha samma efterfljare. Detta betyder att vi inte kan f
exempelvis grenstruktur eller glor. Utan strukturen som mste uppst r
en linje dr varje naturligt tal r en efterfljare till ett unikt annat naturligt
tal med undantag fr noll (0) som enligt axiom 4.3 inte r efterfljare till
ngot naturligt tal. Axiom 4.2 sger att ett naturligt tals efterfljare alltid
r ett naturligt tal och att en sdan alltid existerar. Dessa tv axiom sger
tillsammans med axiom 4.8 att det nns ondligt mnga naturliga tal. Om
vi har ett naturligt tal kan vi alltid ta dess efterfljare enligt axiom 4.2,
men oavsett hur mnga efterfljare vi tar kommer vi enligt axiom 4.3 aldrig
4.2. VON NEUMANNS KONSTRUKTION AV DE NATURLIGA TALEN 27
tillbaka dit vi startade vid 0. Vi vet att inget naturligt tal kan ha 0 som
efterfljare, men S(0) d? Om vi lter S(S(0)) ha S(0) som efterfljare, d
fr vi en gla trots att det inte har 0 som efterfljare. Drfr behver vi
axiom 4.8 som sger att d mste S(S(0)) och 0 vara samma naturliga tal
vilket inte r sant och fljaktligen kan vi inte f ngra glor.
Vi tittar nu p det sista axiomet.
Axiom 4.9 (Induktionsaxiomet). Lt M vara en samling av objekt s-
dan att 0 tillhr M och har egenskapen att det fr alla naturliga tal n gller
att om n tillhr samlingen M d tillhr ven efterfljaren S(n) samlingen
M. D innehller M alla naturliga tal.
Det sista axiomet, axiom 4.9, beskriver induktionsprincipen, de natur-
liga talen i sig och ven mngden av alla naturliga tal. Det sger att om 0
tillhr en samling och efterfljaren till varje naturligt tal i samlingen nns
med, d innehller mngden alla naturliga tal. Noll (0) r ett naturligt tal,
d nns efterfljaren S(0) ocks med. Eftersom att efterfljaren S(0) till 0
r ett naturligt tal, d mste ven S(S(0)) vara med i denna samling. D s-
ger vi att samlingen mste innehlla alla naturliga tal. Det fljer ocks frn
detta axiom att alla naturliga tal r p formen S(S(. . . S(0))). Det r det-
ta axiom som ligger till grund fr bevismetoden induktion, drav axiomets
namn.
vning 4.1. Genom diskussion jmfr induktionsaxiomet, axiom 4.9,
med hur induktionsbevis frn kapitel 3 genomfrs.
Vi ska nu infra ngra vlbekanta symboler.
Definition 4.1. Lt fljande symboler beteckna de olika efterfljarna.
1 = S(0), 2 = S(1), 3 = S(2), . . .
Lt dessutom N = 0, 1, 2, 3, . . . beteckna mngden av alla naturliga tal.
Anmrkning 4.1. Mrk vl att 1, 2 och 3 enbart utgr symboler fr
S(0), S(S(0)) respektive S(S(S(0))).
Vi vet inte hur dessa frhller sig till varandra genom addition och multi-
plikation eftersom vi inte vet vad addition och multiplikation r nnu. Vi
vet inte ens om dessa objekt som symbolerna representerar gr att rkna.
nnu utgr dessa bara en oordnad ansamling av symboler.
Vi ska nu gra en denition som kommer att frenkla vr notation
avsevrt. Denna denition anvnder faktiskt induktionsprincipen frn in-
duktionsaxiomet.
Definition 4.2. Lt S
0
(0) = 0. Om S
n
(0) r denierad fr ngot
naturligt tal n, d lter vi S
S(n)
(0) = S(S
n
(0)).
Exempel 4.1. Vi ska titta nrmare p det naturliga talet 3 = S
3
(0).
Vi har att 0 = S
0
(0) och 1 = S(0), men d mste S(0) = S(S
0
(0)). Enligt
denition 4.2 r detta samma sak som S
S(0)
(0) = S
1
(0). Vi har ocks att
2 = S(S(0)). P samma stt som tidigare fr vi att S(S(0)) = S(S
1
(0))
och vi kan nu fortstta med att konstatera att detta r lika med S
S(1)
(0) =
S
2
(0). Vi kan nu anvnda detta resultat fr att se att 3 = S(S(S(0)))
faktiskt r S
3
(0).
4.2. Von Neumanns konstruktion av de naturliga talen
. . .
4.3. Aritmetik
Ordet aritmetik kommer frn grekiskans , som betyder tal, och
, som betyder konsten att rkna [OED]. Aritmetiken kan beskri-
vas som lran om att kombinera tal. De delar av aritmetiken vi ska behandla
i detta avsnitt r operationerna addition (+) och multiplikation (). Det vill
sga, vi ska i detta avsnitt bestmma hur man rknar med de naturliga
talen.
Innan vi gr vidare till att titta p addition och multiplikation behver
vi en denition.
Definition 4.3. En binr operation p en mngd M r en funktion
: M M M som tar tv element x och y i M och parar dessa med ett
element (x, y) i M. Vanligtvis betecknas (x, y) med x y. Det vill sga,
(x, y) x y.
4.3.1. Addition. Den frsta av de aritmetiska operationerna vi ska ta
upp r addition. Den denition vi anvnder oss av i detta kompendium r
samma denition som gavs av Peano r 1889. Peanos denition av addition
bygger ven den p induktionsprincipen och kan drfr till en brjan kanske
upplevas lite underlig och svrfrstelig, men vi ska diskutera den eftert.
Definition 4.4 (Summa). Fr varje par av naturliga tal a och b de-
nieras en summa a+b som r ett naturligt tal. Delarna a och b av en summa
kallas fr summans termer. Vi denierar frst
a + 0 = a. (4.1)
Om summan a +b r denierad lter vi
a +S(b) = S(a +b). (4.2)
Den frsta delen av denitionen r tmligen enkel. Allt (4.1) sger r
att om vi adderar noll frn hger till ett tal s fr vi talet sjlvt. Det vill
sga, det hnder ingenting vid addition med noll frn hger. Detta r dock
vldigt viktigt, och vi kommer att se varfr alldeles strax.
Den andra delen kan upplevas lite svrare. Det (4.2) sger r att ett tal
adderat med efterfljaren till ett annat r samma sak som efterfljaren till
de bda talens summa. Men hur hjlper det oss? Det visas lttast med ett
exempel.
Exempel 4.2. Vi vill nna summan fr talen 2 och 3. Alla tal kan
skrivas som en kedja av efterfljare till noll, vi vet frn denition 4.1 att
2 = S(S(0)) och 3 = S(S(S(0))). Om vi skriver summan 2 + 3 p formen
frn (4.2) har vi 2 + S(S(S(0))) = S(2 + S(S(0))). Men d ck vi ett
nytt uttryck 2 + S(S(0)) som r p samma form, summan av ett tal och
efterfljaren till ett tal. Om vi anvnder (4.2) igen fr vi S(2 +S(S(0))) =
S(S(2 +S(0))). Nu har vi terigen ett uttryck p samma form. Upprepning
ger oss S(S(2 +S(0))) = S(S(S(2 +0))). Nu ck vi dock inte en summa av
ett tal och en efterfljare, utan vi ck summan av ett tal och noll. Men vi
vet ju frn (4.1) att 2 + 0 = 2 och d fr vi S(S(S(2))). Det r just detta
som gr (4.1) s viktig, frr eller senare kommer vi fram till en summa dr
ena termen r noll och d mste vi veta vad det r. Utver detta vi vet
ocks att 2 = S(S(0)), om vi stter in detta fr vi S(S(S(S(S(0))))) som
vi enligt denition betecknar med 5. Fljaktligen r 2 + 3 = 5.
Denna typ av terupprepande anvndning av sig sjlv kallas fr rekur-
sion.
vning 4.2. Visa att om a r ett naturligt tal, d r a + 1 = S(a).
4.3. ARITMETIK 29
vning 4.3. Visa att om a och b r naturliga tal, d r a +b = S
b
(a).
Notera att a+0 per denition r lika med a, detta sger tyvrr ingenting
om 0 +a.
vning 4.4. r 0 +a ocks lika med a? Bevisa ditt pstende.
Om vi studerar summan ser vi att + r en binr operation p mngden
av naturliga tal. Vi kallar denna operation fr addition.
Definition 4.5 (Addition). Additionsoperatorn + r en funktion +: N
N N sdan att varje par av naturliga tal (a, b) avbildas p summan a+b,
som r ett naturligt tal som vi nner genom denition 4.4.
4.3.2. Identitetselementet. Nr vi nu sett nollans speciella betydel-
se r det dags att ge dess viktiga egenskap ett namn. Detta gr vi i fljande
denition.
Definition 4.6. Givet en mngd M med en denierad binr operation
: M M M. Ett element e kallas identitetselement om det fr alla
element x i mngden uppfyller att x e = e x = x.
Exempel 4.3. Det naturliga talet 0 r det additiva identitetselementet
fr de naturliga talen.
Man kan nu undra varfr vi vill ha en sdan denition enbart fr nollan?
Anledningen r att det nns andra tal bland de naturliga talen som beter
precis som nollan, fast fr en annan operation n addition. Vi kommer att
stta p ett identitetselement till i nsta avsnitt.
4.3.3. Multiplikation. Multiplikation r den andra aritmetiska ope-
rationen vi ska titta p i detta kapitel. ven denitionen av multiplikation
r den Peano gav r 1889. Dessutom bygger ven den p rekursion, precis
som denitionen fr addition.
Definition 4.7 (Produkt). Fr varje par av naturliga tal a och b de-
nierar vi en produkt a b som r ett naturligt tal. Delarna a och b av en
produkt kallas fr produktens faktorer. Vi denierar frst
a 0 = 0. (4.3)
Om produkten a b r denierad lter vi
a S(b) = a + (a b). (4.4)
Produkten a b skrivs vanligen som ab.
Likt summan ger ven produkten en binr operation.
Definition 4.8 (Multiplikation). Multiplikationsoperatorn r en funk-
tion : N N N sdan att varje par av naturliga tal (a, b) avbildas p
produkten a b, som r ett naturligt tal som vi nner genom denition 4.7.
Denna operation kallar vi fr multiplikation.
vning 4.5. Vilket element r identitetselementet fr multiplikation
av de naturliga talen? Visa att s r fallet.
vning 4.6. Visa att om a och b r naturliga tal, d r
a b = a +a + +a

b
.
vning 4.7. Visa att 0 a = 0. Notera att a 0 per denition r lika
med 0, 0 a = 0 fordrar dock ett bevis.
4.4. Likhet och olikhet
Det r nu dags att introducera ett stt att jmfra tal som ej r lika.
Vi har redan sett likhet, som vi betecknade med = och utlste r lika med.
Likheter r vldigt intressanta, men det nns mnga saker som inte r lika.
Exempelvis har vi de naturliga talen, de r ondligt mnga och inget av
dem r lika med ngot annat. Drfr denierar vi hr en annan relation p
de naturliga talen.
Definition 4.9 (Olikhet). Lt a och b vara naturliga tal. D sger vi
att a r mindre n eller lika med b om det nns ett naturligt tal n sdant
att a +n = b, vi skriver detta som a b. Vi kan ocks sga att b r strre
n eller lika med a och beteckna detta genom b a. Om vi ej tillter n att
vara noll, d skriver vi a < b respektive b > a. Vi utlser dessa som a r
strikt mindre n b respektive b r strikt strre n a.
Exempel 4.4. Vi kan nu sga att 0 < 1 < 2 < 3 och s vidare. Det vill
sga, vi har nu infrt en form av ordning av de naturliga talen.
Exempel 4.5. Lt x vara ett naturligt tal sdant att 0 < x och x < 5,
det vill sga 0 < x < 5. Vi menar d att x kan vara ngot av talen 1, 2, 3
eller 4.
vning 4.8. r <, , > och relationer?
4.5. Additionens algebraiska egenskaper
Ordet algebra kommer frn arabiskans al-jabr genom Muhammad ibn
M us a al-Khwarizms (ca. 780-ca. 850) bok Al-Kitab al-mukhtas
.
ar f hsab
al-abr wal-muqabala, p svenska Den sammanfattande boken om berk-
ning genom komplettering och balansering
1
. Ordet al-jabr betyder ordagrant
terstllande. Algebra kan beskrivas som matematikens studium av opera-
tioner och regler. Vi ska nu titta nrmare p hur den aritmetiska operationen
addition beter sig.
Innan vi tittar p additionens algebraiska egenskaper behver vi ngra
hjlpsatser. Vi brjar med en mycket enkel hjlpsats som sger att om man
adderar talet ett till ett tal fr man dess efterfljare.
Lemma 4.1. Om a r ett naturligt tal, d r a + 1 dess efterfljare.
Bevis. Om vi tittar p additionen a+1 har vi per denition att a+1 =
a + S(0). Frn (4.2) fr vi att a + S(0) = S(a + 0). Vi har frn (4.1) att
a + 0 = a. Vi fr d att
a + 1 = a +S(0) = S(a + 0) = S(a). (4.5)
Sledes r a + 1 efterfljaren S(a) till a. Q.E.D.
Exempel 4.6. Om vi vidare tittar p additionen a + 2 har vi att
a + 2 = a +S(1) = S(a + 1).
Vi har frn lemma 4.1 att a + 1 = S(a) och vi fr att
a + 2 = S(S(a)) = (a + 1) + 1.
Vi kan nu formulera en vidareutveckling av resultatet i exemplet genom
fljande hjlpsats.
1
Egen versttning frn The Compendious Book on Calculation by Completion and
Balancing.
4.5. ADDITIONENS ALGEBRAISKA EGENSKAPER 31
Lemma 4.2. Om a och n r naturliga tal gller att
a +n = S
n
(a). (4.6)
Bevis. Vi har enligt denition 4.1 att n = S
n
(0). D har vi att a +
n = a + S
n
(0). Enligt (4.2) r a + S
n
(0) = S(a + S
n1
(0)), dr n 1 fr
beteckna det naturliga tal sdant att S(n 1) = n. Men enligt (4.2) r
a + S
n1
(0) = S(a + S
n2
(0)), dr n 2 r det naturliga tal sdant att
S
2
(n 2) = n. Vi har nu att
a +n = S(S(a +S
n2
(0))) = S
2
(a +S
n2
(0)).
Sledes har vi S
k
(a+S
nk
(0)) fr k n. Nr k = n fr vi S
n
(a+S
nn
(0)) =
S
n
(a + 0) = S
n
(a). Q.E.D.
vning 4.9. Visa att S
a
(S
b
(0)) = S
b+a
(0).
Vi kan nu brja titta p vilka egenskaper som addition har. En frga
som vi kan stlla oss, spelar det ngon roll i vilken ordning vi adderar?
Spelar det ngon roll om vi adderar frst 1 och 2 och sedan adderar 3?
Fljande sats besvarar just den frgan.
Sats 4.1 (Associativitet). Om a, b och c r naturliga tal, d gller att
a + (b +c) = (a +b) +c.
Bevis. Vi brjar med att titta p a + (b + c). Enligt lemma 4.2 har
vi att b + c = S
c
(b). Enligt denition 4.1 r b = S
b
(0) och vi fr att
b +c = S
c
(S
b
(0)). Vi har d kvar a +(b +c) = a +S
c
(S
b
(0)). Enligt lemma
4.2 igen har vi
a +S
c
(S
b
(0)) = S
c
(S
b
(a)) = S
c
(S
b
(S
a
(0))). (4.7)
Vi fortstter med att kolla p (a +b) +c. D har vi a +b = S
b
(a) och
sledes
S
b
(a) +c = S
c
(S
b
(a)) = S
c
(S
b
(S
a
(0))). (4.8)
Vi ser att (4.7) och (4.8) r lika och sledes har vi ven att
a + (b +c) = (a +b) +c.
Q.E.D.
Exempel 4.7. Vi vill addera talen 1, 2 och 3 genom 1+2+3. Enligt sats
4.1 spelar det ingen roll om vi frst adderar 1 +2 = 3 och sedan adderar 3,
det vill sga 3+3 = 6, eller om vi frst adderar 2+3 = 5 och sedan adderar
1 +5 = 6. Som vi ser r (1 +2) +3 = 3 +3 = 6 och 1 +(2 +3) = 1 +5 = 6
bda lika med 6.
Vidare kan vi frga oss, spelar det ngon roll om vi adderar 1 med 2
eller om vi adderar 2 med 1? Denna frga besvaras med fljande sats och
bevis.
Sats 4.2 (Kommutativitet). Om a och b r naturliga tal, d gller att
a +b = b +a.
Bevis. Vi har frn lemma 4.2 att a +b = S
b
(a) = S
b
(S
a
(0)). Men
S
b
(S
a
(0)) = S(S(S( (S

b
(S(S(S( (S

a
(0)))))))))). (4.9)
P samma stt har vi att b +a = S
a
(b) = S
a
(S
b
(0)) och
S
a
(S
b
(0)) = S(S(S( (S

a
(S(S(S( (S

b
(0)))))))))). (4.10)
Eftersom att (4.9) och (4.10) r lika mste vi ha a+b = b +a. Q.E.D.
Exempel 4.8. Vi vill addera talen 1 och 2. Enligt sats 4.2 spelar det
ingen roll om vi gr detta genom 1 + 2 eller 2 + 1. I bda fallen kommer vi
fram till att 1 + 2 = 2 + 1 = 3.
4.6. Multiplikationens algebraiska egenskaper
Precis som fr addition undrar vi nu hur multiplikation beter sig. Spelar
det ngon roll i vilken ordning vi multiplicerar naturliga tal? En ytterligare
frga som uppstr nu r dock: hur frhller sig multiplikation till addition?
Vi ska brja med att besvara denna frga, sedan fortstter vi med att un-
derska associativiteten och kommutativiteten som vi gjorde fr addition.
Sats 4.3 (Distributivitet). Om a, b och c r naturliga tal gller att
a (b +c) = a b +a c och (a +b) c = a c +b c.
Bevis. Vi har frst frn lemma 4.2 att b + c = S
c
(S
b
(0)). Sledes fr
vi att a (b +c) = a (S
c
(S
b
(0))). Frn denition 4.8 fr vi d att
a (b +c) = a (S
c
(S
b
(0))) = a +a + +a

c
+a S
b
(0)
= a +a + +a

c
+a +a + +a

b
.
(4.11)
Om vi tittar p de enskilda delarna av uttrycket lngst till hger. D har
vi enligt denitionen fr produkten att
a +a + +a

b
= a +a + +a

b1
+a S(0)
= a +a + +a

b2
+a S(1)
= a +a + +a

b3
+a S(2)
.
.
.
= a b.
Vi har p samma stt att
a +a + +a

c
= a c.
Om vi anvnder detta i (4.11) fr vi att
a (b +c) = a +a + +a

b
+a +a + +a

c
= a b +a c,
vilket visar frsta delen av satsen.
Om vi tittar p (a +b) c fr vi att
(a +b) c = (a +b) + (a +b) + + (a +b)

c
.
Eftersom att additionen r associativ och kommutativ kan vi byta plats p
termerna och fr d
(a +b) + (a +b) + + (a +b)

c
= a +a + +a

c
+b +b + +b

c
.
P samma stt som ovan fr vi att detta r a c +b c. D har vi visat att
(a +b) c = a c +b c och vi har visat satsen. Q.E.D.
vning 4.10. Gller det ocks att a (b
1
+b
2
+ +b
n
) = a b
1
+a
b
2
+ +a b
n
?
4.6. MULTIPLIKATIONENS ALGEBRAISKA EGENSKAPER 33
Vi vet nu hur multiplikationen frhller sig till additionen och kan d
g vidare till att underska om multiplikationen har de associativa och kom-
mutativa egenskaperna som additionen har. Vi brjar med associativiteten.
Sats 4.4 (Associativitet). Om a och b r naturliga tal, d gller att
a (b c) = (a b) c.
Bevis. Vi tittar frst p a (b c) och fr enligt denitionen fr multi-
plikation att
a (b c) = a (b +b + +b

c
).
Eftersom att multiplikationen r distributiv (sats 4.3) fr vi att
a (b +b + +b

c
) = a b +a b + +a b

c
. (4.12)
Vi tittar nu p (a b) c. Enligt denitionen fr multiplikation r
(a b) c = a b +a b + +a b

c
. (4.13)
Eftersom att (4.12) och (4.13) r lika har vi visat satsen. Q.E.D.
Sats 4.5 (Kommutativitet). Om a och b r naturliga tal, d gller att
a b = b a.
Bevis. Beviset anvnder induktion. Lt a vara ett naturligt tal. Vi vill
visa att a b = b a fr alla naturliga tal b. Fr b = 0 r det klart att
multiplikationen r kommutativ. Fr b = 1 har vi att
a 1 = a +a 0 = a. (4.14)
Vi har ocks att
1 a = 1 + 1 + + 1

a
.
Enligt lemma 4.1 och att additionen r associativ (sats 4.1) fr vi att
1 + 1 + + 1

a
= S
a
(0) = a. (4.15)
Eftersom att (4.14) och (4.15) r lika mste ocks a 1 = 1 a.
Antag att multiplikationen r kommutativ fr alla b mindre n k. Vi
har d att a k = k a. Vi vill nu visa att d mste multiplikationen vara
kommutativ ven fr b = k + 1. Eftersom att multiplikation r distributiv
ver addition (sats 4.3) har vi att a (k + 1) = a k + a 1. Vi har redan
konstaterat att a k = k a och att a 1 = 1 a, och fljaktligen r a
(k + 1) = a k + a 1 = k a + 1 a. Vi har frn distributiviteten igen
att k a + 1 a = (k + 1) a. Sledes r multiplikationen kommutativ ven
fr b = k + 1 och den mste drfr vara kommutativ fr alla naturliga
tal. Q.E.D.
vning 4.11. Vilka likheter nns mellan beviset ovan och induktions-
axiomet fr de naturliga talen?
vning 4.12. Visa att (a +b)(c +d) = ac +ad +bc +bd.
4.7. Algebraiska egenskaper fr de naturliga talen
Det r nu dags att sammanfatta de algebraiska egenskaperna fr de
naturliga talen. Vi har i tidigare avsnitt visat att de naturliga talen har
fljande egenskaper.
Algebraiska egenskaper fr de naturliga talen. P mngden
N av hela tal denieras tv binra operationer, addition (+) och multiplika-
tion (). Fr addition gller fljande:
Kommutativitet: a +b = b +a fr alla a, b N.
Associtivitet: (a +b) +c = a + (b +c) fr alla a, b, c N.
Additivt identitetselement: Det nns ett element 0 N sdant
att fr alla a N gller att 0 +a = a + 0 = a.
Fr multiplikation gller fljande:
Kommutativitet: a b = b a fr alla a, b N.
Associtivitet: (a b) c = a (b c) fr alla a, b, c N.
Multiplikativt identitetselement: Det nns ett element 1 N
sdant att fr alla a N gller att 1 a = a 1 = a.
Utver detta gller ven
Multiplikativ distributivitet ver addition: a (b+c) = (a b)+
(a c) och (b +c) a = (b a) + (c a) fr alla reella tal a, b, c N.
Fr en djupare och mer generell behandling av dessa egenskaper rekom-
menderas lsaren till [BS00; Gri07].
4.8. Potenser
Det kan bli trttsamt i lngden att skriva ut mnga faktorer i en pro-
dukt. Fr additionen kunde vi istllet fr att skriva a+a+ +a multiplicera
a med antalet a-termer i summan, p s vis behver vi inte skriva ut alla
a-termer utan det rcker med att vi vet vilken term och hur mnga vi ska
addera. Vi vill naturligtvis kunna gra liknande fr multiplikation. Istllet
fr att skriva ut alla b-faktorer i en produkt b b b rcker det med att vi
skriver faktorn och antalet av denna faktor. D skriver vi produkten bb b
med n faktorer som a
n
. Detta stadkommer vi med potenser som denieras
enligt fljande.
Definition 4.10. Lt a och n vara naturliga tal. Lt a
1
= a
S(0)
= a.
Om a
n
r denierad lter vi a
S(n)
= a a
n
. Vi kallar a
n
fr en a-potens med
exponenten n.
Anmrkning 4.2. Notera att a
0
ej r denierad fr ngot naturligt tal
a. Vi terkommer till detta i kapitel 7 som handlar om rationella tal.
Exempel 4.9. Vi har produkten 2 2 2 som bestr av tre termer som
alla r 2. Vi kan d skriva produkten som en 2-potens, nmligen 2
3
. Enligt
denitionen r 2
3
= 2 2
2
= 2 2 2
1
= 2 2 2.
Exempel 4.10. Talet 72 kan skrivas som produkten 8 9 = 2 2 2 3 3.
Om vi anvnder potensform fr vi att 72 = 2
3
3
2
= 2
3
3
2
.
Exempel 4.11. Talet 4 kan skrivas som en 4-potens, nmligen 4
1
. Det
kan ocks skrivas som en 2-potens, nmligen 4 = 2 2 = 2
2
.
4.8.1. Ngra resultat om potenser. Vi ska nu titta p ngra enkla
resultat som fljer av vr denition av potenser. En frsta frga kan vara,
vad hnder om vi adderar tv potenser?
4.8. POTENSER 35
Exempel 4.12. Vi vill addera potenserna a
n
och b
m
dr a och b r
naturliga tal och n och m r naturliga tal skilda frn noll. Om vi adderar
dem fr vi
a
n
+b
m
= a a a

n
+b b b

m
.
Vi kan inte komma srskilt mycket lngre och vi kan konstatera att detta
var ett fga intressant resultat.
Om vi istllet testar att multiplicera tv potenser.
Exempel 4.13. Vi vill multiplicera potenserna a
n
och b
m
dr a och b
r naturliga tal och n och m r naturliga tal skilda frn noll. Vi fr d att
a
n
b
m
= a
n
b
m
= a a a

n
b b b

m
.
Detta verkar mer lovande, vad hnder om a = b?
Om a = b fr vi att
a
n
b
m
= a
n
a
m
= a a a

n
a a a

m
=
a a a

n
a
m
= a
S
n
(m)
= a
n+m
. (4.16)
Detta r ett intressant resultat och vi sammanfattar det som fljande
sats.
Sats 4.6. Om a, n ,= 0 och m ,= 0 r naturliga tal, d r a
n
a
m
= a
n+m
.
Bevis. Satsen fljer direkt frn (4.16). Q.E.D.
Exempel 4.14. Vi vill multiplicera potenserna 2
3
och 2
5
. Vi fr d
enligt sats 4.6 att
2
3
2
5
= 2
3+5
= 2
8
.
Om vi kontrollerar ser vi att 2
3
= 8 multiplicerat med 2
5
= 32 faktiskt r
2
8
= 256.
Eftersom att det fungerar att addera exponenterna ter det sig natur-
ligt att frga om vi ven kan multiplicera exponenterna och vad det skulle
betyda.
Exempel 4.15. Om a, n ,= 0 och m ,= 0 r naturliga tal kan vi skapa
potensen a
nm
. Vi vet att
nm = n +n + +n

m
och sledes att
a
nm
= a
n+n++n
= a
n
a
n
a
n

m
. (4.17)
Men vi har nyss denierat potenser fr att frenkla skrivandet av sdana
produkter. Fljaktligen fr vi att
a
n
a
n
a
n
= (a
n
)
m
. (4.18)
Vi sammanfattar resultatet i fljande sats.
Sats 4.7. Lt a, n ,= 0 och m ,= 0 vara naturliga tal. D gller att
(a
n
)
m
= a
nm
.
Bevis. Satsen fljer frn exempel 4.15. Q.E.D.
Vi har nu visat att vi har addition och multiplikation av exponenter.
Fljande sats visar ocks att multiplikation av exponenter r distributiv
ver addition av exponenter.
Sats 4.8. Om a, b, n ,= 0, m ,= 0 och p ,= 0 r naturliga tal, d r
(a
n
b
m
)
p
= a
np
b
mp
.
Bevis. Om vi tittar p vad (a
n
b
m
)
p
faktiskt betyder, s nner vi att
(a
n
b
m
)
p
= (a
n
b
m
)(a
n
b
m
) (a
n
b
m
)

p
.
Eftersom att multiplikation r associativ och kommutativ fr vi att
(a
n
b
m
)(a
n
b
m
) (a
n
b
m
)

p
= a
n
a
n
a
n

p
b
m
b
m
b
m

p
= (a
n
)
p
(b
m
)
p
.
Vi har frn exempel 4.15 att (a
n
)
p
(b
m
)
p
= a
np
b
mp
. Och drfr r (a
n
b
m
)
p
=
a
np
b
mp
. Q.E.D.
Vi avslutar avsnittet med ett exempel som nyttjar de bda satserna.
Exempel 4.16. Vi vill multiplicera 4
3
och 12
2
. Vi vet att 4 = 2 2, det
vill sga 4 = 2
2
, samt att 12 = 3 4 = 3 2
2
. Om vi anvnder detta och
tittar p vad vi hade frn brjan, 4
3
r sledes (2
2
)
3
= 2
23
= 2
6
. 12
2
blir
d (3 2
2
)
2
och sledes 12
2
= 3
12
2
22
= 3
2
2
4
. Om vi multiplicerar dem fr
vi
( 2
6
4
3
3
2
2
4
12
2
) = 2
6
2
4
3
2
= 2
6+4
3
2
= 2
10
3
2
.
vning 4.13. Visa att addition av exponenter och multiplikation av
exponenter bda r associativa och kommutativa operationer.
4.8.2. Vlordningsprincipen. . . .
Sats 4.9 (Vlordningsegenskapen hos de naturliga talen). Om en mngd
M N r en delmngd till de naturliga talen och om M ,= ej r den tom-
ma mngden, d existerar ett element m M i M sdant att m k r
mindre n k fr alla k M i M.
Bevis. . . . Q.E.D.
4.9. Avslutande reektion
Som en avslutande reektion till detta kapitel ges fljande vnings-
uppgifter. Tanken med dessa vningar r att reektera ver matematikens
existens, hur den frhller sig till verkligheten etc.
vning 4.14. Diskutera frhllandet mellan matematiken och verklig-
heten. En inledande frga i diskussionen kan vara: Grundar sig matematiken
i verkligheten eller r den oberoende av verkligheten? Diskutera.
vning 4.15. a) Om matematiken r oberoende av verkligheten, hur
kan den anvndas fr att utforska och frutsga verkligheten? Och om verk-
ligheten sg annorlunda ut, skulle matematiken se likadan ut?
b) Om matematiken grundar sig i verkligheten, hur kan den anvndas
fr att frutsga verkligheten nr den behver verkligheten fr att visas vara
sann?
KAPITEL 5
De hela talen
V
i r nu vlbekanta med de naturliga talen, N = 0, 1, 2, . . .. Vi har
operationerna addition och multiplikation och vet hur dessa fungerar.
I detta kapitel kommer vi att utka de naturliga talen med avseende p
addition.
Om vi adderar tv tal a och b fr vi ett tredje tal c, vi skriver detta som
a + b = c. Det nns dock inget stt att ta oss tillbaka till a, det vill sga
det nns inget naturligt tal d sdant att c + d = a + b + d = a. Ett annat
stt att sga det p r att det nns inga naturliga tal n och m sdana att
deras summa n+m = 0 r lika med identitetselementet noll. Detta r dock
en vldigt intressant och nskvrd egenskap. Vi ska frtydliga vad vi menar
och ge denna egenskap ett namn.
Definition 5.1. Givet en mngd M med en denierad binr operation
: MM M och ett identitetselement e. Ett element b kallas fr inversen
till ett element a om a b = b a = e.
vning 5.1. Utforska inversbegreppet. Frgor att inspirera: I denition
5.1, r a inversen till ngot element? Hur mnga inverser kan ett element
ha? Har alla element en invers?
Vi ska i detta kapitel tillfra denna egenskap till additionen fr de na-
turliga talen. Resultatet r vad som kallas de hela talen, och mngden av
de hela talen betecknas
1
Z.
5.1. Utkningen av de naturliga talen
Lt oss nu skapa de hela talen. Det enda vi har att tillg r de naturliga
talen, dessa vet vi att de existerar och hur de fungerar. Vi brjar med att
lta mngden M = NN = (a, b): a och b r naturliga tal vara mngden
av alla ordnade par av naturliga tal.
Exempel 5.1. Vi har exempelvis att (1, 2) M och (2, 1) M samt
att (1, 2) ,= (2, 1).
Lt oss nu infra en relation p denna mngd. Om (a, b) och (c, d) r
ordnade par av naturliga tal, det vill sga element i mngden M, d vill vi
att (a, b) (c, d) ska vara sant precis nr a + d = b + c. Denna relation
r faktiskt en ekvivalensrelation. Fr att visa detta kollar vi att relationen
uppfyller axiomen i denition 3.12 fr en ekvivalensrelation. Additionen
r kommutativ och eftersom att a + b = b + a har vi (a, b) (a, b), och
fljaktligen r den reexiv. Om (a, b) (c, d) d r a+d = b +c och sledes
c +b = b +c,
d +a = a +d och
c +b = d +a.
1
Anledningen till att de betecknas med Z r tyskans Zahlen som betyder tal.
37
38 5. DE HELA TALEN
Den sista ekvationen ger precis (c, d) (a, b). Relationen mste d vara
symmetrisk. Fr att visa transitiviteten behvs fljande resultat.
Lemma 5.1. Lt x och y vara naturliga tal. Om z r ett naturligt tal
och x +z = y +z d r x = y.
vning 5.2. Bevisa lemma 5.1.
Om (a, b) (c, d) och (c, d) (e, f), d har vi frst att
a +d = b +c (5.1)
och sedan att
c +f = d +e. (5.2)
Detta ger
a +d +f = b +c +f = b +d +e.
Eftersom att additionen r kommutativ fr vi a+f +d = b+e+d och enligt
lemma 5.1 har vi d att a+f = b+e som betyder att (a, b) (e, f). Eftersom
att relationen d ven r transitiv r relationen en ekvivalensrelation.
Vi betecknar ekvivalensklasserna p fljande stt: Om (a, b) r ett ele-
ment i M, d r [(a, b)] = (x, y) M: (a, b) (x, y). Det vill sga, [(a, b)]
innehller alla talpar i M som uppfyller ekvivalensrelationen med talparet
(a, b).
Exempel 5.2. Vi har att (0, 0) (1, 1) eftersom att 0 + 1 = 0 + 1.
Fljaktligen har vi [(0, 0)] = [(1, 1)] och (1, 1) [(0, 0)], men naturligtvis
ven (0, 0) [(0, 0)].
Anmrkning 5.1. Kom ihg att det inte spelar ngon roll om vi vljer
(0, 0) eller (1, 1) som representant fr ekvivalensklassen [(0, 0)] = [(1, 1)]
eftersom att det r samma ekvivalensklass.
Exempel 5.3. Vi har dremot (0, 0) (1, 0) eftersom att 0+0 ,= 0+1,
och fljaktligen (1, 0) / [(0, 0)].
Lt oss nu deniera en binr operation + som vi kallar fr addition
och en binr operation som vi kallar fr multiplikation p mngden av
ekvivalensklasser hos M. Vi lter [(a, b)]+[(c, d)] = [(a+c, b+d)] och [(a, b)]
[(c, d)] = [(ac +bd, ad +bc)]. Vi mste dock visa att dessa r vldenierade.
Om (a, b) (a
, b
) och (c, d) (c
, d
), d vill vi visa att (a + c, b + d)

(a
+ c
, b
+ d
). Vi har frn (a, b) (a
, b
) att a + b
= b + a
och frn
(c, d) (c
, d
) att c + d
= d + c
. Om vi adderar vnsterleden i de bda

ekvationerna, d mste detta vara lika med summan av hgerleden. Det vill
sga, (a + b
) + (c + d
) = (b + a
) + (d + c
). Eftersom att additionen r

associativ och kommutativ fr vi att
a +c +b
+d
= b +d +a
+c
,
och sledes mste (a +c, b +d) (a
+c
, b
+d
).
vning 5.3. Visa att multiplikationen ocks r vldenierad.
Exempel 5.4. Om vi adderar [(1, 2)] och [(2, 4)] fr vi
[(1, 2)] + [(2, 4)] = [(1 + 2, 2 + 4)] = [(3, 6)] = [(0, 3)].
Exempel 5.5. Om vi multiplicerar [(1, 2)] och [(2, 4)] fr vi
[(1, 2)] [(2, 4)] = [(1 2 + 2 4, 1 4 + 2 2)] = [(10, 8)] = [(2, 0)].
5.1. UTKNINGEN AV DE NATURLIGA TALEN 39
Vi har nu objekt med egenskaperna att de beter sig som de naturliga
talen, men vi kan ven addera dem fr att f identitetselementet. Identi-
tetselementet fr addition mste vara ekvivalensklassen [(0, 0)]. Eftersom
att [(a, b)] + [(0, 0)] = [(a + 0, b + 0)] = [(a, b)] och [(0, 0)] + [(a, b)] =
[(0 +a, 0 +b)] = [(a, b)] mste [(0, 0)] vara identitetselementet fr addition.
vning 5.4. Hur skulle de naturliga talen kunna representeras med
dessa objekt?
Den additiva inversen till [(a, b)] r [(b, a)] eftersom att [(a, b)]+[(b, a)] =
[(a +b, b +a)] = [(a +b, a +b)]. Eftersom att 0 + (a +b) = 0 + (a +b) har
vi enligt ekvivalensrelationen att (0, 0) (a +b, a +b) och drfr mste de
tillhra samma ekvivalensklass. Detta innebr att [(a, b)] och [(b, a)] mste
vara varandras inverser under addition.
vning 5.5. Kan ett tal ha er n en invers?
Vi sammanfattar detta avsnitt med fljande denitioner. Vi brjar med
att deniera vad de hela talen r.
Definition 5.2 (Heltalen). Lt M = N N vara mngden av alla
naturliga talpar och vara ekvivalensrelationen p mngden M sdan att
(a, b) (c, d) r uppfylld fr elementen (a, b) och (c, d) i M om a+d = b+c.
Lt Z = M/= [(a, b)] : (a, b) M vara mngden av alla ekvivalens-
klasser fr M under ekvivalensrelationen . Varje element n i Z kallar vi
ett heltal.
Lt ocks 0 beteckna [(0, 0)] Z, 1 beteckna [(1, 0)] Z och a beteckna
[(a, 0)] Z fr alla naturliga tal a. Beteckna ocks den additiva inversen
[(0, a)] Z till [(a, 0)] med a.
De nya beteckningarna och ekvivalensklasserna visas i gur 1 (nsta
sida).
Nr vi nu vet vad ett heltal r kan det vara passande att infra arit-
metiska operationer fr dem. Vi brjar med additionen och fortstter med
multiplikationen senare.
Definition 5.3 (Addition). Lt x = [(a, b)] och y = [(c, d)] vara heltal
och + en binr operation p Z, kallad addition, sdan att x +y = [(a, b)] +
[(c, d)] r lika med [(a +c, b +d)].
vning 5.6. I exempel 5.4, vilka tal adderades och vilket blev resulta-
tet?
vning 5.7. r additionen kommutativ fr de hela talen?
vning 5.8. r additionen associativ fr de hela talen?
Nu nr vi kan addera heltal r det lmpligt att vi tittar p hur vi
kan jmfra dem annat n med likhet. Olikheter infrdes med hjlp av
additionen fr de naturliga talen, det r inte frvnande att vi gr detsamma
fr heltalen.
Definition 5.4 (Olikhet). Lt x = [(a, b)] och y = [(c, d)] vara heltal.
Vi sger att x r mindre n y, betecknat x < y, om a + d < b + c enligt
relationen < fr de naturliga talen. Vi kan ocks sga att y r strre n
x och skriver d y > x. Vi sger att x r mindre n eller lika med y om
a + d b + c, detta betecknas x y. Vi kan ocks sga att y r strre n
eller lika med x och betecknas y x.
Nu nr vi kan ordna de hela talen r den naturliga efterfljande deni-
tionen denna.
40 5. DE HELA TALEN
n
2
n
1
5
(0, 5)
4
(0, 4)
(1, 5)
3
(0, 3)
(1, 4)
(2, 5)
2
(0, 2)
(1, 3)
(2, 4)
(3, 5)
1
(0, 1)
(1, 2)
(2, 3)
(3, 4)
(4, 5)
0
(0, 0)
(1, 1)
(2, 2)
(3, 3)
(4, 4)
(5, 5)
1
(1, 0)
(2, 1)
(3, 2)
(4, 3)
(5, 4)
2
(2, 0)
(3, 1)
(4, 2)
(5, 3)
3
(3, 0)
(4, 1)
(5, 2)
4
(4, 0)
(5, 1)
5
(5, 0)
Figur 1. Ekvivalensklasser fr par av naturliga tal
(n
1
, n
2
) under relationen . Bild: [WP].
Definition 5.5. Lt oss kalla ett tal mindre n noll fr ett negativt tal,
och lt oss kalla ett tal strre n noll fr ett positivt tal.
Vi har nu infrt olika namn fr talen p bda sidorna om talet noll.
Notera att enligt denna denition r noll varken positivt eller negativt.
vning 5.9. Hur ordnas de hela talen?
Nu till inverserna.
Definition 5.6. Om x = [(a, b)] r ett heltal, d r x = [(a, b)] =
[(b, a)] dess additiva invers. Denna kallas ven fr negationen av x.
Anmrkning 5.2. Lt a och b vara heltal och b den additiva inversen
till b. Normalt skriver vi a+(b) som ab fr att spara in p ngra tecken.
Vi benmner ab som subtraktionen av b frn a. Ur en matematisk synvinkel
r subtraktion inte en egen operation utan vi adderar den additiva inversen
fr b till a.
vning 5.10. Visa att ett nollskilt naturligt tal r ett positivt tal.
vning 5.11. Visa att den additiva inversen fr ett nollskilt naturligt
tal r ett negativt tal.
vning 5.12. De naturliga talens ordning r 0 < 1 < 2 < 3 < . . .,
enligt relationen < denierad fr de naturliga talen. Gller denna ordning
ven fr relationen < denierad fr de hela talen?
Den andra aritmetiska operationen, multiplikation, ger vi i den sista
denitionen.
5.2. ALGEBRAISKA EGENSKAPER FR DE HELA TALEN 41
Definition 5.7 (Multiplikation). Lt x = [(a, b)] och y = [(c, d)] vara
heltal och en binr operation p Z, kallad multiplikation, sdan att x y =
[(a, b)] [(c, d)] r lika med [(ac +bd, ad +bc)]. Vi skriver ofta xy istllet fr
x y.
vning 5.13. I exempel 5.5, vilka tal multiplicerades och vilket blev
resultatet?
Vi ska nu visa ett lemma som vi kommer att behva i kommande avsnitt.
Lemmat talar om att produkten av ett helt tal och noll blir noll.
Lemma 5.2. Fr alla heltal a gller att a 0 = 0 a = 0.
Bevis. Antag att a = [(b, c)] dr b och c r naturliga tal. Vi har per
denition att a 0 = [(b, c)] [(0, 0)] = [(b 0 +c 0, a 0 +c 0)] = [(0, 0)] = 0.
P samma stt fr vi att 0 a = [(0, 0)] [(b, c)] = [(0 b +0 c, 0 c +0 b)] =
[(0, 0)] = 0. Q.E.D.
vning 5.14. r multiplikationen kommutativ fr de hela talen?
vning 5.15. r multiplikationen associativ fr de hela talen?
vning 5.16. r multiplikationen distributiv ver additionen fr de
hela talen?
5.2. Algebraiska egenskaper fr de hela talen
Det r nu dags att sammanfatta de algebraiska egenskaperna fr de hela
talen. De hela talen bygger p de naturliga talen och ska vara en utkning
av dessa. Vi hade fr avsikt att de hela talen skulle ha samma algebraiska
egenskaper som vi visat att de naturliga talen har. Vi fortstter drfr hr-
nst med en sammanfattning av de algebraiska egenskaper som de hela talen
mste ha. Dessa r desamma som fr de naturliga talen frutom tillgget
om att varje tal a har en additiv invers a.
Algebraiska egenskaper fr de hela talen. P mngden Z av
hela tal denieras tv binra operationer, addition (+) och multiplikation
(). Fr addition gller fljande:
Kommutativitet: a +b = b +a fr alla a, b Z.
Associtivitet: (a +b) +c = a + (b +c) fr alla a, b, c Z.
Additivt identitetselement: Det nns ett element 0 Z sdant
att fr alla a Z gller att 0 +a = a + 0 = a.
Additiv invers: Fr alla a Z nns ett element a Z sdant att
a + (a) = (a) +a = 0.
Kommutativitet: a b = b a fr alla a, b Z.
Associtivitet: (a b) c = a (b c) fr alla a, b, c Z.
Multiplikativt identitetselement: Det nns ett element 1 Z
sdant att fr alla a Z gller att 1 a = a 1 = a.
Multiplikativ distributivitet ver addition: a (b+c) = (a b)+
(a c) och (b +c) a = (b a) + (c a) fr alla hela tal a, b, c Z.
Fr en mer detaljerad behandling av dessa egenskaper hnvisas lsaren
till [BS00; Gri07].
42 5. DE HELA TALEN
5.3. Algebraiska egenskaper fr de negativa talen
Vi r redan bekanta med de naturliga talen, och drmed ocks den
delen av de hela talen som motsvarar de naturliga talen. Drfr ska vi i
detta avsnitt fokusera p de nya talen, de heltal a < 0 som r mindre n
noll eller de negativa talen.
Lt oss brja med ett av de fundamentala resultaten, nmligen att ett
heltal a multiplicerat med 1 ger dess invers a. Vi formulerar detta som
en sats.
Sats 5.1. Lt a vara ett heltal. D r a multiplicerat med 1 inversen
a till a. Det vill sga, (1) a = a.
Bevis. Vi har att 1+(1) = 0. Om vi multiplicerar noll med ett tal fr
vi enlingt lemma 5.2 fortfarande noll. Fljaktligen fr vi att a(1+(1)) = 0
eftersom att vi d multiplicerar a med noll. Eftersom att multiplikation r
distributiv ver addition fr vi d att
a(1 + (1)) = 1 a + (1)a = a + (1)a = 0.
D mste (1)a vara inversen a till a. Q.E.D.
Anmrkning 5.3. Notera att detta och fljande resultat ven kan hr-
ledas direkt frn talparskonstruktionen i avsnitt 5.1 trots att vi i detta bevis
vljer att anvnda oss av de algebraiska egenskaperna givna i avsnitt 5.2.
Vi fortstter med kanske det mest hpnanvckande resultatet, som r
en fljdsats till fregende.
Korollarium 5.1. Den additiva inversen 1 till heltalet ett multipli-
cerad med sig sjlv r ett. Det vill sga (1)(1) = 1.
Bevis. Eftersom att 1 r ett heltal fljer det frn sats 5.1 att om vi
multiplicerar det med 1 fr vi dess invers. Inversen fr 1 r 1 och sledes
har vi att (1)(1) = 1. Q.E.D.
vning 5.17. Om a och b r heltal, gller d att (a)(b) = ab fr
alla heltal a och b?
Lt oss avsluta med ett exempel om addition av tv negativa tal.
Exempel 5.6. Om vi adderar 1 och 1, vad fr vi d? Eftersom att
vi adderar tv lika termer kan vi skriva additionen som multiplikationen
2 (1) = (1) +(1). Vi vet frn sats 5.1 att ett heltal multiplicerat med
1 r dess invers, d fr vi (1) + (1) = 2 (1) = 2.
Exempel 5.7. Vi kan ocks berkna summan (1) + (1) genom att
anvnda heltalens distributiva egenskap. Eftersom att (1) = (1) 1 och
att multiplikation r distributiv ver addition fr vi att (1) + (1) =
(1)(1 + 1) = (1)(2) = 2.
vning 5.18. Om a och b r heltal, gller generellt att (a) + (b) =
(a +b)?
vning 5.19. Utred vad (a b) egentligen betyder.
5.3.1. Potenser fr heltalen. Vi ska nu infra potenser fr de hela
talen, likt de vi infrde fr de naturliga talen. Vi denierar potenser enligt
fljande denition.
Definition 5.8. Lt a vara ett heltal. Vi denierar att a
1
= a. Om a
n
r denierat fr ngot naturligt tal n > 0, d r a
n+1
= a a
n
. Vi utlser
a
n
som en a-potens med exponenten n, eller a upphjt till n.
5.3. ALGEBRAISKA EGENSKAPER FR DE NEGATIVA TALEN 43
vning 5.20. Utforska potenser fr de hela talen. Finns det ngra
intressanta resultat om dessa potenser?
KAPITEL 6
Talteori
T
alteori r studiet av talen, primrt de hela talen. Ett exempel p
ett mycket enkelt talteoretiskt fynd r att vartannt tal r jmnt och
vartannat r udda; det vill sga att varje heltal n kan skrivas som n = 2k
om det r jmnt respektive n = 2k + 1 om det r udda, dr k r ett heltal.
Enligt en redogrelse av Kline [Kli90a] inleddes studiet av talen redan av
babylonierna
1
, vars storhetstid var mellan cirka 2500300 f.v.t. De hrledde
bland annat resultatet att
1 + 2 + 4 +. . . + 2
n
= 2
n
+ (2
n
1) = 2
n+1
1.
Grekerna fortsatte i sin tur att studera talen under sin storhetstid, vilken
varade mellan cirka 600 f.v.t. till omkring r 300. De mest knda grekis-
ka matematiker och losofer som studerade talteori r kanske Pythagoras
(cirka 585500 f.v.t.), d frmst gemensamt med sina anhngare knda som
Pythagorerna, samt Euklides (omkring 300 f.v.t.). Anledningen till att sa-
ker tillskrivs Pythagorerna r fr att de historiska dokument som nns
tillgngliga inte skiljer p vad som stadkommits av Pythagoras sjlv eller
hans lrljungar, drfr anvnds Pythagoras och Pythagorerna synonymt i
de esta texter (denna inrknad).
Bland Pythagorernas resultat kan nmnas att
n
2
+ (2n + 1) = (n + 1)
2
. (6.1)
Anledningen till detta resultat var att Pythagorerna representerade tal
som prickar i sanden, se gurerna 1 och 2. Tal som kunde representeras
som en triangel kallade de fljaktligen fr triangulra tal och tal som kunde
representeras som kvadrater kallades fr kvadratiska tal. Ett resultat som
fascinerade dem var att varje kvadratiskt tal kunde konstrueras genom ad-
ditionen av tv triangulra tal. Ett annat, det som gavs som (6.1) ovan, r
1
Babylonier r en benmning av de folk som levde i omrdet Mesopotamien, ett
omrde mellan oderna Eufrat och Tigris i vad som idag r Irak [Kli90a].
Figur 1. Talen 1, 3 och 6 representerade med Pythagore-
iska trianglar.
Figur 2. Talen 1, 4 och 9 representerade med Pythagore-
iska kvadrater.
45
46 6. TALTEORI
hur nsta kvadratiska tal ternns; (n+1)
2
r det kvadratiska tal som fljer
n
2
och 2n + 1 r antalet prickar som mste lggas till lngs kanterna.
vning 6.1. Undersk om det nns ett liknande uttryck fr triangulra
tal.
vning 6.2. Fr vilka triangulra tal gller att om tv triangulra tal
adderas r resultatet ett kvadratiskt?
Fermats och Eulers resultat som omnmndes redan i kapitel 1 r ett
mycket intressant talteoretiskt resultat. Det r fortfarande historiskt, dock
modernt i jmfrelse med ovan nmnda resultat. Vi kommer att behandla
Fermats och Eulers satser senare i detta kapitel.
Ytterligare ett resultat, ett olst sdant, r Goldbachs frmodan. Denna
frmodan uttalades av Chrisitan Goldbach (16901794) [OR13] och sger
att varje naturligt tal kan skrivas som en summa av primtal. Begreppet
primtal r centralt fr talteorin och vi kommer strax att terkomma till
dessa.
6.1. Delbarhet
Ett av de centrala begreppen inom talteorin r delbarheten hos de hela
talen. Vi inleder avsnittet med att deniera vad vi menar med detta.
Definition 6.1 (Delbarhet). Vi sger att ett tal a Z delar ett tal
b Z om det nns ett tal q Z sdant att b = qa. Vi skriver d a [ b, vilket
utlses som a delar b. P motsvarande stt har vi a b fr a delar inte b.
Om dessutom a ,= b sgs a vara en kta delare till b.
Exempel 6.1. Vi har att 2 [ 4 eftersom att 4 = 2 2, tv r dessutom
en kta delare. Tre r dremot inte en delare till fyra, s 3 4. Vi har att
3 [ 12 eftersom att 12 = 3 2
2
, tre r dessutom en kta delare till 12. Vi har
har 12 [ 12 eftersom att 12 = 1 12, men 12 r dock inte en kta delare till
12.
vning 6.3. Undersk hur olika tal delar varandra och se om ni nner
ngot samband.
Fr att underltta i kommande bevis ger vi frst ett antal fundamentala
lemman om egenskaperna fr delbarhet.
Lemma 6.1. Om a [ b och b [ c, d mste ven a [ c.
Bevis. Lt b = xa och c = yb, d mste c = yxa och fljaktligen mste
a [ c. Q.E.D.
Lemma 6.2. Om a [ b och a [ c, d mste a [ xb + yc fr alla heltal x
och y.
Lemma 6.3. Om a [ b och a c, d mste a b +c.
vning 6.5. Bevisa lemma 6.3, ett frslag r att tillmpa lemma 6.2.
vning 6.6. Diskutera och frklara varfr 3 [ 6 men 3 5, 3 2 och
3 1 d 6 = 5 + 1 = 4 + 2 = 3 + 2 + 1 = 3 + 3.
Lemma 6.4. Om ab ,= 0 och a [ b och b [ a, d mste a = b eller a = b.
Bevis. Lt a = xb och b = ya, d mste b = yxb. Eftersom att b ,= 0
mste yx = 1 och sledes r x och y antingen bda 1 eller bda 1. Q.E.D.
6.1. DELBARHET 47
Lemma 6.5. Om a [ b, d mste a [ b, a [ b och a [ b.
vning 6.8. Diskutera innebrden av de olika lemmorna.
Nr vi nu r bekanta med begreppet delare ska vi introducera divisions-
algoritmen. Denna ger oss ett verktyg fr att dela heltal med varandra och
r faktiskt den frsta typen av division som introduceras i svensk skola, den
introduceras redan i rskurs 13 i grundskolan.
Sats 6.1 (Divisionsalgoritmen). Lt b vara ett positivt heltal. Fr varje
heltal a nns unika heltal q och r sdana att
a = qb +r,
dr 0 r < b.
Bevis. Eftersom att intervallena
[xb, (x + 1)b) = y Z: xb y < (x + 1)b
fr x Z r disjunkta och deras union utgr hela Z mste det nnas ett
heltal q sdant att qb a < (q + 1)b. Lt r = a qb, d fr vi frn
qb a < (q + 1)b att
r = a qb < (q + 1)b qb = b.
Fr att visa att q och r r unika antar vi att det existerar ngot q
,= q
och ngot r
,= r sdana att a = q
b +r
. D mste
0 = (qb +r) (q
b +r
) = (q q
)b + (r r
)
och sledes
(q q
)b = (r r
) = r
r.
Fljaktligen har vi att b delar r
r, men detta r omjligt d 0 r, r
< b
ger b < r r
< b. Vi har d visat att r = r
och q = q
och sledes att q

och r r unika. Q.E.D.
Definition 6.2. Vi kallar q och r i sats 6.1 fr heltalskvoten till a vid
division med b respektive resten till a vid division med b.
Notera att enligt vra denitioner stmmer det verens att ett tal a
delar ett tal b d resten r noll.
vning 6.9. Bevisa fljande. Lt a och b vara tv heltal. Heltalskvoten
q till a vid division med b r strikt mindre n a om b r strikt strre n ett.
vning 6.10. Visa att om a
2
= 4q +r r r lika med noll eller ett.
6.1.1. Primtal och sammansatta tal. Det sjlvklara steget fr den
nykne efter att vi denierat delare r att underska vilka tal som delar
varandra (vning 6.3). Detta har fascinerat matematiker sedan tusentals r
tillbaka. Vi vet redan att bde Pythagorerna och Euklides studerat det-
ta. Vi ska drfr fortstta genom att deniera ytterligare ett fundamentalt
begrepp.
Definition 6.3. Ett tal p > 2 strre n tv vars enda positiva delare
r 1 och p sgs vara ett primtal. Om p har er delare kallas det fr ett
sammansatt tal.
48 6. TALTEORI
Fljande sats, aritmetikens fundamentalsats, visades i princip av Eukli-
des. I den sjunde boken av hans Elementa nns tv satser som tillsammans
kan visa aritmetikens fundamentalsats. Den visades dock frst i sin hel-
het av Carl Friedrich Gauss (17771855) i sin bok tillika doktorsavhandling
Disquisitiones Arithmeticae [Kli90b], som r latin fr utforskning av tal.
Gauss skrev boken 1798 nr han var 20 r gammal och den publicerades
1801. Den handlar om talteori och sammanfattar tidigare resultat, men in-
troducerar ven nya. Aritmetikens fundamentalsats var ett av dessa nya
resultat.
Sats 6.2 (Aritmetikens fundamentalsats). Ett heltal n Z kan skrivas
som en unik produkt av primtal och 1 eller 1.
Bevis. ... Q.E.D.
Fljande sats har varit knd under vldigt lng tid, den r idag knd
som Euklides sats. Eventuellt var satsen knd ven tidigare, men den skrevs
ned av Euklides i den nionde boken av Elementa. Euklides Elementa bestod
av totalt 13 bcker och anvndes som lrobok i matematik nda fram till
1900-talet.
Sats 6.3 (Euklides sats). Det nns ondligt mnga primtal.
Bevis. Om vi antar att det nns ndligt mnga primtal, d kan vi
anta att P = p
1
, p
2
, . . . , p
n
r mngden av alla primtal. Vi tittar p ett
heltal m. Enligt aritmetikens fundamentalsats, sats 6.2, kan vi vlja detta
m sdant att m = p
1
p
n
r produkten av alla primtal. Vi lter dessutom
q = m + 1. Eftersom att q > p
i
fr alla i kan inte q vara ett element i
P, och drfr r q inte ett primtal. D nns det igen enligt aritmetikens
fundamentalsats ett primtal p som delar q. Eftersom att p r ett primtal
mste enligt vrt antagande p = p
j
fr ngot j, och allts mste p dela m.
Men om p delar bde m och q = m+1, d mste p ven dela q m = 1. D
detta r omjligt fr vi en motsgelse och det mste allts nnas ondligt
mnga primtal. Q.E.D.
6.2. Fermats och Eulers satser
...
Sats 6.4 (Fermats lilla sats). Lt p vara ett primtal. Fr alla heltal a
som ej r delbara med p har vi att resten till a
p1
vid division med p r 1.
Bevis. ... Q.E.D.
vning 6.11. Lt p vara ett primtal. Visa att fr alla a < p mindre n
p har vi att resten till a
p
vid division med p r a.
Definition 6.4. Strsta gemensamma delare ...
Definition 6.5. Relativt prima ...
Sats 6.5 (Eulers sats). Lt n vara ett positivt heltal. Fr varje tal a
sdant att a och n r relativt prima har vi att
a
(n)
1 (mod n).
Bevis. ... Q.E.D.
6.3. STORA PROBLEM INOM TALTEORIN 49
6.3. Stora problem inom talteorin
Fermats stora sats, eller Fermats frmodan, stllde Fermat upp r 1637.
Han pstod sig ha ett elegant bevis, men att detta inte rymdes i marginalen
dr han skrev kommentaren. Satsen ges hr som sats istllet fr frmodan
d den bevisades 1995 av Andrew Wiles (1953).
Sats 6.6 (Fermats frmodan). Det nns inga heltal a, b och c sdana
att a
n
+b
n
= c
n
fr ngot heltal n strre n tv.
D Wiles bevis r betydligt lngre n denna text i sin helhet terges inte
beviset hr. Dessutom krvs det mnga rs universitetsstudier i matematik
fr att kunna tillgodogra sig det.
Ett annat stort problem, men som fortfarande saknar bevis, r Gold-
bachs frmodan. Som nmndes i inledningen stlldes denna frmodan upp
av Goldbach under 1700-talet.
Frmodan 6.1 (Goldbachs frmodan). Varje naturligt tal kan skrivas
som en summa av primtal.
En enklare version av Goldbachs frmodan bevisades r 2013, det re-
sultatet sger att alla udda tal kan skrivas som en summa av primtal.
Nu till ngra begrepp som vi ftt frn Fermat och Marin Mersenne
(15881648).
Definition 6.6. Ett tal p formen F
n
= 2
2
n
+1 kallas fr ett Fermattal.
Ett tal p formen M
p
= 2
p
1, dr p r ett primtal kallas fr ett Mersennetal.
Nr M
p
i sin tur r ett primtal kallas det fr ett Mersenneprimtal.
Fermat hvdade att alla Fermattal r primtal. Han hade dock inget
bevis och det visar sig att det enbart r de fyra frsta som r primtal, det
femte visade Euler att det r ett sammansatt tal. Det r enbart dessa fyra
Fermattal som vi knner till som r primtal, det r oknt om det nns ngra
er [Lak05].
Frmodan 6.2. Det nns ondligt mnga Fermattal.
Det nns dremot desto er knda Mersenneprimtal, vi vet dock inte
om det nns ondligt mnga.
Frmodan 6.3. Det nns ondligt mnga Mersenneprimtal.
Lt oss nu g vidare till en annan typ av tal som ocks fascinerat ma-
tematiker genom tiderna, nmligen perfekta tal.
Definition 6.7. Ett heltal n sgs vara ett perfekt tal om n r summan
av alla sina kta positiva delare.
Exempel 6.2. Talet 6 r ett perfekt tal d 6 = 3 2 1 = 3 + 2 + 1.
Euler bevisade tminstone ett resultat om perfekta tal, det ges som
fljande sats.
Sats 6.7. Alla jmna perfekta tal n kan skrivas p formen p(p + 1)/2,
dr p r ett Mersenneprimtal.
Det nns dock mycket som vi inte vet om perfekta tal. Fljande tv
hypoteser r fortfarande varken bevisade eller motbevisade.
Frmodan 6.4. Det nns inga udda perfekta tal.
Frmodan 6.5. Det nns ondligt mnga perfekta tal.
Fr vidare frdjupning inom omrdet talteori rekommenderas Laksovs
Kjent och ukjent inom elementr tallteori [Lak05] eller Kumanduri och
Romeros Number Theory with Computer Applications [KR98].
KAPITEL 7
Rationella tal
Grekerna. Pythagorerna och studiet av musik.
51
KAPITEL 8
De reella talen
...
8.1. Dedekinds snitt
...
Definition 8.1 (Snitt). ...
8.2. Aritmetik
...
Definition 8.2 (Algebraiska egenskaper hos de reella talen). P mng-
den R denieras tv binra operatorer, addition (+) och multiplikation ().
Fr addition gller fljande:
Kommutativitet: a +b = b +a fr alla a, b R.
Associtivitet: (a +b) +c = a + (b +c) fr alla a, b, c R.
Additiv enhet: Det nns ett element 0 R sdant att fr alla
a R gller att 0 +a = a + 0 = a.
Additiv invers: Fr alla a R nns ett element a R sdant att
a + (a) = (a) +a = 0.
Kommutativitet: a b = b a fr alla a, b R.
Associtivitet: (a b) c = a (b c) fr alla a, b, c R.
Multiplikativ enhet: Det nns ett element 1 R sdant att fr
alla a R gller att 1 a = a 1 = a.
Multiplikativ invers: Fr alla 0 ,= a R nns ett element 1/a R
sdant att a (1/a) = (1/a) a = 1.
Multiplikativ distribuitet ver addition: a(b+c) = (ab)+(ac)
och (b +c) a = (b a) + (c a) fr alla reella tal a, b, c R.
vning 8.1. Utforska vad de algebraiska egenskaperna hos de reella
talen tillter.
vning 8.2. Om x R och a R bda r reella tal och x + a = a,
visa att x = 0.
vning 8.3. Om x R och a R bda r reella tal och a x = a, visa
att x = 1.
vning 8.4. Om a R r ett reellt tal, visa att a 0 = 0.
vning 8.5. Om 0 ,= a R och b R r reella tal och a b = 1, visa
att b = 1/a.
vning 8.6. Om a R och b R r reella tal och a b = 0, visa att
antingen a = 0 eller b = 0, eller bda.
8.2.1. Potenser. ...
53
KAPITEL 9
Talsystem
V
i vet sedan tidigare avsnitt att tal existerar och att det nns olika
typer av tal; naturliga tal, hela tal, rationella tal och irrationella tal.
Vi vet dessutom att det nns ondligt
1
mnga tal av varje typ samt att de
gr att rkna med p olika stt. Men vad r egentligen ett tal?
Ett tal r inom matematiken ett abstrakt objekt som fljer givna regler,
som vi sett i kapitlen om de naturliga (kapitel 4) och de hela talen (kapitel
5). r d 123 ett tal? Nej, som framgtt av vr tidigare redogrelse fr
talen r 123 bara en representation av talet vi benmner etthundratjugotre.
Etthundratjugotre r fljaktligen ocks enbart en representation av talet.
Ett talsystem, eller talbeteckningssystem, tillhandahller ett entydigt
stt att representera dessa abstrakta tal p. Detta grs genom olika tecken
och teckenkombinationer. De tecken vi r vana vid i vstkulturerna r si-
rorna 0 till 9, vilka ursprungligen r arabiska siror. Vi behver hr skilja
p ett tal och en sira. Siror r tecken som anvnds fr att representera
tal. Det vill sga, talet 123 representeras av sammansttningen av de tre
sirorna 1, 2 och 3.
Genom historien har det anvnts mnga olika talsystem, varav ngra
nns kvar n idag. I tabell 1 ges ngra representationer av etthundratjugotre
i olika talsystem.
vning 9.1. Lista alla stt du knner till att representera tal p.
vning 9.2. Hitta p ett eget stt att representera tal p.
Det talsystem som r vanligast idag r det decimala talsystemet, dr
tecknen som anvnds r sirorna 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9.
Anmrkning 9.1. Mrk vl skillnaden mellan ett decimalt tal och ett
tal angivet med decimal. Ett decimalt tal r ett tal representerat med det
decimala talsystemet. Det andra r ett tal med decimalkomma och decima-
ler, exempelvis 1.2.
Andra vanliga talsystem r det binra, med sirorna 0 och 1, och det
hexadecimala, med 16 olika siror. Dessa tv anvnds itigt inom data-
teknik. Det decimala, det binra och det hexadecimala talsystemen r av
en speciell typ av talsystem som kallas positionssystem. Anledningen till
namnet r att en siras position har betydelse fr dess vrde.
1
Med detta r det inte sagt att de olika mngderna har samma kardinalitet.
Tabell 1. Olika representationer av etthundratjugotre i
olika talsystem.
Binra talsystemet 1111011
Decimala talsystemet 123
Hexadecimala talsystemet 7B
Romerska talsystemet CXXIII
55
56 9. TALSYSTEM
Figur 1. Tecknen i ett enkelt teckenvrdessystem.
Tabell 2. De romerska sirorna.
I V X L C D M
1 5 10 50 100 500 1000
Tabell 3. Talen 1-10 i det decimala och det romerska tal-
systemen.
Decimala talsystemet 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Romerska talsystemt I II III IV V VI VII VIII IX X
Exempel 9.1. I 111 betyder den frsta ettan 100 medan den andra
ettan betyder 10 och den sista betyder 1. Det vill sga, samma sira har
olika betydelse beroende p vilken position den har i representationen som
den benner sig i.
Positionssystemen behandlas i detalj i ett kommande avsnitt.
Det romerska talsystemet r dremot inte ett positionssystem, utan
r en modikation av typen teckenvrdessystem. Det romerska systemet
behandlas i nsta avsnitt.
9.1. Det romerska talsystemet
Det romerska talsystemet r baserat p en modikation av ett tecken-
vrdessystem. I ett teckenvrdessystem har varje tecken ett speciellt vrde.
Detta till skillnad frn positionssystemet dr positionen r avgrande fr
tecknets vrde. I ett mycket enkelt teckenvrdessystem, som anvnds idag,
representerar ett streck talet ett, tv streck representerar talet tv, och s
vidare till och med talet fyra. Det vill sga, samma tecken har alltid samma
vrde och upprepningar adderas tillsammans fr att f talet de represen-
terar. Talet fem representeras dremot med fyra streck, som ovan, och ett
femte streck snett ver de fyra andra strecken. Detta bildar ett nytt tecken
ven om det r logiskt uppbyggt frn tidigare tecken. Systemet bestr s-
ledes av tv tecken, ett tecken som har vrdet ett och ett tecken som har
vrdet fem. Se gur 1.
Det romerska systemet r en modiering av detta system. Tecknen och
deras betydelse i det romerska talsystemet ges i tabell 2.
Det romerska talsystemt fungerar nstan p samma stt som ett tecken-
vrdessystem. Den vsentliga skillnaden r att i teckenvrdessystemet sum-
meras alla tecknens vrden medan det i det romerska systemet ven nns
subtraktion. I det romerska systemet subtraheras ett tecken av lgre vrde
som str fre ett tecken med hgre vrde. Exempelvis, IV ger 4 eftersom att
en etta str fre en femma. VI ger dremot 6 eftersom att tecknens vrde
summeras. Talen 1-10 ges i tabell 3 och ngra andra strre tal nns i tabell 4
(nsta sida).
9.2. POSITIONSSYSTEM 57
Tabell 4. Ngra tal skrivna med det romerska talsystemet.
2011 MMXI 1000 + 1000 + 10 + 1
1999 MCMXCIX 1000 + (1000 100) + (100 10) + (10 1)
1998 MCMXCVIII 1000 + (1000 100) + (100 10) + 5 + 1 + 1 + 1
587 DLXXXVII 500 + 50 + 10 + 10 + 10 + 5 + 1 + 1
487 CDLXXXVII (500 100) + 50 + 10 + 10 + 10 + 5 + 1 + 1
Som kan ses i tabell 4 r det efterstrvansvrt att s f tecken som
mjligt anvnds vid subtraktion. Exempelvis kan tnkas att 487 r 500
minus 13 och drfr skulle kunna skrivas som XIIID. Det blir dock enklare
att se om man istllet anvnder C, eller 100, fr subtraktionen av D, eller
500, och sedan lgger till tecknen fr 87 som vanligt.
vning 9.3. Undersk och diskutera hur enkelt det r att rkna med
och representera tal med det romerska talsystemet.
vning 9.4. Med utgngspunkt i fregende vning, hur tror du att
romarna bidragit till matematikhistorien?
vning 9.5. Hur r det med talet noll och negativa tal i det romerska
talsystemet?
9.2. Positionssystem
Som nmnts tidigare innebr ett positionssystem att samma tecken har
olika betydelse eller vrde beroende p vilken position tecknet innehar. Sy-
stemet har en talbas. Det decimala talsystemet har basen 10 och varje posi-
tion motsvarar en unik 10-potens. Siran p denna position ger koecienten
fr denna potens.
Exempel 9.2. Det decimala talsystemet har basen 10. Talet etthund-
ratjugotre representeras i detta system som 123. Vi har d
1 10
2
+ 2 10
1
+ 3 10
0
= 100 + 20 + 3 = 123.
Exempel 9.3. Det binra talsystemet har basen 2. Sledes represente-
ras talet etthundratjugotre som 1111011. Vi har d
1 2
6
+ 1 2
5
+ 1 2
4
+ 1 2
3
+ 0 2
2
+ 1 2
1
+ 1 2
0
= 123.
Exempel 9.4. Om ett positionssystem har basen b anvnds d b an-
tal siror, dessa har vrdena 0, 1, 2, . . . , b 1. Fr att representera ett tal
anvnds summor av b-potenser dr sirans position avgr exponenten. Si-
rans vrde avgr koecienten fr, det vill sga hur mnga av, den specika
b-potensen som ska adderas. Det vill sga talet vars vrde berknas som
d
1
b
n1
+d
2
b
n1
+ +d
n1
b
1
+d
n
b
0
representeras som d
1
d
2
d
n
i basen b.
Det nns ven andra talsystem, exempelvis babyloniernas sexagesimala
positionssystem som hade basen 60. Spr av detta kan vi idag se i hur vi
rknar tid, att en minut har 60 sekunder och en timme har 60 minuter. Vi
anvnder dock inte 60 olika tecken fr att representera vra sekunder och
minuter utan tar istllet hjlp av det decimala talsystemet. Det babylonska
sexagesimalsystemet r det ldsta knda anvndandet av ett positionssy-
stem och hrstammar frn Babylonien
2
omkring 3100 f.v.t. [Kli90a].
2
Babylonien lg i sdra delen av Mesopotamien, ungefr i dagens Irak.
58 9. TALSYSTEM
Kan d alla naturliga tal verkligen representeras med en godtycklig bas
p detta stt? Fljande sats visar att sdant r fallet.
Sats 9.1. Lt b > 1 vara ett naturligt tal strre n ett. Fr varje na-
turligt tal x N existerar ett naturligt tal n > 0 strikt strre n noll och
naturliga tal d
i
< b, dr 1 i n, strikt mindre n b sdana att x kan
skrivas som
x = d
1
b
n1
+d
2
b
n2
+ +d
n1
b
1
+d
n
b
0
.
Denna presentation r unik upp till ordningen av termerna.
Fr att kunna bevisa detta behver vi frst fljande lemma.
Lemma 9.1. Lt b > 0 vara ett naturligt tal strre n noll, m och n
naturliga tal och c = c
1
b
n1
+c
2
b
n2
+ +c
n1
b +c
n
, dr 0 < c
1
< b och
0 c
i
< b fr i = 2, 3, . . . , n, och d = d
1
b
m1
+d
2
b
m2
+ +d
m1
b +d
m
,
dr 0 < d
1
< b och 0 d
j
< b fr j = 2, 3, . . . , m. D gller att c d = 0
endast om n = m och c
i
= d
i
fr i = 1, 2, 3, . . . , n.
Bevis. Lt oss anta att n = m+k fr ngot naturligt tal k. Vi har d
att
c d = c
1
b
n1
+ +c
k1
b
nk+1
+ (c
k
d
0
)b
m
+ + (c
n
d
m
) = 0.
Men c
1
b
n1
,= 0 och d mste n = m.
D har vi att
c d = (c
1
d
1
)b
n1
+ + (c
n1
d
n1
)b + (c
n
d
n
) = 0.
Lt oss anta att c
n
d
n
,= 0, om inte delar vi med b tills att vi fr en
nollskild term utan en faktor b. D fr vi att
(c
0
d
0
)b
n
+ + (c
n1
d
n1
)b = (c
n
d
n
). (9.1)
Eftersom att vnsterledet i (9.1) r delbart med b mste ven hgerledet
vara detta eftersom att de r lika. Men eftersom att c
i
< b och d
i
< b har
vi att b < c
i
d
i
< b fr i = 0, 1, 2, . . . , n. D r (c
n
d
n
) delbar med
b endast om (c
n
d
n
) = 0, vilket r en motsgelse. D mste alla termer
c
i
d
i
= 0 fr i = 1, 2, 3, . . . , n. Q.E.D.
Nu r vi redo att visa satsen.
Bevis sats 9.1. Vi brjar med att visa att summan existerar. Om vi
delar x med b fr vi en kvot q
1
och en restterm r
1
sdana att x = q
1
b + r
1
och 0 r
1
< b. Om vi p samma vis delar q
1
med b fr vi en kvot q
2
och
en restterm r
2
sdana att q
1
= q
2
b + r
2
och 0 r
2
< b. Upprepas detta
frfarande fr vi att q
i
= q
i+1
b + r
i+1
, i N. Frn vning 6.9 har vi att
q
i+1
< q
i
eftersom att b > 1. Vi fr d frn vlordningsprincipen fr de
naturliga talen att q
n
= 0 fr ngot n N. Vi nu stter ihop dessa resultat
enligt fljande id. Vi hade frst att x = q
1
b + r
1
, men q
1
= q
2
b + r
2
och
fljaktligen r
x = (q
2
b +r
2
)b +r
1
.
Eftersom att q
i
= q
i+1
b +r
i+1
fr vi att
x = ((((q
n
b +r
n
)b +r
n1
)b + +r
3
)b +r
2
)b +r
1
= r
n
b
n1
+r
n1
b
n2
+ +r
3
b
2
+r
2
b
1
+r
1
b
0
.
Om vi lter d
1
= r
n
, d
2
= r
n1
, . . . , d
n1
= r
2
, d
n
= r
1
ser vi att vi fr en
summa p korrekt form.
9.2. POSITIONSSYSTEM 59
Antag att det fr ett naturligt tal x nns tv olika representationer
c
1
c
2
c
n
och d
1
d
2
d
m
, bda med basen b. Detta innebr att
c
1
b
n1
+c
2
b
n2
+ +c
n
b
0
= x = d
1
b
m1
+d
2
b
m2
+ +d
m
b
0
.
D mste
c
1
b
n1
+c
2
b
n2
+ +c
n
d
1
b
m1
+d
2
b
m2
+ +d
m
= 0,
men enligt lemma 9.1 kan detta ej vara sant och vi har en motsgelse. D
mste det vara samma representation. Q.E.D.
vning 9.6. Diskutera innebrden av denna sats och dess bevis.
Exempel 9.5. Det kan nu vara av intresse med ett exempel dr repre-
sentationen ej r unik. Ett tydligt exempel r det romerska talsystemet dr
99 skulle kunna representeras av bde IC och XCIX. Representationen fr
tal i det romerska systemet r drmed inte unik.
Eftersom att vi enligt sats 9.1 kan representera alla naturliga tal i en
godtycklig bas b > 1 strre n ett och att denna representation r unik kan
vi med skerhet deniera ett positionssystem enligt fljande.
Definition 9.1 (Positionssystem
3
). Ett positionssystem, eller positions-
vrdesystem, har en talbas b N 0, 1, sirorna S = s N: s < b och
representerar ett tal x N som d
1
d
2
d
n
, dr d
i
S r siran p position
i, och
x = d
1
b
n1
+d
2
b
n2
+. . . +d
n1
b
1
+d
n
b
0
.
Exempel 9.6. Det decimala talsystemet har basen b = 10 och anvnder
sirorna S = 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9.
Exempel 9.7. Det binra talsystemet har basen b = 2 och anvnder
sirorna S = 0, 1.
Exempel 9.8. Det hexadecimala talsystemet har basen b = 16. Nr
ett talsystem har basen b > 10 anvnds vanligtvis bokstver frn alfabetet
som siror fr vrdena 10, 11 och s vidare. Det hexadecimala talsystemet
anvnder vanligtvis sirorna
S = 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, A, B, C, D, E, F,
dr A = 10, B = 11, . . . , F = 15.
Fr att kunna urskilja vilken talbas ett tal representeras med brukar ba-
sen anges som ett subskript. Exempelvis talet 123 skrivet med det decimala
systemet anges som 123
10
. Det blir d lttare att frst 123
10
= 1111011
2
som betyder att 123 i bas 10 skrivs som 1111011 i bas 2. Vanligtvis, nr
basen r sjlvklar, brukar den utelmnas. I de frsta 9 ren i grundskolan
r det uteslutande det decimala talsystemet som anvnds och det har drfr
aldrig varit ndvndigt att dr specicera att basen varit 10.
vning 9.7. Enligt denition 9.1 anvnds inte talen 0 och 1 som baser,
frsk att frklara varfr.
vning 9.8. Vidareutveckla denition 9.1 till att ven omfatta ratio-
nella tal.
vning 9.9. Visa att alla rationella tal kan representeras med en god-
tycklig bas 1 < b N enligt den nya denitionen frn vning 9.8.
3
Eng. positional system, place-value system
60 9. TALSYSTEM
vning 9.10. Det rationella talet
1
3
= 0.333 . . . skrivs som en ondlig
decimalutveckling i bas 10. r det s i alla baser 1 < b N?
vning 9.11. Frsk att formulera en metod fr att byta talbas fr ett
tal.
9.3. Byte av talbas
Eftersom att sats 9.1 sger att alla naturliga tal kan representeras i alla
baser innebr detta att samma tal har en unik representation i varje bas.
Det kan d vara intressant att se ett tals olika representationer i olika baser.
Hur detta basbyte gr till och att det fungerar framgr av beviset fr satsen.
Metoden illustreras hr med nedan givna exempel.
Exempel 9.9. Talet 123
10
= 1111011
2
, detta nner vi genom fljande:
123 = 61 2 + 1
61 = 30 2 + 1
30 = 15 2 + 0
15 = 7 2 + 1
7 = 3 2 + 1
3 = 1 2 + 1
1 = 0 2 + 1
D fr vi
1 + 2 (1 + 2 (0 + 2 (1 + 2 (1 + 2 (1 + 2 (1 + 0))))))
= 1 2
6
+ 1 2
5
+ 1 2
4
+ 1
3
+0 2
2
+ 1 2
1
+ 1 2
0
= 1111011
2
= 123
10
. (9.2)
Exempel 9.10. Talet 123
10
= 7B
16
, detta nner vi genom fljande:
123 = 7 16 + 11
7 = 0 16 + 7
Sledes fr vi sirorna 7 och B samt att
(0 + 7) 16 + 11 = 7 16
1
+ 11 16
0
= 7B
16
= 123
10
.
Detta betyder att 7B
16
= 123
10
och drfr r 7B hexadecimalt samma tal
som 123 r decimalt.
vning 9.12. Vilket tal representerar 123 nr det hexadecimala talsy-
stemet anvnds? Det vill sga, hur representeras 123
16
med basen 10?
vning 9.13. Inom datateknik r baserna 2 = 2
1
, 8 = 2
3
och 16 = 2
4
vldigt populra, men bas 10 = 2 5 r dremot inte lika populr. Datorns
interna representation av tal sker i form av bitar som kan anta vrdena p
och av, eller 1 och 0. Detta motsvarar precis det binra talsystemet, det vill
sga basen 2 = 2
1
, detta frklarar basens popularitet. Frsk att frklara
varfr baserna 8 = 2
3
och 16 = 2
4
r populra, medan bas 10 = 2 5 inte r
det.
9.4. En additionsalgoritm
Positionens betydelse fr sirornas vrde i positionssystemet gr att tal
representerade i detta talsystem blir vldigt enkla att rkna med. Vi ska i
detta avsnitt underska varfr.
Vi inleder frst med en illustration av algoritmen genom fljande exem-
pel.
9.4. EN ADDITIONSALGORITM 61
Exempel 9.11. Vi vill addera talen 123
10
och 253
10
i basen 10. Vi
skriver dem d ovanfr varandra och fr d steg a) nedan.
a) 1 2 3 b) 1 2 3 c) 1 2 3 d) 1 2 3
+ 2 5 3 + 2 5 3 + 2 5 3 + 2 5 3
------- ------- ------- -------
6 7 6 3 7 6
Vi fortstter genom att addera sirorna i den sista kolumnen, det vill sga
entalen. Vi fr d 3 och 3, och totalt har vi 6. Detta tal skriver vi under raden
och hamnar d i steg b). Vi fortstter p samma stt i stegen c) och d). I
steg c) adderar vi tiotalen och i steg d) adderar vi hundratalen. Summan
av de tv talen r talet som str under raden, det vill sga 123+253 = 376.
Exempel 9.12. Vi vill nu addera talen 123
10
och 999
10
, fortfarande i
basen 10. Vi gr d som ovan och fr steg a) nedan.
1 1 1 1 1 1 1 1 1
a) 1 2 3 b) 1 2 3 c) 1 2 3 d) 1 2 3 e) 1 2 3
+ 9 9 9 + 9 9 9 + 9 9 9 + 9 9 9 + 9 9 9
------- ------- ------- ------- -------
2 2 2 1 2 2 1 1 2 2
Vi fortstter genom att addera sirorna i den sista kolumnen, det vill sga
entalen 3 och 9, och fr d 12. Eftersom att vi fr 12 ental innebr detta att
vi fr ett tiotal och tv ental. Tiotal adderas tillsammans med tiotal och vi
skriver 1 ovanfr kolumnen med tiotal. Vi hamnar d i steg b). I steg c)
adderar vi kolumnen med talen 1, 2 och 9, det vill sga alla tiotal. Vi fr
ter 12 och gr som i steg b) eftersom att 12 tiotal innebr att vi har ett
hundratal och tv tiotal. I steg c) nr vi adderar 1, 1 och 9 fr vi 11. Detta
innebr att vi fr ett hundratal och ett tusental. Eftersom att det inte fanns
ngra tusental i de bda termerna skriver vi tusentalet ovanfr den tomma
kolumnen till vnster, detta visas i steg d). I steg e) adderar vi 1, 0 och 0
och fr 1 som skrivs under raden. D fr vi att 123 + 999 = 1122.
Anmrkning 9.2. Notera att tiotalet ges av kvoten vid heltalsdivi-
sion med basen som nmnare, dessutom ges entalet av resten vid denna
heltalsdivision.
Vi vill nu titta p det generella fallet med en godtycklig bas b > 1.
Nr vi ovan adderar kolumnerna kan vi f ett en- eller tvsirigt tal som
resultat. Till exempel nr vi i exempel 9.12 steg b) adderar 3 och 9 fr vi
det tvsiriga talet 12. Om b > 1 r basen i ett talsystem, s < b och t < b
r tv siror i detta talsystem. D r summan 0 s + t 2(b 1). Om
summan s + t r strikt mindre n b fljer det av sats 9.1 att summan r
ensirig. Fljande lemma faststller att om summan s +t r strre n b och
mindre n 2(b 1) d r summan exakt tvsirig.
Lemma 9.2. Ett naturligt tal x i intervallet b x 2(b1) kan skrivas
som en summa x = d
1
b
1
+d
2
b
0
, dr 1 d
1
b 1 och 0 d
2
b 1.
Bevis. Det r klart frn sats 9.1 att x kan skrivas som en summa p
formen d
1
b
n1
+ +d
n
b
0
och att denna r unik. Det som terstr att visa
r att den bestr av enbart tv termer, det vill sga att n = 2.
Om vi tittar p fallet x = b fr vi vid heltalsdivision kvoten x/b = 1 och
resttermen 0. Det vill sga, vi har d
1
= 1, d
2
= 0 och sledes x = 1 b + 0.
D mste vi ha minst tv termer.
62 9. TALSYSTEM
Om vi tittar p fallet x = 2(b 1) ser vi att 2(b 1) = b + (b 2).
Heltalsdivisionen x/b ger d kvoten b/b = 1 och resttermen b 2. Vi har
sledes d
1
= 1, d
2
= b 2 och fljaktligen x = 1 b + (b 2).
D har vi exakt tv termer. Q.E.D.
vning 9.14. Diskutera innebrden av detta lemma och dess bevis.
Innan vi gr vidare till satsen som visar att denna additionsmetod fun-
gerar mste vi ha lite notation fr att underltta formuleringarna. Lt q
b
vara en funktion sdan att den ger kvoten vid heltalsdivisionen t/b och be-
teckna denna som q
b
(t). Lt ocks r
b
vara en funktion sdan att den ger
resten vid heltalsdivisionen t/b och beteckna denna som r
b
(t). D har vi att
t = q
b
(t) b +r
b
(t).
Exempel 9.13. Vi har att q
5
(7) = 7/5 = 1 och r
5
(7) = 7q
5
(7) 5 = 2.
Exempel 9.14. Vi har att q
10
(7) = 7/10 = 0 och r
10
(7) = 7 q
10
(7)
10 = 7.
Fljande sats visar att denna additionsmetod fungerar fr godtyckligt
lnga tal x = x
1
x
2
x
n
och y = y
1
y
2
y
m
representerade i samma talbas
b > 1.
Sats 9.2 (Additionsalgoritm). Lt x = x
1
x
2
x
n
och y = y
1
y
2
y
m
vara tv tal representerade i ett positionssystem med basen b > 1, x
i
och y
i
vara identiskt noll fr i < 1 och N = maxn, m. Lt ocks q
b
(t) = t/b vara
kvoten och r
b
(t) vara resten vid heltalsdivisionen t/b. Summan x+y kan d
fs genom
x +y = q
b
(x
nN
+y
mN
)b
N
+
(r
b
(x
nN
+y
mN
) +q
b
(x
nN+1
+y
mN+1
)) b
N1
+
(r
b
(x
nN+1
+y
mN+1
) +q
b
(x
nN+2
+y
mN+2
)) b
N2
+
+ (r
b
(x
n1
+y
m1
) +q
b
(x
n
+y
m
)) b
1
+r
b
(x
n
+y
m
)b
0
. (9.3)
Bevis. Lt oss frst antaga att n = m+k. Om vi tittar p x = x
1
b
n1
+
x
2
b
n2
+ +x
n
b
0
och y = y
1
b
m1
+y
2
b
m2
+ +y
m
b
0
fr vi att
x +y =x
1
b
n1
+ +x
k1
b
nk+1
+ (x
k
+y
1
)b
m
+
(x
k+1
+y
2
)b
m1
+ + (x
n1
+y
m1
)b
1
+ (x
n
+y
m
)b
0
Vi fortstter med att titta p en av termerna (x
i+k
+y
i
)b
nki
och vi ser att
0 x
i+k
+y
i
b 2. Vi har frn lemma 9.2 att om b x
i+k
+y
i
2(b 1)
r x
i+k
+y
i
= d
1
b+d
2
med 1 d
1
< b och 0 d
2
< b och x
i+k
+y
i
= d < b
annars.
Vi tittar p det frsta fallet. Vi fr d att
(x
i+k
+y
i
)b
nki
= (d
1
b +d
2
)b
nki
= d
1
b
nki+1
+d
2
b
nki
.
Vi har att q
b
(d
1
b +d
2
) = d
1
och att r
b
(d
1
b +d
2
) = d
2
och sledes att
(x
i+k
+y
i
)b
nki
= q
b
(x
i+k
+y
i
)b
nki+1
+r
b
(x
i+k
+y
i
)b
nki
.
Om x
i+k
+y
i
< b har vi att q
b
(x
i+k
+y
i
) = 0 och r
b
(x
i+k
+y
i
) = x
i+k
+y
i
,
d fr vi ven med det andra fallet.
Vi ser i (9.3) att bda dessa termer nns med. q
b
(x
i+k
+y
i
) nns med
som en del i b
nki+1
-potensen och r
b
(x
i+k
+ y
i
) nns med som en del i
b
nki
-potensen.
Vi kan sledes konstatera att likheten i (9.3) r korrekt. Q.E.D.
vning 9.15. Diskutera innebrden av denna sats och dess bevis.
9.4. EN ADDITIONSALGORITM 63
Med detta har vi visat att additionsmetoden fungerar fr en godtycklig
bas b > 1 i ett positionssystem. Alla q
b
-termerna motsvarar tiotalet som
skrivs ovanfr vnstervarande kolumn om summan blir fr stor. Om summan
inte blir fr stor blir q
b
-termen noll. Alla r
b
-termerna motsvarar entalet som
alltid skrivs under strecket.
vning 9.16. Undersk om den vlknda multiplikationsalgoritmen,
som elever lr sig i den svenska grundskolan, ven den fungerar fr alla
baser 1 < b N.
Del 3
Ekvationer
KAPITEL 10
Ekvationer
. . .
67
KAPITEL 11
Olikheter
. . .
69
KAPITEL 12
Potensekvationer
. . .
71
Del 4
Geometri
KAPITEL 13
Klassisk geometri
. . .
75
KAPITEL 14
Trigonometri
. . .
77
KAPITEL 15
Linjr algebra
. . .
79
Del 5
Samband och frndring
KAPITEL 16
Procent och andra relativa storheter
. . .
83
KAPITEL 17
Olika former av frndring
. . .
85
Del 6
Kombinatorik, sannolikhet och
statistik
KAPITEL 18
Grundlggande kombinatorik
Sats 18.1 (Dirichlets ldprincip). . . .
Sats 18.2 (Additionsprincipen). . . .
18.1. Om val
Vi stter ofta p val av olika slag. Vi ska i detta avsnitt reektera
ver antalet mjliga utfall som kan uppst genom att olika val kombineras
samman.
Vi inleder med denitioner av de begrepp vi kommer att anvnda.
Definition 18.1. Med val menas att det nns n 1 antal distinkta
alternativ att vlja mellan, av dessa alternativ mste ett och endast ett
vljas. Det alternativ som vljs sgs vara utfallet av valet.
Vi fortstter med ett vldigt enkelt lemma om frhllandet mellan valets
antal alternativ och det mjliga antalet utfall.
Lemma 18.1. Ett val frn n alternativ har n mjliga utfall.
Bevis. Fr varje alternativ behvs tminstone ett utfall. Om vi har n
alternativ och antar att vi har n + 1 utfall, d mste det enligt Dirichlets
ldprincip, sats 18.1, vara ngot alternativ som fr er n ett utfall. Men om
ett och samma alternativ har era utfall, d mste dessa utfall vara samma
utfall. Detta r en motsgelse och drfr mste vi ha exakt n utfall. Q.E.D.
Fr fullstndighet inkluderas ven fljande exempel.
Exempel 18.1. Du ska vlja kabrd till eftermiddagskat. De alter-
nativ du har att vlja mellan r en nybakad bulle, en torr kaka och att inte
ta ngot kabrd. Notera att vlja ingenting utgr ett alternativ, det gr
allts inte att avst frn ett val.
Valet av kabrd har tre alternativ, enligt lemma 18.1 nns sledes tre
mjliga utfall. Ett utfall r att vi vljer bullen, ett annat att vi vljer kakan
och det sista att vi vljer att inte ta ngot kabrd.
18.1.1. Att vlja bland val. D r det dags att utka vra mjlig-
heter att vlja genom att kombinera era val till ett sammansatt val.
Definition 18.2. Nr ett val ska gras fljt efter ett annat sger vi
att vi har ett sammansatt val. Ett sammansatt val kan ibland kallas fr val.
Varje ingende val kallas fr ett delval.
Exempel 18.2. Det r dags fr eftermiddagska igen. Du ska frst
vlja om du ska dricka kae, te eller vatten. (Att inte vlja ngonting r
inte ett alternativ i detta val, detta r ett rent teoretiskt val eftersom att
rent praktiskt nns ju alltid alternativet att inte ka alls.) Drefter ska du
vlja kabrd enligt exempel 18.1. D har vi ett sammansatt val bestende
av tv delval, ett fr dryck och ett fr kabrd.
89
90 18. GRUNDLGGANDE KOMBINATORIK
vning 18.1. Visa att detta stmmer verens med att vlja mellan
alternativen kae och bulle, kae och kaka, te och bulle, och s vidare.
Det r nu intressant att veta hur mnga mjliga utfall som ett sdant
val mjligen kan ha. Detta sammanfattas i fljande sats.
Sats 18.3 (Multiplikationsprincipen). Ett sammansatt val av m antal
delval, dr delval i har n
i
antal alternativ, har n
1
n
2
n
m
antal mjliga
utfall.
Bevis. Lt oss brja med att titta p det sista valet, val m. Detta val
har n
m
alternativ och sledes n
m
utfall enligt lemma 18.1. Vi gr vidare
till valet innan, det vill sga val m1. Detta val har n
m1
mjliga utfall.
Fr varje utfall av detta val kan vi f n
m
utfall i val m. D har vi allts
tillsammans
n
m1
k=1
n
m
= n
m
+n
m
+ n
m

n
m1
= n
m1
n
m
. (18.1)
Fr varje utfall av delval m2 kan vi f antalet utfall frn (18.1). Det vill
sga
n
m2
k=1
n
m1
n
m
= n
m2
n
m1
n
m
. (18.2)
Vi fortstter p detta vis till vi nr det frsta valet d vi fr
n
1
k=1
n
2
n
3
n
m2
n
m1
n
m
= n
1
n
2
n
m
, (18.3)
vilket visar satsen. Q.E.D.
Frn sats 18.3 fljer direkt ett enkelt resultat som vi ger i detta korol-
larium
1
.
Korollarium 18.1. Ett sammansatt val av m antal delval dr varje
delval har n alternativ, har n
m
antal mjliga utfall.
Bevis. Om vi har ett sammansatt val av m antal delval, dr delval i har
n
i
alternativ. D har vi enligt sats 18.3 att det totala utfallet r n
1
n
2
n
m
.
Men eftersom att alla val hade samma antal alternativ, nmligen n, d fr
vi att n
1
n
2
n
m
= n n n = n
m
. Fljaktligen fr vi n
m
antal mjliga
utfall d vi har m delval dr varje delval har n alternativ. Q.E.D.
18.2. Val av lsenord
Vi ska nu titta p hur detta kan anvndas fr att underska skerheten
hos lsenord. Det nns era angreppsstt fr att skapa lsenord, exempelvis
genom att vlja en kombination av tecken (bokstver, siror och specialtec-
ken) eller att helt enkelt vlja ngra ord. Det gr ocks att skapa lsenord
genom att slumpmssigt vlja ngra ord som kombineras till ett lsenord.
Vi brjar med det frsta fallet, dr vi skapar ett lsenord genom att
kombinera tecken. Om vi ska skapa ett lsenord som r fem tecken lngt och
fr innehlla bokstverna A-Z, bde gemener och versaler, sirorna 0-9 samt
specialtecknen !@.%&, d kan vi se valet av lsenord som ett sammansatt
val bestende av fem delval, dr alternativen fr varje delval r de tilltna
tecknen. Antalet alternativ r sledes 26 2 + 10 + 5 = 67. Eftersom att
alla delval har samma antal alternativ kan vi anvnda korollarium 18.1 fr
1
Det vill sga en fljdsats.
18.2. VAL AV LSENORD 91
att ta reda p antalet mjliga utfall, det vill sga antalet mjliga lsenord.
Antalet lsenord som uppfyller detta krav r 67
5
= 1350125107.
Nu fortstter vi med att titta p fallet med att vlja lsenord genom att
slumpmssigt vlja ngra ord. Vi bestmmer oss fr att anvnda ett lsenord
med fyra slumpmssigt valda ord frn svenska sprket. Enligt Svenska Aka-
demin [SAOL] innehller Svenska Akademins Ordlista ungefr 125000 ord.
Detta ger enligt korollarium 18.1
125000
4
= (2
3
5
6
)
4
= 2
12
5
24
= 2
12
25
12
, (18.4)
det vill sga 244140625000000000000, mjliga lsenord.
Det senaste fallet kan ocks ses ur det frsta fallets perspektiv. Lt oss
anta att medellngden av orden vi vljer frn r fem tecken och att dessa
tecken enbart r gemener. Det innebr att vi fr
(29
5
)
4
= 29
20
= 176994576151109753197786640401 (18.5)
mjliga lsenord.
Hur spelar denna representation ngon roll, vad betyder skillnaden mel-
lan (19.1) och (19.2)? Det frsta som br ppekas r att i (19.2) tas ven
teckenkombinationer som ej r svenska ord med. Detta eftersom att valet
var att vlja fyra uppsttningar av fem tecken. Betydelsen av detta r att
om vi lter en dator bara slumpa fram 20 bokstver (gemener), d kommer
det att resultera i antalet gissningar frn (19.2). Det r inte ens skert att
datorn kommer att hitta rtt lsenord om vi rkade vlja fyra lnga ord
som alla var minst sex bokstver lnga. Detta r ett problem med denna
uppskattning. Om vi dremot har en ordlista som datorn vljer ord frn fr
att kombinera dessa till ett lsenord om fyra ord fr att gissa lsenordet,
d kommer antalet gissningar att maximalt bli (19.1). ven denna metod
krver naturligtvis att orden i lsenordet nns med i ordlistan som datorn
har tillgng till.
KAPITEL 19
Grundlggande lsenordsanalys
19.1. Val av lsenord och en enkel metrik fr lsenordsstyrka
Vi ska nu titta p hur detta kan anvndas fr att underska skerheten
hos lsenord. Vi inleder med att deniera styrkan hos ett lsenord.
Definition 19.1. Styrkan hos ett lsenord av lngd n som vljs frn
ett alfabet A r [A[
n
, det vill sga antalet tecken i vrt alfabet upphjt till
lngden av lsenordet.
Anledningen till att vi vljer denition 19.1 r fr att detta r antalet
mjliga lsenord tillika antalet gissningar som krvs, i vrsta fall, fr att
gissa rtt lsenord. Det vill sga, ju er antal gissningar ett lsenord krver
desto lngre tid tar det att gissa och allts r det skrare. Rent statistiskt
sett kommer antalet gissningar som krvs att vara hlften av vrt mtt
fr lsenordsstyrkan eftersom att i medel kommer vi att behva g igenom
hlften av antalet lsenord.
Det nns era angreppsstt fr att skapa lsenord, exempelvis genom
att vlja en kombination av tecken; d har vi bokstver, siror och speci-
altecken som alfabet. Det gr ocks att skapa lsenord genom att slump-
mssigt vlja ngra ord som kombineras till ett lsenord; i detta fall utgr
ordlistan som vi vljer frn vrt alfabet, exempelvis Svenska Akademiens
ordlista.
Vi brjar med det frsta fallet, dr vi skapar ett lsenord genom att
kombinera tecken.
Exempel 19.1. Om vi ska skapa ett lsenord som r fem tecken lngt
och fr innehlla bokstverna A-Z, bde gemener och versaler, sirorna 0-9
samt specialtecknen !@.%&, d kan vi se att vrt alfabet
A = A, B, . . . , Z, a, b, . . . , z, 0, 1, . . . , 9, !, @, ., %, &.
Vrt alfabet innehller sledes [A[ = 26 2 + 10 + 5 = 67 tecken. Styrkan
hos ett sdant lsenord r fljaktligen 67
5
= 1350125107.
Nu fortstter vi med att titta p fallet med att vlja lsenord genom
att slumpmssigt vlja ngra ord.
Exempel 19.2. Vi bestmmer oss fr att anvnda ett lsenord med
fyra slumpmssigt valda ord frn svenska sprket. Detta ger oss ett alfabet
A = apa, banan, hej, dator, . . .,
dr A allts innehller samtliga ord i Svenska Akademiens ordlista. Enligt
Svenska Akademien innehller ordlistan ungefr 125000 ord [SAOL], detta
ger oss [A[ 125000. Enligt denition 19.1 fr vi d att styrkan fr ett
lsenord av denna typ r
[A[
4
125000
4
= (2
3
5
6
)
4
= 2
12
5
24
= 2
12
25
12
= (225)
12
= 50
12
, (19.1)
det vill sga 244140625000000000000.
93
94 19. GRUNDLGGANDE LSENORDSANALYS
Det senaste fallet kan ocks ses ur det frsta fallets perspektiv. Om vi
tittar p det sista ledet i likheten i (19.1) ser vi direkt att detta skulle exakt
motsvara ett alfabet med 50 tecken och en lsenordslngd av 12 tecken.
19.2. Att angripa lsenord
Den egentliga skillnaden mellan exempel 19.1 och exempel 19.2 r de
mjliga angreppsstten. Exempelvis gr det att angripa exempel 19.2 p ett
stt som gr att dess styrka blir strre.
Fr att kunna kncka ett lsenord mste en gissning kunna testas. Detta
kan gras p era stt. Exempelvis kan vi skicka en gissning till inloggnings-
programmet, exempelvis inloggningsgrnssnittet fr en webbmail. Detta tar
oftast lng tid och gr systemet i frga varse om ett angreppsfrsk. Alterna-
tivet r att vi har tillgng till lsenordsdatabasen och kan direkt testa mot
den. Detta r inte ovanligt [jmf. Cub09; Obe10; Hun11; Clu12]. I mnga
system lagras inte sjlva lsenorden utan ett hashvrde av lsenordet. Det
vi gr fr att testa vr gissning r att vi berknar hashvrdet fr gissning-
en och jmfr detta med det vrde som nns i lsenordsdatabasen. Notera
att eftersom mnga anvndare teranvnder sina lsenord i era system
behver vi inte ndvndigtvis ha lsenordsdatabasen fr det system vi r
intresserade av att angripa, det rcker med att det nns anvndare som har
konton i bda systemen.
Det nns huvudsakligen tre olika former av lsenordsknckning. Dessa
r
rstyrkemetoden (brute-force attack),
ordlistemetoden (dictionary-attack), och
i vrigt kvalicerade gissningar.
Social engineering r egentligen inte en lsenordsknckningsstrategi utan
en generell teknik fr att ta sig frbi tkomstkontroll [And08, s. 18], men
eftersom att tkomstkontroll vanligtvis implementeras med lsenordsskydd
r den vrd att nmna i sammanhanget. Varfr kncka lsenordet nr du
kan be anvndaren att utfra attacken t dig?
Rstyrkemetoden innebr att vi lter ett program g igenom alla mj-
liga teckenkombinationer i vrt alfabet fr att nna lsenordet i frga. Med
denna metod r vi garanterade att nna lsenordet, men det kan dock ta
vldigt lng tid.
Ordlistemetoden r en eektivare metod, med denna metod anvnder
vi en ordlista med de vanligast frekommande lsenorden och vi lter dessa
vara vra gissningar. Det r vanligt att lsenordslistor skapas av publice-
rade hackade databaser, vilket r fallet i analyserna gjorda av Cubrilovic
[Cub09]; Oberheide [Obe10]; Hunt [Hun11]; Cluley [Clu12]. Detta ger frre
antal gissningar och gr sledes snabbare, men om lsenordet vi frsker
att kncka inte nns med i ordlistan kommer vi aldrig att kunna kncka det
med denna metod.
19.2.1. Rstyrkemetoden applicerad p exempel 19.2. Lt oss
anta att medellngden av orden i Svenska Akademiens ordlista r fem tecken
och att dessa tecken enbart r gemener frn det svenska sprket. Det innebr
att exempel 19.2 ger oss en lsenordsstyrka p
29
54
= 29
20
= 176994576151109753197786640401. (19.2)
Med hjlp av logaritmen kan vi enkelt se vilken av dessa som r strst. Vi
har att log(29
20
) 29 medan log(50
12
) 20. Att konstruera lsenordet
utifrn fyra slumpmssigt valda ord r allts mycket starkare sett ur detta
perspektiv.
19.2. ATT ANGRIPA LSENORD 95
Hur spelar denna representation ngon roll, vad betyder skillnaden mel-
lan (19.1) och (19.2)? Det frsta som br ppekas r att i (19.2) tas ven
teckenkombinationer som ej r svenska ord med. Detta eftersom att valet
var att vlja fyra uppsttningar av fem tecken. Betydelsen av detta r att
om vi lter en dator bara slumpa fram 20 bokstver (gemener), d kommer
det att resultera i antalet gissningar frn (19.2). Men det r inte ens skert
att datorn kommer att hitta rtt lsenord om vi rkade vlja fyra lnga ord
som alla var minst sex bokstver lnga. Detta r ett problem med denna
uppskattning.
Om vi dremot anvnder Svenska Akademiens ordlista som alfabet nr
vi tillmpar rstyrkemetoden d kommer antalet gissningar att maximalt
bli de frn (19.1) och vi kommer garanterat att nna lsenordet.
Utifrn detta kan vi konstatera att denna enkla modell r fr enkel fr
att skert kunna resonera om styrkan hos olika typer av lsenord. Vr modell
hr kan anvndas fr att p ett enkelt stt versiktligt jmfra styrkan
hos olika typer av lsenord. Det har dremot forskats fram mer formella
modeller, vilket vi ser i nsta avsnitt, som kan anvndas fr att resonera
kring starka och svaga lsenord.
19.2.2. Eekten av en lsenordspolicy. Den ngot enkla lsenordspo-
licyn som krver minst tta tecken med gemener, versaler och siror utan
krav p ngot antal inom de olika kategorierna ger (26 + 26 + 10)
8
=
62
8
2
48
antal lsenord. Denna policy har inga krav p giltighetstid hos
ett lsenord.
Universitetets lsenordspolicy krver minst tta tecken. Dessa tecken
ska vara minst tre gemener, tre versaler och tv siror dessutom mste
dessa nnas bland de frsta tta tecknen i lsenordet. Detta ger 26
3
26
3
10
2
=
26
6
10
2
2
35
antal mjliga lsenord. Lsenordet mste dessutom bytas var
tredje mnad, vilket i sin tur ger risken fr lsenordssystem dr anvndaren
baserar det nya lsenordet p det gamla.
Resultatet av detta r en reduktion av komplexiteten frn 62
8
ned till
26
6
10
2
. Detta utgr en relativ minskning av komplexiteten med 1
26
6
10
2
62
8
=
0.99986, allts 99.99 procent. Om vi bortser frn journalistformuleringen i
fregende mening och tar det akademiska perspektivet ser vi att den frsta
policyn r cirka 2
13
= 8192 gnger mer komplex.
Oavsett vilken av ovan givna policyer som anvnds fr anvndarna (san-
nolikt) svaga lsenord.
vning 19.1. Frklara hur dessa lsenordspolicyer kan angripas.
vning 19.2. Ge ett frslag p en riktigt bra lsenordspolicy. Glm
inte att en lsenordspolicy r meningsls utan tillhrande analys av den.
19.2.3. Forskning p omrdet. Angreppsmetoder mot och hur an-
vndare vljer lsenord och -fraser r ett aktivt forskningsomrde. Metoder-
na blir alltmer avancerade och exempelvis undersker Bonneau och Shutova
[BS12] hur lingvistiken pverkar valet av lsenord bestendes av era ord.
Bonneau och Shutova nner att anvndarna inte vljer slumpmssiga ord
utan fredrar att vlja dem anpassade efter naturligt sprk. Exempelvis
XKCD:s correct horse battery staple
1
fredras framfr horse correct bat-
tery staple p grund av att det frsta alternativet r mer grammatiskt
korrekt.
Kuo, Romanosky och Cranor [KRC06] gjorde en underskning av hur
anvndare skapar lsenord som r ltta att komma ihg. Kuo, Romanosky
1
URL: http://xkcd.com/936/.
96 19. GRUNDLGGANDE LSENORDSANALYS
och Cranor underskte styrkan hos frasbaserade lsenord. Det vill sga l-
senord som skapas utifrn en mening, exempelvis Googles exempel To be
or not to be, that is the question
2
som ger lsenordet 2bon2btitq. Det
visade sig d i underskningen att denna typ av lsenord r lite skrare n
medellsenordet, men anvndare vljer fortfarande lsenord som r ltta att
gissa.
Komanduri m. . [Kom+11] genomfrde ocks en underskning om l-
senordsstyrka och hur lsenordspolicyer pverkar valet av lsenord. Dessa
anvnder Shannons entropi [Sha48] som metrik fr lsenordsstyrka. Denna
metrik r vl anpassad fr denna typ av underskning, den gr dock inte att
tillmpa utan tillgng till en strre samling av valda lsenord. De fann att
den lsenordspolicy som gav starkast valda lsenord var den enkla policyn
att lsenordet ska vara minst 16 tecken lngt, inga andra krav. Denna policy
visade sig ven vara den som gav lsenord som var enklast att komma ihg.
Utver de ytliga analyserna av lckta lsenordsdatabaser som gjordes
av Cubrilovic [Cub09]; Oberheide [Obe10]; Hunt [Hun11]; Cluley [Clu12] har
Bonneau [Bon12b] gjort en mer formell och djupgende analys. Bonneau har
tittat p lsenorden hos nstan 70 miljoner Yahoo!-anvndare och har d
kunnat underska skillnader mellan olika demograska grupper. I artikeln
utvecklas en metrik fr styrkan hos lsenord, en mer formell och ingende
n den mycket simpla metrik some ges i denition 19.1.
Bonneau [Bon12a] har skrivit sin avhandling om tillvgagngsstt fr
att gissa hemligheter valda av mnniskor, dr lsenord r en sjlvklar sdan
hemlighet. I avhandlingen presenteras en matematisk modell fr mnskligt
val och en metrik fr att modellera motstndskraften mot olika gissnings-
attacker.
2
URL: http://www.lightbluetouchpaper.org/2011/11/08/want-to-create-a-
really-strong-password-dont-ask-google/.
KAPITEL 20
Sannolikhetsteori
. . .
97
KAPITEL 21
Statistikteori
. . .
99
KAPITEL 22
En introduktion till kryptogra
O
rdet kryptografi kommer frn grekiskans (kryptos) och
(graphos) [OED]. Dessa betyder gmd eller hemlig [OED] re-
spektive skrift [OED]. Ordet kryptogra betyder fljaktligen hemlig skrift.
Mnniskan har troligtvis anvnt sig av kryptogra lika lnge som skrift-
sprket har funnits, fr om vi ser till mnniskans historia har det mer eller
mindre alltid funnits hemligheter. Kryptogran har d kunnat utvecklats
under vldigt lng tid. Genom tiderna har det utvecklats mnga kryptoap-
parater, vi ska i denna text bland annat titta p en av de ldsta.
22.1. Terminologi fr kryptosystem
Nr vi pratar om kryptogra anvnds viss terminologi. Vi har en klartext
och ett klartextalfabet. Klartexten
1
r det hemliga meddelande som vi vill
skydda med hjlp av kryptogra. Klartextalfabetet
2
r det alfabet som an-
vnds fr att skriva klartexten.
Sedan har vi ocks en kryptotext och ett kryptoalfabet. Kryptotext
3
r den resulterande texten som vi fr efter att vi krypterat vr klartext.
Kryptoalfabetet
4
r det alfabet som anvnds fr kryptotexten.
I de kryptosystem som nns i denna text anvnds olika delar av det van-
liga alfabetet som klartextalfabet respektive kryptoalfabet. Fr att kunna
skilja p vilket som r vilket vljer vi vra gemener fr klartextalfabetet, ex-
empelvis abc. . . , och vra versaler fr kryptoalfabetet, exempelvis ABC. . . .
Fr att kunna kryptera och avkryptera krvs en hemlig nyckel
5
, det r
allts nyckeln som ska hllas hemlig. Fr att kunna avkryptera ett hemligt
meddelande, en kryptotext, krvs nyckeln. Med fel nyckel ger avkrypte-
ringen bara en text med osammanhngande kombinationer av tecken frn
klartextalfabetet.
22.1.1. Formell denition av ett kryptosystem. Lt oss inleda
med att deniera vad vi menar nr vi skriver kryptosystem. Vi kommer i
denna text att anvnda samma matematiska notation som Stinson [Sti06].
Definition 22.1. Ett kryptosystem r en tupel (T, (, /, c, T) dr fl-
jande gller:
(1) T r en ndlig mngd av mjliga klartexter.
(2) ( r en ndlig mngd av mjliga kryptotexter.
(3) /, kallad nyckelrymden, r en ndlig mngd av mjliga nycklar.
(4) Fr varje k / nns en krypteringsregel e
k
c och motsvarande
avkrypteringsregel d
k
T. Varje e
k
: T ( och d
k
: ( T r
funktioner sdana att d
k
(e
k
(p)) = p fr alla klartexter p T.
1
Engelskans plaintext.
2
Engelskans plaintext alphabet.
3
Engelskans ciphertext.
4
Engelskans ciphertext alphabet.
5
Engelskans secret key.
101
102 22. EN INTRODUKTION TILL KRYPTOGRAFI
Figur 1. En skytale dr texten keiser augustin . . .
skrivits. Bild: [WP].
Det r den sistnmda egenskapen som gr att vi kan kommunicera utan
tvetydigheter. Samma egenskap sger ocks att det r nyckeln k som mste
hllas hemlig fr att vr kommunikation ska hllas sker.
22.2. Permutationschier
En av de tidigare uppnningarna som kunnat tillmpas inom krypto-
gran var ett redskap som heter skytale. Den bestod av en pinne av en given
tjocklek och en lderrem. Lderremmen lindades runt pinnen, och drefter
skrevs det hemliga meddelandet p remmen. Se bild i gur 1. Nr medde-
landet var klart lindades lderremmen av frn pinnen och den frdes till
mottagaren. Fr att kunna lsa texten p lderremmen krvdes att lsa-
ren lindade upp remmen p en pinne av samma tjocklek som anvndes vid
skapandet av meddelandet. Om en pinne av fel diameter anvnds kommer
bokstverna att hamna fel och texten blir olsbar.
Det r dock omdebatterat huruvida denna kryptoapparat uppfanns
med syfte att vara en kryptoapparat eller bara en metod att lagra medde-
landen eller en metod att veriera avsndare [Kel98]. Hur det n r kan den
tillmpas p sdant stt att det blir ett chier, och det chiret tittar vi p
hr.
Det chier som anvnds i kryptoapparaten skytale kan generaliseras
enligt fljande. Frst bestms bredd och hjd fr en rektangel av rutor, dr
en bokstav ska skrivas i varje ruta. Drefter skrivs texten radvis i rutorna i
rektangeln. D kan den krypterade texten lsas kolumnvis istllet fr radvis.
Exempel 22.1. Vi vill kryptera texten En dag i juni. Vi anvnder
radbredden 7 och kolumnhjden 2 och markerar tomma rutor med en punkt.
Vi fr d
en_dag_
i_juni.
Kryptotexten blir d EIN__JDUANGI_.. Fr att avkryptera skriver vi
bara texten i samma rektangel.
EN_DAG_
I_JUNI.
Om vi vill skriva ett lngre meddelande anvnds era rutor.
Denna typ av chier kallas fr transpositions- eller permutationschier
6
.
6
Engelskans transposition cipher eller permutation cipher.
22.2. PERMUTATIONSCHIFFER 103
Tabell 1. Denitionen av permutationen .
i 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
(i) 1 8 2 9 3 10 4 11 5 12 6 13 7 14
22.2.1. Formell denition av permutationschier. Formellt de-
nierar vi ett permutationschier enligt fljande.
Definition 22.2 (Permutationschier). Lt n vara ett positivt heltal
och A ett alfabet. Lt ocks T = ( = A
n
och lt / vara alla mjliga
permutationer av mngden 1, . . . , n. Fr en permutation / denierar
vi
e
(p
1
, . . . , p
n
) = (p
(1)
, . . . , p
(n)
),
fr alla klartexter p = (p
1
, . . . , p
n
) T, och
d
(c
1
, . . . , c
n
) = (c
1
(1)
, . . . , c
1
(n)
),
fr alla kryptotexter c = (c
1
, . . . , c
n
) ( och dr
1
r den inverterade
permutationen .
Lt oss illustrera denitionen genom att tillmpa den p exempel 22.1.
Exempel 22.2. Lt n = 72 = 14. Vi lter ocks permutationen /
denieras enligt tabell 1. Fr att kryptera anvnder vi e
c. Om vi lter
p = (p
1
, . . . , p
n
) vara vr klartext en dag i juni, allts p
1
= e, p
2
= n och
s vidare, fr vi att c = e
(p) = (p
1
, p
8
, p
2
, p
9
, . . . , p
7
, p
14
) och sledes att c
r vr kryptotext EIN__JDUANGI_..
Vi avkrypterar p samma stt med hjlp av
1
.
Om vi vill kryptera ett meddelande som r lngre upprepas anvnd-
ningen av permutationen, exempelvis om permutationen i tabell 1 anvnds
krypteras 14 tecken t gngen. Notera dock att en klartext som ska krypteras
med denna metod mste vara jmnt delbar med storleken fr permutatio-
nen: 14, 28, . . . , i fallet ovan. Om detta inte r fallet kan ngon form av
fyllnadstecken lggas till fr att f rtt blockstorlek.
Vi ser ocks ganska omedelbart att antalet mjliga nycklar [ /[ = n!
vxer snabbt med antalet bokstver n i ett block som permuteras.
vning 22.1. Skapa en permutation av lngden n = 5. Anvnd denna
fr att kryptera en klartext som r minst tio tecken lng.
vning 22.2. Byt den resulterande kryptotexten frn fregende upp-
gift med ngon annan. Brja med att frska lista ut permutationen som
anvnts vid skapandet av kryptotexten du ftt. Anvnd drefter rtt per-
mutation och avkryptera meddelandet. Veriera att du kommit fram till
rtt klartext.
vning 22.3. Undersk vad som hnder vid sammansttning av per-
mutationer. Exempelvis om permutationen i tabell 1 appliceras tv gng-
er, eller att tv olika permutationer kombineras: spelar det d ngon roll i
vilken ordning de appliceras?
Fr vidare studier av permutationer, se avsnitt 10.6 och kapitel 21 i
Biggs bok Discrete Mathematics [Big02].
vning 22.4. Frsk att nna en kryptotext c och tv nycklar, k och
k
, sdana att d
k
(c) och d
k
(c) ger tolkningsbara klartexter d permuta-
tionschiret anvnds som kryptosystem.
Tabell 2. Tabell fr att kryptera med ett Caesarchier
med nyckeln C.
a b c d e f g h i j k l m n o
C D E F G H I J K L M N O P Q
p q r s t u v w x y z
R S T U V W X Y Z A B
vning 22.5. Varfr r det intressant att nna kryptotexter som be-
roende av nyckel kan avkrypteras till olika lsbara klartexter?
22.3. Caesarchier
Chiret vi ska titta p i detta avsnitt r uppkallat efter den romerske
diktatorn och kejsaren Julius Caesar (49 f.Kr. 44 e.Kr.). ven om chiret
troligtvis uppfunnits tidigare har det ftt detta namn eftersom att Caesar
lr ha anvnt det med nyckeln given i tabell 2 [Sti06]. Chiret r annars
ven knt som ett skiftchier, vi kommer att se varfr.
Chiret anvnder det vanliga alfabetet som bde klartext- och krypto-
alfabete. Fr att kryptera frskjuts kryptoalfabetet mot klartextalfabetet
ett givet antal steg. Det r antalet steg som utgr nyckeln i Caesarchiret.
Drefter krypteras meddelandet genom att varje klartextbokstav motsvaras
av en kryptotextbokstav. Se tabell 2.
Exempel 22.3. Fr att kryptera klartexten hej slr man upp bokstav
fr bokstav i tabell 2. Det vill sga, h J, e G och j L. Kryptotexten
blir allts JGL.
Exempel 22.4. Om vi krypterar ordet skatten blir det UMCVVGP.
22.3.1. Formell denition av Caesarchiret. Lt oss ge fljande
denition av Caesar- eller skiftchiret.
Definition 22.3 (Skiftchier). Lt T = ( = / = Z
29
och lt varje
bokstav i det svenska alfabetet motsvara ett unikt tal i Z
29
. Fr alla k /
denierar vi
e
k
(p) = (p +k) mod 29, och
d
k
(c) = (c k) mod 29,
dr p T r en klartextbokstav och c = e
k
(p) ( r motsvarande krypto-
textbokstav.
Vi frtydligar denitionen med ett exempel.
Exempel 22.5. Lt oss numrera bokstverna i det svenska alfabetet
enligt index med start frn noll. D fr vi att textstrngen hej skulle
kunna motsvaras av tupeln p = (7, 4, 9). Om vi lter nyckeln k / vara 2
fr vi att
c = e
2
(p) = (e
2
(7), e
2
(4), e
2
(9))
= (9, 6, 11).
Om vi verstter tillbaka till bokstver fr vi att c motsvarar strngen
JGL.
Vi ser hr att antalet mjliga nycklar [ /[ = [Z
29
[ = 29 r alldeles fr
f.
22.4. SUBSTITUTIONSCHIFFER 105
Tabell 3. Tabell fr att kryptera med ett substitutions-
chier. Gemener anvnds som klartextalfabete och versaler
som kryptoalfabete.
a b c d e f g h i j k l m n o
C M Q F Z I J P L D N O K D
p q r s t u v w x y z
R S T V Y X W G U H A B
k
, sdana att d
k
(c) och d
k
(c) ger tolkningsbara klartexter d Caesarchiret
anvnds som kryptosystem.
vning 22.7. Hur pverkar lngden av kryptotexten i frhllandet till
kryptosystemets blockstorlek, i Caesarchirets fall r blockstorleken en bok-
stav?
22.3.2. Kryptanalys av Caesarchiret. Caesarchiret r inte ett
srskilt skert stt att skydda information. Det r ltt att kncka. Det
nns totalt, om det svenska alfabetet anvnds, 29 olika nycklar som kan
anvndas fr kryptering och avkryptering eftersom att alfabetet maximalt
kan frskjutas lika mnga steg som det nns bokstver
7
. Detta r s f att
det till och med enkelt kan testas fr hand fr att lista ut vilken nyckel som
anvnts. Om det nns tillgng till en dator och man kan programmera, d
r det nnu enklare. Men det gr tack vare sprkets egenskaper att reducera
antalet nycklar som behver testas ytterligare. Titta p exempel 22.4 dr
tt blir VV, det r lngt frn alla bokstver i svenskan som upprepas p
detta stt. I avsnitt 22.4.2 ska vi se ytterligare ett stt att kryptanalysera
Caesarchiret p.
vning 22.8. Lt c och c
vara tv kryptotexter krypterade med samma

nyckel k. Det vill sga c = e
k
(m) = (m
1
+ k, m
2
+ k, . . . , m
n
+ k) och
c
= e
k
(m
) = (m
1
+k, m
2
+k, . . . , m
n
+k), dr alla aritmetiska operationer
grs modulo 29. Undersk vad som hnder d vi utfr aritmetik med c och
c
, exempelvis c c
mod 29. Hur pverkar detta inytandet av nyckeln k

p kryptotexten?
22.4. Substitutionschier
I ett substitutionschier avbildas varje bokstav i klartextalfabetet p
en unik bokstav i kryptoalfabetet. Caesarchiret r allts ett substitutions-
chier. I dagstidningar, bland korsorden, brukar det nnas en typ av kors-
ord som kallas fr krypto, dr rutorna r markerade med tal och varje tal
motsvarar en bokstav. Hr anvnds allts det vanliga alfabetet, a, b, c, ,
som klartextalfabete och talen 1, 2, 3, , 29 som kryptoalfabete. Nyckeln i
substitutionschiret utgr hela avbildningen mellan klartext- och kryptoal-
fabetet. Ett exempel visas i tabell 3.
Fr att kryptera gr man p samma stt som i Caesarchiret.
Exempel 22.6. Fr att kryptera klartexten hej slr man upp bokstav
fr bokstav i tabell 3. Det vill sga, h J, e Z och j L. Kryptotexten
blir allts JZL.
7
Detta kan berknas genom att vi p den frsta platsen kan vlja mellan 29 bokstver,
p de efterfljande platserna kan d bara vlja en bokstav. Vi fr d totala antalet nycklar
genom 29 1 1 1 = 29.
Exempel 22.7. Om vi krypterar ordet skatten blir det DCVVZK.
22.4.1. Formell denition av substitutionscier. Vi denierar sub-
stitutionschiret som fljer. Fr enkelthet anvnder vi samma alfabet fr
bde klartext och kryptotext, ven om detta inte r en ndvndig begrns-
ning. Om vi vill ha ett annat kryptoalfabet r detta egentligen bara en frga
om kodning, och detta kan lggas till i efterhand.
Definition 22.4 (Substitutionschier). Lt A vara vrt alfabet och lt
T = ( = A. Vidare lt / best av alla mjliga permutationer av A. Fr
varje permutation / denierar vi att
e
(p) = (p), och

d
(c) =
1
(c),
dr
1
r den inverterade permutationen , p T r en klartextbokstav
och c = e
(p) ( r motsvarande kryptotextbokstav.

Notera skillnaden mellan anvndningen av permutationen i denna
denition och den i denition 22.2. I den tidigare anvndes permutationen
p index i ett block medan i denna denition anvnds permutationen di-
rekt p enskilda tecken. Hr permuteras bokstaven medan i den tidigare
permuterades bokstavens position.
Vi frtydligar denitionen med fljande exempel.
Exempel 22.8. Vi kan hr teranvnda exempel 22.6. Vi lter A vara
det svenska alfabetet. Nyckeln / kan vi lta vara densamma som i
exempel 22.6, vilken vi ser i tabell 3 (fregende sida). D fr vi att e
(h) =
J, e
(e) = Z, e
(j) = L.
Vrt att notera r att antalet mjliga nycklar [ /[ = [A[! vxer snabbt
med storleken av alfabetet.
vning 22.9. Undersk vad som hnder vid sammansttning av per-
mutationer i detta chier. Exempelvis om permutationen i denition 22.4
appliceras tv gnger, eller att tv olika permutationer kombineras: spelar
det d ngon roll i vilken ordning de appliceras?
k
, sdana att d
k
(c) och d
k
(c) ger tolkningsbara klartexter d med detta
kryptosystem.
22.4.2. Kryptanalys av substitutionschier. Fr generella substi-
tutionschier nns det vsentligen er mjliga nycklar n de 29 mjligheter
som fanns fr Caesarchiret, men till kostnad av en lngre nyckel som r
svrare att memorera. Som frsta bokstav i nyckeln kan vi vlja mellan alla
29 bokstverna i alfabetet. Fr varje bokstav vi kan vlja som frsta bokstav
nns det 28 bokstver kvar som d kan vlja mellan. Vi fr sledes
29! = 29 28 27 3 2 1 = 8841761993739701954543616000000
mjliga nycklar
8
, vilket gr det svrt att testa alla mjliga nycklar som vi
kunde gra med Caesarchiret. Vi behver allts en annan metod.
Vi analyserar fljande text: An English text has no Swedish letters. Vi
vill nu berkna sannolikheten att vlja en specik bokstav om vi vljer en
slumpmssig bokstav i denna mening. Det vill sga, vi vljer en slumpmssig
bokstav frn mngden
A = a, n, e, g, l, i, s, h, t, x, o, w, d, r.
8
29! uttalas 29 fakultet.
22.4. SUBSTITUTIONSCHIFFER 107
Tabell 4. Tabell av sannolikhetsfrdelningen fr den sto-
kastiska variabeln X som antar bokstver i meningen
anenglishtexthasnoswedishletters, angiven med tre deci-
malers noggrannhet.
a b c d e f g h i j
Pr(X = ) 0.063 0.000 0.000 0.031 0.156 0.000 0.031 0.094 0.064 0.000
k l m n o p q r s t
Pr(X = ) 0.000 0.063 0.000 0.094 0.031 0.000 0.000 0.031 0.156 0.125
u v w x y z
Pr(X = ) 0.000 0.000 0.031 0.031 0.000 0.000 0.000 0.000 0.000
Tabell 5. Tabell av sannolikhetsfrdelningen fr den sto-
kastiska variabeln Y som antar bokstver i meningen CP-
GPINKUJVGZVJCUPQUYGFKUJNGVVGTU, angiven
med tre decimalers noggrannhet.
A B C D E F G H I J
Pr(Y = ) 0.000 0.000 0.063 0.000 0.000 0.031 0.156 0.000 0.031 0.094
K L M N O P Q R S T
Pr(Y = ) 0.064 0.000 0.000 0.063 0.000 0.094 0.031 0.000 0.000 0.031
U V W X Y Z
Pr(Y = ) 0.156 0.125 0.000 0.000 0.031 0.031 0.000 0.000 0.000
Lt X beteckna en stockastisk variabel som antar vrden ur A. Vi vet frn
sannolikhetslran att sannolikheten Pr(X = a) att vi vljer a och att detta
vrde berknas som
Pr(X = ) =
#
N
,
dr # r antalet frkomster av i texten och N r totala antalet tecken
i texten. Vi kan d berkna att Pr(X = a) = 0.0625 och allts att san-
nolikheten att en slumpvis vald bokstav i texten r ett a r 6.25 procent.
Vrdena av Pr(X = ) fr samtliga vrden av ges i tabell 4.
Om vi krypterar en text med ett substitutionschier, exempelvis ett
Caesarchier, d frndrar vi inte antalet av ngon bokstav, det enda vi
ndrar r bokstavens representation (utseende). Vi krypterar anenglish-
texthasnoswedishletters med ngot oknt substitutionschier och fr d
CPGPINKUJVGZVJCUPQUYGFKUJNGVVGTU.
Vi lter den stokastiska variabeln Y anta bokstver i meningen ovan. San-
nolikhetsfrdelningen fr Y r tabellerad i tabell 5. Om vi tittar i tabellen
ser vi att Pr(X = a) = Pr(Y = C) = Pr(Y = N), d har vi allts tv alter-
nativ som skulle kunna representera a i kryptoalfabetet. Ett bra riktmrke
kan vara att titta p den vanligaste bokstaven, i klartextalfabetet r det
e med Pr(X = e) = 0.156. Det r d mycket mjligt att e G eftersom
att Pr(Y = G) ocks r 0.156. Ytterligare information vi kan anvnda r
terupprepningar hos bokstver, jmfr med exempel 22.4 och 22.7 dr t:et
i ordet skatten upprepar sig. De enda bokstver som upprepar sig i svens-
kan r konsonanter, och bokstverna omkring dessa r oftast vokaler. Av
vad vi sett hittills verkar det som att kryptotexten r krypterad med ett
Tabell 6. Tabell av sannolikhetsfrdelningen fr bokst-
ver i det engelska [Sti06] och det svenska [WP] sprket,
den stokastiska variabeln E respektive S, angiven med tre
decimalers noggrannhet.
a b c d e f g h i j
Pr(E = ) 0.082 0.015 0.028 0.043 0.127 0.022 0.020 0.061 0.070 0.002
Pr(S = ) 0.093 0.013 0.013 0.045 0.099 0.020 0.033 0.021 0.051 0.007
k l m n o p q r s t
Pr(E = ) 0.008 0.040 0.024 0.067 0.075 0.019 0.001 0.060 0.063 0.091
Pr(S = ) 0.032 0.052 0.035 0.088 0.041 0.017 0.000 0.083 0.063 0.087
u v w x y z
Pr(E = ) 0.028 0.010 0.023 0.001 0.020 0.001 0.000 0.000 0.000
Pr(S = ) 0.018 0.024 0.000 0.001 0.006 0.000 0.016 0.021 0.015
0
0.02
0.04
0.06
0.08
0.1
0.12
0.14
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x !
Figur 2. En verblickande graf ver sannolikhetsfrdel-
ningen fr den stokastiska variabeln E. Bild: [WP].
Caesarchier med nyckeln C eftersom att a C och e G r troliga av-
bildningar. Om vi testar att avkryptera enligt Caesarchiret med nyckeln
C ser vi att vr gissning var korrekt.
Nu knde vi till sannolikhetsfunktionen fr klartexten nr vi tittade p
kryptotexten, men hur gr man egentligen nr man inte vet ngonting om
klartexten? Om man har tillrckligt mycket text kommer sannolikhetsfunk-
tionen fr texten att nrma sig sannolikhetsfunktionen fr sprket. D kan
textens sannolikhetsfunktion jmfras fr att frst se vilket sprk texten r
skriven p och drefter kan man hitta nyckeln som vi gjorde ovan. Sanno-
likhetsfunktionen fr sprken svenska och engelska nns givna i tabell 6. En
verblicksbild fr det engelska sprket ges ven i gur 2. Sannolikhetstabel-
ler fr ngra olika sprk nns tillgngliga hos [WP].
vning 22.11. Du jobbar som kryptoanalytiker t Frsvarets Radio-
anstalt (FRA) och fr fljande text p ditt skrivbord:
VJGOCFJCVVGTUVGCRCTVUWPFGTYC
KVKUKPVJGWUWCNRNCEGDGJKPFVJGEWTVCKP
22.5. VIGENRECHIFFER 109
Tabell 7. Vigenrechier med nyckeln ABC.
Klartext a b c d e f g h i j
A A B C D E F G H I J
B B C D E F G H I J K
C C D E F G H I J K L
Klartext k l m n o p q r s t
A K L M N O P Q R S T
B L M N O P Q R S T U
C M N O P Q R S T U V
Klartext u v w x y z
A U V W X Y Z
B V W X Y Z A
C W X Y Z A B
Vad betyder det?
22.5. Vigenrechier
Singh [Sin00] har i sin bok Kodboken gjort en kartlggning ver upp-
komsten och frekomster av olika chier under historiens gng. Enligt ho-
nom lades grunden fr Vigenrechiret under 1400-talet av Leon Battista
Alberti (14041472). Drefter vidareutvecklades hans ider frst av Johan-
nes Trithemius (14621516) och sedan av Giambattista della Porta (1535
1615). Anledningen till att metoden kallas Vigenrechier r enligt honom
fr att den r uppkallad efter Blaise de Vigenre (15231596) som gjorde
det slutgiltiga bidraget till utformningen av chiret. Vigenrechiret anvn-
des lnge, det anvndes till och med av sydstaterna under det amerikanska
inbrdeskriget.
Chiret bestr av upprepad anvndning av Caesarchiret. Som nyckel
anvnds ett ord, fr att vara enkelt att komma ihg, vilket bokstavskombi-
nation som helst kan anvndas. Vid kryptering av en text krypteras frsta
bokstaven i klartexten med ett Caesarchier dr frsta bokstaven i Vigen-
renyckeln anvnds som nyckel. Drefter anvnds den andra, den tredje, och
s vidare. Nr nyckelordets alla bokstver anvnts brjar man om.
Exempel 22.9. Om vi vill kryptera order skatten ska bokstverna i
nyckeln anvndas enligt
skatten
ABCABCA
och vi fr allts SLCTUGN genom att anvnda de olika Caesarchiren i
tabell 7.
Notera skillnaden mellan kryptotexten av ordet skatten i exempel 22.4,
exempel 22.7 och exempel 22.9. Upprepningen av t:et frsvinner nr Vige-
nerechiret anvnds.
22.5.1. Formell denition av Vigenrechiret. Vi gr vidare med
en denition av Vigenrechiret.
Definition 22.5 (Vigenrechier). Lt n vara ett positivt heltal. De-
niera att T = ( = / = (Z
29
)
n
. Fr alla nycklar k = (k
1
, . . . , k
n
) /,
klartexter p = (p
1
, . . . , p
n
) T och kryptotexter c = (c
1
, . . . , c
n
) ( de-
nierar vi att
e
k
(p) = (p
1
+k
1
, . . . , p
n
+k
n
), och
d
k
(c) = (c
1
k
1
, . . . , c
n
k
n
),
dr alla operationer utfrs i Z
29
.
Vi noterar att den enda skillnaden mellan denna denition och denition
22.3 r att T, (, / denieras som (Z
29
)
n
istllet fr Z
29
. Lter vi n = 1 r
dessa system identiska.
Om vi anvnder gruppen Z
2
istllet fr Z
29
kommer vi att arbeta med
bitstrngar av lngden n bitar. Detta fr eekten att e
k
(p) = p k dr p
och k r bitstngar av lngd n, det vill sga operationen bitvis exklusivt
eller (XOR). Detta r en fundamental operation i dagens datorer.
vning 22.12. Frsk att nna en kryptotext c som r lika lng som
nyckeln och tv nycklar, k och k
, sdana att d
k
(c) och d
k
(c) ger tolknings-
bara klartexter med detta kryptosystem.
vning 22.13. Om vi ndrar villkoret i fregende vning, vad hnder
d kryptotexten istllet r lngre n nyckeln? Och mer intressant, varfr
blir det s?
22.5.2. Kryptanalys av Vigenrechiret. Eftersom att kryptotex-
ten nu r krypterad med era Caesarnycklar fungerar inte lngre metoden
som vi tog fram i avsnitt 22.4.2. Friedrich Kasiski (18051881) publicerade
r 1863 tekniken hur man fullstndigt kncker chiret utan ngra frkunska-
per [Sti06]. Tidigare metoder, fre Kasiski, krvde att man knde till delar
av klartexten, att man kunde gissa nyckeln eller knde nyckelns lngd.
Med mycket kryptotext r det mjligt att nna upprepningar i kryp-
totexten. Avstndet mellan upprepningarna mste vara en multipel av nyc-
kelns lngd eftersom att samma klartext annars skulle krypteras olika p
grund av att olika delar av nyckeln anvnds. Det vill sga, nyckelns lngd
mste vara en gemensam faktor fr alla avstnd mellan upprepningar. Om
vi tittar p fljande exempel.
Exempel 22.10. Ett Vigenrechier med nyckeln ABCD anvnds fr
att kryptera texten cryptoisshortforcryptography.
Nyckel: ABCDABCDABCDABCDABCDABCDABCD
Klartext: cryptoisshortforcryptography
Kryptotext: CSASTPKVSIQUTGQUCSASTPIUAQJB
Avstndet mellan den upprepade texten CSASTP r 16, frn frsta tecken
till frsta tecken. De mjliga nyckellngderna r allts 16, 8, 4, 2 eller 1.
Genom att nna era sdana upprepningar r det mjligt att reducera
antalet mjliga nyckellngder.
Nr nyckellngden vl r knd, lt oss sga att den r n tecken, d
skrivs kryptotexten med n teckens bredd. Som vi ser i exempel 22.10 hamnar
d alla tecken krypterade med samma Caesarnyckel ovanfr varandra i en
kolumn, se exempel 22.11.
Exempel 22.11. Ett Vigenrechier med nyckeln ABCD anvnds fr
att kryptera texten cryptoisshortforcryptography.
Nyckel: ABCD
Klartext: cryp
tois
shor
22.6. ENGNGSCHIFFER OCH PERFEKT SEKRETESS 111
tfor
cryp
togr
aphy
Kryptotext: CSAS
TPKV
SIQU
TGQU
CSAS
TPIU
AQJB
Eftersom att varje kolumn nu r krypterad endast med ett Caesarchier
kan vi enkelt anvnda kryptanalysmetoderna frn avsnitt 22.3.2 eller avsnitt
22.4.2 fr att lista ut varje Caesarnyckel och drmed hela Vigenrenyckeln.
I exempel 22.11 analyserar vi den frsta kolumnen fr att komma fram till
att den r krypterad med nyckeln A, den andra kolumnen r krypterad
med nyckeln B, och s vidare, och slutligen att Vigenrechirets nyckel r
ABCD.
vning 22.14. Undersk resultatet i vning 22.8, hur tillmpbart r
detta fr Vigenrechiret?
22.6. Engngschier och perfekt sekretess
Vi inleder detta avsnitt med att deniera vad vi menar med perfekt
sekretess
9
. Detta begrepp publicerades frsta gngen av Shannon [Sha49]
r 1949.
Definition 22.6. Ett kryptosystem (T, (, /, c, T) sgs ha perfekt sek-
retess om Pr(P = p [ C = c) = Pr(P = p) fr alla p T och c (. Det vill
sga, sannolikheten a posteriori att en klartext r p om kryptotexten r c
r densamma som sannolikheten a priori att klartexten r p.
Lt oss fortstta med att visa ngra resultat om perfekt sekretess. Vi
inleder med fljande lemma som faststller fr en typ av kryptosystem ng-
ra egenskaper som krvs fr att detta system ska tillhandahlla perfekt
sekretess.
Lemma 22.1. Lt (T, (, /, c, T) vara ett kryptosystem. Om [ /[ =
[ ( [ = [ T [ och varje nyckel anvnds med sannolikheten 1/[ /[ och det fr
varje klartext p T och kryptotext c ( nns en unik nyckel k / sdan
att e
k
(p) = c, d tillhandahller kryptosystemet perfekt sekretess.
Bevis. Antag [ /[ = [ ( [ = [ T [. Vidare antag Pr(K = k) = 1/[ /[ fr
alla nycklar k / och att det fr alla klartexter p T och kryptotexter
c ( nns en nyckel k / sdan att e
k
(p) = c och fr alla nycklar k
,= k
gller att e
k
(x) ,= c.
Lt c ( vara en godtycklig kryptotext. D har vi att
Pr(C = c) =
kK
Pr(K = k) Pr(P = d
k
(c)).
9
Engelskans perfect secrecy.
Eftersom att Pr(K = k) = 1/[ /[ fr alla mjliga k / och att nyckeln r
unik fr varje klartextkryptotextpar har vi
Pr(C = c) =
kK
1
[ /[
Pr(P = d
k
(c))
=
1
[ /[
kK
Pr(P = d
k
(c)).
Fr en xerad kryptotext c ( r d
k
(c) en permutation av T. Fljaktligen
fr vi
Pr(C = c) =
1
[ /[
pP
Pr(P = p)
=
1
[ /[
1 =
1
[ /[
.
Vidare har vi att Pr(C = c [ P = p) = Pr(K = k) tack vare att det r
en unik nyckel k / fr varje par av klartext p T och kryptotext c (.
Slutligen fr vi d genom Bayes sats att
Pr(P = p [ C = c) =
Pr(P = p) Pr(C = c [ P = p)
Pr(C = c)
=
Pr(P = p)
1
| K|
1
| K|
= Pr(P = p).
D Pr(P = p [ C = c) = Pr(P = p) har vi perfekt sekretess. Q.E.D.
Vi fortstter med ett mer generellt resultat som visar att kryptosystem
av denna typ som uppfyller perfekt sekretess mste uppfylla dessa egenska-
per.
Sats 22.1 (Shannons sats). Antag att (T, (, /, c, T) r ett kryptosystem
sdant att [ /[ = [ ( [ = [ T [. Detta kryptosystem tillhandahller perfekt
sekretess om och endast om varje nyckel k / anvnds med lika sannolikhet
1/[ /[ och det fr varje klartext p T och kryptotext c ( nns en unik
nyckel k / sdan att e
k
(p) = c.
Bevis. Vi har redan enligt lemma 22.1 att ett kryptosystem med dessa
egenskaper ger perfekt sekretess. Det som terstr att visa r att ett system
som uppfyller perfekt sekretess mste vara ett sdant system.
Lt oss drfr anta [ /[ = [ ( [ = [ T [ och att detta kryptosystem ger
perfekt sekretess, det vill sga Pr(P = p [ C = c) = Pr(P = p). Frn
denitionen av kryptosystem (denition 22.1) har vi att fr alla klartexter
p T och kryptotexter c ( existerar tminstone en nyckel k / sdan
att e
k
(p) = c, det vill sga
[ ( [ = [e
k
(p): k /[ [ /[.
Men enligt vrt antagande om typen av system r [ ( [ = [ /[, allts kan det
inte nnas tv nycklar k / och k
/ sdana att k ,= k
och e
k
(p) = c.
Vidare xera en kryptotext c (, lt T = p
i
: 1 i n dr n =
[ /[ = [ T [ och indexera nycklarna k
i
/ sdana att e
k
i
(p
i
) = c, fr
1 i n. Genom Bayes sats har vi d
Pr(P = p
i
[ C = c) =
Pr(P = p
i
) Pr(C = c [ P = p
i
)
Pr(C = c)
=
Pr(P = p
i
) Pr(K = k
i
)
Pr(C = c)
.
22.6. ENGNGSCHIFFER OCH PERFEKT SEKRETESS 113
Eftersom att vi har perfekt sekretess Pr(P = p
i
[ C = c) fr vi att
Pr(P = p
i
) Pr(K = k
i
)
Pr(C = c)
= Pr(P = p
i
).
och sledes att Pr(K = k
i
) = Pr(C = c). D vi valt ett godtyckligt c mste
K ha ett likformigt sannolikhetsmtt. Fljaktligen mste Pr(K = k
i
) =
1/[ /[ fr alla nyklar k
i
/. Q.E.D.
Det sats 22.1 sger r att om vi anvnder ett Vigenrechier, eller mot-
svarande kryptosystem, med en nyckel som r lika lng som klartexten och
aldrig ngonsin teranvnder nyckeln, d kommer kryptotexten att vara
oknckbar. Lt oss ven ge en mer intuitiv frklaring. Sg att vi har kryp-
terat klartexten p T med nyckeln k / och ftt kryptotexten c (.
Angriparen kan d fr varje mjlig klartext p
T hitta en nyckel k
/
sdan att e
k
(p
) = c. Det kommer fljaktligen vara omjligt att avgra

om p
eller p r den riktiga klartexten utan att ha mer information, bda

klartexterna kommer att ha lika sannolikhet.
I exempel 22.11 kunde vi kncka chiret eftersom att nyckellngden var
fyra medan lngden av klartexten var sju gnger lngre. Antalet mjliga
nycklar [ /[ var allts inte detsamma som antalet mjliga klartexter [ T [,
fljaktligen gick det enligt sats 22.1 ej att uppn perfekt sekretess i det
fallet.
vning 22.15. Formulera en sats med bevis som bestmmer vad gller
perfekt sekretess fr substitutionschier (denition 22.4), dr [ T [ = [ ( [ , =
[ /[.
vning 22.16. Detsamma gller permutationschier (denition 22.2),
formulera en sats med bevis gllandes perfekt sekretess fr detta chier.
vning 22.17. Gr det att dra ngon generell slutsats vad gller perfekt
sekretess fr kryptosystem dr [ T [ = [ ( [ ,= [ /[? Bevisa denna slutsats eller
visa att ingen sdan kan dras.
22.6.1. Vernams engngschier. Faktum r att redan r 1917 hade
Gilbert Vernam beskrivit ett chier med egenskaperna som krvs i sats
22.1 [Sti06], det vill sga lngt innan Shannon hade publicerat teorin fr
att matematiskt visa perfekt sekretess. Detta engngschier, mer knt som
One-time Pad (OTP), ges i fljande denition.
Definition 22.7 (One-time Pad). Lt n vara ett positivt heltal. De-
niera att T = ( = / = (Z
2
)
n
. Fr alla nycklar k = (k
1
, . . . , k
n
) /,
klartexter p = (p
1
, . . . , p
n
) T och kryptotexter c = (c
1
, . . . , c
n
) ( de-
nierar vi att
e
k
(p) = (p
1
+k
1
, . . . , p
n
+k
n
),
dr alla operationer utfrs i Z
2
, och drefter denierar vi att d
k
= e
k
.
Nyckeln k / mste vljas slumpmssigt och fr aldrig teranvndas.
Detta r ekvivalent med att arbeta med n bitar lnga bitstrngar och
dr e
k
(p) = p k och d
k
(c) = c k, den binra operationen r bitvis
exklusivt eller (XOR).
vning 22.18. Lt p, p
T vara tv klartexter och lt k / vara en

kryptonyckel fr OTP. Om vi krypterar de bda klartexterna med samma
nyckel, e
k
(p) och e
k
(p
), visa en attack som tar bort beroendet av nyckeln.

22.7. Moderna kryptosystem
Moderna kryptosystem r helt och hllet baserade p matematik, exem-
pelvis resultat inom talteori och abstrakt algebra. De anvnds dessutom till
er saker n att bara hlla information hemlig. Dagens kryptogra handlar
ocks om att informationen ska kunna verieras, fr att se att ingen har
ndrat p ett meddelande, och att se om det r rtt avsndare av medde-
landet. Denna typ av kryptogra kallas public key cryptography eller asym-
metrisk kryptering. Alla chier som diskuterats i fregende avsnitt r av
typen symmetrisk kryptering dr samma nyckel anvnds fr bde kryptering
och avkryptering. I asymmetrisk kryptering anvnds allts olika nycklar fr
kryptering och avkryptering.
Mycket av dagens kryptogra anvnds i mobiltelefoner och datorer.
Samtalet r krypterat frn mobiltelefonen till basstationen, det vill sga
under den strcka det frdas genom luften som radiovgor. Anslutningen
till en webbserver r krypterad nr inloggningsuppgifter skickas till servern,
exempelvis nr man loggar in till sitt e-postkonto. Kryptogra anvnds ven
fr att veriera att det r rtt webbserver som man kommunicerar med, fr
att undvika att skicka uppgifter till ngon som ltsas vara rtt server. Det
r drfr viktigt att se i webblsaren s att det inte r en falsk server som
man anslutit till. Detta visas i webblsaren p olika otydliga vis, beroen-
de p webblsare, men de har blivit tydligare de senaste ren eftersom att
antalet attacker mot populra sajter som Facebook, YouTube och Google
ocks kat. Anledningarna till en sdan attack kan vara olika, frn en re-
gering som vill kontrollera sina invnare till kriminella organisationer som
antingen vill lura t sig pengar eller slja uppgifterna till ngon som vill
anvnda dem.
Kryptogra r allts en viktig del av den tekniska vardagen, men sker
oftast utan att vi mrker av den.
Fr en vidare diskussion om moderna chier se Stinsons bok Cryptograp-
hy: Theory and practice [Sti06], och fr en mer versiktlig bild tillsammans
med andra aspekter p skerhet se Andersons bok Security Engineering
[And08].
Litteratur
[And08] Ross J. Anderson. Security engineering : a guide to building
dependable distributed systems. 2. utg. Indianapolis, IN: Wiley,
2008. isbn: 978-0-470-06852-6 (hbk.)
[BS00] Robert Gardner Bartle och Donald R. Sherbert. Introduction
to real analysis. 3. utg. New York: Wiley, 2000. isbn: 0-471-
32148-6.
[BS12] Joseph Bonneau och Ekaterina Shutova. Linguistic properti-
es of multi-word passwords. I: USEC. 2012. url: http://
www.cl.cam.ac.uk/~jcb82/doc/BS12-USEC-passphrase_
linguistics.pdf.
[Big02] Norman Biggs. Discrete mathematics. 2. utg. Oxford: Oxford
Univ. Press, 2002. isbn: 0-19-850717-8 (hft.)
[Bon12a] Joseph Bonneau. Guessing human-chosen secrets. Diss. Uni-
versity of Cambridge, 2012. url: http://www.cl.cam.ac.uk/
~jcb82/doc/2012-jbonneau-phd_thesis.pdf.
[Bon12b] Joseph Bonneau. The science of guessing: analyzing an ano-
nymized corpus of 70 million passwords. I: IEEE Symposium
on Security and Privacy. 2012. url: http://www.cl.cam.ac.
uk/~jcb82/doc/B12-IEEESP-analyzing_70M_anonymized_
passwords.pdf.
[Clu12] Graham Cluley. The worst passwords you could ever choose ex-
posed by Yahoo Voices hack. 2012. url: http://nakedsecurity.
sophos.com/2012/07/13/yahoo-voices-poor-passwords/.
[Cub09] Nik Cubrilovic. RockYou Hack: From Bad to Worse. 2009. url:
http : / / techcrunch . com / 2009 / 12 / 14 / rockyou - hack -
security-myspace-facebook-passwords/.
[Gri07] Pierre A. Grillet. Abstract algebra. 2. utg. New York: Springer,
2007. isbn: 978-0-387-71567-4 (acid-free paper).
[Hun11] Troy Hunt. A brief Sony password analysis. 2011. url: http:
//www.troyhunt.com/2011/06/brief- sony- password-
analysis.html.
[KR98] Ramanujachary Kumanduri och Cristina Romero. Number the-
ory with Computer Applications. Upper Saddle River, N.J.:
Prentice Hall, 1998. isbn: 0-13-801812-X.
[KRC06] Cynthia Kuo, Sasha Romanosky och Lorrie Faith Cranor. Hu-
man Selection of Mnemonic Phrase-based Passwords. Tekn. rap-
port 36. Institute of Software Research, 2006. url: http://
repository.cmu.edu/isr/36/.
[Kel98] Thomas Kelly. The Myth of the Skytale. I: Cryptologia 22.3
(1998).
[Kli90a] Morris Kline. Mathematical thought from ancient to modern
times. Vol. 1. New York: Oxford Univ. Press, 1990. isbn: 0-19-
506135-7.
115
116 LITTERATUR
[Kli90b] Morris Kline. Mathematical thought from ancient to modern
times. Vol. 3. New York: Oxford Univ. Press, 1990. isbn: 0-19-
506137-3.
[Kom+11] Saranga Komanduri, Richard Shay, Patrick Gage Kelley, Michel-
le L. Mazurek, Lujo Bauer, Christin Nicolas, Lorrie Faith Cra-
nor och Serge Egelman. Of passwords and people: Measuring
the eect of password-composition policies. I: CHI. 2011. url:
http://cups.cs.cmu.edu/rshay/pubs/passwords_and_
people2011.pdf.
[Lak05] Dan Laksov. Kjent og ukjent i elementr tallteori. Matema-
tiskt forum fr lrare, Kungliga Tekniska hgskolan. Stockholm,
2005. url: http://www.math.kth.se/~laksov/gymnaset/
forum/05/filer/kompendium.pdf.
[Nie02] Yves Nievergelt. Foundations of logic and mathematics: appli-
cations to computer science and cryptography. Boston: Birk-
huser, 2002.
[OED] arithmetic, n.1. I: OED Online. Hmtad 12 juli 2013. Oxford
University Press, 2013. url: http://www.oed.com/view/
Entry/10774.
[OED] crypto-, comb. form. I: OED Online. Hmtad den 5 april 2013.
Oxford University Press, 2013. url: http://www.oed.com/
view/Entry/45363.
[OED] cryptography, n. I: OED Online. Hmtad den 5 april 2013.
view/Entry/45374?redirectedFrom=cryptography&.
[OED] graphy-, comb. form. I: OED Online. Hmtad den 5 april
2013. Oxford University Press, 2013. url: http://www.oed.
com/view/Entry/80855.
[OED] mathematic, n. and adj. I: OED Online. Hmtad 12 juli 2013.
view/Entry/114965.
[OR13] John J OConnor och Edmund F Robertson. Christian Gold-
bach. I: The MacTutor History of Mathematics archive. School
of Mathematics och Statistics, University of St Andrews, Scot-
land, 2013. url: http://www-history.mcs.st-and.ac.uk/.
[Obe10] Jon Oberheide. Brief analysis of the Gawker password dump.
2010. url: https : / / blog . duosecurity . com / 2010 / 12 /
brief-analysis-of-the-gawker-password-dump/.
[SAOL] Svenska Akademien. SAOL p ntet. Hmtad den 24 februari
2012. url: http://www.svenskaakademien.se/svenska_
spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet.
[Sha48] Claude E. Shannon. A mathematical theory of communica-
tion. I: Bell Systems Technical Journal 27 (1948), s. 379423,
623656.
[Sha49] Claude E. Shannon. Communication theory of secrecy systems.
I: Bell Systems Technical Journal 28 (1949), s. 656715.
[Sin00] Simon Singh. The code book : the secret history of codes and
codebreaking. London: Fourth estate, 2000. isbn: 1-85702-889-
9.
[Sti06] Douglas R. Stinson. Cryptography : theory and practice. 3. utg.
Boca Raton: Chapman & Hall/CRC, 2006. isbn: 1-58488-508-4
(Hardcover).
LITTERATUR 117
[WP] Injective function. I: Wikipedia. Hmtad 14 juli 2013. Wiki-
media Foundation, 2013. url: https://en.wikipedia.org/
wiki/Injective_function.
[WP] Integer. I: Wikipedia. Hmtad 14 juli 2013. Wikimedia Founda-
tion, 2013. url: https://en.wikipedia.org/wiki/Integer.
[WP] Letter frequency. I: Wikipedia. Hmtad den 1 oktober 2012.
Wikimedia Foundation, 2012. url: https://en.wikipedia.
org/wiki/Letter_frequency.
[WP] Scytale. I: Wikipedia. Hmtad den 20 juni 2011. Wikimedia
Foundation, 2011. url: https://en.wikipedia.org/wiki/
File:Skytale.png.
[WP] Set (mathematics). I: Wikipedia. Hmtad 14 juli 2013. Wiki-
media Foundation, 2013. url: https://en.wikipedia.org/
wiki/Set_(mathematics).
Sakregister
<, 30
>, 30
+, 28
, 29
, 30
, 30
kta delare, 46
addition, 29, 39
additiv invers, 40
aritmetik, 28
aritmetikens fundamentalsats, 48
associativitet, 31, 33
asymmetrisk kryptering, 114
avbildning, 20
avkrypteringsregel, 101
axiom, 9
bevis, 10
bijektiv, 21
binr operation, 28
binr relation, 18
Caesarchier, 104
formell denition, 104
kryptanalys, 105
Cantors kontinuumhypotes, se
kontinuumhypotesen
delare, 46
delbarhet, 46
delmngd, 17
dierens, 16
disjunkt, 15
distributivitet, 32
divisionsalgoritmen, 47
ekvivalensklass, 19
ekvivalensrelation, 18
ekvivalensklass, 19
element, 14
engngschier, 113
formell denition, se one-time pad
Euklides, 45
Euklides sats, 48
Eulers sats, 48
fljdsats, 10
faktor, 29
Fermats frmodan, 49
Fermats lilla sats, 48
Fermats stora sats, se Fermats
frmodan
funktion, 20
Goldbachs frmodan, 49
heltal, 39
addition, 39
multiplikation, 41
hemlig nyckel, 101
hjlpsats, 10
identitetselement, 29
injektiv, 20
invers, 37
kardinalitet, 22
kartesisk produkt, 16
klartext, 101
klartextalfabet, 101
kommutativitet, 31, 33
komplement, 17
kontinuumhypotesen, 13
korollarium, 10
kryptering
asymmetrisk, 114
symmetrisk, 114
krypteringsregel, 101
kryptoalfabet, 101
kryptogra, 101
kryptosystem
kryptotext, 101
kvadratiska tal, 45
kvotmngd, 19
lemma, 10
likhet, 14
mngd, 14
dierens, 16
likhet, 14
multiplikation, 29, 41
naturliga tal
addition, 29
associativitet, 31, 33
distributivitet, 32
kommutativitet, 31, 33
multiplikation, 29
olikhet, 30
vlordningsegenskapen, 36
119
120 SAKREGISTER
negation, 40
negativt tal, 40
olikhet, 30, 39
one-time pad, 113
perfekt sekretess, 113
Shannons sats, 112
perfekt tal, 49
permutationschier, 102
positionssystem, 57, 59
talbas, 59
positionsvrdesystem, se
positionssystem
positivt tal, 40
potensmngd, 18
primtal, 47
produkt, 29
public-key cryptography, se
asymmetrisk kryptering
Pythagorerna, 45
Pythagoras, 45
reexivitet, 26
rekursion, 28
relation, 18
ekvivalensrelation, 18
romerska talsystemet, 56
sammansatt tal, 47
sats, 10
Shannons sats, 112
skiftchier
skytale, 102
slutenhet, 26
snitt, 15
substitutionschier, 105
kryptanalys, 106
subtraktion, 40
summa, 28
surjektiv, 20
symmetri, 26
symmetrisk kryptering, 114
talbas, 59
talbeteckningssystem, se talsystem, 55
talsystem, 55
babylonskt, 57
positionssystem, 57, 59
romerskt, 56
sexagesimalt, 57
term, 28
transitivitet, 26
transpositionschier, 102
triangulra tal, 45
union, 15
vlordningsegenskapen, 36
Vernams engngschier, se
engngschier
Vigenrechier, 109
kryptanalys, 110

Matematik-1 Draft

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Matematik-1 Draft

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Matematik 1c:

En framstllning med formell matematik

= B A fr komplementet till A i mngden B.

ett element i kvotmngden M/.

), d vill vi visa att (a + c, b + d)

). Vi har frn (a, b) (a

. Om vi adderar vnsterleden i de bda

). Eftersom att additionen r

r, men detta r omjligt d 0 r, r

< b. Vi har d visat att r = r

och sledes att q

vara tv kryptotexter krypterade med samma

mod 29. Hur pverkar detta inytandet av nyckeln k

(p) = (p), och

(p) ( r motsvarande kryptotextbokstav.

) = c. Det kommer fljaktligen vara omjligt att avgra

eller p r den riktiga klartexten utan att ha mer information, bda

T vara tv klartexter och lt k / vara en

), visa en attack som tar bort beroendet av nyckeln.

You might also like