Konkurrens Medielagstiftning

SOU 1999:30
Till statsrdet och chefen fr

Kulturdepartementet
Genom beslut den 13 november 1997 bemyndigade regeringen chefen fr

Kulturdepartementet att tillkalla en kommitt med parlamentariskt inslag
med uppdrag att lgga fram frslag till lagstiftning fr att sl vakt om
mngfalden i svenska medier och motverka sdan garoch
maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett
meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.
Med std av bemyndigandet frordnade chefen fr Kulturdepartementet statsrdet Marita Ulvskog den 7 januari 1998 justitierdet Johan
Munck som ordfrande i kommittn. Som vriga ledamter frordnades
den 22 januari 1998 frste vice talmannen Anders Bjrck,
riksdagledamoten Agne Hansson, kulturskribenten Gran Hillman,
frsljningschefen Karin Johansson, dvarande riksdagsledamoten Lena
Klevens, dvarande riksdagsledamoten Frank Lassen, redaktren
Ingvar von Malmborg och f.d. riksdagsledamoten, numera utnmnde
generalkonsuln Olle Wstberg.
Den 12 februari 1998 frordnades departementssekreteraren Eva
Agevik, journalisten Maria-Pia Bothius, rttschefen i Konkurrensverket
Kenny Carlsson, professor emeritus Stig Hadenius, departementssekreteraren Henrik Selin, hovrttsassessorn Thomas Stiber
Strmgren, medieforskaren Staffan Sundin och hovrttsassessorn
Gunilla Svahn Lindstrm som experter i kommittn.
Till sekreterare fr.o.m. den 15 januari 1998 frordnades kammarrttsassessorn Madeleine Kanold och till bitrdande sekreterare fil. kand.
SOU 1999:30
Marie Lindstrm. Marie Lindstrm entledigades fr.o.m den 1 oktober

1998.
Kommittn har antagit namnet Mediekoncentrationskommittn.
Mediekoncentrationskommittn verlmnar hrmed sitt betnkande
Yttrandefriheten och konkurrensen. Till betnkandet r fogade en reservation och ett srskilt yttrande.
Uppdraget r drmed slutfrt.
Stockholm i februari 1999
Johan Munck
Anders Bjrck
Agne Hansson
Gran Hillman
Karin Johansson
Lena Klevens
Frank Lassen
Ingvar von Malmborg
Olle Wstberg
/Madeleine Kanold
SOU 1999:30
Innehll
Frkortningar ....................................................................................... 13
Sammanfattning.................................................................................... 15
Frfattningsfrslag ............................................................................... 25
1
2
3
4
5
6
7
Frslag till lag om ndring i tryckfrihetsfrordningen........... 25

Frslag till lag om ndring i yttrandefrihetsgrundlagen......... 26
Frslag till mediekoncentrationslag...................................... 27
Frslag till lag om ndring i konkurrenslagen (1993:20) ...... 30
Frslag till lag om ndring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m. ....................................................... 32
Frslag till lag om ndring i radiooch TV-lagen
(1996:844).......................................................................... 34
Frslag till frordning om ndring i frordningen
(1996:353) med instruktion fr Konkurrensverket................ 35
Inledning
1
Utredningens uppdrag och arbete ............................................... 37

1.1
1.2
Utredningsuppdraget........................................................... 37
Utredningsarbetet................................................................ 37
Bakgrund
2
Mediestrukturen i Sverige ........................................................... 39

2.1
2.2
Utveckling av gandet i dagspressen.................................... 39

2.1.1 garfrndringar i dagspressen juli 1997
februari 1999 ......................................................... 39
2.1.2 garstruktur........................................................... 45
Dagspressgarnas position p marknaden............................ 53
2.2.1 garnas totala marknadstckning ........................... 53
2.2.2 Dagspressens delmarknader .................................... 54
6 Innehll
SOU 1999:30
2.3
2.4
2.5
2.6
2.7
2.8
3
Samverkansformer inom dagspressen .................................. 65

2.3.1 Redaktionell samverkan .......................................... 65
2.3.2 Annonssamverkan .................................................. 69
TV-gare............................................................................ 70
2.4.1 Produktionsbolag.................................................... 71
2.4.2 Frsljning av rttigheter ........................................ 74
2.4.3 Programfretag ...................................................... 74
2.4.4 Distribution............................................................ 84
2.4.5 Vertikal integration................................................. 88
2.4.6 Tendenser............................................................... 89
Radiogare ......................................................................... 92
2.5.1 Public service-radio ................................................ 92
2.5.2 Privat lokalradio..................................................... 93
2.5.3 Marknaden ............................................................. 96
2.5.4 Utvecklingstendenser i privat lokalradio .................. 98
Dagspress-, television- och radiobranscherna sammanfattning............................................................................... 99
2.6.1 Dagspress .............................................................. 99
2.6.2 Television............................................................. 102
2.6.3 Radio ................................................................... 103
Flermediegande ............................................................... 104
2.7.1 Svenska mediemarknaden ..................................... 104
2.7.2 Nordiska mediemarknaden.................................... 111
2.7.3 Svenska flermediefretag ...................................... 116
2.7.4 Flermediegande p regional niv ......................... 122
2.7.5 Flermediegandets effekter p mediernas
innehll ................................................................ 124
Sammanfattning................................................................ 128
Konvergensen inom mediemarknaden ....................................... 129

3.1
3.2
3.3
Bakgrund.......................................................................... 129
Vad r konvergens? .......................................................... 130
Konsekvenser av konvergensen ......................................... 133
3.3.1 Konsekvenserna fr konkurrensen......................... 133
3.3.2 De rttsliga konsekvenserna.................................. 134
3.3.3 Effekter av konvergensen fr mediemarknaden ...... 135
SOU 1999:30
3.4
3.5
3.6
Innehll 7
EU:s initiativ .................................................................... 139

3.4.1 Kommissionens grnbok om konvergensen
mellan telekommunikation, massmedier och
informationsteknik................................................ 139
3.4.2 EU-reglering......................................................... 141
Utrednings- och lagstiftningsarbete.................................... 142
3.5.1 Konvergensutredningen......................................... 142
3.5.2 Utredningen om behov av informations- och
kommunikationsteknisk infrastruktur .................... 142
Kommittns synpunkter .................................................... 143
Gllande rtt
4
Den konstitutionella bakgrunden ............................................... 145

4.1
4.2
4.3
4.4
4.5
4.6
4.7
4.8
5
Yttrandefriheten i regeringsformen (RF) ............................ 145

Yttrandefriheten i Europakonventionen.............................. 146
Tryckfrihetsfrordningen (TF) .......................................... 147
Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)...................................... 152
Medieutvecklingen och grundlagsskyddet .......................... 157
4.5.1 Mediekommittns frslag...................................... 157
4.5.2 ndringar i grundlagsskyddet fr de nya
medierna .............................................................. 158
4.5.3 Utredningar om en mer teknikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten ........................... 159
Srskilt om etableringsfriheten .......................................... 160
Allmnt om nringsfriheten ............................................... 164
Gemenskapsrtten och grundlagarna ................................. 165
Nuvarande konkurrensreglering................................................ 167

5.1
5.2
5.3
5.4
5.5
5.6
5.7
Inledning om den svenska konkurrenslagen........................ 167

Kontroll av fretagsfrvrv............................................... 169
5.2.1 Nuvarande bestmmelser ...................................... 169
5.2.2 Konkurrenslagsutredningens frslag...................... 182
Frbjudna konkurrensbegrnsningar.................................. 184
Uppbrytning av fretagskoncentrationer ............................ 195
Joint ventures.................................................................... 196
Frhllandet mellan bestmmelserna om frvrvskontroll
i 34 och de frbjudna konkurrensbegrnsningarna i
6 och 19 .................................................................... 198
Konkurrensreglerna i Romfrdraget .................................. 198
8 Innehll
SOU 1999:30
5.8
5.9
5.10
5.11
Ministerrdets frordning om kontroll av fretagskoncentrationer ................................................................. 200

Konkurrenslagstiftningens tillmplighet p mediesektorn ............................................................................. 206
Fretagskoncentrationsfrordningens tillmplighet p
mediesektorn..................................................................... 219
En ny mediekoncentrationslagstiftnings frhllande till
TF och YGL..................................................................... 220
Etablering och gande enligt radiooch TV-lagstiftningen ....... 223

6.1
6.2
6.3
6.4
Inledning .......................................................................... 223

Radio- och TV-lagen......................................................... 223
Lokalradiolagen ................................................................ 227
Utredningar om lokal- och nrradio ................................... 229
6.4.1 Lokal- och nrradiokommittn .............................. 229
6.4.2 Utredningen om den framtida kommersiella
lokalradion ........................................................... 230
Internationell jmfrelse
7
EU .............................................................................................. 233
7.1
7.2
7.3
7.4
Europardet............................................................................... 239
8.1
8.2
Bakgrund.......................................................................... 233
Vissa direktivutkast .......................................................... 234
Det fortsatta arbetet .......................................................... 235
Nulge.............................................................................. 237
Europardets arbete med mngfald och mediekoncentration .................................................................... 239

Europardets riktlinjer ...................................................... 240
Lagstiftning och reformstrvanden i andra lnder.................... 243

9.1
9.2
Inledning .......................................................................... 243

Norden ............................................................................. 245
9.2.1 Danmark .............................................................. 245
9.2.2 Finland................................................................. 248
9.2.3 Norge................................................................... 251
SOU 1999:30
9.3
Innehll 9
vriga lnder.................................................................... 260

9.3.1 Storbritannien....................................................... 260
9.3.2 Tyskland .............................................................. 266
9.3.3 Frankrike ............................................................. 272
9.3.4 Italien................................................................... 276
9.3.5 Nederlnderna ...................................................... 280
9.3.6 USA..................................................................... 283
Tidigare frslag
10
Massmediekoncentrationsutredningen....................................... 289
10.1
10.2
Massmediekoncentrationsutredningens frslag................... 289

Remissutfallet................................................................... 293
Allmnna synpunkter
11
Lagstiftningsbehovet.................................................................. 299
11.1
11.2
11.3
11.4
12
Ngra utgngspunkter....................................................... 299

Skl fr och emot frvrvskontroll .................................... 305
11.2.1 Generella argument............................................... 305
11.2.2 Srskilda synpunkter i frga om mediesektorn....... 307
Frivilliga verenskommelser? ............................................ 309
Kommittns slutsats.......................................................... 313
Behvs srskilda regler fr att skerstlla ett svenskt

gande i frga om svenska medier? ........................................... 319
vervganden och frslag

13
Konkurrenslagen eller srskild lag? .......................................... 325

13.1
13.2
13.3
13.4
13.5
13.6
Ngra utgngspunkter....................................................... 326

Huvudpunkterna i konkurrenslagen ................................... 329
Konkurrensbegrnsande samarbete mellan fretag ............. 331
Missbruk av dominerande stllning ................................... 334
Slutsats betrffande konkurrensbegrnsande samarbete
och missbruk av dominerande stllning.............................. 340
Konkurrensskadliga fretagsfrvrv.................................. 341
10 Innehll
14
SOU 1999:30
Principerna fr en ny reglering.................................................. 345

14.1
14.2
14.3
14.4
14.5
14.6
14.7
14.8
15
Ngra grundlggande frgor.............................................. 345

Vilka verksamheter skall en ny lagstiftning omfatta?.......... 347
Vilka slags fretag skall en ny lagstiftning omfatta?........... 349
14.3.1 Statsgda fretag och public service-fretag.......... 349
14.3.2 Utlndska fretag ................................................. 352
Anmlningsskyldighet m.m. .............................................. 353
Frutsttningar fr ingripande........................................... 356
Alternativ till frbud ......................................................... 364
Frhllandet till konkurrenslagen....................................... 366
Prvningsorgan................................................................. 367
Srskilt om kabel-TV-fretagens stllning ................................ 373

15.1
15.2
15.3
15.4
15.5
15.6
15.7
15.8
Bakgrund.......................................................................... 373
Problemomrdena ............................................................. 377
Kabel-TV-verksamhet i frhllande till yttrandefrihetsgrundlagen och konkurrenslagen........................................ 379
Lagstiftning om inflytande ver programutbud i andra
lnder ............................................................................... 382
Utredningen om kade norska TV-sndningar i svenska
kabelnt............................................................................ 384
Tekniska frutsttningar ................................................... 385
Ngra utgngspunkter fr tgrder p omrdet .................. 387
Kommittns slutsatser....................................................... 390
16
Ikrafttrdande ........................................................................... 393
17
Konsekvenser av frslagen ........................................................ 395
18
Frfattningskommentar ............................................................. 397

18.1
18.2
18.3
18.4
Frslaget till lag om ndring i tryckfrihetsfrordningen ...... 397

Frslaget till lag om ndring i yttrandefrihetsgrundlagen .... 400
Frslaget till mediekoncentrationslag................................. 401
Frslaget till lag om ndring i konkurrenslagen
(1993:20) ......................................................................... 414
18.5 Frslaget till lag om ndring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m. ..................................................... 418
SOU 1999:30
18.6
18.7
Innehll 11
Frslaget till lag om ndring i radiooch TV-lagen

(1996:844)........................................................................ 419
Frslaget till frordning om ndring i frordningen
(1996:353) med instruktion fr Konkurrensverket.............. 419
Summary............................................................................................. 421
Reservationer och srskilda yttranden ............................................... 431
Bilaga
Kommittdirektiven........................................................... 439
SOU 1999:30
13
Frkortningar
ADSL
BBC
bet.
CD-ROM
CSA
dir.
DR
Ds
ECU
EES
EG
EU
FACKSAM
FACTU
FCC
FLT
GP
GT
GWB
IT
JK
KEK
KL
KU
LO
LRF
MAI
MD
MKU
MMC
MTG
NDP
NO
NOU
Asymmetrical Digital Subscriber Line

British Broadcasting Corporation
betnkande
compact disc read only memory
Conseil Suprieur de lAudiovisuel
direktiv
Danmarks Radio
Departementsserien
European Currency Unit
Europeiska ekonomiska samarbetsomrdet
Europeiska gemenskaperna
Europeiska Unionen
Fackfrbundspressens Samorganisation
Freningen Svensk Fackpress
Federal Communications Commission
Frenade Landsortstidningar AB
Gteborgs-Posten
Gteborgs-Tidningen
Gesetz gegen Wettbewerbsbeschrnkungen
informationsteknik
Justitiekanslern
Kommission zur Ermittlung der Konzentration
Konkurrenslagen
Konstitutionsutskottet
Landsorganisationen i Sverige
Lantbrukarnas Riksfrbund
Multilateral Agreement on Investment
Marknadsdomstolen
Massmediekoncentrationsutredningen
Monopolies and Mergers Commission
Modern Times Group
Nederlandse Dagbladpers
Nringsfrihetsombudsmannen
Norges offentlige utredninger
14 Frkortningar
NRK
NU
OECD
prop.
RF
RUAB
SABO
SAF
SBS
SDS
SFS
SI
SkD
SOU
SR
SVT
TA
TCO
TF
TT
TU
UR
VECTU
VLT
YA
YGL
SOU 1999:30
Norsk rikskringkastning
Nringsutskottet
Organisationen fr ekonomiskt samarbete och
utveckling
proposition
Regeringsformen
Radiounderskningar AB
Sveriges Allmnnyttiga Bostadsfretag
Svenska arbetsgivarefreningen
Scandinavian Broadcasting Systems
Sydsvenska Dagbladet
Svensk frfattningssamling
Sveriges Industrifrbund
Sknska Dagbladet
Statens offentliga utredningar
Sveriges Radio AB
Sveriges Television AB
Trelleborgs Allehanda
Tjnstemnnens centralorganisation
Tryckfrihetsfrordningen
Tidningarnas Telegrambyr AB
Tidningsutgivarna
Sveriges Utbildningsradio AB
Svenska Veckopressens Tidningsutgivarefrening
Vestmanlands Lns Tidning
Ystads Allehanda
Yttrandefrihetsgrundlagen
SOU 1999:30
Sammanfattning
Allmnna utgngspunkter
Kommittns uppgift har enligt direktiven varit att lgga fram frslag till
lagstiftning fr att sl vakt om mngfalden i svenska medier och motverka sdan garoch maktkoncentration inom massmedierna som kan
skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.
Frslaget br enligt direktiven samlas i en srskild lag. Kommittn skall
enligt direktiven ocks behandla frgan om konkurrenslagstiftningens
tillmplighet p det aktuella omrdet.
Som en bakgrund till sina vervganden redovisar kommittn uppgifter om mediestrukturen i Sverige, den pgende tekniska utvecklingen,
de konstitutionella frutsttningarna, nuvarande konkurrensreglering och
nuvarande bestmmelser av intresse betrffande radio och TV (kap. 2
6). Kommittn redogr ocks fr frhllandena i ett antal jmfrbara
lnder samt fr utvecklingen inom EU och Europardet (kap. 7 9).
Enligt direktiven har utvecklingen inom delar av mediemarknaden
under de senaste ren gtt mot en minskande mngfald och en kande
garkoncentration. Den redovisning som kommittn lmnar i betnkandet (kap. 2) visar att utvecklingen inte har varit s entydig. P dagspressfltet har visserligen flera gargrupper genom frvrv kat sina
andelar p den totala marknaden. andra sidan har en rad nya gare
etablerat sig p dagspress-, radiooch TV-marknaderna, samtidigt som
en av de strre dagspresskoncernerna lsts upp. ven om koncentrationstendenserna inte br verdrivas r det inte osannolikt att den pgende utvecklingen mot allt strre fretag med intressen i flera mediebranscher och i flera lnder kommer att fortg och p sikt leda till en
kad garkoncentration.
Utvecklingen har blivit freml fr en livlig allmn debatt dr sikterna gtt starkt isr. Vissa bedmare har sett positivt p koncentrationsprocesserna. De menar att exempelvis utslagningen av svaga tidningar p de lokala dagspressmarknaderna har lett till att den kvarvarande tidningen ftt resurser att hja den redaktionella kvaliteten samtidigt som den breddat sitt opinionsbildande material fr att kunna locka
olika kategorier av lsare. Ekonomiskt starkare tidningar anses enligt
15
16 Sammanfattning
SOU 1999:30
denna uppfattning ocks ha strre mjligheter att st emot ptryckningar

frn annonsrer och andra intressegrupper. I den mn likvl tendenser
till likriktning har gjort sig gllande beror det hvdas det p helt
andra faktorer n garkoncentration ssom exempelvis den kade
kommersialiseringen av medierna. Andra menar att koncentrationen
redan har medfrt betnkliga effekter eller att den i varje fall riskerar att
gra det, om utvecklingen fortstter. Ytterligare finns den sikten
fretrdd att frgan i grunden r av principiell art och berr grundvalarna fr demokratin: en maktfrdelning r enligt denna uppfattning
lika viktig p frevarande omrde som nr det gller den politiska
demokratin.
Lagstiftningsbehovet m.m.
Vad som p detta omrde kan vcka betnkligheter oavsett hur man
bedmer den hittillsvarande utvecklingen r att det fr nrvarande r
tveksamt om det finns ngon mjlighet till tgrder ens mot mycket
drastiska frndringar som skulle kunna innebra allvarliga hot mot
mngfalden och den praktiska mjligheten att utnyttja yttrandefriheten.
Den situationen torde sakna motsvarighet i praktiskt taget alla andra
jmfrbara lnder. P detta omrde har det allmnna ett ansvar frn
vilket man inte utan vidare kan friskriva sig med hnvisning till intresset
av marknadens sjlvreglering och den principiella etableringsfriheten.
Den svenska folkstyrelsen bygger enligt regeringsformen p fri
siktsbildning, och statsmakterna har en skyldighet att se till att denna
frblir en realitet.
Detta gller srskilt som det r tveksamt om man p detta omrde
kan lita till det korrektiv som konkurrenslagens regler om fretagsfrvrv innebr. Dessa regler bygger p internationellt vedertagna principer, men det r fr svensk del tveksamt om lagen kan genombryta den
etableringsfrihet som skyddas av tryckfrihetsfrordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. I denna frga freligger det fr nrvarande en
synnerligen besvrande oklarhet om rttslget.
Rttsoskerheten gller inte bara frgan huruvida konkurrenslagens
regler om fretagsfrvrv gr att tillmpa p det grundlagsskyddade
omrdet, en frga som blev freml fr livlig diskussion exempelvis i
samband med Expressens frvrv av Gteborgs-Tidningen. Oklarheten
gller ven i frga om andra vedertagna principer till skydd fr den
lojala konkurrensen, nmligen frbuden mot konkurrensbegrnsande
samarbete och mot missbruk av dominerande stllning.
Dessa principer och motsvarande regler i tidigare konkurrenslagstiftning torde tidigare allmnt ha antagits vara tillmpliga ven p
SOU 1999:30
Sammanfattning 17
medieomrdet, men diskussionen under senare tid visar att ven detta
numera r i hg grad kontroversiellt. Det rr sig hr om principer av stor
praktisk betydelse, eftersom mediebranschen r ett dynamiskt och
centralt omrde med snabb utveckling av ny teknik och konkurrensen p
en begrnsad marknad som den svenska i avsaknad av skyddsregler utan
alltfr stora svrigheter skulle kunna kraftigt minskas eller t.o.m. sls ut
inom en viss mediesektor, t.ex. genom kopplingsfrbehll vid
annonsfrsljning, blockader p distributions- eller tryckeriomrdet eller
liknande tgrder. Den s.k. konvergens som prglar utvecklingen p
omrdet och som bl.a. innebr att grnserna mellan olika tekniska
metoder fr informationsverfring blir allt otydligare talar ocks fr att
samma spelregler br glla fr affrsverksamheten oberoende av den
teknik som den bygger p.
Svitt har kunnat utrnas freligger det inte i ngot enda jmfrbart
land ngon tvekan om att de vanliga konkurrensreglerna r tillmpliga
p medieomrdet, och i mnga sdana lnder finns dessutom srskild
lagstiftning till skydd mot fretagskoncentrationer p detta omrde.
Kommittn har vervgt frgan om behovet av tgrder p omrdet
skulle kunna tillgodoses genom frivilliga verenskommelser p ett sdant
stt att lagstiftningstgrder kan undvikas. Denna tanke har dock inte
vunnit ngon nmnvrd respons hos de ledande organisationerna och
aktrerna p medieomrdet, och det r uppenbart att en hel del svrigheter av rttslig och praktisk art skulle mta. Frivilliga verenskommelser kan emellertid fylla en funktion frn vissa andra synpunkter.
Ett exempel r intresset att tillgodose nskemlet att lsarna av en
dagstidning eller en tidskrift i strre utstrckning n nu genom sjlva
publikationen skulle kunna f upplysning om vilka intressenter som str
bakom ett tidningsfretag, en ordning som r freskriven i lag i flera
lnder.
I debatten mter man ibland synpunkten att lagstiftningstgrder p
detta knsliga omrde inte lmpligen br vervgas p allvar annat n
om utvecklingen leder till att ett konkret behov av ingripande uppstr.
Om snabba garoch maktfrndringar, missbruk av en dominerande
stllning eller liknande frfaranden leder till hot mot konkurrensen,
mngfalden och yttrandefriheten, kan emellertid statsmakterna, allmnheten och konkurrenterna stllas infr fullbordat faktum. Att ndra
grundlagen ngot som r en frsta frutsttning fr att ingripanden
skall kunna gras tar viss tid. Frslag som nu lggs fram kommer
slunda inte att kunna trda i kraft frrn r 2003.
Kommittn har ansett att det mter betnkligheter att lita till en
strategi som i sin frlngning skulle innebra att ndringar eventuellt
skulle behva genomfras med retroaktiv verkan, ngot som inte heller i
18 Sammanfattning
SOU 1999:30
alla lgen r mjligt, om Sverige skall respektera grundlggande rttsprinciper och de internationella konventioner som vi har anslutit oss till.
Det anfrda talar fr att lagstiftning r ndvndig, om man p en
gng vill undanrja nuvarande rttsoskerhet och hlla en viss beredskap
fr att mta en utveckling som skulle kunna innebra ett allvarligt hot
mot konkurrensen, mngfalden och den praktiska mjligheten att utva
yttrandefriheten. Hrtill kommer att utvecklingen inom EU kan tnkas
gra lagstiftning ofrnkomlig. ven Europardet har i en nyligen
antagen rekommendation frordat att medlemsstaterna vidtar lagstiftningstgrder i detta syfte i den mn det inte redan har skett.
Det oskra konstitutionella lget innebr att en lagstiftning mste
stdjas av en grundlagsndring, eftersom den annars skulle riskera att
strida mot tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I
andra lnder har tgrder kunnat vidtas utan ndring i grundlag. Att
lget r ett annat fr svensk del sammanhnger med att vi har en ingende och detaljerad konstitutionell reglering av tryckoch yttrandefriheten som saknar motsvarighet i andra lnder. Denna reglering r av
oskattbart vrde fr att garantera det fria ordet, men den innebr
samtidigt att ndringar fortlpande har behvt gras fr att anpassa
regleringen till olika principer som har bedmts vara s viktiga att
jmkningar av de grundlggande bestmmelserna har ansetts ofrnkomliga. P frevarande omrde r grundlagen svrtolkad och innebrden av bestmmelserna osker. Utan klara linjer fr tolkningen kan
respekten fr grundlagen p sikt urholkas.
Intresset av att respekten fr grundlagen vidmakthlls i frening med
de befogade nskeml som gr sig gllande frn rttsskerhets-,
konkurrensoch yttrandefrihetssynpunkt liksom de internationella aspekterna innebr enligt kommittns mening sammantagna ett s starkt
lagstiftningsbehov att vervgande skl talar fr en grundlagsndring
som gr en lagstiftningsinsats p frevarande omrde mjlig och
skerstller att vanliga principer fr lojal affrsverksamhet iakttas ven
inom mediesektorn.
Konkurrenslagen eller srskild lag?

Kommittn anser att konkurrenslagens frbud mot konkurrensbegrnsande samarbete och mot missbruk av dominerande stllning utan problem br kunna vara tillmpliga fr mediesektorn under frutsttning att
vissa srbestmmelser meddelas. Samtidigt som en ppning grs i
tryckfrihetsfrordningen fr att skerstlla konkurrenslagens tillmplighet br det sledes uttryckligen freskrivas i tryckfrihetsfrordningen att
en tillmpning av konkurrenslagen ej ger std fr myndighet eller annat
SOU 1999:30
Sammanfattning 19
allmnt organ att p grund av skrifts innehll hindra tryckning eller

utgivning av skriften eller dess spridning bland allmnheten och inte
heller inskrnker den befogenhet som enligt tryckfrihetsfrordningen
tillkommer utgivare av periodisk skrift. Motsvarande freskrifter br
meddelas i yttrandefrihetsgrundlagen med avseende p radiooch TVprogram och tekniska upptagningar.
Fr att det ytterligare skall skerstllas att konkurrenslagen tillmpas
med beaktande av mediesektorns srart br enligt kommittns mening en
srskild regel tas in i konkurrenslagen om att prvningen i fall som har
betydelse fr den grundlagsskyddade sektorn skall ske under beaktande
av de grundlggande intressena av att skerstlla ett fritt meningsutbyte,
en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnrligt skapande.
Nr det gller koncentrationsfrgorna anser kommittn vervgande
skl tala fr att konkurrenslagen kompletteras av en srskild lag p stt
som frutsatts i direktiven. En srlagstiftning skulle innebra att
bestmmelserna bttre kan anpassas till de speciella frutsttningar som
gller fr mediesektorn. De i konkurrenslagen grundlggande begreppen
dominerande stllning och relevant marknad blir inte fullt adekvata nr
det gller de mest utprglat opinionsbildande medierna bl.a. eftersom
konkurrenslagen inte ger utrymme fr en samlad bedmning av gande
och inflytande inom olika medier t.ex. press och TV drfr att det i
konkurrenslagens mening rr sig om skilda produktmarknader.
Mjligheterna att med std av konkurrenslagen prva lokala eller
regionala etableringar av fretag med riksdominans r vidare mycket
begrnsade.
Det anfrda har sledes lett kommittn till slutsatsen att en srskild
lag en mediekoncentrationslag br infras vid sidan av konkurrenslagen.
Principerna fr en ny reglering
Kommittn avvisar tanken p att utforma en ny lagstiftning p det sttet
att redan befintliga fretagskoncentrationer skall kunna brytas upp. Inte
heller br det infras ngra srskilda sprrar mot nyetablering eller
flermediegande eller ngra bestmda grnser fr ett mediefretags
expansion. Den nya lagen br begrnsas till att glla fretagsfrvrv och
andra motsvarande koncentrationer.
Tillmpningsomrdet fr en srskild lag br begrnsas till de i mest
utprglad grad opinionsbildande medierna, dagstidningar (svl i pappersutgva som i elektronisk form), radio och TV. Fr vriga medier br
konkurrenslagens vanliga regler mot fretagskoncentrationer vara
tillrckliga. Den tekniska utvecklingen kan dock gra det pkallat att
20 Sammanfattning
SOU 1999:30
utvidga tillmpningsomrdet fr en srlagstiftning. I den delen br man

dock avvakta de vervganden p grundval av Konvergensutredningens
arbete som fr nrvarande pgr om att bl.a. samordna reglerna fr
elektroniska informationstjnster med dem som gller fr radio och TV.
De stiftelsegda statliga public service-fretagen br inte omfattas av
en ny lagstiftning. Lagen br i vrigt glla bde fr statliga och privata
fretag och oberoende av om ett fretag r svenskt eller utlndskt, under
frutsttning att det r verksamt p den svenska marknaden.
Ngra nya regler om anmlningsskyldighet vid frvrv av mediefretag behver inte infras. Det br vara tillrckligt med de regler som
gller enligt konkurrenslagen och som innebr anmlningsskyldighet vid
fretagsfrvrv fr det fall att de berrda fretagen tillsammans har en
omsttning som verstiger 4 miljarder kronor och det frvrvade
fretagets omsttning verstiger ett visst belopp. Lagen br emellertid
nr det finns srskilda skl kunna tillmpas ven nr ngon automatiskt
intrdande anmlningsskyldighet inte freligger. Den br sledes i srskilda fall kunna tillmpas ven med avseende p lokala koncentrationer.
Enligt kommittns mening br den prvning som enligt en ny lagstiftning skall gras vid ett fretagsfrvrv eller annan motsvarande
koncentration ta sin utgngspunkt i frgan om frvrvet skapar eller
frstrker en stllning som kan befaras vara gnad att hmma ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning. En sdan lsning skerstller
att lagstiftningen str i verensstmmelse med det allmnna syfte som
ligger till grund fr tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Om lagen skulle ange enbart detta rekvisit fr ett ingripande skulle
saklig verensstmmelse uppns med regler som gller i flera frmmande lnder, dribland den nya lag p omrdet som gller i Norge. Inte
desto mindre torde det st klart att lagen enligt svenska yttrandefrihetstraditioner d skulle bli alltfr vag och svrfrutsebar till sin
tillmpning. Kommittn anser att ytterligare kriterier mste stllas upp
fr att ett frbud skall f meddelas.
Nra till hands ligger d att stlla upp som en ytterligare frutsttning att konkurrenslagens frutsttningar fr koncentrationsfrbud
principiellt sett r uppfyllda. En frutsttning fr ingripande skulle allts
vara att koncentrationen skapar eller frstrker en dominerande stllning
som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens. Drvid mste dock bortses frn
konkurrenslagens krav p en omsttning verstigande 4 miljarder
kronor, eftersom lagen annars skulle bli tillmplig endast med avseende
p de allra strsta mediefretagen.
SOU 1999:30
Sammanfattning 21
En sdan lsning innebr principiellt sett att storfretagen inom den

del av mediesektorn som i mest utprglad grad svarar fr opinionsbildningen fr ett privilegium i konkurrenshnseende. Fr att en koncentration skall kunna frbjudas rcker det inte, som nr det gller andra
branscher, att koncentrationen str i strid med vedertagna konkurrensrttsliga principer. Det fordras dessutom att koncentrationen kan befaras
vara gnad att hmma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Eftersom konkurrenslagen inte erbjuder mjlighet att sammanvga
inflytande p olika marknader av betydelse fr opinionsbildningen mste
en alternativ frutsttning fr ingripande kunna vara att koncentrationen
skapar eller frstrker en stllning som innefattar ett vsentligt
inflytande inom flera sdana marknader. Detta kan nmligen inte beaktas inom konkurrenslagens system annat n i det fallet att en dominerande stllning redan har uppntts inom en produktmarknad.
Men ven ett tredje typfall br uppmrksammas. Situationen kan
tnkas vara den att en svensk koncern har byggt upp en betydande koncentration p mediemarknaden, som med hnsyn till koncernens tidigare
handlande och olika vidtagna arrangemang inte kan befaras hmma ett
fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Koncernen eller stora
delar drav sljs emellertid senare till ett annat fretag exempelvis en
utlndsk mediekoncern betrffande vilken man inte utan nrmare
prvning har samma garantier. Frvrvet br enligt kommittns mening i
denna situation kunna prvas och detta oberoende av om det frvrvande
fretaget tidigare har etablerat sig som ett mediefretag eller inte. Det
betyder att en prvning ocks br kunna ske om frvrvet frndrar
kontrollen ver en dominerande stllning eller en stllning innefattande
ett vsentligt flermediegande. Frvrvet kan d i sista hand frbjudas
ven om det inte skulle innebra ngon kad koncentration p den
svenska marknaden.
Slutligen br i lagen uttryckligen anges att prvningen av om fretagsfrvrvet kan befaras vara gnat att hmma ett fritt meningsutbyte
och en allsidig upplysning skall ske mot bakgrund av koncentrationens
art, marknadsfrhllandena och berrda fretags frvntade agerande i
den nya situationen. Fretagens frvntade agerande r naturligtvis ofta
lttare att frutse nr det gller svenska mediefretag vars tidigare
handlande inom det svenska medielandskapet kan tjna till ledning fr
bedmningen. Det frsteg som svenska fretag drmed ibland kan f kan
dock inte ses som ngon diskriminering av utlndska fretag.
Sammanfattningsvis anser kommittn att lagen br utformas s att en
koncentration skall kunna frbjudas, om den
22 Sammanfattning
SOU 1999:30
1. skapar, frstrker eller frndrar kontrollen ver en dominerande

stllning, som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens i frga om en
sdan verksamhet som enligt det fregende har srskild betydelse fr
opinionsbildningen dagspress, radio och TV eller en stllning
som innefattar ett vsentligt inflytande inom flera sdana verksamheter, och
2. i betraktande av koncentrationens art, marknadsfrhllandena och
berrda fretags frvntade agerande kan befaras vara gnad att
hmma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Kommittns frslag innebr att prvningsorganet inte tillggs behrighet att freskriva ngra tgrder som r alternativa till frbud. Alla
omstndigheter i samband med frvrvet skall beaktas och drvid ven
sdana arrangemang som syftar till att bevara sjlvstndigheten fr de i
koncentrationen ingende enheterna. Ngra frhandlingar i frgor av
detta slag p samma stt som vid tillmpningen av konkurrenslagen br
dock inte frekomma.
Sdana produkter och tjnster som omfattas av den srskilda lagen
br undantas frn konkurrenslagens tillmpningsomrde.
Frgor om ingripande mot en koncentration skall enligt den nya lagen
prvas av domstol. Uppgifterna att flja utvecklingen, ta emot
anmlningar eventuellt infordra uppgifter frn de berrda fretagen och i
sista hand svara fr prvningen av om ett rende skall fras till domstol
br enligt den nya lagen ankomma p Konkurrensverket. En nmnd med
srskild expertis i bl.a. yttrandefrihetsrttsliga frgor knyts till verket fr
dessa uppgifter.
Kommittn understryker den stora allmnna betydelsen av att prvningen nr det gller koncentrationsfrgor p medieomrdet grs med
stor skyndsamhet. Ett utdraget prvningsfrfarande kan leda till betydande problem fr berrda fretag. P senare tid har ocks flera
lagndringar antagits med syfte att avlasta Konkurrensverket rutinrenden och p detta stt ka frutsttningarna fr en skyndsam behandling.
De regler som kommittn freslr nr det gller prvningen p medieomrdet br kunna bidra till en snabb handlggning.
SOU 1999:30
Sammanfattning 23
Srskilt om kabel-TV-fretagens stllning

Kabel-TV-fretagen har fr nrvarande i mnga fall en monopolliknande
stllning. I frening med det starka skydd som yttrandefrihetsgrundlagen
ger trdsndningar medfr detta svrigheter nr det gller att tillfrskra
abonnenterna tillrckligt inflytande ver programutbudet, en frga som
har uppmrksammats i mnga sammanhang. Mjligheterna att p
frivillighetens vg komma till rtta med dessa problem r delvis
beroende av den tekniska utvecklingen men ter sig oskra.
Kommittn anser att det br vervgas om inte en ndring br gras i
YGL som mjliggr lagstiftning med syfte att ge abonnenterna inflytande ver vilka program som distribueras i kabelnt. Kommittn freslr dessutom att det i radiooch TV-lagen infrs en bestmmelse som
riktar sig mot villkor i anslutningsavtal som innebr begrnsning av
rtten att installera eller anvnda annan kabel-TV-anlggning eller att
installera parabolantenn.
Frfattningsfrslag
I enlighet med det anfrda lgger kommittn fram frslag till ndringar i
tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samt frslag till
en mediekoncentrationslag och till ndringar i konkurrenslagen.
Dessutom fresls ndringar i radiooch TV-lagen, lagen om marknadsdomstol och instruktionen fr Konkurrensverket.
Reservationer och srskilda yttranden

Kommittn r inte enhllig. En reservation har avgetts av ledamterna
Anders Bjrck, Karin Johansson och Olle Wstberg. I reservationen
anfrs ett flertal olika argument mot kommittns frslag: Trots de bekymmer som finns inom svenska medier att kvalitetsmedierna har svrt
att hvda sig, att det finns en konformism bland journalister och medier
och en betydande garkoncentration r det ltt att konstatera att den
tekniska utvecklingen och politiska beslut har gjort att mediekoncentrationen har minskat under det senaste decenniet. Kommittn har
inte lyckats visa att en lagstiftning om mediekoncentration r ndvndig.
Den har inte heller lyckats lgga fram ett frslag som p ngot vsentligt
stt skulle frndra verkligheten och minska mediekoncentrationen. Den
freslagna mediekoncentrationslagen riktar sig enbart mot tgrder inom
dagstidnings- och etermedieomrdet och undantar dessutom public
service-fretagen. Den konflikt som freligger i och med att
Konkurrensverket hvdar att konkurrenslagen r tillmplig p medie-
24 Sammanfattning
SOU 1999:30
omrdet br lsas genom en vanlig rttslig prvning. Att freskriva att

konkurrenslagen skall glla framfr grundlagarna inom medieomrdet
kommer inte att pverka de verkliga problemen inom medieomrdet utan
enbart att skapa andra. Om grundlagarna ger mjlighet fr Konkurrensverket att agera ppnar man ocks fr underhandskontakter mellan
verket och medierna ssom sker i andra typer av konkurrensrenden
vilket skulle vara mycket olyckligt nr det gller frgor som berr
etablering av medier. Det r vsentligt att rgngen mellan fria medier
och statsmakten upprtthlls. Frslaget innebr betydande ingrepp i de
grundlagar som skall garantera tryckoch yttrandefriheten. Den grundlagsppning som fresls r mycket vid. Vanliga lagar kan ndras
genom ett enkelt riksdagsbeslut och detta kan i ett annat politiskt klimat
missbrukas. Ngon ndring av tryckfrihetsfrordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen br inte ske.
Ett srskilt yttrande har avgetts av experten Kenny Carlsson.
SOU 1999:30
25
Frfattningsfrslag
Frslag till lag om ndring i

tryckfrihetsfrordningen
Hrigenom freskrivs att det i tryckfrihetsfrordningen skall infras

en ny paragraf, 1 kap. 11 , av fljande lydelse.
1 kap. 11
Utan hinder av denna frordning gller vad som r freskrivet i lag
om frbud mot
1. sdant samarbete mellan fretag som har till syfte att hindra,
begrnsa eller snedvrida konkurrensen p ett mrkbart stt eller ger
ett sdant resultat,
2. missbruk frn ett eller flera fretags sida av en dominerande
stllning,
3. sdan sammanslagning, frvrv eller liknande utvidgning av
kontroll av fretag som kan befaras hmma ett fritt meningsutbyte och
en allsidig upplysning eller som, p ett stt som r sakligt frn allmn
synpunkt, skapar eller frstrker en dominerande stllning, vilken vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevrd del av det.
Frsta stycket ger ej std fr myndighet eller annat allmnt organ
att p grund av skrifts innehll hindra tryckning eller utgivning av
skriften eller dess spridning bland allmnheten och inskrnker ej heller
den befogenhet som enligt 5 kap. 3 tillkommer utgivare av periodisk
skrift.
Denna lag trder i kraft den 1 januari 2003.
26 Frfattningsfrslag
SOU 1999:30

yttrandefrihetsgrundlagen
Hrigenom freskrivs att det i yttrandefrihetsgrundlagen skall infras

en ny paragraf, 1 kap. 14 , av fljande lydelse.
1 kap. 14
Utan hinder av denna grundlag gller vad som r freskrivet i lag
om frbud mot
1. sdant samarbete mellan fretag som har till syfte att hindra,
begrnsa eller snedvrida konkurrensen p ett mrkbart stt eller ger
ett sdant resultat,
2. missbruk frn ett eller flera fretags sida av en dominerande
stllning,
3. sdan sammanslagning, frvrv eller liknande utvidgning av
kontroll av fretag som kan befaras hmma ett fritt meningsutbyte och
en allsidig upplysning eller som, p ett stt som r skadligt frn allmn
synpunkt, skapar eller frstrker en dominerande stllning, vilken vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevrd del av det.
Frsta stycket ger ej std fr myndighet eller annat allmnt organ
att p grund av det knda eller vntade innehllet i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning frbjuda eller hindra dess offentliggrande
eller spridning bland allmnheten och inskrnker ej heller den befogenhet som enligt 3 kap. 4 och 4 kap. 3 tillkommer den som snder
radioprogram och utgivare av radioprogram och tekniska upptagningar.
SOU 1999:30
Frfattningsfrslag 27
Frslag till mediekoncentrationslag

Hrigenom freskrivs fljande.
Inledande bestmmelser
1 Denna lag r tillmplig p verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur som bestr i
1. utgivning av dagstidningar,
2. sndningar av radioeller televisionsprogram som r riktade till
allmnheten och avsedda att tas emot med tekniska hjlpmedel.
Frsta stycket gller inte, om verksamheten bedrivs av ett fretag i
vilket samtliga aktier eller andelar gs av en stiftelse som har bildats av
staten och vars styrelse enligt stiftelsefrordnandet skall utses av regeringen p frslag av de politiska partier som r fretrdda i riksdagen.
2 Lagen skall tillmpas under beaktande av det grundlggande intresset av att skerstlla ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnrligt skapande.
3 I denna lag frsts med
Dagstidning: En allmn nyhetstidning av dagspresskaraktr med reguljr nyhetsfrmedling eller allmnpolitisk opinionsbildning som utkommer med normalt minst fem nummer i veckan,
Fretag och koncentration: Detsamma som i konkurrenslagen
(1993:20).
Anmlningsskyldighet
4 I frga om anmlningsskyldighet betrffande koncentrationer finns
regler i 37 konkurrenslagen (1993:20). ven om anmlningsskyldighet
enligt nmnda lagrum inte freligger, fr Konkurrensverket i ett enskilt
fall lgga en part i en koncentration att anmla koncentrationen, om
ngot av de berrda fretagen bedriver verksamhet som avses i 1 och
det r pkallat av srskilda skl. En part och andra medverkande i en
koncentration har alltid rtt att frivilligt anmla koncentrationen.
SOU 1999:30
Frbud mot koncentrationer

5 Stockholms tingsrtt fr p talan av Konkurrensverket frbjuda en
koncentration som omfattas av anmlningsskyldighet enligt 37 konkurrenslagen (1993:20) eller 4 denna lag eller som anmlts frivilligt
enligt vad som anges i sistnmnda paragraf.
Koncentrationen skall frbjudas, om den
stllning, som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten
eller utvecklingen av en effektiv konkurrens i frga om en verksamhet
som omfattas av 1 , eller en stllning som innefattar ett vsentligt inflytande inom flera sdana verksamheter, och
berrda fretags frvntade agerande kan befaras vara gnad att hmma
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Frbud fr dock inte meddelas i frga om en koncentration som har
gt rum genom frvrv p en svensk eller utlndsk brs, en auktoriserad
marknadsplats eller ngon annan reglerad marknad eller genom inrop p
exekutiv auktion. I stllet fr frvrvaren lggas att avyttra det som har
frvrvats.
6 Ett frbud mot en koncentration innebr att en rttshandling som
utgr ett led i koncentrationen drefter blir ogiltig.
Mediekoncentrationsnmnden
7 Frgor som enligt denna lag ankommer p Konkurrensverket prvas
inom verket av en srskild nmnd, Mediekoncentrationsnmnden. I
nmnden skall ing personer med srskilda insikter i frgor som avses i
1 och 2 . Ledamter i nmnden och ersttare fr dessa utses av regeringen.
Tillmpning av konkurrenslagen (1993:20)

8 I fall som avses i denna lag tillmpas 38 46 , 54 56 , 57
frsta stycket, 58 , 59 , 60 frsta stycket och 62 69 konkurrenslagen (1993:20) p motsvarande stt. I stllet fr vad som freskrivs
i 64 a frsta stycket konkurrenslagen skall dock glla att, vid
huvudfrhandling i ml enligt 5 denna lag, en av de ej lagfarna
SOU 1999:30
ledamterna av rtten skall ha srskilda insikter i frgor som avses i

denna lag och den andre vara ekonomisk expert. Detta gller ven om
frhandlingen ocks avser ml enligt konkurrenslagen.
SOU 1999:30

konkurrenslagen (1993:20)
Hrigenom freskrivs i frga om konkurrenslagen (1993:20)

dels att 7 och 34 a skall ha fljande lydelse,
dels att det i lagen skall infras en ny paragraf, 5 av fljande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Freslagen lydelse
5 1
Har verksamhet som skall
prvas enligt denna lag betydelse fr utvande av rttighet
som avses i 1 kap. 1 , 4 kap.
1 , 6 kap. 1 eller 13 kap. 1
eller
1 kap. 1 , 3 kap. 1, 2 eller 8
eller 10 kap. 1 yttrandefrihetsgrundlagen, skall vid prvningen srskilt beaktas det
grundlggande intresset att skerstlla ett fritt meningsutbyte,
en fri och allsidig upplysning
och ett fritt konstnrligt skapande.
7
Avtal eller avtalsvillkor som

r frbjudna enligt 6 r ogiltiga.
Avtal eller avtalsvillkor som

r frbjudna enligt 6 r ogiltiga. Detta gller dock ej i den
mn en tillmpning av avtalet
eller avtalsvillkoret enligt 1 kap.
11
eller 1 kap. 14 yttrandefrihetsgrundlagen ej fr hindras av
myndighet eller annat allmnt
organ.
Frutvarande 5 upphvd genom 1994:1846.
SOU 1999:30
Nuvarande lydelse
Freslagen lydelse
34 a 2
Stockholms tingsrtt fr p talan av Konkurrensverket frbjuda en

koncentration som omfattas av anmlningsskyldighet enligt 37 eller
som har anmlts frivilligt enligt vad som anges dr.
Koncentrationen skall frbjudas, om
1. den skapar eller frstrker en dominerande stllning som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av
en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevrd del av
det, och
2. detta sker p ett stt som r skadligt frn allmn synpunkt.
Frbud fr dock inte meddelas i frga om en koncentration som har
gt rum genom frvrv som har skett p en svensk eller utlndsk brs,
en auktoriserad marknadsplats eller ngon annan reglerad marknad eller
genom inrop p exekutiv auktion. I stllet fr frvrvaren lggas att
avyttra det som har frvrvats.
I den utstrckning bildandet av ett gemensamt fretag som utgr en
koncentration enligt 34 har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos fretag som frblir sjlvstndiga, skall samordningen bedmas enligt kriterierna i 6 och 8 .
Andra stycket gller inte
marknaden fr sdana produkter eller tjnster som avses i 1
mediekoncentrationslagen
(0000:000).
Denna lag trder i kraft i frga om 5 den 1 januari 2000 och i vrigt
den 1 januari 2003.
Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt frslag i betnkandet SOU

1998:98.
SOU 1999:30
Frslag till lag om ndring i lagen

(1970:417) om marknadsdomstol
m.m.
Hrigenom freskrivs att 1 och 4 lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. skall ha fljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Freslagen lydelse
1 3
Marknadsdomstolen
handlgger ml och renden enligt
1. konkurrenslagen
(1993:20),
2. marknadsfringslagen
(1995:450),
3. lagen (1994:1512) om
avtalsvillkor i konsumentfrhllanden,
4. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan nringsidkare,
5. produktskerhetslagen
(1988:1604),
6. lagen (1994:615) om ingripande mot otillbrligt beteende
avseende offentlig upphandling.
Bestmmelserna i 14, 15 och

16 22 tillmpas inte i ml
eller renden enligt konkurrenslagen (1993:20) eller marknadsfringslagen (1995:450). I
ml enligt marknadsfringslagen
tillmpas inte heller 13 a . I
stllet gller vad som freskrivits
i dessa lagar.
Senaste lydelse 1998:649.
Marknadsdomstolen
handlgger ml och renden enligt
1. konkurrenslagen
(1993:20),
2. marknadsfringslagen
(1995:450),
3. lagen (1994:1512) om
avtalsvillkor i konsumentfrhllanden,
5. produktskerhetslagen
(1988:1604),
6. lagen (1994:615) om ingripande mot otillbrligt beteende
avseende offentlig upphandling,
samt
7. mediekoncentrationslagen
(0000:000).
Bestmmelserna i 14, 15 och
16 22 tillmpas inte i ml
eller renden enligt konkurrenslagen (1993:20) eller marknadsfringslagen
(1995:450)
eller mediekoncentrationslagen
(0000:000). I ml enligt marknadsfringslagen tillmpas inte
heller 13 a . I stllet gller vad
som freskrivits i dessa lagar.
SOU 1999:30
Nuvarande lydelse
Freslagen lydelse
4 4
Ordfranden, vice ordfranden och en av de srskilda ledamterna skall vara jurister och ha
erfarenhet som domare. De andra
srskilda ledamterna skall vara
ekonomiska experter.
Ordfranden, vice ordfranden och en av de srskilda ledamterna skall vara jurister och ha
erfarenhet som domare. De andra
srskilda ledamterna skall vara
ekonomiska experter. Om det i
mlet skall prvas en frga som
avses
i
mediekoncentrationslagen (0000:000) skall
dock minst en av de srskilda
ledamterna ha srskilda insikter i sdan verksamhet som avses i nmnda lag.
Fr vice ordfranden och var och en av de srskilda ledamterna

finns en eller flera ersttare. Bestmmelserna om vice ordfrande och
srskild ledamot gller ven ersttare.
Senaste lydelse 1993:22.
SOU 1999:30
Frslag till lag om ndring i radiooch TV-lagen (1996:844)
Hrigenom freskrivs att det i radiooch TV-lagen (1996:844) skall

infras en ny paragraf, 8 kap. 7 , av fljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Freslagen lydelse
8 kap. 7
Om det i ett avtal om anslutning till en anlggning fr
trdsndning, varifrn TV-program snds vidare till allmnheten och sndningarna nr fler
n tio bostder, uppstlls villkor
som innebr begrnsning av
rtten att installera eller anvnda annan anlggning fr
trdsndning eller andra tekniska hjlpmedel fr att ta emot
TV-program, r villkoret utan
verkan.
Denna lag trder i kraft den 1 januari 2000 men gller ven avtal som
trffats dessfrinnan.
SOU 1999:30
Frslag till frordning om ndring i

frordningen (1996:353) med
instruktion fr Konkurrensverket
Hrigenom freskrivs i frga om frordningen (1996:353) med instruktion fr Konkurrensverket

dels att 3 skall ha fljande lydelse,
dels att det i frordningen skall infras en ny paragraf, 12 a , och
nrmast fre denna en ny rubrik av fljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Freslagen lydelse
3
Konkurrensverket skall fullgra de uppgifter som fljer av

konkurrenslagen (1993:20) och
lagen (1994:615) om ingripande
mot otillbrligt beteende avseende offentlig upphandling.
Konkurrensverket r sdan behrig myndighet som avses i 2
lagen (1994:1845) om tillmpning av Europeiska gemenskapernas konkurrensoch statsstdsregler.
Konkurrensverket skall fullgra de uppgifter som fljer av

konkurrenslagen
(1993:20),
lagen (1994:615) om ingripande
mot otillbrligt beteende avseende
offentlig
upphandling
och mediekoncentrationslagen
(0000:000). Konkurrensverket r
sdan behrig myndighet som
avses i 2 lagen (1994:1845) om
tillmpning
av
Europeiska
gemenskapernas konkurrensoch
statsstdsregler.
Nuvarande lydelse
SOU 1999:30
Freslagen lydelse
Mediekoncentrationsnmnden
12 a
I enlighet med 7 mediekoncentrationslagen (0000:000)
prvas frgor som avses i
nmnda lag av Mediekoncentrationsnmnden.
Generaldirektren fr hnskjuta
ven andra frgor till nmnden.
Mediekoncentrationsnmnden bestr av generaldirektren,
som r ordfrande, och hgst tio
andra ledamter. Andra ledamter n ordfranden utses av
regeringen fr bestmd tid.
Nmnden r beslutfr nr ordfranden och minst hlften av de
andra ledamterna r nrvarande.
Denna frordning trder i kraft den 1 januari 2003.
SOU 1999:30
37
Inledning
Utredningens uppdrag och arbete
1.1
Utredningsuppdraget
Enligt direktiven skall kommittn lgga fram frslag till lagstiftning fr

att sl vakt om mngfalden i svenska medier och motverka sdan garoch maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och
brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Kommittns
frslag br samlas i en srskild lag.
I kommittns uppdrag ingr att behandla frgan om konkurrenslagens
tillmplighet p medieomrdet. Uppgiften innefattar att gra en analys
dels av hur de frslag kommittn lgger fram frhller sig till
konkurrenslagen, dels om det finns behov av att komplettera konkurrenslagen vad gller fretagsfrvrv inom medieomrdet.
Kommittn skall ocks fresl lmpliga sanktionsformer samt hur
och av vilken myndighet renden enligt de freslagna bestmmelserna
skall handlggas.
Det ingr i kommittns uppdrag att prva behovet av grundlagsndringar.
Direktiven i sin helhet framgr av bilaga 1.
1.2
Utredningsarbetet
Kommittn har i utredningsarbetet haft tillgng till det material som

Rdet fr mngfald inom massmedierna tog fram (dir. 1995:13). Materialet har efter uppdatering och kompletteringar anvnts t.ex. i de delar
38 Utredningens uppdrag och arbete
SOU 1999:30
som behandlar mediestrukturen i Sverige och den internationella jmfrelsen.

I olika faser av utredningsarbetet har kommittn haft kontakter och
sammantrffanden med fretrdare fr Tidningsutgivarna och fr Bonniergruppen, Modern Times Group och Schibsted.
Kommittn har ocks haft kontakter med Konkurrensverket och det
till verket knutna Rdet fr konkurrensforskning.
Chefen fr Eierskapstilsynet, den norska myndighet som inrttades i
samband med att den nya mediefrvrvskontrollagen antogs i Norge, har
beskt kommittn. Sekretariatet har ven sammantrffat med fretrdare
fr konkurrensenheten vid det tyska nringsdepartementet.
I enlighet med direktiven har samrd skett med Utredningen om
folkstyret i Sverige infr 2000-talet (dir. 1997:101). Samrd har ocks
skett lpande med Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion (dir. 1997:13) och Konvergensutredningen (dir. 1997:95).
Uppgifter som ligger till grund fr kommittns redovisning om konvergensen mellan telekom, medier och IT har bl.a. hmtats frn Konvergensutredningen. Vidare har samrd skett med Utredningen om std till
svensk filmproduktion (dir. 1998:36).
Under utredningsarbetet har kommittn hllit sig fortlpande underrttad om pgende arbete inom Europeiska kommissionen med att
utarbeta frslag om begrnsning av gande och inflytande inom massmedierna.
Kommittn har besvarat en remiss ver Konkurrenslagsutredningens
betnkande Konkurrenslagens regler om fretagskoncentration (SOU
1998:98).
Kapitel 2 i betnkandet har frfattats huvudsakligen av experten
Staffan Sundin.
SOU 1999:30
39
Bakgrund
Mediestrukturen i Sverige
Freliggande avsnitt bygger p det delbetnkande Mediefretag i Sverige (SOU 1997:92) som Rdet fr mngfald inom medierna lmnade
sommaren 1997. Tabellmaterialet i betnkandet har uppdaterats och
utvecklingen inom mediebranscherna har fljts fram till januari 1999.
Fr en utfrligare genomgng av utvecklingen fram till 1997 hnvisas
till SOU 1997:92 och Staffan Sundins artikel "gande i dagspress, pri vat lokalradio samt icke-licensfinansierad TV" i en rapport frn Press utredningen -94 garkoncentration i dagspress och radio/TV (SOU
1994:145).
2.1
Utveckling av gandet i dagspressen
2.1.1
garfrndringar i dagspressen juli 1997

februari 1999
garfrndringar inom Bonniersfren

Familjen Bonnier omstrukturerade 1998 sitt mediegande genom att
det helgda AB Bonnierfretagen helt vertog Tidnings AB Marieberg,
i vilket bolag familjen Bonnier tidigare kontrollerade 76 procent av rs terna och 47 procent av kapitalet. Bonnierfretagens och Mariebergs
medieverksamhet har frts ver till ett nybildat bolag, Bonnier AB,
helgt av Bonnierfretagen, som i sin tur r helgt av Albert Bonnier
AB, som gs av ttlingar till brderna Tor, ke och Kaj Bonnier.
Antalet delgare i Albert Bonnier AB uppgr till 64, varav 13 omyn diga. Sex delgare har tillsammans med sina barn vardera en andel p
ver 5 procent, varav den strsta uppgr till 13 procent.
40 Mediestrukturen i Sverige
SOU 1999:30
I den nya organisationen har Tidnings AB Marieberg blivit ett

vilande bolag, medan dess strsta dotterbolag, AB Dagens Nyheter, AB
Kvllstidningen Expressen och Sydsvenska Dagbladet AB, liksom
Dagens Industri Holding AB lagts som dotterbolag till Bonnier AB.
Trots att Bonniers mycket lnge kontrollerat bde Bonnierfretagen
och Marieberg (sedan 1837 respektive 1924) har familjens inflytande
haft olika karaktr. I Bonnierfretagen och dess fregngare har med lemmar i familjen alltid suttit i den exekutiva ledningen, medan famil jen i Marieberg (tidigare Dagens Nyheter) endast har varit aktiv p sty relseniv. Sedan 1954 har tre slktgrenar ingtt i garkretsen fr
Marieberg mot tv i Bonnierfretagen. Vid omstruktureringen har det
nya moderbolagets, Albert Bonnier AB, garkrets utvidgats med ett par
medlemmar av den tredje slktgrenen.
Familjen Bonniers formella garposition i Mariebergs dagstid ningar, Dagens Nyheter, Expressen, GT, Kvllsposten, Sydsvenska
Dagbladet, Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda, har strkts
genom frvrvet av Marieberg. I praktiken hade dock familjen i egen skap av majoritetsgare och med stark representation i styrelserna fr
bde moder- och dotterbolagen redan tidigare en mycket stark garpo sition, ven om den d till skillnad mot nu tvingades ta hnsyn till
minoritetsgarnas intressen. Tidigare var arbetet i Dagens Nyheters och
Expressens styrelser helt integrerat i Mariebergs koncernstyrelse. I den
nya organisationen kommer de tv tidningsbolagen att ledas av sjlv stndiga styrelser.
Bde fre och efter Mariebergsaffren har det frts diskussioner om
lmpligheten av att tidningsfretag r brsnoterade. I det aktuella fallet
menar vissa bedmare att det kan vara en frdel fr tidningarna att
kunna arbeta lngsiktigt och inte behva ta hnsyn till aktiemarknadens
ofta kortsiktiga krav, andra pekar p risken fr att tidningarna inte
kommer att vidta ndvndiga frndringar, nr ledningen inte lngre r
utsatt fr marknadens granskning.
Sydsvenska Dagbladet, ett dotterbolag till Tidnings AB Marieberg,
som tidigare gde 25 procent av aktierna i Tidnings AB Allehanda Syd,
som ger ut Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda, frvrvade
sommaren 1997 resterande 75 procent av Otiliana AB (gt av famil jerna Mrner, Kaemner och Bjrnberg). Bonniers hade tidigare genom
Sydsvenska Dagbladet en stark stllning p morgontidningsmarknaden
i Malm med kranskommuner med en hushllstckning p mellan 44
och 69 procent och en marknadsandel p mellan 50 och 75 procent
(tabell 2.1). Genom kpet av Ystads Allehanda och Trelleborgs Alle handa har Bonniers blivit helt dominerande tidningsutgivare i
Ystad/Simrishamnsomrdet liksom i Trelleborgs kommun. Endast i
Trelleborg frekommer en reell konkurrenssituation mellan tv av
Mediestrukturen i Sverige 41
SOU 1999:30
Bonniers tidningar, medan Sydsvenska Dagbladet fungerar frmst som

komplementtidning i Ystads Allehandas krnomrden.
Tabell 2.1. Morgontidningsmarknaden i sydvstra Skne 1997. Hushllstckning. Procent.
Kommun/
Tidning
Malm
Arbetet SDS
SkD
TA
YA
Bonnier
Totalt
21
44
44
67
Bonnier
andel 1
66
Lund
14
58
58
78
74
Trelleborg
14
16
71
92
77
Staffanstorp
23
57
57
88
65
Burlv
30
39
39
72
54
Vellinge
17
64
71
92
77
Kvlinge
29
41
13
41
83
49
Lomma
20
69
69
94
73
Svedala
31
42
12
43
86
50
Eslv
16
13
43
13
72
18
Hrby
61
74
12
Hr
16
48
16
69
23
Ystad
72
78
88
89
Tomelilla
70
74
83
89
Simrishamn
70
76
83
92
Skurup
10
39
31
41
85
48
Sjbo
39
33
41
83
49
55
Klla: TS-Boken 1998 .

Anm: 1 Avser Bonnier AB:s andel av den totala morgontidningsmarknaden i
procent.
Sydsvenska Dagbladet AB, dotterbolag till Bonnier AB, slde hs ten 1998 sitt dotterbolag Kvllsposten AB till systerbolaget AB Kvlls tidningen Expressen. Sydsvenska Dagbladet motiverade frsljningen
med att bolaget inte var rtt gare utan att Kvllsposten fr att kunna
utvecklas och verleva behvde samarbeta med de andra kvlls -
SOU 1999:30
tidningarna i koncernen. Efter frvrvet har ett omfattande samarbete

inletts mellan Expressen och Kvllsposten (se 2.3.1).
vriga garfrndringar
Schibsted frvrvade i juli 1998 aktiemajoriteten i Svenska Dagbladet
genom att kpa 62 procent av aktierna av en grupp aktiegare som
fretrddes av Investor och lade samtidigt ett bud p de aktier som inte
gs av Stiftelsen Svenska Dagbladet. Schibsteds avsikt r att behlla
51 procent av aktierna och erbjuda andra tidningsfretag att g in som
minoritetsgare samtidigt som Stiftelsen Svenska Dagbladet behller
sina 19,6 procent av aktiekapitalet och kvarstr i sin hittillsvarande
roll som garant fr kontinuiteten i tidningens journalistiska och opi nionsbildande inriktning (SvD 1998-07-11). Schibsted r Norges
strsta mediekoncern med en omsttning p 5,4 miljarder norska kro nor. Koncernen som sedan tidigare r hlftengare i och operationellt
ansvarig fr Aftonbladet, kom genom kpet att bli en av de allra strsta
aktrerna p den svenska dagspressmarknaden.
Trots att Svenska Dagbladet och Aftonbladet str fr vitt skilda
politiska linjer har det funnits ett visst samarbete mellan de tv tidning arna lngt innan de fick samma huvudgare. De har ett gemensamt
tryckeri i Stockholm och driver tillsammans med Gteborgs-Posten
textdatabasen Mediearkivet. Ngot ytterligare samarbete har inte avise rats som fljd av Schibsteds kp av Svenska Dagbladet.
Orkla Dagspresse kpte vid rsskiftet 1997/98 49 procent av aktier na i Norrlndska Socialdemokraten av Valrossen AB (gd av arbetar rrelsen i Norrbotten). Partidistriktet behller kontrollen ver ledar sidan och fr tre av fem styrelseplatser. Orkla Dagspresse ingr i Orkla
ASA, som r en norsk industrikoncern med en omsttning p 33 mil jarder kronor, varav medierna svarar fr 8 procent.
Sknska Dagbladet frvrvade 1996 Laholms Tidning och 1998
Norra Skne. Alla tre tidningarna gdes av tidningsfreningar frank rade i den lokala centerrrelsen. En samordning av tryckningen av de
tv frvrvade tidningarna planeras. Norra Skne har en dominerande
marknadsstllning p sin utgivningsort Hssleholm, medan Laholms
Tidning, som r Sveriges minsta sexdagarstidning, mter i sitt sprid ningsomrde hrd konkurrens frn Hallandsposten.
Gefle Dagblads Frvaltnings AB, med Nya Stiftelsen Gefle Dagblad
som huvudgare, frvrvade sommaren 1997 Vsternorrlands Alle handa av Hgerns Frlagsstiftelse. De vriga tidningarna i koncernen,
Gefle Dagblad, Ljusnan, Sundsvalls Tidning och rnskldsviks Alle handa, har en liberal profil. Vsternorrlands Allehanda behller sin
moderata beteckning, men har infrt tv liberala halvsideskrnikor p
SOU 1999:30
ledarsidan varje vecka. Tryckningen flyttades till Sundsvalls Tidning

1998. Vsternorrlands Allehanda konkurrerar inte med ngon av de
vriga tidningarna i koncernen.
Ljusdals-Posten, gd av familjen Svender, kpte hsten 1997 Hl singe-Kuriren av Bo Prntare. Tidningen kommer att fortstta som
lokaltidning i Sderhamn med socialdemokratisk ledarsida. En viss
redaktionell och administrativ samverkan mellan de tv tidningarna
planeras. Tidningarna konkurrerar inte med varandra utan har helt
skilda utgivningsomrden.
Den tidigare minoritetsgaren Modern Times Group frvrvade i
maj 1998 aktiemajoriteten i Svenska Finansnyheter AB och uppndde
drigenom 97 procent av aktiekapitalet. Bolaget ger ut Finanstidningen,
en riksspridd affrstidning med en upplaga p 10 800 exemplar.
Herenco AB frvrvade vid rsskiftet 1997/98 Nerikes Allehandas
aktiepost i stgta Correspondenten och kade drmed sin garandel
till 21 procent. Samtidigt slde Herenco sin andel p 8 procent i det
bolag som ger ut Hallandsposten till Nerikes Allehanda, som i sin tur
hembjd posten till de vriga elva delgarna.
Pingstrrelsens tidning Dagen kommer vren 1999 att verltas till
ett nybildat bolag som gs av den tidigare garen Dagengruppen, det
norska tidningsbolaget Vrt Land, Alliansmissionen och Nybygget.
Samtidigt kommer endagstidningen Petrus att inkorporeras med Dagen.
En tidning har lagts ner under perioden, nmligen stgten som ut gavs som en edition i Linkping till Folkbladet. stgten kom ut med
sitt sista nummer p nyrsafton 1997.
Fyra tidningar av nyhetskaraktr har frndrat sin utgivning.
Modern Times Group som sedan 1995 ger ut gratistidningen Metro i
Stockholm startade 1998 en edition i Gteborg. Datatidningen Compu ter Sweden, utgiven av det amerikanska datapressfrlaget IDG, ver gick 1996 till tvdagarsutgivning och 1998 till tredagarsutgivning.
Gefle Dagblad och Arbetarbladet vergick 1997 till sjudagarsutgiv ning.
Kring nyret 1999 aviserades en rad samarbetsprojekt och/eller
olika former av garverltelser mellan tidningsfretag. verlgg ningar rapporterades pg mellan tidningar i Norrbotten, Sderman land, stergtland, Gotland, Gteborg och Skne.
Tendenser i frndringar av gandet
Flera relativt entydiga tendenser kan urskiljas i tidningsaffrerna under
1990-talet. Det r genomgende strre fretag som kpt mindre, sllan
fusioner mellan jmnstora tidningar. Ett undantag utgrs av LjusdalsPostens frvrv av den ngot strre Hlsinge-Kuriren. Vidare har det
SOU 1999:30
nstan uteslutande varit redan etablerade tidningsfretag som kpt

andra tidningsfretag. De nybildade och lokalt frankrade bolag och
stiftelser som tagit ver A-pressens tidningar r visserligen nya som
gare, men fortstter i princip den centrala arbetarrrelsens tidnings verksamhet. Den enda helt nya tidningsgare n r MTG som dock inte
kom in p marknaden genom frvrv utan genom start av en gratis tidning av nyhetskaraktr fr att sedan kpa en affrstidning. Ett par
tidningsgare som haft sin huvudverksamhet utanfr medierna, gar gruppen bakom Svenska Dagbladet samt finansmannen Mats Arnhg,
har lmnat branschen.
Den svenska dagspressen har alltid varit inhemskt g d, men under
de senaste ren har de norska mediefretagen Schibsted och Orkla
etablerat sig som betydande tidningsgare. Tidigare var tidningsgarna
i stor utstrckning verksamma enbart inom dagspressen, nu har flera
flermediefretag som Schibsted, MTG och Orkla gtt in p dagspress marknaden, samtidigt som flera dagspressfretag etablerat sig p andra
medieomrden (se 2. 7.4).
I nstan alla fretag ligger aktiemajoriteten hos en enhetlig grupp,
en familj, slkt, organisation eller stiftelse. Den typ av splittrat gande
som r vanligt i den norska dagspressen frekommer knappast alls.
Tendensen gr tvrtom mot en renodling av gande, ngot som Bon niers kp av Marieberg r ett exempel p, liksom tidigare koncentration
av gande inom Herencokoncernen samt Stampen med GteborgsPosten. ven i de brsnoterade dagspressutgivarna VLT och MTG
kontrolleras aktiemajoriteten av en gargrupp, slkten Pers respektive
Jan Stenbeck. De norska brsnoterade Schibsted och Orkla har dremot
ett mer spritt gande. Schibsteds dominerande gare r Tinius NagellErichsen frn den tidigare garfamiljen med en garandel p 26 pro cent, den nst strsta garen, Folketryg defondet nr knappt 7 procent.
Bland vriga strre gare finns Orkla med 4 procent, medlemmar ur
den tidigare garfamiljen samt ett antal utlndska och inhemska fonder
och frskringsbolag. De tio strsta garna i Orkla utgrs av fonder och
frskringsbolag med garandelar p 2,5 9,4 procent.
De svenska tidningskedjorna har i de flesta fall byggts upp regio nalt, genom att en tidningsgare successivt frvrvat nrliggande tid ningar. ven i flera av de senaste rens tidningsaffrer har det rrt sig
om denna typ av geografisk expansion. Gefle Dagbladskoncernen har
genom kpet av Vsternorrlands Allehanda tidningar i alla utgivnings omrden efter Norrlandskusten frn Gstrikland till ngermanland med
undantag fr norra Hlsingland. Gteborgs-Postens, Sydsvenska Dag bladets och Ljusdals-Postens frvrv utgr andra exempel p hur tid ningsgare flyttat fram sina positioner i nrliggande regioner.
SOU 1999:30
Flera av de nationella politiska och fackliga organisationerna var

tidigare starkt engagerade i tidningsutgivning. Arbetarrrelsens cen trala organ har i praktiken dragit sig tillbaka som tidningsgare. LO
ger visserligen aktiemajoriteten i Aftonbladet, men har verltit det
operationella ansvaret till Schibsted. ven Hgerns Frlagsstiftelse,
med anknytning till Moderata Samlingspartiet, har avvecklat strre
delen av sitt tidningsengagemang. Om den planerade frsljningen av
Gotlands Allehanda genomfrs terstr endast en minoritetspost i
Norrbottens-Kuriren. Centerpartiet har gtt emot decentraliserings tendensen inom den partigda pressen genom att samla sitt tidnings gande i tv bolag, det av partiet gda Centertidningar med sex tid ningar och det lokalt gda Sknska Dagbladet med tre tidningar.
Privata intressenter har de senaste ren i flera fall gtt in som del gare i socialdemokratiska tidningar. I den strsta och tredje socialde mokratiska tidningen, Aftonbladet och Norrlndska Socialdemokraten,
har arbetarrrelsen behllit aktiemajoriteten men verltit nra hlften
av aktierna till mediefretag utan anknytning till rrelsen, Schibsted
respektive Orkla. Hlsinge-Kuriren, som vid rekonstruktionen av Apressens konkurs sldes till en socialdemokratisk tidningsman, har nu
tagits ver av ett tidningsfretag med borgerlig anknytning. I alla tre
fallen har avtal slutits om att tidningarna skall behlla sin socialdemo kratiska inriktning.
Troligen kommer flera av de ovan skisserade trenderna att fortstta
de nrmaste ren. Ett kat utlndskt gande r inte osannolikt, ett par
utlndska mediefretag har uttalat sitt intresse fr den svenska dags pressmarknaden. Likas kan det frvntas att garkoncentrationen p
regional niv kommer att fortstta. Det kan vidare inte uteslutas att
arbetarrrelsen kommer att ska nya garkonstellationer fr sina tid ningar.
2.1.2
garstruktur
Den svenska dagspressen har lnge haft en mycket stabil garstruktur.

De familjer som fortfarande utgr en viktig grupp gare har genom gende varit engagerade i sina tidningar under mycket lng tid, som
slkten Ridderstad (sedan 1842), slkten Bonnier (intressen 1888 ak tiemajoritet 1924), slkten Pers (1898), familjen Hamrin (ca 1910),
familjen Hjrne (1926), familjen Sommelius (1920-talet) och familjen
Bengtsson (1931). Arbetarrrelsen byggde upp en landsomfattande
press decennierna runt sekelskiftet. Merparten av dagens strsta tid ningsgare har sledes funnits p mark naden en mycket lng tid (Tabell
2.2).
SOU 1999:30
Tabell 2.2. De 20 strsta garna inom flerdagarspress (3/v) 1998.

gare
Slkten Bonnier
Schibsted 1
Inkl 100 % AB
Familjen Hjrne 2
LO1
Familjen Ander
Familjen Hamrin
Centerpartiet
Stiftelsen Barometern
Slkten Pers
Nya Stiftelsen Gefle Dagblad
LT Liberala Tidningar AB
Arbetarrrelsen i Skne
Slkten Ridderstad
Stiftelsen Tore G Wrenstam
Axel Johanssons stiftelser
Familjen Bengtsson
Erik och Asta Sundins Stiftelse
Centerrrelsen i Skne
Familjen Sommelius
Eskilstuna-Kurirens Stiftelse
vriga
TOTALT
Antal huvud
tidningar
8
1,5
2
2
0,5
10
5
6
3
7
5
3,5
1
1
2
1
4,5
2
3
1
2
36
104
Upplaga
helr 97
vardagar
1 067 300
398 700
602 800
279 400
204 200
192 400
142 100
130 500
123 200
118 800
118 800
96 700
74 100
66 300
62 200
61 400
60 700
60 600
57 200
49 400
46 300
598 000
4 008 400
Andel av
totalupplagan
26,6
9,9
15,0
7,0
5,1
4,8
3,5
3,3
3,1
3,0
3,0
2,4
1,8
1,7
1,6
1,5
1,5
1,5
1,4
1,2
1,2
15,0
100,0
Klla: Bearbetning efter TS upplageuppgifter fr 1997 .

Anm: 1 gande av Aftonbladet uppdelat p LO Media och Schibsted.
2
Inkl 50 procent av Bohuslningens och Strmstads Tidnings upplaga .
Rekonstruktionen efter A-pressens konkurs 1992 innebar att antalet

tidningsgare kade genom att koncernens tidningar verfrdes till
gare frankrade i den lokala arbetarrrelsen. garkoncentrationen
mtt i marknadsandelar kom p grund av denna omstrukturering av
arbetarrrelsens press att minska ngot mellan 1978 och 1993, medan
den har kat ngot de senaste ren (tabell 2.3).
SOU 1999:30
Tabell 2.3. garkoncentration inom flerdagarspress (3/v).
Den strste garen

De tv strsta garna
De fyra strsta garna
De tta strsta garna
De sexton strsta garna
1978
20,6
30,2
47,0
63,4
79,9
1993
26,7
34,8
47,5
61,8
79,0
1997
26,6
36,51
48,6
63,3
79,7
Klla: Bearbetning efter TS-Boken 1979, 1994 och 1998.

Anm: 1 Om Aftonbladets hela upplaga frs till Schibsted uppgr de tv strsta
garnas andel till 41,6 procent.
Om arbetarrrelsens och centerrrelsens liksom de liberala tid ningskonsortierna sammanfrs till var sin grupp underlttas jmfrelser
ver tid mellan olika gargrupper. Av de sexton strsta gargrupperna
1998 terfanns alla utom en bland de tjugo strsta garna tjugo r tidi gare (tabell 2.4). Tv gare har lmnat branschen, slkten Wahlgren
och Wallenbergsfren 1992 respektive 1998. Endast en gare,
Schibsted, r helt ny som tidningsgare i Sverige.
Den strsta frndringen sedan 1978 r att Schibsted genom frvr ven av Aftonbladet och Svenska Dagbladet p kort tid blivit en av lan dets strsta tidningsgare. Bonniers har sedan 1978 kat sin andel av
dagspressmarknaden med sex procentenheter. Trots flera tidningsfr vrv har dock gruppen inte kat sin andel sedan 1994 beroende p
Expressens upplagefrluster. Arbetarrrelsen har frlorat marknads andelar, frmst p grund av den partiella frsljningen av Aftonbladet,
men ven gruppens landsortstidningar har minskat bde i antal och i
upplaga.
Familjen Hjrne har minskat sin marknadsandel genom frslj ningen av GT, som inte helt kunnat kompenseras genom frvrvet av
halva Bohuslningen. Sedan 1978 har ngra gargrupper, Gefle Dag blad, Pers, Hamrin och Ander, kat sina andelar frmst genom kp av
tidningar. Med undantag fr Schibsteds frvrv har inte de ovan relate rade transaktionerna under de senaste ren mer n marginellt pverkat
styrkefrhllandena p dagspressmarknaden. Koncentrationsgraden
inom branschen har varit mycket stabil ( tabell 2.5).
SOU 1999:30
Tabell 2.4. De 12 strsta gargrupperna inom flerdagarspress (3/v) 1998.

gare
Antal
Upplaga
huvudhelr 97
tidningar vardagar
Slkten Bonnier
Schibsted 1
Inkl 100 % AB
Arbetarrrelsen 1 2
Exkl AB
Familjen Hjrne 3
Centerrrelsen 2
Familjen Ander
Familjen Hamrin
8
1,5
2
17
16,5
2
9,5
10
5
4,5
3
7
5
1
2
1
4,5
2
0
0
22
104
Liberala konsortier 2
Barometern
Slkten Pers
Slkten Ridderstad
Familjen Bengtsson
Erik och Asta Sundins Stiftelse
Slkten Wahlgren
Wallenbergsfren
vriga
TOTALT
1 067 300
398 700
602 800
528 750
324 350
279 400
194 100
192 400
142 100
128 700
123 200
118 800
118 800
66 300
62 200
61 400
60 700
60 600
0
0
339 000
4 008 400
Andel av
totalupplagan %
26,6
9,9
15,0
13,2
8,1
7,0
4,8
4,8
3,5
3,2
3,1
3,0
3,0
1,7
1,6
1,5
1,5
1,5
0,0
0,0
10,1
100,0
Frndring
andel 1978-97
procentenheter
6,0
9,9
15,0
-7,1
-2,7
-1,8
0,2
0,4
0,9
0,9
0,3
1,4
1,9
0,1
0,2
0,2
-0,7
0,0
-5,1
-4,4
Frndring
andel 1993-97
procentenheter
-0,1
9,9
15,0
-4,0
-1,3
-1,1
-0,1
-0,1
-0,3
0,1
0,2
0,1
0,5
0,2
0,1
0,0
0,0
0,0
-5,1
-4,7
Klla: Bearbetning efter TS upplageuppgifter fr 1997 .

Anm: 1 gande av Aftonbladet uppdelat p Arbetarrrelsen och Schibsted 2 Tidningar
gda av organisationer i arbetarrrelsen och centerrrelsen samt av tv liberala
konsortier har sammanfrts till var sin grupp oberoende av juridiskt gande. 3 Inkl. 50
procent av Bohuslningens och Strmstads Tidnings upplaga.
SOU 1999:30
Tabell 2.5. garkoncentration inom flerdagarspress (3/v). Arbetarrrelsens och centerrrelsens samt de liberala konsortiernas tidningar
sammanfrda till var sin grupp.
Den strste garen

De tv strsta garna
De fyra strsta garna
De tta strsta garna
De sexton strsta garna
1978
20,6
40,9
54,7
70,6
85,2
1993
26,7
43,9
56,9
73,2
89,2
1997
26,6
39,8
56,7
73,0
89,0
En jmfrelse mellan olika garformer visar vissa frskjutningar

sedan 1978 (tabell 2.6). De privatgda liksom de stiftelsegda tidning arna har kat sin andel ngot p bekostnad av de organisationsgda. En
stor del av frndringarna r en fljd av omstruktureringen av arbetar rrelsens press, framfr allt frsljningen av halva Aftonbladet till
Schibsteds och verltelser av vissa tidningar till stiftelser med anknyt ning till arbetarrrelsen. Svenska Dagbladets vergng frn stiftelsegd
till privatgd tidning r en annan viktig frndring.
Tabell 2.6. garformer inom flerdagarspress (3/v) 1978 och 1997.
garform
Privata gare
Stiftelser
varav
Moderata stiftelser
Liberala stiftelser
Arbetarrrelsens
stiftelser
Privata stiftelser
Organisationer
varav
Arbetarrrelsen
Centerrrelsen
Pingstrrelsen
Upplaga
Andel
%
1978
2 660 600
680 300
59
15
445 500
234 800
10
5
Upplaga
1997
2 634 100
755 200
66
19
288 100
315 000
139 600
7
8
4
0
15
10
5
0
1 150 100
26
12 500
599 400
912 500
206 800
30 800
20
5
1
388 900
194 100
16 400
Klla: Bearbetning efter TS-Boken 1979 och 1998.
Andel
%
SOU 1999:30
Landsortstidningarna har av tradition haft en stark stllning p den

svenska dagspressmarknaden, med ungefr hlften av den totala dags pressupplagan. De lokalt frankrade familjerna som alltid spelat en
viktig roll som gare i landsortspressen r fortfarande en av de stora
gargrupperna (tabell 2.7 och tabell 2.8). Flera av de familjegda
fretagen har utvecklats till tidningskedjor. En rad familjegda tid ningar har sedan 1950-talet vertagits av i regel partipolitiskt och lokalt
frankrade stiftelser. Efter A-presskoncernens upplsning har stif telseformen i flera fall anvnts fr de lokala bolag som vertagit de
tidigare A-presstidningarna. Till skillnad frn mnga andra lnder har
den svenska storstadspressen aldrig haft ngra betydande garintressen
i landsortspressen.
Tabell 2.7. gargrupper p landsortspressmarknaden 1997. Upplaga och
marknadsandel.
gare
Arbetarrrelsen
Familjen Ander
Centerrrelsen
Familjen Hamrin
Liberala konsortier
Slkten Pers
Slkten Ridderstad
Familjen Bengtsson
Erik och Asta Sundins stiftelse
Familjen Sommelius
Eskilstuna-Kurirens stiftelse
Stiftelsen VK-Press
Slkten Bonnier
Stiftelsen Skelleftepress
Stiftelsen Norrbottenspress
Familjen Larsson/Stiftelsen
Kristianstadspress
vriga gare
Totalt
Fretag
Tio helgda och fyra hlftengda
tidningar
Nya Wermlands-Tidningen
Centertidningar, Norra Skne m fl
Herenco
Nerikes Allehanda, Hallandsposten
Sydostpress
VLT
Gefle Dagblad, Sundsvalls Tidning
m fl
stgta Correspondenten
Bors Tidning
Upsala Nya Tidning
Dalarnas Tidningar
Norrkpings Tidningar
Helsingborgs Dagblad
Eskilstuna-Kuriren
Vsterbottens-Kuriren
Allehanda-gruppen
Norra Vsterbotten
Norrbottens-Kuriren
Kristianstadsbladet
Klla: Bearbetning av TS-Boken 1998.
Upplaga ex
250 300
Andel %
12,6
192 400
163 800
142 100
128 700
123 200
118 800
118 800
9,7
8,3
7,2
6,5
6,2
6,0
6,0
66 300
62 200
61 400
60 700
60 600
49 400
46 300
42 300
33 900
31 200
30 700
29 900
3,4
3,1
3,1
3,1
3,1
2,5
2,3
2,1
1,7
1,6
1,5
1,5
166 000
1 979 000
8,4
100,0
SOU 1999:30
Tabell 2.8. Olika gartypers andel av landsortspressens (3 nr/vecka)

upplaga 1997. Procent.
gartyp
Privatgda
varav familjer i landsorten
varav tidningskonsortier
varav storstadspress
varav utlandsgare
Stiftelser och organisationer
varav socialdemokratiska
varav centerpartistiska
varav liberala
varav moderata
1-2 tidningar
17,7
12,5
1,6
2,6
1,0
31,2
12,6
0,3
9,9
8,3
48,9
3 tidningar
30,9
26,0
4,9
20,2
8,0
6,0
6,2
51,1
Totalt
48,6
38,5
6,5
2,6
1,0
51,4
12,6
8,3
15,9
14,5
100,0
Klla: Bearbetning av uppgifter i Nordicoms Databas ver svenska medie fretag.

Anm: garfrndringar 1998 inbegripna. Sknska Dagbladets gande av Norra
Skne ingr i kategorin centerpartistiska organisationer ej i storstadspress
Slkten Bonnier och familjen Hjrne r starkare p intkts- n p

upplagemarknaden p grund hga annonsintkter och hg periodicitet
(Tabell 2.9). Det motsatta frhllandet rder fr de flesta av vriga
garna. Arbetarrrelsen med sina hga andel av lgtckningstidningar
r ett exempel p en sdan gargrupp.
Tidningsfretagens resultat kan variera kraftigt r frn r. Enligt
Presstdsnmndens underskningar har Bonniersfren under ren
1995 97 svarat fr en betydande andel av den svenska dagspressen s
totala resultat med 56, 30 respektive 41 procent, mycket tack vare att
Dagens Industri med 2,5 procent av totalupplagan varje r sttt fr
cirka 20 procent av totalresultatet. Arbetarrrelsens tidningar redovisar
visserligen en mindre nettovinst, men gruppens samtliga tidningar, fr utom tre, skulle utan presstdet ha gtt med frlust. Av Schibsteds
tidningar redovisade den nyfrvrvade Svenska Dagbladet en frlust
efter presstdet p ver 100 miljoner kronor, medan Aftonbladet gick
med vinst. Alla de strre garna av landsortspress redovisade positiva
resultat, ven om ngra av dem hade lg nettomarginal.
SOU 1999:30
Tabell 2.9. Ekonomiskt resultat fr gargrupper p den svenska dagspressmarknaden 1997. Mkr.
gare
Intkter Nettoresultat
Nettomar- Nettoginal %
resultat
fre std
Slkten Bonnier
Arbetarrrelsen
Arbetarrrelsen exkl AB
Schibsted 1
Schibsted inkl 100 % AB
Familjen Hjrne
Centerrrelsen
Familjen Ander
Liberala konsortier
Familjen Hamrin
Gefle Dagblad
Slkten Pers
Erik och Asta Sundins
Stiftelse
Familjen Ridderstad
Familjen Sommelius
Stiftelsen VK-Press
Dagspressen totalt
4 997
1 910
1 237
1 595
2 330
1 581
759
594
588
531
475
446
417
331
412
54
29
-73
-48
111
59
222
56
33
24
8
36
62
8,2
2,8
2,3
-4,6
-2,1
7,0
7,8
3,72
9,6
6,1
5,0
1,9
8,7
18,6
412
-181
-208
-131
-106
111
4
22
56
33
24
8
36
62
290
241
219
216
16 967
29
11
41
5
995
9,8
4,4
18,8
2,1
5,9
29
11
41
5
Andel
av
intkter
%
29,5
11,3
7,3
9,4
13,7
9,3
4,5
3,5
3,5
3,1
2,8
2,6
2,5
2,0
1,7
1,4
1,3
1,3
100
Klla: Bearbetning av rsredovisningar 1997 fr fretag gda av respektive gargrupp

samt av Dagspressens ekonomi 1997.
Anm 1 Pro forma inkl . Svenska Dagbladet. 2 Avser rrelseresultat respektive rrelse marginal.
Andel
av
resultat
%
41,4
5,5
2,9
11,2
6,0
2,2
5,7
3,3
2,4
0,8
3,7
6,2
2,9
1,1
4,1
0,5
100
SOU 1999:30
2.2
Dagspressgarnas position p
marknaden
Dagspressmarknaden i Sverige utgr inte en enhetlig nationell marknad

i samma utstrckning som TV-, bok-, skiv-, tidskrifts- och filmmarkna derna. Det utmrkande draget fr dagspressen r i stllet de lokala
marknadernas centrala stllning. Marknader dr de nationella aktrerna
fr underordna sig de lokala.
Avgrnsningarna av de lokala marknaderna faller sig i regel natur liga men kan i vissa fall vara problematiska. TS-Boken anvnder Aregionerna som grund fr sin uppdelning i olika delmarknader. En
ytterligare uppdelning p kommunniv grs ocks. Samtliga tidningars
upplaga och hushllstckningstal redovisas p bda niverna.
I freliggande underskning har A-regionnivn anvnts. I regel ger
den en god bild av marknaderna. Ngra A-regioner bestr dock av tv
distinkta dagstidningsmarknader. Det gller t.ex. Skara/Lidkping och
Hudiksvall/Ljusdal, dr tv lokaltidningar har en dominerande stllning
i var sin del av regionen.
Tckningstal har lnge varit ett centralt begrepp vid analys av tid ningarnas styrka p marknaden. Hr kommer tckningstalen att anvn das dels fr att studera gargruppernas totala tckning av delmarkna derna, dels fr att underska gargruppernas marknadsandelar p tre
typer av marknader, nmligen fr lokala morgontidningar, fr kvlls tidningar samt fr nationellt spridda morgontidningar.
2.2.1
garnas totala marknadstckning
Vid marknadsanalyser av dagspress utgr man i regel frn de enskilda

tidningarnas tckningstal. Hr skall i stllet garniv anvn das, fr att
frska skapa en bild av i vilken utstrckning en gargrupp lyckas
tcka en delmarknad. Ett problem med denna typ av mtning r de
hushll som lser tv eller flera av en gargrupps tidningar. Den
vanligaste formen av dubbeltckning r kombinationerna morgontid ning/kvllstidning och sexdagarstidning/tredagarstidning. I det frra
fallet frekommer dubbellsning framfr allt p utgivningsorterna. Den
andra typen existerar inom Andergruppen p ett par marknader.
Tv gargrupper, Bonniers och arbetarrrelsen/Schibsted, har tid ningar som r spridda ver hela landet (tabell 2.10). Bonniers ndde
1997 dock inte ver 50 procent i hushllstckning i fler n tre omrden,
Ystad, Malm och Stockholm. Genom kpet av GT kade Bonniers sin
tckning i Gteborg frn 7 till 18 procent. Arbetarrrelsen dominerade
i ngra omrden, Pite, Sollefte och Kiruna, men i ver hlften av re -
SOU 1999:30
gionerna lg tckningen under 20 procent. De vriga tidningsgarna

hade i stor utstrckning koncentrerat sig till en landsdel, dr de i regel
hade en hg tckning.
Tabell 2.10. gargrupper med tckningstal 10 procent i tre eller
flera A-regioner 1997. Antal A-regioner. Totalt 70 A-regioner.
gargrupp
>80
Slkten Bonnier
Schibsted inkl . Aftonbladet
Schibsted exkl . Aftonbladet
Arbetarrrelsen inkl .
Aftonbladet
Arbetarrrelsen exkl .
Aftonbladet
Familjen Ander
Familjen Hamrin
Centerrrelsen
Familjen Pers
Nya Stiftelsen Gefle
Dagblad
Liberala konsortier
Familjen Bengtsson
Familjen Hjrne
1
1
70
79
1
60
69
1
1
1
1
1
1
1
50
59
1
40
49
30
39
1
20
29
7
7
10 Summa
19
56
67
49
56
1
10
27
55
25
2
5
2
1
1
23
1
1
2
1
1
2
2
1
1
1
1
11
8
8
6
6
2
2
1
1
1
2
1
2
Klla: Bearbetning efter TS-Boken 1998 .
2.2.2
Dagspressens delmarknader
Dagspressen behandlas ofta som en marknad. Den kan dock delas in i

tre typer av marknader, nmligen den lokala morgontidningsmarkna den, kvllstidningsmarknaden samt marknaden fr nationellt spridda
morgontidningar.
5
5
4
3
SOU 1999:30
Lokaltidningsmarknaden
De lokala morgontidningarna sprids p ett stort antal, i regel vl av grnsade marknader. Det kan dock vara problematiskt att avgra inom
vilka omrden storstadstidningarna br betraktas som lokaltidningar. I
regionerna nrmast utgivningsorten kan de nationella morgontidning arna nmligen ven fylla funktionen som lokaltidning, kanske framfr
allt fr pendlare. I underskningen har dessa tidningars utgivning i an grnsande utgivningsomrden rknats in i lokaltidningsmarknaden.
Den typiska svenska lokala tidningsmarknaden domineras av en
gargrupp. I 45 av 70 A-regioner hade den strste garen 1997 en
marknadsandel ver 70 procent (tabell 2.11). I endast nio regioner 1
fanns en ngorlunda jmn konkurrens, varav endast i en av de femton
strsta kommunerna nmligen Gvle. En viss konkurrenssituation fanns
i ytterligare ett tjugotal omrden, dr den mindre tidningen hade en
marknadsandel p mellan 20 och 30 procent. Av de strre regionerna
terfanns endast Stockholm och Malm/Lund i den sistnmnda katego rin. I fyra av landets strsta kommuner, Gteborg, Vsters, rebro
och Jnkping, behrskade den strsta tidningen mer n 90 procent av
marknaden, i ytterligare fem mellan 75 och 89 procent.
Lule, Lycksele, stersund, Hrnsand, Gvle, Karlskoga, Karlshamn, Visby

och Motala. I Bollns/Sderhamn, Avesta/Hedemora och Skara/Lidkping r
konkurrensen jmn p A-regionniv, men omrdena bestr av tv marknader
med var sin dominerande tidning.
SOU 1999:30
Tabell 2.11. Marknadsandelar p lokaltidningsmarknaden fr de

strre gargrupperna i svensk dagspress 1997. Antal A-regioner.
gargrupp
Arbetarrrelsen
Familjen Ander
Familjen Hamrin
Centerrrelsen
Familjen Pers
Liberala konsortier
Nya Stiftelsen Gefle
Dagblad
Familjen Bengtsson
Slkten Bonnier
Erik och Asta Sundins
Stiftelse
Eskilstuna-Kurirens
Stiftelse
Slkten Ridderstad
Stiftelsen VK-Press
Familjen Svender
vriga
SUMMA
90
100
2
4
2
1
2
1
80
89
3
3
2
3
2
70
79
1
60
69
1
2
3
1
2
1
1
1
30
39
2
20
29
9
1
2
2
1
1
1
1
1
1
1
9
22
10
8
9
6
5
4
5
2
18
Summa
3
3
2
1
1
3
18
40
49
6
1
1
1
50
59
1
2
12
1
9
2
10
2
2
8
1
15
Klla: Bearbetning efter TS-boken 1998 .
Mnga regioner domineras helt av var sin gargrupp. Hamrin och

Pers r ensamma utgivare av flerdagarstidningar i Jnkpings respek tive Vstmanlands ln. Bda grupperna har dessutom en stark stllning
i var sin del av Vstergtland. I Vrmland och angrnsande omrden
dominerar Andergruppen. I tre ln i sydstra Sverige r Stiftelsen
Barometern ledande tidningsutgivare genom Sydostpress. Nya Stiftel sen Gefle Dagblad ger ledande tidningar efter Norrlandskusten. I
Dalarna dominerar Bengtsson-gruppen.
Ngra grupper har ett geografiskt spritt gande. Centerrrelsen r
starka i ngra omrden i sdra Sverige och runt Stockholm. De liberala
konsortierna dominerar i Halmstad och Nrke. Slkten Bonnier nr en
marknadsandel ver 60 procent i Ystad, Stockholm och Malm. Arbe tarrrelsen ndde ver 20 procents marknadsandel p 22 delmarknader,
men ver 70 procent endast i tre omrden, Sollefte, Pite och Kiruna.
2
2
2
14
99
SOU 1999:30
I 33 regioner ligger den socialdemokratiska pressens andel under 5 pro cent.

Sedan 1978 har antalet marknader dr den dominerande garen har
en marknadsandel ver 80 procent mer n frdubblats. Flera mjliga
orsaker till den kade garkoncentrationen p de enskilda delmarkna derna kan urskiljas. I ngra fall beror frndringen p att konkurre rande tidningar lagts ner, som i Jnkping, Linkping, Trans, Vxj
och Bors.
Det finns en klar tendens mot att tidningarna koncentrerar sig allt mer p sina krnomrden och medvetet drar tillbaka sin olnsamma
bevakning av orter i spridningsomrdets periferi. Arbetarrrelsens
press byggdes en gng upp med ambitionen att bevaka ett ln, som i
regel innefattade flera delmarknader. Mnga socialdemokratiska tid ningar har alltmer brjat att koncentrera sina resurser till utgivnings regionen. Exempel p omrden som vergivits r Vstervik, Nykping
och Mjlby/Motala. I Skne har Arbetet under de senaste ren lagt ner
flera lokalredaktioner fr att i stllet satsa mer p Malm-regionen.
ven flera strre landsortstidningar som Nerikes Allehanda, stgta
Correspondenten och Upsala Nya Tidning har lmnat vissa perifera
omrden.
Under de senaste ren har dock ett par frstatidningar satsat p att
ka sin tckning utanfr sitt egna utgivningsomrde, nmligen stgta
Correspondenten i Motala och Ljusnan i Sderhamn.
Konkurrenstidningsorter
Hsten 1998 utkom fler n en tidning p sjutton orter i Sverige (tabell
2.12). I en stad, Malm, utgavs tre tidningar, dr dock Sknska Dag bladet hade huvuddelen av sin spridning utanfr utgivningsomrdet. I
de sexton tvtidningsstderna fanns socialdemokratiska tidningar i
fjorton. P endast en plats frutom Stockholm, konkurrerade tv bor gerliga tidningar med varandra, nmligen i Skvde dr familjen Anders
Skaraborgs Lns Allehanda och Hamrins Skvde Nyheter var inbe gripna i en hrd strid.
SOU 1999:30
Tabell 2.12. Utgivningsort och upplaga 1997 fr dagstidningar p

konkurrensorter.
Ort
Lule
Tidning
Norrlndska Socialdemokraten
NorrbottensKuriren
Upplaga Hushllstckningutgiv ningsomrde

%
1997
1997
39 500
36
Frndring av
upplaga %
Relation 1
1978-97 1993-97
-11
-9
1997
1,3
30 300
43
-3
-6
Ume
VsterbottensKuriren
Vsterbottens Folk blad
42 300
18 300
61
17
2
-22
-9
-9
2,3
stersund
stersunds-Posten
Lnstidningen ster sund
27 200
25 000
43
40
-12
32
-9
-15
1,1
Sundsvall
Sundsvalls Tidning
Dagbladet
38 600
10 700
65
18
3
2
-5
-12
3,6
Gvle
Gefle Dagblad
Arbetarbladet
30 900
28 900
37
34
-7
-12
-3
-2
1,1
Falun
Falu Kuriren
Dala-Demokraten
29 100
23 000
35
21
-16
0
-8
-17
1,3
347 900
194 500
34
15
-14
8
-9
-4
1,8
Stockholm Dagens Nyheter

Svenska Dagbladet
rebro
Nerikes Allehanda
rebro-Kuriren
68 300
3 6002
69
4
5
-72
-4
-58
19,0
Karlskoga
Karlskoga Tidning
KarlskogaKuriren
8 700
6 100
41
29
-30
27
-22
30
1,4
Karlstad
Nya WermlandsTidningen
Vrmlands Folkblad
63 500
55
-16
-14
2,5
25 900
23
-4
-6
EskilstunaKuriren
Folket
33 100
55
17
-3
9 800
15
-62
-24
Eskilstuna
3,4
SOU 1999:30
Ort
Tidning
Norrkping Norrkpings Tid ningar

Folkbladet
Upplaga Hushllstckning utgiv

ningsomrde
%
1997
1997
48 100
62
Frndring av
upplaga %
Relation 1
1978-97 1993-97
-9
-5
1997
3,8
12 600
13
-4
Visby
Gotlands Tidningar
Gotlands Allehanda
12 800
11 800
50
44
-9
4
-3
-5
1,1
Kalmar
Barometern med
OskarshamnsTidningen
stra Smland
47 400
60
-13
-6
2,7
17 6003
20
-9
261
600
16 300
61
-13
-3
-33
-25
23 700
59
-5
4 900
14
-41
-53
Karlskrona Blekinge Lns Tid ning

Sydstran
35 100
55
18 400
23
-17
-23
Malm
122
800
57 800
30 300
46
20
4
-27
-1
-31
1
Gteborg
Gteborgs-Posten
Arbetet Vst
Skvde
Skaraborgs Lns
Allehanda
Skvde Nyheter
Sydsvenska Dag bladet

Arbetet Skne
Sknska Dagbladet
16,0
4,8
1,9
2,1
Klla: Bearbetning efter TS-Boken 1979 och 1994 samt Pressens Tidning 5/1997 .
Anm: 1 Relation = Kvoten frstatidning/andratidning 2 Karlskoga-Kurirens edition i
rebro 3 Inkl. Nyheterna.
I tre utgivningsomrden, stersund, Gvle och Visby, r konkur renslget jmnt. I Falun har visserligen Falu-Kuriren och Dala-Demo kraten relativt likvrdiga upplagor, men den senare har ett strre sprid ningsomrde dr den mter konkurrens frn andra tidningar i Bengts son-gruppen, som totalt har en mer n dubbelt s stor upplaga som den
socialdemokratiska tidningen. I Norrbotten r Norrbottens-Kuriren
strre n Norrlndska Socialdemokraten i utgivningsomrdet, medan
frhllandet r omvnt fr hela spridningsomrdet. P ngra orter,
SOU 1999:30
Karlskoga, Karlskrona, Malm, dr relationen mellan tidningarna r

mindre n tv freligger en reell konkurrenssituation, medan i rebro
och Gteborg r styrkefrhllandena s ojmlika att det r svrt att tala
om verklig konkurrens. I Eskilstuna har upplagegapet vuxit frn 2 800
exemplar 1978 till 23 300 1997, till en viss del beroende p att Folket
begrnsat sitt spridningsomrde . I Gteborg och Malm har Arbetet
Nyheterna frlorat marknadsandelar.
Det finns ingen entydig tendens att de stora tidningarna kar p de
mindres bekostnad. Det mest knda exemplet p en andratidnings upp gng r Lnstidningen stersund som under ett tiotal r kring 1980
kade sin marknadsandel frn 25 till ngot ver 50 procent, men nu r
ngot mindre n stersunds-Posten. I Karlskoga har Karlskoga-Kuriren
sedan 1993 kraftigt kat sin upplaga p sin lokala konkurrents bekost nad. I Dalarna har Dala-Demokraten kat sin marknadsandel bde i
frhllande till Falu-Kuriren och hela Bengtsson-gruppen. Andratid ningarna har noterat mindre andelskningar ven i Kalmar och p Got land.
I de tre stder, Bors, Jnkping och Vxj, som frlorat en tidning
sedan 1978 har den kvarvarande tidningen endast marginellt kat eller i
ett fall minskat sin upplaga. Lokaltidningarnas sammanlagda tckning i
de tre regionerna har mellan 1988 och 1997 minskat med 20, 20
respektive 27 procentenheter.
Kvllstidningsmarknaden
Under 1990-talet har styrkefrhllandena mellan kvllstidningsgarna
frndrats vsentligt (tabell 2.13). Bonniers har genom frvrven av
Kvllsposten och GT strkt sin position p marknaden, men p grund
av Expressens tillbakagng har marknadsandelen sjunkit sedan 1993.
Schibsted och LO har andra sidan kraftigt ka t sin andel och har nu
nrmare hlften av marknaden.
SOU 1999:30
Tabell 2.13. gargrupper p kvllstidningsmarknaden 1978, 1993 och

1997. Upplaga och marknadsandel.
1978
gargrupp
Upplaga
Slkten Bonnier
519 600
LO
429 400
LO/Schibsted
Familjen Hjrne
94 200
Familjen Wahlgren 112 700
1 155 900
SUMMA
%
45
37
8
10
100
1993
Upplaga
578 0001
342 500
%
57
34
86 4001
1 006 900
100
1997
Upplaga
469 500
%
53
408 300
47
877 800
100

Anm: 1 Inkl 50 procent av Idags upplaga .
Kvllstidningsmarknaden har haft en ned tgende trend under flera

decennier och har sedan 1970 frlorat mer n 30 procent av sin upplaga
(tabell 2.14). Under de fyra senaste ren har alla frutom Aftonbladet
lidit kraftiga upplagefrluster.
Tabell 2.14 Kvllstidningarnas upplageutveckling 19781997.
Procent.
Tidning
Aftonbladet
Expressen
GT
Kvllsposten
SUMMA
Frndring av upplagan
19781997
19931997
-5
15
-35
-34
-28
-22
-44
-27
-24
-13
Nationellt spridda morgontidningar

De nationellt spridda morgontidningarna, Dagens Nyheter och Svenska
Dagbladet samt de regionalt spridda Gteborgs-Posten, Sydsvenska
Dagbladet och Arbetet Nyheterna anses allmnt spela en viktig roll fr
opinionsbildning en i landet genom att ge stort utrymme fr politiskt
och kulturellt material. Inte minst i debatten kring garkoncentrationen
i medierna har dessa tidningars betydelse fr det offentliga samtalet
framhvts, liksom vrdet av att kontrollera dem.
SOU 1999:30
De fem tidningarna har mellan 1978 och 1997 frlora t tillsammans

cirka 100 000 exemplar (tabell 2.15) Frlusten motsvarar den under
perioden startade Dagens Industris upplaga, en tidning som dock inte
har samma innehllsliga bredd som de andra storstadstidningarna.
gargruppernas styrkefrhllanden har frndrats sedan 1978. Bon niersfren har strkt sin position genom kpet av Sydsvenska Dagbla det och starten av Dagens Industri och svarar nu fr drygt hlften av
gruppens upplaga, medan tidigare Wallenbergsfrens och numera
Schibsteds Svenska Dagbladet vuxit av egen kraft. Framfr allt Arbetet
Nyheterna men ven familjen Hjrnes Gteborgs-Posten har ftt vid knnas en tillbakagng.
Tabell 2.15 De nationellt spridda morgontidningarnas totala upplaga
1978 och 1997.
gargrupp
Upplaga
1978
402 5001
Slkten Bonnier
varav
Dagens Industri
Dagens Nyheter
402 500
Sydsvenska Dag- 114 5001
bladet
Arbetet Nyheterna
103 900
Gteborgs-Posten
300 000
Svenska Dagbladet
179 800
SUMMA
1 100 700
Frndring %
1997
197896 199397
572 700
42
-2
102 000
347 900
122 800
74 100
261 600
194 500
1 102 900
Marknadsandel
1978
1997
37
52
-14
7
22
-9
3
0
37
10
9
32
11
-29
-13
8
1
-30
-3
-4
-5
9
27
16
100
7
24
18
100
Klla: Bearbetning efter TS-Boken 1979, 1994 och 1998 .

Anm: 1 Sydsvenska Dagbladet gdes 1978 av slkten Wahlgren .
ven om storstadstidningarna har en viss verspridd upplaga r de

dock i frsta hand lokala tidningar, med en vxande andel av upplagan
i utgivningsomrdet (tabell 2.16) Den enda verkliga riksmorgontid ningen r Dagens Industri med bara en tredjedel av upplagan i Stock holm och med en lg men jmn tckning ver hela landet. Det finns en
genomgende tendens att den verspridda upplagan minskar ( tabell
2.17). De tre regionala tidningarna har i dag endast en verspridning p
cirka 5 procent. De tre tidningarna i Stockholm har ungefr lika stor
verspridd upplaga, drygt 60 000 exemplar. Trots att Dagens Nyheter
har frlorat en tredjedel av sin upplaga ute i landet har Bonniers kunna t
SOU 1999:30
ka sin marknadsandel kraftigt, frmst genom starten av Dagens In dustri. ver 90 procent av den verspridda morgonpressen kontrolleras
av tv mediegare, Bonniers och Schibsted.
Tabell 2.16. De nationellt spridda morgontidningarnas upplaga i utgivningsomrdet 11978 och 1997.
1978
gargrupp
Slkten Bonnier
varav
Dagens Industri
Dagens Nyheter
Arbetet Nyheterna
Gteborgs-Posten
Svenska Dagbladet
SUMMA
Frndring
1978-97
Upplaga % total Upplaga % total Upplaga
%
upplaga
upplaga
308 3001 77
439 000
77
130 700
42
308 300
102 2002
93 000
272 000
111 100
886 600
1997
71
89
90
91
62
81
38 000
284 400
116 600
70 300
249 700
133 800
892 800
37
82
95
95
95
69
76
38 000
-23 900
14 400
-22 700
-22 300
22 700
6 200
100
-8
14
-24
-8
20
1

Anm: 1 Med utgivningsomrde avses den A-region, dr tidningen ges ut samt
angrnsande A-regioner 2 Sydsvenska Dagbladet gdes 1978 av slkten
Wahlgren.
SOU 1999:30
Tabell 2.17. De nationellt spridda morgontidningarnas upplaga utanfr utgivningsomrdet1 1978 och 1997.
1978
Tidning
Slkten Bonnier
varav
Dagens Industri
Dagens Nyheter
Arbetet Nyheterna
Gteborgs-Posten
Svenska Dagbladet
SUMMA
1997
Upplaga % total Upplaga % total

upplaga
upplaga
2
94 200
23
133 700 23
Frndring
197897
Upplaga %
39 500
Marknadsandel
1978
1997
42
44
64
94 200
12 3002
23
11
64 000
63 500
6 200
63
18
5
64 000 100
-30 700 -33
-6 100 -50
0
44
6
30
30
3
10 900
28 000
68 700
214 100
10
9
38
19
3 800
11 900
60 700
210 100
5
5
31
19
-7 100 -65
-16 100 -58
-8 000 -12
-4000 -2
5
13
32
100
2
6
29
100

Anm: 1 Med utgivningsomrde avses den A-region, dr tidningen ges ut samt
angrnsande A-regioner 2 Sydsvenska Dagbladet gdes 1978 av slkten
Wahlgren.
Bonniersfren har kat sin tckning i landsorten i 25 regioner, fram fr allt i Skne, och minskat i lika mnga, frmst i Mlardalen. Dagens
Nyheter har minskat ver hela landet. Svenska Dagbladets tckning har
varit relativt ofrndrad. Gteborgs-Posten hade 1978 drag av en re giontidning med en tckning p 1331 procent i tta regioner i Vstsve rige. I genomsnitt har tckningstalen halverats fram till 1997 och i en dast tv regioner utanfr Gteborg nr tidningen en tckning ver
10 procent.
Bakom storstadspressens tillbakagng i landsorten ligger tminstone
fr ett par tidningar en medveten strategi att skra ner den olnsamma
landsortsupplagan och i stllet satsa sina resurser i och kring utgiv ningsomrdet. I vissa omrden har troligen de lokala tidningarnas fr bttrade bevakning av in- och utrikesnyheter, kultur, ekonomi etc. till sammans med det kade totala medieutbudet minskat behovet av en
storstadstidning.
SOU 1999:30
Storstadspress
I den ovan gjorda genomgngen har indelningen lokala morgontid ningar, kvllstidningar och nationellt spridda morgontidningar anvnts.
I debatten kring pressen brukar ofta ytterligare en kategori beropas,
nmligen storstadspress. Fr fullstndighetens skull lmnas en versikt
ver gandet i storstadspressen, som domineras av Bonniers och
Schibsted (tabell 2.18).
Tabell 2.18. gare i storstadspress 1997.
gare
Slkten Bonnier
Schibsted
Familjen Hjrne
Arbetarrrelsen i Skne
Centerrrelsen i Skne
Pingstrrelsen
Familjen Stenbeck
Antal
tidning
6
2
1
1
1
1
1
13
Upplaga
Exemplar
1 042 200
602 800
261 600
74 10
30 300
16 400
10 800
2 038 200
Andel av upp lagan %

51,1
29,6
12,8
3,6
1,5
0,8
0,5
100,0
Klla: Bearbetning av TS-boken 1998 .
2.3
Samverkansformer inom dagspressen
2.3.1
Redaktionell samverkan
Inom den svenska pressen har det sedan lnge funnits olika former av
samarbete kring redaktionellt material. P det opinionsbildande fltet
har byrer med anknytning till de politiska partierna erbjudit tidning arna inom sin sfr material i form av cirkulrledare, krnikor, debatt artiklar etc. Den av tidningarna kooperativt gda Tidningarnas Tele grambyr, TT, har sedan 1922 levererat bde in- och utlndska nyheter.
FLT, gt av borgerliga landsortstidningar, och A-pressen (numera
Avisa Centralredaktion) har producerat featureartiklar och i viss
utstrckning ven nyhetsmaterial. De in- och utlndska bilderna har
pressen hmtat frn ngra bildbyrer. Ett visst redaktionellt samarbete
har ven funnits mellan tidningar som ingtt i samma koncern. Under
de senaste ren har de olika formerna av redaktionellt samarbete
genomgtt stora frndringar .
SOU 1999:30
garfrdelningen i TT bygger i hg grad p styrkefrhllandet

mellan tidningarna vid bolagets grundande. Schibstedsfren r p
grund av koncernens tidningsbolags starka stllning 1922 strsta gare
i TT med 29 procent av aktierna fljd av Bonniersfren med 19
procent. De tre storstadstidningsutgivarna, Schibsted, Bonniers och
Stampen, kontrollerar tillsammans 49,4 procent av aktiekapitalet. P
grund av rstrttsbegrnsningar vid bolagsstmman r gruppens
faktiska kontroll lgre.
TT har i mnga decennier varit den svenska pressens centrala leve rantr av in- och utrikesnyheter. Det utlndska nyhetsmaterialet produ ceras i huvudsak av ngra stora nyhetsbyrer som TT samverkar med,
men ven av TT:s egna korrespondenter. Skeendet i Sverige bevakas av
TT genom huvudredaktion en i Stockholm och lokalredaktioner i Lule,
Sundsvall, Gteborg och Malm. Fr nyheter med riksintresse frn
landsorten r TT ven beroende av leveranser frn de lokala tidning arna. Landsortspressen har sledes tre olika relationer till TT som
gare, kund och leverantr.
Under de senaste ren har TT varit utsatt fr en omfattande kritik
frn mnga landsortstidningar. Byrn anklagas bl.a. fr att vara Stockholmscentr erad och alltfr inriktad p att tillgodose etermediernas
behov. Ett problem fr TT r att deras kunder, landsortspress, stor stadspress, privat lokalradio och TV , har olika krav som kan vara svra
att tillfredsstlla samtidigt. Landsortstidningarna r exempelvis irrite rade ver att de mste lmna sina bsta nyheter till TT, som snds i
etermedierna innan de publiceras i tidningen. Som en fljd av
missnjet har en rad landsortstidningar sagt upp sina kontrakt med TT
och prvat andra nyhetsleverantrer. Lget kompliceras av att den
konkurrerande byrn FLT:s gare kontrollerar 42-43 procent av
aktierna i TT.
En rad strre dagstidningsfretag (Schibstedgruppen, Bonnier AB,
Stampen, VLT, Upsala Nya Tidning, Norrkpings Tidningar, stgta
Correspondenten och A-pressgruppen) som tillsammans ger ca 70
procent av aktierna bildade vid rsskiftet 1998/99 ett nytt bolag, TT
Intressenter AB, som i februari 1999 lade ett bud p samtliga aktier i
nyhetsbyrn. Det uttalade syftet r att f frre gare som strvar t
samma hll.
Frenade Landsortstidningar AB (FLT) gs av 71 tidningar, vilka
enligt ett konsortialavtal skall vara ledande borgerlig landsortstid ning. Fretagets verksamhet omfattar dels annonsfrmedling, dels
produktion av redaktionellt material. P det redaktionella flt et lg
tyngdpunkten tidigare p framstllning av featurematerial, men under
de senaste ren har byrn vidgat sitt verksamhetsflt betydligt. FLT
SOU 1999:30
levererade tidigare enbart till sina gare, men har det senaste ret tagit
in Metro och Dagen i kundkretsen.
Nyhetstjnsten har byggts ut dels genom en kad bevakning frn
FLT:s egen redaktion i Stockholm, dels genom ett utbyte av artiklar av
riksintresse mellan tidningarna i garkretsen. Kunderna erbjuds fr digredigerade in- och utrikessidor, som bygger p FLT:s eget material
och AP:s utrikesnyheter. Vren 1996 abonnerade ett femtontal tid ningar p tjnsten. I januari 1999 hade 33 tidningar sagt upp sina
abonnemang med TT och tog allt sitt icke-lokala material frn FLT, 14
tidningar abonnerade enbart p TT, medan vriga anvnde bda
byrerna.
I samarbete med Bertelsmann, en av vrldens strsta mediekoncer ner, producerar FLT en TV-bilaga, som gr ut i ca 800 000 exemplar,
dvs. ungefr dubbelt s hg upplaga som Aftonbladets. En brsbilaga
ges ut i samarbete med par andra fretag, dribland Bonniers Privata
Affrer. FLT:s bildbyr fusionerades 1996 med Svenska Dagbladets
bildbyr Pica till FLT-Pica, som 1999 kommer att sls samman med
Schibsteds och Norsk Telegrambyrs NTB Pluss. Den nya bildbyrn
kommer att bli Nordens strsta.
Avisa Centralredaktion som gs av tta tidningar i den socialdemo kratiska sfren bedriver en lik nande verksamhet som FLT. Kundkretsen
utgrs av ett sextiofemtal tidningar, frutom de socialdemokratiska tid ningarna och en del endagstidningar ven flera stora borgerliga tid ningar som stgta Correspondenten, Bors Tidning och Helsingborgs
Dagblad. Byrn erbjuder sina kunder drygt 70 frdigredigerade sidor
per vecka, dribland tolv in- och utrikessidor, tv-bilaga och brssidor.
Vren 1998 abonnerade 13 tidningar, samtliga socialdemokratiska, p
in- och utrikessidorna, som bygger p TT-material. Avisa r underleve rantr av frdiga sidor till TT.
Under de senaste ren har flera specialinriktade nyhetsbyrer star tats. Nyhetsbyrn Direkt, gd av Bonnier Affrsinformation, levererar
affrsnyheter elektroniskt direkt till sina fretagsabonnenter men ocks
till FLT och enskilda tidningar. Delphi Economics r huvudleverantr
till ett antal brs- och ekonomisidor bl.a. Avisas och ger ven ut en
ekonomibilaga som medfljer vissa landsortstidningar. Tre byrer med
partipolitisk anknytning, Liberala Nyhetsbyrn, Svenska Nyhetsbyrn
och Pre Cent producerar frmst politiskt material fr i frsta hand tid ningar inom den liberala, moderata respektive centerpartistiska sfren.
Sedan Mariebergs dotterbolag Pressens Bild frvrvat Reportage bild och som ovan nmnt Pica och FLT:s bildbyr fusionerats r en stor
del av bildfrmedlingen i Sverige koncentrerad till dess a tv fretag.
Pressens Bild sljer bilder dels frn koncernens fotografer dels frn
andra bildbyrer, framfr allt AP. Byrn har ett samarbetsavtal med TT
SOU 1999:30
om dagliga bildleveranser. Pica-FLT frmedlar p motsvarande stt

bilder frn egna fotografer och olika samarbetspartners, bl.a. Reuters.
ven p koncernniv har det redaktionella samarbetet kat. Flera av
tidningskedjorna, som Herenco, Nya Wermlands-Tidningen och VLT,
har ett omfattande utbyte av artiklar och i viss ut strckning ven fr digredigerade sidor mellan koncernens tidningar. Ngra koncerner, som
Nya Wermlands-Tidningen, Dalarnas Tidningar samt Sydostpress till sammans med Bors Tidning, har inrttat speciella redaktioner som
producerar material fr hela koncernen och i ngot fall ven fr extern
frsljning.
Sammanfattningsvis finns det en tydlig tendens mot en uppdelning
av produktionen av landsortspressens redaktionella material. En allt
strre del av det icke lokalt anknutna materialet framstlls och redige ras utanfr redaktionerna, som alltmer fr koncentrera sig p den lokala
bevakningen.
Samverkan inom Bonniersfren
Mariebergs vertagande av Sydsvenska Dagbladet innebar inte ngon
strre samordning med koncernens vriga tidningar. Dagens Nyheter
fortsatte sitt mngriga annonssamarbete med Sydsvenska Dagbladet
och Gteborgs-Posten. Expressen och Dagens Nyheter trycker delupp lagor p Sydsvenskan Tryck. P det redaktionella fltet finns sedan
mnga r tillbaka ett visst samarbete mellan Dagens Nyheter och Syd svenska Dagbladet inom utlandsrapporteringen, ngot som inte har p verkats nmnvrt av frvrvet. Inte heller Sydsvenska Dagbladets kp
av Allehanda-gruppen har hittills medfrt ngra strre frndringar.
Trelleborgs Allehandas lsare har dock erbjudits att kpa
Kvllspostens sndagsutgva till kraftigt reducerat pris.
Bonniersfrens frvrv av GT skiljer sig p flera punkter frn grup pens vriga tidningskp. Det var inte moderbolaget, Tidnings AB
Marieberg, utan dotterbolaget, AB Kvllstidningen Expressen, som
initierade och genomfrde affren. Tidigt stod det klart att GT skulle
integreras i Expressen p bde det administrativa och redaktionella pla net. Verksamheten sammanfrdes i ett bolag.
Ngot samarbete mellan Kvllsposten och Expressen inleddes inte
efter Mariebergs frvrv av Sydsvenska Dagbladet AB, som gde
hlften av Idag och efter separationen hela Kvllsposten. Sedan AB
Kvllstidningen Expressen genom en interntransaktion inom Bonnier
AB i december 1998 frvrvat Kvllsposten har en lngtgende in tegrering av koncernens tre kvllstidningar s redaktionella material avi serats, ngot som redan genomfrts mellan Expressen och GT. Expres -
SOU 1999:30
sens redaktion i Stockholm producerar en plattform fr alla tre tid ningarna i form av in- och utrikes material, bilagor, servicetext, som
GT:s och Kvllspostens redaktioner kompletterar med stoff med an knytning till vst- respektive sydsverige. Det frekommer ingen sam ordning betrffande det opinionsbildande materialet i form av ledare
och kulturartiklar, dremot debattartiklar.
Kritiker har menat att det omfattande redaktionella samarbetet mel lan de tre tidningarna kommer att utplna de mindre tidningarnas iden titet som sin respektive landsndas egen kvllstidning. De nya garna
har framhllit dels att ett omfattande besparingsprogram r ndvndigt
fr att de mindre kvllstidningarna skall kunna verleva p sikt, dels att
det redaktionella samarbetet ger utrymme fr en bttre lokal bevakning.
ven andra n garna har framhllit GT:s prekra lge, exempelvis
skrev de tre fackfreningarna i samband med att frvrvet prvades till
Konkurrensverket och hvdade att om kpet stoppades kunde det leda
till att GT lades ner.
Ur garkoncentrationssynpunkt kan Expressens kp av GT tolkas p
olika stt. ena sidan strkte Bonniers sin stllning p kvllstidnings marknaden, dr familjen numera ger ut tre av fyra tidningar, andra
sidan frsvagades familjen Hjrnes tidigare mycket starka position p
den lokala dagstidningsmarknaden. Genom frvrvet kade Bonniers
andel av den totala tidningsmarknaden i Gteborg frn 8 till 20 procent,
samtidigt som Hjrnes andel minskade frn 78 till 66 procent.
2.3.2
Annonssamverkan
Det finns en lng tradition av annonssamverkan inom den svenska

pressen. P nationell niv finns sex samannonseringspaket (tabell
2.19), dr tidningar inom de olika kategorierna, kvllstidningar,
landsortstidningar och storstadsmorgontidningar, valt att samarbeta
ver gargrnser och i viss mn ver politiska grnser. P regional niv
finns sammanlagt ett fyrtiotal olika samannonseringsalternativ.
Genomgende samarbetar nrliggande borgerliga tidningar med
varandra oberoende av gande. Dremot har inte tidningskedjorna
ngon samverkan mellan sina tidningar i olika delar av landet. De
socialdemokratiska tidning arna har tta olika regionala kombinationer
fr sina annonsrer.
SOU 1999:30
Tabell 2.19. De strre samannonseringspaketens frsljning 1997.

Mkr.
Samannonserings paket
Impact
FLT Riks
City
Stormarknadspress
Riksmedia
1997 Frndring
1996 97
%
338
10
253
1
ca 200
us
171
8
60
9
Heta Skne
49
49
Tidningar
Samtliga kvllstidningar
Ca 80 borgerliga landsortstidningar
DN, G-P, SDS
Sex stora landsortstidningar 1
Ca 50 landsortstidningar (varav ca 20
flerdagarstidningar)
Arbetet Nyheterna, Helsingborgs
Dagblad
Klla: Mediatrender 18/1998 .

Anm: 1Nerikes Allehanda, Norrkpings Tidningar, Nya Wermlands-Tid ningen,
Upsala Nya Tidning, Vestmanlands Lns Tidning och stgta Cor respondenten.
Av Bonniers tidningar ingr sledes Dagens Nyheter och Syd svenska Dagbladet i City, kvllstidningarna i Impact tillsammans med
Aftonbladet och Allehanda-gruppen i FLT medan Dagens Industri sl jer p egen hand. Dagens Nyheter och Expressen erbjuder dessutom ett
gemensamt paket fr njesannonser.
2.4
TV-gare
Under den senaste tiorsperioden har TV-branschen gtt igenom stora

frndringar inte bara genom att flera nya TV-kanaler startats utan
ocks genom att en rad nya TV-anknutna marknader utvecklats. Tidi gare bedrevs s gott som all TV-verksamhet inom tv fretag. Sveriges
Television producerade i egna lokaler de svensksprkiga programmen,
kpte in och versatte utlndska program, frvrvade via den euro peiska radiooch TV-unionen EBU sndningsrttigheter fr strre eve nemang samt verfrde programider frn utlandet till svenska frhl landen. Sveriges Television svarade fr utsndningarna, medan distri butionen skttes av Televerket.
Under 1990-talet har en rad fretag startats som specialiserat sig p
olika typer av tjnster, som program- och reklamproduktion, verstt ning, dubbning, teknik- och studiouthyrning, text-TV, rttighets- och
formatfrsljning, annonsfrsljning samt distribution via kabel eller
SOU 1999:30
satellit. P fretagsniv har de strre aktrerna valt olika stt att

organisera verksamheten. Ngra har en vertikal integration med
kontroll ver flera produktionsled. Andra aktrer har koncentrerat sig
p ett led.
2.4.1
Produktionsbolag
Fram till brjan av 1990-talet producerades s gott som alla svenska

TV-program inom Sveriges Television. Med tillkomsten av en rad
reklamfinansierade kanaler som TV3, TV4, Kanal 5 och ZTV som alla
lade ut huvuddelen av sin programproduktion p fristende bolag ska pades en ny marknad.
P grund av att aktrerna anvnder olika redovisningsmtt och defi nitioner r det svrt att ge en fullstndig bild av tv-produktionsmarkna den. Det str dock helt klart att Sveriges Television fortfarande r den
verlgset strsta svenska TV-producenten. Av den svenska produktio nen utgjorde 1997 91 procent egetproducerat material, 3 procent sam producerat och 6 procent helt externt producerat. Fretaget betalade
126 miljoner kronor till utomstende svenska producenter.
TV4 har valt att producera endast nyheter (inkl . morgonprogram),
vissa samhllsprogram samt sport i egen regi. Fr de lokala sndning arna anlitas lokala produktionsbolag. Den vriga svenska produktionen
kps in frn ett tjugotal produktionsbolag till ett berknat vrde 1996
av cirka 300 miljoner kronor. I de lokala produktionsbolagen har TV4
successivt kat sin garandel (se tabell 2.21), medan fretaget inte har
ngra garintressen i de vriga produktionsbolagen. Redan innan Bon niersfrens intrde i TV4:s garkrets var kanalen en stor kund hos Bon niers tv produktionsbolag, Wegelius TV och TV Spartacus. Det finns
inga tecken p att kanalens val av producenter pverkats av garfrnd ringarna.
TV3, Kanal 5, TV6 och ZTV kper in huvuddelen av sitt svenska
material frn externa producenter. Stenbecksfrens kanaler, TV3, TV6
och ZTV anlitar bde bolag inom sfren (se nedan) och helt fristende
bolag. TV3:s kp uppskattades 1996 till 180 miljoner kronor. Kanal 5
har inga garintressen i produktionsbolag.
Nr de reklamfinansierade tv-kanalerna etablerade sig i slutet av
1980-talet kom en rad entreprenrsgda bolag in p den nya produk tionsbolagsmarknaden, i regel specialiserade p olika omrden som
lokal-tv (se 2.4.3), drama, frgeprogram, underhllning, sportsnd ningar, feature etc. S gott som samtliga av de mest framgngsrika och
expansiva fretagen frvrvades ren kring 1995 av stora nordiska
mediefretag, samtidigt som ett par icke-nordiska produktionsbolag
SOU 1999:30
startade egen verksamhet i Sverige (tabell 2.20). Branschen har de

senaste ren haft lnsamhetsproblem vilket lett till och frvntas leda
till ytterligare omstruktureringar.
Tabell 2.20. TV-produktionsbolag i Sverige 1997 Omsttning och
resultat i Sverige. Mkr.
Huvudgare
Bolag
AB Jarowskij 4
MTV Produktion AB
Strix Television Sverige AB
Metronome Film & Tele vision AB
ICA-frlaget
Team Jelbe Production on Air
Television AB
Endemol/ Schibsted 2 Endemol Entertainment Pro duktion AB
Pearson
Grundy Productions AB
Gert Eklund
Gteborg Lokal TV AB
Bonnier
Wegelius Holding AB
Bonnier/Falck &
TV Spartacus KB
Wikander
Egmont
Nordisk Film International AB
Bjrn Nordstrand
TV Kompaniet 4
4
m.fl.
Bo Landin
Scandinature AB
Familjen Dabrowski Dabrowski TV AB
Rolf Sohlman m .fl.
Stenbecksfren
Stenbecksfren
Schibsted/Endemol 2
Omstt- Resultat
ning
f skatt
1
ca 96,0
us1
73,5
-17,6
70,9
4,3
73,5
us
59,6
17,5
58,8
0,8
53,1
49,8
27,2
us3
6,3
-3,6
-8,7
us
24,7
19,8
-0,7
0,1
17,7
14,6
0,8
2,8
Klla: Respektive fretags rsredovisning 1997.

Anm 1 Uppgiften avser uppskattad andel p 70 % fr tv-produktion av bolagets
totala omsttning p 136,7 miljoner kronor med ett resultat fre skatt p 9,8
miljoner kronor. 2 Endemol gick hsten 1998 in som minoritetsgare i Metro nome Film & Television, som samtidigt vertog Endemols verksamhet i Sve rige och Danmark. 3 Verksamheten omfattar produktion av tv-serien Tre
Kronor. 4 TV-Kompaniet vertogs i december 1998 av AB Jarowskij.
Strst p den svenska marknaden av de frn kanalerna fristende

bolagen r det nnu entreprenrsgda Jarowskij. Schibsted framstr
som den mest offensiva aktren, sedan fretaget frst frvrvat den
svenska Mutter-gruppen och den danska Metronome och drefter allie rat sig med Endemol (se nedan). Efter fusionen kommer Schibsted at t
vara en av de allra strsta aktrerna p marknaden. Stenbecksfren
SOU 1999:30
finns representerad dels genom MTG:s Strix, dels det brsnoterade

MTV, dr Kinnevik r strsta gare. Sfrens bolag producerar program
svl fr de egna kanalerna som fr konkurrenterna. ICA-frlaget har
breddat sin verksamhet genom att frvrva det mycket lnsamma Team
Jelbe, ett produktionsbolag som r specialisera t p sportsndningar.
Tv av de strre internationella produktionsbolagen, Endemol och
Grundy, som tidigare slt rttigheter till svenska bolag, etablerade 1996
egen verksamhet i Sverige. Hsten 1998 allierade sig Endemol med
Schibsteds p den nordiska marknaden genom att kpa en minoritets andel (35 procent) i Metronome Film & Television och verlta sin
verksamhet i Sverige och Danmark till detta bolag.
Bonniers r huvudgare i Wegelius TV och hlftengare i TV
Spartacus, som producerar drama. Egmont r ytterligare ett stort nor diskt tv-fretag som etablerat sig p marknaden genom inkp av ett
entreprenrslett fretag.
Sveriges Televisions kostnader fr egen produktion uppgick 1997
till 1 834 miljoner kronor. Den totala marknaden (exkl . TV4-fnsterna)
fr s.k. fri TV-produktion i Sverige berknades ha omsatt drygt 600
miljoner kronor 1997. TV 4:s kostnader fr egen pr oduktion kan upp skattas till cirka 300 miljoner kronor, de vriga svenska kanalernas
egenproduktion r betydligt mindre. ven om helt jmfrbara uppgifter
saknas kan Sveriges Televisions andel av den totala svenska tv-pro duktionen uppskattas till cirka 65 procent.
Produktionen av vissa typer av program, som dagliga dramaserier,
situationskomedier och underhllningsprogram, tenderar att alltmer
samordnas p en nordisk bas. S gott som alla av de strre produk tionsbolagen p den svenska marknaden r verksamma i ett eller flera
andra nordiska lnder. En viss stordriftsfrdel uppns genom att samma
koncept spelas in p flera olika sprk med inhemska aktrer. Den
svenska dramaserien Vita Lgner blir Hvide Lgne p danska och
Hvite Lgner p norska.
De senaste rens tendenser p tv-produktionsomrdet tyder p att de
nordiska public service-fretagen ven i fortsttningen kommer att
svara fr huvuddelen av den inhemska produktionen. De stora nordiska
mediefretagen, Bonniers, MTG, Schibsted, Sanoma, Alma Media och
Egmont, kommer sannolikt at t frska expandera p tv-marknaden
genom att frvrva andra bolag eller alliera sig i olika konstellationer
med varandra och/eller med icke-nordiska mediefretag.
2.4.2
SOU 1999:30
Frsljning av rttigheter
Handel med formatrttigheter r en snabbt vxande freteelse inom

internationell TV-produktion. Med format avses en originalid fr pro gram med dess samtliga komponenter. Formatrttigheten tillkommer
det produktionsbolag som offentliggr en originalid genom
produktion av originalprogrammet. Enligt svensk lag har ett format inte
ett heltckande immaterialrttsligt skydd p det stt som ett verk som
skyddas av upphovsrttslagstiftningen . Inom den internationella TVindustrin har emellertid praxis fr skydd av format skapats genom en
betydande handel med formatrttigheter mellan produktionsbolag och
TV-kanaler.
De flesta av underhllningsprogrammen i de svenska kanalerna
bygger p inkpta format. I regel produceras programmen av den sn dande kanalen eller av svenska produktionsbolag under verinseende
av formatrttsinnehavaren.
I takt med att antalet TV-kanaler, bde abonnemangs- och reklam finansierade, vuxit har de nationella public service-bolagen mtt en allt
hrdare konkurrens om sndningsrttigheter till strre sportarrange mang. I Sverige har det uppmrksammats att det av den tyska
Kirchgruppen kontrollerade bolaget ISPR frvrvat rttigheterna till
Allsvenskan och VM-kvalmatcherna i fotboll samt Elitserien i ishockey
under fyra r.
Om visionerna om en digital TV med mngder av kanaler frverkli gas kommer de fretag som ger rttigheter till format, sportsnd ningar, lngfilmer eller TV-program att spela en viktig roll p den
framtida TV-marknaden. De svenska TV-kanalerna och produktions bolagen frsker visserligen att utveckla egna program, men har san nolikt inte de resurser som krvs fr att p allvar ta upp konkurrensen
med de stora utlndska mediekoncernerna.
2.4.3
Programfretag
Sveriges Television
Sveriges Television AB gs liksom Sveriges Radio AB och Sveriges
Utbildningsradio AB sedan 1997 av Frvaltningsstiftelsen fr Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB.
Stiftelsens styrelse utses av regeringen p frslag av de politiska par tierna i riksdagen. Programbolagen skall vara sjlvstndiga gentemot
moderstiftelsen och medelstilldelningen sker direkt till programbola -
SOU 1999:30
gen. Sveriges Televisions styrelseordfrande med suppleant utses av

regeringen, medan de vriga ledamterna utses av garen.
Nr en andra TV-kanal startades 1969 organiserade Sveriges Radio
TV-verksamheten i tv sjlvstndiga enheter med ansvar fr var sin
kanal, som skulle tvla med varandra. Ledningen fr TV2 verfrdes
1987 till de 10 distrikten ute i landet, medan Kanal 1 frblev stock holmsbaserad. En ny omorganisation genomfrdes 1996. De tv med
varandra konkurrerande kanalerna frsvann som sjlvstndiga enheter.
Programverksamheten organiserades i ett antal programenheter och
programsttningen koordinerades helt fr de tv sndningskanalerna.
Sveriges Television hoppades genom samordningen f bttre mjlig heter att mta konkurrensen frn de kommersiella kanalerna.
ven inom den nya organisationen finns ett visst mtt av inre mng fald med sjlvstndiga enheter som helt eller delvis bevakar samma
omrde. Det frmsta exemplet r organisationen av nyhetsarbetet med
tv sjlvstndiga nyhetsredaktioner, Rapport och Aktuellt. Samhlls programmen produceras av sjlvstndiga redaktioner i Lule, Ume,
Stockholm och Malm. En redaktion i Stockholm svarar fr en ver gripande kulturbevakning, som kompletteras av specialinriktade redak tioner fr litteratur i Sundsvall, bildkonst i Malm, musik i rebro
samt ungdomsmusik i Vxj. Av den totala egna programproduktionen
grs 55 procent i de tio distrikten utanfr Stockholm.
TV4
I samband med att Nordisk Television AB (senare namnndrad till TV4
AB) p hsten 1991 fick koncession att bedriva markbunden sndning,
frband sig de dvarande garna att inte i ngon avgrande grad ndra
sina inbrdes garfrhllanden. Efter bolagets introduktion p brsen
1994 kom huvudgarna, Investor AB (genom ett dotterbolag), Frsk ringsbolaget SPP msesidigt, Bokfrlaget Natur och Kultur, Frenings banken, LRF och Slakterifrbundet att tillsammans inneha 80 procent
av aktierna i bolaget (se tabell 2.21). I TV4:s nuvarande sndningstill stnd stipuleras att garfrhllandena och inflytandet i TV4 fr inte i
sin helhet ptagligt frndras s garkoncentrationen inom medierna
kar.
Den frsta vsentliga frskjutningen av maktbalansen i garkretsen
gde rum i februari 1997 d Marieberg frvrvade SPP:s hela post och
en del av Freningsbankens aktiefonders innehav, inalles 16,7 procent
av aktiekapitalet. Det finlndska mediefretaget Alma Media frvr vade i oktober 1997 Investors hela aktiepost samt en mindre post, till sammans 23,4 procent av aktiekapitalet, och blev drigenom TV4:s
SOU 1999:30
strsta enskilda aktiegare. Alma Media bildades formellt 1998 genom

en sammanslagning av tidningskoncernen Aamulehti Group och MTV,
som sedan 1957 drivit en reklamfinansierad tv-kanal. Bonniersfren r
den strsta enskilda garen i Alma Media med 23 procent, den nst
strsta United Magazines Ltd kontrollerar 13 procent. Bonnier AB:s
koncernchef Bengt Braun r vice ordfrande i styrelsen.
Tabell 2.21 gargrupper inom TV4 AB 1994. och 1998. Procent av
aktiekapitalet.
gargrupp
Alma Media Oy
Kinnevik/MTG Broadcasting AB
Tidnings AB Marieberg
Fidelity Funds
Lantbrukarnas Ekonomi AB
Bokfrlaget Natur och Kultur
Investor AB
Frskringsbolaget SPP
Freningsbanken
Slakterifrbundet
vriga
SUMMA
Vren 1994
23,0
5,2
5,3
20,6
15,5
5,2
5,2
20,0
100,0
1998-06-30
23,4
22,4
16,7
12,1
7,4
5,1
12,9
100,0
Klla: Inbjudan till frvrv av aktier i TV4 AB. Aktiebok fr TV4 AB 199806-30.
Mariebergs och Alma Medias frvrv kritiserades av bl.a. kulturministern fr att strida mot den ovan citerade passusen i TV4:s snd ningstillstnd att garfrhllandena i TV4 inte fick frndras s gar koncentrationen inom medierna kade. garfrndringen franledde
dock inte ngon uppsgning av statens avtal med TV4.
Den nya garkonstellationen Alma Media och Marieberg med sam manlagt 40 procent av aktierna anvnde sin styrka genom att vid en
extra bolagsstmma i januari 1998 inte omvlja Stenbecksfrens fre trdare i styrelsen, med motiveringen att de gde TV4:s frmsta kon kurrent p reklam-tv-marknaden och inte borde ges insyn i kanalens
arbete. Vid samma tillflle kade de tv huvudgarna sin egen repre sentation i styrelsen till sex ledamter av sammanlagt tta. Till ny sty relseordfrande valdes Alma Media s vd Matti Packaln. Under vren
har TV4:s vd Christer Forsstrm ersatts av Aftonbladets frre chef -
SOU 1999:30
redaktr Thorbjrn Larsson, som tidigare aldrig arbetat inom Bonnier sfren.
Ett motiv fr Alma Media att g in som gare i TV4 var att strka
banden mellan sin egen kanal MTV och den svenska kanalen, bde i
form av samarbetsavtal och gemensamt agerande vid frvrv av rttig heter. TV4 rknade ven med att kunna dra nytta av MTV:s lnga erfa renhet av tv-sndningar.
De kan diskuteras om Alma Media, med tre fjrdedelar av aktieka pitalet i finlndska hnder, skall betraktas som en del av Bonniersfren,
men det str klart att Bonniers tillsammans med sina finlndska part ners tagit ver kontrollen av TV4 och definitivt upphvt den maktba lans mellan olika sfrer som rtt i bolaget sedan starten.
I det ursprungliga avtalet med staten tog sig TV4 att fr den regio nala nyhetsbevakningen teckna lpande kontrakt med minst 20 pro duktionsbolag utanfr storstadsregionerna, det stadgades vidare att
hndelser och skeenden i olika delar av landet skall speglas i pro grammen. Fr att uppfylla sina taganden startade TV4 regionala pro gram, s.k. TV4-fnster, som producerades av lokala bolag. Dessa
bolag hade i regel lokalt frankrade gare i olika konstellationer dr till
exempel fristende TV-producenter, dagspress, det lokala nringslivet
och kommunala stiftelser ingick. TV4 har successivt kpt in sig i
samtliga fjorton bolag som producerar femton TV-fnster (tabell 2.22)
och r numera strsta gare i tio av dem. I stersund, Uppsala och
Vsters r den strsta lokala tidningen strsta gare, medan pressen
har dragit sig tillbaka som delgare p andra orter, bl.a. i Gteborg och
Malm. De lokala tv-bolagen frefaller att bli alltmer integrerade i
TV4 bde garmssigt och organisatoriskt.
SOU 1999:30
Tabell 2.22. Huvudgare i lokala TV-stationer med fnster i TV4.

1997.
Fretag
Kanal
Huvudgare
CBA Lokal TV i Stock holm

AB
TV Uppland AB
TV4 st AB
TVF Lokal TV AB
TV4 Stockholm
TV4 AB 65,5,
TV Sydost AB
TV Skne AB
TV Halland AB
TV4 i Gteborg AB
TV Fyrstad AB
Kanal Skaraborg AB
TV Vrmland i Sverige AB
TV Bergslagen AB
TV4 Uppland
TV4 st
TV4 Jnkping/Bors
TV4 Sydost
TV4 Skne
TV4 Halland
TV4 Gteborg
TV Fyrstad
TV4 Skaraborg
TV4 Vrmland
TV4 Bergslagen
TV4 Norr AB
TV4 Norr AB
Optimal TV i re AB
TV Norrbotten AB
TV4 Sundsvall
TV4 Botnia
TV4 Jmtland
TV4 Norrbotten
Upsala Nya Tidning 42,3, TV4 32,6

TV4 60
Blomqvist Produktion AB 37, TV4 AB
33,67,
TV4 AB 100
TV4 AB 100
TV4 AB 68,89,
TV4 AB 100
Ringside Production AB 90, TV4 AB 10,
TV4 AB 60, LRF 39
TV4 AB 66,64
VLT Media AB 49, Lantmnnens Tryckeri frening 26, TV4 AB 25
TV4 AB 100
TV4 AB 100
stersunds-Postens Tryckeri AB 51, TV4 AB 49
TV4 AB 26,6 [Lokala intressenter 73,4]
Klla: Nordicoms databas ver svenska mediefretag .
De lokala TV-bolagen finansierar sin verksamhet genom lokal TVreklam och i viss utstrckning sponsring. Genomgende har bolagens
resultat varit dliga (tabell 2.23). I flera fall har aktiegarna, i frsta
hand TV4, ftt g in med tillskott. Stationerna i Vsterbotten och
stergtland gick i konkurs, men verksamheten har verfrts till andra
bolag med TV4 som huvudgare. De lokala bolagen belastade TV4:s
resultat med 75 miljoner kronor 1997 varav koncessionsavgifterna
utgjorde 55 miljoner kronor.
SOU 1999:30
Tabell 2.23. Omsttning och resultat fr lokala TV-stationer med fnster i

TV4. 1997. Mkr.
Fretag
Station
CBA Lokal TV i Stockholm AB

TV Uppland AB
TVF Lokal TV AB
TV4 st AB
TV Sydost AB
TV Skne AB
TV Halland AB
TV4 i Gteborg AB
TV Fyrstad AB
Kanal Skaraborg AB
TV Vrmland i Sverige AB
TV Bergslagen AB
TV4 Norr AB
Optimal TV i re AB
TV Norrbotten AB
Totalt
TV4 Stockholm
TV4 Uppland
TV4 Jnkping/Bors
TV4 st
TV4 Sydost
TV4 Skne
TV4 Halland
TV4 Gteborg
TV Fyrstad
TV4 Skaraborg
TV4 Vrmland
TV4 Bergslagen
Lokalfyran, TV4 Botnia
TV4 Jmtland
TV4 Norrbotten
Omsttning
30,4
11,5
7,4
3,9
10,9
23,7
8,5
17,1
8,2
8,3
14,2
14,5
11,9
7,4
12,7
190,6
Res e
Nettofinansnetto marginal
procent
4,3
14
-1,4
-12
0,1
1
-1,0
-24
-5,4
2
4,4
19
-1,4
-17
0,4
2
-0,5
-6
-2,7
-0,7
-5
-3,5
-24
1,8
15
-4,2
-57
-0,1
0
-9,9
-5
Klla: Mediatrender 12/1998. NORDICOM:s databas ver svenska mediefretag.
Stenbecksfrens TV-kanaler
Industrifrvaltnings AB Kinnevik som under de senaste tio ren byggt
upp en omfattande tv-verksamhet omorganiserades 1997 d dotterbola get MTG Modern Times Group, dr strre delen av koncernens medie verksamhet lg samlad, brsnoterades samtidigt som aktierna delades
ut till Kinneviks aktiegare. Moderbolaget behll vissa medieaktivite ter, bl.a. betal-tv-kanalerna TV1000, TV1000 Cinema, som dock MTG
vertog det operationella ansvaret fr. Frutom dessa kanaler driver
MTG nyret 1999 i Sverige sina egna kanaler, de reklamfinansierade
TV3 och ZTV samt betal-tv-kanalen TV6. Dessutom r fretaget nst
strsta delgare i TV4 (se tabell 2.20). Slutligen r MTG verksam p
tv-marknaderna i de vriga nordiska lnderna samt i de tre baltiska
staterna.
TV3-kanalerna i Skandinavien drivs i ett Londonbaserat fretag,
TV3 Broadcasting Group Ltd, varfr det inte finns ngon separat redo visning fr det ekonomiska utfallet i Sverige. Bolaget har under ren
SOU 1999:30
1993 1997 redovisat ett sammanlagt rrelseresultat p 622 miljoner

kronor och en genomsnittlig rrelsemarginal p 10 procent. TV1000
har under samma period genererat rrelsefrluster p 756 miljoner
kronor med en genomsnittlig rrelsemarginal p -35 procent. Motsvarande tal fr gruppens vriga kanaler r -697 miljoner kronor res pektive -247 procent. Sammantaget har sledes verksamheten gtt med
mycket stor frlust.
Kanal 5
Scandinavian Broadcasting System SA (SBS) intrdde 1991 som den
tredje strre aktren p den svenska reklam-TV-marknaden d freta get frvrvade aktiemajoriteten i Nordic Channel (nuvarande Kanal 5).
Disneykoncernern , som tidigare var strsta enskilda aktiegare , slde i
mars 1998 ut sitt innehav i SBS. Efter frsljningen r garspridningen
stor i bolaget. Strsta gare r grundaren Harry E Sloan och ett par
fonder med vardera ngot ver 10 procent av aktierna.
Scandinavian Broadcasting System bedriver frutom i Sverige TVverksamhet i Norge, Danmark Belgien och Nederlnderna. Bolaget
driver ven radioverksamhet, bl.a. i Sverige (se 2.5.2). Den svenska
kanalen som efter flera namnbyten (TV5 Nordic, Femman) gr under
namnet Kanal 5 r sedan 1995 helgt av SBS. Fretaget har ste i
Luxemburg, vilket innebr att den svenska radiooch TV-lagstift ningen inte r tillmplig. Bolaget r noterat p Nasdaq-brsen i New
York.
Canal Plus kanaler
Nethold, som bl.a. drev de nordiska betal-tv-kanalerna FilmNet , fusionerades 1996 med det franska betal-tv-bolaget Canal Plus, som r den
frmsta aktren p den europiska betal-tv-marknaden med 10 miljoner
abonnenter och en omsttning 1997 p 18 miljarder kronor. De strsta
garna i fretaget r Havas och FilmNets frre huvudgare Richemont.
Canal Plus har efter fusionen gjort stora investeringar i den nordiska
verksamheten via sitt dotterbolag Canal+ Television AB . Kanalerna
relanserades under nya namn dels den fr hela Norden gemensamma
Canal+, dels en kanal fr varje land, i Sverige Canal+ Gul. Det tidigare
utbudet med lngfilmer, underhllning och pornografi har komplette rats med en stor satsning p sportsndningar, bl.a. Allsvenskan i fotboll
och Elitserien i ishockey. (Se ven 2.4.4). Canal Plus verksamhet i
Sverige har hittills gtt med stora frluster. Canal+ Television redovi -
SOU 1999:30
sade fr rets tre sista kvartal 1997 en frlust p 333 miljoner kronor
och en nettomarginal p -92 procent.
TV8
En ny svensk TV-kanal, TV8, startade hsten 1997 sina sndningar.
Strsta gare med 80 procent av aktierna r det av familjen Sderberg
kontrollerade investmentbolaget Ratos, som inte tidigare varit engage rat inom mediesektorn. Till en brjan snde kanalen enbart digitalt,
men tecknade hsten 1998 ett samarbetsavtal med ViaSat, som innebr
att kanalen lggs in i tv av ViaSats paket fr analoga mottagare.
vriga svensksprkiga kanaler
En rad utlndska kanaler har de senaste ren brjat frse sitt program utbud med svensk text eller tal. Det gller barnkanalerna Cartoon Net work, TCC Nordic, Fox Kids och Nickelodeon Scandinavia, liksom
Discovery Channel, Eurosport Nordic, Hallmark Entertainment, Travel
samt TNT Classic Movies. Ingen av kanalerna, frutom Eurosport, nr
ver 1 procent av befolkningen en genomsnittlig dag.
Marknaden
Trots de kommersiella TV-kanalernas intg p marknaden r Sveriges
Television fortfarande det verlgset strsta TV-fretaget med en om sttning 1997 p 3,3 miljarder kronor och en andel p cirka 50 procent
av den totala omsttningen. Av de kommersiella bolagen hade TV4
uppskattningsvis dubbelt s hg omsttning p den svenska marknaden
som Stenbecksfrens kanaler (tabell 2.24).
SOU 1999:30
Tabell 2.24. Fretag med rikstckande TV-sndningar i Sverige 1997.

Omsttning och resultat. Mkr.
Sfr
Fretag
Kanal
Omsttning i
Sverige
Total
omsttning
Staten
Sveriges Television AB
3 339
3 339
138
Bonnier
Alma Media
Stenbeck
SBS
Stenbeck
TV4 AB
SVT1
SVT2
TV4
1 864
1 864
136
7001
366
1861
1 432
366
372
832 3
12
179
Canal Plus
Stenbeck
Canal+ Television AB
Z TV AB
TV6 Broadcasting AB
TV8 AB
TV3
Kanal 5
TV1000
TV1000 Cinema
Canal+ Canal+ Gul
ZTV
TV6
TV8
1801 4
46
11
15
3624
46
11
15
3334
69
-54
275
Ratos
TV3 Broadcasting Group Ltd

Kanal 5 AB
TV1000 Sverige AB
Klla: Respektive fretags rsredovisning 1997 samt Modern Times Group MTG
AB 1995.
Anm. 1Uppskattat vrde 2Inklusive TV3 i Danmark och Norge 3 Avser resultat efter
avskrivningar. 4 Avser 1997 (04) 1997 (12) 5 Avser 1997 (05) 1997 (12)
Sveriges Television har sedan 1992 minskat sin andel av tittarnas

tid frn 70 procent till 48 procent. TV4 har under samma tid frdubblat
sin andel till 27 procent. ven Kanal 5 har frdubblat sin andel och har
nrmat sig TV3 som legat stilla kring 9 10 procent. TV6 och ZTV svarade fr inte mer n ngon procent vardera av den totala tittartiden.
Frhllandet mellan kanalerna har varit mycket stabilt sedan 1996.
Trots att nrmare hlften av de svenska hushllen har tillgng till
utlndska kanaler dominerar de svenska kanalerna fortfarande helt
bland TV-konsumenterna (Tabell 2.25). Bland utlndska TV-kanaler
ndde 1997 endast MTV och de danska DR1 och TV2 Danmark ver 1
procent av befolkningen en genomsnittlig dag ( 2, 1 resp. 1 procent).
Eurosports publik uppgick till 4,4 procent, men dri ingick ven dess
skandinavisksprkiga kanal. I andra medier uppmrksammade kanaler
som CNN, BBC Prime och BBC World ses inte av mer n 0,2, 0,1 och
0,1 procent av befolkningen.
Resultat
finansnetto
SOU 1999:30
Tabell 2.25. Tittartid i befolkningen mellan 3 och 99 r en genomsnittlig dag 19921998. Andel av total tittartid. Procent.
Kanal
SVT
Varav SVT1
Varav SVT2
TV3
TV4
Kanal 5
vriga
1992
70
35
35
10
13
3
5
1994
55
27
28
9
26
3
8
1996
49
24
25
9
28
6
9
1998
48
22
26
10
27
6
9
Klla: MMS TV-publiken 1997.
Valet av TV-kanaler varierar kraftigt mellan olika ldersgrupper.

Sveriges Television har sina trognaste tittare bland de ldsta lders grupperna, medan fretaget har svrt att attrahera yngre tittare, som
fredrar de reklamfinansierade kanalerna (tabell 2.26). Filmkanalerna
utgr ett alternativ framfr allt bland ungdomen.
Tabell 2.26. Tittare 979 r en genomsnittlig dag 1997. Procent.
Totalt
SVT
TV3
TV4
Kanal 5
TV6
ZTV
Reklamfinan sierad svensk TV
Ngon filmkanal
Ngon sportkanal
Ngon musik kanal
51
16
49
10
2
2
58
lder
9-14
33
30
53
11
1
1
70
15-24
31
29
54
19
2
7
70
25-44
44
16
46
10
1
1
54
45-64
60
10
45
6
2
0
52
65-79
77
7
55
7
2
0
59
2
2
2
4
2
3
6
5
7
2
2
1
1
2
0
2
-
Klla: Nordicom-Sveriges Mediebarometer 1997 .
SOU 1999:30
Bland de reklamfinansierade kanalerna har TV4 ett betydande fr steg framfr sina konkurrenter genom att kanalen nr hela befolkningen
(tabell 2.27). De vriga kanalernas penetration har kat endast lng samt de senaste ren. Ngon nmnvrd utbyggnad av kabelnten ger
inte lngre rum, utan satellit-TV-kanalerna r hnvisad e till parabolkunderna fr sin tillvxt. Bland de enskilda kanalerna nr TV3 och
kanal 5 ungefr hlften av hushllen.
Tabell 2.27 Tillgng till TV-kanaler och satellit-TV
i TV-hushll vecka 1 1999. Procent.
Andel
100
58
100
55
19
39
38
44
SVT
TV3
TV4
Kanal 5
TV6
ZTV
MTV
Eurosport
Klla: MMS Websida 1999-01-17.
2.4.4
Distribution
Analoga markntet
Det statliga bolaget Teracom AB ger det svenska markntet, som be str av 54 storstationer och drygt 630 mindre stationer. Tre rikstck ande kanaler snds via markntet: SVT1, SVT2 och TV4. SVT2 snder
dessutom regionala program ver nio omrden. TV4 hyr ut en del av
sitt sndningsnt till de lokala produktionsbolag som snder i TV4fnstren.
Teracoms utsndningstjnster i det analoga markntet skall enligt
garen bedrivas med sklig lnsamhet. Bolaget driver annan verksam het med anknytning till radiooch tv-omrdet, som satellit- , telekom- ,
multimedia - samt entreprenadtjnster. Denna verksamhet som bedrivs
p marknadsmssiga villkor berknades 1997 svara fr cirka 38 pro cent
av fretagets omsttning.
SOU 1999:30
Satellitdistribution
Tv operatrer dominerar p den nordiska satellitmarknaden. De flesta
av de svenska satellitsnda kanalerna, MTG:s TV3, TV6, ZTV och
TV1000 samt Kanal 5 och TV8 anvnder Nordiska Satellitaktiebola gets Sirius-satelliter. Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB) gs av de
tv statliga bolagen Teracom och Svenska Rymdbolaget (vardera 37,5
procent) samt Tele Danmark (25). Canal Plus anvnder det norska stat liga Telenors satelliter fr sina nordiska kanaler. Flera andra satellit operatrer riktar sndningar mot Sverige, dock utan att n ngot strre
antal tittare.
P marknaden fr dekodrar och parabolkort intar MTG:s ViaSat en
dominerande stllning med enligt egen uppgift 900 000 slda kort i
Norden. Det av Telenor och Canal Plus gemensamt gda Canal Digital
konkurrerar p marknaden (se vidare 2.4.4) .
Kabel-TV
P kabel-TV-omrdet r Telia den dominerande aktren med ungefr
hlften av marknaden (tabell 2.28). Stenbecksfren r representerad p
marknaden genom det av Netcom Systems gda Kabelvision. StjrnTV har sin verksamhet koncentrerad till Stockholmsregionen dr fre tagets marknadsandel uppgr till 60 procent. Bolaget gdes under ett
par r av Singapore Television men frvrvades vren 1998 av
Scandinavian Equity Partners, ett investmentbolag i Wallenbergsfren.
Det fjrde strre kabel-tv-operatren, Sweden On Line, gs av Invest mentbolaget Atle.
Av aktrerna p kabel- TV-omrdet r det numera endast Stenbeck sfren som har direkta intressen p sndningssidan. Telia har dock visat
ambitioner att ge sina kunder kompletteringar p innehllssidan, bl.a.
tjnsten Bio hemma. Wallenbergsfrens kp av Stjrn-TV kort efter
att Investor avvecklat sitt engagemang i TV4 p grund av bristande
mediekompetens kan tyckas mrkligt, men ledningen betraktar bran schen inte som ett medie- utan som ett teknikomrde.
SOU 1999:30
Tabell 2.28 De strre kabelntfretagen 1999.

Antal abonnenter.
Fretag
Telia Infomedia Television
Kabelvision
Stjrn-TV
Sweden On Line
Abonnenter
1 300 000
350 000
240 000
184 000
Klla: Kabel-TV-freningens webbsida 1999-03-01.
Digitala sndningar
Introduktionen av digital-tv frvntas leda till genomgripande frnd ringar p tv-marknaden de nrmaste ren. Bde utbudet och anvnd ningsomrden a berknas ka kraftigt. Med den nya digitala tekniken
kan man snda upp till tio kanaler p det utrymme en kanal krver med
det nuvarande analoga systemet. Det kommer vidare bli mjligt att
rikta sndningarna till sm geografiska omrden. Den digitala tekniken
kan ven anvndas till interaktiva tjnster.
Det har rtt delade meningar om hur snabbt och i vilken utstrck ning den digitala tekniken kommer att sl igenom. Aven aktrerna p
tv-marknaden har gjort olika bedmningar, vissa gr stora investeringar
i den nya tekniken, medan andra hller sig avvaktande.
De digitala sndningarna kan liksom de analoga n konsumenterna
via markntet, kabelnt eller paraboler. Aktrerna p de analoga snd ningsmarknaderna hller fr nrvarande p att positionera sig fr den
nya situationen.
Riksdagen beslt i november 1997 att komplettera det befintliga
analoga markntet med digital teknik. I en frsta etapp kommer Stock holm, Mlardalen, stergtland, Gteborgs- stersunds- och Sunds vallsregionerna samt sdra och sydstra Skne att tckas av de digitala
sndningarna kring rsskiftet 1998/99. Hela landet berknas vara tckt i
slutet av r 2000.
Efter ett anskningsfrfarande gav regeringen i juni elva bolag till stnd att snda i det digitala markntet: Sveriges Television AB, Sveri ges Utbildningsradio AB, TV4 AB, TV3 AB, Kanal 5 AB, Canal +
Television AB, TV8 AB, Kunskaps-TV AB, Cell Internet Commerce
Development AB, TV-Linkping Lnkomedia AB samt Landskrona
Vision AB. Bolagen kommer att disponera tolv kanaler fr sndning arna som berknas starta 1 april 1999.
Ett nytt bolag, Senda AB, bildades 1998 fr att administrera snd ningarna i det digitala markntet med Teracom, Sveriges Television,
SOU 1999:30
Sveriges Utbildningsradio och TV4 som gare. Sedan de vriga kom mersiellt finansierade tillstndsinnehavarna riktat kritik mot att konkur renten TV4 ingick i garkretsen har detta bolag verltit sina aktier till
de vriga delgarna.
Sett ur ett fretagsperspektiv terfinns samtliga aktrer p den
svenska nationella tv-marknaden bland tillstndsinnehavarna. Flera av
Stenbecksfrens kanaler , TV6, ZTV och TV1000, har dock inte tillde lats sndningsutrymme. Det marksnda digitala ntet kommer dock i
sin inledningsfas erbjuda de kanaler som i dag svarar fr ver 90 pro cent av den totala tv-konsumtionen i landet.
Bland kabeloperatrerna har i frsta hand Telia Infomedia Televi sion gjort stora investeringar i digital teknik. Av bolagets 1,3 miljoner
kunder har 1,1 miljoner mjlighet att ta in digitala sndningar. Utbudet
bestr fr nrvarande av cirka 50 kanaler samt pay-per-view-tjnst fr
bestllning av filmer. Dessutom erbjuds Internet och spel. Kunderna
kan vlja mellan paket med mnga kanaler eller att prenumerera p en
enskild kanal.
De tv aktrerna p parabolkortmarknaden har gjort helt skilda be dmningar av det framtida genomslaget fr digital tv. Det marknads ledade ViaSat i MTG-koncernen menar att marknaden nnu inte r
mogen fr de digitala kanalerna och fortstter drfr att koncentrera sig
p den analoga marknaden. Canal Digital, gd av Telenor och Canal
Plus, gr dremot mycket stora satsningar p att slja abonnemang fr
olika kombinationer av digitala kanaler.
En frga som sannolikt kommer att bli avgrande fr den framtida
utvecklingen fr den digitala televisionen r i vilken utstrckning kon sumenterna r beredda att kpa den mottagarutrustning som krvs.
Erfarenheterna frn de senaste tio ren tyder p att en betydande del av
befolkningen r obengen att betala fr kanaler utver dem som till handahlls i mark- och kabelnt. Efter tio rs marknadsfring kper
endast tta procent Telias tillggstillbud. Inte mer n en femtedel av
hushllen har parabolantenn. Betal-tv-kanalerna har inte kunnat n fler
n 300 000 hushll. En slutsats av detta resonemang r att den digitala
televisionen fr sitt genombrott frst d en stor befolkning kan ta del av
den utan ngra strre kostnader. Det snabba genombrottet fr frg-tv
och video visar andra sidan p en hg bengenhet fr att betala fr ny
teknik.
2.4.5
SOU 1999:30
Vertikal integration
Ovanstende genomgng visar att det finns ett dussintal strre aktrer
p den svenska TV-marknaden. Ngra har valt att koncentrera sig p ett
produktionsled, men pfallande mnga har intressen i flera led.
Stenbecksfren
Den gargrupp som mtt i antal fretag har den mest omfattande verti kala integrationen r Stenbecksfren, med mediebolaget MTG samt en
viss medieverksamhet i Kinnevik och Netcom Systems (Tabl 2.1). Jan
Stenbeck kontrollerar via direkt och indirekt gande rstmajoriteten i
alla tre bolagen. vriga strre gare utgrs av familjerna Klingspor och
von Horn, samt ett antal utlndska och svenska institutionella placerare
(tabell 2.29). Jan Stenbeck verkar aktivt i fretagen i egenskap av
arbetande styrelseordfrande.
Tabell 2.29 gare i Modern Times Group MTG AB 1998-06-30.
gare
Stenbecksfren
varav
Invik & Co AB
Afti AB
Stenbeck, Jan H
Confidentia Frvaltnings AB
Hugo Stenbecks stiftelse
MSF Funds
State Street Bank
Klingspor, Familjen
Subaccount
von Horn, Familjen
Zenit Brummer & Partners
Chase Manhattan Bank
Korsns AB sociala fond
SE-Banken fonder
Bank of New York
AMF
Svenska Handelsbankens fonder
vriga
Summa
Andel av
rster %
56,1
29,6
12,4
8,5
4,6
1,0
3,8
3,2
3,1
2,5
2,0
1,9
1,7
1,7
1,5
1,2
1,0
1,0
19,3
100,0
Klla: Aktiebok fr Modern Times Group MTG AB 1998-06-30.
Andel av
kapital %
19,3
10,6
4,1
2,8
1,5
0,3
6,9
8,6
1,0
8,1
0,8
6,2
1,2
0,6
4,9
3,8
3,4
2,2
33,0
100,0
SOU 1999:30
Stenbecksfren har under en tiorsperiod byggt upp en stor mngd

fretag som tcker s gott som alla omrden inom TV-branschen. Fr utom de TV-kanaler, produktionsoch distributionsbolag som behand lats ovan finns inom MTG ytterligare flera TV-anknutna bolag. SDIgruppen r Europas strsta fretag nr det gller versttning och redi gering av undertexter fr film, video och TV med verksamhet i sju ln der. ven p home shopping-marknaden r MTG strst i Europa med
ett ntverk av fretag som sljer i ett tjugotal lnder. Kanalernas tek niska produktion r samlat i ett speciellt bolag MTG Broadcast Centre.
vriga aktrer
Av de strre aktrerna har staten fortfarande en vl utbyggd vertikal
integration (Tabl 2.1), dock med betydligt frre fretag n Sten becksfren. Sveriges Television producerar i stor utstrckning sjlva
sina svenska program. Fretaget har ocks en stor teknisk produk tionsapparat, som ven hyrs ut till konkurrerande kanaler. Genom Tera com ger staten det marksnda ntet. Den tredje statliga aktren, Telia,
har visat tydliga ambitioner att komplettera sin distributionsverksamhet
med ngon form av TV-produktion. De tre statliga fretagen har inte
samordnat sin strategi och verksamhet, utan tvrtom i flera fall kommit
i intressekonflikter med varandra. Ett tydligt exempel r fretagens
agerande p den digitala tv-marknaden dr Teracom gr stora inves teringar i det digitala markntet, medan Telia satsar p kabelntet.
TV4 har till skillnad frn sina huvudkonkurrenter valt en relativt lg
grad av vertikal integration. Merparten av programmen kps in frn
fristende produktionsbolag. Kanalen svarar sjlv fr produktion av
nyheter och vissa samhllsprogram samt fr reklamfrsljning. ven
Scandinavian Broadcasting Systems Kanal 5 snder nstan enbart
inkpta program. Canal Plus har byggt upp en frsljningsorganisation
kring sina TV-kanaler, som ocks marknadsfr kanaler frn andra
utlndska bolag.
2.4.6
Tendenser
Under hela 1990-talet har det funnits en tydlig tendens att stora aktrer
kat sitt gande p TV-marknaden p sm entreprenrers bekostnad.
En rad stora svenska fretag som Kinnevik/MTG, Marieberg, Bonnier fretagen, Investor, Telia och nu senast Ratos har etablerat sig som
gare till olika TV-aktiviteter. Men ven flera utlndska multinationella
mediefretag har kommit in p den svenska TV-marknaden. De tv
SOU 1999:30
nordiska mediekoncernerna Schibsted och Egmont ser liksom MTG

och Bonniers Norden som sin hemmamarknad, varfr det har varit
naturligt fr dem att frvrva svenska TV-fretag. Den stora franska
TV-koncernen Canal Plus etablering i Sverige utgr en del av dess
strategi att verka ver hela Europa.
Under det senaste ret har dock flera starka aktrer lmnat den
svenska tv-marknaden. Wallenbergsfren som fr ngra r sedan dekla rerade sin avsikt att satsa p medier har helt avvecklat sina medieintres sen med undantag fr Stjrn-TV. Det stora mediekonglomeratet Disney
har dragit sig ur Scandinavian Broadcasting System, medan Endemol
allierat sig med Schibsted i sitt frsk att etablera sig p den svenska
marknaden.
I utlandet finns det gott om exempel p marknader dr konkurre rande fretag gtt in i olika former av samarbete. En liknande utveck ling kan vntas i Sverige dr de nuvarande aktrerna kommer att skapa
olika typer av allianser med varandra och/eller med nya aktrer, troli gen utlndska mediefretag eller telekombolag.
Koncentrationen mtt i antal fretag p TV-marknaden har under de
senaste ren knappast kat. Dremot r de enskilda aktrerna starkare
som fretag betraktade. MTG:s konkurrenter p TV-produktionsmark naden r inte lngre Annie Wegelius, Ingemar Olsson eller Adam
Alsing utan Bonniers. Schibsted och Egmont. Konkurrensen har sle des kunnat upprtthllas men till priset av att de stora mediekoncer nerna blivit n starkare.
SOU 1999:30
Tabl 2.1 Vertikal integration p den svenska TV-marknaden 1998.

gargrupp
Staten
Produktion
Sveriges Television
Utbildningsradion
Stenbecksfren
Strix, MTV
TV3, TV6, ZTV,

TV1000
Bonniersfren
Wegelius TV, TV
Spartacus
TV4 (Nyheter,
samhlle)
Lokala
produktionsbolag
TV4
SBS
Canal Plus
Schibsted
Egmont
Pearson
Kirch
Ratos
Wallenbergsfren
Atle
Rttigheter
Kanaler
SVT1, SVT2 [SVT24]
Kanal 5
Canal+, Canal+ Gul
vrigt
SVT (versttning, teknik)
Svensk Text, TV-Shop,

MTG Broadcast Centre
(teknik) Primetec
TV4 (teknik, reklamfrsljning)
Reklamfrsljning
Canal Digital
Filmteknik
Metronome Film &

Television [Endemol
Entertainment
Produktion ]
Nordisk Film
International
Grundy Productions
Anm: Kursiv stil= minoritetsgare .
Distribution
Teracom
Telia Infomedia Television
Senda
ViaSat, Kabelvision
TV-Linkping
Filmteknik
ISPR
TV8
Stjrn TV
Sweden On Line
2.5
Radiogare
2.5.1
Public service -radio
SOU 1999:30
Sveriges Radio AB (tidigare AB Radiotjnst) gdes frn starten 1925

av olika intressentgrupper i det svenska samhllet, frn 1966 av folkr relserna (60 procent), nringslivet (20) och pressen (20). Aktiegarna
utsg fem styrelseledamter, staten lika mnga samt styrelseordfran den. Sveriges Radio AB omorganiserades 1978 till en koncern med
fyra programbolag/dotterbolag. Radioverksamheten delades upp p tv
bolag, Sveriges Riksradio AB och Sverige Lokalradio AB
Riksdagen beslt 1992 att Sveriges Radio-koncernen skulle ombil das till tre sjlvstndiga aktiebolag, varvid de tv radiobolagen sam manfrdes till ett nybildat bolag Sveriges Radio AB. gandet av den
tidigare koncernen vertogs 1994 av tre nybildade stiftelser, en fr var dera bolaget. Stiftelserna styrelser hade identisk sammansttning och
utsgs av regeringen p frslag av de politiska partierna i riksdagen.
De tre stiftelserna sammanfrdes 1997 till en stiftelse, Frvalt ningstiftelsen fr Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sve riges Utbildningsradio AB, med en styrelse som liksom tidigare utses
av regeringen. Drmed har i princip den gamla modellen med ett gar samband mellan programbolagen terinfrts. Programbolagen skall
vara sjlvstndiga gentemot moderstiftelsen och medelstilldelningen
sker som tidigare direkt till programbolagen. Sveriges Radios styrelse ordfrande utses av regeringen, medan de vriga ledamterna utses av
garen.
De tre kanalerna i Riksradion hade var sin bestmda karaktr, P1
var talkanal, P2 blandade konstmusik med utbildnings- och minoritets program och P3 spelade ltt musik. Lokalradion snde till en brjan i
s.k. fnster i P3, men byggde 1987 89 ut verksamheten med snd ningar i 24 egna lokala kanaler. Vid sammanslagningen av bolagen
1993 behll P1 och P2 sin inriktning, medan P3:s och P4:s utbud av ltt
musik ldersdifferentierades. P3 inriktar sig p ungdomen , med en
profil dr musiken komplettera s med ett omfattande utbud av nyheter
samt kultur- och samhllsprogram. P4 snder i huvudsak lokala
program med ett musikval som skall attrahera ldre lyssnare. Nr den
kommersiella lokalradion startade (se nedan) kom den med sitt
musikutbud att framfr allt konkurrera med P3 om lyssnarna.
SOU 1999:30
2.5.2
Privat lokalradio
Nr den privata lokalradion introducerades 1993 var regeringens prin cipiella utgngspunkt "att s lngt det r tekniskt mjligt skapa frut sttningar fr en fri radio." Liksom p andra delar av massmedieomr det skulle det vara "de olika aktrernas sak att, utan en lngtgende
myndighetsreglering, bestmma hur verksamheten skall lggas upp." 2
De regler som sattes upp uppgavs vara helt betingade av den be grnsade tillgngen p sndningsfrekvenser. Regelverket skulle utfor mas "s att sjlvstndiga, lokalt frankrade radiostationer frmjas." Fr
att vsentligt ka antalet sjlvstndiga rster infrdes regeln att en per son, fysisk eller juridisk, inte fr inneha mer n ett tillstnd. Ytterligare
en begrnsning r att tillstnd inte fr ges till "den som ger ut dagstid ning eller den som har ett bestmmande inflytande i ett fretag som ger
ut en dagstidning eller till fretag i vilket ngon av de nmnda har ett
bestmmande inflytande." Enda kravet p innehllet r att tillstnds innehavaren under minst en tredjedel av sndningstiden per dygn sn der "program som har framstllts srskilt fr den egna verksamheten." 3
Sndningstillstnden frdelades genom ett auktionsfrfarande.
Trots begrnsningarna fr en person att ga mer n ett tillstnd
utkristalliserades under den privata lokalradions frsta verksamhetsr
1993/94 fem grupper, SRU/Rix, SRAB/City, SDR/Z, Annonsbola get/Radio/Megapol samt NRJ/Energy-gruppen, som byggde upp olika
typer av ntverk med annons- och/eller programsamverkan. Under de
fljande ren skedde en rad frsljningar och omgrupperingar mellan
de ledande aktrerna vilket resulterade i en struktur som sedan 1996
endast genomgtt marginella frndringar.
S gott som samtliga stationer ingr numera i olika ntverk upp byggda dels p garsamband, dels p samordnad programverksamhet
och/eller reklamfrsljning. Fyra grupperingar, NRJ/Energy, Bon nier/Megapol, MTG/Rix samt Fria Media har verksamhet ver stora
delar av landet, medan ett par fretag har koncentrerat sig p storst derna.
Det franska radiofretaget NRJ S.A. har byggt upp ett nt som om fattar 21 stationer. Fretaget r brsnoterat, men styrelseordfranden
Jean-Paul Baudecroux innehar aktiemajoriteten. Frutom i Sverige dri ver NRJ radioverksamhet i Frankrike, Tyskland, Belgien, Schweiz,
sterrike, Norge och Finland. Mlsttningen r att hlla samma format
i alla lnder, s att lyssnaren skall hitta sin Energy-station var hon n
befinner sig i Europa.
2
3
Prop. 1992/93:70, s. 7.
Prop. 1992/93:70, s. 5, 8, 15 och 26.
SOU 1999:30
NRJ ger tillsammans med sina partners, ett par franska bolag och
ett par personer i den svenska fretagsledningen, tjugo av stationerna, i
ett fall hyrs tillstndet. Den svenska verksamheten samordnas i NRJ:s
dotterbolag RBS Broadcasting AB, som leds i nra kontakt med kon cernledningen i Frankrike. Stationerna frses med program som produ ceras av RF Franchise Sverige AB. Det helgda NRJ Media svarar fr
den nationella annonsfrsljningen.
Rix-ntet som bestr av 25 stationer bildades genom att tv ntverk,
kontrollerade av Stenbecksfren respektive lokala dagstidningsfretag,
slogs samman. MTG kontrollerar direkt tolv av stationerna men spelar i
praktiken en nyckelroll i ntverket genom att ven ga de bolag som
producerar program och svarar fr den nationella annonsfrsljningen
(se 5.2.2). I Stockholm och Gteborg driver MTG tv stationer under
namnet Hit Power Radio. I Sundsvall driver ett tidningsgt bolag en
station, Gold, som str utanfr programsamarbetet i Rix-ntet
Bonnier AB kontrollerar de tretton stationer som ingr i Megapols
ntverk. I de flesta radiobolagen delas gandet lika mellan Bonnier fretagen och ledande chefer i koncernen. Den gotlndska stationen i
ntet intar en srstllning genom att lokala intressenter, bl.a. Gotlands
Tidningar, innehar aktiemajoriteten. I Stockholm driver Bonniers ven
Radio Vinyl, som str helt utanfr programsamarbetet i Megapolntet.
Samtliga kanaler ingr i Radiobokningens annonsntverk.
Fria Media-gruppen, som kontrolleras av Stiftelsen Fria Media i
Jnkping , r majoritetsgare eller hlftengare i tolv stationer. Grup pen vertog 1997 tillsammans med stgta Correspondenten det bolag
som driver tv stationer i Norrkping. I Linkping, Vxj, Kalmar,
Blekinge och Helsingborg r de stora lokala tidningarna delgare.
Samtliga stationer i Fria Media-sfren ingr i Radiobokningens ntverk
fr nationell reklamfrsljning. I ngra fall erbjuder stationerna lokala
annonspaket tillsammans med de tidningar som r delgare. Ngot pro gramsamarbete fr hela gruppen frekommer inte, dremot samverkar
nrbelgna stationer. Samtliga stationer hmtar sina riksnyheter frn
TT. I flera fall har stationerna egen lokal nyhetsbevakning.
Scandinavian Broadcasting System (SBS) ger och driver City-sta tionerna i Stockholm, Gteborg och Malm samt Klassiska Hits i
Stockholm. Aktiemajoriteten i den sistnmnda stationen frvrvades
hsten 1998 av The Daily Mail Group. Gruppens sljer reklam genom
annonsntverket City 3.
Det multinationella mediefretaget CLT-Ufu med Bertelsmann som
hlftengare ger och driver tv stationer i Stockholm, Lugna Favoriter
och Wow. Ett av Rubert Murdoch kontrollerat bolag vertog vren
1998 den frekvens, Classic FM, som dittills under olika gare varit en
SOU 1999:30
kanal fr klassisk musik. Stationen bytte efter garskiftet namn till Sky
Radio och gick ver till ett format med populrmusik.
Endast en station saknar anknytning till ntverken och de stora
mediefretagen nmligen Radio Lappland i Arjeplog, som gs och
drivs av Tom McAlevey.
Sammanfattningsvis ingr s gott som alla stationer i ngot
annonsntverk (tabell 2.30). Ett sextiotal stationer hmtar huvuddelen
av sina program frn tre Stockholmsbaserade bolag (tabell 2.31). Kra vet p att minst en tredjedel av sndningstiden per dygn snda egen producerade program tillgodoses genom att individuellt programme rade CD-vxlare svarar fr sndningarna under natten. Ett knappt tju gotal stationers program grs utanfr huvudstaden.
Tabell 2.30. Annonsntverk 1998. Stationer.
Annonsbolag
gare
NRJ
MTG
Bonnier
Fria Media
SBS
CLT
Dagstidningsfretag
Totalt
Radiobokning en
Airtime
Radio
NRJ
Media
City 3
CLT
21
14
14
12
4
2
1
14
27
28
21
Totalt
21
14
14
12
4
2
15
82
SOU 1999:30
Tabell 2.31 Programntverk 1998. Stationer.

Programnt
gare
NRJ
MTG
Bonnier
Fria Media
SBS
CLT
vriga
Totalt
Megapol
Rix
Energy
21
12
13
13
13
25
21
Egenproducerade program
Stockvriga
Totalt
holm
Sverige
21
1
1
14
1
14
12
12
2
2
4
2
2
1
3
16
7
18
84
En jmfrelse kan gras mellan tidningskedjor och lokalradiont verk. Inom tidningskoncerner frekommer i regel ett visst redaktionellt
samarbete mellan sjlvstndiga tidningar i form av utbyte av material
eller i ngra fall centralt producerat material. Basen utgrs dock alltid
av lokalt producerat material. Radiontverken utgr dremot frn ett
centralt producerat riksprogram som kan blandas upp med lokala in slag.
2.5.3
Marknaden
Rknat i omsttning dominerar Sveriges Radio fortfarande den svenska

radiomarknaden (tabell 5.3). Fretagets omsttning 1997 p 1,9 miljar der kronor var drygt fyra gnger s stor som de kommersiella radiobo lagens totala omsttning. 4
Under uppbyggnadsskedet har den privata lokalradioverksamheten
gtt med betydande frluster, dr branschen de frsta ren redovisade
nettomarginaler p ver -100 procent. En betydande kostnadspost ut grs av de rliga avgifterna till staten fr tillstnden som uppgr till
cirka 120 miljoner kronor. De tre moderbolagen fr den svenska radio verksamheten i Bonnier-, Stenbeck- och NRJ-sfrerna frbttrade sina
resultat 1997 ven om verksamheten fortfarande gr med stora frluster
(tabell 2.32). Det enda ntverk som redovisade vinst var Fria Media.
En fullstndig redovisning fr varje radiobolags omsttning och resultat r

mycket svr att gra p grund av att bolagen i stor utstrckning mottagit eller
gett aktiegartillskott eller koncernbidrag.
SOU 1999:30
Tabell 2.32 Intkter och resultat fr ngra centrala radiofretag 1997.

Mkr.
Sfr
Fretag
Intkter
Staten
NRJ
Bonnier
Stenbeck
Fria Media
Sveriges Radio
RBS Broadcasting
RPF Megapol
MTG1
Fria Medias Moder AB
1870,3
89,7
62,5
60,0
50,03
Resultat
efter
finansnetto
53,7
-35,8
-45,5
-26,02
3,13
Nettomarginal
%
3
-40
-73
-43
6
Klla: Respektive fretags rsredovisning 1997 .

Anm: 1 Avser MTG Modern Times Group AB:s intkter fr affrsomrdet
radio. 2 Avser rrelseresultat. 3 Avser perioden 1996 (07) 1997 (12).
Tabell 2.33 Daglig rckvidd p radiomarknaden 1995-1998
Radio totalt
Sveriges Radio totalt
Privat lokalradio totalt
Nrradio totalt
Sveriges Radios kanaler
P1
P2
P3
P4
Ntverk
Rix
NRJ
Megapol
Fria Media
City 3
Hsten
1995
80,4
58,6
29,6
1,6
Hsten
1996
82,5
60,3
31,0
1,5
Hsten
1997
82,0
58,2
31,6
1,5
Hsten
1998
80,7
57,1
31,7
1,9
12,5
2,0
17,1
38,0
13,4
2,0
16,4
39,8
12,5
2,1
15,2
38,8
11,7
2,2
14,1
38,6
6,9
11,3
6,1
7,4
11,6
5,2
4,2
3,8
7,9
10,3
6,9
5,6
3,7
9,0
8,3
8,1
5,6
3,1
Klla: Rapport 4/98 Ruab.

Anm: Rckvidd i % under ett dygn i Sverige. Mlgrupp 7 79 r. Lyssnande =
lyssnat minst 5 min p en station .
SOU 1999:30
Enligt RUAB:s underskning lyssnade 81 procent av den svenska

befolkningen p radio en genomsnittlig dag hsten 1998 (tabell 2.33).
Sveriges Radio ndde 57 procent och den privata lokalradion 32 pro cent. Bland programntverk var Rix framgngsrikast med en rckvidd
p 9 procent. Variationerna var emellertid mycket stora bde betrf fande ldersgrupper och regioner. Rix ndde exempelvis endast 4 pro cent i Stockholm mot 28 procent i stersund. I den yngsta gruppen, 919 r lyssnade mer n hlften p NRJ/Energy i mnga omrden. Av
pensionrerna lyssnade 79 procent p Sveriges Radio, men bara 1 pro cent p den privata lokalradion.
2.5.4
Utvecklingstendenser i privat lokalradio
Den svenska privata lokalradion historia r kort, drygt sex r. Frst det
senaste ret frefaller marknaden ha stabiliserats, efter mycket turbu lens i form av garskiften, formatfrndringar och ntverksombild ningar. ven om det r fr tidigt att dra ngra definitiva slutsatser om
den privata lokalradions framtid, s gr det att visa p ngra klara ten denser i utvecklingen vad gller garstruktur och formatinriktning
Nr de frsta tillstnden auktionerades ut hsten 1993 fanns det fr vntningar om att mnga av de entusiaster som arbetat med nrradion
skulle bli drivande i de nya stationerna. De flesta av de potentiella
radioentreprenrerna konkurrerades dock ut redan vid auktionerna av
penningstarka medtvlare. Ngra kom dock att engagera sig i lokal radion, dr de blev ledare fr lokala stationer samtidigt som de var del gare eller i ngra fall huvudgare. S gott som alla av dessa entrepre nrer har nu lmnat verksamheten, antingen p grund av att stationen
slts eller att programmen har inlemmats i ngot ntverks bestmda
format. Lokala entreprenrer finns bara kvar p ett par platser.
De svenska aktrerna p radiomarknaden utgrs i vrigt nstan ute slutande av etablerade mediefretag. Ett undantag utgr Fria Media
som visserligen har ett ursprung som tidningsutgivare, men som i
trettio r var passiv minoritetsgare i en tidningskoncern innan
stiftelsen snabbt blev en av de ledande radiogarna.
Bde Bonniersfren och Stenbecksfren har bedmt det som viktigt
att vara med och utveckla den nya branschen. ven om bda koncer nerna hade erfarenhet av underhllning frn populrpress respektive
TV visade det sig svrt fr dem att mta konkurrensen frn utlndska
fretag med erfarenheter frn andra kommersiella radiomarknader.
Varken Bonniers eller Stenbeck har dock skt allianser med de utlnd ska aktrerna utan har valt att samarbeta med svenska mediefretag.
SOU 1999:30
Tidningsfretagen hade ursprungligen tv motiv fr att g in p den

nyppnade radiomarknaden, dels f tillgng till ytterligare ett lokalt
reklamforum, dels kunna anvnda sin publicistiska erfarenhet till att
utveckla ett nytt massmedium. Eftersom den kommersiella lokalradion
snabbt utvecklade sig till en renodlad musikradio fick dock inte tid ningarna i ngon strre utstrckning anvndning fr sin journalistiska
kompetens. I ngra kanaler har det dock byggts upp samarbete med en
lokal tidning som svarar fr lokala nyhetssndningar. P annonssidan
frekommer p en del platser samverkan i form av gemensamma
erbjudanden till annonsrerna.
Det kanske mest frapperande r de utlndska mediefretagens
expansion p radiomarknaden, framfr allt i storstderna. NRJ r spe cialiserad p radioverksamhet och har sannolikt inga planer p att g in
p andra svenska mediemarknader. Scandinavian Broadcasting System
ser sin satsning p Radio City i de tre storstderna som en del av sin
strategi att etablera sig p etermediemarknaderna i de mindre euro peiska lnderna. Bde CLT och Sky tillhr de strsta mediefretagen i
Europa och det r inte osannolikt att investeringarna i ett par stationer i
Stockholm kan komma att fljas av flera satsningar p den svenska
mediemarknaden.
De utlndska fretagen har kunnat anvnda sina erfarenheter frn
marknadsfring och formatbestmning av radiokanaler p andra mark nader. NRJ bygger exempelvis sitt vl utprvade koncept p sofistike rade lyssnarunderskningar och vetenskapligt musikval. ven vriga
ntverk har valt att alltmer arbeta med mycket vl definierade format.
Frn skivbranschen har det hrts klagoml mot den kommersiella
lokalradion fr att den inte spelar ny och oetablerad musik. Skivprodu centerna tvingas drfr att alltmer frlita sig p P3 i Sveriges Radio nr
de vill lansera nya artister.
2.6
Dagspress-, television- och

radiobranscherna sammanfattning
2.6.1
Dagspress
Den ur upplagesynpunkt viktigaste typen av dagspress r de lokalt

spridda morgontidningarna. Sedan 1960-talet har det p denna markna den pgtt en process dr tidningsfretag kper in andra tidningsfre tag. Tidningskedjor har bildats bde p lokal och nationell niv. I det
frra fallet har garen i regel varit en familj, i det senare en organisa tion. Under 1990-talet har de strsta morgontidningsutgivarna frndrat
sina styrkefrhllanden. Marieberg och Stampen har strkt sina posi -
SOU 1999:30
tioner genom frvrv i Malm och Ystad respektive Bohusln. Inom

centerrrelsen har partiets tidningskoncern tagit ver en tidigare lokalt
gd tidning. I Stockholm och Gteborg har en ny gratisutdelad tidning
startats, medan i Linkping har arbetarrrelsens tidning lagts ner.
Genom att A-presskoncernens tidningar verfrts till den lokala arbe tarrrelsen har det totala antalet tidningsgare kat under 1990-talet.
Den svenska morgontidningsmarknaden bestr av ett stort antal
delmarknader med av hvd distinkta grnser. Marknadsledarna befste
i regel sin position redan i brjan av seklet. P grund av tidningsned lggningar och begrnsning av spridningsomrden har konkurrensen
frsvunnit p mnga lokala morgontidningsmarknader. I merparten av
de 70 A-regionerna har den strsta tidningen en marknadsandel p ver
70 procent, i endast nio omrden freligger en jmn konkurrenssitua tion. P de kvarvarande konkurrensorterna har frstatidningarna sedan
1978 i ungefr lika mnga fall kat sin marknadsandel som de har
minskat. Det finns sledes ingen entydig tendens i utvecklingen av tid ningarnas relativa styrka. Nstan samtliga morgontidningar har de
senaste ren frlorat bde i upplaga och hushllstckning.
Tidningarnas stllning p sina respektive marknader terspeglas
ven i deras ekonomiska lge. Frstatidningarna som fr merparten av
annonsintkterna uppvisar i regel goda ekonomiska resultat och hg
soliditet, medan mnga andratidningar har ett svrt, i ngra fall kritiskt,
ekonomiskt lge trots presstd. Under senare r har ven flera frsta tidningar uppvisat otillfredsstllande resultat.
Det har sedan lnge funnits ett vl utvecklat nt av annonssamarbete
inom dagspress, i frsta hand mellan geografiskt nrliggande tidningar.
Denna struktur har endast marginellt frndrats under 1990-talet. Dr emot har det redaktionella samarbetet bde kat i omfattning och fr ndrat karaktr. P nationell niv har FLT och Avisa Centralredaktion
byggt ut sin verksamhet och erbjuder sina tidningar bl.a. frdigredige rade sidor. Arbetarrrelsens tidningar har drfr mer av gemensamt
material i dag n ngonsin under den tid de ingick i samma koncern. P
regional niv har flera tidningskedjor brjat samordna delar av det
redaktionella materialet. Teknisk samproduktion frekommer i ngra
fall, frmst mellan tidningar i samma koncern.
Kvllstidningsmarknaden har sedan 1950-talet varit nationell eller
regional dr Aftonbladet och Expressen har haft en relativt jmn sprid ning ver hela landet med undantag fr Skne och Gteborg, dr
Kvllsposten respektive GT dominerat. Bonniersfren har strkt sin
garposition p marknaden genom att frvrva Kvllsposten och GT.
Schibsted har genom sitt kpeavtal med LO vertagit ledningen ver
hela Aftonbladet med undantag fr de opinionsbildande avdelningarna.
SOU 1999:30
Kvllspressen har alltsedan i brjan av 1970-talet haft en negativ

upplageutveckling, en tendens som frstrkts under de senaste ren.
Endast Aftonbladet har kat sin upplaga och drigenom kraftigt strkt
sin marknadsposition. Trots frvrven av Kvllsposten och GT har
Bonniersfren sedan 1990 endast marginellt kat sin andel av kvlls tidningsmarknaden. Som en fljd av upplagenedgngen har kvllstid ningarna med undantag fr Aftonbladet redovisat frlust resultat
1995 1997.
Samtliga kvllstidningar har sedan slutet av 1980-talet ett gemen samt annonspaket. Expressen har efter frvrvet byggt upp ett omfat tande redaktionellt samarbete med GT och har aviserat en liknande
samverkan med Kvllsposten.
De storstadsmorgontidningar som sprids utanfr spridningsomrdet
och dr fungerar som frdjupande komplement till de lokala tidning arna utgr en upplagemssigt liten men ur opinionsbildningssynpunkt
viktig marknad. Bonniersfren ger sedan man startat Dagens Industri
och kpt Sydsvenska Dagbladet hlften av de sex tidningar som utgr
denna marknad. Fyra av tidningarna har sedan 1970-talet kraftigt
minskat sin verspridda upplaga, medan Svenska Dagbladet behllit
sin. Upplagefrlusterna har i stort kunnat uppvgas av tillkomsten av
Dagens Industri.
Dagens Industri har under en rad r redovisat mycket goda ekono miska resultat, medan de vriga tidningarna i gruppen tvingats till att
vidta olika omstruktureringstgrder fr att klara ekonomin. Bde
Svenska Dagbladet och Arbetet Nyheterna har trots presstd haft bety dande ekonomiska problem.
P den totala dagspressmarknaden har Bonniersfren sedan 1978
kat sin marknadsandel frn 21 till 27 procent, en kning som dmpats
genom Expressens upplagenedgng. Arbetarrrelsen har minskat sin
andel frmst genom frsljningen av Aftonbladet men ocks p grund
av nedlggningar. Schibsted har snabbt blivit en av de ledande akt rerna p dagspressmarknaden. Flera av de regionala tidningskedjorna
med en marknadsandel p mellan tre och fem procent har kat sin
andel ngot genom frvrv. Ngra familjer har slt sina fretag.
garstrukturen har sledes sedan lng tid tillbaka prglats av en
relativt stor stabilitet. De flesta av de strre gargrupperna har kontrollerat sina huvudtidningar i mnga decennier. Det r inte osannolikt att
garkoncentration en kommer att strkas genom ytterligare fusioner,
men det r ocks mjligt att stora nordiska mediefretag kommer att
flja Schibsted och Orkla in p den svenska dagspressmarknaden.
Dremot frefaller det inte troligt att fretag utanfr tidningsbranschen
etablerar sig i ngon strre utstrckning.
SOU 1999:30
ven positionerna p marknaden r sedan mycket lng tid tillbaka

fixerade. P de allra flesta lokala morgontidningsmarknaderna domine rar en tidning. I mnga fall har en gare en mycket stark position p
flera geografiskt angrnsande marknader, exempelvis s gs samtliga
flerdagarstidningar i Jnkpings och Vstmanlands ln av var sin
familj. En reell konkurrenssituation freligger endast p marknaderna
fr kvllspress och nationellt spridda morgontidningar samt p ett tiotal
lokala morgontidningsmarknader. Till skillnad frn mnga av de andra
flertidningsgar na mter Bonniers konkurrens p de flesta av sina
marknader, i tre fall av tidningar som r beroende av presstd.
ven om det kommer att ske frskjutningar i konkurrenslget finns
inga tecken som tyder p att de dominerande tidningarnas position p
de enskilda tidningsmarknaderna kommer att hotas. Dremot kan delar
av de traditionella tidningarnas funktioner som nyhetsfrmedlare och
reklambrare vertas av andra medier som radio, television, Internet,
gratistidning ar, annonsblad etc. Mnga tidningsfretag hller p att
frbereda sig fr den nya situationen genom att etablera sig p dessa
nya mediemarknader.
2.6.2
Television
Den svenska televisionsbranschen har genomgtt en mycket genomgri pande frndring de senaste tio ren. Det tidigare monolitiska systemet
med ett producerande och sndande fretag samt en distributr, bde
med statlig anknytning, har ersatts med en ny struktur med mnga
kanaler som kper program frn fristende producenter och som distri bueras p flera olika stt av konkurrerande fretag.
Det statligt stiftelsegda Sveriges Television producerar fortfarande
den absolut strsta delen av sina svenska program, medan de vriga
kanalerna i stor utstrckning kper sina program av fristende bolag.
Samtliga strre entreprenrsgda produktionsbolag har, med ett
undantag, sedan 1995 frvrvats av ngra f stora nordiska mediefre tag, MTG, Bonniers, Schibsted och Egmont samt ICA-koncernen. TV4
har successivt kpt in sig i de lokala bolag som producerar TV4-fnst ren. Dessutom har ett stort utlndskt produktionsbolag, Grundy, etab lerat sig i Sverige. Konkurrensen p marknaden har sledes hrdnat
samtidigt som de enskilda aktrerna p kort tid ftt starkare gare.
Sveriges Television gs av en statlig stiftelse. Den strsta kommer siella kanalen, TV4, kontrolleras av Bonniers dels direkt, dels genom
delgda Alma Media. De vriga sverigeinriktade kanalerna gs av
MTG, franska Canal Plus och amerikanska Scandinavian Broadcasting
System. ven p detta omrde har konkurrensen skrpts genom att
SOU 1999:30
kapitalstarka aktrer trtt in p marknaden. De kommersiella kanalerna

kade under 1990-talets frsta r sin andel av tittartiden p Sveriges
Televisions bekostnad. Under de senaste ren har frndringarna varit
sm. SVT r fortfarande verlgset strst av fretagen med nstan
hlften av tv-tittandet.
P distributionssidan har, vid sidan av de statliga Teracom, Nor diska Satellitaktiebolaget och Telia, flera fretag etablerat sig p satel lit- och kabelmarknaden, i frsta hand bolag i Stenbecksfren och
Canal Plus-sfren.
Staten har sedan gammalt haft en vertikal integration. Bland de nya
aktrerna har Stenbecksfren en bred verksamhet inom alla produk tionsled, medan TV4 och SBS i stor utstrckning koncentrerat sina
resurser till utsndning av reklamfinansierade program.
Sammanfattningsvis har avregleringen p TV-omrdet kraftigt kat
antalet aktrer, som i stor utstrckning bestr av antingen svenska
fretag verksamma inom andra medier eller utlndska TV-bolag. Det
totala programutbudet har blivit mngfalt strre, antalet fristende pro gramproducenter har kat och ytterligare en nyhetsredaktion har star tats.
Televisionen str de nrmaste ren infr stora tekniska frndringar.
Digitala sndningar i markntet, kabelntet och per satellit, Internet,
bestll-TV och interaktiva tjnster r ngra nya former som introduce ras. Hur denna utveckling kommer att pverka garstrukturen inom
branschen r mycket svrt att frutsp. Det r mjligt att nya kapital starka och kompetenta aktrer frn nrliggande branscher som data,
underhllning och kommunikation kommer att etablera sig p den
svenska marknaden och ytterligare skrpa konkurrensen. Det r sanno likt att fler utlndska mediefretag kommer in, men mjligen ocks
inhemska eller utlndska aktrer utan medieanknytning. Fretagen kan
satsa p att bygga upp en egen vertikal integration, men det r mer
troligt att allianser bildas mellan fretag p olika steg i produk tionskedjan. Program kan bli en bristvara, vilket frstrker
produktions bolagens roll i det framtida TV-samhllet. Kontrollen av
olika distributionsformer r ett annat omrde som kan bli mycket
betydelsefullt.
2.6.3
Radio
Situationen p den svenska radiomarknaden frndrades i grunden

1993/94 d Sveriges Radio p alla strre orter fick konkurrens av
kommersiella radiostationer. Fr att tillgodose lagstiftningens krav p
sjlvstndiga, lokalt frankrade radiostationer skapade de stora akt -
SOU 1999:30
rerna p den nya marknaden en mngd bolag, varfr garstrukturen r

ngot komplicera d. Det str dock klart att utvecklingen har gtt mot
skapandet av tre programnt, kontrollerade av MTG/landsortspress,
Bonniers respektive NRJ samt ett nt med begrnsat programsamarbete
och med en ledande gare, Fria Media. I storstderna har dessutom
ngra utlndska bolag, Scandinavian Broadcasting System, CLT och
Sky etablerat sig. De lokala entreprenrerna har i nstan helt trngts
undan av de stora bolagen. Riksannonsmarknaden behrskas av tre
annonsntverk med Bonniers/Fria Media, MTG och NRJ som huvud gare.
Marknaden har nnu inte stabiliserat sig, men Sveriges Radio nr
ungefr dubbelt s mnga lyssnare per dag som den privata lokalradion.
Bland ntverken r NRJ starkast med en mycket ung lyssnarprofil. Hit tills har den kommersiella lokalradion gtt med stora ekonomiska fr luster. Till sitt innehll har den privata radion alltmer koncentrerat sig
p en mycket fast formatera d musikradio inriktad p bestmda ml grupper.
Genom tillkomsten av den kommersiella lokalradion har utbudet fr
de flesta av konsumenterna kat med tv, i ngra omrden med fyrafem och i ett med tio kanaler. garna har inte blivit s mnga och s
lokalt frankrade som regeringen frvntade sig vid reformen. Sveriges
Radio har dock ftt konkurrens av ngra stora mediefretag. P mnga
platser har de lokala tidningsfretagen gtt in som gare i den privata
radion.
2.7
Flermediegande
2.7.1
Svenska mediemarknaden
Mediegarna i Sverige har i regel koncentrerat sin verksamhet till en

mediebransch. Redan vid sekelskiftet brjade dock tv sinsemellan
mycket olika aktrer att engagera sig i flera olika typer av medier.
Bonniers kompletterade sin bokutgivning med tidskrifter och dagspress
och ndde en stark stllning p alla tre marknaderna, en position som
familjen sedan dess i stora drag behllit. ven arbetarrrelsen hade
ambitioner att bygga upp en egen bred medieverksamhet och startade
bde dagspress, bokutgivning, filmproduktion och tidskrifter. Frst
under 1990-talet brjade fler fretag att p allvar engagera sig i flera
medier. Mnga svenska dagspressfretag har gtt in p de nya eter mediemarknaderna, men ven flera utlndska mediefretag har kommit
in.
SOU 1999:30
Mtning av mediefretags totala omsttning kan vara mycket pro blematisk ur metodsynpunkt. Hur skall mediebranschen avgrnsas? Hur
skall kontrollposter i minoritetsgda fretag behandlas? Hur skall
garsfrer avgrnsas? Det kan vara svrt att gra berkningar p nationell niv p grund av att de stora mediefretag en inte srredovisar sin
verksamhet i mindre lnder. I tabell 2.34 har alternativa berkningar
anvnts i ett frsk att mta problem av denna typ.
Bonniersfren r en av de tv stora garna p den svenska mediemarknaden med en omsttning p ver 8,5 miljarder kronor, om det i
praktiken kontrollerade TV4 inkluderas r sfren definitivt strst med
drygt 10 miljarder kronor. Gruppen har genom att infrliva Marieberg
samlat alla sina medieaktiviteter i ett bolag, Bonnier AB, med den uttalade mlsttningen att n synergieffekter genom att samordna verksamheten i koncernens alla mediefretag.
Om de statligt gda bolagen med verksamhet p medieomrdet
rknas som en sfr r denna grupp i samma storleksklass som Bonniers
p den svenska mediemarknaden (tabell 2.34). Det br dock observeras, att de fyra bolagen, Sveriges Television, Telia, Teracom och
NSA visserligen har en gemensam gare men att de inte samordnat sin
verksamhet och strategi utan tvrtom i flera fall kommit i motsatsstllning till varandra. Vidare utgrs mer n tv tredjedelar av Telias
medieomsttning av reklamfrsljning i kataloger, som visserligen konkurrerar med Bonniers Affrsinformation, men som befinner sig i
mediemarknadens periferi.
Stenbecksfrens medieverksamhet har vuxit snabbt, men har hittills
redovisat mycket stora frluster. Efter Schibsteds kp av Svenska Dag bladet r bolaget en av de strsta aktrerna i Sverige, inklusive Afton bladets hela omsttning betydligt strre n Stenbeck. Arbetarrrelsen
har successivt avvecklat sin medieverksamhet och efter frsljningen
av Aftonbladet har man garinflytande endast i ett femtontal lands ortstidningar samt i fackfrbundspressen.
SOU 1999:30
Tabell 2.34. garsfrer p den svenska mediemarknaden. Medieomsttning i Sverige och totalt samt total omsttning 1997. Mkr.
garsfrer
Bonniersfren
varav AB Bonnierfretagen
varav Tidnings AB Marieberg
Bonniersfren inkl. TV4
Staten
varav SVT, SR och UR
varav Telia
varav Teracom
varav Nordiska Satellit AB
Stenbecksfren
varav Modern Times Group
varav Kinnevik
varav NetCom Systems
Arbetarrrelsen
exkl. Aftonbladet
TV4 AB
Tidnings AB Stampen
Egmont International Holding A/S
Schibsted A/S
inkl. 100% Aftonbladet och SvD
Wolters Kluwer
Carl Allers Etablissement
Centerrrelsen
Totalt
Medieomstt ning
Sverige
8 5401
4 1961
4 344
10 386
8 1301
5 521
2 257
1 153
us
1 978
1 471
266
241
1 910
1 175
1 846
1 581
1 090
1 088
2 741
953
967
938
29 021
Totalt
12 735
8 391
4 344
14 581
8 1682
5 521
2 295
1 153
us
3 682
2 989
452
241
1 910
1 175
1 846
1 581
7 828
5 787
20 378
3 391
938
68 244
Total
omsttning
13 783
9 439
4 344
15 629
5 521
46 444
1 262
1 120
13 991
2 989
6 966
4 036
1 910
1 175
1 846
1 581
6 822
5 787
20 378
3 391
938
Andel av
medieom sttning i
Sverige %
67
50
100
71
100
100
98
100
54
49
59
100
100
100
100
100
14
19
5
29
100
43
Klla: rsredovisningar fr respektive fretag 1997.

Anm: 1 Ej helt exakt vrde. 2 Uppskattat vrde. SVT:s och SR:s avgifter till
Teracom r eliminerade. Det av statliga bolag majoritetsgda Nordiska Satellit
AB (NSAB) med en total omsttning p 1 120 miljoner kronor ingr ej, p
grund av att uppgifter saknas fr den medieanknutna verksamhetens storlek i
Sverige.
Trots turbulensen p mnga av mediemarknaderna har frndring arna p garniv varit relativt mttliga under de senaste elva ren
(tabell 2.35). Bara ett ftal gargrupper har frsvunnit, fr mnga gare
SOU 1999:30
har frndringen i omsttning varit relativt obetydlig. Tillvxten har

framfr allt hnfrt sig till TV-fretag (Stenbecksfren, TV4, Canal
Plus och Disney). De fretag som specialiserat sig p tryckta medier
visar med ngot undantag sm kningar eller tillbakagng. Det r frap perande att Bonniers tillvxt till en s stor del ligger i utlandet (tabell
2.36). I Sverige motsvarar frvrvet av Sydsvenska Dagbladetsfrens
totala tillvxt. Om det minoritetsgda TV4 rknas in uppgr tillvxten
till 35 procent. Bonniers expansionsmjligheter de nrmaste ren
kommer sannolikt begrnsas av att gruppen mste minska skuldbrdan
frn kpet av Marieberg. Ngot anmrkningsvrt r ven den tidigare
Sveriges Radio-koncernens tillvxt under perioden.
SOU 1999:30
Tabell 2.35. gargruppers medieomsttning i Sverige 1986 och 1996.

Mkr.
gargrupp
Bonniersfren
inkl TV4
Statliga sfren
varav SR, SVT, UR1
varav Telia
varav Liber
Stenbecksfren
Arbetarrrelsen
Exkl Aftonbladet
TV4
Familjen Hjrne
Egmont
Schibsted
Inkl hela Aftonbladet
Familjen Aller
Wolters Kluwer
Centerrrelsen
Familjen Tnnesson (IMP)
ICA-frlaget
Slkten Pers
Familjen Ander
Canal Plus
Liberala tidningskonsortier
Familjen Hamrin
Disney
Reuters
Scandinavian Broadcasting System
Familjen Lindholm (Esselte)
Wallenbergsfren
Wahlgren/Hammarskjld (SDS)
Totalt
Omsttning
1986
1997
4 760
4 760
8 5403
10 3863
2 393
us
680
5 521
2 2572
1 838
1 211
827
us
492
453
us
318
366
304
249
305
277
2 321
561
599
17 074
1 978
1 9104
1 175
1 846
1 581
1 090
1 0884
1 822
967
953
938
783
777
636
612
6003
588
514
510
506
473
417
411
33 261
Frndring i
omsttning
1986-97 fasta
priser procent
11
35
43
-100
Ny
-35
-37
Ny
18
Ny
21
Ny
28
Ny
24
3
Ny
20
29
5
Ny
6
Ny
Ny
-100
-100
-100
22
Klla: rsredovisningar fr respektive fretag. Dagspressrapport 1987:2 .

Anm: 1 Fretagens gdes 1986 av folkrrelserna, pressen och nringslivet,
medan verksamheten stod under statsmakternas kontroll 2 Av omsttningen
1997 hrrr ca 72 % frn annonsfrsljning (frmst Gula sidorna). 3 Ej helt
exakt vrde. 4 Inkl 50 % av Aftonbladet.
SOU 1999:30
Under 1990-talet har mnga av vrldens strsta mediefretag vuxit

kraftigt genom fusioner, frvrv och nyetableringar. Den svenska
mediemarknaden har hittills berrts endast i begrnsad grad av denna
expansionsvg. Bland de strsta mediegarna i Sverige terfinns vis serligen ngra utlndska bolag, men det r bara det hollndska Wolters
Kluwer som tillhr de stora aktrerna p den europeiska mediemarkna den (Tabell 2.36). Flera av vrldens strsta mediekoncerner har dock
de senaste ret gjort investeringar i Sverige. De stora amerikanska film producenterna har exempelvis tagit ver distributionen av sina filmer
p den svenska marknaden . Ngra utlndska koncerner har gtt in p
radiomarknaden. Ytterligare ett exempel utver de i tabell 2.36 r den
tyska Kirchgruppen som hsten 1996 frvrvade TV-rttigheterna fr
fotboll och ishockey p den svenska marknaden fr fyra r. Hittills har
storfretagens investeringar i Sverige varit mycket marginella, men de
visar att den svenska marknaden brjat bli intressant ven fr de
ledande mediefretagen.
SOU 1999:30
Tabell 2.36 Mediegrupper verksamma i bde Sverige och utlandet

1997. Miljarder kronor.
Fretag
Time Warner
Disney
News Corporation (Murdoch)
Bertelsmann
Sony
Thomson
Lagardre (Hachette)
Seagram
Reuters
Pearson
CLT
Wolters Kluwer
Canal Plus
IDG
Bonniersfren
Torstar (Harlequin)
Egmont
Schibsted
Erkkogruppen (Sanoma)
Stenbecksfren
Aller
Orkla
NRJ
Scandinavian Broadcasting
System
Total
omsttning
Medie omsttning
Omsttning
i Sverige
188,0
171,6
107,6
100,9
390,8
66,9
88,2
105,0
36,0
28,7
23,6
20,4
17,8
12,9
13,8
10,0
7,8
5,8
4,5
14,0
3,3
33,4
1,0
0,8
148,0
133,3
107,6
100,9
0,10
0,50
0,05
80,3
66,9
49,3
41,4
36,0
25,2
23,6
20,4
17,8
12,9
12,8
10,0
7,8
7,42
4,5
3,7
3,3
2,8
1,0
0,8
0,05
0,10
0,10
0,05
0,42
0,05
0,02
0,97
0,40
0,30
8,50
0,10
1,10
2,722
0,02
2,00
1,00
0,10
0,10
0,40
Andel av
medie omsttning
Sverige %
0,1
0,4
0,0
0,1
0,1
0,2
0,1
1,2
0,2
0,1
4,8
2,2
2,3
66,4
1,0
14,1
36,7
0,4
54,1
30,3
3,6
10,0
50,0
Klla: rsredovisningar fr respektive fretag. European Audiovisual Obser vatory, 1998 Statistical Yearbook (bearbetning). The Media Map of Western
Europe 1998 (CIT Publications Limited ).
Anm: De olika kllorna anvnder olika avgrnsningar fr medieverksamhet,
varfr uppgifterna inte r helt jmfrbara 1 Bertelsmann startade ett TV-maga sin i augusti 1997. 2 Inkl Svenska Dagbladets och Aftonbladets omsttning.
SOU 1999:30
Det br uppmrksammas att mediefretag som fretag betraktade r

sm. Det strsta fretagets, General Motors, omsttning p 178 miljar der dollar kan jmfras med det strsta mediefretagets, Time Warner,
p 25 miljarder dollar. Styrkefrhllanden a r liknande fr svenska
fretag, dr Ericsson omstter ungefr 14 gnger mer n Bonniersfren.
I Sverige har sledes bde utlndska mediefretag och inhemska icke
medie-anknutna fretag en potential att snabbt g in och bli betydande
medieaktrer. Investor aviserade i mitten av 1990-talet sin avsikt att
expandera p mediemarknaden, men ndrade efter ett par r strategi
och avvecklade sina medieintressen.
2.7.2
Nordiska mediemarknaden
Redan 1879 gjordes den frsta nordiska etableringen p den svenska

mediemarknaden, d Carl Aller startade en svensk utgva av sin danska
veckotidning Illustreret Familie Journal. Familjen Aller har alltsedan
dess verkat som populrpressutgivare i Sverige. Det andra danska
veckotidningsfrlaget Egmont gick in p den svenska marknaden 1927
nr Hemmets Journal frvrvades. Av de svenska mediefretagen har
Bonniers sedan 1960-talet successivt byggt upp en omfattande verk samhet p en rad omrden i de nordiska lnderna.
Dessa fretag med nordisk inriktning utgjorde dock undantag p
marknader som var mycket nationellt inriktade. Under 1990-talet har
dock situationen frndrats i grunden d nstan alla strre nordiska
mediefretag gtt in i grannlnderna ( tabell 2.37 och tabl 2.2).
SOU 1999:30
Tabell 2.37. Mediefretag med verksamhet i tv eller fler nordiska

lnder.1997. Mkr.
Fretag
Medie omsttning
12 764
Bonnier AB 1
Total
omsttning
13 866
Andel medier
av total omsttning (%)
92
varav Bonnierfretagen
8 391
9 439
varav Tidnings AB Marieberg
4 373
4 427
99
Egmont
7 828
7 828
100
5 787
5 787
100
4 489
4 489
100
3 659
3 659
100
3 391
3 391
100
2 774
33 441
2 459
2 459
100
1 619
1 619
100
1 221
1 221
100
910
910
100
Schibsted
Sanoma/Helsinki Media Group
Stenbecksfren (MTG)
Aller 4
Orkla
Aamulehti
MTV Finland
Wolters Kluwer 6
7
SBS
89
Klla: Respektive fretag s rsredovisning 1997 .

Bonnierfretagen AB och Tidnings AB Marieberg kommer att fusioneras
1999.
2
Tv sjlvstndiga bolag, Sanoma Oy och Helsinki Media Oy, som kontrolle ras av familjen Erkko Sanoma, Helsinki Media och WSOY kommer att fusio neras i maj 1999, (preliminrt namn: Sanoma-WSOY Oy.). Rautakirja Oy,
ledande tidskrifts- och bokdistributr och gare av Finlands strsta biograf kedja kommer att ing som dotterbolag. (Se tabell 2.38) .
3
Frutom Modern Times Group, r medieintressena i Kinnevik (TV1000 and
Airtime) och Netcom (Kabelvision inkluderade. Samtliga bolag kontrolleras av
Jan Stenbeck.
4
Avser 1996/97.
5
Aamulehti and MTV fusionerades i april 1998 till Alma Media. (Se tabell
2.38).
6
Uppgifterna avser endast Danmark, Norge och Sverige.
7
Uppgifterna avser endast Danmark, Finland, Norge och Sverige.
1
Tv utvecklingsmnster kan urskiljas fr fretagens expansion utan fr hemmamarknaden ( tabl 2.2). Fretag som varit etablerade p
mogna marknader, t.ex. Bonniers, Schibsted och Egmont , har i en
frsta fas etablerat sig p sina krnomrden i grannlnderna . I en andra
fas har de ven utveckla t verksamhet inom nya medieflt p de nor diska marknaderna.
SOU 1999:30
Tabl 2.2. De nordiska mediefretagens etablering i de nordiska lnderna 1998.

Danmark
Bonniers
Orkla
Finland
Sanoma
Bonniers /Alma
Media
Norge
Bonniers
Orkla
Sanoma
Schibsted
Sverige
Bonniers
Orkla
Schibsted
Stenbeck
Television
Stenbeck
SBS
Egmont
Stenbeck
Schibsted
SBS
Radio
SBS
Tidskrifter
Aller
Bonniers
Egmont
Bonniers /Alma
Media
Stenbeck
Sanoma
Egmont
SBS
Bonniers /Alma
Media
Aller
Bonniers
Egmont
Sanoma
Alma Media
Bonniers
Egmont
Stenbeck
SBS
Bonniers
Stenbeck
SBS
Aller
Bonniers
Stenbeck
Bcker
Bonniers
Egmont
Bonniers
Egmont
Sanoma
Film/tvproduktion och
distribution
Egmont
Stenbeck
Schibsted
Egmont
Sanoma
Schibsted
Affrsinformation
Bonniers
Bonniers
Wolters Kluwer Wolters
Kluwer
Bonniers
Egmont
Stenbeck
Schibsted
Bonniers
Bonniers
Egmont
Egmont
Stenbeck
Stenbeck
Schibsted
Schibsted
Bonniers
Bonniers
Wolters Kluwer Wolters
Kluwer
Schibsted
Bonniers
Schibsted
Dagspress
Multimedia
Aller
Stenbeck
Aller
Bonniers
Egmont
Sanoma
Schibsted
Bonniers
Egmont
Helt nya mediefretag som MTG och SBS som gtt in i nya typer av
medier har genomgende etablerat sig parallellt i flera lnder. TV3 har
exempelvis sedan starten arbetat p skandinavisk basis, medan SBS
frvrvat fretag i alla de nordiska lnderna. ven Bonniers har i en
del av sin verksamhet arbetat p nordisk bas, nmligen vid utgivningen
SOU 1999:30
av vissa specialtidningar, som har en gemensam plattform som komp letteras med visst nationellt material fr respektive nationell utgva.
Den nordiska inriktningen tar sig ocks uttryck i att flera fretag orga niserat sig i nordiska divisioner som inte srredovisar den nationella
verksamheten.
I dag har Bonniers, Schibsted, MTG och SBS en omfattande verk samhet i hela Norden, som de betraktar som sin hemmamarknad.
Egmont r det mest europeiskt inriktade av de nordiska fretagen med i
frsta hand utgivning av olika former av barnunderhllning ver hela
Europa.
Styrkefrhllandet mellan de stora nordiska mediefretagen har de
senaste ren frndrats p ett markant stt genom dels ett par stora
fusioner i Finland, dels Schibsteds snabba expansion ( tabell 2.38). Den
nya Sanoma-koncernen kommer efter fusioner 1999 med tidskriftsfr laget Helsinki Media, bokfrlaget WSOY och distributionsfretaget
Rautakirja f en stllning i Finland som vl kan mtas med Bonniers i
Sverige betrffande bde bredd och styrka. Sanomagruppen kommer att
f en solid ekonomisk grund, som enligt ledningen bl .a. skall anvndas
fr en utlndsk expansion. Den andra stora finlndska mediekoncernen
Alma Media, med Bonniers som strsta gare, har hittills gtt in i
svenska TV4 och kommer sannolikt att etablera sig p fler nordiska
marknader.
Tabell 2.38 Strre nordiska mediefretags medieomsttning och resultat 1997 (pro forma inklusive fusioner 19981999) Miljoner kronor.
Fretag
Bonnier AB
inkl TV4
Sanoma-WSOY
Egmont
Schibsted
inkl. 100% AB
Alma Media
Stenbecksfren
Aller
SVT
Det Berlingske Officin
DR
YLE
NRK
Orkla
Omsttning
12 760
14 608
10 8971
7 827
6 589
7 324
4 055
3 658
3 391
3 337
3 047
2 971
2 932
2 841
2 772
Resultat f skatt
915
1 052
1 457
327
696
441
-432
464
-138
191
28
5
-153
237
Klla: Respektive fretags rsredovisning 1997 .

Anm 1 I omsttning och resultat ingr viss icke medierelaterad verksamhet.
SOU 1999:30
Parallellt med etableringen i Norden har flera fretag gtt in p de

nya marknader som ppnat sig i Baltikum. Bonniers startade tidigt en
systertidning till Dagens Industri i Estland, som sedan fljts av utgvor
i Lettland, Litauen, Ryssland, Polen och sterrike. Gruppen har fr utom i Norden ven intressen i dagstidningar i Estland, Lettland och
Polen. Bonniers har lnge koncentrerat sina utlandsinvesteringar till
tryckta medier men med insteg i den finska tv-kanalen MTV och den
litauiska LNK har gruppen vidgat sina utlandsintressen till eter medierna . De nordiska mediefretagen har totalt sett en mycket stark
stllning i de baltiska staterna. Sju av de tio strsta dagstidningarna i
Estland r exempelvis i nordisk go.
Utanfr Norden och stersjlnderna inskrnker sig Bonniers verk samhet till specialtidningsutgivning i Frankrike, Spanien och Tyskland,
affrsinformation i Storbritannien, Italien, Tyskland, Tjeckien och
Ungern samt en bokfrlagsgrupp i Tyskland. Bonniers har samman taget vuxit mycket snabbare utomlands n i Sverige ( tabell 2.39 jmfr
ven tabell 2.35).
Stenbecksfren har etablerat sig med tv-kanaler i alla de tre baltiska
staterna. De tv divisioner i MTG som bedriver tv-shopfrsljning
respektive textning av tv-program har en omfattande utlndsk verk samhet med dotterbolag i en lng rad lnder i Europa.
Tabell 2.39. Svenska fretags medieomsttning i utlandet 1986 och
1997. Mkr.
gargrupp
Bonniersfren totalt
totalt inkl TV4
varav utlandet
Stenbecksfren totalt
varav utlandet
Omsttning
1986
5 723
5 723
963
1997
12 760
14 608
4 1961,2
3 631
1 704
Frndring i omsttning
1986-97 fasta priser procent
39
59
171
Ny
Anm: 1 Ej helt exakt vrde 2 Omsttningen i utlndska mediefretag, dr sfren

gde 20 50 % uppgick 1997 till 5 042 Mkr.
Frutom de fretag som redan har en omfattande verksamhet i Nor den och stersjlnderna har ven Sanoma och Orkla deklarerat sina
avsikter att expandera till grannlnderna. Bda fretagen r finansiellt
starka och har frutsttningar att snabbt bli ledande aktrer ven utan fr sina hemlnder.
SOU 1999:30
Sammanfattningsvis tyder alla tendenser p att konkurrensen p den

svenska mediemarknaden kommer att ka genom att fretag i grann lnderna i allt strre utstrckning sker sig till nya geografiska markna der.
2.7.3
Svenska flermediefretag
Av flermediegarna kan ingen mta sig med Bonniers i frga om bredd

(tabl 2.4). Tyngdpunkten ligger p tryckta medier med en relativt jmn
frdelning mellan dagspress, bcker och tidskrifter (diagram 2.1). P
den svenska marknaden vger dagspress tyngre med ungefr hlften av
omsttningen. Den snabbaste expansionen har skett p affrsinfor mationsomrdet.
Diagram 2.1 Bonniersfrens omsttning i olika mediebranscher 1997.
Procent.
Bcker
18%
Dagspress
42%
Tidskrifter
17%
Affrsinfo
10%
Film, radio, TV
12%
vrigt
1%
Klla: Bearbetning av rsredovisningarna fr Tidnings AB Marieberg och AB

Bonnierfretagen 1997 .
Bonniersfrens stllning p den svenska mediemarknaden kan be skrivas p olika stt. Ett r att berkna sfrens marknadsandelar
(diagram 2.2). P en rad delmarknader r Bonniers den strste aktren,
det gller bokklubbar, allmnlitteratur, biografbesk, dagspress,
affrsinformation och specialtidningar. P andra omrden som hyr- och
kpvideo, TV-produktion, reklam-TV, filmproduktion, kommersiell
lokalradio, populrpress och multimedia hr sfren till de ledande fre tagen. Bonniers bredd och styrka p den totala mediemarknaden i ett
land har f motsvarigheter ute i vrlden.
SOU 1999:30
Diagram 2.2 Marknadsandelar fr Bonniersfren 1997/98. Procent.
Dagspress totalt
Morgonpress
Kvllspress
Populrpress
TV
Radio*
Biografbesk*
Allmnlitteratur*
0
10
20
30
Nrmaste konkurrent
40
50
60
Bonniersfren
Klla: Bearbetning av uppgifter i rsredovisningar fr berrda fretag.

Anm: * Berknad andel .
70
SOU 1999:30
En annan bild visar Bonniersfren som en fretagsgrupp som till

stor del har sin verksamhet samlad p de stagnerande eller krympande
marknaderna fr tryckta medier. Dagspressen i allmnhet och kvlls pressen i synnerhet har under nittiotalet ftt vidknnas accelererande
upplagefrluster. Kvllstidningarna har frlorat en femtedel av upp lagan och hela nedgngen ligger hos de tre kvllsavisor som Bonniers
numera ger. Barn och ungdom har minskat sin lsning av bde bcker
och serietidningar. P det senare omrdet har Bonniers givit upp och
verltit sin utgivning till Egmont. De flesta typer av tid skrifter
redovisar fallande upplagor samtidigt som TV tagit en allt strre del av
mrkesreklamkakan. Bonniers intrde i TV4 kan mot den bakgrunden
ses som ett frsk att terta frlorade annonsintkter.
En tredje bild av Bonniersfren visar en grupp som p en rad flt
blivit utsatt fr en allt hrdare konkurrens. Gruppens tre kvllstidningar
brottas alla med problem samtidigt som den enda konkurrenten Aftonbladet i Schibsted ftt en kapitalstark och mediekunnig gare. Dagens
Nyheter mter en ny och svrbemstrad konkurrens p Stockholms marknaden i form av Stenbecks gratistidning Metro. P bokmarknaden
har KF genom olika fusioner skapat en stark konkurrent inom allmn litteraturen samtidigt som Liber, med ett av Europas strre frlagshus,
Wolters Kluwer, som gare fortstter att behrska lromedelsmark naden.
Platsen som frmsta veckotidningsfrlag tvingades Bonniers redan
p 1980-talet lmna till Allers. P specialtidningsomrdet har Bonniers
de senaste ret mtt motstnd frn flera utlndska frlag som franska
Hachette, amerikanska datatidningsfrlaget IDG samt finska Helsinki
Media. P radiosidan r Bonniers ntverk Mix Megapol inbegripet i en
hrd och kostsam strid med MTG och flera utlndska radiobolag. Bon niers har de senaste ren p allvar etablerat sig som TV-producent, men
fr ven p det omrdet kmpa mot en rad stora mediefretags produk tionsbolag. SF Bio r visserligen Sveriges strsta biografgare, men r
fr sin verksamhet i stor utstrckning i hnderna p de stora ameri kanska filmbolagen.
P motsvarande stt kan helt olika bilder av Stenbecksfren mlas
upp. P den ena ser man ett fretag med en mycket vittomspnnande
TV-verksamhet. Sfren ger tv av de fyra svenska reklamfinansierade
TV-kanalerna och r drutver nst strste enskilde garen i den tredje,
ger tre av fem betal-TV-kanaler, r huvudgare i de tv strsta pro duktionsbolagen, kontrollerar en stor del av parabolkortmarknaden,
ger TV-shop, versttningsbolag etc . (diagram 2.3). P andra medie marknader driver sfren det strsta radiontverket, en daglig gratistid ning, en affrstidning, ett par tidskrifter, ett bokfrlag samt ett par
SOU 1999:30
internetfretag. Allt detta enbart p den svenska mediemarknaden, dr till kommer ungefr lika stor omsttning i utlandet.
Diagram 2.3 Stenbecksfrens omsttning i olika mediebranscher 1997.
Procent.
Reklam
2%
TV-Shop
12%
Radio
2%
Tidningar
6%
TV-distribution 13%
TV
63%
vrigt
2%
Klla: Bearbetning av rsredovisning fr Modern Times Group AB, Industri frvaltnings AB Kinnevik och Netcom Sy stems AB 1997.
En annan bild visar en fretagsgrupp med stora ekonomiska

problem som under en fljd av r redovisat betydande frluster
(diagram 2.4), som dock kunnat tckas genom tillskott frn andra verk samheter inom sfren. ven Stenbecksfren har de senaste ren ftt
mta allt starkare konkurrenter, sedan flera stora mediefretag gtt in
p den svenska tv-marknaden.
SOU 1999:30
Diagram 2.4 Omsttning och resultat efter finansnetto fr Bonniersfrens och Stenbecksfrens medieverksamheter 19931997. Mkr.
12000
1200
8000
800
4000
400
0
1993
1994
1995
1996
1997
-4000
-400
-8000
-800
Bonnier oms
Stenbeck oms
Bonnier res
Stenbeck res
Anm: Kabelvision som under perioden varit majoritetsgt av Sten becksfren ej

medrknat. Resultatet 1993 96 avser resultat efter finansnetto, 1997 resultat
efter avskrivningar .
Kllor: rsredovisningar fr Industrifrvaltnings AB Kinnevik, AB Bonnier fretagen och Tidnings AB Marieberg 1993 1997 samt Modern Times Group
MTG AB 1997.
Ett tredje fretag med ambitioner att bli ett flermediefretag r Telia
som 1996 samlade sina informationstjnster i ett nytt affrs omrde,
Infomedia Services. Tyngdpunkten ligger p olika former av informa tionsskning, via svl de traditionella tryckta katalogerna som olika
elektroniska kanaler (tabell 2.40). I Infomedia Services ingr ven den
kabel-TV-distribution som Telia byggt upp under ett tiotal r och som
har 1,3 miljoner anslutna hushll i Sverige. En stor satsning gjordes p
SOU 1999:30
att bygga upp en mngd inter netjnster kring portalen Passagen. Som maren 1998 verfrdes verksamheten i Telias internetbolag, Telia
Infomedia Interactive AB till Schibstedgda Scandinavia Online, sam tidigt som Telia och Telenor gick in som delgare med 40 respektive
20 procent. De tv bolagen omsatte 1997 tillsammans 50 miljoner
kronor och redovisade frluster p 224 miljoner kronor. Telia driver
ven verksamhet i Norden och stersjomrdet, bl.a. katalogutgivning,
kabel-tv och internettjnster.
Tabell 2.40. Omsttning och resultat fr Telia AB och dess medierelaterade dotterbolag 1997. Mkr.
Bolag
Telia AB
Medierelaterad verksamhet
Telia InfoMedia Reklam AB
Telia InfoMedia Television AB
Telia InfoMedia InteractiveAB
Telia InfoMedia International
Totalt medierelaterad verksamhet
Omsttning
46 444,0
1 623,9
584,2
48,4
38,0
2 294,5
Resultat f skatt
4 031,0
2,01
23,7
-157,3
-57,1
-188,7
Klla: rsredovisningar fr respektive fretag 1997.

Anm: 1 Fretagets nettomarginal 1995 och 1996 uppgick till 28 respektive 29
procent.
Vissa av affrsomrdets tjnster utgjorde en vidareutveckling av

Telias traditionella verksamhetsomrden. P vissa av dessa omrden,
exempelvis katalogutgivning, ha r Telia sedan lnge mtt en viss kon kurrens frn affrsinformationsfretag. Telia och informationsfre tagen har ocks i allt strre utstrckning mtts p de nya marknaderna
fr elektronisk informationsskning.
Telia Infomedia formulerar sin mlsttning som: Affrsomrdet
skapar primrt inte eget innehll utan paketerar andras information till
tjnster fr definierade mlgrupper. Paketeringen sker ofta i part nerskap med inn ehllsleverantren. (Telias rsredovisning 1997) . En
omfattande kritik har dock riktats mot Telia fr att p olika stt ha p verkat utformningen av innehllet i den information som fretaget
distribuerar.
Frgor som diskuterats r exempelvis Telias policy fr val av kana ler i sitt kabel-tv-nt, de nu skrinlagda planerna p en betal-tv-kanal i
samarbete med Sveriges Television, bolagets frvrv och vidarefrslj -
SOU 1999:30
ning av sndningsrttigheter fr idrottsevenemang samt satsningen p

internetportalen Passagen. Telias lansering av ett eget system fr
digital tv-mottagning via kabel liksom dess intrde p nya annons marknader r andra omrden dr fretagets verksamhet satts i frga.
Vissa kritiker har hvdat att medieverksamhet i statlig regi br fr behllas de fretag, SVT, SR och UR, som har ett speciellt uppdrag
frn statsmakterna. Fretrdare fr Telia tillbakavisar dock kritiken och
hvdar att fr att fretaget p sikt skall verleva mste det utveckla
verksamheten och ska sig in p nya omrden.
Av de vriga flermediegarna har Schibsteds p kort tid gtt in p
omrde efter omrde, ven om koncernens verksamhet omsttnings mssigt liksom i hemlandet r koncentrerad till dagspress. De flesta av
de vriga gargrupperna har en tydlig tyngdpunkt i en delbransch, som
kompletterats med mindre engagemang p andra flt.
2.7.4
Flermediegande p regional niv
Avregleringen av radion och televisionen har skapat mjligheter fr en

horisontell integration p de lokala mediemarknaderna. En rad
tidnings fretag har de senaste ren engagerat sig i de nya lokala radiooch TV-kanalerna ( tabl 2.3). I mnga ln har numera den dominerande
tidningen i den strsta staden ven intressen i de lokala etermedierna.
Speciellt stark stllning har VLT-koncernen, som i Vstmanland dels
ger samtliga flerdagarstidningar, dels r strste delgare i bde en
radiokanal och en TV-kanal. Ngra av de mest lnsamma tidningskon cernerna, Nya Wermlands-Tidningen, Herenco och Norrkpings Tid ningar, har dock valt att inte investera i de nya medierna.
P grund av lagstiftningen r tidningsfretagen formellt inte majo ritetsgare i radiokanalerna, men i regel r de den strste garen och i
flera fall den drivande parten. I de lokala produktionsbolag som driver
TV-fnstren intar TV 4 i egenskap av delgare och uppdragsgivare
en central stllning och tidningarna frefaller vara relativt passiva
gare.
Flera motiv kan ligga bakom tidningsfretagens intrde p eterme diemarknaden. Mnga tidningar sg inledningsvis den privata lokal radion som en mjlighet att utnyttja sitt journalistiska kunnande i en ny
form. Utvecklingen mot renodlade musikkanaler har dock i regel
inskrnkt de lokala tidningarnas medverkan till leverans av lokala
nyheter. Tidningsfretagen har ocks haft intresse av att f del av och
kontroll ver tv nya kanaler fr reklam. I mnga fall har tidningarna
utnyttjat sitt garintresse till att bygga upp nya samannonseringspaket
fr den lokala marknaden i press, radio och TV. Kontrollen ver me -
SOU 1999:30
dierna anvnds ven till msesidig marknadsfring. Inflytande p

reklammarknaden frefaller i dag vara viktigare fr tidningsfretagen
n mjligheten att pverka det redaktionella innehllet.
Tabl 2.3. Horisontell integration p lokal niv. ( innehav >10 procent).
Ln
gargrupp
Huvudbolag
Press
TV
Radio
Norrbotten
Stiftelsen
Norrbottens-
Norrbottens-
TV 4 Norrbotten
Rix 105,6 Lule
Norrbottenspress
Kuriren
Kuriren
Stiftelsen
Norra Vster-
Norra Vsterbotten
Rix,92,4 Skellefte
Skelleftepress
botten
Stiftelsen VK-
Vsterbottens-
Vsterbottens-
Rix 104,2 Ume
Press
Kuriren
Kuriren
Centerpartiet
stersunds-
stersunds-Posten
Vsterbotten
Vsterbotten
Jmtland
TV 4 Jmtland
Posten
Vster-
Nya Stiftelsen
rnskldsviks
rnskldsviks
norrland
Gefle Dagblad
Allehanda
Allehanda
Vster-
Nya Stiftelsen
Sundsvalls
Sundsvalls Tidning
norrland
Gefle Dagblad
Tidning
Vsternorrlands
Rix 104,8 rnskldsvik

Rix 106,6 Sundsvall
Allehanda
Gvleborg
Gvleborg
Centerpartiet
Nya Stiftelsen
Hudiksvalls-
Hudiksvalls-
Tidningen
Tidningen
Gefle Dagblad
Gefle Dagblad
VLT
Vestmanlands
Rix 105,5 Hudiksvall

Rix 104,9 Gvle
Gefle Dagblad
Vstmanland
Slkten Pers
TV4 Bergslagen
Radio 106,1 Vsters
TV Uppland
City 106,5
Lns Tidning,
Brgslagsbladet/
Arboga Tidning,
Sala Allehanda,
Fagersta-Posten
Avesta Tidning
Uppsala
rebro
Stockholm
Stockholm
Axel Johanssons
Upsala Nya
Upsala Nya
stiftelser
Tidning
Tidning
Liberala
Nerikes
Nerikes Allehanda
Tidningar AB
Allehanda
Bergslagposten
Jan Stenbeck
MTG
Metro,
Radio Rix 101,9
Finanstidningen
Stockholm, Power 106
Slkten Bonnier
Bonnier AB
Dagens Nyheter
TV4
Expressen
Rix 106,3 rebro
TV Stockholm
Mix Megapol 104,3,

Radio Vinyl
SOU 1999:30
Ln
gargrupp
Huvudbolag
Press
Gotland
Arbetarrrelsen
Gotlands
Gotlands Tidningar
TV
Radio
Mix Megapol, Gotland
och centerrrel -
Tidningar
sen p Gotland
stergtland
Slkten
stgta
stgta
Gold 105, Norrkping
Ridderstad
Correspon-
Correspondenten
Radio Match Norrkping
denten
Radio Match
Linkping 1
Vstra
Familjen Hjrne
Stampen
Gteborgs-Posten
Rix 105,9 Gteborg 2
Bors Tidning
Rix 107,1 Bors
Gtaland
Stiftelsen Tore G
Wrenstam
Bors Tidning
Halland
Centerpartiet
Hallands
Halland
Liberal
Ulricehamns
Tidning
Hallands Nyheter
TV4 Halland
Nyheter
Hallandsposten
Hallandsposten
Smlandsposten
Smlandsposten
Kronoberg
Stiftelsen
Radio Hit FM 105,8

Vxj
Barometern
Kalmar
Rix 104,2 Halmstad

Rix 106,5 Varberg
Dagspress Invest
Barometern
Barometern
FM City Kalmar 105,4
Stiftelsen
Blekinge Lns
Blekinge Lns
Radio Hit FM 104,7
Barometern
Tidning
Tidning
Karlskrona
Familjen
Helsingborgs
Helsingborgs
Radio Stella
Sommelius
Dagblad
Dagblad
Helsingborg
Stiftelsen
Barometern
Blekinge
Skne
Klla: Bearbetning av fretagens rsredovisningar .

Anm: Kursiv stil = garandel 10 49 procent. 1 stgta Correspondenten r delgare i
Norrkpings Radio & Co, som producerar programmen i de tre kanalerna 2 ven delgare i Rixstationerna i Bors och Varberg .
2.7.5
Flermediegandets effekter p mediernas

innehll
Frgan om vilka effekter garkoncentration inom samma eller flera

typer av medier fr fr innehllet i de enskilda medierna har vari t freml fr mycket diskussion. Inledningsvis kan det konstateras att en
gare nstan alltid har en mjlighet att indirekt pverka sina mediers
innehll genom sin makt att tillstta de ledande befattningshavarna.
garen sitter dessutom i regel i styrelsen, dr allokativa beslut tas om
exempelvis fretagets policy, strategi, investeringar, resursfrdelning
SOU 1999:30
etc, beslut som indirekt pverkar mediernas innehll. En gare som r

representerad i mnga olika mediefretags styrelser kan drigenom
sammantaget utva ett betydande inflytande p en mediemarknad, ven
om makten ver varje enskilt fretag r lite n. Bonniers pverkar exem pelvis frn styrelseposition tillsttningen av chefer fr ungefr hlften
av de centrala opinionsbildande redaktionerna i landet och likas
redaktionsledningarna fr hlften av de nationellt verkande nyhets redaktionerna. P regional niv har familjerna Pers och Hamrin ett
garinflytande ver en mycket stor del av redaktionerna i Vstman lands respektive Jnkpings ln. De gare som ven deltar i den
exekutiva ledningen har givetvis ett mycket strre inflytande n de som
endast verkar p styrelseniv.
I vissa fall kan gandet anvndas till att samordna det redaktionella
arbetet. Ett exempel r den redaktionella samverkan som finns inom
flera regionala tidningskedjor och numera ven inom Bonniers kvlls tidningsgrupp. I regel berrs dock inte det lokala materialet och efter som dubbellsningen r ringa pverkas inte mngfalden fr de enskilda
lsarna. De berrda fretagen brukar hvda att det gemensamma mate rialet gr det mjligt fr de enskilda tidningarna att frbttra den lokala
bevakningen. Redaktioner kan ven samverka utan garsamband, ett
exempel r Avisa Centralredaktions och FLT:s leverans av frdigredi gerade sidor. Programntverken inom den kommersiella lokalradion r
andra exempel p syndikering, ofta men inte alltid med garsamband.
I andra fall kan garna ha som policy att deras olika medier skall
verka oberoende av varandra. Inom Bonniersfrens dagspress har det
funnits en lng tradition av att lta redaktionerna arbeta sjlvstndigt,
en policy som fortfarande fljs inom gruppens morgontidningar. Likas
har sfrens affrstidningar, specialtidningar, bokfrlag och bokklubbar
konkurrerat med varandra p det redaktionella planet, medan de fr att
n stordriftsfrdelar samverkat p andra omrden som administration,
marknadsfring och distribution. Under de senaste ren har dock kon cernledningen alltmer betonat samarbete mellan olika enheter inom
gruppen. ven inom Stenbecksfren frekommer konkurrens mellan
koncernens TV- och produktionsbolag.
SOU 1999:30
Tabl 2.4. Flermediegare i Sverige p nationell niv 1998.

gargrupp
Dagspress
Slkten
Bonnier
Dagens Nyheter, TV4 (17)

Expressen,
Wegelius TV(91)
Sydsvenska Dag - TV Spartacus (50)
bladet, Dagens
Industri, Kvllsposten, GT,
Ystads
Allehanda,
Trelleborgs Alle handa, Avisen
(50), Pressens
Bild, TT (19)
Stiftelsen fr
SVT, SR och
UR
Stenbeck sfren
Metro
Finanstidningen (93)
Arbetarrrelsen
Sjutton
landsortstid
ningar, Afton bladet (50),
TV
Radio
Tidskrifter
Radio Megapol
(12 stationer),
Radio Vinyl,
Radiobokningen
(50)
Bonniers
Veckotidningar,
Bonniers
Specialtidningsfrlag,
Bonniers
Specialmagasiner,
Sveriges
Television
Senda
Sveriges Radio
TV3, TV6, ZTV,

TV1000, TV4
(22), Strix, MTV
Produktion (43),
Airtime (55),
Svensk Text, TV
Shop, ViaSat,
Kabelvision
Radio Rix (13

stationer), Power
106 (2 stationer,
MTG Radio
(snder till 24
Rix-stationer),
Moderna
Tider,
Fackfrbundstidningar
Affrsinformation
SIX, Nyhetsbyrn Direkt,
Kompass,
AffrsData,
Branschfrlaget,
Kreditfakta,
PAR Adressregistret,
SverigeBarometern
Film
Bcker
Svensk
Filmindustri,
SF Video,
SF Media,
SF Bio,
Albert Bonniers
Frlag, Bonnier
Lexikon, Bonnier
Carlsen, Forum,
Wahlstrm & Widstrand, Bonnier
Utbildning, Bonnier
Icon Publishing,
Bokfrlaget DN,
Rebus, Mnpocket
(56), Nio bokklubbar
Skandinaviska Filmlaboratorier
(33)
Sonet Film,
Spice
Produktion
Sveriges Radio
Frlag
Brombergs Frlag
Multimedia,
Internet
Marieberg/Bonnier
Interactive,
Bonnier Multimedia
InTV, Everyday,
SOU 1999:30
gargrupp
Dagspress
Familjen
Hjrne
Stampen (78)
med GteborgsPosten
TV
Radio
Tidskrifter
Film
E+T, Ekonomi
och Teknik
Frlag (50)
Svenska
Dagbladet ( 62)
Aftonbladet (50)
TT (29)
Bcker
Radio Rix (3
stationer)
SRU (36)
Wolters
Kluwer
(kontrollerad
av hollndsk
stiftelse)
Schibsted
Affrsinformation
Metronome Film &

Television (60
Endemol
Entertainment
Produktion (60)
Telia
Telia InfoMedia
Television
Egmont H
Petersens
Fond
Nordisk Film
International
Scandinavian
Broadcasting
System
Kanal 5
Skandinaviska Filmlaboratorier
(33),
SandrewMet
ronome
Sverige 50
Liber med Almqvist & *

Wiksell F rlag, C E
Fritzes, Liber
Informatio nsteknolog,
Norstedts Juridik,
Norstedts Ordbok (70)
Svenska Frlag
Scandinavian
Online (40)
Telia
InfoMedia
Reklam
Egmont AB
Egmont
Seriefrlaget
SBS Broadcast
Sverige (4 stationer),
Anm: * = Internet- och multimediaverksamhet bedrivs i koncernens fretag.
Multimedia,
Internet
*
TeleMedia
Interactive
Scandinavian
Online 40
Egmont
Richters Frlag,
Entertainmen Krnan Frlag
t Skandinaviska Filmlaboratorier
(33)
2.8
SOU 1999:30
Sammanfattning
Mediegarstrukturen i Sverige har under 1990-talet genomgtt stora

frndringar. Bde p den nationella och lokala nivn har antalet fler mediegare kat. Ett antal stora icke-nordiska bolag har successivt
etablerat sig p ngra delmarknader. De stora nordiska mediefretagen
har deklarerat att de ser Norden som sin hemmamarknad och brjat
expandera i grannlnderna. Det finns tecken p att fretag frn andra
branscher frsker sl sig in p framfr allt p de nya typerna av
mediemarknader. Sammanfattningsvis har antalet medieaktrer p den
nationella nivn inte frndrats markant, men dremot har de stora
fretagen kat i antal.
P de lokala mediemarknaderna dominerar sedan lnge ett antal ofta
regionalt frankrade tidningsgare, numera med intressen ven i
kommersiella lokalradiostationer och i ngra fall ven i lokala TVbolag. Det totala antalet gare p de lokala marknaderna har dock kat.
Arbetarrrelsens press har vertagits av lokalt frankrade gare. TV4
r aktiv gare i de lokala produktionsbolagen. NRJ, MTG, Bonniers
och Fria Media r huvudgare i ett stort antal radiostationer.
De lokala morgontidningsfretagen har genomgende behllit sina
ledande positioner, dremot har det skett vissa frskjutningar inom
kvllspressen. Public servicefretagen inom radio och TV har ftt vid knnas en allt intensivare konkurrens men behller sin dominans p
marknaden. P flera andra delmarknader har konkurrensen har skrpts
genom att nya starka aktrer kommit in.
Stora svenska mediegare, som Bonniers och Jan Stenbeck, har de
senaste ren utsatts fr en allt hrdare konkurrens p sina respektive
huvudmarknader. Bonniers mter Schibsted p bde kvlls- och mor gontidningsmark naden och dessutom MTG p den lokala morgontid ningsmarknaden, Wolters Kluwer p bok- och tidskriftsmarknaderna,
Allers och Egmont p populrpressfltet, Schibsted ven p TV-pro duktions- och biografmarknaden etc. P TV-omrdet utmanas Stenbeck
av en rad starka aktrer som Canal Plus, Bonniers, Schibsted, Pearson,
Egmont etc.
Ngra utvecklingstendenser kan sammanfattningsvis sknjas, De
enskilda aktrerna kommer troligen att bli strre. I frsta hand kommer
de nordiska flermediegarna att fortstta sin expansion. De icke-nor diska mediefretagen har en stor potential att snabbt bli ledande aktrer
p flera svenska delmarknader. Antalet aktrer kan komma att minska
genom fusioner. andra sidan kan nya aktrer etablera sig frmst p
IT-omrdet.
SOU 1999:30
129
Konvergensen inom
mediemarknaden
3.1
Bakgrund
Den tekniska utvecklingen medfr att traditionellt olika och urskiljbara

tjnstetyper, ssom telekommunikations-, IT-, radiooch TV-tjnster
kan integreras och frmedlas genom infrastrukturer som tidigare varit
mer eller mindre tekniskt avgrnsade fr en viss typ av tjnst.
En grundlggande frutsttning har varit utvecklingen av den digitala tekniken som gjort det mjligt att hantera och kommunicera olika
typer av information p samma stt oavsett form (text, ljud eller bild).
Det r t.ex. mjligt att snda TV- och radiotjnster ver telenten, tillhandahlla teletjnster och interaktiva datatjnster ver kabel-TV-nt
och att via etern snda och ta emot dataprogram och datafiler, t.ex. i
form av videospel ("multimedia data broadcasting"). Samtidigt har
kapaciteten och effektiviteten i distributionssystemen fr frmedling av
dessa tjnster kat bde genom tekniker att frbttra existerande nt och
genom tekniker fr kodning och kompression av informationen. Det
senare innebr att strre informationsmngder kan kommuniceras med
mindre krav p utrymme n tidigare.
En annan viktig frutsttning r att Internet fungerar som en starkt
pdrivande och sammanbindande kraft. Genom "World Wide Web"
(WWW) har man lyckats skapa ett gemensamt grafiskt grnssnitt fr att
kommunicera text, ljud och bild, som kan anvndas fr svl
"traditionella" telefoni-, data-, TV- och radiotjnster, som kombinationer
drav. Spridningen av Internetprotokollet anses ocks ha drivit p
utvecklingen. Internetprotokollet r ett kommunikationsprotokoll, dvs. ett
slags uppsttning regler fr kommunikation mellan olika enheter t.ex. i
ett telekommunikationsnt som reglerar felvervakning, sekvenskontroll,
adressering, kryptering m.m. Ju fler nttekniker och tjnster som kan
utnyttja samma protokoll desto strre mjligheter till konvergens.
130 Konvergensen inom mediemarknaden
3.2
SOU 1999:30
Vad r konvergens?
Den beskrivna utvecklingen gr att grnserna mellan de tidigare relativt

klart avgrnsade IT-, telekommunikations- och mediesektorerna blir allt
mer otydliga. Detta brukar ocks beskrivas som att dessa sektorer
konvergerar (sammansmlter). Begreppet konvergens kan definieras p
olika stt. I EU:s grnbok om konvergens av telekommunikation, media
och informationsteknik och dess fljder fr lagstiftningen anges att
konvergens r mjligheten att via olika ntplattformar verfra i grunden
samma typ av tjnster eller sammanfrandet av olika utrustningar fr
konsumentbruk t.ex. telefon, TV och persondator.
Konvergens som fenomen kan beskrivas p olika stt beroende p
vilket perspektiv som diskuteras, och graden av komplexitet varierar.
Gemensam utgngspunkt r de frutsttningar som den tekniska utvecklingen medfr och som kort beskrivits ovan. ven om det r tekniken som r drivkraften finns det andra faktorer som har betydelse fr
konvergensen, ssom marknadsutvecklingen, frndringar i branschstrukturen, regleringar och andra politiska beslut.
Konvergensens effekter kan diskuteras utifrn fyra olika perspektiv;
ntverkskonvergens, tjnstekonvergens, apparatkonvergens och marknadskonvergens.
Ntverkskonvergens
Med ntverkskonvergens avses det frhllandet att olika och tidigare
skilda infrastrukturer fr distribution av information i olika former kan
integreras och bra "varandras" tjnster. Det handlar t.ex. om sammankoppling av olika typer av fasta och mobila nt, om teletjnster frmedlade genom kabel-TV-nt och datatjnster som tillhandahlls via
infrastrukturer som traditionellt anvnts fr radio och TV.
Tjnstekonvergens
Tjnstekonvergens omfattar sammansmltningen av olika typer av
medier och tjnster. Dels innebr det att information som tidigare varit
frbunden med ett visst medium nu ven kan tillhandahllas via andra
medier (t.ex. bcker som CD och dagstidningar och tidskrifter som
elektroniska tjnster ver www), dels att traditionellt separerade tjnster
integreras och kombineras genom samma medium (t.ex. olika
informationstjnster ssom tillggstjnster till traditionell telefoni,
SOU 1999:30
Konvergensen inom mediemarknaden 131
bildtelefoni, text-TV, digitala uppslagsverk som kombinerar text, ljud

och bild, m.m.).
Apparatkonvergens
Med apparatkonvergens avses sammansmltningen mellan olika mottagarapparater som anvnds fr att f tillgng till olika typer av tjnster,
t.ex. telefoner och radioapparater som ven kommunicerar text och
rrliga bilder, TV-apparater som kan anvndas som "datorer" och datorer som kan anvndas fr att ta emot TV-tjnster. Utvecklingen ser ut att
g mot en separation av sjlva presentationsdelen (skrmen) i apparaterna frn den informationsbehandlande delen, den s.k. centralenheten.
Detta skulle kunna innebra en centralenhet som understdjer all typ av
informationshantering svl inom hushllet som i hushllets kontakter
med omvrlden, och som genom hushllets eget ntverk distribuerar
informationen till presentationsenheter efter individuella nskeml och
behov inom hushllet. Det kan handla om hantering av svl telefoni,
datakommunikation, radio och TV, som den egna anvndningen av
hemdatorn och stereon, hanteringen av elfrbrukning, etc.
Marknadskonvergens
Svl ntverkskonvergens som tjnste- och apparatkonvergens kan beskrivas som direkta effekter av den tekniska utvecklingen vad gller att
hantera och kommunicera information. Marknadskonvergens kan dremot beskrivas som en fljdeffekt av den konvergens som sker vad gller
ntverk, tjnster och apparater. Inom tryckta medier har det funnits en
stark tradition av vertikal integration. Exempelvis har dagspressfretag
nstan alltid sjlva svarat fr inte bara den redaktionella framstllningen
utan ven fr teknisk produktion och distribution. Den vertikala
integration som tidigare var vanlig bland bok- och tidskriftsfrlag har
dock de senaste decennierna nstan helt frsvunnit. Inom etermedierna
har det traditionellt varit olika fretag som sktt programproduktion,
distribution och tillverkning av mottagarutrustning. Motsvarande
frhllanden har i princip gllt ven inom telekommunikations- och ITomrdet. Det finns numera en tendens till att fretagen verkar inom flera
led. Medier, IT och telekommunikationer har utgjort olika marknader,
var och en med sina aktrer. Konvergensutvecklingen p dessa omrden
gr det emellertid bde mjligt, intressant och i viss utstrckning ven
ndvndigt fr fretag som tidigare varit verksamma inom en viss sektor
att p olika stt engagera sig i en eller flera angrnsande sektorer. Det
SOU 1999:30
kan t.ex. handla om telefretag som genom att producera eller tillhandahlla eller frmedla innehllstjnster rr sig in p mediemarknaden,
mediefretag som investerar i infrastruktur som tillter interaktivitet med
mjlighet att tillhandahlla olika former av kommunikationstjnster
integrerat med det traditionella utbudet av t.ex. radio och TV, samt ITfretag som agerar p teleoch mediemarknaderna genom att erbjuda
kommunikationsutrustning och -tillmpningar samt producera innehllstjnster.
Det r framfr allt marknadskonvergensen och dess konsekvenser fr
yttrandefriheten, mngfalden och konkurrensen som berr kommittns
uppdrag.
Marknadsutvecklingen
Att nya tekniker leder till frndringar inom en sektor innebr i och fr
sig inte konvergens, utan det r om tekniken blir allmnt anvnd som den
kan pverka konvergensutvecklingen. Mellan marknadsutvecklingen,
strukturfrndringarna och konvergensutvecklingen rder sledes ett
samspel.
Marknadsutvecklingen inom de konvergerande sektorerna prglas fr
nrvarande framfr allt av de mjligheter som den digitala tekniken,
avregleringen av telekommunikationssektorn och Internet erbjuder. Fretagen erbjuder bde fler och mer utvecklade konventionella tjnster men
ocks nya tjnster och anvndningsomrden och de frsker expandera
sina verksamheter till nya geografiska marknader. Konvergensutvecklingen innebr att de expanderar ver de traditionella sektorsgrnserna.
Till detta kommer att nya fretag etableras och vxer upp fristende
frn de traditionella sektorerna och tillhandahller olika typer av multimedietjnster.
Strukturfrndringar
Marknadsutvecklingen och konvergensprocessen leder till strukturfrndringar. Nr fretag utvidgar sina verksamheter inom en sektor eller
rr sig ver sektorsgrnserna sker detta som redan har framgtt inte
sllan genom frvrv, sammanslagningar och joint-ventures (betrffande
joint-venture se avsnitt 5.5). Mest uppmrksammade r kanske de
koncentrationer som gr p tvrs ver IT-, telekommunikations- och
mediesektorerna.
Svl marknadsutvecklingen som den snabba tekniska utvecklingen,
med de kommersiella risker som fljer, har pskyndat strukturfrnd-
SOU 1999:30
ringarna. Informations- och kommunikationsindustrin svarade, enligt

uppgifter i EU:s grnbok, fr hela 15 procent av totalvrdet av de
vrldsomspnnande fusioner och frvrv som genomfrdes under 1996.
Genom horisontella fusioner och allianser, dvs. mellan aktrer inom
ett och samma led, sker man dela risker och kostnader och komplettera
varandras kompetens. Det kan vara frga om att dela hga kostnader fr
ny teknik som i sin tur leder till nya tjnster, vars efterfrgan r osker.
Ett annat motiv bakom koncentrationerna kan vara att skaffa strre
marknadsandelar fr att uppn stordriftsfrdelar. I grnboken uttalas att
avregleringen och konkurrensen tillsammans med digitaliseringen och en
stor kning av ntkapaciteten bde inom radio och TV och
telekommunikationsnten ger verfringen och tillhandahllandet av
tjnster en varuprgel. Drav fljer att det blir en verksamhet med lga
marginaler och stora volymer. Fretagen har drfr anledning att ka
volymen antingen genom horisontell koncentration eller genom att ska
sig till nya geografiska marknader. Internationalisering kan ocks i sig
vara ett motiv fr allianser.
De vertikala allianserna och fusionerna mellan aktrer i olika led
kan syfta till att integrera olika typer av tjnster och expandera till mer
lnsamma led. ven vid dessa koncentrationer utgr t.ex. tillgngen till
nya kunskaper och oskerhet om efterfrgan bakomliggande motiv.
Srskilt de vertikala sammanslagningarna anses vara en reaktion p
konvergensfenomenet eftersom f aktrer har tillrckliga kunskaper eller
resurser fr att klara av att omfatta alla led nr sektorerna konvergerar.
3.3
Konsekvenser av konvergensen
3.3.1
Konsekvenserna fr konkurrensen
Konvergensen kan i sig gynna konkurrensen genom att nya alternativa

metoder skapas fr att tillhandahlla tjnster och varor. Ett exempel r
fast telefoni som numera har ftt konkurrens av bde mobiltelefoni och
telefoni via Internet. Frhllandet att fretag ger sig in p varandras
omrden kan ocks ka konkurrensen.
Som tidigare nmnts leder bl.a. konvergensen till fretagsfrvrv,
fusioner eller sammanslutningar i allianser. I viss utstrckning r dessa
strukturfrndringar ndvndiga fr fretagens verlevnad, svl
nationellt som p den europeiska och internationella marknaden. Allianser och fusioner kan frmja den tekniska utvecklingen genom
kostnadseffektivisering. Utgifter fr forskning och teknisk utveckling kan
vara svra att klara av fr andra n mycket starka marknadsaktrer.
SOU 1999:30
Anvndare av tjnsterna kan erhlla frdelar av omstruktureringar p

marknaden genom att de erbjuds nya globala och integrerade tjnster.
Risken finns emellertid att fretagens strvan att strka och utvidga
sina marknadspositioner och att en utvecklingen mot frre men strre
fretag kan leda till skadliga konkurrensbegrnsningar i framtiden.
3.3.2
De rttsliga konsekvenserna
Gemensamt fr de rttsliga frgestllningar som fljer av den tekniska

utvecklingen r teknikens frmga att dels skapa nya frutsttningar fr
genomfrande av olika aktiviteter samt dels att frndra den milj inom
vilken dessa aktiviteter ger rum. Grnser mellan olika typer av aktiviteter och freteelser blir otydliga samtidigt som allt gr snabbare och
geografiska avstnd frlorar sin betydelse. Den rttsliga effekten mrks
nr dessa frndringar leder till att begrepp, kriterier och indelningsgrunder, som gllande rtt bygger p, frlorar sin relevans och lagstiftningen drmed sin frmga att uppfylla sina ndaml. Konvergensen
mellan IT-, telekommunikations- och mediesektorerna fungerar hr som
ett tydligt exempel p teknikens effekter i dessa avseenden. Den ger
vidare exempel p att den tekniska utvecklingen inte endast ger upphov
till enskilda rttsliga problemstllningar utan ven har en frmga att
rubba grundlggande strukturer i rttssystemet. Detta visar sig genom
att det frn ett rttsligt perspektiv blir allt svrare att skilja mellan de
tidigare klart avgrnsade marknaderna. En och samma tjnst kan t.ex.
omfattas av olika, eventuellt flera, regelverk beroende p vilket medium
eller vilken kommunikationskanal som anvnds fr dess frmedling till
mottagaren eller p vilket stt mottagaren tar del av tjnsten. Ett ofta
anvnt exempel fr att illustrera detta r skillnaden mellan video-ondemand och near video-on-demand (bestllvideo). Video-on-demand
innebr att kunden bestller ett visst program (film) och att det sedan
snds direkt till kunden via Internet. Near video-on-demand bygger p
att kunden bestller ett program men att detta inte snds omedelbart utan
med vissa korta tidsintervall till alla som bestllt, kunden kan nstan
bestmma nr han vill se programmet. Mnga anvndare uppfattar inga
strre skillnader mellan dessa tv tjnster men frhllandet att video-ondemand krver en aktiv handling frn anvndaren och r riktad till en
person t gngen gr att tjnsten inte anses riktad till allmnheten och
drfr inte omfattas av radiooch TV-lagen. Enligt 1 kap. 1 andra
stycket radiooch TV-lagen anses nmligen en sndning riktad till
allmnheten endast om den samtidigt och utan srskild begran r
tillgnglig fr vem som helst som vill ta emot den.
SOU 1999:30
Den beskrivna problembilden skall ses mot bakgrund av att regelverken fr sektorerna r utformade med olika utgngspunkter och bakomliggande motiv. Mediemarknaden styrs av medielagstiftningen och
bakomliggande demokratiska och kulturpolitiska mlsttningar. Staten
har t.ex. tagit p sig ett srskilt "public service"-ansvar p radiooch
TV-omrdena. Eftersom medierna r riktade till allmnheten finns en
innehllsreglering som saknar motsvarighet i de andra sektorerna. ITmarknaden r tmligen oreglerad, utifrn nrings- och konsumentpolitiska incitament styrs den dock av den generella marknadsrttsliga lagstiftningen. Telekommunikationsmarknaden prglas av att den relativt
nyligen har avreglerats i syfte att f till stnd en fungerande konkurrens
fr uppfyllandet av srskilda telepolitiska mlsttningar inom ramen fr
telelagstiftningen.
Till detta kommer att den tekniska utvecklingen ven medfr nya
typer av tjnster och freteelser och nya mjligheter fr att bedriva teleoch medieverksamhet som r svra att p ett ndamlsenligt stt inordna
under gllande regelsystem.
Ett fr kommittn centralt problemomrde gller tillmpningen av de
internationellt vedertagna principerna fr den lojala konkurrensen som
fr svensk del har kommit till uttryck i konkurrenslagen. Dessa principer
r fullt ut tillmpliga p exempelvis IT-marknaden och telekommunikationsomrdet, men i Sverige freligger en grundlggande oskerhet om
i vad mn de angivna principerna kan tillmpas i frga om de medier
som skyddas av tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
I takt med att en fortlpande sammansmltning sker p mediemarknaden
blir denna oskerhet alltmer besvrande. Kommittn terkommer till
detta i det fljande.
3.3.3
Effekter av konvergensen fr mediemarknaden
Under hela 1900-talet har nya kanaler utvecklats fr att sprida information, opinionsbildning och underhllning till en masspublik, en utveckling som har varit en fljd av dels nya tekniska former fr verfring av
text, bild och ljud (t.ex. film, radio och TV) dels att de befintliga
teknikerna fyllts med nya former av innehll (veckopress, tabloidpress).
Kombinationen av olika typer av teknik har ven inneburit att ett och
samma budskap kan n en konsument p flera olika stt. Ett exempel p
denna typ av tjnstekonvergens r att en spelfilm som tidigare endast
visades p biografer, nu ven kan ses via marksnd TV, kabel-TV (Bio
Hemma), satellit-TV (betal-TV-kanaler), kassett (kp- eller hyrvideo)
och i en framtid ven via telentet i persondator. En text som tidigare
endast kunde lsas i en tryckt tidning kan nu n konsumenten ven via
SOU 1999:30
Internet eller text-TV. En fljd av denna utveckling r att

mediekonsumtionen har blivit alltmer fragmentariserad, ngot som fr
mediefretagen tagit sig uttryck i att de fr att n samma publik som
tidigare mste anvnda sig av alltfler kanaler.
Den ovan skisserade utvecklingen mot en kad konvergens mellan
olika typer av teknik p medieomrdet kommer att stlla de etablerade
mediefretagen infr stora utmaningar att dels anpassa sitt utbud till de
nya frutsttningarna, dels mta konkurrens frn nya aktrer som
kommer in p verksamhetsflt som grnsar till traditionella medieomrden.
Den nya marknaden fr olika typer av tjnster p Internet r ett
exempel p medieaktrernas nya verklighet. Under 1999 berknas vart
fjrde hushll i Sverige ha tillgng till Internet i hemmet, om arbetsplatsen inkluderas kommer en majoritet av befolkningen kunna anvnda
ntet. S gott som alla strre mediefretag finns representerade i ngon
form p Internet. Ngra njer sig med att informera om fretaget, men
de flesta utnyttjar dessutom ntet som kanal fr delar av sitt medieutbud.
Mnga dagstidningar lgger exempelvis ut avsnitt ur dagens tidning,
tidigare ofta i ren textform, men numera allt mer i en redigerad
ntutgva. De mest avancerade tidningarna erbjuder ntanvndarna
ytterligare en rad tjnster som recensionsarkiv, recept, eftertextannonser
etc.
Olika former har prvats fr att finansiera de medieanknutna tjnsterna p Internet, som avgifter och annonser. Fretag och institutioner
har varit beredda att betala fr en kvalificerad informationsskning,
medan det stora utbudet av kostnadsfria tjnster p ntet gjort det svrt
fr leverantrerna att ta betalt fr sin vriga verksamhet, svida de inte
vnt sig till kunder med mycket uttalade specialintressen som pornografi.
Hittills har inte reklamfrsljning p Internet generat ngra strre
intkter. De totala annonsintkterna i Sverige p ntet uppgick 1997 till
inte mer n 0,4 procent av de totala reklaminvesteringarna. Fr 1998
berknas annonsintkterna ha mer n frdubblats till ca 165 miljoner
kronor. Ett annat mtt r att internetreklamen 1997 motsvarade rnskldsviks Allehandas annonsintkter och 1998 kom upp i samma
storlek som Nerikes Allehanda.
Fretrdare fr dagspressen menar dock att en betydande del av de
eftertext- och platsannonser som i dag finns i dagstidningarna i framtiden kan komma att terfinnas i databaser p Internet. Dagspressfretagen frsker genom att lgga ut vissa av sina annonser p ntet positionera sig p denna nya annonsmarknad. Oron r dock stor inom dagspressen fr att nya aktrer kommer in p marknaden nr de tidigare
etableringshindren raserats. Eftertextannonserna svarar i dag fr cirka en
SOU 1999:30
fjrdedel av morgontidningarnas totala intkter varfr ven en mindre

minskning av volymen kan ge betydande ekonomiska effekter.
De portaler som byggs upp p Internet fyller en likartad funktion som
en tidning, nmligen att erbjuda en milj som attraherar bde lsare och
annonsrer. Mnga tidningar har frskt att locka sina lsare genom att
lansera lokala portaler. Mediefretagen hoppas ven att deras mycket
starka varumrken skall ge dem betydande konkurrensfrdelar framfr
nya oknda aktrer. Det kan dock kan konstateras att helt nya namn,
som Alta Vista, Yahoo, Torget, Passagen och Bokus.com, p mycket
kort tid ftt ett mycket stort genomslag bland Internetanvndarna. P det
internationella planet har en rad av de mest anlitade portalerna under en
kort tid frvrvats av stora medie- och/eller telekommunikationsfretag.
Det r mjligt att mediefretagens trumfkort i den nya konkurrenssituationen i stllet kommer att bli deras kunskaper i att presentera information och underhllning liksom deras tillgng till arkiv och rttigheter. Flermediefretag som Egmont eller Bonniers kan exempelvis
producera multimedieprodukter fr barn med hjlp av sina filmbolag,
barnboksfrlag och serietidningar och marknadsfra dem genom en rad
olika kanaler, bde sina egna bok-, film- och skivklubbar och genom
bokhandel, kiosker, leksakshandel etc.
Meningarna r delade om vilka effekter den tekniska utvecklingen
mot konvergens mellan olika medier och digitalisering av produktion och
distribution kommer att f fr mediekonsumtionen och mediefretagen.
En frga r hur och i vilken utstrckning de potentiella mediekanalerna
kommer att utnyttjas. Vissa bedmare tror exempelvis att konsumenterna kommer vlja vissa typer av radiooch TV-program och lagra dem
p hemdatorns hrddisk och vlja att se dem nr det passar, ngot som
skulle innebra att den nuvarande formen av TV-kanaler kommer att
frlora kraftigt i betydelse. Andra bedmare menar att konsumenterna p
sina arbeten kommer att vara aktiva instrumentella informationsskare,
medan de p fritiden liksom tidigare vill ha ett paketerat innehll i form
av dagstidningar och radiooch TV-kanaler.
Konvergensen mellan olika typer av teknik innebr ven att fretag
frn varandra nrliggande flt kommer att mtas p de nya mediemarknaderna, ena sidan traditionella mediefretag och andra sidan bland
annat telekommunikations- och datafretag. I Sverige utgr Telia och
Posten exempel p denna nya typ av medieaktrer: Telia r ett utmrkt
exempel p konvergensen mellan telekom och medier (se ven 2.7.3).
Frn att ha varit ett rent telekommunikationsfretag, som tidigare i
princip bara tillhandahll infrastruktur fr telekommunikation har
fretaget etablerat sig inom kabel-TV och p innehllssidan. Tillsammans med fusionspartnern Telenor och mediefretaget Schibsted ger
Telia fretaget Scandinavian Online AB. Scandinavia Online driver
SOU 1999:30
marknads- och kommunikationsplatsen Passagen och hller p att bygga

upp en interaktiv digital TV-tjnst som skall sndas via Internet.
Fretaget kommer drmed att konkurrera med andra fretag som erbjuder liknande tjnster via markntet, t.ex. Cell.
P internationell niv utgr Microsoft ett exempel p ett fretag som
frskt att vidga sitt verksamhetsflt. En annan ny grupp av medieaktrer r de mnga nystartade s.k. internetfretagen, av vilka en del specialiserat sig p tjnster som grnsar till medieomrdet, exempelvis
produktion av websidor.
Det ekonomiska utbytet av den internetrelaterade medieverksamheten
har hittills varit synnerligt magert. De fretag i Sverige som satsat mest,
Schibsted, Bonniers, Telia och Posten, har alla gjort stora frluster och
de tre frstnmnda har aviserat omfattande frndringar av
verksamheten.
Fretagsstrukturen inom de nya medierna kommer sannolikt att
genomg stora frndringar och flja det vanliga utvecklingsmnstret fr
nya marknader. Mnga av de nya entreprenrsgda fretagen kommer
att sls ut, andra kommer att etablera sig inom ngon nisch, medan
ngra kanske vxer och blir betydande aktrer. De mest framgngsrika
kommer med stor skerhet att kpas upp av de etablerade och kapitalstarka storfretagen. Vidare r det troligt att fretag frn olika branscher
kommer att alliera sig med varandra i olika projekt, dr de ickemedieanknutna aktrerna bidrar med kapital och hrdvaror och mediefretagen med kunskaper om den centrala mjukvaran. Ett exempel r det
ovan nmnda Scandinavia On Line, dr Schibsted ingr i olika garkonstellationer i de skandinaviska lnderna med Telia, Telenor och
Egmont.
Ur ett aktrsperspektiv finns en avgrande skillnad mellan de nya
digitala TV-kanalerna och Internet. De stora aktrerna, medie- och telekombolagen har i stor utstrckning varit pdrivande bakom tillkomsten
av de digitala kanalerna. Internet har dremot i frsta hand utvecklats
underifrn utan kommersiella intressen, varfr storfretagen har tvingats
att i efterhand sl sig in i den nya kanalen. Internet har ocks blivit ett
torg fr en oerhrd mngd information som inte kontrolleras eller
distribueras av de stora mediefretagen.
I debatten framfrs ibland farhgor fr att de traditionella medierna
kommer att nstan helt konkurreras ut av de nya medieformerna. Dagens
snabba omvandlingsprocess r dock inte p ngot stt unik i
mediehistorien. Den kan jmfras med situationen p 1920-talet d det
svenska medielandskapet genomgick en omfattande frvandling med
tillkomsten av radion och ljudfilmen, den snabba tillvxten av veckopressen, de frsta tabloidliknande tidningarna etc. ven d mlades det
upp hotbilder om hur boken och dagstidningen skulle d ut, framtiden
SOU 1999:30
tillhrde de nya medierna. Bde de traditionella medierna och de

etablerade mediefretagen verlevde dock. Dagspressen och bokutgivningen klarade sig genom att framhva sina speciella kvaliteter, de
strre mediefretagen genom att engagera sig i nya medier och samtidigt
utveckla sina gamla verksamheter.
3.4
EU:s initiativ
3.4.1
Kommissionens grnbok om konvergensen

mellan telekommunikation, massmedier och
informationsteknik
De konsekvenser, bde positiva och negativa, som konvergensen medfr

har uppmrksammats av EU. Som tidigare nmnts har kommissionen
gett ut en grnbok om konvergensen. I grnboken, som publicerades r
1997, beskrivs konvergensen mellan telekommunikations-, medie-, och
IT-sektorerna och dess betydelse fr de berrda sektorerna. En
utgngspunkt r att konvergensen r en avgrande drivkraft fr dessa
sektorers utveckling och ver huvudtaget fr informationssamhllets
utformning. Grnboken tar drfr ocks upp vilka befintliga hinder och
potentiella hinder som finns fr konvergensen. Som exempel p befintliga hinder anges fr hga priser p telekommunikationstjnster, brist p
innehll, fragmentering av EU-marknaden p grund av kat antal TVkanaler samt bristande immaterialrttsligt skydd. Bland potentiella
hinder nmns t.ex. oskerhet om lagstiftningen, flera reglerande organ
och regelsystem samt skillnader avseende marknadstillltrde och licensiering. Vidare behandlas vilka konsekvenser konvergensen kan komma
att f fr lagstiftningen, frmst p telekommunikations- och medieomrdet.
Syftet med grnboken r att tjna som underlag fr en diskussion om
hur lagstiftningen br utformas fr att frmja utvecklingen av nya
tjnster och marknader, och om vilka tgrder som behver vidtas p
EG-niv i detta avseende. Kommissionen presenterar fljande fem
grundlggande principer som man anser br beaktas vid utformningen av
ny reglering:
Regleringen br inte vara mer lngtgende n ndvndigt.
Anvndarnas behov br beaktas.
Reglerna br vara tydliga och frutsgbara s att fretagen vgar
investera.
Myndigheterna br skerstlla att alla kan delta i informationssamhllet.
SOU 1999:30
Lagstiftarna br vara oberoende och effektiva.
Fr att mta de problem eller luckor som konvergensen mellan telekommunikations-, medie- och IT-sektorerna kan medfra, redovisar
Kommissionen tre alternativa tillvgagngsstt:
Alternativ 1: att bygga vidare p nuvarande regelstrukturer. Detta
alternativ innebr att nuvarande lagstiftning behlls och utvecklas i
mn av behov.
Alternativ 2: att utveckla separata regler fr nya verksamheter, vid
sidan av regleringen av teleoch mediesektorerna. Detta alternativ
innebr i princip att ett nytt regelverk skapas fr de nya konvergenstjnsterna.
Alternativ 3: att gradvis infra en ny regleringsmodell som omfattar
alla typer av befintliga och nya tjnster. Detta alternativ r det mest
lngtgende, men innebr inte att ett helt nytt system utarbetas, utan
snarare att befintliga bestmmelser anpassas till nya frutsttningar.
I grnboken pongteras att konkurrensreglerna kommer att ha en
mycket viktig roll fr att hantera konsekvenserna av konvergensen. Det
framhlls att kommissionen ven i fortsttningen kommer att gynna
fusioner och allianser som frmjar tekniska framsteg och marknadstilltrde fr nya aktrer. Dremot kommer kommissionen inte att tillta
koncentrationer som innebr att marknader stngs, som skapar dominerande stllningar eller som ger parterna mjlighet att stoppa nya
aktrer.
Grnboken har varit freml fr offentligt samrd fram till slutet av
april 1998, vilket innebr att det har varit mjligt fr vem som helst att
lmna synpunkter till Kommissionen under denna tid. I Sverige sndes
grnboken ut p remiss till ett hundratal intressenter. Bland annat mot
bakgrund av de remissvar som inkommit har den svenska regeringen
lmnat sina synpunkter p grnboken till Kommissionen. I juli 1998
utfrdade Kommissionen en rapport p grundval av de yttranden som
inkommit. De alternativ till utveckling av lagstiftningen som Kommissionen presenterade i grnboken fick stor uppmrksamhet. Det frsta
alternativet att bygga vidare p nuvarande strukturer fick strst std,
bde bland medlemsstaterna och andra berrda parter. I rapporten tar
Kommissionen ven upp tre omrden (tilltrde till nt m.m, frmjande av
europeiskt innehll och skerstllande av en vl avvgd reglering) till
vidare samrd och stller ytterligare frgor i anslutning till dem. I slutet
SOU 1999:30
av februari 1999 frvntas Kommissionen komma med ett handlingsdokument som innehller frslag till hur det fortsatta arbetet med
konvergensfrgorna skall bedrivas.
3.4.2
EU-reglering
I grnboken hnvisas till att EU inom ramen fr olika gemenskapsinitiativ redan har behandlat vissa frgor som rr hinder fr den
tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen t.ex. nr det gller
immatrialrttsligt skydd, mediegande, elektronisk handel och digitala
signaturer. Inom EU finns en omfattande reglering som r av intresse i
detta sammanhang. Som exempel kan pekas p direktivet 89/552/EG
TV utan grnser om samordning av vissa bestmmelser som faststllts
i medlemsstaternas lagar och andra frfattningar om utfrandet av
sndningsverksamhet fr television, som infrlivats i svensk lagstiftning
genom bl.a. radiooch TV-lagen. Ett reviderat direktiv med i stort sett
samma regler antogs av Europaparlamentet och Ministerrdet i juni
1997. Ett annat initiativ r kabeltelevisionsdirektivet 95/51EG. Vidare
finns det ett direktiv 95/47/EG om tillmpning av standarder fr
sndning av televisionssignaler.
Vad gller telekommunikationsverksamheten har ett flertal rttsakter
beslutats inom ramen fr den pgende liberaliserings- och harmoniseringsprocessen som hr kan frbigs.
EU:s generella konkurrensregler redovisas i avsnitt 5.7 och 5.8. Det
kan dock redan hr nmnas att EU har uppmrksammat att telekommunikationssektorn kan behva en specifik reglering fr att trygga konkurrensen i vissa avseenden. Ett exempel p en sdan reglering r det
freslagna direktivet om skerstllandet av rttslig tskillnad mellan
kabel-TV-nt och telent (98/C 71 /05). Enligt frslaget fr inte kabelTV-nt och telent gas av samma juridiska enhet. Syftet med denna
reglering r att skerstlla att en teleoperatr som har en stark stllning
inte verfr intkter frn en lnsam televerksamhet till en nystartad
kabelverksamhet genom s.k. korssubventionering.
3.5
Utrednings- och lagstiftningsarbete
3.5.1
Konvergensutredningen
ven i Sverige har det vidtagits tgrder fr att se ver de konsekvenser

som fljer av konvergensen. Regeringen bemyndigade den 3 juli 1997
chefen fr Kulturdepartementet att tillkalla en srskild utredare fr att
SOU 1999:30
utreda behovet av, frutsttningarna fr samt konsekvenserna av en

samordning av lagstiftningarna fr ljudradio, television, vrig radiokommunikation och televerksamhet, med utgngspunkt i att lagstiftningen br underltta utvecklingen av elektroniska informationstjnster
och ta tillvara medborgarnas, nringslivets och samhllets olika behov
med avseende p sdana tjnster (dir. 1997:95). Utredaren skall ocks
bedma om det behvs ytterligare lagstiftning fr att skerstlla yttrandefrihet, tillgnglighet och mngfald inom omrdet fr elektroniska
informationstjnster samt fr att motverka skadliga konkurrensbegrnsningar. Utredaren skall lmna frslag till hur det fortsatta arbetet
i dessa frgor br bedrivas.
Till grund fr utredarens bedmningar skall ligga en beskrivning av
hur de elektroniska informationstjnsterna utvecklas samt en analys av i
vilken mn nuvarande lagstiftning fr ljudradio, television, vriga
radiokommunikationer och televerksamhet r tillmplig p olika elektroniska informationstjnster samt hur lagstiftningen pverkar
utformningen, anvndningen och distributionen av elektroniska informationstjnster.
Den srskilda utredaren har antagit benmningen Konvergensutredningen. Konvergensutredningen, som kommittn har samrtt med och
varifrn kommittn har hmtat en stor del av de uppgifter som redovisats
ovan, kommer att lmna ett principbetnkande ungefr samtidigt som
kommittn lmnar freliggande betnkande.
3.5.2
Utredningen om behov av informations- och

kommunikationsteknisk infrastruktur
Av intresse r ocks ett annat utredningsarbete fr vilket chefen fr

kommunikationsdepartementet enligt regeringens bemyndigande den 23
juli 1998 tillkallat en srskild utredare (dir. 1998:61). Denne har till
uppdrag att utreda tillgngen till avancerad informations- och kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalt och socialt perspektiv.
Utredaren skall kartlgga den befintliga infrastrukturen, och bl.a. lgga
srskild vikt p kommunernas pgende infrastrukturutbyggnad. Med
kartlggningen som grund skall en analys gras av de tekniska utvecklingstendenserna och de behov som drvid kan vntas uppst. Utredaren
skall presentera frslag till hur staten i samverkan med nringsliv och
teleoperatrer skall kunna uppn god regional och social tckning av en
avancerad informations- och kommunikationsteknisk infrastruktur.
Enligt uppgift frn utredningen kommer ett betnkande att lmnas i juni
1999.
SOU 1999:30
3.6
Kommittns synpunkter
Konvergensutvecklingen r en process som pgr men som inte p ngot

stt har ntt en slutpunkt. Mycket tyder p att utvecklingen mot
konvergens fortstter. I vilken omfattning som verksamheterna frndras
och i vilken takt detta kommer att ske r emellertid svrt att ha en
bestmd uppfattning om.
Som framgr redan av vad som konstaterats i kapitel 2 r det
uppenbart att den pgende tekniska utvecklingen mot en kad ntverks, tjnste-, och apparatkonvergens p medieomrdet har stor betydelse
ven fr de frgor som anfrtrotts t kommittn. Utvecklingen frndrar
inte enbart grundfrutsttningar fr mnga av de bakomliggande motiv
som gllande rtt r utformad mot bakgrund av, utan gr det ven
ndvndigt att utvrdera behovet av ytterligare lagstiftning fr att
skerstlla yttrandefrihet, tillgnglighet och mngfald samt fr att
motverka skadliga konkurrensbegrnsningar.
Svl arbetet inom EU som det utredningsarbete som fr nrvarande
bedrivs i Sverige syftar bl.a. till att ge underlag fr en samlad syn p hur
regelsystemet br vara utformat fr att mta den pgende utvecklingen.
En central frga r i vad mn den tekniska utvecklingen skall terspeglas
i radiooch TV-lagstiftningen, men det kan inte uteslutas att ndringar
kan behva gras ven i exempelvis yttrandefrihetsgrundlagen.
Inom ramen fr det begrnsade uppdrag som anfrtrotts t kommittn
kan givetvis inte dessa frgor f en slutgiltig lsning, ngot som ocks
skulle falla utanfr kommittns uppdrag. Frgorna r beroende inte bara
av den fortsatta tekniska utvecklingen utan ocks av statsmakternas
generella stllningstaganden till hur konvergensen skall avspegla sig i
olika slags regleringar av betydelse i sammanhanget. Kommittn har
emellertid strvat efter att utforma de frslag som lggs fram i det
fljande p sdant stt att en anpassning skall kunna gras till sdana
stllningstaganden. Som en av sina huvuduppgifter har kommittn att
stadkomma en ordning som innebr att de fr utvecklingen mycket
viktiga principerna fr den lojala konkurrensen ven i Sverige skall
kunna tillmpas p ett enhetligt stt oberoende av den rent tekniska
lsning som man vljer fr att sprida information och opinionsbildning,
s att irrationella effekter av regelsystemet undviks. I vrigt fr
kommittn hnvisa till det betnkande som samtidigt hrmed lggs fram
av Konvergensutredningen.
Nr det gller marknadskonvergensen str det alldeles klart att denna
liksom olika frgor om vertikal integration pkallar stor uppmrksamhet
vid kommittns fortsatta vervganden. Man kan inte bortse frn att
utvecklingen samtidigt som den strker de stora fretagens stllning i
vissa avseenden gr marknaden mera srbar och kar risken fr olika
SOU 1999:30
slags missbruk av dominerande stllning. ven till denna frga terkommer kommittn.
SOU 1999:30
145
Gllande rtt
Den konstitutionella bakgrunden
4.1
Yttrandefriheten i regeringsformen (RF)
I 1 kap. 1 andra stycket RF frklaras den fria siktsbildningen vara en

av grundvalarna fr den svenska folkstyrelsen. De s.k. opinionsfriheterna, dvs. yttrande- och tryckfriheten, informationsfriheten, mtesfriheten, demonstrationsfriheten, freningsfriheten och religionsfriheten
gentemot det allmnna tillfrskras skydd i 2 kap. 1 RF. Skyddet torde
i huvudsak vara motiverat av dess stora betydelse fr den fria
siktsbildningen.
Yttrandefriheten beskrivs i regeringsformen som en frihet att i tal,
skrift eller bild eller p annat stt meddela upplysningar samt uttrycka
tankar, sikter och knslor. Yttrandefriheten tnjuter inte absolut skydd
utan fr enligt 2 kap. 12 RF begrnsas genom vanlig lag om detta
tillgodoser ett ndaml som r godtagbart i ett demokratiskt samhlle.
Begrnsningen fr aldrig g utver vad som r ndvndigt med hnsyn
till ndamlet och inte heller utgra ett hot mot den fria siktsbildningen
ssom en av folkstyrelsens grundvalar. Begrnsningen fr inte gras
enbart p grund av politisk, religis, kulturell eller annan sdan
skdning.
Utver dessa allmnna inskrnkningar av mjligheterna att begrnsa
yttrandefriheten gller enligt 2 kap. 12 frsta stycket och 13 frsta
stycket RF att begrnsningar r tilltna fr att tillgodose vissa kvalificerade intressen. Yttrandefriheten fr begrnsas med hnsyn till rikets
skerhet, folkfrsrjningen, allmn ordning och skerhet, enskilds
anseende, privatlivets helgd eller frebyggandet och beivrandet av brott.
Vidare fr friheten att yttra sig i nringsverksamhet begrnsas. I vrigt
fr enligt paragrafen begrnsningar av yttrandefriheten ske endast om
srskilt viktiga skl franleder det.
146 Den konstitutionella bakgrunden
SOU 1999:30
Vid bedmandet av vilka begrnsningar som fr ske med std av

bestmmelserna i 2 kap. 13 frsta stycket RF skall enligt paragrafens
andra stycke srskilt beaktas vikten av vidast mjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet i politiska, religisa, fackliga, vetenskapliga och
kulturella angelgenheter.
Paragrafens tredje stycke anger att freskrifter som reglerar sttet att
sprida eller ta emot yttranden utan avseende p yttrandets innehll inte
skall anses som en begrnsning av yttrandefriheten.
Yttrandefriheten har vidare liksom en rad andra grundlagsskyddade
friheter ett srskilt skydd genom bestmmelserna i 2 kap. 12 tredje
stycket RF. Frslag till lag som begrnsar ngon av dessa fri- eller rttigheter, eller om ndring eller upphvande av sdan lag, skall vila i tolv
mnader om ett vilandeyrkande framstllts av lgst tio riksdagsledamter och lagfrslaget inte godtas med en fem sjttedelsmajoritet
eller frkastas av riksdagen.
4.2
Yttrandefriheten i Europakonventionen
Den europeiska konventionen om skydd fr de mnskliga rttigheterna

och de grundlggande friheterna (Europakonventionen), med de ndringar och tillgg som gjorts genom tillggsprotokollen, gller som lag i
Sverige sedan den 1 januari 1995. Enligt 2 kap. 23 RF fr lag eller
annan freskrift inte meddelas i strid med Sveriges taganden p grund
av Europakonventionen.
Europakonventionen innehller inte ngon srreglering av tryckfriheten utan behandlar den som en del av yttrandefriheten. Artikel 10 i
Europakonventionen reglerar skyddet fr yttrandefriheten. Enligt frsta
punkten i artikel 10 skall var och en ga rtt till yttrandefrihet. Denna
rtt innefattar siktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter
och tankar utan inblandning av offentliga myndigheter och oberoende av
territoriella grnser. Av intresse fr medieomrdet r att det sgs
uttryckligen att artikeln inte hindrar en stat att krva tillstnd fr radio-,
televisions- eller biograffretag. Srbestmmelsen kan ge intrycket att
staterna har en nstan obegrnsad frihet p detta omrde. Europadomstolen har emellertid gett uttryck fr att begrnsningar i programfretags
sndningsrtt ocks skall bedmas med tillmpning av villkoren i
punkt 2 (se Ehrenkronas artikel i Karnovs lagsamling vid not 55 till lag
(1994:1219) om den europeiska konventionen angende skydd fr de
mnskliga rttigheterna och de grundlggande friheterna).
Det anges i andra punkten i artikeln att eftersom utvandet av de
nmnda friheterna medfr ansvar och skyldigheter kan de underkastas
formfreskrifter, villkor, inskrnkningar eller straffpfljder. Men dessa
SOU 1999:30
Den konstitutionella bakgrunden 147
mste dels vara angivna i lag, dels vara ndvndiga i ett demokratiskt
samhlle med hnsyn till vissa syften. Yttrandefriheten fr enligt andra
punkten artikel 10 begrnsas med hnsyn till statens skerhet, till den
territoriella integriteten eller den allmnna skerheten, till frebyggande
av oordning eller brott, till skydd fr hlsa eller moral eller fr annans
goda namn och rykte eller rttigheter, fr att frhindra att frtroliga
underrttelser sprids eller fr att upprtthlla domstolarnas auktoritet
och opartiskhet.
4.3
Tryckfrihetsfrordningen (TF)
Inledning och lagens uppbyggnad

Den del av yttrandefriheten som utgrs av tryckfriheten har varit skyddad lnge i Sverige. Den har under rens lopp utvecklats till, i jmfrelse
med andra lnder, ett unikt detaljerat grundlagsskydd. Den nu gllande
tryckfrihetsfrordningen (1949:105) trdde i kraft 1 januari 1950.
Frordningen har ndrats ett flertal gnger sedan dess.
I frarbetena till TF (SOU 1947:60 s. 39) kommenterade 1944 rs
tryckfrihetssakkunniga kapitelindelningen. Dr angavs att i det frsta
kapitlet tas de grundlggande stadgandena fr tryckfriheten och dess
innehll upp. I andra sjtte kapitlen behandlas srskilda rttigheter som
ingr i eller anknyter till tryckfriheten, nmligen rtten att f ut allmnna handlingar, anonymitetsrtten samt rtten att framstlla, utgiva
och sprida tryckta skrifter jmte vad som har samband med dessa rttigheter. Bestmmelser meddelas i sjunde och ttonde kapitlet om
tryckfrihetsbrott och ansvarighet fr sdana brott, i nionde och tionde
kapitlen om tillsyn, tal och beslag och i elfte kapitlet om enskilt
ansprk. Processuella regler finns i tolfte kapitlet. Trettonde kapitlet
innehller bestmmelser om skrifter som tryckts utom riket och det
avslutande fjortonde kapitlet innehller vissa allmnna bestmmelser.
Begreppet tryckfrihet
Vad som skall frsts med tryckfrihet uttalas i principstadgandet i 1 kap.
1 TF. Stadgandet utgr utgngspunkten fr att bestmma vad som r
TF:s tillmpningsomrde. Paragrafens frsta stycke r direkt verfrt
frn 86 i 1809 rs regeringsform och lades till frst (SFS 1974:155) i
samband med infrandet av den nya regeringsformen. Med tryckfrihet
frsts varje svensk medborgares rtt att, utan ngra av myndigheter
eller annat allmnt organ i frvg lagda hinder, utgiva skrifter, att
SOU 1999:30
sedermera endast infr laglig domstol kunna tilltalas fr deras innehll,

och att icke i annat fall kunna straffas drfr, n om detta innehll
strider mot tydlig lag, given att bevara allmnt lugn, utan att terhlla
allmn upplysning.
Av 1 kap. 1 andra stycket TF framgr att tryckfriheten inte bara
handlar om rtten att yttra sina tankar och sikter i tryckt skrift utan
ocks om att ha rtt att offentliggra allmnna handlingar samt meddela
uppgifter och underrttelser om vad som helst, dvs. en rtt att sprida
upplysningar om sakfrhllanden.
Hkan Strmberg pekar p att rttigheten att utgiva skrifter i 1 kap.
1 frsta stycket TF r en vag definition av vad tryckfriheten bestr i.
Han menar att tryckfriheten i frsta och andra styckena av principstadgandet frmst framstr som en frihet fr upphovsmnnen till tryckta
framstllningar (Tryckfrihet, 1995 s. 13 ff.).
Begreppet utgiva
Fr Strmberg synes begreppet utgiva skrifter i 1 kap. 1 TF innefatta
hela den procedur varigenom en tryckt skrift kommer till. Detta torde vl
bero p att frsta stycket, som innehller en sammanfattning av
tryckfrihetsrttsliga rttigheter, har verfrts frn den tidigare regeringsformen utan vidare bearbetning.
Strmberg framhller att ordet utgiva och avledningar av ordet
anvnds i olika betydelser i lagtexten och hnvisar till att det anvnds i
en annan betydelse i 1 kap. 6 TF n i principstadgandet. Bestmmelsen
i 1 kap. 6 reglerar nr en tryckt skrift skall anses falla inom TF:s
tillmpningsomrde, nmligen nr den r utgiven. Enligt bestmmelsen
r den utgiven d den blivit utlmnad till frsljning eller fr spridning
p annat stt i Sverige. Som framgr av 1 kap. 2 andra stycket i
bestmmelsen om frbud mot hindrande tgrder, och av kommentaren i
frarbetena om kapitelindelningen, gr man annars tskillnad i TF:s
bestmmelser mellan rtten att framstlla, utgiva och sprida. Bestmmelser om utgivning av periodisk skrift finns i 5 kap. TF. Enligt
5 kap. 2 skall fr periodisk skrift finnas en utgivare och denne skall
enligt 5 kap. 3 frsta stycket utses av dess gare. I 5 kap. 3 andra
stycket kan utlsas att utgivare av periodiska skrifter har befogenhet att
va inseende ver skriftens utgivning och bestmma ver dess innehll.
Av ansvarighetsregeln i 8 kap. 6 fjrde stycket TF avseende ickeperiodiska tidskrifter framgr att med utgivare avses den som utan att
vara frfattare tillhandahller den fr tryckning och utgivning. Med att
tillhandahlla frsts en sjlvstndig medverkan till att skriften blir
tryckt eller utgiven. Rtten att utgiva kan i varje fall ur ansvarighets-
SOU 1999:30
synpunkt frsts som en rtt att fritt bestmma dels ver innehllet i
skriften, dels nr innehllet skall offentliggras dvs. utlmnas fr spridning.
Tryckfrihetens syfte
Tryckfrihetens syfte anges i 1 kap. 1 andra stycket vara skerstllande
av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. De tryckfrihetssakkunniga uttalade (SOU 1947:60 s. 120) att tryckfriheten i frsta
rummet har till uppgift att skerstlla en fri nyhetsfrmedling och en
obeskuren politisk debatt och att i nra samband drmed str dess betydelse ur en mera vidstrckt kulturell synpunkt ssom grundval fr en
allmn upplysning. Som missbruk av tryckfriheten upptas sdana yttranden eller meddelanden som r menliga fr staten eller samhllslivet
eller som krnker den enskilde medborgaren.
I frarbetena till TF uttrycktes att tryckfrihetens syfte skall kopplas
till dess betydelse som grundval fr ett fritt samhllsskick (SOU 1947:60
s. 46) och till mjligheten att kritisera och kontrollera de organ som styr
och frvaltar landet (prop. 1948:230 s. 83).
TF:s tillmpningsomrde
Principstadgandet ger sammanfattningsvis uttryck fr att tryckfriheten
med alla dess bestndsdelar r en medborgerlig rttighet som ger den
enskilde skydd att obehindrat offentliggra egna och andras yttranden i
tryckta medier.
Utlnningar omfattas inte av principstadgandet. Men enligt 14 kap.
5 TF r utlnningar likstllda med svensk medborgare om inte annat
fljer av TF eller annan lag.
Vad som r TF:s territoriella tillmpningsomrde har frtydligats
genom en ndring i 1 kap. 6 (SFS 1998:1438) s att det nu framgr att
TF tillmpas p tryckta skrifter som har getts ut i Sverige. Enligt
huvudregeln i 13 kap. 1 gller TF:s regler i princip fr skrifter som
tryckts utomlands men som utges hr. Srbestmmelser finns i 13 kap.
2 6 .
Tryckfriheten skyddar inte alla former av yttranden i tryckta skrifter.
Vad som skall anses vara missbruk av tryckfriheten beror p tryckfrihetens innebrd och syfte. Den som utvar tryckfriheten har enligt
1 kap. 1 andra stycket en skyldighet att hlla sig inom de ramar som
TF stter upp till skydd fr enskildas rtt och allmn skerhet.
Tekniken i TF r att det i sjlva grundlagen anges vissa tilltna
inskrnkningar i tryckfriheten, t.ex. i bestmmelserna om vad som r
SOU 1999:30
tryckfrihetsbrott i 7 kap, men ocks i andra bestmmelser och ordningsfreskrifter.

Vad som skall tillhra tryckfrihetens omrde utgr frsts ett grnsdragningsproblem. De tryckfrihetssakkunniga uttalade (SOU 1947:60
s. 120) att TF inte har tagit som sin uppgift att i alla avseenden reglera
anvndningen av tryckta skrifter och att anvndningen i den enskilda
nringsverksamhetens tjnst inte krvde grundlagsskydd. I TF finns
bestmmelser som uttryckligen begrnsar tillmpningsomrdet.
Undantaget fr upphovsrttslig lagstiftning i 1 kap. 8 TF infrdes
redan 1876.
Motiven ger ett visst std fr att i tveksamma fall bestmma TF:s
tillmpningsomrde utifrn frordningens syfte. Grundlagsmotiven
hnvisar hrvid till 1 kap. 1 (prop. 1948:230 s.172). Detta kan som
tidigare nmnts sammanfattas s att tryckfrihetens syfte r att skerstlla ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Med std av en
sdan syftestolkning anses vilseledande och andra oredliga frfaranden
p det ekonomiska omrdet falla utanfr TF, liksom frfalskningar och
olovliga anvndanden av knnetecken, varumrken m.m. Som har
ppekats i olika sammanhang (se t.ex. Axbergers artikel i Karnovs lagsamling vid not 24 till TF) r grnsdragningen lngtifrn alltid enkel.
Srskilt problematisk har den visat sig vara p reklamens eller marknadsrttens omrde. Nr det t.ex. gller tillmpningen av marknadsfringslagstiftningen har den principen utvecklats att frn tillmpningsomrdet undantas framstllningar som har ett kommersiellt syfte och
som samtidigt har rent kommersiella frhllanden till freml (se NJA
1975 s. 589 och NJA 1977 s. 751). Reklam anses generellt sett inte falla
utanfr TF:s tillmpningsomrde vilket framgr ven av 1 kap. 9 TF.
Bestmmelsen hade varit verfldig i TF om kommersiella annonser fr
marknadsfring av alkohol och tobak hade fallit helt och hllet utanfr
TF.
Frbudet i 1 kap. 2 andra stycket TF mot att hindra tryckning,
utgivning och spridning avser andra hinder n uttrycklig censur och
gller enbart tgrder som grundar sig p skriftens innehll. I frarbetena (SOU 1947:60 s. 210 och prop. 1948:230 s. 110) nmndes som
exempel p frbjudna hinder att polismyndighet hindrar personalen
tilltrde till ett tryckeri med anledning av att drifrn ges ut en skrift av
visst politiskt innehll och att myndigheterna vid pappersransonering tar
politiska hnsyn. Det uttalades att i begreppet hinder ligger en viss
kvalifikation, tgrden mste ha menlig pverkan. Generella hinder som
inte beror p det frvntade innehllet t.ex. skatt p dagstidningar,
pappersransonering, frbud mot att slja skrifter p allmn plats och
affischeringsfrbud omfattas sledes inte av bestmmelsen.
SOU 1999:30
I flera sammanhang (jfr. SOU 1980:28 s. 92 f.) har det hvdats att
faktiska inskrnkningar i mjligheterna att utva rttigheterna i TF som
endast fljer indirekt av lagstiftning med annat syfte kan godtas, i varje
fall s lnge inskrnkningen inte r mer betydande. Leder den till att
rttigheterna i praktiken blir illusoriska r den under inga frhllanden
frenlig med TF:s bestmmelser. Rckvidden av skyddet fr tryckfriheten bestms ytterst av tryckfrihetens syfte.
TF:s grundsatser
Tryckfriheten konkretiseras i vissa grundsatser i TF som stter grnser
fr vilka inskrnkningar som kan gras i tryckfriheten. Dessa grundsatser kan versiktligt beskrivas p fljande stt (jfr. Wennberg m.fl.
Yttrandefrihetsgrundlagen, En kommentar, s.13).
Frbud mot censur och andra hindrande tgrder; ett undantagslst

frbud fr myndigheterna att stlla villkor om frhandsgranskning fr
framstllning eller att frbjuda tryckning, och ett frbud mot att p
grund av skrifts innehll, genom tgrder som inte har std i TF
hindra tryckning, utgivning eller spridning av tryckta skrifter (1 kap.
2 ).
Exklusivitet; dels till fljd av statusen som grundlag, dels p grund av
att ett missbruk av tryckfriheten inte fr leda till straff, skadestnd,
beslag eller konfiskation i ngon annan ordning eller i ngra andra
fall n TF bestmmer (1 kap. 3 ).
Etableringsfrihet; frihet att starta och driva tryckeriverksamhet och
att ge ut och sprida tryckta skrifter (1 kap. 1 frsta stycket, 4 kap 1
och 6 kap. 1 ).
Ensamansvar; endast en person kan straffas fr innehllet i en tryckt
skrift, i frsta hand frfattaren nr det gller bcker och utgivaren
nr det gller tidningar eller andra periodiska skrifter (8 kap.),
straffrihet fr andra medverkande t.ex. meddelare av uppgifter, se
nedan.
Kllskydd; rtt fr dem som lmnar eller skaffar uppgifter eller lmnar andra bidrag fr publicering i tryckta skrifter att vara anonyma,
tystnadsplikt fr journalister m.fl. betrffande vem som r frfattare,
vem som har lmnat skrift fr tryckning och utgivning och vem som
har lmnat uppgifter fr publicering samt frbud fr myndigheter och
SOU 1999:30
andra allmnna organ att efterforska frfattare och uppgiftslmnare

(3 kap. 1 4 ).
Meddelarfrihet; frihet att meddela uppgifter och underrttelser i vilket mne som helst fr offentliggrande i tryckt skrift (1 kap. 1
tredje stycket).
Anskaffarfrihet; rtt att anskaffa uppgifter och underrttelser i vilket
mne som helst fr att offentliggra dem i tryckt skrift eller fr att
lmna meddelande (1 kap. 1 fjrde stycket).
Brottskatalog; en uttmmande upprkning i grundlagen av vilka
grningar som kan gras straffbara som tryckfrihetsbrott och grningarna r endast straffbara om de dessutom r straffbara enligt
vanlig lag, s.k. dubbel tckning (7 kap. 4 och 5 ).
Srskild rttegngsordning med jury (12 kap. 1 och 2 ).
Det r grundsatsen om etableringsfrihet som har strst intresse fr

kommittns vervganden om frslag till lagstiftning i detta betnkande
och den behandlas drfr nrmare i avsnitt 4.6.
4.4
Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)
Inledning
Frgan om grundlagsskydd fr yttranden i andra medier n tryckta
skrifter utreddes i omgngar med brjan 1970. Frst den 1 januari 1992
trdde YGL i kraft. Genom den har i princip de grundsatser som gller
fr yttrandefriheten i tryckta skrifter omsatts till att glla ven nyare
massmedier. Det kan ppekas att nr yttrandefriheten utvas i medier
som inte omfattas av grundlagsskyddet i YGL eller nr lagstiftning om
inskrnkningar i YGL finns gller de mera allmnna reglerna i RF och
Europakonventionen.
Begreppet yttrandefrihet
Liksom i TF finns ett principstadgande i YGL och i detta anges ramarna
fr grundlagens syfte och tillmpningsomrde. Med yttrandefrihet i YGL
frsts enligt 1 kap. 1 YGL frsta stycket att varje svensk medborgare
gentemot det allmnna tillfrskras rtt att i ljudradio, television och
SOU 1999:30
vissa liknande verfringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar

och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, sikter och
knslor och i vrigt lmna uppgifter i vilket mne som helst.
YGL:s syfte
Av 1 kap. 1 andra stycket YGL framgr att grundlagens syfte r att
skra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt
konstnrligt skapande. YGL vrnar om inget annat sgs yttrandefriheten
och det fria informationsfldet mot angrepp frn det allmnna precis
som TF. I specialmotiveringen (prop. 1990/91:64 s. 107) anges att av
bestmmelsen fljer inte ngon rtt att anvnda medier som disponeras
av andra. Skyddet kan i vissa hnseenden anses glla ven mot tgrder
som vidtas av andra enskilda (jfr. Vrna yttrandefriheten, SOU 1983:70
s. 154 156). I princip reglerar grundlagarna emellertid inte frhllandet
mellan enskilda utan endast frhllandet mellan enskilda och det
allmnna.
Tillmpningsomrde
De medier som r freml fr yttrandefrihetsgrundlagens reglering kan
indelas i tv olika slag. De r huvudsakligen bundna till teknisk apparatur s att innehllet kan fixeras. Den som skall vara ansvarig mste ha
mjlighet att kontrollera innehllet och innehllet mste kunna dokumenteras. Fr det frsta slaget anvnds ordet radioprogram som en
gemensam beteckning p olika typer av sndningar som sker med hjlp
av elektromagnetiska vgor i ljudradio och TV. ven innehllet i vissa
andra verfringar till allmnheten som telefax och videotext innefattas.
Sndningarna kan frmedlas genom trd (kabel) eller utan trd, s.k.
sndning genom etern. Fr det andra slaget anvnds sedan den i januari
1999 den sammanfattande termen tekniska upptagningar (prop.
1997/98:43 Tryckfrihetsfrordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
tillmpningsomrden-barnpornografifrgan m.m.). Med detta avses
upptagningar som innehller text, bild eller ljud och som kan avlyssnas
eller p annat stt uppfattas endast med tekniska hjlpmedel. Genom
ndringen upphrde i allt vsentligt srbehandlingen av ljudupptagningar. Alla tekniska upptagningar omfattas nu med f undantag av de
regler som fre den 1 januari 1999 gllde fr filmer, dvs. upptagningar
av rrliga bilder.
YGL skyddar anvndningen av dessa medier fr att var och en skall
kunna yttra sig. Tillmpningsomrdet r avgrnsat till att omfatta sprid-
SOU 1999:30
ning till allmnheten. Enligt Wennberg m.fl. (Yttrandefrihetsgrundlagen,

En presentation, s. 18) r begrnsningen avsedd att verka p samma stt
som den i TF anvnda termen utgivning, dvs. som en utgngspunkt fr
det allmnnas mjligheter att ingripa mot straffbara publiceringar.
Fr att ett radioprogram skall tnjuta skydd enligt YGL krvs enligt
1 kap. 6 frsta stycket samma lag att sndningen r riktad till allmnheten och avsedd att tas emot med tekniska hjlpmedel. I frarbetena till
YGL (prop. 1990/91:64 s. 110) framhlls att grundlagens huvudregel
om radioprogram allts inte gller interaktiva medier eller anvndning av
hgtalaranlggningar p estrader eller idrottsarenor etc.
Med kravet att sndningen skall vara riktad till allmnheten menas att
sndningen skall riktas till vem som helst som nskar ta emot den utan
srskild begran frn mottagaren. Sndningar som sker frn en databas
frutstter att mottagaren sjlv tar kontakt med sndaren, de r vad man
brukar kalla interaktiva. Sdana sndningar omfattas inte av paragrafen.
Frn principen att interaktiva sndningar faller utanfr det grundlagsskyddade omrdet har ett undantag gjorts i 1 kap. 9 YGL.
Undantaget innebr att YGL:s regler om radioprogram skall glla nr
en redaktion fr en tryckt periodisk tidskrift eller fr radioprogram, ett
fretag fr yrkesmssig framstllning av tekniska upptagningar eller en
nyhetsbyr med hjlp av elektromagnetiska vgor p srskild begran
tillhandahller allmnheten upplysningar direkt ur ett register med
upptagningar fr automatisk databehandling, dock endast om mottagaren
inte kan ndra innehllet i registret.
Fr att YGL skall vara tillmplig p tekniska upptagningar krvs det
att de sprids till allmnheten i Sverige genom att spelas upp, sljas eller
tillhandahllas p annat stt. Tekniska upptagningar som framstlls
utomlands jmstlls enligt 10 kap. 1 i princip med inhemska om de
lmnas ut fr spridning i Sverige. Vanlig lag r dremot tillmplig fr
tekniska upptagningar som visserligen framstlls i Sverige, men som ges
ut eller sprids endast utomlands.
P motsvarande stt som fr TF finns det grnsdragningsproblem vid
tillmpningen av YGL. Som exempel kan nmnas att i samband med
YGL:s tillkomst behandlades frgan om regleringen av reklam i radio
och TV. I propositionen (prop. 1990/91:64 s. 91 ff.) uttalades att den
kommersiella reklamen visserligen tnjuter ett tryckoch yttrandefrihetsrttsligt skydd, men att detta r mera begrnsat n det som gller
fr andra yttranden, och att denna stndpunkt r frenlig med Europakonventionens skydd. Argumenteringen i propositionen fr och emot att
YGL skulle innehlla ett uttryckligt medgivande till att regler om frbud
mot och villkor fr reklam i radio och TV ges i lag eller avtal speglar
synsttet att YGL:s tillmpningsomrde precis som TF:s mste
bestmmas av dess syfte. I 1 kap. 12 andra stycket YGL infrdes ett
SOU 1999:30
medgivande till lagstiftning om frbud mot kommersiell reklam i

radioprogram och om reklamens villkor, trots att sdan lagstiftning ansetts vara tillten nr det gller tryckta skrifter utan srskilt medgivande
i TF. I paragrafens frsta stycke sgs att vad som gller enligt 1 kap. 8
och 9 TF betrffande mjligheten att meddela freskrifter i lag i frga
om t.ex. upphovsmans rttigheter och vissa kommersiella annonser utan
hinder av grundlagen skall glla ven fr radioprogram och tekniska
upptagningar.
Utlnningar r enligt 11 kap. 1 tredje stycket YGL likstllda med
svenska medborgare, om inte annat fljer av lag.
YGL:s grundsatser
TF har varit frebild fr YGL och lagen bygger p samma grundlggande principer som TF. Med hnsyn till att YGL innefattar olika slags
medier som var och en har sina srdrag har regelverket blivit mer
komplicerat n i TF och ett antal avvikelser i frhllanden till TF gller.
De tryckfrihetsrttsliga grundsatsernas tillmpning i YGL kan beskrivas
versiktligt p fljande stt: (jfr. Wennberg m.fl. s. 14 ff)
Frbud mot censur och andra hindrande tgrder; principiellt frbud mot censur men med mjlighet att i vanlig lag freskriva om
frhandsgranskning av rrliga bilder i tekniska upptagningar (t.ex.
filmer) som skall visas offentligt och frbud mot att utan std i
grundlagen, p grund av det knda eller vntade innehllet, i ett
radioprogram eller en teknisk upptagning frbjuda eller hindra dess
offentliggrande eller spridning (1 kap. 3 ).
Exklusivitet; dels till fljd av statusen som grundlag, dels p grund av
att ett missbruk av yttrandefriheten inte fr leda till straff, skadestnd, beslag eller konfiskation i ngon annan ordning eller i ngra
andra fall n YGL bestmmer (1 kap. 4 ).
Etableringsfrihet; principiell etableringsfrihet fr sndningar av
radioprogram genom trd (3 kap. 1 frsta stycket). Dremot r
etableringsfriheten inte absolut fr sdana sndningar av radioprogram som sker p annat stt n genom trd. Friheten fr
emellertid inte inskrnkas annat n genom lag eller andra freskrifter
utan att det finns std i YGL (3 kap. 2 ). Frihet att framstlla och
sprida tekniska upptagningar, dock med den inskrnkning i
spridningsrtten som frhandsgranskningen av rrliga bilder i tekniska upptagningar innebr (3 kap. 8 ).
SOU 1999:30
Ensamansvar; i princip kan endast en person straffas fr innehllet i

en av grundlagen skyddad framstllning, utgivare skall utses fr
radioprogram och tekniska upptagningar, utgivaren r ansvarig om
sdan finns, annars den som r skyldig att utse utgivare, dvs. den som
bedriver sndningsverksamheten eller lter framstlla den tekniska
upptagningen (6 kap.).
Meddelarfrihet; frihet att meddela uppgifter i vilket mne som helst
fr att offentliggra dem i radioprogram och tekniska upptagningar
(1 kap. 2 ).
Anskaffarfrihet; rtt att anskaffa uppgifter i vilket mne som helst fr
uppgiftslmnande enligt ovan eller fr att offentliggra dem i
radioprogram eller tekniska upptagningar (1 kap. 3 ).
Kllskydd; rtt fr dem som lmnar eller skaffar uppgifter fr
offentliggrande i radioprogram eller teknisk upptagning och fr dem
som har framtrtt i en sdan framstllning att vara anonyma,
tystnadsplikt fr journalister m.fl. betrffande vem som r upphovsman till framstllningen, vem som lmnat den fr offentliggrande, framtrtt i den och vem som har lmnat uppgifter fr offentliggrande samt frbud fr myndigheter och andra allmnna organ att
efterforska upphovsmn, uppgiftslmnare, den som har framtrtt eller
som har tillhandahllit en framstllning fr offentliggrande i
radioprogram eller teknisk upptagning (1 kap. 1 4 ).
Skydd fr individuell mottagning; frbud fr myndigheter att p
grund av det vntade innehllet i radioprogram och tekniska upptagningar utan std i YGL frbjuda eller hindra innehav av de tekniska hjlpmedel som behvs fr att ta emot radioprogram, eller fr
att kunna uppfatta innehllet i tekniska upptagningar (1 kap. 3
tredje stycket).
Skydd fr rtten att anlgga trdnt; utan std i YGL fr inte anlggande av trdnt fr sndningar av radioprogram frbjudas p grund
av det vntade innehllet (1 kap. 3 tredje stycket).
SOU 1999:30
Skydd fr vidaresndning av utlndska program; skydd i vissa

avseenden mot tgrder som avser att utestnga information som
sprids frn andra lnder om vidaresndningen sker samtidigt som den
tas emot fr vidaresndning och utan att ndring grs i innehllet
(1 kap. 7 ).
Skydd fr programfretagens redaktionella sjlvstndighet; skydd
fr den som snder radioprogram, i betydelsen den som skall utse
utgivare, att sjlvstndigt avgra innehllet. Skyddet riktar sig i
frsta hand mot det allmnna men kan ocks anvndas mot andra
t.ex. annonsrer (3 kap. 4 ).
Brottskatalogen; en uttmmande upprkning i grundlagen av vilka
grningar som kan gras straffbara som yttrandefrihetsbrott och
grningarna r endast straffbara om de dessutom r straffbara enligt
vanlig lag, s.k. dubbel tckning (5 kap. 1 med hnvisning till 7 kap.
4 och 5 TF).
Srskild rttegngsordning med jury (9 kap. 1 med hnvisning till
12 kap. TF)
Sammanfattningsvis kan sgas att kllskyddet, ensamansvaret, meddelarfriheten, anskaffarfriheten, brottskatalogen och rttegngsordningen
i princip r desamma som i TF. Betrffande censurfrbudet och
etableringsfriheten freligger vissa principiella avvikelser. I 1 kap. 1
andra stycket och 2 YGL klargrs tydligare n i TF att rttigheterna i
grundlagen inte kan begrnsas. Innebrden av etableringsfriheten i YGL
och TF behandlas i avsnitt 4.6.
4.5
Medieutvecklingen och
grundlagsskyddet
4.5.1
Mediekommittns frslag
Redan i frarbetena till YGL (prop. 1990/91:64) uttalades att medieutvecklingen kan komma att ge anledning till nya bestmmelser. Nya
fysiska brare av information har tillkommit och tillkommer alltjmt. De
blir tillgngliga och anvndbara fr i stort sett alla. Samtidigt skapas
nya medel fr kommunikation med hjlp av elektromagnetiska vgor.
Mediekommittn (Ju 1994:13) hade bl.a. i uppdrag att vervga frgan om grundlagsskydd fr nya medier. Kommittn gjorde i betnkandet
Grundlagsskydd fr nya medier (SOU 1997:49) bedmningen att nya
SOU 1999:30
fysiska databrare med endast text och/eller stillbilder t.ex. CD-ROMskivor inte omfattades av vare sig TF eller YGL. Kommittn fann ocks
att det betrffande fysiska databrare med andra kombinationer av text,
stillbilder, rrliga bilder och ljud n text och stillbilder inte klart framgick av YGL om de omfattades av denna eller inte men att det inte var
osannolikt att s var fallet.
Nr det gller nya fysiska databrare freslog kommittn att termen
tekniska upptagningar skulle infras i YGL som ett samlingsbegrepp fr
filmer, videogram, andra upptagningar av rrliga bilder, ljudupptagningar, upptagningar av enbart text och/eller stillbilder och upptagningar med en annan kombination av text, stillbilder, rrliga bilder och
ljud n text och stillbilder. Kommittn definierade termen som
upptagningar som innehller text, bild eller ljud och som kan lsas,
avlyssnas eller p annat stt uppfattas endast med tekniskt hjlpmedel.
I betnkandet gjordes en genomgng av om ny kommunikation med
hjlp av elektromagnetiska vgor, dvs. elektronisk post och elektroniska
anslagstavlor, informationsbaser, telefax, text-TV, digital-TV, digital
radio och betalteletjnster av olika slag faller in under tillmpningsomrdet fr huvudregeln om radioprogram i 1 kap. 6 YGL,
databasregeln i 1 kap. 9 samma grundlag eller bilageregeln i 1 kap. 7
TF.
Kommittn freslog en utvidgning av databasregeln i 1 kap. 9 YGL
till att omfatta ocks andra typer av fretag eller fysiska personer som
driver databasverksamhet, under frutsttning att de anskt om och ftt
utgivningsbevis fr verksamheten. Det freslagna grundlagsskyddet
skulle sledes vara frivilligt.
Mediekommittn berrde ven frgan om en teknikoberoende
grundlag.
4.5.2
ndringar i grundlagsskyddet fr de nya

medierna
Som redan tidigare har nmnts trdde vissa ndringar i YGL i kraft den
1 januari 1999 (SFS 1998:1439). Benmningen tekniska upptagningar
har infrts, i enlighet med mediekommittns frslag. Detta innebr att
bland nya fysiska databrare t.ex. CD-ROM-skivor och datordisketter
med endast text eller stillbilder, med endast rrliga bilder eller med
blandat innehll nu omfattas av YGL:s tillmpningsomrde. Det har
ocks slagits fast att dator- och videospel kommer att utgra tekniska
upptagningar. I motiven anfrs bl.a. (prop. 1997/98:43 s. 108 f.) att de
tryckfrihetsrttsliga principerna kan p samma stt som p traditionella
filmer och ljudupptagningar tillmpas p optiskt och magnetiskt
SOU 1999:30
avlsbara lagringsmedier och de kan p samma stt infogas i TF:s och

YGL:s regelsystem. Ngra hllbara argument mot en utvidgning av
tillmpningsomrdet ansgs inte ha framkommit.
ndringen innebr en minskad teknikbundenhet i grundlagen eftersom
i praktiken alla fysiska databrare, med ngot undantag, omfattas av ett
lagtekniskt begrepp.
Vidare har en presumtionsregel infrts som klargr YGL:s tillmplighet p tekniska upptagningar.
Betrffande Internet konstateras i propositionen (prop. 1997/98:43
s. 106) att det i och fr sig skulle kunna tyckas vara ett helt nytt medium
med hnsyn till mjligheterna till frflyttning mellan olika databaser och
dokument och till Internets anvndningsomrde. Det anfrs att Internet
emellertid knappast har funnit sina former p ett sdant stt att det kan
ses som ett medium i sig och s att det finns anledning att vervga
srskilda enhetliga regler fr yttrandefriheten p ntet. Det hnvisas i
propositionen ocks till att de internationella aspekterna r vsentliga
och problematiska.
Det kan tillggas att genom lagndringen har det klarlagts att den s.k.
databasregeln avser traditionella massmediefretag samt att tillhandahllandet enligt bestmmelsen skall ske p srskild begran. Dremot
ansg regeringen inte tiden mogen fr en utvidgning av regelns tillmpningsomrde.
4.5.3
Utredningar om en mer teknikoberoende

grundlagsreglering av yttrandefriheten
Frgan om lmpligheten av en mer teknikoberoende grundlagsreglering

av yttrandefriheten har tidigare behandlats av Massmedieutredningen i
betnkandet Massmediegrundlag (SOU 1975:49) och Yttrandefrihetsutredningen i betnkandet Vrna yttrandefriheten (SOU 1983:70). Ingen
av utredningarna fann det lmpligt att fresl en reglering som omfattade
alla offentliga yttranden, oavsett framstllningsform, ven om Yttrandefrihetsutredningen ville g ngot lngre n Massmedieutredningen i
detta avseende. Den principiella bedmningen delades senare av regeringen och Lagrdet i de lagstiftningsarbeten som fljde.
Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentariskt sammansatt
kommitt (dir. 1999:8) som bl.a. skall nrmare analysera behovet av och
frutsttningarna fr en mer teknikoberoende grundlagsreglering av
yttrandefriheten. En utgngspunkt nr det gller grundlagsskyddet r att
det r vsentligt att yttranden i olika medier inte omfattas av olika
bestmmelser endast p den grunden att de formella avgrnsningarna fr
SOU 1999:30
bestmmelsernas tillmplighet r frlegade och i otakt med den tekniska

utvecklingen.
I direktiven pekas p att utvecklingen har medfrt vissa avgrnsningsproblem p svl TF:s som YGL:s omrde och att det finns anledning att nrmare analysera behovet av och frutsttningarna fr en mer
teknikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten n den som
gller fr nrvarande. Det framhlls att det tryckta ordet har en srstllning i den fria opinionsbildningen och samhllsdebatten. Den nuvarande
uppdelningen p tv grundlagar br drfr best och TF br ven i
fortsttningen vara den grundlag som ger skydd fr yttranden i form av
det tryckta ordet.
YGL:s tillmplighet p ny kommunikation med hjlp av elektromagnetiska vgor, dvs. p informationsverfringar som sker p annat
stt n genom att fysiska databrare transporteras mellan avsndare och
mottagare skall utredas.
Kommittn skall fresl de grundlagsndringar och andra lagndringar som den finner motiverade och redovisa sitt uppdrag senast den
31 december 2000.
4.6
Srskilt om etableringsfriheten
Av det frut anfrda framgr att TF och YGL i viss utstrckning

garanterar en etableringsrtt p de skyddade omrdena. ven i Romfrdragets andra kapitel finns bestmmelser om etableringsrtt. I artikel
52 stadgas att etableringsfriheten skall innefatta rtt att starta och utva
verksamhet som egenfretagare samt rtt att bilda och driva fretag,
srskilt bolag som de definieras i artikel 58 andra stycket, p de villkor
som gller i etableringslandets lagstiftning fr de egna medborgarna, om
inte annat fljer av bestmmelserna i kapitlet om kapital. I EU-rtten
utgr etableringsfriheten nrmast ett skydd mot diskriminerande
behandling.
Vad som skall anses vara freml fr etableringsfrihet i TF r inte
helt tydligt uttryckt trots att begreppet anses utgra en av de viktiga
tryckfrihetsrttsliga grundsatserna. Det r en vanlig uppfattning att
bestmmelserna i 1 kap. 1 frsta stycket, 4 kap. 1 och 6 kap. 1 TF
ger uttryck fr principen om etableringsfrihet i TF.
En annan stndpunkt r att endast de tv sistnmnda bestmmelserna
uttrycker principen om etableringsfrihet. Std fr denna finns i
frarbetena till 1987 rs ndring av TF (prop. 1986/87:151 s. 64). Med
hnvisning till 4 kap. 1 och 6 kap. 1 TF konstateras att TF garanterar varje svensk medborgare och svensk juridisk person rtten att framstlla och sprida tryckta skrifter och att det i frga om det tryckta ordet
SOU 1999:30
med andra ord rder etableringsfrihet (jfr. ven Grundlagsskyddad yttrandefrihet SOU 1979:49 s. 61). Enligt Hkan Strmberg (Tryckfrihetsrtt, Lund 1995, s. 36) framgr rtten att ge ut tidningar och tidskrifter
endast indirekt i TF genom att utgivningsbevis inte kan vgras p andra
grunder n dem som framgr av 5 kap. 4 7 . TF, och frlggarverksamhet regleras inte alls i TF. Strmberg anser att etableringsfriheten r positivt fastslagen i TF endast betrffande rtten att framstlla skrifter och att sprida tryckta skrifter. Att etableringsfriheten r
preciserad och verksamhetsinriktad i dessa hnseenden framgr direkt av
bestmmelserna.
Enligt 4 kap. 1 TF har varje svensk medborgare eller svensk juridisk person rtt att sjlv eller med bitrde av andra genom tryckpress
framstlla tryckalster. Med hnsyn till bestmmelsen i 1 kap. 5 andra
stycket gller etableringsfriheten ven skrifter som mngfaldigats p
ngot av de stt som rknas upp i paragrafens frsta stycke.
P motsvarande stt gller enligt 6 kap. 1 TF en rtt att saluhlla,
frsnda eller p annat stt sprida tryckta skrifter. I andra paragrafen i
samma kapitel ges dock vissa mjligheter att genom lag gra undantag
frn spridningsrtten. Utan hinder av vad som sgs i TF gller nmligen
vad i lag r stadgat fr det fall att ngon p visst stt sprider pornografiska bilder, eller tryckta skrifter som genom sitt innehll kan verka
frrande eller annars medfr allvarlig fara fr de ungas sedliga fostran.
Etableringsfriheten i TF kan frsts i ljuset av de historiska frhllandena. Enligt 1752 rs boktryckerireglemente skulle alla boktryckare
vara sammanslutna i en boktryckarsocietet. Som regel medgav inte
reglementet att nya boktryckerier inrttades. Fr att f tillstnd krvdes
att det gick att visa att den tilltnkta verksamheten kunde drivas utan att
de redan etablerade frfrdelades. Dessa skulle dessutom yttra sig ver
anskan om tillstnd. Genom att boktryckeri och bokhandel frigjordes
frn privilegie- och skrvsendet kunde realiserandet av tryckfriheten
underlttas. En av de sista kvarlevorna frn epoken d boktryckning
kontrollerades kan sgas ha frsvunnit i och med att skyldigheten att till
lnsstyrelsen anmla inrttandet av ett boktryckeri avskaffades vid 1976
rs partiella ndring i TF.
Till skillnad frn i bestmmelserna i 4 kap. 1 och 6 kap. 1 dr
rtten att bedriva verksamhet uttryckligen tillkommer svl varje svensk
medborgare som varje svensk juridisk person, tillkommer rtten att utge
skrifter enligt lydelsen i principstadgandet endast varje svensk medborgare. I frslaget till tryckfrihetsfrordning (SOU 1947:60 s. 232)
uttalade de tryckfrihetssakkunniga att den allmnna rtt att utan ngra
av den offentliga makten i frvg lagda hinder utgiva tryckta skrifter,
som den dvarande regeringsformen tillfrskrade varje svensk medborgare, innebr att det fr utgivningen inte fr krvas tillstnd av
SOU 1999:30
myndighet eller stllas upp andra villkor som begrnsar utgivningsrtten, vare sig i allmnhet eller fr vissa medborgare.
Med etableringsfrihet i TF mste skerligen drfr frsts rtten att
fritt bedriva all verksamhet fr att sprida sikter och information i
tryckta skrifter, dvs. ven rtt att utge skrifter. ven om grundlagstexten
hr bara talar om svensk medborgare, mste principen frutsttas ta
sikte ven p svenska juridiska personer. Yttrandefrihetsutredningen
(SOU 1979:49 s. 61) uttalade att innebrden av principen om etableringsfrihet r att var och en skall ha rtt att komma till tals infr allmnheten och att driva verksamhet vars ndaml r att offentliggra
egna och andras tankar.
Etableringsfriheten r klarare uttryckt i YGL n i TF ven om det
finns betydande inskrnkningar i den i YGL. Varje svensk medborgare
och svensk juridisk person har rtt att snda ljudradio- och televisionsprogram genom trd enligt 3 kap. 1 frsta stycket YGL och att framstlla och sprida tekniska upptagningar enligt 3 kap.8 YGL.
I 3 kap. YGL grs en tskillnad mellan sndningar genom trd
respektive p annat stt. En principiell etableringsfrihet fr var och en
att snda radioprogram finns endast i frga om trdsndningar (kabel).
Etableringsfriheten fr trdsndningar gller svl inhemska sndningar
som vidaresndningar av utlndska sndningar, satellitfrmedlade svl
som markbundna enligt frarbetena till YGL (prop. 1990/91:64 s. 89).
Det grs ingen skillnad mellan att snda i betydelsen bedriva egen
programverksamhet och att distribuera andras program (jfr. GrannlandsTV i kabelnt SOU 1997:68 s. 77 f), etableringsfriheten gller bda
typerna av sndningar.
Sndningar genom trd gnades en ingende behandling i den allmnna motiveringen till YGL (prop. 1990/91:64 s. 83 89). ena sidan
pongterades risken fr att ntinnehavare fr ett faktiskt monopol som
utesluter andra frn inflytande ver programsttningen. Denna risk
ansgs vara det starkaste motivet fr att ge det allmnna ett inflytande
ver rtten att etablera verksamhet fr trdsndning. Vidare pekades p
att koncessionssystemet var den lsning som i allmnhet valts i andra
med Sverige jmfrbara lnder. andra sidan framhlls att grnserna
fr trdsndningskapaciteten frmst stts av hur stark efterfrgan p
tjnsterna r och att tillgngen till kabelntet r beroende av mjligheten
att finansiera alla led i sndningsverksamheten och att det r den
eventuella bristen p resurser som i frsta hand r flaskhalsen. Sdan
resursbrist frutsgs endast glla de lokala sndningarna. Behovet av att
skra allas tillgng till kabelnten kunde emellertid inte frnekas. ven
om de praktiska skillnaderna mellan olika lsningar inte var alltfr
betydelsefulla ansgs dock principen om etableringsfrihet fr trdsndningar ha stort vrde.
SOU 1999:30
Det br framhllas att etableringsfriheten fr trdsndningar inte

avser att garantera var och en tillgng till befintliga kabelnt. Det fljer,
om inte p annat stt, s i varje fall motsatsvis av bestmmelsen i 3 kap.
1 andra stycket YGL som ppnar mjlighet att gra inskrnkningar i
etableringsfriheten. Bestmmelsen innebr att det i lag kan ges freskrifter om dels ntinnehavarens skyldighet att ge utrymme fr vissa
program i den utstrckning det behvs med hnsyn till allmnhetens
intresse av tillgng till allsidig upplysning, dels om ingripanden mot
fortsatt sndning av ett utbud som inriktas p vldsframstllningar,
pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp.
Efter ppekande frn Lagrdet (se prop. 1990/91:64 s. 208) grundlagsskyddades kabelverksamhet ven genom rtten att etablera trdnt i
1 kap. 3 YGL.
Betrffande sndningar av radiooch TV-program p annat stt n
genom trd rder ingen grundlagsskyddad etableringsfrihet, tillstndsprvning frutstts fortfarande. Av 3 kap. 2 frsta stycket YGL
framgr att rtten till sdana sndningar fr regleras genom lag som
innehller freskrifter om tillstnd och villkor fr att snda. Sedan 1
december 1996 reglerar radiooch TV-lagen radiooch TV-sndningar
till allmnheten (se avsnitt 6.2).
I frarbetena till YGL (prop. 1990/91:64 s. 79 f.) motiverades kravet
p tillstnd fr sndningar p annat stt n genom trd i frsta hand med
de fysikaliska begrnsningarna, att radiofrekvensutrymmet r en
begrnsad resurs som mste frdelas i enlighet med internationella taganden osv. Vidare uttalades i frga om trdsndningarna att grnserna
fr vad som r genomfrbart bestms av ekonomiska och praktiska
realiteter snarare n av naturliga hinder. Vidare pekades p att politiska
stllningstaganden om att den centrala radiooch TV-verksamheten br
handhas av public service-fretag och att ett tillstndssystem fr lokala
kabelsndningar ger bttre frutsttningar fr en vid yttrandefrihet ocks
spelat en roll fr framvxten av ett tillstndssystem.
Det finns dock en uttalad mlsttning i 3 kap. 2 andra stycket YGL
att det allmnna skall efterstrva att radiofrekvenserna tas i ansprk p
ett stt som leder till vidast mjliga yttrande- och informationsfrihet.
Vid lagstiftning om begrnsningar i sndningsrtten enligt 3 kap. 1
och 2 YGL gller enligt 3 kap. 3 YGL vad som freskrivs om
begrnsningar i grundlggande frioch rttigheter i 2 kap. 12 andra
femte styckena och 13 RF (se avsnitt 4.1).
Etableringsfriheten i YGL gller, som tidigare nmnts, enligt 3 kap.
8 ven betrffande rtten att driva verksamhet med att framstlla och
sprida tekniska upptagningar liksom i 4 kap. 1 och 6 kap 1 TF, dock
med begrnsningen att det fr rtt att offentligt frevisa en film, ett
videogram eller ngon annan teknisk upptagning med rrliga bilder kan
SOU 1999:30
krvas granskning och godknnande i enlighet med 1 kap. 3 andra

stycket. Enligt 3 kap. 11 och 12 gller det som freskrivs i vanlig lag
t.ex. om vissa brott i samband med spridning av filmer, videogram eller
andra tekniska upptagningar med rrliga bilder av visst slag och om att
frebygga spridning genom teknisk upptagning av kartor, ritningar m.m.
som terger Sverige helt eller delvis och innehller upplysningar av
betydelse fr rikets frsvar.
Det gr inte att stlla krav p tillstnd fr de medier som r skyddade
av etableringsfriheten i TF och YGL. Mjligheten att driva verksamheten fr i princip inte begrnsas av villkor som inte har std i
respektive grundlag. Etableringsfriheten r drmed ett viktigt led i realiserandet av den enskilde medborgarens rtt att yttra sig, i svl tryckta
skrifter som de i YGL skyddade medierna.
Etableringsfriheten i TF br dock inte frsts s att den utesluter att
tryckningen, utgivningen och spridningen kan vara underkastad samma
rttsregler som gller annan jmfrbar verksamhet i nringslivet i vrigt.
Detta torde flja bl.a. av 14 kap. 5 frsta stycket TF. Att
nringsrttsliga bestmmelser som t.ex. firmaregistrering och bokfringsskyldighet i och fr sig inte behver innebra en inskrnkning i
etableringsfriheten framgr av uttalanden i frarbetena till TF (prop.
1948:230 s. 149). Detsamma torde glla YGL. Etableringsfriheten i TF
och YGL str emellertid ver bestmmelserna om nringsfrbud, bde
frbud mot nringsverksamhet under konkurs och nringsfrbud efter
srskild prvning, vilket frtydligats i bestmmelserna i 6 kap. 1 konkurslagen respektive 3 lagen (1986:436) om nringsfrbud.
Hur konkurrenslagen och en mediekoncentrationslag frhller sig till
etableringsfriheten kommer att behandlas i avsnitt 5.9 resp. 5.11.
4.7
Allmnt om nringsfriheten
Rtten att etablera nringsverksamhet i Sverige har traditioner sedan

1800-talet och gllande lagstiftning utgr frn att det i princip skall rda
full frihet fr svenska medborgare att hr i landet driva nring.
Nringsfriheten begrnsas emellertid i betydande mn med hnsyn till de
mnga allmnna och enskilda intressen som gr sig gllande frn t.ex.
skerhets-, hlsovrds-, arbetarskydds- och ordningssynpunkt eller fr
att tillgodose krav p srskilda kvalifikationer som stlls upp fr mnga
yrken.
Genom en grundlagsndring (1994:1468) har som en ny frioch
rttighet infrts ett skydd fr nringsfriheten i regeringsformen. Enligt
den nya bestmmelsen i 2 kap. 20 fr begrnsningar i rtten att driva
nring eller utva yrke endast infras fr att skydda angelgna all-
SOU 1999:30
mnna intressen och aldrig i syfte att ekonomiskt gynna vissa personer
eller fretag. Under den frsta riksdagsbehandlingen framhll konstitutionsutskottet att det r av grundlggande betydelse fr det moderna
samhllet att enskilda s lngt mjligt skall garanteras nrings- och
yrkesfrihet.
4.8
Gemenskapsrtten och grundlagarna
Genom medlemskapet i EU har Sverige en skyldighet att lta gemenskapsrtten ha principiellt fretrde ven framfr nationella grundlagar.
En freskrift i grundlag som garanterar en viss rttighet torde sledes
inte kunna beropas gentemot en EG-rttsakt som begrnsar rttigheten.
EG-domstolen har ensam befogenhet att slutligt tolka gemenskapsrttens innebrd. Domstolen tar hnsyn till innehllet i medlemslndernas nationella rtt vid tolkningen, srskilt nr det gller mnskliga rttigheter. I sin praxis frmjar domstolen uttryckligen en fortgende
integration och har i denna roll lagt fast principer som strker gemenskaperna men ocks utvecklat och upprtthllit allmnna principer som
ger grnser fr institutionernas och medlemsstaternas handlande. Av
srskild betydelse frn konstitutionell synpunkt r principen om
gemenskapsreglers direkta effekt och principen om gemenskapsrttens
fretrde framfr nationell rtt.
Enligt artikel 189 i Romfrdraget skall rdet och kommissionen i
enlighet med frdragets bestmmelser besluta om frordningar, utfrda
direktiv, fatta beslut, ge rekommendationer och avge yttranden. En frordning skall ha generell tillmpning, r bindande i sin helhet och direkt
tillmplig i medlemsstaterna. Ett direktiv r bindande i frga om det
resultat som skall uppns men verlmnar t medlemsstaterna att vlja
form och metod fr detta. Beslut r bindande fr dem som de riktar sig
till. Dremot r rekommendationer och yttranden inte bindande.
Grundlagsutredningen infr EG uppmrksammade i betnkandet EG
och vra grundlagar (SOU 1993:14) grnsdragningsfrgor mellan
rttsakterna och konstaterade att i vissa fall motsvarar inte den rttsakt
som valts dess innehll, t.ex. kan ett direktiv vara s detaljrikt att det i
praktiken lmnar f valmjligheter till de nationella myndigheterna i
frga om genomfrandet. Utredningen pekade p att EG-domstolen i ett
antal fall har valt att bortse frn hur rttsakten betecknas och i stllet
sett till dess innehll.
Den svenska synen p grundlagarnas olika karaktr i frhllande till
EU framgr av frarbetena till den ndring i 10 kap. 5 RF som
genomfrdes (SFS 1994:1375) i samband med anslutningen till EU. Som
ett villkor fr riksdagens verltelser av beslutandertt till EU:s organ
SOU 1999:30
har infrts krav p att gemenskaperna har ett frioch rttighetsskydd
motsvarande det som ges i regeringsformen och i Europakonventionen.
Villkoret omfattar inte de rttighetsregler som finns i TF och YGL.
Under remissbehandlingen freslogs att ven dessa skulle omfattas. I
konstitutionsutskottets betnkande (1993/94:KU 21) yttrades att i frga
om grundlggande rttsinstitut i dessa grundlagar, ssom offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, censurfrbudet, skyddet fr uppgiftslmnare
och ansvarighetssystemet kunde inte den nya lydelsen i 10 kap. 5 RF
ppna mjlighet att verlta beslutandertt som vsentligt rubbar dessa
principer utan samtidig ndring av grundlagen.
SOU 1999:30
167
Nuvarande konkurrensreglering
5.1
Inledning om den svenska

konkurrenslagen
Bakgrund
Den 1 juli 1993 trdde en ny konkurrenslag i kraft. Konkurrenslagen
bygger i huvudsak p generella frbud, frbudsprincipen, och r utformad efter frebild frn EG:s konkurrensregler. I frarbetena har
uttalats (prop. 1992/93:56 s. 21) att EG-domstolens praxis skall f
betydelse fr den svenska rttstillmpningen. Det har emellertid ppekats
att det speciella draget i EG-rtten med integrationstanken inte spelar en
s framtrdande roll i nationella rttsordningar och att tilllmpningen
mste anpassas efter de srskilda frhllandena i Sverige.
Lagens syfte
Lagens huvudsyfte r att undanrja och motverka hinder fr en effektiv
konkurrens. Enligt propositionen (prop. 1992/93:56 s. 4) spelar konkurrensfrhllandena en avgrande roll fr dynamik och tillvxt inom den
svenska ekonomin. Konkurrens stimulerar till bttre anvndning av
samhllets resurser och strker det svenska nringslivets frmga att
lngsiktigt hvda sig p internationella marknader. En kad konkurrens
anges vidare vara till frdel fr konsumenterna genom att priserna pressas och utbudet breddas.
Lagens skyddsintressen
I frsta hand avser lagen att skydda samhllsekonomin och nringslivet
generellt. Vidare skyddas konsumentintressena, frmst genom prisbildningseffekten. Lagen anses ven ge skydd mot missbruk av marknadsmakt och konkurrensbegrnsande samverkan som hmmar andra fretags etablerings- och konkurrensfrihet. Genom att konkurrerande fretag
168 Nuvarande konkurrensreglering
SOU 1999:30
och avtalsparter har rtt till skadestnd nr lagens frbud vertrds

skyddas den enskilde nringsutvaren direkt.
Lagens uppbyggnad
Fr att uppn sitt syfte stller konkurrenslagen upp dels ett principiellt
frbud i 6 mot samarbete mellan fretag som har till syfte att begrnsa
konkurrensen p marknaden eller som ger detta resultat, dels ett absolut
frbud i 19 mot missbruk frn ett eller flera fretags sida av en
dominerande stllning. Frn frbudet mot konkurrensbegrnsande
samarbete kan vissa undantag gras. Frutom dessa grundlggande
materiella bestmmelser finns ocks srskilda regler fr kontroll av
fretagsfrvrv.
Lagens tillmpningsomrde
Betrffande KL:s geografiska rckvidd krvs det att ett avtal eller en
tgrd har effekt p den svenska marknaden fr att lagen skall vara
tillmplig. Den s.k. effektprincipen innebr allts att det saknar betydelse
om de inblandade fretagen har ste utomlands eller har utlndska gare.
Sett ur KL:s synvinkel r lagen tillmplig p alla fretag i hela
nringslivet och i frga om all produktion av och handel med varor,
tjnster och andra nyttigheter. Det finns sledes inga undantag angivna i
KL. Sjlva fretagsbegreppet utgr emellertid en begrnsning av
tillmpningsomrdet (se nsta avsnitt).
Av lagen framgr uttryckligen att den inte skall tillmpas p avtal
inom arbetslivet. Nr det gller frhllandet mellan KL och srregleringar uttalades i frarbetena till KL (prop. 1992/93:56 s. 70) att nr
riksdagen efter avvgning mellan olika allmnna intressen genom lag
beslutat om offentliga regleringar som medfr konkurrenshmmande
verkningar kan situationen uppkomma att KL inte alls skall tillmpas.
Fretagen kan vara rttsligt frpliktade att handla p ett viss stt. Konkurrensbegrnsande avtal eller avtalsvillkor som inte ger uttryck fr den
fria partsviljan, utan r en direkt och avsedd effekt av lagstiftning eller
en ofrnkomlig fljd av denna kan sledes inte angripas med std av
KL.
SOU 1999:30
Nuvarande konkurrensreglering 169
Definition av begreppet fretag

Enligt 3 frsta stycket avses med fretag i lagen en fysisk eller juridisk
person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till
den del verksamheten innebr myndighetsutvning omfattas den dock
inte av begreppet fretag. Likstllda med fretag r enligt andra stycket
ocks sammanslutningar av fretag.
5.2
Kontroll av fretagsfrvrv
5.2.1
Nuvarande bestmmelser
Begreppet fretagsfrvrv
Enligt 4 KL avses med fretagsfrvrv frvrv av fretag som driver
verksamhet inom landet. Som fretagsfrvrv rknas ocks frvrv av
en rrelse samt fusion. Ett frvrv dr gandertten till ett fretag eller
en rrelse inte vergr i sin helhet, ett partiellt frvrv, skall anses som
fretagsfrvrv bara om frvrvet ger mjlighet att utva ett bestmmande inflytande p fretaget eller rrelsen. Med bestmmande inflytande anses enligt frarbetena (prop. 1992/93:56 s. 67) mjlighet att
utva ett avgrande inflytande p fretagets beslut.
Effekter av fretagskoncentration
I propositionen (prop. 1992/93:56) uttalades att fretagsfrvrv i vissa
fall kan leda till en marknadsdominans som stter konkurrensen ur spel
och drmed i sin tur motverkar utvecklingskraften inom respektive
bransch. I sdana fall kan de mer kortsiktiga fretagsekonomiska bedmningarna av frdelar i form av lgre kostnader och frbttrad lnsamhet stllas mot de lngsiktigt samhllsekonomiska nettofrlusterna
av en vsentligt frsmrad konkurrens. Ett frvrv som innebr en
vertikal integration kan leda till negativa konsekvenser fr konkurrensen.
Det kan ske exempelvis nr ett fretag integrerar bakt genom att
frvrva en leverantr med kontroll ver viktiga rvaror, tillverkningsprocesser, know-how eller immaterialrttsliga tillgngar. Negativa
konsekvenser fr konkurrensen kan ocks uppkomma genom vertikala
frvrv i senare led, t.ex. genom frvrv av viktiga distributionskanaler.
Frvrv som innebr en horisontell integration r enligt propositionen
allvarligast frn konkurrenssynpunkt. Sdana sammanslagningar ger
emellertid oftast ocks en mjlighet till kostnadsbesparingar frmst
genom att man kan sl samman tillverkningsenheter till strre anlgg-
SOU 1999:30
ningar. Genom att man kan tillverka de produkter som man tidigare
konkurrerar med i lngre serier kan man snka styckkostnaderna. Mot
detta str samhllsekonomiska nettofrluster samt mjligheter att ta ut
verpriser p grund av marknadsmakt.
Anmlan om fretagsfrvrv
Konkurrenslagen innehller srskilda regler om kontroll av fretagsfrvrv. Dessa regler omfattar fretagsfrvrv dr de berrda fretagen
tillsammans har en rsomsttning som verstiger 4 miljarder kr. Ett
ingripande skall kunna ske om frvrvet fr antas leda till mer ptagliga
effekter i ett lngsiktigt perspektiv. Frvrven skall anmlas till Konkurrensverket fr prvning. Anmlan enligt 37 skall gras av ngon
som r part i avtalet. Om anmlan inte grs kan Konkurrensverket
frelgga ett fretag vid vite att fullgra anmlningsskyldigheten.
Dremot finns ingen sanktionsmjlighet. Genom en lagndring den 1 juli
1997 (se SFS 1997:221) avskaffades i princip skyldigheten att anmla
frvrv dr det frvrvade fretagets omsttning fr fregende rkenskapsr understiger 100 miljoner kr.
En bestmmelse infrdes emellertid om att Konkurrensverket skall
kunna lgga en part i ett frvrvsavtal, trots att frvrvsobjektets
omsttning understiger den aktuella grnsen, att anmla frvrvet till
verket nr detta r pkallat av srskilda skl. Enligt frarbetena till de
ndrade reglerna fr anmlan av fretagsfrvrv enligt KL (prop.
1996/97:82 s. 10 f.) r bestmmelsen betingad av att undantagsvis kan
situationer med s.k. successiva frvrv frekomma. Ett redan starkt
fretag kan ha som strategi att undan fr undan kpa upp mindre konkurrenter eller ven utan en sdan strategi rent faktiskt gra sdana frvrv vid olika tillfllen. P mera koncentrerade marknader, med marknadsdominans fr ett eller flera fretag tillsammans eller med ftalskonkurrens, kan detta i vissa fall f srskilt negativa effekter frn allmn
synpunkt. Varje sdant frvrv kan visserligen i sig vara av mindre
betydelse, sett uteslutande ur synvinkeln att det frvrvade fretaget har
liten omsttning. Frvrv av detta slag utslcker dock konkurrenter som
kan ha en potential fr tillvxt som skulle ha kunnat hja
konkurrenstrycket i ett kortare eller lngre perspektiv. Om marknaden r
s koncentrerad att det vid sidan om fretaget med marknadsdominans,
eller i ett lge med duopol eller liknande endast finns sm konkurrenter,
kan ett visst frvrv av ett litet fretag vara starkt negativt ur
konkurrenssynpunkt.
En part har numera alltid rtt att frivilligt anmla frvrv till Konkurrensverket.
SOU 1999:30
Nivn p kontrollen omsttningen

Med rsomsttning avses i frvrvsanmlan fretagens totala omsttning
i hela vrlden. Om frvrvaren ingr i en grupp fretag som har
gemensamma garintressen eller som hlls samman p ngot annat stt
skall man se till omsttningen i hela fretagsgruppen. Dremot torde det
bara vara det slda fretagets omsttning som skall rknas med vid ett
frvrv. Vid partiella frvrv dr det sljande fretaget har ett bestmmande inflytande gemensamt med det frvrvande br man enligt
Carlsson m.fl. (Konkurrenslagen, Gteborg 1995) rkna in ven det
sljande fretagets omsttning.
Hur statligt std skall behandlas i detta sammanhang r inte uttmmande reglerat. Konkurrensverket har i ett rende (Samhall Erress dnr
524/94) uttalat att detta fr avgras frn fall till beroende p om stdet
r hnfrligt till eller kan anses ha ett direkt samband med frsljningen
av varor eller tjnster. Ssom presstdet r utformat torde det vara klart
att stdet skall rknas med.
I frga om nivn p frvrvskontrollen uttalades i propositionen
(prop.1992/93:56 s. 40) att man br se kontrollen av fretagsfrvrv
som en undantagstgrd och att bara vissa strre frvrv br kunna bli
freml fr samhllets prvning ver huvud taget. Ingripande frutstts
ske nr sdana frvrv fr antas leda till mer ptagliga skadliga effekter
i ett lngsiktigt perspektiv. Det avgrande fr prvningen br vara om
ett frvrv leder till ett vsentligt minskat konkurrenstryck eller om
konkurrensen stts ur spel.
Varfr trskeln fr anmlningsskyldigheten bestmdes till 4 miljarder
kr framgr inte av propositionen p annat stt n att det anges vara en
rimlig avvgning. Konkurrenskommittn freslog i sitt betnkande (SOU
1991:59 Del 2 s. 194) Konkurrens fr kad vlfrd att regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, konkurrensmyndigheten i srskild
freskrift skulle faststlla vilka frvrv som fr olika branscher borde
omfattas av anmlningsskyldighet. Som tumregel angavs att frvrv som
innebar att det bildades en koncern med en rsomsttning p ver en
miljard kr (dvarande penningvrde) normalt borde omfattas av skyldigheten. Frvrv som omfattade mindre n 25 procent av marknaden borde
enligt kommittn inte vara anmlningsskyldiga.
Bernitz (Den nya konkurrenslagen, Juristfrlaget 1993, s. 45) ppekar att p marknader dr totalomsttningen inte uppgr till denna godtyckligt satta grns ger konkurrenslagen mjlighet att skapa monopol
utan ngon fregende granskning. Bernitz anger att lokala mediemonopol skulle kunna vara ett exempel.
SOU 1999:30
Frutsttningar fr frbud mot fretagsfrvrv

Enligt 34 KL skall ett fretagsfrvrv frbjudas, om
1. det omfattas av anmlningsskyldigheten enligt 37 och
2. det skapar eller frstrker en dominerande stllning som vsentligt
hmmar eller r gnat att hmma frekomsten eller utvecklingen av
en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevrd del
av det och
4. Frbud fr dock inte meddelas i frga om frvrv som har skett p
svensk eller utlndsk brs, en auktoriserad marknadsplats eller ngon
annan reglerad marknad eller genom inrop p exekutiv auktion. I
sdana fall fr frvrvaren i stllet lggas att avyttra det som har
frvrvats.
Dominerande stllning och relevant marknad

Begreppet dominerande stllning ger frvrvskontrollen en grundlggande avgrnsning och begrnsar dess rckvidd. Begreppet har samma
innebrd som i 19 KL och anknyter till den tolkning som grs i EUrtten. Precis som vid tillmpningen av 19 r det konkurrensen p den
i varje enskilt fall relevanta marknaden som skall bedmas. Vid en
sdan avgrnsning bestmmer man dels produktmarknaden, dels den
geografiska marknaden. I vissa fall kan tidsfaktorer behva beaktas t.ex.
ssongsvariationer. Avgrande vid bedmningen av produktmarknaden
r produkternas inbrdes utbytbarhet med hnsyn till egenskaper, pris,
anvndning, konsumenters uppfattning, potentiell konkurrens, faktiska
substitutionsmjligheter m.m. Enligt EG-praxis mste produkterna vara
utbytbara i mer n begrnsad omfattning fr att ing i samma produktmarknad (Coyet m.fl. Konkurrensrtten inom EU och EES En handbok,
Fritzes; Gteborg 1994 s. 339).
Till skillnad frn vad som gller enligt 19 skall den relevanta geografiska marknaden i bestmmelsen om frvrvskontroll vara hela den
svenska marknaden eller en avsevrd del av den. En avsevrd del kan
enligt frarbetena (prop. 1992/93:156 s. 98) exempelvis vara ett landskap eller ett ln. Den geografiska utbredningen kan vara mindre om den
relevanta marknaden omfattar en betydelsefull del av befolkningen
ssom storstadsregionerna.
Det frhllandet att den geografiska marknaden skall vara hela landet
eller en stor del av det innebr inte (se Carlsson m.fl. Konkurrenslagen
s. 440) att marknader utanfr Sverige inte skall beaktas. I ekonomiskt
hnseende kan den relevanta geografiska marknaden i mnga fall vara
SOU 1999:30
betydligt strre n Sverige och i sdana fall kan den marknadsandel som
frvrvaren efter frvrvet har i Sverige ha mindre betydelse.
Begreppet dominerande stllning finns i art 86 i Romfrdraget (se
avsnitt 5.7). En dominerande stllning har av EG-domstolen beskrivits
som en stark ekonomisk stllning hos ett fretag som gr det mjligt fr
fretaget att hindra att effektiv konkurrens upprtthlls p en relevant
marknad genom att medge fretaget att i avsevrd utstrckning agera
oberoende av sina konkurrenter och kunder och i sista hand
konsumenterna (ml nr 85/76 Hoffman-La Roche, Europeiska kommissionen).
En dominerande stllning grundas i regel p ett flertal omstndigheter
som tagna var fr sig inte ndvndigtvis behver vara avgrande.
Fretagets marknadsandel av den relevanta marknaden r srskilt viktig.
Men ven andra faktorer har betydelse.
Enligt praxis i EG-rtten tyder en marknadsandel understigande
30 procent inte p en dominerande stllning annat n under exceptionella
omstndigheter och i ljuset av andra faktorer. Vid marknadsandelar
mellan 30 och 40 procent torde inte dominans i regel freligga annat n
om det finns andra faktorer som har betydelse, t.ex. finansiell styrka,
intrdeshinder,
immaterialrttigheter,
teknologi
och
annan
kunskapsmssig verlgsenhet, konkurrenternas storlek och styrka.
Procenttal ver 40 procent ger tydliga tecken p dominans. En
marknadsandel om 50 procent har i ett fall ansetts skapa en presumtion
fr att fretaget har en marknadsdominerande stllning. verstiger
marknadsandelen 65 procent r presumtionen nstan omjlig att kasta
omkull, srskilt om konkurrenterna r relativt sm eller av mindre
betydelse.
Konkurrensverkets praxis betrffande relevant marknad i frga om

massmediesektorn
Ett exempel ur Konkurrensverkets praxis betrffande vad som ansgs
vara relevant marknad vid ett frvrvsrende r granskningen av
Tidnings AB Mariebergs frvrv av kpoptioner i Sydsvenska
Dagbladet AB (dnr 86/92). I SDS-koncernen ingick morgontidningen
Sydsvenska Dagbladet och kvllstidningen iDag. iDag gdes till 50
procent av SDS och till 50 procent av Tidnings AB Stampen som ger ut
Gteborgs-Posten. Marieberg (numera Bonnier AB) ger ut morgontidningen Dagens Nyheter och kvllstidningen Expressen (se avsnitt
2.1.1). rendet behandlades och beslut fattades under tiden d den
tidigare konkurrenslagen var i kraft.
SOU 1999:30
Konkurrensverkets bedmning att morgon- och kvllstidningar

utgjorde separata produktmarknader var s.a.s. den kritiska punkten fr
rendets utgng, att Mariebergs frvrv inte medfrde sdan skadlig
verkan som avsgs i 2 i den dvarande konkurrenslagen. Verket motiverade sin bedmning med att kvllstidningarna strvar efter att vara
komplement till andra medier. De har en strre andel material av underhllningskaraktr och genom att de nstan uteslutande sljs i lsnummer andra distributionskanaler n morgontidningar. Konkurrensverket
fann att eftersom morgontidningar huvudsakligen har en regional eller
lokal frankring blir den relevanta geografiska marknaden det omrde
dr dessa har sin huvudsakliga frsljning. Verket gjorde bedmningen
att den relevanta marknaden fr Sydsvenska Dagbladet var sydvstra
Skne med Malm och Lund. I den strre geografiska regionen Skne
hade tidningen p mnga platser relativt sm marknadsandelar. Av
denna anledning borde inte i frsta hand Skne ses som relevant
marknad. Sydsvenskans marknadsandel p den relevanta marknaden
uppgick till drygt 50 procent. I den relevanta marknaden fr
Sydsvenskan hade DN endast en liten andel. Genom frvrvet kade den
sammanlagda marknadsandelen med 1 1,5 procent.
Konkurrensverket ansg att av de tre kvllstidningarna kunde endast
tv, Aftonbladet och Expressen, sgas ha riksspridning. Bde Aftonbladet och Expressen ger ut srskilda editioner fr sdra och vstra
Sverige. iDag hade dremot sin huvudsakliga spridning inom Skne och
Vstsverige med Gteborg. Konkurrensverket bedmde att den relevanta
marknaden fr i Dag var Skne och Vstsverige med Gteborg, men inte
hela landet. IDags marknadsandel p den relevanta marknaden uppgick
till 69 procent.
P den relevanta marknaden fr iDag hade Expressen endast en
mindre marknadsandel om 18 procent.
Vid sin bedmning av effekterna p de relevanta marknaderna beaktade Konkurrensverket att antalet tidningar skulle kvarst ofrndrat och
SDS-tidningarna genom frvrven skulle f en stark gare och att den
fortsatta verksamheten kunde tryggas. Vad gller kvllstidningsmarknaden innebar frvrvet att Mariebergs inflytande begrnsades till
50 procent och den andre hlftengaren kvarstod med en oberoende och
stark stllning.
SOU 1999:30
Bedmningen av ett frvrvs pverkan p konkurrensen genom

konkurrenstest
Ett frvrv mste leda till eller frstrka en dominerande stllning p den
svenska marknaden fr att ett fretagsfrvrv skall kunna frbjudas. Det
rcker emellertid inte som grund fr ingripande. En ytterligare
frutsttning r att frvrvet pverkar konkurrensen s negativt att det
r frga om ett vsentligt hmmande av konkurrensen. Detta bedms i
ett konkurrenstest.
Konkurrenstestet r en sammanvgd bedmning av flera olika
omstndigheter som griper in i varandra fr att uppskatta om konkurrenstrycket efter frvrvet r tillrckligt hgt fr att upprtthlla en
effektiv konkurrens. Enligt frarbetena (prop. 1992/93:56 s. 42 och 99)
har ett konkurrenstest stora frtjnster eftersom prvningen inriktas p
faktorer som det i nutid gr att fra en rimlig bevisning om och som
samlat ger underlag fr bedmningen av om ett visst fretagsfrvrv
vsentligt hmmar frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens.
I konkurrenstestet ingr det enligt frarbetena att bedma:
den faktiska eller potentiella konkurrensen frn fretag inom- och
utomlands,
marknadsstrukturen,
de berrda fretagens marknadsstllning och deras ekonomiska och
finansiella styrka,
leverantrers och konsumenters valmjligheter och deras tillgng till
leveranser eller marknader,
rttsliga eller andra hinder fr marknadsintrde och marknadsutvecklingen p de aktuella varorna och tjnsterna,
avnmarintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt
utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framtskridande.
P marknader med duopol, oligopol eller annan vsentlig koncentration r faran stor att fretagen skall kunna agera samordnat och den
marknadsmakt som fretagen utvar tillsammans mste i sdana fall
bedmas. Det betonas ocks i frarbetena att nr det gller ett frstrkande av en redan dominerande stllning kan ven ett frvrv av en
mindre aktr pverka konkurrensen p ett mycket negativt stt. I ett
sdant lge br srskilt beaktas om det fristende mindre fretaget p
sikt skulle kunna utvecklas fr att komma att bidra till en bttre situation
p marknaden. Delvis flyter konkurrenstestet ihop med dominansprvningen.
SOU 1999:30
Skadlighet frn allmn synpunkt

ven om ett vsentligt hmmande av konkurrensen normalt torde sammanfalla med skadlighet frn allmn synpunkt gick det enligt frarbetena (prop. 1992/93:56 s. 42 f.) inte att ha ett system dr varje
fretagsfrvrv skall frbjudas om det vid en konkurrenstest skulle visa
sig att konkurrensen genom frvrvet kommer att hmmas vsentligt.
Anledningen r att i det enskilda fallet kan det finnas omstndigheter vid
ett frvrv som har positiv effekt frn samhllsekonomisk synpunkt. Ett
frvrv kan utgra ett led i en strukturrationalisering som r ndvndig
fr att ett fretag skall kunna strka sin konkurrenskraft p den
internationella marknaden. Vid prvningen br man inte bara utg frn
den aktuella marknadssituationen utan ocks vga in sdana frvntade
framtida frndringar av marknadsbilden. Motiveringarna i frarbetena
prglades sledes i stor utstrckning av tv motstridiga strvanden, dels
att motverka koncentration, dels att se till att svenska fretag blir
tillrckligt konkurrenskraftiga p den internationella marknaden.
ven andra allmnna intressen ansgs ha en sdan styrka att man
mste vga dem mot det samhllsekonomiska intresset av en effektiv
konkurrens nr man prvar ett fretagsfrvrv. Det gller framfr allt
intresset av att skydda liv, hlsa och skerhet. Nationella skerhets- och
frsrjningsintressen nmndes som exempel p att rent konkurrensrttsliga aspekter kunde f vika.
Prvningen av ett fretagsfrvrv br inte bara avse frvrvets omedelbara effekter p konkurrensen utan utg frn en helhetsbedmning dr
konkurrensfaktorer fr vgas mot andra allmnna intressen av srskilt
viktig art. I prvningen ligger att endast lngsiktiga verkningar skall
beaktas och att de direkt eller indirekt skall berra en bred grupp av
befolkningen. Det uttalades att exempelvis sysselsttningseffekter inte
skall ha ngon betydelse. Vidare hnvisades till att i bde Tyskland och
Storbritannien spelar ocks andra n rena konkurrensfaktorer en roll vid
bedmningen av ett fretagsfrvrv.
Ett exempel ur Konkurrensverkets praxis

Konkurrensverkets beslut angende Expressens kp av GT (dnr 655/97)
belyser relativt ingende hur bedmningen av kriterierna vid
frvrvsprvningen grs.
Expressen hvdade i sin anmlan att morgon- och kvllstidningar br
bedmas tillhra samma produktmarknad och beropade att kostnaden
fr en kvllstidning r i stort densamma som fr en morgontidning, att
utgivningsfrekvensen r tt fr bda tidningskategorierna, att innehllet
SOU 1999:30
r likartat och att tidningarna r tillgngliga fr konsumenterna i stort

sett samtidigt. Fr denna stndpunkt talade enligt Konkurrensverket i
och fr sig ocks att bda i kad omfattning ger ut specialbilagor
avseende TV-program och att det frn flera hll hade frts fram att
frsljningen av GT skulle innebra en kad konkurrens p
dagstidningsmarknaden i Gteborgsomrdet, vilket antydde att GT i viss
mn konkurrerade med GP. Konkurrensverket hnvisade emellertid till
att kvllstidningar skiljer sig frn morgontidningar i flera avseenden.
Morgontidningar har vanligen en mer djupgende och omfattande analys
av nyheterna och presenterar vsentligt fler internationella nyheter och
ekonominyheter. Kvllstidningarna har en strre andel sportnyheter och
underhllningsmaterial. Kvllstidningar sljs nstan uteslutande som
lsnummer medan morgontidningar huvudsakligen sljs genom abonnemang. Lsnummerfrsljning r dyrare. Morgontidningarna har strre
hushllstckning n kvllstidningarna och tidningarnas lsarprofiler r
olika.
Sammantaget fann Konkurrensverket att morgon- och kvllstidningar
svitt avser lsarna av tidningar skall anses utgra tv separata
produktmarknader och att vid prvningen av frvrvet skulle den
relevanta produktmarknaden avgrnsas till kvllstidningarnas
lsarmarknad.
Expressen gjorde gllande att den relevanta produktmarknaden fr
annonsering utgrs av marknaden fr mediereklam omfattande dagspress, veckopress, TV, fackpress, utomhusreklam och radio. Konkurrensverket konstaterade att annonsrerna ofta anvnder flera medier fr
att mera slagkraftigt f ut sitt budskap och att medierna till inte ovsentlig del fr betraktas som komplement till varandra och att dagstidningarnas relativa betydelse som annonsorgan minskat medan TV och
radio kat sin andel av reklaminvesteringarna. Enligt Konkurrensverket
skulle annonsrernas rrlighet vid val av annonsmedium kunna tala fr
att annonsmarknaden kan omfatta fler medier n dagspress. Konkurrensverket ansg dock att mycket talar fr att ven annonsmarknaden
kan indelas i marknaden fr annonsering i morgon- respektive
kvllstidningar beroende p tidningskategoriernas olikheter avseende
frsljningsstt, lsarprofiler, kptrohet, andel annonsutrymme och
annonstyper. Platsannonser, privatannonser och imageskapande annonser infrs till strre del i morgon- n kvllstidningar. Morgontidningarna
nr snabbare fler lsare och har huvudsakligen regional eller lokal
spridning. Fr vissa typer av annonser r olika medier utbytbara.
Annonser om njen finns i bde morgon- och kvllstidningar. Vid
annonsering fr mrkesvaror och fr spel med rikstckande spridning
kan kvllstidningar och TV vara alternativ. Konkurrensverket hnvisade
till att verket godknt (se avsnitt 5.3) annonssamarbetet Impact samma
SOU 1999:30
dag. Konkurrensverket fann att utredningen visade att det freligger

utbytbarhet mellan kvllstidningar och andra annonsmedier i viss omfattning. Men ansg dock att prvningen av frvrvet skulle utg frn den
snvast tnkbara relevanta produktmarknaden, nmligen annonsering i
kvllstidningar.
Vid berkningen av marknadsandelar utgick Konkurrensverket som
relevant geografisk marknad fr lsarmarknaden frn i frsta hand hela
landet och i andra hand GT:s totala spridningsomrde som omfattade
Hallands ln, lvsborgs ln, Gteborgs och Bohus ln, Skaraborgs ln,
sdra delen av rebro ln och Vrmlands ln. En berkning gjordes
ven fr ett snvare geografiskt omrde omfattande bl.a. ttorterna
Varberg, Gteborg, Alingss, Uddevalla, Trollhttan, Vnersborg,
Bors och Lidkping. Inom detta snvare omrde sljs drygt 90 procent
av GT:s vardagsupplaga.
Av beslutet kan utlsas att Expressens marknadsandel av kvllstidningsmarknaden i hela landet uppgr till drygt 40 procent, om Kvllspostens marknadsandel medrknas uppgr Mariebergskoncernens samlade marknadsandel till ca 50 procent. Genom frvrvet av GT kar
andelen till nrmare 60 procent. Mariebergskoncernens marknadsandel
p drygt 20 procent av hela den svenska dagstidningsmarknaden pverkas endast obetydligt av frvrvet. Inom GT:s spridningsomrde kommer Mariebergskoncernens marknadsandel av kvllstidningsmarknaden
att ka med 32 procent till ca 65 procent och av hela dagstidningsmarknaden med fem procent till ca 12 procent. Inom det snvare geografiska
omrdet kar motsvarande marknadsandelar med 45 procent till 70 procent respektive med 10 procent till 15 procent.
P annonsmarknaden utgr Mariebergskoncernens marknadsandel
av annonsering i kvllspress ca 53 procent fre frvrvet och ca 64 procent efter frvrvet. Nr det gller marknadsandelen fr annonser
avseende hela den svenska dagspressen medfr frvrvet en kning av
marknadsandelen med endast en procent till ca 36 procent. Det finns inte
en lika detaljerad regional statistik fr annonsfrsljningen som fr
lsarmarknaden. Konkurrensverket ansg att med produktmarknaden
avgrnsad till kvllspressens annonsfrsljning kan det antas att tidningarnas marknadsandelar p annonsmarknaden r i ngorlunda samma
storleksordning som p lsarmarknaden. Verket konstaterade att genom
frvrvet fr Mariebergskoncernen en ungefrlig marknadsandel om 65
procent i GT:s totala spridningsomrde och om 70 procent i det snvare
avgrnsade omrdet.
Vid dominansprvningen p lsarmarknaden bedmde Konkurrensverket att Expressen genom sitt frvrv inte uppnr en sdan
stllning att tidningen kan agera oberoende av konkurrenter och konsumenter, detta oavsett om den relevanta lsarmarknaden avgrnsas p
SOU 1999:30
snvast tnkbara stt eller ges en vidare avgrnsning. Till grund fr

bedmningen lades sledes ven andra faktorer n Mariebergskoncernens marknadsandelar p de relevanta marknaderna. Konkurrensverket
pekade bl.a. p att frvrvet innebr att den dominerande stllning som
GT och GP har p dagstidningsmarknaden inom GT:s huvudsakliga
spridningsomrde bryts genom frvrvet. Den ende kvllstidningskonkurrenten, Aftonbladet, har fr nrvarande en ngot starkare stllning n
Expressen i landet som helhet. Bde Expressen och Aftonbladet ingr i
strre mediekoncerner med finansiell styrka. ven om frvrvet geografiskt i frsta hand berr GT:s spridningsomrde sker konkurrensen mellan Expressen och Aftonbladet framfr allt p riksplanet. Verket fann att
Expressens mjligheter att pverka konkurrensen p nationell niv
genom att strka sin stllning i Gteborgsomrdet fr anses vara begrnsade. Verket ansg att ven om den relevanta marknaden avgrnsas
snvast mjligt till kvllstidningsmarknaden mter kvllstidningarna en
viss konkurrens frn andra medier ssom morgontidningar, radio, TV
och Internet. Dessa har ofta gare med finansiell styrka.
Betrffande annonsmarknaden fann Konkurrensverket att oavsett hur
den relevanta produktmarknaden annonsering i kvllstidningar avgrnsas
geografiskt kan inte Expressen agera oberoende av konkurrenter och
kunder. En sdan ensam dominerande stllning som avses i KL skapas
enligt verket drfr inte genom frvrvet p marknaden fr annonsering i
kvllstidningar. Konkurrensverket konstaterade att det r enbart om den
relevanta produktmarknaden skulle avgrnsas till annonsering i kvllstidningar som det enligt praxis skulle freligga en presumtion att
Mariebergskoncernen genom frvrvet skulle kunna strka eller uppn
en dominerande stllning i landet som helhet eller inom GT:s spridningsomrde. Koncernens marknadsandel berknas uppg till 60 75 procent
beroende p hur den geografiska marknaden avgrnsas. Vid sidan av
Impactsamarbetet blir Aftonbladet Mariebergskoncernens ende konkurrent ven p annonsmarknaden avseende kvllstidningar. Under de
senaste tio ren har emellertid svl kvlls- som morgontidningarnas
betydelse som annonsorgan minskat medan andra mediers betydelse har
kat. Vissa typer av annonser frekommer i svl morgon- som
kvllstidningar. Kvllstidningarna mter en icke ovsentlig konkurrens
frn andra medier. Frutom rikstckande annonser har GT regionala
annonser som vnder sig enbart till kunder i tidningens spridningsomrde
och i detta avseende konkurrerar GT inte med de rikstckande
kvllstidningarna utan snarare med GP, andra lokaltidningar och till viss
del ven andra medier.
Konkurrensverket tog i beslutet ven upp frgan om risken fr
oligopolistisk dominans, dvs. att ett ftal fretag tillsammans har en
sdan stllning att de kan frvntas utnyttja denna stllning p samma
SOU 1999:30
stt som i det fall d ett fretag ensam har en dominerande stllning.
Verket konstaterade fljande. Fre frvrvet fanns tre aktrer, Aftonbladet, Expressen och GT; varav tminstone tv ingr i finansiellt starka
koncerner. Efter frvrvet kommer Aftonbladets och Expressens
marknadsandelar vara ca 35 respektive 65 procent inom GT:s spridningsomrde. Tidningarna hade r 1996 i stort sett lika stora upplagor i
landet som helhet. Med endast tv stora fretag p en dessutom
stagnerande marknad kar risken fr ett medvetet parallellt beteende. I
samma riktning talade transparensen avseende lsnummerpris, annonspris och upplageutveckling. andra sidan konstaterade verket fljande;
Tidningarnas upplageutveckling har varit olika sedan r 1985 vilket
tyder p att tidningarna konkurrerar p lsarmarknaden. P de officiella
annonspriserna lmnas individuella rabatter och tidningarna har drfr
inte full insyn i prissttningen. Annonskunderna r mnga och har hgst
varierande frhandlingsstyrka och mjlighet att vlja andra reklammedier n kvllstidningar. Tidningslsarnas frhandlingsstyrka ligger i
att de kan avst frn att kpa om priset r fr hgt eller tidningens
innehll och redaktionella kvalitet inte motsvarar frvntningarna.
Upplagestorleken pverkar ven vrdet som annonsmedium. P svl
lsarmarknaden som annonsmarknaden finns svl potentiell som viss
faktisk konkurrens frn morgontidningar och andra medier. P kvllstidningarnas annonsmarknad varierar konkurrensen fr olika typer av
annonser. ven om etableringshindren fr att starta en ny kvllstidning
fr anses vara mycket hga uppvgs dessa av den faktiska och
potentiella konkurrensen som kvllstidningarna mter frn morgontidningar och andra medier.
Konkurrensverket fann vid en sammantagen bedmning att
frhllandena p de aktuella marknaderna efter frvrvet inte r sdana
att de skulle gra det mjligt med en oligopolistisk dominans fr
Expressen och Aftonbladet.
Ett frbuds verkningar

Av 35 KL framgr att ett frbud mot ett fretagsfrvrv innebr att
frvrvet drefter blir ogiltigt, dvs. frbudet fr civilrttsliga verkningar.
Vad som hnder nr ett frbjudet frvrv redan har genomfrts
behandlades i frarbetena till den tidigare konkurrenslagen (prop.
1981/82:165 s. 234 ff, 267 f, 558 f). Lagrdet framhll d ingreppens
lngtgende konsekvenser och de problem som kan uppkomma vid
tergng av ett frvrv, srskilt nr frvrvet skett p annat stt n
genom aktiekp. Lagrdet pekade p att de rttsprinciper som gller vid
uppgrelse mellan parterna och med tredje man delvis r oklara och att
SOU 1999:30
frgorna inte nrmare hade analyserats i motiven till lagfrslaget.

Lagrdet menade att liksom i andra tergngsfall man br kunna hmta
viss ledning av bestmmelserna om klander i 5 kap. jordabalken och om
tervinning i konkurslagen. Dock betonades att situationens speciella
drag, att tergngen grundades p en ogiltighet som ibland kunde
konstateras frst efter frvrvets fullbordande och som kunde vara svr
att frutse, kunde motivera en srbedmning. Lagrdet ansg det angelget att frbudsmjligheten utnyttjades med srskild frsiktighet i
sdana fall dr ett frvrv redan hade brjat genomfras.
Minsta mjliga ingripande genom lggande

Risker med ett fretagsfrvrv skall enligt 36 KL, om det r tillrckligt, i frsta hand undanrjas genom lggande om frsljning av ett
fretag, en rrelse eller del av rrelse eller genom ngot annat konkurrensfrmjande lggande av mindre ingripande slag n frbud. Avsikten
r att negativa effekter med frvrvet skall undanrjas p det minst
ingripande sttet. Ett lggande kan avse frsljning av svl en rrelse
eller ett fretag som existerade inom koncernen redan vid tidpunkten fr
frvrvet som en del av den frvrvade rrelsen eller det frvrvade
fretaget.
Frivilliga taganden
Det frekommer att fretag gr frivilliga taganden i samband med
fretagsfrvrv. Vanligtvis delar man in dessa taganden i tre olika
typer. Strukturella taganden r en form som t.ex. kan innebra att frvrvsparten upphr med samarbete med ett annat fretag p den aktuella
marknaden eller sljer en del av sin rrelse. En annan form av tagande
r att det frvrvande fretaget skall begrnsa sitt gande och inflytande
i det frvrvade fretaget. En tredje form av taganden r de som syftar
till att motverka att utomstende fretag diskrimineras.
Det frivilliga tagandet har frsetts med en sanktionsmjlighet, det
kan frenas med vite. Enligt 57 andra stycket kan Stockholms tingsrtt
p yrkande av Konkurrensverket frelgga vite fr vertrdelser av ett
frivilligt tagande som ett fretag gr.
Vissa processuella bestmmelser

Konkurrensverket fr senast 30 dagar frn det att ett frvrv anmldes
besluta om srskild underskning. S skedde t.ex. vid Expressens
SOU 1999:30
anmlan om frvrv av GT. Fristen r densamma som i Ministerrdets

frordning om kontroll av fretagskoncentrationer (se avsnitt 5.8). Under
denna tid fr inte fretagen vidta tgrder fr att fullflja frvrvet.
Beslutar verket om srskild underskning mste talan om frvrvet
vckas hos Stockholms tingsrtt inom 3 mnader. Det finns mjlighet att
meddela frbud i vntan p slutlig prvning om det r motiverat av ett
allmnt intresse som vger tyngre n den olgenhet som frbudet medfr. Tingsrtten skall enligt huvudregeln meddela beslut i ett frvrvsrende inom sex mnader. verklagas tingsrttens dom skall Marknadsdomstolen avgra mlet inom tre mnader. Om Konkurrensverket inte p
frivillig vg fr tillgng till det material som behvs vid verkets
utredningar kan verket sjlvt lgga ett fretag eller annan vid vite att ta
fram materialet. Beslut om lggande kan verklagas. Talan om utdmande av vite frs vid tingsrtt.
Ml angende frgor om fretagsfrvrv handlggs enligt den fr
indispositiva tvisteml stadgade ordningen i rttegngsbalken svl i
tingsrtten som i Marknadsdomstolen. Numera gller srskilda regler fr
rttens sammansttning i konkurrensrttsliga ml.
Antal frvrvsrenden
Fr att ge en uppfattning om omfattningen av tillmpningen av 34 och
37 KL kan nmnas att Konkurrensverket lmnat uppgifter (se SOU
1997:20 s. 128 f.) om att under tiden 1 juli 1993 30 juni 1996 anmldes
659 och avslutades 628 fretagsfrvrv enligt 37 KL. Drav avsg 58
anmlda frvrv branschomrdet post-tele-medier.
I endast tre fall efter KL:s tillkomst har Konkurrensverket vckt talan
om frbud enligt 34 KL, men i tskilliga fall har berrda fretag frivilligt tagit sig konkurrensfrmjande tgrder efter frhandling med
Konkurrensverket. Prvning till fljd av anmlan om fretagsfrvrv av
mediefretag har gjorts i ett antal renden.
5.2.2
Konkurrenslagsutredningens frslag
Konkurrenslagsutredningen fick genom tillggsdirektiv (1997:38) i

uppdrag att gra en versyn av KL:s regler om prvning av fretagsfrvrv.
I betnkandet Konkurrenslagens regler om fretagskoncentration
(SOU 1998:98) redovisas skl fr och emot de nuvarande frvrvsreglerna. Utredningens slutsats r att regler om kontroll av fretagskoncentrationer ocks i fortsttningen skall ing i KL.
SOU 1999:30
Utredningen anser att begreppet fretagsfrvrv visserligen r

frhllandevis klart avgrnsat och vl belyst i Konkurrensverkets praxis
men att det inte omfattar koncentrationstgrder av annat slag n frvrv
samt att det fngar in frvrv som r ointressanta frn kontrollsynpunkt.
Utredningen freslr drfr att frvrvsreglerna anpassas till gemenskapsrttens motsvarande bestmmelser och att begreppet koncentration
istllet lggs till grund fr prvningen. Fr detta talar bl.a. att marknadsmakt och skadliga effekter kan skapas genom andra koncentrationstgrder n ganderttsvergng. Utredningen pekar p att svitt r knt
har inte tillmpningen av koncentrationsbegreppet skapat ngra
allvarligare tillmpningsproblem inom gemenskapsrtten och att
konkurrenslagstiftningen i vrigt r konstruerad med gemenskapsrtten
som frebild. Utredningen freslr att en definition av koncentration
infrs i 34 KL. Enligt frslaget skall paragrafen ha fljande lydelse.
En koncentration enligt denna lag freligger om
1. tv eller flera sjlvstndiga fretag sls samman, eller
2. en eller flera personer, som redan kontrollerar minst ett fretag, eller
ett eller flera fretag genom frvrv av vrdepapper eller tillgngar,
genom avtal eller p annat stt direkt eller indirekt fr kontroll ver
ett eller flera fretag eller delar drav.
Bildandet av ett gemensamt fretag som p varaktig basis fyller en
sjlvstndig ekonomisk enhets samtliga funktioner utgr en koncentration enligt frsta stycket 2.
Utredningen freslr ingen ndring avseende avgrnsningen av
kontrollomrdet utan anser att nuvarande konstruktion med trskelvrde
i form av en generell omsttningsgrns skall behllas. Utredningen
freslr emellertid att anmlningsskyldigheten till viss del inskrnks och
att frfarandet frenklas. En koncentration skall enligt frslaget anmlas
om de berrda fretagen tillsammans har en omsttning fregende
rkenskapsr som verstiger fyra miljarder kronor och minst tv av de
berrda fretagen driver verksamhet inom landet och i denna verksamhet
har en omsttning fregende rkenskapsr som verstiger 200 miljoner
kronor fr vart och ett av fretagen.
Utredningen anser att det freligger behov av en mer informell
ordning vid Konkurrensverkets frberedande handlggning av renden
om fretagskoncentrationer. Utredningen freslr att det br verlmnas
till Konkurrensverket att vervga den nrmare utformningen och
tillmpningen av en sdan ordning. En frenklad handlggningsordning
krver enligt utredningens mening ett utkat sekretesskydd. Utredningen
freslr att sekretesskyddet fr de uppgifter som fretagen lmnar till
Konkurrensverket innan en formell anmlan enligt 37 KL sker, grs
SOU 1999:30
absolut fram till den tidpunkt nr anmlan lmnas in till verket. Drefter
br sekretess glla i samma omfattning som enligt nuvarande ordning.
5.3
Frbjudna konkurrensbegrnsningar
Konkurrensbegrnsande samarbete
Enligt 6 KL r avtal mellan fretag frbjudna om de har till syfte att
hindra, begrnsa eller snedvrida konkurrensen p marknaden p ett
mrkbart stt eller om de ger ett sdant resultat. Med avtal jmstlls i
3 tredje stycket samordnande frfaranden och beslut av en sammanslutning av fretag. Paragrafen innehller i andra stycket en upprkning
av konkurrensbegrnsningar som inte r tilltna. Upprkningen r inte
uttmmande utan skall ses som exempel.
Vad som r konkurrensbegrnsande samarbete enligt 6 avgrs i det
enskilda fallet. Bestmmelsen innehller tre olika kriterier fr att
frbudet skall vara tillmpligt. Det frsta r avtalskriteriet. Ibland kan
redan ett avtals syfte vara avgrande. Konkurrensbegrnsningskriteriet
krver att ett avtal, beslut eller samordnat frfarande har konkurrensbegrnsande syfte eller verkningar. I sista hand frutstter konkurrensbegrnsningskriteriet ett s.k. konkurrenstest dvs. en nrmare prvning av
avtalets pverkan p konkurrensen p den relevanta marknaden. En
utgngspunkt kan drvid vara att i en effektiv konkurrenssituation antalet sljare inte r fr litet, de utbjudna produkterna inte fr differentierade, fretagen inte handlar i samfrstnd med varandra och inga
vsentliga hinder finns fr nyetablering. Den relevanta marknaden
avgrnsas precis som vid frvrvskontroll genom att man bestmmer
produktmarknaden och den geografiska marknaden.
Det tredje kriteriet r att konkurrensbegrnsningen mste ha mrkbara effekter, vilket innebr att de mste ha ekonomiska verkningar av
ngon betydelse. I praktiken betyder det i frsta hand att storleken p de
samarbetande fretagen och marknadsandelen har betydelse fr bedmningen.
Dessutom gller effektprincipen, vilken innebr att konkurrensbegrnsningen mste ha en viss pverkan p den svenska marknaden.
ven om frbudet r heltckande fr alla former av konkurrensbegrnsande samarbete r det enligt frarbetena (prop. 1992/93:56
s. 19) givet att det finns vissa typer av samarbete som i srskilt hg grad
r negativa fr konkurrensen, exempelvis avtal om priser, produktionsoch utbudsbegrnsningar av olika slag samt uppdelning av marknader.
SOU 1999:30
Undantag frn frbudet om konkurrensbegrnsande samarbete

Frn frbudet mot konkurrensbegrnsande samarbete skall enligt 8
kunna medges undantag i enskilda fall av Konkurrensverket. 17 ger
ocks mjlighet till undantag fr grupper av avtal som uppfyller frutsttningarna fr enskilda undantag. Freskrifter om sdana gruppundantag skall beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestmmer.
Konkurrensverkets praxis betrffande relevant marknad i frga om

annonssamarbete
Ett exempel i Konkurrensverkets praxis frn massmedieomrdet p vad
som ansetts vara relevant produktmarknad i ett rende om annonssamarbete r rendet Dagens Nyheter m.fl, Konkurrensverket (dnr 1470/93).
I rendet beviljades icke-ingripandebesked fr ett annonssamarbete
mellan Dagens Nyheter, Gteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet
med hnsyn till att tidningarna inte var att anse som konkurrenter i frga
om annonstjnsterna. Konkurrensverket fann att eftersom de berrda
tidningarna har sin huvudsakliga spridning inom olika geografiska
omrden och ingen har en marknadsandel ver en procent inom de
vrigas respektive spridningsomrde r de, sett frn annonsrernas
synpunkt, inte att anse som substituerbara produkter eftersom
mlgruppen fr annonsbudskapet styr placeringen av annonserna.
Frbudet mot missbruk av dominerande stllning

Frbudet mot missbruk av dominerande stllning i 19 KL riktar sig
mot tgrder som fretag med dominerande marknadsstllning vidtar
mot andra fretag eller mot konsumenter p den marknaden. Till skillnad
frn 6 handlar denna bestmmelse om ett fretags eller en
fretagsgrupps ensidiga agerande. Att ha en dominerande marknadsstllning r inte i sig frbjudet. Vad som frbjuds r missbruk av denna
stllning i den meningen att stllningen utnyttjas p ett stt som skadar
konkurrensen. Frbudet omfattar varje slag av missbruk av den
dominerande stllningen. Upprkningen i lagtexten utgr exempel p
missbruk och r sledes inte uttmmande. Som missbruk anses enligt
punkt 1 att direkt eller indirekt ptvinga ngon oskliga inkps- eller
frsljningspriser eller andra oskliga avtalsvillkor. Drmed avses t.ex.
ver- och underprissttning. Som missbruk anses enligt punkt 2 att
begrnsa produktionen, marknader eller teknisk utveckling till nackdel
fr konsumenterna, s.k. exklusivbestmmelser. I punkt 3 tas olika former
SOU 1999:30
av diskriminering upp, ssom att tillmpa olika villkor fr likvrdiga

transaktioner, varigenom vissa handelspartner fr en konkurrensnackdel.
Den sista punkten rr kopplingsfrbehll, dvs. att stlla som villkor fr
att ing ett avtal att den andre parten tar sig ytterligare frpliktelser
som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har ngot samband med
fremlet fr avtalet.
Betrffande avgrnsningen av vad som r relevant marknad och
bedmningen av om ett fretag har en dominerande stllning hnvisas till
vad som redovisats i det fregende (se avsnitt 5.2.1) och till exemplen
nedan.
Konkurrensverkets praxis avseende 6 och 19 KL betrffande

tidskrifts- och tidningsdistribution, annonssamarbete och
programpaketering
Tidsam
Ett exempel i Konkurrensverkets praxis r ett rende som slutligen avsg
anskan om icke-ingripandebesked av Tidsam AB (Tidsam) betrffande
Tidsams kriterier fr antagande av nya distributionsuppdrag (dnr
766/94). Konkurrensverket frklarade i sitt beslut att kriterierna inte
omfattades av frbudet i 19 KL och att det inte fanns anledning att
ingripa.
Tidsam r dotterbolag i en koncern med Tidsam Intressenter AB som
moderbolag. Moderbolaget gs nu till 42,5 procent av bolag ingende i
Bonnier AB, till 28,5 procent av Allersfren, till 14,5 procent av Egmont
och till 14,5 procent av Frlags AB Albinsson & Sjberg. Tidsam
startade sin verksamhet 1992 med avsikt att stadkomma en hgeffektiv
distribution av i frsta hand garfrlagens tidskrifter.
Konkurrensverket bedmde att den relevanta produktmarknaden
omfattar distribution av tidskrifter fr lsnummerfrsljning och att den
relevanta geografiska marknaden r Sverige. P marknaden finns frmst
tv aktrer. Tidsam har en marknadsandel om ca 85 procent och
konkurrenten SM Distribution har i princip den terstende delen.
Tidsam har en dominerande stllning p den relevanta marknaden.
Tidsam berknade sitt faktiska kapacitetsutnyttjande till 93,3 procent
i november 1994 och under 1995 till 98 procent. SM Distribution
uppgav att bolagets kapacitetsutnyttjandet lg kring 50 procent.
Tidsams kriterier fr att ta sig distributionsuppdrag i en situation d
ledig kapacitet uppkommer som bara r tillrcklig fr en titel r att
lmna garfrlagen fretrde till distributionen. Vid nsta lediga kapacitetsutrymme skall frlag som inte r gare ges fretrde.
SOU 1999:30
Konkurrensverket konstaterade att kriterierna utgr frn grundfrutsttningen att distributionskapaciteten r begrnsad och att Tidsam inte
kan ta sig alla uppdrag. Konkurrensverket bedmde att detta i och fr
sig var en naturlig utgngspunkt ven fr ett fretag med en s stark
marknadsstllning som Tidsam och att det torde saknas frutsttningar
fr att tvinga Tidsam att bygga ut sin kapacitet.
Enligt Konkurrensverket skall ett fretags gare kunna ha frdelar av
fretagets verksamhet och det r naturligt att garna har intresse av att
f fretrde till fretagets tjnster. Men man br enligt verkets mening
kunna stlla vissa krav p ett fretag i Tidsams stllning nr ledig
distributionskapacitet uppkommer. Distributionsuppdragen br frdelas
p marknaden efter kriterier som har en rimlig grad av objektivitet,
frutsgbarhet och tydlighet.
Att Tidsam vid ledig kapacitet i frsta hand tillgodoser sina gares
distributionsbehov kan enligt verket innebra att ett frlag som inte r
gare tillfllig negativt srbehandlas till frmn fr garfrlagen. Detta
kan glla titlar som konkurrerar med titlar utgivna av garfrlagen.
Distribution genom SM Distribution r d alternativet. Det finns dock
vissa skillnader i distributionstjnstens innehll. Tidsams terfrsljarnt
r dubbelt s stort som SM Distributions. Tidsam distribuerar tv
gnger i veckan. SM Distribution distribuerar var fjortonde dag med
mjlighet till snabbdistribution till srskild betalning. Konkurrensverket
konstaterade att kraven p spridning och utgivningsfrekvens varierar
mellan olika slag av tidningar, beroende p utgivarens ambitioner och
produktens utformning med hnsyn till avsedda kparkategorier.
Konkurrensverket ansg att det inte kunde uteslutas att distribution
genom SM Distribution fr vissa tidningar under en begrnsad
tidsperiod inte var ett likvrdigt alternativ till Tidsam, vilket eventuellt
kunde f begrnsade negativa effekter fr berrda tidningar och fr
konkurrensen. Konkurrensverket fann emellertid att Tidsams frfarande
inte r av den karaktren att det br bedmas som diskriminering och
anses utgra missbruk av dominerande stllning eftersom utjmning
torde ske med tiden. Inte heller intrdesavgiften fr nya kunder fann
verket vara att anse som missbruk. Konkurrensverket uttalade att verket
uppfattat att kriterierna fr utgivningsdag och titelbyte m.m. skulle
tillmpas p ett sdant stt att Tidsam endast tog hnsyn till de
distributionstekniska krav som systemet innebr i frga om svl
begrnsningar som mjligheter.
Konkurrensverket fann p de redovisade sklen att de anmlda
kriterierna fr frdelning av distributionsuppdrag har en sdan rimlig
grad av objektivitet, frutsgbarhet och tydlighet att de inte i sig utgr
missbruk enligt 19 KL och bifll anskan om icke-ingripandebesked.
SOU 1999:30
I tv separata renden som dock har samband med Tidsams anskan

har Epix Frlags AB (797/94) respektive Moto Press AB och Media
Press SN AB (dnr 837/94) gjort gllande att Tidsam AB vertrder KL
genom att vgra att ta sig distributionen av vissa tidskrifter och yrkat
att Konkurrensverket skall lgga Tidsam att upphra med vertrdelsen. Mot bakgrund av de nya kriterierna och Konkurrensverkets beslut
att de inte omfattas av ngot av frbuden i KL fann Konkurrensverket
inte skl att vidta ngon tgrd i dessa renden. Det kan i detta
sammanhang nmnas att Epix Frlags AB drefter sjlv frde talan vid
Stockholms tingsrtt mot Tidsam AB om att bolaget skulle upphra med
vertrdelse av frbudet i 19 KL. Tingsrtten bifll inte bolagets talan
(Dom 97-10-10, ml nr T8-620-95) och Epix Frlags AB har verklagat
till Svea hovrtt.
Storstockholms Lokaltrafik (SL)
rendet (dnr 1020/96) gllde prvning av frgan om SL:s vgran att
medverka till att distribuera Dagens Nyheters planerade gratistidning
utgjorde konkurrensbegrnsning i strid med 6 och missbruk av dominerande stllning enligt 19 KL. Konkurrensverket fann att SL:s vgran
varken stred mot 6 eller 19 KL.
Dagens Nyheter hade vnt sig till SL fr att f tillgng till distribution inom kollektivtrafikomrdena och n samma kundkrets som tidningen Metro. SL:s instllning var att man fr nrvarande inte ville
medverka till distribution av ytterligare en tidning.
Konkurrensverket hnvisade till att som allmn princip gller att ett
dominerande fretag mste pvisa en objektiv rttfrdig grund fr att
vgra leverans till en etablerad kund. DN har inte tidigare varit kund hos
SL vad avser distribution och kan drmed inte hvda att SL gjort sig
skyldig till ngon leveransavstngning. Konkurrensverket konstaterade
vidare att ett fretag med dominerande stllning inte fr diskriminera till
frmn fr sina egna aktiviteter p en viss marknad men att SL:s vgran
inte innebr ett sdant frfarande. Konkurrensverket fann att SL:s
vgran inte utgr missbruk enligt 19 KL och att det drfr inte fanns
anledning att faststlla den relevanta marknaden och huruvida SL har en
dominerande stllning p denna.
Konkurrensverket uttalade ocks att det i rendet inte framkommit
ngot som tyder p att SL tillsammans med Metro skulle ha avtalat om
att DN eller andra inte skulle f distribuera gratistidningar inom kollektivtrafikntet. Ngon konkurrensbegrnsning i strid med 6 eller 19
frelg enligt Konkurrensverket drfr inte i detta avseende.
SOU 1999:30
Impact
Konkurrensverket fattade i november 1997 beslut om en anskan om
icke-ingripandebesked av Aftonbladet, Expressen, GT och Kvllsposten
avseende annonssamarbete (dnr 1842/93). Konkurrensverket fann att
tidningarnas annonssamarbete Impact fr mrkesvaruannonsering p
riksniv inte omfattades av ngot av frbuden i 6 eller 19 KL.
Bakgrunden r att kvllstidningarna har trffat ett avtal om annonssamarbete i syfte att gemensamt profilera, slja och marknadsfra sig
som ett av de viktigaste huvudmedierna mot ca 500 mrkesvaruannonsrer som annonserar p riksniv. Dessa annonsrer r stora
fretag med resurser att kunna vlja mellan olika reklammedier oberoende av prisskillnader. Samarbetet innebr att det rcker att en
mrkesvaruannonsr sluter ett enda avtal fr att f sina annonser infrda
i alla kvllstidningar under en och samma tidsperiod. Ett annonspaket r
odelbart och priset stts efter en srskild prislista som bestms
huvudsakligen med hnsyn till prisnivn hos konkurrerande medier
ssom TV, direktreklam, veckopress samt regional och rikstckande
dagspress. Priset blir lgre n om avtal slutits med var och en av
tidningarna. Annonsintkterna och kostnaderna fr samarbetet frdelas
efter en frdelningsnyckel som bygger p varje tidnings andel lsare av
det sammanlagda antalet lsare som tidningarna har. Frsljningen av
annonspakten Impact uppgick r 1996 till 300 miljoner kr, vilket skall
jmfras med att de totala annonsintkterna fr kvllstidningarna
uppgick till ver 600 miljoner kr.
Konkurrensverket bedmde att den relevanta produktmarknaden r
mrkesvaruannonsering och grundade denna bedmning p att de
annonsrer som samarbetet riktar sig mot anvnder sig av flera olika
medier. Det freligger vissa skillnader mellan dessa olika medier med
avseende p frmst kostnader, men ocks mlgrupp och vissa andra
egenskaper. Verket ansg att det synes rda utbytbarhet mellan medierna
i vissa fall under frutsttning att annonsrernas reklambudget medger
detta. I andra fall utgr de komplement till varandra. Fr mnga
annonsrer utgr dock inte reklam-TV ett realistiskt alternativ. Den
relevanta geografiska marknaden r hela Sverige p grund av att
samarbetet inte avser regional eller lokal annonsering. Verket fann att
inget av de medverkande fretagen ensamt kan erbjuda den annonstjnst
som samarbetet avser eftersom ingen av tidningarna har den tckning
som annonsrerna vill ha. ven om de riksspridda kvllstidningarna
Aftonbladet och Expressen vardera nr drygt en miljon lsare per dag
har de inte tillrckligt hg tckning i jmfrelse med TV4 som i
genomsnitt nr ca 3,5 miljoner tittare varje dag. Kvllstidningarna har
genom samarbetet skapat en speciell produkt vid sidan av respektive
SOU 1999:30
tidnings egen annonsfrsljning och annonssamarbetet r en ndvndig

frutsttning fr att kunna delta i konkurrensen om mrkesvaruannonsering p riksniv. Andra tidningar som inte kan erbjuda
rikstckande annonsering br inte anses som konkurrenter p den
relevanta marknaden. Konkurrensverket pekade p att priset fr
annonstjnster utanfr annonssamarbetet pverkas av helt andra faktorer
n de som styr prissttningen. Konkurrensverket ansg att frdelningen
av inkomster torde leda till ett n hrdare konkurrenstryck p
lsarmarknaden. Konkurrensverket, som konstaterade att avtalskriteriet i
6 r uppfyllt, bedmde att avtalet om annonssamarbetet Impact inte
kunde anses konkurrensbegrnsande i den mening som avses i 6 KL
och att ingenting framkommit som talade fr att samarbetet omfattades
av frbudet i 19 KL.
Pressens Morgontjnst
Tidnings AB Metro gjorde i klagoml den 10 oktober 1996 gllande dels
att det frelg otillten samverkan mellan tidningsfretagen AB Dagens
Nyheter och Svenska Dagbladet AB & Co inom ramen fr den av
Pressens Morgontjnst KB bedrivna distributionsverksamheten, dels att
AB Dagens Nyheter/Pressens Morgontjnst KB missbrukade en
dominerande stllning p marknaden genom att inte ta sig distribution
av tidningen Metro.
Bakgrunden var att Pressens Morgontjnst, som gs till 80 procent
av Dagens Nyheter och till 20 procent av Svenska Dagbladet och som
distribuerar dessa tidningar samt Finanstidningen, Dagens Industri och
Dagen till abonnenter i Storstockholmsomrdet, hade avbjt att distribuera tidningen Metro, som huvudsakligen enligt avtal med SL distribueras gratis till lsare i Stockholm via tidningsstll i buss- och tunnelbanestationer.
Konkurrensverket konstaterade i beslut den 8 januari 1999 (dnr
1044/96) bl.a. att det syntes ostridigt att AB Dagens Nyheter som majoritetsgare hade rtt att utse majoriteten av Pressens Morgontjnsts styrelse och dess fretagsledning och hrigenom ven hade ett ensamt
bestmmande inflytande ver fretagets verksamhet. AB Dagens Nyheter och Pressens Morgontjnst fick drfr anses ing i samma ekonomiska enhet.
Det frhllandet att Dagens Nyheter i den av Pressens Morgontjnst
bedrivna verksamheten och i enlighet med de i presstdsfrordningen
anvisade formerna hade avtalat om och utfrde distribution av Svenska
Dagbladet medfrde enligt Konkurrensverket inte att samarbetet som
sdant mellan dem i sig utgjorde ett samarbete som stod i strid mot 6
SOU 1999:30
KL. Vad Metro anfrt i detta avseende franledde drfr inte ngon
tgrd med std av KL.
Nr det gllde frgan om missbruk av dominerande stllning fann
Konkurrensverket att den relevanta marknaden borde bestmmas till
marknaden fr distribution av morgontidningar genom utbrning inom
Stockholmsregionen. Pressens Morgontjnst hade en faktisk monopolstllning p denna marknad och fljaktligen en dominerande stllning.
Konkurrensverket anmrkte i sitt beslut att det i EG:s rttspraxis inte
ansetts utgra missbruk av en dominerande stllning nr ett tidningsfretag, som kontrollerar en betydande del av dagstidningsmarknaden i
en medlemsstat och som driver det enda rikstckande systemet som finns
i den staten fr utbrning av dagstidningar, vgrar att mot rimlig
ersttning lta en utgivare av en konkurrerande dagstidning f tillgng
till detta system. (Ml C-7/97 Oscar Bronner GmbH & Co. KG, dom
den 26 november 1998.)
Fr att missbruk av en dominerande stllning skall kunna anses
freligga borde enligt Konkurrensverket drfr visas att det freligger
ekonomiska, rttsliga eller tekniska hinder av sdan beskaffenhet att de
omjliggr, eller i vart fall uppstller orimliga hinder, fr en utgivare av
en morgontidning som s nskar att inrtta, sjlvt eller i samarbete
med andra utgivare, ett eget system fr distribution av sdana tidningar.
Konkurrensverket anmrkte att tidningen Metro var en etablerad
morgontidning med ver 600 000 lsare och att garbolaget, som r
dotterbolag inom en strre koncern, har en omsttning som uppgr till ca
200 miljoner kr under 1998. Vidare anmrktes att garbolaget redan
hade tillgng till en fungerande och effektiv distributionskanal i Stockholmsomrdet och att tidningen ven etablerats p andra platser, svl
inom som utom landet.
Slutsatsen fr Konkurrensverket blev drfr att Metro hade en stark
ekonomisk och finansiell stllning och inte kunde anses sakna ekonomiska resurser att etablera ett system fr utbrning av tidningen. Ngra
lagliga eller tekniska hinder kunde inte heller anses freligga. Enbart det
frhllandet att fretaget p grund av tidningens nuvarande eller
berknade abonnerade upplaga inte ansg sig vara i stnd att ensam eller
tillsammans med andra inrtta och driva ett eget system fr
tidningsutbrning p rimliga ekonomiska villkor kunde inte anses medfra att Dagens Nyheter AB eller Pressens Morgontjnst gjort sig
skyldigt till missbruk av dominerande stllning p stt som har gjorts
gllande.
Slutligen anmrkte Konkurrensverket att det finns andra stt att distribuera morgontidningar, t.ex. genom lsnummerfrsljning, postbefordran och vriga former av distributionsverksamhet, och att sdana
former redan i viss utstrckning anvnds vid distribution av morgon-
SOU 1999:30
tidningar p andra platser, ven om dessa distributionsstt i vissa fall

kan anses utgra en mindre frdelaktig form av tidningsdistribution.
Konkurrensverket fann mot bakgrund av det anfrda att inte heller
skl till ingripande med std av 19 KL frelg.
Konkurrensverkets beslut innehller dessutom uttalanden av intresse
fr belysning av verkets syn p frhllandet mellan TF och KL. Kommittn terkommer till detta i det fljande.
Kabel-TV-fretagen
Ett rende som rr en annan del av massmediesektorn prvades av
Konkurrensverket i december 1997. Saken gllde kabel-TV-bolagens
marknadsstllning (dnr 17/97). rendet initierades genom en anmlan av
tidningen Vr Bostads chefredaktr sten Johansson. Johansson har
gjort gllande att kabelfretagen har monopol i respektive bostadsomrde och att de missbrukar sina monopol genom att hindra TV-tittarna frn att se de program som de vill se och genom att tvinga dem att
betala fr TV-kanaler som de inte vill ha. Han har ven gjort gllande att
styckpriset fr programkanalerna skulle bli betydligt lgre om det gick
att teckna abonnemang styckvis i stllet fr paketvis.
Konkurrensverket gjorde bedmningen att kabel-TV-bolagens paketering av TV-kanaler till hushllen inte strider mot konkurrenslagen.
Huvudfrgan i Konkurrensverkets prvning var om kabel-TV-bolagens programpaketering till hushll kan utgra ett oskligt affrsvillkor i
den mening som avses i 19 KL. Konkurrensverket fann att den relevanta produktmarknaden r distribution av satellitsnda programkanaler i kabelnt och att samtliga hushll inom en och samma fastighet
normalt har tillgng till endast ett bolags utbud varfr de omrden som
motsvaras av respektive kabel-TV-bolags distributionsomrde utgr
relevanta geografiska marknader. Vid bedmningen av om fretagen
har en dominerande stllning konstaterades att nr ett avtal tecknas med
ett kabel-TV-bolag r hushllen i fastigheten hnvisade till det bolag
som avtal slutits med och det utbud som det aktuella bolaget erbjuder.
Oftast blir bolaget ensam distributr p den relevanta marknaden. Enligt
Konkurrensverket kan samtliga kabel-TV-bolag som distribuerar
programkanaler till hushllen drfr sgas ha en dominerande stllning
p den relevanta marknaden. Betrffande frgan om bolagen missbrukat
denna stllning ansg verket att det inte fanns anledning att ifrgastta
bolagens uppgifter om att det vid upphandlingen av kabel-TV-tjnster
rder full konkurrens. Det konstaterades att det frhllandet att bolagen
distribuerar programkanalerna paketvis utgr en del av deras affrsid
och kan uppfattas vara normalt handelsbruk i branschen. Verket
bedmde att konkurrensen vid upphandlingstillfllet r ett incitament fr
SOU 1999:30
bolagen att ta hnsyn till fastighetsgarens och indirekt hushllens

efterfrgan och att detta skulle kunna tala fr att programpaketering inte
skulle vara ett villkor som bolagen i kraft av en dominerande stllning
tvingar p hushllen. Att krva av bolagen att de med den analoga
tekniken skall erbjuda hushllen att abonnera p kanaler styckvis skulle
enligt verket inte vara en bra vg eftersom utredningen i rendet inte
motsger bolagens stndpunkt att det skulle leda till kostnadskningar
och hgre abonnemangsavgifter fr hushllen. Konkurrensverket
ppekade att nr digitaliseringen av kabelnten r fullt genomfrd och de
nuvarande kapacitetsbegrnsningarna r borta, finns det enligt verkets
uppfattning strre skl att stlla krav p kabel-TV-bolagen att varje
abonnent skall ha mjlighet att pverka sitt eget programutbud.
Konkurrensverkets slutsats blev att kabel-TV-bolagens paketering av
programkanaler till hushllen fr nrvarande mer beror p tekniska och
kostnadsmssiga faktorer n att bolagen utnyttjar de mjligheter som
fljer av den dominerande stllningen till att uppn handelsvinster som
de inte skulle ha uppntt om det hade funnits en normal och tillrckligt
effektiv konkurrens. Konkurrensverket bedmde att det vid sdant
frhllande inte gr att sl fast att bolagens paketering utgr missbruk
av en dominerande stllning enligt 19 KL.
Konkurrensverket konstaterade att utredningen i rendet inte gav std
fr att det finns en sdan samordning mellan kabel-TV-bolagen om att
bara erbjuda hushllen paketering av programkanaler som skulle kunna
omfattas av frbudet i 6 KL. Konkurrensverket ppekade dock att det
av utredningen framgick att flera programbolag hade nskeml om att
ing i paket vid distributionen till hushll och att det finns mycket som
talar fr att ett avtal eller samordnat frfarande mellan ett programbolag
och ett kabel-TV-bolag om att bara distribuera programkanaler i paket
r konkurrensbegrnsande i den mening som avses i 6 KL men att
denna frga inte har varit freml fr verkets prvning i rendet.
SOU 1999:30
Sanktioner vid vertrdelse av frbuden

En vertrdelse av frbuden mot konkurrensbegrnsande samarbete
mellan fretag eller missbruk av dominerande stllning skall kunna
medfra skadestndsskyldighet och konkurrensrttsliga ingripanden i
form av dels lgganden vid vite att upphra med en pgende vertrdelse, dels lggande att betala konkurrensskadeavgift fr en redan
begngen vertrdelse. Avgiften skall kunna uppg till hgst 5 miljoner
kr eller till ett hgre belopp, dock inte verstigande tio procent av fretagets omsttning fregende kalenderr.
Icke-ingripandebesked
Som framgtt av exemplen i Konkurrensverkets praxis finns det i KL en
mjlighet att hos Konkurrensverket anska om ett icke-ingripandebesked. Det innebr att Konkurrensverket prvar och frklarar huruvida
ett avtal eller ett frfarande omfattas av ngot av frbuden i 6 eller 19
enligt de uppgifter som r tillgngliga fr verket. Ett ickeingripandebesked enligt 20 innebr att Konkurrensverket inte kan vidta
tgrder mot fretaget.
Avtal och frfaranden som prvats av Konkurrensverket

Konkurrenslagsutredningen redovisade i betnkandet Konkurrenslagen
1993 1996 (SOU 1997:20 s. 87 95 och 110 114) en sammanstllning
av uppgifter om olika avtal och frfaranden som har prvats i sak enligt
6 och 19 och avslutats av Konkurrensverket under perioden 1 juli
1993 den 30 juni 1996. Den frdelning som har gjorts efter branschomrden fljer Konkurrensverkets system. Medier sammanfrs med post
och tele i denna frdelning. Sammanstllningen nedan visar att det r
frga om en relativt begrnsad praxis inom branschomrdet post-telemedier. Prvning har skett enligt:
6 andra stycket 1 KL i 25 renden.

6 andra stycket 2 KL i 5 renden.
6 andra stycket 3 KL i 1 rende.
6 andra stycket 4 KL i 0 rende.
6 KL i vrigt 4 renden.
19 andra stycket 1 KL 2 renden.
19 andra stycket 2 KL 0 rende.
SOU 1999:30
19 andra stycket 3 KL 2 renden.

19 andra stycket 4 KL 0 rende.
19 KL i vrigt 2 renden.
5.4
Uppbrytning av fretagskoncentrationer
Det br ppekas att KL lika lite som EG:s konkurrenslagstiftning

inte ger mjlighet att bryta upp bestende fretagskoncentrationer.
Frgan om att infra en mjlighet att bryta upp fretagskoncentrationer
har emellertid varit freml fr bedmning vid ngra tillfllen. Konkurrensutredningen konstaterade i betnkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegrnsningslag att nr en dominerande stllning medfrde skadlig verkan det under speciella omstndigheter var otillrckligt att gripa in
endast mot sdan verkan. Sdana omstndigheter frelg t.ex. i de fall
det kunde antas att marknadsdominansen ocks i fortsttningen kom att
innebra skadlig inverkan i en eller annan form och att ett strukturellt
ingrepp behvdes fr att komma tillrtta med detta frhllande. Utgngspunkten var att i lmplig utstrckning ska terstlla frutsttningarna
fr en fungerande konkurrens. Drvid borde det komma i frga enligt
utredningen med upplsning av ett dominerande fretag i flera enheter
som kunde konkurrera med varandra. Utredningsfrslaget franledde
emellertid inte ngon lagstiftning. I propositionen till 1982 rs konkurrenslag (prop. 1981/82:165 s. 82) uttalades att remisskritiken mot
frslaget var tungt vgande och att det drfr inte kunde frordnas att
den freslagna bestmmelsen infrdes.
ven Konkurrenskommittns frslag i betnkandet (SOU 1991:59
Del 2 s. 202 f.) Konkurrens fr kad vlfrd, som lg till grund fr den
nya konkurrenslagstiftningen, innehll en mjlighet att bryta upp starka
fretagskoncentrationer fr det fall detta var den enda framkomliga
vgen att stadkomma en effektiv konkurrens. Uppbrytningen skulle ske
genom ett lggande fr fretaget i frga att avyttra en viss del av
rrelsen. Regeringen framhll i propositionen (prop. 1992/93:56 s. 45)
att det visserligen ven i fortsttningen kommer att finnas marknader
som i stor utstrckning r avskrmade frn konkurrens, och att det i och
fr sig kunde anfras skl fr att det skulle finnas en mjlighet att bryta
upp mycket starka fretagskoncentrationer p sdana marknader. En s
ingripande tgrd skulle i s fall f reserveras fr rena undantagsfall.
Med hnsyn emellertid till de stora konsekvenser en uppbrytning har fr
berrda fretag och till de svrigheter av rttslig och annan art som r
frenade med en sdan tgrd ansg regeringen att en mjlighet att bryta
upp bestende fretagskoncentrationer inte borde infras.
SOU 1999:30
Konkurrenslagsutredningen har p nytt behandlat frgan i sitt betnkande (SOU 1997:20 s. 143 148). Utredningen konstaterar att det inte
finns ngra erfarenheter frn tillmpningen av KL som talar fr att frgan om uppbrytning av fretag br bedmas annorlunda n som skett i
tidigare lagstiftningsrenden och anser det inte motiverat att fresl en
bestmmelse som ger mjlighet att bryta upp fretagskoncentrationer.
Fr tydlighetens skull br nmnas att det skulle kunna tnkas intrffa
att Konkurrensverket fr knnedom om ett fretagsfrvrv avseende ett
fretag med en omsttning understigande 100 miljoner kr frst efter det
att frvrvet har fullbordats och att verket d finner sdana omstndigheter freligga att frvrvet br anmlas. Om frvrvet drefter frbjuds
av domstol, kan beslutet sgas innebra att den redan genomfrda
fretagskoncentrationen bryts upp. Lagen mste emellertid fr ett sdant
fall vara att frst p det sttet att beslutet om anmlningsskyldighet fr
tillbakaverkande kraft s till vida att frvrvet inte blir fullt genomfrbart frrn prvningen har verkstllts. Ngon uppbrytning i egentlig
mening blir det sledes inte frga om.
Betrffande Massmediekoncentrationsutredningens (MKU) frslag
att bryta upp fretags- eller garstrukturen se avsnitt 9.1.
5.5
Joint ventures
En samarbetsform som har och kanske kommer att f n strre betydelse

i framtiden fr medieomrdet r joint ventures. Vad som avses med ett
joint venture r inte helt entydigt. Begreppet anvnds fr mnga olika
freteelser. Det frekommer inte i KL eller frarbetena till lagen. En
svensk synonym skulle kunna vara samriskfretag. Normalt avses med
joint venture att tv eller flera fretag driver en viss gemensam
verksamhet (se SOU 1998:98 s. 197 ff.). Ibland har joint venture
beskrivits som en hybrid mellan ett samarbetsavtal och ett samgende
(jfr. Gahnstrm-Norelid, Fretagsfrvrv i Sverige, En handbok fr
praktiker, 1996, s. 143 f.) I saken ligger att kontrollen av verksamheten
frutstts ske gemensamt. Verksamheten kan bedrivas i en egen juridisk
person men det r ingen frutsttning, det rcker att det r frga om en
separat affrsenhet fr att begreppet skall vara tillmpligt. Carlsson m.fl.
(Konkurrenslagen s. 59 f.) belyser olika exempel p joint ventures och
synes d ta KL:s synstt att ett frvrv knnetecknas av en ganderttsvergng mellan rttssubjekt (se SOU 1978:8 s. 341) som
utgngspunkt fr resonemangen. Om ett joint venture bildas genom att
tv eller flera fretag tillsammans frvrvar ett befintligt fretag utgr
frvrven av andelar i det frvrvade fretaget fretagsfrvrv i kon-
SOU 1999:30
kurrenslagens mening. Om den gemensamma verksamheten byggs upp

genom att ett nytt bolag bildas utgr inte bildandet i sig att garna gr
ngot fretagsfrvrv. Tillskjuter garna hela eller delar av sina rrelser
till ett nybildat bolag gr bolaget ett fretagsfrvrv i KL:s mening.
Tillskjuter de endast kapital s har inget fretagsfrvrv skett.
Syftet med ett joint venture kan t.ex. vara att sprida finansiella risker,
att f stordriftsfrdelar eller att skaffa sig ett eftertraktat teknologiskt
kunnande. Beroende p syftet, kan effekterna p konkurrensen utfalla
olika.
Tidigare skiljde EG-rtten, eller nrmare bestmt Ministerrdets
frordning om kontroll av fretagskoncentrationer (se avsnitt 5.8), p
koncentrativa respektive kooperativa joint ventures. I frordningen
innebar det frstnmnda bildandet av ett gemensamt fretag som varaktigt fyller en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner och som
inte medfr en samordning av konkurrensbeteendet mellan bildarna
inbrdes eller mellan dessa och det gemensamma fretaget. Ett
kooperativt joint venture innebar bildandet av ett gemensamt fretag som
har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos
sjlvstndiga fretag. Koncentrativa joint ventures skulle bedmas enligt
frordningen och kooperativa enligt artiklarna i Romfrdraget.
Kommissionen har ven gett ut ett srskilt tillknnagivande, i samband
med att frordningen trdde i kraft, fr att frtydliga hur man skall
kunna gra tskillnad mellan kooperativa och koncentrativa joint
ventures. Tillknnagivandet har reviderats r 1994 (OJ C 385,
31.12.1994). Den 1 mars 1998 gjordes emellertid ndringar i frordningen bl.a. avseende behandlingen av joint ventures.
Carlsson m.fl. pekar p att det i KL inte finns ngra bestmmelser
motsvarande de i frordningen och att det inte heller av frarbetena gr
att dra slutsatser om att man skall gra tskillnad mellan koncentrativa
och kooperativa joint ventures. Frfattarnas bedmning r att ssom 4
KL r formulerad det inte finns utrymme fr ngon annan tolkning n att
varje frvrv som ger frvrvaren ett bestmmande inflytande ver ett
fretag utgr ett fretagsfrvrv i KL:s mening. Svl koncentrativa
som kooperativa joint ventures kan sledes innefatta fretagsfrvrv i
KL:s mening.
Konkurrensverket har intagit samma stndpunkt i sin praxis. Konkurrensverkets stndpunkt i frga om behandlingen av joint ventures r
emellertid omdiskuterad.
Konkurrenslagsutredningen har uppmrksammat frgestllningen i
sina betnkanden. Utredningen sger att med den freslagna ndringen
kommer skillnaderna mellan EG-rtten och de svenska reglerna att
frsvinna (SOU 1998:98 s. 244).
5.6
SOU 1999:30
Frhllandet mellan bestmmelserna om

frvrvskontroll i 34 och de frbjudna
konkurrensbegrnsningarna i 6 och
19
Frgan om synen p joint ventures aktualiserar i sin tur frgan om hur

frhllandet r mellan frvrvskontrollbestmmelserna och bestmmelserna mot konkurrensbegrnsning i 6 och 19 KL. Det framgr inte av
KL eller frarbetena till lagen om 34 r exklusivt tillmplig p
fretagsfrvrv eller om ett frvrv ven kan prvas enligt 6 och 19 .
Carlsson m.fl. (Konkurrenslagen s. 60 och 63 f.) anser att om en
gemensamt bedriven verksamhet inte innebr ett fretagsfrvrv i lagens
mening kan tilltligheten av verksamheten prvas mot bestmmelserna i
6 KL om frbud mot konkurrensbegrnsande samarbete. De anser
vidare att det vore oacceptabelt om konkurrensbegrnsande samarbete
skulle kunna undandras prvning enligt 6 och 19 KL enbart genom
att det bedrivs i form av ett joint venture som innefattar fretagsfrvrv i
KL:s mening.
Konkurrensverket har tagit upp frgestllningen, bl.a. i rendet
Kinnevik/TV4, Konkurrensverket (dnr. 1864 65/93). rendet gllde ett
konsortialavtal mellan Kinnevik och Nordisk Television AB. Konsortialavtalet reglerade fretagens gande i annonsfrsljningsfretaget
Airtime AB. Kinneviks stndpunkt var sammanfattningsvis att Airtime
AB skulle anses som ett joint venture och klassas som ett fretagsfrvrv. Enligt Kinnevik kunde konsortialavtalet drfr inte prvas enligt
6 KL. Konkurrensverket ansg att det frhllandet att ett fretagsfrvrv som sdant inte kan prvas inte hindrar Konkurrensverket frn att
ingripa mot konkurrensbegrnsningar i avtal som har ingtts i samband
med frvrvet och att detta gllde oberoende av om det vara frga om ett
joint venture eller inte.
5.7
Konkurrensreglerna i Romfrdraget
De grundlggande konkurrensreglerna
De grundlggande konkurrensregler i Romfrdraget som r tillmpliga
p fretag finns i artiklarna 85 och 86. I artikel 85.1 frbjuds alla avtal
mellan fretag, beslut av fretagssammanslutningar och samordnade
frfaranden som kan pverka handeln mellan medlemsstater och som har
till syfte eller resultat att hindra, begrnsa eller snedvrida konkurrensen
SOU 1999:30
inom den gemensamma marknaden. Avtal eller beslut som r frbjudna

enligt artikel 85.1 r ogiltiga enligt artikel 85.2.
Undantag frn frbudet kan enligt artikel 85.3 ges fr avtal, beslut
eller samordnade frfaranden om de bidrar till att frbttra produktionen
eller distributionen av varor eller till att frmja tekniskt eller ekonomiskt
framtskridande, samtidigt som konsumenterna tillfrskras en sklig
andel av den vinst som uppns. Frutsttningarna r att de inte lgger
de berrda fretagen begrnsningar som inte r ndvndiga fr att n
dessa ml och inte ger fretagen mjlighet att stta konkurrensen ur spel
fr en vsentlig del av varorna.
Undantag ges antingen genom ett srskilt beslut av kommissionen
eller genom generella undantag fr vissa typer av avtal genom gruppundantagsfrordningar. Gruppundantag finns fr tskilliga avtalstyper,
som endast i mindre utstrckning ansetts ha betydelse frn konkurrensbegrnsningssynpunkt (Bernitz, Den nya konkurrenslagen, andra upplagan, s. 14).
Artikel 86 frbjuder missbruk av en dominerande stllning p den
gemensamma marknaden eller inom en vsentlig del av denna i den mn
det kan pverka handeln mellan medlemsstaterna. Till skillnad frn
artikel 85, som avser frhllanden mellan tv eller flera fretag, rr
artikel 86 vanligen ensidiga frfaranden. Artikel 86 innehller ingen
definition av det viktiga begreppet dominerande stllning.
Frhllandet mellan de frbjudna konkurrensbegrnsningarna i KL

och artiklarna 85 och 86
6 och 19 KL r utformade med artiklarna 85 och 86 som frebilder
vilket bl.a. innebr att de bygger p frbudsprincipen, dvs. uppfattningen
att konkurrensbegrnsningar r skadliga i sig och krver generella
frbud.
Artiklarna 85 och 86 i Romfrdraget tillmpas p avtal och frfaranden som kan pverka handeln mellan medlemstaterna. Detta s.k. samhandelsrekvisit finns inte i 6 och 19 KL, som i stllet bedmer
effekterna p den svenska marknaden. Fr att EG-reglerna skall vara
tillmpliga krvs det enligt praxis att de dessutom har en mrkbar effekt
p handeln eller konkurrensen.
I princip kan bde KL:s regler och artiklarna 85 och 85 bli tillmpliga p ett avtal eller ett frfarande vilket kan leda till konflikter. Av EGdomstolens praxis kan utlsas att parallella frfaranden kan vara mjliga
men i hndelse av konflikt mellan gemenskapsrtten och nationell rtt fr
den senare ge vika. Inget hindrar dock att t.ex. ett frfarande blir freml
fr dubbla frbud.
SOU 1999:30
Artiklarna 85 och 86 ingr som en del i medlemsstaternas rtt och

kan drfr i vissa situationer beropas och tillmpas av de nationella
domstolarna.
5.8
Ministerrdets frordning om kontroll

av fretagskoncentrationer
Bakgrund
Kommissionen redogjorde redan 1966 i en promemoria fr sin syn p
hur artiklarna 85 och 86 skulle tillmpas p fretagskoncentrationer.
Enligt kommissionen var artikel 85 inte tillmplig p fretagskoncentrationer som innebar en varaktig frndring av egendomsfrhllandena och strukturen i de berrda fretagen. Grnsen mellan en
koncentration och en kartell ansgs dock flytande. Vidare ansg
kommissionen att artikel 86 var tillmplig p fretagskoncentrationer.
EG-domstolen har i ett antal avgranden bekrftat kommissionens
instllning betrffande artikel 86 men i ett fall (Philip Morris 1987)
ppnat drrarna fr tolkningen att artikel 85.1 kan tillmpas p fretagskoncentrationer.
Den oskerhet som rdde om tillmpningen av artikel 85 p
fretagskoncentrationer ledde fram till ministerrdets frordning om
kontroll av fretagsfrvrv 4064/89 som trdde i kraft den 21 september
1990.
Frordningen har i vissa delar ndrats genom rdets frordning nr
1310/97. ndringsfrordningen trdde i kraft den 1 mars 1998.
Definition av begreppet koncentration

En koncentration skall, med vissa undantag, anses freligga om
1. tv eller flera tidigare sjlvstndiga fretag sls samman, eller
2. en eller flera personer, som redan kontrollerar minst ett fretag, eller
ett eller flera fretag antingen genom frvrv av vrdepapper eller
tillgngar, genom avtal eller p annat stt direkt eller indirekt fr
kontroll helt eller delvis ver ett eller flera fretag.
Bildandet av ett gemensamt fretag som p varaktig basis fyller en
autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner utgr en koncentration
enligt 2).
SOU 1999:30
Kontrollbegreppet
Begreppet kontroll, dvs. att ha ett bestmmande inflytande, r av avgrande betydelse fr frordningens definition av koncentration i de fall det
inte r frga om en fusion. I frordningens mening kan kontroll frvrvas av personer eller fretag inte bara till fljd av gande- eller
nyttjandertt till ett fretags tillgngar utan ocks p grund av rttigheter
eller avtal som ger ett bestmmande inflytande p sammansttningen av
fretagets organ och dess rstning eller beslut. Kontrollen kan frvrvas
direkt eller indirekt och den kan utvas av flera gemensamt.
Gemenskapsdimensionen avgrnsar tillmpningsomrdet

Fretagskoncentrationfrordningen r tillmplig p alla koncentrationer
med gemenskapsdimension. En koncentration har gemenskapsdimension
om den sammanlagda omsttningen i hela vrlden fr samtliga de
berrda fretagen verstiger 5 000 miljoner ECU (ca 45 miljarder kr)
och den sammanlagda omsttningen inom gemenskapen i dess helhet fr
minst tv av de berrda fretagen verstiger 250 miljoner ECU (2,25
miljarder kr). En ytterligare frutsttning r att inget av de berrda
fretagen uppnr mer n tv tredjedelar av sin sammanlagda omsttning
inom gemenskapen som helhet inom en och samma medlemsstat.
Genom ndringen av frordningen skall koncentrationer som inte nr
upp till de ovan redovisade trskelvrdena men som nd har en ptaglig
inverkan i flera medlemsstater ocks anses ha gemenskapsdimension.
Syftet r att garantera ett system med en enda kontroll, s.k. one-stop
shop. Dessa tillggskriterier fr gemenskapsdimension r att den
sammanlagda omsttningen i hela vrlden fr samtliga berrda fretag
verstiger 2 500 miljoner ECU, att den sammanlagda omsttningen fr
samtliga berrda fretag i var och en av minst tre medlemsstater
verstiger 100 miljoner ECU och att den totala omsttningen fr vart
och ett av minst tv av de berrda fretagen i dessa tre medlemsstater
verstiger 25 miljoner ECU samt att den sammanlagda omsttningen
inom gemenskapen fr vart och ett av minst tv av de berrda fretagen
verstiger 100 miljoner ECU. En ytterligare frutsttning r ven hr att
inget av de berrda fretagen uppnr mer n tv tredjedelar av sin
sammanlagda omsttning inom gemenskapen i en och samma medlemsstat.
SOU 1999:30
Frhandsanmlan
Har en koncentration gemenskapsdimension mste den anmlas till
kommissionen senast en vecka efter avtalets ingende eller offentliggrandet av budet om vertagande eller frvrvet av ett kontrollerande
inflytande.
Bedmning av koncentrationer
Kommissionens prvning gr ut p att bedma om koncentrationen r
frenlig eller inte med den gemensamma marknaden. Vid den bedmningen skall hnsyn tas till behovet av att bevara och utveckla en effektiv
konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av sdana
faktorer som redan redogjorts fr i samband med konkurrenstest enligt
34 KL, se avsnitt 5.2.1.
En koncentration som inte skapar eller frstrker en sdan dominerande stllning som medfr att den effektiva konkurrensen inom den
gemensamma marknaden eller en vsentlig del av den ptagligt skulle
hmmas skall frklaras frenlig med den gemensamma marknaden. Det
r allts koncentrationens pverkan p konkurrensen och inte sjlva
koncentrationskningen i sig som r avgrande vid bedmningen.
Ett beslut om sdan frenlighet kan frenas med villkor och
lgganden.
Om en koncentration bedms vara ofrenlig med den gemensamma
marknaden och den redan har genomfrts kan kommissionen krva att de
sammanfrda fretagen delas upp eller att den gemensamma kontrollen
upphr eller att andra tgrder som r ndvndiga fr att terupprtta
frutsttningarna fr en effektiv konkurrens vidtas.
Kommissionens bedmning av vissa koncentrationer i konvergensfall

Atlas
Ett exempel p en horisontell allians r Atlas, ett joint venture mellan
France Tlcom och Deutsche Telekom som syftar till att erbjuda stora
kunder bl.a. ntverkstjnster och satellittjnster. Bde France Tlcom
och Deutsche Telekom har mycket starka marknadspositioner med
marknadsandelar p 70 procent i sina respektive lnder. Vid tidpunkten
fr kommissionens beslut, 1996, hade de dessutom kontroll ver infrastrukturen, dvs. telenten i Tyskland respektive Frankrike. Kommissionen gav klartecken med det villkoret att parterna, dvs. i praktiken
staterna i egenskap av gare, gjorde ett tagande att meddela licenser till
SOU 1999:30
operatrer som uppfyller ett antal tekniska villkor. Kommissionen tillt

ven att samma parter etablerade Global One, en allians mellan Atlas
och Sprint (en amerikansk operatr). Syftet med Global One var att
erbjuda Atlas-tjnsterna och ytterligare tjnster utanfr den europeiska
marknaden.
Bertelsmann/Taurus/Deutsche Telekom
Ett exempel p en vertikal allians som inte fick Kommissionens
godknnande var den heltyska MSG Media Service, ett joint venture
mellan tre fretag; Bertelsmann AG, Taurus och Deutsche Bundespost
Telekom. Dessa tre aktrer, var och en med en mycket stark stllning p
sin respektive produktmarknad, planerade att genom det gemensamt
gda MSG Media Service bedriva teknisk och administrativ service fr
digital-TV-operatrer. Enligt kommissionens sikt skulle genomfrandet
av MSG Media Service ge upphov till marknadsdominans eller i vart fall
strka sdan dominans p de tre marknader dr garna var aktiva,
nmligen betal-TV-marknaden, kabel-TV-marknaden och slutligen
marknaden fr administrativ och teknisk service fr betal-TV-operatrer
dr MSG Media Service sjlvt skulle vara verksamt.
Nordic Satellite Distribution
En vertikal allians med nordiska intressen var det av kommissionen frbjudna samarbetet inom ramen fr NSD, Nordic Satellite Distribution.
Sklen fr kommissionens stllningstagande br stora likheter med dem
som avgjorde utgngen i fallet MSG Media Service. NSD skulle ha
verfrt TV-program snda ver satellit till kabel-TV-operatrer och
ven direkt till hushll med egna parabolantenner. Kommissionen vgrade att godknna NSD, till stor del p grund av de freslagna garnas
starka positioner p sina respektive marknader. gargruppen utgjordes
av Telenor, Tele Danmark och Kinnevik. Av intresse fr kommissionens
bedmning var aktrernas verksamhet inom kabel-TV-, betal-TV- och,
fr Kinneviks del, satellit-TV-omrdet. Enligt kommissionens uppfattning hade NSD medfrt en otillten vertikal koncentration av garnas
aktiviteter dr Kinneviks verksamhet inom mediabranschen skulle ha
integrerats med Telenors och Tele Danmarks tillhandahllande av den
ndvndiga infrastrukturen fr de planerade sndningarna.
SOU 1999:30
Bertelsmann/ Kirsch/Premiere och Deutsche Telekom/Betaresearch

Andra exempel p uppmrksammade koncentrationer inom medieomrdet som prvats av kommissionen r dels det planerade samgendet
mellan de tyska betal-TV-kanalerna Premiere och DF1 (IP98/477).
Koncentrationen bygger p att CLT-UFA och Kirch gemensamt tar
kontrollen ver Premiere och BetaDigital, som frser Premiere med
teknik fr s.k. d-box dekodrar. Avsikten med det planerade samgendet
r att utveckla Premiere till en gemensam digital betal-TV-kanal och
marknadsfringsplattform fr CLT-UFA och Kirch. Dels den planerade
koncentration som gr ut p att CLT-UFA, Kirch och Deutsche Telekom
gemensamt frvrvar kontrollen ver BetaResearch. Deutsche Telekom
skulle drigenom kunna bygga en teknisk plattform fr digtial
distribution av betal-TV-program i sina kabelnt och anvnda den av
Kirch framtagna s.k. Betaaccesstekniken och d-box dekodrarna.
Avsikten med det planerande samgendet var att tillfrskra Deutsche
Telekom tillgng till Betatekniken.
Kommissionen bedmde i maj r 1998 bda koncentrationerna vara
ofrenliga med den gemensamma marknaden.
Enligt kommissionens mening skulle ett samgende mellan Premiere
och DF1 pverka marknaderna fr betal-TV och tekniska tjnster fr
betal-TV i Tyskland eftersom Premiere och DF1 fr nrvarande r de
enda aktrerna. Genom samgendet skulle Premiere f en monopolsituation p marknaden fr betal-TV i det tysksprkiga omrdet. Genom
att kunna kombinera tillgngen till viktiga programrttigheter som tillhr
CLT-UFA (Bertelsmann) och Kirch med Premieres kundbas skulle
fretaget kunna bestmma villkoren fr andra aktrer som vill in p
betal-TV-marknaden. Nr det gller marknaden fr tekniska tjnster fr
betal-TV skulle Betadigital uppn en varaktig dominerande stllning
avseende satellitsektorn.
Nr det gller CLT-UFA:s, Kirchs och Deutsche Telekoms gemensamma kontroll av BetaResearch ansg kommissionen att det skulle ha
en effekt srskilt p marknaderna fr tekniska tjnster fr betal-TV och
kabelnt i Tyskland. Efter samgendet skulle Deutsche Telekom i princip permanent vara den enda leverantren av tekniska tjnster fr betalTV i kabelnten och fretaget skulle frstrka sin redan dominerande
stllning p kabelmarknaden, till nackdel fr de privata operatrerna.
Om dessa kunde erbjuda tekniska tjnster fr betal-TV i sina egna
kabelnt skulle de nd vara beroende av att f licens fr Betateknik frn
BetaResearch. Deutsche Telekom skulle sledes genom licenspolitiken f
inflytande ver vem som skall f tilltrde till marknaden.
SOU 1999:30
Frhllandet mellan frordningen och artiklarna 85 och 86

Ett syfte med fretagskoncentrationsfrordningen var att se till att
bedmningen av koncentrationer i strsta mjlig utstrckning grs i
enlighet med frordningen och inte enligt artiklarna 85 och 86.
Av artikel 22.1 framgr att endast frordningen r tillmplig p koncentrationer ssom de definieras i frordningen, dvs. oavsett om de ligger
under eller ver trskelvrdena. Av artikel 22.1 framgr numera
uttryckligen att andra frordningar som gller artiklarna 85 och 86 i
frdraget (nr 17, (EEG) nr 1017/68, (EEG) nr 4056/86 och (EEG) nr
3975/87) inte r tillmpliga, utom p gemensamma fretag som inte har
en gemenskapsdimension men som har till syfte eller resultat att samordna sjlvstndiga fretags konkurrensbeteende.
Genom ndringen i frordningen har tillagts att i den utstrckning
bildandet av ett gemensamt fretag som utgr en koncentration har till
syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos fretag som
frblir sjlvstndiga skall samordningen bedmas enligt kriterierna i
artiklarna 85.1 och 85.3 i frdraget. Vid denna bedmning skall
emellertid vissa faktorer som anges i frordningen (artikel 2 punkt 4
andra stycket) srskilt beaktas.
Principiellt frbud att tillmpa nationella konkurrenslagstiftningar

Om en koncentration har gemenskapsdimension r kommissionen i
princip ensam behrig att fatta beslut enligt frordningen. Medlemsstaterna skall inte tillmpa sina nationella konkurrenslagstiftningar annat
n undantagsvis. I speciella fall kan enligt artikel 9 kommissionen
hnskjuta en anmld koncentration till medlemsstaterna nr
koncentrationen anses leda till stor skada p konkurrensen inom en
medlemsstat. Nr en medlemsstat har ftt reda p en anmld koncentration kan den inom tre veckor underrtta kommissionen om att en
koncentration hotar att skapa eller frstrka en sdan dominerande
stllning som medfr att den effektiva konkurrensen ptagligt skulle
hmmas p en marknad inom medlemsstaten som uppvisar alla tecken
p en avgrnsade marknad, eller att en koncentration pverkar konkurrensen p en marknad inom medlemsstaten som uppvisar alla
knnetecken p en avgrnsad marknad och som inte utgr ngon
vsentlig del av den gemensamma marknaden. Om kommissionen anser
att en sdan avgrnsad marknad och ett sdant hot freligger skall
kommissionen antingen sjlv behandla fallet eller hnskjuta hela eller
delar av rendet till medlemsstatens berrda myndigheter fr att denna
stats nationella konkurrenslagstiftningen skall tillmpas. Fattar
SOU 1999:30
kommissionen ver huvud taget inget beslut inom en viss fristtid skall
kommissionen anses ha hnskjutit fallet.
Enligt artikel 21.3 kan medlemsstaterna vidta ndvndiga tgrder
fr att skydda andra legitima intressen, ssom allmn skerhet, mediernas mngfald och tillsynsregler, n dem som frordningen gller och som
r frenliga med gemenskapsrttens allmnna principer och vriga
bestmmelser. En medlemsstat kan t.ex. fr att skydda mediernas
mngfald ingripa mot en koncentration parallellt med kommissionens
handlggning av koncentrationen.
Tillmpning av frordningen p koncentrationer som saknar

gemenskapsdimension
Trots att en koncentration inte har gemenskapsdimension kan kommissionen p begran av en medlemsstat eller p gemensam begran av flera
medlemsstater, om den konstaterar att en koncentration skapar eller
frstrker en dominerande stllning som medfr att den effektiva
konkurrensen inom den berrda medlemsstatens eller de berrda medlemsstaternas territorier ptagligt hmmas kan den, i den mn koncentrationen pverkar handeln mellan medlemsstaterna, fatta beslut
angende koncentrationen.
5.9
Konkurrenslagstiftningens tillmplighet
p mediesektorn
Allmnt om frgestllningen
KL:s tillmplighet och rckvidd p medieomrdet r freml fr delade
uppfattningar. I olika sammanhang har vitt skilda infallsvinklar och
stndpunkter kommit till uttryck allt frn att KL:s bestmmelser ver
huvud taget inte kan tillmpas p detta omrde till att KL r tillmplig i
sin helhet.
Den principiella frgestllningen r huruvida tillmpningen av konkurrensrttsliga regler kommer i konflikt med den grundlagsskyddade
friheten att framstlla, ge ut och sprida tryckta skrifter eller att snda
radioprogram eller framstlla och sprida filmer och ljudupptagningar,
dvs. etableringsfriheten eller ngon annan av de yttrandefrihetsrttsliga
grundsatser som TF och YGL bygger p.
SOU 1999:30
Tidigare stllningstaganden om tillmpligheten av frvrvsreglerna i

KL p massmediesektorn
Uttalandena i frarbetena till TF om tidningsbranschen och konkurrensfrhllandena r inte omfattande. Av specialmotiveringen till 1 kap. 1
TF (prop. 1948:230 s. 108) kan utlsas att dvarande Svenska journalistfreningen i sitt remissyttrande hade pekat p att man i andra lnder
frde debatt om huruvida tryckfrihetsgarantierna under moderna frhllanden verkligen var tillrckliga fr att skerstlla motsvarande TF:s
syfte. Det uttalades att monopolism, frtrustning och kommersialisering
av tidningsvrlden i andra lnder ansgs gra svl den enskildes mjligheter att framfra sina meningar illusorisk som frestllningen om
allmn och objektiv upplysning genom pressen som mindre vlgrundad.
Slutsatsen i specialmotiveringen var att en monopolisering av det fria
ordet knappast var genomfrbar och att monopolistiska tendenser skulle
motarbetas. Det framgr vidare att frgestllningen inte ansgs ha
aktualitet fr svenska frhllanden vid tidpunkten fr TF:s tillkomst. Nr
man skall bedma betydelsen av dessa uttalanden mste beaktas att det
vid denna tid ver huvud taget inte fanns ngra lagregler om
frvrvskontroll.
I frarbetena till YGL frdes i annan utstrckning n i TF diskussioner om vad grundlagens skydd kan stadkomma, dvs. att de reella mjligheterna fr var och en att ta medierna i bruk mste beaktas. I
propositionen till YGL (prop.1990/91:64 s. 30 och 86) uttalades drvid
att detta visar sig i frga om medier dr det finns praktiska hinder mot
etableringsfrihet eller srskild risk fr monopol. Vidare ppekades att de
praktiska och ekonomiska mjligheterna att sprida yttranden genom
massmedier inte garanteras genom grundlagsskyddet. En viss diskussion
om i vad mn etableringsfriheten i praktiken skulle kunna leda till
monopol t.ex. vad avsg ntinnehav frdes ocks. Ngra uttryckliga
bedmningar om konkurrenslagens tillmplighet i dessa hnseenden
gjordes emellertid inte.
Frgan om massmediesektorns frhllande till konkurrenslagstiftningen togs i viss mn upp i frarbetena till den tidigare gllande konkurrenslagen (1982:729). ven i den lagen fanns srskilda bestmmelser
om fretagsfrvrv. Dessa var dock frsiktigare utformade n
bestmmelserna i KL. I frsta hand skulle den konkurrensbegrnsning
som uppsttt genom att en nringsidkare p grund av ett fretagsfrvrv
ftt dominerande stllning p marknaden, ska frhindras av
marknadsdomstolen genom frhandlingar. I andra hand kunde domstolen
frhindra frvrvet om en frhandling misslyckats eller om andra
tgrder, som frbud att tillmpa eller lggande att ndra ett visst
konkurrensbegrnsande frfarande, inte var tillrckliga. renden om
SOU 1999:30
fretagsfrvrv anmldes av NO som s snart han fann anledning att

underska ett fretagsfrvrv skulle besluta srskilt om det och om
han fann att det behvdes gra en anmlan till marknadsdomstolen.
Anskan kunde i stllet gras av en sammanslutning av konsumenter,
lntagare eller nringsidkare som var berrd. Ett fretagsfrvrv blev
ogiltigt om regeringen faststllde ett beslut om detta av marknadsdomstolen. Ett frbud eller lggande fick frenas med vite.
I det betnkande av konkurrensutredningen Ny konkurrensbegrnsningslag (SOU 1978:9) som lg till grund fr 1982 rs
konkurrenslag hnvisades (s. 352 ) till att frgan om srskilda regler fr
kontroll av fretagskoncentration inom massmedieomrdet prvades av
Massmediekoncentrationsutredningen (MKU). Konkurrensutredningen
ansg att om en specialreglering fr kontroll av frvrv inom massmediebranschen skapades kunde det bli ndvndigt att undanta dessa
frvrv frn den fretagsfrvrvsprvning som utredningen sjlv
freslog. Enligt utredningen borde denna reglering d beakta de intressen
som utredningens frslag nrmast tog sikte p, nr inte opinionsbildningsskl tar verhanden. Om en sdan reglering inte blev av kunde
det enligt Konkurrensutredningen vara lmpligt att frndra det av
utredningen freslagna prvningsfrfarandet s att det inte ankom p
regeringen att bedma opinionsbildningsaspekten vid dessa frvrv.
MKU ansg (SOU 1980:28 s. 65f.) att den av TF skyddade etableringsfriheten inte var helt utan begrnsning. Frutom viss av TF sjlv
stadgad begrnsning fljer en del faktiska inskrnkningar i denna frihet
drav att ven rrelse fr tryckning, utgivning eller spridning av skrifter
r underkastade samma lagstiftning som gller fr nringsverksamhet i
allmnhet. MKU hnvisade till vad som uttalats i frarbetena till TF, att
en inskrnkning av det senare slaget skall frnknnas giltighet i den mn
den strider mot bestmmelserna i TF. Faktiska inskrnkningar i
mjligheterna att utva dessa rttigheter vilka endast fljer indirekt av
annan i och fr sig vllovlig lagstiftning med annat syfte godtas dremot,
s lnge inskrnkningen inte r mer betydande. Blir trycknings-,
utgivnings- och spridningsrtten i praktiken illusorisk kan inskrnkningarna under inga frhllande frenas med TF:s bestmmelser och
anda. MKU framhll att det dock frefll oskert var grnsen skulle
dras.
Frgan togs drefter upp i den proposition som fljde p Konkurrensutredningens frslag (prop. 1981/82:165 s. 98 f.). Dr framhlls att
det freslagna prvningssystemet borde omfatta alla frvrv med
avseende p fretag som driver verksamhet inom landet och att den
prvning som sker av frvrv enligt annan lagstiftning fick ske vid sidan
av den nu aktuella kontrollen. Att detta teoretiskt kunde innebra att
prvningen av ett visst fretagsfrvrv kunde komma att ske enligt tv
SOU 1999:30
skilda regelsystem utgjorde enligt departementschefens uppfattning ingen

nackdel. Vidare nmndes att frvrv av fretag inom massmedieomrdet
skulle prvas enligt konkurrenslagen, med utgngspunkt i dess syfte och
skyddsintressen. Nr det gllde frhllandet mellan TF och andra
regelsystem hnvisades i propositionen till MKU:s betnkande (SOU
1980:28). Ngra kommentarer till MKU:s bedmning lmnades
emellertid inte.
Vid tillkomsten av den nu gllande KL gjordes inga uttalanden som
kan tjna till ledning. En motion i mnet avslogs utan ngon egentlig
motivering.
Vissa uttalanden om rttslget

I den av Pressutredningen -94 utgivna rapporten garkoncentration i
dagspress och radio/TV fem promemorior och diskussionsinlgg (SOU
1994:145 s. 203) hnvisades det till att det av frarbetena till konkurrenslagstiftningen och av MKU:s betnkande framgr att avsikten var att
konkurrenslagstiftningen i vissa avseenden skulle kunna tillmpas p
massmediefretag eftersom det r frga om en nringslivslagstiftning
med egna generella syften och skyddsintressen.
I rapporten ifrgasattes emellertid om det nyssnmnda uttalandet i
propositionen till den tidigare konkurrenslagen (prop. 1981/82:165 s. 99)
kunde tolkas s att man ansg att ett frvrv av ett tidningsfretag skulle
kunna frhindras genom tillmpning av konkurrenslagstiftningens regler
om frvrvsfrbud. Vidare hnvisades till vad som sgs i frarbetena till
TF att det r endast om svensk medborgares eller svensk juridisk persons
rtt att framstlla tryckalster inte inskrnks som gllande nringsrttsliga bestmmelser har giltighet i frga om tryckerirrelse. I rapporten
uttalades att man dock kunde tnka sig att andra tgrder n frbud
skulle kunna vidtas enligt KL i syfte att frhindra konkurrensbegrnsningar p tidningsomrdet.
Konkurrenslagsutredningen har helt kort berrt frgan om KL:s frhllande till tryckoch yttrandefriheten i sitt betnkande (SOU 1997:20
s. 200 f.). Utredningen uttalade att det r delvis oklart vilka tgrder
enligt KL som r frenliga med TF och YGL och att problem avseende
KL:s rckvidd r delvis rttstillmpningsfrgor som utredningen inte kan
uttala ngon mening om. Utredningen ansg att om problemen hnvisas
till rttstillmpningen kan de bli helt eller delvis olsta under mnga r
framt och att den rdande rttsoskerheten i hg grad r otillfredsstllande med hnsyn till mediefrgornas speciella betydelse och den
snabba utvecklingen p omrdet.
SOU 1999:30
Stllningstaganden av Konkurrensverket avseende tidningsmarknaden

Konkurrensverket har i flera fall prvat frhandsanmlda frvrv av
tidningsfretag i sak, dock utan att finna det ndvndigt att vidta ngra
tgrder. Ngra uppmrksammade fall r Mariebergs frvrv av Sydsvenska Dagbladet, Schibsteds frvrv av Aftonbladet och Expressens
frvrv av GT.
I beslutet avseende Expressens frvrv av GT angav Konkurrensverket mycket kortfattat att verket funnit att TF inte hindrar en prvning
enligt KL i frevarande fall. I ett pressmeddelande (nr 27, 14 november
1997) som lmnades i samband med beslutet angav Konkurrensverket
att frvrvsprvningen inte r ngot som inskrnker den tryckfrihetsrttsskyddade etableringsrtten och att det drtill kan konstateras att det
inte har diskuterats eller gjorts ngra inskrnkningar i KL:s rckvidd
vare sig i lagrdsgranskningen eller vid riksdagsbehandlingen.
I en artikel i tidskriften Konkurrens nummer 5.96 frfattad av Kenny
Carlsson, numera rttschef i Konkurrensverket, och jur stud Johan
Holgersson, redogrs nrmare fr vad som mjligen kan anses vara
Konkurrensverkets principiella instllning i frgan. Synpunkterna gr ut
p att det finns starka argument fr att TF:s bestmmelser om
etableringsfrihet inte utgr ngot hinder fr att tillmpa KL:s frvrvsprvningsregler p tidningsmarknaden men att det dremot kan
ifrgasttas om KL r ett tillrckligt effektivt verktyg fr att skydda mot
garkoncentrationer som hotar den fria opinionsbildningen och det fria
ordet.
Det framhlls i artikeln att det r bara TF och dess frarbeten som
utgr en auktoritativ rttsklla nr man skall avgra vad som r tilltet
inom ramen fr TF:s tillmpningsomrde. Frfattarna hnvisar till att
vid TF:s tillkomst berrdes frgan i frarbetena (prop. 1948:230 s. 108)
mot bakgrund av en hotbild med monopolism, garkoncentration och
kommersialisering. Lagstiftarna drog slutsatsen att en monopolisering av
det fria ordet knappast var genomfrbart i ett demokratiskt samhlle och
att om tendenser i en sdan riktning skulle mrkas mste de motarbetas.
Enligt artikelfrfattarna ger ordalydelsen i TF inte ngon avgrande
vgledning fr hur det aktuella problemet skall lsas och det mesta talar
fr att man inte kan dra ngra mer lngtgende slutsatser av det korta
principuttalande som gjordes i frarbetena. De anser att en tolkning dr
man ser till lagens ndaml r mjlig att tillmpa. En tillmpning av KL
genom ett frbud mot ett fretagsfrvrv skerstller att flera ges tillflle
att gra sina rster hrda n om frvrvet genomfrs, vilket enligt
artikelfrfattarna torde ligga helt i linje med TF:s ndaml. De menar att
det inte handlar om en inskrnkning av de grundlagsskyddade rttigheterna utan snarare om en komplettering.
SOU 1999:30
Stndpunkten att KL varken r tillmplig eller ett lmpligt instrument

vid bedmningen av tidningsfrvrv drfr att speciella hnsyn mste tas
till den opinionsbildande verksamheten bemter artikelfrfattarna med
att ven om det i och fr sig br tas sdan hnsyn torde det saknas
anledning att beakta ngot skydd fr den opinionsbildande verksamheten
vid bedmningen av stora garkoncentrationer. Artikelfrfattarna
framhller att fr att kravet p yttrandefrihet inom medieomrdet skall
kunna uppfyllas fordras ett tillrckligt antal fristende mediefretag och
att en kad koncentration torde motverka detta. De anser att genom att
KL kan anvndas fr att frbjuda mediekoncentrationer kan man hvda
att hnsyn tas till den opinionsbildande verksamheten.
ven om prvningen enligt KL huvudsakligen sker utifrn nringsrttsliga kriterier torde det enligt artikelfrfattarna vara s att vid sdana
stora frvrv som omfattas av KL:s frvrvsprvningsregler r det
ekonomiska syften, och inte opinionsbildande som styr fretagens
ageranden. Rimligtvis br d ocks prvningen i huvudsak ske utifrn
nringsrttsliga kriterier. KL:s frvrvsprvningsregler tar inte bara
hnsyn till ekonomiska aspekter. Frvrvsprvningen avser en helhetsbedmning dr konkurrensfaktorer stlls mot andra viktiga allmnna
intressen. Artikelfrfattarna anser att ven om skyddet av det fria ordet
inte uttryckligen nmns i frarbetena till KL som en faktor som skall
beaktas vid sklighetsprvningen r det inte orimligt att hvda att detta
intresse r av sdan dignitet att det br kunna vgas in vid prvningen.
Etablering och frvrv behver inte ndvndigtvis betyda samma sak.
Artikelfrfattarna menar att enligt normalt sprkbruk avses med ordet
etablera, att inrtta, anlgga, grunda eller brja egen rrelse. Det kan
hvdas, anser de, att etablering r en form av nyskapande, vilket
vsentligen skiljer sig frn frvrv. Tryckfriheten utgr en rttighet fr
varje medborgare att, med de inskrnkningar som TF stller upp, starta
och ge ut de skrifter som han nskar var han vill inom landet. Att kpa
upp fretag r en helt annan sak. Artikelfrfattarna anser att rtten att
fritt ge ut skrifter inte hindras av att rtten fr ett etablerat tidningsfretag att kpa ett annat tidningsfretag r begrnsad i de fall kpet
leder till skadliga effekter p konkurrensen.
Nr det gller frbudet mot konkurrensbegrnsande samarbete och
missbruk av dominerande stllning 6 och 19 KL har Konkurrensverket handlagt flera renden avseende massmediesektorn. Som
exempel kan nmnas reklamfrsljningen i TV3 och TV4 genom det
gemensamma reklamfrsljningsfretaget Airtime, Tidsam-rendet och
rendet angende kabel-TV-bolagens programpaketering. I regel har
berrda fretag inte gjort ngra invndningar mot Konkurrensverkets
handlggning med hnvisning till bestmmelserna i TF och YGL.
SOU 1999:30
Sdana invndningar gjordes dock i rendet angende Pressens

Morgontjnsts vgran att distribuera tidningen Metro (se avsnitt 5.3).
Detta franledde Konkurrensverket att utfrligt redovisa sin syn p
frgan. I nra anslutning till de uttalanden som enligt det frut anfrda
gjordes av MKU framhll Konkurrensverket att uttalanden i frarbeten
och rttspraxis syntes ge std fr uppfattningen att det i allmnhet bara
r mer eller mindre direkt syftade inskrnkningar i sjlva trycknings-,
utgivnings- eller spridningsrtten som sdan som anses strida mot
stadgandena i TF. Faktiska inskrnkningar i mjligheterna att utva
dessa rttigheter vilka endast indirekt fljer av annan lagstiftning med
annat syfte godtas dremot. I varje fall torde s vara fallet s lnge
inskrnkningen inte kan anses vara av mer betydande slag. Skulle en
sdan inskrnkning leda till att trycknings-, utgivnings- eller spridningsrtten i praktiken blir illusorisk, torde dock inskrnkningen inte under
ngra frhllanden kunna frenas med syftet med och innebrden av den
grundlagsskyddade tryckfriheten.
Konkurrensverkets prvning avsg i detta rende frgan om det
ptalade frfarandet distributionsvgran kunde anses strida mot 6
eller 19 KL. Verket konstaterade att prvningen drvid innefattade
bl.a. om det fanns skl fr det fall ett missbruk av dominerande stllning skulle anses freligga att meddela ett lggande om distributionsskyldighet av tidningen Metro. Enligt verket kunde ett sdant
lggande inte i sig anses medfra en sdan inskrnkning i sjlva spridningsrtten som sdan att lggandet kunde anses strida mot
stadgandena eller grunderna fr TF. Verket framhll dock att, fr det fall
ett sdant lggande skulle medfra en sdan pverkan p rtten att
sprida en tryckt skrift att denna rtt skulle bli mer eller mindre illusorisk,
ngot lggande givetvis inte skulle kunna meddelas.
Av det anfrda fann Konkurrensverket flja att TF inte utgjorde hinder fr tillmpning av bestmmelserna i KL p i klagomlet ptalade
frfaranden.
Rttsutltande av jur dr Hans-Gunnar Axberger

I Expressens frvrvsanmlan gjorde fr frsta gngen ett fretag
invndningen att en frvrvsprvning enligt KL inte r frenlig med
TF:s regler. Som grund fr sin instllning uppgav Expressen att frvrvet berr gandet och utgivningen av tryckta skrifter och att utgivningsrtten r grundlagsfst genom 1 kap. 1 TF. Som std fr sin instllning beropades ett rttsutltande av jur dr Hans-Gunnar Axberger.
Detta utltande har sedermera i delvis utvidgat och bearbetat skick tergetts som en artikel i Juridisk Tidskrift (1998 99 nr 1 s 3 ff.).
SOU 1999:30
Sammanfattningsvis gr Axberger fljande bedmning. TF:s regler

innebr att en myndighet inte kan frbjuda ngon att frvrva ett tidningsfretag eller att stlla villkor fr frvrvet. Det saknas std i TF fr
att en myndighet skall kunna ta upp frgor om frvrv av tidningsfretag
till prvning. Formellt sett finns det inget hinder att ta upp frgan men
reellt sett finns inget att prva. Ingen r skyldig att anmla till myndighet
att han avser att frvrva en periodisk tidskrift i annan mn n vad som
direkt framgr av TF. En myndighet torde vara ofrhindrad att prva ett
frvrv som har anmlts frivilligt fr prvning och torde kunna lmna
synpunkter. Dremot kan myndigheten inte frbjuda frvrvet eller stlla
villkor fr det. Det uppstr en normkonflikt mellan TF och KL om en
myndighet eller domstol vervger att stlla villkor eller att frbjuda ett
frvrv. I egenskap av grundlag utesluter TF att KL tillmpas.
I utltandet kommenterar Axberger argumentationen i artikeln i
Konkurrens. Han hvdar att det inte r riktigt att sga att lagtexten och
frarbetena inte ger ngon vgledning i frgan om KL:s tillmplighet p
TF:s omrde. Frarbetena till TF ger p ett generellt plan uttryck fr
tanken att en monopolisering av det fria ordet bst motarbetas av den
frihet som TF garanterar. Lagstiftaren utgick nrmast frn att problemen
med garkoncentration m.m. inte skulle kunna uppkomma fr svensk
del. Lagen och frarbetena ger enligt Axberger uttryck fr uppfattningen
att en reglering mot garkoncentration r obehvlig.
Axberger framhller att den tryckfrihet som lagstiftaren vill garantera
sjlvfallet syftar bl.a. till publicistisk mngfald. Men detta innebr inte
att varje tolkning av TF som kan sgas befrmja mngfalden r frenlig
med TF. Det beror p att TF inte bara innefattar ett ml utan ocks
anvisar en vg till mlet. Att skydda mngfalden genom etableringskontroll r motsatt vg mot den som TF anvisar.
I Axbergers utltande berrs inte alls reklamfrljningsmarknaden
eller radiooch TV-omrdet och inte heller KL:s frbud mot konkurrensbegrnsande samarbete och missbruk mot dominerande stllning.
Tidningsutgivarna har emellertid vid diskussioner med kommittn med
hnvisning till Axbergers utltande hvdat att KL inte i ngot avseende
kan tillmpas p det omrde som tcks av TF.
SOU 1999:30
Kommittns synpunkter
Ngra grundlggande frgor
Till en brjan br nmnas att det i den allmnna debatten p detta
omrde ibland har hvdats att frvrvskontroll inte omfattas av
tryckfrihetsfrordningens regler om etableringsfrihet utan att det endast
skulle vara nyetablering av fretag som faller inom tryckfrihetsfrordningens skydd. Resonemanget mste d utg frn att den av TF
garanterade rtten att ge ut, trycka och sprida skrifter r tillgodosedd
genom den redan etablerade verksamheten.
Mot ett sdant synstt str dock de uttryckliga formuleringarna i
tryckfrihetsfrordningens aktuella bestmmelser. Varje svensk medborgare har enligt 1 kap. 1 rtt att utge skrifter utan i frvg lagda hinder.
Bestmmelsen gr inte undantag fr redan etablerade fretag. P motsvarande stt freskrivs i 4 kap. 1 TF att rtt att genom tryckpress
framstlla tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare eller
svensk juridisk person, och i 6 kap. 1 stadgas samma rtt nr det gller
att tillsaluhlla, frsnda eller annorledes sprida tryckta skrifter. Det kan
hvdas att rtten till nyetablering torde ligga nrmare tryckfrihetens
verkliga krna, men det synes knappast mjligt att ge frordningen den
tolkningen att fretagsfrvrv i och fr sig faller utanfr det skyddade
omrdet.
Rtten att utge skrifter gller fr enskilda medborgare och frgan kan
med hnsyn hrtill stllas om principerna utan vidare r tillmpliga p
aktiebolag och andra juridiska personer. Det r dock svrt att p allvar
hvda ngot annat. Om en enskild svensk medborgare tnjuter
etableringsfrihet mste detta rimligen ocks glla flera medborgare i
frening, och det kan d inte grna ha ngon betydelse frn grundlagssynpunkt om dessa har slutit sig samman i ett konsortium, en
ekonomisk frening eller ett aktiebolag.
Som exempel p vervganden som gjorts p ett helt annat omrde
n det som nu r aktuellt kan nmnas reglerna angende nringsfrbud
under konkurs. I frarbetena till dessa regler (prop. 1979/80:83
s. 184 ff.) konstaterade Lagrdet att sdana frbud kan trffa verksamhet som r skyddad enligt RF eller TF. Lagrdet uttalade att de restriktioner det var frga om inte var sdana som bestr i att den enskilde
verksamhetsutvaren mste iaktta vissa freskrifter nr han gr bruk av
sina frioch rttigheter utan att frga var om direkta i frvg meddelade
frbud som mste anses innebra hinder att tnjuta sjlva frioch
rttigheten. Detta ledde till srskilda regler numera i 6 kap. 1 konkurslagen om att frbudet inte gller den grundlagsskyddade nringsverksamheten.
SOU 1999:30
Frhllandet mellan marknadsrtten och grundlagsregleringen av

yttrandefriheten r emellertid srskilt svrbedmt. Tanken p att i
grundlag precisera rttslget i detta avseende har framfrts i flera
sammanhang men har avvisats, varvid det frmsta sklet torde ha varit
farhgor fr att marknadsrttens utveckling skulle hindras (se t.ex. prop.
1986/87:151 s. 49 f). De problem som har anknytning till KL:s
tillmplighet p medieomrdet utgr ett exempel p de grnsdragningssvrigheter som den grundlggande oklarheten fr med sig.
Till skillnad frn Axberger men i likhet med Konkurrenslagsutredningen vill kommittn fr sin del framhlla att det hr inte frga om att
bedma vad som brukar kallas en normkonflikt, dvs. ett problem som
vllas av att tv eller flera lagverk har ett ofrenligt innehll. Det r
sjlvklart att grundlagarna gller framfr KL. Frgan r i stllet i vilken
innebrd grundlagarna skall anses ha i frhllande till en marknadsrttslig reglering av det slag som KL representerar eller, med andra ord,
hur lngt KL kan tillmpas utan att gra intrng p det grundlagsskyddade omrdet.
Konsekvenser av olika synstt

Intar man som exempelvis Axberger den stndpunkten att koncentrationsreglerna i KL inte alls r tillmpliga betrffande verksamhet som
bestr i utgivning av tryckta skrifter uppkommer flera fljdfrgor. En del
av dessa har endast sparsamt berrts i den diskussion som har frekommit p omrdet.
Till en brjan kan konstateras att den angivna stndpunkten mste
innebra att samma princip skall glla i frga om kabel-TV-sndningar,
eftersom sndningar genom trd har samma principiella grundlagsskydd
som tryckta skrifter (3 kap. 1 YGL). De speciella regler om s.k. mustcarry-skyldighet som gller fr kabel-TV-fretagen syftar visserligen till
att garantera yttrande- och informationsfriheterna mot mjliga negativa
monopoleffekter som etableringsfriheten kan ge upphov till. Dessa regler
ger emellertid inte ngon ppning fr att tillmpa konkurrenslagstiftningen och att det skulle g att komma till rtta med ntinnehavares monopol med hjlp av den lagstiftningen har ver huvud taget
inte berrts i frarbetena. Ngot undantag eller en ppning fr att
tillmpa frbud enligt KL finns inte annars i YGL. Har man
uppfattningen att koncentrationsreglerna inte kan tillmpas p TF:s
omrde, torde detta innebra att dessa regler inte heller kan tillmpas s
att de inte inskrnker de rttigheter som skyddas av YGL.
Nr det gller rtten att snda radiooch TV-program p annat stt
n genom trd medger YGL visserligen inskrnkningar, men bara genom
SOU 1999:30
lag som innehller freskrifter om tillstnd och villkor fr att snda

(3 kap. 2 ). Det r uppenbart att KL inte r ngon lag av det slaget.
Slutsatsen torde bli att radiooch TV-sndningar skulle vara generellt
undantagna frn koncentrationsregleringen.
Den argumentation som har frts till frmn fr att koncentrationsreglerna inte fr tillmpas har frmst tagit sina utgngspunkter i intresset
att skydda den publicistiska verksamheten. Men hur skall man utifrn
denna stndpunkt stlla sig till mediefretagens verksamhet p
annonsmarknaden? Utan grundlagstd lt vara med std av vissa
motivuttalanden har ju i rttspraxis vid tillmpningen av marknadsfringslagstiftningen utvecklats den principen att framstllningar som
har ett kommersiellt syfte och samtidigt har rent kommersiella frhllanden till freml normalt skall anses undantagna frn TF:s tillmpningsomrde (se t.ex. rttsfallen NJA 1975 s. 589 och 1977 s. 751).
Antar man att verksamhet som bestr i frsljning av reklamutrymme
omfattas av koncentrationsreglerna medan motsatsen r fallet med
avseende p den publicistiska verksamheten, blir tanken att medierna
skulle vara undantagna frn KL:s ifrgavarande regler ngot av en
chimr. Ett av de beslut av Konkurrensverket som blivit freml fr den
livligaste kritiken beslutet att inleda en frdjupad underskning med
anledning av Expressens frvrv av GT skulle alltjmt ha varit
invndningsfritt med tanke p frvrvets konsekvenser fr
reklammarknaden. Medierna skulle vara immuna fr ingripanden bara i
den mn de inte gnar sig t reklamfrsljning. De ansvariga myndigheterna skulle i s fall kunna motverka konkurrensskadliga monopolbildningar p en omvg. Anser man TF och YGL hindra ingripanden
enligt koncentrationsreglerna svitt gller sjlva medieverksamheten, r
det drfr tnkbart att konsekvensen br vara att dessa regler inte heller
skulle f tillmpas betrffande reklamfrsljning, i den mn den sker
genom eller i samband med medieverksamhet och har betydelse fr
denna. Denna uppfattning har ocks hvdats i praktiken frn branschens
sida.
Man skulle allts f rkna med en uppdelning av reklamfrsljningsmarknaden i tv delar med ngot flytande grnser, den ena
underkastad de vanliga koncentrationsreglerna och den andra immun mot
sdana regler. En annan tnkbar slutsats r att frsljning av
annonsutrymme helt och hllet faller utanfr KL:s omrde frsvitt det
r frga om annonser i tryckt form eller i radio eller TV och att
detsamma ven gller framstllning av annonser fr sdana ndaml.
Andra frgor som i ganska ringa utstrckning har belysts i debatten
gller hur man, utifrn den grundlggande uppfattningen att koncentrationsreglerna inte fr tillmpas betrffande verksamhet som bestr i
utgivning av tryckta skrifter, skall se p sdana aktiviteter som tryckning
SOU 1999:30
och distribution av tryckta skrifter. Etableringsfriheten fr sdana

verksamheter r enligt TF lika stark och t.o.m. tydligare uttryckt i
grundlagen n etableringsfriheten fr sjlva utgivningen. Det r drfr
knappast mjligt att hvda att tryckning och distribution skulle behandlas p annat stt n sjlva utgivningsverksamheten. Och detsamma
skulle p YGL:s omrde glla betrffande framstllning och spridning
av exempelvis filmer, grammofonskivor och andra tekniska upptagningar, dr skyddet r lika starkt.
Den frga som drnst instller sig r i vad mn KL:s vriga regler
r tillmpliga i frga om mediesektorn. KL frbjuder konkurrensbegrnsande samarbete och missbruk av dominerande stllning. P
senare tid har exempelvis i Konkurrensverkets rende rrande Pressens
Morgontjnsts distribution hvdats att inte heller regler av detta slag
fr tillmpas.
Har man uppfattningen att koncentrationsreglerna r utslagna av
grundlagsreglerna, r detta ocks en naturlig slutsats. Hr r det visserligen frga om frbud som i mer utprglad grad n nr det gller koncentrationsreglerna riktar sig mot redan vidtagna frfaranden frn
nringsidkarnas sida. Frbuden mot konkurrensbegrnsande samarbete
och missbruk av dominerande stllning r emellertid till sin karaktr
huvudsakligen framtsyftande, och det r oskert om de principer som
har utvecklats vid marknadsfringslagstiftningens tillmpning kan beropas till std fr att dessa frbud skall f tillmpas inom mediesektorn.
Det r ocks frn saklig synpunkt svrt att finna ngot rationellt hllbart
motiv fr att med grundlagsregleringen som utgngspunkt gra skillnad
mellan de olika bestmmelserna i KL. Utgr koncentrationsreglerna ett
otilltet intrng i den fria etableringsrtten p medieomrdet synes det i
viss mn godtyckligt att hvda ett annat betraktelsestt nr det gller
frbuden mot konkurrensbegrnsande samarbete och missbruk av
dominerande stllning.
Det r allts mycket som talar fr att den mest fljdriktiga instllningen r att antingen KL helt och hllet sls ut av grundlagsreglerna p
medieomrdet eller ocks i sin helhet kan tillmpas p detta omrde.
Som frut har framgtt har bl.a. Tidningsutgivarna gett uttryck fr den
frstnmnda uppfattningen medan Konkurrensverket tillhr dem som
ansluter sig till den senare meningen. Frgan har ett betydande principiellt och praktiskt intresse, eftersom det hr gller ett mycket stort och
viktigt omrde under snabb utveckling som eventuellt skulle vara helt
undantaget frn de vanliga principerna fr den lojala konkurrensen. I
synnerhet r det anmrkningsvrt, om missbruk av dominerande stllning inte kan motverkas vare sig nr det gller tryckning eller distribution av skrifter, reklamfrsljning eller kabel-TV. Radio- och TV-branschen liksom film- och musikindustribranschen torde ocks i sin helhet
SOU 1999:30
med den angivna utgngspunkten vara undantagna frn de spelregler

som gller fr nringslivet i vrigt. Varken skapandet eller frstrkandet
av en konkurrensskadlig dominans eller missbruk av en sdan dominans
skulle kunna motverkas p nu angivna omrden.
En s lngtgende tolkning av grundlagsregleringen fr otvivelaktigt
konsekvenser som framstr som ventyrliga inte bara frn konkurrenssynpunkter utan ocks fr intresset av den praktiska mjligheten att
utnyttja yttrandefriheten. Den r ofrenlig bl.a. med uttalanden som i
olika sammanhang har gjorts av Konstitutionsutskottet, lt vara att dessa
inte har gjorts i form av grundlagsmotiv och sledes inte kan lggas till
grund fr grundlagstolkningen (se t.ex.1996/97:KU1 s. 36 och
1997/98:KU1 s. 30). Kommittn kan emellertid fr sin del inte gra
gllande att den uppfattning som bl.a. Tidningsutgivarna har stllt sig
bakom r oriktig ingen kan med skerhet veta vad som gller.
Men det r inte alls sjlvklart att grundlagarna mste lsas p detta
stt. Kommittn vill hnvisa till att den rdande grnsdragningen mellan
TF och marknadsfringslagstiftningen har utvecklats utan egentligt std
i grundlag. Det kan ven p det omrde som nu diskuteras finnas
utrymme fr ett synstt som tar sin utgngspunkt i TF:s och YGL:s syfte
att skerstlla ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning och som
innebr att de spelregler som enligt KL gller fr nringslivet i allmnhet
faller utanfr det omrde som skyddas av grundlagarna. I mnga andra
avseenden har det nmligen ansetts att mediebranschen r underkastad
de regler som generellt gller fr nringsverksamhet ven om dessa
indirekt leder till vissa inskrnkningar, fr svitt sdana inskrnkningar
inte r mera betydande. Det r ocks tnkbart att det finns utrymme fr
resonemang som innebr nyanseringar p sdant stt att vissa
ingripanden enligt KL men inte alla skulle vara tilltna och att det
avgrande skulle vara vilken betydelse ingripandet i det srskilda fallet
kan f fr yttrandefriheten eller att KL skulle ha endast civilrttslig
betydelse fr exempelvis giltigheten av trffade avtal men inte kunna f
ngra offentligrttsliga konsekvenser. Det r ocks tnkbart att en
domstol skulle se saken s att konkurrenslagens frbud mot skadliga
koncentrationer sls ut av TF och YGL men inte nmnda lags regler i
vrigt.
Annonsvgran
I en srskilt omdiskuterad frga fr det numera anses att klarhet har
vunnits i frga om grnsdragningen, nmligen nr det gller vgran att
infra en annons i tryckt skrift. Genom Marknadsdomstolens avgrande
den 25 november 1998 i det s.k. Dagen-mlet (Dnr A 30/98) har det
SOU 1999:30
slagits fast att en ansvarig utgivare inte med std av KL:s frbud mot
missbruk av dominerande stllning kan tvingas att infra en annons i
tryckt skrift. Detta avgrande gllde emellertid en specifik frga om hur
KL frhller sig till den uttryckliga regleringen i TF av utgivarens
befogenheter, och utgngen i mlet fr i sjlva verket anses vara ganska
uppenbar. Avgrandet kan inte ge underlag fr en sker slutsats i frga
om rttslget i vrigt. I de domstolsavgranden som i vrigt freligger
har de i det fregende diskuterade frgorna inte stllts p sin spets p
sdant stt att det kan bidra till diskussionen.
Slutsats
Kommittns slutsats mste allts bli att det inte kan uteslutas att KL helt
och hllet r utslagen av TF och YGL p det grundlagsskyddade
medieomrdet men att frgan r svrbedmd och att det finns utrymme
fr olika uppfattningar. Liksom Konkurrenslagsutredningen mste
kommittn konstatera att oskerheten gller hela medieomrdet.
Oskerheten kan skingras genom en serie domstolsavgranden eller
genom ett frtydligande av grundlagen. Dremot kan som kommittn ser
saken inte ndringar i KL eller annars i vanlig lag klarlgga rttslget,
om inte dessa utformas p sdant stt att det grundlagsskyddade
medieomrdet i sin helhet undantas frn KL:s tillmpningsomrde.
Frn de angivna synpunkterna anser kommittn ocks att det saknas
fog fr kritik mot Konkurrensverket fr att verket i ett oskert rttslge
har frskt stadkomma prejudikat. Det r ett allmnt intresse av betydande vikt att rttslget p detta omrde klarlggs. Om de frslag som
kommittn lgger fram i det fljande genomfrs, kommer det oskra
rttslget att kvarst under en vergngsperiod p flera r. Kommittn
anser det fr sin del angelget att anstrngningarna att stadkomma en
serie vgledande avgranden fortstter.
5.10
Fretagskoncentrationsfrordningens
tillmplighet p mediesektorn
Att fretagskoncentrationsfrordningen, liksom konkurrensreglerna i

Romfrdraget, r avsedd att tillmpas ven p koncentrationer som rr
medier rder det ingen tvekan om. Det framgr tydligt, bl.a. av undantagsbestmmelsen i artikel 21.3 i frordningen som ger medlemsstaterna
behrighet att vidta ndvndiga tgrder fr att skydda andra legitima
intressen, ssom mediernas mngfald, n de som omfattas av
frordningen.
SOU 1999:30
P motsvarande stt som fr tillmpligheten av KL kan det diskuteras

om tillmpningen av fretagskoncentrationsfrordningen kommer i
konflikt med de svenska grundlagarna. Om man anser att TF och YGL
hindrar tillmpningen av KL ligger det nra till hands att hvda att det
p motsvarande stt kan uppkomma en kollision mellan EU:s regelverk
och grundlagarna. Utgngen av en sdan kollision r inte helt sker (jfr.
avsnitt 4.8). Frgan r dock fr svensk del vsentligen teoretisk med
hnsyn till att tillmpningsomrdet fr frordningen begrnsas av de
hga omsttningstrsklarna.
5.11
En ny mediekoncentrationslagstiftnings
frhllande till TF och YGL
Hur man ser p KL:s tillmplighet p mediesektorn har betydelse ven

fr frgan hur en lagstiftning som har till ndaml att skydda mngfalden i svenska medier och motverka sdan garoch maktkoncentration
inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och
en fri och allsidig upplysning frhller sig till TF och YGL.
Tidigare stllningstaganden
Massmediekoncentrationsutredningen (MKU), som freslog att det
skulle infras mjligheter fr samhllet att ingripa mot fusioner och
andra fretagsfrvrv p massmedieomrdet (se i vriga delar avsnitt
10.1) framhll att bestmmelser om motverkande av massmediekoncentration inte stmmer verens med TF i den mn ingripandena avser
massmedieverksamhet p tryckta skrifters omrde. Enligt utredningen
frutsatte TF nmligen i princip en obegrnsad etableringsfrihet p detta
omrde. Utredningen bedmde emellertid behovet av en lagstiftning med
syfte att motverka koncentration p massmedieomrdet vara av sdan
betydelse att man inte borde tveka att jmka TF:s bestmmelser.
MKU framhll att den freslagna lagstiftningen stred mot bestmmelserna om etableringfrihet i TF. Dessa hade dock inte utformats med
tanke p de olgenheter som en fr lngt gende koncentration kan
medfra. Enligt utredningen lg den freslagna lagstiftningens syfte att
frmja en reell yttrande- och tryckfrihet vl i linje med de principer p
vilka TF grundar sig. Lagstiftningen stred enligt utredningen drfr inte
mot TF:s anda, emellertid krvde den en ny undantagsfreskrift i TF.
Utredningen freslog en ny paragraf i TF (1 kap. 10 ) med en frhllandevis utfrligt utformad bestmmelse fr att mjliggra infrandet
SOU 1999:30
i vanlig lag av de frbud och de villkor som utredningen tnkte sig.

Paragrafen hade fljande lydelse:
Utan hinder av denna frordning fr vidare i lag med ndaml att
motverka sdan fretags- och garkoncentration p massmedieomrdet
som ej r nskvrd frn yttrandefrihets- eller siktsbildningssynpunkt
befogenhet ges domstol att ingripa med freskrifter eller frbud i frga
om frvrv av fretag eller av inflytande ver fretag p detta omrde
eller med freskrifter fr fysisk eller juridisk person med dominerande
stllning p massmedieomrdet. Freskrift fr avse ven avhndelse av
fretag eller av inflytande ver fretag.
Lagstadgande som anges i frsta stycket fr dock inte strida mot bestmmelserna i 2 andra stycket.
Den sista meningen avsg det frhllandet att tryckning, utgivning och
spridning inte fick hindras p grund av skriftens innehll utan std i TF.
MKU uttalade att det var tydligt att de av utredningen freslagna bestmmelserna om frbud eller freskrifter i frga om frvrv av fretag
stred mot den i TF lagfsta etableringsfriheten. Det av utredningen
freslagna frvrvsfrbudet sades komma att rikta sig mot mjligheterna
att fritt utvidga verksamhet av ifrgavarande slag och vissa freskrifter
exempelvis lggande att slja en massmedierrelse eller aktier mot
mjligheterna att ver huvud taget driva verksamheten. Det framhlls att
meningen med MKU:s frslag till lagstiftning ju bl.a. var att motverka
att ngon genom frvrv av tidningsfretag skulle komma att frfoga
ver en alltfr omfattande tidningsutgivning.
Remissinstansernas instllning avseende frslagets frenlighet med TF

Remissinstanserna gjorde i stor utstrckning samma bedmning som
utredningen, att TF behvde ndras. Endast en remissinstans ansg
ndringen i TF ondig. Nringsfrihetsombudsmannen framhll nmligen att det frefll egendomligt att undantag frn TF skulle behva
gras fr att kunna meddela freskrifter som syftar till att frmja
mngfald. Det mste enligt honom snarare freligga harmoni mellan en
lagstiftning som vill hindra koncentration och en grundlag som vill
bevaka rtten till fri siktsbildning.
LO hll med om att den freslagna undantagsbestmmelsen i TF
krvdes men hade ingen erinran dremot.
Justitiekanslern (JK) fann att genomfrandet av en lagstiftning om
motverkande av garkoncentration krver ingrepp i den i nuvarande TF
lagfsta fria etableringsrtten svitt gller tidningar, bcker m.m. Denna
frihet utgjorde enligt JK en av grundstenarna i tryckfrihetsrtten. Det
SOU 1999:30
kunde ifrgasttas om inte modifikationer i etableringsfriheten innebr

att de hvdvunna utgngspunkterna fr svensk tryckfrihetsrtt verges.
JK framhll ocks att det vidstrckta skyddet fr tryckfriheten ibland
kan f till fljd betydande olgenheter fr andra motstende beaktansvrda intressen, men en obehindrad rtt att utge tryckta skrifter har
ansetts vara ett s starkt intresse att det ftt vervga. Liknande uttalanden gjordes av Sveriges Advokatsamfund, Svenska Tidningsutgivarefreningen, Freningen Svensk Fackpress, Sveriges Frfattarfrbund,
Svenska Veckopressens Tidningsutgivarefrening, Svenska Bokfrlggarefreningen och Svenska Teaterfrbundet.
SOU 1999:30
223
Etablering och gande enligt radiooch TV-lagstiftningen
6.1
Inledning
Fr sndningar av radiooch TV-program genom trd rder en principiell etableringsfrihet, vilket framgr av 3 kap. 1 frsta stycket
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Krav p tillstnd fr allts inte stllas.
Enligt samma paragrafs andra stycke fr friheten emellertid begrnsas
genom freskrifter i lag bl.a. fr att ge utrymme fr vissa program i den
utstrckning det behvs med hnsyn till allmnhetens intresse av tillgng
till allsidig upplysning. Bestmmelser om sdan skyldighet att
vidarebefordra TV-sndningar i kabelnt, s.k. must carry-skyldighet
finns i radiooch TV-lagen.
Sndningar av radiooch TV-program p annat stt n genom trd
fr enligt 3 kap. 2 YGL regleras genom lag som innehller freskrifter
om tillstnd och villkor fr att snda. Bestmmelser om tillstndsplikt,
som allts innebr en etableringsbegrnsning, finns i vissa lagar inom
radiooch TV-omrdet. Drutver finns en del andra bestmmelser som
innebr begrnsningar i mediegandet.
6.2
Radio- och TV-lagen
Bakgrund
Nr radiooch TV-lagen trdde i kraft den i december 1996 ersatte den
sju frfattningar om radio och TV, nmligen radiolagen (1966:755),
nrradiolagen (1982:459), lagen (1991:2027) om kabelsndningar till
allmnheten, lagen (1992:1356) om satellitsndningar av televisionsprogram till allmnheten, lagen (1981:508) om radiotidningar, lagen
1986:3) om rundradiosndning av finlndska televisionsprogram samt
lagen (1966:78) om frbud i vissa fall mot rundradiosndning p ppna
havet.
224 Etablering och gande enligt radiooch TV-lagstiftningen
SOU 1999:30
Tidigare fanns bestmmelser om garkoncentration endast i lokalradiolagen (1993:120) och i statens avtal med TV4 AB. Radio- och TVlagen innehller nu vissa bestmmelser om garkoncentration.
Lagens tillmpningsomrde
Bestmmelserna om tillmpningsomrdet finns i 1 kap. radiooch TVlagen. En grundlggande bestmmelse i 1 kap. 1 frsta stycket r att
lagen gller sndningar av ljudradio- och TV-program som r riktade till
Nyligen (1998:1713) har vissa ndringar gjorts i lagen bl.a. med
anledning av det nya TV-direktivet 97/36/EG. Den som snder TVprogram och r etablerad i Sverige enligt definitionen i artikel 2.3 i TVdirektivet eller som anvnder sig av en frekvens som r upplten i Sverige eller en satellitupplnk som r belgen i Sverige faller under svensk
jurisdiktion. Detta gller inte om ngon annan EES-stat skall ansvara fr
sndningen enligt motsvarande kriterier. Kan jurisdiktionsfrgan inte
avgras med tidigare nmnda kriterier bedms frgan med hjlp av
bestmmelsen om etablering i artikel 52 i EG-frdraget. En bestmmelse
fr att hindra kringgende av lagstiftningen har ocks infrts. Den
innebr att radiooch TV-lagen gller ven den som snder TV-program
och, efter att ha varit etablerad i Sverige, etablerar sig i en annan EESstat i syfte att kringg den svenska lagstiftningen nr verksamheten
huvudsakligen riktar sig till Sverige. Bestmmelserna finns i 1 kap. 2 .
Enligt 1 kap. 3 gller lagen fr sndningar genom trd endast om
sndaren nr fler n 100 bostder med det undantaget att vad som freskrivs om kabeloperatrs must carry-skyldighet gller fr sndningar
som nr fler n tio bostder.
Lagen gller enligt 1 kap. 4 fr sdana sndningar av radioprogram
ver satellit som kan tas emot i Sverige, om den som bedriver
sndningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige eller sndningen till
satellit sker frn en sndare hr i landet.
Bestmmelser om tillstnd och villkor fr tillstnd

Fr att snda radioeller TV-program med hjlp av radiovgor p frekvens under 3 gigahertz krvs i princip tillstnd enligt 2 kap. 1 frsta
stycket radiooch TV-lagen.
Av 2 kap. 2 framgr att det r regeringen som meddelar tillstnd att
snda dels TV-program, dels ljudradioprogram rikstckande eller till
utlandet.
SOU 1999:30
Etablering och gande enligt radiooch TV-lagstiftningen 225
I 3 kap. 1 4 anges att regeringen fr stlla vissa villkor avseende

hur sndningsrtten skall utvas och om programinnehllet.
Sndningstillstnd fr enligt 3 kap. 1 radiooch TV-lagen frenas
med villkor som innebr att sndningsrtten skall utvas sakligt och
opartiskt samt med beaktande av att en vidstrckt yttrandefrihet och
informationsfrihet skall rda i ljudradion och televisionen. Det fr
mngfalden viktiga kravet p opartiskhet torde innebra att olika siktsriktningar skall f komma till tals och balanseras p ett rttvist stt. Att
pstenden i programmen skall vara korrekta fljer av kravet p saklighet.
Sndningstillstndet fr drutver frenas med villkor som anges i
3 kap. 2 4 . Enligt propositionen (1995/96:160 s. 82) skall de regler
som skall glla fr innehllet framg av radiooch TV-lagen. Villkor
som rr tillstndets innehll, innebrd och bestnd skall huvudsakligen
framg direkt av bestmmelser i lagen. De aktuella paragraferna
innehller uttmmande upprkningar av olika slags villkor som regeringen fr stlla.
Enligt 3 kap. 3 fr villkor fr sndningstillstnd ocks avse frbud
mot att snda reklam eller andra annonser, och ven andra sponsrade
program n sdana som anges i 7 kap. 8 andra stycket, 9 och 10
andra stycket. Ett sndningstillstnd fr ven frenas med villkor om
frbud mot att diskriminera annonsrer.
I 3 kap. 4 i dess tidigare lydelse fanns i frsta stycket en
bestmmelse om att ingen kunde f mer n ett tillstnd av regeringen,
vare sig direkt eller genom fretag dr han eller hon p grund av aktieeller andelsinnehav eller avtal ensam hade ett bestmmande inflytande.
Bestmmelsen var utformad med frebild i 5 lokalradiolagen (se avsnitt 5.3 nedan). Bestmmelsen togs bort genom lagen (1998:1713) om
ndringar i radiooch TV-lagen (1996:844) den 1 februari i r, i samband med infrandet av digitala marksndningar. Av propositionen
(prop. 1997/98:184) framgr att sklen fr detta dels r att genom den
digitala tekniken kan verfringskapaciteten kas och drmed ocks
antalet tillstnd kas vsentligt. Dels att man i propositionen om digitala
TV-sndningar (prop. 1996/97:67) frutsatte att de fretag som snder
analogt via markntet skall f tillflle att medverka i de digitala
sndningarna. I den frstnmnda propositionen framhller regeringen fr
vrigt att borttagandet av frbudet mot att ge programfretag fler n ett
tillstnd inte pverkar regeringens ambition att motverka sdan
garkoncentration i massmedierna som kan skada ett fritt och brett
I 3 kap. 4 kvarstr sledes numera endast begrnsningen att villkor
fr sndningstillstnd fr innebra att garfrhllandena och inflytandet
i ett fretag som erhller tillstndet inte fr frndras mer n i begrnsad
SOU 1999:30
omfattning. Som exempel kan nmnas att ett av villkoren i TV4:s

sndningstillstnd r att garfrhllandena och inflytandet i bolaget inte i
sin helhet fr ptagligt frndras s att garkoncentrationen inom
medierna kar. Villkoret uppmrksammades i samband med att frst
Bonniers och sedan Alma Media frvrvade aktier i TV4. Ett annat
villkor i sndningstillstndet r att TV4 i sin bolagsordning skall freskriva att ingen kan rsta fr egna och andras aktier fr sammanlagt mer
n en femtedel av de p stmman fretrdda aktierna.
11 kap. 2 innehller bestmmelser om att regeringen fr terkalla
tillstnd om tillstndshavaren brutit mot de villkor som frenats med
tillstndet.
Tillstnd att snda nrradio meddelas enligt 4 kap. 3 radiooch
TV-lagen av Radio- och TV-verket. Vem som kan f tillstnd r freml
fr behrighetsbegrnsningar. Endast lokala ideella freningar som har
bildats fr att snda program i nrradion eller som bedriver annan
verksamhet inom sndningsomrdet, frsamlingar och kyrkliga
samflligheter inom Svenska kyrkan, obligatoriska sammanslutningar av
studerande vid universitet och hgskolor och sammanslutningar av flera
tillstndshavare i ett sndningsomrde fr gemensamma nrradiondaml s.k. nrradiofreningar kan enligt 4 kap. 4 f tillstnd att
snda nrradio. Tillstndet fr terkallas enligt 11 kap. 3 1 samma lag
om behrighetskraven inte lngre uppfylls.
Det finns i radiooch TV-lagen en begrnsning i mjligheten att
kombinera gande inom radiosektorn. Ett tillstnd att snda nrradio fr
enligt 4 kap. 6 inte ges till ngon som har tillstnd att snda lokalradio
eller digital ljudradio. Nrradiotillstndet upphr att glla den dag
sndningar fr ske med std av annat tillstnd.
Must carry-skyldigheten
Genom en ndring i 8 kap. 1 radiooch TV-lagen (1998:1713) har
skyldigheten fr innehavare av kabelnt att se till att marksnda TVprogram kan tas emot i anslutna fastigheter utkats till hgst tre samtidigt snda program frn de tillstndshavare vars verksamhet finansieras genom TV-avgiftsmedel och hgst ett program som snds av en
annan tillstndshavare. Vidare har infrts bl.a. en ny bestmmelse om att
sndningsskyldigheten endast gller sndningar fr vilka sndningstillstndet har frenats med krav p opartiskhet och saklighet samt
ett mngsidigt programutbud dr det skall ing nyheter. ven denna
ndring beror p infrandet av digitala TV-sndningar i markntet
(prop. 1997/98:184 s. 57 ff.).
SOU 1999:30
6.3
Lokalradiolagen
Lokalradiolagen innehller bestmmelser som syftar till att motverka

garkoncentration och som begrnsar etableringsfriheten. Tillstnd att
snda lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket. Den som redan har
ett lokalradiotillstnd kan inte f ytterligare ett tillstnd enligt 5
lokalradiolagen (1993:120). Enligt 6 samma lag kan inte staten,
landsting, kommuner eller den som ftt tillstnd av regeringen enligt
2 kap. 2 radiooch TV-lagen (1996:844) erhlla tillstnd till lokalradiosndningar. Sklet fr att de tre frstnmnda kategorierna uteslts
var enligt frarbetena (prop. 1992/93:70 s. 16) att lokalradion inte skulle
fungera som sprkrr fr myndigheterna och fr den sistnmnda
kategorin att mngfalden br frmjas.
Bestmmelsen i lokalradiolagen som hindrar gande i flera medier,
dvs. det som ibland kallas korsvist gande eller multimediabegrnsning
r mycket omdiskuterad. Lokalradiotillstnd fr enligt 7 inte meddelas
till ngon som ger ut en dagstidning eller till den som har ett
bestmmande inflytande i ett fretag som ger ut en dagstidning eller till
fretag i vilken ngon av de nmnda har ett bestmmande inflytande.
Bestmmelsen motiverades med att de nya mjligheterna att snda privat
lokalradio borde utnyttjas p ett sdant stt att mjligheterna till
mngfald tas till vara. Om dagstidningsfretag skulle kunna erhlla
tillstnd att snda lokalradio skulle dessa fretag kunna ka sitt inflytande ver nyhetsfrmedling och opinionsbildning i stllet fr att antalet
sjlvstndiga rster skulle bli flera (prop. 1992/93:70 s. 17).
Flera remissinstanser ifrgasatte om begrnsningen fr dagstidningsfretagen var frenlig med tryckfrihetsfrordningen och YGL.
Frgan diskuterades i motiven (prop. 1992/93:70 s. 17 ff.). Med
hnvisning till 3 kap. 2 och 3 YGL ppekades att regeringen i lagrdsremissen hade gjort bedmningen att intresset av att motverka
dominans ver nyhetsfrmedling och opinionsbildning r ett sdant
srskilt viktigt skl som avses i 2 kap. 13 regeringsformen (RF) och att
frslaget inte verskred de grnser fr lagstiftaren som stlls upp i
2 kap. 12 andra stycket RF. Regeringen hade anfrt i remissen att
eftersom de freslagna reglerna inte hindrade ngon, inte heller en radiostation, frn att starta en tidning torde frslaget vara frenligt med TF.
Vidare hnvisades till lagrdets yttrande (prop. 1992/93:70 s. 164 ff.).
Lagrdet konstaterade i sitt yttrande att den freslagna begrnsningen
hade gjorts just med tanke p yttrandefriheten och informationsfriheten
och med syfte att utrymmet att snda lokalradio skall utnyttjas s att
dominans ver nyhetsfrmedling och opinionsbildning motverkas och i
stllet mjligheterna till mngfald tas till vara. Mot bakgrund av det
begrnsade utrymmet fr lokalradiosndningar ansg lagrdet
SOU 1999:30
begrnsningen ligga vl i linje med grundlagsbestmmelserna i 3 kap.

2 andra stycket YGL och 2 kap. 13 andra stycket RF om vidaste
mjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Begrnsningen kunde i
enlighet med 2 kap. 12 RF inte heller anses utgra ett hot mot den fria
siktsbildningen. Lagrdet godtog regeringens uppfattning att begrnsningen var franledd av ett sdant viktigt skl som avses i 2 kap. 13
RF. Lagrdet gjorde bedmningen att begrnsningen ven i vrigt var
frenlig med YGL och ppekade att bedmningen i princip ocks gllde
de freslagna begrnsningarna i 5 och 6 .
Nr det sedan gllde frgan om begrnsningen r frenlig med TF
konstaterade lagrdet att betrffande etableringsrtten fr tidningar r
endast sdana begrnsningar som framgr av frordningen tillmpliga.
Lagrdet fann liksom regeringen att begrnsningen inte hindrar ngon,
inte heller en radiostation, frn att starta en tidning. Lagrdet tog emellertid upp en annan sida av saken, nmligen om det frhllandet att ett
dagstidningsfretag inte kan f tillstnd att snda lokalradio skall betraktas som en begrnsning av etableringsfriheten. Lagrdet ansg att det
frhllandet att man begrnsar tidningsfretagens mjligheter att bedriva
viss annan verksamhet n tidningsutgivning inte kunde ses som en
begrnsning av etableringsfriheten under frutsttning att tgrden inte
framstr som riktad just mot denna frihet. Lagrdet konstaterade att
eftersom man gjort bedmningen att begrnsningen fr anses vara franledd av ett srskilt viktigt skl med avseende just p yttrandefriheten
och informationsfriheten kan begrnsningen inte anses strida mot TF.
terkallelse av tillstnd kan enligt 28 andra stycket ske om ngon
tillstndshavare under tillstndstiden direkt eller indirekt frvrvar
ytterligare ett tillstnd. terkallelse kan ocks ske om ngon som saknar
behrighet enligt 6 direkt eller indirekt frfogar ver ett tillstnd. Om
Radio- och TV-verket har meddelat ett tillstnd eller medgett att ett
tillstnd verlts trots behrighetsbrist fr tillstndet terkallas bara om
beslutet har pverkats av felaktiga eller ofullstndiga uppgifter frn
tillstndshavaren. Vidare fr terkallelse endast om det med betraktande
av sklen fr tgrden inte framstr som alltfr ingripande. Det skall
ppekas att ett meddelat tillstnd inte kan, som vid annan behrighetsbrist, terkallas p den grunden att ett tidningsfretag direkt eller
indirekt har frvrvat tillstndet. Konstitutionsutskottet (bet.
1992/93:KU15 s. 21) anfrde i samband med lagens tillkomst bl.a. att en
mjlighet att terkalla tillstnd att snda fr de fall av behrighetsbrist
som avses i 7 lokalradiolagen kan ses som en tgrd som riktar sig mot
tidningsfretagens etableringsfrihet. Utskottet ansg att mjligheten
drmed kommer i konflikt med de principer som ligger till grund fr
tryckfrihetsfrordningens bestmmelser om etableringsrtten fr
tidningar.
SOU 1999:30
6.4
Utredningar om lokal- och nrradio
6.4.1
Lokal- och nrradiokommittn
Lokal- och nrradiokommittn hade i uppdrag att lgga fram frslag om

ndrade regler fr lokala radiosndningar som skulle frbttra mjligheten att frverkliga de ursprungliga intentionerna i frga om lokalradions mngfald och lokala frankring. I frga om nrradion skulle
ndringarna innebra att nrradion p ett bttre stt blir en livskraftig
radio med lokal anknytning och demokratisk frankring.
Kommittn freslog i sitt betnkande Den lokala radion (SOU
1996:176) nya regler fr att bryta garkoncentrationen inom lokalradion.
Frslaget innebar att auktionerna av tillstnd skulle ersttas med ett
urvalsfrfarande som i en konkurrenssituation vilade p huvudkriterierna
garfrhllanden, finansiering och programverksamhetens inriktning.
Frdelningen avsg syfta till mngfald i det totala medieutbudet inom
sndningsomrdet och ett spritt gande. En nmnd knuten till Radio- och
TV-verket freslogs ha hand om tillstndsgivningen.
Kommittn ansg att de nuvarande generella reglerna om gande
skulle behllas, vilket vid tillstndsgivningen innebr att myndigheten
frst skall prva om skanden verhuvudtaget r behrig att f tillstnd.
Drefter skall garfrhllandena beaktas som en omstndighet av
betydelse fr urvalet. Enligt frslaget fick tillstnden inte verltas och
garfrndringar under tillstndsperioden fick bara ske i begrnsad
omfattning. Kommittn konstaterade att den nuvarande rtten att verlta ett tillstnd inte r frenlig med en tillstndsgivning dr garbilden
r ett urvalskriterium. P motsvarande stt sg man p verltelser av
aktier eller andelar eller trffande av avtal som frndrar garbilden eller
garinflytandet. P grund av ett stort praktiskt behov av att kunna
genomfra garfrndringar skulle sdana kunna gras i begrnsad
omfattning och myndigheten prva om ndringarna kan godknnas. Vid
denna prvning skulle myndigheten motverka att otilltet gande enligt
de generella reglerna uppstod p indirekt vg. Bedmningen av
tilltligheten skulle vara restriktiv nog att motverka att en skande som
bulvan eller fr egen vinning skaffade sig tillstnd i syfte att fra ver
gandet till ngon annan.
Lokal- och nrradiokommittns frslag, i den del som rr lokalradion,
fick en omfattande remisskritik. Frslaget genomfrdes inte utan en ny
utredning tillsattes.
6.4.2
SOU 1999:30
Utredningen om den framtida kommersiella

lokalradion
En srskild utredare har haft i uppdrag att lgga fram frslag om de

framtida villkoren fr den kommersiella lokalradion. I direktiven anges
(dir. 1997:13) att frslagen skall utformas i enlighet med mlen fr
statens insatser p massmedieomrdet; att stdja mngfald och reella
yttrandemjligheter, garantera massmediernas oberoende samt skerstlla tillgngligheten till massmedierna. Utgngspunkten r att sndningstillstnd inte skall frdelas genom ett auktionsfrfarande.
Utredningen som den 15 februari 1999 lmnade betnkandet Den
framtida kommersiella radion (SOU 1999:14) freslr att bestmmelserna om lokalradio inordnas i radiooch TV-lagen och att i huvudsak
samma reglering skall vara tillmplig fr sndningar oavsett om analog
eller digital utsndningsteknik anvnds. Radio- och TV-verket skall
enligt frslaget meddela tillstnd fr kommersiella lokalradioutsndningar.
I korthet innebr utredningens frlag att den nuvarande regleringen
dr tillstnd auktioneras ut till hgstbjudande ersttas med ett urvalsfrfarande. Ett grundlggande krav vid tillstndsgivningen fresls vara att
skanden har finansiella och tekniska frutsttningar att bedriva
verksamheten varaktigt, med god kapacitet och kvalitet i utsndningen. I
de fall samtliga skande inte kan ges utrymme i sndningsomrdet skall
ett urval ske. Utredningen anser att det br det finnas utrymme fr
tminstone tre, i undantagsfall tv tillstnd i varje sndningsomrde.
Urvalet skall inledningsvis baseras p kriterierna garfrhllande och
den mngd eget material skanden frklarar sig beredd att snda.
Utredningen framhller att ett gande som medfr att antalet aktrer p
marknaden kar och en hg andel program unika fr programfretaget
efterstrvas Fr det fall antalet skande fortfarande verstiger det tillgngliga utrymmet skall sndningarnas format beaktas.
Nr det gller garfrhllanden sger utredningen att tillstndsmyndigheten skall strva efter att det blir mnga aktrer p den lokala
marknaden. Endast de medier som har det aktuella sndningsomrdet
som tcknings- eller upptagningsomrde skall omfattas av bedmningen.
garfrhllandena i radio och TV samt dagstidningar, svl i
pappersutgva som i elektronisk form skall beaktas. Utredningens frslag innebr dels att det blir mjligt fr en tillstndshavare att ha mer n
ett tillstnd, dels att begrnsningen fr tidningar att f lokalradiotillstnd
frsvinner. Stat, landsting och kommun fresls inte heller i fortsttningen kunna f tillstnd. Vidare innebr frslaget r att den skande
som redan har tillstnd att snda radio eller TV i det aktuella
sndningsomrdet fr st tillbaka fr annan skande som saknar sdant
SOU 1999:30
tillstnd. Ger skande ut en dagstidning som tcker sndningsomrdet

fr denne st tillbaka fr annan skande som saknar garintresse i media
i sndningsomrdet.
Fr att ka den inre mngfalden freslr utredningen att den mngd
eget material en skande frklarar sig beredd att snda p dagstid skall
tillmtas betydelse. Med eget material avses sndningar som r unika fr
lokalradiostationen. Ett visst mtt av redaktionell bearbetning krvs och
drmed avser utredningen ett visst mtt av sjlvstndigt arbete och att
det som skapas hller en viss journalistisk kvalitet. Material som enbart
bygger p manuell eller datoriserad sortering kan inte anses uppfylla
kravet. Urvalskriteriet kompletterar en bestmmelse om att alla
tillstndshavare skall snda minst tre timmar eget material dagligen
mellan kl. 06.00 21.00.
ven kriteriet om sndningarnas format syftar enligt utredningen till
att ka den inre mngfalden. Mngfalden skall beaktas i frsta hand till
utbudet i sndningsomrdets lokalradio och i andra hand i frhllande
till utbudet i vrig massmedia i omrdet. Utredningen framhller att
myndighetens uppgift r att se till att det finns mngfald i etern, dvs. ge
utrymme fr olika format av programverksamhet, inte att vrdera de
angivna formaten i sig.
De regler som fresls glla fr innehllet i alla lokalradiosndningar
skall anges i lagbestmmelser. Utredningen freslr att Radio- och TVverket dessutom ges rtt att stlla villkor av olika slag. Frst nr
skanden meddelat att denne godtar villkoren i tillstndet br verket
utfrda ett beslut om sndningstillstnd.
De nya tillstnden skall lpa i fyra r med rtt till frlngning vid
hgst tv tillfllen Tillstndshavaren fresls ha rtt att f tillstndet
frlngt under frutsttning att det inte finns grund fr att terkalla tillstndet. I de fall mngfalden minskat ptagligt i sndningsomrdet p
grund av att tillstndshavaren inte fljt villkor om sndningarnas format
riskerar denne att inte f tillstndet frlngt. Detsamma gller om det r
ndvndigt av tekniska skl eller att anvndningen av radiofrekvenser
ndrats genom internationella verenskommelser. ven i de fall en tillstndshavare disponerar ver mer n ett tillstnd i sndningsomrdet
utan att Radio- och TV-verket gett sitt medgivande drtill fresls att
verket skall ha mjlighet att inte frlnga ett tillstnd.
Tillstnd skall kunna verltas. Radio- och TV-verket skall lmna
sitt medgivande till verltelse om frvrvaren r behrig och inte redan
har tillstnd att snda lokalradio i sndningsomrdet. Freligger srskilda skl kan verltelse tilltas trots att frvrvaren redan har tillstnd i sndningsomrdet. De villkor som kan glla betrffande mngden
eget material och sndningarnas format skall glla ven fr frvrvaren.
SOU 1999:30
Avgiften fr de nya tillstnden fresls best av en fast avgift om

40 000 kr och en rrlig del baserat p intkter av annonser och sponsring. Avgiften skall utg med 10 procent p belopp verstigande
400 000 kr.
Utredningen freslr att de nuvarande tillstnden fr analoga sndningar frlngs med tta r till utgngen av r 2008. Avgifterna som
faststlldes d tillstnden auktionerades ut fresls glla ven under den
kommande tillstndsperioden. Avgiften fr de tillstndshavare som fr
konkurrens av nya analoga sndningar i sndningsomrdet fresls bli
justerad.
De nya reglerna fresls trda i kraft den 1 januari 2001.
SOU 1999:30
233
Internationell jmfrelse
EU
7.1
Bakgrund
Europaparlamentet har lnge krvt initiativ fr att begrnsa de stora

mediefretagens dominans och expansion.
I december 1992 gav kommissionen med anledning av dessa krav ut
en s.k. grnbok om mngfald och mediekoncentration. (En grnbok
eng. green papers r enligt EU:s terminologi ett dokument frn kommissionen som fungerar som diskussionsunderlag i samband med att
riktlinjer utarbetas fr EU:s politik p ett visst omrde och som inte
innehller frslag men som kan anvndas fr att bereda mark fr kommande frslag.) Grnboken innehll en analys av vissa grundfrgor och
en relativt utfrlig versikt ver lagstiftning om gande av medier i de d
tolv EG-staterna. Kommissionen pekade p att medlemsstaternas olika
regler fr gande av massmedier kunde hindra den inre marknadens
utveckling och att gemenskapen hade tre olika handlingsalternativ:
1. att inte vidta ngon tgrd,
2. att genomfra tgrder som i frmsta rummet skulle berra insyn och
marknadsvervakning,
3. att stadkomma en gemensam reglering genom frordning eller
direktiv fr att samordna de nationella bestmmelserna om mediegande.
Grnboken fljdes av flera samrd med medlemsstater, berrda
organisationer och fretag. Olika uppfattningar bland medlemsstaterna
och inom kommissionen och ett starkt motstnd frn betydande delar av
de stora mediefretagen frdrjde frgans behandling. Till detta kommer
att frgan om mngfald och gande av massmedier i traditionell
bemrkelse, dvs. press, radio och TV, hade aktualiserats inom EU
234 EU
SOU 1999:30
samtidigt med tv andra stora frgor som tidigare i viss utstrckning

diskuterades samtidigt som mediekoncentrationen. Den ena av dessa
gllde de europeiska film- och TV-programproduktionsfretagens problem att konkurrera med den amerikanska underhllningsbranschen.
ven i detta mne gav kommissionen ut en grnbok vren 1994. Detta
dokument plderar fr kat utrymme fr strukturrationaliseringar,
sammanslagningar etc. inklusive fretagsuppkp ver hela EU och kan
s till vida sgas ha varit delvis positivt till kad koncentration av
gande och marknader. Den andra frgan rrde utbyggnaden av datantverk s.k. "digitala huvudleder" dr inriktningen ocks var att
undanrja nationella begrnsningar. En grupp industrimn under kommissionren Martin Bangemanns ordfrandeskap, gav i den s.k. Bangemannrapporten inte bara uttryck fr uppfattningen att lagstiftningarna
mot mediekoncentration mste anpassas och harmoniseras till ett
framtida multimediasamhlle utan bl.a. att de stora kommunikationsfretagen borde ha friare spelrum i den kommande strukturomvandlingen
och ven beredas mjlighet att g in p angrnsande omrden.
7.2
Vissa direktivutkast
Ett frsta utkast till ett direktiv om mngfald i medierna vilket utarbetats
inom EU-kommissionen blev knt sommaren 1996. Vid tminstone tv
tillfllen har reviderade utkast utarbetats. Utkasten har inte lett till
resultat och r ej offentliggjorda. Ngon detaljerad redovisning av utkastens innehll kan drfr inte komma i frga i detta sammanhang.
Eftersom kommissionens arbete p omrdet vckt betydande uppmrksamhet, blev emellertid det huvudsakliga innehllet i utkasten allmnt
knt genom artiklar i svenska och utlndska medier. Kommittn har
ansett sig ofrhindrad att i dessa delar berra det hittills bedrivna arbetet.
Allmnt knt r slunda att utkasten byggde p tanken att medlemslnderna skulle samordna regler fr begrnsningar av gande och
inflytande ver mediefretag, s att lika behandling fr alla fretag inom
EU uppns. Detta innebar att medlemslnderna inte skulle kunna infra
andra regler inom det omrde som direktivet avsgs tcka. Syftet var att
den inre marknaden skulle fungera bttre utan att stras av olika regler
fr mediegande i olika medlemsstater. Det allmnna ndamlet med
projektet var sledes att ta bort hinder i mediesektorn i den inre
marknaden som beror p olikheter i de nationella regler om mediegande
som avser att skydda mngfalden. Mer specifikt syftade projektet ocks
till att
frmja tillvxt inom mediesektorn genom att skapa
frutsttningar fr nya mediatjnster, investeringar i mediefretag och
SOU 1999:30
EU 235
deras utveckling i den inre marknaden samt att skerstlla oberoende och
sjlvstndighet mellan mediekontrollrer genom att upprtta effektiva
grnser fr mediekoncentration.
Knt r vidare att direktivutkasten omfattade de traditionella massmedierna, radiooch TV-tjnster och dagstidningar. Utgngspunkten var
att infra trsklar som begrnsar mediefretagens marknadsandelar.
Enligt utkasten skulle en av trsklarna begrnsa gandet i radiooch
TV-sektorn, dvs. den riktar sig mot mediekoncentration i resp. sektor.
Den andra skulle begrnsa koncentration som avsg gande i mer n en
mediesektor, dvs. flermediegande. De tv huvudbestmmelserna innebar ngot frenklat uttryckt att:
1) den som kontrollerar en eller flera TV- resp. radioprogramtjnster
inte fr etablera, ges frnyat tillstnd fr, eller frvrva kontroll
ver en programtjnst (kanal) om den samlade publikandel som
drigenom omfattas av aktrens kontroll i det berrda omrdet (den
relevanta marknaden) uppgr till minst 30 procent.
2) den som kontrollerar ett eller flera medier inte fr etablera, ges frnyat tillstnd fr eller frvrva kontroll ver en ny programtjnst
inom radio eller TV eller frvrva kontroll ver ett existerande
dagstidningsfretag om han redan kontrollerar ett medium av en
annan typ och han drigenom kontrollerar mer n 10 procent av den
totala mediekonsumtionen. Andelen skall berknas som en summa av
en tredjedel av marknadsandelen inom respektive radio, TV och
press.
Undantag frn huvudbestmmelserna skulle f gras fr
lokala fretag som riskerar att upphra om inte ett frvrv tillts eller
ett tillstnd frnyas om kontrollren inte redan kontrollerar ett
ntverk av lokala medier i hela eller strre delen av landet
public servicefretag, dvs. fretag som i sina stadgar har en effektiv
garanti fr oberoende och mngfald, inte har en vinstorienterad programverksamhet och r tillgngliga fr alla.
7.3
Det fortsatta arbetet
Det r knt att arbetet inom kommissionen att n enighet om ett direktivutkast mttes av stora svrigheter. Kritik mot arbetets inriktning anfrdes bde inom och utom kommissionen.
En mer allmnt hllen kritik gick ut p att effekten av en reglering
ver huvud taget och i synnerhet ett regelverk av den typ som utkasten
gav uttryck fr var diskutabel. andra sidan har det ocks ifrgasatts
236 EU
SOU 1999:30
om inte en reglering efter de angivna linjerna i vissa fall skulle frvrra

mediesituationen genom att omjliggra befintliga nationella regler om
garspridning. Kritik har ocks riktats mot att direktivprojektet fick fr
stor ekonomisk accent, vilket inte ansgs svara mot frvntningarna om
en mer kultur- och mediepolitisk ambition. Nr det gller huvudbestmmelserna fanns det synpunkter att de freslagna trskelvrdena fr
begrnsning av gande i radio och TV var fr lga likavl som att de var
fr hga. Betrffande begrnsningen av flermediegande har det hvdats
att traditionella tidningsfretag missgynnas av frslaget eftersom 10
procent r en alltfr lg grns fr fretag som verkar i olika medier. En
reglering enligt utkasten har psttts hmma utvecklingen av starka
Europabaserade fretag och diskriminera fretag som redan visat sig
framgngsrika inom traditionella medier. Till detta kan lggas att
tillfrlitligheten av mtningar av publikandelar r generellt ifrgasatt.
Arbetet p ett direktiv bedrevs till en brjan under ledning av den
italienske kommissionren Monti, men under medverkan av den tyske
kommissionren Bangemann lades ett kompromissfrslag fram som bl.a.
innehll en s.k. flexibilitetsklausul. Denna klausul var ett slags
vergngsbestmmelse som till en brjan var avsedd att glla i 10 r.
Den innebar att undantag skulle f gras fr ett fretag som endast
verskrider de frut nmnda trsklarna i ett enda land, och dr det finns
regler som skrar mngfalden p annat stt. Hrmed avsg man att tillmtesg de medlemsstater som av historiska skl eller till fljd av liberalisering av garrestriktionerna har aktrer med mycket hga publikandelar samt att ge mjlighet att ta strre hnsyn till den speciella
marknadstrukturen i vissa lnder, framfr allt, men inte enbart de mindre
lnderna. I dessa fall skulle undantag beviljas efter anmlan till
kommissionen.
Inte heller detta ledde emellertid till enighet, och ytterligare ett
kompromissfrslag diskuterades som skilde sig frn det tidigare bl.a. p
det sttet att tidsbegrnsningen i flexibilitetsklausulen hade tagits bort.
ven tanken att i stllet fr direktiv meddela en inte rttsligt bindande
rekommendation var freml fr diskussion. Hsten 1997 stod det dock
klart att arbetet p att stadkomma ett resultat p grundval av de utarbetade utkasten inte skulle kunna drivas vidare
SOU 1999:30
7.4
EU 237
Nulge
Kommittn har i enlighet med sina direktiv hllit sig fortlpande underrttad om frgans fortsatta behandling inom kommissionen. Av de
upplysningar som drvid erhllits kan slutas att ngot fortsatt arbete
efter de linjer som prglade de tidigare direktivutkasten inte r aktuellt.
Dremot har sjlva frgan inte avskrivits, och de allmnna utgngspunkterna fr ett arbete p omrdet anses fortfarande glla. Ngot nytt
utkast r emellertid inte knt och inte ens en tidsplan fr ett fortsatt
arbete p omrdet har kunnat meddelas. Av allt att dma ligger arbetet
nere, och kommittn vgar inte ha ngon uppfattning om och i s fall nr
det kommer att terupptas. Med hnsyn till det stora motstnd som de
tidigare frsken mtte mste sannolikt arbetet gras om frn grunden,
och man torde ha anledning att vnta sig att ett eventuellt nytt frsk inte
kommer att ha tillnrmelsevis lika ingripande verkningar fr marknaden
som de kasserade utkasten skulle ha ftt.
SOU 1999:30
239
Europardet
8.1
Europardets arbete med mngfald och

mediekoncentration
Sedan 1990 har frgan om mngfald och mediekoncentration bevakats

kontinuerligt av srskilda organ inom Europardet. Frst tillsattes en
arbetsgrupp. Den ersattes av en expertkommitt r 1996 och numera
finns det en specialistgrupp som till utgngen av r 2000 kommer att
underska de nya kommunikations- och informationsteknikernas- och
tjnsternas betydelse fr mngfalden i medierna i olika avseenden.
Expertkommittn och dess fregngare har utarbetat definitioner och
har gjort analyser, utredningar, versikter m.m. (se avsnitt 9.1).
Europardet har sedan ngra r tillbaka ett system fr rapportering och
marknadsvervakning genom bl.a. ett nt av nationella korrespondenter i
varje medlemsland. De redovisar frndringar i lagstiftning rrande
garfrhllanden och struktur fr massmedierna.
Inom Europardet har mediekoncentrationsfrgan haft hg prioritet
trots att det funnits politiska motsttningar bde om mediekoncentrationsproblemet som sdant och om stten att lsa problemet. Vissa
lnder har varit mer inriktade p att frska stadkomma internationellt
bindande regler om massmediegande. Andra har mer betonat betydelsen
av erfarenhetsutbyte, analyser och marknadsvervakning.
Fljande delproblem har srskilt utpekats inom Europardet:
relationerna mellan mindre lnders och strre lnders TV-system och
regler, srskilt i de fall man har samma sprk p bda sidor om
grnsen (Frankrike-Belgien, Tyskland-Schweiz-sterrike etc.),
kringgende av nationella garbegrnsningsregler genom utlandsetablering,
vertikal koncentration mellan programbolag, programproducenter,
marknadsfringsfretag etc,
handel med exklusiva rttigheter inom underhllning och nyheter
samt sportevenemang,
240 Europardet
SOU 1999:30
privata radiostationers roll inom opinionsbildning och debatt ("kvalitetsradio") och inte bara fr underhllning och musikdistribution,
reklamfrgor: marknadsfring av medieprodukter mellan olika fretag inom samma gargrupp.
Till dessa kan lggas en srskild aspekt som ansetts vara viktig fr
mindre lnder och speciellt de nya eller blivande marknadsekonomierna i
Mellan- och steuropa, nmligen frgan om hur man skall kunna
behlla sina massmedier i nationell go utan att ventyra en europeisk
integrationsprocess som frutstter fria kapitalrrelser.
8.2
Europardets riktlinjer
Arbetet inom Europardet har inte resulterat i att ngra bindande

verenskommelser har trffats utan i att riktlinjer har antagits. Europardets riktlinjer r allts inte frpliktande fr medlemsstaterna utan snarare frslag till tgrder som medlemsstaterna br vidta.
Ministerkommittns rekommendation om tgrder fr att frmja insyn i

medierna
Europardets ministerkommitt antog den 22 november 1994 en
rekommendation till medlemsstaterna om tgrder fr att frmja insyn
och ppenhet (transparens) i mediegandet (Recommendation no R
(94)13). Riktlinjerna r uppdelade i tre kategorier; allmnna bestmmelser fr insyn i media, speciella tgrder som kan garantera insyn i
radiooch TV-sektorn resp. i pressektorn. Till den frsta kategorin hr
riktlinjer om allmnhetens insyn i garfrhllanden m.m. inom medierna
och om utbyte av information mellan ansvariga organ i medlemsstaterna
om internationella transaktioner av betydelse fr mediestrukturen. Den
andra kategorin innehller riktlinjer dels fr vilka typer av information
de organ som har ansvar fr beslut om och uppfljning av sndningstillstnd br krva in av programfretagen nr sndningstillstnd meddelas eller nr frndringar intrffar. Dels fr vilka beslutsbefogenheter
m.m. sdana organ br utrustas med. Den srskilda riktlinjen om
ppenhet i pressektorn r franledd av att det, i motsats till radiooch
TV-sektorn, inte finns ngot tillstndssystem att knyta upp en reglering
om insyn till. Den behandlar vilka olika sorters information om
mediefretagen som kan vara freml fr insyn och ppenhet.
SOU 1999:30
Europardet 241
Ministerkommittns rekommendation om tgrder fr att frmja

mngfald i medierna
Europardets ministerkommitt antog nyligen, den 19 januari 1999, en
rekommendation till medlemsstaterna om tgrder fr att frmja mngfald i medierna (Recommendation No R (99)1). Till sjlva rekommendationen r fogade en bilaga och en frklarande promemoria (nedan
kallad rekommendationen).
I rekommendationen betonas bl.a. betydelsen av att den enskilde har
tillgng till ett medieinnehll som prglas av mngfald, srskilt nr det
gller information, och att frekomsten av ett stort antal sjlvstndiga
och oberoende mediekanaler p nationell, regional och lokal niv allmnt
sett leder till en hgre grad av mngfald och demokrati. Det erinras om
att politisk och kulturell variation svl nr det gller typ av medier som
sjlva medieinnehllet r av avgrande betydelse fr mngfalden i
medierna. Det framhlls att medlemsstaterna br frmja politisk och
kulturell mngfald genom att utveckla mediepolitiken i enlighet med
artikel 10 i Europakonventionen och med respekt fr principen om
oberoende medier. I rekommendationen konstateras att tendensen att
enbart fokusera p de traditionella medierna r en potentiell brist i
existerande lagstiftningar mot mediekoncentration i Europa. Det
konstateras vidare att antalet fretag med en dominerande stllning och
utvecklingen av mediekoncentrationer kan komma att ka p grund av
konvergensen mellan medie-, telekommunikations- och IT-sektorerna.
Rekommendationen utmynnar i att ministerkommittn rekommenderar medlemslnderna dels vissa tgrder, dels att regelbundet utvrdera hur effektiva befintliga tgrder r fr att frmja mngfalden och
motverka koncentrationsmekanismer, och att underska behovet av
ndringar mot bakgrund av den ekonomiska och tekniska utvecklingen
p mediefltet.
tgrderna avser inte bara reglering av gandet, utan gller ven nya
kommunikationstekniker- och tjnster, medieinnehll, redaktionellt
oberoende, public service, stdtgrder fr media och forskning om
mediekoncentration och mngfald. Dessa tgrder redovisas emellertid
inte hr.
Nr det gller reglering av gandet inom radio, TV och press
rekommenderar Europardet medlemsstaterna att vervga att infra
lagstiftning fr att frhindra och motverka koncentrationer som kan
skada mngfalden i medierna p svl nationell som regional och lokal
niv. Medlemsstaterna rekommenderas ocks att underska mjligheten
att bestmma trsklar i lagstiftning eller vid tillstndsgivning eller
liknande fr att begrnsa en medieaktrs inflytande i en eller flera
mediesektorer. Det hnvisas till att sdana trsklar kan t.ex. bygga p
242 Europardet
SOU 1999:30
maximal tittarandel eller kommersiella mediefretags omsttning eller

kapitalandel. Det br ppekas att rekommendationen inte sger ngot om
p vilken niv trsklarna skall bestmmas. Dremot uttalas att om
trsklar infrs br mediemarknadens storlek och nivn p tillgngliga
resurser p marknaden srskilt beaktas.
Nationella organ som har till uppgift att meddela sndningstillstnd
br i sitt arbete fsta srskild uppmrksamhet vid att frmja mngfalden
i medierna.
Medlemsstaterna br vervga att skapa srskilda mediemyndigheter
med makt att ingripa mot sammanslagningar och andra koncentrationer
som hotar mngfalden i medierna eller frstrka de redan existerande
organens mandat p omrdet. Om inte sdana lsningar anses lmpliga
br de allmnna konkurrensmyndigheterna ta srskild hnsyn till mngfalden i medierna nr de bedmer koncentrationer inom mediesektorn.
Vidare rekommenderas att medlemsstaterna br vervga att vidta
srskilda tgrder mot vertikal integration i mediesektorn. Det r framfr
allt tgrder fr det fall att ett enskilt fretag har kontroll ver radiooch
TV-sektorn och nraliggande aktiviteter, och detta utgr ett hot mot
mngfalden i medierna, som avses.
SOU 1999:30
243
Lagstiftning och reformstrvanden i

andra lnder
9.1
Inledning
Vad inkluderas i lagstiftning om mediekoncentration?

Lagstiftning om mediekoncentration kan innefatta flera olika typer av
bestmmelser. Det kan vara frga om bestmmelser i srskild lagstiftning som riktar sig endast mot koncentration som uppkommer genom
frvrv. Det kan ocks glla bestmmelser i radiooch TV-lagstiftningen om tillstndstvng och villkor fr att bedriva radioeller TVsndningar som framfr allt gller nyetablering, men ocks begrnsningar som ingriper mot koncentration som uppkommer p grund av
tillvxt.
I Europardets rapporter om olika nationella lagstiftningar inom
medieomrdet delar man in medlemslndernas bestmmelser i olika
kategorier. Av strst intresse i detta sammanhang r begrnsningar av
rtten att kombinera gande i samma mediesektor, begrnsningar av
rtten att kombinera gande i olika mediesektorer, begrnsningar av
inflytande mellan reklam- och mediesektorerna, begrnsningar av
samarbetsavtal mellan medierna och kontroll av fretagsfrvrv och
andra verltelser inom medierna.
Inom EU, t.ex. i kommissionens grnbok om mngfald och mediekoncentration p den gemensamma marknaden (se avsnitt 7.1), skiljer
man p fyra olika typer av bestmmelser som begrnsar mediegandet.
Fr de tv frsta anvnds beteckningarna monomedia- och multimediabegrnsningar inom EU (begreppet multimedia har senare frmst
kommit att betyda datorbaserade medieprogram som innefattar ljud, bild,
text, m.m.). I detta betnkande anvnds istllet begreppen enmedie- och
flermediegande (se kap. 2).
Begrnsningarna fr gande i ett medium kan vara utformade som
frbud att samtidigt inneha flera tillstnd fr radioeller TV-sndningar,
att ha garandelar i andra mediefretag i samma bransch, eller att
verskrida en viss upplageniv eller publikandel.
244 Lagstiftning och reformstrvanden i andra lnder
SOU 1999:30
Begrnsningarna fr flermediegande kan t.ex. vara utformade som

frbud mot att ha sndningstillstnd fr radio eller TV eller garandelar
i programfretag nr skandens upplageniv verskrider en viss grns.
ven begrnsningar eller frbud mot att ha sndningstillstnd eller
garandelar i bde radio och TV frekommer.
Den tredje typen stter grnser fr hgsta gar- eller rstandel i
mediefretag eller frhindrar p annat stt att ett bestmmande inflytande uppns i syfte att spda ut inflytandet.
Den fjrde typen av bestmmelser r begrnsningar med ett slags
diskriminerande karaktr, som exempel kan nmnas bestmmelser som
utesluter offentliga organ, politiska partier, vinstdrivande organisationer
frn att vara gare av medier fr att frhindra problem med redaktionellt
oberoende och likriktad information.
Begreppet korsgande anvnds i flera betydelser, ibland synonymt
med tidigare nmnda beteckningar. Med korsgande kan avses dels nr
en och samma gare har intressen i flera olika mediebranscher
(flermediegande), dels nr mediefretag har garintressen hos varandra,
dels nr det finns garintressen mellan mediefretag och fretag i andra
sektorer av nringslivet.
Ett antal olika beteckningar anvnds fr i princip likartade frhllanden som rr mediekoncentration.
Frhllandet mellan begreppen garoch mediekoncentration har
behandlats i ett arbetsdokument frn Rdet fr mngfald inom massmedierna (1995:1) Vad r mediekoncentration? I rapporten presenteras
och diskuteras bl.a. vissa begrepp som frekommer i litteraturen och
debatten om mediekoncentration.
Mediekoncentrationslagstiftning som en del i ett strre sammanhang

Fr att kunna dra slutsatser av jmfrelser mellan olika lnders lagstiftningar och andra stt att lsa frgor om mngfald och garkoncentration
behvs information om t.ex. mediestrukturen, koncentrationsutvecklingen, konstitutionellt skydd fr tryckoch yttrandefriheten och
om staten vidtagit tgrder p medieomrdet. Det sistnmnda kan glla
t.ex. statligt gande och subsidier.
Rdet fr mngfald inom massmedierna gav i mars 1997 ut en rapport Arbetsdokument frn Rdet fr mngfald inom massmedierna
(1997:2) om mediekoncentration i utlandet. Rapporten ger en versiktlig
bild av mediestrukturen, koncentrationsutvecklingen och lagstiftningen
om koncentration av gande i ett eller flera medier i 19 lnder. ven
lagstiftning som p annat stt berr gande och inflytande i medierna
eller som skyddar yttrandefriheten och konkurrensen tas upp i rapporten.
SOU 1999:30
Lagstiftning och reformstrvanden i andra lnder 245
Vidare redogrs fr frivilliga verenskommelser, stdsystem och

vervakningen inom medieomrdet.
Urvalet m.m.
Framstllningen i detta kapitel avser i huvudsak lagstiftning om mediekoncentration. Konkurrenslagstiftningen, i frsta hand frvrvskontrollen, och dess tillmplighet p medieomrdet berrs liksom det
konstitutionella skyddet fr tryckoch yttrandefriheten. Fr en utfrligare beskrivning av frvrvskontrollen i resp. lands konkurrenslagstiftning hnvisas till Konkurrenslagsutredningens betnkande Konkurrenslagens regler om fretagskoncentration (SOU 1998:98 s. 143 178).
Fr bakgrundsinformation om lndernas mediestruktur, koncentrationsutveckling m.m. hnvisas till den tidigare nmnda rapporten frn
Mngfaldsrdet.
Nr det gller urvalet av lnder har dels ngra av de nordiska lnderna tagits med, dels Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och
USA beroende p att dessa lnder nyligen har ndrat eller r p vg att
ndra sina lagstiftningar inom medieomrdet. Dessutom finns Nederlnderna med p grund av att det dr finns en frivillig verenskommelse
inom pressen.
Det mste framhllas att tillgngligheten till och aktualiteten i materialet skiljer sig mellan de olika lnderna. Endast avseende ett land,
Tyskland, hnvisas till ett mer systematiskt frsk till vrdering av
effektiviteten i de bestmmelser som relativt nyligen infrts dr.
9.2
Norden
9.2.1
Danmark
Konstitutionellt skydd fr yttrandefriheten

Enligt huvudbestmmelsen fr yttrandefriheten i 77 i den danska
grundlagen r var och en berttigad att i tryck, skrift och tal offentliggra sina tankar, dock under domstolarnas ansvar. Begreppen tryck och
skrift tolkas vidstrckt. Grundlagen skyddar svl de traditionella
medierna som nya medier som t.ex. text-TV och databaser som r tillgngliga ver telentet. ven frelsningar, fredrag, sng och yttringar
som frmedlas genom teknisk utrustning ssom skivor och kassettband
har grundlagsskydd.
SOU 1999:30
Grundlagsskyddet gller i frsta hand yttrandefriheten i formell

mening. Censur och andra former av frhandsgranskning kan inte infras. Frbudet mot censur anses inte omfatta film- och teatercensur.
Censurfrbudet anses frutstta att var och en skall ha rtt att utge
dagstidningar, veckotidningar och andra tidskrifter eller bcker, dvs.
etableringsfrihet, och att fri konkurrens skall rda. I princip skyddas
radiooch TV-sndningar av grundlagen p samma stt som tryckta
medier. Men genom lagen om radiooch TV-verksamhet har etableringsfriheten fr radio och TV inskrnkts och drmed rder inte heller
ngon fri konkurrens. Motivet fr detta undantag r att det finns tekniska
hinder fr att ha fler n ngra f landstckande kanaler. Det har
ppekats (rapport av Knud Aage Frbert till Medieutvalget om
Medieudvikling och Informationsret bil. 1 till betaenkning nr 1320) att
detta inte frklarar de begrnsade mjligheterna att bedriva t.ex. lokal
radiooch TV-verksamhet. I takt med att informationstekniken tar bort
de tekniska hindren mste grundlagens krav p etableringsfrihet
respekteras. Vidare har det framfrts att sdana argument som att TV
har strre genomslagskraft n tryckta medier och drfr r farligare inte
str sig mot grundlagsskyddet. I rapporten ifrgastts om t.ex. den
danska radiooch TV-lagens detaljerade bestmmelser om mjligheten
att bedriva lokal radio och TV verkligen r grundlagsenliga.
Inskrnkningar i yttrandefriheten kan ske genom vanlig lag eller
genom rttstillmpningen. Ansvaret fr yttranden i massmedier regleras i
en srskild lag, Medieansvarsloven. Ett visst skydd fr yttrandefriheten i
materiellt avseende finns i andra grundlagsbestmmelser, av vilka det
framgr att det demokratiska statsskicket frutstter att medborgarna
kan informera sig om politiska beslut och att massmedierna har rtt att
informera, kommentera och kritisera dessa beslut.
Konkurrenslagstiftningen
Danmark antog en ny konkurrenslag i juni 1997 och den trdde i kraft
den 1 januari 1998. Lagens syfte r att frmja en effektiv samhllelig
resursanvndning genom effektiv konkurrens. Liksom EG:s konkurrensregler och den svenska konkurrenslagen bygger den nya danska
konkurrenslagen p frbudsprincipen och inte som tidigare p missbruksprincipen. Lagen innehller bestmmelser om frbud mot vissa
konkurrensbegrnsande avtal och mot missbruk av en dominerande
stllning. Dremot innehller den ingen regelrtt frvrvskontroll.
Fusioner, frvrv etc. skall dock anmlas till Konkurrensstyrelsen, dvs.
konkurrensmyndighetens sekretariat, svida det inte gller tgrder
mellan mor- och dotterbolag eller mellan dotterbolag i samma koncern.
SOU 1999:30
Det ankommer p nringsministern, efter att ha inhmtat yttrande frn

konkurrensmyndigheten, att utfrda nrmare bestmmelser om hur
anmlningsskyldigheten skall utvas. Konkurrenslagen r tillmplig p
alla nringsverksamheter, sledes ven p medieomrdet.
Instllningen till lagstiftning om mediekoncentration

Danmark saknar srskild lagstiftning mot mediekoncentration. Fr
pressen finns det inga bestmmelser alls som rr villkor fr etablering
eller mediekoncentration. Lagstiftningen fr de elektroniska medierna har
haft som huvudsyfte att skra mngfalden i frhllande till det samlade
medieutbudet p nationell, regional och lokal niv genom en stark public
service-reglering fr radio och TV. verhuvudtaget har den offentliga
debatten om mediekoncentration inte varit srskilt intensiv i Danmark
bortsett frn frgan om ntverk inom lokalradion.
En statlig kommitt kallad Medieutvalget har gjort ett antal utredningar om medieutvecklingen i Danmark. Medieudvalget lmnade i juni
1996 ett slutbetnkande (Betaenkning nr. 1320) som handlar om
mediernas roll i demokratin, de tryckta medierna och de nya elektroniska
medierna. Betnkandet innehller ett srskilt kapitel om garkoncentration men inga frslag till lagstiftning mot koncentration.
Den danska instllningen ssom den kommit till uttryck i ett svar
frn kulturministeriet till EU-kommissionen angende eventuella EUinitiativ p omrdet (Betaenkning nr 1320 s. 112 f.) har hittills varit
att det inte r meningsfullt att lagstifta om bestmmelser mot mediekoncentration fr en liten marknad som Danmark, vilken r dominerad
av starka nationella public service-kanaler.
Bestmmelser om villkor fr etablering och gande i ett medium

Enligt den danska lagen om radiooch TV-verksamhet frn 1992 och
drtill hrande frordningar krvs det tillstnd fr att bedriva lokala
radiooch TV-sndningar via kabel eller satellit. Tillstndshavaren
mste ha radiooch TV-verksamhet som sitt enda syfte. Majoriteten av
styrelseledamterna skall vara bosatta inom det omrde som tillstndet
avser, vilket medverkar till att lokalradion behlls under dansk kontroll.
En person kan inte vara styrelsemedlem i mer n ett programfretag eller
programansvarig fr mer n en lokalradiostation. Programmen skall ha
lokal frankring. Till skillnad frn vad som gller i andra lnder tillmts
de skandes ekonomiska frhllandena inte ngon strre vikt vid
frdelningen av tillstnd i Danmark.
SOU 1999:30
I princip rder frbud mot ntverk inom radion. Bara i srskilda fall
fr program sndas samtidigt. Inkpssamarbete r tilltet. I praktiken
rder ett omfattande ntverkssamarbete. Det finns framskridna planer p
att tillta ntverk fr nyhetsprogram.
Det krvs tillstnd fr sndningar i strre kabelnt. Tillstnd ges bara
till lokala myndigheter, regionala telefonfretag, gare av hyreshus och
icke-vinstdrivande organisationer eller antennfreningar.
Bestmmelser om gande i flera medier och gande mellan medier och

andra branscher
Kommersiella fretag, med undantag fr tidningar, fr inte ha ett
bestmmande inflytande i lokala radiooch TV-fretag. Tidningar fr
endast ha ett sdant inflytande, om radioeller TV-stationen fyller en
funktion fr en bred lokal debatt. gande i flera medier r allts mjligt
under denna frutsttning.
9.2.2
Finland

Det konstitutionella skyddet fr yttrandefriheten regleras frmst av 10
frsta stycket i den finska regeringsformen. Var och en har yttrandefrihet. Till denna hr rtten att framfra, sprida och ta emot uppgifter,
sikter och andra meddelanden utan att hinder lggs i frvg. Bestmmelsen frbjuder censur men hindrar inte att det finns freskrifter om att
film fr granskas i frvg. Alla kommunikations- och uttrycksformer
samt all information, alla sikter och vriga meddelanden oavsett innehll omfattas. Yttrandefriheten gller ven radiooch kabelsndningsverksamhet. I princip rder det frbud mot att gra yttrandefriheten
tillstndspliktig. Skyddet fr yttrandefriheten hindrar emellertid inte ett
tillstndssystem ifall systemets ndvndighet kan motiveras p ett stt
som r acceptabelt ur yttrandefrihetssynpunkt. Mer detaljerad reglering
av tidigare nmnda rttigheter skall ske genom vanlig lag. Massmediernas rttigheter och skyldigheter regleras i flera olika lagar. Tryckta
skrifter regleras i tryckfrihetslagen. Etableringsfrihet gller i princip fr
alla medborgare, fretag och organisationer betrffande tryckta medier.
Radiosndningar regleras i radioansvarighetslagen.
Yttrandefrihetskommissionen lmnade i sitt slutbetnkande (1997:3)
ett frslag till en ny lag om yttrandefrihet i masskommunikation som
skall glla alla massmedier oavsett upptagnings-, utgivnings- eller dist-
SOU 1999:30
ributionsteknik och erstta tryckfrihetslagen, radioansvarighetslagen och

vissa bestmmelser i kabelsndningslagen.
Lagen om konkurrensbegrnsningar trdde i kraft den 1 september 1992.
Den har i vissa avseenden ndrats bl.a. i frga om det sakliga
tillmpningsomrdet. Lagen innehller dels bestmmelser om konkurrensbegrnsande samarbete och missbruk av dominerande stllning som
bygger p frbudsprincipen, dels en generalklausul om ingripande mot
konkurrensbegrnsningar som bygger p missbruksprincipen.
Genom en nyligen gjord ndring, som trdde i kraft den 1 oktober
1998 (se Nr 303/1998), har lagen kompletterats med bestmmelser om
tillsyn ver fretagsfrvrv. Med fretagsfrvrv frsts frvrv av
bestmmandertt som avses i 1 kap. 3 lagen om aktiebolag (734/1978)
eller frvrv av motsvarande faktisk bestmmandertt, frvrv av en
nringsidkares hela eller delar av en rrelse, fusion och grundande av ett
sdant samfretag som varaktigt skter samtliga uppgifter som
ankommer p ett sjlvstndigt fretag. Bestmmelserna tillmpas p
fretagsfrvrv dr den sammanlagda omsttningen fr parterna
verskrider 2 miljarder mark och minst tv av parterna har en
omsttning som verstiger 150 miljoner mark. Till omsttningen skall
rknas omsttningen hos alla sammanslutningar som omfattas av samma
bestmmande inflytande. Konkurrensrdet kan p framstllning av
konkurrensverket frbjuda eller frordna om hvande av ett fretagsfrvrv eller stlla upp villkor fr fullfljandet av ett frvrv som
resulterar i uppkomst eller frstrkning av sdan dominerande stllning
p marknaden som p ett mrkbart stt hindrar konkurrensen p den
finlndska marknaden eller p en avsevrd del av den. Om hindrandet av
konkurrensen kan undvikas genom att villkor stlls fr genomfrandet av
frvrvet skall konkurrensmyndigheten i frsta hand frhandla och
frordna om sdana villkor.
Anmlan om fretagsfrvrv skall ske inom en vecka frn frvrvstidspunkten och myndigheten skall omedelbart prva anmlan.
Konkurrensmyndigheten har en mnad p sig att bestmma om fortsatt
utredning.
Lagen om konkurrensbegrnsningar r tillmplig p mediesektorn.
SOU 1999:30
Instllningen till lagstiftning om mediekoncentration

Inte heller Finland har ngon srskild lagstiftning om garkoncentration
inom medieomrdet. Instllningen frn finskt hll har hittills varit att
man vill undvika att lagstifta om mediekoncentration.
Bestmmelser om etablering och gande inom radio och TV

I den nya lagen om televisions- och radioverksamhet som trdde i kraft
den 1 januari 1999 anges numera i lagen efter vilka kriterier tillstnd till
radiooch TV-verksamhet beviljas. Frut var tillstndsgivningen en
frga om politisk lmplighetsbedmning.
Tillstnd krvs fr radiooch TV-verksamhet med hjlp av radiovgor som utbreder sig fritt. Enligt den nya lagen skall statsrdet vid
frdelningen av tillstnd strva efter att frmja yttrandefriheten och gra
programutbudet mera mngsidigt.
Tillstnd kan beviljas en fysisk person eller sammanslutning eller
stiftelse som r solvent och har en uppenbar frmga att utva sdan
regelbunden verksamhet som tillstndet avser. Ngra srskilda
bestmmelser om begrnsningar av gande finns inte men i frarbetena
(RP 34/1998 rd s. 32) anges att vid frdelningen av tillstnd skall uppmrksamhet fstas p att kommunikationen inte koncentreras p ett stt
som r gnat att ventyra yttrandefriheten.
Ett tillstnd fr inte verltas. Om den faktiska bestmmandertten i
frhllande till tillstndshavaren frndras skall detta rknas som en
verltelse och d upphr tillstndet att glla. En tillstndshavare som
fr knnedom om en frndring, genom vilken ngon aktiegares andel
av tillstndshavarens rstetal eller aktiekapital uppnr, verskrider eller
underskrider 1/10, 1/5, 1/3, 1/2 och 2/3 av tillstndshavarens rstetal
eller aktiekapital skall omedelbart anmla detta till ministeriet. Motsvarande bestmmelse gller den som ger minst 20 procent av tillstndshavarens aktiekapital eller rstetal.
Kabel-TV-sndningar och sndningar via satellit krver inte lngre
tillstnd, men verksamheterna r anmlningspliktiga. S.k. must carryskyldighet gller fretag som ger eller innehar ett nt som huvudsakligen r avsett fr distribution av radiooch TV-sndningar. Fretaget r
skyldigt att utan ersttning distribuera sndningar som r avsedda att
mottas i hela landet och som grs av en den som har beviljats tillstnd
fr radiooch TV-verksamhet av statsrdet samt Rundradion Ab:s
sndningar.
SOU 1999:30
tgrder mot garkoncentration i flera medier

Det finns inga bestmmelser som rr gande av flera medier i Finland.
Regeringen har tidigare frskt hindra sdan garkoncentration genom
att vara restriktiva med att ge tillstnd fr radiooch TV-sndningar till
tidningsfretag eller fretag inom telekommunikationssektorn. Endast ett
frre antal av de strre regionala tidningarna har ftt tillstnd. Stora
tidningsfretag ger dock aktier i mnga av de strre lokalradiostationerna.
9.2.3
Norge

Den norska grundlagen som antogs r 1814 saknar generella bestmmelser till skydd fr yttrandefrihetens olika dimensioner. Ett uttryckligt
grundlagsskydd finns fr tryckfriheten i 100 frsta meningen. Bestmmelsen omfattar yttranden i tryckt skrift men inte t.ex. teater, film
och radio och TV. Bestmmelsen anses innebra att frhandscensur av
tryckta skrifter r frbjudet. Skyddet anses ven inkludera rtten att
distribuera tryckta skrifter.
I paragrafens andra mening ges tryckfriheten ytterligare skydd mot
begrnsningar i den straffrttsliga lagstiftningen. Ingen fr straffas fr
innehllet i en skrift som denne har ltit trycka eller ge ut svida denne
inte uppstligen och uppenbarligen, antingen sjlv har begtt eller har
uppmuntrat andra till att beg lagbrott, ringaktat religionen, sedligheten
eller de konstitutionella makterna, gjort motstnd mot myndigheternas
befallningar eller framfrt falska eller rekrnkande beskyllningar mot
ngon.
I 100 tredje meningen sls ven rtten att yttra sig fast. Bestmmelsen anses omfatta alla slag av yttranden och begrnsar sig inte till
tryckta medier. Grundlagen torde ge skydd mot siktskontroll ven fr
andra medier n tryckta skrifter.
r 1996 tillsattes en yttrandefrihetskommission med uppdrag att gra
en versyn av skyddet fr yttrandefriheten. Kommissionen skall
vervga en utvidgning av grundlagsskyddet till att glla andra medier
n tryckta skrifter. Kommissionen skall vara klar med sitt uppdrag under
1999.
SOU 1999:30
Konkurrenslagstiftningen och annan nringslagstiftning

Norge har tre olika lagar med bestmmelser om garkontroll: konkurrenslagen frn 1993, koncessionslagen frn 1974 och lagen om frvrv
av nringsverksamhet frn 1994.
Konkurrenslagens syfte r att se till att samhllets resurser anvnds
effektivt genom en aktiv konkurrens. Lagen bygger p svl frbudsprincipen som missbruksprincipen. Den innehller ett antal bestmmelser om frbud mot konkurrensbegrnsande samarbete i olika
avseenden. Lagen ger ocks konkurrensmyndigheten mjlighet att
ingripa mot villkor, avtal och handlingar som har till syfte, effekt eller r
gnade att begrnsa konkurrensen i strid mot lagens syfte. Det kan t.ex.
vara frga om tgrder som upprtthller eller frstrker en dominerande stllning p en marknad med hjlp av konkurrensbegrnsande
metoder.
Vidare finns bestmmelser fr kontroll av fretagsfrvrv. Konkurrensmyndigheten kan med std av lagen ingripa mot frvrv som
leder till eller frstrker en vsentlig konkurrensbegrnsning i strid mot
lagens syfte. Med fretagsfrvrv avses sammanslagningar, frvrv av
aktier eller andelar i ett fretag och frvrv av delar av ett fretag.
Lagens tillmpningsomrde gller i princip alla villkor, avtal eller tgrder som utgr fretagsfrvrv i lagens mening och som har eller r
avsedda att ha effekt i landet. Ingripande mot ett frvrv kan ske genom
frbud eller lggande eller genom att frvrvet godknns p vissa
villkor. I frsta hand skall myndigheten ska n en verenskommelse
med parterna om att ska vidta tgrder i syfte att minska frvrvets
negativa effekter p konkurrensen.
Det finns ingen obligatorisk anmlningsskyldighet men en mjlighet
att frhandsanmla frvrv. Senast tre mnader frn tidpunkten frn
anmlan skall myndigheten besluta om frvrvet skall lmnas utan
tgrd eller om en nrmare underskning skall ske. Om frvrvet inte
anmls kan konkurrensmyndigheten enligt huvudregeln ingripa inom sex
mnader frn det att frvrvet genomfrdes.
Konkurrenslagen r tillmplig p mediefretag.
ven lagen om frvrv av nringsverksamhet kan vara tillmplig vid
frvrv av garandelar i dagspressen eller radio och TV beroende p
omstndigheterna och srskilt verksamhetens omfattning. Om frvrvet
kan frvntas f negativa effekter fr fretaget, branschen eller
samhllet i vrigt kan tillstnd nekas.
SOU 1999:30
Bestmmelser om etablering och gande

Verksamhet som gller radiooch TV-sndningar regleras av radiooch
TV-lagen frn 1992 och av freskrifterna till radiooch TV-lagen som
antogs i februari 1997.
Alla andra n Norsk rikskringkastning (NRK) som vill bedriva radiooch TV-sndningar eller lokala radiooch TV-sndningar mste ha
tillstnd fr verksamheten. Ett sndningstillstnd kan frenas med
villkor.
Kabel-TV-verksamhet krver i princip tillstnd. Kravet p tillstnd
gller emellertid endast sndningar i kabelnt som omfattar mer n 25
byggnader och/eller 100 hushll. Samtidig och ofrndrad vidaresndning av lagliga kabelsndningar krver inte heller tillstnd. Must carryskyldighet gller enligt huvudregeln fr NRK:s och TV2:s sndningar
samt fr marksnd lokal-TV i tillstndsomrdet.
ven satellitsndningar krver tillstnd. Vid bedmningen av en
tillstndsanskan skall det lggas vikt vid skandens ekonomiska frutsttningar fr driften och fr att genomfra projektet i enlighet med
anskan.
Bestmmelser om gande finns inte i sjlva radiooch TV-lagen utan
dels i freskrifterna till lagen, dels som villkor i sndningstillstnden.
Betrffande gandefrhllandena gller enligt freskrifterna (7 kap.
11 ) att ingen fr kontrollera lokalradio- eller lokal-TV-sndningar som
tcker mer n en tredjedel av den potentiella totala marknaden fr lokala
sndningar, i frhllande till den vuxna befolkningen.
Tidningsgare, mediafretag, privatpersoner och affrsmn kan numera f tillstnd fr lokala sndningar. Kommuner, kommunala myndigheter och kabeloperatrer r dock fortfarande hindrade frn att f
egna tillstnd och de fr hgst ga 49 procent av aktierna eller en
garandel som hgst representerar 49 procent av rsterna i ett lokalt
radioeller TV-fretag.
Ingen fr ha garandel i mer n ett sndningstillstnd fr lokalradio
eller lokal-TV inom ett och samma omrde.
Om det bara finns en frekvens i ett sndningsomrde fr sndningstillstndet inte annat n i srskilda fall ges till en tidning med monopolstllning och en sdan tidning fr heller inte ga mer n 49 procent i det
lokala programfretaget. Tidningar fr inte inneha samtliga sndningstillstnd i ett omrde dr det finns flera sndningstillstnd.
Bestmmelserna r tillmpliga ven p andra associationer n norska
aktiebolag.
Det finns konsolideringsbestmmelser som nrmare reglerar vilka
garandelar som skall medrknas vid berkningen av en aktrs samlade
SOU 1999:30
garintresse. Statens Medieforvaltning avgr hur berkningen av garandelar skall ske vid tillmpningen av bestmmelserna.
Ett tillstnd fr lokal radio eller TV kan verltas efter godknnande
av Statens Medieforvaltning. Detsamma gller verltelse av mer n en
tredjedel av garandelen i ett tillstnd. Vid verltelse av mer n en
tiondel finns en anmlningsskyldighet.
Fr nationella programfretag som P4 och TV2 finns villkor i sndningstillstnden om att ingen ensam eller grupp av aktrer kan ga mer
n en tredjedel av fretaget.
Lagen om kontroll av frvrv i dagspressen och radio/TV

I Norge antogs i juni 1997 en lag om tillsyn ver frvrv i dagspressen
och i radio och TV. I propositionen (se prp 1996 97 nr 30) anges att
syftet med frslaget r att frmja yttrandefriheten, de reella yttrandemjligheterna och ett allsidigt medieutbud genom en lagstiftning som ger
mjlighet att ingripa mot en onskad grad av garkoncentration i
massmedierna.
I propositionen framhlls att ven om det finns en tendens till garkoncentration i de etablerade massmedierna i Norge s visar Eierskapsutvalgets utredning (NOU 1995:3) att den nnu inte har haft
skadliga effekter fr yttrandefriheten och de reella yttrandemjligheterna.
Den nya lagen presenteras drfr som en form av beredskapslagstiftning
i propositionen. Lagen har trtt i kraft den 1 januari 1999.
Det framgr av propositionen att regeringen inte ser ngon konflikt
mellan grundlagsskyddet fr yttrandefriheten, som sgs avse den formella yttrandefriheten, och bestmmelser om garkoncentration som
sledes inte anses berra den sidan av yttrandefriheten. garkoncentrationen kan enligt propositionen dremot verka begrnsande p de tillgngliga kanalerna fr yttranden och drigenom begrnsa de reella yttrandemjligheterna, och i frlngningen det demokratiska meningsutbytet.
Den nya lagen har karaktr av fullmaktslag och inte ett detaljerat
regelverk. En ny myndighet, Eierskapstilsynet, skall ha tillsynen ver
lagen och marknads- och garfrhllandena i dagspressen samt radio och
TV. Myndigheten fr mjlighet att i varje enskilt fall ingripa mot frvrv
av garandelar som leder till garkoncentration i strid mot lagens syfte.
Begreppet frvrv av garandelar r definierat direkt i lagen. Det
framgr t.ex. att teckning av garandelar och att frvrv av tillgngar
som innebr att en verksamhet helt eller delvis tas ver omfattas av
lagens tillmpningsomrde.
SOU 1999:30
Eierskapstilsynet har under hsten 1998 utarbetat riktlinjer fr ingripande enligt den s.k. eierskapsloven i syfte att skra likabehandling
och frutsgbarhet.
Lagens tillmpningsomrde i sak r avgrnsat till dagspressen och
radio och TV med motiveringen att dessa n s lnge utgr de viktigaste
opinionsbildande medierna. Lagen r allts inte tillmplig p nya medier
ssom elektroniska tidningar och andra Internettjnster. Det framgr
dock att regeringen kan bestmma att lagen skall tillmpas p andra
medier och att Kulturdepartementet kommer att flja utvecklingen och
eventuellt terkomma till frgan.
Lagen r enligt frarbetena tillmplig inte bara p fretag som uteslutande sysslar med tidningsutgivning eller radiooch TV-verksamhet
utan ven p fretag som bedriver sdana verksamheter som en avgrnsad del i den totala verksamheten eller som har garinflytande ver tidnings- eller programfretag. garinflytande i lagens betydelse innefattar
utver indirekt gande t.ex. ven uttryckliga eller underfrstdda avtal.
Det krvs allts inte att ett fretag har en garkontroll som uppgr till
mer n 50 procent av aktierna eller rsterna i ett fretag som driver
dagstidningar eller radiooch TV-verksamhet. Dremot kommer, enligt
riktlinjerna, lagen inte att tillmpas p andra fretag n mediefretag
som kan tnkas utva en sdan kontroll t.ex. ver distributionsnt,
tryckerier, satelliter och kabelnt som str i strid med lagens ndaml.
Fr sdana frvrv kommer bara konkurrenslagen eller den allmnna
frvrvslagen att vara tillmplig.
Geografiskt r eierskapsloven tillmplig p frvrv av garandelar
som gller eller r avsedda att glla verksamhet i Norge. Enligt riktlinjerna betyder det att ocks frvrv av garandelar som grs av utlndska
fretag kan falla in under lagen om de medfr kontroll ver tidnings- och
programfretag i Norge. Det ppekas att tvngsfrsljningar svrligen
kommer att lta sig genomfras mot utlndska fretag och att ingripande
vid sdana tillfllen kan riktas mot norska rttssubjekt.
Lagen kan inte anvndas fr att ingripa i de fall ngon har en starkare
garstllning n vad som om r nskvrt beroende p mediefretagets
egen tillvxt, nedlggning av andra mediefretag eller frhllanden som
inte har med garfrndringar att gra. Enligt motiven br lagen inte
heller tillmpas p nyetableringar. I riktlinjerna klargrs att detta ven
gller nyetableringar som kommer till stnd p grund av att tv aktrer
gr samman, s lnge det r frga om en verklig nyetablering.
Avgrnsningen av lagens tillmpningsomrde innebr att den inte kan
anvndas fr ingripande mot frvrv som innebr s.k. vertikal
integration. Motivet fr detta r att erfarenheterna i Norge visar att den
sorts problem som fljer av vertikal integration r mest negativa nr det
frvrvande fretaget har en dominerande stllning. Sdana situationer
SOU 1999:30
kan enligt propositionen hanteras effektivt av konkurrensmyndigheterna

enligt konkurrenslagens regler. Vad i vrigt gller konkurrenslagens
mjligheter att frbjuda frvrv som framstr som betnkliga med hnsyn till de reella yttrandemjligheterna eller mngfalden i medieutbudet
uttalas i frarbetena att konkurrenslagen sannolikt inte kan tillmpas p
ett stort antal frvrv. Detta hnger i frsta hand ihop med att det i
konkurrenslagen stlls krav p att det aktuella frvrvet skall medfra
eller frstrka en konkurrensbegrnsning. Vidare bedms konkurrenslagen inte fnga upp frvrv som innebr en garmssig integration
mellan olika medier. Slutsatsen r att det r tillflligheter som avgr om
myndighetsutvning med std av konkurrenslagen tar hnsyn till de
reella yttrandemjligheterna och ett allsidigt medieutbud i tillrcklig
utstrckning. Inte heller det skydd som koncessionslagen eller lagen om
frvrv av nringsverksamheter ger anses vara tillrckligt, p grund av
att lagarnas syfte inte r att skydda yttrandefriheten.
Freskrifterna till radiooch TV-lagen lgger inte hinder i vgen fr
att gra ett ingripande enligt lagen mot ett frvrv som i och fr sig
ligger inom ramarna fr vad som r tilltet enligt freskrifterna.
I lagen finns inga absoluta grnser fr gande i medierna. Eierskapstilsynet skall fr varje enskilt frvrv sjlvstndigt bedma om
frutsttningar att ingripa med std av lagen freligger. Lagen och frarbetena innehller dock vissa utgngspunkter fr hur denna bedmning
skall gras fr olika typer av frvrv fr att ka lagens frutsgbarhet.
Fr att ingripande skall ske krvs att tv frutsttningar r uppfyllda
samtidigt. Den ena frutsttningen r att frvrvaren har eller fr en
betydande garstllning nationellt, regionalt eller lokalt. Bedmningen
av vad som r en betydande garstllning kommer att variera beroende
p vilken niv analysen grs. En betydande garstllning anses fr
dagspressens del vara fr handen nr en aktr p egen hand eller tillsammans med andra kontrollerar mer n en tredjedel av den nationella
dagstidningsupplagan. Trskelvrdet motiveras bl.a. med att den skrar
att det p ett nationellt plan alltid finns minst tre gargrupper i dagspressen. Frutsttningen fr ingripande anses ocks vara uppfylld nr ett
frvrv medfr att ngon som kontrollerar mer n 10 procent av
dagstidningsupplagan blir delgare i ett fretag som ingr i en annan
gargrupp som kontrollerar 10 procent av dagstidningsupplagan. Fr
frvrv som medfr gande inom samma fretag mellan aktrer anses
mer n 10 procent av dagstidningsupplagan innebra en betydande
garstllning. I propositionen ppekas att frvrv som innebr korsgande av detta slag behandlas strngare n andra frvrv. Nr frga r
om korsgande mellan dominerande aktrer r det parternas samlade
garandelar som lggs till grund fr bedmningen. Vid andra frvrv r
det frvrvarens garposition som skall bedmas.
SOU 1999:30
Fr radio och TV finns inga konkreta trskelvrden fr ingripande.

I motiven anges att den nya lagen formellt skall kunna tillmpas p frvrv som leder till garkoncentration i nationella programfretag och
mellan dagstidningar och programfretag. Ingripande skall sledes
kunna ske mot frvrv av andelar i ett programfretag ven om frvrvet inte trffas av ngon frbudsbestmmelse i radio och TV-lagen. Det
uttalas ena sidan att tillsynsmyndigheten br ha en relativt kritisk
hllning till frvrv som leder till kad koncentration av gande i ett
medium eller till kad koncentration mellan radio och TV och dagstidningskoncerner. andra sidan framhlls att en strng praxis fr gande
mellan programfretag medfr risker. I kombination med absoluta
grnser fr hur stor andel en person fr ga i ett programfretag kan
efterfrgan och drmed vrdet av garandelar i nationella programfretag minska. Vidare kan konkurrensen snedvridas till nackdel fr de
strsta norska mediekoncernerna. Radio- och TV-omrdets internationella karaktr kan gra det svrt att kontrollera programfretag som
snder frn utlandet. Programfretag som r etablerade i Norge kan f
smre tillgng till kapital. Enligt departementets uppfattning finns det
drfr inte anledning till en mer aktiv ingripandepraxis betrffande frvrv av programfretag n fr frvrv inom dagspressen. Tillsynsmyndigheten mste i varje enskilt fall gra mer ingende bedmningar av
frvrvets samlade effekter.
Frutsttningen fr ingripande kan ven vara uppfylld vid frvrv
som ger frvrvaren ensam eller tillsammans med andra en betydande
garstllning p lokala eller regionala mediemarknader. Bedmningen av
garstllningen sker i dessa fall emellertid inte p basis av trskelvrden.
Enligt riktlinjerna kommer bedmningen istllet att utg frn
medieanvndarnas mjlighet att f samma typ av information frn
alternativa kllor, dvs. substituerbarheten, i det aktuella geografiska
omrdet. Begreppet relevant marknad kommer att ha strst betydelse vid
bedmningen p lokal och regional niv och nr frga r om garkoncentration i flera medier.
Betrffande lokal radio och TV hnvisas till frbudet i radiooch
TV-lagen fr en aktr att kontrollera mer n en tredjedel av den totala
marknaden fr lokal radio och TV. I motiven dras slutsatsen att det
knappast kommer att bli aktuellt att tillmpa den nya lagen vid frvrv
av andelar i lokal radio och TV p grund av frvrvets verkningar p det
nationella planet.
Den andra frutsttningen fr ingripande r att den betydande
garstllningen strider mot lagens syfte. Nr ett ingripande t.ex. medfr
att fretaget lggs ned eller gr i konkurs kan alternativet att frvrvet
leder till en betydande garstllning inte sjlvklart frutsttas st i strid
mot lagens syfte. Srskilt vid bedmningar av garkoncentration p
SOU 1999:30
regional och lokal niv kan det frvntas uppkomma situationer dr

frvrv som i och fr sig r onskade ur koncentrationssynpunkt mste
accepteras drfr att frvrvet tillfr verksamheten ndvndigt kapital
och kompetens. Enligt riktlinjerna mste sledes frst bedmas om det r
mjligt att fretaget lggs ned om det inte tillfrs nytt kapital genom
frvrvet och om det finns andra kpare. Ingripanden br ske endast vid
frvrv som har en viss betydelse fr lagens syfte. Fr att klargra detta
framgr det uttryckligen av lagen att ingripande inte kan ske mot frvrv
i dagspressen nr frvrvaren ensam eller i samarbete med andra inte har
eller fr en total andel av den nationella dagstidningsupplagan p mer n
20 procent och frvrvet inte heller leder till kad garkoncentration i
dagspressen och radio/TV i ngon regional eller lokal mediemarknad.
Enligt riktlinjerna kan rena finansiella investeringar accepteras under
frutsttning att det kan visas att aktrerna inte kommer att utnyttja sin
kontroll i strid mot lagens ndaml.
Om Eierskapstilsynet bedmer att frutsttningar fr ingripande mot
ett frvrv freligger kan ingripandet bl.a. g ut p att
frbjuda frvrvet,
stlla krav p frsljning av frvrvade garandelar och ge instruktioner som r ndvndiga fr att syftet med kravet skall uppfyllas,
tillta frvrvet p villkor som r ndvndiga fr att motverka att
frvrvet kan strida mot lagens syfte. Det kan t.ex. vara frga om
villkor som innebr att garen inte fr styrelserepresentation, rstrtt
p bolagsstmman eller mjlighet att tillstta chefredaktr.
Det r myndigheten som sknsmssigt bestmmer vilken typ av ingripande som skall gras. Enligt riktlinjerna skall valet styras av principen om det ingripande som bst frmjar ndamlet med lagen och om
proportionalitet mellan frvrv och ingripande.
Det br observeras att ett ingripande alltid skall fregs av frsk till
en frivillig lsning med frvrvaren. Om Eierskapstilsynet skall gripa in
mot ett frvrv mste det enligt huvudregeln ske inom sex mnader efter
det att frvrvsavtalet ingicks. Riktlinjerna anger att denna frist r
oberoende av vid vilken tidpunkt myndigheten fick knnedom om avtalet.
Srskilda hnsyn kan gra att fristen frlngs.
Det r mjligt fr den som har ett berttigat intresse att begra frhandsbesked huruvida ett frvrv kommer att leda till ingripande frn
myndighetens sida. Om Eierskapstilsynet inte lmnar besked eller motstter sig frvrvet inom 30 dagar anses det godknt. Tanken r att
Eierskapstilsynet skall ha en nra kontakt med mediefretagen och
kunna frhandla med dem.
SOU 1999:30
Eierskapstilsynet r en fristende myndighet som leds av en direktr

som r ansvarig fr alla ingripanden. Myndighetens beslut kan verklagas till en srskild klagonmnd.
Vissa synpunkter p eierskapsloven

Av frklarliga skl gr det inte n att uttala sig om den norska lagens
effektivitet. Det har inte frekommit ngon srskilt omfattande debatt om
lagen. Det kan mjligen bero p att nr lagen antogs var ingen gare s
stor att trskelvrdena direkt skulle drabba dem och att det fanns en
oskerhet om vad yttrandefrihetskommissionen kommer fram till. En av
fretrdarna fr en stor mediegare, Orkla, har dock varit engagerad i
att skra det inhemska gandet av medierna. Frn Schibsteds sida anser
man att lagen ger Eierskapstilsynet en orimlig uppgift och att det blir
alltfr mycket av sknsmssiga bedmningar huruvida yttrandefriheten
frmjas. Den kritik som i vrigt har framfrts har framfr allt riktat in
sig p att lagen inte omfattar nya medier.
Reformfrslag som rr garfrhllandena i mediesektorn

Av propositionen till den nya lagen och framfr allt av den stortingsmelding (St meld nr 18, 1996-97 Eierforhold i mediesektorn) som lades
fram i samband drmed framgick att departementet p sikt ansg det
ndvndigt att samla sektorsvergripande bestmmelser i en srskild
medielag. I meldingen tog departementet ocks upp principiella frgor
om t.ex. transparens, redaktionell frihet och ytterligare grundlagsskydd
fr yttrandefriheten. Dr framhlls ocks att lagstiftning om garfrhllandena i mediesektorn endast r ett av flera mediepolitiska verktyg
fr att frmja mngfalden.
Tankarna p en sektorsvergripande medielag verkar att ha lagts t
sidan, tminstone fr nrvarande. Kulturdepartementet har dock i en
hringsnotat (98-02-10) freslagit att principen om redaktionellt oberoende (med utgngspunkt i den s.k. Redaktrsplakaten) och skyldighet
att informera om garfrhllanden i medierna regleras i en srskild lag.
P grund av omfattande kritik, bl.a. att lagfrslaget strider mot grundlagen, r det oskert om frslaget kommer att leda till lagstiftning.
Norska Kulturdepartementet har i en hringsnotat gjort en genomgng av i vilken utstrckning eierskapsloven kommer att gra befintliga
regler om gande i kringkastningsforeskriften och sndningstillstnden
verfldiga. Man har utrett om regelsystemen r frenliga och om det
finns olika motiv bakom dem. Det pekas drvid p ngra principiella
SOU 1999:30
aspekter vid reglering av gandet inom radiooch TV-omrdet; t.ex.

likabehandling av olika sektorer, kapitaltillgng och kompetensverfring, dubbelreglering, regleringens syfte och konkurransneutralitet.
Departementet har dragit slutsatsen att alla srskilda garbegrnsningar
inom radiooch TV-sektorn br upphvs bl.a. fr att undvika dubbelreglering.
I vissa fall anser man att den nya myndigheten Eierskapstilsynet kan
tillvarata de intressen som finns bakom bestmmelserna, detta gller dels
garreglerna i sndningstillstnden fr P4 och TV2, dels bestmmelserna
i freskrifterna som gller frbudet att tcka mer n en tredjedel av den
nationella marknaden fr nrradio och lokal-TV, begrnsningarna
avseende hgst ett sndningstillstnd i samma omrde och tidningars rtt
till sndningstillstnd.
Nr det gller begrnsningen fr kabelfretag att ha eget sndningstillstnd anges att motiven fr bestmmelsen att frska hindra att
kabelfretagen frn att missbruka sin monopolstllning inte har samma
relevans i dag eller i varje fall har minskat i betydelse. Det anfrs att den
pgende konvergensutvecklingen som bl.a. innebr mer slagkraftiga
alternativa distributionsstt och digitaliseringen som kar kapaciteten
och kvaliteten i nten minskar bde mjligheten och incitamenten till att
missbruka marknadsmakt som hnger ihop med gandet av kabelnten.
I fallet med begrnsningen fr kommuner att ha sndningstillstnd
fresls att bestmmelsen upphvs drfr att den anses ha liten praktisk
betydelse. Om de freslagna ndringarna kommer att genomfras kommer freskriften om konsolideringsregler automatiskt att upphvas.
9.3
vriga lnder
9.3.1
Storbritannien
Inget konstitutionellt skydd fr yttrandefriheten

Storbritannien har ingen skriven konstitution som garanterar olika frioch rttigheter. Lagstiftaren har i princip en obegrnsad lagstiftningsmakt. Regler om begrnsningar och inskrnkningar i yttrandefriheten
avser dels censur eller andra former av frhandsgranskning, dels kriminalisering av yttranden. Tryckfriheten och andra yttringar av yttrandefriheten kan i stllet sgas bestmmas "negativt" i Storbritannien. Allt
som inte r frbjudet i lag eller genom rttspraxis har var och en rtt att
gra.
SOU 1999:30
Fair Trading Act (1973), Restrictive Trade Practices Act (1976 och
1977) och Competition Act (1980) reglerar frvrv, monopol och konkurrensbegrnsande tgrder. Bestmmelserna om frvrvskontroll finns
i Fair Trading Act. Frvrvskontrollen riktar sig huvudsakligen mot
frvrv som anses skadliga frn allmn synpunkt. Under frutsttning
att vissa kriterier r uppfyllda mste ett frvrv utredas fr att en
bedmning skall kunna gras huruvida frvrvet kan frvntas strida
mot det allmnna intresset. Vid denna bedmning tar man t.ex. hnsyn
till vikten av att bibehlla och frmja frekomsten av en effektiv konkurrens inom landet, frmja konsumentintressena, frmja utvecklingen
av nya produkter och tekniker och underltta nyetablering och att bibehlla och frmja en jmn frdelning av industrier och arbetstillfllen i
Storbritannien.
Ett frvrv blir automatiskt freml fr utredning om vrdet av de
tillgngar som tas ver verstiger 70 miljoner pund. Om en marknadsandel p 25 procent eller mer uppns genom frvrvet skall det ocks
utredas. Det kan ppekas att lagen inte innehller ngra bestmmelser
om hur ett fretags marknadsandel skall berknas. Det r upp till de
tillmpande organen att bestmma efter vilka kriterier detta skall gras.
Om frvrvet inte r frenligt med allmnintresset bestmmer handelsoch industriministern om att vidta tgrder mot frvrvet. Frvrvet kan
frbjudas och ett redan genomfrt frvrv kan brytas upp. Vidare kan
parterna lggas t.ex. att slja aktier eller att begrnsa sitt utvande av
rstrttigheterna.
Det finns ingen obligatorisk anmlningsskyldighet fr fretagsfrvrv
men dremot mjlighet till frivillig anmlan.
Fair Trading Act r tillmplig p mediesektorn. Lagen innehller
dessutom specialbestmmelser fr frvrv av fretag som ger dagstidningar. Dessa bestmmelser r tillmpliga under vissa frutsttningar,
bl.a. om kparens sammanlagda genomsnittliga tidningsupplaga genom
kpet kommer att uppg till tminstone 500 000 exemplar. Till skillnad
frn andra frvrv r ett tidningsfrvrv ogiltigt och olagligt utan handelsoch industriministerns tillstnd. Ministern mste normalt inhmta
yttrande frn konkurrensmyndigheten Monopolies and Mergers Commission (MMC). MMC skall uttala sig om frvrvet strider mot det
allmnna intresset, srskilt med hnsyn taget till behovet av nyhetsfrmedling och till yttrandefriheten. En underskning av MMC kan
underltas om det r brttom, t.ex. nr den aktuella tidningen inte kan
verleva p egen hand, eller nr det r frga om kp av en tidning som
har en genomsnittlig dagsupplaga som inte r strre n 50 000 exemplar.
SOU 1999:30
Andra frvrv skall hnskjutas till MMC som kan stlla villkor fr
frvrvet.
Bestmmelserna om frvrvskontroll i Storbritannien har kritiserats
p flera punkter t.ex. fr att de r ondigt komplicerade att tolka och
tillmpa, vilket leder till tidsutdrkt och kostnader, och fr att det politiska inflytandet i processen r fr stort. Nr det gller mediesektorn har
lagstiftningen kritiserats fr att vara ineffektiv p grund av att ansvariga
ministrar r passiva nr garna hvdar att en tidning r nedlggningshotad och fr att den inte direkt vnder sig mot gandekoncentration. MMC kan endast uttala sig mot ett frvrv om det kan bevisas att det strider mot det allmnna intresset. MMC har varit motvillig
att vga in mjligheten fr allmnheten att kunna vlja mellan en
mngfald av olika redaktionella sikter i sin bedmning.
Ny lagstiftning
Storbritannien har reviderat radiooch TV-lagen (genom Broadcasting
Act 1996). Betrffande bestmmelser som rr mediekoncentration gller
relativt stora frndringar i frhllande till Broadcasting Act 1990. De
nya bestmmelserna tillter strre koncentration och ger mer frihet t de
vervakande myndigheterna att bedma nr ett fretag har sdant
inflytande att det inte svarar mot allmnintresset. Lagstiftningen r
tillmplig p alla former av distribution och den har anpassats till den
digitala sndningstekniken.
Det br observeras att de nya bestmmelserna inte tar ver den allmnna konkurrenslagstiftningen. De sammanslagningar av fretag som
berrs av bestmmelserna om begrnsningar fr att inneha tillstnd fr
radio och TV kan ven bli freml fr frvrvskontroll enligt Fair
Trading Act.
I Storbritannien fann man att TV, radio och dagstidningar fortfarande
r s dominerande sektorer av medieindustrin att det fr nrvarande inte
fanns anledning att utvidga bestmmelserna till att omfatta periodiska
tidskrifter och andra medier ssom on-line-tjnster, med undantag fr
on-line video som lagstiftningen redan r tillmplig p.
Tidigare begrnsningar av hgsta antal tillstnd fr radio och TV har
i huvudsak slopats. Dessa har ersatts av trskelvrden fr hgsta tilltna
publikandel fr radio resp. TV som i stllet beaktar det sammanlagda
inflytande som flera tillstnd i praktiken ger.
SOU 1999:30
Kontrollbegreppet
Det traditionella kontrollbegreppet utgr frn att en person som innehar
mer n 50 procent av aktierna eller rsterna i ett fretag har kontroll
ver det. Tv nya definitioner av begreppet kontroll har infrts. Den ena
innebr att en person skall anses ha kontroll ver ett fretag ocks om
det r rimligt att frvnta sig, med hnsyn till samtliga omstndigheter,
att han kan direkt eller indirekt styra fretagets verksamhet. Om inte
gandet som sdant r ensamt avgrande. Enligt den andra definitionen
har en person kontroll om han ger 50 procent av aktierna eller rsterna i
fretaget och det finns en samordning mellan garen och andra deltagare
i fretaget hur rstrtten skall utvas. Kontrolldefinitionen vnder sig
srskilt mot det ddlge som ibland fljer av att tv aktiegare har 50
procent var av aktierna eller rsterna.
Villkor fr etablering
Radio- och TV-sndningar krver tillstnd. Det avgrande fr att f
tillstnd r hur ett innehav svarar mot allmnintresset. Liksom tidigare
fr i princip inte lokala myndigheter, kommuner, politiska partier, public
service-fretag, reklambyrer, religisa samfund, samfund som till strre
delen finansieras av offentliga medel och reklambyrer tillstnd till
radiooch TV-sndningar. Vissa av dessa s.k. diskvalificerade
kategorier fr heller inte ga mer n 5 procent av ett programfretag.
Fysiska personer bosatta utanfr EU, juridiska personer med huvudkontor utanfr EU eller bolag som kontrolleras av en sdan person kan
inte f tillstnd fr analoga sndningar men fr digitala.
Test om allmnintresset tillgodoses

Frutom de srskilda trskelvrdena stller den brittiska radiooch TVlagen ytterligare restriktioner p nationella och lokala tidningsgruppers
innehav av radiooch TV-tillstnd. De vervakande myndigheterna skall
under vissa omstndigheter bedma om innehavet verkar eller kan
frvntas verka mot allmnintresset. I ett sdant public interest-test
mste myndigheterna i frsta hand ta hnsyn till nskvrdheten att
frmja mngfalden i gandet inom medieomrdet, i de informationskllor
som r tillgngliga fr allmnheten och i de sikter som uttrycks i radio,
TV eller tidningar. Ett annat kriterium kan vara att berkna de
ekonomiska frdelar som kan frvntas uppkomma som en fljd av att
tillstndet ges till en tidningsgare eller ngon som r knuten till en
sdan, och som inte skulle uppkomma med en annan tillstndshavare.
SOU 1999:30
Effekten av tillstndsgivningens verkliga marknadspverkan inom radio-,

TV- och tidningsbranscherna eller ngon del av dem kan ocks komma
att bedmas. ven andra kriterier som anses relevanta kan ligga till
grund fr bedmningen om allmnintresset tillgodoses.
Bestmmelser om garkoncentration i ett medium

Grnsen fr innehav av tillstnd fr kommersiell TV (Channel 3,
Channel 5, satellit-TV, tillstndspliktiga programtjnster och digitala
programtjnster) r 15 procent av den totala publikandelen. Begrnsningen gller inte public service-fretagen BBC och Channel 4 men
deras tittare rknas in i underlaget vid de publikunderskningar som
skall gras. Berkningen av publikandelen grs under en rullande
tolvmnadersperiod och bygger p det antal timmar som tittarna ser p
TV. Berkningsmetoden r relativt komplicerad. En tillstndshavare
tillggs den publikandel i timmar som tittar p kanalen. Fr att frhindra
att ngon fr ett alltfr stort sammanlagt intresse i TV skall ven den
som har ett kvalificerat intresse i programfretaget, dvs. en andel som r
strre n 20 procent, men nd inte kontrollerar tillstndet, tillggas
halva publikandelen. Det skall ppekas att tillstndshavarens
publikandel drigenom inte reduceras i motsvarande mn. I princip r
det den som r programleverantr och inte den som distribuerar TVtjnsten som tillggs publikandelen.
Fortfarande fr ingen ha nationella sndningstillstnd i bde
Channel 3 och den nya Channel 5 eller mer n ett regionalt sndningstillstnd fr samma omrde. Hgst tre av de sex nu ppnade digitala
multiplextillstnden fr TV fr ges till samma innehavare.
Ocks fr tillstnd fr radiosndningar finns det en grns som innebr att ingen fr kontrollera tillstnd eller ha andelar ver 20 procent i
programfretag som sammanlagt motsvarar mer n 15 procent av
publikandelen. Publikandelen berknas med hjlp av ett system med
radiopong som utgr frn det i sndningsomrdet antalet bosatta personer som r ver 15 r. Till skillnad frn publikandelsberkningen fr
TV r det allts antalet potentiella lyssnare som utgr grund fr hur man
tillggs radiopong. Tillstnden r indelade i olika kategorier med olika
antal pong beroende p publikandelen i sndningsomrdet. Enligt
huvudregeln finns det ingen begrnsning fr hur stor andel ngon fr ga
i ett programfretag med radiotillstnd. P motsvarande stt som fr TV
pfrs den som har ett intresse ver 20 procent hlften av de radiopong
som fljer med tillstndet.
SOU 1999:30
Ingen kan f mer n ett radiotillstnd fr nationella sndningar med

analog teknik. Fr att hindra garkoncentration p lokal niv tillter
huvudregeln ett en person kontrollerar ett tillstnd fr AM och ett fr
FM, nr dessa riktar sig till samma lyssnargrupp. Undantagsvis kan tre
tillstnd ges i samma omrde men det krver att test grs som visar att
allmnintresset tillgodoses.
Bestmmelser om garkoncentration i flera medier

De nya bestmmelserna tillter flermediegande i strre utstrckning.
Ingen som har tillstnd att snda nationellt i Channel 3 eller Channel 5
fr emellertid kontrollera ett tillstnd som gller nationella radiosndningar. Inte heller tillstnd fr regionala sndningar i Channel 3 kan
kombineras med ett tillstnd fr lokala radiosndningar som i huvudsak
gller samma omrde.
Tidningsgrupper som har 20 procent eller mer av den nationella tidningsupplagan fr inte sjlva ha tillstnd och fr heller inte ga mer n
20 procent av ett fretag som har tillstnd, att snda i Channel 3 eller i
Channel 5, dvs. de privata regionala eller nationella kanalerna. Motsvarande restriktioner gller tillstnd fr och intresse i nationell och lokal
radio. Fr tidningar med en lgre andel av den nationella tidningsupplagan r det fritt att anska om att ga fretag med sndningstillstnd.
Fr att frhindra utvecklingen av lokala mediemonopol fr tidningar
med mer n 20 procent av den regionala eller lokala tidningsupplagan
inte kontrollera ngot regionalt Channel 3-tillstnd i samma omrde eller
mer n en AM- och en FM-radiotjnst. Den som har mer n 50 procent
av den lokala tidningsupplagan fr kontrollera hgst ett tillstnd fr
lokala radiosndningar och i s fall endast under frutsttningen att det
finns en konkurrerande kommersiell radiostation i samma omrde. Den
som dremot har mindre n 20 procent av den lokala tidningsupplagan
fr kontrollera upp till tre sndningstillstnd fr lokalradio i samma
omrde.
Det finns inget frbud fr tidningar att ga eller kontrollera kabeloch satellitfretag. Produktionsbolag fr inte ga mer n 25 procent av
kapitalet i ett TV-programfretag, och vice versa, om de skall rknas
som oberoende producenter. Detta har betydelse fr kravet att marksndande programfretag skall snda minst 25 procent frn brittiska
oberoende producenter.
garbegrnsningarna mellan marksnd, satellit- och kabel-TV har
helt tagits bort.
9.3.2
SOU 1999:30
Tyskland
Konstitutionellt skydd
Den tyska konstitutionen ger i artikel 5 frsta stycket skydd fr tryckoch yttrandefriheten. I frsta stycket anges att var och en har rtt att fritt
uttrycka och sprida sin uppfattning genom tal, skrift och bilder och att
fritt informera sig genom allmnt tillgngliga kllor. Vidare garanteras
tryckfrihet och friheten att rapportera genom radio och TV eller rrliga
bilder samt att censur inte r tillten. Friheten anses omfatta ven nya
medier. Garantierna fr massmedierna har tolkats som att det freligger
en positiv skyldighet fr staten att frmja bde extern och intern mngfald. Konstitutionen garanterar sledes medborgarna en grundfrsrjning
med information.
I andra stycket i artikel 5 sgs att rttigheterna kan begrnsas bl.a.
genom bestmmelser i allmnna lagar. Med detta avses lagar som
frmjar ett allmnt socialt vrde eller intresse och som tillflligtvis berr
men inte avser att begrnsa yttrandefriheten. Sdana lagar som kan ta
ver yttrandefriheten r t.ex. de som skyddar barn och unga, den
allmnna moralen, rtten till okrnkbarhet rrande den personliga ran,
nationell skerhet och respekten fr de statliga institutionerna. Enligt
artikel 19 i grundlagen fr ingen lag eller tgrd strida mot det huvudsakliga innehllet, vsensinnehllet, i de grundlggande friheterna. Om
en lag ver huvud taget begrnsar en rttighet mste det uttryckligen
framg av lagen att avsikten r att gra detta, annars blir lagen ogiltig. I
sista hand r det domstolarna som gr avvgningen mellan skyddet fr
yttrandefriheten och motstende intressen i allmnna lagar.
Regler om konkurrens finns i tv federala lagar, das Gesetz gegen
Wettbewerbsbeschrnkungen (GWB), kartellagen frn 1956 och das
Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (UVG) frn 1909 (ndrad bl.a.
1990). GWB r den primra konkurrenslagen och skyddar i frsta hand
friheten att konkurrera medan UVG har till uppgift att se till att denna
frihet inte missbrukas. Bestmmelserna bygger svl p frbudsprincipen som p missbruksprincipen.
GWB r en omfattande lag. Den innehller ett generellt frbud mot
avtal eller samordnade frfaranden som begrnsar konkurrensen, dock
med ett antal undantag. Vidare frbjuder lagen missbruk av en dominerande stllning. Lagen innehller dessutom regler om kontroll av fretagsfrvrv. Till skillnad frn t.ex. EU:s koncentrationsfrordning, som
anvnder begreppet koncentration och definierar det som ett frvrv av
SOU 1999:30
kontroll, r den tyska definitionen mer formalistisk. Man skiljer mellan

olika typer av frvrv, framfr allt mellan frvrv av tillgngar och
frvrv av aktier.
Anmlan om frvrv mste ske till konkurrensmyndigheten i frvg
om ett av de inblandade fretagen har en total omsttning p minst tv
miljarder mark eller tv av dem har en omsttning om totalt en miljard
mark vardera fregende inkomstr. Om inte dessa trskelvrden
verskrids mste likvl en underrttelse gras efter frvrvet nr fretagens sammanlagda omsttning uppgr till 500 miljoner mark eller mer.
Konkurrensmyndigheten har mjlighet att underska frvrvet och
ingripa mot det inom ett r.
GWB r tillmplig i sin helhet p medieomrdet. Sedan r 1976 har
det funnits en srskild regel som bygger p en strngare syn p sammanslagningar inom vissa branscher, bl.a. inom pressektorn. Genom en
ndring i GWB r 1998 gller detta numera ven radiooch TV-sektorn.
Vid bedmningen om trskelvrdena uppns multipliceras fretagens
omsttning med 20. Det innebr allts att bestmmelserna om
frvrvskontroll r tillmpliga p mediefretag redan vid en omsttning
som uppgr till en tjugondel av andra fretags, dvs. nr frga r om mer
n 25 miljoner mark, under frutsttning att det finns risk fr att en
dominerande marknadsposition uppstr eller frstrks. ven ganska sm
och medelstora dagstidningar berrs av dessa regler. De vervakande
myndigheterna har flera gnger stoppat fusioner mellan mediefretag. I
ett antal fall har frvrv accepterats p grund av att den tidning eller
tidskrift som kpts skulle ha lagts ned om inte frvrvet skett. Till
skillnad frn vad som gller fr andra sektorer tillter kartellagen
vertikala avtal om prissamverkan t.ex. avseende utgivning, tryckning och
distribution fr pressektorn.
Allmnt om lagstiftningen om mediekoncentration

Varje delstat har i princip en egen lagstiftning fr radiooch TV-omrdet. Den kan innehlla villkor fr tillstndsgivningen fr regional och
lokal TV och andra bestmmelser som motverkar koncentrationen i
gandet inom medierna och mellan medierna. Utlandsradio- och TV
lyder under federala lagar (Deutschlandfunk och Deutsche Welle).
Delstaterna har dock slutit ett avtal sinsemellan om radiooch TVverksamhet (Rundfunkstaatsvertrag, RStV). I praktiken medfr detta
avtal att delstaternas regler om radio och TV i hg grad liknar varandra.
Ett reviderat tredje avtal trdde i kraft den 1 januari 1997.
Delstaterna har ven slutit ett avtal 1997 om nya medietjnster som
riktar sig till allmnheten (Mediedienste-staatsvertrag).
SOU 1999:30
Regleringen av kabeloch satellit-TV finns i delstaternas lagar. Avtalet
mellan delstaterna innehller ocks vissa bestmmelser om satellit-TV. I
samtliga delstater krvs det tillstnd fr kabel-TV-sndningar.
Lokala myndigheter, politiska partier, allmnna programfretag och
deras anstllda kan inte f sndningstillstnd.

Avtalet mellan delstaterna innehller bestmmelser fr att garantera
mngfalden och hindra garkoncentration. Det nya avtalet innebr lttnader i koncentrationsbegrnsningarna fr privata TV-fretag. Den stora
frndringen r att bestmmelserna fr att garantera mngfalden av
sikter inte lngre bygger p begrnsningar av hgsta antal tillstnd eller
program eller p storleken av aktieinnehavet utan p synsttet att ingen
fr utva ett dominerande inflytande. Enligt avtalet kan ett dominerande
inflytande antas freligga om ett programfretag med alla sina TVprogram uppnr en genomsnittlig publikandel om 30 procent under ett
r eller om ett programfretag har en marknadsdominerande stllning p
en annan medierelevant marknad och verksamheten drigenom ger ett
inflytande som r jmfrbart med det som programfretaget har vid en
publikandel om 30 procent. Relevanta marknader r t.ex. film,
sportrttigheter, TV-produktion, annonser och tryckta medier.
Det innebr att en aktr fr kontrollera hgst 30 procent av den tyska
TV-marknaden. ver denna trskel anses man ha en s dominerande
stllning i opinionsbildningen att det r ndvndigt att vidta tgrder fr
att skra mngfalden, i sista hand kan tillstnd dras in. Reglerna gller
ven utlndska fretag.
Marknadsandelen faststlls genom en berkning av medelvrdet av
publiken. Mtningar sker 24 timmar om dygnet under ett r. Berkningsmetoderna r komplicerade, vid berkningen av marknadsandelen
skall man ta med de TV-sndningar i vilka aktren har ett ekonomiskt
intresse som uppgr till minst 25 procent av aktierna eller rsterna.
Ett fretag kan sjlv bestmma hur det skall komma under grnsen,
exempelvis genom att se till att det inte blir alltfr framgngsrikt.
Sannolikheten fr att ngot nu existerande fretag skall n ver grnsen
anses vara tmligen liten.
Ett ytterligare och mycket omstritt krav r att programfretag som
har en marknadsandel ver 10 procent mste upplta sndningstid fr
oberoende programfretag.
SOU 1999:30
Fortfarande r det endast tilltet med tv landstckande radiokanaler

per programfretag.
Bestmmelser om garkoncentration i flera medier

De federala konkurrensmyndigheterna vervakar relationerna mellan
tidningsfretag och privata programfretag inom radiooch TV-omrdet. Konkurrensmyndigheterna ingriper i princip inte mot korsgande
mellan tidningsfretag och privata programfretag utan snarast uppmuntrar sdant gande.
gande i andra medier beaktas vid beslut om tillstnd till radiooch
TV-sndningar. Nr det gller program som endast snds i en delstat r
det denna delstat som reglerar eventuella begrnsningar i tidningsfretags gande i radio och TV.
Restriktioner mot gande i flera medier finns i Bayern, Hessen,
Nordrhein-Westfalen och Schleswig-Holstein. I den sistnmnda delstaten
fr en tidningsutgivare eller den som har sndningstillstnd fr
informationsprogram och har en dominerande marknadsposition inte
kontrollera mer n 35 procent av aktiekapitalet eller 25 procent av
rsterna i ett privat programfretag.
I delstaten Hamburg kan en utgivare av en dominerande dagstidning
inte ensam f tillstnd fr regionala radiooch TV-sndningar. Dremot
gr det bra att samarbeta med andra. Medielagen i Hamburg begrnsar
ett tidningsfretags rstrtt i ett privat programfretag till 25 procent
samtidigt som ingen av delgarna i programfretaget kan ga mer n 35
procent av kapitalet.
Bestmmelser om korsgande
Ett mediefretag kan ha hgst 49,9 procent av aktierna i ett annat
mediefretag.
Bestmmelser om begrnsningar i garandelar

En aktiegare kan kontrollera 100 procent av kapitalet i ett TV-fretag
med rikstckande sndningar i stllet fr tidigare 49,9 procent.
SOU 1999:30
Vissa kritiska synpunkter p de nya bestmmelserna

Kritik av olika karaktr har riktats mot de nya bestmmelserna p ett
flertal punkter. En frhllandevis grundlig genomgng av bestmmelserna finns i en artikel i Media Perspektiven (nr 2/98) skriven av Dieter
Drr, professor i offentlig rtt vid Johannes Gutenberg-Universitet i
Mainz. Artikeln har som utgngspunkt att klargra hur anvndbart det
nya organet Kommission zur Ermittlung der Konzentration (KEK) r
som instrument fr att bekmpa mediekoncentration och innehller ven
vissa slutsatser nr det gller vad som krvs fr att motverka
garkoncentrationen. I huvudsak framfr Drr fljande synpunkter.
Bestmmelserna sanktionerar det faktiska duopolet p den privata

TV-marknaden
De nya bestmmelserna kan sgas vara en reaktion p den lngt gngna
koncentration som redan r ett faktum p mediemarknaden. n s lnge
har visserligen ingen av de tv privata marknadsledarna inom TV,
CLT/Bertelsmann och Kirsch-gruppen ntt upp till 30 procent av
tittarandelen. Public service-fretagen i Tyskland har ca 40 procent av
tittarandelen. Det betyder att infrandet av 30-procentsgrnsen i princip
lmnar fltet fritt fr de tv stora privata aktrerna att dela upp resten
av den nationella TV-marknaden. Tittarandelsmodellen skyddar egentligen bara mot det vrsta tnkbara scenariot, nmligen att hela den
privata TV-marknaden hamnar i hnderna p en enda aktrsgrupp. I
princip terstod det inte ngot annat alternativ p grund av att koncentrationen tilltits breda ut sig och att det dessutom finns argument som
talar fr starka europeiska koncerner inom TV-omrdet fr att kunna
konkurrera med de amerikanska aktrerna. Tyskland har en orovckande
hg grad av garkoncentration inom privat TV, tminstone vad gller
den nationella nivn.
Systemskiftet frn delgar- och programantalsbegrnsningsmodellen

till tittarandelsmodellen har inte genomfrts p ett konsekvent stt
Freskrifterna r utomordentligt komplicerade och att det finns klart
svaga punkter nr det gller hur hnsyn skall tas till programkllor och
korsvist gande med tryckta medier.
SOU 1999:30
Berkningen av grnsvrdena fr medrkning r inte vertygande

Lsningen att endast rkna med delgande ver 25 procent r fga
vertygande och frmjar i viss mn ytterligare korsgande, vilket strider
mot motiven fr att ndra koncentrationsbestmmelserna. De delstatliga
medieanstalterna hade ursprungligen freslagit 5 procent som en vre
grns och att de anser att den absoluta smrtgrnsen gr vid 10 procent.
Grnsvrdet r utformat som en presumtionsbestmmelse

Nr det gller sjlva grnsvrdet om 30 procent r det utformat som en
presumtionsbestmmelse som kommer att behva tolkas p ett sdant
stt att den materiella bevisbrdan blir omvnd. Det r tveksamt om de
framrknade tittarandelarna kan anvndas med bevisverkan, oberoende
av vem som fr uppdraget att berkna dem.
Antagandet om att grnsvrdet knappast kommer till anvndning

Det r inte lngre s skert att det tidigare antagandet att grnsvrdet
knappast kommer till anvndning, om man bortser frn bestmmelsen att
varje dominerande (ver 10 procent av publikandelen) kanal skall ta in
fnster frn andra programfretag i sina kanaler, r riktigt. Ett samarbete mellan de tv stora aktrerna Bertelsmann/CLT och Kirch-gruppen, och ven Deutsche Telekom, inom betal- och digital-TV kan leda
till att aktrerna inte blir normala konkurrenter inom vriga omrden.
Koncentrationsreglerna och kraven i frfattningen

Det r tveksamt om de nya koncentrationsbestmmelserna uppfyller
kraven i artikel 5 i konstitutionen avseende radiooch TV-friheten. Den
federala frfattningsdomstolens prejudikat krver att en positiv ordning
skapas som garanterar siktsfriheten och skerstller att radio och TV
inte styrs av staten eller ngra eller ngon viss samhllsgrupp. Det r
drfr inte sjlvklart att en bestmmelse som uttryckligen tillter att tv
privata och nationella aktrer delar upp marknaden uppfyller frfattningens krav.
SOU 1999:30
KEK:s roll fr prvnings- och kontrollfrfarandet

KEK har en viktig roll nr det gller att vervaka koncentrationen och
bekmpa hot mot mngfalden i siktsbildningen fr nationellt snda TVprogram. vervakningen av radio och TV mste utformas s att ett
statligt eller ensidigt privat inflytande ver radiooch TV-utbudet frhindras eller minimeras.
Det finns en risk att KEK, som bestr av endast sex expertmedlemmar vilka utnmns av delstaterna, kommer att representeras av
samhllets huvudfra och drfr inte klarar av att spegla olika grundinstllningar och strmningar i samhllet. Sttet som medlemmarna utnmns p utesluter inte alltid ett statligt inflytande. Utnmningsfrfarandet borde drfr ndras.
KEK kommer trots sina anstrngningar inte att kunna begrnsa den
redan bestende koncentrationen inom det privata TV-omrdet.
En stark och decentraliserad public service-verksamhet krvs fr att

skra ett pluralistiskt medielandskap.
Det finns anledning att vara skeptisk till att det kommer att vara mjligt
att med den europeiska konkurrensrtten och koncentrationskontrollfrordningen stoppa den allt starkare koncentrationen inom TVomrdet. Det innebr att de statliga public service-fretagen fr en allt
viktigare roll i skrandet av ett pluralistiskt medielandskap. Det r
avsevrt enklare att skerstlla att public service ger omfattande information, rapporterar brett och opartiskt, ger plats fr alla eller tminstone
mnga olika sikter, politiska och kulturella tendenser. Det r drfr
viktigt att hlla fast vid det dubbla systemet med bde statlig och privat
TV. Den publicistiska mngfalden i TV skerstlls bst med en
decentraliserad struktur, som i och fr sig inte behver utesluta
samarbete inom produktion, distribution och administration.
9.3.3
Frankrike
Konstitutionellt skydd m.m.

Den franska grundlagen, som anses vara jmfrelsevis ltt att ndra, har
i sig inget utvecklat rttighetsskydd. Frfattningsrdet (Conseil
Constitutionnel) har emellertid genom sin praxis infrlivat 1789 rs
rttighetsdeklaration i gllande rtt och klarlagt att den har konstitutionell status. Yttrande-, kommunikations- och tryckfriheten har genom
artikel 11 i rttighetsdeklarationen konstitutionellt skydd i Frankrike.
SOU 1999:30
Konstitutionsdomstolen har uttalat att mngfald har ett konstitutionellt

vrde och r ett ndvndigt medel fr att skerstlla dessa friheter.
Domstolen har spelat en aktiv och kritisk roll fr den medielagstiftning
som infrdes i Frankrike i mitten av 1980-talet.
Yttrandefriheten regleras i vanlig lag genom lagen om pressfrihet frn
1881 och lagen om kommunikationsfrihet frn 1986.
Konkurrenslagstiftning
Den allmnna konkurrenslagen frn 1986 innehller bestmmelser bl.a.
om konkurrensbegrnsande tgrder och fretagskoncentrationer.
Kontroll av fretagskoncentrationer sker nr de inblandande fretagen
tillsammans har en marknadsandel som verstiger 25 procent av den
franska marknaden i dess helhet eller en avsevrd del av den eller har en
gemensam omsttning ver 7 miljarder franc, under frutsttning att
tminstone tv av fretagen har en omsttning om 2 miljarder franc
vardera fregende kalenderr. Det finns inget krav p att fretagen
skall underrtta Ekonomidepartementet i frvg om en koncentration. I
praktiken r det vanligt att de fretag eller fretagsgrupper som berrs
gr ett informellt besk hos departementet fr att utrna om det r tillrdligt att lmna in en underrttelse i frvg. Det r ekonomiministern
som har rtten att besluta om en koncentration skall tilltas eller om
tgrder mot den skall vidtas. r koncentrationen redan genomfrd kan
den upplsas. Tillstnd till en koncentration kan frenas med villkor.
Ministern kan hnvisa rendet fr utredning och bedmning till Konkurrensrdet (Conseil de la Concurrence).
Fr pressen gller att om det inte finns specialbestmmelser mot
koncentrationer r i princip konkurrenslagen tillmplig, s gller t.ex. fr
tidskrifter och fackpressen. P radiooch TV-omrdet r bde konkurrenslagstiftningen och speciallagstiftningen tillmpliga.
Koncentration av gande i ett medium

Frankrike har en detaljerad speciallagstiftning mot koncentration svl
inom som mellan olika massmediesektorer. Enligt presslagen frn 1986
r det frbjudet att kpa eller sl samman allmnna dagstidningar om det
leder till att en fretagsgrupp hrigenom ger eller kontrollerar mer n
30 procent av den sammanlagda dagspressupplagan. Nyetableringar och
tillvxt som leder till att grnsen verskrids berrs inte av bestmmelsen.
SOU 1999:30
r 1994 hjdes trskelvrdena fr vissa begrnsningar i kommunikationsfrihetslagen som gller inte bara fr radio och TV utan ven fr
Internettjnster. Begrnsningarna i den lagen r av tv slag, dels kapitalandelsbegrnsningar, dels begrnsningar i antalet tillstnd en person
kan inneha.
En person fr inte direkt eller indirekt ga eller kontrollera mer n 49
procent av kapitalet eller rsterna i ett fretag som har tillstnd fr
nationella markbundna TV-sndningar. Den som har mellan 15 och 25
procent av aktierna eller rsterna i ett sdant TV-fretag fr inte ha mer
n 15 procent av kapitalet eller rsterna i ett andra fretag som har
samma sorts sndningstillstnd. Den som redan har mellan 5 och 15
procent av aktierna eller rsterna i tv fretag fr hgst ha 5 procent av
kapitalet eller rsterna i ytterligare fretag.
En person fr inte direkt eller indirekt ga eller kontrollera mer n
hlften av kapitalet eller rsterna i ett fretag som har tillstnd fr
regionala markbundna TV-sndningar i ett sndningsomrde som nr
mellan 200 000 och 6 miljoner invnare.
Det gr att f hgst tv tillstnd fr satellit-TV-sndningar. Endast
juridiska personer kan f tillstnd. En sdan person kan inte direkt eller
indirekt ha mer n 50 procent av kapitalet eller rsterna i ett satellit-TVfretag. Den som har mellan en tredjedel och 50 procent av kapitalet
eller rsterna i ett sdant fretag fr ha hgst en tredjedel i ett andra
fretag. Den som har mellan en tredjedel och 5 procent i tv fretag fr
ha hgst 5 procent i ytterligare fretag.
Den som ger nationella ntverk av marksndare fr radio kan hgst
f tillstnd i s mnga omrden att sndningarna betjnar som mest
150 miljoner invnare. Det r bara juridiska personer som kan f sndningstillstnd fr radio.
Det gr att f ett enda tillstnd fr markbundna TV-sndningar med
nationell tckning, dvs. sndningarna nr fler n 6 miljoner invnare.
Ingen fr ha bde ett nationellt tillstnd och ett tillstnd fr regionala
eller lokala sndningar Den som har tillstnd fr regionala eller lokala
sndningar kan inte f ytterligare tillstnd, om sndningarna hrigenom
nr fler n 6 miljoner invnare. Inte heller kan den som har tillstnd fr
TV-sndningar i ett visst omrde f ytterligare tillstnd fr TVsndningar av samma slag i omrdet.
Det r mjligt att f flera tillstnd fr kabelnt s lnge sndningarna
inte nr fler n 8 miljoner invnare. Ngon begrnsning i antal radioeller TV-kanaler som kabelnten fr distribuera finns inte.
SOU 1999:30
Koncentration av gande i flera medier

Bestmmelserna mot flermediegande r komplicerade. De omfattar
press, radio, markbunden TV, satellit- och kabel-TV och de ingriper
bde regional och nationell niv.
P nationell niv kan ingen f tillstnd fr att kombinera mer n tv
av fljande fyra alternativ:
Ett eller flera tillstnd fr markbundna TV-sndningar som nr mer

n fyra miljoner invnare.
Ett tillstnd fr radiosndningar som sammanlagt nr mer n 30
miljoner invnare.
Ett eller flera tillstnd att bedriva radiooch TV-sndningar i kabelnt som nr fler n 6 miljoner invnare.
Utgivning eller kontroll ver en eller flera dagstidningar som har mer
n 20 procent av den nationella dagspressupplagan.
P liknande stt finns det bestmmelser fr regional och lokal niv

som innebr att det inte gr att f tillstnd fr mer n tv av fljande
fyra alternativ i ett omrde.
Markbundna nationella eller regionala TV-sndningar.

Radioprogram som sammanlagt nr mer n 10 procent av det totala
antalet lyssnare fr samma sorts radiotjnster.
Att ge ut en eller flera dagstidningar som sprids i det aktuella omrdet.
Att snda i ett eller flera kabelnt oavsett publikens storlek.
Frslag till ny lagstiftning

Under de senaste ren har gjorts flera frsk att reformera den franska
medielagstiftningen. Under vren 1998 aviserades och behandlades p
nytt ett frslag till ndring av kommunikationsfrihetslagen.
Lagfrslaget innebr inga ndringar av trskelvrdena men det
innehller sex huvudprinciper som syftar till att:
Strka kommunikationsfretagens oberoende och ka den finansiella

transparensen.
Samtliga fretag med garintressen inom etermedierna skall inlemmas i ett srskilt holdingbolag. Fr att understryka mediesektorns oberoende fr ingen sitta i holdingbolagets styrelse samtidigt som denne
fretrder ett industrifretag som har samma moderbolag. En skyldighet
att deklarera frndringar i aktieinnehav till Conseil Suprieur
dAudiovisuel (CSA) skall infras.
SOU 1999:30
Frstrka de mekanismer som garanterar mngfald och en fungerande marknad.
CSA skall upprtta en frteckning ver fretag som har ett aktieinnehav inom etermedierna som verstiger 25 procent. Fretagen mste
underrtta CSA nr man planerar ett frvrv och CSA skall f rtt att
motstta sig frvrven samt krva omedelbara tgrder fr att frhindra
en utveckling mot frsmrade konkurrensvillkor.
Utvidga och frbttra garantin fr att viktiga evenemang blir tillgngliga fr allmnheten.
De statliga kanalerna skall f utkade mjligheter att ge allmnheten

tillgng till viktiga evenemang genom digitala sndningar.
Konsolidera den statliga sektorns andel inom etermediesektorn.

Temakanaler skall skapas genom allianser med privata operatrer.
Klarlgga och frstrka CSA:s ansvarsomrde.
Myndighetens kompetensomrde kommer att utvidgas genom att den

skall yttra sig vid tvister mellan aktrer inom etermedierna. CSA:s
yttranden och beslut mste motiveras och offentliggras vilket leder till
strre transparens. CSA skall vidare f mjlighet att vidta sanktioner.
Frbttra det juridiska ramverket.
Mot bakgrund av den snabba utvecklingen p medieomrdet skall

olika tgrder vidtas fr att frenkla och systematisera regelverket.
9.3.4
Italien
Konstitutionellt skydd
I artikel 21 i den italienska konstitutionen finns skyddet fr yttrandefriheten. Endast tryckfriheten nmns uttryckligen.
Konkurrenslagstiftning
I Italien infrdes en konkurrenslag som reglerar konkurrensbegrnsningar och frvrvskontroll frst r 1990. Frvrv som enligt vissa
kvalitativa kriterier anses innebra en koncentration skall anmlas till
konkurrensmyndigheten under frutsttning att den inhemska omsttningen fr de berrda fretagen sammantaget verstiger 636 miljarder
lire eller att det frvrvande fretaget har en total inhemsk omsttning
SOU 1999:30
som verstiger 63,6 miljarder lire (trskelvrdena avser r 1996). Lagen

r tillmplig p mediefretag.
Koncentration av gande i ett medium

Sedan 1981 har det funnits bestmmelser mot koncentration i dagspressen som bygger p fasta trskelvrden. Presslagen bygger bestmmelserna p begreppet dominerande stllning. En dominerande stllning
anses vara fr handen nr ngon
utger, eller kontrollerar fretag som utger, dagstidningar med en

upplaga som verskrider 20 procent av den samlade dagspressupplagan i Italien fregende r, eller
utger, eller kontrollerar fretag som utger, mer n 50 procent av de
tidningstitlar som utgavs fregende r i en region dr fler n en tidning utges, eller
utger, eller kontrollerar fretag som utger, mer n 50 procent av det
totala antalet tidningar som utgavs fregende r i samma interregionala omrde (Italien indelas i fyra sdana omrden), eller
skaffar garandelar i fretag som har mer n 30 procent av den totala
tidningsupplagan i landet.
Den som ger aktier som representerar mer n 50 procent av rsterna

och den som har ett bestmmande inflytande ver ett fretag, antingen
genom direkt eller indirekt gande eller genom ett avtal, anses
kontrollera fretaget. Vissa frfaranden som leder till en frbjuden
dominerande stllning blir automatiskt ogiltiga. Andra frfaranden mste
ogiltigfrklaras och den dominerande stllningen elimineras inom ett r.
Ett fretag som har en dominerande stllning frlorar allt statligt std.
Det sker ingen kontroll i frvg eller registrering av koncentrationer.
Bestmmelserna anses vara frhllandevis ltta att kringg eftersom de
inte r tillmpliga p fretag som korsger. Frvrv mellan fretag som
ger ut tidskrifter berrs inte.
Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp fr att reformera presslagen.
Arbetsgruppen har funnit att koncentrationen r lg och att det finns ett
stort antal aktrer. Problemet anses vara att dessa r fr sm och inte
klarar av ndvndiga investeringar p nationell och internationell niv. I
en rapport har arbetsgruppen slagit fast att en kommande lagstiftning
mste tillta kad vertikal och horisontell integration p medieomrdet
och att de nuvarande bestmmelserna mot koncentration mste ndras
till marknadsandelsparametrar. Vidare har man funnit att den traditionella uppdelningen p dagspress, tidskrifter och nyhetsbyrer inte r
ndamlsenlig utan br ersttas med begreppet redaktionella produkter.
SOU 1999:30
Den mest knda lagen mot mediekoncentration i Italien r den s.k.

Mammilagen (uppkallad efter den minister som lade fram lagen) frn
1990, som avser att hindra samarbetsformer som leder till att ngon fr
en dominerande stllning. Huvuddelen av reglerna handlar om radio och
television. Ingen kan f tillstnd fr mer n 25 procent av antalet
nationella radioeller TV-kanaler, och i varje fall inte fler n tre tillstnd. Enligt lagen kan man f ett tillstnd fr lokal-TV i varje sndningsomrde och sammanlagt hgst tre (fyra tillstnd i sdra Italien)
tillstnd fr olika omrden. Omrdena kan vara angrnsande under frutsttning att de tcker hgst 10 miljoner invnare.
Fr lokalradio r begrnsningen ett tillstnd i varje sndningsomrde
eller sammanlagt sju tillstnd fr olika omrden. Sndningarna fr inte
omfatta fler n 10 miljoner invnare. Det gr inte att ha tillstnd fr
bde nationell och lokal radio eller TV p samma gng. Den som har ett
tillstnd fr lokal-TV kan ven f tillstnd fr lokalradio i samma
sndningsomrde om de som sker tillstnd inte r fler n antalet
frekvenser som skall frdelas.
Det finns andra begrnsningar i mjligheten att f tillstnd. Tillstnd
fr radiooch TV-sndningar fr inte ges till:
fretag som inte har radiooch TV-verksamhet eller informationsfrmedling eller verksamhet som anknyter till information eller
bildkonst som syfte,
offentliga eller av det allmnna majoritetsgda fretag,
kreditinrttningar,
straffade personer,
personer som har frlorat ett sndningstillstnd.
Tillstnd fr icke-kommersiell radio ges endast till stiftelser, organisationer fr srskilda kulturella, etniska, politiska och religisa grupper
samt freningar som har som ml att bedriva programtjnst fr sdana
grupper.
De bestmmelser i medielagen som gller hela masskommunikationsmarknaden gr verltelser vilka leder till att ngon fr mer n 20
procent av marknadens resurser ogiltiga. Grnsen r 25 procent fr den
som har tv tredjedelar av sina totala intkter frn masskommunikationssektorn. Begrnsningen anses vara verkningsls i praktiken eftersom det r svrt att definiera vad som r relevant marknad och vad som
skall anses vara en mediesektors totala resurser.
I juli 1997 antogs en ny telekommunikations-, radiooch TV-lag som
avsgs trda i kraft den 30 april 1998. Samtidigt inrttades en ny
myndighet som skall vervaka, utvrdera och ha hand om frgor som rr
dominerande marknadsstllning och koncentrationer inom telekommunikations- och hela medieomrdet. Bland uppgifterna ingr ocks
SOU 1999:30
att ha hand om ett nytt register ver kommunikationsaktrer. Lagen

innehller nya principer och regler fr radio-, TV, kabeloch satellitsndningar. Lagen innebr att ett nytt synstt p nr en dominerande
stllning r fr handen infrs. Inte endast garandelar utan ven vem
som kontrollerar partnerskap, styrelsemedlemmar osv. r relevant fr
bedmningen av om en dominerande stllning freligger. Bedmningen
kan gras p svl nationell, som regional och lokal niv. En aktr anses
ha en dominerande stllning nr han kontrollerar 20 procent av
marknaden fr marksnd nationell radio eller TV. Det finns ett tak som
innebr att ingen fr kontrollera mer n 30 procent av de tillgngliga
resurserna, dvs. licensavgifter och annonsintkter, fr var och en av
kategorierna marksnd, kabel- resp. satellit-TV. Ingen fr heller ha
tillstnd fr mer n en marksnd betal-TV-programtjnst. Ngra av de
nya grnserna kommer att trda i kraft gradvis och den nya myndigheten
har mjlighet att utvrdera utvecklingen av nya marknader och effekten
p mngfalden i enskilda fall.
Koncentration av gande i flera medier

Tillstnd fr en nationell TV-programtjnst fr enligt den tidigare
nmnda Mammilagen inte ges till ett fretag som ger ut eller kontrollerar
dagstidningar med upplagor vilka fregende r verskred 16 procent av
den totala dagstidningsupplagan i Italien. Det gr att f ett tillstnd om
upplagan ligger mellan 8 och 16 procent av den totala dagstidningsupplagan. Ligger tidningsupplagan under 8 procent r det tilltet
att samtidigt ha hgst tv nationella TV-programtjnster.
Det finns andra begrnsningar, som dock inte gller koncentration av
gande inom massmedierna i egentlig mening. Ett mediefretag fr inte
ha mer n 20 procent av sina intkter frn reklammarknaden.
Annonsbyrer kan inte ing exklusivavtal med tidningar som har mer n
30 procent av dagstidningsupplagan. Grnsen r 20 procent om annonsbyrn sjlv ger eller r gt av ett tidningsfrlag. Annonsbyrer som
kontrolleras av eller r associerade med programfretag fr inte ha hand
om reklam fr mer n tre nationella kanaler eller tv nationella kanaler
och tre lokala kanaler eller en nationell kanal och sex lokala kanaler.
Den nya lagen ger strre mjligheter till gande i flera medier, ven
fr programfretag s lnge de inte verskrider grnserna fr olika
kategorier av medier.
SOU 1999:30
Frslag om frhandsbesked
Ett frslag om att det skall g att f frhandsbesked vid frvrv r under
behandling i parlamentet. Frgan uppfattas som kontroversiell p grund
av det hvdas att en sdan ordning senare kan visa sig motverka lagens
ndaml, att vrna yttrandefriheten.
9.3.5
Nederlnderna

Den nederlndska konstitutionen har innehllit bestmmelser till skydd
fr yttrandefriheten sedan 1815.
En ny konkurrenslag trdde i kraft den 1 januari 1998 och den innehller
bestmmelser som ger mjlighet att frbjuda koncentrationstgrder som
kan leda till en dominerande marknadsstllning. Frvrv som gller
fretag som har en sammanlagd rsomsttning som verstiger 250
miljoner gulden och som avser tminstone tv fretag som var och har
en omsttning p minst 30 miljoner gulden i Nederlnderna mste
godknnas av konkurrensmyndigheten. Konkurrenslagen r tillmplig p
medieomrdet.
En frivillig verenskommelse som ett alternativ till lagstiftning fr

pressen
I februari 1994 kom alla dagstidningsutgivare verens om ett sjlvregleringssystem fr koncentrationer inom dagspressen fr att bevara
mngfalden s lngt som det r mjligt. Tidningsorganisationen
Nederlandse Dagbladpers, NDP, tog p sig ansvaret fr att bilda en
stiftelse, Kommissionen fr Dagstidningar, som skulle ta hand om systemet. Avtalsparter r NDP, samtliga dagstidningar som r medlemmar i
NDP och deras nederlndska moderbolag. Avtalet har ingen tidsbegrnsning och kan inte sgas upp ensidigt. Det har ingen betydelse fr
skyldigheten att flja avtalet om en tidning lmnar NDP eftersom alla
fretag har undertecknat avtalet individuellt.
Varje dagstidningsfretag som undertecknat verenskommelsen
mste, nr det verlter en tidning som fretaget ger till tredje man, se
SOU 1999:30
till att ocks skyldigheterna enligt verenskommelsen frs ver p tredje

man.
Planerade koncentrationer som leder till att de inblandade dagstidningsfretagen tillsammans fr en marknadsandel om en tredjedel eller
mer av den totala tidningsmarknaden i Nederlnderna mste anmlas till
kommissionen inom en vecka frn det att avtalet slutits, erbjudandet
offentliggjorts eller en kontrollpost har frvrvats.
Koncentrationer r frbjudna om inte kommissionen ger sitt godknnande till den planerade koncentrationen.
Om koncentrationen har anmlts fr den inte verkstllas s lnge som
kommissionen inte har lmnat sitt godknnande eller de villkor som
stllts upp inte har uppfyllts.
Anledningen till att trskelvrdet inte sattes lgre, t.ex. till 25 procent
var att det inte gick att rkna med ett tillrckligt std i freningen fr ett
sdant frslag. Dessutom ansg NDP att det verenskomna trskelvrdet
med hnsyn till dagstidningssituationen i Nederlnderna inte ventyrar
mngfalden i utbudet. NDP klargjorde att man var emot ett absolut
frbud mot koncentrationer eftersom det i vissa fall skulle kunna
medfra risker fr en tidnings fortsatta existens och drmed strida mot
andan i den bestmmelse i konstitutionen som skyddar tryckfriheten.
Av verenskommelsen framgr att anmlan till kommissionen skall
gras gemensamt av de berrda fretagen. nd frefaller det som om
den egentliga skyldigheten att gra en anmlan ligger p det vertagande
fretaget. I varje fall fr man den uppfattningen av frklaringen till
verenskommelsen. Dr framkommer att det i princip r mjligt fr ett
utlndskt fretag att ta ver ett nederlndskt dagstidningsfretag, som
har undertecknat verenskommelsen, utan att ngot av de inblandade
fretagen behver anmla det planerade frvrvet. Det utlndska fretaget r inte part i verenskommelsen och det inhemska fretaget r inte
vertagande part och behver av den anledningen inte gra ngon
anmlan. Grs ingen anmlan kan kommissionen inte lmna sitt
godknnande. Om koncentrationen verskrider trskelvrdet r den likvl frbjuden enligt verenskommelsen. Fr att undvika att denna
situation uppstr har det fretag som vertas rtt att anmla den
planerade koncentrationen.
Kommissionen kan endast godknna en koncentration om den inte
leder till avsevrda och strukturella strningar i konkurrensen p den
nederlndska dagstidningsmarknaden.
Vid sin utvrdering skall kommittn ta hnsyn till ett stort antal andra
kriterier ssom tidningsmarknadens struktur och utveckling i allmnhet,
existerande och potentiell konkurrens frn andra fretag, de inblandade
tidningarnas ekonomiska och finansiella situationer, mngfalden i
SOU 1999:30
pressen och lsarnas valmjligheter p kort och lng sikt p tidningsmarknaden.

Kommissionen har mjlighet att stlla villkor som hnfr sig till
dessa kriterier nr man ger sitt godknnande till en koncentration.
En anmlan behandlas inte frrn kommissionen har frskrat sig om
att de handlingar som bifogats anmlan r tillrckliga fr att utredningen
skall kunna pbrjas. Om handlingar saknas kan kommissionen
bestmma att de skall ges in inom en viss tid. Kommissionen har drutver rtt att begra in de handlingar som man anser sig behva fr att
kunna bedma koncentrationen. Det finns mjlighet att ta experter till
hjlp och att kalla till hearings t.ex. med arbetstagarorganisationerna.
Mottagandet av en anmlan till kommissionen och kommissionens
beslut r tillgngliga fr allmnheten. Kommissionen mste alltid motivera sitt beslut. Fr att skydda affrshemligheter eller annan information
som inte r avsedd fr publicering rcker det att kommissionen gr en
sammanfattning av grunderna fr beslutet.
Under frutsttning att parterna betalar det belopp som kommissionen bestmt och ger in de handlingar som krvs skall kommissionen fatta
beslut inom fyra veckor. Ett beslut fr uppskjutas en gng men inte
lngre n fyra veckor.
Det finns inga srskilda sanktioner knutna till systemet. Den som
skapar en koncentration ver trskelvrdet utan att inhmta ett godknnande eller som inte fljer villkoren fr godknnandet bryter mot avtalet.
Kommissionen har rtt att se till att avtalet och besluten fljs. Det mste
i s fall ske med hjlp av civilrttslig lagstiftning.
En intressant aspekt r hur verenskommelsen frhller sig till
konkurrensbestmmelserna i Romfrdraget, nrmast artikel 85, och till
ministerrdets frordning om kontroll av fretagskoncentrationer (se
avsnitt 5.7 och 5.8). Undantaget i artikel 21 punkt 3 i frordningen ger
ven medlemslnderna behrighet att ingripa mot en koncentration och
tillmpa egna bestmmelser nr syftet med de nationella bestmmelserna
r att skydda andra legitima intressen n de som frordningen omfattar.
Mediernas mngfald anses vara ett legitimt intresse. verenskommelsen
r emellertid av privatrttslig natur och kan inte automatiskt jmstllas
med nationell lagstiftning. Redan nr verenskommelsen trffades tog
man i berkning att den, och beslut fattade med std av den, skulle
kunna komma i konflikt med artikel 85 punkt 1 i Romfrdraget.
verenskommelsen kan ju anses p ett stt frmja konkurrensen och p
ett annat stt vid ett vgrat godknnande ha begrnsande effekter fr
de internationella konkurrensfrhllandena. Srskilt som EUkommissionen tolkar konkurrensbegrnsning vid horisontella
integrationer som en begrnsning i friheten att kpa och slja fretag.
SOU 1999:30
Kommissionens kostnader skall bras av den eller de parter som gr

en anmlan om en planerad koncentration. Innan anmlan behandlas
bestmmer kommissionen ett belopp som skall deponeras inom en viss
tid.
Vissa relevanta begrepp t.ex. dagstidning, koncentration och upplaga
r definierade i verenskommelsen.
Kritik mot verenskommelsen

Det hvdas att kriterierna fr bedmning om en koncentration skall
tilltas inte r tillrckligt specifika fr att kunna stoppa onskade koncentrationer. Om ett planerat samgende enligt verenskommelsen
behver godknnas men de inblandade fretagen vgrar att anska om
godknnande och fortstter att driva processen gr det i praktiken inte
att stoppa samgendet i tid. Inte ens utlndska fretag som vill f
inflytande ver den nederlndska tidningsmarknaden kan stoppas i tid.
Direkta sanktioner saknas.
Bestmmelser om gande i flera medier

P begran av parlamentet har en rdgivande kommitt fr korsgande i
mediesektorn tillsatts under r 1998. Den har i uppgift att kartlgga den
nuvarande situationen och den tnkbara utvecklingen nr det gller
koncentrationer inom medieomrdet. Den skall utreda effekterna av
koncentrationer fr mngfalden och den nuvarande ordningens effektivitet. Slutligen skall den se p behovet av ny lagstiftning.
9.3.6
USA

Den viktigaste bestmmelsen till skydd fr yttrandefriheten finns i den
federala konstitutionens tillgg (First Amendment). I denna stadgas att
kongressen inte fr stifta lagar som inskrnker yttrande- eller tryckfriheten. Bestmmelsen har emellertid inte tolkats p ett sdant stt, varken
i rttstillmpningen eller i lagstiftningen, att den hindrat alla
inskrnkningar. Fr att en inskrnkning skall kunna gras i skyddet
krvs det emellertid i princip att detta r ndvndigt fr att framhlla ett
intresse av uppenbar betydelse, t.ex. nationell skerhet. Fr radio och
TV r yttrandefriheten begrnsad nr det gller oanstndigt sprkbruk.
SOU 1999:30
P grund av det konstitutionella skyddet fr tryckfriheten har det inte

ansetts mjligt att stifta lagar som riktar sig direkt mot pressen. Inte ens
krav p registrering har ansetts vara frenligt med konstitutionen.
Indirekt berrs dock pressen av lagstiftningen mot garkoncentration fr
andra medier.
Konkurrenslagstiftningen har en framtrdande roll i det amerikanska
rttssystemet och avser att p olika stt frhindra en monopolisering av
nringslivet. Lagstiftningens krna r gammal. Den bestr av Sherman
Act frn 1890, Clayton Act och Federal Trade Commission Act, bda
frn 1914. Sherman Act frbjuder varje avtal, sammanslutning i form av
en trust eller p annat stt samverkan som inskrnker eller hmmar det
fria varuutbytet eller handeln mellan delstaterna eller utlandet. Den
frbjuder ven monopolisering eller frsk till monopolisering. Konkurrensbegrnsande tgrder r frbjudna utan hnsyn till om de r
skadliga i det enskilda fallet. I rttspraxis har det emellertid infrts en
mjlighet till sklighetsbedmning. Ingripande mot fretagsfrvrv kan i
princip ven ske med std av bestmmelserna i Sherman Act. Dessa har
ftt minskad betydelse sedan tillmpningsomrdet fr Clayton Act
utvidgades. I frga om kontroll av fretagsfrvrv tillmpas i frsta
hand en bestmmelse i Clayton Act. Den frbjuder fretagsfrvrv som
medfr att konkurrensen vsentligt kan minska eller som kan skapa en
monopolsituation p marknaden. Avgrande r allts om konkurrensbegrnsande effekter uppstr och inte om en dominerande stllning i sig
uppkommer. Bestmmelsen riktar sig mot alla typer av fretagsfrvrv.
Enligt den s.k. failing firmdoktrinen r det i allmnhet tilltet fr
konkurrenter att frvrva fretag som gtt i konkurs eller som str infr
ett ekonomiskt misslyckande.
Konkurrenslagstiftningen i USA r speciell stillvida att den ger
mjlighet att bryta upp redan existerande fretag och att det inte kan
beviljas undantag frn tillmpningen av den. Konkurrenslagstiftningen r
tillmplig p medieomrdet. Tillmpligheten p pressen var dock
ifrgasatt under en tid, med hnvisning till det konstitutionella skyddet
fr tryckfriheten. Supreme Court har emellertid slagit fast att pressen
inte r undantagen. Men pressen r i vissa avseenden undantagen frn
lagstiftningen genom en srskild lag.
Justitiedepartementet (Antitrust Division) anses hlla en lg profil nr
det gller att tillmpa konkurrenslagstiftningen p mediefretagen. En
konsekvens av ett avgrande dr lagstiftningen tillmpats r att stora
regionala tidningar inte fr ga mindre tidningar i frorterna till
SOU 1999:30
utgivningsorten. Tidningsutgivningen i USA prglas dock som helhet av

kedjor vilka ger ut ett stort antal lokala och regionala dagstidningar.
Newspaper Preservation Act

Pressen kan sledes i vissa avseenden undantas frn lagstiftningen
genom bestmmelser om godknnande av samarbete mellan tidningar
s.k. Joint Operating Agreements enligt Newspaper Preservation Act.
Lagen, som antogs 1970, innehller en frklaring om att det ligger i det
allmnna intresset att behlla en dagspress som r redaktionellt oberoende och konkurrenskraftig i hela landet och att det drfr r en
offentlig policy i USA att bevara utgivningen av dagstidningar p orter
dr det trffats verenskommelser om samarbete mellan tidningar p
grund av ekonomiskt trngml. Frklaringen mste frsts mot bakgrunden att det redan fre lagens tillkomst existerade 22 samarbetsavtal
som innebar affrsmonopol p olika stllen i USA. I princip legaliserade
lagen en redan befintlig freteelse som stod i strid med gllande
konkurrenslagstiftning och ppnade en mjlighet fr tillkomsten av nya
samarbeten.
Lagen utgr det legala ramverk som tillsammans med vissa
bestmmelser gr det mjligt fr justitieministern att efter frivillig
anmlan godknna ett planerat samarbete mellan tv eller flera dagstidningars gare i en stad. Det saknar betydelse om garna utger flera tidningar p andra orter. Med dagstidning frsts en tidning som kommer
ut minst en dag i veckan och vars innehll i betydande utstrckning r
inriktat p nyheter och opinionsbildning. Samarbetet fr enligt lagen
avse den affrsmssiga och den tekniska sidan av verksamheterna, under
frutsttning att separata nyhets- och ledarredaktioner behlls och att
tidningarnas redaktionella inriktningar bestms oberoende av varandra.
Justitieministern skall prva dels om villkoret freligger att tminstone
en av de berrda tidningarna har sdana ekonomiska problem att den
oavsett gande eller anknytning sannolikt str infr ett finansiellt
misslyckande. Dels om ett godknnande av anskan r i verensstmmelse med lagens inriktning och syfte. Om samarbetsavtalet
godknns undantas det allts frn konkurrenslagarna. Det innebr att en
monopolsituation uppkommer som inte bara gr det mjligt med
kostnadsbesparingar utan ocks ger klartecken fr fasta priser,
marknadsuppdelning och vinstdelning.
Sedan 1970 har sju nya avtal slutits, bl.a. i Seattle, Detroit och Las
Vegas. Fr nrvarande finns det endast sexton samarbetsavtal med
varierande lptid i kraft. Enligt uppgift har justitieministern aldrig
avslagit ngon anskan om godknnande av ett samarbetsavtal.
SOU 1999:30
Avsikten med lagen var att hitta ett stt behlla svaga tidningar
(andratidningarna) i de stder dr tv tidningar gavs ut och frhindra att
lokala tidningsmonopol uppstod. Tanken var att man skulle ge avkall p
konkurrensen p det ekonomiska omrdet fr att kunna behlla den
journalistiska konkurrensen. Frklaringen till svrigheterna fr andratidningarna den nedtgende upplagespiralen och motiveringen fr
ett ingripande som sidostter grundlggande konkurrensprinciper var
ungefr desamma vid infrandet av Joint Operating Agreements som nr
det svenska presstdet infrdes (Borden, W, Power Plays: A Comparison Between Swedish and American Press Policies, 1995, s. 154).
Vissa synpunkter p lagens effekter

Det finns naturligtvis olika uppfattningar om vilka effekter lagen har
haft fr mngfalden och pressens oberoende. Mnga rster r kritiska till
lagens effekter. I en artikel (DN 980806) hvdar Stephen R Barnet,
professor i juridik vid universitet i Berkeley, bl.a. att lagen har slagit
ihjl fler konkurrenssituationer och fler tidningar n den har rddat och
att den har kommit att skapa just de monopolsituationer den tillkom fr
att hindra.
Borden (Power Plays: A Comparison Between Swedish and American Press Policies, 1995, s. 235) hvdar att den frmodade nyttan med
Newspaper Preservation Act var mngfald, men att ingen har kunnat
visa att samarbetet veterligen ger olika synpunkter p politiska frgor,
srskilt nr det gller lokala frgor dr det finns ett gemensamt ekonomiskt intresse hos samarbetsparterna. De ekonomiska incitamenten fr
att frbttra t.ex. nyhetsbevakning fr att konkurrera ut samarbetspartnern finns inte eftersom vinsten delas efter en frutbestmd procentsats. Samarbetsavtalen har lett till att redan vinstgivande tidningar,
som ofta ingr i framgngsrika tidningsgrupper, har kat sina vinster.
Busterna & Picard (Joint Operating Agreements: The Newspaper
Preservation Act and its application, 1993) r starkt kritiska till lagen.
De anser att lagen inte har lyckats uppn syftet att behlla andratidningarna utan snarare har pskyndat deras fall. Lagen har dremot
lyckats att ta dd p annons- och upplagekonkurrensen. Den skapar
heller inte incitament fr tidningarna att konkurrera med varandra p den
redaktionella sidan. Istllet fresprkas en modell med en annan mer
begrnsad samarbetsform, som enligt frfattarna ger samma kostnadsbesparingar men inte leder till att all konkurrens upphr. Denna
modifierade version krver inte att en av tidningarna skall vara p
fallrepet utan bygger snarare p tanken att samarbetet skall starta s
tidigt som mjligt.
SOU 1999:30
Ny lagstiftning p medieomrdet
USA har reformerat lagstiftningen p medieomrdet (the Telecommunications Act of 1996). Den nya lagen spnner ver ett vidstrckt flt;
telekommunikationstjnster, radio och TV, kabel-TV, on-linedatatjnster
och tillverkning av utrustning fr telekommunikation. Bestmmelserna
som tidigare delade upp marknaderna fr telekommunikationstjnsterna i
USA p s stt att en operatr hade monopol p lngdistansmarknaden
och sju lokala telefonbolag hade monopol p respektive lokalmarknad,
har tagits bort och ersatts med nya bestmmelser som ppnar samtliga
marknader fr konkurrens. Lagen bygger p en stark tilltro till att
konkurrensen kan disciplinera telekommunikationssektorn. Den skall
vara ett juridiskt ramverk fr en process dr kad konkurrens skall leda
till en successiv avreglering p marknaden.
Radio- och TV-verksamhet i USA krver tillstnd. Tanken har varit att
den som r bst gnad att driva verksamheten till samhllets bsta ocks
skall f tillgng till den allmnna nyttighet som frekvensspektrumet
utgr. r 1995 skedde emellertid en omdiskuterad frsljning av
radiofrekvenser p auktion. Fr att uppmuntra framvxten av nya avancerade TV-tjnster (s.k. hgupplsnings-TV) har mediemyndigheten
Federal Communications Commission (FCC) ftt mjlighet att frdela
vissa kompletterande tillstnd till programfretag som redan har sndningstillstnd. Fretagen fr tillhandahlla kompletterande tjnster och
stdtjnster mot prenumeration eller avgiftsbasis i det tillgngliga
spektrumet, mot en rlig avgift till FCC. Detta var fr vrigt freml fr
en stor debatt i slutet av lagstiftningsprocessen.

Den nya lagen lttar p mnga av de garbegrnsningar inom TVomrdet som skapades fr att stdja mngfalden i siktsbildningen. FCC
har ftt kade befogenheter genom den nya lagen. Myndigheten har ftt i
uppdrag dels att ta bort begrnsningarna avseende hur mnga nationella
TV-stationer en och samma enhet fr ga, driva, kontrollera eller ha ett
ptagligt intresse i, dels att hja begrnsningen fr hgsta tilltna
publikandel i landet frn 25 procent till 35 procent. FCC skall ocks ta
stllning till de nuvarande begrnsningarna fr gande och drift av
lokala TV-stationer i samma omrde.
SOU 1999:30
FCC kommer ven att ta bort de nuvarande garbegrnsningarna fr

hgsta antal nationella radiostationer. Fr nrvarande fr ingen ha fler
n 20 AM-stationer och 20 FM-stationer.
garbegrnsningarna fr de lokala eller regionala marknaderna har
mildrats. Trskelvrdet varierar beroende p det totala antalet stationer
inom respektive marknad. Fr en marknad med 45 eller fler kommersiella radiostationer fr en aktr ga, driva eller kontrollera upp till tta
radiostationer, varav inte fler n fem fr vara i samma tjnst (FM eller
AM). Fr en marknad mellan 30 och 44 kommersiella radiostationer r
begrnsningen sju radiostationer, varav inte fler n fyra fr avse samma
tjnst. Om det finns mellan 15 och 29 stationer r begrnsningen sex
stationer, varav inte fler n fyra fr avse samma tjnst. Slutligen gller
fr en marknad med 14 eller frre radiostationer begrnsningen fem
radiostationer, varav inte fler n tre i samma tjnst, dock med undantaget att ingen fr ga, driva eller kontrollera mer n 50 procent av stationerna. FCC har mjlighet att sidostta begrnsningarna om myndigheten anser att det skulle medfra att det totala antalet radiostationer i
drift kar.
Bestmmelser mot garkoncentration i flera medier

Indirekt berrs ven pressen av lagstiftningen fr andra massmedier.
Sedan r 1988 gller enligt en srskild lag (Holling Bill) frbud mot att
kombinera gande av en tidning med en TV-station i samma stad. Frbudet r lokalt och hindrar inte att tidningar har dominerande garandelar i nationella TV-fretag eller i TV-fretag som ligger i ett annat
omrde n dr tidningen kommer ut. Under vissa omstndigheter kan
undantag gras frn frbudet. S har fr vrigt ocks skett, t.ex. fick ett
fretag som gs av Rupert Murdoch tillstnd att kpa New York Post
nr det saknades andra intressenter och tidningen hotades av nedlggning.
Den nuvarande begrnsningen som hindrar en person eller en enhet
frn att ga eller kontrollera ett ntverk av programfretag och ett
kabelsystem skall tas bort. FCC har i uppgift att se ver de regler som
skyddar de stationer som inte ingr i ntverken mot diskriminering.
Frbudet mot korsgande mellan kabel-TV och telefoni frsvinner inte
direkt utan det blir FCC som fr gra bedmningar om korsgande skall
tilltas. I princip r det inte tilltet att ett telefonifretag kper ett
kabelfretag som verkar i samma omrde. Generella undantag grs dock
i omrden med frre n 35 000 invnare.
SOU 1999:30
289
Tidigare frslag
10
Massmediekoncentrationsutredningen
10.1
Massmediekoncentrationsutredningens
frslag
Massmediekoncentrationsutredningen (MKU), som tillsattes r 1974,

hade i uppdrag att underska mjligheterna att infra en effektiv lagstiftning med syfte att inte bara frebygga fretagskoncentration utan
ocks gra det mjligt att lsa upp en redan uppkommen monopol- eller
oligopolsituation inom massmediebranschen. Utredningen studerade
massmediestrukturen och koncentrationsutvecklingen och det statliga
stdet p massmedieomrdet. Utredningen lmnade r 1980 betnkandet
(SOU 1980:28) Massmediekoncentration. Med hnsyn till massmediernas betydelse fr den allmnna upplysningen och siktsbildningen
i samhllet fann utredningen det motiverat att infra en frvrvskontroll
p omrdet. Utredningens vervganden resulterade i ett frslag till en
lag om motverkande av massmediekoncentration och till ett frslag om
ndring i tryckfrihetsfrordningen.
Utredningen freslog att en massmedieintressents (massmediefretag,
massmediegare eller likstllda) frvrv av det bestmmande inflytandet
ver ett annat massmediefretag med verksamhet hr i landet skulle
prvas av Marknadsdomstolen p talan av Nringsfrihetsombudsmannen
(NO). Med massmediefretag avsgs i frslaget ett fretag av viss
storlek som yrkesmssigt meddelar uppgifter och sikter till allmnheten
genom tryckt skrift, radio, television, film, videogram, fonogram, teater,
utstllning eller annat sdant uttrycksmedel. Om frvrvet bedmdes
som skadligt frn yttrandefrihets- eller siktsbildningssynpunkt skulle
Marknadsdomstolen kunna meddela freskrifter i syfte att frhindra de
290 Massmediekoncentrationsutredningen
SOU 1999:30
skadliga fljderna, och om det inte rckte skulle man kunna frbjuda
frvrvet. Vid prvningen skulle srskilt beaktas hur frvrvet pverkade fretags- och garstrukturen och de redaktionella konkurrensfrhllandena. Som en skerhetsventil freslogs att om ett ingripande
med frbud uppenbarligen skulle strida mot ett annat betydande allmnt
intresse, fick ingripandet underltas. Utredningen angav som exempel p
sdana intressen bl.a. effektiviteten i nringslivet, prisbildningen och full
sysselsttning.
Vad som freskrevs om massmedieintressents frvrv skulle ocks
glla ett frvrv som gjordes av en massmedieintressents make, barn,
frldrar eller syskon eller av en juridisk person ver vilken dessa eller
ngon av dem hade ett bestmmande inflytande.
Betrffande massmediefretag med en dominerande stllning uttalade
utredningen att en generell ordning som mjliggjorde upplsning av
bestende massmediefretag mtte starka betnkligheter. Enligt utredningen frefll frhllandena p massmedieomrdet vid den tiden inte
pkalla att det infrdes en allmn upplsningsmjlighet. Emellertid
borde man inte helt avst frn mjligheten att ingripa, utan att ngot
frvrv var aktuellt, mot bestende koncentration p omrdet. Fr vissa
undantagsfall frelg enligt utredningen ett behov fr samhllet att se till
att inte dominansen frn stora konglomerat eller andra betydande
fretagsbildningar blev sdan att det frelg fara frn yttrandefrihetsoch siktsbildningssynpunkt.
Utredningen freslog att Marknadsdomstolen (MD) p anskan av
NO skulle kunna meddela freskrifter i syfte att frhindra fara frn
yttrandefrihetsoch siktsbildningssynpunkt. Mjligheten till ingripanden avsg en massmedieintressent ensam eller tillsammans med andra
inom en sammanhllen grupp av massmedieintressenter som hade en
dominerande stllning p massmedieomrdet. Frutsttningen fr ingripande var att denna stllning eller ngon tgrd eller underltenhet av
massmedieintressenten medfrde fara frn yttrandefrihetsoch siktsbildningssynpunkt. Enligt utredningen skulle freskrifterna normalt inte
g ut p att eliminera faran genom en frndring av fretags- eller
garstrukturen. Fr tv typer av fall freslogs emellertid att freskrifterna fick avse om inte faran kunde frhindras p annat stt att
intressenten skulle avhnda sig en massmediefretagsrrelse eller del av
sdan rrelse eller aktier eller andelar i en juridisk person som r en
massmedieintressent. Dels nr en redan dominerande massmedieintressent genom nyetablering av massmedieverksamhet kunde antas
strka sin stllning, dels vid underltenhet att flja freskrifter som
meddelats enligt lagen. I betnkandet uttalades att ingripande inte skulle
kunna franledas av intern tillvxt som sdan.
SOU 1999:30
Massmediekoncentrationsutredningen 291
I det lagfrslag som utredningen lade fram angavs uttryckligen att

freskrifter och frbud inte fick meddelas p grund av ett massmediums
innehll eller ha till syfte att massmediet skulle f visst innehll.
Utredningen fann att genomfrandet av den freslagna lagen inte
frutsatte ngon ndring av regeringsformen (RF). Dremot framhll
utredningen att den freslagna lagstiftningen stred mot bestmmelserna
om etableringsfrihet i tryckfrihetsfrordningen. Dessa hade enligt utredningen inte utformats med tanke p de olgenheter som en fr lngt
gende koncentration kan medfra. Utredningen ansg att den freslagna
lagstiftningens syfte att frmja en reell yttrande- och tryckfrihet lg
vl i linje med de principer p vilka tryckfrihetsfrordningen (TF)
grundar sig. Lagstiftningen stred enligt utredningen drfr inte mot TF:s
anda, emellertid krvde den en ny undantagsfreskrift i tryckfrihetsfrordningen.
Utredningen freslog sledes en ny paragraf i TF (1 kap. 10 ) med
en frhllandevis utfrligt utformad bestmmelse fr att mjliggra
infrandet i vanlig lag av de frbud och de villkor som utredningen
tnkte sig. Paragrafen har redovisats tidigare, i avsnitt 5.11.
Reservation mot frslaget

Mot utredningens frslag reserverade sig Allan Hernelius och Lennart
Hirschfeldt. De framhll att en avvikelse frn TF:s grundlggande principer mste frutstta att det p ett vertygande stt visats att reella
risker frn yttrandefrihetsoch siktsbildningssynpunkt talade fr avvikelsen och att inskrnkningen i etableringsfriheten inte kunde befaras
medfra icke nskvrda olgenheter frn andra utgngspunkter. Varje
freslagen inskrnkning borde kunna motiveras utifrn faktiskt rdande
frhllanden. De garverltelser som skett under 1970-talet hade inte
visats medfra ngra skadeverkningar eller ver huvud taget haft ngra
skadliga konsekvenser frn yttrandefrihetsoch siktsbildningssynpunkt.
I realiteten hade en utvidgning av mediestrukturen gt rum i riktning mot
kad mngfald i dessa avseenden. Srskilt lokalradion mste tillmtas
utomordentligt stor betydelse som komplement till tryckta regionala och
lokala medier. Riskerna fr informations- och siktsbildningsmonopol
hade drfr p ett avgrande stt minskat. Mngfalden var frn
konsumentsynpunkt strre n tidigare och nya tekniker kunde frstrka
denna utveckling.
Reservanterna ansg att koncentrationstendenserna i dagspressen
kunde bero p ndvndiga tgrder framtvingade av den ekonomiska
situationen i branschen. Fusionering kunde ge styrka t var fr sig dligt
lnsamma fretag och ge dessa kade mjligheter att hvda sig mot en
SOU 1999:30
vermktig konkurrent. Fusioner ver mediegrnser kunde vara ett led i

en ekonomiskt nskvrd diversifiering. vergngen till en ny gare som
var massmedieintressent kunde vara det enda sttet att trygga att en
tidnings politiska frg och ideella mlsttning bevarades vid ett
garskifte. Det kunde inte vara rimligt utifrn tryckfrihetspolitiska
utgngspunkter att genom lagstiftning frsvra eller frhindra sdana
transaktioner.
En prvning av frvrv och utfrdandet av eventuella freskrifter
borde uteslutande bygga p en bedmning av vilka konkreta olgenheter
ur yttrandefrihetsoch siktsbildningssynpunkt som frvrvet kan
medfra jmfrt med om frvrvet inte skulle komma till stnd. Sdana
olgenheter borde enligt reservanterna kunna motverkas genom utformandet av lmpliga freskrifter, tillrckliga motiv syntes inte freligga
fr infrandet av ett mot etableringsfrihetens princip s kraftigt stridande
instrument som mjligheten att utfrda ett formligt frbud.
Det var enligt reservanterna betnkligt att det gavs mjlighet att ingripa mot nyetablering p det grundlagsskyddade omrdet. Det vore
vidare olyckligt att infra lagbestmmelser som skulle kunna beropas
som skl fr ett strukturingrepp mot en massmedieintressent, som vidtog
tgrder eller frberedelser fr att utnyttja ny teknik, med motivering att
denne i motsats till andra massmedieintressenter, kunde sgas ha en
dominerande stllning. Det frelg enligt reservanterna en uppenbar
principiell skillnad mellan att utfrda freskrifter i samband med frvrv
och att med sdana ingripa i bestende frhllanden eller vid frndringar som kunde ha uppkommit genom intern tillvxt eller bortfall av
konkurrenter. Ett ingripande av detta slag var alltfr lngtgende frn
tryckfrihetssynpunkt fr att kunna accepteras.
Reservanterna kunde inte godta lydelsen av den freslagna bestmmelsen i TF eftersom den inte motsvarade den fr TF karaktristiska
ambitionen att ge ett detaljerat grundlagsskydd i motsats till sdana
allmnna formuleringar som finns i RF. Den freslagna bestmmelsen
skulle gra det mjligt att genom ett enkelt riksdagsbeslut erstta den
freslagna lagen med en ny mer lngtgende lag. Reservanterna menade
att om det skulle skapas utrymme fr en begrnsning i etableringsfriheten mste den nya bestmmelsen f en lngt mer detaljerad och
precis utformning. I annat fall kunde etableringsfriheten ytterligare
inskrnkas genom ndring i vanlig lag och grundlagsskyddet bli illusoriskt.
SOU 1999:30
10.2
Remissutfallet
Sammanfattning
En vervgande del av remissinstanserna var kritiska till Massmediekoncentrationsutredningens frslag. Justitiekanslern (JK), Konsumentverket, Tjnstemnnens centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas riksfrbund (LRF), Sveriges Advokatsamfund (Advokatsamfundet),
Sveriges Industrifrbund (Industrifrbundet), Svenska arbetsgivarefreningen (SAF), Svenska Tidningsutgivarefreningen (TU), Svenska
Journalistfrbundet (Journalistfrbundet), Svenska Bokfrlggarefreningen (Bokfrlggarefreningen), Videoproducenternas frening,
Teaterfrbundet, Svenska Veckopressens Tidningsutgivarefrening
(VECTU), Freningen Svensk Fackpress (FACTU) och Fria Moderata
Studentfrbundet avstyrkte frslaget.
Svea hovrtt, Kammarrtten i Jnkping, Marknadsdomstolen (MD),
Videogramutredningen, Landstingsfrbundet (LF), Svenska filminstitutet, Informationsteknologiutredningen, Sveriges Frfattarfrbund
(Frfattarfrbundet), Sveriges Radio (SR) samt Konstnrliga och
Litterra Yrkesutvares Samarbetsnmnd (KLYS) var tveksamma till
utredningens lsningar.
Ett ftal instanser tillstyrkte frslagen, nmligen Landsorganisationen
i Sverige (LO), Fackfrbundspressens Samorganisation (FACKSAM)
och Statens Kulturrd (Kulturrdet). FACKSAM fann dock att de
freslagna tgrderna var otillrckliga.
Presstdsnmnden freslog att utredningens frslag i frga om frvrvskontroll och freskrifter vid frvrv borde prvas under exempelvis
en femrsperiod.
Behovet av lagstiftning
Det rdde delade meningar om lagstiftningsbehovet. LO, FACKSAM och
Kulturrdet, liksom Journalistfrbundet och Konsumentverket ansg att
behov fanns. De tre frstnmnda instanserna stllde sig i stort sett
bakom utredningsfrslaget. Dremot ansg Journalistfrbundet och
Konsumentverket att med den utformning som frslaget ftt kunde det
inte lggas till grund fr lagstiftning.
vriga remissinstanser ansg av olika skl att det inte fanns ngot
behov av den freslagna lagstiftningen eller att behovet inte hade visats
eller att det var fr svagt. Ngra av remissinstanserna TU, Videogramutredningen och Advokatsamfundet framhll att det fanns motvikter till koncentrationstendenserna inom pressen. Som exempel p
SOU 1999:30
motvikter pekades p presstdet och organisationspressen, och p

regional niv, p lokalradio, nrradio och regional-TV. SI och SAF
hvdade att det generellt rdde stora mjligheter till nyetablering p de
flesta delmarknaderna p massmedieomrdet och att introducerandet av
ny teknik och nya medier kunde i framtiden p ett avgrande stt frndra konkurrenssituationen och ytterligare ka mngfalden. TU hvdade att mngfalden och konkurrensen p massmedieomrdet snarare
var strre n tidigare. VECTU och FACTU delade denna bedmning
betrffande tidskriftssektorn resp. fackpressen och uttalade att frvrv
och fusioner var starkt motiverade inom dessa omrden. Flera remissinstanser, SI, SAF, LRF, Frfattarfrbundet och Kammarrtten i Jnkping, ansg att riskerna fr icke nskvrd koncentration verdrivits
och att de skadliga effekter som borde krvas inte hade visats.
Frslagets frenlighet med principerna fr tryckfriheten

En i remissvaren terkommande huvudinvndning mot utredningens
frslag var att det innebar oacceptabla intrng p tryckfrihetsrttens
omrde. I avsnitt 5.11 har redan lmnats en kort redogrelse fr
remissinstansernas instllning avseende frslagets frenlighet med
tryckfrihetsprinciperna.
Huvudpunkterna i frslaget
Svea Hovrtt ansg att en ny rttslig princip om upplsning av existerade fretagsbildningar inte borde genomfras utan en allmn och principiell bedmning av tgrdens frenlighet med rttsordningen, srskilt
betrffande rtten till egendom. SI och SAF ansg att frslaget innebar
allvarliga inskrnkningar i den enskildes rtt att disponera ver sin
egendom och att sdana drfr borde frekomma endast om vsentliga
samhllsintressen bevisligen hade skadats eller annars ventyrats. Svl
samhllsekonomiska aspekter som rttsskerhetsskl talade enligt SI och
SAF med styrka mot den freslagna regeln och frslaget.
Ocks Kammarrtten i Jnkping framfrde att den freslagna lagstiftningen saknade egentliga motstycken inom andra omrden av svensk
rtt. En lagstiftning i enlighet med utredningens frslag skulle innebra
bl.a. att samhllet gavs mjlighet dels att frbjuda eller omintetgra
annars oantastliga fretagsfrvrv i fall d dessa bedmdes vara skadliga ur yttrandefrihets- eller siktsbildningssynpunkt, dels att frordna
om upplsande av bestende garfrhllanden inom massmedieomrdet i
fall d fara fr skada av nyssnmnda slag bedmdes freligga, vilket
SOU 1999:30
enligt kammarrtten ingav betnkligheter. Srskilt de mer lngtgende

ingripanden, som den nya lagen skulle mjliggra, skulle medfra vissa
faror i rttsskerhetshnseende. Om den planerade verksamheten slogs
snder genom ingripande av det allmnna kunde investeringar fr hga
belopp infr frvrv och expansion bli fretagsekonomiskt omotiverade
eller t.o.m. frlustbringande.
LRF ansg nr det gller utredningens frslag om uppdelning eller
upplsning av marknadsdominerande fretag att bestmmelsen visserligen hade undantagskaraktr men var helt otillrckligt motiverad av
utredningen. Vidare talade starka rttsskerhetsskl mot regeln.
NO vnde sig mot frslaget att ingripanden skulle kunna ske mot ett
redan dominerande massmediefretag som avser att ytterligare strka sin
stllning genom att starta en ny massmedieverksamhet. En nyetablering
p ett visst omrde torde normalt vara positivt frn svl yttrandefrihetsaspekter som konkurrenssynpunkter. Dremot borde ingripande
kunna ske om etableringen skedde genom frvrv av ett redan befintligt
fretag eftersom detta inte direkt kade mngfalden. Om det frvrvade
fretaget saknat frutsttningar att fortstta verksamheten kunde
sjlvfallet frvrvet komma att bedmas som vervgande positivt och
inte behva franleda ngot ingripande.
ven TU vnde sig bestmt mot att det infrdes lagregler som mjliggjorde ingrepp i bestende frhllanden eller vid etablering eller som
kunde tvinga ett massmediefretag att avhnda sig verksamheten eller
del av den. TU hade ocks allvarliga erinringar mot frslaget om infrande av en freskriftsmjlighet.
Alternativa utgngspunkter
Nr det gllde tidningar ville NO peka p att mnga olika faktorer pverkade innehllet och att garnas sikter i praktiken endast i begrnsad
omfattning torde vara styrande. NO framhll drvid srskilt den ansvarige utgivarens stllning. ven de enskilda journalisternas mjlighet att
styra opinionsfrmedlingen bl.a. genom sitt stt att presentera material
borde enligt NO beaktas nr frgan om garnas makt behandlades.
Advokatsamfundet och Kammarrtten i Jnkping delade uppfattningen att garmakt normalt inte medfrde annat n begrnsat inflytande
ver siktsbildningen. Presstdsnmnden, som framhll att koncentrationsprocessen inte hade kunnat hindras trots presstdet, saknade
en ingende analys av hur garinflytande pverkade tidningarnas innehll och hur inflytandet kunde pverkas med andra tgrder n sdana
som riktade in sig p gandet. En minoritet i styrelsen fr Lnsstyrelsen
i Gteborgs- och Bohus ln ansg att det hade varit vrdefullt om
SOU 1999:30
massmediernas betydelse fr opinionsbildningen hade belysts som

underlag fr bedmningen av behovet av lagstiftning.
Kriterierna fr ingripande m.m.

Svea hovrtt ansg att kriteriet fr ingripande mot frvrv av massmediefretag "skadligt fr yttrandefrihetsoch siktbildningssynpunkt"
var fr oprecist. Det fanns enligt hovrtten risk fr hgst sknsmssiga
bedmningar och fr att tillmpningen i hg grad skulle bli beroende av
vilka personer det blev som fick i uppgift att prva om ett ingripande
skulle ske. rendena mste under alla frhllanden bli svrbedmda och
prvningen underlttades inte av att frgor om frvrv och frsljning av
massmediefretag ej sllan hade politisk betydelse. I vissa fall kunde
bedmningen komma att glla vilken siktsriktning som borde beredas
mjligheter att ka sin pverkan av opinionen inom en viss region. Enligt
hovrttens mening var det tveksamt om en sdan uppgift borde lggas p
domstol. ven Advokatsamfundet, Bokfrlggarefreningen och TU
ansg att utredningens frslag till kriterier fr ett ingripande var oklara
och gav utrymme fr subjektiva godtyckliga bedmningar.
Svea hovrtt framfrde att det var mer betryggande om en eventuell
lagstiftning byggdes p fasta marknadskriterier och att utredningen sjlv
framhllit att det p massmedieomrdet efterstrvades automatiskt
verkande regler som inskrnkte utrymmet fr diskretionr prvning.
Rtten till frvrv skulle kunna inskrnkas om frvrvaren drigenom
skulle uppn eller verskrida en i frvg angiven del av marknaden eller
upplagan inom en region eller totalt.
Konsumentverket framhll att det var svrt att urskilja var grnsen
gick mellan ena sidan ekonomiska och nringspolitiska ingripanden
och andra sidan tgrder till skydd fr mngfalden i siktsbildningen.
Verket ansg att det behvdes en klarare belysning av skillnaden mellan
olika ingripanden.
MD pekade p att kunde finnas skillnader i frga om styrning av
massmedieutbudets innehll mellan privat och organisationsgd press
och att i s fall frgan om och hur dessa skiljaktigheter skall beaktas vid
bedmningar om frvrv och etableringar p medieomrdet uppkommer.
Domstolen bedmde en reglering p omrdet vara frenad med
svrbemstrade och kanske rent av olsliga problem. Den freslagna
regleringen skulle innebra att bedmningen av de antydda principfrgorna i stor utstrckning verlmnades till rttstillmpningen.
MD fann det mycket tveksamt om detta var tillrdligt och ansg det i
varje fall freligga ett uppenbart behov av klara riktlinjer fr det
rttstillmpande organets handlggning.
SOU 1999:30
TU ansg att begreppet massmedieintressent med dominerande

stllning inte var entydigt definierat. Betydande tolkningssvrigheter
skulle sledes kunna uppst redan betrffande frgan om lagrummets
tillmplighet. I betnkandet gavs t.ex. inte ngon vgledning om
huruvida den fregivna dominerande stllningen skulle baseras p en
bedmning avseende hela landet eller regional eller lokal marknad.
Vidare var det oklart vilka niver fr intern tillvxt av tidigare
verksamhet resp. storlek av etablering fr ny verksamhet som avsgs
kunna medfra ingrepp med freskrifter.
Kontroll inom ramen fr konkurrenslagstiftningen

Statens Pris- och Kartellnmnd (SPK) pekade p att den koncentration
som knnetecknat utvecklingen inom nringslivet i stort ocks prglat
massmedieomrdet och att det inte torde finnas skl att srskilja massmedieomrdet frn den allmnna frvrvsprvningen enligt det d
freliggande frslaget (SOU 1978:9) "Ny konkurrensbegrnsningslag"
och understlla detta omrde srskild lagstiftning och srskild prvningsordning. Om i den nya konkurrensbegrnsningslagen srskilda
regler skulle anses erforderliga fr prvning av massmedieintressents
frvrv torde detta enligt SPK kunna ske genom att sdana regler togs in
i den freslagna konkurrensbegrnsningslagen.
ven Videogramutredningen, Svenska filminstitutet och Teaterfrbundet ansg det vara naturligare att, som i vissa andra lnder, samordna denna kontroll med annan kontroll av fretagskoncentration inom
ramen fr en effektiviserad konkurrenslagstiftning.
Vid remissbehandlingen framfrda frslag

Enligt FACKSAM behvdes ven en anmlningsskyldighet i frga om
svl faktiska frsljningar som frndringar i aktieposterna och samarbetsavtal. FACKSAM ansg vidare att MD:s korrektionsregister mste
breddas betydligt och domstolens sammansttning ndras till frmn fr
en vidgad representation med rtter i den allmnna opinionsbildningen,
kulturlivet och folkrrelserna.
Journalistfrbundet, som delade utredningens syn att statliga std i
olika former utgr ett av medlen fr att bevara mngfalden bland
massmedier, ansg att det var bttre att frstrka arbetstagarnas mjlighet att delta i beslutsprocessen exempelvis nr det gller frsljning n
att en utomstende nringsfrihetsombudsmannen gavs s stora
befogenheter att avgra exempelvis ett tidningsfretags konstruktion. De
SOU 1999:30
anstllda borde enligt Journalistfrbundet beredas en lagstadgad

frkpsrtt.
Advokatsamfundet framhll att ett konstruktivt statligt std villkorat
med krav p rationaliseringar och samverkan, t.ex. gemensamma tidningstryckerier, samt lagerkrediter hade betydligt strre frutsttningar
n den freslagna lagen att frmja en mngstmmig och fri samhllsdebatt.
Svea hovrtt pekade p mjligheten att anordna ett frfarande med
verlggningar rrande tilltnkta eller intrffade frvrv av massmediefretag.
Procedurfrgor
Konsumentverket framhll att det knappast var lmpligt att lta MD
med dess inriktning prva frgor om redaktionell mngfald. Verket
ansg att utredningen i enlighet med sina direktiv borde ha vervgt ett
srskilt organ fr att prva massmediekoncentrationen. Journalistfrbundet ansg att frslaget gav NO alltfr stor makt. Lnsstyrelsens
minoritet ansg att en lagstiftning dr prvningen skulle ske p s stt
att intresset av s.k. reell yttrandefrihet skulle vgas mot ett annat allmnt
intresse borde inte ha en kontrollapparat dr samtliga medlemmar
tillsattes av regeringen och flertalet p viss tid. Vidare ansg man att i
TF mste ven inskrivas prvningsfrfarandets utformning, prvningsorganets organisation och tillsttningsfrfarande.
SOU 1999:30
299
Allmnna synpunkter
11
Lagstiftningsbehovet
Allmnna synpunkter
Kommittns stndpunkt: Det r av konstitutionella skl oskert om
konkurrenslagen kan tillmpas p det grundlagsskyddade medieomrdet. Det gller bde koncentrationsreglerna och lagen i vrigt.
Detta rttslge saknar motsvarighet i alla jmfrbara lnder. Enligt
kommittns mening r lagstiftning ndvndig, om man p en gng vill
undanrja nuvarande rttsoskerhet och hlla en viss beredskap fr
att mta en utveckling som skulle kunna innebra ett allvarligt hot
mot konkurrensen, mngfalden och den praktiska mjligheten att
utva yttrandefriheten. Hrtill kommer att utvecklingen inom EU kan
tnkas gra lagstiftning ofrnkomlig. Det oklara konstitutionella
rttslget medfr att en lagstiftning p omrdet mste f uttryckligt
std i grundlag.
11.1
Ngra utgngspunkter
Kommittns uppgift r enligt direktiven att lgga fram frslag till lagstiftning fr att sl vakt om mngfalden i svenska medier och motverka
sdan garoch maktkoncentration inom massmedierna som kan skada
ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Frslaget br enligt direktiven samlas i en srskild lag. Kommittn skall
enligt direktiven ocks behandla frgan om konkurrenslagstiftningens
tillmplighet p det aktuella omrdet.
I direktiven har sledes uttryckligen stllning tagits i tv frgor. Dels
sls det fast att lagstiftning i mnet r ndvndig: att det freligger ett
300 Lagstiftningsbehovet
SOU 1999:30
behov av lagstiftning r sledes en utgngspunkt fr kommittns

uppdrag. Dels innebr direktiven att kommittn har att fresl en
srskild lag och att allts den nuvarande konkurrenslagen inte ansetts
vara tillrcklig.
ven om allts uppdragets inriktning i bda dessa hnseenden redan
har bestmts, finns det anledning fr kommittn att g in p frgan om
lagstiftningsbehovet. Fr utformningen av en ny lagstiftning r det
nmligen av grundlggande betydelse vilka syften den skall tillgodose.
Lagstiftning r inte ngon universalmetod som kan undanrja de
problem som kan freligga p detta omrde. Internationella erfarenheter
visar att sdan lagstiftning inte sllan kan kringgs. Till detta kommer
att man av uppenbara skl mste iaktta stor frsiktighet nr det gller att
p detta omrde vervga sdana lagstiftningstgrder som innefattar
frbud eller andra restriktioner. Det r av grundlggande vikt att sl vakt
om det fria ordet och att skerstlla att detta skyddas mot ingripande
frn det allmnnas sida i andra fall n d detta r pkallat av sdana
intressen som r av synnerlig vikt.
Skyddet fr det fria ordet i tryckta skrifter och i etermedierna r
uppbyggt genom en ingende reglering i tryckfrihetsfrordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Den fria etableringsrtten utgr drvid en
hrnsten. Principiellt sett mste det freligga mycket starka skl fr att
inskrnka denna etableringsrtt.
Enligt direktiven har utvecklingen inom delar av mediemarknaden
under de senaste ren gtt mot en minskande mngfald och en kande
garkoncentration. Redovisningen i kapitel 2 visar att utvecklingen inte
har varit s entydig. P dagspressfltet har visserligen flera gargrupper
genom frvrv kat sina andelar p den totala marknaden. andra sidan
har en rad nya gare etablerat sig p dagspress-, radiooch TVmarknaderna, samtidigt som en av de strre dagspresskoncernerna lsts
upp. ven om koncentrationstendenserna inte br verdrivas r det inte
osannolikt att den pgende utvecklingen mot allt strre fretag med
intressen i flera mediebranscher och i flera lnder kommer att fortg och
p sikt leda till en kad garkoncentration. De problem med anknytning
till garoch maktkoncentration som i frmsta rummet frtjnar
uppmrksamhet r givetvis sdan koncentration som berr eller kan
berra det redaktionella arbetet. Koncentration p andra omrden inom
mediesektorn ssom nr det gller distribution br emellertid ocks
uppmrksammas i den mn den kan f betydelse fr yttrandefriheten i
vidstrckt mening.
Utvecklingen har blivit freml fr en livlig allmn debatt dr sikterna gtt starkt isr. Vissa bedmare har sett positivt p koncentrationsprocesserna. De menar att exempelvis utslagningen av svaga tidningar p de lokala dagspressmarknaderna har lett till att den kvar-
SOU 1999:30
Lagstiftningsbehovet 301
varande tidningen ftt resurser att hja den redaktionella kvaliteten

samtidigt som den breddat sitt opinionsbildande material fr att kunna
locka olika kategorier av lsare. Ekonomiskt starkare tidningar anses
enligt denna uppfattning ocks ha strre mjligheter att st emot ptryckningar frn annonsrer och andra intressegrupper. I den mn likvl
tendenser till likriktning har gjort sig gllande beror det hvdas det
p helt andra faktorer n garkoncentration ssom exempelvis den kade
kommersialiseringen av medierna. Andra menar att koncentrationen
redan har medfrt betnkliga effekter eller att den i varje fall riskerar att
gra det, om utvecklingen fortstter. Ytterligare finns den sikten
fretrdd att frgan i grunden r av principiell art och berr
grundvalarna fr demokratin: en maktfrdelning r enligt denna uppfattning lika viktig p frevarande omrde som nr det gller den politiska demokratin.
Man kan allts beroende p den utgngspunkt man vill anlgga gra
olika vrderingar av den utveckling som har gt rum och p eventuella
faror fr framtiden. Sdana vrderingar lper alltid risk att bli i viss mn
subjektiva, och effekterna av koncentrationen och framfr allt riskerna
med en fortsatt koncentration r svrtkomliga fr vetenskaplig
forskning, i synnerhet som den framtida utvecklingen inte kan frutses.
Under alla omstndigheter torde emellertid glla att ngra ingripanden
frn det allmnnas sida i avsikt att bryta de nu rdande garoch
maktfrhllandena genom lagstiftning eller liknande tgrder i den
mn sdana ingripanden ver huvud taget skulle vara grundlagsenligt
mjliga inte r pkallade. ver huvud taget gller att frgans praktiska
betydelse med hnsyn till de nuvarande frhllandena i vrt land inte br
verdrivas.
Frhllandena kan emellertid ltt frndras mycket snabbt. Det r
erfarenhetsmssigt svrt att frutse utvecklingen p medieomrdet.
Under senare r har det intrffat en del betydelsefulla frndringar ven i
vrt land. Bonniergruppens frvrv av Sydsvenska Dagbladet med
dotterfretag och av Gteborgs-Tidningen, verltelsen av det operativa
ansvaret fr Aftonbladet till ett utlndskt enskilt fretag, det
framgngsrika etablerandet av Metro som en gratistidning, samgendet
mellan Kinnevik och Wallenberg-gruppen om den reklamfinansierade
marksnda TV-kanalen och Bonnier-gruppens senare intrde som
dominerande gare i denna erbjuder ngra exempel. Ingen skulle med ett
par rs tidsmarginal ha kunnat frutse frndringar av det slaget. Hr
kan ocks hnvisas till diskussionerna under sommaren 1998 angende
ett samgende mellan Svenska Dagbladet och Bonnier-gruppen.
Till detta kommer de mycket snabba strukturfrndringar som kan
frutses till fljd av ndringar i de tekniska frutsttningarna. I vr omvrld har utvecklingen p mnga hll varit lngt mer dramatisk.
SOU 1999:30
Vad som p detta omrde kan vcka betnkligheter oavsett hur man
bedmer den hittillsvarande utvecklingen r att det fr nrvarande r
tveksamt om det finns ngon mjlighet till tgrder ens mot mycket
drastiska frndringar som skulle kunna innebra allvarliga hot mot
mngfalden och den praktiska mjligheten att utnyttja yttrandefriheten.
Den situationen torde sakna motsvarighet i alla andra jmfrbara lnder.
P detta omrde har det allmnna ett ansvar frn vilket man inte utan
vidare kan friskriva sig med hnvisning till intresset av marknadens
sjlvreglering och den principiella etableringsfriheten. Den svenska
folkstyrelsen bygger enligt regeringsformen p fri siktsbildning, och
statsmakterna har en skyldighet att se till att denna frblir en realitet.
Det gller srskilt som det r tveksamt om man p detta omrde kan
lita till det korrektiv som konkurrenslagens regler om fretagsfrvrv1
innebr, eftersom det r tvivelaktigt om den lagen kan genombryta den
etableringsfrihet som skyddas av grundlag. I det fregende har konstaterats att det inte r mjligt att ha en alldeles sker uppfattning i
denna grundlagstolkningsfrga. Det kan emellertid otvivelaktigt te sig
paradoxalt att yttrandefriheten som internationellt sett brukar tas till
intkt fr en srskild restriktivitet nr det gller fretagskoncentrationer
just p massmedieomrdet i Sverige beropas i rakt motsatt riktning,
ssom ett skl till att de vanliga konkurrensreglerna skall sttas ur spel.
Svitt har kunnat utrnas freligger det inte i ngot enda jmfrbart land
ngon tvekan om att de vanliga konkurrensreglerna r tillmpliga p
medieomrdet, och i mnga sdana lnder finns som frut har framgtt
dessutom srskild lagstiftning till skydd mot fretagskoncentrationer p
detta omrde.
Nr det gller frgan om den svenska konkurrenslagens tillmplighet
p medieomrdet freligger det fr nrvarande en synnerligen
besvrande oklarhet om rttslget. Frgan togs upp av Konkurrenslagsutredningen i betnkandet Konkurrenslagen 1993 1996 (SOU 1997:20)
dr utredningen konstaterade att rttsoskerheten rr hela medieomrdet
och inte lmpligen br hnvisas till rttstillmpningen. Utredningen
ansg sig inte kunna uttala ngon mening om hur problemen br lsas
enligt gllande rtt men betecknade den rdande rttsoskerheten som i
hg grad otillfredsstllande med hnsyn till mediefrgornas speciella
betydelse och den snabba utvecklingen p omrdet.
I Konkurrenslagsutredningens betnkande SOU 1998:98, som nnu inte lett till

lagstiftning, fresls termen fretagsfrvrv ersatt av begreppet koncentration.
I kommittns lagfrslag har en anpassning skett till den slunda freslagna
terminologin, men i den allmnna motiveringen behlls termen fretagsfrvrv
fr att undvika frvxling med koncentration i andra betydelser.
SOU 1999:30
Av vad som redan har anfrts (avsnitt 5.9) framgr att kommittn
instmmer i dessa uttalanden.
Rttsoskerheten gller inte bara frgan huruvida konkurrenslagens
regler om fretagsfrvrv gr att tillmpa p det grundlagsskyddade
omrdet, en frga som blev freml fr livlig diskussion i samband med
Expressens frvrv av Gteborgs-Tidningen. Oklarheten gller ven i
frga om andra vedertagna principer fr den lojala konkurrensen,
nmligen frbuden mot konkurrensbegrnsande samarbete och mot
missbruk av dominerande stllning. Dessa principer och motsvarande
regler i tidigare konkurrenslagstiftning torde frut allmnt ha antagits
vara tillmpliga ven p medieomrdet, men diskussionen under senare
tid visar att ven detta numera r i hg grad kontroversiellt. Det rr sig
hr om regler av stor praktisk betydelse. S t.ex. har frgan om
missbruk av dominerande stllning p senare tid aktualiserats bl.a. nr
det gller tidskriftsdistribution och kabel-TV, frgor som vckt stor
uppmrksamhet och r av avsevrd betydelse fr allmnheten. Det
senaste fallet som ftt aktualitet gller Pressens Morgontjnsts vgran
att distribuera tidningen Metro. Ingen kan med skerhet sga i vad mn
de vanliga reglerna kan tillmpas eller ej p dessa eller likartade
omrden. Klart r emellertid att Konkurrensverket hittills agerat med den
utgngspunkten att reglerna r fullt ut tillmpliga p det omrde som
skyddas av tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Oklarheten skulle naturligtvis kunna skingras genom att man i konkurrenslagen infr en uttrycklig bestmmelse om att lagens regler ver
huvud taget inte fr tillmpas p det grundlagsskyddade medieomrdet.
En lagstiftning av denna innebrd har ocks freslagits i en skrivelse till
kommittn frn Tidningsutgivarna. Kommittn anser emellertid att en
sdan ordning skulle vara alltfr vansklig frn bde konkurrensoch
yttrandefrihetssynpunkter. Att helt undanta mediesektorn frn de
grundlggande spelregler som gller fr nringslivet i stort bde i Sverige och i jmfrbara lnder vcker starka betnkligheter. Som kommittn terkommer till skulle inom ett begrnsat avsttningsomrde som
det svenska en dominerande stllning utan alltfr stora svrigheter kunna
utnyttjas fr att kraftigt minska eller t.o.m. sl ut konkurrensen inom en
viss mediemarknad, t.ex. genom kopplingsfrbehll eller blockader p
annons-, distributions- eller tryckeriomrdet eller liknande tgrder.
Frut torde det som nmnts allmnt ha antagits att sdana frfaranden r
frbjudna, och skulle dessa uttryckligen tilltas r utvecklingen svr att
frutse.
Den oklarhet som freligger kan naturligtvis inte skingras genom
ngon form av motivuttalanden i efterhand till grundlagsreglerna. Inte
heller kan enligt kommittns mening ett klarlggande av rttslget ske
genom att man, utan fregende ndring av tryckfrihetsfrordningen och
SOU 1999:30
yttrandefrihetsgrundlagen men med utgngspunkt i en eller annan

tnkbar tolkning av dessa grundlagar, sker precisera konkurrenslagens
tillmplighet genom vanlig lag, s att konkurrenslagen exempelvis frklaras vara helt eller delvis tillmplig i frga om vissa grundlagsskyddade aktiviteter men stts ur spel i vrigt. En sdan lsning skulle
frn mnga hll omedelbart stmplas som grundlagsstridig. Det skulle
ocks mycket markant avvika frn vad som har ansetts vara godtagbar
konstitutionell praxis att i ett s oskert rttslge som det nuvarande och
p detta centrala omrde bygga en lagstiftning p en kontroversiell
grundlagstolkning. Och man skulle knappast vinna ngot med detta:
oskerheten skulle kvarst, eftersom det skulle komma att hvdas att
eventuella nya regler strider mot tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen p samma stt som det nu hvdas i frga om
konkurrenslagen i dess gllande lydelse.
I det nuvarande oskra rttslget kan sledes ett klargrande komma
till stnd endast genom avgrande av domstol. Som regelsystemet r
uppbyggt skall frgan drvid i vissa fall prvas frst av Stockholms
tingsrtt, vars avgrande kan verklagas till Marknadsdomstolen.
Begrs resning av sistnmnda domstols beslut ngot som frekommit
flera gnger i grundlagsrelaterade renden prvas denna frga av
Hgsta domstolen. Nr det exempelvis gller fretagsfrvrv r det
tveksamt om en rttslig prvning efter dessa linjer ngonsin kommer till
stnd, eftersom fretagen normalt saknar mjlighet att avvakta tidsutdrkten. Mjligen kan man tnka sig att en preliminrfrga drivs till
ett prejudikat p samma stt som numera har skett i frga om vgran att
infra en kommersiell annons (se avsnitt 5.9). Enligt kommittns mening
r det frn allmn synpunkt angelget att anstrngningarna att
stadkomma vgledande rttsliga avgranden fortstter.
ven om det r tnkbart att ngon eller ngra av de omdiskuterade
grnsdragningsfrgorna s smningom lses i rttspraxis, r detta dock
ingalunda skert, och klarhet om rttslget p denna vg kan sannolikt
inte vinnas utan en serie avgranden betrffande olika frgor. Och det r
en ppen frga om man hrigenom skulle etablera ett rttslge som r
acceptabelt frn saklig synpunkt. Slunda skulle det som kommittn ser
saken inte fr framtiden vara rimligt vare sig att konkurrenslagen i
rttspraxis frklaras helt satt ur spel eller att den betraktas som gllande
utan ngra inskrnkningar p det grundlagsskyddade medieomrdet.
I lngden kan ett s oskert rttslge knappast accepteras, allra minst
inom ett s dynamiskt och centralt omrde som massmediesektorn. Det
r ett berttigat krav frn nringslivets sida att f reda p vilka
spelregler som gller ytterst r det en rttsskerhetsfrga. Till detta
kommer att respekten fr grundlagen p sikt kan urholkas utan klara
linjer fr tolkningen.
SOU 1999:30
De olgenheter som denna oskerhet fr med sig fick ocks en

illustration genom den allmnna debatt som gde rum sommaren 1998
angende ett samgende mellan Svenska Dagbladet och Bonnier-gruppen, d enligt uppgift frn de berrda fretagen en hnvndelse under
hand gjordes till regeringen om en bedmning som sedan skall ha varit
avgrande fr att den tilltnkta affren inte kom till stnd. Lmpligheten
av en sdan procedur kan allvarligt diskuteras, och frfarandet skulle
knappast ha varit tnkbart om det hade rrt sig om en bransch utanfr
medieomrdet, eftersom det d hade sttt klart att frgan skulle bli
freml fr konkurrensrttslig prvning i vanlig ordning. I den mn
sdana eller liknande frgor kommer upp i framtiden r det ingen tvekan
om att det skulle vara en ptaglig frdel om en mjlighet till objektiv
bedmning p samma stt som betrffande andra branscher r
skerstlld.
11.2
Skl fr och emot frvrvskontroll
11.2.1
Generella argument
Nr det gller att bedma vilken ordning som br glla fr framtiden r

som frut har konstaterats en av utgngspunkterna att i Sverige och i
praktiskt taget alla jmfrbara lnder finns generella bestmmelser fr
nringslivet i allmnhet om kontroll av fretagsfrvrv eller fusioner
som kan ha konkurrensskadliga effekter. Det kan finnas anledning att
kort erinra om de skl som ligger till grund fr sdana bestmmelser.
Allmnt gller att mjligheten till kontroll av sdana fretagskoncentrationer som leder till att en marknadsdominans uppkommer eller
frstrks har ansetts vara ett viktigt instrument fr att skerstlla konkurrensen.
Ett fretagsfrvrv medfr normalt att ett eller flera oberoende
fretag frsvinner. Detta innebr inte utan vidare att intensiteten i konkurrensen minskar. Det finns exempel p att konkurrensen har kat nr
antalet fretag minskat, t.ex. drfr att styrkefrhllandena mellan de
kvarvarande fretagen har blivit jmnare.
Det vanligaste r emellertid att kad koncentration medfr en
minskning av den aktiva konkurrensen. Ju frre fretag som konkurrerar,
desto strre blir i allmnhet risken fr att de kvarvarande fretagen
utnyttjar sin dominerande stllning p ett fr kunder och leverantrer
skadligt stt, t.ex. genom samordnat agerande och likriktning. Om ett
fretag p en viss marknad genom fretagsfrvrv lyckas erhlla en
frdel i frhllande till de vriga, t.ex. genom stordriftsfrdelar, kan det
starkaste fretaget bli s verlgset de andra att det uppstr mycket
SOU 1999:30
ojmna konkurrensfrhllanden och p sikt en utslagning av de svagaste

fretagen. I frlngningen av en sdan utveckling kan en monopolsituation uppst, dr ngon konkurrens inte lngre frekommer.
Dessutom medfr en fretagskoncentration som regel att antalet beslutsfattare inom branschen minskar och att den reella makten koncentreras till ett ftal gare eller fretrdare fr dessa, ngot som i sin tur
kar risken fr skadeverkningar av felaktiga beslut.
En fusion eller ett samgende i annan form mellan fretag kan ofta
medfra samma negativa konsekvenser som konkurrensbegrnsande
avtal. Minskad konkurrens kan utnyttjas fr att ta ut hgre priser eller
erbjuda smre eller likriktad kvalitet. Incitamenten att anpassa verksamheten till marknadsfrndringar och att utveckla ny teknik kan frsvagas.
Det r sdana vervganden som franlett att konkurrenslagstiftningen i Sverige liksom flertalet jmfrbara lnder innehller bestmmelser om frvrvskontroll, lt vara att formerna fr kontrollen varierar
ngot. I en lagstiftning som syftar till att sl vakt om konkurrensintresset
anses det normalt inte vlbetnkt eller ens mjligt att uppstlla ngra
fasta frbudsgrnser i frga om marknadsandelar eller liknande,
eftersom fretagssammanslagningar naturligtvis kan leda till strukturrationaliseringar, som r till frdel fr samhllet i stort och ibland ven
fr konkurrensen. Bedmningen blir beroende av de marknadsfrutsttningar som freligger i det enskilda fallet, hur marknadssituationen
frndras och hur fretagen kan frvntas agera i den nya situationen.
Man har slunda i flertalet rttssystem accepterat att skadlighetsbedmningen mste ske i ett brett perspektiv dr olika effekter tas i
beaktande.
De skl som ibland anfrs emot lagregler om kontroll av fretagsfrvrv tar i huvudsak sin utgngspunkt i det frhllandet att det ofta
kan vara svrt att i ett konkret fall bedma i vilken grad en koncentration
kan frvntas medfra allvarliga konkurrenshmmande effekter. Fr de
tillmpande organen kan svrigheter uppkomma att i de enskilda fallen
gra de framtidsinriktade ekonomiska bedmningar som erfordras. ven
de kostnader som ett kontrollsystem fr med sig fr det allmnna och fr
nringslivet har anfrts som skl mot en lagstiftning.
De svenska reglerna p omrdet vilka p samma stt som i mnga
andra lnder r utformade med Romfrdragets reglering som frebild
har nyligen utvrderats i betnkandet Konkurrenslagens regler om
fretagskoncentration (SOU 1998:98), dr Konkurrenslagsutredningen
uttalar att det material som har kommit fram under utredningen ger
ytterligare std fr uppfattningen att lagregler om kontroll av fretagskoncentrationer behvs. ven om det ekonomisk-vetenskapliga underlaget fr lagstiftningen inte r helt klargrande, mste det enligt utred-
SOU 1999:30
ningen antas att kontrollregler har betydande positiva effekter genom att
koncentrationstgrder som r klart olmpliga frn konkurrenssynpunkt
kan frhindras. Utredningen beropar ocks att reglerna i detta avseende
ocks kan ha en betydelsefull preventiv effekt.
11.2.2
Srskilda synpunkter i frga om mediesektorn
Det synes svrt att hvda annat n att de synpunkter som enligt det nyss
anfrda generellt har brukat beropas till std fr en kontroll av konkurrensskadliga koncentrationer inom nringslivet gr sig gllande ven
fr mediesektorn. P detta omrde har emellertid dessutom vissa
specifika synpunkter ofta beropats, frmst sdana konsekvenser av
fretagskoncentrationer som bestr i minskad mngfald och beskuren
yttrandefrihet. Sdana konsekvenser kan, om man s vill, ses som ett
specialfall av de konkurrensskadliga effekter som kan uppkomma, men
de r givetvis av lngt strre betydelse n andra sdana effekter, eftersom de ytterst rr grundvalarna fr demokratin.
Det kan naturligtvis diskuteras i vad mn en alltfr lngt driven
maktkoncentration i medierna p samma stt som anses glla fr andra
branscher medfr risker fr minskad mngfald, ensidighet och likriktning. Nr det exempelvis gller dagspressen har den strukturrationalisering som genomfrts lett till att det faktiska utbudet av olika
tidningar redan r begrnsat i stora delar av landet. P ett femtontal orter
ges fler n en tidning ut och p dessa orter r konkurrensfrhllandet
mycket ojmnt. Som redan har berrts brukar det anses att den minskade
mngfalden p grund av tidningsnedlggningar i viss utstrckning
kompenseras genom en strre inre mngfald i den kvarvarande tidningen
samt genom utbyggnad av etermediernas lokala bevakning. Det hvdas
med hnsyn hrtill ibland att risken fr minskad mngfald och likriktning
r mindre inom mediesektorn n i flertalet andra branscher, varvid ven
brukar framhllas att man p detta omrde r mindre inriktad p
stordriftsfrdelar och att mngfalden ven fr stora mediegare
representerar ett affrsintresse. S t.ex. ligger en uppkpt tidnings vrde
ofta i dess stllning som ett starkt lokalt organ, ngot som en ny gare
inte grna riskerar genom en lngtgende redaktionell samordning med
andra tidningar i koncernen. Synpunkter av samma slag kan dock
beropas betrffande mnga andra branscher. Enligt kommittns mening
kan man inte heller nr det gller mediesektorn bortse frn faran fr
konsekvenser av nyss antytt slag exempelvis i en allvarlig lgkonjunktur
eller i en krissituation av ett eller annat slag.
En likriktning kan ta sig olika uttryck. I olika sammanhang har
pekats p att en mediekoncentration kan leda till att chefredaktrer och
SOU 1999:30
andra ledande befattningshavare utses av en mycket begrnsad krets av

beslutsfattare2. Journalister som av ett eller annat skl lmnar ett
medium inom koncernen, t.ex. efter en konflikt, kan f svrt att terkomma till ett annat medium i samma koncern, ngot som blir srskilt
ptagligt i regioner dr en mediegare kan svara fr 80 90 procent av
arbetstillfllena. Vidare har pekats p risken att den lokala informationen
blir ofullstndig p grund av att en mediegare med stark stllning p
marknaden har intresse av att hindra vissa typer av nyhetsfrmedling
som berr de egna affrsintressena. En likriktning i form av det
redaktionella materialet i flera massmedier kan visserligen ske utan
garsamband men r lttare att genomfra i en koncern. Incitamenten till
frnyelse och produktutveckling blir inte lika starka som nr konkurrensen bedrivs i vanliga former. Tidigare pekades ibland ocks p
risken fr att viss typ av journalistik kan bli dominerande och att alternativ journalistik kan f svrt att gra sig gllande.
Dessutom har brukat ptalas risken att vissa opinioner kan komma
att undertryckas. ven om inte ngon sdan utveckling freligger fr
nrvarande, kan det hvdas att det alltid finns en latent risk, om man
ytterst r beroende av omdmet och den goda viljan hos en mycket
begrnsad krets personer, vars sammansttning tminstone teoretiskt sett
kan komma att skifta med kort varsel. Ytterst kan drmed enligt mngas
mening den fria siktsbildningen hotas eller i varje fall hmmas. En
annan risk som har brukat nmnas i sammanhanget r att en
dominerande stllning kan utnyttjas fr att driva kampanjer av olika
slag. Fr pressens del brukar Rupert Murdochs, Conrad Blacks eller
Axel Springers kampanjer i politiska frgor oftast tas fram som exempel.
Det frmsta argumentet mot regler p omrdet r vl snarast av
samma slag som det som frut beropats fr nringslivet i allmnhet,
nmligen svrigheterna fr de tillmpande organen att gra sdana
framtidsinriktade bedmningar som ett regelsystem frutstter. Det
hvdas frn olika hll ibland att sdana svrigheter r mera ptagliga fr
mediesektorns del n nr det gller andra branscher. Oavsett hur det
2
Hr kan exempelvis hnvisas till ett uttalande av den tidigare

chefredaktren i DN Svante Nycander i den nyligen utkomna vnboken till
Olof Santesson: Problemet gller frmst opinionsbildningen. Det finns en
risk fr utarmning och frflackning, om en liten krets p kanske fem eller sex
personer i praktiken bestmmer vilka som skall vara chefredaktrer i DN,
Expressen, Dagens Industri, Sydsvenska Dagbladet, Kvllsposten, GT, Ystads
Allehanda, Trelleborgs Allehanda och ett flertal opinionsbildande tidskrifter
(Veckans Affrer, Mnadsjournalen med flera). Till detta kan numera
lggas TV4.
SOU 1999:30
frhller sig hrmed, kan det gras gllande att olgenheterna av ett
obefogat ingripande r strre inom denna sektor n p mnga andra
omrden.
11.3
Frivilliga verenskommelser?
En frga som kan stllas r om ett eventuellt behov av tgrder p omrdet skulle kunna tillgodoses genom frivilliga verenskommelser p ett
sdant stt att lagstiftningstgrder kan undvikas. Rdet fr mngfald
inom massmedierna hade till uppdrag att vervga denna frga. Enligt
det material frn Mngfaldsrdet som verlmnats till kommittn har
rdet tagit upp frgan om frivilliga verenskommelser med ett stort antal
ledande fretrdare fr massmedierna utan att f ngon nmnvrd
respons. Svrigheter har ansetts mta svl nr det gller frgan vilka
som skulle trffa verenskommelser av det slaget och vad de i s fall
skulle innehlla som i frga om pfljden fr eventuella vertrdelser av
verenskommelserna.
Man mste ha viss frstelse fr de frgor som i detta sammanhang
har rests frn branschens sida. Till en brjan torde det frhlla sig s att
ngon sorts verenskommelser mellan branschen ena sidan och
statsmakterna den andra p ett genom grundlag skyddat omrde
knappast skulle vara tnkbara det skulle innebra eller i vart fall
grnsa till ett brott mot svenska konstitutionella principer. Dessa fr i
princip anses innebra att det allmnna inte kan inskrnka den etableringsfrihet som tillkommer medborgarna enligt tryckfrihetsfrordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen genom avtal vid sidan av dessa
grundlagar.
Detta hindrar naturligtvis inte i och fr sig ensidiga taganden frn
branschens eller enskilda aktrers sida exempelvis om att avst frn
fretagsfrvrv i vissa situationer. Sdana taganden skulle visserligen
aldrig kunna bli rttsligt bindande men de skulle medfra en moralisk
frpliktelse och p detta stt vara av betydande vrde.
Mera i verensstmmelse med den sjlvreglering som sker p andra
omrden skulle vara verenskommelser massmediegarna emellan,
antingen direkt eller via en gemensam organisation, innehllande bestmda taganden i frga om sdana maximiandelar inom de olika delmarknaderna som varje fretag eller fretagsgrupp hgst fr kontrollera.
En sdan verenskommelse har trffats i Nederlnderna. Andra mnen
fr sdana verenskommelser skulle kunna vara regionala uppkpsrestriktioner eller begrnsningar i korsvist mediegande.
Det kan inte med fog gras gllande att verenskommelser av det
slaget skulle strida mot principerna fr tryckoch yttrandefriheten
SOU 1999:30
detta skulle i s fall i n hgre grad glla den nuvarande sjlvregleringen

genom Pressens Opinionsnmnds och Pressombudsmannens frsorg som
ju tar sikte p sjlva innehllet i tryckta skrifter. Att utforma ngra
verkningsfulla verenskommelser p etableringsomrdet och sanktioner
mot eventuella vertrdelser r dock ingen ltt uppgift.
Till svrigheterna p omrdet hr att det fr nrvarande inte finns
ngon sammanslutning eller ngot annat organ som representerar den
grupp som hr nrmast r av intresse, nmligen mediernas gare. En
sdan sammanslutning skulle naturligtvis teoretiskt sett kunna tillskapas
just i syfte att kunna meddela rekommendationer eller regler vad gller
frgor rrande mediekoncentration, men det r svrt att se hur dessa
skulle kunna binda eventuella nya intressenter p omrdet. S t.ex.
skulle utlndska mediegare inte grna kunna anse sig bundna av
eventuella verenskommelser som trffats av de svenska branschaktrerna.
Av n strre betydelse r att bl.a. materialet frn Mngfaldsrdet
visar att det mellan intressenterna p omrdet saknas en gemensam syn
p koncentrationsfrgorna. Mnga, kanske de flesta, betraktar varje som
helst tgrd ven en sjlvreglering p omrdet som verfldig eller
rent av skadlig. Andra, som erknner behovet, anser att det br vara en
uppgift fr statsmakterna att utforma eventuella regler. Den splittrade
syn p frgan som slunda rder inom branschen innebr att en
grundlggande frutsttning fr en verksam sjlvreglering saknas.
Rekommendationer eller andra liknande uttalanden av den art som
frekommer inom ramen fr sjlvreglering p andra omrden skulle
knappast f genomslagskraft.
Till detta kommer att verenskommelser av det slag som torde ha
avsetts i direktiven till Mngfaldsrdet mter svrigheter av praktisk och
juridisk art. S t.ex. skulle det inte vara alldeles oproblematiskt att
utforma eventuella verenskommelser p ett sdant stt att de inte
kommer i strid med konkurrensrttsliga och aktiebolagsrttsliga principer. Konkurrenslagen frbjuder ju i princip avtal som innebr att
marknader begrnsas eller kontrolleras, och det anses inte frenligt med
aktiebolagslagen att ett aktiebolag tar sig frpliktelser som r
frmmande fr det i lagen frutsatta vinstsyftet i annat fall n d detta
medges i bolagsordningen eller samtliga aktiegare r ense. Men sjlvfallet skulle det hr vara mjligt att gra undantag i lagstiftningen, i den
hndelse det uppstr ett intresse fr sjlvreglering.
Ett arbete p detta omrde br dock inte bedrivas s att det skulle
kunna hvdas att marknadens aktrer tvingats till verenskommelser
eller ensidiga taganden av berrt slag under hot om lagstiftning. Ett
sdant arbetsstt har frekommit utomlands men det skulle inte st i god
verensstmmelse med de grundlggande konstitutionella principer som
SOU 1999:30
frut berrts. Man mste konstatera att det inte fr nrvarande frefaller
att finnas ngot intresse fr frivilliga verenskommelser med syfte att
motverka massmediekoncentration och att verenskommelser av detta
slag ocks skulle innebra vissa problem, om de skulle tillgodose det
intresse som hr r aktuellt. Det r visserligen tnkbart att instllningen
inom branschen kan komma att frndras, men tskilliga svrigheter
mter om man p den vgen skall f tillrckliga garantier. Under alla
omstndigheter gller emellertid att den nuvarande rttsoskerheten
knappast helt och hllet skulle kunna undanrjas genom frivilliga
verenskommelser, oavsett hur dessa skulle utformas.
Detta betyder inte att det saknas utrymme fr frivilliga verenskommelser p det omrde som str i blickpunkten fr kommittns arbete.
S t.ex. skulle verenskommelser av detta slag kunna vara av vrde fr
att ka genomblickbarheten eller med den term som brukar anvndas i
den internationella debatten transparensen p omrdet, lt vara att
denna r bttre i Sverige n i flera andra lnder.
Frn de synpunkter kommittn har att bevaka skulle det slunda vara
en obestridlig frdel, om det kunde utveckla sig en praxis av innebrd att
lsarna av en dagstidning eller en tidskrift i strre utstrckning n nu
genom sjlva publikationen skulle kunna f upplysning om vilka
intressenter som str bakom ett tidningsfretag, en ordning som r freskriven i lag i flera frmmande lnder. Nr exempelvis "Sveriges strsta
helgtidning" lrdagstidningen "Avisen" brjade ges ut i mars 1997,
kunde man inte ens av presentationen f klart fr sig att det var frga om
en tidning som gavs ut av Dagens Nyheter och Sndagsavisen i
samarbete. Visserligen r detta frhllande sjlvfallet vl knt bland de
initierade, och den som vet hur man gr till vga fr att underska saken
kan utan strre svrighet ta reda p det. Flertalet lsare tillhr dock inte
denna grupp.
Vid en diskussion av denna frga brukar man mtas av invndningen
att det svenska systemet bygger p tanken att den ansvarige utgivaren
har ensamansvar fr en periodisk skrift (5 kap. 12 TF) och att man br
sl vakt om denna princip och inte infra ngon nyordning som kan
riskera att urholka principen. Denna invndning r som kommittn ser
det inte helt brande. Sklet till att utgivarens namn mste sttas ut r att
det r denne som svarar fr eventuella tryckfrihetsbrott. Frn
allmnhetens synpunkt r emellertid detta i normalfallet mindre
intressant. Den ansvarige utgivaren kan ocks ibland vara en fr det
stora flertalet lsare oknd person. Fr allmnheten kan det emellertid
vara betydelsefullt att genom sjlva publikationen f upplysning om
vilka intressenter som str bakom tidningen fr att mot den bakgrunden
kunna vrdera dess nyhetsfrmedling och opinionsbildning.
SOU 1999:30
ven p andra omrden n sdana som gller gandefrhllanden

kan det finnas utrymme fr vissa frbttringar p frivillighetens vg. Det
br i detta sammanhang observeras att vervgandena inom EU, liksom
nyare lagstiftning i Storbritannien och Tyskland, grundas p ett mer
generellt synstt p vilka intressen som har inflytande ver ett mediefretag och inte enbart tar sikte p garfrhllanden.
Till en brjan skulle det enligt kommittns mening vara vrdefullt om
innehllet i anstllningsavtal mellan gare och en ny chefredaktr/ansvarig utgivare regelmssigt publiceras, vilket redan nu ofta sker.
Detta gller naturligtvis inte uppgifter om ln och andra anstllningsfrmner i vilken utstrckning sdana frhllanden skall offentliggras
r en frga fr rsredovisningslagstiftningen och aktiemarknadsorganen
utan frmst de uppgifter som kan finnas om vilken inriktning den
ansvarige utgivaren r skyldig att flja liksom kanske ocks anstllningstid och uppsgningsmjligheter. Sdana uppgifter kan nmligen ha
ett intresse fr den som vill bilda sig en uppfattning om med vilken
sjlvstndighet i frhllande till garna tidningen leds.
Det r emellertid uppenbart att detta r en frga som inte srdeles vl
lmpar sig fr lagstiftning. Regler i lag om frhllanden av detta slag
skulle sannolikt endast innebra att de berrda avtalen blev nnu mindre
upplysande n vad som ofta r fallet i dag.
Av strre betydelse r sdana samarbetsavtal mellan olika massmediefretag som innebr att fretagen p olika stt binds samman samt
sdana konsortialavtal mellan fretagens huvudgare som visar vem
eller vilka som i realiteten bestmmer ver ett fretag i olika hnseenden.
Det gller hr avtal som till sin natur utgr affrshemligheter och som
naturligtvis inte generellt kan vara offentliga. Det kan emellertid vara ett
legitimt ansprk frn allmnhetens sida att f knnedom om vem eller
vilka som ytterst har ett bestmmande inflytande ver ett visst
massmedium. Som regel r detta intresse tillgodosett i dag, men detta
gller inte generellt. Ett exempel erbjuder Aftonbladet, som numera gs
till ungefr lika delar av LO Media m.fl. och Schibsted-koncernen. Att
det finns ett konsortialavtal mellan garna r uppenbart, men exakt vad
detta innebr i frga om bestmmandertt ver tidningen i olika
hnseenden har inte gjorts offentligt. Det r naturligtvis inte helt
tillfredsstllande om det yttersta inflytandet ver Sveriges strsta tidning
p detta stt r i viss mn hljt i dunkel fr allmnheten. ven andra
liknande exempel kan anfras.
Kommittn anser att man ven p detta omrde br frska stadkomma en lsning p frivillighetens vg och vill rekommendera att en
diskussion i mnet tas upp bland organisationerna p massmedieomrdet. Om det p detta omrde fanns en sjlvreglering likartad den som
SOU 1999:30
t.ex. gller inom aktiemarknaden r det uppenbart att problem av nu

aktuellt slag inte skulle kunna uppkomma.
11.4
Kommittns slutsats
Som frut har konstaterats hvdas det inte i ngot annat land n Sverige
att massmediesektorn skall vara immun nr det gller kontroll av sdana
fretagskoncentrationer vilka bedms som riskabla fr konkurrensen
eller fr yttrandefriheten. Det kan naturligtvis inte gras gllande att
riskerna fr konkurrensskadliga effekter av fretagskoncentrationer just
inom den svenska massmediesektorn till skillnad frn alla andra
sektorer inom nringslivet i vrt land och i andra lnder skulle vara
obefintliga eller mindre beaktansvrda. Det r inte heller ngon sdan
uppfattning som ligger till grund fr uppfattningen att massmediesektorn
r eller br vara immun mot sdana slags ingripanden som kan
frekomma p andra omrden.
Den uppfattningen sammanhnger i stllet med den principiella
etableringsfrihet som gller enligt tryckfrihetsfrordningen och, lt vara
med vissa begrnsningar, enligt yttrandefrihetsgrundlagen samt dessa
grundlagars verordnade stllning i frhllande till konkurrenslagstiftningen. Ngon egentlig avvgning mellan de intressen som ligger
till grund fr denna grundlagsreglering och de skl som br upp frbudet
mot skadliga fretagsfrvrv har emellertid aldrig gt rum. Frgan togs
visserligen upp vid tillkomsten av 1982 rs konkurrenslag, men de
dunkla uttalanden som d gjordes i (prop. 1981/82:165 s. 98 f; jfr.
avsnitt 5.9 i det fregende) ger ingen ledning.
Etableringsfriheten syftar i sin tur till att skerstlla yttrandefriheten.
Begrnsningar i etableringsfriheten som gr det svrare att ver huvud
taget driva verksamhet p de grundlagsskyddade omrdena skulle
naturligtvis ventyra den fria siktsbildningen. Det kan emellertid inte
finnas fog fr att anse yttrandefriheten hotad, om mjlighet ppnas att
under vissa frutsttningar motverka fretagskoncentrationer. Rtten att
fritt f etablera sig p detta omrde behver inte innebra en obegrnsad
frihet att dominera marknaden genom nyfrvrv.
Trots att grundlagsregleringen, som den fr nrvarande ser ut, gr det
tveksamt om ingripanden mot fretagskoncentrationer inom den
skyddade sektorn kan ske, kan det slunda inte anses att syftet med
regleringen stts sido, om man uttryckligen infr en mjlighet hrtill
ven p detta omrde. I den mn sdana ingripanden syftar till att
skerstlla den fria siktsbildningen och den praktiska mjligheten att
begagna yttrandefriheten gller tvrtom att en nyreglering av detta slag
ligger uppenbart i linje med de intressen som skyddas av grundlags-
SOU 1999:30
regleringen. Det r ocks som frut har konstaterats med hnsyn till de
berttigade krav p frutsebarhet som inte minst branschen har rtt att
stlla av vrde i sig att ett omstritt rttslge klargrs.
Det hvdas likvl ibland att srskilda tgrder fr att motverka garkoncentrationer p massmedieomrdet saknar legitimitet, s lnge det
inte gr att generellt bevisa att sdana koncentrationer medfr skadeverkningar. Ngon sdan bevisning kan naturligtvis aldrig fras vare sig
nr det gller denna sektor eller betrffande nringslivet i vrigt, och
tanken r frmmande fr sjlva konstruktionen av en prvning av
fretagsfrvrv. Svl i Sverige som internationellt bygger denna konstruktion p uppfattningen att en fretagskoncentration, beroende p
marknadssituationen och vriga omstndigheter, kan leda till konkurrensskadliga effekter men inte behver gra detta.
Anser man att medierna fyller en betydelsefull funktion i en demokrati r synsttet tvivelaktigt ven frn principiella synpunkter. Yttrandefriheten har ansetts s viktig att den omgrdats av mnga andra
skyddsregler med sikte p krissituationer och liknande fall utan krav p
vetenskaplig bevisning. Nr det gller den offentliga makten efterstrvas
genomgende en maktfrdelning som garanterar att inte alltfr mnga
beslutsfunktioner samlas p en hand. Fr den politiska demokratin r det
en obestridd frutsttning att olika politiska grupperingar fr tillflle att
konkurrera, och konkurrensen har ett grundlggande vrde fr
nringslivet i vrigt. Det r svrt att se varfr inte samma grundlggande
betraktelsestt skulle glla fr massmediernas del just i Sverige. I ett
lngre perspektiv torde en mngfald av gare inom massmediesektorn
vara en vsentlig betydelse fr att mngfalden inom opinionsbildningen
skall skerstllas. Den representerar drmed ett egenvrde.
Inom kommittn har vidare diskuterats om de principer fr den lojala
konkurrensen som numera r internationellt vedertagna fyller ansprken
p en godtagbar rttsskerhet nr det gller sprren mot koncentrationer.
Principerna innebr ju att man p grundval av en prognos kan frhindra
ett fretagsfrvrv som anses medfra risk fr konkurrensskadliga
verkningar. Skulle det inte vara mera tillfredsstllande om man i stllet
infr en mjlighet till efterhandsingripande, som i s fall skulle frutstta
att de konkurrensskadliga effekterna dokumenterats?
Denna frga lter sig naturligtvis stllas. Att ppna mjlighet fr att
bryta upp en fretagskoncentration som redan r ett faktum och som
aktrerna och marknaden inrttat sig efter skulle emellertid innebra en
lngt mer ingripande reglering bde frn rttsskerhetssynpunkt och frn
andra utgngspunkter. Sdana regler skulle kunna drabba de berrda
fretagen och deras investerare mycket hrt, i synnerhet som fretagen
inte alltid eller kanske ens oftast kan lastas fr de konkurrensskadliga
effekter som uppstr genom en alltfr lngtgende koncentration. Regler
SOU 1999:30
av det slaget skulle dessutom ofta vara praktiskt sett omjliga att
tillmpa. Det r inte heller skert att de konkurrensskadliga effekterna
kan botas i efterhand s t.ex. kan ju ett fretag som slagits ut genom
en koncentration inte teruppst genom ett myndighetsbeslut.
Det r av sdana och liknande skl som det numera i det stora flertalet industrilnder r en vedertagen ordning att koncentrationsprvningen sker i form av en frhandsbedmning. Om man ver huvud taget
nskar ngon form av reglering p detta omrde, r det svrt att se att
det finns ngon annan mjlighet n att betrda den vg som r internationellt vedertagen. Ett tidigare svenskt frslag Massmediekoncentrationsutredningens betnkande som innefattade en mjlighet
att bryta upp en redan etablerad koncentration, mttes fr vrigt just p
denna punkt av en srskilt hftig kritik.
I debatten mter man ibland ocks synpunkten att lagstiftningstgrder p detta knsliga omrde inte lmpligen br vervgas p allvar
annat n om utvecklingen leder till att ett konkret behov av ingripande
uppstr. Generellt sett finns det visserligen anledning att ha all respekt
fr sdana synpunkter. Samtidigt mste man dock ifrgastta om detta
innebr ett ansvarsfullt stt att mta problemet.
Om snabba garoch maktfrndringar eller missbruk av en dominerande stllning leder till hot mot konkurrensen, mngfalden och yttrandefriheten, kan statsmakterna stllas infr fullbordat faktum. Att
ndra grundlagen ngot som r en frsta frutsttning fr att ingripanden skall kunna gras tar viss tid. Om kommittn lgger fram frslag i mnet, kommer slunda detta inte att kunna trda i kraft frrn r
2003. Det mter betnkligheter att lita till en strategi som i sin frlngning skulle innebra att ndringar eventuellt skulle behva genomfras
med retroaktiv verkan, ngot som inte heller i alla lgen r mjligt, om
Sverige skall respektera grundlggande rttsprinciper och de internationella konventioner som vi har anslutit oss till.
Det anfrda talar fr att lagstiftning r ndvndig, om man p en
gng vill undanrja nuvarande rttsoskerhet och hlla en viss beredskap
fr att mta en utveckling som skulle kunna innebra ett allvarligt hot
mot konkurrensen, mngfalden och den praktiska mjligheten att utva
yttrandefriheten. Hrtill kommer att utvecklingen inom EU kan tnkas
gra lagstiftning ofrnkomlig (se kap. 7).
Kommittn har emellertid ytterligare mtts av invndningen att
drastiska frndringar r tnkbara inte bara nr det gller garoch
maktfrndringar inom mediesektorn utan ocks nr det gller samhllet
i vrigt. Frgan har stllts hur man kan garantera att en anpassning av
konkurrensregleringen till de principer som gller i flertalet jmfrbara
lnder inte i ett helt frndrat samhllsklimat i sjlva verket utnyttjas fr
att minska konkurrensen och frkvva det fria ordet. Detta argument r
SOU 1999:30
naturligtvis vrt att ta p allvar. Det br dock framhllas att, om man

tnker sig en reglering som motsvarar vad som gller p andra omrden,
detta mste innebra att tillmpningen ankommer p sjlvstndiga
domstolar som har att tillmpa skriven lag och att grundlagarna under
alla frhllanden utgr ett vrn mot eventuellt missbruk. Det r svrt att
se att en visserligen principiellt betydelsefull men likvl begrnsad insats
fr att klarlgga spelreglerna och skerstlla konkurrensen p detta
omrde skulle medfra ngon reellt kad risk frn de utgngspunkter
som nu har antytts.
Mot tankarna p lagstiftning kan naturligtvis, som inledningsvis
antyddes, ytterligare anfras att konkurrensreglerna i olika lnder inte
alltid har kunnat hindra att konkurrensen satts ur spel och att ven sdan
srlagstiftning som tagit sikte p medierna ofta har kringgtts. Problem
av detta slag mter dock ofta nr ny lagstiftning vervgs. En
lagstiftning kan sllan eller aldrig, srskilt inte p ett omrde som detta,
utformas s att den blir heltckande. Men p detta liksom p andra
omrden gller att det bsta inte behver bli det godas fiende: den omstndigheten att en lagstiftning inte kan lsa alla problem behver inte
betyda att den skulle sakna vrde. I vrt land finns det dessutom bttre
frutsttningar n i mnga andra lnder fr att en lagstiftning skulle f
praktisk verkan. Uppenbara kringgenden av nringsrttslig lagstiftning
av det slag som inte r ovanliga i flera frmmande lnder r sllsynta
hos oss.
Slutligen br framhllas att det omedelbara mlet fr en lagstiftningsinsats p frevarande omrde inte br vara att ska vidga vad man
brukar kalla den innehllsliga mngfalden eller kvaliteten i vrigt i
medierna. Frn den synpunkten torde en lagstiftning ha mycket begrnsad betydelse jmfrt med andra slags tgrder, och en sdan mlsttning skulle drfr vara orealistisk. Vill man genomfra en lagstiftningsinsats p omrdet br syftet i stllet vara att undanrja den mycket
besvrande oskerhet om rttslget som freligger fr nrvarande och
klarlgga de konkurrensrttsliga spelreglerna fr branschen samt att
strka fundamenten fr yttrandefriheten.
Som tidigare har sagts innebr det oskra konstitutionella rttslget
att en lagstiftning frutstter grundlagsndring. I andra lnder har
ingrepp i grundlag inte behvt gras vare sig fr att de konkurrensrttsliga spelreglerna skall f genomslag p medieomrdet eller fr att ge
std t en srlagstiftning i de fall en sdan har antagits. Nr exempelvis
den norska lagen p omrdet nyligen antogs frelg allmn enighet om
att denna var frenlig med de norska konstitutionella yttrandefrihetsreglerna (se avsnitt 9.2.3.).
Att lget r ett annat fr svensk del sammanhnger med att vi har en
ingende och detaljerad konstitutionell reglering av tryckoch yttrande-
SOU 1999:30
friheten som saknar motsvarighet i andra lnder. Att denna reglering r

av oskattbart vrde fr att garantera det fria ordet behver inte nrmare
utvecklas. Men den innebr samtidigt att ndringar fortlpande har behvt gras fr att anpassa regleringen till olika principer som har bedmts vara s viktiga att jmkningar av de grundlggande bestmmelserna har ansetts ofrnkomliga. De skl som i det fregende har anfrts
med anknytning till rttsskerhets-, konkurrensoch yttrandefrihetsintressena r enligt kommittns mening s starka att vervgande
skl talar fr en grundlagsndring som gr en lagstiftningsinsats p
frevarande omrde mjlig.
SOU 1999:30
12
319
Behvs srskilda regler fr att

skerstlla ett svenskt gande i
frga om svenska medier?
Kommittns stndpunkt: Fr nrvarande gller enligt tryckfrihetsfrordningen att gare till periodisk skrift skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person men att det i vanlig lag fr freskrivas att ven utlnning eller utlndska juridiska personer fr vara
gare till sdan skrift. Freskrifter av detta slag har meddelats med
avseende p medborgare och juridiska personer i EES-stater. Kommittn freslr inte ngra ytterligare sprregler gentemot utlndska
investeringar i svenska mediefretag eller mot utlndska etableringar
p detta omrde. I frhllande till EES-stater skulle sdana regler st
i strid med lagndringar som helt nyligen har antagits av riksdagen
och riskera att komma i konflikt med Romfrdraget. Frgan br dock
fortlpande bevakas. Skulle frutsttningarna ndras p ett sdant
stt att en kontroll av koncentrationer inte bedms som tillrcklig utan
regler specifikt riktade mot utlndskt mediegande anses ndvndiga
fr att skydda den svenska opinionsbildningen eller det svenska
kulturlivet, br stllningstagandet omprvas.
Enligt 5 kap. 1 tryckfrihetsfrordningen gller fr nrvarande att

gare till periodisk skrift skall vara svensk medborgare eller svensk
juridisk person men att det i vanlig lag fr freskrivas att ven utlnning
eller utlndska juridiska personer fr vara gare till sdan skrift.
Freskrifter av det slaget meddelas i lagen (1991:1559) med freskrifter
p tryckfrihetsfrordningens och yttrandefrihetsgrundlagens omrden.
Dr freskrevs tidigare i 2 kap. 1 att endast utlnningar som har
hemvist i Sverige fr vara gare till periodiska skrifter som trycks hr.
Riksdagen har emellertid nyligen beslutat om en lagndring av den
innebrden att utlnningar med medborgarskap i en stat inom EESomrdet samt utlndska juridiska personer som har bildats i enlighet med
lagstiftningen i en sdan stat och som har sitt ste, sitt huvudkontor eller
320 Behvs srskilda regler?
SOU 1999:30
huvudsakliga verksamheten inom samarbetsomrdet fr rtt att ga

periodiska skrifter som trycks i Sverige (prop. 1997/98:43 s. 41 och
136 ff.).
En utlndsk fysisk eller juridisk person utanfr EES-omrdet fr inte
direkt ga en svensk periodisk skrift. I praktiken har detta dock mycket
begrnsad betydelse. Ingenting hindrar nmligen en sdan utlndsk
fysisk eller juridisk person frn att bilda eller frvrva aktiemajoriteten i
ett svenskt bolag (eller ett bolag i en annan EES-stat) som ger eller
frvrvar en svensk periodisk skrift. I ett svenskt bolag mste dock
verkstllande direktren och minst hlften av styrelseledamterna vara
bosatta inom EES-omrdet, om inte Patent- och registreringsverket
meddelar undantag.
Kommittn har mot bl.a. den angivna bakgrunden vervgt frgan
om ngra srskilda bestmmelser br infras fr att skerstlla en
svensk kontroll ver de medier som riktar sig till den svenska allmnheten. I frsta hand br d underskas hur en sdan ordning skulle frhlla sig till internationella verenskommelser.
De av riksdagen nyligen antagna lagndringarna bygger p tanken att
tidigare ordning enligt vilken bara utlnningar med hemvist i Sverige
fick ga en svensk periodisk skrift skulle kunna komma i konflikt med
Romfrdragets regler om etableringsrtt (prop. 1993/94:114 s. 29 f).
Etableringsrtten enligt Romfrdraget innebr nmligen generellt
uttryckt att ett medlemsland inte fr ha andra regler fr medborgare eller
fretag i andra medlemslnder vad gller rtten att bedriva rrelse n de
regler som gller fr landets egna medborgare och fretag, om inte en
srbehandling grundas p hnsyn till allmn ordning, allmn skerhet
och allmn hlsa. EG-domstolen har ocks slagit fast bl.a. att tidningar
och skrifter liksom radiooch TV-sndningar vad gller de ekonomiska
aspekterna r underkastade de konkurrensregler som gller fr varor och
tjnster.
Inom kommittn har diskuterats om frgan kan ha kommit i ett nytt
lge efter tillkomsten av den srskilda regel artikel 128 i Maastrichtfrdraget, dr det bl.a. freskrivs (punkt 4) att gemenskapen skall beakta
de kulturella aspekterna d den handlar enligt andra bestmmelser i
frdraget. Denna bestmmelse torde ena sidan vara att se som ett
uttryck fr tanken att det r medlemslnderna som enligt subsidaritetsprincipen har huvudansvaret fr kulturen och att det inte skulle vara
nskvrt att den europeiska gemenskapen skulle ha ett inflytande p
bde kulturen och kulturpolitiken i medlemsstaterna. Men andra sidan
stller den infrda bestmmelsen hgre krav p att gemenskapen tar
hnsyn till kulturen nr tgrder vidtas p andra politikomrden. Genom
Amsterdamfrdraget har bestmmelsen i fjrde punkten av artikel 128
frstrkts stillvida att gemenskapen skall beakta de kulturella
SOU 1999:30
Behvs srskilda regler? 321
aspekterna med tillgget att srskilt nr det gller att respektera och
frmja gemenskapens mngfald av kulturer.
EU har inte antagit ngon enhetlig kulturdefinition, men det rder
ingen tvekan om att mediesektorn enligt EU:s synstt tillhr kulturomrdet i vid mening. Det finns inom EU en tendens till kande frstelse fr den nationella kulturens srskilda villkor.
Det r dock tvivelaktigt om det av EG-domstolen fastslagna synsttet
att medierna skall vara underkastade samma etablerings- och
konkurrensregler som andra branscher av detta skl kommer att verges.
Detta gller srskilt som konvergensen mellan tele, data och medier gr
medierna till en expanderande och ekonomiskt allt viktigare del av
nringslivet.
S lnge detta synstt vidmakthlls kan ngra sprrar gentemot EUoch EES-stater inte uppstllas nr det gller mediegande. De helt nyligen antagna ndringarna i lagen med freskrifter p tryckfrihetsfrordningens och yttrandefrihetsgrundlagens omrden bygger som framgtt p
den uppfattningen. Kommittn har inte ngot underlag fr att fresl att
det riksdagsbeslut som ligger till grund fr dessa lagndringar omprvas.
Kommittn vill emellertid hnvisa till att det p detta omrde frekommer en fortlpande diskussion mellan EU-staterna om rckvidden av
kulturklausulen, en diskussion som man frn svensk sida br ta aktiv del
i och noga bevaka. I den mn rttsutvecklingen inom EU leder till att det
finns frutsttningar att helt eller delvis undanta medierna frn de
vanliga reglerna kas vr handlingsfrihet p omrdet, ngot som kan ses
som en frdel.
Nr det gller lnder utanfr EES-omrdet freligger det svitt
kommittn kunnat finna inte i och fr sig ngon internationell verenskommelse som skulle kunna hindra att man p svensk sida stller upp en
sprr mot mediegande. I detta sammanhang br emellertid erinras om
att Sverige sedan hsten 1995 deltar i OECD:s frhandlingar om ett s.k.
MAI-avtal Multilateral Agreement on Investment dvs. ett multilateralt avtal om investering och andra handelsfrgor. Syftet med
avtalet r att skapa enhetliga, icke-diskriminerande och liberala investeringsregler mellan OECD-lnderna.
Huvudprincipen r att utlndska investeringar skall jmstllas med
inhemska, principen om nationell behandling. Drtill kommer en andra
princip om icke-diskriminering som innebr att en utlndsk investerare
inte fr behandlas mindre gynnsamt n andra utlndska investerare. Om
ett MAI-land ger investerare frn ett land en srskild frmn s mste
det ge investerare frn andra MAI-lnder samma frmnliga behandling,
den s.k. principen om mest gynnad nation. I avtalet finns ven ett
frbud mot vissa investeringsvillkor. Sdana s.k. performance requirements innehller bestmmelser om vilka tgrder MAI-lnder inte fr
322 Behvs srskilda regler?
SOU 1999:30
stlla som villkor fr utlndska investeringar. MAI syftar ocks till att
begrnsa staters mjligheter att ingripa mot utlndska fretag t.ex. mot
expropriation.
MAI-avtalet r inte frdigfrhandlat och det finns fr nrvarande
tecken som tyder p att det kanske inte inom verskdlig tid kommer till
slutfrande. Det r emellertid sannolikt att ett avtal enligt de principer
som hittills diskuterats skulle innebra ett hinder fr oss att behandla
investeringar frn utomeuropeiska fretag inom mediesektorn p annat
stt n nr det gller investeringar frn fretag med ste inom EESomrdet. Mjligen finns det dock utrymme att frn svensk sida framfra
srskilda nskeml i detta avseende under de fortsatta frhandlingarna
eller utverka ett undantag.
Kommittn anser det angelget att hithrande frgor bevakas srskilt
frn svensk sida under de fortsatta anstrngningarna att stadkomma ett
MAI-avtal. Frgan fr vr del r emellertid om man i nuvarande lge
br infra ytterligare sprregler gentemot utlndska investeringar i
svenska mediefretag eller mot utlndska etableringar p detta omrde.
Kommittn freslr inga regler av det slaget. Sdana sprregler, som
internationellt sett r mycket ovanliga, skulle i vissa fall kunna verka
hindrande nr det gller mediefretag med kapitalbehov som fr sin
verlevnad kan vara beroende av investeringar ven frn utlndska
fretag. Anser vi att svenska mediefretag br kunna expandera genom
etablering i andra lnder mste vi p motsvarande stt acceptera att de
inhemska mediefretagen mts av viss konkurrens frn utlndska fretag
ven p den svenska marknaden. Om i enlighet med vad kommittn
freslr i det fljande en koncentrationsprvning p omrdet infrs efter
mnster av vad som gller i andra lnder innebr emellertid detta att man
s lngt det r mjligt skerstller att den fria opinionsbildningen och
nyhetsfrmedlingen inte hmmas av koncentrationer, vare sig dessa
bildas genom svenska eller utlndska mediegare.
Det br emellertid understrykas att de nu redovisade vervgandena
utgr frn de frutsttningar som kan verblickas fr nrvarande. Skulle
dessa ndras p ett sdant stt att regler mot koncentration inte bedms
som tillrckliga utan regler specifikt riktade mot utlndskt mediegande
bedms som ndvndiga fr att skydda den svenska opinionsbildningen
eller det svenska kulturlivet kommer saken i ett annat lge. Vad gller
tryckta skrifter br drvid uppmrksammas att reglerna i
tryckfrihetsfrordningen som framgtt endast innebr att det i vanlig lag
r mjligt att freskriva att utlnningar utan hemvist i Sverige och
utlndska medborgare kan vara gare av periodiska skrifter, inte att
sdana freskrifter mste meddelas. Skulle frhllandena franleda till
det kan allts de regler som bedms som behvliga meddelas genom
vanlig lag utan fregende grundlagsndring. I frhllande till EES-
SOU 1999:30
Behvs srskilda regler? 323
stater frutstter dock detta dessutom att den pgende diskussionen

leder fram till ett synstt enligt vilket sdana regler inte kommer i konflikt med Romfrdraget. Nr det gller etermedierna har den nu i all
korthet redovisade problematiken inte samma aktualitet s lnge ett
tillstndskrav fr rikstckande sndningar behlls och mjlighet finns att
freskriva villkor fr sdana sndningar.
SOU 1999:30
325
vervganden och frslag
13
Konkurrenslagen eller srskild lag?
Kommittns frslag: Kommittn anser att konkurrenslagens frbud

mot konkurrensbegrnsande samarbete och mot missbruk av
dominerande stllning utan problem br kunna f tillmplighet fr
mediesektorn under frutsttning att vissa srbestmmelser meddelas.
Samtidigt som en ppning grs i tryckfrihetsfrordningen fr att
skerstlla konkurrenslagens tillmplighet br det sledes uttryckligen
freskrivas i tryckfrihetsfrordningen att en tillmpning av konkurrenslagen ej ger std fr myndighet eller annat allmnt organ att
p grund av skrifts innehll hindra tryckning eller utgivning av
skriften eller dess spridning bland allmnheten och inte heller inskrnker den befogenhet som enligt tryckfrihetsfrordningen tillkommer utgivare av periodisk skrift. Motsvarande freskrifter br
meddelas i yttrandefrihetsgrundlagen med avseende p radiooch TVprogram och tekniska upptagningar.
Fr att det ytterligare skall skerstllas att konkurrenslagen
tillmpas med beaktande av mediesektorns srart br enligt kommittns mening en srskild regel tas in i konkurrenslagen om att
prvningen i fall som har betydelse fr den grundlagsskyddade sektorn skall ske under beaktande av de grundlggande intressena av att
skerstlla ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och
ett fritt konstnrligt skapande.
Nr det gller koncentrationsfrgorna anser kommittn vervgande skl tala fr att konkurrenslagen kompletteras av en srskild
lag p stt som frutsatts i direktiven. En srlagstiftning skulle innebra att bestmmelserna bttre kan anpassas till de speciella frutsttningar som gller fr mediesektorn. De i konkurrenslagen
grundlggande begreppen dominerande stllning och relevant marknad blir inte fullt adekvata nr det gller de mest utprglat opinions-
326 Konkurrenslagen eller srskild lag?
SOU 1999:30
bildande medierna bl.a. p grund av att konkurrenslagen knappast ger

utrymme fr en samlad bedmning av gande och inflytande inom
olika medier t.ex. press och TV eftersom det i konkurrenslagens
mening rr sig om skilda produktmarknader. Mjligheterna att med
std av konkurrenslagen prva lokala eller regionala etableringar av
fretag med riksdominans r vidare mycket begrnsade.
13.1
Ngra utgngspunkter
Som frut konstaterats r lget oklart nr det gller konkurrenslagens

tillmplighet inom den grundlagsskyddade mediesektorn. Kommittn
mste ta stllning till frgan om och i s fall i vilka avseenden konkurrenslagen skall vara tillmplig p detta omrde. Den nuvarande rttsoskerheten kan i lngden inte accepteras.
Vr nuvarande konkurrenslag, som tillkom p frslag av den borgerliga regeringen r 1993 men p de flesta punkter antogs i politisk
enighet, r uppbyggd efter mnster av EG:s konkurrensregler. ven i
flertalet vriga europeiska lnder numera ven de steuropeiska har
EG:s konkurrensrtt kommit att bli mnsterbildande. Detta rttssystem
r i sin tur mycket likartat det som gller i bl.a. USA och Kanada. I en
del lnder frekommer andra modeller men grundstrukturen r likvl
praktiskt taget genomgende densamma. I flera av dessa lnder finns
dessutom vid sidan av den ordinra konkurrenslagstiftningen srskild
reglering fr mediesektorn.
Vr konkurrenslag har nyligen varit freml fr en utvrdering
genom Konkurrenslagsutredningens frsorg, vilken redovisades i
betnkandet Konkurrenslagen 1993 1996 (SOU 1997:20) och i prop.
1997/98:130. Hrefter har utredningen publicerat betnkandet Konkurrenslagens regler om fretagskoncentration (SOU 1998:98), dr erfarenheterna av och synpunkter frn olika hll p lagens koncentrationsregler ytterligare belyses. P grundval av utvrderingen konstateras i
propositionen att lagen visserligen medfrt en hel del tolknings- och
tillmpningsproblem men att erfarenheterna av tillmpningen generellt
sett sttt i verensstmmelse med de intentioner som lg till grund fr
lagstiftningen. Med hnsyn hrtill och till att den bygger p principer
som gller i jmfrbara lnder har man anledning att utg frn att
huvuddragen i lagstiftningen kommer att best under verskdlig tid.
Fr svensk del r konkurrenslagen nnu en frhllandevis ny lag, och
ngon praxis har inte hunnit utvecklas p alla omrden. Tillmpningen
underlttas emellertid av den prejudikatbildning som sker genom EUorganens frsorg, lt vara att denna inte r direkt bindande fr oss. ven
SOU 1999:30
Konkurrenslagen eller srskild lag? 327
rttstillmpningen utomlands kan i mnga fall tjna till ledning, eftersom

reglerna som redan konstaterats i stort sett har samma innebrd.
I debatten rrande konkurrenslagens tillmplighet p mediesektorn
har bl.a. berrts frgan om lagens frbud mot missbruk av dominerande
stllning och dess koncentrationsregler kan anses gynna utlndsk fretagsverksamhet p bekostnad av den inhemska. Koncentrationsreglerna
innebr ju att man kan hamna i det lget att ett visst fretagsfrvrv inte
utan vidare kan genomfras av en svensk koncern som redan tidigare
svarar fr en betydande koncentration medan ngot motsvarande hinder
inte freligger fr ett utlndskt fretag som inte alls eller inte i lika hg
grad har etablerat sig i Sverige.
Denna aspekt tas ocks frn generell synpunkt upp av Konkurrenslagsutredningen, som konstaterar att attityderna har skiftat i detta hnseende. Tidigare var man tveksam till att reglera konkurrensskadlig
fretagskoncentration med hnsyn till intresset av att de inhemska
fretagen var tillrckligt stora fr att kunna mta konkurrensen frn
strre utlndska fretagsenheter. Numera anses dremot allmnt att en
obunden konkurrens r till frdel ven fr den nationella marknaden
genom att den gynnar fretag som r effektiva och produktiva, vilket
leder till att konkurrenskraften kar ven i externa relationer. Behovet av
en effektiv konkurrens och ingripanden mot skadliga koncentrationer
anses drfr enligt utredningen normalt inte st i motsatsstllning till
strvandena att strka fretagens konkurrenskraft p vare sig den
nationella eller den internationella marknaden.
Kommittn konstaterar fr sin del att Konkurrenslagsutredningens
uttalanden p denna punkt verensstmmer med det synstt som kom till
uttryck redan nr konkurrenslagen antogs av riksdagen. I senare
ekonomisk teori och analys har vrdet av en fungerande och effektiv
konkurrens p bde nationella och internationella marknader starkt
betonats. Sverige liksom jmfrbara lnder har genom sina konkurrensregler antagit en princip som innebr att man ppnar fr konkurrens
mellan inhemska och utlndska fretag, trots att frbudet mot konkurrensskadlig koncentration kan innebra att det i praktiken ngon gng
kan vara lttare fr ett utlndskt fretag n fr en stor svensk koncern
att genomfra ett fretagsfrvrv i en viss bransch.
Mediesektorn kan principiellt sett inte utgra ngot undantag frn de
grundsatser som vi liksom andra lnder i enlighet hrmed har stllt oss
bakom. Som kommittn har berrt tidigare skulle det vara inkonsekvent
om vi anser att svenska mediefretag br kunna expandera genom
etablering utomlands men inte accepterar att de inhemska mediefretagen mts av konkurrens frn utlndska fretag ven p den svenska
marknaden. Menar man att en alltfr lngt driven koncentration kan
medfra skadeverkningar i konkurrenshnseende, mste man godta
SOU 1999:30
konsekvensen att de fretag som inte redan svarar fr en betydande

koncentration fr lttare att genomfra fretagsfrvrv, vare sig de r
svenska eller utlndska.
Samtidigt mste man dock hlla i minnet att mediesektorn i mnga
avseenden utgr en speciell bransch med hnsyn till dess betydelse fr
den fria siktsbildningen. Branschen har en speciell karaktr ven s till
vida att mnga produkter t.ex. flertalet dagstidningar av naturliga
skl inte kan rikta sig till annan marknad n den svenska. Vid utformning och tillmpning av regler som rr mediemarknaden mste en
avvgning gras mellan de olika intressen som hr gr sig gllande. Vi
terkommer till den frgan i det fljande.
En annan aspekt som ocks har brukat nmnas nr det gller medierna r den snabba utvecklingen av ny teknik. Man kan stlla frgan
om det finns risk fr att den form av konkurrensreglering som numera r
internationellt vedertagen s smningom kommer att framst som
svrtillmpad eller t.o.m. delvis verkningsls i takt med att tekniken p
etermedie- och telekommunikationsomrdet utvecklas ytterligare. Detta
gller sjlvfallet i s fall inte bara mediesektorn utan ven exempelvis
IT-omrdet, dr konkurrenslagen i dag r tillmplig utan ngra begrnsningar.
Kommittn har i detta avseende beaktat att det exempelvis kan vara
frenat med svrigheter att tillmpa de konkurrensrttsliga principerna,
om ett fretag snder via satellit till allmnheten i ett annat land men inte
bedriver annonsfrmedling eller annan ekonomisk verksamhet i det
landet och inte heller har egendom dr. Visserligen har kommittn inte
kunnat finna att ngra svrigheter av denna karaktr hittills har uppkommit i internationell praxis p omrdet. Fr svensk del kan exempelvis hnvisas till att Marknadsdomstolen i sitt avgrande MD 1998:17
nyligen med std av marknadsfringslagen har riktat ett s.k. informationslggande frenat med vite gentemot ett fretag p grund av TVreklam snd frn England i TV3. Problem av det berrda slaget kan
emellertid ingalunda uteslutas. I den mn en sdan utveckling skulle
uppkomma i framtiden har man emellertid att rkna med att den kommer
att motverkas genom internationella verenskommelser av olika slag. En
sdan utveckling underlttas genom ett regleringen i olika jmfrbara
lnder numera r s likartad, om man bortser frn den oklarhet som
freligger betrffande mediesektorn i Sverige. Som kommittn har pekat
p i kap. 3 r det fr nrvarande angelget att konkurrensreglerna blir
desamma oberoende av vilken teknik som anvnds. En annan ordning fr
ofrnkomligen irrationella effekter i takt med att konvergensen fortstter
och grnserna mellan olika verfringstekniker suddas ut.
En invndning som ibland framfrs mot en reglering med konkurrenslagens struktur r slutligen att lagen i tskilliga avseenden replierar
SOU 1999:30
p allmnt hllna termer och begrepp. Man efterlyser i frutsebarhetens

intresse mera exakta kriterier som exempelvis bygger p bestmda
grnser och procentsatser.
Detta nskeml str emellertid i motsttning till ett annat befogat
intresse, nmligen att en tillmpning fortlpande skall kunna anpassas
till utvecklingen av marknadsfrutsttningarna. En viktig princip vid
utformningen av konkurrenslagen liksom de EG-regler som lagen bygger
p r att en sdan strukturrationalisering p olika omrden som av
samhllsekonomiska eller andra skl framstr som nskvrd inte skall
motverkas.
Nr det gller mediesektorn, dr utvecklingen gr mycket snabbt, gr
sig synpunkter av sistnmnda slag gllande med srskild styrka. Vi kan
inte veta hur medielandskapet ser ut om fem eller tio r, och det finns
drfr starka skl att avst frn exakta detaljregleringar som ger upphov
till svrigheter att flja en utveckling som av ekonomiska, tekniska eller
andra skl framstr som ofrnkomlig p lngre sikt. I vissa fall, ssom
nr det gller kriterierna fr en eventuell anmlningsskyldighet, mste
naturligtvis av praktiska skl schabloner komma till anvndning, men
sdana br inte utformas p det sttet att de fr avgrande rttsfljder.
En reglering mste vara s flexibel att den kan tillmpas ven om
marknadsfrutsttningarna p ett ptagligt stt skulle frndras i
frhllande till vad som kan frutses fr den nrmast verblickbara
tiden.
13.2
Huvudpunkterna i konkurrenslagen
Som redovisats i avsnitt 5.1 i det fregende innehller konkurrenslagen

frbud eller mjlighet till ingripande i tre olika typfall. Till en brjan r
vissa typer av konkurrensbegrnsande samarbete mellan fretag
frbjudna (6 ). Frbudet avser avtal som har till syfte att hindra,
begrnsa eller snedvrida konkurrensen p marknaden p ett mrkbart
stt eller ger ett sdant resultat. Vissa exempel p sdana avtal anges i
lagen, dribland att inkps- eller frsljningspriser eller andra
affrsvillkor direkt eller indirekt faststlls och att marknader eller
inkpskllor delas upp.
Vidare r missbruk av en dominerande stllning p marknaden frbjudet (19 ). Som srskilda exempel p sdant missbruk nmns i lagen
att ett eller flera fretag direkt eller indirekt ptvingar ngon oskliga
inkps- eller frsljningspriser eller andra oskliga affrsvillkor,
begrnsar produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel fr
konsumenterna, tillmpar olika villkor fr likvrdiga transaktioner,
varigenom vissa handelsparter fr en konkurrensnackdel, eller stller
SOU 1999:30
som villkor fr att ing ett avtal att den andra parten tar sig ytterligare
frpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har ngot
samband med fremlet fr avtalet.
Slutligen skall (34 ) under vissa frutsttningar konkurrensskadliga
fretagsfrvrv frbjudas. Det rr sig d om frvrv som skapar eller
frstrker en dominerande stllning vilken vsentligt hmmar eller r
gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevrd del av det, under frutsttning att det sker p ett stt som r skadligt frn allmn synpunkt. En
av frutsttningarna fr frbud r vidare att de berrda fretagen tillsammans har en rsomsttning p minst 4 miljarder kronor.
I uppkomna renden hos Konkurrensverket och i andra sammanhang
har instllningen frn mediebranschens sida till konkurrenslagens regler
varierat hgst vsentligt. Det har emellertid srskilt p senare tid
frekommit tskilliga uttalanden som synes g ut p att konkurrenslagen
inte i ngot enda avseende skulle g att tillmpa p de grundlagsskyddade medierna. Denna uppfattning hvdas exempelvis av Tidningsutgivarna. Drvid har hnvisats till tryckfrihetsfrordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens regler om etableringsfrihet och principerna
om frihet fr innehllet i sdana framstllningar som skyddas av grundlag.
De hrvid syftade reglerna om etableringsfrihet finns i tryckfrihetsfrordningen i 1 kap. 1 (utgivning av tryckta skrifter), 4 kap. 1
(tryckning eller annan liknande framstllning av skrifter) och 6 kap. 1
(spridning av tryckta skrifter). Vad gller yttrandefrihetsgrundlagen
finns srskilda regler om etableringsfrihet i 3 kap. 1 (kabel-TV), och
8 (framstllning och spridning av filmer och andra tekniska upptagningar). Skydd fr innehllet finns bl.a. i det i 1 kap. 2 tryckfrihetsfrordningen intagna censurfrbudet och frbudet i samma paragraf fr
myndighet att genom tgrd som inte har std i tryckfrihetsfrordningen
hindra tryckning eller spridning av en tryckt skrift eller dess spridning
bland allmnheten samt i de motsvarande bestmmelser som gller enligt
1 kap. 3 yttrandefrihetsgrundlagen.
Ngot generellt undantag fr kommersiell reklam finns inte i tryckfrihetsfrordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, men nr det gller
tillmpningen av marknadsfringslagstiftningen har den principen
utvecklats att frn de berrda grundlagarnas tillmpningsomrde i
allmnhet undantas framstllningar som har ett kommersiellt syfte och
samtidigt har rena kommersiella frhllanden till freml. Med hnsyn
hrtill skulle det kunna synas ligga srskilt nra till hands att konkurrenslagen betraktas som tillmplig nr det gller sdan verksamhet som
bestr i frsljning av annonsutrymme i tryckta skrifter och i
etermedierna. Som frut har berrts r emellertid inte heller detta
SOU 1999:30
okontroversiellt. Verksamhet av detta slag har s avgrande betydelse

fr medierna att det kan hvdas att den vad gller konkurrenslagens
tillmpning br flja samma principer som medieverksamheten i vrigt.
Som redan har konstaterats anser sig kommittn lika lite som Konkurrenslagsutredningen med skerhet kunna uttala sig om gllande rtt
vad avser konkurrenslagens tillmpning inom den grundlagsskyddade
sektorn. Kommittn begrnsar framstllningen i det fljande till synpunkter p vad som br glla fr framtiden. Diskussionen i detta hnseende underlttas genom att det delvis kan sgas freligga ett facit p
omrdet, eftersom Konkurrensverket efter konkurrenslagens tillkomst
genomgende agerat som om lagen var fullt ut tillmplig ven vad avser
den grundlagsskyddade mediesektorn.
13.3
Konkurrensbegrnsande samarbete
mellan fretag
Frbud i en eller annan form mot konkurrensbegrnsande samarbete

mellan fretag finns i praktiskt taget alla utvecklade lnders konkurrenslagar. Det frekommer emellertid specialarrangemang p medieomrdet. Mest knd r den reglering i USA som har kommit till uttryck i
The Newspaper Preservation Act frn r 1970 och som innebr att
avsteg frn annars gllande principer om konkurrensbegrnsande samarbete efter en prvning i det enskilda fallet kan tilltas betrffande
dagstidningar i frga om exempelvis frsljning av annonsutrymme,
tryckning och distribution, under frutsttning att den redaktionella
sjlvstndigheten anses skerstlld. Denna specialreglering skall ses mot
bakgrund av att det i USA inte finns ngon generell mjlighet att bevilja
undantag frn de grundlggande frbuden, lt vara att vissa
sklighetsresonemang har frekommit i domstolspraxis. ven i Tyskland
finns exempel p att undantag frn vanliga principer har medgetts fr
tidningsfretag. Effekterna har bde fr USA:s och fr Tysklands del
varit omdiskuterade (betrffande USA se avsnitt 9.3.6).
I Sverige uppmuntras samarbete mellan tidningsfretag p andra
omrden n det redaktionella i viss utstrckning genom presstdsreglerna. Det samarbete p frmst distributionsomrdet som presstdsreglerna frutstter trffas normalt inte av konkurrenslagen. Det r visserligen tveksamt om presstdsfrordningen, som inte har lagform, kan
anses utgra en sdan offentlig reglering som i enlighet med allmnna
principer tar ver konkurrenslagens regler i nu aktuellt hnseende. Att
detta inte skall anses vara fallet bestyrks av att riksdagen i samband med
faststllande av riktlinjer fr presstdet uttryckligen har pekat p risken
SOU 1999:30
fr att ett distributionsfretag kan komma att missbruka en monopolliknande stllning och drvid hnvisat till konkurrenslagen
(1996/97:KU1 s. 36 och 1997/98:KU1 s. 30). Alldeles klart r emellertid att presstdsfrordningens regler mste beaktas nr en samverkan
mellan tidningsfretag i de former som frordningen anvisar bedms
enligt konkurrenslagen. I det frut nmnda rendet rrande Pressens
Morgontjnsts vgran att distribuera tidningen Metro har slunda Konkurrensverket uttryckligen uttalat att Dagens Nyheters och Svenska
Dagbladets samverkan p distributionsomrdet i enlighet med de i
presstdsfrordningen anvisade formerna inte kunde anses som ett frbjudet konkurrensbegrnsande samarbete.
Men ven vid sidan av det omrde som tcks av presstdsreglerna
kan det p vissa orter vara nskvrt att ett samarbete etableras nr det
gller exempelvis frsljning av annonsutrymme och tryckning. Med
hnsyn till dagspressens anstrngda ekonomiska situation kan man inte
bortse frn att det annars finns en risk fr nedlggningar inom branschen
som riskerar att leda till en frsvagning av dagspressen som helhet. Ett
utvidgat samarbete mellan dagstidningar srskilt p andra omrden n
det redaktionella frordades mot denna bakgrund i en promemoria frn
r 1997 av Rdet fr mngfald inom massmedierna.
Nr det gller lokala eller regionala frhllanden riskerar ett samarbete i dessa former normalt av flera skl inte att trffas av konkurrenslagens frbudsregler. En viss sprr fr detta ligger redan i det
frhllandet att dessa regler tar sikte endast p avtal som hindrar,
begrnsar eller snedvrider konkurrensen p ett mrkbart stt. I den mn
ett samarbete syftar till att konkurrensen i frga om den redaktionella
produkten skall kunna upprtthllas gller vidare att samarbetet principiellt sett kan utvecklas utan hinder av konkurrenslagen ven av det
sklet att frbudsreglerna enligt praxis inte tillmpas i den mn ett samarbete r ndvndigt fr ett fretags verlevnad. Till skillnad frn vad
fallet r i USA har dessutom Konkurrensverket en allmn befogenhet att
meddela undantag frn frbudet mot konkurrensbegrnsande samarbete
(8 konkurrenslagen), och fr vr del saknas redan av detta skl behov
av ett regelsystem som motsvarar The Newspaper Preservation Act. De
enda exempel hittills p ingripanden frn Konkurrensverkets sida mot
konkurrensbegrnsande samarbete inom mediesektorn har fr vrigt rrt
frsljning av annonsutrymme.
ven om det sledes inte finns anledning att befara att konkurrenslagen skulle hindra samarbete p dagspressomrdet i de former som
kan vara motiverade, kan man naturligtvis stlla frgan om det ver
huvud taget r ndvndigt att p medieomrdet upprtthlla
begrnsningar nr det gller samarbete i frga om sdana aktiviteter som
saknar omedelbar betydelse fr det rent redaktionella arbetet. Det r
SOU 1999:30
dock uppenbart att stora problem skulle uppkomma, om sdana ekonomiskt betydelsefulla verksamheter som tryckning, distribution och
frsljning av annonsutrymme i tryckta skrifter, radio och TV skulle
vara undantagna frn de principer som i allmnhet gller fr lojal konkurrens. Det skulle kunna drabba tredje man annonsrerna och parter
utanfr avtalsfrhllandet och i slutndan givetvis konsumenterna och
samhllet. ven i vrigt skulle de negativa konsekvenser som otilltna
konkurrensbegrnsningar fr med sig riskera att uppkomma. I den mn
konkurrensbegrnsande samarbete drabbar parter utanfr avtalsfrhllandet kan det ocks tnkas f negativa effekter fr yttrandefriheten.
Som kommittn ser saken kan yttrandefrihetens syfte att skerstlla
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning inte ventyras genom
en tillmpning av konkurrenslagen p verksamheter av det slag som nu
diskuteras. Konkurrenslagen fr ocks anses innebra en ndamlsenlig
reglering p det omrdet. Kommittn utgr fljaktligen frn att en ny
reglering br skerstlla att lagens bestmmelser fr genomslag nr det
gller frsljning av annonsutrymme, tryckning och annan teknisk
framstllning av skrifter samt distribution och andra aktiviteter som inte
har omedelbart samband med det redaktionella arbetet.
Vad som nu har sagts br ha motsvarande tillmpning p verksamhet
som bestr i framstllning och spridning av tekniska upptagningar
(3 kap. 8 yttrandefrihetsgrundlagen). Det rder ingen tvekan om att det
hr rr sig om verksamheter som det r angelget att bevaka frn
konkurrenssynpunkt. Kommittn har i denna del srskilt samrtt med
Utredningen om std till svensk filmproduktion.
Mera knslig blir frgan sjlvfallet nr man kommer in p renodlat
redaktionella frgor. Det r inte ltt att ens teoretiskt frestlla sig en
situation d konkurrenslagens rekvisit skulle vara tillmpliga p ett
sdant samarbete som tar sig formen av gemensam anvndning av
redaktionellt material. ven andra exempel ssom verenskommelser
mellan tidnings- eller etermediefretag att avst frn vissa aktiviteter och
p s stt begrnsa produktionen ter sig ganska lngskta. Mjligen
skulle man som ett exempel kunna tnka sig att ett samarbete mellan tv
tidningar i den form som frekommer inom ramen fr Gotlands
Tidningar dr samverkan sker p samtliga omrden utom vad gller
ledarsidorna skulle ha drabbats av konkurrenslagens regel, om det
hade bedrivits mellan tv eller flera fretag och inte som nu inom ett
fretag.
ven om frgans praktiska vikt sledes r mycket begrnsad ser
kommittn det angelget att sl fast att samarbete mellan sjlvstndiga
tidnings- eller etermediefretag i redaktionella angelgenheter aldrig br
kunna motverkas genom konkurrenslagen. Man r d alldeles fr nra
SOU 1999:30
vad som utgr yttrandefrihetens krna. Om konkurrenslagen genom en

grundlagsndring grs uttryckligen tillmplig p mediesektorn br detta
framg av en srskild undantagsregel i grundlagen. Denna synes
lmpligen kunna f det innehllet att en tillmpning av konkurrensreglerna aldrig skall ge std fr myndighet eller annat allmnt organ att
p grund av det knda eller vntade innehllet i en skrift hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmnheten.
P motsvarande stt br glla att myndighet eller annat allmnt organ
aldrig p grund av det knda eller vntade innehllet i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning br f frbjuda eller hindra dess
offentliggrande eller spridning bland allmnheten med hnvisning till
konkurrenslagen.
13.4
Missbruk av dominerande stllning
De undantag frn vanliga konkurrensrttsliga principer som enligt det

frut anfrda har gjorts i USA och Tyskland p medieomrdet har tagit
sikte endast p konkurrensbegrnsande samarbete och sledes inte p
missbruk av dominerande stllning. Frbud i en eller annan form mot
missbruk av dominerande stllning r en grundpelare i alla industrilnders konkurrenslagstiftningar och anses genomgende tillmpligt ven p
mediesektorn.
Principen att en dominerande stllning inte fr missbrukas har frmst
sin praktiska betydelse fr mediernas del nr det gller sdana aktiviteter
som annonsfrsljning, distribution samt tryckning och annan teknisk
framstllning. Vad man srskilt vill komma t med frbudet r som frut
har redovisats att ett eller flera fretag direkt eller indirekt ptvingar
ngon oskliga inkps- eller frsljningspriser eller andra oskliga
affrsvillkor, begrnsar produktion, marknader eller teknisk utveckling
till nackdel fr konsumenterna, tillmpar olika villkor fr likvrdiga
transaktioner gentemot skilda handelsparter eller anvnder sig av s.k.
kopplingsfrbehll (t.ex. nr en kpare fr att f rtt att kpa en produkt
tvingas acceptera ven en annan produkt).
Man kan inte bortse frn att missbruk av dominerande stllning
skulle kunna f mycket drastiska konsekvenser i ett litet land som Sverige. Konkurrensen skulle inom en viss mediemarknad kunna kraftigt
begrnsas eller t.o.m. sls ut genom kopplingsfrbehll eller liknande
tgrder. Detta skulle naturligtvis vara en vansklig utveckling ven frn
yttrandefrihetssynpunkt, och det finns redan drfr starka skl som talar
fr att den ifrgavarande regeln i konkurrenslagen br vara tillmplig
ven inom den svenska mediesektorn p samma stt som gller i
jmfrbara lnder. Intill den allra senaste tiden torde det ocks allmnt
SOU 1999:30
ha antagits att regeln redan nu r tillmplig. Detta har slunda frutsatts

bl.a. i flera uttalanden av Konstitutionsutskottet.
Betrffande frgan vad som br glla fr framtiden har kommittn
mtts av den invndningen att frbudet mot missbruk av dominerande
stllning skulle innebra ett oacceptabelt ingrepp i exempelvis tryckerioch distributionsfretagens sjlvstndighet. Drvid har hnvisats till att
ett dominerande fretag har ett ansvar fr att inte medverka till framstllning eller spridning av produkter som enligt fretagets mening inte
kvalitetsmssigt sett hller mttet.
Denna invndning grundar sig enligt kommittns mening p en felsyn.
Ur frbudet mot missbruk av dominerande stllning kan inte hrledas ett
krav p ett fretag att utka sin kapacitet och det innebr inte heller
ngon principiell inskrnkning fr ett fretag att vlja sina kunder. I
frbudet ligger emellertid bl.a. att ett fretag med dominerande stllning
mste pvisa en objektivt godtagbar grund fr att vgra leverans till en
redan etablerad kund och att det inte fr diskriminera till frmn fr sina
egna aktiviteter p en viss marknad. Detta mste vara ett rimligt krav p
de nu aktuella omrdena liksom inom nringslivet i vrigt. Man kan inte
heller bortse frn att bedmningen av en medieprodukts kvalitet alltid
blir i ngon mn subjektiv och att yttrandefriheten gagnas bst av att
produkter med olika innehll och inriktning tillts att konkurrera och
vinna spridning.
Betrffande tryckning och annan teknisk framstllning av skrifter har
frgan om konkurrenslagens tillmpning nr det gller missbruk av
dominerande stllning hittills visserligen inte stllts p sin spets, men
detta kan mycket vl tnkas ske i framtiden inte minst med hnsyn till
det begrnsade antalet fretag som gnar sig t sdan verksamhet p
dagspressomrdet och sambandet mellan vissa av dessa fretag och olika
medieaktrer. Att de allmnna spelregler som i detta avseende gller fr
nringslivet i vrigt br vara tillmpliga p sdana verksamheter
framstr enligt kommittns mening som naturligt. Samverkan mellan
olika tidningsfretag betrffande tryckningsfrgor hindras inte drigenom.
Dremot skulle man mjligen kunna tnka sig ett agerande frn
ngon eller ngra aktrers sida som syftar till att sl ut en konkurrent
genom att frhindra att denne fr praktisk mjlighet att framstlla en
publikation. Om detta sker p ett stt som str i strid med vedertagna
principer fr den lojala konkurrensen, frbjuds det genom en tillmpning
av konkurrenslagen. ven frfaranden som p motsvarande stt innebr
missbruk av dominerande stllning nr det gller teknisk framstllning
p etermedieomrdet skulle kunna motverkas. Det r svrt att se att detta
skulle bli en fara fr det fria ordet snarare gller vl motsatsen. ven
om det skulle kunna hvdas att konkurrenslagens frbud mot missbruk
SOU 1999:30
av dominerande stllning gr intrng p den ovillkorliga etableringsrtt

som tryckfrihetsfrordningen tillfrskrar verksamhet som bestr i
tryckning eller annan framstllning av skrifter och motsvarande
bestmmelser i yttrandefrihetsgrundlagen, anser kommittn att vervgande skl talar fr att frbudet mot missbruk av dominerande
stllning br f fullt genomslag p omrdet.
Frgor rrande distribution p medieomrdet har vid ett par tillfllen
prvats mot bakgrund av konkurrenslagens frbud mot missbruk av
dominerande stllning. Det r ingen tvekan om att distributionsfrgorna
har stor betydelse fr det fria ordet. Som exempel kan hnvisas till de
problem som freligger nr det gller distribution av tidskrifter fr lsnummerfrsljning, dr Tidsam med ca 85 procent av marknaden har en
klart dominerande stllning. I den mn detta fretag helt och hllet skulle
begrnsa sin verksamhet till garfrlagens tidskrifter skulle
uppenbarligen en frn yttrandefrihetssynpunkt besvrande situation
kunna uppst.
Genom ett beslut av Konkurrensverket (se avsnitt 5.3) har spelreglerna tminstone tills vidare faststllts p detta omrde: verket har
godtagit en princip som innebr att Tidsam vid uppkommet kapacitetsutrymme tillrckligt fr endast en ny titel lmnar garfrlagen fretrde
till distribution, varefter icke-garfrlag skall ges fretrde vid nsta
uppkomna lediga kapacitetsutrymme. Detta beslut har blivit kritiserat
fr att det endast i begrnsad mn undanrjer svrigheterna fr tidskrifter utanfr garfrlagens krets att etablera sig (se t.ex. Peter O
Nilsson, Tidskriftsdistribution, Stockholm 1998, med dr angivna referenser). Kommittn tar inte stllning till denna kritik. Det str emellertid
klart att, om de vanliga konkurrensreglerna p detta omrde skulle anses
vara satta ur spel genom tryckfrihetsfrordningens skydd fr spridning
av periodiska skrifter, situationen frn yttrandefrihetssynpunkt skulle bli
bekymmersam. Man skulle naturligtvis hr kunna tnka sig en specialreglering, men enligt kommittns mening r de vanliga konkurrensreglerna avpassade ven fr fall av nu aktuellt slag.
I det nmnda konkurrensrendet rrande Tidsam bestreds inte att
konkurrenslagen i och fr sig var tillmplig. P distributionsomrdet har
emellertid Konkurrensverket nyligen prvat ett rende avseende Pressens
Morgontjnsts vgran att distribuera Metro (se avsnitt 5.3 och 5.9 i det
fregende), dr det gjorts gllande att grundlagsregleringen skulle
hindra en tillmpning av konkurrenslagen. Konkurrensverket, som inte
ansg tryckfrihetsfrordningen hindra en prvning av frgan om
Pressens Morgontjnst och dess huvudgare Dagens Nyheter missbrukade sin dominerande stllning, fann inte skl att vidta ngon tgrd
enligt konkurrenslagen. Avgrande fr verkets stllningstagande, i vilket
hnvisades till en dom av EG-domstolen rrande ett likartat fall, synes
SOU 1999:30
ha varit att Pressens Morgontjnst huvudsakligen tillkommit fr att

distribuera garfretagens tidningar och att Metro gdes av ett fretag
med stark ekonomisk och finansiell stllning som redan hade tillgng till
en fungerande och effektiv distributionskanal och inte kunde anses sakna
ekonomiska resurser att etablera ett eget system fr utbrning av
tidningen. Man kan inte av Konkurrensverkets motivering dra ngon
slutsats om hur en sakprvning av det frut nmnda Tidsam-rendet
skulle ha utfallit.
Det r nr detta skrivs inte upplyst huruvida Metros gare avser att
tillgripa den utvg som konkurrenslagen erbjuder att begra domstolsprvning av frgan om Pressens Morgontjnsts distributionsvgran. Av
vad frut har uttalats framgr att kommittn inte fr sin del vill gra
ngot bestmt uttalande i sprsmlet huruvida konkurrenslagen ver
huvud taget r tillmplig p distributionsomrdet med hnsyn till
grundlagsskyddet fr spridning av tryckta skrifter. Enligt kommittns
mening r emellertid den form fr prvning som frgan om Pressens
Morgontjnsts distributionsvgran erhll sakligt sett adekvat med hnsyn till rttsfrhllandets natur, och det br under alla frhllanden vara
mjligt fr framtiden att f en frga om distributionsvgran prvad i
dessa former. Nsta gng en sdan frga aktualiseras skulle den ju
kunna glla ett distributionsfretag som inte har en garstruktur likartad
den som gller fr Pressens Morgontjnst och ett konkurrerande fretag
med svagare finansiell stllning n Metros gare. Kommittn kan sledes
inte godta uppfattningen att det principiella skyddet i grundlag fr
spridning av tryckta skrifter skall kunna legitimera en distributionsvgran som r ofrenlig med konkurrensrttsliga principer. En
sdan uppfattning synes tvrtom snarast stridande mot intresset av yttrandefrihet och mngfald.
Ett annat uppmrksammat fall d frgan om missbruk av dominerande stllning prvats av Konkurrensverket p medieomrdet gllde
kabel-TV, dr frgan gllde huruvida kabel-TV-fretagens programpaketering till hushll kunde anses st i strid med frbudet mot missbruk
av dominerande stllning. Detta ledde visserligen inte till ngot
ingripande, eftersom Konkurrensverket fann att paketeringen av programkanaler mer beror p tekniska och ekonomiska faktorer n att
fretagen utnyttjar de mjligheter som fljer av den dominerande
stllningen och tillfrskansar sig oskliga vinster. Konkurrensverket
frklarade emellertid uttryckligen att det nr digitaliseringen r helt
genomfrd kan finnas strre skl att krva att fretagen erbjuder varje
abonnent mjlighet att pverka sitt eget programutbud.
Det r som kommittn ser saken frn allmn synpunkt vsentligt att
utvecklingen inom detta omrde i enlighet hrmed fortlpande str under
viss kontroll. Kabel-TV-fretagens programpaketering utgr emellertid
SOU 1999:30
ytterligare ett exempel p en frga som ver huvud taget skulle undandras frn prvning, om inte frbudet mot missbruk av dominerande
stllning kan tillmpas inom den grundlagsskyddade mediesektorn.
Det hittills anfrda talar slunda starkt fr att frbudet mot missbruk
av dominerande stllning br f genomslagskraft utan hinder av
grundlagsregleringen. ven p detta omrde innebr emellertid mediesektorns srart att vissa undantag behver gras.
Betrffande en speciell frga som tidigare var freml fr tskillig
diskussion fr det slunda nu anses klarlagt att grundlagen innebr hinder mot tillmpning av frbudet mot missbruk av dominerande stllning
p medieomrdet. Vad som d syftas r frhllandet mellan detta
frbud och den ansvarige utgivarens ensamrtt att bestmma ver
framstllningarnas innehll. Enligt 5 kap. 3 tryckfrihetsfrordningen
skall uppdrag att vara utgivare innefatta befogenhet att va inseende
ver skriftens utgivning och bestmma ver dess innehll, s att intet
dri fr infras mot utgivarens vilja. Detsamma gller enligt 4 kap. 3
yttrandefrihetsgrundlagen med avseende p utgivare av radiooch TVprogram och tekniska upptagningar. Till detta kan lggas att enligt
3 kap. 4 yttrandefrihetsgrundlagen avgr den som snder radiooch
TV program sjlvstndigt vad som skall frekomma i programmen.
Nr det gller etermedierna stlls detta sprsml i praktiken inte p
sin spets med hnsyn till att sndningstillstnden regelmssigt frenas
med frbud mot att diskriminera annonsrer (3 kap. 3 andra stycket
radiooch TV-lagen). I praxis har emellertid tvekan uppkommit srskilt
nr det gller frgan om det kan utgra konkurrensmissbruk, om ett
tidningsfretag med dominerande stllning p marknaden vgrar att
infra en kommersiell annons.
Frgan om en ansvarig utgivares rtt att bestmma ver en periodisk
skrifts innehll skulle anses omfatta ven kommersiella annonser prvades slunda av Marknadsdomstolen i avgrandet MD 1974:4 (NO mot
Lantbrukarnas Ekonomi AB), det s.k. Land-mlet. Marknadsdomstolen
konstaterade i sitt avgrande att det framstod som ofrenligt med
ordalagen i 5 kap. 3 andra stycket tryckfrihetsfrordningen att lgga
en utgivare av en periodisk skrift att i denna infra material av vad slag
det vara m samt att det fick antas att det vid bestmmelsens tillkomst
avsgs att utgivarens befogenhet att vgra infra material i skriften inte i
ngot avseende skulle kunna inskrnkas utan std i frordningen.
Eftersom en utgivare av periodisk skrift inte utan std i tryckfrihetsfrordningen kan lggas att infra visst material i skriften, fann Marknadsdomstolen att det hrav mste flja att inte heller skriftens gare kan
ges ett lggande av detta slag.
Den aktuella frgan togs hrefter upp till diskussion i prop.
1986/87:151 ndringar i tryckfrihetsfrordningen m.m. (s. 51 52).
SOU 1999:30
Fredragande statsrdet konstaterade att den bestmmandertt som

utgivaren av en periodisk skrift skall ha kunde ses som ett utflde av det
tryckfrihetsrttsliga ensamansvaret och att det av Marknadsdomstolens
beslut i Land-mlet framgick att bestmmandertten gller ocks i frga
om kommersiell reklam. Det framhlls i propositionen som ett problem
att annonsvgran inte kunde angripas enligt konkurrenslagstiftningen,
men det anfrdes i detta avseende att det inte hade visats p sdana
olgenheter med denna ordning att en ndring borde vervgas.
Uttalandet franledde ingen erinran frn riksdagens sida.
Marknadsdomstolen vidhll detta synstt i sitt avgrande i det s.k.
Dagen-mlet (MD 1998:18). I detta avgrande, som gllde en preliminrfrga (tillhandahllande av uppgifter) framhlls slunda att en vgran
att infra en annons i en periodisk skrift inte kunde utgra ett missbruk
av dominerande stllning enligt 19 konkurrenslagen.
Frgan kommer emellertid i ett nytt lge, om man genom en
komplettering av tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
vill skerstlla att principerna fr lojal konkurrens skall iakttas inom
mediesektorn. Lagen mste d ta uttrycklig stllning.
Det r ingen tvekan om att vgran att infra en kommersiell annons
under vissa omstndigheter kan utgra ett avsteg frn vad som br glla
fr den lojala konkurrensen och det r likaledes alldeles klart att utgivare
kan ha hgst legitima skl fr en sdan vgran. Den konflikt mellan de
bda principerna som slunda freligger br enligt kommittns mening
lsas s att utgivarens ensamrtt, ssom den viktigare av principerna,
blir utslagsgivande. Detta gller srskilt som grnsen mellan vad som r
eller inte r kommersiell annons i vissa fall kan vara otydlig och man
inte helt kan utesluta fall d det skulle kunna hvdas att ven
redaktionella stllningstaganden bedms som missbruk av dominerande
stllning, om ingen undantagsregel meddelas.
Slutsatsen av det anfrda r att en ordning enligt vilken konkurrenslagen blir tillmplig inom mediesektorn frutstter en srskild
regel av innebrd att detta inte rubbar utgivarens ensamrtt eller skyddet
fr programfretagens redaktionella sjlvstndighet. Till formuleringen
av en sdan regel terkommer kommittn.
Frbudet mot missbruk av dominerande stllning br naturligtvis inte
kunna tillmpas med avseende p det rent redaktionella arbetet. Ingen
torde visserligen hittills ha kommit p idn att ge frbudet en sdan
tillmpning, men som frut berrts kan grnsen mellan detta arbete och
andra aktiviteter ibland tnkas vara flytande. I det fregende har
frutsatts en undantagsbestmmelse av innebrd att en tillmpning av
konkurrensreglerna aldrig skall ge std fr myndighet eller annat allmnt
organ att p grund av innehllet i en skrift, ett radioeller TV-program
eller en teknisk upptagning frbjuda eller hindra dess offentliggrande
SOU 1999:30
eller spridning bland allmnheten. Genom en sdan bestmmelse i

frening med vad som nyss frutsatts om bibehllandet av utgivarens
ensamrtt och programfretagens skydd fr det anses att den redaktionella friheten blir skerstlld.
13.5
Slutsats betrffande konkurrensbegrnsande samarbete och missbruk av

dominerande stllning
Kommittns slutsats av det hittills anfrda blir sledes att ngon speciallagstiftning fr mediesektorn som riktar sig mot konkurrensbegrnsande samarbete och missbruk av dominerande stllning inte behvs utan
att konkurrenslagens reglering br kunna gras uttryckligen tillmplig
fr mediesektorn genom en ndring i tryckfrihetsfrordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. En frutsttning r dock att vissa srbestmmelser meddelas. Det br sledes uttryckligen freskrivas i
tryckfrihetsfrordningen att en tillmpning av konkurrenslagen ej ger
std fr myndighet eller annat allmnt organ att p grund av skrifts
innehll hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning
bland allmnheten och inte heller inskrnker den befogenhet som enligt
tryckfrihetsfrordningen tillkommer utgivare av periodisk skrift. En
motsvarande freskrift br meddelas i yttrandefrihetsgrundlagen med
avseende p radiooch TV-program samt tekniska upptagningar.
Fr att det ytterligare skall skerstllas att konkurrenslagen tillmpas
med beaktande av mediesektorns srart br enligt kommittns mening en
srskild regel tas in i konkurrenslagen om att prvningen i fall som har
betydelse fr den grundlagsskyddade sektorn skall ske under beaktande
av de grundlggande intressena av att skerstlla ett fritt meningsutbyte,
en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnrligt skapande.
Kommittn terkommer till formuleringen av en sdan regel i det
fljande.
SOU 1999:30
13.6
Konkurrensskadliga fretagsfrvrv
Mest diskuterad nr det gller konkurrenslagens tillmplighet har varit

frgan om de bestmmelser som gr det mjligt att frbjuda konkurrensskadliga fretagsfrvrv skall vara tillmpliga ven fr den grundlagskyddade mediesektorn. Det r ocks i detta avseende som det
nuvarande rttslget r mest svrbedmt. I andra lnder frekommer det
svitt har kunnat inhmtas inte att avsteg frn konkurrensrttsliga
principer grs p denna punkt, men i tskilliga stater finns speciallagstiftning avsedd att motverka koncentrationer just p medieomrdet som
innebr en skrpning i frhllande till vad som gller fr fretag i
allmnhet (se kap. 9).
Kommittn har redan i kapitel 11 som sin sikt uttalat att ngon form
av lagstiftning som riktar sig mot skadliga koncentrationer r ndvndig
ven hos oss, om man p en gng vill undanrja nuvarande
rttsoskerhet och hlla en viss beredskap fr att mta en utveckling som
skulle kunna innebra ett allvarligt hot mot konkurrensen, mngfalden
och den praktiska mjligheten att utva yttrandefriheten. I detta avsnitt
skall diskuteras om det lagstiftningsbehovet br tillgodoses genom att
konkurrenslagens reglering grs uttryckligen tillmplig p mediesektorn
eller genom en specialreglering.
Som inledningsvis redovisades erbjuder 34 konkurrenslagen mjlighet
att frbjuda fretagsfrvrv som skapar eller frstrker en dominerande
stllning som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten
eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet
eller en avsevrd del av det, under frutsttning att det sker p ett stt
som r skadligt frn allmn synpunkt. En av frutsttningarna fr
frbud r vidare att de berrda fretagen tillsammans har en
rsomsttning p minst 4 miljarder kronor.
Att ven i detta avseende uttryckligen inordna medierna under den
nuvarande konkurrenslagen har vissa ptagliga frdelar. Man utgr d
frn inom nringslivet knda och respekterade begrepp och handlingsmnster. Med hnsyn till att konkurrenslagens tillmpning bygger p
vedertagna resonemang och till den fortlpande prejudikatbildningen
frn bl.a. EU-organens sida blir tillmpningen i rimlig utstrckning frutsebar. Det frtjnar ocks nmnas att bl.a. det material som verlmnats av Mngfaldsrdet visar att ledande fretrdare fr de tv svenska
fretagsgrupper som i frsta hand skulle berras av en ny lagstiftning
Bonniers och Kinnevik (Modern Times Group) tidigare frklarat sig
sakna erinran mot att konkurrenslagstiftningen i nu aktuellt hnseende
fr genomslag ven fr mediernas del. Frn Bonniers sida har upplysts
att man numera ansluter sig till den uppfattning som hvdas av Tidningsutgivarna, medan Kinnevik str fast vid sin mening i konkurrens-
SOU 1999:30
frgan. ven frn Schibsteds sida har till kommittn uppgetts att fretaget i princip inte har ngra invndningar mot att konkurrenslagen r
tillmplig p medieomrdet.
Till detta kommer att frslaget i det fregende innebr att konkurrenslagen i andra avseenden skall vara tillmplig ven p medierna
och att regleringen skulle bli mest konsekvent, om lagen skall vara
tillmplig ven i det avseende som nu r i frga. Detta gller srskilt som
Rom-frdragets konkurrensregler, vilka utgjort frebild fr den svenska
lagstiftningen, under alla frhllanden ven p detta omrde blir
tillmpliga p garkoncentrationer med gemenskapsdimension, under
frutsttning att omsttningen uppgr till vissa grnsvrden (se avsnitt
5.8).
Som frut berrts mste emellertid kommittns direktiv vara s att
frst att en lsning enligt vilken konkurrenslagen i detta hnseende grs
uttryckligen tillmplig p massmedierna inte r tillrcklig. Det har
frutsatts att kommittn skall lgga fram frslag till en srskild lag.
Det finns otvivelaktigt skl som talar fr en sdan lsning. Som
nmnts frut anordnade Rdet fr mngfald inom massmedierna den
14 februari 1996 ett seminarium rrande bl.a. den nu diskuterade frgan
(dokumenterat i publikationen Yttrandefriheten, grundlagarna och
mediekoncentrationen, Arbetsdokument 1996:2). Drvid framkom uppfattningen (framfrd bl.a. av f.d. chefredaktren Svante Nycander) att
det skulle te sig sttande att reglera medierna och drmed ytterst siktsfriheten i samma lagverk som det som tar sikte p nringslivet i allmnhet. Liknande synpunkter har frts fram i andra sammanhang (se
t.ex. artiklar i Svenska Dagbladet den 4 juni 1996 och Dagens Nyheter
den 25 september 1997 av pressombudsmannen Per-Arne Jigenius, som
anser att antitrustbestmmelser p detta omrde r ndvndiga men att
de br tas in i en srskild lag som beaktar opinionsbildningens och
nyhetsfrmedlingen speciella frhllanden). ven i docenten HansGunnar Axbergers rttsutltande i Konkurrensverkets GT-rende (se
avsnitt 5.2) har en betydande tvekan kommit till uttryck i frgan.
Kommittn diskuterade i inledningen till detta kapitel frgan om en
tillmpning av konkurrenslagens regler om fretagsfrvrv skulle kunna
anses gynna utlndska fretag p de inhemska fretagens bekostnad. I
det sammanhanget konstaterades att ett sdant betraktelsestt frekom
tidigare betrffande nringslivet i allmnhet men att det numera fr anses
vergivet. Samtidigt framhll kommittn att mediesektorn i mnga
avseenden utgr en speciell bransch med hnsyn till dess betydelse fr
den fria siktsbildningen och att en avvgning mste gras mellan de
olika intressen som hr gr sig gllande. Frn denna synpunkt torde det
inte ha ngon avgrande betydelse om koncentrationsfrgorna p
medieomrdet regleras av konkurrenslagen eller av en srskild lag.
SOU 1999:30
En srlagstiftning skulle emellertid otvivelaktigt innebra att

bestmmelserna bttre kan anpassas till de speciella frutsttningar som
gller fr massmediesektorn. Klart r ocks att intresset av yttrandefrihet och mngfald p medieomrdet och intresset av en effektiv konkurrens p detta omrde visserligen r nraliggande men inte sammanfaller
helt och hllet. Denna synpunkt terkommer ofta i den internationella
debatten p omrdet och har kraftigt understrukits i motiven till det frut
nmnda direktivsutkast som arbetats fram inom EU-kommissionen. Den
ligger i linje med principerna bakom EG:s s.k. koncentrationsfrordning
(rdets frordning EEG 4064/89), som frbjuder medlemsstaterna att
tillmpa sin nationella konkurrenslagstiftning p koncentrationer med
gemenskapsdimension men tillter nationella ingripanden mot sdana
koncentrationer, om syftet med ingripandena och kriterierna fr deras
tillmpning inte anknyter till konkurrensen utan i stllet till intresset att
skerstlla mngfalden inom massmedierna.
Ett srskilt skl som talar fr att konkurrenslagen p detta omrde i
enlighet med direktiven br kompletteras med en srlagstiftning r att de
fr konkurrenslagens koncentrationsfrbud grundlggande begreppen
dominerande stllning och relevant marknad inte blir fullt adekvata p
massmedieomrdet. S t.ex. kan en marknadsandel av 30 procent nr det
gller dagspressen beroende p omstndigheterna vara mycket
betydelsefull fr opinionsbildning och nyhetsfrmedling, men den torde
normalt vara otillrcklig fr att en dominerande stllning i konkurrenslagens mening skall anses freligga. Konkurrenslagen ger
knappast heller ngot egentligt utrymme fr en samlad bedmning av
gande och inflytande inom olika medier t.ex. press och TV eftersom
det i konkurrenslagens mening rr sig om skilda produktmarknader.
Mjligheterna att med std av konkurrenslagen prva lokala eller
regionala etableringar av fretag med riksdominans r vidare mycket
begrnsade.
Kommittn har p grund av det anfrda kommit till den uppfattningen att konkurrenslagen br kompletteras av en srskild lag p stt
som frutsatts i direktiven. Det gller d nrmast att ta stllning till hur
tillmpningsomrdet fr en sdan lagstiftning lmpligen br avgrnsas.
SOU 1999:30
345
14
Principerna fr en ny reglering
14.1
Ngra grundlggande frgor
Kommittns frslag: Kommittn avvisar tanken p att utforma en ny

lagstiftning p det sttet att redan befintliga fretagskoncentrationer
skall kunna brytas upp. Inte heller br det infras ngra srskilda
sprrar mot nyetablering eller flermediegande eller ngra bestmda
grnser fr ett mediefretags expansion. Den nya lagen br begrnsas
till att glla fretagsfrvrv och andra motsvarande koncentrationer.
Kommittn vill till en brjan sl fast att det inte br komma i frga
att utforma en ny lagstiftning p det sttet att redan befintliga fretagskoncentrationer skall kunna brytas upp. Tidigare frslag med sdan
inriktning har ftt ett mycket negativt mottagande. Bl.a. internationella
konventioner och vedertagna rttsskerhetsaspekter torde ocks lgga
hinder i vgen fr sdana uppslag.
Enligt kommittns mening gller ocks att det inte br vara aktuellt
att infra ngra srskilda sprrar nr det gller nyetablering. Med nyetablering avses hr i princip att starta ett fretag som skall bedriva
medieverksamhet. Fr sndning av radio och TV i markntet krvs fr
nrvarande regeringens tillstnd, och ngra ytterligare regler om nyetablering behvs knappast i den delen. Nr det gller tryckta skrifter
torde man knappast kunna tnka sig ngon sprr fr nyetablering. Det
skulle enligt kommittns mening vara att g alldeles fr lngt med hnsyn till tryckfrihetsrttsliga principer, ven om en reglering endast skulle
rikta sig mot stora mediekoncerner.
I linje hrmed ligger att kommittn fr sin del stller sig avvisande till
tanken att en lagstiftning skulle stlla upp bestmda grnser fr ett
fretags expansion p sdant stt att fretaget t.ex. inte skulle tilltas
kontrollera mer n en viss andel av marknaden. En sdan ordning skulle
vara tvivelaktig frn principiell synpunkt och dessutom mycket svr att
346 Principerna fr en ny reglering
SOU 1999:30
kontrollera med hnsyn till de mjligheter till kringgenden som erbjuder

sig.
I tidigare sammanhang har en betydande uppmrksamhet gnats
flermediegande, dvs. fall d ett mediefretag ger eller har ett dominerande inflytande ver mer n ett medium, t.ex. en dagstidning och en
TV-kanal. Kommittn har den uppfattningen att ngot principiellt hinder
mot att ett fretag p detta stt etablerar sig p olika omrden inte
rimligen kan stllas upp. Den tekniska utvecklingen har lett till att
exempelvis sdana fretag som tidigare begrnsade sin verksamhet till
dagspressens omrde i allt strre utstrckning har etablerat sig som
flermediefretag med intressen i olika medier. Detta har bedmts ndvndigt fr att fretagen i ett litet land som vrt skall kunna behlla
marknadsandelar och konkurrenskraft, ett frhllande som blir allt mera
accentuerat i takt med att den tekniska utvecklingen fortstter. Det r
med hnsyn till mediemarknadens pgende internationalisering angelget att svenska fretag inte hindras att konkurrera p acceptabla
villkor. En ny lag br uppmrksamma fall d ett fretag nr en dominerande eller mycket stark stllning p medieomrdet i dess helhet och ge
underlag fr att en samlad bedmning skall kunna gras vid eventuella
fretagsfrvrv av betydelse men inte i ondan stlla upp sprrar mot en
utveckling som framstr som ofrnkomlig med hnsyn till de snabba
tekniska frndringarna.
Endast p ett omrde innehller lagstiftningen fr nrvarande ett uttryckligt frbud mot flermediegande, nmligen i 7 lokalradiolagen
(1993:120), dr det freskrivs att tillstnd inte fr ges till ngon som ger
ut en dagstidning eller har ett bestmmande inflytande ver ett fretag
som ger ut en sdan tidning. Med kommittns nyss angivna utgngspunkt finns det anledning att ifrgastta detta frbud, som dessutom r
inkonsekvent s till vida att ngot frbud fr den som redan r tillstndshavare att ge ut en dagstidning inte har freskrivits. Utredningen om den
framtida kommersiella lokalradion har ocks i sitt nyligen avgivna
betnkande freslagit att den nmnda frbudsregeln avskaffas.
Dremot anser kommittn ofrnkomligt att frvrv av fretag eller
delar av fretag fr omfattas av en srskild lagstiftning. Till de ytterligare avgrnsningsfrgor som drvid aktualiseras terkommer kommittn
strax.
En srskild frga gller skilda former av allianser mellan olika
fretag. Sdana kan givetvis vara av stort intresse frn mngfalds- och
yttrandefrihetssynpunkter, i synnerhet nr det gller samarbete kring
redaktionellt material. Samarbete av detta slag har sedan lnge bedrivits
inom den svenska pressen (se avsnitt 2.3.1). I dag frekommer ett
mycket stort antal allianser mellan mediefretag, och sdana uppmuntras
ocks p vissa omrden av det allmnna, t.ex. inom ramen fr
SOU 1999:30
Principerna fr en ny reglering 347
tillmpningen av presstdsreglerna, och enligt den nya lagstiftningen om

digital marksnd TV skall teknisk samverkan mellan tillstndshavarna
t.o.m. kunna freskrivas som tillstndsvillkor.
I den mn samarbete mellan mediefretag innefattar otilltna konkurrensbegrnsningar som inte berr det redaktionella arbetet kan frgan
i enlighet med vad som frut utvecklats prvas enligt konkurrenslagen,
om denna grs uttryckligen tillmplig p medieomrdet. Kommittn
anser fr sin del att det inte skulle vara ndamlsenligt att i en ny
lagstiftning infra ngra ytterligare sprrar fr samarbete mediefretagen emellan, srskilt som sdan samverkan enligt vad som nyss konstaterats ofta uppmuntras frn det allmnnas sida. Ett undantag br dock
gras fr sdana verenskommelser som innebr att ett fretag erhller
ett bestmmande inflytande ver ett annat, ett arrangemang som ligger
nra fretagsfrvrv och br kunna prvas enligt samma principer.
14.2
Vilka verksamheter skall en ny

lagstiftning omfatta?
Kommittns frslag: Kommittn freslr att tillmpningsomrdet fr

en srskild lag begrnsas till dagstidningar (svl i pappersutgva
som i elektronisk form), radio och TV. Fr vriga medier br
konkurrenslagens vanliga regler mot fretagskoncentrationer vara
tillrckliga.
En utgngspunkt fr kommittn r i enlighet med vad som frut har

sagts att konkurrenslagen br gras uttryckligen tillmplig inom mediesektorn. Detta frutstter dels grundlagsndring dels vissa justeringar i
konkurrenslagen. Frgan vilka verksamheter en ny lagstiftning br omfatta br bedmas med denna utgngspunkt.
Redan av vad som har sagts tidigare framgr att kommittn r av den
uppfattningen att sdana aktiviteter som frsljning, distribution och
teknisk framstllning av tryckta skrifter br flja de vanliga konkurrensreglerna. Detsamma br enligt kommittns mening generellt glla
fr uppltande av annonsutrymme och vriga aktiviteter p reklammarknaden.
En freteelse som under senare r har ftt en allt strre betydelse p
TV-omrdet r produktionsbolag som specialiserat sig p olika typer av
programtjnster. P detta omrde freligger en tydlig tendens som
innebr att entreprenrsgda produktionsbolag successivt sljs till stora
SOU 1999:30
mediefretag, i frsta hand fr att skapa finansiella mjligheter fr en

vidare expansion (se avsnitt 2.4.1). En viss motsvarighet finns ven
inom andra sektorer av mediebranschen. Att lta en ny lag reglera sdan
verksamhet skulle kunna mta principiella betnkligheter, eftersom det
hr r frga om fretag som inte ansvarar fr utgivning eller sndning
utan endast fr framstllning av programinslag, dvs. aktiviteter som
omedelbart tar sikte p innehllet i framstllningarna. Branschens
tillvxt r fr vrigt helt beroende av hur TV-fretagen anvnder sin
programbudget. Utvecklingen p omrdet br snarare uppmrksammas i
samband med utformningen av villkor fr public service-TV.
Nr det i vrigt gller att vervga tillmpningsomrdet fr en ny
lagstiftning, skulle en utvg kunna vara att lta den ta sikte p all utgivning eller motsvarande verksamhet i frga om medier som r grundlagsskyddade. Lagen skulle i s fall komma att omfatta exempelvis film,
grammofonskivor och ljudkassetter. Som kommittn ser saken r det
svrt att hvda att ngra vsentliga vinster skulle kunna uppns genom
att ge lagen ett s brett tillmpningsomrde.
Kommittn anser det ligga nrmast till hands att begrnsa tillmpningsomrdet fr en srskild lag till de mest utprglat opinionsbildande
och nyhetsfmedlande medierna, dvs. dagstidningar (svl i pappersutgva som i elektronisk form), radio och TV. Det r framfr allt dessa
medier som i praktiken utstter den enskilde fr regelbunden pverkan
p de fr den politiska demokratin centrala omrdena, och det r de
medierna som har sttt i fokus fr den internationella debatten p omrdet. S t.ex. r EU:s strvanden p omrdet begrnsade till att avse de
medier som nu har nmnts. Detsamma gller bl.a. den norska och den
brittiska lagstiftningen. Fr vriga medier br i s fall konkurrenslagens
vanliga regler mot fretagskoncentrationer vara tillrckliga.
Det skulle naturligtvis kunna diskuteras att gra lagen generellt
tillmplig p frutom sndningar i radio och TV utgivning av periodiska tryckta skrifter i allmnhet, sledes ven tidskrifter. Detta skulle
dock som kommittn ser det g alltfr lngt. Tillmpningen torde d
frsvras med hnsyn till det stora utbudet av specialtidskrifter fr
skilda intresseomrden, i synnerhet med anknytning till fritidssektorn,
liksom tidskrifter som ges ut av fackfreningar och andra organisationer.
Vad som nu har sagts hindrar inte att den tekniska utvecklingen i en
nra framtid kan gra det pkallat att utvidga tillmpningsomrdet fr
lagen. Fr nrvarande utreds frgan om en samordning av bl.a. reglerna
fr elektroniska informationstjnster med dem som gller fr radio och
TV av Konvergensutredningen. De stllningstaganden som kan komma
att ga rum p grundval av den utredningen br tas tillvara ven p
frevarande omrde. I avvaktan p dessa anser kommittn att det r fr
tidigt att avgra om det finns andra verksamheter som utan att kunna
SOU 1999:30
hnfras till elektronisk dagstidning har en sdan betydelse fr den

dagliga nyhetsfrmedlingen och opinionsbildningen att de br omfattas
av lagstiftningen.
14.3
Vilka slags fretag skall en ny

lagstiftning omfatta?
Kommittns frslag: Kommittn freslr att de stiftelsegda statliga

public service-fretagen inte skall omfattas av en ny lagstiftning.
Lagen br i vrigt glla bde fr statliga och privata fretag och
oberoende av om ett fretag r svenskt eller utlndskt.
14.3.1
Statsgda fretag och public service-fretag
Kommittn har srskilt vervgt om en ny lagstiftning br omfatta ven

sdan verksamhet som drivs av staten eller om den br begrnsas till
verksamhet i privat regi. Fr att framstllningen skall underlttas avses
d med statliga fretag ngot oegentligt ven sdana fretag som gs
av en stiftelse vars styrelse utsetts av staten.
En utgngspunkt r hrvid att konkurrenslagen r generellt tillmplig
p alla statliga organ som driver ekonomisk verksamhet, s lnge det
inte r frga om myndighetsutvning. Detta gller oberoende av om
fretaget enligt lag, bolagsordning eller annan reglering r underkastat
srskilda villkor av hnsyn till allmnheten.
Enligt kommittns mening r det svrt att se annat n att sdana
fretag som agerar p affrsmssiga villkor p marknaden br omfattas
av en ny lagstiftning vare sig de har staten som gare eller ej. Det innebr att det saknas anledning att frn tillmpningsomrdet undanta
exempelvis Telia AB.
Vad dremot gller sdana fretag inom radiooch TV-omrdet som
har public service-frpliktelser gr sig speciella synpunkter gllande.
Det str alldeles klart att fretag med public service-frpliktelser arbetar
under andra frutsttningar n branschen i vrigt. I Storbritanniens
medielagstiftning r fretag av detta slag ocks undantagna frn
regleringen.
Kommittn anser att det r angelget att stdja fretag med public
service-frpliktelser, eftersom dessa har stor vikt fr mngfalden och
utgr en betydelsefull motvikt mot tendenser till likriktning. Om man
mot den bakgrunden vill undanta public service-fretag frn en ny
SOU 1999:30
reglering, uppkommer emellertid frgan hur lngt ett sdant undantag

br strcka sig. Public service-frpliktelser har nmligen med std av
3 kap. radiooch TV-lagen faststllts inte bara fr de statliga stiftelsegda mediefretagen Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges
Utbildningsradio utan ocks p den privata sidan fr TV4. ven TV4
kan sledes, beroende p vilken terminologi man vill anvnda, betecknas
som ett public service-fretag. Nr det hr och i det fljande talas om
TV4 avses givetvis ven eventuella framtida fretag med motsvarande
stllning och frpliktelser.
Om man bortser frn frbudet fr de statliga fretagen att snda
reklam eller andra annonser r villkoren fr de statliga fretagen och
TV4 i mnga avseenden identiska eller likartade nr det gller sjlva
programverksamheten. TV4 har liksom SVT och SR som villkor att
sndningsrtten skall utvas opartiskt och sakligt samt med beaktande
av att en vidstrckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall rd. Bde
de statliga fretagen och TV4 har krav p att meddela nyheter, stimulera
till debatt, kommentera och belysa hndelser och skeenden och se till att
medborgarna fr den allsidiga information som de behver fr att vara
orienterade och ta stllning i samhlls- och kulturfrgor. ven
funktionen att granska myndigheter, organisationer och fretag som har
inflytande p beslut som rr medborgarna samt spegla verksamheten
inom sdana organ och inom andra sammanslutningar och freningar r
reglerad p samma stt fr de stiftelsegda fretagen och TV4.
I andra avseenden gr inte villkoren fr TV4 lika lngt som fr de
statliga stiftelsegda fretagen. S t.ex. har det ansetts vara alltfr
ingripande att resa krav p att TV4:s programutbud liksom de statliga
fretagens skall som helhet prglas av folkbildningsambitioner, och ven
nr det gller kulturansvaret finns skillnader.
Som kommittn ser det finns det emellertid inte underlag fr att med
utgngspunkt i de olikheter som p vissa punkter gller i frga om villkoren fr sndningstillstnd gra skillnad mellan de statliga fretagen
och TV4 nr det gller tillmpligheten av en ny lagstiftning. Den omstndigheten att TV4 till skillnad frn de statliga fretagen r reklamfinansierad synes inte heller kunna tillggas ngon avgrande betydelse
fr denna frgas bedmning.
Av stor betydelse r dremot att de statliga fretagen i motsats till
TV4 inte brukar anses ha ngot vinstsyfte i egentlig mening. Det r dock
svrt att lta detta frhllande bilda utgngspunkt fr en eventuell
skillnad mellan fretagen nr det gller omfattningen av en ny lagstiftning. Formellt sett freligger nmligen inte ngon uttrycklig skillnad
mellan fretagen p denna punkt. I de statliga public service-fretagens
bolagsordningar har inte ngot undantag gjorts frn den princip om
vinstsyfte som anses flja av aktiebolagslagen, och i den mn fretagen
SOU 1999:30
inte efterstrvar vinst beror detta ytterst p garens instllning som kan
sgas vara politiskt bunden men inte har tagit sig ngra juridiskt bindande uttryck. Frn tid till annan lr det fr vrigt ha diskuterats att av
olika skl viss vinst skulle redovisas fr de statliga fretagens del.
Man kommer emellertid inte ifrn den grundlggande skillnad som
sammanhnger med det arrangemang som har vidtagits fr att skerstlla de statliga public service-fretagens oberoende. Den stiftelse som
ger aktierna i dessa fretag har som huvudfunktion att genom sin
aktiefrvaltning frmja sjlvstndigheten hos programbolagen. Stiftelsens angelgenheter handhas av en styrelse som bestr av ordfrande och
tio vriga ledamter som skall utses av regeringen. De politiska
partierna i riksdagen skall fresl kandidater. Styrelsens mandatperioder
skall relateras till riksdagen s att ordfranden och hlften av
ledamterna utses viss tid efter ordinarie riksdagsval.
Genom denna ordning fr det anses vara srjt fr de statliga programbolagens sjlvstndighet och oberoende p sdant stt att de
intressen som en ny lagstiftning ytterst skall frmja att avvrja hot mot
det fria ordet inte i praktiken kan gra sig gllande betrffande dessa
fretag. Att ngot fretagsfrvrv av sdan karaktr aktualiseras fr
dem att ingripande med std av en ny lag skulle kunna komma i frga
om den vore formellt tillmplig r drtill mycket osannolikt, och det
skulle ven av detta skl te sig nrmast missvisande att lta dem
omfattas av en ny reglering.
Kommittns slutsats blir p grund av det anfrda att de stiftelsegda
statliga public service-fretagen inte br omfattas av en ny lagstiftning
men att ngot motsvarande undantag inte br glla fr TV4 eller eventuellt annat framtida fretag med motsvarande stllning.
Villkoren i de sndningstillstnd fr digital marksnd TV som meddelats fretag som inte har sndningstillstnd fr analoga sndningar r
dremot avsevrt mindre lngtgende och kan ver huvud taget inte
betecknas som public service-villkor. Av srskild betydelse r att de
fretag som ftt tillstnd till digital marksnd TV visserligen r underkastade kravet p saklighet men att det villkor om opartiskhet som gller
fr de statliga fretagen och fr TV4 inte har ngon motsvarighet. Redan
p grund hrav anser kommittn att det str klart att digital marksnd
TV br vara underkastad en ny lag.
14.3.2
SOU 1999:30
Utlndska fretag
Konkurrenslagens frbud mot koncentrationer gller bara i frga om

fretag som har verksamhet eller bedriver rrelse hr i landet. Konkurrensverket har i ett rende (Eurolink media ./. Konkurrensverket) funnit
att det rcker att det frvrvade fretaget har ett bestmmande inflytande
ver ett annat fretag som bedriver verksamhet inom landet fr att
frvrvsreglerna skall vara tillmpliga. Detta verensstmmer med
lagens motiv (NJA II 1993 s. 132). Frvrv av fretag som bedriver sin
verksamhet endast utomlands eller av rrelser som bedrivs endast
utomlands omfattas dremot inte av kontrollsystemet. Om ett utlndskt
fretag genom satellit snder TV-program till den svenska allmnheten
och samtidigt genom dotterbolag bedriver frsljning av annonsutrymme
och annan ekonomisk verksamhet i Sverige, torde konkurrenslagen
kunna tillmpas bara med avseende p den senare verksamheten. Detta
skall ses bl.a. mot bakgrund av att folkrttsliga principer hindrar en
mera lngtgende tillmpning av svensk jurisdiktion.
Samma begrnsning mste uppenbarligen glla fr rckvidden av en
srlagstiftning p medieomrdet. Detta kan skapa srskilda problem nr
det gller etermedierna. Om t.ex. avgiftsfria sndningar sker till Sverige
frn utlandet utan att ngon frsljning av annonsutrymme eller annan
ekonomisk verksamhet frekommer p den svenska marknaden, r det
svrt att tnka sig att ingripande mot eventuell konkurrensskadlig verksamhet i praktiken kan ske vare sig enligt konkurrenslagen eller enligt en
ny lag av den utformning som hr diskuteras. Den snabba tekniska
utvecklingen kan tnkas vlla ven andra liknande problem nr det gller
multinationell verksamhet av olika slag. Skulle sdana problem uppkomma mste de mtas med internationella verenskommelser av den art
som fr nrvarande frbereds inom EU.
Fr tydlighetens skull br dock ytterligare tillfogas att verksamhet
som bedrivs frn utlandet men riktas till den svenska allmnheten
naturligtvis under alla frhllanden mste kunna vgas in nr det gller
att bedma hur stor del av mediemarknaden som en viss fysisk eller
juridisk person kontrollerar. Om ett fretag exempelvis bedriver sndningar till Sverige frn utlandet br detta sledes kunna beaktas fr det
fall fretaget skulle frvrva ett svenskt fretag med verksamhet inom
mediesektorn.
SOU 1999:30
14.4
Anmlningsskyldighet m.m.
Kommittns frslag: Ngra nya regler om anmlningsskyldighet vid

frvrv av mediefretag infrs inte. Det br vara tillrckligt med de
regler som gller enligt konkurrenslagen och som innebr anmlningsskyldighet vid fretagsfrvrv fr det fall att de berrda fretagen tillsammans har en omsttning som verstiger fyra miljarder kr
och det frvrvade fretagets omsttning verstiger ett visst belopp.
Lagen br emellertid nr det finns srskilda skl kunna tillmpas ven
nr ngon automatiskt intrdande anmlningsskyldighet inte freligger.
Konkurrenslagstiftningen i Sverige och andra lnder liksom de srskilda lagarna mot mediekoncentration i olika lnder r i allmnhet
uppbyggda s att det p ett eller annat stt finns en trskel knuten till
exempelvis omsttningen eller marknadsandelen antingen fr att en
prvning ver huvud taget skall aktualiseras eller ocks fr att vissa
schablonmssigt bestmda fall som kan initiera en prvning omedelbart
skall komma till den ansvariga myndighetens knnedom. En sdan ordning har ocks frordats i den av Europardets ministerkommitt nyligen
antagna rekommendationen. I den svenska konkurrenslagen finns fr
nrvarande flera trsklar. Enligt exempelvis den nya norska lagen om
fretagsfrvrv i medierna gller en trskel i frga om den nationella
dagspressupplagan som innebr att denna mste uppg till 20 procent
fr att ett ingripande skall bli aktuellt, om det inte r frga om regionala
eller lokala koncentrationer.
Naturligtvis skulle det frenkla prvningen och ka frutsebarheten,
om vissa bestmda marknadsandelar skulle innebra automatiskt hinder
mot en expansion i form av fretagsfrvrv. Regler av det slaget frekommer i vissa lnder. Men en sdan lsning r knappast realistisk fr
ett land med en s frhllandevis begrnsad mediemarknad som den
svenska. Det skulle som redan frut konstaterats innebra en obefogad
hmsko fr framgngsrika fretags naturliga expansion och deras mjligheter att konkurrera internationellt. Man mste dessutom kunna ta
hnsyn exempelvis till sdana omstndigheter som att en tidning eller
radiostation mste lggas ned, om inte frvrvet fr genomfras, eftersom det annars finns risk fr att ndamlet med lagstiftningen motverkas.
Redan enligt konkurrenslagen gller en anmlningsskyldighet vid
fretagsfrvrv fr det fall att de berrda fretagen tillsammans har en
omsttning som verstiger fyra miljarder kr och det frvrvade fretagets omsttning verstiger 100 miljoner kr. En anmlan enligt dessa
SOU 1999:30
regler innebr att en prvning kan initieras, men denna resulterar i

praktiken mycket sllan i ett frbud. I betnkandet SOU 1998:98
fresls en viss omkonstruktion av anmlningsskyldigheten som bl.a.
innebr att minst tv av de berrda fretagen skall ha en omsttning p
minst 200 miljoner kr.
Innan kommitttn gr nrmare in p frgan om anmlningsskyldigheten br emellertid diskuteras i vilken utstrckning en ny lag skall ge
underlag fr ingripanden i rent regionala och lokala frhllanden. Nr
det exempelvis gller morgontidningsmarknaden freligger det i dag p
sjutton utgivningsorter den situationen att tv eller flera tidningar konkurrerar (se tabell 2.12 i avsnitt 2.2.2). Frgan r om den nya lagen br
bli tillmplig i det fallet att det ena tidningsfretaget p orten kper upp
eller etablerar ett mycket nra samarbete med det andra eller om en
gargrupp utstrcker sin verksamhet till en ny region genom uppkp.
Motsvarande frga kan stllas nr det gller de lokala TV-stationerna.
I det fallet att tv eller flera tidningsfretag p samma ort konkurrerar r inte sllan situationen den att tminstone ngot av fretagen frn
tid till annan har besvrliga ekonomiska frhllanden. Med hnsyn
hrtill har statsmakterna inom ramen fr tillmpningen av presstdsreglerna ofta uppmuntrat samarbete i olika former. P Gotland finns som
frut nmnts en srskilt lngtgende samverkan mellan tv tidningar
under namnet Gotlands Tidningar. Denna innebr att de tidigare tidningarna Gotlands Folkblad och Gotlnningen ges ut av ett fretag som
r gemensamt gt av de tidigare garna. Man samverkar p samtliga
omrden utom vad gller ledarsidorna. Gotlands Tidningar har sledes
tv politiska chefredaktrer.
I den mn inte samarbete mellan tidningarna etableras och det ena
fretaget har kommit i ekonomiskt trngml kan det tnkas bli uppkpt
av det andra, men fr det fretaget erbjuder sig ocks den ofta mera nra
till hands liggande utvgen att invnta konkurrentens nedlggning.
Det r enligt kommittns mening tveksamt om det i dessa eller likartade situationer str ngot att vinna med att lta en ny lag frutstta
regelmssig prvning av fretagsfrvrv eller samverkan tvrtom
skulle detta kunna uppfattas s att det allmnna talar med dubbla tungor,
eftersom samverkan p omrdet uppmuntras. Inte heller det fallet att ett
regionalt tidnings- eller radioeller TV-fretag utstrcker sin verksamhet
till en ny region genom fretagsuppkp synes bra bli freml fr
automatisk anmlningsskyldighet ngot som fr vrigt skulle sakna frebild i utlndsk lagstiftning. Det kan ju dessutom vara en frdel med
starkare regionala eller lokala fretagsgrupper, om man vill att de stora
mediekoncernerna skall erhlla konkurrens.
Som kommittn ser saken kan man dock inte bortse frn att det
undantagsvis kan freligga situationer d en prvning skulle te sig be-
SOU 1999:30
fogad. Exempel erbjuder fall d ett tidningsfretag kper upp en konkurrentfretag i det uteslutande syftet att dettas verksamhet skall lggas
ned utan att fretagsekonomiska skl gr det ndvndigt. Nr det gller
regionala eller lokala fretagsfrvrv synes den lmpligaste utvgen
drfr vara att det organ som skall svara fr prvningen fr mjlighet att
ingripa p eget initiativ under strikt begrnsade frutsttningar.
En frebild fr en sdan ordning kan hmtas frn den konstruktion
som infrdes i konkurrenslagen genom 1997 rs lagndringar. Dessa
lagndringar innebar att den generella anmlningsskyldigheten nr det
gllde frvrv av fretag med en omsttning understigande 100 miljoner
kronor avskaffades och ersattes med en freskrift om att Konkurrensverket kan lgga en part i ett frvrvsavtal att anmla ett visst
individuellt frvrv, nr detta r pkallat av srskilda skl. Ett sdant
system ansgs av bl.a. rttsskerhetsskl frutstta en mjlighet att
anmla ett frvrv av detta slag frivilligt, s att fristen fr Konkurrensverket att vcka talan aktiveras. Drmed skulle det g att snabbare
f rttslig visshet om ingripande kommer att ske eller inte, i de mycket
speciella situationer dr ett fretag, som r part i frga om ett litet frvrv av det aktuella slaget, kan knna en befogad tveksamhet i frgan
om huruvida frvrvet klarar en prvning enligt konkurrenslagen.
Inom kommittn har diskuterats om andra tgrder borde vidtas med
syfte att skerstlla de lokala och regionala tidningarnas redaktionella
sjlvstndighet, t.ex. att strka de ansvariga utgivarnas stllning. Tidigare tankar i denna riktning har dock mottagits mycket negativt (se
publikationen Yttrandefriheten, grundlagarna och mediekoncentrationen,
Arbetsdokument frn Rdet fr mngfald inom massmedierna 1996:2).
Nr det som hr gller att vervga en anmlningsskyldighet som inte
skall f ngon avgrande betydelse fr prvningen utan frmst syftar till
att underltta proceduren, blir det p samma stt som enligt konkurrenslagen i viss mn godtyckligt hur en anmlningsskyldighet skall
regleras. Utifrn internationella frebilder och med beaktande av den
aktuella svenska mediesituationen har kommittn vervgt en ordning
som skulle innebra att anmlningsskyldighet vid fretagsfrvrv och
liknande koncentrationer skulle freligga, om de berrda fretagen
svarar fr vissa bestmda marknadsandelar. Drvid har diskuterats
grnser som skulle motsvara 20 procent av den svenska marknaden fr
dagstidningar eller fr kabel-TV. Vidare har diskuterats om inte anmlningsskyldighet borde freligga fr fretag som bedriver rikstckande
sndningar av TV-program eller ljudradioprogram enligt tillstnd av
regeringen eller snder TV-program ver satellit som tminstone
50 procent av hushllen har mjlighet att ta emot.
Kommittn har emellertid stannat fr att det inte finns tillrckliga
skl att infra nya regler om ngon automatiskt intrdande anmlnings-
SOU 1999:30
skyldighet utan att de regler som redan nu gller enligt konkurrenslagen

br vara tillrckliga. Drvid har kommittn beaktat att anmlningsskyldigheten enligt konkurrenslagen under senare tid har begrnsats i
arbetsbesparande syfte, eftersom det visat sig att de allra flesta anmlningarna franledde ondigt bestyr bde fr verket och fr de berrda
fretagen. I stor utstrckning skulle det fr vrigt vara samma fretag
som trffas av reglerna oberoende av om dessa bygger p omsttningen
eller p marknadsandelarna. Den omsttningsregel som ligger till grund
fr anmlningsskyldigheten enligt konkurrenslagen gller ven omsttning utomlands, vilket frn kommittns utgngspunkter innebr en frdel.
En frutsttning fr att repliera p konkurrenslagens regler r att det
organ som skall svara fr prvningen, p samma stt som enligt den
lagen, kan besluta om anmlningsskyldighet i ett srskilt fall, om det
freligger exempelvis sdana omstndigheter i frga om en regional eller
lokal koncentration som frut har berrts. Detta br glla oberoende av
omsttningen. Fretagsfrvrv och liknande transaktioner p medieomrdet vcker normalt stor uppmrksamhet och kommer praktiskt taget
alltid snabbt till allmn knnedom genom mediernas egen frsorg, och
det finns drfr anledning att utg frn att det ansvariga organet normalt
fr knnedom om frhllandena oberoende av om koncentrationen
anmlts spontant. Men ngot hinder mot att frordna om anmlningsskyldighet br inte freligga ven om de transaktioner som ligger till
grund fr koncentrationen redan skulle ha vidtagits nr de kommer till
organets knnedom (jfr. avsnitt 5.4). Kommittn terkommer till dessa
frgor i frfattningskommentaren.
14.5
Frutsttningar fr ingripande
Kommittns frslag: Fr att en koncentration p det omrde som

tcks av en ny lag skall kunna frbjudas frutstts till en brjan att
den skapar, frstrker eller frndrar kontrollen ver en dominerande
stllning som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens i frga om
ngon sdan marknad som har srskild betydelse fr opinionsbildningen dagspress, radio och TV eller en stllning som innefattar
ett vsentligt inflytande inom flera sdana marknader. Hrutver
krvs det att koncentrationen, i betraktande av dess art, marknadsfrhllandena och berrda fretags frvntade agerande, kan befaras
SOU 1999:30
I direktiven har frutsatts att en ny lagstiftning skall sl vakt om

mngfalden i svenska medier och motverka sdan garoch maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett
Skerstllandet av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning
r ocks det grundlggande intresse som tryckfrihetsfrordningen skall
tillgodose (1 kap. 1 andra stycket). Detsamma gller yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap. 1 andra stycket), dr det dessutom srskilt har
nmnts ett fritt konstnrligt skapande. Det ter sig enligt kommittns
mening logiskt och nra till hands att en ny lag tar sikte just p skyddet
fr ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Vad gller innebrden av dessa uttryck kan erinras om att de inte
frekom i 1812 rs tryckfrihetsfrordning utan introducerades frst i den
nuvarande tryckfrihetsfrordningen. 1944 rs tryckfrihetssakkunniga
utvecklade tankarna om tryckfrihetens syfte i den allmnna motiveringen
till sitt frslag till tryckfrihetsfrordning (SOU 1947:60 s. 45 f.). Det
konstaterades att utvecklingen under den tid som 1812 rs
tryckfrihetsfrordning besttt hade gtt mot ett kat deltagande i samhllslivet frn den enskildes medborgarens sida samt en utbyggnad av de
allmnna organen och dess uppgifter. Samtidigt hade tryckta skrifter ftt
en avsevrt strre betydelse n tidigare fr nyhetsspridning och fr den
politiska debatten. De sakkunniga understrk att denna publicitet i ett
demokratiskt samhlle, dr de allmnna organen byggde sin stllning p
folkligt frtroende, mste vara grundad p yttrandefrihet. Den enskildes
politiska medverkan i samhllet krver att han fritt kan ta del av
hndelser och frhllanden av politisk betydelse fr att ha mjlighet att
bilda sig en uppfattning. De allmnna organens verksamhet krver ocks
knnedom om enskildas frhllanden och reaktioner som endast den fria
publiciteten kan frmedla.
De tryckfrihetssakkunniga konstaterade att en fri press tjnstgr bde
som en opinionsskapande faktor och som ett uttryck fr en frhrskande
eller framvxande opinion. Det demokratiska samhllet kan i en mening
sgas fungera genom det fria ordet. Det framhlls vara av srskild vikt
att tryckfriheten mjliggr kontroll ver de allmnna organen. Kontrollen
utvas frmst av pressen, som fortlpande redogr, kommenterar och
kritiserar verksamheten. Det viktigaste med detta ligger inte i att
missbruk och olagliga tgrder kan ptalas utan i medvetenheten om att
den allmnna verksamheten sker offentligt. De sakkunniga gjorde
gllande att detta framtvingar kad noggrannhet hos beslutsfattare och
andra som har hand om allmnna angelgenheter och att den offentliga
kontrollen drigenom upprtthll rttsskerhet och ndamlsenlighet i
frvaltningen.
SOU 1999:30
Det var huvudsakligen mot bakgrund av detta resonemang som de

tryckfrihetssakkunniga slog fast att syftet med en allmn tryckfrihet
borde vara att skerstlla ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
De tryckfrihetssakkunnigas stndpunkt framgr ven av ett annat
uttalande (SOU 1947:60 s. 120) i vilket det framhlls att tryckfriheten i
frsta rummet har till uppgift att skerstlla en fri nyhetsfrmedling och
en obeskuren politisk debatt och att i nra samband drmed str dess
betydelse ur en mera vidstrckt kulturell synpunkt ssom grundval fr
en allmn upplysning.
I propositionen till tryckfrihetsfrordningen (prop. 1948:230 s. 33
och 83) bekrftas att tryckfrihetens syfte skall kopplas till dess betydelse
som grundval fr ett fritt samhllsskick och till mjligheten att kritisera
och kontrollera de organ som styr och frvaltar landet. Vidare uttalas att
det av syftet att skerstlla ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning fljer att det inte r tillrckligt att tryckfriheten betraktas
som en yttrandefrihet i mera inskrnkt mening, en rtt att uttrycka egna
tankar och sikter, utan att den ven innefattar en rtt att lmna
upplysningar om sakfrhllanden.
Tryckfrihetens betydelse fr ett fritt samhllsskick r det vsentligaste motivet till dess grundlagsreglering. Genom tryckfriheten skall
spridningen av sikter och informationer skras, i frmsta rummet
skyddas meningsutbyte och upplysning i samhllsfrgor. ven den
religisa, vetenskapliga och sknlitterra yttrandefriheten skyddas.
Det str samtidigt klart att det av tryckfrihetsfrordningen skyddade
omrdet dessutom omfattar svl upplysning och siktsbildning i ekonomiska frgor som framstllningar av ren underhllningskaraktr,
oavsett om de har ngot kulturellt eller moraliskt vrde (Strmberg,
Tryckfrihetsrtt, 11 uppl, 1995, s. 13). Till en del kan den vetenskapliga,
konstnrliga och litterra yttrandefriheten sgas hra samman med den
politiska yttrandefriheten, medan t.ex. underhllning, konsumentupplysning, och mer vardagligt informationsutbyte samt annat som
tillhr vr levnadskultur hr till den yttrandefrihet i mer vidstrckt
kulturell bemrkelse som r avsedd att omfattas av yttrandefriheten
(Axberger, Tryckfrihetens grnser, 1984, s. 49 f. och Nergelius,
Konstitutionellt rttighetsskydd, 1996, s. 564). I motiven till yttrandefrihetsgrundlagen sammanfattas ndamlsbestmmelsen p det sttet att
syftet r att skerstlla den kommunikation mellan mnniskor som sker
offentligen i de uttrycksformer som grundlagen gller (prop.
1990/91:64 s. 107).
Det r emellertid viktigt att understryka att tryckfrihetsfrordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen till allra strsta delen har begrnsats till
att avse enskildas yttrandefrihet gentemot det allmnna. Det r drfr
SOU 1999:30
som den inskrnkning av det fria meningsutbytet och den allsidiga upplysningen som kan tnkas bli fljden av lngtgende koncentrationer p
medieomrdet inte skyddas av tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i dag.
Principiellt sett r det emellertid inte frmmande fr en reglering av
medborgerliga rttigheter som i frsta hand tar sikte p rttigheterna
gentemot det allmnna att ven en frpliktelse skall anses glla fr det
allmnna att bereda skydd mot rttighetsinskrnkningar frn enskildas
sida. S t.ex. anses skyddet fr yttrandefrihet enligt artikel 10 i Europakonventionen om mnskliga rttigheter visserligen i frsta hand innebra
att staten skall avhlla sig frn att ingripa mot fri spridning av tankar
och ider men i viss utstrckning ocks krva att staten ser till att rtten
att sprida tankar och ider skyddas mot ingrepp av personer och
institutioner fr vilka staten inte br ngot direkt ansvar (Danelius,
Mnskliga rttigheter i europeisk praxis s. 262). Denna tanke har dock
inte kommit till direkt uttryck i de svenska grundlagsbestmmelserna.
Samtidigt str det klart att en reglering i mnet mste utformas s att
frutsttningar fr ett frbud och drmed ett ingrepp i den principiellt
fria etableringsrtten blir synnerligen restriktiva. Redan de regler som
gller enligt konkurrenslagen innebr en lngtgende restriktivitet: endast
i tre fall efter nmnda lags tillkomst r 1993 har Konkurrensverket frt
talan om frbud. I dessa ogillades verkets talan i tv fall och ett
avgjordes genom frlikning. Det br dock framhllas att konkurrenslagens frbudsregler har haft betydelse vid sidan hrav p det sttet att
det i ett par fall varje r har frekommit att frvrvande fretag frivilligt
tar sig vissa konkurrensfrmjande tgrder efter frhandlingar med
Konkurrensverket.
Kriterierna enligt en ny lag fr mediesektorn br utformas med en
nnu strre restriktivitet, s att man skerstller att endast sdana fall
dr det med styrka r pkallat frn yttrandefrihetssynpunkt blir freml
fr ingripande.
Enligt kommittns mening br lmpligen den prvning som enligt en
ny lagstiftning skall gras vid ett fretagsfrvrv beskrivas s att den
skall avse frgan om frvrvet skapar eller frstrker en stllning som
kan befaras vara gnad att hmma ett fritt meningsutbyte och en
allsidig upplysning. En sdan lsning skerstller att lagstiftningen str
i verensstmmelse med det allmnna syfte som ligger till grund fr
tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Om lagen skulle ange enbart detta rekvisit fr ett ingripande skulle
saklig verensstmmelse uppns med regler som gller i flera frmmande lnder, dribland den nya lag p omrdet som gller i Norge. Inte
desto mindre torde det st klart att lagen enligt svenska yttrandefrihetstraditioner d skulle bli alltfr vag och svrfrutsebar till sin
SOU 1999:30
tillmpning. Kommittn anser att ytterligare kriterier mste stllas upp

fr att ett frbud skall f meddelas.
Nra till hands ligger d att stlla upp som en ytterligare frutsttning att konkurrenslagens frutsttningar fr koncentrationsfrbud
principiellt sett r uppfyllda. En frutsttning fr ingripande skulle allts
vara att koncentrationen skapar eller frstrker en dominerande stllning
som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens. Drvid mste dock bortses frn
konkurrenslagens krav p en omsttning verstigande fyra miljarder kr,
eftersom lagen annars skulle bli tillmplig endast med avseende p de
allra strsta mediefretagen.
En sdan lsning innebr principiellt sett att storfretagen inom den
del av mediesektorn som i mest utprglad grad svarar fr opinionsbildningen fr ett privilegium i konkurrenshnseende. Fr att en koncentration skall kunna frbjudas rcker det inte, som nr det gller andra
branscher, att koncentrationen str i strid med vedertagna konkurrensrttsliga principer. Det fordras dessutom att koncentrationen kan befaras
Eftersom konkurrenslagen inte erbjuder mjlighet att sammanvga
inflytande p olika marknader av betydelse fr opinionsbildningen mste
en alternativ frutsttning fr ingripande kunna vara att koncentrationen
skapar eller frstrker en stllning som innefattar ett vsentligt
inflytande inom flera sdana marknader. Detta kan nmligen inte normalt sett beaktas inom konkurrenslagens system.
Frgan instller sig d om det flermedieinflytande som i s fall skulle
vara en frutsttning fr prvning skall bestmmas exakt i lagen genom
angivande av en procentsats eller p liknande stt.
Motsvarande frga har varit freml fr vervganden p det internationella planet svl inom EU-kommissionen som inom Europardet.
Det har drvid dock inte gllt att, ssom nu diskuteras, lgga fast en
grns fr att en prvning skall f komma till stnd utan snarare att faststlla en tminstone i princip absolut grns fr det medieinflytande frn
en enskild aktrs sida som ver huvud taget skall anses tilltet.
Det r sledes knt att de lngt framskridna planer p ett direktiv som
frelg inom kommissionen innehll en regel som tog sikte p det fallet
att ett fretag som gnar sig t att ge ut dagstidningar eller t radio eller
TV-sndningar frvrvar ett fretag med en av de angivna verksamhetsgrenarna med fljd att en fysisk eller juridisk person genom frvrvet
skulle f kontroll avseende minst tv av dessa verksamhetsgrenar. Fr
att mta detta inflytande skulle man berkna den "audience share" som
kontrollen avsg. Med detta begrepp avsgs andelen av dagstidningslsarna eller radioeller televisionspubliken inom ett visst omrde,
SOU 1999:30
uttryckt i procent av hela antalet dagstidningslsare eller hela radioeller

televisionspubliken inom samma omrde.
Som direktivutkastet var utformat skulle publikandelen i varje sdan
verksamhetsgren som omfattades av aktrens kontroll i procent divideras
med tre och de tal som drvid erhlls lggas samman. Om summan
uppgick till tio eller mer, skulle frvrvet i princip vara frbjudet, lt
vara att vissa mjligheter till undantag diskuterades. (Ett enklare stt att
sga samma sak skulle vara att summan av procentandelarna skulle
uppg till 30 eller mer.)
Som framgr av det fregende har planerna p ett direktiv hittills
inte lett till ngot resultat. Den expertkommitt inom Europardet som
tillkallats fr att ta fram ett frslag till rekommendation om tgrder fr
att frmja mngfald i medierna diskuterade, enligt vad Mediekoncentrationskommittn inhmtat, tanken p att rekommendera samma
grns. Man stannade emellertid fr att ingen procentsats lmpligen borde
anges, i den numera av ministerkommittn antagna rekommendationen
(se avsnitt 8.2).
En grns av det slunda diskuterade slaget skulle bli tmligen
komplicerad och svrtillmpad och ger ven sakligt sett anledning till
flera invndningar. Bl.a. mste ju rimligen frgan betraktas p annat stt
om det r frga om inflytande inom en viss region n om det gller
inflytande inom landet i dess helhet. En publikandel om 40 procent
behver i det frra fallet inte vara anmrkningsvrd medan i det senare
fallet naturligtvis skulle innebra ett mycket vsentligt inflytande.
Det anfrda visar vanskligheten av att ska lgga fast en exakt procentsats fr den prvning som hr r i frga. En sdan lsning skulle
ocks st i motsttning till det frut berrda intresset av att tillmpningen av en ny reglering fortlpande skall kunna anpassas till utvecklingen av marknadsfrutsttningarna och inte motverka sdana strukturrationaliseringar som kan vara nskvrda. Bedmningen br i stllet
ta sin utgngspunkt i marknadssituationen sdan som den ter sig i det
srskilda fallet och ytterst vara beroende vilka konsekvenser fr det fria
ordet som skulle kunna flja av frvrvet. Mjligen kan dock de internationellt diskuterade grnserna tjna som viss vgledning nr det gller
prvningen av en kontroll som avser landet som helhet.
Men ven ett tredje typfall br uppmrksammas. Situationen kan
tnkas vara den att en svensk koncern har byggt upp en betydande koncentration p mediemarknaden, som med hnsyn till koncernens tidigare
handlande och olika vidtagna arrangemang inte kan befaras hmma ett
fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Koncernen eller stora
delar drav sljs emellertid senare till ett annat fretag exempelvis en
utlndsk mediekoncern betrffande vilken man inte utan nrmare
prvning har samma garantier. Frvrvet br enligt kommittns mening i
SOU 1999:30
den situationen kunna prvas och detta oberoende av om det frvrvande

fretaget tidigare har etablerat sig som ett mediefretag eller inte. Det
betyder att en prvning ocks br kunna ske om frvrvet frndrar
kontrollen ver en dominerande stllning eller en stllning innefattande
ett vsentligt flermediegande. Frvrvet kan d i sista hand frbjudas
ven om det inte skulle innebra ngon kad koncentration p den
svenska marknaden.
Slutligen br i lagen uttryckligen anges att prvningen av om koncentrationen kan befaras vara gnad att hmma ett fritt meningsutbyte
och en allsidig upplysning skall ske mot bakgrund av koncentrationens
art, marknadsfrhllandena och berrda fretags frvntade agerande i
den nya situationen. Fretagens frvntade agerande r naturligtvis ofta
lttare att frutse nr det gller svenska mediefretag vars tidigare
agerande inom det svenska medielandskapet kan tjna till ledning fr
bedmningen. Det frsteg som svenska fretag drmed ibland kan f kan
dock inte ses som ngon diskriminering av utlndska fretag.
Sammanfattningsvis anser kommittn att lagen br utformas s att en
koncentration skall kunna frbjudas, om den
stllning, som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens i frga om en
sdan verksamhet som enligt det fregende har srskild betydelse
fr opinionsbildningen dagspress, radio och TV eller en stllning som innefattar ett vsentligt inflytande inom flera sdana verksamheter, och
berrda fretags frvntade agerande kan befaras vara gnad att
hmma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Utformas kriterierna fr prvningen p detta stt, synes intresset av
en tillrcklig restriktivitet i tillmpningen bli skerstllt. Uppenbart r
nmligen att det mste freligga starka skl fr att man skall kunna sl
fast att en koncentration kan befaras vara gnad att hmma ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning. I all synnerhet gller detta om,
som nyss frutsatts, det frvrvande fretagets tidigare handlande skall
beaktas. Det r drfr mindre troligt att de i och fr sig omdiskuterade
fretagsfrvrv, som faktiskt genomfrts p medieomrdet under senare
r, skulle ha blivit frbjudna. Naturligtvis skulle Mariebergs frvrv av
Sydsvenska Dagbladet med dotterbolag ha blivit freml fr prvning
p samma stt som i praktiken skedde med std av konkurrenslagen, lt
vara med en grundlagstolkning som r diskutabel men hr har man
redan facit. Frvrvet ansgs vid prvningen inte kunna angripas med
std av konkurrenslagen och skulle redan av det sklet inte heller kunna
SOU 1999:30
drabbas av den reglering som kommittn freslr. Detsamma gller

Expressens frvrv av GT, trots att omstndigheterna i detta fall delvis
var annorlunda.
Nr det gller en reglerings betydelse fr eventuella framtida frvrv
r det naturligtvis vanskligt att gra ngra uttalanden angende tnkbara
praktiska fall. Det r nmligen erfarenhetsmssigt mycket svrt att p
lngre sikt bedma utvecklingen inom mediesektorn, dr drastiska
frskjutningar har frekommit i mnga frmmande lnder och ibland
ven i vrt eget. Antag emellertid att ngon av de strre mediekoncernerna skulle frvrva en annan av dessa koncerner eller strre
delen av dess rrelse, majoritetsposten i en TV-kanal med riksspridning
eller en stor och betydelsefull dagstidning. Att ett sdant frvrv skulle
bli freml fr en granskning i sina detaljer med den lagstiftning som
nyss skisserats framstr som ofrnkomligt. En sdan prvning skulle
naturligtvis inte behva resultera i ett frbud. Utfallet av en prvning
skulle ytterst bero av planerna med frvrvet och en bedmning av
dettas sannolika konsekvenser fr den redaktionella sjlvstndigheten
och fr de praktiska mjligheterna att utnyttja yttrandefriheten.
En annan situation d ett frbud skulle kunna vervgas r om ett
frvrv ger rum i uteslutande syfte att minska konkurrensen och
garspridningen p omrdet. Ett dominerande fretag kper exempelvis
upp ett konkurrentfretag fr att verksamheten skall lggas ned eller helt
integreras med det nya moderfretagets, utan att tvingande fretagsekonomiska skl gr affren pkallad. Uppkp efter s.k. fientliga
bud dvs. mot fretagsledningens eller styrelsens vilja i mlbolaget
pkallar ocks srskild uppmrksamhet p detta omrde. Frvrv av ett
nyetablerat fretag som kanske framgngsrikt tillmpat alternativa
affrsider kan som frut har berrts inverka mycket negativt p andra
presumtiva nyetablerares bengenhet att vga sig in p marknaden, vilket p sikt kan skada konkurrenstryck och mngfald. Slutligen mste en
beredskap finnas fr ndringar i garstrukturen som innebr en mycket
stor dominans fr en eller ett par enskilda aktrer.
ven om det s lnge nuvarande frhllanden i sina huvuddrag bestr
sledes kan frutses att frbud mot koncentrationer blir en ganska
ovanlig freteelse, r det frn principiell synpunkt av vrde med en
prvning i de former som hr frutstts. Inte minst viktig r den
skyldighet att lmna redovisning av planerna med ett tillmnat frvrv
som fljer av en sdan reglering. Denna skyldighet gller fr nringslivet
i vrigt vid sdana koncentrationer som omfattas av konkurrenslagen
och br ocks glla fr mediesektorn, dr den r av srskild betydelse.
14.6
SOU 1999:30
Alternativ till frbud
Kommittns frslag: Kommittn frslag innebr att prvningsorganet inte tillggs behrighet att freskriva ngra tgrder som r
alternativa till frbud. Alla omstndigheter i samband med frvrvet
skall beaktas och drvid ven sdana arrangemang som syftar till att
bevara sjlvstndigheten fr de i koncentrationen ingende enheterna.
Ngra frhandlingar i frgor av detta slag p samma stt som vid
tillmpningen av konkurrenslagen br dock inte frekomma.
Enligt konkurrenslagen behver inte frbud meddelas i alla sdana

situationer d ett fretagsfrvrv bedms kunna leda till sdana skadliga
effekter som avses i lagen. Om det r tillrckligt fr att undanrja de
skadliga effekterna, fr frvrvaren enligt 36 konkurrenslagen i stllet
fr frbud lggas att avyttra ett fretag, en rrelse eller en del av en
rrelse eller att genomfra ngon annan konkurrensfrmjande tgrd.
Sdana tgrder r i praktiken ofta resultat av en frhandling mellan
Konkurrensverket och frvrvaren. I allmnhet gr det till p det sttet
att verket och fretaget, nr de har kommit verens, trffar ett avtal om
frpliktelsen, varefter verket vanligen med std av 57 andra stycket
konkurrenslagen begr hos Stockholms tingsrtt att fretagets tagande
frenas med vite. Detta brukar ske i ett antal fall varje r. I betnkandet
SOU 1998:98 har frutsatts att informella kontakter mellan Konkurrensverket och fretagen under den frberedande handlggningen skall ka.
P motsvarande stt gller enligt den nya norska mediefrvrvslagen
att den ansvariga myndigheten i stllet fr frbud kan freskriva att
frvrvaren skall avyttra vissa garandelar eller freskriva andra villkor.
Myndigheten har i lagen uttryckligen lagts att frst ska komma till en
frivillig verenskommelse med frvrvaren, och det r drvid avsett att
ordningen fr tillsttande av styrelse eller chefredaktr eller motsvarande
skall kunna bli freml fr en sdan verenskommelse. Liknande
bestmmelser finns ven i andra utlndska lagar om mediefrvrv, och
ven den konkurrenslagstiftning som gller i jmfrbara lnder torde
normalt kunna tillmpas p samma stt.
Det skulle kunna synas ligga nra till hands att ven vid utformningen av en svensk lag av det slag som nu diskuteras ge mjlighet till
alternativa tgrder. Hr skulle kunna erbjuda sig skilda mjligheter som
i praktiken har tillmpats eller diskuterats i samband med olika
fretagsfrvrv och etableringar. Ett exempel r begrnsning av rstrtten: det frvrvande fretaget skulle kunna frbinda sig att ta in
SOU 1999:30
bestmmelser i bolagsordning eller motsvarande som innebr att ingen

kan kontrollera mer n en viss andel av rsterna. En sdan freskrift
finns i bolagsordningen fr TV4. Andra tgrder kan vara en srskild
ordning fr utseende av chefredaktr eller motsvarande befattning.
Bestmmelser av detta slag finns i det konsortialavtal som upprttats
med anledning av Schibstedts vertagande av det operativa ansvaret fr
Aftonbladet och var aktuella ven vid Mariebergs frvrv av Sydsvenska Dagbladet med dotterfretag. Nr sommaren 1998 ett samgende mellan Svenska Dagbladet och Bonnier-gruppen aktualiserades,
lr ett motsvarande arrangemang ha planerats. Ytterligare ett alternativ
skulle kunna vara att ett visst antal av styrelseledamterna skall vara
oberoende. Man skulle kanske ocks kunna tnka sig utfstelser frn det
frvrvande fretagets sida att s.k. syndikering av redaktionellt material
inte skall frekomma eller andra liknande frbindelser som syftar till att
skerstlla det vertagna mediefretagets redaktionella sjlvstndighet.
Hr r man dock inne p ett vanskligt omrde som rr tryckfrihetsfrordningens och yttrandefrihetsgrundlagens grundlggande principer.
S t.ex. gller enligt tryckfrihetsfrordningen att ansvarig utgivare av
tryckt periodisk skrift skall utses av skriftens gare. Det kan te sig
mindre lmpligt med en ordning som skulle innebra att prvningsorganet tillggs behrighet att freskriva om avvikelser frn denna
princip eller ens att frhandla med det frvrvande fretaget rrande en
sdan frga eller om en frga som rr gemensam anvndning av redaktionellt material och drmed ytterst innehllet i skriften. Denna problematik var fr vrigt sommaren 1998 freml fr en delvis ganska livlig
allmn debatt, av vilken kan slutas att det hos oss skulle vara svrt att
vinna frankring fr en ordning av detta slag, ven om den frekommer
p andra omrden och internationellt sett r vanlig.
Motsvarande invndningar kan riktas ven nr det gller andra
tnkbara alternativa tgrder ssom nr det gller ordningen fr utseende av styrelseledamter. ven lgganden som gr ut p att avyttra
ett fretag, en rrelse eller en del av en rrelse kan te sig principiellt
tveksamma, nr det gller verksamhet som r skyddad av tryckfrihetsfrordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Kommittn anser att det drfr p detta omrde ligger nrmast till
hands att prvningsorganet inte tillggs behrighet att freskriva ngra
alternativa tgrder. Detta hindrar givetvis inte att organet skall beakta
alla omstndigheter i samband med frvrvet och drvid ven kan fsta
avseende vid exempelvis att det freligger avtal om rstrttsbegrnsning
eller annat liknande arrangemang. Men ngra frhandlingar i frgor av
detta slag p samma stt som vid tillmpningen av konkurrenslagen br
inte frekomma.
SOU 1999:30
Den nu beskrivna ordningen kan naturligtvis sgas ha den nackdelen

att det inte kommer att finnas ngot som hindrar ett fretag, som i
anslutning till att ett fretagsfrvrv prvats frklarat sig avse att vidta
srskilda arrangemang fr att tillfrskra det frvrvade fretaget
redaktionell frihet, ndrar sin instllning sedan frvrvet godtagits. Sker
detta endast kort tid efter frvrvet, br det p samma stt som enligt
konkurrenslagen finnas en mjlighet till omprvning om oriktiga
uppgifter har lmnats i frga om frhllanden av vsentlig betydelse fr
prvningen. Kringgenden av detta slag r dock som frut konstaterats
ovanliga i vrt land och skulle stta fretagets trovrdighet i frga p ett
stt som innebr avgrande nackdelar fr ett mediefretag. Ngon gng
kan det naturligtvis dock tnkas att de ansvariga organen kan ha anledning att i sin prvning vga in en eventuellt freliggande tvekan om ett
utfst arrangemang av nyss berrt slag kan antas komma att bli bestende i avsaknad av sanktionsmedel.
14.7
Frhllandet till konkurrenslagen
Kommittns frslag: Sdana produkter och tjnster som omfattas av

den srskilda lagen br undantas frn konkurrenslagens tillmpningsomrde.
Om i enlighet med vad som nu har frutsatts en speciallag kommer

att reglera frgan om fretagsfrvrv i frga om fretag som bedriver
verksamhet som avser utgivning av dagstidningar och sndning av radiooch TV-program, br enligt kommittns mening inte dessutom
konkurrenslagen reglera samma frga. Kommittn freslr sledes att
produkter och tjnster av detta slag undantas frn tillmpningsomrdet
fr konkurrenslagens frvrvsregler. Av vad som frut har sagts framgr
dock att anmlningsskyldigheten br kvarst.
Som framgr av det frut anfrda anser kommittn emellertid att
frsljning av reklamutrymme br flja konkurrenslagens vanliga regler.
En annan ordning skulle te sig irrationell och medfra risk fr
inkonsekvenser i tillmpningen. Hr r det ju principiellt sett frga om
en annan produktmarknad betrffande vilken inte de intressen som ligger
till grund fr en srlagstiftning gr sig gllande. Vid sin hittillsvarande
prvning av fretagsfrvrvsfrgor nr det gller mediefretag har
Konkurrensverket mestadels ocks strvat efter att bedma reklamfrsljning separat.
SOU 1999:30
I den mn det vid ett fretagsfrvrv p medieomrdet frhller sig

s att de berrda fretagen bedriver ven annan verksamhet n sdan
som faller under den srskilda lagen br ocks i detta avseende glla att
konkurrenslagens vanliga regler skall tillmpas betrffande sdan verksamhet.
14.8
Prvningsorgan
Kommittns frslag: Frgor om ingripande mot en koncentration

skall enligt den nya lagen prvas av domstol. Uppgifterna att flja
utvecklingen, ta emot anmlningar eventuellt infordra uppgifter frn
de berrda fretagen och i sista hand svara fr prvningen av om ett
rende skall fras till domstol br enligt den nya lagen ankomma p
Konkurrensverket. En nmnd med srskild expertis knyts till verket
fr dessa uppgifter.
En utgngspunkt fr kommittn r att frgor om frbud mot koncentrationer enligt en ny lag skall ankomma p domstol. Att ngot annat
organ skulle tillggas befogenheter av detta slag mste bedmas som
otnkbart.
Det gller drmed att vervga vilket organ som skall ha till uppgift
att flja utvecklingen, eventuellt infordra uppgifter frn de berrda
fretagen och i sista hand svara fr prvningen av om ett rende skall
fras till domstol, dvs. uppgifter av det slag som Konkurrensverket nu
har inom sitt omrde. Kommittn har vervgt olika alternativ i detta
hnseende.
En utvg skulle kunna vara att tillskapa ett nytt organ enbart fr
detta ndaml. Den lsningen har valts i Norge. En sdan ordning kan
dock vara frenad med den nackdelen att organet inte skulle f underlag
fr en lpande verksamhet, eftersom det naturligtvis kan frflyta
avsevrd tid mellan de tillfllen d en prvning skulle aktualiseras.
Kommittn bedmer drfr detta som en mindre lmplig lsning.
Justitiekanslern (JK) har bl.a. till uppgift att vervaka tryckfriheten
och har vissa motsvarande uppgifter p radiooch TV-omrdet. Det
skulle drfr kunna synas naturligt att tillgga JK de uppgifter som nu
diskuteras. De affrsmssiga, ekonomiska och konkurrensrttsliga
bedmningar som aktualiseras skulle dock te sig frmmande fr JK och
inte utan betydande svrigheter kunna handlggas inom ramen fr JK:s
begrnsade organisation.
SOU 1999:30
Nr det gller de allmnna organ som fr nrvarande r specifikt

verksamma p medieomrdet br beaktas att det vid tillmpning av den
nya lagen kan frutsttas som regel bli frga om att gra bedmningar
som p en gng rr pressen och etermedia. Inget organ har fr nrvarande uppgifter inom bda dessa omrden. Ett problem r ocks att
organet fr sdana fall d en prvning aktualiseras behver std av
juridisk och ekonomisk expertis.
Frn tid till annan har tagits upp tanken p en omorganisation som
skulle innebra att vissa av de nu verksamma organen sls samman, s
att en mediemyndighet tillskapas p samma stt som har skett i flera
andra lnder. Som kommittn ser saken skulle en sdan frndring
kunna vara av vrde, men frgan har mnga andra aspekter n sdana
som ligger inom ramen fr kommittns uppdrag. Kommittn har drfr
bedmt frgan med den nuvarande myndighetsstrukturen som utgngspunkt.
Presstdsnmnden har enligt sin instruktion till huvuduppgift att
prva anskningar om std enligt presstdsfrordningen (1990:524) och
i vrigt tillmpa bestmmelserna i samma frordning. I anslutning hrtill
skall nmnden ocks flja och analysera den ekonomiska utvecklingen
fr olika tidningsgrupper och vriga vsentliga frndringar inom
dagspressen och till regeringen rapportera om utfallet av de
presstdjande tgrderna och om frndringar i tidningsgandet.
Presstdsnmnden har dessutom vissa sidouppgifter som i detta sammanhang kan frbigs. Nmnden har allts inte uppgifter som rr radiooch TV-omrdet och de uppgifter som skulle ankomma p ett organ
enligt en ny lag mot mediekoncentration skulle te sig frmmande i
frhllande till huvuduppgiften.
Granskningsnmnden fr radio och TV har till huvuduppgift att
utva tillsyn ver efterlevnaden av regler fr sndningarnas innehll i
frga om radiooch TV-sndningar till allmnheten. Det ankommer i
vissa fall p nmnden att fra talan vid domstol om viten och srskilda
avgifter, men de bedmningar som nmnden gr fr nrvarande skiljer
sig i mycket hg grad frn dem som skulle ankomma p ett organ enligt
den lagstiftning som nu diskuteras.
Radio- och TV-verket har till uppgift att besluta i frgor om tillstnd,
avgifter och registrering som rr radiooch TV-sndningar riktade till
allmnheten i de fall d uppgifterna inte ligger p regeringen eller ngon
annan myndighet. Myndigheten har numera ocks den vergripande
uppgiften att flja utvecklingen inom medieomrdet som helhet. De
tgrder som ankommer p verket ligger mjligen ngot nrmare de nu
diskuterade nya uppgifterna n vad fallet r fr Presstdsnmnden och
Granskningsnmnden. Verket skulle kunna vara ett tnkbart organ om
SOU 1999:30
n lngt ifrn idealiskt. Det skulle te sig tveksamt att anfrtro verket
uppgifter som gller pressen.
Konkurrensverket frfogar ver den erforderliga juridiska och ekonomiska kompetensen. Det skulle medfra en betydande frdel att
anfrtro uppgiften till verket ven med hnsyn till att det i de fall d ett
fretagsfrvrv skall prvas enligt den nya lagen mycket ofta kan frutsttas frhlla sig s att en prvning av frvrvet skall gras ven
enligt konkurrenslagen. Prvningen enligt de bda regelverken kan d
samordnas med fljd att de berrda fretagen i ett sammanhang kan
erhlla besked angende frvrvets tilltlighet.
Om i enlighet med kommittns frslag den nya lagen innebr att
bedmningar skall gras med anknytning till intresset av ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning skiljer sig visserligen uppgiften
frn de bedmningar som i dag ankommer p Konkurrensverket. Enligt
kommittns mening kan emellertid detta problem lsas genom att en
nmnd med srskild expertis knyts till verket fr prvning av de renden
som det hr gller. Sdana arrangemang har infrts i flera andra
sammanhang exempel erbjuder Socialstyrelsens rttsliga rd, som
sjlvstndigt beslutar p Socialstyrelsens vgnar i renden som
anfrtrotts t rdet, liksom olika vid lnsstyrelserna verksamma nmnder
med srskilda uppgifter. Om konstruktionen utformas p det sttet att
generaldirektren vid Konkurrensverket r nmndens ordfrande och
tillggs befogenhet att till nmnden hnskjuta ven andra frgor med
medieanknytning n sdana som omfattas av en ny lagstiftning,
tillgodoses intresset av att en samlad bedmning kan gras. Detta r
ocks viktigt med hnsyn till nskemlet att berrda fretag s snabbt
som mjligt skall kunna f besked i ett uppkommet rende.
Nr det gller vriga ledamter har kommittn vervgt om nmnden
br tillfras ett parlamentariskt inslag men stannat fr att vervgande
skl talar mot en sdan ordning. Enligt kommittns mening br i
nmnden ing personer med srskild kompetens fr yttrandefrihetsrttsliga bedmningar. Personer som hrvidlag kommer i tanke
kan vara eller ha varit verksamma i mediebranschen, lt vara att detta
kan tnkas medfra svrigheter nr det gller att i det srskilda fallet ge
nmnden en sammansttning som innebr att inga ledamter belastas av
jvsfrhllanden. Andra exempel p personer som br kunna ing i
nmnden r fretrdare fr den akademiska forskningen p omrdet eller
personer som tjnstgr eller har tjnstgjort som jurymn i tryckfrihetsml. Av nyss anfrda skl kan i detta sammanhang inte freskrivas
att ordfranden i nmnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.
Viktigt r emellertid att intresset av en juridisk kompetens hos nmnden
tas till vara, s att en objektiv bedmning som str i verensstmmelse
SOU 1999:30
med vedertagna rttsliga principer skerstlls. Enligt kommittns mening

br de lagfarna ledamterna bilda majoritet.
Med de nu angivna utgngspunkterna ligger det enligt kommittns
mening nrmast till hands att domstolsprvningen enligt den nya lagen
ankommer p Stockholms tingsrtt i frsta instans och Marknadsdomstolen i sista instans, s att ven denna prvning i frekommande fall
kan samordnas med en eventuell prvning enligt konkurrenslagen.
Det kan diskuteras om ven dessa domstolar br f bitrde av srskild expertis och i vilka former domstolen i s fall br f sdant bitrde.
Om som nyss har frutsatts en srskild nmnd skall knytas till
Konkurrensverket synes det mindre ndamlsenligt att genomfra
samma arrangemang betrffande domstolarna. Detta skulle endast
innebra att ett stllningstagande frn en nmnds sida verprvas av en
annan likartad nmnd. I stllet br frgan om att frse domstolarna med
expertis beaktas vid utseende av de ej lagfarna ledamter som skall ing
i domstolarna. Betrffande dessa freskrivs fr nrvarande i 64 c
konkurrenslagen och 4 lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
att de skall vara ekonomiska experter. Enligt kommittns mening br,
vid handlggning av ml enligt den nya lagen, en av ledamterna ha
srskild fackkunskap inom de omrden som lagen tar sikte p. Hrutver
gller att det givetvis kan vara lmpligt om ngon av de ekonomiska
experterna har srskilda kunskaper i medieekonomi, men detta br inte
vara ngot obligatorium i de skerligen sllsynta fall d en frga enligt
den nya lagen skall handlggas av domstol. Dessutom br beaktas att
domstolen har mjlighet att frordna sakkunniga och att, i den mn ml
enligt den nya lagen anhngiggrs hos domstolen, man torde kunna
rkna med att den specifika sakkunskapen p medieomrdet vid behov
infrs genom parternas frsorg samtidigt som den naturligtvis kommer
till uttryck genom den till Konkurrensverket knutna nmndens
stllningstagande.
Kommittn vill i detta sammanhang slutligen understryka den stora
allmnna betydelsen av att prvningen nr det gller koncentrationsfrgor p medieomrdet grs med stor skyndsamhet. P detta liksom p
andra omrden finns flera exempel p att ett utdraget prvningsfrfarande har lett till betydande problem fr berrda fretag. P senare tid
har ocks flera lagndringar antagits med syfte att avlasta Konkurrensverket rutinrenden och p detta stt ka frutsttningarna fr en
skyndsam behandling. De regler som kommittn i det fregende har
skisserat nr det gller prvningen p medieomrdet br kunna bidra till
en snabb handlggning.
SOU 1999:30
15
373
Srskilt om kabel-TV-fretagens
stllning
Kommittns vervganden: Kabel-TV-fretagen har fr nrvarande

i mnga fall en monopolliknande stllning. I frening med det starka
skydd som yttrandefrihetsgrundlagen ger trdsndningar medfr detta
svrigheter nr det gller att tillfrskra abonnenterna tillrckligt
inflytande ver programutbudet, en frga som har uppmrksammats i
mnga sammanhang. Mjligheterna att p frivillighetens vg komma
till rtta med dessa problem r delvis beroende av den tekniska
utvecklingen men ter sig oskra. Kommittn anser att det br
vervgas om inte en ndring br gras i yttrandefrihetsgrundlagen
som mjliggr lagstiftning med syfte att ge abonnenterna inflytande
ver vilka program som distribueras i kabelnt. Kommittn freslr
dessutom att det i radiooch TV-lagen infrs en bestmmelse som
riktar sig mot villkor i anslutningsavtal som innebr begrnsning av
rtten att installera eller anvnda annan kabel-TV-anlggning eller att
installera parabolantenn.
15.1
Bakgrund
Inledning
I april 1997 lades fram tv frslag rrande kabel-TV-fretagens programutbud i betnkandet Grannlands-TV i kabelnt (SOU 1997:68).
Utredaren slog bl.a. fast att kabelbolagen intar en monopolliknande
stllning mot konsument och programfretag och freslog att kabel-TVfretagen skulle lggas att erbjuda tv-tittarna en public servicekanal
frn vardera Norge och Danmark mot rtt att ta ut sklig avgift, s.k.
must offer-skyldighet. Det andra frslaget gick ut p att kabel-TVfretagen efter norsk modell skulle lggas att med jmna mellanrum
freta underskningar av abonnenternas programnskeml och att
resultaten av dessa skulle lggas till grund fr programutbudet. Frslagen har inte lett till ngra tgrder.
374 Srskilt om kabel-TV-fretagens stllning
SOU 1999:30
r 1997 prvade Konkurrensverket ett rende om kabel-TV-fretagens paketering av TV-kanaler strider mot konkurrenslagen. rendet
initierades genom en anmlan om att kabel-TV-fretagen utnyttjar sina
monopol och tvingar konsumenterna att betala fr TV-kanaler som de
inte vill ha och undanhller dem kanaler som de vill ha tillgng till.
r 1998 gjorde Hyresgsternas Riksfrbund en framstllning till
regeringen rrande hyresgsters rtt att stta upp parabolantenner.
Inget av dessa initiativ har lett till ngot resultat. Mediekoncentrationskommittn har mot den bakgrunden och med beaktande av den
uppmrksamhet som problemen erhllit i den allmnna debatten funnit
anledning att diskutera frgan om ngra tgrder p omrdet br vidtas.
Med hnsyn till att Konvergensutredningen har ett uppdrag som tangerar
kommittns utredningen skall bl.a. bedma om det behvs ytterligare
lagstiftning fr att skerstlla yttrandefrihet, tillgnglighet och mngfald
inom omrdet fr elektroniska informationstjnster samt fr att motverka
skadliga konkurrensbegrnsningar har samrd skett med nmnda
utredning. Sekretariatet har dessutom haft kontakter med Svenska
Kabel-TV-freningen, IT-kommissionen och Konsumentverket.
Kabelnt
Ett kabelnt bestr av flera delar, antenn, huvudcentral, stamnt, spridningsnt och fastighetsnt. Den del som ligger i fastigheten och som gr
ut till en s.k. verlmningspunkt utanfr fastigheten kallas fastighetsnt
och torde utgra tillbehr till fastigheten. Den del av ntet som gr frn
verlmningspunkten till kabel-TV-fretaget, dvs. spridningsntet och
stamntet, kallas ibland med ett gemensamt namn fr basnt. Sjlva
ntet innehller nstan alltid fiber- eller koaxialkabel. Fiberoptisk kabel
har en extremt hg kapacitet och anvnds normalt i stamntet.
Koaxialkabel anvnds frn verlmningspunkterna till de enskilda
hushllen. Sttet att ansluta hushllen till kabelntet kan variera. Om det
gr en kabel till varje hushll betecknas ntet som ett stjrnnt, r det
dremot s att kabeln gr i en slinga med frgreningar till varje hushll
r det frga om ett kaskadnt.
Kabelnt finns framfr allt installerade i flerfamiljshus. Det har hittills inte ansetts ekonomiskt lnsamt att dra stamnt till enfamiljshus.
SOU 1999:30
Srskilt om kabel-TV-fretagens stllning 375
Hushll anslutna till kabelnt

Efter det att en lag som tillt satellitmottagning via kabelnt antogs 1984
skedde en utbyggnad av kabelnten i Sverige. Antalet hushll som fick
tillgng till kabelnt kade snabbt. Utvecklingen har emellertid stagnerat
under de senaste ren. Expansionen fr satellitkanaler sker fr
nrvarande inte genom kabel utan genom att antalet hushllsparaboler
kar. Hsten 1996 var 45 procent av alla hushll i landet anslutna till
kabelnt och 9 procent av hushllen var anslutna till centralantennanlggning fr mottagning av marksnda TV-kanaler. Av dessa totalt 54
procent var det en fjrdedel som njde sig med att ha de kanaler som
mste finnas i alla nt. Vid samma tidpunkt hade 14 procent av hushllen en privat parabolantenn och 5 procent hade tillgng till en samgd
parabolantenn. Enligt uppgift frn Svenska Kabel-TV-freningen har i
dag 70 procent av alla hushll tillgng till kabel-TV och 88 procent har
tillgng till antingen kabel-TV eller parabolantenn.
verenskommelser om principerna fr frdelning av kostnader p

hyresmarknaden
I och med att kabelnten byggdes ut uppkom diskussioner om hur kostnaderna fr kabel-TV-anslutning skulle frdelas. SABO och Hyresgsternas Riksfrbund utfrdade en rekommendation om riktlinjer som
gr ut p att kostnaderna fr fastighetsntet och drtill hrande teknisk
utrustning fr tgrder fr mottagning och separering av signaler samt
fr ett visst basutbud skall belasta samtliga hyresgster genom hyran.
Rena programavgifter som beror p hyresgstens val debiteras den enskilde hyresgsten. Motsvarande riktlinjer fr den privata hyresmarknaden har utfrdats genom avtal mellan Sveriges Fastighetsgarfrbund
och Hyresgsternas Riksfrbund. Enligt dessa riktlinjer skall kostnaderna fr ombyggnad av fastighetsntet och vrig teknisk utrustning
tckas av bruksvrdeshyran. Fastighetsgaren fr ta ut ett tillgg till
hyran fr lgenhet som har utrustats fr att ta emot satellit- eller kabelTV efter individuellt val. En hyresgst som vill se andra program n de
som ingr i grundutbudet skall betala en srskild programavgift som
skall tcka kostnader fr parabolantenn eller anslutning till basnt och
eventuella kostnader fr programmen.
SOU 1999:30
Kabel-TV-fretagen
Det finns fyra dominerande kabelntoperatrer som tillsammans har ca
95 procent av kabel-TV-marknaden. Som redovisats i tabell 2.28 i
avsnitt 2.4.4 nr Telia Infomedia Tele Vision 1 300 000 hushll. Fretaget r den verlgset strsta aktren och har abonnenter ver hela
landet. Kabelvision har 350 000 hushll anslutna. Majoriteten av
Kabelvisions abonnenter bor i SABO-bostder. StjrnTV nr 240 000
hushll i Stockholm. Sweden On Line har 184 000 hushll anslutna och
har sin tyngdpunkt i Malm. Drutver finns det ett knappt 70-tal
mindre kabel-TV-fretag i landet. Ngra exakta uppgifter om antalet
smnt som endast har utrymme fr ett ftal kanaler finns inte.
Fr att kunna ta emot Telias och Kabelvisions tillggsutbud krvs
dekodrar. Stjrn-TV och Sweden On Line har en annan typ av system
som gr att tillggsutbudet levereras till de hushll som antingen sjlva
valt att ansluta sig eller som har anslutits genom fastighetsgarens frsorg.
Kabelbranschens lnsamhet
Investeringarna i kabelnten berknas uppg till 10 miljarder. De fyra
dominerande fretagen omsatte 1,3 miljarder kr 1997. Telias rsintkter
per hushll uppgick samma r till 460 kr, Kabelvisions till 640 kr,
StjrnTV:s till 1090 kr och Sweden On Line:s till 690 kr.
Det har spekulerats i omstruktureringar i kabel-TV-branschen sedan
Scandinavian Equity Partners kpte Stjrn-TV frn Singapore Telecom,
men ngra betydande frndringar har inte skett. Lnsamheten anses
generellt sett inte vara srskilt god i branschen. Det r utvecklingen inom
Internet och med interaktiva tjnster som frvntas ge morgondagens
goda lnsamhet, mjligen i kombination med telefoni. Det frutsps bli
strukturella frndringar dr privata kabel-TV-fretag och kommunala
nt gr samman eller arbetar ihop.
SOU 1999:30
15.2
Problemomrdena
Det finns i dagslget ngra huvudsakliga srdrag vad gller kabel-TVfretagens stllning i frhllande till den enskilde som r vrda att
notera.
Fr det frsta har kabel-TV-fretagen kontroll ver accessnten till

hushllen.
Kabelntinnehav kan grundas antingen p gandet av kabelntet eller p
rtten att frfoga ver ntet. Vanligen ger kabel-TV-fretaget basntet
men det frekommer att fretagen hyr hela eller delar av basntet samt
huvudcentral. Fastighetsnten gs normalt av fastighetsgaren. Tre av de
fyra dominerande kabel-TV-fretagen r bde gare och kabeloperatr.
Sweden On Line r ibland enbart operatr och lter de anslutna sjlva
ga ntet. Nr fastighetsgaren beslutar sig fr att installera ett kabelnt
inom fastigheten trffas ett avtal mellan denne och kabel-TV-fretaget
(av de stora aktrerna r det endast Telia som frutom avtal med
fastighetsgarna har individuella avtal med ca 5 procent av de anslutna
hushllen). Normalt lper avtalen p ca 5 15 r.
Det r i frsta hand vid upphandlingstillfllet och nr avtalet skall
frnyas som det freligger en viss konkurrenssituation. I praktiken finns
det emellertid p mnga stllen bara ett kabel-TV-fretag som har byggt
nt eller p annat stt r verksamt i orten. I den mn det finns
konkurrerande fretag har fr nrvarande den som redan r ntinnehavare en konkurrensfrdel nr avtalstiden lper ut eftersom ett nytt
basnt kan behva dras till verlmningspunkten. Teknisk utrustning
som redan r installerad i fastigheten kan ocks behva bytas. Sannolikheten fr att fastighetsgaren skall trffa ett nytt avtal med en annat
kabel-TV-fretag r drfr inte s stor. I regel kan allts det kabel-TVfretag som slutit avtalet med fastighetsgaren sgas ha ett reellt
monopol p att snda TV-program i ntet. Det frekommer s gott som
aldrig att det finns tv konkurrerande kabelnt i en och samma fastighet.
Ett avtal som sluts mellan en fastighetsgare och ett kabel-TV-fretag r
ibland ett slags exklusivavtal; det innehller bestmmelser som innebr
att fastighetsgaren inte har rtt att sluta ett avtal med ngot annat
kabel-TV-fretag eller att anvnda annan centralantennanlggning.
SOU 1999:30
Fr det andra finns det ingen lagstiftning som ger abonnenterna

mjlighet till inflytande ver programutbudet.
Genom fastighetsgarens val av kabel-TV-fretag bestms i princip
vilket utbud av TV-program som abonnenterna fr mjlighet att ta del
av. Abonnenter som r hyresgster r inte p ngot stt garanterade
inflytande ver programutbudet och varken dessa eller fastighetsgaren
kan hindra att kabel-TV-fretagen pltsligt ndrar utbudet. Som medlem
i en bostadsrttsfrening och gare till en bostadsrtt kan den enskilde f
ett visst inflytande ver avtalet med kabel-TV-fretaget p
freningsrttsliga grunder, men den enskilde r hr som annars beroende
av vad majoriteten bestmmer (jfr. rttsfallet NJA 1989 s.751).
Fr det tredje finns det i praktiken ingen mjlighet att gra

individuella val ur det befintliga programutbudet
Idag ger kabel-TV-fretagen i princip inte konsumenterna mjlighet att
vlja och betala fr enstaka kanaler, s.k. la carte, ur det utbud som
kabel-TV-fretagen sjlva har bestmmandertten ver. De tvingas att ta
emot och mjligen ocks betala fr kanaler som de inte vill se. Hur
mnga beror p om de nskade kanalerna ligger i basutbudet eller i
tillggsutbudet. Situationen har i den allmnna debatten tillspetsat jmfrts med att ngon skulle g till en tidningskiosk fr att kpa Svenska
Dagbladet men i s fall tvingas att kpa ven Aftonbladet och Kalle
Anka under hnvisning till att det totalt sett blir billigare att kpa samtliga dessa tidningar i ett paket.
Det r endast de hushll som r anslutna till Telias digitaliserade nt
och som har en egen digital TV-box som kan gra individuella val. Det
r fr nrvarande frga om ca 30 000 hushll.
Kabel-TV-fretagen har hnvisat till att de utlndska programfretagen inte gr med p att sljas kanalvis och att en lsning med individuella val krver dyrare utrustning.
Fr det fjrde finns det i flerfamiljshus med kabelnt i praktiken sllan

alternativa stt att ta emot satellitsnda TV-kanaler
En hyresgst eller bostadsrttsinnehavare i en kabelansluten fastighet har
inte alltid mjlighet att stta upp en parabolantenn. Enligt uppgifter frn
Konsumentverket har det frekommit och frekommer ibland fortfarande
att avtal om anslutning till kabelnt innehller villkor som innebr ett
frbud mot att stta upp parabolantenner. Det torde framfr allt vara de
SOU 1999:30
kabel-TV-fretag som frn brjan startades av fastighetsgare som har

sdana avtalsvillkor.
Dessutom gller att om uppsttningen av parabolantennen mste ske
p en plats som hyresgsten inte har nyttjandertten till, t.ex. p grund
av mottagningsfrhllandena, krvs fastighetsgarens samtycke. Fastighetsgaren disponerar ver sin egendom och kan utan srskilda skl
neka hyresgsten samtycke. Placering av en parabolantenn p en plats
som hyresgsten i och fr sig har nyttjandertten till kan andra sidan
vara frenad med skerhets- och miljproblem.
Fr det femte finns det inget hinder fr att kabel-TV-fretagen sjlva

kommer att producera programinnehllet.
Det finns ingen reglering som hindrar en ntinnehavare frn att sjlv
bedriva programverksamhet och producera medieinnehllet. Hindret fr
kabel-TV-fretagen att bedriva egen programverksamhet togs bort
samtidigt med att tillstndssystemet avskaffades r 1992. Risken finns
fr intressekonflikt mellan rollen som operatr och som programfretag/producent. En sdan konflikt kan pverka bde abonnenterna och
andra programfretags stllning i frhllande till kabel-TV-fretaget.
Det har ocks frts fram farhgor om att kabel-TV-fretagen frsker etablera sig p marknaden fr tekniska kontroll- och tilltrdessystem
dvs. dekodrar och system fr avkodning av sndningar. Detta frstrker
ocks fretagens distributionsmonopol.
15.3
Kabel-TV-verksamhet i frhllande till

yttrandefrihetsgrundlagen och
konkurrenslagen
Kabel-TV-fretagens stllning enligt YGL

Kabel-TV-fretagen har idag en stark stllning. Deras verksamhet r
skyddad i yttrandefrihetsgrundlagen dels genom rtten att etablera
trdnt, dels genom rtten att snda ljudradio- och televisionsprogram.
Svl av lagtexten som av frarbetena framgr att denna etableringsfrihet fr sndningsverksamheten ej gr ngon tskillnad mellan att
bedriva egen programverksamhet och att vidaresnda, dvs. endast
distribuera andras program. yttrandefrihetsgrundlagen inskrnker inte
etableringsfriheten fr trdsndningar annat n p tv stt. Det ena r
genom den s.k. must carry-regeln som strax skall berras nrmare (se
ven avsnitt 6.2). Det andra undantaget r att det allmnna kan ingripa
SOU 1999:30
mot verksamhet som inriktas p vldsframstllningar, pornografiska

bilder och hets mot folkgrupp. Var och en fr annars utnyttja den
positiva friheten att snda vad den vill genom trd. Det innebr enligt
huvudregeln att kabel-TV-fretagen bestmmer ver programutbud och
programsammansttning.
Regleringen av trdsndningar i yttrandefrihetsgrundlagen bygger p
en intresseavvgning mellan risken fr sndningsmonopol och principen
om etableringsfrihet. Det framgr av frarbetena att risken fr att
ntinnehavaren skulle f sndningsmonopol och utesluta andra frn
inflytande ver programsttningen var frutsedd och att den utgjorde det
starkaste sklet fr den inskrnkning i etableringsfriheten som det
allmnnas rtt att i lag meddela freskrifter om sndningsplikt (must
carry-skyldigheten) utgr. Skyldigheten fr ntinnehavaren r
formulerad s att denne mste ge utrymme fr vissa program i den
utstrckning det behvs med hnsyn till allmnhetens intresse av
tillgng till allsidig upplysning. Hur begreppet allsidig upplysning skall
tolkas framgr inte av frarbetena.
Ambitionen frn lagstiftarens sida vid yttrandefrihetsgrundlagens
tillkomst var att stadkomma ett lika gott skydd fr yttrandefriheten i
andra medier som fr tryckta skrifter. Det mste emellertid konstateras
att frhllandena inte r kongruenta frn den enskildes synpunkt. Nr det
gller tryckta skrifter har den enskilde bde rtten och den praktiska
mjligheten att vnda sig till olika distributrer av exempelvis dagstidningar, tidskrifter, bcker fr att ta tillvara sin informationsfrihet.
Denna mjlighet finns inte i praktiken nr det gller kabelsndningar.
Vilka mjligheter finns det enligt YGL att stadkomma

konsumentinflytande?
I tidigare kabellagstiftning, som byggde p att det krvdes tillstnd fr
att f snda i kabelnt, fanns vissa krav p information till och samrd
med de boende. Ssom bestmmelserna tillmpades innebar de emellertid
inte annat n undantagvis att konsumenterna fick inflytande ver
programutbudet (se nrmare SOU 1997:68 s. 70 f.)
I lagrdsremissens frslag till yttrandefrihetsgrundlag (prop.
1990/91:64 bilaga 4) var must carry-skyldigheten i 3 kap. 1 andra
stycket formulerad p det sttet statsmakterna fick en generell mjlighet
att i lag meddela freskrifter i frga om skyldighet fr ntinnehavare att
ge utrymme fr vissa program. I lagrdsremissens specialmotivering
(prop. 1990/91:64 s. 115) slogs fast att avsikten var att lmna ett visst
utrymme fr lagstiftning som syftar till ett inflytande fr
mottagarkollektivet ver valet av program som distribueras i kabelnt
SOU 1999:30
och att tillta bl.a. freskrifter som lgger ntinnehavare att efterhra
mottagarkretsens nskeml i frga om vilka program som skall frmedlas i ett trdnt utver dem som ntgaren kan vara skyldig att
bereda plats. Det konstaterades ocks i lagrdsremissens specialmotivering att medgivandet till lagstiftning om skyldigheter fr ntinnehavare
innefattade en mjlighet att freskriva om ingripanden mot sidosttande
av sdana skyldigheter.
Lagrdet ansg emellertid att formuleringen av undantagsbestmmelsen inte var tillfredsstllande och frklarade att den kunde ge ett
felaktigt intryck genom att den var avfattad som en generell fullmakt att i
lag freskriva skyldighet fr ntinnehavare att ge utrymme fr vissa
program. Lagrdet menade att en sdan fullmakt skulle kunna anvndas
till frfng fr yttrandefriheten. Lagrdet fann det angelget att regeln
omformulerades s att det positiva syftet, att garantera yttrande- och
informationsfriheterna mot mjliga negativa monopoleffekter som
etableringsfriheten kan ge upphov till, framgick. Lagrdet freslog att
frmedlingsplikten skulle begrnsas, t.ex. genom en hnvisning till
allmnhetens intresse av tillgng till allsidig upplysning Departementschefen anslt sig till vad lagrdet hade anfrt.
Med den lydelse som lagtexten sledes fick begrnsades allts mjligheten till konsumentinflytande ptagligt, eftersom must carry-skyldigheten bara fr ta sikte p allmnhetens intresse av tillgng till allsidig
upplysning. Begreppet allsidig upplysning kan knappast ges en s
extensiv tolkning att det skulle kunna omfatta andra programtjnster n
sdana som r rikstckande eller har en mycket stor spridning. Inte heller
synes det kunna tolkas olika beroende p den enskilde konsumentens
nskeml.
Mjligheterna att angripa problemen med std av konkurrenslagen

Frgan om konkurrenslagen kan tillmpas p kabel-TV-verksamheten r
som frut har berrts freml fr delade meningar. Under frutsttning
att lagen ver huvud taget r tillmplig trots etableringsfriheten i
yttrandefrihetsgrundlagen erbjuder den mjlighet att komma tillrtta med
ngra av de problem inom kabelomrdet som har redovisats.
Konkurrensverket har prvat kabel-TV-fretagens marknadsstllning, och d srskilt frgan om bolagens programpaketering till hushll
kan utgra ett oskligt avtalsvillkor enligt 19 konkurrenslagen. Som
redovisats i avsnitt 5.1 konstaterade Konkurrensverket visserligen att
samtliga kabel-TV-fretag som distribuerar programkanaler till hushllen kan sgas ha en dominerande stllning eftersom de oftast blir
ensam distributr p den relevanta marknaden. Konkurrensverket fann
SOU 1999:30
emellertid att paketeringen av programkanaler mer beror p tekniska och

ekonomiska faktorer n att fretagen utnyttjar de mjligheter som fljer
av den dominerande stllningen och tillfrskansar sig oskliga vinster.
Konkurrensverket ansg att distributionen av programkanaler i paket
snarast utgjorde en del av fretagens affrsid och kunde uppfattas vara
normalt handelsbruk i branschen. Det fanns enligt verket inget std fr
att det frekom en frbjuden samordning mellan kabel-TV-fretagen att
endast erbjuda abonnenterna programkanalerna i paket. Konkurrensverket ansg att det frst r nr digitaliseringen r helt genomfrd som
det finns strre skl att krva att fretagen erbjuder varje abonnent
mjlighet att pverka sitt eget programutbud.
Ngra avtal som innehller villkor som frbjuder abonnenterna att
stta upp parabolantenn eller att sluta avtal med andra kabeloperatrer
har inte prvats enligt konkurrenslagen. Mycket talar dock fr att avtalen skulle kunna angripas svl med std av 6 som 19 konkurrenslagen.
15.4
Lagstiftning om inflytande ver

programutbud i andra lnder
Norge
I Norge finns bestmmelser om konsumentinflytande i radiooch TVlagen (kringkastningsloven) som ger abonnenterna mjlighet att
bestmma vilka program som skall vidaresndas utver must carrykanalerna, en s.k. abonnentvalsmodell. I korthet fungerar modellen s
att ntinnehavaren r skyldig att presentera samtliga tillgngliga program, ven licensbelagda sndningar, och villkoren fr mottagning och
frmedling. Grundprincipen r att abonnentvalet omfattar hela kabelntets kapacitet. I praktiken tillts dock undantag frn principen. Abonnenterna kan nr som helst begra ndringar i programutbudet men
regelmssigt sker valen vartannat r. Om abonnenternas val leder till
kade kostnader fr utbudet fr detta genomslag i abonnemangspriset.
Konsumenterna har rtt att verklaga kabel-TV-fretagens beslut om
programutbud och ntinnehavaren har rtt att verklaga val om programsammansttningen. verklagande sker till Statens Mediefrvaltning
som ofta frliker parterna. Abonnentvalsmodellen har utvrderats (se
Kringkastningssendinger i kabelnett NOU 1995:8). Utredarna ansg att
de frutsttningar som lg till grund fr modellen har ndrats ptagligt,
programfretagen krver ersttning fr vidaresndning i kabelnt,
programtjnsterna har blivit fler och mer specialiserade och reglerna r
svra att flja p grund av stora skillnader mellan nten. Modellen
SOU 1999:30
ansgs sammanfattningsvis inte tillrckligt anpassad till de nya frhllandena. Utredningens majoritet lade fram ett freslag till ndrad lagstiftning. Betrffande grundutbudet i kabelntet byggde det p abonnentval bde vad gller programutbud och kostnadsniv. Ntinnehavaren
skulle dock ytterst avgra vilka program som skulle sndas och vara
skyldig att se till att grundutbudet gav ett varierat utbud.
Danmark
I Danmark krvs tillstnd fr att bedriva kabelsndningar (se avsnitt
9.2.1). I frordningen (Bekendtgrelse 1994-01-27 nr 72) till lagen om
radiooch TV-verksamhet, som r tillmplig p alla kabelbaserade
telent som r anknutna till privata bostder finns detaljerade bestmmelser om programval och anvndarinflytande. En gare av ett kabelnt
r skyldig att vartannat r gra en omrstning om programsammansttningen. Bestmmelsen ger sledes ett visst skydd mot stndiga ndringskrav. Alla anvndare mste informeras om omrstningsresultatet.
Omrstningen skall utformas s att samtliga anvndare har mjlighet att
rsta och s att ven minoriteter kan garanteras inflytande p programvalet, t.ex. genom att anvndarna har mjlighet att lgga samtliga
sina rster p en kanal i stllet fr p flera olika. Varje anvndare har
mjlighet att lgga fram frslag infr omrstningen. Kabelntsgaren r
skyldig att infr varje omrstning informera anvndarna om villkor fr
uppsgning av befintliga avtal med programfretag och srskilda villkor
som r knutna till de kanaler som ingr i omrstningen. Till exempel
huruvida en eller flera av programmen levereras till kabelntet som en
del av ett eller flera programpaket. Informationen skall i strsta
mjligaste mn ge anvndarna verblick ver de programfrdelningsmssiga och ekonomiska konsekvenserna av eventuella ndringar i
programsammansttningen. Ntinnehavaren r bara tvungen att flja
anvndarnas programnskeml under frutsttning att denne fr tckning fr de utgifter som fljer av programsammansttningen.
Utver DR, TV2, och tv service- och informationskanaler r ytterligare ett visst antal kanaler, beroende p kapaciteten i kabelntet,
undantagna frn anvndarinflytande. Om ntet rymmer nio eller frre
kanaler kan inga kanaler undantas, om det rymmer 10 19 kanaler kan
tv undantas och om det rymmer 20 30 kanaler kan ytterligare tv
undantas och om kapaciteten r strre n 30 kanaler kan alla ytterligare
kanaler undantas.
Ntgaren kan ndra kanalsammansttningen till fljd av krav enligt
radiooch TV-lagen eller om ndringen r ndvndig p grund av prishjningar eller andra frhllanden som garen inte har inflytande ver.
SOU 1999:30
Vissa regler finns ocks om att ntgaren kan begra att anvndarna
sluter sig samman i en frening. Mot detta svarar en rtt fr anvndarna
i ett kabelnt att g samman i en frening och det ligger ntgaren att
tillhandahlla all ndvndig information fr att de skall kunna bilda en
frening.
Om ett kabelnt r uppbyggt som ett grenledningssystem och kanalerna snds i mer n ett paket skall anvndaren kunna avsga sig kanaler
som kostar mer n 25 kr i mnaden, dock finns undantag fr vissa
grupper av anvndare.
15.5
Utredningen om kade norska TVsndningar i svenska kabelnt
Frslaget
Utredningen freslog (SOU 1997:68 s. 102) att kabel-TV-fretagen efter
norsk modell skulle vara skyldiga att med jmna mellanrum freta
underskningar av abonnenternas programnskeml. Av srskild betydelse ansgs vara att dessa underskningar genomfrdes p ett objektivt
stt av fretag eller organisationer som r fristende frn kabel-TVfretagen och att det klargjordes vilka kanaler som var mjliga att tillhandahlla och kostnaden fr olika alternativ samt att abonnenterna
informerades om resultaten.
Remissynpunkter
Flera remissinstanser var positiva till utredningsfrslaget att kabel-TVfretagen skulle tvingas att gra regelbundna underskningar av
nskemlen fr att lgga dessa till grund fr programutbudet. Dock
framfrdes tvivel frn ngra hll, ven frn remissinstanser som i princip
var positiva till utredningsfrslagen, att sdana studier skulle leda till ett
radikalt annorlunda utbud och verkligen ka konsumentinflytandet. Bl.a.
pekades p risken fr att kabel-TV-fretagen genom prissttningen av
kanalerna och beslut om placering i bas- resp. tillggsutbud skulle kunna
styra resultatet av underskningarna. Vidare uttrycktes farhgor att om
resultatet av publikunderskningarna ensamt skall vara bestmmande
kan majoritetens preferenser komma att strypa mjligheten fr
konsumenter med speciella nskeml att f dessa tillgodosedda genom
s.k. nischkanaler, endast kanaler som tilltalar den breda publiksmaken
kan gra sig gllande.
SOU 1999:30
En tnkbar slutsats kan vara att det finns anledning att gra en nrmare beskrivning och analys av vilka effekter programvalsunderskningar skulle kunna f och detta br i s fall lggas ut som ett uppdrag
till en forskare eller en institution som bedriver sdan forskning.
15.6
Tekniska frutsttningar
Nuvarande teknik
Fr att kunna ta stllning till vilka handlingsalternativ det finns fr att
lagstiftningsvgen eller p annat stt hitta lsningar p problemen med
kabel-TV-fretagens stllning mste hnsyn tas till svl de tekniska
som ekonomiska och kommersiella frutsttningarna.
Kabelnten har idag mycket olika storlekar och tekniska frutsttningar. Det finns allt frn nt som inte har plats fr mer n ca sju analoga kanaler till nt med kapacitet fr ca 200 digitala kanaler. Den
praktiskt tillgngliga kapacitet som r vanligast ger utrymme fr ett
utbud av 30 40 kanaler. Vissa kabelnt har selektionssystem och kan d
snda flera programutbud. Till exempel r StjrnTV:s kabelnt konstruerade s att varje hushll har en egen kabel till fastighetscentralen.
Det innebr ocks att systemet r utformat fr interaktivitet, varje hushll kan inte bara ta emot utan ven snda signaler tillbaka.
Ngra egentliga tekniska hinder finns idag inte hos de stora aktrerna
fr att infra mjligheten att erbjuda abonnenterna att vlja la carte ur
det befintliga programurvalet. Kostnaderna fr detta beror p hur mnga
huvudcentraler, vilka behver frses med kodrar, resp. kabelnt r
utrustat med. Bde Telia och StjrnTV har kabelnt som har f
huvudcentraler. Dremot har Kabelvision och Sweden On Line nt med
mnga huvudcentraler.
Generellt sett torde det finnas bttre ekonomiska frutsttningar att
installera dekodersystem i stora nt, medan sm nt r hnvisade till s.k.
positiva filter.
Den tekniska utvecklingen

Enligt t.ex. IT-kommissionens uppfattning kommer frutsttningarna fr
kabel-TV-fretagens verksamhet att frndras radikalt inom de nrmaste
ren genom att nten digitaliseras. Den tekniska utvecklingen kommer
att gra det mjligt med ett i princip obegrnsat utbud av kanaler. Hur
lngt tid vergngen frn analog till digital distributionsteknik tar finns
det olika uppfattningar om. Strre delen, ca 85 procent, av Telias kabel-
SOU 1999:30
TV-nt r redan digitaliserat. Detta har lett till att kunderna kan anvnda
pay-per-view-systemet fr bestllning av filmer och som tidigare
nmnts att hushll som har digital TV-box (dekoder) kan gra
individuella val.
Kabel-TV-branschen prglas p flera stt av en stor oskerhet. Av
remissvaren ver Ds 1998:5 Digital marksnd TV - lagndringar kan
utlsas att framfr allt kabelfretagen sjlva har uppfattningen att utformningen av must carry-reglerna har stor betydelse fr konkurrensfrhllandena mellan kabelfretagen, investeringsviljan och drmed den
tid det tar att infra nya tekniska lsningar. Tidpunkten fr igngsttandet av de digitala marksndningarna har ocks betydelse fr
utvecklingen inom kabel-TV-branschen.
Frn Svenska Kabel-TV-freningens sida grs bedmningen att inom
ca 1 2 r kommer abonnenterna att kunna dels vlja och betala la
carte, dels stta samman egna programpaket om t.ex. 10 kanaler med en
viss rabatt i frhllande till priset vid val av enstaka kanaler. Utgngspunkten fr bedmningen r att dekodrar, som utgr den stora
kostnaden, nd kommer att krvas fr de digitala sndningarna.
Frn flera hll hvdas att utvecklingen gr mot att kabelnten inte
bara kommer att rymma TV-sndningar, utan att de blir multimedient
med telefoni, data fr distansarbete, hghastighetsinternet och olika
bestlltjnster. Sweden On Line och ven andra kabelfretag gr redan
frsk med olika tjnster i kabelnten. StjrnTV prvar att snda internet via kabelntet. Telia frsker att med s.k. ADSL-teknik erbjuda
multimediatjnster i telefonntet. Syftet r att tillhandahlla Internet och
andra interaktiva datatjnster. n s lnge r utrymmet i telefonnten
mer begrnsat n i kabelnten.
Mycket talar fr att branschen befinner sig i ett skede med relativt
stora investeringar i nten. Det r d frga om att skapa en digital infrastruktur dr TV och nya tjnster trots den nya tekniken kan komma
att konkurrera om det kade utrymme som digitaliseringen medfr. Stora
frhoppningar stlls till att digitaliseringen skall lsa de nuvarande
problemen och det r en vanligt frekommande uppfattning att man
drfr br invnta denna. Det frefaller emellertid inte helt skert att den
enskilde konsumenten kommer att f tillgng till ett nrmast ondligt
antal TV-kanaler- eller program som han kan vlja fritt ur bara fr att de
tekniska mjligheterna finns, srskilt som lnsamheten frvntas ligga i
de nya tjnsterna och inte i traditionell kabel-TV-verksamhet. Det r
drfr en politisk frga att ta stllning till om kabelfretagen skall ges
fritt utrymme att investera i tekniska lsningar som kan komma att
befsta deras monopolstllning i stllet fr att det allmnna medverkar
till att frmja en konkurrenssituation som kar de enskildas inflytande.
SOU 1999:30
IT-kommissionen har t.ex. i sitt remissvar ver utredningen Grannlands-TV i kabelnt (SOU 1997:68) uttalat att det r tnkbart att konkurrensen kar genom att TV-kanalerna kommer att distribueras till
hushllen p alternativa stt. Det kan inte uteslutas att p grund av introduktionen av interaktiva tjnster kommer de konkurrensfrdelar som
kabelnten har idag att frlora i betydelse, utvecklingen gr mot mindre
ntberoende och mer satellitanvndning. Redan nu tillmpas i begrnsad
omfattning s.k. head end in the sky-teknik. En frutsttning fr en sdan
kad konkurrens torde vara att inte ngot av distributionsstten har en
konkurrensfrdel.
15.7
Ngra utgngspunkter fr tgrder p

omrdet
Det allmnnas ansvar fr kabelnten i jmfrelse med annan

infrastruktur
Det kan till en brjan finnas skl att stlla frgan i vilken utstrckning
det br vara ett samhllsansvar att se till att medborgarna fr del av det
programutbud som de vill ha. Ett synstt kan vara att se kabelnten som
en samhllelig infrastruktur. Detta behver givetvis inte betyda att det
skulle ankomma p det allmnna att ha kontrollen ver kabelnten eller
att ombesrja sjlva distributionen av TV-program i nten. Ett sdant
offentligt tagande ter sig inte som realistiskt och skulle vara principiellt
olmpligt. Kabelnten r inte allmnna nt. Telia r visserligen en stor
statlig aktr men agerar i stort sett inte annorlunda n andra kabel-TVfretag sedan bolagiseringen.
Ett annat synstt r konkurrensperspektivet. Staten har hittills intagit
hllningen att ingen kan lggas att bygga konkurrerande nt och att det
allmnna skulle svara fr utbyggnaden framstr knappast som en mjlig
lsning frn ekonomiska utgngspunkter (prop.1990/91:64 s. 87).
Ytterligare ett alternativ skulle vara att skapa konkurrens i befintliga
nt. Tankar har framkastats om lsningar med samtrafikavgifter enligt
de modeller som finns p teleoch elmarknaden. Samhllets ansvar
skulle d vara att se till att det finns reella mjligheter att stadkomma
konkurrens i nten genom att ntgarna fr en skyldighet att bereda
utrymme fr flera operatrer i nten. Detta frutstter att det finns en
teknik fr samtrafik. Samtrafik i kabelnt har prvats i ngot fall nr
Telia inte utnyttjade hela frekvensutrymmet. Det frekommer i praktiken
redan samarbete mellan konkurrerande kabel-TV-fretag. Som ett
exempel har nmnts att Teliaabonnenter i en fastighet som ligger i ett
omrde som domineras av StjrnTV-nt kan bli uppkopplade p
SOU 1999:30
StjrnTV:s nt. Stjrn-TV tillhandahller sledes tjnsten att snda

Telias signaler i sitt distributionsnt. I Tyskland finns nya regler om att
ett kabel-TV-fretag som har mer n en viss del av marknaden inom sitt
sndningsomrde mste ge utrymme t andra operatrer.
Telelagen bygger p samtrafik i de allmnt tillgngliga telenten och
avregleringen har gett den enskilde konsumenten mjlighet att utnyttja
olika operatrer fr riks- och utlandssamtal. Kommittn anser att en
lsning som gr ut p att f till stnd samtrafik i nten skulle bde ur
infrastruktur- och konkurrensperspektivet vara intressant och frenlig
med statens roll att skerstlla tillgngligheten till massmedierna. Den
torde dock rymma komplicerade tekniska, ekonomiska och juridiska
vervganden som inte ligger inom ramen fr kommittns nuvarande
uppdrag.
Konsumentinflytande eller informationsfrihet som utgngspunkter fr

olika handlingsalternativ
Den monopolliknande stllning som har uppkommit p kabeldistributionsomrdet str naturligtvis inte i bokstavlig i strid med regeringsformens bestmmelser om informationsfrihet, vilken tillfrskras
enskilda endast gentemot det allmnna. Inte desto mindre kan frhllandena p omrdet enligt kommittns mening anses mindre vl frenliga
med de rttspolitiska vrderingar som ligger till grund fr informationsfriheten. Den enskilde har i praktiken inte alltid det fria val som han
borde ha i en ordning som fullt ut tillgodoser dessa vrderingar.
Det str vidare klart att, om man p detta omrde vill genomfra
frbttringar fr allmnheten genom ngon form av lggande fr kabelTV-fretagen, detta frutstter en ndring i yttrandefrihetsgrundlagen.
Den bsta lsningen frn den enskildes synpunkt skulle naturligtvis
vara att varje kund erbjuds vad han efterfrgar. Detta skulle innebra
vad som brukar kallas ett pay-per-view-system, en ordning som Telia i
viss utstrckning har brjat tillmpa. Fr nrvarande torde inte alla
kabelnt vara konstruerade s att detta gr att genomfra Mnga kabelTV-fretag har av olika skl investerat i tekniska lsningar som fr
nrvarande inte medger detta system. Det torde dock inte vara frga om
olsliga tekniska problem utan mer n frga om vad som kan anses vara
kommersiellt gngbart. Ett pay-per-view system krver sannolikt
investeringar i kabelnt och dekodrar. Mjligheten att f lnsamhet torde
d hnga ihop bl.a. med ntens storlek.
Det kan naturligtvis finnas skl som talar fr att statsmakterna br
avvakta och invnta en eventuell teknisk och ekonomisk utveckling som
leder till ett system som visserligen i praktiken alltjmt skulle innebra
SOU 1999:30
att normalt endast ett kabel-fretag r anlitat som operatr fr varje

fastighet men att operatren ger mjlighet att vlja ur ett s stort utbud
som pay-per-view-lsningar fr den enskilde medger.
Om man bedmer de nuvarande frhllandena som otillfredsstllande
synes det vara frsvarligt att avvakta med tgrder under frutsttning
att det med stor sannolikhet gr att frutse att bl.a. digitaliseringen och
marknadskrafterna gr att utvecklingen r p vg mot kad valfrihet i
programutbudet och ett mer differentierat betalningsstt fr den enskilde
konsumenten. Frutsgelserna om en sdan utveckling br inte bara
glla vad som r tekniskt mjligt utan ocks vad som framstr som
ekonomiskt sannolikt med tanke p de investeringar som kabel-TVfretagen redan har gjort i befintlig teknik. Om det nskade mlet kan
frvntas bli uppntt t.ex. p fem rs sikt, ungefr den tid den tar att
ndra yttrandefrihetsgrundlagen, finns det kanske inte tillrckligt starka
skl fr att ingripa med lagstiftning nu. Sannolikheten fr att ngon form
av samtrafiklsning som medger konkurrens mellan kabelfretagen i
nten skall uppkomma utan att det allmnna griper in ter sig dremot
som mindre sannolik i dagslget. En diskussion om statliga tgrder fr
att stimulera denna utveckling p annat stt n genom lagstiftning torde
ligga utanfr kommittns uppdrag.
Om man i enlighet hrmed skulle avst frn att gra ingrepp i
grundlagen behver inte detta utesluta att man p andra vgar sker
frbttra konkurrensen och allmnhetens frutsttningar att gra fria
val. I detta avseende kan bl.a. hnvisas till att Hyresgsternas Riksfrbund gjort en framstllning till statsrdet Lars Engqvist, vilken vidarebefordrats till Justitiedepartementet, rrande hyresgsternas mjlighet att
anvnda parabolantenner. Kommittn ifrgastter om inte denna frga
under alla frhllanden br bli freml fr en nrmare underskning.
t.ex. med den inriktningen att tillstnd att stta upp parabolantenner vid
vgrat samtycke frn hyresvrden fr skas hos hyresnmnden. Det str
dock klart att ngon egentlig lsning av problemen inte kan erhllas p
denna vg, eftersom det med hnsyn till knsliga stads- och kulturmiljer
samt av skerhetsskl och byggnadstekniska skl inte sllan saknas
mjlighet att stta upp parabolantenner p fastigheter.
Kommittn vill vidare ppeka att de ndringar som kommittn har
frordat i det fregende innebr att nuvarande oskerhet om konkurrenslagens tillmplighet p medieomrdet undanrjs. Kommittn har
freslagit att det i konkurrenslagen skall tas in en freskrift som innebr
att prvningen av verksamhet inom den grundlagsskyddade sektorn skall
ske under beaktande av de grundlggande intressena av att skerstlla ett
fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt
konstnrligt skapande. Detta innebr att mjligheten att genom
SOU 1999:30
konkurrenslagen komma till rtta med problemen p kabel-TV-omrdet

kar ngot, dock knappast i sdan mn att man lser problemen.
En lagstiftning med direkt inriktning p problemen skulle kunna vara
att antingen infra en principiell skyldighet fr kabel-TV-fretagen att
lta den enskilde f gra individuella val enligt pay-per-view-systemet
eller ocks tillgodose konsumenternas intresse av inflytande ver
programutbudet som kollektiv enligt en s.k. abonnentvalsmodell med de
nordiska lndernas bestmmelser som frebild. Bda dessa lsningar
frutstter en ndring i yttrandefrihetsgrundlagen.
15.8
Kommittns slutsatser
Kommittns lsning betrffande huvudfrgan garoch maktkoncentrationen i medierna krver grundlagsndring. Mjligheterna att p
frivillighetens vg komma till rtta med problemen p kabel-TV-omrdet
ter sig s oskra att kommittn anser att det samtidigt br vervgas om
inte en ndring br gras i yttrandefrihetsgrundlagen som mjliggr
lagstiftning med syfte att ge abonnenterna inflytande ver vilka program
som distribueras i kabelnt. ndringen i yttrandefrihetsgrundlagen br
enligt kommittns mening i s fall vara utformad s att den ger utrymme
fr lagstiftningslsningar av olika ingripande karaktr, alltifrn ett visst
inflytande fr mottagarkollektivet ver programvalet till en rtt fr den
enskilde abonnenten att gra individuella val, beroende p bedmningar
t.ex. av den tekniska utvecklingen, konkurrenssituationen och
ekonomiska frutsttningar.
En ndring i detta syfte kunde frslagsvis vara utformad s att
undantaget frn den principiella etableringsfriheten p kabel-TV-omrdet enligt 3 kap. 1 yttrandefrihetsgrundlagen inte som nu begrnsas till
att ta sikte p allmnhetens intresse av tillgng till allsidig upplysning.
ven allmnhetens intresse av inflytande ver programvalet borde kunna
bli freml fr reglering utan hinder av den grundlagsfsta
etableringsfriheten. Kommittn anser dremot inte att det finns underlag
fr att nu lgga fram ett frslag till de bestmmelser i vanlig lag
nrmast i radiooch TV-lagen som i s fall skulle komma att behvas.
Kommittn freslr i stllet att frgan tas upp av regeringen beroende p
den fortsatta utvecklingen under de nrmaste ren.
Mjligheten att stta upp parabolantenner och att etablera konkurrerande kabelnt r principiellt viktig fr den praktiska mjligheten att
utnyttja yttrande- och informationsfriheten och fr att frhindra maktkoncentration inom kabel-TV-omrdet. Kommittn anser drfr att det
redan nu finns anledning att ta upp frgan om att i radiooch TV-lagen
infra frbud mot avtal som innehller villkor enligt vilka abonnenterna
SOU 1999:30
frbjuds att stta upp parabolantenner eller ansluta sig till konkurrerande kabelnt.
Nr det gller frbud att stta upp parabolantenner r det svrt att se
att det ver huvud taget kan freligga ngot legitimt intresse frn ett
kabel-TV-fretags sida att uppstlla ett sdant villkor. Som kommittn
ser det r ett villkor av detta slag snarast att anse som otillbrligt. De
frhllanden med anknytning till milj- eller skerhetsintressen eller
byggnadstekniska frutsttningar som kan tala emot att parabolantenner
stts upp r ju typiskt sett sdana som fastighetsgaren och i vissa fall
myndigheter har att beakta och berr inte kabel-TV-fretaget som
sdant. Inte heller kan ngot godtagbart konkurrensintresse beropas.
Kommittn anser emellertid att liknande skl kan beropas mot att
tillta villkor som frbjuder anslutning till ett konkurrerande kabel-TVfretag. Frn branschens sida hvdas dels att det inte gr att f lnsamhet i verksamheten om konkurrerande nt tillts och att produkterna idag
r alltfr lika fr att motivera konkurrerande nt hos samma abonnent
(ca 98 procent av sndningarna avser SVT, TV3, TV4 eller Kanal5).
Som kommittn ser saken r emellertid det en frga fr konsumenten
huruvida denne vill ansluta sig till ett eller flera kabelnt och det kan inte
vara ett legitimt intresse frn kabel-TV-fretagets sida att infra en
konkurrensbegrnsning.
Under frutsttning att konkurrenslagen kan tillmpas p detta
omrde torde visserligen villkor av detta slag kunna frbjudas med std
av 19 konkurrenslagen. Detta frutstter dock en aktion i det srskilda
fallet frn Konkurrensverkets sida. Till detta kommer att det hr inte
endast r konkurrensen som str p spel utan ocks allmnhetens
mjlighet att f information.
Kommittn anser drfr att det ligger nrmast till hands att i radiooch TV-lagen uttryckligen infra en bestmmelse som riktar sig mot
avtalsvillkor av hr aktuellt slag. Om det dr endast freskrivs att ett
sdant avtalsvillkor civilrttsligt r utan verkan och det sledes inte
ppnas ngon mjlighet att ingripa med vitesfrbud e.d, synes det inte
kunna hvdas att bestmmelsen skulle strida mot grundlag.
SOU 1999:30
16
393
Ikrafttrdande
Kommittns frslag: Frslagen till ndring i tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen kan inte trda i kraft frrn den
1 januari 2003. Huvuddelen av vriga frfattningsfrslag r beroende
av dessa grundlagsndringar och br trda i kraft samtidigt. En av de
freslagna ndringarna i konkurrenslagen r dock inte beroende av
grundlagsndring och br drmed kunna trda i kraft den 1 januari
2000. Detsamma gller i frga om frslaget till ndring i radiooch
TV-lagen.
Frslagen till ndring i tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen frutstter tv likalydande beslut av riksdagen, av vilka det
andra inte fr fattas frrn det efter det frsta beslutet har hllits val till
riksdagen i hela riket. Dessa frslag kan drfr inte trda i kraft tidigare
n den 1 januari 2003. Kommittns frslag till mediekoncentrationslag
liksom det hrtill kopplade frslaget till ndring i konkurrenslagen r
beroende av en sdan grundlagsndring och br drfr trda i kraft
samtidigt.
Kommittn har emellertid hrutver frordat att det i konkurrenslagen infrs en bestmmelse enligt vilken Konkurrensverket eller domstol
vid avgranden som berr sdan verksamhet som har anknytning till
skyddet fr yttrandefriheten srskilt skall beakta intresset av att
skerstlla ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett
fritt konstnrligt skapande. Det gller hr de intressen som grundlagsregleringen av yttrandefrihetsfrgor ytterst syftar till att skydda. Det
frhllandet att konkurrenslagens rckvidd r oklar nr det gller den
grundlagsskyddade mediesektorn synes inte hindra att en sdan bestmmelse infrs utan fregende grundlagsndring. Paragrafens betydelse blir dock naturligtvis begrnsad till sdan verksamhet som redan
nu anses kunna prvas enligt konkurrenslagen utan hinder av grundlagsregleringen. Anses slunda frsljning av annonsutrymme i radioeller TV eller i tryckt skrift vara en verksamhet som kan prvas enligt
konkurrenslagen, mste vid prvningen srskilt beaktas de konsekvenser
394 Ikrafttrdande
SOU 1999:30
som kan uppkomma fr de mediefretag som r beroende av denna

verksamhet och drmed ven fr det fria ordet. Detsamma gller fr
vissa slags verksamheter betrffande vilka det torde st alldeles klart att
en prvning enligt konkurrenslagen redan fr nrvarande r mjlig ssom teknisk verksamhet med anknytning till radioeller TV- sndningar
eller pappersbruks- eller bokbinderiverksamhet. Den nu diskuterade
bestmmelsen synes drfr kunna trda i kraft redan den 1 januari 2000.
Slutligen har kommittn freslagit att det i radiooch TV-lagen infrs
en bestmmelse som innebr att sdana avtalsvillkor i samband med
avtal om anslutning till ett kabelnt som innebr att abonnenterna
frbjuds att stta upp parabolantenner eller ansluta sig till konkurrerande kabelnt skall vara utan verkan. Som frut har anfrts kan denna
bestmmelse inte anses frutstta grundlagsndring. ven det frslaget
br allts kunna trda i kraft den 1 januari 2000.
SOU 1999:30
17
395
Konsekvenser av frslagen
Nr ny eller ndrad lagstiftning om myndighetsprvning fresls finns

det ofta en betydande oskerhet om konsekvenserna fr de ansvariga
myndigheterna. I frevarande fall r emellertid lget speciellt s till vida
att Konkurrensverket redan nu agerar med den utgngspunkten att
konkurrenslagen r tillmplig i frga om mediesektorn. I de delar som
kommittfrlaget innebr att tillmpningen av konkurrenslagen skerstlls genom grundlagsndring uppkommer sledes inte ngra kade
kostnader fr verket och inte heller fr de domstolar Stockholms
tingsrtt och Marknadsdomstolen som handlgger konkurrensml.
Den nya mediekoncentrationslag som kommittn freslr innebr att
Konkurrensverket i vissa fall skall prva koncentrationer p medieomrdet som uppstr genom fretagsfrvrv eller p liknande stt. Nr det
gller koncentrationer av det slag som verket hittills har ansett sig kunna
prva enligt konkurrenslagen innebr frslaget en frenkling s till vida
som frutsttningen fr ett ingripande r utver vad som enligt
konkurrenslagen krvs redan fr nrvarande att en koncentration kan
befaras hmma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Detta
r uppenbarligen endast sllan frhllandet, och prvningarna torde i
dessa fall krva mindre arbete n hittills.
andra sidan innebr frslaget ocks en befogenhet fr Konkurrensverket att aktualisera ingripanden ven i vissa sdana fall d det
nuvarande omsttningskravet inte r uppfyllt, t.ex. nr det gller vissa
koncentrationer p regional niv. Detta innebr ett kat ansvar fr bevakningen. I vilken utstrckning praktiska situationer kan komma upp
som pkallar en prvning r omjligt att frutse. Kommittn gr dock
den bedmningen att sammantaget ett visst kat arbete uppkommer fr
Konkurrensverkets del men att denna kning i frhllande till de mnga
uppgifter som redan nu ankommer p verket blir endast marginell.
Ibland kan den situationen tnkas uppkomma att en koncentration i
vissa delar skall prvas enligt den nya mediekoncentrationslagen och i
andra enligt konkurrenslagen. Det r emellertid inte frga om ngon
dubbelprvning. Eftersom det r samma myndighet som fresls
handlgga renden enligt bda regelverken kan prvningen samordnas
och detta frhllande i sig br inte franleda kade kostnader.
396 Konsekvenser av frslagen
SOU 1999:30
Frslagen innebr emellertid dessutom att en mediekoncentrationsnmnd skall inrttas vid Konkurrensverket. ven kostnaderna fr denna
nmnd r beroende av i vilken utstrckning det uppkommer praktiska
fall p det aktuella omrdet. Med viss ledning av uppgifter om
kostnaderna fr det till verket redan nu knutna Rdet fr konkurrensfrgor gr kommittn emellertid den bedmningen kostnaderna kan
berknas uppg till allra hgst 50 000 100 000 kr om ret. Det r allts
frga om marginella kostnader. Fr de ansvariga domstolarna uppkommer inga motsvarande kostnader.
ven fr de olika branscherna inom mediesektorn prglas en bedmning av konsekvenserna av det frhllandet att Konkurrensverket
redan i dag agerar med utgngspunkt i att konkurrenslagen r fullt ut
tillmplig. Frslaget innebr ingen kning av anmlningsskyldigheten.
Naturligtvis kan det sgas att friheten srskilt fr de strre aktrerna
begrnsas genom att det klart lggs fast att mediesektorn i stor utstrckning r underkastad de spelregler fr lojalt agerande som gller fr
nringslivet i vrigt i Sverige och internationellt. Lngsiktigt fr detta
dock bedmas vara en frdel fr denna sektor som helhet. I ekonomisk
teori och analys har vrdet fr olika branschers utveckling av en
fungerande och effektiv konkurrens p bde nationella och internationella marknader allt starkare betonats p senare tid.
Enligt direktiven skall kommittn ytterligare redovisa regionalpolitiska (dir. 1992:50) och jmstlldhetspolitiska (dir. 1994:124) konsekvenser.
Som tidigare nmnts medfr frslagen mjligheter att granska och
ingripa mot koncentrationer p regional niv. Detta kan i ngon mn
anses ha regionalpolitisk betydelse.
Frgan om garoch maktkoncentration i nringslivet har utan tvivel
jmstlldsaspekter. Sannolikt har det en viss positiv effekt frn sdana
aspekter i den mn mjligheterna att stadkomma koncentrationer
begrnsas. Kommittn vgar emellertid inte karakterisera konsekvenserna av det freliggande begrnsade frslaget som betydelsefulla
frn denna synpunkt. Vill man stadkomma verkligt avgrande insatser
fr jmstlldheten inom nringslivet behvs nog generella tgrder p
detta omrde av ett slag som faller lngt utanfr kommittns uppdrag.
SOU 1999:30
397
18
Frfattningskommentar
18.1
Frslaget till lag om ndring i

1 kap. 11
Utan hinder av denna frordning gller vad som r freskrivet i lag om
frbud mot
1. sdant samarbete mellan fretag som har till syfte att hindra, begrnsa
eller snedvrida konkurrensen p ett mrkbart stt eller ger ett sdant resultat,
2. missbruk frn ett eller flera fretags sida av en dominerande stllning,
3. sdan sammanslagning, frvrv eller liknande utvidgning av kontroll
av fretag som kan befaras hmma ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning eller som, p ett stt som r skadligt frn allmn synpunkt, skapar
eller frstrker en dominerande stllning, vilken vsentligt hmmar eller r
gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens
inom landet i dess helhet eller en avsevrd del av det.
Frsta stycket ger ej std fr myndighet eller annat allmnt organ att p
grund av skrifts innehll hindra tryckning eller utgivning av skriften eller
dess spridning bland allmnheten och inskrnker ej heller den befogenhet
som enligt 5 kap. 3 tillkommer utgivare av periodisk skrift.
Paragrafen syftar till att ge ett std i TF fr tillmpningen av konkurrenslagen och den srskilda mediekoncentrationslag som kommittn
freslr. I frsta stycket anges med hnsyn hrtill att TF inte hindrar
frbud mot konkurrensbegrnsande samarbete, missbruk av dominerande stllning och frbud mot koncentrationer. Formuleringarna i punkt
1 och 2 samt andra ledet av punkt 3 r med vissa redaktionella
frenklingar hmtade frn 3, 6, 19 och 34 konkurrenslagen, sistnmnda lagrum i den lydelse som freslagits i SOU 1998: 98. Eftersom
koncentration enligt nmnda frslag ges en legaldefinition som inte
lmpligen br tas in i TF har i stllet den avsedda innebrden av begreppet sammanslagning av fretag eller frvrv av fretag eller
andelar i fretag uttryckligen angetts. Att utan ngon definition anvnda begreppet koncentration skulle nmligen kunna ge underlag fr
den tolkningen att ven nyetableringar och egenexpansion inbegrips,
vilket inte r avsikten. Begreppet koncentration enligt frslaget i SOU
398 Frfattningskommentar
SOU 1999:30
1998:98 tar hrutver sikte p fall d en eller flera fysiska eller juridiska
personer som redan kontrollerar ett eller flera fretag genom frvrv av
vrdepapper eller tillgngar, genom avtal eller p annat liknande stt
direkt eller indirekt fr kontroll ver ett eller flera fretag eller delar
drav. Detta uttrycks i frslaget till ndring i TF med orden liknande
utvidgning av kontroll.
Det r viktigt att observera att, nr det i paragrafen talas om fretag,
inte bara svenska utan ven utlndska fretag avses. Kommittn har
vervgt att med hnsyn till frgans praktiska betydelse fresl att detta
uttryckligen anges i lagen men har stannat fr att detta inte r ndvndigt, eftersom det skulle bryta mot systematiken och mjligen kunna ge
anledning till ej avsedda motsatsslut vid tolkningen av andra paragrafer i
TF. Som kommittn understrukit i den allmnna motiveringen r
emellertid det avgrande bde fr mediekoncentrationslagens och konkurrenslagens tillmpning inte fretagens nationalitet utan i vad mn
effekten av en koncentration eller av en konkurrensbegrnsande tgrd
gr sig gllande p den svenska marknaden. Att liksom i tskilliga andra
bestmmelser i TF ven utlndska fretag avses str sledes alldeles
klart utan att det uttryckligen behver anges.
Den valda tekniken innebr att en eventuell ndring av konkurrenslagen i skrpande riktning som gr lngre n som fljer av den
ppning i TF som fresls inte fr verkan p det omrde dr en grundlagsskyddad etableringsrtt gller enligt TF. Fr att detta skall bli fallet
mste ven TF ndras. Samma teknik har allts valts som nr det gller
grundlagsfrankringen av tryckfrihetsbrotten.
I punkt 3 har dessutom angetts att TF inte heller hindrar frbud mot
sdan koncentration i nu avsedd mening som kan befaras hmma ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning. Hrmed avses att ge std i TF
fr den mediekoncentrationslag som kommittn freslr.
Genom att paragrafen ppnar mjlighet fr frbud i hr avsedda fall
torde det utan srskild freskrift st klart att ven en anmlningsskyldighet kan freskrivas i vanlig lag p det stt som har skett i konkurrenslagen och i frslaget till mediekoncentrationslag. Paragrafen ger
naturligtvis ocks std fr sdana underskningar frn Konkurrensverkets eller domstols sida som behvs fr att f underlag fr en prvning. Dremot grs inget undantag frn TF:s regler om rtt till anonymitet och meddelarfrihet. En underskning frn Konkurrensverkets sida
eller ett frelggande av domstol fr allts aldrig inkrkta p detta
grundlagsskydd.
Det skulle naturligtvis ha kunnat vervgas att stadkomma en utfrligare grundlagstckning. Att i TF ta in de detaljerade ordnings- och
procedurbestmmelser som fr nrvarande finns i konkurrenslagen synes
visserligen inte kunna komma i frga. Kommittn har emellertid
SOU 1999:30
Frfattningskommentar 399
vervgt om det borde komma till uttryck i grundlagsbestmmelsen att

ngra frpliktelser inte fr lggas enskilda av annan myndighet n
domstol, vilket ocks r konkurrenslagens utgngspunkt. Rtten till
domstolsprvning fljer dock direkt av Europakonventionen, vilken
gller som svensk lag, och en freskrift i TF i detta mne har drfr
ansetts kunna undvaras. ven i andra hnseenden skulle naturligtvis
grundlagstckningen kunna gras mera omfattande. Med hnsyn till
intresset av att grundlagsbestmmelsen inte verlastas har kommittn
dock bedmt den freslagna regleringen som tillrcklig.
I andra stycket anges att frsta stycket inte ger std fr myndighet
eller annat allmnt organ att p grund av skrifts innehll hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmnheten
och inte heller inskrnker den befogenhet som enligt 5 kap. 3 tillkommer utgivare av periodisk skrift. Som har utvecklats i den allmnna
motiveringen innebr frsta ledet av denna freskrift att konkurrensbegrnsande samarbete som rr innehllet i en tryckt skrift inte fr frhindras genom en tillmpning av konkurrenslagen. Samma begrnsningar gller i frga om missbruk av dominerande stllning. Med skrifts
innehll frsts hr som i andra sammanhang bde det knda och det
frvntade innehllet. Inte heller frbudet mot koncentrationer fr
tillmpas p sdant stt att det frvntade eller knda innehllet i tryckta
skrifter tas i beaktande som skl fr ett frbud. Detta gller ven om
ingripandet inte grundas p framstllningen som sdan utan endast p att
denna r identisk eller likartad med framstllningen i en annan tryckt
skrift med vilken samarbete gt rum. Inte heller finns det ngot utrymme
fr att tillmpa reglerna om missbruk av dominerande stllning med
avseende p sjlva innehllet i en framstllning. Utan frtydligandet
skulle man mjligen kunna tro att hindrande tgrder ven p grund av
skrifts innehll skulle vara tilltna i sdana fall. Dremot mste det utan
srskild freskrift st alldeles klart att ppningen i TF fr tillmpningen
av konkurrenslagen och den srskilda mediekoncentrationslagen aldrig
ngonsin kan tnkas komma i konflikt med andra tryckfrihetsrttsliga
grundsatser, ssom t.ex. censurfrbudet..
Andra ledet av andra stycket syftar till att klargra utgivarens befogenhet enligt 5 kap. 3 TF att va inseende ver skriftens utgivning och
bestmma ver dess innehll, s att intet dri fr infras mot utgivarens
vilja, inte i ngot hnseende skall kunna rubbas genom en tillmpning av
konkurrenslagen.
P reklamens och marknadsrttens omrden har den principen
utvecklat sig att framstllningar som har ett kommersiellt syfte och rent
kommersiella frhllanden till freml i stor utstrckning undantas frn
TF:s tillmpningsomrde (se t.ex. rttsfallen NJA 1975 s. 589, 1977
s. 751 och 1979 s. 602). Frslagets avfattning enligt vilken det
SOU 1999:30
uttryckligen anges att en tillmpning av konkurrenslagstiftningen inte

inskrnker den befogenhet som enligt 5 kap. 3 tillkommer utgivare av
periodisk skrift r emellertid avsedd att ges den innebrden att konkurrenslagen aldrig kan tillmpas p sdant stt att den ansvarige utgivare tvingas att infra ngot inte ens reklam i en tryckt skrift. Hrav
fljer bl.a. att det aldrig kan betraktas som ett lagstridigt missbruk av
dominerande stllning, om ett tidningsfretag med sdan stllning p
marknaden vgrar att infra en kommersiell annons. Detta verensstmmer med vad som mste anses vara gllande rtt (se Marknadsdomstolens avgrande i det s.k. Dagen-mlet, MD 1998:18 kommenterat
i avsnitt 5.9).
18.2

yttrandefrihetsgrundlagen
1 kap. 14
Utan hinder av denna grundlag gller vad som r freskrivet i lag om frbud
mot
1. sdant samarbete mellan fretag som har till syfte att hindra, begrnsa
eller snedvrida konkurrensen p ett mrkbart stt eller ger ett sdant resultat,
2. missbruk frn ett eller flera fretags sida av en dominerande stllning,
3. sdan sammanslagning, frvrv eller liknande utvidgning av kontroll
av fretag som kan befaras hmma ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning eller som, p ett stt som r skadligt frn allmn synpunkt, skapar
eller frstrker en dominerande stllning, vilken vsentligt hmmar eller r
gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens
inom landet i dess helhet eller en avsevrd del av det.
Frsta stycket ger ej std fr myndighet eller annat allmnt organ att p
grund av det knda eller vntade innehllet i ett radioprogram eller en teknisk
upptagning frbjuda eller hindra dess offentliggrande eller spridning bland
allmnheten och inskrnker ej heller den befogenhet som enligt 3 kap. 4
och 4 kap. 3 tillkommer den som snder radioprogram och utgivare av
radioprogram och tekniska upptagningar.
Frslaget r i sak likalydande med frslaget till lag om ndring i TF och

avses ha samma innebrd som det frslaget, nr det gller det omrde
som skyddas genom YGL. ven den befogenhet som den som snder
radioprogram har ver vad som skall frekomma i programmet omfattas
av bestmmelsen. Det br ppekas att begreppet radioprogram enligt den
terminologi som anvnds i YGL omfattar bde ljudradioprogram och
TV-program.
SOU 1999:30
18.3
Frslaget till mediekoncentrationslag
1 Denna lag r tillmplig p verksamhet av ekonomisk eller kommersiell

natur som bestr i
1. utgivning av dagstidningar,
2. sndningar av radioeller televisionsprogram som r riktade till
Frsta stycket gller inte, om verksamheten bedrivs av ett fretag i vilket
samtliga aktier eller andelar gs av en stiftelse som har bildats av staten och
vars styrelse enligt stiftelsefrordnandet skall utses av regeringen p frslag
av de politiska partier som r fretrdda i riksdagen.
Liksom konkurrenslagen avses lagen vara tillmplig endast p verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Att det r frga om en
verksamhet som ven har ett ideellt inslag hindrar inte lagens tillmpning. Fretagsbegreppet omfattar ven ekonomisk verksamhet som
bedrivs utan vinstsyfte. Renodlad ideell verksamhet omfattas dremot
normalt inte. Om t.ex. ett fackfrbund eller ett politiskt parti skulle ge ut
en gratistidning som enligt definitionen i 2 i och fr sig r att betrakta
som dagstidning, fr verksamheten anses falla utanfr lagens
tillmpningsomrde under frutsttning att det ekonomiska inslaget r av
uppenbart underordnad betydelse. Skulle dremot tidningen tillhandahllas mot abonnemangs- eller lsnummeravgift omfattas verksamheten av lagen, fr svitt inte avgiften r s obetydlig att man kan bortse
frn den.
En verksamhet kan vara av ekonomisk eller kommersiell natur ven
om den inte bedrivs i vinstsyfte. Ngon tvekan om att den verksamhet
som bedrivs av Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges
Utbildningsradio r av sdan natur kan inte anses freligga, i vart fall s
lnge som verksamheten r avgiftsfinansierad (jfr. rttsfallet NJA
1988:503 II). Den verksamhet som dessa fretag bedriver undantas
emellertid frn lagens tillmpningsomrde genom 1 andra stycket. Att
reklamfinansierad radio eller TV utgr kommersiell verksamhet r
sjlvfallet. Detsamma gller i frga om en reklamfinansierad gratistidning.
I detta sammanhang br ocks framhllas att i den mn riksdagen
efter avvgning av olika allmnna intressen beslutat om en offentlig
reglering som medfr konkurrenshmmande effekter, detta anses medfra att konkurrenslagen stts ur spel, i den mn fretagen till fljd av
denna reglering blir rttsligt frpliktade att handla p visst stt. Detta
gller ocks den nu freslagna lagen. En koncentration som utgr en
direkt och avsedd effekt av en sdan offentlig reglering eller en ofrnkomlig fljd av denna kan sledes inte angripas med std av frevarande
lag.
SOU 1999:30
Enligt punkt 1 r lagen tillmplig p verksamhet av ekonomisk eller

kommersiell natur som bestr i utgivning av dagstidningar. Det r sledes principiellt sett tidningsfretagets ekonomiska och kommersiella
utgivningsverksamhet som avses, inte den verksamhet som enligt
tryckfrihetsfrordningen ankommer p den av fretaget utsedde ansvarige utgivaren. Med tryckfrihetsfrordningens terminologi r det hr
frga om den verksamhet som ankommer p den periodiska skriftens
gare. Begreppet dagstidning definieras i 2 .
Lagen r vidare tillmplig p sndningar av radioeller televisionsprogram som r riktade till allmnheten och avsedda att tas emot med
tekniska hjlpmedel. Terminologin r hmtad frn 1 kap. 1 radiooch
TV-lagen och avsedd att tolkas p samma stt som enligt nmnda lag.
Andra stycket undantar frn lagens tillmpningsomrde verksamhet
som bedrivs av ett fretag i vilket samtliga aktier eller andelar gs av en
stiftelse som har bildats av staten och vars styrelse enligt stiftelsefrordnandet skall utses av regeringen p frslag av de politiska partier som
r fretrdda i riksdagen. Undantaget blir tillmpligt p Sveriges
Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio, under frutsttning att nuvarande organisationsform behlls. Skulle organisationsformen p grund av ndrade frhllanden verges exempelvis genom
beslut om permutation, s att fretagen inte lngre blir stiftelsegda,
gller inte undantaget.
Det br vidare framhllas att regeringen genom en ndring r 1986 i
stiftelselagen (1994:1220) har erhllit lngtgende befogenheter med
avseende p statliga stiftelser till fljd av att problem ansetts freligga i
frga om de statliga stiftelser som bildats med medel ur Allmnna pensionsfonden hrrrande frn lntagarfondernas avvecklande. Enligt
6 kap. 4 a stiftelselagen kan sledes regeringen numera utan samtycke
frn styrelsen och oberoende av ndrade frhllanden ndra samtliga
freskrifter i stiftelsefrordnandet utom dem som rr stiftelsens ndaml,
om stiftelsen har bildats av staten. Skulle en sdan ndring beslutas med
avseende p den stiftelse som nu avses och stiftelsefrordnandet drmed
inte lngre tckas av lagtexten, bortfaller undantaget frn lagens
tillmpningsomrde. En sdan ndring skulle t.ex. kunna best i att
styrelsen fr stiftelsen inte lngre skall utses efter frslag av
riksdagspartierna.
I andra stycket har inte uttryckligen stllts upp det kravet att programfretaget skall vara underkastat en public service-reglering. Bestmmelsen bygger naturligtvis dock p frutsttningen att en sdan
reglering nu kommer att glla fr de stiftelsegda fretagen. Public
service-reglering finns emellertid ocks fr TV4 som inte omfattas av
undantaget.
SOU 1999:30
2 Lagen skall tillmpas under beaktande av det grundlggande intresset av

att skerstlla ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett
fritt konstnrligt skapande.
Nr det i denna paragraf sgs att lagen skall tillmpas under beaktande
av det grundlggande intresset av att skerstlla ett fritt meningsutbyte,
en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnrligt skapande (jfr.
1 kap. 1 tryckfrihetsfrordningen och 1 kap. 1 yttrandefrihetsgrundlagen), har avsikten varit att markera att lagen r avsedd som ett
vrn fr yttrandefriheten och de konstnrliga friheterna och sledes inte
syftar till en begrnsning av dessa friheter. Det r sjlvfallet att detta
mste noga beaktas vid lagens tillmpning. Om det i ett givet fall skulle
kunna befaras att ett frbud enligt lagen i praktiken skulle f verkan som
en begrnsning av de nmnda friheterna skall ngot frbud inte lggas,
ven om de formella frutsttningarna skulle vara fr handen.
3 I denna lag frsts med
Dagstidning: En allmn nyhetstidning av dagspresskaraktr med reguljr
nyhetsfrmedling eller allmnpolitisk opinionsbildning som utkommer med
normalt minst fem nummer i veckan,
Fretag och koncentration: Detsamma som i konkurrenslagen (1993:20).
I paragrafen ges definitioner p vissa i lagen anvnda begrepp, nmligen

dagstidning, fretag och koncentration.
Begreppet dagstidning definieras fr nrvarande i 6 presstdsfrordningen (1990:524). Enligt denna paragraf r en dagstidning i frordningens mening en allmn nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktr med reguljr nyhetsfrmedling eller allmnpolitisk opinionsbildning. Den skall normalt komma ut med minst ett nummer per
vecka och ha ett innehll som i huvudsak r skrivet p svenska samt i
huvudsak distribueras inom landet. Den skall vidare komma ut under ett
eget namn och dess egna redaktionella innehll skall utgra minst 51
procent av dess totala redaktionella innehll. Med dagstidning i frordningens mening avses inte en tidning som normalt kommer ut med ett
eller tv nummer per vecka och vars redaktionella innehll till vervgande del r inriktat p avgrnsade intresseomrden eller delar av
samhllet ssom nringsliv och affrsverksamhet, konsumentpolitik,
miljfrgor, idrott, friluftsliv eller frgor med anknytning till kyrkoliv
och religion.
Presstdsfrordningens definition har tillkommit med sikte p att
reglera frutsttningarna fr direktstd av staten. Det r inte ndvndigt
att definitionen r densamma i en frfattning med annat syfte. Det synes
emellertid befogat att ven i frevarande lag stlla kravet att
publikationen skall innehlla reguljr nyhetsfrmedling eller allmn-
SOU 1999:30
politisk opinionsbildning, eftersom annars grnsdragningssvrigheter kan

uppkomma nr det gller frhllandet till annat tryck av olika slag.
Presstdsfrordningens dagstidningsbegrepp torde i praxis ha ansetts
omfatta ven dagstidningar som sprids via elektroniskt medium. I detta
avseende avses samma tolkning glla enligt den nu freslagna
bestmmelsen. Ett stort antal dagstidningar finns fr nrvarande tillgngliga via Internet. Ofta har tidningarna i denna form inte exakt
samma innehll som pappersutgvan: vissa inslag saknas i den elektroniska utgvan och andra tillkommer. I den mn en tidning utkommer
under samma namn i pappersutgva som i elektronisk form br likvl
identitet mellan tidningarna anses freligga under frutsttning att
innehllet till sin huvudsakliga del r detsamma. Frgan har fr nrvarande begrnsad aktualitet eftersom tidningarna via Internet tillhandahlls kostnadsfritt ven till icke-abonnenter och det sledes r tveksamt om en marknad p omrdet kan anses ha uppsttt, men i detta
avseende kan en ndring i framtiden tnkas komma till stnd. P motsvarande stt br identitet anses freligga fr det fall en storstadstidning
skulle vlja att utkomma i en storstads- och en landsortsutgva med viss
skillnad i frga om innehllet.
Sjlvfallet r lagen tillmplig ven i det fallet att en dagstidning
utkommer endast i elektronisk form. Avgrande fr frgan om en produkt utgr en dagstidning blir d om den frnyas fem gnger i veckan
och innehller reguljr nyhetsfrmedling eller allmnpolitisk opinionsbildning.
I detta sammanhang saknas det emellertid skl att p samma stt som
i presstdsfrordningen hnfra ven publikationer som utkommer
endast en gng i veckan till dagstidningar. Att den grnsen valts i
presstdssammanhang har srskilda orsaker som inte har ngon relevans
nr det gller den reglering som nu r aktuell. I den amerikanska
Newspaper Preservation Act inbegrips visserligen endagstidningar men
internationellt sett r det vanligaste att endast tidningar som utkommer
med normalt minst fem nummer i veckan hnfrs till dagstidningar.
Detta verensstmmer med det betraktelsestt som tillmpas exempelvis
inom EU-kommissionen, och denna lsning har valts i frslaget. ven i
frga om de vriga inslagen i presstdsfrordningens definition gller att
de fr anses sakna relevans inom ramen fr den nu aktuella regleringen.
Fretag definieras i konkurrenslagen som en fysisk eller juridisk
person som bedriver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur.
Till den del sdan verksamhet bestr i myndighetsutvning omfattas den
dock inte av begreppet fretag. Med fretag avses ocks en sammanslutning av fretag. Samma fretagsbegrepp avses glla enligt
frevarande lag och en hnvisning har drfr gjorts till konkurrenslagen.
SOU 1999:30
Det saknar betydelse om fretaget r utlndskt eller svenskt, fr svitt

det bedriver sdan verksamhet som avses i 4 .
I Konkurrenslagsutredningens nyligen utgivna betnkande SOU
1998:98 fresls begreppet koncentration infrt i 34 konkurrenslagen
som en ersttning fr det enligt nmnda lag fr nrvarande anvnda
begreppet fretagsfrvrv. Enligt utredningsfrslaget freligger en
koncentration dels nr tv eller flera tidigare sjlvstndiga fretag sls
samman, dels i det fallet att en eller flera personer, som redan kontrollerar minst ett fretag eller ett eller flera fretag, erhller direkt eller
indirekt kontroll ver ett eller flera fretag eller delar drav. Kontrollen
kan erhllas genom kp av vrdepapper eller tillgngar, genom avtal
eller p annat stt.
Frevarande lag br i terminologiskt hnseende s nra som mjligt
verensstmma med konkurrenslagen. Under antagande att Konkurrenslagsutredningens frslag genomfrs anvnds drfr ven i freliggande frslag begreppet koncentration, varvid samma innebrd av
begreppet som den som enligt nmnda frslag avses glla enligt konkurrenslagen syftas. Det br i detta sammanhang framhllas att resultatet av de vervganden som grs p grundval av Konkurrenslagsutredningens nyssnmnda betnkande givetvis kan behva tas till vara
ven i andra avseenden vid den slutliga utformningen av frevarande lag.
Som ppekats i den allmnna motiveringen gller konkurrenslagens
frbud mot koncentrationer bara i frga om fretag som har verksamhet
hr i Sverige eller som bedriver rrelse hr i landet (NJA II 1993
s. 132). Frvrv av fretag som bedriver sin verksamhet endast utomlands eller av rrelser som bedrivs endast utomlands omfattas allts
inte av kontrollsystemet. Detta skall ses bl.a. mot bakgrund av att folkrttsliga principer hindrar en mera lngtgende tillmpning av svensk
jurisdiktion. Denna begrnsning kommer sledes att glla ven enligt den
nu freslagna lagen. I den mn exempelvis en fretagsgrupp bedriver
TV-sndningar till den svenska allmnheten genom ett i utlandet
registrerat bolag och samtidigt annan medieverksamhet i Sverige skall
emellertid sjlvfallet den samlade kontrollandelen beaktas vid prvningen
av koncentration med avseende p verksamhet som bedrivs i Sverige.
SOU 1999:30
4 I frga om anmlningsskyldighet betrffande koncentrationer finns regler

i 37 konkurrenslagen (1993:20). ven om anmlningsskyldighet enligt
nmnda lagrum inte freligger, fr Konkurrensverket i ett enskilt fall lgga
en part i en koncentration att anmla koncentrationen, om ngot av de
berrda fretagen bedriver verksamhet som avses i 1 och det r pkallat av
srskilda skl. En part och andra medverkande i en koncentration har alltid
rtt att frivilligt anmla koncentrationen.
Som utvecklats i den allmnna motiveringen fresls inga nya regler om

ngon automatiskt intrdande anmlningsskyldighet. I frsta meningen
erinras emellertid om den anmlningsskyldighet som gller enligt
konkurrenslagen. Liksom enligt nmnda lag gller att Konkurrensverket
dessutom i ett enskilt fall kan lgga en part i en koncentration att
anmla koncentrationen, nr det r pkallat av srskilda skl. En part
och andra medverkande i en koncentration har vidare enligt stycket alltid
rtt att frivilligt anmla koncentrationen.
Konstruktionen har frebild i 37 konkurrenslagen i den lydelse som
detta lagrum erhll enligt 1997 rs lagstiftning. Denna lagstiftning
innebar att den generella anmlningsskyldigheten nr det gllde frvrv
av fretag med en omsttning understigande 100 miljoner kronor
avskaffades och ersattes med en freskrift om att Konkurrensverket kan
lgga en part i ett frvrvsavtal att anmla ett visst individuellt frvrv,
nr detta r pkallat av srskilda skl. Konstruktionen mste vara att
uppfatta s att ett beslut om anmlningsskyldighet fr tillbakaverkande
kraft s till vida att de transaktioner som r aktuella, ven om de skulle
ha vidtagits fre beslutet, inte r att betrakta som fullt genomfrda
frrn en prvning har verkstllts (jfr. avsnitt 5.4). Ett sdant system
ansgs av bl.a. rttsskerhetsskl frutstta en mjlighet att anmla ett
frvrv av detta slag frivilligt, s att fristen fr Konkurrensverket att
vcka talan aktiveras. Drmed skulle det g att snabbare f rttslig
visshet om ingripande kommer att ske eller inte, i de mycket speciella
situationer dr ett fretag, som r part i frga om ett litet frvrv av det
aktuella slaget, kan knna en befogad tveksamhet i frgan om huruvida
frvrvet klarar en prvning enligt konkurrenslagen.
Det r framfr allt i tv typfall som det enligt konkurrenslagens frarbeten har frutsatts att Konkurrensverket skall kunna ta initiativ enligt
de berrda reglerna i konkurrenslagen. Till en brjan har man tnkt p
s.k. successiva frvrv, dr ett redan starkt fretag har som strategi att
undan fr undan kpa upp mindre konkurrenter eller ven utan en sdan
strategi rent faktiskt gr sdana frvrv vid olika tillfllen. P mer
koncentrerade marknader, med marknadsdominans fr ett eller flera
fretag tillsammans eller med ftalskonkurrens, har detta ansetts i vissa
fall kunna f srskilt negativa effekter frn allmn synpunkt. Det andra
typfallet har ansetts freligga nr ett starkt fretag p en mer
SOU 1999:30
koncentrerad marknad, med mycket f sm fretag, frvrvar en enstaka

liten nyetablerare, fr att hindra att denne i framtiden kan komma att
utmana frvrvarens stllning. Detta har ansetts kunna inverka mycket
negativt p andra presumtiva nyetablerares vilja att vga sig in p
marknaden, vilket kan ver tid allvarligt skada konkurrenstrycket (prop.
1996/97:82 s. 10 f).
Fall av detta slag br uppmrksammas ven vid tillmpning av den
nu aktuella lagen. Det br samtidigt understrykas att prvningen av om
det finns srskilda skl fr anmlningsskyldighet mste f en delvis
annan inriktning vid den nya lagens tillmpning n nr det gller
tillmpningen av konkurrenslagen. Den nya lagen avser framfr allt att
skydda de praktiska mjligheterna att begagna yttrandefriheten, och den
rent ekonomiska betydelsen av en koncentration r drfr inte av samma
intresse som enligt konkurrenslagen. Huvudprincipen br givetvis vara
att anmlningsskyldighet enligt frevarande regel lggs nr mjligheten
av ett frbud framstr som tnkbar eller nr frhllandena behver
underskas nrmare. Angende fall d ett frbud br vervgas hnvisas
till vad som nedan sgs under 5 .
Ett frordnande om anmlningsskyldighet kommer naturligtvis i frga
i frsta hand d mer n ett av de berrda fretagen bedriver sdan
verksamhet som avses i 1 , exempelvis nr ett regionalt tidningsfretag
kper upp ett annat sdant fretag. Det br emellertid framhllas att
anmlningsskyldighet kan lggas ven om ett frvrv inte innebr
ngon kad koncentration av sjlva medieverksamheten. Som framhllits
i den allmnna motiveringen kan ett garbyte i sig behva franleda en
prvning ven nr ett fretag som tidigare inte har varit verksamt p
mediemarknaden vertar en befintlig koncentration.
5 Stockholms tingsrtt fr p talan av Konkurrensverket frbjuda en koncentration som omfattas av anmlningsskyldighet enligt 4 eller som anmlts
frivilligt enligt vad som anges dr.
Koncentrationen skall frbjudas, om den
1. skapar, frstrker eller frndrar kontrollen ver en dominerande stllning, som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens i frga om en verksamhet som omfattas av 1 , eller en stllning som innefattar ett vsentligt inflytande inom flera
sdana verksamheter, och
berrda fretags frvntade agerande kan befaras vara gnad att hmma ett
fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Frbud fr dock inte meddelas i frga om en koncentration som har gt
rum genom frvrv p en svensk eller utlndsk brs, en auktoriserad marknadsplats eller ngon annan reglerad marknad eller genom inrop p exekutiv
auktion. I stllet fr frvrvaren lggas att avyttra det som har frvrvats.
SOU 1999:30
Frsta stycket
P samma stt som enligt konkurrenslagen avses Stockholms tingsrtt
vara specialforum fr processer enligt den nya lagen. Denna ordning r
motiverad bl.a. av att det kan tnkas frekomma att talan vcks bde
enligt den nya lagen och enligt konkurrenslagen. Frgorna br d prvas
i samma rttegng.
Andra stycket
Fr att ett frbud mot en koncentration skall f meddelas mste frutsttningarna vara uppfyllda bde enligt punkt 1 och punkt 2.
Punkt 1 innehller tv led som r alternativa till varandra. Det
frsta ledet r delvis hmtat frn 34 konkurrenslagen och tar sikte p
det fallet att en koncentration skapar eller frstrker en dominerande
stllning, som vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten
eller utvecklingen av en effektiv konkurrens. Frslaget innebr dock flera
avvikelser frn konkurrenslagens bestmmelse.
Nr det gller att bestmma den relevanta marknad p vilken konkurrensen skall bedmas freligger det slunda en skillnad mellan frslagets regel och konkurrenslagens bestmmelse. Enligt konkurrenslagen
mste det vara frga om konkurrensen i landet dess helhet eller en
avsevrd del av det. Den geografiska marknaden mste allts best av en
relativt stor del av landet, exempelvis ett landskap, ett ln eller en
storstadsregion. Ngon sdan begrnsning freligger inte enligt frslaget, och det kan drfr vara frga om en mindre geografisk utbredning. I
praktiken kan det emellertid inte komma i frga att tillmpa lagen annat
n nr marknaden bestr tminstone av en kommun.
En avvikelse frn konkurrenslagens reglering r vidare att det inte
krvs en rsomsttning p minst fyra miljarder kr (jfr. 37 konkurrenslagen). Med en sdan grns skulle endast de allra strsta mediekoncernerna inbegripas. Ytterligare en avvikelse men av mera redaktionellt slag r att det i paragrafen, till skillnad frn 34 konkurrenslagen, inte uppstlls ngot krav p att den konkurrenshmmande effekten
skall vara skadlig frn allmn synpunkt. Detta skall ses mot bakgrund av
att det enligt punkt 2 utgr en frutsttning fr frbud att koncentrationen kan befaras vara gnad att hmma ett fritt meningsutbyte
och en allsidig upplysning. Freligger sistnmnda freskrift mste
givetvis koncentrationen vara skadlig frn allmn synpunkt. Att srskilt
ppeka detta i lagtexten skulle drfr vara verfldigt.
Slutligen tar frslagets regel till skillnad frn konkurrenslagens ven
sikte p det fallet att koncentrationen innebr att kontrollen ver en
SOU 1999:30
dominerande stllning frndras. Som nmnts i den allmnna motiveringen kan situationen tnkas vara den att en svensk koncern har byggt
upp en betydande koncentration p mediemarknaden, som med hnsyn
till koncernens tidigare handlande och olika vidtagna arrangemang inte
kan befaras hmma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Koncernen eller stora delar drav sljs emellertid senare till ett annat
fretag exempelvis en utlndsk mediekoncern betrffande vilken man
inte utan nrmare prvning har samma garantier. ven frhllanden av
detta slag har bedmts bra kunna ligga till grund fr en prvning.
Innebrden i vrigt av den frn konkurrenslagen hmtade principen
har ingende belysts svl i motiven till konkurrenslagen (prop.
1992/93:56, NU 17) som i de nyligen avgivna betnkandena SOU
1997:20 och 1998:98. Kommittn kan drfr hr begrnsa sig till att
ange ngra huvudpunkter (se avsnitt 5.2).
Nr det gller att bedma om en dominerande stllning freligger
eller skapas har p grundval av den praxis som har etablerats inom
ramen fr EG-rtten antagits att en marknadsandel ver 40 procent r ett
beaktansvrt och tydligt tecken p dominans. Frhllandena kan dock
variera beroende p vilket slags marknad som det r frga om.
Koncentrationen mste vidare innebra att den dominerande stllningen vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens. Detta ger uttryck fr att ett s.k.
konkurrenstest skall gras. Konkurrenstestet gr ut p att prva olika
faktorer exempelvis berrda fretags marknadsstllning och ekonomiska styrka, faktisk och potentiell konkurrens, intrdeshinder p
marknaden som det gr att i rimlig grad fra bevisning om och som
sammantagna ger underlag fr en bedmning av om en konkurrensskadlig effekt r fr handen.
Den konkurrenshmmande effekten skall uppst i frga om en verksamhet som omfattas av 1 , dvs. utgivning av dagstidningar eller
sndningar av radioeller televisionsprogram som r riktade till allmnheten och avsedda att tas emot med tekniska hjlpmedel. Det mste
hr vara frga om samma produktmarknad. Avgrande vid bestmmandet av produktmarknaden r produkternas utbytbarhet. I enlighet
med den praxis som har utvecklat sig vid konkurrenslagens tillmpning
har exempelvis morgon- och kvllstidningar olika marknader.
Eftersom den frn konkurrenslagen hmtade freskriften inte ger
mjlighet till en helhetsbedmning av ett fretags stllning p mediemarknaden innehller punkt 1 ett andra led som ger mjlighet till en
sdan bedmning. Enligt detta led, som r alternativt till det frsta, utgr
det en frutsttning fr ett frbud att koncentrationen skapar eller
frstrker en stllning som innefattar ett vsentligt inflytande inom flera
sdana verksamheter som omfattas av 1 . Vid denna bedmning skall
SOU 1999:30
allts en sammanvgning ske av fretagets inflytande p olika omrden

av mediemarknaden ven om de utgr skilda produktmarknader. Ngon
procentsats har inte angetts i lagtexten. Bedmningen mste ta sin
utgngspunkt i marknadssituationen sdan som den ter sig i det srskilda
fallet. ven det fallet att koncentrationen innebr att kontrollen ver en
sdan stllning frndras inbegrips.
Det r emellertid inte tillrckligt att ngon av frutsttningarna enligt
punkt 1 r uppfyllda. Enligt punkt 2 krvs det ytterligare fr att ett
frbud skall f meddelas att koncentrationen i betraktande av dess art,
marknadsfrhllandena och berrda fretags frvntade agerande kan
befaras vara gnad att hmma ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning. Vid bedmningen av koncentrationens art skall naturligtvis
srskild hnsyn tas till de aktuella mediernas betydelse fr nyhetsfrmedling och opinionsbildning. Marknadssituationen skall bedmas
med srskild hnsyn till konsumenternas valmjligheter och sdana
rttsliga eller faktiska hinder fr intrde eller kvarstende p marknaden
frn andra fretags sida som kan freligga. Som framhllits i den
allmnna motiveringen br prvningen av berrda fretags frvntade
agerande ske med beaktande av deras tidigare handlande och planerna
med det frvrvade fretaget, varvid hnsyn givetvis ocks mste tas till
hur situationen skulle gestalta sig om frvrvet inte kommer till stnd.
Som ocks har konstaterats i den allmnna motiveringen innebr
freskriften att de berrda fretagens frvntade agerande skall beaktas
att bedmningen sannolikt i praktiken underlttas nr det r frga om
svenska fretag vars tidigare handlande p den svenska mediemarknaden
r vlknt.
Avsikten r att bestmmelsen skall ges en restriktiv tillmpning. Det
frhllandet att ett mediefretag r en stor aktr p marknaden eller efter
koncentrationen kommer att vara dominerande inom en viss region r
inte tillrckligt fr att ett frbud skall meddelas. Alldeles sjlvfallet r att
prvningen skall ske utan varje hnsynstagande till den allmnpolitiska
inriktning som det frvrvande eller det frvrvade fretaget fretrder.
P samma stt som vid en prvning enligt konkurrenslagen r det avsett
att de olika parametrar som typiskt sett kan tala fr en hmmande av det
fria meningsutbytet och den allsidiga upplysningen skall noga genomgs
vid prvningen och att resultatet skall vara avhngigt av en
sammanvgning av dessa faktorer. Vad som drvid i frmsta rummet
br underskas r givetvis i vad mn arrangemang har vidtagits fr att
skerstlla den redaktionella friheten, men ven faktorer som har
anknytning till ledningen i vrigt ver fretagen ssom utseende av
styrelse har betydelse.
I den allmnna motiveringen (avsnitt 14.5) har ngot berrts
tillmpningen av den freslagna bestmmelsen p olika tnkbara strre
SOU 1999:30
affrer. Som dr ocks har framhllits r en av de situationer d ett frbud skulle kunna vervgas om ett frvrv ger rum i uteslutande syfte
att minska konkurrensen och garspridningen p omrdet. Ett dominerande fretag kper exempelvis upp ett konkurrentfretag fr att verksamheten skall lggas ned eller helt integreras med det nya moderfretagets, utan att tvingande fretagsekonomiska skl gr affren pkallad.
Uppkp efter s.k. fientliga bud dvs. mot fretagsledningens eller styrelsens vilja i mlbolaget pkallar ocks srskild uppmrksamhet p
detta omrde. Frvrv av ett nyetablerat fretag som kanske framgngsrikt tillmpat alternativa affrsider kan inverka mycket negativt
p andra presumtiva nyetablerares bengenhet att vga sig in p marknaden, vilket p sikt kan skada konkurrenstryck och mngfald.
Utomlands har frekommit att massmediefretag successivt i stor
omfattning har kpts upp i syfte att frvrvaren skall genomfra kampanjer av olika slag. Detta r ju i och fr sig ett legitimt bruk av yttrandefriheten, men frfarandet kan tnkas ta sig former som r svracceptabla med hnsyn till intresset av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning. Sdana freteelser ligger dock s fjrran nuvarande frhllanden i vrt land att det r svrt att nrmare analysera de tillmpningsfrgor som kan uppkomma.
Vad som dremot kan frtjna diskuteras r hur man skall se p en
tnkbar utveckling som skulle innebra att en fretagsgrupp fr en
stllning p en viss del av mediemarknaden, exempelvis dagspressen,
som innebr att en mycket stor del av denna marknad i hela landet
kanske 50 procent eller mer kontrolleras. ven om det skulle glla en
fretagsgrupp vars omsorg om kvalitet och innehllslig mngfald r hjd
ver varje diskussion uppkommer d ett lge dr det med hnsyn till
intresset av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning r tveksamt
om ytterligare koncentrationer br tilltas. Men ven en sdan utveckling
torde ligga lngt frn dagens verklighet.
SOU 1999:30
Tredje stycket
Stycket motsvarar 34 tredje stycket konkurrenslagen (34 a tredje
stycket enligt Konkurrenslagsutredningens frslag).
6 Ett frbud mot en koncentration innebr att en rttshandling som utgr
ett led i koncentrationen drefter blir ogiltig.
Stycket motsvarar 35 konkurrenslagen med de redaktionella justeringar som freslagits av Konkurrenslagsutredningen.

7 Frgor som enligt denna lag ankommer p Konkurrensverket prvas
inom verket av en srskild nmnd, Mediekoncentrationsnmnden. I nmnden
skall ing personer med srskilda insikter i frgor som avses i 1 och 2 .
Ledamter i nmnden och ersttare fr dessa utses av regeringen.
Som anfrts i den allmnna motiveringen anser kommittn att frgor

som enligt frevarande lag ankommer p Konkurrensverket br prvas
av verket i srskild sammansttning. I verensstmmelse med motsvarande reglering i andra sammanhang kommer detta lagtekniskt till
uttryck genom att frgorna fresls bli prvade av en nmnd inom verket.
Kommittns frslag innebr att det vid koncentrationer som rr ett
mediefretag kan uppkomma tv frgor fr Konkurrensverket. Dels skall
enligt frevarande lag i frga om sjlva medieverksamheten prvas om
koncentrationen skapar eller frstrker en stllning av det slag som
anges i 5 punkt inom landet och om den i betraktande av koncentrationens art, marknadsfrhllandena och berrda fretags frvntade agerande kan befaras vara gnad att hmma ett fritt meningsutbyte
och en allsidig upplysning. Denna prvning skall alltid gras av nmnden. Dels skall enligt konkurrenslagens vanliga regler prvas om koncentrationen vad avser annonsverksamheten eller eventuell annan sidoverksamhet skapar eller frstrker en dominerande stllning som
vsentligt hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en
avsevrd del av det och detta sker p ett stt som r skadligt frn allmn
synpunkt. Denna prvning behver inte ndvndigtvis ske genom
Mediekoncentrationsnmnden, men det kan inte sllan vara en frdel att
den hnskjuts dit med hnsyn till intresset av att hela koncentrationsfrgan avgrs i ett sammanhang och att nmndens srskilda kompetens tas till vara. Detta intresse tillgodoses om konstruktionen i
enlighet med frslaget innebr att generaldirektren r nmndens ordfrande och tillggs rtt att till nmnden hnskjuta ven andra frgor n
dem som obligatoriskt ankommer p nmnden. Hnskjutande i fall som
SOU 1999:30
nu avses behver naturligtvis inte ske i fall d det r uppenbart att ngot
frbud eller annan tgrd inte kommer i frga.
Enligt frslaget skall i nmnden ing personer med srskilda insikter i
frga om sdana frgor som avses i 1 och 2 . Som framhllits i den
allmnna motiveringen har kommittn drvid tnkt sig att det i nmnden
br ing personer med srskild kompetens fr yttrandefrihetsrttsliga
bedmningar och som kan vara eller ha varit verksamma i mediebranschen eller annars ha srskilda insikter i mnet, t.ex. som fretrdare fr den akademiska forskningen p omrdet eller lekmannadomare i
tryckfrihetsml. Kommittn har ocks pekat p vikten av att intresset av
en juridisk kompetens hos nmnden tas till vara, s att en objektiv
bedmning som str i verensstmmelse med vedertagna rttsliga principer skerstlls, och frordat att de lagfarna ledamterna br bilda
majoritet.
Mediekoncentrationsnmnden avses fatta beslut p Konkurrensverkets vgnar och i dess namn, men det kan naturligtvis vara lmpligt att
det i frekommande fall framgr av ett avgrande att det har beslutats av
nmnden.
8 I fall som avses i denna lag tillmpas 38 46 , 54 56 , 57 frsta
stycket och 58 , 59 , 60 frsta stycket och 62 69 konkurrenslagen
(1993:20) p motsvarande stt. I stllet fr vad som freskrivs i 64 a frsta
stycket konkurrenslagen skall dock glla att, vid huvudfrhandling i ml
enligt 5 denna lag, en av de ej lagfarna ledamterna av rtten skall ha
srskilda insikter i frgor som avses i denna lag och den andre vara
ekonomisk expert. Detta gller ven om frhandlingen ocks avser ml enligt
konkurrenslagen.
Frslaget innebr som nmnts att Konkurrensverket i frekommande fall

skall kunna i ett sammanhang prva en koncentration svl enligt
frevarande lag som enligt konkurrenslagen. I praktiken kan nmligen en
koncentration inte sllan tnkas berra fretag som gnar sig bde t
sdan medieverksamhet som lagen r tillmplig p och annan verksamhet. Det r drfr naturligt att procedurbestmmelserna i konkurrenslagen grs tillmpliga ocks p de fall som avses i den nya lagen. Vid
huvudfrhandling i ml enligt mediekoncentrationslagen vid tingsrtt br
dock en av de srskilda ledamterna av rtten ha srskilda insikter i
verksamhet som avses i nmnda lag, och detta br glla ven om frhandlingen ocks rr frgor enligt konkurrenslagen.
Hnvisningarna innebr i vrigt bl.a. att Konkurrensverket inom 30
dagar frn en anmlan mste ta stllning till om en srskild underskning av en koncentration skall genomfras. Fattas inte beslut om en
sdan underskning fr ngon tgrd inte vidtas mot koncentrationen. En
eventuell talan vid domstol mste vckas inom tre mnader frn beslutet
SOU 1999:30
om srskild underskning (38 och 39 konkurrenslagen). Vidare gller

bestmmelserna i konkurrenslagen om interimistiska beslut, tid inom
vilken ett koncentrationsrende skall avgras och omprvning (41
42 ).
Frn tillmpligheten av konkurrenslagen har undantagits 57 andra
stycket, som ger Konkurrensverket mjlighet att frena ett frivilligt
tagande i samband med ett koncentration med vite. Detta skall ses mot
bakgrund av vad som i den allmnna motiveringen (avsnitt 14.6) har
anfrts om att man hr r inne p ett vanskligt omrde som rr tryckfrihetsfrordningens och yttrandefrihetsgrundlagens grundlggande principer. Det ter sig olmpligt att Konkurrensverket skulle exempelvis
frhandla med det frvrvande fretaget rrande en frga om utseende
av styrelse, ansvarig utgivare eller om en frga som rr gemensam
anvndning av redaktionellt material. Konkurrensverket har drfr inte
tillagts befogenhet att freskriva ngra alternativa tgrder, och inte
heller ett frivilligt tagande frn det eller de berrda fretagens sida br
d kunna vitessanktioneras.
Det br ytterligare understrykas att hnvisningen till 45 konkurrenslagen om rtt fr Konkurrensverket att frelgga ett fretag att
lmna uppgifter aldrig fr gra intrng i rtten till anonymitet eller
meddelarfriheten. Detta har frut berrts i anslutning till frslaget till
ndring i TF.
18.4

konkurrenslagen (1993:20)
5 Har verksamhet som skall prvas enligt denna lag betydelse fr utvande
av rttighet som avses i 1 kap. 1 , 4 kap. 1 , 6 kap. 1 eller 13 kap. 1
tryckfrihetsfrordningen eller 1 kap. 1 , 3 kap. 1, 2 eller 8 eller 10 kap. 1
yttrandefrihetsgrundlagen, skall vid prvningen srskilt beaktas det grundlggande intresset att skerstlla ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnrligt skapande.
Kommittns frslag innebr att konkurrenslagen i vanlig ordning med

vissa undantag som fljer av TF och YGL r tillmplig p verksamheter av betydelse fr mediesektorn. Dels gller detta konkurrensbegrnsande samarbete och missbruk av dominerande stllning, dels gller
det koncentrationer som inte avser sdan verksamhet som avses i
mediekoncentrationslagen, dvs. verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur som bestr i utgivning av dagstidningar eller sndningar
av radioeller televisionsprogram. Men ven nr det gller verksamhet
av sist angivet slag skall en koncentration prvas enligt konkurrenslagen
SOU 1999:30
i vad den rr annan verksamhet som de berrda fretagen bedriver,

exempelvis frsljning av annonsutrymme.
En prvning enligt konkurrenslagen kan sledes i olika avseenden ha
betydelse fr verksamhet fr vilken srskilda regler om etableringsfrihet
gller enligt TF och YGL. De hrvid syftade reglerna om etableringsfrihet finns i TF i 1 kap. 1 (utgivning av tryckta skrifter), 4 kap.
1 (tryckning eller annan liknande framstllning av skrifter) och 6 kap.
1 (spridning av tryckta skrifter). Vad gller YGL kan en etableringsfrihet utlsas ur den allmnna regeln i 1 kap. 1 om frihet att lmna
uppgifter i bl.a. radio, TV, filmer och videogram. Srskilda regler om
etableringsfrihet finns i 3 kap. 1 (kabel-TV), och 8 (framstllning
och spridning av tekniska upptagningar).
Frevarande paragraf innebr att Konkurrensverket eller domstol
som enligt konkurrenslagen har att fatta avgranden som berr sdan
verksamhet srskilt skall beakta intresset av att skerstlla ett fritt
meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnrligt
skapande. Det gller hr de intressen som grundlagsregleringen av yttrandefrihetsfrgor ytterst syftar till att skydda. Avsikten r att betona att
prvningen enligt konkurrenslagen i frmsta rummet skall avse affrsmssiga frhllanden.
Vad till en brjan gller prvningen av koncentrationsfrgor str det
klart att sdana intressen kan frmjas genom koncentrationen men att de
i andra fall tvrtom kan ventyras. Det frra kan vara fallet, om ett
mediefretag mste lggas ned eller skulle hamna i betydande svrigheter svida inte frvrvet ger rum och det str klart att det finns frutsttningar fr att bevara dess redaktionella sjlvstndighet ven efter
en koncentration. Det senare kan vara fallet, om det r frga om exempelvis ett frvrv av ett nyetablerat fretag som riskerar att uppslukas av
frvrvaren eller ett frvrv som syftar till nedlggning. Det kan
naturligtvis ocks tnkas att koncentrationen framstr som neutral utifrn de nu angivna synpunkterna.
Men regeln fr ocks betydelse vid andra slags prvningar enligt
konkurrenslagen, dvs. prvningar som avser konkurrensbegrnsande
avtal eller missbruk av dominerande stllning. Frgan kan t.ex. glla
samverkan i olika former mellan konkurrerande lokala eller regionala
tidningsfretag. Sdan samverkan r ofta angelgen fr att fretagen p
sikt skall kunna verleva, och regeln innebr fr sdana fall att det saknas anledning till ingripande, ngot som i och fr sig normalt fljer redan
av nuvarande praxis.
Ett i den allmnna motiveringen nmnt exempel av annat slag utgr
det beslut som Konkurrensverket i januari 1996 meddelade rrande det
frlagsgda distributionsfretaget Tidsam, som gnar sig t distribution
av tidskrifter fr lsnummerfrsljning och i detta hnseende har en
SOU 1999:30
marknadsandel av 85 procent. Den frga som hade understllts Konkurrensverket var om Tidsams kriterier fr att ta sig nya distributionsuppdrag innebar missbruk av dominerande stllning. Detta r ett
exempel p en frga som dr utan tvivel intresset att skerstlla ett fritt
meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning gjorde sig gllande,
eftersom det i praktiken r svrt fr en tidskrift att vinna ngon strre
spridning utan avtal med Tidsam. Konkurrensverkets prvning sdan
den kom till uttryck i beslutet br emellertid inte spr av att denna aspekt
beaktades srskilt: rendet prvades som om det hade gllt vilken
produkt som helst. Om ngon liknande frga i framtiden skall prvas av
Konkurrensverket eller domstol, innebr frslaget att prvningen fr en
delvis ny dimension. ven andra liknande exempel kan anfras.
7 Avtal eller avtalsvillkor som r frbjudna enligt 6 r ogiltiga. Detta
gller dock ej i den mn en tillmpning av avtalet eller avtalsvillkoret enligt
1 kap. 11 tryckfrihetsfrordningen eller 1 kap. 14 yttrandefrihetsgrundlagen ej fr hindras av myndighet eller annat allmnt organ.
Enligt kommittns frslag skall av 1 kap. 11 TF uttryckligen framg

att en tillmpning av konkurrenslagen inte ger std fr myndighet eller
annat allmnt organ att p grund av en skrifts innehll hindra dess
tryckning eller utgivning. Motsvarande regel fresls i 1 kap. 14 YGL
med avseende p radiooch TV-program samt tekniska upptagningar.
Ett avtal eller ett avtalsvillkor vars tillmpning enligt det anfrda inte fr
hindras genom ingripande frn det allmnnas sida br givetvis inte heller
vara civilrttsligt ogiltigt mellan parterna. Det r tveksamt om en sdan
slutsats kan dras redan av de freslagna grundlagsbestmmelserna, som
ju endast gller frhllandet gentemot det allmnna. Fr tydlighetens
skull har drfr en uttrycklig regel i mnet freslagits.
34 a Stockholms tingsrtt fr p talan av Konkurrensverket frbjuda en

koncentration som omfattas av anmlningsskyldighet enligt 37 eller som
har anmlts frivilligt enligt vad som anges dr.
Koncentrationen skall frbjudas, om
1. den skapar eller frstrker en dominerande stllning som vsentligt
hmmar eller r gnad att hmma frekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevrd del av det, och
Frbud fr dock inte meddelas i frga om en koncentration som har gt
rum genom frvrv som har skett p en svensk eller utlndsk brs, en auktoriserad marknadsplats eller ngon annan reglerad marknad eller genom inrop
p exekutiv auktion. I stllet fr frvrvaren lggas att avyttra det som har
frvrvats.
I den utstrckning bildandet av ett gemensamt fretag som utgr en koncentration enligt 34 har till syfte eller resultat att samordna konkurrens-
SOU 1999:30
beteendet hos fretag som frblir sjlvstndiga, skall samordningen bedmas

enligt kriterierna i 6 och 8 .
Andra stycket gller inte marknaden fr sdana produkter eller tjnster
som avses i 1 mediekoncentrationslagen (0000:000).
I det freslagna sista stycket grs undantag frn andra styckets regel om
frbud mot koncentrationer nr det gller marknaden fr sdana
produkter eller tjnster som avses i 1 mediekoncentrationslagen, dvs.
utgivning av dagstidningar samt sndningar av radioeller televisionsprogram. Koncentrationer med avseende p sdan verksamhet skall
nmligen prvas enligt mediekoncentrationslagen. Undantaget tar dremot inte sikte p de berrda fretagens verksamhet p andra marknader
ssom frsljning av annonsutrymme, tryckning och distribution.
Denna lag trder i kraft i frga om 5 den 1 juli 1999 och i vrigt den
1 januari 2003.
Frslaget till ndring i 34 a r beroende av grundlagsndring och

kan sledes liksom de vriga lagndringar som kommittn freslr trda
i kraft frst den 1 januari 2003. Det finns dremot inte ngot hinder mot
att den nya 5 trder i kraft innan en grundlagsndring har genomfrts.
Denna paragraf innebr att Konkurrensverket eller domstol som enligt
konkurrenslagen har att fatta avgranden som berr sdan verksamhet
som har betydelse fr skyddet fr yttrandefriheten srskilt skall beakta
intresset av att skerstlla ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig
upplysning och ett fritt konstnrligt skapande. Det gller hr de intressen
som grundlagsregleringen av yttrandefrihetsfrgor ytterst syftar till att
skydda.
Konkurrenslagens rckvidd r visserligen oklar nr det gller den
grundlagsskyddade mediesektorn, men denna grundlagstolkningsfrga
pverkas inte av att den freslagna 5 tillggs. Paragrafens betydelse
blir dock naturligtvis begrnsad till sdan verksamhet som redan nu kan
prvas enligt konkurrenslagen utan hinder av grundlagsregleringen.
Anses slunda konkurrensbegrnsande samarbete eller missbruk av
dominerande stllning med avseende p frsljning av annonsutrymme i
radio eller TV eller i tryckt skrift vara en verksamhet som kan prvas
enligt konkurrenslagen, mste vid prvningen srskilt beaktas de konsekvenser som kan uppkomma fr de mediefretag som r beroende av
denna verksamhet och drmed ven fr det fria ordet. Som anfrts i den
allmnna motiveringen (kap. 13) gller detsamma fr vissa slags verksamheter betrffande vilka det torde st alldeles klart att en prvning
enligt konkurrenslagen redan fr nrvarande r mjlig ssom teknisk
verksamhet med anknytning till radioeller TV-sndningar eller pappersbruks- eller bokbinderiverksamhet.
18.5
SOU 1999:30
Frslaget till lag om ndring i lagen

(1970:417) om marknadsdomstol m.m.
1 Marknadsdomstolen handlgger ml och renden enligt

1. konkurrenslagen (1993:20),
2. marknadsfringslagen (1995:450),
3. lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentfrhllanden,
5. produktskerhetslagen (1988:1604),
6. lagen (1994:615) om ingripande mot otillbrligt beteende avseende
offentlig upphandling, samt
7. mediekoncentrationslagen (0000:000).
Bestmmelserna i 14, 15 och 16 22 tillmpas inte i ml eller renden
enligt konkurrenslagen (1993:20), marknadsfringslagen (1995:450) eller
mediekoncentrationslagen (0000:000). I ml enligt marknadsfringslagen
tillmpas inte heller 13 a . I stllet gller vad som freskrivits i dessa lagar.
Frslaget innebr att mediekoncentrationslagen tillggs till upprkningen

av de lagar enligt vilka marknadsdomstolen skall handlgga ml och
renden. I enlighet med andra stycket kommer de procedurbestmmelser
som freskrivs i konkurrenslagen att glla fr sdana ml.
4 Ordfranden, vice ordfranden och en av de srskilda ledamterna skall
vara jurister och ha erfarenhet som domare. De andra srskilda ledamterna
skall vara ekonomiska experter. Om det i mlet skall prvas en frga som
avses i mediekoncentrationslagen (0000:000) skall dock minst en av de srskilda ledamterna ha srskilda insikter i sdan verksamhet som avses i
nmnda lag.
Fr vice ordfranden och var och en av de srskilda ledamterna finns en
eller flera ersttare. Bestmmelserna om vice ordfrande och srskild ledamot
gller ven ersttare.
Enligt frslaget skall minst en av de srskilda ledamterna ha srskilda

insikter i verksamhet som avses i mediekoncentrationslagen, nr Marknadsdomstolen skall prva en frga som avses i nmnda lag. Detta gller
ven om dessutom frgor som avses i konkurrenslagen skall prvas i
mlet. Hinder freligger inte mot att mer n en av ledamterna har
sdana srskilda insikter. En ledamot kan tnkas vara bde ekonomisk
expert och ha sdana insikter, exempelvis en specialist inom mnet
medieekonomi.
SOU 1999:30
18.6
Frslaget till lag om ndring i radiooch

TV-lagen (1996:844)
8 kap. 7
Om det i ett avtal om anslutning till en anlggning fr trdsndning, varifrn
TV-program snds vidare till allmnheten och sndningarna nr fler n tio
bostder, uppstlls villkor som innebr begrnsning av rtten att installera
eller anvnda annan anlggning fr trdsndning, eller andra tekniska hjlpmedel fr att ta emot TV-program, r villkoret utan verkan.
Frslaget innebr att det civilrttsligt blir utan verkan, om ett kabel-TVfretag som villkor fr anslutning till anlggningen uppstller villkor
som innebr begrnsning av rtten att installera eller anvnda annan
anlggning fr trdsndning eller andra tekniska hjlpmedel fr att ta
emot TV-program, t.ex. en parabolantennanlggning. Frutsttningen r
att det r frga om ett villkor fr anslutning till en anlggning varifrn
TV-program snds vidare till allmnheten och sndningarna nr fler n
tio bostder. Frslaget har motiverats i kapitel 15.
Frslaget fresls trda i kraft den 1 januari 2000. Normalt brukar
ny civillag inte tillggas tillbakaverkande kraft men ngot konstitutionellt
hinder mot detta freligger inte. Frevarande bestmmelse r av den
karaktren att ngot hinder mot att lta det f verkan fr redan trffade
avtal inte kan anses freligga.
18.7
Frslaget till frordning om ndring i

frordningen (1996:353) med
instruktion fr Konkurrensverket
3 Konkurrensverket skall fullgra de uppgifter som fljer av konkurrenslagen (1993:20 ), lagen (1994:615) om ingripande mot otillbrligt beteende
avseende offentlig upphandling och mediekoncentrationslagen (0000:000).
Konkurrensverket r sdan behrig myndighet som avses i 2 lagen
(1994:1845 ) om tillmpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrensoch statsstdsregler.
Frslaget innebr att mediekoncentrationslagen nmns bland de lagar

som lgger Konkurrensverket uppgifter.
SOU 1999:30
12 a I enlighet med 7 mediekoncentrationslagen (0000:000) prvas

frgor som avses i nmnda lag av Mediekoncentrationsnmnden.
Generaldirektren fr hnskjuta ven andra frgor till nmnden.
Mediekoncentrationsnmnden bestr av generaldirektren, som r ordfrande, och hgst tio andra ledamter. Andra ledamter n ordfranden utses
av regeringen fr bestmd tid. Nmnden r beslutfr nr ordfranden och
minst hlften av de andra ledamterna r nrvarande.
Uppgifterna fr Mediekoncentrationsnmnden och nmndens sammansttning har berrts i anslutning till 7 frslaget till mediekoncentrationslag. Att kommittn freslr att s mnga som tio ledamter skall
ing i nmnden sammanhnger med att jvsfrgor inte sllan kan frutsttas uppkomma fr vissa ledamter och att det drfr r vsentligt att
det finns ett s stort antal ledamter att nmnden kan bli beslutfr.
SOU 1999:30
Summary
General starting-point
In accordance with its terms of reference, the Committee was charged
with putting forward proposals for legislation, the purpose of which
would be to safeguard the pluralism of Swedish media and counteract
any concentration of ownership and power in mass media that may harm
a free and broad exchange of views and a free and comprehensive
dissemination of information. It was recommended that the proposals be
incorporated in a special law. The Committee was also directed to
examine the applicability of legislation concerning competition in this
particular area.
In describing the background to its considerations, the Committee
reports on the structure of the media industry in Sweden, current
technological developments, constitutional requirements, the current
regulations on competition and relevant provisions relating to radio and
television (Chapters 2 6). The Committee also reports on conditions in a
number of comparable countries and on developments in the EU and the
Council of Europe (Chapters 7 9).
The terms of reference state that development in parts of the media
market in recent years has been moving towards diminished pluralism
and a greater concentration of ownership. The details given in the
Committees report (Chapter 2) indicate that this development has not
been entirely clear cut. It is true that because of their acquisitions,
several owner groups in the daily press field have increased their share
of the total market. On the other hand, a considerable number of new
owners have established themselves in the daily press, radio and
television markets while at the same time one of the major daily press
groups has been dissolved. Although the tendency towards greater
concentration should not be exaggerated, it is not improbable that the
present development will continue to move towards even larger
companies with interests in several media and in several countries and in
the long term could lead to greater concentrations of ownership.
421
422 Summary
SOU 1999:30
This development has been the subject of lively public debate with
strongly opposing opinions. Some commentators regarded the processes
leading to greater concentration as positive. They consider, for example,
that the elimination of weak newspapers from the local daily press
markets provide the remaining newspapers with the resources to raise
editorial quality and, at the same time, broaden the material that is
opinion-moulding in order to attract different categories of readers.
According to this view, the financially stronger newspapers are better
able to withstand pressure from advertisers and other pressure groups.
They maintain that insofar as such trends towards standardisation have
manifested themselves, they were the outcome of totally different factors
than that of ownership concentration, such as a greater
commercialisation of the media. Others hold the view that the
concentration has already had a disquieting effect, or that there is a risk
of it happening if the trend continues. Yet another group believe that the
issue is basically one of principle, and affects the foundations of
democracy. In their opinion, the distribution of power is equally
important in the area in question as it is for political democracy.
The need for legislation etc.

The most disquieting factor in this area, irrespective of the way we
assess developments so far, is the present uncertainty about whether a
possible measure exists which could counteract even very drastic
changes that seriously threaten media pluralism as well as practical
opportunities of utilising freedom of speech. This situation appears to be
unparallelled in almost every other comparable country. Public
responsibility in this field cannot easily be set aside by referring to the
interests of a self-regulating market and the fundamental right of
establishment. Under the Instrument of Government, democracy in
Sweden is based on freedom of opinion and it is the duty of the
Government to ensure that it remains a reality.
This is particularly valid in that it is doubtful whether reliance can be
placed on the corrective implied in the regulations relating to company
acquisitions laid down in the Competition Act. Although the regulations
are based on established international principles, it is doubtful as far as
Sweden is concerned whether the law can penetrate the right of
establishment, protected as it is by the Freedom of the Press Act and the
Fundamental Law on Freedom of Expression. The legal position is not at
all clear on this point at present.
This legal uncertainty is not just a matter of whether the regulations
on merger control in the Company Act are applicable in an area
SOU 1999:30
Summary 423
protected under the Constitution (a matter widely debated at the time of

Expressens acquisition of Gteborgs-Tidningen), but involves other
established principles for the protection of fair competition, namely, the
prohibition on cooperation for the purpose of limiting competition and
the abuse of dominant positions in the market.
It is likely that these principles and relevant regulations in earlier
legislation on competition were generally accepted as applicable to the
media sector as well. However, recent discussion has shown that this has
also become highly controversial. The principles concerned have
considerable practical significance, as the media sector is a dynamic and
central area with rapidly developing new technology. In addition,
competition in a limited market, such as Sweden, that lacks protective
regulations, could be substantially reduced or even cease to exist in some
sectors of the media without much difficulty. It could be done, for
example, through imposing conditions on the sale of advertising space,
blockades that affect distribution and printing, or similar measures. The
convergence that characterises development in this field means, among
other things, that the borderlines are becoming less clear cut between
different technical methods for the dissemination of information, and is
an argument for applying the same rules to all types of media business
activities irrespective of the technology on which they are based.
As far as could be ascertained, not one of the comparable countries
doubted that the general rules concerning competition were applicable in
the media field. Moreover, special legislation exists in many of these
countries in order to protect against a concentration of companies in this
area.
The Committee considered whether voluntary agreements would
satisfy the need for measures in this field, and thereby avoid legislative
measures. However, this did not meet with any appreciable response
from leading organisations and actors in the media industry, and it is
obvious that considerable legal and practical difficulties would be
encountered. Voluntary agreements may, however, serve a purpose from
other points of view. One of these is the desire to satisfy the wishes of
readers of daily newspapers or magazines for greater information than is
at present supplied in the actual publication about the interest groups
behind the newspaper company. Several countries have regulated this
aspect in law.
A view sometimes met with in debate is that legislative measures in
this sensitive area should not be considered seriously unless
developments lead to a definite need to intervene. In the event of a rapid
change in ownership and power, or abuse of a dominating position or
similar practices that could threaten competition, pluralism and freedom
of speech, the Government authorities, the public and competitors would
424 Summary
SOU 1999:30
be confronted with a fait accompli. In order to intervene, the first

requirement would be to change the Constitution, and that takes some
time. Thus, a proposal put forward now would not come into force
before 2003.
The Committee considered it doubtful to rely on a strategy which in
the long run would mean that changes might have to be made with
retroactive effect. This is not always possible if Sweden is to respect the
fundamental principles of law and the international conventions that we
have adopted.
The above indicates that there is a need for legislation if it is desired
to remove the present legal uncertainty straight away while retaining
some preparedness for meeting a development that could become a
serious threat to competition, pluralism and to practical opportunities of
exercising freedom of speech. Furthermore, developments in the EU may
make legislation unavoidable. The Council of Europe has also recently
recommended that if they have not already done so, member states
should introduce legislation for this purpose.
The uncertain constitutional position means that legislation must be
supported by a change in the Constitution, to avoid the risk of
contravening the Freedom of the Press Act and the Fundamental Law on
Freedom of Expression. Other countries have been able to take measures
without changing their constitutions. In Swedens case, the difference
lies in our detailed constitutional control of the freedom of the press and
speech which is without parallel in other countries. This control is of
inestimable value in that it guarantees freedom of speech. At the same
time it has meant that continuous changes have been required in order to
adapt the control of various principles that were deemed sufficiently
important to make adjustments unavoidable to the fundamental
provisions. The interpretation of constitutional law in this area is
difficult and the implications of the provisions are uncertain. Unless
there are clear lines of interpretation, respect for constitutional law may
be undermined in the long run.
The Committee felt that, taken altogether, interest in maintaining
respect for constitutional law, the legitimate desire for law and order,
competition and freedom of speech as well as the international aspects
mean that need for legislation is so strong that there is an overriding
number of reasons for changing the constitutional law. This would make
it possible to legislate in the present area and guarantee the observance
of the general principals of fair trading even in the media sector.
SOU 1999:30
Summary 425
The Competition Act or a special law?

The Committee considers that the Competition Acts prohibition on
cooperation for the purpose of limiting competition and the abuse of
dominant positions could be applied to the media sector without
difficulty, provided that some special provisions are included. A special
provision should be established when the Freedom of the Press Act is
opened for the purpose of ensuring the applicability of the Competition
Act. This should state that the application of the Competition Act allows
no grounds for an authority or other public body to prevent the printing
or publication of printed matter, or its dissemination to the general
public, nor limit the powers which are vested in the publisher of
periodicals through the Freedom of the Press Act. Similar provisions
relating to radio and television programmes and technical recordings,
should be included in the Fundamental Law on Freedom of Expression.
The Committee considers that as a further guarantee to ensure that
the distinctive character of the media sector is observed when applying
the Competition Act, a special provision should be included in the Act
stating that when in the examination of cases involving a sector protected
under constitutional law, the fundamental interest of ensuring the free
exchange of opinion, the free and comprehensive exchange of
information and free artistic creation should be borne in mind.
With regard to the matter of concentration, the Committee considers
that there are overriding reasons for special legislation which would be
complementary to the Competition Act, as presupposed in the terms of
reference. Special legislation would mean the provisions would be better
adapted to the special conditions that apply in the media sector. The
predominance of fundamental concepts in the Competition Act and the
relevant market would not be fully adequate as far as the extreme
opinion-moulding media are concerned. Among other things, the
Competition Act does not allow scope for a unified assessment of
ownership and influence in different media, such as press and television,
because the Competition Act regards them as different product markets.
Moreover, the Competition Act provides little support for examining the
establishment of local or regional companies with national coverage.
The above thus resulted in the Committee drawing the conclusion that
a special law should be introduced concerning media concentration that
would be complementary to the Competition Act.
426 Summary
SOU 1999:30
Principles underlying a new control

The Committee rejects the idea of framing a new law in such a way that
existing company concentrations could be broken up. Nor should any
special restrictions be introduced to obstruct the establishment of new
companies, multi media ownership or any definite limitation on the
expansion of a media company. The new law should be restricted to
covering company acquisitions and other corresponding concentrations.
The scope of application for the special law should be restricted to
media which are opinion-moulders to an extreme degree, i.e., daily
newspapers (whether produced on paper or electronically), radio and
television. The general rules laid down in the Competition Act on
company concentration should be adequate as far as other media are
concerned. Technical developments may, however, require extending the
area of application covered by the special law. Any decision in this
respect should wait pending the work of the Committee on Media
Convergence currently underway, which is dealing with the coordination
of regulations for electronic information services with those applying to
radio and television.
The new law should not extend to national public service companies
which are owned by a foundation. In other respects, the law should apply
to both state-owned and private companies, irrespective of whether the
company has Swedish or foreign ownership, provided that it operates on
the Swedish market.
It is not necessary to introduce new regulations for the compulsory
notification of the acquisition of a media company. The rules laid down
in the Competition Act ought to be adequate and involve the compulsory
notification of company acquisitions where the companies have a joint
turnover of more than SEK 4 billion, and the acquired company has a
turnover in excess of a certain sum. If special reasons exist, however, the
law should be applicable even when compulsory notification is not
automatically incurred. In special cases, therefore, it should be
applicable even with regard to local concentrations.
The Committee considers that the starting point for examining a
company acquisition or corresponding concentration under the new law,
should be the question of whether the acquisition creates or strengthens a
position where it is feared there is an intention to impede a free
exchange of opinion and comprehensive information. This solution
guarantees that the law is in agreement with the general objectives
underlying the Freedom of the Press Act and the Fundamental Law on
Freedom of Expression.
If the law specified only this condition for intervening there would be
objective agreement with the regulations of most other countries,
SOU 1999:30
Summary 427
including a recent law in Norway. Nevertheless, it must be clear that by

Swedish traditions on freedom of speech, the law would be too weak and
unpredictable in its application. The Committee considers that further
criteria must be drawn up in order for pronouncing a prohibition.
Another condition could naturally be the compliance in principle of
the Competition Act requirement for a ban on concentration. Another
pre-condition for intervening could be that a concentration creates or
strengthens a dominant position which essentially impedes, or is intended
to impede, the existence or development of effective competition. This
would, however, mean that the Competition Act requirement for a
turnover in excess of SEK 4 billion would have to be disregarded, as the
law would otherwise only apply to the largest media companies.
This solution would in principle mean that major media companies
exercising the greatest degree of opinion-moulding would be privileged
with regard to competition. It is not sufficient to prohibit a
concentration, as is done in other industries, when it contravenes
established legal principles concerning competition. There is the
additional requirement of it being feared that the concentration intended
to impede the free exchange of opinion and comprehensive information.
The Competition Act provides no opportunity to weigh up the
influence of different markets on the significance of opinion-moulding.
An alternative requirement for intervening could therefore be that a
concentration creates or strengthens a position exercising considerable
influence through several markets of this kind. The Competition Act
system does not take this into account except in cases where a
dominating position has already been achieved on a product market.
A third type of case should also receive attention. A situation could
arise in which a Swedish group had built up a substantial concentration
on the media market but, in view of the groups past history and various
arrangements, was unlikely to impede the free exchange of opinion and
comprehensive dissemination of information. In due course, however, the
group, or a major part of it, is sold to another company, such as a
foreign media group, from which the same guarantees are not available
without further examination. In this kind of situation, the Committee
considers that an examination of the acquisition should take place,
irrespective of whether the acquiring company was previously
established as a media company or not. This means that an examination
should also occur if an acquisition alters the control of a dominant
position or a position comprising an important multi media ownership.
Last of all, the acquisition may be prohibited even though it would not
mean any increase in concentration on the Swedish market.
Finally, the law should expressly state that an examination of a
company acquisition should take place if it is feared that there is an
428 Summary
SOU 1999:30
intention to impede the free exchange of opinion and comprehensive

information, taking into account the type of concentration, market
conditions and the part the companies concerned are expected to play in
the new situation. Naturally, it is often easier to predict the part
companies can be expected to play where Swedish media companies are
involved. Their previous actions on the Swedish media landscape serve
as guidance in appraising them. The advantage that Swedish companies
sometimes gain may not, however, be regarded as a form of
discrimination against foreign companies.
To sum up, the Committee considers that the law should be framed so
that a concentration shall be prohibited if:
1. It creates, strengthens or alters control over a dominating position,
which essentially obstructs or is designed to impede the existence or
devlopment of an effective competition in respect of such activities
that according to the above have particular significance for opinion
moulders the daily press, radio and television or whose position
includes considerable influence in several such activities, and
2. In consideration of the type of concentration, market conditions and
actions of the company concerned it is feared that it is devoted to
impeding the free exchange of opinion and comprehensive
information.
The Committees proposals mean that the examining body shall not
be given the authority to prescribe any alternative measures to a
prohibition. All the circumstances surrounding an acquisition shall be
taken into consideration, including such arrangements that aim to
preserve the independence of the units included in the concentration. No
negotiations on issues of this kind, similar to those involving the
application of the Competition Act, should take place.
The products and services embraced by the special law should be
exempted from the scope of application pertaining to the Competition
Act.
Under the new law, issues relating to intervention against a
concentration shall be examined in a court of law. Also under the new
law, the Swedish Competition Authority shall have the task of following
developments, receiving complaints, possibly requesting information
from the companies concerned and, finally have responsibility for
determining whether a case shall be taken to a court of law. A committee
of experts on, among other things, the legal aspects of freedom of
speech, should be attached to the Competition Authority for this
purpose.
The Committee emphasizes the considerable general importance of
speed in examining cases relating to concentration in the media sector. A
SOU 1999:30
Summary 429
long drawn out examination procedure could lead to considerable

problems for the companies concerned. Several changes in legislation
have been adopted recently for the purpose of relieving the Competition
Authority from the pressure of routine cases and thus increasing the preconditions for proceedig more rapidly. The Committees proposals with
regard to examination of the media sector should contribute towards
improving the speed with which cases are dealt.
Special position of cable television companies

Many cable television companies have a monopolistic position at
present. The strong protection cable transmissions enjoy under the
Fundamental Law on Freedom of Expression makes it difficult to
guarantee subscribers adequate influence over the supply of
programmes, which has attracted attention in a number of contexts. The
possibility of finding a voluntary solution to these problems is partly
dependent on technical developments, but appears doubtful.
The Committee feels that a change to the Fundamental Law on
Freedom of Expression should be considered in order to facilitate
legislation aiming to allow subscribers influence over the programmes
distributed on the cable network. The Committee further proposes the
introduction of a provision into the Radio and Television Act directed
towards the conditions in an agreement of access that restrict the right to
instal or use another cable television installation or to set up a parabolic
aerial.
Constitutional proposals
In accordance with the above, the Committee submits the proposal to
make changes in the Freedom of the Press Act and the Fundamental Law
on Freedom of Expression as well as the proposal for a law on media
concentration and to changes in the Competition Act. Furthermore, it is
proposed that changes are made in the Radio and Television Act, the
Market Court Act and the Instructions to the Swedish Competition
Authority.
Reservations and special comment

The Committee was not unanimous. Committee members Anders Bjrck,
Karin Johansson and Olle Wstberg entered a reservation. This
contained several arguments opposing the Committees proposal:
430 Summary
SOU 1999:30
Notwithstanding the problems existing in the Swedish media that

quality media find it difficult to assert themselves, that there is too much
conformity among journalists and a significant concentration of
ownership it is easy to establish that technical developments and
political decisions have brought about a reduction in media concentration
during the past decade. The Committee has not succeeded in showing
that a law on media concentration is necessary. Nor has it succeeded in
putting forward a proposal that would essentially alter reality and reduce
media concentration. The proposed law on media concentration is
directed only towards measures in the sector of daily newspapers and the
broadcasting medium and, moreover, exempts public service companies.
The conflict inherent in the Competition Authority assertion that the
Competition Act is applicable to the media area should be resolved by
means of a normal legal examination. By establishing that the
Competition Act shall take precedence over the constitutional laws in the
media area will not affect the real problems but only create others. If the
constitutional laws provide an opportunity for the Competition Authority
to act, the way is also opened for informal contacts between the
authority and the media, similar to that occurring in other types of cases
involving competition. This would be very unfortunate in matters of
media establishment. It is important to maintain the boundaries between
the free media and the government. The proposal would mean
considerable encroachment on the constitutional laws which guarantee
the freedoms of press and speech. The proposed opening of the
constitutional laws is very wide-ranging. Other laws may be altered
through a simple parliamentary decision and this could be abused in the
event of another political climate. No change should made to the
Freedom of the Press Act or the Fundamental Law on Freedom of
Expression.
Special comment was given by the legal expert, Kenny Carlsson.
SOU 1999:30
Reservationer och srskilda yttranden
Reservation av Anders Bjrck, Karin Johansson

och Olle Wstberg
Mediekoncentrationskommittns majoritet freslr att vanlig lag, i detta
fall konkurrenslagen och en ny mediekoncentrationslag, ska kunna bryta
igenom tryckfrihetsfrordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen
(YGL). Det r ett betydande ingrepp i de grundlagar som ska garantera
tryckoch yttrandefrihet. Rimligen borde det i verklighetsbeskrivning
och problembild finnas allvarliga problem som man kommer t med
denna tgrd.
S r inte fallet.
Det finns tskilliga bekymmer vad gller svenska medier:
Kvalitetsmedierna har svrt att hvda sig. Det beror naturligtvis p
mnniskors preferenser, men har frstrkts av den internationellt sett
mycket hga momsen p tidningar och av att lstrningen i skolorna
eftersatts.
Det finns en konformism bland journalister och medier. Samma mnen och infallsvinklar upprepas i de traditionella medierna. Detta kan
ha att gra med 68-generationens dominans bland mediechefer och
bland lrare p journalisthgskolorna. Det r dock ingenting som
statliga tgrder kan frndra.
garkoncentrationen i medierna r betydande. Public service och
Bonniers r jttar p den svenska mediemarknaden. De tgrder som
fresls av kommittn lr dock inte frndra detta. Lngt viktigare
skulle vara att ta bort etableringshindren fr nya lokalradiostationer,
tillta rikstckande privat radio och frndra principerna fr
utdelning av digital-TV-tillstnd.
Att infra en regel om att konkurrenslagen ska glla ocks medieomrdet kommer knappast att pverka dessa problem, utan enbart skapa
andra.
431
432 Reservationer och srskilda yttranden
SOU 1999:30
Trots de problem som finns r det ltt att konstatera att den tekniska
utvecklingen och politiska beslut har gjort att mediekoncentrationen
minskat under det senaste decenniet. Det viktigaste r att etermonopolet
fallit.
Tidigare var varje form av etersndning utanfr monopolet frbjuden.
Pingstrrelsen frhindrades t.ex. att snda kristna budskap via IBRA
radio (frn Tanger i Nordafrika). Radio Syds gare fick t.o.m. sitta i
fngelse fr att ha snt radio!
Utgngspunkten r allts fel. Att just de som tidigare mest intensivt
frsvarat monopolet s lnge det gick, nu stller sig som fresprkare
fr en Lex Bonnier r ltt frvnande.
Det r ocks symptomatiskt att kommittns majoritet vljer att
undanta en av de tv stora mediegrupperingarna public servicefretagen frn anmlningsskyldighet och kontroll. Public servicefretagens
eventuella uppkp eller missbruk av dominerande stllning ska sledes, i
motsats till vad som gller privata fretag, inte avses falla under lagen.
Genom satelliter, kabel-TV, och avreglering av radion har vi ftt ett
mycket brett utbud av medier. Internet har kat informationsutbudet.
Trskelkostnaderna fr att starta nya medier har ocks minskat.
Regeringen har nyligen beslutat tillstta en kommitt som ska se ver
TF och YGL. Detta motiveras av att lagarna br bli mer oberoende av
tekniken. Frslagen frn Mediekoncentrationskommittn gr t motsatt
hll: Man freslr en lagstiftning som enbart riktar sig mot tgrder
inom dagstidnings- och etermedieomrdet.
Grundlagarna r till fr att skydda de enskilda medborgarna liksom
demokratin och yttrandefriheten. Grundlag str ver vanlig lag.
Grundlagarna har drfr utformats med stabilitet som riktmrke; de ska
vara svra att ndra. Mjlighet fr en minoritet att genomdriva folkomrstning vid grundlagsndring har t.ex. infrts. Det r som vi ser det av
central betydelse att grundlagsndringar inte sker lttvindigt och att
mjligheten att ndra grundlag anvnds mycket sparsamt.
Tyvrr har inte minst p yttrandefrihetsomrdet en rad olika ndringar skett. Det har i Sverige varit relativt ltt att f majoritet fr inskrnkningar i yttrandefriheten. Mot den bakgrunden ska ocks kommittns frslag om inskrnkning i rtten att utge och sprida tryckt skrift
ses.
Det r vsentligt att rgngen mellan fria medier och statsmakt upprtthlls. Det sker bst genom att TF och YGL r tydliga och s f
genombrott av vanlig lag som mjligt sker.
Om grundlagarna ger mjlighet fr Konkurrensverket att agera ppnar man ocks fr underhandskontakter mellan mbetsverket och
medierna. S sker i andra typer av konkurrensrenden och det skulle
vara mycket olyckligt om s skedde ocks i frgor som berr etablering
SOU 1999:30
Reservationer och srskilda yttranden 433
av medier. Risken fr att s kommer att ske understryks ocks av att

Konkurrensverkets expert i utredningen i ett srskilt yttrande vnt sig
mot att den formella mjligheten till frhandlingar mellan verket och
mediefretag avvisas. Med detta som utgngspunkt gr det ocks att
konstatera att det r mycket olyckligt att mediefretag valt att fra
samtal med statsmakten infr planerade affrer.
Lagstiftningen frutstter att konkurrenslagen tillmpas vad gller att
fretag, dr Konkurrensverket tar upp rendet, under en mnad inte fr
genomfra frndringar i det uppkpta fretaget, utan att detta godknts
av Konkurrensverket. Det innebr bl.a. att ifall ett uppkpande
mediefretag vill tillstta en ny ansvarig utgivare i en uppkpt tidning
krver detta tillstnd av ett statligt verk, Konkurrensverket. Att Mediekoncentrationskommittn kunnat lgga ett sdant frslag r mycket
oroande.
Ocks sedan den frsta mnaden gtt kan Konkurrensverket till
domstol hemstlla om att ett uppkpande fretag inte fr vidta frndringar, t.ex. ny ansvarig utgivare, i det uppkpta.
I frslaget till ndring av grundlag (1 kap. 11 frsta stycket 3 TF;
1 kap. 14 frsta stycket 3 YGL) ges en mycket vid grundlagsppning.
I punktens frsta halva, som ska ppna fr den nya mediekoncentrationslagen, och dess andra halva, som ppnar fr svl mediekoncentrationslagen som konkurrenslagen finns ett "eller" som ger framtida
mjligheter till en mycket vidstrckt tillmpning av lagarna. Det krvs
inte att en fusion svl ska "befaras hmma ett fritt meningsutbyte" och
hmma "utvecklingen av en effektiv konkurrens". Det rcker med att
ettdera av dessa kriterier r tillmpbara.
I kommittns frslag till ndringar i grundlagarna samt till en ny
mediekoncentrationslag, 4 , sgs att anmlningsskyldighet enligt konkurrenslagen ska tillmpas. Den grns fr anmlningsskyldighet, en total
omsttning p ver fyra miljarder kr r av ett sdant slag att enbart
mycket stora fusioner skulle trffas av anmlningsskyldigheten.
Det r allvarligt nr TF och YGL ppnas fr tillmpning av vanlig
lag. Den lagen kan ju ndras genom enkelt riksdagsbeslut och detta kan i
ett annat politiskt klimat missbrukas. Anmlningsskyldigheten r knuten
till bestmmelsen att de i en fusion berrda fretagen har en gemensam
omsttning p mer n 4 miljarder kr. En sdan beloppsgrns kan ndras
med ett vanligt riksdagsbeslut.
I konkurrenslagen lggs en ny 5 in som sger att man ska "beakta"
det grundlggande intresset att skerstlla ett fritt meningsutbyte, dvs.
att man hanterar en verksamhet som bedrivs inom grundlagens hgn.
Mycket till garanti r inte en sdan formulering. Detta alldeles srskilt
som den expert som i kommittn fretrder den myndighet som ska
SOU 1999:30
tillmpa lagen, d.v.s. Konkurrensverket, i ett srskilt yttrande vnder sig

mot just denna begrnsning av konkurrenslagen.
Till dessa starka principiella argument kommer paradoxalt nog att
frslagen med all sannolikhet kommer att f mycket ringa effekt. Dessutom br det stillsamt ppekas att de svenska presstdsreglerna r s
utformade att de frmjar samverkan mellan tidningar. P Gotland har
t.o.m. srskilt presstd utgtt fr att tidningar ska kunna sls samman.
Kommittn har inte lyckats visa att frslaget skulle ha pverkat
ngon av de mediefusioner som skett under senare r. Kommittmajoriteten anfr sjlv: "Det r mindre troligt att de i och fr sig omdiskuterade fretagsfrvrv som faktiskt genomfrts p medieomrdet under
senare r skulle ha frbjudits, om den nu skisserade lagstiftningen hade
gllt vid tidpunkten fr dessa." Det innebr att om en lag av det slag som
freslagits funnits i kraft de senaste rtiondena hade den inte frndrat
verkligheten. Kommittmajoriteten vljer d att hnvisa till eventuella
framtida uppkp som motiv fr en grundlagsndring. Grundlagen ska
ndras fr att man vill "hlla en viss beredskap" fr att mta en
eventuellt hotande utveckling. Ocks hr r verkningsgraden av lagen
mycket lg. De stora internationella mediejttarna en Murdoch eller
Berlusconi - skulle kunna etablera sig mycket tungt p den svenska
mediemarknaden utan att konkurrensen skulle kunna anses hmmad p
ett sdant stt som motiverar ingripande. Tvrtom skulle ett intrde i
annan form n uppkp av hela Bonnier-gruppen av utlndska
storgare sannolikt betraktas som en effektivisering av konkurrensen.
Att kommittn vill genomfra en s allvarlig tgrd som grundlagsgenombrott fr ngonting som den sjlv inte anser fr effekt frefaller
ltt bisarrt. Det r mjligt att kommittns bedmning av frslaget r
riktig. Det gr dock inte att utesluta att frslaget i praktiken leder till
omfattande ingrepp frn Konkurrensverkets sida i mediernas utveckling.
Mjligheten att genom ndring i vanlig lag snabbt ka statliga
myndigheters inflytande ver medierna kommer att frskjuta balansen
mellan statsmakt och medierna p ett stt som vi anser onskat och
olmpligt.
Den slutsats vi drar r att ngon ndring i tryckfrihetsfrordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen inte br ske.
Den reella konflikt som finns i det att Konkurrensverket hvdar att
konkurrenslagen gller ocks p medieomrdet kan inte lsas genom
statliga direktiv eller ndring i vanlig lag. Grundlag tar under alla frhllanden ver. I stllet mste en normal rttslig prvning med verklagande till sista instans ske, liksom i andra fall dr lag och grundlag
befinner sig i konflikt.
Redan i kommittns direktiv har regeringen uttryckligen slagit fast att
lagstiftning om mediekoncentration r ndvndig. Kommittn har dock
SOU 1999:30
varken lyckats bevisa att s r fallet eller lgga fram ett lagfrslag som
p ngot vsentligt stt skulle minska mediekoncentrationen.
SOU 1999:30
Srskilt yttrande av experten Kenny Carlsson

Konkurrenslagen r generell p s stt att nr man prvar ett frfarande
mot frbuden i 6 och 19 r det konkurrensrttsliga aspekter som skall
avgra om frbuden r tillmpliga eller inte. En annan sak r att ett
frfarande alltid mste prvas i sitt rttsliga och ekonomiska sammanhang, och att utgngen av prvningen blir beroende av detta. Jag
anser det drfr principiellt fel att till den konkurrensrttsliga prvningen
av frfaranden p medieomrdet lgga en bedmningsgrund av innehll
att man srskilt skall beakta det grundlggande intresset av att
skerstlla ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett
fritt konstnrligt skapande. Med en sdan ordning fr p detta omrde
prvningen enligt konkurrenslagen inte lngre karaktr av en renodlad
konkurrensprvning, utan ven andra, i och fr sig mycket viktiga,
intressen skall vgas in i bedmningen. Ordningen minskar enligt min
mening frutsebarheten av lagstiftningen och vi skrmar oss frn EGdomstolarnas tolkning av artiklarna 85 och 86 i Romfrdraget som vi i
Sverige hittills sttt oss mycket p. Just likheten med artiklarna 85 och
86 i Romfrdraget var det viktigaste sklet till att 6 och 19 liksom
bestmmelserna om ogiltighet i 7 och undantag i 8 en gng infrdes.
De sakliga sklen mot att den freslagna bedmningsgrunden infrs
svitt avser frvrvsprvningen enligt 34 r inte lika starka, eftersom
det i denna prvning redan finns en bedmningsgrund som beaktar andra
omstndigheter n rent konkurrensrttsliga, nmligen rekvisitet skadligt
frn allmn synpunkt. Mjligen r det s, att den bedmningsgrund som
utredningen freslr redan ligger inom ramen fr rekvisitet skadligt frn
allmn synpunkt. Lagstiftningstgrder p denna punkt skulle i s fall
vara obehvliga.
I utredningens frslag ligger att ett tidningsfretags vgran att infra
en annons i sin tidning aldrig kan angripas med std av konkurrenslagen.
Det r i enlighet med gllande praxis ssom den kommit till uttryck i
Marknadsdomstolens beslut i rendet Dagen (MD 1998:18). Jag menar
att det finns starka sakliga skl till varfr ett tidningsfretags vgran att
ta in en annons med ett rent kommersiellt innehll br kunna prvas
enligt konkurrenslagen. Nr det gr att prva kommersiella annonser
enligt marknadsfringslagen br det ocks g att gra det enligt
konkurrenslagen. Ett tidningsfretag med en helt dominerande stllning
p annonsmarknaden kan genom att vgra infra annonser frn eller
avbryta ett lngvarigt annonssamarbete med ett visst fretag orsaka stor
skada p konkurrensfrhllandena p marknaden. Det vore enligt min
mening orimligt om konkurrenslagen inte skulle kunna vara tillmplig
om ett dominerande tidningsfretag vidtar sdana tgrder mot ett
fretag i syfte att eliminera fretaget frn marknaden fr att gynna ett
SOU 1999:30
konkurrerande fretag som ingr i samma koncern som tidningsfretaget.

Nr det gller den freslagna mediekoncentrationslagen, behandlar
utredningen frgan om de negativa verkningarna av ett frvrv skall
kunna undanrjas p ett mindre ingripande stt n med ett frbud mot
frvrvet, men kommer fram till att s inte skall kunna ske. Utredningen
anser inte heller att Konkurrensverket (egentligen Mediekoncentrationsnmnden) skall kunna frhandla med frvrvsparterna och
trffa uppgrelser fr att undvika processer om frbud. Sdana mjligheter finns nr det gller frvrvsprvningen enligt konkurrenslagen.
Frivilliga taganden som frvrvsparterna gr under handlggningen av
ett frvrvsrende och som frenas med vite av domstol r vanligt
frekommande vid tillmpningen av konkurrenslagen, och det r min
erfarenhet att den ordningen har fungerat bra. Ordningen gr frvrvsprvningen mindre trubbig genom att ett ingripande kan bli mindre
lngtgende n om frvrvet i sin helhet frhindras. Den ger mjlighet
till en fr samtliga inblandade parter flexibel hantering som minskar den
tid fretagen fr leva i oskerhet om frvrvet kan genomfras eller inte.
S som utredningens frslag r utformat kan frvrvsparterna ensidigt
gra vissa saker som Konkurrensverket i sin prvning mste ta hnsyn
till, utan att det skapas ngra som helst garantier fr att dessa saker inte
ndras en tid efter det att frvrvet har ftt sitt godknnande. Jag anser
drfr att en mjlighet att i domstol yrka annat n frbud fr frvrvet
och en ordning med frivilliga taganden som kan frenas med vite br
finnas i den frslagna mediakoncentrationslagen. Nr nu Mediekoncentrationsnmnden enligt frslaget ansetts kapabel att besluta om
att vcka talan om frbud fr ett frvrv, kan jag inte se ngot sakligt
skl till varfr nmnden inte ocks skall vara kapabel att ta stllning till
frgor om att yrka ngot annat n ett frbud och att acceptera frivilliga
taganden frn frvrvsparterna.
I specialmotiveringen till 1 i den freslagna mediekoncentrationslagen anser jag att utredningen inte riktigt beskriver nr ideell verksamhet kan vara fretag i konkurrenslagens mening. Enligt min mening
utgr normalt ven renodlad ideell verksamhet fretag i den mn verksamheten r av ekonomisk natur.
SOU 1999:30
439
Bilaga
Kommittdirektiv
(Dir. 1997:136)
Lagstiftning om mediekoncentration
Beslut vid regeringssammantrde den 13 november 1997.
Sammanfattning av uppdraget
En kommitt med parlamentariskt inslag tillkallas med uppgift att lgga
fram frslag till lagstiftning fr att sl vakt om mngfalden i svenska
medier och motverka sdan garoch maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och
allsidig upplysning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december
1998.
Bakgrund
I den moderna demokratin r mngfald i nyhetsfrmedling och opinionsbildning av avgrande betydelse. Mngfalden utgr grunden fr
samhllsdebatt och demokrati. Frutsttningarna fr ett fritt meningsutbyte, dr olika sikter och vrderingar kan framfras, r garanterade i
grundlag. En sdan mngfald kan frsvras och den fria opinionsbildningen skadas om enskilda gare eller grupper av gare fr en dominerande stllning i mediefretag som str bakom massmedier med stor
genomslagskraft.
Den 2 februari 1995 tillkallade regeringen ett rd med uppgift att
vervga och fresl tgrder fr att strka mngfalden och motverka
skadlig garoch maktkoncentration inom massmedierna (dir. 1995:13).
I uppdraget ingick ven att flja utvecklingen av frhllanden som har
betydelse fr mngfalden och utreda behovet av lagstiftning och/eller
andra tgrder som kan begrnsa skadlig koncentration av gandet av
massmedierna. Rdet, som r en kommitt i kommittfrordningens
440 Bilaga
SOU 1999:30
mening, antog namnet Rdet fr mngfald inom massmedierna (Ku

1995:01).
Rdet har verkat i snart tre r. Under denna tid har det utfrt en omfattande kartlggning av inflytandet ver de svenska massmedierna och
publicerat ett stort antal rapporter samt delbetnkandet Mediefretag i
Sverige (SOU 1997:92). Rdet har ordnat seminarier, haft verlggningar med olika aktrer p mediemarknaden och upprttat en databas
ver garfrhllandena inom massmedieomrdet. Ngra frslag om
ndrad lagstiftning har inte lagts fram.
Mngfalden inom massmedierna

Fria och sjlvstndiga massmedier r ett av demokratins grundelement. I
medierna skall olika sikter kunna framfras, speglas och granskas.
Medierna skall fritt kunna kritisera bde offentlig och privat maktutvning och belysa missfrhllanden inom alla delar av samhllet. Mot den
bakgrunden br utomstende samhllsorgan i princip inte blanda sig i
strukturen inom massmedierna.
Mediemarknaden r emellertid inte som vilken marknad som helst.
Den ligger demokratin nra och srbehandlas drfr i olika avseenden.
Massmediernas sjlvstndighet r grundlagsskyddad. Dagspressen
tnjuter genersare skatteregler och ett presstd som syftar till att vrna
mngfalden. Samtidigt finns det begrnsningar i handlingsfriheten som
ocks syftar till att skydda mngfalden. Presstdets samdistributionsstd, kabel-TV-fretagens skyldighet att snda vissa TV-program och
frbudet fr dagstidningar att ga lokalradiostationer r exempel p
detta.
Om kontrollen ver nyhetsfrmedling och opinionsbildning samlas p
ett ftal hnder kan den mngfald som r en frutsttning fr demokratin
allvarligt skadas. Det finns inte grund fr att sga att en sdan situation
freligger redan nu. Under de senaste ren har emellertid utvecklingen
inom delar av medieomrdet gtt mot en minskande mngfald och en
kande garkoncentration.
Det finns i dag delade meningar om konkurrenslagens (1993:20)
tillmplighet p frvrv av massmediefretag. Den etableringsfrihet som
enligt tryckfrihetsfrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen gller fr i
princip hela massmedieomrdet kan mjligen vara ett hinder mot en
tillmpning av konkurrenslagens bestmmelser om kontroll av
fretagsfrvrv.
Inom bde Europeiska unionen och Europardet har frgor om koncentration av gande och inflytande ver massmedierna uppmrksammats. Europaparlamentet har krvt initiativ fr att begrnsa de stora
SOU 1999:30
Bilaga 441
mediefretagens dominans och expansion. Detta har lett till att kommissionen i december 1992 publicerade en utredning, en s.k. grnbok,
om mediekoncentration. Inom kommissionen pgr arbete med att utarbeta ett direktiv om mediekoncentration. I mnga andra europeiska
lnder har man en konkurrenslagstiftning som r tillmplig p fretagsfrvrv inom medieomrdet. I vissa lnder som exempelvis Norge,
Frankrike, Tyskland och Storbritannien finns dessutom srskild lagstiftning mot mediekoncentration.
Skall ven Sverige infra liknande lagstiftning krver detta sannolikt
grundlagsndringar.
Med hnsyn till att det gller ett omrde som r centralt fr yttrandefriheten och demokratin r det naturligt att uppdraget att fresl lagstiftning anfrtros t en kommitt med parlamentariskt inslag.
Det underlag som Rdet fr mngfald hittills har tagit fram i samband med uppgiften att utreda behovet av lagstiftning br verlmnas till
den nya kommittn.
Uppdraget
En kommitt med parlamentariskt inslag tillkallas med uppgift att lgga
fram frslag till lagstiftning fr att sl vakt om mngfalden i svenska
medier och motverka sdan garoch maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och
allsidig upplysning.
Kommittns frslag br samlas i en srskild lag. Det ingr i kommittns uppdrag att prva behovet av grundlagsndringar. Kommittn
skall ocks behandla frgan om konkurrenslagstiftningens tillmplighet
p det aktuella omrdet. I uppgiften ligger en analys dels av hur de frslag som kommittn lgger fram frhller sig till konkurrenslagen, dels
om det finns behov av att komplettera konkurrenslagstiftningen vad
gller fretagsfrvrv inom medieomrdet.
Kommittn skall vidare fresl lmpliga sanktionsformer samt hur
och av vilken myndighet renden enligt de freslagna bestmmelserna
skall handlggas.
Kommittn skall hlla sig underrttad om det arbete som pgr inom
Europeiska kommissionen med att utarbeta frslag om begrnsning av
gande eller inflytande inom massmedierna. Om kommissionen lgger
fram ett sdant frslag skall det beaktas.
Kommittn skall samrda med utredningen om folkstyret i Sverige
infr 2000-talet (dir. 1997:101).
442 Bilaga
SOU 1999:30
Utgngspunkten fr kommittns arbete skall vara att det inte finns

ngot utrymme fr kade utgifter fr staten. Frslag som innebr kade
utgifter skall drfr tfljas av frslag till finansiering.
Arbetsformer
Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998. Fr arbetet
gller regeringens direktiv till samtliga kommitter och srskilda utredare att prva offentliga taganden (dir. 1994:23), att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), att redovisa jmstlldhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt att redovisa konsekvenser
fr brottsligheten och det brottsfrebyggande arbetet (dir. 1996:49).
(Kulturdepartementet)

Konkurrens Medielagstiftning

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

You might also like

Konkurrens Medielagstiftning

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Konkurrens Medielagstiftning

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

SOU 1999:30

Till statsrdet och chefen fr

Genom beslut den 13 november 1997 bemyndigade regeringen chefen fr

Marie Lindstrm. Marie Lindstrm entledigades fr.o.m den 1 oktober

Ingvar von Malmborg

Frslag till lag om ndring i tryckfrihetsfrordningen........... 25

Utredningens uppdrag och arbete ............................................... 37

Mediestrukturen i Sverige ........................................................... 39

Utveckling av gandet i dagspressen.................................... 39

Samverkansformer inom dagspressen .................................. 65

Konvergensen inom mediemarknaden ....................................... 129

EU:s initiativ .................................................................... 139

Den konstitutionella bakgrunden ............................................... 145

Yttrandefriheten i regeringsformen (RF) ............................ 145

Nuvarande konkurrensreglering................................................ 167

Inledning om den svenska konkurrenslagen........................ 167

Ministerrdets frordning om kontroll av fretagskoncentrationer ................................................................. 200

Etablering och gande enligt radio- och TV-lagstiftningen ....... 223

Inledning .......................................................................... 223

Europardets arbete med mngfald och mediekoncentration .................................................................... 239

Lagstiftning och reformstrvanden i andra lnder.................... 243

Inledning .......................................................................... 243

vriga lnder.................................................................... 260

Massmediekoncentrationsutredningens frslag................... 289

Ngra utgngspunkter....................................................... 299

Behvs srskilda regler fr att skerstlla ett svenskt

vervganden och frslag

Konkurrenslagen eller srskild lag? .......................................... 325

Ngra utgngspunkter....................................................... 326

Principerna fr en ny reglering.................................................. 345

Ngra grundlggande frgor.............................................. 345

Srskilt om kabel-TV-fretagens stllning ................................ 373

Ikrafttrdande ........................................................................... 393

Konsekvenser av frslagen ........................................................ 395

Frfattningskommentar ............................................................. 397

Frslaget till lag om ndring i tryckfrihetsfrordningen ...... 397

Frslaget till lag om ndring i radio- och TV-lagen

Asymmetrical Digital Subscriber Line

denna uppfattning ocks ha strre mjligheter att st emot ptryckningar

Konkurrenslagen eller srskild lag?

allmnt organ att p grund av skrifts innehll hindra tryckning eller

utvidga tillmpningsomrdet fr en srlagstiftning. I den delen br man

En sdan lsning innebr principiellt sett att storfretagen inom den

1. skapar, frstrker eller frndrar kontrollen ver en dominerande

Srskilt om kabel-TV-fretagens stllning

Reservationer och srskilda yttranden

omrdet br lsas genom en vanlig rttslig prvning. Att freskriva att

Frslag till lag om ndring i

Hrigenom freskrivs att det i tryckfrihetsfrordningen skall infras

Denna lag trder i kraft den 1 januari 2003.

Frslag till lag om ndring i

Hrigenom freskrivs att det i yttrandefrihetsgrundlagen skall infras

Denna lag trder i kraft den 1 januari 2003.

Frslag till mediekoncentrationslag

Frbud mot koncentrationer

Tillmpning av konkurrenslagen (1993:20)

ledamterna av rtten skall ha srskilda insikter i frgor som avses i

Denna lag trder i kraft den 1 januari 2003.