CBM Skrift55

Uppsala mitt i Spmi
Rapport frn ett symposium arrangerat av Freningen fr samiskrelaterad forskning i Uppsala, Upplandsmuseet 45 maj 2011
Red. Hkan Tunn, Mrit Frndn, Carl-Gsta Ojala & May-Britt hman
Uppsam
Freningen fr samiskrelaterad
forskning i Uppsala
CBM:s skriftserie 55
Br citeras: Tunn, H., Frndn, M., Ojala, C.-G. & hman, M.-B. (red.) 2012. Uppsala mitt i Spmi.
Rapport frn ett symposium arrangerat av Freningen fr samiskrelaterad forskning i Uppsala, Upplandsmuseet 45 maj 2011. CBM:s skriftserie 55. Naptek, Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala.
Uppsam, Centrum fr biologisk mngfald och frfattarna 2012
CBM:s skriftserie 55
Frfattarna ansvarar fr sina egna texter
Omslagsbilder: verst: Uppsala domkyrka (foto/montage: Hkan Tunn). Nedan t.v.: Ren p sommarbete (foto: Anna Olofsson); nedan mitten: utdrag ur en avskrift av Descriptio Lapponi, skriven av samen
och Uppsalastudenten Nicolaus Lundius; nedan t.h.: Samisk tradition i frndring: Kautokeinoskor med
mansskoband frn Jukkasjrvi, burna till kjol (foto: Hkan Tunn)
Layout: Hkan Tunn utifrn en mall av Oloph Demker
Tryck: Davidsons tryckeri AB, Vxj/Taberg Media Group AB 2012
Rapporten freligger ocks som PDF-fil p: http://www.cbm.slu.se/publ/skrift/skrift55.pdf
ISBN: 978-91-89232-67-9
ISSN: 1403-6568
Innehll
Redaktrernas frord 2
Ovdastni 3
vddtjla 4
vtebaakoe 5
Preface 6
Artiklar 7
Samer i syd i gngen tid till Uppland och Oslotrakten i sder Inger Zachrisson 8
Samisk frhistoria och samisk arkeologi i Sverige i gr, i dag och i framtiden?
Carl-Gsta Ojala13
The Smi are just like everyone else? A scientist of religion looks at the encounter between the
Christian missionary religion and the Smi ethnic religion Anna Lydia Svalastog22
Vattenregleringar p liv och dd i Lule lv Postkoloniala och feministiska
teknovetenskapliga perspektiv May-Britt hman28
Renbete som en frutsttning fr biologisk mngfald Weronika Axelsson Linkowski35
Allt frre kalvar med ren trots att vajornas kondition blir bttre Birgitta hman42
Mjligheter fr adaptiv frvaltning inom rensktseln Anna Olofsson44
Generationsverfring inom samiska rensktselfretag i Sverige frn c:a 1930 till nutid
En projektbeskrivning Eva-Lotta Pivi47
Djurvlfrd i rennringen Birgitta hman51
Det blir bara vrre om man inte gr upp med det gamla.
Utmaningar fr jakt- och fisketurismen i de svenska fjllen Yvonne Gunnarsdotter52
Namnets identitetsfunktion i en samisk kontext Mrit Frndn57
Samiska varieteter Torbjrn Sder61
Att skapa och bevara ett skriftsprk en projektpresentation Cecilia Hedlund62
Ngot om gamla lrobcker i samiska och en ny Cecilia Hedlund63
Museum Anatomicum Upsaliense Anne Ingvarsson Sundstrm & Geoffrey Metz66
Det samiska initiativet att vnda p perspektiven Hkan Tunn71
Bilaga 1 Program fr symposiet78
Bilaga 2 Deltagarlista80
Redaktrernas frord
ren 2009 grundades ett tvrvetenskapligt ntverk i Uppsala, bestende av forskare med intresse
fr eller egen forskning om samiskrelaterade frgor. Uppsala har en lng tradition av samiskrelaterad forskning, och ven idag pgr forskning kring en mngd olika aspekter, omfattande allt frn
rensktsel och naturvrd till samiska sprk och samiskt namnskick. I mnga fall har det dock saknats
kontaktytor mellan forskare med olika disciplinra hemvister, men med det samiska perspektivet gemensamt. Genom bildandet av Uppsam, Uppsalantverket fr samiskrelaterad forskning, skapades en
gemensam mtesplats fr forskare med samisk tematik, oavsett institutions- och universitetstillhrighet. Basen i verksamheten utgrs av terkommande lunchseminarier, vxelvis vid Uppsala universitet
och Sveriges lantbruksuniversitet. Vren 2011 omvandlades ntverket till en forskarfrening, och frn
den 23 mars detta r heter vi formellt Uppsam Freningen fr samiskrelaterad forskning i Uppsala.
Uppsala har ett komplext arv som mnghundrarigt centrum fr forskning och utbildning, med
ena sidan viktiga arkiv och samlingar, andra sidan en lng tradition av forskning om samer ur frmst ett
utifrnperspektiv. Geografiskt ligger vi utanfr det som nu rknas till Spmi, men Uppsala och omkringliggande omrden har en lng historia av samisk nrvaro. Genom tiderna har ocks mnga studenter och
forskare med samisk bakgrund varit verksamma i Uppsala. Ett exempel r den samiske prststudenten
Nicolaus Lundius, som p 1670-talet skrev Descriptio Laponi, avbildad p framsidan av denna rapport.
Inom forskningsvrlden r slunda de samiska frgorna p hemmaplan i Uppsala. Hr finns en gedigen
utbildningstradition, en vetenskaplig bredd och, dessutom, goda mjligheter att ven bidra till den
forskning som bedrivs av kollegor utan frkunskaper om samiska frgor.
Den 45 maj 2011 arrangerade Uppsam sitt frsta symposium, Samiskrelaterad forskning i Uppsala i dag och i framtiden. Under symposiet bidrog femton frelsare frn olika discipliner till att
synliggra aktuell Uppsalaanknuten samiskrelaterad forskning. Under symposiet var frgor om maktrelationer och forskningsetik terkommande teman, liksom frgor om hur vi som Uppsalaforskare idag
br frhlla oss till Uppsalas delvis problematiska historiska arv, arkiv och samlingar. P vilket stt kan
samiska inifrnperspektiv lyftas fram, och hur kan utifrn- och inifrnperspektiv p bsta stt komplettera varandra? Hur kan vi gemensamt, oavsett egen bakgrund och mnestillhrighet, arbeta fr en
bttre samiskrelaterad forskning i framtiden?
Artiklarna i denna rapport r baserade p presentationerna vid symposiet. Ett par deltagare har valt
att publicera enbart ett kortare abstract. Den redaktionskommitt som bidragit till bearbetningen av de
publicerade texterna har varit multidisciplinrt sammansatt, vilket ytterligare har frstrkt rapportens
tvrvetenskapliga inriktning.
Symposiet kunde genomfras med hjlp av anslag frn Gran Gustafssons Stiftelse fr natur och
milj i Lappland. Fr framstllandet av rapporten har vi drutver erhllit bidrag frn Sametinget,
Svenska Samernas Riksfrbund (SSR), Silbonah Samesijda, Stockholm Samefrening, Centrum fr
genusvetenskap och Naptek/Centrum fr biologisk mngfald. Vi tackar samtliga finansirer!
Uppsala den 9 november 2011
Hkan Tunn Mrit Frndn
Centrum fr biologisk mngfald
Institutionen fr nordiska sprk
Sveriges lantbruksuniversitet & Uppsala universitet
Uppsala universitet

Carl-Gsta Ojala May-Britt hman
Institutionen fr arkeologi och antik historia
Centrum fr genusvetenskap
Uppsala universitet Uppsala universitet
Ovdastni
iat 2009 vuouduvvui fgarasttildeaddji fierpmdat Uppsalas, dasa gullet dutkit geain lea
berotupmi vai ieas dutkamii smegulleva it. Uppsalas lea guhkes rbevierru smegulleva dutkamis, ja maid otne lea dutkan jous moanat sierra oainnuin, ja sisdoalla visot boazodoalus ja luondoghttemis gitta smi gielaide ja smi nammavieruide. Mgii lea vilon oktavuoasajit dutkiide sierra
fgasurggiid disipliinnala bargguin, muhto sis lea oktasa smi perspektiiva. Go sahedje Uppsam, Uppsalafierpmdat dutkamii adnon smiide (Uppsalantverket fr samiskrelaterad forskning), rhkaduvvui
oktasa oahkkinsadji dutkiide smi tematihkain, berokeahtt sahus- ja universtitehtagullevavuoa.
Vuou doaimmas leat beaiveborramuseminrat, vurrolaga Uppsala universitehtas ja Ruoa eanandoallouniversitehtas. Giat 2011 fierpmdat rievdaduvvui dutkansearvi, ja njukamnu 23 beaivvi rjis dn jagi
min namma formlalaat lea Uppsam Freningen fr samiskrelaterad forskning i Uppsala.
Uppsalas lea viiddes ja moalks rbi go mga uiid jagiid lea leama guovdd dutkamii ja oahpahussii, ovtta bealis dehla vuorkkiguin ja oakklmasaiguin, ja nuppe bealis guhkes rbevierru dutkamis
smiid birra eanemus olggul oainnus. Geogrfalaat mii leat olggobealde dan mii rehkenasto Spmin,
muhto Uppsalas ja guovllut lahkosiin lea guhkes historjj smi oasslastimin. iggiid mielde oahppit ja
dutkit smi mttuin leat maid bargan Uppsalas. Okta ovdamearka lea smi bhppaoahppi Nicolaus Lundius, guhte 1670-logus lii Descriptio Laponi, govvehuvvon ovdagovas dan rapporttas. Dutkanmilmmis
de gal smi it leat Uppsalai gullevaat. Dppe gvdnu nanu oahpahusrbevierru, dieala viidodat ja,
dasa lassin, buorit vejolavuoat maid buktit oasi dan dutkamii mii joihuvvo bargortnin geain eai leat
ovdala dieut smi iin.
Miessemnus 45 b. 2011 lgidii Uppsam ieas vuostt symposiuma, Samiskrelaterad forskning i
Uppsala i dag och i framtiden. Symposias serve vihttanuppelot logaldalli sierra surggiin igumuain
almmostahttit igeguovdilis Uppsalai adnon smi gulleva dutkama. Symposias fpmogaskavuoat ja
dutkanetihka it ledje fddat mat bohte ruovttoluotta, dego jearaldagat got mii Uppsaladutkin otne
galggaeimmet lhttet go Uppsala oassi lea vttis historjjla rbi, vuorkkide ja oakklmasaide. Man ldje
smi siskkildasoaidnu loktejuvvo ja got olggul- ja siskkiloainnut buoremus vuogi mielde dievasmahttet goappt guoibmska? Got mii ovttas, berokeahtt duoga ja fddagullevavuoa, bargat buori smegulleva
dutkama ovddas boahtteiggis?
Artihkkalat dn rapporttas leat vuouduvvon symposia ovdanbuktimiid vuoul. Moadde oassevldi
leat vlljen due lmmuhit moadde abstrkta. Dan doaimmahatlvdegoddi mii lea veahkehan vlbmanahttit daid almmuhuvvon teavsttaid lea leama multidisipliinnalaat oktiibidjon, mii vel eanet lea nannen rapporta fgarasttildeaddji bargovuogi.
Symposia mhtii aahuvvot juolludeami vehkiin Gran Gustafssons Stiftelse fr natur och milj i
Lappland bokte. Rapportta vlbmemii mii leat dasa lassin oon juolludeami Smediggis, Ruoa Smiid
Riikasearvvis (RSR), Silbonah Samesijddas, Stockholm Samefrening, Centrum fr genusvetenskap ja
Naptek/Centrum fr biologisk mngfald. Mii giitit visot ruhtadeddjiid!
Uppsala skbmamnu 9 b. 2011
SLU/Uppsala universitet Uppsala universitet

Tack till Miliana Baer fr versttning till nordsamiska. /Redaktrerna
vddtjla
idn 2009 tsdiddje doaresdiedalasj vrmmdagv Uppslan vuododin, mielajn sme ssjij
birra tsdit, ja ietjasa tsdimij diehti aj. Uppsalan la guhkes rbbedahpe sme tsdimijs, ja
uddniga vil tsdi llo sierra bielij birra, ma gbttjii gjkka llobargos ja luonndosujtos sme gielajda
ja sme nammavaddemijda. lla aktavuohtasaje nv lu gvnnum tsdiddjij sierra diedaguovloj
rromsajij gaskan, valla aktisasj sme vuojnno. G Uppsam, Uppslavrmmdahka smegullujiddje
tsdibmj vuododuvj de sjattaj aktisasj gvnadimsadjen tsdiddjijda sme tematijkajn, vni institusjvnn- ja universithttagullumij dagi. Djma vuodon li llo brrmbddseminra, juogu de
Uppsla universitehtan jali Svieriga ednambarggouniversitehtan. Gidn 2011 dagduvj vrmmdahka tsdallamsiebrren, ja sjnjuktjamno 23. biejve rjes mij namma l Uppsam Siebrre sme
tsdibmj Uppslan.
Uppsla l tsdim- ja hpadusguovdtjin mttijt tjuodijt jagijt rrum. Nuppen bielen jnas
vuorkj ja tjoahkkimusj, nuppen bielen guhkes rbbedahpe tsdimes smij birra lgoldisvuojno
dfos. Geogrfalattjat mij lip dan lggolin mij dal Smeednamin aneduvv, valla Uppslan
ja bjkijn lggolin la guhkes histrjj sme lahkavuodas. jgij tjad li aj llo studenta ja tsdiddje sme mttos Uppslan doajmmam. Buojkulvissan smestudnnta Nicolaus Lundius, gut
1670-lgon tjlij Descriptio Laponi, gvvn dn tjllusa vddbielen. tsdiddjevrldin li de
sme ssje ietjasa bjken Uppslan. Dnna l oalle hpadusrbbedahpe, diedalasj gbddudahka
ja aj buorre mhttelisvuoda viehkedit tsdimij majt tsdiddjerdna vdddiedoj dagi sme
ssjij birra dahki.
Moarmesmno 45. biejvij 2011 Uppsam hsaj vuostasj symposav, Sme tsdallama Uppslan
uddni ja boahttejge. Symposan lgenanvihtta lgdalle moattet sierra diedaguovlos vuojnnusij
dahkin udnsj Uppslaj tjandum sme tsdimijt. Symposan lidjin lu fbmogasskavuohtassje ja tsdimetijkka temn, degu ssje gk mij Uppslatsdiddje uddni lulup ghttjat Uppsla muhtem mrrj vjves histrjk rbbj, vuorkjda ja tjoahkkimusjda,. Man lhkj mhtti
sme siseldisvuojno vuojnnusij boahtet, ja gk lgoldis- ja siseldisvuojno buoremuslhkj mhtti
nubbe nubbj buorren boahtet? Gk mij aktan mhttep, vni ietjas duoge ja bnasgulluma dagi,
buorep sme tsdimij vds boahttejge barggat?
Dn rapprt artihkkalij vuodon li hllama symposas. Guokta oasslasste lib vlljim val avtav
oanep abstrvtav vuosedit. Doajmmasiebrrerde la viehkedam vuosedum tevstaj bargujn. Sebrulattja li diedaguovlojs ja dat la jn vil rapprt doaresdiedalasj guovlov nannim.
Symposa tjadduvj biednikdoarjjagijn Gran Gustafssona Vuododuss luonnduj ja birrasij
Lapplndan. Rapprt dahkamij lip dasi lassen doarjjagav oadtjum Smedikkes, Svieriga Smij
Rijkalihtos (SSR), Silbonah Samesijdas, Stockholm Samefrening, Centrum fr genusvetenskap ja
Naptek. Gijttep gjkka biednikvaddijt!
Uppsla basdismno 9. biejve 2011

Tack till Karin Tuolja fr versttning till lulesamiska. /Redaktrerna
vtebaakoe
jren 2009 akte daresthfaageles viermie Uppsalesne tseegkesovvi, gusnie dotkijh mah iedtjem utnin dotkemen
jallh jjtse dotkemen bjre saemien aamhtesi bjre. Uppsalan akte guhkies aerpievuekie saemien dotkeminie,
jh aaj daan biejjien jjnjh ovmessie aamhtesi bjre dotkeminie, goh batsoe jh eatnemevaarjelimmie jh saemien
gelh jh saemien nomme-vuekieh. Akti veajkoej dle sijjieh ohtselamme gusnie dah dotkijh ovmessie faagesuerkijste,
mah dam saemien vuajnoem ektesne tneme, lin maahteme govlehtalledh. Gosse Uppsam tseegkeme, Uppsalan
viermie saemien dotkemasse, akte tjenghkies gaavne-sjimmiesijjie sjugniesovvi dotkijidie saemien aamhtesigujmie,
saaht mennie institusjovnesne jallh saaht mennie universiteetesne dah lin. Dhte varome darjoemisnie lea jaabnan
lunsjeseminaarh, fereguhten aejkien Uppsalan universiteetesne jh Sveerjen laanteburrieuniversiteetesne. Gjren
2011 dle viermie akten dotkijeseabran jorkesi, jh njoktjen 23.b. raejeste daan jaepien dle mijjen byjjes nomme
Uppsam Siebrie saemien dotkemasse Uppsalesne.
Uppsalan akte llesth aerpie goh jarnge dotkemasse jh hpehtmman gellie tjuetie jaepieh, dennie aktene
bielesne vihkeles varhkoe jh tjnghkeldahkh, dennie mubpene bielesne akte guhkies aerpievuekiedotkeme
saemiej bjre, uvtemes akte vuajnoe lkoelistie. Geografijen mietie dle mijjieh lkolen dam mij daelie Saepmine
ryknesvva, men Uppsala jh dan byjreske aktem guhkies histovrijem tna saemien hltestimmeste. Tjji tjrrh
dle aaj jjnjh studenth jh dotkijh saemien maadtoste Uppsalesne gehtelamme. Akte vuesiehtimmie lea dhte
saemien hearrastudente Nicolaus Lundius, guhte 1670-lhkoen Descriptio Laponi tjeeli, mij lea daan reektehtsen
vtesjrosne. Dotkemevearelden sisnjelen dle dah saemien gyhtjelassh dannasinie getesne Uppsalesne. Daesnie
akte stoerre aerpievuekie hpehtimmien sisnjelen, akte vetenskapeles gamtoe jh baaltele, hijven nuepieh aaj
dejnie dotkeminie viehkiehtidh maam barkoevoelph darjoeh, mah eah saemien aamhtesi bjre vtelhbodti daejrieh.
Suehpeden 4. jh 5. b. 2011 Uppsam sov voestes symposijumem rnedi, Saemien dotkeme Uppsale-sne
daan biejjien jh betijen biejjien. Symposijesne luhkievjhte halijh ovmessie suerkijste viehkiehtin sjyhtehke
saemien dotkemh vjnesasse darjodh, mah leah Uppsalen universiteetide ektiedamme. Symposijesne gyhtjelassh
faamoe-ektiedimmiej bjre jh aaj dotkemen etihken bjre. Dah leah aamhtesh mah bstede betieh, seamma aaj
dah aamhtesh guktie mijjieh goh dotkijh Uppsalesne, byroeh demiedidh Uppsalan nnetji geerve histovrijen
aarpan, varhkose jh tjnghkeldahkide daan biejjien. Guktie maahta dam saemien sisnjielistie-vuajnoem vtese
lutnjedh, jh guktie lkoelistie- jh sisnjielistievuajnoeh maehtieh sinsitniem bremeslaakan elliesbpoe darjodh?
Guktie maehtebe ektesne, saaht mehtie jjtse maadtoste jh saaht mij aamhtesigujmie barkeminie, aktem buerebe
saemien dotkemem buektiehtidh betijen biejjien?
Dah tjaalegh daennie reektehtsisnie varomem utnieh dejstie ehpiedehtemijstie symposijesne. Naan gille
halijh leah veeljeme ajve aktem enebe eniedimmiem bjhkoehtidh. Dhte redaksjovnemoenehtse mij
viehkiehtamme dejtie bjhkoehtamme tjaalegidie getedidh, leah gellijste suerkijste bateme, mij dorjeme guktie
reektehtsen daresthfaageles otnjegem nnnnoesbpoe dorjeme.
Meehti symposijem tjirrehtidh viehkine darjoste dehtie Gran Gustafsson Stiftelse eatnamassejh byjresasse
Lapplaantesne. Juktie reektehtsem darjodh dle aaj darjoem daejstie dtjeme, Saemiedigkie, Sveerjen Saemiej
Rijhkesiebrie (SSR), Silbonah Samesijda, Stockholm Samefrening, Centrum fr genusvetenskapjh Naptek /
Centrum fr biologisk mngfald. Mijjieh gaajhkide beetneh-darjojde gijhtebe!
Uppsala glkoen 9.b. 2011

Tack till Ellen Bull Jonassen fr versttning till sydsamiska. /Redaktrerna
Preface
uring the spring of 2009, an interdisciplinary research network was founded in Uppsala by
researchers interested in or having their own research focus on Smi related issues. Uppsala
has a long tradition of Smi related research. The Smi related research in Uppsala of today includes
numerous aspects of Smi life and culture, for example, reindeer herding, nature conservation, Smi
languages and Smi surname patterns. For a long time, there has been a lack of space for exchange
between researchers with the Smi perspective in common, but being active within different scientific
disciplines. Through the foundation of Uppsam, the Uppsala network for Smi related research, a
common meeting space for researchers was formed. The basis for the activities consists of recurrent
lunch seminars, alternately at Uppsala University and at the Swedish University of Agricultural Sciences, SLU. In the spring of 2011, the network was transformed into a research association, and from
March 23, our formal name is Uppsam the Association for Smi related research in Uppsala.
Uppsala has a complex legacy as a centuries-old centre for research and education, with on the one
hand important archives and collections, and on the other hand a long tradition of research on Smi
from primarily an outside perspective. Geographically we are outside of what is today counted as Spmi, but Uppsala and the surrounding areas have a long history of Smi presence. Through the ages,
many Smi students and researchers have been active in Uppsala. One example is the Smi student
Nicolaus Lundius, who in the 1670s wrote Descriptio Laponi, represented on the front of this report.
Smi issues have been represented in the Uppsala research world for a long time. Here we find a solid
educational tradition, a scientific width and, in addition, many opportunities to contribute to the
research by colleagues who are not familiar with Smi related issues.
May 4-5 of 2011, Uppsam organized its first symposium, Smi related research in Uppsala today
and in the future. During the symposium fifteen presenters from different scientific disciplines contributed to make visible current Smi related research going on in Uppsala.
During the symposium, questions regarding power relations and research ethics were recurrent
themes. In addition, questions about how we, as researchers in Uppsala of today, should relate to
the sometimes problematic historical legacy of Uppsala and methods and representations of Smi,
as well as the existing collections and archives were also raised. How can Smi inside perspectives be
promoted, and how can outside and inside perspectives find ways to complement each other? How
can we, irrespectively of our own background and disciplinary affiliation, together work for a better
Smi related research in the future?
The articles in this report are based on the symposium presentations. Two participants have chosen
to publish only briefer abstracts. A multidisciplinary editorial committee has worked with editing the
articles, this has further contributed to the interdisciplinary orientation of this report.
The symposium was funded by a grant from Gran Gustafsson Foundation. For the production
of the report, we have also received support from the Swedish Smi Parliament, the National Association of Swedish Saami (SSR), Silbonah Samesijdda, Stockholm Samefrening, the Centre for Gender
Research and Naptek/Swedish Biodiversity Centre and. We are much grateful to each contributor!
Uppsala, November 9, 2011
Swedish Biodiversity Centre
Department of Scandinavian Languages
SLU/Uppsala University Uppsala University
Department of Archaeology and Ancient History Centre for Gender Research
Uppsala University Uppsala University
Artiklar
Texterna i detta avsnitt baseras p de frelsningar som hlls under symposiet. Frfattarna
str fr sikter och innehll i texterna medan redaktrerna har sttt fr redigering.
Samer i syd i gngen tid till

Uppland och Oslotrakten i sder
Ny forskning frn Norge och Sverige
Inger Zachrisson, Statens historiska museum, Stockholm
amernas lnga historia i norra Skandinavien har

aldrig ifrgasatts. Att den ifrgastts i mellersta
Skandinavien beror delvis p tolkningssvrigheter,
mycket p grund av den starka pverkan frn nordisk kultur som prglat omrdet, i kande grad frn
tiden efter Kr.f. Samisk kultur hr kallas ofta fngstkultur, vilket innebr ett slags osynliggrande. Mot
nordisk-bofast stlls utifrn detta perspektiv samisknomadisk. Genom arkeologiska underskningar p
1980-talet vid ett samiskt gravflt frn 10001100-tal
p Vivallen i Hrjedalen kunde en boplats med typiskt samiska hrdar, daterade till ca 800- och 1200tal, jmte en avfallshg frn 1000-talet, lokaliseras.
Utifrn detta lade det svensk-norska Srsamiska
projektet fram en tvkultursyn samisktnordiskt
fr Mellanskandinavien, till Hedmark och Dalarna i
sder.1 Den har av vissa kritiserats som alltfr svartvit. Den har dock under senare r framhllits av en
rad arkeologer fr sdra Norge, om n med ett ngot
modernare synstt. Jag skall hr bara ta upp ngra
arbeten, som specifikt berr sydsamisk jrnlder och
tidig medeltid, ur den rika floran av arbeten om samisk arkeologi frn norsk sida.
Inger Zachrisson, fil. dr och docent i nordisk arkeologi, f.d. frste antikvarie vid Statens historiska museum, Stockholm. Hon har sedan 1970 arbetat med
samisk arkeologi och historia frn jrnldern och
framt och relationerna mellan samisk och nordisk
kultur i ldre tid. Hon initierade och genomfrde
det Srsamiska projektet, ett svensk-norskt arkeologisk-osteologiskt forskningsprojekt, med bland annat utgrvningar av samiska fornlmningar i Hrjedalen. Det resulterade bl.a. i den tvrvetenskapliga
publikationen Mten i grnsland (Zachrisson et al.,
1997).
Det var en sensation nr Jostein Bergstl r 2006

upptckte hrdar av samma typ som p Vivallen p en
boplats frn vikingatid eller tidig medeltid s lngt sderut som vid Aursjen i Dovrefjell, Lesja kommun.2
Bergstl fljer upp perspektiven med utgngspunkt i
nyare etnicitetsteori.3 I sin doktorsavhandling4 diskuterar han etnicitet under jrnldermedeltid i sterdalen, nordstra Hedmark (sydstra Norge). P frgan
om det kan ha bott samer dr under jrnlder, svarar
han ja. Han anser de s kallade fngstmarksgravarna
vara samiska.
Finsk-ugriska bronsprydnader funna i Norge. Efter

Gjerde 2010: fig. 2. FennoUgric bronze ornaments,
found in Norway.
I populrvetenskaplig form knyter Lars Erik Narmo5 en fngstkultur explicit till samisk etnicitet i sterdalen och Trysil-Engerdal. Hege Skalleberg Gjerde6
hvdar att de tidigare knda tomtningarna frn yngre
jrnldermedeltid i Hallingdal, Hol och l kommun r samiska, liksom att finsk-ugriska smycken frn
frmst 10001100-tal funna i sdra Norge speglar samisk nrvaro.7 En liknande tolkning ger Lisbeth Skogstrand8 fngstmarksgravar i Aurskog-Hland kommun
i Akershus.
Finn (Finnar) var nordmnnens namn fr same(r)
redan under frsta rtusendet av vr tiderkning; personnamnet Finn kan syfta p en same, men blev ocks
populrt bland nordborna. Historikern Leiv Olsen9 anser frleden Finn- i sta-namn innehlla en folkslagsbenmning och tyda p samisk bosttning frn jrnlder i
svl Oslo-omrdet som Mlardalen. Han nmner fem
sdana namn i Uppland: Finsta i Skederid socken, Finnsta i (Upplands-)Bro och Lossa socken, Finnsta i Vnge
socken, Finnstaholm i Hggeby socken, Finsta i Giresta
och Frslunda socknar. Inom ortnamnsforskningen anses dock sta-namnens frleder ofta vara kulturord som
knyter sig till jrnlderns agrarlandskap. Men vanliga r
ven manliga personnamn och binamn.10
Knut Andreas Bergsvik11 lade 2005 fram en studie av
kulturdualism fngstkulturagrarkultur i vstnorsk
jrnlder. Han skriver att debatten om kulturdualism
r ett av norsk arkeologis mest seglivade fenomen; den
har satt sin prgel p facket i ver 160 r och saknar
motstycke i de andra skandinaviska lnderna. Bergsvik
tar upp bosttningsfynd frn svl hgfjll som kustens
huler og heller (hlor/grottor och utskjutande bergvggar). Fascinerande r Hilde Rigmor Amundsens
avhandling12 om stenldersfynd och pollenanalyser frn
mellersta delen av Hedmark. Hennes huvudkonklusion
r att utvecklingen frn tidigneolitikum (stenlder) till
frromersk jrnlder dr gr frn regionala grupper i
riktning mot tv distinkta kulturtraditioner, den vstliga (agrar-pastorala) och den stliga (jakt-fngstbaserade), med etniska grupper som definierar sig som grundlggande olika varandra tidiga norrna och samiska.
Hon anser det vara mera relevant att fokusera p kontaktformer och ntverk mellan grupperna.
I Sverige har forskningen om sydsamisk jrnldermedeltid de senaste ren varit mer blygsam. Ett
viktigt arbete r Sven-Donald Hedmans avhandling.13
Han anser att en begynnande rensktsel kan ligga
bakom det nya boplatsmnster som uppkommer i
och med vikingatid c:a 800 e.Kr. i norra Sveriges in-
Hol och l kommuner (nedre rda fltet) i frhllande till

fngstmarksgravarnas utbredning (grtt omrde, efter
Bergstl 2008) och dagens sydsamiska omrde (vre rda
fltet, efter Svonni 2008). Siffrorna visar omrden med
sannolikt samisk tillhrighet: 1) Valdres, 2) Vivallen, 3) Innerdalen, 4) Aursjen. Efter Gjerde 2011: fig. 1. (Jmfr Olsen
2010 karta 9.) The districts of Hol and l compared with the
hunting-ground graves and the South Saami area of today. The
numbers show areas with probable Saami affiliation.
Fin(n)-namn som slutar p -sta(d) (svarta fyrkanter), m.m.

Efter Olsen 2010: karta 4. Fin(n)-names ending with -sta(d).
land. Boplatserna anlggs nu lngt inne i skogslandet

vid myrar, kallkllor, bckar och smsjar vad som
framfr allt karakteriserar hrdarnas lokalisering r
att de har anlagts i omrden med bra renbete. Innehavet av tamrenar har ftt stor betydelse; en privat
ekonomi uppstr.
Nya inventeringar av Ewa Ljungdahl och andra
i samarbete med samebyarna har lagt i dagen ett samiskt kulturlandskap i Jmtland-Hrjedalen tusentals
r tillbaka.14 Stora skovelhorn av lg och ren p samiska
jrnldersgravar i Hrjedalen har studerats av Camilla Olofsson15 och deras betydelse diskuterats.16 Det r
symptomatiskt att, trots att gravarna och huvudfrfattaren befinner sig i Sverige, diskussionen har publicerats
i en norsk arkeologisk tidskrift, som vnder sig till en
internationell lsekrets.
I nordisk hgrestndsmilj under jrnlder i Uppland-Vstmanland anses samiska inslag finnas.17 En man
som begravts i en btgrav vid Tuna i Alsike strax sder
om Uppsala tolkas av Anders Gtherstrm18 efter DNAanalyser ha samiskt pbr; svl btgravflten som tunanamnen i Mlardalen tillhr samhllets toppskikt. Enligt
Kerstin Lidn och Erle Nelson19 har tre individer jordfsta p samma gravflt i Tuna i Alsike s hga selenvrden
att de br ha tit mycket renktt; det gller ocks mnga
av de under tidig medeltid gravlagda p Leksands kyrkogrd i Dalarna. Lidn och Nelson utgr ifrn ett studium
av stabila isotoper fr diet-rekonstruktioner.20
Liknande analyser ligger bakom Lena Holmquist
Olaussons21 diskussion om den unika s.k. lgmannens
grav i den vikingatida handelsplatsen/staden Birka.
Han har gravlagts med ett stort skovelhorn av lg vid
huvudet och s mycket som sju prlor, men ocks som
en nordisk krigare, med skld, lans och pilar/bge. Han
och den slav som fljde honom i graven har livnrt sig
p annan kost, kttbaserad, n Birkas vriga befolkning, som varit marint baserad; det pekar mot att de
varit p tillflligt besk. Eva Lindgren22 frgar sig om
han varit samisk skinnhandlare och/eller schaman/njd
(jfr Vivallens rikaste grav,23 skerligen en njds), med
goda kontakter med eller beslktad med nordmn. Gunilla Larsson24 finner att en bt av samisk tillverkning
har anvnts som gravskepp fr en hgstatuskvinna p
btgravfltet i Tuna i Badelunda, Vstmanland.
Jmtlands rikaste vikingatida gravar, vid Rsta i s
nra stersund, kan tolkas som samiska. Gravgvorna
visar nrmare kontakter med Birka i Mlaren n med
den jmtlndska bygden.25 De romerska bronsmynten
frn norra Sverige, till Dalarna i sder, r funna i samiska omrden. De kan vara vittnesbrd om plshandel
samernordbor.26
10
Romerska bronsmyntfynd i norra Sverige. Karta K. Jonsson.

Efter Zachrisson 2010, fig. 2. Roman bronze coins found in
northern Sweden.
Situationen i Uppland under jrnlder och tidigmedeltid kan jmfras med den i Norge, som vi knner
den genom en rad olika skrivna kllor drifrn (vilka
saknas i Sverige). Norrmnnen var mycket mera medvetna om att de delade landet med ett annat folk, som
hade en annan kultur, n de blev senare. Samerna var
vl knda och i regel respekterade. Myterna skildrar
ktenskap mellan representanter p hgsta niv hos de
bda folken. I den norska rikssamlingsmyten har samerna sin givna plats. Den som framfr allt lagt fram detta r filologen Else Mundal.27 Frgan r i hur hg grad
samernas status d var en fljd av att de hade en helt annan ekonomisk betydelse n vad som senare blev fallet.
Jrnlderns nordbor grundade en ansenlig del av sin
rikedom p samiska varor som plsverk; plshandeln
var en maktfaktor medeltiden igenom. De beundrade
och anlitade typiskt samiska frdigheter som bgskytte,
fngst av storvilt i fngstgropar, skidkning, btbyggeri, liksom den samiske njdens frdigheter att sp och
hela; delar av det togs ver genom ackulturation, assimilation, gifterml. De nordiska bygderna vxte och
deras invnare mste ha haft nra anhriga kvar i den s
kallade fngstmarken; i bygderna br man inte i frsta
hand eller enbart ha sett fngstmarken som en utmark,
en resurs, utan som ett tidigare hem, ett omrde dr

(samiska) slktingar bodde kvar. andra sidan var
nordisk hgrestndskultur, som den uttrycks till exempel i den internationella mansdrkten, uppenbarligen
ett ideal fr mnnen i det samiska toppskiktet.
Referenser
Amundsen, H.R. 2003. Cultural Traditions and Ethnic
Relations in Late Neolithic and Bronze Age in Hedmark County, the Interior of Eastern Norway. J.
Bergstl (ed.) Scandinavian archaeological practice
in theory. Proceedings from the 6th Nordic TAG, Oslo
2001. Oslo Archaeological Series 1, Universitetet i
Oslo.
2011. Mot de store kulturtradisjonene. Endringsprosesser fra tidligneolitikum til frromersk jernalder mellom
Mjsa og Femunden. Institutt for arkeologi, konservering og historie. Det humanistiske fakultet, Universitetet i Oslo.
Bergstl, J. 2004a. Fangstfolk eller samer i sterdalen?
Samisk forhistorie. Rapport fra konferanse i Lakselv
5.6. september 2002, red. K. Krogh & K. Schanche.
Vrjjat Smi Musea llosat/Varanger Samiske Museers Skrifter 1, Varangerbotn.
2004b. Creoles in Iron Age Norway? Reconsidering
Ethnicity. Material Culture and Identity in the Past,
ed. S.E. Hakenbeck & S.G. Matthews. Archaeological Review from Cambridge 19.2.
2005. Etnisitet og kulturmter med utgangspunkt i
materiale fra sterdalen: Status og problemstillinger jernalder og middelalder. Utmarkens grde.
Mellom registrering og utgravning i Grfjellomrdet,
sterdalen, red. K. Stene, T. Amundsen & K. Skare.
Varia 59. Kulturhistorisk museum, Fornminneseksjonen, Universitetet i Oslo.
2008. Samer i sterdalen? En studie av etnisitet i jernalderen og middelalderen i det nordstre Hedmark.
Acta Humaniora 325. Det humanistiske fakultet,
Universitetet i Oslo.
& Reitan, G. 2008. Samer p Dovrefjell i vikingtiden. Et bidrag til debatten omkring samenes srgrense i forhistorisk tid. Historisk Tidsskrift 87. Universitetsforlaget.
Bergsvik, K.A. 2005. Kulturdualisme i vestnorsk jernalder. Fra funn til samfunn. Jernalderstudier tilegnet
Bergljot Solberg p 70-rsdagen. Red. K.A. Bergsvik
& A. Engevik. UBAS. Universitetet i Bergen, Arkeologiske Skrifter, Bergen.
Gjerde, H.S. 2009. Samiske tufter i Hallingdal? Viking.
2010. Tilfeldig? Neppe. Finsk-ugriske smykker i SrNorge. Viking.
Gtherstrm, A. 2001. Acquired or inherited prestige?

Molecular studies of family structures and local horses
in central Svealand during the Early Medieval period.
Theses and papers in Scientific Archaeology 4. The
Archaeological Research Laboratory, Stockholm
University.
Hedman, S.-D. 2003. Boplatser och offerplatser. Ekonomisk strategi och boplatsmnster bland skogssamer
7001600 AD. Studia Archaeologica Universitatis
Umensis 17. Ume.
Holmquist Olausson, L. 1990. lgmannen frn Birka.
Presentation av en nyligen underskt krigargrav
med mnniskooffer. Fornvnnen 85.
Larsson, G. 2007. Ship and Society. Maritime Ideology in
Late Iron Age Sweden. Aun 37. Uppsala.
Lidn, K. 2006. Naturvetenskap i Fornvnnen. Fornvnnen 101.
Lidn, K. & Nelson, E.D. 1994. Stable carbon isotopes
as dietary indicator, in the Baltic area. Fornvnnen
89.
Lindgren, E. 2008. Den mystiske herremannen och hans
slav. En senvendeltida dubbelgrav i Birka. Projektarbete Stockholm fre Stockholm, Arkeologiska institutionen, Stockholms universitet.
Ljungdahl, E. 2003. Att spra sin historia: en redogrelse
fr ngra av de insatser fr samiska kulturmiljer som
gjorts under ren 19972002 i Jmtlands ln. Gaaltije,
stersund.
2007a. Njaarke rensktsel i tre rtusenden. Gaaltije,
stersund.
2007b. Att spra sin historia dokumentation av
samiska kulturmiljer i Jmtlands ln. Om Srsamisk historie Foredrag fra seminar p Rros 2006 og
Trondheim 2007. Ed. S. Lyngman, Saemien Sijte,
Snsa.
Ljungdahl, E. & Aronsson, K.-. 2008. Samernas tidiga
historia i Jmtland och Hrjedalen (sder om Frostviken) med fokus p Tsssens sameby en tolkning av
de arkeologiska spren. Sakkunnigutltande i ml T
879-05 (Rtanmlet), Hovrtten fr Nedre Norrland.
Mundal, E. 2002. Coexistence of Saami and Norse
Culture reflected in and interpreted by Old Norse
myths, s. 346355 i Old Norse Myths, Literature and
Society. Proceedings of the 11th International Saga
Conference, 27 July 2000, Sydney, Australia. Ed. G.
Barnes & M. Clunies Ross. University of Sydney,
Australia.
Narmo, L.E. 2000. Oldtid ved mtet. sterdalens tidlige historie belyst av arkeologisk utgravninger p Rdsmoen i mot. mot Historielag.
11
Olofsson, C. 2010. Making New Antlers: Depositions

of Animal Skulls and Antlers as a Message of Regeneration in South Smi Grave Contexts. Norwegian
Archaeological Review 43:2.
2011. Reply to Comments from David G. Anderson,
sa Berggren, Arkadiusz Marciniak, Aleks Pluskowski, Andrew Shapland and Inger Zachrisson. Norwegian Archaeological Review 44:2.
Olsen, L. 1995. Stadnamn og kulturlandskapet. Den 7.
nasjonale konferansen i namnegransking, Blindern 19.
november 1993. Red. M. Harsson & B. Helleland.
Avdeling for namnegransking, Universitetet i Oslo.
2010. Srsamisk historie i nytt lys. Senter for samiske
studier. Skriftserie 17. Universitetet i Troms.
Skogstrand, L. 2008. Fangstmarksgraver i AurskogHland? Viking.
Wahlberg, M. red. 2003. -sta(d). Svenskt ortnamnslexikon. Sprk- och folkminnesinstitutet, Uppsala.
Zachrisson, I. et al. 1997. Mten i grnsland. Samer och
germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm.
2006. Vskan frn Rstahammaren i s och gravfltets etniska tillhrighet. Fornvnnen 101.
2010. Vittnesbrd om plshandel? Ett arkeologiskt
perspektiv p romerska bronsmynt funna i norra
Sverige. Fornvnnen 105.
2011. The wider context of Krankmrtenhgen.
Comment on Camilla Olofsson: Making New
Antlers: Depositions of Animal Skulls and Antlers
as a Message of Regeneration in South Smi Grave
Contexts. Norwegian Archaeological Review 2011/2:
1316.
Slutnoter
1 Zachrisson et al. 1997.
2 Bergstl & Reitan 2008.
3 Bergstl 2004a, 2004b, 2005, 2008.
4 Bergstl 2008.
5 Narmo 2000.
6 Gjerde 2009.
7 Gjerde 2010.
8 Skogstrand 2008.
9 Olsen anser 1995 & 2010.
10 Wahlberg 2003.
11 Bergsvik 2005.
12 Amundsen 2011; jfr 2003.
13 Hedman 2003.
14 Ljungdahl 2003, 2007a, b; Ljungdahl & Aronsson
2008.
15 Olofsson 2010.
16 Olofsson 2010 & 2011 med Anderson, Berggren,
12
Marciniak, Pluskowski, Shapland och Zachrisson

(2011).
17 Jfr Zachrisson 1997 om de samiska ktadukar av nver som tckt btgravar i Vendel och Valsgrde, Uppland.
18 Gtherstrm (m.fl.), 2001.
19 Lidn & Nelson, 1994.
20 Jfr Lidn 2006.
21 Holmquist Olausson 1990.
22 Lindgren 2008.
23 Zachrisson 1997.
24 Larsson 2007.
25 Zachrisson 2006.
26 Zachrisson 2010.
27 Mundal senast 2002.
Abstract
Saami in the south in earlier times to Uppland and the vicinity of Oslo in the south. New
research from Norway and Sweden. A twoculture view SaamiNordic in central Scandinavia
is emphazised by archeologists in Norway, such as
Bergstl for the Iron Age and Early Middle Ages,
with sensational new finds of a Saami dwelling
site in the interior of south-west Norway. Amundsen for earlier periods talks about two great
cultural traditions, the western (agropastoral) and
the eastern tradition (hunter-gatherers). In Sweden Hedman connects reindeer pastoralism and
the new dwelling site pattern from c. AD 800 in
the inland. New surveys by Ljungdahl and others
have put to light a Saami cultural landscape in
Jmtland-Hrjedalen way back; Olofsson studies
depositions of antlers on South Smi graves here.
There are several indications of Saami presence in
Nordic high status milieus during the Iron Age in
the Lake Mlar valley, and of the fur trade between the two groups in northern Sweden (Roman
coins).
Samisk frhistoria och samisk arkeologi i

Sverige i gr, i dag och i framtiden?
Carl-Gsta Ojala, Institutionen fr arkeologi och antik historia, Uppsala universitet
den hr artikeln vill jag ta upp en del tankar kring samisk frhistoria och arkeologi i Sverige, och diskutera
ngra av de utmaningar som arkeologer och kulturarvsarbetare mter i dag nr det gller representation och
frvaltning av samiskt kulturarv och samisk historia. I
dessa diskussioner aktualiseras en rad frgestllningar om
kulturella rttigheter, forskningsetik och skrivandet av
(fr-)historia, som inte bara r relevanta fr arkeologin i
och om de nordliga omrdena, utan ven fr arkeologin
i stort, och fr mnga andra forskningsmnen.1
Det r viktigt att stta in den arkeologiska forskningen i ett strre sammanhang, svl i en idhistorisk
kontext som i en samtida samhllskontext. Arkeologi
handlar inte bara om frfluten tid, utan ven om nutiden. Det r alltid i nutiden som arkeologin bedrivs
och som frhistorien skrivs. Drfr r ocks arkeologin alltid till viss del politisk, och kan ha lngtgende
konsekvenser fr mnniskor i samtiden. Fltet samisk
frhistoria visar p ett tydligt stt att s r fallet, och kan
drigenom tjna som ett viktigt exempel fr arkeologiforskningen i allmnhet.
Det samiska och det svenska inom arkeologisk
forskning
Samisk frhistoria och samisk arkeologi r tv begrepp som har varit omdiskuterade inom arkeologisk
forskning i Sverige, p ett stt som begreppen svensk
frhistoria och svensk arkeologi inte varit. Det finns
dock inga sjlvklara svar p frgan vad dessa begrepp
egentligen betyder. Vad r svenskt och vad r samiskt, och vad r egentligen frhistoria?
En kartbild av Spmi (se fig. 1) kan tjna som utgngspunkt fr en diskussion om komplexiteten i frhllandet mellan forntid och nutid i den arkeologiska
forskningen. Detta r en kartbild som ofta reproducerats i den arkeologiska litteraturen, liksom i annan litteratur, och som visar det som kanske kan beskrivas som
det nutida traditionella kultur- och bosttningsomrdet
fr den samiska befolkningen. Den utgr naturligtvis
en frenkling av en mycket mer komplex verklighet
med mnga olika bakomliggande ider och frestllningar, berttelser och historier.
Carl-Gsta Ojala r forskare i arkeologi vid Institutionen fr arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Doktorsavhandlingen Smi Prehistories the
politics of archaeology and identity in northernmost
Europe (2009) behandlar begreppen samisk frhistoria och samisk arkeologi, dels forskningshistoriskt och
dels mer samtidsorienterat med frgor om identitet,
kulturarv och arkeologisk etik. Nu arbetar han med
forskningsprojektet Arktiska ursprung arkeologin
och skandet efter de nordliga folkens ursprung i st
och Vst, som r finansierat av Vetenskapsrdet och
som utfrs under ren 20112014. I detta projekt undersks, utifrn ett jmfrande perspektiv, synen p
de nordliga omrdena och de nordliga folkgruppernas tidiga historia i de nordiska lnderna och i Ryssland/Sovjetunionen.
Man mste frga sig vad en sdan bild betyder, vad

de olika grnserna egentligen representerar, och vilket
historiskt djup de har. Mnga av dessa grnser r ocks
i hg grad omdebatterade. Det gller exempelvis i det
sydsamiska omrdet, men ocks i andra omrden. Man
br ocks frga sig vad en sdan kartbild har fr betydelse fr frstelsen av samisk frhistoria. Finns den
samiska frhistorien endast innanfr dessa grnser, elFigur 1. Spmi i dag ssom omrdet ofta framstllts i litteraturen. Vad representerar dessa grnser, och vilket historiskt
djup har de? Vilken betydelse har en sdan kartbild fr frstelsen av samisk frhistoria? Frn Ojala 2009:68.
13
Figur 2. En ny, alternativ bild av Spmi, framtagen av Samiskt informationscentrum, med delvis annorlunda grnser n den
traditionella bilden i fig. 1. Hur pverkas frestllningarna om den samiska frhistoriens rum av denna kartbild? Notera dock att
grnserna i Finland och Ryssland r desamma som p den traditionella kartan. Illustration av Anders Suneson.
ler finns den till exempel lngs med Bottenvikskusten?2

Finns det en samisk frhistoria lngre sderut i Sverige
och Norge n vad denna bild visar?3 Och hur ser det ut
i Finland, och i Karelen och vid Vita Havet i Ryssland?
Figur 2 visar en alternativ bild av Spmi, framtagen
av Samiskt informationscentrum fr att anvndas som
kartbild i Spmi, den nya samiska basutstllningen vid
Nordiska museet, som ppnades 2007. I denna kartbild har ven kustomrdet vid Bottenviken inkluderats
i Spmi, och Spmis sdra grns strcker sig lite lngre
sderut n i den konventionella kartan. Hur pverkar
denna alternativa kartbild frstelsen av den samiska
frhistoriens rum?
Frgorna om samisk och svensk frhistoria anknyter till en strre problematik som handlar om hur man
frestller sig identiteter och kulturer i forntiden, och
hur man avgrnsar och definierar olika kulturomrden
inom arkeologin. Men det handlar ocks om vem som
har makten att bestmma ver representationerna av
det frflutna och definitionerna av kultur och identitet.
Ett srskilt kontroversiellt omrde har varit det sydsamiska omrdet, ett omrde som p mnga stt ligger nrmare det nationella krnomrdet i svl Norge
som Sverige, och drigenom nrmare den frestllda
grnsen mellan vad som betraktas som samiskt och vad
som betraktas som svenskt eller norskt.
Det har under en lngre tid frts diskussioner om
etniska tolkningar av det arkeologiska materialet i det
14
Figur 3. En bild av Skandinavien kring r 1000 e.Kr., enligt arkeologen Inger Zachrisson, dr centrala Skandinavien utgr
en mteszon mellan samiska och nordiska kulturinfluenser.
De vertikala linjerna representerar samisk kultur, och de
horisontella nordisk eller germansk kultur. Frn Zachrisson et
al. 1997:219.
sydsamiska omrdet frn framfr allt jrnlder och

tidig medeltid4 (se fig. 3). Diskussionerna har bland
annat rrt de s kallade fngstmarksgravarna, tidigare
benmnda bland annat insjgravar en kategori fornlmningar som rymmer olika typer av gravar och gravflt frn jrnlder och tidig medeltid. En annan plats
som har varit i centrum fr mnga av diskussionerna
r grav- och boplatsen Vivallen i Hrjedalen. Det har
ocks frekommit ett antal rttsprocesser om markrttigheter, dr arkeologiska lmningar och arkeologiska
argument och teorier anvnts under rttegngarna, till
exempel det mycket uppmrksammade sedvanerttsmlet i Hrjedalen som inleddes 1990.5
I bakgrunden finns en lng diskussion om sydsamisk historia. I slutet av 1800-talet formulerades den s
kallade fremrykkningsteorien, enligt vilken samerna skulle
ha invandrat till det nuvarande sydsamiska omrdet frst
under historisk tid, och enligt vilken det helt enkelt inte
existerade ngon samisk frhistoria i det sydsamiska omrdet.6 Detta synstt har haft inflytande under lng tid,
men har ifrgasatts och kritiserats under senare tid av ett
antal arkeologer i svl Norge som Sverige, inte minst
utifrn nyupptckt arkeologiskt kllmaterial.7
P senare tid har mnga arkeologer frskt att
skapa nya frhllningsstt och arbetsstt fr sin forskning och sina underskningar, i nrmare kontakt med
lokalbefolkningen. Inom sydsamiskt omrde har, till
exempel, ett antal arkeologiska inventeringsprojekt
genomfrts, i samverkan mellan professionella arkeologer och medlemmar ur de lokala samebyarna,
dr lokal kunskap om landskapet och markanvndning tas tillvara, till stor nytta fr arkeologerna, men
dr ven de lokala samhllenas intressen och prioriteringar tas p allvar i projektplaneringen.8 Liknande
samarbetsprojekt har ocks utfrts i andra delar av det
samiska omrdet.
Diskussioner om samisk frhistoria
Under flera hundra r har det funnits ett vetenskapligt
intresse fr det samiska som ngot exotiskt och annorlunda. Inte minst har intresset fr den samiska befolkningens ursprung stndigt varit i centrum. En rad
olika teorier har frts fram om just samernas ursprung,
vilket ofta har beskrivits som ngot gtfullt och mystiskt, av forskare inom olika vetenskapliga discipliner,
ssom historia, arkeologi, etnografi, lingvistik och genetik.9 En annan frgestllning, som stndigt terkommit
genom forskningshistoriken och som hnger samman
med frgan om ursprunget, har varit att frska definiera och avgrnsa den samiska befolkningens utbredning under olika tidsperioder.
Under strre delen av arkeologins historia har det

samiska konstruerats som det Andra, i ett slags motsatsfrhllande till den nationella identiteten och den
nationella historien och frhistorien. I den framvxande akademiska forskningen under 1800-talet konstruerades samerna som ett folk utan historia, som ett
primitivt och lgre stende folk, statiskt och utan potential fr utveckling, medan de skandinaviska folken
sgs som folk med historia, dynamiska och med inneboende potential fr utveckling och framsteg.10 I tidigare
forskning har bilderna av samisk frhistoria ofta varit
frenklade, homogena och ofrnderliga, ofta starkt
pverkade av det etnografiska och historiska kllmaterialet frn 1600- och 1700-talen och framt.
Mnga forskare under det tidiga 1800-talet betraktade den samiska befolkningen som den frsta, tidigaste befolkningen i Skandinavien (eller i ett nnu strre
omrde i norra Europa, den s kallade storutbredningsteorin, frmst fretrdd av Sven Nilsson).11 Under den
senare delen av 1800-talet frndrades det dominerande
synsttet, och den samiska befolkningen kom i stllet
att betraktas som ett slags frmmande folk i Skandinavien, som hade invandrat vid en relativt sen tidpunkt
till Skandinavien frn ngonstans i st. Denna frndring i synstt gde rum i en tidsepok prglad av kad
nationalism och spridning av evolutionistiska ider,
och dessutom av kande konflikter om markrttigheter
mellan rensktande samer och bofast befolkning i de
samiska omrdena. Det blev viktigt att srskilja mellan
den nationella historien och den som tillhrde de Andra, vilken inte ansgs ha bidragit med ngot vsentligt till den nationella historien. Idn om samerna som
relativt sentida invandrare till Sverige levde kvar under
en lng tid och framfrdes av en rad olika forskare.12
Denna tanke finns fortfarande kvar hos mnga mnniskor i Sverige n i dag, och brukar kunna dyka upp i
olika sammanhang, t.ex. i massmedia.
Under 1980-talet skedde en frndring i diskussionerna om samisk frhistoria, och frgan om samernas
ursprung och tidiga historia brjade diskuteras utifrn
nya utgngspunkter, som inte i frsta hand fokuserade
p nr och varifrn samerna hade invandrat till Skandinavien, utan p frgor om nr och hur samisk etnicitet
hade uppsttt. Denna diskussion sammanfll med en
mer allmn kritisk diskussion om frstelsen av etnicitet och avgrnsningen av arkeologiska kulturgrupper
inom arkeologisk forskning. Frn 1980-talet utvecklades ett forskningsflt samisk arkeologi, tidigast i Norge framfr allt vid universitetet i Troms, i vilket samisk
frhistoria studerades i sin egen rtt och inte enbart
som det nationella Andra.13 Denna utveckling inom
15
arkeologin gde rum i samband med den kulturella och

etniska revitaliseringsprocessen bland samiska grupper
frn 1970-talet och framt, och har med tiden bidragit
till att minska osynliggrandet och marginaliseringen
av samisk frhistoria inom arkeologin i stort.14
Under de senaste rtiondena har ett kat arkeologiskt kllmaterial, frn allt fler arkeologiska inventeringar och underskningar i de norra delarna av Sverige, bidragit till en mer komplex bild av frhistorien.
Detta har gjort det svrare att fra fram den typ av allomfattande och frenklade teorier om samisk historia
och frhistoria som tidigare formulerats. Det r frst
under senare tid som historiker och arkeologer mer systematiskt har brjat uppmrksamma variationen och
dynamiken inom de samiska samhllena och i interaktionen med andra samhllen genom historien vilket
utgr en stor forskningspotential. P senare r har ocks
ett antal doktorsavhandlingar som p olika stt utforskar komplexiteten inom fenomenet samisk frhistoria
publicerats i Sverige.15
En annan stor framtida forskningspotential ligger i
de grnsverskridande ansatserna inom arkeologin, dr
man i olika samarbetsprojekt och ntverk frsker verbrygga de nuvarande nationsgrnserna i det samiska
omrdet. Trots att de nutida nationsgrnserna p Nordkalotten inte r relevanta ur ett frhistoriskt perspektiv,
har de likvl till stor del format och avgrnsat bilderna
av frhistorien i omrdet. Inte minst har grnsen mot
Ryska Federationen, tidigare Sovjetunionen, utgjort en
jrnrid som under stora delar av 1900-talet frhindrat
kontakterna mellan forskare och utbytet av kunskap
och erfarenhet inom forskningen.
Kulturarv, identitet och rtten till historien
Under de senaste rtiondena har de dominerande nationella historieskrivningarna utmanats av olika etniska
och kulturella revitaliseringsrrelser, p lokala, regionala och interregionala niver. Krav p strre samiskt
sjlvbestmmande i kulturarvsfrgor och strre kontroll
ver kulturarvsfrvaltningen har frts fram av samiska
grupper, ofta med hnvisning till diskurser om mnskliga rttigheter och internationell rtt.
Dessa krav r del av en strre global rrelse bland
urfolksgrupper, som sker rtten till sjlvbestmmande,
sjlvdefinition och vad som ofta kallas rtten till sin
egen historia. En srskilt viktig frga, som r mycket
aktuell i mnga delar av vrlden, r den om repatriering, eller terfring, av freml av srskild betydelse,
och inte minst repatriering och terbegravning av
mnskliga kvarlevor. I USA finns till exempel en vlutvecklad repatrieringslagstiftning, med den mycket upp-
16
mrksammade lagen Native American Graves Protection and Repatriation Act (NAGPRA), som infrdes
redan 1990 och som reglerar repatrieringsrenden som
berr mnskliga kvarlevor och vissa typer av gravgods.
ven om repatrierings- och terbegravningsdebatterna i olika lnderna ofta framstllts som en infekterad
intressekonflikt mellan forskare och lokal- och urfolksgrupper, s tror jag att dessa debatter, som utmanar och
tvingar arkeologer att tnka nytt, faktiskt kan utgra
en positiv mjlighet fr arkeologin som mne. Debatterna kan berika arkeologin med nya erfarenheter och
perspektiv, och nya former av samarbeten med mnniskor utanfr den akademiska vrlden. Kraven frn olika
grupper i det omgivande samhllet har ocks tvingat
arkeologer att inse att det finns olika stt att relatera och
anknyta till historien och frhistorien, och lmningarna frn dessa perioder. Arkeologer och andra forskare
har tvingats att frhlla sig till och, tminstone delvis,
omprva hur man grver ut, dokumenterar, analyserar,
studerar, frvarar och stller ut mnskliga kvarlevor.
Maktaspekterna i kulturarvsfrvaltningen och den arkeologiska forskningen framtrder tydligt i detta sammanhang: Vem r det som har rtt att beskriva, definiera och kontrollera kulturarvet och historien? Vem
fr bestmma? Och vem fr bestmma vem som fr
bestmma?
Det mest omdebatterade och kontroversiella mnet i
Sverige under senare tid har rrt det skelettmaterial som
frvaras vid olika museer och arkiv runt om i landet. En
av de personer som allra starkast krvt en terfring och
terbegravning av samiska mnskliga kvarlevor r den
samiska konstnren och poeten Rose-Marie Huuva,
som ocks vid ett antal tillfllen skrivit till Sametinget i
Sverige och begrt att de ska agera mer kraftfullt fr att
terbegravning av kvarlevorna ska kunna genomfras.16
Trots att frgor om repatriering och terbegravning
har diskuterats under lng tid i stora delar av vrlden,
ssom exempelvis i USA och i Australien, s har dessa
frgor fram tills alldeles nyligen inte uppmrksammats
och diskuterats i ngon strre utstrckning bland arkeologer i Sverige.17 Det som p allvar startade en strre
och bredare debatt i Sverige var ett beslut av Sametingets plenum i Sverige i februari 2007. I beslutet krvde
Sametinget dels en genomgng och inventering av
samtliga statliga museers och institutioners samlingar
av samiska mnskliga kvarlevor, dels en redovisning av
hur dessa samlingar har tillkommit, om det skett genom t.ex. gravppning eller p ngot annat stt. Sametinget krvde ocks en repatriering av de mnskliga
kvarlevorna. Om man inte kan identifiera de avlidnas
identitet, br Sametinget arbeta fr en terfring och
en vrdig terbegravning i ursprungsomrdena fr de

samiska mnskliga kvarlevorna.18
Hr skulle jag bara kort vilja nmna det frsta fallet av en genomfrd repatriering och terbegravning av
samiska mnskliga kvarlevor i Sverige. Det gller den s
kallade Soejvengeelles grav, eller Skuggmannens grav, i
Trna socken i Vsterbottens ln, vilken grvdes ut 1950
av Ernst Manker frn Nordiska museet i Stockholm.
Manker lovade den lokala befolkningen att de mnskliga kvarlevorna skulle terbegravas efter utgrvningen,
vilket dock inte skedde. Efter krav frn samiska grupper terfrdes benen och terbegravdes r 2002. Men
innan terbegravningen terutgrvdes graven och benen analyserade p nytt, varvid nya dateringar och ny
information om den begravde mannen kunde erhllas.19
Enligt min mening visar detta fall p mjligheterna att
utveckla en dialog och att n verenskommelser mellan lokalbefolkning och arkeologer, som kombinerar
vetenskapliga analyser med hnsyn till den lokala befolkningens nskeml och intressen.
Det finns idag flera aktuella fall av krav p repatriering och terbegravning av mnskliga kvarlevor i Sverige, med flera olika museer inblandade. Den diskussion som har varit mest aktuell och laddad de senaste
ren har rrt de mnskliga kvarlevorna frn Rounala
kyrkogrd, norr om Karesuando. Gravarna p kyrkogrden grvdes ut 1915 under ledning av arkeologen Eskil Olsson, p uppdrag av Anatomiska institutionen vid
Uppsala universitet. Eskil Olsson avled senare samma
r, och det finns mycket lite dokumentation bevarat
frn utgrvningarna.20 Enligt uppgifter frdes minst
tv skelett och 21 kranier till Anatomiska institutionen
i Uppsala. Under 1990-talet flyttades en del av denna
samling till Historiska museet i Stockholm.
Sametinget framfrde krav att kvarlevorna skulle
repatrieras frn Historiska museet och att kontrollen
ver dem skulle verfras till Sametinget. Sametinget
betonade att frgan inte bara handlade om det formella
juridiska gandet, utan att den framfr allt hade en
mycket stor symbolisk betydelse, och man hnvisade
ven till internationell rtt.21 I en skrivelse undertecknad
av Sametingets kanslichef Ulla Barruk Sunna, framhll
Sametinget att kranierna frn Rounala kyrkogrd
fr det samiska folket kommit att representera Sveriges
ouppklarade koloniala frflutna gentemot den samiska befolkningen dr den rasbiologiska forskningen anvnde samiska
kranier fr att mttbestmma den samiska rasens underlgsenhet gentemot den nordiska befolkningen.22
Nyligen upptcktes ytterligare mnskliga kvarlevor frn

Rounala kyrkogrd i Uppsala universitets samlingar,
liksom ett antal samiska kvarlevor frn andra platser,

bland annat frn Kolahalvn. Fr nrvarande pgr arbete med att utreda innehllet i dessa nyupptckta samlingar i Uppsala.23 Vad gller kvarlevorna frn Rounala
pgr diskussionen fortfarande, med mnga olika aktrer inblandade. Vilka vndningar detta fall kommer
att ta i framtiden, om det kommer att ske en terbegravning och om ytterligare vetenskapliga analyser av
benmaterialet kommer att tilltas, terstr att se.
Det har ocks frekommit ngra fall av terbegravning av samiska mnskliga kvarlevor i Norge och
Finland.24 Ett intressant aktuellt fall rr de mnskliga
kvarlevorna frn den skoltsamiska gravplatsen i Neiden, i den nordstligaste delen av Norge. I detta fall har
medlemmar av den samiska lokalbefolkningen uttryckt
olika, motsatta sikter huruvida kvarlevorna ska terbegravas eller vara tillgngliga fr ny forskning, vilket
visar p komplexiteten i dessa frgor och likas behovet
av ppna och inkluderande diskussioner dr olika rster fr ta plats.
Som svar p de nskeml, de krav och den kritik
som frts fram av olika grupper har arkeologer under
senare r alltmer uppmrksammat och diskuterat frgor
om arkeologisk etik. Inte minst har kraven frn urfolksgrupper i olika delar av vrlden p strre inflytande och
sjlvbestmmande vad gller kulturarv och historieskrivande, och kraven p repatriering och terbegravning,
spelat en viktig roll fr en kritisk sjlvreflektion bland
arkeologer och andra forskare.
En rad olika professionella arkeologiska organisationer har formulerat etiska riktlinjer och principer fr
arkeologisk forskning och verksamhet. Ngra av nyckelorden i dessa koder r hnsyn, respekt, samarbete och
informerat samtycke. World Archaeological Congress
(frkortning WAC), som r en global arkeologisk organisation, utgr en av de viktigaste aktrerna nr det gller
diskussioner om arkeologisk etik och frhllandet mellan professionella arkeologer och urfolksgrupper. WAC
arrangerar stora internationella arkeologiska kongresser
vart fjrde r och har varit en ledande kraft inom det internationella arkeologisamfundet fr att lyfta fram vad
som p engelska brukar kallas fr Indigenous archaeology (urfolksarkeologi). WAC har antagit ett antal
olika etiska koder, bland annat den s kallade Vermillion
Accord, som betonar respekt fr bde vetenskapliga krav
och krav frn lokal- och urfolkssamhllen nr det gller
hantering av mnskliga kvarlevor, och som lyfter fram
frhandlingar och verenskommelser som vgar framt
fr att ska finna en balans mellan vetenskapliga och utomvetenskapliga krav.25 I detta sammanhang r det dock
viktigt att betona att de konstruerade kategorierna fors-
17
Figur 4. Vad r samiskt kulturarv? Vem fr bestmma ver definitionerna? Hur ska det samiska kulturarvet frvaltas i framtiden?
Och av vem? Detta r viktiga frgor som behver diskuteras mer ingende i Sverige, av bland andra kulturmiljvrdande myndigheter och politiker. Till vnster: Krankmrtenhgen i Storsj socken, Hrjedalen, ett gravflt med dateringar frn omkring
200 f.Kr. till 200 e.Kr. Till hger: Tv bilder av byggnader i Fatmomakke, Vilhelmina kommun, Vsterbotten. Foton C-G Ojala.
kare, urfolk och lokalbefolkning inte r ngra enhetliga och statiska kategorier, med ndvndigtvis fasta
och slutna grnser gentemot varandra.
En annan intressant aspekt rr den internationella
rtten, med ett antal internationella konventioner och
deklarationer. Av srskilt intresse r FN:s deklaration
om urfolks rttigheter (UN Declaration on the Rights
of Indigenous Peoples), vilken antogs i september
2007 av FN:s Generalfrsamling efter lngvariga komplexa frhandlingar, och som Sverige stdde.26 Denna
deklaration innehller bland annat en rad olika uttalanden som stdjer urfolks rttigheter inom kulturarvsfrvaltning. I artikel 12.1 framhlls, till exempel, att
Indigenous peoples have (...) the right to maintain, protect,
and have access in privacy to their religious and cultural sites;
the rights to the use and control of their ceremonial objects;
and the right to the repatriation of their human remains.
Vad denna deklaration kommer att medfra fr frvaltningen av samiskt kulturarv i Sverige i framtiden,
och hur dess olika uttalanden ska tillmpas i praktiken
av kulturmiljvrdande myndigheter, r fortfarande
oklart. Hr finns ett tydligt behov av en ingende och
bred analys och diskussion.
Avslutning
I den hr artikeln har jag tagit upp ngra utmaningar fr
18
den traditionella arkeologin nr det gller representationerna av samisk frhistoria och frvaltningen av samiskt
kulturarv i Sverige. Sammanfattningsvis kan man sga att
det finns en rad frgestllningar vad gller den framtida
frvaltningen av samiskt kulturarv, och konsekvenserna
fr den arkeologiska verksamheten och forskningen, som
behver diskuteras och debatteras mer ingende.
En viktig utmaning r hur man i dessa diskussioner
kan undvika att skapa den typ av statiska och monolitiska bilder av samisk (fr-)historia, och essentialiserande bilder av samisk kultur och identitet, som s ofta frekommit i tidigare forskning. Det finns ju inte bara en
samisk identitet och kultur i dag, och inte heller endast
en samisk historia och frhistoria. Det r drfr viktigt
fr arkeologer att upprtthlla ett kritiskt frhllningsstt till konstruktionerna av identiteter och kulturer i
det frflutna, och deras kopplingar till nutiden.
Nr det gller diskussionerna om repatriering och
terbegravning anser jag att det r viktigt att underska
historien bakom de samlingar av mnskliga kvarlevor
som finns i dag. Enligt min mening borde de sammanhang i vilka de mnskliga kvarlevorna en gng utgrvdes vara av betydelse fr hur vi i dag vljer att hantera
dessa kvarlevor. ven om vi, som moderna arkeologer,
inte vill bli sammankopplade med dessa mrkare sidor
av forskningshistorien, som inrymmer rasbiologisk
forskning och gravplundringar, s mste vi ta itu med
och frhlla oss till dessa delar av vrt vetenskapliga arv.

Samtidigt r det viktigt att arkeologer lyfter fram vad
arkeologins nutida teorier och metoder innebr och vilken kunskap och frstelse som arkeologin kan bidra
med i samhllsdiskussionerna.
Som jag nmnt tidigare, har mnga arkeologer p
senare tid alltmer brjat fokusera p mngfalden, variationen, kontakterna och frndringarna i samisk
frhistoria, i ekonomi, social struktur, kultur och identitet. Detta har enligt min mening en stor framtida
forskningspotential, som ocks kan hjlpa till med att
ppna upp den svarta lda som samisk frhistoria har
utgjort, och drigenom ven hjlpa till att ppna upp,
bredda och utmana frestllningarna om och frstelserna av svensk frhistoria och svensk arkeologi.
Referenser
Baer, L.-A., 2007. Tal vid seminariet om repatriering i
Enare 071003. http://www.sametinget.se/2985 (nedladdad i december 2008).
Baudou, E., 1974. Samernas invandring till Sverige ur
arkeologisk synpunkt, s. 2752 i Sameforskning i dag
och i morgon. Rapport frn symposium rrande den samiska kulturen 1920 november 1973 i Nordiska museet.
Red. R. Kjellstrm. Nordiska museet, Stockholm.
1987. Samer och germaner i det frhistoriska Norrland. En kritisk versikt ver tio rs forskning, Bebyggelsehistorisk tidskrift 14: 923.
2007. Arkeologi och politik i norr, s. 158179 i
Historisk rtt? Kultur, politik och juridik i norr. Red.
I. Lundstrm. Riksantikvariembetet, Stockholm.
Bergstl, J., 2008. Samer i sterdalen? En studie av etnisitet i jernalderen og middelalderen i det nordstre
Hedmark. Avhandling for graden dr. art. Oslo universitet, Oslo.
Bergstl, J. & Reitan, G., 2008. Samer p Dovrefjell
i vikingtiden. Et bidrag til debatten omkring samenes srgrense i forhistorisk tid, Historisk Tidsskrift
(Norsk) 87: 927.
Broadbent, N., 2010. Lapps and Labyrinths: Saami prehistory, colonization and cultural resilience. Smithsonian Institution Scholarly Press, Washington, D.C.
von Dben, G., 1977 [1873]. Om Lappland och Lapparne, fretrdesvis de svenske. Ethnografiska studier.
Gidlunds & Nordiska museet, Stockholm.
Duoddaris 2002 = Vem ger kulturarvet? Anfranden vid
konferens om terfringsfrgor vid jtte, Svenskt fjlloch samemuseum 68 juni 2000. Duoddaris 20. jtte,
Svenskt fjlloch samemuseum, Jokkmokk.
Edbom, G., 2005. Samiskt kulturarv i samlingar. Rapport frn ett projekt om terfringsfrgor gllande
samiska freml. jtte, Svenskt fjlloch samemuseum, Jokkmokk.

Fossum, B., 2006. Frfdernas land. En arkeologisk studie av rituella lmningar i Spmi, 300 f.Kr. 1600
e.Kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis
22. Ume universitet, Ume.
Hagstrm Yamamoto, S., 2010. I grnslandet mellan
svenskt och samiskt Identitetsdiskurser och frhistorien i Norrland frn 1870-tal till 2000-tal. Occasional Papers in Archaeology 52. Uppsala universitet,
Uppsala.
Hallstrm, G., 1929. Kan lapparnas invandringstid fixeras? En arkeologisk studie, Norrlands frsvar 1929:
3992.
Hansen, L.-I. & Olsen, B., 2004. Samenes historie fram
til 1750. Cappelen, Oslo.
Hedman, S.-D., 2003. Boplatser och offerplatser. Ekonomisk strategi och boplatsmnster bland skogssamer
7001600 AD. Studia Archaeologica Universitatis
Umensis 17. Ume universitet, Ume.
Heinerud, J., 2011. The repatriation of Soejvengelle,
s. 7379 i Archaeology of Indigenous Peoples in the
North. Red. A. Olofsson. Archaeology and Environment 27. Ume universitet, Ume.
Hesjedal, A. 2001. Samisk forhistorie i norsk arkeologi
19002000. Stensilserie B nr. 63. Historie og arkeologi. Universitetet i Troms, Troms.
Huuva, R.-M., 2009. Vem ger mina kvarlevor? Samefolket 2/2009: 37.
Karlsson, N., 2006. Bosttning och resursutnyttjande.
Miljarkeologiska studier av boplatser med hrdar
frn perioden 6001900 e.Kr. inom skogssamiskt omrde. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 21.
Ume universitet, Ume.
Ljungdahl, E., 2003. Att spra sin historia: en redogrelse
fr ngra av de insatser fr samiska kulturmiljer som
gjorts under ren 19972002 i Jmtlands ln. Gaaltije,
stersund.
2007. Njaarke rensktsel i tre rtusenden. Gaaltije,
stersund.
Minde, H., Eide, A. & hrn, M., 2007. The UN
Declaration on the Rights of Indigenous People. What
made it possible? The work and process beyond the final
adoption. Gldu la Journal of Indigenous Peoples Rights no. 4/2007. Gldu Resource Centre for
the Rights of Indigenous Peoples, Guovdageaidnu/
Kautokeino.
Nilsson, S., 18381843. Skandinaviska Nordens Ur-Invnare ett frsk i komparativa ethnografien och ett
bidrag till mnniskoslgtets utvecklings historia. Frsta
bandet, stenldern. Lund.
19
Nilsson Stutz, L., 2007. Archaeology, identity, and the

right to culture Anthropological perspectives on
repatriation, Current Swedish Archaeology 15: 116.
2008. Caught in the Middle An archaeological
perspective on repatriation and reburial, s. 8498
i Utimut. Past Heritage Future Partnerships Discussions on Repatriation in the 21st Century. Red. M.
Gabriel & J. Dahl. The Greenland National Museum & Archives, International Work Group for
Indigenous Affairs/IWGIA, Copenhagen.
Ojala, C.-G., 2009. Smi Prehistories the politics of
archaeology and identity in northernmost Europe. Occasional Papers in Archaeology 47. Uppsala universitet, Uppsala.
2010. Etik i tiden? Utmaningar och mjligheter fr
arkeologin, s. 2431 i Gller vanligt folkvett ocks fr
akademiker? Rapport frn ett seminarium om makt och
etik. Red. G. Bockgrd & H. Tunn. CBM:s skriftserie 38. Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala.
Olsen, B., 1986. Norwegian archaeology and the people without (pre-)history: or how to create a myth
of a uniform past, Archaeological Review from Cambridge 5(1): 2543.
2004. Hva er samisk forhistorie?, s. 2030 i Samisk
forhistorie. Rapport fra konferanse i Lakselv 5.6. september 2002. Red. M. Krogh & K. Schanche. Vrjjat
Smi Musea, Varangerbotn.
2007. Samenes fortid som arkeologisk forskningsfeld virkningshistoriske utfordringer, s. 208225 i
Historisk rtt? Kultur, politik och juridik i norr. Red.
I. Lundstrm. Riksantikvariembetet, Stockholm.
Sametinget 2007 = Sametinget, Sammantrdesprotokoll
2007:1, Sammantrdesdatum 2007-02-2022, Lycksele.
Sametingets kansli, Kiruna.
Sametinget 2009a = Angende remissfrfrgan om provtagning p 12 samiska kranier hrrrande frn Rounala dekyrkogrd. Yttrande till Statens historiska
museer, 2009-05-04. Ulla Barruk Sunna. Dnr.
2009-552. Sametingets kansli, Kiruna.
Sametinget 2009b = Begran om terfrande av 12 samiska kranier frn Ruonala dekyrkogrd till Sametinget.
Hemstllan till Kulturdepartementet, 2009-05-08.
Lars-Anders Baer/Ulla Barruk Sunna. Dnr 2009648. Sametingets kansli, Kiruna.
Schanche, A., 2000. Graver i ur og berg. Samisk gravskikk og religion fra forhistorisk til nyere tid. Davvi
Girji, Karasjok.
Schanche, A. & Olsen, B., 1985. Var de alle nordmenn?
En etnopolitisk kritikk av norsk arkeologi, s. 8799
i Arkeologi og etnisitet. Red. J-R Nss. AmS-Varia 15.
Arkeologisk museum i Stavanger, Stavanger.
20
Skrivelse till Sametinget 2006 = Inventeringen av kranier

och skelett. Skrivelse till Sametinget frn Rose-Marie
Huuva, 2006-04-24. Dnr 120/06. Sametingets kansli, Kiruna.
Skrivelse till Sametinget 2007 = Samiska kranier och skelett. Skrivelse till Sametinget frn Rose-Marie Huuva,
2007-01-11. Dnr 120/06. Sametingets kansli, Kiruna.
Stngberg, A., 2005. Soejvengeelle en samisk grav i
Vapsten, s. 4056 i Efter frfdernas sed. Om samisk
religion. Red. . Virdi Kroik. Boska, Gteborg.
Wiklund, K.B., 1916. Rounala kyrka. Almqvist & Wiksells, Uppsala.
Zachrisson, I., 1987. Arkeologi och etnicitet. Samisk
kultur i mellersta Sverige ca 11500 e.Kr., Bebyggelsehistorisk tidskrift 14: 2441.
2004. Archaeology and ethics. The South Smi example, s. 117131 Swedish Archaeologists on Ethics.
Red. H. Karlsson. Bricoleur Press, Lindome.
2007. Arkeologi infr rtta sydsamernas ldre historia, s. 137157 i Historisk rtt? Kultur, politik och
juridik i norr. Red. I. Lundstrm. Riksantikvariembetet, Stockholm.
Zachrisson, I., Alexandersen, V., Gollwitzer, M., Iregren, E., Knigsson, L.-G., Siven, C.-H., Strade,
N. & J. Sundstrm, 1997. Mten i Grnsland. Samer
och germaner i Mellanskandinavien. Statens historiska museum, Stockholm.
Slutnoter
1 Artikeln baseras till viss del p min doktorsavhandling
i arkeologi, Smi Prehistories the politics of archaeology
and identity in northernmost Europe; Ojala 2009.
2 Se t.ex. Broadbent 2010.
3 Se Inger Zachrissons bidrag i denna volym.
4 Se bl.a. Baudou 1987; Zachrisson 1987; Zachrisson et
al. 1997; jfr ven Inger Zachrissons bidrag i denna volym.
5 Se vidare t.ex. Zachrisson 2004, 2007; Baudou 2007;
jfr Ojala 2009:155ff.
6 Se vidare Ojala 2009:143ff.
7 Se t.ex. Zachrisson et al. 1997; Bergstl 2008; Bergstl
& Reitan 2008.
8 Se t.ex. Ljungdahl 2003, 2007.
10 Se vidare t.ex. Schanche & Olsen 1985; Olsen 1986;
Schanche 2000; Hesjedal 2001; Hansen & Olsen 2004.
11 Nilsson 183843.
12 Se bland andra von Dben 1977 [1873]; Hallstrm
1929. Idn om en samisk invandring till Sverige diskuterades fortfarande p 1970-talet av ledande arkeologer
i Sverige, se Baudou 1974.
13 Se vidare Ojala 2009:109ff., 129ff.

14 Jfr Olsen 2004, 2007.
15 Hedman 2003; Fossum 2006; Karlsson 2006; Ojala
2009; Hagstrm Yamamoto 2010.
16 Skrivelse till Sametinget 2006, 2007; Huuva 2009.
17 Se dock Duoddaris 2002; Edbom 2005; jfr Nilsson
Stutz 2007, 2008.
18 Sametinget 2007.
19 Stngberg 2005; Heinerud 2011.
20 Wiklund 1916.
21 Sametinget 2009b; jfr ocks Baer 2007.
22 Sametinget 2009a.
23 Se bidrag av Anne Ingvarsson Sundstrm och Geoffrey Metz i denna volym.
25 http://www.worldarchaeologicalcongress.org; se
ocks Ojala 2009:276ff., 2010.
26 Se t.ex. Minde et al. 2007.
Abstract
Smi prehistory and Smi archaeology in Sweden
in the past, the present and the future?
In this paper, I discuss the notions of Smi prehistory and
Smi archaeology, partly from a research historical perspective and partly from a more contemporary political
perspective. I also discuss some of the present and future
challenges concerning the representations of Smi (pre-)
history and the management of Smi cultural heritage in
Sweden. In recent years, demands for greater Smi selfdetermination in the field of cultural heritage management have been put forth. One of the most controversial
debates in recent years has concerned the collections of
Smi human remains at different museums and institutions in Sweden. In my view, there are many important
questions concerning cultural rights, research ethics and
the practices of writing (pre-)history which need to be
discussed more in-depth in the future by archaeologists
and others. This paper is in part based on my doctoral
dissertation in archaeology, Smi Prehistories the politics of archaeology and identity in northernmost Europe,
from 2009 (also available on-line: http://urn.kb.se/resolve
?urn=urn:nbn:se:uu:diva-108857).
21
The Smi are just like everyone else?

A scientist of religion looks at the encounter between the
Christian missionary religion and the Smi ethnic religion*
Anna Lydia Svalastog, Centre for Research Ethics and Bioethics, Uppsala university
(1)
hen academics present Smi religion, this usually means pre-Christian Smi religion, which
is then depicted as non-literate and polytheistic, a tradition that has many rites, including both private and
public sacrificial rites, and is based on oral narratives.
These characteristics coincide with pre-Christian Norse
religion. At the same time, pre-Christian Smi religion differs from pre-Christian Norse religion in that
it is shamanistic. The Smi shaman is called noaidi
(Northern Smi). Pre-Christian Norse religion is not
shamanistic, although several stories, especially those
linked to Odin, have shamanistic traits. In the Smi
tradition, the noaidi both maintains and renews the
tradition. Shamanistic traditions operate with rituals in
which the shaman enters a trance or ecstasy and undertakes journeys in time and space in order to gather
necessary information and to have dealings with the
dead, in order to restore health, or to cut bonds that are
pulling an individual towards the realm of the dead.1
Presentations of pre-Christian Smi religious history are superficially tidy and clear, and are characterized by a scholarly consensus. Debates among church
historians contribute one further sphere, namely, a discussion of the extent to which Lstadianism is a Smi
*This present text is part of an ongoing project on research

history and ethics concerning Smi life and culture, Spmi,
past and present theories and histories. The project has resulted in three articles: Svalastog & Eriksson, You can use my
name: You dont have to steal my story A critique of anonymity in indigenopus studies, in Developing World Bioethics 2010;10(2):104110; Pye & Svalastog, Colonial and missionary perceptions of Sami and Ainu in Sweden and Japan,
in The CSSR [The Council of Societies for the Study of Religion] bulletin 2007, september; Svalastog, Tiden som frsvann, in Amft & Svonni (eds) SpmiY1K Livet i samernas
bosttningsomrde fr 1000 r sedan, Ume University: Sami
Studies Nr 3, 2006;3:115134. A book chapter on maps and
theories on Smi history and religion will be published 2012
in a book written by the ad hoc group Riekkis, published at
Arthub Publisher. (www.riekkis.se).
22
Anna Lydia Svalastog, PhD in history of religion,

associate professor in religious studies. Svalastog
focuses on areas of research characterized by interdisciplinary debate. She puts research history,
method and theory to the forefront of her analysis. Her PhD analyzed abortion, myth, religious
heritage, and gender construction. Post doc she
analyzed modernity, identity and rites. The last ten
years her focus has been on genetic research in relation to risk handling and ethics, and Smi history
and culture. Svalastog is associated researcher at
Centre for Research Ethics and Bioethics, Uppsala
University.
Christian tradition or a Christian tradition with Smi

participants.2
(2)
In studies of pre-Christian Smi religion, the state of
the sources and the interpretation and combination of
these sources pose a considerable academic challenge.
This is why source criticism, that is to say, the critical investigation of the background and value of the sources,
plays a central role. Since the sources are fragmented,
the work of interpretation is linked to critical comparisons with other traditions such as pre-Christian Norse
religion, popular Finnish traditions, and the myths and
rites of circumpolar cultures.
The principal academic tools in the study of preChristian Smi religion have been the historical-philological method and phenomenological analyses. The
history of religion has been helped, and is still helped,
by the disciplines of secular history, folklore, ethnography, anthropology, and archaeology. Particular theories about history, culture, and religion have functioned
as parameters for the content and the manner of the
historical-philological investigations. All these theories
have assumed that Smi religion consisted of greater
and lesser variations of a non-Christian tradition that
was uniform from a phenomenological perspective and
that disappeared in the eighteenth and nineteenth centuries.3
Today, a question-mark has been placed from many

different angles with regard to theories that present religion as something uniform, stable, and culturally pure.
The critics have pointed both to diachronic variation
and to variation from one locality to another at one
and the same time. They have also shown that different
participants in a society can have differing narratives
and rites that regulate their everyday life, for example,
because of gender, age, and social position. Besides this,
they have emphasized that popular praxis and official
doctrine in a people can not only be distinct from one
another, but can also encompass different narratives
and practices, and that encounters between traditions
are dynamic: some elements are taken over and renewed,
while others are eliminated and rejected.4
Parts of this critique have been integrated into the
study of pre-Christian Smi religion, but there is one
striking exception, namely the treatment of Christian
elements in the history of Smi religion and the lack of
understanding that the Christian tradition too must be
included in the study of Smi religious history.
(3)
Research during the last three decades has brought to
light South Smi history in central Scandinavia and
cultural encounters in the whole of Finnoscandinavia.
Scholars from a variety of disciplines relate a concurrent story when they tell about Smi and Norse lives:
that relationships to the Smi people are regulated and
attested in central mediaeval texts, in legal codes (the
Eidsivating Law and the Borgating Law), in new practices such as the Rettarbot of King Hkon Magnus for
Hlogaland in the fourteenth century, in the nationally
important historical accounts by grip (about Harald
Hairfair), in the many stories about Smi and the Smi
people in Snorre Sturlason, and in the Norse saga literature. In the last thirty years, archaeologists have confirmed the Smi presence in central Scandinavia and
along the coastal regions that earlier scholars believed
did not belong to the Smi areas. The archaeologists
have shown that Smi and non-Smi Scandinavian
groups lived side by side both before and during the
Middle Ages. Linguistic researchers have studied the
terms used by Smi to express the relationships with
non-Smi persons who married into their group and
loan-words from Smi to Norse. Both the terms for relationships and the loan-words point to interaction and
a well-established trade between the peoples. Historians
of religion and folklorists have begun a fresh comparison with pre-Christian Norse traditions, but this time
free from the evolutionistic theories of earlier periods.5
The polemics of polycultural Scandinavia of the Viking age and the early Middle Ages had a well-known
continuation in J. Schefferus book Lapponia (1673)
about the life and culture of the Smi, which was written to counter accusations, especially from Germany,
that were linked to the Thirty Years War. (The accusations were spread by means of pamphlets that claimed
that the Swedes won battles on the European battlefields because they made use of Smi who practiced
magic.) Several very celebrated senior civil servants in
Sweden had a Smi background, including the pastor
Olaus Sirma, the pastor Anders Fjellner who transmitted the cycle of poems called The son of the sun, the
pastor Petrus Lstadius, the pastor and botanist Lars
Levi Lstadius, and the provincial governor Johan
Gran. When the Swedish crown established its rule in
the north, it made use of Smi as jurors in court cases.
Both the early settling of Iceland and the much later
emigration to the United States included Smi persons.
Smi were among the Norwegian national heroes who
accompanied Fridtjof Nansen across Greenland, and
among those who took part in the work of resistance
during the Second World War.6
The historical depth in the Smi presence and participation in Scandinavia has consequences for how we
understand Smi religious history probably larger
consequences than we have as yet grasped.
(4)
Questions are raised by the fact that Smi people have
lived over a long period together with, not separated
from, other peoples in Scandinavia, while at the same
time they have, correctly, been perceived as a distinct
people going back to the pre-Christian age. I am particularly interested in the question of unity and purity in
religious history from the Viking age up to the present
day.
Trade between Smi and non-Smi persons has
been marked by the will of the Norse kings, and their
will to exercise power has changed over the course of
time. After the land gets Christian kings, they regulate
their own peoples trade with Smi persons by law, and
they begin to tax the Smi revenues. At a later period,
boundaries begin to be set for the presence of Smi and
their use of natural areas. Three historical trajectories
are especially important:
a) The construction of the nation that begins with
the consolidation of Norway as one country in the
ninth century. This later takes the form of the takeover of land and the development of mining in central Scandinavia and northern Sweden.
23
b) The development of national borders from the

sixteenth century onwards. The Swedish crown had
ambitions in the northern regions. War was fought
between Denmark-Norway, Sweden-Finland, and
Russia to get hold of the resources in the northern
regions. The Peace of Calmar led to the establishing of the border between Denmark-Norway and
Sweden-Finland in 1751. At the same time, reindeer
husbandry was forbidden south of Femundsmarka.
In 1905, Norway was liberated from Sweden and the
national border between Norway and Sweden was
closed to Swedish Smi engaged in reindeer husbandry, although the national border of 1751 was
defined in such a way that it permitted free passage
for the Smi across the border.
c) The development of ideas and concepts in this
period that had their origin in European colonial
politics and ideology (Axel Oxenstierna called the
areas of Smi dwellers in the north the India of
contemporary Sweden), and in the Christian mission. Colonial and missionary activities produced
ethnographic accounts of the Smi people and their
life. These accounts are descriptive, evaluative, and
controlling. The Smi are made into something exotic, while at the same time Smi life and economic
activity are marginalized both socially and geographically. This has consequences for public discourse.7
(5)
In Norway and Sweden, it was taken for granted that
pre-Christian Norse tradition did not cease to exist on
the day that a Christian king came to power. Snorre
Sturlasons saga about Hkon the Good is perhaps the
best known account of this. When the Christian king
Hkon comes to Lade, north-east of todays Trondheim, he is invited to take part in the sacrifice. He takes
part symbolically in order to show respect, but he is
criticized for lacking respect when he does not take part
fully. The established tradition continues after the arrival of the new religion. One must assume that this also
applies to Smi contexts.
An important question here is: When did the Smi
people make their acquaintance with Christian tradition? The mediaeval researcher Else Mundal claims that
the Smi people were Christianized in three phases. The
first Christianization occurred at the same period as the
encounter with Christianity and the Christianization of
other peoples in Scandinavia, when the Christian missionaries came from the Continent, Catholics from the
south and Orthodox from the east. The second Christianization was carried out by Norwegian and Swedish
24
kings in the period before the Reformation. The third

Christianization was Protestant, and it is at this period
that the principal literary material about pre-Christian
Smi tradition was written down. The best known scholars include the Swedish-Finnish missionary and pastor Pehr Hgstrm in the seventeenth century and the
zealous von Westen, who initiated and carried out the
Danish-Norwegian mission in the eighteenth century.8
Von Westen seems harsher than earlier missionaries.
The new element is that it no longer suffices to observe
ecclesiastical rituals and behave correctly in order to be
regarded as a Christian: one must also believe aright and
think aright. Pure doctrinal orthodoxy becomes the key
to the kingdom of heaven and a requirement for participation in the Protestant lands. We find this idea later
on in various renewal movements. This understanding
of Christianity was combined with particular notions
of people and culture.
Other currents in the history of ideas in the eighteenth
century include the idea of Vlksgeist (H. G. Herder), the
soul of a people, and theories that languages are members of linguistic families, which in turn represent cultural
families. The Smi people have a language from a different
linguistic family than other peoples in Scandinavia; but it
was unthinkable that one nation could consist of several
peoples with different languages and cultures.
One can perhaps say that the ambition of the Protestant mission with regard to orthodoxy, together with
contemporary ideas about people and nation, have prevented us from seeing the older shared Scandinavian
history during the middle ages and the Viking period.
(6)
It is universally known today that in Christian regions
in Asia, Africa, and South America, there are local religious traditions that are maintained alongside Christian traditions. This situation, where different traditions are combined, is found more or less universally,
wherever missionary traditions (of Christianity, Islam,
and Buddhism) have spread. It is the rule, rather than
the exception, that local traditions and elements survive
alongside the missionary tradition. The various missionary traditions have however taken different views of
local traditions, and the level of conflict between the
existing and the new traditions has varied. In its doctrine, Islam has operated with the concept of the people
of the book, where certain traditions are recognized.
Buddhist tradition has incorporated local gods as protectors of Buddhism. The Christian tradition has had
both strict and punitive sets of attitudes and more liberal and inclusive sets of attitudes.
In Norway and Sweden, traditions that deviate

from the official church are called popular religiosity.
This includes traditions that can be traced back to the
earlier Catholic period and traditions that are linked to
health, to places, and to local economic activities for
example, accounts and strategies for action in relation
to ghosts (unbaptized children, murdered persons, those who have committed grave wrongs) and to various
kinds of beings, such as subterraneous beings.9
The missionary traditions are super-contextual.
They are doctrines that claim to formulate universal
truths, and they are not dependent for their implementation on the time and space in which they are elaborated. Since these religions are super-contextual, they
cannot give explanations and directives for the life, the
economic activities, and the geography to which they
come this is done by the tradition or traditions that
already exist in that place. In the course of time, when
a missionary tradition becomes established, it will function as a basis for new narratives and practices in the
great and small events of everyday life. The missionary
tradition will in its own way be localized and linked to
time and space. In the course of time, there will also
be a variety of practices with regard to the relationship between the old and the new. Some places, some
groups, and some families will see particular elements
as central; others will define the center differently. And
the claim of the missionary traditions to general validity
and universality will entail that there will also be a place
for the pure doctrine and praxis (orthodoxy).
It is not particularly difficult to explain either the
conflicts or the continuing use of existing traditions.
The challenge lies in remembering how natural such a
coexistence and overlapping are, so that one can develop a critical eye for the way in which scholarly research
and historiography have taken their starting point in an
idea of a people and in official doctrines and officially
accepted praxis.
If one takes seriously the fact that the Smi people
were in contact with Christian tradition at an early
date, it is unreasonable to see the process of Christianization as entailing a change of religion. And it is natural to suppose that the Smi people, like other peoples,
integrated elements, narratives, a set of personages, and
concepts that the Christian tradition brought with it.
In this perspective, the Smi woman who strove
in the fourteenth century to get Queen Margaret, the
queen of the Scandinavian union, to take an interest in
bringing Christianity to the Smi, is interesting. It is
also interesting to note that the Catholic Mary-monogram is also a traditional Smi silver ornament, and that
the Persons of the Trinity (one God in three Persons)

are central in formulae for staunching blood.
The eighteenth century was the great missionary
century in Christian history. In northern Europe, the
mission was Protestant, unlike the earlier Christian
mission in this region. It no longer suffices to be baptized and to observe the Christian rituals. Now, one
must also believe, think, and feel in the correct manner. It is against this background that von Westen can
behave as if the Smi people had not been Christianized, at the same time as the bishop in Trondheim held
that the Smi people were Christian. Von Westen had
to go to Copenhagen to get backing for his missionary
project.
(7)
If the Smi people encountered Christian tradition at
the same time as other peoples in Scandinavia, we must
assume that Christian elements have their place in the
history of Smi religion, just as old and new elements
are combined and form new dynamic universes in other
places and periods.
The Christian missionary tradition makes claims
that are universal and generally valid. We must assume
variation in the way in which older and new traditions
are combined, and that the universal and generally valid
claims entail tensions and conflict. The desire to distill
out a pure Christian tradition in Scandinavia or a pure
pre-Christian Smi tradition will not be particularly
fruitful, if one is interested in living religion rather than
in abstract doctrines and principles. The idea of the
pure tradition excludes continuity and imposes fetters
on Smi religious history (as it does on other religious
histories too). The idea of the pure religion eliminates the breadth and depth in the many different contexts, human experiences, encounters, and challenges of
which the Smi people are bearers and administrators.
Instead of searching for a pure tradition, we ought
to investigate the processes that lead to the continuation, renewal and change. Some old and new elements
are adopted, while others are rejected; others again are
integrated afresh, or combined in new ways. A good example of this is the Lstadian revival in the nineteenth
century. Lstadianism does not cover all the Smi regions, and where it becomes strong in an area, there are
variations from one place and family group to another.
And when shamanistic practices become more of an individual encounter, practiced by the noaidi in solitude,
this indicates change, not that it has disappeared. The
idea that being Smi amounts to not integrating Christian narratives, or that one ceases to be a bearer of Smi
25
religious history if one belongs to the state church or

to the Lstadian revival movement, if one tends more
towards alternative religiosity, or is linked to neo-shamanistic traditions, indicates that a scholar is operating
with obsolete categories from the phenomenology of
religion. It also indicates an unwillingness to investigate
the Smi people in the same way as one investigates
other peoples.1
List of literature
Aadnanes, Per M., 1986. Lstadianismen i Nord-Noreg.
Per M. Aadnanes og TANO A.S.
Alver, Bente Gullveig & Selberg, Torunn, 1992.Det er
mer mellom himmel og jord: Folks forstelse av virkeligheten ut fra forestillinger om sykdom og behandling.Vett & Viten, Sandvika.
Bergstl, Jostein, 2008. Samer i sterdalen? En studie av
etnisitet i jernalderen og middelalderen i det nordstre
Hedemark. Det humanistiske fakultet, Oslo.
Bertell, Maths, 2003. Tor och den nordiska skan. Frestllningar kring vrldsaxeln. Stockholms universitet,
Stockholm.
B, Olav, 1972. Folkemedisin og lrd medisin: Norsk medisinsk kvardag p 1800-talet. Samlaget, Oslo.
DuBois, Tom, 1999. Nordic Religions in the Viking Age.
University of Pennsylvania Press, Philadelphia.
Ehrensvrd, Ulla, 2006. The History of the Nordic Map.
From myths to reality. John Nurminen Foundation,
Helsinki.
Eliade, Mircea, 1964(:224). Shamanism: Archaic Techniques of Ecstasy. Routledge & Kegan, London.
Eriksen, Anne, 1986. Lovekirker i Norge etter reformasjonen. Oslo: Universitetet i Oslo.
Fjellheim, Sverre, 1995. Det samiske kulturlandskapet,
in Sverre Fjellhem (ed.) Fragment av samisk historie.
Sr-Trndelag og Hedmark Reinsamelag.
Fur, Gunlg, 1992. Saami and Lenapes meet Swedish
Colonizers in the Seventeenth Century, in Roger
Kvist (ed.) Readings in Saami History, Culture and
Language III. Ume: Miscellaneous Publications nr.
14.
Holmberg, Uno, 1996 (1915). Lapparnas religion. Centre
for Multiethnic Research Faculty of Arts, Uppsala
University, Uppsala.
Hallencreutz, Carl F., 1990. Pehr Hgstrms missionsfrrttningar och vriga bidrag till samisk kyrkohistoria.
Utgivna och kommenterade av Carl F. Hallencreutz.
Svenska Institutet fr Missionsforskning, Uppsala.
Hultkrantz, ke, 1978. Ecological and Phenomenological Aspects of Shamanism, in Louise Bckman
1 English translation: Brian McNeil.
26
& ke Hultkranz Studies in Lapp Shamanism. Almqvist & Wiksell International, Stockholm.
Hultkrantz, ke, 2000. Shamaner i st och vst om
schamanismens fenomenologiska enhetlighet, in
Thomas P. Larsson (ed.) Schamaner. Esser om religisa mstare. Bokfrlaget Nya Doxa, Nora.
Htta, Odd Mathis, 2002. Samene. Nordkalottens urfolk. Hyskoleforlaget, Kristiansand.
Hdneb, Finn & Hallvard Magery (ed.), 1979. Noregs kongesoger. Snorre Sturlasson, versttare Steinar
Schjtt, Hallvard Magery, Halvdan Koht, Gunnar
Pedersen, Kr. Audne og Hallvard Magery, illustrationer: Halfdan Egedius, Christian Krohg, Gerhard
Munthe, Eilif Peterssen, Erik Werenskiold och Wilhelm Wetlesen. Det Norske Samlaget, Oslo.
Jrventaus, Arvi, 1980. Korset och trolltrumman. Tornedalica, Lule.
Kildal, Jens, 1945. Jens Kildals Afguderiets dempelse.
Ved Marie Krekling, in Nordlands og Troms finner
I elder hndskrifter, Nordnorske Samlinger. Etnografisk Museum, Oslo.
Kristiansen, Roald, 2005. Samisk religion og lstadiansime. Fagbokforlaget, Bergen.
Kusmenko, Jurij, 2004. Scandinavisch Samischer
Sprachkontakt. Gegenseitiger einfluss, i Jurij Kusmenko (ed.) 2004, The Smi and the Scandinacians.
Aspects of 2000 years of contact. Verlag Dr. Kowach,
Hamburg.
Kusmenko, Jurij (ed.), 2004. The Smi and the Scandinavians. Aspects of 2000 years of contact. Verlag Dr.
Kowach, Hamburg.
Kvenangen, Per Guttorm, 1996. Samernas historia.
Sameskolestyrelsen, Jokkmokk.
Lundmark, Bo, 1979. Anders Fjellner samernas Homeros och diktningen om solsnerna. Acta Bothniensia
Occidentalis, Skrifter i vsterbottnisk kulturhistoria, Ume.
Mebius, Hans, 2003. Bissie. Studier i samisk religionshistorie. Jengel Frlaget fr Jmtlandica, stersund.
Mundal, Else, 1996. The perception of Saamis and
their religion in Old Norse sources, in Juha Pentikinen (ed.) Shamanism and Northern Ecology.
Mount de Gruyter, Berlin, New York.
Mundal, Else, 2004. Kontakt mellom nordisk og samisk kultur reflektert i norrne mytar og religion, i
Jurij Kusmenko (ed.) 2004, The Smi and the Scandinacians. Aspects of 2000 years of contact. Verlag Dr.
Kowach, Hamburg.
Mundal, Else, 2006. Kong Hkon Magnussons rettarbot for Hlogaland av 1313 og andre kjelder til kristninga av samane i mellomalderen, i Andrea Amft
& Mikael Svonni (ed.) Spmi Y1K Livet i samernas

bosttningsomrde fr ett tusen r sedan. Smi dutkan, Samiska studier, Ume.
Nergrd, Jens-Ivar, 2006. Den levende erfaring. En studie
i samisk kunnskapstradisjon. Cappelen Akademiske
Forlag, Oslo.
Norlander, Johan, 1938. Johan Graan. Landshvding
i Vsterbotten 16531679. Bokfrlags aktiebolaget
Thule, Stockholm.
Nsstrm, Britt-Mari, 2001. Fornskandinavisk religion.
En grundbok. Studentlitteratur, Lund.
Ojala, Carl-Gsta, 2009. Smi Prehistories. The Politics
of Archaeology and Identity in Northernmost Europe.
Uppsala University, Uppsala.
Pentikinen, Juha, 2002. Fragments of Lappish Mythology, Lars Levi Lstadius. Aspasia Books, Beaverton,
Ontario, Canada.
Pye, Michael & Svalastog, Anna Lydia, 2007. Colonial and Missionary Perceptions of Sami and Ainu
in Sweden and Japan, in The Council of Societies for
the Study of Religion Bulletin Vol 36 Nr 3, September.
Ruong, Israel, 1969. Samerna. Aldus/Bonniers, Stockholm.
Rydving, Hkan, 1993. The end of drum-time. Religious
Change among the Lule Saami, 1670s1940s. Uppsala
Universitet, Uppsala.
Rydving, Hkan, 2000. The Missionary Accounts
from the 17th and 18th Centuries The evaluation
and Interpretation of Sources, in Juha Pntikinen
(ed.) Sami Folkloristics. Turku.
Solheim, Svale, 1952. Norsk stertradisjon. Aschehoug,
Oslo.
Steinsland, Gro, 1998. Mnniskor och makter i vikingarnas vrld. Ordfront, Stockholm.
Sundqvist, Olof, 2000. Freys offspring. Rulers and religion in ancient Svea society. Uppsala universitet,
Uppsala.
Svalastog, Anna Lydia, 2006. Tiden som frsvann,
i Andrea Amft & Mikael Svonni (ed.) Spmi Y1K
Livet i samernas bosttningsomrde fr ett tusen r

sedan. Smi dutkan, Samiska studier, Ume.
Svalastog, Anna Lydia & Eriksson, Stefan, 2010. You
can use my name: You dont have to steal my story
A critique of anonymity in indigenopus studies,
Developing World Bioethics 10(2):104110.
Svonni, Mikael, 2010. Samiska termer fr ingifta personer ett historiskt perspektiv, i ElseMundal&
Hkan Rydving (ed.) Samer som de andra, samer
om de andra: identitet och etnicitet i nordiska kulturmten (Samiska studier 6). Samiska studier,
Ume universitet, Ume.
Zachrisson, Inger (ed.), 1997. Mten i grnsland. Samer
och germaner i Mellanskandinavien. Statens historiska museum, Stockholm.
Endnotes
1 See for example Mebius 2003; Steinsland 1998; Nsstrm
2001; Hultkrantz 1978; Hultkrantz 2000; Eliade 1964.
2 See for example Aadnanes 1986; Nergrd 2006; Kristiansen 2005.
3 See, for example Bertell 2003; Rydving 1993; Rydving
2000; Holmberg 1996; Kildal 1945; Hallencreutz 1990.
4 See for example Bertell 2003; Sundqvist 2000; DuBois
1999.
5 See for example Ojala 2009; Bergstl 2008; Svonni 2010;
Kusmenko 2004; Mundal 1996, Mundal 2004; Mundal
2006; Berthell 2003; DuBois 1999; Zachrisson (ed.) 1997;
Htta 2002; Kvenangen 1996; Fjellheim 1995; Ruong 1969;
Hdneb & Magery (ed.) 1979.
6 See for example Pentikinen 2002; Fur 1992; Hallencreutz
1990; Lundmark 1979; Jrventaus 1980; Norlander 1938.
7 See for example Pye & Svalastog 2007; Svalastog 2006;
Ehrensvrd 2006.
8 See Mundal 1996; Mundal 2004; Mundal 2006; Hallenkreutz 1990; Kildal 1945.
9 See for example Eriksen 1986; Alver & Selberg 1992; B
1972; Solheim 1952.
27
Vattenregleringar p liv och dd i Lule lv

Postkoloniala och feministiska teknovetenskapliga perspektiv
May-Britt hman, Centrum fr genusvetenskap, Uppsala universitet
id symposiet kallade jag min presentation fr

Sm berttelser om vld, vattenregleringar och
ond brd dd i Lule lv. Denna titel r arbetsnamnet
p en kommande artikel som baseras p intervjuer och
deltagande observationer inom mitt av Vetenskapsrdet finansierade Post doc-projekt med namnet Situerade perspektiv p vattenkraftsutbyggnaden i Spmi
Sveriges tekniska expansion och dess pverkan p ursprungsbefolkningen(20092010) samt ett pgende
forskningsprojekt med titeln Nedan Frdmningarna:
Skerhet, risk och resiliens vid de subarktiska dammarna.1 Inom ramen fr det frsta forskningsprojektet
samt genom tidigare inledande studier med start 2006,
och 2008, har jag intervjuat ett femtiotal personer i
Lule lvdal. Jag har ocks beskt olika platser i lvdalen,
vid olika tidpunkter p ret, fr att se hur det ser ut, vr,
sommar, hst och vinter samt fr att sjlv frdas ver de
reglerade dammarna. Med detta som grund bearbetar
jag nu intervjumaterialet. En aspekt som framtrtt frn
May-Britt hman, PhD in History of Science and

Technology, 2007. hmans work focus on feminist
technoscience, mainly in regard to large scale technological systems in general, and energy hydropower and water regulations in particular.
Her PhD is a historical postcolonial feminist technoscience analysis of a large scale hydropower
system in Tanzania. Her postdoc project, 2009-10,
dealt with aspects on hydropower in Sapmi, Sweden. Her current research continues with a focus
on hydropower in Sapmi, now dealing with dam
safeties. hman is a research fellow and research
project leader at the Centre for Gender Research at
Uppsala University. hman is member of the board
of the Smi association Silbonah Samesijdda, deputy member of the National Association of Swedish
Saami (SSR), and president of the electoral committee of the Stockholm Saami Association.
allra frsta brjan r just de ddliga farorna fr svl

mnniskor som djur p och vid de reglerade vattendragen, drav denna titel. I denna artikel ska jag terge i en
Vak i isen vid Ritsem orsakad av vattengenomstrmning frn kraftverket. I maj 2008 dog tv mn i just denna vak.
Foto: M-B hman.
28
s lttillgnglig version som mjligt, det jag berttade

under Uppsams symposium.
***
Nr jag kom till Ritsem vid Suorvadammen hgst upp
i Lule lv, i juli 2008, hamnade jag mitt i en pgende
tragedi. Tv mn, med rtterna i omrdet och rengande samer, hade bara tv mnader tidigare krt ner
i vaken utanfr den ene mannens sommarviste. D
ingen snabb rddning fanns att uppbda nrmaste
rddningshelikopter r baserad i Gllivare och vattnet
r s pass kallt att ingen kan verleva mer n ngra minuter omkom bda. Den stora vaken, som bildas varje
vinter i ett omrde dr mnga mnniskor rr sig ver
Suorvadammens is, r resultatet av att vatten slpps ut
frn kraftstationen i Ritsem. Suorvadammen r i sin tur
norra Europas strsta damm, och har konstruerats i fyra
etapper frn 1919 till 1972. Regleringsnivn upp och ner
r nu 30 meter. Lule lvs tv delar, Stora Lule lv och
Lilla Lule lv, r ocks reglerad nedstrms, med femton
dammar och kraftverk. Idag r lven en trappa av vattenmagasin, tskilda av kilometervis av torrlagd lvfra.
Med sin installerade kapacitet p 4350 MW och en genomsnittlig rsproduktion p nra 14 TWh, genererar
Lule lv mer n tio procent av den svenskproducerade
elektriciteten. Eller som Vattenfall (2008) beskriver det
i en annonsfolder: Lule lv producerar tillrckligt el fr
att ge ljus till hela Sverige, dygnet runt, ret runt.
Nr jag senare pratade med mnniskor i omrdet
framkom att denna hndelse inte var ngot onormalt.
Det var en i raden av mnga tragedier som skett hr
sedan regleringarna p 1940-talet. Mnga mnniskor,
ur lokalbefolkningen, har dtt p de frrdiska isarna
p den reglerade Lule lvs dammar. ven sommartid r
Suorvadammen som blivit som ett innanhav dr det
frut var sju mindre fjllsjar farlig fr befolkning och
beskare. P den stora vattenytan tar vindarna snabbt
fart, ngot som kan hnda helt pltsligt nr man r mitt
ute p den stora dammen och har lngt till fast mark.
Dessa insikter tog jag drefter med mig d jag formulerade anskan fr projektet Nedan Frdmningarna som kom att finansieras av Vetenskapsrdet. Jag
r projektledare fr detta projekt som lper mellan 2010
och 2012 och har tre medforskare frn KTH, Ume
universitet och Lule tekniska universitet. Vi har dock
en liten budget att rra oss med, och jag gr den strsta
forskningsinsatsen i detta projekt medan de andra tre
har andra huvudsysselsttningar.
I presentationen vid symposiet berttade jag i korthet om vilka empiriska underskningar jag har gjort
inom ramen fr de bgge projekten och vilka teoretiska utgngspunkter jag har. Genom olika bilder
ville jag ocks skdliggra svl mina teoretiska och

metodologiska perspektiv som ngra av de dilemman
jag sttt och fortsttningsvis stter p i denna forskning. Att skriva om vattenkraft och hur regleringarna
r kopplade till dd och tragedi r lngt ifrn oproblematiskt. Vattenkraft r ju nmligen oftast framstllt
som en grn, dvs. klimatvnlig, elproduktionsklla.
Dessutom framstlls vattenkraften terkommande som
ryggraden i Sveriges industrialisering p 1900-talet, och
drmed som grunden fr vr nutida vlfrd. Att visa p
vattenkraftens ibland brutala sidor r i mnga sammanhang i det nrmaste som att svra i kyrkan. Att tala om
det i termer av vld r dessutom att ta det ett steg ytterligare. Utifrn ett feministisk teknovetenskapligt och
postkolonialt perspektiv r ett sdant perspektiv inte
bara mjligt, utan snarast ndvndigt. Det r nmligen
inom feministisk och postkolonial forskning som frgor kring makt och vld diskuteras p djupet.
Vattenkraftexploatering som kolonialism feministiska och postkoloniala perspektiv
Jag menar att vattenkraften br ses som en genomfrd
och fortfarande pgende kolonisation av Spmi samernas land. Frgan man kan stlla sig r vad det r fr
mening med detta? Varfr tala om kolonisation? Mitt
svar p detta r att fr det frsta s har jag svrt att se
det som ngot annat. I min doktorsavhandling skrev
jag om vattenkraftsexploatering i Tanzania, p 1960-talet, och i och med detta arbete kom jag att lsa in mig
p kolonisationen i Afrika i frsta hand.2 Nu nr jag
tittar nrmare p vad som skett i Spmi, frefaller det
mig oundvikligt att dra paralleller. Tillvgagngsstt fr
hur land och vattendrag kpts upp av svenska statens
fretrdare liknar vldigt mycket det som skett i Afrika
och p andra hll i vrlden och dr det sjlvklart benmns kolonisation.3
Vld, det vill sga utvande av makt med olika instrument, r ngot som r en terkommande del av
kolonisation. Kolonialt vld beskrivs oftast i termer av
vapen som avfyras mot en frsvarsls befolkning. Men
kolonialt vld kan ocks utvas p andra stt. Nr det
finns en organisation med en maktposition som r ansvarig fr vattenregleringar, samtidigt som de som drabbas av dem osynliggrs och deras utsatthet osynliggrs,
menar jag att ordet vld r tillmpligt.4
En utgngspunkt i mitt arbete r ngot som samlas under termen feministisk teknovetenskap, dr jag
har inspirerats av forskare som Sandra Harding,5 Donna Haraway6 och Evelyn Fox Keller.7 Inom min egen
version av denna feministiska teknovetenskap har jag
ocks hmtat stor inspiration frn flera postkoloniala
29
Hj och snkbar brygga vid nonjalme, Suorvadammen. Foto: M-B hman.
forskare och frfattare ssom Edward Sad,8 Valentin

Mudimbe,9 Franz Fanon10 och Gayatri Spivak.11 Jag r
frhllandevis ny inom omrdet samiskrelaterade studier, d jag satte igng med detta p allvar frst nr
min doktorsavhandling var frdigstlld 2007. Dock har
jag hmtat inspiration och insikter frn flera frfattare
och forskare ssom Lennart Lundmark, Andrea Amft,12
Vuokko Hirvonen13 och flera publicerade avhandlingar
och verk frn CeSam.14
Utifrn ett postkolonialt feministiskt frhllningsstt finns det nnu, enligt min mening, inte s mycket
att hmta i akademisk litteratur inom studier som rr
frgor kring det samiska, eller samisk historia. Det r
n s lnge det samiska som en given helhet, definierad utifrn en kolonial position som dominerar. Fr
att utmana detta kan sknlitteratur, som till exempel
Annica Wennstrms Lappskatteland15 ge vgledning och
frstelse. Lappskatteland har varit en stark inspirationsklla, inte minst fr mitt eget identitetsskande, som
efterhand kommit att vxa ihop med min identitet som
forskare och frfattare.
Perspektiv p de storskaliga koloniala industriella
ingrepp som grs inom Sapmi skdliggrs ocks p
ett bra stt genom sknlitteratur. Lars Wilhem Svonnis bok verskrida grnser16 kopplar ihop de perspektiv,
frn varjedagsfarorna fr lokalbefolkningen till scenariot av en massiv frstrelse vid ett strre dammbrott,
30
som jag som forskare sttt p ifrga om dammskerhet. Denna lsning ger ven en mjlighet att tolka och
frst de berttelser jag sttt p inom de intervjuer jag
gjort och alla de samtal jag har haft dessa senaste r med
mnniskor i Lule lvdal.
Feministisk teknovetenskap och perspektiv p
vattenkraftsexploatering
Inom genusforskning r feministisk teknovetenskap en
specifik inriktning, som jag brukar presentera i korthet
i fljande punkter:
Teknik och vetenskap kan inte tskiljas. Det finns
ingen klar grns dremellan.
En mngd aktrer mnniskor r inblandade i
teknovetenskapen och de r beroende av sina kontexter, historiskt, ekonomiskt och kulturellt.
Alla vetenskapliga pstenden brs av mnskliga
kroppar mnniskor br fram och ger vetenskapliga sanningar status och betydelse. Det finns ingen
objektivitet, utan alla pstenden r partiska perspektiv.17 Dessa kan vara mer eller mindre vl informerade, oavsett var de produceras inom eller
utanfr universitetet till exempel.
Med utgngspunkt i att det r mnskliga kroppar
som producerar och presenterar teknovetenskap har
kroppens kn, hudfrg, funktionalitet, geografisk
position, erfarenhet, minnen, knslor osv. betydelse
S hr ser det ut nr el produceras. Hr Letsi dammen, Lilla Lule lv, nedifrn. Om vatten strmmar hr beror det p allvarligt
fel, eller srskilt slpp t.ex. vid Fallens Dag nr vattenkraften visas upp fr allmnheten. Foto: M-B hman.
i alla analyser.
Det finns ingen oskyldig teknovetenskap inblandade aktrer med ngon slags maktposition har ett
ansvar fr sina tolkningar, beslut och ageranden.
En analys av maktpositioner en maktanalys blir
drfr av stor betydelse i varje situation.
Dessa punkter har jag sledes med mig som utgngspunkt nr jag diskuterar aspekter p vattenregleringarna i Lule lv. Ngra frgor som vid frsta syn m framst som tmligen simpla, blir d vldigt mer komplexa:
Vad r en damm?
Vad r ett vattenkraftverk?
Vad r elektricitet?
Dessa frgor kan lta vldigt enkla att besvara. Men om
man lgger till frgan om hur man kan anvnda feministisk teknovetenskap till att frst dessa ting deras
design, konstruktion och handhavande, samt den betydelse och de konsekvenser som fljer drav s blir det
genast betydligt mer komplext.
Fr att ge ett exempel p en analys av dessa tre ting,
utifrn ett feministiskt teknovetenskapligt perspektiv
s r ett stt att g att titta p hur vattenkraftsdammar
representeras av kraftbolag i deras marknadsfring. Numera r det vldigt enkelt att g in p ett kraftbolags
hemsida och sjlv se efter. Oftast, i princip alltid, representeras elproduktionen i form av fldande, rinnande
vatten.
D Vattenfall r det enda kraftbolaget som har

kraftstationer i Lule lv, och samtidigt r ett statligt gt
bolag frn att tidigare ha varit en statlig myndighet
s visade jag vid presentationen en bild frn Vattenfalls
hemsida. Jag vljer dock att inte reproducera den hr,
utan att istllet diskutera den. Bilden frestller en del
av ett vattenkraftverk, en ppen dammlucka och fldande vatten. Denna bild av ett stndigt vattenflde
r en srskild berttelse om vattenkraft som framstller
den som oskyldig, som om den inte gr ngon verkan
p lven med en specifik intention. Denna berttelse
menar jag kan ifrgasttas genom att visa upp bilder p
hur det allra oftast ser ut nr el produceras. Det vill sga
att fldet r borta. lvfran r tom. Vattnet leds genom
tunnlar ned under jord (den dominerande designen i
31
Sverige), och lvfran ligger torrlagd i flera kilometer

innan vattnet kommer fram igen. Dock r det ju en
skillnad i inflytande och styrka som r viktig att notera.
Jag visar dessa bilder i frelsningar, ngra stycken per
r. Kraftbolagens bilder ligger ute stndigt och frmedlas p olika stt.
En annan terkommande representation av elproduktion genom vattenkraft r den dr endast ett ftal aktrer
r inblandade. I illustrationer av vattenkraft, svl fotografier som teckningar som ska frklara hur vattenkraft
fungerar, r det oftast ett litet urval av aktrer representeras. Det som oftast terges eller avbildas r vattnet, solen,
vattenkraftstationerna (om de r ovanjordsstationer), elledningar, dammvggar och lite landskap runtomkring.
Denna representation menar jag br ifrgasttas och
utmanas, bland annat drfr att de inblandade aktrer
som pverkar elproduktionen, och representationen av
dem, och de som pverkas av vattenregleringarna r sllan samma mnniskor. Om alla inblandade aktrer istllet visas och deras olika maktpositioner i frhllande till
deras knslor infr vattenkraften analyseras framtrder
ofta en ngot annorlunda bild.
Slutligen menar jag ven att den historiska kontexten r av strsta vikt. Frgor om som vem som egentligen har rtten till landet och vattnet i det exploaterade
omrdet r hgst politiska och kontroversiella. Sverige
som stat bildades fr drygt fem hundra r sedan, med
en centralmakt med utgngspunkt i Mlardalen. Dock
har de norra delarna sedan rtusenden, tminstone frn
Dallven och norrut, varit befolkade av samer, med
egna sprk och egen kultur. Sjlvfallet har det funnits
utbyten. Men jag och mnga andra med mig talar
om en kolonisation som tog fart efter etablerandet av
Sverige p 1500-talet, och som fick nnu strre skjuts i
slutet av 1800-talet.18 I detta skede kopplades industria-
liseringen ihop med en statsstdd rasism och diskriminering, vilket resulterade i utbredd kolonisation av Spmi och av samer. Det r frsts mer komplext n s, och
har ocks beskrivits av flera frfattare. Det viktiga fr
min del r dock att vga anvnda ordet kolonisation
och att betrakta historien utifrn det perspektivet. Detta drfr att det d blir tydligare vad som faktiskt har
hnt, och hur det har pverkat och fortfarande pverkar
mnniskor i omrdet, och i hela Sverige. Under min tid
vid Centrum fr genusvetenskap och genom min medverkan i forskargruppen Body/Embodiment, s har
jag ftt med mig nya perspektiv p feministisk teknovetenskap och kopplingen till mnskliga kroppar, form av
knslor och knslouttryck.19
Med hjlp av detta stller jag frgor om knslor kopplade till en upplevd modernitet, bekvmlighet, rikedom
och vilka kroppar som upplever dessa knslor, och till
vilken maktposition, och vilken geografisk position de r
kopplade. Knslor som frlust, sorg, ilska, uppgivenhet
och rdsla, vilka kroppar r brare av dessa knslor, och
vilka maktpositioner och geografiska positioner r kopplade till detta? Man kan ocks hr titta p vems knslor
som fr mest utrymme. Hr kan man se p vilka knslor
som representeras, medan vilka knslor som inte fr representeras, eller som dljs och trycks undan.
Jag menar allts att vad en mnniska knner och
upplever i frhllande till vattenkraften beror till stor
del p vem man r, vilken historia man br med sig,
var man bor och vilken nytta man har av den. Hr kan
lsaren sjlv reflektera ver frgorna:
Hur upplever just du skerhet i frhllande till
vattenkraft och stora dammar?
Vilken kunskap, vilka erfarenheter och minnen
grundar just du din knsla av skerhet p?
En iakttagelse jag gjort genom att frelsa om vat-
Exempel p Feministisk teknovetenskaplig analys: Hur kan man

byta perspektiv? Koloniala erfarenheter hur ska de vgas in?
Spmi, Sameland, sett frn nordpolen. NOAA.ESA/Eurimage
1993. Metria 2001. www.lantmateriet.se. Illustration: Pr-Joel
Utsi/Nils-Gustav Labba.
(Klla: www.samer.se)
32
Vrfrflyttning av renar p Suorvadammen (Akkajaure). Foto: Victoria Harnesk, nonjalme, april 2006.
tenkraftsexploatering frn mina valda perspektiv under ngra rs tid nu, r att vldigt mnga mnniskor
i Sverige idag inte har ngon egen genomtnkt relation till vattenkraft. Detta trots att hlften, och ibland
mer beroende p tidpunkt under ret och dagen (eller beroende av hur krnkraftsverken fungerar) av
Sveriges el kommer frn vattenkraft. Flertalet har inte
reflekterat ver landskapsfrndringarna och mnga
reflekterar inte heller ver hur hans eller hennes egen
konsumtion av elektricitet pverkar den dagliga verkligheten fr andra mnniskor som lever och dr vid
och p vattenkraftdammar. Att anvndande av el r
det samma som miljvnligt och nrap en god handling i sig sjlvt, framstr nrap som en sanning idag.
En annan iakttagelse jag gjort, med start hos mig
sjlv som ju r uppvuxen dr Lule lv mynnar ut och
har tillbringat mnga somrar vid Letsidammen, r att
det inte r skert att man har reflekterat ver denna pverkan och de skerhetsfrgor som fljer med vattenkraftsexploatering, ven om man har vuxit upp vid en
reglerad lv. Det r fr mnga en icke-frga, p ett helt
annat stt n vad t.ex. krnkraft r.
Vad kan det bero p? r det fr att den generation
som vuxit upp med vattenkraften internaliserat den och
dess faror? Eller r det fr att ingen strre katastrof har
intrffat med stora dammar? Fast, det r ju inte heller
sant, varje r sker i genomsnitt 12 strre dammbrott
ngonstans i vrlden. S vad beror det d p att mnnis-
kor verkar vara mer rdda fr krnkraft n fr vattenkraft? Det tycker jag r en spnnande iakttagelse som
jag vljer att avsluta denna artikel med.
***
Artiklar hittills publicerade eller p gng som rr min
forskning om vattenkraftsexploatering i Sapmi:
From for Benefit of the Nation to making use of
Nature on Natures terms: Large scale hydropower
exploitation as performed colonisation in Sweden,
submitted to Water History, June 2010.
Being May-Britt hman: Or, Reflections on my
own Colonized Mind Regarding Hydropower Constructions in Spmi in Bjrkman, Elovaara, Sefyrin
& hman M-B (red.) Travelling thoughtfulness Feminist technoscience stories, Ume : Department of
Informatics, Ume University, 2010.
On Visible Places and Invisibilized Peoples: Swedish State-supported Hydropower Exploitation of
Indigenous Peoples Territories in Baraldi, Fors &
Houltz (eds), Taking Place: The spatial contexts of science, technology and business (Sagamore Beach: Science History Publications, 2006), 189221.
On visible places and invisible peoples in Sweden
and in Tanzania, JWN Tempelhoff (ed), African
Water Histories: Transdisciplinariy discourses, (Vanderbijlpark, South Africa: Vaal Triangle Faculty,
North-West University, 2005), 185224.
33
Grn el och kolonisationen av Spmi, Genus i

Norrsken, 2.2009.
May-Britt hman och Camilla Sandstrm, Sapmis
vita kol: en expos ver tillmpbara perspektiv p
kraft, konflikt och kulturella kuriositeter lngs Norrlands lvar, Kvinnoforskningsnytt, 2004:2, 1420.
Referenser
Adas, Michael, 1989. Machines as the Measure of Men:
Science, Technology and Ideologies of Western Dominance, Ithaca.
Ahmed, Sara, 2004. The Cultural Politics of Emotion.
Edinburgh.
Amft, Andrea, 2002. Spmi i frndringens tid: en studie
i svenska samers levnadsvillkor under 1900-talet ur ett
genus- och etnicitetsperspektiv, Ume.
Fox Keller, Evelyn, 1992. Secrets of Life/Secrets of Death:
Essays on Language, Gender and Science. Routledge
Fanon, Frantz, 1997. Svart hud, Vita masker. Gteborg,
(Peau Noire, Masques Blancs, 1952).
Haraway, Donna, 1991a. Situated knowledges: The
Science question in Feminism and the privilege of
partial perspective, s. 183201 i Simians, Cyborgs
and Women: The reinvention of Nature. New York.
1991b A Cyborg manifesto: Science, Technology
and Socialist-Feminism in the late twentieth century, s. 149181 i Simians, Cyborgs and Women, The
reinvention of Nature. New York.
1997. Modest_Witness@Second_Millenium.FemaleMan_Meets_OncoMouseTM. Routledge, New York.
Harding, Sandra, 1998. Is Science Multicultural? Postcolonialisms, Feminisms, and Epistemologies. Bloomington.
Headrick, Daniel R., 1981. The Tools of Empire: Technology and European Imperialism in the Nineteenth
Century. New York.
Hirvonen, Vuokko, 2008. Voices from Spmi: Smi
womens path to authorship. Guovdageaidnu [Kautokeino]: DAT.
Lundmark, Lennart, 1998. S lnge vi har marker: samerna och staten under sexhundra r, Stockholm.
2002. Lappen r ombytlig, ostadig och obekvm...:
Svenska statens samepolitik i rasismens tidevarv,
Ume.
2008. Stulet land: svensk makt p samisk mark. Ordfront, Stockholm.
Mudimb, Valentin Yves, 1988. The invention of Africa:
gnosis, philosophy, and the order of knowledge. Indiana
University Press, Bloomington.
Said, Edward W., 1978. Orientalism. Routledge & Kegan Paul, Spivak, Gayatri Chakravorti, 1988. Can
34
the Subaltern Speak? Cary Nelson and Lawrence

Grossberg (eds) Marxism and the Interpretation of
Culture. Macmillan, London.
Svonni, Lars Wilhem, 2005. verskrida grnser, Guovdageaidnu.
Vattenfall, 2008. Vra lvar: En resa lngs Lule lv.
Wennstrm, Annica, 2006. Lappskatteland: en familjesaga, Stockholm.
hman, May-Britt, 2007. Taming exotic beauties: Swedish hydropower constructions in Tanzania in the era
of development assistance, 1960s1990s. Stockholm.
Slutnoter
1 Vetenskapsrdet 20102012.
2 hman, 2007.
3 Lundmark, 1998, 2002; Headrick, 1981; Adas, 1989;
Sad, 1978; Mudimbe, 1988.
4 Se ocks hman, 2007, s. 58f.
5 Harding, 1998.
6 Haraway, 1991a, b, 1997.
7 Fox Keller, 1992.
8 Sad, 1978.
9 Mudimbe, 1988.
10 Fanon, 1997.
11 Spivak, 1988.
12 Amft, 2002.
13 Hirvonen, 2008.
14 Centrum fr samisk forskning, Ume universitet.
15 Wennstrm, 2006.
16 Svonni, 2005.
17 Haraway, 1991.
18 Lundmark, 1998, 2008.
19 Ahmed, 2004.
Abstract:
With the title Water regulations on life and death in
the Lule River: Postcolonial and feminist technoscience
perspectives this article describes parts of my work
within my postdoctoral research as well as the current
project DAMMED: Security, Risk and Resilience around
the Dams of Sub Arctica. (Swedish Research Council,
200910 & 201012). I draw on examples from my study
of the Lule River valley in Spmi (Sweden), displaying
voices by local inhabitants mainly Smi - on the one
hand, and actors within the Swedish hydropower sector, on the other. I discuss the apparent conflicts over
the usage of the water courses, currently and historically, between the local inhabitants and the state power
company, Vattenfall, and how these conflicts can be
read from a context of earlier and ongoing colonization
of Spmi by the Swedish state. In particular I address
the fatal dangers that local inhabitants face on, along,
and below the hydropower plants and reservoirs.
Renbete som en frutsttning

fr biologisk mngfald
Weronika Axelsson Linkowski, Naptek, Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala
enbete har en stor och ofta frsummad positiv

effekt p biologisk mngfald i fjllen. Artikeln
visar p ett flertal exempel p betesgynnade arter och
fjllmiljer och frsker ven belysa hur renbetet och
renen ur ett klimat- och naturvrdsperspektiv. Denna
presentation r en kortfattad sammanstllning av tv
rapporter om renens och rennringens betydelse fr
biologisk mngfald i fjllen, som genomfrdes under
2003 som en del av det regionala arbetet att flja upp
miljmlen i Norrbotten.1 Projektet var ett samarbete
mellan lnsstyrelsen i Norrbotten och Centrum fr biologisk mngfald. Det innebar en kunskapsdokumentation fr att sammanstlla och analysera de viktigaste
biotoperna fr biologisk mngfald, samt avgra vilka
hot, processer, strukturer och arter som r viktigast att
beakta.2 Analyserna visade att renbete r en av de viktigaste processerna fr bevarande av biologisk mngfald
i fjllen samtidigt som dvarande beskrivning av miljmlet snarare fokuserade p renens eventuella negativa
effekter p fjllmiljn (Se faktaruta 1).
Betande ren i Vsterdalarna. Foto: Mattias Iwarsson.
Weronika Axelsson Linkowski r biolog med licentiatexamen i ekologi och arbetar med traditionella
hvdmetoders betydelse fr dagens biologiska
mngfald. Arbetet r inriktat p hur biologisk
mngfald traditionellt har brukats och i vad mn
detta r en ndvndighet fr ett fortsatt bevarande
av biologisk mngfald. Tyngdpunkten ligger p att
beskriva hvdberoende arter, och vilken betydelse
t.ex. olika markanvndningar som utmarksbete,
renbete, fbodbruk, sltter har och har haft fr biologisk mngfald. Weronika har i samarbete med
lnsstyrelsen i Norrbottens ln utrett fjllbjrkskogens biologiska mngfald, och renbetets effekter
p biologisk mngfald 200506.
Renar och rennringen nmndes oftast i negativa

sammanhang ssom verbetning, markslitage, buller och kande motorfordonsanvndning. Hgnet vid
Mittklppen anvndes ofta som ett skrckexempel p
vad rennringen har fr negativa konsekvenser genom
verbetning och trampskador.3 Syftet med rapporten4
om renbete och biologisk mngfald var att hitta alla
studier gjorda p renbete och biologisk mngfald, bde
35
Faktaruta 1.
14 Storslagen fjllmilj miljmlsskrivningen 2005
Fjllen skall ha en hg grad av ursprunglighet vad gller
biologisk mngfald, upplevelsevrden samt natur- och
kulturvrden. Verksamheter i fjllen skall bedrivas med
hnsyn till dessa vrden och s att en hllbar utveckling
frmjas. Srskilt vrdefulla omrden skall skyddas mot
ingrepp och andra strningar.
1. Skador p mark och vegetation orsakade av mnsklig verksamhet skall vara frsumbara senast r 2010.
2. Buller i fjllen frn motordrivna fordon i terrng och
luftfartyg skall minska och uppfylla fljande specifikation, nmligen att
minst 60 % av terrngskotrar i trafik senast r 2015
skall uppfylla hgt stllda bullerkrav (lgre n 73
dBA),
buller frn luftfartyg senast r 2010 skall vara frsumbart bde inom regleringsomrde klass A enligt
terrngkrningsfrordningen (1978:594) och inom
minst 90 % av nationalparksarealen.
3. Senast r 2010 skall merparten av omrden med
representativa hga natur- och kulturvrden i
fjllomrdet ha ett lngsiktigt skydd som vid behov
omfattar sktsel och restaurering.
4. Senast r 2005 skall tgrdsprogram finnas och ha
inletts fr de hotade arter som har behov av riktade
tgrder.
Hgngrnsen vid Mittklppen, Hrjedalen, med igenvxande krr och fjllgrshed utanfr hgnet. Foto: Tommy
Lennartsson.
36
positiva och negativa, fr att f en rttvisande bild av

hur renbete pverkar landskapet.
Ett annat syfte var att jmfra miljmlsskrivningarna mellan odlingslandskapet och fjllen.
De orrda fjllen eller fjllen som kulturlandskap?
Bilden av fjllen som orrd vildmark har till viss del
frndrats i och med utbyggnaden av vgar, vattenkraft,
gruvdrift och turism. Men nr fjllen blev freml fr
storskalig exploatering var det ingen obefolkad demark
som togs i ansprk. Fjllen brjade nyttjas av mnniskan s snart inlandsisen frsvunnit5 och har varit brukade av mnniskan sedan dess. Fjllandskapet r inte
den orrda vildmark som utmlas i naturromantiska
fjllbeskrivningar och broschyrer. Det finns fortfarande
spr av tidigare markanvndning, t.ex. i vegetationens
sammansttning6 och p vxande trd,7 ven om spren
r mindre tydliga n i mnga andra naturtyper.8
Rensktsel r den nring som traditionellt nyttjat
markerna ovanfr och i trdgrnsen. I anslutning till
mnga dalgngar har fjllbjrkskogen, myrarna och
markerna nra trdgrnsen ven ingtt i jordbrukslandskapet, ofta i fbodbygden. Biotoperna har d nyttjats
till bete, sltter eller skottskogsbruk.9 Denna hvd,
liksom mycket av det traditionella nyttjandet av samevisten i trdgrnsen, har idag upphrt, och markerna
Rensktselns historia (efter Lundmark 1982):

Frsta belgg frn 900-talet
Jakt- och fngstsamhlle. Renarna anvndes fr ktt, transporter och som lockdjur vid jakten.
16001700-talen
Tamrenen blir en ekonomisk basresurs. Rennomadism och renen fljdes under hela ret. Flera boplatser,
rengrden och renmjlkningsvallar.
Slutet av 1800-talet
Extensiv kttproduktion med mer utspritt bete och minskat nyttjande av fjllbjrkskogen. Renskiljning i
rengrden kan lokalt ge hrt tramp och bete.
Dvs. en lng historia av brukande/nyttjande
Tabell 1 I fjllbjrkskogen och i trdgrnsen mts tv miljml. Fr fjllnra fbodmarker gller miljmlet Ett rikt odlingslandskap, som betonar betydelsen av sktsel. Medan det i miljmlet Storslagen fjllmilj, saknas sktselkrav. Dr betonas
istllet att renbete orsakar skador p mark och vegetation.
Odlingslandskapet
Fjllen
Lng historia av nyttjande
Lng historia av nyttjande
Nyttjande nskvrt och ger naturvrdspengar
Nyttjande ej nskvrt och br begrnsas
Betande djur premieras
Betande djur problematiseras
vxer nu igen.10 Renbetet ovanfr trdgrnsen r dock

fortfarande en levande nring. Dr syns ingen uppenbar igenvxning och det r drfr tnkbart att renbetets
betydelse fr att vidmakthlla de ppna fjllbiotoperna
underskattas. Om s r fallet kanske bilden av de orrda
fjllen mste bytas mot en bild av landets strsta betesskapade och betesprglade kulturlandskap?
Renbetet och effekter p trd och buskar

Renbete kan p vissa hll snka trdgrnsen.11 En
betad trdgrns blir skarp genom att endast de trd
som r stora nog klarar sig. Utan bete frekommer
trden i mer varierande storlekar.12
Renbete och tramp minskar igenvxningen av ris
och buskar, dels genom att beta (biomassan mins-
Betad trdgrns, Mittklppen, Hrjedalen. Foto: Tommy Lennartsson.
37
rtrik staggrsmark, Mittklppen. Foto: Tommy Lennartsson.
kar), men ven genom att trampa ner unga plantor

(etableringen minskar).13
Renbete och tramp kar fretableringen av bde
bjrk14 och tall.15
krr ppen artrik vegetation i vergng mellan rikkrr och fastmark r vegetationstyper som knappast
existerar i lgalpint blte utan renbete. Dessa r konkurrenssvaga biotoper som ltt vxer igen med ris.
Renbete och effekter p markvegetationen

Renbetet skapar jordblottor vilket underlttar etableringen av konkurrenssvaga arter och tidiga kolonisatrer av krlvxter,16 mossor och lavar.17
Genom bete minskar konkurrensen av konkurrensstarka arter. rtrik stagggrsmark, ppet fjllskrp-
Sammanfattande effekter av renbete p olika

organismgrupper
De arter som gynnas av bete r ofta organismer som r
konkurrenssvaga och har behov av strning vid etablering. Ofta r de ocks vrmeberoende. Alla vxter som
betas missgynnas av skadan i sig men de kan ven gynnas
Tabell 2 Sammanfattning ver kortsiktiga effekter av bete p olika organismgrupper, om de gynnas eller missgynnas av bete.
Sammanfattning av betets kortsiktiga effekter p olika organismgrupper

Vxter
Lavar
Mossor
Skalbaggar
Fjrilar
Snckor
38
Konkurrenskraftiga
Konkurrenssvaga
Tidiga kolonisatrer
Konkurrenskraftiga
Konkurrenssvaga
Tidiga kolonisatrer
Konkurrenssvaga
Konkurrenskraftiga
Nedbrytare
Vxttare
Rovdjur
Vxttare i ppna fjllbiotoper
Vxttare i igenvxande buskmarker och fjllbjrkskog
Missgynnas
Gynnas
Gynnas
Missgynnas
Gynnas
Gynnas
Gynnas, d konkurrensen med fnsterlav minskar
Missgynnas av hrt tramp, i lgproduktiva miljer
Missgynnas
Missgynnas
Gynnas
Missgynnas
Gynnas
Missgynnas
genom att de fr kat livsutrymme d mer konkurrenskraftiga vxter minskar. Lavar och mnga mossor sprider
sig genom att de fragmenteras av exempelvis tramp. Bete
bidrar ven till kad heterogenitet vilket leder till fler
mjliga habitat, vilket i sin tur gynnar fler organismer.
En rad faktorer samverkar till att ge optimalt betestryck (ur ett biologisk mngfaldsperspektiv). De viktigaste faktorerna r omrdets vegetation och produktiviteten, antalet betesdjur, vilken tid p ret och hur lnge
omrdet betas.
Renbete kar biologisk mngfald
Renbete r variabelt i bde tid och rum
Renbete minskar ris och buskars utbredning
Renbete kan snka trdgrnsen
Renbete mjliggr konkurrenssvaga vxters etablering och fortlevnad p fjllens grshedar, vilka skulle
kunna vara en parallell till naturbetesmarkerna i odlingslandskapet.
Nya miljmlspreciseringar sedan 2009
Efter att rapporterna skrevs 2006 har preciseringarna i
miljmlsbeskrivningen frndrats, frn att fokusera p
Faktaruta 3.
14 Storslagen fjllmilj miljmlsskrivningen enligt
prop. 2009/10:155
Fjllen skall ha en hg grad av ursprunglighet vad gller
biologisk mngfald, upplevelsevrden samt natur- och
kulturvrden. Verksamheter i fjllen skall bedrivas med
hnsyn till dessa vrden och s att en hllbar utveckling
frmjas. Srskilt vrdefulla omrden skall skyddas mot
ingrepp och andra strningar. [samma som tidigare fast
med nya preciseringar]:
fjllens karaktr av betesprglat storslaget landskap med vidstrckta sammanhngande omrden
bibehlls
fjllens biologiska mngfald bevaras och utvecklas
frmmande arter och stammar och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska
mngfalden br inte introduceras
kulturmiljvrden, srskilt det samiska kulturarvet,
bevaras och utvecklas
rennring, turism, jakt och fiske och annat nyttjande
av fjllen, liksom bebyggelse och annan exploatering, bedrivs med hnsyn till naturens lngsiktiga
produktionsfrmga, biologisk mngfald, natur- och
kulturmiljvrden samt vrden fr friluftsliv
lg bullerniv efterstrvas
hotade arter och arter som drabbats av stark tillbakagng har mjlighet att sprida sig till nya lokaler
inom sina naturliga utbredningsomrden s att
lngsiktigt livskraftiga populationer skras
lokala bestnd av fisk och andra vattenlevande arter
i fjllens sjar och vattendrag bibehlls
arealen omrden med stora upplevelsevrden eller
hga natur- och kulturmiljvrden som r fria frn
buller och andra strningar kar
skador och buller (se faktaruta 1) till att erknna betets pverkan p landskapet och att erknna att fjllen
rymmer stora kulturmiljvrden som ska bevaras och
utvecklas (se faktaruta 3). Intressant nog pgr under
2011 en total revidering av miljmlssystemet, s synen
p fjllvrlden kan tnkas frndras ytterligare.
Fortsatt arbete
I ett samarbete mellan Sametinget och Centrum fr
biologisk mngfald startar hsten 2011 ett projekt som
ska samla in aktuella forskningsresultat om renbeteseffekter p biologisk mngfald, parallellt med att rensktarnas traditionella kunskap om renen, landskapet
och biologisk mngfald dokumenteras. Detta grs fr
att belysa renens betydelse i landskapet och underska
om huruvida renen kan anvndas som en indikator fr
gynnsam bevarandestatus med avseende p livsmiljer
och arter. Arbetet sker i anslutning till:
Sametingets Livsmiljprogram Eallinbiras/Iellembirs/Jielemen bijre
Indikatorer fr grn infrastruktur. Naturvrdsverket
har ftt i uppdrag av regeringen att ta fram en plan
fr hur kommande regeringsuppdrag angende
grn infrastruktur och framtagande av indikatorer
fr gynnsam bevarandestatus med avseende p livsmiljer och arter.
Den hr artikeln har visat att renbete har en stor och
ofta frsummad positiv effekt p biologisk mngfald i
fjllen. Den visar ocks p ett flertal exempel p betesEallinbiras ett samiskt livsmiljprogram
Sametingets plenum antog 2009 ett livsmiljprogram,

vilket inte bara r nnu en miljpolicy i raden. Det r ett
betydligt mer holistiskt dokument dr man menar att
alla frgor som rr samiskt liv r miljfrgor eftersom
miljn och landskapet r det som allting utgr ifrn.
Det vergripande mlet r sledes en livskraftig milj i
Spmi, som utgr frn naturen, den samiska kunskapen
och en balanserad utveckling. Natur och kultur kan
inte frikopplas frn varandra. Den samiska kunskapen
utgr bde frn traditionell kunskap och modern
kunskap i syfte att
skapa ett hllbart
samhlle. Man ptalar
att Sametinget har
ett ansvar fr att
genomfra dessa
intentioner, men det
har ocks ocks varje
enskild individ och
alla samer tillsammans. Eallinbiras har
ocks en tidsplan fr
genomfrandet s
det utgr ocks en
handlingsplan.
39
gynnade fjllmiljer och arter och att renbete r en av

de viktigaste processerna fr bevarande av biologisk
mngfald i fjllen. Preciseringarna i nuvarande miljkvalitetsml (2009, se faktaruta 3) har frbttrats vsentligt frn tidigare miljml (faktaruta 1), med avseende att betrakta fjllen som ett kulturprglat landskap
men mycket arbete terstr innan natur- och kulturvrden inser att en fungerande rennring r en frutsttning fr ett hllbart nyttjande av fjllen bde biologiskt
och kulturellt.
Referenser
Aronsson, K.-., 1998. Fjllen som kulturlandskap,
s. 115122 i Hllbar utveckling och biologisk mngfald
i fjllregionen Rapport frn 1997 rs fjllforskningskonferens. O. Olsson, M. Roln and E. Torp (red.).
Forskningsrdsnmnden, Stockholm.
Austrheim, G. & Eriksson, O., 2001. Plant species diversity and grazing in the Scandinavian mountains
patterns and processes at different spatial scales.
Ecography 24(6): 683695.
Bryn, A. & Daugstad, K., 2001. Summer farming
in the subalpine birch forest, s. 307316 i Nordic
mountain birch ecosystems. Man and Biosphere vol.
27. F. E. Wielgolaski (red.). Parthenon Publishing
group, New York.
Cairns, D.M. & Moen, J., 2004. Herbivory influences
tree lines. Journal of Ecology 92: 10191024.
den Herder, M., Kytoviita, M.M., & Niemel, P., 2003.
Growth of reindeer lichens and effects of reindeer
grazing on ground cover vegetation in a Scots pine
forest and a subarctic heathland in Finnish Lapland. Ecography 26(1): 312.
Emanuelsson, M., 2003. Skogens biologiska kulturarv Att tillvarata frnderliga kulturvrden. Riksantikvariembetet, Vsters.
Emanuelsson, U., 1987. Human influence on vegetation in the Tornetrsk area during the last three centuries. Ecological Bulletins 38: 95111.
Eskelinen, A. & Virtanen, R., 2005. Local and regional processes in low-productive mountain plant
communities: the roles of seed and microsite limitation in relation to grazing. Oikos 110(2): 360368.
Hrnberg, G., stlund, L., Zackrisson, O. & Bergman, I., 1999. The genesis of two Picea-Cladina forests in northern Sweden. Journal of Ecology 87(5):
800814.
Kumpula, J., Colpaert, A., & Nieminen, M., 1998. Reproduction and productivity of semidomesticated
reindeer in northern Finland. Canadian Journal of
Zoology-Revue Canadienne de Zoologie 76(2): 269277.
40
Lennartsson, T., Linkowski, W. I., Weibull, H., & Hultengren, S., 2007. Typiska arter i Natura 2000-habitat. En utvrdering av typiska arter i tv flllhabitat
baserat p sambanden mellan arter och biotopekologi.
Linkowski, W. I. & T. Lennartsson, 2006. Renbeteseffekter p biologisk mngfald kunskapssammanstllning. Lnsstyrelsen i Norrbotten, Rapportserie
18/2006.
Linkowski, W. I., Lennartsson, T., Bjrklund, M., Westerberg, J.O., Emanuelsson, U., Aronsson, K.-.,
Marklund, L., Landstrm, B., Moen, J., Olofsson,
J., Hultengren, S., & Ryrholm, N., 2006. Renbete
och biologisk mngfald i fjllen seminariedokumentation. Lnsstyrelsen i Norrbotten, Rapportserie
16/2006.
Lundmark, L., 1982. Uppbrd, utarmning, utveckling.
Det samiska fngstsamhllets vergng till rennomadism i Lule lappmark. Lund.
Moen, J., Aune, K., Edenius, L., & Angerbjrn, A.,
2004. Potential effects of climate change on treeline position in the Swedish mountains. Ecology
and Society 9(1): (16.online).
Moen, J. & Oksanen, L., 1998. Long-term exclusion
of folivorous mammals in two arctic-alpine plant
communities: a test of the hypothesis of exploitation ecosystems. Oikos 82(2): 333346.
Neuvonen, S., Ruohomki, K., Bylund, H., & Kaitaniemi, P., 2001. Insect herbivores and herbivory
effects on mountain birch dynamics, s. 207222 i
Nordic mountain birch ecosystems. Man and Biosphere
vol. 27. F.E. Wielgolaski (red.). Parthenon Publishing group, New York.
Nsman, E., 1994. Mittklppen och Axhgen - botaniska vrden och vegetationsslitage. Hrjedalens och Bergs
kommun, Lnsstyrelsen i Jmtlands ln, miljvrdsenheten.
Oksanen, L., Moen, J., & Helle, T., 1995. Timberline
patterns in northernmost Fennoscandia. Acta Bot.
Fennica 153: 93-105.
Visnen, R.A., 1998. Current research trends in
mountain biodiversity in NW Europe. Pirineos
Vol. 151152: 131156.
Vre, H., 2001. Mountain birch taxonomy and floristics of mountain birch woodlands, s. 3546 i Nordic
mountain birch ecosystems. Man and Biosphere vol.
27. F.E. Wielgolaski (red.). Parthenon Publishing
group, New York.
Slutnoter
1 Linkowski & Lennartsson, 2006; Linkowski et al.,
2006.
2 Lennartsson et al., 2007.
3 Nsman, 1994.
4 Linkowski & Lennartsson, 2006.
5 Aronsson, 1998.
6 Hrnberg et al., 1999.
7 Emanuelsson, 2003.
8 Emanuelsson, 1987.
9 Austrheim & Eriksson, 2001, Bryn & Daugstad, 2001.
10 Aronsson, 1998.
11 Oksanen et al., 1995; Kumpula et al., 1998; Visnen,
1998; Cairns & Moen, 2004.
12 Moen et al., 2004.
13 Moen & Oksanen, 1998; Neuvonen et al., 2001.
14 Vre, 2001.
15 den Herder et al., 2003.
16 Eskelinen & Virtanen, 2005.
17 Fr arter, se Linkowski et al., 2006.
Abstract
This article demonstrates that reindeer grazing has
an important and often neglected positive effect
on biodiversity in the Swedish mountain region.
The article demonstrates several examples of
species and mountain habitats favored by reindeer
grazing and that grazing is one of the most important processes for the conservation of biodiversity in the mountains.
The interim targets of the current environmen-tal
quality objective A Magnificient Mountain Landscape (2009) have significantly improved from the
previous environmental quality objective, with
regard to the perception of the mountains as a
cultural landscape, but much work remains before
the environmental and cultural management
recognize that operational reindeer herding is a
prerequisite for the sustainable use of the mountains, both biologically and culturally.
Weronika Axelsson Linkowski lyssnar uppmrksamt nr Carina Green reflekterar ver den just avslutade presentationen.
Foto: Hkan Tunn.
41
Allt frre kalvar med ren trots att

vajornas kondition blir bttre
Birgitta hman, Institutionen fr husdjurens utfodring och vrd,
Sveriges lantbruks-universitet, Uppsala
Njaarke sameby i Jmtland har vgning av individmrkta vajor pgtt sedan 2007, och kalvningsresultat och verlevnad har dokumenterats. Trots att vajornas vikter har kat sedan projektet startade minskar
antalet kalvar per vaja frn 2007 till 2010. Ett kande
antal rnar skulle kunna vara en orsak.
Forskningsprojektet, som drivs av Avdelningen fr
rensktsel vid SLU, gr ut p att underska hur kondition (vikt) och produktion frndras ver tid. Avsikten
r att koppla kondition och verlevnad till olika yttre
faktorer som rovdjursfrekomst, eventuella strningar
av smviltsjakt samt sktseltgrder. Vajorna r mrkta
med numrerade halsband s att vi kan flja samma individer ver tid och ven koppla vaja och kalv (Fig. 1).
rskalvarna vgs och mrks med ronbrickor vid kalvmrkningen p sommaren. Vid hstskiljningen vgs
bde vajor och kalvar. Cirka hlften av renarna (en vintergrupp) vgs ven vid vrflyttningen.
Birgitta hman, fil. dr och professor i rensktsel

vid SLU. Hon har sedan mitten av 1980-talet arbetat med forskning relaterad till ren och rensktsel.
Hennes forskning var till att brja med inriktad p
att lsa rennringens problem efter det radioaktiva nedfallet frn Tjernobylolyckan. Nuvarande
forskningsinsatser r frmst kopplade till renens
nringsfrsrjning och rensktselns produktion
relaterat till sktsel, milj och pverkan frn det
omgivande samhllet. Sedan vren 2010 leder hon
Avdelningen fr rensktsel vid Institutionen fr
husdjurens utfodring och vrd, SLU i Uppsala.
Under projekttiden har konditionen hos renarna hela

tiden blivit bttre och vi ser en tydlig viktkning hos vajorna (Tabell 1). Frsta ret berodde en del av kningen
p att det fanns med unga vajor som fortfarande vxte,
men drefter r det skert frga om en faktisk konditionsfrbttring. Att konditionen frbttrats styrks av att
ven slaktvikterna har kat fr bde kalvar och vajor.
Mrkt vaja med kalv vid kalvmrkning. Foto: Birgitta hman, juli 2010.
42
Tabell 1. Vikt p vajor samlade till hstskiljning

r
Datum
Antal vgda
Medelvikt (kg)
SD
2007
817 nov
214
65,3
6,3
2008*
29 okt
214
72,2
5,9
27 nov
63
69,0
5,1
1415 nov
156
71,3
5,7
8 dec
113
70,8
5,0
2010
89 nov
296
71,9
6,1
2009**
*Samlade frn olika omrden vid de tv tillfllena

**Samlade frn ungefr samma omrde vid bda tillfllena
Tabell 2. Vajor med och utan kalv samt kalvprocent vid kalvmrkning
Juli 2007
Juli 2008
Mrkta vajor i frsket
299
737
Vajor i hagen
209
463
364
Andel av mrkta
0,70
0,63
0,58
Vajor med kalv
166
321
276
223
Vajor utan kalv
43
143
121
Kalvningsresultat %
79
Nr konditionen kar borde ven kalvningsresultatet

frbttras. Detta har dock inte skett. I stllet har antalet
kalvar vid kalvmrkning gradvis sjunkit, frn 79 % frsta
ret till bara 63 procent sommaren 2010 (Tabell 2). Eftersom siffrorna baseras p individmrkta vajor som observerats i hagen r siffrorna p kalvningsresultaten mycket
skra. Gamla vajor har efterhand tagits bort ur gruppen
och det finns inte lngre kvar ngra riktig unga vajor. Det
gr att ldersstrukturen bland de mrkta vajorna r sdan
att nstan alla borde f en livskraftig kalv varje r, srskilt
med tanke p att de r i s bra kondition.
Resultaten pekar p att samebyn har drastiskt
kande frluster av kalv mellan kalvning och kalvmrkning. Detta r svrt att frklara p annat stt n genom
kande predation av rovdjur. Det finns bjrn i omrdet, men de anses inte vara ngot strre problem just
fr den hr samebyn. Dremot finns stabila stammar
av lo och jrv.
69
Juli 2009
Juli 2010
632
63
Skert tar bde lo och jrv mnga kalvar, men det

frklarar inte kningen av frlusterna, eftersom stammarna av dessa tv rovdjur har varit relativt stabila under senare r. En frklaring som terstr r en kande
predation av rn. Finska underskningar visar att rn
kan ta mycket renkalv, och rengare sger ocks att de
ser mer och mer rn. Oavsett orsak r de observerade
frlusterna fram till 2010 p sdan niv att det finns risk
att samebyn p sikt hamnar i ett ohllbart lge, bde
ekonomiskt och nr det gller att kunna upprtthlla
storleken p renhjorden. Enligt preliminra resultat
hade dock samebyn en ordentlig uppgng i kalvproduktionen 2011. Detta kan vara en temporr frbttring
orsakad av en topp i tillgngen p smgnagare detta r,
och att sork och lmmel d till stor del ersatt renkalvar
i rovdjurens diet. Fortsatta underskningar fr visa om
situationen r p vg att frbttras mer permanent eller
om detta bara var en tillfllig ljusning.
43
Mjligheter fr adaptiv frvaltning

inom rensktseln
Anna Olofsson, Institutionen fr husdjurens utfodring och vrd,
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
nom rennringen r betet en begrnsande faktor fr

renhjordens produktivitet och man mste drfr
stndigt anpassa sig till frndringar i betesresurserna.
Lngsamma klimatcykler kombinerat med ofrutsgbara variationer i vder och olika externa strningar
frndrar betets kvalit och tillgnglighet, vilket komplicerar frvaltningen av betesresurserna. Upptckt av
frndringar p ett tidigt stadium och solid kunskap
om resurssystemet r drfr avgrande fr att kunna
anpassa anvndandet av betet till skiftande frhllanden. Adaptiv frvaltning r en frvaltningsmodell som
ger std fr beslut om tgrder i dynamiska resurssystem i vilka man p flera plan mste ta hnsyn till oskerheter. Grundlggande informationskllor i adaptiv
frvaltning r kontinuerliga mtningar av indikatorer
p frndringar i systemet, iakttagelser frn resursanvndarna, samt frekventa utvrderingar och frbttrade
teoretiska modeller av systemet. Informationen frn
dessa kllor kombineras fr att frutsga sannolika lngtidsscenarier och hur frvaltningstgrder kan komma
att pverka dessa. Hr presenteras en sammanfattning
av mitt avhandlingsarbete som syftade till att lgga en
vetenskaplig grund fr anvndandet av adaptiv frvaltning vid frvaltning av betesresurser i rennringen.1
Adaptiv frvaltning r delvis en formalisering av traditionella metoder d rensktarna redan idag stndigt
anpassar sig till frndringar i betessituationen och redan besitter stor kunskap om resurssystemets dynamik.
Adaptiv frvaltning inom rennringen skulle innebra
mer formaliserad fortlpande insamling av uppgifter
om renhjordens kondition och betesresursernas tillstnd samt en systematisk utvrdering och uppdatering
av frstelsen av det biologiska systemet. Drutver
skulle man ocks skapa ocks en formell struktur fr
hur information och beslut hanteras. Dessa faktorer
kan tillsammans bdda fr ett optimalt och uthlligt
nyttjande av betesresurserna genom att det ger kade
mjligheter att p ett tidigt stadium upptcka frndringar i systemet och drmed gr att snabbare tgrder
i respons p resurssystemets beteende kan uppns. En
extra frdel kan vara att data frn resurssystemet insamlat i enlighet med vetenskapligt framtagna metoder kan
44
Anna Olofsson har en filosofie kandidatexemen

med inriktning mot ekologisk databiologi frn
Hgskolan i Skvde och en doktorsexamen i husdjursvetenskap frn Sveriges lantbruksuniversitet,
Uppsala. Doktorsavhandlingen frsvarades vid Fakulteten fr Veterinrmedicin och husdjursvetenskap, SLU, i mars 2011.
vara ett starkt argument i frhandlingar med andra intresseparter om markanvndning och strningar.
I min avhandling identifierade jag tv mtt som kan
anvndas fr att pvisa frndringar i renhjord och betesmarker. Genom att analysera renarnas kondition utifrn information frn slaktkroppar under hst och vinter kan man upptcka frndringar i betessituationen
under barmarksbetet.2 Eftersom renen under denna period anvnder stora betesmarker som r kostsamma och
svra att kontinuerligt vervaka r en sekundr indika-
Data frn slaktkroppar, till exempel vikt och bedmning av

fettansttning och konformation, kan anvndas fr att indikera betets kondition under den snfria perioden d renarna
anvnder stora ytor. Foto: Anna Olofsson.
Under vintern grver renen efter bete under snn, en viktig betesresurs r de marklavar. Mtningar av lavens hjd p mtpunkter utspridda i ett lavbetesomrde ger information om hur tillgngen p lav frndrar sig ver tiden. Foto: Birgitta hman (t.v.)
och Anna Olofsson (t.h.).
tor att fredra, till exempel effekten betet har p renen.

Information frn slaktkropparna registreras dessutom
redan idag, vilket betyder att inga stora frndringar i
rutinerna behver gras. Resultaten visar att det olika
r pverkar renarnas kondition olika, och att denna effekt r starkt positivt korrelerad mellan kalvar, vajor och
tjurar, oavsett att de delvis slaktas vid olika tidpunkter
p ret.3 I adaptiv frvaltning r kunskap om lngsamma frndringar ver tid viktig. Resultaten visar att det
ven gick att se trender i kondition ver de 14 r som
analyserades och att ocks dessa var positivt korrelerade
mellan djurkategorierna. Fr att f plitliga indikationer behver man dela in renarna i snvare lders- och
knskategorier n vad man gr idag och i analyserna ta
hnsyn till vilken tid p ret som renen r slaktad.4
Det andra mttet jag underskte i avhandlingen syftar till att indikera frndringar i betessituationen under
vintern.5 Marklavar r en viktig energiresurs fr renen
under denna period, och eftersom dessa r perenna och
tillvxer lngsamt r det risk fr att de under lng tid
betas i hgre hastighet n tillvxten utan att det mrks
p renarna, frrn man pltsligt nr en kritisk niv d
renarna pverkas starkt av den minskade fdotillgngen.
Genom att mta lavens hjd p utspridda mtpunkter
inom viktiga lavbetesomrden kan man f indikationer
p bde lavens frndring i hjd och tckningsgrad (antal punkter med lavhjd 0). Resultaten visar att man br
vlja mtomrde noga, d rumsliga gradienter kan ge
stor standardavvikelse i mtningarna och drmed krva
mnga mtpunkter. I sdana fall kan det lna sig att dela
ett mtomrde i tv. Resultaten visar ocks att det behvs
minst 2002000 mtpunkter fr att upptcka en skillnad i lavhjd p 5 mm, beroende p lavens standardavvikelse inom omrdet. Skogens struktur pverkar lavens
hjd, och eftersom detta r en faktor som ndras ver

tid br man registrera uppgifter om skogens struktur nr
man mter laven. En annan faktor som pverkar lavens
hjd r lavens fuktighetsgrad, och eftersom denna ofta
ndras frn mttillflle till mttillflle s ska ocks denna
registreras och analyseras. Ett annat alternativ kan vara
att man alltid vljer att gra mtningarna vid samma typ
av vderlek. Lavhjdsmtningar som metod krver, till
skillnad frn konditionsmtningar, att en helt ny mtningsrutin infrs. Dock r det ett relativt tidseffektivt
och enkelt verktyg fr att p ett tidigt stadium upptcka
hur lavbetesresurserna frndras.
I avhandlingen presenteras ocks en matematisk modell som beskriver samspelet mellan betestillgng, renarnas kondition, hjordens struktur och frvaltningstgrder.6 Denna r tnkt att anvndas fr att ka frstelsen
fr hur renarna och betet samspelar och tillsammans pverkar renhjordens produktion i ett lngsiktigt perspektiv.
Modellens beteende och projektioner visade sig stmma
vl verens med i dagslget tillgnglig information om
renbetessystemen. Fr att kunna anvndas i praktiken,
p lokal niv, mste dock modellen anpassas ytterligare
till lokala frhllanden i den enskilda samebyn.
Sammanfattningsvis finns det goda frutsttningar att infra adaptiv frvaltning av betesresurserna i
samebyarna. Det finns, som nmnt ovan, tv relativt
kostnadseffektiva indikatorer p frndringar i betessituationen, och i avhandlingen diskuteras ytterligare
potentiella indikatorer som kan vara relevanta att vervaka i vissa byar. Det finns ocks statistiska metoder
utprovade fr evaluering av mtresultat. En generell
matematisk modell r framtagen och lmplig att utg
ifrn fr att inom byn diskutera resurssystemets dynamik och skaffa en gemensam helhetssyn p systemet,
45
Den matematiska modellen projicerar

bland annat hur indikatorerna och produktionen kan se ut ett bestmt antal
r framt i tiden enligt 100 simuleringar
baserat p de data som matas in i modellen. Detta r simuleringar av en fiktiv sameby med begrnsad tillgng p
bete under hela ret.
Nio olika scenarier simuleras, de utgr frn samma frhllanden r 1 och
sedan kar renhjordens storlek till en
Target herd size (p Y-axeln i graferna) specifik fr vart scenario.
versta raden visar hankalvars och
vajors slaktvikt, mellersta raden visar
lavhjden, respektive den totala kttproduktionen och den understa raden
visar hur mnga vajor som har kalv vid
kalvmrkningen, samt den verkliga
hjordstorleken, allt gller r 70 och under de nio olika scenarierna.
samt fr att stdja sig p vid evaluering av data frn

indikatorerna. Att adaptiv frvaltning filosofiskt sett
ocks ligger nra rensktseln genom anpassning till
naturens frndringar och experimenterande fr att
finna nya anpassningar till situationen kan frenkla ett
infrande av frvaltningsmodellen. Om det skulle vara
s att adaptiv frvaltning inte formellt infrs, s kan
delar av denna forskning, till exempel anvndning av
indikatorerna, nd komma till anvndning genom att
de ltt kan implementeras i betesresursfrvaltningen av
enskilda samebyar eller rensktare.
Referenser
Olofsson, A., 2011. Towards adaptive management of
reindeer grazing resources. Faculty of Veterinary
Medicine and Animal Science. Swedish University
of Agricultural Sciences , Uppsala. Doctoral diss.
Acta Universitatis agriculturae Sueciae nr 2011:16.
Available online: http://epsilon.slu.se/201116.pdf
Olofsson, A., Danell, ., hman, B. & Forslund, P.
2011a. Carcass records of autumn-slaughtered reindeer as indicators of changing grazing conditions.
Rangifer 31(1): 720. Available online (open access):
http://www.ub.uit.no/baser/septentrio/index.php/rangifer/article/view/1830
Olofsson, A., Danell, ., Forslund, P. & hman, B.,

2011b. Monitoring changes in lichen resources for
range management purposes in reindeer husbandry.
Ecological Indicators 11: 11491159.
46
Olofsson A., Danell ., Forslund, P. & hman, B.,

2008. Approaches to estimate body condition from
slaughter records in reindeer. Rangifer 28(1): 103121.
Available online (open access): http://www.ub.uit.no/
baser/septentrio/index.php/rangifer/article/view/192
Slutnoter
1 Olofsson 2011.
2 Olofsson et al. 2008; Olofsson et al. 2011a.
3 Olofsson et al. 2011a.
4 Olofsson et al. 2008; Olofsson et al. 2011a.
5 Olofsson et al. 2011b.
6 Olofsson 2011b.
Abstract
In reindeer husbandry grazing resources is a limiting factor. The abundance and availability of these
resources is constantly changing. Adaptive management is a management framework for decision
making in the face of change and uncertainty. Here,
a digest of a doctoral thesis aiming to give scientific
foundation for adaptive management in reindeer
husbandry, is presented. Two resource use indicators
are suggested, reindeer carcass measures for monitoring snow-free pastures and lichen height measurements to monitor winter pastures. In addition a
dynamic model of the resource system is presented
and discussed. Given the presented tools and the
likeness between adaptive management and traditional management of reindeer grazing resources,
there is high potential for introduction of adaptive
management in reindeer husbandry.
Generationsverfring inom
samiska rensktselfretag i Sverige
frn c:a 1930 till nutid
En projektbeskrivning
Eva-Lotta Pivi, Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet
en hr texten beskriver ett tvrigt post-doc-projekt som finansieras av forskningsrdet Formas

och som pbrjades i oktober 2011. Projektet r frlagt
till Ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms
universitet.
Syftet med projektet r att underska kontinuiteten och dynamiken vid generationsverfring inom
samiska rensktselfretag i Sverige frn c:a 1930 till nutid. Underskningens utgngspunkt r att nstan alla
samiska rensktare r barn till rensktande frldrar.
Syftet r dock inte att frklara detta fenomen utan snarare att fokusera p de interna relationerna inom samisk
rensktsel, dvs. mellan fretaget, individen och familjen. Motivet r bde att underska hur generationsverfringen gr till rent materiellt och att underska om,
och i s fall hur, individuella beslut och strategier bildar
mnster vid generationsverfring. Vidare har projektet en historisk koppling fr att frska ta reda p om,
och i s fall hur, dessa beslut och strategier har frndrats frn 1930-talet fram till idag.
Eva-Lotta Pivi r post-doc vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms universitet dr hon
bedriver forskning i projektet Generationsverfring inom samiska rensktselfretag i Sverige frn
c:a 1930 till nutid. Hon r agronomie doktor och
har tidigare arbetat som vikarierande studierektor
respektive lektor i agrarhistoria vid Institutionen fr
ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.
Hennes avhandling Det agrara landskapet p vinst
eller frlust frn 2008 handlar om hur man kan
definiera och mta jordbrukets produktion av biologiska och historiska vrden i odlingslandskapet i
relation till samhllets miljersttningar. Hon har
dessfrinnan arbetat p Lnsstyrelsen i Jnkpings
ln med rdgivning kring sktsel av natur- och kulturvrden i odlingslandskapet.
En samisk rensktselfamilj r enligt rennringslagen

(1971:437) beroende av att ngon i familjen kan arbeta
heltid med rensktsel fr att vriga familjemedlemmar
Kalvmrkning vid Slahpejvrre, Sirges sameby. Foto: Markus
Pivi.
47
ska kunna ha renmrken och ga renar. Lagen har gjort

att det krvs en koppling till rensktseln fr att man ska
kunna f del av de samiska srskilda rttigheterna, t.ex.
kunna bygga stugor och vistas i det omrde dr man har
vuxit upp. Den rensktande familjemedlemmen borgar
p s vis fr att upprtthlla vriga familjemedlemmars
samiska rttigheter. I familjer dr det inte finns ngon
sjlvklar eftertrdare vid ett generationsskifte kan detta
skapa problem och kanske tryck p ngon att fortstta
med rensktseln fr att inte alla i familjen ska frlora
sina rttigheter. Det starka sambandet mellan rensktseln som nring och de samiska rttigheterna r av flera
skl intressant att underska nrmare. En srskilt intressant frga som jag vill frska besvara genom projektet, och som r knuten till ovanstende resonemang,
r det faktum att fler mn n kvinnor blir rensktare.
En spnnande fljdfrga blir hur man ser p rensktseln i familjer dr det inte finns ngra sner.
Fr att undvika begreppsfrvirring krver forskning
att man definierar olika begrepp och hr fljer frklaringar till ett par centrala begrepp som kommer att vara
vsentliga i projektet. Samerna r i praktiken ett folk
som bestr av mnga olika grupper i flera lnder, med
olika identiteter och kulturyttringar. Projektet kommer att fokusera p rensktande samer i Sverige. Med
rensktare avses enligt 1971 rs rennringslag (1971:437)
en person som r medlem i en sameby och antingen
arbetar eller har arbetat heltid med rensktsel. Enligt
lagen betraktas make och hemmavarande barn till rensktare som husfolk. Att jag anvnder rennringslagens
otidsenliga begreppsapparat frklaras av att den spelar
en vsentlig roll fr hur rensktseln bedrivs idag.
Baserad p min litteraturgenomgng finns ingen
tidigare forskning som specifikt belyser generationsverfring inom rensktseln. Det finns dock beslktad
forskning, bl.a. har det forskats en del kring rennringens ekonomiska villkor. I det nyligen avslutade projektet
Analysis of economic adaption of Sami reindeer management belystes rennringens ekonomiska (o)lnsamhet.
Projektet initierades 2004 av Nordiskt samiskt institut i
Kautokeino i samarbete med Centrum fr samisk forskning vid Ume universitet. Syftet med projektet var att
beskriva ekonomin inom rennringen p hushllsniv i
Sverige och Norge. Resultatet visar att vinsten frn rensktseln vanligen r lg och att den inte r en huvudfaktor till att unga vljer att starta och driva rensktselfretag. Projektet visar bl.a. att det snarare r rensktseln som
livsform som r avgrande i valet att bli rensktare.1
Kunskapsverfring inom den samiska kulturen har
framfrallt behandlats inom den norska forskningen.
verfring av samisk kunskapstradition bland rensk-
48
tande samer beskrivs av Jens-Ivar Nergrd i Den levende

erfaring.2 Han menar att praktiska erfarenheter r centrala fr arbetet med rensktseln och att de barn som r
mnade att bli rensktare fr en srskild uppfostran dr
de lr sig yrket frn tidig lder genom att prova p olika, fr yrket typiska, arbetsuppgifter. Tidigare har Asta
Balto studerat kunskapsverfring kopplat till samisk
barnuppfostran i avhandlingen Samisk barneoppdragelse
i endring.3 Hon lyfter p ett liknande stt fram att arbetet r centralt fr hur samiska barn och ungdomar lr sig
olika frdigheter infr framtiden. I Sverige har Andrea
Amft i sin avhandling beskrivit p vilka stt genus och
etnicitet r kopplade till samiska levnadsvillkor under
1900-talet.4 Hon ifrgastter bl.a. hur rennringslagen
frn 1971 beskriver samiska rensktselfamiljer i termen
husfolk, och att lagens fokus p rensktsel som enda ingng till andra samiska rttigheter helt har bortsett frn
kvinnors arbete och drmed underordnat kvinnan.
Det finns ven forskning som behandlar generationsverfring i sm familjefretag dr paralleller kan
dras till detta projekt. I avhandlingen Generation och
kontinuitet har Irne Flygare underskt generationsverfring inom familjejordbruket i tv slttbygder i
Sverige under 1900-talet. Hon undersker interna relationer och de livsformer som finns invvda i familjejordbruket.5 Bo Larsson har i sin avhandling studerat
tv sm mekaniska verkstder p den upplndska landsbygden under 1900-talet och han behandlar delvis generationsverfring.6 Vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms universitet, dr mitt projekt r
frlagt, bedrivs forskning kring olika typer av smfretagande. Dr har t.ex. forskningsprojektet Generational
change and resource transfer in farming 187020007, som
behandlade generationsverfring inom jordbruket
inom Sverige, Estland och Ungern, nyligen avslutats.
Givetvis finns stora skillnader mellan jordbruks-,
verkstads- och rensktselfretag men ocks, menar jag,
mnga gemensamma nmnare som kan anvndas som
utgngspunkt fr jmfrelser. Den huvudsakliga likheten r att det handlar om sm familjefretag dr andra
faktorer n vinst r huvudsakliga drivkrafter.
Projektbeskrivning
Rensktseln styrs av olika institutionella och geografiska
villkor i olika lnder. Det hr projektet begrnsas till tv
samebyar i Sverige, mestadels p grund av att projektets
2-riga tidsram inte ger utrymme fr vidare utblickar
rent geografiskt. Projektet kommer att utfras i tre faser dr den frsta delen r en frberedelsefas fr att ge
en verblick ver forskningsomrdet, konstruera och
strukturera relevanta intervjufrgor samt ordna med in-
Kalvmrkningshage vid sjn Slahpejvrre i nordvstra Padjelanta. Fotograf: Markus Pivi.
tervjumten. Denna fas berknas ta ungefr tre mnader.

Den huvudsakliga metoden fr insamling av material r
semi-strukturerade intervjuer och dessa kommer framfr
allt att utfras under projektets andra fas. Enligt planen
ska fyra familjer i tv samebyar ing i studien. Intervjuer
kommer sedan att utfras med bde aktiva och pensionerade rensktare och deras makar i var och en av dessa
fyra familjer. Det innebr uppskattningsvis omkring 16
intervjuer som ska genomfras under sammanlagt nio
mnader. Intervjuerna kommer ven att kompletteras
med litteraturstudier och med en genomgng av officiell
statistik fr att placera dem i en kontext och p s vis
mjligen frbttra studiens validitet.
Studien kommer sannolikt inte att ge en helt representativ bild av alla rensktselfretag i Sverige, och kriterierna nr man vljer fall mste istllet baseras p en bedmning av vad som r ett rimligt urval.8 Tv samebyar
kommer att ing i studien, en i Norrbottens ln och en i
Jmtlands ln. Genom att vlja tv samebyar i olika delar
av landet finns sannolikt goda mjligheter att bde gra
jmfrelser och belysa olikheter. Enligt planen kommer
informanterna att tillhra I) en ldre pensionerad generation (make och maka), II) en idag aktiv generation
(make och maka), och III) en yngre generation (sner
och dttrar). P s vis hoppas jag att projektet ska kunna
belysa olika perspektiv p generation och kn utifrn
olika utgngspunkter i familjecykeln.
Urvalet av fall i kvalitativa studier ssom denna kan

inte gras med samma metod som i en mer kvantitativ
studie och kritiken mot kvalitativa studier r ofta att de
r fr sm fr att ligga till grund fr generaliseringar.9
Samtidigt sker kvalitativa studier ofta efter komplexa
samband och hur dessa passar in i en viss kontext och
de har drfr en tendens att vara mer tidskrvande n
kvantitativa studier som sker efter omfattning av ett
visst fenomen.10 Man behver helt enkelt grva djupare
och underska varje fall mer i detalj fr att man ska
kunna n de uppsatta mlen i ett kvalitativt forskningsprojekt.
De svar som ges vid intervjumtena kommer inte
att vara frdiga att anvnda utan de kommer att behva
tolkas och analyseras och sttas in i ett strre sammanhang. Tolkningar och analyser kommer att utfras under projektets sista fas (c:a 12 mnader). De renskrivna
intervjuerna kommer d att analyseras med hjlp av
fenomenologisk-hermeneutik som innebr att frska
frst fenomen som de framstr, att finna mnster och
placera dessa i en kontext.11 Fr att validera tolkningarna kommer resultaten ven att terfras till informanterna i skriftlig form innan de publiceras.
En viktig aspekt nr man anvnder intervjuer r hur
man skyddar informanternas integritet och anonymitet. Det finns ocks motsatt id inom intervjubaserad
forskning dr man menar att informanterna kan vara
49
namngivna om de s nskar fr att sjlva f rtten att

synas i resultaten. Nr resultatet frn mitt projekt presenteras kommer de informanter som s nskar dock
att vara avidentifierade, liksom vilken sameby de tillhr, om det avsljar fr mycket. Det kommer att krvas
en bedmning frn fall till fall av vilken information
som ska vara anonym och inte. En helt anonymiserad
underskning skulle sannolikt vara ganska meningsls
eftersom syftet r att ska efter sammanhang och presentera konkreta exempel. Slutligen ska projektet presenteras i en artikel i en vetenskaplig tidskrift samt i
rapportform p svenska.
Avslutningsvis har den valda metoden framfrallt
anvnts fr beslktade underskningar av en del agrarhistoriker, ekonomhistoriker och etnologer. Den baseras p kvalitativa forskningsintervjuer med ett begrnsat antal informanter dr man genom djupintervjuer
trnger in i den frgestllning som undersks. Det hr
projektet blir en sorts fallstudie dr varje fall frenas av
att informanterna knyts ihop kring en srskild plats eller av att tillhra en viss familj. Kvalitativa studier ger
som tidigare nmnt unika mjligheter till frdjupning
i ett mne samtidigt som man hela tiden mste frhlla
sig kritiskt till vilka mjligheter resultaten ger till generalisering. Det skulle vara spnnande att jmfra resultaten frn intervjuerna med exempelvis resultat frn
en attitydunderskning i enktform i syfte att komplettera bilden. Jag har redan tankar kring ett kommande
projekt som skulle ge utrymme fr bde ytterligare frdjupning och breddning av problemstllningen.
Referenser
Alvesson, M. & Skldberg, K., 1994. Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Studentlitteratur. Lund.
Amft, A., 2000. Spmi i frndringens tid: en studie av
svenska samers levnadsvillkor under 1900-talet ur ett
genus- och etnicitetsperspektiv. Avh. Ume universitet. Ume.
Balto, A., 1997. Samisk barneoppdragelse i endring. Ad
Notam. Oslo.
Flygare, I., 1999. Generation och kontinuitet: familjejordbruket i tv svenska slttbygder under 1900-talet. Acta
Universitatis Agriculturae Sueciae; 153. SLU. Uppsala.
Kvale, S., 1997. Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur. Lund.
Labba, N., Granefjell, S-O., Linder, B. & Riseth, J..,
2006. Analyse av den samiske reindriftens konomiske tilpasning Reinen inntektskilde eller kulturforankring? Dieut. 4/2006. Kautokeino.
50
Larsson, B. 2008. De glmda verkstderna: en studie av

tv familjefretag p den upplndska landsbygden ca
19302000. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala.
Merriam, S.B., 1994. Fallstudien som forskningsmetod.
Studentlitteratur. Lund.
Morell, M. et al., 2005. Generational change and resource
transfer in farming 18702000. Forskningsprogram.
Vetenskapsrdet.
Nergrd, J.-I., 2006. Den levende erfaring: en studie i samisk
kunnskapstradisjon. Cappelen akademisk forlag. Oslo.
Nordin, ., 2007. Rensktseln r mitt liv: analys av den
samiska rensktselns ekonomiska anpassning. Centrum fr samisk forskning. Ume universitet. Ume.
Slutnoter
1 Labba et al., 2006; Nordin, 2007.
2 Nergrd, 2006.
3 Balto, 1997.
4 Amft, 2000.
5 Flygare, 1999.
6 Larsson, 2008.
7 Morell et al., 2005.
8 Merriam, 1994.
9 Merriam, 1994.
10 Kvale, 1997.
11 Alvesson & Skldberg, 1994.
Abstract
The proposed postdoctoral project aims at investigating the continuity and dynamics of generational
change in Sami reindeer herding enterprises in Sweden from about 1930 until the present day. Almost all
reindeer herders are children and/or grandchildren to
active or retired reindeer herders. This circumstance
is the starting point of the proposed postdoctoral
project. The aim is however not to explain this phenomenon but rather to place the interrelationships
within the Sami reindeer herding enterprise in focus.
Semi-structured deep interviews will be the main method to find out how the meeting between reindeer
herding, family and individual takes form. The purpose
is to understand which individual strategies and decisions shape the pattern of succession within reindeer
herding enterprises. Different forms of generational
transfer have developed over long times which calls
for historical analysis. The aim of the historical analysis
is to increase knowledge on how changes in mental,
social, institutional and technical conditions during
the 20th century relate to strategies for generational
change. The project will also include a discussion on
gender aspects of alternation of generations especially to shed light on what happens with the reindeer
herding tradition in families that have only daughters.
Djurvlfrd i rennringen
Birgitta hman, Institutionen fr husdjurens utfodring och vrd,
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
ttacker frn djurrttsaktivister drabbar i stort sett all

uppfdning av djur fr kttproduktion, s ven rennringen. I ett par artiklar i tidskriften Djurskyddet (Nr
1/2011) har rennringen anklagats fr bristande djurvlfrd, beskrivet bl.a. som att renarna drabbas av panik nr
de samlas ihop i stora grupper tillsammans med hundratals andra renar med hjlp av helikopter och snskotrar.
Den som har erfarenhet av renar, vet att de inte drabbas
av panik av att samlas i stora grupper (snarare tvrtom)
och att man mycket vl kan driva renar lugnt med svl
snskoter som helikopter. Men tidskriften tar ocks upp
att renar avlivas med nackstick (vilket kan frekomma,
men r emot svensk lag) och att renar kastreras utan bedvning (vilket r tilltet men under utredning).
Oavsett om det finns grund fr ngra av angreppen
utifrn eller inte, kan det vara motiverat att utvrdera
hur djurvlfrden de facto ser ut i rennringen, bde fr
nringens egen skull och fr renarnas. Det kan ocks
finnas anledning att ta fram metoder fr att p ett bttre stt garantera en god vlfrd fr renarna i alla lgen.
Djurvlfrd kan definieras p olika stt. Biologisk funktion, djurens upplevelser och naturligt liv
r vanliga utgngspunkter. Nr det gller jordbrukets
djur har forskningen kommit ganska lngt i att definiera djurvlfrd och ven tagit fram olika kriterier fr
att mta djurvlfrd.1 Fr extensivt hllna djur (som
exempelvis renar eller fr som hlls p naturligt bete)
finns inte lika vl utvecklade kriterier. Anledningen
kan vara att mnga av de problem som uppstr i intensiv animalieproduktion saknas i extensiva system.
Framfr allt har djuren i extensiva system frihet att
utfra sina naturliga beteenden, vilket som nmnts
r ett viktigt kriterium fr djurvlfrd. Det r ocks
positivt fr djurvlfrden att djuren hanteras sllan.
andra sidan kanske hantering, nr den vl frekommer, orsakar mer stress fr de extensivt hllna djuren
eftersom de inte r s tama.
Fler forskningsinsatser skulle behvas fr att ta fram
mtbara vlfrdskriterier fr extensivt hllna djur och
specifikt fr rennringen. Utveckling av ny kunskap
och nya procedurer mste ocks frankras och testas
praktiskt i nringen. Viktiga steg p vgen kan vara att
Birgitta hman, fil. dr och professor i rensktsel

vid SLU. Hon har sedan mitten av 1980-talet arbetat med forskning relaterad till ren och rensktsel.
Hennes forskning var till att brja med inriktad p
att lsa rennringens problem efter det radioaktiva
nedfallet frn Tjernobylolyckan. Nuvarande forskningsinsatser r frmst kopplade till renens nringsfrsrjning och rensktselns produktion relaterad
till sktsel, milj och pverkan frn det omgivande
samhllet. Sedan vren 2010 leder hon Avdelningen fr rensktsel vid Institutionen fr husdjurens
utfodring och vrd, SLU i Uppsala.
dokumentera rengarnas egna kriterier fr djurvlfrd tillsammans med lokalt utvecklade hanteringstekniker som kan ha betydelse fr vlfrden
identifiera situationer och sktselmoment dr det
finns risker vad avser djurvlfrd
gra etiska utvrderingar av sdana riskmoment och
relatera dessa till syftet med hanteringen och sktselpraxis
utarbeta en robust bas fr rekommendationer vad avser
sktsel och hantering som kan frbttra renarnas vlfrd
med hnsyn taget till etiska och kulturella aspekter
utarbeta ett praktiskt vlfrdsprotokoll fr rensktseln, som ven kan anvndas som modell fr annan
extensiv djurhllning
Samarbete mellan forskning och rennring, och mellan
vetenskapliga discipliner, r sledes viktiga frutsttningar fr att komma till praktiskt anvndbara resultat
p detta omrde. Avsikten frn vr forskargrupp r att,
tillsammans med andra forskargrupper, genomfra ett
strre forskningsprojekt med denna inriktning under
de nrmaste ren. Frutsttningen r dock att erforderliga forskningsmedel kan erhllas fr genomfrandet av ett sdant projekt (en anskan r fr nrvarande
inskickad till forskningsrdet Formas fr bedmning).
Referens
Blokhuis, H.J., Veissier, I., Miele, M. & Jones, B. 2010.
The Welfare Quality project and beyond: Safeguarding farm animal well-being. Acta Agriculturae
Scandinavica Section A 60:129140.
Slutnot
1 Blokhuis et al., 2010.
51
Det blir bara vrre om man inte

gr upp med det gamla
Utmaningar fr jakt- och fisketurismen i de svenska fjllen
Yvonne Gunnarsdotter, Institutionen fr stad och land, Sveriges lantbruksuniversitet
e svenska fjllens lvar, sjar och skogar erbjuder stora mjligheter fr naturbaserad turism. I
Vsterbotten finns omkring 100 fretag som erbjuder
framfr allt sportfiske, men ocks smviltsjakt.1 Intresset kar bde bland utlndska och inhemska turister
och invnarna behver arbete. Det lter som en perfekt
kombination, men p grund av historiska skeenden r
omrdet fullt av konflikter som hindrar utvecklingen av
jakt- och fisketurism. Enkelt uttryckt kan man sga att
de frsta invnarna i de svenska fjllen var samer och
frst tusentals r senare, p 1700-talet, kom nybyggarna. Staten tog gradvis kontroll ver omrdet och bakom
den tudelade kategoriseringen finns en komplex historia som har lett till mnga av dagens invnare hvdar att
de har blivit frntagna sin lagliga rtt till jakt och fiske,
antingen de hrstammar frn samer eller inflyttade.
Benmningen av omrdet varierar: rensktselomrdet tcker nstan 50% av Sveriges yta, Spmi (Sameland) omfattar delar av Norge, Sverige, Finland och
Ryssland (se figur). Lappland r betydligt mindre n
Spmi och ovanfr odlingsgrnsen gller i stort sett
fjllen. Den samiska befolkningen i Norge, Sverige,
Finland och Ryssland bestr av c:a 80 000 individer,
av vilka c:a 5000065 000 bor i Norge och c:a 20000
i Sverige.*1 2 Det finns ungefr 900 aktiva rensktare i
Sverige3, och med familjer inrknade blir det omkring
2500 personer.4
Texten bygger p ett fltarbete i Ammarns, Vsterbottens ln, med syfte att underska mjligheter och
hinder fr jakt- och fisketurism och att reflektera ver
hur oenigheterna pverkar lokalsamhllet. Under tre
veckor i juli och september 2009 gjordes intervjuer och
deltagande observation. ven skriftligt material ligger
till grund fr studien, bde lokalt producerade texter
och rapporter frn lnsstyrelse och regering.
1* Eftersom det inte finns ngon exakt definition av vem
som r same r uppgifterna oskra. Den svenska siffran
baseras p en prognos frn 1975. Sannolikt r antalet samer
mycket strre om man utgr frn vilka som har rtt att rsta
i Sametinget, men ngon folkrkning har aldrig genomfrts.
Se Frndn 2010:52.
52
Yvonne Gunnarsdotter r universitetslektor p SLU,

institutionen fr stad och land. Kulturantropolog
med inriktning mot nordisk landsbygd. Ett vergripande forskningstema r landsbygdens omvandling, srskilt lokala gemenskaper, sett genom freteelser som turism, jakt, freningsliv, och politik.
Ammarns
Byn Ammarns r vackert belgen utmed Vindellven
vid vgens brjan eller slut beroende p perspektiv. Hr
finns bl.a. lg- och mellanstadieskola, livsmedelsbutik,
bensinstation, vrdcentral, ett hotell och flera stugbyar/
pensionat. I boken Ammarnsbygdens historia beskrivs
hur samerna uppfattade fjllgenheter/nybyggen som
intrng p deras marker och hur flera av dem synade in
mark och anskte hos lnsstyrelsen om tillstnd fr nybygge.5 Texterna visar ocks att samerna ibland hvdade
fretrdesrtt till mark dr de lnge bedrivit rensktsel.6
Den frsta insyningen i det som skulle komma att bli
Ammarns by gjordes av en same 1803, men han kunde
inte uppfylla sina skyldigheter och ngra r senare gjorde han ett nytt misslyckat frsk. Stllet kptes av en
annan same, som 1826 slde till en inflyttad familj. Efter
50 r insynades ytterligare tv fjllgenheter i byn av inflyttade. Under tiden anlades flera nybyggen i nrheten
av samer frn trakten, men flera sldes till de inflyttade
nybyggarna.7 Anledningen verkar vara att samerna inte
Spmi - Sameland, sett frn Nordpolen (www.samer.se/1032,

2011) Bild: NOAA.ESA/Eurimage 1993. Metria 2001. Illustration: Pr-Joel Utsi/Nils-Gustav Labba.
klarade av lnen, d de fortsatte med rendrift och hade

nybygget i frsta hand som bostad och garanti fr att
f kontroll ver den mark de redan uppfattade som sin.
Efter 1886 blev de tvungna att vlja om de skulle vara
rensktare eller nybyggare.
Den vervgande delen av dagens 200 ammarnsbor hrstammar frn de tre inflyttade familjerna och/
eller frn samer. Gifterml mellan grupperna frekom
redan p 1800-talet, ven om slkttrden visar att det
inte var s vanligt i brjan.8 Idag har de flesta familjer en blandad hrstamning. Tv samebyar, Gran och
Ran, har sina sommarvisten runt Ammarns, medan
vinterbetet strcker sig till kusten. Majoriteten av de 35
rensktarfamiljerna och de 150 markgarna bor dock
nrmar kusten.
Jakt- och fiskerttigheter historiskt
Principerna fr markgande, inklusive jakt- och fiskerttigheter, har skiftat genom historien. Nr Norrlands
inland brjade koloniseras p 1500-talet gav Gustav
Vasa samerna exklusiva jakt- och fiskerttigheter mot
att de betalde skatt direkt till kronan.9 P 1600-talet
brjade nationsgrnserna norr ut att utredas och under
en period betalade samerna skatt till tre lnder. Det var
dock fortfarande samernas mark, kallat lappskatteland,
som de kunde slja, rva och belna precis som andra
markgare. Under 1700-talet skaffade sig staten, i form
av lnsstyrelsen, gradvis kontroll ver marken. Fjllen
brjade koloniseras och nybyggen tillts p lappskatteland.10 Lappmarksgnsen, idag Lappland, drogs upp
1751 med beslut om att ovanfr grnsen skulle rensktare och nybyggare samsas om jakt och fiske.11 ven p
andra platser n Ammarns etablerade samer nybyggen
och ngra av de ditflyttade nybyggarna hade renar. I
Ammarns, liksom p andra platser, finns dokumenterat samarbete mellan grupperna, exempelvis vid renskiljningen12.
I slutet av 1800-talet kom flera lagar som berrde
samer och rensktsel. Man kan sammanfatta det som
att samerna gick frn att vara markgare till att bli arrendatorer. ren 1868 och 1873 bestmdes odlingsgrnsen13 som innebar att samerna fick rtt till renbete ovanfr grnsen, medan de nedanfr grnsen fick hlla renar
endast p vinterbete. Jakt- och fiske ovanfr odlingsgrnsen blev ter tilltet endast fr rensktande samer,
frutom p privat mark dr rtten delas med markgaren. Den frsta rensktselstadgan 188614, inspirerades av
en rasistisk mnniskosyn som legitimerade europeiska
lnders kolonialisering av andra vrldsdelar. Tidigare
hade europerna betraktat andra folk som exotiska,
men inte ndvndigtvis som lgre stende. ven i Sve-
rige kan man se hur rasismen vxte fram av ekonomiska

skl. Nybyggare kunde beskattas hgre n skattelappar,
vilket ledde till att nomadiserande samer blev mindre
nskvrda.15 I tidens anda strvade den svenska staten
nu efter en tydlig tskillnad mellan samer och nybyggare och endast samer tillts ga renar, men inte att odla,
och motsvarande fick nybyggare endast odla och inte
ga renar. Samebyar inrttades som administrativa och
ekonomiska enheter med utgngspunkt i traditionella
renbetesomrden frn fjllen till kusten, men medlemmarna fick inte arrendera ut vare sig mark eller jakt- och
fiskertter.
I avvittringsprocessen, som pbrjades sent 1600-tal
och avslutades i slutet av 1800-talet, frdelades en del
av kronans mark till nybyggare. I Ammarns tog staten
tillbaka mark som man ngra rtionden tidigare tilldelat nybyggare. Med marken frsvann bde jakt- och
fiskerttigheter fr vissa familjer. Detta r orsaken till
att ven dagens markgare knner sig illa behandlade
av staten:
Frst anvnde man [staten] nybyggarna till att ta ifrn
samerna deras mark och sedan anvnde man samerna
till att ta den frn nybyggarna (markgare, Ammarns).
Den srskiljande ideologin ledde 1928 till Lapp ska
vara lapp-politiken, som innebar att endast rengare
fick medlemskap i samebyarna.16 Politiken syftade till
att samerna, som enligt den nya lagen bara kunde vara
nomadiserande, skulle hllas kvar p en lgre niv p
utvecklingsstegen fr att s smningom d ut.17 De hnvisades bl.a. till separata och smre skolor och uteslts
frn egnahemspolitikens ln till bostder.18 Samerna delades nu i tv kategorier,2 de som gde renar respektive
de som inte gde renar, och eftersom endast rengarna
hade rtt att jaga och fiska p kronomark, blev samer
utan renar likstllda med vriga bybor. Efter en eller
tv generationer hade mnga frlorat sin samiska identitet. Samtidigt delades ven nybyggarna i tv grupper.
Eftersom marken oftast rvdes av den ldste sonen blev
resultatet att varje ny generation producerade nya jordlsa bybor. Precis som samer utan renar hamnade nybyggarttlingar utan mark i en lgre social position n
markgare och rensktare.
Kategorisering av mnniskor, vatten och mark
Idag talar byborna i Ammarns om sig sjlva i termer av
fyra identiteter:19 Rensktande samer med rttigheter enligt urminnes hvd3 att hlla renar, jaga och fiska ovan2 Egentligen tre eftersom skogssamerna var bofasta och
idkade rensktsel, och drmed intog en mellankategori.
3 Urminnes hvd syftar p ungefr 90 rs bruk utan lngre
avbrott n 30 r (SOU 2005:116:86).
53
fr odlingsgrnsen. Marken gs och administreras av

staten frutom privat skogsmark runt byarna. Markgare som hrstammar frn ngon av nybyggarfamiljerna
med jaktrttigheter p egen mark och fiskerttigheter
i det lokala fiskevrdsomrdet. Samer utan renar eller
mark och vriga bybor, alla utan jakt- och fiskerttigheter, dock med undantaget att fiskevrdsomrdet har
beslutat att alla bofasta i Ammarns har rtt att fiska
fr husbehov i byns vatten. Ibland utskiljs en femte underkategori till vriga bybor, och det r inflyttade som
ofta r turistfretagare. Identiteterna verlappar ibland
varandra och de tv tydligaste, som ocks hamnar mest
i konflikt, r rensktare/samebymedlemmar och markgare. Ytterligare aktrer i omrdet r jakt- och fiskefreningar som strvar efter kad tillgng till omrdet,
vilket de ocks ftt.20
De olika identiteterna som delvis r politiskt konstruerade, upprtthlls av politiken genom olika tillgng till jakt och fiske ovanfr odlingsgrnsen. Vatten r
indelat i fem kategorier: privata vatten nra byarna (fr
nyttjas av markgarna), statliga vatten fr husbehovsfiske (fr bofasta som ftt tillstnd av lnsstyrelsen), statliga vatten som omfattas av det allmnna fiskekortet (fr
allmnheten), kvoterade statliga vatten (fr exklusivt
fiske, sljs av turistfretagarna) och statliga undantagsvatten (fr samebymedlemmar). Det finns dessutom
fyra kategorier av mark utifrn gartyp: privat mark,
byallmnningar, allmnningsskogar4 samt statlig mark.
Byborna jagar p egen mark och p byallmnningar. De
kan ocks jaga i allmnningsskogar efter tillstnd hos
lnsstyrelsen. Samebymedlemmar har rtt att fiska och
jaga verallt men fr att undvika konflikt hller de sig
ofta undan den privata marken nra byarna. Nedanfr
odlingsgrnsen r mycket av den privata marken gd av
skogsbolag och det pgr stndigt rttsliga tvister om
ifall bolagen tar hnsyn till rennringen.
I princip kan alla etablera ett turistfretag genom att
anska hos lnsstyrelsen, men eftersom denna r skyldig att ta hnsyn till rensktseln r det i praktiken lttare fr samebymedlemmar att f tillstnd, framfr allt
fr jakt och fiske. Det finns tv strre turistfretag med
anstlld arbetskraft i Ammarns som gs av inflyttade
och terflyttade, och flera mindre som gs av samebymedlemmar. Fisketurismen r mest utvecklad, med internationellt erknt hg klass p ring- och rdingfiske,
och nr det gller jakt r det frmst ripa som lockar.
Samebyarna har fortfarande inte rtt att bedriva an4 Allmnningsskogar delades ut till byarna i samband med
avvittringen d staten frdelade marken mellan sig och
privata gare, dvs. till nybyggare men frn 1880-talet inte till
dem som kategoriserades som samer.
54
nan ekonomisk verksamhet n rensktsel, men mnga

bildar ekonomisk frening eller enskild firma fr att
kunna ta emot turister som komplement till rensktseln, vilken blir allt mindre lnsam. Sedan 2009 utreds
mjligheten att tillta ven annan ekonomisk verksamhet i samebyarna. Arbetslsheten r hg i Ammarns
och bde markgare, rensktare och andra bybor flyttar
drifrn fr att ska arbete.
Identiteter och rttigheter
Sammanfattningsvis har historien skapat fyra identiteter, fem kategorier av vatten, fyra kategorier av mark
och dessutom ett djupt rotat missnje med hur staten
har hanterat markfrgan. Svrigheten att hitta en lsning p denna komplexa situation frklaras ofta med
att historiska orttvisor behver erknnas innan man
kan ta ett steg framt: Det blir bara vrre om man inte
gr upp med det gamla (markgare i Ammarns).
Enligt Hugh Beach21 r problemen inte enbart en
frga om kolonialmaktens vergrepp, utan det handlar
ocks om ett dilemma rrande begreppet samiskhet.
Begreppsfrvirringen r i sig ett resultat av kolonialism.
En internationell rrelse fr ursprungsbefolkningars
och minoriteters rttigheter tog fart under 1970-talet
och inspirerad av denna har samisk identitet frnyats
och strkts, inte minst bland samer utan renar. Begreppet ursprunglig har ocks kritiserats fr att leda till
samma associationer som primitiv, och Kuper22 varnar fr att identiteten som ursprungsfolk kan lsa fast
mnniskor i den livsform de hade vid kolonialismens
intrde, och hindra dem frn att integreras i det omgivande samhllet. Allts samma mekanismer som i den
svenska samepolitiken runt frra sekelskiftet. Kuper23
hvdar ocks att miljaktivister exploaterar ursprungsbefolkningar i sin anti-globala kamp. I Sverige blev
rensktsel ett kriterium p samiskhet och Beach24 konstaterar att rensktare kritiseras fr en ohllbar livsstil
nr de anvnder helikopter och skoter vid renskiljning.
Unga rensktare i Ammarns menar att de tvingas rationalisera fr att f lnsamhet och det har gjorts frsk
dr att driva renar med hstar. ven inom vetenskapen
lever frestllningen om den dle vilden kvar, enligt
Hames25 som studerat samtida etnografier och inte funnit ngra belgg fr att ursprungsfolk och minoriteter
skulle ha en mer miljvnlig livsstil n andra. Samiskhet uttryckt i de svenska rennringslagarna utgick lnge
frn en genealogisk modell,26 dvs. slktskap, i kombination med ett yrkeskriterium om att en same ska gna sig
t rensktsel. Nr Sametinget bildades 1993 infrdes fr
frsta gngen en definition av vem som r same och resultatet blev en utvidgad, relationell modell27 dr det r
mjligt att skapa identitet genom frdigheter. Frutom

mer objektiva kriterier som slktskap och sprkkunskap
finns nu ett subjektivt kriterium om att man ska uppfattar sig sjlv som same.28
Identitetsfrgan r dock inte klarlagd frrn markrttigheterna, inklusive jakt- och fiskerttigheter, blir
tydliga och lokalt accepterade. En viktig skiljelinje i
svensk marklagstiftningen gr, enligt Beach,29 mellan ett
erknnande av individuell urminnes hvd, respektive den
idag internationellt tillmpade tolkningen av kollektiva
rttigheter. I Sverige tillmpades den kollektiva rtten
fr frsta gngen 1981 i det s.k. Skattefjllsmlet.30 Den
frsta tolkningen stipulerar att en same, precis som andra svenska markgare, har rtt att rva och verlta sin
mark, enligt den lagstiftning som rdde fre 1800-talet.
Den andra tolkningen innebr att marken nyttjas av det
samiska folket som kollektiv. Till skillnad frn Norge har
Sverige inte ratificerat ILO-konvention 169,5 frn 1989,
om ursprungs- och minoritetsbefolkning. Konventionen bygger p principen om kollektiva rttigheter och
mter motstnd, inte minst p lokal och regional niv.
Med exempel frn Nya Zeeland hvdar Rata31 att en etnisk kollektiv identitet r odemokratisk d den utesluter
mnniskor p grund av deras hrkomst. Hon varnar fr
att nr individens fri- och rttigheter str tillbaka fr kollektivets, bereder det vgen fr en pre-kolonial elit som
konsoliderar sina egna intressen. Enligt Beachs resonemang kan detta motverkas genom att kollektiva rttigheter kombineras med en relationell modell fr identitet.
Trots den egna kategoriseringen betraktar ammarnsborna varandra i frsta hand som grannar, slkt,
vnner eller ovnner, dvs. som individer. Att betrakta
samer som ett folk r frmmande fr mnga, ven
bland dem som identifierar sig som samer. Nr mnga
rensktande samer och markgare flyttar frn byn fr
de tv viktigaste lokala aktrerna allt svagare band bde
mellan och inom grupperna. Risken fr konflikter kar
nr mnniskor som inte knner varandra ska jaga p
samma mark. Detsamma hnder nr retruntboende
ser hur utflyttade rensktare fiskar, kr fyrhjuling och
arrangerar jakt- och fisketurism p marker dr de sjlva
inte tillts att gra motsvarande. Den tidigare gemensamma nmnaren, att vara ammarnsbo, gller inte
lngre. Mnga utflyttade rensktare identifierar sig istllet som samer, med en kollektiv identitet inspirerad
av ursprungsfolkrrelsen. De som bor kvar, samer och
andra, har ocks lttare att identifiera samer som ett
folk nr de inte knner varandra som individer. Resultatet blir att klyftan vidgas.
5 ILO, International Labour Organisation, r en institution
under FN (www.ilo.org 2011).
Att skapa och upprtthlla en lokal gemenskap krver en frestllning om och en manifestation av samhrighet mellan mnniskor p plats ver tiden.32 Detta
krver en gemensam tolkning av platsens historia, vilket till stor del r fallet i Ammarns. Alla bofasta gr
ansprk p en lokal identitet och ser omrdet som sitt
hem och sitt arv. Den gemensamma berttelsen innehller en historia av msesidigt beroende, respekt och
slktskap mellan samer och inflyttade. De delar ocks
en frestllning om staten som en oplitlig maktfaktor
som gr livet svrt fr dem. Alla erknner att samerna kom frst till omrdet och att deras territorium r
mycket strre n nybyggarnas. Men med vetskap om
att de tv kategorierna i verkligheten blandades r man
oense om vad historien br ge fr rttigheter idag. Innan turismen kan utvecklas vidare mste den komplexa
och konfliktfyllda situationen lsas.
Ett stt att hantera frgan om jakt- och fisketurismen r genom lokal frvaltning av naturresurserna.
Detta var en av frgorna fr Ammarnsrdet, bildat
2001 av rensktare och lokala fretagare.33 Genom att
flera av medlemmarna var markgare, politiker m.m.
blev ocks andra grupper representerade. Efter ngra
framgngsrika r upphrde rdet d gamla intressekonflikter blossade upp och tilliten till varandra brast. Fr
att skapa tillit krvs mtesplatser vilket blir allt svrare
att stadkomma d fjllbyarna avfolkas. Ett annat exempel p lokal frvaltning r vrldsarvet Lapponia i
Norrbotten, dr det tog lng tid fr lnsstyrelsen att
inkludera samebyarna i processen.34 Nr de vl gjorde
det och rengarna fick ventilera sin frustration ver att
bli marginaliserade skapades en tillit trots ibland motstridiga intressen mellan olika grupper. Sedan dess har
mycket kunnat genomfras som tidigare var omjligt.
Referenser
Ammarnsbygdens historia 18032008. 2008. Ammarns
hembygdsfrening och Vuxenskolan: Ammarns.
Beach, H., 2007. Self-determining the Self: Aspects of
Saami Identity Management in Sweden. Acta Borelia, Vol. 24, No 1: 125.
Frndn, M., 2010. Att blotta vem jag r: Slktnamnsskick och slktnamnsbyten hos samer i Sverige 1920
2009. Institutionen fr nordiska sprk. Namn och
Samhlle 23. Uppsala universitet: Uppsala.
Green, C., 2009. Managing Laponia. A World Heritage
as arena for Sami Ethno-politics in Sweden. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala Studies in Cultural
Anthropology no 47.
Gunnarsdotter, Y., 2005. Frn arbetsgemenskap till fritidsgemenskap. Den svenska landsbygdens omvandling ur
55
Locknevis perspektiv. Doctoral thesis No 2005:3 Acta

Universitatis Agriculturae Sueciae: SLU, Uppsala.
Hames, R., 2007. The Ecologically Noble Savage Debate. The Annual Review of Anthropology 36:177190.
Kuper, A., 2003. The Return of the Native. Current Anthropology, Vol 44, Number 3, 389395.
Lundmark, L., 2002. Lappen r ombytlig, ostadig och
obekvm Svenska statens samepolitik i rasismens
tidevarv. Norrlands universitetsfrlag.
Nordin, ., 2000. Samerna och jordbruksbefolkningens renar om sktesrensystemet i brjan av 1900-talet, s. 173198 i Den komplexa kontinenten: Staterna
p Nordkalotten och samerna i ett historiskt perspektiv.
Peter Skld and Patrik Lantto (red.). Ume.
Rata, E., 2005. Rethinking bioculturalism. Anthropological Theory 5:267284
Regeringskansliet, 2004. Samer ett ursprungsfolk i Sverige. Jordbruksdepartementet, Sametinget: Stockholm.
Sandstrm, E., 2008. Reinventing the Commons. Exploring the Emergence of Local Natural Resource Management Arrangements. Doctoral thesis No 48. Acta
Universitatis Agriculturae Sueciae: SLU, Uppsala.
SOU 2005:79. Vem fr jaga och fiska? Historia, folkrtt
och milj.
SOU 2005:116. Jakt- och fiske i samverkan.
Utveckling av fisketurism. Rapport av ett uppdrag (regeringsuppdrag 25) till lnsstyrelserna. (2007). Lnsstyrelsen i Vsterbotten: Ume.
www.ilo.org, 2011-08-28.
www.samer.se/1032, 2011-10-25.
www.samer.se/1536, 2011-10-25.
Slutnoter
1 Utveckling av fisketurism 2007:56.
2 www.samer.se/1536.
3 Beach 2007:10.
4 SOU 2005:116:52.
5 Ammarnsbygdens historia 2008:10.
9 SOU 2005:116, s. 63.
10 SOU 2005:116, s. 65.
11 Regeringskansliet 2004:11.
12 Ammarnsbygdens historia 2008 samt Nordin 2000.
14 SOU 2005:116, s. 68.
15 Ammarnsbygdens historia 2008:9
16 Beach 2007:8.
17 Lundmark 2002.
56
18 SOU 2005:116:71.
19 Sandstrm 2008:126127.
20 SOU 2005:116:100101.
21 Beach 2007:7.
22 Kuper 2003:389.
23 Kuper 2003:395.
24 Beach 2007:6.
25 Hames 2007.
26 Beach 2007:4.
27 Beach 2007:4.
29 Beach 2007:9.
30 Beach 2007:9.
31 Rata 2005:272.
32 Gunnarsdotter 2005:2829.
33 Sandstrm 2008:145146.
34 Green 2009.
Abstract
Northern Sweden faces an increasing interest in
angling and hunting tourism but several obstacles
have to be dealt with before business can expand.
The case study was carried out in the mountain
village Ammarns. The area is inhabited by Saami
since immemorial times and in the 1820s settler
families founded the village. Today there are four
identities in Ammarns: reindeer herding Saami,
landowners descending from the settlers, Saami
without reindeer and newcomers. The majority of
the 200 inhabitants originate from both settler families and Saami through intermarriage. Both reindeer herding Saami and landowners insist that the
state has withdrawn their former right to access
and they oppose the current legislation. Reindeer
herding Saami have rights to hunt and fish on all
land above the border of cultivation. Permission to
commercialize angling and hunting is given by the
County Board.
The polarization between people increases. Many
reindeer herders move from Ammarns to find
complementary income. The former ties of friendship are thus broken which affects the ability to
cope with problems caused by the sometimes
blurry regulations. A revitalization of Saami identity as indigenous people has led to claims on land
rights also from non reindeer herding Saami. The
landowners agree on that the Saami came first but
they refuse to see them as indigenous people with
exclusive rights to land.
Namnets identitetsfunktion i en samisk kontext
Mrit Frndn, Institutionen fr nordiska sprk, Uppsala universitet
n mnniskas namn r s mycket mer n bara en

etikett fr identifikation. Personnamn har en nra
koppling till identiteten, bde den personliga och den
kulturella. Genom namnet talar man om vem man r,
var man kommer ifrn och vilken social, sprklig och
etnisk grupp man tillhr. Drigenom kan ett namn
ocks fungera som ett slags prestige- eller statusmarkr:
genom namnet kan man profilera sig, vara ngon, visa
fr omvrlden att man har en bakgrund som andra inte
har. Namn speglar ocks samhllets maktfrhllanden,
till exempel mellan knen. Det faktum att efternamn
p son r s mycket vanligare n efternamn p dotter
r ju en fljd av att mannen, och inte kvinnan, har varit den rdande normen i vrt samhlle. Det kan ocks
vara frga om maktfrhllanden mellan verordnade
och underordnade samhllsgrupper. De underordnade
gruppernas namnskick r ofta mindre synligt n de
verordnades, bde fr att mnga grupper inte tillts
anvnda namn p sitt eget sprk och fr att det finns
mnga frdelar frknippade med att bra den verordnade gruppens namn.2 Vilket namn, eller vilken typ av
namn, man br kan p s stt ha ideologisk och politisk betydelse. Genom att bra ett namn tillhrigt en
viss grupp, bidrar man till att synliggra denna grupp.
Parallellt med allt detta r ocks sjlva namnen en del
av vrt immateriella kulturarv, och precis som med det
vriga kulturarvet finns det drfr ett egenvrde i att
enskilda namn bevaras. Men namn bevaras inte i frsta
hand i arkiv och p museer, utan genom att anvndas
och fras vidare till nya generationer.
Personnamn ska allts fylla mnga olika funktioner.
Om det namn man br inte fungerar som nskvrt,
finns mjligheten att anta ett annat namn. Att byta
namn r ett stt att sjlv pverka vilka signaler man vill
skicka ut. Men samtidigt r ett namnbyte ett stort steg
att ta. Byter man bort sitt efternamn str detta ocks i
opposition mot det frvntade, dvs. att efternamn r
ngot som ska rvas och traderas.
Utifrn dessa aspekter r det intressant att underska de namnbyten som har gjorts av det samiska folket,
en minoritet som tidigare har haft en starkt stigmatiserad stllning, men som sedan har ftt gradvis bttre
Mrit Frndn, fil. dr i nordiska sprk, har disputerat p en avhandling om samiskt slktnamnsskick.
Hon har ocks medverkat vid utarbetandet av
Verbh en sydsamisk verbhandbok (Uppsala 2007).
Hon r fr nrvarande verksam som forskare vid
Institutionen fr nordiska sprk och r ordfrande
fr Uppsam.
frhllanden. Jag har drvid valt att underska anvndningen av efternamn. Medan frnamn har en starkare
koppling till den personliga identiteten (vem r jag?),
r efternamn nra knutna till gruppidentiteten (vilka
r vi?), och p s stt ocks namnbrarens hrkomst.
Mina underskningar r begrnsade till samer i Sverige.
Trots att den samiska kulturen i mnga avseenden r
oberoende av nationsgrnserna r namnlagarna nationella, och det r drfr befogat att avgrnsa underskningen till frhllandena i enbart ett land.
Bakgrund
rftliga slktnamn r en relativt ung freteelse i Sverige. Det gamla namnsystemet har i stllet varit att
anvnda patronymika, dvs. fadersnamn. kta patronymika vxlar mellan varje generation, s att t.ex.
Pers son Anders benmns Anders Persson och hans son
Erik i sin tur Erik Andersson. Olika samhllsgrupper
vergick successivt till att anvnda rftliga slktnamn
i stllet fr patronymika, men hos allmogen frblev
ett levande patronymikonbruk lnge det vanligaste
namnsystemet. Under en lng vergngsperiod kring
sekelskiftet 1900 stelnade de patronymika som fortfarande var i bruk. Det innebar att ett visst patronymikon brjade rvas i ofrndrad form, och allts verg
till att fungera som rftliga slktnamn p samma stt
som dagens son-namn. Detta har lett till att det finns
en stor mngd svenska efternamn p son. Eftersom
frnamnsvariationen p mnga hll var ganska liten,
ledde det till att ven son-namnsvariationen var begrnsad. Det var allts mnga mnniskor som hette
samma sak, och innan postnummer och personnummer brjade anvndas var det ett reellt problem att
namnen inte var tillrckligt srskiljande. Bland annat
57
fr att rda bot p detta problem uppmuntrade man

frn statligt hll brare av son-namn att anta nybildade, dvs. phittade, efternamn. Det gavs till och med
ut ett antal bcker med frslag p lediga, nybildade
namn som kunde vara lmpliga att anta.
Samiska efternamnsbyten 19201969
Mina huvudunderskningar handlar om samiska efternamnsbyten, men fr att kunna stta dessa i relation till de namnbyten som gjordes av befolkningen
i stort, har jag gjort en referensunderskning av efternamnsbyten i hela landet under ret 1940. Sverige
r ett land dr det r frhllandevis ltt att byta efternamn, och vr namnbytesniv r ocks bland de
hgsta i vrlden.3 Det gr att det arkiverade namnbytesmaterialet r enormt: bara under det enda ret
1940 genomfrdes runt 2000 efternamnsbyten i Sverige. Jag har granskat 244 av dessa namnbyten, jmnt
spridda ver ret, och kunnat konstatera att det helt
dominerande namnbytesmnstret varit att ett sonnamn har bytts ut mot ett nybildat, svensksprkigt
efternamn som t.ex. Aremar, Sandert och Benneberg.
I hela 95,5 % av de underskta fallen ser namnbytet
ut p det sttet.4 Detta r inte verraskande, eftersom
det r just denna typ av namnbyte som sker nr ett
son-namn r alltfr vanligt, och personen antar ett
nybildat namn fr att det ska kunna vara srskiljande.
I underskningen av motsvarande samiska namnbyten mellan ren 1920 och 1969 r denna bytestyp,
son-namn till nybildat svensksprkigt namn, ocks
den vanligaste, och frekommer i 55% av namnbytena. Men det finns ocks ett annat vanligt mnster,
nmligen att man antar ett svensksprkigt namn i
stllet fr ett samisk- eller finsksprkigt. Denna typ
av byte grs i nstan en tredjedel av de underskta
fallen, varav 24% r byten frn finsksprkiga namn,
som Sev, Marainen och Partapuoli, och 8% byten
frn samisksprkiga namn, som Svonni, Nutti och
Unga.5 Vad r det som gr att namnbytesmnstret
hos den samiska befolkningsgruppen i s stor utstrckning skiljer sig frn namnbytena hos befolkningen som helhet?
En frklaring r frsts att man inte kan byta bort
ngot man inte har: en stor majoritet av landets befolkning bestr av etniska svenskar, som endast i undantagsfall bar samisk- eller finsksprkiga efternamn. Men
vad var det som gjorde att mnga i den underskta samiska gruppen valde bort sina gamla namn? Mnga av
de samisk- och finsksprkiga efternamnen var ovanliga,
och kan antas ha uppfyllt syftet att srskilja braren frn
andra. S varfr ville man byta ut dem?
58
Motiveringar till namnbyten

Mnga av dem som anskte om att f byta namn uppgav i anskan ngon slags motivering till det nskade
namnbytet. De motiveringar som oftast terkommer i
materialet r att det nuvarande namnet r alltfr vanligt
och leder till frvxlingar (anfrs framfr allt av dem
som byter bort son-namn), att det nuvarande namnet
r svrt att uttala och stava fr svensktalande samt att
den skande sjlv nskar ett svenskt namn. Exempelvis
skriver en skande med namnet Raattamaa 1937: Mitt
nuvarande slktnamn [blir] stndigt oriktigt uttalat och
missuppfattat, ett frhllande som vllar mig stora olgenheter i mitt arbete (som affrsbitrde). I en anskan frn 1959 skriver de skande att [n]amnndring
nskas enr det finska namnet Lahti r svrt att uttala
och stava fr svensktalande, och 1968 anfr familjen
Kernen [s]vrigheter att uttala och stava, samt namnets utlndska karaktr frmst fr barnen som skl till
det nskade namnbytet.6
Vilka namn som r svra eller ltta att stava och uttala r naturligtvis subjektivt, och har att gra bde med
personers sprkkunskaper och frvntningar p hur ett
normalt namn br se ut. Man kan inte grna klandra
etniska svenskar fr att de inte kan uttala finsksprkiga
namn helt korrekt, men man undrar nd hur ett namn
som t.ex. Kernen kan vlla s stora problem att namnbrarna upplever ett behov av att byta bort det. Mycket
av problematiken gller kanske inte egentligen namnets
stavning och uttal, utan de attityder namnbraren mts
av. ven ett relativt okomplicerat namn kan plga sin
brare, om det stndigt tfljs av kommentarer som
eller hur det nu ska uttalas .... Etnologen Charlotte
Hagstrm har ppekat att det nra sambandet mellan
personnamn och identitet gr att den som fr sitt namn
ifrgasatt ofta knner sig ifrgasatt ven som person.
Navid r ett krngligt namn, Navid mste drfr vara
en krnglig person.7
nskemlen om ett svenskt namn kan formuleras
exempelvis [m]in nskan r att erhlla ett namn af
svenskt ursprung (Bonta 1925), [s]klet till den nskade namnfrndringen r att finna dri, att vi, som ro
svenska medborgare och fdda i Sverige, nska bra ett
svenskt slktnamn (Naalisvaara 1937) eller helt enkelt
[]nskar svenskt namn (Fanki 1952).8 ven hr r det
intressant att fundera p bakomliggande orsaker. Upplever namnbraren att det icke-svenska namnet strider
mot den personliga identiteten i s hg grad att han
eller hon vill byta, eller kan det ocks i dessa fall handla
om hur man blir bemtt med den ena eller den andra
typen av namn? Personnamn kan ju ofta fungera som
etniska markrer, allts ngonting som talar om vilken
etnicitet braren har. r det namnet i sig som vllar problem, eller att en person med den etnicitet som namnet
signalerar fr ett smre bemtande n en representant
fr majoritetssamhllet?
Antagandet av samiska efternamn
Synen p samisk etnicitet har lyckligtvis frbttrats
med tiden. Numera r samisk tillhrighet ngot som de
flesta r stolta ver och inte lngre strvar efter att dlja.
I klvattnet av denna utveckling finns ett kat intresse
fr att anta samiska efternamn. Fr att belysa ven dessa
sidor av namnskicket har jag gjort en riktad underskning av namnbyten d samiskt markerade efternamn
antagits. Materialet bestr av dels arkiverade namnbytesanskningar, dels intervjuer med tre informanter som
sjlva antagit samisksprkiga efternamn.
Alla de tre informanter jag har intervjuat upplever
att namnbytet har ftt ett vervgande positivt bemtande av bde samer och icke-samer. Samer har sagt sdant som vad roligt att ni har tagit samiskt namn och
jag skulle ocks vilja gra det, jag har inte vgat, och
icke-samer har uttryckt att de samiska namnen r spnnande, fina och exotiska. Dremot har alla tre erfarenhet av att ett namn som inte ser ut som folk frvntar sig
ofta krver bokstaverande fr att det ska bli rtt.9 Ingen
av informanterna ser dock detta som ett stort hinder,
och det r mjligt att problemet inte blir s stort, eftersom majoritetssamhllets bemtande av samiska namn
i allmnhet r bttre nu n det varit i ldre tid.
Det r helt klart att de samiska namnen fungerar
som markrer fr samisk etnicitet. En av de informanter jag har trffat r en s kallad tervndare, allts en
person som har vxt upp i stort sett utan kontakt med
det samiska samhllet, men som skt sig dit i vuxen
lder. Speciellt i de frsta kontakterna var det en stor
hjlp att bra ett samiskt namn. Informanten sjlv sger
att namnet har varit en entrbiljett och drrppnare, men ppekar ocks att det sedan beror p en sjlv
hur man klarar av fortsttningen.10
Icke-samer kan kanske inte avgra att ett namn r
just samiskt, men frgar ofta varifrn ett annorlunda
namn kommer. En av informanterna upplever just detta som ngot vldigt positivt, och menar att det skapar
en chans att svara p nyfikna frgor om den samiska
kulturen. En annan ppekar att det r ganska sknt att
omedelbart i en ny bekantskap ha ett naturligt tillflle
att tala om att hon r same.11 Men visst innebr ett samiskt namn ocks strre risk fr rasistiskt eller p andra
stt negativt bemtande, som tyvrr fortfarande r ganska vanligt. Som en informant uttrycker det: Det r ju
att blotta vem jag r.12
Namnets roll som kulturarv aktualiseras bde i intervjuerna och i arkivmaterialet. I flera fall motiveras
ett namnbyte med att man vill att ett gammalt samiskt
namn ska bevaras och leva vidare. En informant menar att det knns viktigt att barnen ska f mjlighet
att fra slktens namn vidare, och att s mnga som
mjligt ska bra det i framtiden ocks. En annan uttrycker att det inte spelar s stor roll hur de egna barnen vljer att gra med efternamnet nr de blir ldre,
det viktiga r i stllet varfr de gr som de gr. Om
de vljer bort namnet just fr att det lter samiskt har
hon ju misslyckats som frlder i det hon vill ge sina
barn, nmligen trygghet och stolthet ver sitt samiska
ursprung.13
I arkivmaterialet motiveras ett namnbyte med att
de skande redan skulle ha burit det nskade namnet om ej staten hade tvingat samerna att byta efternamn.14 Det har aldrig funnits ngot statligt namnbytestvng i Sverige, dremot starka attityder mot vissa
typer av namn, och enskilda prster har naturligtvis
haft stor makt ver vad som har skrivits in i kyrkbckerna. Denna motivering r allts inte helt sakligt
underbyggd, men den stter nd fingret p ngot
mycket vsentligt, nmligen namnbytet som manifestation eller protestaktion mot hur samer har behandlats av majoritetssamhllet och den svenska staten. En
av de intervjuade informanterna menar att det blir en
lite politisk del i namnbytet ocks varfr ska hon
som same bra ett svenskt namn som har frts in av
majoritetssamhllet, i stllet fr ett samiskt? Ur den
aspekten knns det viktigare, menar informanten, att
det aktuella namnet r samiskt n att det har tradition inom den egna slkten.15 Detta anknyter till den
ideologiska funktionen hos namn. Genom att bra ett
samiskt namn visar man fr vrlden att man finns och
vem man r. Man visar att man r same, och att man
r stolt ver det.
Referenser
Otryckt material
Namnbytesanskningar frn Riksarkivet i Stockholm,
Patent- och registreringsverkets namnavdelning i Sderhamn och Skatteverkets folkbokfringsenhet i Eskilstuna.
Tryckt material
Brylla, E., 2002. Urskta, hur var namnet? Personnamn i
praktiskt bruk. Bombus, Uppsala.
Frndn, M., 2010. Att blotta vem jag r. Slktnamnsskick och slktnamnsbyten hos samer i Sverige
59
19202009. Namn och samhlle 23. Institutionen fr

nordiska sprk, Uppsala.
Hagstrm, Ch., 2006. Man r vad man heter. Namn och
identitet. Carlssons, Stockholm.
Slutnoter
1 Denna artikel baseras p min avhandling (Frndn
2010).
2 Frndn 2010:92.
3 Brylla 2002:67.
4 Frndn 2010:184 f.
5 Frndn 2010:186.
6 Frndn 2010:195 f.
7 Hagstrm 2006:106.
8 Frndn 2010:196.
9 Frndn 2010:226 f.
10 Frndn 2010:230.
11 Frndn 2010:228.
12 Frndn 2010:231.
13 Frndn 2010:229 f.
14 Frndn 2010:216.
15 Frndn 2010:231.
verst (t.v.): Eva-Lotta Pivi

reflekterar ver auditoriets reflektioner.
(t.h.) Mrit Frndn hlsar deltagarna vlkomna till symposiet.
Nederst: Ivriga forskningsdiskussioner mellan Weronika Axelsson
Linkowski, Anna Lydia Svalastog
och Krister Stoor i en paus under
symposiet.
Foton: Hkan Tunn.
60
Samiska varieteter
Torbjrn Sder, Institutionen fr moderna sprk, Uppsala universitet
Utkat abstract
et samiska sprkomrdet strcker sig frn Kolahalvn i nordost ver Nordkalotten och vidare i
ett brett band lngs den skandinaviska fjllkedjan till
norra Dalarna i sydvst. I grunden utgr omrdet ett
sprkligt kontinuum, dr skillnaderna mellan varieteter
i regel kar med det geografiska avstndet. Presentationen berrde ngra centrala samiska sprkdrag, dels drag
som r gemensamma fr samtliga samiska varieteter,
dels sdana som begrnsar sig till vissa varieteter. Exemplen kommer frn syd-, lule- och nordsamiska, dvs. de
samiska varieteter i Sverige som har ett standardiserat
skriftsprk.
Ngra av de grundlggande sprkdrag som skiljer
samiskan frn svenskan berr verbsystemet. Nr man
bjer ett svenskt verb i presens s har det samma form
i alla grammatiska personer. Det heter jag frstr, du
frstr, han frstr osv. I samiskan dremot har varje
person en egen ndelse. P nordsamiska heter det mon
ipmirdan, don ipmirdat, son ipmirda. Om pronomenet
utesluts framgr det fortfarande vilken grammatisk person som utfr handlingen.
En annan viktig skillnad r att samiskan har speciella verbformer och pronomina som anvnds fr att
uttrycka att tv personer utfr en handling. I svenskan
finns tv numerus: singularis (jag, du, han/hon frstr)
och pluralis (vi, ni, de frstr). ven i samiska, hr representerad av nordsamiska, finns singular: mon ipmirdan,
don ipmirdat, son ipmirda och plural: mii ipmirdit, dii
ipmirdehpet, sii ipmirdit. En skillnad r dock att pluralis
i samiskan syftar p tre eller fler personer. Fr att uttrycka att tv personer utfr handlingen anvnds istllet
dualis: moai ipmirdetne vi tv frstr, doai ipmirdeahppi ni tv frstr, soai ipmirdeaba de tv frstr.
Det samiska sttet att negera ett verb skiljer sig frn
det svenska. P svenska anvnds adverbet inte fr att
Torbjrn Sder disputerade 2001 p avhandlingen

Walk this Way: Verbs of Motion in Three FinnoUgric Languages, dr rrelseverb i nordchanti,
nordsamiska och ungerska analyserades ur ett
synkront och diakront perspektiv. Han undervisar
i nordsamiska vid Institutionen fr moderna sprk,
Uppsala universitet, och r framfrallt intresserad
av samisk sprkvetenskap. Vid sidan av samiska gnar han sig t den skogsfinska varietet som talades
i Vrmland fram till mitten av 1900-talet.
negera en sats, t.ex. jag skriver inte, du skriver inte, han/

hon skriver inte. I samiskan anvnds istllet ett negationsverb och drtill en negationsform av det verb som
uttrycker handlingen. Negationsverbet bjs efter person och numerus medan negationsformen alltid r den
samma. Exemplen r frn lulesamiska: iv tjle jag skriver inte, i tjle du skriver inte, ij tjle han/hon skriver
inte.
De samiska varieteterna prglas av ljudvxlingar.
I sydsamiskan r omljudssystemet vldigt utvecklat.
Omljudet innebr att kvaliteten p vokalen i frsta stavelsens frndras beroende p kvaliteten p vokalen i
efterfljande stavelse. Det sydsamiska verbet mnnedh
beska; g har fljande vokalvariation i presensparadigmet: manne mnnem jag gr, dhte mnna han/hon
gr, mnnoeh minnien vi tv gr. I nord- och lulesamiskan, dr omljudet inte lika omfattande, finns ocks
en ljudvxling som berr konsonanterna. Konsonantvxlingen, som saknas i sydsamiska, kallas stadievxling. Stadievxlingen r i vissa fall betydelseskiljande.
Den nordsamiska nominativformen mnn barn
frvandlas till genitivformen mn barnets genom en
vxling frn stark- till svagstadium.
Andra saker som prglar de samiska varieteterna r
bl.a. frekomsten av ett utvecklat kasussystem, postpositioner samt ett omfattande avledningssystem.
61
Att skapa och bevara ett skriftsprk

en projektpresentation
Cecilia Hedlund, Institutionen fr moderna sprk, Uppsala universitet
Abstract
projektet Att skapa och bevara ett skriftsprk: ortografi
och ordval i tidig samisk lexikografi studerar vi hur de
nord- och sydsamiska skriftsprken utvecklats frn de
tidigaste skriftproven till idag. De som frst skrev ngot
p samiska var ju inte samer, utan svenska och norska
prster och missionrer som skickades till lappmarken
p 161700-talet, och som hade till uppgift att predika
och sprida kristendomen. Enligt den lutherska lran
br detta ske p folkets sprk och drfr blev det ndvndigt att skapa ett skriftsprk, bde fr att verstta
religionens texter och fr att prsterna sjlva behvde
det som arbetsredskap.
Ett syfte med projektet r att studera i vilken utstrckning de moderna nord- och sydsamiska skriftsprken r prglade av dessa tidiga ansatser att skapa
ett skriftsprk, och kanske ocks f svar p frgan i vad
mn de samiska sprkens ursprungliga struktur kan
ha frndrats genom kontakten med de skandinaviska
sprken.
Frutom jag sjlv arbetar ocks professor Lars-Gunnar Larsson med projektet. Projektet r finansierat av
Vetenskapsrdet under tiden 20102012.
62
Cecilia Hedlund r filosofie doktor i allmn sprkvetenskap, och har arbetat som lektor i allmn sprkvetenskap, samiska och svenska. Fr nrvarande s
gnar hon sig t att forska i samiska.
Den frsta tryckta boken p samiska: en ABC-bok frn 1619

(ur Nordisk tidskrift fr bok- och biblioteksvsen, 1922).
Ngot om gamla lrobcker i samiska och en ny

Cecilia Hedlund, Institutionen fr moderna sprk, Uppsala universitet
r den som vill lra sig engelska, tyska eller ngot

annat av de stora vrldssprken kan utbudet av lrobcker, kurser och undervisningsanordnare frefalla
obegrnsat. Fr den som vill lra sig ett minoritetssprk, som samiska, har mjligheterna alltid varit betydligt mer begrnsade.
Vid Uppsala universitet gavs de frsta frelsningarna i samiska av fil.lic. K.B. Wiklund1 hstterminen
1895, men redan hstterminen 1894 var det mjligt att
f enskild undervisning i samiska av honom. Dessfrinnan fanns det knappast ngon lroanstalt i Sverige som
gav undervisning i samiska. Nr Svenska Missionsfrbundet snde tre missionrer till Lappland 1880 kom de
frst till prsten Johannes Mrtsell i Mal fr att lra sig
samiska av honom. Hur prsten Mrtsells undervisning
gick till vet vi inte. Ngon tryckt lrobok fanns inte p
den tiden. Men vi vet att missionrerna under den tid
de var hos Mrtsell versatte ett traktat till samiska som
sedan trycktes, och det ger kanske en vink om undervisningens innehll.
Den frsta lroboken i samiska trycktes 1882. Frfattare var prsten Sigvard Nielsen. Nielsen hade lrt
sig samiska vid universitetet i Kristiania (Oslo), dr
man gav undervisning i samiska, och drefter hade
han vistats i Kautokeino. Nr han senare blev anstlld
som lrare vid Troms Skolelrerseminarium och fick
undervisa i samiska, s var dr en studentgrupp som
skiljde sig frn dem som fanns p universitetet; de var
inte frtrogna med grammatisk terminologi. I frordet
skriver Nielsen att:
For saadanne maatte naturligen det eneste tilgjngelige

grammatiske Apparat i Lappisk Professor Friiss saare2
vrdifulde Grammatik vise sig for videnskabeligt
anlagt og falde tung, beregnet som den nrmest er paa
Lsere med akademisk dannelse.
I lroboken, Lappisk Elementrlrebog, har Nielsen varvat grammatiken med exempelmeningar att verstta
bde frn samiska till norska och frn norska till samiska.
Satserna r tagna dels frn den kyrkliga sfren, dels frn
vardagslivet. Bland de meningar som ska versttas frn
samiska till norska finner vi fljande exempel (s. 63):
De (to) spiste af Kundskabens Tr. Han var ikke bange

for Ulven. Han blev drbt af hedningerneGammerne
har kun en Dr Sengen var ikke fri for Lopper.
I slutet av boken finns 15 sidor med sammanhngande
texter, med tillhrande ordlista. Vad gller uttalet ges
kortfattade frklaringar av bokstvernas ljudvrde p
mindre n tv sidor. Om ortografin skriver han att det
r den som anvnds i de senast utkomna lapska bcker.
Lroboken bygger p nordsamiska.
Varken de missionrer som vistades hos prsten
Mrtsell i Mal eller de blivande lrarna p Troms
Skolelrerseminarium hade nog ngra svrigheter att f
hra samiska. De vistades ju i en milj dr det fanns en
samisktalande befolkning. P s stt hade de en frdel
i frhllande till andra studenter av frmmande sprk.
Samma r (1882) som Sigvard Nielsens lrobok
trycktes s publicerades i Tyskland en liten skrift av
pseudonymen Quousque tandem med titeln Der Sprachunterricht muss umkehren! (Sprkundervisningen
mste brja om!) dr han kritiserade dtidens undervisning i sprk. I den talade frfattaren (som undervisade i engelska) om hur arbetsamt det var fr skolelever
att lra sig sprk. Han nmnde srskilt problemet med
bokstvernas namn och deras uttal. Denna skrift fick en
oerhrd genomslagskraft, och ett resultat blev att under
Tredje nordiska filologmtet i Stockholm 1886 bildades
freningen Quousque Tandem. Skandinavisk Frening
fr frbttrad sprkundervisning. I ledningen fanns bl.a.
Johan August Lundell, som sedermera blev professor i
slaviska sprk i Uppsala, och ocks skapade landsmlsalfabetet. Freningen antog ett program fr hur undervisningen skulle frbttras, dr den frsta var fljande:3
Till grund fr undervisningen lgges icke skriftsprket
utan det verkliga, levande talsprket. I de sprk, vilkas
ortografi i hgre grad avviker frn uttalet, brjar man
drfr med texter i fr ndamlet lmplig ljudtrogen
omskrivning.
Bland de vriga punkterna finns att man redan frn
brjan skulle utg frn sammanhngande texter och
inte lsryckta satser.
63
Till bakgrunden hr ocks att den artikulatoriska fonetiken hade vxt fram under slutet av 1800-talet. International Phonetic Association (IPA) bildades 1886 i Paris.
Nr K. B. Wiklunds undervisning i samiska brjade, var det troligen lulesamiska hans studenter fick lra
sig. Det r nmligen den varietet som beskrivs i den lrobok som K. B. Wiklund gav ut 1901. I denna r punkten om ljudtrogen omskrivning nstan helt genomfrd.
Boken brjar med ett avsnitt kallat Ljudlra dr de
enskilda bokstvernas uttal ges, liksom de regelbundna
frndringar av ljuden som uppkommer vid bjningen
av ord, och sedan fljer en grammatikdel. Frst drefter
kommer ett kapitel som heter Det lulelapska skriftsprket dr skillnaderna mellan skriftsprket och talsprket sammanfattas i 15 punkter. Det ska hr betonas att
de flesta men inte alla av punkterna handlar om
diakritiska tecken som skriftsprket saknar, men som
Wiklund utrustat den ljudtrogna omskrivningen med.
Wiklund betonar (s. 105) hur viktigt det r att man inte
brjar med skriftsprket:
Af ofvanstende regler torde framg, att man vid inlrandet af lulelapskan ovilkorligen mste utg frn det
talade sprket, enr skriftsprket fr att kunna behandlas rtt fordrar god insikt i sprkets uttal. Om man
tvrtom vid sina studier utgr frn skriftsprket, blir
det ofta besvrligt att lra sig ordens rtta bjning (),
hvarjmte man fr mycket svrt att frst det talade
sprket och att sjlf p ett begripligt stt uttrycka sig
i tal. Lsaren afrdes slunda bestmdt frn att brja
sina lapska studier med skriftsprket, oaktadt denna
sprkform kan se enklare ut n det talade sprket
Hr kan man notera dels att det var Wiklund sjlv som
skapade det lulelapska skriftsprket, dels att det var avsett fr modersmlstalare och sdana som redan behrskade samiska.
Wiklunds lrobok har ocks 21 lsestycken. Lsestyckena liksom ordlistan som hr till dem r skrivna
endast med ljudtrogen skrift. Efter de frsta 21 lsestyckena kommer ngra sidor med sgner som har parallella texter p skriftsprk och i ljudtrogen omskrivning, och drefter fljer parallella texter p nordlapskt
(dvs. Lstadius skriftsprk fr lulesamiskan) och lulelapskt skriftsprk. Om innehllet i texterna sger Wiklund i frordet:
I lsestyckena 121 genomgs det viktigaste af grammatiken och meddelas de fr umgnget med lapparne mest behfliga orden. Hrp flja ngra typiska
folksgner samt en del parallelltexter ssom inledning
till den religisa litteraturen p nordlapskt och lulelapskt
skriftsprk.
64
Nsta lrobok som gavs ut var en lrobok i nordsamiska. Det var Konrad Nielsens Lrebok i lappisk i tre
band (192629). Det frsta bandet innehller en grammatik, det andra texter, och det tredje bl.a. ordlista och
kommentarer till texterna samt versttningar av dessa.
Nielsen har fr sin lrobok valt en notation som han
menar ska:
gjre det mulig for elevene tilegne sig en bra uttale,
men tar ogs hensyn til sproghistoriske forhold. Skrivemten skulde gjengi distinksjoner som har sproghistorisk betydning, og gjre det p en konsekvent gjennemfrt mte.
Nielsens bok vnder sig allts bde till universitetsstuderande och till den vetenskapliga vrlden. Han sger ocks att boken ska kunna anvndas fr sjlvstudier. Han har konstruerat en ortografi som ena sidan
ska gra det mjligt fr de universitetsstuderande att
lra sig ett uttal som r begripligt fr en samisktalande
befolkning. andra sidan ville han tillfredsstlla den
vetenskapliga vrlden, som p hans tid frmst sysslade
med etymologi och historisk sprkforskning, och drfr tog han inte hnsyn till de ljudfrndringar som
skiljer huvuddialekterna frn varandra. Liksom Wiklund hade Nielsen utformat sin ortografi sjlv. Frutom
i lroboken, och i det lexikon han senare gav ut, har
han ocks anvnt den i ett par versttningar.4 Bortsett
frn vetenskapliga sammanhang, dr det hnder att den
fortfarande anvnds ibland, tycks det inte som den brukats av ngon annan n honom sjlv.
ren 195051 fattade det norska Kirke- og undervisningsdepartementet och den svenska Skolverstyrelsen
beslut om en gemensam nordsamisk ortografi som
skulle anvndas i skolor bde i Norge och i Sverige. Nr
Knut Bergsland, r 1961, gav ut sin lrobok i nordsamiska, Lrebok i samisk, var det naturligtvis den ortografin
som anvndes. Enligt frordet var mlgruppen i frsta
hand studenter som lste samiska vid Troms off. lrerskole, men frfattaren skriver att han hoppas att den
kan anvndas ven av andra som vill lra sig samiska.
Av bokens 126 sidor r de frsta 106 gnade t grammatiken och de fljande 20 t velsesstykker med
hnvisningar till grammatikens paragrafer och ordlistor.
Ngra av texterna i vningsstyckena r hmtade frn
Just Qvigstads folksagor.
Sedan Bergslands lrobok publicerades har nordsamiskan ftt en ny ortografi (1978). Bland de lromedel som sedan givits ut, har det inte funnits ngot som
varit direkt avsett fr universitetsstuderande som lser
samiska som ett frmmande sprk; de lromedel som
publicerats har antingen varit avsedda fr hemsprks-
undervisningen i rskurs 3 och 4 i norsk grundskola

eller fr vuxna nybrjare som lser i lngsam takt i studiecirkel (exempelvis radioserien Davvin). Bda dessa
har anvnts i undervisningen vid Uppsala universitet.
Lars-Gunnar Larsson och jag har nu skrivit en lrobok som grundar sig p det material vi har utarbetat
fr undervisningen i nordsamiska som frmmande
sprk. Nr Sigvard Nielsen och K. B. Wiklund skrev
sina bcker var de som studerade samiska i frsta hand
blivande prster och lrare som skulle verka bland samerna. Fljaktligen hmtades ordfrrd och innehll frn
kyrkan och fjllvrlden. Idag r samer bosatta ven utanfr det traditionella bosttningsomrdet, och endast
en minoritet r sysselsatta inom rennringen. Vr bok
har titeln Ii due duoddaris Inte bara i fjllet och r utgiven i institutionens fr moderna sprk finsk-ugriska
lromedelsserie. Med titeln vill vi peka p att samiska
gr att anvnda ven utanfr det traditionella bosttningsomrdet. Vi har med texterna i vr bok frskt att
ge de studerande ett ordfrrd som ska gra det mjligt
fr dem att anvnda samiska ven i stadsmiljer som
Stockholm och Uppsala. Vad gller uttalet kan vi konstatera att tack vare teknikens framsteg behver vi inte
som K. B. Wiklund laborera med ljudomskriven text,
utan kan nja oss med den vanliga ortografin och att
ge anvisningar fr uttalet i ett avsnitt om ljudsystemet.
Detta har vi sedan kompletterat med inlsning av exemplen p en CD-skiva och p skivan finns ocks samtliga texter i boken inlsta. Vr frhoppning r att boken
ska kunna bidra till samiskans verlevnad i framtiden
och inte bara i fjllen.
Referenser
Bergsland, Knut, 1951/52. Hvordan den nye samiske
rettskrivningen ble til. Samisk Selskaps rbog 1:2850.
Bergsland, Knut, 1961. Lrebok i samisk. Kirke- og undervisningsdepartementet.

Elfstrand, Daniel, 1918. Tjugufem rs erfarenhet med
den induktiv-imitativa sprkundervisnings-
Metoden i Korln, A. Modern sprkundervisning.
P.A. Norstedt & Sners frlag. Stockholm. Sid.
3367.
Fevrell, Walter, 1918. Ur Bidrag till de moderna frmmande sprkens metodik (1909) i Korln,
A. Modern sprkundervisning. P.A. Norstedt & Sners frlag. Stockholm. Sid. 722.
Guttorm, I. m.fl., 198385. Davvin: nybrjarkurs i nordsamiska 14. Utbildningsradion. Stockholm.
Howatt, A.P.R., 1984. A History of English Language
Teaching. Oxford University Press.
Nielsen, Konrad, 19261929. Lrebok i lappisk. Brgger.
Oslo.
Nielsen, Sigvard, 1882. Lappisk Elementrlrebog. Grndahl & Sns Bogtrykkeri, Kristiania.
Quousque Tandem (Vitor, V.), 1882. Der Sprachunterricht muss umkehren! Heilbronn.
Svenska Missionskyrkan/ SMU /Kyrka i Sameland /
Historia, http://www.on.missionskyrkan.se/
Uppsala Universitetskatalog, 18941896, 1905. Akademiska Boktryckeriet, Edv. Berling. Uppsala.
Wiklund, K. B., 1901. Lrobok i lapska sprket. Lundeqvistska bokhandeln. Uppsala.
Slutnoter
1 Flera r senare, 1905, blev K. B. Wiklund Uppsalas
frste professor i finsk-ugrisk sprkforskning.
2 Sv: mycket.
3 Elfstrand 1918:35.
4 Bergsland 1952:34.
65
Museum Anatomicum Upsaliense

Anne Ingvarsson Sundstrm & Geoffrey Metz, Museum Gustavianum, Uppsala
rn mitten av 1800-talet fram till 1920-talet samlade den dvarande Anatomiska institutionen
vid Uppsala universitet in ett stort antal skelett, tusentals kranier och annat mnskligt material. Skelettmaterialet kom frn olika kontexter: dissektioner,
inkp och gvor frn upptcktsresande, men huvuddelen av benen kom frn arkeologiska utgrvningar
av olika gravplatser i Sverige. Benens ursprung och
infrander antecknades i en katalog med pskriften
Museum Anatomicum Upsaliense. Catalogus Specialis
I. Osteologia.
Skelettmaterialet anvndes fr studier av anatomi
och patologi men delar av samlingen var troligen nra
knutna till den forskning som bedrevs vid det rasbiologiska institutet i Uppsala under brjan och mitten av
1900-talet.1
r 1996 upptcktes delar av denna samling i Uppsala universitets frrdslokaler och ret efter sknktes
samlingen till Statens historiska museer (SHMM).
Kvarvarande delar av samlingen, som frvarats p
Institutionen fr medicinsk cellbiologi (f.d. Institutionen fr anatomi) i Uppsala, sknktes till Museum
Gustavianum vren 2009. Under arbetet med att inventera och registrera benen i samlingen visade det
sig att delar av de ofullstndiga skeletten befann sig
bland de ben som hade sknkts till SHMM nr den
ursprungliga anatomiska samlingen splittrades 1997.
Eftersom samlingen innefattar ben frn flera minoritetsgrupper och ursprungsbefolkningar, bl.a. samer,
bedmdes det som extra viktigt att gra en grundlig
inventering av hela materialet, och rent fysiskt sammanfra skelettdelar som en gng tillhrt en och samma individ.
I brjan av 2011 beslutades att Museum Gustavianum skulle ta ver ven den del av den anatomiska
samlingen som tidigare sknkts till SHMM, fr att p
s stt underltta processen med att sammanfra ben
frn individer. Man ville ocks terstlla kvarvarande
delar av den osteologiska samling som en gng benmndes Museum Anatomicum Upsaliense. Fr nrvarande
frvaras benen i Uppsala universitets fremlsarkiv och
dr pgr en osteologisk inventerings- och registreringsprocess.
66
Anne Ingvarsson Sundstrm r fil. dr i Antikens kultur och samhllsliv vid Uppsala universitet och frste antikvarie vid Museum Gustavianum. Hennes
forskning har ett bioarkeologiskt perspektiv som
fokuserar mnniskors hlsa och levnadsvillkor i olika kulturer och tidsperioder: frn det frhistoriska
Grekland till tidigmoderna svenska gruvarbetare
frn Sala gruvkyrkogrd.
Geoffrey Metz r doktorand i egyptologi vid Uppsala universitet och frste antikvarie med ansvar fr
samlingarna vid Museum Gustavianum. Han forskar kring mnskliga kvarlevor frn Egypten, bde
arkeologiskt och idhistoriskt, med tonvikt p det
material som finns i Sverige.
Kraniet i fokus
Benen frn anatomiska institutionen i Uppsala r naturligtvis bara en av mnga liknande samlingar som frvaras p svenska museer och universitetsinstitutioner.
Dessa samlingar, som tidigare legat bortglmda i olika
magasin, har under senare r kommit att uppmrksammas av bde forskare och ursprungsbefolkningar, och
inte minst i massmedia.
Katalogen dr lpnummer, benslag, rtal fr infrande i
samlingen, skallmtt, kn samt ibland lder och ursprung
antecknades.
En sida ur osteologikatalogen dr kranier av samer frn Lycksele, Varangerfjorden och Kolahalvn har noterats.
ven om mnga av de mnskliga kvarlevorna som

ingick i Museum Anatomicum Upsaliense anvndes i
anatomiundervisningen s framgr ocks ett speciellt intresse fr just mnniskoskallars olika form och utseende.
Intresset fr skallform framgr av att den strsta delen av
samlingen utgrs av just skallar med mttangivelser noterade i osteologikatalogen, men ven av att majoriteten av
de mnga monterade skeletten i samlingen nstan alltid
har sina skallmtt angivna, ven d andra uppgifter om
individernas ursprung r ofullstndiga.2
Frn osteologikatalogen kan man utlsa att mnga
olika nationaliteter och folkgrupper fanns representerade i samlingen, dribland samer frn Lycksele, Rounala, Varangerfjorden och Kolahalvn. Under denna
tidsperiod frekom ett flitigt upptcktsresande och
forskare frde ofta med sig allehanda freml som ansgs exotiska, men ven skelettmaterial, frn sina expeditioner. Ett exempel r arkeologen Gustaf Hallstrm
som, under sina resor p Kolahalvn, grvde ut, eller
snarare plundrade, ryska samers gravar.3 En del av de
ben Hallstrm frde med sig till Sverige kom att ing i
Anatomiska institutionens samling. Hallstrm tog med
sig flera olika skelettdelar frn Kolahalvn, men endast
kranierna noterades i osteologikatalogen.4 Det rder
allts inga tvivel om att kraniet ansgs vara den mest
intressanta kroppsdelen nr skelettmaterialet skrevs in
i samlingarna vid Anatomiska institutionen. Detta var

kanske inte s konstigt med tanke p att det redan i
brjan av 1800-talet hade uppsttt ett stort intresse fr
skallar, genom den lra som kom att benmnas frenologi. Frgrundsgestalten var Franz Joseph Gall som
menade att skallens form hade samband med sjlsliga
och intellektuella egenskaper vilka satt i olika delar av
hjrnan.5
Under 1800-talet brjade forskare ska efter det
nordiska folkets urhem och man skte frklara och
rttfrdiga olika politiska och historiska skeenden vilket
resulterade i att nationalism och kolonialism frodades.6
Kulturhierarkiska teorier gav upphov till ett rastnkande dr utseende, intelligens och kultur sammankopplades.7 I mitten av 1800-talet utvecklade Anders
Adolf Retzius (17961860) en metod fr att mta hjrnsklskraniets form och sedan, via utrknandet av ett
s.k. Cephaliskt index, urskilja tv skalltyper: lngskallar och kortskallar. Formen p kraniet kopplades senare
till karaktren: lngskallarna ansgs vara intellektuellt
hgtstende medan kortskallar ansgs betecknande fr
vad man kallade primitiva folkgrupper, till vilka man
rknade bl.a. samerna.8
Sjlva grunden till dtidens skallsamlande utgjordes sledes av en nskan att kartlgga, kategorisera och
rangordna mnniskor utifrn deras skallform. Det fanns
sllan ngot intresse av att underska benen utifrn dagens osteologiska frgestllningar om hlsotillstnd,
ddlighet och kosthllning.9 Istllet skte man bevis fr
att nordborna hade en lngskallig (dolichocephal) huvudform fr att p s stt belgga en frekomst av den
germanska rasen s lngt bak i tiden som mjligt med
hjlp av kranier frn arkeologiska utgrvningar.10
Vrdet av skelettmaterialet
ven om kraniet stod i fokus under sent 1800-tal och
brjan av 1900-talet, fanns det ocks ett behov av hela
kroppar fr anatomiundervisning. Den monterade skelettsamlingen innehller ett nittiotal mer eller mindre
kompletta skelett, liksom flera lsa armar, ben, hnder
och ftter som hittills inte kunnat tillfras ngot av skeletten. I samlingen finns mn, kvinnor och barn i olika
ldrar, men majoriteten utgrs av skelett frn vuxna
mn. Varifrn kom d alla dessa skelett? Precis som i
kraniesamlingen finns hr ben frn svenska och utlndska minoritetsgrupper och andra individer vilkas skelett
grvts upp ur gravar och frts till Uppsalainstitutionen.
Ngra skelett hade kpts in frn utlndska medicinska
institutioner eller frn privatpersoner, men huvuddelen
hrrr frn individer som avlidit och/eller dissekerats
i Uppsala- och Stockholmsomrdena, liksom skelett
67
Geoffrey Metz och Anne Ingvarsson Sundstrm presenterar Museum Gustavianums arbete med repatriering fr bl.a. Inger
Zachrisson och Torbjrn Sder. Foto: Hkan Tunn.
vars kontext r oknd. Hr finns ven skelett frn mnniskor som begtt sjlvmord, avlidit i fngelser eller p
olika vrdinrttningar. Mnga av skeletten har sjukliga
frndringar (t.ex. frakturer eller spr av infektionssjukdomar som tuberkulos) eller ngon morfologisk avvikelse (t.ex. extra revben eller kotor).
En noggrann osteologisk genomgng av den monterade samlingen ger vid handen att de skelett som inte
kommer frn minoritetsgrupper eller frn andra lnder
knappast utgr ett slumpvis urval. En jmfrelse av skelettens fysiska egenskaper (t.ex. sjukliga frndringar)
och den informationen som finns noterad om dem i
osteologikatalogen ger dels insikter om vad man ansg
viktigt att notera d de skrevs in i samlingen, dels information om vilken osteologisk och biografisk information som man inte ansg vara viktig. En fullstndig osteologisk analys kan komma att ge vrdefulla kunskaper
om skelettpatologier, livsstil och mnskligt beteende.11
Skelettsamlingen r sledes intressant p flera olika
stt. Ur ett idhistoriskt, medicinhistoriskt och museologiskt perspektiv r det intressant att underska vilket
anatomiskt material man ansg vara betydelsefullt att
studera, bevara och registrera under perioden 1800tal till tidigt 1900-tal.12 Ur ett osteologiskt perspektiv
r samlingen av olika sjukliga skelettfrndringar och
anatomiska variationer oerhrt viktig, eftersom stora
68
skelettsamlingar med dokumenterade ldrar och kn r

sllsynta. Museum Anatomicum Upsaliense har sledes
en unik forskningspotential fr osteologer, arkeologer,
historiker och skulle ocks utgra en ovrderlig resurs
fr undervisning i dessa mnen.
Forskning eller terbegravning av vem och fr
vem?
Nr det gller frekomsten av mnskliga kvarlevor frn
olika folkgrupper som p olika stt behandlats illa under historien (och som i mnga fall fortfarande diskrimineras), r det naturligtvis ltt att frst vilka sr som
bensamlandet lmnat hos dessa grupper. En repatriering av vissa ben br sledes vara en av de hgst prioriterade, om n inte helt oproblematiska, uppgifterna fr
museet efter det att arbetet med dokumentationen av
samlingen och sammanfrandet av spridda skelettdelar
har avslutats. Fr det samiska benmaterialet frn Rounala finns sedan tidigare beslut p att det inte ska terbegravas, utan deponeras p jtte, Svenskt Fjll- och
Samemuseum. Repatriering av ben till utlndska folkgrupper r ocks aktuella. Generellt sett verkar dock
dessa repatrieringsrenden vara utdragna processer dr
lng tid frflyter ven efter det att besluten faktiskt har
fattats. I mnga fall beror frdrjningen troligen p en
avsaknad av resurser hos de mottagande parterna.
I ett internationellt perspektiv utgr repatriering av

mnskliga kvarlevor en just nu aktuell och omdiskuterad frga inom museiverksamhet svl som inom, arkeologisk och osteologisk forskning. I takt med att gamla
bensamlingar vrlden ver kommer till allmnhetens
knnedom kar ocks kraven frn grupper som krver
ett terbrdande, och mnga gnger ven terbegravning av benen frn frfder/frmdrar. Denna debatt
r komplex och utrymmet hr tillter endast ett kort
omnmnande av ngra f synpunkter som framfrts
frn fresprkare respektive motstndare.
Den mrka historiska bakgrunden till hur mnga
av de mnskliga kvarlevorna kommit in i samlingarna
utgr ofta ett av de starkaste argumenten fr terbegravning.13 Bland de marginaliserade grupper som krver tillbaka benen av sina dda frfder, menar mnga
att ett frhindrande av terbegravning innebr fortsatta
vergrepp och diskriminering nr det istllet skulle vara
mjligt att ge tminstone denna form av upprttelse.14
Dessa krav har mtts av motstnd t.ex. frn flera forskare inom osteologi och arkeologi som bl.a. menar att
vidare studier omjliggrs om benen terbegravs, och
att krav som innebr att vrdefullt forskningsmaterial
frstrs fr alltid r orimliga.15
Grnsdragningar avseende vilka som kan gra ansprk p de mnskliga kvarlevorna dr inte direkt slktskap eller ett gemensamt historiskt frflutet kan belggas, utgr en annan komplicerad frga.16 Hur avlgset
beslktad r fr avlgset? I repatrieringsfrgor frefaller det viktigt att beslutsfattare, berrda myndigheter
och museer skaffar sig mycket goda kunskaper om ursprungsbefolkningarnas historia, syn p dden och livet
efter dden, d som nu.17
Ett dilemma r att de som hgljutt argumenterar fr
terbegravning ofta blir sprkrr fr en hel folkgrupp.
Hur vet man att de krav som stlls motsvarar majoritetens sikter? Hur vet man att framtida generationer
forskare t.ex. frn de utsatta folkgrupperna inte kommer att se terbegravningarna som ett hinder fr deras
utforskande av sitt folks historia och livsvillkor?
Det r viktigt att de forskare som motstter sig repatriering och/eller terbegravning kan respektera och
visa frstelse fr nskemlen hos grupper som vill
terta kontrollen ver sin egen historia, och vars synstt
p omvrlden skiljer sig frn forskarens eget.18 Detta betyder inte att man alltid ska ge avkall p sin vertygelse
att kulturarvet r gemensamt, och att mjligheterna till
forskning om historiska skeenden och tidigare levnadsbetingelser r viktiga fr alla, om tidigare tankesystem
ska kunna ifrgastts och alternativa historier skrivas.19
En avsaknad av dialog och empatisk hllning frn alla
inblandade resulterar ltt i lsta positioner som gr det

svrt att fra debatten vidare.
Sammanfattning
Det pgende arbetet med att inventera och ordna upp
bensamlingen frn Museum Anatomicum Upsaliense
har inneburit att flera ofullstndiga skelett ter blivit
kompletta och att vi har ftt bttre kunskap om benens
ursprung. Denna kunskap r oumbrlig, eftersom flera
folkgrupper nu gr ansprk p repatriering av kranier
och skelett. Vid repatrieringsrenden r det frsts oerhrt viktigt att det inte rder ngra tveksamheter om
benens proveniens samt att man ocks frskrar sig om
att alla kvarvarande delar av individerna har samlats
ihop.
Museum Anatomicum r av stort intresse dels ur
vetenskapshistorisk och medicinhistorisk synvinkel,
dels fr osteologisk och arkeologisk undervisning och
forskning. Benen ger oss unika mjligheter att studera
bl.a. sjukliga frndringar och anatomisk variation,
p s stt kan vi f nya kunskaper om olika folk- och
samhllsgruppers tidigare levnadsvillkor och livsstil.
Till skillnad frn mnga skriftliga kllor, skildrar skelettet inte frmst samhllselitens historia och synstt,
hr finns levnadshistorier frn dem vars rst sllan blir
hrd. Fr dem av oss som lever ett bekvmt, vlnrt
och ofta stillasittande liv utgr dessutom benen ett memento om helt andra livsstilar och levnadsmiljer.
Forskning p mnskliga kvarlevor r frsts ngot
som vcker mnga knslor, framfrallt hos de minoritetsgrupper som misstnker att ben frn avlgsna slktingar finns i anatomiska samlingar och fremlsarkiv
runt om i landet. I skelettsamlingen Museum Anatomicum Upsaliense r det visserligen f av de mnskliga
kvarlevorna som kan associeras med minoritetsgrupper,
men det faktum att de nd finns dr ger upphov till
flera svra frgor, och beslut som mste fattas. Ett kat
samhllsintresse fr etiska frgor bidrar till att diskussionerna om repatriering och terbegravning skerligen
kommer att intensifieras. Frhoppningsvis kommer
ingen att behva utses till syndabock fr beslut som fattas under en annan tidsperiod, frhoppningsvis kommer diskussionerna att prglas av msesidig respekt och
intresse fr olika sikter s att sr kan lkas och forskningen kan vidareutvecklas.
Litteratur
Broberg, G., 1995. Statlig rasforskning. En historik ver
Rasbiologiska institutet. Lund.
Cox, M. & Mays, S., 2000. Human osteology: in archaeology and forensic science. London.
69
Edbom, G., 2005. Samiskt kulturarv i samlingar. Rapport frn ett projekt om terfringsfrgor gllande
samiska freml. ttje, Svenskt Fjll- och Samemuseum, 2005:1.
Gowland, R. & Knsel, C., 2006. The social archaeology
of funerary remains. Oxford.
Hagerman, M., 2006. Det rena landet. Om konsten att
uppfinna sina frfder. Stockholm.
Hubert, J., 1989. A proper place for the dead: a critical
review of the reburial issue. s.131166 i Conflict in
the Archaeology of living traditions. Red. R. Layton.
One World Archeology 8, London.
Iregren, E. & Schramm Hedelin, H., 2010. Vi behver
tydliga regler fr bevaring/terbegravning av mnskliga lmningar., Fornvnnen 105:5460.
Jenkins, T., 2011. Contesting human remains in museum
collections. The crisis of cultural authority. New York.
Lundmark, L., 2002. Lappen r ombytlig, ostadig och
obekvm ... Svenska statens samepolitik i rasismens
tidevarv. Ume.
Lynnerup, N., Bennike, P. & Iregren, E., 2008. Biologisk antropologi med human osteologi. Kpenhamn.
Nilsson Stutz, L., 2007. Archaeology, identity, and
the right to culture. Current Swedish Archaeology
15:116.
Ojala, C-G., 2009. Smi Prehistories. The politics of archaeology and identity in northernmost Europe. Uppsala universitet.
Pettersson, M., 2010. Frn fysisk antropologi till osteologi, s. 166200 i Mnskliga kvarlevor ett problematiskt kulturarv. Red. C. Hallgren. Etnografiska
Museet, Stockholm.
Sofaer, J., 2006. The body as material culture: a theoretical osteoarchaeology. Cambridge.
Svanberg, F. 2009. Alla tiders huvudjgare. Dagens
Nyheter, 7 oktober 2009. http://www.dn.se/kulturnoje/essa/alla-tiders-huvudjagare.
Zimmerman, L.J., 1989. Made radical on my own: an
archaeologist learn to accept reburial, s. 6067 i
Conflict in the Archaeology of living traditions. Red.
R. Layton. One World Archeology 8, London.
70
Slutnoter
1 Broberg 1995:15, Svanberg 2009.
2 Ursprung har heller inte antecknats fr alla lsa kranier i samlingen, ca 5 % av det 2000-tal kranier som
skrivits in i osteologikatalogen saknar dessa uppgifter.
3 Ojala 2009:212.
4 Det vriga skelettmaterialet frn Kolahalvn innefattar frmst extremiteter (d.v.s. de lnga rrbenen i armar
och ben). Hand- och fotben, kotor, bcken och revben
verkar inte ha betraktats som lika intressanta ven om
de frekommer i ett par fall.
5 Pettersson 2010:169f.
6 Pettersson 2010:170f.
7 Edbom 2005:44; Lundmark 2002:13.
8 Lundmark 2002:2426; Pettersson 2010:172.
9 Fr mer information om nutida osteologiska metoder, teorier och frgestllningar se t.ex. Cox & Mays
2000; Lynnerup, Bennike & Iregren 2008; Sofaer 2006;
Gowland & Knsel 2006.
10 Hagerman 2006.
11 Detta arbete pgr fr nrvarande vid sidan av inventeringen av samlingen och resultaten kommer att publiceras i en vetenskaplig artikel med ett bde osteologiskt
och idhistoriskt perspektiv.
12 I ett pgende projekt: Huvudjgarna, Museum
Anatomicum och samlandets sociala dynamik under
ledning av Fredrik Svanberg (SHMM) undersks fr
nrvarande fler av dessa frgor.
13 Ojala 2009:251.
14 Jenkins 2011:20.
15 Iregren & Schramm Hedelin 2010; Jenkins 2011:3843.
16 Nilsson Stutz 2007:6. Nilsson Stutz artikel ger en
bra bakgrund till dagens repatrieringsdebatt och en detaljerad redogrelse fr argument och synstt som frts
fram i diskussionen under senare tid, svl nationellt
som internationellt.
17 Jmf. Hubert 1989.
18 Zimmerman 1989:64.
19 Jmf. Nilsson Stutz 2007.
Det samiska initiativet

att vnda p perspektiven
Hkan Tunn, Naptek, Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala
ed denna text vill jag beskriva hur vi i samarbete

med Sametinget har frskt vnda p de gngse
perspektiven inom samiskrelaterad forskning och strva
efter att lta grsrotsnivn och inifrnperspektivet f
styra forskningen. Detta arbete r gjort inom ramarna
fr ett sexrigt regeringsuppdrag rrande folklig kunskap om naturen och naturresurserna. Syftet r att skapa
kunskap om vgar att utveckla nya former av naturresursfrvaltning utifrn ldre generationers erfarenheter.
Historien
Uppsala och universitetet har en mycket lng tradition
av samiskrelaterad forskning och jag vljer att exemplifiera detta med ett antal nedslag. Redan i Olaus Magnus Historia de gentibus septentrionalibus (1555)1 skildras de s kallade skridfinnarna mer eller kanske snarare
mindre korrekt och fragmentariskt. Statsvetaren Johannes Schefferus nyttjade ett antal samiska prster fr
att leverera bakgrundsuppgifter till sin bok Lapponia
(1673).2 Medicin- och botanikprofessorn Olof Rudbeck
d.y. gjorde en egen lapplandsresa 1695 och studerade de
nordliga delarna av landet, vilket 1701 resulterade i en
reseskildring. Ngra decennier senare, r 1732, genomfrdes en nnu mer vlknd lapplandsresa, nmligen
den av Carl von Linn. ven han skrev en reseskildring,
som dock publicerades frst 1811.3 Linns dagbok frn
resan finns bevarad och betraktas fortfarande av mnga
som en av de viktigaste kllorna till knnedom om ld-
Olaus Magnus skridfinnar (1555).
Hkan Tunn r forskningsledare vid Centrum fr

biologisk mngfald (en centrumbildning vid Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet)
inom omrdet traditionell ekologisk kunskap och
etnobiologi samt programchef fr regeringsinitiativet Naptek (Nationellt program fr lokal och
traditionell kunskap). Han har varit redaktr och
medfrfattare till ett stort antal bcker, ssom Samisk etnobiologi: Mnniskor, djur och vxter i norr
(2000), Mnniskan och naturen (2001), Mnniskan
och floran (2005), Mnniskan och faunan (2007),
Ju frr desto bttre: Kulturarvet som resurs fr en
hllbar framtid (2009) och Nycklar till kunskap: Om
mnniskans bruk av naturen (2010).
re samisk kultur. Rudbeck spenderade mindre n tv

mnader i Spmi och Linn drygt tre, med andra ord
handlar det inte om ngra verkliga djupdykningar i den
samiska kulturen, utan snarare om kortare besk i flt.
ven Linnlrjungen Lars Montin (d. 1756), ursprungligen frn Gteborg, gjorde studier av det frmmande
folkets kunskaper och sedvnjor. ven Montin spenderade endast ngon dryg mnad i Spmi och d under
sommaren 1749.
ven under 1800- och 1900-talen har merparten av
den svenska forskningen p samisk kultur genomfrts
av forskare frn sdra Sverige, srskilt frn StockholmUppsala. Ett exempel r professor Gustaf von Dben
(182292), som frmst var verksam vid Karolinska institutet, men som ocks genomfrde tv etnografiska
resor till Lule, Pite och Ume lappmarker. Resultatet
blev den etnologiska boken Om Lappland och lapparne, fretrdesvis de svenske.4 I sitt sllskap hade han sin
hustru Lotten som fotograf. Hon tog bilder som ofta
anses illustrera samerna som annorlunda, exotiska och
lgre stende. von Dben genomfrde ocks ingende
studier p samiska kranier, vilket kan ses som en inledning till vad som komma skulle ett antal decennier
lngre fram i tiden
Under 1900-talet genomfrde bde Nordiska museets Ernst Manker (18931972) och professor Israel
71
processerna som direkt rr deras egna angelgenheter.

Det gller exempelvis FN:s deklaration om urfolkens
rttigheter som generalfrsamlingen antog 13 september 2007 och naturligtvis urfolkskonventionen ILO169 (som Sverige inte nnu har ratificerat). Infr denna
proklamerade FN ocks ett decennium fr vrldens urfolk 19952004. Man bedmde att situationen krvde
uppmrksamhet ven efter denna period, varfr en andra urfolksdekad inleddes 2005. Fokus r bl.a. att mana
till ett kat deltagande av urfolk i de beslut som direkt
eller indirekt pverkar den egna situationen.
Johan Turi (18541936) var en pionjr nr det gllde samernas egna dokumentation av den egna kulturen. Han berttade och Emilie Demant Hatt (18731958) skrev och slutresultatet blev boken Muittalus samid birra en bog om lapparnes
liv (1910). P svenska kom boken ut 1917.
Ruong (190386) vid Uppsala universitet betydande

insatser fr dokumentationen av den samiska kulturen.
Ruong hade samisk bakgrund medan Manker andra
sidan var fdd p Tjrn. Den sistnmnde utvecklade
emellertid sin knnedom kunskap om samiska frhllanden under mnga och ingende fltresor i lappmarkerna.
Att pst att all forskning p samer har genomfrts
av icke-samer r sledes bde en orttvis och frenklad
bild av verkligheten, eftersom man d bortser frn olika
akademiska aktrer med samisk bakgrund eller de som
har haft mycket nra och regelbundna kontakter och
samarbeten med samiska informanter. Exempelvis var
Johannes Schefferus informanter samiska prster med
en vsentligt bttre lokal frankring i de samiska omrdena och den samiska kulturen n vad Schefferus sjlv
hade. Samtidigt kan man kanske ocks frga sig om det
verkligen r s att s kallade utomstende verkligen
inte kan ge en rttvis bild av den samiska kulturen. Det
r en sikt som inte helt sllan lggs fram och i s fall var
drar man grnsen p den som r utomstende?
Att forska p samer och inte med samer?
Genom historien har en stor del av forskarnas fokus
varit att forska p urfolken och lokalbefolkningen och
man har betraktat dem som fascinerande studieobjekt.
Det gller ocks i allra hgsta grad svensk samiskrelaterad forskning. Under de senaste decennierna har emellertid olika internationella politiska arenor lyft fram
urfolks och minoriteters rttigheter att sjlva delta i
72
Konventionen om biologisk mngfald

FN:s konvention om biologisk mngfald (CBD) betraktas av mnga som en naturvrdskonvention och
drfr kan det kanske knnas ovntat att hitta ett forum fr frgor rrande urfolks rttigheter. Den tillkom i samband med vrldstoppmtet i Rio de Janeiro
1992 tillsammans med ett antal andra mer knda internationella frdrag, t.ex. Agenda 21, Kommissionen
fr hllbar utveckling och Klimatkonventionen. Syftet
med toppmtet var att skapa en hllbar samhllsutveckling och en bevarad natur. Men infr toppmtet
hade urfolken mobiliserat extra mycket och deltagandet av urfolksrepresentanter var mycket stort p det
parallella mtet Global Forum 92, vilket ven syns i
de officiella dokumenten. Den frsta artikeln i CBD
framhller att:
[m]len fr denna konvention () r bevarandet av
biologisk mngfald, hllbart nyttjande av dess bestndsdelar och rttvis frdelning av nyttan som uppstr vid
utnyttjande av genetiska resurser ()
Konventionen r sledes tredelad och omfattar naturvrd, hllbarhet och rttighetsfrgor. Eftersom den inte
r en renodlad naturvrdskonvention, r den heller ngot som enbart berr biologer, utan i allra hgsta grad
en mngd andra aktrer. Fr urfolk och lokalsamhllen
har srskilt artikel 8j ppnat fr nya mjligheter. Den
lyder:
Varje frdragsslutande part skall, s vitt mjligt och om
s r lmpligt ( ) respektera, bevara och bibehlla
kunskaper, innovationer och sedvnjor hos ursprungliga
och lokala samhllen med traditionella livsstt som r
relevanta fr bevarandet och det hllbara nyttjandet av
biologisk mngfald, och frmja en bredare tillmpning
av dessa, med godknnande och deltagande av innehavarna av sdana kunskaper, innovationer och sedvnjor,
samt frmja rttvis frdelning av nyttan som uppkommer vid utnyttjandet av sdana kunskaper, innovationer
och sedvnjor.
I kontexten lokalsamhlle med traditionella livsstt framhlls ofta fbodbruket, som idag bara r en spillra av vad det en gng
var. Idag terstr kanske bara tvhundra fbodbrukare frn att under 1960-talet ha varit ver 600 och mindre n hundra r
tidigare flera tusen. Av dessa f bedriver dock endast en minoritet fritt utmarksbete p traditionellt vis. Foto: Hkan Tunn.
ven om huvudfokus fr artikel 8 r in situ-bevarande1

av biologisk mngfald markerar man nd, som texten
visar, att man ocks vrdestter de folkliga kunskaperna
fr bevarande och hllbart nyttjande av naturen. Frgan om traditionell kunskap betraktas inom CBD som
en grnsverskridande frga inom konventionsarbetet,
dvs. en frga som berr samtliga omrden inom arbetet.
Denna artikel har ocks lett till att urfolksrepresentanter har ftt ett internationellt officiellt forum att lyfta
sina frgor, vilket har gjort att arbetet rrande artikel 8j
har ftt en mycket vidare belysning n den kanske frst
var avsedd att f. Konventionen har utsett en srskild
arbetsgrupp och formulerat ett srskilt arbetsprogram
fr implementeringen av de intentioner som handlar
om involverandet av urfolkssamhllen och lokala samhllen5 med traditionella livsstt. Konventionsarbetet
har under snart tjugo r resulterat i en mngd olika dokument och verenskommelser om frgor rrande urfolks traditionella kunskap och rttighetsaspekter samt
etiska sprsml.
Nationell tillmpning
I Sverige har Miljdepartementet det huvudsakliga ansvaret fr att artikel 8j implementeras i landet. Det ge1 In situ-bevarande = bevarande av arter, raser eller sorter i
deras rtta milj, dvs. i den milj dr de har utvecklats och
inte ex situ, t.ex. i en djurpark eller en botanisk trdgrd.
nomfrdes en utredning 20022004, som belyste olika

insatser fr att skapa frutsttningar fr en svensk implementering.6 Detta resulterade i att regeringen i miljmlspropositionen Svenska miljml ett gemensamt uppdrag (2004/05:150) framhll behovet av ett
samlat nationellt program fr dessa frgor. I december
2005 fattade regeringen beslutet att lta Centrum fr
biologisk mngfald initiera och under en sexrsperiod
driva ett nationellt program utgende frn artikel 8j.
Detta blev starten fr Naptek (Nationellt program fr
lokal och traditionell kunskap relaterad till bevarande
och hllbart nyttjande av biologisk mngfald), i syfte att
brett arbeta med frgor rrande nyttan och nyttjandet
av folklig kunskap kopplat till hllbart naturbruk. Uppdraget handlar om att utveckla element rrande
kartlggning och dokumentation
tgrder fr att upprtthlla lokal och traditionell
kunskap
spridning av lokal och traditionell kunskap till vissa
mlgrupper som t.ex. brukare av biologiska resurser
och myndigheter
stimulerande av forskning.
Sledes har vi under programtiden p olika stt reflekterat ver hur och varfr man br bevara lokal och traditionell kunskap. Med utgngspunkt i olika utredningar
och bakgrundsdokument inom CBD samt vra egna
erfarenheter har vi funnit fljande bevekelsegrunder7
73
Lars-Anders Baer dvarande styrelseordfrande fr Sametinget berttar om de internationella diskussionerna rrande

forskningsetik och traditionell kunskap under verinseende av moderatorn Olof T. Johansson p en workshop i stersund
2008. Foto: Hkan Tunn
Bevara kulturell mngfald och lokal kulturell identitet

Skapa traditionella innovationer fr hllbart samhlle
Frmja lokala produkter fr landsbygdsutveckling
Bevara biologisk mngfald och ekosystemtjnster
genom bevarande av traditionell markanvndning
Att samverka om samisk kunskap
Napteks verksamhet har enligt regeringsbeslutet ett
uttalat uppdrag att ha ett starkt fokus p samisk traditionell kunskap och att samverka med Sametinget.
Vi kontaktade drfr tidigt under 2006 Sametingets
dvarande styrelseordfrande Lars-Anders Baer, som
under flera r kom att vara Sametingets ledamot i Napteks programrd. Vidare inleddes konkreta diskussioner
om det praktiska samarbetet med Sametingets kanslichef Ulla Barruk Sunna. Dessa diskussioner ledde till
utvecklandet av det frsta steget av arbetet med samisk
traditionell kunskap, nmligen en intern samisk bedmning av dokumentationslget. Naptek finansierade
och Sametinget rekryterade en utredare, och under hsten 2006 och vren 2007 genomfrde Per Mikael Utsi
en granskning av befintlig dokumentation. Slutsatserna
som gjordes var att den samiska traditionella kunskapen var ytligt och fragmentariskt beskriven och frmst
skildrad ur ett utifrnperspektiv. Arbetet resulterade i
74
en publicerad rapport8 som presenterades och diskuterades p Sametingets plenum i maj 2007.
Detta ledde till steg tv av samarbetet, som vi valt att
kalla Det samiska initiativet ett initiativ dr samer ur
ett samiskt perspektiv ges mjligheter attutveckla metoder fr att sjlva dokumentera samisk folklig kunskap
om hllbart nyttjande av naturen och dess resurser. Idn
var att ge samiska aktrer medel att genomfra en utlysning av medel fr pilotprojekt. Detta mjliggjordes
av Napteks basfinansiering och Sametingets kulturrd,
och gemensamt publicerades annonser i massmedia om
att medel fanns att ska fr detta ndaml. Sammantaget genomfrdes tv utlysningsomgngar och fjorton
pilotprojekt:
jtte Svenskt Fjll- och Samemuseum: Traditionell kunskap om markanvndning bland samer i
vrldsarvet Laponia. Projektomgng 1 & 2.
Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum: Hantering av
mltidsben i ett lngtidsperspektiv. Projektomgng 2.
Greta Huuva, Jokkmokk: Vilda rter som mat och
medicin. Projektomgng 1.
Idre Nya Sameby: Traditionell samisk slaktteknik.
Projektomgng 2.
Solveig Labba, vre Soppero: Mjlkningsrengrden.
Projektomgng 1.
Ann Christin Marakatt & Ann-Kristin Sikku, Karesuando: Golmma earu njlmmala midnasat, Rosto,
Lvnjitvuopmi, Srevuopmi Tre samebyars muntliga

sgner. Projektomgng 1.
Sara Linnea Rimpi, Porjus: Fisket vid Stora Lulevatten levande och traditionellt kulturarv. Projektomgng 2.
Smi Duodji, Samesljdstiftelsen: Ridu: dokumentation av traditionell kunskap om rajd. Projektomgng 1.
Smiid Riikkasearvi/Svenska Samernas Riksfrbund: Kartlggning av det samiska kulturlandskapet.2
Silbonah Smesijdda: Rdingstrskgruppens markanvndning under 1900-talet. Projektomgng 1.
Laila Spik, Jokkmokk: Fglar i den samiska kulturen.
Projektomgng 2.
Anna Sunna & Birgitta Lindstrm, Lule: Luovvaluokta ett samiskt nybygge.3 Projektomgng 2.
Lars J Walkeap, Jokkmokk: Lainiovuomasamernas
gamla renflyttningsvgar till sommarvistena i Troms
fylke. Projektomgng 1.
Naptek bidrog ocks till finansieringen av Troms museums utgivning av Lars J. Walkeaps bok om Knkmvuoma-samernas renflyttningar till Norge9 och
arbetar ocks med att publicera Walkeaps bok om
Lainiovuomasamernas renflyttningsvgar till sommarvistena vid norska kusten.10 Ett exempel p nr samiska
grsrtter utifrn ett inifrnsperspektiv har medverkat
till forskning om livet och flyttlederna frr.
Som ett ytterligare steg i Det samiska initiativet
har ett antal seminarier om olika praktiska aspekter
rrande dokumentationsfrgor arrangerats. Det frsta
genomfrdes p jtte i Jokkmokk 1112 september
20074, det andra i stersund 23 juni 20085 och det
tredje i Kiruna 2930 september 2009.6 Bakgrundstanken har varit att bidra till att ka det samiska samhllets kapacitet/frmga att dokumentera samisk
traditionell kunskap och i synnerhet den som rr traditionellt naturresursanvndande. Seminarierna gav
exempel p olika personers erfarenheter av dokumentationsmetoder och etikfrgor.
2 http://www.sapmi.se/mala_2.pdf.
3 Projektet r delvis avrapporterat i form av ett antal radioprogram: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?progra
mid=3967&grupp=13550.
4 En ppen tvdagars workshop Traditionell kunskap inom
den samiska kulturen - praktiska metoder fr att dokumentera
och strka traditionell samisk kunskap och kultur.
5 En ppen tvdagars workshop Dokumentation av traditionell kunskap inom den samiska kulturen frgor om etik och
praktiska erfarenheter.
6 En sluten tvdagars workshop Erfarenhetsutbyte kring arbetet med dokumentation av samisk traditionell kunskap.
Etik och rttigheter

Ett regelbundet terkommande mantra nr det gller
frgor rrande urfolks- och lokalsamhllens rttigheter
r PIC/PIA eller prior informed consent/prior informed
approval (i frvg avgivet informerat medgivande/i
frvg avgivet informerat godknnande). Detta har
utvecklats frn Nrnbergkodexen11 och utkas ofta till
att lyda ett i frvg frivilligt avgivet informerat godknnande. Detta innebr att man innan ett forsknings- eller exploateringsprojekt inleds ska inhmta
ett informerat (p ett relevant stt och med lmplig
framfrhllning) och frivilligt godknnande. Man br
informera om projektets syfte och vad kan man frvnta sig fr rimliga fljder, positiva som negativa. Informationen om projektet ska lmnas p ett relevant och
adekvat stt och p ett relevant sprk s att berrda kan
frst innebrden. Inom CBD har man dessutom utvecklat rekommendationer som Akw: Kon frivilliga
riktlinjer12 (fr milj-, social- och kulturkonsekvensbedmingar) och Tkarihwai:ri etisk uppfrandekod13
(fr projekt av alla de slag som kan pverka urfolks- och
lokala samhllen och deras religion och naturbruk).
Centrum fr biologisk mngfald och Sametinget tecknade dessutom ett gemensamt intentionsavtal 2008 fr
att beskriva samarbetets absoluta fundament. Intentionen var och r fortsttningsvis att ha en ppen dialog
och att mtas med msesidig respekt. Detta gller bde
i relation specifikt till Sametinget och till det samiska
samhllet i allmnhet.
Metodikhandbok och handlingsprogram
Sametinget och Naptek har gemensamt ocks utarbetat
Sametingets policydokument om rbediehtu.14 rbediehtu r det nordsamiska ordet fr rvd kunskap, dvs.
traditionell kunskap. Detta dokument r mnat att anvndas i processen att skapa ett handlingsprogram fr
Sametinget rrande samisk traditionell kunskap. Parallellt med vrt samarbete har Sametinget ocks utvecklat Eallinbiras Sametingets livsmiljprogram,15 vilket r
dokument som har utvecklats relativt fristende frn
arbetet med rbediehtu, men som i allra hgsta grad
r relaterat. Fr att underltta fr samiska aktrer att
anvnda, bibehlla, dokumentera och vidarefrmedla
samisk traditionell kunskap utvecklade vi ocks gemensamt metodikboken rbediehtu samiskt kulturarv och
traditionell kunskap,16 som r baserad p erfarenheterna
frn de tidigare nmnda samiska pilotprojekten. Inspiration har ocks hmtats frn ett projekt som Naptek
och Sveriges Hembygdsfrbund gemensamt bedriver
och mer precist frn boken Ju frr desto bttre.17 Bda
dessa bcker r tnkta att inspirera vanligt folk att
75
Bckerna Ju frr desto bttre... (2009) och rbediehtu (2010) samt Sametingets strategidokument Eallinbiras (2009) och rbediehtu (2011). Texter framtagna fr att underltta lokalbefolkningens, srskilt samernas, egna arbete med att dokumentera sin
kunskap och kultur.
synliggra och dokumentera lokal och traditionell kunskap samt reflektera ver dess eventuella plats i hllbar
samhllsutveckling. Vad kan vi lra oss av tidigare generationers erfarenheter vad gller att hllbart nyttja och
bevara biologisk mngfald? Ju frr desto bttre har ocks
utvecklats till ett koncept med temadagar och studiecirklar, varfr vi ven har utvecklat en studieplan18 i
samarbete med Studiefrbundet Vuxenskolan.
Idn med samarbetet med Sametinget och Det samiska initiativet har varit att dra nytta av internationella erfarenheter rrande urfolks traditionella kunskap
och den relaterade etiska diskussionen fr att utveckla
system fr samisk traditionell kunskap. Mlet har varit
att gemensamt utveckla ett koncept fr att verka fr att
dokumentera, sprida och bibehlla traditionell kunskap
relaterad till bevarande och hllbart nyttjande av biologisk mngfald. Det nutida och historiska nyttjandet av
de biologiska resurserna och de omgivande markomrdena har format sammansttningen av dagens biologiska
mngfald.19 Ett bibehllet traditionellt sedvanebruk har
goda frutsttningar att ven fortsttningsvis kunna utgra ett hllbart nyttjande och bevarande av naturresurserna och br drfr kunna ge ledning till hur framtida
hllbart bruk br avpassas. Kunskap om den historiska
markanvndningen kan avslja hur dagens landskap har
utvecklats och ger ven ledtrdar till hur landskapets natur- och kulturmiljvrden har tillkommit, respektive
hur de br frvaltas fr framtiden. Ditt har vi emellertid
inte kommit n i det samiska landskapet.
76
Referenser
Axelsson Linkowski, W., 2011. Renbete och biologisk
mngfald, s. 3743 i Uppsala mitt i Spmi. Rapport
frn ett symposium arrangerat av Freningen fr samiskrelaterad forskning i Uppsala, Upplandsmuseet
45 maj 2011. Tunn, et al. (red.). CBM:s skriftserie
55. Naptek, Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala.
CBD [Secretariat of the Convention on Biological Diversity], 2004. Akw: Kon Voluntary Guidelines for
the Conduct of Cultural, Environmental and Social
Impact Assessment regarding Developments Proposed to
Take Place on, or which are Likely to Impact on, Sacred
Sites and on Lands and Waters Traditionally Occupied
or Used by Indigenous and Local Communities. CBD
Guidelines Series, Montreal. (http://www.cbd.int/
doc/publications/akwe-brochure-en.pdf)
von Dben, G., 1873. Om Lappland och lapparne, fretrdesvis de svenske. Norstedt, Stockholm.
Linn, C. v., 1811. Lachesis Lapponica or a Tour in Lapland, now first published from the original manuscript
journal of the celevrated Linnaeus. J. E. Smith (red.).
London.
Magnus, O., 19091951. Historia om de nordiska folken. Michaelisgillet, Uppsala.
Nordin Jonsson, . (red.), 2011. rbediehtu samiskt
kulturarv och traditionell kunskap. CBM:s skriftserie
43. Sametinget, Kiruna & Centrum fr biologisk
mngfald, Uppsala.
Rheen, S., Graan, O., Tournaeus, J. J., Nurenius, O. P.,

Lundius, N. A. & Tuderus, G., 1983. Berttelser om
samerna i 1600-talets Sverige. Skytteanska samfundet,
Ume.
Rudbeck d.y., O., 1701. Olof Rudbecks sonens Nora Samolad eller Uplyste Lapland medh resan igenom Upland,
Gestrikland, Helsingland, Medelpad, ngermanland,
Wsterbotn, Lule Lapmark, Norbotn, Torne Lapmark,
sterbotn, Finland, land, &c. Uppsala.
Sametinget, 2009. Sametingets livsmiljprogram Eallinbiras. Sametinget. (http://www.sametinget.se/7366)
Sametinget, 2010. rbediehtu rbbediehto/Aerpimaahtoe Sametingets policydokument fr traditionell kunskap. (http://www.sametinget.se/26119?file_id=1)
Schefferus, J., [1773] 1956. Lappland. Almqvist & Wiksell, Uppsala.
Tunn, H., 2004. Traditionell kunskap och lokalsamhllen: 8j i Sverige. CBM:s skriftserie 10. Centrum fr
biologisk mngfald, Uppsala. (htto://www.cbm.slu.
se/publ/skrift/skrift10.pdf )
Tunn, H., 2010. Traditionell kunskap en resurs
fr framtiden, s. 2539 i Nycklar till kunskap Om
mnniskans bruk av naturen. CBM:s skriftserie 34 &
Skogs- och lantbruks-historiska meddelanden nr 48.
Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala & Kungl.
Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm.
Tunn, H. (red.), 2011a. versttning: Akw: Kon frivilliga riktlinjer. CBM:s skriftserie 50. Naptek, Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala. (http://www.
cbm.slu.se/publ/skrift/skrift50.pdf )
Tunn, H. (red.), 2011b. versttning: Tkarihwai:ri
etisk uppfrandekod. CBM:s skriftserie 53. Naptek,
Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala. (http://
www.cbm.slu.se/publ/skrift/skrift53.pdf )
Utsi, P.M., 2007. Traditionell kunskap och sedvnjor inom
den samiska kulturen. CBM:s skriftserie 18. Sametinget, Kiruna & Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala. (http://www.cbm.slu.se/publ/skrift/skrift18.pdf)
Walkeap, L.J., 2009. Knkmvuoma-samernas renflyttningar till Norge om sommarbosttningar i
Troms fylke p 1900-talet. Troms museum, Troms.
Walkeap, L. J. 2012. Lainiovuoma-samernas gamla

renflyttningar till Norge. CBM:s skriftserie 52. Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala.
Westman, A. & Tunn, H., 2009. Ju frr desto bttre.
Kulturarvet som resurs fr en hllbar framtid. CBM:s
skriftserie 23. Sveriges Hembygdsfrbund, Stockholm & Centrum fr biologisk mngfald, Uppsala.
Westman, A. & Tunn, H., 2010. Kulturarv och hllbar
utveckling. Bebyggelsehistorisk tidskrift 59:99106.
Slutnoter
1 Svensk upplaga: Historia om de nordiska folken (1909
1951).
2 Bakgrunden till Schefferus (1673) var de s.k. prstrelationerna (Rheen et al. 1983).
3 Linn 1811.
4 von Dben 1873.
5 I den svenska originalversttningen av CBD:s artikel
8j anges ursprungliga och lokala samhllen.
6 Tunn 2004.
7 Fr en djupare diskussion om detta se Tunn 2010
och Westman & Tunn 2010.
8 Utsi 2007.
9 Walkeap 2009.
10 Walkeap 2012.
11 Nrnbergskodexen r forskningsetiska principer utvecklade i samband med Nrnbergrttegngarna efter andra
vrldskriget. Bakgrunden var oetisk medicinsk forskning
som under kriget bedrevs i koncentrationslgren.
12 CBD 2004; Tunn 2011a.
13 CBD-beslut X/42; Tunn 2011b.
14 Sametingets policydokument fr rbediehtu (Sametinget 2010): http://www.sametinget.se/26119?file_id=1
15 Sametingets Livsmiljprogram Eallinbiras (http://
www.sametinget.se/7366).
16 Nordin Jonsson 2011.
17 Westman & Tunn 2009.
18 http://www.cbm.slu.se/publ/skrift/studehandledning_ju_forr_desto_battre.pdf.
19 Se exempelvis Axelsson Linkowski 2011, s. 3743 i
denna skrift.
77
BILAGA 1
Samiskrelaterad forskning i Uppsala

i dag och i framtiden
Program
Upplandsmuseet, 45 maj 2011
Onsdag 4 maj
9.309.45: Vlkomstord. Information om Uppsam, ntverkets grundtanke och tidigare aktiviteter, bildandet av
forskarfreningen Uppsam. (Mrit Frndn och Carl-Gsta Ojala)
(Moderator: Hkan Tunn)
9.4510.15: May-Britt hman, Centrum fr genusvetenskap, UU: Sm berttelser om vld vattenregleringar och
ond brd dd i Lule lv
10.3011.00: Birgitta hman, Avdelningen fr rensktsel, SLU: Allt frre kalvar trots att vajornas kondition blir
bttre
11.0011.30.: Eva-Lotta Pivi, Institutionen fr ekonomi, SLU: Generationsverfring inom samiska rensktselfretag i Sverige frn ca 1930 till nutid
Lunch
(Moderator: Carina Green)
12.4513.15: Birgitta hman, Avdelningen fr rensktsel, SLU: Djurvlfrd i rennringen
13.1513.45: Weronika Axelsson Linkowski, Centrum fr biologisk mngfald, SLU: Renbete och biologisk mngfald
(i fjllen och i fjllbjrkskogen)
(Moderator: May-Britt hman)
14.0014.30: Carl-Gsta Ojala, Institutionen fr arkeologi och antik historia, UU: Samisk frhistoria och samisk
arkeologi i Sverige nu, d och i framtiden?
14.3015.00: Hkan Tunn, Centrum fr biologisk mngfald, SLU: Samiska initiativet att vnda p perspektiven

Fika och rsmte Freningen Uppsam
15.3017.00: Diskussion. Vad vill vi med ntverket? Mjligheter till framtida forskningssamarbeten, gemensamma
anskningar, en ev. gemensam publikation. (Inledare och moderator: Hkan Tunn)

78
Middagsbuff p Upplandsmuseet
Torsdag 5 maj
(Moderator: Mrit Frndn)
9.009.30: Torbjrn Sder, Institutionen fr moderna sprk, UU: Samiska varieteter
9.3010.00: Cecilia Hedlund, Institutionen fr moderna sprk, UU: Att skapa och bevara ett skriftsprk en projektpresentation
Fika
(Moderator: Carl-Gsta Ojala)
10.3011.oo: Mrit Frndn, Institutionen fr nordiska sprk, UU: Andersson, Ddring eller Sparrok? Namnskicket
som samhllsspegel
11.0011.30: Inger Zachrisson, tid. Historiska museet, Stockholm: Samer i syd i gngen tid till Uppland och Oslotrakten

Lunch
(Moderator: Eva-Lotta Pivi)

12.4513.15: Anna Olofsson, Avdelningen fr rensktsel, SLU: Mjligheter fr adaptiv frvaltning inom rensktseln
13.1513.45: Yvonne Gunnarsdotter, Institutionen fr stad och land, SLU: Jakt- och fisketurism i Ammarns: Vem
kontrollerar resurserna? Vem r mest tillhrig?
13.4514.15: Anna Lydia Svalastog, Centrum fr forsknings- och bioetik, UU. Samisk folk er som folk flest? En misjonsvitenskaplig betraktning om tilstedevrelse, samhandling og protestantisk misjon

Fika
14.3014.45: Geoffrey Metz och Anne Ingvarsson Sundstrm, Museum Gustavianum: Samiska kvarlevor vid Uppsala universitet Museum Gustavianums repatrieringsarbete
14.45ca. 15.30: Diskussion. Avslutning. (Inledare: May-Britt hman)
79
BILAGA 2
Deltagare
Hugh Beach, Inst. fr kulturantropologi och
etnologi, UU: hugh.beach@antro.uu.se
Eva-Lotta Pivi, Avd. fr agrarhistoria, Inst. fr ekonomi, SLU: eva-lotta.paivio@slu.se
Rolf Christoffersson, Teologiska inst., Religionshistoria, UU: rolf.christoffersson@teol.uu.se
Eva Silvn, Nordiska museet, Stockholm:

eva.silven@nordiskamuseet.se
Mrit Frndn, Inst. fr nordiska sprk, UU:

marit.franden@nordiska.uu.se
Therese Sivertsen, Inst. fr husdjurens utfodring och

vrd, Avd. fr rensktsel, SLU: therese.sivertsen@slu.se
Carina Green, Socialantropologi, Hgskolan Dalarna:

carina.c.green@gmail.com
Anna Skarin, Inst. fr husdjurens utfodring och vrd,

Avd. fr rensktsel, SLU: anna.skarin@slu.se
Satu Grndahl, Hugo Valentin-centrum, UU:

satu.grondahl@valentin.uu.se
Krister Stoor, Centrum fr samisk forskning, UmU:

krister.stoor@cesam.umu.se
Yvonne Gunnarsdotter, Inst. fr stad och land, SLU:

yvonne.gunnarsdotter@slu.se
Anne Ingvarsson Sundstrm, Museum Gustavianum,

UU: anne.ingvarsson_sundstrm@antiken.uu.se
Cecilia Hedlund, Inst. fr moderna sprk, UU:

cecilia.hedlund@moderna.uu.se
Anna Lydia Svalastog, Centrum fr forsknings- och

bioetik, UU: anna-lydia.svalastog@crb.uu.se
Leena Huss, Hugo Valentin-centrum, UU:

leena.huss@valentin.uu.se
Ulla Swedell, Institutet fr sprk och folkminnen, Uppsala: ulla.swedell@sofi.se
sa Virdi Kroik, Teologiska inst., Religionshistoria,

UU: kroik@bredband.net
Torbjrn Sder, Inst. fr moderna sprk, UU:

torbjorn.soder@moderna.uu.se
Anna-Lill Ledman, Centrum fr samisk forskning,

UmU: anna-lill.ledman@historia.umu.se
Jon Todal, Smi allaskuvla, Guovdageaidnu:

jon.todal@samiskhs.no
Weronika Axelsson Linkowski, Centrum fr biologisk

mngfald, SLU: weronika.axelsson.linkowski@slu.se
Hkan Tunn, Centrum fr biologisk mngfald, SLU:

hakan.tunon@slu.se
Bjrn Lundqvist, Institutet fr sprk och folkminnen,

Uppsala: bjorn.lundqvist@sofi.se
Inger Zachrisson, Historiska museet, Stockholm/Inst.

fr arkeologi och antik historia, UU: z.inger@telia.com
Geoffrey Metz, Museum Gustavianum, UU:

geoffrey.metz@gustavianum.uu.se
Birgitta hman, Inst. fr husdjurens utfodring och

vrd, Avd. fr rensktsel, SLU: birgitta.ahman@slu.se
Anna-Vera Nylund, Skansen, Stockholm:

anna-vera.nylund@skansen.se
May-Britt hman, Inst. fr genusvetenskap, UU:

may-britt.ohman@gender.uu.se
Carl-Gsta Ojala, Inst. fr arkeologi och antik historia,

UU: carl-gosta.ojala@arkeologi.uu.se
sa ssbo, Centrum fr samisk forskning, UmU:

asa.ossbo@cesam.umu.se
Anna Olofsson, Inst. fr husdjurens utfodring och vrd,

Avd. fr rensktsel, SLU: anna.olofsson@slu.se
80
Vimmelbilder frn symposiets olika pauser. Fre, mellan och efter frelsningarna pgick rikligt med vetenskapliga diskussioner
och sociala samtal om allt mellan himmel och jord, fast fr det mesta handlade det faktiskt ven d om samiskrelaterade frgor.
Foton: sa Virdi Kroik (verst) och Hkan Tunn (vriga).
Vren 2009 grundades ett tvrvetenskapligt ntverk i Uppsala,

bestende av forskare med forskning eller forskningsintresse i
samiskrelaterade frgor (Uppsam). Uppsala har en lng tradition av
samiskrelaterad forskning, och ven idag pgr forskning rrande
en mngd olika aspekter, omfattande allt frn rensktsel och naturvrd till samiska sprk och samiskt namnskick. Uppsam tillkom
fr att skapa en tvrvetenskaplig mtesplats fr forskare med de
samiska frgorna gemensamma. Ntverket kom med tiden att omvandlas till en forskarfrening, och heter nu Uppsam Freningen
fr samiskrelaterad forskning i Uppsala.
Den 45 maj 2011 arrangerade freningen sitt frsta symposium.
Femton frelsare frn olika discipliner bidrog d till att synliggra
aktuell Uppsalaanknuten samiskrelaterad forskning, bde fr det
egna ntverket och fr deltagare frn andra lrosten eller institutioner. Denna rapport baseras p de frelsningar som hlls p
symposiet och ger exempel p den bredd som samiskrelaterad
forskning har i Uppsala idag.
CBM Centrum fr
biologisk mngfald
82

CBM Skrift55

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

CBM Skrift55

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Uppsala mitt i Spmi

Tack till Miliana Baer fr versttning till nordsamiska. /Redaktrerna

Tack till Karin Tuolja fr versttning till lulesamiska. /Redaktrerna

Tack till Ellen Bull Jonassen fr versttning till sydsamiska. /Redaktrerna

Samer i syd i gngen tid till

amernas lnga historia i norra Skandinavien har

Det var en sensation nr Jostein Bergstl r 2006

Finsk-ugriska bronsprydnader funna i Norge. Efter

Hol och l kommuner (nedre rda fltet) i frhllande till

Fin(n)-namn som slutar p -sta(d) (svarta fyrkanter), m.m.

land. Boplatserna anlggs nu lngt inne i skogslandet

Romerska bronsmyntfynd i norra Sverige. Karta K. Jonsson.

en resurs, utan som ett tidigare hem, ett omrde dr

Gtherstrm, A. 2001. Acquired or inherited prestige?

Olofsson, C. 2010. Making New Antlers: Depositions

Marciniak, Pluskowski, Shapland och Zachrisson

Samisk frhistoria och samisk arkeologi i

Man mste frga sig vad en sdan bild betyder, vad

ler finns den till exempel lngs med Bottenvikskusten?2

sydsamiska omrdet frn framfr allt jrnlder och

Under strre delen av arkeologins historia har det

arkeologin gde rum i samband med den kulturella och

en vrdig terbegravning i ursprungsomrdena fr de

Nyligen upptcktes ytterligare mnskliga kvarlevor frn

liksom ett antal samiska kvarlevor frn andra platser,

och frhlla oss till dessa delar av vrt vetenskapliga arv.

samiska freml. jtte, Svenskt fjll- och samemuseum, Jokkmokk.

Nilsson Stutz, L., 2007. Archaeology, identity, and the

Skrivelse till Sametinget 2006 = Inventeringen av kranier

13 Se vidare Ojala 2009:109ff., 129ff.

The Smi are just like everyone else?

*This present text is part of an ongoing project on research

Anna Lydia Svalastog, PhD in history of religion,

Christian tradition or a Christian tradition with Smi

Today, a question-mark has been placed from many

b) The development of national borders from the

kings in the period before the Reformation. The third

In Norway and Sweden, traditions that deviate

the Persons of the Trinity (one God in three Persons)

religious history if one belongs to the state church or

& Mikael Svonni (ed.) Spmi Y1K Livet i samernas

Livet i samernas bosttningsomrde fr ett tusen r

Vattenregleringar p liv och dd i Lule lv

id symposiet kallade jag min presentation fr

May-Britt hman, PhD in History of Science and

allra frsta brjan r just de ddliga farorna fr svl

s lttillgnglig version som mjligt, det jag berttade

ville jag ocks skdliggra svl mina teoretiska och

Hj och snkbar brygga vid nonjalme, Suorvadammen. Foto: M-B hman.

forskare och frfattare ssom Edward Sad,8 Valentin

D Vattenfall r det enda kraftbolaget som har

Sverige), och lvfran ligger torrlagd i flera kilometer

Exempel p Feministisk teknovetenskaplig analys: Hur kan man

Grn el och kolonisationen av Spmi, Genus i

the Subaltern Speak? Cary Nelson and Lawrence

Renbete som en frutsttning

enbete har en stor och ofta frsummad positiv

Renar och rennringen nmndes oftast i negativa

positiva och negativa, fr att f en rttvisande bild av

Rensktselns historia (efter Lundmark 1982):

Lng historia av nyttjande

Lng historia av nyttjande

Nyttjande nskvrt och ger naturvrdspengar