B irk a nu

Birka nu

B irk a nu

B irk a nu

Birka nu
pg E n d E f o r s k n i n g o m v r l d s a rv E T
Birk a ocH HovgrdEn

r E d. c H a r loT T E H E d E n s T i E r n a - j o n s o n

T H E n aT i o n a l H i s To r i c a l m u s E u m , s To c k H o l m . s T u d i E s 2 2
i s B n 9 7 8 -91- 8 9176 - 4 5 - 4

B irk a nu

Historiska museet
box 5428
114 84 stockholm
www.historiska.se

omslagsillustrationer
framsidan: foton av pgende Birkaforskning. verst kerstin nverskld och sanna stahre i Historiska
museets magasin. i mitten ett runben funnet vid utgrvningarna av garnisonen och lngst ner en bild frn
de marinarkeologiska underskningarna 2011. foton: charlotte Hedenstierna-jonson. i bakgrunden karta
ver Bjrk och Adels av Hjalmar Stolpe (Antikvarisk-topograiska arkivet, Riksantikvariembetet).,
fotograferad av gabriel Hildebrand, Historiska museet. Baksidan: en av Hjalmar stolpes dagbcker frn
Birkaunderskningarna (Antikvarisk-topograiska arkivet, Riksantikvariembetet), foto av Charlotte
Hedenstierna-jonson.

2012, frfattarna

THE naTional HisTorical musEum, sTockHolm. sTudiEs.

Huvudredaktr: fredrik svanberg

Graisk design: Thomas Hansson

Tryckt av davidsons tryckeri aB,vxj, sverige 2012

i s B n 9 7 8 -91- 8 9176 - 4 5 - 4

B irk a nu

innEHll
frord........................................................................................................................................... 7
Birkaforskning. i perspektiv av grvningarna 19901995
Bjrn ambrosiani........................................................................................................................ 9
nEvEr a dull momEnT. om ett forskningsprojekt och samverkan med
det omgivande samhllet
lena Holmquist ........................................................................................................................19
mariTima Birka
jens lindstrm, andreas olsson & johan rnnby ............................................................29
p andra sidan Birka. sdra Bjrks arkeologiska potential
mathias Bck..............................................................................................................................45
projEkTET mnniskor i BrYTningsTid. skelettgravar i Birka och dess
nra omland
anna kjellstrm .......................................................................................................................69
WoodEn Worlds. individual and collective in the chamber graves of Birka
neil price ...................................................................................................................................81
BirkaBorna mEd frEml frn finska fasTlandET.vilka var de?
ingrid gustin..............................................................................................................................95
BiHlEinflammaTion p Bjrk. om hlsorisker i urban milj
Elin ahlin sundman................................................................................................................ 111
Birka r ingEn . om btgravar, barockspnnen och laserskanning
michael nei ......................................................................................................................... 121
frn drkT Till koppar ocH jrn
annika larsson ...................................................................................................................... 129
vikingaTida prlHngEn. silvertrdens form och tillverkning
sebastian k. T. s. Wrmlnder & linda Whlander ......................................................... 141
Birka ocH BTsYmBolEn
gunilla larsson ...................................................................................................................... 151
Birkaflickans nYa kldEr
linda Whlander, amica sundstrm & sebastian k. T. s. Wrmlnder ....................... 173
Birkas Borg. plats fr kyrka och biskopsborg?
Torun Zachrisson .................................................................................................................. 199
BirkafolkET
charlotte Hedenstierna-jonson......................................................................................... 213

B irk a nu

B irk a nu

frord

De vikingatida lmningar som idag utgr vrldsarvet Birka och Hovgrden

har lnge engagerat och fascinerat bde forskare och beskare. Det inns en rik
forskningshistoria, men ocks en stndig aktualitet kring platsen. Fyndmaterialet frn ldre grvningar utgr ett referensmaterial vid forskning och projekt
och grvningar bidrar stndigt med nya frgestllningar och kunskaper. Med
medel frn Riksbankens jubileumsfond bedrivs tv omfattande projekt kring
Birka vid Historiska museet och i samband med dessa vcktes nskan om ett
forum fr diskussion och ett ntverk fr Birkaforskare.
I mars 2011 samlades en stor grupp forskare fr att presentera och diskutera
pgende forskning kring Birka och Hovgrden. Dagen genomfrdes som ett
samarbete mellan Riksantikvariembetet och Historiska museet. Syftet var att
f en verblick ver hur forskningssituationen ser ut och skapa ett ntverk fr
alla de som r intresserade av Birka och drtill relaterade forskningsfrgor. Intresset visade sig vara vervldigande. En imponerande samling talare och en
stor mngd intresserade hrare gjorde dagen till ett smrgsbord av kunskap,
ider och projekt som gav mersmak. Denna bok r ett stt att ta tillvara den
stora kunskap och det engagemang som inns kring platsen.
Stockholm i augusti 2012,
Charlotte Hedenstierna-Jonson
Historiska museet

Lena Johansson
Riksantikvariembetet

B irk a nu

B irk a nu

B i r k a f o r s k n i n g i p E r s p E k T i v av
g r v n i n g a r n a 19 9 0 -19 9 5
Bjrn amBrosiani

Den mest omfattande grvningen i Birkas svarta jord efter Hjalmar Stolpes
underkningar p 1870-talet utfrdes i brjan av 1990-talet med hjlp av donationsmedel frn Gad Rausing och Tetra Pak AB (igur 1). Sammanlagt grvdes
ca 350 m2 med ca 4.000 strukturer (S-enheter), ca 75.000 fyndposter och ca
6.000 kg ben. Fyndmaterialet motsvarar lera procent av allt beintligt arkeologiskt material i Historiska museet.
Efterarbetet har tagit lng tid och pgr fortfarande. Underskningen omfattade tv tomter med mellanliggande grnd, som visade sig tcka en stenbrygga
frn Birkas ldsta tid. Staden grundades med hnsyn till landhjningsfrhllandena under frsta hlften av 700-talet e.Kr. Den norra tomten anvndes under perioden 790-860 av en bronsgjutarverkstad. Drefter anvndes tomten till
ngot vrmekrvande ndaml, nnu oklart vad. Den sdra tomten grvdes bara
ned till ungefr den niv dr bronsgjutarverkstaden avslutade sin verksamhet p
den andra. Den verkar mest ha bebotts av personer med starka stliga kontakter,
troligen kpmn med goda kontakter i Kiev, Bulghar och Svartahavsomrdet.
Som i de lesta stadshistoriska projekt visar underskningsresultaten att
man mste bearbeta mnga olika freteelser fr att f ett grepp om innebrden av verksamheten. I detta fall kan man ta upp kronologiska och byggnadstekniska frgor, organisationen av verkstadsaktiviteter och handel, samt
resurshushllningen. Inte minst r drfr stadens relationer med omlandet och
yttervrlden av stor vikt. I det fljande skall jag ta upp ett urval frgor ur denna
krets, vrda att diskutera och dr material inns framfr allt frn 1990-1995 rs
underskningsomrde.
kronologi
En srskilt viktig utgngspunkt fr studiet av kronologin r det omfattande stratigraiska materialet, som medger en ovanligt tt analys av tills vidare
bronsgjutarverkstadens kronologi. En frsta stratigraisk analys visade sig vara
fr oprecis och krvde en utvidgad insats. Det blev ndvndigt att g tillbaka

B irk a nu

10

figur 1. utgrvningsytan under pgende underskning. 1990-1995 kunde Birkas grundlggningsperiod identiieras till frsta hlften av 700-talet e.Kr. Stranden omkring en stor stenbrygga kom fram. strandgruset var starkt bemngt med sten och mnga stenar hade lagts i en
vgbrytare utanfr tomten. foto B ambrosiani 1995.

f a k Ta r u Ta 1: s T r aT i g r a f i
Den r 1990-1995 underskta bronsgjutartomten har en komplicerad stratigrai. Efter en lngt
utdragen bearbetning av alla uppgifter om de utgrvda lagren, s-enheterna, har det vertikala
schemat p hger sida kunnat sammanstllas. den frsta kolumnen visar bebyggelsefas och
delniv. rubrikraden visar delomrde inom grvningsschaktet. siffran fr delomrdet ingr som
tredje siffra i anlggningsbeteckningen. B263 r allts en anlggning i delomrde 3 under bebyggelsefasen B2 och delnivn 6. den strcker sig ngot in i nsta delomrde, **4, se faktaruta 3.
Tomten bestr av delomrdena 6, 1, 3 och 4, dr lagren r kontinuerligt pbyggda och
drfr utgr en regelrtt fast stratigrai. Anlggningar i dessa lgen har drfr markerats
med grn frg. passagerna runt tomten bestr av delomrdena 7, 9 och 8. omrdet mellan
bronsgjutarens tomt och den ldsta tomten s drom betecknas med 2. i dessa omrden har
fyllningen pfrts satsvis och har tagits ur avfallsdumpar inne p tomten. drfr frekommer
ofta omkastade lagerfljder. anlggningar i dessa omrden har drfr rd frg. de blmarkerade lagren stranden, B211 och B212 r tydligt omlagrade, men r genom sitt lge under de
grna avsnitten klart knutna till tiden fre bronsgjutartomtens anlggning ca r 790.
fyndmaterialet kan p detta stt redovisas anlggningsvis och med en frg som markerar
dess lge i fasta avlagringar eller omlagrade positioner, jmfr faktaruta 2.
genom dateringen av produktionen kan verkstaden dateras till perioden ca 790-860 e. kr.
detta innebr att delniverna fr en genomsnittlig funktionstid av mellan 3 och 5 r. Brandniver som B27 och B32 har d rknats in i fregende delniv.

B irk a nu

11

till den ursprungliga fltdokumentationen och faststlla ver- och underfrhllanden mellan de olika S-enheterna fr att kunna bygga upp ett nytt stratigraiskt system. Arbetet r slutfrt vad betrfar strandomrdet och bronsgjutarverkstaden och pgr nu fr handelstomten och den del av bebyggelsen,
som eftertrdde bronsgjutarverkstaden.
Konstruktionen av en ny stratigrai har lett till en rad metodiska vervganden och arbetsstt, som kommer att spela en roll i liknande fortsatta bearbetningar av stora arkeologiska underskningar och fyndmaterial (se faktaruta 1).

B irk a nu

12

f a k Ta r u Ta 2 : B r o n s g j u Ta rv E r k s Ta d E n s
produkTion
spren av produktionen i bronsgjutarens verkstad r omfattande: ca 25000 gjutformsfragment, ca 10000 degel- och ldkrlsfragment, mngder av slagg och slaggluppar, redskap, felgjutna freml, modeller, rmaterial och t.ex. metallstnk frn gjuteriarbetet.
gjutningen har i huvudsak skett i frlorad form, d.v.s. formen mste sls snder fr att
man skall f fram det frdiga fremlet. ca 8000 gjutformsfragment har sdana formspr
att man kan bestmma vad som r gjutet i formen. alla fremlsformer tillhr den tidiga
vikingatiden (igur 2). Denna brukar dateras till 800-talet, men alla de yngsta varianterna av
800-talsspnnen saknas.verkstaden mste drfr ha upphrt senast under 860-talet.
s gott som alla bronsfreml frn tidigt 800-tal i stsverige r representerade i formmaterialet.verkstaden har ocks tillverkat hngls av jrn. detta ger en ovanlig mjlighet att
studera frndringar i produktionen. En produktionskronologi kan sammanstllas. denna
kan jmfras med den kronologi, som vanligtvis anvnds och bygger p fremlskombinationer i gravarna. I lera fall kan gjutformen fr ett enskilt freml i gravarna identiieras.
formen och fremlets nedlggningstid skiljer sig ofta mnga rtionden.
schemat p hger sida visar i vilka delniver och delomrden olika fremlstyper har
tillkommit. Beteckningarna hnvisar till de normalt anvnda typnumren i jan petersens arbete
vikingetidens smykker frn 1928, jmfr typbilderna hrintill. 77 betecknar ldpaket fr
hngls av jrn. lngst till vnster ges en ungefrlig bestmning av dateringen av respektive
lager och dess produktion. strre stil visar strre antal bitar av en typ.
Produktionen har tydligt skett p tomtens ej bebyggda delar och lyttas drfr allt eftersom byggnaderna lyttas inom tomten. Under brjan av bebyggelsefas B4 inns tv arbetsomrden. i delomrde 3 producerades framfr allt ovalspnnen av typen p27a, och i delomrde
6 hngls av jrn. Tomtens hus stod d i delomrde 4. nr delomrde 3 togs i ansprk som
byggnadsplats under fas B5 lyttades bronsgjutningen ver till arbetsomrdet i delomrde 6
och lsproduktionen verkar att ha avslutats.
Birkaprojektet fortstter bearbetningen av gjuteriproduktionen.

figur 2. ovala spnnbucklor av typer som tillverkats i bronsgjutarverkstaden. frn

vnster: p27, p37, p42.

B irk a nu

13

B irk a nu

14

f a k Ta r u Ta 3 : B Yg g n a d E r n a
Birka str troligen fr en innovation inom det mellansvenska byggnadsskicket. fram till Birkatiden och ven under denna har man vanligtvis byggt lnghus och s smningom hallar
med svagt utsvngda sidor. lnghusen prglas av sin takkonstruktion med parvisa stolpar
i en treskeppig konstruktion. Hallbyggnaderna har ofta en konstruktion som lgger mer av
takvikten p vggarna. men detta r regel i de ofta tv-, ibland trerummiga byggnaderna i den
tta stadsbebyggelsen. dessa hus r i regel 8x5 m stora med en bostadsdel med hrd och en
boddel, som anvnts som frrd, stall eller verkstad. denna byggnadstyp fr snabbt genomslag p landsbygden utanfr Birka och blir s gott som enardande fram till nsta innovation:
infrandet av knuttimringen under 1000- och 1100-talen.
Tvrumshusen verkar vara uppfrda i en ramverkskonstruktion, dr taket brs av vggarnas hammarband. ramverket i vggen fylldes med stende eller liggande plank eller lerklinat ltverk. Ngra byggnader av detta slag har rekonstruerats i Birkas experimentella stadskvarter och visar att yta och volym verkar vara samma som i 1800-talets torpbebyggelse
och soldattorp.Varifrn hustypen kommer r nnu oskert. Det inns lera mjligheter.
Huset B263 r ett sdant tvrumshus. planen visar spren av konstruktionen i form
av stolphl, strhl till ltverksvggar, en plankvgg ut mot passagen p N sidan, hrd
och gavelkonstruktion. Huset har haft ett lergolv, som ocks strcker sig ut under de bda
ltverksbodarna B261 mindre n en meter ifrn husets SV-vgg. Omkring vggen mellan
bostadsdelen och boden i s ptrffades stora mngder ben av ntkreatur, troligen ett
kttfrrd, som frstrdes nr hela byggnaden med bodar och allt brann ned. Brandlagret
utgr delniv B27.
srskilt anmrkningsvrt r att huset har en plankvgg i stavkonstruktion p den ena
sidan och en ltverksvgg i ramverkskonstruktion p den andra. Husets form anpassar sig
till den mot sjsidan avsmalnande tomten. golvet lutar ocks svagt ned mot sjn.
Byggnaden och hela delnivn kan dateras till det frsta rtiondet av 800-talet e kr.

Inom verkstadsomrdet har ver ett tjugotal delniver kunnat faststllas, vilket
innebr att var och en av dessa fr en spnnvidd av i genomsnitt ca 3,5 till 4
r. Detta ger oss mjlighet att stlla olika fyndgrupper i relation till en frttad kronologi och flja frndringarna i produktionen p ett annat stt n vad
som tidigare har varit mjligt. Frmst diskuteras hr produktionen av olika
bronsfreml (se faktaruta 2), men samma metodik r tillmplig p till exempel prlmaterialet, frdelningen av plsmakeriavfall och vriga rester av animal
konsumtion i staden, keramiken samt utnyttjandet av olika delar av tomten fr
verkstadsproduktion, byggnader och avfallshantering.
Den detaljerade kunskapen om tillverkningstiden fr olika fremlstyper
ger oss ett nytt angreppsstt p en allmn kronologi, som hittills har byggt
p kombinationsfynd i form av gravar och skattfynd. Denna ldre kronologi
bygger frmst p stilanalys p freml, som har varit lnge i bruk och blivit
nedlagda i en grav. Man kan ofta iaktta att fremlet har haft en levnadstid p

B irk a nu

15

B irk a nu

16

tskilliga rtionden. Det blir drigenom mjligt att studera nya sociala mnster i befolkningen, ett arbetsflt som hitintills inte har varit mjligt bearbeta.
BYg g n a d s T E k n i k
Resterna av byggnader och andra konstruktioner inom grvningsytan r svrtolkade. Genom landhjningen har kulturlagret torkats ut och humiierats p
ett stt som gr det nstan omjligt att fnga upp detaljer i byggnadskonstruktionerna. Ngra brunna byggnader har efterlmnat litet mera organiskt
material i form av kolade stockar, golv och brnda torvtak. Dessutom inns
stora mngder av stolphl och hl efter strar som har ingtt i vggkonstruktioner och grdsgrdar i tomtgrnserna. Dessa utgr skador i lagerfljden,
som ibland r svra att datera i relation till delniverna, men de r ofta mjliga
att passa in i olika byggnadskonstruktioner. Sdana sammanstllningar ligger
till grund fr de fr frstelsen av den vikingatida bebyggelsen viktiga rekonstruktionsfrsken i den lilla teruppbyggda stadsbebyggelse, som har anlagts
intill Bjrkmuseet.
Byggnaderna r extremt anpassade till tomten de ligger p. D tomtgrnserna r utlagda vinkelrtt mot stranden av en bukt vidgar sig tomterna
uppt land. De lesta byggnaderna vidgar sig p samma stt och r bredare
p strre avstnd frn stranden. Golven lutar ut mot vattnet. I Svartajordsomrdet vervger byggnader av tvrumstypen: ett strre, ca 5x5 m stort
bostadsrum med hrd, och en bod i ena eller andra nden av huset (hus
B263, se faktaruta 3).
Anmrkningsvrt r att bde ltverk, skiftesverk (en vgg av kantstllda plank), och stavkonstruktion (en vgg av stende plank) frekommer i
vggarna och att det inns stensyllar fr byggnader redan under brjan av
800-talet. Dremot verkar trgolv inte bli vanliga frrn under 900-talet.
Mjligen har glasfnster funnits i vissa gavelvggar, men det terstr att faststlla slutgiltigt. Taken verkar ha varit ltta, troligen av vass eller tr, ven om
ngra byggnader tydligt har haft tunga torvtak. Brnder har ofta frekommit
i bebyggelsen. De har fljts av upprjningssituationer, som visar sig i en synnerligen tilltrasslad stratigrai.
Byggnadsskicket med tvrumshus omkring r 800 r en uppenbar innovation fr Mlaromrdet och har snabbt spritt sig ut ver omlandet. Frgan r
var man har hmtat frebilderna till detta byggnadsstt. Det inns lera mjligheter, fr nrvarande dock troligast det vstslaviska omrdet i norra Polen och
Tyskland. Denna delfrga kommer att krva ytterligare forskningsinsatser.

B irk a nu

v E r k s T d E r n a
Kulturlagret r fullt av rester frn olika slags verkstadsproduktion. verallt har
man bedrivit textilt hantverk, dr de mer eller mindre trasiga textilredskapen
berttar om en produktion av i regel ina textilier av tunt spunnen trd. Kammakeriavfall dominerar framfr allt i de senare delarna av den stratigraiska
sekvensen. Plsmakeriet, som ocks r en del av handelsmnstret i Birka, verkar ha varit mest omfattande under Birkas ldsta tid.
Men huvuddelen av produktionen i det underskta omrdet knyter sig till
bronsgjuteriet. Frutom de stratigraiska aspekterna p detta material innehller Birkafynden ett omfattande tekniskt material med deglar, gjutformar,
vllkrl och ldpaket, rvara och produktionsspill, som kommer att ligga till
grund fr lera studier. Hr inns ocks ett stort jmfrelsematerial framfr allt
frn Ribe och Hedeby, som kommer att bli viktigt att bearbeta.
Srskilt intressant r att man mste ha importerat en vitbrnnande lera
fr att gra deglar och en del gjutformar, men att man har magrat denna lera
med lokalt material, troligen inmald fltspat. Tekniskt str verkstaden p en
mycket hg niv.
HusHllning
Det omfattande benmaterialet r ett omfattande osteologiskt problem. Delar av detta bearbetades av projektets osteolog Bengt Wigh men krver en
anpassning till den frdjupade stratigraiska bild, som nu har framkommit.
Valet av kttdjur och isksorter har en tydlig spridning ver tid. Frdelningen
av olika produkter i byggnader och avfallshgar ger en intressant belysning t
frgor som frrdshushllning. Lngvga import av olika livsmedelsprodukter
avspeglas i keramiken p grvningsplatsen och i omlandet. Inte minst hrigenom blir frgorna om handeln och relationen med omlandet respektive med
handelsntverken runt stersjn och Nordsjn av stor vikt fr det fortsatta
studiet av Birkasamhllet.
HandEl
P lera stllen ovan har jag hnvisat till handel och kontakter med omvrlden.
Det inns olika typer av sdan handel, dr storkpmn troligen har gnat sig
t slav-, textil- och plshandel, medan enklare handelsmn har sttt fr annat,
som rvaror fr verkstderna och livsmedel som salt och honung fr befolkningen. Birka kommer p s stt att knytas samman bde med sitt omland och
med stersjregionen med ett otal liknande orter runt dess strnder. Staraja

17

B irk a nu

18

Ladoga, Wolin och Hedeby r viktiga knutpunkter i detta ntverk, men ocks
de ven litterrt belagda kontakterna med Dorestad verkar spela en betydande roll. Den bronsgjutare, som startade verksamheten i verkstaden tycks ha
haft sina frmsta kontakter dr eller i det anknytande Rhenlandet. Eftersom
mycket av de aktuella handelsprodukterna har varit konsumtionsvaror, som
inte lngre inns kvar, kan det ofta vara svrt att f ett grepp om denna handel.
Keramiken och en del andra fremlsgrupper ger dock ett visst begrepp om i
vilken riktning kontakterna har funnits..
Ett genomgende drag i fyndmaterialet r att 800-talet domineras av frbindelser med nromrdet men framfr allt med Frankerriket och det vstslaviska omrdet, medan 900-talet r totalt dominerat av kontakterna sterut
mot Ryssland och omrdena kring Svarta havet och Kaspiska havet. vergngen frn det vstliga till det stliga systemet tycks ha skett ngon gng
under senare delen av 800-talet, och har troligen inneburit frndringar bde
i viktsystem, betalningsmedel och varugrupper. Birka tycks inte spela ngon
strre roll som frmedlare mellan st och vst. Dremot r platsen lmpad
som bas fr utnyttjandet av rvaruresurserna i stersjomrdets norra delar.
Detta avspeglas ocks i utrustningarna fr de mnniskor, som r begravda
i Birka. Hr kommer man allt mer i kontakt med en lng rad pgende och
planerade projekt kring fenomenet Birka, som det avspeglas i denna volym.
Det r viktigt att se Birka som ett led i en vergripande europeisk verklighet
under 700- och 800-talen e.Kr. fr att sedan se de omfattande frndringar
som sker vid slutet av 800-talet och under 900-talet. D ick nordborna sina
frmsta kontakter sterut.
s a m m a n f aT T n i n g
Birkagrvningen ger mnga infallsvinklar till frstelsen av vikingatidens samhlle. En av frutsttningarna r det fortsatta arbetet med stratigrain, bearbetningen av hantverksmetoderna och en djupgende diskussion av europeisk
handel under perioden. Inte minst utnyttjandet av rvaruresurserna i Skandinavien kommer att bli ett allt mer betydelsefullt forskningsflt. Hr inns plats
fr mnga olika forskarinsatser.
vidarE l sning
Birka Vikingastaden 1-5 av B. Ambrosiani och B.G. Erikson.
Birkaprojektets vetenskapliga serie Birka Studies, hittills 8 volymer. Volym 9, Stratigraphy Vol. 1, publiceras kring nyr 2013.

B irk a nu

nEvEr a dull momEnT

om ET T forskningsprojEkT ocH samvErk an
m E d d E T o m g i va n d E s a m H l l E T

lEna HolmquisT

inlEdning
Under de senaste ren har vrldsarvet Birka p Bjrk i Mlaren rnt ett stort
publikt intresse inte minst genom den rad av ilmer som visats p TV. Om det
inns en arkeologisk sevrdhet som r allmnt knd s r det Birka, en plats
som i det nrmaste kommit att bli synonym med svensk arkeologi. Trots detta
s har Birka nyligen utsetts till en av Sveriges mest trista sevrdheter (Tell
2011). Kanske kan en av frklaringarna till det vara att man p plats behver
hjlp fr att tolka vad man ser och frst platsen.
Alltsedan de frsta knda utgrvningarna fretogs p 1600-talet har Birka
ven inom forskarvrlden varit av oomtvistat intresse. Forskning pgr alltid
om Birka men inte alltid i Birka.
En utbredd uppfattning r att Birka i det nrmaste r frdigutgrvt. Paradoxalt nog s frvntas det samtidigt av beskare att det alltid pgr en birkautgrvning. Men som inom all annan forskning bedrivs forskning p mnga
olika hll av olika forskargrupper och med skilda inriktningar. Resultaten frn
den forskningen skulle vi forskare helt klart bttre kunna frmedla och i samverkan med vriga aktrer i Birka bidra till en kad kunskap.
forskning i ocH om Birka
De lesta utgrvningar som fretagits i Birka har skett p de stora gravflten
som omger staden. Det var den legendariske Hjalmar Stolpe som p slutet av
1800-talet kom att grva ut omkring 1100 gravar. Han grvde ocks i sjlva
stadsomrdet benmnt Svarta jorden.
Den trden kom Bjrn Ambrosiani s smningom att ta upp, d han under
ren 1990-95 skte terinna Stolpes schakt i Svarta jorden och samtidigt underska hur staden var planerad och anlagd.

19

B irk a nu

20

Nmnas kan i detta sammanhang ocks den utgrvning som gjordes under
ren 1969-71 av Birgit Arrhenius och Bjrn Ambrosiani i hamnomrdet. Birkas hamn(ar) r en annan angelgen forskningsuppgift dr nnu mycket terstr att utforska. Under de senaste ren har Sjhistoriska museet tillsammans
med Sdertrns hgskola gjort utgrvningar inom det maritima omrdet bde
p land och under vattnet.
En annan viktig forskare att nmna r Holger Arbman som insiktsfullt
formulerade angelgna frgor om staden. Bl a ppekade han p ett stt som
tidigare inte gjorts betydelsen av att datera och stta in Birkas frsvarsverk i
ett sammanhang. Frsvarsvallarna; stadsvallen och borgvallen med tillhrande
Garnison, utgr frutom gravhgarna, de tydligaste synliga lmningarna i
landskapet. Den hgt belgna borgen uppfrd p en klippa r ett av de mest
vlbevarade monumentala byggnadsverken frn vikingatiden i Sverige.
Omkring 70 r efter det att Arbman formulerat sina frgor om Birkas frsvarsverk startades p 1980-talet vid Arkeologiska forskningslaboratoriet ett
forskningsprojekt dr bl a en underskning av stadsvallen ingick. Resultaten
visade att den var byggd i lera etapper och att omrdet intill med husgrundsterrasser frndrats och haft skilda funktioner ver tiden.
forskningsprojEkTET Borgar ocH
BEfsTningsvErk i mEll an svErigE
r 1995 blev det s mjligt med hjlp av inansiering frn Riksbankens Jubileumsfond att starta ett mer ingende projekt om Birkas befstningsverk och
krigarna som bevakat det. Det ret pgick det allts tv parallellt lpande
forskningsprojekt i Birka.
Projektet kom att benmnas Borgar och befstningsverk i Mellansverige 4001100 e. Kr. I projektet ingick ocks som titeln anger underskningar av andra
platser men tyngdpunkten kom att ligga i Birka.
En samlad studie i frgan har aldrig tidigare gjorts i Birka. Fr att frst
hur staden fungerade och var planerad r det ocks av avgrande betydelse att
infrliva befstningsverket i den diskussionen (igur 1).
finansiEring
En arkeologisk utgrvning r mycket kostnadskrvande. Det r inte bara sjlva
tiden i flt som krver resurser. Minst lika lng tid behvs fr projektplanering,
rapportering, konservering och analysarbete.

B irk a nu

21

figur 1. Bjrk, versiktskarta

B irk a nu

22

Fr att kunna genomfra utgrvningarna erbjd sig Strmma Turism AB att delvis bidra inansiellt till sjlva utgrvningen. Strmma r ett upplevelsefretag
som r engagerad i den publika verksamheten i Birka inte bara med bttraik
utan ven i bl. a guidning och museiverksamhet. Ytterligare std erhlls, frutom
frn den egna institutionen, av Berit Wallenbergs Stiftelse med lera fonder.
I samarbetsavtalet med Strmma ingick att vi arkeologer skulle genomfra visningar vid utgrvningssschaktet (igur 2) och bertta om resultat och
fynd som ptrfades. En verksamhet som ver tiden kom att utveckla sig till
mycket mer n sjlva visningarna.
forskning, frmEdling ocH samvErkan
Universitets tre frmsta uppgifter r forskning, undervisning och samverkan
med det omgivande samhllet (tidigare benmnt 3:e uppgiften).
Under de r som projektet pgick kom alla uppgifterna att samverka, gripa
in i varandra och utvecklas p ett spnnande och kreativt stt.
Nr det gller den frsta uppgiften forskning s var vr plan att grvningen
skulle avrapporteras fortlpande. S skedde ocks och frn utgrvningarna
mellan 1995-2004 freligger en rapportserie. Med tanke p den stora mngd
fynd som kom fram vid utgrvningarna har det varit till stor hjlp att fyndmaterialet kunnat bli tillgngligt inom kort tid fr forskning och undervisning.
Frutom den tekniska rapporten har en mngd artiklar, bde vetenskapliga
och populrvetenskapliga, publicerats. Resultaten har ocks presenterats vid
olika seminarier och konferenser, bde inom och utomlands Hr ska speciellt
nmnas de konferenser som anordnades i Birka vid ett par tillfllen. Till konferenserna inbjds forskare frn skilda lnder. En del frelsningar var ppna
fr allmnheten, som p det viset kunde f del av de nyaste rnen.
Frn en av konferenser gjordes en publikation av fredragen och den kan
ven ses som en form av slutrapportering frn projektet (red. Holmquist
Olausson & Olausson 2009).
Vid utgrvningarna deltog bde studenter och forskarstuderanden som en
del i utbildningen i arkeologi, dr de lrde sig om grvtekniker och arkeologiska
metoder. ven guiderna p Bjrk hade mjlighet att delta i grvningsarbetet
och hade p s stt direktinformation att frmedla fr beskarna p eftermiddagen. I doktorandernas uppgift ingick att bertta och visa beskare. Det
visade sig vara en god vning infr framtida presentationer av egna projekt.
Ett av de frmsta resultaten frn projektet r avhandlingen he Birka Warrior skriven av Charlotte Hedenstierna-Jonson (2006). I avhandlingen anvnder sig frfattaren av resultaten frn grvningarna. Hon stter in dem i ett

B irk a nu

23

figur 2.visning vid schaktet. foto projektet Borgar och befstningsverk i mellansverige.

strre sammanhang och diskuterar krigarens roll i det dtida samhllet, vad
det rdande krigaridealet betydde och inte minst det internationella sammanhang som de var en del av.
I samband med utgrvningarna vxte ocks idn fram om en universitetskurs p kvllstid som skulle rikta sig till en intresserad allmnhet. Kursen kom
att heta Dagligt liv under vikingatiden. Kursen rnte ett stort intresse med
mnga deltagare under en fljd av r.
Det som hr nmnts om forskning och undervisning grs i samband med
mnga utgrvningar. Det som dock stack ut lite frn andra liknande situationer kan nog nd sgas vara de olika formerna fr samverkan som prvades
under de ren projektet pgick.
Hr har nmnts de dagliga visningarna till det kan ocks lggas alla TVradioprogram, tidningsartiklar och ilmer bl. a tv ilmer som gjordes av produktionsbolaget National Geographic.
Inget av detta tillhr heller ovanligheterna vid mer spektakulra grvningar
utan r nstan en sjlvklarhet. Att denna typ av frmedling r tidskrvande
och tar tid frn utgrvningarna behver vl knappast tillggas och drfr r en
kompletterande extern inansiering ett vrdefullt tillskott.

B irk a nu

24

puBlik vErksamHET kring ETT TEma

En av de samverkansformer och publik verksamhet som jag speciellt vill lyfta
fram i sammanhanget r de r som verksamheten i Birka samlades runt ett tema.
Utgngspunkten var de rliga utstllningarna dr vi frn projektet och
Stockholms universitet kom att medverka vid fyra av dem vilka hade titlarna
Borgen brinner, Eldens mstare?, Birkas krigare och Grt och Gryta. Till ett par
av utstllningarna producerades kataloger och hr kan speciellt nmnas katalogen med samma namn som utstllningen, Birkas krigare (red. Olausson
2001), dr olika forskare skrev korta artiklar om sina specialomrden med anknytning till forskningsprojektet.
Under de ren deltog eller var p ngot stt all personal p Bjrk inblandade oavsett arbetsgivare (som var Stockholms Universitet, Riksantikvariembetet och Strmma Turism) arkeologer, museipersonal och guider m l.
u T s T l l n i n g E n g r T o c H g rY Ta
Till alla utstllningarna presenterades nya forskningsresultat. Ibland s nya att
de nnu inte hunnit bli vetenskapligt publicerade.
I arbetet med utstllningen Grt och Gryta, som handlade om mat och
hushllning under vikingatiden, Grt och Gryta kom lera av forskarna (dribland Anne-Marie Hansson och Sven Isaksson) vid Arkeologiska forskningslaboratoriet att delta med sina kunskaper.
Utstllningens nav var ett uppdukat gstabudsbord i en stormans hall. P
bordet visades vad som tits och hur det kunde ha serverats.
I samband med utstllningen hlls seminarier och ppna fredrag fr allmnheten. Hr kan srskilt nmnas ett av beskarna srskilt uppskattat fredrag av Jan jvind Swahn som utomhus invid ett vikingatida kokhus berttade om ldre tiders kosthll.
Restaurangen p Birka serverade mat med inspiration frn vikingatiden.
Guiderna gjorde specialvisningar med inriktning p vikingatida matvanor. Vi
arkeologer p utgrvningen berttade om fynd som kunde relateras till krigarnas kosthll. Vid utgrvningen av Garnisonen ptrfades en mngd djurben
som var rester frn slaktavfall och som visade att inslaget av ktt varit pfallande stort. Krigarna med sin elitstatus i samhllet t en kttbaserad diet och
var det dessutom grillat p spett s var det n mer prestigefyllt (Isaksson 2000).
Ur avfallet gick det ocks att utlsa att djuren slaktats ret om, dvs. krigarna
hade uppehllit sig i Garnisonen under hela ret och inte bara kommit dit
periodvis.

B irk a nu

25

figur 3. utgrvning av keramikkrl i garnisonen. foto projektet Borgar och

befstningsverk i mellansverige.

E xpErimEnTEll arkEologi ocH

a r k E o l o g i s k a a n a lY s E r
Givetvis lagades det mat ocks mat p experimentellt vis i samband med utstllningen. Det var den historiskt terskapande gruppen Kompani bastard som
stod fr den verksamheten (igur 3). Beskare ick prva p att helsteka isk
p gld, baka brd och tillaga grytor. Keramikkrlen som grytorna tillagades
i var tillverkade efter vikingatida frebilder. En av dessa krl kom senare att
anvndas inom ett vetenskapligt frsk. Krlet frslts med bivax som lock
och stlldes under ett ar mnader att fermentera (en konserverande jsningsprocess liknande den som grs idag med surstrmming).
I Garnisonen ptrfades under utgrvningarna tv keramikkrl vilka visade sig innehlla kremerade ben och arkeologiska freml, dvs. de hade anvnts
som begravningsurnor (igur 4). Nr kemiska analyser gjordes p ett av krlen
visade det sig att det anvnts som kokkrl innan det omvandlats till begravningskrl. Analyserna visade spr efter bde animalier och vegetabilier, m a o
rester efter en ktt- och grnsaksgryta (Frostne 2002).

B irk a nu

26

figur 4. artikel i Hllekiskuriren om utstllningen grt och gryta och kompani bastard (med
tillstnd frn Hllekiskuriren).

Fr att tervnda till Kompani Bastards krl s kom sedan innehllet i deras nytillverkade krl att analyseras p samma stt som begravningskrlet. P
s stt kunde det anvndas till att jmfrelse av resultaten frn de tv krlen.
Syftet med studien var att underska frgor som: Vad avstter ett krl med
knt innehll fr kemiska spr och hur frhller det sig till resultaten frn ett
uppgrvt vikingatida krl? (jfr. Isaksson 1998; 2000).
s l u T ko m m E n Ta r
Frhoppningsvis har jag med de hr korta nedslagen frn utgrvningsren i
Birka visat p hur undervisning, forskning och samverkan med det omgivande
samhllet kan utformas och att det kunde komma alla inblandade till del, inte
minst nr det gller beskarna (och som ocks kunde utlsas i besksstatistiken). En verksamhet som jag tror att alla inblandade parter i hgsta grad
upplevdes som kreativ och meningsfylld.

B irk a nu

rEfErEnsEr
Frostne, J. 2002. Krukskrvorna frn Birka berttar: en organisk analys av krukskrvor
frn frmst Birkas Garnison, med GC-MS och FTIR. CD-uppsats i laborativ arkeologi 2001/2002. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Hedenstierna-Jonson, C. 2006. he Birka Warrior. he material culture of a martial society. heses and Papers in Scientiic Archaeology 8. Stockholm.
Holmquist Olausson, L & Olausson, M. 2009 (red.) he Martial Society. Aspects of
warriors, fortiications and social change in Scandinavia. heses and Papers in Archaeology B:11. Stockholm
Isaksson, S. 1998. A kitchen entrance to the aristocracy analysis of lipid biomarkers in cultural layers. Laborativ arkeologi 10-11. Arkeologiska forskningslaboratoriet,
Stockholms universitet.
Isaksson, S. 2000. Food and rank in Early Medieval time. heses and Papers in Scientiic
Archaeology 3. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Olausson, M. (red.) 2001. Birkas krigare. Borgar och befstningsverk i Mellansverige 5.
Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Tell, J. 2011. Trista sevrdheter (121 platser ovrda en omvg). Stockholm.

27

B irk a nu

28

B irk a nu

mariTima Birka
u n d E r s k n i n g a r av v i k i n g a s Ta d E n s
HamnomrdEn

jEns lindsTrm, andrE as olsson,

joHan rnnBY

inlEdning
Birka p Bjrk i Mlaren var till stora delar en sjstad. Kunskaper om hur
hamnar, bryggor och sjfart var organiserad r en viktig och delvis glmd pusselbit nr det gller frstelsen av stadens funktion och betydelse.
Statens maritima museer och Sdertrns hgskola/MARIS har genomfrt
underskningar i vattenomrdet utanfr Svarta jorden sedan 2004. Arbetet
har sedan dess utfrts i stort sett varje r, men endast i korta etapper om ngra
veckor. De frsta ren handlade om inventeringar, vilka dels omfattar inmtningar av brygglmningar p land, dels inmtningar av stende och liggande
timmer i vattenomrdet utanfr svarta jorden. Drutver har ocks lera dateringar med C14 och dendrokronologisk analys utfrts av timmer. Den frsta
provgropen i kulturlagret grvde vi 2007. Ytterligare och ngot mer omfattande grvande insatser har utfrts under sommaren 2010 och 2011.
Denna artikel avser att dels kort beskriva utgngspunkt och frgestllningar fr det pgende forskningsprojektet, kallat Maritima Birka, dels att sammanfatta resultaten av underskningarna 2010 och 2011.
f r s T s j s Ta d E n
Birka r ngot av en ikon i svensk arkeologi och historia. Genom platsens
karaktr, de mnga fynden och de stora gravflten s har Birka till stora delar
ftt st som en representant fr den period vi kallar fr vikingatiden. Birkas
betydelse i vr egen tid r inte minst ocks lnkat till den roll just vikingatiden
har haft och har i vrt lands historieskrivning.
Birkas roll och funktion har till stora delar tagit fasta p fyndmaterialets
karaktr. Staden har utifrn detta beskrivits som en viktig handelsplats. Dess

29

B irk a nu

30

ekonomiska betydelse som ett hantverks- och handelsnav i vikingatidens samhlle brukar framhvas. I jmfrelse med det omgivande vikingatida samhllet
r dock staden i Mlaren till sin organisation och karaktr ngot mycket annorlunda och avvikande.
P samma gng som stadens vikingatida betydelse framhvs beskrivs ocks
staden ofta som frsta exemplet p en urban etablering i vrt land. En plats
som frebdar medeltidens stder och den nya kungamaktens inlytande ver
ekonomi och varuutbyte. Birka framstlls d som en tidig lnk i en allmn
kontinuerlig urbaniseringsprocess.
En omstndighet som ofta frbigs i detta sammanhang r dock att staden
upphr att innas till redan i slutet av vikingatiden. Som skl till upphrandet och en omlokalisering (till Sigtuna och andra tidigmedeltida Mlarstder)
brukar bland annat det geograiska lget och behovet av ny hamn fr strre
skepp anfras. Men egentligen br Birkas lge och topograi ven senare kunnat vara lmpligt strategiskt fr seglation och kommunikation. nd ick platsen verges i slutet av 900-talet.
Birka frefaller vara en plats som varken passar in i det omgivande vikingatida samhllet och inte heller bara kan ses som en ovanligt tidig medeltida
stad. En utmaning fr Birkaforskningen r drfr att frklara stadens unika
roll i sin egen tid och stersjkontext. Vem bestmde p n och vilket syfte
hade man med den i Mlardalen unika platsen? Vilka var det som bodde i
Birka? Hur sg de p sig sjlva i frhllande till frmmande lngvga beskare
och befolkningen p de vikingatida grdarna i omlandet? (jfr diskussion i Hillerdal 2009:205-287). Hur ska man se p Birka i frhllande till andra samtida
stder som Kaupang, Ribe, Staraja Ladoga och inte minst Hedeby (se Kalmring 2010). r de uttryck fr samma sak?
Birka var en sjstad och kunskaper om platsens maritima sida br drfr
vara en mycket viktig del av hur staden skall tolkas och frsts. Med utgngspunkt frn detta bedriver Statens maritima museer och Sdertrns hgskola
(MARIS) sedan ett lertal r tillbaks marinarkeologiska underskningar i anslutning till Mlarns vattenomrden. Hur var hamnverksamhet och sjfart
organiserad? Hur har vatten- och strandomrden utnyttjats? Fanns det lera
hamnar? Hur har dessa fungerat och har de haft olika anvndare? Vilka olika
typer av fartyg har beskt n?
ko rT f o r s k n i n g s H i s To r i k
Redan p 1680-talet konstaterade Johan Hadorph (1630-93) att det fanns
trstockar i vattenomrdet utanfr Svarta jorden. De frsta mer plitliga ob-

B irk a nu

servationerna gjordes dock av Hjalmar Stolpe under ren 1871-1872 vid hans
skande efter brnsten p n. Stolpe tog prover av bottensedimenten med
mudderskopa och kunde drigenom lokalisera frekomst av ett kulturlager
(Stolpe 1878; Arbman 1939:52). Det skulle dock drja fram till 1957 innan de
frsta rekognosceringarna med dykare utfrdes utanfr Svarta jorden. Underskningarna genomfrdes av Claes Varenius med hjlp av dykare frn den
brittiska marinen (Terrel 1958).
ren 1969-71 utfrde Statens sjhistoriska museer, i samarbete med Stockholms sportdykarklubb, ytterligare rekognoseringar i omrdet. Ett stort antal plar lokaliserades ute i vattnet. Man ansg att anlggningen var resterna efter en
avsprrning och tolkade vissa timmer som lytbommar. Ett antal prover fr C14analys togs vilka daterade timren till 700-talet (Ingelman-Sundberg 1971; 1972;
Waernstrm 1970; Fridman 1973). Den gngse bilden av ett marinbefstningsverk
i form av en plsprr utanfr Svarta jorden etablerades nu genom dessa resultat.
Parallellt med de mindre insatser som gjorts under ren med dykare utanfr Svarta jorden har delar av Birkas hamn underskts p land. Under 19691971 genomfrdes underskningar i syfte att lokalisera ldre strandlinjer och
hamnanlggningar (Ambrosiani 1985). Frutom vattendeponerade kulturlager
ptrfades plar och tv stenpackningar, vilka tolkades som bryggfundament.
Fundamenten var belgna 4,75 respektive 5 meter ver dagens havsniv och
tolkades vara anlagda p 900-talet (Ambrosiani 1985; Ambrosiani & Erikson
1993). Vid underskningar 1990-1994 ptrfades ytterligare ett bryggfundament belget omkring 6 meter ver vattennivn. Fundamentet har p grundval
av hjdnivn daterats till 700-talets mitt (Ambrosiani & Erikson 1994:19).
Frn 1980-talet fram till idag har ett lertal mindre underskningar genomfrts av bottenomrdet utanfr svarta jorden dr bland annat delar av
planlggningen mtts in med totalstation (Ingelman-Sundberg & Rnnby
1991; Rnnby 2001). Det har dock gjorts observationer att plarna i vattenomrdet slagits ner frhllandevis ojmnt och inte srskilt ttt verallt. Detta har
tillsammans med frekomst av stenansamlingar tolkats som att anlggningen
inte enbart tjnat som avsprrning (Rnnby 2001).
I samband med underskningarna p land i mitten av 1990-talet togs
sedimentprover med ryssborr i vattenomrdet utanfr Svarta jorden. Provtagningarna avsg pollenanalys men gav ocks en viss uppfattning om kulturlagrets utstrckning och datering (Risberg & Bjrck 1997:254; Risberg &
Miller 1997:263f ).
Under slutet av 1990-talet gjordes rekognosceringsdykningar i vattnet nedanfr Garnisonen, sder om Svarta jorden. Plar, stenkistor, svartgodskrl och
ett kulturlager har ptrfats hr (Stlberg 2000:13.

31

B irk a nu

32

r 1997-98 karterades delar av Bjrks strandzon med avseende p brygglmningar och hamnanlggningar av rjan Hermodsson, Riksantikvariembetet.
Denna inventering avsljar ett stort antal anlggningar lngs dvarande strand
som indikerar att Birkas hamnverksamhet besttt av lera olika hamnar med
olika funktioner.
En mycket intressant anlggning i detta sammanhang inns i anslutning
till den forna lagunen i Salviksgropen. Men ocks lgen norr om Kugghamn,
ovanfr Korshamn och i anslutning till stadsvallens norra avslut mot vattnet
har skert utgjort egna avgrnsade hamnmiljer (se Dahlin 2001; Hansson
2004; Heamgi 2006). Vid Korshamn avtecknar sig i marken mycket tydligt en konstruerad strandskoning runt den forna viken med tvrs utgende
stenrader, frmodligen bryggfundament eller btlnningar. ven platsen fr
nuvarande Bjrk by br ha varit en mycket lmplig hamnplats.
u n dE r s kn i n ga r n a v i d sTr a n dZon E n oc H i
vaT T E n o m r d E T u Ta n f r s va r Ta j o r d E n
De inmtningar och dateringar av timmer p botten som gjorts under de senaste ren i samband med projektet Maritima Birka har gett en betydligt
mer komplex bild av hamnomrdet utanfr Svarta jorden n som tidigare var
knd. Det r lngt ifrn frgan om en enkel plsprr utan istllet en rad olika
konstruktioner och inom ett tmligen brett omrde. Flera stora stockar och
konstruktioner har ocks gtt att datera till vikingatid med C-14 och dendrokronologisk analys (ig. 1).
I strandomrdet nedanfr Svarta jorden inns ven fem strre stensamlingar som frefaller vara anlagda (ca10x5 m st). Fyra av dem ligger idag p
land i direkt anslutning till strandkanten medan den femte och en ngot strre
ansamling, beinner sig under vattnet utanfr Btudden. Mjligen ska ocks
hela, eller delar av Btudden tolkas som en del av denna strre stensamling.
Mlsttningen med 2010 och 2011 rs underskningar var drfr att frska
faststlla om dessa stensamlingar var anlagda och eventuellt utgjort underlag
fr ngon form av stenkistkonstruktion. Under 2010 genomfrdes ocks en
provgropsgrvning under vatten i syfte att faststlla kulturlagrens utbredning
och omfattning frn land och ut mot djupare vatten.
Tv provschakt har grvts 2010 och 2011 i en av stensamlingarna p land,
belgen ngra meter frn dagens vattenlinje. verst mellan stenarna lg ett
kraftigt sotfrgat lager avsatt p land och frmodligen bestende av jordmassor frn marken ovanfr. Under detta vidtog ett sandigt och siltigt lager som
mste avsatts nr stenarna fortfarande lg i vattnet. I detta lager ptrfades

B irk a nu

33

figur 1. karta ver strandzonen vid svarta jorden med c14 och dendrokronologiska dateringar
av timmer. rd linje visar dagens strandlinje. klla: sjfartsverket, bearbetad av j. lindstrm, statens maritima museer.

B irk a nu

34

figur 2. Ett av provschakten grvs i stensamlingen p land under sommaren 2010. foto: n.
Eklf, statens maritima museer.

enstaka kolbitar och trlisor och vikingatida artefakter i form av bland annat
eldslagningslinta, brnsten och keramik. Stenpackningen vilade i botten p
ett drygt decimetertjockt kulturlager av trlis. En C14 analys daterar kulturlagret nrmast stenpackningen till omkring 900-talets mitt.
De fyra kistorna i strandkanten inns inritade p 1600-talets karta och de
mste drfr senast vara uppfrda under medeltid. Stratigrain och avsaknaden av
ngra som helst senare fynd visar dock att de br vara uppfrda under Birkatid.

B irk a nu

35

figur 3. mngden tr i kulturlagret gr utgrvningen komplicerad och tidskrvande. foto: j.

lindstrm, statens maritima museer.

Infr underskningen sommaren 2011 (ig. 3), var ambitionen ocks att grva
ett provschakt under vatten intill stensamlingen vid Btudden. Frhoppningen var att inna ytterligare indikationer p att stensamlingarna r en del av en

B irk a nu

36

stenkistekonstruktion. Om s r fallet borde det vara mjligt att ocks ptrfa

timmer som stratigraiskt skulle kunna knytas till stensamlingen. Ett schakt
om 2x3 meter lades drfr i kanten av stensamlingen vid Btudden.
I schaktet, en bit ner i kulturlagret, framkom ocks lera liggande timmer
eller stockar i kulturlagret. Flera har bearbetade ndar som vittnar om bde
knuttimring och en konstruktion med tapp. Utifrn stratigrain r det tydligt
att stockarna deponerats samtidigt, och att de har med varandra att gra, ven
om vi inte heller fann spr av att de suttit ihop. Det var ocks tydligt att stensamlingen och stockarna har haft med varandra att gra, eftersom stockarna
delvis ligger i samma lager som stenen.
Vi har gott om dymlingar och trnaglar i kulturlagret, men vi har nnu inte
hittat ngot timmer, varken i sommarens schakt eller verhuvudtaget, som indikerar att stockarna satts ihop med dymlingar. Istllet hittar vi mngder med tgvirke, vilket ftt oss att misstnka att anlggningen snarare varit surrad. Tyvrr
har inte stockarna i schaktet kunnat dateras med dendrokronologisk analys. En
stock har emellertid en C14 datering till 800-870 med tv sigmas sannolikhet.
Kulturlagret i vattnet utanfr svarta jorden r som mest mellan 1 till 1,20
meter tjockt. Lagret domineras nstan helt av trlis och bearbetade trfreml
av olika slag. Fynden r talrika och trmaterialet r frhllandevis vlbevarat.
Fynd i form av dymlingar och trnaglar, skl- och skedfragment, verktygsskaft,
riggdetaljer och nlar r vanliga. Drutver ptrfas ocks andra trfreml, varav lera vi nnu inte lyckats uttolka. Vi har ocks lera fynd av textilier, tgvirke,
lder, brnsten och djurben (ig. 4-7). Med tanke p hur vanligt frekommande
fynd av keramik i kulturlagret i Svarta jorden, r det intressant att vi endast ptrfat ngra f keramikskrvor. Med undantag frn fyndet av en spnnbuckla,
har vi inte heller fynd av metaller. Vi har inte heller ngra fynd av gjutformar.
Bearbetning av fyndmaterialet pgr i skrivande stund fr fullt. Det r
oklart hur kulturlagret ska tolkas och vilket informationsvrde det har. P vilka
stt speglar fynden anvndningen av vattenomrdet? Har de deponerats som
sopor? I vilken utstrckning kan de knytas till verksamheten i hamnen? Fr att
svara p dessa frgor krvs en frdjupad analys av fyndmaterialet i vilket ocks
jmfrelser med fynd frn kulturlager i hamnar frn andra liknande platser, br
ing. I detta avseende r Hedeby en srskilt intressant jmfrelse. En relativt
omfattande miljarkeologisk analys, genomfrd av Ume universitet i samband
med en provgrop som grvdes 2007, visar att kulturlagret har en tydlig stratigrai (Mosely 2009). ldre fynd ligger s att sga djupare ner i kulturlagret.
figur 4. Tygrulle som troligtvis utgjort en tjrsvabb. foto: E. Bobelyte,
statens maritima museer.

B irk a nu

37

B irk a nu

38

figur 5. knivslida i lder. foto: E. Bobelyte, statens maritima museer

figur 6. Trnl som troligtvis utgjort en nl till en slndtrissa. foto: E. Bobelyte,

statens maritima museer.

Det har hittills inte varit mjligt att knyta fynd till enskilda faser inom kulturlagret, men proilen i schaktet frn underskningen 2011, visar p en spnnande och komplex, om n svrtolkad stratigrai. Den miljarkeologiska analysen
frn underskningen 2011 r nnu inte genomfrd, men kanske kan denna ge
ledtrdar till hur stratigrain ska frsts.

B irk a nu

39

Figur 7. Oidentiierat trfreml. Foto: E. Bobelyte, Statens maritima museer.

En svrighet med att identiiera olika faser och hrleda fynd till olika strata kan
hrledas till problem att se grnser mellan lager i samband med grvning av
mindre schakt under vatten, och utmaningen att frklara lagerskillnaderna i
ett vattendeponerat kulturlager.
Under alla omstndigheter representerar fyndmaterialet ocks en fremlsvrld som sllan eller aldrig bevaras i torra kulturlager. Mngden bearbetat tr,

B irk a nu

40

frekomsten av lder, textilier och tgvirke r inte ovntad, men i hg grad

anmrkningsvrld. Det r ett fyndmaterial som i sig sjlvt har goda frutsttningar att resultera i forskning med frgestllningar som projekt Maritima
Birka inte kan eller avser att tcka.
s l u T s aT s E r o c H f o r T s aT Ta f lTa r B E T E n
Mycket tyder allts p att de timmer som ligger p och i botten r resterna
efter en hamnanlggning av ngot slag. Stenkistor anlggs normalt fr att bra
upp tyngre anlggningar, vilket kan indikera att det har varit mjligt att g
torrskodd ovanp anlggningen, att den fungerat ungefr som en brygga.
Kanske ptrfar vi den yttersta delen av lnga bryggor som strckt sig hela
vgen frn den vikingatida strandlinjen, 100 meter lngre in? Kanske r anlggningen snarare en ensamliggande konstruktion som utgr vgbrytare och
frsvarsverk? Fr att frst hur anlggningen varit konstruerad och vad den
anvnts till krvs ytterligare underskningar dels p land mellan den vikingatida strandlinjen och den nutida strandlinjen, dels under vatten.
Just nu pgr ocks bearbetning av fyndmaterial och provtagningar frn
underskningen sommaren 2011 (ig. 8). Fynden har i sig ett stort informationsvrde, men det r ocks en frhoppning att arbetet framver, och ytterligare underskningar, ska gra det mjligt att frst hur kulturlagret blivit till
och vilken verksamhet fyndmaterialet som helhet avspeglar.
I augusti 2012 planeras ytterligare underskningar av hamnanlggningen.
Tanken r att fortstta den grvning som vi under 2011 pbrjade under vatten. Precis som d genomfrs underskningarna infr publik. Beskare r vlkomna och vi kommer att fortstta bertta om underskningarna via ilmer
och bloggar p www.sjhistoriska.se.
rEfErEnsEr
T rYc k Ta
Arbman, H. 1939. Birka. Sveriges ldsta handelstad. Stockholm.
Ambrosiani, B. 1985. Jetties in Birka and Stockholm and the changing water levels in
the Mlar area. I: A. E. Herteig (red.) Conference on Waterfront Archaeology in North
Europe.Historisk Museum. Bergen.
Ambrosiani, B. & Erikson, B. G. 1993. Birka Vikingastaden volym 3: Askan i Svarta
Jorden avsljar de frsta husen! Hgans.

B irk a nu

41

figur 8. frsta titten p det spant som brgades sommaren 2010. foto: s. rennermalm,
statens maritima museer.

B irk a nu

42

Ambrosiani, B. & Erikson, B. G. 1994. Birka vikingastaden Vol. 4: Smycken och djurben
bland 40000 fynd - vattensllet avsljar livet fr 1200 r sedan. Hgans.
Hillerdal, C. 2009. People in Between. Etnicity and Material Identity a New Approach
to Deconstructed Concepts. Uppsala universitet.
Ingelman-Sundberg, C. 1972. Undervattensarkeologisk underskning utanfr Birka.
Fornvnnen 67.
Ingelman-Sundberg, C. & Rnnby, J. 1991. Marinarkeologiska underskningar utanfr
Birka p Bjrk i Mlaren 1990. Etapp 1. Marinarkeologisk tidskrift: Meddelanden frn
Marinarkeologiska sllskapet.
Kalmring, S. 2010. Der Hafen von Haithabu. Die Ausgrabungen in Haithabu 14. Neumnster.
Risberg, J. & Bjrck, J. 1997. Litho-stratigraphy in the Bjrk Strait, Lke Mlaren. I:
U. Miller & H. Clarke (red.) Birka Studies 4 - PACT 52. Stockholm. 249-260.
Risberg, L. & Miller, U. 1997. Siliceous Microfossils in Soils, Ash Strata and Sediments
from the Birka Excavation Site and its Surroundings. I: U. Miller & H. Clarke (red.)
Birka Studies 4 - PACT 52. Stockholm. 261-275.
Rnnby, J. 2001. Birka under vatten.I: M. Olausson (red.) Birkas krigare. Borgar och
befstningsverk i Mellansverige 400- 1100 e. Kr. Rapport nr. 5. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet.
o T rYc k Ta
Dahlin, M. 2001. Birkas hamnar. En jmfrande studie med ngra andra vikingatida handelsstder. Skriftlig uppgift pbyggnadskurs i arkeologi vid Sdertrn hgskola. Stencil.
Fridman, S. 1973. Rapport frn kompletterande inventering av vattnen utanfr Birka.
Stencil.
Hansson, J. 2004. Salviksgropen Birkas hamn? Skriftlig uppgift pbyggnadskurs i arkeologi vid Sdertrn hgskola. Stencil.
Heamgi, C. 2006. Bryggfundament och topograi p Bjrk. Sdertrns hgskola 2006.
Stencil.
Ingelman-Sundberg, C. 1970. Inventerings- och besiktningsrapport frn vattenomrdena
utanfr Birka, Bjrk, Mlaren. Stencil SMM
Mosely, H. 2009. An environmental archaeological analysis of a sediment core taken
from the Bjrk straight, Lake Mlaren, outside of the Viking town of Birka. Ume
universitet, Miljarkeologiska laboratoriet rapport nr 2010-004. Stencil.

B irk a nu

Stolpe, H. 1878. Summarisk redogrelse fr de r 1877 utfrda underskningarna p Bjrk

i Mlaren. Stockholm. Stencil.
Stlberg, K. 2000. Hade Garnisonen en hamn? Prospektering av strandomrdet nedanfr Garnisonen i Birka. CD-uppsats arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universitet.
Terrel, M. 1958. Diver Survey report. Stencil.
Waernstrm, J. 1970. Rapport frn UV-besiktning vid Birka, Bjrkn i Mlaren. Stencil.

43

B irk a nu

44

B irk a nu

p a n dr a s i da n B i r k a
s d r a B j r k s a r k E o lo g i s k a p oT E n T i a l

m aT H i a s B c k

inTrodukTion
Resultaten frn de amatrarkeologiska underskningar som UV Mitt och
Enheten fr publik verksamhet vid Riksantikvariembetet genomfrde p
Bjrk ren 2005-2007, har s hgt informationsvrde fr birkaforskningen att
det inns anledning att arbeta vidare med frgestllningar som de underskta
fyndmaterialet och bebyggelselmningarna genererade (Bck 2009; 2010a;
2010b; Bck et.al. 2010). Det som i utgngspunkten allts var ett pedagogiskt
projekt har nu vergtt i en forskningsfrberedande fas. D utgrvningarna,
som genomfrdes i Bjrk by 200506 respektive Grindsbacka 2007, pvisade
vikingatida bebyggelse och kulturlager med relativt rikt fyndmaterial r det
dags att p allvar brja betrakta den sdra icke urbana delen av Bjrk som
betydelsebrande fr komplexet Birka (igur 1).
Denna frskjutning av fokus innebr att vi p stabilare grund n tidigare
kan diskutera markutnyttjandet ver en strre del av n. Fljdfrgan blir naturligtvis vad resultaten frn utgrvningarna 200507 representerar och vad de
innebr fr bilden av Birka och stadens struktur och relation till sin omgivning? Fr att skissa en bakgrund till det freslagna forskningsomrdet krvs en
rekapitulering av resultaten frn nmnda underskningar.
u n d E r s k n i n g a r p s d r a B j r k 2 0 0 5 -2 0 07
Forskningen om Bjrk har med f undantag rrt vikingatiden. ns ldsta
period, det vill sga tiden innan staden anlggs, har till viss del behandlats
i projekt vid Stockholms universitet (Arrhenius 1976; 1978; 1990; Holmquist
Olausson 1993). Arkeologiska underskningar har genomfrts p olika delar
av Bjrk, utom vid Bjrk by. Norr om byn ligger gravfltet Grindsbacka

45

B irk a nu

46

figur 1. fornlmningarna p Bjrk med de tv nya underkningarna i Bjrk by och sder

om grindsbacka markerade med rda prickar.

(Ra 112) som har ngra frmodat kristna begravningar. Dessa har av lera
forskare ansetts representera kristna stadsbor (Arbman 1939:80; Grslund
1980:16; Holmquist Olausson 1993:38). Gustaf Hallstrm (1913:10) freslog att
den ursprungliga byn skulle ha legat p ett annat stlle, strax sydst om dess
nuvarande lge. Projektets syfte var att frska ta reda p hur lngt bakt i

B irk a nu

tiden det nuvarande bylget strcker sig samt ska alternativa platser fr bebyggelse utanfr staden. Arbetshypotesen var att bytomten kan ha haft kontinuerlig bebyggelse sedan Birkatid eller tidigare. Ett alternativt scenario r att
en sdan separat vikingatida bebyggelse frst legat p ngon annan plats men
i den nuvarande byns nrhet. Drfr genomfrdes grvningarna 2007 inom ett
omrde drygt 200 meter norr om den nuvarande byn. Underskningen resulterade i fynd av tidigare oknd bebyggelse och en ny fornlmning, RA 171, p
Bjrk. Som ett led i tidigare arbeten med bebyggelsen p Bjrk efter Birka,
fosfatkarterades p 1980-talet ett stort omrde norr om byn. I anslutning till
detta grvdes drefter provgropar i gravfltet vid Grindsbacka samt vidare ett
cirka 5 m2 stort provschakt omkring 20 meter sder drom (Holmquist 1982;
Holmquist Olausson 1987; 1993). Detta provschakt torde ha varit belget omkring 30 meter vster om underskningsomrdet frn 2007. Inga spr av detta
kunde dock konstateras inom det 108 m2 stora underskningsomrdet 2007.
Det vikingatida samhllet vi knt till p Bjrk har lnge utgjorts av tre
bestndsdelar som avspeglar samhllsstrukturen. Gravflten dominerar n i och
med att de delvis r manifesta med relativt stora hgar och ven omfattar stora
ytor. Det br understrykas att det andra elementet, staden med stadsvallen - eller
som vi vet idag stadsvallarna - var ett unikt samhllsbygge i relation till omlandets bebyggelsestruktur vid denna tid i Skandinavien (frnsett Hedeby). Ingen
annan av de nordeuropeiska vikingatida stderna uppvisar en lika stor geograisk
spnnvidd i kontaktntet. Under senare r har vi ven ftt en allt klarare bild av
den militra organisationens struktur och karaktr genom underskningarna i
och omkring det element som kan benmnas borgen och garnisonen. Dessa tre
segment avspeglar olika delar av det vikingatida samhllet p en plats som innefattar mycket av det vi vet om vikingatiden, men som samtidigt r s unik att
den mste srbehandlas. Det jrde elementet r det som vi nu fr frsta gngen
deinitivt belagt arkeologiskt - separat civil bebyggelse utanfr staden p en annan del av n ensamgrden eller byn. Det r inte bara bebyggelsens lge som
r intressant utan ocks byggnadstyperna. Det rr sig om ett grophus och ett
enskeppigt stolpburet hus dr vggarna r brande i konstruktionen. Den enskeppiga byggnaden liknar mest stadens hus, inte landsbygdens, ven om det frekommer byggnader av detta slag p enskilda andra platser i Mlardalsomrdet
(jfr. t.ex. Hllans-Stenholm & Svensson 1999).
De enda vikingatida byggnader som tidigare grvts utanfr sjlva stadsomrdet (dock vldigt nra detsamma) r ett lnghus och senare grophus som
undersktes 198889 p en av terrasserna innanfr den senare uppfrda stadsvallen (Holmquist Olausson 1993:86f ). Med de belgg fr en inre stadsvall
som vi idag knner till tack vare georadarunderskningarna p Bjrk (Trinks

47

B irk a nu

48

& Larsson 2007) har denna bebyggelse uppfrts utanfr den ldre stadsvallen
men i stadens direkta skugga, som en frstadsbebyggelse. P s stt r denna
bebyggelse jmfrbar med de satellitbosttningar som konstaterats kring Hedeby. Frgan om satellitbebyggelse r komplex. I frsta hand drfr att denna
frgestllning r tmligen speciik fr Bjrk och birkaforskningen, frmst
beroende p att platsen r belgen p en . En versikt av tidiga stder/handelsplatser i Norden ger vid handen att det endast vid Hedeby har konstaterats
samtida bosttning i stadens nrhet som inte har haft karaktren av ordinra,
fristende jordbruksenheter ( Jankuhn 1986:78f ). Dessa bosttningar framstr
som tre separata krnor varav en r belgen inom den senare stadsvallen. D
tminstone den sdra bosttningen (Sdsiedlung) kan dateras ngot tidigare n
sjlva Hedeby r det mjligt att man ska betrakta alla dessa tre bosttningar
som en protofas till staden. Ett annat problem r att det frefaller oskert om
dessa tre bosttningar kanske egentligen varit en sammanhllen bosttning
( Jankuhn 1986:87; Maixner 2010:18f ). Oavsett storleken p bosttningen verkar det som att dessa bebyggelseelement kanske snarare ska betraktas som
stadsbebyggelse n separata enheter av lantbrukskaraktr och br drmed
snarast jmfras med bebyggelsen frn underskningen 198889 (se ovan).
Vad som har diskuterats fr Birkas del r allts inte om det inns normal
nrliggande lantbruksbebyggelse. Detta vet vi naturligtvis att det gr, bde norr
och sder om Mlaren. Slutsatsen av ett sdant resonemang innebr att deinitionen av den bebyggelse som skts utanfr staden inte r klarlagd. Har den, och
i s fall p vilket stt, varit knuten till verksamhet i staden? Det r inte rimligt
att anta att det r en helt oberoende bebyggelse. Fyndmaterialet frn underskningarna sder om Grindsbacka talar fr att det rr sig om en tmligen ordinr
bostadsbebyggelse. Inget tyder p att specialiserat hantverk bedrivits p platsen.
En annan frga r om och i vilken utstrckning delar av n var uppodlad under vikingatiden. Har grden/husen vid Grindsbacka haft en funktion i frsrjningen av stadsbefolkningen? I nulget inns inga klara belgg fr odling i det
makrobiologiska materialet frn underskningarna 200506 (Heimdahl 2010).
I sammanhanget kan nmnas de frhjda fosfatvrden som uppmtts i ett omrde som, naturligtvis, omfattar sjlva byn men ven strcker sig norrut fram till
underskningen i Grindsbacka 2007 (Ambrosiani & Arrhenius 1972:69). Motsvarande fosfatvrden inns endast uppmtta i stadens centrala delar.
Det inns emellertid annat som ppnar fr alternativa tolkningar av bebyggelsens sammanhang. Bland fynden frn projektets underskningar i Bjrk by
200506 inns skrvor frn minst tre amforor, stora frvarings-/transportkrl
frn stra Medelhavsomrdet och/eller Svarta havet (Bck 2009; 2010a; 2010b;
Bck et. al 2010). Endast ett fragment av en amfora frn fre 900-talets slut r

B irk a nu

tidigare knt frn Birka, eller fr den delen hela Mlardalen. Fr vrigt inns
det varken ngon orientalisk keramik i gravfynd frn Birka eller frn andra
platser i Mlardalen. Totalt r 21 skrvor av orientaliskt gods (Bi I 21-gods enligt Birkaunderskningens klassiicering, (Bck manuskript) knda frn Birka.
Dessa skrvor representerar sammanlagt 18 krl. I ljuset av detta motsvarar de
minst sju eller tta krl (1012 skrvor) som ptrfades i Bjrk by mer n en
tredjedel och kanske till och med nrmare hlften av all keramik av dessa typer
frn Birka eller fr den delen hela stskandinavien. D keramiken dessutom
lg i lager som kan konstateras vara avsatta p platsen eller hmtade frn dess
nrhet, kan vi utesluta att de skulle ha hamnat dr av en slump genom att jord
lyttats till platsen frn stadsomrdet (Heimdahl 2010).
Det daterande vikingatida fyndmaterialet frn underskningarna i Bjrk
by i form av prlor, en eldstlsformig amulett samt importkeramiken antyder
en datering till 900-talet (Bck et. al 2010). Dateringarna av den bysantinska/
orientaliska keramiken som ptrfats inom stadsomrdet tyder p att kontakterna med Bysans och arabvrlden cementerades frst omkring r 900. Det
samlade keramikmaterialet kan sledes med f undantag dateras till 900-talet,
och d fretrdesvis till rhundradets mitt. De vikingatida fremlen frn underskningarna i Bjrk by talar fr en liknande datering. Detta skall stllas
mot det kanske 50 till 100 r ldre materialet frn Grindsbackabosttningen.
Notera att bde de underskta ytornas storlek och fyndmngderna r fr sm
fr att man ska kunna dra ngra deinitiva kronologiska slutsatser av resultaten.
Av intresse r att de sena - men delvis med staden samtida - dateringarna talar
fr att den sdra delen av n kanske haft en aktiv roll frst i en framskriden
del av stadens historia. Det br i sammanhanget noteras att det i det samlade
fyndmaterialet frn komplexet Birka, inns ett antal freml som daterats till
1000-tal (Kyhlberg 1973:162f; 1980:79).
s d r a B j r k s f o r s k n i n g s p oT E n T i a l
Det inns ett klart incitament att aktivera forskningen kring den sdra sidan
av n. Forskningspotentialen med utgngspunkt i detta material r lerfaldig
och br byggas upp kring ett samarbete med marinarkeologi, kvartrgeologi,
metalldetektering och markprospektering.
En sdan aspekt torde involvera marinarkeologiska insatser i Kassviken.
Det skulle ocks vara mjligt att vintertid gra geofysiska underskningar ver utvalda delar av Kassviken och strandbrinken. (Detta frutsatt att markgarna samtycker).

49

B irk a nu

50

I anslutning till strandbrinksunderskningen kan med frdel ven en

metalldetektering genomfras.
Riktade underskningar p land r ocks tnkbara. (Fortfarande frutsatt att markgarna samtycker).
Bebyggelselmningarna frn underskningarna vid Grindsbacka r
2007 vcker frgor om bebyggelsens karaktr utanfr staden.
Med detta fljer en frdjupad diskussion om frsrjning av staden men
ven om social diferentiering.
Frgan r ocks hur de underskta lmningarna relaterar kontextuellt
till gravflten Grindsbacka och Krrbacka.
En fljdfrga r hur vi skall betrakta Grindsbacka och Krrbacka i
ljuset av liknande gravflt p andra platser i Mlardalen och i samband med detta hur missionstidens begravningsseder tar sig uttryck.
Revitalisera diskussionen om den historiska relationen mellan Birka
och Sigtuna
En sista viktig aspekt utgr frn den troligen orientaliska och Sydosteuropeiska keramik som ptrfades vid underskningarna i Bjrk
by 2005-2006. Den unika keramiksamlingen r en indikation p att den
sdra delen av n kan ha haft en funktion vid in- och utfrsel av varor
till n fanns det periodvis en sdra hamn?
Som framgr av listan ovan bygger det hr projektets grund p ett samarbete
mellan olika institutioner. Det frsta steget torde emellertid vara en tvrvetenskaplig specialinventering av den berrda sdra delen av Bjrk. Sannolikt
kommer nya aspekter att framtrda med utgngspunkt i vad vi idag vet genom
de arkeologiska underskningarna 2005-2007. Denna inventering br utifrn
en extrapolerad strandlinje ske tillsammans med en kvartrgeolog i en zon
norr och sder om densamma. Fynden frn underskningen i Bjrk by terfanns t.ex. i ett omrde c. 50 meter upp frn den vikingatida stranden. Det br
i sammanhanget betonas att inga vikingatida konstruktioner ptrfades vid
denna underskning endast redeponerat vikingatida material frn underskningsomrdets nrhet.
m l a r E n s d r a l a n d n i n g s p l aT s E n ?
Ngon omfattande marinarkeologisk insats har inte genomfrts i Kassviken
(Bengtsson 2007). Med tanke p hur den vikingatida strandlinjen frhller sig
till dagens landmassa i byns nrhet r det i frsta hand en zon p mellan c.100
150 meter frn den nuvarande stranden som r aktuell att underska (igur 2).

B irk a nu

51

figur 2. flygbild ver Bjrk by frn norr med den vikingatida strandzonen markerad. foto.
jan norrman, riksantikvariembetet

En frsta underskning har nyligen genomfrts inom detta omrde, med negativt resultat (Bck 2012). Vster och ster, men ven i vissa partier sder om
byn torde det vara mjligt att genomfra icke-frstrande markprospektering.
Grovt uppskattat omfattar den areal som skulle vara aktuell fr prospektering,
omkring 2 hektar.
Bristen p uppgifter om konstruktioner och fynd frn viken r den naturliga frklaringen till att man gnat mycket liten uppmrksamhet t denna
del av n. Det inns emellertid en notis frn en resa till n r 1811 som ger en
antydan om frekomsten av freml aktiviteter i Kassviken. Fr icke mnga
r sedan hade en gosse i viken vid byn fven ftt en Silfverstng i et notvarp.
en sked som deraf frfrdigades skall beinnas nnu i by (Selling 1942:364,
min kursivering). Det r givetvis omjligt att med ngon skerhet veta om
detta var ett freml som kan dateras till vikingatiden men det gr samtidigt
inte att utesluta. Att hndelsen lagts p minnet och terberttats antyder att
det nd var ett freml som vckt viss uppmrksamhet. I detta sammanhang
kan det vara relevant att underska Gunnar Hallstrms anteckningar rrande
arkeologin p Bjrk. Till skillnad frn hans etnologiska uppteckningar kring
Bjrk by, vilka publicerats i Bjrk saga (1997) r hans iakttagelser och tankar

B irk a nu

52

kring arkeologin inte publicerade. D han levde under mnga r i byn skulle
detta kllmaterial kunna gmma viktig information i ljuset av de hr aktuella
frgestllningarna. Men kanske framfrallt Gunnars bror, arkeologen Gustaf Hallstrms arkeologiska iakttagelser frn Bjrk skulle vara av intresse att
terknyta till i detta sammanhang.
runsTEnarna
En viktig indikation p aktivitet i byns nrhet r de 18 runstensfragmenten
vilka hrrr frn minst tre olika stenar. Samtliga dessa har ptrfats p olika
platser inom bytomten. (Ambrosiani & Erikson 1993:35f.). En jrde sten (ett
fragment), den s.k. Jutestenen, kan tidigare ha sttt ngon annanstans p n,
mjligen p en grav. Jutestenen r skriven med kortkvistrunor, t.ex. jmfrbara
med delar av runtexten p den bermda rkstenen och skulle mjligen kunna
fras ner i 800-tal, eller tminstone till Birkas samtid (Nystrm 1992:64f.),
men runtypologiskt torde den mjligen snarare dateras till 900-talets brjan
(Magnus Kllstrm, e-post 2011-07-12). vriga stenar frefaller att ha 1000talsdateringar och kan drmed inte knytas till staden Birka. Som en fljd av
dessa dateringar har diskussionen kretsat kring frgor om stenarnas relation till
Bjrk by och bebyggelsens lder. Av stort intresse r att det i skrivande stund
ptrfats en ny runsten i grunden till en byggnad i Bjrk by (http://birkaproject.wordpress.com/2012/10/12/tungt-runfynd-fran-bjorko-till-shm/). De
medeltida belggen fr byn talar utifrn dagens kllsituation p en datering
till hgmedeltid. Det ldsta skriftliga belgget 1324 kompletteras av ett fynd av
stengods frn Siegburg vilket ptrfades vid underskningarna i byn r 2006.
Denna kan dateras frn 1300-talets brjan och ngra rtionden fram (Bck et.
al 2010:24). I nulget inns sledes ett kronologiskt glapp mellan 1000-tal och
1300-tal, frslagsvis en period p omkring 300 r. Detta ppnar fr alternativa
tolkningar av runstenarnas kontextuella tillhrighet p platsen fr den nuvarande Bjrk by. tminstone tv av de tre stenarnas texter r fragmentariska
ord som pekar mot att det rr sig om minnesstenar. I ljuset av fynden frn underskningarna i Bjrk by 2005-2006 br man frga sig om dessa stenar kontextuellt hr samman med post-urbana men pre-rurala aktiviteter p Bjrk.
B E g r av n i n g s p l aT s E r n a
Begravningsskicket i delar av gravfltet Grindsbacka, dr 23 av 35 underskta gravar utgjordes av skelettbegravningar och huvuddelen av Krrbacka dr 12 av de 13
grvda gravarna var enkla skelettbegravningar, har lett till slutsatsen att dessa begravningsplatser tminstone till viss del uppvisar kristna drag och drmed kun-

B irk a nu

nat knytas till det tidigaste skedet av Bjrk by (Holmquist Olausson 1993:65).
Anne-Soie Grslund r i sin avhandling om gravskicket p Bjrk frsiktig i
sin bedmning av vad som kan klassiiceras som en kristen begravningsplats.
Hon menar att en brandbegravningssed inte skulle frekomma p en konsekrerad begravningsplats (Grslund 1980:84). Vidare understryker hon att ...many
of the rectangular stone-settings at Krrbacka and Grindsbacka have no inds at
all, which possibly, but not necessarily, indicates a late date (Grslund 1980:70).
Fyndfattigdomen r en indikation p att gravarna i Krrbacka och Grindsbacka
r sena. Det inns ven andra kriterier (begravningsstt, d.v.s. brnd/obrnd,
orientering, samt frekomst av korsmrkta runstenar), vilket inte minst AnneSoie Grslund diskuterat (Grslund 1985; 1991; 2002). Gravens form skulle kunna betraktas som en aspekt av begravningssttet (jfr. Bennett 1987).
Morfologiskt utgr lertalet av de skelettbegravningar som underskts i
bde Grindsbacka och Krrbacka, av kvadratiska eller rektangulra stensttningar. De karterade gravkartorna hos Arbman (1943) uppvisar tminstone
20 kvadratiska/rektangulra gravar i Krrbacka och motsvarande omkring 28
stycken i Grindsbacka. Det r fullt mjligt att skelettbegravningarna i Grindsbacka och Krrbacka representerar en mycket kort del av Bjrks bosttningshistoria mjligen bara en generation. Ett steg i den vidare underskningen
av dessa gravflts kronologi och sociala kontext r en nrmare studie av andra
gravflt i Mlardalen med morfologiskt jmfrbara gravformer. Ngra viktiga
jmfrelsematerial som idag r i olika stadier av rapportering listas hr nedan
(se igur 3). Det r framfrallt den fyrsidiga formen som vi fokuserar p hr
men i Krrbacka inns ven tv (av ns f) skeppssttningar, den utgrvda av
dessa var utan fynd (Grslund 1980:70).
Observera att det r relativt vanligt med en eller ett par rektangulra stensttningar p vikingatida gravflt i Mlardalen (Ambrosiani 1964:71). Som exempel p detta kan i Uppland nmnas Broby 313 i Tby socken (Hamilton 2002;
Grn & Sundberg 2005), Kungsberga 41 i Frentuna socken (RA fornsk),
Nstuna 16 i Vnge socken (RA fornsk), Sderby 98 i Danmarks socken
(Wexell, manuskript),Vster Arninge 153 i Tby socken (Olausson 1993), Bagare 278 i Sollentuna socken (Carlsson et. al. 1996), Kummelby 35 i Sollentuna
socken (Foghammar & Sander 1996), Kalvshlla 19 i Jrflla socken (Sander
1996), Skmsta 203/342 i Tierps socken (Frlund & Larsson 2002), Kyrsta
328/329 i rentuna socken (Engstrm & Wikborg 2006, observera att det r
oklart hur eventuella verbyggnader gestaltats fr dessa gravar). Gravarna vid
Broby 313 i Tby socken terinns i en kontext som r helt jmfrbar med gravfltet 99 i Falebro, Danmarks socken (Lfstrand 1973). Bgge dessa gravplatser
r belgna i en milj dr broar, vgar och runstenar utgjorde noder i landskapet.

53

B irk a nu

54

figur 3. ngra gravflt i uppland med kvadratiska/rektangulra stensttningar daterade till sen
vikingatid. flertalet av de hr utvalda gravflten har minst fem gravar med dessa verbyggnader.
1. grindsbacka 112, adels sn; 2. krrbacka 109, adels sn; 3. stav 55, frentuna sn, 4. skllsta 40,
Bro sn; 5. Hjulsta 102a, spnga sn; 6.Tensta 70 a-B, spnga sn; 7. akalla 143, spnga sn; 8. rvinge
218, spnga sn; 9. Hsta 104, spnga sn; 10. rissne 193, spnga sn; 11. sigtuna 35, s:t pers sn; 12.
sigtuna 3:1, s:t pers sn; 13. Billby 18, s:t pers sn; 14. venngarn 138, s:t pers sn; 15. norrtil 72, s:t
pers sn; 16. granby 102, s:t pers sn; 17. Brm 113, s:t pers sn; 18. Torstra 80, vstra ryd sn;
19. nedre svja 111, danmarks sn; 20. Bergsbrunna 113, danmarks sn; 21. Hsselby 151, Brje
sn; 22. valsta 59, norrsunda sn; 23. sanda 16, fresta sn; 24. falebro 99, danmark sn; 25. stabby
18, uppsala-ns sn; 26 sderby 94, uppsala-ns sn; 27. klinta 229, Brje sn; 28. kttinge 274,
Brje sn; 29. lngtibble 74,vnge sn; 30. lngtibble 81,vnge sn; Enbacken 89, uppsala sn. (grslund 1980; clarus 1976; Hed jakobsson & lindblom 2011; Biuw 1992, Hamilton 1986; Wexell,
manuskript; Knutsson 1982; Andersson 1997; Blenn & Sderstrm 1995). Karta M. Bck.

B irk a nu

55

figur 4. Bygder i uppland med

strre koncentrationer av
gravflt som har mer n fem
rektangulra stensttningar med
skelettbegravningar av senvikingatida typ. karta m. Bck.

Med detta menas i sammanhanget punkter som mnga kunde relatera till, och
som drmed blev viktiga platser bde politiskt och kommunikativt.
Det mste understrykas att kartbilden (igur 3) inte representerar en komplett inventering av samtliga gravflt inom kartans utsnitt. En studie av de
sammanbyggda (observera sammanbyggda) rektangulra gravarna i Uppland
r srskilt intressant fr detta projekt och ger en versiktlig bild av var denna
typ frekommer i Uppland (Blenn & Sderstrm 1995). Av 127 gravflt har
65 stycken fem eller ler rektangulra stensttningar, vriga har frre n fem
(Blenn & Sderstrm 1995, tabell 1.). I denna inventering ingr inte Sigtuna
inklusive socknarna S:t Per och S:t Olof samt Bjrk. Om man lgger till
dessa framstr emellertid trakterna kring Birka och Sigtuna som centrala i
sammanhanget (se igur 4). Frgan r vad spridningsbilden visar. D tidsdjupet
p mnga av gravflten inte r knd r det vanskligt att dra ngra lngtgende slutsatser. Med denna brasklapp i minnet kan vi konstatera att de rektangulra stensttningarna i medeltal utgr 25% av gravfltens anlggningar,
medianvrdet ligger p 16%. P nio av gravflten utgr andelen rektangulra
stensttningar 80% eller mer. Det har freslagits att kristningsprocessen varit
snabb i omrden dr det inns f sammanbyggda rektangulra stensttningar
att man hr tidigt vergtt till kyrkogrdsbegravning (Blenn & Sderstrm
1995:29). Om s r fallet borde detta visa sig vid en jmfrelse med spridningsbilden av landskapets ldsta kyrkor (jfr. Bonnier 1987, karta 4). Ett kartverlgg
med dessa freteelser visar ocks mycket riktigt en vertygande kongruens.

B irk a nu

56

Emellertid visar spridningsbilden samtidigt en verensstmmelse mellan de

gravplatser som har lest rektangulra stensttningar med skelettbegravningar,
och tidigmedeltida kyrkor. Kanske visar spridningsbilden mycket riktigt de
omrden dr kristningsprocessen gtt snabbt s snabbt att det funnits ett
behov att begrava kristet innan kyrkor och kyrkogrdar hunnit frdigstllas.
I detta sammanhang br ocks det rumsliga sambandet mellan vissa kyrkors
nrhet till gravflt uppmrksammas. Lars Wilson menar att detta tyder p
att runstenar kan ha lyttats frn gravflt till kyrkplatser (Wilson 1994:134).
Vad vi ser i kartjmfrelsen r kanske omrden i Uppland dr den allra tidigaste sockenformeringsprocessen startat platser dr det kan innas tidiga
privatkyrkor som fregr sockenkyrkorna. Observera hur tre av bygderna terinns kring Birka, Sigtuna och Uppsala. Fr Birkas del hr gravtypen till den
sista fasen av stadens existens (eller delvis kanske t.o.m. till tiden efter staden)
medan de som hr till Sigtunas omland i huvudsak r samtida med staden.
Vad gller Gamla Uppsala kan vi konstatera att det r en nrmast motsatt bild
mot Sigtuna. Dr gravflten kryper nra inp den sista staden kan vi se att
motsvarande gravflt terinns i en cirkel p respektfullt avstnd frn Gamla
Uppsala. En vstlig koncentration terinns strax norr om Enkping. D Enkping hr till de stder i Mlardalen som har tidigmedeltida dateringar r
detta av intresse fr diskussionen om stadens ldsta datering och framvxt
som kyrkligt centrum under kort tid. Tv stliga omrden med rektangulra
stensttningar inns. Det frsta strcker sig frn Vallentuna och norrut, omfattande delar av Lnghundraledens sdra del. Inom detta omrde inns ingen tidigmedeltida centralort, men dremot framtrder under hgmedeltid den s.k.
lcken vilken benmns Folklandstingsstad. Mjligen kan vi i detta omrde se
ett starkt stormannainlytande. Ett andra omrde som saknar direkt relation
till en tidigmedeltida centralort r belget strax norr om den hgmedeltida
staden Stockholm. I huvudsak omfattar detta socknarna norr om Stockholm
inklusive Jrvafltet. Frgan hr r hur mycket exploateringstrycket och den
omfattande arkeologiska verksamheten i omrdet pverkat bilden.
I en sammanstllning av gravflt i Sigtunasocknarna S:t Per och S:t Olof
inklusive Sigtuna stad framgr det att det inns cirka 10-15 stycken (motsvarande
10-14% av det totala antalet gravflt, alla tidsperioder) som faller inom kategorin
med en eller ett par fyrsidiga stensttningar (Hamilton 1986). Som framgr av
kartan (igur 3) inns det sju gravflt med ler n en eller tv rektangulra stensttningar frn sen vikingatid i samma omrde. Dessa motsvarar sledes cirka 7%
av gravflten. Det gr inte i nulget att sga om detta r en genomsnittlig sifra
fr Uppland men det ger en ingervisning om i vilken omfattning man begraver
sina avlidna p de frkristna gravflten, och i detta fall i den kristna stadens

B irk a nu

skugga. Det avgrande i just detta exempel r ju att det inns invigda gravgrdar
i Sigtuna vid samma tid som skelettbegravningar i rektangulra stensttningarna anlggs p platser prglade av frkristen religis tradition/ritual. Den nyligen
underskta vikingatida/tidigmedeltida begravningsplatsen vid Lnns kyrka i
Nrke r en nyckellokal i den fortsatta diskussionen om religionsskiftet (Edlund
2011). Den komplexa platsen hyser senvikingatida begravningar sder om den
till 1100-tal daterade Lnns kyrka. Inom underskningsomrdet ptrfades
frutom 20 skelettbegravningar med gravgvor ven en mindre byggnad vilken
tolkats som kapell eller kyrka (Edlund 2011:31). Dateringen av byggnaden samt
den grav som terfanns centrerad inom byggnaden har en ngot ldre datering n
andra daterade gravar och dessa dateringar ifrgastts drfr (Edlund 2011:28).
D det frefaller vara samma fyllnadsmaterial i gravar och byggnad inns ingen
anledning att avfrda dateringarna som felaktiga. Dremot ppnar dateringarna fr en diskussion om platsens status som kristen begravningsplats frgan
r om byggnaden, i vars konstruktionsrnna ptrfades deponerade hstben,
inte lika grna kan analyseras i termer av frkristen kultbyggnad i missionstid.
I detta sammanhang kan ocks nmnas diskussionen om de nyligen underskta
senvikingatida begravningarna i Kyrsta (rentuna sn.) och Enbacken (rsta
sn.), och gravfltens respektive datering i relation till sockenkyrkorna (Sjling
2006; Emanuelsson & Sjling 2007; Engstrm 2007).
Ett annat centralt material fr vidare studier av missionstiden r gravplatsen i Kv. Nunnan i Sigtuna (Hillbom 1987; Pettersson, manuskript). Hr inns
lera gravgrdar dr det i dagslget totalt underskts cirka 130 skelettgravar.
Begravningsplatsen frefaller utifrn fyndmaterialet ha nyttjats under perioden 1000 - 1200-tal (Hillbom 1987:232; Pettersson, manuskript). Av srskilt
intresse fr denna studie r det faktum att S:t Pers kyrka med kyrkogrd str
mindre n 100 meter norr om begravningsplatsen i kv. Nunnan och att p samma avstnd i vster ligger gravfltet p den s.k. kalvhagen (Sigtuna 3:1) med ett
blandgravskick. Dessutom tangerar gravfltet Sigtunas stadsbebyggelse i ster
sder drom inns Mlaren. Hela omrdet fr en nekropolliknande karaktr
dr begravningarna och senare kyrkan utgr de fysiska belggen fr att det hr
utvats ritualiserade handlingar ver tid missionstid och stadsgrundningstid.
Det innebr att platsen rymmer fysiska lmningar frn religisa frestllningar
och rituell praxis vid den tid d Birka och Sigtuna synkroniserar.
Pgende projekt som r av stort intresse i detta sammanhang (Cirka 43
gravar, rapport i tryck Runer och Silln 2012) r ocks gravflt 193:1 i Rissne,
Spnga sn. som undersktes av Arkeologikonsult 2010 (Arkeologikonsult 2010)
och Broby bro (36) i Tby sn. (Andersson 1999; 2011). Frn dessa underskningar inns intressanta iakttagelser av att (rituell?) brnning av kistorna skett

57

B irk a nu

58

i ngot stadium av begravningsprocessen. En vsentlig studie i sammanhanget

r Gunnar Anderssons licentiatavhandling (2005) om gravflten i Sklby 291
och 293 i Sollentuna socken och Valsta 59 i Norrsunda socken, mellan frkristen och kristen tradition (se ven Andersson 1997).
En annan region som ven br underskas r Norra Roden dr det inns
senvikingatida begravningar i bland annat Barknre i Hllns sn. (Broberg
1990), Grla i Frtuna socken (Eriksson 1995) dr gravarna balanserar kronologiskt in i kyrkogrdstid samt Gammelbyn i Brstil sn. (Hammar u..). Det
inns givetvis ytterligare ett stort antal underskta senvikingatida gravar i Mlardalen (se. t.ex. Broberg 1991:53). En diskussion om dessa gravar terkommer
jag till i annat sammanhang.
Det frefaller som om varken Grindsbacka eller Krrbacka kan betraktas
som renodlat kristna begravningsplatser. Detta faktum rimmar bttre med en
senvikingatida post-urban - n en medeltida rural aktivitet p Bjrk. Intressant nog inns stora likheter mellan den s.k. Kalvhagen i Sigtuna (RA 3:1)
och Grindsbacka i frga om blandningen av brand- och skelettgravar (Hallstrm 1923:3; Grslund 1989a:37; 1989b:162). I detta fall kanske man skall tala
om en proto-urban snarare n post-rural kontext fr gravflten kring Sigtuna.
Terminologin hr avser att stta fokus p att dessa gravflt r essentiella kllor fr diskussionen om religionsskiftet, men kan i detta fall ocks utgr en
viktig lnk fr att frst relationen mellan Birka och Sigtuna. Det br ocks understrykas att de lga rektangulra stensttningarna kan betraktas som
trosexklusiva men att andra gravformer frekommer under sen vikingatid/
tidig medeltid (Andersson 2005:129). Mjligen inns det regional variation,
eller tminstone vad man skulle kunna kalla lokala avvikelser, nr det gller att
kombinera gravskick och gravform. I norra Roden frekommer t.ex. enstaka
fall dr vikingatida, brandgravar har fyrsidiga stensttningar som verbyggnad
(Broberg 1990:34). Andra platser dr senvikingatida brandbegravningar i rektangulr stensttning terinns r Knivsta-Forsby i Knivsta socken (Hamilton
1995) och en spnnande grav i Grimsta 100:4 i Fresta socken, dr fyndmaterialet
bl. a. utgjordes av en kombination av (uppstndelse?)gg och torshammarring
(Svensson & Fors 2004). Dessa exempel understryker sannolikt endast att det
i dessa falla handlar om gravlggningar i en transformationsfas nr det gller
trosfrestllningar i underskningsomrdet. Det vi ser r vissa kristna element
som det, vilket br betonas, s hr 1000 r senare r svra fr oss att sortera ut
frn frkristna i samtiden traditionella handlingsmnster (t.ex. Andersson
2005; Blenn & Sderstrm; Emanuelsson & Sjling 2007; Grslund 1985,
1991, 2002, 2010; Modin & Damell 1987, 1989; Nilsson 1996). Som exempel kan
nmnas ting eller marknadsplatser dessa och den aktivitet som bedrivs p

B irk a nu

de platserna behver per deinition inte ndra fysisk karaktr bara fr att en
annan trosuppfattning blir mer dominerande i ett samhlle, tminstone inte
under en lng vergngsfas. Detta r grunden till en diskussion om t.ex. vissa
gravflt kan betraktas som kristna/invigda. Det r drfr enligt min uppfattning inga kognitiva problem att inna brandgravar verlagrande skelettgravar
i rektangulra stensttningar.
rEflEkTionEr
Denna utdragna introduktion till senvikingatida gravskick kan tyckas som
en lng utsvvning i analysen av sdra Birka men det visar att vi mste lyfta
blicken utanfr Bjrk fr att fra diskussionen om gravflten i Grindsbacka
och Krrbacka vidare. Jag har med detta velat visa exempel p viktiga jmfrelsematerial fr vidare studier dr gravflten p sdra Bjrk r centrala i det
att vi ser strre likheter mellan dessa och landsbygdens begravningsseder, n
vad som faktiskt r fallet med den frkristna begravningstraditionen. Detta
innefattar nrmare analyser av gravarnas innehll och morfologi i detalj, men
ven deras geograiska och sociala kontext. Frgan om religionsskiftet har en
lng forskningshistoria som genererat en stor mngd litteratur liksom strre
projekt som Vgar till Midgrd och projektet Sveriges Kristnande. Kultur och
mentaliteter under vikingatid och medeltid i Sverige, bara fr att nmna ett par.
Fr frgestllningarna i detta projekt r gravflten i och omkring Sigtuna av
srskilt intresse. Faktum r att detta scenario r s spnnande att det inte gr
att lta bli att framlgga frslaget om en jmfrande DNA-analys av ben frn
gravfltsserien Grindsbacka Krrbacka Kalvhagen Nunnan. Skall vi ngonstans inna de mnniskor som inom samma tv/tre generationer varit bosatta i bde Birka och Sigtuna r det i dessa material.
Denna diskussion utesluter inte utan snarare krver konstant relatering till
lmningarna frn de andra elementen som hittills utgjort Birka, d.v.s. staden,
borgen och nekropolerna. Birka r en del av utgngspunkten. Anne-Soie
Grslund har understrukit att gravtopograin p gravfltet norr om Borg ppnar fr en tolkning av delar av detta gravflt i ngot skede som konsekrerad,
kristen begravningsplats (Grslund 1980:74, 83f; 2002:51). Det inns utan tvekan tydliga gravgrupper formerade i detta gravflt. Detta kan vara en indikation p periodiskt separerade begravningssekvenser. En gravgrupp utgrs av
en blandning av rika kammargravar och enkla kistbegravningar. Frgan r hur
dessa kristna begravningar frhller sig kronologiskt till kammargravarna men
ocks de mjliga kristna begravningarna i Grindsbacka och Krrbacka? Kan
man knyta dem till Birkas sista fas och den nrbelgna garnisonen? En nrstu-

59

B irk a nu

60

figur 5. frslag p hamnlgen under 900-talets senare del - strax sder om Hovgrden p
adels och kassviken p Bjrk. karta m. Bck.

die och jmfrelse mellan mjliga kristna gravar i Grindsbacka och Krrbacka,
i relation till gravarna norr om Borg knns drmed relevant i sammanhanget.
Hur lnge har kontingenten p Borg funnits p plats efter att staden vergivits? Sena dateringar antyder samtidighet med Sigtuna. Hur r relationen till
den grupp som kallas vringar? (Blndal 2007; Hedenstierna-Jonson 2001:71f;
2006:93; 2009; Hillerdal 2006; 2009; Lundstrm, Hedenstierna-Jonson &
Holmquist Olausson 2009; Larsson 1991). Frgan r om Kassviken har anvnts som hamn fr denna kontingent d staden frsvunnit. Finns det ngot
samband mellan den orientaliska keramiken frn Bjrk by och de mnniskor
som befolkade garnisonen? Eller r hamnen, om den funnits, knuten till staden som en andra landningsplats fr den sena birkatiden och i s fall med
andra funktioner n hamnen utanfr staden? (igur 5).
I sin historia om bremenstiftet inns en knd sekvens dr frfattaren, Adam
av Bremen, terberttar hur biskop Adalvard vid ett besk i Birka fann staden
Birka s (i versttning) till den grad delagt, att man knappast kan se ngra spr
av samhllet (Adam av Bremen,142 skolien till jrde boken). De lesta lser
denna text som att staden r fullstndigt borta. En betoning av ordet knappast
skulle faktiskt kunna innebra att det fanns enskild bebyggelse kvar men
dock inte av stadskaraktr. Ytterligare ett indicium att platsen fortfarande vid

B irk a nu

61

figur 6. frslag p centrum fr sdra Bjrks aktivitetsomrde. kartan r en bearbetning av

en bild hmtad frn clarke & ambrosiani 1993:69.

1000-talets mitt hyste befolkning r uppgiften om att munken Hiltin vigdes

som biskop ( Johannes) till ett birkastift (Adam av Bremen, jrde boken, kap.
20). Motstridiga uppgifter har emellertid genererat en kritisk diskussion om
det verkligen r dagens Birka som menas i detta fall (Hallencreutz 1984:376f;
Nyberg 1984:321, 330 och 337f ). De svrtolkade skriftliga uppgifterna utgr
tillsammans med det, i kllhnseende, starkare arkeologiska materialet trots
allt indicier fr verksamhet p n efter staden. Med utgngspunkt i dessa frhllandevis lyktiga och vaga fragment kan man frestlla sig en mycket begrnsad bebyggelse och aktiviteter p n omkring 80-90 r efter det att staden
frsvunnit. En liten bebyggelse under s kort tid lmnar arkeologiska spr, om
n f. En bra jmfrelse torde vara en samtida by-/grdsbebyggelse p landsbygden under tv-tre generationer.
Resultaten frn underskningarna i Grindsbacka och Bjrk by r utan
tvekan lerfaldiga. Frgan r om verksamheten p de bgge platserna r samtida och ven funktionellt sammanlnkade, eller om bebyggelsen i Grindsbacka
inte har ngot kronologiskt samband med den senvikingatida verksamheten
p sdra Bjrk. Ur ett interregionalt landskapsperspektiv r den sdra sidan
av Birka egentligen den proximala sidan av n (igur 6).

B irk a nu

62

rEfErEnsEr
Adam av Bremen. 1984. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. versatt av E. Svenberg. Kommenterad av C. F. Hallencreutz, K. Johannesson, T. Nyberg och A. Piltz.
Ambrosiani, B. 1964. Fornlmningar och bebyggelse. Studier i Attundalands och Sdertrns
frhistoria.
Ambrosiani, B & Erikson, B.- G. 1993 Birka, Vikingastaden. Volym 3.
Ambrosiani, B. & Arrhenius, B: 1972. Birka den frsta ttorten. I: Forntid fr framtid.
Festskrift till kung Gustaf Adolf den 11 november 1972, utgiven av Svenska arkeologiska
samfundet och Sveriges Radio Stockholm. 67-73.
Andersson, G. 1997. Valsta gravflt. Arkeologisk underskning. Uppland, Norrsunda socken, RA 59. Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar. UV Stockholm, rapport 1997:9.
Andersson, G. 2005. Gravsprk som religis strategi. Valsta och Sklby i Attundaland under vikingatid och tidig medeltid. Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar,
skrifter nr. 61.
Andersson, L. 1999. Jarlabankettens gravplats vid Broby bro. Arkeologisk delunderskning av gravplats med tre skelettgravar vid Broby bro, Tby socken och kommun, Uppland.
Stockholms lnsmuseum, Rapport 1999:4.
Andersson, L. 2011. Mellan ttebacke och kyrkogrd. Arkeologisk forskningsunderskning
av en gravplats frn skiftet vikingatid - medeltid vid Broby bro, RA 42, i Tby socken och
kommun. Stockholms lnsmuseum, Rapport 2011:10.
Arbman, H. 1939. Birka, Sveriges ldsta handelsstad. Frn forntid och medeltid 1. Stockholm.
Arbman, H. 1943. Birka I. Die grber. Text. Uppsala.
Arkeologikonsult 2010. http://www.arkeologikonsult.se/aktuellauppdrag/rissne/189rissne-nu-har-undersoekningen-av-det-tidigkristna-gravfaeltet-i-rissne-boerjat.html
Arrhenius, B. 1976. Die ltesten Funde aus Birka. Prhistorische Zeitschrift 51. Berlin.
Arrhenius, B. 1978. Arkeologiska underskningar vid Ormkns, Bjrk, Adels sn. Rapport frn Stockholms universitets arkeologiska forskningslaboratorium 1978:1. Stockholm.
Arrhenius, B. 1990. Utgrvningen av den stligaste storhgen p gravfltet vid Ormkns,
RA 111, Bjrk, Adels sn., Uppland. Laborativ arkeologi 4. Stockholm.
Bengtsson, B. 2007. Slutmeddelande avseende srskild arkeologisk utredning infr
sjfrlggning av elkabel mellan KurnBjrk och BjrkEker, Adels socken.
Statens maritima museer, opublicerad rapport.

B irk a nu

Bennett, A. 1987. Graven religis och social symbol. Strukturer i folkvandringstidens

gravskick i Mlaromrdet. heses and Papers in North-European Archaeology 18. Diss.
Stockholm.
Biuw, A. 1992. Norra Spnga. Bebyggelse och samhlle under jrnldern. Stockholmsmonograier 76.
Blenn, I. & Sderstrm, E. 1995. Frn Montelius till lroplan 94. Kristnandeprocessen
sedd ur tv perspektiv: den arkeologiska forskningens och skolundervisningens. CDuppsats. Arkeologiska institutionen, Uppsala universitet. Stencil.
Blndal, S. 2007. he Varangians of Byzantium. Translated, revised & rewritten by Benedikt S. Benedikz. Cambridge University Press.
Bonnier, A. - C. 1987. Kyrkorna berttar. Upplands kyrkor 1250-1350. Upplands fornminnesfrenings tidskrift 51.
Broberg, A. 1990. Bnder och samhlle i statsbildningstid. En bebyggelsearkeologisk studie
av agrarsamhllet i Norra Roden 700 1350. Rapporter frn Barknre-projektet III.
Upplands fornminnesfrenings tidskrift 52.
Broberg, A. 1991. Religionsskifte och sockenbildning i Norduppland. I: O. Ferm (red.)
Kyrka och socken i medeltidens Sverige. Studier till det Medeltida Sverige. 49 79.
Bck, M. Manuskript 1. Pottery from the Black Sea region, Kaukasus and the Khazar
cultural sphere- including a survey of the distribution of pottery in the countryside of
central Sweden (Bi I 20 A-D wares). Birka Studies.
Bck, M. 2009. Vikingatida bebyggelse funnen utanfr Birkas stadsvall. Fornvnnen.
2009:4. 262-273.
Bck, M. 2010a. Birka och den transkontinentala kommunikationen om frmmande
freml, etnicitet och sammanhang. Situne Dei 2010. 183-195.
Bck, M. 2010b. Echoes from a Distant Shore Aspects on the earliest Towns
in Central Scandinavia. I: F. Opll & C. Sonnlechner (red) Europische Stdte im
Mittelalter. Forschungen und Beitrge zur Wiener Stadtgeschichte 52, Innsbruck.
119-130.
Bck, M. 2012. Storgrden i Bjrk by. Uppland, Adels socken, Bjrk 1:17. Riksantikvariembetet UV Mitt rapport 2011:141. arkeologisk utredning.
Bck, M. Grenler, H. Heimdahl, J. Hinterleitner, A. Nordstrm, A. Ramstrm, A.
Trinks, I. & stlund, S. 2010. Mellan byn och staden Birkas och Bjrks bebyggelse ur
nya synvinklar. Amatrarkeologiska underskningar 2005-2007. Uppland, Adels socken,
Bjrk, RA 171. Riksantikvariembetet, Avdelningen fr arkeologiska underskningar, UV Mitt, rapport 2010:40.

63

B irk a nu

64

Carlsson, M. Lindh, M. Sander, B. & Vinberg, A. 1996. Tors Backe gravar och hus inom
Bagare gor. Arkeologisk underskning. Uppland, Sollentuna socken, RA 278. Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar. UV Stockholm, rapport 1996:107.
Clarus, C. 1976. Arkeologisk underskning 1971-1972. del av fornlmning 55, vikingatida
gravflt, Stav 10:5, Frentuna sn, Uppland. RA rapport 1976 B16.
Clarke, H. & Ambrosiani, B. 1993. Vikingastder. Vrnamo.
Edlund, M. 2011. En tidigkristen gravmilj vid Lnns kyrka. Arkeologisk utredning, frunderskning och underskning. Nrke, Lnns socken, Klockarjord 1:1, RA 169 och RA
170. Riksantikvariembetet UV rapport 2011:48.
Emanuelsson, M. & Sjling, E. 2007. Enbacken och Kyrsta kristna uttryck p tv upplndska gravflt frn senvikingatid och tidigmedeltid. I: M. Notelid (red.) Att n den
andra sidan. Om begravning och ritual i Uppland. Arkeologi E4 Uppland studier,
volym 2, 367-388.
Engstrm T. 2007. Gravsprk och verklighetsbild. En diskussion om gravars och ddsritualers kommunikativa aspekt. I: M. Notelid (red.) Att n den andra sidan. Om begravning
och ritual i Uppland. Arkeologi E4 Uppland studier, volym 2, 311-331.
Engstrm, T. & Wikborg, J. 2006. Kyrsta D. 1 Gravar frn jrnlder och medeltid. Underskningar fr E4, RA 328 & RA 329, rentuna socken, Uppland. Societas archaeologica Upsaliensis. SAU skrifter, 16.
Eriksson, T. 1995. Hus och gravar i Grla. Arkeologisk underskning. Uppland, Frtuna
socken, RA 23. Riksantikvariembetet, UV Stockholm, rapport 1995:29.
Foghammar, M. & Sander, B. 1996. Tv delunderskningar vid Edsviken. Arkeologisk
underskning. Uppland, Sollentuna socken, RA 35 och 44. Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar. UV Stockholm, rapport 1996:64.
Frlund, P. & Larsson L-I. 2002. Skmsta - bosttning och gravar i norra Uppland. Arkeologisk slutunderskning, fornlmning 203 och 342, Skmsta 1:11, 1:14, 3:3, 3:5, Tierps socken,
Uppland. Avdelningen fr arkeologiska underskningar, UV-Uppsala, Riksantikvariembetet. Rapport UV-Uppsala, 1997:67.
Grslund, A-S. 1980. Birka IV. he Burial Customs. A study of the graves on Bjrk. KVHAA. Stockholm.
Grslund, A-S. 1985. Den tidiga missionen i arkeologisk belysning problem och
synpunkter. TOR XX. 291-313.
Grslund, A-S. 1989a. Ngra relektioner om det ldsta Sigtuna. I: S. Tesch (red.) Avstamp fr en ny Sigtunaforskning.

B irk a nu

Grslund, A-S. 1989b. Resultate der Birka-Forschung in den Jahren 1980 bis 1988. I: G.
Arwidsson (red.) Birka II:3. KVHAA. 151-163.
Grslund, A-S. 1991. Var begravdes bygdens frsta kristna? I: O. Ferm (red.) Kyrka och
socken i medeltidens Sverige. Studier till det Medeltida Sverige. 37 48.
Grslund, A-S. 2002. Ideologi och mentalitet. Om religionsskiftet i Skandinavien frn en
arkeologisk horisont. OPIA 29.
Grslund, A-S. 2010. Religionsskiftet speglat i gravskicket. Ny svensk forskning kring
senvikingatida gravar och gravskick. I: B. Nilsson (red.) Frn hedniskt till kristet. Frndringar i begravningsbruk och gravskick i Skandinavien c:a 800-1200. Runica et Medivalia. Opuscula 14. 131-164.
Grn, C. & Sundberg, K. 2005. Ett gravflt vid Broby. Norrortsleden. Arkeologisk underskning. Uppland, Tby socken, Broby 4:1, RA 313:2. UV Mitt, Dokumentation av
fltarbetsfasen 2005:6.
Hallencreutz, C. F. 1984. Adam, Sverige och trosskiftet. Det missionsvetenskapliga
perspektivet. I: Adam av Bremen. 1984. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar.
355 378.
Hallstrm, G. 1923. Det hedniska Sigtuna. Ett fragmentariskt bidrag till Sigtunaforskningen. Upplands fornminnesfrenings tidskrift / utgiven av Upplands fornminnesfrening och hembygdsfrbund 9:1, 1-13.
Hallstrm, G. 1997. Bjrk saga - mnniskor och liv p en Mlar.
Hammar, D. u.. Senvikingatida skelettgravar i Uppland en diskussion om dateringar. C-uppsats i arkeologi, Stockholms universitet. Stencil.
Hamilton, J. 1986. Sigtunatrakten under jrnlder och vikingatid. Frhllandet centralort omland. Uppsats i pbyggnadskurs i arkeologi. Stockholms universitet. Stencil.
Hamilton, J. 1995. Hus och gravar i Knivsta-Forsby. Arkeologisk underskning. Uppland,
Knivsta socken, RA 189 & 262. Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar.
UV Stockholm, rapport 1995:52.
Hamilton J. 2002. RA 313:2 och 415, gravflt och vgbank. I: R. Grnwall, G.
Werthwein & J. Hamilton. Norrortsleden. Genom Tby arbetsmoment 3. Arkeologisk
frunderskning. Uppland, Tby socken och kommun. Stockholms lnsmuseum och Riksantikvariembetet Avdelningen fr arkeologiska underskningar rapport 2002:22.
Hedenstierna-Jonson, C. 2001. Befsta handelsstationer, garnisoner och professionella
krigare. I: M. Olausson (red.) Birkas krigare. Borgar och befstningsverk i Mellansverige 400 1100 e. Kr. Nr. 5. 65-72.

65

B irk a nu

66

Hedenstierna-Jonson, C. 2006. he Birka Warrior the material culture of a martial

society. heses and Papers in Scientiic Archaeology 8.
Hedenstierna-Jonson, C. 2009. Rus, Varangians and Birka warriors. I: L. Holmquist
Olausson & M. Olausson (red.) he martial society. Aspects of warriors, fortiications and
social change in Scandinavia. heses and Papers in archaeology B:11.
Hed Jakobsson, A. & Lindblom, C. 2011. Grd och gravflt vid Lilla Ullevi. Arkeologisk
underskning, RA 40, Skllsta, Bro socken, Upplands-Bro kommun, Stockholms ln, Uppland. Rapporter frn Arkeologikonsult 2001:2165.
Heimdahl, J. 2010. Geoarkeologisk underskning. I: Bck, M. Grenler, H. Heimdahl,
J. Hinterleitner, A. Nordstrm, A. Ramstrm, A. Trinks, I. & stlund, S. 2010. Mellan byn och staden Birkas och Bjrks bebyggelse ur nya synvinklar. Amatrarkeologiska
underskningar 2005-2007. Uppland, Adels socken, Bjrk, RA 171. Riksantikvariembetet, Avdelningen fr arkeologiska underskningar, UV Mitt, rapport 2010:40.
Hillbom, L. 1987. Kvarteret Nunnan. I: T. Andr, M. Hasselmo & K. Lamm (red.)
7000 r p 20 r. Arkeologiska underskningar i Mellansverige. Riksantikvariembetet
Byrn fr arkeologiska underskningar, UV.
Hillerdal, C. 2006. Vikings, Rus, Varangians - the Varangian problem in view of
ethnicity in archaeology. Current Swedish archaeology. 2006 (14). 87-108
Hillerdal, C. 2009. People in between. Ethnicity and material identity - a new approach
to deconstructed concepts. Occasional papers in archaeology, 50. Sdertrn doctoral dissertations, 40.
Holmquist, L. 1982. Markutnyttjande p Bjrk. En frberedande studie. Vikingatidsstudier. Rapport frn Stockholms universitets arkeologiska forskningslaboratorium 1. Stockholm.
Holmquist Olausson, L. 1987. Bosttningen p Bjrk i Mlaren. Laborativ arkeologi
2. Stockholm.
Holmquist Olausson, L. 1993. Aspects on Birka. Investigations and surveys 19761989.
heses and papers in Archaeology B3. Stockholm.
Hllans, A-M. & Svensson, K. 1999. Pollista bo och bruka under 1200 r. Riksantikvariembetet UV Mitt, rapport 1998:110. Stockholm.
Jankuhn, H. 1986. Haithabu. Ein Handelsplatz der Wikingerzeit. 8. neubearb. und stark
erw. Aul. Neumnster.
Knutsson, K. 1982. Seminariegrvningarna i Hsselby 1978-81. Fjlnir 1:1. p. 7-15.
Kyhlberg, O. 1973. Brons, guld, silver exkl. mynt och viktlod. Birka. Svarta jordens
hamnomrde. Arkeologiska underskning 1970 1971. riksantikvariembetet, rapport C1
1973. 155 196.

B irk a nu

Kyhlberg, O. 1980. Helg och Birka. Kronologisk-topograisk analys av grav- och boplatser. Arkeologiska rapporter och meddelanden frn institutionen fr arkeologi, srskilt
nordeuropeisk. Stockholms universitet. Nr 6.
Larsson, M. G. 1991. Vringar. Nordbor hos kejsaren i Miklagrd. Trelleborg.
Lundstrm, F. Hedenstierna-Jonson, C & Holmquist Olausson, L. 2009. Eastern
archery in Birkas garrison. I: L. Holmquist Olausson & M. Olausson (red.) he martial society. Aspects of warriors, fortiications and social change in Scandinavia. heses and
Papers in archaeology B:11.
Lfstrand, L. 1973. Lnghundraleden, Falebro och landhjningen. TOR XV. 137-150.
Maixner, B. 2010. Haithabu. Fernhandeszentrum zwischen den Welten.
Modin, M. & Damell, D. 1987. Inhumation burials and Christianity in Viking-Age
Middle Sweden. I: G. Burenhult, A. Carlsson, . Hyenstarnd & T. Sjvold. (red.)
heoretical Approaches to Artefacts, Settlement and Society. Studies in honour of Mats P.
Malmer. BAR International Series 366(ii). 455-457.
Modin, M. & Damell, D. 1989. Stav i Frentuna hednagravflt eller kyrkogrd? I:
Mnsklighet genom millennier. En vnbok till ke Hyenstrand. 55 57.
Nilsson, B. 1996. Frn gravflt till kyrkogrd. Frndringar och variation i gravskicket.
I: B. Nilsson (red.) Kristnandet i Sverige. Gamla kllor och nya perspektiv. Projektet
Sveriges kristnande, publikationer 5. Uppsala. 349-385.
Nyberg, T. 1984. Stad, skrift och stift. Ngra historiska inledningsfrgor. I: Adam av
Bremen. 1984. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. 295 339.
Nystrm, S. 1992. Runes and runestones from Birka. I: B. Ambrosiani & H. Clarke
(red.) Early Investigations and Future Plans. Birka Studies 1. 64 70.
Olausson, M. 1993. Vster Arninge. Ett vikingatida skelettgravflt. Arkeologisk underskning. Uppland, Tby socken, RA 153. Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar. UV Stockholm, rapport 1993:89.
Pettersson, B. Manuskript. Kvarteret Nunnan i Sigtuna. En begravningsplats frn
tidig medeltid. Arkeologisk underskning 1987. Stencil.
Runer, J. & Silln, P. 2012. Manuskript. Liv och dd fr 1000 r sedan. Rapport 2431
frn Arkeologikonsult.
Sander, B. 1996. Kalvshlla. Delunderskning av gravflt och boplats. Arkeologisk underskning. Uppland, Jrflla socken, RA 19. Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar. UV Stockholm, rapport 1996:62.
Selling, D. 1942. Ett nyupptckt manuskript rrande Bjrk. Fornvnnen 1942. 355-367.

67

B irk a nu

68

Sjling, E. 2006. Enbacken - ett gravflt frn yngre jrnldern i Uppland. Arkeologisk
slutunderskning fr E4, RA 89 Uppsala sn, Uppland. Societas archaeologica Upsaliensis. SAU skrifter, 19.
Svensson, K. & Fors, T. 2004. Grimsta 100:4. Gravar och bebyggelselmningar i Bollstans. Arkeologisk slutunderskning, RA 83, Fresta sn, Uppland. Rapporter frn
Arkeologikonsult 2004:2005.
Trinks, I. & Larsson, L.-I. 2007. Kartlggning av Birka underskning utan utgrvning. Populr arkeologi 2007:3. 14-15.
Wexell, A. Manuskript. Keramiken i Sderbygravfltet en sammanfattning av underskningen och fyndmaterialet. (Stencil 1995-11-26).
Wilson, L. 1994. Runstenar och kyrkor. En studie med utgngspunkt frn runstenar som
ptrfats i kyrkomilj i Uppland och Sdermanland. OPIA 8.

B irk a nu

p ro j E k T E T m n n i s ko r i B rY T n i n g s T i d
s k E l E T Tg r ava r i B i r k a o c H d E s s
nra omland

anna kjEllsTrm

inlEdning
Under jrnlderns sista rhundraden sker lera omvlvande komplexa processer i Mlardalen. Grunden fr en enad statsbildning formas stegvis, en ny
religion introduceras, bytesekonomin fr mer monetrt merkantila drag och
en centralort som Birka blir en scen och mtesplats fr ett kosmopolitiskt
utbyte av varor och tjnster. Dessa omvlvande socioekonomiska processer r
varken linjra eller utan bakslag och den lokala variationen tycks, baserat p
underskningar frn olika grdskontexter, varit stor. Vissa platser kan emellertid anvndas som referenspunkter fr identiiering av bde det speciika
och unika s vl som det allmngiltiga. Birka kan i detta sammanhang ses
som en lokal dr ytterligheter mts. Forskningen kring platsen r extensiv
och Birkas roll som jrrhandelsplats av samma typ som Kaupang, Ribe och
Hedeby (Androshchuk 2001) antyder ihop med platsens militra organisation
och utprglade krigarideologi, dess srstllning (Hedenstierna-Jonson 2006;
Holmquist Olausson & Olausson 2009). Samtidigt avspeglar de arkeologiska
lmningarna ocks vardagligt liv och fr tiden allmnna realiteter. Den politiska, ekonomiska och religisa roll som Birka (och med tiden Sigtuna) har i
regionen, samspelar med livet i det omkringliggande landskapet. Landsbygdsbefolkningen i Mlardalens centralbygd hade en avgrande funktion d de utgjorde ndvndiga producenter av rvaror till hantverk och handel samt sktte
om den allmnna frsrjningen av de bda ttorterna (exempelvis Grslund
1980: 83; Kjellstrm, Tesch & Wikstrm 2005).
De mnga studierna av olika gravkontexter p Bjrk har format lera hypoteser om invnarna. Kvinnliga brandgravar liknar de i det direkta omlandet
samtidigt som skelettgravarnas kontext framfrallt liknar den i norra Uppland
(Grslund 1980:82). Baserat p gravstorlek och gravgvor hos skelettgravarna

69

B irk a nu

70

antyds frekvensen av barn vara relativt lg (17-20%) och bland de vuxna antas kvinnor utgra en majoritet (Grslund 1973; 1980:82). Birkas funktion som
framfrallt handelsplats har legat till grund fr antagandet att antalet individer frn knsliga grupper som sm barn, ldre och sjuka, var mycket begrnsat.
Skelettgravarna kan i sin tur delas in i tre grupper efter gravtyp, vilket har tolkats relektera olika grupperingar i samhllet (Grslund 1989, 2001:52). Senare
forskning har via analyser av stabila isotoper frn 24 individer frn tre olika
gravomrden, indikerat att de gravlagda i skelettgravarna generellt utgjorde en
heterogen grupp mnniskor med olika diet och sannolikt olika ursprung men att
vissa grupperingar kunde sknjas (Linderholm et al. 2008). Oberoende av dessa
teorier har ingen sammanstllande osteologisk analys gjorts av befolkningen.
Det har ifrgasatts hur representativa individerna i Birkas gravar r i frhllande till den befolkning som levde (och begravdes) p grdar i det omgivande
landskapet (Andersson 2005:13). I allmnhet dominerar antalet brandgravar i
dessa miljer men antalet skelettgravar tenderar att ka mot jrnlderns slut
och medeltidens brjan. Generellt anses brand- och skelettgravar frekomma
parallellt p grdsgravflten fram till och med 1100-talet (Andersson 1997:80).
Ett ytterligare gemensamt drag hos dessa gravflt r att de uppvisar starka
kopplingar till en nraliggande grd och gravsprket antyder en lng tradition
men ocks en successiv ideologisk och religis omstllning. Generellt frutstts mnniskorna p dessa platser best av en homogen samling individer,
vilket emellertid r en hypotes som varken vidimerats eller vederlagts. ven
om mnga av gravflt frn yngre jrnldern har underskts (exempelvis Clarus 1976; Andersson 2005; Andersson & Hllans Stenholm 2006), har ingen,
liksom fr Birka, strre sammanstllande osteologisk studie gjorts.
Projektet Mnniskor i brytningstid:skelettgravar i Birka och dess nra omland
r inansierat av Vetenskapsrdet och omfattar en studie av obrnda skelett
frn mnniskor som begravts i Birka samt p samtida och tidigmedeltida
grdsgravflt runt om i Mlardalen. Syftet r att genom demograiska, paleopatologiska och dietmssiga parametrar ka kunskapen om befolkningen i
regionen fr att frst intersektionella mnster inom och emellan olika grupper i Birka och dess omland. Kronologiska och kontextuella aspekter kommer
att beaktas samt sociala strukturer i relation till kn, lder och status som kan
ge ny information om homo- och heterogenitet hos befolkningen. Det inns
ocks en ambition att belysa relationen mellan de analyserade individerna och
det tidiga Sigtuna. Projektet har pgtt sedan sommaren 2009 och resultaten
kommer att publiceras under 2012-2013. Den aktuella texten ska ses som en
lgesrapport ver det obrnda skelettmaterialet frn Birka dr jag vill belysa
antikvariska, arkeologiska och osteologiska problem och mjligheter.

B irk a nu

Tabell 1. Frteckning ver skelettgravar p Birkas olika gravflt baserat p

kontextuppgifter frn benpsar.
Gravflt

Kammarg Kistg Andra skg Brandg vriga oknd Totalt

Hemlandet
Norr om Borg
Kvarnbacka
Grindsbacka
Krrbacka
Oknd gravplats
Totalt

29
22

36
25

32
24

3
3

67

57

28

20
1

51

34

21

10
12

147
72
6
4
3
10
242

s k E l E T Tg r ava r n a f r n B i r k a
Uppskattningsvis inns det omkring 2300 brand- och skelettgravar p Birka
och av dessa berknas omkring 1110 ha underskts arkeologiskt (Grslund
1980:4). Antalet skelettgravar uppskattas till ca. 530 (Arbman 1943). I omkring
287 av dessa gravar var bevaringen dlig och skelett saknades helt (Grslund
1980:26, 37). Detta innebr att omkring 243 mer eller mindre bevarade individer terstr vilka r mjliga att underska osteologiskt eller via benkemi. En
del av materialet har genomgtt osteologisk analys p 1970-talet. Tnder frn
15 gravar undersktes av Torstein Sjvold 1973 (Sjvold 1973). Berit Vilkans
(senare Sigvallius) och Sabine Sten analyserade ngra r efter detta ben frn
ett hundratal brnda och obrnda gravar (Vilkans 1975; Sten 1979). Dessa tre
underskningar resulterade i opublicerade rapporter frvarade p Historiska
museet. En kortfattad arkeologisk versikt av rapporterna gjordes av Greta
Arwidsson (1989) men ngon konsekvent analys och sammanstllning har aldrig gjorts. Dessutom r det dligt knt hur de osteologiska resultaten frhller
sig till gravkontext och gravgvor.
Majoriteten av skelettgravarna kommer frn det strsta gravfltet Hemlandet, fljt av gravfltet Norr om Borg (tabell 1). De lesta av gravarna r
kistgravar eller kommer frn kategorin andra skelettgravar. Kammargravar
r ocks vanliga, framfrallt p gravfltet Norr om Borg dr de utgr 30 % av
det totala gravmaterialet. Gravflten Grindsbacka och Krrbacka ansgs av
Arbman och andra som sannolikt senare anlagda n de andra tv och r dligt
representerade (jf. Grslund 1980: 6).

71

B irk a nu

72

figur 1. Bevaringen hos skeletten varierar kraftig och r mnga gnger dlig. p gravfltet norr
om Borg representeras 25% av individerna i gravarna av enbart tnder eller emaljfragment.

Efter de tre tidigare osteologiska analyserna p 1970-talet stod det klart redan
innan materialet brjade underskas fr den aktuella studien, att det mnskiga
osteologiska materialet var mycket dligt bevarat. Ngra forskare med lng
erfarenhet av forskning kring fynden frn platsen menade dessutom att det
osteologiska materialet var kontextuellt omrrt (Vilkans 1975; Jansson pers.
kom.). Dessa problem ska ha uppsttt efter ompackningar av benen ur magasinen genom ren (se nedan). De praktiska analyserna r i ett slutskede och inte
helt frdigstllda men det r nd mjligt i skrivande stund, att bde bekrfta
och delvis dementera dessa farhgor.
Ta f o n o m i s k a p r o B l E m o c H m j l i g H E T E r
Den frmsta kllkritiska faktorn vid de osteologiska analyserna rr bevaringen. Den varierar kraftig mellan gravarna. Exempelvis fretrds 18 (25%) av
gravarna p gravfltet Norr om Borg av enbart ngra tnder eller emaljfrag-

B irk a nu

ment. Andra gravar representeras av int bevarade men enstaka ben, vilket gr
det troligt att resten av skelettet antagligen inte r bortfrmultnat utan snarast
borttappat. Det inns emellertid ocks gravar med nstan kompletta skelett
dr bde kns- och ldersbedmningar, kroppslngsberkningar samt analyser
av hlsoparametrar kan gras.
Nrvaron av enbart tnder behver dessutom inte vara ett problem. Tnder kan exempelvis anvndas fr tminstone relativa ldersgrupperingar och
som indikatorer p hlsa. Tidigare studier av benbevaringen via benkemi i
Birkagravar har visat att jordmnen inte tycks korrelera i ngon hgre grad
med nedbrytningen och variationen i bevaring r lg mellan gravar med och
utan trkista (Nord et al. 2005). Det kan drfr vara intressant att studera om
bevaringen korrelerar med andra faktorer som exempelvis artefakter av olika
rmne eller med platsens topograi. Kunskap om detta kan erbjuda insikt om
vad man kan frvnta sig att hitta vid arkeologiska underskningar av liknande
kontexter. Den dliga bevaringen kan p s stt nd anvndas till ngot positivt. En intressant randanmrkning r att bevaring hos skelett som grvdes ut
av Stolpe i slutet p 1800-talet inte tycks skilja sig i ngon hgre grad (dvs. de
r varken bttre eller smre bevarade) frn de som togs fram vid arkeologiska
underskningar i slutet av 1980-talet (Holmquist Olausson 1990).
a n T i k va r i s k a p r o B l E m : s v r l s Ta m E n i n T E
Hopplsa
Frutom bevaringen inns det svrigheter av mer antikvarisk natur. Efter Stolpes och Arbmans arkeologiska underskningar togs skelettresterna frn Birkas
gravar till vara. I ett inledande skeende fre frdigstllandet av Historiska museet 1943 frvarades benmaterialet bl.a. i Nationalmuseets kllare samt under
krigsren i stermalms kvinnofngelse (Ingemar Jansson pers. kom.; SHM).
Under 1960-talet lyttades benen till det Osteologiska forskningslaboratoriet
som d lg i Ulriksdal, fr att sedan ter lyttas till SHMs magasin ngon
gng under 1990-talet (Sabine Sten pers. kom.). Fynd och osteologiska rester
lyttades ven inom SHM och under ren packades det om frn olika typer
av ldor till mrkta plastpsar. Dessa plastpsar har senare visat sig torka och
det har frekommit problem med sprickande psar dr materialet fallit ur. Vid
de ovan nmnda osteologiska analyserna, dvs. redan p 1970-talet, framkom
att under dessa turer och ompackningar s mste vissa kontextuella sammanblandningar av materialet ha skett (Vilkans 1975; Arwidsson 1989). Ngra frsk till revidering eller korrigering av misstagen har inte gjorts.

73

B irk a nu

74

De antikvariskt-kontextuella problemen r av olika art:

- I ngra fall rr det sig om benpsar med gravnummer som tycks sakna
kontextbeskrivning. Exempelvis har ben ptrfats i psar mrkta Bj 275,
ett gravnummer som inte inns upptaget hos vare sig Arbman (1943)
eller hos SHMs skmotor Sk i samlingarna dr gravarna p Birkas
gravflt ingr.
- Det inns gravar som r registrerade hos Arbman (1943) och i SHMs
skmotor som brandgravar men innehller obrnda ben (exempelvis
Bj 55, Bj 103, Bj 150).
- I lera fall frekommer det att gravar som r registrerande som enpersonsgravar (vilket ven kan bekrftas i avbildningar av den underskta graven), innehller ben frn lera individer eller p annat stt tydligt avviker
frn originaldokumentationen.
Vad innebr det d; att tminstone delar av det osteologiska materialet inte kan
knytas till sin arkeologiska kontext? I de fall d det materiella sammanhanget
utgr en vsentlig utgngspunkt fr en analys och frgestllning mste de kontextuellt tveksamma gravarna utg. Mjligen kan man genom en systematisk
genomgng av Stolpes och i sin tur Hallstrms (1913) samt Arbmans (1943) dokumentation, samt sammanstllningar av de olika ompackningsprocedurerna,
backa tillbaka och hitta rtt kontext. Men eftersom detta arbete lr bli mycket
tidskrvande och svrt kan det antagligen endast rra sig om enstaka unika
gravar som ltt identiieras i de olika registren. Med eller utan anknytning till
speciik grav r det osteologiska materialet unikt p lera stt. Individerna som
begravts p Birkas gravflt har alla levt under perioden ca. 800-1000 e. Kr.
vilket i mnga osteologiska sammanhang nd kan sgas vara en relativt snv
ldersintervall. Jmfrelser kan gras med andra strre skelettmaterial frn
bde frhistorisk och historisk tid dr det inte r ovanligt att ngot hundratal
individer endast kan dateras till en intervall p 500 r eller i vrsta fall mer.
Det osteologiska materialet kan drfr anvndas och behandlas som delar av
en population utan att nrmare kopplingar till enskilda gravar grs. Stora frhistoriska osteologiska gravmaterial med mer n ngot hundratal individer r
ovanliga i Sverige i allmnhet och vad gller obrnda individer frn vikingatid
i synnerhet. Detta gr med andra ord att alla osteologiska resultat frn Birka r
av stort intresse trots att relationen till speciik grav r svrtolkad.

B irk a nu

75

figur 2. kontextbeskrivning och osteologiskt material verensstmmer inte alltid. Exempelvis s

innehller gravarna Bj 150 och Bj 55 obrnda ben trots att de r noterade som brandgravar.

a n T i k va r i s k a p ro B l E m E l l E r ko n T E x T u E l l a
nY Tolkningar?
I detta preliminra skede har det ocks dykt upp resultat som inte tycks stmma med tidigare antaganden. Det rr sig bland annat om kn- eller ldersbedmningar som inte korrelerar med en viss typ av fynd. De ovan nmnda
sammanblandningarna av olika gravar kan frvisso frklara detta till en viss
del, men i ngra fall stmmer benmaterialet bra med de kontextuella beskrivningar i bild och text som gjorts av Stolpe (ATA). I exempelvis kammargrav
Bj 581 inns enligt den vlknda illustrationen: en skalle med underkke, en
komplett ryggrad, verarmsben (bst bevaring hos det frn vnster sida) och
underarmsben, dligt bevarande hftben samt nedre extremiteter men med
dligt bevarande ftter. Samma benelement frutom skallen (men med underkke) och med likartad fragmentering har genomgtt osteologisk analys. Vid

B irk a nu

76

underskningen kunde det konstateras att alla enskilda ben r mrkta i blck
med beteckningen Bj 581. Vid knsbedmningen, som baserades p hftben,
underkke och knsdiskriminerande mtt, noterades klassiskt feminina drag
och det r mycket sannolikt att skelettet kommer frn en kvinna. (Bedmningen stlldes p prov genom att ytterligare tv osteologer vid Osteologiska
forskningslaboratoriet, Petra Molnar och Elin Ahlin Sundman, ick underska
benen. Samma bedmning av individens osteologiska kn gjordes vid dessa
tillfllen). Det som gr fyndet intressant och kontroversiellt r att det rr sig
om en kammargrav dr en anslende utrustning bestende av bland annat av
en yxa, ett svrd och tv hstar har bidragit till tolkningen att den gravlagde
r en man (Arbman 1943). Det osteologiska materialet stmmer inte helt och
fullt med kontextbeskrivningen eftersom skallen saknas, men med tanke p
att individen har alla andra ben, med likartad bevaring vilket inkluderar ngot
s ovanligt bland Birkas obrnda individer som en komplett ryggrad, s r
exemplet bestickande.
Den aktuella underskningen r n s lnge inte frdigstlld och det r
drfr nnu oklart vilken betydelse och tilltro man kan ha till resultaten frn
grav Bj 581. Nr en sammanstllning av det osteologiska materialet gjorts r
det mjligt att rtt individ (dvs. en med samma benslag och drtill skalle)
identiieras vilket kan ndra relationen mellan det skelett som nu r mrkt Bj
581 och gravkontexten. Om liknande resultat, med en osteologisk bedmning
som gr emot traditionella tolkningar baserade p materiell kultur, ptrfas
och dessa r kontextuellt trovrdiga, inns det en mjlighet till nytolkning av
ngra av Birkas gravar.
j m f r E l s E r av u p p v x T r E n s H l s a H o s
f o l k i B i r k a , p l a n d s BYg d E n o c H i s i g T u n a :
p r E l i m i n r a r E s u lTaT
Under arbetet med en studie som ingr i antologin Spren av de sm (Fahlander 2011) gjordes en sammanstllning av ngra av de preliminra resultaten
frn gravfltet norr om Borg i Birka. Dessa jmfrdes med de frn tolv grdsgravflt i Mlardalen och det tidigmedeltida Sigtuna (Kjellstrm 2011). Studien pvisar stora skillnader i parametrar som styrs av pfrestningar p hlsan
under barndomen. Den ena hlsoparametern var emaljhypoplasier dvs. emaljskador som uppstr p grund av sjukdom eller nringsstrning under tiden
fr tandens bildande. Dessa ptrfas hos 30,4% av de underskta individerna
som fortfarande representerades av tminstone en tand (igur 3). I jmfrelse

B irk a nu

77

figur 3. stapeldiagram som visar den relativa frdelningen av emaljhypoplasier hos individer
begravda p gravfltet norr om Borg, olika grdsgravflt samt frn det tidiga sigtuna.

figur 4. stapeldiagram som visar den relativa frdelningen av cribra orbitalia hos individer
begravda p gravfltet norr om Borg, olika grdsgravflt samt frn det tidiga sigtuna.

B irk a nu

78

med de andra kontexterna var frhllandevis mnga av individerna frn Birka

drabbade. Av de som dog fre 20 rs lder hade hlften emajhypoplasier. Totalt
uppvisar mn hgre frekvenser n kvinnor.
Den andra hlsoparametern var cribra orbitalia. Detta r skador som visar
sig som perforeringar i gonhlans tak vilka vanligen uppkommer p grund
av exempelvis infektioner eller nringsbrist under uppvxtren. Resultaten av
analysen terspeglar ett liknande mnster som fr emaljskadorna (igur 4).
Frhllandevis mnga drabbades i Birka (37,5%) i jmfrelse med framfrallt
Sigtuna (15,3%). Majoriteten av de drabbade var ver 20 r och hgst frekvenser ptrfas hos mn.
Eftersom materialbearbetningen inte r frdig r det fr tidigt att dra ngra
absoluta slutsatser av resultaten men det inns starka indikationer p att uppvxttiden hos folk i Birka (antingen de var fdda p platsen eller enbart begravdes dr) var fysiskt pfrestande. Stress i form av otillrckligt nringsintag
(kvantitativt eller kvalitativt) och infektioner var sannolikt inte ovanliga inslag
i vardagen. ven om ler mn n kvinnor uppvisar spr av skelettfrndringar
r det r emellertid mjligt att lickor kan ha varit vrre drabbade men dtt
redan i s unga r s att deras skelett inte kunnat knsbedmas. Resultaten
uppvisar emellertid att knsskiljande hlsomnster kan sknjas i materialet
vilket mjligen kan relateras till rdande genusstrukturer. I de fortsatta underskningarna kommer det att framg om skillnaderna mellan Birka och de
andra miljerna och de mellan knen kvarstr, samt om dessa skillnader r
signiikanta. Andra hlsoparametrar kommer ocks att studeras fr att se om
de strker de preliminra resultaten.
summEring ocH fr amTida mjligHETEr
Ett grundlggande argument fr detta projekts betydelse r bristen p kunskap om det osteologiska materialet och drmed kunskap om de faktiska mnniskorna som levde p Birka. F, sm eller splittrade osteologiska analyser av
omvxlande brnda och obrnda material gr att demograiska eller hlsorelaterade mnster inte har kunnat studeras. De tidigare osteologiska analyserna
skiljer sig t i val av metod och presentation vilket frsvrar sammanstllningar
och jmfrelser. Endast generella yttranden inns rrande Birkabefolkningens
hlsa och vlmende. Den strsta mngden information om skillnader mellan
olika sociala grupperingar har hmtats frn gravkontexten i form av gravgvor
eller gravkonstruktioner. Detta kan vara problematiskt eftersom kunskapen
om vad denna materialitet representerar inte r skerstlld. Exempelvis har
den materiella kulturen p Birka anvnts som utgngspunkt fr diskussioner

B irk a nu

kring kvinnornas stllning under jrnldern och vid kristendomens infrande

(ex. Hgg 1974; Grslund 2001). Mjligheterna att diskutera genus frsvras
emellertid d det biologiska (osteologiska) knet r oknt. Andra identitetsrelaterade parametrar som lder och status vilka kan betraktas som kulturella
konstruktioner beroende av tid och kontext, kan relateras till de osteologiska
resultaten och drmed vidga den rdande diskussionen och frhrskade teoribildningen (Ginn & Arber 1995).
rEfErEnsEr
Andersson, G. 1997. Valsta gravflt. Arlandabanan. Uppland, Norrsunda sn, RA 59.
UV Stockholm. Rapport 1997: 9/1-2. Stockholm.
Andersson, G. 2005. Gravsprk som religis strategi. Valsta och Sklby i Attundaland
under vikingatid och tidig medeltid. Riksantikvarietmbetet.
Andersson, C. & Hllans Stenholm, A-M. 2006. Nabor i Norrsunda. bytomterna
Valsta och Sby vid sjn Fysingen. UV-Mitt, Rapport 2006:25. Arlandabanan, Uppland, Norrsunda sn, Vallstans, RA 165 och RA 167.
Androshchuk, F. 2001. Kung, makt och krigare. I: M. Olausson (red.) Birkas krigare.
Stockholm. 59-64.
Arbman, H. 1943. Birka I: Untersuchungen und Studien. 1, Die Grber: Text. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad. Stockholm.
Arwidsson G. 1989. Birka: Untersuchungen und Studien. 2, Systematische Analysen der.
Grberfunde. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad. Stockholm.
Clarus, C. 1976. Del av fornlmning 55, vikingatida gravflt, Stav 10,5, Frentuna sn,
Uppland: arkeologisk underskning 1971-72. UV, Rapport RA 1976 B16.
Ginn, J. & Arber, S. 1995. Only connect: gender relations and ageing. I: J. Ginn &
S. Arber (red.) Connecting Gender and Ageing: A Sociological Approach. Buckingham
Open University Press. 1-14.
Grslund, A-S. 1973. Barn i Birka. Tor 1972-1973. 161-179.
Grslund, A-S. 1980. Birka IV. he Burial Customs. he study of the graves on Bjrk.
Almqvist & Wiksell international. Stockholm.
Grslund, A.-S. 1989. Resultate der Birka-Forschung in den Jahren 1980 bis 1988.
Versuch einer Auswertung. Birka II:3. Hrs. Von G. Arwidsson. Stockholm.
Grslund, A.-S. 2001. Ideologi och mentalitet. Om religionsskiftet i Skandinavien frn en
arkeologisk horisont. OPIA 29. Uppsala.

79

B irk a nu

80

Fahlander, F. (red.) 2011. Spren av de sm. Arkeologiska perspektiv p barn och barndom.
Stockholm studies in archaeology. Stockholms universitet.
Hallstrm, G. 1913. Birka I. Hjalmar Stopes grafunderskningar. Frsta hftet. Stockholm.
Hedenstierna-Jonson, C. 2006. he Birka Warrior. he material culture of a martial
society. Stockholm.
Holmquist Olausson, L. 1990. lgmannen frn Birka. Presentation av en nyligen
underskt krigargrav med mnniskoofer. Fornvnnen 85. 175-182.
Holmquist Olausson, L. & Olausson, M. (red.) 2009. he Martial Society. Aspects
of warriors, fortiications and social change in Scandinavia. heses and Papers in Archaeology B:11. Archaeological Research Labortory. Stockholm University.
Hgg, I. 1974. Kvinnodrkten i Birka: livplaggens rekonstruktion p av grundval av det
arkeologiska materialet. Uppsala University.
Kjellstrm, A. Tesch, T. & Wikstrm, A. 2005. Inhabitants of a Sacred TownscapeAn Archaeological and Osteological Analysis of Skeletal Remains From late Viking
Age and Medieval Sigtuna, Sweden. ACTA ARCHAEOLOGICA 76. 87-110.
Kjellstrm, A. 2011. Barnens ben. I: Fahlander, F. (red.) Spren av de sm. Arkeologiska
perspektiv p barn och barndom. Stockholm studies in archaeology. Stockholms universitet. 197-216.
Linderholm, A. Hedenstierna Jonson, C. Svensk, O. Lidn, K. 2008. Diet and status
in Birka: stable isotopes and grave goods compared. Antiquity 82, nr 316. Pp 446-461.
Nord, A. G., Kars, H., Ulln I., Tonner, K. & Kars E. 2005. Detoration of archaeological bone- a statistical approch. Journal of Nordic Archaeological Science 15. 77-86.
SHM. http://www.shmm.se/shmm_templates/Page____231.aspx. 2011-06-20
Sjvold, T. 1973. Ad. Bestmningar av tnder frn vissa av gravarna frn Bjrk, Uppland. Brev till Fil. Mag Ann-Soie Grslund. Osteologiska enheten, Statens historiska
museum.
Stolpe, H. (Arkivmaterial frvarat p (Antikvariskt Topograisk Arkiv (ATA))
Sten, S. 1979. Osteologisk analys, OFL 297/69-B. Bjrk (Birka), Adels sn, Stockholm UPL. Rapportserie frn Osteologiska enheten, Statens historiska museum. Osteologisk rapport.
Vilkans, B. 1975. 101 gravar frn Bjrk, Adels sn, Up. Osteologisk underskning. Rapportserie frn Osteologiska enheten, Statens historiska museum. Osteologisk rapport.

B irk a nu

WoodEn Worlds
individual and collEcTivE in THE
c H a m B E r g r av E s o f B i r k a

nEil pricE

inTroducTion
he Viking diaspora of the eighth to eleventh centuries AD has long been
understood to have created the modern nation states of Scandinavia and
transformed the northern world. Over the last half-century archaeology
and its related disciplines have similarly transformed our understanding
of this period. From material and textual sources we can now more clearly
than ever perceive a cosmopolitan world of travellers and traders, craftsworkers and warriors, settlers and colonists, all set against small-scale rural,
tribal societies on a path to becoming urbanised monarchies irmly emplaced on the stage of literate, Christian Europe (Brink & Price 2008). What
has been far less explored, however, is what lay behind and animated this
extraordinary cultural expansion. It is only in the last decade or so that
research has begun to consider in detail how the Norse saw themselves,
and by extension the world through which they moved (see Price 2005
for an overview). his paper briely introduces a new research project that
addresses this cognitive life of the Vikings - their mentalities, outlooks and
ideas with particular reference to the signiicant portion of the work that
concerns the archaeology of Birka.
he research is being generously funded by the Leverhulme Trust, one of
the UKs primary private charities supporting academic work, and takes the
form of a Major Research Fellowship granting the author 36 months of paid
sabbatical time free from university duties. he central theme of the study
concerns the fundamental role that narrative, storytelling and dramatisation
played in the mindset of the late Iron Age, occupying a crucial place not only
in the cycles of life but also in the ritual responses to dying and the dead.

81

B irk a nu

82

he full project is titled Vikings Remembered: Funerary Drama and the Origins
of Norse Mythology, and begins its three-year run in October 2011. It will result in two single-authored books, with a primary monograph oriented to an
academic audience and a second work in the form of a popular-science, wellillustrated account targeted towards the educated public.
H a l f a m i l l i o n g r av E s
Any cultures responses to mortality are intimately bound up with their worldviews and perspectives on life, and the Vikings were no exception to this. Early
medieval Scandinavians attitudes to death were monumentalised in some of
the most spectacular burials known to archaeology, which also preserve abundant evidence for the rituals that went into their construction (Price 2008a).
Perhaps half a million graves are known from this period, of which a few tens
of thousands have been excavated. For well over a century archaeologists have
recorded the massive repertoire of objects found in these contexts, producing
catalogues of grave-goods and using them to reconstruct the everyday life
that they supposedly represent. Just as these easy categorisations are now being
increasingly questioned not least, many of the buried objects seem to have
been manufactured for the occasion - focus is also shifting to the material
evidence for the funerary process itself and what it might mean.
Above all, we urgently need to understand the intersection of two variables
in Viking funerary ritual. he irst concerns the relatively limited repertoire of
burial form practised with broad consistency, though with regional and chronological variation, across the Viking world: it is no coincidence that the
archaeologist again and again encounters cremations under mounds, stone-set
graves, ship and boat burials, lat inhumations and chamber graves (to mention
just a few). At the same time, when one examines the detailed practices within
these forms, and wherever suicient evidence survives, no two burial tableaux
are exactly the same. he central drive of the research project is to seek explanations for this almost ininite variety that is nonetheless played out within a
discrete range of socially-sanctioned manifestations.

figure 1. a complex tenth-century double burial in a Birka chamber grave, Bj. 834, with a
couple tied together on the same chair facing two horses on a raised platform, with a lance
thrown down over the scene (after price 2002 and copyright to the author, reconstruction
by rhallur rinsson)

B irk a nu

83

B irk a nu

84

dr amas for THE dEad?

It is abundantly clear both from archaeological remains and contemporary
textual sources that Viking funerals contained long, complex and intensely
varied performances in which material manifestations of ideas were central.
Some of my recent work on which this project builds (e.g. Price 2008a &
b, 2010, 2012) has asked whether these burials may have taken the form of
mortuary dramas, a kind of funeral play literally enacted at the graveside. he
Leverhulme Trust research will test this suggestion and consider what it might
represent, comparing a diverse range of archaeological evidence with revisionist studies of textual sources.
he notion of the early medieval burial as both poetic statement and ritual
theatre was largely pioneered by the work at Sutton Hoo, supported in later
years by studies of other early Saxon grave-ields and also Scandinavian sites
of the same period (e.g. Carver 2005, Williams 2006). Taking this to a irmly
Nordic context, the core of the project will provide a close, comparative analysis
of mortuary behaviour across the Viking world. Taking a representative sample of cemeteries, clusters of burials and individual graves, the micro-history of
each monument will be evaluated and described, emphasising its components,
materiality and complexity. his in turn will be contextualised in time and
place, situated in its socio-political milieu and also within the broader picture.
Any mature study of such behaviour needs to be sensitive to variation, as too
many analyses of ancient thought are handicapped by attempts to make the
data scan neatly into a universalising model. he Viking Age is no exception
and throughout the project an eye to inclusiveness will be maintained, that
does not prejudice insigniicant objects and actions in favour of important or
familiar ones. Unlike previously reductionist studies of, for example, weapon
graves, everything in these burials is regarded as being there by choice and
deliberation, and will be treated as such.
he excavated cemetery data that forms the backbone of the research will
be predominantly drawn from existing site reports, either published or in archive. As part of the project I will re-evaluate earlier interpretations of these
sites, added to revisions of major cemeteries such as Kaupang and my own
previous research with the Birka graves (Price 2002, and see below). he exception here is Iceland, where ongoing excavations over the last three years have
figure 2. seated burial was not uncommon in the Birka chambers: here in Bj. 845, a woman
sits surrounded by a complicated set of objects, placed with care in relation to her body (after
Price 2002 and copyright to the author, reconstruction by rhallur rinsson).

B irk a nu

85

B irk a nu

86

revealed astonishing new evidence for exactly the kind of mortuary behaviour
that I am focussing upon. his is being incorporated into the project through
close collaboration with the excavators at the Institute of Archaeology in Reykjavk, and I will also be present in the ield as this continues.
he elaborate detail of the graves will be in part communicated through
specially commissioned reconstruction drawings of the kind accompanying
this paper. An important aspect of the project is the emphasis throughout on
what actually happened in the course of these funerals, rather than on the purely quantitative study of artiicial archaeological categories that, while necessary, can distance researchers from the meaning-content of mortuary behaviour. Reconstructions, albeit supported by and deriving from excavation plans,
most efectively bridge this gap and are also far more explicitly interpretative
than the rather sterile technical drawings on which we usually rely.
Multi-disciplinary studies of ancient burial traditions, and in particular
those of the Vikings, are rare; this project aims to correct this problem. Archaeology naturally forms the central strand in the work, not only in the articulation of these funerary rituals through material culture but also through the
perspective brought to the study of textual sources. However, the nature of the
research requires an approach that draws on a range of disciplines.
he irst of these concerns direct, contemporary descriptions of Viking funeral rites. Over the last few years the study of key Arab texts of this kind,
especially that of Ibn Fadlan, has been revolutionised by scholars such as James
Montgomery (e.g. 2000, 2008), and repays renewed analysis in the light of the
ideas presented here. Every eye-witness account of Viking funerals almost
all from the Islamic or Byzantine world - can be matched by material from
the archaeological record.
Narratives do not necessarily need to involve the written word, of course,
and new evidence can also be found for the presence of stories in contemporary iconographic depictions from Viking Age burial contexts, particularly
on the memorial picture stones of Gotland and funerary textiles. Research
on the former by Anders Andrn (1993) has conirmed the presence of mythological tales among some of the stones imagery, linked to property claims
and ancestral presence in the landscape; the ongoing research by Alexander
Andreef is also producing exciting results. Studies on the textiles (e.g. Ingstad
1995; Christensen & Nockert 2006) indicate similar themes coupled with the
depiction of cultic ceremonies.
We must also acknowledge that our existing corpus of tales is far from
complete. Alongside the few tantalising and often contradictory stories of
Norse mythology, there are also hints at the existence of hundreds more that

B irk a nu

are now substantially lost. Both from runic inscriptions such as that on the
Rk stone, brief mentions in sagas, skaldic poems and many other sources we
know that there were once a great many more stories in circulation again
supporting the central drive of the project research.
he evidence for the Viking Age now makes a compelling argument for an
almost ininite variety of funerary dramas, perhaps blending power and legitimation in what prehistorians have called technologies of remembrance ( Jones
2007). In asking what actually went on at a Viking funeral, if each ritual really
did provide a poetic passage for the dead into a world of ancestral stories, then
we must also ask what happened to all those tales after their use in funerals. Is
it possible that in their long afterlife they could have formed part of the beginnings of what we know today as Norse mythology? his too is supported by
new textual studies. It has long been known that the mythological and heroic
poetry of the Old Norse Eddas contains works composed as if for recitation
by a cast of characters Lokasenna is an obvious example here. However, manuscript research by Terry Gunnell (e.g. 2008, one of many papers) has proved
the existence of both stage directions and actors prompts, thus conirming
that the key narratives of supernatural lore were actually composed for dramatic performance by a cast of voices and actors.
WoodEn Worlds: THE Birk a
c H a m B E r g r av E s
It can be readily understood from the above that the Birka graves form an
especially suitable data set for study in this context. he burial rites have been
studied at a macro-scale by category, across the more than 1100 excavated graves (at least 1200 more remain unexplored), extending over seven or more cemeteries around the town. We know from this work that the streets of Birka
would have presented a colourful and cosmopolitan sight: alongside their
Nordic and Smi neighbours from other parts of Scandinavia, native Swedes
would have brushed shoulders with Balts, Finns and Slavs, and travellers from
the northern European empires of the Carolingians and Ottonians. Here too
were people from more remote places, such as Greeks from Byzantium and
Arabs from the Caliphate - perhaps even nomads from the Russian steppe,
and black Africans from the distant south. he Viking world came to Birka as merchants, mercenaries, missionaries and slaves - and each new visitor left
their mark on the town and its people.
However, while the graves have been analysed in terms of what their contents and conigurations imply in terms of ethnicity, trading networks and

87

B irk a nu

88

figure 3. in Birka chamber grave Bj. 660 a high-status woman was buried on her back,
again with a clearly deliberate arrangement of objects; the possible presence of organic
materials, now decayed, must also be borne in mind (after price 2002 and copyright to
the author, reconstruction by rhallur rinsson).

Figure 4 (next page).The project will also review other Birka graves beyond the chambers,
such as the enigmatic Bj. 959 reconstructed here by Mirosaw Kuma (illustration copyright
to Leszek Gardea and the artist, reproduced by kind permission from Gardea 2011).

B irk a nu

89

B irk a nu

90

diplomatic relationships, they have rarely been studied at the level of the individuals concerned and through the speciicity of burial rite (Grslund 1980
is a valuable starting point here). he complete publication of the funerary
material, together with the wealth of other studies of the last 20 years from the
excavations around Bjrk, now facilitates such an undertaking in a way that
was earlier impossible (Price 2008a has a comprehensive survey).
he project will concentrate on the chamber graves, the best-preserved of
all the Birka burial types. hey have been studied in isolation many times,
usually focussing on a small handful of obviously spectacular burials, but rarely
as a collective (Nils Ringstedts 1997 analysis of their household economy is an
exception, and there are useful comparisons of similar graves from other areas
of the Viking world, e.g. Eisenschmidt 1994, Stylegar 2005). he Birka chambers took the form of small underground rooms in which the dead and the
objects that accompanied them were arranged, often in combinations of great
complexity. Each chamber - all 111 of them - is a wooden world of its own.
hey give us a hundred individual visions of society in miniature, in which
the contents and disposition of each grave map out the role played by the deceased in both the society of the living and the community of the dead. Here
we can read identities expressed in terms of ethnicity and cultural allegiance,
gender and social standing, religious belief and spiritual aspiration - identities
manifested in material culture and articulated through the mortuary dramas
of which the burials represent the inal act. he graves and their contents will
be comprehensively analysed, and visually reconstructed, to repopulate Birkas
townscape with some of the diverse ancient lives that it once contained.
m o r Ta l i T Y a n d c u lT u r a l W E l l - B E i n g
Having outlined the objectives of the project, it is important to place it in a
contemporary research context. he massive acceleration in data-gathering for
the Viking period has been mentioned above, but over the last 15 years this has
taken the form of a gradual paradigm shift. Particular research emphasis has
been placed on deconstructing what was once termed religion, turning instead
to complex webs of traditional knowledge that blended the mundane with the
spiritual in shifting patterns that varied both regionally and over time. What
emerged from this research was nothing less than a culture-speciic view of
reality itself, based on an articulation of supernatural power but implicating
all aspects of life in a seamless continuum wherein the people of the Viking
Age shared their world with an invisible population of otherworldly beings.
Linking all of this was a permeability of boundaries: between human and

B irk a nu

non-human, between our plane and others. Crucially this was also a highly
dynamic world-view, held in tension with political, social and technological
transformations, and changing constantly. Increasing numbers of scholars are
now discarding any kind of religious terminology of analysis and replacing
it with the clumsy but accurate concept of a discursive space, a social room
within which understandings of the world could be negotiated, contested and
maintained. It is no exaggeration that in the early twenty-irst century we have
before us a Viking Age that appears utterly diferent to anything imagined
even a few decades ago.
Funerary ritual is at the core of this perception, not a separate and containable realm of human experience but instead one which encodes all the
mechanisms by which people communicated with other worlds and located
themselves within their own. It is here too that we ind the projects primary
area of impact beyond the academy, in contemporary attitudes to mortality.
hese represent a key area of current debate in relation to the right to die with
dignity, and the intersections of these issues with religious, spiritual or moral
thought. Death is one of the proverbial last taboos of the contemporary West.
Our funerals take place more rarely than ever within the frameworks of the
world faiths, and instead seek a variety of individual expressions. However
personal or eclectic in style, nevertheless these services seldom seem to truly
satisfy the need to mark something as enormous as the ending of a life. By
contrast the mortuary behaviour of past societies was very diferent in many
ways, not least in the scale, elaboration, meaning and longevity of their death
rituals. Ours is in fact almost the only culture in world history that denies the
dead the power of active agency.
he Viking understandings of death, such as we interpret them, are of enduring fascination in this context. Not least, the Norse appear to have been
one of only a tiny handful of known cultures without a permanent afterlife.
hough humans clearly were thought to travel somewhere after death, this
was only a temporary respite before the end, when all beings living and dead,
gods, humans and everything else would perish forever in ire and battle at
the Ragnark. his essentially fatalistic world-view, emphasising the brevity
and value of life rather than an eternal reward, has much to say to modern audiences. he Vikings have a popular name-recognition and visibility above the
vast majority of ancient cultures, and there is an undoubted public receptiveness speciically to the funerary aspect of their civilisation. he Vikings matter
to people, and their mortuary rituals can provide genuinely deep perspectives
on the fundamentals of life, the fears of mortality that confronted them as they
still confront us.

91

B irk a nu

92

Any archaeological investigation of the intangibles of ancient existence necessarily involves greater risk than research focussing on more directly material
manifestations of culture: a study of Viking responses to dying cannot be the
same as analysing the mineral constituents of pottery, for example. However,
this risk can not only be managed, it can also be harnessed to the potential of
the data. One of the project objectives is therefore to take a deeper approach
beyond the lure of anecdote, embracing the potential of social science to map
out and interpret what the patterns really are. If a search for materialised stories in Viking-Age funerals may seem esoteric, this in no way lessens its importance. Ideas about death, as articulated in funerary behaviour, become windows onto the concerns that were central to the Norse understanding of life.
acknoWlEdgEmEnTs
My thanks go foremost to the Leverhulme Trust whose generous funding has
made this research possible. he numerous individual researchers whose assistance has made a diference to the project have been acknowledged in my earlier
publications listed in the references, but ive scholars in particular have played
a fundamental role in getting it this far: my sincere thanks to Richard Bradley,
Martin Carver, Lotte Hedeager, Frands Herschend and Julian Richards.
rEfErEncEs
Andrn, A. 1993. Doors to other worlds: Scandinavian death rituals in Gotlandic
perspective. Journal of European Archaeology 1: 33-56.
Brink, S. & Price, N.S. (eds) 2008. he Viking world. Routledge, London and New York.
Carver, M.O.H. 2005. Sutton Hoo: a seventh-century princely burial ground and its context. BM Press, London.
Christensen, A-E. & Nockert, M. (eds) 2006. Osebergfunnet IV tekstilene. University of Oslo, Oslo.
Eisenschmidt, S. 1994. Kammergrber der Wikingerzeit in Altdnemark. Habelt, Bonn.
Gardea, L. 2011. Wiking bez gowy. Dekapitacja we wczesnoredniowiecznej Skandynawii. Pomniki Dawnego Prawa 13: 36-69.
Grslund, A-S. 1980. Birka IV: the burial customs - a study of the graves on Bjrk. KVHAA, Stockholm.

B irk a nu

Gunnell, T. 2008. he performance of the Poetic Edda. In S. Brink & N. S. Price (eds.)
he Viking world. Routledge, London and New York: 299-303.
Ingstad, A.S. 1995. he interpretation of the Oseberg-ind. In O. Crumlin-Pedersen
& B. M. hye (eds.) he ship as symbol in prehistoric and medieval Scandinavia. National Museum, Kbenhavn: 138-47.
Jones, A. 2007. Memory and material culture. Cambridge University Press, Cambridge.
Montgomery, J.E. 2000. Ibn Fadln and the Rsiyyah. Journal of Arabic and Islamic
Studies 3: 1-25.
Montgomery, J.E. 2008. Arabic sources on the Vikings. In S. Brink & N. S. Price (eds.)
he Viking world. Routledge, London and New York: 550-560.
Price, N.S. 2002. he Viking way: religion and war in late Iron Age Scandinavia. Uppsala University Press, Uppsala.
Price, N.S. 2005. Cognition, culture and context: observations on the New Viking
archaeology. In S. Arge & A. Mortensen (eds.) Viking and Norse in the North Atlantic.
Froya Frskaparfelag, Trshavn: 375-382.
Price, N.S. 2008a. Dying and the dead: Viking Age mortuary behaviour. In S. Brink
& N. S. Price (eds.) he Viking world. Routledge, London and New York: 257-273.
Price, N.S. 2008b. Bodylore and the archaeology of embedded religion: dramatic
licence in the funerals of the Vikings. In D. M. Whitley & K. Hays-Gilpin (eds.)
Belief in the past: theoretical approaches to the archaeology of religion. Left Coast Press,
Walnut Creek: 143-165.
Price, N.S. 2010. Passing into poetry: Viking-Age mortuary drama and the origins of
Norse mythology. Medieval Archaeology 54: 123-156.
Price, N.S. 2012. Mythic acts: material narratives of the dead in Viking-Age Scandinavia. In Raudvere, C. & Schjdt, J-P. (eds.). More than Mythology. Narratives, Ritual
Practices and Regional Distribution in pre-Christian Scandinavian Religions. Nordic
Academic Press, Lund: 13-46.
Ringstedt, N. 1997. he Birka chamber-graves: economic and social aspects. Stockholm
Archaeological Reports 32. University of Stockholm, Stockholm.
Stylegar, F-A. 2005. Kammergraver fra vikingtiden i Vestfold. Fornvnnen, 100: 161-177.
Williams, H. 2006. Death and memory in early medieval Britain. Cambridge University Press, Cambridge.

93

B irk a nu

94

B irk a nu

BirkaBorna mEd frEml frn

fin s k a fasTl andE T
v i l k a va r d E ?

ingrid gusTin

mY TEn om E T T orrT svErigE

I Norden har det sedan lng tid tillbaka funnits kretsar som vurmat starkt fr
vikingatiden. Perioden har kommit att vvas in i de nationella berttelserna
och vikingatiden har d ofta ftt status som en gyllene era i Nordens historia.
Genom den nordiska nationalromantiken, som idealiserade den fornnordiska
mentaliteten och livshllningen, ick tankarna om en vikingatida guldlder ett
uppsving under 1800-talet (Arvidsson 2001; Clunies Ross & Lnnroth 2001;
Hagerman 2006). Delar av detta romantiska tankegods inns idag kvar inom
viss populrkultur och hos svensknationalistiska grupper dr drmmar och
frestllningar om en urnation och ursvensk identitet fortfarande projiceras
p vikingatiden (Gardell 2001:158). Perioden r drfr aktuell nr det gller ett
svenskt identitetskapande ocks i vr tid (Wallette 2004:16).
Arbete med att skriva en annan historia n den nationella har pbrjats
inom svensk arkeologisk forskning. I stllet fr svear, daner och norrmn har
en rad lokala och regionala grupper och gemenskaper ftt framtrda i arbeten som utkommit under senare r (t ex Burstrm 1991; Svanberg 1999; 2003;
Artelius 2000). Enligt min mening rcker det dock inte med att framhlla
frekomsten av regionala gemenskaper i strvandena att tillbakavisa den nationella historieskrivningen. Det gller ven att se till den interaktion som
gde rum p ett mellangruppsligt plan och hur dessa kontakter inverkade p
sociala och kulturella identiteter.
Fynden frn Birka visar att de som vistades p den vikingatida utbytes- och
hantverksplatsen hade ett vidstrckt kontaktnt som innefattade delar av Vsteuropa, det vstslaviska omrdet och steuropa (t ex Gustin 2004:194-195). I
staden har mnniskor frn olika regioner interagerat och hr gde kulturmten rum (Grslund 2007; Cassel 2008:125). Medan mlardalsbefolkningens och

95

B irk a nu

96

Birkas frbindelser med dagens ryska omrde under vikingatid sedan lnge
utgjort ett centralt omrde inom svensk arkeologisk forskning (t ex Arne 1911;
1914; Arbman 1955; Jansson 1987; 1997; Callmer 2000a; 2000b), har man inom
svensk arkeologi frvnansvrt sllan diskuterat de vikingatida frbindelserna
mellan Mlardalsomrdet och det sydvstinska omrdet. Inom inlndsk arkeologi har man dremot ofta ptalat de nra kopplingarna omrdena emellan
(Kivikosoki 1938; Lehtosalo-Hilander 1982; 1983:289f.; Uino 1997:175; Edgren
1992:249; Edgren 2008). Att det frekommer freml frn det inska fastlandet
i Birkas gravar fastslogs redan av Ella Kivikoski p 1930-talet (Kivikoski 1938).
De freml det rr sig om utgrs framfr allt av drktdetaljer och keramik
vilket r mycket intressant ur arkeologisk synvinkel eftersom det inns teorier
som gr gllande att dessa fremlsgrupper r nra frknippade med en persons kulturella identitet.
d r k T d E Ta l j E r , k E r a m i k o c H i d E n T i T E T
Frhllandet mellan materiell kultur och kulturell identitet r komplext och de
stndpunkter som intagits inom arkeologin har skiftat (se versikt i t ex Jones
1997:106-127). Inom den under 1980-talet tongivande kontextuella arkeologin
sgs materiell kultur nrmast som tecken eller symboler vilka kunde tydas och
tolkas i termer av sociala och kulturella relationer. De budskap som materiell
kultur, genom sin utformning, var brare av ansgs frmst glla grupptillhrigheter, genus och social status (Hodder 1982; 1986). Under senare r har kldedrkten berrts i lera verk. Det har d framhllits att kldedrktens betydelser
snarast r dunkla och mngtydiga och att stor vikt mste fstas vid den historiska, samhlleliga och kulturella kontexten nr freml med anknytning till
kldedrkten diskuteras i termer av kulturell identitet (Pohl 1998:20; Entwistle
2000:58, 66f; Naum 2008:151f ).
Det inns ocks teorier som gr gllande att inte bara kldedrkt och drktdetaljer utan ven freml i nrmiljn och i hushllet br ha varit ett vsentligt
instrument fr upprtthllandet och frhandlandet av mnniskors identitet
och d speciellt den kulturella identiteten. Inom svensk arkeologi har Mats
Roslund och Magdelena Naum pekat p hur keramik kan ha fungerat p detta
stt (Roslund 2001; Naum 2008). Mats Roslund har framhllit att keramik
producerad p hushllsniv har varit nra frknippad med tillverkarnas habitus1 (Roslund 2001:86). Magdalena Naum har utvecklat detta. Hon menar att
dagliga praktiker som att anvnda och tillverka en viss typ av keramik varit
identitetsskapande. Hushllskeramik kan allts ha haft en identitetsskapande
roll fr svl tillverkaren som brukaren (Naum 2008:141).

B irk a nu

I Magdalena Naums avhandling anses frekomsten av slaviska drktdetaljer

och slavisk keramik i gravar p Bornholm ha sin grund i en slavisk invandring
till n under vikingatid och tidig medeltid (Naum 2008). I analogi med tolkningarna av de slaviska artefakterna som tecken p nrvaro eller invandring
till Bornholm skulle svl drktdetaljer hrrrande frn inskt omrde som
stersjinsk keramik i Birka kunna tolkas som indikerande en nrvaro eller
invandring av mnniskor frn det inska fastlandet. Det r trots allt inte skert
att det har varit s. Nr det endast frekommer enstaka freml frn ett annat omrde i gravar, har det hvdats att dessa kan ha ntt sin slutdestination
ocks via lera mellanhnder och utan att personerna i kedjan behvt st i nra
relation till varandra (t ex Kalif 2001:32).
S i vilka Birkagravar frekommer det d drktdetaljer och keramik som
hrrr frn eller har starka inluenser frn det inska fastlandet? Finns det
enstaka eller mnga freml frn inskt omrde i varje grav? Och vad gr det
att utlsa om de gravlagda personerna och kontakterna mellan Mlardalen och
det inska omrdet utifrn dessa gravar?
frEml fr n fin sk a fasTl andET
i B i r k ag r ava r n a
Denna artikel bygger p ett mer omfattande arbete som jag presenterar i antologin Crossing cultural boundaries. Communicators and communication in the
Baltic and beyond ca. 400-1200 (Gustin in print). I arbetet kartlades de drktdetaljer och den keramik i Birkagravarna som kan anses hrrra eller ha tydliga inluenser frn det inska fastlandet. Vid kartlggningen utgick jag ifrn
tv publicerade arbeten, dels en artikel av den inska arkeologiprofessorn Elsa
Kivikoski och dels den svenska arkeologen Dagmar Sellings avhandling om
keramiken i Birkagravarna (Kivikoski 1938; Selling 1955). Sammanstllningen
visade att av ca 1100 gravar p Bjrk innehll 13 drktdetaljer och 34 keramik
som kan anses hrrra eller ha starka inluenser frn det inska fastlandet (igur
1). Andelen gravar med freml frn detta omrde uppgick drmed till ca 4%
av alla gravar i Birka. De dateringar som inns fr en del andra fremlskategorier i gravarna med freml frn den inska halvn visar att kontakterna
med denna region varit i det nrmaste konstanta ver tiden. Hr skiljer sig det
inska materialet frn annat stligt material i Birka, som kade kraftigt frn
och med 800-talets andra hlft.
Fremlen frn inska fastlandet frekom i svl mans- som kvinnogravar.
Gravarna uppvisade inga kluster eller enklaver utan lg relativt spridda p de
olika gravflten. I tre fall frekom dock grupper om tv gravar vilka lg nra

97

B irk a nu

98

Figur 1. Keramik av stersjinsk

typ frn Birka, Bj 731. foto: Historiska museet, charlotte Hedenstierna-jonson.

figur 2. ringspnne med facetterade och piggfrsedda knoppar

frn grav 1053 foto: Historiska
museet, charlotte Hedenstierna-jonson.

intill varandra. Detta kan indikera att de gravlagda personerna tillhrt samma
familj, slkt eller annan typ av social gemenskap.
I detta sammanhang r det ocks intressant att notera att fremlen frn
inska fastlandet upptrdde i alla de gravtyper som frekommer p Birkas
gravflt, men att de frekom mest frekvent i brandgravar, en gravform som var
mycket vanlig i Mlardalen. De som i dessa fall har utfrt begravningsritualen
tycks dr med varit vl frtrogna med och tillmpat lokala sedvnjor.
En stor andel freml frn inska fastlandet fanns ven i kammargravar.
Denna gravtyp har ansetts sammanhnga med en elit bestende av krigare och
handelsidkande personer med lngvga kontakter. Ngra av kammargravarna
med freml frn den inska halvn hr ocks till de mest fremlsrika i Birka.
Utifrn detta kan det vara rimligt att anta att personer i stadens elit ingick i ett
ntverk och hade direkta eller indirekta kontakter med grupper p det inska

B irk a nu

fastlandet. Eftersom dessa gravar ven innehll handelsindikerande freml

kan varuutbyte ha utgjort en grund fr kontakterna.
Det fanns i regel endast ett freml frn det inska fastlandet i varje grav.
Endast en grav innehll svl en drktdetalj frn den inska halvn som tre
krl av stersjinsk keramik2. ven om fremlen tyder p att det funnits
kontakter med grupper p det inska fastlandet r det svrt att hvda att de
som gravlagts med enstaka freml frn detta omrde ocks hrrrt drifrn.
S hur ska d de gravlagda personernas kulturella identitet och grupptillhrighet frsts i dessa fall? Under senare r har det framhllits att det r av stor
betydelse att se till hela uppsttningen av freml och hur denna satts samman
i de fall d kulturell identitet och grupptillhrighet diskuteras ( Jones 1997:135;
Cassel 2008:114). I det fljande kommer drfr ocks vriga freml att redovisas fr de Birkagravarna dr det ptrfats ringspnnen med proveniens eller
starka inluenser frn det inska fastlandet.
f Y n d ko m B i n aT i o n E r f r g r ava r m E d
r i n g s p n n E n f r n f i n s k a fa s Tl a n dE T
I Birkagravarna var ringspnnen med piggfrsedda facetterade knoppar den
vanligaste drktdetaljen som kom ifrn eller hade starka inluenser frn inska fastlandet (igur 2). S varifrn kom d vriga drktdetaljer och eventuell
keramik i dessa gravar? Vilka andra kulturella inluenser inns med andra ord
representerade?
Gravar innehllande ringspnnen med facetterade och piggfrsedda knoppar utgrs av de gravar som p facksprk benmns Bj 58A, 197, 478, 480, 954,
1053B, 1074 samt Seton VI. Analysen gller frst och frmst ursprung och
inluensomrden fr vriga drktdetaljer och vrig keramik, men ven gravskicket kommer att berras. Materialet redovisas i tabell 1. I tabellen anges
ocks den litteratur som har brukats vid bestmningen av proveniens och inluensomrde fr drktdetaljerna. Proveniensen, det vill sga ursprunget, har
delats in i grupperna skandinavisk, vstlig och stlig. Termen stlig tcker i
detta fall svl steuropa som det difusa omrde som inom arkeologisk litteratur brukar kallas det orientaliska. Att den stliga gruppen r s vidstrckt
och generell har sin frklaring i att direkta proveniensomrden i mnga fall r
svra att ange med en strre geograisk precision.
De lesta av de tta gravarna innehllande ringspnnen med piggfrsedda
facetterade knoppar uppvisade en stor spridning nr det gller ursprung och
inluensomrden fr vriga drktdetaljer och keramik. I tv gravar, Bj 197 och

99

B irk a nu

100

480, hade det facetterade piggfrsedda ringspnnet frn det inska fastlandet
kombinerats med drktdetaljer eller keramik frn skandinaviskt omrde. I Bj
197, fanns keramik av typ A IV, det vill sga inhemsk keramik. Grav Bj 197,
utgjordes av en brandgrav, det gravskick som frekommer i Mlardalen. I Bj
480 fanns tv ovala spnnbucklor med pnitade fgeligurer (typ P 42). Ovala
spnnbucklor anses som typiska fr det drktskick som tillmpades av kvinnor
frn den skandinaviska halvn, svl inom det skandinaviska omrdet som i
Vst- och steuropa ( Jansson 1985:11). I Bj 480 fanns ocks ett trelikigt frgyllt bronsspnne med djurornamentik i skandinavisk stil (Hrdh 1984:90f ).
I tre gravar hade det facetterade piggfrsedda ringspnnet frn den inska
halvn kombinerats med svl skandinaviska som stliga drktdetaljer. I Bj
58A fanns ett brickband av silvertrd av stlig typ (Hgg 1984:208f; Larsson
2007:154). Dessutom innehll graven ett hngsmycke i silver med virvelformat
mnster. Det senare har ansetts vara tillverkat i Norden (Duczko 1989:15). I Bj
478 ptrfades rester av ett band av stlig typ, denna gng av guld. I samma grav
fanns ven ett tungformigt beslag i Borrestil (Mlarstedt 1986:109f ), det vill sga
i en djurornamentikstil som utgick frn skandinaviskt omrde (Horn Fuglesang
1992:178). I Bj 954 fanns de ovala spnnbucklor som bars av kvinnor frn det
skandinaviska omrdet. Det skldformiga hnget med virvelmnster i graven
var ocks skandinaviskt (Duczko 1989:14-15). I graven fanns ven ett trelikigt
frgyllt spnne med djurornamentik i Borrestil. Typen frekommer framfr allt
i stra Sverige (Hrdh 1984:85f ). De stliga eller stligt inluerade drktdetaljerna i denna grav utgjordes av ett ringspnne med upprullade ndar samt ett
hnge gjort av ett stligt rembeslag (inters 1984:23f; Jansson 1986:82).
I en grav, Bj 1074, frekom endast stliga drktdetaljer utver det piggfrsedda facetterade ringspnnet. Dessa detaljer utgjordes av 18 massiva bronsknappar samt gjutna bronsbeslag till blten. Knappar frekommer endast i ett
ftal Birkagravar. De har sannolikt hrt till kaftaner (Hgg 1986:68f.). Detta
plagg har ansetts vara orientaliskt och kan avspegla ett drktskick som frekom vid hovet i Bysans alternativt inom det stepp-nomadiska eller islamiska
omrdet (Hgg 1986; Jansson 1989:596). Beslagen i Bj 1074 var dels hjrtformade, dels tungformade och de anses vara av orientalisk typ. Motsvarande
typer har ptrfats frn Sverige ned till Ungern i vst. I st inns exemplar
frn Vstsibirien och ned mot kalifatet. Direkta paralleller till beslagen frn Bj
1074 har ptrfats i Ukraina ( Jansson 1986:94-97).
Graven Seton VI utgjordes av en trolig dubbelgrav med en man och en
kvinna. I denna grav kombinerades materiell kultur frn svl det inska fastlandet som skandinaviskt, stligt och vstligt omrde (ig. 3). Graven uppvisade
ovala spnnbucklor, tv skopformiga hngen, ett Ludwig den fromme-mynt

Tabell 1. Tabellen visar fyndkombinationerna fr Birkagravar innehllande ringspnnen med facetterade och piggfrsedda knoppar.

B irk a nu

101

B irk a nu

102

Figur 3. Grav Seton VI (efter Selling 1945).

omgjort till hnge samt ytterligare ett silverhnge. Det sistnmnda har betecknats som orientaliskt (Selling 1945:104). Skopformiga hngen har ansetts
vara skandinaviska (Duczko 1985:47f.), medan spnnbucklorna, typiska fr den
skandinaviska halvn, r av typ P 51. Mer n hlften av alla spnnbucklor som
ptrfats i Birkagravarna r av denna typ ( Jansson 1985:81). Det bevarade lerkrlet tycks vara ett AIV-krl, det vill sga lokalt tillverkat, medan mynthnget
tyder p vstliga inluenser eller kontakter.

B irk a nu

Endast i en grav, Bj 1053B, fanns varken keramik eller drktdetaljer, utver

ringspnnet. Sammanfattningsvis kan noteras att de drktdetaljer och den
keramik som ftt flja med de dda i graven, utver de facetterade och piggfrsedda ringspnnena frn inska fastlandet, har proveniens eller inluenser
frn skandinaviskt och stligt omrde, enbart skandinaviskt omrde, enbart
stligt omrde, samt skandinaviskt, stligt och vstligt omrde. Frgan r vad
kombinationerna av de kulturella inluenserna sger om de gravlagda och deras identitet och om hur kulturell identitet har konstruerats och varit under
frhandlande i dessa fall.
T r a n s m i g r a n s o c H k u lT u r E l l H Y B r i d i T E T
Inom antropologi har forskare uppmrksammat transmigrans nr det gller
nutida samhllen. Men frgan r om inte begreppet ocks har relevans fr de
migrationer som skedde mellan icke-statliga samhllen i ldre tider, precis som
arkeologen Kerstin Cassel hvdat (Cassel 2008:78-79). Begreppet transmigrans
syftar immigrants whose daily lives depend on multiple and constant
interconnections across international borders and whose public identities are
conigured in relationship to more than one nation-state (Glick Schiller et al
1995:48). En transmigrant har allts inte bara lmnat ett samhlle utan han eller
hon rr sig mellan lera samhllen och dessa samhllen knyts p s vis samman.
Transmigrantens sociala flt kan dr med omfatta lera etniska grupper och
svl de gamla som de nya sociala sammanhangen r av betydelse nr livet och
identiteten omformas p en ny plats (Cassel 2008:78-79 med referenser).
Gravarna med facetterade piggfrsedda ringspnnen i Birka uppvisar lera
olika ursprungsomrden fr vriga drktdetaljer medan keramiken r lokalt
tillverkad. En frklaring till heterogeniteten skulle kunna vara att de gravlagda
under sitt liv just varit ett slags transmigranter som rrt sig mellan olika samhllen. Personernas identitet skulle i dessa fall ha varit kopplad till lera grupper eller platser. Eftersom det i denna text brukats mycket vida geograiska
beteckningar br det srskilt ppekas att identitet och grupptillhrighet fr
dessa individer i s fall br ha varit knuten till lokala grupper och inte till de
verregionala omrdena som beteckningarna skandinavisk, insk och stlig refererar till (jfr Jansson 1997:21).
Det gr emellertid att ytterligare utveckla tankarna kring kulturell identitet
och grupptillhrighet fr de personer i Birka som begravts med drktdetaljer
frn olika omrden.
Frutom transmigrans r det ven relevant att fra in begreppet kulturell
hybriditet i resonemanget. Begreppet kulturell hybriditet frekommer inom

103

B irk a nu

104

postkoloniala studier och i diskussioner om mngkulturella samhllen. Med

hybridisering avses en blandning av olika kulturella element som annars r
tskilda tidsmssigt eller rumsligt (t ex Cassel 2008:114; Ekengren 2009:157).
Forskare inom det postkoloniala fltet, som bland annat behandlar hur identiteter konstrueras och frhandlas, har framhvt att mten och mellangruppsliga kontakter r produktiva i betydelsen att ngot helt nytt kan uppst ur
dem. Detta nya kan rknas som en egen kategori (Bhabha 2004:56, 296, 312;
Fahlander 2007:29; Ekengren 2009:157).
De hr analyserade Birkagravarna uppvisade en blandning av olika kulturella element och inluenser. Den kulturella hybriditet som framtrder i dessa
gravar kan ses som uttryck fr att nya kulturella identiteter varit under frhandlande i Birka. Genom de mten och mellangruppsliga kontakter som
uppstod vid frlyttningar och migrationer har personernas kulturella identitet
frndrats, omfrhandlats och blivit till ngot nytt eget med inslag frn de
olika bygder dr personerna visats, knt sig frankrade eller haft andra typer kontakter. Kanske ser vi hr tendenser till en vikingatida urban identitet
(jfr Cassel 2008:129). Tidigare har liknande kulturellt varierade urbana miljer
funnits p kontinenten under romersk tid, d romerska traditioner blandades
med inhemska i ervrade omrden (Wells 1999:204f ). Parallellt med Birka
inns det under vikingatid ett antal urbana miljer i stersjomrdet och lngs
de ryska loderna dr den materiella kulturen uppvisar drag frn olika omrden och dr det inns en rik variation bland begravningsritualerna. Nmnas
br Hedeby, Staraja Ladoga, Gnzdovo och Rjurikovo Gorodie.
Birkas BEfolkning
Vad sger d de Birkagravar som uppvisar kulturell hybriditet om den vikingatida staden och dess befolkning? Antalet genomgnga gravar i denna studie
r f och antalet skulle behva utvidgas betydligt fr att kunna ge en bttre
bild av hur kulturell identitet konstruerats och varit under frhandlande i
Birka. Trots ett rikt gravmaterial frn denna plats har diskussioner om kulturell identitet grundade p mer omfattande fremlsgenomgngar inte fretagits. Utifrn de tendenser som fanns i gravarna med facetterade piggfrsedda
ringspnnen framgr att det kan vara relevant att jmfra Birkagravarna och
deras fremlskombinationer med liknande material frn platser som nordbor frekventerade inom nuvarande ryska omrdet. Fr dessa platser har frgor
om kulturell identitet varit centrala och dessa frgor har ocks diskuterats av
svenska arkeologer. Ingmar Jansson har svl utifrn material frn det stora
vikingatida gravfltet i Gnzdovo som frn andra gravflt i Rus pekat p att

B irk a nu

de olika kulturinslagen r kombinerade och spridda p ett sdant vis att det
inte gr att urskilja befolkningsgrupper med olika kulturtillhrighet. Jansson
menar att ven om mnniskorna hade skiftande hrstamning s var befolkningsmajoriteten p dessa platser frenade i ett samhlle och frmodligen rknade invnarna sig som en enhet ( Jansson 1994:18-20; 1997:25; 2000:132). Johan
Callmer har fr sitt vidkommande diskuterat ngra av handelsplatserna inom
Rus s som Staraja Ladoga och Rjurikovo Gorodie. P dessa platser inns
det inslag av skandinavisk, insk, baltisk och slavisk kultur. Callmer menar
att de handelsplatser och stdjepunkter som uppstod i Rus frmodligen var
ppna, inkluderande och pluralistiska samhllen och att dr fanns en acceptans fr olika kulturella mnster (Callmer 2000b:74).
Det gr att inna paralleller mellan gravflten i Rus och de i Birka. Freml frn inska fastlandet frekommer som det ovan visats i gravar dr det
ocks inns drktdetaljer frn andra omrden. Drktdetaljer frn den inska
halvn och stersjinsk keramik upptrder ven i svl gravar av gngse Mlardalstyp som i andra gravtyper. Dessutom inns det gravar med freml frn
det inska fastlandet p de lesta av stadens gravflt och gravarna bildar inte
ngra enklaver. Gravarna visar att de som gravlades var integrerade med den
vriga befolkningen i staden och att de kulturella grnserna inte varit skarpa.
av s l u T n i n g
Drktdetaljer och keramik med proveniens eller starka inluenser frn inska
fastlandet frekommer i 46 av de ca 1100 gravar som grvts ut p Bjrk. Detta
motsvarar ca 4% av de utgrvda gravarna i anslutning till Birka. Fremlen med
proveniens frn det inska fastlandet upptrdde dock inte i kombination med
andra freml frn samma omrde utan oftast ett och ett i gravarna. En betydelsefull uppgift har drfr varit att kartlgga varifrn vriga drktdetaljer och
eventuell vrig keramik i gravarna hrrrde fr att drigenom kunna faststlla
vilka andra kulturella inluenser som inns representerade. Studien utgick ifrn
de tta gravar som innehll ringspnnen med piggfrsedda facetterade knoppar
- den vanligaste drktdetaljen med proveniens eller inluenser frn inska fastlandet i Birkagravarna. Underskningen visade att det fanns en variation nr
det gllde ursprung och inluensomrden fr vriga drktdetaljer och keramik i
de lesta av de tta gravarna. Utver ringspnnena frn den inska halvn innehll dessa gravar i ngra fall enbart skandinaviska eller stliga freml, i andra
fall av svl skandinaviska som stliga freml och i ett fall svl skandinaviska,
stliga som vstliga freml. Heterogeniteten fr drktdetaljer och keramik i
gravarna med ringspnnen frn inska fastlandet skulle kunna ses som uttryck

105

B irk a nu

106

fr att de gravlagda under sitt liv rrt sig mellan lera samhllen och att deras
identitet har varit kopplad till lera grupper eller platser. Dessa individer kan
ha varit tidiga transmigranter. Termen transmigrant, som bland annat anvnds inom antropologi, betecknar personer som rr sig och har kontakter ver
grnser och vars identiteter formas i frhllande till lera platser och hemorter.
Diskussionen om personer gravlagda med freml frn lera olika omrden
kan emellertid fras ett steg lngre. En term som r relevant att lyfta fram i
detta sammanhang r kulturell hybriditet. Begreppet frekommer ofta inom
postkoloniala studier och vid diskussioner som rr mngkulturella samhllen.
Utifrn detta perspektiv hvdas att ngot helt nytt och eget kan uppst ur mellangruppsliga kontakter och mten och att det nya kan betraktas som en egen
kategori. Den kulturella hybriditet som r synlig i de hr genomgngna Birkagravarna kan tolkas som att nya kulturella identiteter var under frhandlande i
Birka och att en vikingatida urban identitet kan ha varit i vardande.
De studerade gravarnas spridningen p gravflten, de mnga olika typerna
av gravskick som tillmpats och blandningen av freml frn inska halvn
samt skandinaviskt, stligt och i viss mn vstligt omrde visar att de kulturella grnserna mellan olika grupper i Birka i dessa fall inte har varit skarp
och att den lokala kulturen ingtt i ett samspel med frmmande uttryck. En
mer fullstndig kartlggning av varifrn fremlen i de mnga Birkagravar
hrrr och hur de kombinerats skulle dock vara nskvrt fr att vidare belysa
frgor om hur identiteter frhandlats och konstruerats p denna plats. De hr
genomgngna gravarna indikerar dock att de frestllningar om en ursvensk
identitet som populrkultur och svensknationalistiska grupper projicerar p
vikingatiden stmmer dligt verens med de frhllanden som rdde i Birka.
noTEr
1. Habitus r en term som anvnds inom sociologi och antropologi. I vardagligt tal
motsvarar termen nrmast inlrda handlingsmnster.
2. Den keramiska traditionen var densamma p bda sidor av Finska viken under
vikingatid och stersjinsk keramik har ptrfats svl i Finland som i Estland.
Det skulle kunna vara av intresse att ven behandla kontakterna mellan Birka och
det estniska omrdet. Materialet frn det estniska omrdet r dock svrtillgngligt.
Dessutom pekar fretagna studier p att vikingatida smycken frn det estniska
omrdet r sllsynta fynd p det svenska fastlandet (Ligi 1993). Till yttermera visso
frekommer inte drktdetaljer med proveniens frn det estniska omrdet i Birkagravarna, s som till exempel vissa karaktristiska typer av stora drktnlar i brons. Inte
heller har snodda bronshalsringar och spiralarmringar, vanliga i Baltikum, ptrfats
i Birkagravarna (inters 1981:36f ). I och med att de estniska smyckena r s ringa

B irk a nu

frekommande p det svenska fastlandet och genom att de nrmast saknas i Birkagravarna kan det antas att den stersjinska keramik som kom till Birka hrrrde
frn den inska halvn.
3. Frkortningen Bj str fr Bjrk. Beteckningen Seton VI anger att graven tillhr
de gravar som grvdes ut av arkeologen Alexander Seton.

rEfErEnsEr
Arbman, H. 1940. Birka I. Die Grber. Tafeln. KVHAA. Stockholm.
Arbman, H. 1955. Svear i sterviking. Stockholm.
Arne, T. J. 1911. Sveriges frbindelser med stern under vikingatiden. Fornvnnen
1911: 1-66.
Arne, T. J. 1914. La Sude et lOrient. Uppsala.
Artelius, T. 2000. Bortglmda frestllningar. Begravningsritual och begravningsplats i
hallndsk yngre jrnlder. Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar skrifter
36. Stockholm.
Arvidsson, S. 2001. I skuggan av kors och hakkors. I: C. Raudvere, A. Andrn & K.
Jennbert (red.) Myter om det nordiska. Mellan romantik och politik. Vgar till Midgrd
1. Lund. 93-110.
Bhabha, H. 2004. he Location of Culture. London.
Burstrm, M. 1991. Arkeologisk samhllsavgrnsning. En studie av vikingatida samhllsterritorier i Smlands inland. Stockholm Studies in Archaeology 9. Stockholm.
Callmer, J. 2000a. he archaeology of the early Rus c. A.D. 500-900. Medieval
Scandinavia 13: 7-63.
Callmer, J. 2000b. From West to East. he Penetration of Scandinavians into Eastern Europe ca. 500-900. I: M. Kazanski, A. Nercessian & C. Zuckerman (red.) Les
Centres proto-urbains russes entre Scandinavie, Byzance et Orient. Actes du Colloque
International tenu au Collge de France en octobre 1997. Paris. 45-94.
Cassel, K. 2008. Det gemensamma rummet. Migrationer, myter och mten. Sdertrn
Archaeological Studies 5. Huddinge.
Clunies Ross, M. & Lnnroth, L. 2001. Den fornnordiska musan. I: C. Raudvere, A.
Andrn & K. Jennbert (red.) Myter om det nordiska. Mellan romantik och politik. Vgar
till Midgrd 1. Lund. 23-58.
Duczko, V. 1985. Birka V. he iligree and granulation work of the Viking Period. KVHAA. Stockholm.

107

B irk a nu

108

Duczko, V. 1989. Runde Silberblechanhnger mit punziertem Muster. I: G. Arwidsson

(red.) Birka II:3. Systematische Analysen der Grberfunde. KVHAA. Stockholm. 9-18.
Edgren, T. 1992. Den frhistoriska tiden. I: M. Norrback (red.) Finlands historia, 1. Esbo.
Edgren, T. 2008. he Viking Age in Finland. I: S. Brink & N. Price (red.) he Viking
World. Abingdon. 470-484.
Ekengren, F. 2009. Ritualization Hybridization Fragmentation. he Mutability of
Roman Vessels in Germania Magna AD 1-400. Acta Archaeologica Lundensia, Series
in 4, No. 28. Lund.
Entwistle, J. 2000. he fashioned body. Fashion, Dress and Modern Social heory. Cambridge.
Fahlander, F. 2007. hird space encounters: Hybridity, Mimicry and Interstitial Practices. I: P. Cornell & F. Fahlander (red.) Encounters, Materialities, Confrontations:
Archaeologies of Social Space and Interaction. Newcastle. 15-41.
Gardell, M. 2001. Vargavinter i Vinland. I: C. Raudvere, A. Andrn & K. Jennbert (red.)
Myter om det nordiska - mellan romantik och politik. Vgar till Midgrd I. Lund. 153-190.
Geijer, A. 1938. Die Textilfunden aus den Grbern. Birka III. Stockholm.
inters, V. 1981. Tracht und Schmuck in Birka und im ostbaltischen Raum. Eine
vergleichende Studie. KVHAA. Antikvariskt arkiv 70. Stockholm.
inters, V. 1984. Der Ursprung der Ringspannen von stlichen Typ. I: G. Arwidsson
(red.) Birka II:1. Systematische Analysen der Grberfunde. Stockholm, 23-30.
Glick Schiller, N. Basch, N. & Szanton-Blanc, C. 1995. From Immigrant to Transmigrant: heorizing Transnational Migration. Anthropological Quarterly, vol. 68, no. 1. 48-63.
Gustin, I. 2004. Mellan gva och marknad. Handel, tillit och materiell kultur under vikingatid. Lund Studies in Medieval Archaeology 34. Stockholm.
Gustin, I. in print. Migration and Memories from the other side of the Sea? Objects
from the Finnish mainland retrieved in the Birka graves. I: J. Callmer, I. Gustin &
M. Roslund (red.) Crossing cultural boundaries. Communicators and communication in
the Baltic and beyond ca. 400-1200.
Grslund, A.-S. 1980. he burial customs. A Study of the Graves on Bjrk. Birka IV.
KVHAA. Stockholm.
Grslund, A.-S. 2007. Det mngkulturella Birka. I: E. Bergdahl (red.). Kunskapen och
publiken. Rapport frn tre forskarseminarier 2006-2007 kring kulturarv och den publika
uppgiften. Riksantikvariembetet. Stockholm. 13-16.

B irk a nu

Hagerman, M. 2006. Det rena landet. Om konsten att uppinna sina frfder. Stockholm.
Hodder, I. 1982. Symbols in action. Ethnoarchaeological studies of material culture.
Cambridge.
Hodder, I. 1986. Reading the Past. Current approaches to interpretation in Archaeology.
Cambridge.
Horn Fuglesang, S. 1992. Kunst. I: E. Roesdahl (red.) Viking og Hvidekrist. Norden og
Europa 800-1200. Kbenhavn. 176-184.
Hrdh, B. 1984. Kleeblattibeln. I: G. Arwidsson (red.) Birka II:1. Systematische Analysen der Grberfunde. KVHAA. Stockholm. 85-94.
Hgg, I. 1984. Birkas orientaliska praktplagg. Fornvnnen 78 (1983). 203-223.
Hgg, I. 1986. Die Tracht. I: G. Arwidsson (red.) Birka II:2. Systematische Analysen der
Grberfunde. KVHAA. Stockholm. 51-70.
Jansson, I. 1985. Ovala spnnbucklor. En studie av vikingatida standardsmycken med
utgngspunkt frn Bjrk-fynden. Aun 7. Uppsala.
Jansson, I. 1986. Grtel und Grtelzubehr vom orientalischen Typ. I: G. Arwidsson
(red.) Birka II:2. Systematische Analysen der Grberfunde. KVHAA. Stockholm. 77-108.
Jansson, I. 1987. Communications between Scandinavia and Eastern Europe in the
Viking Age. he archaeological evidence. I: K. Dwel et al. (red.) Untersuchungen zu
Handel und Verkehr der vor- und frhgeschichtlichen Zeit in Mittel- und Nordeuropa.
Teil IV. Der Handel der Karolinger- und Wikingerzeit. Abh. Akad. Wiss. Gttingen,
Phil. Hist. Kl. Dritte Folge Nr. 156. Gttingen. 773-807.
Jansson, I. 1989. Wikingerzeitlicher orientalischer Import in Skandinavien. Oldenburg - Wolin - Staraja Ladoga - Novgorod - Kiev. Handel und Handelsverbindungen
im sdlichen und stlichen Ostseeraum whrend des frhen Mittelalters. Bericht der
Rmisch Germanischen Kommission, Band 69, 1988. Mainz am Rhein. 564-647.
Jansson, I. 1994. Skandinavien, Baltikum under Rus under vikingatiden. I: K. Tnnesson (red.) Norden og Baltikum. Rapport I. Oslo. 5-25.
Jansson, I. 1997. Warfare, trade or colonization? Some general remarks on the eastern
expansion of the Scandinavians in the Viking period. I: P. Hansson (red.) he Rural
Viking in Russia and Sweden. rebro. 9-64.
Jansson, I. 2000. stersjlnderna och vikingatiden. I: K. Dahlbck (red.) Att frst
det mnskliga. Humanistisk forskning vid Stockholms universitet. Stockholm. 109-137.
Jones, S. 1997. he Archaeology of Ethnicity. Constructing identities in the past and
present. London/New York.

109

B irk a nu

110

Kalif, A. 2001. Gothic connections. Contacts between eastern Scandinavia and the southern Baltic coast 1000 BC-500 AD. Occasional Papers in Archaeology 26. Uppsala.
Kivikoski, E. 1938. Studien zu Birkas Handel im stlichen Ostseegebiet. Acta
Archaeologica VIII, 1937. Kbenhavn. 229-250.
Larsson, A. 2007. Kldd krigare. OPIA 39. Uppsala.
Lehtosalo-Hilander, P.-L. 1982. Luistari II. he Artefacts. SMYA - FFT 82:2. Helsingfors.
Lehtosalo-Hilander, P.-L. 1983. Gutarnas frbindelser med Finland. I: I. Jansson
(red.) Gutar och vikingar. Stockholm. 288-305.
Ligi, P. 2003. Eesti ja Rootsi sidemetest muinasajal/ Sveriges och Estlands kontakter
under frhistorisk tid. I: T. Tamla & A-M. Dahlberg (red.) Eesti ja Rootsi/Estland och
Sverige. Tallinn. 14-25.
Mlarstedt, H. 1986. briger Grtelzubehr. I: G. Arwidsson (red.) Birka II:2. Systematische Analysen der Grberfunde. KVHAA. Stockholm. 109-110.
Naum, M. 2008. Homelands lost and gained. Slavic migration and settlement on Bornholm in the early Middle Ages. Lund Studies in Historical Archaeology 9. Lund.
Pohl, W. 1998. Telling the diference. Signs of ethnic identity. I: W. Pohl (red.) Strategies of Distinction. he Construction of Ethnic Communities, 300-800. Leiden. 17-69.
Roslund, M. 2001. Gster i huset. Kulturell verfring mellan slaver och skandinaver
900 till 1300. Skrifter utgivna av Vetenskapssocieteten i Lund. 92. Lund.
Selling, D. 1945. Alexander Seton som fornforskare. Kungl. vitterhets historie och
antikvitets akademiens handlingar, del 59:3. Stockholm.
Selling, D. 1955. Wikingerzeitliche und Frhmittelalterliche Keramik in Schweden.
Stockholm.
Svanberg, F. 1999. I skuggan av vikingatiden. Om Skne, Halland, Blekinge och Sjlland.
Lund.
Uino, P. 1997. Ancient Karelia. Archaeological Studies. Finska fornminnesfreningens
tidskrift 104. Helsinki.
Wallette, A. 2004. Sagans svenskar. Synen p vikingatiden och de islndska sagorna som
historia under 300 r. Malm.
Wells, P. 1999. he Barbarians Speak. How the Conquered Peoples Shaped Roman Europe.
New Jersey.

B irk a nu

B i H l E i n f l a m m aT i o n p B j r k
om HlsoriskEr i urBan milj

Elin aHlin sundman

Hur var det att bo p Bjrk under vikingatiden? Kanske var det spnnande
och hndelserikt, men det kan ocks ha varit hlsovdligt. De lesta sjukdomar stter sllan spr i skelettet, men i vissa fall, vid kroniska, ofta allvarliga,
vanstllande, rent av ddliga sjukdomar, pverkas skelettet och sjukdomen kan
identiieras osteologiskt. Skelettet kan ven pverkas av ngot s vardagligt
som en bihleinlammation. Genom att underska hur mnga och vilka i en
population som lidit av kronisk bihleinlammation kan man f reda p mer
om deras vardag; levnadsvillkor, milj och om vissa i samhllet drabbats i strre utstrckning n andra. I den hr studien jmfrs bihlehlsan hos individer
begravda p Bjrk med individer begravda p grdsgravflt runtom i Mlardalen. Var det en hlsorisk att bostta sig p Bjrk, eller var det kanske vrre
att bo p en grd p landet?
B i H l o r o c H B i H l E i n f l a m m aT i o n
Bihlorna r luftfyllda hlrum i kraniet som invndigt r tckta av slemhinna;
i pannbenet (os frontale), silbenet (os ethmoidale), kilbenet (os sphenoidale)
och verkksbenen (ossa maxillae)(igur 1). Vid fdseln inns rudimentra bihlor i silbenet och verkksbenet, medan de i pannbenet och kilbenet utvecklas senare (Slavin et al. 2005:S21-22). Bihlan i verkksbenet (sinus maxillaris)
r den strsta och den som ofta undersks i arkeologiska material. Den r ven
fremlet fr den hr studien, och nr bihlor och bihleinlammation nmns
fortsttningsvis r det verkkens bihla som syftas.
Slemhinnan som tcker bihlans vggar kan bli inlammerad. Ofta r det
en virusinfektion som sprider sig frn nsan vidare in i bihlan, eftersom dessa omrden har en sammanhngande slemhinna. Vanligtvis tillfrisknar man
inom tio dagar, men det hnder att bihleinlammationen blir kronisk (minst

111

B irk a nu

112

figur 1. genomskrning av kraniet med dess bihlor (bihlan i kilbenet ligger lngre bak och
inns inte med p bilden). Vnster sida normal, hger sida med bihleinlammation. 1. Bihla i
pannbenet, 2. gonhla, 3. Bihla i silbenet, 4. Bihla i verkksbenet, 5. nshla, 6. munhla.

tta veckor) och kan vara i lera mnader (Slavin et al. 2005:S16). Det r vid
kronisk bihleinlammation skelettet kan pverkas s att det gr att identiiera osteologiskt, eftersom det behver tid fr att hinna reagera p sjukdomen
(Boocock et al. 1995:587).
Vanligen brjar bihleinlammationen med en virusinfektion slemhinnan
svullnar, och ppningen mellan bihla och nsa (ostium) tpps till s att slem
inte kan komma ut. I den syrefattiga miljn inne i den tillslutna bihlan trivs
bakterier som tar ver efter virus vid mer lngvarig bihleinlammation. Svamp
kan ocks orsaka bihleinlammation (Slavin et al. 2005:S16, S24). Ostium kan
ven blockeras av en allergisk svullnad av slemhinnan, eller genom att frmmande freml fastnar i nsan (Brook 2009:126-128). Anatomiska skillnader
mellan mnniskor gr att en del har lttare att drabbas n andra, till exempel
har kvinnor ofta ett mindre ostium n mn (Falagas et al. 2007:1860).

B irk a nu

Symptomen vid akut bihleinlammation r till exempel vrk i det drabbade

omrdet, tppt nsa, snuva, feber, huvudvrk, tandvrk, ronvrk, hosta, dlig andedrkt och allmn sjukdomsknsla. Vid kronisk bihleinlammation r
symptomen ofta inte lika framtrdande, men episoder av akuta symptom kan
frekomma (Slavin et al. 2005:S24; Brook 2009:130, 132-133).
Basen av bihlan ligger nra de bakre tnderna i verkken och ibland kan
tandrtter sticka in i bihlan eller bara vara tckta av slemhinna och ett tunt
benlager (som ofta skadas postmortalt). Nrheten mellan tandrtter och bihla gr att infektioner kan spridas frn tnderna. Flera underskningar har
visat ett samband mellan dlig munhlsa och bihleinlammation, frmst hos
vuxna/ldre (Panhuysen et al. 1997; Merrett & Pfeifer 2000; Liebe-Harkort
2010). Att bihleinlammationen orsakats av infektioner i tnder och kke r
dremot svrt att sga om det inte inns en direkt frbindelse i form av en istel
mellan bihlan och tandbenets alveoler (Roberts 2007:797)(igur 2).
B E n f r n d r i n g a r v i d B i H l E i n f l a m m aT i o n
I bihlan ligger slemhinnan ttt mot benhinnan, och vid en lngvarig inlammation av slemhinnan kan skelettet reagera genom att ben bryts ner och/eller
nybildas. Olika typer av benfrndringar i bihlan har deinierats och beskrivits i en studie av Boocock och kollegor (Boocock et al. 1995), och det r dessa
som anvnds i den hr underskningen. I kliniska studier brukar dremot
inte skelettfrndringar underskas, kanske frmst fr att de r s subtila att
de sllan framtrder p rntgenbilder eller med datortomograi (Lewis et al.
1995:498; Boocock et al. 1995:485; Slavin et al. 2005:S21). Drfr r det fortfarande oklart hur olika benfrndringar relaterar till kliniska symptom eller
olika smittomnen.
P skelettet hos en frisk individ har bihlorna slta vggar, med sm porer
och kanaler fr krl. Vid bihleinlammation kan benet resorberas s att hligheter uppstr (igur 3). Det kan ven nybildas ben, i form av taggar, ntverk,
klumpar eller plagrade sjok (igur 4). Ibland blir den vanligtvis mycket tunna
benvggen som omger bihlan frtjockad, och man kan se frndringar ven
frn utsidan av benet vid en osteologisk analys.
Hos barn r bihlan nnu inte fullt utvecklad, och mycket av kken tas upp
av anlagen till de permanenta tnderna i olika utvecklingsstadier. Det gr att
bihlan r mindre och ytan ofta har sm hl i basen invid tandanlagen. Detta
kan ltt frvxlas med den porositet som kan uppst vid bihleinlammation,
och man mste vara extra vaksam vid ostologiska underskningar av ben frn
barn och unga individer (Lewis et al. 1995:501; Lewis 2002:214).

113

B irk a nu

114

fistel

resorberat ben

Benplagring

figur 2-4. Typiska och detekterbara

skelettfrndringar i samband med
bihleinlammationer.

Den ppning i skelettet som inns mellan bihlan och nshlan r s liten
att man vanligtvis inte kan underska hela bihlans insida den vgen. Fr att
komma t bihlan har man ibland borrat hl i benet och anvnt ett endoskop
fr att se insidan. I den hr studien undersks endast ben som redan r skadade, s att man utan vidare ingrepp kan se bihlans insida. Benfrndringar
vid bihleinlammation kan vara mycket omfattande och igonfallande, men
oftast r de sm och svra att f syn p. Drfr undersks benen med frstoringsglas och stereomikroskop med en frstoring p 10-40x.
ri skfakTorEr
Tidigare studier har visat att frekvensen av bihleinlammation skiljer sig
mycket mellan olika populationer, och ven mellan grupper inom populationerna. Risken att drabbas av bihleinlammation varierar beroende p bland
annat bosttningsmnster, ekonomi, milj och hlsa.

B irk a nu

En viktig miljfaktor r tillgngen p frisk luft. Om det r mycket rk i luften,

till exempel i ett bostadshus eller verkstad dr man har en ppen eld, kan det
skada slemhinnorna och de sm hr (cilia) som behvs fr att tmma bihlorna
p slem. Den dliga luften har framfrts som ett tnkbart skl till att frekvensen av bihleinlammation ofta r hgre hos skelettmaterial frn stadsmilj n
frn landsbygden. En annan orsak till att ler drabbats av bihleinlammation
i stderna r den kade smittorisk som den tta bebyggelsen innebar. Infektioner som drabbar vre luftvgarna sprids med droppsmitta, vilket gr att
trngboddhet och dlig hygien underlttar spridningen (Boocock et al. 1995;
Roberts 2007:792-794). Men ven p landsbygden utsattes bihlorna fr faror
som rkiga bostadshus, pollen och svampsporer. Den nra kontakten med djur
kunde ocks innebra en smittorisk (Lewis et al. 1995:504).
Dlig hlsa kan ocks ka risken fr att drabbas av bihleinlammation, till
exempel genom dligt immunfrsvar eller att slemhinnan skadas. Det vanligaste sambandet r att en frkylning brukar freg bihleinlammationen,
och ibland kallas sjukdomarna gemensamt fr rhinosinusitis (Slavin et al.
2005:S21). En annan sjukdom som angriper nsans slemhinna, och som drtill
ger karaktristiska skelettfrndringar r lepra. I kliniska studier har det visats
att individer med lepra har en kad risk att drabbas av bihleinlammation
(Hauhnar et al. 1992). I en osteologisk underskning av ett material frn ett
medeltida leprahospital kunde dremot inget sdant samband pvisas, utan
individer med och utan lepra hade drabbats av bihleinlammation lika ofta
(Boocock et al. 1995). Tandhlsa, och spridning av infektioner frn verkkens
tnder nmndes ovan. Nr bihleinlammationen har sitt ursprung i tnderna
frblir ostium (ppningen mellan bihlan och nshlan) ppen, s att stanken
frn varbildningen i bihlan sipprar ut i nsan och ger mycket dlig andedrkt
(Boocock et al. 1995).
dE n pg E n dE s Tu di E n
I den pgende studien analyseras skelett frn Bjrk och frn olika grdsgravflt i Mlardalsomrdet. Syftet r att jmfra dessa tv populationer, fr
att se om frekvensen av bihleinlammation skiljer sig. Variationer mellan olika ldersgrupper och mellan mn och kvinnor r ocks av intresse, eftersom
det kan sga ngot om hur dessa grupper exponerats fr olika riskfaktorer. Hr
r ett problem att materialet inte r s stort, och vid en uppdelning i mindre
grupper blir det f representanter fr varje grupp. Det r ocks ett problem att
mnga olika faktorer kan vara inblandade och det oftast inte gr att sga utifrn skelettmaterialet varfr en viss individ drabbats av bihleinlammation.

115

B irk a nu

116

Nr mer n tusen gravar har grvts ut p Bjrk kan man tycka att det borde
innas ett tillrckligt material fr den hr typen av studier. Problemet r att skeletten mste vara relativt vl bevarade fr att ing i studien. verkksbenet r
mtligt, och gr ltt snder. Ofta r det bara den nedre delen, med verkkens
tnder och basen av bihlan som bevarats, om ens den (igur 5). Skeletten frn
Bjrk r i mycket varierande skick. Ngra r utmrkt bevarade, och kranierna
s intakta att bihlan r otkomlig om man inte borrar hl i benet (vilket inte
grs i den hr underskningen). Det rr sig dock bara om ett ftal individer. Ett
betydligt vanligare problem r att inget eller vldigt lite av benet bevarats.
I en tidigare studie framkom ett signiikant samband mellan bevarandegrad
och frekomst av benfrndringar (Sundman & Kjellstrm 2011). Ju mer som
bevaras av benet desto strre r chansen att identiiera benfrndringar, ju mer
som frstrts desto strre r risken att benfrndringarna ocks frstrts. Fr
att inte underskatta andelen drabbade br bara individer dr hela basen av tminstone ena bihlan bevarats ing i underskningen (Boocock et al. 1995).
I den hr underskningen ingr bara skelettgravar. Vid en kremering blir
oftast inte mycket kvar av bihlorna, vilket gr att brandgravar inte r jmfrbara med skelettgravar, ven om det i vissa fall bevarats fragment av bihlorna. Det innebr problem nr man studerar bihlehlsan under vikingatid. P
Bjrk har trots allt ganska mnga skelettgravar underskts, ven om antalet
vlbevarade bihlor r beklmmande lgt. Men fr att studera hur den urbana
miljn pverkat hlsan behvs en rural milj frn samma tidsperiod och omrde att jmfra med, och i vriga Mlardalen r det glest mellan de underskta
och vlbevarade skelettgravarna. Det gr att den hr studien tar med individer
frn mnga gravflt, ofta bara en eller ngra f frn ett och samma gravflt.
Urvalet r till stor del styrt av vad som inns att tillg, vad som grvts ut (frmst
omrden i Stockholmstrakten som exploaterats) och var bevaringsfrhllandena varit ngorlunda gynnsamma. Tidsmssigt hamnar en tyngdpunkt p sen
vikingatid till tidig medeltid, nr skelettgravar blivit vanligare, allts inte alltid
samtida med gravarna p Bjrk.
Mnga av gravarna frn grdsgravflten r snarare samtida med Sigtuna.
Av de hundratals skelettgravar frn vikingatid och medeltid som grvts ut i
Sigtuna hade 274 individer s pass vlbevarade bihlor att dessa kunde underskas. Det visade sig att skelettfrndringar var mycket vanligt och kronisk
bihleinlammation frefaller ha varit en del av vardagen fr mnga av den
tidens Sigtunabor (Sundman & Kjellstrm 2011). Sigtuna utgr ocks en intressant jmfrelse till Bjrk, som representant fr en mer utprglat urban
milj frn ungefrligen samma tidsperiod och geograiska omrde.

B irk a nu

117

figur 5. Trasigt verkksben med nedre delen av bihlorna bevarade, grav frn Bjrk. i den
hgra bihlan (nrmast i bild) framtrder benplagring och benresorbtion, vilket tyder p att
individen led av kronisk bihleinlammation.

ETT ExEmpEl
Nr samtliga skelett som ingr i studien underskts kommer jmfrelser mellan frekvenser av skelettfrndringar av olika typ och grad gras mellan Bjrk
och Mlardalen, samt i relation till individernas lder och kn och gravarnas
datering. Dremot kan det tyvrr vara svrt att relatera bihlehlsan till enskilda gravars arkeologiska kontext p Bjrk, eftersom det i vissa fall frekommer
sammanblandningar av skelett.
Sammanblandningarna drabbar dock inte alla gravar. En av de individer
som undersks r den s kallade Birkalickan (grav Bj 463). Hennes grav togs
upp som preparat 1876 av Hjalmar Stolpe som ledde utgrvningarna, eftersom
han [] ansg det vara af intresse att kunna visa beskafenheten af en sdan
graf [] (Stolpe [1992]:116) och den har sedan dess varit utstlld p Statens Historiska Museum. Denna licka var bara i femrsldern nr hon dog,
och skelettet har bevarats ovanligt bra fr att vara frn Bjrk. Den vnstra

B irk a nu

118

bihlan kunde underskas, medan den hgra inte var bevarad. Den vnstra
bihlan uppvisar ngra mindre benutskott. Det verkar allts som lickan haft
bihleinlammation under en period. Av lickans grav att dma hade hon det
ganska gott stllt i livet, hon var begravd i en kista p gravfltet norr om Borg
och hade ftt med sig smycken, en kniv och ett nlhus. I en jmfrande studie
framkom att hg social status minskade risken att drabbas av bihleinlammation (Roberts 2007). Men ven om risken minskar r det ingen grupp som gr
sker. Genom att bo p Bjrk befann sig lickan i en milj med tt bebyggelse, dr ppna eldar i bostadshus och verkstder spred rk och mnga invnare
ltt kunde fra smittan vidare. Benfrndringarna hos lickan r emellertid
mycket sm, och hur det pverkade henne gr inte att sga. Bihleinlammation kan spridas till exempelvis gonen och hjrnan, ge komplikationer och i
vrsta fall leda till dden (Brook 2009:135-136; Slavin et al. 2005:S40), men det
inns inget som tyder p att det skett i det hr fallet.
Den hr studien kommer visa hur mnga av de underskta individerna
som har benfrndringar i verkkens bihla. Varfr de hade det och hur det
pverkade deras liv blir frgor att diskutera, snarare n att besvara. Spelade
stadsmiljn en viktig roll? Eller r mnniskor frn urbant och frn ruralt omrde lika ofta drabbade?
Tack riktas till Berit Wallenbergs Stiftelse fr medel som gjort denna studie mjlig att genomfra.
rEfErEnsEr
Boocock, P. A. Roberts, C. A. & Manchester, K. 1995. Maxillary Sinusitis in Medieval Chichester, England. American Journal of Physical Anthropology 98: 483-495.
Brook, I. 2009. Sinusitis. Peridontilogy 2000, 49: 126-139.
Falagas, M. E. Mourtzoukou, E. G. & Vardakas, K. Z. 2007. Sex diferences in the incidence and severity of respiratory tract infections. Respiratory Medicine 101: 18451863.
Hauhnar, C. Z. Mann, S. B. S. Sharma, V. K. Kaur, S. Mehta, S. & Radotra, B. D.
1992. Maxillary antrum involvement in multibacillary leprosy. A radiologic, sinuscopic and histologic assessment. International Journal of Leprosy 60: 390-395.
Lewis, M. E. Roberts, C. A. & Manchester, K. 1995. Comparative Study of the
Prevalence of Maxillary Sinusitis in Later Medieval Urban and Rural Populations in
Northern England. American Journal of Physical Anthropology 98: 497-506.

B irk a nu

Lewis, M. E. 2002. Impact of Industrialization: Comparative Study of Child Health

in Four Sites from Medieval and Postmedieval England (A.D. 850-1859). American
Journal of Anthropology 119: 211-223.
Liebe-Harkort, C. 2010. Cribra orbitalia, sinusitis and linear enamel hypoplasia in
Swedish Roman Iron Age adults and subadults. International Journal of Osteoarchaeology, early view
Merrett, D. C. & Pfeifer, S. 2000. Maxillary Sinusitis as an Indicator of Respiratory
Health in Past Populations. American Journal of Physical Anthropology 111: 301-318.
Panhuysen, R. G. A. M. Coenen, V. & Bruintjes, T. D. 1997. Chronic Maxillary Sinusitis in Medieval Maastricht, he Netherlands. International Journal of Osteoarchaeology 7: 610-614.
Roberts, C. A. 2007. A Bioarcheological Study of Maxillary Sinusitis. American Journal of Physical Anthropology 133: 792-807.
Slavin, R. G. Spector, S. L. & Bernstein, I. L. 2005. he diagnosis and management
of sinusitis: A practice parameter update. Journal of Allergy and Clinical Immunology
116: S13-S47.
Stolpe, H. [1992]. Summarisk redogrelse fr de r 1876 utfrda arkeologiska underskningarna p Bjrk i Mlaren, afgifven till Kongl. Vetenskaps-Akademien, transkriberade av Monica Johansson. I: B Ambrosiani & H Clarke (red.), Investigations in
the Black Earth, Birka Studies I, Stockholm, s. 114-117.
Sundman, E. A. & Kjellstrm, A. 2011. Chronic Maxillary Sinusitis in Medieval Sigtuna, Sweden: A Study of Sinus Health and Efects on Bone Preservation. International Journal of Osteoarchaeology, publish online, DOI: 10.1002/oa.1268.

119

B irk a nu

120

B irk a nu

Birka r ingEn
o m B T g r ava r , B a r o c k s p n n E n
ocH lasErskanning

micHaEl nEi

Nr vikingatiden kommer p tal, leds tankarna ofta oskt till Birka. Fr ven om
Birka lg p en i Mlaren, s var det allt annat n isolerat. Istllet ingick Birka
i ett komplext ntverk som tckte svl nra bygder som jrran strnder. Drav
fljer att nyckeln till vr frstelse av Mlardalens vikingatid ofta inns i Birka.
Men ven det motsatta gller, och ibland behver arkeologer titta t andra hll
fr att uppn en bttre frstelse av Birka. Detta msesidiga frhllande ska
illustreras med hjlp av ett btgravsfynd frn Turinge i Sdermanland.
Btgravar hr sedan lnge till den fyndgrupp som mest kittlat fantasin,
bde hos arkeologer och hos en intresserad allmnhet. Att begrava i bt var
ett medvetet val av de efterlevande som nskade meddela ngot. Budskapet
kunde avse vlstnd, social status, trosfrestllningar eller ideologi. Man har
ocks liknat gravlggningar vid poesi eller sceniska berttelser. I Mlaromrdet har man underskt ngra gravflt med btgravar. Mest knda r Vendel
och Valsgrde, Tuna i Alsike och Tuna i Badelunda. Mycket mindre knd r
dremot btgraven i rby i Turinge. Btgraven brgades redan 1972 i samband
med ett motorvgsbygge i Sdermanland. Men det r inte frrn nyligen som
gravmaterialet kommit att utvrderas inom ramen fr en frstudie (Tesch,
Larsson, Larsson, Nei & Roos) .
P grvfltet i frga undersktes sammanlagt 69 brand- och skelettgravar.
Bland dessa dominerar skelettgravarna. Drtill kommer ett trettiotal mjliga
barngravar. Just den hga andelen skelett- och barngravar anses vara typisk
fr vergngstiden mellan frkristen och kristen tid (igur 1). Btgraven lg i
gravfltets periferi och pminde drigenom om en bt som ligger frtjd vid
en liten holme. Sjlva bten var 7 m lng och av en typ som r vanlig bland
btgravar. I bten hittade man resterna efter en kvinna som bar en in drkt,
s som det anstod en dam av vrld (igur 2). Gravgodsets sammansttning
skvallrar om att de efterlevande ville manifestera att kvinnan ingick i samma
hgrestndsmilj som kammargrav-folket i Birka. I bten hittades ocks ett

121

B irk a nu

122

Figur 1. Gravfltet med btgraven frn rby i Turinge (Sdermanland). Teckning: S. Tesch.

hsthuvud samt en dragkrok, som kan ha kommit till anvndning d bten

transporterades ver land. Begravningsakten var troligtvis lng och utdragen,
och bten kom s smningom att tckas med stenhllar, s att gravmonumentet liknade en skeppssttning.
Som preliminrt underskningsresultat trodde sig forskarlaget allts kunna
se en typisk btgrav frn yngre Birkatid. Men skenet kan bedra! Ett noggrant
studium av fremlen i graven tyder nmligen p att allt inte str rtt till. Enligt osteologens analys p tandemaljen blev kvinnan mellan 25 och 40 r gammal. Samtidigt visar en analys p skador och lagningar att mnga freml r
s slitna att kvinnans livstid inte rckte till fr att samka skadorna. Dessutom
spretar artefaktbiograierna t alla mjliga hll. Tillverkningstiden fr vissa freml ligger i brjan av yngre Birkatid. Andra freml tillverkades lngt efter
att Birka vergivits ngon gng efter 970. Det gller framfr allt tre hngen
som har sina nrmaste paralleller i Ryssland. Hr upptrder de en bra bit in p
1000-talet. Men det mest hpnadsvckande med Turinge-graven r nog det
faktum att kvinnans prluppsttning innehll tre eldpverkade prlor samt
brottstycken av en prla som kan vara vendeltida. Med andra ord verkar det
som om de efterlevande plockat souvenirer frn brandgravarna runt omkring

B irk a nu

123

Btgraven framrensad, gropen tcktes av lera stenar

omrdet i centrum av graven

med smycken och prlor som
det kom fram vid utgrvningen

smycken och prlor efter konservering

figur 2. Btgraven som den kom fram vid utgrvningen samt smycken och prlor som hittades
(SHM 34902:7751). Foton: Sten Tesch (verst och till vnster) & Riksantikvariembetet,
avdelningen fr konservering.

B irk a nu

124

fr att kunna frse den avlidna med en stndsmssig smyckesuppsttning. Situationen i btgraven antyder allts att kvinnan avled i en tid d Birka-drkten
kommit ur mode. Drfr var de efterlevande inte bara tvungna att grva djupt
i tteldan utan ocks i andra gravar.
Btgravar och Birka-drkten rknas bda till den frkristna seden. Likvl tyder allting p att Turinge-graven tillkommit efter Birka. Frgan r s
klart varfr? vergngstiden var en dynamisk tidslder dr mnga gamla
konstanter satts ur spel. Mjligtvis ledde detta till ideologiska spnningar som
kom att lmna olika starka avtryck i den materiella kulturen. Utmaningen fr
arkeologen r att upptcka och tolka dessa spr. Inom forskningen betecknas
en ingende sjlvsyn p freml som autopsi. I modernt sprkbruk frknippar
vi ordet framfr allt med obduktioner p mnniskolik. Likvl r den bakomliggande idn densamma: I likhet med mnniskokroppen samlar ven freml
p sig olika spr som skvallrar om deras tillblivelse och uppgifter, om olycksfall
och terstllning, om ldrande och bortgng. Man skulle allts kunna sga att
varje fremlsautopsi s smningom leder till en individuell fremlsbiograi.
I fallet Turinge r det framfr allt summan av fremlsbiograierna som motiverar en omvrdering av helheten: Frn att ha varit en representant fr yngre
Birkatid, har den lilla btgraven numera frvandlats till en potentiell anakronism med ideologiska implikationer. Frgan lyder sledes huruvida Turingekvinnans efterlevande iscensatte en lderdomlig begravningsakt i syfte att
terskapa en frlorad vrld
Hur svaret n lyder en sak framstr tminstone som sker: Mot bakgrund
av situationen i Birka, verkar Turinge-graven mest som en anomali. Men mjligtvis r detta intryck bara en gonblicksbild. Orsaken ligger inom arkeologins
sregna forskningsdynamik. Som bekant r freml vrt frmsta kllmaterial.
Drmed utgr freml den naturliga utgngspunkten fr all teoretiserande
forskning. En kontinuerlig nybearbetning av gamla fynd utifrn samtidens metodiska och teoretiska insikter r drfr ett mste. Annars bygger arkeologins nya
rn p frldrad litteratur. Samtidigt mste vi pminna oss om Birka-fyndens
enorma omfng. Det r knappast en slump att det krvdes rtionden av idogt
arbete fr att ordna upp och analysera denna korpus i sina grunddrag. Traditionellt har typologisk fremlsforskning dominerats av tre frgestllningar: Hur
daterar fremlen, varifrn kommer de, och vilken social kontext tillhr de? I sin
strvan att g till botten med dessa frgor har man av tradition avhandlat varje
fremlssort fr sig inom ramen fr en monograi. Samtidigt sger det sig sjlvt
att varje fremlstyp har sina egna frutsttningar, vilket resulterar i olika svrighetsgrader. Drfr r det fga frvnande att studierna p Birkas fremlsbestnd framskridit i olika takt. Men under denna utdragna bearbetningstid har
ocks insikten om autopsiernas betydelse vuxit sig starkare. Likvl existerar nnu

B irk a nu

ingen storskalig Birka-studie som gr p djupet med materialet p ett tillrckligt

detaljerat stt fr att kunna besvara de speciika frgor som vckts av gravgodset
i Turinge. Drfr frblir det en ppen frga huruvida btgraven i Turinge r en
anakronism eller om Birkas gravar prglas av samma tendenser.
Fr att illustrera problemen med en modern fremlsstudie ska jag i det fljande ge exempel frn mitt eget avhandlingsarbete om djurornamentik och vikingatida gjuthantverk (Nei manus). Det r en allmnt vedertagen uppfattning
att ornamentproduktionen fre vikingatiden kontrollerades av verklassen. Men
under vikingatiden verlyglades stormannagrden av nya centra fr produktion
och distribution. Samtidigt som Birka och andra handelsplatser blommade upp,
frigjorde sig ocks gjutarna alltmer frn stormannaklassen djurornamentiken
demokratiserades genom massproduktion. Som ett led i utvecklingen kade
ocks kvalitetsklyftan. Samtidigt antyder uppskattningar av befolkningsunderlaget att vikingatidens fremlskonsumtion nd var begrnsad. Fr gjutaren
kunde det allts vara en verlevnadsfrga att erbjuda en bred produktportflj.
I vissa verkstder lstes ekvationen genom diversiiering. Detta innebar exklusiva uppdragsverk frn verklassen, samtidigt som man frhandsproducerade
dussinvara t bredare folklager. Av denna anledning erbjuder en kontextstudie
vrdefull information fr vr frstelse av vikingatidens djurornamentik. Vad
betyder motiven? Stod verklassfremlen frebild fr massprodukterna? Var
det kanske tvrtom, eller fr vi rkna med alternativa scenarier? Ett lmpligt
studieobjekt r de s.k. barockspnnena frn yngre birkatid. Med barockspnne
avses ett vikingatida drktspnne med pnitade eller medgjutna rundigurer (igur 3a-b, 4a). Men det inns ocks enklare spnnevarianter utan sirat (igur 3c,
4b). Barockspnnen r framfr allt ett svenskt stkustsfenomen, med en stark
koncentration i Birka och ngra enstaka utlpare, framfrallt i dagens Ryssland.
Den frbindande lnken till Turinge r det faktum att kvinnan i btgraven antrdde sin sista resa med ett enklare rundspnne i bagaget (igur 3c).
Som tidigare framgtt r det ett vletablerat arbetsstt inom arkeologin att
bedriva djupstudier p en vlavgrnsad fremlstyp. Samtidigt erbjuder barockspnnena nya perspektiv bortom datering, spridning och socialgrupp. Fr
det frsta r barockspnnen rikt dekorerade. Fr det andra omfattar gruppen
inte bara praktfulla silverspnnen, utan ocks massproducerade bronsspnnen.
Fr det tredje upptrder barockspnnen som olika fremlstyper, d.v.s. som
runda och likarmade spnnen. Och fr det jrde sker mnga barockspnnen
sin hemortsrtt i en och samma verkstad. Under dessa frutsttningar borde
det vara mjligt att formulera en rad alternativa frgor: Vilka individuella uttryck tog sig gjutarens inlyttande p gjutteknik, fremlsteknologi och bildsprk? Stllde olika konsumentgrupper olika krav p bildernas innehll, och
hur sg den vikingatida garinnan egentligen p sitt barockspnne?

125

B irk a nu

126

c
b
Figur 3. verst (a) barockspnne med rundigurer. Vsby i Sk (Uppland, SHM 246). Efter Hildebrand. Nere till vnster (b) barockspnne med rundigurer i genomskrning. Oknd fyndplats i
Norge (UiO C24414b). 3D-Modell och animation: M. Nei. Nere till hger (c) rundspnne frn
btgraven frn rby i Turinge (Sdermanland, SHM 34902:7751). 3D-Modell: M. Nei.

Nyckeln till dessa frgestllningar ligger i en typvergripande fallstudie som

omfattar alla sorters barockspnnen oberoende om det nu rr sig om praktspnnen eller massfreml, runda eller likarmade spnnen. Ett stort minus med
en typvergripande fallstudie r dock det faktum att den bygger p tidsdande
autopsier som i sin tur krver en omfattande dokumentation. Dessutom r det
typvergripande arbetssttet inte lika etablerat. Drfr siktar forskaren i viss
mn p ett rrligt ml. Under arbetet med barockspnnena uppkom sledes
ideligen nya frgstllningar, och inte sllan kunde en tidigare frbisedd variabel

B irk a nu

127

b
Figur 4. verst (a) motivanalys av barockspnne med rundigurer. Asa herrgrd i Asa
(Smland, SHM 9042:24a). 3D-Modell och animation: M. Nei. Underst (b) storleksjmfrelse mellan tv barockspnnen utan rundigurer. Gult: Galgbergsgrdet i Vadstena
(stergtland, gLM C4325). Rosa: Varvboholm i Varv (Vstergtland, SHM 16334).
3d-modell och animation: m. nei.

f stor relevans. Drfr var undertecknad tvungen att uppska materialet i lera
omgngar. Uppgiften blev inte lttare av det faktum att barockspnnen inte
bara hittats i Birka utan ver hela Nordeuropa inklusive Ryssland. Med andra
ord hade arkeologins traditionella dokumentationsteknik med passare, skjutmtt och kamera som frmsta redskap ntt sin grns tminstone i frga om
barockspnnen. Av denna anledning prvades nya strategier fr dokumentation
och utvrdering. Tills nyligen har 3D-laserskanning varit omstndligt och kostsamt. Men i takt med att teknikrevolutionen fortskrider, blir utrustningen allt
billigare och alltmer ltthanterlig. Drfr r det idag fullt mjligt att begagna

B irk a nu

128

sig av 3D-laserskanning som ett vardagsredskap inom arkeologin. Inom ramen

fr en pilotstudie digitaliserades ett antal vikingatida barockspnnen med hjlp
av tv portabla laserskannrar (Nei, Wrmlnder & Sholts). 3D-modellerna
analyserades sedan med metoder som inte lmpar sig fr originalfreml ssom hopsttning av fragmenterade spnnen, storleksjmfrelser (igur 4b) och
tvrsnitt (igur 3b) i syfte att analysera hantverkstekniken samt mnsteranalyser
(igur 4a). Pilotstudien tycks bekrfta att modern 3D-teknologi kan anvndas som ett efektivt dokumentations- och analysverktyg fr fremlsstudier
exempelvis nr det gller att identiiera vikingatida verkstadstraditioner. Men
ven om den databasstdda utvrderingen r avslutad inom kort, s mste vi
pminna oss om att barockspnnen bara utgr ett fragment av en omfattande
vikingatida fremlsskatt som lter sig analyseras p liknande stt. Drfr br
fallstudien kring barockspnnena uppfattas som en liten pusselbit till vr frstelse av Birka-materialet.
Avslutningsvis ska vi fasthlla att Birka sitt vervldigande material till
trots inte br hanteras som ett isolerat fenomen. Sett i backspegeln, kan
forskningsdynamiken kring Birka nrmast liknas vid en utdragen dialog mellan
olika forskargenerationer som har pgtt sedan Hjalmar Stolpe tagit det frsta
spadtaget fr snart 140 r sedan. Ur denna dialog fdds ideligen nya frgestllningar som befrmjar en kontinuerlig metod- och teoriutveckling inom hela
vikingatidsarkeologin. I denna mening r Birka allts inte heller ngon ...
rEfErEnsEr
Nei, M. Wrmlnder, S. & Sholts, S. B. 3D-laserskanning som verktyg vid vikingatidsstudier. Pilotprojekt med std frn Helge Ax:son Jonsons stiftelse, Letterstedtska
freningen, Vitterhetsakademiens fonder och Svenska Fornminnesfreningen.
Nei, M. Transformationer inom vikingatidens djurornamentik. Manus. Ett pgende avhandlingsprojekt vid Institutionen fr arkeologi och antikens historia, Uppsala
universitet.
Tesch, S. Larsson, A. Larsson, G. Nei, M. & Roos, L. En frlorad vrld? Nya rn
frn btgraven i Turinge, Sdermanland. Ett forskningsprojekt med planeringsstd
frn Riksbankens jubileumsfond.
SHM = Statens historiska museum
UiO = Universitet i Oslo, Oldsakssamlingen
gLM = stergtlands lnsmuseum

B irk a nu

f r n d r k T T i l l ko p pa r o c H j r n
annika larsson

Denna artikel berr tv till synes separata omrden kring Birkaforskningen

nmligen vikingatida drkt samt rvarornas och vattenvgarnas betydelse fr
dtidens administrativa landskap i regionen. Vid frdjupade studier av drktens
representation framkommer emellertid betydelsen av de ovala spnnbucklornas frsvinnande som ett perspektiv till de samhllsfrndringar som skedde i
Mlardalen omkring r 1000. I ett uppfljande forskningsprojekt lggs fokus
p rvarornas betydelse fr de ekonomiska och politiska sammanhangen under den tidiga riksbildningsprocessen.
mansdrkTEn i Birka
Det frsta problemomrdet tar avstamp i resultaten som presenterades i min
avhandling Kldd krigare. Skifte i skandinaviskt drktskick kring r 1000 (Larsson 2007). Hr studerades den vikingatida och tidigmedeltida mansdrkten
frn 800- till 1200-talet utifrn samtida kllor, i syfte att spra drktens representation. I tidigare arbeten som lagts fram gllande den vikingatida drkten
har fokus framfr allt lagts p att dokumentera bevarade textila fragment frn
Birka och stta dem i textilteknisk och konsthistorisk kontext (Geijer 1938).
Jmfrelser har ocks gjorts mellan sm bevarade drktdetaljer frn Birka och
senare tiders folkdrkter fr att frska tolka hur den vikingatida kvinnodrkten kan ha sett ut (Hgg 1974). Nr det gller mansdrkten har fynd av framfr
allt posamentarbeten (snrmakerier) i guld- och silvertrd frn Birkas kammargravar freslagits vara spr efter en hovdrkt som anvnts p platsen, med
inspiration frn den bysantinska hovdrkten (Hgg 1983).
Men jmfrelserna mellan Birkas textilier och bysantinska drkter r inte
bara anakronistiska, utan saknar ocks relevans fr kulturtillhrighet och
sammanhang. Nr det gller posamentarbeten r sdana visserligen vanligt
frekommande inom omrden inspirerade av turkisk ryttarkultur, men det

129

B irk a nu

130

br noteras att vra dagars Turkiet under vikingatiden utgjorde det bysantinska rikets krnomrde. Den grekiska/bysantinska kejsarstaden Konstantinopel var d en kristen metropol ett andra Rom. Hr ansgs Kejsaren vara
Guds stllfretrdare p jorden, vilket manifesterades bland annat i en uttalat kristen hovdrkt som klart skiljde sig frn de turkiska stppnomadernas
drkter, dr snrmakeriarbeten var vanligt. De frkristna kammargravarna
i Birka med bland annat ofrade hstar och vapengvor kan drfr inte
utan vidare jmfras med kristen grekisk/bysantinsk representation. Symboliken i Birkas mansgravar vittnar snarast om ett krigar- och ryttarideal
(Hedenstierna-Jonson 2006).
Ett disciplinrt problem r att textila fynd traditionellt dokumenteras och
kategoriseras utifrn material och teknik, vilket resulterar i att drktens sammanhang ofta frbises. Vrt att notera r att de bevarade gravtextilierna i Birka
ofta bestr av fragment av importerat siden. Vissa sidentyger i svl Birkas
kammargravar som i exempelvis Valsgrdes btgravar norr om Uppsala har s
lngvga ursprung som Kina. Andra sidentyger r frn centralasiatiska omrden (Geijer 1938, Larsson 2007, 2008a). I lera fall frekommer sidentyger
frn helt olika kulturomrden tillsammans i ett och samma plagg, ibland ven
tillsammans med posamentltor frn frmodade nomadiska omrden (Geijer
1980, Larsson 2007). Drktens sidentyger hrstammar sledes frn vitt skilda
omrden, och det r drfr inte troligt att drkten i Birka skulle representera
ngot speciikt, frmmande kulturomrde. Materialen har visserligen importerats sterifrn tillsammans med bland annat silver, men torde ha mtts frst
ngonstans lngs handelsvgarna i Ryssland. Kanske har gravdrktens plagg
i vissa fall sytts samman s lngt vsterut som i Birka. Den sterlndske resenren Ibn Fadlan berttar r 925 om en nordisk hvding som dtt under sin
resa i omrdet kring Volgakrken. Han menar att det tog en vecka att tillverka
begravningsklderna (Bk Simonsen 1981).
Bland andra samtida kllor inns en bevarad bild frn Konstantinopel som
frestller kristna martyrer som faller fr Volgabulgarernas svrd (Vat.Gr.1623,
fol 345. Se Harper 2001). Bilden talar sitt tydliga sprk nr det gller drktens
representation. De kristna mnnen br bysantinsk hovdrkt, medan man hos
hedningarna knner igen drktdetaljer som terinns i Birkas kammargravar
och andra liknande gravar i Mlardalen. Hr inns typiska attribut som svrd
och blte. En pung hnger tillsammans med en kniv p hften vid ett blte
med beslag som brukar kallas orientaliska.
Mansdrkten i Mlardalens vikingatida hgstatusgravar kan enligt min
mening vl jmfras med den drkt som de, i sin samtid avbildade, hedniska
Volgabulgarerna bar. Den ene krigaren har en rock av mnstrat sidentyg, den

B irk a nu

andre en plsfodrad enfrgad rock med snrmakerier. Det senare plagget tycks
vara stoppat ungefr som en tckjacka. I Valsgrdes btgrav 3, som r frn 900talet, har metallsalterna frn en kniv bevarat drkten frn den begravdes hftparti intakt (Larsson 2008a). Hr inner vi ett ytterplagg i enfrgad yllekypert
som dekorerats med brickvvda band av silvertrd och fodrats med pls. Hr
inns ocks dun frn en frmodad stoppning. I Valsgrdes 900-talsgravar inns
ven gott om posamentarbeten. Det rr sig om samma typ av fynduppsttning
som inns bland Birkas gravdrkter.
Med kristendomen fljde inte bara frndrade kulturkontakter och gravritualer. ven drktskicket frndrades. Ungefr samtidigt som Birka frsvann,
frsvann ocks posament-arbeten av dragen metalltrd, med inspiration frn
stppnomadiska omrden, samt siden frn Orienten ur begravningsdrkten.
Genom bland annat myntningen i det nya Sigtuna kan vi se att ett kristet vsteuropeiskt drktskick infrdes i Mlardalen bland de hgre samhllsskikten
redan omkring r 1000 ett drktskick som knns igen frn bland annat Bayeuxtapeten (igur 4). Sidentygerna som under den tidiga medeltiden terinns
hos till exempel kyrkans hgsta representanter, har nu istllet bysantinskt eller
kanske oftast italienskt ursprung (Geijer 1972).
v i k i n g aT i d a k v i n n o d r k T
Inte heller nr det gller den vikingatida kvinnodrkten inns annat n ytterst
sm fragment bevarade frn Birka och andra jmfrbara platser i Skandinavien. Jmfrelser med senare tiders folkdrkter har i brist p arkeologiskt material anvnts som underlag vid tolkning (Hgg 1974). Men ven sdana jmfrelser mste anses som anakronistiska och utan relevans fr sammanhangen.
De enda arkeologiska kvinnodrkter vi knner till frn vikingatiden r trots
allt frkristna gravdrkter med ovala spnnbucklor, och de hr varken hemma
i kristna sammanhang eller i bondemilj. Lt oss ter se vad de samtidiga kllorna kan bertta.
Den arabiske resenren Ibn Fadlan beskrev r 925 sitt mte med hedniska
nordbor vid Volgakrken. Det r samma omrde som fr de ovan beskrivna, i
konsten avbildade, Volgabulgarerna. Mtet med nordborna skedde i samband
med en begravning av en nordisk hvding som dtt under sin resa. Om kvinnorna berttar han att de bar en drkt med dosor p brsten, i vilka det i en
ring fstes en kniv samt olika antal prlhalsband. Lt oss leka med tanken att
frfattaren beskriver sdana ovala spnnbucklor som vi frknippar med den
vikingatida kvinnodrkten, och som frekommer tillsammans med just knivar och prlhalsband i de skandinaviska gravarna. De ovala spnnbucklorna

131

B irk a nu

132

frsvann, liksom nmnda posamentarbeten, ur drkten ungefr samtidigt som

Birka och andra liknande centra frsvann. Man har freslagit att det berodde
p att modet frndrades ( Jansson 1985). Det torde dock vara en alltfr enkel
frklaring. Min utgngspunkt r istllet att de ovala spnnbucklorna (igur 1)
representerade en frkristen hgtidsdrkt, som, liksom nr det gller mansdrkten, omkring r 1000 ersattes av en kristet inspirerad drkt i Vsteuropeisk
anda (Larsson 2007, 2008b).
Underskningar av en nyfunnen (2006) och i arkeologiska sammanhang
nst intill komplett vikingatida kvinnodrkt med ovala spnnbucklor frn en
kammargrav i Pskov i vstra Ryssland, visar att den vikingatida kvinnodrkten
tminstone i gravsammanhang antagligen bars p ett helt annat stt n vi
tidigare trott. verplagget utgjordes av ett slp, vars konstruktion gr att de
bgge spnnbucklorna br ha varit placerade mitt p vardera brstet. Slpet
gjorde det svrt att utfra ett arbete, varfr vi antagligen inte har att gra
med en vardagsdrkt. Ett omfattande material av skandinaviska avbildningar
frn hngen, bonader och bildstenar indikerar snarast att kvinnodrkter med
slp burits under utvande av ritualer som innefattat svl dryckesbgare som
djurmasker (igur 2). Djurmasker, tillverkade i normal ansiktsstorlek av iltad
ull, har hittats i den med Birka samtida handelsstaden Hedeby i Danmark (igur 3). Ibn Fadlan beskriver ceremonierna d en kvinnlig slavinna vljs ut och
ddas fr att begravas tillsammans med sin jordiske hvding i en btgrav, efter
det att hon frst drogats med en dryck och sedan vldtagits av lera mn fr att
hedra den dde hvdingen som efter en vecka kltts i begravningsklder.
Det r viktigt att ter pongtera att den enda vikingatida kvinnodrkt vi
egentligen knner till i Mlardalen r den kvinnliga gravdrkten med spnnbucklor. Liksom mnnens gravdrkt bestod den bland annat av dyrbara importerade ylle- och sidentyger i fantastiska frger och mnster, samt int ltade
detaljer av lysande silvertrd. Eftersom vi har att gra med gravsammanhang
som representerar samhllets elit, r det missvisande att presentera den vikingatida kvinnodrkten som vi, nota bene, enbart hittat i hgstatusgravar
i grova hemvvda ylletyger frn vardagens bondemilj. Frgan r om spren efter en vikingatida vardagsdrkt verhuvudtaget kan gras synlig fr oss?
Kanske har vi inte ens att gra med en kta maka eller husfru antagligen
utvades de rituella rollerna som kvinnodrkten representerar av ngon vars
sociala identitet fr oss idag r helt oknd. Husmor fr de kvinnliga slavinnorna som vntade p att f flja med sin herre i graven, kallades enligt den
skriftliga nedteckningen fr Ddsngel. Hon vakade inte bara ver gruppen
av slavinnor, utan stod ocks fr de ddsfrberedande handlingarna inklusive
drogning och sjlva ddandet av lickan som fljde sin herre i graven.

B irk a nu

133

figur 1. oval spnnbuckla i brons frn 900-talsgrav i Turinge, sdermanland. sdana vikingatida
spnnen bars i par i brstlge i den kvinnliga
begravningsdrkten fram till slutet av 900-talet,
men frsvann med det kristna gravskicket. foto:
a. larsson.

Figur 2. Vikingatida igurer i ceremoniella sammanhang. drkterna stmmer vl verens med

kvinnliga begravningsdrkter och avbildas ofta
med dryckesbgare och ansiktsmasker som
frestller djur. frn vnster till hger: gamla
uppsala, Tiss, Tuna i alsike.

figur 3. vikingatida djurmask i naturlig

ansiktsstorlek frn Hedeby danmarks
motsvarighet till den vikingatida handelsplatsen Birka. filtad ull. foto: a. larsson

De avbildade igurerna frn vikingatiden som vi tolkar som kvinnoigurer, visar personer i ceremoniella sammanhang, kldda i en drkt vars siluett till fullo
stmmer verens med det nyfunna arkeologiska drktfyndet frn Pskov. Drkten frn Pskov verensstmmer i sin tur med textila fragment och deras lgen
i bland annat Birkas kammargravar. I vr historieskrivning kallas de avbildade
igurerna fr valkyrior eftersom de inte anses ha funnits i verkligheten, utan
bara i ddsriket. Jag menar att den kvinnliga begravningsdrkten representerar
frkristna ceremonier av en dignitet som vi inte kan frestlla oss. Vi lurar
oss sjlva genom att tro att vi i Birkas gravar ser representationer av trogna
vvande bondhustrur framfr elden i hemmets vardagliga sfr.

B irk a nu

134

figur 4. Bde kvinnligt och manligt

drktskick anpassades i hgrestndsmiljerna till kristna ideal under 1000talets gng. detalj frn Bayeuxtapeten
som berttar om hndelserna kring
slaget vid Hastings 1066 och r ett
samtida broderi. Bild frn Wikimedia
commons, public domain.

Sdana ideal hr den kristna medeltiden till och verensstmmer med 1800talets ideal och bonderomantik. Genom att placera den frkristna tidens ovala
spnnbucklor p medeltida bondedrkt av folkdrktssnitt, har sentiden skapat
en vikingatida God Hustru en rbar frmoder. I tidigmedeltida skriftliga kllor
refereras ofta till Ordsprksbokens text om Den Goda Hustrun i Bibeln, som
enligt kristna ideal stiger upp tidigt om morgonen fr att ta hand om sitt hushll.
Hon ansvarar fr att det inns mat p bordet och hon vver varma klder och
tcken s att hushllet klarar vintern. Hennes linka ingrar arbetar frn tidiga
morgonen till mrka kvllen, och hon har knappt tid att sova. Hon r sin man
trogen, och han r stolt ver henne. Fr sin goda grning kommer hon att tackas
genom att f trda in i himlens portar vid livets slut (Ordsprksboken 31:10-31).
verklassens lickor sattes under medeltiden i kloster fr att lsa bibeltexter och lra sig textilt arbete, innan de giftes bort inom ramen fr det kristet
ktenskapliga sakramentet. Frn och med omkring r 1000 br kvinnodrkten,
i detta samhllsskikt, ha antagit den nunneliknande skepnad som framstllts
i bland annat Bayeuxtapetens broderier. Med det nya kristna samhllet fljde
sledes inte bara en frndring av modet det var ett aktivt avstndstagande
frn hedniska ceremonier med tillhrande hgtidsdrkt. Den fromma nunnans kldsel speglade en helt ny samhllsordning (igur 4).
f r n d r k T T i l l ko p pa r
Under det pgende forskningsarbetet med den vikingatida kvinnodrkten
(ls ceremoniell begravningsdrkt) har jag frvnats ver tyngden i de till
drkten hrande spnnena, de ovala spnnbucklorna. Koncentrationen av rika
gravar i Birka gr att hr ligger en ansenlig mngd koppar och brons i jorden,

B irk a nu

bara i form av sdana spnnen. Andra dyrbara material och metaller i drkten
utgr endast en brkdel i frhllande till mngden koppar. Min hypotes r att
det har varit strre tillgng p koppar n andra dyrbara drktmaterial i Birka.
Vrt att lgga mrke till i sammanhanget r terigen Ibn Fadlans kommentar kring kvinnornas drktspnnen. Han menar att materialet i kvinnornas
spnnen dosorna skiftade alltefter brarens resurser. Kretsen som begravdes i Birka tycks som regel haft god tillgng p koppar. Koppar br knappast
ha varit lika exklusivt som siden och silver, som ju anvnts p ett mera sparsamt stt. Drkten frn ryska Pskov innehller andra sidan mera siden n
Birkadrkten. Det br enligt mitt resonemang innebra att tillgngen p siden
var bttre i Ryssland n i Birka. Det verkar vara ett rimligt antagande eftersom
de sidenproducerande omrdena ligger nrmre Pskov. Frn Birka r det i gengld vattenvgen inte lngt till exempelvis Falu koppargruva.
D jag p grundval av detta resonemang fr ngra r sedan freslog att
kopparn i Birkas drktspnnen mjligen hade sitt ursprung i till exempel Falu
koppargruva, mttes jag med viss skepsis. Vissa forskare hade visserligen menat att man brjat bryta koppar i Falun redan p 600-talet (Eriksson & Qvarfort 1996), men metoder saknades fr att gra adekvata jmfrelser med kopparn frn Birkas verkstder. Nr jag 2011 ter beskte gruvan framfrdes det
emellertid som en sanning att brytningen dr pgtt under 1400 r. Framtiden
fr utvisa om kopparn i just Birkas spnnen kommer frn Falun. Vad vi med
skerhet vet r att ovala spnnbucklor har tillverkats bde i sjlva Birka och p
andra platser runt Mlaren. Fynd av gjutformar visar till och med vilka spnnetyper och varianter som tillverkats p plats.
j r n E T s o c H vaT T E n v g a r n a s B E T Y d E l s E
Utgende frn hypotesen att tminstone en viss del av kopparn i Birkas drktspnnen brts i Falu koppargruva eller ngon nrliggande fyndighet redan under vikingatid, brjade jag underska mjliga transportvgar frn Dalarna till
Birka. Genom anvndande av GIS inns mjlighet att studera dtidens strandlinjer och vattenniver i landskapet p ett mer detaljerat stt n utifrn de traditionella kartornas 5-meterskurvor. Dm om min frvning d jag inom det
gamla folklandet Fjrdhundralands grnser, fann en smal vattenvg som under
jrnldern gjorde det mjligt att vattenvgen ta sig nda frn Dallvens skogsomrden till Mlardalens centralbygder och platsen fr Birka, utan att behva
passera andra omrden (igur 5). nda fram i medeltid tillhrde ju Birka och
Adels folklandet Fjrdhundraland. Hypoteserna vidgades, och jag antog att
det medeltida folklandet Fjrdhundraland kunde ha mycket gamla anor i form

135

B irk a nu

136

figur 5 lngs den gamla vattenvgen i rsundans dalgng transporterades koppar och jrn
frn Dalarna och Gstrikland till Mlaren. Hr terinns fynd frn omfattande jrnverksamhet
och smide, men ocks vikingatida vapen av Birka-karaktr. foto: a. larsson.

av ett bde geograiskt och administrativt avgrnsat omrde som hade etablerats kring den gamla vattenleden i nuvarande rsundans dalgng. Kontroll
ver vattenleden innebar ven kontroll ver dyrbara rvaror som jrn och koppar. En sdan kontroll innebar bde ekonomisk srstllning och vapenmakt.
P en dtida udde i rsundans dalgng, nrmare bestmt i Biskopskulla
socken, inns vid byn Garn en vallanlggning som liknar den i Birka. Kungsgrden Laghundsberg tycks haft uppsikt ver platsen. Det rumsliga frhllandet mellan kungsgrden och Garn pminner starkt om frhllandet mellan Hovgrden och Birka. Arkeologiska frunderskningar vid Garn visar
att hr frekommit omfattande jrnverksamhet. C14-dateringar bekrftar att
verksamheten pgtt under 500 r frn 700-talet till brjan av 1200-talet.
Utifrn analyser av jrn, slagg och kol har verksamheten i omrdets sdra del
bekrftats under Birkatid, dvs. mellan ca 700-970 e Kr. Jmfrelser med be-

B irk a nu

137

figur 6. under 1100-talet kontrollerade kungen och rkebiskopen verksamheten i Biskopskulla.

2011 hittades ett knut Eriksson-mynt vid en arkeologisk forskningsgrvning i en tidigmedeltida
smedja. myntet r slaget i sigtuna och har sin enda motsvarighet i dalarna. foto: f. Elfver.

intligt referensmaterial av jrn visar nrmaste verensstmmelse med malm

frn sdra Dalarna redan frn 700-talet (Grandin & Hjrthner Holdar 2011),
och indikerar sledes vattenledens vikingatida betydelse fr rvarutransporter.
I Biskopskulla har ocks Upplands strsta fynd av spadformiga mnesjrn
gjorts, ngot som tidigare knappast uppmrksammats inom jrnforskningen
(igur 5). Kanske beror det p att Mlardalens slttbygd av tradition inte frknippas med jrn. mnesjrnen frn Biskopskulla har samma utfrande, vikt
och storlek som de mera knda Torskersjrnen frn Gstrikland, vilket talar
fr ett gemensamt kulturomrde. Andra spadformiga mnesjrn frn vriga
delar av Uppland har avvikande utformning. I rsundans dalgng har ocks
lera fynd av s kallade Birkasvrd gjorts, bland annat i en kammargrav av Birkatyp i Lngtora (Arbman 1936), som grnsar till kungsgrden Laghundsberg.
Vapenfynden lngs rsundan verensstmmer dessutom med vapenfynd i
Gstrikland norr om Dallven (Stjerna 2009).
2011 rs arkeologiska underskningar i Garn koncentrerades till den norra
jrnhanterings-platn som visat tidigmedeltida dateringar, ca 1020-1220 e Kr
(igur 6). Utifrn stenkonstruktioner och terrasseringar, hga fosfatvrden och

B irk a nu

138

mngder av slagg, kol och jrnskrot var frhoppningen att frska frst platsens frhllande till medeltida maktcentra som Sigtuna och Uppsala. Bland
syllstenarna tillhrande en smedja frn jrnhanteringens sista skede hittades
ett kungligt Knut Eriksson-mynt frn 1180 (igur 6) prglat i Sigtuna ( Jonsson
1995:Fig.10). Ett enda likadant mynt har hittats tidigare i Dalarna! Mynt av
det hr slaget berttar om nra relationer med kungen. De som driftade den
medeltida jrnverksamheten i Garn lngs vattenvgen till Dalarna stod allts
i nra relation till kungen (Elfver 2012). Kungen i sin tur var mn om goda
relationer med den katolska kyrkan.
Det r drfr inte frvnande att en av Sveriges praktfullaste klenoder,
nmligen en av de dyrbaraste korkpor vi knner till frn Europeisk medeltid,
kommer frn Biskopskulla. Kpan i guld och silver har tillverkats i en nordfransk eller tysk verkstad under slutet av 1100-talet och har tillhrt ngon av
Uppsalas frsta rkebiskopar. Genom ett skyddsbrev utfrdat av pven Lucullus III vet vi att Biskopskulla med tillhrande verksamhet donerades till det
nyetablerade rkestet i Uppsala senast r 1185 (Branting & Lindblom 1929).
Det var i kungliga kretsar som Kulla under 1100-talets sista hlft donerades
till rkestet drav namnet Biskopskulla. Verksamheten lngs vattenleden i
rsundans dalgng torde allts varit bde viktig och inkomstbringande, eftersom den skyddades fr kyrkans rkning av pven sjlv. Den omfattande
jrnverksamheten vid Garn strker, tillsammans med fyndet av Knut Eriksson-myntet, forskningsprojektets hypoteser kring rvarornas och vattenledens
ekonomiska betydelse fr bde Birka och Sigtuna.
pg E n dE f or s kn i n g
Enligt fornminnesinventeringen frn 1951 antas vallanlggningen i Garn vara
en befstningsvall med avsikt att behrska hela rsundans dalgng (RA
Biskopskulla 1:1). Tiotalet 14C-dateringar utfrda vid Tandemlaboratoriet i
Uppsala 2009 i samband med fosfatkarteringar gjorda i Garn (Persson 2009)
visar tillsammans med rikliga mngder slagg frn platsen, att jrnhantering
som innefattat smide men troligen ocks stltillverkning och vllning, bedrivits
i Garn under tv faser; 1) Birkatid (AD770-970) och 2) Sigtunatid (AD10201230). Faserna tycks inte verlappa varandra (Ilves & Larsson 2012).
De pgende forskningsprojekten Epoken Svitjod och fallstudien Riksvg
Fjrdhundraland, initialt inansierade av Vetenskapsrdet, visar att vattenvgarnas betydelse fr rvarutransporter redan fre medeltiden deinierat centrala omrden i Mlardalen som kontrollerade naturtillgngarna. Anpassning
till medeltidens nya samhllsstrukturer skedde successivt, men basen lg i ett

B irk a nu

transportsystem och ett rvaruutnyttjande som i grunden redan var etablerat.

Det var sledes administrativt och ekonomiskt etablerade regioner som omkring r 1000 vertogs av nya makthavare. Den vikingatida marknaden i Birka
ersattes samtidigt av den medeltida marknaden i Sigtuna.
Vilken roll spelade verksamheten i Garn i sammanhangen, hur sg verksamheten ut och vilka ansvarade fr verksamheten? Det kan kanske tyckas
lngskt men faktum r att det r tack vare frdjupad frstelse av drkterna
i Birkas gravar som sdana riktade frgor nu kan stllas kring utvecklingen av
det administrativa och ekonomiska landskapet i Mlardalen under tiden fr
den allra tidigaste riksbildningsprocessen. Den som kontrollerade rsundans
dalgng i Fjrdhundraland hade, frutom riklig tillgng p jrn, ven kontroll
ver de direkta transporterna av koppar frn Falun och eventuellt silver frn
Sala till Mlaren. De innehade sledes en ekonomisk srstllning gentemot
andra omrden i regionen.
rEfErEnsEr
Arbman, H. 1936. En kammargrav frn vikingatiden vid Lngtora, Uppland. Fornvnnen 31.
Branting, A. & Lindblom, A. 1929. Medeltida vvnader och broderier i Sverige. Del II:
Utlndska arbeten. Uppsala och Stockholm.
Bk Simonsen, J. 1981. Vikingerne ved Volga. Ibn Fadlns rejsebeskrivelse reumert, devolversat og kommenteret. rhus.
Elfver, F. 2012. Silverpenningen i smedjan I: Ilves, K & A. Larsson (red.) Garn en
strategisk knut i rsundans dalgng. Arkeologisk forskningsunderskning vid en tidigmedeltida smedja och hamn. Garn 2:6, Biskopskulla socken, Enkpings kommun, Uppland. SAU Rapport 2012:1, Uppsala
Eriksson, J. A. & Qvarfort, U. 1996. Age determination of the Falu Copper Mine by
14C-datings and palynology. GFF, vol. 118, s. 43-47.
Geijer, A. 1938. Birka III. Die textilfunde aus den Grbern. Stockholm.
Geijer, A. 1972. Ur textilkonstens historia. Lund.
Geijer, A. 1980. he textile inds from Birka. Acta Archaeologica vol.50. 1979. Kpenhamn.
Grandin, L & Hjrthner Holdar, E. 2011. Smide och mnesjrn. Metallograisk analys
och 14C-datering av jrn Uppland, Biskopskulla socken, Garn 1:1, och Vilsberga. Geoarkeologisk underskning. UV GAL RAPPORT 2010:7.

139

B irk a nu

140

Hedenstierna- Jonson, C. 2006. he Birka Warrior. he material culture of a martial

society. Stockholm.
Harper, Prudence O. 2001. A Mans Caftan and Leggings from the North Caucasus
of the Eighth to Tenth Century. Introduction. he Metropolitan Museum of Art Journal. No.36.
Hgg, I. 1974. Kvinnodrkten I Birka. Livplaggens rekonstruktion p grundval av det
arkeologiska materialet. Aun 2. Uppsala.
Hgg, I. 1983. Birkas orientaliska praktplagg. Fornvnnen 78.
Ilves, K & A. Larsson 2012. Garn en strategisk knut i rsundans dalgng. Arkeologisk
forskningsunderskning vid en tidigmedeltida smedja och hamn. Garn 2:6, Biskopskulla
socken, Enkpings kommun, Uppland. SAU Rapport 2012:1, Uppsala.
Jansson, I. 1985. Ovala spnnbucklor. En studie av vikingatida standardsmycken med
utgngspunkt frn Bjrk-fynden. Aun 7. Uppsala.
Jonsson, K. 1995. Frn utlndsk metall till inhemskt mynt. I: Myntningen i Sverige
995-1995. Numismatiska meddelanden XL. Stockholm.
Larsson, A. 2007. Kldd Krigare. Skifte i skandinaviskt drktskick kring r 1000. Opia
39. Uppsala.
Larsson, A. 2008a. Vikingar begravda i kinesiskt siden. I: VALR. Kina. Konstvetenskapliga studier 2008/3-4. Uppsala universitet.
Larsson, A. 2008b. Frbjd kyrkan den vikingatida kvinnodrkten? Populr Arkeologi
1/2008.
Ordsprksboken. Gamla testamentet. Bibeln.
Persson, K. 2009. Fosfatanalys vid Biskopskulla Garn, Enkpings kommun. Uppdragsrapport nr 128. Institutionen fr arkeologi och antikens kultur, Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms universitet.
Stjerna, N. 2009. Viking-age weapons. Found in Eastern Middle Sweden. I: he
martial Society. Aspects of Warriors, fortiications and social change in Scandinavia. Red:
L. Holmquist Olausson & M. Olausson. Stockholm.
Wilson, D. M. 2004. he Bayeux tapestry. he complete tapestry in colour. London.

B irk a nu

v i k i n g aT i d a p r l H n g E n
s i lv E r T r d E n s f o r m o c H T i l lv E r k n i n g

s E B a s T i a n k . T. s . W r m l n d E r & l i n d a W H l a n d E r

inTrodukTion
Prlhngen bestr av en prla upptrdd p metalltrd som knutits ihop s att
en fristende gla har bildats (igur 1). glan gr det ltt att fsta prlhnget
p ett hals- eller armband, eller att hnga det p en rem mellan de spnnbucklor som bars av vikingatida kvinnor. De tidigaste prlhngena r frn vendeltid, men det r under vikingatiden som prlhngen blir riktigt populra.
Under den tidiga medeltiden frsvinner prlhngena och erstts med andra
slags smycken. I Sverige har prlhngen ptrfats i boplatsmaterial frn Birka,
samt i brandgravar, skelettgravar, kammargravar, kistgravar och btgravar frn
bland annat Birka, Adels, Helg och Tuna Alsike. Framfr allt frekommer de i rika gravar dr personen - oftast en kvinna - begravts med ett lertal
dyrbara freml. Prlhngen var inte den vanligaste av gravgvor, men under
vikingatiden frekom de i hela stersjregionen och har bland annat ptrfats
i den polska staden Truso (Bogucki 2007) och i skattfynd frn Hon i Norge
(Roesdahl 1993:91).
Prlhngets tv komponenter, det vill sga prlan och metalltrden, r bgge intressanta ur materialsynpunkt. Prlorna p utgrvda hngen r tillverkade
av en mngd olika material: det inns silverprlor och glasprlor av olika slag,
men ven prlor av brnsten, stlig karneol och bergkristall importerad frn
Kaukasusomrdet och Indien. Ett tmligen unikt hnge frn en kvinnograv p
Bjrk r till och med dekorerat med stvattensprlor (Arwidsson 1989:52). De
olika sorternas prlor vittnar drmed om lngvga handel, och visar hur dyra
importvaror kunde anvndas i det forntida Sverige. Metalltrden uppvisar inte
samma variation som prlorna: den bestr oftast av silver, ven om enstaka
prlhngen tillverkade i exklusiv guldtrd har ptrfats. Hittills har vi inte
sttt p prlhngen tillverkade med brons- eller mssingstrd. Vanligtvis upp-

141

B irk a nu

142

visar metalltrden ett randat ytmnster, vilket gr att den utseendemssigt pminner om smycken tillverkade med iligran- eller granulationsteknik. Exakt
hur trden tillverkats och randningen stadkommits r dock oknt, eftersom
prlhngenas tillverkningsteknik hittills aldrig studerats lika ingende som till
exempel iligran- och granulationshantverken. Syftet med den hr studien r
drfr att i detalj underska ett urval prlhngen och deras metalltrd, fr att
bttre frst de vikingatida teknikerna fr smyckestillverkning.
f r H i s T o r i s k m E Ta l lT r d s T i l lv E r k n i n g
i svErigE
Metalltrdar av silver, guld och kopparlegeringar har lnge anvnts vid tillverkning av smycken. Under frhistorisk tid tillverkades metalltrd framfr allt
genom hamring, vridning eller dragning (Duczko 1985; Andersson 1995:121f;
Eilbracht 1999; Oddy 1977). Hamring r mjligen den enklaste metoden, vilken skapar en trd som ofta blir lite ojmn och facetterad. Den vridna trden
tillverkas med en smal metallremsa eller en tunn rektangulr ten som utgngsmaterial. Vriden trd blir relativt jmn, och vridningen ger ofta upphov till sm
spiralspr som lper runt trden. Den dragna trden blir verlag jmntjock,
med grunda spr som lper lngs med trden. Hamring och vridning r de
ldsta teknikerna vilka anvndes redan p bronsldern medan dragplattan introducerades i Europa runt 600-talet e. Kr. (Oddy 1977). Exakt nr dragplattan
kom till Sverige r oknt: det hittills ldsta svenska fremlet tolkat som en
dragplatta r frn vikingatid och funnet p Bjrk (Arrhenius 1968).
Wladyslaw Duszcos genomgng av en stor mngd metalltrdar p Bjrk
(1985:22) har visat att majoriteten r rundsektionstrdar tillverkade genom
dragning med dragplatta. Undantagen bestr av tre freml samtliga ldre
n vikingatid - dr trden r tillverkad genom vridning: en guldberlock frn
romersk jrnlder (Duszko 1985:22, ig 85-86), en gulddisk frn Svarta jorden,
dr formen p trden ger datering till tiden fre vikingatiden (Duszko 1985:22,
ig. 54), samt en vendeltida gotlndsk brakteat (Duszko 1985:22, ig. 49). Slt
metalltrd r ovanligt p Bjrk och inns endast p tolv smycken, ofta i form
av tv eller tre ihoptvinnade trdar. Majoriteten av smyckena har rundsektionstrd med ngon form av tvrrandig eller prlad mnstring. Trd med sdant utseende var vanligt i iligranarbeten, dr mnstrade metalltrdar lddes
fast som dekorativa element p ett smycke. En liknande teknik anvndes fr
granulationsarbeten, dr sm metallprlor lddes fast som dekor p en platt
yta. Frmodligen skulle den prlade trden i iligranarbeten efterlikna granulationsdekoren. De vikingatida teknikerna fr tillverkning av iligran- och

B irk a nu

143

Figur 1. De fyra studerade prlhngena. A.) Nummer 454241 - prlhnge med rd glasprla
frn brandgrav A35 p Helg. B.) Nummer 574916 - prlhnge med mnstrad glasprla frn
kammargrav Bj860B p Bjrk C.) Nummer 973255 - prlhnge med karneolprla frn Tuna i
Alsike, sannolikt frn fyllningen till grav VIII. D.) Nummer 268488 - prlhnge med trdprla i
silver frn svarta jorden p Bjrk.

granulationsarbeten, samt tillhrande metalltrd, har utfrligt beskrivits av svl Duszko (1985) som Eilbracht (1999). Deras resultat visar att den mnstrade
trden i iligranarbeten vanligtvis har tillverkats genom dragning, och drefter
antingen bearbetats med prlil eller pressats i ett s kallat organarium (Duszko
1985; Andersson 1995). Tillverkningen av mnstrad metalltrd fr andra ndaml n iligranarbeten har dock, som nmnts ovan, blivit sparsamt underskt.
d E u n d E r s k Ta p r l o r n a
Fyra prlhngen valdes ut fr detaljerad analys med svepelektronmikroskopi
(igur 1). Prlhnget 454241 (Historiska museet id. 454241, inventarienr. 30249,
fyndnr. 30 [RA116:1]) r funnet i den vikingatida brandgraven A35 p Helgs
gravflt nummer 116 (inventarienr. 30249). Gravfltet grvdes ut 1974 och ligger
norr om Kaggeholmsvgen, det vill sga p andra sidan om Helgs bermda
boplatsomrden frn jrnldern. Graven tillhrde frmodligen en kvinna, och
bestod av en stensttning med ett omgrdande dike och en sydport. I centrum
av graven fanns ett brandlager. Ngot vster om centrum tckte en lat sten
en trasig lerkruka som frutom prlhnget innehll kremerade ben, ett eldstlsformat hnge i brons, en torshammarring, tv prlor av bergkristall, en bit
smlt glas och en trasig kam (Sander 1997:34f ). Hnget har en rd facetterad
prla av glas, och silvertrden i hnget har en tydligt randad yta (igur 1A).
Trdndarna som formar glan r emellertid slta, och de svaga lngsgende
rlorna tillsammans med trdens jmna tjocklek i det slta omrdet indikerar
att trden frmodligen tillverkats genom dragning med dragplatta (igur 2A).
De slta trdndarna r bevis fr att det tvrrandiga mnstret inte orsakats av

B irk a nu

144

trdens tillverkningsteknik, utan utgr ett dekorativt element som pfrts metalltrden efter att den tillverkats. Tvrrandingen bestr av parallella fror med
relativt jmna avstnd som dock verkar ha frngtts p enskilda stllen (igur
2B). Detta antyder att det jmna avstndet kan ha skapats med ngon form av
mall, ven om det fr nrvarande r oklart vilken teknik som anvnts fr att
stadkomma frorna. Under folkvandringstid och vendeltid fanns p Helg en
av Nordeuropas strsta metallverkstder (se Excavations at Helg I XVIII),
och den fortsatta underskningen av det hr prlhnget kan frhoppningsvis
visa hur hnget tillverkades, och om tillverkningen skedde lokalt p Helg.
Prlhnget 574916 (id. 574916, inventarienr. 34000 [RA Adels 118:1])
r ett av lera prlhngen funna i den vikingatida kammargraven Bj 860 p
Bjrk, dr tv kvinnor blivit begravda (Arbman 1940: Birka I: taf 121:7). Grav
Bj 860 r en latmarksgrav med en frdjupning i markytan som ligger i gravomrde Zon 1C i Hemlanden. Den har bestmts vara en kammargrav omfattandes 1,9 x 1,4 meter med ett djup p 0,8 meter. Kvinnan med prlhnget bar
tv ovala spnnbucklor av typ P51, mellan vilka prlor och smycken hngde i
en eller mjligen tv rader (igur 3). Hon hade bland annat ven ftt med sig
ett trelikigt spnne, tre s kallade Hedebymynt (varav ett r framentariskt),
en jrdedels abbasidiskt dirhemmynt, en nyckel, ett ringspnne, ett bryne,
ett nlhus inklusive nl, en pincett, en kniv med tillhrande fodral, prlor av
bergkristall, karneol och glas, en bottensklla av slagg, samt ytterligare ngra
freml (Arbman 1940: Birka I: text, s. 335f, abb. 283). Prlhnget innehller
en nordisk glasprla med vita korslagda streck och rda prickar ver korsen
(igur 1B). Metalltrden r till strsta delen randad, ven om den nde som
formar prlhngets gla r slt (igur 2C). Den andra nden r helt randad,
men ser avhuggen ut och har frmodligen ursprungligen varit lngre. Vid hg
frstoring syns det att den orandade trdnden r relativt ojmn, varfr man
kan misstnka att silvertrden tillverkats genom hamring. Den randade ytan
r inte tvrrandig utan snarare diagonalrandig, vilket gr att randningen formar ett spiralmnster p trdytan (igur 2D). Wladyslaw Duczko (1985) har
tidigare visat att ett sdant mnster kan stadkommas genom att anvnda en
prlil som hlles diagonalt mot silvertrden, och det r troligen just den tekniken som anvnts i det hr fallet.

Figur 2. Bilder av de fyra studerade prlhngena tagna med svepelektronmikroskopi (SEM). A &
B) Nummer 454241 - prlhnge med rd glasprla. C & D) Nummer 574916 - prlhnge med
mnstrad glasprla. E & F) Nummer 973255 - prlhnge med karneolprla. G & H) Nummer
268488 - prlhnge med trdprla i silver.

B irk a nu

145

B irk a nu

146

figur 3. Hjalmar stolpes teckning av kvinnans smyckeuppsttning i Bjrkgrav 860B.

Foto av Hjalmar Stolpe (ATA). Teckningen terinns i Historiska museets digitala katalog
ver samlingarna, mis, med skord Bj860B.

Prlhnge 973255 (id. 973255, inventarienr. 9818 (enligt mis) [RA Alsike
40:2]) utgr ett gravfynd frn fornlmning 40:2 frn Tuna Alsike. Hnget r
funnet p ett grdsgravflt med namnet Tuna, vilket tyder p en grd med
srskild betydelse. P gravfltet fanns lera rika kammargravar och btgravar frn vikingatiden, exempelvis btgrav VI frn 900-talet som innehller
ett halsband med tolv prlhngen och spnnbucklor av typen P55 (Trotzig
1995:30f; se ven inventarienr. 10289:12 i SHMs Jrnlderskatalog). Prlhnget
frvaras i en ask mrkt med inventarinummer 9818 och markeringen VIII.
Eftersom inventarienummer 9818 inte omfattar ngra prlhngen verkar det
som att ett misstag skett vid fyndregistreringen. I historiska museets digitala
jrnlderskatalog inns prlhnge 973255 fotograferat tillsammans med freml
frn grav X, dock med en handskriven kommentar som ppekar att prlhnget
egentligen kommer frn en annan grav (igur 4). Enligt utgrvningsanteck-

B irk a nu

147

figur 4. katalogkort som beskriver ngra av fremlen

relaterade till grav x frn
gravfltet i Tuna i alsike. kortet innehller ett fotograi av
prlhnge 973255, med den
handskrivna kommentaren
ej grav X. Kortet terinns i
sHms digitala jrnlderskatalog, inv. nr. 10289, sid. 36).

ningarna skall ett prlhnge med sexkantig prla ha ptrfats i fyllningen till
btgrav VIII (inv. nr 10289, sid 14 i Historiska museets digitala huvudkatalog).
Detta prlhnge r rimligtvis vrt freml 973255, vilket frklarar markeringen
VIII i prlhngets ask. Ur utgrvningsanteckningarna kan utlsas att graven
tillhrde ett goss-skelett, och att prlhnget terfanns p tv fots djup, vilket
ger en in bild av en gravgva som lagts ned under begravningen av ett krt
barn. Anteckningarna beskriver den avlnga facetterade prlan som varandes
av bergkristall, men detta r troligen en felskrivning den sexkantiga prlan
bestr i sjlva verket av rd karneol (igur 1C). Hngets silvertrd r int randad
med slta och jmntjocka ndar, vilka uppvisar svaga lngsgende spr som
gr det troligt att trden har dragits genom en dragplatta (igur 2E). Trden
har randats p tvren och givits ett karakteristiskt mnster som gr att den
ser ut att best av en serie prlor (igur 2F). De uppkomna prlorna uppvisar
en tvrgende s kallad ekvatorlinje (Duzcko 1985) vilket r karakteristiskt fr
trdar som behandlats med en prlil, och det r skerligen ett sdant verktyg
som anvnts hr.
Prlhnget 268488 (id. 268488, inventarienr. 5208, undernummer 5 [RA
Adels 119:1]) r hittat i Svarta jorden-omrdet p Bjrk, och tillhr den stora
mngd fynd som kom in till historiska museet r 1874 efter Hjalmar Stolpes
underskningar i Svarta jorden. Fynden registrerades under inventarienummer
5208 (nr 5), och bestr till strsta delen av hantverks- och boplatsrelaterade freml som kammar, smycken, krl och redskap, samt biprodukter frn tillverkningen av sdana freml. Stolpes material frn Svarta jorden har fortfarande
inte blivit ordentligt publicerat, varfr det i nulget inte r mjligt att ge exakta
detaljer om var hnget ptrfades. Vi fr drfr nja oss med att datera det till

B irk a nu

148

vikingatid, och speciikt till Birkatiden (cirka 750-975 e. Kr). Prlhnget bestr
av en hoprullad trdprla, tillverkad av samma slags randade silvertrd som
sjlva hnget (igur 1D). Hngets bgge trdndar r slta, men tyvrr r det
svrt att bilda sig en uppfattning om trdens ytstruktur, d trden vid konservering har lackats fr att skydda den mot skadlig korrosion (igur 2G). Trden
r jmnt tvrrandig med parallella fror som inte verkar vara tillverkade med
prlil (igur 2H). Det tvrrandiga mnstret pminner istllet om det hos hnge
454241 (igur 1A), och ett av projektets kommande steg r att frska identiiera
tekniken som anvnts fr att stadkomma denna sorts tvrrandning.
d i s k u s s i o n o c H s l u T s aT s E r
Resultaten frn de fyra underskta prlhngena visar att deras silvertrdar inte
r tillverkade med ngon enhetlig hantverksteknik. Alla fyra trdarna uppvisar
tvr- eller diagonalrandiga mnster. Trdndarna och glorna r dock slta, med
undantag fr vissa trdndar som r skadade eller avknipsade. Randningen utgr
sledes en dekoration som enbart pfrts trdarnas mittparti, vilket utgr bevis fr att den randade mnstringen tillkommit efter att trden tillverkats. Svl
hamring som dragning verkar ha anvnts fr att tillverka trdarna bgge dessa
tekniker resulterar i slta trdar. ven de randiga mnstren har stadkommits
genom olika tekniker, bland annat randning med prlil. Vilka andra tekniker
som anvnts fr att randa trdarna r fortfarande oklart. Alla glor har ett unikt
utseende, vilket tyder p att inte heller glorna var standardiserade. Ngra av glorna har extra varv av silvertrd lindade runt sig (igur 2G), vilket antagligen var
ett stt att anpassa storleken (diametern) p prlhnget. Frmodligen knt man
ihop trden till en lagom storlek, varefter verbliven trd lindades runt glan.
ven detta tyder p att prlhngena inte var standardiserade eller serietillverkade.
Istllet frfrdigades de nog var och en fr sig kanske i enlighet med kparens
begran, och under dennes verinseende.
I det fortsatta projektet har vi fr avsikt att underska ler prlhngen, fr
att bttre frst de olika tekniker som anvnts fr att tillverka vikingatida silvertrd och fr att ge trden ett randigt ytmnster. Mjligen kan egna frsk
med vikingatida verktyg ge en ledtrd. Det vergripande syftet r att bttre frst
metalltrds- och smyckestillverkningen under vikingatid, och att utrna de hantverksmssiga frhllandena mellan tillverkning av ena sidan dekorerad metalltrd, och andra sidan iligran- och granulationsarbeten. Tyvrr frsvras arbetet
av att terminologin p omrdet r oklar: prlhngen har omvxlande registrerats
som silverringshngen, prla/hnge och rundade hngen av metall, medan
mnstret p den randade silvertrden har kallats strierad, tvrrandig, rlad

B irk a nu

och ibland ven iligrantrd (den sistnmnda formen r dock knappast korrekt).
De olika beteckningarna frsvrar registerskningar efter den hr typen av freml, vilket gr det svrt att f en verblick ver det beintliga arkeologiska materialet. Det inns drfr anledning att reda ut terminologin p omrdet.
Ngot som inte analyserats i den hr studien, men som vi avser att underska
framver, r den eventuella symboliska innebrden av den randade trden. Det
tvrrandiga mnstret fr nmligen tankarna till de ormamuletter som frekommer under vikingatiden (Roesdahl, 1993:334), och tminstone tv smycken frn
Bjrk (frn gravarna 632 och 844, se Arbman 1940 & 1943) bestr av randad
silvertrd formad som ihoprullade ormar - frsedda med detaljerat skulpterade
ormhuvuden inklusive gon. Det r vlbekant att ormen r ett av de djur som
under vikingatiden gavs strst utrymme inom symbolik och dekoration. Bland
annat frekom ormen i namn p svl mnniskor som vapen, och som dekor p
allehanda slags freml inklusive runstenar. Under alla tider och i alla kulturer
har mnniskor burit amuletter som bringar lycka eller skyddar mot fara (Grslund, 2007), och det r inte omjligt att smycken med tvrrandad trd kunnat
ha sdana symboliska innebrder genom en koppling till ormen som en skyddande vktare. I sammanhanget br nmnas att den typ av tvrrandig trd som
hr studerats frekommer p en mngd olika slags freml utver prlhngen,
exempelvis rhngen, brynen med gla, rslevar, remndebeslag omgjorda till
hngen, med mera. Dock frefaller det vara relativt ovanligt att hitta tvrrandig
trd p torshammare och p kors eller kruciix. Dr verkar istllet slt trd ha
fredragits, kanske av symboliska eller religisa skl.
Vrt huvudsakliga forskningsintresse r emellertid hantverksteknikerna,
och de ovan presenterade resultaten visar sammanfattningsvis att ett antal olika tekniker anvndes fr att tillverka och dekorera metalltrdarna i vikingatida
prlhngen. Vra fortsatta underskningar av prlhngen kommer frhoppningsvis att avslja mer om dessa olika tillverkningsmetoder, och vr frstelse
av vikingatida smyckestillverkning skulle ka betydligt om vi kunde hitta karakteristiska drag hos silvertrdarna som kan anvndas fr att identiiera olika
trdmnstringstekniker.
Ta c k
Kjell Jansson assisterade de svepelektronmikroskopiska underskningarna,
Lotta Fernstl och Charlotte Hedenstierna-Jonson hjlpte till att ska rtt p
fremlen i Historiska Museets samlingar, Michael Nei och Sabrina Sholts
hjlpte till med projektets utformning, och Berit Wallenbergs stiftelse bekostade materialanalysen.

149

B irk a nu

150

rEfErEnsEr
Andersson, K. 1995. Romartida guldsmide i Norden III. vriga smycken, teknisk analys
och verkstadsgrupper. Uppsala.
Arbman, H. 1940 & 1943. Birka1, Die Grber: Tafeln und Text. Kungl. Vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien. Stockholm.
Arrhenius, B. 1968. Ett trddragningsinstrument frn Birka. Fornvnnen 63. 288-293.
Arwidsson, G. 1989. Birka: Untersuchungen und Studien. 2, Systematische Analysen der
Grberfunde. Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. Stockholm.
Bogucki, M. 2007. Some Oriental Finds from the Port of Trade at Janv Pomorski
(Truso), Poland. I: U.Fransson, M. Svedin, S. Bergerbrant & F. Androshuck (red.)
Cultural interaction between east and west, Archaeology, artefacts and human contacts
in northern Europe. Stockholm. 164-170.
Duczko, W. 1985. Birka: Untersuchungen und Studien 5. he iligree and granulation
work of the Viking period: an analysis of the material from Bjrk. Stockholm.
Eilbracht, H. 1999. Filigran- und Granulationskunst im wikingischen Norden: Untersuchungen zum Transfer frhmittelalterlicher Gold- und Silberschmiedetechniken zwischen dem Kontinent und Nordeuropa. Zeitschrift fr Archologie des Mittelalters. Beiheft 11.
Excavations at Helg I XVIII. Stockholm 1961-2011.
Grslund, A-S. 2007. Some Viking-age Amulets the Birka Evidence. I: U. Fransson,
M. Svedin, S. Bergerbrant & F. Androshuck (red.) Cultural interaction between east
and west. Archaeology, artefacts and human contacts in northern Europe. Stockholm. 90-96.
Oddy, A. 1977. he production of gold wire in antiquity - Hand-making methods
before the introduction of the draw-plate. Gold Bulletin 10(3). 79-87.
Roesdahl E. (red.) 1993. Viking og Hvidekrist, Norden og Europa 800-1200. Uddevalla.
Sander, B. 1997. Excavations at Helg. 13, Cemetery 116. Stockholm.
Trotzig, G. 1995. Vikingar. Statens historiska museum. Stockholm.

B irk a nu

B i r k a o c H B T s Y m B o l E n
gunilla larsson

Min forskning har sedan mnga r tillbaka kretsat kring btar och sjfart, vilket ocks var mnet i min avhandling (Larsson 2007). Den kontextuella analysen av de mnga fynd som ptrfats inte minst i Mlardalen, ger vid handen
att skeppets roll som symbol har varit mycket betydelsefull. Detta gller inte
minst lera av de btar som ptrfats begravda i Birka, dr btarnas lge och
placering ppnar mjligheter till nya tolkningar av skeppsymbolens roll i samhllet. Hr skall en kort sammanfattning gras av forskningen kring dessa.
d E B E g r av d a B Ta r n a i B i r k a
Birka har lera lmningar efter btar i olika typer av fyndkontexter. Dessa utgrs av nitar frn btdelar som anvnts i stadsvallens konstruktion, vrakdelar
som ptrfats i hamnen och dessutom fem begravda btar av vilka endast en
skert utgrs av en btgrav. Dessa btlmningar berttar inte bara om sjfart,
utan liksom i mnga andra sammanhang ven om religisa frestllningar, om
ideologi, vrderingar och om samhllet. Av srskilt intresse r de begravda btarna, som hr skall analyseras och diskuteras nrmare. De har dokumenterats
av bde Stolpe och Arbman (1943). I tminstone fyra av fem fall r det inte frgan om vanliga btgravar. De har kanske drfr inte rnt s stort intresse, som
de annars skulle ha gjort. Det som r speciellt med alla dessa fem begravda
btar r bland annat att alla r begravda i vallen. Fr de tre senast underskta
och av Arbman publicerade btarna knner vi det exakta lget. Hr ska alla de
begravda btarna kort beskrivas fr att vi ska f en bakgrund till nr och i vilket
sammanhang de har begravts, innan den viktiga frgan varfr de har begravts
p detta stt diskuteras.
Den frsta begravda bten undersktes av Stolpe 1879. Vi kan kalla den fr
Birka 1. Han tolkar denna som en btgrav fr en kvinna (Montelius 1881:178).
Den del av bten som begravts var ca 6 meter lng och delarna var sammanfogade med mer n 500 nitar. Kvinnan bar en drkt med ovala spnnbucklor

151

B irk a nu

152

och hade ven ftt med sig en kniv, sax och keramik. Fynden daterar graven till
900-talet (Selling 1955:108).
Samma r som den frsta btgraven, underskte Stolpe ven en begravd bt
som var strre n den som fanns i btgraven med kvinnan och som helt skert
var helt utan gravlggning, hr kallad Birka 2. Storlek och form r oknd. Bten var enligt uppgift stympad (Montelius 1881:178).
Arbman har utfrlig dokumentation nr det gller vriga tre begravda btar. Den tredje begravda bten som ptrfades, grav Bj 824B, hr kallad Birka
3, utgr, av nitplanerna att dma en cirka 6 meter lng mittsektion av en betydligt strre farkost (Arbman 1943:297 f ). Minst 1,5 2,0 meter saknas av
fren och aktern och den r strd av en senare begravning. Den ursprungliga
lngden har varit 9-10 meter och bten har varit ca 2 meter bred med fem
bordgngar i varje sida, sammanfogade med varandra och med klen medelst
jrnnitar. Bten har anlagts ver en grop under sdra delen, ver vilken nitraderna inte rubbats. Hr inns ven spikar som kan ha fst anlgget fr rodret
till skrovet, vilket antyder att aktern ligger i sder, svagt t sydsydvst med
fljdaktligen stven mot nordnordost. Senare har en skelettgrav anlagts i -V,
med huvudet i vster, mjligen kristen grav. I btens fyllning av uppskottat
material frn Svarta jorden terfanns en kam, keramik, jrnfreml, brynen
av sandsten och skifer, liksom ben av fgel och isk.
Den jrde nergrvda bten som ptrfades, anlggning Bj 879, hr kallad
Birka 4, undersktes 1932. Bten bestr av en 5,75 m lng sektion av bten, fre
underskningen synlig som en mrkfrgning (Arbman 1943:342). Mrkfrgningen var nrmast rektangulr, vilket visar att ven hr saknas en stor del av
stvpartierna dr bten smalnat av i spetsig form. Bten hade placerats NNOSSV i vallens lngdriktning. Bredden p mrkfrgningen var 2,4 meter och
hjden 0,6 meter. Bten var sammanfogad med ver 300 jrnnitar, 2.6 - 8.5 cm
lnga, varav ungefr ett tiotal var av den strsta lngden, samt ca 100 spikar
dr de lngsta var 8,8 cm lnga. I norra delen fanns ytterligare en lck p 14,4
(m2) med ca 50 nitar och ett 10-tal spikar, som mjligen kommer frn ytterligare en begravd bt. I anslutning till anlggningen fanns ven hstskosm,
jrnblecksfragment och rester efter en tlgstensgryta. Arbman tolkar anlggningen som att en bt anvnts fr att utgra en del av barrikaden (1943:342).
Den femte begravda bten som ptrfades i Birka terfanns i grav (?) Bj 1137,
hr kallad Birka 5, ven den underskt 1932. Den utgr enligt en analys av
planen en 9 m lng nergrvd mittsektion av en bt utan gravlggning, placerad i N-S riktning i vallens lngdriktning. Denna bt saknar liksom de vriga
stora delar av fren och aktern. Minst 1,5 2 meter av ndskeppet i norr och

B irk a nu

6-7 meter av ndskeppet i sder r borta,

vilket gr att den ursprungliga lngden
kan uppskattas till 16,5-18 meter. Strsta
bredden mellan nitraderna midskepps r
1,8 meter och den ursprungliga bredden
har sledes varit minst 2,1 meter om den
versta bordgngens hypotetiska bredd
tas med. Den nergrvda bten r en rest
av ett lngsmalt skepp och endast krigsskepp hade detta lngd-breddfrhllande.
Att bten r s smal visar att den varit avsedd fr rodd och endast kunnat ha ett
mindre segel som hjlpsegel, vilket gr ett
tidigt intryck. Sdana segel terinns p
de vendeltida bildstenarna. Den 0,4-0,5
meter breda klplankan ger ett lderdomligt intryck, den saknas helt p de lesta
vikingatida skepp av denna storlek. Fre
underskningen syntes ven denna som
en mrkfrgning, vars bredd var 1,5 meter
och tjocklek 0,9 meter.
Bten har haft fyra bordgngar i varje
sida, sammanfogade med jrnnitar och
spikar. Av dessa tillvaratogs mer n 400
stycken nitar, av vilka de lesta, 293 stycken, var 5,6 cm lnga, 20 stycken nitar var
2,5-3,5 cm och 12 st utgjorde en grupp av
8-10 cm lnga nitar. Detta r den typiska
variationen i lngd p nitar som hrrr
frn en bt. Den strsta gruppen nitar
representerar ungefr dubbla bordstjockleken och visar att dessa har varit relativt
tjocka, 2,8 cm, vilket antingen betyder att
bten hrrr frn sen vendeltid d borden
var grvre, eller att den har anvnts fr
transporter. De kortaste nitarna har varit
fr lngsgende laskar i bordgngarna. De
lngre dels fr att fsta knn och tofter till

153

figur 1. plan ver Bj 824 B. Efter

arbman 1943.

B irk a nu

154

bordlggningen. Att de r s mnga antyder att

det rr sig om ett krigsskepp och inte en transportbt, efter som det bara r krigsskeppen som
har tofter och knn ver varje spant vilket ger
ett hgre antal lnga nitar/spikar. Under vendeltid frekom nnu att man band fast spanten till
klampar i btens sidor. Frn Valsgrdegravarnas
lnga serie av btar vet vi att de tidigaste btarna
frn 500- och 600-talet hade utsparade klampar
i bordlggningen, medan man under 700-talet
ibland hade fastspikade krampor, vilket ocks
gav lngre nitar. De allra lngsta anvndes fr att
sammanbinda kl och stv. Till bten hr ven
75 stycken spikar, som var 5-9,5 cm lnga med
ombjd spets. Dessa har anvnts i fren och aktern dr det var fr trngt fr att sl p nitens
bricka p insidan av skrovet. Btens konstruktion antyder en datering till 700-talet eller senast
tidigt 800-tal. I bten terfanns en jrnkrampa.
Av intresse r fyndet av en votivring med miniatyrskror. I btens norra del ptrfades Rhenlndsk keramik med stmpelornering, vilken
kunde dateras till 800-talet.
Det som r speciellt med och gemensamt fr
dessa btar r att de i de lesta fall inte utgjort
gravar, utan istllet av nergrvda och begravda
btar utan gravlggning, samt att de alla grvts
ner i vallen. Dr terinns de i vallens verkant,
placerade i dess lngdriktning (igur 4).
Btarna har inte begravts hela, utan istllet
har strre delen av btarnas mittparti hr begravts i vallen. Stvpartierna saknas p btarna. I
dessa fall har det varit viktigast att placera sjlva
btsymbolen i vallen. Vi har ven den freteelsen i btgravar att delen fr representera helhefigur 2. plan ver Bj 1137. Efter
arbman 1943.

B irk a nu

155

Figur 3. Plan ver delar av Birkas gravflt med stadsvallen (gr) och lgena fr de i vallen
begravda btarna (rtt) markerade.

ten, pars pro toto. Denna sed frekommer p Valsgrdegravfltet i den grav som
tolkats som en kistgrav tidigare, grav 28 frn 1100-talet, dr strre delen av en liten bt placerats i graven, men dr delar saknas. De btar som begravts i Birkas
vall frefaller vara delar av strre ina, lngsmala och smckra krigsskepp. De r
ocks i lera fall av en tidig typ. Srskilt nr det gller grav Bj 1137, frefaller det
som om det r en vendeltida bt som begravts. Dremot vet vi inte nr detta har
skett, d bten kan ha varit mycket gammal nr den begravdes.
Anledningen till att btarna grvdes ner har inte varit att de skulle utgra
en del av en btbegravning. Dremot fr man hr frmoda att orsaken kan ha
varit att de haft symbolisk betydelse och kanske en med btsymbolen associerad
inneboende kraft som motiverade detta. I denna artikel ska underskas hur lget
i vallen kan ge ledtrdar till tolkningen av bakgrunden till denna mrkliga sedvnja, och hur vrderingen av skeppet som rum har pverkat. En inblick i detta
inns i de ldsta bevarade lagarna dr skeppet och utrymmet ombord associeras
med begreppet fridr och vrderingarna kan spras i de med detta begrepp sammanhngande btesskalorna. Skeppen kan utgra fysiska och kognitiva manifestationer av denna frid, och det kan vara hr frklaringen ska skas.

B irk a nu

156

Det har funnits ytterligare en begravd bt i Birka, vilken nnu ej underskts.

Vid de geofysiska underskningarna 2010 i samarbete med Immo Trinks framkom ytterligare en (ldre) stadsvall och ven i denna hade en bt p samma stt
grvts ner, placerad i vallens lngdriktning.
skEppssYmBolEn ocH fridr
P skeppen rdde en srskild helgd som juridiskt sett fll under begreppet
fridr. Detta frhllande gllde svl p handelsskepp som p krigsskepp, vilket
innebar att dessa vl avgrnsade sociala rum utgjorde ett eget jurisdiktionsomrde. Ombord p handelsskeppen gllde sledes under medeltiden Bjrkarttens srskilda bestmmelser, fornsvenska Bjrka rtter, medan man p
krigsskeppen istllet ld under den s k Rodartten, ror rtter(UL KgB XI
p.1; Hjrne 1979:28),
Redan i Upplandslagens Konungabalk speciiceras denna jurisdiktion under fridr under rubriken Vm ro rt i 1:
Stil r man af arum, llr rnir, llr brytr i lanzlagh hwat sak t hlst r,
t a wr halfwu dyrr at botum n t hem girs, ok halw lghr at eum
ok witnum. Nu wrer n sanr at girningda btes sak j re triiung, akr
en lot styriman, annn malseghandin, rii hasstr allir. wrr {n} [r]
man drpin llr huggin fullum sarum. r aghr kunungr iurtighi markr
fore fri brut sin.
versttning:
Nu har skepp gtt ut i ledung och har kommit utom vrd och vaka. Stjl dr ngon
frn en annan eller rnar och bryter mot landets lag, vad sak det n r, det skall vara
dubbelt s dyrt i bot som det som gres hemma och hlften lgre i eder och vittnesml. Nu varder han dmd till en sdan grning; d delas bterna i tre delar; en
lott tager skeppshvdingen, den andra mlsganden och den tredje alla roddkarlar.
Varder en man dr drpt eller huggen med fulla sr, d ger konungen att dr taga
fyrtio marker fr brott mot sin fred.

Det som karaktriserar den frhjda friden ombord p handels- och krigsskeppen, r att brott bestrafades med dubbla bter och endast hlften s
mnga vittnen behvdes jmfrt med landskapslagens bestmmelser. Denna
frid kallas ibland konungsfrid och motsvarande skrpta frid kunde ven infalla
under ting, s k tingsfrid, liksom under helger och religisa sammankomster.
Som en symbol fr denna frhjda frid hngdes en skld p masten eller frstven. Handelssjfartens lag, Bjrkartten (frkortad BjR), stadgar enligt en
lderdomlig norsk text fr Nidaros:

B irk a nu

frty alla rttegngsml ga redomnnen utfra vid landgngsndan och ha rd

skld uppe, s lnge de ligga vid land. Men medan de ej kunna n land, d r deras
skeppsting vid masten liksom (annars) vid landgngsndan(BjR IV 173)

Enligt Bjrkartten var det allts vid sjlva grnsen mellan land och vatten,
vid landgngsplankan, som alla rttsliga ml skulle avgras och under tiden
hade man den rda sklden uppe som frids-symbol. Hamnen och handelsplatsen fungerar sledes hr som ett mellanting juridiskt sett mellan ena
sidan det omgivande landet under landets (landskapets) lag och andra sidan stadens jurisdiktionsomrde under det som senare blev stadens lag, vilken
Bjrkartten s smningom gick upp i.
Enligt Rodartten gller den frhjda friden p skeppet d det r rustat
och redo fr utfrd. ven denna omnmner sklden som symbol i detta laddade grnsomrde:
Konungen bjuder ledung ut. Skepp ligger i lge, lyftingen r tltad, skld r p
stammen. Om en man blir drpt d, ligger i tvebte (UL MB XI 3).

Hr stts allts sklden i direkt samband med den frhjda frid som inns p
krigsskeppen under ledungsfrder nr lottan r samlad vid hamnen infr avfrd. Denna frhjda frid motsvarar den som inns i stder, p handelsplatser
och handelsskepp enligt Bjrkartten med bl a dubbla bter.
Friden kunde ven glla de hundaren och skeppslag dr ledungen gtt ut
med bde skepp och mat (skatt), det framgr tydligt av Upplandslagens (UL)
rttegngsbalk. Hr r det ocks tydligt att den speciella jurisdiktionen gller
hrvid, medan vriga dr ledungen bara gtt ut som mat har ting och lyder
under landets lag:
a kunungr biur leung utt. a aghu allir fri haw. er .j. y hundri llr
skiplaghi bo, sum leungr r utt gangin af. adi maok mannum. Ok hin annur skiplagh och hundri sum matr r utt af gangin ok i mn r laghingis
swa fri sum mllum, ok skis ptir lanzlaghum. (UL R 14.1).
versttning:
D konungen bjuder ut ledung, d skola alla hava frid, som bor i det hundare eller skeppslag, varifrn ledungen har gtt ut bde uti mat och mn. Och de andra
skeppslagen, varifrn ledungen har gtt ut uti mat, men ej uti mn, i dem m hllas
laga ting och lagskas efter landets lag liksom mellan fridstiderna.

Kpfriden p handelsplatser utgjorde en ibland tidsbegrnsad frid som var

giltig under handel p en handelsplats. Nr man kom till en marknadsplats

157

B irk a nu

158

frhandlade man om fridr, lat. pace, fr en bestmd period och den symboliserades av sklden p stven. Ett mlande exempel p detta terinns i Egils saga
i berttelsen om Egils och Torolfrs frd till Kurland.
eir rlfur og Egill voru me ri gu yirlti, en eir bjuggu um vori langskip miki og fengu menn til og fru um sumari Austurveg og herjuu og fengu
of jr og ttu margar orustur. Hldu eir og t til Krlands og lgu ar vi land
me hlfs mnaar frii og kaupstefnu; en er v var loki, tku eir a herja og
lgu a msum stum.
versttning:
Den vintren voro Torolf och Egil i god vlfgnad hos Tore hrse. P vren skafade
de sig manskap och rustade ut ett stort lngskepp. De foro om sommaren i sterled
och hrjade, hade mnga strider och ingo vldiga byten. De styrde till Kurland och
slto en half mnads fred med innebyggarne. De hllo kpstmma med dem. Nr
den lyktats, brjade de hrja och lade till p skilda orter. (kap.37).

Som synes r fridi ett centralt begrepp som ger ett skydd fr handeln. Efter att
ha kommit till en verenskommelse med de lokala styresmnnen om en halv
mnads fridi lgger man till med skeppen och under denna tid rder fredlig
handel. Nr denna fridsperiod tog slut slutade man att handla och vergick
till att frhrja i landet istllet. En liknande berttelse inns i Olav den heliges
saga om Tore Hunds handelsfrd till Bjarmaland. Det var egentligen Karle den
haleygske som av kung Olav ftt i uppdrag att fara med kungens gods och skta
kungens handel i Bjarmaland. Tore Hund ick veta det och ville att de skulle
segla tillsammans och dela p det som de samlade och anslt till frden:
Nr de kom till Bjarmaland lade de till vid handelsplatsen. Dr hlls ett handelsmte. De mn som hade varor att slja ick mycket gods. Tore samlade mnga
ekorrskinn, bverskinn och sobelskinn. Karle hade ocks mycket gods som han
kpte mycket skinnvaror fr. Nr handelsmtet avslutades seglade de ut ur lven
Vina. Drefter brts freden med landets mn (kap. 133)

Tore Hund och Karle lade till vid en marknadsplats. Man bedrev sedan handel under fridr, men brt sedan verenskommelsen om kpfrid och seglade
uppfr Dvina fr att hrja och plundra. I det hr fallet brts freden med landets mn, vilket antyder att det var en handel med s k konungsfrid. En sdan
innebar dels ett kat rttskydd fr en viss grupp av befolkningen nr kungen
fanns i dess nrhet, dels en fred som kungen kungjorde fr att skydda landets
befolkning. Frn Europa r det knt lera liknande fall med handel och en
kpfrid som bedrevs under kungligt beskydd (Lehmann 1886).

B irk a nu

159

figur 4. skeppssttningen vid runsa. foto: g. larsson.

Det inns ocks ett klart samband mellan skeppsfriden och den kpfrid som
rdde i staden och p handelsplatsen. De senare utgjorde en frlngning av det
lagomrde som gllde p vattnet, d v s den jurisdiktion som gllde p skeppen
och verensstmmelserna r stora. Det r troligt att skeppssymbolen kommit att
anvndas fr att markera grnsen fr ett omrde som p detta stt var helgat
och haft det frstrkta lagskydd som frknippas med fridr. Finns det ler fall dr
skeppssymbolen kan knytas till fridr? Ja, det har funnits en diskussion om huruvida skeppsymbolen kan knytas till tingsfrid, vilket ska nrmare studeras.
skEppET ocH TingsfridEn
Skeppets betydelse fr att heliggra ett omrde med frhjd frid antyds ocks
av frekomsten av skeppssttningar vid tingsplatser. Dessa tingsplatsen har i
samband med ting haft tingsfrid. Ting har bevisligen hllits vid skeppsttningarna intill Anunds hg i Vsters. Den 25 m lnga skeppsttningen p Selan
i Mlaren kallas Domarestet. Utgrvningar av en liknande vid Runsa, Eds
socken i Uppland, visar att de saknar gravar och har haft en annan funktion.
Det r i detta sammanhang av intresse att ta del av diskussionen kring den
s k trskeppsttningen vid Valsgrde. Den utgr den ldsta btsymbolen p
Valsgrdegravfltet och r daterad till folkvandringstid. Anlggningen bestr
av 14 stolphl som anger konturerna av ett skepp med ytterligare ett stolphl
i mitten representerande masten. Anlggningen har varit 9 m lng och 4,2 m
bred. Ett stycke S-SO om skeppsttningen r en stenrad som avgrnsar denna
del av sen. Bengt Schnbck (1957) har tolkat den mrkliga trskeppssttningen som eventuellt representerande ett fr rttskipning med en stenstrng

B irk a nu

160

figur 5. Trskeppssttningen vid valsgrde.

foto: g. larsson.

avgrnsat omrde av sen p gravfltet, vilken han tolkar som mjligen en

avgrnsning mellan ett profant och ett kultiskt/judiciellt omrde.
Avgrnsande och helgande av omrden fr tings- ch domfrhandlingar r
vl knda frn den norrna litteraturen. I Beowulf omtalas hargens plar (vers
175). I diskussionen omnmner Schnbck ven att lokaliseringen till ett gravflt hade betydelse, emedan i Upplandslagens Manhelgdsbalk om vdaverksbot
anges att han skal biuae a grafw bakk a hundris ingum, allts p
hundaresting p gravbacken (UL M). Schnbck (1957) har ocks observerat
en klla dr ett testamente utfrdats oppa grawabacka (NS 1:435, 1405). Det r
frn dessa tankegngar inte lngt till att skeppet ven kommit att symbolisera
grnsen till omrdet med den frhjda frid som ven associeras med skeppen i
sig. Omrdet innanfr kunde vara tillflligt helgat, eller permanent helgat.
Rimberts Vita Ansgarii visar att Birka redan p 800-talet hade egen jurisdiktion som skilde sig frn omlandets. Tingsinstitutionen framstr hr som
vlutvecklad och central i Svearnas samhlle. Hr sgs uttryckligen att kungen
r beroende av folkets p tinget inhmtade samtycke i viktigare frgor och att
folkets enhlliga vilja str ver konungens makt Sic apud eos moris est, ut
quodcumque negotium publicum magis in populi unanimi voluntate quam
in regia constat potestate (kap. 26). Tingsorganisationen beskrivs som hierarkisk, liksom senare under medeltiden. Ordet som anvnds fr Birkatinget
r placitum, vilket str fr ett lokalt ting. I det frankiska riket hlls ett sdant
av greven i varje distrikt pagus (Hjrne 1979:138). Birkatinget skiljer sig enligt
Rimbert frn det ting som hlls in altera parte regni i en annan del av riket.
Han lter kungen sga necdum tamen se plenam licentiam ei (Ansg,) concedere

B irk a nu

161

figur 6. plan ver trskeppssttningen. museet fr nordiska

fornsaker, arkivet.

posse, donec in alia placito, quod erat in altera parte regni sui futurum, id ipsum
populis ibi positis nuniarit. I viktiga frgor r sledes Birkatinget understllt ett
annat ting. Detta kan vara antingen folklandets ting eller uppsvearnas ting enligt den organisation som levde kvar under medeltiden. Birka var som stad ett
geograiskt avgrnsat omrde med eget ting och en egen jurisdiktion. Denna
fr frmodas ha varit lik den under tidig medeltid nedtecknade Bjrkartten,
under vilken den fridr gllde vilken som vi har stt ocks var frknippad med
och gllde ombord p skeppen.
Grnsen fr Birkas jurisdiktionsomrde torde ha varit stadsvallen, vars
kanske frmsta syfte varit just att utgra en grns och inte s mycket fr frsvarsndaml. Nr staden vuxit har denna grns lyttat ut till sitt nuvarande
lge, en vall har anlagts och fr att ge kraft och kanske gudomligt skydd t
denna grns, har ven hr btar som symboliskt laddade markrer grvts ner.
En motsvarande vall dr inte den fortiikatoriska funktionen kan ha varit
den primra r den s k Gtavirke i stergtland, anlagd under jrnldern fr
att sannolikt i frsta hand fysiskt markera grnsen mellan de hraden som
lg stanstng och Vstanstng, vilka skiljde sig ngot i jurisdiktionen enligt
stgtalagen.
B i r k a s o m s o c i a lT o c H j u r i d i s k T r u m
Vad r Birka? Birka kallas i Vita Ansgarii fr portus och vicus. Portus betyder
hamn, vicus anger i frankiska kllor ofta en by dr marknad hlls, t ex S:ti
Dionysii vid Paris (Hjrne 1979:139). Skiljde man redan vid denna tid mellan

B irk a nu

162

marknadsplatser och stder och utgjorde de s pass vsensskilda freteelser att

de ocks redan vid denna tid utgjorde skilda jurisdiktionsomrden? Rimbert
nmner ven en civitas, eller urbs, d v s stad dit Birkas invnare tar sin tilllykt
vid krigsfara. Hamnen i sig r en grns mellan land och vatten, liksom mellan
olika jurisdiktionsomrden I det bst bevarade manuskriptet av den svenska
Bjrkartten som avser Ldse (KB, Stockholm), framgr att rtten gller
tills man anlnder till Konungshamn (BjR 13 s.2). Stder med egen stadslag
verkar ha haft en egen kunglig hamn kallad Konungshamn. Dessa utgjorde sledes grnsen mellan handelsskeppets och handelsplatsernas jurisdiktion den
ena sidan, och stadens jurisdiktionsomrde den andra. Samma frhllande
gller ven i Stockholms Bjrkartt dr det sgs att Varde mn sakre i andra
land och andra stder, varder det ej frlikt frr, n de komma till konungshamn, d btes det allt efter stadens rtt. (BjR 13 2). Hr sgs ocks att
alla rttsaker som uppkommer inom Stockholms omrde, som frn Saltsjn
uppns vid Konungshamn p Sicklan (idag Kungshamn), och dit ven sn
rknas (idag Sdermalm) ska behandlas enligt stadens rtt.
ko n u n g s H a m n : g r n s E n m E l l a n s Ta d o c H
l a n d, m E l l a n l a n d o c H H av
I den svenska Bjrka rtter, bevarad i ett manuskript frn ca 1300 avseende
Ldse (Kungliga Biblioteket, Stockholm), sgs att denna rtt gller tills man
nr Konungshamn, d istllet stadens lag trder i kraft (BjR 13 p.2). De stder som har haft sin egen stadslag verkar ha haft en srskild, kunglig hamn
benmnd konungshamn. Fr handelssjfarten innebar detta att konungshamn
utgjorde grnsen mellan Bjrkarttens jurisdiction som gllde p handelsskeppen och p handelsplatserna och stadens lag. En konungshamn tillhrde inte
en handelsplats, utan en stad. En konungshamn utgjorde grnsen fr stadens
jurisdiktionsomrde, d v s det omrde dr stadens lag gllde.
Var gllde d Bjrkartten? Hamnar vid de lokala marknadsplatserna
och stderna ld under Bjrkartten (Hjrne 1979:23f ). Speciella hamnar,
konungshamnar, hrde till staden och stadens lag, vilket ska nrmare behandlas nedan. I den ldsta och mest utfrligt bevarade versionen av Bjrkartten
frn Norge (Storm i NGL, 4:XII, BjR II 42) och tiden fre Magnus Lagabtes
stadslag, ett fragment som har visat sig vara en del av Nidaros Bjrka rtter
(Storm 1888:XII), framgr att:
Bjrkartten gller varje iskelge och sillfngstplats och handelsfrder. Om
mn slss handelsfrder och frlikas dr, d ger styremannen taga den rtt, som
konungen tager i kpstad och besttningsmnnen (roddarna) den rtt som stads-

B irk a nu

mnnen taga i kpstad. Men om de komma till kpstad, dr Bjrkartt gller,

utan att bter ha blivit gldade, d ga konung och stadsmn taga den rtten, alldeles som om det vore gjort inom staden, med mindre de har frlikats dessfrinnan.

Hr framgr att det som srskilt jurisdiktionsomrden fanns kpstad, dr

Bjrkartt gller, vilket ligger nra till hands nr det gller tolkningen av
Birkas roll. Denna version av rtten r vldigt intressant efterssom den visar att
denna rtt inte var gllande bara p skeppet, utan ven i skrgrden, omrdet
med iskelgen och sillfngstplatser. Gller detta ven Sverige, s inner vi dr
omrdet Roden lngs kusten mellan Stockholm och Gstrikland. Detta omrde behandlas i kungliga medeltida brev som ett eget omrde, ett land vid sidan
av folklanden. Om s skulle vara fallet, att Bjrkartten ven varit gllande
i den Svenska skrgrden, kan det frklara varfr man i stadfstelsebrevet till
Upplandslagen r 1296 srskilt mste inskrpa att ven Rodens invnare ska
flja samma lag utan invndningar.
H a m n a r , H a n d E l s p l aT s E r o c H H E l i g a a r
Hamnen var med handelsplatsen en plats dr en srskild frid rdde. Calissendorf (1964:119) har visat att ordet fridher i lagarna ersatt ett ldre begrepp helagher adjektivet helig, med betydelsen fredad. Vallen dr btarna placerats utgr
grnsen till ett omrde med fridr/ helagher. Begreppet helagher har diskuterats
mycket. Baetke pekar p uttrycket Land er heilact i Grmnisml (4), som enligt
honom syftar p ett land som hr till eller r vigt till en gud (Baetke 1942:135).
Mot detta har hors invnt och visar p att begreppet anvnts om freteelser
som under rttsliga frhllanden r fredade, som slfngsstllen och byallmnningar (hors 1957:574). Han visar ocks att helagher r en kvalitet som kan tillerknnas genom juridiska tgrder. Per Vikstrand (2001:228) lyfter fram en i detta
sammanhang intressant ritual som de islndska landnamnsmnnen utfrde fr
att helga sr land (helga sig land), d de for med eld runt det land som de gjorde
ansprk p. Han menar att detta inte bara var att skra sig land i juridisk bemrkelse, utan att det ven var ett ritualiserat besittningstagande med religisa
frtecken. Kanske kan vi i de begravda btarna se ett spr av de ritualer som genomfrdes fr att ringa in och avgrnsa det fr kpfriden helgade omrde som
staden utgjorde, en grns med bde sakral och juridisk innebrd.
Det medeltida fridsbegreppet r komplicerat, men kunde juridiskt innebra
att brott bedmdes extra hrt inom ett geograiskt deinierat och avgrnsat omrde. P motsvarande stt som handelsplatsen Birka var ven tingsplatsen med
tingsfrid avgrnsad av veband, ven om dessa var mer frgngliga och tingsfriden
var tidsbegrnsad. ar som ett avgrnsat omrde med handel eller marknadsplats

163

B irk a nu

164

under kpfrid, med tidvis ting under tingsfrid och/eller kult med den frid som r
kopplad till religisa ceremonier har frekommit i lera fall n Birka. Man skulle
kunna tolka de ar som br namnet Helg som ar med permanent frid r d
den frhjda friden ett tecken p att omrdet r helgat? Det r en mjlighet.
Vi vet mycket lite om ar med namnet Helg. Spr av handel och kult inns
p den vl avgrnsade n Helg i Mlaren. Mjligen har handel frekommit
ven p Helg i Frsunda socken vid Lnghundraleden, dit tv vikingatida broar
leder, men dr nnu inga spr av gravar eller bebyggelse ptrfats. Vid anlggning av en damm i den forna Helgsjn ptrfades en uppbyggd plattform till
vilken det gr ut en spng. I sjn har ven ptrfats btdelar (Larsson 2011).
Lngre uppstrms i Nrtuna socken ligger backen, en tidigare i sjn
Hederviken, Namnet Hederviken r dock sent tillkommet. I sin ldsta knda
form, p kartan Tabula Geographica fver Seminghundra Hradt frn 1638
skrivs namnet istllet Heliwijken och 1671 inner vi namnformen Hellwijken i
ortnamnsarkivets uppteckningar. Vi fr drfr anse det troligt, som redan Grslund framfrt, att Hellwijken i sin frled rymmer adjektivet helig (1986:221).
Ovanfr Hederviken vid Lngripan inns byn Helgby, frn 1452 belagd med
namnformerna Helghaby, Helgaby, helga aby och hlgaaby, som fr ses i samband med de vriga namnen av denna typ vid denna del av Lnghundraleden.
Calissendorf har med utgngspunkt frn Helgby dragit slutsatsen att hela
vattendraget ner till Helg ursprungligen har burit namnet Helg.
n har enligt en 1700-talskarta haft en marknadsplats. Om man fr tro Gustav Vasa, har ven folklandsting hllits hr. Omrdets centralortskaraktr indikeras ven av en storhg, som funnits sydost om Nrtuna kyrka. Den omnmns i
Ransakningar om antiqviteter 1667-1684. Det kan eventuellt ha varit en tingshg. P holmen inns en stor terrasserad yta, som i sder mot viken avgrnsas av
en lg vall. Detta var troligen marknadsplatsen. Lmningar efter lera bryggor
inns nedanfr denna mot farleden. Vid backen tycks ven ha funnits en central kultplats. Den har legat i Hederviken alldeles norr om holmen. Hr har redan p 1920-talet ptrfats mnniskoskallar och freml (Nilsson 1924:224). Vid
magnetometerunderskning tillsammans med Gerhard Schwarts frn Statens
Geologiska Underskningar, SGU och efterfljande arkeologisk underskning
2003 av undertecknad terfanns intill holmen spren av en kvadratisk plattform
som varit uppbyggd i vattnet och kringsatt av plar. Kring denna hade ofrats
mnniskor, hstar, trfreml, frkolnat tr, plar, liksom skiferbryne, kvistar
och inte minst lera btar. En av skallarna har daterats till vikingatid.
En annan avgrnsad mjligen med spr av handelsaktiviteter r Toftesta
holme vid Lnghundraledens utlopp i Garnsviken. n som tidigare har kallats
Garnsholmen har en plat med ett fundament fr ett kvadratiskt torn och en

B irk a nu

vallgrav. Platn har vid besiktning 1984 visat sig ha ett 0,2-0,45 m tjockt kulturlager med keramik, kol, lerklining och slagg. Av gvobrev till Fogd kloster
framgr att n troligen varit Uppsala d gods. Byn Garn har givit mark till
kyrka, kyrkogrd och prstgrd. Intill ligger Brottby, brytens by dr kungens fogde ev. har funnits och ovanfr r byn Husa, dr ortnamnet antyder en
kungsgrd. Detta har gjort att holmen beinner sig centralt i ett tidigt maktcentrum (Loggert et al 1993:196).
En skyddad hamn med handelsplats r Folklandstingsstad i Lunda socken,
Seminghundra hrad. Hr fanns liksom i Nrtuna bde handelsplats, tingsplats
och kultplats. Omrdet dr staden vxte fram lg p en nstan kringluten holme, d strandlinjen fre snkningen av Sigridsholmssjns vre sjsystem under
1800- och 1900-talen lg p nrmare 15,3 meter ver havet enligt utredning av
professor Yngve Gustafsson (1993:23). Sedan bronslder var sjn en viktig kultplats. En genomgng av arkivmaterial p ATA och freml och information hos
lokalt boende visar att ofer kan ha pgtt i sjn frn bronslder till jrnlderns
slut. Hr har ptrfats vapen, btdelar och smycken, liksom ben efter troligen
ofrade djur, identiierade som hst, svin och fr (Larsson 2007, 2011). Sockennamnet Lunda torde vittna om en helig lund vid sjn. Som samlingsplats fr
kult och ting lg det nra till hands att ven en marknad och en stadsbildning
skulle vxa fram. Under tidig medeltid lg Folklandstingsstad i Lunda socken
vid Sigridsholmssjns stra strand. 1983 gjordes hr en underskning som gav
slagg, keramik, hstskosmmar, mynt, djurben, lmningar frn bronsgjutning
Detta var tillika hela folklandet Attundalands tingsplats, vilket givit staden dess
namn. Efter r 1296 d folklanden sammanslagits till landskapet Uppland, lg
hela Upplands landsting hr men lyttades 1350 till Sigtuna. Detta ret utfrdades ocks det sista kungliga dekretet och frbudet mot handeln i staden, efter
vilket uppmaningen till slut hrsammades och verksamheten upphrde, p g a
att den ansgs konkurrera alltfr mycket med Sigtunas handel.
Vad som framkommer i dessa fall r ar som utgjort vl avgrnsade sociala rum fr mnga av de aktiviteter som frknippas med fridr. Btsymbolen
inns med ssom ofer i de vatten som utgr den naturliga avgrnsningen till
dessa heliga rum vid Helg i Frsunda socken, backen i Nrtuna socken och
Folklandstingsstad i Lunda socken.
skEpp ocH grnsEr
Skeppen frekommer i en liminal zon mellan land och vatten, mellan levande
och dda, svl som mellan mnniskor och gudar. P grund av sin roll som
liminal agent, ett begrepp frn van Gennep (1960) och Turner (1997), s

165

B irk a nu

166

ansgs bten inneha srskilda krafter. I det arkeologiska materialet frn Mellansverige r detta uppenbart under yngre jrnlder, d de symboliska vrdena
hos skeppet frstrks och anvnds i mnga olika sammanhang. De inneboende
krafterna hos skeppssymbolen mjliggjorde att den kom att brukas i skilda
kontexter ssom exempelvis inom jurisdiktionen, husbyggnation och gravar.
Det liminala tillstndet vid verskridandet av en grns har enligt Westerdahls (2005) underskning uppfattats bde som farligt och som frdelaktigt.
Fr folk som har bott vid havet har den primra antagonismen mellan land
och hav skapat deras kognitiva rituella landskap. Bten representerar denna
grns, en mobil brygga mellan land och hav. I Sveriges maritima kultur har
mtet mellan dessa motstende sfrer uppfattats som farligt och behvt bemtas med stor frsiktighet. Freml som var associerade med land har varit
frbjudna till sjss. Detta gllde till exempel allt som var frknippat med jordbruk, som inte ens ick nmnas p havet (Westerdahl 2005). P mnga hll
var kvinnor och barn landassocierade och skulle inte nmnas eller tas ombord.
Vissa husdjur, srskilt de med klor som katter, skulle inte tas ombord. Stenar
och jord hrde till land och ick inte heller tas ombord. Vissa landdggdjur och
saker frknippade med land ick inte ens nmnas ombord och man har istllet
haft ett stort antal noanamn fr dessa (Westerdahl 2005).
ven Hultkrantz (1992:42) pekar p att oppositionen mellan hav och land
bidragit till framvxten av en mngd tabu inom iskar- och jgarsamhllen, p
grundval av en djup klyfta mellan dessa tv vrldar inom en omgivande verklighet. Westerdahl (2005) anser att det frmst r inom ospecialiserade iskesamhllen som dessa traditioner r starka, men vid mina inventeringar har jag
mtt dessa frestllningar bde inom vstkustens specialiserade iskesamhllen
och bland ostkustens bondeiskare. Den maritima miljn ombord, i grnszonen
mellan land och vatten, har uppfattats som starkt laddad i bda miljerna.
Skepp och grnser hnger ihop p mnga hll. I Estland inner man ofta
skepp upplagda p grdarnas grnsmurar. Skeppets helgd kan ha bidragit
till att btar och btdelar placerats p gravflten i Estland, liksom i gravar i
Skandinavien.
Skeppet, liksom hamnen, utgjorde en liminal zon som hade en srskild
laddning. Det var den grnszon dr land mter vatten. Sedan bronslder har
skeppen i gravkontext ven kommit att symbolisera frbindelsen mellan den
hr vrlden och nsta i livet efter detta. Som votivgvor i vtmarker har de
skerligen ocks symboliserat, utgjort redskap fr och frmedlat kontakterna
mellan mnniskornas vrld och gudavrlden. Skeppssymbolen var hos kelterna
symbol och attribut fr fruktbarhetsgudinnan Nehalinna och antas ha koppats
ven till andra fruktbarhetsgudomligheter som Isis, Nerthus och Freja.

B irk a nu

167

figur 7. Bt upplagd p grnsmur i Estland. foto: a. larsson.

Skeppen som avgrnsning av Birkas sociala rum och jurisdiktionsomrde genom de begravda btarna, hade mot denna bakgrund med all skerhet ven
religisa frtecken. De kan ha fungerat som ett gudomligt skydd fr friden
innanfr vallarna.
aT T av g r n s a d E T H E l i g a
Rum som varit heliga har tminstone sedan bronslder avgrnsats med fysiska
markeringar av olika slag. Olausson (1995) har lyft fram att vissa stenhgnader
som tidigare tolkats som fornborgar, istllet varit grnser mellan det pagana
omrdet utanfr och ett inneslutet, helgat rum innanfr avsett fr begravningar och rituella aktiviteter.
Jurisdiktionen som hr till skeppet och hamnen i de tidigmedeltida lagtexterna ska ses som en relikt frn den tid d skeppet var en symbol laddad med
mening och associerad med det gudomliga och med helighet. Det tidigaste
belgget fr en srskilt frid r hos Tacitus r 98 e Kr (Germania, 40), vilken var
rdande och i kraft nr vagnen med gudinnan Nerthus bild drogs runt mellan byar och samhllen, liksom man senare gjorde med belten av Lytir och
Frej. Nr bilden av Nerthus kom till en by, proklamerades pax et quies frid och

B irk a nu

168

lugn. Senare enligt Adam av Bremen r det guden Fricco (Frej) som ger pax et
voluptas frid och vlgng. Vrblotet anges i kllorna iras fr til rs ok friar
fruktbarhet och frid. Enligt Snorre s irades det strsta blotet, alla svears blt
i Uppsala, fr frid och fr kungens seger (NKS II:77). Liknande var det vid
de ceremoniella festerna i Trndelag dr den andra sklen tillgnades Njarar
full ok Freys full till rs ok friar. I samband med det strsta tinget i omrdet
Frostaing, berttar Snorre att nr kung Hkon den Goda anlnde eir vilja, at
konungr blti til rs eim ok friar s ville bnderna att kungen skulle ofra fr
att skra vlgng och frid fr dem (Sundqvist 2000:177).
ven i det ldsta knda fragmentet av en nedskriven lagtext i Sverige, Forsaringen frn troligen frn 1100-talet, s knnetecknas brott mot fridr, i detta
fall kyrkofriden, med dubbla bter (Hafstrm 1981:532; Brink 1996).
Fortfarande under 1800-talet s associeras helg med dagar under vilka frid
ansgs glla om n inte med samma juridiska betydelse som under medeltiden,
men nnu med den religisa innebrden levande. D fanns fortfarande begreppet julfrid, som allmnt i landet ansgs inledas p antingen homasdagen
den 21 december eller p julafton.
Skeppet har ofta ett samband med begreppet fridr och har som vi har sett
i mnga fall utgjort ett heligt rum dr frid rdde. Bten har i mnga olika
aspekter ocks utgjort en liminal symbol. Den har som votivgva och ofer varit aktiv i kontaktzonen mellan mnniskornas vrld och gudarnas vrld. Ktoniska gudomligheter i grnsomrdet mellan liv, dd och terfdelse i nsta
tillvaro har haft bten som attribut och symbol. Btar i gravarna terinns i
grnsomrdet mellan det hr livet och livet efter detta. Det ligger drfr nra
till hands att tolka bten som associeras med helighet, frid och grnser, som
en lmplig symbol fr att frstrka grnsen och kanske ocks ge ett gudomligt
skydd t omrdet innanfr dr frid rdde.
Btarna som begravts i stadsvallen och som underskts av Stolpe och Arbman r inte de enda btdelarna i vallen som kan tyckas svrfrklarade. Redan
vid underskningarna av vallens slut i sder p 1930-talet ptrfades en stor
mngd btnitar. Arbman tolkade dessa som rester efter btar som skulle ha
staplats ovanp sten och jordvallen. Holmquist Olausson ifrgasatte detta d
vallen var s vlbyggd att det frefll frmmande att man skulle ha staplat
gammalt skrpvirke p denna genomtnkta konstruktion (2001:10). Hon anser att nitar kan ha anvnts fr att bygga palissaden, men utesluter inte att btdelar anvnts i konstruktionen. Jag har i min avhandling kunnat visa att nitar
nstan uteslutande anvnts i rrliga objekt, framfrallt btar, d det rrliga
skrovet gr att spikar r olmpliga och man med brickan, som skiljer niten frn
en spik, istllet behver lsa fast niten frn insidan. I orrliga konstruktioner

B irk a nu

som kistor har istllet spikar anvnts. Skeppen byggdes av stark, radialsprckt
ek, som var betydligt svrare att kncka n tangentiellt sprckta eller sgade
plankor. Detta kan ha gjort btdelar till ett attraktivt material i en palissadkonstruktion. De begravda btarna och btpartierna har dock helt klart inte ingtt
i en sdan konstruktion, utan har istllet placerats hr avsiktligt med ett helt
annat syfte. ven vid de underskningar som genomfrts under 1990-talet av
borgens kraftiga vallkonstruktion, ptrfades i fyllningen nitar (HolmquistOlausson 2001:11). En analys visar att det hr ocks rr sig om btnitar.
Stadsvallens frlngning ut i vattnet r den plrad som avgrnsar hamnomrdet. ven hr ptrfades btdelar, dels vid de marinarkeologiska underskningarna p 1970-talet under ledning av Catharina Ingelman Sundberg, dels
vid de underskningar som gjorts under 2000-talet av Sjhistoriska museet och
Sdertrns hgskola. I det underskta omrdet vid plarna ptrfades bland
annat ett halvfabrikat till en lngre kl nerkrt vertikalt i dyn. Klen har aldrig
frdigstllts och saknar nithl fr fstandet av samborden, vilket alla klar vid
denna tid hade. Min tolkning r drfr i linje med vriga btar i avgrnsningen
till stadens omrde att den som btdel hade en srskild kraft att ge t grnsen
till stadens omrde som man kom inom d man lade till i hamnen.
Kommande forskning kommer att ge svar p om ven den begravda bten
som iakttagits i den ldre stadsvall som iakttagits vid de geofysiska underskningarna 2010 kan tolkas i linje med de vriga begravda btarna i Birkas senare
stadsvall, nitar frn btdelar som frekommer i vallarna, liksom btdelar som
frekommer i plsprren runt hamnomrdet. Mnniskors frestllning om
helighet avspeglades i jurisdiktionen och avgrnsningen av dessa i lagen fredade rum kan ha skett med religisa frtecken med hjlp av btar som utgjort
laddade liminala symboler. Bten skulle d representera ett gudomligt skydd
fr friden innanfr den grnsmarkering som vallen har utgjort.
f r ko rT n i n g a r
BjR

Birkartten, thet r: then ldsta stadzlag i Sveriges rijkeUtgiven

av J. Hadorph. Stockholm 1687.

NGL

Norges Gamle Lover. Utg. Av G. Storm.

NKS

Norges Kongesagaer. Utg. Av G. Storm.

UL

Upplandslagen

gL

stgtalagen

169

B irk a nu

170

l i T T E r aT u r
Arbman, H. 1943. Birka I. Die Grber. Text. Stockholm.
Baetke, W. 1942. Das Heilige im Germanischem. Tbingen.
Beowulf = Beowulf. Edited with an introduction, notes and new prose translation by
M. Swanton. Manchester 1978.
Birkartten, thet r: then ldsta stadzlag i Sveriges rijkeUtg. av J. Hadorph.
Stockholm 1687.
Brink, S. 1996. Forsaringen: Nordens ldsta lagbud. Det tvaerfaglige vikingesymposium
(15:1996:Aarhus), beretning fra femtende tvaerfaglige vikingesymposium. Aarhus. 27-55.
Callissendorf, K. 1964. Helg. Namn och bygd. Uppsala
Egils saga. Fornislndsk text. http://hem.passagen.se/a8145/.
Gennep, van., K. 1960. Manuel du folklore frangzis contemporain, 7 vols. Paris.
Germania = Tacitus Germania. Originalets text med svensk tolkning jmte inledning
och kommentar av Alf nnerfors. Stockholm 1969.
Grslund, B., 1986. Knut den store och sveariket. Scandia. Tidskrift fr historisk
forskning. vol. 52. Nr 2, 1986. 211-238.
Gustafsson, Y. 1993. Lnghundraledens landskap efter mnniskans ingrepp. I: Lnghundraleden, en seglats i tid och rum:50 bidrag om den gamla vattenleden frn Trlhavet till Uppsala genom rtusendena. Arbetsgruppen Lnghundraleden. Uppsala.
Hafstrm, G. 1981. Forsaringen. 529-534. Kulturhistoriskt lexikon fr Nordisk Medeltid..
Hjrne, E. 1979. Land och Ledung. Rttshistoriskt bibliotek. 31. Lund.
Holmbck & Wessn 1933. Svenska landskapslagar, Ser. 1. stgtalagen och Upplandslagen. Stockholm.
Holmquist Olausson, L. 2001. Birkas befstningsverk - resultat frn de senaste rens
utgrvningar. I: M. Olausson (red.) Birkas krigare. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet.
Hultkrantz, . 1992. Tabueringsfrestllningar kring isket. I: L-E. Edlund (red.)
Tabu, verklighet, sprk. Tio uppsatser om folkliga tabueringsfrestllningar och taxonomier. 35-53. Stockholm.
Larsson, G. 2007. Ship and Society. Maritime Ideology in Late Iron Age Sweden. Aun 37.
Uppsala University, Department of Archaeology and Ancient History.

B irk a nu

Larsson, G. 2011. Btar och sjfart p Lnghundraleden. I: Nytt ljus ver Lnghundraleden. Bygder, btar, natur. Arbetsgruppen Lnghundraleden.
Lehmann, K. 1886. Der Knigsfriede der Nordgermanen. Berlin.
Loggert, H. Mrk, K.E. Olsson. G. & Westerberg, A. 1993. Den mrkliga Toftesta
holme. I: Lnghundraleden, en seglats i tid och rum:50 bidrag om den gamla vattenleden frn Trlhavet till Uppsala genom rtusendena. Arbetsgruppen Lnghundraleden. Uppsala.
Montelius, O. 1881. Den frhistoriska fornforskningen i Sverige 1878-1879. I: Svenska
Fornminnesfreningens Tidskrift IV. Fjerde bandet, 1878-1880. P.A. Norstedt & Sner.
Stockholm. s. 178.
Nilsson, N. 1924. Kraniefynd frn Nrtuna socken i Uppland. Fornvnnen. Stockholm. 224-225.
Norges Kongesagaer. versatt av G. Storm & A. BuggeI.M. Stenersens Forlag. Kristiania 1914.
Olausson, M. 1995. Det inneslutna rummet om kultiska hgnader, fornborgar och befsta grdar i Uppland frn 1300 f Kr till Kristi fdelse. Riksantikvariembetet. Arkeologiska underskningar. Skrifter nr 9. Studier frn UV Stockholm.
Olav den Heliges saga. Snorre Sturluson. Nordiska kungasagor. II. vers. Av Karl G.
Johansson. Fabel bokfrlag. Stockholm 1992.
Rannsakningar efter antikviteter I: Sthle (red.) band 1, h 1, Uppland, Vstmanland,
Dalarna, Norrland, Finland. KVHAA Stockholm 1960 (1986).
Schnbck, B., 1957. A grafwae bakkae. Tor, vol. 3, pp. 133-147. Uppsala.
Selling, D. 1955. Wikingerzeitliche und fruhmittelalterliche keramik in Schweden.
Storm, G., 1888. Norges Gamle Lover. Norges gamle love indtil 1387. IV [-V 1-2].
Sundqvist, O. 2000. Freyrs ofspring. Rulers and religion in ancient Svea society. Uppsala.
hors, C-E. 1957. Den kristna terminologien i fornsvenskan. Helsingfors. Studier i
Nordisk Filologi 45.
Turner, V., 1997. he Ritual Process. Harmoundsworth.
Upplandslagen, see Holmbck & Wessn 1933.
Westerdahl, Ch. 2005. Maritim vertro: ett kosmologiskt bidrag till arkeologisk tolkning. Viking. Oslo.

171

B irk a nu

172

Vikstrand, P. 2001. Gudarnas platser. Frkristna sakrala ortnamn i Mlarlandskapen.

Acta Academiae regiae. Gustavi Adolphi LXXVII. Studier till en svensk ortnamnsatlas utgivna av horsten Andersson. 17. Uppsala.
Vita Anskarii = Rimbert, Vita Anskarii. Transl. by Charles H. Robinsson. London 1921.
stgtalagen, se Holmbck & Wessn 1933.

B irk a nu

B i r k a f l i c k a n s n Ya k l d E r
l i n da W H l a n d E r , a m i c a s u n ds Tr m
& s E B a s T i a n k . T. s . W r m l n d E r

inTrodukTion
r 1876 grvde arkeologen Hjalmar Stolpe ut gravflt 2A norr om borgen p
Birka nuvarande Bjrk och ptrfade en kistgrav med en liten licka frn
900-talets brjan. Graven gavs nummer Bj 463 och togs i sin helhet in som ett
preparat till Historiska museet (Arbman 1943:131f, Abb. 74; SHM samlingar 2011:
Bj 463). Sedan dess har hon varit knd som Birkalickan, och hon ingr numera
i museets utstllning Vikingar. Under sommaren 2011 inleddes ett projekt att
terskapa Birkalickan som helkroppsigur, och en silikonmodell av Birkalickans huvud och ansikte tillverkades av skulptren Oscar Nilsson. Helkroppsiguren behvde ven klder, och uppdraget att sy dem gick till arkeologen Linda
Whlander som studerat forntida textilt hantverk vid Bckedals folkhgskola.
Till sin hjlp hade hon Li Kolker vid Historiska museet, Sebastian Wrmlnder,
laborativ arkeolog, samt Amica Sundstrm som arbetar som textilarkeolog vid
Historiska museet samt r adjunkt i textilkonstruktion p Konstfack. I den hr
artikeln beskriver vi tankegngarna inom projektet, vad som r knt om barnklder under vikingatiden, samt hur tyger, drkt, smnad och mnster valdes
utifrn den forskning som gjorts p vikingatida textilrester.
B i r k a f l i c k a n o c H H E n n E s g r av
Flickan (igur 1) r gravlagd p rygg, med hger arm utefter sidan och den
vnstra armen lagd ver magen och bckenet. Hon var omkring 105 cm lng
och ganska spensligt byggd. En av hennes sexrstnder saknar rot, vilket tyder
p att tanden nnu suttit i kken och inte vuxit fram. Flickans lder kan drfr
uppskattas till mellan 5 och 6 r (Drenzel muntligen 2011). Kistan mter 1,35 x
0,4 meter. Av tret inns inget bevarat men spikarna som hll kistan samman
ligger kvar i sitt ursprungliga lge.

173

B irk a nu

174

figur 1. Birkalickan i sin grav efter att det skadade kraniet reparerats. Foto: L. Whlander.

Frutom ett litet rundspnne placerat p brstkorgen (igur 1) ick lickan med
sig ett halsband bestende av silver- och guldfolieprlor samt bl och gula
glasprlor, en kniv och ett nlhus av fgelben (Arbman 1943:131f; SHM 34000:

B irk a nu

Bj 463). I samband med rekonstruktionsarbetet av lickans huvud ptrfades

under huvudet ytterligare ett tjugotal prlor, vilket totalt ger cirka 40 prlor
i graven (Hedenstierna-Jonson muntligen 2011). I kistan frekommer ven
en del djurben. De kan antingen vara gravgvor i form av mat eller s utgr
de delar av boplatsmaterial som hamnat i graven tillsammans med fyllningen
ovanp kistan under begravningen (Drenzel muntligen 2011).
Det fanns inga knda textilier bevarade frn graven, frutom de textilrester
p undersidan av lickans spnne som beskrivs nedan. ven om inga hela plagg
har bevarats, s visar detta att lickan alldeles skert blivit begravd i klder. Hon
kan ha ftt p sig en festdrkt eller kanske en speciell begravningsdrkt. Till
drkten hrde mjligen ett blte av ngot slag kanske en snodd eller ett band
i vilket nlhuset och kniven hngde. Fr att skapa en drkt till henne ick vi drfr utg frn vad som r knt om barnklder i allmnhet under vikingatiden.
B a r n E l l E r v u x E n va d v i s a r g r av E n ?
Ann-Soie Grslund (1980:82) har identiierat 91 skelettgravar med barn p
Bjrk, vilket utgr cirka 17 % av skelettgravarna. Det r en lg andel jmfrt med grdsgravflt. Dessutom verkar en av brandgravarna innehlla ett
barnskelett, ven om det r svrt att ldersbestmma kvarlevor frn brandgravar. Grslund tnker sig att barngravar r en indikation p socialt verskikt
(1996). Gravfltet som Birkalickan begravts p innehll mnga rika skelettgravar av olika karaktr, och det inns ven ett troligt kristet gravomrde p
gravfltet. Att Birkalickan begravts i en kista kan eventuellt visa p att hennes
frldrar ville ge henne en kristen begravning. Hennes kista r emellertid rektangulr, och det r framfr allt trapetsoida kistor som kopplats ihop med den
tidiga kristendomen (Grslund 1980:19f; jmf. ven Gustafsson 2011).
Fre vikingatiden ick barn inte med sig ngra srskilda barnfreml i gravarna. Detta kan tyda p att barnen under sin levnad inte srbehandlades, utan
till vardags behandlades ungefr p samma stt som vuxna. Under vikingatiden ndrades gravskicket, och det hnde att barnen ick med sig speciella ting
i graven, ssom bjllror, askar med rullben, eller andra freml srskilt anpassade fr de yngsta. Enligt Grslund (1972/73; 1996) r framfr allt bjllror och
hngls vanliga i barngravar. Birkalickan har ftt med sig bde en kniv och ett
nlhus. Kanske var hon redan s pass vuxen att hon hjlpte till med smnaden i hemmet? Hon har dock inte ftt med sig sax och bryne, vilket frekommer i lera kvinnogravar (jfr. Arbman 1943 samt Gustafsson 2011).

175

B irk a nu

176

v i k i n g aT i d a k v i n n o k l d E r v E n
fr Barn?
De strre forskningsarbetena kring textilierna frn gravarna p Bjrk har
gjorts av Agnes Geijer (1938), Inga Hgg (1974; 1983; 1986) och Annika Larsson
(2007). Inga Hgg har ven gtt igenom det stora vikingatida textilmaterialet
frn Hedeby i nuvarande Tyskland (1984; 1991). Dessutom har Eva Andersson
(2003) gtt igenom material och tekniker i sin studie ver fynden av textilredskapen frn Birka och Hedeby. Ett annat viktigt bidrag r Anita Malmius textilanalys av fynden i en vikingatida kvinnlig btgrav (grav 36) i Gamla Uppsala
(2001:75f ). En bok om den europeiska medeltidens klder av Katrin Kania
(2010) har en katalogdel med mycket jmfrelsematerial till den vikingatida
drkten. Frutom det arkeologiska materialet kan ldre texter, smycken och
bilder av olika slag anvndas till studier av det forntida drktskicket. Drktskicket p bilder frn jrnlder har studerats av Eva-Marie Gransson (1999).
Annika Larsson har beskrivit drkterna till barn och vuxna av trlars, karlars
och jarlars slkt med utgngspunkt frn den fornnordiska dikten Rigsthula,
som terinns i Den poetiska eddan (Larsson 2007:263, 276f ).
En viktig frga vid arbetet med Birkalickans nya klder r vad det betydde
att vara barn eller vuxen under vikingatiden - social lder r ju inte ndvndigtvis detsamma som biologisk/kronologisk lder (Gustafsson 2011). Ska Birkalickan ses som ett barn, eller som en vuxen? Hade hon barnklder eller
sm vuxenklder? Frgan r inte ltt att besvara, srskilt som forskningen om
vikingatida barnklder i stort sett r obeintlig, och d de textilrester som inns
inte r fullt dokumenterade (Kania 2010:490). En ytterligare frga r om det
faktum att personen ldersmssigt r ett barn, ndvndigtvis betyder att hon
begravts som ett barn? Kan inte barnet lika grna ha blivit begravt som en vuxen,
fr att kunna fortstt sitt liv i ett ddsrike?
Att rekonstruera det vikingatida drktskicket frn gravfynd r inte heller helt ltt. Textilrester terinns oftast i anslutning till metallfreml ssom
smycken och vapen, dr utfllda metallsalter frn de korroderade (rostiga) fremlen skyddat textilibrerna frn nedbrytning i jorden. Textilier terinns
drfr oftast i rika och obrnda gravar med mnga gravgvor. Urvalet av bevarade textilier r drmed snedvridet, eftersom de framfr allt kommer frn
gravar fr mnniskor som hade det gott stllt, d.v.s. dr det ingick mngder av
gravgvor i begravningsskicket, eller som bar drkter med mycket metalliska
drktfreml. Det r dessutom oskert i vilken grad begravningsplaggen var
vardagsplagg eller inklder, eller kanske rent utav symboliska plagg. Birka var
ju en internationell handelsplagg, och det var nog lera personer som bar olika

B irk a nu

former av myndighetsdrkter, d.v.s. drkter som syftade till att legitimera

och pvisa deras sociala och juridiska stllning. ven i det vikingatida Hedebys gravar, boplatser och hamn har mnga textil- och plaggfragment blivit
funna. I Hedebys boplats- och hamnmaterial inns dessutom ler tygkvaliter
och framfr allt strre plaggfragment bevarade, vilka mjligen ven speglar
gemene mans och kvinnas vardagsklder (se Hgg 1984; 1991).
Allt tyder p att klderna under vikingatiden bars lager p lager. Hur plaggen kombinerades berodde bland annat p rstid, vderlek, social status och vad
ens drkt frvntades representera. De olika plagg som en vuxen kvinna kunde
bra p Bjrk och i Hedeby under vikingatiden, eller tminstone bli begravd
i, har tillverkats av framfr allt ull, lin/hampa och ibland siden. I sina publikationer av Birka- och Hedebymaterialet har Hgg identiierat olika plagg och
komponenter i den vikingatida kvinnodrkten, nmligen: srk, tunika, kolt,
hngselkjol/kjol, kjortel, trja, kaftan, sjal och mantel. Hgg delar in dem i ytterplagg och innerplagg, dr den senare sorten inte r liktydig med underplagg
(Hgg 1974; 1983; 1984; 1991). Nedan beskriver vi de olika plaggen lite nrmare.
srkEn

Srken (fornnordiska serkr, skyrta, ibland ven kallad undertunika, lat. tunica
inferior), var tillverkad av lin eller hampa och bars nrmast kroppen, ofta med
ett litet spnne i halssprundet. Hgg kallar den ven fr skjorta, och det r det
plagg vi vet minst om Det r lite oskert om den kunde vara med eller utan rm
och hur rmen avslutades. Srken kunde vara slt eller gofrerad, dvs. ttt veckad (genom att nl och trd anvnts fr att rynka ihop plagget i 2-3 mm djupa
veck, som d blir lite rundade. Nr plagget fuktats och lagts i press och sedan
torkat igen dras trdarna ut ur tyget). Den slta srken frekommer framfr allt
under ldre birkatid och den gofrerade under yngre birkatid. I Birkas gravar
terinns srken oftast under en hngselkjol, men i barngravar har den ven
burits som enda livplagg under en sjal. Srkarna i Birkagravarna r vanligtvis
vita eller naturfrgade, men det frekommer svl bl som rda fragment (se
nedan). Srkarnas linnevv r in till lite kraftigare, men aldrig grov. Det r inte
helt klart om linnesrkarna r importerade sterifrn eller om de r inhemskt
tillverkade. Frn Hedebys hamn frekom fynd av en igursydd, fotsid undertunika av tuskaftad ylle. ven i allmogedrkten har srken frekommit i ylle.
Tunikan

Tunikan (emellant kallar Hgg detta plagg fr undertunika) var ofta i int ylletyg, ibland dekorerat med brickband och siden. Den var frmodligen knlng
eller eventuellt vadlng, vilket visas av fastsydda brickband i tunikor frn Bir-

177

B irk a nu

178

kagravar. Troligen hade tunikan ngon form av sprund i halsen och ett trns
av brickband framtill. Drmed var den snarlik mannens dekorerade livrock,
som dock var ppen se trja och kaftan nedan. Tunikan hade lng rm, var
sluten framtill, och bars enligt Hgg ovanp srken, men under hngselkjolen.
Den siden- och brickbandsprydda tunikan ser Hgg som ett av de orientaliska plaggen som hr till yngre birkatid. Men det frekom enligt Hgg ven
en ngot enklare tunika eller kolt i ylle, utan brickbandsprydnader.
ko lT E n

Kolten var ett knlngt srkliknande livplagg med rmar, sluten framtill. I
halsen kan den ha haft ett sprund eller en vid linning.
HngsElkjolEn

Hngselkjolen (Hgg kallar detta plagg fr kjol - eventuellt motsvarar hngselkjolen fn. smokkr) var ett rmlst plagg i lin eller ylle (ripsartad ylletuskaft
eller diamantkypert i ylle, se vidare nedan) som bars ver srken eller ver
srk och tunika. Den hlls uppe av smala axelband fsta i bakstycket, och av
glor framtill. Den fstes ihop med tv drktspnnen, oftast i form av spnnbucklor. Det r fortfarande omdiskuterat exakt hur hngselkjolen sg ut och
hur den anvndes. I Birkas gravar har omlotthngselkjolar i linne ptrfats,
ibland tv burna samtidigt med en inre och en yttre del. Linne verkar ven
ha fungerat som foder eller skoning p yllehngselkjolar. Dessa var troligen
sydda i sidorna utan att ligga omlott. Hngselkjolar i linne kunde vara kantade med prydnadssnodd upptill, ungefr dr stygnen frn den nedvikta fllen framtill skulle synts. Yllehngselkjolen kunde ven den vara dekorerad,
tminstone upptill i framkanten, eller ver smmar, med en tvinnad eller ltad snodd och kantad med sidenband. Framstycket tckte brstet och ndde
nstan nda upp till armhlorna. glorna fr spnnbucklorna kunde vara av
ylle eller linne. Hgg ser tminstone den i sidorna ihopsydda yllehngselkjolen som ett plagg med rtter ned i ldre skandinavisk tid. I Hedeby har det
hittats fragment av en hngselkjol i tuskaftad ylle som mjligen bestod av
fyra delar. Den var snv upptill, fljde kroppens former och vidgade sig nedtill. I frbigende r det intressant att frga sig hur plagget fungerat under
en graviditet?
kjorTEln

Kjorteln (kyrtill, skjorta/skyrta, av Hgg ven kallad vertunika, lat. tunica superior) var ett lngt rmfrsett livplagg tillverkat av ylle, anvnt av bde kvinnor och
mn. Den var sluten p framsidan och bars utanp andra plagg men under yt-

B irk a nu

terplaggen. Kjorteln har antagligen haft lite olika snitt och lngd och den kunde
vara mnsterskuren och/eller igursydd. Den kunde ocks vara fodrad samt ha
olika prydnadsdekorationer eller kantbrm. I Hedebymaterialet r kjortlarna
sydda i fyrskaftad diagonalkypert, fotsida fr kvinnor och ungefr knlnga fr
mn. Numera kallar vi motsvarande lnga kvinnoplagg fr klnning.
Trjan

Trjan var enligt Hgg ett plagg i ylle med rmar, ppet framtill och med
stor halsringning. Beskrivningen pminner om en kappa och Hgg kallar den
ven fr kofta eller livrock. Ibland beskrivs den i litteraturen som jacka/trja.
Trjan kunde bras ver hngselkjolen och r ett av Hggs orientaliska plagg,
ven om den framfr allt hr till ldre birkatid. Den kunde frekomma med
prydnadsdelar av siden eller i enklare form utan dekorationer. Plagget hlls
ofta ihop med ett tredjespnne och med glor, fr att inte behva sticka nlen till ett drktspnne genom tyget. glorna var tillverkade i linne, siden,
sidenkltt linne eller ylle. Trjan kunde ven vara kantad med yllesnodd och
ibland var den fodrad. Enligt Geijer motsvarade detta plagg mannens livrock.
Under medeltiden var trjan fr kvinnor ett igurnra livplagg, och det Hgg
beskriver skulle vi istllet kunna kalla ppen yttre kjortel.
k a f Ta n E n

Kaftanen (mjligen fn. kpa) var ett tillskuret plagg med rmar. Plagget gick
omlott framtill och var vadlngt eller ngot kortare. Det var av asiatiskt ursprung och kopplas oftast ihop med mannens drkt. Om kvinnan burit kaftan
r oklart d Hgg kopplar ihop den med en bysantinsk hovdrkt kallad skaramangion - eller den trnsprydda ungersk-umagyareriska ryttarlivrocken - men
buren som tunika, dvs. sluten framtill. Detta srskilt med tanke p kvinnan
med hst i kammargrav Bj 965 som r begravd i en trnsprydd tunika som
gick till lren och var kilskarvad. Hgg freslr att den orientaliska kaftanen
och ryttarrocken blev introducerade i Norden redan under folkvandringstid,
varefter de s smningom utvecklades till tunika och kjortel.
sjal

Sjal. Enligt Hgg br ven en sjal ha ingtt i kvinnodrkten.

manTEln

Manteln var av ylle. Materialet varierar mycket i kvalitet och var mjligen i vissa
fall mnstervvd. Manteln kunde hllas ihop med ett spnne, och fynd visar att
spnnenlen kunde vara stucken igenom tyget. Hgg beskriver inte manteln nr-

179

B irk a nu

180

mare, men enligt Geijer verkar fyrkantiga mantlar ha burits antingen enkla eller
dubbelvikta p diagonalen. Ibland omnmns manteln som sjal.
andr a pl agg

Utver dessa plagg kan det ven ha frekommit ett frkldesliknande plagg av
siden (Hgg 1983:206) och eventuellt kunde kvinnor ven bra byxor (Kania
2010:491). Flera av de ptrfade klderna har varit dekorerade med broderier,
posament, brickbandsvvda band eller psydda beslag i silver. Fotbekldnader
samt dun, skinn och plagg av eller med pls, alternativt plsbrm anvndes ocks
(jfr. Geijer 1938; Arbman 1943, resp. gravplan; Andersson 2003, tabell 3). I mnga
kvinnogravar p Bjrk har den dde dessutom blivit begravd med en huvudbonad eller huvudduk, och ven olika sorters band frekom kring huvudet (Geijer
1938:143f; Hgg 1983:208; jfr. Arbman 1943, resp. gravplan). Frn Hedeby inns
lera fynd av tyg fodrat med dun (Hgg 1984:214f ). I btgraven i Gamla Uppsala
har ven nver ptrfats, eventuellt som del av en drkt (Malmius 2001:85).
Frutom bevarade textilfragment och drktdelar kan avbildningar ge ledtrdar till kvinnodrktens utseende. De typiska vikingatida avbildningarna visar en kvinna i proil med en fotsid kldedrkt i lera lager med slp, ibland
buren med en sjal eller mantel, ett blte och kanske ett halsband (Gransson
1999:37f ). De avbildade kvinnorna har emellertid oftast tolkats som valkyrior
eller som gudinnan Freja, s det r inte sjlvklart att bilderna r representativa
fr den vardagliga kvinnokldseln (Plochov 2007 med referenser). Det r inte
helt tydligt vad slpet som syns p kvinnobilderna r fr slags plagg. Det skulle
kunna vara en lng mantel eller tillhra ngon annan del av drkten n srken,
tunikan eller kjorteln.

figur 2. srkar av Typ 1.

Efter Kania 2010, ig.52.

En av de ldsta formerna fr en srk frn folkdrkterna

i Norden kommer frn Vingker. Det r en s kallad
helsrk dr tyget r dubbelvikt fr fram- och baksida
utan axelsmmar (Hgg 1974:24f, ig. 16). Denna srk r
geometriskt klippt, utan bjda mnsterdelar, och har en
fyrkantig underrmskil. En liknande srk har troligen
burits under vikingatiden, men utan ihopdragen rmavslutningskant. Kania presenterar tre grundtyper av en
forntida srk (igur 2) (Kania 2010: ig. 52, 129, 137, 491).
Fragment av triangelformade kilar till sidorna i en kort
tunika inns frn Hedeby och till vertunikan inns en
fll och en kil. ven rmdelar till olika plagg har identiierats (Hgg 1984:42f, 51f; se ven Kania 2010: 273).

B irk a nu

B a r n k l d E r u n d E r v i k i n g aT i d E n o c H
j m f r E l s E m aT E r i a l
Det inns inga hela plagg till barn bevarade frn vikingatiden. Likas saknas
avbildningar av lickebarn den lilla mn frutom en mjlig bild av en
licka, kanske en trllicka, p en gotlndsk bildsten frn Lrbo (Lrbo St
Hammars IV, Gransson 1999, ig. 29). Frn Herjolfsns p Grnland inns
det tre medeltida men utseendemssigt mycket lderdomliga barndrkter bevarade (No 44, No 61 och No. 62) (stergrd 2003: 178f, 192f; Fransen m. l.
2010:96f; Kania 2010:113f ). Mnster till ngra av de grnlndska klderna har
nyligen ter publicerats (Fransen m.l. 2010). Det kan i frstone verka tveksamt att jmfra medeltida och vikingatida plagg, men Hgg (1984:214f ) ser
samma sorts mnsterklippta plagg i Hedebymaterialet som i det Grnlndska,
ven om de slitsfrsedda plaggen i Hedeby verkar vara snvare. Falska smmar,
vilka gr plaggen symmetriska utan att tyget behvs klippas isr, syns p de
Grnlndska drkterna och anvndes svl under vikingatid som under medeltid (Kania 2010:95). Bevarade koltar frn historisk tid pminner starkt om de
grnlndska barnklnningarna/koltarna, vilket tyder p att kolten kan ha sett
likadan ut under mycket lng tid.
Frn medeltiden inns lera avbildningar som visar lindade spdbarn (Liby
1997). Sm barn av bgge knen bar fram till 1900-talets brjan kolt (drav uttrycket koltldern), ett plagg mycket likt en lng kjortel. Nr barnen ansgs
tillrckligt stora ick de gradvis klder motsvarande den vuxnas kldedrkt.
Vanligtvis verkar bytet ha skett runt 7 rs lder (Kania 2010:113f ). ldern fr
bytet verkar dock ha varierat genom historien, och tycks ven ha varit en mognadssak - barn som var ofrdiga kunde ha kolt nda tills 18 rs lder (Liby
1997:87). Idag ingr kolten fortfarande i den samiska kldedrkten, bde fr
vuxna och barn. Eftersom kolten i folkdrkten sg likadan ut fr pojkar och
lickor s skiljdes de t genom olika huvudbonader och frklden: lickmssan hade mittstycke och sidstycken medan pojkmssan var konstruerad av sex
kilar. Flickorna bar dessutom midjefrklde och pojkarna ett frklde med
brstlapp (Liby 1997:86f ).
v i k i n g aT i d a T Yg
Vikingatida textilier var tillverkade av organiska material i form av vxtibrer
som hampa och lin, och av animaliska ibrer som ull och silke. ven lder,
pls och dun anvndes (Andersson 2003, 35f; Hgg 1986, Tab. 8:1). Organiska
material bryts oftast snabbt ned av mikroorganismer i jorden, men kan un-

181

B irk a nu

182

der speciella omstndigheter bevaras under lng tid. I mossar och kompakta
lerlager kan inte mikroorganismer vxa till, och inte heller i nrvaro av hga
metallhalter (frn exempelvis korroderade metallfreml, se ovan). Drfr r
det framfr allt gravar med metallfreml som innehller textilier, och d i
sm men ofta mnga fragment alldeles bredvid metallfremlen. Det innebr
att vi har en god uppfattning om hur tygerna har sett ut, samt vilka material,
bindningar och ttheter som frekommit, men vi saknar en tydlig bild av hur
drktsnitten sett ut. Hgg ppekar dock att av de ca 4800 bevarade textilfragmenten frn Birkas gravar s beskrev Geijer endast 5%, och avbildade ytterligare 5% av dem (Hgg 1986, tab. 8:2; Hgg 1983:205; se ven Andersson 2003:35,
tab. 2). Det inns sledes stora mngder material kvar att underska.
Andersson (2003:27f, 99) har studerat fynden av textilredskap frn Svarta
jorden p Birka, och anser att bland annat fynden av vissa slndtrissor visar
att det var mjligt att p plats tillverka riktigt ina textilier av hg kvaliet. Den
vanligaste vvtekniken var med en upprttstende vvstol.
Den oftast frekommande materialgruppen r ull vvd i 2/2 kypert eller
i diamantkypert. Ull i tuskaft frekom men var mindre vanligt. Diamantkyperten var alltid av mycket in tygkvalitet med ena trdsystemet ttare n det
andra, vilket skapade den karakteristiska rombiska formen. I regel var varpen ttare n inslaget, och vanliga ttheter var mellan 25-60 (varp) och 1220 (inslag) trdar per cm. Kypert i 2/2 var oftast ngot grvre jmfrt med
diamantkypert, d den senare hade mellan 11-22 och 7-13 trdar per cm, vilket
fortfarande utgr en relativt in tygkvalit (jfr. Geijer 1938; Hgg 1986 samt
Andersson 2003:36f ). Det rder delade meningar inom textilforskningen om
var diamantkyperttygerna tillverkats. I skrivande stund grs isotopanalyser p
lera fragment funna i Norden fr att se om ullen r av Skandinaviskt ursprung
eller importerad frn orienten.
Den andra stora materialgruppen r lin, som nstan uteslutande r vvt
i tuskaft med ungefr 15 till 20 trdar per cm i bde varp och inslag. Ibland
frekommer ven kypert. Frn Birka inns ungefr 800 fragment av lin eller
hampa bevarat frn gravarna (Hgg 1986, tab. 8.2). Det r oklart om linet varit
lokalt tillverkat eller importerat (Andersson 2003:151).
Den tredje materialgruppen r silke, som inte producerades i skandinavien
under jrnldern, utan alltid var importerat. I Birka ptrfas tv typer av sidentyg. Den vanligaste r ett mnstervvt tyg i samitumbindning, vilket r ett
inslagsttt tyg med tv inslagssystem och ett varp- och ett innervarpsystem.
Den andra typen, som endast inns bevarad i ett exemplar, r en tunn tuskaftbindning med lyfta varptrdar, s kallad varpmnstrad tuskaft. Den varpmnstrade tuskaften hrrr troligast frn Kina medan samitum antagligen har ett

B irk a nu

mer orientaliskt ursprung. I Birka inns en relativt stor mngd posamentarbeten i form av dekorativa band, ofta fastsydda p siden. Det inns ven gott
om brickvvda band i Birkas fyndmaterial, vilka i princip alltid har silkestrd i
varpen och botteninslaget. Som mnsterinslag har de vanligen silvertrd, men
ven guldtrd frekommer. P Birka har en bricka fr brickbandsvvning hittats, tillverkad i ben (Andersson 2003: 90). Det visar att de brickvvda banden
kan vara vvda i Skandinavien, ven om sjlva sidentygerna r importerade (jrf.
Hgg 1986, 52 samt Andersson 2003: tabell 3, s. 90).
frgEr
Ull och lin har olika kemisk uppbyggnad och drfr fster frg olika p dem.
De lesta frger krver dessutom ngon form av betmedel fr att bli frgbestndiga. Alun (KAl(SO4)212H2O) r kanske det vanligaste betmedelet idag,
men frr i tiden anvndes ven andra mnen, exempelvis vxten plattlummer
(Diphasium complanatum, obs! fridlyst) (Taylor 1999; Duf & Sinclair 1988;
Linder 1720). I Birkas gravar har rda, bl, bruna samt eventuellt gula textilier
ptrfats. ven materialens naturliga frger frekommer (Geijer 1938:157f, bilaga I; Hgg 1974). Det har sannolikt funnits en mycket strre frgrikedom n
s, men efter tid i jorden urlakas frgerna s att de blir svra att uppfatta med
gat, och det krvs kemiska analyser fr att se vilken frgvxt som anvnts. Nr
det inns synlig frg kvar r frgerna i regel mrka/djupa, vilket innebr att
mycket frgmne har anvnts. Mer frgmne lmnar tydligare spr, men blir
ocks dyrare, vilket gr sdana tyger till frmodade hgstatusfreml.
Pigmentanalyser p vikingatida textilier, inte endast frn Birka, har visat
att rtt ofta kom frn Krapp (Rubia tinctoria), Polsk korsenill (porphryrophora
polonica) samt olika Galiumarter inklusive vitmrarot (Galium boreale). Bltt
kom frn Vejde (Isatis tinctoria), en inhemsk vxt som behver fermenteras i
exempelvis urin fr att kunna anvndas, och som odlades i hela Europa. Importerad bl indigofrg slog inte igenom frrn sjvgen till Indien hittades av
Vasco da Gama i slutet av 1400-talet. De skeppslaster av indigo som drefter
regelbundet fraktades till Europa slog helt ut den Europeiska vejdeindustrin.
Gult, som r svrt att identiiera, kunde stadkommas p lera stt, exempelvis
med Vau (Reseda luteola) (se Hofenk de Graaf 2004 fr respektive frg och
vxt; Nockert 1991; Walton 1988; se ven Geijer 1938, bilaga I).
Under frromersk jrnlder blev det vanligt att sortera ullen i olika frger/
nyanser, vilka sedan anvndes fr att skapa rut- och randmnster i tyget. Detta
stt att mnstra tycks ha minskat nr frgningen slog igenom, d istllet stora
enfrgade tygstycken brjade dominera. Rutor och rnder frekommer dock

183

B irk a nu

184

Figur 3. Halsband med rundspnne frn barngrav Bj 948. Ur Arbman (1940, Taf. 124:2).

terigen i fyndmaterialet frn tidig medeltid, nu baserade p olika kulrer som

exempelvis rd botten med grn rand. Geijer iakttog emellertid att tv vikingatida ulltextilbitar, i hennes grupp III gravarna Bj 847 och Bj 1090 var
tvfrgade med en randad bl och rdbrun varp med rdbrunt inslag (Geijer
1938:36; se ven Andersson 2003:37).
dE T f rgY llda B ron s s p n n E T oc H
TExTilrEsTEr
Det lilla rundspnnet (se igur 1 & 4) i Birkalickans grav r av en typ som
frekommer i 22 kvinno- och barngravar p Bjrk. Tv av fynden har gjorts i
omrdet Svarta jorden, och fem av gravarna, inklusive Birkalickan, r barngravar (igur 3). Spnnena r av tre olika standardtyper samt en udda typ, och r
funna i olika gravtyper, dribland kistgravar, skelettgravar, kammargravar och
i en brandgrav. Birkalickans spnne r av den typ som Holger Arbman gett
nummer 15 (Arbman 1943:131f; 1940 Taf. 70:1315,124:2). Enligt Ingmar Janssons indelning av de sm rundspnnena p Bjrk tillhr den Typ II: A. Djurornamentiken p spnnet r i Borrestil, med tre sm djurhuvuden. Liknande
spnnen frekommer som fynd ven p Island, i Danmark, i Norge, p land
och i Ryssland. P Gotland har tre spnnen som fortfarande sitter ihop efter
gjutning blivit funna. Spnnena har sin strsta utbredning sterut, med lest i
Sverige och Ryssland ( Jansson 1984; Grslund 1972/73; Ambrosiani et al. 1973).

B irk a nu

Gravar p Bjrk med de olika typerna av rundspnnet r: Typ 13: barngrav Bj

737 A, barngrav Bj 1095, Bj 1130; Typ 14: Bj 138B: ej frgylld, Bj 865, barngrav Bj
948, Bj 963, Bj 967, Bj 973, Bj 1161; Typ 15: Bj 60A, Birkalickan Bj 463, Bj 511, Bj
517, Bj 518, Bj 835, Bj 841, Bj 845, barngrav Bj 846, Bj 1084, Bj 1161; Samt en udda
frn Bj 800 (Arbman 1940: Taf. 70, 124:2, 1942: se resp. grav).
Flera av rundspnnena har textilrester och de har studerats av bde Agnes
Geijer och Inga Hgg. Hgg har visat att i gravarna med detta lilla rundspnne
frekommer en vit eller naturfrgad slt srk i gravarna Bj 973, 60A och 737A,
samt en gofrerad srk i gravarna Bj 1084, 517 och 835. I en av gravarna, Bj 60 A,
r linnesrken mjligen bl. I Bj 835 frekommer det frutom en gofrerad srk
ven ett plagg av yllerips och sidenband (Geijer 1938:15, 157 f; Hgg 1974: ig.53).
Hgg iakttog att om det endast frekommer ett enkelspnne i drkten,
utan tillhrande trelikigt spnne, likarmat spnne eller ovala spnnbucklor,
s var placeringen inte enbart vid halssprundet, utan kunde ven vara placerat
ngot ned p brstkorgen (se Bj 463, 554, 638, 737A, 738, 762, 831 och 1095).
Detta verkar vara vanligt i barngravar, men som just sprundspnne frekommer de i enstaka fall ven hos barn och yngre lickor (se igur 3 samt Bj 642
och Bj 948) (Hgg 1974:18f ).
Hggs underskningar visade att det skulle innas textilier kvar i ett av
spnnena tillhrande en annan barngrav, Bj 737A, med likadant spnne (Hgg
1974:16). Vid en frnyad underskning av baksidan p Birkalickans spnne,
framkom att dr fanns tunna trdar bevarade vid jrnnlens fste. Det gr inte
att med blotta gat se vilket material trdarna r gjorda av, men det r mycket
ina och br sledes ha tillhrt en drkt av hg kvalitet!
u n d E r s k n i n g av T E x T i l r E s T E r i d E a n d r a
B a r n g r ava r n a
D det i Birkalickans grav inte inns ngra bevarade textiler frutom trdfragmenten p spnnets baksida (igur 4), beslt vi att nrmare studera de andra
barngravarna med samma typ av rundspnne. Dr hittade vi textilrester i korrosionen p baksidan av ler spnnen n vad som tidigare rapporterats.
g r av B j 737A

Barngrav Bj 737A r en kistgrav fr ett barn i Hemlanden, gravomrde 1C,

ptrfad i samma gravhg som en vuxen person (Bj 737B). Graven inns med
i Inga Hggs underskning om kvinnodrkten i Birka och hon fann att det
fanns rester av en slt srk i lin p det lilla rundspnnet (se ovan) (1974:16).
Flickan har ftt med sig det frgyllda bronsspnnet, med en bronsring, p ett

185

B irk a nu

186

Figur 4. Undersidan av Birkalickans rundspnne i C. Hedenstierna -Jonsons hand under utgrvningen sommaren 2011. foto: l. Whlander.

halsband med 6 silverfolieprlor. I fyllningen lg ven en kam av horn (Arbman 1940: typ taf.70:13, 1942:261f ).
Den nya underskningen (igur 5) visade att det mycket riktigt fanns textil
bevarad p baksidan av spnnet. Textilen r fragmentarisk och nedbruten men
det syns att trdarna r ina och bundna i tuskaft. Det r en in och tt kvalit.
g r av B j 8 4 6

Grav Bj 846 innehll ett skelett efter ett barn begravd i en kista i Hemlanden, gravomrde 1B. P det frgylla bronshnget inns rester av en ldersnodd.
Flickan har ven ftt med sig spnnbucklor (Arbman 1940: Taf.70: (typ)15, Taf.
65:2, 1942:321; SHM samlingar 2011: Bj 846), varfr graven ven tolkats som
tillhrande en ung kvinna (Brennan 1997).
Den nya underskningen visade att det inns rester efter en tunn trd vid
nlhylsan p spnnets baksida. Textilen r dock alltfr fragmentarisk fr att
det ska g att avgra material, bindningstyp och tthet.
g r av B j 94 8

I barngrav Bj 948, i en kista i Hemlandens gravomrde 1A, har det gravlagda

barnet ftt med sig ett nstan identiskt halsband med prlor och spnne/hnge
som Birkalickan. Det r mer variation p prlorna och hon har ocks ftt med

B irk a nu

187

2 mm

figur 5. mikroskopbild av textilier p baksidan av

spnnet i Bj 737a. foto: a. sundstrm

2 mm

figur 6. mikroskopbild av textil p baksidan av spnnet i grav Bj 948.

foto: a. sundstrm.

B irk a nu

188

sig ett prlhnge med bergkristall (Wrmlnder & Whlander 2012). Graven r
en av tre i en gravhg och de andra r barngrav Bj 947 och kvinnograv Bj 946.
Flickan har ocks ftt med sig en bronsbjllra, en kniv, en nyckel, ett hngls av
jrn och en vikt (Arbman 1940: typ Taf.70:14, Taf.124:2; 1943:372f, abb. 323).
Den nya underskningen visade att ett tyg i tuskaft bevarats p spnnets
baksida (igur 6). Textilen r dock kraftigt nedbruten och endast trdar inns
kvar. De r i in kvalit och bindningen r relativt gles.
g r av B j 10 95

I denna lickgrav, Bj 1095 i Hemlanden, omrde 1A, fanns inga spr kvar efter barnets skelett. Spnnet r tillverkat i starkt frgylld brons. Barnet har ven
ftt med sig en bjllra, en jrnkniv och en liten kruka (Arbman 1940, Taf. 70:13;
1942:458). Den nya underskningen visade ingen bevarad textil p detta spnne.
aT T s Y k l d E r s o m i n T E f i n n s
Infr smnaden av Birkalickans klder bestmdes det att tyget p grund av
kostnadsskl skulle kpas frdigproducerat och inte vvas nytt. Allt skulle
emellertid vara handsytt med vikingatida snitt och smnadsteknik, i mesta
mjliga mn. Den frsta tanken var att lickan skulle f en srk och en sjal, i
vilken spnnet skulle sitta fast. Denna id ick dock revideras eftersom en tunn
kjortel inte skulle vara tillrckligt fr att dlja rekonstruktionens skyltdockekropp. Det bestmdes istllet att hon skulle f en srk av linnetyg och ver
denna en kjortel i ull. Det skulle vara ina plagg och inte vardagsklder.
Som utgngspunkt fr de nya klderna valdes Kanias srktyp 1 (igur 2) (2010:
ig. 52) med helt geometriska former. Ett nytt grundmnster, i tv varianter,
konstruerades fr en vit linnesrk och en rd yllekjortel (igur 7, fljande uppslag). Analysen av Birkalickans spnne visade ju att det suttit p ett tyg av hg
kvalitet, varfr vi valde ett int, vitt linnetyg och en rd diamantkypert som
material. Tyger i diamantkypert r ovanliga idag, och svra att inna i handeln.
P Adels i nrheten av Bjrk ledde Solveig Magnusson fr ngra r sedan
ett projekt dr vvaren Barbara Baron vvde upp tyg med fynd frn Birka som
frebild. Gldjande nog hade Barbara ett rtt tyg i diamantkypert kvar som
museet ick kpa. Tygets rda frg motsvarar krapprotens rda nyans och trddiametern r lmplig, ven om tyget har lite fr f trdar per cm i varpen fr
att helt motsvara textilfynden frn Birka. Till srken valdes ett blekt och ttt
vvt linnetyg. Fr att f rtt mtt p klderna mttades tyget direkt p dockans
kropp och en provkjortel syddes. Efter en liten justering kunde sedan smnaden av hennes nya klder brja.

B irk a nu

s m n a d s T E k n i k o c H s T Yg n
De olika vikingatida smmarna r utfrligt beskrivna av Hgg. Flera olika
smmar kan anvndas, och de har ofta en speciell funktion vid olika platser p
plagget. (1991: abb.102), Kania (2010:89f ) och i boken Nordbomnstre (Fransen
m. l. 2010:28f ). P vikingatida fynd r stygnen mycket korta och sys helst
s att de inte syns frn utsidan p plagget (se referenser ovan). Smmarna r
oftast nedsydda mot tyget, d.v.s. fsta i tyget och vnda mot framsidan p drkten. Nedan beskrivs de stygn som anvnts i Birkalickans drkt.
Fr den vita srken anvndes vit, vaxad lintrd och fr den rda anvndes
samma trd som till vven. P den vita srken, som r dubbelvikt med ett hl
fr huvudet, behvdes ingen sm vid axeln. P den rda kjorteln r axelsmmarna nedsydda mot tyget t varsitt hll, s platt som mjligt, fr att axelsmmen ska bli smidigare (igur 9). De stygn som anvndes i sidorna p de bda
plaggen r efterstygn (igur 10), medan de invikta halsringarna och fllarna r
fsta med kaststygn (igur 11). P plaggens ena sidan har de tv sidokilarna sytts
ihop till en, medan tyget p den andra sidan bestr av en strre hel kil. Drfr
syddes en falsk sm i mitten p den hela kilen, fr att det ska se ut som tv
ihopsydda kilar, vilket gr att det ser ut att vara lika mnga smmar p bda
sidorna av plaggen. (Kilarna kan klippas ut p lite olika stt, beroende p hur
tygbitens form ser ut).
Den vita srkens halsringning har nstintill en rullad kant (igur 12). Den
rda kjortelns fll i halsringningen r enkelt invikt och har frstrkts med en
tvinnad snodd, som lagts efter kanten och sytts fast samtidigt som kanten fllades. Detta gjordes fr att den klippta kanten inte skulle rispas upp. Nedtill
och i rmsluten r bda plaggen fllade genom att tyget r invikt tv gnger
och sedan uppsytt. Endast ett litet stygn har tagits i framsidan av tyget fr att
stygnen ska synas s lite som mjligt. Ibland lses trden i ett korsstygn fr att
trden inte ska dras s ltt.
Den frdiga vita srken ser igursydd ut och r lngre i bak (igur 13). Att
srken sticker fram under kjorteln i halsringningen och i rmarna samt att
bde srk och kjortel r lite lngre i bak, r ett medvetet val. Dels med tanke
p att sprundspnnen frmodligen synts och dels fr att alla bilder av kvinnor,
eller om det r gudinnan Freja, visar ett drktskick med lager p lager och att
i princip alla har slp.
Den rekonstruerade Birkalickan har blivit ett populrt inslag p Historiska museet, och utgr nu en permanent del av museets utstllningar.

189

B irk a nu

190

figur 7. grundmnster till vit srk i linne och rd kjortel i diamantkypert. av l. Whlander.

B irk a nu

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
B i r k a f l i c k a n s d r k T: m n s T E r o c H m T T
En srk eller kjortel kan sys efter mnstret i igur 7 enligt fljande beskrivning.
Brja med att mta bredden p axlarna. Lgg till tv centimeter p var sida,
plus smsmnen. Smsmnen kan variera beroende p om du vill gmma
tygkanten, dvs. vika in den tv gnger, i ett tunnare tyg, s att inte den fransiga
kanten syns genom tyget, eller om den kan vara enkelt nedsydd i ett tjockare tyg. Du behver med andra ord en tygmngd motsvarande lngden frn
nacken till ankelns hgsta punkt gnger tv, samt rmens bredd eller lngd,
beroende p om det ska sys en liten eller stor srk eller kjortel. Nr du klipper ut mnsterdelarna i tyget, tnk p att anvnda tyget s att det blir s lite
tygspill som mjligt. Klipp ut sidokilarna frn ena sidan av tyget (tnk p
lngden bak om du vill ha slp) och klipp eventuellt ut de fyrkantiga underrmskilarna i vre nden p sidokilsbiten fr att spara tyg. Klipp ut lika stora
rmar, med eller utan en lite sneddad linje mot handleden. Om du syr den vita
srken behvs en s lng tygbit att den kan vikas dubbel (fr att det inte ska
bli axelsmmar). Glm inte att lta den vara lngre i bak om du vill ha slp.
Klipp halsringningen s liten som mjligt och klipp sprundet. Justera sedan
halsringningens storlek vid provning. Den rda kjorteln har axelsmmar, vilket gr att du kan planera klippningen av tyget annorlunda. Se bara till att du
har tillrckligt med tyg fr kilarna lngs med sidorna.
Brja med att lgga ut alla delar dr de ska vara. Fr srken, brja med att bestmma var mitt p axeln ska vara (lngre tyg i bak fr slp). Fst sedan mitten
av rmen vid axelns lge, rta mot rta och sy lngs kanten. Sy inte hela vgen
ut, utan spara 1,5 cm p var sida. Sy p andra rmen. Sy sedan fast fyrkantskilen
i vinkeln p framsidan p plagget. Spara alltid 1,5 cm och sy sedan fast fyrkantskilen p baksidan av plagget (igur 8). Gr likadant p andra sidan. Sy nu ihop
rmarna. Sy ihop sidokilen som bestr av tv delar och sy en falsk sm p den
andra. Sy fast sidokilarna i direkt anslutning till den fyrkantiga underrmskilen.
Genom detta vidgas plagget direkt frn under rmen: antingen fr srken eller kjorteln vidd redan frn underrmskilen eller s syr du ned en bit i sidan av
plagget innan du syr i sidokilen, vilket gr plagget snvare. Tnk p att sidokilarna ska rcka till slpet i bak. Det kommer att bli en lite konstig kant nedtill
men den jmnar du till vid fllning, efter att du sytt i kilarna och har provat din
srk eller kjortel. Hoppas du kommer att trivas i din nya drkt!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

191

B irk a nu

192

figur 8. fyrkantskilen fastsydd under rmen p den

vita srken. foto:
l. Whlander.

figur 9. nedsydd
sm vid axeln.
foto: l. Whlander.

B irk a nu

193

figur 10. Efterstygn vid sidsm eller falsksm.

foto: l. Whlander.

figur 11. kaststygn vid fllningen av halsringningen

p den vita srken. foto: l. Whlander.

figur 12. den vita srken frdigsydd. foto: l. Whlander.

B irk a nu

194

figur 13. Birkalickan med sina nya klder i utstllningen Vikingar p Historiska museet.
foto: l. Whlander.

B irk a nu

sluTord
En rekonstruktion av Birkalickans klder var inte mjligt eftersom endast
trdfragment terstr av den ursprungliga drkten. Istllet har vi haft som ml
att ge henne klder som r trovrdiga utifrn det vi idag vet om vikingatidens
barnkldsel. Kunskapen p det omrdet r dock begrnsad, och det inns ett
tydligt behov av forskning kring jrnlderns och vikingatidens klder fr barn.
Genom frnyad analys av materialet i de dokumenterade barngravarna samt
underskning av de gravar vars textiler nnu inte analyserats, hoppas vi i framtiden lra oss mer om vilka slags kldesplagg som anvndes av barn, om snitt
och utseende hos dessa plagg och om vad som var typiska barnaccessoarer. En
ytterligare frga att besvara r relationen mellan plaggen, det vill sga vilka
plagg som fungerat som underplagg, mellanplagg, verplagg och ytterplagg i
den forntida drkten. Andra frgor rr vilka material och frger som anvndes i barnklderna, materialens geograiska ursprung samt vilka tekniker och
redskap som anvnts fr att frfrdiga klderna. Mycket terstr att gra, och
frhoppningsvis kan Historiska museets Birkalicka inspirera till ler forskningsinsatser p omrdet.
Ta c k
Charlotte Hedenstierna-Jonson, Inga Hgg och Mari-Louise Franzn har
under skrivandets gng bidragit med kloka synpunkter som frbttrat artikeln.
Eventuella kvarvarande misstag r dock frfattarna ansvariga fr.
rEfErEnsEr
Ambrosiani, B., Crabb, P.J. & Madsen, H.J., 1973. Birka. Svarta jordens hamnomrde.
Arkeologisk underskning 190-71. Riksantikvariembetet rapport C1 1973. Stockholm.
Andersson, E. 2003. Tools for Textile Produktion frn Birka and Hedeby. Birka Studies,
8. Excavations in the Black Earth 1990-1995. Stockholm.
Arbman, H. 1940 & 1943. Birka I, Die Grber: Tafeln und Text. Kungl. Vitterhets-,
historieoch antikvitetsakademien. Stockholm.
Brennan, A. 1997. he Role of children in the Viking Age, an archaeological perspective.
Rijksuniversiteit Groningen.
Duf, D.G. & Sinclair, R.S. 1988. he Use of Aluminium in Clubmoss as a Dye Mordant. I: Dyes in History and Archaeology 7. 25-31.

195

B irk a nu

196

Fransen, L., Nrgaard, A. & stergrd, E. 2010. Nordbomonstre. Dragtsnit fra Middelalderen. Aarhus Universitetsforlag.
Geijer, A. 1938. Birka III. Untersuchungen und Studien. Die Textilfunde aus den Grbern. Uppsala.
Grslund, A-S. 1972/73. Barn i Birka, I: Tor. Uppsala. 161-179.
Grslund, A-S. 1996. Barn i stan. Historiska nyheter nr. 61.
Grslund, A-S.1980. Birka IV. Untersuchungen und Studien. IV. he Burial Customs. A
study of the graves on Bjrk. Stockholm.
Gustafsson, P. 2011. Birkas Barn En studie om social stratiiering p Birka. Kandidatuppsats i arkeologi. Stockholms universitet.
Gransson, E.-M. 1999. Bilder av kvinnor och kvinnlighet. Genus och kroppssprk under
vergngen till kristendomen. Stockholm Studies in Archaeology. Stockholm.
Hofenk de Graaf, J.H. 2004. he Colourful Past origins, chemistry and identiication
of Natural Dyestufs. Garoldo.
Hgg, I. 1974. Kvinnodrkten i Birka. Livplaggens rekonstruktion p grundval av det
arkeologiska materialet. Aun. Archaeological Studies. Uppsala University Institute of
North European Archaeology. 2. Uppsala.
Hgg, I. 1983. Birkas orientaliska praktplagg, Fornvnnen78. 204-223.
Hgg, I. 1984. Die Textilfunde aus dem Hafen. Berichte ber die Ausgrabungen in Haithabu. Bericht 20. Neumnster.
Hgg, I. 1986. Die Tracht. I: G. Arwidsson (red.) Birka II:2. Untersuchungen und Studien. Stockholm. 51-72.
Hgg, I. 1991. Textilfunde aus der Seidlung und aus den Grbern von Haithabu. Berichte
ber die Ausgrabungen in Haithabu. Bericht 29. Neumnster.
Jansson, I. 1984. Kleine Rundspangen, kap 8, I: G. Arwidsson (red.) Birka II:1. Systematische analysen der Grberfunde. Stockholm. 58-74.
Kania, K. 2010. Kleidung im Mittelalter. Materialen-Konstruktion-Nhtechnik. Ein
handbuch. Bhlau Verlag.
Larsson, A. 2007. Kldd krigare. Skifte i skandinaviskt drktskick kring r 1000. Opia
39. Uppsala universitet.
Liby, H. 1997. Klderna gr upplnningen: folkligt mode - tradition och trender. Upplandsmuseet.

B irk a nu

Linder, J. 1720. Swenska frge-konst, med inlndske rter, grs, blommor, blad, lf, barkar,
rtter, wexter, och mineralier.
Malmius, A. 2001. Textilanalyser I: Nordahl, E. Btgravar i Gamla Uppsala. Spr av
en vikingatida hgrestndsmilj. Aun 29. Uppsala. 75-92.
Nockert, M. 1991. he Hgom ind and other Migration Period textiles and costumes in
Scandinavia: Hgom part 2. Ume.
Plochov, A. 2007. An Interesting Find from Staraja Ladoga: A Representation of
Freyja? I: U. Fransson, M. Svedin, S. Bergebrant & F. Androshchuk (red.) Cultural
interaction between east and west, Archaeology, artefacts and human contacts in northern Europe. Stockholm. 61-65.
SHM 2011: http://mis.historiska.se , Temasidor, Bjrkgravarna.
Taylor, G.W. 1999. Botanical alternatives to alum. I: Dyes in History and Archaeology
18. London. 37-41.
Walton, P. 1988. Dyes of the Viking, a summary of recent work. I: Dyes in History and
Archaeology 7. York. 14-20.
Wrmlnder, S. & Whlander, L. 2012. Vikingatida prlhngen silvertrdens form
och tillverkning. I: C. Hedenstierna-Jonson (red.) Birka 2011. Pgende forskning
kring vrldsarvet Birka Hovgrden. Historiska museet Studies. Stockholm.
stergrd, E. 2003. Som syet till jorden. Textilfund fra det Norrne Grnland. Aarhus
universitet.

munTliga uppgifTEr
Drenzel, L. Muntligen 2011. Lena Drenzel r osteolog vid Statens Historiska Museum i Stockholm.
Hedenstierna-Jonson, C. Muntligen 2011. Charlotte Hedenstierna-Jonson r
antikvarie vid Statens Historiska museum i Stockholm.

197

B irk a nu

198

B irk a nu

Birk as Borg
p l aT s f r k Y r k a o c H B i s ko p s B o r g ?

Torun Z acHrisson

P Bjrks hgsta punkt ligger Borg p Birka. Den r ett av de mktigaste byggnadsverken frn det vikingatida Skandinavien, dr befstningar frn vikingatid
generellt sett r ovanliga (igur 1; Olausson 2009:60f ). I Sverige representeras
de frmst av borgen och stadsvallen p Birka, men ven av Torsburgen p Gotland och av Gtavirke p Vikbolandet. I Norge saknas de helt, medan de i Danmark frekommer i form av trelleborgarna, befstningarna kring Hedeby och
rhus samt Danevirke (Olausson 2009:65). Ofta anvnds ordet fornborg fr
Birkas borg och Holger Arbman har exempelvis antytt att borgen var ldre n
staden och att den styrt stadens lokalisering (Arbman 1939:58). Men Birkas borg
r den hittills enda utgrvda fornborg som daterats till vikingatid i Mlardalen
och Lena Holmquist ser den drfr som en frenande lnk mellan frhistoriska
fornborgar och medeltida befstningar (Holmquist Olausson 2001:11).
Vi betraktar vanligen Birka som en vikingastad och tnker d in den i ett
skandinaviskt sammanhang med Kaupang, Hedeby och andra samtida platser
eller i ett stligt sammanhang och jmfr den med platser som Staraja Ladoga.
Om vi istllet skulle blicka sderut och i tanken placera in Birka dr, hur skulle
den d te sig? D skulle Birka till sin topograi likna en rad kontinentala, samtida stder, dr det inns ett hgre befst domkyrkoberg med en intilliggande
och lgre placerad marknadsstad. Monika Porsche ger oss en rad paralleller i sin grundliga genomgng av tidiga befstningar i medeltida tyska stder
(2000). I lera av dessa stder inns ldre kulturlager. Drefter byggs en frsta
kyrka p platsen av en missionr och s grundas ett biskopsste i sent 700-tal,
tidigt 800-tal, som exempelvis i Halberstadt, Minden, Mnster (igur 2), Bremen och Paderborn. Ibland gr det att tidsfsta befstningarna till Karl den
Stores eller sonen Ludvig den frommes tid (Porsche 2000:200f ). Birkas Borg
motsvarar i s fall storleksmssigt ngra av de minsta domkyrkobergen, som
exempelvis det i Minden (a.a).

199

B irk a nu

200

figur 1. Birka frn nordost med Hemlanden och stadsvallen i frgrunden. Borgberget och
borgvallen avtecknar sig i vre vnstra hrnet, med portppningen till hger. p den naturliga
slnten nedanfr Kungsporten inns det kristna gravflt som Anne-Soie Grslund identiierat.
foto jan norrman 1986, riksantikvariembetet.

s a m T i da B E s k r i v n i n g av B i r k a s u T s E E n d E
Birkamissionen som inleddes r 829, beskrivs i den levnadsteckning av munken Ansgars liv som Rimbert skrev p slutet av 800-talet. Dr skildras Birkas
karaktr och indirekt dess stadstopograi. Vid Ansgars frsta besk i Birka
beskrivs hur Ansgar tillsammans med Witmar kom till en hamnstad i svenskarnas rike, portus regni (Boken om Ansgar:not 126). Hamnstaden fretrddes av
Hergeir som kallas praefectus vici, stadens hvitsman, d.v.s. uppsyningsman
(se Boken om Ansgar:not 132). Hergeir var mycket uppskattad av kungen och
dennes rdgivare, consiliarus regis (se not 132). Hergeir lt dpa sig och byggde
snart drefter en kyrka p sitt eget arvegods, heriditas, troligen ngonstans i
Birkas nrhet (Boken om Ansgar:28, not 134).
Rimbert anger inte ngon inhemsk titel fr det latinska ordet praefectus, det
som versttaren Eva Odelman genomgende tolkat som hvitsman, men det
r rimligt att anta att Hergeir av sin samtid kallades jarl. I danska kllor nmns
jarlar frst p 1400-talet, innan dess dljer sig jarlar troligen bakom de latinska

B irk a nu

201

Figur 2. Schematisk stadsplan ver Mnster (Porsche 2000:199).

uttrycken praefectus och comes, men ven dux och custos (Nielsen 1962:565). Birka ligger placerat dr Roden, de skeppslagsindelade omrdena, mtte lera administrativt viktiga grnser (Ahnlund 1953:10, Strauch 2003, Andersson 2004).
Jarlen frknippas i senare kllor med ledungsorganisationen, med hamnarna
och med uppbrden frn kustdistrikten (jfr Wessn 1940, Rosn 1962). Det r
mjligt att en stad av Birkas dignitet var jarlens ansvarsomrde.
Ansgar reste efter ett och ett halvt r i Birka hem igen. Drefter vigdes han
till biskop ver Norden, dess apostel. D behvdes det en biskop som kunde
fungera p plats i Sverige (Boken om Ansgar:not 159, 161). Det blev Gautbert
som ick detta uppdrag. Han mottogs i Sverige av kungen och folket. Gautbert
brjade bygga en kyrka och predika ofentligt uppger Rimbert. Efter en tid
kom en motreaktion hos svenskarna, de blev gripna som av ett djvulskt raseri.
Det hela var enligt Rimbert en komplott av folket, som ledde till att Gautberts
slkting Nithard ddades och att Gautbert frdrevs ut ur landet. Hndelsen
gde rum mot slutet av 830-talet (Boken om Ansgar:not 165, 191).
I 7 r var Birka utan prst. S snde Ansgar en eremit kallad Ardgar, fr
att bist jarlen Hergeir, som fortsatt var kristen (Boken om Ansgar:kap 19). Vid

B irk a nu

202

ungefr samma tid kom den svenska tronpretendenten Anund med elva skepp,
tillsammans med danskar med tjugoen skepp, fr att plundra Birka. Hr sgs
att Hergeir r praefectus loci, platsens jarl /hvitsman (Boken om Ansgar:not 232).
Hergeir sger till kpmnnen i staden att civitas och vicus kommer att brnnas, vilket verkar syfta p olika delar av staden. Eva Odelman kommenterar i
sin versttning av Rimbert att befolkningen tog sin tilllykt ad civitatem, som
vanligtvis brukar uppfattas som syftande p ett frsvarsverk i nrheten av sjlva
staden. Men, fortstter hon, Rimberts text kan mjligen uppfattas p ett annat stt. Som framgr av not 148, kan civitatis beteckna ett omrde med kyrkorttslig immunitet, ver vilket en biskop har srskild jurisdiktion, eller ocks
sjlva biskopsstet. Rimbert kan drfr ha menat att de anfallna Birkaborna tog
sin tilllykt till det domkyrkoomrde som var kvar frn Gautberts tid, jfr not
170, men som inte var srskilt motstndskraftigt mot anfall utifrn; jfr non multum irma erat (Boken om Ansgar:not 236). Odelmans ppekande gr att man
kan frst frsvarsverket i nrheten av staden och omrdet med kyrkorttslig
immunitet som ett och samma. Bjrn Ambrosiani tnker sig att civitas syftar
p en kyrklig enklav i sjlva staden (2005:26). Men jag menar att det verkar
rimligare att kyrkan placerats p det kala, hga berget, ovanfr den lgre liggande tta bebyggelsen av stadskaraktr, ett mnster som var gngse i de trakter
som Gautbert och Ansgar kom ifrn. D skulle Borg kunna vara identiskt med
platsen fr biskop Gautberts kyrka med omgivande befstningvall.
Fr Birka som en rik och vlfrsedd handelstad anvnder Rimbert begreppet vicus (by, stad, jfr Boken om Ansgar:not 232). Men nr han skriver att danskarna kommer att frstra Birka, s anvnder han termerna civitatem et vicum
(borgen och staden i vrigt, Boken om Ansgar:not 242, se ven not 240). Vidare
omtalar han att Birkaborna hade tagit sin tilllykt in urbem (=till staden eller
till befstningsverket i staden, not 240). ven nr det gller Hamburg s gr
Rimbert en sdan kontrast, mellan civitas och urbs ena sidan och vicus, den
obefsta handelsstaden andra sidan. Civitas anvnder Rimbert ibland om
biskopsstad, som Kln, Konstanz och Worms (Hallencreutz & Odelman
1986:127). Ordalydelsen hos Rimbert dr Birka beskrivs som civitatem et vicum,
kan tolkas som att Birka haft en liknande topograisk och funktionell uppdelning som kontinentala stder.
a r k E o lo g i n B a ko m
Hur stmmer d detta med arkeologins rn? Kan Borg ha uppfrts p 830talet? Och inns dr lmningar som kan sttta tanken p ett domkyrkoberg?
Borgen har underskts av Lena Holmquist och Michael Olausson inom ra-

B irk a nu

203

figur 3. principskiss av Borgvallens lagerfljd. Teckning: F. Sieurin-Lnnqvist. Gravhg (1) Lgre vall (2)
Pbyggd vall (3) (Holmquist Olausson 2001:11).

men fr projektet Borgar och befstningsverk. D blev det tydligt att Borg
uppfrdes en tid efter att Birka anlades. Inuti borgvallen hittades en gravhg
krnt med en mktig bautasten. Graven hade byggts in d borgvallen uppfrdes men bautastenen stack upp och var synlig p vallens utsida (jfr rekonstruktion Holmquist Olausson 2001:11; igur 3). Graven, en av de ldsta i Birka,
ger ett terminus post quem fr borgvallen. Gravhgen tillhrde en man, som
enligt Lena Holmquist gravlagts i mitten av 700-talet (Holmquist Olausson
2001:119). Mannen hade ftt med sig en hst, ett blte med kniv, pincett, slja
och remndbeslag, ett skrin samt en lderpung med silverbeslag (Fenn Muyingo 2000:7f ) och bl.a. sidentyg som gravgvor (Holmquist Olausson 2001:11).
Pincetter r ovanliga, men frekommer i enstaka gravar frn vendeltid (Nerman 1969:taf 290, nr 2302, 2303). Textilresterna r troligen rester av ett sidentyg
(Anita Malmius, Arkeologiska forskningslaboratoriet, muntligen 2009). Jag
har kalibrerat hsttanden ifrn graven p nytt vilket givit 14C-dateringen 667776 AD, enligt OxCal (68,2%, Ua 13239). Det r mjligt att graven har anlagts
senare n Lena Holmquist menar. I kulturlagret som lg kring gravgmman
fanns en getingprla och en bit av en tatingerkanna, liksom skelettrester av en
ytterligare man och mltidsrester bestende av sd och ben av nt, svin, fr
och get (Fenn Muyingo 2000:11). I Ribe (posthusgrvningen) i Danmark r
antalet getingprlor som strst i perioden 780-790 e.Kr. Frdelningen av dessa
prlor i de olika faserna r: 725-760 12 st, 760-780 2 st, 780-790 91 st, 790-800 11

B irk a nu

204

st och 800-820 1 st (Feveile & Jensen 2000:22, jfr tabeller s. 20). Detta kan tyda
p att mansgraven snarare har anlagts ett stycke in i andra halvan av 700-talet,
frslagsvis p 780-talet n vid 700-talets mitt.
I grvningsrapporten anges Borgvallens datering till 786 AD (14C-datering,
se Fenn Muyingo 2000:9). Men vid den frnyade kalibrering genom OxCal
som jag gjort blir 14C-dateringen 766-871 AD fr vallens undre lager L9 (50,2%,
intervallet r 669-895 AD [94,8%], Ua 12728, OxCal). I detta lager hittades en
skrva av en ljusgrn trattbgare, en mynningsbit, som kan dateras till 800-tal
(Fenn Muyingo 2000:6, jfr Henricsson 1993:146 i Holmquist Olausson 1993).
Dateringsramarna r vida, det ska medges och enbart gravhgen stter en bakre
grns, men den och vallens undre lager indikerar att vallen kan vara uppfrd
in p 800-talet. Det inns andra argument fr att borgvallen byggts en tid efter
stadens anlggande. Inne i sjlva Borg fanns gravar. Dels har lera fyndfattiga
gravhgar med en allmn datering till vikingatid underskts av Arkeologiska
forskningslaboratoriet (Hedenstierna-Jonson 2000:6), dels har gravar ptrffats vid de ldre grvningarna som Hjalmar Stolpe ledde. Johan Eriksson, som
var Stolpes frman och som gjorde provunderskningar p egen hand, beskriver underskningarna i Borg i en intervju med Gustaf Hallstrm. Innanfr
vallarna grfvdes ngra dagar (c. 3 dagar) hr o dr, utan egentlig plan. Ngra af
hjningarna i marken genomgrfdes o antrfades kol o brnda ben o freml.
Inga ordentliga grafvar. Vid en jordfast sten midt innanfr N. porten (klufven
i 3 delar o i jmnhjd med marken) antrfades en del spnnen, liggande i en
hg p hvarandra (Hallstrms arkiv). Uppenbarligen har den erfarne gravgrvaren Eriksson inte uppfattat hgarna inne i Borg som egentliga gravar utan
som andra typer av anlggningar och traven av spnnen som ngot annat n
en grav. Senare tolkas dessa lmningar av Arbman och andra som gravar. Fem
gravar av dessa sju kunde dateras till ldre Birkatid och innehll bl. a. en karolingisk trattbgare, tatingerkanna och tidiga ovalspnnen (Bj 455-8, Bj 460-62).
Gravarna saknade gravverbyggnad (Grslund 1980:64). Men Birkaforskarna
Anne-Soie Grslund, liksom Ingmar Jansson, menar att de ursprungligen br
ha tckts av hgar, som planats ut d borgvallen byggdes, alternativt frstrts
nr borgen brukades (Grslund 1980:74, Jansson muntligen juli 2009).
Borgvallen r ett vlplanerat bygge, mer s n stadsvallen (Holmquist
Olaussons analys i Sahlstedt 1997:6, jfr Holmquist Olausson 1993:83). Borgvallen r 350 m lng och 2-3 m hg och fyllningen bestr av jord och sten mellan
tv kallmurade stenliv. Nitar och spikar, delvis frsedda med travtryck, ven
lngt ned i schaktet visar att vallen hllits samman av en ramvirkeskonstruktion av tr (Holmquist Olaussons tolkning i Sahlstedt 1997:6). Ovanp vallen

B irk a nu

205

figur 4. rekonstruktion av Birkas yngre borgvall (teckning johan lindeberg 2008, efter id av
Lena Holmquist). I framkant r den 2 meter breda skyttegngen som krns av brstvrnet,
byggt i skiftesverk (Lundstrm, Hedenstierna-Jonson & Holmquist Olausson 2009:112).

har det funnits en 2 meter bred skyttegng, med ett brstvrn byggt i skiftesverksteknik (igur 4). Vid underskningen hittades fyra stycken spnnjrn,
som tolkas som en del av en sdan konstruktion (Fenn Muyingo 2000:6).
Borgvallen r uppfrd i tv etapper (Holmquist Olausson 2001:11). Efter att
ha brunnit, s byggs borgvallen p till dubbla hjden, s att mansgraven med
bautastenen helt innesluts i vallen och inte lngre r synlig. Denna yngre vall
byggs p tminstone tv gnger mot slutet av 900-talet/brjan av 1000-talet
(Holmquist Olausson 2001:11). Sledes kan den vall som omtalas i Rimbert
som inte s stark, avse den ldre och lgre vallen. ven denna har varit frsedd
med brstvrn och skyttegng.
Om vi vill jmfra borgvallen med befstningsvallar p kontinenten, s
ger Mnster det bsta exemplet. Mnster var en ttort med en yta p 8-9
ha redan i romersk tid. P 600-700-talen hade denna en hantverksproduktion som var avsevrd jmfrt med andra samtida ttorter (Porsche 2000:199f
med anfrda referenser). Mnster blev upphjt till biskopsste r 805. Vallen,
byggd av jord och tr, kring domkyrkan har kunnat rekonstrueras (igur 5;
jfr Hmberg 1997). Den r intressant att jmfra med rekonstruktionen som
Lena Holmquist gjort fr Birkas borgvall (i Sahlstedt 1997:7 och i Lundstrm,
Hedenstierna-Jonson & Holmquist Olausson 2009:112).

B irk a nu

206

figur 5. den karolingiska vallen av jord och tr som omgrdar i mnsters

Domburg (Porsche 2000:204, rekonstruktion i Hmberg 1997).

Tidigare uppfattades Birka som en obefst stad, eftersom man ansg att stadsvallen byggts frst p 900-talet (exv. Arbman 1939:70). Men Lena Holmquist
kunde genom sina delunderskningar visa att den byggts i lera faser med
brjan i 800-talet (Holmquist Olausson 1993:134). Hon kopplar samman borgvallens anlggande med stadsvallens och menar att de bda uppfrs samtidigt
(2002:164). Det kan vara s, men nnu saknas den stratigraiska frbindelse
mellan Borg och stadsvallen som skulle kunna styrka detta resonemang. Michael Olausson sin sida anser att bde borgen och stadsvallen var uppfrda
nr Ansgar 829 beskte kung Bjrn i Birka. Termoluminiscens-dateringar liksom 14C-dateringar talar hur som helst fr att borg och stadsvall brndes i
frsta halvan av 800-talet (Olausson 2009:65).
Borg tcker en yta om ca 180 x 100 m (NNV-SS) vilket r stor nog fr att
kunna hysa en biskopskyrka. Ytan inne i Borg har fosfatkarterats och karterats
med slingram av Arkeologiska Forskningslaboratoriet som en del i projektet
Borgar och befstningsverk (se Stavrum 1997). Fosfatanalysen, liksom ven
den elektromagnetiska analysen, visar p frhjda vrden lngs med Borgvallen och inne i Borg. Detta tolkas som indikationer p ett kulturlager samt en
terrasskant (Stavrum 1997:18).
Nordvst och nedanfr borgen inns ett omrde med terrasser. Detta kallades likbrnningsplatsen av Holger Arbman som p 1930-talet underskte
en vre och nedre terrass (1939). Omrdet kallas numer Garnisonen och har
underskts och analyserats av Lena Holmquist och Michael Olausson liksom
av Charlotte Hedenstierna-Jonson i avhandlingen om Birkas krigare (igur
6; Olausson, red. 2001; Hedenstierna-Jonson 2006). Det rr sig om ett delvis
inhgnat omrde med lera bebyggelse- och aktivitetsfaser frn mitten p 700-

B irk a nu

207

figur 6. garnisonen med krigarnas hus och hgnade omrde (efter bild av c. Hedenstierna-jonson, l. kitzler-hfeldt & m. olausson i lundstrm, Hedenstierna-jonson & Holmquist
Olausson 2009:105).

talet till och med 900-talet. Bilden av omrdet r tydligast frn yngre Birkatid,
900-talet. D har ett hgt och kompakt hallhus legat alldeles intill borgen,
tolkat som krigarnas hus p grund av det speciella fyndmaterialet dr. Den
enda parallell till denna huskonstruktion med dubbla bjda vggar r den stora
hallbyggnaden p kungsgrdsplatn i Gamla Uppsala (Holmquist Olausson
2001:13f, Olausson red. 2001, Lundstrm, Hedenstierna-Jonson & Holmquist Olausson 2009). Det inns ldre kulturlager i Garnisonen och rester av
en ldre byggnad klart separerad frn den vre hallen (Holmquist Olausson
2001:13f ). Denna ldre byggnad innehll f fynd, men av vikingatida karaktr,
mest djurben och keramik (Holmquist Olausson & Kitzler hfeldt 2002:18f,
Hedenstierna-Jonson 2006:52). Det r nrmast den som skulle kunna associeras med Gautberts kyrka, befstningsverk och byggnader i sammanhang med
detta. Kenneth Jonsson anser att myntfynden frn Garnisonen och terrasserna
intill borgen visar att dr varit omfattande aktiviteter under 800-talet, dre-

B irk a nu

208

mot r 900-talsmynten f. 800-talsmynten kan hrrra frn ldre kulturlager

som anvndes nr krigarnas hus byggdes p 900-talet ( Jonsson 2001:33). Mynt
frekommer frn Birkas allra ldsta tid, men f av dem tappas eller lggs ned
som gravgvor fre r 890, visar Ingrid Gustin i sina analyser av myntanvndningen i Birka (Gustin 2004:100).
I Garnisonen hittades vid Holger Arbmans grvningar lera fragment av
frisiska kannor, Tatingerkrl (SHM Digitala tillvxten 21064:21, 60, 131), liksom invid bautastenshgen och i de hgliknande lmningarna inne i Borg
(se ovan). Denna sorts keramik ptrfas frmst p de strre missionsorterna
i Nord- och stersjomrdet (Bck 1995:18). Kannorna tros ha tillverkats
i Westfalen och har av vissa forskare uppfattats som liturgiska, som kannor
fr nattvardsvin eller dopvatten (se Grslund 2001:60f och dr anfrda referenser). Kannor av det slaget r importerade frn kontinenten. Dr r de helt
knutna till kyrkliga toppmiljer (Mathias Bck, muntligen nov. 2009).
P gravfltet utanfr och norr om Borg har Anne-Soie Grslund identiierat en kristen begravningsplats med ttt liggande gravar, kallat omrde 2 A
(1980:74, 83f ). De lesta av dessa gravar r anlagda p 800-talet och Anne-Soie
Grslund har satt dem i samband med Ansgarsmissionen (1980:83, jfr 2001:70).
Detta gravflt liknar kontinentens Reihengrber-gravflt (Grslund 1980:44).
Minneskorset ver Ansgar och hans mission restes r 1834 uppe p det kala
berget i Borg. Det var dr som rkebiskop Nathan Sderblom p sin tid hade
nskat se att det planerade Ansgarskapellet skulle uppfras. Fr kristna r det
en naturlig plats att vlja, eftersom klippan p ett symboliskt plan r liktydig
med Kristus sjlv (1 Kor 10:4; Ps 92:16; Luk 6:47-48).
sluTord
Terrassen, kulturlagret och de avplanade (grav)hgarna inne i Borg kan vara
rester av aktiviteter i anslutning till ett domkyrkoomrde. Nedanfr Borg t
sjsidan inns grunden till en 800-talsbyggnad, inunder krigarnas hus, som
kan ha varit kopplad till den tnkta kyrkans verksamhet. Utanfr den norra
porten, Kungsporten i Borg, ligger ett kristet gravflt (grf 2 B). Dagmar Selling (1951:289 f ) freslog att Tatingerkannorna skulle kunna ha att gra med
800-talets birkamission. I Borg, liksom i Garnisonen, har det hittats mnga
fragment av sdana kannor, i s fall nra den kyrkliga milj dr de brukades.
800-talets Birka har en helt annorlunda framtoning n 900-talets. Fedir
Androushchuk uppfattar den som en handelsmanna- och hantverksstad, i kontrast till 900-talets mer utprglade vikingastad (Androushchuk 2009:97). Frn
hela den ldre Birkatiden inns bara en mansgrav med svrd, den innehller

B irk a nu

kontinentala gravgvor och br vara uppfrd ver en vlbrgad man, kanske

frn Frankerriket, ppekar han (2009:97). Alla de vriga svrdsgravarna hr till
900-talet. Till 900-talet hr de mnga stliga inluenserna, de vl rustade krigarna i det hga hallhuset i Garnisonen. De mnnen tycks, om min skisserade
bild r trovrdig, ha vertagit en befstning, Borg, som hyst lmningar av en
kyrka och intilliggande byggnader och anvnt den fr andra ndaml.
Birka har jag haft anledning att fundera ver i mnga omgngar, dels i samband med att jag deltog i grvningarna vid kungsgrden p Adels, dels ver
Birkabornas relation till silver och guld i min avhandling. Denna artikel r ett
resultat av de tankar som fredraget jag hll p Jellingkonferensen 2008 om
Birka och Adels och vad det satte igng hos mig. Dessa tankar utvecklades
vidare genom mitt bidrag till Viking Congress XVI, Island 2009 (Zachrisson
2011b) och i en artikel i Fornvnnen (2011a).
rEfErEnsEr
Ahnlund, N. 1953. Stockholms historia fre Gustav Vasa. Monograier utgivna av Stockholms komunalfrvaltning. Stockholm.
Ambrosiani, B. 2002. Mlararna, frn fornkungar till folkungar. Stockholm.
Ambrosiani, B. 2005. Birka under Ansgars tid. Stockholm.
Andersson, T. 2004. Svethiudh, det svenska rikets krna. Namn och bygd 92. Uppsala.
Androushuck, F. 2009. Vikings and Farmers. I: L. Holmquist Olausson & M. Olausson (red.) he Martial Society. Aspects of warriors, fortiications and social change in
Scandinavia. heses and papers in archaeology B:11. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholm.
Arbman, H. 1939. Birka. Sveriges ldsta handelsstad. Frn forntid och medeltid 1.
Stockholm.
Boken om Ansgar. 1986. Rimbert, Ansgars liv. versatt av Eva Odelman. Stockholm.
Bck, M. 1995. Importkeramiken i Birka. META 1995:1. Lund.
Fenn Muyingo, H. 2000. Borgvallen II. Utvidgad underskning av Borgvallen och
underliggande grav 1997. Arkeologisk underskning 1997, Uppland, Adels sn. Ra 34.
Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Feveile, C. & Jensen, S. 2000. Ribe in the 8th and 9th century. A contribution to the archaeological chronology of North Western Europe. Acta Archaeologica 71. Kpenhamn.

209

B irk a nu

210

Grslund, A-S. 1980. Birka IV. he Burial customs. A study of the graves on Bjrk.
KVHAA. Stockholm.
Grslund, A-S. 2001. Ideologi och mentalitet. Om religionsskiftet i Skandinavien frn en
arkeologisk synpunkt. OPIA 29. Uppsala.
Gustin, I. 2004. Islamic coins and eastern contacts. Eastern connections. Part two.
I: B. Ambrosiani (red.) Birka studies 6. Stockholm.
Hallencreutz, C.F. & Odelman, E. 1986. Rimbert som rkebiskop och frfattare.
Boken om Ansgar. Rimbert, Ansgars liv. Stockholm.
Hallstrm, G. Arkiv i Ume universitetsbibliotek. Kapsel 4. Bjrk. Intervju med
Johan Eriksson.
Hedenstierna-Jonson, C. 2000. Borg. Arkeologisk underskning 1998/99. Borgar och
befstningsverk i Mellansverige. Rapport 2. Arkeologiska forskningslaboratoriet,
Stockholms universitet.
Hedenstierna-Jonson, C. 2006. he Birka warrior the material culture of a martial
society. heses and papers in scientiic archaeology 8. Stockholm.
Henricsson, L.G. 1993. Appendix 4. Holmquist Olausson, L. Aspects on birka. Investigations and surveys 19761989. heses and papers in Archaeology B3. Stockholm.
Holmquist Olausson, L. 1993. Aspects on Birka. Investigations and surveys 19761989.
heses and papers in Archaeology B3. Stockholm.
Holmquist Olausson, L. 2001. Birkas befstningsverk resultat frn de senaste rens
utgrvningar. I: M. Olausson (red.) Birkas krigare. Borgar och befstningsverk i Mellansverige 5. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Holmquist Olausson, L. 2002. Patterns of settlement and defence at the proto-town
of Birka, Lake Mlar, Eastern Sweden. I: J. Jesch (red.) he Scandinavians from the
Vendel Period to the tenth century. An ethnographic perspective. Studies in Historical
Archaeoethnology 5. San Marino.
Holmquist Olausson, L. & Kitzler hfeldt, L. 2002. Krigarnas hus. Arkeologisk underskning av ett hallhus i Birkas Garnison. Borgar och befstningsverk i Mellansverige,
Rapport 4. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms universitet.
Hmberg, Ph. 1997. Die Burgen des Frhen Mittelalters in Westfalen. Hinter Schloss
und Riegel. Burgen und Befestigungen in Westfalen. Mnster.
Jonsson, K. 2001. Mynten en fyndkategori som speglar Birkakrigarnas internationella kontakter. I: M. Olausson (red.) Birkas krigare. Borgar och befstningsverk i
Mellansverige 5. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.

B irk a nu

Lindeberg, J. 2008. Krigarnas hus i Birka ett rekonstruktionsfrslag av en vikingatida

hallbyggnad. Seminarieuppsats i arkeologi. Stockholms universitet.
Lundstrm, F. Hedenstierna-Jonson, C. & Holmquist Olausson, L. 2009. Eastern archery in Birkas garrison. I: L. Holmquist Olausson & M. Olausson (red.) he Martial
Society. Aspects of warriors, fortiications and social change in Scandinavia. heses and papers in archaeology B11. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Nerman, B. 1969. Die Vendelzeit Gotlands. Bilder. KVHAA. Stockholm.
Nielsen, H. 1962. Jarl. Kulturhistoriskt lexikon fr nordisk medeltid bd 7. Malm.
Olausson, M. (red.), 2001. Birkas krigare. Borgar och befstningsverk i Mellansverige
5. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Olausson, M. 2009. At peace with walls. Fortiications and their signiicance AD
4001100. I: L. Holmquist Olausson & M. Olausson (red.) he Martial Society.
Aspects of warriors, fortiications and social change in Scandinavia. heses and papers in
archaeology B11. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Porsche, M. 2000. Stadtmauer und Stadtentstehung. Untersuchungen zur frhen Stadtbefestigung im mittelalterlichen Deutschen Reich. Hertigen.
Rosn, J. 1962. Jarl. Kulturhistoriskt lexikon fr nordisk medeltid bd 7. Malm.
Sahlstedt, M. 1997. Analys av fyndmaterial frn Birkas borgvall. Seminarieuppsats i
laborativ arkeologi. Stockholms universitet.
Selling, D. 1951. Problem kring vikingatida keramikkannor. Fornvnnen 46.
Stavrum, B. 1997. Frhistoriskt markutnyttjande i Borg p Bjrk en prospektering med
fosfatkartering och elektromagnetisk kartering. Seminarieuppsats i laborativ arkeologi.
Stockholms universitet.
Strauch, D. 2003. Roslagen. Geographisches. Rettsliches. Reallexikon der germanischen Altertumskunde 25. Berlin.
Wessn, E. 1940. Upplands runinskrifter. Sveriges runinskrifter bd 6, hfte 1. KVHAA. Stockholm.
Zachrisson, T. 2011a. Arkeologin bakom Rimbert. Om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka. Fornvnnen 106.
Zachrisson, T. 2011b. he Archaeology of Rimbert. he Churches of Hergeir and
Gautbert and Borg in Birka. Proceedings from the XVIth Viking Congress, Iceland 2009.
Ed. S. Sigmundsson. Reykjavik.

211

B irk a nu

212

B irk a nu

BirkafolkET
cHarloT TE HEdEnsTiErna- jonson

Under 2011 pbrjades det av Riksbankens jubileumsfond inansierade forskningsprojektet Birka, Rus och Nordiska gentes vid Historiska museet. Projektets
vergripande syfte r att ge en ny och frdjupad syn p vad Birka representerar,
hur man kan deiniera dess befolkning och vad detta kan sga om vikingatiden.
I fokus fr projektet str mnniskorna som befolkade Birka. Den hr artikeln
r en presentation av ett pgende forskningsprojekt och de frgestllningar
som vckts inom ramarna fr detta.
Mnniskor har i alla tider haft en bild av vem man r och vad man tillhr,
bde som individ och som grupp. Hur man ser p sig sjlv och hur man ingr
i olika sammanhang och grupper utgr grunden i identitet. Mnniskor lever
inte utan tillhrighet, man r en del av en grupp och man har en identitet i och
utanfr den gruppen. Att vara en del av en grupp krver ett engagemang frn
individen, vilket gr att identitet inte r ngot statiskt utan en kontinuerlig
och frnderlig process (jfr Diaz-Andreu & Lucy 2005). Gruppen frhller
sig till andra grupper i ett stndigt pgende lde av kontakter, mten, konlikter och konfrontationer. Mnniskor och grupper av mnniskor bygger upp
ntverk som p lera stt underlttar de upprepade kontakterna dem emellan.
Man skapar p s stt sociala tillhrigheter. Flera mnniskor med gemensam
social tillhrighet kan bilda en folkgrupp, i det hr sammanhanget beskriven
genom den medeltida termen fr folk gentes. Ofta deinieras identitet genom
etnisk eller kulturell tillhrighet, men verkligheten r s mycket mer facetterad.
Tillhrighet och sjlvbild kan vara frankrade i yrke, religion, social stllning,
kn, lder, civilstnd osv. De lesta grupperingar gr dessutom in i varandra
och individen r alltid del av lera grupper och har drmed lera tillhrigheter.
Tillhrigheter som r i stndig frndring.
olika TidEr olika Birka
Mnniskor r synliga i och kan frsts genom det samhlle som de har skapat.
I det hr fallet r det samhllet Birka. Fr att kunna bilda sig en uppfattning

213

B irk a nu

214

om folket i Birka mste man brja med deras vardag och vrldsbild, s som
den frmedlas genom det arkeologiska materialet. Nr Birka vxte fram under
mitten av 700-talet svarade platsen mot ett regionalt uppkommet behov av att
samla handel och tillverkning av prestigevaror p en kontrollerad plats. Birka
ingick i en maktstruktur dr makten delades mellan sveakungen och regionala hvdingar med vxande territorier (jfr Ambrosiani 2002:340f ). Handel
och hantverk var en viktig del av gvostrukturerna som utgjorde basen fr
den vikingatida hrskarens maktutvning. Rvaror som salt, brnsten, skifer
och sandsten importerades, medan jrn och plsverk var viktiga exportvaror.
Handeln skedde p olika niver, beroende p varans typ och hur lngt den
transporterades. Under det frsta seklet (ca 750 860) prglades Birkas kontaktnt av omrdena runt stersjn Staraja Ladoga, Grobin, Wolin - och
med handelsplatser som utgjorde porten till de vstliga handelsvgarna Hedeby, Kaupang och Dorestad.
Under denna frsta halvlek av Birkas existens gjorde ven kristendomen sin
entr. Nr den kristna missionen ndde fram till Birka under 800-talet var religionen som sdan inte oknd bland invnarna p platsen. Man hade frhllit
sig till kristendom och andra stora religioner under en lng tidsperiod, frmst
under olika typer av utlandsfrder, men ven i mten med mnniskor frn andra
delar av vrlden i samband med handel, plundring, krigfring osv. Kristendomen togs till en brjan emot med bde nyikenhet och opposition men gav svaga
avtryck bland befolkningen. Tvetydiga spr i gravsed och gravgods kan tolkas
som kristna inluenser (Grslund 1980; 2001; Arrhenius 1984). Den kunskap vi
har kring missionen p Birka kommer i frsta hand frn den sk Ansgarsvitan.
Nedtecknad av Ansgars eftertrdare Rimbert vid slutet av 800-talet beskriver
den munken Ansgars liv och mission. Texten har anvnts som en viktig klla i
Birkaforskningen, inte bara fr frgor som rr missionen (se Zachrisson 2012).
Birka frndrades ver tid, bde till sin roll och till sin struktur. Kontaktnten blev alltmer vidstrckta och handeln frndrade karaktr. Under slutet
av 800-talet skedde en tydlig omstllning i vilka man handlade med. stersjomrdet utvecklades till ett transitomrde fr resor lngre sterut, mot
Volgabulgariska omrden vid Uralbergen och mot Kiev och Konstantinopel
( Jansson 1987; 1997; Callmer 2000; Ambrosiani 2002; Hedenstierna-Jonson
2009). Volga och Dnjepr utgjorde huvudlederna och det arabiska silvret lockade. Kalifatet utgjorde ven den strsta slavmarknaden, en handelsvara som
handelshusen frn Birka kunde bidra med (MacCormick 2001; Gustafsson
2009; Brink 2012). Handelsexpeditioner med varor som slavar, silver och lngvga prestigefreml innebar stora investeringar i en riskfylld verksamhet, men
med mjlighet till att f del av obeskrivbara vinster. Handel som denna krvde

B irk a nu

en omfattande organisation som strckte sig lngt utanfr Mlardalen och de

makthavare som styrde i regionen. Storkpmnnen/kvinnorna och deras utkade familjer handelshus vxte sig allt rikare och mktigare. Deras intressen lg inte i regionen och de var frmodligen inte markgande. Istllet odlade
de sina kontakter med andra storkpmn i andra handelsstder. Handelsntverkets vidstrckta utbredning och karaktr gav nya herrar den faktiska makten. Den strukturella makten lg fortfarande kvar hos kungen och stormnnen
i regionen, men de har inte haft en rimlig mjlighet att utva ngon verklig
makt ver det vidstrckta ntverk som Birka tillhrde. Istllet frskts den
reella makten till handelsfamiljerna. De satt p rikedomarna och kontakterna
med omvrlden, de var rrliga och kunde knyta till sig den militra styrka som
behvdes fr att bevaka handelstransporterna. Under 900-talet framstr Birka
som alltmer autonomt.
De religisa uttrycken blir allt ler och allt tydligare under Birkas senare
faser. Kristendomen syns uttryckligare i materialet men det inns en skarpare
opposition ocks, med en frstrkning av det hedniska uttrycket i bde fyndmaterial och kontexter (Trotzig 2004). I krigarnas garnison deponeras spjutspetsar under de olika konstruktionerna, en handling som tolkats som ett offer till krigets gud Oden (Kitzler hfeldt 2000). Liknande ofer av hedniska
amuletter tycks ven ha frekommit vid anlggandet av en av vgarna i Svarta
jorden (Price 1995). Garnisonsomrdet r som helhet mycket rikt p hedniska
amuletter och det inns spr av egen tillverkning av torshammare i omrdets
smedja (Arvidsson 2003; Hedenstierna-Jonson 2006:51). ven gravarna uppvisar tydligare religisa uttryck i form av amuletter som representerar bde hedendom och kristendom (se vidare Strm 1984; Trotzig 2001; 2004; Arrhenius
1984) men ven vad det gller sjlva gravseden (Grslund 1980; 2001; 2010).
n Ya m aT E r i a l , n Ya k u n s k a p E r
Det arkeologiska materialet frn Birka kan sgas komma frn tre olika strre
sammanhang, eller kontexter. Lmningarna efter staden representerar mnniskors vardag och stadens aktiviteter, medan gravarna framstller en tillrttalagd bild dr birkabon har haft mjlighet att skapa en bild av vem man
ansett sig vara. Befstningsverken ger en inblick i maktstrukturer och yttre
hot, samtidigt som de bidrar med kunskap om en speciik grupp mnniskor
krigarna, som haft en srskild stllning i samhllet och ett omfattande kontaktnt. Materialen frn de olika kontexterna representerar ven olika perioder
i den arkeologiska och antikvariska historien, dr Hjalmar Stolpes omfattande
underskningar av gravarna under 1800-talets slut blev ett startskott fr mer

215

B irk a nu

216

n hundra r av vetenskapshistoria. Birkas olika kontexter har underskts, dokumenterats och rapporterats och blivit teman fr studentuppsatser och avhandlingar. Men Birka r trots detta lngt ifrn ett avslutat kapitel.
Under 2011 ndde materialet frn 1990-talets arkeologiska underskningar
av Birkas stadslager Historiska museet. Det r ett omfattande material med
ver 80.000 fyndposter frdelade ver en stor mngd kontexter (igur 1; se
Ambrosiani 2012). Inom ramarna fr ett av Riksbankens jubileumsfond inansierat infrastrukturprojekt, grs nu detta omfattande material tillgngligt fr
tolkning. Ngot som kommer ge forskningsdiskussionen kring hantverk och
vardagsliv under vikingatiden ny kraft. Det dagliga livet och dess freml och
kontexter r fortfarande relativt oknda i Birka. Med resultaten frn utgrvningarna i Svarta jorden kommer kunskaper om vardagen i staden. Exempelvis
r det sannolikt att tidigare dateringar av freml som gjorts utifrn gravar nu
kommer att f omvrderas. Nr gravar representerar ett slutet tillflle i tiden,
utgr istllet stadslagren det pgende livet, mnniskors rationella och irrationella beslut och handlingar som lmnat materiella spr efter sig.
Med de senaste rens marinarkeologiska underskningar har ett nytt omrde av Birka kommit alltmer i fokus. Grnsomrdet mellan staden och vattnet visar sig vara en av de kanske mest intressanta och dynamiska delarna
av handelsstaden (se Lindstrm, Olsson & Rnnby 2012; G. Larsson 2012).
Hamnen, som tidigare i frsta hand setts som en tillggningsplats, br snarare
betraktas som ett centrum fr handel och interaktion mellan mnniskor.
Ytterligare ett viktigt bidrag till den nya kunskapen kring Birka r de utgrvningar och analyser som fokuserar p den grupp av mnniskor som levde
p Bjrk, strax utanfr Birkas stadsvall. Bde fyndmaterial och gravskick antyder att denna grupp mnniskor representerar ngonting annat n mnniskorna i staden. Istllet inns likheter med grdar och gravflt p andra hll i
Mlarregionen (Bck 2012; Holmquist Olausson 1993).
BirkaBornas olika TillHrigHETEr
I enlighet med den deinition av identitet som jag anvnt mig av och som
beskrivs i inledningen av denna artikel, krver tillhrighet en aktiv handling.
Detta leder i sin tur till att sociala skeenden, handlingar eller ritualer, dvs. sociala praktiker, utgr en mer identitetsmarkerande faktor n ett enskilt freml.
Med andra ord dominerar gravskick ver enskilda gravgvor, byggnadstradition och hantverkstekniker ver enskilda hantverksprodukter och husgerd.
Men som alltid r verkligheten mer komplicerad n teorierna. Komplexiteten
blir uppenbar nr man behandlar en plats som Birka.

B irk a nu

217

figur 1. fyndmaterialet frn 90-talets arkeologiska underskningar i svarta jorden inordnas i

Historiska museets samlingar under inventarienummer sHm 35000. sanna stahre registrerar i
databasen (foto C. Hedenstierna-Jonson).

gruppTillHrigHET krigarE ocH

HandElsHus
Identitet handlar lika mycket om individers sjlvbild som om grupptillhrighet. Gruppens identitet formas i stndig vxelverkan med de individer som
ingr i gruppen. En grupp som tydligt bde frhll sig till och underhll sin
identitet var krigarna. Fr dem var tillhrighet en frga om verlevnad. Tillit,
trohet och lojalitet grundade p en knsla av samhrighet var ndvndiga fr
att en grupp av krigare skulle kunna fungera tillsammans och i samspel och
motspel med andra. Gruppens styrka, efektivitet och framgng var beroende
av samhrigheten och samspelet inom gruppen det som idag brukar kallas
teamwork. Gruppens identitet och sammanhllning upprtthlls genom den
militra kulturen som gloriierade mod och lojalitet, ngot som man kan se
spr av i det fornnordiska sagamaterialet ( Jesch 2009; Hedenstierna-Jonson
2009). Nr de nordiska krigarna rrde sig ute i vrlden gav frmodligen den
gemensamma bakgrunden, sprket och den avvikande religionen en kad
samhrighetsknsla, men hur sg det ut p hemmaplan?
En annan grupp dr grupptillhrigheten kan ha varit srskilt uttalad var de
familjer, eller storhushll, som handlade med dyrbara och komplicerade varor

B irk a nu

218

figur 2a-b. Till vnster Birkalickan utstlld 1904 p

Historiska museet som
d lg i nationalmuseums
bottenvning (foto antikvarisk-topograiska arkivet,
Riksantikvariembetet).
Till hger i utstllningen
vikingar p Historiska museet 2011 (foto c. Hedenstierna-Jonson).

p lnga och geograiskt avlgsna rutter storkpmn och kvinnor organiserade i vad som kanske kan liknas vid handelshus. Deras resor ut ver de stliga
lodsystemen under 900-talet skapade en stndigt pgende rrelse inom vilken kunskaper, freml och praktiker ldade fram och tillbaka.
Dessa resande handelsfljen befann sig i ett grnsland dr man under lnga
perioder var lngt hemifrn och istllet deinierade och omdeinierade sin tillhrighet i frhllande till alla de nya inluenser som frmedlades i mten med
andra folkgrupper. Att bibehlla en srskild identitet eller att anpassa den och
inna nya identiteter i nya sammanhang r en annan del av diskussionen. Vad
hnder nr en grupp reser till ett annat omrde? Eller nr nya grupper skapas
eller tillkommer? Vilka uttryck frstrks nr man r lngt hemifrn? I handel
inns ven ett inbddat krav p msesidig trovrdighet mellan de parter som
ska komma verens. Det mste innas ngon form av gemensam kommunikation och tilltro mellan de som handlar, ngot som br ha satt sitt avtryck ven
i handelsfamiljernas identiteter (jfr Gustin 2004).
Birk aflick an - dEn frHisTorisk a individEn
Under hsten 2011 har det gravlagda barnet i Birkagrav Bj 463 frn gravfltet
norr om Borg hamnat i centrum fr ett pedagogiskt/publikt projekt. Graven
plockades in som preparat i samband med Hjalmar Stolpes arkeologiska underskningar p 1870-talet. Ett uttalat syfte var d att graven skulle bertta
om vikingatiden fr museets beskare. Sedan dess har graven varit utstlld
till och frn (igur 2), barnets lder har reviderats och mnga frgor har kretsat kring ddsorsak, begravningssed och gravgvor. Mlet fr det publika
projektet var att terskapa lickans ansikte och klder (se Whlander, Sundstrm & Wrmlnder 2012), och att ge barnverksamheten vid Historiska mu-

B irk a nu

219

B irk a nu

220

seet en egen representant. Birkalickan r en konstruktion som p de lesta

stt r skiljd frn det gravlagda barnet i Bj 463. Samtidigt har arbetet med
Birkalickan lett fram till en hel rad nya kunskaper kring individen i graven
d nya studier kring osteologi, gravskick, diet etc utfrts parallellt med rekonstruktionsarbetet.
Inom projektet Birka, Rus och nordiska gentes genomfrs ett srskilt studium i anslutning till arbetet med den sk Birkalickan. Hr str individen i
centrum. Det r framfrallt i gravarna som vi arkeologiskt kan se den frhistoriska individen. Andra sammanhang, eller kontexter, terger en blandning
av mnniskor och handlingar som gr att den enskilde inte gr att srskilja
frn gruppen. Hur mycket, och vad, sger egentligen en studie som r s koncentrerad kring en enskild individ? Ian Hodder hvdar att identiierandet av
enskilda personer knappast r av intresse fr frstelsen av de frhistoriska
processerna (2000:26f ). Nina Nordstrm menar i stllet i sin avhandling De
oddliga (2007) att den frhistoriska individen kan representera mer n sig
sjlva (2007:79). Hon ser den frhistoriska individen som en dynamisk konstruktion dr individens identitet r uppbyggd av en mngd sociala variabler
(jfr. Meskell 1999:9f ). De hr sociala variablerna kan i sin tur bertta om
den vardag och vrldsbild som varit frhrskande under den tidsperiod som
individen levde i. Birkalickan kan p s stt fungera som ett fnster in i 900talets Birka.
rE akTionEr ocH moTrE akTionEr dEn
rEligisa TillHrigHETEn
Ett mne som brukar prgla alla diskussioner kring identitet r religis tillhrighet. Mnniskorna i Birka befann sig i en brytningstid som ven kom
att innebra ett religionsskifte. Detta avspeglar sig naturligtvis ven i det arkeologiska materialet. Som berrts tidigare i texten frndras attityderna till
hedendom och kristendom under Birkas olika tidsperioder. Den relativa ppenhet som Ansgar mtts av under sina besk p 800-talet har under 900talet troligen ersatts av en mycket mer restriktiv hllning gentemot den nya
religionen. Samtidigt som allt ler tecken p kristen nrvaro kan avlsas i det
arkeologiska materialet syns ett kat religist uttryck ven fr den nordiska
hedendomen. Birkamnniskans reaktioner och motreaktioner p de religisa
frndringar som kommer med kristendomens introducerande utgr en srskild delstudie inom projektet.
Av Birkas olika kontexter r det frmst gravarna som studerats utifrn ett
religionsarkeologiskt perspektiv (Grslund 1980; 2001; Strm 1984; Trotzig

B irk a nu

2001; 2004). Seden att begrava den dde obrnd i en kista, eller frekomsten
av srskilda freml i gravarna har anvnts som utgngspunkter i diskussionen
om religis tillhrighet. Hr mste dock frgan vckas om vad det r som gr
att en arkeologisk kontext, i det hr fallet en grav, kan tolkas som ett uttryck
fr just tillhrighet? r det frekomsten av enskilda objekt ledartefakter
som vittnar om tillhrigheter? Eller r det i frsta hand den sociala praktiken
som avgr? En torshammarring i en brandgrav eller ett hngkors i en kistgrav
kan ses som lttolkade exempel p religionstillhrighet. Men hur tolkar man
en grav med bde kors och torshammare? Blandningar av element frn olika
religioner r inte frmmande vid introducerandet av en ny religion, men vad
sger egentligen denna blandning om mnniskorna som lg bakom?
Var religionen det som frst och frmst deinierade identiteten hos gruppen eller individen? Otydligheten i gravskicket skulle kunna tyda p att andra
faktorer spelade en strre roll fr tillhrigheten. Den yngre jrnlderns varierade begravningsskick r sllan s mngfacetterat som p Birka. Den stora
variationen i begravningssed visar p skillnader i mnniskors uppfattning om
liv och dd, men ven om olika sociala tillhrigheter. Kultens handgripliga
utvande r en viktig del av bedmningen om graven ska betraktas som en
kristen eller en hednisk begravning (jfr Grslund 2001; Andersson 2005; jfr
Svanberg 2003a-b). P ett plan kan det sgas vara individens tro som avspeglas i graven. Samtidigt r det de efterlevandes bild som skapats och frmedlats
fr att gra intryck p andra i samhllet. Grslund har trfande karaktriserat
graven som ett uttryck fr det kollektiva minnet dvs hur vi uppfattar och
lser graven i nutid (2010:131). Man skulle kunna tillgga att graven ven r
ett uttryck fr det kollektiva medvetandet under sin samtid. Den r en bild av
hur gruppen som gravlgger den dde uppfattar sin roll och sin tillhrighet.
Graven r ett stt att skapa och upprtthlla identiteter. I begravningsritualen
befsts deltagarnas sociala gemenskap, i vilken ven den dde ingr. Begravningen upprtthller den gemensamma traditionen, samtidigt som den genererar ett nytt gemensamt minne.
f r m m a n dE Ti llH r ig H E TE r oc H s p r
av i n T E r a k T i o n
ven om vikingatiden i Skandinavien utgr den avslutande perioden av frhistorien saknas inte skriftliga kllor. P lera hll i samtida skriftkulturer har
de nordiska folken beskrivits i mer eller mindre smickrande ordalag. De olika
beskrivningarna ger delvis vitt skilda bilder av nordbor och det r viktigt att
nyktert betrakta beskrivningarna utifrn textfrfattarens syften och erfaren-

221

B irk a nu

222

heter. En av de mest anvnda kllorna fr beskrivning av karaktren hos den

skandinaviska begravningsritualen terinner man i Ibn Fadlans frgstarka
skildring av en hvdings begravning ngonstans efter Volga. Skildringen utgr
en ptaglig kontrast till andra, bde arabiska och bysantinska skildringar av
nordbor. Det r viktigt att inte ta dessa fr bokstavligt, samtidigt som de frmedlar en insyn i detaljer som inte gr att n p annat stt. I forskningen kring
identiteter och folk i Birka kommer kllor som dessa att bidra med en vrdefull
beskrivning som mste sttas i sitt sammanhang och vrderas p samma stt
som ett arkeologiskt fyndmaterial.
Interaktioner med andra folkgrupper kan ven ses indirekt i det arkeologiska materialet, som immateriella spr, kopplade till freml och sociala
praktiker. Det r kunskaper, ideologier och seder som frmedlats i kontakter
med andra. Kontakter kan ske p lera olika niver. Det inns stora skillnader mellan hur stor pverkan en ytlig kontakt i en begrnsad situation har i
jmfrelse med den djupa kontakt som kommer av att man lever tillsammans
under en lngre period. Att verfra och ta till sig nya seder och bruk krver
en djupare och mer lngsiktig kontakt n ett utbyte av enskilda freml. Att f
med sig frmmande freml hem frn en plundringsexpedition r ett exempel
p en mycket ytlig kontakt mellan olika folkgrupper. Fr handelsutbyte behvs dremot ett upparbetande av frtroende mellan parter och mer lngsiktiga kontaktnt (jfr Gustin 2004). Kontakten mellan folk blir drmed djupare.
Handeln sker p en gemensam arena dr man har skapat en samsyn kring vilka
sociala praktiker som ska glla i handelssituationen. Det inns dock ytterligare
en niv av kontakter i vilken seder och bruk frmedlats, frankrats och kanske
vidareutvecklats mellan grupper av folk. Ett exempel p detta terspeglas i det
arkeologiska materialet frn Birkas garnison dr spren efter stliga bgutrustningar visar att krigarna tagit till sig och bemstrat den avancerade konsten att fungera som beriden bgskytt i strid.
Bgskytteutrustningarna r av en stppnomadisk typ som ven brukades av
magyarerna i omrdet fr dagens Ungern. Spren av kontakter mellan Birka
och magyariska omrden inns i lera av Birkas kontexter. Ett antal gravar
innehller freml som r direkta eller indirekta magyariska importer. Magyariska freml frekommer ven p andra platser i Sverige, men hur dessa skall
tolkas terstr fortfarande att studera. Det inns ven kopplingar till Skandinavien i det ungerska arkeologiska materialet. Inom det pgende projektet
genomfrs en fallstudie - Traces of Contacts - kring kontakterna mellan Birka
och magyariska omrden (Hedenstierna-Jonson in print).

B irk a nu

i d E n T i T E T E r i s T n d i g f r n d r i n g :
Birka och dess befolkning utgr ett synnerligen lmpligt studieobjekt nr det
kommer till frgor kring gentes och identitet. Som ekonomiskt centrum i regionen fungerade Birka som ett nav i handeln med prestigevaror och avancerat
hantverk. Det arkeologiska materialet visar en kulturell smltdegel med lngvga kontakter. Samtidigt fungerade Birka frmodligen inte som ett administrativt och politiskt centrum fr regionen. Srskilt inte under 900-talet. Dess
roll som en del av ett geograiskt vidstrckt handelsntverk gjorde att makten
lg utanfr den regionala kungens kontroll. Birkas befolkning tillhrde drmed troligen andra kollektiva identiteter n de regionala.
Frndringen ver tid r en viktig faktor i frstelsen av Birka och dess
befolkning. 800-talets handels- och hantverksstad, med regional frankring
och ppenhet fr den nya, kristna missionen, fr en annan inriktning i och
med den omfattande och specialiserade stliga handeln som tar ver under
900-talet. Den inhemska, fornnordiska religionen fr under denna period ett
frstrkt uttryck, i alla fall bland vissa grupper.
Individerna, grupperna och folket r de som skapar Birka och fyller platsen
med mening och funktion. Folkens interagerande med sin omgivning deinierar
bde gruppen och platsen. Men vilka av Birkabornas mnga olika tillhrigheter skulle i enlighet med historieforskningens deinition kunna beskrivas som
folk gentes? Nr blandningen av tillhrigheter likriktas fr tillrckligt mnga
individer i ett givet sammanhang skapas frutsttningarna fr en folkgrupp.
De olika tillhrigheterna har d samlats under en strre, mer vergripande och
gemensam tillhrighet. Givet Birkas olika kontexter med varierande uttryck av
sociala praktiker och materiell kultur r det troligt att Birka vid ett och samma
tillflle hade en befolkning med individer tillhrande olika gentes.
Jag har i min tidigare forskning hvdat att 900-talets birkabor sg sig som
en del av en urban kultur, srskild frn den omgivande regionala mlardalska - kulturen. Tillhrigheten och sjlvbilden uttrycktes av birkaborna i den
materiella kulturen och i seder och bruk, vanor och socialt samspel. Denna
urbana kultur har deinierats som Rus eftersom de nrmaste parallellerna till
handelsplatsens struktur, dess materiella kultur och gravskick inns p ryskt
och ukrainskt omrde. Forskningen kring identiteten hos folket Rus har pgtt under mycket lng tid och har periodvis frgats av politiska strmningar.
Det r frst under sent 1900-tal som forskare uppntt en viss konsensus i
frgan. Det skandinaviska inslaget i Rus r starkt, men inte ensamt. Hr inns
ven spr av slaviskt, bysantinskt och vsteuropeiskt ursprung.

223

B irk a nu

224

Att Birka inte var en vanlig del av det vikingatida samhllet, utan ngonting
alldeles speciellt r tydligt. Srskilt under 900-talet hade de som levde i Birka
och den verksamhet de bedrev sina nrmsta kontakter och paralleller i liknande handelsmiljer. P mnga stt kan man sga att det som karaktriserar
den vikingatida birkabon var ett accepterande av nya inluenser. De nya inluenserna och de stndigt pgende kontakterna med andra folk gav ett lde
av identiteter bde hos individer och hos grupper. De arkeologiska spren r
kanske just drfr mngtydiga, ngot som mjligen gr att vi kommer lite
nrmare den komplexa frga som mnniskors identitet alltid har utgjort.
rEfErEnsEr
Ambrosiani, B. 2012. Birkaforskningen i perspektiv av grvningarna 1990 1995. I: C.
Hedenstierna-Jonson (red.) Birka nu. Pgende forskning kring vrldsarvet Birka och
Hovgrden. Historiska museet Studies 22. Stockholm.
Ambrosiani, B. 2002. Osten und Westen im Osthandel zur Wikingerzeit. I: K.
Brandt, M. Mller-Wille, C. Radtke (red.) Haithabu und die frhe Stadtentwicklung
im nrdlichen Europa. Neumnster. 339348.
Andersson, G. 2004. Gravsprk som religis strategi. Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar skrifter nr 61. Vsters.
Arrhenius, B. 1984. Bgelibeln. I: G. Arwidsson (red.) Birka II:1. Systematische Analysen der Grberfunde. Stockholm.
Arvidsson, K. 2003. Smedjan i Birkas Garnison. CD-uppsats i laborativ arkeologi
2002/2003. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Brink, S. 2012. Vikingarnas slavar den nordiska trldomen under yngre jrnlder och
ldsta medeltid. Stockholm.
Bck, M. 2012.P andra sidan Birka sdra Bjrks arkeologiska potential. I: C.
Hedenstierna-Jonson (red.) Birka nu. Pgende forskning kring vrldsarvet Birka och
Hovgrden. Historiska museet Studies 22. Stockholm.
Callmer, J. 2000. he archaeology of the early Rus c. A.D. 500900. Medieval Scandinavia 13. 763.
Diaz-Andreu, M. & Lucy, S. 2005. Introduction. I: M. Diaz-Andreu, S. Lucy, S,
Babic & D. N. Edwards (red.) he Archaeology of Identity. Approaches to gender, age,
status, ethnicity and religion. New York. 1 12.
Grslund, A-S. 1980. Birka IV. he Burial Customs. Stockholm.

B irk a nu

Grslund, A-S. 2001. Ideologi och mentalitet. Uppsala.

Grslund, A-S. 2010. Religionsskiftet speglat i gravskicket. I: B. Nilsson (red.) Frn
hedniskt till kristet. Stockholm. 131 164.
Gustafsson, N. B. 2009. Fr folk och f. Om vikingatida jttrar och deras anvndning. Fornvnnen 104. Stockholm. 89 96.
Gustin, I. 2004. Mellan gva och marknad. Handel, tillit och materiell kultur under vikingatid. Diss. Lund.
Hedenstierna-Jonson, C. in print. Traces of Contacts.
Hedenstierna-Jonson, C. 2009. A Brotherhood of Feasting and Campaigning. he success of the Northern warrior. I: E. Regner, C. von Heijne, L. Kitzler hfeldt & A. Kjellstrm (red.). From Ephesos to Dalecarlia. Historiska museet Studies 11. Stockholm. 43 56.
Hodder, I. 2000. Agency and individuals in long-term processes. I: M. A. Dobres &
J. E. Robb (red.) Agency in archaeology. London New York.
Holmquist Olausson, L. 1993. Aspects on Birka. Investigations and surveys 19761989.
heses and papers in Archaeology B3. Stockholm.
Jansson, I. 1987. Communications between Scandinavia and Eastern Europe in the
Viking Age. I: K. Dwel, H. Jankuhn, H. Siems & P. Timpe (red.) Untersuchungen
zu Handel und Verkehr der vor- und frhgeschichtlichen Zeit in Mittel- und Nordeuropa.
Teil IV. Gttingen. 773807.
Jansson, I. 1997. Warfare, trade or colonisation? I: P. Hansson (red.) he Rural Viking
in Rus- sia and Sweden. Lectures. rebro. 964.
Jesch, J. 2009. Constructing the warrior deal in the Late Viking Age. I: l. Holmquist
Olausson & M. Olausson (red.) he Martial Society. Aspects of warriors, fortiications
and social change in Scandinavia. Stockholm. 71 78.
Kitzler hfeldt, L. 2000. Odenssymbolik i Birkas Garnison. Fornvnnen 95. Stockholm. 13 21.
Lindstrm, J. Olsson, A. & Rnnby, J. 2012. Maritima Birka. Underskningar av vikingastadens hamnomrden. I: C. Hedenstierna-Jonson (red.) Birka nu. Pgende forskning
kring vrldsarvet Birka och Hovgrden. Historiska museet Studies 22. Stockholm.
McCormick, M. 2001. Origins of the European economy communications and commerce,
A.D. 300- 900. Cambridge.
Meskell, L. 2007. Archaeologies of identity. I: T. Insoll (red.) he Archaeologly of Identities. A reader. London. 23 43.

225

B irk a nu

226

Nordstrm, N. 2007. De oddliga. Frhistoriska individer i vetenskap och media. Falun

Price, N. 1992. On Cult Objects from the Black Earth. I: B. Ambrosiani & H. Clarke
(red.) Excavations in the Black Earth 1990. Birka Studies 2. Stockholm. 70 78.
Strm, K. 1984. horshammerringe und andere Gegenstnde des heidnischen Kults.
I: G. Arwidsson (red.) Birka II:1. Systematische Analysen der Grberfunde. Stockholm.
Svanberg, F. 2003a. Decolonizing the Viking Age. Malm.
Svanberg, F. 2003b. Decolonizing the Viking Age 2: Death Rituals in South-East Scandinavia AD 800 1000. Malm
Trotzig, G. 2001. Symbolernas kamp i religionsskiftets Birka. I: B. Magnus (red.) Vi
fr tacka Lamm. Historiska museet Studies 10. Stockholm. 213 218.
Trotzig, G. 2004. Trons frsvarare i Birka. Fornvnnen 99. 197 208.
Zachrisson, T. 2012. Birkas Borg plats fr kyrka och biskopsborg? I: C. Hedenstierna-Jonson (red.) Birka nu. Pgende forskning kring vrldsarvet Birka och Hovgrden.
Historiska museet Studies 22. Stockholm.

B irk a nu

227

B irk a nu

228

he National Historical Museum, Stockholm. Studies.

1. Jaanusson, H. Hallunda. A Study of pottery from a Late Bronze Age Settlement in
Central Sweden. 1981
2. Lamm, J. P. & Nordstrm. H.-. (eds.). Vendel Period Studies. Transactions of the
Boat-grave Symposium in Stockholm, February 2-3, 1981. 1983
3. Karlsson, L. Nordisk form. 1983
4. Karlsson, L. (red). Den ljusa medeltiden. Studier tillgnade Aron Andersson. 1984
5. Ericson, P G. P. Osteology of the Eider Somateria Mollissima (L.). A Study of Sexual,
Geographic and Temporal Morphometric Variation in the Eider Sceleton. 1987
6. Nordstrm, H.- & Knape, A. (eds.). Bronze Age Studies. Transactions of the
British-Scandinavian Colloquium in Stockholm May 10-11, 1985. 1989
7. Lundstrm, A. (ed.). hirteen Studies on Helg. 1988
8. Estham, I. & Nockert, M. (eds.). Opera Textilia Variorum. To Honour Agnes
Geijer on her Ninetieth Birthday 26th October 1988. 1988
9. Orrling, C. (ed.). Communication in Bronze Age Europe. Transactions of the Bronze
Age Symposium in Tanumstrand, Bohusln, Sweden, September 7-5, 1995. 1999
10. Magnus, B., Orrling, C., Rasch, M. & Tegnr, G. (eds.). Vi fr tacka Lamm. 2001
11. Regner, E., von Heijne, C., Kitzler hfeldt, L. & Kjellstrm, A. (eds.). From
Ephesos to Dalecarlia. Relections on Body, Space and Time in Medieval and Early
Modern Europe. 2009
12. Svanberg, F. Museer och samlande. 2009
13. Edquist, S., Hermanson, L. & Johansson, S. (eds.). Tankar om ursprung. Forntiden
och medeltiden i nordisk historieanvndning. 2009
14. Tagesson, G., Regner, E., Alinder, B. & Ladell, L. (eds.). Fokus Vreta kloster. 17 nya
rn om Sveriges ldsta kloster. 2010
15. Svanberg, F. (ed.). he Museum as Forum and Actor. 2010
16. Talvio, T. & von Heijne, C. (eds.). Monetary Boundaries in Transition. A North
European Economic History and the Finnish War 18081809. 2010
17. Lihammer, A. & Nordin, J. M. (eds.). Modernitetens materialitet. Arkeologiska
perspektiv p det moderna samhllets framvxt. 2010
18. Lihammer, A. he Forgotten Ones. Small Narratives and Modern Landscapes. 2011.
19. Svanberg, F. (ed.). Forskning vid museer. 2011
20. Jensen, O. W. (ed.). Histories of Archaeological Practices. Relections on Methods,
Strategies and Social Organisation in Past Fieldwork. 2012
21. Hegardt, J. (ed.). he Museum Beyond the Nation. 2012
22. Hedenstierna-Jonson, C. (ed.). Birka nu. Pgende forskning om vrldsarvet
Birka och Hovgrden. 2012