Vlja och designa barn?

Fr frsta gngen i mnsklighetens historia hller vi p att f makten ver vr fortplantning. Tidigare
har vr avkommas arvsanlag berott p slumpens eller hgre makters nycker, och frldrar har
tacksamt ftt ta emot vad som erbjudits. Men idag kan mnniskan g in och styra och vlja och i
framtiden kanske till och med frndra sina avkommors gener.

Man kan underska arvsanlagen hos ett foster och lta

resultatet avgra om man vill gra abort.

Man kan gra en rad konstgjorda befruktningar och underska arvsanlagen hos de embryon
som skapas fr att vlja ut det embryo som har nskade anlag.

Inom ett eller ett par decennier kan vi ocks ha lrt oss att fra in nya gener till vra blivande
barn.

Det skulle rent tekniskt till och med kunna bli mjligt att skaffa barn p fljande stt; Man gr
ett stort antal provrrsbefruktningar och analyserar de embryon som sedan bildas fr tusentals
olika gener. Ett embryo med nskad genuppsttning vljs ut och frdlas vidare genom att
ytterligare ngra nskade gener frs in.

Vi ser allts att mycket som tidigare betraktats som orealistisk science fiction snart skulle kunna bli
verklighet. Vi mste drfr brja fundera ver vad vi vill att dessa metoder ska anvndas till och vad
de inte br anvndas till. Ska vi ver huvud taget acceptera att blivande frldrar vljer eller frndrar
sina barns gener? Vilka gener kan det i s fall vara acceptabelt att lgga till, vlja bort eller frndra?
Man skulle kunna vlja bort eller ndra gener som orsakar rftliga sjukdomar liksom gener som ger
hg risk fr sjukdomar som cancer, hjrtinfarkt, Alzheimers sjukdom och reumatism.
Vi vet att det finns genvarianter som kar risken fr depression, alkoholism och annat missbruk. Man
knner till en genvariant som ger kad risk fr att barnet fr svrt att koncentrera sig. Ska sdana
gener kunna vljas bort eller ndras?

I framtiden skulle man antagligen kunna testa gener som pverkar

sannolikheten fr att bli storvxt och vi vet att det finns en gen som ger hg risk fr tondvhet.
Antagligen finns ocks gener som pverkar bollsinne och frmgan till inlrning.
Mnga debattrer menar att tanken p alla mnniskors lika vrde gr att vi vare sig br vlja eller
frndra ngra av vra barns gener. Om alla mnniskor r lika vrda, oavsett sina egenskaper och
gener, kan man d vlja bort blivande mnniskor drfr att de har fel gener? Vad sger man till dem
som fds med en viss gen om man stter i system att abortera deras likar? Kommer man verkligen att
betrakta dem som lika mycket vrda? Flera handikapporganisationer har drfr varit mycket
tveksamma till foster-och embryodiagnostik.
Mnga mnniskor som sjlva drabbats av rftliga sjukdomar oroar sig dock mer fr risken att deras
slktingar ska drabbas av samma sjukdom n fr att dessa tekniker skulle hota deras mnniskovrde.
Mnga unga mnniskor som levt nra en rftlig sjukdom sger att de absolut inte vill fda ett barn som
riskerar samma lidande.
Ett annat stt att formulera samma argument r att tnka sig att man sitter ga mot ga med sitt barn
som ftts med en smrtsam rftlig sjukdom, och hra henne frga: Pappa, varfr ndrade ni inte den
dr genen? Vad svarar man?
Somliga debattrer menar till och med att man kan ha moralisk frpliktelse att vlja bort. De tar ofta
Krabbes sjukdom som exempel. De sjuka barnen dr vanligen fre tre rs lder efter att strre delen
av sitt liv haft oupphrliga smrtor. r detta ett liv vrt att leva? Kan det verkligen vara rimligt att
medvetet lta fda ett barn till ett sdant liv?
Mot detta kan man naturligtvis invnda att vi inget kan veta om hur barnet med Krabbs sjukdom sjlv
uppfattar sitt liv. Vilken rtt har vi som inget skert kan veta om detta att bestmma om barn ska f
fdas med dessa egenskaper? Leder inte resonemanget till att det ven vore rtt att avliva de barn
som fds med sjukdomen?
Mnga debattrer menar att s fort man ver huvud taget brjar vlja eller frndra ger man sig ut p
ett sluttande plan. Det finns inga klara grnser mellan svra sjukdomar, ltta defekter och andra
egenskaper. Varje grns som dras kommer att frskjutas och flyttas med tiden. Man brjar med att

vlja bort genen fr Krabbes sjukdom och det slutar med att man vljer gener som pverkar hrfrg,
styrka och musikalitet.
Mnga lkare protesterar dock mot detta argument. De sger att sjukvrden r van att hantera
diagnoser och gra tydliga definitioner som skiljer sjukdomar frn den normala variationen av olika
egenskaper. Mot detta invnder medicinhistoriker att grnsdragningen mellan sjukt och friskt frskjuts
ver tiden, och pekar bland annat p att mnga mnniskor som fr femtio r sedan ansgs vara helt
friska men ha svrt att koncentrera sig nu ges olika psykiatriska diagnoser.

Samtidigt ser andra debattrer inga problem i att man kan vlja och
frndra ven andra gener n sjukdomsgener. Vill blivande frldrar pverka hrfrgen hos sina barn
ska inte staten frbjuda dem det. Vill de vlja bort ett embryo med gener som kan ge tondvhet r det
deras ensak. De blivande frldrarna ska sjlva f gra ett etiskt vervgande och avgra vilka gener
de vill vlja eller frndra. Makten ska ges till frldrarna, inte till staten.
Problemet med en total frihet r dock att den i verkligheten inte alltid blir s fri. Lt oss anta att vi lever
i ett samhlle dr nstan alla frldrar lter stta in en speciell gen i sina barn, som gr att barnen kan
lra sig allt utantill som de hr eller lser efter att ha tit en speciell tablett. De frldrar som av etiska
skl inte vill gra detta ingrepp p sitt blivande barn ser drmed till att barnet fr det mycket jobbigare i
skolan n sina jmnriga kamrater.
D vi diskuterar dessa frgor br vi dessutom tnka p att det r de som styr i samhllet som
bestmmer spelreglerna och avgr vilka gener som ska f testats eller frndras. ven om vi levt i ett
relativt demokratiskt och humanistiskt samhlle under de senaste rtiondena fr vi inte ta detta
tillstnd fr givet. Vi fr inte glmma bort att fr mindre n sjuttio r sedan, i centrum av den
europeiska civilisationen och bara tjugo mil sder om Sveriges sydspets, fanns ett land dr man lt
mrda miljontals mnniskor fr att de bar p judiska, zigenska eller sinnessjuka arvsanlag.
Tanken p hur en ny liknande regim skulle kunna utnyttja teknikerna kan vara en anledning att besinna
sig.
Mot detta kan invndas att ven om dessa tekniker skulle kunna missbrukas ngon annanstans eller
vid ngot annat tillflle ska det inte hindra oss frn att hr och nu anvnda dem till att undvika
mnskligt lidande och dd.

I vrt samhlle finns ena sidan en stark vilja att gra allt som r mjligt fr att minska mnskligt
lidande och ka mnniskors lycka. andra sidan har vi en djup skepsis mot tanken att rangordna
mnniskor och vga olika mnniskors vrde mot varandra. Dessa tv principer kolliderar i denna
diskussion. Olika mnniskor vger dem mot varandra p olika stt och har drfr olika sikter om hur
vi ska anvnda de nya teknikerna.

Klona mnniska?
Vi kan idag gra genetiska kopior av vuxna djur, det vill sga klona dem. Det r inte otnkbart att man
med tiden lr sig gra detta ocks p mnniskor. I s fall stlls vi infr frgan: Ska vi brja klona oss
sjlva?
Det skulle kunna finnas flera skl att vilja klona mnniskor. Fr barnlsa par skulle det kunna vara ett
stt att skaffa egna barn. Barn som visserligen inte br bgge frldrarnas arvsanlag, men i varje fall
den enas. Man kan dessutom se kloning som ett stt att n evigt liv om inte fr sjlen s i vart fall fr
en del av kroppen. Ngra mnniskor i USA lter redan nu frysa in delar av sig sjlva efter sin dd fr
att gra det mjligt att klona dem i framtiden.

De flesta mnniskor ryggar dock tillbaka infr tanken att vi skulle klona
oss sjlva. Varfr gr vi det?
Det kan ha att gra med att tanken om alla mnniskors lika vrde r nra frknippad med att vi alla r
olika. Det r kanske inte trots, utan tack vare, vra olikheter som vi anser oss ha samma vrde? Att ha
en massa genetiskt identiska individer vandrande kring p jorden skulle kanske gra det svrt att
knna sig unik och vrdefull? Fast den tanken leder i frlngningen till att enggstvillingar inte skulle
ha samma vrde som andra. Och det har de vl?
En nrbeslktad anledning kan vara allas rtt till en egen individualitet. Den som vill klonas avstr
frvisso frivilligt frn den rtten. Men inte det barn som fds, som ett resultat av kloning. Barnet har
aldrig tillfrgats om det gr med p att vara en kopia av ngon annan.

Det kanske inte tycker det r s roligt att vxa upp med en ngra rtionden ldre klon, att f se hur
denne utvecklas, ldras och dr, och stndigt behva stlla sig frgan: Hur mycket av det jag ser beror
p den arvsmassa jag delar med honom/henne?
Vr motvilja kan ocks grunda sig i en rdsla fr vad totalitra regimer skulle kunna gra. Om man
utvecklade storskaliga metoder skulle man kunna skapa tusentals genetiska kopior av utvalda
mnniskor som visat sig ha gener som gjort dem ovanligt lmpliga som fjlljgare, stridspiloter,
grovarbetare eller violinister.
Men kanske grundar sig vr instinktiva motvilja bara p rdsla och ovilja infr det frmmande? Liksom
mnga i tidigare generationer ryggade tillbaka, frsta gngen de mtte en frgad mnniska. I s fall
skulle man brja acceptera kloning den dag det r vanligt.
S lt oss gra en tankelek. Antag att dina barn kommer att ha lekkamrater som r klonade frn en
frlder. Antag att en av dina bsta vnner skaffat barn p samma stt. Antag att vi var dag p bussen
och i affren mter mammor och pappor med sm klonade barn. Kommer vi d att uppfatta kloning
som lika naturligt som vi idag uppfattar adoption?
S hur vill vi ha det i framtiden?